Sök i Ratio Lex

om ändring i byggnadasstadgan (1959:612)

29 sidor, varav 20 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 20 av 29 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1975/76:198, om ändring i byggnadasstadgan (1959:612)

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:198 Regeringens proposition

1975/76:198

om ändring i byggnadsstadgan (1959:612);

beslutad
den 25 mars 1976.

Regeringen föreslår
riksdagen att antaga det förslag som har upptagits i bifogade utdrag av
regeringsprotokoll.

opaginerad Kontrollera mot PDF

På regeringens vägnar OLOF
PALME

INGVAR
CARLSSON

opaginerad Kontrollera mot PDF

Propositionens
huvudsakliga innehåll

I
propositionen föreslås att bostäder avsedda för annat än fritidsändamål skall
utformas så att de blir tillgängliga för och kan nyttias av personer med
handikapp. Förslaget innebär en komplettering av gällande bestämmelser i
byggnadsstadgan om handikappanpassad utformning av offentliga lokaler och
arbetslokaler. 1 propositionen föreslås vidare att den skälighetsprövning som
nuvarande bestämmelser möjliggör avskaffas.

Flerfamiljshus
i två våningar samt en-och tvåfamiljshus får enligt förslaget liksom hittills
uppföras utan hiss.

Byggnadsnämnd
föreslås kunna medge undantag från kravet på tillgänglighet till
flerfamiljshus i högst två våningar samt en- och tvåfamiljshus, om det är
påkallat med hänsyn till lerrängförhållandena.

Enligt
förslaget skall byggnadsnämnden även beträffande arbetslokaler kunna medge
undantag, om så påkallas med hänsyn lill arten av den verksamhet, för vilken lokalen
är avsedd.

För
att säkerställa att de föreslagna ändringarna kan tillämpas vid ombyggnadsåtgärder
föreslås vidare att byggnadsstadgans bestämmelser rörande ombyggnad
kompletteras.

De
föreslagna ändringarna är avsedda att träda i kraft den 1 juli 1977, Enligt
förslaget får dock viss lyp av bostadsbyggnad i tre våningar uppföras utan
hiss, om byggnadslov för byggnaden söks före den 1 januari 1981,

I Riksdagen 1976. 1 saml. Nr 198

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:198

Förslag
till

Lag
om ändring i byggnadsstadgan (1959:612)

Härigenom föreskrives
i fråga om byggnadsstadgan (1959:612)' dels att 46 S andra slycket 12 skall
upphöra att gälla, dels att 42 a och 48 a SS skall ha nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

De
utrymmen i byggnad till vilka allmänheten äger tillträde eller som ulgöra
arbetslokal skola / skälig omfattning utformas så att de bliva tillgängliga för
och kunna nyttias av personer vilkas rörelseförmåga eller orienteringsförmåga
är nedsatt till följd av ålder, invaliditet eller sjukdom.

48

Vid
sådan ändring av byggnad, som enligt 75 S b)-0 ar att hänföra till nybyggnad,
skola beslämmelserna i 38 § första stycket, 40 och 42-48 SS tillämpas endast beträffan-

'
Stadgan omtryckt 1972:776.

Senaste
lydelse av

46
§ 1975:817. 2 Senasle lydelse 1975:817.

Bostäder
Jör annal ändamål än fritidsändamål och de utrymmen i byggnad till vilka
allmänheten äger tillträde eller som utgöra arbetslokal skola utformas så att
de bliva tillgängliga för och kunna nyttjas av personer vilkas rörelseförmåga
eller orienteringsförmåga är nedsatt till följd av ålder, handikapp eller sjukdom.

Bostadsbyggnad
i två våningar och bostadsbyggnad med högsl två bostadslägenheter får uppföras
utan hiss eller motsvarande anordning.

Byggnadsnämnden
kan medgiva undantag från kravet på lillgänglighet Ull bostadsbyggnad i högst
två våningar och bostadsbyggnad med högst två bostadslägenheter, där så
påkallas med hänsyn till terrängförhållandena.

Byggnadsnämnden
kan i fråga om arbetslokal medgiva undantagfrån de i försia styckei angivna
kraven, där så påkallas med hänsyn UU arten av den verksamhet för vilken lokalen
är avsedd, a S

Vid
sådan ändring av byggnad, som enligt 75 § b)-0 är att hänföra till nybyggnad,
skola bestämmelserna i 38 § första stycket, 40 och 42-48 SS tillämpas endast beträffan-

opaginerad Kontrollera mot PDF

I byggnadens övriga
delar skola sådana brister som avse hållfasthet, brandsäkerhet eller
sanitära förhållanden och som innebära så avsevärda olägenheter att de icke skäligen
kunna godtagas undanröjas.

Nuvarande lydelse de de
delar av byggnaden som beröras av ändringen och endast i den omfattning som
erfordras föratt dessa delar av byggnaden skola uppfylla skäliga anspråk på
säkerhet, god värmehushållning, god hygien och trevnad.

Föreslagen
lydelse de de delar av byggnaden som beröras
av ändringen och endast i den omfattning som erfordras föratt dessa delar av
byggnaden skola uppfylla skäliga anspråk på säkerhet, handikappanpassning, god
värmehushållning, god hygien och trevnad.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1977. Bostadsbyggnad i tre våningar, som
innehåller högst sex bostadslägenheter per trapphus utöver dem som är belägna
på entréplanet, får dock uppföras ulan hiss, om byggnadslov för byggnaden sökes
före den 1 januari 1981.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:198

Utdrag

BOSTADSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1976-03-25

Närvarande:
statsministern Palme, ordförande, och statsråden Sträng, Andersson, Johansson,
Holmqvist, Aspling, Lundkvist, Geijer, Bengtsson, Norling, Lidbom, Carisson, Feldt,
Sigurdsen, Gustafsson, Zachrisson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson

Föredragande:
statsrådet Carisson

Proposition
om ändring i byggnadsstadgan (1959:612)

1
Inledning

Byggnadsstadgan
(1959:612, omtryckt 1972:776, ändrad senast 1975:817, 819, BS) innehåller
bestämmelser om bl.a. hur byggnad skall utformas. Bestämmelserna syftar till
att tillgodose en från t, ex, estetiska, hygieniska och brandtekniska synpunkler
ändamålsenlig utformning av byggnaderna, I BS ställs bl. a, krav på all
bosläder skall anordnas och inredas så att de bereder möjlighel lill trevnad
och god hygien, 42 a S BS innehåller föreskrift om uiformning av offentliga
lokaler och arbetslokaler i syfte alt göra sådana lokaler tillgängliga för
personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga.

Närmare
föreskrifterom bl, a, utförande av byggnader meddelas av statens planverk, som
också utfärdar de ytterligare råd och anvisningar som behövs för tillämpningen
av BS, Föreskrift, som är av icke oväsentlig ekonomisk betydelse eller av annan
orsak är av större vikl, skall för alt bli gällande fastställas av regeringen
(76 S I mom. iredje slyckel BS),

Planverket
har, efter samråd med bostadssiyrelsen, i skrivelse till bo-sladsdeparlemenlel
hemställt dels att tillämpningsområdet för 42 a S BS utvidgas till all avse
bostäder, dels att den i paragrafen intagna föreskriften om skälighetsprövning
utgår, I samråd med bostadsstyrelsen har planverket utarbetat föreskrifter för
tillämpningen av 42 a S beiräffande bostäder. Planverket har anhållit att
regeringen fastställer föreskrifterna.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:198 5

Efter
remiss har yitranden avgetls av arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), arbeiarskyddssiyrelsen,
byggnadsstyrelsen, skolöverstyrelsen, socialstyrelsen, konsumentverket,
riksrevisionsverket (RRV), statens råd för byggnadsforskning, statens institut
för byggnadsforskning, statens handikappråd, statens järnvägar (SJ),
postverket, luftfartsverket, handikapputredningen, länsstyrelserna och
länsbostadsnämnderna i Stockholms, Västmanlands, Örebro, Malmöhus och
Västerbottens län. Svenska kommunförbundet. Svenska byggnadsentreprenörföreningen
(SBEF), Svenska byggnadsarbetareförbundet, Sveriges allmännyttiga
bostadsföretag (SABO), Svenska riksbyggen. Hyresgästernas sparkasse- och
byggnadsföreningars riksförbund (HSB), Sveriges fastighetsägareförbund,
Sveriges villaägareförbund. Hyresgästernas riksförbund. Sjukvårdens och
socialvårdens planerings- och rationaliseringsinstitut (SPRl), Sveriges
industriförbund, Byggstandardiseringen, Sveriges trähus-fabrikers riksförbund (STR),
Folkels husföreningarnas riksorganisation, Sveriges köpmannaförbund, Landsorganisalionen
(LO), Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Handikappförbundens centralkommitté(HCK),
De handikappades riksförbund (DHR), Handikappinstitutet, Riksförbundet för hjärt-
och lungsjuka. Riksförbundet mot reumatism. Riksföreningen för trafik- och po-lioskadade,
Anti-handikapp, MS-förbundet, Tekniska högskolan i Lund, Svenskaarkilekters
riksförbund (SAR),Svenska inredningsarkitekters riksförbund samt
Stockholms,Göteborgs,Örebro, Malmö, Västerås och Umeå kommuner.

Länsstyrelsen
i Örebro län har bifogat yttrande från länsläkarorganisationen i länet.
Länsstyrelsen i Malmöhus län har till sill yttrande fogat yttrande från
Malmöhus länshandikappråd. Örebro kommun har bifogat yttrande från Stiftelsen
Hyresbostäder i Örebro,

2
Gällande rätt

Genom
ändring i BS år 1966 (SFS 1966:175) infördes en ny bestämmelse, 42 a S, av
innehåll alt de utrymmen i byggnad, till vilka allmänheten äger tillträde, i
skälig omfattning skall utformas så all de blir tillgängliga för och kan nyttias
av personer vilkas rörelseförmåga är nedsatt lill följd av ålder, invaliditet eller
sjukdom. Planverket utfärdade därefter såväl föreskrifter som anvisningar för
tillämpningen av 42 a S, Vissa av föreskrifterna fastställdes av Kungl, Maj:t
år 1969,

Tillämpningsområdet
för 42 a S utsträcktes år 1971 (SFS 1971:378) till att omfatta även utrymmen i
byggnad som utgör arbetslokal. Bestämmelsen gjordes också tillämplig på
personer vilkas orienteringsförmåga är nedsatt till följd av ålder, invaliditet
eller sjukdom. Ändringen i 42 a S föranledde planverket att utfärda vissa tillägg
till gällande föreskrifter och anvisningar lill BS, Planverkets bestämmelser
kallades "Handikappbyggnormer" och är nu inarbetade i verkets
publikation. Svensk byggnorm (SBN 1975).

1* Riksdagen 1976. I saml. Nr I9S

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:198 6

3
Förslaget

Planverket
anför följande synpunkter i sin skrivelse till regeringen. 1 samband med att
gällande anvisningar och praxis vid granskning för statliga bostadslån (God
bostad) år 1975 sammanfördes med beslämmelserna i Svensk Byggnorm (SBN)
aktualiserades också vissa utvidgningar av innehållet i föreskrifterna i SBN.
Det bedömdes som särskilt angeläget alt dels föra in beslämmelser i SBN som
tillgodosåg de ökade krav på tillgänglighet som bostadsstyrelsen hade framfört
i ett år 1973 lämnat förslag till nya anvisningar för statliga bostadslån, dels
utvidga tillämpningsområdet för 42 a S BS till att omfatta även bostäder.
Planverket har därför i samarbete med bostadsstyrelsen utarbetat ett förslag till
tillämpningsföreskrifter till nämnda paragraf Verket har tidigare aktualiserat
frågan om en ändring av 42 a S så att även bosläder omfattas av paragrafen.
Lagstiftning har dock fått anstå i avvaktan på att erforderiiga
tillämpningsföreskrifter i SBN har utarbetats, Ell av de viktigaste motiven för
att skälighetsprövningen togs in i 42 a S var osäkerhet om konsekvenserna av paragrafens
tillämpning. Planverket anser att verkets förslag till föreskrifter skapar
förutsättningar för att dels utvidga tillämpningsområdet för paragrafen till
att avse även bosläder, dels slopa del särskilda stadgandet om skälighetsprövning.

1
förslaget lill tillämpningsföreskrifter har planverket och bostadsstyrelsen bl,
a, tagit med en föreskrift om hiss, som innebär att bostadshus med fler än två
våningar skall förses med hiss som rymmer rullstol. Som skäl all begränsa
kravet på hiss lill bostadshus med fler än två våningar anför myndigheterna,
all det måsle anses angelägel alt kunna medge uppförande av hus i högst tvä
våningar utan hiss, dels av miljöskäl och behovet av att bo med markkontakt,
dels också av inlegralionsskäl då hustypen möjliggör blandning av bostäder med
olika upplåtelseformer. Eftersom krav på hiss är den mest genomgripande ålgärden
för alt åsladkomma tillgänglighet bedömer verken del rimligt att bostadshus i
tre våningar med ett mindre anlal lägenheter per trapphus skall få uppföras
ulan hiss t, o, m, år 1980, Enligl verken kan för ombyggnader särskilda
undanlagsregler behöva till-lämpas.

Planverket
och bostadsstyrdsen konstateraratt förslaget till tillämpningsföreskrifter
innebär att vissa utformningar av lägenheter och hus, som kan förekomma i dag, inle
blir tillåtna, Möjlighelerna att välja andra lösningar är emellertid så slora
att de nya lillgänglighetskraven enligl verkens uppfattning inte behöver
medföra några kostnadsökningar.

Beträffande
konsekvenserna av det föreslagna kravet på hiss anför planverket och
bostadsstyrelsen följande synpunkter. Övervägande antalet nybyggda
fyravåningshus har hiss. Även loftgångshus och punkthus i tre våningar förses
vanligtvis med hiss. Dessa hustyper utgör emellertid en mycket liten andel av flerfamiljshusproduklionen,som
f n, domineras av bostadshus

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:198 7

i
två och fem eller fler våningar. Som en följd av kravei på hiss kommer det i försia
hand att byggas än färre fyravåningshus samt loftgångshus och punkthus i tre
våningar. Lamellhus i tre våningar har länge varit vanligt i nyproduktionen men
är nu på tillbakagång. 1 den akluella projekteringen förekommer denna hustyp
enligt bostadsproducenterna nästan bara vid kompletteringar av äldre Irevåningsbebyggdse
och då av miljöhänsyn. Ett krav på hiss i denna hustyp kommer att ytteriigare
minska byggandet av dessa hus, I viss utsträckning kommer, då det finns
särskilda skäl, lamellhus i tre våningar naturiigtvis att förekomma även i
framliden. Kravei på hiss medför då en merkostnad per lägenhet om 7 000-10 000
kr,

4
Remissyttrandena

Planverkets
förslag har fått ett i huvudsak positivt mottagande vid remissbehandlingen. De
positiva omdömena gäller främst förslaget alt utvidga tillämpningsområdet för
42 a S BS lill att omfatta även bostäder, Förslagel alt avskaffa den möjlighet till
skälighetsprövning som kan ske enligl nämnda bestämmelse har också tillstyrkts
av ftera remissinstanser. Ett antal remissinstanser framhåller att planverkets
förslag inte bör genomföras förrän dess kostnadskonsekvenser har utretts ytteriigare.
En del remissinstanser föreslår ytteriigare ändringar av 42 a S-

Några
principiella invändningar mot förslagels syfte att underlätta för handikappade
att bo och vistas i bostäder har inte framförts vid remissbehandlingen. Från
flera håll har understrukits att ell genomförande av förslaget skulle göra det
möjligt att tillgodose ett väsentligt jämlikhetskrav, nämligen rätten för alla
kategorier av boende att ha tillgång till ändamålsenliga bostäder. Svenska
kommunförbundet framhåller således att målsättningen för samhällets insatser
är att göra det möjligt för alla att ta del av samhällsgemenskapen och kunna
leva ett så normalt liv som möjligt. Genom olika åtgärder under de senasle åren
har de handikappades situation successivt förbättrats. Som ett led i dessa
strävanden bör därför enligl förbundet 42 a S BS ändras på föreslaget sätl.
Socialstyrelsen. AMS, konsumeniverkel, stålens institut för byggnadsjörskning,
SPRl och LO uttalar i huvudsak samma synpunkler och tillstyrker
ändringsförslaget utan reservationer. De organisationer som företräder de
handikappade betonar de fördelar som förslaget medför, HCK framhåller att den
föreslagna ändringen av lagtexten uppfyller HCK:s önskemål. HCK vill därför
understryka angelägenheten av alt ändringen kommer lill stånd, Enligl DHR
kommer förslaget att skapa större förutsättningar för handikappade att fritt
välja sin bostad, vilket också ligger i linje med de bostadspolitiska
målsättningarna. Handikapputredningen framhåller att integration är ett
intresse för alla. Var och en skall kunna umgås hemma med vem han vill, även
med rullstolsberoende och andra handikappade. Nästan alla familjer har - eller
får - anhöriga eller vänner som är handikappade, t, ex. på grund av
åldersförändringar. Utredningen

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:198 8

påpekar
all antalet personer, som är äldre än 67 år, är drygt en miljon och ökar
betydligt snabbare än befolkningen i övrigt. Bland dessa personer är många
rörelsehindrade eller handikappade på annat sätt. Om bostäderna byggs så att de
blir tillgängliga för alla får de äldre slörre möjligheter att bo kvar i sina
invanda miljöer. Många yngre blir tillfälligt rörelsehindrade efter skador i
trafiken, i arbetet och på fritiden. Det är viktigt att också de kan använda
sina bostäder,

1
några remissvar åberopas civilutskotiets utlåtande år 1974 all kraven på att
vidga handikappanpassningen får löpande prövas och prioriteras efter angelägenhetsgrad.
RRV anser att planverket i sitt förslag inte har belyst hur pass angeläget det
är att generelll handikappanpassa nyproducerade bostäder i förhållande till
andra åigärder för att förbättra de handikappades siluation. SAF förordar all
de mest angelägna åtgärderna kommer till stånd inom rimlig tid. Till dessa
åtgärder hör enligl SAF de individuella hjälpmedlen, den specialutformade
bostaden och färdtiänsl för de svårast rörelsehindrade. Därnäst torde komma de
allmänna kommunikationsmedlen, offentliga inrättningar samt vissa arbetsplatser
och affärer, SAF anser all försl därefter lorde med tanke på nytian förde handikappade
komma andra lokaler såsom samtliga affärer, bostäder och arbetsplatser,

I
ett antal remissyttranden uttalas osäkerhet om vilka koslnadskonse-k venser som
förslagel kan komma att medföra. öfT anser att de föreslagna bestämmelserna
medför betydande fördyringar i bostadsproduktionen, främst på grund av kraven
på ökad bostadsyta. Produktionskostnaden för bostäder kan enligt SBEF beräknas
öka med minst 250 milj, kr, per år. Dessa kostnadssiegringar kommer i en
situation då boendekostnaderna av många redan anses höga. Igångsättningen inom
bostadsbyggandet kan försvåras, SBEF, som dock inte vill avstyrka förslaget på
sådana grunder, hemställer att slatsmaklerna noga prövar förslagel med hänsyn lill
dess konsekvenser för boendekostnaderna, RRV anser att underlag saknas för att
bedöma kostnader och effekter av förslagel, Sveriges villaägariorbund avstyrker
förslaget med hänsyn lill alt de ekonomiska konsekvenserna inte kan anses
tillräckligt belysta, Sveiiges industriförbund ifrågasätter om inte de
handikappade är mer betjänta av att en bråkdel av de merkostnader som förslaget
förväntas medföra satsas på åtgärder som de handikappade kan ha mera dagligt
utbyte av, exempelvis förbättrad standard på handikapplägenheter. Enligt
förbundet framstår det från samhällsekonomisk effektivitetssynpunkt angeläget
alt göra en sådan avvägning. Så länge detta inte har gjorts och innan en
kostnadsberäkning av förslagen har presenterats bör enligt förbundet de
föreslagna ändringarna inte genomföras. Malmö och Umeå kommuner anser all koslnadskonsekvenserna
inle har belysts, Västerås kommun anser all en sammanvägning av krav och
kostnader måsie göras innan bestämmelser och tillämpningsföreskrifter
fastställs. Liknande synpunkter framförs av länsslyrelsen I Västerbottens län.
I ell gemensamt ytirande konstaterar HSB. Svenska byggnadsarbetareförbundet och
Svenska riksbyggen

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:198 9

att
hänsynen till de handikappades behov ofrånkomligl leder lill ökade produktionskostnader
för bostadsbyggandet. Dessa remissmyndigheter, SABO, Svenska kommunjörbundei. SBEF
och STT? förutsätter all bosladsfinansie-ringsförordningen, om det remitterade
förslaget genomförs, ändras så att kostnadsökningarna inräknas i läneunderiaget,

SPRl.
HCK. DHR och LO framhåller förslagets kostnadsbesparande förtjänster genom alt
särlösningar och vårdbehov kan minskas.

Delade
meningar råder om planverkets förslag att avskaffa den skälighetsbedömning som
nuvarande lydelse av 42 a S BS möjliggör. De remissmyndigheter som tillstyrker
förslaget hänvisar i allmänhet lill den dispensprövning som kan ske med stöd
av andra bestämmelser i BS,

I
fråga om förslaget att göra 42 a S generellt tillämplig beträffande bostäder har
huvudsakligen följande synpunkler framförts.

Socialstyrelsen,
statens handikappråd. Iiandikappuiredningen, HCK, DHR. MS-förbundet och Rikslörbundet
för hjärt- och lungsjuka hör lill de remissinstanser som tillstyrker förslaget
och som samtidigt betonar alt dispensprövningen bör vara mycket restriktiv.

RRV
har i och för sig inget alt erinra mot att skälighetsprövningen i 42 a S utgår,
Enligl RRV saknas emellertid underiag för all bedöma de kostnadsmässiga konsekvenserna
av att så sker. Enligt Sveriges Jdsiighetsäga-rejörbund kan det inte vara
rimligt att alla bostäder skall byggas eller saneras så att de blir
tillgängliga för handikappade. Det skulle medföra kraftigt ökade byggnadskoslnader
i såväl nya som äldre lägenheter. Man måste även räkna med att de lägenheter,
som nyproduceras eller byggs om med iakttagande av de särskilda kraven, kanske
i mycket ringa omfattning eller inte alls kommer att nyttjas av rörelsehindrade
personer, öm så blir fallet skulle de skärpta villkoren medföra ett oförsvariigt
slöseri med såväl arbetskraft som investeringsmedel. Förbundet förordar därför
att lägenheter i vissa lämpliga bostadsområden förbereds för personer med
nedsatt rörelseförmåga, STR föreslår att en skälighetsprövning behålls för småhusproduklionen
i åtminstone viss omfattning. De som köper s, k, styckehus har valt sina hus
med hänsyn lill egna preferenser och den tilltänkta tomtens beskaffenhet. Del
kan exempelvis vara nödvändigl alt bebygga vissa tomter med slullningshus.
Liknande synpunkter framförs av Sveriges villaägareförbund. Två ledamöter i
kommunförbundets styrelse anser att den obligatoriska detaljregleringen får
helt orimliga konsekvenser i vissa fall och att kommunerna därför liksom lidigare
bör ges räll att i skälig omfattning ta berättigad hänsyn till de handikappade
vid sin byggplanering. En ledamot i handikapputredningen anser att den
begränsning som ligger i stadgandets utiryck "i skälig omfattning"
myckel väl skulle kunna kvarstå, om bedömningen av vad som är skäligi skulle
bli mer positiv lill de handikappades inlressen. Då formuleringen redan nu
bedömts som olämplig efter att ha gällt i endast några lå år föreslår ledamoten
i utredningen alt orden "i skälig omfattning" ersätts med "så
långt möjligt"-. Härigenom ges utrymme för de anpass-

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:198 10

ningsåtgärder
som ligger inom - mestadels de ekonomiska - möjligheternas gräns. Länsslyrelsen
och länsbosiadsnämnden i Malmöhus län konstaterar att den föreslagna lydelsen
av paragrafen innebär ett generellt krav på att alla bostäder skall vara
tillgängliga för handikappade. Av de föreslagna tillämpningsföreskrifterna
framgår emellertid att detta inte varit avsikten. Enligt dessa föreskrifter undantas
nämligen tvåvåningshus från kravet på hiss. Länsstyrelsen och
länsbostadsnämnden anser därför att den i paragrafen intagna hänvisningen till
en skälighetsprövning bör bibehållas beträffande bostäder. Även HSB, Svenska
byggnadsarbetareförbundet, Svenska riksbyggen och SAR anser att den föreslagna
generella lydelsen av 42 a S inte står i överensstämmelse med förslaget om
tillämpningsföreskrifter rörande hiss. Dessa instanser rekommenderar därför att
paragrafens lydelse överarbetas ytterligare, SBEF föreslår att 42 a S
kompletteras med en bestämmelse om dispens,

AMS.
handikapputredningen. HCK och DHR framhåller att nuvarande skälighetsprövning
av lillgänglighetskraven ger upphov lill olika tolkningar och avvikelser som medför
alt avsedd lillgänglighet inte alltid uppnås. För att få till stånd den
utveckling av bostäders och även arbetslokalers anpassning och tillgänglighet
som eftersträvas bör enligt AMS kraven i 42 a S vara bindande och inte
inskränkas genom hänvisning till skälighetsprövning, AMS anser alt bindande
krav i paragrafen är av särskild vikt när det gäller att få arbetslokaler
utformade med hänsyn lill arbetshandikappades behov. Arbetslokalers utformning
och tillgänglighet kan vara avgörande för att den handikappade skall kunna
beredas arbete.

I
likhet med AMS har arbetarskyddsstyrelsen från allmän principiell synpunkt
inget att erinra mol planverkets förslag såvitt det avser arbetslokaler. Enligt
styrelsens mening torde emellertid avsaknaden av tillämpningsföreskrifter för
dessa lokaler komma att ställa yrkesinspektionen inför svårigheter, då
inspektionen enligt 56 S BS skall avge yttranden lill byggnadsnämnd innan
denna tar ställning till byggnadslovsansökan rörande arbetslokaler.
Inspektionen behöver vid sin granskning i detalj känna lill de krav som ställs
i olika avseenden för att kunna anpassa sina bedömningar härtill. Del
föreslagna kravet på arbetslokalers tillgänglighet synes styrelsen både rimligt
och önskvärt när det gäller kontors-, affärs- och åtskilliga verkstadslokaler.
Den föreslagna ändringen tillstyrks därför för sådana lokaler. Då det gäller
personer med lättare handikapp böräven andra typerav arbetslokaler relativt
lätt kunna ges en uiformning som svarar mot deras behov. Del finns dock,
särskilt inom tillverknings- och processindustrin, utrymmen som på grund av
arbetets natur endasl med svårighet eller inte alls kan anpassas till t, ex,
allvarligt rörelsehindrade arbetstagare. Det finns också arbetsuppgifter som
kräver rörlighet och som därför oberoende av arbetslokalens uiformning inle
kommer alt kunna utföras av vissa grupper handikappade, t, ex. rullstolsbundna
personer. För verksamheter som på grund av sin natur kan vara förenade med 1,
ex, viss risk för brand eller explosion

s. 11 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:198 II

erfordras
ofta alt särskilda ulrymningsmöjligheler i form av exempelvis fönster och höga
brandtrappor anordnas, I sådana fall kan det också vara svårt att åstadkomma en
lillfredsslällande handikappanpassning, Slyrdsen anser all en så generelll
utformad bestämmelse som planverket har föreslagit inle kan tillämpas i fråga
om alla arbetslokaler. Styrelsen är vidare kritisk mot alt BS:s dispensmöjligheier
skall kunna utnyttjas i bl, a. nu berörda fall, eftersom ett sådani förfarande
torde komma alt medföra påfrestningar på de myndigheler som skall handlägga
dispensärenden. 1 stället bör i BS närmare anges för vilka typer av
arbetslokaler krav på handikappanpassning skall gälla och för vilken grad av
handikapp anpassning skall ske, Ltifl-fansverkei uppger att vissa verksamheter
på flygplatserna måste uppfylla högsl ställda säkerhetskrav. Det torde därför
vara otänkbart att för dessa verksamheter välja arbetstagare som är
handikappade. Det synes verket olämpligt att 42 a S i dess föreslagna
formulering innefattar en ovillkorlig skyldighet att anpassa arbetslokaler inte
enbart för arbetsföra handikappade ulan även för sådana som på grund av sina
handikapp i praktiken inle kan utföra den verksamhel som bedrivs i lokalerna.
Av detta skäl ifrågasätter verket om inte stadgandet om skälighetsprövning bör
stå kvar när del gäller arbetslokaler, Allernativi föreslår verket att
paragrafen förses med tillägget "i den mån sådan arbetskraft kan utföra de
arbetsuppgifter varom sålunda är fråga". Byggnadsstyrelsen, statens
handikappråd och HCK framhåller all del behövs tillämpningsföreskrifter som
klargör i vilken omfattning arbetslokaler skall göras tillgängliga för
personer med handikapp, Sveriges industriförbund påpekar att gällande lydelse
av 42 a S har inneburit en avvägning mellan de problem som är förknippade med
vissa arbetsplatsers utformning och de handikappades önskemål om att kunna
besöka dessa eller eventuellt ta anställning vid dem. Reglerna innebär alt
förelagens planering av arbetsplatser styrs så att tillgängligheten för de
handikappade underlättas. Förbundet anser att mer preciserade regler
beträffande artjetslokaler torde vara svåra all utforma och genomföra i
praktiken, eftersom förhållandena och de tekniska förutsällningarna varierar så
slarkt vid olika arbetsplatser, Enligl förbundet lorde därför de nuvarande
bestämmelserna vara lämpligast för alt tillgodose de handikappades berättigade
önskemål om lillgänglighet till arbetslokaler. Förbundet menar dessulom att en
ändring av reglerna så att ett krav på formellt dispensförfarande enligt 67 S BS
införs skulle medföra ökade kostnader och försening av byggnadslovsgivningen,
SAF. som anför liknande synpunkler, förordar alt en utredning görs beträffande
olika typer av verksamheter i syfte att åstadkomma en skälig avvägning mellan
kostnaderna för företagen å ena sidan och nyttan för de handikappade å andra sidan.

Förslaget
att skälighetsprövningen i 42 a S skall utgå i vad avser de utrymmen i byggnad
lill vilka allmänheten äger tillträde tillstyrks eller lämnas Ulan erinran av
de remissinstanser som ullalar sig härom, SJ, som ulgår från all skälighelsbedömningeri
kommer all ersättas av ett lämpligt utformat

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:198 12

dispensförfarande,
anser emellertid att en skälighetsprövning är enklast att administrera,

1
stort sett alla remissinstanser som har yttrat sig om planverkets förslag att
undanta bostadshus i två våningar från kravet på hiss godtar förslaget eller
lämnar det utan erinran, HCK, DHR, MS-förbundet och Riksförbundet för lijärt-
och lungsjuka framhåller emellertid att hiss bör finnas i alla tvåvåningshus som
uppförs.

Flera
remissinstanser beror frågan i vad mån förslaget om ändring av 42 a S med
tillhörande tillämpningsföreskrifter kommer att positivt eller negativt
påverka utformningen av den yttre boendemiljön. Den fråga som i della
sammanhang diskuteras mest rör planverkels förslag att bostadshus med fler än
två våningar skall förses med hiss. Tveksamma till förslaget med hänsyn till
dess befarade negativa inverkan på befintlig stadsbild, särskilt i äldre
stadsmiljöer, är länsstyrelserna och länsbostadsnämnderna i Malmöhus och
Örebro län. som ifrågasätter om inte undantag från hisskravet i irevåningshus
bör kunna medges. Göteborgs kommun vill gå längre och förordar att undantag
från kravei bör göras beträffande samtliga bostadshus i tre våningar.
Länsstyrelsen i Siockholms län och Malmö kommun framhåller .att hisskravet för
trevåningshus kan få mindre önskvärda konsekvenser i äldre stadsmiljöer, HSB.
Svenska byggnadsarbetareförbundet och Svenska liksbyggen anseratt de praktiska
tillämpningsföreskrifterna rörande bostadens tillgänglighet inte får leda till
att tillverkningen av vissa från andra synpunkter lämpliga lyper av bostadshus
upphör. SBEF framhåller risken av att konsumentens valfrihet begränsas. I småhusprodukiion
och när del gäller sanering kan enligt SBEF speciella planlekniska problem
uppstå. Läns.styrelsen I Väsierboliens län menaratt tillämpningen av lillgänglighetskraven
kominer all medföra en successiv förändring av stads- och lätortsmiljöerna med
risk för en heterogen stadsbild, I centrala lätortsddar kan detta komma att
accentueras vid sanering, Enligl länsstyrelsen kan de markpoliliska och
planmässiga följderna för kommunerna bli kännbara i en utsträckning som man
sannolikt inte riktigt har gjort klart för sig. Statens institut för bygg-nads/örsknlng
pekar på vissa effekter på byggandet som lillämpningen av de föreslagna beslämmelserna
kan tänkas få. En tänkbar ulveckling enligl institutet är all byggandet av
bostäder i tvåvåningshus med entréer i mark-planet ökar. Denna hustyp kan ge slora
miljökvaliteter och kan ges skilda upplåtelseformer. Bestämmelserna kan även
leda lill att ett slörre antal fierfamiljshus av ekonomiska skäl byggs med
fyra eller fler våningar. Antalet loftgångshus i tre våningar kan också öka
liksom antalet punkthus. Enligt inslilutet kan skärpta besiämmelserom
bostadsområdenas tillgänglighet för handikappade dessutom medföra att plan mark
i ökad utsträckning används för bostadsbyggande.

Med
bostadsproduktionens nuvarande inriktning föreligger enligt Tekniska högskolan
i Lund risk för att tillgängligheten lill nyproducerade bostadslägenheter blir
högst begränsad. Högskolan framhåller alt tvåplans ehfamiljs-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:198 13

hus
och flerfamiljshus, vilka hustyper sannolikl kommer att utgöra en slor del av lägenhetsiillskottet
under den närmaste framtiden, inte kommer all erbjuda tillgänglighet annat än i
entréplanet. Liknande synpunkter anförs av statens handikappråd, som anser att
man bör förhindra att del föreslagna hisskravet leder lill all byggandet av ivåvåningshus
ökar oproportioneriigt. Enligt RRV är del sannolikt alt kravet på hiss i
trevåningshus endast i mindre omfattning kommer att förbättra tillgängligheten
för handikappade i nyproducerade flerfamiljshus.

Frågan om
handikappanpassning av bostäder vid ombyggnad las upp av ell anlal
remissmyndigheter, I det av HSB, Svenska byggnadsarbetareförbundet och Svenska
liksbyggen gemensamt avgivna yttrandet framhålls att en planmässig ombyggnad av
det äldre fasiighetsbesiåndei lorde bli nödvändig, om effekterna av de
föreslagna ändringarna skall slå igenom på bostadsbeståndet i dess helhet inom
rimlig tid. Statens handikappråd, han-dikappinstitiitei, SAR. Tekniska
högskolan i Lund. HCK och DHR anför liknande synpunkter. Socialstyrelsen och
handikapputredningen anser att del är väsentligt alt hela bostadsbeståndet får
en så hög grad av tillgänglighet som möjligt. Statens råd för byggnadsforskning
menar att det beträffande det befintliga beståndet av bostadshus .saknas en
detaljerad kunskap om vilka svårigheler handikappanpassningen kan stöta på.
Byggnader från olika lidsepoker erbjuder olika slag av tekniska och
arkitektoniska svårigheler, I de allra flesta fallen lorde dock enligt rådet fullt
acceptabla lösningar kunna utvecklas. SABO är principiellt positiv till att
bostadshus i samband med ombyggnad skall göras tillgängliga på samma sätl som
nybyggda hus. Vid överväganden om saneringsåtgärder kan ombyggnadsrestriklioner
i vissa fall komma alt medverka till att rivning och nybyggnad föredras framför
ombyggnad. 1 .sammanhanget bör emellertid enligl SABO erinras om den möjlighet
till dispensgivning som BS innehåller, Sveiiges jästigheisägarejörhund framhåller
att större krav än tidigare kommer alt ställas på framlida ombyggnader av
äldre lägenheter. Ombyggnader blir därmed mer kostnadskrävande, vilkel sannolikl
kommeratt dämpa saneringstaklen, Enligl SBEF kan belydande svårigheler för ombyggnadsverksamheien
förutses, Örebro kommun anser all 48 a S BS bör kompletteras med ordel lillgänglighet.

Ytterligare
ändringar av 42 a S BS föreslås av en del remissinsianser, SABO anser alt paragrafen
bör inledas på följande sätl: "Bosläder, arbetslokaler med tillhörande
utrymmen samt de utrymmen i byggnad lill vilken allmänheten äger tillträde , ,
,", Länsstyrelsen i Örebro län ifrågasätter om det inle av 42 a S bör
framgå alt kravei på handikappanpassning skall galla för lägenheter slörre än
ett rum och kök, Länsläkarorganisationen i Örebro län förordar att den
inledande lexlen i 42 a S har följande lydelse: "Utrymmen i byggnad lill vilka
allmänheten äger tillträde eller som utgöra arbetslokal saml bostäder, . ,",
Slatens handikappråd och MS-förbundet anser alt uttrycket
"invaliditet" i 42 a S bör ersättas med "handikapp".

Några
remissinstanser berör frågan vid vilken tidpunkt de föreslagna änd-

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:198 14

ringarna
bör träda i kraft. SABO anser all ell tidigt ikraftträdande av ändringarna kan
komma all leda lill alt omprojekiering i vissa fall behöver tillgripas. Det kan
därför vara lämpligt att förena stadgeändringen med en passande övergångstid.
En tidsåtgång från projekteringssiart till byggstart om fem år är inie ovanlig,
varför en generell övergångslid skulle behöva utsträckas till omkring år 1980,
SABO finner emellertid att del behov av övergångslid som av olika skäl
otvivelaktigt föreligger hellre bör tillgodoses genom selekliva övergångslider.
Med selekliva och differentierade övergångslider skulle del bli möjligt alt
undvika starkt försenade och kostnads-höjande omprojekieringar vid exempelvis elappulbyggnader,
STR anser all 42 a S med den utformning som paragrafen föreslås få bör träda i
kraft först efter minsl två år. Även Svenska kommunjörbundei anser all en viss
övergångstid erfordras. Länsstyrelsen i Stockholms län förutsätter att
övergångsbestämmelserna uirormas så alt nu fastställda stadsplaner och
pågående projekt kan fullföljas oberoende av de nya riktlinjerna, Enligl HCK
och MS-Jbrbiindei bör övergångsbestämmelserna tidsmässigt begränsas lill ell
minimum. Ont BS ändras i enlighet med förslagel börenligt arbetarskydds-styrelsen
ändringen träda i kraft försl sedan erforderiiga tillämpningsföreskrifter för
arbetslokaler har utarbetats.

Planverkets
och bostadsstyrelsens förslag alt bostadshus i tre våningar med ett vissl
mindre antal bostadslägenheter skall få uppföras fram lill år 1981 ulan att
hiss behöver anordnas godtas av så gott som samtliga remissinstanser som
yttrar sig härom. Länsstyrelsen i Västerbottens län anser emellertid att den
föreslagna övergångstiden är för kort.

Tekniska
högskolan i Lund frarnhåller att det finns en högst begränsad forskning rörande
planering och byggande för tillgänglighet. Del saknas i hög grad samordning av
och riktlinjer för det fortsatta forskningsarbetet. Om skärpta krav på lillgänglighet
skall få genomslagskraft, måste de som medverkar i planering, projektering,
produktion och granskning ha förbättrade insikter i frågorna. Ofta är del
möjligt all tillgodose lillgänglighetskrav genom insiktsfull projektering utan alt
detta medför vä.sentligt ökade kostnader. Arkitekter borde i den grundläggande
utbildningen tränas alt på ett naturligt sätt inrymma dessa aspekler i projekteringsarbeiet.
Konsumentverket anser del mycket angelägel all information om ändringar och
kompletteringar i BS och lillämpningsföreskrifler lämnas såväl lill byggherrar
och projektorer som till de konsumenikategorier som närmasl berörs. Även handikapputredningen
framför liknande synpunkter.

5
Föredraganden

Det
var lidigare en allmän uppfattning att handikappades anpassning lill samhällsmiljön
kunde ske genom att bl, a, lekniska hjälpmedel ställdes lill deras förfogande.
Den uppfattningen har numera övergetts. Enighet råder

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:198 15

om
att samhällsutvecklingen bör inriktas på att skapa en sådan miljö att medborgare
med olika fysiska och psykiska förutsättningar kan fungera i samhället på
likartade villkor.

Samhället
gör fortlöpande insatser för alt ge handikappade möjlighet att arbeta, studera,
delta i olika aktiviteter m. m. Målet är alt handikappade skall kunna
integreras i samhället och inte utestängas från ett normalt liv.

Samhällets
insatser för att förbättra handikappades bostadssituation har ökat, särskilt
under de tio senaste åren. Genom att ställa villkor för statliga bostadslån kan
det allmänna i viss utsträckning påverka utformning och utrustning av
bostadslägenheter i en för handikappade positiv riktning, Bo-stadsanpassningsbidrag
kan utgå för sådana åtgärder inom och i anslutning lill bostadslägenhet, som
behövs för att handikappade skall kunna utnyttia lagenheten på ändamålsenligt
sätt. För handikappade kan lån av statsmedel utgå för förbättring och i vissa
fall för uppförande av bostad.

Under
senare år har flera nya bostadsområden utformats i syfte att göra alla bostäder
såväl tillgängliga för rullstolsbundna som anpassbara för rörelsehindrades permanentboende,
I bostadsproduktionen har i några fall införts exempelvis bredare dörrar och
kommunikationsutrymmen.

Emellertid
byggs fortfarande bostäder som ,inte kan nyttjas eller bebos av handikappade.
Det är i synnerhet de rörelsehindrade som är i behov av särskilt utformade ytor
och passager, tillgång lill hiss samt individuellt avpassad teknisk
hemutrustning. Den begränsade tillgången på bostäder som kan anpassas efter de
behov som bl. a. dessa människor har försvårar valmöjligheterna för sådana
handikappgrupper. Den kraftiga minskningen i nyproduktionen av flerfamiljshus
medför att del åriiga tillskottet av lägenheter med bl, a, tillgång till hiss
har sjunkit.

Planverket
har nu i skrivelse till regeringen hemställt att tillämpningsområdet för 42 a S
BS utvidgas till att även omfalla bosläder. Verket har i samråd med
bostadsstyrelsen utarbetat ett förslag till föreskrifter för till-lämpningen av
42 a S med avseende på bostäder. Enligt verket är målsättningen med detta
förslag att nyproducerade bostäder skall kunna besökas och tillfälligt bebos
samt efter begränsad ombyggnad permanent bebos av personer med nedsatt rörelse-
eller orienteringsförmåga. Det ankommer på regeringen alt pröva om dessa
föreskrifter kan faslslällas. Planverket har dessulom föreslagit att den skälighetsprövning
som nuvarande lydelse av 42 a S möjliggör tas bort.

Jag
vill erinra om att det under årens lopp i olika sammanhang har förts fram krav
på att bostäder skall anpassas till rörelsehindrades behov. Redan då 42 a S
infördes i BS föreslogs att den nya bestämmelsen borde omfatta även
bostadslägenheter. Föredragande departementschefen ansåg emellertid att 42a S
inte borde omfatta bostadsutrymmen (prop. 1966:118s. 6),eftersom det inle syntes
realistiskt att söka utrusta alla lägenheter så att de motsvarade de
rörelsehindrades behov. De svårast rörelsehindrades bostadsfråga borde enligt
departementschefen lösas genom speciallägenheter. För de i mindre

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:198 16

grad
rörelsehindrade pekade departementschefen pade möjligheler som gavs att bl, a,
individuellt anpassa utrustningen i vanliga lägenheter.

Med
anledning av motion (1973:883) om obligatoriskt handikappvänlig bygggnation
anförde civilulskollel (CU 1973:19 s. 37) alt möjligheterna att så långt som
anses möjligt och lämpligt vidga kraven på handikappanpassning prövades
löpande av bl. a, planverket. Enligt utskottets mening kunde någon riksdagens ålgärd
då inte anses påkallad.

Riksdagen
tog år 1974 på nyll ställning till ett par motioner i vilka det föreslogs att
sådana föreskrifter skulle införas i BS som bättre tillgodosåg de handikappades
behov, I en motion (1974:910) yrkades att orden "i skälig omfattning"
i 42 a S BS skulle utgå samt att paragrafen även skulle omfatta bostäder. Vid
riksdagsbehandlingen av det första yrkandet i motionen uttalade civilutskottet
(CU 1974:10 s. 33 0 bl.a, att motionens huvudsyfte förmodligen var att lägga
fast en högre ambitionsnivå i fråga om handikappanpassning inom det avsedda
området. Utskottet förutsatte att överväganden gjordes om möjligheten och
lämpligheten att i sådant syfte föra över råd och anvisningar till del område
som täcks av bindande föreskrifier, från vilka avsteg fick ske endast efter
dispensprövning. När dessa föreskrifter sammanlaget hade nått sådan
allmängiltighet att de kunde få generella uttryck i BS värdet enligl utskottet
naturligt att överväga även detta. Riksdagen beslöt alt som sin mening ge Kungl.
Maj:l till känna vad utskottet hade anfört.

Motionens
krav att generellt anpassa bostäder för handikappade fick enligt utskottet
löpande prövas och prioriteras efter angdägenhetsgrad, varvid övervägandena
fick knytas inte endasl lill BS utan även till förutsättningarna för bosiadsanpassningsbidrag
och lill del löpande arbetet inom byggstandardiseringen. Utskottet kunde
därför inte tillstyrka ett föreslaget generelll uttalande i saken.

Vid
remissbehandlingen av bygglagutredningens betänkande (SOU 1974:21)
Markanvändning och byggande uttalade några instanser att kraven. på
tillgänglighet borde utökas till alt omfatta även bosläder (SOU 1975:17

s,
106),

I en
inom bostadsdepartementet upprättad promemoria (Ds B 1975:1) föreslogs vissa
ändringar i BS, som syftade till att möjliggöra en överföring av gällande
anvisningar (God bostad) och praxis vid granskning för statliga bostadslån till
Svensk Byggnorm (SBN),

1
några remissyttranden över promemorian framfördes krav påen ändring av 42 a S BS
(prop, 1975:83 s, 23), Liknande krav har dessulom framförts av olika
handikapporganisationer i skrivelser till bostadsdepartementet.

1
propositionen 1975:83 framhöll jag att man borde sträva mol all göra bostäderna
ändamålsenliga för olika kalegorier av boende. Syftel alt öka bostadens
tillgänglighet för handikappade kunde emellertid enligt min mening inle nås
enbart genom en ändring av 42 a S, Av väsentlig belydelse

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:198 17

var
nämligen innehållet i de föreskrifter i SBN som behövdes för till-lämpning av
42 a S, om denna paragraf fick en ändrad lydelse. Med hänvisning till alt
föreskrifter var under utarbetande av planverket och bostadsstyrelsen ansåg
jag då all statsmakternas ställningstaganden i dessa frågor borde anstå.
Riksdagen godtog vad jag hade anfört.

Med
hänsyn till att tillämpningsföreskrifter för bostadens tillgänglighet numera
har färdigslällts och mot bakgrund av de starka krav som har framförts på handikappanpassade
bosläder bör enligl min mening en ändring av 42 a S BS övervägas. Utöver de
synpunkter som jag i det föregående har framfört anserjag att i huvudsak
följande skäl talar för en utvidgning av 42 a S till all omfatta även bostäder.

Handikappfrågorna
torde av flertalet människor uppfattas som angelägna. En bidragande orsak
härtill kan vara att stora medborgargrupper är direkt berörda av dessa frågor.
På grund av arbetsolycksfall, trafik- och idrottsskador samt vissa sjukdomar
blir ftertalet människor någon gång under sin levnad för kortare eller längre tid
handikappade eller står åtminstone på grund av släktskap eller eljest en
handikappad så nära alt den egna sociala situationen märkbart påverkas.

Anlalel
handikappade utgör en förhållandevis slor grupp av människor i landet. Att
uppskatta detta antal är emellertid myckel svårt. Förmågan att begränsa
verkningarna av handikapp är individuellt betingad och påverkas av sådana
faktorer som personens ålder, fysiska och psykiska konstitution, arbetssituation
etc. Av stor belydelse för frågan om handikapp föreligger liksom för graden av
detta är också på vilket sätt den sjukes eller den skadades närmaste omgivning
och sociala miljö är utformad.

Ett
antal olika undersökningar har gjorts för att uppskatta antalet handikappade,
1 betänkandet (SOU 1975:68 s, 35 fO Handikappanpassad kollektivtrafik finns en
av den s, k, HAKO-utredningen gjord sammanfattande redogörelse för de
viktigaste undersökningarna. Utredningen beräknar all landels totala antal
handikappade, med en försiktig skattning, uppgår till ca, I milj,, varav 250
000 är gravt förflytmingshandikappade och lika många handikappade med påtagliga
besvär vid förflyttningar. Återstoden, ungefär 500 000 människor, har handikapp
som i viss utsträckning kan göra sig gällande som förflyttningshandikapp.

Den
grupp handikappade som är mest beroende av lämpligt utformad bostadsmiljö är
rörelsehindrade, som har nedsatt funktion i rörelseorganen. Denna kategori
handikappade omfallar ett stort antal människor med synliga handikapp, t, ex.
de rullstolsbundna, eller de som använder kryckor eller bockar. Till
rörelsehindrade i vidare bemärkelse räknas också personer som på grund av
sjukdom eller ålder har nedsatt kapacitet hos inre organ och därför inte kan
förflytta sig längre sträckor eller gå i trappor.

Antalet
personer över 65 år är i dag stort och beräknas komma att öka kraftigt
.särskilt fram lill år 1990. Del gäller framför allt för de högsta åldersgrupperna.
Rörelsehinder och andra handikapp är särskilt vanliga bland

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:198 18

äldre.
Åldringsvården är i hög grad inriktad på frågor som rör handikappade. För
åldringsvården gäller som en viktig grundsals att de gamla skall beredas möjlighet
att bo kvar i en för dem invand miljö eller att få tillgång till moderna
bostäder, som är anpassade efter deras behov.

Många
människor blir tillfälligt rörelsehindrade på grund av skador i trafiken, i
arbetet och på fritiden. Det är önskvärt att dessa personer så snart det är
medicinskt motiverat skall kunna lämna vårdinrättningen och återvända till en
ändamålsenligt utformad bostad. Den som föds till eller tidigt drabbas av
handikapp har ofta särskilda svårigheter att bl, a, få den stimulans och
samvaro med jämnåriga som är så betydelsefull för personlighetsutvecklingen.
Det är fördenna grupp handikappade vikt igt att de inte på grund av brist på
lämpliga bostäder hänvisas till vård i institutionella former.

Normalisering
och integration är betydelsefullt inte bara för handikappade. Det skall
givetvis vara möjligt att umgås hemma med vem som helst, även med
rullstolsbundna och andra handikappade. Bostaden bör därför utformas så att den
även kan besökas av en person med handikapp.

Jag
har med vad jag nu har sagt velat betona vissa omständigheter som talar för att
alla nya bostäder bör anpassas efter handikappades behov. Denna uppfattning
delas också av flertalet av de remissinstanser som har yttrat sig över
planverkets förslag. Givetvis ärjag medveten om att det föreligger behov av
särskilda insatser för handikappade även på många andra områden i samhället.
Som civilutskottei har framhållit bör kraven på att vidga handikappanpassningen
fortlöpande prövas och prioriteras efter angelägenhetsgrad. Enligt min mening
är det emellertid vanskligt att med säkerhel avgöra vad som vid en viss
tidpunkt är mest angeläget för handikappade. Det lorde inle föreligga någon
enhetlig bedömning i frågan hur angelägen en viss åtgärd är i förhållande till
andra åigärder för att förbättra handikappades förhållanden.

Mot
bakgrund av de på senare lid, inle minst från handikappades egna
organisationer, framförda önskemålen och kraven på en förbättring av bostadens
tillgänglighet för personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga är
jag tor egen del övertygad om att en handikappanpassning av bostäderna är en av
de mest angelägna åtgärder som i dag bör vidtas för handikappade. Jag kan
därför inte dela den av några remissinstanser framförda meningen att
planverkets förslag inte bör genomföras förrän det genom ytterligare
utredningar har konstaterats om förslagel är del som bäst tillgodoser
handikappades intressen. Ett ställningstagande till verkets förslag bör inte
anstå till dess sådana utredningar har gjorts.

Olika
uppfattningar gör sig gällande i frågan hur långt man bör gå i strävandena att
anpassa bostäderna. Avgörande för vilka krav man skall ställa på eit handikappanpassal
byggande anses vara de kosinadskonsekvenser som olika anpassningsåtgärder kan
medföra. De betänkligheter som har i BS omfatta även bostadslägenheter är
därför

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:198 19

huvudsakligen
av ekonomisk art.

Innehållet
i planverkets föreskrifter för tillämpning av 42 a S vad gäller bosläder är som
jag påpekade i proposilionen 1975:83 av väsentlig belydelse då verkningarna av
förslag rörande bostadens tillgänglighet övervägs. Planverket och bostadsstyrdsen
har lill sitt gemensamt utarbetade förslag till föreskrifter och anvisningar
fogat vissa synpunkler på de föreslagna lill-lämpningsföreskrifternas inverkan
på bl, a, byggnadskostnaderna. Synpunkterna rör bl, a. vilka ekonomiska
konsekvenser som kan följa av del föreslagna kravet på hiss i bostadshus med
fler än två våningar.

Ett
antal remissinstanser har framhållil alt planverkels förslag alt ändra 42 a S BS
inle bör genomföras förrän förslagets kostnadskonsekvenser har ytteriigare
belysts. Man befarar kostnadsökningar och är osäker på hur stora dessa kan bli.

Jag
är självfallel medveten om att åigärder för alt förbättra bostäders handikappanpassning
i vissa fall kan medföra merkostnader. Av naturliga skäl kan inte med önskvärd
grad av säkerhel avgöras hur slora kostnadsökningarna kan bli, om 42 a S
utvidgas till all omfalta bostäder, 1 många fal Ikan bostäder göras
tillgängliga utan att medföra någon fördyring eller blott en obetydlig sådan.
Genom förutseende projektering synes i de flesta fall krav på bredare dörrar
och större utrymme för entré, kök, badrum och uteplats kunna tillgodoses utan
kostnadshöjningar. Installation av hiss är emellertid dyrt. Av främsl delta
skäl förefallerdet inte realistiskt all ställa krav på hiss i bostadshus med
bara två våningar. Till frågan om hissålerkommer jag sena re. Det bör slutligen
i detta sammanhang framhållas alt en allsidig belysning av kostnadsfrågorna
även bör innefatta de kosinadsbesparingarsom kan göras om bostäderna byggs
efter handikappades behov. Att den som har drabbats av handikapp har möjlighet
att bo kvar i sin lägenhet kan nämligen bl, a, underlätta rehabiliteringen,
nedbringa tiden för vistelse på sjukhus eller annan vårdinstitution, minska
behovet av specialbostäder och liknande samt föranleda att social hemhjälp
inte behöveranlitas.

Jag
flnner alltså att den omständigheten att en anpassning av bostaden till handikappades
behov kan dra med sig vissa begränsade fördyringar inte ulgör hinder för en
sådan ändring av 42 a S BS all bestämmelsen görs tilllämplig även på bosläder.
Bestämmelsen bör dock begränsas till att avse bostäder för annat ändamål än
fritidsändamål. Jag förordar att denna inskränkning kommer till uttryck i
författningstexten.

Nuvarande
regler om beräkning av låneunderlag för statligt bostadslån innebär möjlighet
alt beakta bl, a. kostnader för hiss och andra krav på bostadens
handikappanpassning som en ändring av 42 a S BS kan medföra. Liksom hittills
kommer således kostnader för hiss och andra åtgärder som behövs för att göra
bostaden tillgänglig för personer med handikapp att beaktas i samband med
statlig bostadsfinansiering.

s. 20 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:198 20

Jag
går nu över till all behandla planverkels förslag att avskaffa den skälighetsprövning
som nuvarande lydelse av 42 a S BS möjliggör.

Från
fiera håll har framhållits att skälighetsbedömningen av lillgänglighetskraven
har lett till olika tolkningar och olika former av avvikelser, Della har i sin
tur medfört all avsedd lillgänglighet inle alllid har uppnåtts. För all
åstadkomma den tillgänglighet som eftersträvas anser man all kraven i 42 a S
bör vara bindande och all avsteg från kraven får göras endast efter särskild
dispensprövning.

Jag
anser att det finns fog för de anmärkningar som sålunda har framförts och
tillstyrker därför att 42 a S utformas så alt kraven på lillgänglighet blir obligatoriska.
Det är dock enligt min mening knappast möjligt att hell avstå från vatie
dispensmöjlighet. Flertalet av de remissinstanser som yttrar sig i de avseenden
som det nu är fråga om hänvisar lill den dispensprövning som kan ske med stöd
av andra bestämmelser i BS, De bestämmelser som åsyftas synes vara beslämmelserna
i 67 S BS, där del bl, a, föreskrivs alt med avseende på visst byggnadsförelag
mindre avvikelse kan medges från de i BS givna beslämmelserna om byggnaders
yttre och inre anordnande saml från sådana föreskrifter som med stöd av 76 S BS
har utfärdats i dessa ämnen.

Emellertid
är del ganska svårt alt avgöra vad som kan anses vara mindre avvikelse.
Undanlag från kravei på hiss eller från kravet på tillgänglighet till byggnad
där så påkallas med hänsyn till terrängförhållandena bör exempelvis inte
räknas som mindre avvikelse. Något undantag från nu nämnda krav kan därför inte
göras med stöd av 67 S, Som jag ser det förefaller del vara mest naturiigt all
införa särskilda dispensbestämmelser i 42 a S, vilket också överensstämmer med
den lagtekniska lösning som har valts i fråga om andra liknande paragrafer i BS,
Jag förordar därför att paragrafen kompletteras med bestämmelserom dispens.
Dessa beslämmelser börenligt min mening inte ges en generell utformning,
eftersom risken då finns all undantagen blir fler än vad som är både rimligt
och önskvärt. Jag anser därför att det i 42 a S bör klart anges vilka avsteg
från kraven som kan medges. Härigenom undviks både en generell och en
individuell, restriktiv tillämpning av bestämmelserna om lillgänglighet.

Ett
par remissinsianser framhåller att bindande krav på lillgänglighei kan försvåra
och i vissa fall förhindra bebyggelse på tomter som på grund av lerrängförhållandena
är svårtillgängliga för handikappade. Jag är medveten om alt de föreslagna
kraven i vissa fall kan leda till oacceptabla konsekvenser av det slag som
remissinstanserna har gjort gällande. Det är i första hand vid uppförande av
småhus som ifrågavarande problem kan uppkomma, Enligl min mening bör man
undvika all kravei på tillgänglighet försvårar eller omintetgör möjligheterna
att placera bostadshuset på tomten. Byggnadsnämnd bör därför ges möjlighet all
efterge kravet på tillgänglighet till bostadsbyggnad i högst två våningar och
bostadsbyggnad med högst två bostadslägenheter, där så påkallas med hänsyn lill
terrängförhållandena.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:198 21

Jag
förordar att denna möjlighet kommer till uttryck i författningstexten. Denna
dispensbefogenhet avser endast tillgängligheten till bostadsbyggnad och kan
därför inte utnyttjas för att medge undantag från kraven på tillgänglighet i
byggnaden.

Förslaget
att 42 a S inte skall innehålla någon bestämmelse om skälighetsprövning har,
när det gäller arbetslokaler, tillstyrkts eller lämnats utan erinran av
flertalet remissinstanser. Jag håller för troligt att den föreslagna utformningen
av författningsrummet kommer att i större omfattning än i dag påverka
utformningen av arbetslokaler i en för handikappade positiv riktning. Jag
ansluter mig därför till förslaget även i denna del. Självfallet kan kravet på
tillgänglighet inte tillgodoses i sådana arbetslokaler som på grund av
verksamhetens art inte kan nyttias av arbetstagare med handikapp. Som arbeiarskyddssiyrelsen
har anfört finns det, särskilt inom tillverknings-och processindustrin,
utrymmen som på grund av arbetets natur endast med svårighet eller inte alls
kan anpassas till t. ex. allvariigt rörelsehindrade arbetstagare. Det finns
också arbetsuppgifter som kräver rörlighet och som därför oberoende av
arbetslokalens uiformning inte kommer att kunna utföras av vissa grupper
handikappade.

Mot
bakgrund av vad som nu har sagts bör byggnadsnämnd kunna medge undantag, där så
påkallas med hänsyn till arten av den verksamhet, för vilken arbetslokalen är
avsedd. Jag föreslår därför att denna dispensbefogenhet kommer till uttryck i
42 a S-

För
tillämpningen av 42 a § i dess nuvarande lydelse har planverket gett vissa
anvisningar för hur arbetslokaler skall kunna göras tillgängliga för handikappade.
1 vilka fall undanlag kan medges med hänsyn till verksamhetens art har inte klariagts
i anvisningar eller praxis. För att byggnadsnämndens dispensprövning skall
underlättas och bli enhetlig bör det finnas föreskrifter och anvisningar, som
anger de arbetslokaler för vilka kravet på handikappanpassning helt eller
delvis kan efterges. 1 likhet med ftera remissinstanser anser jag att
planverket bör meddela de närmare föreskrifter och anvisningar som erfordras.

Någon
erinran mol förslagel att avskaffa skälighetsprövningen såvitt den hänför sig till
uppförande av offentliga lokaler har inte framförts vid remissbehandlingen.
Skäl att för dessa lokaler medge undantag från kraven på handikappanpassning föreUgger
inte. Även jag tillstyrker förslaget.

Krav
på tillgänglighet medför bl. a. att det måste finnas hiss i större utsträckning
än f n. Som framgår av vad jag har anfört i det föregående har planverket och
bostadsstyrelsen i förslaget till tillämpningsföreskrifter emellertid
rekommenderat att undantag från kravet på hiss bör gälla för bostadshus i två
våningar. Förslaget biträds eller lämnas utan erinran av flertalet
remissinstanser. Ävenjag ansluter mig till förslaget. Somjag tidigare har
framhållit torde det nämligen från i första hand kostnadssynpunkt inte vara
möjligt att införa en allmän skyldighet att installera hiss i alla bostadshus,
som skall uppföras i högsl två våningar.

s. 22 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:198 22

För
att av hänsyn lill den befintliga stadsmiljön underiätta uppförande av
bostadshus i tre våningar föreslår några remissinstanser att undantag från hisskravet
bör medges även beträffande sådana bostadshus. En dispensmöjlighet av angivet
slag skulle ställa byggnadsnämnden inför svåra avvägningsproblem. Det finns
risk för att antalet dispenser skulle bli fler än vad som är förenligt med de
föreslagna bestämmelsernas syfte. Jag är därför inte beredd att tillmötesgå
remissinstansernas önskemål om ytteriigare undantag från kravet på hiss. Om det
emellertid skulle visa sig att hisskravet kommer att i stor utsträckning
försvåra eller omintetgöra uppförande av från stadsmiljösynpunkt lämplig
bostadsbebyggelse i tre våningar kan det finnas skäl att ta upp frågan om ytteriigare
undantag från hisskravet till förnyat övervägande.

Som
flera remissinsianser har anfört kommer ökade krav på anordnande av hiss
sannolikt att ha inflytande på bostadsproduktionens inriktning. Hur valet av
hustyper kommer att påverkas av förslaget är emellertid svårt att förutse.
Bostadshus i tre våningar kommer förmodligen att uppföras i framtiden endast
då det är nödvändigt med hänsyn till miljön och befintlig stadsbild. En tänkbar
utveckling är att ett större antal flerfamiljshus av ekonomiska skäl byggs med
fyra eller fler våningar. Mer sannolikt är kanske att byggandet av bostäder i
tvåvåningshus ökar.

Eftersom
den föreslagna lydelsen av 42 a S första stycket kan sägas innefatta krav på
hiss i alla byggnader i två våningar bör enligt min mening undantag från ett
sådant krav anges i BS och inte i tillämpningsföreskrifter i SBN. Även om jag i
tidigare sammanhang har förordai (prop. 1975:83 s. 11) att bestämmelser om
inskränkningar i hisskravet bör ges i SBN, bör med hänsyn till den föreslagna
generella lydelsen av 42 a S första stycket undantag från kravet preciseras i
en särskild bestämmelse i 42 a S. Jag föreslår därför att paragrafen
kompletteras med en bestämmelse, som undantar bostadsbyggnad i två våningar
från kravet på hiss. På grund av utformningen av det föreslagna undantaget
kommer småhus i allmänhet inte att omfattas av kravei på hiss. Det är
emellertid inte uteslutet att småhus byggs i tre våningar. 1 klarhetens
intresse bör därför i 42 a S anges att undantag från hisskravet alltid gäller
byggnad med högst två bostadslägenheter. Jag förordar att även denna
inskränkning i hisskravet kommer till uttryck i författningstexten.

De
föreslagna beslämmelserna kommer i regel att medföra att hiss krävs i
bostadsbyggnad med fler än två våningar. 1 byggnader till vilka allmänheten
äger tillträde eller som utgör arbetslokal torde i allmänhet hiss krävas även
om byggnaden endast har två våningar. Emellertid kan det finnas fall då man
genom att anordna en förflyttningsväg från markplanet till exempelvis den iredje
våningen i ett bostadshus kan åstadkomma att våningen blir tillgängUg för
rullstolsbundna eller andra handikappade med förflyttningssvårigheter i
trappor. Självfallel krävs inte hiss i nu nämnda fall. På grund av vad jag nu
har anfört och då undanlag från kravet på

s. 23 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:198 23

hiss
i byggnad enligt vad jag nyss anförde bör preciseras i 42 a S behövs den i 46 S
andra stycket 12 intagna föreskriften om att i byggnad skall där så erfordras
hiss inte längre finnas. Jag förordardärföratt bestämmelsen upphöratt gälla.

Som
har framhållits av några remissinstanser bör man sträva efter att göra hela
bostadsbeståndet så tillgängligt som möjligt. Om kravet på tillgänglighet
begränsas till nybyggnader kommer med slor sannolikhet de föreslagna
ändringarna inte att få avsedd genomslagskraft under överskådlig tid. Det är
därför enligt min mening väsentligt att ökad tillgänglighet kan uppnås även vid
ombyggnader. Med den utformning 49 S BS har kommer den föreslagna ändringen av
42 a § att omfatta även sådan ändring av byggnad som inte är att hänföra till
nybyggnad. Av 48 a § BS följer att vid sådan ändring av byggnad, som enligt 75 S
b)-0 är all hänföra lill nybyggnad, bestämmelserna i bl. a. 428 S§ skall
tillämpas endast beträffande de delar av byggnaden som berörs av ändringen och
endast i den omfattning som erfordras för att dessa delar av byggnaden skall
uppfylla skäliga anspråk på säkerhet, god värmehushållning, god hygien och
trevnad. För att säkerställa att bestämmelserna i 42 a S även äger tillämpning
i den omfattning som framgår av 48 a S bör sistnämnda paragraf ändras. Jag
förordar därför att bestämmelsen utöver egenskapskraven säkerhet, god
värmehushållning, god hygien och trevnad kompletteras med egenskapskravet handikappanpassning.

För
att 48 a § i dess nya lydelse skall kunna tillämpas på ett meningsfullt sätt
krävs att bestämmelsen kompletteras med föreskrifter och anvisningar från
planverket. Hur dessa skall utformas ärjag inte beredd att ta ställning till i
detta sammanhang. Jag föreställer mig dock att åtgärder som kan komma i fråga
för sådana föreskrifter eller anvisningar måste syfta till att åstadkomma en
rimlig och ändamålsenlig handikappanpassning beträffande de delar av byggnaden
som berörs av ombyggnadsåtgärden. Därvid kan höga kostnader, byggnadstekniska
hinder, kulturhistoriska eller miljömässiga värden föranleda att skäliga
anspråk på handikappanpassning inte kan uppfyllas.

Ett
par remissinstanser föreslår att uttrycket invaliditet i 42aS ersätts med
handikapp. Jag biträder förslaget.

Tiden
för ikraftträdande av de föreslagna ändringarna i BS bör som bl. a. planverket
har anfört bestämmas så att fastställda stadsplaner och pågående
byggnadsprojekt i möjlig mån kan fullföljas oberoende av de nya tillgänglighetskraven.
Planering och projektering för att uppfylla flertalet av ifrågavarande krav
synes inte kräva någon längre övergångstid. Erfarenheten visar emellertid att
en viss skälig tid alltid behövs för att bostadsproduktionen skall kunna anpassas
efter nya krav beträffande byggnads utformning. Det är dessutom önskvärt att
tillämpningsföreskrifter och rekommendationer i SBN rörande tillgänglighet till
arbetslokaler och vid ombyggnad kan utfärdas i så nära anslutning som möjligt
till ändringarna i

s. 24 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:198 24

42
a § och 48 a § BS. För att utarbeta dessa tillämpningsbestämmelser bör planverket
inte ges en alltför kort tid.

Planverket
har föreslagit att kravei på hiss förenas med en viss längre övergångstid för
bostadsbyggnad i tre våningar, som innehåller högst sex bostadslägenheter per
trapphus utöver dem som är belägna på entréplanet. Verkets förslag har
mottagits positivt av flertalet remissinstanser.

Med
hänsyn till vad jag nu har anfört förordar jag att ändringarna i BS träder i
kraft den 1 juli 1977. Bostadsbyggnad i tre våningar, som innehåller högst sex
bostadslägenheter per trapphus utöver dem som är belägna på entréplanet, bör
dock få uppföras utan hiss, om byggnadslov för byggnaden söks före den 1
januari 1981.

6
Hemställan

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hernställer jag att regeringen föreslår
riksdagen

att
antaga inom bostadsdepartementet upprättat förslag till lag om ändring i
byggnadsstadgan (1959:612).

7
Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen att antaga det förslag som föredraganden har
lagt fram.

Gotab, Stockholm 1976 50,344

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

12 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (11)

11 kopplingar i 8 dokument.

  1. Ds 2018:8 Översyn av grundskyddet för pensionärer - Inriktning för ett nytt grundskydd s. 123 om s. 24 · s. 283 i texten
  2. Bet. 1976/77:SoU3 Med anledning av motioner om anpassning av fritidsbostäder och underlättande av resor för handikappade s. 3 · s. 7 i texten
  3. Bet. 1975/76:CU30 Med anledning av propositionen 1975/76:198 om ändring i byggnadsstadgan (1959:612) jämte i ämnet väckta motioner s. 1 · s. 2 i texten
  4. Bet. 1975/76:CU22 Med anledning dels av propositionen 1975/76:100 såvitt gäller anslag till bostadsbyggande m. m., dels propositionen 1975/76:144 med förslag om beaktande av det… s. 33 i texten
  5. Prop. 1976/77:149 om arbetsmiljölag m.m. s. 247 i texten

Visa alla 8

Doktrin (1)

1 koppling.

  1. Ekstedt, Ideellt skadestånd för personskada, 1977 s. 268 i texten