om avgifterna i postverkets tidningsrörelse m.m.
21 sidor, varav 19 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 19 av 21 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1975/76:127, om avgifterna i postverkets tidningsrörelse m.m.
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1975/76: 127
Regeringens proposition
1975/76: 127
om avgifterna i
postverkets tidningsrörelse m. m.
beslutad
den 4 mars 1976.
Regeringen
loreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av
regeringsprotokoll.
På
regeringens vägnar
OLOF
PALME
BENGT
NORLING
Propositionens
huvudsakliga innehåll
1
propositionen föreslås att avgiftssystemet i postverkets tidningsröreise utformas
i enlighet med den överenskommelse som träffats mellan postverket och
tidningsutgivarna inom ramen för 1974 års tidningstaxeutredning. Överenskommelsen
fömtsätter även atl underskottet i lidningsrörelsen skali avvecklas. Detta
avses ske genom en successiv höjning av tidningsavgifterna. Efter 15 år skali
avgifterna täcka tidningsrörelsens särkostnader.
Avgifterna
i tidningsrörelsen skail liksom hittills fastställas av regeringen efter
förhandlingar mellan postverket och företrädare för tidningsutgivarna.
Slutligen
föreslås att postverket erhåller ett anslag över statsbudgeten för täckande av särkostnader
i tidningsrörelsen. För budgetåret 1976/77 föreslås anslaget utgå med 90 milj.
kr.
I
Riksdagen 1975/76. 1 saml. Nr 127
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1975/76:127
Utdrag
KOMMUNIKATIONSDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid
regeringssammanträde 1976-03-04
Närvarande:
statsministern Palme, ordförande, och statsråden Sträng, Johansson, Holmqvist, Aspling,
Lundkvist, Geijer, Noriing, Lidbom, Sigurdsen, Gustafsson, Zachrisson, Leijon, Hjelm-Wallén,
Peterson.
Föredragande:
statsrådet Norling
Proposition
om avgifterna i postverkets tidningsrörelse m. m.
I
Inledning
Genom
prop. 1973:193 bereddes riksdagen tillfälle att yttra sig över förslag angående
avgifterna i postverkets tidningsröreise. Förslaget antogs av riksdagen (TU
1973:28, rskr 1973:337). Förslaget utgick bl. a. från att riktlinjerna för
avgiftssättningen i postverkels tidningsröreise skulle utredas av en särskild
sakkunnig. Resultatet av den sakkunniges arbete skulle underställas riksdagens
prövning.
Med stöd av Kungl. Maj:ts
bemyndigande den 2 november 1973 tillkallade jag en sakkunnig' med uppdrag att
göra en översyn av avgifterna i postverkets tidningsrörelse m. m. Den
sakkunnige, som har arbetat under namnet 1974 års tidningstaxeutredning (K
1973:08), avlämnade i september 1975 betänkandet (SOU 1975:80) Postens roll i
tidningsdistributionen, kostnader och priser.
Efter
remiss har yttranden över betänkandet avgelts av postverket, statskontoret,
riksrevisionsverket (RRV), näringsfrihetsombudsmannen (NO), Svenska tidningsutgivareföreningen
(TU), Fack- och konsumentpressens postkommitté (FKP), Landsorganisationen (LO),
Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Centralorganisationen SACO/SR,
Lantbrukarnas riksförbund (LRF). Svenska journalistförbundet. Kooperativa
förbundet (KF) samt Sveriges civilingenjörsförbund CF-STF.
Parallellt
med tidningstaxeutredningen har 1972 års pressutredning (Fi 1972:07) övervägt
bl. a. frågan om formerna för det statliga presstödet. Utredningens betänkande
(SOU 1975:79) Svensk press. Statlig presspolitik, avlämnades i oktober 1975 till
chefen för finansdepartementet som senare denna dag kommer alt redovisa sina
överväganden rörande statligt stöd till dagspressen (prop. 1975/76:131).
'
Generaldirektören Malte Oredsson.
Prop. 1975/76:127 3
2
Prop. 1973:193 angående avgifterna i postverkets tidningsrörelse
Prop.
1973:193 innehöll bl.a. en av riksdagen begärd redogörelse för erfarenheterna
av det taxesystem som - efter 1970 års riksdagsbehandling i frågan (prop.
1970:112, SU 1970:130, rskr 1970:294)-tillämpats i postverkets tidningsrörelse.
Detta taxesystem byggde på förslag från 1966 års tidningstaxeutredning i
betänkandet (SOU 1969:39) Taxesystemet i postverkets tidningsrörelse.
Riksdagens beslut år 1970 Innebar bl.a. följande.
Avgifterna
i postverkets tidningsrörelse skulle fastställas av regeringen sedan reella överiäggningar
i frågan skett mellan representanter för postverket och tidningarna.
Tidningslaxeuiredningens
förslag till taxesystem enligt principen "pris efter prestation"
lämnades utan erinran.
Underskottet
skulle avvecklas i långsammare takt än de fem år som tagits upp av tidningstaxeutredningen.
Till
grund för redogörelsen I proposition 1973:193 angående utvecklingen efter 1970
års beslut låg bl. a, skrivelser från postverket samt från TU och FKP. I
redogörelsen konstaterades bl. a. att en mera kostnadsföljsam taxa hade
åstadkommits, delvis genom en differentiering för dagspressen av be-fordringsavgifterna
mellan utgivningsort och utdelningsort. Med de avgiftshöjningar som skett hade
särkostnadsunderskottet dock inte minskat under perioden.
Vidare
konstateras att den postdistribuerade tidningsvolymen under de senaste åren
hade undergått vissa förändringar. Antalet postdistribuerade tidningar av annan
karaktär än dagspress var år 1972 ungefär lika stort som år 1969. När det
gällde dagspressen hade dock en påtaglig minskning skett. Medan antalet
distribuerade dagspressexempiar år 1969 var 265 miljoner, hade antalet år 1972
gått ned tiii 213 miljoner, vilket innebar en minskning med nära 20 % på tre
år. Samtidigt hade den totala dagspressupplagan I landet ökat något under
perioden.
Av
redogörelsen framgick också att dagstidningsföretagen i större utsträckning
hade kommit att välja andra distributionsformer. Dels hade detta skett genom
att företagen själva i växande grad övertagit distributionen, dels hade
tidningsföretagen i viss utsträckning övergått tili distribution genom sådana
distributionsföretag .som I enlighet med riksdagens beslut, senast med
anledning av prop. 1972:59 (KU 1972:29, rskr 1972:203), ombesörjer samdistribution
och i sammanhanget förmedlats, k. samdistributionsrabatt.
En
annan anledning till att tidningsföretagen delvis övergått till andra distributionsformer
var de olägenheter som var en följd av konstruktionen av taxan i postverkets
tidningsrörelse. Taxan var avslåndsdifferentierad i fråga om transporterna
mellan olika orter. Den del av avgiften som hänförde sig till själva
utdelningen var dock enhetlig för hela landet. Den härav betingade prisnivån i
tätorterna samt avsaknaden av möjligheteratt i särskilda fall ta av
marknadsförhållandena betingade hänsyn i prlssiittningen hade
Prop. 1975/76:127 4
lett
till bortfall av främst dagspressdistribution i tätorterna. Distributionen på
landsbygden hade postverket i stort kunnat behålla. Tidningsföretagen hade för dennadistribution
inte kunnat finna billigare dislributionsalternati v. Denna utveckling hade
lett till en relativ försämring av postverkets kostnads/intäktsrelation i
tidningsrörelsen. Med hänsyn härtill infördes i den tidningslaxa som hösten
1973 fastställdes att gälla för år 1974 en rabattklausul, s. k. trohetsrabatt.
Denna innebär att en viss rabatt gavs ål tidningar som var beredda all träffa
avtal om att anlita postverket under år 1974 i minst samma omfattning som under
år 1973.
Såväl
postverket som TU och FKP ansåg att det dåvarande taxesyslemet i postverkets
tidningsrörelse borde ses över.
I
propositionen anmälde jag vidare att jag med slöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande
tillkallat en sakkunnig för att se över de med postverkets tidningsrörelse
sammanhängande problemen. Enligt de direktiv som lämnats till den sakkunnige
skulle postverket även i framliden ha en viktig uppgift att fylla i landets
tidningsdistribution. Med hänsyn härtill borde ett taxesystem och en
prissättning eftersträvas som skulle stimulera till en samhällsekonomiskt
rationell fördelning av tidningsdistributionen. Utifrån ett sådant synsätt
skulle den sakkunnige överväga postverkets taxor. Grunden för prissättningen
skulle vara principen pris efter prestation. Emellertid skulle postverket ges
möjligheter att i viss utsträckning tillämpa en prissättning som var betingad
av konkurrensförhällandena på delmarknader inom tidningsdistributionen. Den
sakkunnige skulle också gå igenom principerna för postverkets kostnadsberäkningar.
Vidare skulle han undersöka om samdlstributionsrabatten inverkat pä postverkets
konkurrenssituation. Den sakkunnige skulle också ägna uppmärksamhet åt frågan
hur en tillfredsställande tidningsdistribution skulle kunna vidmakthållas i
glesbygd. I såväl denna som andra aktuella frågor skulle den sakkunnige samråda
med 1972 års pressutredning.
I
direktiven framhölls också att det betydande underskottet i postverkets
tidningsrörelse utgjorde ett särskilt problem. Det ankom på den sakkunnige att
ytterligare pröva formerna för och takten i avvecklingen av detta underskott.
3
Gällande bestämmelser
Villkor
och avgifter I postverkets tidningsrörelse regleras i postala tidningskungörelsen
(1968:489, avgiftsbilagan ändrad senast 1975:862). De närmare villkoren för
att postbefordran skall få ske meddelas av postverket. För att komma i
åtnjutande av de i postala tidningskungörelsen angivna avgifterna krävs att det
är fråga om skrift som normalt trycks och utges i Sverige och som utkommer med
minst fyra nummer per år samt har karaktären av tidning. Skriftens huvudsakliga
syfte får t. ex. inte vara att göra reklam eller sprida alTärsmeddelanden för
ett eller flera affärsföretag.
Prop.
1975/76:127 5
Därför
föreskrivs att sådan reklam får utgöra högst 25 % av skriftens innehåll. Annonser,
aftärsmeddelanden och reklam får tillsammans utgöra högst 75 % av innehållet.
Tidningar
skickas dels om utgivarkorsband, dels till återförsäljare som kommissionärskorsband.
Tidningar som utkommer med minst två nummer i veckan befordras som A-post, dvs.
lika snabbt som brev.
För
postbefordran av tidningar betalar tidningsutgivarna - utöver en viss åriig
grundavgift för tidningen och vissa avgifter för tidningsbilagor - en befordringsavgift.
Denna består av dels en fast avgift per tidningsexemplar, dels en avgift som är
beroende av tidningsexemplarets vikt. Viktavgiften är för tidningar som
utkommer med minst två nummer I veckan avstånds-differentierad och uppbyggd med
hänsyn till varje tidnings medeltransportavstånd.
Sedan
förhandlingar i avgiftsfrågan förts mellan postverket och tidningarnas
organisationer - TU och FKP - fastställer regeringen varje år på förslag av
postverket avgifterna i tidningsrörelsen för nästkommande år. Fastställande
sker genom ändring av avgiftsbilagan till postala tidningskungörelsen.
4
1974 års tidningstaxeutredning 4.1 Tidningsrörelsens omfattning
Tidningsrörelsen
är en av postverkets stora rörelsegrenar. Den svarar f. n. för ungefär 25 % av
det totala antalet postbefordrade brev- och tidningsförsändelser. Viktmässigt
betyder tidningarna ännu mer. De svarar för ca 50 % av brev- och
tidningsförsändelsernas sammanlagda vikt.
Totalt
postbefordras f n. ungefär 570 miljoner tidningsexemplar per år. Dessa utgör
nästan hälften av alla abonnerade tidningar i landet. Den postbefordrade
volymen fördelar sig med ca 200 miljoner exemplar på tidningar med två till
sju nummer i veckan och med ca 370 miljoner exemplar på tidningar med mindre än
två nummer i veckan. När det gäller abonnerade tidningar med två till sju
nummer i veckan har postverket konkurrens från samdlstributionsföretagen och
från tidningarnas utdelning i egen regi. Postverket svarar för drygt 20 % av
abonnemangsdistributionen. 1 fråga om tidningar med mindre än två nummer i
veckan är postverket i stort sett ensam distributör av abonnerade exemplar.
Ungefär
2 000 tidningar distribueras såsom utgivarkorsband eller kommissionärskorsband
av postverket. Åtta tidningar svarar tillsammans för nära en fjärdedel av det
totala antalet av postverket distribuerade tidnings-exemplar. 40 tidningar
svarar för hälften av volymen och 120 för ungefär tre fjärdedelar.
Postverkets
tidningsrörelse har på senare år minskat betydligt i omfattning när det gäller
antalet exemplar. Hela minskningen faller på tidningar med två till sju nummer
i veckan. Postverket har sedan 1963 föriorat drygt 110
1*
Riksdagen 1975/76. 1 saml. Nr 127
Prop. 1975/76:127 6
miljoner
exemplar av sådana tidningar - en volymminskning på ca 35 96. Å andra sidan har
gruppen tidningar med mindre än två nummer i veckan ökat något. Totalt sett har
antalet utgivarkorsband minskat med 104 miljoner exemplar, eller ca, 15 96,
sedan år 1963. Utvecklingen innebär att tidningar med två till sju nummer i
veckan kommit att utgöra en allt mindre andel av den postdistribuerade
tidningsvolymen. Andelen, som var nära 50 96 år 1963, hade år 1973 sjunkit till
ca 35 96. En bidragande orsak härtill har varit införandet av den statliga samdlstributionsrabatten.
Den
minskande volymen i postverkets tidningsrörelse motsvaras inte av någon
liknande minskning i landets totala distribution av abonnerade tidningar. Den
totalt abonnerade dagspressvolymen - bortsett från sön- och helgdagsexemplar -
har under samma tidsperiod ökat med ca 15 96.
4.2
Tidningsrörelsens ekonomi
Det
ekonomiska målet, att affärsverken med sina intäkter skall täcka kostnaderna
och dessutom lämna en tillfredsställande avkastning på det av staten
tillskjutna kapitalet, har sedan länge varit vägledande för postverket. För att
kunna uppfylla avkastningskravet har postverket som riktlinje för prispolitiken
angivet atl varje rörelsegren - åtminstone sett över en längre period - skall
täcka sina särkostnader och lämna etl skäligt bidrag till täckandet av de
gemensamma kostnaderna (samkostnaderna).
För
att bestämma kostnaderna i postverkets rörelsegrenar använder verket ett
kostnadsfördelningssystem, byggt på principer och metoder från en större kostnadsundersökning
som genomfördesår 1961.1 kostnadsundersökningen betecknas på vedertaget sätt de
företagsekonomiskt fördelningsbara kostnaderna som särkostnader och de
företagsekonomiskt sett icke fördelningsbara kostnaderna som samkostnader.
Kostnader som direkt förorsakas av en viss enskild prestation betecknas som särkostnader
1. Kostnader som direkt förorsakas av en viss avgränsad gmpp av prestationer
betecknas som särkostnader 2. Särkostnader I för en prestation är sådana
kostnader, som efter en begränsad övergångstid helt skulle falla bort, om
postverket upphörde med prestationen i fråga. Sambandet mellan en prestations
andel av särkostnader 2 och tillhandahållandet av prestationen är däremot inte lika
klart. Om en prestation tas bort, så faller inte samtliga särkostnader 2 för
prestationen bort. En del av prestationens särkostnader 2 förs över på andra
prestationer. Det finns, framhålls det i granskningsrapporten, ett direkt samband
mellan särkostnader 2 och olika prestationer, men sambandet är inte av samma
slag som sambandet mellan särkostnader I och olika prestationer. 1 enlighet med
direktiven har utredningen - genom expert som uiredningen anlitat - gjort en
genomgång av kostnadsfördelningssystemet. Den sammanfattande experivärderingen
av kostnadsfördelningssystemel omfattar tre huvudpunkter. Dessa är
kostnadsfördelningssystemets överensstämmelse med syftet,
undersökningsmetodernas lämplighet med hänsyn till syfte, un-
Prop. 1975/76:127 7
dersökningsförhållanden
samt tillgängliga och kända metoder samt möjligheterna atl applicera
fördelningssystemet i andra likartade organisationer.
Syftet
vid uppbyggandet av kostnadsfördelningssystemet var att fördela koslnaderna så
långt det företagsekonomiskt var möjligt. Systemet skulle visa varje
prestations särkostnader och därmed ge underiag för att beräkna prestationens
bidrag till täckandet av postverkets samkostnader. Systemet skulle också
initiera rationaliseringsprojekt. 1 båda fallen har syftet uppnåtts. Rationaliseringar
har genomförts, t. ex. inom hanteringen av rekommenderade försändelser genom
att elt speciellt resurskrävande arbetsmoment lagils bort. Rationaliseringstrycket
har kommit från de beräkningar som visat bristande särkostnadstäckning.
Mät-
och urvalsmetoderna har valls bland de vid de olika undersöknings-tidpunkterna
tillgängliga och kända metoderna på ett lämpligt sätt med hänsyn till syftet
och de myckel komplicerade undersökningsförhållandena. Del har genomgående
skett en rimlig avvägning mellan metodernas till-föriitlighet och den praktiska
mät- och urvalssituationen. Mät- och urvals-förfarandet har fortlöpande
utvecklats i positiv riktning. Utredningens experi anser också att postverket
har byggt upp en effektiv administration för kostnadsundersökningarna.
Metodernas
lämplighet anses styrkt genom atl undersökningarna visat sig ha förmåga att
fånga upp förändringar i arbetsförhållandena. Effekterna av den tidigare
exemplifierade rationaliseringen kan avläsas i resultaten av de kostnadsundersökningar,
som genomförts efter det att rationaliseringsprojekt avslutats. Detsamma
gäller effekterna på koslnaderna inom tidningsrörelsen av en viss
servicesänkning (indragning av andratur i brevbäringen) och ett överlagande
från tidningarnas sida av vissa arbetsuppgifter (såsom abonnemangsbokföringen).
Kostnadsfördelningssystemets
generaliiei kan styrkas dels genom att det kunnat tjäna som internationell
förebild för postala kostnadsundersökningar, dels genom att grunddragen i det
har applicerats inom den svenska af-färsbankssektorn. År 1964 genomfördes
nämligen en kostnadsundersökning för svenska affärsbanker, varvid
erfarenheterna från postverkels undersökningar kunde användas.
1
samband med genomgången av postverkels kostnadsfördelningssystem har
utredningen också diskuterat bortfallskosinaderna i tidningsrörelsen. Med
bortfallskostnader avses därvid de kostnader som skulle falla bort om
tidningsrörelsen upphörde. Enligt rapporten från 1961 års kostnadsundersökning
skulle 75-80 96 av de totala särkostnaderna för lidningsrörelsen kunna
betraktas som bortfallskostnader. Utredningen anser att detla procenttal
överdriver postverkets nuvarande anpassningsmöjligheter om anpassningen
väsentligen skall bestå i att minska personalresurserna. Det finns inga
möjligheter atl med utgångspunkt i nu tillgängliga kostnadsuppgifter uppskatta
hur myckel del angivna procenttalet bör sänkas.
Särintäkterna
i lidningsrörelsen läcker inte särkostnaderna. Differensen
Prop. 1975/76:127 8
beräknas
till ca 50 milj. kr. enligt 1961 års kostnadsundersökning. Motsvarande siffra
vid en kostnadsundersökning år 1971 var 66 milj. kr. Underskottet har forisatt
att öka under de senaste åren och beräknas för år 1975 uppgå till drygt 90
milj. kr. Täckningsgraden, dvs. kvoten mellan sär-intäkter och särkostnader,
har emellertid utvecklats i positiv riktning. År 1961 beräknades
täckningsgraden till 45 %. År 1974 var motsvarande tal drygt 69 96.
4.3
Överväganden och förslag
Tidningstaxeutredningen
konstaterar att postverket har en rikstäckande organisation för distribution av
brev, tidningar och andra försändelser. En utgångspunkt i utredningens arbete
har varit att postverket skall ha en viktig uppgift i landets
tidningsdistribution även i framtiden. Utredningen menar att det endast är
genom gemensam distribution av olika slags försändelser som postverket kan
uppnå tillräckliga volymer för att kunna vidmakthålla en rationell
distribution.
Andra
utgångspunkter för utredningens överväganden har varit dels att postverkets
ersättning för utförda distributionstjänster i princip skall baseras på de
faktiska kostnadema för prestationerna, dels att taxesystem och prissättning
skall framstå som samhällsekonomiskt rationella. Utifrån dessa utgångspunkter
har utredningen lagt fram ett förslag beträffande formerna för och takten i
avvecklingen av underskottet i tidningsrörelsen.
Under
utredningsarbetets gång har den sakkunnige haft överläggningar med företrädare
för postverket och tidningsorganisationerna. Postverkets principiella
inställning är att varje rörelsegren skall bära sina särkostnader och därutöver
lämna ett skäligt bidrag till de för hela verket gemensamma kostnaderna.
Underskottet i tidningsrörelsen innebiir numera, enligl verket, en så stor
belastning på den totala rörelsen och därmed på verkets konkurrensförmåga, att
underskottet inte längre bör finansleras med Intäkter från brevrörelsen.
Underskottet bör därför - Intill dess att avgiftema I tidningsrörelsen kan
göras kostnadstäckande - täckas med statsmedel.
Tidningsorganisationernas
utgångspunkt har varit att tidningarna - med hänvisning tlll deras stora
betydelse för upprätthållandet av postverkets distributionsapparat - får
betala en sådan taxa att postverkets rörelseresultat i framtiden inte försämras
av tidningsdistributionen. Organisationerna menar därför i princip att
tidningstaxans nivå bör vara sådan att intäkterna täcker bortfallskostnaderna.
Trots
olikheterna i sina redovisade pricipiella ståndpunkter har parterna enats om
ett gemensamt taxeförslag från utredningen. I fråga om kostnadstäckningsnivån
har man vidare kommit överens om att det I nuläget realistiska målet är att ge
postverket täckning för de totala särkostnaderna i tidningsrörelsen. Särkostnadstäckningen
skall åstadkommas genom successiva avgiftshöjningar.
Prop. 1975/76:127 9
För
att få en uppfattning om tidningsföretagens förmåga att bära höjda avgifter för
postdistribution har utredningen analyserat postverkets konkurrenssituation i
ljuset av tidningarnas distributionsalternativ. Denna analys bygger på överiäggningar
med sexton tidningsföretag. Om tidningstaxorna snabbt skulle göras särkostnadstäckande
och - som en följd härav - en alternativ distributionsapparat skulle byggas
upp, har utredningen uppskattat att ca 200 miljoner exemplar eller en
tredjedel av postverkets hela tidningsvolym skulle falla bort. Det beräknade
bortfallet skulle sänka effektiviteten i postverket och drabba verket som
distributionsorganisation. Avgifter och regler i taxesystemet bör enligt
utredningen utformas så att postverkets volymföriuster begränsas och så att de
stora veckotidningarna och de stora fack- och konsumenttidningarna, dvs. de
tidningar som kan rubriceras som täckningsbyggarna i postverkets distribution,
inte lämnar postverket till förmån för andra distributörer.
Analysen
av postverkets konkurrenssituation visar att avgiftema endast gradvis bör
anpassas till särkostnadstäckande nivå. De negativa volymef-feklerna lorde
dämpas väsentligt om den bristande särkostnadstäckningen avvecklas under en
period på ca 15 år. En sådan avvecklingsperiod ger tidningarna möjlighet att
anpassa sig till den högre avgiftsnivån. Den innebär dessutom att postverket
genom olika åtgärder kan anpassa organisationen till en - trots den långa
avvecklingsperioden - eventuellt minskade volym.
Utredningen
anser dock att en lång avvecklingsperiod i fråga om den bristande särkostnadstäckningen
inte är en tillräcklig åtgärd för att så långt möjligt begränsa volymföriusterna.
Avvecklingsperioden måste kombineras med en anpassning av taxans utformning till
konkurrenssituationen. Utredningen menar att taxan också framgent i grunden
bör bygga på principen pris efter prestation. Uiredningen har gjort en
genomgång av faktorer, vilka i olika sammanhang har antagits ha en kostnadspåverkande
effekt. På basis av denna genomgång har utredningen föreslagit vissa kostnadsmässigt
motiverade modifieringar av det nuvarande taxesystemet.
Även
en marknadsanpassning bör enligt utredningen ske - med bibehållande av enhetsportoprincipen
-genom att komponenter, som tar hänsyn till konkurrens- och efterfrågeförhållanden
på marknaden, införs i taxesystemet. Utredningen har därför föreslagit
införandet av komponenter som beaktar upplagesiorlek och kundförhållanden.
I
fråga om upplagestorieken anser utredningen att tidningar med en post-befordrad
upplaga på mer än 10 miljoner exemplar per år bör ges en lägre avgift än
tidningar med 3-10 miljoner exemplar. Dessa bör i sin tur ges en lägre avgift
än tidningar med mindre än 3 miljoner exemplar.
Vad
gäller tidningsutgivarnas kundförhållande till postverket finns redan i nuläget
ett inslag som beaktar detta, nämligen den s. k. trohetsrabatten. Utredningen
har kommit fram till att elt taxesystem som bygger på enhetsportoprincipen i
förening med en trafikplikt för postverket bör vara konstruerat så att det ger
postverket ett skydd mot föriust av de från distri-
Prop. 1975/76:127 10
butionssynpunkt
mest lönsamma tidningsexemplaren. 1 fråga om tidningar med två till sju nummer
i veckan (i visst fall även i fråga om tidningar med ett nummer i veckan) kan
skyddet begränsas till lantbrevbäringslinjerna medan del för övriga tidningar
bör gälla hela distributionsområdet. Utredningen anser därför att etl inslag
motsvarande trohelsrabatien bör finnas i taxesyslemet. Inslaget föreslås få
formen av en volymgaranli. De tidningar, som genom alt iräffa volymgaranliavtal
med postverket bidrar lill en betydelsefull grundvolym i postdistributionen,
ges fördelen av en taxa, som endast gradvis - under en period på ca 15 år -
anpassas lill full särkost-nadsläckningsnivå - B-taxa. Tidningar, som inte är
beredda ge sådan volymgaranti, bör däremot enligl utredningens bedömning inle
ha fördelen av denna gradvisa anpassning. De bör därför betala en avgifl som
motsvarar full särkostnadstäckning - A-taxa.
Utredningen
har studerat i vilken mån samdistribulionsrabatten påverkat postverkets
konkurrenssituation. Utredningen konstaterar att rabatten visserligen
förändrat konkurrenssituationen, men all etl slopande av den inte skulle få
några positiva effekter för postverket. Utredningen föreslår därför inle några
ändringar i de regler som gäller för erhållande av samdistributionsrabatt.
Del
av uiredningen föreslagna taxesyslemet, som bygger på i det föregående
redovisade principiella ställningstaganden, kan sägas i sina huvuddrag vara
baserat på principen pris efter prestation men innehåller även marknadsmässiga
inslag. Huvudpunkterna i förslagel kan sammanfattas sålunda.
1. Enhetsportoprincipen tillämpas, dvs. det förutsätts
att inga separata avtal om avgifter och villkor för tidningsdislribuiion
träffas mellan postverket och enskild tidningsutgivare i andra fall än som
hittills förekommit. Postverket har Iransportplikt över hela landet mot
fastställda avgifter.
2. Komponenterna i avgiftssystemet är desamma som f n.,
dvs. grundavgift, exemplaravgift, viktavgift, bokföringsavgift för
oadresserade utgivarkorsband samt försändelseavgifi för kommissionärskorsband.
3. De olika komponenternas genomslag i taxan följer i
huvudsak den fördelning som framräknats med utgångspunkt i principen pris efter
prestation. Exemplaravgiften utgör sålunda 66,8 96, viktavgifien 32 % samt övriga
avgiftskomponenter 1,2 "u av samtliga avgifter. Övergången till denna fördelning
mellan avgiftskomponenterna avses ske successivt under perioden 1977-1979.
4. Zontaxa enligl hittillsvarande metoder tillämpas
för alla tidningar med två till sju nummer i veckan. För tidningar med mindre
än två nummer i veckan tillämpas en enhetlig viktavgift. Denna motsvarar
zontaxans viktavgift för det genomsnittliga medellransportavslåndel avseende
hela volymen tidningar med mindre än två nummer i veckan.
5. Om annat ej överenskommes mellan postverket och
tidningarnas utgivare inplaceras de olika tidningarna i servicenivå med hänsyn
till utgiv-
Prop.
1975/76:127 11
ningstätheten.
Möjligheter skall ges för tidningar som så önskar att mot prisreduktion resp.
högre avgift erhålla en lägre resp. högre servicenivå än den normala.
6. Oadresserade utgivarkorsband får i princip användas
av tidningar med två till sju nummer i veckan.
7. För adresserade utgivarkorsband differentieras
exemplaravgiften i taxesystemet med avseende på storieken av den postbefordrade
volymen tidningsexemplar per är.
8. Taxesystemet differentieras med avseende på
tidningarnas kundförhållande till postverket från och med 1977.
Differentieringen innebär att tidningar som tecknar en form av volymförbindelse
får en avgiftsnivå (B-laxa) som motsvarar den för året överenskomna
avgiftsnivån i tidnings-rörelsen enligt den princip för inhämtning av den
bristande särkostnadstäckningen som utredningen föreslår. För övriga tidningar
gäller att taxan skall ligga på en nivå (A-taxa) som motsvarar full särkostnadstäckning
i tidningsrörelsen enligt postverkets milande kostnadsberäkningar.
9. 1 fråga om uppnåendet av full särkostnadstäckning
skall gälla att -med ulgångspunkt i täckningsgraden 1974, 69,4 96 -
avgiftsnivån för år 1977 fastställs så att den beräknade täckningsgraden detla
år blir minst 71,4 ",,. Därefter höjs procenttalet varje år med 2
procentenheter till dess täckningsgraden nått 100 "c Detta skulle sålunda
i princip inträffa år 1992.
Den
åriiga avgiftshöjningen skall dock varje år vara tillräckligt stor för alt ge
postverket kompensation för de särkoslnadsökningar som inträffat mellan
föregående och aktuellt förhandlingstillfälle.
10. Uppräkningen
av det föreslagna taxesystemet lill full kostnadstäck
ning skall i princip ske genom jämna procentuella påslag på taxekompo
nenternas å-priser. Om parterna så överenskommer kan dock uppräkningen
göras även på annat sätt.
Utredningens
förslag till avgiftssystem i postverkets tidningsrörelse har baserats på 1975
års intäktsnivå.
5
Remissyttrandena
Gentemot
utredningens principförslag till taxekonstruktion har remissinstanserna varit
positiva eller lämnat det utan erinran. Några remissinstanser har kommenterat
enskilda taxekomponenter. Postverket har sålunda förordat att en särskild
taxekomponent övervägs, som tar hänsyn till spridningstätheten hos en tidning.
Även vad gäller en tidnings övergång från oadresserade till adresserade
exemplar bör vissa ändringar i taxesystemet kunna ifrågasättas. Utredningens
förslag att "tidning av dagspresskaraktär med ett nummer per vecka som med
tätortsupplaga deltar i rabattberättigad samdistribution i volymgarantihänseende
skall behandlas som tidningar med minst två nummer per vecka" kan inte
genomföras förrän innebörden närmare penetrerats. TU hyser betänkligheter mot
Prop. 1975/76:127 12
den
s. k. trohetsklausulen (volymgarantin). SACO/SR menar att endast B-taxan skall
tillämpas under den föreslagna 15-årsperioden. Svenska Journalistförbundet
menar att den av utredningen föreslagna förändringen av de inbördes relationema
mellan avgiflerna på vikt och exemplar missgynnar tidningar som i dag har de
lägre annonsvolymerna och sålunda de lägre annonsintäkterna. Detta innebär en
utveckling som strider mot samhällets presspolitik.
Flertalet
remissinstanser har kommenterat sambandet mellan postverkets tidningstaxor och samhällets
övergripande presspolitik./?/?[/ anser att den ställning som tas till tidningslaxeuiredningens
förslag måste påverka bedömningen av de samlade behoven av presstödjande åtgärder.
Svenska Journalistförbundet menar att det statliga presstödet syftar till att
förbättra villkoren för de mest utsatta tidningarna så att ytteriigare
nedläggningar kan undvikas. Mot bakgrund härav och med beaktande av att man
från statligt håll i uttalanden och utredningar framhållit betydelsen för
samhällsdebatten av en vital och varierande press, finner förbundet det föga
konsekvent att 1974 års tidningstaxeutredning framlägger förslag som försämrar
villkoren för tidningsutgivningen. Liknande synpunkter framförs av TU, FKP,
TCO, SACO/SR, LRFoch KF. TU och KF menar också att ett genomförande av
utredningens förslag skulle innebära att man föregriper och inskränker
arbetsmöjligheterna för den tidskriftsutredning som föreslås i pressutredningens
betänkande.
Konsekvenserna
för tidnings- och tidskriftsutgivarna av en höjning av tidningsavgifierna har
diskuterats av ett flertal remissinstanser, bl. a. av TU. Föreningen menar att
det för en stor majoritet av de ca 2 000 tidningar och tidskrifter som f n.
finns registrerade i poststyrelsens inländska tidningstaxa inte finns något
alternativ till postdistribution. Det ekonomiska läget är redan i dag mycket
pressat för dessa tidningar. Det är därför inte realistiskt att tro att den40-procentiga
avgiftshöjning som föreslås kan tillåtas slå igenom på tidningsutgivarnas
distributionskostnader.
Tidningarna
kommer således att tvingas vidta besparingsåtgärder såsom minskad
utgivningsfrekvens, minskat format eller minskat sidantal. Den föreslagna
höjningen av taxan kommer-även om den sker successivt under en 15-årsperiod -
att leda till att många publikationer måste upphöra med sin utgivning. FKP,
TCO. SACO/SR, LRF och KF framför liknande synpunkter. LO framhåller att
kostnadsutvecklingen för bl. a. den fackliga pressen är besvärande. Fortsatta
kraftiga kostnadsstegringar och en fortsatt passivitet från statens sida när
det gäller att skapa garantier för tidskriftspressens fortbestånd kan snabbt
komma att framtvinga inskränkningar i den fackliga pressens verksamhet.
Avvägningen av postavgifterna är en av de faktorer som i det här sammanhanget
spelar en avgörande roll.
Grunderna
för att bestämma avgiftsnivån i postverkets tidningsrörelse har diskuterats av
flertalet remissinstanser. Postverket, RRV och NO företräder uppfattningen att
de avgifter
Prop.
1975/76:127 13
som
debiteras tidningarna skall täcka hela särkostnaden. Postverket och RRV uttalar
därtill att avgiftema bör lämna ett skäligt bidrag till täckande av de för hela
verket gemensamma kostnaderna. LO anser det rimligt att postverket i skälig
grad får täckning för de kostnader som är förenade med lidningsrörelsen. TU, FKP.
TCO, SACO/SR, LRF, Svenska Journalisiförbun-del, KF och Sveriges Civiängenjörs/örbund
CF-STF anser för sin del att de s. k. bortfallskostnaderna bör ligga till grund
för prissättningen. FKP hänvisar därvid till utredningens expert och menar att
de för tidningsrörelsen redovisade särkostnaderna endast till högst 75-80 "..
skulle falla bort om tidningsrörelsen helt upphörde inom postverket. FKP
finner det därför rimligt att kraven på särkostnadstäckningen reduceras till ca
75 "n. Några remissinstanser, bland dem TU, LRF och Sveriges Civilingenjöisförbund
CF-STF, anser att höjningar av tidningstaxan, i enlighet med utredningens
förslag, kan leda till att tidningarna tvingas söka alternativa
distributionskanaler.
TU
och FKP hävdar i sammanhanget betydelsen av ett aktivt rationaliseringsarbete
inom postverkets tidningsrörelse. TU anser att de rationaliseringsresultat som
uppnåtts under de senaste åren varit obetydliga. Föreningen förutsätter att
postverket i framtiden ger samma prioritet åt rationaliseringar inom lidningsrörelsen
som inom övriga verksamhetsgrenar. TU förutsätter också atl
tidningsorganisationerna - för att kunna medverka i och bedöma resultaten av
postverkets rationaliseringsarbete - får ökad insyn i verkets organisation och
ekonomi.
Några
remissinstanser tar upp frågan om någon form av statsbidrag föratt undvika en
höjning av tidningarnas distributionskostnader. Postverket har, enligt sitt
remissvar, sedan lång tid tillbaka pekat på det otillfredsställande i att en
så stor rörelsegren som tidningsrörelsen till avsevärd del måste finansieras
genom överpriser på andra tjänster som verket tillhandahåller. I nuläget rör
det sig om en intern subventionering motsvarande 10 öre på brevportot. Verket
konstaterar att utredningens förslag om successiv höjning av tidningstaxans
täckningsgrad av särkostnaderna syftar till att göra det lättare för
tidningarna att anpassa sig till nya förhållanden. Emellertid innebär det
samtidigt att det för verkets ekonomi besvärande underskottet består under en
längre tid. För att undvika de olägenheter som uppstår om detta underskott
finansieras med Intäkter från andra postala rörelsegrenar, menar postverket att
underskottet bör täckas genom bidrag av statsmedel, /if tillstyrker postverkets
krav att det underskott som uppstår skall täckas av statsanslag och inte av
höjda portoavgifter på övrig verksamhet. RRV menar alt utredningens förslag
innebär att pressen under en ytteriigare följd av år kommer att åtnjuta en
samhällelig distributionssubvention utöver det öppet redovisade presstödet.
Behovet av ett sådant stöd måste, enligt verkets uppfattning, bedömas i samband
med ställningstagandet till förslagen i 1972 års pressutredning. Om därvid
positiv ställning tas till stödbehovet som sådant behöver detta emellertid inte
i och för sig medföra att stödet för en lång tidsperiod binds i oförändrade
former. RRV
Prop.
1975/76:127 14
anser
fiera skäl tala för en subvention i andra former än genom nedsatta generella
postavgifter. LO anser att de problem av ekonomiskt slag som drabbar
tidskriftspressen som en följd av ökande postavgifter inte kan lösas genom en subventioneritig
via andra postavgifter. En tänkbar utväg, menar LO, är atl statsmedel tillförs
postverket över statsbudgeten för alt täcka den del av underskottet på
tidningsrörelsen som annars skulle tas ul i form av höjda poslavgifter.
6
Föredraganden
1
prop. 1970:112 (SU 1970:130, rskr 1970:294) redovisades de principer som borde
gälla vid avgiftssättningen i postverkets tidningsrörelse.
1 prop.
1973:193 lämnade jag en redogörelse för utvecklingen efter 1970 års beslut. Jag
konstaterade därvid bl. a. att den postdistribuerade dagstidningsvolymen hade
fortsatt att sjunka kraftigt. Jag konstaterade också att det tidigare särkostnadsunderskottet
i tidningsrörelsen inte hade minskat under den gångna perioden. Riksdagens
beslut (TU 1973:28, rskr 1973:337) innebar bl. a. att avgifterna i postverkets
tidningsrörelse liksom dessförinnan skulle fastställas av regeringen sedan
förhandlingar förts mellan postverket och tidningsutgivarna.
1
enlighet med vad som anfördes i den nämnda propositionen har postverkels
tidningsrörelse nu setts över av en särskild sakkunnig. Med utgångspunkt från
att postverket även i framtiden skulle ha en viktig uppgift att fylla i landets
tidningsdislribuiion borde, framhölls det i direktiven, ett laxesystem och en
prissättning eftersträvas som stimulerar till en fördelning av lidningsdistribulionen
som framstår som samhällsekonomiskt rationell. En annan utgångspunkt skulle
vara att postverkets ersättning för utförda dislributionstjänsler i princip
skulle baseras på de faktiska kostnaderna för utförda prestationer.
Den sakkunnige, som antog
namnet 1974 års tidningstaxeutredning, lade i september 1975 fram betänkandet (SOU
1975:80) Postens roll i tidningsdistributionen, kostnader och priser.
Av
betänkandet framgår att tidningsrörelsen utgör en av postverkets dominerande
rörelsegrenar. Den svarar i dag för ca 50 % av brev- och tidningsförsändelsernas
sammanlagda vikt. Antalsmässigt utgör tidningarna ca 25 å 30 96 av den
distribuerade volymen. Totalt postbefordras f n. ca 570 miljoner lidningsexemplar
per år, vilket utgör nästan hälften av den abonnerade tidningsvolymen i landet.
1 fråga om dagstidningar har den av postverket distribuerade volymen minskat
trots att dagstidningsuigiv-ningen ökat. Detta är delvis en följd av ätt vissa
tidningsföretag själva övertagit distributionen. En annan bidragande orsak lill
minskningen är införandet av den s. k. samdistribulionsrabatten. Vad gäller
andra tidningar än dagstidningar har volymen för postverket ökat något under
senare år.
Postverkets
fortlöpande kostnadsundersökningar visar alt intäkterna från
Prop.
1975/76:127 15
tidningsrörelsen
inte täcker kostnaderna. För år 1974 beräknades underskottet till omkring 75
milj. kr. Särintäkterna (170,3 milj. kr.) satta i relation till särkostnaderna
(245,3 milj. kr.) i tidningsrörelsen - den s. k. täckningsgraden - beräknades till
69 % år 1974. Det samkostnadsbidrag som bör hänföras till tidningsrörelsen kan f
n. beräknas uppgå till storieksordningen 50 milj. kr.
Villkor
och avgifter i tidningsrörelsen regleras i postala tidningskungörelsen
(1968:489). De närmare villkoren för inrikes postbefordran av tidningar meddelas
av postverket.
1
betänkandet framhålls vidare att postverket har en rikstäckande organisation
för distribution av brev, tidningar och andra försändelser. Utredningen menar
att det endast är genom gemensam distribution av olika slags försändelser som
postverket kan uppnå tillräckliga volymer för att kunna vidmakthålla en
rationell distribution.
Under
utredningsarbetets gäng har den sakkunnige haft överiäggningar med företrädare
för postverket och tidningsorganisationerna. Postverkets principiella
inställning är att varje rörelsegren skall bära sina särkostnader och därutöver
lämna ett skäligt bidrag till de för hela verket gemensamma koslnaderna.
Underskottet i tidningsrörelsen innebär numera, enligt verket, en så stor
belastning på den totala rörelsen och därmed på verkets konkurrensförmåga, att
underskottet inte längre bör finansieras med intäkter från brevrörelsen.
Underskottet bör därför - intill dess att avgifterna i tidningsrörelsen kan
göras kostnadstäckande - täckas av statsmedel.
Tidningsorganisationernas
utgångspunkt har varit att tidningsutgivarna - med hänvisning till tidningarnas
stora betydelse för upprätthållandet av postverkets distributionsapparat - får
betala en sådan taxa att postverkets rörelseresultat i framtiden inte försämras
av tidningsdistributionen. Organisationema menar därvid att tidningstaxans
nivå i princip bör vara sådan att intäkterna täcker bortfallskostnaderna.
Trots
olikheterna i sina redovisade principiella ståndpunkter har parterna enats om
ett gemensamt taxeförslag från utredningen. I fråga om kostnadstäckningsnivån
har man vidare kommil överens om att det i nuläget realistiska målet är att ge
postverket täckning för de totala särkostnaderna i tidningsrörelsen. Särkostnadstäckningen
skall åstadkommas genom successiva avgiftshöjningar. Dessa måste emellertid
ske gradvis. I annat fall bedömer utredningen alt tidningsföretagen kommer att
bygga upp en alternativ distributionsapparat. Postverket skulle därvid -enligt
utredningens bedömning - riskera att förlora ca en tredjedel av hela
tidningsvolymen. Detla bortfall skulle sänka effektivitetsnivån i postverket
och därmed drabba verket som distributionsorganisation. Utredningens förslag
att avgifterna endast gradvis bör anpassas till särkostnadstäckande nivå
innebär att de negativa volymeffekierna dämpas väsentligt. Avvecklingen bör ske
under en period av 15 år. En så lång avvecklingsperiod ger tidningarna möjlighet
att successivt anpassa sig till den högre avgiftsnivån. Den innebär dessutom
Prop. 1975/76:127 16
att
postverket genom olika åtgärder kan anpassa organisationen lill en -trots den
långa avvecklingsperioden - eventuellt minskande volym.
För
att ytterligare begränsa negativa volymeffekter anser utredningen att den långa
avvecklingsperioden måste kombineras med vissa ändringar av taxans konslmktion.
Uiredningen vill därför införa dels vissa kostnadsmässigt motiverade
modifieringar i taxans uppbyggnad utifrån grundprincipen "pris efter
prestation", dels vissa komponenter som beaktar konkurrens-och efterfrågeförhållandena.
Detta föreslås ske genom .att taxekomponen-lerna beaktar upplagestodek och
kundförhållanden.
Sammanfattningsvis
kan det av utredningen föreslagna taxesystemet i postverkets tidningsrörelse
beskrivas på följande sätt. Taxesystemet bygger på principen pris efter
prestation. Enhetsportoprincipen tillämpas, dvs. postverket och enskilda
tidningsutgivare skall inte kunna träffa separata avtal om avgifter och villkor
för tidningsdisiribuiionen i andra fall än som hittills förekommit. Postverket
har transportplikt över hela landet mot fastställda avgifter. Vidare föreslår
utredningen att komponenterna i avgiftssystemet skall vara desamma som f n.,
dvs. grundavgift, exemplaravgift, viktavgift, bokföringsavgift för oadresserade
utgivarkorsband samt försändelseavgifi för kommissionärskorsband. De olika
komponenternas genomslag i taxan följer i huvudsak den fördelning som framräknats
med utgångspunkt i principen pris efter prestation. Exemplaravgiften utgör
sålunda 66,8 9é, viktavgiften 32 96 samt övriga avgiftskomponenter 1,2 96 av
samtliga avgifter. Övergången till denna fördelning mellan
avgiftskomponenterna avses ske successivt under perioden 1977-1979.
Den
hittillsvarande zontaxan bör enligt utredningens uppfattning bibehållas. Detta
innebär en differentiering av viktavgifterna för alla slags tidningar med två till
sju nummer i veckan beroende på transportavståndet. För tidningar med mindre än
två nummer i veckan föreslås en enhetlig viktavgift. Denna motsvarar zontaxans
viktavgift för det genomsnittliga medeltransportavståndet avseende hela volymen
tidningar med mindre än två nummer i veckan.
Vidare föreslår uiredningen
att tidningarna inplaceras i tre servicenivåer med avseende på snabbheten i
distributionen. Inplaceringen sker med hänsyn till utgivningstätheten.
Möjligheter skall ges för tidningar som så önskar att mot prisreduktion resp.
högre avgift erhålla lägre resp. högre än normal servicenivå.
S.
k. oadresserade utgivarkorsband föreslås få användas av tidningar med två till
sju nummer i veckan.
I
fråga om upplagestoriek anser utredningen att tidningar med en post-befordrad
upplaga på mer än 10 miljoner exemplar bör ges en lägre avgift än tidningar med
3-10 miljoner exemplar. Dessa bör i sin tur ges en lägre avgift än tidningar
med mindre än 3 miljoner exemplar.
Vad gäller
tidningsutgivarnas kundförhållande lill postverket konstaterar utredningen att
det redan i nuläget finns ett inslag som beaktar detta, näm-
Prop.
1975/76:127 17
ligen
den s. k. trohetsrabatten. Utredningen anser att ett taxesystem som bygger på enhetsportoprincipen
bör vara konstruerat så att det ger postverket elt skydd mot föriust av från
distributionssynpunkt attraktiva tidningsexemplar. 1 fråga om tidningar med
två till sju nummer i veckan kan skyddet begränsas lill lantbrevbäringslinjerna
medan det för övriga tidningar bör gälla hela distributionsområdet. Uiredningen
föreslår i enlighet härmed en form av volymgaranti. De tidningar, som genom att
träffa volymgaranliavtal bidrar till alt ge postverket en betydelsefull
grundstruktur i dess distributionsapparat, ges fördelen av en taxa, som endast
gradvis - under en period på ca 15 år - anpassas till full särkostnadstäckningsnivå
- B-taxa. De tidningar, som inte är beredda ge sådan volymgaranti, bör däremot
betala en avgift som motsvarar full särkostnadstäckning i tidningsrörelsen enligl
postverkets årsvi.s löpande kostnadsberäkningar - A-taxa.
I
fråga om inhämtningen av den bristande särkostnadstäckningen föreslår
utredningen alt - med utgångspunkt i täckningsgraden 1974 på 69,4 %
-avgiftsnivån för år 1977 fastställs så att den beräknade täckningsgraden delta
år blir minst 71,4 "o. Därefter höjs procenttalet varje år med i princip 2
procentenheter lill dess täckningsgraden nått 100 "<>. Detta skulle
sålunda inträffa år 1992. Den åriiga avgiftshöjningen skall dock enligt
utredningens förslag varje år vara tillräckligt stor för att ge postverket
kompensation för de särkoslnadsökningar som inträffat mellan föregående och
innevarande förhandlingstillfälle.
Utredningens
förslag till taxekonstruklion har till sina tekniska delar, med några få
anmärkningar, tillstyrkts eller lämnats utan erinran av samtliga remissinstanser.
Vad gäller avgiftsnivån har ett fiertal remissinstanser. Svenska tidningsutgivareföreningen,
Fack- och konsumentpressens postkommitté. Tjänstemännens centralorganisation,
Centralorganisationen SACO/SR, Lantbrukarnas riksförbund, Svenska
journalistförbundet. Kooperativa förbundet och Sveriges civilingenjörsförbund,
hävdat att prissättningen bör ske utifrån tidningsrörelsens s. k. borifallskostnader.
De remissinstanser som förordar denna princip hänvisar till vad utredningens
expert framhållil rörande 1961 års kostnadsstudie, enligt vilken bortfallskostnaderna
uppgår till 75 ä 80 "o av särkostnaderna. Några andra remissinstanser, postverket,
riksrevisionsverket och näringsfrihelsombudsmannen, företräder uppfattningen
att de avgifter som debiteras tidningarna skall täcka de totala särkostnaderna.
Postverket och riksrevisionsverket uttalar därtill att avgifterna bör lämna
ett skäligt bidrag till täckande av de för hela verket gemensamma kostnaderna.
LO anser det rimligt att postverket i skälig grad får täckning för de
kostnader, som är förenade med lidningsrörelsen.
Enligt
min mening är utredningens förslag lill taxesystem väl avvägt vad gäller
laxesystemets komponenter, deras inbördes vikt och förhållande samt det sätt
varpå full särkostnadstäckning i tidningsrörelsen föreslås uppnås.
Utredningens kostnadsberäkningar m. m. föranleder ingen erinran från min sida.
Jag anser det värdefullt att utredningen genom särskild expertis
Prop.
1975/76:127 18
genomfört
en granskning av de beräkningsprinciper m. m. som skall ligga till grund för
bestämmandet av särkostnaderna i framtiden. De omfattande överläggningar som
förevarit mellan utredningen, postverket och tidningsutgivarnas representanter
ger anledning att förmoda att den föreslagna taxekonstruktionen innebär en
över tiden rättvisare prissättning än f n. för de tidningar och tidskrifter som
anlitar postverkets distributionsorganisation. Den 15-åriga avvecklingstiden
för underskottet i tidningsrörelsen möjliggör för tidningsutgivarna att
successivt anpassa sig till en högre kostnadsnivå. Det nya taxesystemet bör
enligt min mening minska risken för att altemativa distributionskanaler byggs
upp. Det kan nämligen inle vara samhällsekonomiskt rationellt att det vid
sidan av postverket och den etablerade dagstidningsdistributionen byggs upp
ytterligare dislributionsalternativ.
Jag
vill i sammanhanget kort beröra den av vissa remissinstanser förordade prissättningsprincipen
där taxan föreslås sättas vid en sådan nivå att intäkterna i rörelsen endast
täcker de s. k. bortfallskostnaderna. En taxesättning i överensstämmelse
härmed skulle, enligt företrädarna för denna uppfattning, innebära att
postverkets rörelseresultat inte skulle försämras av tidningsdistributionen. I
fråga om bortfallskostnadernas storlek i postverkets tidningsrörelse hänvisar
utredningen till en kostnadsundersökning från år 1961. Enligt denna skulle
bortfallskostnaderna då ha legat vid 75-80 % av de totala särkostnaderna.
Utredningen menar emellertid att resultaten från beräkningarna 1961 inte ger en
riktig bild av postverkets anpassningsmöjligheter i dag om anpassningen
väsentligen skall bestå i att minska personalresurserna.
I postverket sker en
samproduktion av skilda tjänster. Verkets transport-och distributionsorganisation,
som i stort sett är gemensam för de skilda slagen av tjänster, är på grund av
trafikplikten landsomfattande och vittförgrenad. Verket kan härigenom betjäna
allmänheten och postkunderna över hela landet. Detta innebär sammantaget att postverket
på kortare sikt har tämligen små möjligheter att radikalt sänka kostnadsnivån
genom t. ex. omfattande strukturrationalisering och olika former av långtgående
serviceinskränkningar. Å andra sidan föreslår utredningen en så långsiktig anpassningsperiod
att eventuella volymbortfall under denna period kan mötas med
kostnadsminskningar. Postverket fullgör viktiga regional- och sysselsättningspolitiska
uppgifter i samhället. Talet om bortfallskostnader av mera betydande volym blir
i detta sammanhang mindre realistiskt. Det är enligt min mening därför inte
möjligt att vid viss tidpunkt basera prissättningen på en volymmässigt
betydande produkt på kortsiktiga bortfallskostnader om kostnadsbortfallet inte
slår igenom annat än på längre sikt. En sådan princip är inte möjlig att lillämpa
för ett affärsverk med rörelsegrenar som utgör delar av vårt samhälles
infrastruktur.
Det
förslag som utredningen lagt fram får ses som en paketlösning där taxeuppbyggnaden
och de däri ingående komponentema är utformade resp.
Prop.
1975/76:127 19
avvägda
så att ett för båda parter acceptabelt avgiftssystem skall kunna tillämpas.
Samtidigt har den period under vilken avgifterna successivt skall höjas till
full särkostnadstäckning satts så lång som 15 år, varigenom båda parter avses
få möjlighet att anpassa sig till den nya taxekonstruktionen. Jag förordar att tidningslaxeuiredningens
förslag såväl vad gäller taxekonstruktion som tid för avveckling av särkostnadsunderskottet
i postverkets tidningsrörelse läggs till grund förden framtida
avgiftspolitiken. Utredningens förslag bör enligt min uppfattning ligga till
grund för de åriiga förhandlingar mellan postverket och tidningsutgivarorganisationerna,
som även fortsättningsvis bör föregå regeringens beslut om avgifterna i
postverkets tidningsröreise.
Jag
anser vidare att parterna vid de åriiga förhandlingarna får ta upp frågor av
gemensamt intresse. Jag tänker här på t. ex. förslaget att tidning av
dagspresskaraktär med ett nummer per vecka som med tätortsupplaga deltar i rabattberättigad
samdistribution i volymgarantihänseende skall behandlas som tidningar med
minst två nummer per vecka. Jag anser atl parterna bör få komma överens härom
när man närmare definierat de förutsättningar som skall gälla vid elt sådant
förfarande. Vidare kan postverkels förslag att konstruera och införa en
taxekomponent som tar hänsyn till spridningstälheten hos en tidning vara
lämpligt atl beakta. Behov kan finnas att ta hänsyn till skillnader i taxan
mellan en tidning som har huvuddelen av sin postdistribuerade upplaga på en
eller ett fåtal-orter och en tidning vars spridning är fördelad på ett stort
antal orter. Även vad gäller en tidnings övergång från oadresserade till adresserade
exemplar bör parterna kunna överenskomma om en ändring av motsvarande avsnitt i
taxesyslemet.
1
anslutning lill påpekanden från vissa remissinstanser om önskvärdheten av en
fortsatt utredning av vissa tidskrifters situation vill jag hänvisa till den
redogörelse som denna dag lämnas av chefen för finansdepartementet rörande
statligt stöd till dagspressen (prop. 1975/76:131).
Några
remissinstanser har understrakit vikten av att postverket vidtar alla de
rationaliseringar och effektiviseringar i driften som kan leda till alt kostnaderna
i verkets distribution hålls så låga som möjligt. Jag delar denna uppfattning.
Del är väsentligt att postverket genom att ta tillvara alla möjligheter till
kostnadsbesparingar kan hålla så låga avgifter som möjligt för skilda tjänster,
däribland tidningsdistribution. Jag avser att inom kort för regeringen anmäla
förslag till en ny organisation för postverket. Förslaget syftar bl. a. till en
effektivisering av postverket både vad gäller dess marknads- och driftfunktioner.
Det är min förhoppning att verket genom en modern organisationsform skall få ytteriigare
möjligheter att gynnsamt påverka sin ekonomiska situation och att inom ramen
för till buds stående resurser vidmakthålla en god postal service gentemot allmänheten
och kunderna.
Postverket
har framhållit att även vid genomförandet av utredningsförslaget ett
besvärande underskott i tidningsrörelsen kommer att kvarstå under
Prop.
1975/76:127 20
en
längre tid. För min del anserjag det otillfredsställande att den bristande särkostnadstäckningen
inom tidningsrörelsen finansieras genom intäkter från andra av verkets
tjänster. Därigenom kan man utsätta nu lönsamma rörelsegrenar inom postverket
för betydande påfrestningar i marknadshänseende.
Uiredningen
pekar på det vitala intresset hos postverket att behålla eller helst öka sin
distributionsvolym. När utredningen föreslår en 15 års avvecklingsperiod för
den bristande särkostnadstäckningen är detla också ett klart uttryck för den
vikt man fäster vid volymfrågan. Enligl min uppfattning bör prisema på
postverkets tjänster- med beaktande av kostnadstäcknings-kravet såvitt avser
hela verksamheten - anpassas så att volymbortfall i möjligaste mån undviks.
I
likhet med utredningen anserjag att det endast är genom distribution av stora
mängder av olika slags försändelser som postverket förmår vidmakthålla en från
samhällets synpunkt rationell distribution. Volymbortfall inom en eller fiera
av postverkets rörelsegrenar ger konsekvenser inom hela rörelsen. Jag ser det
därför som ytterst väsentligt att ansträngningarna att bibehålla den nuvarande
omfattningen av tidningsrörelsen inte motverkas av volymbortfall inom
brevrörelsen. För att förhindra att den bristande särkostnadstäckningen i
tidningsrörelsen slår igenom inom andra rörelsegrenar med därav följande
negativa konsekvenser för den totala postverksamheten har jag i samråd med
chefen för finansdepartementet funnit del nödvändigt och principiellt korrekt
alt postverket avlastas denna börda.
Postverket
har uppskattat underskottet för budgetåret 1976/77 till ca 94 milj. kr. Jag
anser att ett anslag med 90 milj. kr. bör anvisas till postverket för detta
budgetår.
1
anslutning till vad jag i det föregående anfört om en femtonårig avvecklingsperiod
för särkostnadsunderskottet i postverkets tidningsrörelse förordar jag att
statsbidraget successivt minskar i lika delar under perioden.
De
nya principerna rörande avgifterna i postverkels tidningsrörelse bör tillämpas
första gången vid de förhandlingar som sker mellan postverket och tidningsutgivarorganisationerna
med avseende på tidningstaxan för kalenderåret 1977.
7
Hemställan
Med
hänvisning till vad jag nu har anförl hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen att
1. godkänna
de grunder till taxa i postverkets tidningsrörelse som
jag har förordat,
2. besluta
om en femtonårig avvecklingsperiod av den bristande
särkostnadstäckningen i postverkels tidningsrörelse på del sätt
som jag har förordat,
Prop.
1975/76:127 21
3.
till Ersättning till postverket för ildnlngsdlstributlon för budgetåret 1976/77
under sjätte huvudtiteln anvisa ett anslag av 90000000 kr.
8
Beslut
Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen atl antaga de förslag som föredraganden har lagt
fram.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
26 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (26)
26 kopplingar i 23 dokument.
- Bet. 1990/91:TU13 Vissa anslag till postverket i texten
- Prop. 1990/91:100 med förslag till statsbudget för budgetåret 1991/92 i texten
- Prop. 1989/90:100 med förslag till statsbudget för budgetåret 1990/91 i texten
- Prop. 1988/89:100 med förslag till statsbudgeten för budåret 1989/90 i texten
- Bet. 1987/88:TU12 om postväsende (prop. 1987/88:100 bil. 8) s. 17 i texten