Sök i Ratio Lex

Regeringens proposition med förslag till lag om ändring i förmånsrättslagen (1970:979) m.m.

127 sidor, varav 84 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 3,2 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: 84 av 127 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1975/76:12, Regeringens proposition med förslag till lag om ändring i förmånsrättslagen (1970:979) m.m.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Regeringens proposition nr 12 1975/76 Prop. 1975/76:12

Nr 12

Regeringens
proposition med förslag till lag om ändring i förmåns-rättslägen (1970: 979) m.
m.;

beslutad
den 16 oktober 1975.

Regeringen
föreslår riksdagen atl antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av
regeringsprotokoll.

På
regeringens vägnar

OLOF
PALME CARL LIDBOM

Propositionens
huvudsakliga innehåll

I
syfte att stärka företagsinteckningarnas kreditvärde föreslås att fordran på
grund av företagsinteckning får företräde framför löne- och pensionsfordringar
i händelse av konkurs. Samtidigt förbättras också skattefordringarnas ställning
i förmånsrättsordningen. Lönlagarnas fordringar skyddas i stället genom att
det maximala beloppet för betalning enligt den statliga lönegarantin vid
konkurs höjs från fem basbelopp lill tolv basbelopp.

Vidare
föreslås vissa jämkningar beträffande företagsinteckningens ställning när
aktiebolag avregistreras på den grunden att aktiekapitalet inte uppgår tiU 50
000 kr.

1
Riksdagen 1975/76. 1 saml. Nr 12

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:12

1 Förslag till

Lag om ändring i förmånsrättslagen (1970: 979)

Härigenom föreskrives i fråga om förmånsrällslagen (1970:
979) dels alt 16 §i skall upphöra att gälla,

dels att nuvarande 11 och 12 §§ skall betecknas 12
respektive 13 §, dels att nuvarande 13 § skall betecknas 11 §,

dels att nya 12 §, nya 13 §, 15 § samt punkten 6 i
övergångsbestämmelserna skall ha nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

12 Allmän förmånsrätt följer därefter med arbetstagares
fordran på sådan lön eller annan ersättning på grund av anställningen som ej
förfallit flll betalning fldigare än ett år innan konkursansökningen gjordes
och på sådan lön eller ersättning under skälig uppsägningslid, högst sex
månader, som överstiger inkomst vilken arbetstagaren under tid som lönen
eller ersättningen avser förvärvat i annan anställning eller uppenbarligen
borde ha kunnat förvärva i anställning som han skäligen bort godtaga. Vid
bestämmande enligt vad nyss sagts i vilken utsträckning fordran på lön eller
ersättning under uppsägningstid är förenad med förmånsrätt skall med samtidig
inkomst i annan anställning jämställas utbildningsbidrag som utgår av
statsmedel vid arbetsmarknadsutbildning, i den mån bidraget avser samma tid
som lönen eller ersättningen och arbetslagaren har blivit berättigad till
bidraget efter uppsägningen. Har lönefordran som förfallit tidigare än elt år
innan konkursansökningen gjordes varit föremål för tvist, gäller
förmånsrätten, om talan väckts eller sådan förhandling som föreskrives i
kollektivavtal begärts inom sex månader från förfallodagen och konkursansök-

1 Senaste lydelse 1973: 1068.

2 Senaste lyddse 1974: 366.

Föreslagen lydelse

r-

Allmän förmånsrätt följer därefter med arbetstagares
fordran på sådan lön eller annan ersättning på grund av anställningen som ej
förfallit till betalning tidigare än ett år innan konkursansökningen gjordes
och på lön eller ersättning under skälig uppsägningslid, högst sex månader. Har
arbetstagaren under uppsägningstiden utfört arbete enligt anställningsavtalet
med gäldenären, gäller förmånsrätten all lön eller ersättning för arbetet. I
den mån arbete ej utförts under uppsägningstiden gäller förmånsrätten endast
sådan lön eller ersättning som överstiger inkomst vilken arbetstagaren under
tid som lönen eller ersättningen avser förvärvat i annan anställning eller
uppenbarligen borde ha kunnat förvärva i anställning som han skäligen bort
godtaga. Vid bestämmande enligt vad nyss sagts i vUken utsträckning fordran på
lön eller ersättning under uppsägningstid är förenad med förmånsrätt skall
med samtidig inkomst i annan anställning jämställas ut-bUdningsbidrag som utgår
av statsmedel vid arbetsmarknadsutbildning, i den mån bidraget avser samma tid
som lönen eller ersättningen och arbetstagaren har blivit berätflgad till
bidraget efter uppsägningen. Har lönefordran

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:12

Nuvarande lydelse

ningen
följt inom sex månader från det att tvisten blivit slufligt avgjord. 1 fråga
om semesterlön eller semesterersätlning som är intjänad innan
konkursansökningen gjordes, gäller förmånsrätten vad som står inne för det
löpande och de närmast föregående två kvalifi-kaflonsåren.

Föreslagen lydelse

som
förfallit tidigare än ett år innan konkursansökningen gjordes varit föremål
för tvist, gäller förmånsrätten, om talan väckts eller sådan förhandling som föreskrives
i kollektivavtal begärts inom sex månader från förfallodagen och konkursansökningen
följt inom sex månader från det att tvisten blivit slutligt avgjord. I fråga om
semesterlön eller semesterersättning som är intjänad innan konkursansökningen
gjordes, gäller förmånsrätten vad som står inne för det löpande och de
närmast föregående två kvalifikationsåren.

Förmänsrätt
enligt första stycket följer även med fordran på pension vilken tillkommer
arbetstagare eller dennes efterlevande för högst ett år innan
konkursansökningen gjordes och nästföljande sex månader. Förmånsrätten gäller
även i fråga om pension, som inflänats hos föregående arbetsgivare, om gäldenären
övertagit ansvaret för pensionen under de betingelser som anges i 23 och 26 §§
lagen (1967: 531) om tryggande av pensionsutfästelse m. m.

Om gäldenären är
näringsidkare, skall arbetstagare, som själv eller jämte närstående ägde
väsentlig andel i företaget och som hade väsentligt inflytande över dess
verksamhet, eller hans efterlevande ej ha förmånsrätt enligt denna paragraf
för lön eller pension. Vad som sagts nu gäller även om gäldenären är juridisk
person utan att vara näringsidkare.

13
§

Allmän förmånsrätt följer
därefter med fordran på framlida pension till arbetstagare, som är född år 1907
eller tidigare, eller deimes efterlevande. Därvid får dock intjänad del av utfäst
pension icke antagas avse större årlig pension än som motsvarar basbeloppet eiUigt
lagen (1962: 381) om aUmän försäkring. Från det sålimda beräknade fordringsbeloppet
skall i förekommande fall avdragas upplupen del av pension enligt allmän pensionsplan
eller enligt privat pensionsförsäkring.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Förmånsrätt enligt första
stycket gäller även fordran på framlida pension som intjänats hos föregående
arbetsgivare, om gäldenären övertagit ansvaret för pensions-fordringen enligl
vad som anges i 11 § andra stycket.

Om
gäldenären är näringsidkare eller juridisk person utan alt vara näringsidkare,
äger 11 § tredje stycket motsvarande flilämpning.

Förmånsrätt enligt första
stycket gäller även fordran på framtida pension som intjänats hos föregående
arbetsgivare, om gäldenären övertagit ansvaret för pensionsfordringen enligt
vad som anges i 12 § andra stycket.

Om
gäldenären är näringsidkare eller juridisk person utan att vara näringsidkare,
äger 12 § iredje stycket motsvarande tillämpning..

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Fordran med allmän
förmånsrätt uttages i första hand ur egendom som ej är föremål för särskild
förmånsrätt. Förslår ej denna egendom, uttages fordringen ur egendom, vari
särskild förmånsrätt gäller, före fordringar med sådan förmånsrätt i den mån
det är medgivet enligt 16 § och i övrigt efter sistnämnda fordringar.

Särskild förmånsrätt
har företräde framför allmän förmånsrätt. Fordran med allmän förmånsrätt enligt
10 § uttages dock, om det behövs, före fordringar med särskild förmånsrätt
enligt 5 eller 8 § i annan lös egendom än tomträtt. Vad som uttages på detta
sätt skall, när det finns särskilda förmånsrätter i olika egendomsgrupper, fördelas
på grupperna i förhållande till den köpeskilling som erhållits för varje grupp.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Övergångsbestämmelser

6. .

opaginerad Kontrollera mot PDF

Pensionsutfästelse spm
enligt övergångsbestämmelserna tih lagen (1967: 532) om ändring i 17 kap. handelsbalken
är förenad med förmånsrätt enligt 11 § tredje stycket i nämnda kapitel skall i
samma omfattning ha förmånsrätt närmast före fordringar som har förmånsrätt
enligt 13 § nya lagen.

Pensionsutfästelse som
enligt övergångsbestämmelserna till lagen (1967: 532) om ändring i 17 kap. handelsbalken
är förenad med förmånsrätt enligt 11 § tredje stycket i nämnda kapitel skall i
samma omfattning ha förmånsrätt närmast efter fordringar som har förmånsrätt
enligt 13 § nya lagen.

s. 1 Kontrollera mot PDF

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1976.

Äldre
bestämmelser gäller fortfarande i fråga om förmånsrätt för fordran i konkurs
på grund av ansökan som gjorts före ikraftträdandet.

2
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1971:1072) om förmånsberättigade skatte-fordringar m. m.

Härigenom föreskrives att 1
§ lagen (1971: 1072) om förmånsberättigade skattefordringar m. m. skall ha
nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

1 §

Nuvarande lydelse

Förmånsrätt enligt 13 §
förmånsrättslagen (1970: 979) följer med fordran på

'
Senaste lydelse 1973:1068. > Senaste lydelse 1974: 872.

Föreslagen lydelse

Förmånsrätt
enligt II § förmånsrällslagen (1970: 979) följer med fordran på

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:12 5

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

1.
skatt och avgift, som anges i 1
§ första stycket uppbördslagen (1953: 272), samt skatt enligt lagen (1908: 128)
om bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter, lagen (1958:
295) om sjömansskatt och kupongskatteförordningen (1970: 624),

2.
skatt eldigt förordningen
(1959: 507) om allmän varuskatt och förordningen (1968: 430) om mervärdeskatt,

3.
skatt eUer avgift enligt förordningen
(1908: 129) angående en särskild stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper,
lagen (1928: 376) om särskild skatt å vissa lotterivinster, förordningen (1941:
251) om särskild varuskatt, förordningen (1943: 477) om skatt å vissa
pälsvaror, förordningen (1948: 85) om försäljningsskatt, förordningen (1953:
396) om accis å fettemulsion m. m., lagen (1953: 397) om avgift för fettvaror
som användas för framställning av fettemulsion m. m., förordningen (1956: 545)
angående omsättningsskatt å motorfordon i vissa fall, förordningen (1957: 262)
om allmän energiskatt, förordningen (1960: 253) om tillverkning och beskattning
av malt- och läskedrycker, förordningen (1960: 258) om utjämningsskatt å vissa
varor, förordningen (1961:372) om bensinskatt, förordnuigen (1961:394) om
tobaksskatt, förordningen (1961: 653) om brännoljeskatt, stämpelskattelagen
(1964: 308), förordningen (1964: 352) om gasolskatt, förordningen (1966: 21) om
särskild skatt på motorbränslen, förordningen (1971: 170) om annonsskatt,
förordningen (1972: 266) om skatt på aimonser och reklam, förordningen (1972:
820) om skatt på spel, förordningen (1973: 37) om avgift på vissa
dryckesförpackningar samt förordningen (1973:1216) om särskild beredskapsavgift
för oljeprodukter,

4.
skatt enligt förordningen
(1922: 260) om automobilskatt, kungörelsen (1934:122) om skatt å motorfordon,
som för tillfälligt brukande i riket från utlandet införts, kungörelsen (1951:
750) om saluvagns-skatt, förordningen (1963: 116) om trafikomläggningsskatt,
kungörelsen (1964: 43) om skatt å automobil, som av utomlands bosatt person för
tillfälligt brukande i riket här förvärvats, traktorskatteförordningen (1969:
297), vägtrafikskattelagen (1973: 601) samt förordningen (1973: 602) om särskild
vägtrafikskatt,

5.
tull samt avgift enligt
kungörelsen (1960: 235) om avgifl för växt-skyddskonlroll vid införsel av
växter och förordningen (1968: 361) om avgift vid införsel av vissa bakverk,

6.
avgift enligt lagen (1967: 340)
om prisreglering på jordbrukets område och lagen (1974: 226) om prisreglering
på fiskels område,

7.
avgift, som anges i 1 § första
stycket förordningen (1959: 552) angående uppbörd av vissa avgifter enligt
lagen om allmän försäkring, m. m. samt avgift eiUigt lagen (1961: 300) om
redareavgift för sjöfolks pensionering och lagen (1968: 419) om aUmän
arbetsgivaravgift, allt i den mån avgift som här avses icke omfattas av 1.

Förmånsrätten
omfattar ej restavgift och liknande avgift som utgår vid försummelse att
redovisa eller betala fordringen och ej heller skatte-eller avgiftstillägg och
förseningsavgift.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1976.

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:12 6

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1970: 741) om statlig lönegaranti
vid konkurs

Härigenom föreskrives
att 2 § lagen (1970: 741) om staflig lönegaranfl vid konkurs skall ha nedan
angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

2§i

Nuvarande
lydelse

Betalning
enligt garantin utgår för sådan fordran på lön eller annan ersättning som har
förmånsrätt enligt 11 § förmånsrällslagen (1970:979) och för fordran på
pension som har förmånsrätt enUgt 11 eller 12 § samma lag.

Har
arbetstagare på grund av fordran som avses i första stycket ansökt om gäldenärens
försättande i konkurs, utgår betalning även för kostnaden härför och, om konkursen
avskrivits enligt 185 § konkurslagen (1921: 225), för kostnad som
arbetstagaren ålagts att utge enligt 188 § samma lag.

Beträffande fordran med förmånsrätt enligt 11 §
förmånsrättslagen gäller garantin för varje arbetstagare högst ett belopp som
motsvarar fem gånger det vid tiden för konkursbeslutet gällande basbeloppet
enligt 1 kap. 6 § lagen (1962: 381) om allmän försäkring.

Föreslagen lydelse

Betalning enligt garanfln utgår för sådan fordran på lön
eller annan ersättning som har förmånsrätt enligt 72 § förmånsrättslagen
(1970:979) och för fordran på pension som har förmånsrätt enligt 12 eller 13 §
samma lag.

Har någon
på.grund av fordran som omfattas av garantin ansökt om gäldenärens försättande
i konkurs, utgår betalning även för kostnaden härför och, om konkursen
avskrivils enligt 185 § konkurslagen (1921: 225), för kostnad som han ålagts
alt utge enligt 188 § samma lag.

Beträffande
fordran med förmånsrätt enligt 12 § förmånsrätts-lagen gäller garantin för
varje arbetstagare högst ett belopp som motsvarar tolv gånger det vid tiden
för konkursbeslutet gällande basbeloppet enligt 1 kap. 6 § lagen (1962: 381) om
allmän försäkring. Betalning utgår därvid för fordran som avser ersättning för
särskilda kostnader framför annan fordran.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om betalning
av garantibelopp för fordran i konkurs på grund av ansökan som gjorts före
ikraftträdandet.

4 Förslag till

Lag om ändring i konkurslagen (1921: 225)

Härigenom föreskrives att 71 och 143 §§ konkurslagen
(1921:225) skall ha nedan angivna lyddse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

712

Vill förvaltaren efter första borgenärssammanträdel låta
försäljning av lös egendom, som icke sker genom fortsättande av gäldenärens rö-

1 Senaste lydelse 1971: 1046. = Senaste lydelse 1973 :
1132.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:12 7

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

relse, äga rum annorledes än å auktion, begäre samtycke därtUl
av rättens ombudsman eller, om han vägrar, av borgenärema. Innan ombudsmannen
meddelar sitt beslut, skall han höra gäldenären, där det lämpligen kan ske.

Lös egendom, vari borgenär har panträtt eller annan
särskild förmånsrätt, må ej i något fall utan hans samtycke säljas annorledes
än å auktion, så framt hans rätt är av försäljningen beroende.

Samtycke som avses i första och andra styckena fordras
icke, när förvaltaren vill genom fondkommissionär sälja på fondbörs noterat
värdepapper till gällande börspris. Samtycke enligt andra stycket fordras ej
heller för försäljning av lös egendom genom fortsättande av gäldenärens
rörelse.

Skall fartyg, som ej är infört i skeppsregistret eller i
motsvarande utländska register, gods i fariyg eller gods i luftfartyg säljas, äge
förvaltaren, där egendomen finnes inom riket, begära försäljning i den ordning
som gäller för utmätt sådan egendom.

Är fråga om försäljning av registrerat skepp, av
luftfartyg eller av intecknade reservdelar lill luftfartyg och finnes
egendomen inom riket, skall vad i 70 § första och andra styckena sägs äga
motsvarande tillämpning.

Skall gäldenären tillkommande rätt till andel i inteckning
som belastar hans luftfartyg eller till sådant fartyg hörande reservdelar
säljas, late förvaltaren innan försäljning sker anskaffa särskild
inteckningshandling å del gäldenären tillkommande beloppet, där laga hinder
däremot icke möter. Skall försäljning ske av inleckningshandling, som innehaves
av gäldenären och för vilken han är personligen ansvarig, vare förvaltaren
pliktig att, där ej gäldenären medgiver, att handlingen må försäljas med
bibehållande av hans ansvarighet, förse handlingen med påskrift, varigenom gäldenären
frikallas från ansvarighet.

Bestämmelserna i 70 § sista Bestämmelserna i 70 § sista

stycket äga motsvarande tillämp- slyckel äga motsvarande
tillämp

ning, när gäldenären tillhörig lös ning, när gäldenären tillhörig lös

egendom under konkursen skall egendom under konkursen skall

säljas i den ordning som gäller för säflas i den ordning som gäller för

utmätt sådan egendom. I sådant utmätt sådan egendom. I sådant

fall skall förvaltaren dessutom, i fall skall förvaltaren dessutom, i

den mån det är påkallat, i ärendet den mån det är påkallat, i ärendet

föra talan för borgenärer som föra talan för borgenärer som ha

ha förmånsrätt enligt 10, 11 eller förmånsrätt enligt 10 § förmåns-

12 § förmånsrättslagen (1970: 979) rättslägen (1970: 979) samt genom

samt genom brev underrätta bor- brev underrätta borgenär om yr-

genär om yrkande som han fram- kände som han framställer på den-

ställer på dennes vägnar. nes vägnar.

143 §3

Har borgenär förmänsrätt enligt Har borgenär
förmånsrätt enligt

10 eller 11 § förmånsrättslagen 10 § förmånsrättslagen
(1970: 979), (1970: 979), må honom medgivas må honom medgivas att, innan ut-att,
innan utdelning enligt vad delning enligt vad ovan är stadgal ovan är stadgat
äger rum, lyfta be- äger rum, lyfta betalning för sin

" Senaste lydelse 1971 : 498.

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:12 8

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

talning
för sin fordran, i den mån fordran, i den mån tUlgängliga

tUlgängliga medel därtill finnas. medel därflU finnas.

Har
borgenär förmånsrätt i viss egendom, må honom medgivas lyftning, som i första
stycket sägs, av medel, som inflyta för den egendom.

Övriga
förmånsberättigade borgenärer äge ock lyfta betalning såsom ovan är sagt, i den
mån medel, som ej böra beräknas för lyftnmg enligt bestämmelserna i första och
andra styckena, lämna tillgång därflU.

Ändå
att borgenär lyft betalning för sin fordran, skall han upptagas i uldelningsförslag,
då sådant upprättas enligt ovan meddelade bestämmelser.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1976.

Äldre
bestämmelser gäller fortfarande i konkurs på grund av ansökan som gjorts före
ikraftträdandet.

5
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1971: 500) om exekutiv försäljning av luftfartyg m. m.

Härigenom
föreskrives all 5 och 10 §§ lagen (1971: 500) om exekutiv försäljning av
luftfartyg m. m. skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

5§

Hör
egendomen till konkursbo. Hör egendomen till konkursbo,

kan
borgenär, som i konkursen be- kan borgenär, som i konkursen

vakat
fordran varmed är förenad bevakat fordran varmed är för-

luftpanträtt
eller för vilken egen- enad luftpanlrält eller för vilken

domen
svarar på grund av inteck- egendomen svarar på grund av in-

ning
eller varmed är förenad re- teckning eller varmed är för-

lenlionsrätt
eller förmånsrätt en- enad retentionsrätt eller förmåns-

ligt
10, 11 eller 12 § förmånsrätts- rätt enligt 10 § förmånsrällslagen

lagen
(1970: 979), begära att egen- (1970: 979), begära atl egendomen

domen
säljes för hans fordran, om säljes för hans fordran, om hans

hans
rätt till betalning ur egendo- rätt till betalning ur egendomen är

men
är ostridig eller styrkes. ostridig eller styrkes.

Bestämmelserna
i 4 § äger motsvarande tillämpning i fråga om rätt att utlösa den som anslutit
sig enligt första stycket.

10
§ I sakägarförteckningen upptages, förutom exekulionsfordringen, fordran för
vilken egendomen svarar på grund av luftpanträtt, inteckning eller retentionsrätt
samt kostnaden för förfarandet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:12

Nuvarande lyddse

Om egendomen hör lill konkursbo, upptages även arvode och
annan kostnad för egendomens förvaltning under konkursen. Är egendomen därjämte
utmätt, upptages fordran som skall utgå med förmånsrätt enligt 10, Il eller 12
§ förmånsrättslagen (1970: 979).

Föreslagen lydelse

Om egendomen hör till konkursbo, upptages även arvode och
annan kostnad för egendomens förvaltning under konkursen. Är egendomen därjämte
utmätt, upptages fordran som skall utgå med förmånsrätt enligt 10 § förmånsrättslagen
(1970: 979).

opaginerad Kontrollera mot PDF

Med fordran avses även rätt lill betalning på grund av ägarhypotek.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

Äldre
bestämmelser gäller fortfarande i fråga om förmånsrätt för fordran i konkurs på
grund av ansökan som gjorts före ikraftträdandet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

6
Förslag till

Lag om ändring i lagen (1973: 1130) om exekutiv gistrerat
skepp m. m.

ning av re-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Härigenom
föreskrives att 5 och 10 §§ lagen (1973: 1130) om exekutiv försäljning av
registrerat skepp m. m. skall ha nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

5§

Hör
skeppet tUl konkursbo, kan förvaltaren, om arvode eller annan kostnad för
skeppets förvallning under konkursen skall utgå ur skeppet, begära alt skeppet säljes
för den fordringen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Borgenär,
vars fordran är förenad med sjöpanträll, panträtt på grund av inteckning, retentionsrätt
eller förmånsrätt enligt 10, 11 eller 12 § förmånsrättslagen (1970: 979), kan
begära att skepp som hör lill konkursbo säljes för hans fordran, om hans rätt
till betalning ur skeppet är oslridig eller styrkes. Om borgenär, vars fordran
är förenad med sjöpanträtt, framställt sådan begäran, får förfarandet ej
nedläggas därför att frågan om försäljning för konkursboets räkning förfaller.

Borgenär,
vars fordran är förenad med sjöpanträtt, panträtt på grund av inteckning, retentionsrätt
eller förmånsrätt enligt 10 § förmånsrällslagen (1970: 979), kan begära att
skepp som hör till konkursbo säljes för hans fordran, om hans rätt lill
betalning ur skeppet är ostridig eller styrkes. Om borgenär, vars fordran är
förenad med sjöpanträll, framställt sådan begäran, får förfarandet ej nedläggas
därför att frågan om försäljning för konkursboets räkning förfaller.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Borgenär vars fordran är förenad med sjöpanträtt har i
fråga om utmätt skepp som ej hör till konkursbo samma befogenhet som enligt
andra stycket. Begagnar han sig därav, får förfarandet ej nedläggas därför att
frågan om försäljning för utmätningssökandens fordran förfaller.

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:12 10

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

Bestämmelserna
i 4 § äger motsvarande tillämpning i fråga om rätt att uflösa konkursbo eller
borgenär som begärt att skeppet säljes för fordran som anges ovan.

10
§ I sakägarförteckningen upptages, förutom exekutionsfordrmgen, fordran som är
förenad med sjöpanträtt, panträtt på grund av inteckning eller retentionsrätt
samt kostnaden för förfarandet.

Om
skeppet hör till konkursbo. Om skeppet hör till konkursbo,

upptages
även arvode och annan upptages även arvode och annan

kostnad
för skeppets förvaltning kostnad för skeppets förvaltning

under
konkursen. Är skeppet under konkursen. Är skeppet

därjämte
utmätt, upptages fordran därjämte utmätt, upptages ford-

som
skall utgå med förmånsrätt ran som skall utgå med förmåns-

enligt
10, 11 eller 12 § förmåns- rätt enligt 10 § förmånsrättslagen

rättslagen
(1970: 979). (1970: 979).

Med
fordran som är förenad med panträtt på grund av inteckning avses även fordran
för vilken skepp lagils i anspråk enligt 91 a § 3 mom. utsökningslagen (1877:
31 s. 1) samt rätt till betalning på grund av ägarhypotek.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1976.

7
Förslag till

Lag
om ändring i utsökningslagen (1877: 31 s. 1)

Härigenom
föreskrives att 139 § utsökningslagen (1877: 31 s. 1) skall ha nedan angivna
lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

139
§1

När
fartyg, som ej är infört i skeppsregistret eller moisvarande utländska
register, eller gods i fartyg eller i luftfartyg sålts, har borgenär, som hade
sjö- eller luftpanträtt i egendomen, rätt att få betalning ur köpeskUlingen
enligt vad som anges nedan, såvida han framställt yrkande därom före aukflonen
eller, om egendomen sålts under hand, före köpeskillingsfördelningen.

Svarar
utmätt egendom för förelagsinteckning, äger inteckningshava-ren erhålla
betalning ur köpeskillingen, om han framställt yrkande därom inom tid som nyss
angivits. Vad nu sagts gäller dock ej i den mån sådan betalning måste anses
obehövlig för att trygga inteckningsha-varens och efterföljande inteckningshavares
rätt. Vid prövningen härav skall hänsyn lagas även till sådan egendom som gäldenären
på annat sätt än genom förelagsinteckningen ställt som säkerhet för
intecknings-havarens fordran.

'
Senaste lydelse 1973: 1131.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Skall under konkurs fartyg, som ej är infört i
skeppsregistret eller i motsvarande utländska register, eller gods i fariyg
eller i luftfartyg säljas utmätningsvis, äger även borgenär som för sin fordran
har förmånsrätt enligt 10, 11 eller 12 § förmånsrättslagen (1970: 979) rätt att
erhålla betalning ur köpeskillingen, om han yrkat det före auktionen eller,
om egendomen sålts under hand, före köpeskillingsfördelningen.

Föreslagen
lydelse

Skall under konkurs fartyg, som ej är infört i
skeppsregistret eller i moisvarande ufländska register, eller gods i fartyg
eller i luftfartyg säljas utmätnings vis, äger även borgenär som för sin
fordran har förmånsrätt enligt 10 § förmånsrällslagen (1970: 979) rätt att erhålla
betalning ur köpeskillingen, om han yrkat det före auktionen eller, om
egendomen sålts under hand, före köpeskillingsfördelningen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna lag träder i krafl den 1 januari 1976.

Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om
förmånsrätt för fordran i konkurs på grund av ansökan som gjorts före
ikraftträdandet.

8 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1973:1068) om ändring i
förmånsrättslagen (1970: 979)

Härigenom
föreskrives i fråga om lagen (1973: 1068) om ändring i förmånsrättslagen (1970:
979) att punkterna 3 och 4 i övergångsbestämmelserna skall ha nedan angivna
lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

3. Bestämmelserna i 4 § andra stycket och 16 § i dess
äldre lydelse gäller fortfarande i fråga om förskott som avses i punkt 6 sista
stycket övergångsbestämmelserna lill lagen (1973:1064) om ändring i sjölagen
(1891: 35 s.l).

4. De äldre bestämmelserna i 4§ tredje stycket, 16 och 17 §§
om redares förmånsrätt på grund av förskott för medredares bidrag till
rederirörelsen enligt 17 § sjö-

Föreslagen lydelse

3. Efter utgången av år 1975

skall särskild förmänsrätt enligt

äldre bestämmelser gälla

a. enligt
4 § andra stycket för

förskott som avses i punkt 6 sista

stycket övergångsbestämmelserna

till lagen (1973:1064) om ändring

i sjölagen (1891: 35 s.l),

b. enligt
4 § tredje stycket för

förskott för medredares bidrag till

rederirörelsen enligt 17 § sjölagen

(1891: 35 s. 1) i dess lydelse före

ikraftträdandet av lagen (1973:

1064) om ändring i sjölagen (1891:

35 s. 1) om förskottet lämnats före

utgången av år 1975.

4. Fordran
med allmän för

månsrätt enligt 10 § uttages, om

det behövs, före fordringar med

förmånsrätt enligt 3. Fordran med

allmän förmånsrätt enligt 11 eller

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:12 12

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

lagen (1891:35 s. 1) i dess lydelse 12 § i deras lydelse närmast före

före
ikraftträdandet av lagen(1973: utgången av år 1975 uttages, om

1064) om ändring i sjölagen (1891: det behövs, med tillämpning
av

35 s. 1) gäller fortfarande i fråga äldre bestämtnelser före
fordran

om förskott som lämnats före med rätt enligt 3, om konkursan-

ikraflträdandet. sökan gjorts före utgången av år

1975.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

9 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1966: 454) om företagsinteckning

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1966: 454) om
företagsinteckning

dels alt 36 § skall upphöra att gälla,

dels att rubriken närmast före 36 § skall utgå,

dels att 35 § skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas två nya paragrafer, 11 a
och 15 a §§, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

lla§

Bestämmelserna i 10 § äga också motsvarande tillämpning,
när intecknad verk.samhei jämte egendom, i vilken inteckningen gäller, på grund
av upplösning av aktiebolag enligt punkt 4 eller 5 av övergångsbestämmelserna
till lagen (1973: 303) om ändring i lagen (1944: 705) om aktiebolag övergår
till aktieägare. Detsamma gäller, om verksamheten och egendomen därefter
övergår till handelsbolag, vari det upplösta bolagets aktieägare är delägare.
Frist inom vilken talan skall väckas och anmälas lill inskrivningsmyndigheten
räknas från det aktiebolaget avfördes ur aktiebolagsregistret.

15 a §

Inteckningshavare äger erhålla betalning för intecknad
fordran, fastän denna ej förfallit, om aktiebolag, i vars näringsverksamhet
inteckningen tneddelats, upplöses eller måste antagas komma att

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lyddse

Föreslagen lydelse

upplösas enligt punkt 4 eller 5 av övergångsbestämmelserna
till lagen (1973: 303) om ändring i lagen (1944: 705) om aktiebolag.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Skall
inteckningsärende enligt beslut av högre rätt upptagas till ny handläggning av
inskrivningsmyndigheten, åligger det denne att upptaga ärendet på första
inskrivningsdagen efter det att beslutet kommit honom tUl hända.

SkaU
inteckningsärende enligt beslut av högre rätt upptagas tUl ny handläggning av
inskrivningsmyndigheten, åligger det denna att upptaga ärendet på första
inskrivningsdagen efter det att beslutet kommit myndigheten till banda.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

10 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1973: 303) om ändring i lagen
(1944: 705) om aktiebolag

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1973: 303) om
ändring i lagen (1944: 705) om akflebolag

dels att punkten 5 i övergångsbestämmelserna skall ha
nedan angivna lydelse,

dels
att i övergångsbestämmelserna skall införas en ny punkt, 8, av nedan angivna
lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

/ prop.
delse

1975:103
föreslagen ly- Här föreslagen lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

5. Bolag,
vars registrerade aktiekapital ej uppgår flll 50 000 kronor, skall, om det ej
trätt i likvidation eller försatts i konkurs, upplösas genom att avföras ur aktiebolagsregistret,
om samtliga aktieägare och styrelseledamöter saml verkställande direktören begär
det. Uppgift att bolaget har avförts ur registret skall kungöras i det första
numret av Post- och Inrikes Tidningar som utkommer under närmast följande
januari, april, juli eller oktober månad. Punkt 4 andra och tredje siyckena
äger motsvarande tillämpning.

5. Bolag,
vars registrerade aktiekapital ej uppgår tUl 50 000 kronor, skall, om det ej
trätt i likvidation eller försatts i konkurs, upplösas genom atl avföras ur aktiebolagsregistret,
om samtliga aktieägare och styrelseledamöter samt verkställande direktören begär
det före utgången av oktober 1978. Uppgift om att sådan begäran framställts
skall ofördröjllgen kungöras i allmänna tidningarna. Bolaget får ej avföras ur
registret förrän en månad efter det att sådant kungörande skett. Uppgift att
bolaget har avförts ur registret skall ej kungöras. Punkt 4 andra

opaginerad Kontrollera mot PDF

1 Senaste lydelse 1971:1215.

« Senaste lydelse av övergångsbestämmelserna se 1973:1081.
Senast föreslagna lydelse av övergångsbestämmelserna se prop. 1975:103.

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:12 14

/
prop. 1975:103 föreslagen ly- Här föreslagen lydelse delse

och
tredje styckena äger motsvarande tillämpning.

8. Öm verkan av företagsinteckning, som meddelats i näringsverksamhet
utövad av aktiebolag, som upplöses enligt punkt 4 eller 5, finns bestätnmelser
i lagen (1966: 454) om företagsinteckning.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1976.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:12 15

Utdrag

JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1975-10-16

Närvarande:
statsministern Palme, ordförande, och statsråden Sträng, Andersson, Johansson, Aspling,
Lundkvist, Geijer, Bengtsson, Norling, Lidbom, Carlsson, Feldt, Sigurdsen,
Gustafsson, Zachrisson, Leijon, Hjelm-Wallén

Föredragande:
statsrådet Lidbom

ProposHion
med förslag till lag om ändring i förmånsrättslagen (1970: 979) m. m.

1
Inledning

När
konkurs inträffar, skall konkursgäldenärens skulder betalas i en viss ordning,
den s. k. förmånsrättsordningen. Bestämmelser om i vilken ordning olika
fordringar skall betalas finns i förmånsrällslagen (1970: 979). Enligt
förmånsrättslagen har bl. a. vissa löne- och pensionsfordringar förmånsrätt.
Förmånsrätt gäller vidare i fråga om fordringar för vilka säkerhet har ställts
i form av företagsinteckning. Löne- och pensionsfordringar har företräde framför
sådana inteckningsfordringar. Värdet av den säkerhet som företagsinteckning ger
är alltså beroende av hur stora löne- och pensionsfordringar som kan komma att
göras gällande, om gäldenären försätts i konkurs.

Utredningen (Ju 1972: 12)
angående företagsinteckningi har i uppdrag alt göra en allmän översyn av lagen
(1966: 454) om förelagsinteckning. Svenska bankföreningen. Svenska
sparbanksföreningen och Sveriges jordbrukskasseförbund (numera Sveriges
föreningsbankers förbund) anförde i en till utredningen ställd skrivelse den 7
maj 1974, att förelagsin-leckningens värde som kreditsäkerhet hade försämrats
genom införandet av lagen (1974: 12) om anställningsskydd. Organisationerna
framhöll atl införandet av den lagen, som innehåller bestämmelser om längre uppsägningstid
än vad som fldigare tillämpades, har medfört att företagens latenta
löneskulder ökat. Till följd härav har också utrymmet för säkerhet i form av företagsinleckning
minskat i motsvarande mån. Or-

'
Hovrättsrådet Christer Rune.

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:12 16

ganisationerna
ansåg, att den försämring av företagsintecknings värde som kreditsäkerhet som
därigenom uppkommit, borde motverkas genom att företagsinleckning gavs
företrädesrätt framför lönefordringar. På grund av den statliga lönegarantin
vid konkurs ansåg organisationerna, att en sådan ändring av
förmånsrättsordningen kunde ske utan betänkligheter.

Frågan
logs också upp av bankinspektionen i skrivelse den 14 oktober 1974. Även
bankinspektionen menade, att förelagsintecknad fordran borde placeras framför
lönefordringar.

Efter
samråd med mig tog uiredningen upp den sålunda väckta frågan lill särskild
behandling. Utredningen avgav i januari 1975 betänkandet (Ds Ju 1975: 4) Löneprivilegium
och förmånsrätt för företagsinteckning med förslag tUl bl. a. lag om ändring i
förmånsrättslagen. Betänkandet bör fogas till protokollet i detta ärende som
bilaga A. '

Betänkandet har remissbehandlats.
Yttranden har avgetts av Svea hovrätt, riksförsäkringsverket, kammarkollegiet,
bankinspektionen, riksrevisionsverket, riksskatteverket, statens industriverk,
länsstyrelserna i Malmöhus, Gävleborgs och Västernorrlands län, företagsskaltebered-ningen
(Fi 1970: 77), konkurslagskommiltén (Ju 1971: 06), Investerings-banken,
Försäkringsbolaget Pensionsgaranti, ömsesidigt (FPG), Folksam, Företagareföreningarnas
förbund, Lantbrukarnas riksförbund (LRF), Sveriges industriförbund. Svensk industriförening,
Svenska bankföreningen. Svenska företagares riksförbund. Svenska
försäkringsbolags riksförbund. Svenska personalpensionskassan (SPP), Svenska
sparbanksföreningen, Sveriges föreningsbankers förbund, Sveriges
grossistförbund, Sveriges hantverks- och industriorganisation (SHIO), Sveriges
köpmannaförbund. Svenska Handelskammarförbundet, Ackordscentralens Stockholms-
och malmöavdelningar. Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Landsorganisationen
i Sverige (LO), Svenska metallindustriarbetareförbundet. Svenska
byggnadsarbetareförbundet. Tjänstemännens centralorganisation (TCO),
Centralorganisationen SACO/SR, Föreningen Sveriges kronofogdar och Sveriges
advokatsamfund.

Efter
underremiss har yttrande över betänkandet avgetls av kronofogdemyndigheterna i
Stockholm, Göteborg och Malmö samt Västernorrlands företagareförening. Post-
och Kreditbanken (PK-banken) har anslutit sig till innehållet i
bankföreningens yttrande.

Utredningen
har vidare i en lill justitiedepartemenlet den 2 september 1975 ingiven
promemoria föreslagit ändringar i bl. a. lagen (1966: 454) om
företagsinteckning. 1 promemorian belyses frågan om verkan av företagsinteckning
i sådana aktiebolag som enligt särskUda bestämmelser kan komma att upplösas på
grund av att aktiekapitalet inte uppgår till 50 000 kr. Jag vill i detta
sammanhang ta upp också denna fråga.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:12 17

2 Företagsinteckning och lönefordran

2.1 Gällande rätt m. m.

I fråga om gällande rätt, framställningen från de organisafloner
som jag tidigare nämnt, bankinspektionens skrivelse samt utredningens förslag
ber jag att få hänvisa till bilaga A.

2.2 Remissyttrandena

Det stora flertalet remissinstanser har i allt väsentligt
anslutit sig till utredningens förslag. En sammanstäUning över remissyttrandena
bör fogas flll protokollet i detta ärende som bilaga B, flll vUken jag ber att
få hänvisa.

3 Rätt på grund av företagsinteckning vid avveckling av
små aktiebolag

3.1 Gällande rätt m. m.

3.1.1 Avveckling av små aktiebolag

Genom lagen (1973: 303)- om ändring i lagen (1944: 705) om
akflebolag höjdes gränsen för aktiekapitalets lägsta belopp frän 5 000 till 50
000 kr. Lagändringen trädde i kraft den 6 juni 1973. För aktiebolag som bUdats
före denna dag gäUer fortfarande den tidigare akflekapitals-gränsen. Genom
lagen (1973: 1081) om ändring i den nämnda lagen (1973: 303), som trädde i krafl
den 1 januari 1974, har emellertid införts regler som syftar tUl att alla
aktiebolag efter utgången av år 1978 skall ha ett lägsta aktiekapital om 50 000
kr. De aktiebolag som inte före nämnda tidpunkt höjt aktiekapitalet till det
nya lägsta beloppet skall upplösas genom ett förenklat likvidationsförfarande,
obligatorisk avregistrering. De nya bestämmelsema, som har formen av ändringar
i övergångsbestämmelserna till den förstnämnda lagen, medger att Upplöst
aktiebolags rörelse kan fortsättas i annan förelagsform.

I prop. 1975: 103 med förslag till ny akflebolagslag, m. m.
föreslås ytterligare ändring i den nämnda lagen (1973: 303) av innebörd att aktiebolag,
som har elt aktiekapital lägre än 50 000 kr., på begäran av samfliga
aktieägare, styrelseledamöter och verkställande direktör skall kunna upplösas
enligt det förenklade förfarandet redan före utgången av år 1978, frivUlig avregistrering.

I prop. 1973: 168 framhålls att det stora flertalet av de
företagare som väljer att avslå från att höja aktiekapitalet lill 50 000 kr.
beräknas träffa

= Prop. 1973 : 93, LU 19, rskr 238. ä Prop. 1973: 168, LU
41, rskr 393.

2 Riksdagen 1975/76. 1 saml. Nr 12

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop.1975/76:12 18

avtal
med leverantörer, kreditgivare och andra om alt bolagels åtaganden och
förpliktelser skall överföras på elt handelsbolag, som skall överta rörelsen,
eller på företagaren själv, ifall rörelsen skall fortsättas under personlig ftrma.
I brist på sådana uppgörelser tryggas borgenärsintressena genom att
solidariskt ansvar åläggs aktieägare, styrelseledamöter och verkställande
direktör för sådana bolagets förpliktelser som uppkommit innan bolaget avförts
ur registret, (övergångsbestämmelserna punkt 4 andra stycket). För att en
fortsatt drift av rörelsen i annan förelagsform inle skall äventyras genom att
aktiebolagets avtalsparter motsätter sig att det eller de nya rättssubjekt som
övertagit bolagets rörelse uiträder som part i bolagels avtal föreskrivs
vidare, att aktieägarna inträder i det avregistrerade bolagets ställe som part
i de avtal bolaget slutit med tredje man. Denna ordning har betecknats som ett
slags universalsuccession.

1 prop.
1973: 168 berörs särskilt frågan om de säkerheter som ett av-registrerat
aktiebolag kan ha ställt. Det framhålls bl. a. att det av reglerna om
personlig ansvarighet för aktieägarna m. fl. och om aktieägarnas inträde som
avtalspart i de av bolaget slutna avtalen följer, alt säkerheter som bolaget
ställt i form av borgen, pant m. m. kommer alt stå kvar sedan bolaget upplösts.
I fråga om företagsinleckning sägs i propositionen följande:

För
bolagets förbindelser kan också säkerhet ha ställts i form av företagsinleckning.
Inte heller sådan säkerhet rubbas av att bolagel har avregistrerats. Ändring
av företagsform i förevarande fall är inte att anse som överlåtelse av
verksamhet och bestämmelsema i bl. a. 10 och 15 §§ lagen (1966:454) om
företagsinteckning är därför inte tUlämpliga.

Som
fldigare nämnts föreslås i prop. 1975: 103 att små aktiebolag skall kunna upplösas
genom avregistrering, om samtliga aktieägare och styrelseledamöter samt
verkställande direktör begär det. De nyss redovisade bestämmelserna om
solidariskt ansvar för bolagets förbindelser och om aktieägares inträde i
bolagels avtal föreslås få motsvarande tillämpning även vid denna frivilliga avregistrering.
Till skillnad mot vad som gäller vid den obligatoriska avregistreringen
föreslås dessutom, att uppgift om att bolaget avförts ur registret skall
kungöras i Post- och Inrikes Tidningar. Kungörande skall emeUertid inte ske
omedelbart efter avregistreringen utan i det första numret av tidningen som
utkommer under närmast följande januari, aprU, juli eller oktober månad.
Kungörelseförfarandet förutsätts bli avgiftsfritt.

Lagändringen
föreslås träda i kraft den 1 januari 1976. Frivillig avregistrering kan
således komma att äga mm under åren 19761978.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:12 19

3.1.2
Lagen om företagsinteckning 3.1.2.1 Inteckning och dess föremål

Enligt
1 § lagen (1966:454) om företagsinleckning (FL) kan efter medgivande av närmgsidkare
företagsinteckning meddelas i hans näringsverksamhet. Företagsinteckning kan
också meddelas i näringsverksamhet som två eller flera näringsidkare utövar
gemensamt. Gemensam inteckning i skilda näringsidkares ohka verksamheter är
inte möjlig. Företagsinteckning får enligt 2 § FL meddelas endast om
näringsidkaren är bokföringsskyldig eller driver jordbmk eller skogsbmk.

Företagsinteckning
meddelas i all den näringsverksamhet eller i den verksamhet av viss art som
näringsidkaren vid varje tid utövar inom ett län eller inom en eller flera
kommuner i länet. 1 fråga om aktiebolag gäller den speciella föreskriften att
inteckning kan omfatta bolagets verksamhet inom hela riket eller inom flera
län. Inteckiungen får inte meddelas så att den till omfattningen avviker från
annan inteckning som är meddelad eller sökt i samma näringsverksamhet.

Bifalls
ansökan om företagsinteckning, sker inskrivning i inskrivningsboken över
ärenden om företagsinteckningar varjämte bevis om inteckningsbeslutet tecknas
på fordringshandUngen. 1 inskrivningsboken skall göras särskilt upplägg för
varje verksamhet, beträffande vilken inteckningsärende förekommer. Uppläggen
ordnas i bokstavsföljd efter näringsidkarens efternamn eller, om det är fråga
om aktiebolag, handelsbolag eller ekonomisk förening, dess firma. Genom namnet
eller firman identifieras den upplagda verksamheten som inteckningsenhet.

Förelagsinteckning
gäller i näringsidkarens lösa egendom, i den mån deima hör tUl den intecknade
verksamheten och är hänförlig tUl någon av de egendomsarter som finns
uppräknade i 4 § FL. Av denna paragraf följer att företagsinteckning i princip
upphör att besvära sådan egendom som inte längre tillhör näringsidkaren.

Inteckningsobjektet
är själva näringsverksamheten. Denna individualiseras genom följande
kännetecken:

1.
den eller de fysiska eller
juridiska personer som driver verksamheten,

2.
verksamheten, tUl arten bestämd
eller obestämd,

3.
den geografiska ramen för
verksamheten.

För
individualisermgen är anknytningen till näringsidkarens person av väsentlig
betydelse.

3-1.2.2
Inteckningens verkan vid överlåtelse m. m.

EnUgt
FL upphör inteckningsrätten i princip att gälla i rörelsen, om denna övergår
till ny innehavare. Från denna regel görs undantag för det fall att
näringsidkaren avlider, då dödsboet träder in i hans ställe som näringsidkare.

s. 20 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:12 20

I
10 § FL fiims regler om företagsintecknings verkan vid överlåtelse av
verksamhet som omfattas av företagsinteckiung. Dessa regler ger borgenären, inteckningshavaren,
s. k. förföljelserätt. Inteckningsrätten fortsätter nämhgen alt belasta den
konkreta egendom som ingick i överlåtelsen och som då besvärades av
inteckningen. Detta gäller så länge egendomen tUlhör förvärvaren. Om denne
överlåter eller upplåter sådan egendom eller denna skadas eller går förlorad
eller tas i anspråk genom expropriation eller liknande förfarande, gäller
inteckningen i hans fordran på vederlag eller ersättning. Inteckningen ger
företräde lill betalning framför företagsinteckning som grundas på förvärvarens
medgivande.

Borgenären
förlorar sin förföljelserätt, om han inte inom elt år efter det verksamheten frånlräddes
väcker talan mot förvärvaren om betalning ur egendomen och också anmäler detta
till inskrivningsmyndigheten. Avslår han från sin rätt mot förvärvaren, är han
skyldig att anteckna delta på inteckningshandlingen, om förvärvaren fordrar
det. Förföljelserätten är avsedd att främja en uppgörelse mellan borgenären, överlålaren
och förvärvaren, t. ex. så alt inteckningslånet överförs på förvärvaren.

Enligl
11 § FL gäller förföljelserätt på motsvarande sätt när intecknad verksamhet
jämte egendom, i vilken inteckning gäller, övergår till annan genom skifte av
handelsbolags tillgångar eller bodelning av annan anlednmg än näringsidkarens
död.

Det
bör tUläggas, alt 15 § FL i de aktuella situationerna ger borgenären rätt alt
kräva betalning för sin intecknade fordran trots alt denna inte förfallit, s.
k. acceleration av förfallotid.

Den
omständigheten att inteckningen vid överlåtelse av intecknad , verksamhet
upphör att gälla i den överlåtna verksamheten bortsett från förföljelserätten
medför inte att inteckningen som sådan upphör att gälla. Det framgår bl. a.
uttryckligen av 4 § FL att inteckningen gäller i överlåtarens fordran på
vederlag, i vad delta avser egendom som vid överlåtelsen omfattades av
inteckningen.

3.1.2.3
Inskrivningsåtgärder

Den
förföljelserätt för vilken jag redogjorde i föregående avsnitt föranleder vissa
inskrivningsåtgärder. Som nämndes där måsle för-föijelserätten utövas inom ett
år efter det verksamheten frånlräddes. Inom denna tid måste inteckningshavaren
dels väcka talan mot förvärvaren om betalning ur överlåtna egendomen, dels
anmäla detta till inskrivningsmyndigheten. Sådan anmälan skall antecknas i
inskrivningsboken. Särskilt upplägg skall därvid göras under förvärvarens narrm
eller firma och anteckning om anmälningen göras dels på överlåtarens, dels på
förvärvarens upplägg. Om förvärvaren inte tagit ut någon inteckning i
verksamheten, kommer bara den gjorda anteckningen att

s. 21 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:12 21

finnas
på hans upplägg. Gravationsbevis i fråga om intecknad verksamhet skall innehåUa
uppgift om bl. a. anmälan om alt inteckningshavare väckt talan mot förvärvare
av inlecknad verksamhet om betalning.

3.2
Promemorian

I
promemorian framhålls att, om FL tas till utgångspunkt, avveckling av
aktiebolag enligt de i avsnitt 3.1.1 behandlade reglerna medför, att företagsinteckning
som meddelats i bolagets näringsverksamhet upphör att gälla vid bolagets avregistrering.
Med samma utgångspunkt kommer enhgt utredningen inteckningshavaren inte heller
att ha någon förföljelserätt, eftersom äganderättsövergången vid avregistrering
inte grundas på överlåtelse, bolagsskifte eller bodelning av annan anledning än
näringsidkarens död.

Uiredningen
påpekar att det i prop. 1973: 168 emellertid uttalats att säkerhet i form av företagsinleckning
inte rubbas av atl bolaget har avregistrerats. Enligt utredningen torde denna
ståndpunkt ha motiverats av att avregistreringen innebär en form av
universalsuccession. Utredningen ifrågasätter emellertid om inte en uttrycklig
lagregel borde ha införts om att rörelsen efter avregistrermgen skall anses
vara samma verksamhet som bolagels rörelse.

Awecklingslagsliftningen
bygger enligl utredningen på den tanken att rörelsedrivande avregistrerade akflebolag
med två eller flera akfleägare antingen genom avtal eller genom konkludenta
åtgärder skall transformeras till handelsbolag. Del blir alltså i de fall då
verksamheten övergår på handelsbolag fråga om två äganderätlsövergångar. I och
med avregistreringen övergår nämligen verksamheten till aktieägarna och därefter
övergår den flll ett handelsbolag. Utredningen instämmer i att det vid den
första äganderättsövergången skulle kunna vara fråga om universalsuccession,
som inle rubbar inteckningssäkerheten. Men den andra äganderättsövergången är
enligt utredningen inte någon sådan succession. Så snart aktieägarna överför
verksamheten till ell handelsbolag, kommer företagsinteckningen alt upphöra att
gälla i verksamheten. Inteckningen kommer endasi alt medföra förföljelserätt i
den till handelsbolaget överförda egendomen. Följaktligen kommer inteckningen
bara att galla i aktieägarnas fortsatta gemensamma verksamhet under den
regelmässigt korta tid som denna består.

Den
tilltänkta ordningen med inteckningsövergång genom ett nytt slags
universalsuccession i samband med avveckling av aktiebolag skulle enligt
utredningen få vissa otillfredsställande prakflska konsekvenser.

Utredningen
framhåller all någon korrigering av inskrivningsmyndighetemas böcker över
ärenden om företagsinteckningar inte synes vara förutsatt i samband med alt företagsintecknade
aktiebolag avregislreras.

s. 22 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:12 22

Inskrivningsböckerna
kommer därför inte atl redovisa gällande inteck-ningsförhåUanden. Enligt
uttalandet i prop. 1973: 168 skuUe ju inteckningarna i det förutvarande
aktiebolaget gäUa i enskilda näringsidkares eller i handelsbolags rörelser. Inskrivningsböckerna
skulle emeUertid inte komma att redovisa dessa inteckningar under näringsidkamas
namn och de nybildade handelsbolagens firmor. Ett gravationsbevis utfärdat för
någon av aktieägarna i ett upplöst bolag skulle således komma att sakna uppgifter
om inteckningar som meddelats i del upplösta bolagets verksamhet. Detta skulle
kunna medföra rättsförluster vid exekution i förelagsintecknad egendom. Vidare
skulle, menar uiredningen, presumtiva kreditgivare komma att sakna möjlighet
att förvissa sig om huruvida den näringsverksamhet i vilken de erbjuds intecknmgssäkerhet
redan är belastad av företagsinleckning. Utredningen anser att förutvarande
kreditgivare tUl avregistrerade bolag visserligen genom särskilda åtgärder skuUe
kunna hålla sig underrättade om de fortsatta inteckningsförhållandena. AUa
andra emellertid som efter år 1978 eUer, om förslaget i prop. 1975: 103
antas, år 1975 överväger att bevilja enskild näringsidkare eller bolag kredit
mot säkerhet av företagsinteckning måste räkna med möjligheten att
verksamheten redan är belastad av en "tyst" inteckning som inte
framgår av gravationsbevis.

Utredningen
pekar också på olika situationer där risker för inteck-ningskoUisioner kan
komma att uppstå. En person utövar t. ex. i samma område samma slags
näringsverksamhet såväl genom ett av honom ägt aktiebolag som under enskUd
firma. Om båda rörelserna är inlecknade, skulle inteckningarna efter bolagets avregistrering
komma att omfatta en och samma verksamhet om bolagets verksamhet fortsätts.
Besvärande konkurrensproblem skulle kunna uppstå härigenom. Elt annat koUisionsfall
kan länkas i det fall alt en person äger två små aktiebolag, som har
verksamheten intecknad i samma område. Om bolagen driver samma slags rörelse,
kommer inteckningarna i de olika bolagen efter dessas avregistrering att gälla
i samma verksamhet. Också härigenom kan konkurrensproblem tänkas uppstå. Andra
liknande fall kan naturligtvis tänkas.

Utredningen
anser att del skulle vara ytterst arbetskrävande alt korrigera inskrivningsböckrna
i enlighet med del rättsläge som enligt det förut nämnda uttalandet i prop.
1973: 168 skulle komma att inträda vid avregistrering.

Utredningen
har kommit till den slutsatsen att man bör överge ståndpunkten atl
inteckningssäkerheten inte rubbas av avregistreringen. Upplösning genom avregistrering
bör i stället i detta sammanhang bedömas på samma sätt som fusion av akflebolag
och skifte av aktiebolags tillgångar.

Om
sålunda företagsinteckning i akflebolags näringsverksamhet skall antas upphöra
att gälla vid bolagets avregistrering, uppkommer frågan

s. 23 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:12 23

om hur borgenäremas behöriga intressen lämphgen kan
tillgodoses. Utredningen menar att det föreskrivna solidariska ansvaret för
den inlecknade skulden är otillräckligt. Utredningen har funnit det lämpligt
att reglerna om förföljelserätt i 10 § FL görs tUlämpliga också vid avregistrering.
En sådan breddad förföljelserätt skulle innebära, att borgenären under en viss
tid efter avregistreringen bevaras vid inteckningsrätt i del avregislrerade
aktiebolagets konkreta egendom men däremot inte i den eventuellt fortsatta
verksamheten. I inskrivningsboken behöver därför inte göras särskUda upplägg
under aktieägarnas namn i andra fall än då borgenären anser sig behöva väcka
talan mot den eller dem som övertagit del upplösta bolagets verksamhet. Under
den tid då förföljelserätten gäller kan ny inteckning tas ut i den fortsatta
verksamheten och inteckningslånet övertas av verksamhetens nye innehavare. Om
en tillfredsställande uppgörelse härom inte skulle kunna träffas, kan
borgenären utnyttja förföljelserätten för att få betall. För att säkerställa
detta behövs en regel om acceleration äv fordringens förfallotid som motsvarar
15 § FL. I de fall då verksamheten inte fortsätts efter avregistrering eller då
ny inteckning inle kan beviljas på grund av att den fortsatta verksamheten
inte är bokföringspliktig, blir förföljdserälten av direkt betydelse.

Om det avregistrerade bolaget bara haft en aktieägare och
denne fortsätter bolagets verksamhet som enskild näringsidkare, torde enligl
utredningen en breddad förföljelserätt enligt 10 § FL i princip utgöra ett godtagbart
skydd för inleckningshavarens säkerhetsintresse samt underlätta att
kreditförhållandet överförs till den fortsatta verksamheten.

Har det avregistrerade bolaget däremot haft flera
aktieägare, får man emellertid räkna med alt dessa sluter handelsbolag.
Utredningen menar därför att förföljelserält vid avregistrering måste gälla i
den berörda egendomen också efter det att denna överförts från aktieägare till
handelsbolag. Det blir fråga om en s. a. s. förlängd förföljelserätt.

Utredningen
framhåller att förföljelserätt i och för sig har ett begränsat värde, eftersom
tiUgångar i vilka inteckningen gäller kan komma att säljas tämligen snart efter
bolagets avregistrering. Efter försäljningen gäller inteckningen bara i
säljarens eventuella vederlagsfordran. Vid obligatorisk avregistrering kan förföljelserält
visserligen ge ett någorlunda godtagbart skydd. Frivillig avregistrering enligl
förslaget i prop. 1975: 103 medför emellerfld en väsenfligt sämre situation för
borgenärerna, eftersom avregistrering kan ske när som helst utan att borgenärerna
blir informerade. Utredningen har funnit en effektiv och framkomlig lösning
vara atl regler införs som innebär att inteckningsborgenärerna ges säker
information om förestående frivillig avregistrering i förening med skäUg tid
för dem att bevaka sin rätt.

Det bästa sättet att tillförsäkra borgenärerna angivna
information och bevakningsfrist är enligt utredningen att de genom registreringsmyndig-hetens
försorg underrättas om begäran om avregistrering. Detta kan ske

s. 24 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:12 24

genom kungörelse en viss minsta tid förslagsvis en månad
innan bolaget avförs ur aktiebolagsregislret. Sådant kungörelseförfarande bör
vara avgiftsfritt. Utredningen menar att om man på detta sätt kungör ansökan,
så torde man liksom vid obligatorisk avregistrering kunna undvara kungörelse
av uppgift om att bolaget sedermera avförts ur registret.

Utredningen anser vidare atl befrielse från stämpelskatt
bör övervägas vid ny företagsinleckning som påkallas av alt tidigare
inteckning upphör alt gälla i verksamheten i och med avregistrering.
Utredningen finner emellertid att samma syfte kan uppnås genom tUlämpning av 12
§ första stycket slämpelskattelagen (1964:308). Under vissa förutsättningar
medger detta stycke nedsättning av stämpelskatten för ny inteckning med belopp
som motsvarar skatten för tidigare inteckning. Fömtsättningarna för sådan
nedsättning är i princip dels alt den tidigare inteckningen dödals eller av
annan anledning upphört att gälla, dels atl den nya inteckningen beviljas inom ell
år efter det alt den tidigare inteckningen upphört att gälla, dels att ansökan
om den nya inteckningen bifaUes i egendom som helt eller delvis omfattades av
den tidigare inteckningen.

Utredningens överväganden innebär sammanfattningsvis alt
man bör acceptera att upplösning av aktiebolag genom avregistrering medför att
inteckning upphör att gälla i bolagets näringsverksamhet. Detta föranleder
ingen ändring i FL. Ändring krävs emellerfld, om den vidgade förföljelserätt
och befogenhet att kräva omedelbar betalning, acceleration av förfallotid, som
utredningen anser behövlig, skall införas. Dessutom fordras ändring i de
regler om kungörelse rörande frivillig avregistrering som föreslås i prop.
1975: 103, om utredningens syn på den frågan vinner anslutning. Enligt
utredningens förslag bör de lag- och författnuigsändringar som utredningens
överväganden föranleder sättas i krafl den 1 januari 1976, då reglerna om
frivillig avregistrering är avsedda att träda i krafl.

4 Föredraganden

4.1 Företagsinteckning och liinefordran

Lagen (1974: 12) om anställningsskydd trädde i kraft den 1
juli 1974. Lagen innebär mycket betydande förbättringar av anställningstryggheten.
Bl. a. har i lagen införts bestämmelser om viss minsta uppsägningstid vid
uppsägning från arbetsgivarens sida. På den privata arbetsmarknaden fanns
lagregler av den typen tidigare endasi beträffande äldre arbetskraft enligt
den s. k. äldrelagen. De uppsägningstider som kommer i fräga enligt lagen om
anställningsskydd varierar mellan en och sex månader beroende på arbetstagarens
ålder. Arbetstagare, som fyllt 45

s. 25 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:12 25

år,
har rält till sex månaders uppsägningslid, om han varit anställd hos arbetsgivaren
under de senaste sex månaderna eller sammanlagt minst tolv månader under de
senaste två åren.

Av
organisationer företrädande kreditväsendel har gjorts gällande, alt införandet
av lagen om anställningsskydd medfört en betydande försämring av
företagsinteckningen såsom kredilsäkerhet. Det förhåller sig nämligen så att
lönefordringar i händelse av konkurs i mycket betydande utsträckning har
förmånsrätt tUl betalning framför fordran på grund av företagsinleckning. Den
som avser att lämna kredit mol säkerhet i företagsinleckning måste aUtså göra
en bedömning av vilken omfattning lönefordringar kan ha i händelse av att
låntagaren försätts i konkurs. Det är nämligen framför allt vid låntagarens
konkurs som en lämnad säkerhet prövas. Räcker säkerheten då inle till, är den inle
betryggande.

Utredningen
(Ju 1972: 12) angående företagsinteckning har tagit upp den fråga som sålunda
har väckts. Utredningen framhåller att införandet av lagen om
anställningsskydd medfört en sådan ökning av förelagens latenta löneskulder att
företagsinteckningens värde som kreditsäkerhet väsentligen förringats.
Utredningens förslag för alt komma till rätta härmed innebär, att
företagsinteckningen ges företräde framför lönefordringar vid konkurs.
Utredningen menar att detta i realiteten inle innebär någon försämring för löntagama,
eflersom deras fordringar på lön ersätts genom den stafliga lönegarantin, om
det inle finns tillräckliga tillgångar i konkursboet.

Innan
jag går närmare in på utredningsförslaget vill jag lämna några upplysningar
rörande förelagsinleckningen och dess användning i kre-ditlivel.

Företagsinteckning
kan meddelas i företagares näringsverksamhet, om förelagaren är bokföringsskyldig
eller driver jordbruk eller skogsbruk. Företagsinteckningen gäller i vissa särskUt
angivna slag av lös egendom, som hör till den inlecknade verksamheten. Den
medför att inteckningshavaren får förmånsrätt i den intecknade egendomen.
Denna förmånsrätt är alltså en särskild förmånsrätt, dvs. den gäller bara i
viss egendom. Lönefordran däremot är förenad med allmän förmånsrätt, dvs. den
gäller i all gäldenärens egendom. Förelagsinleckningen är ett viktigt kreditsäkerhetsmedel
framför allt för mindre och medelstora företag, särskilt sådana inom service-
och delaljhandelsnäringarna. Sådana företag saknar i regel möjlighet att
ställa pantbrev i faslighet som säkerhet och är därför hänvisade till
företagsinteckningen som kredilsäkerhet. Del bör i detta sammanhang framhållas
att det är en grundläggande princip för all inslitutioneU kreditgivning att lån
beviljas under förutsättning att låntagarens betalningsförmåga inger
förtroende ocb att betryggande säkerhet stäUs. Sådan säkerhet skall efter objekflvl
godtagbara grunder täcka hela lånet. Enligt lagen (1955: 183) om bankrörelse
skall

s. 26 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:12 26

säkerheten
utgöras av fast eller lös egendom eller borgen. Företagsinteckning är aUtså
enligt banklagen godtagbar som säkerhet.

Företagsinteckningen
har kommit till flitig användning inom kreditlivet. Enligt uppgift som lämnats
av bankinspektionen uppgick det totalt intecknade beloppet vid utgången av år
1971 tUI 18 400 milj. kr.

När
det gäller att bedöma om en företagsinleckning uppfyller banklagens krav på
att säkerhet för kredit skall vara betryggande måste man göra en ingående
analys av det kreditsökande företaget. Sedan erforderliga reduktioner gjorts
för osäkra fordringar, inkurant varulager och uttjänta inventarier samt de
anställdas lönefordringar har bankerna i stor utsträckning, åtminstone från 1960-talels
slut, godtagit företagsinteckning intill 50 % av den inteckningsbara
egendomens värde enligl senaste bokslut. En sådan bedömning har accepterats av
bankinspektionen.

Beträffande
den reduktion, som sålunda görs för de anställdas lönefordringar, gäUde i
praxis före ikraftträdandet av lagen om anställningsskydd, att reduktionen
borde uppgå lill ett belopp motsvarande sex veckors lön åtminstone i
personalintensiva förelag. Sedan lagen om anställningsskydd trätt i kraft, har
bankinspektionen funnit att motsvarande schablonmässiga reduktion bör uppgå lUl
56 månaders lön för de anställda och gälla samfliga företag.

För att
ett företag skall kunna drivas och utvecklas måste det kimna få tillgång flll
kredit. Delta är av stor betydelse inte bara för företaget självt utan också
för de anställda. Om förelagen flllförsäkras goda kreditmöjligheter, tryggas
deras fortbestånd och utveckling och därmed även sysselsättningen. Det är
tydligt att framför allt de mindre och medelstora förelagens kreditmöjligheter
har försämrats till följd av den ståndpunkt bankinspektionen mot bakgrund av
banklagens krav på betryggande säkerhet har intagit i frågan om
företagsinteckningens värde som kredUsäkerhet efter införandel av lagen om
anställningsskydd. Det är angeläget alt man får till stånd en ändring därvidlag
så att dessa förelags kredkmöjligheter tryggas. Frågan blir då hur detta skall
kunna åstadkommas.

Utredningen
har pekat på olika möjligheter att få till stånd en förbättring men har
stannat för att det mest effektiva och i själva verket det enda sättet är atl
förbättra förelagsinteckningens kreditsäkerhets-värde genom att ge den
förmånsrätt framför lönefordringar. Denna bedömning har delats av det stora
flertalet remissinstanser.

Enligt
min mening innebär utredningens förslag en betydande förbättring av
företagsinteckningens värde som kreditsäkerhet. I själva verket förstärks
företagsinteckningen så att den ger bätlre kreditsäkerhet än vad fallet var
före ikraftträdandet av lagen om anställningsskydd. Jag vill vidare nämna att
en liknande åtgärd företagits tidigare, nämligen då fordringar på gmnd av fastighelsinteckning
flyttades i förmånsrättsordningen så att de fick företräde framför
lönefordringar. Detta skedde just

s. 27 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:12 27

för
att stärka fastighetsinteckningens kreditvärde. Det är emellertid uppenbart
att utredningens förslag kan genomföras endast om det inte samfldigt innebär
en försämring av löntagarnas trygghet i händelse av att arbetsgivaren går i
konkurs. Detta föranleder mig att något gå in på hur den statliga lönegarantin
fungerar i det sammanhanget.

Enligt
lagen (1970: 741) om staflig lönegaranti vid konkurs svarar staten för fordran
som arbetstagare eller anhörig till sådan har hos arbetsgivare som försatts i
konkurs. Betalning enligt garanfln utgår för löne- och pensionsfordran som har
förmånsrätt enligt 11 och 12 §§ förmånsrättslagen (1970: 979). I fråga om
fordran med förmånsrätt enligt 11 § förmånsrättslagen, dvs. lönefordran och
viss pensionsfordran, gäller garantin för varje arbetstagare med högst elt
belopp, som motsvarar fem gånger det vid tiden för konkursbeslutet gällande
basbeloppet enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring. Staten inträder i
fråga om utbetalt garantibelopp i arbetstagarens rätt mot konkursgälde-nären
och kan alltså göra gällande lönefordringen regressvis i konkursen.

Förmånsrätten
för lön, det s. k. löneprivilegiet, fyller en social fiink-tion. Man har velat
trygga arbetstagarnas försörjning i händelse av konkurs genom att ge deras
krav på lön en framskjuten ställning i förmånsrättsordningen. Den StatUga
lönegarantin har emellertid i betydande mån minskat behovet av ett
löneprivilegium. Det är för det stora flertalet arbetstagare förhållandevis
likgiltigt vilken förmånsrätt deras lönefordran har, eftersom de under alla
händelser får betalt för sin fordran genom den statliga lönegarantin. Så är
emellertid inte fallet beträffande alla arbetstagare. Som jag nyss nämnde
gäller nämligen för den statliga lönegarantin den begränsningen att
betalningen ur garantin kan uppgå till högst fem basbelopp. De högst avlönade
arbetstagarnas krav på att få ut lönen kan alltså inte tillgodoses enbart genom
den statliga lönegarantin. En sådan löntagare är också beronde av att hans
lönefordran har en framskjuten ställning i förmånsrättsordningen.

Utredningen
har uppmärksammat detta. Utredningens förslag innebär atl den försämring som
löneprivilegiet lider genom att företagsinteckningen i förmånsrättshänseende
skjuts före Tönefordran kompenseras därigenom atl beloppsbegränsningen i det stafliga
lönegarantisystemet höjs från fem till åtta gånger basbeloppet.

Efter
samråd med chefen för arbetsmarknadsdepartementet får jag anföra följande.
Enligt min mening har utredningen anvisat den rätta vägen att gå. Genom en
förstärkning av lönegaranlisystemet undviks att det stora flertalet löntagare
drabbas av någon försämring genom att löneprivilegiet sätts efter
företagsinteckningen. Jag vill vidare framhålla alt kostnadema för
lönegarantisystemet finansieras genom särskilda arbetsgivaravgifter
(lönegarantiavgifter) som arbetsgivarna inklusive staten och kommunerna erlägger
enligt lagen (1970: 742) om lönegaran-liavgifl. Dessa avgifter förs till en
särskild garantifond från vilken rekvi-

s. 28 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:12 28

reras
medel för täckning av statens kostnader på grund av betalningar enligt
lönegaranti. Behållningen i denna fond uppgick den 30 juni detta år till 17 790
000 kr.

Man
kan emellertid enligt min mening vara något tveksam om hur stor höjning av
begränsningsbeloppet i lönegarantisystemet som bör göras för atl socialt icke
önskvärda effekter för löntagama skall kunna undvikas. Denna fråga har väckt
betydande uppmärksamhet under remissbehandlingen. Flera remissinstanser anser
alt all beloppsbegränsning bör slopas under det att andra vill sätta gränsen
till femton basbelopp. TCO, som i första hand vill slopa varje
beloppsbegränsning, föreslår i andra hand att gränsen sätts tUl tolv
basbelopp. Melallindustriar-betareförbundet har biträtt utredningsförslaget men
antyder alt det kan bli nödvändigt atl i framtiden räkna upp
lönegarantibeloppet. LO synes närmast inta den ställningen att någon uppräkning
utöver åtta basbelopp inte behövs.

Vid
bedömningen av frågan är av intresse en undersökning som utredningen gjort av
vissa löntagarorganisationers bevakningar av löne-och pensionsfordringar efter
år 1971. Enligt denna undersökning har totalt 128 bevakningar avsett belopp
utöver fem basbelopp. Av dessa avsåg 18 bevakningar belopp utöver åtta basbelopp,
sju bevakningar belopp utöver tio basbelopp och två bevakningar belopp utöver
tolv basbelopp. Denna undersökning visar enligt min mening att lönegaranflav-giflens
slorlek inte påverkas om gränsen sätts vid åtta, tio, tolv eller femton
basbelopp. Att någon form av begränsning bör uppställas synes mig dock klart.
Frågan är emellertid var gränsen bör sättas. Mot bakgrund av att det är
angeläget att förslaget inte leder till försämring av den tryggade ställning
som löneprivUegiel hittUls har garanterat lönefordringar föreslår jag att
gränsen sätts vid det belopp som TCO i andra hand förordat, nämligen tolv
basbelopp.

Med
mitt förslag torde så gott som samtliga löntagares krav på löne-och
pensionsfordringar undgå reell försämring genom att löneprivilegiet flyttas ned
efter företagsinteckning. Det kan dock inte uteslutas att i något enstaka fall
en lönefordran kan vara så omfattande alt den inle täcks ens av en summa
motsvarande tolv basbelopp. Det kan därför enligt min mening inte komma i
fråga att, såsom några remissinstanser förordat, helt slopa löneprivilegiet. A
andra sidan har jag gjort den bedömningen att sådana fall som jag nyss nämnde
blir så sällsynta att det inte finns någon anledning att, såsom bankföreningen
förordat, införa en ordning som innebär att arbetstagarens överskjutande
fordran går före statens regresskrav för utbetalningar från lönegarantifonden.

Jag
anser således alt utredningens förslag bör genomföras men att gränsbeloppet i
lönegarantisystemet bör höjas lill tolv basbelopp. Innan jag tar upp vissa
följdfrågor vill jag dock något beröra en fråga som bl. a. SPP har tagit upp
under remissbehandlingen.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:12 29

Förslaget
att låta löneprivilegiet komma efter företagsinleckning får vissa
återverkningar i fråga om försäkringsinrättningars krav på pensionspremier.
Situationen är i korthet följande. Försäkringsinrättningens krav på
pensionspremie omfattas enligt stadig praxis av löneprivilegiet när
arbetsgivaren har åtagit sig att betala premien. Löneprivilegiet ligger vid
konkurs visserligen efter fastighelsinteckningäma men före förelagsinteckningen.
Denna förmånrätt har enligt SPP hittUls räckt för att täcka SPP:s krav på
förfallna pensionspremier enligt den s. k. ITP-pla-nen när arbetsgivare gått i
konkurs. Detta läge kommer emellertid enligt SPP att förändras, om
företagsinteckningen sätts före löneprivilegiet. Detta betyder nämligen enligt SPP
alt löneprivUegiet i praktiken mister slörre delen av sin betydelse och att SPP
därför kommer att få nöja sig med mer eUer mindre ringa konkursutdelningar.
Liknande situationer kan uppkomma också för andra försäkringsgivare t. ex. för
Försäkringsbolaget Pensionsgaranti (FPG), vars uppgifl är att meddela kreditförsäkring
för arbetsgivares pensionsutfästelser, huvudsakligen utfästelse om
ålderspension enligt ITP-planen för tjänstemän.

Under
lagstiftningsärendets beredning inom justitiedepartementet har inhämtats vissa
uppgifter rörande de berörda försäkringsformerna. Det har därvid visat sig att
inga förluster uppstår för arbetstagare anställda hos kollektivavlalsbundna
arbetsgivare. De förluster som kan uppkomma för arbetstagare som är anstäUda
hos icke kolleklivavtalsbun-den arbetsgivare och försäkrade enUgt ITP-planens
förmånsschema är förhållandevis begränsade. Enligt uppgift kan man räkna med
att den utgående pensionen i de flesta fall kan komma atl minskas med 35 % för
den händelse förfallna pensionspremier inte kan få utdelning i arbetsgivarens
konkurs. Sänkningen har beräknats med utgångspunkt i ett antagande att
arbetstagaren får ny anställning inom ett halvår från det s. k. fribrev har
utfärdats. Beträffande försäkringar meddelade av Arbetsmarknadens Försäkringsakflebolag
(AFA) (tjänstegruppliv-och avgångsbidragsförsäkring) gäUer i princip all inga
förluster uppkommer för enskilda löntagare, om arbetsgivaren i fråga är bunden
av kollektivavtal. Om emellertid konkursboet vid fortsatt drift av konkursgäldenärens
rörelse inte inträder i försäkringsavtalsförhåUandet genom att Överta
försäkringen eUer tecknar ny sådan, upphör försäkringsavtalet genom uppsägning
från AFA:s sida med utgången av månaden efler konkursutbrottet. För försäkring
som tecknats av icke kol-lektivavtalsbunden arbetsgivare gäller att
försäkringen träder ur kraft, om betalning inte fullgörs inom en månad efler
premiens förfallodag. Beträffande försäkringar som meddelas av AMF-Arbetsmarknadsför-säkringar
(avtalsgruppsjukförsäkring, särskild lUläggspensionsförsäkring saml
gruppförsäkring för yrkesskada) gäller försäkringen oavsett pre-miebelalningen,
om försäkringen tecknats enligt kollektivavtal. De frivUligt tecknade
försäkringarna kan vid premieförsummelse sägas upp

s. 30 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:12 30

efter
sju dagar. I motsats till vad som gäller beträffande försäkring i AFA brukar
emellertid försäkring i AMF inte sägas upp om rörelsen fortsattes efter
konkursutbrottet.

De
förluster som i enstaka fall kan tänkas uppkomma för arbetstagare anslutna lill
ITP-planen är enligt min mening så pass obetydliga att man kan bortse härifrån
i detta sammanhang. Jag vill i anslutning härtill erinra om att FPG inte har
motsatt sig utredningens förslag. Vad gäller de arbetstagare som är anslutna
till AFA- och AMF-försäkringama gäller att några förluster inte uppkommer för enskUda
löntagare om inbetalning av försäkringspremien försummas av kolleklivavlalsbunden
arbetsgivare. Mot den bakgrunden finner jag att hänsynen till löntagarnas
rätt till försäkringsskydd inte behöver lägga hinder i vägen för ett
genomförande av utredningsförslaget. Det är vidare min uppfattning att
förslaget kan antas medföra så obetydliga ekonomiska förluster för de berörda
försäkringssystemen att man inte har anledning att överväga något slags
ekonomisk kompensation för förlustema. Jag vUl erinra om att försäkringarna i
fråga finansieras av arbetsgivarna.

Mitt
förslag om höjning av minimibeloppet för den statUga lönegarantin innebär att löneprivUegiet
enligt förmånsrättslagen kommer att sakna betydelse för nästan alla löntagare.
Därmed skapas också utrymme för en angelägen förstärkning inte bara av
företagsinteckningens ställning utan också av den allmänna förmånsrätt som f. n.
tillkommer skattefordringar. Efter samråd med chefen för finansdepartementet
föreslår jag att fordran på skatt och allmän avgift enligt 13 §
förmånsrättslagen ges företräde framför löneprivilegiet. Detta innebär att
reglerna om förmånsrätt för skatt och allmän avgift bör flyttas till 11 §
förmånsrättslagen. Reglerna om löneprivUegiet i nuvarande 11 och 12 §§ förmånsrättslagen
bör tas in i 12 resp. 13 §§.

Löneprivilegiets
försvagning skapar vissa följdproblem. Ett av dessa är att konkursförvaltare
kan se sig nödsakade att vägra förskottsbetalning till löneborgenärer för att
inte äventyra bättre prioriterade borgenärers rätt till utdelning. Det skiUle
i sin tur gå ut över möjlighetema att fortsätta rörelsen imder
uppsägningstiden. Utredningen har ansett att denna fråga bör lösas genom vissa
jämkningar i lagen om statlig lönegaranti vid konkurs. Ändringen gör det
möjligt att för sådana situationer betala ut lön ur lönegarantifonden på ett
tidigare stadium än vad som f. n. kan ske. Enligt min mening torde också frågan
kuima lösas i huvudsak enligt de av utredningen anvisade riktlinjema. Efter
samråd med chefen för arbetsmarknadsdepartementet har jag emellertid kommit
fram till att frågan inte bör behandlas i detta lagstiftningsärende utan i
stället tas upp i den proposition om ändring i lagen om statlig lönegaranti
vid konkurs som chefen för arbetsmarknadsdepartementet senare i dag kommer att
föreslå regeringen förelägga riksdagen.

Som
utredningen framhållit måste man räkna med att förslaget med-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:12 31

för
ökad risk för att lönegarantifonden mte skall få utdelning i konkurs för stafliga
regressanspråk. Det är möjligt att det på sikt kan bli nödvändigt att justera lönegaranflavgiften
för att motverka ,den ekonomiska försvagning lönegarantifonden kan komma att
drabbas av. F. n. synes emellertid inte några särskilda åtgärder behöva vidtas
i det hänseendet. Lönegarantifonden har hittiUs varje år utvisat överskott och
behållningen i fonden, som ökat för varje år, uppgick den 30 juni 1975 till
nära 18 milj. kr. I samband härmed kan nämnas, att riksförsäkringsverket har
beräknat att slopandet i samband med skatteomläggningen för år 1976 av
"taket" för vissa arbetsgivaravgifter (7,5 X basbeloppet)
kommer att medföra en förstärkning av lönegarantifonden på ungefär 1 milj. kr.

Förslaget
att stärka förelagsinteckningens ställnmg i förmånsrällshän-seende påverkar
företagsinteckningens förhållande lill löne- och pensionsfordringar som har karaktären
av konkursfordringar. En lönefordran kan emellertid under vissa förhållanden
vara att anse som s. k. massafordran och har därmed bästa rätt. Man skiljer
nämligen i kon-kursrätten mellan konkursfordringar, dvs. fordringar som uppkommit
före konkursbeslutet, och massafordringar, dvs. fordringar som uppkommit efter
konkursbeslutet och som riktar sig mot konkursboet som sådant. I den mån
lönefordringar räknas som massafordran försvagas givetvis den åsyftade effekten
av det förslag som nu läggs fram, eftersom sådan fordran alltid måste komma
före företagsinteckning. Frågan blir då i vilken utsträckning lönefordran kan
räknas som massafordran.

Det
är helt klart alt lönefordran, som hänförs lill arbete som utförs före
konkursutbrottet, är att anse som konkursfordran. Det är lika klart alt fordran
för arbete som utförs efter konkursulbrottet på gmndval av elt
anställningsavtal, som träffas mellan konkursförvaltaren och löntagaren, är
att anse som massafordran. Tveksamhet kan emellertid råda om vilken karaktär
sådan lönefordran har som hänför sig till tiden efter konkursutbrottet men som gmndas
på ett anställningsavtal som slutits med konkursgäldenären före
konkursutbrottet. Jag vill nu något närmare behandla denna fråga.

När
konkurs mträffar torde normalt en av konkursförvaltarens första åtgärder vara
att säga upp konkursgäldenärens arbetstagare. Konkursbeslutet medför nämligen
inte automatiskt att dessa skall anses uppsagda. Konkursförvallaren är vid sin
uppsägning bunden av de uppsägningstider som föreskrivs i lagen om
anställningsskydd. Det förekommer alt konkursförvaltaren omedelbart inställer
all verksamhet och att löntagama alltså får uppsägningslön utan att behöva
utföra någon motsvarande arbetsprestation. Den fordran som på det sättet kan
uppkomma för löntagarna är utan tvekan att hänföra till konkursfordran. Saken
blir emellertid svårbedömd, om arbetstagarna utför arbete för konkursboets
räkning under uppsägningstiden. Utredningen har med stöd av vissa ut-

s. 32 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:12 32

lalanden
i förarbetena till lönegarantilagen (prop. 1970: 201 s. 67 och 8588) utgått
från att arbetstagarens fordran på lön även i denna situation är att anse som
konkursfordran. I den rättsvetenskapliga litteraturen har emellertid
ifrågasatts, om inte lönefordringen bör anses övergå till alt bli massafordran,
om konkursboet faktiskt tar arbetstagarens tjänster i anspråk (Welamson,
Konkurs, 4 uppl. 1974 s. 117 not 2).

Det
kan enligt min mening inte råda någon tvekan om att del i sak bästa resultatet
åstadkommes, om lönefordringen i den senast beskrivna situationen anses utgöra
konkursfordran. En sådan ordning är nämligen enklare att hantera för konkursförvaltama
i praktiken. F. ö. torde konkursförvaltarna i dag i allmänhet behandla
lönefordringar av delta slag som konkursfordringar. HärtUl kommer alt syftet
med den nu föreslagna reformen, nämligen alt stärka företagsinteckningens kredilvärdig-het,
skulle åtminstone i viss mån förfelas, om dessa lönefordringar skulle anses
utgöra massafordringar. Eftersom rättsläget inte kan anses fullt klart på denna
punkt föreslår jag, att i förmånsrättslagen intas en bestämmelse som klart
anger att lönefordringar av det nu behandlade slaget skall anses utgöra konkursfordran.

Utredningen
har funnit att vissa förmånsrättsliga följdproblem uppkommer genom dess
förslag att löneprivilegiet skall skjutas tUlbaka i förmånsrättsordningen.
Enligt 5 § förmånsrällslagen skall förmånsrätt i lös egendom, som hör till
näringsverksamhet vari företagsinleckning kan meddelas, följa med fordran hos
hyresgäst eller arrendator på gmnd av hyres- eller arrendeavtal i viss i
lagrummet närmare angiven omfattning. De s. k. hyres- och arrendeprivilegierna
gäller alltså i samma slags lösa egendom som förmånsrätt på gmnd av
företagsinteckning och har vidare företräde framför förelagsinteckning.
Utredningen har ansett att det av rältstekniska skäl är nödvändigt att låta
också hyres- och arrendeprivilegierna få företräde framför löneprivilegiet.
Jag ansluter mig till denna bedömning som har godtagits eller lämnats utan
erinran under remissbehandlingen.

En
liknande situation föreligger beträffande utmätt egendom. Enligt 8 § förmånsrällslagen
ger utmätning förmånsrätt i den utmätta egendomen. Den med utmätning förenade
förmånsrätten kommer sist bland de särskUda förmånsrättema. Men den står inle i
alla siluationer flllbaka för övriga särskUda förmånsrätter. Som ett undantag
från huvudregeln har utmätning nämligen företräde framför förmånsrätt på gmnd
av inteckning, vilken sökts sariima dag som utmätningen verkställdes eller senare.

Utredningen
har ansett att löneprivUegiet måste ställas tillbaka också för fordran som har
förmånsrätt på grund av utmätning. Härom får jag framhålla följande. Om inte
förmånsrätten för utmätning skall återvinnas enhgt 38 § konkurslagen, torde i
fråga om egendom i allmänhet

s. 33 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:12 33

utmätningsförfarandet
skola fortgå utan att fordran med allmän förmånsrätt kan göras gällande i
ärendet. Vid exekution i fariyg och fartygsbyggen, luftfartyg och intecknade
reservdelar till luftfartyg samt gods i fartyg eller i luftfartyg får däremot
fordran med allmän förmånsrätt enligt 1012 §§ förmånsrällslagen göras
gällande i utmätningsärendet och har därvid företräde framför ulmätningsfordringen.

Om
man vill inskränka en ändring beträffande företrädesordningen mellan
löneprivilegiet och utmätning till vad som direkt föranleds av att
företrädesordningen mellan företagsinteckning och löneprivilegiet kastas om, är
det i och för sig möjligt att begränsa ändringen till att gälla egendom som
utgörs av andra fariyg och fartygsbyggen än skepp och skeppsbyggen, dvs. båt
och bålbyggen, saml av gods i fariyg eller i luftfartyg. Företagsinteckning kan
nämligen inte gälla i annan egendom, i vilken samtidigt löneprivilegiet och
utmätning kan konkurrera, än som nu har nämnts. En sådan reglering måste emellerfld
bli relativt komplicerad och svårförståelig. Beaktas bör också att möjligheten
att vid konkurs bringa utmätning att gå åter har vidgats genom att åter-vinningsfrislen
har utsträckts genom lagändring tidigare under år 1975 (prop. 1975: 6, LU 12, rskr
91, SFS 1975: 244). Vidare förbättras löne-borgenäremas möjlighet att få
ersättning genom den statliga lönegarantin, om det förslag som samtidigt läggs
fram genomförs. Med hänsyn härtill kan enligt min mening godtas att löneprivUegiet
generellt sätts ned efter förmånsrätt på grund av utmätning.

Om
de förslag jag nu har redogjort för genomförs, kommer allmän förmånsrätt att ha
företräde framför särskild förmånsrätt endast i ett fall. Det gäller fordringar
som har förmånsrätt enligt 10 § förmånsrättslagen. Dessa fordringar avser
borgenärs kostnad för gäldenärens försättande i konkurs och för beslut att
dödsbos egendom skall avträdas till förvaltning av boutredningsman samt
begravnings- och bouppteckningskostnad, när gäldenären avlidit före konkursbeslulel.
Vidare avses arvode och kostnadsersättning till god man enligt ackordslagen (1970:
847), tUlsynsman enligt samma lag eller konkurslagen eller förordnad
boutredningsman, om fordringen belöper på lid inom sex månader innan
konkursansökning gjordes eller därefter. Slufligen avses kostnad för särskUd
åtgärd som under nämnda tid har vidtagits med gode mannens eller tUlsynsmannens
godkännande eller av boutredningsmannen och som uppenbart varit till
borgenärernas bästa. Som vUlkor för att dessa fordringar skall vara förenade
med förmånsrätt gäller att beloppet med hänsyn till omständigheterna är
skäligt.

Utredningen
har övervägt om även fordringar med förmånsrätt enligt 10 § förmånsrättslagen
bör stå tillbaka i likhet med löneprivUegiet. Utredningen har dock funnit att
det rör sig om fordringar som står de egentliga konkurskostnaderna nära och som
därför förtjänar att tillgodo-

3
Riksdagen 1975/76. 1 saml. Nr 12

s. 34 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:12 34

ses
med hög prioritet. Utredningen föreslår därför inte någon ändring i förmånsrättsordningen
såvitt avser fordringar med förmånsrätt enligt 10 § förmånsrättslagen. Detta
har lämnats utan erinran under remissbehandlingen och jag ansluter mig för min
del tiU utredningens bedömning i detta hänseende.

Riksskatteverket har i
sitt remissyttrande föreslagit, all man skall införa möjlighet att utmäta
företagsinteckning. Som riksskatteverket framhållit fömtsätter en sådan ordnmg
att ägarhypotek lill företagsinteckning införs. Jag är inte beredd att ta upp
den frågan i detta sammanhang innan den allmänna översynen av företagsinteckningsinslitutet
har slutförts. Jag anser det inte heller lämpligt att i detta
lagstiftningsärende ta upp vissa av riksskatteverket väckta frågor rörande
A-skatters behandling i konkurs.

Fordran på mätningsarvode,
som förekommer inom vissa branscher och som enligt kollektivavtal skall av
arbetsgivaren betalas direkt lill fackförening, omfattas av löneprivilegiet men
inte av lönegarantisystemet. Några remissinstanser har tagit upp frågan om alt
utvidga lönegarantin till att avse även fordran på mätningsarvode. Efter
samråd med chefen för arbetsmarknadsdepartementet har jag funnit att denna
fråga lämpligen bör behandlas i den förut nämnda propositionen om ändringar i
lönegarantisystemet som chefen för arbetsmarknadsdepartementet senare i dag
kommer att föreslå regeringen att förelägga riksdagen. I det förslaget
behandlas även frågan om i vilken utsträckning förmånsrätten för
lönefordringar och därmed även rätten flll betalning ur lönegarantin - skall
följa med fordran på skadestånd som har ålagts arbetsgivare med stöd av lagen
om anställningsskydd. Jag tar därför inte i detta sammanhang upp den av en
remissinstans framställda begäran att lönegarantin helt skall omfatta fordran
på sådant skadestånd.

Fömtom
de ändringar i förmånsrällslagen och lönegarantilagen som jag nu berört bör
vissa följdändringar ske i annan lagstiftning.

4.2
Rätt på grund av företagsinteckning vid avveckling av små aktiebolag

Genom
lagstiftning år 1973 gjordes ändringar i lagen (1944: 705) om aktiebolag, som
innebar bl. a. att gränsen för aktiekapitalets lägsta belopp höjdes från 5 000
tUl 50 000 kr. För aktiebolag bildade före den 6 juni 1973, då lagändringen
trädde i krafl, gäUer fortfarande den lägre aktiekapitalsgränsen. Genom
ytterligare lagstiftning, som trädde i kraft den 1 januari 1974, infördes
emellertid regler som ställer krav på att aUa aktiebolag efter utgången av år
1978 skall ha minst 50 000 kr. i aklieka-phal. För de aktiebolag som vid
sistnämnda lidpunkt inte har tUlräckligt aktiekapital föreskrivs ett förenklat
likvidationsförfarande. Sådana bolag

s. 35 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:12 35

skall
vid 1978 års utgång avföras ur aktiebolagsregistret och blir därmed upplösta.

En
väsentlig utgångspunkt för lagsflftningen har varit att göra det möjligt för
rörelsedrivande aktiebolag, som inte höjer aktiekapitalet till 50 000 kr., alt
fortsätta rörelsen i annan företagsform. Finns det flera akfleägare i bolaget
skall rörelsen kunna fortsättas i handelsbolagsform. Och finns det bara en
aktieägare skall denne kunna fortsätta rörelsen som enskild näringsidkare. För
att göra delta möjligt finns bestämmelser om att aktieägare, styrelseledamöter
och verkställande direktör efter upplösningen av aktiebolaget skall svara
solidariskt för bolagets förpliktelser. Aktieägarna skall inträda i bolagets
ställe som part i de avtal bolaget slutit med tredje man.

1 prop. 1973: 168, som låg
till gmnd för lagstiftningen om den obligatoriska avregistreringen, berörde
jag något frågan om vilken inverkan en upplösning av aktiebolag får på företagsinleckning,
som meddelats i det upplösta bolagels näringsverksamhet. Jag uttalade där att
sådan säkerhet inte rubbas av att bolaget har avregistrerats. Jag ansåg att
ändring av företagsform i detta fall inte var att anse som överlåtelse av
verksamhet. Den föreskrivna regleringen innebär nämligen att det blir fråga om
ett slags universalsuccession närmast jämförlig med det fall att näringsidkaren
avlider och dödsboet träder in i hans ställe som näringsidkare, jfr 3 § andra
stycket lagen (1966: 454) om företagsinteckning (FL). Med hänsyn till
lagstiftningens karaktär av övergångsreglering fann jag inte nödvändigt att i
FL ta in en regel om att rörelsen efler avregistreringen skall anses vara samma
verksamhet som bolagets rörelse.

En
gmndlanke bakom den gällande regleringen för avregistrering av aktiebolag har
varit att få till stånd en ordning som innebär alt företagare, kreditgivare
och andra som kan tänkas komma all beröras av avregistreringen föranleds att
frivilligt ordna upp sina mellanhavanden innan avregistreringen sker. För att
underlätta delta har lagstiftningen lagts upp så alt det avregislrerade
bolagets tillgångar och skulder överförs i sin helhet på aktieägarkollektivet.
Delta inträder också som part i de avtal bolaget hade med tredje man. För att
berörda parter skall uppmärksammas på lagstiftningen har också särskilda
informationsåtgärder vidtagits. Palentverket har distribuerat en broschyr med
upplysningar om lagstiftningens innehåll tUl samtliga aktiebolag med elt
aktiekapital understigande 50 000 kr. Ytterligare sådana särskilda
informationsåtgärder planeras. Jag är övertygad om att detta kommer att leda tUl
att eventuella praktiska problem med anledning av avregistreringen ordnas upp
genom frivUliga uppgörelser i mycket slor utsträckning. Jag vUl emellerfld inle
bestrida att man måste räkna med att det kommer alt inträffa ett antal fall då
sådana uppgörelser inte kommer till stånd. I sådana situationer måste alltså
lagstiftningen lUlhandahålla en lösning som är ägnad bl. a. alt tillvarata
kreditgivares intressen i sammanhanget.

s. 36 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:12 36

Den
förut beskrivna lösningen med alt avregistreringen innefattar ett slags
universalsuccession innebär i själva verket att kreditgivarnas intresse i
sammanhanget tillvaratas på ett förhållandevis effektivt sätt. Jag kan i detta
sammanhang också nämna alt lagstiftningen innehåller särskilda regler om
tvångslikvidation som i och för sig också är avsedda atl trygga kreditgivares
intressen.

Som
utredningen framhåUit har emellerfld lösningen med universalsuccession en
svaghet, nämligen i det fallet att det avregistrerade aktiebolaget hade två
eller flera akfleägare och bolagets rörelse efter avregistreringen fortsätts
som handelsbolag. Övergången från aktiebolagsformen till handelsbolag sker
nämligen i så att säga två led. I och med avregistreringen upphör aktiebolaget
och bolagels egendom överförs på aktieägarkollektivet. Därefter sker ylterligare
en äganderällsövergång, nämligen från aktieägarkollektivet till elt
handelsbolag. Denna senare äganderällsövergång är otvivelaktigt inte en universalsuccession
utan utgör i stället närmast tillskott till bolag. Även om man intar den ståndpunkten
att universalsuccessionen som sådan inle rubbar företagsinteckningens
giltighet och enligt min mening finns goda skäl för en sådan ståndpunkt kan
man inte bestrida alt företagsinteckningen inte kan gälla i handelsbolagets
verksamhet. Som utredningen påpekat inträder i stället den effekten alt förelagsinleckningen
upphör alt gälla i verksamheten men i stället omfattar den konkreta egendom som
förs över från aktieägarkollektivet till handelsbolaget, s. k. förföljelserält.

Det
är enligt min mening i och för sig en godtagbar ordning all företagsinteckningen
i den nu angivna situationen upphör att besvära verksamheten och i stället ger
inleckningshavarna förföljelserätt i den egendom som överförs till
handelsbolaget. Om kreditgivarna får förföljelserätt samt rätt att kräva
betalning för inlecknad fordran i förtid, s. k. acceleration av förfallotid
skapas nämligen mycket goda möjligheter för att kreditgivaren och
handelsbolaget skall träffa överenskommelse om att den gamla förelagsinleckningen
skall ersättas med en ny företagsinteckning som tas ut i handelsbolagets
verksamhet. Den nu berörda omständigheten kan därför enligt min mening inte i
och för sig anses utgöra ett avgörande skäl för att man bör överväga ändring i
de år 1973 beslutade övergångsbestämmelserna till aktiebolagslagstiftningen.

Utredningen
har emellertid pekat på vissa inskrivningsrättsliga komplikationer som följer med
den ståndpunkt som intagils i dessa övergångsbestämmelser. De
företagsinteckningar, som meddelats i det avregistrerade aktiebolagets
verksamhet, skall enligt förarbetena till övergångsbestämmelserna gälla i enskUda
näringsidkares rörelse. I inskrivningsböckerna redovisas emellertid sådana
företagsinteckningar under det avregistrerade aktiebolagels firma. För den
enskilde näringsidkarens del finns inte i inskrivningsböckerna någon uppgift om
alt den för det avregistrerade aktiebolaget meddelade förelagsinleckningen nu
besvärar

s. 37 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:12 37

den verksamhet som den enskilde näringsidkaren i fråga
driver. Ett gravationsbevis, som utfärdas för den enskilde näringsidkaren,
kommer alltså att sakna uppgifter om företagsinteckningar som meddelats i det
avregistrerade bolagels verksamhet. Detta kan, som uiredningen påpekar,
medföra rättsförluster vid exekution i förelagsintecknad egendom. Enligt min
bedömning är visserligen risken för rättsförlust liten. Jag tror nämligen att
lagstiftningens allmänna uppläggning kombinerad med de särskilda
informationsåtgärder som har företagits och som planeras kommer alt medföra alt
det blir myckel sällsynt att rättsförluster verkligen uppkommer. Jag vågar
emellertid inte utesluta alt rättsförlust någon gång kan inträffa. Detta är
enligt min mening skäl nog att överväga om problemet kan lösas på något annat
sätt än som förutsattes när övergångsbestämmelserna till akliebolagslagsliftningen
antogs.

Utredningen har kommit tUl den slutsatsen all man bör
överge uppfattningen att inteckningssäkerheten inle rubbas genom avregistreringen.
Utredningen vill i stället tUlgodose borgenärernas intresse i sammanhanget
genom regler om förföljelserält, dvs. företagsinteckningen skall efter avregistreringen
endast besvära den konkreta egendom som tidigare tillhörde det avregislrerade
aktiebolaget. Samtidigt ges borgenärerna rätt att begära förtida uppsägning av
inteckningslån, s. k. acceleration av förfallolid.

Enligt min mening innebär detta förslag att kreditgivarnas
intresse i sammanhanget tillgodoses på ett tillfredsställande sätt. Säkerheten
som sådan består trots avregistreringen, låt vara alt den därefter endast gäller
i den konkreta egendom som tillhörde aktiebolaget. Genom accelerationen av förfalloliden
skapas goda möjligheter för kreditgivarna att träffa överenskommelse med delägama
i det berörda företaget om att la ut ny företagsinteckning i det nyskapade
företaget. Skulle någon sådan uppgörelse inte kunna träffas, kan förföljdserälten
utnytflas av borgenären så att denne kan skaffa sig betalt. De
inskrivningsrättsliga komplikationer som följer av den förut tilltänkta
ordningen undviks. Jag vill därför på denna punkt ansluta mig till utredningens
förslag.

Utredningen har särskilt berört det fallet att det
upplösta aktiebolaget hade flera aktieägare. Om rörelsen i sådant fall skall
fortsättas, får man räkna med att aktieägarna kommer att sluta etl
handelsbolag. För sådana situationer måste, som utredningen framhållit,
förföljelserätten kunna utnyttjas så att den gäller även när egendomen förts
över flll handelsbolaget. Det blir med andra ord frågan om en s. a. s.
förlängd förföljelserätt så att förelagsinteckningen inte bara följer egendomen
när den förs över till aktieägarkollektivet i samband med avregistreringen utan
också när egendomen förs vidare från aktieägarkollektivet till handelsbolaget.
En särskild bestämmelse om denna förlängda förföljelserält bör införas.

Utredningen har uppmärksammat det fallet att tillgångar i
vilka för-

s. 38 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:12 38

följelserätt
gäller på grund av inteckning kan komma att säljas tämligen snart efter det
bolaget har avregislrerals. Om försäljning sker, får förföljelserätten ett
begränsat värde, eftersom inteckningen efler försäljningen bara kan gälla i
säljarens eventuella vederlagsfordran. Enligt min mening uppstår inga större
problem i detta sammanhang då det är fråga om den obligatoriska avregistrering
som skall ske vid 1978 års utgång. Denna skall ske vid en på förhand bestämd
tidpunkt och borgenärerna har därför möjlighet att bevaka sina intressen i tid.
Läget är emellertid något annorlunda, om akflebolag avregislreras under tiden
19761978 enligt de regler om frivillig avregistrering som föreslås i prop.
1975: 103. Sådan avregistrering kan ske när som helst under den angivna
treårsperioden utan att borgenärerna informerats. Det kan sedan dröja ganska lång
tid innan de genom kungörelse får kännedom om avregistreringen. Avregistreringen
skall nämligen kungöras vid närmast följande kvartals-skifte. Förföljdserälten
kan då ha förlorat myckel av sitt värde. Jag delar utredningens uppfattning atl
man på något sätt bör tiUförsäkra inteckningsborgenärerna information om att
en frivillig avregistrering är förestående. Dessutom bör borgenärerna ges en
skälig lid för att bevaka sin rätt. Jag har funnit det bästa sättet att
tillförsäkra borgenärerna sådan information och bevakningsfrist vara, att
ansökningen kungörs en månad innan bolaget avförs ur aktiebolagsregislret. Den
förordade lösningen medför att de i prop. 1975: 103 föreslagna bestämmelserna
om frivillig avregistrering bör jämkas.

Utredningen
har uppehållit sig vid frågan i vad mån stämpelskatt skall behöva erläggas
enligt 11 § stämpelskattelagen då inteckning skall tas ut i verksamhet som
fortsätts efter avregistrering av akflebolag. Jag delar utredningens
uppfattning atl befrielse från stämpelskatt kan medges med stöd av 12 § första
stycket stämpelskattelagen.

De i
prop. 1975: 103 förslagna reglerna om frivillig avregistrering är avsedda att
träda i krafl den 1 januari 1976. De nu förordade ändringarna bör träda i
kraft samtidigt.

5
Upprättade lagförslag

I enUghet
med vad jag nu har anfört har inom justitiedepartementet upprättats förslag
till

1.
lag om ändring i förmånsrällslagen
(1970: 979),

2.
lag om ändring i lagen (1971:
1072) om förmånsberättigade skattefordringar m. m.,

3.
lag om ändring i lagen (1970:
741) om statlig lönegaranfl vid konkurs,

4.
lag om ändring i konkurslagen
(1921: 225),

5.
lag om ändring i lagen (1971:
500) om exekutiv försäljning av luftfartyg m. m.,

s. 39 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:12 39

6.
lag om ändimg i
lagen (1973: 1130) om exekutiv försäljning av registrerat skepp m. m.,

7.
lag om ändring
i utsökningslagen (1877: 31 s. 1),

8.
lag om ändring
i lagen (1973: 1068) om ändring i förmånsrällslagen (1970: 979),

9.
lag om ändring
i lagen (1966: 454) om förelagsinteckning,

10. lag om ändring i lagen (1973: 303) om ändring i
lagen (1944: 705)

om aktiebolag.

I fråga om förslagen har samråd ägt rum under 2 med chefen
för finansdepartementet och under 3 med chefen för arbetsmarknadsdepartementet.

6 Specialmotivering

6,1 Förslaget tOI lag om ändring i förmånsrättslagen
(1970: 979)

Lagförslaget berör ett par paragrafer i lagen (15 och 16 §§)
som fått ändrad lydelse genom den nya sjösakrättsliga lagstiftningen (SFS 1973:
1068). Denna lagstiftning träder i kraft först efter förordnande av regeringen.
Jag kommer denna dag att föreslå regeringen all förordna att den sjösakrättsliga
lagstiftningen skall träda i kraft den 1 januari 1976. Förevarande lagförslag
utgår därför från att gällande lydelse av 15 och 16 §§ är den som framgår av
SFS 1973: 1068.

I enlighet med mina överväganden i avsnitt 4.1 har bl. a.
skatter enligt förutvarande 13 § getts förmånsrätt framför löne- och pensionsfordringar.
Omflyttningen har föranlett ändrad paragrafnumrering.

12 §

Paragrafen, som motsvarar förutvarande 11 §, innehåller
bestämmelser om förmånsrätt för lönefordringar och förfallna
pensionsfordringar.

Såsom jag anfört fömt (avsnittet 4.1) bör av lagtexten
framgå, att lön eller ersättning under uppsägningstid är att anse som
konkursfordran och därmed förmånsberättigad enligt denna paragraf även i det
fallet att arbetstagaren under nämnda lid utfört arbete enligt
anställningsavtalet med gäldenären. I första stycket har i delta syfte angetts
att förmånsrätten gäller all lön och ersättning för arbete som arbetstagaren
utfört under uppsägningstiden enligt anställningsavtal med gäldenären. I den
mån arbete inte utförts, skall enligt stycket vid beräkning av förmånsberättigad
lön eller ersättning under uppsägningstiden reducering ske med hänsyn till
annan inkomst som arbetstagaren haft eller bort ha kunnat förvärva. Bestämmelsema
gäller alltså inte om konkursboet sluter anställningsavtal eller om konkursboet
inträder som arbetsgivare i anställningsavtalet genom att underlåta att säga
upp arbetstagaren. Fordran på grund av arbete som utförs i sådana fall utgör
nämligen massafordran.

s. 40 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:12 40

Som chefen för arbetsmarknadsdepartementet anfört i
förslaget flll ändringar i lönegarantisystemet avser förmånsrätten enligt 12 §
också skadestånd för mistad lön etc, däremot inte s. k. ideellt skadestånd.

13 §

Paragrafen, som motsvarar förutvarande 12 §, har jämkats
med hänsyn lill den nya paragrafindelningen.

15 §

I 15 § i dess lydelse enligl SFS 1973: 1068 föreskrivs att
fordran med allmän förmånsrätt i första hand skall tas ul ur egendom som inle
är föremål för särskUd förmånsrätt. Vidare föreskrivs att om sådan egendom
inte förslår, fordrmgen skall las ut ur egendom i vilken särskUd förmånsrätt gäUer.
Därvid skall fordringen las ut före fordringar med särskild förmånsrätt i den
mån det är medgivet enligl 16 § medan den i övrigt skall tas ul efler
fordringar med sådan förmånsrätt.

Enligt 16 § första meningen får fordran med allmän
förmånsrätt enligt 10, 11 eller 12 § i paragrafernas äldre lydelse vid behov
tas ul före fordringar med särskild förmånsrätt enligt 5 eller 8 § i annan lös egendom
än tomträtt. Paragrafens andra mening innehåller en fördelningsregel för det
fall att det finns särskUda förmånsrätter i olika egendomsgrupper.

I enlighet med vad jag anfört i den allmänna motiveringen
(avsnittet 4.1) skall löneprivUegiet aldrig ha företräde framför fordringar med
särskild förmånsrätt. Hänvisnmgen i 16 § till reglerna om löneprivilegiet
(förutvarande 11 och 12 §§) skaH därför utgå. Framdeles kommer endast
fordringar med allmän förmånsrätt enligt 10 § att i vissa fall ha företräde
framför särskild förmånsrätt. De allmänna förmånsrätterna i 10 § har nämligen
företräde framför förmånsrätterna enligt 5 och 8 §§ i annan lös egendom än
tomträtt. För att delta förhållande klarare skall framgå har bestämmelserna i
15 och 16 §§ omarbetats redaktionellt och sammanförts i en paragraf, 15 §.
Såsom huvudregel har därvid angetts alt särskild förmånsrätt har företräde
framför allmän förmånsrätt. Undanlaget från huvudregeln har uttryckts så atl
fordran med allmän förmånsrätt enligt 10 § dock, om det behövs, skall tas ul
före fordringar med särskild förmånsrätt enligt 5 eller 8 § i annan lös egendom
än tomträtt.

Fördelningsregeln i 16 § andra meningen har oförändrad
intagits i 15 § sista meningen.

Övergångsbestämmelserna, punkten 6.

I punkten 6 har gjorts en redaktionell jämkning med hänsyn
till den nya paragrafindelningen.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:12 41

Ikraftträdande

Lagen bör träda i kraft den 1 januari 1976.

Äldre bestämmelser bör gälla i konkurs där konkursansökan
gjorts före ikraftträdandet. Motsvarande övergångsregler bör tas in i lagförslagen
vid 35 och 7.

6.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1971:1072)
om förmånsberättigade skattefordringar m.m.

1 §

I första stycket har hänvisningen till förmånsrällslagen
jämkats.

6.3. Förslaget till lag om ändring i lagen (1970: 741)
om statlig lönegaranti vid konkurs

2§

I denna paragraf föreslås, förutom jämkning i första
stycket med hänsyn till ändrad paragrafindelning i förmånsrättslagen,
ändringar dels i andra stycket, dels i både första och andra meningen av tredje
stycket.

Ändringen i tredje stycket första meningen innebär i
enlighet med vad jag föreslagit förut (avsnittet 4.1) alt lönegarantins
beloppsbegränsning höjs flll tolv gånger basbeloppet.

Övriga ändringar i paragrafen sammanhänger med det förslag
till ändringar i bl. a. förevarande lag som chefen för arbetsmarknadsdepartementet
senare i dag avser att lägga fram.

Enligt 11 § i det nämnda förslaget skall i vissa fall
fordran på mätningsarvode och facklig medlemsavgift samt underhållsberätligads
fordran omfattas av den stafliga lönegarantin ulan hinder av att fordringarna
vid tiden för konkursbeslulel innehas av facklig organisaflon respektive underhållsberättigad.
Det kan på grund härav bli nödvändigt för annan än arbetstagare att begära
arbetsgivaren i konkurs för att få utbetalning enligt garantin. Har
konkursansökan gjorts och leder den till konkurs kan sökanden drabbas av konkursansökningskostnader
och i visst fall konkurskostnader. På samma sätt som när en arbetstagare begärt
arbetsgivaren i konkurs bör dessa kostnader omfattas av garantin. Andra
stycket har utformats i enlighet härmed.

Det bör påpekas att maximibeloppet i tredje slyckel avser
en arbetstagares samfliga fordringar med förmånsrätt enligt 12 § förmånsrättslagen,
oavsett om han själv eller någon annan är innehavare av dem.

F. n. saknas i lönegarantilagen bestämmelse om i vilken
ordning en arbetstagares olika fordringar skall betalas med garantin. Frågan om
ordningsföljden har betydelse för beräkning av skatteavdrag, bl. a. om
fordringarna överstiger maximibeloppet enUgt garantin. Skatteavdrag skall
nämligen inte göras från belopp som avser ersättning för arbets-

s. 42 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:12 42

tagares kostnader för intäktens förvärvande, t. ex. resekostnadsersällning
och traktamente. Avsaknaden av en uttrycklig lagregel om ordningsföljden kan
vålla onödiga besvärsprocesser och därmed fördröja utbetalningar enligt garanfln.
Jag föreslår därför efter samråd med chefen för arbetsmarknadsdepartementet en
bestämmelse om att betalning enligt garantin för fordran som avser ersättning
för särskUda kostnader skall utgå framför annan fordran. Tredje stycket andra
meningen har utformats i enlighet härmed. Bestämmelsen kan sägas ha viss
motsvarighet i den reglering som finns i 3 § lagen (1970: 215) om arbetsgivares
kvitlningsrätt.

6.4 Förslaget till lag om ändring i konkurslagen (1921:
22S)

71 §

Paragrafens sjunde stycke innehåller regler om
konkursförvaltarens skyldighet vid försäljning under konkursen av gäldenären
tillhörig lös egendom i den ordning som gäller för utmätt sådan egendom. Konkursförvallaren
skall därvid i den mån det är påkallat föra talan för borgenärer som har
förmånsrätt enligt 10, 11 eller 12 § förmånsrättslagen i paragrafernas äldre
lydelse samt genom brev underrätta borgenären om yrkande som han framställer på
dennes vägnar.

Den föreslagna ändringen i förmånsrättsordningen innebär
att löneborgenärer inte längre skall ha rätt att få betalt före ulmätningssökande.
Föreskriften i 71 § sjunde stycket konkurslagen om skyldighet för konkursförvaltaren
atl föra löneborgenäremas talan blir därför överflödig. Hänvisningen i nämnda
lagrum till 11 och 12 §§ förmånsrättslagen har sålunda fått utgå.

Paragrafen ändrades genom den nya sjösakrättsliga
lagstiftningen (SFS 1973: 1132). På motsvarande sätt som anförts i fråga om
förmäns-rättslagen utgår förevarande lagförslag från alt gäUande lydelse av paragrafen
är den som framgår av SFS 1973: 1132.

143 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om förmånsberättigad
borgenärs rätt att innan utdelning i konkurs äger rum lyfta betalning för sin
fordran. I paragrafens första stycke regleras löneborgenärs rätt att lyfta betalning
för fordran med förmånsrätt enligt 11 § förmånsrättslagen i dess tidigare
lydelse.

Såsom jag anfört förut (avsnittet 4.1) medför den
föreslagna försvagningen av löneprivUegiet att löneborgenärs möjligheter till
förskottsbetalning minskar. Hänvisningen i 143 § första stycket konkurslagen
till 11 § förmånsrätlslagen har därför fåtl utgå. Ändringen innebär att löneborgenärs
rätt till förskottsbetalning därefter regleras av paragrafens

s. 43 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:12 43

tredje
stycke, dvs. han kan få' förskott i den mån sådana medel finns tillgängliga
som inte behövs för förskott åt borgenärer med allmän förmånsrätt erUigt 10 §
förmånsrättslagen eller med särskild förmånsrätt.

6.5 Förslaget
tUl ändring i lagen (1971: 500) om exekutiv försäljning

av luftfartyg m. m.

5 §

Paragrafens första stycke
innehåller bestämmelser om borgenärs s. k. anslutningsrält vid försäljning av
luftfartyg m. m. under konkurs. Anslut-ningsrätten innebär att borgenär som i
konkursen bevakat fordran, som är förenad med viss förmånsrätt, kan begära att
egendomen skall säljas för hans fordran. Anslutningsrätt är medgiven bl. a.
borgenär vars fordran har förmånsrätt enligt 11 eller 12 § förmånsrällslagen i
deras äldre lydelse.

Borgenär
vars fordran har bättre förmånsrätt än den fordran på grund varav försäljningen
sker kan genom att utöva sin anslutningsrätt sänka det skyddsbelopp som skall
täckas av köpeskillingen vid den exekutiva försäljningen. När det gäller löneprivUegierad
borgenär kan anslutningsrält enligt paragrafen få praktisk betydelse endast
när egendomen före konkursen utmäts för oprioriterad fordran eller fordran med
sämre förmånsrätt. Löneprivilegiet har nämligen företräde framför utmätning
men i övrigt har fordringar med särskild förmånsrätt i egendomen företräde
framför löneprivilegiet.

Den
föreslagna försvagningen av löneprivilegiet innebär att löneprivilegiet aldrig
får företräde framför utmätningsfordran. Med hänsyn härtill är bestämmelsen om
anslutningsrätt för löneborgenärer i 5 § första stycket onödig. Hänvisningen
till 11 och 12 §§ förmånsrättslagen har därför fått utgå.

10
§

Paragrafen
innehåller bestämmelser om vad som skall tas upp i sak-ägarförteckning. Med
hänsyn till vad jag anfört under 5 § finns det inte längre anledning att i
förteckningen redovisa fordringar med förmånsrätt enligt 11 eller 12 §
förmånsrättslagen i deras tidigare lydelse. Hänvisningen tUl dessa paragrafer
i 10 § andra stycket har därför fåtl utgå.

6.6 Förslaget
till lag om ändring i lagen (1973:1130) om exekutiv för

säljning av registrerat skepp m. m.

De
skäl som jag anfört för ändringarna i 5 § första stycket och 10 § andra stycket
lagen om exekutiv försäljning av luftfartyg m.m. gäller på motsvarande sätt i
fråga om ändringarna i 5 § andra stycket och 10 § andra stycket denna lag.

s. 44 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:12 44

6.7
Förslaget till lag om ändring i utsökningslagen (1877: 31 s. 1)

139
§

Paragrafens
tredje moment innehåller bestämmelser om rätt för borgenär vars fordran har
förmånsrätt enligt bl. a. 11 eller 12 § förmånsrättslagen i paragrafernas
äldre lydelse till betalning ur köpeskillingen för fartyg, som inte är infört i
skeppsregistret eller i motsvarande utländska register, när fartyget säljs
utmätningsvis under konkurs.

Denna
bestämmelse har sin grund i det förhållandet att löneprivilegiet enligt
nuvarande regler har företräde framför utmätning. Eflersom detta företräde
upphör vid genomförande av den föreslagna försvagningen av löneprivilegiet,
bör löneborgenär framdeles inte kunna få betalt ur sådan köpeskilling som avses
i 139 § 3 mom. utsökningslagen. Hänvisningen tiU 11 och 12 §§ förmånsrätlslagen
har därför fått utgå.

Paragrafen
ändrades genom den nya sjösakrättsliga lagsflftningen (SFS 1973: 1131). Jfr
härtill vad jag anförde i motsvarande fråga vid lagförslaget om ändring i
konkurslagen.

6.8 Förslaget
till lag om ändring i lagen (1973:1068) om ändring i för

månsrättslagen (1970: 979)

Enligt
övergångsbestämmelserna till lagen (1973: 1068) om ändring i förmånsrätlslagen
skall 4 § andra och tredje styckena samt 16 och 17 §§ förmånsrällslagen i dess
äldre lydelse fortsätta alt gälla i fråga om förskott som avses i punkt 6 sista
stycket i övergångsbestämmelserna till lagen (1973: 1064) om ändring i sjölagen
samt i fråga om medredares bidrag till rederirörelsen enligt 17 § sjölagen i
dess äldre lydelse, om förskottet lämnats före ikraftträdandet. Del innebär att
löneprivilegiet, om det behövs, skall gå ul före dessa fordringar. De
ändringar som nu föreslås i förmånsrättslagen medför att denna regel bör
justeras. Punkterna 3 och 4 i övergångsbestämmdsema föreslås därför ändrade så
alt endast fordringar med förmånsrätt enligt 10 § förmånsrättslagen går före
ifrågavarande fordringar. Hänvisningen till äldre bestämmelser i den föreslagna
punkten 3 innebär bl. a. att förmånsrätterna skall placeras in i
förmånsrättsordningen med den förmånsrätt som följer av 9 § första stycket förmånsrätlslagen
i dess äldre lydelse.

6.9 Förslaget
till lag om ändring i lagen (1966: 454) om företags

inteckning

Ila
§

I
paragrafen upptas en bestämmelse som ger en ettårig förföljelserält för de fall
företagsintecknade akflebolag avregislreras. Bestämmelsen har utformats efter
mönster av 11 § FL och hänvisar liksom denna pa-

s. 45 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:12 45

ragraf
lill 10 § samma lag, där reglerna om nuvarande förföljelserätt återfinns. Bestämmelsema
i 10 § ges här motsvarande tillämpning på dels övergången av avregistrerat
bolags verksamhet till aktieägarna dels övergången av samma verksamhet lill ett
av aktieägarna bildat handelsbolag. Hänvisningen till 10 § medför alt allt vad
som där sägs om förvärvare i tUlämpliga delar kommer att gälla såväl för akfleägare
som för ett av dessa bUdat handesbolag, till vilket det upplösta aktiebolagets
egendom förts över.

Den
i 10 § andra stycket föreskrivna ettåriga preskriptionstiden räknas från det
verksamheten frånlräddes. Eflersom den nu föreslagna förföljdserälten avses
bli gällande också efter det atl verksamheten förts över från aktieägare till
handelsbolag, kan den nämnda regeln i 10 § leda till atl preskripflonstiden i
sådana fall räknas från det att aktieägarna frånträll verksamheten. Men också
i detta fall bör preskripflonstiden utgå ett år efter aktiebolagets avregistrering.
Paragrafen upptar en uttrycklig bestämmelse härom.

Den
nu föreslagna förföljelserätten innebär bl. a. följande.

I
och med att ett aktiebolag avregistreras enligt övergångsbestämmelserna
övergår dess verksamhet och egendom tUl bolagets akfleägare. Den i 11 a §
föreslagna regleringen innebär då, om bolagets verksamhet varit intecknad, att
sådan bolagets egendom i vilken inteckningen gällt kommer alt svara för
inteckningen också i aktieägares hand. Och detta blir fallet vare sig det
avregistrerade bolaget haft en eller flera aktieägare och oavsett huruvida
aktieägaren är fysisk eller juridisk person.

Fall
kan tänkas där det avregistrerade och intecknade bolagets aktieägare är ett
annat akflebolag som också detta blir avregistreral. Den i förevarande paragraf
föreslagna regleringen medför då atl förföljelserätt kan utövas i egendomen
också efter det att egendomen förts över flll sistnämnda bolags aktieägare.

På
grund av hänvisnmgen till 10 § (tredje stycket) gäller inteckningen i egendomen
också sedan deima övergått till dödsbo efter aktieägare som avlider inom ett år
från avregistreringen.

Om det avregislrerade
bolaget haft flera aktieägare, medför regleringen i förevarande paragraf alt
inteckningen gäller i den förutvarande bolagsegendomen också efler det att
denna har förts över tUl elt handelsbolag av aktieägama. Så blir fallet också
om handelsbolaget skulle ha flera bolagsmän än det förutvarande aktiebolagels
aktieägare. De föreslagna bestämmelserna bör också kunna läcka det fallet att
bolagsmännen är färre.

Det
kan tänkas att aktieägare som på grund av avregistrering övertagit intecknat
aktiebolags egendom överlåter denna till annan än ett av aktieägarna ägt
handelsbolag. Egendomen kan vidare skadas eller gå förlorad eller tas i
anspråk genom expropriation eller liknande förfarande. För sådana fall medför
regleringen i förevarande paragraf, på grund av

s. 46 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:12 46

hänvisningen
lUl 10 § (första stycket), alt inteckningen därefter bara gäller i aktieägares
fordran på vederlag eller ersättning. Detsamma gäller om etl av akfleägare
bildat handelsbolag övertagit det avregistrerade bolagels egendom och denna
därefter överlåts lill annan eller skadas eller går förlorad eller tas i
anspråk genom expropriation eUer liknande förfarande.

I
förslaget upptas inte någon särskild regel om företagsinlecknings verkan för
det fall att aktieägare bildar enkelt bolag för alt fortsätta det avregistrerade
bolagets verksamhet. Men eflersom enkelt bolag inte är juridisk person gäller
vad som tidigare sagts om aktieägare.

Inteckning
i avregistrerat aktiebolags verksamhet ger företräde lill betalning ur det f. d.
bolagels egendom framför förelagsinteckning som grundas på medgivande av akfleägare
eller handelsbolag som har övertagit det avregistrerade bolagets egendom, jfr
10 § första stycket tredje punkten. Företrädesrätten gäller om medgivandet
lämnas efler avregistreringen. Den gäller också om medgivandet lämnats
tidigare men då avsett annan verksamhet som i och med avregistreringen smält
samman med det avregislrerade bolagels.

Det
bör påpekas att inteckning, som efter avregistrering meddelas i aktieägares
fortsalla näringsverksamhet, inte omfattas av bestämmelserna i förevarande
paragraf. Om sådan inteckning meddelats och aktieägarna därefter överlåter
verksamheten till ett handelsbolag, kommer inteckningen enligt 10 § bara att
medföra förföljelserätt i egendomen.. Om ett avregistrerat aktiebolags
verksamhet skall fortsättas i handelsbolagsform, bör därför ny inteckning tas ul
i handelsbolagets verksamhet.

15
a §

Paragrafen
har utformats efter mönster av 15 § FL. Inteckningshavaren ges enligt
paragrafen rält till omedelbar betalning, om det inlecknade bolaget blir
avregistrerat. Bestämmelsen får betydelse både då låneavtalet inle innehåller
förskrifter om acceleration av förfallotid och då sådana föreskrifter väl
finns, men det är osäkert om de kan tUlämpas vid avregistrering. Enligt
bestämmelsen skall omedelbar betalning kunna erhållas redan innan avregistrering
av bolaget skett. Så kan bli fallet, nämligen om det "måste antagas"
att avregistrering kommer att ske. Till stöd för borgenärens antagande kan
finnas det faktum att avregistrering har begärts men också den omständigheten
att bolaget underlåtit att i rimlig tid före utgången av år 1978 vidta åtgärder
för att höja aktiekapitalet lill 50 000 kr.

35
§

I
paragrafen, som reglerar handläggningen av återförvisat inleck-ningsärende, har
gjorts endast en redaktionell ändring som uite har samband med förslaget i
övrigt.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:12 47

36
§

Under
rubriken "TUlämpningsföreskrifter" innehåller denna paragraf ett
bemyndigande för Konungen atl meddela närmare föreskrifter för tillämpningen av
FL. Enligt nya regeringsformen är sådant bemyndigande inte behövligt.
Paragrafen och rubriken utgår därför enligt förslaget.

Lagen
bör träda i kraft den 1 januari 1976.

6.10
Förslaget till lag om ändring i lagen (1973: 303) om ändring i lagen (1944:
705) om aktiebolag

De
i prop. 1975: 103 föreslagna övergångsbestämmelserna till lagen (1973: 303) om
ändring i lagen om aktiebolag föreslås ändrade. Enligt mina överväganden i den
allmänna motiveringen framgår av den nu föreslagna lydelsen av punkt 5 i
övergångsbestämmelserna alt begäran om frivillig avregistrering ofördröjllgen
skall kungöras i Post- och Inrikes Tidningar. Avregistrering får enligt
förslaget ske tidigast en månad efler del alt kungörande har skett. Vidare
föreskrivs att uppgift om alt bolaget sedermera avförts ur aktiebolagsregislret
inte skall kungöras. Det ligger i sakens natur atl avregistrering bör ske så
snart enmånads-fristen har gått ul.

Om begäran om avregistrering
görs så kort tid före utgången av år 1978 atl enmånadsfristen uflöper först
därefter, skall bolagel likväl avregistreras vid utgången av år 1978, men då
enligt punkten 4 i övergångsbestämmelserna. Med hänsyn till detta kan begäran
om frivUlig avregistrering under tiden närmast före utgången av år 1978 sägas
vara meningslös. Begäran om avregistrering bör därför inte kunna framställas
efter utgången av oktober 1978. Förslaget upptar bestämmelse härom.

I
förslaget upptas en ny punkt 8 i övergångsbestämmelserna. Punkten föreslås i
förtydligande syfte och dess bestämmelser hänvisar till de i FL upptagna reglema
om förföljelserält och om rätt flll omedelbar betalning vid avregistrering av
aktiebolag.

Lagen
bör träda i kraft den 1 januari 1976.

7
Hemställan

Med
hänvisning lill vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen att antaga förslagen till

1.
lag om ändring i
förmånsrättslagen (1970: 979),

2.
lag om ändring i lagen (1971:
1072) om förmånsberättigade skatle-fordringar m. m.,

3.
lag om ändring i lagen (1970:
741) om statlig lönegaranti vid konkurs.

s. 48 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:12 48

4.
lag om ändring i konkurslagen
(1921: 225),

5.
lag om ändring i lagen (1971:
500) om exekutiv försäljning av luftfartyg m. m.,

6.
lag om ändring i lagen (1973:
1130) om exekutiv försäljning av registrerat skepp m. m.,

7.
lag om ändring i utsökningslagen
(1877: 31 s. 1),

8.
lag om ändring i lagen (1973:
1068) om ändring i förmånsrättslagen (1970: 979),

9.
lag om ändring i lagen (1966:
454) om företagsinteckning,

10. lag
om ändring i lagen (1973: 303) om ändring i lagen (1944: 705)

om aktiebolag.

8
Beslut

Regeringen
ansluter sig tUl föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition
föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredraganden har lagt fram.

opaginerad Kontrollera mot PDF

JUSTITIEDEPARTEMENTET Ds Ju 1975:4

Bilaga A

LÖNEPRIVILEGIUM OCH FÖRMÅNSRÄTT FÖR FÖRETAGSINTECKNING

Lagförslag av utredningen ang. företagsinteckning Stockholm
1975

4
Riksdagen 1975/76.1 saml. Nr 12

opaginerad Kontrollera mot PDF

Förslag
till

Lag
om ändring i förmånsrättslagen (1970: 979)

Härigenom förordnas
att 15 och 16 §§ förmånsrättslagen (1970: 979) skall ha nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Fordran med allmän
förmånsrätt ullages i första hand ur egendom som ej är föremål för särskild
förmånsrätt. Förslår ej denna egendom, uttages fordringen ur egendom, vari särskUd
förmånsrätt gäller, före fordringar med sådan förmånsrätt i den mån det är
medgivet enligt 16 § och i övrigt efter sistnämnda fordringar.

Fordran med allmän
förmånsrätt uttages i första hand ur egendom som ej är föremål för särskUd
förmånsrätt. Förslår ej denna egendom, uttages fordringen ur egendom, vari särskUd
förmånsrätt gäller, efter fordringar med sådan förmånsrätt i den mån annat
icke följer av 16 §.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Fordran med allmän
förmånsrätt enligt 10,11 eller 12 § uttages, om det behövs, före fordringar med
särskild förmånsrätt enligt 5 eller 8 § i annan lös egendom än tomträtt. Vad
som uttages på detta sätt skall, när det finns särskilda förmånsrätter i olika egendoms-gmpper,
fördelas på gmppema i förhållande till den köpeskUling som erhållits för varje gmpp.

Fordran med allmän
förmånsrätt enligt 10 § uttages, om det behövs, före fordringar med särskild
förmånsrätt enligt 5 eller 8 § i annan lös egendom än tomträtt. Vad som
uttages på detta sätt skall, när det finns särskUda förmånsrätter i olika egendomsgmpper,
fördelas på gmppema i förhållande till den köpeskilling som erhållits för
varje gmpp.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna
lag träder i kraft--

Äldre
bestämmelser gäUer fortfarande i fråga om förmånsrätt för fordran i konkurs på gmnd
av ansökan som gjorts före ikraftträdandet.

1 Senaste
lydelse 1973:1068.

2 Senaste
lydelse 1973: 1068.

s. 52 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:12 52

Förslag
tili

Lag
om ändring i lagen (1970: 741) om statlig lönegaranti vid konkurs

Härigenom
förordnas alt 2 § lagen (1970: 741) om statlig lönegaranti vid konkurs skall ha
nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

2 §1

Betalning
enligt garantin utgår för sådan fordran på lön eller annan ersättning som har
förmånsrätt enligt 11 § förmånsrättslagen (1970: 979) och för fordran på
pension som har förmånsrätt enligt 11 eller 12 § samma lag.

Har
arbetstagare på grund av fordran som avses i första stycket ansökt om gäldenärens
försättande i. konkurs, utgår betalning även för kostnaden härför och, om
konkursen avskrivits enligt 185 § konkurslagen (1921: 225), för kostnad som
arbetstagaren ålagts aft utge enligt 188 § samma lag.

Beträffande
fordran med för- Beträffande fordran med för

månsrätt enligt 11 § förmånsrätts- månsrätt enligt 11 § förmånsrätts

lagen gäller garantin för varje ar- lagen gäller garantin för varje ar

betstagare högst ett belopp som betstagare högst ett belopp som

motsvarar fem gånger det vid tiden motsvarar åtta gånger det vid ti-

för konkursbeslutet gällande bas- den för konkursbeslutet gällande

beloppet enligt 1 kap. 6 § lagen basbeloppet enligt 1 kap. 6 § la-

(1962: 381) om allmän försäkring, gen (1962: 381) om allmän för

säkring.

Denna
lag träder i kraft den

Äldre
bestämmelser gäller fortfarande i fråga om betalning av garantibelopp för
fordran i konkurs på grund av ansökan som gjorts före ikraftträdandet.

1
Senaste lydelse 1971: 1046.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:12 53

Förslag
till

Lag
om ändring i konkurslagen (1921: 225)

Härigenom
förordnas att 71 och 143 §§ konkurslagen (1921:225) skall ha nedan angivna
lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

71
§1

Vill
förvaltaren efter första borgenärssammanträdet låta försäljning av lös egendom,
som icke sker genom fortsättande av gäldenärens rörelse, äga ram annorledes än
å auktion, begäre samtycke därtill av rättens ombudsman eller, om han vägrar,
av borgenärerna. Innan ombudsmannen meddelar sitt beslut, skall han höra gäldenären,
där det lämpligen kan ske.

Lös
egendom, vari borgenär har panträtt eller annan särskUd förmånsrätt, må ej i
något fall utan hans samtycke säljas annorledes än å auktion, så framt hans
rätt är av försäljningen beroende.

Samtycke som avses i
första och andra styckena fordras icke, när förvaltaren vill genom fondkommissionär
sälja på fondbörs noterat värdepapper till gällande börspris. Samtycke enligt
andra stycket fordras ej heller för försäljning av lös egendom genom
fortsättande av gäldenärens rörelse.

Skall
fartyg, som ej är infört i skeppsregistret eller i motsvarande utländska
register, gods i fartyg eller gods i luftfartyg säljas, äge förvaltaren, där
egendomen finnes inom riket, begära försäljning i den ordning som gäller för
utmätt sådan egendom.

Är
fråga om försäljning av registrerat skepp, av luftfartyg eller av intecknade
reservdelar tUI luftfartyg och finnes egendomen inom riket, skall vad i 70 §
första och andra styckena sägs äga motsvarande tilllämpning.

Skall
gäldenären tillkommande rätt tiU andel i inteckning som belastar hans
luftfartyg eller tUl sådant fartyg hörande reservdelar säljas, låte förvaltaren
innan försäljning sker anskaffa särskild inteckningshandling å det gäldenären tUlkommande
beloppet, där laga hinder däremot icke möter. Skall försäljning ske av
inteckningshandling, som innehaves av gäldenären och för vilken han är
personligen ansvarig, vare förvaltaren pliktig atl, där ej gäldenären
medgiver, att handlingen må försäljas med bibehållande av hans ansvarighet,
förse handlingen med påskrift, varigenom gäldenären frikallas från ansvarighet.

Bestämmelserna
i 70 § sista styc- Bestämmelserna i 70 § sista styc

ket äga motsvarande tillämpning, ket äga motsvarande tillämpning,

när gäldenären tUlhörig lös egen- när gäldenären tillhörig lös egen

dom under konkursen skall säljas dom under konkursen skall säljas

i den ordning som gäller för ut- i den ordning som gäller för ut

mätt sådan egendom. I sådant fall mätt sådan egendom. I sådant fall

skall förvaltaren dessutom, i den skall förvaltaren dessutom, i den

mån det är påkallat, i ärendet föra mån del är påkallat, i ärendet föra

1
Senaste lydelse 1973:1132.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

talan
för borgenärer som ha förmånsrätt enligt 10, 11 eller 12 § förmånsrättslagen
(1970: 979) samt genom brev underrätta borgenär om yrkande som han framställer
på dennes vägnar.

Föreslagen
lydelse

talan
för borgenärer som ha förmånsrätt enligt 10 § förmånsrätlslagen (1970: 979)
samt genom brev underrätta borgenär om yrkande som han framställer på dennes
vägnar.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Har borgenär förmånsrätt
enligt 10 eller 7i § förmånsrättslagen (1970: 979), må honom medgivas att,
innan utdelning enligt vad ovan är stadgat äger rum, lyfta betalning för sin
fordran, i den mån tillgängliga medel därtill finnas.

Har borgenär förmånsrätt
enligt 10 § förmånsräflslagen (1970: 979), må honom medgivas alt, innan
utdelning enligt vad ovan är stadgat äger mm, lyfta betalning för sin fordran,
i den mån tillgängliga medel därtill finnas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Har
borgenär förmånsrätt i viss egendom, må honom medgivas lyftning, som i första
stycket sägs, av medel, som inflyta för den egendom.

Övriga
förmånsberättigade borgenärer äge ock lyfta betalning såsom ovan är sagt, i den
mån medel, som ej böra beräknas för lyftning enligt bestämmelsema i första och
andra styckena, lämna tillgång därtUl.

Ändå
alt borgenär lyft betalning för sm fordran, skall han upptagas i
utdelningsförslag, då sådant upprättas enligt ovan meddelade bestämmelser.

Denna
lag träder i kraft den--

Äldre
bestämmelser gäller fortfarande i konkurs på gmnd av ansökan som gjorts före
ikraftträdandet.

2
Senaste lyddse 1971: 498.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:12 55

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1971: 500) om exekutiv försäljning
av luftfartyg m. m.

Härigenom förordnas att 5 och 10 §§ lagen (1971: 500) om
exekutiv försäljning av luftfartyg m. m. skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 §

Hör egendomen tUl konkursbo. Hör
egendomen till konkursbo,

kan borgenär, som i konkursen be- kan
borgenär, som i konkursen be

vakat fordran varmed är förenad vakat
fordran varmed är förenad

luftpanträtt eUer för vUken egen- luftpanträtt
eller för vilken egen

domen svarar på grund av inteck- domen svarar
på grund av inteck

ning eUer varmed är förenad re- ning eller
varmed är förenad re

tentionsrätt eller förmånsrätt en- tentionsräll
eller förmånsrätt en

ligt 10, 11 eller 12 § förmånsrätts- ligt
10 § förmånsrättslagen (1970:

lagen (1970: 979), begära att egen- 979),
begära alt egendomen säljes

domen säljes för hans fordran, om för
hans fordran, om hans rätt till

hans rätt till betalning ur egen- betalning
ur egendomen är ostri-

domen är ostridig eller styrkes. dig eller styrkes.

Bestämmelserna i 4 § äger motsvarande tillämpning i fråga
om rätt atl utlösa den som anslutit sig enligt första stycket.

10 § I sakägarförteckningen upplages, förutom
exekutionsfordringen, fordran för vilken egendomen svarar på gmnd av
luftpanträtt, inteckning eller retentionsrätt samt kostnaden för förfarandet.

Om egendomen hör till kon- Om egendomen hör till kon

kursbo, upptages även arvode och kursbo,
upplages även arvode och

annan kostnad för egendomens annan
kostnad för egendomens

förvaltning under konkursen. Är förvaltning
under konkursen. Är

egendomen därjämte utmätt, upp- egendomen
därjämte utmätt, upp

lages fordran som skall utgå med tages
fordran som skall utgå med

förmånsrätt enligt 10, 11 eller 12 § förmånsrätt
enligl 10 § förmåns-

förmånsrällslagen (1970: 979). rättslägen
(1970: 979).

Med fordran avses även rätt till betalning på gmnd av ägarhypotek.

Denna lag träder i kraft den----

Äldre
bestämmelser gäller fortfarande i fråga om förmånsrätt för fordran i konkurs på
gmnd av ansökan som gjorts före ikraftträdandet.

s. 56 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:12 56

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1973:1130) om exekutiv försäljning
av registrerat skepp m. m.

Härigenom förordnas att 5 och 10 §§ lagen (1973: 1130) om
exekutiv försäljning av registrerat skepp m. m. skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 § Hör skeppet till konkursbo, kan förvaltaren, om arvode
eller annan kostnad för skeppets förvaltning under konkursen skall utgå ur skeppet,
begära att skeppet säljes för den fordringen.

Borgenär, vars fordran är för- Borgenär, vars fordran är för

enad med sjöpanträtt, panträtt på enad
med sjöpanträtt, panträtt på

grund av inteckning, relentions- gmnd av
inteckning, retentionsrätt

rätt eller förmånsrätt enligt 10, 11 eller
förmånsrätt enligt 10 § för-

e/Zer 72 § förmånsrättslagen (1970: månsrättslagen
(1970:979), kan

979), kan begära att skepp som begära att
skepp som hör till kon-

hör lill konkursbo säljes för hans kursbo
säljes för hans fordran,

fordran, om hans rätt tUl betal- om hans rätt
tUl betalning ur skep-

ning ur skeppet är ostridig eller pet
är ostridig eller styrkes. Om

styrkes. Om borgenär, vars förd- borgenär,
vars fordran är förenad

ran är förenad med sjöpanträtt, med
sjöpanträtt, framställt sådan

framställt sådan begäran, får för- begäran,
får förfarandet ej ned

farandet ej nedläggas därför att läggas
därför att frågan om för

frågan om försäljning för konkurs- säljning
för konkursboels räkning

boets räkning förfaller. förfaller.

Borgenär vars fordran är förenad med sjöpanträtt har i
fråga om utmätt skepp som ej hör till konkursbo samma befogenhet som enligt
andra stycket. Begagnar han sig därav, får förfarandet ej nedläggas därför alt
frågan om försäljning för ulmälningssökandens fordran förfaller.

Beslämmelserna i 4 § äger motsvarande tillämpning i fråga
om rätt att utlösa konkursbo eller borgenär som begärt att skeppet säljes för
fordran som anges ovan.

10 § I sakägarförteckningen upptages, förutom exekulionsfordringen,
fordran som är förenad med sjöpanträtt, panträtt på grund av inteckning eller retentionsrätt
samt kostnaden för förfarandet.

Om skeppet hör lill konkursbo. Om skeppet hör tUl konkursbo,

upplages även arvode och annan upptages
även arvode och annan

kostnad för skeppels förvaltning kostnad för
skeppets förvaltning

under konkursen. Är skeppet där- under
konkursen. Är skeppet där

jämte utmätt, upptages fordran jämte
utmätt, upptages fordran

som skall utgå med förmånsrätt som skall
utgå med förmånsrätt

enligl 10, 11 eller 12 § förmåns- enligt
10 § förmånsrätlslagen

rättslägen (1970: 979). (1970: 979).

s. 57 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:12 57

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

Med
fordran som är förenad med panträtt på grund av inteckning avses även fordran
för vUken skepp tagits i anspråk enligt 91 a § 3 mom. utsökningslagen (1877: 31
s. 1) samt rätt tUl betalning på grund av ägarhypotek.

Denna
lag träder i kraft den--

Äldre
bestämmelser gäller fortfarande i fråga om förmånsrätt för fordran i konkurs på
gmnd av ansökan som gjorts före ikraftträdandet.

s. 58 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:12 58

Förslag till

Lag om ändring i utsökningslagen (1877: 31 s. 1)

Härigenom förordnas att 139 § utsökningslagen (1877: 31 s.
1) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

139 §1

När fartyg, som ej är infört i skeppsregistret eller i
motsvarande utländska register, eller gods i fartyg eller i luftfartyg sålts,
har borgenär, som hade sjö- eller luftpanträtt i egendomen, rätt att få
betalning ur köpeskillingen enligt vad som anges nedan, såvida han framställt
yrkande därom före auktionen eller, om egendomen sålts under hand, före
köpeskillingsfördelningen.

Svarar utmätt egendom för företagsinleckning, äger inteckningshavaren
erhåUa betalning ur köpeskUlingen, om han framställt yrkande därom inom tid
som nyss angivils. Vad nu sagts gäller dock ej i den mån sådan betalning måste
anses obehövlig för att trygga inleckningshavarens och efterföljande inteckningshavares
rätt. Vid prövningen härav skall hänsyn tagas även till sådan egendom som gäldenären
på annat sätt än genom förelagsinteckningen ställt som säkerhet för inleckningshavarens
fordran.

Skall under konkurs fartyg, som Skall under konkurs fartyg, som

ej är infört i skeppsregistret el- ej
är infört i skeppsregistret eller

ler i motsvarande utländska regis- i
motsvarande utländska register,

ter, eller gods i fartyg eller i eller
gods i fartyg eller i luftfar-

luftfartyg säljas utmätningsvis, tyg säljas utmälningsvis,
äger även

äger även borgenär som för sin borgenär som
för sin fordran har

fordran har förmånsrätt enligt 10, förmånsrätt
enligt 10 § förmåns-

11 eller 12 § förmånsrättslagen rättslägen
(1970: 979) rätt alt er-

(1970: 979) rätt att erhålla belal- hålla
betalning ur köpeskillingen,

ning ur köpeskUlingen om han yr- om han
yrkat del före auktionen

kal det före auktionen eller, om eller, om
egendomen sålts under

egendomen sålts under hand, före hand,
före köpeskillingsfördel-

köpeskillingsfördelningen. ningen.

Denna lag träder i kraft den----

Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om
förmånsrätt för fordran i konkurs på grund av ansökan som gjorts före
ikraftträdandet.

1 Senaste lydelse 1973: 1131.

s. 59 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:12 59

1
Inledning

I
förmånsrättslagen (1970: 979) (FRL) finns, bestämmelser om den ordning vari
fordringar skall betalas i gäldenärens konkurs (förmåns-rättsordning).
Förmånsrätt följer bl. a. med fordran på grund av företagsinteckning samt med
vissa löne- och pensionsfordringar. Förmånsrätten för de sistnämnda
fordringarna bmkar kallas löneprivilegiet. Vid konkurrens har löneprivUegiet
företräde framför företagsinleckning.

Svenska
bankföreningen. Svenska sparbanksföreningen och Sveriges föreningsbankers
förbund (då Sveriges jordbmkskasseförbund) har i en lill utredningen ställd
skrivelse den 7 maj 1974 framhållit, att lagen (1974; 12) om anställningsskydd
(LAS) medfört en kraftig ökning av företagens latenta löneskulder och en
motsvarande minskning av före-lagsinlecknmgarnas värde, eftersom lönefordringar
vid konkurs går före företagsinteckning. I skrivelsen hemstäUer
organisationerna att före-lagsinleckningamas värde stärks genom att
förmånsrättsordningen ändras så, att lönefordringar ges förmånsrätt först
efter företagsintecknade fordringar. På gmnd av lagen (1970: 741) om staflig
lönegaranti vid konkurs (LGL) antas delta kunna ske utan betänkligheter.

Enligt
direktiven för utredningen står det utredningen fritt att utöver särskilt
nämnda frågor ta upp sådana spörsmål som aktualise-, ras under arbetets gång.
Efter samråd med statsrådet Carl Lidbom har utredningen tagit upp den fråga
organisationerna väckt tUl särskild och skyndsam behandling för alt lägga fram
förslag till lösning till början av februari 1975. TUl utredningen har för
övervägande i sammanhanget överlämnats en den 14 oktober 1974 daterad skrivelse
från bankinspektionen rörande behovet av sådan lagändring som organisationerna
påkallat.

2
Nuvarande ordning 2.1 Förmånsrättslagen

2.2.7
Allmänt

FRL
trädde i kraft den 1 januari 1972. Samtidigt upphävdes 17 kap. handelsbalken
(HB), som dessförinnan reglerat företrädesordningen mellan olika slags
fordringar.

FRL
bestämmer i vUken ordning fordringar skall betalas vid utmätning och konkurs.
Lagen skiljer mellan särskUda och allmänna förmånsrätter. De särskilda förmånsrättema
(48 §§) gäller både vid utmätning och konkurs, belastar endast viss egendom
och har i princip inbördes företräde efter den ordning vari FRL anger dem. SärskUd
förmånsrätt följer bl. a. med företagsinteckning. De allmänna förmånsrätterna
(1013 §§) däribland löneprivilegiet gäller endast vid konkurs och avser
all egendom som ingår i gäldenärens konkursbo. Fordringar utan förmånsrätt har
i regel inbördes lika rätt (18 och 19 §§). Det innebär, att varje borgenär får
betalt i förhållande till fordrmgs-bdoppet (1 §). Om egendom, vari särskUd
förmånsrätt gäller, inte räcker

1
Se 1973 års riksdagsberättelse Ju 58.

s. 60 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:12 60

till för att infria fordringen, skall återstoden av
fordringen behandlas som fordran utan förmånsrätt (18 §).

2.1.2 Förmånsrätt på grund av företagsinteckning m. m.

Enligt lagen (1966: 454) om företagsinteckning (FL) kan
inteckning meddelas i företagares näringsverksamhet, om han är
bokföringsskyldig eller driver jordbruk eller skogsbmk. Företagsinteckning
gäller i vissa särskilt angivna slag av lös egendom, som hör tUl den intecknade
verksamheten (4 §).

Enligt 5 § första stycket FRL gäller, att förmånsrätt i
lös egendom, som hör till näringsverksamhet vari företagsinleckning kan meddelas,
följer dels i viss utsträckrung med fordran hos hyresgäst eller arrendator på
grund av hyres- eller arrendeavtal angående lägenhet eller jord som var avsedd
för verksamheten, de s. k. hyres och arrendeprivilegierna (punkt 1), dels med företagsmtecknmg
(punkt 2). Hyres- och arrende-privilegierna gäller i samma slags lösa egendom
som förmånsrätt på grund av företagsinteckning och de har företräde framför
denna.

Enligt 8 § FRL ger utmätning förmånsrätt i den utmätta
egendomen.

Den med utmätning förenade förmånsrätten kommer sist bland
de särskilda förmånsrättema. Men den står ej i alla situationer tillbaka för
övriga särskilda förmånsrätter. Som ett undantag från huvudregeln har utmätning
nämligen företräde framför förmånsrätt på gmnd av inteckning, vUken sökts
samma dag som utmätningen verkställdes eller senare.2

2.1.3 Löneprivilegiet m. m.

I 1013 §§ FRL regleras de allmärma förmånsrätterna, vilka
som tidigare nämnts endast gäller vid konkurs och ej är begränsade tUl visst
slags egendom. Den inbördes ordningen mellan dem bestäms av paragrafemas följd.
Fordringar som har allmän förmånsrätt enligt en och samma pargraf har inbördes Uka
rätt (14 §).

Enligt 10 § FRL har till en början vissa fordringar, som
slår de egentliga konkurskostnaderna nära, allmän förmånsrätt. Det är här fråga
om borgenärs kostnad för att sätta gäldenären i konkurs och för beslut att
dödsbos egendom skall avträdas tUl förvaltning av boutredningsman samt
begravnings- och bouppteckningskostnad, när gäldenären avlidit före
konkursbeslutet. Hit hör också arvode och kostnadsersättning till god man enligl
ackordslagen (1970: 847), tillsynsman enligt samma lag eller konkurslagen
(1921: 225) (KL) eller förordnad boutredningsman, om fordringen belöper på tid
inom sex månader innan konkursansöknmgen gjordes eller därefter. Slutligen ryms
här även kostnad för särskild åtgärd, som under nämnda tid vidtagits med
godemannens eller tillsynsmannens godkännande eller av boutredningsmannen och
uppenbart varit flll borgenärernas bästa. För alla dessa fordringar gäller att
beloppet med hänsyn tiU omständigheterna måste vara skäligt för att fordringen
skall vara förenad med förmånsrätt. ..

I 11 och 12 §§ FRL regleras därefter den förmånsrätt som
arbets-, tagare har i arbetsgivares konkurs för sin fordran på lön eller
pension,

-1 lagberedningens belänkande Utsökningsrätt XIII (SOU
1974: 55) föresläs bl. a. sådan ändring av 9 § tredje stycket FRL att den
avgörande tidpunkten vid konkurrens med företagsinteckning blir den dag då
beslutet om utmätning meddelades i stället för den dag då utmätningen
verkställdes.

s. 61 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:12 61

alltså löneprivilegiet. I 11 § behandlas fordran på lön
och aktuell pension medan 12 § avser fordran på framtida pension.

Förmånsrätt för fordran på lön gäller enligt 11 § första
och tredje styckena FRL för alla arbetstagare med undantag för vissa
arbetstagare med väsentligt inflytande över företaget. Med lön avses här allt
som kan hänföras till avlöningsförmån på gmnd av anställningen, oavsett i
vilken form avlöningsförmånen utgår,* dock ej pension.

Förmånsrätt för lönefordran anses omfatta även
försäkringsinrättnings fordran hos arbetsgivare på obetalda försäkringsavgifter
för vissa utfästa förmåner tiU gäldenärens arbetstagare. Försäkringsinrättnmg-ens
avgiflsfordran anses nämligen vara en övertagen lönefordran och får enligt 3 § FRL
förmånsrätt som sådan. Den närmare bedömningen av när förmånsrätt för fordran
på utestående försäkringsavgift skall föreligga har överlämnats lill
rättstillämpningen.

Med lön likställs i 11 § FRL annan ersättning på grund av
anställning. Därmed avses främst skadestånd för inkomstbortfall på grund av
"obehörigt avskedande eller tjänsteavtals hävande."

Förmånsrätten för fordran på lön och annan ersättning på
grund av anställningen är tidsbegränsad och omfattar fordringar, som förfallit
inom ett år före konkursansökningen. Före konkursansökningen in-tjänt
semesterlön eller semesterersättning är täckt av förmånsrätt för det löpande
kvalifikationsåret och de båda närmast föregående. Även fordran, som belöper på
tid efter konkursansökningen, är förenad med förmånsrätt fömtsatt att
anställningsavtalet ingåtts före konkursbeslutet (jfr 100 § KL). Anställningen
bryts nämligen ej i och för sig av konkursen, låt vara att konkursboet är
berättigat att bringa anställ-ningsförhåUandet att upphöra genom uppsägning.
Förmånsrätten för lön eller annan ersättning täcker också lön under skälig
uppsägningstid, dock högst sex månader. Den uppsägningslid som gäller enligt
LAS anses alllid skälig.* En annan begränsning av lönprivilegiet följer av att
arbetstagaren är skyldig alt vidkännas avdrag från sin fordran på lön eller
ersättning under uppsägningstid bl. a. för belopp, som svarar mot inkomst som
han faktiskt haft eller bort skaffa sig under den tid fordringen avser.

Enligt 11 § andra stycket FRL gäller, att fordran på
pension, som arbetstagare eller dennes efterlevande har för högst elt år före
konkursansökningen och nästföljande sex månader, är förenad med förmånsrätt
om för lön. Under vissa fömtsättningar gäller förmånsrätten även i fråga om
pension som intjänls hos tidigare arbetsgivare.

Enligt 12 § FRL följer allmän förmånsrätt i viss
utsträckning med fordran på framtida pension till arbetstagare, som är född år
1907

3 Begreppet arbetstagare har samma innebörd som enligt
semesterlagen (1963: 114), vilket innebär att frågan får prövas enligt allmänna
civilrättsliga grundsatser. Jfr Utsökningsrätt IX (SOU 1969: 5) s. 149150 samt prop. 1970: 142 s. 88.

Se närmare Utsökningsrätt IX s. 152 samt prop. 1970:142 s. 134 ff.

5 Se prop. 1970:142 s. 128 och 135. Jfr NJA 1956 s. 719.

« Utsökningsrätt IX s. 152.

Om konkursboet inträder i flänsteavtalet, blir
lönefordran för tiden därefter en s. k. massafordran och frågan om förmånsrätt
blir då inaktuell. Massafordran har företräde framför konkursfordran till
betalning ur boet (jfr avsnht 5.1).

s Se prop. 1974: 88 s. 201.

9 Se SFS 1974: 366.

s. 62 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:12 62

eller tidigare, eller dennes efterlevande. I denna del
skall löneprivUegiet skydda äldre arbetstagare som inte får full allmän tilläggspension.

Slufligen följer enligt 13 § FRL allmän förmänsrätt med
fordran på skatt och allmän avgift det s.k. skatteprivilegiet i de fall och
med de begränsningar som särskilt föreskrivs. Skatteprivilegiet kommer sist
bland de allmänna förmånsrätterna.

2.1.4. Förhållandet mellan särskilda och allmänna
förmånsrätter

Eftersom aUmänna förmånsrätter inte kan göras gällande vid
utmätning, uppkommer konkurrens mellan dem och de särskilda förmånsrätterna
endast i konkurs. Denna konkurrens regleras i 1517 §§ FRL.10

Enligt 15 § FRL tas fordran med allmän förmånsrätt i
första hand ut ur egendom som ej är föremål för särskild förmånsrätt. Om denna
egendom ej förslår, tas fordringen ut ur egendom vari särskild förmånsrätt
gäller. Den går därvid före fordran med sådan förmånsrätt i fall som anges i 16
och 17 §§ men slår i övrigt tillbaka för sådan fordran. Av de sistnämnda
lagrummen följer, att både fordran för konkurskostnadsliknande kostnad (10 §)
och löneprivUegierad fordran (11 och 12 §§) vid behov ger företräde framför bl.a.
fordran med hyres- eller arrendeprivilegium (5 § första stycket 1), fordran med
förmånsrätt på grund av företagsinteckning (5 § första stycket 2) och fordran
med förmånsrätt på grund av utmätning (8 §). Till bUden hör att
utmätningsfordran, såsom påpekats i det föregående (under 2.1.2), under viss fömtsättrung
går före förelagsintecknad fordran.

2.2 Lönegarantilagen

2.2.1 Allmänt

LGL trädde i kraft den 1 januari 1971. Lagen innebär att
staten i viss utsträckning betalar arbetstagares och deras anhörigas löne- och
pensionsfordringar m. m. hos arbetsgivare, som försatts i konkurs, och har alt
regressvis få utdelning i konkursen för sådan betalning.

Lagstiftningen om lönegaranti kompletterar förmånsrättsreglema,
i 11 och 12 §§ FRL och har närmast motiverats av sociala skäl. Trots
löneprivilegiet blir nämligen lönefordringar ofla nödlidande i konkurs på grund
av att konkursboet praktiskt taget saknar tUlgångar.

Lönegarantireglema är f. n. föremål för en i huvudsak
teknisk översyn inom arbetsmarknadsdepartementet.!

10 Utredningen går i den följande framställningen ut från
paragrafernas lydelse enligt SFS 1970: 979 (15 §) och 1971: 1043 (16 och 17 §§).
EmeUertid har 15 och 16 §§ ändrats och 17 § upphävts enligt SFS 1973:1068, som
ännu ej trätt i kraft. Lagändringen kan emellertid beräknas träda i kraft innan
utredningens förslag kan genomföras och därför beaktas den i utredningens
lagförslag.

n Jfr lagutskottets betänkande 1974: 21 i anledning av
motioner i riksdagen om översyn av LGL.

s. 63 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:12 63

2.2.2 Lönegarantins omfattning

Enligt 1 § LGL svarar staten för arbetstagares fordran hos
arbetsgivare och för fordran, som anhörig till arbetstagare i egenskap av pensionstagare
har med anledning av arbetstagarens anställning, allt förutsatt att
arbetsgivaren försatts i konkurs.i Enligl 2 § LGL utgår betalning enligt
garantin för arbetstagares fordringar på lön, annan ersättning och pension
såvitt de är förenade med förmånsrätt enligt FRL. Del innebär bl.a., att
arbetstagare och pensionärer, som enligt 11 § tredje stycket FRL på gmnd av sin
ställning i företaget ej åtnjuter förmånsrätt, också är uteslutna från
lönegarantin. Detsamma gäller lönefordringar, som enligt 100 a § KL inte kan
göras gällande i konkurs.

Om arbetstagare med löneprivUegierad fordran haft kostnad
för att sätta gäldenären i konkurs, berättigar 2 § LGL lill betalning enligt
garantin även för den kostnaden och, om konkursen avskrivils enligt 185 § KL,
för kostnad som arbetstagaren i så fall ålagts alt utge enligt 188 § KL.

Lönegarantin svarar inte fullt ut mot löneprivUegiel ulan
är i förhållande lill detta begränsat i två hänseenden.

Om för det första en arbetstagare till annan överlåter sin
lönefordran mot arbetsgivaren, kan fordringen enligt 3 § FRL göras gällande i
arbetsgivarens konkurs med bevarad förmånsrätt. Lönegarantin gäller däremot i
princip endast flll förmån för arbetslagaren själv. Har arbetstagarorganisation
vari arbetstagaren är medlem eller fond i vars förvaltning organisationen
deltar övertagit fordringen efter konkursbeslulel, kan emellerfld även
organisationen eller fonden få betalt enligt garantin.

Såvitt gäller fordran med förmånsrätt enligt 11 § FRL är
lönegarantin vidare maximerad så att den för varje arbetstagare högst täcker elt
belopp som motsvarar fem gånger det vid tiden för konkursbeslutet gällande
basbeloppet enligt 1 kap. 6 § lagen (1962: 381) om allmän försäkring.
Begränsningen till fem basbelopp gäUer vare sig arbetstagarens fordran avser
lön, annan ersättning eller pension som avses i 11 § FRL. Maximeringen avser "bmtlobetalning",
dvs. utan avdrag för skatt m. m. Basbeloppet äs senast fastställt tUl 9 000 kr.*
För närvarande uppgår således lönegarantin för fordran med förmånsrätt enligt
11 § FRL till högst 45 000 kr. för varje arbetstagare. Fordran på pension, som
avses i 12 § FRL, är däremot ej underkastad sådan maximering. Inle heller konkurskoslnadsfordringama
i 2 § andra stycket LGL torde räknas in i maximibeloppet utan utgår dämtöver.is

2.2.3 Handläggningen av lönegarantiärenden

Enligt 5 § LGL jämförd med 1 § kungörelsen (1970: 745)
om statlig lönegaranti vid konkurs (LGK) betalas garantibelopp ut av länsstyrelsen
i det län där konkursdomstolen är belägen. Därvid verkställs skatteavdrag och i
förekommande fall avdrag för belopp, som skall innehållas på gmnd av beslut om
införsel eller utmätning i lön.

Betalning enligt lönegarantin kan utgå oavsett om
arbetsgivarens

12 Med arbetstagare förstås detsamma som i FRL och
semesterlagen.

13 Se beträffande skälen till denna maximiregel, som
ursprungligen avsåg

tre basbelopp, prop. 1970: 201 s. 64.

1* Se SFS 1974: 1100.

15 Jfr WalinRydin, Förmånsrättslagen m. m. (Stockholm
1972) s. 141 f.

s. 64 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:12 64

konkurs handläggs som s. k. förvaltarkonkurs eller
fattigkonkurs. Vid förvaltarkonkurs krävs för betalning enligt garantin att
arbetstagaren bevakat sin fordran och sin förmånsrätt i konkursen. Utredning om
fordringen sker genom bevaknings- och anraärkningsförfarandet i konkursen. När
bevakad fordran som omfattas av garantin blivit utdelnings-gill, skall
konkursförvaltaren utan dröjsmål underrätta länsstyrelsen om fordringen (6 § LGL).
I faltigkonkurs åligger det konkursdomaren att underrätta vederbörande
kronofogdemyndighet om det finns anledning atl anta att fordran som omfattas av
garantui kan göras gällande. Kronofogdemyndigheten skall då, liksom när sådan
fordran i konkursen på annat sätt blir känd för myndigheten, utreda saken och
pröva i vad mån betalning enligt garantin skall utgå samt utan dröjsmål
underrätta länsstyrelsen om fordran som myndigheten funnit betalningsgmndande.
Närmare bestämmelser i ämnet finns i 79 §§ LGL. Vid fattigkonkurs förutsätts
för betalning enligl garantin dessutom att fordringen blir känd för
kronofogdemyndigheten inom ett år från det konkursen avskrevs (3 § LGL).

2.2.4 Statens regresskrav

Enligt 10 § LGL inträder staten för utbetalt garantibelopp
i arbetslagarens rält mot konkursgäldenären. Utdelning i konkursen för arbetstagarens
fordringar som avses i 2 § LGL tUlfaller staten intill nämnda belopp. Staten
inträder alltså som borgenär i arbetsgivarens konkurs, kan därvid åberopa
arbetstagarens bevakning och. har då företräde framför arbetstagaren liksom
framför den som eventuellt förvärvat någon del av arbetstagarens fordran till
utdelning som faller på den bevakade fordringen. Om arbetstagarens fordran mot
arbetsgivaren överstiger vad han fått ut av staten enligt LGL, får han således
för denna överskjutande fordran i konkursen stå tillbaka för statens regresskvar.

2.2.5 Finansieringen

Lönegarantin finansieras genom en särskUd
arbetsgivaravgift (lönegarantiavgift), som arbetsgivarna inklusive staten
och kommunema erlägger enligt lagen (1970: 742) om lönegarantiavgift.i* TUl
viss del finansieras lönegarantin även genom de utdelningar som tUlfaller
staten enligt 10 § LGL.

Enligt 4 § lagen om lönegarantiavgift förs avgiftema till
en fond, förvaltad enligt gmnder som regeringen fastställer. Från denna
garantifond rekvireras enligt 20 § LGK medel för täckning av statens kostnader
på gmnd av betalningar enligt lönegarantin.

16 I den promemoria (Stencil In 1970: 3) som låg till
grund för lagstiftningen om lönegaranti beräknades de totala utbetalningama
enligt lönegarantin till 1520 milj. kr. per är. Den slufliga kostnaden, dvs.
utbetalda belopp med avdrag för vad som flyter in genom utdelningar i förvaltarkon-kurser,
beräknades utgöra 510 milj. kr. per är. I prop. 1970: 201 räknade
departementschefen med ett medelsbehov för utbetalningar under det första skedet
av garantisystemets tillämpning på minst 15 milj. kr. per år (se prop. s. 113).
Ett avgiftsuttag på 0,02 % av avgiftsunderlaget för sjukförsäkringen kunde för
år 1971 beräknas ge 1617 milj. kr. I väntan på erfarenheter som kunde läggas
till grund för närmare preciseringar av de årliga kostnaderna bestämdes
lönegarantiavgiften till nämnda procenttal. Procenttalet har inte ändrats hittiUs.

IT Lönegarantifondens hittillsvarande inkomster och
utgifter framgår av bilaga 1.

s. 65 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:12 65

2.3 Lagen om anställningsskydd

2.J.7 Allmänt

För att förbättra den äldre arbetskraftens
anställningstrygghet infördes år 1971 lagen (1971: 199) om anställningsskydd
för vissa arbetstagare och lagen (1971: 202) om vissa åtgärder för att främja
sysselsättning av äldre arbetstagare på den öppna arbetsmarknaden, de s. k.
äldre-lagarna. Detta lagstiftningsarbete fullföljdes genom LAS och lagen (1974:
13) om vissa anställningsfrämjande åtgärder.i Den 1 juli 1974 ersatte dessa
lagar äldrelagarna.

LAS omfattar i princip alla arbetstagare i allmän eller
enskild flänst. Från dess tUlämpningsområde undantas dock bl. a. arbetstagare
med företagsledande eller därmed jämförlig ställning och arbetstagare som är
medlem av arbetsgivarens familj. Lagen är i väsentliga delar tvingande. Men
arbetsmarknadens parter har möjlighet att i viss utsträckning ersätta eUer
komplettera lagen med egna branschanpassade föreskrifter.

2.3.2 Närmare om vissa regler i lagen

Lagen innebär bl. a. följande. Anställning gäller tiUs
vidare, om ej annat har avtalats. Möjligheterna all ingå avtal om anställning
för viss fld, viss säsong eller visst arbete är begränsade (5 §). Anställning
tills vidare kan genom uppsägning bringas att upphöra vid utgången av viss
uppsägningstid (6 §). Om arbetstagaren grovt åsidosätter sina åligganden mot
arbetsgivaren, kan denne avskeda honom med omedelbar verkan (6 och 18 §§).
Uppsägning från arbetsgivarens sida skaU alllid vara sakligt gmndad. För båda
parter gäller en uppsägningslid av minst en månad. Men i anställning av viss
varaktighet ökar den uppsägningstid som arbetstagaren är berättigad till
stegvis med femårsintervall från två månader för den som fyllt 25 år till sex
månader för den som fyllt 45 år (11 §). Vid beräkning av anställningsflden får
arbetstagaren i viss utsträckning tillgodoräkna sig anställning hos tidigare
arbetsgivare (4 §).

Bestämmelserna om ökad uppsägningstid är dispositiva (3 §).
Arbetstagarens rättigheter kan inskränkas eller utvidgas genom kollektivavtal.
Ökad uppsägningslid gäller ej för arbetstagare, som uppnått den gräns där han
är skyldig alt avgå med ålderspension eller, om någon sådan gräns inte finns, 67-årsåldern.
Sådan arbetstagare har inte rätt tUl längre uppsägningstid än en månad.

Under uppsägningstiden har arbetstagaren i princip rätt tiU
full lön och andra anställningsförmåner, även om arbetsgivaren inte erbjuder
honom arbete (12 §). Arbetsgivaren har emellertid rält att från uppsägningslönen
avräkna, dels inkomst som arbetslagaren under den tid lönen avser förvärvat
eller uppenbarligen kunde ha förvärvat i annan anställning, som han skäligen
bort godta, dels utbildningsbidrag som utgår av statsmedel vid arbetsmarknadsutbildning
i den mån bidraget avser samma tid som lönen och arbetstagaren blivit
berättigad till bidraget efler uppsägningen (13 §).2o Arbetstagare som varit permillerad
mer än två veckor i föfld eller sammanlagt mer än 30 dagar under sam-

is Se härom Ds In 1971:1, prop. 1971: 107 samt
inrikesutskottets betänkande 1971:18.

19 Ang. motiven till dessa lagar se SOU 1973: 7, Ds In
1973; 4, prop.

1973: 129 samt inrikesutskottets betänkande 1973: 36.

20 Avräkningsregeln överensstämmer med regeln i 11 § FRL
om begräns

ning av förmånsrätten för fordran på lön under uppsägningstid.

5 Riksdagen 1975/76. 1 saml. Nr 12

s. 66 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:12 66

ma kalenderår har rält tUl lön och andra anställningsförmåner
för överskjutande permitleringslid, såvida inle permilleringen är en följd av
att arbetet är sasongbetonat eller annars till sin natur icke sammanhängande
(21 §). Liksom när det gäller uppsägningslön fömtsätter denna regel alt arbetstagaren
står till arbetsgivarens förfogande. Permitteringslön utgår således inte tUl
arbetstagare som är tjänsfledig eller sjuk.

Lagen innehåller också vissa regler om varsel och
överläggning (2932 §§).

Om arbetsgivare åsidosätter domstols förklaring om
ogiltighet av uppsägning eller avskedande, skall anställningsförhållandet anses
upplöst. Arbetstagaren har då enligt 39 § rätt till ett särskilt normerat skadestånd
som beräknas i första hand efter anställningstidens längd. Skadeståndet kan uppgå
tUl 16, 24 eller 32 månadslöner eller, beträffande arbetstagare som fyllt 60
år, till 24, 36 eller 48 månadslöner.

Enligt prop. 1974:88 (s. 241, jfr s. 201 ff) är fordran på
sådant skadestånd som avses i 39 § LAS inte till någon del förenad med förmånsrätt
enligt 11 § FRL, oavsett vUken karaktär fordringen anses ha. Sådan fordran
omfattas därför inte heller av den statliga lönegarantin vid konkurs.

3 Förslag om trygghetsfonder m. m.

Vid tillkomsten av LAS uttalades på flera håll bl. a. i
riksdagsmotioner oro över den ökade belastning på företagen som den nya
lagstiftningen kunde medföra. Det föreslogs åtgärder för att motverka den
befarade ekonomiska belastningen på företagen. Förslagen avsåg olika åtgärder
för att täcka den latenta löneskulden t. ex. genom skattefria avsättningar
till trygghetsfonder eller självständiga stiftelser, försäkring och
statsgaranti. Omkastning av företrädesordningen i konkurs så att
företagsinteckning skulle få företräde framför löne- och pensions-fordringar
föreslogs emellertid inte.

I
yttranden över betänkandet Trygghet i anställningen (SOU 1937: 7) framförde
vissa remissinstanser, främst de som representerade hantverk och småindustri,
förslag om att småföretagen skulle få kompensation från det allmänna för den
ekonomiska belastning som den föreslagna lagstiftningen kunde komma att
innebära för dem. Bl. a. föreslogs att företagen skulle få avsätta medel till
en särskild skattefri fond. I anslutning tUl lagförslaget om anställningsskydd
m. m.i hänvisades i detta avseende till att företagsbeskattningen var föremål
för utredning i före-tagsskatleberedningen.22

Företagsskatteberedningen uppges ännu inte ha tagit
ställning till frågorna om skattefria avsättningar tUl trygghetsfonder m. m.

Vad angår tanken på att genom ett försäkringssystem
motverka den ökade ekonomiska belastning på företagen, som lagen om
anställningsskydd befaras medföra, har utredningen erfarit att man inom
Svenska arbetsgivareföreningen (SAF) i samråd med Sveriges hantverks-och industriorganisaflon
utreder möjlighetema att skapa en försäkringsform för alt skydda företagen
då uppsägningslöner måste betalas till arbetstagare som inle kan sysselsättas.
Enligt uppgifl från SAF har

21 Se prop. 1973:129 s. 115.

22 Jfr inrikesutskottets betänkande 1973: 36.

s. 67 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:12 67

man inle tänkt sig att en sådan försäkring skulle gälla i
konkurssituationer. Hur försäkringen i övrigt skulle konstrueras kan man inte
för närvarande ge besked om.

4 Framställningar om lagändring

4.1 Kreditorganisationerna

Svenska bankföreningen. Svenska sparbanksföreningen och
Sveriges föreningsbankers förbund framhåller i sin inledningsvis nämnda skrivelse,
att LAS för betydande grupper av arbetstagare medfört väsentligt förlängda
tider för uppsägning och för varsel vid uppsägning och permittering och att
detta på gmnd av löneprivUegiets ställning medfört en motsvarande minskning av
förelagsinteckningens värde. Organisatio-nema anför vidare.

En dylik urholkning av dessa inteckningars värde står i
strid med huvudsyftet bakom 1966 års lag om företagsinteckning. Huvudsyftet
med denna lag var att genom en rad nya regler stärka företagsinteckningens
användbarhet såsom säkerhet för kredit. Bl. a. utsträcktes underlaget för förelagsinleckningen
tUl nya egendomsslag, inteckningen tillerkändes fortsatt giltighet även viss
tid efter överlåtelse av den intecknade rörelsen och inteckningen gavs
förmånsrätt även vid utmätning. Inte minst ville man genom dessa nya regler
främja kreditförsörjningen för de mindre och medelstora företagen, dvs. sådana
företag som ofta ej alls eller endast i mindre omfattning kan erbjuda fast
egendom som säkerhetsunderlag för krediter. Det är emellertid i de mindre och
medelstora företagen särskilt sådana med relativt mänga anställda som lagen
om anställningsskydd ogynnsamt påverkar företagsinteckningarnas värde. I de
större företagen har frågan en underordnad betydelse.

Den nya trygghelslagstiftningen kommer att motverka sitt
syfte om den tillåtes försämra företagsinteckningamas värde. Ett
upprätthållande av dessa inteckningars värde kan däremot underlätta företagens
möjligheter att behälla sina krediter även under nedåtgående konjunkturer och
även öka förutsättningarna att rekonstruera ett företag eller att överlåta det
till någon som vill fortsätta rörelsen.

Organisationerna uttalar vidare, att en samordning av trygghelslagstiftningen
och lagen om företagsinteckning bör ske genom att lönefordringar i konkurs ges
förmånsrätt först efter förelagsuiteckningarna, vilket på gmnd av den statliga
lönegarantin antas kunna ske utan betänkligheter. De betonar att staten som
innehavare av lönefordringarna inte kan åberopa några sociala motiv för en
förmånsrätt framför företags-inleckningshavare, särskilt som lönegarantin
finansieras genom arbetsgivaravgifter.

Organisationerna
erinrar om att det var genom införandet av den statliga lönegarantin som
lagstiftaren 1971 ansåg sig kunna ge särskUd förmånsrätt i fast egendom
företräde i alla situationer framför lönefordringar och påpekar att
löneprivilegiets ställning i förhållande till andra särskilda förmånsrätter
också aktualiserades i förslag till ändringar i sjölagen 1973, varvid lönefordringama
fick stå tUlbaka för inteckning i både skepp och skeppsbyggen; likvärdiga
motiv föreligger en-

s. 68 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:12 68

ligt
organisationerna för att lönefordringar får stå tUlbaka även för fordringar med
säkerhet av företagsinteckning. Vidare erinras om att fordringar på skatt och
allmänna avgifter visserligen är utmstade med allmän förmånsrätt men att denna
förmånsrätt ej i något fall har företräde framför fordran med särskUd
förmånsrätt, t. ex. fordran säkerställd av företagsinteckning. Om statens
skattefordringar sålunda i konkurs kommer efter fordringar mot företagsmteckning,
borde enligt organisationerna med så mycket större skäl statens fordringar på gmnd
av utbetalningar under lönegarantin komma efter dessa inteckningsfordringar,
eftersom utbetalningarna under lönegarantin fömtsatts bli i huvudsak täckta av
den avgift som debiteras för lönegarantin.

Om
LAS och FL ej samordnas i berört hänseende, så måste kreditgivarna, enligt vad
organisationema fömlskickar, i starkt ökad utsträckning begära särskild panlsältning
av egendom, som eljest skulle utgöra underlag för företagsinteckning, eller
påyrka nedsättning av krediten. Detta skulle uppenbarligen ofta vara olägligt
och över huvud taget irmebära en icke önskvärd minskning av
förelagsinteckningens betydelse i kreditlivet, anser kreditorganisationerna.

4.2
Bankinspektionen

I
bankinspektionens skrivelse påpekas liU en början, atl FL öppnat bättre
möjligheter för vissa näringsidkare alt tillgodose sitt behov av kredit, då de
genom den nya inteckningen kunde erbjuda en säkerhet som bankerna kunde
acceptera. Företagsinteckningen hade skapats genom att man utvidgade
förlagsinteckningens verkningsområde, och den ansågs ha elt värde i
kreditgivarens hand, som kunde beräknas relativt lätt. 1 likhet med kreditorganisationema
framhåller bankinspektionen, att de näringsidkare som bedömdes ha största
nyttan av den nya lagstiftningen var de små och medelstora företagarna,
särskilt service- och de-taljhandelsföretagare. Bankinspektionen erinrar om alt
sistnämnda företagare i regel saknar möjlighet att ställa pantbrev i faslighet
som säkerhet och om att bankerna inte heller är beredda att lämna dem kredh
utan säkerhet.

Bankinspektionen
anför vidare att företagsinteckningen kommit tUi flitig användning vid kreditgivning.
Enligt inspektionen beräknades det totalt intecknade beloppet vid utgången av
år 1971 uppgå till 18 400 milj. kr.

1
fortsättningen framhåller bankinspektionen, att det värde som en företagsinteckning
kan ha som säkerhet för kredit främst kommer tUl synes vid konkurs samt att den
fordran som bortsett från sådana som gmndar sig på särskild förmånsrätt
främst inverkar på den utdelning ur konkursboet som kan erhållas mot
företagsinteckning är lönefordran. Bankinspektionen understryker, att det
lönebelopp som vid konkurs kommer att tas ut före fordran på grund av företagsUiteck-ning
avsevärt ökas genom den nya lagen om anställningsskydd samt förklarar, att
inspektionen tidigare vid sina undersökningar av bankemas kreditgivning räknade
med att värdet av underlaget för företagsinteckning borde schablonmässigt,
åtminstone i personalintensiva företag, reduceras med ett belopp motsvarande
sex veckors lön. Sedan LAS trätt i kraft, har inspektionen funnit motsvarande
schablonmässiga reduktion

s. 69 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:12 69

böra uppgå till femsex månaders lön för de anställda och
gälla samtliga företag.

Efter att ha erinrat om den statliga lönegarantin vid
konkurs, anför bankinspektionen.

Vid bedömandet om företagsinteckning uppfyller banklagens
krav på att säkerhet för kredit skall vara betryggande får en ingående analys
av det kreditsökande företaget göras. Den inteckningsbara egendomen utgöres i
allmänhet av varufordringar, varulager och inventarier. Sammansättningen av
denna egendom skiftar ständigt, och det finns inte någon allmänt giltig regel
för i vilken utsträckning kredit mot företagsinteckning kan beviljas med
upprätthällande av kravet på att säkerheten skall betraktas som betryggande.
Bankerna har dock med erforderliga reduktioner för osäkra fordringar, inkurant
varulager och uttjänta inventarier samt de anställdas lönefordnngar i stor
utsträckning åtminstone från 1960-talets slut godtagit företagsinteckning intill
50 % av den inteckningsbara egendomens värde enligt senaste bokslut. En sädan
bedömning accepterades av bankinspektionen.

De förändringar av omfattningen av det s. k.
löneprivilegiet som genomförts sedan lagen om företagsinteckning trädde i
kraft, har, såsom antytts, i stor utsträckning inverkat på möjlighetema att vid
konkurs erhålla utdelning pä företagsinteckning. Detta förhållande har i sin
tur minskat bankemas förutsättningar att bevilja krediter med enbart
företagsinteckning som säkerhet. Inspektionen har vid sin tillsynsverksamhet
iakttagit att bankerna vid sm kreditbedömning sett sig nödsakade att bedöma
företagsinteckningar med allt större försiktighet. Inte sällan leder deras
prövning i enlighet med förut angiva principer till att företagsinteckning inte
representerar något egentligt värde ur säkerhetssynpunkt. Enligt inspektionens
mening är den ståndpunkt som bankema sålunda intagit välgrundad utifrån
banklagens krav atl säkerhet skaU vara betryggande. Det är inspektionens
skyldighet att tillse att bankernas kreditgivning i detta som andra hänseenden
står i överensstämmelse med banklagen. Tyvärr får detta till konsekvens atl kreditgivningen
särskilt IJII små och medelstora företag försvåras.

Från samhällsekonomisk synpunkt är det angeläget att de
små och medelstora företagens kreditförsörjning kan fungera normalt. En viss
lättnad skulle tunna erhållas, om bankemas rätt att ge kredit utan säkerhet, s.
k. blanco-kredit, utvidgades. Inspektionen har i annat sammanhang tillstyrkt en
framställning frän Svenska bankföreningen om höjning av de s. k. blancokredit-volymen
frän 3 till 5 procent av bankernas eget kapital och dess inlåning. Verkningarna
av en sådan åtgärd skulle dock bli begränsade i fråga om de små och medelstora
företagen, dä, såsom tidigare antytts, dessa inte sä ofta har den goda
ekonomiska ställning att blancokredit kan ifrågakomma. Ytterligare åtgärder är
därför erforderiiga.

Bankinspektionen föreslår, att företagsintecknad fordran
placeras framför lönefordringar och erinrar om att statsmakterna redan år 1971
på gmnd av den statliga lönegarantin ansåg sig kunna sätta inteckning i fast
egendom framför lönefordringar. Enligt inspektionen talar samma skäl för att
även ge fordran på grund av företagsinteckning företräde gentemot lönefordran.
Enligt inspektionen kan en sådan förändring inte medföra någon nackdel från de
anställdas synpunkt, bortsett från de belopp som inte omfattas av lönegarantin
och som avser den övre delen av de högst avlönade befattningshavarnas löner.
Inspektionen

s. 70 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:12 70

understryker att den diskuterade förändringen i
förmånsrättsordningen tvärtom ligger helt i linje med de sociala skäl som
uppbär lagstiftningen om anställningsskydd. Om företagsinteckningen återigen
kan bruigas att fullgöra sin funktion som säkerhet för kreditgivning så som
varit avsett från början, ökas nämligen företagens möjligheter att leva vidare
och ge de anställda en tryggad utkomst.

Bankinspektionen anser, att den diskuterade förändringen
inte behöver spela någon större roll från kostnadssynpunkt, eftersom kostnadema
ytterst bestrids av arbetsgivarna.

5 Utredningens överväganden

5.1 Förmånsrättsordningen

Det är en gmndläggande princip för all institutionell kreditgivning
i vårt land att lån beviljas under förutsättning att låntagarens betalningsförmåga
inger förtroende och med undantag för s. k. blancokredit alt betryggande
säkerhet ställs. Sådan säkerhet skaU efter objektivt godtagbara gmnder läcka
hela lånet. Enligt 59 § lagen (1955: 183) om bankrörelse skall säkerheten
utgöras av fast eller lös egendom eller borgen.23

LAS har genom förlängda uppsägningstider m. m. betydligt
ökat företagamas latenta löneskulder. Visserligen kan dylik skuld stundom
motsvaras av nytta i form av fortsatta arbetsprestationer, som indirekt kommer
företagarens övriga borgenärer till godo, och den behöver inte alltid infrias
fullt ut ens i konkursfall, eftersom rörelsen inle sällan kan fortsättas av
annan. Men den latenta löneskulden måste likväl vid kreditgivningen beaktas
som en realitet. Varje kreditgivare måste kalkylera med eventualiteten att
låntagaren går i konkurs. Ty det är framför allt i låntagarens konkurs som
erbjuden säkerhet prövas. Sviktar den då, är den inte betryggande. Och i den
mån säkerheten utgörs av företagsinleckning måsle långivaren stå flllbaka för
löneborgenärerna så som redovisats utförligt i det föregående.

Det är mot
denna bakgmnd följdriktigt, all kreditinstitutionerna som deras framställning
(4.1) visar numera beräknar företagarnas kreditvärdighet med betydande avdrag
för latent löneskuld. Detta står helt i överensstämmelse med bankinspektionens
syn på saken (4.2). Att man därvid tydligen allmänt kalkylerar med en löneskuld
för fem till sex månader medför, särskilt för företagare med många anstäUda,
att inteckning i näringsverksamhet i verkligheten mången gång inte tUlmäts
något väsentligt kreditsäkerhelsvärde. Som kredilsäkerhelsinslmment fungerar
företagsinteckningen då inte som den skall göra. Delta drabbar främst små och
medelstora företagare, alltså dem som mer än andra torde vara hänvisade just lill
företagsinteckningen som kredilsäkerhet.

Man kan naturligtvis länka sig en rad olika sätt att
främja kreditförsörjningen ulan att röra vid kreditsäkerhetsinstmmenten och
deras funktioner. På senare tid har allt fler företagare börjat praktisera factoring
av kundfordringar och leasing av inventarier m. m.* Men sådant kan

23 Jfr 28 § lagen (1955: 416) om sparbanker, 36 § lagen
(1956: 216) om jordbrukskasserörelsen och 9 § lagen (1969: 732) om postbanken.

-* Därigenom kan f. ö. underlaget för en företagsinteckning
minskas betydligt.

s. 71 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:12 71

inte på långt när ersätta den IradUionella institutionella
kreditgivningen och kan f. ö. knappast tillämpas aUmänt. Ökad blancokredilgivning
kunde' kanske prövas men det är inte sannolikt att man därigenom kan väsenfligt
öka tillgången på riskvilligt kapital. Ökad sådan tUlgång kunde väl
åstadkommas genom förstärkning av redan tillgängliga statliga kreditgarantier
men det skulle belasta statskassan ytterligare och föra över förlustrisker från
den privata kreditmarknaden lill samhället. Skattefria avsättningar tUl
trygghetsfonder eller självständiga stiftelser är andra intresseväckande
uppslag. Men det är endast på lång sikt man kan få något uträttat den vägen.
Utredningen har också något övervägt om ett försäkringsskydd för
uppsägningslöner skuUe kunna ordnas så, alt kreditgivningen kunde frigöras från
hänsyn flll latenta löneskulder. Men alt genomföra en sådan ordning om det
alls är möjligt torde också ställa sig ganska tidskrävande. De utvägar som
här antytts ligger f. ö. på det hela laget utom ramen för utredningens uppdrag.

Läget kräver enligt utredningens mening en snabbt verksam
och därför jämförelsevis enkel lösning. Den enda utvägen är då att stärka
förelagsinteckningens kreditsäkerhelsvärde och detta sker bäst genom att inteckningens
förmånsrätt förbättras så som kreditorganisationema och bankinspektionen
föreslagit. Att fordran med säkerhet på gmnd av företagsinteckning trots en
sådan förbättring stundom kan komma att bli nödlidande i näringsidkarens
konkurs är en annan sak.

Utredningen har här fömtsatt alt fordran på lön under
uppsägningslid efler konkursutbrotlet en fordran som vUlkorligt uppkommit
redan genom anställningsavtalet utgör konkursfordran enligt 100 § KL och inte
massafordran, för vilken betalning utgår med företräde framför konkursfordringama,
och att förhållandet ej ändras enbart för det att arbetslagaren fullgör avtalsenlig
arbetsprestation under uppsägningstiden. En annan mening har emellertid
skymtat i den rättsvetenskapliga litteraturen. Del har nämligen ifrågasatts om
inte lönefordringen bör anses övergå till atl bli massafordran såvilt
konkursboet faktiskt lar arbetstagarens tjänster i anspråk.23 En sådan mening
innebär tydligen, att konkursboet, uppsägningen av arbetstagaren till trots,
skulle under angiven förutsättning inträda i anställningsavtalet för dess återstående
giltighetstid. Detta grundas på överförd tillämpning av en erkänd rältsgmndsals
för ömsesidigt förpliktande avtal på den allmänna förmögenhetsrättens område.26
I vad mån en dylik analogisk rättsflll-lämpning är motiverad på förevarande
område, där bl. a. också den statliga lönegarantin i konkurs utgör ell
väsentligt inslag i bilden, torde vara osäkert. Däremot är det tydligt att
lagstiftaren vid tillkomsten av LGL inte räknat med en sådan innebörd av
gällande rätt.2" Utredningen går ut från samma rätlslolkning. Eftersom
det uppenbarligen vore utsiktslöst alt söka stärka förelagsinteckningens
ställning i förhållande till lönefordringar, som kan komma att framgångsrikt
göras gällande såsom massafordringar, står och faller utredningens överväganden
med den tolkningen.

Som berörts i det föregående (4) har man genom lagstiftning
1971

25 Welamson, Konkurs (4 uppl. 1974) s. 117 not 2.
(Uppfattningen framfördes första gången i 1965 ärs upplaga.)

28 AlménEklund, Om köp och byte av lös egendom (4 uppl.
1960) s. 506.

2" Det framgår flerstädes i förarbetena. Se prop. 1970:
201, bl. a. s. 67 och 8588.

s. 72 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:12 72

stärkt fastighetspanträttens kreditsäkerhelsvärde just
genom alt förbättra dess förmånsräll.28 Det åstadkoms genom att
löneprivilegiets företräde framför fastighetsintecknad fordran avskaffades.29
När man genom den likaledes förat (4) berörda lagstiflnmgen 1973, som ännu ej
trätt i krafl, mot bakgrand av 1967 års internationella konventioner om sjöpanträtt
och fartygshypolek saml inskrivning av rätt till fartyg under byggnad
etablerade en ordning för skepps- och skeppsbyggnadshypotek, valdes också ehum
främst av konvenlionsbetingade skäl lösningen all låta löneprivilegiet stå tillbaka.o
Egentligen var detta en nyhet endast såvitt rör det genom samma lagstiftning
introducerade skeppsbyggnads-hypoteket. Ty skeppshypoteket gav redan
dessförinnan i form av fartygsinteckning företräde framför löneprivilegiet.
I både 1971 och 1973 års fall motiverades löneprivUegiets behandling med att
den statliga lönegarantin vid konkurs i allt väsentligt tillgodosåg löneborgenäremas
intresse.

Att låta löneprivUegiel slå tillbaka för
företagsinteckning ligger alltså väl i linje med det sätt varpå faslighetshypotekels
kreditsäkerhelsvärde stärkts och ett flll internationell ordning anpassat skeppsbyggnadshypotek
införts. Det bör emellertid ej förbises, atl företagsinteckningen ofta nog kan
omfatta alla en konkursdrabbad företagares andra tUlgångar av värde och att
dess företräde framför löneprivilegiet därför kan få mer vittgående
konsekvenser för löneborgenärerna än dem man hade att räkna med då fastighets-
och skeppsbyggnadsinleckningarnas motsvarande företräde fastställdes. Desto
angelägnare blir det då att den sociala funktion som elt välpriorilerat
löneprivilegium fyller i förelagarens konkurs finner fullgod kompensaflon i den
statliga lönegarantin.

Såvitt gäller fordran med förmånsrätt enligt 11 § FRL är
den stafliga lönegarantin vid konkurs som redan framgått (2.2.2) begränsad så
att kraven täcks intill ett sammanlagt belopp för varje borgenär av fem gånger
basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring.32 Lönegarantin administreras av
staten men finansieras genom särskilda arbetsgivaravgifter. Utredningen
förutsätter att garantin utan svårighet nu som tidigare kan och kommer att
förstärkas i den mån det visar sig behövligt och skall återkomma lill detta
spörsmål i det följande (5.2). Socialt betingade hänsyn behöver då inte lägga
hinder i vägen för en sådan omkastning av löneprivilegiets och företagsinteclcningens
inbördes företräde som utredningen tänker sig. Atl omkastningen också kan gå ut
över statens möjligheter till utdelning i konkurs för lönefordran, som
övertagits genom att lönegaranti infriats, betraktar utredningen inte heller
som något hinder, främst emedan lönegarantin finansieras genom särskilda
arbetsgivaravgifter.

Utredningen har inte förbisett möjligheten att begränsa
löneprivilegiets förskjutning inom förmånsrättsordningen lill den del som täcks
av lönegarantin, dvs. så alt krav som överstiger garantins begränsningsbelopp
bevaras vid nuvarande förmånsrätt medan kraven i övrigt, representerade av
statens regressanspråk på grund av infriad lönegaranti,

28 Se SFS 1971: 1043.

29 Pä samma sätt som löneprivilegiet behandlade man
förmänsrätt enligt

10 § FRL. Och lika som fastighetsinteckning behandlades, inteckning i tomt

rätt (7 § FRL).

"o Se SFS 1973:1068.

1 De ombordanställda har sjöpanträtt med förmänsrätt
enligt 4 § första stycket FRL för sina lönekrav.

32 Se SFS 1971: 1046. Jfr senast SFS 1974: 1100.

s. 73 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:12 73

står tillbaka för företagsintecknade fordringar och (med
ändring i LGL) naturligtvis också för de nämnda, oförändrat högt prioriterade över-skotlskraven.
En sådan lösning skulle inte framkalla något behov av kompensation
lönegarantivägen. Emellertid skuUe den inte bara bli komplicerad utan också
strida mot eljest vedertagna grundsatser för prioritering av konkurrerande
fordringsanspråk. Utredningen har därför inte funnit anledning alt närmare
överväga en sådan lösning.

Alt skjuta löneprivilegiet tillbaka i
förmånsrättsordningen kan synas enkelt nog. Men vissa förmånsrältsliga
följdproblem är förenade med detta. Ty löneprivilegiet har enligt 16 och 17 §§
FRL också företräde framför vissa andra fordringar med särskUd förmånsrätt,
vilka i sin tur alllid eller i vissa fall har företräde framför företagsintecknad
fordran. Och det är uppenbarligen inte möjligt att etablera en förmånsrättsordning,
som på en gång ger löneprivUegiet företräde framför vissa särskUda
förmånsrätter och låter det stå tillbaka för anspråk med sämre rätt än dessa.33

De särskilda förmånsrätter som närmast bereder dessa problem
är hyres- och arrendeprivilegiema enligt 5 § första stycket 1 FRL och förmånsrätt
enligt 8 § FRL på gmnd av utmätning. Hyres- och arrendeprivilegiema gäUer i
egendom, som kan omfattas av företagsinleckning, och har i själva verket
karaktär av legal företagsinleckning med bästa rätt .3*

Utmätning bereder i detta sammanhang problem endast då den
avser lös egendom, som hör till näringsverksamhet vari inteckning beviljats på
ansökan gjord samma dag som utmätningen verkställdes eller senare. I det läget
har nämligen utmätningsfordringen, som eljest står tUlbaka för
inteckningsfordringen, företräde framför denna enligt 9 § tredje stycket FRL.

De skäl som motiverar att företagsinteckningen förstärks
på bekostnad av löneprivilegiet kan ej åberopas till stöd för att även hyres-
och arrendeprivUegieraa och ulmälningsfordran skall ges sådant försteg. Men det
är en tekniskt betingad nödvändighet att ge dem det, om före-tagsinleckningens
förmånsrätt skall kunna förbättras så som utredningen avser. Och i betraktande
av att det intresse som bär upp löneprivilegiet dock fömtsatts i allt
väsentligt bli tillgodosett genom den statliga lönegarantin finner
utredningen, att dessa närmast rättstekniska konsekvenser av ett i övrigt
välmotiverat ingrepp i förmånsrättsordningen kan godtas.

En likartad rätlsteknisk komplikation möter, ifall den
1973 antagna sjösakrättsliga lagstiftningen inte skulle hinna sättas i kraft
innan utredningens förslag till ändring av förmånsrättsordningen genomförs. Ty
enligt 4 § andra och tredje siyckena FRL, som upphävs enligl nämnda
lagstiftning men som alltså ännu gäller, föreligger särskild förmånsrätt också
för förskoll lill fartygsbyggnad och för förskotteral driftsbidrag.35

33 Konkurrensproblemet aktualiseras naturUgtvis i
praktiken bara under vissa konkreta förutsättningar. Men en lagbunden
förmänsrättsordning bör vara sä beskaffad att den löser konkurrensfall rent
abstrakt och utan hänsyn till om alla fönnånsrätter är aktuella samtidigt
eller ej.

3* Sä har dessa privilegier betecknats av lagberedningen i
Utsökningsrätt XIII s. 199.

Problemet aktualiseras i verkligheten bara i de fall dä
dessa privilegier konkurrerar med företagsinteckning i samma näringsverksamhet.

35 Förmånsrätt för driftbidrag gäller bara i medredarens
fartygsandel och sädan torde endast under speciella omständigheter kunna
omfattas av företagsinteckning.

s. 74 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:12 74

Dessa
förmånsrätter kan förhålla sig tUl företagsinteckning och löne-privilegium36 på
samma sätt som t. ex. hyresprivUegiet och måste alltså också tillålas tränga
undan löneprivUegiet, om detta skall stå tillbaka för företagsmtecknad fordran.
Det är emellertid sannolikt att problemet inte kommer att aktualiseras,3
eftersom förberedelserna för att sälta den sjösakrättsliga lagstiftningen i
kraft är tämligen långt framskridna.

Övervägandena
har sålunda nått fram till att löneprivUegiet bör ställas tillbaka för företagsintecknad
fordran (5 § första stycket 2 FRL), för hyres- och arrendeprivUegiema (5 §
första stycket i FRL), för ulmälningsfordran (8 § FRL) och, om tidpunkten för
ikraftträdandet av 1973 års sjösakrättsliga lagstiftning kräver det, också för
förmånsrätt för förskott lill fartygsbyggnad och för förskotteral driflsbidrag
i parirederi (4 § andra och tredje styckena FRL).

Därmed
skulle endast återstå en grapp fordringar med allmän förmånsrätt, som kan
tränga undan fordran med särskild förmånsrätt, nämligen fordringar som avses i
10 § FRL. Efler 1971 och 1973 års ingrepp i förmånsrättsordningen lill förmån
för panträtt på grund av fastighelsinteckning och skepps- eller skeppsbyggnadsinteckning
kan dessa fordringar inle tillgodoses ur fast egendom, skepp eller skepp under
byggnad med mindre den berörda egendomen lämnar överskott. Det ligger därför
nära tUl hands all pröva huruvida de bör stå tUlbaka också i detta sammanhang.
Man skulle nämligen då vara framme vid en förmånsrättsordning, som inte i
något fall tillåter allmän förmånsrätt alt tränga undan särskild förmånsrätt.
Och detta skulle onekligen innebära en betydande förenkling.ss

Emellertid
rör det sig här om fordringar, som står de egenfliga konkurskostnaderna nära,
såsom borgenärs kostnad för att sälta gäldenären i konkurs, arvode till
boutredningsman och vissa utgifter för borgenärernas bästa. De förtjänar väl
alt tillgodoses med hög prioritet. Och ingen statlig garanti eller liknande ger
dem annat skydd.38 En sak är att de ställts flllbaka för fastighetsinteckning
och skepps- och skeppsbyggnadsinteckning. Därigenom har de inte genomgående
berövats tillgång lill egendom som kan förslå flll deras täckning; för de
sjörättsliga hypotekens del var det dessutom en konventionsbetingad
nödvändighet att inte lida intrång av dylika fordringars rätt. Men om dessa
fordringar nu ställdes tillbaka också för företagsinleckning, skulle det kunna
på goda grunder befaras att de ofta skulle bli nödlidande, emedan företagsinleckning
inle sällan omfattar alla gäldenärens övriga tillgångar av värde. De faslighetsrällsliga
och sjörältsliga exemplen bör därför inte lända liU efterföljd i detta
sammanhang. Utredningens förslag till ändring i förmånsrättsordningen berör således
inte fordringar, som avses i 10 § FRL, utan begränsar sig till löneprivilegiet
och de särskilda förmånsrätter för vUka detta ställs tillbaka.

Till
etl konkursrättsligt följdproblem med anledning av löneprivilegiets relativa
försvagning skall utredningen återkomma under 5.2.

3G
Den i 12 § FRL reglerade förmånsrätten för fordran på framtida pension står
dock alltid flllbaka för förskott tUl fartygsbyggnad; se 17 § FRL.

"
I motsatt fall mäste nu gällande lydelse av 16 och 17 §§ FRL (SFS 1971: 1043)
ändras så att hänvisningarna där tUl 4 § andra och tredje styckena samma lag
utgår.

38 Jfr t. ex. 16 § andra punkten FRL.

39 Här bortses då från löneborgenärs kostnad för att
sätta gäldenären i

konkurs. Se 2 § andra stycket LGL.

s. 75 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:12 75

5.2 Lönegarantin

Ändringen i förmånsrättsordningen måsle som redan sagts
(5.1) återverka på den statliga lönegarantin. Det är nämligen denna väg som de
arbetstagare, vilka blir lidande av löneprivUegiets relativa försvagning, kan
och bör kompenseras. Alt åstadkomma en dylik kompensation möter flera problem.
Därtill kommer frågan huruvida lönegaranlifondens finansiering påverkas.

Löneprivilegiet
och den statliga lönegarantin utgör samverkande mekanismer i den samhälleliga
ordningen för arbetstagares löneskydd, båda motiverade av sociala hänsyn. PrivUegiet
uttömmer sin sociala funktion genom den framskjutna ställningen i
förmånsrättsordningen. Ty så långt tillgängliga medel förslår konkurrerar
löneprivilegierade fordringar på lika fot. Lönegarantin däremot sätter en
högsta gräns för utbetalning och skiljer sålunda på hög och låg lön. Dess
målsättning är alt tUlgodose det stora flertalets behov.*" När det nu
gäller alt löne-garanlivägen kompensera för löneprivilegiels försvagning kan
denna begränsade målsättning uppenbarligen inte vidhållas. Det är nödvändigt,
att tillgodose också den högt avlönade arbetstagarens rättmätiga behov av alt
få ut sin lön. Ytterst borde detta leda till att beloppsbegränsningen
avskaffades. Men utredningen går ut från att begränsningen svårligen kan
undvaras i lönegaranlisystemet. I den mån den ej är kostnadsmässigt betingad
fyller den nämligen funktionen att reducera sådant missbruk som ett system av
denna typ tyvärr inbjuder till och som knappast kan förebyggas effektivt.* i

Kompensationen
genom förstärkning av lönegarantin blir med detta synsätt en fråga om hur högt
beloppsbegränsningen skall sättas. För att ta ställning till den frågan krävs
bl. a. kännedom om näringslivets lönestruktur och om hur löne- och
pensionskrav kunnat hävda sig i näringsidkares konkurser under nuvarande förmånsrätlsordning.
Det fordras naturligtvis också annat material för att man skall kunna ställa en
rimlig prognos för framtiden. Men de här angivna kraven anger en tjänlig
utgångspunkt.

Utredningen
har haft för kort tid på sig för att göra någon brett upplagd undersökning i de
angivna frågorna. Men genom statistiska centralbyrån (SCB) har utredningen
låtit undersöka privalanställda arbetstagares löneförhållanden på elt
tillgängligt, begränsat statistiskt material, nämligen SCB:s undersökning av
hushållens inkomster år 1972. Undersökningsresultatet redovisas i bilaga 2.

När det
gäller frågan hur löne- och pensionskrav för närvarande hävdar sig i konkurs
har utredningen berett vissa organisationer liU-fälle alt lämna utredningen
information. En sammanställning av den information de lämnat ger utredningen i
bilaga 3.

Ehuru
utredningsmaterialet som redan antytts inte berättigar till statistiskt väl
förankrade slutsatser, bekräftar det likväl otvetydigt atl en uppräkning av
nuvarande beloppsbegränsning är nödvändig för att i rimlig mån kompensera för
den försvagning av löneprivUegiet som utredningsförslaget medför. I själva
verket antyder utredningsmaterialet att det kan ifrågasättas om syftet med 1971
års uppräkning av belopps-

0 Jfr prop. 1970: 201 s. 29 och 64 f.

*! En viss spärr föreligger i 11 § tredje stycket FRL men
den kan knappast beräknas vara fullgod.

s. 76 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:12 76

begränsningen från fyra till fem gånger basbeloppet
infriats till fullo.*2.a En uppräkning av nuvarande beloppsbegränsning kunde
därför vara motiverad utredningens förslag förulan. Vidare ger materialet vid
handen, att förmånsberättigade lönefordringar i stor utsträckning har bevakats
till belopp, som överstiger sju och närmar sig åtta gånger basbeloppet, och
att de ofta vunnit utdelning på den nivån. När därtill kommer, att de
förändringar som LAS medfört av uppenbara skäl ännu inte kunnat ge påtagligt
utslag i praktiska erfarenheter, har uiredningen ansett sig böra förorda en
uppräkning av beloppsbegränsningen till åtta gånger basbeloppet men har funnit
sig böra göra halt där, trots att elt par organisationer yrkat på väsenfligt
högre beloppsbegränsning. *2b Utredningen föreslår alt lönegarantins
beloppsbegränsning skall fastställas till åtta gånger basbeloppet men
förutsätter, att frågan om ytterligare uppräkning kommer att prövas på
grundval av det vidgade utredningsmaterial som lagstiftningsärendet torde bli tiUfört
genom remissyttranden och annorledes.

Löneprivilegiets försvagning skapar ännu ett följdproblem.
I den mån det finns medel tillgängliga i konkursboet kan förmånsberättigade borgenärer
enligt 143 § KL få lyfta förskott på sina fordringar. Men sådan
förskottsbetalning kommer naturligtvis endast i fråga såvitt fordringen
beräknas bli täckt genom utdelning i konkursen. 1 kraft av den nuvarande
förmånsrättsordningen slår löneborgenären enligt 143 § första stycket KL högt
på listan över de förskoltsberättigade borgenärerna. Men med den jämförelsevis
låga förmånsrätt han får enligt utredningsförslaget måste han vika från denna
plats. En sådan ordning kan föra med sig, alt konkursförvaltarna nödgas vägra
förskottsbetalning till löneborgenärer för att inte äventyra bättre
prioriterade borgenärers rätt till utdelning. Och det skuUe gå ut över möjlighetema
att fortsätta konkursdrabbad näringsidkares rörelse under uppsägningstiden.*3
De hinder som delta kan medföra för ändamålsenlig konkursförvaltning kan
såvitt utredningen förstår inle lämpligen undanröjas inom ramen för
rättsordningens reglering av konkurrens mellan borgenärer. Lösningen bör sökas
på annat håll. Utredningen har därför samrått med den arbetsgrupp som inom
arbetsmarknadsdepartementet bl. a. ser över löne-garantisyslemets tekniska
funktion (jfr under 2.2.1). Därvid har ställts i utsikt sådana förändringar i
ordningen för utbetalning från lönegarantifonden att utredningen anser sig
kunna förutsätta alt förevarande problem skall bli löst den vägen.

Huvuddragen av den lösning arbetsgruppen överväger vUken
hör hemma i etl slörre sammanhang än det utredningen har anledning atl befatta
sig med är följande. Systemet för betalning av garanlimedel i förvaltarkonkurs
frikopplas delvis från bevaknings- och anmärkningsförfarandet. Konkursförvallaren
åläggs att redan vid konkursutbrotlet, med angivande av belopp och
förfallotider, underrätta länsstyrelsen om klar uppsägningslön, allt i den mån
han inte kan infria lönefordringen genom förskottsbetalning. Underrättelsen
skall på vanligt sätt passera kronofogdemyndigheten för alt vid behov kunna
kompletteras med beslut om införsel eUer utmätning i lönen. Genom utbetalning
av löne-

«.-v Jfr prop. 1971: 178 s. 24 och 29.

*2b Jurist- och samhällsvetareförbundet har förordat 15
och Sveriges civilingenjörsförbund 10 gånger basbeloppet.

3 Konkursförvaltaren kan inte förfoga över lönegaranflfondens
medel för förskottsändamäl.

s. 77 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:12 77

garantimedel övertar staten lönekravet, ehuru detta inte
är formellt bevakat i konkursen. Staten skall inle heller behöva bevaka kravet
utan fordringen skall anses vara bevakad och utdelningsgill redan genom
förvaltarens underrättelse till länsstyrelsen. Andra sakägare kan emellertid
genom klander av utdelningsförslag få fordringens rätt lill utdelning prövad.
Såvitt gäller innestående lön m. m. behålls anknytningen till bevaknings- och
anmärkningsförfarandet, eftersom dylika fordringar kan vara svåra att
fastställa. I den mån förvaltaren finner även fordran av detta slag vara klar kan
han dock strax underrätta länsstyrelsen därom för utbetalning av
lönegarantimedel. Utkast tUl arbetsgruppens lösning, som innefattar en ny 6 § LGL,
återges i bilaga 4.

Vid
samrådet med arbetsgruppen har också ställts i utsikt alt lösningen skall åstadkommas
tämligen snabbt och utredningen har därför inte ansett sig behöva dröja med att
lägga fram sitt eget förslag. Den behövliga samordningen mdlan
utredningsförslaget och arbetsgruppens ingrepp i lönegarantisystemet får alltså
äga rum på departementsplanet.

Frågan,
huruvida löneprivilegiels försvagning och därav ökad risk för atl
lönegarantifonden inle skall få utdelning i konkurs för statliga regressanspråk
kräver förstärkning av fondens finansiering, ligger väsentligen utom området
för utredningens kompelens och uppdrag. Därför inskränker sig utredningen i den
delen till att fästa uppmärksamheten vid att lagstiftningsärendet också rymmer
detta problem och att man måste räkna med att tillflödet av medel genom
konkursutdelningar kommer att minska, ifall utredningsförslaget genomförs.**
Även frågan i vad mån förslaget om höjd beloppsbegränsning kräver höjning av
avgiftsuttaget lämnar utredningen därhän.

5.3 Lagförslagen

5.3.1 Förmånsrättslagen

Konkurrens meUan allmänna förmånsrätter, till vilka
löneprivilegiet hör, och särskilda förmånsrätter, till vilka förmånsrätt för företagsintecknad
fordran hör, löses enligt 1517 §§ FRL. Dessa lagram berörs av den förutnämnda
(5.1) sjösakrättsliga lagstiftningen 1973 så att 15 och 16 §§ ändras medan 17 §
upphävs. Eftersom denna lagstiftning torde komma att träda i kraft innan
utredningens förslag kan genomföras, utgår utredningsförslaget från 15 och 16 §§
FRL i lydelsen enligt SFS 1973: 1068. I 15 § läggs fast, att allmän förmånsrätt
i första hand skall tillgodoses ur egendom, som ej omfattas av särskild förmånsrätt,
men att den vid behov får tas ut också ur sådan egendom, med företräde framför
särskild förmånsrätt, i den mån det är tillåtet enligt 16 §, och i övrigt efter
fordran med särskild förmånsrätt. I 16 § FRL, sägs, att fordran med allmän
förmånsrätt enligt 10, 11 eller 12 § FRL vid behov får tas ut före fordringar
med särskild förmånsrätt enligt 5 eller 8 § samma lag i annan lös egendom än
tomträtt. Utredningens förslag är (jfr 5.1) att löneprivUegiet reglerat i 11
och 12 §§ FRL inle skall kunna göras gällande med företräde framför fordran
med särskild förmånsrätt. Det löses genom att hänvisningen i 16 § FRL tUl 11
och 12 §§ samma lag får utgå.

** Om man för budgetåret 1973/74 antar, att fonden det
året inte hade tillförts några medel genom utdelningar i konkurs, skulle
underskott ha uppstått med 1,7 milj. kr. (jfr bilaga 1).

s. 78 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:12 78

Utrymmet
för allmän förmånsrätts företräde framför särskUd förmånsrätt minskas väsenfligt
genom utredningens förslag. Därför föreslås tillika att avfattningen av 15 §
jämkas så alt den avspeglar det nya läget.

I
övergångshänseende föreslås, att äldre bestämmelser skall fortfara att gälla i
fråga om förmånsrätt för fordran i konkurs på grund av ansökan som gjorts
innan den föreslagna lagändringen satts i kraft.

5.3.2 Lönegarantilagen

Som
framgått tidigare (5.2) föreslår uiredningen att lönegarantins beloppsbegränsning
höjs. Det föranleder jämkning i 2 § LGL.

Övergångsregleringen
ansluter enligt förslaget till vad som föreslås vid FRL.

5.3.3 Konkurslagen

Som
redan framgått (5.2) föranleder löneprivUegiets relativa försvagning en
motsvarande försvagning av löneborgenärens rätt till förskottslyftning. Det
medför enligt utredningsförslaget att den hänvisning tUl 11 § FRL som nu är
upplagen i 143 § första stycket KL utgår. Löneborgenärens rätt lill förskottslyflning
regleras därefter av tredje stycket.

Den
av utredningen föreslagna ändringen av förmånsrättsordningen inverkar även på
71 § KL.* 5 Om gäldenär tillhörig lös egendom under konkurs skall säljas i den
ordning som gäller för utmätt sådan egendom, skall konkursförvallaren enligt
denna paragrafs sjunde stycke i den mån det är påkallat i ärendet föra
talan för borgenärer som har förmånsrätt enligt 10, 11 eller 12 § FRL samt
genom brev underrätta borgenär om yrkande som han framställer på dennes
vägnar. Eftersom utredningens förslag till ändring av FRL innebär att
löneborgenärer inle längre har rätt att få betalt före utmätningssökande, blLr
föreskriften om skyldighet för förvaltaren att föra deras talan överflödig. I
enlighet härmed föreslår utredningen alt hänvisningen till 11 och 12 §§ FRL
skall utgå ur 71 § sjunde stycket KL. En annan sak är att löne-borgenärema får
betalt efler sin förmånsrätt ur det eventuella överskott av köpeskillingen som
skall redovisas till konkursförvaltaren.

Övergångsregleringen
ansluter enligt förslaget till vad som föreslås vid FRL.

5.3.4 Författningar
om specialexekution

I
5 § första stycket lagen (1971: 500) om exekutiv försäljning av luftfartyg m. m.
ges bl. a. löneprivUegierad borgenär rätt att vid försäljning av egendomen
under konkurs begära, att försäljningen skall ske för hans fordran, s. k.
anslutningsrätt. På motsvarande sätt regleras anslutningsrätt i 5 § andra
stycket lagen (1973:1130) om exekutiv försäljning av registrerat skepp m. m.
Denna lag omfattas av 1973 års sjösakrättsliga lagstiftning och har alltså ännu
ej trätt i kraft.

Genom
att utöva sin anslutningsrätt skall borgenär kunna sänka det s. k, skyddsbelopp
som skall täckas av köpeskillingen vid den exekutiva försäljningen. Denna rätt
har han brak för, om egendomen eljest skulle bjudas ul för fordran med sämre
förmånsrätt så atl skyddsbeloppet därigenom skulle bli högre än om utbudet
anknöts till hans fordran. När det gäller löneprivUegierad borgenär kan anslutningsrält
vid försäljning

*3 Senasie
lydelse SFS 1973:1132. Nu gällande lydelse SFS 1971:1045.

s. 79 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:12 79

av sådan egendom som det här är fråga om få praktisk
betydelse endast när egendomen före konkursen utmätts för oprioriterad fordran
eller för fordran med sämre förmånsrätt än löneprivilegiet. Ty löneprivilegiet
har enligt 16 och 17 §§ FRL för närvarande företräde framför utmätning, men i
övrigt har fordringar med särskild förmånsrätt i egendomen* företräde framför löneprivUegiet.*
Därför medför den ändring i förmånsrättsordningen som utredningen föreslår och
som innebär alt löneprivUegierad fordran aldrig får företräde framför
utmätningsfordran, att anslutningsrält ej längre blir motiverad för
löneborgenären. Ur nyssnämnda lagrum avlägsnar därför utredningsförslaget hänvisningama
till 11 och 12 §§ FRL.

På moisvarande sätt förhåller det sig med 10 § andra
stycket i de nyss nämnda försäljnmgslagama. Sedan utmätning fått företräde framför
löneprivilegiet, blir det inle vidare aktuellt att särskUt redovisa löneborgenären
i den sakägarförteckning varom lagrummen handlar. Hänvisningarna till 11 och
12 §§ FRL utgår därför enligt utredningens förslag.

Enligt 139 § 3 mom. utsökningslagen (1877: 31 s. 1), vars
lydelse i den del som här berörs senast faststäUts genom SFS 1973: 1131,*» kan
löneborgenär göra anspråk på betalning bl. a. ur köpeskillmgen för fartyg, som
ej är infört i skeppsregistret eller i moisvarande utländska register, när
fartyget säljs utmätningsvis under konkurs. Delta beror på att löneprivilegiet
enligt 16 § FRL går före utmätning. Då sådant företräde avskaffas enligt
utredningsförslaget medför det, att också den i 139 § 3 mom. föreskrivna rätten
för löneborgenär att få betalt ur köpeskUlingen för ulmätt fartyg m. m. får
upphävas. Utredningsförslaget utmönstrar därför ur detta lagmm hänvisningen tUl
11 och 12 §§ FRL.

Övergångsregleringen föreslås även i dessa delar svara mot
vad som föreslås vid FRL.

48 Företagsinteckning (och naturligtvis än mindre
förmånsrätt för fordran hos hyresgäst eller arrendator enligt 5 § första
stycket 1 FRL) gäller ej i egendom av ifrågavarande slag.

-it Härvid bortses från förmånsrätt enligt 4 § andra och
tredje styckena FRL, vilka skall upphöra enligt 1973 års sjösaksrättsliga
lagstiftning, som beräknas träda i kraft innan utredningsförslaget kan
genomföras.

48 Denna senaste lydelse tillkom i samband med 1973 års sjösakrättsliga
lagstiftning och har alltså ännu ej satts i kraft. (Nu gällande lydelse SFS
1971:495.)

s. 80 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:12 80

Bilaga 1 (flll bilaga A)

SAM MANSTÄLLNING

utvisande
lönegarantifondens hittillsvarande inkomster och utgifter m. m.

enligt
uppgifter som inhämtats från kammarkollegiets fondbyrå

Budgetår 1970/71» 1971/72 1972/73 1973/74

Inlevererade lönegaranti-

avgifter, kr 6 412 502 16 888 090 16
291663 24 997 652

Inlevererade utdelningar

i
konkurser, kr 17 938 2 708 129 7 461225 7 802 051

Andra
intäkter (räntor), kr 341
365 384 395 555 602

Summa intäkter, kr 6 430 440 19 937 584 24137 283 33
355 305

Utbetalningar tiU

länsstyrelser, kr 1 758 299 19 481 360 23 949 239 27
246 322

Överskott, kr 4 672 141 456 224 188 044 6108
983

Behållning 30 juni, kr 4672141 5128365 5316408 11425390

a Lönegarantireformen trädde i kraft den 1 januari 1971.

s. 81 Kontrollera mot PDF

Bilaga 2 (till bilaga A)

ANTAL ANSTÄLLDA I ENSKILD TJÄNST FÖRDELADE PÄ
INKOMSTKLASSER

enligt en av statistiska centralbyrån för utredningen
gjord specialbearbetning av en undersökning av hushållens inkomster år 1972.
Denna undersökning avsåg 5 000 slumpvis utvalda hushåll. Det inkomstbegrepp som
använts är approximativt den inkomst som redovisas under VI. 1 och VI. 2 i deklarationsblanketten, reducerat med
ersättningar för traktamenten, resor, representation och dylikt.

Årsinkomst
kr

Anställda

i resp. inkomst-

Stan-

Med 95 % säker-

Med 95 % säkerhet lig-

klass

dard-avvik-

het ligger antalet anställda i resp.

ger den procentuella fördelningen av samtliga i

Enl.

Enl.
uppräkning

else

inkomstklass i

enskild flänst anställda

urval

nedan angivna

på resp. inkomstklass i

Antal

Antal

%

intervall

nedan angivna intervall

718

492 000

21,3

2 220

487 560-496 440

19,5-23,1

10 000

581

407 000

17,6

1880

403 240-410 760

16,0-19,2

20 000

757

605 300

26,2

2 230

600 840-609 760

24.2-28.2

30 000

569

481 500

20,8

1980

477 540-485 460

19,0-22,6

40000

213

186 800

8,1

1290

184 220-189 380

6,9- 9,3

50 000

45

37 000

1,6

580

35 840- 38 160

1,0- 2,2

55 000

33

26 600

1,2

490

25 620- 27 580

0,8- 1,6

60 000

24

17 400

0,8

380

16 640- 18 160

0,5- 1,1

65 000

25

15 600

0,7

340

14 920- 16 280

0,5- 0,9

70 000

25

16 300

0,7

330

15 640- 16 960

0,5-0,9

80 000

24

14 800

0,6

310

14180- 15 420

0,4- 0,8

100 000

22

12 800

0,6

280

12 240- 13 360

0,4- 0,8

SUMMA

3 036

2 313
100

100,2

a Jämförelsevis kan nämnas att basbeloppet, som senast är
fastställt till 9 000 kr. (SFS 1974:1100), under är 1972 uppgick flll 7 100
kr. för januarijuni och tUl 7.300 kr. för julidecember.

6 Riksdagen 1975/76. 1 saml. Nr 12

s. 82 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:12 82

Bilaga
3 (tiU bilaga A) Sammanställning av uppgifter angående bevakningar av löne- och
pensionsfordringar

Uiredningen
har berett vissa organisationer nämligen Handels-tjänstemannaförbundet (HTF),
Jurist- och samhällsvetareförbundet (JUS), LO-förbundens rättsskydd aktiebolag.
Svenska industritjänsle-mannaförbundet (SIF), Svenska joumalistförbundet (SIF),
Sveriges arbetsledareförbund (SALF) och. Sveriges civilingenjörsförbund (CF-STF)
tillfälle att inkomma med uppgifier om de bevaknmgar av löne- och
pensionsfordringar man gjort under tiden efter 1971 (jfr prop. 1971: 178 s. 2425
och 2829). De uppgifter som lämnats redovisas nedan under 13 samt i tabellema
I och II.

Under
hela den tid uppgiftema avser har lönegarantins maximibelopp såvitt gäller
fordran med förmånsrätt enligt 11 § FRL motsvarat fem gånger det vid tiden
för konkursbeslutet gällande basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring.
Under samma tid har basbeloppet varit fastställt till

7
100 kr. för januarijuni 1972, 7 300 kr. för juli 1972januari 1973, 7 600 kr.
för februarijuli 1973,

7
900 kr. för augustidecember
1973,

8
100 kr. för januarimars 1974,

8
500 kr. för aprilnovember 1974
och

9
000 kr. för december 1974.

Borgenär
med fordran på framtida pension med förmånsrätt enligt 12 § FRL påverkas ej av
utredningens förslag, eftersom lönegarantin efter 1971 ej är beloppsbegränsad
beträffande sådan fordran. Uppgifterna innefattar därför inte bevakningar av
fordringar med förmånsrätt enligt 12 § FRL.

De
av JUS, SALF och CF-STF lämnade uppgiftema innefattar inte heller bevakningar
av fordran på pension med förmånsrätt enligt 11 § FRL. Endast ett fåtal sådana
bevakningar ingår i de uppgifier som lämnats av HTF.

Uppgiftema
avser väsenfligen endast den förmånsberättigade delen av respektive bevakning.
I den mån bevakade fordringar ej är förenade med förmånsrätt något som främst
torde vara fallet beträffande fordran på lön för uppsägningstid utöver sex
månader påverkas de nämligen ej av utredningens förslag till ändring av FRL, eflersom
de i denna del redan nu inte kan betalas förrän företagsinteckningshavare och
andra prioriterade borgenärer tUlgodosetts.

Organisationema
har inle kunnat lämna uppgifier om den omfattning i vilken företagsintecknad
egendom ingått bland konkurstillgångama.

1
Bevakningamas antal och storlek

HTF
har för sina medlemmars räkning under perioden 1 januari 197230 juni 1974
gjort 403 bevakningar av vilka endast en (0,25 %) legat över fem basbelopp.
Denna bevakning har ej uppgått tUl sex bas-

s. 83 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:12 83

belopp.
Under perioden 1 juli31 december 1974 har man gjort åtta slutförda
bevakningar. Ingen av dem har legat över fem basbelopp.

JUS
har för sina medlemmars räkning under perioden 1 januari 1972 30 juni 1974
gjort en och under perioden 1 juli23 oktober 1974 två bevakningar. Ingen av de
tre bevakningama har legat över två basbelopp.

LO-förbundens
rättsskydd aktiebolag har för LO-förbundens med-' lemmars räkning under
perioden 1 januari 197230 juni 1974 gjort 2 505 och under perioden 1 juli7
november 1974 237 bevaknmgar. Ingen av bevakningama har legat över fem
basbelopp.

SIF
har för sina medlemmars räkning under perioden 1 januari 197230 juni 1974
gjort 863 bevakningar av vilka 75 (8,7 %) legat över fem basbelopp. Under
perioden 1 juli31 december 1974 har man gjort 132 bevakningar av vUka 17 (12,9
%) legat över fem basbelopp. Storleken av de bevakningar som överstigit fem
basbelopp framgår av tabdl 1.

SJF
har för sina medlemmars räkning under perioden 1 januari 197230 juni 1974
gjort 105 bevakningar av vilka sex (5,7 %) legat över fem basbelopp. Storleken
av sistnämnda bevakningar framgår av tabell I. Under perioden 1 juli21
november 1974 har man gjort fyra bevakningar. Ingen av dessa har överstigit fem
basbelopp.

SALF
har för sina medlemmars räkning under perioden 1 januari 197330 juni 1974
gjort 178 bevakningar av vilka fem (2,8 %) legat över fem basbelopp. Under
perioden 1 juli31 december 1974 har man gjort 41 bevaknuigar av vilka endast
en (2,4 %) legat över fem basbelopp. SALF har ej haft möjlighet att lämna
uppgift om totala antalet bevakningar under 1972 men har uppgivit att man under
detta år gjort sju bevakningar som legat över fem basbelopp. Storleken av de
bevakningar som överstigit fem basbelopp framgår av tabell I.

CF-STF
har för sina medlemmars räkning under perioden 1 januari 197230 juni 1974
gjort 41 bevakningar av vilka 15 (36,6 %) legat över fem basbelopp. Under
perioden 1 juli27 november 1974 har man gjort tre bevakningar av vilka en
(33,3 %) legat över fem basbelopp. Storleken av de bevakningar som överstigit
fem basbelopp framgår av tabell I.

2
Utdelning utöver fem basbelopp

HTF:
Den bevakning som överstigit fem basbelopp har troligen inte lett till
utdelning överstigande fem basbelopp.

SIF:
Av de samrnanlagt 92 bevakningar som överstigit fem basbelopp

har 56 (60,9 %) lett till utdelning utöver fem basbelopp. Storleken av

utdelningarna framgår av tabell II. .

SJF:
De sex bevakningar som överstigit fem basbelopp har inte i något fall medfört
utdelning utöver fem basbelopp.

SALF:
Av de sammanlagt 13 bevakningar som överstigit fem basbelopp har sju medfört fuU
utdelning medan en inte lett till utdelning utöver fem basbelopp. Det är ännu
inte klart i vad mån övriga fem bevakningar kommer att medföra utdelning. Se
tabell II.

CF-STF:
Av de sammanlagt 16 bevakningar som överstigit fem basbelopp har tre inte lett
till utdelning utöver fem basbelopp. Förbundet anser alt sannolika skäl talar
för att ett betydligt större antal av de 16 bevakningarna inte medfört
utdelning utöver fem basbelopp.

s. 84 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:12 84

3 Behovet av höjd beloppsbegränsning

JUS har mot bakgrund av sin medlemsstruktur uttalat att
kravet på den statliga lönegarantin ökar om löne- och pensionsfordringarna
ytterligare sätts ned i förmånsrättsordningen samt har förklarat att en nivå
om 15 basbelopp skulle vara tillräcklig för att säkerställa det stora flertalet
tänkbara fall.

SIF har förklarat sig förutsätta att ett förslag av
innebörd att företagsinteckningar placeras före lönefordringar i
förmånsrättsordningen åtföljs av en rekommendation om en lämplig höjning av
"lönegarantitaket" med effekt att löntagarnas ställning minst bibehålles.

SALF har uttalat att en icke obetydlig del av förbundets
bevakningar överstiger fem basbelopp men att endast ett mycket litet antal
överstiger sex basbelopp samt att det därför synes föreligga skäl att höja
gränsen enligt LGL till sex basbelopp. SALF har ej uttalat sig om humvida den
ifrågasatta omkastningen av företrädesordningen i konkurs bör föranleda
ytterligare höjning av lönegarantins maximibelopp.

CF-STF har meddelat att man anser att en föratsättning för
en ändring av förmånsrättsordningen enligt vad som föreslagits måste vara att
det maximala beloppet för betalning enligt den statliga lönegarantin höjs
väsentligt; med hänsyn till sina erfarenheter anser man en höjning till 10 basbelopp
vara lämplig.

De övriga organisationerna har ej uttalat sig i frågan om
eventuell höjning av lönegarantins beloppsbegränsning.

Tabell I. Vissa organisationers bevakningar av löne- och
pensionsfordringar efter år 1971. Antal och storlek i relation tiU för resp.
bevakning enligt 2 § LGL gällande basbelopp.

Organi- Tidrymd Antal bevakningar

sation To- Därav över Därav inom på
nästa rad angivna antal basbelopp

talt 5 basbelopp -----------------------------------------

---------- 5-6 6-7 7-8 8-9 9-1010-11 11-1212-13 13-16

An- (%) tal

HTF 1.1.1972-30.6.1974 403 1 0,25 __ _ _ _-

1.7.1974-31.12.1974 8 O __________

JUS» 1.1.1972-30.6.1974 1 O---------- ________

1.7.1974-23.10.1974 2 O---------- ________

LO" 1.1.1972-30.6.1974 2 505 O---------- ________

1.7.1974-7.11.1974 237 O---------- ________

SIF
1.1.1972-30.6.1974 863 75 8,7 30 20 16 5
1 2 1 _ _

1.7.1974-31.12.1974 132 17 12,9
8232 __ 1 l

SJF
1.1.1972-30.6.1974 105 6 5,7 3 _ 1 _ 1
1 _ _ _

1.7.1974-21.11.1974 4 O---------- ________

SALF» 1.1.1972-31.12.1972 17 _3111__ l__

1.1.1973-30.6.1974 178 5 2,8 5 ____

1.7.1974-31.12.1974 41 1 2,4 1

CF-STF»
1.1.1972-30.6.1974 41 15 36,6 753
_

1.7.1974-27.11.1974 3 1 33,3 ____ 1_ _ _ _

Samfliga 128 57 28 25 8 3 3 2 1 1

» Uppgiftema innefattar ej bevakning av
pensionsfordringar. > Egentligen LO-förbundens rättsskydd akflebolag. o
Uppgick till 15,5 basbelopp. « Uppgift ej tillgänglig.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tabell
U. Vissa organisationers bevakningar av löne- och pensionsfordringar efter år
1971. Antal bevakningar överstigande fem basbelopp och antal därav som lett
till utdelning utöver fem basbelopp samt utdelningamas storlek» i relation till
för resp. bevakning enligt 2 § LGL gällande basbelopp.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Organi- Tidrymd sation

Antal be-
Antal därav som även medfört utdelning över fem basbelopp

vakningar
. över fem Totalt basbelopp -

Antal

(%)

Antal i vilka utdelningen uppgick till belopp inom på
nästa rad angivna antal basbelopp

opaginerad Kontrollera mot PDF

5-6
6-7 7-8

-9
10-11 11-12

opaginerad Kontrollera mot PDF

HTF SIF SJF
SALF''

Samtliga

1.1.1972-31.12.1974
1.1.1972-31.12.1974 1.1.1972-21.11.1974 1.1.1972-31.12.1974

1

01

.

92

56

60,9

28

13

10

3

1

1

6

0

13 »

7"

53,9=

4

1

1

1

12

63

56,3

32

13

11

4

1

2

opaginerad Kontrollera mot PDF

» CF-STF har inte kunnat lämna uppgifter härom.

*> Uppgiftema innefattar ej bevakning av
pensionsfordringar.

= Beträffande fem av de 13 bevakningama är utdelningen
ännu inte fastställd. Procenttalet 53,9 förutsätter att ingen av dessa fem
bevakningar leder till utdelning över fem basbelopp. Om alla fem skulle medföra
sådan utdelning blir procenttalet 92,3.

" Uppgiften är osäker.

s. 86 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:12 86

Bilaga
4 (till bilaga A)

Utkast

till
ändrad lydelse av 6 § lagen (1970: 741) om statlig lönegaranti vid konkurs.
Ändringen övervägs av den arbetsgrupp som inom arbetsmarknadsdepartementet bl.
a. ser över lönegarantisystemets tekniska funktion (jfr under 5.2)

6
§

Konkursförvaltaren
skall snarast efter konkursbeslutet underrätta myndighet som avses i 5 § om
fordran på lön för uppsägningstid i den mån fordringen enligt förvaltarens
bedömande är klar. Underrättelse får under samma förutsättning lämnas även om
annan fordran som omfattas av garantin. I övrigt skall underrättelse lämnas
utan dröjsmål när fordran som omfattas av garantin efter bevakning blivit utdelnings-gUl.

Underrättelse
som avses i första stycket behöver inte lämnas i den mån arbetstagaren får
lyfta betalning för sin fordran enligt 143 § konkurslagen (1921:225),
beträffande fordran på lön för uppsägningstid på fordringens förfallodag och
beträffande annan fordran utan dröjsmål sedan fordringen blivit utdelningsgill.

Har
underrättelse lämnats enligt första stycket första eller andra punkten är
därmed den fordran som underrättelsen avser alt anse som bevakad i konkursen
och utddningsgUl. I den mån utdelning belöper på fordringen i framlagt
utdelningsförslag får dock fordringens rätt till utdelning prövas efler klander
av förslaget.

s. 87 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:12 87

Bilaga B

Remissyttrandena över betänkandet (Ds Ju 1975: 4) Löneprivilegium
och förmånsrätt för företagsinteckning.

Utredningens förslag har, sett som helhet, fåtl ett
positivt mottagande under remissbehandlingen. Flertalet remissinstanser
tillstyrker eller lämnar förslaget i dess huvuddrag ulan erinran. Bland dem
finns Svea hovrätt, riksförsäkringsverket, kammarkollegiet, bankinspektionen,
riksrevisionsverket, statens industriverk, länsstyrelserna i Malmöhus, Gävleborgs
län och Västernorrlands län, konkurslagskommiltén, Företagareföreningarnas
förbund, LRF, industriföreningen, bankföreningen. Svenska företagens
riksförbund, Svenska försäkringsbolags riksförbund. Sparbanksföreningen,
Sveriges föreningsbankers förbund, Sveriges grossistförbund, SHIO,
industriförbundet, köpmannaförbundet, handelskamma-reförbundel,
ackordscentralens Stockholms- och malmöavdelningar, ms-lallindustriarbetareförbundet,
TCO, SAF oehSACO/SR.

Ell par remissinstanser uttrycker viss tveksamhet men vUl
dock inle motsätta sig förslaget. LO anser det beklagUgt att man inte kunnat
lösa problemen kring företagsinteckningama på annat sätt än som föreslagits. Elt
genomförande av förslaget kan antas leda tUl att lönegarantiavgiften måsle
höjas, vilket ytterst drabbar lönlagarna. Med hänsyn till atl en eventuell
höjning av avgiftsbeloppet kan förmodas bli liten vill LO emellertid av det
skälet inte avstyrka utredningsförslaget. Enligt LO:s uppfattning bör
försvagningen av löne- och pensionsfordringamas ställning i förmånsrättshänseende
kunna kompenseras genom atl begränsningsbeloppet höjs tUl åtta gånger
basbeloppet. När det sedan gäller förmånsberättigade fordringar av
löneförmånskaraktär som inte f. n. faller under lönegarantilagen, närmast
fordringar på försäkringsavgifter flll AFA och AMF ges i förslaget inle någon kompensaflon
för försvagning av löneprivilegiet. LO säger sig icke kunna godta förslaget
utan att dessa fordringar får något slags kompensation. LO framhåller vidare
all en annan i sammanhanget inle oviktig typ av förmånsberättigade fordringar
utgörs av fordran på mätningsarvode. Sådana förekommer inom bl. a. byggnads-,
målare- och bleck- och plåtslagarbran-scherna. LO kan inte acceptera den
föreslagna ordningen med mindre än att det blir klarlagt att dessa fordringar antingen
omfattas av lönegarantin eller får kompensaflon för försvagningen av
löneprivilegiet. Under föratsättning att de synpunkter som LO har fört fram
blir beaktade har organisationen inget att invända mot förslaget.

I likhet med LO anser byggnadsarbetareförbundet att det
bör övervägas alt låta fackföreningarnas fordran på mätningsarvode omfattas av
lönegarantin. Mätningsarvodet, som utgör en del av arbetstagarnas lön, skall
enligt de inom byggnadsbranschen gällande kollektivavtalen avskiljas av arbetsgivaren
från lönen och levereras in till fackföreningen.

Riksskatteverket sätter ifråga om inle den föreslagna
ändringen av förmånsrättslagen har tillmätts för stor betydelse när det gäller
före-

s. 88 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:12 88

tagsinteckningarnas
kredilvärde. Förslaget innebär att företagsinteck-ningshavarna främst banker
och leverantörer skall få lyfta den utdelning som hittUls har tillkommit
staten som innehavare av infriade lönefordringar. I förhållande till utlånade
belopp med säkerhet i förelagsinteckningar utgör den utdelningen en mycket
blygsam post. Verket framhåller att frågan om en näringsidkare skall få kredit
ofta gäller också förtroendet för hans verksamhet. I allmänhet är det också så
att en näringsidkare som inte kan erbjuda realsäkerhet måste komplettera företagsmteckning
med borgen från sig själv eller annan. Förhållandet hänger samman med alt hur
än lagstiftaren anstränger sig så blir objektet för förelagsinteckning aldrig
annat än av mobil karaktär. Med vad som har anförts vill riksskatteverket dock inle
motsätta sig förslaget alt ändra turordningen i förmånsrättshänseende mellan
löneprivilegiet och företagsinteckning.

Endast
två remissinstanser, byggnadsarbetareförbundet och SPP avstyrker förslaget alt
i förmånshänseende ställa löneprivilegiet efter företagsinleckning.

De
invändningar som byggnadsarbetareförbundet riktar mot förslaget ligger mera på
det principiella planet. Förbundet erinrar om att tillskapandet av den
statliga lönegarantin motiveras av sociala skäl och all avsikten med garantin
inte har varit att förbättra kreditinstitutens ställning i låntagarens
konkurs. Genomförs den av utredningen föreslagna ordningen, skulle staten genom
lönegarantin indirekt komma att få ta över betalningsansvaret för fordringar
med säkerhet i form av företagsinleckning. Förbundet framhåller vidare att en
del av de avgifter som formellt tas ut som lönegarantiavgift kommer med
förslaget att i praktiken användas lill alt täcka kreditförluster. Enligt
förbundets mening bör frågan om företagens kreditförsörjning lösas på annat
sätt än genom den föreslagna ändringen i förmånsrättsordningen.

SPP,
som avstyrker utredningsförslaget, anför bl. a. följande. Sedan ATP trädde i krafl
har SPP och det med SPP samförvaltade Pensions-registreringsinstitulet (PRI)
samordnat pensionsplanema för tjänstemän och arbetsledare inom SAF:s område.
Del har skett genom tillskapandet av en pensionsfond som är gemensam för alla delägarförelag
i SAF, den s. k. ITP-planen. Inom ITP-området har pensioneringsfrågan lösts
an-lingen så alt arbetsgivaren i SPP försäkrar samtliga pensionsförmåner,
vilket innebär att arbetsgivaren kontant betalar pensionspremierna för de
avtalade förmånerna, eller så att arbetsgivaren i stället låter PRI registrera
ålderspensionsförmånerna, för vilka arbetsgivaren således svarar
fortsättningsvis, och däratöver tecknar försäkring i SPP för en viss del av ITP-förmånema,
den s. k. riskdelen. För den senare erläggs premier. En föratsättning för att kontoföring
av pensionsförpliktelser skall få tillämpas är alt arbetsgivaren hos
Försäkringsbolaget Pensionsgaranti, ömsesidigt, (FPG) får teckna
kreditförsäkring för de pensions-förpliktelser som arbetsgivaren sedermera
skall mfria. De till ITP-syste-met anslutna arbetsgivama har således att lUl SPP
erlägga betydande premiebelopp. Sedan faslighetsinteckningarna getts
förmånsrätt framför löneprivilegiet har SPP haft förmånsrätt bara i lös egendom
i konkurs-gäldenäremas ägo. Denna förmånsrätt har emeUertid i det väsentliga
räckt lill för alt flllförsäkra SPP de obelalade pensionspremiema. Emellertid
bör av olika skäl inte allt för långtgående slutsatser dras av detta förhåUande.
Del läge som råder kommer emellertid alt förändras om utredningsförslaget
genomförs. Om löneprivilegiet i prakflken mister

s. 89 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:12 89

slörre
delen av sin betydelse, kommer SPP i likhet med övriga konkursborgenärer alt få
nöja sig med mer eller muidre ringa konkursutdelningar. SPP har, liksom andra
här i landet verksamma livförsäkringsbolag, att tillämpa principen om resllös
återbäring. Några avsättningar för att genom bolaget motverka sådana
premiebortfall som det här kan bli fråga om kan därför mte göras. Vad frågan
gäller är om SPP skall på grand av förmånsrätt kunna få utdelning så att
premie-förluster inte uppstår eller om vissa pensionsförsäkringar skall på
grand av utebliven premieutbetalning förvandlas till fribrev, som endast delvis
läcker den avsedda pensionsförmånen. Det senare altemativel synes SPP slötande.
SPP anser alt ett genomförande av förslaget kan få ur social synpunkt skadliga
effekter för vissa löntagare.

FPG
tar också upp vissa frågor som har samband med ITP-planen. FPG:s uppgift är att
meddela kreditförsäkring för arbetsgivares pensionsutfästelser, huvudsakligen
utfästelser om ålderspension enligt ITP-planen för tjänstemän. Enligt
försäkringsvillkoren skall FPG, när ett kredilförsäkrat företag inställer
betalningarna, köpa pensionsförsäkring i SPP som motsvarar den intjänade
pensionsrätt som omfattas av kre-ditförsäkrmgen. FPG fullgör därvid i egenskap
av borgensman arbetsgivarens skyldigheter atl inköpa pensionsförsäkring. Genom
betalningen lill SPP får FPG en regressfordran på arbetsgivaren och den förmånsrätt
som tillkommer de pensionsberättigade övergår på FPG. I konkurs har FPG således
förmånsrätt bl. a. för den del av avgiften till SPP för inköp av
pensionsförsäkring som avser pensionsrält intjänad under sista året före
konkursansökningen och för den del av avgiften som avser pensioner vilka
beräknas bli utbetalade under sex månader efter konkursansökningen. I regel är
endast en mindre del av FPG:s fordran förmånsberättigad enligt 11 § FRL. De
föreslagna ändringarna i FRL skulle medföra betydligt ökad risk för att FPG
inte får betalning för sina förmånsberättigade fordringar. Till det kommer att
en lagändring enligt utredningsförslaget kan väntas medföra ökade krediter lill
företagen mot säkerhet i företagsinteckning. Då det allmänt har omvittnats all
de nuvarande förhållandena har medfört svårigheter alt tUlgodose berättigade kreditanspräk
för företagen, vill FPG emellertid inte motsätta sig de föreslagna ändringama.

Frågan
om löneutbetalning efler beslut om egendomsavträde tas upp också av några
remissinstanser.

Advokatsamfundet
framhåller atl en av konkursförvaltningens angelägnaste uppgifter, när konkursgäldenär
driver rörelse, är alt bedöma om rörelsen skall fortsättas för konkursboels räknmg.
I vissa fall kan också ett kortvarigt avbrott i rörelsen flll följd av bortfall
av kunder och dylikt avsevärt försvåra möjligheterna att sälja rörelsen till elt
godtagbart pris. En föratsättning för att rörelsen skall kunna fortsätta är
alt konkursförvaltaren har möjlighet att betala löpande löner på förfallodagen.
Men också när rörelsen inte skall fortsättas, har konkursförvaltningen ofta
behov av att kunna använda konkursboets anställda för t. ex. slutförande av
pågående arbeten, inventering, utförsäljning och annat arbete för
bouppteckningens upprättande. F. n. behöver, anför samfundet,
konkursförvaltningen i allmänhet inte tveka om att använda befinfliga eller
inflytande medel till löneutbetalningar, eftersom lönema har god förmånsrätt. Elt
genomförande av utredningens förslag skulle radikalt ändra delta förhållande.
Utredningens i och för sig angelägna förslag om stärkande av företagsinteckningamas
släUning bör enligt

s. 90 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:12 90

samfundets
mening inte genomföras, om det inte samtidigt skapas tillräckliga garantier
för snabb utbetalning av lönerna i konkurs.

Bankinspektionen
erinrar om alt det krävs en lösning av de problem som hänger samman med löneborgenäremas
försämrade möjligheter att få förskott enligt 143 § konkurslagen, om den
nuvarande prioriteten för lönefordringar slopas. Den närmast till hands
liggande lösningen torde enligt inspektionen vara att lönegarantimedel på ett
eller annat sätt tas i anspråk för utbetalning av förskott och att staten i
gengäld får ett regresskrav mot konkursgäldenären. Ackordscentralens Stockholms-avdelning
uttalar att den lösning som enligt uppgift i det remitterade betänkandet är
under övervägande inte är helt tUlfredsställande. I stället bör i förevarande
hänseenden fordran på innestående lön helt likställas med fordran på lön för
uppsägningstid. I sammanhanget vill stockholmsavdelningen också peka på den
speciella ansvarsproblematik som uppstår när konkursförvallaren bedömt en
lönefordran som klar och till följd därav utbetalning har skett från
lönegarantifonden, men fordran inte godkäns fullt ut vid den prövning som sker
i samband med klander av utdelningsförslaget. Enligt avdelningens mening är det
nödvändigt alt frågan belyses närmare under det fortsatta lagstiftningsarbetet.
Också handelskammareförbundet menar att innestående lön bör likställas med lön
under uppsägningsfld. Vikten av att reglerna om utbetalning under den statliga
garantin utformas så alt lönerna kan fortlöpande ulan dröjsmål betalas under
garantin betonas av bankföreningen och Företagareföreningarnas förbund.

Frågan i vad mån
lönefordran som belöper på tid efter konkursbeslulel är alt anse som en
massafordran eller konkursfordran i det fallet att löneborgenärerna efter
beslutet om egendomsavträde utfört arbete åt konkursgäldenären diskuteras
närmare av ett par remissinstanser. Sålunda anför konkurslagskommiltén att, om
konkursboet säger upp tjänsteavtal med anledning av konkursen, så bör
arbetstagarens fordran på lön under uppsägnmgstiden räknas, inte som
massafordran utan som konkursfordran och som sådan åtnjuta förmånsrätt under
högst sex månader från uppsägningen. Lönen är i motsvarande mån tryggad genom
lönegarantin med viss beloppsmaximering. Vad som har anförts bör enligt
kommittén i princip gälla även om arbetstagarna utför arbete åt boet. Del skall
ses i belysning av alt en arbetstagare för att bevara rätten till
uppsägningslön är skyldig att utföra arbete under uppsägningstiden (jfr prop.
1973: 129 s. 27 och 138). Kommittén framhåller vidare att ett konkursbo
emellertid kan träda in i ett föreliggande tjänsteavtal som självständig part
på arbetsgivarsidan. Om så skulle ske, blir arbetslagamas löneanspråk för tiden
därefter massafordran. Vill konkursboet ta uppsagd arbetstagare i anspråk för
fortsatt drift av gäldenärens rörelse efler uppsägningstidens utgång, måste
boet uppenbarligen träda in i avtalet. Sådant inträde får emellertid i princip
äga rum bara om konkursförvaltaren bedömer det vara fördelaktigt för
konkursborgenärerna (jfr 53 § konkurslagen). Inträde från konkursboets sida kan
också tänkas äga rum med verkan från en tidigare lidpunkt än uppsägningstidens
utgång. Boet vill t. ex. försäkra sig om fortsatt medverkan i rörelsen av
arbetstagare som på grund av 11 § tredje stycket FRL saknar förmånsrätt eller
som har högre löneanspråk än vad som kan utgå med förmånsrätt eller enligt
lönegarantin.

Träder boet in i ett sådant
fall, blir lönefordringen massafordran åtminstone till den del som den inle
täcks av förmånsrätt eller lönega-

s. 91 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:12 91

ranti. Nu angivna fall av inträde från boets sida torde
emellertid tillhöra undantagen och bör enligt kommittén normall inte behöva
beaktas vid kreditgivningen med företagsinteckning som säkerhet. I sammanhanget
erinrar kommittén om att det, såvitt angår tillämpning av kungörelsen (1972:
302) om statsbidrag tUl nedläggningshotade företag, har förutsatts att
konkursborgenärerna skall hållas skadeslösa (se prop. 1972: 64 s. 15 och 24
samt InU 1972: 12 s. 3).

Handelskammarförbundet vill betona ullalandet i
belänkandet att det skulle vara utsiktslöst att försöka stärka företagsinteckningarnas
StäUning, om lönefordringar för sådan uppsägningstid efter konkursutbrotlet
under vilken arbetstagama utför avtalsenlig arbetsprestation, skulle kunna
göras gällande som massafordringar. Bankföreningen anför att det är angeläget
att under den fortsatta handläggningen av lagstiftningsärendet blir klarlagt
att lönefordringarna i nu åsyftade fall endast är vanliga konkursfordringar och
inte massafordringar. Med hänsyn lill den vikt som utredningen vid sin
bedömning av rättslägel synes ha tillmätt den statliga lönegaranfln bör enligt
föreningen ett klarläggande uttalande avse kvalificeringen av lönefordringen i
dess helhet, således även den del som inte täcks av garantin.

Bankinspektionen anför att det inte ankommer på inspektionen
att göra något uttalande i den föreliggande rättsfrågan men att enligt in-spekflonens
mening utredningen väsentligt har överdrivit frågans betydelse. För att
återställa företagsinleckningens värde som kreditunderlag är det i och för sig
tillräckligt att lönefordringar som uppkommer före konkursutbrottet inle
inkräktar på underlaget för företagsinteckningama. Beträffande senare uppkomna
lönefordringar blir det en fråga för konkursförvaltaren att utifrån sitt ansvar
gentemot borgenärerna ta ställning tUl om en fortsatt drift av den konkursdrabbade
rörelsen är försvarlig. Givetvis skulle förutsättningarna för att fortsätta
driften öka något, om de ifrågavarande lönefordringarna har karaktär av
konkurs-fordringar. Men det bör samtidigt framhållas att det i rege! endast kan
bli tal om en kort tids fortsatt drift och att avgörandet om fortsatt drift
eller ej är beroende av en mängd olika faktorer. Huravida de anställdas
fordringar på lön efter konkursutbrottet blir konkursfordringar eller massavfordringar
bli sålunda mera sällan avgörande. I vart fall har inspektionen för sin del
inte ansett sig ha anledning alt fästa någon vikt vid denna fråga, när det
gällt att bedöma om krediter på grund av företagsinleckning är förenliga med
banklagstiftningens krav på betryggande säkerhet.

Enligt Ackordscentralens stockholmsavdelning. Svenska
företagares riksförbund och Sveriges grossislförbund bör löneprivilegiet kunna
avskaffas helt. Riksförbundet anför bl. a. alt lönefordringarna utgör en
återhållande faktor när det gäller att erhålla förtroendekrediler, leverantörskrediter
och liknande krediter även om löneprivilegiet genom föreliggande förslag skulle
flyttas ner i förmånsrättshänseende.

Svea hovrätt erinrar om alt frågan om att avskaffa hyres-
och arrendeprivilegiema har diskuterats i tidigare lagstiftningsärenden (jfr prop.
1970: 142 s. 92). Med hänsyn till alt dessa förmånsrätter enligt förslaget får
en betydligt säkrare ställning kan det enligt hovrättens mening sättas i fråga
om de bör beslå oförändrade. Frågan förtjänar atl övervägas ytterligare. Konkurslagskommiltén,
som i denna del ansluter sig lill utredningsförslaget, erinrar om att man också
i andra lagstiftningssammanhang har strävat efler alt behandla hyres- och arrendepri-

s. 92 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:12 92

vilegierna
och företagsinteckning gemensamt (se t. ex. 9 kap. 12 § förslaget till utsökningsbalk
enligt SOU 1973: 22 jämte motiv s. 342 och 81 § andra stycket förslaget till
ändring i konkurslagen enligt SOU 1974: 55 jämte motiv s. 199).

Konkurslagskommiltén
anför att löneprivUegiet enligt förslaget skall sättas ned efter förmånsrätt på
grund av utmätning enligt 8 § FRL. Utrednmgen synes ha utgått från att det är
en nödvändig konsekvens av huvudförslaget. Så är emellertid egentligen fallet
bara om under konkurs fartyg, som inte är infört i skeppsregistret eller i
motsvarande utländska register, eller gods i fartyg eller i luftfartyg skall
säljas utmälningsvis (139 § 3 mom. utsökningslagen 1877: 31 s. 1 i lydelsen
enligt SFS 1973: 1131). För övriga situationer behövs i och för sig inte någon ändring.
Sålunda gäller antingen att utmätningen verkställts så sent före konkursen att
den skall gå åter och därigenom uppkommer inle någon konfliktsituation. Eller
också gäller, om utmätningen står fasl, alt utmätningsförfarandet skall fortgå
och att löneborgenären inle kan göra anspråk på köpeskiUingen från den utmätta
egendomen (se bl. a. SOU 1973: 22 s. 344).

Svea
hovrätt och bankföreningen biträder utredningsförslaget att inle ändra på
förmånsrätten för de fordringar som avses i 10 § FRL. Inte heller enligt konkurslagskommiltén
kan det komma i fråga atl ulan sakliga skäl försämra den säkerhet som
förmånsrätten enligl 10 § FRL utgör för där avsedda borgenärer. Förhandenvaron
av sådana förmånsrätter torde inte spela någon roU vid bedömningen av en
låntagares kreditvärdighet. Kommittén pekar emellertid på att en lösning i motsatt
riktning kan tänkas. Sålunda skulle man kunna lyfta ut de ifrågavarande fordringama
ur förmånsrättsordningen och i stället hantera dem som konkurskostnader. Frågan
har övervägts tidigare (jfr 1969: 5 s. 144). Även om det av utredningen
framlagda lagförslaget har ändrat läget i det atl de allmänna förmånsrätterna
enligt 10 § FRL blir ensamma om alt kunna tränga undan särskUda förmånsrätter,
anser kommittén särskUd anledning alUjämt saknas för alt byta system.

Riksskatteverket
tar upp frågan om utmätning av företagsinteckning. I små och medelstora förelag
är det ofta staten som visar sig vara den störste kreditgivaren åt företaget.
Om en företagsinteckning inle är fullt ut belånad, har gäldenären möjlighet att
helt eliminera statens möjligheter till betalning genom att pantförskriva
inteckningen till annan även efter det att den företagsintecknade egendomen har
utmätts. Enligt verkets mening är det inte oförenligt med utredningens förslag
att stärka statens ställning som borgenär genom alt medge ulmätnmg av
förelagsinteckning. En sådan ordning synes emellertid förutsätta att ägarhypotek
till företagsinteckning införs. Viktigare än att medge utmätning av
företagsinteckning är emellertid enligt verket alt komma till rätta med de
nuvarande förhållandena beiräffande A-skatters behandling i konkurs. Sålunda
gäller nu att staten på vanligt sätt måste bevaka vid konkursutbrottet
innehållna, men inte redovisade käll-skatlemedd samtidigt som staten å andra
sidan får källskattemedel direkt genom skatteavdrag beträffande lön som utbetalas
efter konkursulbrottet. Visserligen har detta ologiska förhållande fått mindre
betydelse efter tillkomsten av den statliga lönegaranfln men det hindrar inte
att en lagändring är angelägen. En sådan bör enligt verkets mening innebära
föreskrift om redovisningsansvar för arbetsgivare såvilt avsei innehållna
skattemedel.

s. 93 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:12 93

Enligt
bankföreningen kan invändningar riktas mot att en arbetstagares fordran mot
arbetsgivaren får, till den del den överstiger vad han har fått ut erUigt
lönegarantilagen, i konkurs stå tillbaka för statens regresskrav.
Bankföreningen anför att den enskUdes intresse att även i arbetsgivarens
konkurs såvilt möjligt få ut sin lön så länge anställningsavtalet gäller bör tUlmätas
större tyngd än statens intresse att genom utdelning i konkursen nedbringa sui
förlust. Också nedflyttnmg-en av löneprivilegiet enligt det remitterade
förslaget ökar den enskUde arbetstagarens intresse att inte ställas efter statens
regresskrav för sin fordran. Enligt bankföreningens mening borde den naturliga
ordningen därför vara att den enskUde arbetstagarens överskjutande fordran i
konkursen får företräde framför statens regresskrav på grund av betalning
under lönegarantin.

En
mycket omdiskuterad fråga under remissbehandlingen är utredningens förslag att
höja maximibeloppet enligt lönegarantin från fem tUl åtta basbelopp.
Visserligen tillstyrks eller lämnas förslaget i denna del utan erinran av
flertalet remissinstanser men flera av dem förordar andra lösningar än dem
betänkandet upptar. Enligt bankföreningen, TCO, advokatsamfundet, SACO/SR och
Föreningen Sveriges kronofogdar bör begränsningen slopas helt. Sålunda anför
TCO alt lönegaranlisystemet kommer att i högre grad än nu utgöra det skydd som löneborgenäremas
intresse kräver i en konkurssiluation, om utredningsförslaget genomförs. Syftet
med lönegarantisyslemet kan inte längre begränsas till att tillgodose de stora
flertalet löneborgenärers behov. I stället måste man nu lönegarantivägen
kompensera för löneprivilegiets försvagning och tillgodose också den högt
avlönade arbetslagarens rättmätiga behov av att få ut sin lön. TCO anför vidare
att det av utredningen anförda argumentet mot att slopa beloppsbegränsningen inte
förefaller övertygande.

Liknande
synpunkter framförs av bankföreningen som vidare framhåller att en full staflig
lönegaranti vid konkurs kan bidra till att skapa del rådrum som behövs för att
företaget skall kunna rekonstrueras eller avvecklas på ett sätt som är
företagsekonomiskt riktigt och ur sysselsättningssynpunkt lämpligt genom att
den personal på det administrativa och tekniska planet som har väsentlig
betydelse för företagets funkflon känner trygghet för sina löner också i konkurssiluationen.
SACO t SR framhåller att en begränsning av lönegarantin torde ur kostnadssynpunkt
vara betydelselös. Enligt organisationen är farhågorna för missbruk av den
statliga lönegarantin överdrivna. En metod utöver dem som finns nu att undvika
missbruk skulle vara att alltid låta en facklig organisation ombesörja
bevakningen för medlemmens räkning.

Om
utbetalning under lönegarantin skall maximeras bör i vart fall enligt
advokatsamfundet, SACOfSR och TCO beloppsgränsen höjas utöver åtta gånger
basbeloppet. TCO förordar för sin del en höjning av gränsen till tolv gånger
basbeloppet. I sammanhanget erinrar TCO bl. a. om att det förekommer att
anställda i högre befallningar låter viss del av lönen stå iime för att hjälpa
företaget ur tillfälliga likviditetskriser. En höjning från åtta till tolv
basbelopp skulle medföra bara en ringa kostnadsökning med hänsyn tiU det fåtal
löneborgenärer som berörs. Advokatsamfundet och SACOfSR anser att
beloppsgränsen, om den skall finnas kvar, bör höjas tUl 15 basbelopp. Skulle inle
heller detta godtas, är det enligt SACO/SR tänkbart alt stärka förelagsinteckningarnas
ställning i konkurs genom att behålla nuvarande förmåns-

s. 94 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:12 94

rättsordning
men låta statens fordran på källskatt i stället utgå enligt 13 § FRL även när källskatten
avser lön som bevakas i konkurs. En sådan ordning skulle enligt
organisationens mening öka företagsinteckningamas utdelning i konkurs med
hälften av vad utredningen föreslår, fömtsatt alt källskatteavdraget genomsnittiigt
är 50 % av den lön som bevakas. En följd härav skulle då bh att
länsstyrelsernas nuvarande skyldighet att göra källskatteavdrag vid
utbetalningen i lönegarantilagen slopas eller m. a. o. alt lönegarantin får
omfatta bara arbetstagarnas nettolöner.

Länsstyrelsen
i Malmöhus län anför att beloppsbegränsningen bör sättas högre än åtta
basbelopp men delar utredningens mening att det bör finnas en spärr.
Metallindustriarbetarförbundet biträder utredningsförslaget i denna del men
vill understryka vikten av att det sker en framlida uppräkning av
lönegarantibeloppen. Också handelskammarförbundet ställer sig tveksamt till om
åtta basbelopp är tillräckligt för att ge trygghet åt den kvalificerade
arbetskraften.

Svenska
företagares riksförbund erinrar om att trygghetslagarna också innehåller regler
om skyldighet för företagarna att betala skadestånd med i vissa fall upp till
fyra årslöner. Förbundet föreslår att lönegarantin får omfatta också belopp som
kan tUlerkännas löntagare enligt de nyss nämnda skadeståndsreglema.

Kronofogdemyndigheten
i Göteborg anför bl. a. att det i ett inte obetydligt antal fall, då
beloppsbegränsningen utgjort ett hinder för ytterligare utbetalning, inte har
varit fråga om högavlönades krav på uppsägningslön utan om ej fackanslutna
personers lönefordringar för lång tid tillbaka. 1 fråga om lön för förfluten
tid kan det emellertid sättas i fråga om de sociala skäl som bär upp
lönegarantisystemet kan göra sig gäUande med samma styrka. Det kan därför
enligt myndighetens mening vid en framtida prövning av frågan om ytterligare
uppräkning av antalet basbelopp vara skäl att överväga en regel som särskilt
maximerar lönegarantins ersättning för ackumulerad lönefordran. Denna synpunkt
delas av riksskatteverket. Verket anför dessutom att en höjning av
basbeloppsgränsen förefaller motiverad men att höjningen inte bör vara större
än tUl sex basbelopp.

Beträffande
finansieringen av den statliga lönegarantin uttalar kammarkollegiet att även
om det kan vara svårt alt.närmare uppskatta de ekonomiska konsekvenserna av
utredningens förslag torde en höjning av avgiftsuttaget åtminstone på någon
sikt sannolikt bli oundviklig för arbetsgivarna, om förslaget genomförs. Frågan
om tidpunkten för Och omfattningen av avgiftshöjningen torde kunna tas upp i
ett senare sammanhang då någon erfarenhet vunnits av hur det nya regelsystemet
verkar i praktiken. Utvecklingen av fondens ställning bör därför enligt
kollegiet noga följas efter ikraftträdandet av de föreslagna författningsändringarna.
Även riksrevisionsverket och länsstyrelsen i Malmöhus län framhåller att
utvecklingen bör följas med uppmärksamhet. Metallindustriarbetarförbundet
godtar en höjning av lönegarantiavgiften för att möjliggöra en ändrad förmånsrättsordning
i konkurs. Riksförsäkringsverket erinrar om att slopandet i samband med skatteomläggningen
för år 1976 av "taket" för vissa arbetsgivaravgifter (7,5 X basbeloppet)
automatiskt kommer att medföra en förstärkning av lönegaran-lifonden. Med
utgångspunkt i underlagen för 1975 års preliminära avgifter kan förstärkningen
beräknas till 1 milj. kr. Innan ställning tas till eventuella återverkningar
på lönegaranflavgiften av ett genom-

s. 95 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:12 95

förande
av utredningens förslag bör frågan utredas. Med hänsyn lill nu föreliggande
överskottsmedel i fonden behöver enligt SAF:s mening genomförandet av
utredningens förslag inte anstå. Industriförbundet anför att det inte på detta
stadium av lagstiftningsärendet står klart i vad mån elt genomförande av
utredningsförslaget kräver höjning av avgiftsuttaget för finansiering av den
statliga lönegarantin. Enligt förbundet framstår detta som en brist i
beslutsunderlaget och förbundet fömtsätter alt frågan klarläggs, innan det nu
framlagda förslaget genomförs.

Synpunkter
på den lagtekniska utformningen anläggs av konkurslagskommiltén.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1975 7503si

Doktrin (1)

  1. Torkel Gregow, Svensk rättspraxis Exekutionsrätt 1975-1981*, SvJT 1984 s. 257, på s. 313 · Fritt tillgänglig

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur Svensk Juristtidnings öppna arkiv. Artiklarna läses hos SvJT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

52 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (29)

29 kopplingar i 18 dokument.

  1. SOU 1999:1 Nya förmånsrättsregler s. 161 om s. 30 · s. 200 om s. 31 · s. 212 om s. 26 · s. 254 om s. 30 · och 1 till i texten
  2. Prop. 1997/98:22 Företagshypoteks ställning efter avregistrering av aktiebolag om s. 35 i texten
  3. Prop. 1995/96:5 Lag om företagsrekonstruktion om s. 30 i texten
  4. Bet. 1991/92:LU37 Ny lönegarantilag i texten
  5. Prop. 1991/92:139 om statlig lönegaranti vid konkurs s. 15 i texten

Visa alla 18

Rättsfall (2)

2 kopplingar.

  1. NJA 1983 s. 350 om s. 31 i texten
  2. NJA 1982 s. 900 om s. 1 i texten

Doktrin (21)

21 kopplingar i 9 dokument.

  1. Möller, Konkurs och kontrakt, 1988 s. 696 · s. 698 om s. 31 · s. 712 om s. 90 · s. 722 om s. 90 · och 1 till i texten · dokumentnivå
  2. Rodhe, Handbok i sakrätt, 1985 s. 324 om s. 17 · s. 511 om s. 30 · s. 512 om s. 27 · s. 514 i texten
  3. Göthlin, Prioritet och avtal, 2023 s. 49 · s. 64 · s. 396 i texten
  4. Schytzer, Fordrans uppkomst inom insolvensrätten, 2020 s. 247 om s. 31 · s. 505 i texten
  5. Leijonhufvud, Brotten mot borgenärer, 1986 s. 95 om s. 31 · s. 363 i texten

Visa alla 9