om vissa varvsfrågor
80 sidor, varav 78 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 78 av 80 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1975/76:121, om vissa varvsfrågor
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1975/76:121 Regeringens proposition
1975/76:121
om
vissa varvsfrågor;
beslutad
den 26 februari 1976.
Regeringen föreslår
riksdagen att antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av
regeringsprotokoll.
opaginerad Kontrollera mot PDF
På
regeringens vägnar G. E. STRÄNG
RUNE
B. JOHANSSON
Propositionens
huvudsakliga innehåll
I
propositionen föreslås alt fullmäktige i riksgäldskonloret bemyndigas all t.
o. m. utgången av år 1978 ikläda staten garantier tUl svensk varvsindustri tiU
ett sammanlagt belopp av högst 12 900 milj. kr, Garantisystemel föreslås
temporärt bli utvidgat tUl alt omfatta också lagerproduktion av fartyg för
leveranser t. o. m. år 1978 eller efter särskild prövning i vissa fall t. o. m.
år 1979. Vidare läggs fram förslag om vissa ändringar i riktlinjerna för
nuvarande system för fartygskreditgarantier och om alt en rådgivande nämnd
skall inrättas för prövning av riskema med det statliga garantiålagandel.
I
propositionen läggs vidare fram förslag om godkännande av avtal mellan staten
och Saléninvest AB om samgående mellan AB Götaverken och Eriksbergs Mekaniska
Verkstads AB. Avtalet innebär bl. a. alt staten överlåter sina aktier i
Eriksberg till Gölaverken för etl belopp av 1 000 kr., omvandlar sitt lån till Gölaverken
av f. n. 45 milj. kr. lUl aktier i bolaget och förvärvar aktier i Götaverken
för ell belopp av 136 milj. kr. Staten kommer på så sätt all förfoga över 51 %
av aktierna i Götaverken. Därtill föreslås alt 420 milj. kr. anvisas för alt
täcka Eriksbergs förlust för år 1975.
Vidare
föreslås atl Uddevallavarvet AB får anstånd t. o. m. år 1978 med återbetalning
av elt statligt lån på 40 mUj. kr.
För
slöd åt varvsindustrins forsknings- och utvecklingsverksamhet föreslås alt
styrelsen för teknisk utveckling tUlförs 13 mUj. kr. för budgetåret 1976/77.
1
Riksdagen 1975176.1 saml. Nr 121
Prop.1975/76:121
Utdrag
INDUSTRIDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid regeringssammanträde 1976-02-26
Närvarande: statsrådet Sträng, ordförande, och statsråden
Andersson, Johansson, Holmqvisl, Aspling, Geijer, Bengtsson, Norling, Carlsson,
Feldt, Sigurdsen, Guslafsson, Zachrisson, Leijon, Peterson
Föredragande: statsrådet Johansson
Proposition om vissa varvsfrågor
1 Inledning
Med slöd av Kungl. Maj:ls bemyndigande tillkallade jag den
30 maj 1974 sakkunniga (I 1974: 03) för all utreda varvsfinansieringsfrågor m. m.
De sakkunniga, som antog namnet varvskreditutredningen, hade lill uppgifl atl
kartlägga, analysera och lämna förslag dll en långsiktig utformning av statens
medverkan i varvsindustrins finansiering. Uppdraget omfattade även en översyn
av skeppshypotekskassornas verksamhet.
Mot bakgrund av den, kris som varvs- och rederinäringarna
har befunnit sig i under de senaste två åren fick utredningen genom
tilläggsdirektiv den 7 augusti 1975 i uppdrag att undersöka möjligheterna för
staten att få en bättre kontroll och styrning av den finansieringsverksamhet
som i dag bedrivs med hjälp av statliga fartygskreditgarantier.
Utredningen
har den 12 december 1975 avlämnat betänkandet (SOU 1975: 101)
Fartygsfinansiering. I betänkandet läggs fram förslag om de statliga
fartygskreditgarantiernas utformning och skeppshypotekskassornas organisation.
Efter
remiss har yttranden över betänkandet avgetls av sjöfartsverket,
bankinspektionen, riksrevisionsverket, kommerskollegium, statens industriverk,
statens lånenämnd för den mindre skeppsfarten, exportkredit-nämnden,
fullmäktige i Sveriges riksbank, fullmäktige i riksgäldskontoret.
Landsorganisationen i Sverige (LO) efler hörande av Svenska
metallindustriarbetareförbundet , Rederiföreningen för mindre fartyg.
Skeppsfartens sekundärlånekassa, AB Svensk Exportkredit, Svenska arbetsgivareföreningen
(SAF), Svenska bankföreningen. Svenska skepps-
1 Direktören Bo Jonas Sjönander, ordförande, direktören
Sven Andrén, direktören Nils-Hugo Hallenborg, f.d. vice riksbankschefen Sven Joge,
utredningssekreteraren Jan-Erik Nyberg, fil.kand. Jan Olsson, hovrättsrådet
Axel Wallén och direktören Sture Ödner.
Prop. 1975/76:121 3
hypotekskassan,
Sveriges industriförbund, Sveriges redareförening, Sveriges
varvsindustriförening och Tjänstemännens centralorganisation (TCO).
Vid
början av år 1975 hade utvecklingen vid Eriksbergs Mekaniska Verkstads AB
(Eriksberg) lett fram till en aUvarlig situation beträffande såväl likviditet
som soliditet. Mot den bakgranden och med stöd av regeringens bemyndigande tillkaUade
jag den 21 febraari 1975 en särskild kommission med huvuduppgift alt utreda föralsällningarna
och formerna för en rekonstmktion av Eriksberg.
Kommissionen
avlämnade en rapport den 30 april 1975 med förslag tiU temporär lösning av
krisen vid ErUtsberg. På grandval av kommissionens rapport lades i prop,
1975:110 fram förslag inn.ebärande bl.a. att staten per den I juli 1975 skulle
förvärva samtliga aktier i Eriksberg. Riksdagen beslöt i enlighet med förslaget
(NU 1975: 35, rskr 1975: 247).
Under
hösten 1975 fortsatte kommissionen sitt arbete med att finna en långsiktig
lösning av krisen vid Eriksberg. Som ett resultat av detta arbete träffades den
17 december 1975, med förbehåll för regeringens godkännande, etl ramavtal
mellan Saléninvest AB och staten om samgående mellan AB Götaverken
(Götaverken) och Eriksberg.
Till
avtalet anknyter följande, med förbehåU för regeringens godkännande, den 13
februari 1976 träffade avtal, nämligen dels avtal om överlåtelse av aktier i
Götaverken, dels avtal om överlåtelse av aktier i Eriksberg m. m., dels konsortialavlal
beiräffande samarbetet mellan staten, Saléninvest AB och Statsföretag AB som
delägare i Götaverken. Ramavtalet med anknytande avtal bör fogas till
protokollet i detla ärende som bilaga 14.
Mot
bakgrund av den rådande krisen på de internationella fartygs-och
fraktmarknaderna med kraftigt försämrad orderingång vid världens varv som följd
framfördes från den svenska varvsindustrins sida under hösten 1975 krav på
temporära statliga kreditgarantier för lagerproduktion av fartyg. En arbetsgmpp
inom industridepartementet har studerat förutsättningarna och formerna för statligt
stöd för sådan lagerproduktion. Arbetsgrappen, som har bedrivit sitt arbete i
nära samråd med representanter för förelag och fackliga organisationer inom del
nyligen upprättade varvsrådet (tidigare styrande kommittén för varvssamarbete),
avlämnade den 26 februari 1976 en rapport med förslag om särskilda garantier
för lagerproduktion vid varvsförelagen.
Uddevallavarvel
har i skrivelse den 12 februari 1976 hemställt i första hand alt återstoden av etl
statligt kapitaltillskott av 40 milj. kr. efterskänks och i andra hand atl
återbetalning inle skall behöva ske förrän tidigast fr. o. m. år 1981.
2
Direktören Nils-Hugo Hallenborg, ordförande, statssekreteraren Tony Hagström,
förbundsjuristen Sören Mannheimer, direktören Bo Jonas Sjönander och direktören
Ingvar Trogen.
Prop.
1975/76:121 4
2
Den internationella bakgrunden
I
den förat nämnda arbetsgmppens rapport anförs beträffande den aktueUa
marknadssituationen och utsikterna för de närmaste åren följande.
Överkapaciteten
inom världens varvsindustri har blivit utomordentUgt stor, främst genom
händelserna på oljemarknaden hösten 1973. Det fyr-faldigade råoljepriset och de
omfattande energipolitiska åtgärder, som har vidtagits av praktiskt tagel alla
industriländer för begränsning av energiförbrukning och för produktion av
energi som kan ersätta oljan, har gmndligt förändrat framtidsbilden för såväl
varven som sjöfartsnäringen.
Det
förändrade läget har i första hand medfört att tankfraktpriserna under åren
1974 och 1975 har falUt under den nivå som ger redarna täckning för arbetslöner
och övriga rena driftkostnader. Av den befintliga lankfarlygsflotlan på ca 290
milj. dwt ligger inemot 20 % upplagd eller sysslolös. Den faktiska
överkapaciteten uppskattas vid utgången av år 1975 till ca 85 milj. dwt eller
30 % av lankfartygsfloltan, om hänsyn tas även lill frivilliga ineffektiviteter
i den seglande flottan, främst genom farlreduklion. Kombinerade fartygstyper,
som har utnyttjats för oljefrakter, har sökt annan sysselsättning och orsakat
överkapacitet även på lorrlaslmarknaden.
Även
varvsindustrin har drabbats av omedelbara effekter. Orderingången vad avser
tankfartyg har i det närmaste upphört och en inte obetydlig del ca 30 % av
tidigare tecknade order har annullerats. Genom dessa avbeställningar har för
många varv luckor uppstått i produktionsplanerna för åren 19761977. Detla har
medfört bl. a. all er-sältningslonnage i viss utsträckning har offererals på
världsmarknaden till myckel låga priser. Samstämmiga bedömare anser att
ytterligare av-bestäUningar är alt vänta.
Hur
länge överskottet på stort tanktonnage kommer att bestå kan inte bedömas i dag.
Trots ökad avgång genom skrotning och förluster har nettotillskottet av nytt
tonnage från slutet av år 1973 till slutet av år 1975 uppgått till ca 80 milj. dwt,
medan efterfrågan på frakter har minskat betydligt. För både år 1976 och år
1977 torde överskottet snarast komma att öka, allteftersom den gamla
orderstocken hos varven arbetas av. Vid 1976 års ingång fanns alltjämt 85 milj.
dwt tanktonnage i bestäUning vid världens varv. Så länge obalansen på tankfraktmarkna-den
beslår kommer emellertid oljefraktema alt förbli på boltennivå och därmed blir
redarnas nybestäUningsintresse mycket litet. Inte minst redarnas
betalningsförmåga utsätts för stora påfrestningar. I Norge har sålunda vid
årsskiftet 19751976 inrättats en särskild tiUfäUig garantiordning för att
bistå den norska rederinäringen i den akuta krisen. Garantiordningen syftar
till att stärka de norska redamas finan-
*
Dödviktston
Prop. 1975/76:121 5
sieringsmöjligheler
för fariyg som levereras t. o. m. den 31 december 1976. Det statliga garantiålagandel
maximeras tUl 2 000 milj. norska kronor, men det anmälda behovet är flera
gånger slörre.
För varvsindustrin har
omslaget på efterfrågesidan inneburit alt den globala överkapaciteten blivit
det dominerande problemet. Genom investeringar i nya varv och
rationaliseringar av gamla varv har produktionskapaciteten successivt ökal
under försia hälften av 1970-lalet. Redan före oljekrisen år 1973 pekade
prognoser på att världens varvskapacitet skulle bli större än
fartygsefterfrågan under andra hälften av 1970-talet. Det fömtsedda gapet har naturUgtvis
kraftigt ökat genom det nya läget på oljemarknaden. För en betydande del av
världens varvsindustri ger de marknadsperspektiv som nu kan anses sannolika
endast ett begränsat utrymme för lönsam sysselsättning. Det råder knappast
någon tvekan om att den globala varvskapaciteten på sikt måste bantas ned
kraftigt. Sedan den kvarvarande orderslocken har avverkats måste sysselsättningen
särskilt under åren 19781979 med nuvarande marknadsulsikler betecknas såsom
problematisk för ett betydande antal av världens storvarv.
Det kommer sålunda att
finnas en mycket stor överkapacitet inom den internationeUa sjöfarten och den internatioixella
varvsindustrin sannolikt ända fram emot år 1980. En viss begynnande balans
inom sjöfarten kan visserligen inträda redan år 1978 som följd av förbättrade
industrikonjunkturer och av åtgärder som kan komma att vidtas för att reducera
tankeröverskottet. En balans på fraktmarknaderaa får emellertid genomslag i
varvsindustrin först efter ett par år.
Det råder f. n. relativt
stort intemationellt samförstånd om att varv-industrins kapacitet måste
reduceras kraftigt storleksordningen 30 ä 40 % har nämnts med hänsyn tiU
den lägre nivå på viUcen fartygs-efterfrågan efter år 1980 kan komma att
stabiliseras. Internationella överläggningar vari Sverige deltar pågår härom
såväl mellan varvsindustrins organisationer som inom OECD. Den svenska
varvsindustrin kommer rimligtvis atl få bära sin del av en internationeU
reduktion av varvskapacileten.
3
Varvskreditutredningen
3.1
Nuvarande fartygskreditgarantisystem
I
sina huvuddrag bygger det nuvarande systemet för fartygskreditgarantier på det
som infördes år 1963. Systemet går i korthet ut på att staten genom att ställa
garantier underlättar varvens refinansiering av kundkrediter resp. finansiering
av pågående produktion. Garantiramarna fastställs årligen av riksdagen för fem
år framåt. Den praktiska tillämpningen av systemet, villkor, säkerheter m. m.,
regleras bl. a. av regeringens skrivelser till fullmäktige i
riksgäldskontoret.
Huvuddragen
i det gällande garantisystemel beskrivs i det följande.
Prop.
1975/76:121 6
3.1.1 Garantityper
Kreditgaranti
kan meddelas för tre olika slag av lån, refinansieringslån, farlygsbyggnadslån
och beställares borgenslån. Den senare lånetypen avser lån som beställaren lar
upp med borgen från varvet. Oberoende av låneform gäller atl garanti får
ställas för en löptid av högst 15 år. Grundläggande för garantisystemel är
således i detta avseende att varven ges möjlighet alt variera bl. a. löplid och
valuta på de lån som har stats-garanterats. För garanti avseende bestäUares
borgenslån gäller emellertid atl villkoren i lånet beiräffande omfattning,
löplid och amorterings-villkor skall stå i överensstämmelse med gällande OECD-överenskommelse.
I de fall borgenslånet lämnas av svensk bank eller annan svensk långivare
gäller dessutom bestämmelserna om minimiränla. Långivaren skall godkännas av
riksgäldsfullmäktige utom i de fall lånet utgörs av obligationslån eller lånet
lämnas av svensk bank. RiksgäldsfuUmäktige äger medge atl långivare överlåter
lånet till annan.
3.1.2 Det
statliga åtagandet
Förrefinansieringslån-och-iartygsbyggnadslån
innebär den av riksgäldsfullmäktige tecknade garantin ett borgensåtagande
såsom för egen skuld, s. k. groprieborgen. I fråga om bestäUares borgenglån
tecknar riksgäldsfuUmäktige s. k. efterborgen,, dvs. en borgen för varvets fullgörande
av sitt borgensåtagande.
Garantin skall i fråga om
amorteringslån minska i takt med avbetalningarna på lånet, men får, om
garantin, täcker endast viss del av lånet, bibehåUas oförändrad tUI dess
garantin efter gjorda avbetalningar läcker hela lånet.
Riksgäldsfullmäktige har
regressrätt gentemot varvet för samtliga de betalningar för vilka garanti har
ställts.
3.1.3 Säkerhetjör
garanti
Varv
skall stäUa säkerhet för fartygskreditgaranti. Säkerheten skall hänföra sig tiU
fartyg, för vilket eUer vilka garanti kan utfärdas, och skall godkännas av riksgäldsfuUmäktige.
Säkerheten
för garanti består regelmässigt av redarväxlar och fartygsinteckningar, I de faU
säkerheten hänför sig till fartyg som inte har levererats beslår den normall av
s. k. förskollsväxlar. Så länge varvet kan prestera säkerheter av angivet slag
och har outnyttjat utrymme på kvoten, kan varvet inom den tiUdelade ramen få
garanti för sina lån.
Ar
1971 iivfördes vissa bestämmelser angående säkerhelema, vUka begränsade
förskottsväxlarnas användning som säkerhet. Beiräffande fartygsinteckningar
bestämdes alt dessa skall utgöras av s. k. andrapriori-tetsinteckningar, vilka
inte ansågs som belåningsbara utan särskild lill-
Prop. 1975/76:121 7
läggssäkerhel. Upplåning mot förslapriorilelsinleckning
skulle sålunda ske ulan statlig medverkan. Med andrapriorilelsinteckning avses
inom ramen för garantisystemel en inteckning som svarar mot den del av far-lygskrediten
som ligger över 50 % av konlraktsprisel.
För år
1975 gäller att belåningsgränsen för förstaprioritetsinteckningar har bedömts
underskrida 50 % av fartygsvärdet. Regeringen har därför beslutat att garantier
avseende refinansiering av fartyg levererade under åren 1974 och 1975 till viss
del får säkerställas med förstaprioritetsinteckningar.
3.1.4 Förlängning av garanti
Frågan om förlängning av garanti är numera särskilt
reglerad. Bestämmelserna innebär att, om löptiden för lånet med statlig
garanti är kortare än löptiden för varvets kredit tUl beställaren, garantin får
utnyttjas för förnyad upplåning lill ell belopp som vid tidpunkten för det nya
lånels upptagande motsvarar beställarens återstående skuld till varvet.
3.1.5 Insyn i varvsföretagens verksamhet
Från regeringens sida har flera gånger, senast i prop.
1974: 1 (bil. 15 s. 89), understmkits atl fartygskredilgarantierna utgör en
risk för ga-rantigivaren/stalen. Av delta skäl har inom industrideparlementet
inrättats ett löpande informationssystem med bl. a. en årlig enkätundersökning,
som speglar varvens ekonomiska och finansiella utveckling. Inom ramen för
samarbetet i varvsrådel (tidigare styrande kommittén) behandlas på grundval av
denna årliga enkätundersökningen varvsföretagens behov av
fartygskreditgarantier. Beslut om fartygskreditgaranti kan vidare göras
beroende av atl av riksgäldsfullmäktige anvisade revisorer inhämtar uppgifter
om förhållanden av betydelse för bedömningen av risker förenade med garantigivningen.
3.1.6 Valutafluktuationer
De kraftiga valutakursfluklualionema under senare år har
för statens del inneburit dels att garantiåtagandena uttryckta i svenska kronor
har förändrats relativt kraftigt, dels att säkerhetsbrist har uppstått om den
valuta vari säkerheten är uttryckt har sjunkit i värde gentemot den garanterade
lånevalutan. Uppstår differens begär riksgäldsfullmäktige genom vederbörande
pantvårdare ylterligare säkerhet. Utgångspunkten är härvid att säkerhet vid varje
tUlfälle beloppsmässigt skall täcka statens garantiåtagande.
Prop.
1975/76:121 8
3.1.7 Internationella
överenskommelser avseende varvskrediter
Enligt
gällande bestämmelser för fartygskredilgarantier skall villkoren för
garantierna slå i överensstämmelse med såväl de exportkreditöverenskommelser
inom ramen för OECD som andra inlemationeUa överenskommelser om begränsning av
stöd lill varvsindustrin som staten har biträtt. Riksgäldsfullmäktige kan
därför acceptera endasi sådana säkerheter som är hänföriiga till
fartygskontrakt som står i överensstämmelse härmed. För kontrakt tecknade fr.
o. m. den 1 juli 1974 gäller att fartygskreditens löplid får vara högst 7 år
och utgöra högsl 70 % av konlraktsprisel. Räntan skall vara lägst 8 %.
Fartygskrediten skall återbetalas genom lika amorteringar med normalt 6 och högsl
12 månaders intervaller.
3.1.8 Infriande
av det statliga garantiåtagandet
En
av grundpelarna i garantisystemel är att varven skall ställa vissa definierade
typer av säkerhet för garanti. För att förlust för staten skall uppkomma genom
garantiåtagandena krävs, i de fall säkerheten är hänförlig tUl levererat
fartyg, alt såväl varv som bestäUare bhvit oförmögna att fuUgöra sina
förpliktelser samt att det genom inteckningarna pantsatta fartyget kraftigt
har minskat i värde. I det faU säkerheten består av förskottsväxlar kan förlust
för staten uppkomma först efter varvels konkurs eller sedan
ackordsförhandlingar har inletts och beställaren inte förmår att infria sin
växelskuld. Staten har hittills inte behövt infria ' något garantiåtagande.
3.1.9 Principer
för garantitilldelning
Förslag
om årUg tiUdelning av garantier framläggs för de fyra slor-varvens' del av
varvsrådet och för de mindre varvens del av Sveriges varvsindustriförening.
Beloppsgrundande för den årliga garantitilldelningen är den disponibla totala
mängden andraprioritetssäkerheter i ett års leveranser samt förskollsväxlar
avseende leveranser inom 12 månader. Vid fastställande av garantibeloppels
storlek begränsas volymen förskottsväxlar till all högst motsvara kreditgivningen
mol andraprioritetssäkerheter i nästkommande års leveranser.
Totalt
har utfärdats fartygskredilgarantier på 6,5 miljarder kronor under perioden
19631975. Av dessa var 80 % dvs. ca 5,2 miljarder kronor uteslående vid
halvårsskiftet 1975. Den av riksdagen godkända femårsramen för perioden
19761980 upptar ett belopp på 4,5 miljarder kronor.
Som
säkerheter för kreditgarantier gäller beträffande de fyra slorvarven all
andelen förskollsväxlar har ökat successivt och nu uppgår till 25 % av
totalsäkerheten.
Eriksbergs
Mekaniska Verkstads AB, AB Götaverken (inkl. Öresundsvarvet), Kockums
Mekaniska Verkstads AB och Uddevallavarvet AB.
Prop.
1975/76:121
3.2
Jämförelse mellan exportkreditgarantisystemet och fartygskreditgarantisystemet
För
att underlätta svenska exportörers kreditförsäljning och finansiering av
kundkrediter erbjuder svenska staten via exportkreditnämnden garantier för de
risker som sainmanhänger med importörens betalning. Exportkredilnämnden
utfärdar i första hand avgiftsbelagda garantier mot s. k. politiska risker,
dvs. importländers oförmåga att överföra enskilda köpares betalningar tUl
Sverige, men också mot s. k. kommer-sieUa risker, dvs, enskUda importörers
bristande förmåga eller vilja att betala.
Utredningens
analys av statens risktagande i exportkreditgarantisystemet och fartygskreditgarantisystemet
sanimanfatlas i det följande.
Det
stathga åtagandet i fartygskreditgarantisystemet är knutet tUl varven och
varvens finansiering och innebär att staten går i borgen för varvens lån. I exportkreditgarantisystemet
är riskerna i allmänhet bundna till beställaren, I allmänhet blir också statens
nominella åtagande större i exportkreditgarantisystemet än i fartygskreditgarantisystemet.
Anledningen härtiU är att exportkreditnämnden försäkrar hela fartygskontraktet
medan riksgäldsfullmäktige går i borgen för ett lån avsett för finansieringen
av en del av fartygskontraktet.
Beträffande
åtagandenas löptid gäller att exportkreditnämndens åtagande aldrig går utöver
beställarens medan riksgäldsfullmäktige kan utfärda fartygskredilgarantier med
löptid upp tUl 15 år. Det senare innebär att del vid garantiutfärdandet är
osäkert vilka säkerheter som kommer atl presteras efter de farlygskrediter som
har amorterats efter sju ä åtta år.
Statens
risktagande i de båda systemen kan exemplifieras av följande risksituationer:
beställares hävning av
kontrakt,
beställares konkurs,
varvets konkurs.
I
exportkreditgarantisystemet gäller alt ell utlösande av exportkredit-garantin
normalt endasi inträffar vid beställarens konlraklslridiga hävning eller
konkurs. Skyldighet uppslår då att ersätta varvet för uteslående fartygskredit
med avdrag för förskott och eventuella skadestånd. Därefter övertar
exportkreditnämnden varvets resp. långivarens rält gentemot beställaren, och
exportkreditnämndens slutliga förlust blir därför beroende av aktuellt och
förväntat värde på fartyget. Beställares kontraktsenliga hävning resp. varvets
konkurs utlöser i allmänhet inte exporlkredilnämndens garantiåtagande.
I
fartygskredilgarantisystemel innebär bestäUares kontraklshävning eller konkurs
endast atl riksgäldskontoret kommer atl kräva att varvets säkerheter för
förskottsväxlar och fartygskrediter byts ut eller förstärks.
Prop. 1975/76:121 10
Först
vid varvets oförmåga alt betala eller konkurs övertar riksgäldsfuUmäktige
varvets betalningsansvar. Förlustrisken blir då beroende av dels värdet av lUl riksgäldsfuUmäktige
pantsatta säkerheter, dels övriga tiUgångar i varvet/konkursboet. Del senare
kan innebära att riksgäldsfullmäktige som mest betydande enskilde borgenär
kan påverka beslut angående fartygsbyggen och därmed minimera förlustema.
Utredningen
konstaterar att säkerheterna efter leverans i såväl exportkreditgarantisystemet
som fartygskreditgarantisystemet utgörs av fordran på beställare och pant i
fartyget. Genom att det i fartygskreditgarantisystemet tillkommer en primär
regressfordran på varvet kan säkerheterna anses vara av något större värde i
detta system.
Några
premier tas f.n. inle ul för fartygskredilgarantierna. För exportkreditgarantierna
utgår däremot en affärsmässig premie som bildar reserv för skadereglering.
3.3
Utredningens förslag
Utredningen
föreslår att nu gäUande system för fartygskreditgarantiei avvecklas och att
dess uppgifter på sikt när sjöfarts- och varvskon-junkturen har normaliserats
övertas av ett något modifierat export-kreditgarantisystem. Under tiden fram tiU
dess ett nytt system kan träda ikraft föreslår utredningen att det nuvarande
systemet, dock med viktiga förändringar, skall gälla. Utredningen föreslår
vidare vissa förändringar i statens medverkan vid de svenska redamas
finansiering .
I
det följande redovisas utredningens överväganden och förslag beträffande
statens medverkan i fartygsfinansieringen.
3.3.1
Krav på ett nytt kreditgarantisystem
Enligt
utredningens uppfattning bör följande krav uppställas på eti fartygskreditgarantisystem.
1.
Garanti får endasi ställas med
avseende på sådana avtal där överenskomna betalningsvillkor inte strider mot
av svenska staten ingångna internationella överenskommelser.
2.
Systemet skaU omfatta fartyg
som levereras från svenskt skeppsvarv för såväl utländsk som svensk
beställares räkning.
3.
Systemet skall underlätta
finansieringen av svenska varvs kund-krediter men skall inte stimulera till
kreditförsäljning.
4.
Statliga garantier avseende
finansiering av fartyg under byggnad skall reduceras och på sikt elimineras.
5.
Systemet skall vara i princip
affärsmässigt baserat. Garantiavgifter skall täcka administrationskostnader och
på sikt förluster i garantigivningen.
6.
Det skall föreligga en direkt
och klar anknytning mellan å ena sidan garantin och å andra sidan vad som
finansieras med hjälp av garantin.
Prop. 1975/76:121 11
7.
Systemet skall bedrivas inom en
av riksdagen godkänd ram avseende det totala statliga garantiåtagandels
maximala storlek.
8.
Storleken av det statliga
garantiåtagandet skall vid varje tidpunkt klart framgå med avseende såväl på
åtagandets storlek som på dess tidsprofil.
9.
Till grand för en beviljad
garanti skall läggas en ekonomisk bedömning av den underliggande affären,
omfattande en kredilprövning. För garanti skall av garantigivaren godkänd
säkerhet presteras. Det skall vara garantigivaren obetaget att i förekommande
fall kräva tilläggssäkerhet hänförande sig till annan tillgång än det
garanterade fartyget.
10. Garantigivaren skall disponera över sådana
personella och andra resurser att erforderlig prövning och beredning av
ärendena kan ske. Dessa skall handläggas med skyndsamhet så att genomförandet
av den underliggande affärsöverenskommelsen inte äventyras.
11.
Garanti skall avse motvärdet i
svenska kronor till den valuta vari fartygskrediten är avtalad.
12.
Garanti skall vara så utformad
att den av banker och andra kreditinstitut i Sverige och utomlands godtas som
förstklassig säkerhet.
Ell kreditgarantisystem
som uppfyller de ställda kraven måste enligl utredningen på väsentliga punkter
bli av en annan karaktär än det nuvarande fartygskreditgarantisystemet. Ur slatsmaktemas
synvinkel är kraven på kreditprövning, avgiftsbeläggning, behov av
överskådlighet över garantiåtagandenas storlek saml garantiernas direkta knytning
till finansieringsobjekten angelägna. Ur marknadens dvs. varvens, redamas
och bankernas synvinkel är de viktigaste kraven att såväl utländska som
svenska beställare skall omfattas samt atl garantin skall vara utformad på ett
praktiskt användbart sätt.
3.3.2
Exportkreditgarantisystemet
Utredningens
slutsats av kravgenomgången är alt det redan existerande statliga exportkreditgarantisystemet
utgör det naturligaste och mest näraliggande alternativet till det gäUande
systemet.
Det statliga exportkreditgarantisystemet
och fartygskreditgarantisystemet syftar båda till att underlätta försäljning
på kredit. Det förstnämnda systemet omfattar i princip all svensk export,
medan det senare är speciellt för en industrigren, de svenska varven. Båda
systemen är uppbyggda kring statliga garantier. Tekniskt sett skiljer sig
systemen åt i vissa avseenden, som har belysts i del föregående. Exportkreditgarantisystemet
är sålunda utformat som ett försäkringssystem där staten via
exportkreditnämndens garanti ger exportören eller dennes finansiär en utfästelse
att håUa vederbörande skadeslös vid bristande betalning från köparen. Enligt
utredningen kan emellertid exporlkreditgarantierna fylla samma huvudfunktion
som fartygskredilgarantierna, nämligen att underlätta refinansiering av lämnade
kundkrediter.
Prop. 1975/76:121 12
Utredningen
konstaterar vidare att exportgarantisystemet är baserat på affärsmässighet.
Verksamheten baseras på avgifter, vUka utgår i proportion till de utställda
garantierna och deras löptid och därmd till de risker garantigivaren, staten,
ikläder sig. Ett annat affärsmässigt inslag i exportkreditgarantisystemet är
principen om kreditprövning i varje enskilt faU av kommersiella risker och
varierande täckningsgrad aUtefter den risk som bedöms vara förknippad med
affären.
Exportkreditnämnden
kan i dag endast garantera exportförsäljningar. Fartygskredilgarantisystemel är
däremot tillämpligt även vid leveranser från svenska varv tiU svenska redare.
En övergång tiU exportkreditgarantisystemet för de svenska varven kräver, enhgt
utredningen, att export-kreditgarantiernas användningsområde utvidgas på denna
punkt. Utredningen föreslår därför att samma regler som gäller inom exportkreditgarantisystemet
skall gäUa för de svenska varvens leveranser tUl svenska beställare. Utredningen
noterar i detta sammanhang att fartyg levererade från svenska varv lUl svenska
redare enligt tull- och mervärde-skatteförordningama behandlas på ett för
exportleveranser likvärdigt sätt.
Utredningen
har av dessa skäl kommit tiU slutsatsen att det nuvarande fartygskreditgarantisystemet
bör upphöra och avlösas av att exportkreditgarantisystemet genereUt blir tUlämpligt
även för de svenska varven. Denna övergång bör enligl utredningens mening ske
i samband med att en återgång tiU en normal varvskonjunktur inträffar.
3.3.3
Fartygskreditgarantisystemet under en övergångsperiod
Mot
bakgrund av rådande läge och utvecklingsperspektiven på frakt-och
fartygsmarknaderna, inbegripet de negativa återverkningarna härav på
finansieringsinstitutens benägenhet att engagera sig i fartygsfinansiering,
anser utredningen det inle tUlrådligt att föreslå att exportkreditgarantisystemet
med omedelbar verkan ersätter fartygskreditgarantisystemet.
Det är emeUertid enhgt
utredningens bedömning inte lämpligt all fortsätta med fartygskreditgarantisystemet
i dess nuvarande form ens under en övergångsperiod. Under en övergångsperiod
föreligger därför behov av en särskild garanliordning.
Utredningen
föreslår således att övergången till exporlkredilgaranti-systemet sker i två
steg. Det försia stegel innebär upprättandet av en tillfällig garantiordning
som ersätter del nuvarande fartygskreditgarantisystemet. Det fortsatta behovet
av detta temporära syslem föreslås bli prövat varje år av regering och riksdag.
Så snart det bedöms möjhgt bör det lillfäUiga systemet upphöra och ersättas i
ett andra steg med elt kredilgaranlisystem som upprättas inom ramen för exportkreditgarantisystemet.
Den
tillfälliga garantiordningen föreslås få följande utformning.
Prop.
1975/76:121 13
För
att möjliggöra en allsidig prövning äv riskerna med det statliga garantiåtagandet
föreslås inrättandet av en särskild garantinämnd. Nämnden bör vara sammansatt
av en representant för vardera riksgäldskontoret, riksbanken,
industridepartementet, finansdepartementet, exportkreditnämnden och varven. I
nämnden bör vidare ingå företrädare för näringslivet utanför varvsindustrin
samt för de anställdas organisationer. Nämnden skall självfaUet ha rätt att
från dem som begär statens garanti infordra alla erforderliga uppgifter.
Eftersom målsättningen på sikt är att en övergång tiU exportkreditgarantisystemet
skall ske så snart det är möjligt, föreslås denna nämnd bli inrättad såsom en
särskild rådgivande nämnd i fartygskreditgarantifrågor samverkande med exportkredilnämnden.
För
nya order tecknade efter den 1 juli 1976 bör varvet på så tidigt stadium av
fartygsaffären som möjligt försäkra sig om att kreditgaranti kan utfärdas.
Detta sker genom att varvet inger ansökan om garantiutfästelse. Denna ställs
till riksgäldsfullmäktige men inges lill nämnden. Nämndens uppgift bör vara att
i varje enskilt ärende, efter kreditprövning av beställare och varv samt
prövning av säkerheter och kreditvillkor, avge rekommendation till
riksgäldsfullmäktige angående utfärdande av garantiutfästelse. Före utfärdande
av garanti avseende dessa order bör nämnden efter granskning av varje ärende
avge yttrande till riksgäldsfuUmäktige. I handläggningen av ärenden avseende
garanti-utfästelse och garanti bör nämnden självfallet iaktta de särskilda förhållanden
och problem som kan råda inom svensk varvsindustri under en övergångsperiod.
Riksgäldsfullmäktige har därefier alt under utövande av sitt ansvar fatta
slutligt beslut i varje enskilt ärende. För beredning av ärendena föreslås
nämnden repliera på resurser inom riksgäldskontoret samt inom exporlkredilnämndens
kansli.
Det
åligger nämnden att, då detta bedöms möjligl, lill regeringen rekommendera att
den tillfälliga garantiordningen skall upphöra och ersättas med ett fartygskreditgarantisystem
inom exportkreditgaranti-ordningen.
Till
riksgäldsfullmäktiges förfogande bör enligt utredningen slå en av riksdagen
fastställd garantiram avseende den maximala storleken av de garantiåtaganden
garantiförbindelser plus garantiutfästelser som kan utfärdas. Ramen skaU inle
vara tidsbegränsad. Inom exportkreditgarantisystemet används garantiramar av
likarlat slag. Genom att tUlämpa en sådan ram även för fartygskreditgaranlierna
etableras en kontroll över det statliga garantiåtagandets storlek vid varje
tidpunkt. Härigenom bortfaUer behovet av nuvarande syslem med femårsramar, liksom
även behovet av individuella årliga garantitiUdelningar till varje enskilt
varvsförelag. Den nya garantiramen bör enligt utredningen förslagsvis
fastställas till summan av den garantivolym som erfordras för den vid systemets
ikraftträdande inneliggande orderstocken samt en be-
Prop.
1975/76:121 14
räknad
garantivolym för nya order. Vid en beräkning baserad på de regler för
garantierna som utredningen föreslår, och där underlaget har utgjorts av
varvens uppgifier i industridepartementets garantienkät hösten 1975 avseende
inneliggande order samt prognostiserad fartygs-produktion t.o.m. år 1978,
skulle garantiramen behöva uppgå till 7 000 milj. kr. I god tid innan ramen
tagits i anspråk bör förslag läggas till riksdagen om bevUjande av en ny ram.
I
samband härmed, dock minst en gång per år, bör enligt uiredningen riksgäldsfuUmäktige
efter yttrande från nämnden till regeringen avrapportera garantiverksamhetens
förlopp i form av gjorda garantiulfäs-telser och -förbindelser samt beräkna
kommande rambehov. Regeringen kan på basis härav lämna redogörelse för
garantiverksamheten till riksdagen och föreslå eventuella justeringar av
garantiramen.
Det
tillfälliga garantisystemel föreslås bli skUt från nuvarande fartygs-garantisystem.
Säkerheter bör inte kunna las ur nuvarande syslem och läggas in i det
tillfälliga garantisystemet.
Inom
nuvarande fartygskreditgarantisystem föreslås fr.o.m. den 1 juU 1976 endast
förlängningar av tidigare utfärdade garantier kunna ske. Nya statliga
garantiåtaganden fr.o.m. nämnda dag bör således följa den av utredningen
föreslagna övergångsordningen. Avvecklingen av utestående garantier utförs av riksgäldskonloret.
Beiräffande
tillämpningen av den tillfälliga ordningen innebär utredningsförslaget
förändringar gentemot del nuvarande systemet på i huvudsak följande punkter.
Är garanti utfärdad i
utländsk valuta skall garantiåtagandels omfattning beräknas efler vid varje
tillfälle gällande säljkurs på den utländska valutan. Kreditgaranti avseende
nya order, tagna efter den I juli 1976, bör utfärdas i den valuta vari krediten
tiU fartygsbeslällaren har avtalats. Nämnden äger rätt alt rekommendera all
garanti utfärdas i annan valuta.
Garantiutfästelse
meddelas som ett åtagande av riksgäldsfullmäktige gentemot varvet att efter
senare framställning från varvet godta för garanti den vid utfästelsen
redovisade säkerheten. Utfästelsen gäller om föratsättningarna för
garantiärendet ej väsentligt ändras. Enligt utredningens mening bör en sådan
garantiutfästelse för nya order, tagna efter den 1 juli 1976, alltid föregå
beviljande av garanti.
För
fartygsbyggnadslån föreslås garanliutfäslelse och garanti kunna lämnas upp tUl
30 % av del avtalade farlygspriset under en period av högst 12 månader (för LNG-fartyg
och andra fariyg med lång produktionstid dock högst 24 månader) före beräknad
leverans.
För
refinansieringslån eller beställares borgenslån bör garanliutfäslelse och
garanti utfärdas till ett belopp svarande mot skillnaden mellan av varvet
lämnad kredit resp. varvets borgensåtagande tiU bestäUaren och
Fartyg
för transport av flytande gas
Prop.
1975/76:121 15
35
% av fartygspriset. Enligt gäUande OECD-överenskommelse får kredit uppgå till
högst 70% av fartygspriset. Detta innebär således att den statliga garantin
täcker 50 % av fartygskrediten. Garanti bör kunna avse även resterande del av
fartygskrediten, resp. borgensåtagandet s.k. fördjupning. För sådan garanti
föreslås, som redovisas i det följande, en förhöjd avgift utgå.
Uiredningen
föreslår alt kreditgarantier som utfärdas för order tecknade fr.o.m. den 1
juli 1976 skall avgiftsbdäggas. För garanti avseende fartygsbygge bör varvet
till riksgäldskonloret erlägga en avgift om 0,5 % per år räknat på utestående
garantibelopp. För garanti avseende fartyg bör avgiften vara 0,25 % per år. För
s.k. fördjupad garanti bör avgifl ulgå med 0,75 % per år. Del senare bör avse
även order tecknade före den 1 juli 1976. Garanliulfästelse bör utfärdas
kostnadsfritt.
3.3.4
Rederiernas finansiering
Utredningen
konstaterar atl de svenska rederiernas rörelseresultat under loppet av år 1975
har försämrats på etl drastiskt sätt. Perspektiven för de närmaste åren pekar
på en fortsatt mycket svag fraktsats-nivå, i varje fall på tankmarknaden.
Samtidigt kommer svenska redare att fram t.o.m. år 1977 motta tidigare från
svenska och utländska varv beställt tonnage i relativt slor omfattning. I detta
läge torde enligt utredningen rederiernas behov av extern medel- och
långfristig finansiering utanför varvskreditemas område komma att öka
kraftigt.
Inför
detta perspektiv har såväl utomlands som i Sverige framförts tankar på
finansiella åtgärder av olika slag för att stödja de nationella rederiföretagen
under denna övergångstid. I Norge har sålunda stortinget hösten 1975 godkänt
ett förslag om inrättande av en statlig garantiordning med detla syfte.
Utredningens direktiv innefattade inle framläggandet av förslag om åtgärder av
detta slag. Utredningen har dock understrukit vikten av atl den fortsatta
utvecklingen följs med stor vaksamhet.
Det
viktigaste inhemska kreditinstitutet för rederiernas långfristiga finansiering
är Svenska skeppshypotekskassan och det lill denna anknutna institutet
Skeppsfartens sekundärlånekassa. Till följd av kassornas begränsade upplåning
under senare år har deras betydelse som finansieringskällor för den svenska
rederinäringen successivt avtagit.
Enligt
utredningens uppfattning är tillgången tUl långfristig redar-finansiering ur
från varvsföretagen fristående källor av stor betydelse. Det vore vidare enligt
utredningens mening en fördel för såväl redarna som varven om de nuvarande
kassorna kunde öka sin utlåning till de svenska rederiema.
För
att främja en sådan utveckling föreslår utredningen att de nuvarande kassomas
verksamhet upphör och att deras uppgifter övertas av etl nytt institut Svensk
skeppskredit.
Prop. 1975/76:121 16
Svensk
skeppskredits uppbyggnad och verksamhetsinriktning föreslås bli i huvudsak
överensstämmande med de nuvarande kassornas. Skillnaderna ligger i dels att
den nuvarande uppdelningen på lån i primär-resp. sekundärkrediter försvinner,
dels att det nya institutet får en i förhållande lill kassorna stärkt kapitalstraktur.
Svensk skeppskredit föreslås således få en garantifond på 200 milj. kr. varav
50 mUj. kr. inbetals som reservfond. Institutets upplånrngskapacilel skulle
därmed bli 2 000 milj. kr. mot ca I 500 mUj. kr. i de nuvarande kassorna.
Härigenom
skulle enligt utredningen skapas förutsättningar för en mer aktiv och flexibel
upp- och utlåningsverksamhet än som medges i de nuvarande kassorna. För att
underlätta för institutet att utnyttja dessa förutsättningar föreslår utredningen
vidare att Svensk skepps-kredits administration sammanläggs med AB Svensk
Exportkredits. Därigenom skulle den samlade kunskap beträffande fartygs- och redarfinan-sieringen
som finns inom de två instituten bätlre kunna tillgodogöras och komma lånlagarna
tiU godo. Vidare skulle också administrativa kostnadsbesparingar kunna göras.
Avslutningsvis
föreslår utredningen att verksamheten i Statens lånefond för den mindre
skeppsfarten samordnas med och administreras av Svensk skeppskredit.
3.4
Särskilt yttrande
Särskilt
yttrande har avgetts av ledamoten Joge. Joge ansluter sig till utredningens
bedömning att det nuvarande fartygskreditgarantisystemet med vissa förändringar
och förtydliganden bör bibehållas tills vidare. Däremot delar han inte helt utredningens
mening om det nuvarande systemets verkningar och inte heller utredningens
uppfattning alt det nuvarande systemet på sikt bör avlösas av exportkreditgarantisystemet.
Vad
beträffar det nuvarande systemet delar inte Joge uppfattningen att detta i sig skuUe
uppmuntra till försäljning på kredit. Han menar att den ökade försäljningen på
kredit i stället är betingad av varvens internationeUa konkurrenssituation. Som
stöd härför anför Joge det faktum att varven måste räkna med att få betydande
merkostnader främst i form av räntedifferenser för varje medelfristigt
lämnad kundkredit.
För
att kompensera ränteskiUnaderna och också begränsa de valutamässiga riskerna
med ut- och upplåning kan varven i det nuvarande fartygskreditgarantisystemet
välja upplåningstider och valutor enligt eget gottfinnande. Joge anser det vara
tveksamt att frånta varven denna möjlighet genom att som utredningen föreslår
hårdare knyta varvens kreditgaranterade upplåning såväl tids- som
valutamässigt till kundkrediten.
I
anslutning tiU det nuvarande systemet och de förändringar i detta
Prop.
1975/76:121 17
som bör införas diskuterar Joge också risk- och kreditprövningsfrågorna.
Joge är tveksam om värdet av en noggrannare kreditprövning av såväl varven som
nya kontrakt. Som skäl härför anför han bl.a. alt även den mest noggranna kredilprövning
av varven åren 19721973, då de nu leveransfärdiga kontrakten logs, sannolikt
inte hade hindrat den nuvarande krissituationen för varven från att uppstå.
Vad
slutligen angår utredningens förslag om en övergång till ett exportkreditgarantisystem
när varvsmarknaden har normaliserats, anser Joge att denna fråga inte går all
la stäUning lill f.n. Dels anser han,atl utredningen har en överdrivet positiv
uppfattning om exporlkredit-garantisystemets möjhgheter att utan större
förändringar ersätta nuvarande syslem, dels menar han att frågan bör vila och
bedömas efler förhållandena när en sådan övergång kan bli aktuell.
4 Remissyttrandena över varvskreditutredningens
betänkande
4.1 Allmänna synpunkter
Utredningens förslag har i sina olika delar fått ett
blandat mottagande under remissbehandlingen. Samtliga remissinstanser som har
uttalat sig härom delar emellertid utredningens bedömning all det nuvarande garantisystemel
för fartygskrediter bör förändras på viktiga punkter. Med hänvisning bl.a. till
ledamoten Joges särskilda yttrande, molsätter sig däremot flertalet
remissinstanser ett beslut nu om framtida övergång tUl ett exporlkreditgarantibaserat
system. Flera remissinstanser däribland statens industriverk, fullmäktige i
riksgäldskontoret och Sveriges varvsindustriförening uttrycker allmän
tveksamhet för ex-porlkreditgarantisystemel som ersättning för nuvarande eller
ett modifierat fartygskreditgarantisystem. Andra däribland fullmäktige i
Sveriges riksbank och Svenska bankföreningen anser att förslaget om en övergång
tUl exportkreditgarantisystemet inte kan aktualiseras utan ytterligare
överväganden och utredning.
LO understryker atl frågan om statens engagemang i
fartygsfinansieringen måsle bestämmas utifrån de allmänna näringspolitiska
målen. Fartygskreditgarantisystemet får därför enligt LO inte ha en egen inneboende
påverkan på kapacitet och produktion.
Även fullmäktige i Sveriges riksbank och statens
industriverk betonar vikten av alt kredilgaranlisystemet inordnas i en
långsiktig statlig varvspolitik som ett samhälleligt styrinstrument.
Fullmäktige i riksgäldskontoret anför liknande synpunkter såtiUvida
att man i ett starkt kritiskt yttrande menar att utredningen valt ett alldeles
för begränsat synsätt i fråga om de statUga åtagandena inom varvspolitiken när
den särskilt har tagit fasta på förlustriskema för utfärdande av
kreditgarantier. Fullmäktige anser att de reella riskerna
2 Riksdagen 1975176. I saml. Nr 121
Prop. 1975/76:121 18
för
staten inte sammanhänger med valet av garanlisystem ulan ligger på ett annat
plan. De sammanhänger enligt fullmäktige med all en kris som drabbar ett varv
kan leda tUl aUvarliga effekter på sysselsättning, kommunal ekonomi,
underleverantörer, vår internationeUa kreditvärdighet m.m. De varvskriser som
hittills har tvingat slatsmaktema lill omfatlande ekonomiska insatser har
enligt fullmäktige uppstått i samband med intemationella konjunkturnedgångar
eller kriser samt under trycket av en hård internationell konkurrens. Detla,
enligt fullmäktige, reella statliga risktagande förändras inle av garantisystemels
utformning. Fullmäktige anser därför att garantisystemel måste utformas mot
bakgrund av en realistisk bedömning av vari det verkliga statliga risktagandet
beslår.
Även
riksrevisionsverket pekar på all statens risktagande i varvsindustrin under
senare år har tagit formen av omfattande ekonomiska engagemang utanför garantisystemel.
Verket framhåUer alt omfattningen av och beroendet mellan olika former av
statligt risktagande inte har behandlats av utredningen.
4.2 Krav
på ett nytt kreditgarantisystem
Utredningens
katalog över kraven på elt nytt kredilgaranlisystem kommenteras direkt endast
av fullmäktige i Sveriges riksbank och Svenska bankföreningen. Flera
remissinstanser berör emellertid kravkatalogen i andra sammanhang. Dessa
senare synpunkter, liksom Bankföreningens, redovisas i de sammanhang de
förekommer.
Fullmäktige
i Sveriges riksbank finner syftet bakom utredningens krav väl motiverat och
ansluter sig i huvudsak lill utredningens överväganden. Endast i fråga om
kravet på att "systemet skall bedrivas inom av riksdagen godkänd ram
avseende det totala statliga garanti-åtagandets maximala slorlek" gör
fullmäktige vissa invändningar. Fullmäktige har emellertid ingen erinran mol
en övergång lill en totalram.
4.3 Exportkreditgarantisystemet
Enligt
utredningsförslaget bör det nuvarande farlygskreditgaranli-sj'slemet upphöra
och avlösas av att exportkreditgarantisystemet blir tillämpligt även för de
svenska varven. Denna övergång bör ske när varvskonjunkturen har normaliserats.
LO delar denna uppfattning och anser att varvsindustrin i etl normalt läge inte
bör särbehandlas i förhållande till annan industri. Samtidigt framhålls
svårigheterna atl definiera vad som är ett normalt läge, varför förslagel om
en ärlig prövning av övergången till ett exportkreditgarantisystem biträds av
LO. Även bankinspektionen ansluter sig i huvudsak till utredningsförslaget på
denna punkt. Inspektionen framhåller dock atl varvens finansiering
Prop.
1975/76:121 19
knappast
kommer att bli helt jämförbar med industriförelags i allmänhet under
överskådlig tid. Anledning finns därför enligt inspektionen att avvakta bl.a.
erfarenheterna av den föreslagna temporära ordningen innan det närmare bestäms
hur en inordning i exportkreditgarantisystemet skall ske.
Övriga
remissinstanser vill antingen inte binda sig för en övergång lill delta exportkreditgarantisystem
f. n. eller avvisar helt alt fartygsfinansieringen inordnas i delta syslem.
Bland de remissinstanser som inle f. n. anser sig kunna biträda en övergång lill
exportkreditgarantisystemet återfinns riksrevisionsverket, exportkreditnämnden,
fullmäktige i Sveriges riksbank och Svenska bankföreningen.
Exportkreditnämnden
finner för sin del en framlida övergång tUl exportkreditgarantisystemet möjlig,
dock förutsatt all denna inte medför någon mer grandläggande förändring av
detta system för att tillgodose varvsindustrins speciella behov, eftersom
systemet har visat sig väl anpassat till den svenska exportindustrin i övrigt.
Nämnden delar därför utredningens uppfattning atl en övergång under inga
förhållanden kan bli aktuell förrän i etl för varven normalt konjunkturläge.
Även då skulle emellertid enligt nämnden viktiga kompletteringar av det nuvarande
exportkreditgarantisystemet erfordras. TUl dessa hör garanti-givning för
varvens inhemska försäljning och sannolikt för att garantierna skulle anses fulll
godtagbara vid lånefinansiering utomlands krav på långivargaranlier direkt
till utländsk kreditinstilution samt slopande av självrisken. I annal fall
anser nämnden att svenska varv inte skulle liksläUas med stora utländska
konkurrenter i fråga om lånefinansiering. Med hänsyn till att en övergång till
ett exportkreditgarantisystem sannolikt inte kan ske förrän i en ganska
avlägsen framtid och att nuvarande exportkredilgaranlier därvid skulle behöva
ändras och kompletteras i vikliga avseenden, anser exportkredilnämnden alt
strävan i första hand bör vara atl få till slånd ett ändamålsenligt system för
fartygskreditgarantier all gälla under den tid som nu kan överblickas.
Enligl
fullmäktiges i Sveriges riksbank bedömning har inte utredningen övertygande
visat att en övergång på sikt till exportkreditgarantisystemet skulle erbjuda
en lämplig form för kreditstöd till varvs-näringen. Fullmäktige pekar bl.a. på
utredningens krav att "garanti skall vara så utformad atl den av banker
och andra kreditinstitut i Sverige och utomlands godtas som en förstklassig
säkerhet." Med hänvisning bl.a. till ledamoten Joges yttrande på denna
punkt, anser fullmäktige inle att exporlkreditgarantierna f.n. uppfyUer detta
krav och menar vidare att även om en komplettering i detta syfte görs i exportkreditgarantisystemet
framstår inte detta som någon rationell lösning. Även om fuUmäktige därmed inte
vill utesluta en anpassning av exportkreditgarantisystemet så alt det bättre
kan fylla varvens behov, betonar
Prop.
1975/76:121 20
man
att det inte är nödvändigt att nu ta ställning till utredningens förslag i
denna del samt avstyrker att statsmakterna redan nu låser sig för alt detta
system skall tUlämpas efter den övergångsordning som fullmäktige, i Ukhet med
utredningen, anser vara nödvändig. Denna senare uppfattning delas av
riksrevisionsverket.
Även Svenska
bankföreningen instämmer med Joges yttrande och framhåller att en framlida
övergång lUl exportkreditgarantisystemet skulle kräva väsentliga ändringar i de
nuvarande exporlkreditgarantierna för att dessa skulle bli effektiva instrament
för fartygsfinansiering. Med hänsyn härtill och det enligt föreningen
uppenbara i att en normalisering av varvskonjunkturen ligger långl fram i
tiden, vill föreningen inte i dag ansluta sig till förslaget om övergång tUl exportkreditgarantisystemet.
Föreningen anser att denna fråga först kräver en särskild utredning som beaktar
bl.a. den marknads- och konkurrenssituation som kan komma att råda i en normal
varvskonjunktur.
Fullmäktige i
riksgäldskontoret och Sveriges varvsindustriförening är på likartade grunder
allmänt skeptiska till all exportkreditgarantisystemet kan ersätta elt särskUt
system för fartygskredilgarantier. Fullmäktige ifrågasätter särskilt begreppet
normal varvskonjunktur och pekar därvid på dels att en sådan f. n. förefaller avlägsen,
dels att det är tveksamt om man kan räkna med att varvsindustrin för någon
längre period kommer att arbeta under normala förhållanden, dvs. utvecklas
under samma förutsättningar som industrin i övrigt. Både fullmäktige och
varvsindustriföreningen menar att en övergång till exportkreditgarantisystemet
skulle innebära ett onödigt ökat statligt risktagande genom att staten skulle
ta på sig även den kommersieUa risk som varven bär i det nuvarande systemet. I exportkredilgarantisyslemel
skulle nämligen enligt remissinstanserna staten stå risken redan vid
beställares kontraktsbrott eller konkurs; en risk som i dag bärs av varven.
Vidare skuUe statens åtagande i nominella termer öka genom att hela
varvskrediten skulle få garanteras mot f.n. endast halva. Därmed, påpekar man,
skulle också den riskpremie som exportkreditnämnden skulle nödgas ta ul
sannolikt bli så stor atl den knappast skuUe kunna bäras av varven. Å andra
sidan, menar man vidare, är det ändå tveksamt om en statlig exportkreditgaranti
utan tilläggssäkerheter skulle betraktas som fullgod för utländska
kreditgivare. Sluthgen pekar remissinstanserna på att en övergång till exportkreditgarantisystemet
skulle försvåra varvens finansiering av rörelsekrediter under
fartygsbyggnationen saml, eftersom garantierna skuUe bli projekt- och
tidsbundna, försvåra varvens intemationella upplåning.
Statens
industriverk menar att en övergång till exportkreditgarantisystemet skulle
innebära att staten avhände sig möjligheten alt utnyttja garantigivningen som
ett styrmedel. Den omständigheten alt
Prop. 1975/76:121 21
prövningen
i exportkreditgarantisystemet sker enligt försäkringsmässiga principer och inte
inrymmer styrningsmöjligheter liknande de i del nuvarande systemet, talar
enligt verket för att andra vägar bör väljas för garantisystemets utformning än
den av utredningen föreslagna.
4.4
Fartygskreditgarantisystemet under en övergångsperiod
Utredningen
föreslår att en temporär garantiordning som bygger på det nuvarande fartygskreditgarantisystemet
införs under en övergångsperiod den 1 juli 1976. Statens industriverk,
fullmäktige i riksgäldskontoret och Sveriges varvsindustriförening, som i
princip avvisar en framtida övergång lill exportkreditgarantisystemet och
därmed underkänner behovet av en övergångsordning, anser i likhet med
utredningen vissa förändringar i nuvarande ordning vara påkaUade.
LO,
TCO och bankinspektionen biträder utredningens mening såväl vad avser behovet
av en temporär ordning som utformningen av denna.
Ingen
av remissinstanserna motsätter sig utredningens förslag om inrättandet av en
särskild g a r a n t i n ä m n d för att möjliggöra en allsidig prövning av
statens risker med garantiåtagandet. Fullmäktige i Sveriges riksbank,
exportkreditnämnden, fullmäktige i riksgäldskontoret. Svenska bankföreningen
och Sveriges varvsindustriförening anser emellertid i likhet med ledamoten Joge
att nämndens huvuduppgift inte bör vara kreditprövning av enskilda garantier.
Instanserna anför likartade skäl härför, nämligen dels att den prövning av bestäUaren
del här är fråga om utförs bäst av varven själva, dels att prövning från
nämndens sida medför risk för oklarheter i ansvarsfördelning mellan nämnden och
riksgäldsfullmäktige. Riskema för onödigt dubbelarbete och förlängning av
prövningstiderna framhålls också. De nämnda remissinstansema anser i stället atl
nämndens uppgifier bör ligga i att kontinuerligt följa varvens situation och
framtidsutsikter, atl utvärdera garantisystemets funktion och effekter samt på
grundval härav lämna förslag tUl ändringar i systemet.
Riksrevisionsverket
har ingen erinran mot den av utredningen föreslagna funktionen hos nämnden men
menar att denna, eftersom frågan angående del framlida varvsstödet enligl
verkels uppfattning bör skjutas på framtiden, endast bör repliera på
riksgäldskontorets resurser.
Beträffande
nämndens sammansättning framhåller Svenska bankföreningen viklen av att
nämnden tillförs finansiell expertis även om huvuduppgiften inte kommer att
vara kredilprövning.
Utredningens
förslag om alt en maximal och generell totalram skall ersätta de nuvarande flerårsramarna
med individuella garantikvoter godtas av de instanser som har berört frågan.
Fullmäktige i Sveriges riksbank anser dock all den av utredningen åsyftade överblicken
av garantisystemet inte uppnås genom att i denna totalram
Prop. 1975/76:121 22
enbart
inbegripa garantier utfärdade fr.o.m. den 1 juli 1976. Föratsatt att det är
tekniskt möjligt anser fullmäktige att övergången till en totalram bör
inbegripa även garantier utfärdade före nämnda datum. Fullmäktige i
riksgäldskontoret och Sveriges varvsindustriförening vill för sin del gå längre
och avvisar utredningens förslag om alt den särskUda garantiordningen bör
avlösa det nuvarande fartygskreditgarantisystemet. Utredningens förslag, som bl.a.
innebär att säkerheter i tidigare syslem inte skall få överföras tUl det nya systemet
samt all garantier i de gamla systemen skall avvecklas, kommer enligt
instanserna att försvåra såväl administration som överskådlighet av
garantiordningen framöver. I SläUet föreslär instansema att de tre i praktiken
olika garantisyslemen, som enligt utredningens förslag skulle behöva
administreras fr.o.m. den 1 juli 1976, slås samman till ett enda system.
Härigenom skulle såväl en bätlre överskådlighet av varvens finansiella
situation som administrativa fördelar uppnås.
Flera
remissinstanser har tagit upp frågan om garantiernas s.k. projektanknytning och
löptid. Bl.a. fuUmäktige i riksgäldskontoret pekar härvid på alt utredningen i
sin kravkalalog har förordat att garantiema i elt nytt system borde anknytas tiU
de projekt som skaU finansieras samt atl garantiemas löptid bör anpassas till
kund-kreditemas längd, men att dessa krav inle återfinns i utredningens
konkreta förslag tUl övergångsordning.
För
en projektanknytning och en nedkortning av garantiernas löptid uttalar sig bl.a.
riksrevisionsverket, statens industriverk, fullmäktige i Sveriges riksbank och
exportkreditnämnden. En viss flexibilitet i tUl-lämpningen av dessa regler
förordas dock med hänsyn bl.a. till varvens situation och möjligheter tiU finansiering
utomlands.
FuUmäktige
i riksgäldskontoret och Sveriges varvsindustriförening avvisar däremot projektanknylning
och generell förkortning av garantiernas löptid. I likhet med ledamoten Joge
framhåller man bl.a. alt krediter med löptid av sju å åtta år på den
internationella marknaden betraktas som ett mellanting av korta och långa lån,
varför framför aUl storvarvens refinansieringsmöjligheter på denna marknad
riskerar atl äventyras vid en begränsning av garantiernas giltighel lUl projekt-fiuEmsiering.
Med samma motivering förordar Varvshidustriföreningen att garantiemas löptid
kopplas till de säkerheter som omfattas av den orderstock för vilken
garantiutfästelse har erhållits, dvs. 24 år (kontraktstiden) samt 78 års
kredit. Denna mening delas också av Svenska bankföreningen.
Utredningens
förslag att garanti för fartygskredit skall kunna omfatta även den del som
ligger under 35 % av fartygskrediten, s.k. fördjupning, delas av flertalet
remissinstanser. Fullmäktige i riksgäldskontoret ställer sig emellertid
tveksamma lUl en generell rätt lill fördjupning och förordar att nuvarande
system, som innebär all statsmak-
Prop. 1975/76:121 23
terna för viss tid tar stäUning till om fördjupning är
nödvändig, bibehålls.
För fartygsbyggnadslån
föreslår utredningen att garanti skall kunna lämnas upp till 30 % av
fartygspriset under en period av högst 12 resp. 24 månader före beräknad
leverans. Flertalet remissinstanser biträder denna begränsning av garantigivningen
till fartygsbyggnadslån. Med hänvisning till bl.a. det marknadsläge som råder
och den bedömda utvecklingen under de närmaste åren finner dock Svenska
bankföreningen och Sveriges varvsindustriförening den föreslagna omfattningen
av garantigivningen otillräcklig. Varvsindustriföreningen föreslår för sin del
att garantier avseende nya kontrakt bör få erhållas upp till ett belopp
motsvarande 80% av upparbetad självkostnad för resp. fartygsbygge reducerat med
erhållna förskott.
De remissinstanser som berör utredningens förslag om att avgiftsbelägga
garantierna i det föreslagna övergångssystemet delar i princip utredningens
mening i frågan. Riksrevisionsverket och fullmäktige i riksgäldskontoret
biträder också de av utredningen föreslagna avgiftsnivåerna.
Såväl statens industriverk som Sveriges
varvsindustriförening anser det med hänsyn till den rådande marknadssituationen
för varven vara orealistiskt att ta ut en garantiavgift som är riskläckande.
Instanserna förordar därför att avgiften begränsas till att avse kostnaden för
administrationen av garantier och garantiutfästelser. Svenska bankföreningen
menar för sin del alt det bör åligga den särskilda garantinämnden att löpande
pröva avgiftens storlek och utformning under beaktande av bl.a. varvens
konkurrenssituation.
4.5 Rederiernas finansiering
Beträffande statens medverkan vid rederiernas finansiering
understryker flertalet berörda remissinstanser, bl.a. sjöfartsverket, statens
lånenämnd för den mindre skeppsfarten. Svenska skeppshypotekskassan, Sveriges
redareförening och Rederiföreningen för mindre fartyg, vikten av snara statliga
åtgärder för atl stödja rederinäringen. Man pekar härvid bl.a. på den
garantiordning som ställts till rederinäringens förfogande i Norge. Flera av
de nämnda remissinstanserna betonar i detta sammanhang behovel av en snabb
kartläggning och analys av den svenska rederinäringen som kan ligga lUl grand
för statliga stödåtgärder.
Utredningens förslag till inslitutioneU omorganisation av
rederifinansieringen genom avveckling av de nuvarande skeppshypolekskassorna
och inrättandet av elt nytt institut. Svensk skeppskredil, tillmäts mindre
betydelse av berörda remissinstanser, även om endast Svenska skeppshypotekskassan
och Skeppsfartens sekundärlånekassa direkl uttalar sig mol förslaget. Kassorna
avvisar också den föreslagna administrativa
Prop.
1975/76:121 24
samordningen
med Svensk Exportkredit, vilket även Svensk Exportkredit gör.
Förslagel
om samordning mellan Svensk skeppskredit och Svensk Exportkredit avvisas också
av statens lånenämnd för den mindre skeppsfarten och Rederiföreningen för
mindre fartyg, eftersom samordningen skuUe få till följd alt även lånenämndens
administration skulle via den föreslagna samordningen mellan Svensk skeppskredil
och lånenämnden flyttas till Svensk Exportkredit och Stockholm. Lånenämnden
och föreningen framhåller att lånenämnden så sent som år 1974 flyttades från
Stockholm till Göteborg för atl bättre kunna tillgodose lånlagarnas intresse
från lokaliseringssynpunkt. Med instämmande från sjöfartsverket understryker
de i stället behovet av stödinsatser även för den mindre rederinäringen och
föreslår i första hand en utökning av anslaget till lånenämnden.
5
Rapport angående statliga kreditgarantier för lagerproduktion av fartyg
5.1
Den svenska varvsindustrins dagsläge och utsikter
I
utredningsrapporten konstateras atl för den svenska varvsindustrins vidkommande
har den rådande obalansen inom den internationella sjöfartsnäringen primärt
tagit sig uttryck i frånvaro av beställningar under åren 1974 och 1975 avseende
i första hand leveranser år 1978. Vid en intemationell jämförelse kan å andra
sidan konstateras all de svenska varven hittills har drabbats av förhållandevis
få avbeställningar.
Industridepartementet
genomförde i samråd med varvsrådel under januari 1976 en enkät rörande den
förväntade utvecklingen inom svensk varvsindustri under åren fram t.o.m. år
1979. I utredningsrapporten har gjorts följande sammanställning från enkäten
vad avser den aktuella ordersituationen:
Tabell
1. Leveranser (1 OOO-tal dwt) enligt storvarvens inneliggande orderstock (enligt
enkät i januari 1976)
1975 1976
1977 1978
(utfall)
Tankfartyg
3 666 4 985 3 703 1 879
Bulkfartyg
490 496 541 968
Produktfartyg
147 94
4
303 5 575 4 244 2 847
Som
framgår av sammanställningen kommer slörre delen av varvens innehggande
orderslockar successivt att levereras under perioden fram t.o.m. år 1977. De
sista leveranserna kommer atl ske under år 1978.
Prop.
1975/76:121 25
Jämfört
med konkurrentvarven i andra länder kan konstateras atl de svenska varvens
orderböcker i genomsnitt är ett år längre. Det totala värdet av storvarvens
inneliggande orderstockar uppgår f. n. till ca 12 000 milj. kr.
Jämfört med
ordersituationen vid halvårsskiftet 1975, som redovisades i enkät lill
industridepartementet under oktober 1975, har inga nya order tillkommit eller annulleringar
gjorts. Ett antal konverteringar har dock genomförts. Vidare har elt flertal
förskjutningar i leveransprogrammen ägt ram innebärande atl bl.a. samtliga
planerade leveranser år 1979 har flyttats tiU år 1978.
Den övervägande delen av
varvens inneliggande beställningar kommer således att ha levererats vid
utgången av år 1977. Mellan ordertidpunkt och leveranstidpunkt krävs inom den
svenska varvsindustrin normalt ca två år för att jämn beläggning inom samtliga konstruktions-och
produktionsavsnitt skall kunna upprätthållas. För leveranser under första
halvåret 1978 erfordras följaktligen nya order under första hälften av år 1976.
Med hänsyn lagen lill genomförda förskjutningar av leveransprogrammen och
möjligheterna lill alt i en osäker situation arbeta med kortare genomloppstider
i företagen, torde den kritiska tidpunkten för nya order för flertalet av
storvarven i allmänhet ligga kring halvårsskiftet 1976.
Till följd av den rådande
marknadssituationen bedöms i rapporten utsikterna atl de svenska varven skulle
komma att erhålla lönsamma order i någon större omfattning under år 1976 som
små. Det kan därför i dagsläget inle anses sannolikt alt den förväntade
orderingången under det närmaste året kommer atl medföra någon mera omfattande beläggning
vid varven. I praktiken föreligger härigenom en faktisk beläggningslucka av
betydande omfattning under i första hand år 1978 med åtföljande sysselsättningsmässiga
konsekvenser redan långl dessförinnan.
Från enkäten har vidare i
utredningsrapporten gjorts en sammanstäUning (tabell 2) över den av slorvarven
redovisade sysselsättningsutvecklingen enligt inneliggande orderstock under
perioden. Som framgår därav kommer sysselsättningen enhgt inneliggande
orderstockar att minska kraftigt redan under år 1977. I rapporten framhålls atl
de redovisade bedömningama av sysselsättningsutvecklingen, framför allt under
åren 1977 och 1978, har baserats på förutsättningen att inga ytterligare avbeställningar
sker. Till följd av den skärpning av sjöfartskrisen som har inträffat under år
1975 är det emellertid osäkert om den redovisade sysselsältningsnivån för dessa
år kommer alt kunna upprätthållas. Övervägande marknadsmässiga skäl talar i dag
för att en ytterligare, dock begränsad, minskning av sysselsättningen inle kan
uteslutas. De redovisade bedömningarna bör således inte ses som ett uttryck
för en fasl planerad utveckling utan som en indikation på stor-
Prop. 1975/76:121 26
leksordningen av den framtida sysselsättningen, om varven
dessförinnan inte tvmgas atl genomföra några ylterligare omställningsåtgärder lill
följd av bl. a. tUlkommande avbeställningar. F. n. genomför de flesta av slorvarven
en rad begränsade sysselsättningsmässiga åtgärder, innefattande bl. a.
rekryteringsstopp och omskolning, vilka syflar till alt så snabbt och smidigt
som möjligl erhålla en långsiktig anpassning till den förväntade
marknadsutvecklingen.
Mot bakgmnd av den aktuella ordersituationen och sysselsättningsutvecklingen
under de närmaste åren planerar storvarven att påbörja en produktion av fartyg
i egen regi, dvs. innan extern försäljning har skett, för leverans i första
hand under år 1978. En del av de anställda kommer sålunda enligl varvens planer
all sysselsättas i sådan produktion redan under år 1977. Försäljningen
förutsätts kunna genomföras under byggnadstiden eller senast vid
leveranstidpunkten. Härigenom överbryggs den förväntade beställningssvackan
under år 1976 med påbörjad lagerproduklion för leverans under år 1978.
Tabell 2. Sysselsättningsutvecklingen vid storvarven under
åren 19751978 (enligt enkät i januari 1976) Antal anställda för
varvsproduktion genomsnitt resp. år
1975 (Utfall)
1976
1977
1978
1. Inneliggande orderstock Arbetare Tjänstemän och
arbetsledare
17 800 6100
17 400 5 600
14 000 3 600
1800 600
23 900
23 000
17 600
2 400
2. Lagerproduklion Arbetare Tjänstemän och arbetsledrae
300
3 200 1 800
11 500 4 200
300
5 000
15 700
Totalt
antal anställda
23 900
23 300
22 600
18 100
' Avser ej kontrakterade fartygsleveranser
I syfte atl erhålla möjligheter tiil erforderlig
rörelsekapitalanskaffning för sådan lagerproduktion har man från
varvsföretagens sida under hösten 1975 framfört krav på statliga garantier för
upplåning under byggnadstiden. I anslutning till varvskommissionens arbete har
framkommit förslag om utvidgning av det existerande statliga
kreditgarantisystemet till att även omfatta garantier för sådan lagerproduktion.
Som väsentligt villkor härför har bl. a. fömtsatts att de svenska varven
stegvis reducerar sin samlade produktionsvolym till en nivå som svarar mol den
förväntade långsiktiga marknadsutvecklingen.
Efler diskussioner i varvsrådel överenskoms alt varven
under januari 1976 tUl industridepartementet skulle redovisa bl.a. omfattningen
och den tidsmässiga infasningen av en sådan lagerproduktion. Som en riktpunkt
för den framtida produktionens storlek skulle produktions-
Prop.
1975/76:121 27
volymen
år 1978, jämfört med situationen år 1974, minskas med ca 30%. Varven uppmanades
i enlighet härmed alt bl.a. redovisa de sysselsättningsmässiga konsekvenserna
för egna anställda och för entre-prenadanställda av en sådan
produktionsneddragning (jfr tabell 2).
Under
år 1974 uppgick antalet direkt anställda vid slorvarven tUl 23 800, varlUl kom
2 200 entreprenadanställda, dvs. totalt sysselsattes 26 000 personer. Som
framgår av tabell 2 beräknas antalet anställda vid storvarven under år 1978
uppgå lUl 18 100. Hänsyn har då lagils lill lagerproduklion. Vid denna tidpunkt
beräknas entreprenadverksamheten vara helt avvecklad. Antalet direkl anställda
vid slorvarven skulle således minska med ca 5 700 personer eller 24 % under
perioden 1974-1978. Den totala sysselsättningen, inkl. entreprenadanställda, vid
storvarven skulle under samma period minska med ca 7 900 personer eUer 30 %.
Större delen av den prognostiserade nedgången avser koUektivanstäUda. Vid samthga
storvarv räknar man emellertid i dagsläget med att personalminskningen på koUektivsidan
successivt kommer atl kunna klaras genom bl. a. naturlig avgång och
överflyttning av personal till annan verksamhet inom förelagen. I samband
härmed kommer en omfattande omskolningsverksamhet av den egna personalen all påbörjas
inom varven. På tjänstemannasidan är situationen annorlunda. Man räknar f. n.
med all ca 600700 tjänstemän i försia hand vid de båda Göleborgsvarven
successivt kommer att behöva friställas under de närmaste åren.
Enligl
de av varven redovisade prognoserna, skulle en genomsnittlig nedskäming av
sysselsättningen med 30 % fram t. o. m. år 1978 innebära imgefär följande inom
de större varvsregionerna. I Uddevalla berörs lolall ca 350 personer och i
Göteborg ca 4 700 personer, varav ca 1 600 är entreprenadanställda. Motsvarande
siffror för Malmö och Landskrona har uppgivits till resp. 1 800 och 350. I
sammanhanget kan nämnas att i Göieborgs kommunblock antalet anställda vid de
båda varvsföretagen utgör ca 20 % av den totala industrisysselsältningen. Motsvarande
andelar för Malmö och Uddevalla är resp. 13 och 47 %. I Landskrona kommun
svarar Gölaverken Öresundsvarvet för 40 % av industrisysselsältningen.
5.2
Överväganden och förslag
Inledningsvis
understryks i rapporten att avgörande för varvens och statsmakternas åtgärder i
dagens situation måsle vara bedömningen av farlygsmarknademas utveckling under
återstoden av 1970-talet. Föreliggande bedömningar pekar entydigt på att den
totala fartygsefterfrågan, även sedan balans inträtt på lankfraklmarknaderna,
kommer alt ligga på en väsentligt lägre nivå än vad som tidigare väntades. Fömtom
den på sikt normala tUlväxlen av fartygsbehovet för
Prop.
1975/76:121 28
andra
frakter än oljefrakter framemot 1980-talet kommer särskUt under försia
hälften av 1980-talel betydande återanskaffnings-behov även för tankfartyg atl
göra sig gällande. En reducerad, men välrustad och effektiv svensk
varvsindustri bör därför på längre sikt kunna finna intressanta och omfatlande tillverkningsprojekt.
Det måsle i detla perspektiv vara en angelägen uppgift att undvika all svensk
varvsindustri under en av allt alt döma relativt kort övergångsperiod förlorar
så mycket i sin produktionsvolym och tekniska framförhållning att dess
konkurrensförmåga allvarligt försämras och eftersatts.
Mot
bakgrand av den rådande beläggningssilualionen föreslås i rapporten sålunda
att statliga garantier för lagerproduktion av fariyg, dvs. fartyg som byggs i
egen regi t.ex. för dotterbolags räkning ställs tUl svensk varvsindustris
förfogande fr.o.m. andra halvåret 1976 för atl i etl första steg avse leveranser
t. o. m. år 1978. Dessa garantier bör bidra Ull varvens anskaffning av
rörelsekapital för igångsättande av sådan produktion i takt med all iimeliggande
orderstockar avverkas. Härigenom skapas förutsättningar för att svensk
varvsindustri i en akut marknadssituation kan överbrygga en temporär
beställningssvacka under år 1976.
Övervägande skäl, främst marknadsmässiga,
talar enligl vad som anförs i rapporten för att det statliga garantiålagandel i
dagsläget begränsas till att i en förstå etapp endast omfatta planerade
fartygsleveranser t. o. m. år 1978. Osäkerheten om marknadsutvecklingen under
de närmaste åren är stor, varför bl.a. varvens möjligheter atl erhålla
fartygsbeställningar avseende leveranser år 1979 f. n. inle kan överblickas på
ett tillfredsslällande sätt. Detta utesluter givetvis inte, framhålls det, att
det statliga garantiåtagandet om del visar sig erforderligt vid elt senare
tUlfälle kan omprövas och utvidgas lill atl avse leveranser även år 1979.
Härför nödvändiga ställningstaganden från statsmakternas sida bör kunna ske
under år 1977, då bl.a. sysselsättningsutvecklingen bättre kan bedömas.
På
kort sikt bidrar omfattningen av del föreslagna garanlislödet således tUl att
varven kan upprätthålla en högre sysselsättning än annars t. o. m. år 1978. Den
föreslagna garantiordningen ger varven rådrum för att successivt anpassa sina
produktionsresurser till förändrade marknadsförhållanden på längre sikt.
Som
huvudförutsättning för inrättandet av ell system med statliga fartygsbyggnadsgarantier
bör enligt förslaget gälla att de svenska varven stegvis reducerar sin samlade
produktionsvolym tUl en nivå som realistiskt svarar emot den förväntade
långsikliga marknadsutvecklingen. En första riktpunkt för den framlida
produktionens storlek bör av framför allt marknadsmässiga skäl ligga inom intervallet
6575 % år 1978, jämfört med situationen under år 1974, och uttryckt i lämpligt
sysselsättningsmålt med hänsyn till normal produktivitetsökning.
Prop. 1975/76:121 29
Varven
bör i enlighet härmed, dock med erforderlig hänsyn tagen till inneliggande
orderstock, åläggas att vidta sådana produktionstekniska åtgärder all den reeUa
produktionsvolymen kommer att trappas ned under de närmaste åren. Härvidlag
bör fömtsättas att den s. k. extema kapaciteten för den direkta fartygsproduklionen
som inle kräver stora er-sättningsinvesteringar i de egna anläggningama
avvecklas i motsvarande utsträckning.
En andra väsentlig
förutsättning bör vara att det statliga garanti-åtagandet volymmässigt
begränsas till att omfatta farlygsproduktion avseende leveranser fram t. o. m.
år 1978. Efler särskUd prövning av regeringen bör i enstaka fall garantier för
produktion av fartyg kunna utsträckas lill all avse leveranser år 1979. Sådan
prövning kan bli aktuell för t. ex. fartyg med längre upparbelnmgstid än
normalt. Omfattningen av statens insats skall således ställas i direkt
relation till skillnaden mellan det uppsatta produktionsmålet för år 1978 och
den faktiska beläggningen år 1978 enligt befintlig orderslock. Som tidigare har
framhåUits bör elt eventuellt förlängt statligt garantiåtagande för i första
hand år 1979 bedömas med utgångspunkt i de vid varje tidpunkt rådande marknadsförutsätlningama
och anpassas dll sysselsättningsmässiga och ekonomiska förhållanden vid varje
enskilt förelag.
I utredningsrapporten
framhålls vidare att en Iredje viktig förutsättning är att det statliga
åtagandet tidsmässigt begränsas och får formen av statliga kreditgarantier
under byggnadsskedel genom en utvidgning av det nuvarande fartygskredilgarantisystemel.
Stödet kommer härigenom inte alt innehålla något direkt subventionsmoment.
Garantierna skall upphöra vid färdigtidpunkten. Resp. varvsföretag får sålunda
svara för eventuella förluster i samband med försäljningen samt för erforderliga
fartygskrediter tUl köparen. Statens engagemang härvidlag begränsas tUl ett
garantiåtagande inom ramen för då gällande garantisyslem. Om varvets
ekonomiska resurser kan anses vara alltför begränsade för att exempelvis klara
täckandet av uppkommande kapitalbehov i händelse av förskjuten försäljning
efter färdigställandet bör enligt rapporten i första hand övervägas om de
ställda garantiema skall upphöra i kombination med atl andra statliga insatser
vidtas.
I
enlighet med den föreslagna uppläggningen bör krävas att om varven har tagit i
anspråk garantier för lagerproduktion, ifrågavarande fartyg skall avyttras
innan varvet tecknar nya kontrakt med externa beställare avseende likartade
fartyg om ej särskilda skäl talar däremot. Härigenom skapas, understryks det, etl
incitament för varven alt genomföra extern försäljning.
Uppkommer vidare
svårigheter för varven att genomföra inneliggande orderstockar, exempelvis
genom krav på att varven tecknar egna andelar i beställda fartyg, fömtsatts i
utredningsförslaget att varven därvid själva står för eventuellt erforderliga
finansiella insalser. De statliga
Prop. 1975/76:121 30
garantiema
för lagerproduktion skall sålunda inte avse redan tecknade kontrakt. Frågor om
speciella statliga garantiåtaganden i samband med exempelvis avbestäUningar bör
prövas av regeringen i särskild ordning.
En
totalbedömning av resp. företags ekonomiska förutsättningar att påbörja och
genomföra en lagerproduklion skall enligl rapporten göras från statens sida i
samband med alt utfästelse om lagergaranlier ges.
I
rapporten anges vidare vissa villkor som bör gälla för ianspråktagande av fartygsbyggnadsgarantier.
I korthet innebär dessa följande.
Statlig fartygskreditgaranti
för lagerproduktion bör enligt förslaget vara knuten till enskUt
fartygsbyggnadsprojekt och bör kunna beviljas samtliga berörda varvsföretag.
Garantier bör vidare enUgt nuvarande regler för fartygskredilgarantier ges i
form av statlig proprie-borgen av fuUmäktige i riksgäldskontoret och avse lån
för finansiering av fartyg under byggnad som resp. varv tar upp. Garantiernas
löptider bör begränsas lill att omfatta byggnadstiden och bör få tas ianspråk
tidigast 12 månader före beräknad färdigtidpunkt. För vissa specialfartyg, som
kräver förhållandevis lång byggnadstid, föreslås ianspråktagande få ske 24
månader före färdigtidpunkten. lanspråktagandet bör vidare ske i fyramånadersinlervaller,
dvs. 12, 8 och 4 månader före beräknad färdigtidpunkt.
Garantin bör enligt
förslaget vid varje tidpunkt motsvara 70 % av den upparbetade självkostnaden
för projektet. Härigenom kommer garantin att etappvis omfatta de direkta
produktionskostnaderna under större delen av byggnadstiden. Detta innebär att s.k.
indirekta produktionskostnader, avskrivningar m. m. inte kommer atl omfattas
av garantiålagandel.
För
att skapa incitament för varven att genomföra extern försäljning under
byggnadstiden bör enligt förslaget garantierna avgiflsbeläggas. Sådan avgifl
bör klart överstiga de avgifter som föreslås bli införda för vanliga fartygskredilgarantier
och sättas till förslagsvis I % per år räknat på utestående garantibelopp.
För garantier skall varven
enligt den nya sjölagens bestämmelser om inteckning och säkerhetsöverlåtelse stäUa
säkerhet i skeppsbygget med bästa förmånsrätt. Kompletterande säkerheter,
exempelvis i form av s. k. förskollsväxlar eller i förekommande fall
moderbolagets borgen, skall kunna krävas efter särskild prövning.
Vad
avser garantivillkoren i övrigt bör enligt förslagel i tillämpliga delar gälla
nuvarande eller tillkommande bestämmelser inom ramen för gällande statligt fartygskreditgarantisystem.
Som
ett första steg i arbetet med utformningen av garantisystemet har berörda
företag under januari månad 1976 tUl industridepartementet redovisat den
aktuella planeringssituationen, med särskUd vikt lagd på behovet och den
tidsmässiga infasningen av lagerproduktionen i takt med att inneliggande
orderslockar avverkas. Denna redovisning av
Prop.
1975/76:121 31
företagets
situation och framtida utveckling genomfördes genom en utvidgning av
industridepartementets varvsenkät. Den utvisar effektema av en lagerproduktion
på företagens sysselsättningsmässiga och ekonomiska utveckling,
produktionsvolym och investeringsinriktning. Vad avser den ekonomiska
redovisningen har denna omfattat femåriga prognostiserade resultat- och
balansräkningar, finansieringsanalyser saml den totala säkerhetsmassans
utveckling. På grandval av varvens redovisningar har behovet av kreditgarantier
för en lagerproduktion t. o. m. år 1978 beräknats.
Med tanke på de i
dagsläget snabbt föränderliga förutsättningarna för produktionsplaneringen i
varvsföretagen bör berörda företag, som ett andra steg i arbetet med garanlisystemets
utformning, tUl industrideparlementet redovisa ett uppdaterat prognosmaterial
av likartat slag som tidigare. På basis av denna redovisning fastställer
regeringen bl.a. den slutliga fördelningen av garantier till resp. förelag.
Dessförinnan, dvs. parallellt med riksdagsbehandlingen under våren 1976 av det
föreliggande förslaget till garantisyslem, utarbetas ett syslem med detaljerade
rutiner för den löpande handläggningen av dessa särskilda garanti-ärenden.
Förslagen liU riktlinjer för delta arbete redovisas i det följande.
I varvskreditutredningens
betänkande föreslås atl en särskUd garanti-nämnd inrättas vid halvårsskiftet
1976 för beredning av garantiärenden inom ramen för fartygskredilgarantisystemel.
Del är ändamålsenligt, framhålls del i rapporten, alt även granskning av garantiären-dena
avseende lagerproduklion läggs på denna nämnd. Före utfärdande av garanti för
lagerproduktion bör nämnden, efter erforderlig granskning av garanliärendet,
avge yttrande till riksgäldsfuUmäktige, som sedan beviljar garanti. Härigenom
skapas möjligheter till en allsidig prövning av riskerna med det statliga
garantiåtagandet i varje enskilt garantiärende, samtidigt som en fast
administration för den löpande beredningen erhålls.
Den tidigaste lidpunkten
för ianspråktagande av lagergaranli lorde enligl beräkningar i rapporten
inträffa under tredje kvartalet 1976. Härvid har förutsatts att varven i
dagslägel arbetar med en genomsnittlig framförhållning på 18 månader, vilket
innebär alt delta särskilda system för fartygsbyggnadsgarantier bör träda i
kraft vid halvsårsskiftet 1976.
Den föreslagna
garantinämnden och riksgäldsfullmäktige bör ges en särskUd garantiram avseende
leveranser av fartyg t. o. m. år 1978, vUken föratsätts bli faststäUd av
riksdagen genom beslut under våren 1976. Regeringen bör bemyndigas atl fördela
garantierna såväl tidsmässigt som mellan förelagen. I en första etapp
tilldelas nämnden en ram moisvarande en total volym av sex månaders beräknad lagerproduklion.
Denna ram bör vidare baseras på företagsspecifika garantikvoter. I en andra
etapp får nämnden, efter rapportering till regeringen angående
Prop.
1975/76:121 32
bl.a.
garantiulnyttjande och beräkningar av kommande garanlibehov, en ny ram avseende
ylterligare sex månaders lagerproduklion.
Nämndens
arbetsuppgifter kommer enligt förslaget i detta sammanhang atl bl.a. omfatta:
en fortlöpande granskning av
företagens utveckling med särskild vikt vid ekonomiska analyser och bedömningar
av sysselsättningsutvecklingen, vilken kan baseras bl. a. på redovisade femårsprognoser
från företagen i likhet med den nuvarande varvsenkäten,
beredning av specifika garanliärenden
med åtföljande rekommendationer tUl riksgäldsfullmäktige angående utfärdande
av garantier,
uppföljning av beviljade
garantier,
halvårsvis rapportering i
samråd med riksgäldskonloret lill regeringen angående garantisystemels
utnyttjande och varvsföretagens behov av fortsatta garantier.
Nämndens
rekommendation liU riksgäldsfullmäktige angående tUldelning av garantier för
lagerproduktion bör kunna göras avhängig av övrig garantitilldelning och bör i
varje enskUt fall bedömas med utgångspunkt från företagets ekonomiska
situation. Självfallet bör nämnden härvid beakta de särskilda förhåUanden och
problem som f.n. råder inom svensk varvsindustri. Tveksamma garantiärenden bör hänskjutas
till regeringen för avgörande.
Del
bör enligt utredningsförslaget åläggas resp. företag atl i samband med
garantiansökan, som inges tUl nämnden senast ca sex månader före beräknat ianspråktagande,
för varje lagerbyggnadsprojekt redovisa bl. a. följande uppgifter.
översiktligt produktionsprogram
teknisk beskrivning
(fartygstyp, slorlek m. m.)
försäljningsslrategi (villkor
för försäljning, betalningsvillkor etc.) preliminär finansieringsuppläggning
(lånevillkor m.m.)
arbetskraftsbehov
externt kapacitetsbehov
(underleverantörer)
förkalkyler (och kalkylföratsätlningar)
upparbelningskurva för
självkostnaden
ekonomiska
uppgifter om ägare under byggnadstiden (exempelvis
dotterbolags ekonomiska ställning).
I
allt väsentligt skall det redovisade fartygsprojektets ekonomiska, sysselsättningsmässiga
och produktionstekniska effekter kunna avstämmas mot de tidigare redovisade
femårsplanerna. Vid behov kompletteras även dessa. Nämnden och
riksgäldskontoret bör således ges långtgående möjligheter alt löpande följa
utvecklingen inom resp. företag. Sådant löpande informationsbehov kan också
täckas genom en direkt koppling till företagels normala rapporteriagsrutiner.
Härvidlag förulsälls att nämnden får ta del av den årliga s.k. revisorsinsynen
som genomförs av riksgäldskontoret.
Prop. 1975/76:121 33
I
samband med att garanti bevUjas, dvs. tidigast 12 månader före beräknad
färdigtidpunkt, lämnas kompletterande uppgifter om den slutliga
finansieringsuppläggningen under byggnadstiden. När garantin vid färdigtidpunkten
avlyfts, redovisas på sedvanligt sätt erforderliga uppgifter om försäljningen,
köparen, låne- och kreditvillkor etc.
5.3
Omfattningen av det statliga garantiåtagandet
Varven
har i enkäten redovisat följande planerade leveranser av fartyg t. o. m. år
1978 för vilka statliga lagergarantier beräknas behöva las i anspråk.
1976 1977 1978 Summa
Leveransvärde
(milj. kr.) 686 4 454 5 140
Nämnda
leveransvärden, som i stort motsvarar den beräknade självkostnaden, har angetts
bl. a. med ulgångspunkt från all produktionsvolymen vid utgången av år 1978 i
genomsnitt kommer att ligga i intervallet 2535 % under 1974 års nivå.
Med
utgångspunkt från dessa leveransvärden och i enUghet med de föreslagna fömtsättningarna
för lagergarantier skulle enligt beräkningar i rapporten det totala garantiålagandel,
dvs. 70% av självkostnaden för resp. fartygsbygge t. o. m. år 1978, kunna
uppskattas liU lolall ca 3 600 milj. kr.
6
Statens övertagande av Eriksberg
Enligt
beslut av riksdagen (prop. 1975:110, NU 1975:35, rskr 1975: 247) förvärvade
staten den 1 juli 1975 samtliga aktier i Eriksberg för 1 000 kr. Riksdagens
beslut innebar i övrigt bl.a. alt fullmäktige i riksgäldskonloret bemyndigades
att tillhandahålla Eriksberg en rörlig kredit på 200 milj. kr.
Eriksbergs
förre ägare. Ångfartygs AB Tirfing (Tirfing), åtog sig i samband med
uppgörelsen all för verksamhetsåret 1974 lämna ett koncernbidrag lill
Eriksberg om 225 milj. kr. och att vid Eriksberg beställa två s.k. isbulkfartyg
till ett sammanlagt belopp av 237 milj. kr.
I
proposilionen framhölls alt de ekonomiska konsekvenserna av ett statligt
övertagande av Eriksberg inle kunde överblickas med hänsyn lill del oklara
marknadslägel. Enligt de ekonomiska analyser som varvskommissionen hade gjort
kunde enbart förlusterna i inneliggande orderstock beräknas uppgå till uppemot
en halv miljard kronor. Även med avdrag för del koncembidrag om 225 milj. kr.
som den förre ägaren tillsköl skulle betydande ekonomiska resurser behöva
tillföras förelaget.
3
Riksdagen 1975/76.1 saml. Nr 121
Prop.
1975/76:121 34
Lösningen
på den akuta krisen vid Eriksberg kom således alt bli av provisorisk karaktär.
Jag anförde i propositionen all lösningen borde följas av överväganden och
åtgärder som syftade till alt sätta in Eriksberg i ett vidare sammanhang. Jag
underströk vidare att det borde vara elt förelags konkurrensförmåga ulan
statligt stöd som bestämmer den långsiktiga produktions- och sysselsältningsnivån.
Samtidigt framhöll jag vikten av att varvskommissionen i sitt fortsalla arbete
sökte finna en lösning av Eriksbergsfrågan som innebar ökad samordning inom
varvsindustrin. Flera långsiktiga handhngsalternativ stod härvidlag till buds.
Mot bakgrund av att Eriksberg torde sakna förutsättningar för att på sikt,
ulan myckel betydande nyinvesteringar, upprätthålla en fartygsproduktion
förordades en lösning som innebar ell icke fristående Eriksberg.
7
Avtal om samgående mellan Götaverken och Eriksberg m. m.
Under
hösten 1975 har överläggningar förts mellan varvskommissionen och Saléninvest
AB (Saléninvest), Gölaverkens ägare, om i vilken utsträckning Götaverken kan
bidra tUl en lösning av krisen vid Eriksberg. Som ett resultat av dessa
överläggningar träffades i december elt ramavtal angående samgående mellan
Eriksberg och Gölaverken. Ramavtalet, som med förbehåll för regeringens
godkännande har slutits mellan staten och Saléninvest, reglerar de väsentligaste
villkoren för samgående. Behövliga kompletterande avtal har träf fals den 13
februari 1976.
Innan
jag övergår till en presentation av ramavtalets olika delar vill jag i korthet
redovisa Eriksbergs aktuella läge och utsikter.
I kommissionsrapporten den
30 april 1975, som i sin helhet bilades prop. 1975:110, presenterades
bedömningar av Eriksbergs resultat- och likviditelsutveckling under de närmaste
åren. En aktuell uppföljning ger vid handen att dessa bedömningar alltjämt är
giltiga i sina huvuddrag.
För år 1974 beräknades
förlusten preliminärt lill 150 milj. kr. I det slutliga bokslutet fastställdes
förlusten tiU 222 milj. kr., med beaktande av vissa framlida förluster på
pågående fartygsbyggen. Uirymme härför skapades i samband med det koncernbidrag
på 225 milj. kr. som lämnades av Tirfing. Genom koncembidraget kunde
Eriksbergs egna kapital inkl. obeskattade reserver på sammanlagt ca 330 milj.
kr. behåUas helt intakt i 1974 års bokslut.
Nämnda koncernbidrag, konlantförskollen
på de av Tirfing beställda isbulkfartygen och den av staten beviljade rörliga
krediten på 200 milj. kr. ger Eriksberg erforderlig likviditet lill mitten av
innevarande år. Under det andra halvåret 1976 uppkommer dock i överensstämmelse
med tidigare bedömningar en brist på ca 100 milj. kr.
Prop.
1975/76:121 35
De
samlade förlusterna under åren 1975 och 1976 uppskattades i kommissionsrapporten
till 400450 milj. kr., häri inräknades bl. a. samtliga latenta valutaförluster
som inte resultalförts i 1974 års bokslut. Som angavs i prop. 1975:110
beaktades vid detta bokslut inte heller UtfaUet av de pågående tvistiga
engagemangen med bl.a. Lisnavevarvet i Portugal. Uppgörelse har sedermera nåtts
med detta varv, vUket medförde en merkostnad för Eriksbergs del på ca 90 milj.
kr. Med en av beställarna har uppgörelse i dagsläget inte nåtts, varför
Eriksberg tvingats alt göra en extra förluslavskrivning på ca 44 milj. kr. för
det beställda fartyget som nu har färdigställts. Å andra sidan har, som
tidigare nämnts, en större del av förlustema på den produktion som var
påbörjad, men inte färdigställd per den 31 december 1974, beaktats redan i 1974
års bokslut. Förlusten för år 1975 reduceras därför i motsvarande utsträckning.
Vidare har valutakursutvecklingen verkat till förmån för Eriksberg. Förlusterna
för åren 1975 och 1976 kan därför f. n. uppskattas till 435455 mUj. kr., dvs.
i stort sett i enlighet med kommissionens bedömning på våren 1975.
Osäkerheten är alltjämt
stor vad beträffar resultatutvecklingen efter år 1976, beroende på rådande
marknadssituation och på olika uppkommande kostnadseffekter av fortsatt drift
vid Eriksberg i samband med det planerade samgåendet med Götaverken. För år
1977, som är det sista året som helt täcks av inneliggande orderstock, har dock
en förlust på ca 200 milj. kr. beräknats av bolaget. Sammanfattningsvis kan
således förlusterna för åren 19751977 uppskattas till omkring 650 milj. kr. Prognosema
för efterföljande år kan i dagsläget inle kalkyleras med någon större
tillförlitlighet utan atl bl. a. sammanläggnings-planerna och prisantagandena
för i dag ej kontrakterad produktion preciseras.
Ramavtalet mellan staten
och Saléninvest om samgående mellan Götaverken och Eriksberg träffades med
utgångspunkt från bl.a.
att den svenska
varvsindustrins produktion måste reduceras relativt kraftigt under de närmaste
åren som en del av en internationell produktionsminskning,
att till och med
upprätthållandet av denna reducerade varvsproduktion torde kräva särskilda
statliga stödåtgärder vad avser fartyg för leverans under åren 1978 och 1979,
att eventuella statliga
stödåtgärder ej kommer att innehålla något direkt subventionsmoment och
att
en samordning av varvsproduklionen i Göteborg är önskvärd.
I
ramavtalet har parterna överenskommit om bl.a. följande riktlinjer för
sammanförandet av Götaverken och Eriksberg till en koncem.
Samgåendet mellan
Götaverken och Eriksberg innebär bl.a. att en enhetlig ledning skapas för
nybyggnadsverksamheten i Göieborg. Eriksbergs nuvarande anläggningstillgångar
skall utnyttjas så långt detla är företagsekonomiskt rimligt.
Prop. 1975/76:121 36
Skapandet
av en enda produktionsmässig enhet för nybyggnation i Göieborg skall ske
successivt i den takt som bestäms av företagsekonomiska överväganden av
styrelsen och den verkställande ledningen i Götaverken efter samråd med de ansläUdas
fackliga organisationer. Inneliggande order avverkas i stort sett såsom
planerat vid resp. varvsanläggning. En fullständig produktionsmässig
integration kan därför ske först fr.o.m 1978. Planeringen för integrationen
skall påbörjas snarast.
På
längre sikt bör eftersträvas att nybyggnadsverksamheten i Göteborg i huvudsak
samlas på eller i anslutning tUl det nuvarande Aren-dalsområdet,
De
ekonomiska transaktionerna i samband med samgåendet regleras i avtalet på
följande sätt.
Staten
överlåter senast den 1 juli 1976 till Götaverken samtliga aktier i Eriksberg för
ett pris av tiUhopa 1 000 kr.
Senast
den 1 juli 1976 omvandlas statens räntefria lån till Götaverken på f. n. 45
milj. kr. till aktier till en kurs innebärande alt aktiekapitalet ökas till 200
milj. kr.
Staten
förvärvar från Saléninvest för 136 milj. kr. så många aktier i Götaverken att
statens andel, inräknat Statsföretag AB:s nuvarande innehav och tillkommande
aktier enligt vad nyss har sagts, uppgår tiU 51 % av aktiekapitalet i
Götaverken.
De
närmare villkoren för aklieöverlåtelsema och omvandlingen av lånet till aktier m.
m. har reglerats i särskilda avtal mdlan staten, Saléninvest och Götaverken.
Statens
förlustläckningsansvar för Eriksberg regleras i ramavtalets § 11 enligl
följande.
Partema är överens om alt
ett fullföljande av Eriksbergs fartygskontrakt och övriga åtaganden kan ske
endast med betydande förluster som följd. Dessa förluster skall bäras av
staten, enär varken Saléninvest eller Götaverken ekonomiskt skaU belastas av
åtgärder och åtaganden vid Eriksberg beslutade före samgåendet med Gölaverken.
Förlusten för 1975 skall på grundval av preliminärt bokslut fastställas senast
den 15 febmari 1976. Denna förlust, som i december 1975 uppskattades till ca
450 milj. kr., skall av staten läckas genom etl kontant aktieägartillskott
till Eriksberg senast den 1 juli 1976.
Motsvarande
förluster för år 1976 och år 1977 skaU läckas av staten genom aktieägarlillskotl.
Om det i samband med fastställandet av 1976 års bokslut skulle visa sig all den
slutligt fastställda förlusten för år 1975 överstiger den preliminärt
uppskattade, skall staten täcka denna mellanskUlnad.
De
förluster inkl. vad som har angivits i föregående siycke som är förenade
med driften av Eriksberg under åren 1976 och 1977 samt med driften för tiden
fram liU den slutliga sammanläggningen, skall av
Prop. 1975/76:121 37
Götaverken
preciseras i ett fast belopp senast den 31 december 1976. Kan vid förhandhngar
mellan staten och Götaverken härvid överenskommelse om statens bidrag ej
träffas, skaU staten täcka de på Eriksberg fallande förlusterna t.o.m. år
1979. Enligt tilläggsavtal mellan partema har Eriksbergs förlust för år
1975, på grundval av
preliminärt bokslut, faststäUts till 420 milj. kr.
Nämnda belopp skall kontant inbetalas till Eriksberg senast den 1 juli
1976. Enligt
tilläggsavtalet är parterna vidare ense om att en precisering
av förluster efter år 1975 kan ske även vid en senare tidpunkt än den
31 december 1976.
Enligt ramavtalet åtar sig
staten atl låta Eriksbergs rörliga kredit hos riksgäldskonloret på 200 milj.
kr. kvarstå till utgången av år 1977.
För
samarbetet mellan parlema skall gälla bl. a. följande riktlinjer.
Den nya styrelsen i
Götaverken skall ha högst åtta av parterna utsedda ordinarie ledamöter. Parlema
utser lika antal ledamöter. Staten äger utse ordförande. Vidare skall i
styrelsen ingå verkställande direktören och högst fyra ordinarie arbetstagarledamöter.
I syfle alt begränsa styrelsens storlek avser parterna att avstå från
suppleanter samt söka träffa motsvarande överenskommelse med berörda
arbetstagarorganisationer. Av bolagsstämman valda styrelseledamöter och
revisorer tillsätts efter samråd mellan parterna.
Del närmare förhållandet
mellan staten, Saléninvest och Statsföretag AB såsom delägare i Göta verken
har reglerats i ett den 13 febmari 1976 träffat konsortialavlal. Beslut i
följande frågor föratsätter enighet mellan partema, nämligen anställning eller
uppsägning av verkställande direktör, väsentlig omläggning av företagets
verksamhetsinriktning, överlåtelse resp. köp av rörelse eUer rörelsegren av
betydande omfattning, investeringar i anläggningar till högre belopp än 50
milj. kr. samt förändring av aktiekapitalet i Götaverken. Vid oenighet mellan
parterna i dessa frågor skall staten efter anfordran av Saléninvest inlösa Saléninvests
aktier i Götaverken.
För alt underiätta en
planmässig samordning av verksamheien meUan Gölaverken och Eriksberg åtar sig Saléninvest,
enligt ramavtalet, att beställa ett eller två fartyg vid Eriksberg för en
sammanlagd kontrakts-summa om ca 136 milj. kr. med leverans år 1977. Den nya
koncernen äger förskjuta leveransen tiU senare tidpunkt, dock ej efter 1979 års
utgång.
Saléninvest
ålar sig vidare alt på anfordran av regeringen på marknadsmässiga villkor
sköta befraktning och drift av fartyg producerade av den nya koncemen, vUka
inte är sålda vid leveranstillfället. Särskilt avtal skall upprättas vid varje
sådant tillfälle. Saléninvest åtar sig även all ingå liknande avtal med andra
svenska varv.
Prop.
1975/76:121 38
8
Betalningsanstånd för lån till Uddevallavarvet AB
Under
åren 1965 och 1967 erhöll Uddevallavarvet AB kapitaltillskott av staten på 40
milj. kr. resp. 75 milj. kr. för att täcka varvets förluster (prop. 1965:46, SU
1965:74, rskr 1965:202 och prop. 1967:30, SU 1967: 50, rskr 1967:141).
Kapitaltillskotten lämnades under villkoret att staten skulle äga rätt till
återbetalning av beloppet jämte 6% årlig ränta ur uppkommande utdelningsbar
vinst innan utdelning fick ske.
Genom
beslut av 1974 års riksdag (prop. 1974:110, SU 1974:41, rskr 1974:264) eftergavs
65 milj. kr. av tiUskotten till varvet. Samtidigt ålades varvet alt återbetala
återstående 50 milj. kr. med 10 milj. kr. under vart och ett av åren 19751979.
Varvet skall inle betala någon ränta på kapitaltillskotten. Varvet har år 1975
betalat 10 milj. kr. tiU staten.
Uddevallavarvet har i
skrivelse till regeringen den 12 febraari 1976 hemställt i försia hand att
återstående 40 milj. kr. efterskänks och i andra hand atl återbetalning inle
skall behöva ske förrän tidigast fr. o. m. år 1981. Som skäl anförs alt varvet
nu har kraftiga finansiella påfrestningar. Det rådande pressade konjunkturläget
inom rederibranschen kan under de närmaste åren väntas medföra ökade
likviditetspåfrestningar för varvet.
9
Skeppsteknisk forskning och utveckling
I prop.
1975/76: 100 (bil. 15 s. 208) har regeringen föreslagit riksdagen alt, i
avvaktan på särskild proposition i ämnet, till Styrelsen för teknisk
utveckling: Skeppsleknisk forskning och utveckling för budgetåret 1975/76
beräkna elt reservationsanslag av 12 000 000 kr. Jag anhåller atl nu få ta upp
denna fråga.
E
3. Styrelsen för teknisk utveckling: Skeppsteknisk forskning och utveckling
1974/75
Utgift 14 345 129 Reservation 11664 728
1975/76
Anslag 12 000 000 1976/77 Förslag 13 000 000
Från
anslaget utgår bidrag för slöd ål tekniskt forsknings- och utvecklingsarbete
av direkl betydelse för den svenska varvsindustrins fortsatta utveckling och
konkurrenskraft (prop. 1970: 82 s. 47, SU 1970: 113, rskr 1970: 307). Styrelsen
för teknisk utveckling (STU) har för budgetåret 1974/75 medgivils atl efter
anmälan till regeringen falla beslut rörande stöd till skeppsteknisk forskning
och industriellt utvecklingsarbete m. m. som, inberäknat löpande avtal och
beslut, innebär åtaganden om
Prop.
1975/76:121 39
högst
5 milj. kr. under budgetåret 1976/77 och högsl 3 milj. kr. under budgetåret
1977/78. För programutformning och fördelning av stödet svarar f. n. en
särskild kommitté inom STU.
Styrelsen
för teknisk utveckUng
STU
framhåller alt stödet framförallt har medfört en ökning av det skeppstekniska FoU-arbetet
inom landet saml haft en kunskapshöj ande effekt och vidare inneburit att
samarbetet mellan varven i FoU-frågor har ökat.
Det
försämrade marknadsläget framförallt för del stora tonnaget kommer enligt STU
med säkerhet alt innebära starka behov för en omläggning av verksamheien inom
svenska varv och rederier. Flertalet svenska varv är i dag huvudsakligen
inriktade på konstruktion av stora bulkfartyg. En framlida inriktning på altemativa
farlygsslag kommer säkerligen all bli aktuell och fartyg av okonventionell typ
och med nya konstruktioner erfordras. Sådana nyulvecklade fartygstyper kommer
att kräva ökade insatser på tekniska problemlösningar.
STU
påpekar också att det, i samband med omställningen av varvens produktionsapparat,
krävs ökade insalser rörande forskning kring produktionsmetoder för olika
fartygstyper. Den hårdnande konkurrensen medför större krav på ökad
effektivitet vid produktion såsom plålhan-tering, bränning, svetsning etc.
Det
baskunnande som byggts upp för olika fartygstyper måste sålunda enligt STU
fördjupas och breddas för atl möjliggöra en ändrad produktionsinriktning.
Särskilt angelägna är därvid ökade insalser för skeppstekniska systemstudier, skeppshydromekanik
och produktionsteknik.
Del
av STU under budgetåren 1974/751976/77 förddade och föreslagna slödel
fördelar sig på delområden enligt följande sammanställning (i milj. kr.).
Delområde
1974/75
1975/76
1976/77
Utfall
Budget
Förslag
Skeppstekniska
systemstudier
1,4
1,9
3,2
Skeppshydromekanik
3,8
3,6
6,0
Skrovkonstruktion
1,3
1,3
2,2
Skeppsmaskinteknik
1,3
1,2
1,8
Administrativa
system
2,0
1,2
1,8
Produktionsteknik
2,6
1,9
3,3
Arbetsmiljö
1,6
0,9
1,7
Summa
anslag
14,0
12,0
20,0
STU:s
skeppstekniska kommitté och Sveriges varvsindustriförening har vidare inkommit
med särskilda skrivelser rörande inriktningen av det skeppstekniska forsknings-
och utvecklingsstödet.
Prop. 1975/76:121 40
10
Föredraganden 10.1 Inledning
I prop.
1970: 82 gjordes en analys av varvsindustrins internationella konkurrenssituation.
Det framhölls atl 1960-lalel varit ett decennium av ekonomiska svårigheter med
starka inslag av kris för hela den europeiska varvsindustrin. TiU en del
berodde detta på faktorer utanför branschen av oförutsebar och politisk
karaktär, exempelvis stängningen av Suezkanalen år 1967. Men även förändringar
inom branschen av strukturell natur, såsom Japans inträde som prisledare på världsmarknaden
och den snabba tekniska utvecklingen mot nya och större fartygstyper, hade
ställt de europeiska varven inför svåra omställningsproblem. För den svenska
varvsindustrin kunde, framhölls det i propositionen, näringspolitiska åtgärder
för alt överbrygga svårigheterna vara berättigade endasi om de framtida konkurrensfömtsättningarna
och branschens inneboende anpassningsförmåga bedömdes som goda. Vidare
betonades viklen av atl ett statligt stöd inle motverkar utan tvärtom befordrar
en ökad samverkan inom den svenska varvsindustrin.
Hänsyn
till varvsindustrins internationella karaktär och det förhållandel atl
varvsindustrin i Sverige utgör en betydligt slörre del av den totala
samhällsekonomin än i de andra stora varvsländema måste enligt min mening, nu
som tidigare, läggas till grund för varje övervägande rörande statliga
varvspolitiska åtgärder. Vidare bör liksom hittills gälla alt statligt stöd bör
vara avgränsat i tiden och syfta lUI alt överbrygga svårigheter, vUka anses
vara temporära och inte långsiktiga. I del följande kommer jag atl förorda
delvis långtgående varvspoliliska åtgärder. Det bör framhållas all syftet med
dessa är all underlätta en anpassning till nya marknadsförhållanden för den
svenska varvsindustrin, vilken fortfarande bedöms vara konkurrenskraftig intemationellt.
Del är denna syn som ligger liU grund för förslagen. Atl med stödåtgärder långsiktigt
upprätlhåUa sysselsättningen i en bransch, som saknar egen internationell
konkurrenskraft vore felaktigt från näringspolitiska utgångspunkter.
FramtidsbUden
för såväl varven som sjöfartsnäringen förändrades gmndligt genom händelserna på
den inlemationeUa oljemarknaden under hösten 1973. En betydande och långvarig
obalans har uppstått på främst oljefraktmarknaden. En femtedel av världens tanktonnage
är upplagt. Omfattande annuUeringar av fartygsbeslällningar har skett. Fraktpriserna
har sänkts tUl en nivå som f. n. inte täcker de rörliga driftkosl-nadema för
många fariyg. Samtidigt tillförs marknaden nytt tonnage i stor omfattning genom
alt varven fullföljer sina inneliggande order. Även rederiernas likviditet och
soliditet utsätts för stora påfrestningar. Intresset för nybeställningar av t.
ex. tankfartyg är f. n. obefintligt.
Prop. 1975/76:121 41
Flertalet
bedömare anser alt den efterfrågeuppgång som kan fömtses under de närmaste åren
för vissa andra fartygstyper än oljetankfartyg inte räcker till för att
kompensera det totala bortfaUel av tankerbeställningar hos världens
varvsindustri. Jag delar denna uppfattning. Den samlade produktionskapaciteten
vid världens varv är i detta perspektiv alltför stor. Om balans och normala
marknadsvillkor skall återställas på fartygsmarknaden inom rimlig lid måsle en
reduktion av varvsproduktionen komma lill slånd i de slörre varvsländerna.
Ingående
överläggningar om den internationella rederinäringens och varvsindustrins
allvarliga situation pågår inom ramen för OECD och mellan berörda länders
organisationer på dessa områden. Överläggningarna visar på en betydande
samstämmighet i bedömningen av lägets allvar och en klar vUja atl undvika atl
genom subventioner förvärra överskottskapaciteten. Jag finner dessa
internationella samarbetsslrä-vanden vara hoppingivande. Sverige bör på olika
sätt även i fortsättningen aktivt delta i dessa och ta sin del av del ansvar
som följer härav.
Utsikterna
för de svenska varven all erhålla nya lönsamma order i någon nämnvärd
omfattning under år 1976 bedöms som små. Detta innebär med den framförhåUning
som varvsproduktionen kräver att det föreligger en faktiskt beläggningslucka
av betydande omfattning under i första hand år 1978 med åtföljande betydande sysselsättningsmässiga
konsekvenser även dessförinnan. Denna beställningslucka föreligger även vid en
långtgående reduktion av varvsproduktionen under de närmaste åren.
Mot
denna bakgmnd finner jag del vara angeläget atl statsmakterna underlättar för
varvsindustrin i Sverige atl anpassa sig tUl en väsentligt lägre
produktionsnivå på etl socialt så acceptabelt sätt som möjligt. Denna
neddragning av produktionen bör åstadkommas genom en kombination av
strukturella åtgärder och finansiella åtaganden. De senare bör i huvudsak ske
inom ramen för det existerande fartygskreditgarantisystemet.
Fartygskreditgarantisystemet
infördes år 1963 och har under årens lopp modifierats successivt. Inför en
förväntad ökad garantieflerfrågan tillsattes i maj 1974 en särskild utredning
varvskreditutredningen för att göra en översyn av systemet. Mot bakgmnd av Eriksbergskrisen
erhöll utredningen sommaren 1975 tUläggsdirektiv, vari framhölls behovet av
att förbättra kontrollen över garantiemas användning. I det följande redogör
jag försl för mina ställningstaganden till utredningens förslag, innan jag
övergår lUl de åtgärder som är avsedda att möta den akuta krissituationen inom
varvsindustrin.
10.2
Fartygskreditgarantisystemet
De
nu gällande riktlinjerna för fartygskreditgarantisystemet lades fast år 1971 (prop.
1971: 117, NU 1971: 27, rskr 1971: 229). Viss modifikation av systemet
genomfördes år 1973 (prop. 1973:1 bU. 15, NU
Prop.
1975/76:121 42
1973:
17, rskr 1973: 95). Systemet innebär atl staten genom att ställa garantier
underlättar varvens refinansiering av kundkrediter resp. finansiering av
pågående produktion. Garantiramarna fastställs årligen av riksdagen för fem år
framåt. För perioden 19761980 gäller en garantiram om 4 500 milj. kr. (prop.
1975: 1 bU. 15, NU 1975: 15, rskr 1975:99). Regeringen bestämmer årligen
tilldelningen av kreditgarantier för varje varv. Kreditgarantierna beviljas av
fullmäktige i riksgäldskonloret.
Statens
åtaganden för fartygskredilgarantier uppgår f. n. till ca 6 600 milj. kr.
Kreditgaranti
kan meddelas för tre olika slag av lån, nämligen refinansieringslån, farlygsbyggnadslån
och beställares borgenslån. Den senare lånetypen avser lån som beställaren lar
upp med borgen från varvet.
Oberoende
av låneform gäller att garanti får ställas för en löplid av högsl femlon år.
Grundläggande för garantisystemet är således i detta avseende att varven ges
möjlighet all variera bl. a. löptid och valuta på de lån som statsgaranleras.
För refinansieringslån och fartygsbyggnadslån innebär den av
riksgäldsfullmäktige tecknade garantin etl borgensåtagande såsom för egen
skuld, s. k. proprieborgen. I fråga om beställares borgenslån gäller all riksgäldsfuUmäktige
kan teckna s. k. efterborgen, dvs. en borgen för varvels fullgörande av sitt
borgensåtagande. För garantiema gäller att villkoren i de lämnade
kundkrediterna beträffande omfattning, löptid, ränta och amorteringstid skall
stå i överensstämmelse med gällande OECD-exportkreditöverenskommelse.
Säkerheten
för garanti beslår regelmässigt av redarväxlar och fartygsinteckningar. I de
fall säkerheten hänför sig tiU fartyg som inle har levererats består den
normalt av s. k. förskollsväxlar. Så länge varvet kan prestera säkerheter av
angivet slag och har outnyttjat uirymme på garantikvoten, kan varvet inom den lUldelade
ramen erhålla garanti för sina lån.
Är
1971 infördes vissa bestämmelser angående användbara säkerheter. Bl. a.
begränsades varvens möjligheter alt utnyttja förskottsväxlar som säkerhet.
Beträffande
fartygsinleckningar bestämdes att de skall utgöras av s. k. andraprioritetsinteckningar,
vilka inte ansågs som belåningsbara ulan särskild tUläggssäkerhet. Med andraprioritelsinleckning
eller andraprio-ritetssäkerhel avses inom ramen för garantisystemel en fartygsinleckning
som vid leveranstillfället för fartyget svarar mot den del av fartygskredilen
som ligger över 50 % av kontraktspriset. Upplåning mol förstapriorilelsinleckningar,
dvs. fartygsinleckning som på motsvarande säll ligger under 50 % av konlraktsprisel,
avses sålunda ske utan statlig medverkan.
Under
år 1975 infördes på grund av den speciella marknadssituationen särskUda
temporära regler beiräffande fartygsinteckningar
Prop.
1975/76:121 43
som
säkerheter för garantier. Bakgmnden härtill är att belåningsgränsen för förstaprioritetsinteckningar
har bedömts underskrida 50 % av fartygsvärdet. Regeringen har därför i
stället för atl ändra basgränsen beslutat att av de garantier som avser refinansiering
av fartyg levererade under åren 1974 och 1975 upp till 20 % av riksgäldsfullmäktiges
totala garantiåtagande för resp. varv under 19721975 års garantikvoler får
säkerställas med förstaprioritetsinteckningar.
Som
tidigare har redovisats kan riksgäldsfullmäktige utfärda garanti för högst 15
år. Löptiden för de lån som varven lar upp är emellertid ofta avsevärt kortare.
Frågan om förlängning av garanti är särskilt reglerad i systemet som infördes år
1971. Bestämmelsema innebär att, om löptiden för lånet med statlig garanti är
kortare än löptiden för varvets kredit tUl beställaren, garanti får utnyttjas
för förnyad upplåning till etl belopp som vid tidpunkten för det nya lånets
upptagande motsvarar beställarens återstående skuld lill varvet.
Från
regeringens sida har flera gånger, senast i prop. 1974: 1 (bil. 15 s. 89) understmkits
atl fartygskreditgarantierna utgör en potentiell risk för garantigivaren
staten. Av detta skäl har inrättats elt löpande informationssystem med bl. a.
en årlig enkätundersökning, som speglar varvens ekonomiska och finansiella
utveckling. Inom ramen för samarbetet i varvsrådet (tidigare styrande
kommittén för varvssamarbete) behandlas på grandval av denna årliga
enkätundersökning varvsföretagens behov av fartygskredilgarantier. Beslut om
fartygskreditgaranti kan vidare göras beroende av att av riksgäldsfullmäktige
anvisade revisorer inhämtar uppgifter om förhållanden av betydelse för
bedömningen av den ekonomiska situationen.
Varvskreditutredningen
tUlsattes i maj 1974 med uppgift att allsidigt pröva det existerande systemet
med statliga fartygskredilgarantier. Utredningen avlämnade i december 1975
betänkandet (SOU 1975: 101) Fartygsfinansiering. Betänkandet har remissbehandlats.
Vid
sin genomgång av del nuvarande garantisystemel har uiredningen formulerat etl
antal krav som bör ställas på etl nytt garantisystem. Bland dessa krav kan
nämnas att ett garantisystem bör vara affärsmässigt baserat. Garantiavgifter
bör täcka administrationskostnader och på sikt även förluster till följd av
garantierna. Till grund för prövningen av en ansökan om garanti bör ligga en
ekonomisk bedömning av den underliggande affären innefattande bl. a. en
kreditprövning. Garantigivaren bör disponera över sådana personella resurser atl
behövlig beredning och prövning av ärendena kan ske. Dessa bör handläggas
skyndsamt så alt genomförandet av underliggande affärsöverenskommelser inte
äventyras.
Utredningen
slår fast att ett kredilgaranlisystem som uppfyller de ställda kraven på
väsentliga punkter blir av en annan karaktär än det nuvarande fartygskreditgarantisystemet.
Från statens sida viktiga krav
Prop. 1975/76:121 44
på
systemet är all det omfattar kredilprövning och avgiftsbeläggning och alt
garantiåtagandenas storlek lätt kan överblickas. Ur marknadens dvs.
varvens, redamas och bankernas synvinkel är de viktigaste kraven alt såväl
utländska som svenska beställare omfattas och alt systemet är utformat på elt
praktiskt användbart sätt.
Utredningens
slutsats är alt det redan existerande statliga exportkreditgarantisystemet,
som administreras av exportkreditnämnden, utgör det naturligaste och mest
näraliggande altemativel till det gällande systemet.
Det
nu gällande exportkreditgarantisystemet är baserat på affärsmässighet och
inrymmer sålunda i princip inga subventioner. Verksamheten baseras på avgifter,
vilka slår i proportion till de utställda garantierna. Utredningen diskuterar
inte närmare, vUka modifieringar i exportkreditgarantisystemet som skulle vara
nödvändiga om systemet skulle utvidgas till att också avse garantier för
fartygsbeställningar.
Utredningen
föreslår emellertid att det nu gällande systemet för fartygskredilgarantier
avvecklas och att det på sikt när sjöfarts- och varvskonjunkluren har
normaliserats ersätts av exporlkredilgaranti-systemel. Detta system föreslås
efter vissa modifieringar bli generellt till-lämpligt även för de svenska
varven. Under liden fram till dess ett nytt system kan träda ikraft föreslår uiredningen
all det nuvarande fartygskreditgarantisystemet, dock med viktiga förändringar,
skall gäUa. Utredningen föreslår vidare vissa förändringar i statens medverkan
tiU de svenska redarnas finansiering.
Jag
delar i huvudsak utredningens syn på det nuvarande garanti-systemet och anser i
likhet med utredningen alt man på sikt bör övergå till etl affärsmässigt
inriktat system. Jag är vidare ense med utredningen och flertalet
remissinstanser om atl man f. n. inle i detalj kan ta ställning till hur ell sådanl
fartygsfinansieringssyslem bör vara utformat på lång sikt. Varvsindustrins
myckel besvärliga situation under den omställningsperiod som förestår motiverar
alt stommen i det nuvarande garantisystemel bibehålls under en
övergångsperiod. Det är dock enligl min mening motiverat att nu modifiera garantisystemel
på vissa punkter. Denna uppfattning delas av flera remissinstanser. Ännu viktigare
är emellertid enligl min mening atl kontroUen över garantigivningen
förbättras, bl. a. genom en utbyggd kreditprövning.
En
sådan kreditprövning bör i första hand avse en bedömning av statens risktagande
i samband med atl utfästelse om garanti lämnas eller garanti beviljas. Vidare
bör en fortlöpande granskning av varvets och beställarens ekonomiska situation
och säkerhelema äga rum.
För
att en allsidig prövning av riskema med det statliga garantiålagandel skall
bli möjlig föreslår utredningen alt en särskUd nämnd inrättas. Flertalet
remissinstanser tUlstyrker förslaget. Även jag ansluter mig till det. Jag
förordar alltså att en särskUd, rådgivande nämnd in-
Prop.
1975/76:121 45
rättas
den 1 juli 1976 inom ramen för del existerande fartygskreditgarantisystemet.
Utredningen understryker vikten av alt en kredilprövning sker i varje enskilt
fall. Flera remissinstanser har ställt sig tveksamma till en sådan detaljerad
prövning och ifrågasatt möjligheterna alt genomföra denna. Med hänsyn lill del
omfattande garantiålagandel från statens sida finner jag för min del att en av
nämndens uppgifter bör vara att bedöma riskerna med det statliga garantiålagandel
i varje enskilt fall och yttra sig liU riksgäldsfullmäktige, innan fullmäktige
fattar beslut.
Nämnden bör vidare ha lUl uppgifl
all löpande följa utvecklingen och skaffa sig en överblick av risk- och
säkerhetsförhållandena. I takt med att dess erfarenheter ökar, bör nämnden
föreslå nödvändiga, temporära ändring i garantisystemel. Nämnden avses också
löpande rapportera till regeringen.
Underlag
för sin kredilbedömning bör nämnden inhämta i försia hand genom etl nära
samarbete med AB Svenska Exportkredit och exportkredilnämnden. Nämnden bör således
inte bygga upp några egentliga egna resurser för kreditprövning. Beredningen
av garantiärendena bör ske i samverkan med riksgäldskonloret.
Vad gäller nämndens
organisatoriska inplacering delar jag den tvekan som bl. a. exporlkreditnämnden
hyser alt nämnden skuUe knytas direkt lill exportkreditnämnden. En sådan knytning
skulle i viss mån föregripa ställningstagandet tUl det mera långsiktiga farlygskredilgaran-lisyslemets
utformning och organisatoriska inplacering. Nämnden bör i stället bli fristående
under induslridepartemenlel. En sådan ordning motiveras även av de åtgärder
rörande statligt slöd för lagerproduklion av fariyg, som jag i det följande
kommer all förorda. I nänmden bör ingå representanter för bl. a. departementen,
riksgäldskonloret, riksbanken, exportkredilnämnden, AB Svensk Exportkredit och
bankväsendel. Del ankommer på regeringen alt meddela föreskrifier för nämndens
verksamhet och besluta om dess sammansättning.
Utredningen föreslår all
det statliga garantiålagandel skall regleras genom en totalram som fastställs
av riksdagen. Denna skaU stå liU riksgäldsfullmäkliges förfogande och sålunda
avse den maximala storleken av de garantiåtaganden (garantiförbindelser inkl.
garantiutfästelser) som kan utfärdas. Ramen skall inle vara tidsbegränsad
eller företagsanknuten. Härigenom bortfaller behovet av nuvarande system med femårsramar,
liksom även av individuella årliga garanti-tilldelningar till varje enskUt
varvsföretag. Den nya garantiramen bör förslagsvis fastställas lill summan av
den garantivolym som behövs för fullföljande av den inneliggande orderslocken enligl
de regler för garantierna som utredningen föreslår samt en beräknad
garantivolym för nya order. I god lid innan ramen har tagits i anspråk, bör förslag
läggas fram om en ny ram.
Prop.
1975/76:121 46
Jag
fiimer det i dagsläget ändamålsenligt all systemet med femåriga garantiramar
avvecklas och ersätts med en lillfällig ordning som innebär alt en totalram
fastställs av riksdagen för en viss period. Mot bakgrund av rådande beläggningssitualion
vid varven förordar jag en sådan totalram för utfärdande av garantier under
perioden den 1 juli 1976den 31 december 1978 nu fastställs enligt de principer
som utredningen har angett. Jag återkommer i del följande liU frågan om ramens
slorlek.
Del tiUfälliga garantisystemel
föreslås av uiredningen bli skilt från nuvarande fartygskreditgarantisystem.
Nuvarande syslem föreslås bli avvecklat. Bl. a. bör säkerheter inte kunna tas
ur nuvarande system och läggas in i det lUlfälliga garantisystemel. Endast s.
k. förlängningar av garantier förutses kunna ske efler övergångssyslemets
ikraftträdande.
Jag delar riksgäldsfullmäkliges
och Sveriges varvsinduslriförenings uppfattning att den föreslagna
uppsplittringen av garantisyslemen f. n. måste anses vara föga ändamålsenlig.
Den kommer atl medföra atl ad-ministreringen av garantisystemel väsentligt
försvåras. Sannolikt försvåras även en framlida omläggning. Inle minsl mol
bakgrund av den besvärliga anpassningsperiod som förestår för svensk
varvsindustri bör de av uiredningen föreslagna övergångsbestämmelserna t. v. inle
införas.
Särskilda
förhållanden och problem kan förväntas råda inom den svenska varvsindustrin
under de närmaste åren. Garantisystemel bör ge möjligheter atl i särskUda fall
beakta sådana svårigheler. Prövningen bör då göras av regeringen. Delta bör
gälla t. ex. när säkerheten för den statliga garantin hänför sig lill avbeställl
fartyg. Det ankommer på regeringen att utfärda närmare föreskrifier härom. Vad
avser den närmare tUlämpningen av garantiordningen vill jag här i korthet
redovisa min uppfattning på vissa viktigare punkter.
Som tidigare har framgått
baserade regeringen garanlililldelningen föi år 1975 på det förhållandel alt
situationen på de internationella kreditmarknaderna var sådan alt varven inle
hade möjlighet atl genomföra den långfristiga refinansieringen av lämnade
fartygskrediter i erforderlig utsträckning utan kompletterande statliga
kreditgarantier. Med vissa volymmässiga begränsningar medgavs således atl
varven temporärt fick säkerställa garantier med förstaprioritetsinteckningar.
Härigenom utvidgades statens garantiåtagande genom s. k. fördjupning av
säkerheter för kreditgarantier. Till följd av den fortgående krissituationen
har regeringen i december 1975 medgett all sådana inteckningar även under försia
halvåret 1976 får ställas som säkerhet för garantier.
Uiredningen
har föreslagil alt sådan fördjupning av säkerheten för slatsgarantin skall
medges generellt. För sådan fördjupning bör dock enligt utredningens mening en
särskild garantiavgift uttas. Flera remissinstanser har tillstyrkt detta
förslag.
Prop. 1975/76:121 47
Med tanke på atl något ställningstagande till garantisystemels
utformning på lång sikt f. n. inle låter sig göras, anser jag del vara oriktigt
att nu ta ställning lill denna fråga. I stället bör den nuvarande ordningen
gälla t. v. En översyn av denna temporära ordning bör dock ske när
varvskonjunkturen återgått till ett mera normalt skede.
Vad avser
utredningens förslag alt begränsa och förändra garantigivningen för farlygsbyggnadslån
vill jag i korthet anföra följande. Jag vill samtidigt betona atl jag vidhåller
min tidigare uppfattning atl varvens anskaffning av rörelsekapital mot förskollsväxlar
i nuvarande omfattning på sikt inte är acceptabelt. Under de närmaste åren
kommer krav alt ställas på temporära insatser för att stärka varvens
möjligheter atl under byggnadstiden anskaffa nödvändigt rörelsekapital för
produktion av fariyg dar bestäUare inle finns. Jag finner del därför rimligt
all varvens möjligheter all anskaffa rörelsekapital under byggnadstiden för den
normala fartygsproduklionen inte nu försämras. Del är därför f.n. inte
motiverat alt införa ändrade principer vad avser säkerhet för garanti för
dessa lån.
Uiredningen föreslår atl garanliutfäslelse får lämnas av riksgäldsfuUmäktige
som etl åtagande alt vid en senare tidpunkt utfärda garanti mol den vid
utfästelsen redovisade säkerheten. Utfästelsen bör gälla om förutsättningarna
för garanliärendet inle väsentligt har ändrats när garanti skall utfärdas. Enligl
utredningens mening bör en sådan garanliulfästelse alltid föregå beviljande av
garantier för nya order, tagna efter den 1 juli 1976.
Jag ansluter mig till detta förslag. Före beslut om garanliutfäslelse
bör nämnden sålunda ha prövat kreditrisken. Förnyad prövning bör ske innan
garanti beviljas. För garanti mot säkerhet i fartyg hänförliga till order
tecknade efter den 1 juli 1976 bör kunna krävas kompletterande säkerhet.
Jag delar
i likhet med flertalet remissinstanser utredningens principiella uppfattning
all del är önskvärt alt garanti fortsättningsvis utfärdas i samma valuta som
krediten liU fartygsbeslällaren har avtalats. Mol bakgrund av rådande situation
finner jag det dock nödvändigt att varven t. v. ges möjlighet atl erhålla garanti
i valfri valuta. Jag vill i sammanhanget understryka viklen av all en rimlig
buffert ställs när säkerheterna för garantierna avser en annan valuta. Nämnden
bör vid bedömningen av sådan säkerhetsbuffert la hänsyn lill varvets totala
valutaposition.
Jag vill i detta sammanhang nämna att förslag till
inrättande av etl kursgarantisyslem har utarbetats av exportkredilnämnden.
Detta kan ses som en utbyggnad av del försäkringsskydd som den vanliga exportkreditgarantin
erbjuder. Det föreslagna systemet skulle i vissa fall underlätta för varven
att reducera sina valutarisker. Förslagel har remissbehandlats och bereds f. n.
i regeringens kansli.
Prop. 1975/76:121 48
Garantiernas
löptid är f. n. utsträckt lUl 15 år. I likhet med flera remissinstanser
förordar jag alt garantiernas löplid så långt möjligt begränsas lill ktmdkrediternas
normala längd.
Uiredningen
föreslår alt avgifter skall las ut för garantier. För kreditgaranti avseende
order tecknade efter den 1 juli 1976 föreslår utredningen följande. För
garanti avseende lån till fartygsbygge bör varvet lill riksgäldskonloret
erlägga en avgifl om 0,5 % per år räknat på uteslående garanlibdopp. För
garanti avseende refinansiering av levererat fartyg bör avgiften normalt vara
0,25 % per år. För fördjupad garanti bör avgifl utgå med 0,75 % per år. Det
senare bör avse även order tecknade före den 1 juli 1976. Garanliutfäslelse bör
utfärdas kostnadsfritt.
Jag
delar utredningens uppfattning att kommersiell premiesätlning av garantier på
sikt bör införas men med lanke på all varven i dag måste förstärka praktiskt
taget samtliga säkerheter hänförliga lill lämnade farlygskrediter med statlig
garanti skuUe sådana avgifter bli jämförelsevis betungande för varven. Under
de närmaste åren kommer varvens finansiella resurser atl ansträngas hårt. Jag
kommer i del följande att förorda bl. a. extraordinära statliga garantiåtgärder
i syfle atl stärka varvens möjligheter att anskaffa rörelsekapital för lagerproduklion.
Statens garantiåtagande blir en avgörande förutsättning för de svenska varvens
möjligheter att upprätthålla produktionen. Jag finner del därför inte skäligt
att f. n. införa garantiavgifter i den omfattning som utredningen har
föreslagit. Med lanke på de administrationskostnader som för statens del är
förenade med handläggningen av garantisystemet anser jag, i likhet med
flertalet remissinstanser, det dock rimligt att en generell adminislralionsavgifl
las ut. Jag förordar sålunda alt en fast avgift för garantierna på 0,25 % per
år räknat på utestående garanti-belopp införs på garantier för vilka säkerheter
hänför sig till fartyg levererade fr. o. m. den 1 juli 1976. Det bör ankomma
på regeringen alt vid behov anpassa avgiflerna lUl kostnadsutvecklingen. I
enlighet med utredningens förslag bör garanliutfäslelse utfärdas kostnadsfritt.
De
medel som flyter in genom avgiften bör förvallas av riksgäldskontoret. Avgifien
bör täcka även kostnaderna för den föreslagna nämndens verksamhet. Eflersom
nämnden avses träda i funktion den 1 juh 1976, kan övergångsvis vissa utgifter
uppstå, innan tUlräckliga medel har betalts in. Riksgäldskonloret bör ha
möjlighet att förskottsvis bestrida sådana utgifter från tillgängliga medel.
Utredningen
har lämnat förslag även beträffande de svenska rederiernas finansiering. Del
är enligt utredningens mening en fördel för såväl redarna som för varven om de
nuvarande skeppshypolekskassorna kunde öka sin utlåning lill de svenska rederiema.
Uiredningen föreslår i detla syfte en organisatorisk förändring av kassorna som
avser all skapa en mer slagkraftig organisation. I korthet går förslaget ut på
alt de nu-
Prop.
1975/76:121 49
varande
kassornas verksamhet upphör och att deras uppgifter överläs av etl nytt
institut Svensk skeppskredil. Härigenom skapas enligt utredningen föratsättningar
för en mer aktiv och flexibel upp- och ullåningsverksamhet än de nuvarande
kassorna kan bedriva. För atl underlätta för institutet alt bedriva verksamhet
enligl dessa förutsällningar föreslår uiredningen vidare alt institutets
administration integreras med AB Svensk Exportkredits och att verksamheien i
statens lånefond för den mindre skeppsfarten samordnas med och administreras av
Svensk skeppskredit.
Avslutningsvis
föreslår uiredningen vissa förändringar av del statliga stödet lill de svenska
rederiernas finansiering.
Mot bakgmnd av den rådande
krisen inom den internationella sjöfartsnäringen med åtföljande finansiella
påfrestningar för rederierna har ell flertal remissinstanser föreslagil alt
temporära statliga stödåtgärder omedelbart införs. Härvid har föreslagils bl.
a. i likhet med den nyinrättade norska garantiordningen alt staten genom skeppshypotekskassornas
försorg skulle ställa garantier lill den svenska rederinäringens förfogande.
Efler samråd med chefen
för kommunikalionsdepartementet finner jag i likhet med bl. a. skeppshypotekskassoma
och Sveriges redareförening det motiverat alt närmare analysera de svenska
rederiernas aktuella ekonomiska situation och utsikter under de närmaste åren.
Jag har för avsikt all snabbi låta genomföra en sådan analys. I avvaktan härpå
är jag inle beredd alt nu la ställning tUl utredningens förslag angående rederiernas
finansieringsförhållanden. Nuvarande finansieringsordning bör därför t. v. bibehåUas.
10.3
Statliga kreditgarantier för lagerproduktion av fartyg m. m.
Den
övervägande delen av de svenska slorvarvens inneliggande fartygsbeslällningar
kommer atl ha levererats vid slutet av år 1977. Enstaka leveranser kommer alt
ske under år 1978. Med hänsyn lill den framförhållning på normalt ca två år
räknat från order till påbörjat byggande och leverans som karaktäriserar
varvsproduktion behövs följaktligen nya order redan under år 1976.
Från varvsindustrins sida
har förts fram krav på temporära statliga kreditgarantier för lagerproduktion
av fartyg. En arbetsgmpp inom induslridepartemenlel har studerat föratsättningarna
och formema för statligt stöd tiU sådan produktion. Resultatet av övervägandena
har redovisats i en särskild rapport.
TUl följd av den rådande
marknadssituationen bedöms i rapporten utsikterna som små för alt varven skulle
kunna erhålla order i någon större omfattning under år 1976. Jag ansluter mig liU
den bedömningen. Övervägande marknadsmässiga skäl talar i dagsläget för alt order-
4
Riksdagen 1975176.1 saml. Nr 121
Prop. 1975/76:121 50
ingången
under det närmaste året inte kommer att medföra någon mera omfattande
beläggning vid varven. Det lorde i stället vara rea- -listiskl atl räkna med atl
en faktisk beläggningssvaeka av betydande omfattning kommer all föreligga
under i första hand år 1978 med åtföljande nedgång i sysselsättningen redan
dessförinnan. Som har framhållits i utredningsrapporten kommer enligt
varvens nuvarande produktionsplaner en del av de anställda atl redan under
år 1977 få sysselsättas i tillverkning av fartyg som saknar beställare.
Jag
vill i delta sammanhang i likhet med vad som görs i rapporten starkt
understryka alt bedömningama av sysselsättningsutvecklingen, framför allt under
åren 1977 och 1978, har gmndats på förutsättningen att inga ytterligare avbeställningar
sker. De redovisade bedömningarna bör således ses som en indikation på
storleksordningen av den framtida sysselsättningen, om varven dessförinnan
inte tvingas atl genomföra några ytterligare omställningsåtgärder lill följd
av t. ex. tillkommande avbeställningar.
Ell
sätt att motverka den förväntade beställningssvackän under i första hand år
1976 är alt varven påbörjar produktion av fartyg i egen regi, dvs. ulan bestäUare.
Härigenom kan åtminstone lUl en del överbryggas den sysselsättningsnedgång som
annars skuUe uppkomma i takt med atl varven fullgör sina inneliggande
beställningar.
Sådan
lagerproduktion av fariyg ställer emellertid betydande krav på rörelsekapital
hos varven. Varven har små möjligheter all av egen kraft anskaffa detta
rörelsekapital, bl. a. beroende på de aktueUa förhållandena på
fartygsmarknaden. I anslutning lill varvskommissionens arbete har framkommit
förslag om utvidgning av det existerande stat-, liga kreditgarantisystemet till
atl omfatta även garantier för lagerproduktion. Den inom industridepartementet
utarbetade rapporten innehåller elt konkret förslag av denna innebörd.
Syftet
med etl statligt finansiellt stöd för lagerproduktion bör vara atl skapa fömtsättningar
för en mjukare genomförd produktionsminskning än vad som annars skulle vara
fallet. Mot bakgmnd av den förväntade marknadsutvecklingen är del samtidigt
angeläget alt lagerslödel medverkar tUl alt åstadkomma den
produktionsminskning, som ter sig långsiktigt motiverat.
De
fyra slorvarven har i januari 1976 redovisat sina möjligheter att reducera den
samlade sysselsätlningsvolymen med 30 % från år 1974 t. o. m. år 1978.
Efter
överläggningar i varvsrådet har nämnda företag förklarat sig villiga att
medverka tUl en sådan successiv nedtrappning av produktionsvolymen. Nedtrappningen
har för storvarvens del under åren fram t. o. m. år 1978 beräknats tUl totalt
ca 5 700 egna anställda i den direkta varvsproduktionen. Härtill kommer ca 2
200 s. k. entreprenadanställda.
Prop.
1975/76:121 51
Totalt
skulle således antalet direkt sysselsatta vid dessa varvsföretag minska med 7
900 personer.
Större delen av denna
nedgång i sysselsättningen avser kollektivanställda. Vid samtliga slorvarv
räknar man dock f. n. med alt personalminskningen på kollektivsidan kommer alt
kunna klaras bl. a. genom naturlig avgång och överflyttning av personal tiU
annan verksamhet inom företagen i kombination med stor restriktivitet i
nyanställningarna. I syfte all underlätta omställningen kommer en omfattande
verksamhet med omskolning av den egna personalen atl påbörjas inom varven. På tjänstemannasidan
är situationen annorlunda. Man räknar f. n. med att uppemot 600 tjänstemän vid
de båda Göteborgsvarven kommer att behöva friställas successivt under de
närmaste åren t. o. m. utgången av år 1978.
Mot
den bakgrund som jag har angivit finner jag atl starka skäl talar för att garantisystemel
bör utvidgas tiU alt omfatta även viss lagerproduklion. Utan elt sådant stöd
tvingas de fyra storvarven att inom ett till två år friställa den helt
övervägande delen av sina anställda, med alla de konsekvenser detta får för
sysselsättningen inte bara inom varvsindustrin utan också inom den övriga
verkstadsindustrin såväl små som stora företag. Den nedläggning av svensk
varvsindustri som i praktiken skulle bli följden anser jag inle vara industripolitiskt
och sysselsättningsmässigt acceptabel.
Enligt
de av varven redovisade prognoserna skuUe en genomsnittlig nedskäming av
sysselsättningen med 30 % t. o. m. år 1978 innebära ungefär följande inom de slörre
varvsregionerna. I Uddevalla berörs totalt ca 350 personer och i Göteborg ca 4
700 personer, av vilka ca 1 600 är s. k. entreprenadanställda. Motsvarande
siffror för Malmö och Landskrona har uppgivils tiU resp. 1 800 och 350. I de
mest utsatta regionerna Göteborg och Malmö bedöms del som möjligt alt
erbjuda flertalet av de berörda nytt arbete genom bl. a. överföring till annan produktion
inom förelagen. Jag finner denna fördelning av sysselsättningsminskningen vara
i stora drag rimlig. Varven har vidare förklarat sig beredda alt genom en rad
olika omstäUningsåtgärder bidra till alt den övervägande delen av denna sysselsätlningsminskning
kan klaras utan direkta avskedanden.
Vad
som nyss har sagts undanskymmer emellertid inte atl de närmaste elt å två åren
oundvikligen kommer all innebära en djupgående omställningsprocess för de
svenska varven. Denna kommer atl innebära svåra problem för många av de
anställda vid företagen inom vissa regioner. SärskUt tjänstemannasidan lorde
komma atl drabbas. I sammanhanget kan nämnas att i Göieborgs kommunblock
antalet anstäUda vid de båda varvsförtagen utgör ca 20 % av den totala
industrisysselsättningen. Motsvarande andelar för Malmö och Uddevalla är resp.
13 och 47 %. I
Prop.
1975/76:121 52
Landskrona
kommun svarar Öresundsvarvel för 40 % av industrisysselsältningen. Det är
nödvändigt alt de anstäUda genom sina organisationer ges ett långtgående
inflytande på utformningen och genomförandet av de anpassningsåtgärder som
måste vidtas.
Vad
gäller behandlingen av de särskilda arbelsmarknadsproblem som kan uppstå bör en
nära samverkan eftersträvas meUan företagen, de anställdas fackliga
organisationer och berörda statliga och kommunala organ. En sådan samverkan
bör kunna ordnas på samma sätt som tidigare har skett i liknande fall genom alt
en samrådsgrupp bUdas vid resp. företag. I en sådan grupp bör ingå
representanter för de anställda, företaget, kommunen och arbetsmarknadsverket.
I samrådsgmppen kan planer utarbetas för atl på ell för de anställda godtagbart
sätt genomföra de nödvändiga förändringama.
Arbetsmarknadsverket
har förklarat sig berett all ställa erforderlig personal till förfogande och
sätta in de arbelsmarknadspolitiska medel som kan visa sig vara nödvändiga.
Vad gäUer
lagerstödets omfattning anser jag alt en reduktion av sysselsältnuigen vid
varven i storleksordningen 30 % t. o. m. år 1978 vara en rimlig avvägning
mellan industripolitiska och sysselsättnings-politiska bedömningar.
Med
hänvisning tUl den rådande beläggningssilualionen instämmer jag i rapportens
förslag atl de statliga garantierna ställs till svensk varvsindustris
förfogande fr. o. m. andra halvåret 1976. Garantierna bör gälla tiU tidpunkten
för färdigställandel och avse leveranser t. o. m. år 1978. Garantiemas löptid
bör följdaktligen begränsas till all omfatta byggnadstiden. Efter särskild
prövning av regeringen bör i enstaka fall garantier för produktion av fartyg
kunna utsträckas till atl avse leveranser år 1979. Sådan prövning kan bli
aktuell för t. ex. fartyg med längre upparbetningstid än normall. lanspråktagandet
av garantier bör få ske tidigast 12 månader före beräknad färdigställandetidpunkt.
För fariyg med osedvanligt lång upparbetningstid bör lanspråktagandet få ske
tidigast 24 månader före färdigslällandelidpunkten. lanspråktagandet bör vidare
ske i fyramånadersinlervaller.
Övervägande,
främst marknadsmässiga, skäl talar för alt det statliga garantiåtagandet i
princip begränsas i liden lill atl avse leveranser t. o. m. år 1978.
Garantierna bör kopplas lill en sysselsättningsreduktion av den storlek jag
nyss har angivit. Del ankommer på regeringen all inom den av riksdagen
fastställda totala garantiramen avgöra i vilken takt garantiema skall beviljas
med hänsyn till planerad sysselsättning vid enskUda varv. Osäkerheten om
marknadsutvecklingen under de närmaste åren är stor, varför bl. a. varvens
möjligheter alt erhålla fartygsbeslällningar avseende leveranser år 1979 f. n. inle
kan bedömas med någon rimlig grad av säkerhet.
I
dagsläget lyder myckel på alt år 1979 kan bli besvärligt. T. v. bör
Prop.
1975/76:121 53
därför
planeringen vara inriktad på atl ytterligare sysselsältningsminsk-ningar torde
bli nödvändiga under år 1979. TUl frågan om eventuella ytterligare statliga
garantier för lagerproduklion under delta år får ställning tas senare.
Med utgångspunkt i den
nämnda sysselsättningsnivån för år 1978 har varven redovisat omfattningen av
den planerade lagerproduktionen av fartyg 1. o. m. år 1978 för vUka statliga
kreditgarantier erfordras. I rapporten har föreslagils alt garantierna skall
avse byggnadstiden och omfatta 70 % av självkoslnaden för resp. fartygsprojekl.
Övrig finansiering får varven anskaffa själva. Jag anser detla vara en rimlig avvägning.
Med ledning härav och varvens nämnda redovisning beräknar jag be-hövhgt garanlibdopp
till totalt ca 3 600 milj. kr. Övervägande delen av detla belopp faUer på Göleborgsvarven.
Jag vill erinra om alt elt infriande av garantierna inte blir akluelll annal
än om varvet visar sig sakna förmåga alt fullgöra sina förpliktelser.
För
atl förmå varven lill försäljningsanslrängningar har i utredningsrapporten
föreslagils atl garantier för lagerproduktionen avgiftsbeläggs. Enligl
utredningsgruppens mening bör sådan avgifl översliga den avgifl som införs för
normala garantier och sällas till 1 % per år räknat på utestående
garantibelopp. Jag finner det skäligt att en särskild avgift för dessa
garantier tas ul. Jag finner förslagel om avgiftens storlek väl avvägt och
förordar sålunda alt en fasl avgift på 1 % per år räknat på utestående garanlibdopp
införs.
Som jag förat har nämnt
har regeringen enligl det nuvarande systemet årligen bestämt garanlilUldelningen
för varje enskilt varv. I avvaktan på ställningslagande till varvskreditutredningens
förslag har emellertid garanlililldelningen för år 1976 begränsats lill alt
avse första halvåret. Genom beslut i december 1975 hemställde regeringen
sålunda lill riksgäldsfuUmäktige atl, inom gällande femårsram för åren
19761980, under första halvåret 1976 ikläda staten garantier för ett belopp
motsvarande högsl 2 300 milj. kr. Den gällande garantiramen för åren 1976 1980
avser som tidigare har nämnts etl belopp om 4 500 mUj. kr.
Jag
har tidigare framhållit alt situationen på de intemationella kredit-marknaderna
är sådan, alt den för varvens refinansiering av lämnade fartygskrediter
nödvändiga långfristiga upplåningen f. n. inle kan genomföras i erforderlig
utsträckning utan kompletterande statliga kreditgarantier. Regeringen har
temporärt medgett att sådan kompletterande garanti får ställas.
Jag
har tidigare också framhåUit alt jag anser det nödvändigt alt varven även
fortsättningsvis ges statliga garantier för all kunna genomföra den framtida
upplåningen. Med hänsyn härtUl och i enlighet med de ändrade tUldelningsprinciper
som jag tidigare har berört beräknar jag varvens behov av ytterligare
kreditgarantier för fullföljande av inneliggande orderslockar t. o. m. år 1978
till 9 300 mUj. kr. För stödet till
Prop. 1975/76:121 54
lagerproduktionen
under samma lid hai- jag beräknat 3 600 milj. kr. Jag förordar sålunda att
regeringen föreslår riksdagen all för fartygskredilgarantier lill svensk varvsmdustri
under tiden den 1 juli 1976den 31 december 1978 fastställa en ram av 12 900
milj. kr. Med hänsyn tiU redan beviljade garantier kan det utestående statliga garantiålagandel
vid utgången av år 1978 grovl uppskattas till ca 17 500 milj. kr. Denna omfatlande
upplåning för refinansieringsändamål kan liksom hittills i huvudsak endast
genomföras på de internationella kapitalmarknaderna. Bedömningen av del
statliga finansiella stödet för lagerproduktion kommer i hög grad den tidigare
föreslagna nämnden alt svara för. Det blir nämnden som i det enskilda faUel får
bedöma de ekonomiska förutsättningarna för atl bevilja garantier för
lagerproduktion. Nämnden har även atl tillse all garantigivningen för
lagerproduktionen anpassas lUl motsvarande förutsättningar vad gäller
sysselsättningsutvecklingen. Jag avser att föreslå atl nämnden skall anmäla tiU
regeringen när fortsatt ga-rantigivning till etl varv inom givna ramar innebär
för staten oacceptabla risker på grund av bristande egna ekonomiska resurser
hos varvsförelaget. Detta bör ske så tidigt som möjligl för alt bereda
regeringen största möjliga rådram. Nämnden bör äga rätt all införskaffa alla de
uppgifier som behövs för ändamålsenlig hantering av lagerslödel och för en
allsidig bedömning av de risker som är förenade med detta.
10.4
Samgående mellan Götaverken och Eriksberg
Under
hösten 1975 har överläggningar förts mellan varvskommissionen och AB Gölaverkens
ägare, Saléninvest AB, om i vilken utsträckning Götaverken kan bidra till en
lösning av krisen vid Eriksberg. Som ett resultat av dessa överläggningar
träffades i december 1975, med förbehåll för regeringens godkännande, elt
ramavtal mellan staten och Saléninvest angående sambående mellan Eriksberg och
Götaverken. Ramavtalet reglerar de väsenthga viUkoren för samgåendet. Behövliga
kompletterande avtal har, likaledes med förbehåll för regeringens godkännande,
träffals i februari 1976.
Innan
jag redogör för innehållet i ramavtalet vill jag i korthet kommentera
Eriksbergs aktuella läge och utsikter.
I
kommissionsrapporten den 30 april 1975, som i sin helhet bilades prop. 1975:
110, presenterades bedömningar av Eriksbergs resultat-och likviditelsutveckling
under de närmaste åren. En aktuell uppföljning ger vid handen att dessa
bedömningar alltjämt är giltiga i sina huvuddrag.
För
år 1974 beräknades förlusten preliminärt lill 150 milj. kr. I det slutliga
bokslutet fastställdes med beaktande av vissa framtida förluster på pågående
fartygsbyggen förlusten till 222 milj. kr. Uirymme härför skapades genom del
koncernbidrag på 225 milj. kr. som lämnades. av
Prop.
1975/76:121 55
Eriksbergs
förre ägare. Ångfartygs AB Tirfing. Härigenom kunde Eriksbergs egna kapital
inkl. obeskattade reserver sammanlagt på ca 330 milj. kr. bibehållas helt
intakt i 1974 års bokslut.
De
samlade förlusterna för åren 1975 och 1976 uppskattades i kommissionsrapporten
lill 400450 mUj. kr., häri inräknade bl. a. samtliga latenta valutaförluster
som inle hade resultatförts i 1974 års bokslut. Som angavs i prop 1975: 110
beaktades i detta bokslut inte heller utfallet av de tvistiga engagemangen med
bl. a. Lisnavevarvet i Portugal. Uppgörelse har sedermera nåtts med detla
varv, vilken medförde en merkostnad för Eriksbergs del på ca 90 milj. kr.
Eriksberg har vidare måst göra en extra förlustavskrivning på ca 44 milj. kr.
för ett fariyg, som nu har färdigställts men för vilket beställaren saknar
betalningsförmåga. Ä andra sidan har, som tidigare nämnts, en slörre del av
förlusterna på den produktion, som var påbörjad men inte färdigstäUd per den 31
december 1974, beaktats redan i 1974 års bokslut. Den bokföringsmässiga
förlusten för år 1975 reduceras därför i motsvarande utsträckning. Vidare har
bl. a. kursutvecklingen för dollar verkat tUl förmån för Eriksberg. Förlusterna
för år 1975 kan nu uppskattas lill ca 420 milj. kr. Totalt för åren 1975 och
1976 kan förlusterna f. n. uppskattas lUl 435455 milj. kr., dvs. i stort sett
oförändrat jämfört med kommissionens bedömning våren 1975.
Vad
gäller resultatutvecklingen efter år 1976 är osäkerheten alltjämt stor
beroende dels på rådande marknadssituation, dels på kostnadseffekter av det
kommande samgåendet med Gölaverken. För år 1977, som är del sista året som helt
läcks av inneliggande orderstock, beräknas förlusten uppgå lill 200 milj. kr.
Sammanfattningsvis kan sålunda förlustema för åren 19751977 uppskattas lUl
närmare 650 milj. kr. Några prognoser för efterföljande år kan i dagsläget inte
göras beroende bl. a. på del föreslagna samgåendet med Götaverken och osäkerheten
rörande i dag ej kontrakterad produktion.
Ramavtalet
mellan staten och Saléninvest AB om samgående mellan Eriksberg och Götaverken
har träffats med utgångspunkt från bl. a.
cUt
den svenska varvsindustrins produktion måste reduceras relativt kraftigt under
de närmaste åren som den del av en intemationell produktionsminskning,
att
t. o. m. upprätthållandet av denna reducerade varvsproduktion lorde kräva
särskilda statliga stödåtgärder i vad avser fartyg för leverans under åren 1978
och 1979,
att
eventuella statliga stödåtgärder inte kommer atl innehålla något direkt
subventionsmoment och
att
en samordning av varvsproduktionen i Göteborg är önskvärd.
Jag
ansluter mig lUlden uppfattning som sålunda har kommil lill uttryck och vill i
övrigt anföra följande.
Det
föreslagna samgåendet ger möjligheter lill en betydande samord-
Prop. 1975/76:121 56
ning
av svensk varvsindustri och skapar förutsättningar för en tryggare
sysselsättning vid de båda Göleborgsvarven vid den ofrånkomliga
produktionsminskningen inom svensk varvsindustri. Mol bakgrund av rådande
marknadsförhållanden är del omöjligt all nu, med något slörre mått av exakthet,
ange vilken sysselsältningsvolym som kan upp-rätlhåUas i det integrerade varvsförelagel.
På längre sikt är samgåendet en industripoliliskl starkt motiverad åtgärd, som
bidrar till alt stärka konkurrenskraften hos varvsindustrin i Göteborg. På kort
sikt innebär samgåendet påfrestningar för främst Ijänslemannakalegorierna. Som
jag tidigare har anfört i samband med förslag om andra statliga stödinsatser inom
varvsindustrin kommer vissa friställningar atl bli oundvikliga.
I
ramavtalet har uppställts vissa rikllinjer lUl ledning för verksamheten efter
samgåendet mellan Götaverken och Eriksberg. I sina huvuddrag innebär dessa bl.
a. följande.
En
enda produktionsmässig enhet med en enhetlig ledning skapas för nybyggnad av fariyg
i Göieborg. Detla sker successivt i den takt som bestäms av företagsekonomiska
överväganden av styrelsen och den verkställande ledningen i Götaverken efter
samråd med de ansläUdas fackliga organisationer. Inneliggande order avverkas i
stort sett som planerat vid resp. varvsanläggning. En fullständig produktionsmässig
integration kan därför ske först fr. o. m. år 1978. Planeringen för
integrationen påbörjas dock snarast. I avtalet påpekas att del är angeläget
all Eriksbergs nuvarande anläggningstillgångar utnyttjas så långl delta är
företagsekonomiskt rimligt. På längre sikt bör eftersträvas all
nybyggnadsverksamheten i Göteborg i huvudsak samlas på eller i anslutning till
det nuvarande Arendalsområdet. Öresundsvarvels verksamhet skall i princip inle
påverkas av samgåendet i Göieborg. Verksamheien i den nya koncernen skall
drivas efter normala företagsekonomiska principer. En nära samverkan med
fackföreningarna skall ske.
Jag
finner de uppställda riktlinjerna rikliga och vill för egen del särskilt
framhålla vikten av att de anställda ges möjlighet alt aktivt dellaga i
planeringen av integrationen vid Göteborgsvarven. De närmaste två å tre åren
kommer med nödvändighet atl för såväl Göteborgsvarven som övriga svenska varv
innebära en djupgående omstäUningsprocess. Denna kommer oundvikligen att
medföra problem för de anställda. Särskilt tjänstemännen vid Göteborgsvarven
torde komma att drabbas.
Mot
denna bakgmnd är del angelägel all de anstäUda genom sina organisationer ges etl
inflytande över ulformningen och genomförandel av de anpassningsålgärder som
måste vidtas. Del får ankomma på den nya företagsledningen atl tillsammans med
de fackliga organisationema se tUl atl sammansmältningsprocessen sker smidigt
och under former som garanterar jämnställdhet mellan de anställda vid
Götaverken och Eriksberg. De nödvändiga nedtrappningsålgärderna bör sålunda
genomföras under beaktande av kraven på en rättvis personalpolitik för samt-
Prop.
1975/76:121 57
liga
anstäUda inom den nya koncernen. Detta kräver de fackliga organisationernas
positiva medverkan.
Samgåendet
mellan Gölaverken och Eriksberg innebär alt Eriksberg upphör som självständigt
varv. Del är dock som sägs i avtalet angeläget med hänsyn till en smidig
samordning alt Eriksbergs nuvarande arbetsplats utnyttjas så långl delta är
ekonomiskt rimligt.
I detta sammanhang vill
jag erinra om att regeringen sedan länge har verkat för en ökad samordning inom
varvsindustrin som syftar till alt stärka den internationella
konkurrenskraften. Samordningssträvandena har kommil till uttryck bl. a. i det konsortialavlal
som under industridepartementets medverkan slöts år 1971 mellan de fyra slorvarven.
Del nu aktuella samgåendet mellan Eriksberg och Götaverken bör medföra ökade
möjligheter Ull samverkan inom hela varvsindustrin. Härvid vill jag särskilt
peka på motorproduktionen. Jag finner det otUlfredsställande att samarbetet på
detla område inle har nått längre trots de påvisbara ekonomiska fördelarna av
ett sådant samarbete.
Samgåendet
mellan Götaverken och Eriksberg avses ske på följande sätt.
Staten
överlåter senast den 1 juh 1976 lill AB Götaverken samtliga aktier i Eriksbergs
Mekaniska Verkstads AB för 1 000 kr.
Statens
räntefria lån lUl AB Gölaverken på f. n. 45 mUj. kr. omvandlas senast den 1
juli 1976 lill aktier lill en kurs innebärande atl Götaverkens aktiekapital
ökas från 174 milj. kr. till 200 milj. kr.
De
närmare vUlkoren för aktieöverlåtelsen och omvandlingen av lånet lUl aktier har
reglerats i elt särskilt avtal mellan staten och AB Götaverken.
Staten
förvärvar senast den 1 juli 1976 från Saléninvest AB för 136 milj. kr. så många
aktier i AB Götaverken alt statens andel, inräknat Statsföretag AB:s nuvarande
innehav om 9,5 % och de tillkommande aktierna enligt vad nyss har sagts, uppgår
tiU 51 %.
De
närmare vUlkoren för aktieöverlåtelsen har reglerats i ett särskUt avtal mellan
staten och Saléninvest AB.
Saléninvest
har i ramavtalet åtagit sig alt senast den 1 juli 1976 placera fartygsbeslällningar
vid Eriksberg till elt fast pris om 136 milj. kr.
Det
närmare förhåUandet mellan staten. Statsföretag och Saléninvest som aktieägare
i Götaverken har reglerats i ett konsortialavlal, som gäller i tio år. Beslut i
vissa väsentliga frågor, som anges i avtalet, förutsätter enighet mellan
parterna. Vid oenighet skall staten efter anfordran av Saléninvest inlösa Saléninvests
aktier. I övrigt skall den verkställande ledningen för det nya företaget driva
och fatta beslut på sedvanligt sätt enligt normala affärsmässiga principer.
Jag
finner villkoren för de transaktioner jag nu nämnl acceptabla sedda mol bakgmnd
av de industri- och sysselsättningsmässiga bedömningar, som det är rimligt atl
göra. Dessa bedömningar har sådan tyngd
Prop.
1975/76:121 58
att traditionella företagsekonomiska bedömningar har lett
sig mindre meningsfulla vid de förhandlingar, som ledde fram till
samarbetsavtalet. Statens räntefria lån utgör en del av den insats staten
gjorde år 1971 i samband med rekonstruktionen av Götaverken i samarbete med
Saléns. Omvandlingen av vad som återstår av delta lån, 45 milj. kr., tiU aktiekapital
stärker Götaverkens ställning i det svåra marknadsläge som nu råder. Den
köpeskilling om 136 milj. kr., som föreslås för statens förvärv av aktieposten
i Götaverken motsvarar beloppsmässigt del koncernbidrag som Saléninvest
lämnade till Götaverken år 1973 för atl täcka tidigare uppkomna förluster i
Götaverken. Sammantagna innebär de båda transaktionerna i huvudsak atl Saléninvest
AB:s finansieUa engagemang i Gölaverken återförs lill lägel i samband med
Götaverkens rekonstruktion år 1971. Saléninvests åtagande att placera fartygsbeslällningar
vid Eriksberg har två positiva effekter. Dels kommer köpeskillingen svensk
varvsindustri direkt tillgodo, dels underlättas en smidig nedtrappning av varvsproduklionen
vid Eriksberg.
Som har framgått skall staten enligt ramavtalet överlåta
samtliga aktier i Eriksberg lill Gölaverken. I anslutning härtill åtar sig
staten att nollställa Eriksberg resultatmässigt sett. Avtalet innebär på denna
punkt atl staten i elt första steg läcker förlusen för år 1975, vilken
preliminärt uppskattats till 450 milj. kr., genom ett kontant aklieägartillskött
till Eriksberg senast den 1 juli 1976. I etl andra steg skall staten läcka mötsvarande
förluster under åren 1976 och 1977 saml de med driften av Eriksberg under tiden
framliU den slutliga sammanläggningen förenade merkostnaderna. Enligt
ramavtalet skall Götaverken precisera dessa i ett fast belopp senast den 31
december 1976. Partema har senare överenskommit att sådan precisering kan ske
även vid senare tidpunkt. Kan enighet om statens bidrag enligt vad sålunda har
sagts inte träffas,' skall staten läcka de på Eriksberg fallande förlusterna t.
o. m. år 1979.
De frågor som har samband med förlusltäckningen har
närmare reglerats i det nämnda avtalet mellan staten och Götaverken. Förlusten
för år 1975 har i avtalet preliminärt faslställts tiU 420 milj. kr.
I samband med rekonstruktionen av Eriksberg under våren
1975 kunde konstaleras att ett fullföljande av inneliggande order och övriga
åtaganden skulle medföra betydande förluster. Samtidigt skulle emelr lertid en
huvuddel av sysselsättningen kunna garanteras under en övergångsperiod. Detta
var huvudmotivet bakom statsmakternas beslut våren 1975 om statens övertagande
av Eriksberg den 1 juli 1975. Genom det ägaransvar som staten har iklätt sig,
har staten att svara för Eriksbergs ekonomiska åtaganden. Jag finner det därför
skäligt atl varken Saléninvest eller Götaverken belastas av åtgärder och
åtaganden vid Eriksberg som beslutats före statens överlagande av Eriksberg
och före samr gåendet med Götaverken. De förlustläckningsbelopp som nu överenskommits
i avtalet ligger väl i linje med varvskommissionens bedömning
Prop.
1975/76:121 59
våren
1975. Atl inle sammanföra Eriksberg och Götaverken utan i stället driva
Eriksberg vidare som ett självständigt varvsföretag ter sig orimligt av flera
skäl. Bl. a. skulle omfattande investeringar krävas. Vidare kan man räkna med atl
behovet av föriusttäckning skulle bli ännu större än vid ett samgående med
Götaverken. Jag anser det således rimligt att staten åtar sig det förlustläckningsansvar
som avtalet förutsätter.
Eriksberg
har f. n. en rörlig kredit på 200 milj. kr. hos riksgäldskonloret. I
ramavtalet ingår alt staten skall låta denna kredit hos riksgäldskontoret
kvarstå lill utgången av år 1977. Med lanke på företagets nuvarande
finansiella läge finner jag detta nödvändigt.
Regeringen
bör inhämta riksdagens bemyndigande all godkänna ramavtalet och avtalet med AB
Götaverken om överlåtelse av aktier i Eriksbergs Mekaniska Verkstads AB, m. m.,
i huvudsaklig överensstämmelse med ramavtalet.
Som
en konsekvens härav förordar jag att statens aktier i Eriksberg säljs lill
Götaverken för 1 000 kr. och atl statens nuvarande lån till Götaverken av 45
milj. kr. får användas för förvärv av aktier i förelaget. Vidare bör på
tilläggsbudget III tiU statsbudgeten för innevarande budgetår anvisas elt
investeringsanslag av 136 mUj. kr. för förvärv av aktier i Götaverken. Likaså
bör för budgetåret 1976/77 anvisas ett reservationsanslag av 420 milj. kr. för
täckande av förluster vid Eriksberg.
Den
föreslagna samordningen av varvsverksamheten i Göteborg innebär att statens ägaransvar
i varvsindustrin kommer atl utvidgas väsentligt. Statsföretag AB innehar redan
det fulla ägaransvaret i Uddevallavarvet och Karlskronavarvet.
En
planmässig samordning av det statliga ägarengagemanget i branschen är
nödvändig. Jag avser atl låta utreda frågan om lämpliga former för delta. I
avvaktan på resultaten av denna prövning vill jag inte förorda att
Statsförelag nu påläggs statens fulla ekonomiska ansvar för den nya Götaverkenkoncernen.
Jag förordar därför atl de nu förvärvade aktierna i Gölaverken t. v. placeras
i fonden för statens aktier.
10.5
Betalningsanstånd för lån till Uddevallavarvet AB
Av
de kapitaltillskott på sammanlagt 115 milj. kr. som Uddevallavarvet AB erhöll
av staten under åren 1965 och 1967 eftergavs återbetalningsskyldigheten för 65
milj. kr. av 1974 års riksdag (prop. 1974: 110, SU 1974: 41, rskr 1974: 264).
Samtidigt ålades varvet all återbetala återstående 50 milj. kr. med 10 milj.
kr. under vart, och ett av åren 19751979. Varvet skall inte betala någon ränta
på kapitaltillskotten. Varvet har år 1975 betalat 10 milj. kr. tUl staten. .
Uddevallavarvet
har nu hemställt i första hand om ett eftergivande
Prop.
1975/76:121 60
av
den återstående skulden på 40 milj. kr. och i andra hand att återbetalning
inte skall behöva ske förrän tidigast fr. o. m. år 1981. Som skäl anförs att
varvet har kraftiga finansiella påfrestningar som väntas öka de närmaste åren.
Jag
anser det rimligt alt varvet får anstånd t. o. m. år 1978 med åler-betalnmgen.
Återstående 40 milj. kr. bör återbetalas med 10 milj. kr. om året under åren
19791982. Jag förordar alltså att betalningsanstånd lämnas t. o. m. år 1978.
10.6
Skeppsteknisk forskning och utveckling
De
svenska varven står inför kravet på en avsevärd reducering av produktionen.
Uppgiften all skapa sysselsättning även för en reducerad svensk varvsindustri
kommer alt kräva tekniska utvecklingsinsatser. Huvudparten av detla
utvecklingsbehov lorde liksom hittUls dock vara av mer företagsorienterat slag.
Marknaden för den svenska varvsindustrins vanligaste produkt, stora
tankfartyg, är absolut och relativt sell minskande i framtiden. Nya tekniskt
avancerade fartygskonslmktioner och en hög produktivitet kommer atl vara
nödvändiga för de svenska varven. Mot denna bakgrund bör även STU:s mera
allmänt inriktade forskning ses.
Stöd till skeppslekniskt
forsknings- och utvecklingsarbete under ett särskUl anslag infördes budgetåret
1970/71, med anledning av varvsindustrins dåvarande krissituation. Budgetåret
1975/76 beviljades elt anslag av 12 milj. kr.
Jag
anser del viktigt i dagens läge att stödet får fortsätta. Den ökade
kostnadsnivån motiverar en uppräkning av anslaget. Jag förordar atl anslaget
nästa budgetår förs upp med 13 milj. kr.
Vad gäller stödets
inriktning är denna, vilket också STU:s skepps-tekniska kommitté har
framhållit, avhängig av varvens egen långsikliga planering. Jag finner det
angeläget all STU vid den närmare ulformningen av stödet håller sig nära
underrättad om varvens planering av produktionsinriktningen på lång sikt och
det forskningsbehov som mot denna bakgrund kan vara av intresse. STU bör också
överväga om den förändrade situationen i olika avseenden motiverar en
förändring av hillUls tillämpade stödformer och beslutsformer. Härvid bör
möjligheterna till en integration mellan stödet lill den skeppstekniska forskningen
och STU:s övriga forskningsstöd särskilt observeras.
För att möjliggöra en
långsiktig planering av stödet till den skeppstekniska forskningsverksamheten
förordar jag att regeringen inhämtar riksdagens bemyndigande att under
budgetåret 1976/77 fatta beslut om slöd till skeppsleknisk forskning och
utvecklingsarbete som, inberäknat löpande beslut, innebär åtaganden om högst 6
milj. kr. under vart och ett av budgetåren 1977/78 och 1978/79.
Prop. 1975/76:121 61
11
Hemställan
Jag
hemställer att regeringen föreslår riksdagen alt
1.
godkänna de rikthnjer för
lämnande av garantier till svensk varvsindustri som jag har förordat,
2.
godkänna att en nämnd med de
uppgifter inom systemet för fartygskreditgarantier som jag har angett inrättas
den 1 juli 1976,
3.
bemyndiga fullmäktige i riksgäldskonloret
att fr. o. m. den 1 juli 1976 lill utgången av år 1978 ikläda staten garantier tUl
svensk varvsindustri tUl ett sammanlagt belopp av högst 12 900 000 000 kr.
avseende kreditgivning i anslutning lUl produktion av fariyg,
4.
bemyndiga regeringen att
godkänna dels ramavtalet mellan staten och Saléninvest AB om samgående meUan AB
Gölaverken med dotterbolag och Eriksbergs Mekaniska Verkstads AB med
dotterbolag, dels avtalet mellan staten och AB Gölaverken om överlåtelse av
aktier i Eriksbergs Mekaniska Verkstads AB, m. m. i huvudsaklig
överensstämmelse med vad som sägs i ramavtalet,
5.
bemyndiga regeringen att medge
Uddevallavarvet AB anstånd t. o. m. år 1978 med återbetalning av
kapitaltillskott i enlighet med vad jag har angett i det föregående,
6.
medge all staten överlåter sina
aktier i Eriksbergs Mekaniska Verkstads AB till AB Götaverken för 1 000 kr.,
7.
medge atl statens lån till AB Gölaverken
om 45 000 000 kr. får användas för förvärv av aktier i bolaget,
8.
bemyndiga regeringen alt under
budgetåret 1976/77 ikläda staten ekonomisk förpliktelse i samband med stöd lill
skeppsteknisk forskning och utveckling m. m. som inberäknat löpande beslut
innebär åtaganden om högst 6 000 000 kr. under vart och elt av budgetåren
1977/78 och 1978/79,
9.
liU Förvärv av aktier i AB
Götaverken på tilläggsbudget III till statsbudgeten för budgetåret 1975/76
under fonden för statens aktier anvisa ett investeringsanslag av 136 000 000
kr.,
10.
till Täckande av förluster vid
Eriksbergs Mekaniska Verkstads AB för budgetåret 1976/77 under trettonde
huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 420 000 000 kr.,
11.
till Styrelsen för teknisk
utveckling: Skeppsteknisk forskning och utveckling för budgetåret 1976/77 under
trettonde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 13 000 000 kr.
Prop. 1975/76:121 62
12
Beslut
Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar alt genom
proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredraganden har lagt
fram.
Prop. 1975/76:121 63
Bilaga
1
Ramavtal
Staten
och Saléninvest AB (nedan Saléninvest) har denna dag utgående från bl. a.:
att
den svenska varvsindustrins produktion måste reduceras relativt kraftigt under
de närmaste åren som en del av en internationell produktionsminskning,
att
till och med upprätthållandet av denna reducerade varvsproduktion torde kräva
särskilda statliga stödåtgärder i vad avser fartyg för leverans under åren
1978 och 1979,
att
eventuella av riksdagen beslutade statiiga stödåtgärders fördelning mellan
varven fastställs efter förhandlingar mellan industridepartementet och resp.
varv,
att
eventuella statliga stödåtgärder ej kommer att innehålla något direkt
subventionsmoment och
att
en samordning av varvsproduklionen i Göteborg är önskvärd,
träffat
följande ramavtal om samgående mellan AB Gölaverken med dotterbolag (nedan Gölaverken)
och Eriksbergs Mekaniska Verkstads AB med dotterbolag (nedan Eriksberg).
§ 1
Ramavtalet
reglerar de väsentUga villkoren för samgåendet mellan Götaverken och Eriksberg.
BehövHga kompletterande avtal skall ha träffals senast den 15 febraari 1976.
Till sådana avtal hör avtal om förvärv av aktier i AB Gölaverken, avtal om
förvärv av aktier i Eriksbergs Mekaniska Verkstads AB, konsortialavlal mellan
parterna samt avtal om formema för samverkan mellan Götaverken och Eriksberg
under tiden fram till den 1 juli 1976.
§ 2
Götaverken
och Eriksberg sammanförs till en koncern. Till ledning för verksamheien
därefter skall gälla följande rikllinjer.
Samgåendet
mellan Gölaverken och Eriksberg innebär bl. a. atl en enhetlig ledning skapas
för nybyggnadsverksamheten i Göieborg. Det är angeläget atl Eriksbergs
nuvarande anläggningstillgångar utnyttjas så långt detta är företagsekonomiskt
rimligt.
Skapandet
av en enda produktionsmässig enhet för nybyggnation i Göteborg sker successivt
i den takt som bestäms av företagsekonomiska överväganden av styrelsen och den verksläUande
ledningen i AB Götaverken efter samråd med de ansläUdas fackliga
organisationer. Inneliggande order avverkas i stort sett såsom planerat vid
resp. varvsanläggning. En fullständig produktionsmässig integration kan därför
ske först fr. o. m. 1978. Planeringen för integrationen påbörjas snarast.
På
längre sikt bör eftersträvas att nybyggnadsverksamheten i Göteborg i huvudsak
samlas på eller i anslutning till det nuvarande Arendalsområdet.
Verksamheten
i den nya koncemen skall drivas efter normala företagsekonomiska principer. En
nära samverkan med fackföreningarna skall ske.
Prop. 1975/76:121 64
öresundsvarvels
verksamhet skall i princip inte påverkas av samgåendet i Göieborg.
§
3
Staten
överlåter senast den 1 juli 1976 till AB Gölaverken samtiiga aktier i
Eriksbergs Mekaniska Verkstads AB för ell pris av tillhopa 1 000 kr.
§
4
Senast
den 1 juli 1976 omvandlas statens räntefria lån till AB Gölaverken på f. n. 50
milj. kr. till aktier liU en kurs innebärande atl aktiekapitalet ökas lill 200
milj. kr.
§ 5
Staten
förvärvar från Saléninvest för 136 milj. kr. så många aktier i AB Gölaverken
alt statens andel, inräknat Statsföretag AB:s nuvarande innehav och liUkommande
aktier enligt § 4 ovan, uppgår lill 51 % av aktiekapitalet i AB Götaverken.
Samtliga aktier skall vara förenade med samma rätt. KöpeskiUingen erläggs
kontant senast den 1 juli 1976. Staten svarar för eventuellt utgående slämpelkoslnad.
Tillträde sker när betalningen erläggs.
§ 6
För
att underlätta en planmässig samordning av verksamheten mellan Gölaverken och
Eriksberg åtager sig Saléninvest alt, på anmodan av regeringen, senast den 1
juli 1976 tiU fast pris beställa elt eller två fariyg vid Eriksberg för en
sammanlagd konlraklssumma om cirka 136 milj. kr. med leverans år 1977. Den nya koncemen
äger förskjuta leveransen liU senare lidpunkt, dock ej efter 1979 års utgång. Konlraktsprisel
skall motsvara vid beställningstidpunkten rådande världsmarknadspris för
ifrågavarande eller närmast motsvarande fartygstyp. Understiger detta pris
Eriksbergs självkoslnad skall pristUlägg utgå med mellanskUlnaden, dock högsl
10 % av konlraktsprisel. Som betalningsvillkor i övrigt skall gälla sedvanliga OECD-vUlkor
(f. n. kontant 30 %, kredit 70 %).
§ 7
Staten
har inget atl erinra mol alt Götaverken utnyttjar sin option på aktierna i Calor
Celsius.
Parterna
är införstådda med att Saléninvest med hänsyn lill sina övriga engagemang
under de närmaste åren saknar möjligheter att tillföra Gölaverken ytterligare aklieägartillskött.
Saléninvest har dock intet all erinra mot om staten som aktieägare i Götaverken
önskar ensidigt lämna aktieägartillskott.
§ 9
Den
nya styrelsen i AB Gölaverken skall ha högst åtta av partema utsedda ordinarie
ledamöter. Partema utser lika antal ledamöter. Staten äger utse ordförande.
Vidare skall i styrelsen ingå verkställande direktören och högst fyra
ordinarie arbetstagarledamöter. I syfle alt begränsa styrelsens storlek avser
partema alt avslå från suppleanter samt söka Iräffa moisvarande överenskommelse
med berörda arbetslagar-organisationer.
Prop.
1975/76:121 65
Av
bolagsstämman valda styrelseledamöter och revisorer tillsätts efter samråd
mellan parterna.
§
10
Del
närmare förhållandet meUan partema skall regleras i ett konsortialavlal, som
skall gälla i tio år. Beslut i vissa väsentliga frågor, som närmare anges i konsortialavlalet,
förutsätter enighet mellan partema. Vid oenighet skall staten efler anfordran
av Saléninvest inlösa Saléninvests aktier i AB Götaverken på vUlkor som i
brist på åsämjande skaU fastställas av skiljemän enligt lag därom.
§
11
Parterna är överens om att
elt fullföljande av Eriksbergs fartygskontrakt och övriga åtaganden kan ske endasi
med betydande förluster som följd. Dessa förluster skall bäras av staten, enär
varken Saléninvest eller Gölaverken ekonomiskt skall belastas av åtgärder och
åtaganden vid Eriksberg beslutade före samgåendet med Gölaverken. Förlusten
för 1975 skall på grundval av preliminärt bokslut fastställas senast den 15 febraari
1976. Denna förlust, som för närvarande uppskattas tUl cirka 450 milj. kr.,
skall av staten täckas genom ell kontant aktie-ägartillskott lUl Eriksbergs
Mekaniska Verkstads AB senast den 1 juli 1976.
Motsvarande
förluster för år 1976 och år 1977 skall täckas av staten genom aklieägartUlskott.
Om det i samband med fastställandet av 1976 års bokslut skulle visa sig all den
slutligt fastställda förlusten för år 1975 överstiger den preliminärt
uppskattade, skall staten läcka denna mellanskillnad.
De
förluster inklusive vad som angivils i föregående siycke som är förenade
med driften av Eriksberg under åren 1976 och 1977 samt med driften för tiden
fram lill den slutliga sammanläggningen, skall av Gölaverken preciseras i ett
fast belopp senast den 31 december 1976. Kan vid förhandlingar mellan staten
och Gölaverken härvid överenskommelse om statens bidrag ej träffas, skall
staten läcka de på Eriksberg fallande förlusterna t. o. m. år 1979.
Staten
åtager sig att låta Eriksbergs Mekaniska Verkstads AB:s rörliga kredit hos riksgäldskonloret
på 200 milj. kr. kvarstå till utgången av år 1977.
§ 12
Saléninvest
åtager sig all på anfordran av regeringen på marknadsmässiga villkor sköta befraktning
och drifl av fariyg producerade av den nya koncernen, vilka inte är sålda vid leveranstUlfället.
Särskilt avtal skall upprättas vid varje särskilt tillfälle. Saléninvest
åtager sig även all ingå liknande avtal med andra svenska varv.
§ 13
Hembudsskyldighet
skall gälla om någondera parten önskar överlåta sina aktier i AB Gölaverken.
§ 14
Staten
äger rätt överföra alla sina rättigheter och skyldigheter enligl denna
ramöverenskommelse till Statsföretag AB eller annal av staten helägt bolag.
5
Riksdagen 1975176.1 saml. Nr 121
Prop. 1975/76:121 66
§
15
Tvist om tolkningen och
tillämpningen av detla avtal och i § 1 avsedda avtal får ej anbängiggöras vid
domstol ulan skall avgöras av skiljemän enligl lag därom.
§
16
Delta
avtal är träffat under förutsättning av att erforderliga avtal enligl § 1
träffas mellan parterna.
Detta
avtal har upprättats i två exemplar, varav parlema tagit var sitt.
Göieborg
den 17 december 1975
För
staten med förbehåll för re- För Saléninvest geringens godkännande
Tony
Hagström Sture Ödner
Prop.
1975/76:121 67
Bilaga 2
Avtal om överlåtelse av aktier i AB Götaverken
Staten och Saléninvest AB (Saléninvest) har den 17
december 1975 med förbehåll för regeringens godkännande träffat ell Ramavtal om
samgående mellan AB Gölaverken med dotterbolag (Götaverken) och Eriksbergs
Mekaniska Verkstads AB med dotterbolag (Eriksberg). TiU fuUföljande av
bestämmelserna i § 1 i Ramavtalet har följande avtal om överlåtelse av aktier i
AB Gölaverken träffats mellan Staten och Saléninvest.
§ 1
Saléninvest
överiåter tiU Staten 5 970 000 aktier ä nom. 10 kr i AB Gölaverken för en
överenskommen köpeskilling av ellhundralrelliosex miljoner (136 000 000) kr.
Tillträdesdag
skall vara när köpeskillingen erläggs, vilket skall ske senast den 1 juli 1976.
På tillträdesdagen skall aktierna överlämnas transporterade in blanco åtföljda
av samtliga tUl aktierna hörande kuponger.
§ 2
Statens och Statsföretag AB:s andel i AB Götaverken kommer
efter överlåtelsen enligt § 1 ovan samt efler genomförd nyemission enligt
Ramavtalets § 4 alt uppgå tUl 51 % av det till 200 milj. kr. höjda aktiekapitalet
enligt följande:
Antal aktier Nom. belopp kr
Tidigare
innehav 1655 000 16 550 000
Aktudl
överlåtelse 5 970 000 59 700 000
Nyemission 2 575 000 25 750 000
Summa 10 200 000 102 000 000
§ 3
Som bilagal till delta avtal fogas Gölaverkens
årsredovisning för år 1974.
Saléninvest garanterar
att
Götaverkens i balansräkningen per 31 december 1974 redovisade tillgångar och
skulder upptagils i överensstämmelse med god redovisningssed enligt av parlema
godtagna principer, angivna i årsredovisningen och godkända av revisorerna,
att
Götaverken inte efter den 31 december 1974 och intill delta avtals
undertecknande avhänt sig anläggningstillgångar inklusive firmanamn,
varumärken, patent eller licensrätler eller lämnat några pantförskrivningar,
borgens- eller garantiåtaganden eller ingått andra åtaganden eller vidtagit
handlingar i övrigt, i annan mån än som utgör led i bolagels normala löpande
verksamhet,
att Götaverken f. n. icke är invecklat i någon
skatteprocess eller annan rättegång av större betydelse,
' Här utesluten.
Prop.
1975/76:121 68
att
vederbörlig information lämnals om väsentliga omständigheter av betydelse för
bedömning av det aktuella förhandlingsläget beträffande Götaverkens orderstock,
och
att
Götaverken fram till dagen för detla avtals undertecknande rätteligen har
fullgjort sina betalningar.
Intill dess att ny
styrelse tUlsatts, äger staten utse fyra företrädare att närvara vid AB
Götaverkens styrelsesammanträden. Dessa företrädare skall därvid tillerkännas
samma rätt till insyn, information och yttran-deräll som övriga ordinarie
styrelseledamöter.
Denna garanti skall icke
kunna åberopas beträffande omständigheter, som rimligen kunnat utläsas från
information som Staten före detla avtals undertecknande erhållit genom
material tUl eller föredragning i AB Gölaverkens styrelse, genom Öhrlings
Revisionsbyrås värdering hösten 1975 eller genom annan skriftiig information, i
vilken bland annat ingår av verkställande direktören den 13 februari 1976
upprättad promemoria för föredragning i styrelsen om väsentliga förhållanden
rörande Götaverkens beställare. Ej heller kan garantin åberopas beiräffande
omständigheter, som AB Götaverkens styrelse sakhat kännedom orn före detla
avtals undertecknande.
§4
Staten
äger rätt överföra alla sina rättigheter och skyldigheter enligt delta avtal
till Statsföretag AB eller annal av Staten helägt bolag.
§ 5
Tvist
om tolkningen och tillämpningen av detla avtal får ej anbängiggöras vid
domstol utan skall avgöras av skiljérhän enligt lag därom.
Delta
avtal har upprättats i två exemplar, varav parterna tagit var sitt.
Göieborg
den 13 februari 1976.
För
staten med förbehåll för re
geringens godkännande För Saléninvest
Tony
Hagström Peder Bonde
Prop. 1975/76:121 69
Bilaga
3
Avtal
om överlåtelse av aktier i Eriksbergs Mekaniska Verkstads AB och konvertering
till aktier av ett statens lån till AB Götaverken, m. m.
Staten
och Saléninvest AB (Saléninvest) har den 17 december 1975 med förbehåll för
regeringens godkännande träffat ell ramavtal om samgående mellan AB Gölaverken
med dotterbolag (Götaverken) och Eriksbergs Mekaniska Verkstads AB med
dotterbolag (Eriksberg). Till fullföljande av bestämmelserna i § 1 i ramavtalet
har följande avtal om överlåtelse av aktier i Eriksberg och om konvertering
till aktier av elt Statens lån lill Gölaverken träffals mellan Staten och AB
Götaverken.
§ 1
Enligl § 3 ramavtalet överlåter
Staten senast den 1 juli 1976 till AB Götaverken samtliga aktier i Eriksbergs
Mekaniska Verkstads AB för en köpeskilling av ettusen (1 000) kr.
Tillträde sker när köpeskUlingen
erläggs. På tillträdesdagen skall aktiema överlämnas transporterade in blanco
åtföljda av samtliga till aktiema hörande kuponger.
§ 2
För
Eriksberg har per den 31 december 1975 upprättats elt preliminärt koncembeslul,
bilaga 1, enligt vUket staten fömtsättes ha genom ett aklieägartillskött om
420 000 000 kr. läckt den i resultaträkningen redovisade förlusten för år
1975.
Förlusten för år 1975
skall med tillämpning av § 11 ramavtalet anses uppgå till fyrahundratjugomiljoner
(420 000 000) kr. Beloppet skall enligt nämnda paragraf kontant inbetalas tUl
Eriksbergs Mekaniska Verkstads AB senast den 1 juli 1976.
§ 3
Staten och Saléninvest har
i ramavtalet (§ 11) överenskommit följande:
"Partema är överens
om alt ett fullföljande av Eriksbergs fartygskontrakt och övriga åtaganden kan
ske endast med betydande förluster som följd. Dessa förluster skall bäras av
Staten, enär varken Saléninvest eller Götaverken ekonomiskt skall belastas av
åtgärder och åtaganden vid Eriksberg beslutade före samgåendet med Götaverken.
Förlusten för år 1975 skall på gmndval av preliminärt bokslut fastställas
senast den 15 febraari 1976. Denna förlust, som för närvarande uppskattas tUl
cirka 450 milj. kr., skall av staten täckas genom ett kontant aktie-ägartillskott
till Eriksbergs Mekaniska Verkstads AB senast den 1 juli 1976.
Motsvarande förluster för
år 1976 och år 1977 skall läckas av staten genom aklieägartillskött. Om det i
samband med fastställandet av 1976 års bokslut skulle visa sig att den slutligt
fastställda förlusten för år
'
Här utesluten.
Prop. 1975/76:121 70
1975
överstiger den preliminärt uppskattade, skall Staten täcka denna
mellanskillnad.
De
förluster inklusive vad som angivils i föregående siycke som är förenade
med driften av Eriksberg under åren 1976 och 1977 samt med driften för liden
fram till den slutliga sammanläggningen, skaU av Götaverken preciseras i ett fasl
belopp senast den 31 december 1976. Kan vid förhandlingar mellan Staten och Gölaverken
härvid överenskommelse om Statens bidrag ej träffas, skall Staten läcka de på
Eriksberg fallande förlusterna t. o. m. år 1979.
Staten
åtager sig atl låta Eriksbergs Mekaniska Verkstads AB:s rörliga kredit hos riksgäldskonloret
på 200 milj. kr. kvarstå till utgången av år 1977."
Statens
åtagande omfattar således täckande av dels förluster på Eriks-bergs
inneliggande fartygskontrakt och övriga åtaganden, dels förluster som uppkommer
på den verksamhet som kommer all bedrivas av Eriksberg fram till den slutliga
sammanläggningen, dels merkostnader som eventuellt uppslår inom andra delar av Gölaverken
på grund av sammanläggningen av Eriksbergs verksamhet med Götaverken.
Statens
åtagande om föriusttäckning i Eriksberg föratsätter alt ledningen för den nya koncemen
(Gölaverken inklusive Eriksberg) genomför integrationen på det sätt som
framstår som mest ändamålsenligt sett ur för Götaverken och Eriksberg gemensam
synvinkel. Härvid skall hänsyn tagas till såväl lönsamhet som önskvärdheten av
en smidig personalmässig integration.
§ 4
Vid
tillämpningen av vad som överenskommits om föriusttäckning skall tiU fullo
beaktas samtliga kosinader som är hänförliga lill den verksamhet för vilken
Staten åtagit sig förlustläckningsansvar, såsom framtida ränte- och valuladifferenser,
kosinader för personalavveckling och omskolning, erforderlig nedskrivning av
varulager och tiUgångar med nedsatt nyltjandegrad, garantiförpliktelser,
skadeståndsansvar och kostnader för avveckling av förlustbringande inköps-
eller leveranskontrakt, oavsett om kostnaderna redovisas i Eriksbergs eller
Götaverkens räkenskaper. Vidare skall Statens åtagande ej vara påverkat av bokslulsdispositioner.
TiUgångar,
skulder och förpliktelser skall i övrigt vid fastställande av förlusterna
upptagas enligt god redovisniiigssed.
Slutlig
sammanläggning skall anses ha ägt ram när dels Eriksbergs administration och
produktionsorganisation helt integrerats med Göta-verkens och en
produktionsenhet för nybyggnadsverksamhet skapats i Göieborg (vUket bl. a.
innebär atl produktionen sker enligt samma kon-stmktions-, planerings- och
produktionssystem) och dels verksamheten vid Eriksbergsanläggningen anpassats lill
en företagsekonomiskt motiverad nivå eller avvecklats.
Parternas
avsikt är atl, sedan sammanläggningen genomförts. Eriksbergs balansräkning
främst skall omfatta, förutom det egna kapitalet, finansiella lillgångar och
skulder hänförliga iiU sådana refinansierings-åtaganden som gjorts före den
slutliga sammanläggningen.
§ 5
Transaktioner
mellan Gölaverken. och Eriksberg i form, av köp av varor och tjänster, vilka
kan ses som självständiga affärsmässiga Irans-
Prop. 1975/76:121 71
aktioner
i den meningen atl de skulle ha kommit till stånd även om avtal om
sammanläggning ej träffats sker till marknadspris.
Transaktioner
mellan Götaverken och Eriksberg i form av köp av varor och tjänster, vUka
beslutas som ett led i sammanläggningen, pris-sättes till den säljande enhetens
kalkylmässiga självkoslnad. Priset får dock icke överstiga det pris som skulle
ha gällt om anskaffning skett på alternativt sätt.
§
6
Uppstår
positiva resultateffekter på grund av transaktioner med tredje man, vilka inle är
direkl förorsakade av sammanläggningen och hänförliga tiU de vid avtalets
undertecknande befintiiga orderslockarna, och berör dessa transaktioner
väsentligen både Götaverken och Eriksberg delas vinslen lika.
Uppstår
negativa resultateffekter på grund av transaktioner som avses i föregående
stycke, skall förlusten beroende på vart den är atl hänföra, bäras av Gölaverken
eller Eriksberg.
§ 7
Om
i samband med sammanläggningen vidtagen åtgärd i Götaverken medför högre
kostnad eller lägre intäkt för Götaverken än som skulle ha uppstått i fall
Götaverken drivits såsom separat koncern, skall sådan merkostnad debiteras
Eriksberg oavsett om åtgärden medför resultatförbättring eller
resultatförsämring i Eriksberg.
Om
i samband med sammanläggningen vidtagen åtgärd i Götaverken medför lägre
kostnad eller högre intäkt för Götaverken än som skulle ha uppstått i fall
Götaverken drivits såsom separat koncern skall siådan resultatförbättring tillgodoföras
Eriksberg till den del åtgärden medför resultatförsämring i Eriksberg.
AB
Götaverken skaU föra en förteckning över de transaktioner och åtgärder som
enligt ovan föranleder avräkning mellan Götaverken och Eriksberg. Debitering
skall vara godkänd av härtill utsedd representant för Staten. Debitering kan ske
antingen i anslutning till beslutet på basis av gjorda kalkyler eller när
resultatet av transaktionen eller åtgärden kan avläsas i redovisningen. Vid
varje styrelsesammanträde i AB Götaverken skall föredragas den ovan omtalade
förteckningen samt därav föranledda gjorda eller förväntade debiteringar.
§ 9
De
förluster, som Staten enligt §§ 3 och 4 åtagit sig att täcka, skall av
Götaverken uppskattas och preciseras i ett fast belopp senast den 31 december
1976. Parterna är ense om att sådan precisering kan ske även vid senare
tidpunkt. Kan enighet uppnås om beloppets storlek skall detta utgöra slutlig
ersättning till Gölaverken.
§
10 Kan överenskommelse om föriusttäckning ej träffas skall Staten enligt
§
11 ramavtalet täcka de på Eriksberg fallande förlusterna t.o.m. år
1979.
Förlusterna skall i sådant fall täckas enligt följande: a. Reglering skall ske
snarast och senast den 1 juli 1977 av: dels eventuell avvikelse mellan den
preliminärt fastställda och den av
bolagsstämman
fastställda förlusten för år 1975,
Prop. 1975/76:121 72
och
dels förlusten för år 1976 sådan denna bestämts av styrelsen i Eriksbergs
Mekaniska Verkstads AB.
b.
Förlusterna för åren 19771979 regleras genom atl preliminära belopp inbetalas
efter fastställandet av respektive års budget i den utsträckning likviditelsläget
i Eriksberg så påkallar. Beloppen regleras definitivt i samband med alt
bokslutet för respektive år fastställes. Inbetalning sker i båda fallen
snarast efler riksdagsbeslut.
De
förluster som härvid skall beaktas är resultatet före bokssluts-dispositioner
men efter skatter. Vidare observeras särskilt atl värderingen av finansiella
tillgångar och skulder skall ske efter de principer som till-lämpats i Eriksbergs
i § 2 nämnda preliminära koncernbokslut för år 1975. De förutsattes slutligen
alt vid beräkningen av resultatet för år 1979 full avsättning har gjorts för
framtida räntedifferenser och gjorda garantiåtaganden samt atl anläggningarna i
Eriksberg har bokförts efter värdering enligt gällande lagregler och med
beaktande av vad som sägs i § 4 detla avtal.
Under
samordningsperioden för något verksamhetsår möjligen uppkommande vinst på
Eriksbergs verksamhet skall vid förlusltäcknings-periodens slut användas för
återbetalning lill Staten av lämnade tillskott.
§ 11
Redovisningen
i Gölaverken och Eriksberg skall vara så ordnad att Statens förlustläekningsskyldighet
kan fastställas på ell tillförlitligt sätt.
§ 12
Under
förutsättning av borgenärernas godkännande förbinder sig AB Gölaverken alt
snarast möjligt efter den 1 juli 1976 överlaga Statens borgensansvar för
åtaganden av Eriksbergs Mekaniska Verkstads AB gentemot:
1.
AB Svensk Exportkredit, 7,5
milj. kr. jämte ränta.
2.
Soponala, f. n. Esc. 300 305
700 jämte ränta.
§ 13
Staten
förbinder sig att tillse alt styrelsen i Eriksbergs Mekaniska Verkstads AB i
samband med överlåtelsen ställer sina platser lill förfogande. AB Gölaverken
skall tUlse alt ansvarsfrihet bevUjas för den del av år 1976 som Staten varit
aktieägare, förutsatt alt revisorerna tillstyrker ansvarsfrihel.
§ 14
TiU
dess delta avtal träder i kraft skall verkställande direktörerna för AB
Götaverken och Eriksbergs Mekaniska Verkstads AB inom ramen för sådant bemyndigande,
som respektive styrelse må lämna, förbereda åtgärder för den avsedda
sammanläggningen och för genomförandel av delta och övriga anknutna avtal, så
långt delta är möjligt ulan all regeringens beslut därigenom föregrips. De
verkställande direktörerna skall dessutom genomföra åtgärder, som är nyttiga
oavsett sammanläggningen.
§ 15
Staten
skaU teckna 2 575 000 aktier i AB Götaverken. Betalning av aktierna skall ske
genom alt Staten efterger sin kvarstående fordran på 45 milj. kr. hos AB Gölaverken
enligl lån (nr 327) från fonden för låneunderstöd.
Prop. 1975/76:121 73
Nyemission
skall genomföras så att Staten blir ägare av aktierna senast den 1 juli 1976
och i övrigt enligt följande:
1.
Staten tecknar 2 575 000 aktier
med ett nominellt värde av 10 kr. per aktie.
2.
De nya aktierna berättigar till
andel i AB Götaverkens vinst fr. o. m. det räkenskapsår som påbörjas den 1 juli
1976.
3.
Överkursen skall tillföras AB
Götaverkens reservfond.
AB Gölaverkens
aktiekapital kommer efter nyemissionen att utgöra 200 milj. kr.
Sedan Staten förvärvat
aktier från Saléninvest enligt ett denna dag tecknat avtal, kommer Statens
innehav av aktier i AB Gölaverken, tillsammans med Statsföretag AB:s innehav
av aktier i samma bolag, att utgöra 10 200 000 aktier, moisvarande 51 % av
aktiekapitalet. § 16
Tvist om tolkningen och
tillämpningen av delta avtal får ej anbängiggöras vid domslol ulan skall
avgöras av skiljemän enligl lag därom.
Detta
avtal har upprättals i två exemplar, varav parterna tagit var sitt.
Göteborg
den 13 februari 1976.
För
Staten med förbehåU för rege- För AB Götaverken ringens godkännande
Tony
Hagström Hans Laurin
Prop.
1975/76:121 74
Bilaga
4
Konsortialavlal
beträffande AB Götaverken
Staten
och Saléninvest AB (Saléninvest) har den 17 december 1975 med förbehåll för
regeringens godkännande träffat etl ramavtal om samgående mellan AB Götaverken
med dotterbolag (Götaverken) och Eriksbergs Mekaniska Verkstads AB med
dotterbolag (Eriksberg). TUl fullföljande av beslämmelserna i § 1 ramavtalet
har följande konsortialavlal träffats mellan Staten/Statsföretag AB och Saléninvest.
§ 1
I §
2 ramavtalet har intagits följande allmänna bestämmelser om samgåendet mellan Gölaverken
och Eriksberg.
"Götaverken
och Eriksberg sammanförs till en koncern. Till ledning för verksamheien skall
gälla följande riktlinjer.
Samgåendet
mellan Götaverken och Eriksberg innebär bl. a. att en enhetlig ledning skapas
för nybyggnadsverksamheten i Göteborg. Det är angeläget att Eriksbergs
nuvarande anläggningstillgångar utnyttjas så långt detta är företagsekonomiskt
rimligt.
Skapandet
av en enda produktionsmässig enhet för nybyggnation i Göteborg sker successivt
i den takt som bestäms av företagsekonomiska överväganden av styrelsen och den
verkställande ledningen i Gölaverken efter samråd med de anställdas fackliga
organisationer. Inneliggande order avverkas i stort sett såsom planerat vid
resp. varvsanläggning. En fullständig produktionsmässig integration kan därför
ske först fr. o. m. år 1978. Planeringen för integrationen påbörjas snarast.
På
längre sikt bör eftersträvas att nybyggnadsverksamheten i Göteborg i huvudsak
samlas på eller i anslutning lill det nuvarande Aren-delsområdel.
Verksamheten
i den nya koncernen skall drivas efter normala företagsekonomiska principer.
En nära samverkan med fackföreningarna skall ske.
Öresundsvarvets
verksamhet skall i princip inle påverkas av samgåendet i Göteborg."
Parterna
är ense om att i normala företagsekonomiska principer ligger att skapa god
konsolidering i företaget och möjliggöra en god avkastning på i förelaget
insatt kapital. Parterna är vidare ense om att skälig del av årsvinsten skall
disponeras för aktieutdelning så snart detta med beaktande av företagets
normala behov av konsolidering är möjligt.
§ 2
Beträffande
vissa väsentliga frågor avseende Götaverken har Staten och Saléninvest i
ramavtalet överenskommit följande: "Beslut i vissa väsentliga frågor, som
närmare anges i konsortialavlalet, förutsätter enighet mellan parterna. Vid
oenighet skall Staten efter anfordran av Saléninvest inlösa Saléninvests aktier
i AB Götaverken på vUlkor som i brist på åsämjande skaU faslsläUas av skiljemän
enligt lag därom." Parterna är överens om att som väsentliga frågor i här
avsedd mening skall anses följande:
Prop.
1975/76:121 75
1.
Anställning
eller uppsägning av verksläUande direktör.
2.
Väsentlig
omläggning av företagets verksamhetsinriktning.
3.
Överlåtelse
respektive köp av rörelse eller rörelsegren av betydande omfattning.
4.
Investeringar i
anläggningar till högre belopp än 50 milj. kr.
5.
Försäljning av
fast egendom eller övriga anläggningstillgångar till ett högre värde än 10
milj. kr.
6.
Förändring av
aktiekapitalet i AB Götaverken.
Om vid behandling i styrelsen eller vid bolagsstämma av
frågor enligt ovan parterna redovisar olika uppfattningar och sammanjämkning
ej sker vid förevarande styrelsemöte eller stämma åligger del Saléninvest att
inom 30 dagar därefter skriftligen meddela Staten för den händelse inlösen
påkallas enligt första stycket ovan.
Parterna är vidare ense om att därest Staten/Statsföretag
AB gör sig skyldig lill väsentiigt brott mol detta avtal också delta skall
medföra inlösenskyldighet enligl försia stycket ovan.
§ 3
Parterna är enligl ramavtalet (§ 8) införstådda med att Saléninvest
med hänsyn lill sina övriga engagemang under de närmaste åren saknar
möjligheter att tillföra Götaverken ytterligare aktieägarlillskotl. Saléninvest
har dock intet all erinra mol om Staten som aktieägare i AB Götaverken önskar
ensidigt lämna aktieägartillskott.
§ 4
Beträffande den nya styrelsen i AB Gölaverken har i § 9
ramavtalet intagits följande bestämmelser:
"Den nya styrelsen i AB Gölaverken skall ha högsl
åtta av parterna utsedda ordinarie ledamöter. Parterna utser lika antal
ledamöter. Staten äger utse ordförande. Vidare skall i styrelsen ingå verksläUande
direktören och högst fyra ordinarie arbetstagarledamöter. I syfle att begränsa
styrelsens storlek avser parlema alt avstå från suppleanter samt söka träffa
motsvarande överenskommelse med berörda arbetstagarorganisationer. Av
bolagsstämman valda styrelseledamöter och revisorer tillsätts efter samråd
mellan parterna."
Oavsett
vad som sägs i § 2 ovan skall vad avser beslut respektive beslulsförhet i
styrelsen aktiebolagslagens regler gälla, dock att för beslulsförhet också
erfordras atl minst två representanter för Staten/ Statsföretag AB respektive Saléninvest
är närvarande vid besluten.
§ 5
Hembudsskyldighet skall enligt § 13 ramavtalet gälla om
någondera parten önskar överlåta sina aktier i AB Götaverken.
I
bolagsordningen skall införas följande hembudsklausul: "Har aktie övergått
till person, som icke förut är aktieägare i bolaget, skall aktien ofördröjligen
hembjudas förutvarande aktieägare till inlösen genom skriftiig anmälan hos
bolagets styrelse. Åtkomsten av aktien skall därvid styrkas samt, där
äganderätten övergått genom köp, uppgifl lämnas om den betingade köpesumman.
När aktien sålunda lill inlösen hembjudits, skaU styrelsen därom genast underrälla
bolagets förutvarande aktieägare på sätt, som om meddelanden lill aktieägare är
föreskrivet, med anmodan till den, som önskar begagna sig av lösningsrätten, atl
skriftiigen anmäla sig hos styrelsen inom två månader
Prop. 1975/76:121 76
därefier.
Anmäler sig flera, skall företrädesrätten dem emellan bestämmas genom lottning,
dock atl, därest samtidigt flera aktier hembjudits, aktierna först så långl ske
kan, skaU jämt fördelas bland dem, som vilja lösa.
Lösebeloppet
skall, i brist på åsämjande, bestämmas i den ordning lag om skiljemän stadgar.
Därest
ej inom stadgad tid någon anmäler sig vilja lösa hembjuden aktie eller, sedan lösningsprisel
å dylik aktie i behörig ordning faslslällls, aktien ej inom tjugo dagar därefier
inlöses, äger den, som hembudet gjort, att bli registrerad för aktien."
§ 6
Staten
äger rätt överföra sina rättigheter och skyldigheter enligt detta avtal lill
Statsföretag AB eller annal av Staten helägt bolag.
Statsföretag
äger rätt alt överföra sina rättigheter och skyldigheter enligt avtalet lill annal
av Staten helägt bolag.
§ 7
Tvist
om tolkningen och tillämpningen av detla avtal får ej anbängiggöras vid
domstol utan skall avgöras av skiljemän enligt lag därom.
§ 8
Delta
avtal ersätter de riktlinjer för samarbetet i Götaverken mellan Saléninvest och
Staten/Statsföretag AB som fastlagts i avtal av den 25 oktober 1974. Avtalet skaU
gälla under 10 år från den dag det träder i kraft, dock endast så länge som
såväl Saléninvest som Staten/ Statsföretag AB är aktieägare i Götaverken.
Detta
avtal har upprättats i tre exemplar, varav parterna tagit var sitt.
Göieborg
den 13 februari 1976.
För
Staten med förbehåll för re- För Saléninvest geringens godkännande
Tony
Hagström Peder Bonde
För
Statsföretag AB Jan Orrenius
Prop. 1975/76:121 77
Innehållsförteckning
Sid-
1.
Inledning...................................................................... 2
2.
Den
internationella bakgrunden.................................. ..... 4
3.
Varvskreditutredningen................................................ 5
3.1 Nuvarande fartygskreditgarantisystem .............. 5
3.1.1 Garantilyper ............................................... ..... 6
3.1.2 Det statliga åtagandet ................................. 6
3.1.3
Säkerhet för garanti............................ . (S)
3.1.4 Förlängning av garanti .............................. 7
3.1.5 Insyn i varvsförelagens verksamhet
........... 7
3.1.6 Valutafluktuationer....................................... 7
3.1.7 Intemationella överenskommelser
avseende varvskrediter 8
3.1.8 Infriande av det statliga garantiålagandel.... (SD
3.1.9 Principer för garantilUldelning....................... CS'
3.2
Jämförelse mellan exportkredilgarantisyslemel
och fartygskreditgarantisystemet (9)
3.3 Utredningens förslag ........................................... .. rfjo
3.3.1 Krav på ett nytt garanlisystem...................... 11
3.3.2
Exportkredilgarantisyslemel.................... ... II
3.3.3 Fartygskreditgarantisystemet
under en övergångsperiod 12
3.3.4 Rederiemas finansiering................................ ... 15
3.4 Särskilt yttrande .................................................. ... 16
4. Remissyttrandena över varvskreditutredningens
betänkande .. 17
4.1 Allmäima synpimkter............................................. 17
4.2 Krav på elt nytt kredilgarantisystem
................... ... 18
4.3 Exportkreditgarantisystemet ............................. ... 18
4.4 Fartygskreditgarantisystemet under
en övergångsperiod .. 21
4.5 Rederiernas finansiering....................................... ... 23
5. Rapport angående statliga kreditgarantier för lagerproduklion
av fartyg...................................................................... ... 24
5.1 Den svenska varvsindustrins
dagsläge och utsikter 24
5.2 överväganden och förslag.................................... 27
5.3 Omfattningen av det statliga garantiålagandel.... 33
6.
Statens
överlagande av Eriksberg .............................. 33
7.
Avtal om
samgående meUan Götaverken och Eriksberg m. m. 34
8.
Belalningsanstånd
för lån tiU Uddevallavarvet AB........ 38
9.
Skeppsteknisk
forskning och utveckling ...................... ... 38
10. Föredraganden .......................................................... ... 40
10.1 Inlednmg ............................................................ 40
10.2 Fartygskreditgarantisystemet ............................. ... 41
10.3 Statiiga kreditgarantier för
lagerproduktion av fartyg m. m. 49
10.4 Samgående mellan Gölaverken och
Eriksberg...... 54
10.5 Belalningsanstånd för lån tUl
Uddevallavarvet AB. 59
10.6 Skeppsteknisk forskning och
utveckling .............. ... 60
11. HemstäUan ................................................................. 61
Prop.
1975/76:121 78
Bilagor
Sid.
1.
Ramavtal om samgående mellan AB
Gölaverken och Eriksbergs Mekaniska Verkstads AB 63
2.
Avtal om överlåtelse av aktier
i AB Götaverken....... 67
3.
Avtal om överlåtelse av aktier
i Eriksbergs Mekaniska Verkstads AB och konvertering till aktier av elt statens
lån tUl AB Götaverken, m. m..................... 69
4.
Konslorlialavtal beträffande AB
Götaverken............. 74
NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM 1976 740H4
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
29 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (28)
28 kopplingar i 17 dokument.
- Prop. 1985/86:120 om vissa varvsfrågor m.m. i texten
- Bet. 1982/83:NU55 om varvsindustrin (prop. 1982/83:147 delvis) s. 8 i texten
- Prop. 1982/83:100 med förslag till statsbudget för budgetåret 1983/84 i texten
- Prop. 1981/82:100 med förslag till statsbudget för budgetåret 1982/83 om s. 48 i texten
- Bet. 1978/79:NU17 Med anledning av propositionen 1978/79:49 om vissa varvsfrågor jämte motioner s. 23 i texten
Rättsfall (1)
1 koppling.
- NJA 2005 s. 44 »Beställarstödet« i texten