Regeringens proposition om ändring i konkurslagen (1921:225) m.m.
473 sidor, varav 253 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 253 av 473 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1975/76:210, Regeringens proposition om ändring i konkurslagen (1921:225) m.m.
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Regeringens
proposition Prop. 1975/76:210
1975/76.210
Regeringens proposition om ändring i konkurslagen
(1921:225) m.m.;
beslutad den 1 april 1976.
Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag som
har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprolokoll.
På regeringens vägnar
OLOFPALME
LENNART GEIJER
Propositionens huvudsakliga innehåll
1 propositionen föreslås att systemet med de nuvarande
s.k. fattigkonkurserna skall ersättas av en ny ordning för handläggning av
mindre konkurser. Denna handläggningsform skall dessutom tillämpas i åtskilliga
fall som nu följer reglerna om ordinär konkurs. Förslaget utgör ett led i den
fortgående revisionen av konkurslagstiftningen. Det syftar främst till att
komma till rätta med vissa brister som är förenade med fattigkonkurserna. Bl.a.
öppnas i sådana fall möjlighet att återvinna egendom till konkursboet och att
utreda förekomsten av eventuella gäldenärsbrott.
Den nya handläggningsformen skall tillämpas om det finns
anledning anta antingen att gäldenärens bo inte räcker tUl betalning av de
konkurs-kostnader som annars skulle följa eller att konkursboet med hänsyn till
dess omfattning och övriga förhållanden är av enkel beskaffenhet och att
konkursen med fördel kan genon\föras utan att bevakningsförfarande anordnas. Liksom
nu skall konkursdomaren i samband med konkursbeslutet pröva bur konkursen
skall handläggas. Behövs ytterligare utredning för denna prövning, kan
konkursdomaren enligt förslaget uppdra åt kronofogdemyndighet att inom viss
kortare tid, i regel en vecka, komma in med sådan utredning.
Förfarandet i mindre konkurs skiljer sig enligt förslaget
från handläggningen av ordinär konkurs i första hand genom att det saknar
bestämmelser om att borgenärerna skall bevaka sina fordringar. Härmed
bortfaller ocksä det anmärkningsförfarande varigenom betalningsrätt fastställs
för fordran i ordinär konkurs. I stället skall i den nya handläggningsformen
tillämpas en enklare ordning för att fastställa borgenärernas rätt till
utdelning. Över
t Riksdagen /975/76. / saml. Nr 210
Prop.
1975/76:210 2
huvud kännetecknas den föreslagna handläggningsformen av
en strävan efter att göra förfarandet snabbare och billigare än det som gäller
för ordinär konkurs. Samtidigt skall vid konkursförvaltningen utredas om det
finns möjlighet att återvinna egendom till konkursboet och om det finns
anledning att misstärJca gäldenärsbrott.
En viktig
nyhet är att en förvaltare skall förordnas i alla mindre konkurser. Till
förvaltare skall som regel utses kronofogdemyndighet. Härigenom blir det bl.a.
möjligt att bättre än nu beakta allmänt samhällsekonomiska intressen i
konkurs. Förvaltaren, som står under tillsyn av konkursdomaren, skall i
viktigare frågor samråda med borgenärerna.
Det skall
liksom i ordinär konkurs ankomma på förvaltaren att utreda vilka fordringar som
kan göras gällande i konkursen. Förvaltaren skall inom en månad upprätta och
tUlställa konkursdomaren en bouppteckning. Om det inte finns tillgångar i boet
som täcker konkurskostnaderna och boets andra skulder, skall konkursen på samma
sätt som fattigkonkurs skrivas av i anslutning till att gäldenären beedigar
bouppteckningen inför konkursdomaren.
Finns det
i boet egendom, som gäldenären inte bar rätt att behålla enligt de vanliga
beneficiereglerna, skall egendomen normalt säljas så snart det kan ske. Sedan
all egendom har förvandlats i pengar, skall förvaltaren upprätta ett
utdelningsförslag. Förslaget skall ges in till konkursdomaren som prövar
förslaget och fastställer utdelningen i konkursen efter ett
kungörelseförfarande.
Såvitt
möjligt skall konkurskostnaderna alltid tas ut ur boet. Om boet inte förslår
skall liksom hittiUs den borgenär som har ansökt om konkursen kunna åläggas att
betala kostnaderna. Denna skyldighet föreslås dock begränsad till en tiondel av
basbeloppet. För de kostnader som inte kan utgå ur boet eller av borgenär skall
staten svara.
Den nya
handläggningsformen beräknas bli tillämplig i närmare 80 % av alla konkurser.
Reformen föreslås träda i kraft den 1 april 1977.
Prop. 1975/76:210 3
1 Förslag till
Lag om ändring i konkurslagen (1921:225)
Härigenom föreskrives i fråga om konkurslagen (1921:225)',
dels att 47, 51, 199, 205 och 218 SS skall upphöra att
gälla,
delsatt 19, 40b, 42, 45, 46, 48-50, 54, 55, 58, 88,
90, 145a, 183, 185-191,
209 ocb 210 SS samt rubriken till 9 kap. skall ha nedan
angivna lydelse, de/satt i lagen skall införas nio nya paragrafer, 18a, 18b,
185a, 185b, 185c,
185d,
I85e, 185f och 185g SS, av nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
ISaS
Meddelas beslut om konkurs skaU konkursdomaren i samband
därmed pröva, om konkursen skall handläggas i enlighet med vad som i allmänhet
är föreskrivet i fråga om konkurs eller om den enligt 185 S första stycket
skall handläggas med tillämpning av de särskilda bestämmelserna i I85a-185g S.
Konkursdomaren skall därjämte bestämma den eller de ortstidningar i vilka kungörelser
om konkursen skola införas.
Beslut i frågan om handläggningsformen skall såvitt
möjligt meddelas genast. Behöver frågan utredas närmare, skaU konkursdomaren
i stället genast uppdraga åt kronofogdemyndigheten i den ort, där gäldenären
bör svara i tvistemål som angå gäld i allmänhet, att verkställa sådan
utredning. Beslut om handläggningsformen skall i så fall meddelas senast en
vecka från dagen för konkursbeslutet, om ej synnerliga skäl föreligga.
Konkursdomaren äger utsätta sammanträde för frågans prövning.
Konkursbeslutet jämte vad konkursdomaren i samband därmed
bestämt om handläggningsformen eller eljest enligt första och andra styckena
kungöres i Post- och Inrikes Tidningar och i ortstidning som avses iförsta
stycket.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Senaste lydelse av 199 § 1975:244,
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1975/76:210
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
l8bS
När uppdrag har meddelats enligt 18a § andra stycket,
skall kronofogdemyndigheten upprätta en översiktlig redogörelse för
gäldenärens tillgångar och skulder. A v redogörelsen bör även framgå vUken
eller vilka borgenärer som kan beräknas få utdelning i konkursen samt övriga
omständigheter som äro av betydelse för prövningen av frågan på vilket sätt
konkursen skaU handläggas. Redogörelsen skaU ges in till konkursdomaren senast
en vecka från dagen för konkursbeslutet.
Kronofogdemyndigheten skaU omhändertaga gäldenärens bo
och, om gäldenären är eller under det senaste året före konkursansökningen
varit bokföringsskyldig, i omhändertaget räkenskapsmaterial göra anteckning
om dagen för omhändertagandet.
Om förvaltningsåtgärd ej utan allvarlig olägenhet kan
uppskjutas till dess konkursdomaren har meddelat beslut om handläggningsformen,
får åtgärden vidtagas av kronofogdemyndigheten. Myndigheten skall dessförinnan
samråda med konkursdomaren och med de borgenärer som särskilt beröras av
förvaltningsåtgärden.
Vid tillämpning av bestämmelse i 4 kap. skall vad som sägs
där om förvaltaren och rättens ombudsman i stället gälla kronofogdemyndigheten.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Meddelas
beslut om konkurs skall konkursdomaren genast utsätta första
borgenärssammanträdet att hållas inför konkursdomaren tidigast tre och senast
fem veckor från dagen för konkursbeslutet. Sammanträdet får dock hållas senare
än som har sagts nu, om det är nödvändigt med hänsyn tiU konkursboets
omfattning och beskaffenhet. Konkursdomaren skall även bestämma
Beslutas
att konkursen skall handläggas i enlighet med vad som i allmänhet är
föreskrivet i fråga om konkurs, skall konkursdomaren genast utsätta första
borgenärssammanträdet att hållas inför konkurs-domaren tidigast tre och senast
fem veckor från dagen för konkursbeslutet. Sammanträdet får dock hållas
senare än som har sagts nu, om det är nödvändigt med hänsyn till
opaginerad Kontrollera mot PDF
Senaste lydelse 1975:244.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1975/76:210
Nuvarande lydelse
den tid, minst fyra och högst tio veckor från dagen för
konkursbeslutet, inom vilken bevakning av fordran skall äga rum. Han skaU
därjämte bestämma den eller de ortstidningar i vilka kungörelser om konkursen
skola införas.
Konkursbeslutet jämte vad konkursdomaren bestämt enligt
första stycket kungöres i Post- och Inrikes Tidningar och i ortstidning som
avses i nämnda stycke.
Föreslagen lydelse
konkursboets omfattning och beskaffenhet. Konkursdomaren
skall även bestämma den tid, minst fyra och högst tio veckor från dagen för
konkursbeslutet, inom vilken bevakning av fordran skall äga rum.
Vad konkursdomaren har bestämt enligt första stycket
skaUkungöras på det sätt som sägs i 18a § tredje stycket. Därvid skaU även
konkursdomarens beslut om handläggningsformen kungöras, om det ej redan skett.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Gäldenären skall kallas till första borgenärssammanträdet
och därvid erinras om sin skyldighet enligt 92 S att vid sammanträdet avlägga
bouppteckningsed . 1 fråga om delgivning av kallelsen gäller vad som är
föreskrivet om stämning i tvistemål.
40b §'
opaginerad Kontrollera mot PDF
Återvinning
påkallas av förvaltaren genom väckande av talan vid allmän domstol, genom
anmärkning mot bevakning eller genom invändning mot annat yrkande som framstäUes
mot konkursboet. Om förvaltaren icke viU påkalla återvinning och ej heUer
ingår förUkning i saken, får borgenär påkaUa återvinning genom väckande av
talan vid allmän domstol. För återgång av förmånsrätt som vunnits genom
utmätning är SärskUd åtgärd ej behövUg.
Återvinning påkallas av förvaltaren genom väckande av
talan vid aUmän domstol, genom aimiärkning mot bevakning eller genom invändning
mot annat yrkande som framstäUes mot konkursboet. Om förvaltaren icke vill
påkalla återvinning och ej heUer ingår förlikning i saken, fär borgenär som
bevakat fordran i konkursen påkalla återvinning genom väckande av talan vid
allmän domstol. För återgång av förmånsrätt som vunnits genom utmätning är
särskild åtgärd ej behövlig.
Talan vid allmän domstol väckes inom ett år från
fristdagen. Dock får talan väckas inom tre månader från det att anledning
därtill blev känd för konkursboet. Har gäldenären avhänt sig fast egendom eller
är fråga om återgång av bodelning, kan talan även väckas inom tre månader från
den dag då lagfart söktes eller bodelningshandlingen ingavs till rätten.
Borgenär som för talan svarar för rättegångskostnaden men
har rätt att få ersättning därför av boet, i den mån kostnaden täckes av vad
som kommit boet tiU godo genom rättegången.
42 §" / fråga om utseende av konkurs-
Konkursförvaltare skall ha den förvaltare gälle, att den eller de, åt
insikt och erfarenhet som uppdra-vilka förvaltningen anförtros, sko- get
kräver, åtnjuta borgenäremas
' Senaste lydelse 1975:244. ", Senaste lydelse
1970:848.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1975/76:210
Nuvarande lydelse
la äga sådan insikt och erfarenhet, som med hänsyn till
boets omfattning och beskaffenhet erfordras för förvaltningens behöriga handhavande.
Konkursförvaltare må ej den vara, som står under förmynderskap
eller är i konkurstillstånd; ej den, som är förklarad ovärdig att vidare
nyttjas i rikets tjänst eller eljest på grund av honom ådömd straffpåföljd icke
må utöva allmän befattning; ej den, som genom utslag, vilket ännu icke vunnU
laga kraft, är dömd till straffpåföljd, varom sist förmäles, eller som är under
framtiden ställd för brott, vilket kan medföra sådan påföljd; ej heller den,
som blivit dömd ovärdig att föra annans talan inför rätta.
Den som är anställd vid domstol må ej förordnas till
konkursförvaltare.
Föreslagen lydelse
förtroende samt även i övrigt vara lämplig för uppdraget.
Den som är anställd vid domstol /år ej vara förvaltare.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Vid
första borgenärsssamman-trädet välje borgenärerna förvaltare att i stället för
den enligt 43 § utsedde förvaltaren omhänderbava konkursboet. Har konkursdomaren
efter vad i 52 § är stadgat förordnat, att konkursboets förvaltning skall
vara delad, skall förvaltare väljas särskilt för varje del av förvaltningen.
Såsom borgenärernas beslut gälle den mening, varom bland närvarande
borgenärer de förena sig, vilkas fordringar sammanräknade utgöra största beloppet,
så framt dessa borgenärer därjämte utgöra minst en tredjedel av de röstande.
Kan beslut på sådant sätt ej åstadkommas, gälle den mening konkursdomaren
biträder.
Konkursdomaren skall tillse, att icke någon, på vilken
borgenärernas val fallit, är obehörig att vara förvaltare jämlikt 42 § andra
Vid första
borgenärssammanträdet skaU konkursdomaren, sedan han hört närvarande
borgenärer, utse förvaltare att i fortsättningen omhänderbava konkursboet. Har
konkursdomaren efter vad i 52 § är stadgat förordnat, att konkursboets
förvaltning skall vara delad, skall förvaltare utses särskilt för varje del av
förvaltningen.
Prop. 1975/76:210 7
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
eller tredje stycket eller i saknad av sådan insikt och
erfarenhet, som avses i 42 § första stycket, eller eljest icke lämplig att
handhava förvaltningen. Där sådant fall föreligger, åligger det
konkursdomaren att utse annan förvaltare i stället för den av borgenärerna
valde.
Kommer icke någon borgenär tillstädes, varde förvaltare
tillsatt av konkursdomaren.
46 §
Sedan förvaltarevalet ägt rum. Sedan
förvaltare utsetts enligt
skola borgenärerna å första borge- 45
§, skola borgenärerna å första
närssammanträdet, så framt någon borgenärssammanträdet,
så framt
av dem gör framställning därom, någon av dem
gör framställning
välja granskningsmän att med den därom, välja
granskningsmän att
befogenhet i denna lag sgs å bor- med
den befogenhet i denna lag
genärernas vägnar övervaka för- sägs å
borgenärernas vägnar över-
valtningen. Granskningsmännens vaka
förvaltningen. Gransknings
antal bestämmes av konkursdoma- männens antal
bestämmes av kon-
ren. Valet skall ske så, att en var kursdomaren.
Valet skall ske så,
av de närvarande borgenärerna att en var
av de närvarande borge-
röstar å en granskniningsman. TUl närerna
röstar å en gransknings-
granskningsmän anses valde, i man. TUl
granskningsmän anses
första rummet den, om vilken bor- valde,
i första rummet den, om
genärer, viUcas fordringar sam- vilken
borgenärer, vilkas fordring-
manräknade utgöra största belop- ar
sammanräknade utgöra största
pel, förenat sig, och därefter den beloppet,
förenat sig, och därefter
eller de, som efter huvudtalet er- den
eller de, som efter huvudtalet
hållit de flesta rösterna. erhållit de flesta rösterna.
För varje granskningsman äge de borgenärer, med vilkas
röster han valts, utse en suppleant. Rösterna beräknas vid val av suppleant för
den i första rummet utsedde granskningsmannen efter fordringsbeloppen och vid
val av suppleant för annan granskningsman efter huvudtalet.
Erhålla vid val, som i denna paragraf sägs, två eUer flere
lika röstetal, skilje lotten dem emeUan.
Har val av granskningsmän ej skett å första
borgenärssammanträdet och utses därefter förvaltare jämlikt 48 eller 49 §, må å
det sammanträde, å vilket förvaltare tillsättes, val av granskningsmän äga rum
efter ty ovan är stadgat.
48 §
Finner konkursdomaren efter Finner
konkursdomaren efter
första borgenärssammanträdet er- första
borgenärssammanträdet erforderligt, att antalet förvaltare forderligt, att
antalet förvaltare ökas, skola borgenärerna av kon- ökas, skola
borgenärerna av kon-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1975/76:210
Nuvarande lydelse
kursdomaren kallas att sammanträda inför honom för att
utse det antal förvaltare, som ytterligare erfordras; och skall därvid vad i 45
§ är stadgat äga motsvarande tillämpning.
Föreslagen lydelse
kursdomaren kallas att sammanträda inför honom. Vid
sammanträdet skall konkursdomaren utse. det antaj förvaltare, som ytterligare
erfordras; och skall därvid vad i 45 § är stadgat äga motsvarande tillämpning.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Rättens ombudsman, förvaltare, granskningsman eller
borgenär äge hos konkursdomaren göra framställning om ökning av antalet
förvaltare.
49 §
opaginerad Kontrollera mot PDF
Avgår
förvaltare efter första borgenärssammanträdet eller avgår granskningsman, för
vilken suppleant ej finnes, skall konkursdomaren kalla borgenärerna att
sammanträda inför honom för att utse efterträdare till den avgångne, och skola
därvid i fråga om val av förvaltare bestämmelserna i 45 § och i fråga om val av
gransknings-man bestämmelserna i 46 § om val av suppleant för granskningsman
äga motsvarande tillämpning.
Avgår
förvaltare efter första bc)rgenärssammanträdet eUer avgår granskningsman, för
viUcen suppleant ej finnes, skall konkursdomaren kalla borgenärerna att
sammanträda inför honom. Vid sammanträdet skall efterträdare till den avgångne
utses, och skola därvid i fråga om utseende av förvaltare bestämmelserna i 45
§ och i fråga om val av granskningsman bestämmelserna i 46 § om val av
suppleant för granskningsman äga motsvarande tillämpning.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Vad sålunda är stadgat gälle dock ej, där flere förvaltare
eller granskningsmän äro och någon av dem avgår samt konkursdomaren efter rättens
ombudsmans hörande finnpr det ej vara nödigt, att annan utses i den avgångnes
ställe.
Avgår förvaltare eller granskningsman sedan fråga
uppkommit om avskrivning av konkursen enligt 186 i), skall borgenärssammanträde
som avses i första stycket ej utsättas, sä länge frågan är under prövning.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
50
Har förvaltare avgått och skall efterträdare åt honom
utses, äge konkursdomaren, där så erfordras, förordna om befattningens upprätthållande
tills nytt val ägt rum.
Har förvaltare avgått efter första borgenärssammanträdet
och skall efterträdare åt honom utses, äge konkursdomaren, där så erfordras,
förordna om befattningens upprätthållande tills ny förvaltare utsetts i
föreskriven ordning.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Har förvaltare laga förfall eller är han efter ty i 80 §
tredje stycket stadgas försatt ur tjänstgöring, må konkursdomaren utse annan
att under tiden fullgöra hans åligganden.
54
§5
opaginerad Kontrollera mot PDF
Den enligt
43 § utsedde förvaltaren skaU så snart ske kan ej mindre omhändertaga
gäldenärens bo med de böcker och andra handlingar, som röra boet, samt, där
gäldenären är eller under det senaste året före konkursansökningen varit
bokföringsskyldig, i hans handelsböcker å lämpligt ställe göra anteckning om
dagen för omhändertagandet, än även förrätta uppteckning av tillgångar och
skulder i boet med uppgift å varje borgenärs namn, boningsort och postadress,
så ock å nämnda böcker och handlingar. Där så befinnes nödigt, må förvaltaren
för boupptec kningsförrättningen anUta sakkunnigt biträde. 1 bouppteckningen
skola tillgångarna upptagas tiU de värden, som de efter noggrann uppskattning
prövas äga. Vid bouppteckningsförrättningen skall gäldenären vara tillstädes
och under edsförpliktelse redligen uppgiva boet. Har av gäldenären under
edsförpliktelse underskriven bouppteckning förut ingivits till konkursdomaren
och finner förvaltaren densamma tiUförlitlig, vare upprättande av ny
bouppteckning ej av nöden.
Den enhgt
43 § utsedde förvaltaren skall så snart ske kan omhändertaga gäldenärens bo
med de böcker och andra handlingar, som röra boet, samt, där gäldenären är
eller under det senaste året före konkursansökningen varit bokföringsskyldig, i
omhändertaget räkenskapsmaterial å lämpligt ställe göra anteckning om dagen
för omhändertagandet. Förvaltaren skall även förrätta uppteckning av tillgångar
och skulder i boet med uppgift å varje borgenärs namn, boningsort och
postadress samt å nämnda böcker och handlingar. Där så befinnes nödigt, må
förvaltaren för bouppteckningsförrättningen anlita sakkunnigt biträde. I bouppteckningen
skola tillgångarna upptagas till de värden, som de efter noggrann
uppskattning prövas äga, och beträffande skuldema angivas, i vad mån de avse
lön eller pension. Vid bouppteckningsförrättningen skall gäldenären vara
tillstädes och under edsförpliktelse redligen uppgiva boet. Har av gäldenären
under edsförpliktelse underskriven bouppteckning förut ingivits tiU konkursdomaren
och finner förvaltaren densamma tillförlitlig, vare upprättande av ny
bouppteckning ej av nöden.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Senaste lydelse 1975:244.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Förestagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
Då bouppteckning upprättas av förvaltaren, skall ett
exemplar därav tillstäUas konkursdomaren inom en vecka från det beslutet om
konkurs meddelades. Möter i något fall hinder härför, åligge förvaltaren att
inom nämnda tid tillställa konkursdomaren förteckning å borgenärerna, upptagande
varje borgenärs namn, boningsort och postadress, samt att därefter så snart ske
kan inkomma med bouppteckningen. Godkänner f örvaUaren tiU konkursdomaren förut
ingiven bouppteckning, göre anmälan därom inom tid, som nyss sagts.
55 §'
opaginerad Kontrollera mot PDF
Förvaltaren
skall under rättens ombudsmans inseende så snart ske kan upprätta skriftlig
berättelse om boets tillstånd, så ock om orsakerna till gäldenärens obestånd,
så vitt de kunnat utrönas. 1 berättelsen skall upptagas en översikt över
tillgångar och gäld av olika slag ävensom särskilt anmärkas, huruvida skälig
anledning förefinnes till antagande, att gäldenären gjort sig skyldig till
brottsligt förhåUande mot sina borgenä-fer. Förefinnes anledning till antagande,
som nyss sagts, skall grunden därför angivas. Om gäldenären är eller under det
senaste året före konkursansökningen varit bokföringsskyldig, varde i berättelsen
tillika anmärkt, vilka handelsböcker han hållit och huru de blivit förda: och
skall i sådant fall vid berättelsen fogas den av gäldenären senast uppgjorda balansräkningen.
Berättelsen skall underskrivas av förvaltaren.
Förvaltaren
skaU under rättens ombudsmans inseende så snart ske kan upprätta skriftlig
berättelse om boets tillstånd, så ock om orsakerna till gäldenärens obestånd,
så vitt de kunnat utrönas. 1 berättelsen skall upptagas en översikt över
tillgångar och gäld av olika slag ävensom särskilt anmärkas, huruvida egendom
frångått gäldenären under sådana förhållanden att återvinning tdl konkursboet
kan ske och huruvida skälig anledning förefinnes till antagande, att
gäldenären gjort sig skyldig till brottsligt förhållande mot sina borgenärer.
Förefinnes anledning till antagande, som nyss sagts, skaU grunden därför angivas.
Om gäldenären är eller under det senaste året före konkursansökningen varit bokföringsskyldig,
varde i berättelsen tillika anmärkt, vilket bokföringssystem han har tiUämpat
och hur bokföringsskyldigheten har fullgjorts; och skall i sådant fall vid
berättelsen fogas den av gäldenären senast uppgjorda balansräkningen.
Berättelsen skall underskrivas av förvaltaren.
opaginerad Kontrollera mot PDF
' Senaste lydelse 1975:244.
Prop. 1975/76:210 11
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Avskrift av berättelsen med den balansräkning, som må vara
därvid fogad, skall av förvaltaren utan dröjsmål tillställas konkursdomaren
ävensom hållas tillgänglig för borgenärer, som vilja taga del av densamma; och
äge varje borgenär, som det begär, att mot ersättning för kostnaden få
avskrift av Iserättelsen sig tillsänd.
58 §'
Penningar, som inflyta under Penningar,
som inflyta under
förvaltningen av konkursbo, sko- förvaltningen
av konkursbo, sko
la, i den mån de icke äro erforder- la,
i den mån de icke äro erforder
liga till bestridande av löpande ut- liga
till bestridande av löpande ut
gifter, av förvaltaren inom en gifter,
av förvaltaren inom en
vecka från det de influtit å kon- vecka
från det de influtit å kon
kursboets räkning mot ränta insät- kursboets
räkning mot ränta insät
tas i bank, som av rättens om- tas i bank.
Till bestridande av lö-
budsman godkännes. Till bestri- pande
utgifter må ej mer innehål-
dande av löpande utgifter må ej las än av
rättens ombudsman med-
mer innehåUas än av ombudsman- gives.
nen medgives.
Försummar förvaltaren att inom ovan föreskrivna tid
insätta influtna medel, vare han skyldig att å belopp, som obehörigen
innehållits, erlägga ränta enligt 6 § räntelagen (1975:635) från den dag
insättning bort ske.
Så länge konkursen pågår, avlämne förvaltaren inom en
vecka från utgången av mars, juni, september och december månader varje år till
ombudsmannen räkning över boets inkomster och utgifter i penningar under det
gångna kvartalet. Har under någon del av kvartalet penningar innestått i bank,
skall vid räkningen fogas av banken till riktigheten bestyrkt uppgift å de
insättningar och uttagningar, som må hava under kvartalet förekommit.
Räkningarna skola av ombudsmannen granskas ävensom hållas tillgängliga för
borgenärerna och gäldenären.
Även efter konkursens avslutande skall förvaltaren hava
boets medel insatta i bank, till dess lyftning påkallas av därtill berättigad
borgenär. Förvaltaren skall underrätta konkursdomaren, i vilken bank medlen
innestå, och inom en vecka från utgången av varje kalenderår till rättens
ombudsman för granskning avgiva redovisning som i tredje stycket sägs. När
medel ej vidare finnas att lyfta, skall ombudsmannen göra anmälan därom hos
konkursdomaren.
Senaste lydelse 1975:646.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
Gäldenär
må ej efter det beslut om hans försättande i konkurs meddelats och innan han
avlagt den i 91 § föreskrivna bouppteckningsed utan samtycke av rättens
ombudsman begiva sig från den ort, där han är bosatt. Senare under konkursen
må gäldenären ej utan samtycke av ombudsmannen begiva sig längre bort än att
han kan en vecka efter kallelse per sonligen infinna sig inom rättens domsaga
å ort, där hans närvaro påkaUas; vare ock gäldenären skyldig att för
ombudsmannen och förvaltaren uppgiva stället, där han vistas, och, om det är
utom domsagan, viss därinom bosatt person, till vilken kallelse å ho nom må
lämnas.
Gäldenär
må ej efter det beslut om hans försättande i konkurs meddelats och innan han
avlagt den i 91 § föreskrivna bouppteckningsed utan samtycke av förvaltaren
begiva sig från den ort, där han är bosatt. Senare under konkursen må
gäldenären ej utan samtycke av förvaltaren begiva sig längre bort än att han
kan en vecka efter kaUelse personligen infinna sig inom rättens domsaga å ort,
där hans närvaro påkallas; vare ock gäldenären skyldig att för förvaltaren
uppgiva stället, där han vistas, och, om det är utom domsagan, viss därinom
bosatt person, till vilken kallelse å honom må lätnnas.
opaginerad Kontrollera mot PDF
90 §
Innan rättens ombudsman meddelar beslut i faU, som i 88
och 89 §§ avses, skall han över gäldenärens framstälhiing höra förvaltaren.
Nöjes ej förvaltaren eller gäldenären åt ombudsmannens beslut, må frågan
hänskjutas till konkursdomarens prövning.
År
gäldenären missnöjd med förvaltarens beslut i fall, som avses i 88 §, får
frågan hänskjutas till konkursdomarens prövning. Innan konkursdomaren meddelar
beslut, skall han höra rättens ombudsman.
Innan rättens ombudsman meddelar beslut i fall, som i 89
§ avses, skall han över gäldenärens framställning höra förvaltaren. Nöjes ej
förvaltaren eller gäldenären åt ombudsmannens beslut, må frågan hänskjutas
till konkursdomarens prövning.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Har
betalning utfallit på kapitalbeloppet av fordran, till säkerhet för vilken
företagsinteckning meddelats, skall rättens ombudsman, sedan tiden för klander
mot framlagt utdelningsförslag gått till ända eller väckt klander avgjorts
genom beslut som vunnit laga kraft, göra anmälan därom tiU inskrivnings-
Har
betalning utfallit på kapitalbeloppet av fordran, till säkerhet för vilken
företagsinteckning meddelats, skall förvaltaren, sedan tiden för klander mot
framlagt utdelningsförslag gått till ända eller väckt klander avgjorts genom
beslut som vunnit laga kraft, göra anmälan därom tiU inskrivningsmyn-
opaginerad Kontrollera mot PDF
' Senaste lydelse 1967:144.
Prop. 1975/76:210 13
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
domaren och därvid insända utdel- digheten och därvid insända utdel
ningsförslaget eller annan handling ningsförslaget
eller annan handUng
som visar fördelningen. Kan det som
visar fördelningen. Kan det
antagas att ytterligare betalning antagas att ytterligare betalning
kommer att tilläggas intecknings- kommer att tilläggas intecknings
havaren, skall dock med anmälan havaren,
skall dock med anmälan
anstå till dess det blivit avgjort, anstå
till dess det blivit avgjort,
om sådan betalning skall utgå. om sådan
betalning skall utgå.
När innehavare av inteckning som avses i första stycket
lyfter betalning, skaU anteckning härom göras på inteckningshandUngen.
183 §'
Menar någon borgenär, att om- Menar någon borgenär, att om
röstning rörande val av förvaltare röstning
rörande val av gransk-
eller granskningsman eller supp- ningsman
eller suppleant för
leant för granskningsman icke lag- granskningsman
icke lagligen skett
ligen skett eller att beslut av bor- eller
att beslut av borgenärerna i
genärerna i annan fråga, vars av- annan
fråga, vars avgörande på
görande på dem ankommer, icke dem
ankommer, icke lagligen till-
lagligen tillkommit, äge han där- kommit,
äge han däröver anföra
över anföra besvär. besvär.
Är beslut, varöver enligt första stycket klagan må föras
genom besvär, fattat vid sammanträde inför rättens ombudsman, skall klagan föras
hos den rätt, där konkursen är anhängig. Besvären skola i sådant fall inom
fjorton dagar ingivas till konkursdomaren; och förordne han, där det prövas nödigt,
att övriga rättsägare skola vid borgenärssammanträde erhålla del av besvären
för att å viss dag avgiva förklaring däröver inför rätten vid äventyr, att
målet ändock företages. Har beslutet fattats vid sammanträde inför
konkursdomaren, gälle i fråga om klagan däröver vad om klagan över
konkursdomarens beslut är stadgat.
Vill gäldenären föra klagan i fall, där det enligt vad
ovan stadgas är borgenär medgivet, have lov därtill, så framt hans rätt kan
vara beroende av beslutet. Anser gäldenären, att genom borgenärernas beslut om
fortsättande av gäldenärens rörelse längre än ett år från första borgenärssammanträdet
eller om uppskov utöver nämnda tid med försäljning av boets egendom eller med
indrivning av dess fordringar konkursutredningen oskäligt förlänges, äge han
ock över sådant beslut föra klagan. 1 fråga om klagan, varom i detta stycke
förmäles, skall vad ovan är föreskrivet om klagan av borgenär äga motsvarande
tiUämpning.
Borgenärsbeslut gånge utan hinder av klagan i
verkstälUghet, där ej förbud däremot meddelas av konkursdomaren, då besvären
ingivits till honom, eller av den rätt, där målet är anhängigt.
9 Senaste lydelse 1970:848.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
Föreslagen
lydelse 9 kap.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Huru förfaras skall, då konkurs- Särskilda bestämmelser om
bo ej förslår tiU bestridande av handläggning av mindre konkurser
konkurskostnadema
185 §'
opaginerad Kontrollera mot PDF
Finner
konkursdomaren, då beslut om konkurs meddelas, anledning till antagande, att
gäldenärens bo icke förslår till bestridande av konkurskostnadema, och ställes
ej genast säkerhet för sagda kostnader, skall vad förut i denna lag är stadgat
om vidtagande av åtgärder då konkurs uppstått icke äga tillämpning, utan gälle
vad här nedan föreskrives:
1) Konkursdomaren skall om konkursen genast utfärda kungörelse
med uppgift om dagen, då konkursansökningen ingivits; och varde i kungörelsen
dessutom anmärkt, att anledning finnes till sådant antagande, som ovan sagts.
Kungörelsen skaU ofördröjligen anslås i rättens kansli samt genast eller nästa
postdag avsändas för att en gång införas i aUmänna tidningarna ävensom en
eller två tidningar inom orten; varjämte konkursdomaren har att om konkursen
genast underrätta allmänna åklagaren i orten samt, om gäldenären är ämbets-
eller tjänsteman, hans närmaste förman.
Konkurs skall handläggas enligt 185a-l85g §§, om det
finnes anledning antaga
1)
att
gäldenärens bo ej räcker tiU betalning av de konkurskostnader som eljest skulle
följa, eller
2)
att boet
med hänsyn till dess omfattning och övriga förhållanden är av enkel
beskaffenhet och att konkursen med fördel kan genomföras utan att
bevakningsförfarande enligt 5 kap. anordnas.
När
konkurs handlägges enligt vad som sägs i första stycket, skola föreskrifterna
om handläggning av konkurs i 3 och 5-8 kap. äga tillämpning endast om det
särskilt angives i detta kapitel.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Senaste lydelse 1975:1263.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
2) Konkursdomaren skall, där det prövas erforderligt,
förordna en god man att taga vård om gäl
Föreslagen lydelse
185 a § Beslutas att konkursen skaU handläggas enligt
185a-185g §§, skall konkursdomaren genast tiU förvaltare i konkursen utse kronofogdemyndigheten
i den ort, där gäldenären bör svara i tvistemål som angå gäld i allmänhet. Om
det av särskild anledning är olämpligt att kronofogdemyndighet handhar förvaltningen,
får konkursdomaren utse annan tiU förvaltare. Ifråga om förvaltare i sådant faU
gäller 42 §.
Är gäldenären dödsbo, behöver förvaltare utses endast om
bouppteckning enligt 20 kap. ärvdabalken ej har upprättats eller eljest
särskilda skäl föreligga.
Mot kronofogde eller annan tjänsteman som hos kronofogdemyndighet
har att vidtaga förvaltningsåtgärd i konkursen gälla samma jäv som i 4 kap.
rättegångsbalken föreskrivas ifråga om domare. Sådan tjänsteman skall dock ej
anses jävig därför att han på tjänstens vägnar har vidtagit exekutiv åtgärd
eller tagit befattning med indrivning hos gäldenären eller därför att gärning
har förövats mot honom i eller för hans tjänst.
Om kronofogdemyndighet har utsetts till förvaltare och
det av särskild anledning finnes olämpligt att myndigheten svarar för förvaltningen,
får konkursdomaren på begäran av myndigheten utse annan att i stället vara
förvaltare. Annan förvaltare än kronofogdemyndighet kan av konkursdomaren
entledigas, om han finnes icke vara lämplig eller av annan orsak bör skiljas
från uppdraget.
A vgår förvaltaren innan konkursen avskrives, skall
redovisning för förvaltningen snarast avgivas till konkursdomaren.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1975/76:210
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
16
opaginerad Kontrollera mot PDF
185 b §
/ fråga om förvaltarens allmänna åligganden äga 53 §, 54
§ första stycket, 57 §, 58 § första och andra styckena samt 59 § fjärde
stycket motsvarande tiUämpning. Vad som föreskrives där om krav på medverkan av
rättens ombudsman gäller dock ej. 1 viktigare frågor skaU förvaltaren höra
sådana borgenärer som särskilt beröras av förvaltningen.
Förvaltaren skaU lämna konkursdomaren skriftlig uppgift
om orsakerna till gäldenärens obestånd, såvitt de kunnat utrönas. Samtidigt
skall anmärkas, om egendom har frångått gäldenären under sådana förhåUanden
att återvinning till konkursboet kan ske och om det finnes skälig anledning
antaga att gäldenären gjort sig skyldig tiU brott mot sina borgenärer. Finnes
anledning till sådant antagande, skaU grunden därför angivas.
Har annan än kronofogdemyndigheten utsetts till
förvaltare skaU denne, så snart kunskap har vunnits om löne-eller
pensionsskuld, genast anmäla detta till kronofogdemyndigheten. Finnes ej
löne- eller pensionsskuld skall förvaltaren anmärka detta i bouppteckningen.
Bouppteckningen skall jämte uppgifter i de hänseenden som
anges i andra stycket tillställas konkursdomaren snarast och senast en månad
från konkursbeslutet. När särskilda omständigheter föreligga, får
konkursdomaren bevilja uppskov.
185 c § Om ej annat är föreskrivet skall egendom som
finnes i boet säljas så snart det lämpligen kan ske.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1975/76:210
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
17
opaginerad Kontrollera mot PDF
Beträffande
försäljning av egendom, fortsättande eller återupptagande av rörelse,
indrivning av fordringar och förlikning angående osäker eller tvistig tillgång
under konkursen gälla 60, 63, 67, 70, 71 och 73-78 §§ i tillämpliga delar. Vad
som föreskrives där om krav på medverkan av rättens ombudsman eller
borgenärerna gäller dock ej. Vidare skaU fordran som kan göras gällande i
konkursen anses som bevakad fordran. Den tid av fyra veckor som enligt 73 §
första stycket skaU räknas från första borgenärssammanträdet skaU i stället räknas
från konkursbeslutet.
opaginerad Kontrollera mot PDF
3) Framgår ej av bouppteck
ningen, att tillgång finnes tiU be
stridande av konkurskostnadema,
kalle konkursdomaren genast gäl
denären att inställa sig för att fäs
ta bouppteckningens riktighet med
sådan ed, som i 91 § sägs. Ed
gången må ef utsättas att äga rum
tidigare än en vecka efter det be
slutet om konkurs meddelades.
Har konkursansökningen gjorts av
borgenär, varde underrättelse om
tiden för edgången med posten
översänd till honom.
Edgångsyrkande, varom stadgas i 93 §, må fämväl i fall,
varom nu är fråga, av borgenär framställas.
Vad 4
kap. i övrigt föreskriver i avseende å edgång likasom ock vad i samma kapitel
stadgas om påföljd för gäldenär av tredska att vid bouppteckningsförrättning
vara tillstädes och uppgiva boet skall i fall, som här avses, äga motsvarande
tillämpning.
4) Varder ej genom tillägg vid
bouppteckningens beedigande eller
eljest ådagalagt, att tillgång finnes
till bestridande av konkurskostna
derna, och ställes ej heller säkerhet
185 d§ Så snart bouppteckning har tillställts
konkursdomaren skaU denne kalla gäldenären att inställa sig för att avlägga
sådan ed som avses i 91 §. Edgången får ej äga rum tidigare än en vecka från
konkursbeslutet.
Finner konkursdomaren, sedan bouppteckningen har beedigats,
att tillgångarna ej räcka tiU betalning av konkurskostnaderna och annan skuld
som boet har ådragit sig, skaU
opaginerad Kontrollera mot PDF
2 Riksdagen 1975/76. I saml. Nr 210
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
för sagda kostnader, meddele konkursdomaren beslut om avskrivning
av konkursen. Innan gäldenären beedigat bouppteckningen eller annan fullgjort
edgång, som må hava förelagts honom, må konkursen ej avskrivas, där ej hinder
föreligger för edgångs fullgörande inom skälig tid och konkursdomaren finner
anledning saknas tiU antagande, att genom edgången tillgång till kostnadernas
bestridande skulle yppas.
Föreslagen
lydelse
han besluta om avskrivning av konkursen. Sådant beslut
får dock ej meddelas förrän förvaltaren har fullgjort vad som åligger honom enligt
185b § andra stycket. Avskrives konkursen, skall förvaltaren snarast avge
redovisning för förvaltningen till konkursdomaren.
Föreligger hinder mot att bouppteckningsed avlägges av
gäldenären eller annan inom skälig tid och saknas anledning antaga att genom
sådan edgång skulle yppas tillgång till betalning av kostnader och skuld som
sägs i andra stycket, äger vad som föreskrives där motsvarande tillämpning
trots att edgång som sagts nu icke har fullgjorts.
opaginerad Kontrollera mot PDF
5)
Finnes boet förslå till kon-kurskostnademas bestridande eller ställes säkerhet
för desamma, skall konkursdomaren iakttaga vad som omförmäles i 19 §, därvid
likväl de tider, som enligt sagda paragraf skola räknas från det beslutet om
konkurs meddelades, i stället skola räknas från dagen för utfärdandet av
kungörelse enligt paragrafen. Med konkursen skall jämväl i övrigt så förhållas
som i allmänhet är beträffande konkurser föreskrivet; dock att, där
bouppteckningsed redan avlagts, det ej åligger gäldenären eller annan, som
gått eden, att ånyo fullgöra sådan edgång.
185 e§ Avskrives ej konkursen enligt I85d S skall boets
medel, sedan aU tillgänglig egendom har förvandlats tiU pengar, delas ut tiU
borgenärerna i den mån medlen ej behövas för betalning av konkurskostnaderna
och
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1975/76:210
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
19
opaginerad Kontrollera mot PDF
annan skuld som boet har ådragit sig. Utdelningen skaU äga
rum i enlighet med den rätt tiU betalning som tillkommer borgenärerna. I fall
som avses i 70 § andra stycket eller 71 § femte stycket utgör den omständigheten,
att där avsedd egendom icke har blivit såld, ej hinder för utdelning.
Förslag till utdelning upprättas av förvaltaren. Förslaget
skall för varje däri upptagen borgenär ange beloppet av hans fordran med den
ränta varpå utdelning skall beräknas, den förmånsrätt som följer med fordringen
och den utdelning som belöper på denna. Vid förslaget skaU fogas sådan
förvaltningsredogörelse som sägs i 128 § tredje stycket.
Vid tillämpning av 138 eller 139 § skall vad som sägs där
om den dag, från vilken tiden för klander mot utdelningsförslag är att räkna,
i stället avse dagen för utdelningsförslagets upprättande.
185 f§
Förvaltaren skall genast tillställa konkursdomaren
utdelningsförslaget och förvaltningsredogörelsen. Han skaU samtidigt avge redovisning
för förvaltningen till konkursdomaren och därvid bifoga de handlingar som
kunna vara av betydelse för kontroll av redovisningen.
Konkursdomaren skaU genast på det sätt som sägs i 18a §
tredje stycket kungöra att utdelningsförslag upprättats. Den som vill
framställa invändning mot utdelningsförslaget skaU göra detta hos konkursdomaren
senast två veckor efter det att kungörelsen var införd i Post- och Inrikes
Tidningar.
Sedan tiden för invändning mot utdelningsförslaget har
utgått, skaU
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1975/76:210
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
20
opaginerad Kontrollera mot PDF
konkursdomaren fastställa utdelning i konkursen enligt
förslaget, om det ej genom invändning eller på annat sätt framgår att fel eller
brist som inverkat på någons rätt fördigger. Finner konkursdomaren sig icke
böra. fastställa utdelning enligt förslaget, skall han antingen göra behövliga
ändringar i det och fastställa utdelning enligt det sålunda ändrade förslaget
eller återförvisa ärendet tiU förvaltaren. Mot beslut om återförvisning får
särskild talan ej föras. Att nytt utdelningsförslag har upprättats skall
kungöras endast om skäl äro därtiU.
När beslut' om fastställelse av utdelning meddelas, skaU
konkursdomaren samtidigt besluta om avskrivning av konkursen.
185 g §
Sedan beslut om fastställelse av utdelning i konkursen har
vunnit laga kraft, skall förvaltaren snarast tillställa borgenär de medel som
tillkomma denne. Detta gäller dock ej beträffande fordran som är beroende av
villkor, som avses i 136 §, eller är föremål för rättegång. Borgenär är
berättigad tid den ränta som har upplupit på medlen från dagen för
utdelningsförslagets upprättande. När medlen ha tillställts borgenärerna, skaU
förvaltaren anmäla det hos konkursdomaren. Har betalning utfallit på kapitalbeloppet
av fordran, tid säkerhet för vilken företagsinteckning meddelats, gäller 145 a
§.
Bli medel tillgängliga för utdelning sedan konkursen
avskrivits, skall förvaltaren utdela dem tiU borgenärerna och avge redovisning
för förvaltningen av medlen. Bestämmelserna i 185 e och 185 f §§ om
utdelning och redovisning skola därvid tillämpas. Att nytt utdelningsförslag
har upprättats skaU kungöras endast om skäl äro därtiU.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1975/76:210
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
21
opaginerad Kontrollera mot PDF
Om konkursdomaren med hänsyn till de med en utdelning
förenade kostnaderna finner att sådan icke lämpligen bör ske, äger han efter
framställning av förvaltare förordna att medlen i stället för att utdelas skola
överlämnas tiUgäldenären.
186
§
opaginerad Kontrollera mot PDF
Varder efter utfärdandet av den i 19 § omförmälda kungörelsen
uppenbart, att tillgång ej finnes till bestridande av konkurskostnaderna,
åligge förvaltaren att utan dröjsmål göra anmälan därom hos konkursdomaren. Vid
sådan anmälan skall fogas redovisning för förvaltningen.
Finner
konkursdomaren efter rättens ombudsmans hörande an-mäbiingen vara befogad, late
han kungöra densamma en gång i allmänna tidningarna och den eller de
ortstidningar, som bestämts för offentliggörande av kungörelser om konkursen.
Ställes inom trettio dagar från det kungörelsen infördes i aUmänna tidningarna
säkerhet för konkurskostnadema, vare anmälningen förfallen. ViU borgenär eller
gäldenären annorledes visa, att tillgång finnes till bestridande av sagda
kostnader, göre anmälan därom hos konkursdomaren inom tid, som nyss nämnts, och
äge konkursdomaren giva honom det rådrum, som prövas nödigt. Där säkerhet ej
ställes eller anmälan, som sist sagts, ej föranleder till antagande, att medel
till gäldande av nämnda kostnader finnas, med-
Finner
förvaltare som har utsetts enligt 45 § anledning antaga att tillgångarna i
boet ej räcka till betalning av konkurskostnadema och annan skuld som boet
har ådragit sig, skall han genast göra anmälan därom hos konkursdomaren. Vid
sådan anmälan skall fogas redovisning för förvaltningen.
Finner konkursdomaren
efter rättens ombudsmans hörande anmälningen vara befogad eller har han annan
grund för antagande att tillgångarna är så otillräckliga som sägs i första
stycket, skaU han kungöra detta på det sätt som angives i 18a § tredje
stycket. Vill borgenär eller gäldenären visa att tiUgång finnes tiU betalning
av nämnda kostnader och skuld, skaU han anmäla detta hos konkursdomaren inom
en månad från den dag då kungörelse var införd i Post- och Inrikes Tidningar.
Konkursdomaren äger ge borgenären eller gäldenären behövligt rådrum.
Föranleder anmälan som sagts nu eller annan inträffad omständighet ej antagande
att tillgång finnes till betalning av konkurskostnaderna och annan skuld som
boet har ådragit sig, skall konkursdomaren besluta om av-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
dele konkursdomaren beslut om avskrivning av
konkursen.
Föreslagen
lydelse
skrivning av konkursen. Har förvaltaren icke avgivit
redovisning för förvaUningen, skaU konkursdomaren infordra sådan redovisning
och höra rättens ombudsman över den innan beslut om avskrivning meddelas.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Avgår
förvaltare eller granskningsman sedan jämlikt 186§ anmälan skett därom att
tillgång ej finnes tiil bestridande av konkurskostnaderna, skaU
borgenärssammanträde, som omförmäles i 49 §. ej utsättas, så länge anmälningen
är beroende pä prövning.
Har kronofogdemyndighet varit förvaltare i konkurs, utgår
ersättning tid staten för kostnaderna hos myndigheten enligt bestämmelser som
regeringen meddelar.
Har
annan än kronofogdemyndighet varit förvaltare i konkursen och avskrives
konkursen enligt 185d, 185f eller 186 §, skaU konkursdomaren samtidigt
bestämma arvode till förvaltaren samt när konkurs avskrives enligt 186 § även
tdl rättens ombudsman. 1 fråga om sådant arvode äga 82 och 83 §§, 84 § första
stycket samt 86 § motsvarande tillämpning. Ersättningför kostnad som
uppdraget har medfört skaU på samma gång prövas av konkursdomaren. Beträffande
arvode och kostnadsersättning tiU förvaltaren i fall som avses i 186 § skall
konkursdomaren inhämta yttrande av rättens ombudsman.
Ifråga om kostnader för konkurs som har handlagts enligt
185 a 1S5 g § gäller 81 § i tillämpliga delar.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Varder
konkurs, som uppstått efter ansökning av borgenär, avskriven jämlikt 185 §,
vare borgenären pliktig att vidkännas de av
Kostnaderna
för konkurs som har avskrivits enligt 185 d § skola utgå ur konkursboet framför
annan skuld som boet har ådragit sig. Har
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1975/76:210
Nuvarande
lydelse
förfarandet
föranledda kostnaderna, däri inbegripen gottgörelse, efter konkursdomarens
beprövande, till god man, som omförmäles i nämnda paragraf under 2). Beslutet
om konkursens avskrivande skaU innehålla åläggande för borgenären att gälda
nämnda kostnader, därvid varje kostnadsbelopp skaU särskilt angivas.
Har
konkurs upphört annorledes än genom slututdelning, äge konkursdomaren, i den
mån konkursboet ej lämnar tillgång till gäldande av vad konkursdomaren förskjutit
för kungörelser, kallelser och underrättelser, som bort gäldas av boet, och
kostnaderna ej heller kunnat uttagas av borgenär, vilken jämlikt första stycket
är ansvarig för desamma, att av allmänna medel undfå ersättning för vad
sålunda förskjutits.
23
Föreslagen
lydelse
konkursen
uppstått på ansökan av annan borgenär än staten och kunna konkurskostnaderna ej
uttagas ur boet, skall borgenären betala dessa, dock högst ett belopp som
motsvarar en tiondel av det vid tiden för konkursbeslutet gällande basbeloppet
enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Åro flera borgenärer
betalningsskyldiga, svara de solidariskt. Beslutet om avskrivning skall, i den
mån boet befinnes otillräckligt, innehålla åläggande för ansvarig borgenär
att betala kostnaderna med angivna begränsning. Kunna konkurskostnaderna ej uttagas
ur boet eller av borgenären, skola de utgå av allmänna medel.
Kostnaderna
för konkurs som har avskrivits enligt 186 § skola utgå ur konkursboet framför
annan skuld som boet har ådragU sig. Kunna konkurskostnaderna ej uttagas ur
boet, skola de utgå av allmänna medel.
Har
konkurs upphört på annat sätt än som har angivits iförsta eller andra stycket,
äger andra stycket motsvarande tillämpning.
opaginerad Kontrollera mot PDF
189 §
Avgår förvaltare före
konkursens avslutande, skall redovisning för förvaltningen, evad denna
handhafts av den avgående ensam eller av honom jämte annan, ofördröjligen
avgivas. Har förvaltningen varit delad, såsom i 52 § första stycket är
stadgat, skall redovisningen avse allenast den del av förvaltningen, som
varit åt den avgående förvaltaren uppdragen.
Då
förslag till slututdelning framlägges eller, där ackord kommit till stånd,
egendomen i boet återslälles till gäldenären, skall ock redovisning för
förvaltningen av boet avgivas.
Avgår
förvaltare som har utsetts enligt 43 eller 45 § före konkursens avslutande,
skall redovisning för förvaltningen, evad denna handhafts av den avgående
ensam eller av honom jämte annan, ofördröjligen avgivas. Har förvaltningen varit
delad, såsom i 52 § första stycket är stadgat, skall redovisningen avse
allenast den del av förvaltningen, som varit åt den avgående förvaltaren
uppdragen.
Då
förslag till slututdelning framlägges enligt 129 § eller, där ackord kommit
till stånd, egendomen i boet återslälles till gäldenären, skall ock
redovisning för förvaltningen av boet avgivas.
Rättens
ombudsman har att granska redovisning, varom ovan förmäles, och däröver avgiva
utlåtande. Redovisningen och nämnda utlåtande
Prop.
1975/76:210 24
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
skola därefter hållas tillgängliga för dem, som önska taga
del av handUngarna. Avgives redovisning i sammanhang med framläggande av
förslag till slututdelning, skola redovisningshandlingarna vara att tillgå för
granskning från och med samma dag och å samma ställe som utdelningsförslaget;
och varde underrättelse därom intagen i den kungörelse, som omförmäles i 129 §.
Då redovisning eljest avgives, äge ombudsmannen efter samråd med förvaltaren
bestämma ställe, där redovisningshandlingarna skola hållas tillgängliga; låté
ock en gång i allmänna tidningarna och den eller de ortstidningar, som
bestämts för offentliggörande av kungörelser om konkursen, kungöra, från och
med vilken dag samt var handlingarna komma att hållas tiUgängliga.
1 kungörelse angående redovisnings framläggande skall ock
nämnas, att den, som vill klandra redovisningen, har att anhängiggöra sin talan
på sätt och inom tid, som stadgas i 191 §.
Då
kungörelse, som ovan sägs, utfärdas, skola redovisningshandlingarna i styrkt
avskrift genom ombudsmannens försorg tillställas konkursdomaren för att hos
honom vara att tillgå; äro räkenskaper eller andra handlingar, som bifogats
redovisningen, av vidlyftigare beskaffenhet, vare dock ej nödigt, att
avskrifter därav överlämnas. Det åligger därjämte ombudsmannen att
ofördröjligen efter kungörelsens utfärdande till gäldenären och varje borgenär,
som i konkursen bevakat fordran men icke erhålUt full betahiing och vars adress
är känd, med posten översända meddelande om innehållet i kungörelsen angående
redovisningen; dock att, där ackord kommit till stånd, dylikt meddelande ej
skall avsändas till borgenär, som för sin bevakade fordran icke äger
förmånsrätt.
190§"
Varder beslut om konkurs upp- Varder
beslut om konkurs upp
hävt av högre rätt eller varder kon- hävt
av högre rätt eller varder kon
kurs avskriven jämlikt 124 § eller kurs
avskriven jämUkt 124 § eller
nedlagd jämUkt 149 §, skall för- nedlagd
jämlikt 149 §, skall förval-
valtaren ofördröjligen tUl gäldenären tåren
ofördröjligen till gäldenären
avgiva redovisning för förvalt- avgiva
redovisning för förvalt
ningen av boet. Har konkursdoma- ningen
av boet. Har konkursdoma
ren jämlikt 148 § förordnat att kon- ren
jämlikt 148 § eller 185 g § andra
kursboet tiUhöriga medel skola över- stycket
förordnat, att konkursboet
lämnas tiU gäldenären, skall ock re- tiUhöriga
medel skola överlämnas
dovisning ofördröjligen avgivas till till
gäldenären, skall ock redovis-
honom, ning ofördröjligen avgivas till ho
nom.
Avskrives konkurs enligt 186 §, gäUe den redovisning, som
enligt samma paragraf skall avgivas av förvaltaren, såsom slutredovisning.
Redovisning som skaU avges av förvaltaren enligt 185 a,
185 d eller 185 f gäller som slutredovisning.
" Senaste lydelse 1975:244.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1975/76:210
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
25
opaginerad Kontrollera mot PDF
Vill
gäldenären klandra redovisning, varom stadgas i 189 eller 190 §, eller vill i
fall, som avses i 189 §, borgenär, vars rätt kan vara beroende av
redovisningen, klandra densamma, skall talan instämmas till den rätt, där
konkursen är eller varit anhängig, inom tre månader, räknat i fall, som avses
i 189 §, från den dag, då redovisningen enligt vad kungjort blivit först varit
för granskning tillgänglig, i faU, som avses i 190 § första stycket, från det
redovisningen tillställdes gäldenären och i fall, som i 190 § andra stycket
sägs, från det beslutet om avskrivning av konkursen vann laga kraft.
ViU
gäldenären klandra redovisning, varom stadgas i 189 eller 190 §, eller vill i
fall, som avses i 189 § eller 190 § tredje stycket, borgenär, vars rätt kan
vara beroende av redovisningen, klandra densamma, skall talan instämmas till
den rätt, där konkursen är eller varit anhängig, inom tre månader, räknat i
fall, som avses i 189 §, från den dag, då redovisningen enligt vad kungjort
blivit först varit för granskning tillgänglig, i fall, som avses i 190 § första
stycket, från det redovisningen tillställdes gäldenären, i fall, som i 190 §
andra stycket sägs, från det beslutet om avskrivning av konkursen vann laga
kraft och i fall, som avses i 190 § tredje stycket, från det redovisningen
inkom till konkursdomaren.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Konkursdomaren
äge, ändå att han är jävig, meddela de beslut eller vidtaga de åtgärder, som
omförmälas i 6 § tredje stycket, 7 och 10 §§, 12 § andra stycket samt 13, 15,
19 och 201 §§; finner konkursdomaren, då konkurs uppstått, anledning tiU antagande,
att gäldenärens bo icke förslår till bestridande av konkurskostnaderna, äge
han ock, utan hinder av jäv, vidtaga de åtgärder, som för sådant fall
föreskrivas i 185 § under I) och 2). År konkursdom-aren av jäv hindrad att utse konkursförvaltare
enligt 43 §, .skaU han uppdraga åt lämplig person att taga vård om boet intill
dess förvaltare varder av ojävig domare utsedd.
Mot
kronofogdemyndighets beslut enligt denna lag får talan ejföras.
opaginerad Kontrollera mot PDF
" Senaste lydelse 1975:244.
Prop. 1975/76:210 26
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
210
§"
Över
beslut, som konkursdomaren meddelat i fall, där sådant enligt denna lag på
honom ankommer, må klagan föras i hovrätten; dock må ej klagas däröver att
rättens ombudsman entledigats eller att förvaltare tillhållits att fuUgöra sina
åUgganden.
Vill
någon klaga däröver att konkurs blivit nedlagd jämlikt 149 §, varde tiden för
besvärs anförande räknad från det kungörelsen om konkursens nedläggande
infördes i allmänna tidningarna.
Beslut
av konkursdomaren i frå- Beslut av konkursdomaren i de
gor,
som omförmäles i 3, 4 eller 6 hänseenden som avses i 3, 4 eller kap., eller om
förordnande eller 6 kap., eller om förordnande eller entledigande av
tillsynsman enligt entledigande av tillsynsman enligt 171 b § länder omedelbart
tUl ef- lllb eller om utseende eller byte av terrättelse, om ej annat
förordnas; förvaltare enligt I85a § länder dock att vad sålunda stadgats icke
omedelbart till efterrättelse, om ej skall äga tUlämpning å beslut, annat förordnas;
dock att vad sålun-varigenom förelagt vite utdömts. da stadgats icke skall äga
tillämpning å beslut, varigenom förelagt vite utdömts.
1. Denna
lag träder i kraft den I april 1977.
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om
konkurs, i vilken konkursbeslutet meddelats före ikraftträdandet.
3. Förekommer i annan lag eller författning
bestämmelse om att åtgärd skall ha vidtagits viss tid efter första
borgenärssammanträdet i konkurs eller att viss rättsverkan skall inträda viss
tid efter detta sammanträde skall, om konkursen handlägges enligt 185a-185g §S,
fristen i stället räknas från tidpunkten för konkursbeslutet.
" Senaste lydelse 1970:848.
Prop.
1975/76:210 27
Nu varande lydelse Föreslagen lydelse
2 Förslag till
Lag om ändring i jordabalken
Härigenom föreskrives att 12 kap. 31 S jordabalken' skall
ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
12 kap.
31 §
Försättes hyresgästen i konkurs. Försättes
hyresgästen i konkurs,
får konkursboet uppsäga avtalet, får konkursboet
uppsäga avtalet. Beträffande bostadslägenhet förd- Beträffande
bostadslägenhet fordras dock att gäldenären samtycker ras dock att
gäldenären samtycker till uppsägningen eller att rättens till uppsägningen.
ombudsman godkänner denna.
Har lägenheten ej tillträtts när konkursen inträffar och
har ej hyresvärden säkerhet för avtalets fullgörande med vilken han skäligen
kan nöjas, får hyresvärden uppsäga avtalet, om han ej erhåller sådan säkerhet
inom en vecka efter anfordran.
Inträffar i fråga om annan lägenhet än bostadslägenhet
konkursen efter tillträdet och har ej hyresvärden säkerhet för avtalets
fullgörande med vilken han skäligen kan nöjas, får hyresvärden uppsäga avtalet,
om ej sådan säkerhet ställes inom en månad efter anfordran eller inom samma
tid konkursboet förklarar sig vilja svara för hyresgästens skyldigheter under
hyrestiden eller, när hyresrätten får överlåtas, överlåtelse sker i enUghet med
avtalet.
Uppsäges avtalet enligt försla-tredje stycket, har
hyresvärden rätt tiU ersättning för skada.
Denna lag träder i kraft den 1 april 1977.
12 kap. jordabalken omtryckt 1974:1083.
Prop.
1975/76:210 28
3
Förslag till
Lag
om ändring i lagen (1921:244) om utmätningsed
Härigenom
föreskrives att 13 § lagen (1921:244) om utmätningsed skall ha nedan angivna
lydelse.
Nuvarande
lydelse Föreslagen lyddse
13 §
Har gäldenär avlagt utmätningsed, vare han ej pliktig att innan tre år
förflutit ånyo avlägga sådan ed, där det ej göres sannolikt, att ny tillgång
efter edgången tillfallit honom.
Samma
lag vare, då gäldenären Samma lag vare, då gäldenären
avlagt bouppteckningsed i kon- avlagt bouppteckningsed i kon
kurs, som avskrivits jämlikt 185 kurs, som avskrivits jämlikt 185 d
eller 186 § konkurslagen eller av- eller 186 S konkurslagen (1921:
slutats genom slututdelning utan 225) eller avslutats på annat sätt
att icke förmånsberättigade borge- utan att icke förmånsberätti-
närer erhållit full betalning. 1 nu gade borgenärer erhållit full betal-
sagda fall skall tiden räknas från ning. I nu sagda fall skall tiden
det konkursen upphörde. räknas från det konkursen upp
hörde.
Denna
lag träder i kraft den 1 april 1977. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i
fråga om konkurs, i vilken konkursbeslutet meddelats före nämnda dag.
4
Förslag til!
Lag
om ändring i lagen (1970:741) om statlig lönegaranti vid konkurs
Härigenom
föreskrives att 2, 3, 6, 7 och 8 §§ lagen (1970:741) om staUig lönegaranti vid
konkurs skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
2§'
Betalning enligt garantin utgår för sådan fordran på lön eller annan ersättning
som har förmånsrätt enligt 12 § förmånsrättslagen (1970:979) och för fordran på
pension som har förmånsrätt enligt 12 eller 13 § samma lag.
Har
någon på grund av fordran Har någon på grund av fordran
som
omfattas av garantin ansökt som omfattas av garantin ansökt om
om
gäldenärens försättande i kon- gäldenärens försättande i konkurs,
kurs,
utgår betalning även för kost- utgår betalning även för kostnaden
'
Senaste lydelse 1975:1250.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1975/76:210
Nuvarande lydelse
nåden härför och, om konkursen avskrivits enligt 185 §
konkurslagen (1921:225), för kostnad som han ålagts att utge enligt 188 § samma
lag.
29
Föreslagen lydelse
härför och, om konkursen avskrivits enligt 185 i/ §
konkurslagen (1921:225), för kostnad som han ålagts att utge enligt 188 § samma
lag.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Beträffande fordran med förmånsrätt enligt 12 §
förmånsrättslagen gäller . garantin för varje arbetstagare högst ett belopp som
motsvarar tolv gånger det vid tiden för konkursbeslutet gällande basbeloppet
enligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring. Betalning utgår därvid
för fordran som avser ersättning för särskilda kostnader framför annan fordran.
3
§ 2
opaginerad Kontrollera mot PDF
Betalning
enligt garantin utgår endast för fordran som bevakats i konkursen eller, i faU
som avses i 7§, blir känd för myndighet som där sägs inom ett år från det att
beslut om avskrivning av konkursen vunnit laga kraft. Har arbetsgivaren
tidigare varit försatt i konkurs, utgår icke betalning för fordran som gjorts
eller kunnat göras gällande i den konkursen.
Betalning
enligt garantin utgår endast för fordran som bevakats i konkursen eller, i fall
som avses i 8 § första stycket, blir känd för myndighet som där sägs inom ett
år från del att beslut om avskrivning av konkursen vunnit laga kraft. Har
arbetsgivaren tidigare varit försatt i konkurs, utgår icke betalning för
fordran som gjorts eller kunnat göras gällande i den konkursen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
6f
Konkursförvaltaren skall snarast efter konkursbeslutet
underrätta myndighet som avses i 5 § om fordran på lön för uppsägningstid i
den mån fordringen enligt förvaltarens bedömande är klar. Underrättelse bör
lämnas även om annan fordran som omfattas av garantin under samma
förutsättning. 1 övrigt skall underrättelse lämnas utan dröjsmål när fordran
som omfattas av garantin efter bevakning blivit utdelnings-giU.
Underrättelse som avses i första stycket behöver icke
lämnas i den mån arbetstagaren får lyfta betalning för sin fordran enligt 143
§ konkurslagen (1921:225), bettäffande fordran pä lön för uppsägnings-
Förvaltare
i konkurs, som handlägges i enlighet med vad som i allmänhet är föreskrivet i
fråga om konkurs, skall snarast efter konkursbeslutet underrätta myndighet
som avses i 5 § om fordran på lön för uppsägningstid i den män fordringen
enligt förvaltarens bedömande är klar. Underrättelse bör lämnas även om annan
fordran som omfattas av garantin under samma förutsättning. I övrigt skaU underrättelse
lämnas utan dröjsmål när fordran som omfattas av garantin efter bevakning
blivit utdelningsgill.
Underrättelse som avses i första stycket behöver icke
lämnas i den mån arbetstagaren får lyfta betalning för sin fordran enligt 143
§
opaginerad Kontrollera mot PDF
2 Senaste lydelse 1975:1261.
3 Senasle lydelse 1975:1261.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
tid på fordringens förfallodag och beträffande annan
fordran utan dröjsmål sedan fordringen blivit utdelningsgill.
Föreslagen
lydelse
konkurslagen, beträffande fordran på lön för
uppsägningstid på fordringens förfallodag och beträffande annan fordran utan
dröjsmål sedan fordringen blivit utdelningsgill.
opaginerad Kontrollera mot PDF
När underrättelse lämnas enligt första stycket första
eller andra meningen skall konkursförvaltaren samtidigt för arbetstagarens
räkning bevaka fordran som avses med underrättelsen. Bevakning sker genom att
förvaltaren tillställer konkursdomaren två kopior av underrättelsen med
angivande av att denna avser bevakning. Förvaltaren skall i sådant fall genast
underrätta arbetstagaren om bevakningen.
7 § 4
opaginerad Kontrollera mot PDF
Handlägges
konkurs enligt 185 § konkurslagen (1921:225) och finnes anledning antaga att
fordran, som omfattas av garantin, kan göras gällande, skall konkursdomaren
genast sända underrättelse därom till kronofogdemyndigheten i gäldenärens
hemortskommun. Sedan tid för gäldenärens edgång har bestämts, skall myndigheten
underrättas därom. Myndigheten har behörighet som borgenär, även om staten icke
innebar fordran hos gäldenären.
Första stycket gäller i tillämpliga delar, när
konkursdomaren mottagit anmälan som avses i 186 § konkurslagen (1921:225) utan
att underrättelse som avses i 6 § lämnats dessförirman.
Handlägges konkurs enligt 185a-185g §§ konkurslagen
(1921:225) utan att kronofogdemyndighet utsetts till förvaltare och finnes anledning
antaga att fordran, som omfattas av garantin, kan göras gällande, skall
konkursdomaren genast sända underrättelse därom till kronofogdemyndigheten i
den ort, där gäldenären bör svara i tvistemål som angår gäld i allmänhet.
Sedan tid för gäldenärens edgång har bestämts, skaU myndigheten underrättas
därom. Myndigheten har behörighet som borgenär, även om staten icke innehar
fordran hos gäldenären.
Första stycket gäller I tillämpliga delar, när
konkursdomaren från konkursförvaltaren mottagit anmälan som avses i 186 § konkurslagen
eller fråga på annat sätt uppkommit om avskrivning av konkursen enligt nämnda
paragraf utan att underrättelse som avses i 6 § lämnats dessförirman.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Det
åligger kronofogdemyndighet som får underrättelse enligt 7 § att skyndsamt
pröva i vad mån betalning enligt garantin skall utgå för fordran i konkursen.
Detta gäl-
Del
åligger kronofogdemyndighet som är förvaltare i konkurs eller som får
underrättelse enligt 7 § eller anmälan enligt 185 b S konkurslagen (1921:225)
att skyndsamt prö-
opaginerad Kontrollera mot PDF
" Senaste lydelse 1975:1261. 5 Senaste lydelse
1975:1261.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1975/76:210
Nuvarande
lydelse
ler
även när fordran i konkursen på annat sätt blir känd för myndigheten.
31
Föreslagen lydelse
va
i vad mån betalning enligt garantin skall utgå för fordran i konkursen. Detta
gäller även när fordran i konkursen på annat sätt blir känd för myndigheten.
Arbetsgivare
är skyldig att vid kronofogdemyndighetens prövning enligt första stycket på
anfordran lämna uppgift om arbetstagares anställnings- och
avlöningsförhållanden eller pensionsförhållanden. Undandrager sig
arbetsgivaren att fullgöra detta, kan han efter omständigheterna hämtas eller
häktas.
Beslut om hämtning eller
häktning meddelas av konkursdomaren efter framställning från kronofogdemyndigheten.
Kostnaden för hämtning eller häktning utgår av allmänna medel. 1 övrigt
gäller beträffande sådan åtgärd 95 S konkurslagen i tillämpliga delar.
Beslut
om hämtning eller häktning meddelas av konkursdomaren efter framstäUning från
kronofogdemyndigheten. Kostnaden för hämtning eller häktning utgår av allmänna
medel. I övrigt gäller beträffande sådan åtgärd 95 S konkurslagen (1921:225)1
tiUämpliga delar.
Kronofogdemyndigheten
skall utan dröjsmål underrätta den i 5 § avsedda myndigheten angående fordran
som vid prövning enligt första stycket funnits vara betalningsgrundande.
Förekommer anledning därtUl får kronofogdemyndigheten återkalla sitt beslut, om
det sker innan utbetalning har ägt rum.
Denna
lag ttäder i kraft den 1 april 1977. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i
fråga om konkurs, i vilken konkursbeslutet meddelats före nämnda dag.
5
Förslag till
Lag
om ändring i lagen (1971:494) om exekutiv försäljning av fast egendom
Härigenom föreskrives att 13
§ lagen (1971:494) om exekutiv försäljning av fast egendom skall ha nedan
angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
Hör fastigheten till
konkursbo, kan borgenär som i konkursen bevakat fordran med panträtt eller
bättre förmånsrätt i fastigheten begära att fastigheten säljes för hans
fordran, om hans ratt till betalning ur fastigheten är ostridig eller styrkes.
Hör
fastigheten till konkursbo, kan borgenär som har fordran med panträtt eller
bättre förmånsrätt i fastigheten begära att fastigheten säljes för hans
fordran, om hans rätt till betalning ur fastigheten är ostridig eller styrkes.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Borgenär
som vill ansluta sig enligt första stycket skall anmäla detta hos överexekutor
senast två veckor före bevakningssammanträdet.
Prop.
1975/76:210 32
Bestämmelserna i 12 § äger motsvarande tillämpning i fråga
om rätt att utlösa den som anslutit sig enligt första stycket.
Denna lag träder i kraft den 1 april 1977. Äldre
bestämmelser gäller fortfarande i fråga om konkurs, i vilken konkursbeslutet
meddelats före nämnda dag.
6 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1971:500) om exekutiv försäljning
av luftfartyg m.m.
Härigenom föreskrives att 5 § lagen (1971:500) om exekutiv
försäljning av luftfartyg m.m. skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
5§'
Hör egendomen till konkursbo. Hör
egendomen till konkursbo,
kan borgenär, som i konkursen be- kan
borgenär, som har fordran
vakat fordran varmed är förenad varmed är
förenad luftpanträtt el-
luftpanträtt eller för vilken egen- ler
för vilken egendomen svarar
domen svarar på grund av inteck- på grund av
inteckning eller var
ning eller varmed är förenad re- med är
förenad retentionsrätt eller
tentionsrätt eller förmånsrätt en- förmånsrätt
erUigt 10 § förmåns-
ligt 10 § förmånsrättslagen (1970: rättslagen
(1970:979), begära att
979), begära atf" egendomen säl- egendomen
säljes för hans ford-
jes för hans fordran, om hans ran, om hans
rätt till betalning ur
rätt till betalning ur egendomen är egendomen
är ostridig eller
ostridig eller styrkes. styrkes.
Bestämmelserna i 4 § äger motsvarande tillämpning i fråga
om rätt att utlösa den som anslutit sig enligt första stycket.
Denna lag träder i kraft den 1 april 1977. Äldre
bestämmelser gäller fortfarande i fråga om konkurs, i vilken konkursbeslutet
meddelats före nänmda dag.
Senaste lydelse 1975:1252.
Prop.
1975/76:210 33
Utdrag
JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid regeringssammanträde 1975-12-18
Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och
statsråden Sträng, Johansson, Holmqvist, Aspling, Lundkvist, Geijer, Bengtsson,
NorUng, Carlsson, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Zachrisson, Leijon,
Hjelm-Wallén, Peterson
Föredragande: statsrådet Geijer
Lagrådsremiss med förslag till lag om ändring i
konkurslagen (1921:225) m.m.
1 Inledning
Konkurslagstiftningen är sedan ett antal år tillbaka
föremål för en genomgripande revision. Våren 1975 har statsmaktema beslutat om
viktiga ändringar i den materieUa konkursrätten (prop. 1975:6, LU 1975:12, rskr
1975:91, SFS 1975:244-255). Ändringarna, vilka har trätt i kraft den 1 juli
1975, rör främst reglerna om förutsättningarna för konkurs (konkursgrun-dema),
gäldenärens förlust av rådigheten över sin egendom och återvinning till
konkursbo. Även bestämmelserna om kvittning under konkurs och solidariska
skuldförhållanden har reviderats. Härutöver har också förfarandet i det inledande
skedet av konkurs setts över. Konkursförfarandet i övrigt har däremot inte
berörts av denna reform.
År 1971
tiUsattes konkurslagskommittén (Ju 1971:06) med uppgift att göra en allmän
översyn av konkursförfarandet. Kommittén' avlämnade år 1974 delbetänkandet (SOU
1974:6) Förenklad konkurs m.m. I betänkandet läggs fram förslag till en ny
reglering av förfarandet i mindre konkurser, främst de nuvarande s.k.
fattigkonkurserna. Betänkandet behandlar också frågor om bl.a.
konkursförvaltares kvalifikationer och utseende av förvaltare i ordinär
konkurs. De vid betänkandet fogade lagförslagen bör fogas till protokoUet i
detta ärende som bilaga 1.
Över
kommitténs förslag har efter remiss yttranden avgetts av justitiekanslem (JK),
riksåklagaren (RÅ), Göta hovrätt, hovrätten över Skåne och Blekinge,
rikspolisstyrelsen (RPS), domstolsväsendets organisationsnämnd (DON),
statskontoret, bankinspektionen, försäkringsinspektionen, riksrevisionsverket
(RRV), riksskatteverket (RSV), kommers-
'Ledamöter numera hovrättslagmannen Bengt Rydin,
ordförande, numera kanslirådet Edmund Gabrielsson, verkställande direktören i
Stockholms köpmannaförening och Ackordscentralen Sven Åvall och advokaten
Anders R. Öhman.
3 Riksdagen 1975/76. 1 saml. Nr 210
Prop. 1975/76:210 34
kollegium, arbetsmarknadsstyrelsen, statens industriverk,
länsstyrelserna i Södermanlands, Kalmar, Göteborgs och Bohus samt Västerbottens
län, utredningen (Fi 1973:01) om säkerhetsåtgärder m.m. i skatteprocessen.
Svenska handelskammarförbundet. Svenska bankföreningen. Svenska
sparbanksföreningen, Sveriges jordbrukskasseförbund. Finansieringsföretagens
förening. Hyresgästemas riksförbund, Sveriges fastighetsägareförbund.
Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO),
Sveriges akademikers centralorganisation (SACO), avdelningarna i Stockholm,
Göteborg och Malmö av Köpmannaföreningarnas central för ackords- och
konkursärenden (Ackordscentralen), Sveriges advokatsamfund, Sveriges
domareförbund. Föreningen Sveriges kronofogdar, Sveriges grossistförbund,
Sveriges köpmannaförbund, Sveriges hantverks- och industriorganisation (SHIO),
Lantbrukarnas riksförbund. Svenska företagares riksförbund. Familjeföretagens
förening samt Hyresgästernas sparkasse- och byggnadsföreningars riksförbund
(HSB). Sveriges köpmannaförbund och SHIO har avgett ett gemensamt yttrande.
Remissinstanserna har bifogat yttranden
Göta hovrätt från Jönköpings, Eksjö, Oskarshamns och
Lidköpings tingsrätter,
hovrätten över Skåne och Blekinge från Malmö och
Helsingborgs tingsrätter,
RÅ från överåklagama i Stockholm och Göteborg,
åklagarmyndigheten i Malmö åklagardistrikt samt länsåklagarmyndighetema i
Blekinge län och Kronobergs län, Göteborgs och Bohus län och Gävleborgs län,
RSV från kronofogdemyndigheterna i Borås, Eslövs,
Göteborgs, Helsingborgs, Hässleholms, Kalmar, Karlskrona, Luleå, Malmö, Mariestads,
Norrköpings, Stockholms, SundsvaUs, Söderhamns, Umeå, Västerviks, Västerås,
Växjö, Örebro och Östersunds distrikt,
kommerskollegium från Föreningen Auktoriserade revisorer
och Svenska revisorssamfundet,
LO från Svenska metallindustriarbetareförbundet och
hänvisat till detta yttrande i fråga om bl.a. behovet av samhälleligt
inflytande i företagskonkurser samt
SACO från Jurist- och samhällsvetareförbundet och åberopat
detta som sitt eget.
Sveriges industriförbund och Svenska
arbetsgivareföreningen (SAF) har meddelat att de instämmer i de synpunkter som
har framförts av bankföreningen. Även Familjeföretagens förening har anslutit
sig till banlcföreningens yttrande.
Flera av remissinstanserna har begränsat sina yttranden
till att avse vissa särskilda frågor.
Prop. 1975/76:210 35
2 Nuvarande ordning m.m.
2.1 Allmänt om konkursinstitutet
Fullgörandet av ett betalningsanspråk garanteras ytterst
av att gäldenärens egendom kan tas i anspråk tvångsvis för att tillgodose
fordringsägarens krav. Det sker genom att samhället medverkar till att någon
form av exekutiv åtgärd vidtas beträffande egendomen. Exekutionen kan vara
inriktad på att tillgodose en enstaka borgenärs fordran genom att endast så
stor del av gäldenärens egendom tas i anspråk som svarar mot fordringen. Detta
är fallet vid utmätning och införsel. Frågor av det slaget regleras i
utsökningslagen (1877:31 s. 1), UL, och till derma anslutande författningar.
Exekutionen kan emellertid också syfta till att dra ln all gäldenärens egendom
i förfarandet. Detta blir fallet när gäldenären är insolvent, dvs. är ur stånd
att betala sina skulder allt eftersom de förfaller. I sådant fall träder
reglema om konkurs i funktion. Dessa regler firms huvudsakligen i konkurslagen
(1921:225), KL. Till KL ansluter numera en av regeringen utfärdad
konkursförordning (1975:256). I den upptas vissa administrativa förekrifter
angående förfarandet hos främst konkursdomaren.
KorUiursreglerna utgår från att när flera borgenärer inte
kan få full täckning för sina fordringar förlusten i princip skall fördelas
proportionellt i förhållande till storleken av vars och ens fordran. Konkursens
primära uppgift är därför att tillhandahålla en ordning för att tvångsvis och
efter visst inbördes företräde tillgodose konkurrerande betalningsanspråk vid
gäldenärens insolvens.
TiU konkurslx) räknas i princip all egendom som tillhörde
gäldenären när konkursbeslut meddelas eller som tillfaller honom under
konkursen och som är av beskaffenhet att kurma utmätas. Härutöver kan boet med
stöd av reglerna om återvinning i 28-40 c §§ KL tiUföras egendom som har
frångått gäldenären genom vissa typer av rättshandlingar som har företagits
före konkursutbrottet. Hur än konkursen upphör kvarstår i princip de fordringar
mot gäldenären som inte blir betalda ur konkursboet eller föremål för ackord.
En konkurs får rättsverkningar i flera olika hänseenden.
Sålunda kan beslut om konkurs grunda rätt för arbetstagare att med tiUämpning
av systemet med statlig lönegaranti från statsverket få ut betalning för lön
som innestår hos gäldenären. Regler härom firms främst i lagen (1970:741) om
statlig lönegaranti vid konkurs (se avsnitt 2.4). Konkurs kan vidare befria
enskild dödsbodelägare från personligt betalningsansvar för den avlidnes
skulder, se 21 kap. ärvdabalken (ÄB). Konkurs kan dessutom få verkningar på
gäldenärens möjligheter att iimeha tjänst eller uppdrag (se bl.a. 199 § KL).
Även i andra hänseenden medför konkurs inskränkningar i gäldenärens rätt att
utöva verksamhet, t.ex. i fråga om möjligheten att
Prop. 1975/76:210 36
bilda aktiebolag. Konkurs leder vidare normalt till att
aktiebolag och andra slag av juridiska personer upplöses, se 170 §
aktiebolagslagen (1944:705) (jfr 13 kap. 19 § förslaget till ny aktiebolagslag
i prop. 1975:103), 94 § lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar samt 29 och
37 §§ lagen (1895:64 s. 1) om handelsbolag och enkla bolag.
KorUcurs utgör inte något formellt vUlkor för att ansvar
för gäldenärsbrott skall kunna utdömas. Bokföringsbrott får likväl åtalas
endast under förutsättning att gäldenären har försatts i konkurs eller har fått
eller erbjudit ackord eller inställt sina betalningar (11 kap. 5 §
brottsbalken, BrB).
Konkursinstitutet tiUämpas oavsett hur stora gäldenärens
tillgångar är. När boet kan antas förslå till utdelning åt borgenärerna eller
vissa av dem, brukar förfarandet kallas tillgångskonkurs, förvaltarkonkurs,
ordinär konkurs e.d. Om boet däremot inte kan antas räcka till att betala
kostnaderna för en ordinär konkurs och säkerhet inte heller ställs för dem,
används i stället ett förenklat förfarande, kallat fattigkonkurs.
2.2 Gällande bestänunelser om konkurs
2.2.1 Förfarandet vid tillgångskonkurs
En konkurs arUiängiggörs alltid vid allmän underrätt som
konkursdomstol (6 § KL). Det gäller oavsett vilket slag av konkurs det är
fråga om. Åtskilliga frågor handläggs i rättens ställe av den konkursdomare som
är knuten till domstolen. Den närmare regleringen av förfarandet fram till dess
att konkurs har beslutats finns huvudsakligen i 1 kap. KL. I denna del kan
hänvisas till redogörelsen i prop. 1975:6.
I 3 kap.
KL fiims regler om förvaltningen av konkursbos egendom. Den egentUga
förvaltningen av konkursboet handhas av en (eller flera) förvaltare, som också
företräder boet utåt (41 §). 1 fråga om utseende av förvaltare finns en rad
bestämmelser, som strax skall beröras närmare. Beträffande förvaltarens
uppgifter kan det nämnas att det åligger honom att "besörja de ärenden,
som röra borgenärernas gemensamma rätt och bästa, samt vidtaga alla åtgärder
som främja en förmånlig och snabb utredning av boet" (53 §). Han skall
bl.a. förrätta bouppteckning, om det inte redan finns en tillförlitlig sådan,
och upprätta berättelse om boets tillstånd m.m. (54 och 55 §). Vidare kan han
med vissa begränsningar låta gäldenärens rörelse fortsättas för konkursboets
räkning (60 §). Han äger också väcka talan om återviiming enligt 2 kap. KL. TiU
förvaltarens uppgifter hör även att realisera boets egendom och fördela influtna
medel.
De grundläggande bestämmelsema om förvaltares
kvalifikationer finns i 42 § KL. Enligt denna paragraf skall förvaltare äga
sådan insikt och erfarenhet som med hänsyn till boets omfattning och
beskaffenhet fordras för förvaltningens behöriga handhavande. Den som är
omyndig eller i konkurs får inte vara förvaltare. Den som är anställd vid
domstol såsom
Prop. 1975/76:210 37
domare eller eljest får inte heller vara
konkursförvaltare. Något krav på att förvaltaren skall vara jurist har inte
ställts upp i lagen. I praktiken utses dock regelmässigt advokat eUer arman
jurist till förvaltare. Enligt en av konkurslagskommittén våren 1975 genomförd
statistisk undersökning avseende konkurser avslutade under år 1974 var
förvaltaren advokat i mer än 80 % och juris kandidat i omkring 15 % av fallen.
Enligt 43 § KL skall konkursdomaren när konkurs har
uppstått utan dröjsmål utse förvaltare att provisoriskt ha hand om boet. Sådan
förvaltare brukar kallas interimsförvaltare. Hans förordnande gäller till dess
frågan slutligt avgörs vid första borgenärssammanträdet.
Enligt 45 § första stycket KL skall borgenärerna vid
första borgenärssammanträdet välja förvaltare att ha hand om boet i stället
för interims-förvaltaren. Som borgenäremas beslut gäller den mening som
företräds av dem som tillsammans har att fordra mest i konkursen. Dessutom
krävs att dessa borgenärer utgör minst en tredjedel av de röstande. Om beslut
inte kan åstadkommas på detta sätt, gäller den mening som konkursdomaren
biträder. Konkursdomaren skall enligt 45 § andra stycket se till att behörighets-
och lämplighetsvillkoren för förvaltare är uppfyllda. Finner konkursdomaren att
den som borgenärerna har valt är obehörig eller saknar erforderlig insikt och
erfarenhet eller eljest är olämplig, skall han utse arman förvaltare. Om inte
någon borgenär kommer tillstädes, skall konkursdomaren enligt 45 § tredje
stycket utse förvaltare.
I praktiken utses i regel interimsförvaltaren till slutlig
förvaltare. Beslut om tillsättande av interimsförvaltare eller förvaltare kan
överklagas i hovrätten genom besvär (210 § KL).
Visar förvaltare motvilja, oskicklighet eller försummelse
vid fuUgörandet av sitt uppdrag, kan konkursdomaren erUigt 80 § KL efter
gjord arunälan eller självmant tillhålla honom att fullgöra sina åligganden
eller skilja honom från uppdraget.
Varken interimsförvaltare eller slutlig förvaltare är i
sådan egenskap underkastad ämbetsansvar erdigt hittillsvarande regler härom.
Förvaltare avses inte heller skola falla under de nya bestämmelser angående
ansvar för funktionärer i offentlig verksamhet m.m. som träder i kraft den 1
januari 1976 (prop. 1975:78, JuU 1975:22, rskr 1975:212, SFS 1975:667).
Förvaltare är berättigad tiU ersättning ur konkursboets
egendom (jfr 81-83 §§ KL).
Vid sidan av förvaltaren skall enligt KL fiimas också en
särskild rättens ombudsman i konkursen. Derme tillsätts av konkursdomaren och
har tUl huvudsaklig uppgift att kontroUera förvaltningen (44 § KL). Han skall
bl.a. granska kvartalsräkningar, halvårsberättelser och annan redovisning från
förvaltaren. Det är vidare förutsatt att rättens ombudsman vid behov skall
bistå förvaltaren med råd. Ett flertal viktigare förvaltningsåtgärder kräver
samtycke av rättens ombudsman. 1 vissa frågor har denne självständig
beslutanderätt. Vanligen anlitas vid varje särskild domstol en och samma
Prop. 1975/76:210 38
person eller några få personer som rättens ombudsman. Ofta
utses advokater. Liksom förvaltaren har rättens ombudsman rätt till arvode ur
konkursboets egendom.
Vissa förvaltningsfrågor kan hänskjutas till avgörande av
borgenärerna. Detta gäller frågor om bl.a. fortsättande av gäldenärens rörelse
(60 § KL), uppskov med försäljning av egendom eller indrivning av fordran (64,
65 och 77 §§), tillstånd till försäljning av egendom under hand (70 och 71 §§),
antagande av förlikningsanbud beträffande omtvistad egendom (78 §) och
antagande av ackordsförslag (7 kap. KL). I vissa fall kan hänskjutandet
föranledas av att rättens ombudsman vägrar samtycke till den ifrågavarande
förvaltningsåtgärden.
På begäran av borgenär kan borgenärema välja
granskningsmän med befogenhet att övervaka förvaltningen i viss utsträckning
(46 § KL). Bestämmelserna härom ger de borgenärer som inte har kunnat påverka
förvaltarvalet möjlighet att bli företrädda bland granskningsmäiuien. I
praktiken utses sällan granskningsmän. Uppdraget som granskningsman är ett
förtroendeuppdrag som inte medför rätt tiU arvode av konkursboet.
Beträffande förvaltares skyldighet att avge
slutredovisning för sin förvaltning fiims föreskrifter i 10 kap. KL. Sådan
redovisning skall lämnas när konkursen avslutas. Rättens ombudsman skall
granska redovisningen. Kungörelse om denna skall utfärdas. Redovisningen kan
klandras hos rätten.
I fråga om
betalningsordningen i konkurs gäller i huvudsak att boet i första hand skall
betala konkurskostnader och boets egna skulder. Därefter skall betalning utgå
till förmånsberättigade borgenärer. Beträffande förhållandet mellan de
förmånsberättigade borgenärerna inbördes finns bestämmelser i förmånsrättslagen
(1970:979). Borgenärer som inte har förmånsrätt och sålunda är oprioriterade
får betalt först sedan de förmånsberättigade fått sitt. Varje oprioriterad
borgenär skaU därvid få betalt i förhållande till beloppet av sin fordran.
Vissa fordringar kan vara efterställda. Detta är faUet med bl.a. vissa
straffrättsliga anspråk. Vissa anspråk får över huvud inte konkurrera med
borgenärema, t.ex. anspråk på grund av gåvoutfästelse.
I konkurs
får enligt 1(X) § KL inte göras gäUande andra fordringar än de som har
uppkommit före konkursbeslutet. Borgenär, som viH göra gällande sin fordran har
att hos kordiursdomaren skriftligen bevaka fordringen inom viss utsatt tid och
därvid ange eventueU förmånsrätt han önskar för fordringen. Bestämmelser härom
finns i 5 kap. KL. Utan bevakning kan betalning i konkurs erhållas av den som
har pant- eller retentionsrätt i viss till konkursboet hörande egendom och som
vill hålla sig endast till denna. Bevakning behövs inte heller av den som vill
använda sin fordran till kvittning. Efter bevakningstidens utgång granskas
bevakningarna av förvaltaren i konkursen. Anmärkning får framställas utom av
förvaltaren av borgenär som har bevakat fordran i konkursen
Prop. 1975/76:210 39
och av gäldenären. Framställs inte anmärkning får borgenären
den betalnings- och förmånsrätt han yrkat. De tvistefrågor som kan ha
uppkorrunit genom anmärkning handläggs vid sammanträde inför rättens ombudsman.
Kvarstående tvistefrågor hänskjuts till rätten.
Borgenär kan också bevaka efter bevakningstidens utgång.
Han måste då stå för vissa kostnader med anledning av efterbevakningen.
Bestämmelser om utdelning till borgenärerna finns i 6 kap.
KL. Konkurs avslutas vanligen genom att förslag till slututdelning kungörs (146
§ KL). Slututdelning skall enligt huvudregeln äga rum, när all boets egendom
har förvandlats i pengar. Utdelningsförslag upprättas av förvaltaren i samråd
med rättens ombudsman. Kungörelse om förslaget skall utfärdas och bl.a.
borgenärerna underrättas. Klander mot förslaget får anmälas inom viss tid hos
konkursdomaren. Klandertalan prövas av rätten.
Särskilda bestämmelser gäller om utdelning på efterbevakad
fordran. Det finns också regler om efterutdelning, när medel efter konkursens
slut har blivit tUlgängliga för utdelning.
Konkurs kan avslutas även genom ackord som gäldenären och
borgenärerna på visst sätt förenar sig om. Bestämmelser om ackord i konkurs
finns i 7 kap. KL. Där behandlas även möjligheten att träffa förlikning under
konkurs mellan gäldenären och borgenärerna.
2.2.2 Förfarandet vid fattigkonkurs
De grundläggande bestämmelserna om fattigkonkurs finns i 9
kap. KL. Sådan konkurs kan vara antingen s.k. ursprunglig fattigkonkurs (185
§), vilket är den form man i allmänhet syftar på när man talar om fattigkonkurs,
eller s.k. efterföljande fattigkonkurs (186 §).
Vad gäller ursprunglig fattigkonkurs föreskrivs i 185 § KL
inledningsvis att om konkursdomaren, när konkurs beslutas, finner anledning
anta att gäldenärens bo inte räcker till betalning av konkurskostnaderna och om
det inte genast ställs säkerhet för dessa kostnader, KL:s ordinära regler om
vidtagande av åtgärder efter korUiursbeslutet inte skall tUlämpas. Förfarandet
skall i stället följa bestämmelsema i de fem särskilda punkter som ingår i
paragrafen.
Enligt punkt 1 skall konkursdomaren genast utfärda
kungörelse om konkursen med uppgift om dagen för konkursansökningen. I
kungörelsen skall dessutom anmärkas att det finns anledning anta att boet inte
räcker till betalning av konkurskostnaderna. Kungörelsen skall offentliggöras på
visst närmare angivet sätt, varjämte vissa underrättelser om konkursen skall
utgå.
Enligt punkt 2 skall konkursdomaren, om det anses
behövligt, förordna en god man att ta vård om gäldenärens bo. I praktiken utses
god man i mer än 90 % av samtliga fall. God man skall alltid förordnas, om inte
till konkursdomaren har getts in en av gäldenären under edsförpliktelse
Prop. 1975/76:210 40
underskriven förteckning över dennes tiUgångar och skulder
med uppgift om dels varje borgenärs namn och postadress, dels i vad mån skuld
avser lön eller pension, samt de böcker och andra handlingar som rör boet. Gode
mannen skall då ofördröjligen upprätta sådan bouppteckning och lämna in den
till konkursdomaren. Enligt en" nyligen genomförd ändring (se avsnitt 2.4)
skall gode mannen vidare så snart kunskap har vunnits om löne- eller
pensionsskuld anmäla detta till kronofogdemyndigheten i gäldenärens
hemortskommun. Ändringen syftar till att arbetstagarna skall få snabbare
betalning enligt den statliga lönegarantin vid konkurs.
Hur långt gode mannens befogenheter sträcker sig är oklart
i flera viktiga hänseenden. Han får givetvis vidta åtgärder, som är föranledda
av gäldenärens rådighetsförlust och avser att motverka värdeförstöring. Han får
också vara verksam för att undersöka, om övergång till ordinär konkurs bör äga
rum. Vad han närmare bestämt får göra i sådant avseende är emellertid tveksamt.
Gode mannen torde kunna ta emot betalning av skuld till gäldenären. Han kan
däremot inte föra talan om återvinning. Inte heller är han i princip berättigad
att realisera egendom i andra fall än för att hindra hastig värdeförstöring
eller liknande (jfr 61 § andra stycket KL). Realisation i syfte att
borgenärerna skall få betalt blir f.ö. normalt inte aktuell, eftersom något
utdelningsförfarande inte förekommer i fattigkonkurs.
Uppdrag som god man i fattigkonkurs torde lika litet som
uppdrag som förvaltare i ordinär konkurs grunda ämbetsansvar enligt nuvarande
regler. God man blir därför inte heller underkastad de nya bestämmelser om
ansvar för funktionärer i offentlig verksamhet m.m. som träder i kraft den 1
januari 1976. Någon förvaltare, rättens ombudsman eller granskningsman
medverkar inte vid ursprunglig fattigkonkurs.
Framgår inte av hwuppteckningen att det finns tiUgång till
betalning av konkurskostnadema, skall konkursdomaren enligt punkt 3 i 185 §
genast kalla gäldenären att inställa sig för att avlägga bouppteckningsed
(gälde-närsed). Om sådan edgång gäller i huvudsak detsamma som om edgång i
tillgångskonkurs.
Om det
inte genom tillägg vid edgången eller på annat sätt kommer fram att det finns
tiUgång till betalning av konkurskostnaderna och om inte heller säkerhet ställs
för dessa kostnader, skall konkursdomaren enligt punkt 4 besluta om avskrivning
av konkursen. Innan ed har avlagts får konkursen i princip inte avskrivas.
Avskrivning får dock ske, om hinder föreligger för fullgörande av edgång inom
skälig tid och konkursdomaren finner anledning saknas till antagande att det
genom edgången skuUe komma fram tillgång till betalning av konkurskostnadema.
Punkt 5
innehåller bestämmelser för det fallet att boet befinns räcka tiU
konkurskostnaderna eller att säkerhet ställs för dem. Konkiirsdomaren skall då
genast utfärda sådan kungörelse om konkursen som föreskrivs vid ordinär konkurs
(se 19 § KL). KorU
Prop. 1975/76:210 41
ordinär konkurs. Ny bouppteckningsed behöver dock inte
avläggas. Säkerhet kan ställas även av annan än sökanden. Om säkerhet har
ställts, skall konkursdomaren föranstalta om ordinär konkurs även om han anser
att ett sådant förfarande i själva verket är opåkallat i det aktuella fallet.
Det kan finnas olika skäl till att någon vill få ett ordinärt förfarande till
stånd. En borgenär kan t.ex. hysa förhoppningen att boet skall tillföras egendom
genom återvinning. Han kan också vilja genom förvaltarberät-telse enligt 55 §
KL få utrett, om gäldenären har gjort sig skyldig till brott som avses i 11
kap. BrB.
1 186 § finns bestämmelser om efterföljande fattigkonkurs.
Om det efter utfärdandet av kungörelse om ordinär konkurs enligt 19 § blir
uppenbart att det saknas tiUgång till betalning av konkurskostnadema, skall
förvaltaren utan dröjsmål anmäla det till konkursdomaren. Han skall samtidigt
länma redovisning för förvaltningen. Om konkursdomaren efter att ha hört
rättens ombudsman finner anmälningen vara befogad, skall han låta kungöra den i
bl.a. Post- och Inrikes Tidningar. Ifall det inom 30 dagar sedan kungörelsen
var införd i nämnda tidning ställs säkerhet för konkurskostnadema, förfaller anmälningen
och konkursen fortsätter i vanlig ordning. ViU borgenär eller gäldenären visa
att tiUgångama räcker till betalning av konkurskostnadema, skall han inom samma
tid meddela det till konkursdomaren. Denne kan bevilja nödigt rådrum. Om
säkerhet inte ställs eller meddelande från borgenär eller gäldenären inte ger
anledning anta att det finns medel till betalning av kostnadema, skall
konkursen avskrivas.
Den redovisning som förvaltaren skall avge enligt 186 §
gäller som slutredovisning (se 190 § andra stycket).
Om förvaltare eller granskningsman avgår sedan anmälan har
gjorts enligt 186 § att tillgång saknas till betalning av konkurskostnaderna,
skall enligt 187 § borgenärssammanträde för val av efterträdare inte sättas ut
så länge anmälningen är beroende på prövning.
I
rättstillämpningen förekommer det att små och enkla konkurser handläggs och
avskrivs som fattigkonkurser, trots att det i boet finns medel som i och för
sig antagligen hade räckt till kostnaderna för ett ordinärt förfarande. I
sådana fall brukar gode mannen med gäldenärens samtycke betala dessa medel till
den eller de borgenärer som har bästa förmånsrätt.
Det kan tilläggas att staten inte är befriad från
skyldigheten att ställa sådan säkerhet som avses i 185 eller 186 § KL.
2.2.3 Konkurskostnader
Enligt 125 § KL skall i tillgångskonkurs
konkurskostnaderna betalas ur h)oet framför konkursborgenäremas fordringar.
Detta gäller även om sistnämnda fordringar är förenade med bästa förmånsrätt.
En annan
Prop. 1975/76:210 42
betalningsordning kan dock i undantagsfall föranledas av
vissa fördelningsregler i 81 § KL. Kategorien konkurskostnader omfattar vid
tillgångskonkurs främst arvoden till förvaltaren och rättens ombudsman. Hit hör
vidare utlägg som konkursdomaren, förvaltaren eller rättens ombudsman gjort för
boets räkning (t.ex. för kungörelser). Även boets egna kostnader för t.ex.
rättegång hänförs till konkurskostnaderna.
Bestämmelsen i 125 § KL räknar även med en andra
huvudkategori av skulder som i princip skall betalas ur bomassan innan eventuell
utdelning sker till borgenärema, nämligen s.k. massaskulder eller sett från
borgenärernas sida massafordringar. Dessa fordringar tillkommer andra
personer än konkursfunktionärema och riktar sig mot konkursixjet som en
särskild juridisk person. De kan vara av skUda slag. Som exempel kan nämnas
fordran som har uppkommit på grund av att boet har trätt in i ett av gäldenären
tidigare ingånget ömsesidigt förpliktande avtal. Massafordringar behöver
emellertid inte grunda sig på avtal utan kan t.ex. utgöra krav på
rättegångskostnader som boet har förpliktats utge. I regel är det inte svårt
att skilja massafordringama från konkurskostnaderna, även om tveksamma
gränsfall undantagsvis kan förekomma.
Det kan inträffa att tiUgångama i ett konkursbo inte räcker
till full betalning av konkurskostnadema och förekommande massafordringar.
Frågan är då vilken företrädesordning till betalning ur boet som gäller mellan
de båda grupperna konkurskostnader och massafordringar. Även mellan
konkurskostnader inbördes och mellan massafordringar inbördes kan konkurrens
uppkomma. KL innehåller inte några regler om hur dessa konkurrensfrågor skall
lösas. Inte heller förarbetena ger någon vägledning. Olika uppfattningar i
saken har kommit till uttryck i den juridiska litteraturen (se SOU 1974:6 s.
105).
Ett konkursbo som inte kan betala konkurskostnaderna eller
massaskulderna är i princip insolvent. Konkursgrund föreligger således enligt
1 § KL. Emellertid kan ett konkursbo enligt rättsfaUet NJA 1945 s. 177 inte
försättas i konkurs. Denna utgång har kritiserats i litteraturen. Lagberedningen
anslöt sig i betänkandet (SOU 1970:75) Utsökningsrätt X till de kritiska synpunktema men ansåg sig inte böra
föreslå någon bestämmelse som tog avstånd från rättspraxis. Beredningen
påpekade att, om praxis upprätthölls, konkursförvaltningen vid avvecklingen av
insolvent konkursbo fick analogivis tillämpa förmånsrättsordningen och
åtskilliga andra regler som måste iakttas trots att boet inte försatts i
konkurs. Vid remissbehandlingen av betänkandet mötte dessa uttalanden vissa
invänd ningar. 1 den proposition som grundades på lagberedningens betänkande
uttalade jag att frågan om hur man skall förfara när ett konkursbo kommer på
obestånd fick tas upp i samband med prövningen av nu förevarande betänkande av
konkurslagskommittén (prop. 1975:6 s. 120).
För fattigkonkursernas del finns vissa bestämmelser om
konkurskostnader i 188 § KL. Första stycket avser det fallet att borgenär har
Prop.
1975/76:210 43
ansökt om konkurs och konkursen avskrivs som ursprunglig
fattigkonkurs (185 § KL). Konkurskostnaderna, främst sådan ersättning tUl god
man som har bestämts av konkursdomaren, skall i sådant fall betalas av
borgenären. Andra stycket gäller fall då konkurs har upphört på annat sätt än
genom slututdelning (alltså både ursprunglig och efterföljande fattigkonkurs)
och rör ansvaret för kostnader som har förskotterats av konkursdomaren. I den
mån konkursboet då inte räcker till betalning av vad konkursdomaren har
förskotterat för kungörelser och annat, som bort betalas av boet, samt
kostnaderna inte heller kan tas ut av ansvarig borgenär, har konkursdomaren
rätt till ersättning av allmänna medel för vad han har förskotterat.
Med
undantag för angivna förskott av konkursdomaren framgår inte av KL att konkursboets
tillgångar får användas till betalning av konkurskostnaderna vid avskrivning
av ursprunglig fattigkonkurs. Det är därför inte givet att boets medel enligt
gällande rätt får tas i anspråk för konkurskostnadema mot gäldenärens
bestridande. Skäl kan emellertid anföras till stöd för att det får ske. Det
skulle stå i överensstämmelse med den allmänna exekutionsrättsliga principen
att kostnaderna för förfarandet i första hand skall betalas ur det angripna
objektet (se t.ex. 198 § UL, jfr 125 § KL), Klart är emellertid att kostnadema
med undantag för nämnda förskott aldrig kan tas ut av allmänna medel. Som
har nämnts nyss skall däremot borgenär svara för kostnadema, om konkursen har
tillkommit på hans ansökan. Om staten i egenskap av borgenär genom vederbörligt
organ har sökt gäldenären i konkurs, svarar statsverket för kostnaderna enligt
de regler som gäller om sökande borgenärs kostnadsansvar i allmänhet.
En följd
av den angivna regleringen i KL är att en god man kan bli helt eller delvis
utan ersättning för arbete och omkostnader. Detta blir under alla
omständigheter fallet, om gäldenären själv har sökt sig i korUcurs och boet
inte ger täckning för kostnaderna samt om konkursen har uppstått på borgenärs
ansökan men boet är otillräckligt och borgenären insolvent. Det kan i detta
sammanhang nämnas att enligt 4 § instruktionen (1973:249) för de allmänna
advokatbyråerna tjänsteman vid sådan byrå bör åta sig uppdrag bl.a. som god man
vid fattigkonkurs, om nödvändiga åtgärder annars inte skulle vidtas på grund av
att ersättning för uppdraget inte kan påräknas (se prop. 1972:4 s. 281).
Efterföljande fattigkonkurs utgör som har nämnts tidigare
i själva verket endast en form för avskrivning av ordinär konkurs, när boet
inte ger täckning för konkurskostnaderna. Bortsett från regeln i 188 § andra
stycket om ersättning av allmänna medel för vissa förskott för kungörelser
finns i KL inte några allmänna bestämmelser om vilka medel som skall användas
till betalning av konkurskostnaderna i sådant fall. Den förut berörda principen
att exekutionskostnader i första hand skall tas ut ur föremålet for exekutionen
torde emellertid gälla även här. Detta innebär att kostnaderna, däribland
arvoden till förvaltaren och rättens ombuds-
Prop.
1975/76:210 44
man, skall betalas av konkursboets tillgångar så långt de
räcker. Om säkerhet har har ställts för kostnaderna, får derma tas i anspråk
för vad som inte kan utgå ur boet. Utöver vad som följer av 188 § andra stycket
träder det allmänna inte in.
Borgenär som har gjort konkursansökan svarar inte för
konkurs-kostnader vid avskrivning enligt 186 § KL. En annan sak är att han
enligt gällande lag frivilligt kan ta på sig ansvaret genom att ställa säkerhet
för de kostnader som en ordinär konkurs medför.
Förvaltaren
och rättens ombudsman kan bli helt eller delvis utan ersättning för arbete och
utgifter, när konkurs avskrivs enligt 186 § KL. Detta är fallet, om
tillgångarna i konkursboet inte räcker till och säkerhet inte har ställts.
2.3 Regler om utmätning och utmätrungsed
Om en
gäldenär inte frivilligt betalar sin skuld, kan borgenären under förutsättning
att han har exekutionstitel söka utmätning i gäldenärens egendom. Utmätning är
i princip en enklare, billigare och mindre ingripande exekutionsform än
konkurs. Utmätningsförfarandet är likväl inte alltid tillräckligt. Bl.a. finns
endast begränsade möjligheter att i ett utmätningsärende få fram uppgifter om
gäldenärens tillgångar. En gäldenär är nämligen enligt gällande lag inte
skyldig att vid utmätning lämna upplysningar om sina tiUgångar. Han kan utan
påföljd vara helt passiv och t.o.m. avsiktligt lämna felaktiga uppgifter.
En
borgenär som endast vill förvissa sig om huruvida gäldenären har utmätningsbara
tillgångar eller inte kan välja mellan två vägar. Om konkursgrund föreligger,
kan han utverka konkurs varmed följer skyldighet för gäldenären att uppge alla
sina tillgångar och bekräfta uppgiften med ed. I allmänhet kommer en konkurs i
här avsedda fall att handläggas summariskt som fattigkonkurs enligt 185 § KL.
Denna utväg kan ställa sig relativt dyr för borgenären med hänsyn till det
kostnadsansvar som åvilar honom enligt 188 § första stycket KL.
Borgenären
kan emellertid i stället påkalla tillämpning av lagen (1921:244) om
utmätningsed, vilket i regel är enklare och biUigare. Enligt denna lag är en
gäldenär skyldig att på yrkande av borgenär upprätta förteckning över sina
tiUgångar och beediga förteckningen. Ansökan om utmätningsed görs hos
konkursdomaren och eden avläggs inför denne. Frekvensen av sådana ansökningar
är mycket hög (se SOU 1974:6 s. 65). Skyldighet för gäldenären att avlägga
utmätningsed förutsätter att utmätningsförrättning, som inte lett till full
betalning, har ägt rum inom sex månader innan ansökan om utmätningsed gjordes.
Det är straffbart att lämna oriktig uppgift i förteckning till utmätningsed (se
11 kap. 1 § andra stycket och 3 § andra stycket BrB).
Konkursansökningar från statens sida torde regelmässigt
grundas på
Prop. 1975/76:210 45
skatte- eller avgiftsfordringar. Ursprungligen antogs att
utmätningsed skulle komma till användning i stället för fattigkonkurs särskilt
när gäldenären befunnits sakna tiUgångar vid utmätning för skattefordringar.
Dessa antaganden har emeUertid endast delvis besannats (se vidare avsnitt 2.5).
I betänkandet (SOU 1973:22) Utsökningsbalk har
lagberedningen funnit det vara en uppenbar brist att gäldenären inte är skyldig
att i själva utmätningsmålet lämna upplysningar om sina tillgångar och att han
som regel utan påföljd kan försvåra utmätningsförfarandet genom att förhålla
sig passiv eller t.o.m. lämna oriktiga eller vilseledande uppgifter. Beredningen
har därför föreslagit att en utmätningsgäldenär skall vara skyldig att noggrant
uppge sina tillgångar (däremot inte skuldema), se 5 kap. 4 § i beredningens
förslag. Skyldigheten skall omfatta alla tillgångar som har ekonomiskt värde.
Upplysningsplikten avser även behövliga uppgifter om var tiUgångama finns och
rörande omständigheter som är av betydelse för att precisera dem.
Beredningens förslag innebär att kronofogdemyndigheten i utmätningsmålet
kan tvinga fram uppgifter om gäldenärens tillgångar. Som tvångsmedel kan
användas vite, som regel i pengar men om synnerliga skäl föreligger i form av
fängelse (se 19 kap. 13 § i förslaget). Om det föreligger skälig anledning, kan
gäldenären enligt 5 kap. 13 § i förslaget förpliktas att inställa sig till
förhör inför myndigheten. Denna kan även ålägga gäldenären att ge in
förteckning över sina tillgångar. Vid behov kan lämplig person förordnas att
biträda gäldenären vid upprättande av förteckningen. Gäldenären är skyldig att
på heder och samvete skriftligen bekräfta de uppgifter om sina tillgångar som
han har lämnat vid förhör eller i förteckning. Gäldenären kan enligt förslaget
föreläggas att vid vite, högst 1.000 kr, inställa sig till förhöret. Uteblir
han och har vite förelagts, får han hämtas. Även sökanden skall kallas till
sådant förhör som avses här. Kostnad för biträde med upprättande av förteckning
skall i vissa fall förskotteras av sökanden. Det är beredningens avsikt att
lagen om utmätningsed skall avskaffas, om förslaget genomförs.
Lagberedningen har i samma betänkande vidare föreslagit
att möjlighet till återvinning införs även vid utmätning. Förslaget bygger på
de nya regler om återvinning vid konkurs som har föreslagits i SOU 1970:75 och
som har genomförts våren 1975 (prop. 1975:6). Enligt 5 kap. 26 S förslaget till
utsökningsbalk skall vid utmätning samma rättshandlingar kunna återvinnas som
vid konkurs. Betalning eller förmånsrätt som har vunnits genom utmätning skall
dock inte kunna återvinnas. I likhet med vad fallet är vid konkurs skall
återvinningsskyldigheten kunna jämkas (jfr 40 b § andra stycket KL). Ett skäl
att införa möjlighet till återvirming vid utmätning har varit att man därigenom
kan undvika att sätta igång ett omständligt och kostsamt konkursförfarande i
fall då det inte firms andra borgenärer som önskar konkurrera. Om rätt till
återvinning föreligger, får enligl den föreslagna paragrafen egendom som är
föremål för återvinning
Prop.
1975/76:210 46
eller fordran som följer av rätt till återvinning utmätas
för sökandens fordran. Bestrider tredje man att rätt till återvirming
föreligger och kan invändningen inte lämnas utan avseende, kan
kronofogdemyndigheten förelägga sökanden att väcka talan i saken mot tredje
mannen. Om överskott uppkommer i utmätningsärendet efter återvinning, skall det
redovisas till tredje mannen.
Lagberedningens förslag, vilket har remissbehandlats,
övervägs f.n. inom justitiedepartementet.
2.4 Översikt över det statliga lönegarantisystemet
Lönegarantilagen, vilken trädde i kraft den I januari
1971, innebär i korthet att staten svarar för betalning av arbetstagares
fordran hos arbetsgivare som har försatts i konkurs. De fordringar som omfattas
av lönegarantin är lönefordringar med förmånsrätt enligt 12 §
förmånsrätts-lagen (1970:979), pensionsfordringar med förmånsrätt enligt 12
eUer 13 § samma lag, arbetstagares kostnader för korUcursansökan mot gäldenären
sarnt kostnad som arbetstagare har ålagts att utge enligt 188 § första stycket
KL. Prövningen av lönegarantianspråk ligger hos kronofogdemyndigheten när
fråga är om s.k. fattigkonkurs och hos konkurs-förvaltaren beträffande övriga
konkurser. Garantibelopp betalas ut av länsstyrelsen efter underrättelse av
kronofogdemyndigheten eller förvaltaren. I fråga om utbetalat belopp inträder
staten i arbetstagarens rätt mot konkursgäldenären. Lönegarantin, som såvitt
avser fordran med förmånsrätt erUigt 12 § förmånsrättslagen, är begränsad till
tolv basbelopp men i övrigt obegränsad, finansieras genom arbetsgivaravgifter
(se SFS 1970:742). Dessa förs till en fond som förvaltas av kammarkollegiets
fondbyrå och varifrån länsstyrelserna rekvirerar medel för utbetalningar.
Tillämpningsföreskrifter till lönegarantilagen finns i kungörelsen (1970:745) om
statlig lönegaranti vid konkurs.
Lönegarantilagen har nyligen varit föremål för översyn. På
grundval av en inom arbetsmarknadsdepartementet upprättad promemoria (Ds A
1975:4) Översyn av lönegarantisystemet vid konkurs har statsmakterna beslutat
vissa ändringar i lönegarantilagen i syfte bl.a. att arbetstagarna skaU få
betalt enligt garantin snabbare än nu (se prop. 1975/76:19, InU 1975/76:25,
rskr 1975/76:119, SFS 1975:1261). I fattigkonkurserna, där
kronofogdemyndighetema utreder och prövar arbetstagamas anspråk, skall
myndighetema tidigare få kunskap om anspråken och kunna förenkla utredningen av
dessa. Beträffande de ordinära konkursema, där prövningen av arbetstagamas
anspråk ligger på konkursförvaltaren, skall förvaltaren snarast efter
konkursbeslutet underrätta utbetalningsmyndigheten, länsstyrelsen, om fordran
på lön for uppsägningstid i den mån arbetstagarens fordran är klar för att
beloppet skall kunna utbetalas genast (6 §). Underrättelse bör lämnas genast
också om annan fordran som är
Prop. 1975/76:210 47
klar. Om fordran inte är klar lämnas underrättelser av
förvaltaren när fordran efter bevakning blivit utdelningsgill. När
underrättelse lämnas skall förvaltaren för arbetstagarens räkning bevaka
fordringen i konkursen och underrätta arbetstagaren om bevakningen. De nya
reglerna innehåller även vissa ändringar i de administrativa reglerna på
konkursområdet för att påskynda handläggningen av lönegarantiärenden. Reformen
träder i kraft den 1 januari 1976.
2.5 Vissa statistiska uppgifter
För att få underlag för bedömningen av frågan hur ett
summariskt konkursförfarande lämpligen bör utformas och avgränsas har kommittén
gjort en statistisk undersökning av fattigkonkurser och även av ordinära
konkurser i vissa hänseenden. Undersökningen avser de konkurser som har
avslutats under åren 1970 och 1971 och omfattar 15 tingsrätter, däribland de
tre största. Undersökningen redovisas som bilaga I till betänkandet. Efter det
att betänkandet avgavs har kommittén gjort ännu en statistisk undersökning för
att få underlag för sitt vidare arbete. Undersökningen avser ordinära konkurser
som har avslutats under år 1974. Vissa av de resultat som har framkommit vid
denna undersökning redovisas i bilaga 2 till lagrådsremissen.
Statistiska uppgifter rörande konkurs föreligger också i
de studier angående insolventa företag som universitetslektom Gösta Kedner har
företagit på uppdrag av delegationen för de mindre och medelstora företagen år
1972-1975. Studierna har presenterats i rapporterna "Konkurs och
ackord" år 1972, "Konkursföretagets förvaltning och ekonomi"
(SIND 3:1974) och "Företagskonkurser" (SIND 1975:2).
På grundval av den statistik som sålunda på olika vägar
har samlats in under senare år kan sammanfattningsvis nämnas följande för att
belysa de frågor rörande mindre konkurser m.m. som nu föreligger till
bedömande.
Fattigkonkurser
förekommer ofta. Under åren 1%5, 1970 och 1974 avslutades sammanlagt 1.306,
3.127 respektive 4.563 konkurser i landet. Härav utgjorde inte mindre än 590
(45 %), 1.868 (59,8 %) respektive 3.1% (70 %) ursprungliga fattigkonkurser. Det
kan nämnas att siffrorna för år 1974 ännu så länge endast är preliminära. I de
av kommittén undersökta 15 tingsrättema var omkring 75 % ursprungliga
fattigkonkurser år 1970. Vid den största tingsrätten, Stockholms tingsrätt,
utgjorde de cirka 85 %. Den ökning av antalet konkurser som har skett på senare
år motsvaras nästan helt av det ökade antalet fattigkonkurser. Av det sagda
framgår också att fattigkonkurserna har mycket stor praktisk betydelse,
särskilt i storstadsdistrikten.
Prop. 1975/76:210 48
Enligt kommitténs undersökningar av de fattigkonkurser som
år 1970 avskrivits enligt 185 § KL vid de 15 tingsrättema var gäldenären
juridisk person (utom dödsbo) i omkring 40 % av fallen, dödsbo i närmare 7 % av
fallen, fysisk person som driver rörelse i omkring 30 % av fallen och annan
fysisk person i omkring 20 % av fallen. Av Kedners rapport Företagskonkurser
framgår att antalet beslutade konkurser över huvud taget, vari gäldenären var
aktiebolag, år 1964 utgjorde 352 (24 %), år 1970 utgjorde 1.548 (41 %) och år
1974 utgjorde 2.497 (59 %). Stegringen av antalet fattigkonkurser motsvaras
sålunda till mycket stor del av en stegring av antalet konkurser vari
gäldenären var aktiebolag.
Undersökningen vid de 15 tingsrätterna visar att
konkursansökningen hade gjorts av gäldenären själv i mer än 20 % av fallen, av
staten i mer än 70 % av fallen och av annan borgenär i omkring 5 % av fallen.
1 den genomsnittliga (ursprungliga) fattigkonkursen fanns
under år 1971 2.857 kr i tiUgångar och 69.424 kr i skulder. Av skuldema var
34.594 kr skatteskulder och 34.830 kr skulder av annat slag.
Skatteskulderna representerar som framgår av det nyss
sagda ungefär hälften av samtliga skulder vid ursprunglig fattigkonkurs. I det
övervägande antalet fattigkonkurser omkring 60 % föreligger konkurrens
mellan skatteskulder och andra slag av skulder. Enbart skatteskulder förekommer
i drygt 30 % av konkurserna, medan antalet konkurser med uteslutande andra
slags fordringar understiger 10 %.
Av totalt 1.332 ordinära konkurser som avslutades år 1974
skedde slututdelning enligt 146 § i 1.203 faU (90,3 %). 161 % av dessa fall
översteg den totala utdelningen i konkursen inte 50.000 kronor. 1104 fall
avslutades det ordinära förfarandet genom avskrivning erdigt 186 §
(efterföljande fattigkonkurs).
En närmare redovisning av hur många borgenärer som har
fått utdelning i de konkurser som avslutats genom utdelning finns intagen i
bilaga 2. Därav framgår bl.a. att i mer än 40 % av konkurserna högst tre
borgenärer har fått utdelning. Det utdelade beloppet har i dessa konkurser i
allmänhet hållit sig klart under 100.000 kronor. Endast i undantagsfall har
belopp tillfallit borgenärer vars fordringar inte haft förmånsrätt. Utdelning
tUl sådan borgenär har således under år 1974 förekommit endast i 181 konkurser
eller i mindre än 4 % av samtliga konkurser som avslutats det året. Det
genomsnittliga antalet borgenärer som inte har fått utdelning kan såvitt gäller
de konkurser som avslutats genom utdelning uppskattas till omkring ett 30-tal.
Några säkra slutledningar om tillgångarnas storlek i de konkurser som har
upptagits i bilaga 2 kan inte dras.
Av det
statistiska materialet framgår att fattigkonkurs är ett avsevärt snabbare och
billigare förfarande än ordinär konkurs. Den genomsnittliga tiden för
handläggning av ordinära konkurser som upphörde genom slututdelning år 1974 kan
enligt konkurslagskommitténs senaste undersökning uppskattas till mer än 21
månader. Den genomsnittliga handlägg-
Prop. 1975/76:210 49
ningstiden för samtliga ursprungliga fattigkonkurser som
avskrevs under åren 1970 och 1971 vid de av kommittén undersökta 15
tingsrätterna var omkring tre resp. fyra månader (beträffande år 1971 har viss
förlängning förorsakats av en arbetskonflikt).
Kostnaderna för en ordinär konkurs består främst av
arvoden till förvaltare och rättens ombudsman. 1 de konkurser som avslutades
genom slututdelning år 1974 uppgick enligt konkurslagskommitténs senaste
undersökning förvaltararvodet i genomsnitt till 16.251 kr per konkurs. Detta
motsvarar 6,65 % av genomsnittskonkursens utdelningsbelopp, som nämnda år var
244.547 kr. Genomsnittsarvodet till rättens ombudsman i samma konkurser uppgick
till 4.346 kr per konkurs eller 1,78 % av genomsnittskonkursens utdelningsbelopp.
Kostnaderna för fattigkonkurs inskränker sig normalt till
ett förhållandevis måttligt arvode till gode mannen, när sådan har förordnats,
jämte kostnader för kungörelse. Det genomsnittliga arvodet (inkl. kostnadsersättning)
till gode mannen i de fattigkonkurser som avskrevs under åren 1970 och 1971 i
de 15 undersökta tingsrättema synes ha hållit sig omkring 350 kr.
Även lagen om utmätningsed tillämpas ofta. Under åren
1970-1972 var antalet slutligt handlagda ärenden angående utmätningsed i landet
4.074, 4.379 resp. 4,134. Kommittén har närmare undersökt de ärenden som under
åren 1970 och 1971 handlades vid de förut berörda 15 tingsrättema och som
uppgick tUl ett sammanlagt antal av 1.957 resp. 2.122, dvs. nära hälften av
antalet ärenden i hela landet. 1 dessa ärenden hade ansökningen om utmätningsed
gjorts av staten i 49,9 resp. 54,2 % och av annan borgenär i 50,1 resp. 45,8 %
av fallen. Endast i ett fall (år 1971) hade gäldenären själv gjort ansökan.
3 Kommittén
3.1 Allmänna synpunkter
Kommittén erinrar inledningsvis om att lagberedningen år
1%2 gjorde en enkät hos mer än 600 myndigheter och organisationer angående
behovet av ändringar i konkurslagstiftningen. Beträffande reglema om fattigkonkurs
framkom därvid bl.a. följande synpunkter.
I ett stort antal yttranden frahihölls att fattigkonkurs
borde användas i flera fall och tillgripas även när tUlgångarna ger obetydligt
överskott, sedan konkurskostnaderna har räknats bort. Endast i ett fåtal
yttranden uttalade man sig negativt om en utvidgning av fattigkonkursernas
tillämpningsområde. Ett stort antal instanser menade också att det fanns behov
av att klargöra gode mannens befogenheter. De flesta menade att gode mannens
befogenheter borde vidgas. På särskild fråga om gode mannen borde få föra t.ex.
en process om återvinning svarade majoriteten att en sådan rätt var önskvärd,,
medan andra ställde sig negativa härtill. Ett
Prop. 1975/76:210 50
betydande
antal remissinstanser svarade positivt på frågan om gode mannen borde ha
möjligheter att fördela tillgängliga medel. Bl.a. advokatsamfundet var dock
negativt inställt till en sådan rätt. Det stora flertalet remissorgan uppgav
att någon förkortning av förfarandet inte borde ske. AUmänt vitsordades att det
fanns behov av regler som säkerställde gode mannens rätt tUl arvode. En
betydande majoritet menade här att ersättning tUl gode mannen efter
konkursdomarens prövning borde få utgå av allmäima medel.
Kommittén
påpekar vidare att vissa frågor som rör fattigkonkurs har behandlats också i
riksdagen. År 1962 väcktes en motion (11:47) med hemställan om utredning
angående nya former för konkursförvaltning och tiUsyn över sådan förvaltning.
Motionen remissbehandlades. Utskottet (ILU 1%2:22) avstyrkte motionen och
uttalandet godkändes av riksdagen. Vid 1%7 års riksdag begärdes i två motioner
(1:611 och 11:774) utredning om nya former för konkursförvaltning och tillsyn
över sådan förvaltning, speciellt med avseende på fattigkonkurs. Utskottet (ILU
1%7;14) avstyrkte motionen under hänvisning till att lagberedningens översyn av
konkurslagstiftningen även skulle omfatta reglerna om fattigkonkurs. Riksdagen
godtog utlåtandet. Frågan om ersättning av aUmänna medel till god man togs upp
genom två motioner (1:834 och 11:988) vid 1970 års riksdag. Utskottet (ILU
1970:40) erinrade om det utredningsarbete på konkursrättens område som pågick
inom lagberedningen. Motionerna avslogs.
Kommittén
erinrar också om att det inom rättsvetenskapen har påvisats att den nuvarande
lagstiftningen om fattigkonkurs i åtskUliga hänseenden är bristfällig och
svårtillämpad.
Även
i remissyttranden över lagberedningens betänkande (SOU 1970:75) Utsökningsrätt X togs
frågor om fattigkonkurserna upp, framhåller kommittén vidare. Sålunda
framförde TCO kravet att fattigkonkur-sema borde slopas. Som skäl härtiU angavs
bl.a. att fattigkonkurserna kunde ifrågasättas från rättssäkerhetssynpunkt och
att det inte var acceptabelt att gäldenärer kunde undgå åtal för gäldenärsbrott
genom att få till stånd fattigkonkurs. TCO menade vidare att det genom de av
lagberedningen föreslagna återvinningsreglema borde vara möjligt för en
förvaltare att i de flesta fall finna tillgångar som täckte konkurskostnaderna.
Enligt
kommitténs mening är gällande bestämmelser om fattigkonkurs i många hänseenden
bristfälliga och oklara. Det är således bl.a. ovisst hur långt gode mannens
befogenheter sträcker sig. En påtaglig brist är vidare att gode mannen kan bli
utan ersättning för sitt arbete. Reglerna är också allmänt sett i stort behov
av en översyn.
Kommittén
påpekar att konkursinstitutets egentliga syfte är att bereda en insolvent
gäldenärs samtliga borgenärer möjlighet att i viss inbördes ordning få betalt
ur hans tillgångar så långt de räcker. Det kan därför enligt
Prop. 1975/76:210 51
konunittén synas meningslöst att sätta i gång en konkurs,
när gäldenärens tiUgångar är eller kan antas vara så små att det inte finns
något utrymme för utdelning till borgenärema.
Eftersom
gäldenärema i de nuvarande fattigkonkursema inte får utdelning och en av
konkursinstitutets viktigaste funktioner härigenom uteblir, anser kommittén
frågan böra ställas om fattigkonkurserna möjligen helt kan undvaras och
ersättas av specialexekutiva eller andra åtgärder utanför konkursinstitutets
ram. Derma fråga togs upp redan år 1921 vid tUlkomsten äv KL och lagen
(1921:244) om utmätningsed och man fann då att konkurs inte kunde undvaras ens
i de tillgångslösa fallen. Saken konuner emellertid i ett delvis nytt läge, om
lagberedningens förslag till utsökningsbalk genomförs. Enligt detta förslag
skall uppgifter om gäldenärens tillgångar kunna tvingas fram redan i samband
med utmätning, vilket medför en enklare ordning än det nuvarande förfarandet
med utmätningsed. Därtill kommer att återvinningstalan skall kunna föras även
vid utmätning. Beredningens förslag syftar till att göra utmätningsinstitutet
effektivare.
Även om
lagberedningens förslag genomförs, finns det enligt kommittén ett behov av att
kunna få en gäldenär försatt i konkurs också när han kan antas sakna
utmätningsbara tillgångar. Sålunda kan tänkas fall då det är av intresse att få
reda på inte bara gäldenärens tiUgångar utan också hans skulder. Om
lagberedningens förslag genomförs, kan man vid utmätning Uksom f.n. vid
utmätningsed få fram uppgifter endast beträffande gäldenärens tiUgångar,
medan gäldenärseden vid konkurs också omfattar hans skulder. Därtill kommer att
även annan än gäldenären själv, t.ex. make och bam, kan förpliktas att avlägga
ed vid konkurs. Läget kan också vara sådant att gäldenären anses böra sättas i
konkurs för att hindras från att belasta sig med ytterligare skulder eller från
att fortsätta med sin rörelse. Av särskild betydelse är härvid enligt kommittén
att bl.a. aktiebolag upplöses tvångsvis genom konkurs men inte genom
utmätning. Konkursansökan eller erinran om möjligheten att sådan ansökan görs
brukar också användas som påtryckningsmedel mot en gäldenär som inte betalar
sin skuld.
Ytterligare skäl kan enligt kommittén anföras för att
konkurs i vissa lägen måste kunna utverkas trots att gäldenären saknar
tiUgångar som kan ge utdelning. Lagberedningens förslag till utsökningsbalk
medger inte att återvinning av tidigare utmätning skall kunna äga rum i samband
med utmätning. En borgenär kan också tvingas söka en gäldenär/arbetsgivare i
konkurs för att konuna i åtnjutande av den lön eller pension som lönegarantilagen
erbjuder. Vidare kan det enligt gäUande lag vara nödvändigt att få en gäldenär
försatt i konkurs för att åtal för bokföringsbrott skall kunna väckas. I
motsats till utmätning kan konkurs utverkas även av borgenär som saknar
exekutionstitel och t.o.m. av borgenär vars fordran ännu inte har förfallit
till betalning. Slutligen kan t.ex. reglerna i 21 kap.
Prop. 1975/76:210 52
ÄB om ansvaret för en avliden persons skulder motivera att
dödsbos egendom avträds till konkurs.
Kommittén
anser det emellertid möjligt att användningen av konkursinstitutet kan
begränsas i de fall då gäldenären saknar utmätningsbara tillgångar. De förslag
till förbättringar av utmätningsinstitutet som lagberedningen har lagt fram kan
sålunda tänkas medföra att behovet av att tillgripa konkurs i sådana fall
minskar. De praktiska verkningama av beredningens förslag anser kommittén dock
inte kunna förutses på detta stadium.
Om sålunda
en reglering inom konkursinstitutets ram alltjämt måste bibehållas för de fall
som f.n. handläggs som fattigkonkurser bör enligt kommitténs mening den reform
som är nödvändig i linje med vad som har angetts i direktiven för kommittén
inriktas på att åstadkomma ett konkursförfarande som mer än f.n. är avpassat efter
tiUgångamas värde och boets beskaffenhet i övrigt. Kommittén anför att man bör
vidga tillämpningsonvådet för ett summariskt förfarande utöver gränsema för
fattigkonkursens område. Syftet med en reform enligt denna riktlinje är enligt
kommittén att vinna tid och undvika onödiga kostnader i åtskilliga av de
konkurser som f.n. handläggs som tillgångskonkurser. Det ordinära
konkursförfarandet är i mindre förhåUanden oproportionerligt dyrt och kan
enligt kommittén medföra att tillgångarna i boet helt eller till stor del måste
användas för betalning av konkurskostnaderna, vilket inte är tillfredsställande
vare sig från borgenäremas eller från gäldenärens synpunkt.
Konunittén
anser frågan om ändrad utformning av ett sunrunariskt konkursförfarande ha så
stor praktisk betydelse att övervägande skäl talar för att den görs till
föremål för en delreform i det pågående reformarbetet på konkursrättens område.
Kommittén lägger fram förslag till en summarisk handläggningsform. Samtidigt
med det summariska konkursförfarandet behandlar kommittén också frågorna om
ansvaret för konkurskostnadema och om företrädesordningen mellan sådana
kostnader och massafordringar. Kommittén har funnit det lämpligt att också ta
upp frågorna om konkursförvaltares kvalifikationer och utseende av förvaltare i
ordinär konkurs. Enligt konmiitténs mening äger nämligen sist angivna frågor
ett direkt samband med den av kommittén föreslagna regleringen av förfarandet i
de mindre konkurserna. Kommittéförslaget innehåUer dessutom förslag till
följdändringar i KL och andra författningar.
Kommittén
påpekar att på sikt en nedgång av antalet fattigkonkurser kan väntas som en
följd av den genom SFS 1973:303 gjorda ändringen i 2 § aktiebolagslagen,
varigenom aktiekapitalets lägsta belopp har höjts från 5.000 tiU 50.000 kronor.
Prop. 1975/76:210 53
3.2 Huvudgrunderna för lagförslaget i fråga om mindre
konkurser
3.2.1 Reformens inriktning
Beträffande reformens inriktning anges i betänkandet först
vissa allmänna utgångspunkter. Enligt kommitténs mening bör ordinär konkurs
kunna undvikas i små och erUda förhållanden, även om gäldenärens tiUgångar
räcker till utdelning till borgenärema eller vissa av dem. Närmast till hands
ligger enligt kommittén att effektivera och bygga ut institutet fattigkonkurs
så, att ett förenklat förfarande kan användas inte bara när gäldenärens bo kan
antas vara otillräckligt för att täcka kostnaderna för en ordinär konkurs utan
också i andra fall när boet med hänsyn till dess omfattning och övriga
förhåUanden kan antas vara av enkel beskaffenhet. Detta innebär bl.a. att
försäljning av egendom och utdelning till borgenärer skall kunna äga rum även i
det förenklade korUcursförfarandet.
Det mest ändamålsenliga anser kommittén vara att
konkursboet i de fall varom är fråga i princip alltid företräds av en
förvaltare. Det nuvarande systemet med god man i fattigkonkurs bör således
slopas. I de särskilt enkla fall, där förvaltare kanske i och för sig skulle
kunna undvaras, torde arvodet inte komma att uppgå till sådana belopp att det
motiverar ett fakultativt system.
För att en verklig vinst skall kunna uppnås bör det
summariska förfarandet inte göras alltför formbundet, framhåller kommittén.
Något bevaknings- eller anmärkningsförfarande bör sålunda inte förekomma. I
allmänhet räcker boet i här aktuella fall inte till betalning av fordringar som
saknar förmånsrätt. Det kan då vara vilseledande och föranleda onödigt arbete
att låta borgenärerna över lag bevaka. Vilka utdelningsberättigade fordringar
som föreligger i här avsedda konkurser bör i regel kunna utredas på annat sätt.
Kommittén tillägger att ett förerddat anmälnings-och anmärkningsförfarande
numera gäller vid ackordsförhandling utan konkurs.
Kommittén anför vidare att det inte heller behöver ges
möjlighet till rättslig prövning av tvistiga fordringar inom konkursens ram
såsom vid ordinär konkurs. Sådan prövning kan inte ske i ett ackordsförfarande.
Förhållandena i här aktuella fall får enligt kommittén förutsättas vara så
klara att det hela kan ordnas upp ändå. Kvarstående tvistefrågor får vid behov
prövas på utdelningsstadiet. Över huvud bör enligt kommitténs mening regler om
förfarandet meddelas främst i den mån det är nödvändigt från
rättssäkerhetssynpunkt. I gengäld får möjligheten att gå över till ordinär
konkurs hållas öppen för fall, då den enklare vägen skulle visa sig oframkomlig
och tillgångarna kan antas vara tiUräckligt stora för att kunna ge utdelning i
ordinär konkurs.
Enligt kommitténs mening bör institutet rättens ombudsman
kunna undvaras i det summariska förfarandet. Kontrollen över förvaltningen får
ordnas på annat sätt. Frågan om kontrollen över förvaltningen vid ordinära
konkurser tas inte upp i nu förevarande etapp av kommitténs arbete. Kommittén
förutskickar emellertid att institutet rättens ombudsman framdeles kan komma att
ersättas av ett annat allmänt organ. Kommittén
Prop. 1975/76:210 54
nämner här kronofogdemyndighetema som tänkbara
kontrollorgan.
Det enklare förfarandet bör enligt kommittéförslaget kunna
användas oavsett om gäldenären är fysisk eller juridisk person. Ordinär konkurs
utgör det normala förfarandet, när tiUgångama kan antas räcka till mera
betydande utdelning eller när rättsliga eller andra komplikationer kan befaras
vid konkursutredningen och boet kan antas täcka kostnaderna för handläggning av
konkursen i ordinär form.
De skäl som motiverar att återvinning skall kunna äga rum
vid ordinär konkurs kan enligt kommittén åberopas också för att egendom skall
kunna återvinnas vid förenklad konkurs. Genom att återvinningstalan kan föras
vid förenklad konkurs behöver ordinärt konkursförfarande inte utverkas enbart i
återvirmingssyfte.
Beträffande tillämpningsområdet för ett förenklat
förfarande anför kommittén att det i allmänhet är tillgångamas omfattning som
träder i förgrunden när det gäller att bedöma ett konkursbos beskaffenhet. Det
har därför synts lämpligt att i lagen särskilt ange att boets omfattning skall
beaktas vid valet av handläggningsform. Kommittén anför vidare att man kunde
tänka sig att som villkor för förenklad handläggning föreskriva att tillgångamas
värde inte får överstiga ett visst belopp. En sådan reglering blir emellertid
onödigt stel. Ofta saknas f.ö. tillförlitliga värden vid tiden för
konkursbeslutet. Någon fix beloppsgräns synes därför inte böra stäUas upp i
lagen. Enligt kommitténs mening bör vid tUlämpningen normalgränsen ligga vid
omkring 50.000 kr (i 1974 års penningvärde). Härvid åsyftas tillgångamas värde
enligt förefintlig bouppteckning eller motsvarande. Konunittén anmärker att
detta värde erfarenhetsmässigt ligger högre än det verkliga värdet. När
bouppteckning eller motsvarande saknas, får en grov uppskattning av
tillgångamas sammanlagda värde göras. Med hänsyn till förändringarna i
penningvärdet är det enligt kommittén mest ändamålsenligt att uttrycka det
ungefärliga maximi beloppet i ett lämpligt antal basbelopp enligt lagen
(1%2:381) om allmän försäkring. Mot bakgrund av det som har sagts nyss finner
kommittén normalgränsen kunna gå vid summan av sju basbelopp, dvs. för år 1974
drygt 55.000 kr.
Av konunitténs statistiska undersökning hos 15 tingsrätter
framgår att antalet under år 1971 avslutade ordinära konkurser, i vilka
tillgångarnas bouppteckningsvärde var högst 50.000 kr., motsvarade ungefär
hälften av samtliga ordinära konkurser. För landet i dess helhet uppskattar kommittén
antalet ordinära konkurser, i vilka tillgångarnas värde inte översteg nämnda
belopp, till omkring 700.
Enligt förslaget skall emellertid hänsyn tas inte bara
till boets omfattning utan även till övriga förhållanden. Tillgångamas och
skuldernas beskaffenhet samt antalet borgenärer som kan komma i fråga för
utdelning är också av betydelse. Kommittén understryker att en
grundförutsättning för att den summariska konkursformen skall få tillgripas är
att boutredningen
Prop. 1975/76:210 55
och
avvecklingen av boet kan antas bli enkel. I tveksamma fall kan det många gånger
vara lämpligt att välja den enklare handläggningsformen. Om det senare' visar
sig nödvändigt eller ändamålsenligt och förutsättningarna i övrigt är
uppfyllda, kan övergång till ordinär konkurs äga rum.
Enligt kommittén får
konkursdomaren på grundval av det föreliggande materialet göra en samlad
bedönming i fråga om valet av lämplig form för handläggning av konkursen. Den
rekommenderade normalgränsen i fråga om tillgångarnas omfattning bör kunna
överskridas, om särskilda skäl föranleder att konkursen handläggs i förenklad
form. Förhållandena kan i övrigt vara så uppenbart enkla och klara att
konkursen bör handläggas i förenklad ordning. Om egendom återvinns i förenklad
konkurs och tillgångarnas sammanlagda värde därigenom kommer att överskrida
normalgränsen, kan förhållandena ändå vara sådana att det förenklade förfarandet
bör fortsätta. Å andra sidan kan enligt kommittén omständigheterna i det
särskilda fallet föranleda att ordinärt konkursförfarande bör äga rum, trots
att tillgångamas värde kan antas Ugga betydligt under normalgränsen. Boet kan
nänUigen i övrigt vara komplicerat och svårutrett.
Kommittén räknar med att
cirka 600 av sådana konkurser, som f.n. årligen handläggs i ordinär form, skall
kunna handläggas som förenklade konkurser enligt förslaget. Detta är mer än en
tredjedel av de nuvarande ordinära konkursema.
1 det följande ställer
kommittén frågan hur konkursdomaren skall kunna bedöma förutsättningarna för
förenklad handläggning av konkursen. Vid tiden för konkursbeslutet är
utredningen om gäldenärens ekonomiska förhåUanden ofta knapphändig. Konmiittén
påpekar att enligt gällande lag konkursdomaren trots detta skall i anslutning
till konkursbeslutet avgöra om konkursen bör handläggas som ordinär konkurs
eller som fattigkonkurs, dvs. om boet kan antas räcka till betalning av
kostnaderna för en ordinär konkurs. Kommittén framhåller att om ramen för det
förenklade förfarandet vidgas gränsdragningen mot ordinär konkurs ändrar
karaktär. Konkursdomaren kan sålunda behöva göra en mera allmän bedömning av
konkursboets beskaffenhet.
Det kan enligt kommittén
inte gäma komma i fråga att låta konkursbeslutet anstå i avvaktan på närmare
uppgifter om beskaffenheten av gäldenärens bo. Konunittén anför att man kunde
tänka sig att behandla alla konkurser lika fram till första
borgenärssammanträdet och därefter när fylligare utredning om boets
beskaffenhet står till buds ta ställning till om konkursen skall handläggas i
ena eller andra formen. Det synes emellertid kommittén inte lämpligt att en
sådan ordning skall gälla generellt. 1 de flesta fall är det nämligen redan
från början klart, om konkursen bör handläggas som ordinär eller som förenklad
konkurs. Att i sådana fall skjuta upp ställningstagandet tiU första
borgenärssammanträdet skulle fördröja eller komplicera förfarandet. En relativt
omfattande procedur dras i gång kanske alldeles i onödan. Eventuellt kimde man
låta bevak-
Prop. 1975/76:210 56
ningstid m.m. börja löpa först sedan det har avgjorts, om
ett ordinärt konkursförfarande skall genomföras eller inte. Detta
menar dock kommittén innebära en avsevärd tidsutdräkt i de fall då ordinär
konkurs ' sedan verkligen kommer till stånd.
Enligt kommitténs mening bör man kunna behålla det
nuvarande systemet med viss påbyggnad. FörhåUandena gestaltar sig olika
beroende av om det är gäldenären själv eller borgenär som har ansökt om
konkursen.
Om gäldenären har gjort konkursansökan, kan konkursdomaren
genom den förteckning som avses i 8 § KL få en åtminstone ungefäriig bild av
boets omfattning och beskaffenhet i övrigt. I nämnda paragraf sägs att
förteckning över boets tillgångar och skulder m.m. bör fogas vid gäldenärs
konkursansökan. Från de synpunkter som är aktueUa i förevarande sammanhang bör
enligt kommitténs mening kravet på ingivande av bouppteckning skärpas genom att
ordet "bör" ersätts med "skall". Den föreslagna lydelsen
markerar på ett bättre sätt vikten av att bouppteckning ges in. Även genom
andra ingivna handlingar eller meddelade upplysningar kan konkursdomaren få en
uppfattning om boet, när konkursansökningen har gjorts av gäldenären.
När konkursansökan har gjorts av borgenär, föreligger
normalt inte någon bouppteckning. Kommittén framhåller att konkursdomaren i
regel redan vid tiden för konkursbeslutets meddelande torde kunna något så när
bedöma inte bara boets tillräcklighet i förhåUande till konkurskostnaderna utan
även dess omfattning och beskaffenhet i övrigt. Kommittén menar att i de
vanligt förekommande fall då konkursansökningen har gjorts av
kronofogdemyndighet denna ofta torde kunna lämna förhållandevis fylliga
uppgifter om gäldenärens ekonomiska belägenhet. Fömtsättningarna att överblicka
situationen vid borgenärs ansökan ökar emellertid, om man föreskriver att
konkursdomaren skall förelägga gäldenären att länma en kortfattad redogörelse
för sin ekonomi. Även om underlåtenhet av gäldenären att efterfölja ett sådant
föreläggande inte bör vara förenad med någon särskild sanktion, bör
bestämmelsen enligt kommittén ändå göra verkan i önskad riktning.
Beträffande såväl gäldenärs som borgenärs ansökan gäller
enligt konunittén att en konkursansökan givetvis inte får avvisas endast av den
anledningen att det saknas tillräckligt underlag för bedömning av om ordinärt
eller förenklat förfarande bör tillgripas. I tveksamma fall kan det enligt
konunitténs mening ofta vara tillrådligt att låta konkursen börja som förenklad
konkurs.
Kommittén berör även frågan om ställande av säkerhet skall
påverka valet av handläggningsform. I denna del påpekar kommittén bl.a. att om
det öppnas möjlighet att föra återvinningstalan vid förenklad konkurs och om
utredning beträffande brott skall göras även vid sådan konkurs, intresset
uppenbarligen minskar av att kunna utverka ordinär konkurs
Prop. 1975/76:210 57
genom att ställa säkerhet. Andra förbättringar av det
summariska konkursförfarandet har samma verkan. Redan med hänsyn härtill kan
nuvarande regler om ställande av säkerhet böra omprövas.
Enligt kommitténs mening bör det ankomma på konkursdomaren
att i sista hand pröva och avgöra, om ordinär eller förenklad konkurs skall
tiUgripas och om en konkurs skall avskrivas. Den som önskar att ett ordinärt
konkursförfarande skall komma till stånd eller att en påbörjad konkurs skall fortsätta
bör vara hänvisad till att hos konkursdomaren förebringa sakskäl till stöd för
sin uppfattning. I anslutning härtill påpekar kommittén att en konkurs inte får
förlängas i syfte att ytterligare egendom skall tillfalla gäldenären under
konkursen. Mot bakgrund av främst det nu anförda anser kommittén övervägande
skäl tala för att bestämmelsema om ställande av säkerhet upphävs.
Det kunde enligt kommittén synas konsekvent att göra
övergång från ordinär konkurs till förenklat förfarande möjlig i fall då boet
med hänsyn till omfattningen och övriga förhåUanden visar sig vara av enkel
beskaffenhet. En sådan ordning skulle emellertid knappast fylla någon praktisk
funktion vid sidan av möjligheten att från början föranstalta om förenklad
konkurs utan skulle snarare medföra risk för komplikationer. Man bör enligt
kommitténs mening hålla fast vid den funktion som 186 § KL har f.n., nämligen
att ge möjUghet att få slut på en ordinär konkurs där tiUgångama inte kan antas
räcka till någon utdelning till borgenärerna.
Den vedertagna beteckningen fattigkonkurs på det nuvarande
summariska förfarandet är enligt kommitténs mening inte lämplig. Om det
summariska förfarandet skall kunna användas även när det finns tiUgångar som
räcker till utdelning, blir benämningen än mindre passande. Beteckningen
förenklad konkurs bör i stället begagnas och komma tiU uttryck i lagtexten.
Benämningen ordinär konkurs bör enligt kommitténs uppfattning kunna användas
på det förfarande som enligt systematiken i KL är det normala, dvs. konkurs
varom kungörelse enligt 19 § utfärdas.
1 lagtekniskt hänseende föreslår kominittén att
bestämmelserna om det förenklade förfarandet tas upp i 9 kap. KL. I likhet med
vad fallet nu är i fråga om fattigkonkurs hänvisar de nya bestämmelserna på
åtskilliga punkter till de regler som gäller i fråga om ordinära konkurser.
Liksom de nuvarande reglerna om fattigkonkurs avser de föreslagna
bestämmelserna om förenklad konkurs endast handläggningen sedan konkurs har
beslutats. De materiellrättsliga reglerna i KL skall över lag gälla i
tiUämpliga delar även vid förenklad konkurs, i den mån avvikande föreskrift
inte har föreslagits. Kommittén har inte ansett det vara påkallat att i lagen
särskilt ange de bestämmelser som sålunda skall tillämpas också när konkursen
handläggs i förenklad form.
Efter förslag av lagberedningen har vid den reform som
under år 1975 skett beträffande konkurslagstiftningen ur KL utmönstrats vissa
regler som har väsentligen administrativ karaktär. Kommittén uttalar att den
sökt
Prop.
1975/76:210 58
att
tillämpa samma principer som lagberedningen i fråga om uppdelning av
författningsinnehållet mellan lag och förordning. Kommittén utgår från att
administrativa bestämmelser konuner att utfärdas bl.a. beträffande skyldigheten
för konkursdomaren att underrätta olika myndigheter om konkursen.
3.2.2
Förvaltningen av konkursboet m.m.
Om
tiUämpningsområdet för fattigkonkurs utvidgas så som har föreslagits, måste
enligt konunitténs uppfattning också ökade befogenheter tillerkännas
förvaltaren, som skall ha hand om boet och i övrigt vara verksam i konkursen.
Han bör bl.a. få föra talan om återvinning. Även annan talan i rättegång bör
enligt konunittén kunna föras på konkursboets vägnar och förlikning om osäker
eller tvistig tillgång kunna ingås. Gäldenärens rörelse bör i förekommande
fall kunna drivas vidare eller återupptas. Dessutom bör indrivning av
gäldenärens utestående fordringar, försäljning av boets egendom och utdelning
av befintliga eller influtna medel tUl borgenärema kunna äga rum. Befogenheterna
bör över huvud utvidgas så att förvaltaren kan företräda boet och handla på
dess vägnar.
Enligt
konunittén krävs givetvis bouppteckning även vid förenklad konkurs. En
fullständig sådan berättelse om boets tillstånd som avses i 55 § KL synes
däremot inte behöva upprättas i de enklare fall som kommer i fråga här. Det
skulle enligt konunittén normalt både fördyra och förlänga proceduren utan att
ge motsvarande utbyte. Uppgift om orsakerna till gäldenärens insolvens, såvitt
de kunnat utrönas, bör dock lämnas.
Enligt
22 § andra stycket 4 ackordslagen (1970:847, AckL) skall god-mansberättelse vid
förhandling om offentligt ackord innehålla uppgift om huruvida egendom har
frångått gäldenären under sådana förhållanden att den kan bli föremål för
återvinning. Motsvarande upplysning om eventuella återvinningsmöjligheter bör
enligt kommitténs mening lämnas vid förenklad konkurs och f.ö. även vid ordinär
konkurs.
Vidare
bör enligt kommittén i samband med förenklad konkurs anges, om det finns skälig
anledning att anta att gäldenären gjort sig skyldig till brottsligt förfarande
mot sina borgenärer och, i så fall, på vilken grund. Uppgifter i nu nänmda
hänseende skall enligt gällande lag lämnas i ordinära konkurser men inte i
fattigkonkurser och bringas till åklagarens kännedom (se 55 och 218 §§ KL,
jfr även 217 §). Misstanke om gäldenärsbrott skall även anmälas av gode mannen
vid förhandling om offentligt ackord (se 22 § andra stycket 4 AckL). Det finns
enligt kommittén inte någon anledning att på denna punkt ha en avvikande
ordning vid förenklad konkurs. Den omständigheten att konkursen handläggs i
förenklad form, t.ex. på grund av att tillgångar till betalning av kostnadema
för ordinär konkurs saknas, hindrar inte att eventuell bakomliggande
Prop. 1975/76:210 59
brottslighet kan vara av allvarlig beskaffenhet. En ökning
av upptäcktsrisken får även en brottsförebyggande effekt. Att det finns ett
praktiskt behov av att stärka borgenärsskyddet i förevarande hänseende har
enligt konunittén dokumenterats i flera sammanhang.
Bestämmelsema i KL om bokföringsskyldighet (57 §) och
medelsplacering (58 § första stycket första punkten och andra stycket) bör
enligt konunittén göras i princip tillämpliga på det förenklade förfarandet.
Ofta torde boet emellertid vara av så ringa omfattning att tillämpning av bokförings-
och placeringsbestänunelsema inte blir aktuell.
De angivna uppgiftema ligger enligt kommittén i linje med
dem som skall fullgöras av förvaltaren i ordinär konkurs. Liksom vid ordinär
konkurs bör det åligga förvaltare i förenklad konkurs att beakta borgenärernas
gemensamma rätt och bästa samt att vidta de åtgärder som främjar en förmånlig
och snabb utredning av boet (jfr 53 § KL). Om förfarandet skulle övergå till
ordinär konkurs, bör förvaltaren kunna fortsätta automatiskt som
interimsförvaltare.
Den av kommittén föreslagna ordningen innebär bl.a. att
olika bestämmelser i och utanför KL om konkursförvaltares befogenheter och
skyldigheter m.m. blir i princip tiUämpliga även vid förenklad korUcurs. Enligt
kommittéförslaget gäller inte några formella begränsningar i förvaltarens rätt
att på boets vägnar föra talan i rättegång, t.ex. om återvinning.
Om tillgångarna i konkursboet är så stora att borgenärerna
kan få utdelning, aktualiseras regelmässigt frågor om försäljning av egendom
eller liknande förvaltningsåtgärder. Omständighetema kan enligt kommittén inte
sällan vara sådana att egendom i boet bör säljas innan en beedigad
bouppteckning föreligger. Som exempel nämner kommittén att egendomen är utsatt
för förskämning eller förstörelse eller kräver aUtför kostsam vård. Medel kan
också behövas för betalning av boets utgifter. Vidare kan det finnas skäl att
acceptera ett fördelaktigt anbud som kanske inte återkommer. I sådana fall kan
förvaltaren enligt kommitténs förslag sälja egendomen. När beedigad
bouppteckning föreligger skall enligt konunittéförslaget boets egendom
försäljas så snart det lämpligen kan ske om ej annat är föreskrivet.
Kommittén framhåller beträffande förenklad konkurs där
gäldenären är dödsbo att undantag från regeln att förvaltare skall förordnas
synes vara befogat. F.n. utses god man förhållandevis sällan i samband med
dödsbos fattigkonkurser. Av 21 kap. 1 § ÄB följer att dödsbodelägare kan befria
sig från personligt betalningsansvar för den avlidnes skulder genom att inom
viss tid föranstalta om egendomens avträdande till förvaltning av
boutredningsman eller till konkurs. Ansökan om att dödsbo skall försättas i
konkurs torde ofta göras uteslutande i syfte att personligt ansvar för den
avlidnes skulder inte skall kunna utkrävas. Någon egentlig konkursutredning
behövs då i allmänhet inte. En godtagbar bouppteckning efter
Prop. 1975/76:210 60
den döde måste dock föreUgga. Enligt kommitténs mening bör
förvaltare många gånger kunna avvaras i dödsbokonkurser, när boet inte kan
antas räcka till någon utdelning. Med hänsyn härtill föreslår kommittén att,
när gäldenären är dödsbo, förvaltare behöver utses endast om särskilda skäl
föreUgger. Om dödsboets borgenärer kan beräknas få utdelning inom den förenklade
konkursens ram, bör givetvis förvaltare alltid förordnas, påpekar kommittén.
Likaså kan förvaltare behöva utses för att upprätta sådan bouppteckning som kan
godtas i konkursen. Även andra särskilda skäl att utse förvaltare kan tänkas
föreligga.
Bland borgenärerna återfinns i regel staten såsom
innehavare av bl.a. skatte- och avgiftsfordringar. Dessa uppgår ofta till
betydande belopp och är dessutom i stor omfattning förenade med allmän
förmånsrätt. Med hänsyn till statens specieUa ställning som skatteborgenär bör
enligt kommitténs mening förvaltaren i förekommande fall höra vederbörande
kronofogdemyndighet beträffande viktigare förvaltningsåtgärder. Kommittén anger
att även andra av förvaltningen särskilt berörda borgenärer eller företrädare
för borgenärer bör höras, t.ex. innehavare av företagsinteckning och olika
arbetstagarorganisationer. I överensstämmelse härmed föreslås en bestärrunelse
erdigt vilken förvaltaren i viktigare frågor skall höra sådana borgenärer som
särskilt berörs av förvaltningen, dvs. som kan konuna i fråga för utdelning
(185 a § 2 fjärde stycket i kommittéförslaget). Det torde enligt kommittén mera
sällan bli aktueUt att höra borgenärer som saknar förmånsrätt. Bestämmelsen om
sanuåd i kommittéförslaget skall inte tolkas så att förvaltaren kan undandra
sig ansvaret för avgörandet av olika förvaltningsfrågor. Beslutanderätten
ligger med andra ord hos förvaltaren. Samråd kan enligt konunittén t.ex. böra
ske vid bedönming av om återvinningstalan eller annan talan bör väckas för konkursboets
räkning. Även i fråga om fortsatt drift av gäldenärens rörelse eller om
försäljning av egendom av större värde bör de särskilt berörda borgenäremas
synpunkter normalt inhämtas.
Utfornmingen
av lönegarantisystemet vid ordinära konkurser berörs inte av förslaget. Den
föreslagna ordningen med förenklade konkurser kräver däremot jämkningar i
lönegarantilagen. En central fråga är därvid enligt kommittén vilket organ som
vid förenklad konkurs skall pröva i vad mån betalning enligt lönegarantin skall
utgå för fordran i konkursen. Prövningen kan inte som vid ordinär konkurs
knytas till ett bevaknings- och anmärkningsförfarande. Enligt kommitténs
mening kan det inte komma i fråga att beträffande sådana förenklade konkurser
som närmast motsvarar fattigkonkursema överge det numera inarbetade systemet
med administrativ prövning hos kronofogdemyndigheterna. Man kunde enligt
kommittén möjligen överväga att låta förvaltaren pröva löne- och
pensionsfordringar enligt garantin i de förenklade konkurser där utdelning
förekommer och där den rätt till betalning i konkursen som följer med
fordringarna ändå måste prövas. Med den nu antydda löspingen skulle
Prop. 1975/76:210 61
man få tre olika system: ett där prövningen ankommer på
kronofogdemyndighet, ett där förvaltaren prövar och ett för ordinära konkurser
som bygger på bevaknings- och anmärkningsproceduren. Detta synes kommittén
opraktiskt och medföra risk för att utbetalning av lönegarantimedel fördröjs.
Enligt konunitténs mening är det mest ändamålsenligt att kronofogdemyndighetema
i alla förenklade konkurser får i administrativ ordning avgöra, om betalning
enligt lönegarantin skall utgå för fordran i konkursen.
3.2.3 Förvaltningsorgan
Vad angår förvaltningsorganet vid förenklad konkurs har
inom kommittén uppkommit fråga, om man bör föreskriva en ordning enligt vilken
kronofogdemyndighet alltid skall vara förvaltare i sådana konkurser.
Konrunittémajoriteten (inklusive två av konunitténs experter) är negativ till
en sådan lösning och menar att den naturligaste och lämpligaste lösningen är
att till förvaltare utses någon som uppfyUer de kvalifikations- och
behörighetskrav som kommittén anser böra gälla förvaltare i övriga konkurser.
En sådan lösning innebär i allmänhet att advokater eller andra personer med juridisk
utbildning utses. En ledamot av kommittén (Gabrielsson) anser med instämmande
av två av konunitténs experter att kronofogdemyndighet alltid bör vara
förvaltare vid förenklad konkurs.
Kommittémajoriteten
framhåUer att ett grundläggande krav på konkursförvaltning är att den bedrivs
opartiskt, så att viss eller vissa borgenärer inte gynnas framför andra. Det är
också viktigt, att förvaltningen utåt framstår som opartisk och neutral.
Kommittémajoriteten pekar på några drag i det föreslagna förenklade förfarandet
som är av intresse i detta sammanhang.
Antalet
konkurrerande fordringar torde bli större än i de nuvarande fattigkonkurserna,
och utdelning till borgenärer kommer därför att kunna äga rum i ett stort antal
fall och i inte obetydlig omfattning. Det torde vanUgen inte bli aktuellt med
utdelning till andra än förmånsberättigade borgenärer. I och för sig kan
emeUertid även utdelning till borgenärer utan förmånsrätt komma i fråga. Det
måste beaktas att, även om utdelningen vid förenklad konkurs i allmänhet inte
räcker till borgenärer som saknar förmånsrätt, dessa dock är med och
konkurrerar om betalning ur boet. Inte minst med lanke på de borgenärer som
blir helt eller delvis utan betalning är det väsenUigt att opartiskheten vid
konkursförvaltningen inte kan sättas i fråga.. I detta sammanhang eriruas om
att utdelning i förenklad konkurs inte som i ordinär konkurs grundas på
bevakning från borgenäremas sida utan att det i första hand är förvaltarens sak
att utreda och bedöma vilka borgenärer som skall få betalt. En sådan prövning
omfattar bl.a. frågan om och i vilken utsträckning förmånsrätt skall gälla.
Eftersom det inte behövs någon exekutionstitel för att fordran skall kunna
göras gällande i konkurs.
Prop. 1975/76:210 62
har fordringama i regel inte prövats tidigare av domstol
eller motsvarande. Uppstår tvist om fordringar under förenklad konkurs, skall
enligt kommittéförslaget förvaltaren i första hand försöka få en uppgörelse
till stånd inom ramen för sådan konkurs. Denna förlikningsverksamhet bör enligt
kommittémajoriteten utövas av någon som inte själv eller såsom företrädare för
part har eget intresse i saken.
Förvaltaren i förerddad konkurs skall även överta vissa
andra funktioner som enligt nuvarande system ankommer på rättens ombudsman i ordinär
konkurs. Det anses att rättens ombudsman med hänsyn till de uppgifter som
åligger honom enligt gällande lag bör stå helt fri bl.a. i förhåUande till
borgenärerna.
Kravet på att förvaltaren skall vara opartisk bör vidare
enligt kommittémajoriteten ses mot bakgmnd av att granskningsmän inte avses
skola förekomma vid förenklad konkurs och att det i sådan konkurs inte heller
blir möjligt för borgenärerna att utöva beslutanderätt vid borgenärssammanträden.
Kronofogdemyndighetema
får enligt kommittémajoriteten anses vara i och för sig kompetenta att ha hand
om de förvaltaruppgifter som i allmänhet aktualiseras vid förenklade konkurser.
1 vissa lägen kunde det också enligt kommittémajoriteten te sig rationellt att
utnyttja kronofogdeorganisationen för förvaltningen i sådana konkurser,
nämligen när ett misslyckat utmätningsförsök har föregått konkursen och
konkursboet saknar tiUgångar. Det är emellertid angeläget att
intressekonflikter undviks. Som redan har berörts är det ett grundläggande krav
att opartiskheten vid förvaltningen inte skall kunna sättas i fråga av borgenärema
eller av allmänheten. Detta anser kommittémajoriteten gälla i princip vare sig
konkursboet räcker till utdelning eller inte, ehuru framför allt i det förra
fallet.
Kommittémajoriteten uppehåller sig också vid
kronofogdemyndigheternas dubbelställning i olika sammanhang. Sålunda erinras
om att kronofogdemyndighetema har som en central uppgift att driva in skatter
och andra offendiga medel. Betydelsen av den fiskala funktionen belyses bl.a.
av de skäl som har anförts för att riksskatteverket skall vara centralorgan
för exekutionsväsendet. Kronofogdemyndigheterna företräder alltså staten som
borgenär och detta gäller också vid gäldenärens konkurs. Även vid tillämpning
av lönegarantilagen i samband med arbetsgivares konkurs är
kronofogdemyndighetema företrädare för staten som borgenär. I de allmänna målen
(mål om uttagande av skatter, böter eller andra för indrivning beroende medel)
har kronofogdemyndigheterna dubbla funktioner, nämligen att dels liksom i
enskilda mål vidta exekutiva åtgärder, dels i övrigt verka för att det allmänna
skall få betalt för sin fordran. Myndighetema företräder därvid statsverket och
har alltså samma uppgifter som part i enskUt mål. Om ett enskilt och ett allmänt
mål avser samma gäldenär, skall kronofogdemyndigheten i det förra målet ha
Prop. 1975/76:210 63
judiciella uppgifter och närmast fungera som domstol men i
det senare också företräda ena borgenären. Den nuvarande ordningen med
kronofogdemyndighetema som både fiskalt och judiciellt organ i de allmänna
målen är enligt kommittémajoriteten inte helt invändningsfri, om man ser till
det principieUa. Systemet har emellertid vunnit hävd och något altemativ finns
inte för dagen. Att kronofogdemyndighetemas dubbla ställning hittills har
godtagits med avseende på de allmänna målen i utmätningssammanhang anser
kommittémajoriteten inte innebära att man lika väl kan införa en ordning enligt
vilken dessa myndigheter också skall fungera som konkursförvaltare. Konkursinstitutet
skiljer sig nämligen i väsentliga hänseenden från utmätning och i
förvaltarfrågan står dessutom en arman, närliggande lösning tiU buds.
Med hänsyn till det sagda inger det enligt
kommittémajoritetens mening starka principiella betänkligheter att genomföra en
reform av innebörd att kronofogdemyndighetema enligt lag skall vara förvaltare
i de förenklade konkurserna. Som jämförelse pekar kommittémajoriteten på de
principer angående jäv som inom närliggande onuåden har konunit till uttryck i
bl.a. 4 kap. 13 § rättegångsbalken (RB). Att av eventuella praktiska eller
ekonomiska skäl åsidosätta dessa jävsregler kommer enligt konrunittémajoriteten
inte i fråga.
Kommittémajoriteten inskjuter att KL inte uppställer något
hinder mot att borgenär eller företrädare för borgenär utses till förvaltare i
viss konkurs. Inte heller enligt komnutténs förslag gäller sådant hinder.
Omständigheterna i det särskilda fallet kan nämligen vara sådana att några
intressemotsättningar mellan borgenärerna inte kan tänkas uppkomma. Från här
aktueUa synpunkter har kommittémajoriteten i och för sig inget att erinra mot
att kronofogdemyndigheterna får hand om förvaltningen i de förenklade konkurser
där skuldema uteslutande består av skatteskulder eller andra skulder till
staten. Det kan emeUertid ofta vara svårt att få en klar uppfattning av
skuldsidan, innan förvaltningen har kommit i gång, och vidare skulle det från
praktisk och lagteknisk synpunkt medföra komplikationer att dela upp
förvaltarskapen. Vinsten av ett sådant arrangemang förefaller också begränsad.
Kommittémajoriteten anför vidare att de anförda
betänkligheterna gäller även om kronofogdemyndigheterna med bibehållande av
indrivningsuppgifterna och ställningen som företrädare för borgenär får
ökade judicieUa uppgifter. Om kronofogdemyndigheterna framdeles frikopplas
från sin fiskala verksamhet och blir renodlat judicieUa organ utan några
borgenärsintressen, bortfaller däremot de principiella betänkligheterna.
Från kommittémajoritetens sida erinras i det följande om
att enligt 186 § i kommittéförslaget förenklad konkurs under vissa
förutsättningar skall kunna övergå till ordinär konkurs. Även om antalet
övergångar inte blir stort är det enligt kommittémajoriteten önskvärt med en
ordning erUigt
Prop. 1975/76:210 64
vilken den som har varit förvaltare i den förenklade
konkursen efter övergång kan fortsätta som förvaltare i den ordinära konkursen.
Ett för-valtarbyte medför extra kostnader och tidsutdräkt. Över huvud är det en
fördel, om organisationen vid en efterföljande ordinär konkurs kan bygga vidare
på organisationen i den föregående förenklade konkursen. Även bortsett från
övergångsfallen bör enligt kommittémajoritetens mening ett så enhetligt
grundsystem som möjligt eftersträvas för förvaltningen i de båda konkursformema.
Kommittén avser att i nästa etapp av sitt arbete behandla
frågan, vem som framdeles bör kontrollera förvaltningen i ordinära konkurser.
Enligt konunitténs mening finns det skäl som talar för att man skall låta
kronofogdemyndighetema svara för den närmaste tillsynen över
konkurs-förvaltningen. Om kronofogdemyndighet skulle vara förvaltare vid
förenklad konkurs, vore det emellertid enligt kommittémajoriteten inte
tillfredsstäUande att myndigheten i faU av övergång tiU ordinär konkurs skulle
återkomma i egenskap av kontrollorgan. Detta skulle innebära att
kronofogdemyndigheten kunde få pröva riktigheten och lämpligheten av åtgärder,
som myndigheten själv tidigare har vidtagit i egenskap av förvaltare och som
fortfarande har aktualitet i konkursen.
Beträffande
advokaternas lämpUghet som förvaltare i förenklade konkurser framhåller
kommittémajoriteten att de står under offentligrättslig tillsyn och därför har
ett särskilt ansvar för att förvaltaruppdraget fullgörs på ett
tillfredsstäUande sätt. Många av de förenklade konkurserna blir av sådan
beskaffenhet att kvalifikationskraven på förvaltaren inte behöver ställas lika
högt som i ordinära konkurser. Även uppdrag som förvaltare i förenklade
konkurser bör dock enligt kommittémajoriteten i aUmänhet anförtros åt dem som
brukar vara förvaltare i ordinära konkurser. Förvaltare i ordinära konkurser
får nämligen en bred överblick över hela det konkursrättsliga onuådet. De blir
med andra ord förtrogna med alla slags frågor som har samband med
konkursförvaltning, bl.a. beträffande återvinning och gäldenärsbrott. DärtiU
kommer att de såsom kommittéförslaget är utformat i regel har insikter i och
praktiska erfarenheter från det ekonomiska livet över huvud samt
förhandlingsvana. Genom att den sakkunskap och erfarenhet, som förvaltare i
ordinära konkurser besitter, i stor utsträckning också kan utnyttjas i
förenklade konkurser kan dessa konkurser ofta ge ett bättre utbyte till nytta
både för borgenärerna och for gäldenären. Det främjar dessutom upprätthållandet
av en kår av advokater och andra personer med speciell inriktning på
konkursförvaltning, om de inte blir avskurna från den stora grupp av konkurser
som de förenklade konkursema kommer att utgöra.
Kommittén
påpekar också att den enklare handläggningsformen skall användas även när
utredningen av konkursboet kan väntas bli komplicerad, om tillgångarna i boet
inte förslår till bestridande av kostnaderna för ett ordinärt förfarande.
Prop.
1975/76:210 65
Under hänvisning till vissa uttalanden under förarbetena
till rättshjälpsreformen (prop. 1972:4 s. 281 och 283, jfr prop. 1973:74 s. 23
och 39) berör kommittémajoriteten också frågan om de allmänna advokatbyråernas
roll i sanunanhanget. Lika väl som juristema på de allmänna advokatbyråerna har
ansetts kunna utnyttjas för uppdrag som god man vid fattigkonkurs bör de enligt
kommittémajoritetens riktlinjer kunna anlitas för förvaitar-uppdrag vid
förenklad konkurs.
En spärr mot oskäliga förvaltararvoden är enligt
kommittémajoriteten att konkursdomaren skall bestänuna arvodet tUl förvaltaren.
Kommittémajoriteten påpekar vidare att det är tänkbart att på sikt taxor kan
utarbetas på det här aktueUa området. Under alla förhållanden får man enligt
konunittémajoriteten ett fastare grepp om förvaltararvodena, om även de allmänna
advokatbyråerna anlitas som förvaltare. Avsikten har nämligen varit att dessa
byråer skall ha en prisledande ställning på de områden där de är verksamma.
Reservanten inom kommittén menar att principen att
konkursförfarandet skall utformas efter boets beskaffenhet självfallet bör
inverka också på valet av förvaltningsorgan. Detta behöver inte ha större
kvalifikationer än som svarar mot de olika förvaltningsuppgifternas
svårighetsgrad. Med hänsyn till att antalet konkurser är begränsat bör
förvaltningsuppgifterna koncentreras till organ som har erfarenheter från
liknande uppgifter i andra sammanhang. Vidare är det angeläget att kostnaderna
i det summariska förfarandet hålls nere. De skäl som kommitténs majoritet
åberopar till stöd för förslaget om advokater som förvaltare har erUigt
reservanten inte sådan tyngd, att det finns anledning att till förvaltare välja
annan än den som från nyss nämnda utgångspunkter är lämpligast. Mot den bakgrunden
förordar reservanten att kronofogdemyndighet skall vara förvaltare i förerddad
korUcurs. En sådan reform ligger enligt reservanten i linje med den uppbyggnad
av kronofogdemyndighetema som har skett efter förstatligandet av
exekutionsväsendet år 1%5 och som alltjämt äger rum.
Reservanten anför att staten utan tvivel kommer att ha ett
klart dominerande engagemang i de konkurser som enligt förslaget skall
handläggas i förenklad ordning. Av komnutténs undersökningar framgår vidare att
det är staten som under indrivningen av sina skattefordringar tar initiativet
till det stora flertalet här aktueUa konkurser. Kronofogdemyndigheten får under
skatteindrivningen goda kunskaper om gäldenären och hans ekonomiska
förhållanden. Detta gäller dock enligt vad reservanten själv medger i mindre
grad i storstadsdistrikten, där det kan vara förenat med svårigheter att
anträffa gäldenären på uppgiven adress.
Inom konunittén råder enligt vad reservanten påpekar
enighet om att kronofogdemyndigheten är kompetent att ta hand om de
förvaltningsuppgifter som i aUmänhet förekommer vid förenklad konkurs. Reservanten
vill gå ett steg längre och hävda att kronofogdemyndigheten är
5 Riksdagen 1975/76. I saml. Nr 210
Prop. 1975/76:210 66
särskilt lämplig att vara förvaltare i förenklad konkurs.
Reservanten anför härom att förvaltningsuppgifterna i förenklad konkurs är av
mycket skiftande slag. Uppgifterna är till övervägande del enkla. I den mån uppgifterna
är kvalificerade torde de vara av juridisk karaktär. En konkurs som innehåller
kvalificerade förvaltningsuppgifter av ekonomisk eller affärsmässig natur får
antas göra det nödvändigt med ordinär handläggning.
Reservanten anför att sådana uppgifter som att ta kontakt
med gäldenären, utreda om gäldenären har någon utmätningsbar egendom och i så
fall ta hand om denna, gå igenom bokföringsmaterial etc. förekommer vid t.ex.
utmätning. Har konkursen föregåtts av skatteindrivning mot gäldenären eller
har utmätningsförsök annars gjorts hos derme är det avsevärt lättare för
kronofogdemyndighet än annan att fullgöra uppgiftema. Även arbetet med bouppteckningen
blir i sådana fall betydligt enklare med kronofogdealtemativet. Beträffande
utredningen om återvinningsmöjligheter gäller att kronofogdemyndigheten avses
få liknande uppgifter enligt lagberedningens förslag till utsökningsbalk.
Uppkommer fråga att väcka talan om återvinning eller blir kordcursboet på annat
sätt indraget i rättegång kan vid behov advokat förordnas att föra boets talan.
I sammanhanget bör enligt reservanten beaktas att kronofogdemyndighet
effektivare än advokat kan uppmärksamma olika former av skatteflykt som kan ha
föregått en konkurs.
Sådana uppgifter som att sälja boets egendom och driva in
utestående fordringar är enligt reservanten typiska för exekutiv verksamhet.
Kronofogdemyndigheten har vidare redan i sin nuvarande verksamhet erfarenhet
av sådana arbetsuppgifter som att fortsätta eller sälja en,rörelse. I fråga om
de juridiska aspektema påpekas att kronofogdemyndigheten har att bedöma
arbetsrättsliga frågor vid handläggning av lönegarantiärenden samt hyres- och
arrenderättsliga frågor vid t.ex. utmätning. Utdelningsförfarandet påminner om
motsvarande förfarande hos kronofogdemyndigheten efter utmätning när flera
borgenärer konkurrerar om betalning.
Reservanten framhåller i fortsättningen också vissa andra
fördelar med kronofogdealternativet. Sålunda pekar reservanten på att det är
vanligt med konkurser som är tillgångskonkurser endast i formeUt hänseende. I
realiteten kan de nämligen genom att egendomen är utmätt vara tillgångslösa
konkurser eller konkurser där tiUgångama till betydande del är undandragna
konkursborgenärerna. Förvaltningen av en konkurs av detta slag måste samordnas
med den fortsatta handläggning av utmätningsmålet som skall äga mm. Med
kronofogdemyndigheten som förvaltare underlättas samordning av konkursförvaltning
och utmätningsförfarande.
Reservanten erinrar vidare om att kronofogdemyndigheten
avses handha lönegarantifall vid alla former av förenklad korUcurs. Prövningen
av löne- och pensionsskulder bör därför med kronofogdemyndigheten som
Prop.
1975/76:210 67
förvaltare kunna komma i gång betydligt tidigare än nu och
arbetstagarna får härigenom snabbare än f.n. lyfta garantibelopp.
Kommittémajoritetens
förslag syftar till att i såväl ordinära som förenklade konkurser skall mera
än f.n. till förvaltare utses advokater som är specialiserade på
konkursförvaltning. Reservanten påpekar att förslaget dock fömtsätter att
allmänpraktiserande advokater i viss utsträckning särskilt i niindre orter
skall komma i fråga som förvaltare i förenklad konkurs. Detta innebär enligt
reservanten en betydande risk för att till förvaltare i förenklad konkurs kan
komma att utses advokat som saknar exekutionsrättsliga kunskaper och
erforderliga personella resurser. TiU detta kommer enligt reservanten den
olägenheten att vid en eventuell övergång till ordinär konkurs förvaltaren
måste bytas ut.
Reservanten
anser för sin del att med kronofogdemyndighet som förvaltare i förenklad
konkurs förvaltningsuppgifterna kommer att utövas med tiUfredsställande
exekutionsrättslig sakkunskap i hela landet. Förvahningsuppgiftema kan efter
svårighetsgrad delas upp på olika personalkategorier. Centralmyndigheten för
exekutionsväsendet (riksskatteverket), som bedriver omfattande
utbildningsverksamhet i vilken redan nu ingår konkursrättsliga frågor, kan lätt
utvidga denna till att omfatta de här aktueUa förvaltningsuppgifterna.
Arbetsorganisationen vid kronofogdemyndigheten har rationaliserats och
utvecklats genom omfattande blankettrutiner och bokförings- och
redovisningssystem. En utökning och förstärkning av detta system konuner att
vidareutvecklas. De nu åberopade omständighetema kan i jämförelse med
advokatalternativet generellt sett antas medföra större intensitet i
förvaltningen med snabbare avveckling som följd.
Enligt
reservantens mening har kommittémajoriteten överdrivit betydelsen av
kronofogdemyndighetens fiskala funktion. Gäldenärens bo skall vid konkurs
avvecklas till förmån för samtliga gäldenärens borgenärer. Vid avvecklingen
blir motsatsförhållandet mellan borgenärer och gäldenär av underordnad
betydelse. Kommittémajoriteten har inte heller något att erinra mot
kronofogdemyndigheten som förvaltare i konkurser där skulderna uteslutande
består av skatteskulder eller andra skulder till staten. De åtgärder som skall
vidtas kan enligt reservanten utföras mer eller mindre effektivt men i
allmänhet inte till fördel för några och till nackdel för andra borgenärer. Ett
undantag härifrån utgör bedönmingen av om någon eller några rättshandlingar som
gäldenären ingått kan återvinnas till konkursboet. Det bör emellertid
uppmärksammas att återvinningstalan kan väckas inte bara av förvaltaren utan
även av borgenär. Reservanten anför vidare att sedan avveckling har skett och
gäldenärens egendom har förvandlats till pengar medlen skall fördelas. Det kan
tyckas som om det därvid fanns utrymme för att gynna en borgenär på de andras
bekostnad. Reservanten understryker emellertid att förvaltarens avgörande av
utdelningsfrågor skall gmndas på det material partema tillhandahåller och ske
Prop. 1975/76:210 68
enligt lag. Förvaltarens förslag till utdelning skall
dessutom kunna överklagas.
Reservanten
menar att systemet med advokater som konkursförvaltare inte går fritt från
kritik från nu aktuella. synpurUcter. Sålunda gäller att de advokater eller
andra personer som väljs till konkursförvaltare utanför de större städerna i
allmänhet är köpmannaföreningarnas ordinarie platsombud. Vid sidan av sin
egenskap av köpmannaföreningarnas ombud kan de kanske ibland stå i
uppdragsförhållande till någon eller några av de enskilda borgenärema. Staten
måste däremot anses ha en särställning som borgenär, fortsätter reservanten.
Detta sammanhänger med den offentliga kontroll som statlig verksamhet är
underkastad. I linje härmed ligger att tjänstemän hos kronofogdemyndighet till
skillnad från advokater inte kan ha något personUgt intresse av att
konkursförvaltningen utövas på visst sätt. Enligt reservantens mening saknas
anledning att anta att borgenärskollektiven eller allmänheten har mindre
förtroende för kronofogdemyndigheter än advokater som förvaltare.
Reservanten
håller med kommittémajoriteten om att vissa fördelar vinns om förvaltarfrågan
löses på samma sätt i förenklad och ordinär konkurs. Antalet övergångar från
förenklad till ordinär konkurs torde emeUertid komma att reduceras till
särfall. Det kan knappast bli fråga om mer än ett tiotal övergångar per år. Det
förvaltarbyte som blir aktuellt i ett så begränsat antal fall är uppenbarligen
utan betydelse för frågan om förvaltningsorgan vid förenklad konkurs.
Enligt
reservantens mening behöver det inte inge betänkligheter att låta
kronofogdemyndighet vara förvaltare vid förenklad konkurs och kontrollorgan i
övriga. Beslut om övergång från förenklad till ordinär konkurs torde nämligen i
allmänhet fattas innan några betydelsefulla förvaltningsåtgärder har
vidtagits. Har förvaltaren företagit rättshandlingar i behörig ordning på
konkursboets vägnar under den förenklade handläggningen blir dessa bindande
även för den ordinära handläggningen. I övrigt blir den nu aktuella frågan
beroende av hur kontrollorganets uppgifter konuner att anges. Om
kronofogdemyndigheten korruner att vara kontrollorgan, ser reservanten det
närmast som en fördel att kronofogdemyndigheten vid övergång till ordinär
konkurs har goda kunskaper om konkursens beskaffenhet.
Inom utredningen har gjorts beräkningar av kostnaderna för
det aUmänna beträffande såväl advokatalternativet som kronofogdealternativet.
De framräknade kostnadsbeloppen är inte direkt jämförbara. Statsverkets årliga
kostnader kan sålunda enligt kommittén antas bli ca 1,5 milj. kr med
advokatalternativet och mindre än 0,5 milj. kr med kronofogdealternativet.
Kommittén framhåller beträffande sistnämnda post att det finns åtskilliga
osäkra faktorer som gör i beräkningen ingående .kostnadsposter mycket
ungefärliga. Även med beaktande av den osäkerhet som i vissa hänseenden finns i
beräkningama visar dessa enligt reservanten att
Prop.
1975/76:210 69
det allmännas kostnader blir väsentligt lägre med
kronofogdealternativet än med advokatalternativet.
3.2.4 Kontrollen över förvaltningen
Enligt kommitténs mening behövs inte någon rättens
ombudsman i förenklade konkurser. Att förordna en rättens ombudsman i sådana
fall skulle nämligen inte rimma med önskemålet att åstadkomma ett enklare och
billigare förfarande. Kommittén föreslår att i förenklad konkurs förvaltaren
bör i princip själv få besluta om de olika förvaltningsåtgärder som kan konuna
i fråga. Om det visar sig påkallat och förutsättningarna därför är uppfyUda,
kan förfarandet läggas om tiU ordinär konkurs. I sådant fall träder de
särskilda kontrollföreskrifter m.m. som gäller för sådan konkurs i tillämpning.
En omläggning av förfarandet behöver enligt kommittén normalt inte medföra
några komplikationer.
Kommittén anser inte att det finns tillräckligt behov av
regler enligt vilka särskilda granskningsmän skall kunna utses i förenklad
konkurs. Inte heller anser kommittén det vara praktiskt påkallat att i ett
förenklat förfarande låta borgenärerna i vissa frågor samfäUt utöva beslutanderätt
vid särskilda borgenärssanunanträden.
Kronofogdemyndighet, innehavare av företagsinteckning,
arbetstagarorganisation eller annan borgenär eller företrädare för borgenär
får insyn i förvaltningen genom förvaltarens sanuådsskyldighet (se under 3.2.2)
och har enligt kommittén god möjlighet att ta till vara sin rätt. Konunittén
påpekar att den som anser att förvaltaren på grund av oskicklighet eller
försummelse eller eljest handlar olämpligt kan göra framstäUning om att denne
entledigas. Läget kan också enligt kommittén vara sådant att ordinär konkurs
med däri inbyggda kontrollanordningar i stället bör komma till stånd.
Liksom beträffande ordinär konkurs bör enligt konunittén
även förvaltaren i förerddad konkurs åläggas att på begäran av konkursdomaren,
borgenär eller gäldenären länuia upplysningar om konkursboet och dess
förvaltning (jfr 59 § fjärde stycket KL).
Kommittén påpekar att någon skyldighet för god man att
avge redovisning för förvaltningen i samband med ursprunglig fattigkonkurs
inte är särskilt föreskriven i KL. Enligt kommitténs mening bör emellertid förvaltaren
åläggas att lämna redovisning för förvaltningen. Konunittén anser att det kan
ifrågasättas, om det inte är tiUräckligt att redovisningen, när utdelning inte
är aktuell, avges till gäldenären (jfr 190 § första stycket KL). Redovisningen
kan emeUertid enligt kommittén även i det fallet vara av intresse för
borgenärema och har också betydelse från kontrollsynpunkt. Med hänsyn härtill
har i kommittéförslaget föreskrivits att förvaltaren snarast möjligt skall avge
redovisning för förvaltningen till konkursdomaren.
Prop. 1975/76:210 70
Den yttersta kontrollen över förvaltarens verksamhet vid
förenklad konkurs skall enligt förslaget även i övrigt utövas av
konkursdomaren. I dermes åligganden skall också ingå att övervaka att
avveckling av en konkurs inte fördröjs i onödan. Något krav på
halvårsberättelser (jfr 56 § KL) eller kvartalsräkningar (58 § tredje stycket)
torde erdigt kommitténs åsikt inte behöva ställas upp vid förenklad konkurs.
Kommittén påpekar att det står borgenärema och gäldenären fritt att rikta
konkursdomarens uppmärksamhet på eventuella missförhåUanden i förvaltningen. Om
förvaltaren missköter sitt uppdrag, kan konkursdomaren entlediga honom. Enligt
allmänna rättsregler kan förvaltare också bli persorUigen skadeståndsskyldig
för fel eller försununelse. Brottsliga förfaranden kan medföra påföljd enligt
BrB. Beträffande förvaltare som är anstäUd på allmän advokatbyrå gäller
dessutom att han i sådan egenskap är underkastad tjänstemannaansvar.
Konunittén
understryker vikten av att kordcursdomaren har tiUräckliga kvalifikationer för
uppgiften. Genom 1970 års lagstiftning om ackord har konkursdomarens funktion i
ackordsförfarandet blivit mer ansvarsfull än tidigare. Av kommittén föreslagna
ändringar i konkurslagstiftningen stäUer också ökade krav på konkursdomaren
beträffande omdöme, kunskaper och erfarenheter. Med hänsyn härtiU och till de
komplicerde frågor som numera ofta aktualiseras vid handläggning av konkurser
bör korUcurs-domargöromålen enligt konunitténs mening som regel fullgöras av
rådman eller möjligen tingsfiskal. I princip bör endast mera rutinmässiga
uppgifter anförtros åt tingsnotarie.
Den
reservant inom kommittén som har föreslagit kronofogdemyndighet till förvaltningsorgan
vid förenklad konkurs menar att det inte möter några svårigheter att av hänsyn
till myndigheternas fiskala funktion tillskapa särskilda kontrollanordningar om
kronofogdealtemativet genomförs. Anordningarna kan enligt reservanten lämpligen
gälla att den som är missnöjd i något hänseende men som inte anser sig kunna få
gehör för sina synpunkter hos kronofogdemyndigheten skall få anmäla
förhållandet hos konkursdomaren. En borgenär som genom försununelse från
kronofogdemyndighetens sida lider skada bör vidare kunna bli berättigad till
ersättning. Reservanten erinrar i sanunanhanget också om den offentlighet som
i överensstämmelse med svensk förvaltningstradition måste prägla kronofogdemyndighetens
verksamhet som konkursförvaltare.
3.2.5 Konkursens upphörande
När bouppteckningen har beedigats, har konkursdomaren
enligt kommitténs mening ett förhållandevis tillförlitligt underlag för
bedömning av konkursboets omfattning. Om han finner att boet inte räcker till
betalning av de konkurskostnader som följer med ett förenklat konkursförfarande
och av eventueUa massaskulder, skall han enligt kommittéförslaget besluta
Prop. 1975/76:210 71
om avskrivning av konkursen. I det läget finns det
nämligen ingen anledning att låta konkursen fortsätta, eftersom någon utdelning
till konkursborgenärerna inte kan förväntas. Konkursen bör dock enligt
kommittén inte få avskrivas innan förvaltaren har lämnat uppgift om orsakerna
till obeståndet, om huruvida egendom kan återvinnas samt om eventueU
brottsmisstanke. I regel torde enligt kommittén beslut om avskrivning i här
avsedda fall kunna meddelas i anslutning till sammanträdet för edgång, men
något hinder mot att beslutet meddelas senare bör inte finnas. Förvaltaren kan
t.ex. behöva tid för att undersöka, om boets egendom över huvud kan realiseras
eller om tvistiga fordringar kan drivas in eller om återvinningstalan bör
väckas. Det är enligt kommittén önskvärt att redovisning för förvaltningen
avges före konkursdomarens prövning av avskrivningsfrågan, men detta är inte nödvändigt
i fall som avses här.
Om inte konkursen avskrivs i brist på tillgångar
aktualiseras, sedan konkursboets egendom har avyttrats, frågan om utdelning
till borgenärema. Kommittén påpekar att i tillgångskonkurs flera utdelningar
kan äga rum under konkursens lopp (se 126 § KL). Vid förenklad konkurs, som
normalt kommer att kunna avslutas relativt snabbt, bör det enligt kommittén
räcka med att tiUgångama fördelas genom en enda utdelning. Derma blir alltså
liktydig med slututdelning och bör äga rum, sedan all boets tiUgängliga egendom
har förvandlats i pengar.
Enligt kommittéförslaget skall förvaltaren upprätta
förslag till utdelning. Förslaget skall för varje däri upptagen borgenär ange
fordringsbeloppet med den ränta varpå utdelning skall beräknas, fordringens
förmånsrätt och utdelningen på fordringen (jfr beträffande ordinär konkurs 128
§ andra stycket KL). I utdelningsförslaget skall inte särskilt anges att viss
borgenär inte har kunnat konuna i fråga för utdelning. Det framgår nämligen av
att han inte har tagits med i förslaget. Vid utdelningsförslaget skall fogas
förvaltningsredogörelse. Ofta kan det enligt kommittén vid förerddad konkurs
räcka med en tämligen summarisk redogörelse.
Det av förvaltaren upprättade utdelningsförslaget med
därtill hörande förvaltningsredogörelse måste enligt kommittén underkastas
någon form av kontroU. Enligt kommittéförslaget skall därför förvaltaren genast
tillställa konkursdomaren utdelningsförslaget jämte förvaltningsredogörelse.
Härigenom får intressenterna möjlighet att ta del av handlingarna hos
konkursdomaren. Förvaltaren skall vidare underrätta borgenär som har tagits upp
i utdelningsförslaget om den utdelning som har beräknats för honom i förslaget.
I och för sig kunde det enligt kommittén finnas fog för att låta underrättelser
utgå även till borgenärer som inte är med i utdelningsförslaget. Mot en sådan
ordning talar emeUertid enligt kommittén bl.a. kostnadsskäl och det allmänna
önskemålet om enkelhet i förfarandet.
Konkursdomaren skall erUigt kommittéförslaget genast låta
kungöra att utdelningsförslag har upprättats och hålls tillgängligt hos honom.
Något formeUt klanderförfarande såsom i ordinär konkurs bör inte äga rum. Med
Prop.
1975/76:210 72
hänsyn till den föreslagna lagstiftningens syfte och
tUlämpningsonuåde bör nämligen förfarandet i denna del enligt kommitténs mening
inte göras alltför formbundet. Konunittén påpekar att en borgenär som är
intresserad kan ta del av utdelningsförslaget i den mån han inte anser sig
tiUräckligt Informerad genom sådan underrättelse från förvaltaren som skall
utgå till utdelningsberättigade borgenärer. Om han fiimer det påkallat, kan han
framföra invändningar hos konkursdomaren. Även gäldenären kan vilja anmärka på
utdelningsförslaget.
Kommittén har övervägt, om i lagen resp. kungörelsen bör
tas in närmare föreskrifter om hur den som vill göra invändningar mot utdelningsförslaget
bör förfara. Sådana föreskrifter har emellertid inte synts praktiskt påkaUade
för här avsedda fall.
Sedan två veckor har gått från kungörelsen, skall
konkursdomaren enligt konunittéförslaget fastställa utdelning i konkursen
enligt utdelningsförslaget, om inte fel eller brist som har inverkat på någons
i första hand borgenärs eller gäldenärens rätt kan antas föreligga. Från
obetydliga fel eller brister bör härvid kunna bortses. Det är inte kommitténs
mening att konkursdomaren skall behöva granska och pröva utdelningsförslaget
mera ingående, om inte särskild anledning därtill har förekommit, t.ex. i form
av invändning från borgenär. Normalt torde sålunda förslaget utan vidare kunna
läggas till grund för utdelning.
Beslut om fastställelse av utdelning bör enligt kommittén
avse endast fordringamas rätt till betalning i konkursen och alltså inte ha
rättsverkningar därutöver. Beslutet kan överklagas i vanlig ordning av den
vars rätt är beroende av utdelningen.
Om konkursdomaren inte finner sig böra fastställa
utdelning enligt utdelningsförslaget i oförändrat skick, kan han enligt
kommittéförslaget förfara på två sätt. Ett sätt är att han gör de ändringar i
förslaget som påkaUas och fastställer utdelning enligt det sålunda jämkade
förslaget. Det är emellertid erdigt kommittén inte givet att det material som
står konkursdomaren till buds är tillräckligt för att han skall kurma besluta
om utdelningen. Han kan då enligt kommittéförslaget återförvisa ärendet till
förvaltaren. Vid återförvisning bör konkursdomaren så långt möjligt ange i
beslutet, i vilka avseenden utdelningsförslaget behöver ändras. Förvaltaren
skall på grundval härav upprätta nytt utdelningsförslag. Det omgjorda förslaget
skall tillställas konkursdomaren, varjämte förvaltaren skall underrätta i
förslaget upptagna borgenärer om beräknad utdelning. Beträffande det nya
förslaget skall även i övrigt gälla sanuna bestämmelser som för det första
förslaget. Bl.a. skall kungörelse om det nya förslaget utfärdas.
När konkursdomaren beslutar om fastställelse av utdelning,
skall han enligt konunittéförslaget samtidigt besluta om avskrivning av
konkursen. I och med att avskrivningsbeslutet vinner laga kraft är konkursen
avslutad.
När medel blir tillgängliga för utdelning efter
avskrivning av förenklad
Prop.
1975/76:210 73
konkurs bör enligt kommitténs mening ges möjlighet till
efterutdelning. I sådant fall skall förvaltaren enligt kommittéförslaget dela
ut medlen till borgenärerna och avge redovisning för medelsförvaltningen. I
fråga om utdelningen av de nytillkonma medlen skall samma regler gälla som för
den första utdelningen. Nytt kungörelseförfarande m.m. skall således konuna
till stånd. Om de nytillkomna medlen är så obetydliga att ett förnyat
utdelningsförfarande inte lönar sig, ger förslaget möjlighet för kordcursdomaren
att på framställning av förvaltaren förordna att medlen i stället skall länmas
till gäldenären.
Kommittén
påpekar att avskrivning av ordinär konkurs på grund av att boet inte kan antas
täcka konkurskostnaderna enligt gällande lag torde kunna äga rum endast efter
yrkande av förvaltaren. Derma ordning fungerar enligt konunittén i regel
tUlfredsställande. Det har emellertid synts kommittén lämpligt att ge
kordcursdomaren möjlighet att själv föranstalta om avskrivning av konkursen,
när tiUgångama i boet inte kan antas räcka till utdelning. Konkursdomaren bör
inte i varje skede av konkursen behöva ha uppmärksamheten riktad på frågan om
boets tillräcklighet. Det närmaste ansvaret härför faller på förvaltaren.
Påpekande från rättens ombudsman, borgenär eller gäldenären angående boets
otillräcklighet kan emellertid föranleda konkursdomaren att undersöka
fömtsättningama för avskrivning av konkursen. Det kan även på annat sätt, t.ex.
genom avlänrmad halvårsberättelse, visa sig att utdelning inte kan påräknas.
Möjlighet
för konkursdomaren att avskriva konkursen på eget initiativ kan bidra till att
samhällets kostnadsansvar inte aktualiseras i onödan. Bl.a. motverkas
möjligheten att förvaltaren i vetskap om att hans arvode är säkrat driver
konkursen längre än som är försvarligt.
När
förenklad konkurs avskrivs bör enligt konunitténs mening konkursdomaren
samtidigt bestämma arvode till förvaltaren oavsett om konkursen har tillkonunit
på gäldenärens eller borgenärs ansökan. Härigenom erhålls nämligen en garanti
mot oskäligt höga arvoden. Detta har enligt kommittén betydelse såväl med
hänsyn till borgenärernas möjlighet att få utdelning som med tanke på att
staten enligt 188 § i förslaget i sista hand skall ansvara för
konkurskostnadema. Att konkursdomaren och inte rätten skall bestämma
arvodet i här avsedda fall bör inte möta principiella betänkligheter. Ordningen
ligger i linje med vad som f.n. gäller beträffande ersättning till god man vid
fattigkonkurs.
Konunittén
påpekar att vid ordinär konkurs prövning av arvoden till förvaltaren och
rättens ombudsman föregås av ett särskilt kungörelseförfarande (se 85 § KL).
Enligt kommitténs mening bör kungörelseskyldigheten framdeles kunna reduceras.
Denna fråga tas emellertid inte upp i detta sammanhang. Såvitt angår förenklad
konkurs synes det kommittén inte i något fall vara påkallat att utfärda
kungörelse angående arvodet.
Vid förenklad konkurs kan det enligt konunittén hända att
förvaltaren
Prop. 1975/76:210 74
inte kan ta ut sina kostnader helt och hållet ur boet.
Enligt kommittéförslaget skall det aUmänna då träda in, i den mån
konkurssökande borgenär inte skall svara för kostnaden. Med hänsyn härtiU bör
kostnadsposten enligt konunitténs mening alltid slutgiltigt prövas av konkursdomaren
vid förenklade konkurser. Detta bör ske samtidigt med att han prövar
arvodesfrågan.
Den
reservant inom kommittén som har föreslagit att förvaltarskapet vid förenklad
konkurs skall anförtros kronofogdemyndighet finner tveksamt om konkursdomaren
verkligen skall behöva befatta sig med utdelning och om inte
kronofogdemyndighetens beslut i dessa hänseenden skall kunna angripas med
exekutiva besvär. Vidare finner han kunna ifrågasättas om en ordning med
prövning av förvaltaranspråk bör användas även med kronofogdemyndighet som
förvaltare. En annan tänkbar ordning är enligt reservanten att täcka statens
kostnader i sammanhanget med fasta avgifter.
3.2.6 Ansvaret för konkurskostnader
Kommittén menar att nuvarande regler i KL om uttagande av
kostnader vid ursprunglig och efterföljande fattigkonkurs är bristfälliga och
svar-tillämpade. Särskilt stötande är enligt konunittén att god man vid fattigkonkurs
i många fall riskerar att bli utan ersättning för utfört arbete.
Enligt
kommittén tyder gällande lydelse av 188 § första stycket KL närmast på att
borgenär som har gjort konkursansökan skall betala konkurskostnaderna även om
de täcks av boets tillgångar. Enligt konunitténs mening finns det emellertid
inga bärande skäl för att sökande borgenär som ju har bedömt gäldenärens
konkursmässighet riktigt skall svara primärt framför boet för
konkurskostnaderna.
Mot
bakgmnd av det anförda föreslår kommittén att i samtUga fall av förenklad
konkurs konkurskostnadema i första hand skall utgå ur konkursboet så långt
detta räcker. Denna ordning bör enligt kommittén tiUämpas oavsett om konkursen
har uppstått på gäldenärens egen eller på borgenärs ansökan. Vid behov får
boets egendom realiseras för att kostnaderna skall kunna betalas. Med
konkurskostnader avses inte bara arvode och kostnadsersättning till förvaltaren
utan även arman kostnad för förfarandet, t.ex. för konkurskungörelsen.
Konkursboets
tillgångar kan emellertid visa sig vara otUlräckliga för betalning av de
kostnader som har förardetts av det förenklade förfarandet, framhåUer
kommittén vidare. Om konkursen har tiUkommit på gäldenärens egen ansökan, står
då enligt konunittén någon annan lösning knappast till buds än att statsverket
träder in. Även vid konkurs som har uppstått efter ansökan av borgenär bör
staten i sista hand svara för att konkurskostnadema kan infrias. En konkurs
tillgodoser nämligen enligt kommittén i regel även ett allmänt intresse. En
sanering kommer till stånd.
Prop.
1975/76:210 75
frågan huruvida gäldenärsbrott har begåtts blir belyst
osv. Staten har vanligen också betydande fordringsanspråk i konkurser. Liksom
f.n. gode mannen skall förvaltaren vidare fuUgöra vissa uppgifter som krävs för
tUlämpningen av det statliga lönegarantisystemet. Kommittén erinrar också om
att en förvaltare i förenklad konkurs har pålagts ökade arbetsuppgifter
jämfört med vad som åligger en god man vid fattigkonkurs. Det synes vidare
kommittén naturligt att den som av offentlig myndighet har förordnats att
fullgöra sådana sysslor som avses här blir tillförsäkrad skälig ersättning för
sina insatser.
Härefter återstår frågan huruvida en konkurssökande
borgenär bör ansvara för konkurskostnadema subsidiärt efter boet, när kostnaderna
inte kan tas ut ur detta. Det förefaller kommittén klart att ett sådant
kostnadsansvar för borgenären inte bör sträcka sig längre än till sådana fall
då konkursen har avskrivits efter att hela tiden ha handlagts som förenklad
konkurs och konkursboet inte räcker till betalning av kostnaderna för en
förenklad konkurs och av eventueUa massaskulder. Genom en sådan begränsning nås
huvudsaklig överensstämmelse med gällande reglering i KL, enligt vilken
borgenärsansvaret är inskränkt till de konkurser som i brist på tillgångar har
avskrivits som ursprunglig fattigkonkurs.
Kommittén har emellertid övervägt, om inte sökande
borgenär kan befrias från ansvaret för konkurskostnaderna i samtUga fall.
Kommittén anför härom att den omständigheten att tillgångarna i konkursboet
inte räcker till utdelning inte behöver innebära att borgenären varit ute i
chikanerande eller på annat sätt otillbörligt syfte. Konkursen tillgodoser
också i dessa fall i allmänhet även övriga borgenärers intressen. Många gånger
kan konkursen också innebära en nödvändig och från allmänna synpunkter önskvärd
sanering. För statsverket synes det inte heller itmebära någon större ekonomisk
vinst att man skjuter in borgenären/sökanden mellan konkursboet och staten i
ansvarsordningen i här avsedda fall. De avgjort flesta konkursansökningar görs
nämligen numera av gäldenären eller av staten som borgenär.
Kommittén har likväl inte ansett att man bör gå så långt
som till att helt befria sökande borgenär från ansvaret för kostnaderna. Om
sådan borgenär aldrig behövde riskera att få bekosta förfarandet, skulle
nämligen fältet bli fritt för konkurser som inte tjänar något meningsfuUt
syfte. När konkursansökan har gjorts i vederbörlig ordning och konkursgrund
föreligger, kan konkursdomstolen inte heller underlåta att försätta gäldenären
i konkurs även om konkursen framstår som helt opåkallad.
Enligt kommitténs mening bör alltså borgenär som har
ansökt om konkursen i princip ansvara efter boet för konkurskostnaderna i fall
då konkursen hela tiden har handlagts som förenklad konkurs och konkursboet
inte förslår till konkurskostnaderna och massafordringama. Med hänsyn till att
konkursen enligt vad som nyss har framgått inte tillgodoser endast sökandens
eget intresse och till att kostnadernas storlek nägoriunda
Prop. 1975/76:210 76
bör kunna förutses bör borgenärens kostnadsansvar dock
begränsas säger kommittén. Det högsta belopp som borgenären skall ansvara för
kan lämpligen bestämmas till en tiondel av basbeloppet enligt lagen om allmän
försäkring, varigenom en indexreglering konuner till stånd.
Med hänsyn till det allmännas subsidiära kostnadsansvar
eidigt förslaget kunde man enligt kommittén tänka sig den tekniska lösningen
att staten i egenskap av konkurssökande undantas från det särskilda kostnadsansvaret
för borgenär. Kommittén har emellertid inte funnit det lämpligt att reglera
saken på ett sådant sätt.
För tydlighets skull understryker kommittén att termen
konkurskostnader inte avser att inbegripa skulder som konkursboet i övrigt har
ådragit sig, dvs. massaskulder.
Det kan enligt kommittén ibland vara svårt för
konkursdomaren att redan i samband med avskrivningsbeslutet avgöra om och i
vilken mån borgenären bör åläggas att betala konkurskostnader, eftersom det då
fortfarande kan vara ovisst, om och i vilken utsträckning boet räcker till.
Med hänsyn härtiU och då det erfarenhetsmässigt är relativt sällan som annan
borgenär än staten gör konkursansökan i här åsyftade fall, kunde man enligt
konunittén överväga att avstå från att omedelbart åstadkomma en exekutionstitel
mot borgenären. För den händelse han vägrar att betala friviUigt, kan
exekutionstitel utverkas genom särskild rättegång (jfr 13 § tredje stycket och
111 § sista stycket KL). Konunittén har emeUertid stannat för att i nära
anslutning till gällande lag föreslå en ordning enligt vilken en
exekutionstitel rörande borgenärens betalningsskyldighet genast skall erhållas.
Enligt förslaget skaU avskrivningsbeslutet, i den mån boet
befinns otillräckligt, innehålla åläggande för ansvarig borgenär att betala
konkurskostnaderna med den förut nämnda begränsningen. Konkursdomaren får
bedöma boets tillräcklighet på grundval av bl.a. bouppteckningen, förvaltarens
uppgifter och eventueUt föreliggande redovisning. SkuUe det visa sig att de
konkurskostnader som borgenären i avskrivningsbeslutet har förpliktats betala
mot vad som har antagits kan helt eller delvis tas ut ur boet, får
motsvarande belopp avräknas från borgenärens betalningsskyldighet.
3.2.7 Företrädesordningen för konkurskostnader
Kommittén påpekar att frågan om företrädesordningen mellan
de båda grupperna konkurskostnader och massafordringar har vållat problem i
rättstillämpningen och att olika uppfattningar i saken har kommit till uttryck
i den juridiska litteraturen (se SOU 1974:6 s. 105). Kommittén menar att man
inte i alla hänseenden kan falla tillbaka på analogisk tiUämpning av
förmånsrättsordningen och andra regler men att ett sätt att i huvudsak konuna
till rätta med problemet vore att öppna möjlighet att
Prop. 1975/76:210 77
försätta konkursbo i konkurs. Konkurskostnaderna och
massakraven skulle då nämligen i princip behandlas som konkursfordringar med
eUer utan förmånsrätt i den nya konkursen.
Enligt kommitténs uppfattning kan det emellertid knappast
komma i fråga att komplettera KL med ett detaljerat regelsystem enbart för
sådana onormala fall som avses här. Däremot finner kommittén i och för sig
tänkbart att införa en bestämmelse av innehåll endast att konkursbo kan sättas
i konkurs. Förfarandet skulle därefter få utveckla sig i enlighet med KL:s
vanliga regler. Kommittén anser sig dock i likhet med vad lagberedningen har
uttalat tidigare sakna tillräckliga skäl att föreslå införandet av någon
bestämmelse som tar avstånd från hittillsvarande rättspraxis, enligt vilken
konkursbo inte kan försättas i konkurs. Kommittén framhåller att enligt dess
mening hinder inte borde möta att sätta ett konkursbo i konkurs. Frågan får
överlämnas åt den fortsatta rättstillämpningen.
Komnuttén tillägger i den berörda frågan följande. Om ett
konkursbo som har anställt arbetstagare blir insolvent, aktualiseras frågan
huruvida betalning av arbetstagarnas fordringar vid behov kan utgå enligt lönegarantilagen.
Enligt 1 § i nämnda lag kan garantibelopp betalas ut endast när arbetsgivare
har försatts i konkurs (se under 2.4 ovan). Det är naturligtvis lika angeläget
som i vanliga fall av arbetsgivares konkurs att arbetstagama får ut sin lön,
när konkursbo har blivit insolvent. Visserligen kan endast i undantagsfall
befaras att arbetstagare som har anstäUts av konkursbo blir utan lön. Det
åligger sålunda förvaltaren att se till att de som anställs av konkursboet
också kan få ut sin lön. Lönegarantilagen förutsätter i flera hänseenden en
praktisk tillämpning och det bör därför enligt kommitténs mening vara möjligt
att tillämpa lagen analogt vid konkursbos insolvens. Förvaltaren får därvid
vara verksam och åberopa det beslut varigenom den ursprunglige gäldenären har
försatts i korUcurs.
Om sålunda någon lagreglering angående möjligheten att få
ett konkursbo försatt i konkurs inte förordas, synes det kommittén likväl
önskvärt att den f.n. oreglerade frågan om den inbördes företrädesrätten mellan
konkurskostnader och massafordringar löses i lag.
Kommittén
framför tanken på att låta bedömningen av konkurrensfrågan vara beroende av om
anspråken har uppkommit före eller efter den tidpunkt då boet blev insolvent.
Konkurskostnader och massafordringar som har uppkommit efter det att boet har
konstaterats vara insolvent skulle ha företräde framför dem som har uppstått
tidigare. Kommittén menar dock att en sådan lösning skulle ge upphov till
alltför stora praktiska svårigheter när det gäller att fixera tidpunkten för
insolvensens uppkomst.
Det synes kommittén naturligt att de kostnader som bär upp
själva förfarandet konkurskostnaderna får bästa rätt. Härigenom blir
konkurssökandens kostnadsansvar också mindre omfattande och mer förutsebart. Om
massafordringama däremot får bästa förmånsrätt får boet lättare kredit och kan
lättare ingå avtal i övrigt. Det kan enligt kommittén
Prop.
1975/76:210 78
också synas rimligt att boet som gäldenär betalar
massaskulder innan det får ta sina tiUgångar i anspråk för interna kostnader.
Om förvaltaren av försummelse eller oskicklighet har ådragit boet massaskulder,
bör detta i första hand inkräkta på kostnaderna. En kompromiss mellan de båda
lösmngama så att de bägge kategorierna får lika rätt är enligt komnuttén svår
att förena med en regel enligt vilken vissa massafordringar skall ha
företrädesrätt framför andra sådana. Genom en sådan lösning undgår man
emeUertid vissa gränsdragningssyårigheter och lösningen kan möjligen utformas
så att konkurskostnaderna och massafordringarna behandlas som två huvudgrupper
av anspråk med lika rätt sinsemellan, varefter prioritering får äga rum inom de
båda grupperna. Konunittén förordar dock för sin del att konkurskostnadema ges
företräde framför massafordringarna och föreslår en lagteknisk lösning i
enlighet härmed.
Komnuttén
påpekar att den inte har ansett det påkallat att i lag reglera alla de situationer
som kan tänkas uppkomma i det nu berörda hänseendet. Sålunda kan det tänkas att
förvaltaren säkerställer massafordringar genom att upplåta panträtt i
konkursboets egendom. En sådan åtgärd kan enligt komnuttén inverka på den
inbördes företrädesordningen mellan konkurskostnader och massafordringar (jfr
81 § KL). Enligt kommittén torde emeUertid det bli sällsynt att några problem
rörande företrädesrätten aktualiseras till följd härav.
Kommittén
påpekar att förvaltaren kan få sitt arvode nedsatt, om han på gmnd av
försununelse eller oskicklighet belastar konkursboet med onyttiga massaskulder
och härigenom eller på armat sätt vållar boets insolvens.
SkuUe
rättspraxis ändras så att det blir möjligt att sätta ett konkursbo i konkurs,
följer enligt kommittén av grundema för förslaget att i sådan konkurs de
kostnader som har föranletts av den tidigare konkursen bör utgå med
företrädesrätt framför massafordringar i samma tidigare konkurs. Det är att
märka att både innehavare av fordringar på konkurskostnader och innehavare av
massafordringar i den förra korUcursen endast blir konkursborgenärer i den
senare konkursen, dvs. konkursboets konkurs.
Vad
slutligen angår frågan om företrädet mellan olika konkurskostnader inbördes och
olika massafordringar inbördes vid konkursbos insolvens anför kommittén att
förvaltaren, såsom har berörts tidigare, får tiUämpa bl.a.
förmånsrättsordningen analogivis så länge boet inte kan försättas i konkurs.
TiU följd
av att konkurskostnader enligt vad som har föreslagits skall gå före massafordringar
bör enligt kommittén i KL föreskrivas att åtgärder för avskrivning av pågående
ordinär konkurs skall vidtas så snart det kan antas att, om konkursen skulle
fortsätta, boet är otiUräckligt för betalning av konkurskostnaderna och
massafordringarna. Att fortsätta konkursen blir då meningslöst, eftersom
konkursborgenärerna inte kan påräkna
Prop.
1975/76:210 79
utdelning. En föreskrift av sagda innehåll kan enligt
konunittén även utgöra skydd för massaborgenärema i så måtto att avskrivning
hinner ske, innan deras möjligheter att få betalt ur boet försämras.
Motsvarande bör i princip gälla i fråga om förenklad konkurs.
3.3 Huvudgrunderna för lagförslaget i fråga om
förvaltningen vid ordinär konkurs
3.3.1
Förvaltares kvalifikationer
Komnuttén påpekar att bestänunelserna i KL om
förvaltningen i konkurs i allt väsentligt har stått oförändrade sedan lagens
tillkomst år 1921. Förutsättningarna för korUcursförvaltningen har emellertid
ändrats som en följd av den fortskridande utvecklingen i samhället. Tekniska,
ekonomiska och andra förändringar inom näringslivet har medfört att
konkursförvaltning många gångar kan vara mer komplicerad än förr. Detta ställer
enligt kommitténs mening ökade krav på förvaltaren. Även om rättens ombudsman
deltar i avgörandet av viktigare förvaltningsfrågor är resultatet av konkursen
i första hand beroende av förvaltarens insatser.
För att
avvecklingen av ett konkursbo skall ge så gynnsamt resultat som möjligt är det
enligt kommittén från såväl borgenärernas som gälde-näremas synpunkt angeläget
att förvaltaren har ekonomisk sakkunskap och affärserfarenhet. Kommittén anför
att kunskaper om bokföring och redovisning också är nödvändiga. Om konkursboets
bokföring är otillförlitlig, finns det t.ex. risk för att förvaltaren på grund
av dålig överblick fortsätter en förlustbringande rörelse. För att förvaltarens
verksamhet skall kunna bedrivas rationeUt måste han ha en ändamålsenlig kontorsorganisation
till sitt förfogande. Det är uppenbart att juridiska kunskaper är
betydelsefulla.
Mot
bakgrund av vissa anmärkningar som i olika sammanhang har riktats mot nuvarande
ordning finner kommittén det angeläget att man försöker åstadkomma en ordning
enligt vilken förvaltningen i konkurser alltid anförtros åt sådana advokater
eller andra personer som har tillräckliga kvalifikationer för uppgiften.
Principen bör enligt kommittén vara att inga andra än de som är särskilt
inriktade på affärsjuridik och har praktiska erfarenheter av det ekonomiska
livet skall komma i fråga som konkursförvaltare. 1 denna kategori anser
kommittén den som har specialiserat sig på och har erfarenhet av
konkursförvaltning i första hand böra utses. Ett grundläggande krav bör enligt
kommittén vara att vederbörande har resurser att sköta bokföring och
redovisning på ett effektivt och tillföriitligt sätt.
Kominittén anför vidare att enligt gällande lag
förvaltaren inte behöver vara jurist utan att det har förutsatts att den
juridiska sakkunskapen skall tillhandahållas genom rättens ombudsman. Det är
emellertid oavsett hur kontrollfrågan senare konuner att lösas viktigt att
även förvaltaren har
Prop. 1975/76:210 80
juridiska kunskaper. Att uppställa ett ovillkorligt krav
på att han skall vara lagfaren, dvs. ha avlagt juris kandidatexamen, synes dock
kommittén inte nödvändigt. Även annan som har erforderliga juridiska kunskaper
bör sålunda i undantagsfall kunna utses. Kommittén föreslår därför att i KL
införs en regel att förvaltare bör vara lagfaren. I konkurser där flera
förvaltare utses anser kommittén att det ibland kan räcka att någon är
lagfaren, medan de övriga kan företräda annan sakkunskap.
Enligt konunittén är det vanskligt att i lagtexten ange
kvalifikationskraven i detalj. Det bör räcka med en allmän föreskrift att
förvaltaren skall ha den insikt och erfarenhet som uppdraget kräver. Genom
kommitténs förslag att konkursdomaren skall tUlsätta även slutlig förvaltare
(se 3.3.2) skapas också bättre förutsättningar än f.n. för att de angivna kvalifikationskraven
blir beaktade vid tiUämpningen av bestämmelsen.
Kommittén
anför att av kvalifikationskraven följer att allmänpraktiserande jurister utan
särskild inriktning på affärsjuridik inte bör komma i fråga för uppdrag som
konkursförvaltare. På mindre orter finns det ibland bara sådan
allmänpraktiserande jurister. När så är fallet på den ort där konkursen är
anhängig bör en affärsjurist från annan ort utses. Med nutida konununikationer
innebär avstånden sällan någon närrmvärd praktisk olägenhet. Vinsten av att ett
konkursbo förvaltas av en sakkunnig och erfaren person överväger enligt
konunittén i regel den kostnadsökning som resorna m.m. kan medföra. Någon gång
kan förhållandena motivera att en person med speciella fömtsättningar
förordnas till förvaltare. Vederbörande äger kanske särskild förtrogenhet med
gäldenärens bransch. Konunittén framhåller dock att en förvaltare vid behov
alltid kan anlita utomstående experter på olika områden, t.ex. vid försäljning
av egendom av speciellt slag.
AUmänt sett bör enligt kommittén eftersträvas en ordning
enligt vilken uppdragen som förvaltare i de ordinära konkurserna vid en
tingsrätt fördelas inom en mindre grupp av advokater eller andra, vilka kan
betecknas som specialister på området. Derma ordning lär enligt vad kommittén
har erfarit redan nu tillämpas på många håll i landet. Ett system enligt vilket
uppdragen som förvaltare i ordinära konkurser fördelas i viss turordning mellan
samtliga advokater på orten är erUigt kommitténs mening inte lämpligt.
En konkursförvaltare bör åtnjuta borgenärernas förtroende.
Kommittén föreslår att detta uttryckligen anges i KL. Hänsyn bör enligt
kommittén tas endast till sakligt grundade invändningar. En sådan omständighet
som att en eller annan borgenär är missnöjd bör inte vara tiUräcklig för att
diskvalificera en förvaltare.
Kominittén menar att det dessutom bör införas en
föreskrift om att den som utses till förvaltare även i övrigt skall vara
lämplig för uppdraget. 1 detta allmänna lämplighetskrav ingår det förut berörda
kravet på en ändamålsenlig kontorsorganisation. Det senare villkoret har
kommittén
Prop.
1975/76:210 81
inte ansett behöva anges särskilt i lagtexten.
Även andra
omständigheter måste beaktas vid lämplighetsprövningen. Kommittén anför att
enligt KL i och för sig inget hinder föreligger mot att borgenär utses till
förvaltare. Att så sker torde dock vara sällsynt. Vanligare är att viss eller
vissa borgenärers ombud i konkursen blir förvaltare. Med hänsyn till övriga
borgenärers intressen är en sådan ordning ofta olämplig. Detta behöver
emellertid inte vara fallet i alla lägen. Om det bara finns en borgenär eller
om ingen borgenär i korUcursen har någon erinran mot att ett borgenärsombud
anförtros förvaltaruppdraget, möter knappast några principiella betänkligheter.
Liksom beträffande andra fall, där det finns anledning att befara att
förvaltaren kan komma att gynna en borgenär framför andra, får frågan prövas
vid bedömningen av om vederbörande är lämplig för det aktueUa uppdraget.
Enligt kommitténs mening bör den som uppnått 67 års ålder
normalt inte utses till förvaltare. Någon särskild lagregel härom torde enligt
kommittén inte behövas.
Kommittén föreslår att nuvarande regel i KL att den som är
omyndig eller försatt i konkurs inte får vara konkursförvaltare bör utgå. Att
sådan person inte kan konuna i fråga som förvaltare är med hänsyn till det
aUmänna lämplighetskravet ändå uppenbart. I lämplighetskravet får även anses
ligga att förvaltaren skall ha ordnad ekonomi.
Kommittén påpekar att KL inte innehåller något förbud mot
att släkting, rådgivare eller arman gäldenären närstående utses till
konkursförvaltare. Sådana omständigheter kan enligt kommittén i och för sig
beaktas vid den aUmänna lämplighetsprövningen. Enligt kommitténs mening bör
dock föreskrivas att till konkursförvaltare inte får utses någon som står gäldenären
nära eller är beroende av honom. Kommittén anför härom att bedömningen får
göras på grundval av de faktiska omständigheterna i det särskilda fallet. Det
är inte bara släktskap som bör ha betydelse. En nära vän till gäldenären kan
vara lika olämplig som en släkting. Den som t.ex. är nära släkt med en
föreståndare för rörelse som gäldenären har drivit bör inte heUer anlitas som
förvaltare. För att rådgivare till gäldenären skall anses obehörig förutsätts
enligt förslaget bortsett från närståendefallet att han intar
beroendeställning i förhållande till gäldenären. Egenskapen av rådgivare ger
inte alltid upphov till ett beroendeförhållande. Det finns emellertid knappast
tillräckliga skäl att generellt förbjuda en gäldenärens rådgivare att vara
förvaltare. 1 och för sig irmebär det vissa fördelar att boet utreds av någon
som är insatt i gäldenärens ekonomiska förhållanden. Gäldenärens rådgivare är
dock inte lämplig som förvaltare, om det kan råda tvekan om hans objektivitet.
Detta torde för det mesta vara fallet, om rådgivaren har biträtt gäldenären
under en längre tid före konkursutbrottet. Om det ä andra sidan finns
anledning att misstänka att någon står i motsatsförhållande till gäldenären,
bör han inte utses till förvaltare. En företrädare för en konkurrent till
gäldenären bör t.ex. inte komma i fråga.
6 Riksdagen 1975/76. 1 saml. Nr 210
Prop. 1975/76:210 82
Det i KL upptagna förbudet för den som är anställd vid
domstol att vara konkursförvaltare bör enligt kommittén behåUas. Förbudet
riktar sig inte bara mot domare utan också mot all annan domstolspersonal och
är inte inskränkt till den domstol där konkursen är anhängig utan avser
domstolar över lag.
En viktig fråga som kommittén tar upp är, om tiUräckligt
antal kvalificerade personer kommer att stå till förfogande för uppdrag som
förvaltare i ordinära konkurser. Konunittén anför härom att i dagens läge det
på de flesta större orter finns tillgång på personer som är lämpliga som
konkursförvaltare men att läget inte är lika gynnsamt överallt. Det finns dock
enligt kommittén anledning att utgå från att den samlade tiUgången på
kvalificerade krafter i landet blir tillfredsställande.
Avslutningsvis påpekar konunittén att den inte har funnit
tillräckliga skäl föreligga att hos oss införa ett system med auktoriserade
eller eljest på förhand godkända konkursförvaltare, något som förekonuner i
Frankrike.
3.3.2 Utseende av förvaltare
Den enligt KL gällande ordningen irmebär att
interimsförvaltare utses av konkursdomaren i samband med konkursbeslutet och
att slutlig förvaltare i princip väljs av borgenärerna vid första
borgenärssammanträdet (se 2.2.1).
Det torde enligt vad konunittén anför inte råda delade
meningar om att interimsförvaltaren bör utses av kordcursdomaren. Kommittén
föreslår inte heller någon ändring i fråga om tillsättande av sådan förvaltare.
Vad som däremot kan diskuteras är enligt kommittén formema
för utseende av slutlig förvaltare. Det är han som förvaltar boet under konkursens
huvudskede, då bl.a. realisation av egendom och utdelning till borgenärerna
äger rum.
Kommittén anser att gäUande ordning inte innefattar
garantier för att till slutlig förvaltare alltid utses personer som fyller
måttet. Konkursdomaren skall visserligen se till att den som borgenärerna har
valt är behörig och lämpUg. I praktiken krävs emellertid enligt kommittén
starka skäl för att konkursdomaren skall underkänna den av borgenärerna utsedde
förvaltaren.
Den nuvarande ordningen kan också, menar konunittén, ge
upphov till misstarUcar om att förvaltaren gyrmar de borgenärer som har valt
honom. Det är inte ovanligt att en förvaltare har varit ombud för någon
borgenär i konkursen och inför förvaltarvalet har skaffat sig fullmakter från
ytterligare borgenärer, vilket har gjort det möjligt för honom att välja sig
själv till förvaltare. Även i detta hänseende tror kommittén att det i
praktiken krävs mycket för att konkursdomaren skall ingripa. Det finns
visserligen knappast belägg för att missförhåUanden förekommer i någon nämnvärd
omfattning men det är enligt kommittén ändå angeläget att risken för
Prop.
1975/76:210 83
partiskhet i förvaltningen så långt möjligt undanröjs.
Både det
nu anförda och det som har sagts om förvaltares kvalifikationer talar enligt
kommittén för att slutlig förvaltare bör tillsättas av konkursdomaren. I samma
riktning pekar vidare kommitténs förslag att staten i sista hand skall svara
för konkurskostnadema när ordinär konkurs avskrivs enligt 187 § i förslaget.
Det förhållandet att konkurs syftar till att tillgodose borgenäremas intressen
behöver enligt kommittén inte nödvändigtvis medföra att förvaltningen
anförtros åt någon som borgenärerna har valt. Huruvida konkursdomaren eller
borgenärerna bör tillsätta slutlig förvaltare är en fråga om vad som är mest
ändamålsenligt. Genom att konkursdomaren får utse förvaltaren erhåUs garanti
för att endast tillräckligt kvalificerade personer kommer i fråga.
Kommittén framhåller vidare att konkursdomaren f.n. till
interimsförvaltare brukar utse någon som även kan fungera som slutlig
förvaltare. 1 allmänhet blir interimsförvaltaren också vald till slutlig
förvaltare. Från effektivitets- och kostnadssynpunkter menar kommittén det vara
en fördel att personbyte kan undvikas. Konkursdomaren bör därför även i
fortsättningen sträva efter att till interimsförvaltare utse någon som kan ha
hand om förvaltningen i dess helhet. Konunittén anför härom att detta emellertid
inte irmebär att man bör avskaffa det nuvarande systemet med interimsförvaltare
och slutlig förvaltare. Genom att definitiv förvaltare inte behöver utses förrän
vid första borgenärssammanträdet vinner man inte bara fördelen att kurma höra
borgenärerna i saken. Konkursboets omfattning och beskaffenhet har dessutom
hunnit klarna så att man säkrare kan bedöma, vilken insikt och erfarenhet som
förvaltningsuppdraget kräver. Det kan t.ex. visa sig att konkursen fordrar
sådana specialkunskaper att annan än interimsförvaltaren bör utses till slutlig
förvaltare. Ett annat skäl att inte utse interimsförvaltaren kan vara att det
har konunit fram omständigheter som gör att hans opartiskhet kan sättas i
fråga. Intresset att förvaltaruppdraget handhas av samma person under hela
konkursen bör inte avhålla konkursdomaren från att utse någon arman till
slutlig förvaltare, när det påkaUas av omständighetema.
På grund av det anförda föreslår konunittén att
konkursdomaren skall vid första borgenärssammanträdet, efter hörande av
närvarande borgenärer, utse slutlig förvaltare att ha hand om konkursboet i
stället för interimsförvaltaren.
Den nuvarande bestämmelsen i 47 § KL att borgenär som
utsetts till förvaltare eller granskningsman inte får undandra sig uppdraget
utan giltigt skäl kan enligt kommittén utgå, om det läggs i konkursdomarens
hand att utse förvaltare. Såvitt gäller granskningsmän påpekar komrmttén härvid
att det knappast torde förekomma att granskningsman förordnas mot sin vilja och
att uppdrag som granskningsman inte är förenat med rätt till arvode.
Prop.
1975/76:210 84
3.4 Kostnader för reformen
Kominittén
har undersökt vilken kostnadsökning som bestämmelsema om statens subsidiära
ansvar för konkurskostnadema kan väntas medföra för statsverket. I fråga om
antalet avslutade fattigkorUcurser i hela landet utgår beräkningama från den
officiella statistiken för år 1971. Beräkningama avser penningvärdet hösten
1973.
Kommittén
anger att statens kostnadsansvar i samband med ordinära konkurser inte kommer
att aktualiseras annat än i undantagsfall och att det sålunda inte skall behöva
röra sig om några större belopp. Om konkursboets StäUning har blivit så
undergrävd att kostnaderna inte kan betalas och detta beror på misskötsel eller
försummelse av förvaltaren eller rättens ombudsman, kan arvodet tiU dem sättas
ned. En viktig begränsning i statsverkets kostnadsansvar ligger enligt
kommittén också i förslaget att konkurskostnaderna skall utgå ur boet med
företräde framför massaskulderna. Om förenklad konkurs avskrivs efter
slututdelning, blir något kostnadsansvar för staten normalt heller inte
aktuellt.
Kostnader
för staten kan däremot enligt vad kommittén anför uppkonuna i de fall då
förenklad konkurs avskrivs utan att slututdelning äger rum. I dessa fall
konuner konkurskostnaderna ofta inte att kunna utgå ur boet, åtminstone inte
helt och hållet. Det är vidare möjligt att det begränsade kostnadsansvar som
enligt förslaget åvilar sökande borgenär inte heller kan krävas ut på grund av
att denne är insolvent. I nu avsedda fall skall enligt förslaget det allmänna
träda in och betala konkurskostnaderna.
Kommittén påpekar att redan enligt gällande ordning staten
i stor utsträckning betalar kostnader i samband med konkurser. Det belopp som
staten i egenskap av konkurssökande f.n. måste utge i ersättning till gode
mannen i fattigkonkurser kan beräknas till 700.000 kr. Det allmänna svarar även
för andra kostnader vid fattigkonkurser, nämligen uppskattningsvis 140.000 kr i
kungörelsekostnader och 150.000 kr som kostnad för sådana godmansuppdrag som
har tilldelats jurister vid de allmänna advokat-byråema. Det aUmännas årliga
kostnader i samband med fattigkonkurser kan sålunda f.n. beräknas till
sammanlagt cirka en miljon kr.
Konunittén
har försökt beräkna hur stor kostnadsökning för statsverket som kommer att bli
följden av förslaget att det allmänna i sista hand skall svara för kostnaderna
i förenklade konkurser. Med hänsyn till de många osäkra faktorer som ligger
till grund för beräkningarna måste dessa bli mycket ungefärliga. En särskild
omständighet, som inte beaktas i beräkningama men som bör ha en begränsande
inverkan, är den nedgång av antalet tillgångslösa aktiebolagskonkurser som på
sikt kan förväntas till följd av den genom SFS 1973:303 företagna ändringen i 2
§ lagen (1944:705) om aktiebolag, varigenom aktiekapitalets lägsta belopp har
höjts från 5.000 till 50.000 kr (se vidare SOU 1974:6 s. 249). Enligt
Prop.
1975/76:210 85
kommitténs beräkningar blir kostnadsökningen för det
allmänna med advokatalternativet omkring 450.000 kr.
Beräkningarna
för kronofogdealtemativet irmehåller enligt kommittén vissa osäkra faktorer,
varför de olika kostnadspostema måste bli mycket ungefärliga. Enligt
beräkningama skulle konkursuppgiftema kräva sammanlagt omkring 25.500
arbetstimmar om året vid landets kronofogdemyndigheter. Härav skulle i runda
tal 11.200 timmar falla på kronofogdepersonal, 11.400 timmar på exekutiv
personal och resterande 2.900 tirrunar på biträdespersonal. Med dessa
utgångspunkter kan statens sammanlagda lönekostnad för kronofogdemyndigheternas
konkursuppgifter beräknas till ungefär 1.080.000 kr. Härtill kommer övriga
kostnader för lokaler m.m. som föranleds av de nya arbetsuppgif-tema. Dessa
kostnader kan beräknas till cirka 200.000 kr. Kungörelsekostnaderna kan
beräknas till 140.000 kr. Konkursuppgiftema skuUe alltså medföra en reeU
totalkostnad för det allmänna på (1.080.000 -i- 200.000 + 140.000=) cirka
1.420.000 kr om året och frånsett kungörelsekostnader omkring 1.300.000 kr
om året. Hela detta belopp torde emeUertid inte behöva anslås till
kronofogdemyndigheternas verksamhet till följd av förval taruppgif terna. I
viss utsträckning kan nämligen dessa uppgifter utföras utan några
personalförstärkningar. Kommittén anger att inte är möjligt att göra annat an
en grov uppskattning av det ökade anslagsbehovet. I sammanhanget är bl.a. den
väntade nya indelningen av kronofogdedistrikten av betydelse. Enligt kommitténs
mening kan den erforderliga anslagsökningen uppskattas till 1.000.000 å
1.200.000 kr om året. För större delen av denna kostnad bör emellertid
statsverket få täckning genom medel från konkursbona. Dessutom gäller att de
tidigare angivna kostnaderna på 700.000 resp. 150.000 kr faller bort.
Mot den angivna kostnadsökningen står de vinster som
statsverket kan väntas göra på grund av reformförslaget. Kommittén pekar på
några sådana vinster. Eftersom någon rättens ombudsman inte skall förekomma i
förenklad konkurs korruner det utdelningsbara beloppet att öka med vad som
armars skulle ha betalats i arvode till rättens ombudsman (enligt komnutténs
beräkning omkring 600.000 kr). Ytterligare besparingar kan uppkomma på grund av
andra förenklingar vid förvaltningen. En stor del av det belopp som sålunda
frigörs för utdelning tillfaller staten. Det förenklade konkursförfarandet
blir vidare effektivare än de nuvarande fattigkonkurserna. Förvaltaren har
betydligt större handlingsmöjligheter än vad gode marmen har vid fattigkonkurs.
Detta bör medföra ökade möjligheter att få fram tillgångar som kan omvandlas i
utdelning till borgenärema, däribland staten som förmånsberättigad
skatteborgenär.
Enligt kommitténs förslag skall ett konkursförfarande med
utdelning till borgenärerna kunna äga rum redan när tillgångarnas värde räcker
till betalning av kostnaderna för en förenklad konkurs. Dessa kostnader blir
regelmässigt lägre än kostnaderna för en ordinär konkurs. Det ökade
Prop.
1975/76:210 86
utrymme som därigenom öppnas för utdelning även utan
gäldenärens medgivande torde till avsevärd del komma staten som skatteborgenär
till godo.
Att mera
exakt beräkna storleken av de ovan berörda vinstema låter sig inte göra,
framhåller kommittén. Sammanlagt bör det emellertid röra sig om betydande
belopp. Det är inte uteslutet att den beräknade kostnadsökningen för det
aUmänna på 450.000 kr vid advokatalternativet helt eller i det närmaste uppvägs
av vinstema. Kommittén tror att den eventueUa nettokostnadsökningen under alla
förhållanden blir blygsam från stats-finansiell synpunkt.
Kommittén tillägger att hänsyn inte har tagits till de
fördelar som den föreslagna reformen iimebär för konkursborgenärema över lag.
Vidare har t.ex. värdet av de ökade möjlighetema att upptäcka och därmed även
motverka gäldenärsbrott inte beaktats.
4 Remissinstanserna
4.1 Allmänna synpunkter
Alla
remissinstansema synes vara ense om att gällande bestänunelser om fattigkonkurs
i många hänseenden är bristfälliga och oklara och att ett stort behov
föreligger av en reform av konkursförfarandet, särskilt såvitt avser
förfarandet i mindre och enklare konkurser. Åtskilliga remissinstanser uttalar
också sin allmänna tiUfredsställelse över att konkurslagskommittén har valt
att behandla förfarandet i sådana konkurser med förtur.
Många
remissinstanser vill emellertid ta upp konkursrättsreformen ur ett något vidare
perspektiv än vad kommittén har gjort. Dessa remissinstanser uppehåller sig
bl.a. vid frågor om hur samhällsekonomiska intressen skall kunna beaktas i
händelse av konkurs samt frågor om hur samhällets informationsberedskap skall
kunna ökas så att skadliga företagskonkurser förebyggs.
Utredningen
om säkerhetsåtgärder m.m. i skatteprocessen aidör sålunda att
generalexekutionen av ålder har ansetts utgöra en borgenärernas ensak.
Samhällsutvecklingen har emeUertid enligt vad utredningen anför gått i den
riktningen att denna grundsyn måste ifrågasättas av flera skäl. Intresset att
sanera ekonomiskt ej livskraftiga företag kommer givetvis alltid att vara
vägande, men hur detta skall ske måste avgöras med hänsyn till även andra
faktorer än borgenäremas krav, såsom sysselsättnings-, lokaliserings- och andra
näringspolitiska aspekter (jfr prop. 1970:142 s. 98-99 och 1971:142 s. 28).
Samhällets engagemang genom olika stödåtgärder till gäldenärer med finansiella
svårigheter har ökat. Numera uppskjuts ofta mer ingripande åtgärder, när det
kan förväntas att företaget kan få statligt
Prop. 1975/76:210 87
stöd. Kronofogdemyndighetema tar såsom företrädare för
staten som skatteborgenär ofta kontakt med länsstyrelser, företagarföreningar,
kreditinstitut m.fl. för att undersöka möjligheterna att undvika konkurs för
gäldenären i sådana fall, i vilka skäl av nu angivet slag gör sig gällande. Det
finns enligt utredningen anledning understryka vikten av att samhällets
informationsberedskap ökas så att förutsättningar skapas för snabba och
differentierade åtgärder från det aUmännas sida. Man kan därför enligt
utredningen överväga att skapa ett informationssystem, som i så god tid kan
underrätta om en gäldenärs sviktande ekonomi att mer rationella och adekvata
åtgärder än konkurs kan tillgripas. Officiella institutioner som domstolar,
notarius publicus m.fl. kunde åläggas att rapportera tUl detta
informationssystem. I framtida lagstiftning bör enligt utredningen om
säkerhetsåtgärder m.m. i skatteprocessen vidare skapas möjlighet till
avveckling av företag även utan tillämpning av konkursinstitutet. Åtgärder som
t.ex. tvångsförvaltning av rörelse bör därför göras möjliga. Även kronofogdemyndigheten
i Västerviks distrikt menar att tvångsförvaltning bör kunna anordnas. Åtgärden
bör enligt kronofogdemyndigheten kunna sättas in på ett så tidigt stadium att
rådrum skapas för noggrarm bedömning av lämplig form för antingen avveckling
eller sanering och för bedömande av förutsättningar för bidrag från det aUmänna
till fortsatt verksamhet.
Också metallindustriarbetareförbundet tar med
instämmande av LO upp vissa samhäUsekonomiska aspekter på
konkursförvaltningen. Förbundet påpekar att konkursförvaltaren vid en konkurs
omedelbart StäUs inför valet, om rörelsen skaU fortsättas eller inte. Han skall
då enligt gällande lag endast beakta vilket som är fördelaktigast för
företagets borgenärer. De samhällsekonomiska aspekterna måste emeUertid kunna göras
gällande enligt förbundets mening. Det är betydligt lättare att få en
ekonomiskt bärkraftig rekonstruktion av ett företag till stånd om driften
aldrig har upphört. Förbundet påpekar att konunittén tyvärr inte har behandlat
frågan, om hur de eventuella samhäUeliga fördelama av att ett konkursföretags
verksamhet fortsätter skall beaktas utan att övriga borgenärers intressen
åsidosätts. 1 de fall då en konkurs inte endast är av ringa betydelse för det
allmänna bör staten ges rätt till någon form av medförvaltning från och med
initialskedet i konkursen. Förbundet anser att dessa problem borde utredas
noggrannare och leda till åtgärder.
Enligt statens industriverks uppfattning bör samhällets
skilda intressen i korUcursföretag beaktas vid prövningen av betänkandet.
Verket syftar främst på att starka regional- eller sysselsättningspolitiska
skäl kan tala för att rörelsen i ett konkursföretag drivs vidare i en eller
annan form. Ett uttryck härför är enligt verket att riksdagen år 1972 beslöt
att statliga bidrag under vissa förutsättningar kan utgå för tidsbegränsad
fortsatt drift till nedläggningshotat företag. Syftet med detta stöd är att
skapa rådrum för bl.a. utredningar om företaget kan rekonstrueras, eventuellt
med hjälp av statliga insatser. Även verket menar att någon form av statlig
medför-
Prop.
1975/76:210 88
valtare bör finnas vid företagskonkurser.
Statens dominerande roll i flertalet konkurser berörs även
av länsstyrelsen i Södermanlands län som finner det synnerligen angeläget, att
det allmänna genom lagstiftning bereds ökade möjligheter till kontroll av och
insyn i förvaltningen av samtliga konkursbon, såväl de som irmebar tillgångar
som de tillgångslösa. Vid en revision av konkurslagstiftningen bör enligt
länsstyrelsen statens möjligheter till insyn och kontroll ytterligare
undersökas, innan regler om ett nytt summariskt konkursförfarande införs. Även
länsstyrelsen uppehåller sig vid möjligheten att förordna statlig medförval
lare. Om staten i egenskap av borgenär genom lagstiftning bereds möjligheter
att på ett tidigt stadium kontrollera de dispositioner, som en enskild
gäldenär med betydande skulder vidtar, torde det enligt länsstyrelsen vara
möjligt att begränsa statens ekonomiska förluster till följd av konkurser.
Därigenom erhålls erdigt länsstyrelsen även möjligheter att vidta åtgärder,
innan det har gått så långt att betalningsinställelse måste ske.
Synpunkter liknande dem som har förts fram av
industriverket och länsstyrelsen i Södermanlands län anförs av länsstyrelserna
i Kalmar och Göteborgs och Bohus län.
Även RRV tar upp frågan om samhällets intresse i
konkurssammanhang. RRV påpekar att konkurslagskommittén tydligen inte har
ansett att frågan innefattas i utredningsuppdraget. RRV har därför avstått från
att behandla frågan. Det är emellertid enligt RRV:s mening angeläget att den
snarast får sin lösning.
LO påpekar att förvaltarens uppgift enligt gällande lag är
att ta till vara borgenärernas intressen. I företagskonkurser är det emellertid
enligt LO inte minst viktigt att frågor om nedläggning eller försäljning av
företag blir beaktade från arbetsmarknads- och regionalpolitisk synpunkt. För
att detta skall kunna ske krävs enligt LO:s mening att samhället får en mer
framträdande roll i dessa konkurser. Det bör enligt LO föreskrivas skyldighet
för konkursförvaltaren att underrätta behörig myndighet, statlig som kommunal,
om inträffade företagskonkurser och inhämta synpunkter i frågor om nedläggning
och försäljning av företag.
Metallindustriarbetareförbundet erinrar om att den nya
lagstiftningen beträffande aktiebolag har syftat till att ta bort åtskilliga av
de små aktiebolag som ofta går i konkurs. Förbundet utesluter inte att
ytterligare åtgärder konuner att bli nödvändiga för att förhindra att bolag
bildas, går i konkurs och återuppstår i form av ett nytt bolag. Förbundet
påpekar möjligheten av att vissa personer svartlistas eller att länsstyrelsen
får föra ett specieUt lämplighetsregister i stil med det som tiUämpas för
körkort.
Flera remissinstanser menar att man vid en reformering av
konkursrätten allmänt bör eftersträva att samhället får ett ökat inflytande
över konkursförvaltningen både i små och stora konkurser. TUl dessa instanser
hör utredningen om säkerhetsåtgärder m.m. i skatteprocessen, länssty-
Prop.
1975/76:210 89
relsen i Kalmar län, LO, kronofogdeföreningen och
åtskilliga kronofogdemyndigheter.
Utredningen
om säkerhetsåtgärder m.m. i skatteprocessen framhåller att det är av
utomordentlig betydelse att den som skall handha förvaltningen i förerddad
konkurs har särskilda förutsättningar att kunna tillgodose samhällets och de
enskilda borgenärernas ofta motstridiga anspråk. Utredningen anser det vara
uppenbart att kronofogdemyndighetema med sina personella resurser och sin
exekutionsrättsliga erfarenhet är särskilt lämpade för uppgiften. De har vidare
goda möjligheter att kunna beakta näringspolitiska och sociala aspekter vid en
konkurs. Kronofogdemyndighetema får genom sin verksamhet i allmänhet god
kännedom om gäldenärer med finansiella svårigheter. Härigenom skulle kronofogdemyndigheterna
som förvaltare genom snabba och mindre ingripande åtder kunna tillgodose
borgenäremas intressen och i förekommande fall åstadkomma en rationeU planering
av samhällets stödåtgärder. Dessutom kräver enligt utredningen statens
dominerande engagemang som skatteborgenär att förvaltarskapet anförtros ett
organ, som har ett mer uttalat intresse av att effektivt bevaka det allmännas
fordringar på skatt och avgift och som är särskUt insatt i de problem som kan
uppstå vid indrivning av sådana fordringar.
Kronofogdeföreningen och kronofogdemyndigheten i Borås
distrikt betonar vikten av att olika samhälleliga organ bör engageras för att
neutralisera skadeverkningama av företagskonkurs. Detta skulle i ordinär
konkurs kunna tänkas ske genom att kronofogdemyndigheterna görs till
tillsynsorgan. En annan möjlighet är enligt kronofogdeföreningen att låta
kronofogdemyndighetema vara förvaltare i samtliga konkurser med rätt att
överlämna sådana förvaltningsuppgifter som kräver särskUd sakkunskap till advokat
eller annan lämplig person. Inte heller RSV är främmande för en sådan ordning
men finner inte anledning att i nu förevarande sanunanhang gå närmare in på
frågan.
Kronofogdemyndigheten i Hässleholms distrikt uppehåller
sig vid samhällets bristande möjligheter till insyn i och kontroll av
konkursbon med de regler som f.n. gäller. Under pågående konkurs har t.ex.
kronofogdemyndigheten, som företräder det allmänna, ingen möjlighet att ens
som borgenär få ta del av förvaltarens räkenskaper. Kronofogdemyndigheten anser
detta tala för att förvaltningen av konkursbon bör överföras till det allmänna.
Kronofogdemyndigheten i Västerviks distrikt framhåller att konkursförvaltning i
första hand innebär en praktisk tiUämpning av de exekutionsrättsliga reglerna,
att exekutionen i sin helhet bör ses som en del av rättsväsendet och att
förvaltningen bör göras helt statlig. Även länsstyrelsen i Kalmar län finner
nämnda skäl tala för att förvaltningen görs statlig. Länsstyrelsen menar att
för en sådan lösning också talar de arbetsmarknads- och regionalpolitiska
intressen som i vissa fall skall bevakas. Kronofogdemyndigheten i Västerviks
distrikt påpekar vidare att
Prop.
1975/76:210 90
man för att uppnå en opartisk och effektiv
konkursförvaltning bör låta denna handhas av en särskild förvaltningsmyndighet
inom varje hovrätts-onruåde direkt underställd RSV och sidoordnad
kronofogdemyndighet. Enligt kronofogdemyndigheten kan också genom en sådan
lösning vinnas fördelar i fråga om bl.a. redovisningsteknisk sakkunskap för revision
och branschkunnig sakkunskap för avveckling.
Överåklagaren
i Göteborg uttalar att ju mer samhället utvecklas, desto större blir det
allmännas intresse och behov av insyn med hänsyn till dem som är anställda i
företag, statens skatteanspråk m.m. På grund härav kan det ifrågasättas om inte
förvaltaren, trots utredningens ståndpunkt, borde ha en ställning förenad med
ämbetsansvar. En liknande inställning har RSV, länsåklagarmyndigheten i
Göteborgs och Bohus län samt kronofogdemyndigheten i Västerviks distrikt.
LO och
metallindustriarbetareförbundet tar särskilt upp frågan om de anställdas
inflytande över förvaltningen av konkursbo. LO anser att det i
tillgångskonkurser är av stor vikt att konkursförvaltningen bedrivs i nära
kontakt med de anställda och deras fackliga organisationer. LO menar att
konkursförvaltare måste åläggas att underrätta vederbörande fackliga
organisationer om pågående konkurser. LO anför vidare att kommittén i det
framlagda betänkandet knappast alls har behandlat dessa frågor. LO ser det som
en brist att inte kommittén under utredningsarbetet har låtit
arbetstagarorganisationerna komma till tals med synpunkter vad beträffar frågor
som rör företagskonkurser. Metallindustriarbetareförbundet ger uttryck för en
liknande instäUning.
Några
remissinstanser behandlar förhåUandet mellan utmätningsinstitutet m.m. och det
summariska konkursförfarandet. RSV framhåller att verket delar
konkurslagskommitténs uppfattning att fortsatt behov firms av ett summariskt
konkursförfarande även om utmätningsinstitutet görs effektivare på sätt
lagberedningen har föreslagit. Möjligen kan antalet konkurser som skall
handläggas i summarisk ordning komma att minska. En sådan nedgång skulle i så
fall ha samband med bl.a. konkursens funktion vid indrivning och avskrivning av
skatter. RSV berör i sanunanhanget också förhåUandet till reglerna om
utmätningsed. RSV nämner att kronofogdemyndighetema numera vid skatteindrivning
i aUmänhet själva får välja exekutionsform. Kronofogdemyndigheterna torde
allmänt anse att hot om konkurs är ett mera verksamt medel än utmätningsed för
att erhålla betalning. Denna uppfattning bekräftas av kronofogdeföreningen.
Föreningen uttalar vidare att även om det efter ett införande av
utsök-ningsbalken finns anledning vänta en ökning av antalet förhör och motsvarande
minskning av antalet konkurser betydelsefuUa skiUnader kvarstår som
nödvändiggör bibehållande av konkurs i förerddad form. Med hänsyn bland annat
till konkursens betydelse för tillämpning av lönegarantilagen anser SACO, att
ett förenklat konkursförfarande i fråga om sådana konkurser som nu handläggs
enligt reglema om fattigkonkurs
Prop.
1975/76:210 91
inte kan ersättas genom ett effektivare
utmätningsförfarande. Å andra sidan menar advokatsamfundet att det är uppenbart
att ett genomförande av utsökningsbalken konuner att kraftigt minska antalet
konkurser och att de konkurser som blir kvar i allmänhet inte konuner att vara
så enkla att ett summariskt förfarande kan användas. Samfundet påpekar också
att i en stor del av nu ifrågavarande konkurser gäldenären är aktiebolag med
ett aktiekapital om 5.000 kronor eller obetydligt däröver och att huvuddelen av
dessa aktiebolag troligen kommer att upplösas inom några år.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län påpekar att
konkursen har bieffekter som gör att en borgenär kan vilja sätta en gäldenär i
konkurs även om det inte, såvitt kan bedömas, finns utrynune för utdelning. 1
den mån sådana verkningar kan röjas undan, bör detta automatiskt leda till en
minskning av antalet konkurser med ett syfte som ligger vid sidan av
konkursinstitutets egentliga. Det förtjänar enligt länsstyrelsen vidare att
närmare studeras om inte bokföringsbrottet, i likhet med vad som gäller övriga
gäldenärsbrott, genom ändring i brottsbalken kan lösgöras från sambandet med
konkurs. Det bör också övervägas om det är nödvändigt att vidmakthålla kravet
på att gäldenären/arbetsgivaren skall ha försatts i konkurs för att betalning
av arbets- eller pensionstagares fordringar skall kunna utgå enligt
lönegarantilagen. I sammanhanget nänmer länsstyrelsen också att en konkurs kan
få verkningar på gäldenärens möjligheter att inneha tjänst eller uppdrag.
Föreskrifterna härom bygger enligt länsstyrelsen på ett föråldrat synsätt.
Avslutningsvis framhåller länsstyrelsen att enligt en utbredd uppfattning
konkursen är personligt nedsättande för gäldenären. Av bl.a. den anledningen
kan konkurshot användas som ett verksamt påtryckningsmedel mot en gäldenär som
inte betalar. Det kan enligt länsstyrelsen starkt ifrågasättas om samhället har
anledning att stödja denna uppfattning lagstiftningsvägen.
4.2 Huvudgrunderna för lagförslaget i fråga om mindre
konkurser
4.2.1 Reformens inriktning
Huvuddelen av remissinstanserna tiUstyrker ett
genomförande av kommitténs förslag. Göta hovrätt, länsstyrelsen i Södermanlands
län, Malmö tingsrätt, domareförbundet, advokatsamfundet och lagmannen i
Jönköpings tingsrätt är dock kritiska mot förslaget och ifrågasätter om inte
detta måste arbetas om irman det kan läggas till grund för lagstiftning (se
även under 4.2.3).
Av allmänt positiva uttalandenom förslaget kan här
redovisas följande.
JK förklarar att han helt kan ansluta sig till de
bedönrmingar som kommittén har lagt till grund för sitt förslag att
effektivisera förfarandet vid de s.k. fattigkonkursema och att förenkla
handläggningen vid övriga mindre konkurser. Den förvaltning av mindre
on\fattning som föreslås för sistnämnda konkurser finner JK vara väl
tillfyllest. Hovrätten över Skåne
Prop. 1975/76:210 92
och Blekinge uttalar att de förslag som har lagts fram
beträffande nuvarande fattigkonkurser framstår som i stort sett ändamålsenliga.
Hovrätten tillstyrker därför att förslaget läggs till grund för lagstiftning.
Hovrätten delar också kommitténs uppfattning om fördelarna från kostnads- och
snabbhetssynpunkt med att tillämpningsorruådet för ett summariskt
konkursförfarande utvidgas till att omfatta även konkurser där tillgångarna kan
beräknas överstiga konkurskostnadema men där boet likväl kan antas vara av
enkel beskaffenhet. Kommittéförslaget är enligt DON:s mening väl ägnat att
ligga till grund för lagstiftning. DON framhåUer särskilt att institutet
förenklad konkurs torde medföra administrativa förenklingar, vilka blir till
fördel både för intressenter, som direkt berörs av konkursen, och för den
domstol där konkursen är anhängig.
Utredningen om säkerhetsåtgärder m.m. i skatteprocessen
anser att kommittéförslaget medför väsentliga fördelar genom att en snabbare
och mindre kostnadskrävande avveckling kan ske av åtskilliga konkurser som nu
handläggs enligt ett omständligare förfarande. Utredningen tillstyrker därför i
princip förslaget. En förutsättning för att förfarandet skall fylla sitt
ändamål är dock enligt utredningens mening att förvaltarskapet anförtros
kronofogdemyndighetema.
Enligt LO:s mening är det en brist i utredningsarbetet att
kommittén inte har utrett och analyserat orsakerna till att korUcursförfarandet
i allmänhet är tids- och kostnadskrävande. Även LO godtar dock att kommittéförslaget
läggs till grund för lagstiftning under förutsättning att kronofogdemyndigheterna
anförtros förvaltarskapet.
I likhet med flera andra remissinstanser anser
metallindustriarbetareförbundet att kommittéförslaget skulle innebära en
effektivisering och ett förbilligande av förfarandet i många konkurser.
Förbundet instämmer till fullo i förslaget. TCO instänuner i syftet med den
föreslagna reformen och anger att förslaget kan antas leda till att utdelningen
till konkursborgenärer kommer att öka. SACO har samma uppfattning och anser att
kommitténs förslag fyller angelägna behov.
Också
bankinspektionen ansluter sig till utredningsförslaget. Allmänt sett synes det
bankinspektionen irmebära en klar förbättring för kreditinstituten att ett
större antal konkursfall än f.n. kan komma att handläggas i förenklad form.
Denna bedömning tar bl.a. sikte på den högre grad av effektivitet som enligt
bankinspektionen bör kunna uppnås. Även bankföreningen finner förslaget väl
förtjänt att läggas till grund för lagstiftning. Sparbanksföreningen anför att
tyngdpunkten i betänkandet ligger i det omsorgsfullt underbyggda förslaget om
införande av ett nytt summariskt konkursförfarande. Denna reform har betydande
räckvidd och kan enligt föreningen få den största betydelse, eftersom den
beträffande sammanlagt väl 75-80 procent av det totala årliga antalet konkurser
synes kunna möjliggöra på en gång smidigare, effektivare, snabbare och biUigare
handläggning. Föreningen tiUstyrker att de välmotiverade förslag som har
Prop.
1975/76:210 93
lagts fram i denna del blir i allt väsentligt genomförda.
Företagarnas
riksförbund anför att lagstiftningen i fråga om konkursförfarandet måste syfta
till att dels genomföra och avskriva en konkurs på ett enkelt, billigt och
smidigt sätt, dels handlägga konkursen med berättigade hänsyn till borgenärernas
krav på resultat. Förslaget utgör en acceptabel kompromiss mellan dessa krav
och kan i stort tillstyrkas av förbundet. En lucka i den nuvarande
konkurslagstiftningen är att en konkurs ofta avskrivs utan att
tillfredsställande utredning har gjorts om konkursboets möjlighet att omvandla
egendom i pengar. Förslaget täcker enligt förbundet väl detta behov.
Ackordscentralen finner förslaget väl underbyggt och
föredömligt utformat. Grossistförbundet menar att varje åtgärd som bidrar till
att reducera kapitalförstöring i konkurs och som samtidigt tar till vara såväl
borgenärernas berättigade intresse som rimliga rättssäkerhetskrav bör hälsas
med tillfredsställelse. Förbundet har mot denna bakgmnd inga principiella
invändningar mot kommitténs förslag till det nya summariska förfarandet. SHIO
och köpmannaförbundet anför att den föreslagna Ordningen konuner att medföra
ett smidigt och kostnadsbesparande förfarande som de till alla delar ansluter
sig till.
Kronofogdemyndigheten
i Kalmar distrikt anför att vinsten med kommittéförslaget är uppenbar. Genom
det tidsbesparande summariska förfarandet bringas kostnaderna ned högst
avsevärt. Kostnaderna för det ordinära förfarandet i en mindre konkurs ståir
inte i rimlig proportion till utdelningen. Det kan många gånger te sig stötande
för fordringsägarna. Enligt myndigheten har man i förslaget kunnat råda bot på
detta missförhållande. Kronofogdemyndigheterna i Örebro, Malmö, Eslövs, Hässleholms
och Västerås distrikt anför liknande synpunkter. Sist nämnda myndighet påpekar
också att långsamheten i det nuvarande förfarandet har varit till särskild
olägenhet i de fall då tUlämpning av lönegarantilagen har varit aktuell.
Kommitténs
förslag att återvinning skall kunna ske vid förenklad konkurs godtas utan
undantag av remissinstanserna. Sålunda förklarar sig bl.a. TCO helt instämma i
syftet med reformen särskilt såvitt avser möjligheten till återvinning vid
förenklad konkurs.
Av de
kritiska remissinstanserna menar Göta hovrätt att det föreslagna förerUdade
förfarandet i jämförelse med den nuvarande förvaltar-konkursen inte innebär
några påtagliga förenklingar. Förvaltarens uppgifter är i stort sett desamma.
De enda påtagliga skillnadema är att borgenär inte behöver bevaka sin fordran
och att någon rättens ombudsman inte skall finnas. Kommittén har emellertid
anfört att rättens ombudsman bör kunna undvaras även i ordinära konkurser och
avser att lägga fram förslag härom senare. Kommitténs förslag innebär, anför
hovrätten vidare, att förfarandet i omkring två tredjedelar av alla konkurser
blir betydligt mera komplicerat än f.n. utan att några påtagliga
Prop. 1975/76:210 94
förenklingar åstadkoms i Övriga konkurser. Hovrätten kan
därför inte tillstyrka att förslaget läggs till grund för lagstiftning. Enligt
hovrättens mening krävs det betydligt radikalare grepp.
Länsstyrelsen
i Södermanlands län menar att förslaget inte är tillfredsstäUande från
statsverkets synpunkt, eftersom det även vid förvaltning av konkursbo som helt
saknar eller endast har ringa tillgångar kan uppstå svåra avvägningsproblem och
förvaltningen inte är underkastad någon särskild tiUsyn eller granskning.
Domareförbundet
anser de av kommittén anförda skälen för ett nytt summariskt förfarande vara
bärande såväl vad gäller de s.k. fattigkonkurserna som beträffande en stor del
av övriga konkurser. Särskilt gäller detta fall när endast få borgenärer finns.
Förbundet ifrågasätter emellertid om kommittén har skapat ett förfarande som är
så förenklat i förhållande till det nuvarande att verkliga vinster uppstår för
samhället och den enskUde. Avsikten med korUcurs måste vara en exekution av i
princip all egendom tillhörande gäldenären. Andra led i konkursförfarandet,
såsom efterforskande av eventueUa gäldenärsbrott, måste vara sekundära vid
utfornmingen av regelsystemet. Om man tar bort bevakningsförfarandet, kan det
också befaras, att detta tvärt emot avsikten konuner att medföra nya
svårigheter. Förbundet ifrågasätter därför om inte förslaget måste arbetas om
och andra förenklingar än de föreslagna övervägas.
Advokatsamfundet
har ingenting att erinra mot kommitténs förslag beträffande de nuvarande
fattigkonkursema, även om de föreslagna för-valtaruppgifterna måste leda till
ökade kostnader. Vad däremot gäller förslaget att låta det förenklade
förfarandet i inte obetydlig omfattning avse även konkurser som nu handläggs
som ordinära konkurser anser samfundet att stark kritik måste riktas mot
förslaget. Kommittén utgår från att sådana konkurser där tillgångarna
överstiger konkurskostnaderna skall kunna i enkla fall handläggas synnerligen
snabbt och att man således genom ett förenklat förfarande skall vinna i tid och
även i kostnader. Enligt samfundets uppfattning är detta en Ulusion, som
framför allt har sin gmnd däri att kommittén tror sig kunna åstadkomma
tidsvinster och kostnadsbesparingar främst genom att slopa
bevakningsförfarandet och rättens ombudsmans medverkan. Den mest centrala
uppgiften i en korUcursförvaltning är emellertid de åtgärder som behövs för att
ombesörja att tiUgångama i konkursen blir realiserade. Beträffande sättet för
försäljning av tillgångarna irmebär kommittéförslaget inte någon förändring i
sak i förhållande tiU gäUande rätt, vilket i och för sig är naturligt.
Samfundet avvisar tanken på att några tidsvinster skall kurma göras genom de
föreslagna reglerna utan befarar tvärtom att olägenheter kan uppkonuna. Enligt
samfundets mening hade kominittén bort söka en lösning av det förenklade
konkursförfarandet genom en påbyggnad av det nuvarande fattigkonkurssystemet.
Malmö tingsrätt kritiserar förslaget på i princip samma grund som
advokatsamfundet. Tingsrätten uppehåller sig också vid
Prop. 1975/76:210 95
hur svårt förvaltarens och konkursdomarens arbete kommer
att bli genom att bevakning inte skall ske. Även handelskammarförbundet har i
huvudsak samma instäUning som advokatsamfundet. Handelskanunar-förbundet
bestrider dock inte, att också i konkurser, som inte är att betrakta som
fattigkonkurser, situationen ibland kan vara sådan att ett förenklat förfarande
enligt kommitténs förslag med fördel skulle kunna användas. Detta gäller
emellertid enligt förbundets mening i ett betydligt mindre antal fall än vad
kommittén har förordat.
Lagmannen i Jönköpings tingsrätt menar att de uppgifter
som har lagts på förvaltaren i de förenklade konkurserna är så omfattande att
det starkt kan ifrågasättas om förslagets genomförande leder till någon
förenkling av konkursförfarandet.
ÅtskUliga remissinstanser tar särskilt upp frågan om
slopande av bevakningsförfarandet i de konkurser vilka f.n. handläggs i vanlig
ordning men som enligt förslaget skall handläggas som förenklade konkurser.
Flera av dessa remissinstanser är positiva till vad kommittén har föreslagit.
Hit hör kronofogdeföreningen, SACO samt kronofogdemyndigheterna i Hässleholms,
Sundsvalls och Luleå distrikt. Några av dessa instanser framhåller uttryckligen
att slopandet av bevakningsförfarandet kommer att innebära avsevärda
tidsvinster utan att rättssäkerheten sätts i fara. Även R5 V finner det
naturligt att bevakningsförfarandet inte behövs i små konkurser. SACO påpekar
att i konkurser som enligt nuvarande regler handläggs i ordinär form inte
sällan förekommer att tiUgångama täcker korUcurskostnaderna och därutöver
endast räcker till utdelning åt förmånsberättigade fordringar i de flesta
fall löne- och pensionsfordringar. Sist nämnda fordringar är för det mesta väl
kända av gäldenären och konkursförvaltaren. Enligt SACO är det i sådana fall
inte sakligt motiverat att sätta igång ett bevaknings- och
anmärkningsförfarande med därav föranledd ökning av konkurskostnaderna. Några
remissinstanser, bl.a. domareförbundet och Lidköpings tingsrätt, menar att
någon form av anmälningsförfarande behövs.
Direkt kritiska mot beredningsförslaget i denna del är
Jönköpings och Malmö tingsrätter, handelskammarförbundet, LO, advokatsamfundet.
Finansieringsföretagens förening och fastighetsägareförbundet.
Advokatsamfundet går längst i sin kritik. Åtgärden att
slopa bevakningsförfarandet ger enligt samfundet inte någon reell vinst.
Tvärtom kan erdigt samfundet åtgärden innebära direkta olägenheter i åtskilliga
konkurser. Från tidssynpunkt kan utan vidare konstateras att det nuvarande
bevaknings- och anmärkningsförfarandet regelmässigt inte leder till någon
tidsförskjutning beträffande konkursernas avslutande. I den mån tvistiga
fordringar föreligger i konkurs vilket ofta är fallet beträffande t.ex.
lönefordringar leder heller inte ett slopande av bevakningsförfarandet till
några fördelar utan innebär snarare en påtaglig nackdel. Kommittén har inte
beaktat att det stora flertalet bevakningstvister klaras upp vid förlik-
Prop. 1975/76:210 96
ningssammanträden inför rättens ombudsman. Frågor om
tvistiga fordringar skulle enligt kommitténs förslag komma att avgöras först i
samband med utdelningsförslaget, vilket måste anses vara en misslyckad ordning.
Kordcursdomaren får inte möjlighet att på gmndval av en allsidig utredning
avgöra tvistefrågorna med påföljd att ett biläggande av uppkonunen tvist i
samband med utdelningsförslagets behandling ofta torde bli omöjlig att åstadkomma.
Följden blir att utdelningsförslaget överklagas och att hov-rättema kan komma
att belastas med åtskilliga mål rörande tvistiga fordringar i konkurs.
Samfundet menar vidare att man med kommittéförslaget sparar tvistema till
konkursens avslutande, vilket förlänger avvecklingstiden. Förvaltaren får i
vissa fall mycket stora svårigheter att upprätta utdelningsförslag och
kordcursdomaren svårigheter att pröva förslaget. Malmö tingsrätt och
handelskammarförbundet har ungefär samma inställning som advokatsamfundet.
Handelskammarförbundet anser att förslaget under alla omständigheter bör
kompletteras med en bestämmelse om bevaknings- och anmärkningsförfarande. För
att uppnå den av kominittén eftersträvade förenklingen borde därvid kunna
föreskrivas att konkursdomaren, i samband med att gäldenären beedigar bouppteckningen,
har att besluta om bevakning skall ske. Förvaltaren borde vidare kunna överta
rättens ombudsmans uppgifter avseende eventueUa anmärkningar och
förlikningssammanträde hållas direkt inför konkursdomaren.
Inte
heller LO kan inse att man skulle kunna göra tidsvinster genom att helt slopa
bevakningsförfarandet. Det ter sig för LO tvärtom mer tidsödande och kostsamt
att slopa detta förfarande än att låta borgenärerna själva utreda, precisera
och anmäla sina fordringar. Från rättssäkerhetssynpunkt måste det vidare både
för löneborgenärer och andra borgenärer vara av särskilt intresse att
utredningen om deras fordringar är tillförlitlig och grundas på ett sakligt och
korrekt utredningsmaterial. Med hänsyn till förekomsten av bristande
samarbetsvilja hos gäldenären vid boutredningen, motsatsförhållande mellan
gäldenären och borgenärer, gäldenärens bristfälliga bokföring, förvaltarnas
arbetsbörda och bristande insikter i arbetsrättsliga förhållanden etc. löper
man med den av kommittén föreslagna ordningen risken att de anställdas
fordringar kan bli felaktigt bedömda eller inte alls uppmärksanunade. LO anser
vidare att kommittén inte har tillräckligt utrett och övervägt förfarandet vid
handläggningen av tvistiga fordringar. LO föreslår att uppkomna tvistiga
fordringar handläggs vid sammanträde inför konkursdomaren såsom ordförande.
Finansieringsföretagens
förening menar att det med den av kommittén föreslagna ordningen föreligger en
risk för att vissa fordringar tappas bort. ErUigt föreningen synes det därför
lämpligare att fordringsägarna vid en förenklad konkurs bevakar sina
fordringar. Föreningen anser inte detta vara någon för borgenärema betungande
uppgift, eftersom bevakningsförfarandet i, hög grad underlättar förvaltarens
arbete. Fastighets-
Prop.
1975/76:210 97
ägareförbutulet tycker också att kommitténs förslag att
slopa bevakningsförfarandet är en alltför radikal åtgärd och ifrågasätter om
man inte i denna del har gått alltför långt i strävandena att förenkla
förfarandet. Bakgrunden till förslaget i denna del skulle vara, att
tillgångarna i boet inte räcker till för andra borgenärer än dem, som har
förmånsrätt. Visserligen skall det av förvaltaren upprättade
utdelningsförslaget underkastas viss kontroll av konkursdomaren och fastställas
av denne samt borgenär ha rätt att överklaga beslutet i vanlig ordning.
Förbundet ifrågasätter emellertid om man inte kan tiUgodose borgenäremas rätt
på ett bättre och säkrare sätt. Man skulle därvid kunna tänka sig ett
bevakningsförfarande när tillgångar finns i sådan omfattning, att det är helt
klart att dessa mer än väl täcker konkurskostnadema.
Jönköpings tingsrätt anser att man kan slopa
bevakningsförfarandet endast såvitt avser konkurser där det är uppenbart att
någon utdelning inte skall tillfalla oprioriterade borgenärer. Tingsrätten
påpekar att förfarandet i övrigt vid förenklad konkurs föga skiljer sig från
förfarandet i ordinära konkurser.
Enligt Lidköpings tingsrätt inger slopandet av
bevakningsförfarandet vissa betänkligheter från rättssäkerhetssynpunkt,
särskilt som gäldenärens bokföring kan vara högst bristfällig. Enligt
tingsrättens mening synes det därför lämpligt att i konkurskungörelsen ange att
borgenär bör hos förvaltaren anmäla sin fordran. Även domareförbundet, som
håller med konunittén om att förfarandet inte får göras aUtför formbundet, är
inne på en sådan lösning och menar att det i eller i anslutning till den första
konkurskungörelsen kan tas in en uppmaning till borgenärerna att anmäla sin
fordran hos förvaltaren eller ännu hellre konkursdomaren.
Positiva
uttalanden i fråga om det av konunittén föreslagna tillämpningsområdet för
förenklad handläggning görs av h\.a. statskontoret, RSV, länsåklagarmyndigheten
i Gävleborgs län, kronofogdeföreningen, kronofogdemyndigheterna i Hässleholms,
Borås, Mariestads, Sundsvalls och Luleå distrikt, SACO och
fastighetsägareförbundet. Flera av de till förslaget positivt inställda menar
det vara lyckligt att valet av handläggningsform inte längre skall påverkas av
att säkerhet ställs. SACO uttalar bl.a. att den föreslagna flexibla gränsen
mellan sådana konkurser som skall handläggas i förenklad form och sådana som
skall bli föremål för det ordinära förfarandet synes ändamålsenlig och inte
torde behöva inge några farhågor från rättssäkerhetssynpunkt.
Kommitténs beräkning att mer än en tredjedel av sådana
konkurser som f.n. handläggs i ordinär form skall kunna handläggas som
förenklade konkurser är enligt RSV:s uppfattning ganska löst grundad. Antalet konkurser
som kommer att handläggas i summarisk form är helt beroende av konkursdomarnas
rättstiUämpning.
Arbetsmarknadsstyrelsen ifrågasätter om inte den av
kommittén förordade gränsen för de nya reglernas tillämpning, dvs. förekomsten
av
7 Riksdagen 1975/76. 1 saml. Nr 210
Prop. 1975/76:210 98
tillgångar
motsvarande ett värde av sju basbelopp, utan risk bör kunna höjas till det
dubbla. Även kronofogdemyndigheten i Malmö distrikt menar att gränsen utan
större risk kan höjas.
Domareförbundet, som är
kritiskt till den uppdelning kommittén har förordat, anser att förslaget
överbetonar tillgångssidan av konkursboet (boets omfattning) vid val av
handläggningssätl. Enligt förbundet bör även skuldsidan beaktas. Förbundet
anser att detta kan ske på två sätt. Om skuldförhållandena är invecklade, bör
ordinär konkurs vara den normala formen. Om däremot endast en eller ett par
borgenärer kan beräknas få utdelning i konkursen, bör denna kunna handläggas i
förenklad form, trots att tiUgångama är förhållandevis betydande. Därvid bör
stor hänsyn tas till borgenärernas önskemål. En liknande uppfattning framförs
också av Göta hovrätt, Oskarshamns tingsrätt och Jönköpings tingsrätt. Dessa
remissinstanser menar att i de fall där det är uppenbart att endast en eller
ett par borgenärer kan komma i fråga för utdelning konkursen som regel bör
kunna handläggas i förenklad form. De påpekar också att konkursdomaren konuner
att ha ett mycket vagt underlag för sitt beslut och att beslutet kommer att bli
svårare om man skall laborera med storleken på en tillgångssida beräknad i ett
visst antal basbelopp. Oskarshanms tingsrätt menar härutöver att sakägamas
uppfattning om vUken konkursform som skall användas bör tiUmätas stor vikt av
konkursdomaren. Även länsstyrelsen i Södermanlands län anser att man inte bör
se enbart till tillgångarnas storlek eller boets beskaffenhet, eftersom
konkursdomaren vid tidpunkten för konkursbeslutet ofta saknar kännedom om
gäldenärens ekonomiska förhållanden.
Advokatsamfundet anger som
sin uppfattning att korrunittén genom den föreslagna värdegränsen åstadkommer
att det förenklade korikursförfa-randet- i stor utsträckning kommer att omfatta
konkurser av långt ifrån okomplicerad natur. Trots att företagarkonkurser
regelmässigt inte är enkla, kan den höga värdegränsen befaras leda till att i
många sådana fall det förenklade förfarandet ändå kommer att tillämpas. Vidare
kommer med säkerhet ett inte oväsendigt antal konkurser att vara sådana där
utdelning till ett flertal fordringsägare kan ifrågakomma, vilket omedelbart
vållar vissa problem bl.a. med hänsyn till det summariska förfarandet för att
fastställa utdelning. Enligt samfundet bör förenklat konkursförfarande endast
användas då tillgångarna är av mycket lätt realiserbar natur. Förenklat
konkursförfarande bör aldrig användas i sådana situationer där konkurrens i
utdelningshänseende mellan flera fordringsägare kan ifrågakomma och inte
heller om boets tillgångar har ett värde överstigande cirka 15 20.000 kr.
Handelskammarförbundet
anser att ett förenklat förfarande normalt bör komma i fråga endast i sådana
konkurser, där tillgångarnas värde kan antas motsvara förslagsvis högst tre
basbelopp. En förutsättning för att det förenklade förfarandet skall kunna
tillämpas bör enligt förbundet vidare
Prop. 1975/76:210 99
vara, att det med säkerhet kan sägas att inga tvister
behöver befaras.
Många remissinstanser uppehåller sig vid frågan om
konkursdomarens möjligheter att välja lämplig handläggningsform. Nästan ingen
av remissinstanserna anser att kommitténs förslag löser de problem som är
förenade med önskemålet att få fram ett tillräckligt beslutsunderlag.
Domareförbundet vitsordar att det f.n. föreligger
svårigheter för konkursdomaren att bedöma om förutsättningarna för
fattigkonkurs är uppfyUda. Förbundet finner dock värdet ringa av en föreskrift
med innehåll att gäldenären skall inge bouppteckning samtidigt med att han
inger ansökan om konkurs. Bouppteckningen lär enligt förbundet komma att utebli
i lika många fall som f.n., även om föreskriften ändras på föreslaget sätt. En
vanlig orsak till konkursansökan är ju också att gäldenären inte kan
överblicka sin ställning men ändå vet att han är på obestånd. Skyldighet att
upprätta bouppteckning kan i sådana fall enligt förbundets mening tänkas på ett
icke önskvärt sätt fördröja konkursen. Erfarenheten har visat, att kravet på
bouppteckning är orealistiskt eller i vart fall för högt ställt. När
konkursansökan har gjorts av borgenär föreligger väl så stora svårigheter att
avgöra hur konkursen skall handläggas som vid egen ansökan av
konkursgäldenären. Den föreslagna ändringen synes riktig i och för sig, men
förbundet väntar sig knappast någon större förbättring genom förslaget. I
stället kommer konkursdomaren själv att bli tvungen att vara verksam för
utredning av gäldenärens ekonomiska situation. Hjälp kan givetvis många gånger
erhållas från borgenärema, särskilt om kronofogdemyndigheten är
konkurssökande. Ungefär samma uppfattning som domareförbundet har Göta hovrätt.
Länsstyrelsen i Kalmar län menar att gäldenärens förmåga
eller vilja att lämna en redogörelse för sin ekonomi kan ifrågasättas och att i
många fall just avsaknaden av ordnad bokföring är en av orsakerna till
gäldenärens konkurs. Likartade synpunkter framförs av Eksjö tingsrätt, som
också betonar att man har anledning att behandla gäldenärens eventuella
uppgifter med försiktighet och således inte generellt tillägga dem alltför stor
betydelse som underlag för prövningen. Även handelskammarförbundet,
advokatsamfundet och Jönköpings tingsrätt befarar att de föreslagna
föreskrifterna inte kommer att efterföljas av gäldenärema, varför
konkursdomaren liksom hittiUs kommer att ha mycket vaga uppgifter att
grunda sitt beslut i fråga om handläggningsform på. Kronofogdeföreningen har
samma uppfattning. Föreningen påpekar när det gäller bedömningen av de
"övriga förhållanden", som kan indikera förenklad handläggning, att
avsevärda svårigheter kan väntas, eftersom konkursförvaltningens
svårighetsgrad i aUmänhet inte kan förutses vid konkursbeslutet.
Kronofogdemyndigheten i Hässleholms distrikt anför att man
inte lagstiftningsvägen kan göra mycket för att konkursdomaren vid konkursbeslutet
skall ha ett bättre underlag för sin prövning om man på samma
Prop. 1975/76:210 100
gång skall iaktta skyndsamhetskravet. Kronofogdemyndighetema,
vilka som regel har haft ingående kontakter med gäldenären, bör emeUertid kurma
förse konkursdomaren med utredning. Även kronofogdemyndigheterna i Kalmar och
Mariestads distrikt-anser att svårighetema kan elinuneras genom samråd mellan
konkursdomaren och kronofogdemyndigheten.
Kronofogdemyndigheterna i Västerås och Luleå distrikt samt
fastighetsägareförbundet anser att det kan ifrågasättas om de av kommittén
föreslagna obligatoriska reglema inte konuner att medföra att gäldenärer drar
sig för att inge välbehövliga konkursansökningar.
Principiella betänkligheter mot att i 8 § KL byta ut ordet
"bör" mot "skall" utan att någon ändring i sak åsyftas och
inte heller någon sanktion knyts till underlåtenheten att inge förteckning m.m.
anförs av Göta hovrätt, hovrätten över Skåne och Blekinge, Helsingborgs
tingsrätt, DON, advokatsamfundet, bankföreningen och handelskammarförbundet.
Liknande synpunkter anförs av SACO, som dock i huvudsak biträder förslaget i
förevarande del.
Med hänsyn till svårigheterna beträffande valet av
konkursform ifrågasätter domareförbundet om inte vissa ändringar bör göras i
det föreslagna handläggningssättet. Konkursbeslutet bör inte få anstå. Däremot
bör enligt förbundet konkursdomaren i tveksamma fall kunna länmas längre tid
för undersökning av lämpligaste handläggningsform. Detta kan vinnas t.ex. genom
omedelbar kungörelse att konkurs har beslutats och ett senare kungjort beslut
om handläggningsformen. Förbundet har den uppfattningen att den tidsutdräkt
som härigenom skulle vållas, innan frågan om konkursformen avgörs, normalt inte
torde behöva bli lång. Undantagsvis bör en så lång tid få förflyta, som är
normalt fram till första borgenärs-sammanträdet. Det synes tingsrätten i
Oskarshamn lämpligt att valet av handläggningsform endast i uppenbara fall
träffas i samband med själva konkursbeslutet. I övriga fall bör beslut om
konkursformen anstå tUl ett i samband med konkursbeslutet kungjort sammanträde
med gäldenären och borgenärerna. Ett på ett ofullständigt och kanske felaktigt
material fattat beslut om ordinär konkurs kan leda till att en omfattande
procedur dras igång helt i onödan. Ett dröjsmål på några veckor kan inte
medföra någon olägenhet av betydelse. Även Göta hovrätt är inne på en liknande
linje. Enligt hovrätten bör valet av handläggningsform föregås av en grundläggande
ijtredning om gäldenärens ekonomiska stäUning utan att särskild förvaltare
behöver utses. Hovrätten anser kronofogdemyndighet skickad att handha sådan
utredning. Endast om det står klart att konkursboet är av sådan omfattning
eller karaktär att särskilda förvaltningsåtgärder är påkallade, bör särskild
förvaltare utses. Med en sådan ordning skulle enligt hovrättens uppfattning det
stora flertalet korUcurser kunna avslutas utan att förvaltarkostnader uppstår
samtidigt som intresset av objektiv avveckling under insyn äv borgenärer och
andra tillgodoses. De fåtaliga
Prop.
1975/76:210 101
förvaltarkonkurserna kunde i ett sådant system ges en
särskild reglering.
RSV
erinrar om att kommittén har tänkt sig att vid tveksamma fall konkursen bör
börja som förenklad men ifrågasätter om man inte i stäUet borde skjuta upp
beslutet om handläggningsform i dessa fall. Fördelama skulle bli att antalet
beslut om övergång mellan handläggningsformerna skulle minska.
Kronofogdemyndigheten i Västerås distrikt ifrågasätter också om det kan vara
riktigt att låta de tveksamma fallen föranleda beslut om förenklad
handläggning.
Vad gäller det summariska förfarandets beteckning menar JK
och Eksjö tingsrätt att handläggning enligt detta förfarande skulle kunna
betecknas "enkel konkurs". Domareförbundet anser att beteckningen
"liten konkurs" är ett altemativ, medan kronofogdemyndigheten i
Stockholms distrikt ifrågasätter om inte det summariska förfarandet kan
betecknas "ordinär konkurs", eftersom det skall omfatta omkring 80
procxnt av alla konkurser.
Göta hovrätt, domareförbundet och tvä tingsrätter
kritiserar kommitténs lagstiftningsteknik. Hovrätten anser att lagtexten har
blivit mycket svåröverskådlig och svårtillämpad genom att det föreslagna
förenklade förfarandet inordnats i den nuvarande KL och i huvudsak har
reglerats genom hänvisningar till bestämmelsema om nuvarande tillgångskonkurser.
Hovrätten påpekar att det förenklade förfarandet till yttermera visso lagtekniskt
har reglerats olika beroende på om tiUgångama förslår till konkurskostnadema
eller inte med ytteriigare ett system av hänvisningar. Eksjö tingsrätt
ifrågasätter om inte hela systematiken i KL bör arbetas om med hänsyn till att
förenklad konkurs kommer att bli den vanligaste handläggningsformen. Malmö
tingsrätt och domareförbundet kritiserar den av kommittén föreslagna
paragrafindelningen och anser att bl.a. uppdelningen av vissa paragrafer i
flera moment gör innehållet svåröverskådligt. De föreslår i stället uppdelning
i flera paragrafer.
Vissa
synpunkter på den av kommittén gjorda uppdelningen av bestämmelsema mellan lag
och förordning anförs av hovrätten över Skåne och Blekinge, domareförbundet och
Malmö tingsrätt. Hovrätten över Skåne och Blekinge ifrågasätter det lämpliga i
att reglera stora och betydelsefulla delar av konkursförfarandet i
administrativa föreskrifter i stället för i lag. Enligt hovrätten bör t.ex.
frågor om konkurskungörelses innehåll vara fullständigt reglerade i KL. Om det
likväl skulle anses att kungörelsens innehåll bör regleras i förordning, bör
hänvisningar fiimas i de paragrafer i KL som berörs. Även tingsrätten menar att
föreskrifter av den angivna typen bör ges i lag. Domareförbundet anser att
sådana bestämmelser som det är av särskilt intresse för enskilda intressenter
att lätt kurma ta reda på bör tas in i lag. Enligt förbundets mening bör vidare
administrativa föreskrifter som riktar sig tiU enskilda inte förekomma.
Sålunda bör begränsningar i förvaltarens skyldigheter framgå av lag.
Prop.
1975/76:210 102
4.2.2 Förvaltningen av konkursboet m.m.
Nästan
alla remissinstanser är positiva till vad kommittén har föreslagit i fråga om
brottsutredning vid förenklad konkurs. Hovrätten över Skåne och Blekinge
betonar det angelägna i denna reform. Det kan enligt hovrättens mening knappast
anses tillfredsställande att, som förhållandet nu är, upptäcktsrisken
beträffande gäldenärsbrott är mindre i sådana fall där en rörelse har drivits
så långt att inga tiUgångar kvarstår än vad som är fallet när viss behållning
finns kvar i rörelsen vid konkursbeslutet. Liknande synpunkter framförs av
bl.a. överåklagaren i Stockholm, åklagarmyndigheten i Malmö åklagardistrikt,
länsåklagarmyndigheten i Gävleborgs län, revisorsföreningen och några
kronofogdemyndigheter. Även länsåklagarmyndigheterna i Blekinge och Kronobergs
län, utredningen om säkerhetsåtgärder m.m. i skatteprocessen,
metallindustriarbetareförbundet, SACO och Företagarnas riksförbund uttalar sig
mycket positivt angående förslaget i fråga om brottsutredning. Ackordscentralen
finner nuvarande regler groteska och hävdar att gäldenärsbrott i vissa fall har
satts i system.
RÅ anför
att hittiUs vunna erfarenheter tyder på att vid fattigkonkurser kan finnas en
inte obetydlig dold och allvarlig gäldenärsbrottslighet. Både av hänsyn till
borgenäremas skydd och till den brottsprevenerande effekten är det angeläget
att samhäUet ges möjlighet att ingripa mot allvarligare former av
gäldenärsbrottslighet och med sådan sammanhängande annan kriminalitet, t.ex.
skattebrott. Man kan å andra sidan inte bortse från att vissa förfaranden, som
nu är att anse som gäldenärsbrott, i realiteten kan te sig föga straffvärda.
Utredningen vid misstanke om gäldenärsbrott är ofta tidsödande och kräver
kvalificerad utrednings-personal. Med tanke på den föreslagna ordningen med
anmälningsskyldighet vid misstänkt gäldenärsbrott är det önskvärt att dessa
brott vid en kommande översyn utformas så att de rättsvårdande myndigheternas
insatser kan koncentreras till de fall där ett ingripande framstår som befogat.
Åklagarmyndigheten i Malmö åklagardistrikt, länsåklagarmyndigheten i Göteborgs
och Bohus län och kronofogdemyndigheten i Västerås distrikt uttrycker liknande
tankegångar.
RPS
uttalar att en av kommittén gjord uppskattning av dold gäldenärsbrottslighet
på intet sätt motsägs av den polisiära erfarenheten. Konunitténs i detta
sammanhang framförda uppfattning, att det finns arUedning att se över hela
lagstiftningen om gäldenärsbrott och de frågor som har samband härmed delas
helt av styrelsen. En följd av konunitténs förslag torde enligt RPS bli, att
antalet polisanmälda brott på detta område kommer att öka, vilket konuner att
ställa större krav på polisens ansträngda resurser.
Enligt
ackordscentralen kan det ifrågasättas om det bör ankomma på konkursförvaltaren
att göra anmälan om eventuell brottslighet. Ackordscentralen menar att en
förvaltare som i allmänhet är affärsjurist är föga skickad att ta stäUning till
frågan och att hans bedömande inte sällan påverkas av önskemål om ett gott
förhållande till gäldenären. Enligt
Prop. 1975/76:210 103
ackordscentralen bör dessa ärenden automatiskt hänskjutas
tiU en liten för ändamålet tillskapad grupp hos RPS.
Den av kommittén föreslagna reformen rörande beivrande av
gäldenärsbrott avstyrks endast av Jönköpings tingsrätt, som anser att förvaltarens
åligganden kommer att medföra ett inte ringa merarbete jämfört med vad som
åligger en god man med därav följande höjning av arvode. Tingsrätten
ifrågasätter om inte de fördelar det förenklade förfarandet medför för det
allmänna vad beträffar utredning av gäldenärsbrott går förlorade i och med att
enkelheten i handläggningen försvinner i det stora flertalet konkurser.
Kronofogdeföreningen berör risken av att förvaltarens anmälan
om brott alltför sent kommer till åklagarens käimedom. Enligt föreningen bör
anmälan göras ofördröjligen direkt till åklagaren, eftersom ett dröjsmål kan ge
gäldenären rådrum att undanskaffa tillgångar och själv avvika.
Kronofogdemyndigheten i Kalmar distrikt uttalar sig i samma riktning.
Länsåklagarmyndigheten i Göteborgs och Bohus län menar att
det klart måste framgå att förvaltarens anmälningsskyldighet inte är begränsad
till gäldenärsbrott utan också omfattar andra förmögenhetsbrott av gäldenären.
Länsåklagaren påpekar också vikten av att förvaltaren länrnar sådana uppgifter
om gäldenären att derme kan identifieras av åklagare och polis utan alltför
stort besvär. Överåklagaren i Göteborg anser att det bör ankomma på förvaltaren
att i samband med anmälan låta tillställa åklagaren allt bokföringsmaterial.
Hovrätten över Skåne och Blekinge och domareförbundet
kritiserar komnutténs förslag att förvaltare behöver utses endast om särskilda
skäl föreligger, när gäldenären är dödsbo. Hovrätten framhåller att konunittén
i motiveringen har uttalat att sådana särskilda skäl skulle vara bl.a. att
borgenärerna kunde beräknas få utdelning inom den förenklade konkursens ram
eller att bouppteckning som kan godtas i korUcursen behöver upprättas. Enligt
hovrättens uppfattning bör fömtsättningama för att underlåta att utse
förvaltare direkt knytas till dessa skäl. Domareförbundet bar en liknande
inställning.
Kommerskollegium och handelskammarförbundet föreslår, med
förebild i 55 § KL, att om gäldenären har varit bokföringsskyldig förvaltaren
skall lämna uppgift om vilka handelsböcker gäldenären har hållit och hur de
blivit förda.
Flera remissinstanser uttalar sig i fråga om borgenärernas
möjligheter att följa konkursens utveckling. Hovrätten över Skåne och Blekinge
kritiserar att konunittén inte har funnit det vara nödvändigt med en bestämmelse
om att underrättelse om korUcurskungörelsens innehåll skall sändas till kända
borgenärer, sedan bouppteckning har kommit in till konkursdomaren. Någon
föreskrift om att förvaltaren under boutredningen skall kontakta kända
borgenärer finns inte heller upptagen i betänkandet. Konkursborgenärerna torde
under sådana omständigheter många gånger
Prop.
1975/76:210 104
komma att sväva i ovisshet om huruvida deras fordringar
har kommit till förvaltarens käimedom. Eftersom något bevakningsförfarande
enligt förslaget inte heller skall äga rum och således förvaltarens primära
upplysningskälla är konkursgäldenären, vilken kanske inte alltid kan förväntas
medverka till boutredningen på bästa sätt, torde man vid sådana förhållanden
kunna vänta sig att borgenärema i stor utsträckning kommer att hos förvaltaren
eller kordcursdomaren framställa förfrågningar om deras fordringar är kända för
förvaltaren. Det kan ifrågasättas om det inte kommer att kräva större
arbetsinsats och alltså blir dyrare att besvara sådana förfrågningar än att
underrätta de i bouppteckningen upptagna borgenärerna om konkurskungörelsens
innehåll. I samma syfte föreslår fastighetsägareförbundet att bouppteckningen
jämte uppgift om tiden för edgång skall i vanligt brev sändas till prioriterade
borgenärer. Härigenom skulle hindras att utdelningsförslaget blir felaktigt på
grund av oriktiga uppgifter, eftersom borgenärerna skulle få möjlighet att
rätta till felaktiga uppgifter innan förslaget upprättas. Också
ackordscentralen stryker under behovet av information till borgenärerna. Om
förvaltaren från början vet att oprioriterade inte kan påräkna någon utdelning,
bör enligt ackordscentralens mening underrättelse härom länmas. Ackordscentralen
tillägger att sådana underrättelser liksom mellanbesked i långdragna
konkurser är betydelsefulla också med hänsyn till borgenäremas bokslut,
deklarationer, kreditförsäkringar m.m. Om det mot förmodan skulle visa sig att
genom tipsvinst e.d. utdelning blir möjlig, får man börja om på nytt, men
sådana fall torde säkerligen vara lätt räknade.
Malmö tingsrätt anser att förvaltarens skyldighet att
samråda med borgenärer i viktigare frågor bör inskränkas till de borgenärer som
kan beröras av den aktuella förvaltningsåtgärden. TCO föreslår däremot att
kravet på att förvaltaren skall samråda med borgenärer skärps. Samråd med de
borgenärer som särskilt berörs av förvaltningen bör enligt TCO:s mening ske
inte bara i viktigare frågor utan vara obligatoriskt i alla frågor.
Företagarnas riksförbund ifrågasätter om förvaltaren själv
skall få avgöra fråga om boet skall inträda i rättegång. Det kunde enligt
förbundets mening övervägas att införa en bestämmelse enligt vilken för sådant
beslut krävs samtycke från speciellt berörda borgenärer. Eftersom det alltid är
mycket vanskligt att bedöma utsiktema att vinna en rättegång, anser förbundet
tveksamt om förvaltaren själv skall ha avgörandet.
Oskarshamns tingsrätt anser att det inte kan generellt
godtas att försäljning av boets egendom får ske omedelbart. Redan vid
konkurs-förvaltning enligt nu rådande system, som kräver stort hänsynstagande
till både gäldenär och borgenär, förekommer inte sällan anmärkningar från
missnöjda intressenter. Detta förhållande skulle enligt tingsrättens mening
säkerligen bli mer accentuerat, om ett konkursbos tiUgångar kunde vara sålda
irman gäldenären ens har hunnit beediga bouppteckningen. Farhågor i denna
riktning kan också lätt leda till att förenklad konkurs inte komnier
Prop. 1975/76:210 105
att användas i den utsträckning som är önskvärt.
RSV,
kronofogdeföreningen och kronofogdemyndigheten i Malmö distrikt har ingenting
att erinra mot förslaget att det i alla förenklade konkurser skall ankomma på
kronofogdemyndigheten att pröva i vad mån betalning enligt den statliga
lönegarantin skall utgå för fordran i konkursen. De sist nämnda två
remissinstanserna ifrågasätter om inte sanuna regel bör införas också
beträffande ordinär konkurs och ersätta den nuvarande ordningen, enligt vilken
genom bevaknings- och anmärkningsförfarandet avgörs om fordran som omfattas av
garantin föreligger. Om kronofogdemyndigheten anses kunna pröva lönefordringar
i förenklad konkurs med tillgångar, borde myndigheten rimligen också kunna göra
det i ordinär konkurs, varigenom en mer enhetlig och rationell ordning skulle
skapas.
4.2.3 Förvaltningsorgan
I fråga om valet mellan kommittémajoritetens förslag att
till förvaltare i förenklad konkurs skall utses någon som uppfyller kraven för
att vara förvaltare i ordinär konkurs (advokataltemativet) och det i
reservationen framförda förslaget att förvaltare i förenklad konkurs skall vara
kronofogdemyndighet (kronofogdealtemativet) råder delade meningar bland
remissinstansema.
Klart
för advokatalternativet uttalar sig JK, hovrätten över Skåne och Blekinge, DON,
bankinspektionen, RRV, kommerskollegium, länsstyrelsen i Västerbottens län,
överåklagarmyndigheten i Malmö åklagardistrikt, länsåklagarmyndigheterna i
Blekinge län och Kronobergs län, Oskarshamns, Lidköpings, Malmö och
Helsingborgs tingsrätter, kronofogdemyndigheterna i Stockholms, Helsingborgs
och Göteborgs distrikt, handelskammarförbundet, bankföreningen,
sparbanksföreningen (majoriteten). Finansieringsföretagens förening,
fastighetsägareförbundet, SACO, ackordscentralen, advokatsamfundet,
domareförbundet, revisorföreningen, revisorsamfundet, grossistförbundet,
köpmannaförbundet, SHIO, Företagarnas riksförbund och Familjeföretagens
förening.
RÅ och arbetsmarknadsstyrelsen säger sig ha full
förståelse för synpunktema i reservationen men förordar ändå
kommittémajoritetens förslag.
Ytterligare
några remissinstanser godtar i huvudsak advokatalternativet men förordar vissa
kompletterande regler med tanke främst på det samhällsekonomiska intresset i
företagskonkurser. Hit hör bl.a. länsstyrelsen i Södermanlands län och
industriverket.
En
medelväg förordas av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, Eksjö tingsrätt
och TCO. De anser att det bör läggas i korUcursdomarens hand att vid utseende
av förvaltare i förenklad konkurs välja mellan kronofogde-och
advokatalternativen. Länsstyrelsen framhåller att bl.a. det förhål-
Prop.
1975/76:210 106
landet
att statsverket i en stor del av de förenklade konkursema kommer att vara enda
borgenär med förmånsberättigad fordran talar för att möjlighet bör finnas att
utse kronofogde till förvaltare. Tingsrätten anser att kronofogdemyndigheten i
aUmänhet är lämpligast som förvaltare. En regel om att förvaltarskapet vid
förenklad konkurs skall utövas av kronofogdemyndigheten bör dock inte göras
ovillkorlig, eftersom det kan tänkas fall där det på grund av särskilda
omständigheter framstår som lämpligast att utse annan förvaltare.
Klart för
kronofogdealternativet uttalar sig RPS, statskontoret, RSV, länsstyrelsen i
Kalmar län, kronofogdemyndigheterna i Norrköpings, Växjö, Kalmar, Västerviks,
Karlskrona, Hässleholms, Eslövs, Malmö, Borås, Mariestads, Örebro, Söderhamns,
Sundsvalls, Östersunds, Umeå och Luleå distrikt, utredningen om
säkerhetsåtgärder m.m. i skatteprocessen, LO, kronofogdeföreningen och
Lantbrukarnas riksförbund. LO och utredningen om säkerhetsåtgärder m.m. i
skatteprocessen går sä långt att de inte tillstyrker genomförandet av
kommitténs förslag i övrigt, om inte kronofogdemyndigheterna anförtros
förvaltningen. Kronofogdealtemativet förordas vidare av en minoritet inom
sparbanksföreningen.
Göta
hovrätt, som enligt vad tidigare har angetts förordar ett inledande
utredningsstadium före beslut om handläggningsform, anser att kronofogdemyndighet
bör ha hand om boet under inledningsskedet och förvaltare därefter utses
endast om det behövs.
I
remissyttrandena ägnas stort intresse åt frågan hur kravet på opartiskhet
inverkar på valet av förvaltningsorgan i förenklad korUcurs.
De remissinstanser som
förordar advokatalternativet instämmer över lag i komnuttémajoritetens
bedömning att kravet på att förvaltaren skall vara och även utåt framstå som
opartisk och neutral i förhållande till olika borgenärsintressen är ett
avgörande skäl för att detta altemativ bör väljas. Bl.a. JK, hovrätten över
Skåne och Blekinge, bankinspektionen, krono fogdemyndigheterna i Stockholms,
Helsingborgs och Göteborgs distrikt, handelskammarförbundet, bankföreningen.
Finansieringsföretagens förening, SACO och advokatsamfundet ansluter sig tUl
denna bedönming.
JK framhåller att
skatteskulder och skulder avseende allmänna avgifter utgör en stor del av det
totala skuldbeloppet i enkla konkurser och att staten är borgenär i de allra
flesta av dessa konkurser. Med hänsyn till övriga borgenärer och till att
motsättningar kan uppstå mellan olika grupper av borgenärer, är det enligt JK:s
mening mindre lämpligt att till förvaltare förordna kronofogdemyndighet, som i
konkursen företräder statens intressen. Eftersom det på andra närliggande
orruåden finns jävsregler för att förhindra intressekollisioner av liknande
slag, bör man undvika sådana också vid tiUsättning av konkursförvaltare. Kronofogdemyndigheten
i Stockholms distrikt anför att situationen ofta kan vara komplicerad för
kronofogdemyndighet genom att hos myndigheten finns anhängiga både aUmänna och
enskilda mål mot samma gäldenär och att
Prop.
1975/76:210 107
myndigheten då måste iaktta enskilda borgenärers rätt till
verkställighet. Enligt myndighetens mening är det en förtjänst hos nuvarande
ordning att något liknande inte förekommer vid konkurs och att sålunda inte all
exekution och prövning av anspråk är förbehållen den som företräder staten som
borgenär. Kronofogdealtemativet skuHe kunna inverka menligt på kronofogdarnas
huvuduppgift att svara för verkställighet. Sanuna tjänstemän skulle ofta
omväxlande få fullgöra de båda nämnda funktio-nema, och en sådan omstäUning
skulle både bli svår att uppnå och menligt inverka på huvuduppgiften att svara
för objektiv verkställighet. Kronofogdemyndigheten i Stockholms distrikt har
dock en sådan personalorganisation att dessa svårigheter inte där skulle
aktualiseras. Vidare framhåller myndigheten att det tidigare har funnits
författningsbestämmelser om förbud för kronofogdepersonal att åta sig
förvaltaruppdrag i konkurs.
Kronofogdemyndigheten i Göteborgs distrikt säger sig ha
förmärkt att det redan i dag på sina håll finns ett visst misstroende mot
kronofogdarnas opartiskhet. Risk föreligger att misstroendet skulle öka om de
blir förvaltare i förenklad konkurs. Det kan antas att förenklad konkurs
oftast skulle tillkonuna efter ansökan av kronofogdemyndigheten, som redan från
början skulle stå i motsatsförhållande till gäldenären och ha svårigheter att
etablera samarbete med denne. Kronofogden skulle som förvaltare vara skyldig
att tillse att de fordringar som görs gällande i konkursen även
skattefordringar är befogade. Han skulle sålunda bl.a. biträda gäldenären med
att upprätta skattedeklarationer och att anföra besvär över åsatta taxeringar
som har legat till grund för myndighetens konkursansökan. Myndigheten skuUe
som förvaltare pröva sina egna anspråk i konkursen beträffande både
betalningsrätt och förmånsrätt och också konuna i en egendomlig ställning vid
förlikningssituationer, eftersom den själv är part.
Advokatsamfundet instämmer i vad kommittémajoriteten har
anfört om att kronofogden som skatteindrivare försätts i en principiellt mindre
lämplig situation om han samtidigt är förvaltare i förenklad konkurs. Samfundet
tillägger att kronofogdarna kan komma att försättas i än mera besvärande
situationer än dem som kommittémajoriteten har angett. I konkurser förekommer
ibland att gäldenären har skatteprocesser. Det åligger förvaltaren att söka
förhindra att konkursboet utan fog påförs ytterligare skatter. Det kan inte
under några omständigheter vara förenligt med kronofogdens ställning att denne
för konkursboets talan mot staten i fråga om skatter. En annan situation som
inte är ovanlig är att tveksamhet föreligger huruvida viss egendom omfattas av
företagsinteckning eller inte. Om i sådant fall kronofogden representerar en
förmånsberättigad skattefordran och samtidigt är förvaltare, kan det inte
alltid förutsättas att företagsinteckningshavaren kan godta som ett opartiskt
beslut att kronofogden träffar ett avgörande, särskilt om rättens ombudsman
inte finns.
Prop.
1975/76:210 108
vilken eljest skulle kunna på ett objektivt sätt avgöra
frågan. Vidare kan i förvaltarens uppgifter ingå att för konkursboets räkning
driva in gäldenärens fordringar. Fordringsindrivningen kan ofta gälla kunder
och andra som har skatteskulder, och kronofogden försätts då som förvaltare i
en synnerligen olämplig jävssituation. Som ett skäl mot kronofogdealternativet
framhåller samfundet vidare att kronofogdemyndighetema i framtiden sannolikt
kommer att i domstols ställe handlägga den summariska betalningsprocessen. Om
så blir fallet, anser samfundet uppenbart att de inte samtidigt i egenskap av
ställföreträdare för ett korUcursbo kan handlägga inkassering av utestående
fordringar.
Om det
anses att det allmärma i vissa fall bör beredas tillfälle att följa
handläggningen av förvaltningen i enkla konkurser är det enligt JK:s mening en
bättre utväg att förordna jurister på de allmänna advokatbyråerna som
förvaltare än att välja kronofogdealternativet. Även Oskarshamns tingsrätt
framhåUer särskUt denna möjlighet.
De
remissinstanser som förordar kronofogdealternativet bestrider i aUmänhet att
advokatalternativet erbjuder garantier för att förvaltaren skulle ha en
opartisk och oberoende ställning. Länsstyrelsen i Kalmar län,
kronofogdeföreningen, kronofogdemyndigheterna i Norrköpings, Kalmar,
Hässleholms och Borås distrikt samt utredningen om säkerhetsåtgärder m.m. i
skatteprocessen pekar på flera omständigheter som talar för denna ståndpunkt.
Advokater företräder i sin yrkesverksamhet som regel enskilda intressen. Många
advokater är som styrelseledamöter eller på annat sätt knutna tiU
kreditinrättning eller bolag som kan vara borgenär i konkurs. Advokater är ofta
ombud för köpmannaföreningarna som bl.a. tar till vara medlemmarnas intressen
som borgenär i konkurs. Ingenting hindrar att sådan advokat eller den som
direkt företräder enskild borgenär utses till förvaltare eller att advokat
eller annan som i och för sig är behörig att vara förvaltare påverkas av
gäldenären vid uppdragets utövande, även om han inte står i släktskaps- eller
beroendeförhållande till gäldenären.
Kritiken
mot att advokater eller andra som är köpmannaföreningarnas ordinarie platsombud
väljs till förvaltare är dock enligt advokatsamfundets mening obefogad.
Köpmannaföreningama representerar i näringsidkares konkurser ofta ett flertal
fordringsägare, som tillsammans innehar en väsenUig del av de oprioriterade
fordringarna. Det är uppenbart att en advokat eller annan jurist som företräder
en större kategori fordringsägare med oprioriterade fordringar inte har
intresse av att gynna någon av dessa på annan fordringsägares bekostnad. Denna
situation är alls inte att jämföra med t.ex. den situationen att
kronofogdemyndigheten skall föra ett skattemål på konkursboets vägnar, varvid
det är helt ofrånkonUigt att kronofogdemyndighetens opartiskhet även om det
sker med orätt kommer att ifrågasättas.
1 uttalandena till förmån för kronofogdealternativet
bestrids i aUmänhet att kronofogdemyndigheten som förvaltare i förenklad
konkurs inte.skulle
Prop. 1975/76:210 109
uppfylla kravet på opartiskhet. Lantbrukarnas riksförbund
pekar på att förenklad konkurs avses att användas, när tiUgångar saknas eller i
varje fall uppgår till obetydliga belopp. Statskontoret framhåller att risken
för intressekonflikter torde vara större i kronofogdemyndighetens nuvarande
dubbla funktion att verkstäUa utmätning i både aUmänna och enskilda mål än vid
en sådan fuUständig avveckling av tiUgångar som förekonuner i konkurs.
Utredningen om säkerhetsåtgärder m.m. i skatteprocessen pekar på att en
förvaltare i konkurs kan utföra sina uppgifter mer eller mindre effektivt men i
allmänhet inte till fördel eller nackdel för olika borgenärer. Det är svårt att
föreställa sig att gäldenären skulle kunna obehörigen påverka
kronofogdemyndigheten. Minoriteten inom sparbanksföreningen uttalar, att det
förefaller vara ett verklighetsfrämmande antagande att kronofogdemyndigheten
vid förvaltningen i förenklad konkurs som i regel är okomplicerad skulle kunna
göra sig skyldig till eller ens med något berättigande misstänkas för
mannamån. F.ö. innehåller förslaget att förvaltarens utdelningsförslag kan
överklagas. Kronofogdemyndigheten i Örebro distrikt uppger, att personal hos
myndigheten i regel har förordnats till god man i fattigkonkurser som tUlkommit
efter ansökan av myndigheten och att detta förhåUande på intet sätt har
inverkat menligt på förtroendet från konkursdomarens, gäldenärens eller
enskilda borgenärers sida. Tvärtom anser många gäldenärer det vara naturligt
att personal från kronofogdemyndigheten förrättar bouppteckningen i konkursen.
Kronofogdeföreningen framhåller att kronofogdemyndighetens dubbla funktion är
av grannlaga natur och kräver särskild omsorg vid utmätning. Kronofogdemyndigheten
har en sådan dubbelroll också vid exekutiv auktion, då myndigheten ofta
företräder staten som borgenär och samtidigt har att beakta enskild borgenärs
anspråk. Trots de antydda svårigheterna och de principiella invändningar som
kan riktas mot kronofogdemyndighetens dubbelroll har emellertid enligt
föreningens erfarenhet systemet hittills fungerat i praktiken utan att sakligt
underbyggda klagomål om bristande objektivitet har kuimat framstäUas. Om de
planerade allmärma reformerna av exekutionsväsendet genomförs, kan längre fram
övervägas om kronofogdemyndigheten bör ombildas till ett renodlat judiciellt
organ. Ombild-ningen torde dock inte kunna förverkligas inom överskådlig tid.
Detta bör emellertid inte hindra att kronofogdemyndigheten nu görs till
förvaltare i förenklad konkurs.
Att kronofogdealternativet skulle erbjuda svårigheter i
konfliktsituationer rörande statens anspråk i konkursen bemöts även av RSV,
som bl.a. pekar på att kronofogdemyndigheten som förvaltare måste agera i de
enskilda borgenäremas intresse för att återvinna skattemedel som gäldenären
har betalt kort tid före konkursbeslutet. Vidare måste kronofogdemyndigheten
som förvaltare pröva sina egna anspråk i konkursen beträffande både betalnings-
och förmånsrätt. RSV instämmer emellertid i vad som har anförts i reservationen
om möjligheten att komma till rätta
Prop.
1975/76:210 110
med dessa situationer genom att bl.a. skapa särskilda
anordningar till enskilda borgenärers skydd. Kronofogdeföreningen och
kronofogdemyndigheten i Umeå distrikt anmärker att den kritik som ibland
riktas mot kronofogdemyndighetens dubbla roll som judiciellt organ och skatteindrivare
från synpunkten att skattefordringarna därigenom gynnas i själva verket åsyftar
en helt annan sak, nämligen skattefordringarnas privilegierade stäUning enligt
förmånsrättsreglerna. Myndigheten måste självfallet följa dessa regler.
Bland de
remissinstanser som förordar advokataltemativet delar RRV och Lidköpings
tingsrätt inte kommittémajoritetens bedömning att kravet på opartiskhet
specieUt talar för detta alternativ. De anser att kommittémajoriteten har
överdrivit betydelsen av kronofogdemyndighetens fiskala funktion och ser inget
hinder för att kronofogdemyndigheten som förvaltare i förenklad konkurs skulle
kurma tillfredsställa lika stora anspråk på opartiskhet och objektivitet som
advokat.
Kravet på förvaltningens effektivitet intar självfaUet en
framträdande plats i remissyttrandena vid sidan av diskussionen om förvaltarens
opartiskhet.
I en del remissyttranden anmärks att det brister i
effektivitet i nuvarande förvaltarkonkurser. Kronofogdeföreningen framhåller
att insynen i advokatemas korUcursförvaltning i aUmänhet är bristfällig. Först
när handlingama har getts in till rätten kan borgenärerna ta del av vad som har
inträffat. Önskemål om påskyndande av arbetet med konkursutredning eller
anmärkningar mot försumlig advokat leder i allmänhet inte till något resultat.
Irman förvaltningen resulterar i avveckling och slutredovisning förflyter i
allmänhet alltför lång tid även i ganska okomplicerade konkurser.
Kronofogdemyndigheten i Sundsvalls distrikt säger sig ha tråkiga erfarenheter
av advokatförvaltning i konkurser och framhåller som de allvarligaste
anmärkningarna att förvaltningen tar aUtför lång tid och inte i så få fall
resulterar i att konkursboets tillgångar helt går åt till förvaltningskostnaderna.
Även LO kritiserar de nuvarande förvaltarkonkurserna från synpunkten att det
brister i effektivitet.
RR V anser visserligen att effektivitetskravet aUmänt sett
bör kurma uppfyllas vid både advokat- och kronofogdealternativet, men i vissa
fall av förenklad korUcurs bör enligt verkets mening advokat som förvaltare
kunna genomföra affärstransaktioner på ett smidigare sätt än om förvaltningen
sker som myndighetsutövning. Mot denna bakgrund föreligger enligt verkets
mening inte något omedelbart intresse för det allmänna att överta förvaltningen
i konkurser. Också kronofogdemyndigheten i Stockholms distrikt,
handelskammarförbundet, fastighetsägareförbundet och advokatsamfundet gör
liknande uttalanden. Advokatsamfundet stryker under att det ibland kan riktas
befogade anmärkningar mot advokaters sätt att genomföra konkursuppdrag likaväl
som det kan firmas kronofogdar som skulle kunna vara väl lämpade i och för sig
för uppgifter som
Prop.
1975/76:210 111
konkursförvaltare både i mindre och i större sammanhang.
Samfundets uttalanden till förmån för advokatalternativet får emellertid
uppfattas som aUmänna synpunkter och samfundet erinrar om att advokaterna är
den yrkesgrupp som har den största erfarenheten av praktiskt konkursarbete.
Samfundet framhåller bl.a. att i förenklad konkurs kan ingå att avveckla en i
gång varande rörelse. Arbetsuppgifter av det slaget bör handläggas på ett
individuellt sätt och betydligt mer flexibelt än som kan begäras av
kronofogdemyndigheten.
Från bl.a.
kronofogdehåll uttalas å andra sidan tvivel om effektivitetskravet skulle
tillgodoses med advokat som förvaltare i förenklad konkurs.
Kronofogdemyndigheten i Hässleholms distrikt framhåller att kommittémajoriteten
utgår från att till förvaltare i allmänhet bör utses advokater som är
specialiserade på konkursrätt och affärsjuridik. Enligt myndighetens
erfarenhet finner man dock knappast sådana specialister utanför storstadsområdena.
Kronofogdeföreningen gör ett liknande uttalande. Kronofogdemyndigheten i Örebro
distrikt anför att det kan vara svårt att finna advokater som har en
kontorsorganisation som är tiUräcklig för förvaltaruppdrag i konkurs.
Kronofogdemyndigheten i Umeå distrikt anser att svårighetema att finna advokat
som är lämplig som förvaltare framför allt gäller de mindre konkurserna. De
allra flesta advokatbyråer utgör nämligen alltför små enheter och kan inte
väntas få förvaltaruppdrag i så stor omfattning som behövs för att de skall
förvärva sakkunskap på onuådet. Inte heller RSV tror att advokatalternativet
kommer att leda till att något större antal advokater blir specialiserade på
konkursförvaltning, och verket noterar att knappast ens konunittémajoriteten
synes övertygad om detta.
I uttalandena till förmån för kronofogdealtemativet
åberopas liksom i reservationen som huvudargument bl.a. statens intresse som
borgenär i förenklad konkurs. RPS anser att särskUt detta skäl är tungt
vägande. Länsstyrelsen i Kalmar län framhåller att det är angeläget att staten
i sin uppbördsverksamhet följer upp kotUcurserna. När det går till konkurs i
uppbördsärenden är det med hänsyn till de stora ekonomiska intressen som ofta
står på spel inte tiUfredsställande att staten passivt avvaktar
slutredovisningen utan att utöva kontroll över konkursförvaltningen och ta till
vara möjligheterna tUl återvinning. Kronofogdemyndigheterna i Norrköpings,
Borås, Mariestads och Östersunds distrikt, utredningen om säkerhetsåtgärder
m.m. i skatteprocessen och kronofogdeföreningen gör liknande uttalanden.
Kronofogdemyndigheten i Mariestads distrikt framhåller bl.a., att när
skattefordringar förekommer i konkurs, kronofogdemyndigheten bäst kan bedöma
dessa fordringars ofta speciella karaktär. Den föreslagna ordningen att
fordringar inte skall bevakas i förenklad konkurs innebär vidare enligt
myndighetens mening ett osäkerhetsmoment, som talar för att det allmänna bör
få större inflytande över förvaltningen. Utredningen om säkerhetsåtgärder m.m.
i skatteprocessen
Prop.
1975/76:210 112
anför bl.a. att gäldenärer ofta tillgriper åtgärder för
att göra sina tillgångar oåtkomliga för exekution och att det vid utredningens
undersökningar har framkommit att gäldenärer ibland använt konkurs för detta
ändamål. Kronofogdemyndighetema har enligt utredningens mening sannolikt bättre
möjligheter än advokater att uppmärksamma och stävja sådana åtgärder och får
förutsättas bättre kunna ta till vara möjlighetema till återvirming i konkurs.
Advokatsamfundet invänder mot det senast nämnda argumentet
att skatteflyktsåtgärder inte är av den karaktären att de i egentlig mening har
att göra med konkursförfarandet. Frågor om skatteflykt skall enligt samfundets
mening omhänderhas av taxeringsmyndigheter och inte av konkursförvaltare och
heller inte av kronofogdemyndigheten. Samfundet påpekar vidare att om
företagsinteckningar i enlighet med ett framlagt förslag (jfr prop. 1975/76:12)
ges företräde till betalning framför arbetstagares lönefordringar förvaltarens
uppgifter i nu aktuella konkurser kommer att ytterligare kompliceras och i ökad
utsträckning avse andra borgenärsintressen än statens. Detta talar mot
kronofogdemyndigheten som konkursförvaltare. HärtiU kommer enligt samfundet att
kronofogdemyndigheten inte under några omständigheter bör ifrågakomma som
förvaltare i sådana konkurser i vilka staten inte har praktisk möjlighet att få
utdelning.
Kronofogdemyndigheten i Hässleholms distrikt anser logiskt
att sanuna myndighet som har hand om specialexekutionen får hand om generalexekutionen.
Kronofogdemyndigheten i Mariestads distrikt anför att väsentliga likheter finns
mellan instituten utmätning och konkurs. Vid båda sker utredning om gäldenärens
ekonomiska och personliga förhållanden, omhändertagande och realisation av
egendom, bedömande av vilken realisationsform som är lämplig, prövning av vilka
fordringar som har rätt till betalning, fördelning av influtna medel med
iakttagande av förmånsrätt m.m.
Argumentet
att kronofogdemyndighet som förvaltare i förenklad konkurs ofta kan dra nytta
av utredning, som myndigheten har verkställt i ärende om skatteindrivning eller
utmätning för annan fordran än skatt hos gäldenären, åberopas särskilt av
statskontoret samt kronofogdemyndigheterna i Kallnar, Hässleholms, Malmö,
Mariestads, Örebro, Västerås och Östersunds distrikt. Statskontoret framhåller
att det mera undantagsvis förekommer att konkursgäldenären är okänd för
kronofogdemyndigheten men att det vanligaste förhållandet är att myndigheten
genom olika exekutiva åtgärder mot gäldenären under relativt lång tid har
kuimat bilda sig en god uppfattning om deimes ekonomiska förhållanden. Kronofogdemyndigheten
i Malmö distrikt anför att vare sig konkurs initieras av kronofogdemyndigheten
eller av enskild borgenär myndigheten vanligen redan har tillgång till ett
utredningsmaterial som underlättar bouppteckning m.m. Medan
kronofogdemyndigheten sålunda har åtskilligt
Prop. 1975/76:210 113
utredningsmaterial gratis, måste vid advokatalternativet
materialet införskaffas på nytt och detta blir ett förhåUandevis omfattande
dubbelarbete som kan fördyra förfarandet. Kronofogdemyndigheten i Östersunds
distrikt antar att förenklad konkurs i de flesta fall kommer att föregås av
utmätningar eller utmätningsförsök, och kronofogdemyndighetens för-valtarskap
blir i stort sett en fortsättning på myndighetens tidigare mellanhavanden med
gäldenären. Kronofogdemyndigheten i Hässleholms distrikt lägger vikt vid att
kronofogdemyndigheten som företrädare för staten som borgenär tar initiativ
till konkurs i det övervägande antalet fall och att staten och arbetstagama
oftast är förmånsberättigade i konkursen. Enligt myndigheten förefaUer det
därför från tids- och kostnadssynpunkt helt naturligt att kronofogdemyndigheten
har hand om förvaltningen. Kronofogdemyndigheten i Mariestads distrikt
framhåller bl.a. att kronofogdemyndigheten har kontinuerliga och nära
kontakter med andra myndigheter och kan dra nytta också av dessa myndigheters
kännedom om gäldenärens person och hans verksamhet.
Gentemot synpunkter av nu berörda slag invänder
advokatsamfundet att det inte kan generellt förutsättas att
kronofogdemyndigheten redan före konkursen har fått goda kunskaper om
gäldenärens ekonomiska förhållanden. 1 reservationen konstateras nämligen att
detta i mindre grad gäller i storstadsdistrikten. Enligt samfundets mening
förlorar argumentet härigenom sin bärkraft, eftersom det övervägande antalet
förenklade konkurser torde vara att firma inom storstadsdistrikten.
Beträffande
kronofogdepersonalens kvalifikationer att ha hand om förvaltningen i förenklad
konkurs framhåller kronofogdemyndigheten i Kalmar distrikt att kravet på att
förvaltaren skall vara lagfaren torde kunna uppfyllas vid de flesta
kronofogdemyndigheter. Vidare är kronofogdemyndigheterna väl förtrogna med
exekutionsrätt, kanske mer än några andra. Samma uppfattning har
kronofogdemyndigheten i Hässleholms distrikt. Eksjö tingsrätt anför bl.a. att
kronofogdealternativet uppenbarligen medför att en viss enhetlighet kommer att
prägla bedömningen i förekommande frågor men att detta knappast kan antas bli
fallet vid advokatalternativet. RSV framhåller att kronofogdemyndigheterna i
sin verksamhet har stöd av verket, men att motsvarighet härtiU saknas vid
advokataltemativet. Förvaltningsuppgifterna i de små konkurserna ställer vidare
stora krav på affärsjuridiska kunskaper. Kronofogdemyndigheten i Mariestads
distrikt gör gäUande att kronofogdemyndigheten har bättre förutsättningar än
advokat att driva förvaltningen också när det gäller förlikningsverksamhet,
bl.a. med hänsyn tiU att kronofogdemyndighet som regel har ingående käimedom om
gäldenären och har vana vid liknande överväganden i sin övriga verksamhet.
En del remissinstanser som förordar kronofogdealternativet
framhåUer att kronofogdemyndighetema bör ha rätt att anlita utomstående för
sådana förvaltningsuppgifter i förenklad konkurs som fordrar stor arbetsinsats
8 Riksdagen 1975/76. 1 saml. Nr 210
Prop. 1975/76:210 114
eller särskilda kvalifikationer. Kronofogdemyndigheten i
Norrköpings distrikt anför att kronofogdemyndighetema inte kan vara permanent
rustade för mer krävande uppgifter som ibland kan förekonuna i förenklad
konkurs. Möjligheten måste åtminstone finnas övergångsvis, innan
kronofogdemyndighetema har fått behövlig personalförstärkning. Statskontoret
föreslår att kronofogdemyndighet som förvaltare i förenklad konkurs i vissa
fall, då förvaltning av tillgångar över en längre tidsperiod aktualiseras,
skall kurma hos konkursdomaren begära att någon förordnas att biträda vid förvaltningen
av sådana tiUgångar. Länsstyrelsen I Kalmar län uttalar att
kronofogdealternativet ger staten möjlighet att via konsulter tiUföra
konkursförvaltningen specialkunskap i fråga om lokaliseringsstöd, lån och
garantier samt statsbidrag till nedläggningshotade företag.
Också de remissinstanser som förordar advokatalternativet
synes i allmänhet utgå från att kronofogdemyndighet får anses vara i och för
sig kompetent för förvaltningsuppgiften i förenklad konkurs. Advokatsamfundet
ifrågasätter emellertid i viss mån denna uppfattning. Kompetent för uppgiften
får enligt samfundet i vart fall den anses vara som befinner sig i
kronofogdekarriären. Om man skall se till kronofogdemyndighetens verksamhet i
stort, torde det inte vara en aUmänt vedertagen uppfattning att
kronofogdemyndighetens indrivningsverksamhet fungerar särskilt effektivt.
Förfarandet hos kronofogdemyndigheten får ibland en karaktär av
slentrianmässighet och brist på personligt engagemang. Om
kronofogdemyndighetema skall byggas ut ytterligare, finns vidare anledning att
förmoda att de kommer att som större ämbetsverk fungera utan den effektivitet
som är önskvärd. Kronofogdemyndigheterna konuner dessutom att tvingas
omhänderha en stor mängd olika ärenden. Samfundet har svårt att föreställa sig
att det kan vara en ändamålsenlig ordning att låta kronofogdemyndigheten
avveckla en i gång varande rörelse. Det är i allmänhet inte förenligt med
tanken på tillskapandet av större ämbetsverk att ge verken arbetsuppgifter,
som utan tvekan bäst handhas av någon som är beredd att handlägga dessa på ett
individuellt sätt och betydligt mera flexibelt än vad som kan begäras av
kronofogdemyndigheten. TiU detta kommer att det förefaller uteslutet att sådana
personer som befinner sig i kronofogdekarriären konuner att ha tid och
möjlighet att ägna konkursuppgiftema tillräcklig uppmärksamhet. Sannolikheten
talar för att konkursuppgiftema kommer att förläggas till
kronofogdeassistentplanet, vilket iimebär att de handläggs av personer med
OtiUräcklig kompetens för uppgiften. Samfundet anser för sin del att en advokat
har minst lika god kompetens som kronofogdemyndighet att handlägga de inledande
förvaltningsuppgifterna. I kronofogdemyndighetens vanliga arbetssätt ingår
inte förhandlingar med spekulanter på gäldenärens rörelse eller övriga
tillgångar. Hela den förvaltningsfrågan är i övrigt mycket olämplig att
anförtro åt ett statligt verk, anser samfundet. Samfundet påpekar också att i
reservationen har angetts att kronofogde-
Prop.
1975/76:210 115
myndighet skulle nedlägga större intensitet i
förvaltningen och kunna åstadkomma snabbare avveckling. Något bärande skäl
härför har emellertid inte anförts.
Också i en
del andra uttalanden ifrågasätts kronofogdealternativets lämplighet från
effektivitetssynpunkt. Kronofogdemyndigheten i Stockholms distrikt anser att
effektiviteten kan bli lidande på förvaltningens karaktär av
myndighetsutövning. Myndigheten framhåller att även kronofogdemyndighetens
handlande som företrädare för staten som borgenär i allmänna mål har sådan
karaktär. Partsställningen skulle kräva särskild omsorg vid handläggningen av
förvaltaruppgifterna och skulle inte underlätta snabbhet i förfarandet. Vid
advokataltemativet är däremot förvaltaren inte underkastad ämbetsansvar och
kan arbeta smidigare och effektivare för att åstadkomma en snabb
konkursavveckling. Bankinspektionen gör ett liknande uttalande.
Handelskammarförbundet framhåller att kronofogdemyndighetema i allmänhet torde
sakna personal med tiUräckliga affärsmässiga kunskaper och erfarenheter för
att framgångsrikt ta till vara borgenäremas intressen vid avvecklingen av t.ex.
en rörelse. Fastighetsägareförbundet åberopar att kronofogdemyndigheten inte
har den erfarenhet av affärslivet som vid advokatalternativet normalt krävs
beträffande den som utses till förvaltare.
Invändningen
mot kronofogdealternativet att byte av förvaltare måste ske i de fall då
förenklad konkurs övergår till ordinär konkurs bemöts med samma motivering som
i reservationen av bl.a. utredningen om säkerhetsåtgärder m.m. i
skatteprocessen. Utredningen tillägger att förvaltarbyte kan tänkas förekomma
även vid advokataltemativet, eftersom advokat som har förordnats till
förvaltare i förenklad konkurs kanske varken kan eller vUl av olika skäl åta
sig avvecklingen av ett ordinärt konkursbo. Kronofogdemyndigheten i Örebro
distrikt erinrar om att personal hos denna myndighet i regel har förordnats
till god man i fattigkonkurser som har tillkonunit efter ansökan av
myndigheten. I de fall då konkursen har övergått till ordinär konkurs har gode
mannen överlämnat bouppteckningen jämte andra uppgifter till förvaltaren i den
efterföljande ordinära konkursen. Denne har i många fall endast behövt
ombesörja försäljning och fördelning av influtna medel, och detta har sannolikt
medfört bl.a. lägre konkurskostnader än om konkursen från Ijörjan hade
handlagts av advokat. Lidköpings tingsrätt, handelskammarförbundet och SACO
åberopar däremot som ett skäl för advokataltemativet att det är angeläget att
undvika förvaltarbyte vid övergång från förenklad till ordinär konkurs.
Tingsrätten anser inte osannolikt att sådana övergångar kommer att bli
vanligare än nu i motsvarande fall med hänsyn till att konkursdomaren kommer
att i inledningsskedet ha bristfälligt underlag för att bedöma konkursens omfattning
och svårhetsgrad.
Vad kommittémajoriteten har anfört om att skäl talar för
att göra kronofogdemyndighetema till kontrollorgan i ordinär konkurs och att
det i
Prop.
1975/76:210 116
så fall inte är tillfredsställande att de också skulle
vara förvaltare i förenklad konkurs som eventuellt har föregått den ordinära
konkursen stryks under av några remissinstanser som förordar
advokatalternativet, nämligen hovrätten över Skåne och Blekinge, Malmö
tingsrätt och Lidköpings tingsrätt. Också Eksjö tingsrätt anser att det skulle
inge starka betänkligheter att vid övergång från förenklad till ordinär konkurs
låta kronofogdemyndighetema i egenskap av kontrollorgan pröva riktigheten och
lämpligheten av förvaltningsåtgärder som myndigheten själv tidigare har vidtagit.
Tingsrätten framhåller emellertid att man inte behöver välja just
kronofogdemyndighetema som kontrollorgan i ordinär konkurs.
Möjligheten att de allmärma advokatbyråerna anlitas för
förvaltaruppdrag i konkurser berörs av några remissinstanser som förordar
advokataltemativet. Fastighetsägareförbundet anför att det kan vara lämpligt
att advokat vid allmän advokatbyrå förordnas till förvaltare i förenklad
konkurs när endast skatteskulder finns. Oskarshamns tingsrätt framhåller
beträffande konkurser i allmänhet, att i den mån större samhälleligt engagemang
anses önskvärt detta kan åstadkommas genom att jurister vid de allmänna
advokatbyråerna anlitas som förvaltare. Advokatsamfundet anför däremot att
någon prioritet just för de allmänna advokatbyråema till förvaltaruppdrag i
förenklad konkurs inte bör komma i fråga. Advokaterna på de allmänna byråema
saknar dessutom f.n. i aUmänhet erfarenhet av konkursfrågor.
Frågan om den planerade omorganisationen av
exekutionsväsendet med minskat antal kronofogdedistrikt och större
personalorganisation inom distrikten har betydelse för kronofogdealternativets
genomförande tas särskilt upp till behandling från några håll.
DON samt
kronofogdemyndigheterna i Östersunds och Luleå distrikt hävdar att ombildningen
till större distrikt är nödvändig för att kronofogdemyndigheterna skall kunna
handlägga dessa uppgifter. De anser därför att omorganisationen bör ha trätt i
kraft och varit i funktion någon tid, innan uppgiften att vara
förvaltningsorgan i förenklad konkurs förs över till kronofogdemyndigheterna.
Enligt kronofogdemyndigheten i Luleå distrikt torde överförandet inte vara
möjligt inom ramen för nuvarande organisation med hänsyn till den
specialisering som krävs för uppgiften. Frekvensen av förenklade konkurser
skulle bli aUtför liten inom ett relativt stort antal kronofogdedistrikt för
att kronofogdealternativet skulle medföra åsyftade rationaliseringsvinster. Om
altemativet likväl skulle genomföras före den planerade omorganisationen av
kronofogdemyndigheterna, förordar myndigheten att i varje fall inom vissa län
förvaltarskapen i samtliga förenklade konkurser i länet samlas hos en enda
kronofogdemyndighet.
RSV,
kronofogdemyndigheten i Hässleholms distrikt och kronofogdeföreningen
framhåller att rationaliseringsvinsterna med kronofogdealternativet
självfallet blir större med större kronofogdedistrikt men ser
Prop.
1975/76:210 117
inget hinder att genomföra alternativet inom ramen för
nuvarande organisation. Enligt RSV får till och med de minsta nu existerande kronofogdemyndigheterna
anses mer lämpliga att vara förvaltningsorgan i förenklad konkurs än
allmänpraktiserande advokater med en- eller tvåmansbyrå.
Också en del remissinstanser som förordar
advokataltemativet berör den planerade omorganisationen. Helsingborgs tingsrätt
menar att det i framtiden eventuellt starkt minskade antalet kronofogdedistrikt
skulle medföra praktiska svårigheter vid kronofogdemyndighetemas utövande av
förvaltarskapet i förenklad konkurs. Domareförbundet anlägger sanuna synpunkt.
Förbundet framhåller att det kommer att finnas ett behov av nära kontakt mellan
konkursdomaren och förvaltaren. Förbindelsen måste vara inte blott skriftlig
och formell utan även kunna ske vid personliga sammanträffanden. Förvaltaren
måste fiimas lätt tillgänglig och om möjligt på tingsrättens kansliort.
Kostnadsberäkningarna för kronofogdealternativet i betänkandet kommer knappast
att visa sig hålla, om kronofogdemyndigheterna lokaliseras till endast ett
fåtal platser i landet. Alla sammanträden inför konkursdomaren kommer då att ta
längre tid och kontakterna mellan konkursdomaren och förvaltaren försvåras.
Det i
reservationen anmärkta förhåUandet att kronofogdemyndigheterna enligt förslaget
prövar frågor om stadig lönegaranti för fordringar i förenklad konkurs och att
denna prövning underlättas, om myndigheten också är förvaltare, åberopas
särskilt av kronofogdemyndigheterna i Hässleholms, Malmö, Mariestads, Örebro,
Söderhamns och Umeå distrikt samt LO. Kronofogdemyndigheten i Örebro distrikt
uppger att personal hos myndigheten som regel förordnas till god man i
fattigkonkurser som tillkonunit efter ansökan av myndigheten och att sådana
konkurser regelmässigt avslutas inom betydligt kortare tid än andra. Gode
mannen brukar under arbetet med bouppteckningen inhämta uppgifter om löne- och
pensionsskulder, och lönegarantibeloppen har i de flesta fall betalts ut redan
någon vecka efter det att konkursen avskrivits. Kronofogdemyndigheten i
Söderhamns distrikt anser att kronofogdealternativet borde ge bättre möjligheter
att hindra sådant missbruk av den statliga lönegarantin som ibland har
påtalats. LO anför att advokataltemativet skulle bli alltför omständligt,
eftersom först advokaten skall utreda och pröva de arbetstagares löne- och
pensionsfordringar som är utdelningsberättigade och sedan lämna uppgift härom
tiU konkursdomaren, som i sin tur skulle ha att vidarebefordra uppgiften till
kronofogdemyndigheten för den egentliga prövningen enligt lönegarantUagen. I
nuvarande förvaltarkonkurser förekonuner enligt LO tämligen ofta att
underrättelse från förvaltaren till kronofogdemyndigheten om godkända
bevakningar läinnas mycket senare än vad som kan anses vara "utan
dröjsmål". I vissa fall medför förvaltamas bristande tidsresurser att
överläggningar eller förhandlingar som de anställdas fackliga organisationer
har påkallat i frågor om anställningen
Prop. 1975/76.210 118
inte kommer till stånd eller onödigt kompliceras.
Om
kostnaderna för de båda alternativen uttalar sig åtskiUiga remissinstanser. Av
de remissinstanser som förordar kronofogdealternativet instämmer bl.a. RSV,
kronofogdeföreningen samt kronofogdemyndigheterna i Hässleholms, Malmö,
Mariestads, Söderhamns och Östersunds distrikt i bedömningen i reservationen
att det allmännas kostnader blir väsentligt lägre vid kronofogdealtemativet än
vid advokatalternativet. RSV konstaterar att även om personalbehovet vid
myndighetema skulle vara i det närmaste dubbelt så stort som har beräknats
skulle kronofogdealternativet ändå vara avsevärt mycket biUigare.
Advokatsamfundet
och grossistförbundet ställer sig kritiska till beräkningama i fråga om
kronofogdealtemativet och anser det inte alls sannolikt att
kronofogdealtemativet är billigare. Advokatsamfundet menar att detta altemativ
torde förutsätta inte endast en utbyggnad utan även en omorganisation av
kronofogdemyndighetema. På grund härav bör de beräkningar av ökade kostnader
som har redovisats i betänkandet före framläggandet av ett lagförslag
ytterligare analyseras och kompletteras. I detta sanunanhang anmärker
samfundet att erfarenheterna från rättshjälpsreformen visar att kostnaden för
handläggning av ett juridiskt ärende är lika stor vare sig enskild eller
statsanställd advokat handhar ärendet. Samfundet vill vidare framhålla att en
realistisk bedönming av effekten av förhörsinstitutet och av bortfallet av de
s.k. 5.000-kronorsbolagen måste ge vid handen att antalet fattigkonkurser
konuner att nunska avsevärt. Att under dessa omständigheter bygga ut och
omorganisera kronofogdemyndighetema föranleder samfundet att starkt
ifrågasätta om inte ett genomförande av kronofogdealtemativet kan konuna att
innebära ganska betydande kostnadsökningar utan motsvarande nytta för det
allmänna.
RRV, som
förordar advokatalternativet, ifrågasätter inte att detta altemativ kan antas
dra väsenUigt högre kostnader utan menar t.o.m. att skillnaden kan väntas bli
större än den angivna summan en miljon kr. om året. RRV anser att
advokatalternativet inte bör genomföras utan att åtgärder vidtas för att
åstadkomma en begränsning av kostnaderna. Härvid bör enligt RRV i första hand
tas fasta på kommitténs synpunkter angående användningen av taxor och på
anlitande av de allmärma advokatbyråerna.
Kommitténs
uttalande att det är tänkbart att på sikt taxor kan utarbetas för bestämmande
av arvode till förvaltare i förenklad konkurs anser advokatsamfundet
oacceptabelt, möjligen med undantag för fattigkonkurser i ordets egentliga
bemärkelse. Konkursförvaltningen lämpar sig enligt samfundet regelmässigt
mycket illa för taxesättning. Förhållandena är ofta starkt varierande och det
är alldeles uppenbart att arvodenas storlek kan variera starkt beroende på
förhållandena i konkurserna. En taxesättning kommer ofrånkomligen att ha till
följd att konkursförvaltaren inte känner någon uppmuntran att lägga ned det
extra arbete på korUcurs-avvecklingen som kan vara till direkt fördel för
borgenärema. Det intresse
Prop.
1975/76:210 119
som staten kan ha i arvodessättningen enligt lagen om
allmän rättshjälp gäller principieUt inte konkursfallen. Tvärtom torde
borgenärerna sakna förståelse för ett arvodessystem som kan komma att innebära
att konkursförvaltaren av ekonomiska skäl känner sig förhindrad att lägga ned
den energi på uppdragets fullföljande som är från alla synpunkter önskvärd.
Från
organisatorisk synpunkt framhåller slutligen RSV och kronofogdeföreningen som
angeläget att ett genomförande av kronofogdealternativet tidsmässigt samordnas
med genomförande av förslaget till utsökningsbalk och den planerade
omläggningen av den summariska betalningsprocessen. RSV framhåller i detta
sammanhang också att vid ett genomförande av kronofogdealtemativet utbildningen
av personalen kommer att ägnas uppmärksamhet och att den omfattande
fackutbildning verket bedriver utan svårigheter kan utvidgas till att omfatta de
här aktueUa uppgiftema.
4.2.4 Kontrollen över förvaltningen
Förslaget att någon rättens ombudsman inte skall förordnas
och några granskningsmän inte förekomma i förenklad konkurs utan kontroUen över
förvaltningen i stället utövas av i första hand konkursdomaren godtas av
flertalet remissinstanser. Till dem som uttryckligen tiUstyrker reformen i
denna del hör bl.a. RÅ, RSV, länsåklagarmyndigheten i Göteborgs och Bohus län,
Jönköpings tingsrätt, kronofogdemyndigheterna i Västerviks, Hässleholms och
Sundsvalls distrikt, SACO, fastighetsägareförbundet och Finansieringsföretagens
förening. LO, som förklarar sig inte ha något att invända mot att någon rättens
ombudsman inte skall förordnas i förenklad konkurs, säger sig ha den
erfarenheten att det i viss utsträckning förekommer att advokater ibland är
konkursförvaltare och ibland rättens ombudsman. Detta måste anses olämpligt och
inte vara befrämjande för den objektivitet och opartiskhet som rättens
ombudsman har att iaktta. Kronofogdeföreningen anser att det vid genomförande
av kronofogdealtemativet torde vara nödvändigt att bygga upp ett lämpligt
kontrollsystem.
Endast domareförbundet och advokatsamfundet är negativa
till förslaget i förevarande del. Domareförbundet ifrågasätter med tanke på
kronofogdealternativet i fråga om förvaltningen om det är lämpligt att en
myndighet, tingsrätten, kontrollerar en arman myndighets ämbetsutövning.
Enligt domareförbundets mening är även den av kommittén med utgångspunkt i
advokatalternativet föreslagna lösningen svår att godta, eftersom
konkursdomaren kommer att få ökade arbetsuppgifter, vilka i många fall kräver
inte bara juridisk utan också ekonomisk sakkunskap. Uppgiftema blir inte
rutinmässiga, vilket många gånger är fallet i nuvarande system. De måste därför
i princip handhas av ordinarie domare.
Prop.
1975/76:210 120
De nya arbetsuppgifterna kräver enligt förbundet under
alla omständigheter, att särskUd utbUdning anordnas, så att konkursdomaren får
tillräckliga kunskaper beträffande redovisning, bokföringsgranskning och
liknande. Härtill kommer enligt förbundets mening att halvårsberättelser enligt
56 § KL inte torde kunna avvaras i förenklade konkurser om konkursdomaren skall
vara kontrollorgan. 1 vart fall blir det enligt förbundet nödvändigt, att
förvaltaren tillhandahåller material för en noggrarm prövning. Det skulle
därför knappast bli fråga om en förenkling av arbetet för förvaltarens del.
Advokatsamfundet understryker att den granskning av en redovisning som kan
göras av rättens ombudsman måste vara avsevärt mera tiUfredsställande än den
granskning som kan göras av en person konkursdomaren eller annan som inte
har följt avvecklingsarbetet. Konkursdomaren kommer att sakna förutsättningar
att göra en sakrevision av förvaltarens redovisning. Skall konkursdomaren ge
sig in på en verklig revision av redovisningarna, kommer detta att medföra ett
betydande merarbete för konkursdomaren, ett arbete som säkerligen blir mera
vidlyftigt än det arbete som en rättens ombudsman skulle behöva lägga ned på
saken. Någon tidsvinst kan erdigt samfundet inte åstadkommas genom att man
inte utser rättens ombudsman i förenklade konkurser. Kostnadsmomentet
beträffande rättens ombudsmans medverkan är obetydligt och kan inte sägas
utgöra ett reellt skäl för avskaffande av institutet i dessa konkurser. Enligt
samfundets mening är det därför angeläget att bibehåUa rättens ombudsman i de
allra flesta konkurser som inte är egentliga fattigkonkurser.
Också
andra remissinstanser tar upp frågan om konkursdomarens kvalifikationer och
menar att de av kommittén föreslagna ändringarna, genom att de stäUer ökade
krav på konkursdomaren, medför att konkurs-göromålen vid tingsrätt i betydUgt
större utsträckning än f.n. bör anförtros ordinarie domare. Till dessa
remissinstanser hör JK, hovrätten över Skåne och Blekinge, DON, RSV, några
tingsrätter, kronofogdemyndigheten i Hässleholms distrikt och
fastighetsägareförbundet. Flera av dessa remissinstanser påpekar att endast
mera rutinbelonade göromål bör anförtros tingsnotarie. Hovrätten och en tingsrätt
anmärker, att ett genomförande av kommittéförslaget konuner att ställa krav på
ökade resurser hos tingsrättema. Länsstyrelsen i Västerbottens län trycker på
att konkursdomarna genom kurser eller på annat sätt erhåller tillräckliga
kvalifikationer.
Hovrätten
över Skåne och Blekinge och Malmö tingsrätt anser att förvaltaren i förenklad
konkurs bör åläggas att avlämna berättelse enligt de regler som gäller i fråga
om vanlig konkurs (56 § KL). Hovrätten framhåller att det stora flertalet av
de förenklade konkursema kan beräknas komma att bli avskrivna inom en kortare
tidsrymd efter konkursbeslutet. Det torde därför vara tiUräckligt att
skyldigheten att avge ifrågavarande berättelser avser sådana förenklade
konkurser som inte är avslutade viss angiven tid efter konkursbeslutet. Det
kunde då också, anser hovrätten.
Prop. 1975/76:210 121
synas lämpligt att tidpunkten för avgivandet av
berättelsen bestämdes till viss tid efter konkursbeslutet och inte som vid
ordinär konkurs till i lag fixerade tidpunkter. Beträffande kvartalsräkningar
som avses i 58 § tredje stycket KL delar hovrätten kommitténs uppfattning att
krav härpå inte behöver stäUas upp vid förenklad konkurs. Tingsrätten påpekar
att kommittén borde ha föreslagit något system enligt vilket den som är
missnöjd med förvaltningsåtgärd skall kunna göra sin röst hörd.
Lidköpings tingsrätt ifrågasätter om det behövs att
förvaltaren avger redovisning till konkursdomaren, när förenklad konkurs
avskrivs utan att tillgångar finns. Tingsrätten påpekar att god man i
fattigkonkurs nu inte är skyldig att avge redovisning, och detta har enligt
tingsrättens mening inte visat sig vara förenat med några olägenheter.
4.2.5 Konkursens upphörande
Domareförbundet anser det viktigt att en konkurs kan
upphöra så snart konkursrättsliga hinder inte föreligger och utan att hänsyn
tas till ovidkommande omständigheter, såsom förvaltarens
redovisningsskyldighet och prövningen av deimes ersättningsanspråk.
Redovisningsgranskning, prövning av förvaltararvode och återlämnande av egendom
m.m. får ske snarast efter konkursens upphörande. Förbundet tar också upp en
terminologisk fråga. Enligt förbundet är det oegentligt att använda termen
avskrivning för konkursdomårens beslut om att förenklad konkurs upphör. Termen
används i processrätten för beslut varigenom rättens befattning med ett mål
eller ett ärende upphör utan att beslut i sak fattas. Termen har enligt
förbundet varit användbar i fattigkorUcurs, men för förenklad konkurs bör en
annan skapas. Konkursdomaren och förvaltaren har i förenklad konkurs flera
arbetsuppgifter kvar, när gäldenärens konkurstillstånd upphör. Den nya termen
för konkursens upphörande bör vara lätt förståelig för gäldenären. Det slutliga
beslutet, när intet återstår att göra för konkursdomaren, kan benämnas t.ex.
avslutning.
Flera remissinstanser diskuterar hur utdelningsförfarandet
bör vara organiserat för att erbjuda borgenärerna ett tillfredsställande
rättsskydd.
TCO,
domareförbundet och grossistförbundet menar att den föreslagna bestämmelsen om
att förvaltaren skall underrätta i utdelningsförslaget upptagen borgenär bör
vidgas så att underrättelse om att utdelningsförslag föreligger också länmas
kända borgenärer som inte får utdelning. Domareförbundet anser det väsentligt
att varje borgenär som genom att anmäla fordran eller på annat sätt har visat
ett intresse för konkursen underrättas om dess avslutande. Enligt förbundet kan
kostnaderna härför inte vara så stora. Förbundet påpekar också att
tidningskungörelsen om utdelningsförslaget i sådant fall kan förenklas.
Hovrätten över Skåne och Blekinge och Malmö tingsrätt
anser det vara en allvarlig brist att de bestämmelser kommittén föreslår inte
innehåller
Prop.
1975/76:210 122
något om hur den skall förfara som vill göra invändningar
mot förvaltarens utdelningsförslag. Hovrätten ifrågasätter vidare om inte den
föreslagna tidsfristen för utdelningsförslagets fastställande, två veckor efter
kungörelsen, är alltför knappt tiUtagen för att ge borgenär möjlighet att med
säkerhet hinna ta del av utdelningsförslaget och sedan hinna framföra sin
invändning och grunderna för denna till kordcursdomaren. Hovrätten finner
vidare i likhet med Helsingborgs och Malmö tingsrätter det vara mindre
tiUfredsställande med en reglering av innebörd att konkursdomaren utan närmare
genomgång och prövning skall fastställa utdelningsförslaget. Hovrätten
ifrågasätter därför om inte man bör införa ett system irmebärande att borgenär,
som har anmärkning att göra mot utdelningsförslaget, åläggs att inom viss
kortare tid efter kungörelsen framställa invändningar hos konkursdomaren.
Konkursdomaren skulle sedan, om sådan invändning framställdes, ha möjlighet att
inhämta yttrande däröver av förvaltaren och även att, om så skulle visa sig
erforderligt, kalla borgenären och förvaltaren till förhandling. SkuUe däremot
ingen anmärkning göras mot utdelningsförslaget, borde föreskrivas att detta
skall fastställas av konkursdomaren, såvida det inte innehåUer uppenbara fel
eller brister för vilket fall konkursdomaren skulle ha möjlighet att jämka
förslaget. Helsingborgs tingsrätt ifrågasätter om inte det klanderförfarande
som nu används i tillgångskonkurser är väl så ändamålsenligt som det förfarande
konunittén föreslår.
Domareförbundet påpekar att konkursdomaren för att kunna
ta ställning till utdelningsförslaget från förvaltaren måste få alla de
handlingar som behövs för en saklig kontroll.
Advokatsamfundet menar att konkursdomaren inte bör
engageras i utdelningsförslagets framläggande, eftersom han ofta inte har
möjlighet att på ett tillräckligt säkert sätt ta del av underlaget. Samfundet
anser vidare oklart vad som händer om förvaltaren och konkursdomaren har olika
uppfattningar. Om ett av konkursdomaren fattat beslut angående utdelning
överklagas, är det inte heller klarlagt vem som blir borgenärens motpart i
målet inför hovrätten. Förvaltare, som givetvis kan komma att medge talan om
överklagandet avser en ändring i det av förvaltaren upprättade förslaget, torde
enligt samfundet inte kunna föra talan. Med den nuvarande ordningen för klandertalan
är däremot sörjt för en bättre balans mellan borgenär och konkursförvaltning
säger samfundet.
TCO framhåller det angelägna i att process- och
överklagandemöjligheterna utvecklas motivledes och jämförs med motsvarande
möjligheter enligt lönegarantilagen.
Beträffande det fallet att förvaltaren, efter
återförvisning upprättar nytt utdelningsförslag ifrågasätter Helsingborgs
tingsrätt om konkursdomaren bör kungöra det nya utdelningsförslaget i andra
fall än då detta innehåller mera ingripande ändringar. Även när ny utdelning är
aktuell med anledning av att nya medel har tillkonunit bör erUigt tingsrätten
sanuna princip gälla.
Prop. 1975/76:210 123
1 en stor del av konkurserna är borgenärsförhållandena så
klara att det är uppenbart vem medlen skall tillfalla vid en utdelning. I
sådana fall borde förvaltaren efter konkursdomarens medgivande kunna dela ut
medlen direkt till berättigad borgenär utan att kungörelse- och
faststäUelseförfa-randet tiUämpas. Tingsrätten påpekar vidare att om ett
utdelningsförslag har gjorts om efter återförvisning måste borgenär som i nytt
förslag blir utan utdelning underrättas om förslaget. Domareförbundet hävdar
att underrättelse i det berörda fallet inte behöver sändas till samtliga borgenärer
som har upptagits i förslaget utan att det är tillräckligt att de borgenärer
som berörs blir underrättade.
Hovrätten
över Skåne och Blekinge delar kommitténs uppfattning att det inte synes vara
påkallat med något särskilt kungörelseförfarande innan konkursdomaren bestämmer
arvode till förvaltaren och vid tillämpning av 187 § till rättens
ombudsman. Hovrätten anser också tiUfredsställande att konkursdomaren skall
pröva ersättning till förvaltaren för kostnad som uppdraget har medfört.
Hovrätten ifrågasätter om inte redan i samband med genomförandet av förslagen i
förevarande betänkande borde tas upp motsvarande fråga beträffande ordinär
konkurs.
Malmö tingsrätt ifrågasätter om inte arvode till
förvaltare skall bestänunas innan utdelningsförslag upprättas.
Föreningen auktoriserade revisorer anser oklart om
förvaltaren i sina kostnader även skall inkludera arvodet till den expertis som
anlitas för komplicerade utredningar. Enligt föreningens uppfattning bör
ersättning för sådan medverkan även kunna inrymmas i förvaltararvodet.
4.2.6 Ansvaret för konkurskostnader
Många remissinstanser uttalar sin allmänna
tillfredsställelse över att kommittén har löst de problem som f.n. är förenade
med att god man i fattigkonkurs och förvaltare m.fl. i vissa andra fall kan bli
utan ersättning. Hit hör bl.a. hovrätten över Skåne och Blekinge och
domareförbundet.
I fråga om den konkurssökande borgenärens ansvar för
konkurskostna-dern är åsiktema delade. Länsstyrelsen i Södermanlands län,
kronofogdemyndigheterna i Västerås och Sundsvalls distrikt, bankinspektionen
samt domareförbundet är positiva till kommitténs förslag om ett begränsat
kostnadsansvar. TCO, SACO och fastighetsägareförbundet menar att den enskildes
kostnadsansvar bör slopas eller göras mindre omfattande än vad beredningen har
föreslagit. Hovrätten över Skåne och Blekinge samt Jönköpings tingsrätt
ifrågasätter å andra sidan om inte kostnadsansvaret bör vara mer omfattande.
Även i?/? V ställer sig tveksamt tUl begränsningen av borgenärens
kostnadsansvar.
Till stöd för att borgenärens kostnadsansvar helt kan
slopas anför TCO bl.a. att det uppstår administrativt merarbete, om det
allmänna inte svarar för de kostnader som inte kan tas ut ur boet. Det fåtal
fall där borgenär har
Prop.
1975/76:210 124
låtit ansökning tillkomma endast i chikanerande syfte bör
man komma till rätta med på annat sätt. SACO tror att de av konunittén uttalade
farhågorna för meningslösa konkursansökningar i händelse av kostnadsansvarets
slopande är överdrivna. De skäl som kommittén har anfört för ett avskaffande av
sökande borgenärs ansvar har enligt förbundets mening så stor tyngd att de
borde fått väga över. Fastighetsägareförbundet menar att den enskilde
borgenärens kostnadsansvar bör förutsätta att ansökan gjorts i chikanerande
eUer eljest otillbörligt syfte. I gengäld skulle någon annan begränsningsregel
inte behövas.
Jönköpings
tingsrätt menar att nuvarande regler, att konkurssökande borgenär svarar för
hela den kostnad som inte kan tas ur boet är av värde för att hindra
konkursansökningar, som syftar till att trakassera en gäldenär eller eljest har
ett otillbörligt syfte. Tingsrätten avstyrker därför den föreslagna
begränsningen i borgenärens skyldighet att svara för korUcurskostnadema.
Hovrätten över Skåne och Blekinge anser att maximibeloppet för borgenärs subsidiära
kostnadsansvar bör sättas i relation till kostnaderna för en normal
tillgångslös konkurs. Härigenom skulle ansvaret bli större än en tiondel av
basbeloppet. Hovrätten ifrågasätter vidare om inte förslaget bör omarbetas så
att borgenärs kostnadsansvar begränsas till att omfatta enbart skillnaden
mellan ett visst maximibelopp satt i relation till basbeloppet och de kostnader
vilka inte kan tas ut ur konkursboet. Enligt hovrättens mening skulle en sådan
reglering bättre än kommitténs förslag stämma överens med det tänkta ändamålet
för bibehållande av borgenärs subsidiära kostnadsansvar. Hovrätten menar vidare
att det skulle innebära en fördel om staten undantas från det särskilda
kostnadsansvaret för borgenär. En lagstiftning av sådan innebörd torde i vart
fall kunna komma att medföra en viss förenkling beträffande expeditioner m.m.
Det torde också enligt hovrätten kunna ifrågasättas det meningsfulla med ett
beslut av innebörd att staten förpliktas att i egenskap av konkurssökande utge
ett visst belopp, medan det samtidigt förordnas att återstående
konkurskostnader skall utgå av allmänna medel. Hovrätten ifrågasätter också det
lämpliga i att konkursdomaren vid avskrivningsbeslut skall avgöra om borgenär
skall förpliktas betala konkurskostnader och, om så skulle vara fallet,
bestämma det exakta beloppet för borgenärens betalningsskyldighet. Som
kommittén anför kan det när konkursen avskrivs fortfarande vara ovisst om och i
vilken utsträckning boet räcker till betalning av konkurskostnaderna. Enligt
hovrättens mening borde man därför avstå från att åstadkonuna en
exekutionstitel mot borgenären i dessa fall och endast låta avskrivningsbeslutet
innehålla en erinran om borgenärens skyldighet att, därest boet skulle visa sig
inte förslå till betalning av konkurskostnaderna, betala dessa kostnader intill
ett angivet maximibelopp. Skulle borgenären sedan inte frivilligt erlägga
betalningen, torde något statligt organ få söka utverka en exekutionstitel mot
honom.
Prop. 1975/76:210 125
Domareförbundet framhåller att tiU konkurskostnaderna
också hör kungörelsekostnader och andra kostnader hos kordcursdomaren. Dessa
bör behandlas som andra kostnader, dvs. förskjutas av boet. Om så inte har
skett kan för fall, där boet inte förslår till att betala kostnadema, i samband
med kostnadsprövningen förordnas att utgiften skall stanna på statsverket. Ett
motivuttalande i denna riktning är enligt förbundets mening önskvärt.
4.2.7 Företrädesordningen för konkurskostnader
Kommitténs förslag att konkurskostnader i förmånsrättshänseende
skall gå före massafordringar mot boet får ett blandat mottagande av remissinstansema.
Hovrätten över Skåne och Blekinge, länsstyrelsen i Södermanlands län,
kronofogdemyndigheten i Hässleholms distrikt och SACO hör till de
remissinstanser som godtar förslaget. Göta hovrätt, kronofogdemyndigheterna i
Stockholms och Västerås distrikt, handelskammarförbundet och
sparbanksföreningen vill ha en motsatt ordning till stånd.
Fastighetsägareförbundet menar att åtminstone hyresfordran som riktar sig mot boet
skall få gå före konkurskostnadema, eftersom detta skulle möjliggöra för
fastighetsägare att låta konkursbo få viss kredit och boet härigenom i vissa
fall få möjlighet att tillgodogöra sig värdet av en rörelse med en välbelägen
affärslokal.
JK är tveksam och anför att lika starka skäl synes tala
för att låta företrädesordningen mellan konkurskostnaden och massafordringen
vara den av kommittén föreslagna som den omkastade. Det synes JK tveksamt
vilken ordning som kan vara den bästa. Det väsentligaste torde vara att få en
bestämd ordning fastslagen. Om konkurskostnaderna skall utgå ur konkursboet
före massafordringarna bör erUigt JK lönegarantUagen ändras så att staten
svarar även för arbetstagares lönefordran hos ett insolvent konkursbo.
Domareförbundet menar att problemet bör lösas genom att
möjlighet öppnas att försätta konkursbo i konkurs. Domareförbundet erinrar om
att kommittén räknar med att rättstillämpningen genom uttalanden av
lagberedningen och kommittén skall bryta med nuvarande praxis. Det är möjligt
att så konuner att bli fallet. Starka skäl talar dock enligt förbundets
uppfattning för en lagändring av innehåU att konkurs kan tillgripas mot
konkursbo. Oavsett inställningen i rättspraxis till möjligheten av att försätta
konkursbo i konkurs, bör annars lönegarantilagen bli analogt tillämplig om
konkursbo sätts ur stånd att betala löner till arbetstagare. Det är dock
tveksamt om ett åberopande av det ursprungliga konkursbeslutet jämte ett
påstående, att konkursboet numera är insolvent, är tiUräckligt också för en
praktisk tillämpning av lagen även om förvaltarens påstående bestyrks av den
kontrollerande konkursdomaren. Förbundet förordar i vart fall en uttrycklig
ändring i lönegarantilagen om man av de skäl som
Prop.
1975/76:210 126
kommittén anför inte vill ändra också korUcurslagen.
Att kommittén har avstått från att ta stäUning till frågan
om konkursbo skall kunna försättas i konkurs anser advokatsamfundet olyckligt.
Samfundet menar att konunittén hade bort i KL inarbeta vissa bestämmelser som
möjliggör att konkursbo kan försättas i konkurs.
Även LO har den uppfattningen att kominittén borde ha
utrett frågan huruvida insolventa konkursbon skall kunna försättas i konkurs
eller inte och föreslagit en lagreglering. Det är enligt LO viktigt att denna
fråga blir löst. Det bör enligt LO:s mening ankomma på konunittén att i sitt
fortsatta arbete på nytt behandla denna fråga. Om kommittén därvid skulle komma
fram till att möjligheter inte kan ges att försätta insolventa korUcursbon i
konkurs, måste arbetstagare hos sådana konkursbon tillförsäkras sanuna skydd
som det lönegarantUagen ger i företagskonkurser.
Metallindustriarbetareförbundet instämmer i kommitténs
uttalanden om att lönegarantilagen bör tiUämpas även vid konkursbos insolvens.
4.3 Huvudgrunderna för lagförslaget i fråga om
förvaltningen vid större konkurser
4.3.1 Förvaltarens kvalifikationer
De grundläggande principema i komnUttéförsIaget i denna
del godtas av de flesta remissinstanserna. I flera yttranden betonas att
nuvarande ordning vid konkursförvaltning inte alltid befrämjar en affärsmässig
avveckling av konkursföretag och att konkurser inte avvecklas inom rimlig tid.
Vissa remissinstanser, såsom industriverket, uttrycker den uppfattningen att
realiserandet av konkursboets tillgångar inte så sällan sker på ett ekonomiskt
mindre tillfredsställande sätt. Industriverket finner det därför vara motiverat
att ställa strängare krav på konkursförvaltarens kompetens än nu gällande lag
gör. Denna uppfattning delas av bl.a. JK, hovrätten över Skåne och Blekinge,
RRV, RSV, Jönköpings tingsrätt, kronofogdemyndigheten i Göteborgs distrikt,
advokatsamfundet, SACO, kro no fogde föreningen och sparbanksföreningen. En
del av dessa instanser betonar samtidigt vikten av att konkursdomaren mera
individuellt än nu bedömer de enskilda advokaternas lämplighet.
Några remissinstanser medger att det ar angeläget att
tiUföra de komplicerade konkurserna största möjliga sakkunskap men ifrågasätter
om inte de kvalifikationskrav utredningen ställer upp leder för långt. Flertalet
konkurser anses av dessa remissinstanser inte vara mer komplicerade än att de
allmänpraktiserande jurister som nu anses lämpliga som konkursförvaltare även i
framtiden bor kunna anlitas. Till dessa remissinstanser hör Göta hovrätt och
Eksjö tingsrätt. Även länsstyrelsen i Södermanlands län och domareförbundet har
en liknande uppfattning och framhåller att sådana specialister som konunittén
har tänkt sig endast finns på större orter och att förvaltningskostnaderna i
korUcurser utanför dessa
Prop. 1975/76:210 127
orter till följd av dyra reseersättningar och krav på
högre arvoden från förvaltarnas sida kan bli för höga. Enligt domareförbundet
bör man beakta möjligheten till faktiskt samarbete mellan flera personer, varav
endast en är utsedd till förvaltare. Vidare kan självfallet förvaltare vid
behov anlita ekonomisk expertis. Även länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län
påpekar att förvaltaren kan få hjälp från utomstående, bl.a. från länsstyrelsens
skatteavdelning, som har tillgång tiU högt kvalificerade revisorer.
Flera av de remissinstanser som menar att de
kvalifikationskrav utredningen uppställer går för långt anser att den av
kommittén föreslagna självständiga prövningsrätten för konkursdomaren bör anses
vara en tiUräcklig garanti för att endast kvalificerade personer erhåller förvaltaruppdrag.
Vad som kan anföras till stöd för att
kronofogdemyndigheten bör vara förvaltare i förenklad konkurs kan enligt LO
åberopas till stöd för en lösning som iimebär att kronofogdemyndigheten får
handha förvaltningen också i ordinär konkurs. På så sätt vinner man enligt LO
även den fördelen att förfarandet blir enhetligt. Man undviker också de problem
som kan uppstå vid övergång mellan olika konkurshandläggningsformer. LO framhåUer
vidare att det hade varit värdefullt om komnuttén närmare hade undersökt hur
konkursförvaltare och gode män arbetar. Av intresse i sammanhanget hade varit
att få en kartläggning av hur uppdragen fördelar sig på olika advokater, hur
många uppdrag såsom förvaltare och god man ett visst bestämt antal advokater
har på gång under en viss bestämd tidsperiod, hur många timmars arbete som
läggs ned på varje uppdrag av ett visst bestämt antal förvaltare och gode män
under en viss tidsperiod, hur ofta det förekommer att advokater i vissa konkurser
är förvaltare och i andra rättens ombudsman. Det kan enligt LO:s mening i många
fall antas att förvaltamas stora arbetsbörda beror på att advokaterna tar på
sig för många uppdrag.
Industriverket, länsstyrelsen i Södermanlands län,
kronofogdemyndigheten i Luleå, metallindustriarbetareförbundet,
grossistförbundet, köpmannaförbundet och SHIO anser att kominittén i alltför
hög grad har betonat vikten av lagfarenhet hos förvaltaren. Länsstyrelsen menar
att civilekonomer och andra personer med god och lång praktisk erfarenhet av
ekonomisk förvaltning kan vara minst lika lämplfga förvaltare som de lagfarna.
Metallindustriarbetareförbundet menar att kommitténs uttalande att en
konkursförvaltare skall ha "erfarenhet av det ekonomiska livet", inte
är tillräcklig garanti för att en tillfredsstäUande ekonomisk utredning om
företagets framtidsutsikter görs inom ramen för konkursförvaltningen. 1 många
konkurser torde de ekonomiska spörsmålen kräva betydligt mer sakkunskap av
konkursförvaltningen än de rent juridiska. Enligt förbundets mening är det
därför felaktigt att ställa sådana formeUa krav på juridisk sakkunskap att
t.ex. gruppen auktoriserade revisorer inte kommer i fråga som
konkursförvaltare.
Prop. 1975/76:210 128
Företagarnas riksförbund anser däremot att det i en
konkurs ofta uppstår ett flertal rent juridiska frågor som kräver verklig
sakkunskap hos förvaltaren.
Domareförbundet
betonar kravet på opartiskhet. Enligt förbundet kan det samtidigt inte anses
alltför diskvalificerande, att den som är insatt i gäldenärens affärer, t.ex.
därför att han har varit dermes rådgivare, utses till förvaltare. Advokater och
andra fristående ekonomiska rådgivare torde normalt kunna påräknas ändå iaktta
opartiskhet. Länsåklagarmyndigheten i Göteborgs och Bohus län anser att till
förvaltare inte får utses den som har varit bokförare och
deklarationsmedhjälpare till gäldenären eller revisor i det aktiebolag som har
försatts i konkurs. Länsåklagarmyndigheten säger sig ha påträffat åtskilliga
sådana fall.
RÅ,
överåklagaren i Göteborg och länsåklagarmyndigheten i Göteborgs och Bohus län
framhåller att det från åklagarsynpunkt är angeläget att förvaltaren besitter
sådana insikter att han kan göra en riktig bedönming, om misstanke om
gäldenärsbrott föreligger. Garantier måste skapas för att systemet med
brottsaiunälningar fungerar i alla konkurser. Länsåklagaren påpekar också att i
många fall har gjorts brottsanmälan utan att det har funnits anledning tUl det.
En
åldersgräns för förvaltaren vid 67 år som kommittén har tänkt sig förefaUer
domareförbundet inte bara onödig utan också olämplig. Förbundet anser inte den
av kommittén gjorda jämförelsen med en domare eller notarius publicus
rättvisande utan vill i stället jämföra med advokat-och företagaryrket, där
några åldersgränser inte firms. Företagarnas riksförbund har samma
uppfattning.
Göta
hovrätt, hovrätten över Skåne och Blekinge, Malmö tingsrätt och domareförbundet
anser att de kvalifikationskrav som enligt kommittén bör ställas på förvaltaren
inte bara bör komma till uttryck motivledes utan bli lagstadgade. Enligt
hovrätten bör i första hand anges att till förvaltare bör utses endast den som
är advokat eller som kan beräknas ha motsvarande kunskaper och erfarenhet samt
att förvaltaren skall ha den särskilda insikt och erfarenhet som uppdraget
kräver.
Malmö
tingsrätt ifrågasätter om det finns något behov av en bestämmelse att till
konkursförvaltare inte får utses någon som står gäldenären nära eller är
beroende av honom, eftersom detta torde innefattas i det allmänna lämplighetskravet.
4.3.2 Utseende av konkursförvaltare
Ett tiotal remissinstanser godtar uttryckligen kommitténs
förslag att konkursförvaltaren i fortsättningen skall utses av konkursdomaren
och inte av borgenärema. Hit hör bl.a. JK, de båda hörda hovrätterna, RRV,
bankföreningen, sparbanksföreningen, advokatsamfundet, domareförbundet,
kronofogdeföreningen och Företagarnas riksförbund. Kommitté-
Prop.
1975/76:210 129
förslaget avstyrks i denna del av en tingsrätt, en
kronofogdemyndighet, handelskammarförbundet och Finansieringsföretagens
förening.
Av de
remissinstanser som godtar konunittéförslaget, menar sparbanksföreningen att
en orsak till att avvecklingen av även förhållandevis små och okomplicerade
konkurser inte sällan har dragit ut på tiden och föranlett stora kostnader har
varit att förvaltningsuppdragen anförtrotts personer utan önskvärda resurser.
Förslaget att slutlig förvaltare skall utses inte av borgenärerna utan av
konkursdomaren innebär därför ett steg i rätt riktning. Även kronofogdeföreningen,
kronofogdemyndigheten i Göteborgs distrikt samt Företagarnas riksförbund menar
att kommittéförslaget är till fördel för borgenärerna, eftersom man undviker
vissa förvaltares jakt på fullmakter som ibland kan leda till att en olämplig
förvaltare förordnas. Kronofogdeföreningen och kronofogdemyndigheten ' pekar
härvidlag på att det har förekonunit att till förvaltare har förordnats
gäldenären närstående personer som har utnyttjat fullmakter från aningslösa
borgenärer.
Bankföreningen godtar konunittéförslaget mot bakgrunden av
de bestämmelser som förslaget innehåller för att säkerställa att förvaltare har
tillräckliga kvalifikationer och åtnjuter borgenärernas förtroende. Föreningen
anknyter till att konkursdomaren enligt ett uttalande av kommittén skall inhämta
borgenäremas syn på förvaltarvalet och framför allt beakta vad som anförs från
de borgenärer som särskilt berörs av förvaltarvalet. Föreningen menar att detta
väl svarar mot den föreslagna lagtexten, vari såsom ett kvalifikationsvillkor
för förvaltare anges att han skall åtnjuta borgenärernas förtroende.
Advokatsamfundet anser att det firms fog både för att
förvaltarvalet skall ankomma på konkursdomaren och för att det skall ankomma på
borgenärerna. För konkursdomaralternativet talar att önskemålet om opartiskhet
säkerställs. För borgenärsalternativet talar att förvaltaren alltid konuner att
väljas med borgenäremas förtroende. Enligt samfundets uppfattning är kommitténs
medelväg att å ena sidan låta konkursdomaren avgöra förvaltarfrågan och å andra
sidan föreskriva att förvaltaren skall ha borgenärernas förtroende godtagbar.
Samfundet påpekar vikten av att konkursdomarens förordnande inte sker
slentrianmässigt efter någon vid domstolen tillämpad rutin. För att
borgenäremas intresse skall vara tillräckligt respekterat krävs erUigt
samfundet att konkursdomaren, när denne skall höra borgenärerna, endast fäster
vikt vid de uppfattningar som framförs från sådana borgenärer vilka har ett
reellt intresse av utfallet av konkursen, dvs. har någon praktisk möjlighet att
få utdelning. Härvidlag bör bortses från sådana borgenärer vilkas utdelning får
anses från början vara säkerstäUd. Samfundet hänvisar i detta sammanhang till
180 § KL.
Metallindustriarbetareförbundet tar upp frågan i vad mån
representant för statsverket bör höras innan förvaltare förordnas. Förbundet
påpekar att staten trots betydande engagemang i konkursen löper risk att inte
bli
9 Riksdagen 1975/76. I saml. Nr 210
Prop. 1975/76:210 130
betraktad som "betydande borgenär", därför att
det statliga intresset är uppdelat på många olika myndigheter. Därför, och
också av praktiska skäl, bör enligt förbundets mening sanuåd mellan
kordcursdomaren och statlig institution alltid äga rum angående förvaltarvalet.
RI? V tillmäter länsstyrelses och kronofogdemyndighets möjligheter till sanuåd
med konkursdomaren vid val av förvaltare stor betydelse.
Domareförbundet
menar däremot att en regel om att kronofogdemyndigheten skall höras särskilt
inte bör vara nödvändig. Förbundet ifrågasätter om sådant samråd skall
föreskrivas för något fall. Det är enligt förbundet självklart att ett gott
samarbete upprätthålls mellan konkursdomaren och kronofogdemyndigheten, som ju
ofta representerar den störste fordringsägaren. Detta samråd bör kunna utformas
på sätt som för varje särskild ort finnes lämpligt. Det är inte alltid som
kronofogden eller annan som är behörig för formeUt samråd är tillgänglig,
vilket kan fördröja beslutsprocessen onödigt. Ett sådant sanuåd, vilket måste
dokumenteras, blir då tungrott utan motsvarande nytta.
Av de
remissinstanser som inte godtar kommittéförslaget befarar kronofogdemyndigheten
i Hässleholms distrikt att konkursdomarens förordnande kommer att ske på
slentrianmässig grund efter turordning. Kronofogdemyndigheten menar att en
reform på detta område kan anstå tills det avgörs om kronofogdemyndighet skall
vara förvaltningsorgan i alla konkurser. Malmö tingsrätt vill behålla den nu
gällande ordningen, därför att konkursdomaren annars skulle koinma att ställas
inför ytterst känsliga avgöranden som måste framstå som en i och för sig onödig
gradering av förvaltarkandidaterna. Enligt Finansieringsföretagens förening bör
borgenärerna ha den suveräna rätten att välja förvaltare. Möjligen bör
konkursdomaren ha möjlighet att påverka valet då borgenärerna inte är ense.
Handelskammarförbundet
anför att det såvitt förbundet vet inte finns belägg för att förvaltare som har
valts av borgenärema skulle ha handlat partiskt. Kommittéförslaget löser inte
heller problemen med att få en opartisk förvaltare. Förbundet pekar i derma del
på att om konkursdomaren väljer en av flera föreslagna personer de som inte
vann gehör för sin kandidat med fog kan misstänka den valde för partiskhet.
Väljer konkursdomaren en som inte har föreslagits av borgenär firms å andra sidan
en risk för att förvaltaren konuner att sakna förtroende hos borgenärema över
huvud taget. Det kan enligt förbundet inte heller bortses från att komnutténs
förslag kan leda till att förvaltarna utses slentrianmässigt enligt någon
rutin. Detta gäller desto mer som enligt vad kommittén uttalar
interimsförvaltare helst också bör utses till slutlig förvaltare, och tiden
endast i undantagsfall torde tillåta att konkursdomaren kan samråda med de
större borgenärema redan vid utseendet av interimsförvaltaren. Förbundet
förordar därför att nuvarande regler behålls. 1 andra hand påyrkar förbundet
att bestämmelsen om utseende av förvaltare komplet-
Prop. 1975/76:210 131
teras med en hänvisning till 180 § KL, eftersom endast de
borgenärer som inte är säkra på att erhåUa utdelning men som har en reell
möjlighet därtill bör tillerkännas inflytande.
RSV, kronofogdeföreningenoch kronofogdemyndigheten i
Eslövs distrikt ifrågasätter om inte systemet med interimsförvaltare kan
slopas, om kommitténs förslag i fråga om utseende av förvaltare genomförs.
4.4 Kostnader för reformen
Advokatsamfundet menar att beräkningen av kostnaderna för
kronofogdealternativet rimligen måste göras från den förutsättningen att konkurserna
sköts av person med kronofogdekompetens och inte av assistenter som
beräkningen har utgått från. Grossistförbundet pekar på att i reservationen
inte torde ha tagits med kostnader för hyra, maskinutrustning, utbildning
m.m., som vid advokatförvaltning normalt täcks av arvodena till förvaltaren och
rättens ombudsman. Ri? V menar att skillnaden i kostnader mellan de båda
altemativen kan väntas bli större än den i reservationen angivna merkostnaden
för statsverket.
Några remissinstanser anmärker att personalbehovet vid
genomförande av kronofogdealtemativet sannolikt har beräknats för lågt. RSV
konstaterar att även om personalbehovet skulle vara i det närmaste dubbelt så
stort skulle statsverkets årliga utgifter för kronofogdealternativet ändå inte
uppgå tiU mer än högst en miljon kr.
Kronofogdeföreningen
anser att kostnadsberäkningen för kronofogdealtemativet är alltför
optimistisk. Detta gäller särskilt i storstadsdistrikten, där förvaltningen i
förenklad konkurs att döma av erfarenheterna från de exekutiva målen blir
mer tidskrävande än kommittén har förutsett. Föreningen anser också att en
större andel av arbetsvolymen än som har angetts av kommittén kommer att
belasta kronofogdepersonalen. Någon personalreserv firms totalt sett inte inom
den lokala exekutionsorganisationen. Kronofogdemyndigheterna måste därför
utökas med den personal som behövs för arbetsuppgifterna i förenklad konkurs.
Kronofogdemyndigheten i Stockholms distrikt anlägger sanuna synpunkter på sitt
eget behov av personal, om kronofogdealtemativet genomförs. Kronofogdemyndigheten
anför bl.a. att en omständighet som bör beaktas är att en mycket stor del av
konkurserna anhängiggörs med resultatlös betal-ningsanmaning som konkursgrund.
1 dessa fall saknar myndigheten i regel närmare kärmedom om gäldenären.
Tidigare erfarenheter ger myndigheten anledning tro att den i
rationaliseringssyfte tänkta anknytningen till indrivningsverksamheten inte kan
genomföras. Det stora antalet förenklade konkurser kommer därför att vid ett
genomförande av kronofogdealternativet kräva avsevärd personalförstärkning.
Med hänsyn till obekantskapen med de nya arbetsuppgifterna tillkommer dessutom
ett stort behov av utbildning. Kronofogdemyndigheten i Göteborgs distrikt
Prop. 1975/76:210 132
uppger att det for förvaltning och avveckling av ett så
stort antal konkurser som kan komma i fråga med de högt stäUda krav på
effektivitet, snabbhet och flexibilitet som förslaget förutsätter, krävs
betydande personalförstärkning. Den tidsåtgång som i reservationen har
beräknats för varje särskild konkurs är alltför knappt tilltagen. Myndigheten
grundar sin uppfattning härom på bl.a. de erfarenheter som har vunnits vid
handläggning av lönegarantiärenden och genom vissa kronofogdars
godemans-uppdrag. Kronofogdemyndigheten i Malmö distrikt lämnar för sin del
liknande uppgifter.
Kronofogdemyndigheten i Mariestads distrikt pekar på att
en ökning av personalbehovet motverkas, om centralmyndigheten för exekutionsväsendet
utarbetar formulär m.m. för skilda moment i förenklad konkurs.
5 Föredraganden
5.1 Allmänna synpunkter
Vår lagstiftning
om konkurs är sedan flera år tUlbaka föremål för en genomgripande revision. De
allmänna motiven för revisionen har jag redogjort för i den proposition om
ändring i konkurslagen (1921:225, KL) som förelades riksdagen på våren 1975
(prop. 1975:6, s. 111). Både samhällsutvecklingen i stort och behovet av en
modernisering av konkurslagstiftningen har gjort det nödvändigt att revidera
korUcursinsti-tutet i viktiga delar. Det har samtidigt stått klart att
översynen bör ske etappvis.
De
ändringar i KL som riksdagen på grundval av prop. 1975:6 beslöt tidigare under
1975 (LU 1975:12, rskr 1975:91) och som trädde i kraft den 1 juli 1975 avsåg i
första hand den s.k. materiella konkursrätten, dvs. reglema om
förutsättningarna för att gäldenär skall få försättas i konkurs, gäldenärens
förlust av rådigheten över sin egendom, återvinning till konkursbo och
kvittning under konkurs. En av grundtankarna bakom reformen var att så långt
möjligt motverka otillbörliga transaktioner från gäldenärens eller borgenärs sida
i samband med förestående konkurs. Själva förfarandet vid konkurs berördes
däremot bara i mindre omfattning av reformen. En nyreglering skedde sålunda av
det förfarande som leder fram till beslut om konkurs. Övriga regler om
konkursförfarandet, bl.a. reglerna om förvaltningen av konkursbo, bevakning av
fordringar i konkursen och fördelning av boets medel mellan borgenärerna, är i
huvudsak oförändrade sedan KL:s tillkomst år 1921.
Enligt KL kan en konkurs handläggas antingen som
tillgångskonkurs eller som s.k. fattigkonkurs. Konkursdomaren beslutar om
formen för
Prop. 1975/76:210 133
handläggningen i samband med att beslut om konkurs
meddelas. Kännetecknande för förfarandet vid tillgångskonkurs är att
förvaltningen och avvecklingen av gäldenärens bo uppdras åt en eller flera
förvaltare som väljs av borgenärerna. Förvaltaren står under tillsyn av en
rättens ombudsman. Syftet med konkursen är att tillgodose de konkurrerande
betalningsanspråken genom utdelning till borgenärema. Utdelningen grundas på de
bevakningar av fordringama som borgenärerna har gjort. Anmärkning mot bevakning
liksom prövning av tvist angående bevakad fordran skall klaras av inom
konkursens ram enligt en särskild i KL angiven ordning.
Förfarandet
vid fattigkonkurs skiljer sig i väsentliga avseenden från proceduren vid
tillgångskonkurs. Fattigkonkurs kommer till stånd när det finns anledning anta
att gäldenärens bo inte täcker kostnadema för en tillgångskonkurs. Förfarandet
är i sådant fall inte inriktat på att åstadkomma någon avveckling av boet
eller utdelning till borgenärerna. Fattigkonkurs syftar i stället till att med
bibehållande av konkursens verkningar hindra att det i mindre konkurser uppstår
kostnader som inte står i rimligt förhållande till boets omfattning. Meningen
med förfarandet är främst att utreda om det finns förutsättningar för ordinär
konkurs. Det finns för fattigkonkursernas del inte några regler om bevakning av
fordran. Någon egentlig förvaltning av konkursboet kommer inte heller till
stånd, utan konkursdomaren förordnar en god man att ta vård om gäldenärens bo.
Den gode mannen har mycket begränsade befogenheter. En fattigkonkurs avskrivs
normalt när gäldenären har gått ed på riktigheten av en av den gode mannen
upprättad bouppteckning.
År l%5
avslutades 1.306 konkurser. Av dessa var onUcring 590 (45 %) fattigkonkurser.
Antalet konkurser har sedan år 1%5 ökat kraftigt. Ökningen gäller i särskUt hög
grad fattigkonkurserna. År 1974 avslutades sålunda 4.563 konkurser, varav
omkring 3.200 (70 %) var fattigkonkurser. Ökningen motsvaras till mycket stor
del av en stegring av andelen aktiebolagskonkurser. Antalet beslutade
konkurser vari gäldenären var aktiebolag utgjorde sålunda 352 (24 %) år 1964
och 2.497 (59 %) år 1974. HittiUs erhållna uppgifter för år 1975 pekar på att
de angivna tendensema består. Det totala antalet konkurser har dock inte stigit
de senaste två åren.
Fattigkonkursernas
växande antal förklaras till stor del av den stora nybildning av små aktiebolag
som inleddes i början av 1960-talet och som kulminerade år 1972. Under denna
tid och särskilt mot slutet av perioden skedde en kraftig expansion av s.k.
5.000-kronorsbolag. Dessa etablerades sannolikt i stor utsträckning av
skattetekniska skäl. Gällande bolags- och konkurslagstiftning torde även i sin
mån ha bidragit till att åtskilliga bolag bUdats för mindre seriösa syften.
Härpå tyder inte minst den mycket korta livslängden hos 5.0(X)-kronorsbolag.
På sikt
kan antalet tillgångslösa konkurser väntas minska till följd av den år 1973
gjorda ändringen i 2 § lagen (1944:705) om aktiebolag, varigenom
Prop. 1975/76:210 134
aktiekapitalets lägsta belopp har höjts från 5.000 till
50.000 kronor (SFS 1973:303). Reformen trädde såvitt gäller ny bolagsbildning i
kraft år 1973 men har tillagts den övergångsbestämmelsen att äldre bolag med
lägre aktiekapital skall upplösas i och med utgången av år 1978 (SFS
1973:1081).
Det finns givetvis också andra förklaringar till att
fattigkonkursernas antal har stegrats kraftigt. Jag nöjer mig med att erinra om
att hot om konkurs är ett effektivt påtryckningsmedel mot betalningsförsumliga
gäldenärer. Vad särskUt gäller indrivningen av skattefordringar kan nämnas att
kronofogdemyndigheterna regelmässigt har bemyndigande att pröva om
konkursansökan bör göras mot gäldenär med skatteskulder. Det är vanligt att
kronofogdemyndighet i stället för att begära utmätningsed använder
konkursansökan som påtryckningsmedel mot gäldenär med ringa tillgångar vare
sig gäldenären är näringsidkare eller inte.
Mot nu angivna bakgrund är det naturligt att
fattigkonkursernas roll har kommit i förgrunden på ett helt annat sätt än
tidigare. Konkurslagskommittén, som har till uppgift att göra en allmän
översyn av konkursförfarandet, har i ett delbetänkande, (SOU 1974:6) Förenklad
konkurs m.m., ansett det särskilt angeläget att nuvarande system med
fattigkonkurser omprövas. Enligt konunittén är KL:s regler om fattigkonkurs i
åtskilliga hänseenden både bristfälliga och svårtiUämpade. Oklarheterna hänför
sig bl.a. till frågan hur långt den gode mannens befogenheter sträcker sig. En
påtaglig brist i den nuvarande lagstiftningen är vidare att den gode marmen kan
bli utan ersättning för sitt arbete. Samtidigt är det ordinära konkursförfarandet
enligt kommittén oproportionerligt dyrt och tidsödande i mindre korUcurser.
Komnuttén
föreslår att ett särskilt förfarande (förenklad konkurs) skapas för de
nuvarande fattigkonkursema och en del av övriga konkurser. Förfarandet
beräknas härigenom konuna att omfatta mer än tre fjärdedelar av samtliga
konkurser. Det förenklade förfarandet föreslås av kommittén bli avsevärt mer
ingripande än förfarandet vid de nuvarande fattigkonkurserna. Det skiljer sig
från förfarandet vid ordinär konkurs främst genom avsaknaden av regler om
bevakning av fordran och vad som hänger sanunan därmed. En annan skillnad är
att institutet rättens ombudsman anses kunna undvaras i de mindre konkurserna.
Däremot föreslår kommittén att förvaltare skall utses i sådan konkurs.
Kommittén
behandlar i betänkandet också vissa andra frågor. Sålunda föreslås bl.a. nya
regler om ansvaret för konkurskostnaderna och om företrädesordningen mellan
sådana kostnader och s.k. massafordringar. Vidare läggs fram förslag i fråga om
konkursförvaltares kvalifikationer och utseende av förvaltare i sådana
konkurser som inte skall handläggas i förenklad ordning. Kommittén föreslår
också en del andra ändringar i KL jämte följdändringar i bl.a. lagen (1970:741)
om statlig lönegaranti vid korUcurs.
Betänkandet har remissbehandlats och fått ett i huvudsak
positivt
Prop. 1975/76:210 135
mottagande. Remissinstansema är ense om att gäUande
bestämmelser om fattigkonkurs är bristfälliga och oklara och att ett stort
behov föreligger av en reform av konkursförfarandet, särskilt såvitt avser
förfarandet i mindre och enklare konkurser. Åtskilliga remissinstanser uttalar
sin tillfredsställelse över att kominittén har valt att behandla förfarandet i
sådana konkurser med förtur. Kritiska röster saknas dock inte. Det gäller bl.a.
formerna för det föreslagna förenklade förfarandet, där meningarna går isär
bl.a. beträffande frågan vem förvaltaruppgiften skall ligga på.
En del remissinstanser behandlar också reformeringen av
konkurslagstiftningen ur ett vidare perspektiv än det rent konkursrättsliga.
Särskilt uppehåller man sig vid frågan hur samhäUsekonorm'ska intressen bättre
än nu skall kunna beaktas i samband med konkurs. Innan jag går närmare in på
kommitténs förslag skall jag något beröra detta mer allmärma spörsmål.
En utgångspunkt för det fortsatta reformarbetet på
konkursrättens område måste givetvis vara att konkursinstitutet anpassas efter
de krav som det moderna samhället ställer. Som jag har framhållit i prop.
1975:6 (s. 114) gäller detta särskilt formerna för förvaltningen av konkursbo.
Förändringama inom det ekonomiska livet under den tid som har förflutit efter
KL:s tillkomst har gjort att konkursförvaltningen ofta har blivit mera
komplicerad. På konkursförvaltaren ställs inte bara krav på att han avvecklar
konkursboet i vederbörlig ordning. Han måste också ta ställning till olika frågor
av annat slag, t.ex. företagsekonomiska och arbetsrättsliga spörsmål. Till
bilden hör vidare att samhäUet på ett helt annat sätt än tidigare har engagerat
sig i det ekonomiska livet genom statligt kreditstöd i olika former,
lokaliseringsstöd, statsbidrag till nedläggningshotade företag eller liknande.
Samhället har också tagit på sig ett ökat ansvar för sysselsättningen. Vid
företagskonkurs ställs därför särskilda krav på konkursförvaltningen när det
gäller att bedöma företagets ställning i fråga om erhållet samhällsstöd eller
behov av nytt sådant stöd och till sysselsättningsfrågorna.
Vid remissbehandlingen har mot denna bakgrund ställts
frågan hur arbetsmarknads- och regionalpolitiska intressen skall beaktas i
konkurssammanhang, särskilt såvitt gäller större konkurser. Frågan tas upp av
bl.a. industriverket och länsstyrelsen i Södermanlands län, vilka menaratt
samhället bör få tillsätta en särskUd förvaltare i konkurs (medförvaltare eller
granskningsman), när de berörda intressena är hotade. Utredningen om
säkerhetsåtgärder i skatteprocessen och en kronofogdemyndighet vill gå än
längre och förordar att möjlighet införs till tvångsförvaltning redan före
beslut om konkurs. Några remissinstanser är inne på tanken att skapa ett
informationssystem som kan initiera samhälleliga insatser i så god tid att
konkurs kan undvikas.
Vad remissinstanserna har anfört rör frågor av stor
betydelse för samhällets möjligheter att motverka ogynnsamma följder av
konkursförfarandet. Jag vill härvidlag till en början erinra om att konkurs
inte är den
Prop. 1975/76:210 136
enda ordning varigenom konkurrerande borgenärers anspråk
mot betal-ningsoförmögen gäldenär kan tillgodoses. Vid sidan av konkurs står
framför allt ackord till buds för att sanera gäldenärs ekonomiska förhållanden.
Denna form för uppgörelse mellan gäldenären och borgenärerna hindrar under
vissa förutsättningar konkurs och motverkar därför en värdeförstörande
tvångsavveckling av gäldenärens verksamhet. Den erbjuder vidare många gånger de
inblandade intressenterna ekonomiskt mera tillfredsställande lösningar än
konkurs. Genom den nya ackordslag som tillkom år 1970 har systemet med ackord
blivit ett betydligt mer användbart medel an tidigare för att i kritiska
situationer åstadkomma en uppgörelse mellan gäldenären och borgenärerna med
minsta möjliga föriust för företag och anstäUda.
Med det nu sagda har jag endast velat fästa
uppmärksanUieten på att de sanUiällsekonomiska problem som remissinstansema har
berört inte gör sig gällande med sanuna styrka vid ackord som när gäldenären
försätts i konkurs. I det senare fallet är förfarandet inriktat på att
gäldenärens egendom skall avyttras och behållningen fördelas mellan
borgenärerna. Avser konkursen ett företag, medför konkursen vanligen att detta
läggs ned. En ackordsuppgörelse erbjuder smidigare möjligheter tiU sanering av
gäldenärens ekonomiska förhåUanden utan att företagets verksamhet behöver
upphöra. SjälvfaUet kan dock även vid ackord uppstå svårigheter att tillgodose
de arbetsmarknads- och regionalpolitiska intressen som remissinstansema syftar
på.
Från samhällets sida har gjorts stora ansträngningar att
konuna till rätta med svårighetema. Frågor om ackord beträffande låne- och
bidragsfordringar av typen industrigarantilån och lokaliseringsstöd handläggs
numera av ett särskilt organ inom arbetsmarknadsdepartementet, nämligen
expertgruppen för samordning och uppföljning av företag som har fått statligt
stöd (EFSU). EFSU har också en aUmänt samordnande roll i fråga om bevakning av
statens fordringar i företag som har fått statligt stöd. De samhällsekonomiska
aspektema vid företags obestånd tiUgodoses också på andra vägar.
Enligt min mening måste vid företags konkurs borgenärernas
intressen sammanvägas med arbetsmarknads- och regionalpolitiska intressen. Det
är angeläget att åtgärder vidtas för att man bättre än nu skall kunna beakta
dessa senare intressen. Konkurslagskonunittén överväger f.n. frågan om att
införa ett system med en representant för det allmänna i konkurs för att
tillgodose de berörda samhälleliga intressena. Också den av bl.a. LO berörda
frågan om information till anställda i samband med konkurs prövas f.n. av
konkurslagskommittén. Vidare avser chefen för finansdepartementet att föreslå
att särskilda sakkunniga tUlkallas för att utreda behovet av samordning av
statliga åtgärder vid företags obestånd m.m. De förslag till vidgat
samhällsinflytande vid konkurs som har förts fram vid remissbehandlingen bör
mot angivna bakgrund lämpligen tas upp i andra
Prop. 1975/76:210 137
sanunanhang. Detta bör dock inte hindra att man redan i
detta lagstiftningsärende i görlig mån tiUgodoser önskemålet om att ge de
samhällsekonomiska intressena en mer framträdande plats vid konkurs. Jag
tänker här främst på frågan vilka kvalifikationer som konkursförvaltare bör ha.
TiU denna fråga återkommer jag i det följande.
Ett särskilt skäl att nu ta upp frågan om hur mindre
konkurser skall handläggas är önskemålet att öka möjlighetema att beivra
aUvarligare former av gäldenärsbrott. Detta har uppmärksammats inte bara av
kommittén utan också i andra sammanhang. I prop. 1975/76:82 har regeringen
lagt fram förslag om sådana ändringar i brottsbalken som skall göra det möjligt
att styra de tillgängliga utredningsresursema till de områden där de bast
behövs för att bekämpa den ekonomiska kriminaliteten. Genom en revision av KL:s
regler om fattigkonkurs kan ännu ett steg tas i denna riktning.
I enlighet med det anförda bör den delreform på
konkursrättens område som nu är aktuell utformas på det sätt som kommittén har
föreslagit och som i huvudsak har godtagits av remissinstanserna. Att som en
instans har hävdat avstå från en reform beträffande mindre konkurser av hänsyn
till eventuella konsekvenser av en ny utsökningsbalk beträffande bl.a. ett
förstärkt utmätningsinstitut anser jag inte kunna komma i fråga. De skäl som
kommittén har angett för att det nuvarande systemet med fattigkonkurs nu bör
avlösas av en mer effektiv ordning talar med styrka för att den föreslagna
revisionen kommer till stånd. Jag förordar att kommittéförslaget även i övrigt
läggs till grund vid utarbetandet av ändrade regler i de hänseenden som berörs
i betänkandet. Härutöver bör också göras ett par smärre justeringar i KL som
faller utanför ramen för betänkandet (bl.a. beträffande 199 §).
5.2 Huvudgrunderna för lagförslaget i fråga om mindre
konkurser
5.2.1 Reformens inriktning
Systemet med de nuvarande fattigkonkurserna är behäftat
med många brister. Eftersom förfarandet vid sådan konkurs är föga ingripande,
kan mindre nogräknade gäldenärer ha åtskilligt att vinna på att före
konkurs-utbrottet bringa ned sina tiUgångar så att konkursen blir handlagd som
fattigkonkurs. Bl.a. saknas regler om att eventuella gäldenärsbrott skall
efterforskas. Inte heller finns möjlighet att genom återvinningstalan få
egendom att återgå till boet. Reglerna om fattigkonkurs är också i övrigt
knapphändiga och svårtiUämpade. Det inträffar ofta att den gode mannen inte kan
få ersättning för sitt arbete. Det blir därför givetvis svårt att finna
personer som är lämpliga och villiga att åta sig uppdrag som god man, vilket i
sin tur kan leda till att olämpliga personer ibland förordnas. Andra
olägenheter av det nuvarande systemet hänger samman med att kostnadema för en
ordinär konkurs är så höga att i många fall hela boet går åt till
Prop. 1975/76.210 138
sådana kostnader medan gäldenären, om konkursen handläggs
som fattigkonkurs, får behålla motsvarande del av boets medel. Detta går i det
senare fallet ut över de prioriterade fordringsägarna. De försök som i praxis
bl.a. vid Stockholms tingsrätt har gjorts för att konuna till rätta med
ölägenheterna kan inte anses ha gett tillräckligt resultat.
För att
motverka de nackdelar som är förenade med nuvarande regler om fattigkonkurs
föreslår kommittén att dessa skall ersättas av ett nytt förfarande, kallat
förenklad konkurs. Detta skall enligt förslaget tiUämpas inte bara i nuvarande
fall av fattigkorUcurs, dvs. när gäldenärens bo inte kan antas räcka till
kostnaderna för en ordinär konkurs, utan också i andra fall när boet kan antas
vara av enkel beskaffenhet. Normalt bör förenklad konkurs användas när
tiUgångama i boet understiger summan av sju basbelopp. Någon fix gräns anser
kommittén dock inte böra skrivas in i KL. Även andra omständigheter bör
nämligen påverka valet av handläggningsform, främst tillgångarnas och
skuldemas beskaffenhet och hur många borgenärer som kan väntas få någon
utdelning. Prövningen av om konkurs skall handläggas i ordinär ordning eller
som förenklad konkurs skall göras av konkursdomaren i samband med konkursbeslutet.
En annan
viktig nyhet i kommittéförslaget är att boet vid förenklad konkurs i princip
alltid skall tas om hand av en förvaltare. Dennes funktioner skall i flera
avseenden vara desamma som i ordinär konkurs. Sålunda skall t.ex. försäljning
av egendom och utdelning till borgenärer kurma äga rum. Den största skillnaden
mot det ordinära förfarandet är enligt förslaget att borgenärema inte skall
behöva bevaka sina fordringar för att kunna komma i fråga för utdelning. 1
stäUet skall förvaltaren på grundval av utredningsmaterialet pröva vilka
fordringar som finns, hur stora de är och vilken förmånsrätt de har. Något
särskilt organ för kontroll av förvaltarens åtgärder föreslås inte vid
förenklad korUcurs. Inte heller ges möjlighet till någon rättslig prövning av
tvistiga fordringar inom konkursens ram. I stället skall förvaltaren i första
hand söka träffa uppgörelse med borgenärerna. Kvarstående tvistefrågor prövas
på utdelningsstadiet.
Som jag
har nänuit tidigare har remissinstanserna i allmänhet gett uttryck åt en
positiv inställning till kommitténs förslag. Det saknas dock inte kritiska
instanser. Det är främst i tre hänseenden som invändningar riktas mot
förslaget. Några remissinstanser, däribland Göta hovrätt och domareförbundet,
menar att det nya förfarandet blir onödigt komplicerat i de konkurser där någon
utdelning till borgenärema inte blir aktuell, dvs. i de fall som nu handläggs
som fattigkonkurs. Vad gäller de mindre tillgångskonkurser som enligt förslaget
skall handläggas i förenklad ordning anser åtskilliga instanser att
bevakningsförfarandet bör behållas och att den eftersträvade förenklingen bör
uppnås på annan väg. TiU de instanser som för fram synpunkter av detta slag hör
bl.a. Göta hovrätt, handelskammarförbundet, domareförbundet, advokatsamfundet
och LO. Slutligen anförs från flera håll kritik mot det sätt på vilket
kommittén har
Prop. 1975/76:210 139
dragit gränsen mellan ordinär konkurs och förenklad
konkurs.
De kritiska synpunkter som sålunda har kommit fram vid
remissbehandlingen fäster uppmärksamheten på en grundläggande svårighet när
det gäller att finna en enklare, biUigare och i övrigt mer ändamålsenlig form
för handläggningen av mindre konkurser än den KL nu tillhandahåller. Som jag
förut har framhållit är det ett önskemål från samhällets sida att hindra
missbruk av nuvarande regler om fattigkonkurs, så att bl.a. eventuella
gäldenärsbrott i görlig mån uppdagas och beivras. Det är också angeläget att
förtydliga bestänunelsema om hur konkurser av denna kategori skall handläggas.
Önskemålen kan knappast tillgodoses utan att man effektiviserar förvaltningen
av konkurserna och ger något utförligare regler för handläggningen. Åtgärder av
sådant slag kan emellertid i sin tur verka i "komplicerande"
riktning. På motsvarande sätt kan strävandet efter förenkling av mindre
tillgångskonkurser tänkas medföra olägenheter från t.ex.
rättssäkerhetssynpunkt. Slopandet av bevakningsförfarandet kan sålunda skapa
vissa problem i fråga om hur man skall konstatera vUka fordringar som finns i
konkursen.
De berörda svårigheterna bör enligt min mening inte
överdrivas. Allmän enighet råder om det befogade i att en reform på området
kommer till stånd. Vad saken gäller är närmast att finna en lämplig form för
att tUlgodose de olika intressen som här bryter sig mot varandra. För att komma
fram till en tillfredsställande lösning synes det vara lämpligt att behandla
invändningama mot kommittéförslaget i tur och ordning.
Vad först gäller invändningen att den föreslagna
utbyggnaden av förfaranderegleringen i nuvarande fattigkonkurser skulle göra
systemet onödigt komplicerat kan jag så till vida hålla med de kritiska
instanserna, att förslaget formellt sett inte innebär någon förenkling i
förhållande till vad som gäller nu. De krav på snabbare och biUigare
handläggning som har förts fram i diskussionen har emellertid knappast gällt
denna typ av konkurser. Beträffande fattigkonkurserna har i stäUet påtalats att
det nuvarande systemet medför att det under vissa omständigheter kan löna sig
för en insolvent gäldenär att före konkurs göra sig av med alla sina
tillgångar. Detta hänger bl.a. samman med att tisken för upptäckt av brott
eller annat otillbörligt förfarande generellt sett är ganska liten vid fattigkonkurs.
I detta fall kommer f.n. inte någon egentlig förvaltning av boet till stånd,
och den gode marmens uppgifter är starkt begränsade. Inte heller finns
möjlighet till återvinning av egendom som gäldenären har avhänt sig.
Konunittéförslaget utjänmar på dessa punkter skillnaden mellan handläggningen
av större och mindre konkurser. Med hänsyn till vikten av att man kan komma
till rätta med gäldenärsbrott och andra otillbörliga förfaranden anser jag att
förslaget här irmebär ett steg i rätt riktning. Förslaget ger också i övrigt,
bl.a. genom regeln att förvaltare skall förordnas, möjUghet till en mer aktiv
förvaltning än den som kommer till stånd vid nuvarande fattigkonkurs. Härigenom
torde i vissa fall utdelning
Prop. 1975/76:210 140
till borgenärerna kunna konuna till stånd beträffande
medel som armars inte skulle ha varit tillgängliga för borgenärerna.
Man kan självfallet inte bortse från att ett mera
ingripande förfarande ibland kan vara utan värde i de fall varom nu är fråga.
Att i förväg skilja ut sådana fall anser jag dock ogörligt. Genom reglernas
konstruktion får ses till att man uppnår behövlig flexibilitet i tillämpningen.
Förfarandet måste också vara utformat så, att man tillgodoser löneborgenäremas
intresse av att lönegarantimedel betalas ut snabbt och säkert. Jag förordar med
hänsyn till det anförda att en reform av förfarandet i nu berörda del sker i
huvudsaklig överensstämmelse med kommittéförslaget.
Kritiken mot förslaget att i förenklingssyfte slopa
bevaknings-förfarandet i vissa mindre tillgångskonkurser går i allmänhet ut på
att en sådan ändring inte ger någon reell vinst. Det blir erdigt de kritiska
remissinstansema mer tidsödande och kostsamt att slopa bevakningsförfarandet
än att låta borgenärema själva utreda, precisera och anmäla sina fordringar.
LO framhåller att det från rättssäkerhetssynpunkt måste vara av särskilt
intresse att utredningen om löneborgenäremas fordringar är tiUförlitlig och
grundas på ett sakligt och korrekt utredningsmaterial. Flera av
remissinstansema påpekar också att man med den av kommittén föreslagna
ordningen löper risken att fordringar blir felaktigt bedömda eller inte
uppmärksammade och att förvaltaren kan få stora svårigheter att upprätta
utdelningsförslag. Några instanser anser vidare att det slopade
bevakningsförfarandet kan dra med sig avsevärda problem när det gäller hanteringen
av tvistiga fordringar. Med konunittéförslaget sparas sålunda eventuella
tvister tUl konkursens avslutande, vilket förlänger avvecklingstiden. Från
några håll framhålls att ett slopande av bevakningsinstitutet i vart fall måste
förenas med en skyldighet för borgenärerna att anmäla sina fordringar till
konkursboets företrädare.
Eftersom tanken att slopa bevakningsförfarandet är en
kärnpunkt i kommitténs förslag beträffande handläggningen av mindre tillgångskonkurser,
skall jag till en början uppehåUa mig något vid bevakningens roll i konkurs.
Den primära effekten av en bevakning är givetvis att företrädarna för
konkursboet uppmärksammas på fordringens förekomst. Bevakningens viktigaste
funktion är emeUertid att den i princip utgör förutsättning för att borgenär
skall ha rätt till utdelning i konkursen. För utdelning krävs nämligen att det
på något sätt har klarlagts att borgenärens krav är befogat. En sununarisk
prövning av framställda anspråk måste äga rum inom konkursens ram. Huvudregeln
är att var och en som bevakar sin fordran i konkursen äger rätt till utdelning
i enlighet med yrkandet, om bevakningen inte blir föremål för anmärkning. Görs
anmärkning mot bevakningen prövas fordringen i s.k. jävprocess. Förfarandet vid
själva utdelningen blir därefter i normala fall förhållandevis erUcelt.
När man skall bedöma möjlighetema till förenkling av
mindre tillgångskonkurser är det av visst intresse att ställa kommitténs
förslag om
Prop. 1975/76:210 141
slopande av bevakningsförfarandet i relation till vad som
har kommit fram vid konunitténs statistiska undersökning av ordinära konkurser
som avslutades under år 1974 (se avsnitt 2.5 och bilaga 2). Av totak 1.332
ordinära konkurser avslutades 1.203 (90,3 %) genom slututdelning enligt 146 §
KL och 104 (7,8 %) genom avskrivning enligt 186 § KL. Utdelningen översteg i de
fall konkursen avslutats enligt 146 § i 61 % inte 50.000 kr. Utdelning till
oprioriterade borgenärer förekom i 181 konkurser (15,0%). Den genomsnittliga
utdelningsprocenten för borgenärer utan förmånsrätt var 3,5. Enligt
konkursbouppteckningen förekom genomsnittligt 56 borgenärer i konkurs, varav 14
fick utdelning. I 57,8 % av konkurserna fick endast 6 eller färre borgenärer
någon utdelning.
De redovisade siffroma tyder på att bevakningsinstitutet i
åtskilliga fall har betydelse främst för en minoritet av borgenärerna i
konkursen, nämligen de bäst prioriterade. Att klarlägga förekomsten och
omfattningen av dessa fordringar torde i mindre konkurser ofta kunna ske utan
ett så formbundet bevaknings- och anmärkningsförfarande som KL f.n.
föreskriver. Uppenbarligen bör det vara möjligt att till fördel för såväl
borgenärerna som gäldenären genom ett mer flexibelt och snabbt förfarande
klarlägga vilka de utdelningsberättigade fordringama är och därefter fastställa
utdelningens storlek. Genom att på lämpligt sätt avgränsa tillämpningsområdet
för de konkurser där bevakningsförfarandet slopas bör man kunna undvika de
problem som har framhållits vid remissbehandlingen.
Till
förmån för konunitténs förslag i derma del talar enligt min mening också andra
skäl. Inte från något håll har anvisats någon konkret möjlighet till annan mera
avsevärd förenkling än den som kommittén har föreslagit. Det torde även vara
förhållandevis svårt att konstruera konkurssystemet så att man i andra
hänseenden vinner rationaliseringsmässiga fördelar som uppväger ett
bibehållande av bevakningsinstitutet. Man kan inte heller gärna tänka sig en
ordning med tre slag av konkursförfaranden: ett för ordinära konkurser, ett
armat för mindre tillgångskonkurser (med bibehållet bevakningskrav) och ett
tredje motsvarande vad som nu räknas tiU fattigkonkurser. Detta skulle leda
till ett onödigt komplicerat system, som vore förenat med betydande tekniska
nackdelar. Jag kommer därför till slutsatsen att det är en riktig linje att
dela upp konkurserna handläggningsmässigt i två grupper, den ena med
bevakningsförfarande och den andra utan. TiU den förra gruppen kommer då att
höra ordinära konkurser av större omfattning och till den senare mindre tillgångskonkurser
liksom utdelningslösa konkurser (dvs. nuvarande fattigkonkurser). Jag vill i
sammanhanget tUlägga att den mera vittsyftande frågan hur förfarandet i
ordinära konkurser skall vara anordnat f.n. utreds av konkurslagskommittén.
Den uppdelning av konkurser i två huvudgrupper som jag nu har förordat
utesluter givetvis inte att kommittén beaktar möjlighetema att förenkla
förfarandet också i de större konkurserna.
Prop. 1975/76:210 142
Med den av mig nu valda lösningen blir det av underordnad
vikt att ta ställning till om man eventuellt bör i mindre konkurser ersätta
bevakning med en mer formlös anmälan om fordringens förekomst. Några större
fördelar torde knappast stå att vinna genom att i lag föreskriva skyldighet för
borgenär att göra sådan anmälan. Jag anser därför inte att man bör belasta
regleringen av nundre konkurser med särskilda föreskrifter härom.
Vad slutligen gäller den gränsdragning mellan större och
mindre konkurser som kommittén har gjort har som jag nänrnt förut också
härvidlag olika meningar kommit fram vid remissbehandlingen. Sålunda anser
bl.a. arbetsmarknadsstyrelsen att tillämpningsområdet för det förenklade
förfarandet kan utvidgas genom att gränsen får gå vid ett högre antal basbelopp
än kommittén har föreslagit. Advokatsamfundet och handelskammarförbundet menar
däremot att man bör dra gränsen vid ett lägre antal basbelopp. Vissa andra
remissinstanser däribland Göta hovrätt, länsstyrelsen i Södermanlands län,
några tingsrätter och domareförbundet kritiserar kommittén för att den har
överbetonat tillgångs-sidan av konkursboet vid val av handläggningsform. Man
bör enligt deras mening fästa större vikt vid skuldsidan, hur invecklade
skuldema är och hur många borgenärer som kan beräknas få utdelning i konkursen.
Flera remissinstanser påpekar i detta sammanhang att konkursdomaren kommer att
ha ett dåligt underlag för sitt beslut om handläggningsform.
Vid bestämmandet av gränsen mellan ordinär och annan
korUcurs bör som jag ser det en utgångspunkt vara att till det enklare förfarandet
hänförs förutom självfallet sådana konkurser där tillgångar helt saknas
övriga
konkurser där bevakningsförfarande inte behövs. Det bör med andra ord finnas
anledning anta att boet kan avvecklas snabbare och till lägre kostnad om
bevakningsförfarande inte förekommer. Av de nyss lämnade statistiska uppgiftema
framgår att ett enklare förfarande är önskvärt i åtskilliga konkurser som nu
handläggs i ordinär form. I flertalet ordinära konkurser får bara ett litet
antal förmånsberättigade borgenärer utdelning, medan övriga främst sådana som
har oprioriterade fordringar
uppmanas att
bevaka sina fordringar utan att de har någon praktisk möjlighet att få
utdelning. Det säger sig självt att ett sådant system kan framstå som
vilseledande och vara onödigt betungande för både borgenärer och
konkursfunktionärer. Det är emellertid onekligen svårt att på ett tidigt skede
av konkursen, när val av handläggningsform måste ske, förutse boets omfattning
och i vad mån borgenärerna kommer att få utdelning. Man bör därför enligt min
mening inte ta ställning till gränsen mellan ordinär och arman konkurs utan att
man har gjort klart för sig hur valet av handläggningsform skall ske.
Konrunittén
föreslår att konkursdomaren skall träffa sitt beslut om lämplig
handläggningsform redan i samband med beslutet om konkurs. Kommittén påpekar
härvid att med gällande system utredningen om gäldenärens ekonomiska
förhållanden ofta är knapphändig vid tiden för
Prop. 1975/76:210 143
konkursbeslutet. Därför föreslår kommittén vissa ändringar
i det förfarande som föregår beslut om konkurs. Nu gäUande bestämmelse att
gäldenär som gör konkursansökan "bör" inge bouppteckning (8 § KL)
föreslås ändrad till att gäldenären "skall" inge bouppteckning. Görs
ansökan av borgenär skall konkursdomaren enligt förslaget förelägga gäldenären
att länuia en kortfattad redogörelse för sin ekonomi. De förordade
bestämmelserna är inte saktionerade men bör enligt kommittén ändå göra verkan i
önskad riktning.
Kommitténs förslag till förbättring av konkursdomarens
underlag för att pröva valet av handläggningsform har mötts av en omfattande
remiss-krUik. Nästan ingen av de remissinstanser som har yttrat sig särskilt i
denna fråga anser att kommitténs förslag löser de problem som är förenade med
önskemålet att få fram ett tillräckligt underlag för konkursdomaren. Många
remissinstanser framhåller att gäldenärens förmåga och vilja att lämna en
redogörelse för sin ekonomi kan ifrågasättas och att i många fall just
avsaknaden av ordnad bokföring är en av orsakerna till konkursen. Ett flertal
remissinstanser anför härutöver principiella betänkligheter mot att byta ut
ordet "bör" mot "skall" utan att någon ändring i sak
åsyftas och utan att någon sanktion har knutits till underlåtenhet att inge
bouppteckning. Några remissinstanser anser att konkursdomaren för valet av
handläggningsform bör kunna få hjälp av borgenärema, särskilt om
kronofogdemyndigheten är konkurssökande.
Jag håller med renussinstanserna om att en tillräcklig
förbättring av konkursdomarens prövningsunderlag inte vinns genom vad kommittén
har föreslagit. Förslaget är inte heller invändningsfritt från principieU
synpunkt. Man bör därför pröva andra vägar för att nå det eftersträvade
resultatet. Det är ett väsentligt krav att misstag i fråga om val av handläggningsform
undviks i största möjliga utsträckning. En övergång från en handläggningsform
till annan drar nämligen med sig både onödiga kostnader och onödig tidsutdräkt.
Härigenom motverkas de intressen som en enklare handläggningsform tjänar. En
tänkbar utväg är den som anvisas av bl.a. Göta hovrätt och domareförbundet,
vilka förespråkar att konkursdomarens beslut bör skjutas upp till en tidpunkt
då situationen bättre kan överblickas. Hovrätten föreslår att valet av
handläggningsform föregås av att kronofogdemyndighet gör en grundläggande
utredning om gäldenärens ekonomiska ställning. En i huvudsak likartad
inställning kommer till synes i vissa andra remissyttranden, där det föreslås
att konkursdomaren först i samband med ett borgenärssammanträde beslutar om bevakning
skall ske eller inte.
Att skjuta upp ställningstagandet i fråga om lämplig
handläggningsform kan naturligen tänkas komplicera eller fördröja förfarandet i
vissa mindre konkurser. En relativt omständlig procedur kan komma att dras i
gång utan motsvarande nytta. Man får här enligt min mening göra skillnad mellan
olika situationer. Det finns givetvis många konkurser där det redan vid
Prop. 1975/76:210 144
beslutet om konkurs är klart att ett ordinärt
korUcursförfarande bör sättas igång. På samma sätt finns det konkurser där man
redan från början ser att det inte kan bli någon utdelning till borgenärema.
Vid sidan härav finns det situationer där det är tveksamt hur det förhåller sig
på derma punkt. För egen del anser jag övervägande skäl tala för att konkursdomarens
StäUningstagande till lämplig handläggningsform skjuts upp en kort tid i de
fall där ovisshet råder om vilket förfarande som bör tillämpas. Om det i en
mindre tillgångskonkurs förekonuner anledning att anta att en enklare
handläggning kan komma till stånd bör således öppnas möjlighet att göra en
särskild utredning för att ge bättre underlag för konkursdomaren i hans val av
handläggningsform. Utredningsfunktionen bör lämpligen anförtros
kronofogdemyndighetema. Dessa är genom sina arbetsuppgifter väl lämpade härför.
Det bör åvila kronofogdemyndighet som har fått ett
utredningsuppdrag av nu nämnt slag att upprätta en översiktlig redogörelse för
gäldenärens tillgångar och skulder, om sådan inte finns. Av redogörelsen bör
framgå vilken eller vilka borgenärer som kan beräknas få utdelning i konkursen
samt övriga omständigheter som kan vara av betydelse för den slutliga
prövningen av frågan på vilket sätt konkursen skall handläggas. Den upprättade
redogörelsen bör snarast ges in till kordcursdomaren. Kronofogdemyndighet som
har fått uppdrag av berört slag bör lämpligen åläggas att ta hand om
gäldenärens bo men bör i övrigt inte få några egentliga förvaltningsuppgifter.
TUI frågan om förvaltarskapet i mindre konkurser återkommer jag i det följande
(avsnitt 5.2.3).
När särskild utredning skall föregå valet av
handläggningsform, bör korUcursdomarens beslut träffas så fort den nödvändiga
utredningen föreligger. Svårigheten att utreda ett bo kan givetvis variera
högst avsevärt. Normalt skall det emellertid inte behöva ta mer än några dagar
för att konstatera om boet är av sådan beskaffenhet att det ordinära konkursförfarandet
behöver tillgripas eller om det räcker med ett enklare förfarande. Å andra
sidan behöver borgenärer och andra intressenter visst rådrum. Jag förordar
därför att konkursdomarens beslut i de fall varom nu är fråga meddelas inom en
vecka från dagen för konkursbeslutet. Med hänsyn till ärendets brådskande art
bör konkursdomaren endast om synnerliga skäl föreligger få skjuta upp beslutet.
Exempel härpå är att begärd utredning inte har kunnat ges in till
konkursdomaren inom den angivna tiden eller att utredningen är bristfällig och
inte lämpligen bör läggas till grund for beslutet om handläggningsform. Enligt
min mening bör uppskov bara få avse ett fåtal dagar. Någon olägenhet för
borgenärerna eller gäldenären torde med den av mig nu anvisade lösningen inte
firmas. När konkursdomaren finner det lämpligt bör sammanträde med berörda
intressenter sättas ut inom den nyss angivna tiden.
Det kan inträffa att en kronofogdemyndighet redan vid
tiden för beslutet om konkurs är väl insatt i gäldenärens
ekonomiska förhållanden.
Prop. 1975/76:210 145
Myndigheten kan t.ex. ha företagit utmätning hos
gäldenären och i samband därmed ha gjort en undersökning av det slag som
behövs. En sådan undersökning bör givetvis ställas till konkursdomarens
förfogande snarast möjligt. I sådant fall bör konkursdomaren efter
omständigheterna kunna besluta om någon kompletterande utredning skall ske
eller inte.
Mot bakgrund av det anförda skall jag nu ta upp frågan om
den närmare avgränsningen av tillämpningsområdet för en enklare
handläggningsform vid korUcurs.
Kommittén har som förut berörts låtit tillgångarnas
storlek få stor betydelse för val av handläggningsform. Liksom vissa kritiska
remissinstanser anser jag dock att derma omständighet i många fall är av underordnad
betydelse för att bedöma svårighetsgraden i fråga om förvaltningen av ett
konkursbo. Om de tveksanuna fallen görs tUl föremål för sådan särskild
utredning som jag nyss har förordat finns det även förutsättningar för att göra
gränsdragningen mellan de skilda handläggningsformerna mera nyanserad än enligt
konunittéförslaget. Härvidlag är det bl.a. av intresse att klargöra hur
slopandet av bevakningsförfarandet inverkar på frågans bedömande.
Generellt kan sägas att det är betydligt lättare för den
som utreder boet att få fram uppgifter om sådana fordringar som är förenade med
förmånsrätt än om oprioriterade fordringar. Förmånsrätten är nämligen nästan
alltid anknuten till ett utåt markerat förhållande mellan gäldenär och
borgenär. Genom att ta hand om gäldenärens bokföring och affärskorrespondens
kan förvaltaren få en ganska god bild av vilka fordringar som finns mot
gäldenären. Man kan emellertid inte bortse från att det firms fall där
gäldenären inte är samarbetsvillig och där en förvaltare kan stöta på
svårigheter att få fram uppgifter om oprioriterade fordringar. Det kan också
vara så att borgenärens fordran ännu inte är förfallen till betalning och att
borgenären inte hör av sig. Om den enklare handläggningsformen används även när
oprioriterade fordringar kan ge utdelning, kan därför fördelama med ett slopat
bevakningssystem uppvägas av att förvaltaren får ett alltför betydande
merarbete. De utredningstekniska svårigheter som kan vara förenade med de
oprioriterade fordringarna bör enligt min mening beaktas på det viset att den
enklare handläggningsformen i princip begränsas till fall där utdelning kan
beräknas ske endast för prioriterade fordringar eller där någon utdelning över
huvud taget inte är aktueU. Undantag från denna princip bör göras endast om det
är helt klart att borgenärskretsen är ytterst begränsad och några andra
komplikationer inte firms.
Fördelarna med ett slopat bevakningsinstitut är givetvis
störst när de borgenärer som kan förväntas få utdelning är få. Att antalet
berörda parter är lågt är av betydelse också med hänsyn till önskemålet att
förfarandet i övrigt skall kunna utformas på ett enkelt sätt. Om den enklare
handläggningsformen förbehålls förutom fall där utdelning över huvud laget
inte
10 Riksdagen 1975/76. 1 samt. Nr 210
Prop. 1975/76:210 146
kommer i fråga fall där bara ett mindre antal
utdelningsberättigade borgenärer förekonuner möjliggör detta t.ex. ett enkelt
samrådsförfarande mellan förvaltaren och borgenärema. Huruvida utdelning kommer
i fråga eller inte blir naturligtvis också beroende av förfarandet, varför
någon gång även korUcurser med många borgenärer kan bli föremål för det enklare
förfarandet om detta är förutsättning för att utdelning över huvud taget skall
utgå. En avgränsning av nu förordat slag undanröjer enligt min mening behovet
av ett sådant anmälningsförfarande som några remissinstanser har föreslagit.
Det bör i stäUet på sätt kommittén har föreslagit kunna ankomma på utredare och
förvaltare att ta fram och i samråd med borgenärerna eller, i fråga om
löneborgenärer, deras fackliga företrädare beräkna förekommande relevanta
fordringar. Jag vill erinra om att ett steg på denna väg redan har tagits genom
de nyligen företagna ändringarna i lönegarantilagen (se avsnitt 2.4). Eftersom
i regel endast helt få utdelningsberättigade borgenärer skall förekomma i de
fall varom nu är fråga anser jag mig också kunna dela komnutténs uppfattning
att särskilda regler om behandling av tvistiga fordringar kan undvaras.
I avsnitt 5.2.4 skall jag beröra hur kontroUen över
förvaltarens åtgärder skall ske. Jag vill dock redan nu framhålla att det är
ett väsentligt intresse att tillämpningsområdet för den enklare handläggningsformen
blir sådant att kontrollsystemet kan bli enkelt och rationellt. Många gånger
kan sådana avvägningsproblem uppstå i samband med avvecklingen av ett konkursbo
att ett omfattande kontrollsystem är erforderligt. Bl.a. kan detta vara fallet när
gäldenären har drivit en störte rörelse som har misskötts under lång tid. Kan
sådana problem förutses anser jag det vara lämpligast att konkursen får
handläggas enligt reglerna för ordinär konkurs, om tillgångarna förslår till
det.
Om vid valet av handläggningsform de kriterier jag nu har
ställt upp blir beaktade kan enligt min mening några avgörande invändningar
inte riktas mot att den enklare handläggningen får konuna till stånd också när
tillgångarna i boet har ett något större värde. Som framgår av det statistiska
material jag har redovisat tidigare kan dock tiUgångama genomsnittligt antas
vara ganska begränsade i de fall där endast ett fåtal borgenärer får utdelning.
I överensstämmelse med komnuttéförslaget, som i denna del
har lämnats utan erinran av renussinstanserna, anser jag att det bör arUcomma
på konkursdomaren att pröva och avgöra vilken handläggningsform som skall
väljas. Den som önskar att ett ordinärt konkursförfarande skall konuna till
stånd bör vara hänvisad till att hos konkursdomaren förebringa sakskäl till
stöd för detta. Enskild borgenär bör inte kunna påverka beslutet genom att
ställa säkerhet för konkurskostnaderna.
Kommittén föreslår att man under vissa omständigheter
skall kunna låta handläggning enligt den enklare formen gå över i ett ordinärt
förfarande, om det t.ex. skulle visa sig brista i någon av de förutsättningar
som har
Prop. 1975/76:210 147
motiverat det tidigare valet av handläggningsform.
Remissinsianserna har allmänt godtagit konimitténs uppfattning på denna punkt.
Enligt min mening kommer dock frågan i ett nytt läge, om gränsen mellan
handläggningsformerna dras på det sätt jag nyss har förordat.
Vad som skulle kunna motivera en övergång till ny
handläggningsform är främst att tillgångar kommer fram som gör utdelning möjlig
till flera borgenärer än som tidigare har förutsetts eller att förvaltningen
och boets avveckling visar sig vara svårare än beräknat. Fall av först nämnda
slag har naturligen en utpräglad undantagskaraktär. Samtidigt torde handläggningen
i det särskilda fallet kunna ske så att eventuella nackdelar av att konkursen
inte handläggs enligl de ordinära reglerna till stor del elimineras. Det måste
också beaktas att det normalt skulle vara förenat med betydande kostnader och
arbete att sedan handläggning har skett enligt den enklare ordningen gä
tillbaka och sätta igång med bevakningsförfarande o.d. För den skull anser jag
övervägande skäl tala för att regelsystemet för den enklare handläggningsformen
inte belastas med de regler som skulle vara erforderliga för att möjliggöra
övergång till ordinär konkurs. Jag vill i detta sammanhang understryka viklen
av att kronofogdemyndighetens utredning, på vilket valet av handläggningsform i
tveksanuna fall kommer att bygga, sker med tillbörlig noggrannhet. Om det t.ex.
finns anledning anta att en pågående process kan få en för gäldenärens ekonomi
sä fördelaktig utgång att många borgenärer kan påräkna utdelning bör konkursen
handläggas enligt reglerna om ordinär konkurs, under förutsättning att övriga
tillgångar förslår till att täcka kostnaderna.
Som kommittén föreslår bör under inga omständigheter en
konkurs som handläggs enligt de ordinära reglerna kunna övergå till att
handläggas enligt den enklare formen.
Det är svårt att exakt beräkna hur många konkurser som kan
falla inom tillämpningsområdet för de mindre konkurser jag nu har diskuterat.
Området torde emellertid vara ungefär lika stort som det kommittén har räknat
med i fråga om förenklad konkurs. Uppskattningsvis bör en tredjedel av de
konkurser som nu handläggs enligt reglerna för ordinär konkurs kunna handläggas
i den enklare formen. Delta skulle innebära att den enklare handläggningsformen
kommer aU omfatta omkring 80 % av samtliga konkurser. Jag vill dock framhålla
att beräkningarna innehåller ett betydande mått av osäkerhet. Det totala
antalet konkurser kan av skäl som jag har berört förut väntas stiga något under
de närmaste åren och därefter minska (se vidare avsnitt 5.4).
Kommittén har tagit upp bestämmelserna om det förenklade
förfarandet i 9 kap. KL. I likhet med vad som är fallet nu i fråga om
fattigkonkurs hänvisar bestämmelserna pä åtskilliga punkter till vad som gäller
i fråga om övriga konkurser. Kommitténs lagstiftningsteknik har mötts av
invändningar från vissa remissinstanser, bl,a, Göta hovrätt och domare-
Prop. 1975/76:210 148
förbundet, som menar alt lagtexten blir svåröverskådlig
och svårtillämpad.
Som jag
nyss har angett kommer den enklare handläggningsformen att gälla för
majoriteten av samtliga konkurser och det skulle därför vara konsekveni, om
reglerna för den handläggningsformen kom före de regler som skall gälla för
övriga konkurser. Det skulle också vara en fördel orn förfarandet reglerades på
armat sätt än genom hänvisningar till vad som skall gälla i ordinär konkurs. En
omarbetning i enlighet härmed är dock inte möjlig i nuvarande skede av
konkursrättsreformen. Att ta in de nya förfarandereglerna i en särskild lag
anser jag inte heller skulle lösa problemen. Några andra alternativ synes
knappast möjliga. Enligt min mening kan formella skäl inte få utgöra något
hinder med tanke på det angelägna i reformen. Jag har därför i
departementsförslaget använt samma systematik som kommittén.
Enligt korrunitténs förslag skall samma materiella regler
gälla vid alla konkurser. Detta innebär bl.a. att i motsats till nu återvinning
till konkursbo skall kunna ske även i de mindre konkurserna. Kommittéförslaget
godtas utan undantag av remissinstanserna. .Även jag ansluter mig till
kommitténs uppfattning.
Kommittéförslaget innebär att en uppdelning har gjorts av
reformens författningsmässiga innehåll efter vad som bör tas in i lag och vad
som kan regleras genom administrativa föreskrifter. Kommittén har här följt
samma principer som lagberedningen gjorde i betänkandet (SOU 1970:75)
Utsökningsrätt X.
Kommittéförslaget har
kritiserats av bl.a, hovrätten över Skåne och Blekinge samt domareförbundet,
som menar att kommittén har gått för långt i fråga om att inskränka
laginnehållet.
För egen del vill jag påpeka att jag redan i samband med
den reform av KL som skedde våren 1975 (se prop, 1975:6 s, 149) hade anledning
att ta ställning till hur en uppdelning av författningsinnehället beträffande
konkurs borde ske sedan den nya regeringsformen har tillkommit. Det synes
lämpligt att även i detta lagstiftningsärende följa samma principer.
De av
konunittén föreslagna beteckningarna på de skilda förfarandena förenklad
konkurs och ordinär konkurs har mötts av kritik från några håll. Som
alternativ till uttrycket förenklad konkurs har därvid framförts uttrycken "enkel",
"liten" och "ordinär" konkurs. Enligt min meningar inte
nägot av de använda uttrycken så rättvisande att det kan användas i lagtext.
Beteckningarna förenklad och enkel konkurs ger inte en tillräcklig bild av hur
ingripande förfarandet har gjorts i motsats till förfarandet vid fattigkonkurs.
Jag har därför stannat vid att inte i lagtexten ge de skilda
handläggningsformerna nägra direkta beteckningar.
5.2.2 Förvaltningen av konkursboet m.m.
Som jag har nämnt tidigare är förfarandet vid nuvarande
fattigkonkurs av summarisk karaktär. Någon egentlig förvaltning av
konkursboet
Prop. 1975/76:210 149
kommer inte till stånd. På den av konkursdomaren utsedde
gode mannen ankommer främst att göra bouppteckning. Denna bildar underlag för
beslut huruvida konkursen skall avskrivas eller handläggas i ordinär form.
Uppdrag som god man torde också irmefatta rätt att vidta vissa åtgärder som
föranleds av att gäldenären genom konkursen har förlorat rådigheten över sin
egendom.
I fråga om tillgångskonkurser finns i KL utförliga regler
om konkursboets förvaltning. Till en början utser konkursdomaren en
interimsförvaltare. Vid första borgenärssammanträdet väljer sedan borgenärerna
den sluUige förvaltaren. Förvaltaren företräder boet utåt och skall vidta alla
åtgärder som främjar en förmånlig och snabb utredning av detta. Han kan under
vissa förutsättningar låta en av gäldenären bedriven rörelse fortsättas för
boets räkning. Till förvaltarens uppgifter hör vidare bl.a. att driva in
utestående fordringar och realisera boets egendom i övrigt. Förvaltningen
kontrolleras av en av konkursdomaren utsedd rättens ombudsman. Ett flertal
viktigare förvaltningsåtgärder kräver samtycke av rättens ombudsman, bl.a.
väckande av talan och ingående av förlikning om osäker eller tvistig fordran. I
vissa frågor har rättens ombudsman också självständiga beslutsfunktioner.
Borgenärernas inflytande över konkursförvaltningen kommer till uttryck främst
genom rätten att utse förvaltare. De har däremot inte befogenhet att genereUt
meddela instruktioner åt förvaltaren och har tiUagts beslutanderätt bara i
vissa situationer, t.ex. beträffande fortsättande av gäldenärens rörelse eller
uppskov med försäljning av egendom.
ErUigt kommittéförslaget skall vid förenklad korUcurs
(utom vid dödsbos konkurs) aUtid utses en förvaltare. Denne föreslås ha i
huvudsak samma ställning och uppgifter som förvaltaren vid ordinär konkurs. Han
skall sålunda omhänderta boet och företräda det utåt. Han skall vidare driva in
gäldenärens utestående fordringar och kunna sälja den egendom som finns i boet.
Han skall också kurma besluta t.ex. att en av gäldenären bedriven rörelse skall
fortsättas. På förvaltaren skall dessutom ankorruna att undersöka och anmäla om
egendom har frångått gäldenären under sådana omständigheter att den kan bli
föremål för återvinning. Förvaltaren skall även ta ställning till frågan
huruvida gäldenären kan misstänkas ha gjort sig skyldig till brott mot sina
borgenärer. Den av kommittén föreslagna ordningen innebär att KL:s bestämmelser
om konkursförvaltares befogenheter och skyldigheter i princip blir tiUämpliga
även på förvaltare vid förenklad konkurs.
Till skiUnad mot vad som gäller i ordinär konkurs skall
enligt kommitténs förslag förvaltaren vid förenklad konkurs inte ha någon
rättens ombudsman vid sin sida. I stället åligger det enligt förslaget
förvaltaren att i viktigare frågor höra sådana borgenärer som särskilt berörs
av förvaltningen, dvs. de borgenärer som kan komma i fråga för utdelning.
Bestämmelserna om samråd skall inte tolkas så att förvaltaren kan
Prop. 1975/76:210 150
undandra sig ansvaret för avgörandet av olika
förvaltningsfrågor. Beslutanderätten ligger således hos förvaltaren. Samråd
kan enligt kommittén böra ske t.ex. vid bedönming av om återvirmingstalan eller
annan talan bör väckas, i fråga om fortsatt drift av gäldenärens rörelse eller
i fråga om försäljning av egendom av större värde.
De av kommittén föreslagna riktiinjema för hur
förvaltningen av mindre konkurser bör gå till har överlag godtagits av remissinstanserna.
Många instanser betonar särskilt det angelägna i att utredning om
gäldenärsbrott sker också i mindre konkurser. De erinringar som framförs mot
den nya Ordningen gäller väsentligen borgenäremas möjligheter att följa konkursens
utveckling.
När det gäller att ta ställning till hur förvaltningen
skall gå till i det nya Systemet för mindre konkurser vill jag först erinra om
att det här rör sig om sinsemellan ganska skilda situationer. Liksom f.n.
kommer en stor grupp av konkurser att kännetecknas av att gäldenären helt eller
så gott som helt saknar tiUgångar. Vid sidan härav blir åtskilliga fall
aktuella där gäldenären visserligen inte saknar tiUgångar men där dessa inte
förslår till kostnaderna för ordinär konkurs. Det kan här röra sig om situationer
där tillgångar på högst 10.000 15.000 kr är tillgängliga för betalning av
konkurskostnader eller utdelning till borgenärer. En tredje kategori utgörs av
sådana mindre tillgångskonkurser som idag faller utanför fattigkonkursernas
område men som med det nya systemet bör handläggas i den förenklade ordningen.
Med tanke på att de nundre konkurserna således varierar avsevärt till sin
karaktär är det av vikt att reglerna om förvaltningen i sådana konkurser ges en
flexibel utformning. De bör med andra ord konstrueras så, att de kan tillämpas
i alla de typsituationer som jag nu har berört.
Enligt min mening uppfyller kommittéförslaget i stort sett
kravet på flexibel utfomming. Det gäller inte bara de allmänna funktioner som
förvaltningen skall ha i form av undersökning av gäldenärens ekonomiska
StäUning och av eventuell återvinningsmöjlighet eller brottsnusstanke. Det
avser också de mera speciella förvahningsuppgiftema att realisera gäldenärens
egendom, driva in fordringar, fortsätta en av gäldenären bedriven rörelse o.d.
Även i övrigt synes förslaget ge en i huvudsak lämplig ram för handläggningen
av de skilda former av mindre konkurser som det kan bli fråga om. I det
följande skall jag behandla de olika momenten i förvaltningen allt efter som
de aktualiseras under konkursens gång.
En viktig fråga är naturligen vem förvaltningsuppgiften i
mindre korUcurser skall anförtros åt. Denna fråga har tilldragit sig speciell
uppmärksamhet vid remissbehandlingen. Med hänsyn till frågans stora vikt tar
jag upp den i ett särskilt avsnitt (5.2.3).
Enligt gällande regler om fattigkonkurs krävs inte
ovillkorligen att en ställföreträdare för konkursboet utses. Konkursdomaren kan
underlåta att utse god man bl.a. vid dödsbos konkurs. Kommittén menar att man
bör bygga vidare på denna ordning och pekar, på att syftet med konkurs-
Prop. 1975/76:210 151
ansökan i dödsbofallen ofta torde vara att dödsbodelägarna
med stöd av 21 kap. I § ärvdabalken (ÄB) önskar befria sig från personligt
betalningsansvar för den avlidnes skulder. Någon egentlig konkursutredning
behövs då inte. Kommittén föreslår därför att, när gäldenären är dödsbo, förvaltare
skall utses endast om särskilda skäl föreligger. Om dödsboets borgenärer kan
påräkna utdelning eller bouppteckning behöver upprättas, kan detta enligt
konunittén vara anledning att förordna förvaltare.
De flesta remissinstansema godtar kommittéförslaget i
denna del. Ett par remissinstanser menar dock att förutsättningarna för att
inte utse förvaltare bör anknytas direkt till att utdelning inte kan påräknas
och att en godtagbar bouppteckning redan finns.
Jag delar konunitténs uppfattning att det ofta kan vara
onödigt att utse förvaltare vid dödsbos konkurs. I åtskilliga sådana fall är
det emellertid nödvändigt att så sker. Ett exempel är att bouppteckning enligt
ÄB inte har förrättats. Det kan i sammanhanget anmärkas att
bouppteckningsskyldigheten vid dödsfall nyligen har föreslagits bli villkorlig
i bagatellfall (se prop. 1975/76:50). En närmare undersökning kan vidare behöva
ske av möjligheten till återvinning. När utdelning kan påräknas till
borgenärerna, anser jag det också uppenbart att förvaltare måste förordnas. De
olika omständigheter som påverkar frågan om förvaltare vid dödsbos konkurs kan
enligt min mening inte gärna räknas upp fullständigt i lagtexten. I KL bör
därför liksom enligt kommittéförslaget anges att förvaltare i dödsbofallen
behöver utses endast om särskilda skäl föreligger.
Vid såväl fattigkonkurs som annan konkurs gäller f.n. att
bouppteckning skall upprättas och tillställas konkursdomaren. Vid fattigkonkurs
behöver den gode mannen normalt inte prestera annan utredning om boet. Vid
annan konkurs skall förvaltaren också tillställa konkursdomaren en skrifthg
berättelse om boets tillstånd och om orsakerna till gäldenärens obestånd så
vitt de har kuimat utrönas (55 § KL). Till frågan om brottsmisstanke
återkommer jag strax. I berättelsen skall även anmärkas vilka handelsböcker
bokföringsskyldig gäldenär har hållit och hur de blivit förda.
En av
förvaltaren upprättad bouppteckning behövs enligt kommittén även vid förenklad
konkurs. Förvaltaren skall enligt kommittéförslaget däremot inte behöva avge
någon sådan berättelse om boets tillstånd som avses i 55 § KL, eftersom detta
enligt kommittén normalt skulle både fördyra och förlänga proceduren utan
motsvarande nytta. Uppgift skall dock lämnas om eventuella
återvinningsmöjligheter.
Remissinstanserna har allmänt lämnat kommittéförslaget
utan erinran i nu berörda del. Kommerskollegium och handelskammarförbundet
menar dock att förvaltaren bör åläggas att också lämna uppgift om hur
bok-föringspliktig gäldenär har skött sin bokföring. Inte heller jag ser någon
anledning att på denna punkt ha en annan ordning än vad som gäller för ordinär
konkurs. Jag ansluter mig med denna justering till vad kommittén har
föreslagit.
Prop. 1975/76:210 152
Särskilt intresse i sammanhanget tilldrar sig frågan om
förvaltarens uppgiftsskyldighet beträffande misstanke om gäldenärsbrott. Enligt
nu gällande lag skall förvaltare vid tillgångskonkurs lämna uppgift till
konkursdomaren om huruvida det finns anledning anta att gäldenären har gjort
sig skyldig till brottsligt förhållande mot sina borgenärer och i så fall
grunden härför. Samma skyldighet åvilar god man vid offentligt ackord (22 §
andra stycket 4 ackordslagen). Handläggs konkurs som fattigkonkurs finns
däremot inte någon sådan uppgiftsskyldighet. Konkursdomare som har mottagit
anmälan om brottsmisstanke skall underrätta åklagaren (218 § KL).
Kommittén föreslår att förvaltaren vid förenklad konkurs
skall ha samma skyldighet att anmäla brottsmisstanke som vid övriga konkurser.
Nästan alla renussinstanser godtar kommittéförslaget på denna punkt. Endast en
tingsrätt avstyrker förslaget och menar att enkelheten i det nya
konkursförfarandet kan gå förlorad, om brottsutredning skall ske, och att
förslaget kan leda till ökade konkurskostnader.
Huvuddelen av alla åtal för gäldenärsbrott hänför sig f.n.
till fall av ordinär konkurs. Endast i ett mindre antal fall har brottsanmälan
skett vid fattigkonkurs. Detta är ägnat att inge starka betänkligheter. Som
framgår av de undersökningar som har företagits på senare år (se de i avsnitt
2.5 nämnda undersökningama av Kedner och prop. 1975/76:82 s. 70) har man
nämligen knappast anledning anta att brottsligheten generellt sett är mindre i
fattigkonkursfallen än i övriga fall. Tvärtom torde mera "slipade"
gäldenärer kurma med fog misstänkas för att driva ned sina tillgångar i botten
före konkursbeslutet i syfte att undgå brottsupptäckt. Den brottsförebyggande
effekt som straffbestämmelserna på området kan ha minskas härigenom i betydande
mån. Som jag har betonat i prop. 1975/76:82 (s. 25) är det ett angeläget
önskemål att skapa ökade möjligheter att effektivt beivra de allvarligare
fallen av sådan ekonomisk hänsynslöshet som det här är fråga om. I linje härmed
ligger att man inför en anmälningsplikt beträffande brottsmisstanke också i
mindre konkurser. Jag förordar därför att kommitténs förslag på denna punkt
genomförs.
Ackordscentralen
har i sitt remissyttrande påpekat att en förvaltare ibland kan vara mindre
skickad att ta ställning till straffrättsliga frågor och dessutom vara beroende
av ett gott förhållande till gäldenären. Enligt ackordscentralen bör därför
frågan huruvida brottslighet har förekommit hänskjutas till en för ändamålet
tillskapad grupp hos RPS. Jag håller med om att det f.n. kan förekonuna fall
där förvaltaren t.ex. är affärsjurist och mindre van vid straffrättsliga
tänkesätt. Med nuvarande regler om utseende av ställföreträdare för konkursbo
torde det också i andra fall kunna förekonuna att ställföreträdaren inte
bedriver efterforskning av brott på det sätt som vore önskvärt. Som jag senare
skall återkomma till föreslår jag emellertid nya regler om utseende av
förvaltare och om dennes kvalifikationer (se avsnitt 5.2.3 och 5.3). Det gäller
både ordinära och
Prop.
1975/76:210 153
mindre konkurser. Med de lösningar jag har valt
beträffande dessa frågor anser jag risken vara liten att sådana missförhåUanden
som ackords-centralen berör skall behöva förekomma i fortsättningen.
Också i en del andra remissyttranden har vissa frågor om
brottsanmälan vid konkurs tagits upp. Kronofogdeföreningen och en kronofogdemyndighet
menar således att förvaltaren bör göra sin anmälan ofördröjligen direkt till
åklagaren och inte till konkursdomaren. En länsåklagarmyndighet anser att
underrättelseplikten bör omfatta alla förmögenhetsbrott av gäldenären mot
borgenärerna. Önskemål framförs också om förbättring av informationen mellan
förvaltaren och åklagaren i de fall brott kan misstänkas.
Jag medger att skäl kan anföras för att förvaltaren får
göra sin brottsanmälan direkt till åklagaren. En sådan lösning skulle i vissa
fall kunna motverka fortsatt otillbörligt förfarande från gäldenärens sida. Man
kan dock inte bortse från att lösningen är förenad med svårigheter bl.a. när
det gäller att kontrollera att förvaltaren verkligen fullgör sin skyldighet att
efterforska brott. Jag är därför inte beredd att nu föreslå någon ändring i
förhållande till vad kommittén har förordat på denna punkt. Ingenting hindrar
emellertid att en förvaltare i boets intresse utöver anmälan till
konkursdomaren gör en direkt anmälan tiU polismyndighet eller åklagare när
förvaltaren fiimer omständigheterna påkaUa det.
Anmälningsplikten
bör gälla endast gäldenärsbrott. Har gäldenären begått annat förmögenhetsbrott
mot enskild borgenär, bör detta inte bedömas på annat sätt än om han hade gjort
det mot en utomstående person. Man kan däremot tärUca sig fall då
ställföreträdare för gäldenär begår förmögenhetsbrott mot gäldenären och
därigenom minskar boets förmögenhetsmassa. En liknande situation kan uppkomma
om gäldenären gjort sig skyldig till skattebrott. Dessa fall omfattas inte av
den föreslagna anmälningsbestämmelsen. Jag anser emellertid självklart att en
förvaltare har anledning att med all skärpa ingripa mot och söka neutralisera
sådana förhållanden. I första hand ifrågakommer därvid naturligtvis att göra
polisanmälan av brottet. Någon särskild bestämmelse härom anser jag inte
nödvändig.
Görs anmälan om brottsnusstanke, bör förvaltaren givetvis
samtidigt lämna åklagaren alla erforderliga upplysningar och även vara beredd
att hålla erforderligt material till banda. Att därutöver ålägga förvaltaren
några positiva skyldigheter, såsom att översända handlingar utan anmaning
därom, anser jag onödigt.
Några
remissinstanser, bland dem RÅ och RPS, tar upp vissa resursfrågor i
sammanhanget. Med anledning härav vill jag erinra om att ett viktigt syfte
bakom den nyligen föreslagna reformen beträffande gälde-närsbrotten är att
koncentrera de rättsvårdande myndigheternas insatser på de verkligt allvarliga
fallen. Det förhållandet att antalet brottsanmälningar kan komma att öka till
följd av den nya regeln om anmälningsplikt
Prop. 1975/76:210 154
vid mindre konkurser föranleder ingen annan bedönming. Vad
gäller frågan om ökade resurser inom rättsväsendet för handläggning av sådan
ekonomisk kriminalitet som det nu är tal om vill jag hänvisa till mina
uttalanden i prop. 1975/76:82 (s. 28).
En viktig fråga är hur prövningen av anspråk erUigt den
statliga lönegarantin skall gå till i mindre konkurser. I de nuvarande
fattigkonkurserna är det kronofogdemyndigheten som prövar anspråken. I andra
konkurser görs prövningen av förvaltaren i konkursen.
Kommittén föreslår att kronofogdemyndigheten får ta hand
om lönegarantiprövningen i alla förenklade konkurser. Denna inställning har
godtagits av samtliga remissinstanser. Även jag kan ansluta mig till
kommittéförslaget på denna punkt. Jag återkommer till frågan vid behandlingen
av förslaget till ändring i lagen om statlig lönegaranti vid konkurs (se
avsnitt 6.4).
Några remissinstanser har föreslagit att
kronofogdemyndigheterna bör få ta hand om iönegarantifrågoma också i alla andra
konkurser. Med anledning härav vill jag framhålla att lönegarantiprövningen i
förvaltarkonkurs i prop. 1975/76:19 har föreslagits ändrad i väsentliga
hänseenden. Ändringen leder till att prövningen kan ske betydligt snabbare än
nu. Med hänsyn härtiU anser jag tillräckliga skäl inte föreligga att såvitt
gäller de större konkurserna nu frångå principen att förvaltaren prövar lönegarantianspråken
.
Vid tillgångskonkurs skall enligt gällande regler
försäljning av boets egendom normalt inte ske förrän första
borgenärssammanträdet har ägt rum. I undantagsfall kan dock försäljning komma
till stånd tidigare. Enligt 61 § andra stycket KL får sålunda försäljning
genast ske av lös egendom som är utsatt för förskänrming eller snar förstörelse
eller som hastigt faller i värde eller fordrar alltför kostsam vård. Vidare kan
försäljning ske till bestridande av utgifter för boet. Försäljning fömtsätter
samtycke från rättens ombudsman.
Kommittéförslaget går längre än 61 § KL i fråga om rätt
för förvaltaren att sälja egendom på ett tidigt stadium. Kommittén menar
nämligen att många omständigheter kan ge anledning till en snar försäljning och
tar bl.a. upp det exemplet att tillfälle till en god affär yppas. Enligt
konunittéförslaget skall förvaltaren vidare ensam få besluta att försäljning
skall ske. Sedan gäldenären har avlagt bouppteckningsed skall enligt kommittéförslaget
boets egendom säljas så snart det kan ske, om armat inte är föreskrivet.
Det är enligt min mening viktigt att förvaltaren när
korUcurs handläggs enligt den enklare handläggningsformen får relativt fria
händer att agera. Kommitténs förslag om att egendom i konkursboet skall säljas
redan på det inledande stadiet av konkursen har också lämnats utan erinran av
alla remissinstanser utom en. Derma instans befarar att det kan föranleda
anmärkningar från missnöjda intressenter om egendomen är såld innan
Prop. 1975/76:210 155
borgenärerna har hunnit bevaka sin rätt. Jag anser dessa
farhågor överdrivna. Jag vill särskUt framhåUa att kravet på sanuåd mellan
förvaltare och berörda borgenärer som jag strax skall beröra ger garantier
för att olämpliga försäljningar inte kommer till stånd. Att i fråga om förvaltarens
rätt att sälja boets egendom dra paralleller med de nuvarande
tillgångskonkurserna anser jag felaktigt. Det borgenärssammanträde som i dessa
konkurser bildar skiljelinje i fråga om rätt till försäljning har betydelse
främst för frågor om förvaltarval. Någon motsvarighet härtill föreslås inte i
fråga om mindre konkurser. Jag anser mig därför kunna gå något längre än vad
kommittén har föreslagit. För att förfarandet skall påskyndas bör enligt min
mening förvaltaren sälja egendomen i boet så snart det kan ske, om annat inte
föreskrivs. Han bör således inte behöva avvakta att gäldenären har avlagt
bouppteckningsed. Givetvis får regeln om boets försäljning inte inkräkta på
gäldenärens s.k. beneficium (se 97 §). Till den närmare innebörden av förslaget
återkommer jag i specialmotiveringen till 185 c §.
Om förvaltaren, när konkurs handläggs enligt den enklare
handläggningsformen, skall få ensam fatta beslut även i sådana frågor där
annars samtycke av rättens ombudsman krävs, är det enligt min mening väsenUigt
att borgenärerna får ett större inflytande över förvaltningen än de har vid de
nuvarande förvaltarkonkursema. Det av kommittén föreslagna sanuådsförfarandet har
godtagits av de flesta remissinstanserna. Kritiska röster saknas dock inte. En
tingsrätt menar således att förvaltarens skyldighet att samråda med
borgenärerna kan inskränkas till att gälla de borgenärer som särskilt berörs av
den ifrågavarande förvaltningsåtgärden. TCO föreslår att sanuådsskyldigheten
görs obligatorisk i alla frågor. Företagamas riksförbund anser att väckande av
talan normalt innebär ett så känsligt ställningstagande att beslut härom bör
förutsätta ett direkt samtycke från berörda borgenärer.
Med hänsyn till det sätt på vilket tillämpningsområdet för
den enklare handläggningsformen har avgränsats anser jag inte att
samrådsskyldigheten behöver inskränkas till sådana borgenärer som är berörda
just av viss förvaltningsåtgärd. Att å andra sidan vidga samrådsskyldigheten
till att gälla alla förvaltningsfrågor anser jag leda till ett för tungrott förfarande.
Mot bakgrund härav anser jag mig i allt väsentligt kurma godta det av kommittén
föreslagna sanuådsförfarandet. Med anledning av vad en remissinstans har
uttalat om behovet av direkt samtycke från borgenärema för väckande av talan
vill jag påpeka att inledande av process eller inträdande i en redan pågående
rättegång nästan undantagslöst måste betraktas som en för boet mycket
betydelsefull händelse. Det finns därför anledning för förvaltaren att fästa
stor vikt vid borgenärernas uppfattning i denna fråga.
Nära frågan om hur borgenärernas inflytande över
konkursförvaltningen bör komma till uttryck ligger frågorna om i vilken
omfattning och
Prop. 1975/76:210 156
på vilket sätt borgenärema bör hållas informerade angående
konkursförloppet. Enligt nu gällande regler får borgenärerna sin primära
information om konkursen genom att beslut om konkurs kungörs (19 och 185 §§
KL). Om konkursen skall handläggas som fattigkonkurs skall detta anges i
kungörelsen. I fråga om andra korUcurser gäller enligt 12 § konkursförordningen
att sådana borgenärer som har upptagits i bouppteckningen skall kallas till
borgenärssanunanträdet. Kallelsen skall irmehålla vissa närmare uppgifter om
förvaltningen av konkursboet. Under konkursens förlopp skall borgenärema kallas
även tiU andra sanunanträden, bl.a. för att klara upp tvistiga fordringar.
Närmare regler om borgenärssammanträde finns i 8 kap. KL. Vid fattigkonkurs får
borgenärerna normalt inte någon ytterligare information om konkursen utöver
den ursprungliga kungörelsen.
Kommittéförslaget bibehåller nuvarande regler om att
beslut om konkurs skall kungöras. Enligt förslaget skall vidare i kungörelse om
förenklad konkurs anges att konkursen handläggs som sådan konkurs. Kommittén
anser det däremot inte nödvändigt med någon bestämmelse enligt vilken
konkursdomaren skall särskilt underrätta borgenärer eller kalla dem till
sanunanträde. Reglema om borgenärssammanträden i 8 kap. KL skall över huvud
taget inte vara tillämpliga vid förenklad konkurs.
Några
remissinstanser framhåller att man vid det förenklade förfarandet måste ta stor
hänsyn till borgenärernas informationsbehov, eftersom bevakning inte skall ske
och borgenärerna därför ofta måste sväva i ovisshet om huruvida deras
fordringar har uppmärksammats. En hovrätt ifrågasätter om inte med den av
komnuttén valda lösningen förfrågningar hos förvaltaren kan komma att kräva
större arbetsinsats och bli dyrare än om särskilda underrättelser tiUställs de
kända borgenärerna. Ackordscentralen menar att underrättelser bör lämnas till
borgenärer med oprioriterade fordringar, om det kan förutses att dessa inte
konuner att få utdelning. Ackordscentralen tillägger att sådana underrättelser
är behövliga också med hänsyn till borgenärernas bokföring, kreditförsäkringar
m.m. Fastighetsägareförbundet anser att alla borgenärer med förmånsberättigade
fordringar bör underrättas om tiden för edgång för att i samband därmed kunna
rätta till felaktigheter i bouppteckningen beträffande sina fordringar.
Av vad jag har anfört i det föregående följer att när
konkurs handläggs i det enklare förfarandet det stora flertalet borgenärer i
synnerhet de med oprioriterade fordringar kommer att vara uteslutna från
möjlighet till utdelning. Normalt måste detta förhållande stå klart för varje
enskild borgenär på samma sätt som det nu gör vid fattigkonkurs. 1 tveksamma
fall kan också en enkel förfrågan hos konkursdomaren eller förvaltaren
undanröja oklarhet på denna punkt. Samtidigt vill jag emellertid framhålla att
det inte skulle innebära några mera betydande svårigheter eller kostnader, om
konkursdomaren får till uppgift att vid handläggning enligt den enklare formen
informera varje känd borgenär om konkursen. Om
Prop. 1975/76:210 i.S7
informationen får den utformningen att därav framgår att
vederbörande l>orgenärs fordran har uppmärksammats och huruvida enligt
tillgänglig utredning utdelning kan påräknas, bör onödiga förfrågningar hos
konkursorganen minska och borgenärerna samtidigt utan besvär få behövligt
underlag för bokföring m.m. Med hänsyn till att behovet av irUormation vid
handläggning enligt den enklare ordningen snarast får anses vara större än vid
handläggning i ordinär form anser jag övervägande skäl tala för att
konkursdomare åläggs att underrätta borgenärerna i de berörda hänseendena. Det
torde fä ankorruna på regeringen att utfärda behövliga föreskrifter härom.
Någol behov av att underrätta borgenärerna eller vissa av
dem om tiden för edgång anser jag inte föreligga. Endast få borgenärer kan ha
ett direkt intresse av tidpunkten för edgång och kommunikation mellan dessa och
konkursboets förvaltningsorgan i fräga om fordrans storlek m.m. kan ske på
enklare sätt. Som kommittén har påpekat bör vidare kontakterna mellan
förvaltaren och de borgenärer som berörs av förfarandet kunna utformas på ett
betydligt enklare sätt än enligt reglerna i 8 kap, KL om borgenärssammanträden.
Med tanke pä de relativt sett fåtaliga borgenärer som här normalt kommer i
fräga torde samrådet mellan förvaltaren och borgenärerna i stället kunna ske
formlöst per telefon e,d,
5.2.3 Förvaltningsorgan
Den reform beträffande mindre konkurser som jag nu har
angett inriktningen för innebär att förvaltningen av konkursboet får en ändrad
karaktär i jämförelse med vad som är fallet i nuvarande fattigkonkurser.
För-valtarfunktionen blir i flera hänseenden jämförbar med den vid ordinär
konkurs. Således skall även i mindre konkurs utredning ske av eventuella
återvinningsmöjligheter och av frågan huruvida gäldenärsbrott har ägt rum.
Finns tillgångar i boet blir det aktuellt att sälja egendomen. Vidare skall
klarläggas vilka borgenärer som finns och utdelning ske i mån av tillgångar.
Den nya handläggningsformen kan beräknas bli tillämplig i närmare 80 % av alla
konkurser. Det är därför av vikt att förvaltningsuppgiften handhas på ett sätt
som motsvarar de nya krav som ställs på förvaltningen i mindre konkurser.
Frågan vem förvaltaruppgiften skall ligga på har blivit
föremål för delade meningar inom kommittén. Majoriteten föreslår (med
instämmande av två av kommitténs experter) att i fråga om förvaltare vid
förenklad konkurs skall gälla samma kvalifikationskrav som för förvaltare i
ordinär konkurs. Det innebär att i regel advokat eller annan juridiskt utbildad
person kommer i fräga. Såväl enskilda som allmänna advokatbyråer skall enligt
detta alternativ (advokatalternativet) kunna anlitas. Det kan anmärkas att
kommittén samtidigt föreslår att kvalifikationskraven för förvaltare i ordinär
konkurs skall skärpas (se vidare avsnitt 5,3), En
Prop. 1975/76:210 158
ledamot av kommittén anser (med instämmande av två av
konimitténs experter) alt kronofogdemyndighet bör handha förvaltarskapet i
förenklad konkurs (kronofogdealternativet). Reservanten menar att denna
myndighet har särskilda föriilsätiningar att handha förvaltningsuppgifterna i
sådana fall.
Också vid remissbehandlingen har åsikterna gått starkt
isär på denna punkt. Advokataltemativet har fått gehör hos inånga instanser,
bl.a. JK, RÅ, hovrätten över Skåne och Blekinge, D(N, bankinspektionen, RRV,
kommerskoUegium, arbetsmarknadsstyrelsen, industriverket, två länsstyrelser,
fyra tingsrätter, de två största kronofogdemyndigheterna, handelskammarförbundet,
advokatsamfundet, domareförbundet och nästan alla näringslivsorganisationer,
Tie instanser en länsstyrelse, en tingsrätt och TCO förordar en mellanväg
och menar att konkursdomaren bör kunna få välja mellan advokat- och
kroiiofogdealternativen. Klart för kronofogdealtemativet uttalar sig RPS.
statskontoict, RSV, en länsstyrelse, ett 15-tal kronofogdemyndigheter,
iitiediiingen otn säkerhetsåtgärder m.m, i skatteprocessen, LO.
kronofogdeföreningen och Lantbrukarnas riksförbund.
Diskussionen
om lämpligt förv;illningsoigan i mirulre konkurser har i både betänkandet och
remissyttrandena kretsat kring i första hand tre frågor. Ett principiellt
spörsmål är om kronofogdealtemativet låter sig förena med kravet på att
konkiirsförvaltningen skall bedrivas opartiskt, så att ingen borgenär gynnas
framför annan. Såviii kommittémajoiileten som de remissinstanser vilka föroidar
advokatalternativet har hävdat att kronofogdemyndig-heterna som
konkursförvaltare skulle få en mindre lämplig dubbelställning med tanke på
bl.a. myndigheternas roll vid indrivning av skatter och andra samhälleliga
fordringar. Från andra håll hävdas dock att advokatalternativet inte heller är
invändningsfritt såvitt gäller kravet på opartiskhet. För det andra har frågan
om vilket alternativ som bäst tillgodoser kravet på effektiv förvaltning stått
i förgrunden, 1 sammanhanget kan anmärkas att remissinstanserna allmänt har
anslutit sig till kommitténs åsikt att kronofogdemyndigheterna i och för sig
har erforderlig kompetens för att handha förvaltarfiinktionen. För det iredje
har naturligt nog frågan om vilket alternativ som kostnadsmässigt har de
största fördelama diskuterats. Härutöver har också berörts vissa andra spörsmål
av betydelse för vem som skall ha förvaltaruppgiften. Jag syftar främst på
frågor om det skall vara möjligt att låta en minilre konkurs gå över i ordinär
konkurs och hur en reform påverkas av den pågående utredningen av
distriktsindelningen inom exekutionsväsendet,
Irman jag
går närmare in på de olika argument som kan anföras för och emot de tvä alternativen
kan det vara på sin plats att i korthet beskriva kronofogdemyndigheternas
organisation och uppgifter.
Landet är
sedan exekutionsväsendets förstatligande år l%5 indelat i 81
kronofogdedistrikt, 1 varje distrikt finns en kronofogdemyndighet. Chef
Prop. 1975/76:210 159
för kronofogdemyndigheten är en kronofogde (i de tre
största distrikten en kronodirektör). Vid åtskiUiga kronofogdemyndigheter finns
ytterligare en eller flera kronofogdar. I kronofogdekarriären ingår även
biträdande kronofogdar och kronofogdesekreterare. För tillträde till denna
karriär krävs i princip juris kandidatexamen och notariemeritering. Vid sidan
av denna grupp finns icke lagfaren personal i exekutionskarriären
(krono-kommissarier och kronoassistenter). Kronofogdes uppgifter som utmätningsman
delegeras i avsevärd utsträckning till personal i exekutionskarriären. Härtill
kommer tjänstemän i kontorskarriären samt förvaltningspersonal.
Vid ingången av budgetåret 1974/75 fanns inom
kronofogdedistrikten inrättade totalt 2.708 tjänster, varav 210 i
kronofogdekarriären, 1.317 i exekutionskarriären, 1.150 i kontorskarriären och
31 för förvaltningspersonal. 1 30 kronofogdedistrikt är all personal
stationerad på en och samma ort (centralorten). I .övriga distrikt finns
personal stationerad på en eller flera orter utanför centralorten.
Kronofogdemyndighetema lyder i vissa hänseenden under länsstyrelserna.
Centralmyndighet för exekutionsväsendet är RSV.
Kronofogdemyndigheternas arbetsuppgifter består till
övervägande del i handläggning av s.k. aUmänna mål, dvs. mål om uttagande av
skatter, böter eller andra på indrivning beroende medel. I dessa mål är staten
borgenär. Statens intressen tas till vara av utmätningsmannen, dvs.
kronofogden. Övriga mål som handläggs av kronofogdemyndigheterna kallas
enskilda mål. Hit hör bl.a. mål där enskild borgenär begär verkställighet av
dom eller arman exekutionstitel genom utmätning eller införsel. En viktig
uppgift för kronofogdemyndigheterna är vidare att i fattigkonkurs pröva om
betalning enligt den statliga lönegarantin skall utgå för fordran i konkursen
(se avsnitt 2.4).
Exekutionsväsendets distriktsindelning, arbets- och
personalorganisation m.m. utreds f.n. av kronofogdemyndighetsutredningen (Kn
1974:03). Utredningen skall med ledning av de av riksdagen år 1972 fastställda
riktiinjema för indelningen av landet i kronofogdedistrikt (prop. 1972:1 bil.
14, CU 1972:7, rskr 1972:70) klarlägga behovet av exekutiv personal av olika
kategorier på olika stationeringsorter så att fullgod service åt allmänheten
skall kunna lämnas till rimliga kostnader för den exekutiva organisationen. De
åsyftade riktlinjerna iimebär bl.a. att man skall undersöka möjligheterna att
skapa större arbetsenheter för att åstadkomma en mer enhetlig och
ändamålsenlig organisation samt en bättre rekrytering och utbildning. Vid sina
överväganden skall utredningen beakta att kronofogdemyndighetema kan få vidgade
uppgifter till följd av reformer på utsöknings- och konkursrättens områden.
De alternativa lösningar i fråga om valet av förvaltningsorgan
i mindre konkurser som har utkristalliserats vid kommittébehandlingen skiljer
sig från varandra på en principiellt viktig punkt. Medan advokatalternativet
Prop. 1975/76:210 160
utgår från att man som förvaltare anlitar främst jurist
vid enskild eller allmän advokatbyrå, irmebär kronofogdealtemativet att en
statlig myndighet, kronofogdemyndigheten, fullgör förvaltarfunktionen. Detta
altemativ iimebär givetvis så till vida en nyhet att vi i nuvarande
konkurssystem inte har någon motsvarande uppgift lagd på ett offentligt organ.
Jag vill dock erinra om att det i samband med rättshjälpsreformen uttryckligen
har förutsatts att allmän advokatbyrå skall anlitas för uppdrag som god man vid
fattigkonkurs, se prop. 1972:4 s. 281 och 283 samt 4 § instruktionen (1973:249)
för de allmänna advokatbyråema. När sådant uppdrag har lämnats till allmän
advokatbyrå, har uppdraget dock formellt sett alltid gått tiU den enskilde
juristen vid byrån och inte till byrån såsom särskUt offentligt organ.
Kronofogdealternativet irmebär på denna punkt att man tar ett steg vidare på
den redan inslagna vägen och anlitar en myndighet som sådan för
förvaltningsuppdraget. Jag kan för egen del inte se något principiellt hinder i
detta hänseende. Remisskritiken mot kronofogdealternativet synes inte heller
gälla det förhållandet att ett offentligt organ som sådant utses att fullgöra
förvaltarfunktionen utan inrikta sig på valet av just kronofogdemyndigheten för
denna uppgift. Härvidlag är det särskilt kravet på förvaltarens objektivitet
som har kommit i blickfältet.
Kommittémajoriteten menar att redan kronofogdemyndighetens
nuvarande dubbelställning i vissa exekutiva mål är diskutabel från principiell
synpunkt. En vidare utveckling på samma väg såvitt gäller förvaltarskapet i mindre
konkurser inger majoriteten betänkligheter framför allt med tanke på fall då
utdelning till borgenärerna kommer i fråga och statens borgenärsintresse
konkurrerar med andra fordringsägares. Kravet på att förvaltningen i mindre
konkurser inte bara skall vara utan också uppfattas som opartisk och neutral
ökar enligt komnuttémajoriteten i styrka bl.a. med hänsyn till att någon
rättens ombudsman inte avses skola finnas i sådana konkurser. Det bör
understrykas att kritiken mot kronofogdealternativet i förevarande hänseende
avser risken för bristande opartiskhet och neutralitet gentemot enskUda
borgenärer. Kommittén har varit enig om att kronofogdemyndighet bör kunna vara
förvaltare i konkurs där det bara finns skattefordringar. På denna punkt
föreligger sålunda knappast delade meningar om att kronofogdealtemativet kan
godtas.
Advokatalternativet har som jag nämnt tidigare fått ett
stort antal förespråkare vid remissbehandlingen. Dessa remissinstanser
instämmer över lag i kommittémajoritetens bedömning av kravet på förvaltningens
objektivitet. Från en del håll pekas på att kronofogdemyndighet som förvaltare
kan försättas i besvärliga situationer. Sålunda framhåUer advokatsamfundet att
det t.ex. måste anses som klart olämpligt att kronofogde som företrädare för
konkursbo skulle föra talan mot staten i fråga om skatt som har påförts
gäldenären. Även andra fall av intressekollision nänrms i de remissyttranden
där advokataltemativet förordas.
Prop. 1975/76:210 161
De remissinstanser som ansluter sig till kronofogdealtemativet
bestrider i allmänhet att advokataltemativet erbjuder störte garantier för att
förvaltaren intar en opartisk och oberoende ställning än det förra
alternativet. Man pekar även på att risken för intressekonflikter inte torde
vara mindre med kronofogdemyndighetens nuvarande dubbla ställning vid verkställighetsåtgärder
än när det gäller att avveckla ett mindre konkursbo. Kronofogdeföreningen
uttalar att trots de invändningar som kan riktas mot kronofogdemyndighetens
dubbelroll systemet enligt föreningens erfarenhet hittills har fungerat i
praktiken utan att sakligt underbyggda klagomål om bristande objektivitet har
kurmat framställas.
Statens
ekonomiska intressen i de mindre konkursema har av en del remissinstanser
anförts som skäl för att staten också får ta hand om förvaltningen av
konkursbona. Flera remissinstanser menar att samhället i vart fall måste ha en
betydligt bättre insyn i konkursförfarandet än tidigare. Från några håll
ifrågasätts om inte samhällets intressen påkallar att förvaltaren har en
ställning förenad med ämbetsansvar.
För egen
del ser jag saken på följande sätt. Kronofogdemyndighet har i sin verksamhet
ofta en dubbel funktion. I allmänna mål uppträder myndigheten dels som
exekutivt organ, dels som företrädare för staten som borgenär. I enskilda mål
däremot har myndigheten enbart den exekutiva funktionen. Förekommer det
beträffande samma gäldenär såväl allmänt som enskilt mål, inträder den
situationen att kronofogdemyndigheten skall verka för att såväl statens
borgenärsanspråk tillgodoses i det allmänna målet som den enskilde borgenärens
intresse tillbörligt beaktas i det andra målet. Den angivna ordningen har
tillämpats länge utan att några egentliga olägenheter av den har kommit till
synes. Detta förhållande bekräftas bl.a. av vad kronofogdeföreningen har anfört
i sitt remissyttrande i detta ärende. Det bör i sammanhanget påpekas att
tjänsteman hos kronofogdemyndighet enligt nuvarande regler inte är jävig enbart
av den anledningen att han företräder statens fiskala intresse i allmänt mål,
se 6 § utsökningslagen (UL) och 60 § 1 mom. uppbördslagen (1953:272). Enligt
dessa regler gäller för utmätningsman i princip samma jäv som i
rättegångsbalken är föreskrivna i fråga om domare. Som ett undantag härifrån
har stipulerats att jäv mot utmätningsman inte får grundas på åtgärd som han
har vidtagit på tjänstens vägnar (dvs. som exekutiv förtättningsman). Samma
undantag har föreslagits av lagberedningen i förslaget tiU ny utsökningsbalk
(se SOU 1973:22 s. 123). Beredningens ståndpunkt i denna del har allmänt
godtagits vid remissbehandlingen av balkförslaget.
Att
kronofogdemyndighetens dubbelställning i exekutiva mål har kurmat accepteras
beror naturligen främst på att myndigheten som företrädare för statens
borgenärsintresse inte kan direkt jämföras med en representant för en enskild
borgenär. Det torde vara tillräckligt att här peka på de viktigaste
skillnadema. Tjänsteman hos kronofogdemyndighet har inte något
11 Riksdagen 1975/76. I saml. Nr 210
Prop. 1975/76:210 162
personligt intresse av att indrivningsverksamheten utövas
på visst sätt, t.ex. så att en borgenär gynnas framför annan. Han handlar också
under samma ansvar som andra offentliga tjänstemän och är sålunda underkastad
disciplinansvar enligt statstjänstemannalagen (1965:274), om han skulle
åsidosätta vad som åligger honom i tjänsten. Kronofogdemyndighetens verksamhet
är vidare liksom annan statlig verksamhet på flera sätt underkastad offentlig
kontroU, t.ex. genom JK och riksdagens ombudsmän. Härtill kommer det
skadeståndsansvar för det aUmänna som kan göras gäUande om fel eller
försummelse har skett vid myndighetsutövning.
Som jag har berört tidigare har KL:s regler om utseende av
förvaltare av hävd låtit dominerande borgenärsintressen få stort inflytande
över förvaltarvalet. Det har ansetts ligga i boets intresse att den som har
det största intresset av att förkovra boet också får ta hand om uppgiften. Ett
uttryck för denna tanke är bestämmelsen i 47 § KL enligt vilken borgenär som
har utsetts till förvaltare inte får undandra sig uppgiften. Att
konkursinstitutet har kuimat bygga på det berörda systemet hänger samman med
att konkursförfarandet till sin natur är sådant att resultatet av
förvaltningsåtgärderna kommer alla borgenärer till del. Åtgärderna kan företas
mer eller mindre skickligt men i allmänhet inte till fördel eller nackdel för
enskild borgenär eller borgenärsgrupp. Det nu sagda pekar närmast i riktning
mot att kravet på opartiskhet vid korUcursförvaltningen måste vägas också mot
andra hänsyn. Det strider därför enligt min mening inte mot KL:s system att
välja kronofogdealtemativet även i konkurser där förutom staten även finns
andra fordringsägare. Av vad jag har anfört förut följer att det i så fall
endast blir fråga om konkurser med ett fåtal utdelningsberättigade borgenärer.
Man kan dock inte bortse från att det även i mindre
konkurser kan uppstå konfliktsituationer där det vore mindre lämpligt att
kronofogdemyndighet handhar förvaltarfurUctionen. Jag tänker här inte så
mycket på fall då det blir aktuellt att föra talan om återvinning på
konkursboets vägnar. Även enskUd borgenär kan normalt väcka talan härom. Med
KL:s nya regler om återvinning kan talan endast undantagsvis riktas mot statsverket
(jfr 28 § 1 KL). Jag syftar i stället på situationer då t.ex. förvaltaren i
boets intresse bör föra en skatteprocess mot staten. Jag håller med om att
advokataltemativet i undantagsfaU av nämnda slag från den nu diskuterade
synpunkten kan ha fördelar framför kronofogdealternativet. Det är uppenbarligen
mindre lämpligt att kronofogdemyndighet är förvaltare, om boet t.ex. skall föra
en process mot staten. Saken kan visserligen lösas genom att
kronofogdemyndigheten uppdrar åt enskUd person att utföra uppdraget. Jag anser
dock att man bör undvika att konfliktsituationer av åsyftat slag uppkommer.
Stannar man för kronofogdealternativet, bör detta därför utformas så att arman
förvaltare kan förordnas, om särskilda skäl finns tUl det.
Prop.
1975/76:210 163
Med
nyss nämnda förbehåll anser jag sålunda sammanfattningsvis att
kronofogdealternativet fyller kraven på att konkursförvaltningen skall bedrivas
opartiskt och neutralt.
När
det sedan gäller att ta ställning till vilket av de två alternativen som
i
leder
till den mest effektiva förvaltningen finns det enligt min mening starka skäl
som talar för kronofogdealternativet. Först vill jag än en gång erinra om
statens dominerande ekonomiska engagemang i flertalet mindre konkurser.
Skatteskulderna representerar vid fattigkonkurs ungefär hälften av samtliga
skulder. I omkring 30 % av fattigkorUcurserna förekommer enbart skatteskulder.
Även om skatteskulderna inte är lika dominerande i övriga konkurser, kommer
staten utan tvivel att vara en av de största borgenärerna vid åtskilliga av de
konkurser som skall handläggas enligt den enklare ordningen. Skatterna kommer
i fortsättningen att få en ännu mera framträdande ställning i konkurs. Genom
ändring i förmånsrättslagen har nämligen skattefordringarna fått förmånsrätt
före lönefordringar m.m. Det är f.ö. inte bara skattefordringar som ger staten
dess dominerande borgenärsställning. Också olika former av statliga
stödåtgärder har sin betydelse. Statens engagemang är här ofta förenat med ett
betydande ekonomiskt risktagande.
Som
jag har nämnt tidigare (avsnitt 5.1) är det viktigt att arbetsmarknads- och
regionalpolitiska intressen i fortsättningen kan bli bättre beaktade i
konkurssammanhang än nu. Lösningen av dessa problem ligger dock i stort sett
utom ramen för den nu aktuella reformen på det konkursrättsliga området. Detta
hindrar enligt min mening inte att man vid val av lämpligt förvaltningsorgan i
mindre konkurser strävar efter en lösning som ger möjlighet till en förbättrad
sanUiällelig uppsikt över konkursförfarandet.
ErUigt
kommittéförslaget kan samhället påverka konkursförvaltningen främst genom
förvaltarens skyldighet att samråda med borgenärerna. Sanuådsförfarandet
innebär emellertid inte att staten får något bestämmande inflytande.
Samhällets möjligheter att vid förenklad konkurs utöva kontroll över förvaltningen
föreslås av kommittén betydligt inskränkt i förhållande till vad som gäller vid
ordinär konkurs. Någon egentlig kontroll kommer enligt förslaget till stånd
först i samband med förvaltarens slutredovisning. Enligt min mening är det inte
tillfredsställande att staten, när stora intressen av tidigare berört slag står
på spel, passivt avvaktar sådan redovisning. Med hänsyn till den ställning
förvaltaren skall ha i mindre konkurs, bl.a. genom avsaknaden av
bevakningsregler, skulle kronofogdealtemativet ge betydligt enklare och
snabbare möjligheter till insyn i konkursförfarandet än advokataltemativet. Jag
vill i sammanhanget påminna om att nuvarande system med olika statliga
stödåtgärder till företag med finansiella svårigheter i stor utsträckning har
komnut att påverka kronofogdemyndighetemas arbete med skatteindrivningen.
Numera uppskjuts ofta mera ingripande åtgärder när det kan väntas att
Prop. 1975/76:210 164
statligt stöd kan utgå. Kronofogdemyndighetema tar här
såsom företrädare för staten kontakt med länsstyrelser, företagareföreningar,
kreditinstitut m.fl. för att undvika konkurs, när de samhälleliga intressena
är starka. Den erfarenhet kronofogdemyndigheterna här förvärvar torde med
kronofogdealtemativet lätt kunna utnyttjas även vid konkurs.
Man skulle
i och för sig kunna tänka sig att låta samhällets behov av inflytande över
konkursförvaltningen tiUgodoses genom att personal vid de allmänna
advokatbyråerna förordnas till förvaltare. Kommittémajoritetens förslag
innebär bl.a. att jurist vid sådan byrå kan anlitas för dessa uppdrag. Med en
sådan lösning bortfaller emellertid en rad fördelar av praktisk natur som är
förenade med kronofogdealternativet. Jag skall här peka på de viktigaste.
1 mer än
70 % av fattigkonkursfallen är det kronofogdemyndigheten som initierar
konkursförfarandet. Konkursansökan kan ses som en yttersta åtgärd under
skatteindrivningen hos gäldenär. Det är i själva verket vanligt att
kronofogdemyndigheten i sin exekutiva verksanthet får goda kunskaper om
konkursgäldenärs ekonomiska förhåUanden. Flera remissinstanser har framhållit
att det bara mera undantagsvis torde förekonuna att gäldenären är helt okänd
för kronofogdemyndigheten.
För egen
del vill jag framhålla att ett konkursbeslut sällan kommer oväntat. Tvärtom visar
en av de undersökningar som jag har berört tidigare (Kedner, Konkursföretagets
förvaltning och ekonomi, SIND 3:1974) att gäldenären i allmänhet har varit på
obestånd under ganska lång tid före konkursbeslutet. Under denna tid är det
ofta kronofogdemyndigheten som har de närmaste kontaktema med gäldenären.
Kronofogdemyndigheten har i första hand att överlägga med gäldenären om
frivillig betalning. 1 ett senare skede kan det bli aktuellt för
kronofogdemyndigheten att tillgripa skilda specialexekutiva åtgärder, innan
ärendet avancerar så långt att konkurs måste komma till stånd. Det arbete som
kronofogdemyndigheten lägger ned på att tiUgodose de olika borgenärernas
anspråk torde ofta kunna bli av betydande värde i händelse av senare konkurs.
Det bidrar till att kostnaderna och tidsutdräkien blir mindre.
Det är visserligen riktigt att man inte generellt kan
förutsätta att kronofogdemyndigheten redan före konkursbeslutet har fått
närmare kännedom om gäldenären. SärskUt i storstadsdistrikten är gäldenärema
ofta svåra att anträffa på uppgiven adress. Detta utesluter dock inte att det i
de flesta andra fall är en från nyss berörda synpunkt rationell ordning att
kronofogdemyndigheten är förvaltare också i en eventuell konkurs.
Konkursuppgiftema
anknyter således till kronofogdemyndigheternas normala arbetsuppgifter inom det
specialexekutiva fältet. Sådana uppgifter som att ta kontakt med gäldenären,
utreda om derme har utmätningsbara tillgångar och i så fall vid behov ta hand
om dessa samt att gå igenom bokföring m.m. är typiska uppgifter vid både
specialexekution och
Prop.
1975/76:210 165
konkurs.
Också sådana uppgifter som att sälja egendom och driva in utestående fordringar
är typiska vid båda exekutionsformerna. Utdelningsförfarandet vid konkurs
påminner om motsvarande förfarande vid specialexekution, när flera fordringar
konkurrerar om betalning. Kronofogdemyndigheternas kontors- och
bokföringsresurser är också väl anpassade för de uppgifter som kan komma i
fråga.
Vad
gäller förhållandet mellan specialexekutiva åtgärder och konkurs vill jag
ytterligare nämna att det är vanligt att egendom är utmätt hos gäldenär, när
denne går i konkurs. Utmätningsförfarandet skall i princip fortgå utan hinder
av konkursen. Förvaltaren har emellertid möjlighet att påverka utmätningsförfarandet,
eventuellt genom att påkalla tiUämpning av återvinningsreglema. Det är därför
av värde att förvaltningen av konkursen samordnas med den fortsatta
handläggningen av utmätningsmålet.
Som
jag tidigare har angett (avsnitt 5.2.2) bör prövningen av anspråk enligt den
statliga lönegarantin åvila kronofogdemyndigheten, när konkurs handläggs enligt
den enklare ordningen. Det är, som många remissinstanser påpekar, givetvis en
betydande fördel i detta sammanhang om kronofogdemyndigheten samtidigt är
förvaltare. Annars kan i vissa fall uppstå onödigt dubbelarbete. Utbetalningen
av lönegarantimedel kan också konuna att försenas. Jag vill påpeka att
kronofogdemyndigheterna har stor erfarenhet av arbete med lönegarantiärenden.
Den ojämförligt största delen av dessa ärenden handläggs redan nu av dessa
myndigheter.
Renussinstanserna
har ganska utförligt diskuterat om en statlig myndighet eller en privat advokat
har de bästa fömtsättningama att avveckla ett konkursbo på ett ekonomiskt
fördelaktigt sätt. Enligt min åsikt kan man knappast generellt säga att den ena
eller den andra lösningen skulle vara bättre i det nu berörda hänseendet. Det
kan visserligen antas att en avveckling genom ett privaträttsligt subjekt
ibland ger utrynune för en smidigare uppgörelse än om en myndighet hade haft
hand om saken. Särskilt torde detta gälla i fråga om avveckling av en rörelse.
Ingenting hindrar emellertid att kronofogdemyndighet om detta altemativ väljs
för sådana uppgifter anlitar utomstående. Med den gränsdragning jag har
förordat mellan ordinär och mindre konkurs torde sådana fall bli mindre vanliga
i de senare konkursema. I de flesta konkurser blir det fråga om en avveckling,
som ligger nära sådan realisation som sker vid specialexekution, t.ex.
utmätning. I dessa fall torde kronofogdealternativet ge ett minst lika gott
resultat som advokatalternativet. Det bör också betonas att frågor om
avveckling kommer att uppstå endast i en mindre del av de konkurser som skall
handläggas enligt den enklare ordningen. I flertalet konkurser torde över huvud
taget inte finnas något att avyttra.
En
viktig faktor vid valet av lämpligt förvaltningsorgan är naturligen hur de två
altemativen stäUer sig kostnadsmässigt. Denna fråga rör närmare besett dels det
allmänna spörsmålet om ansvaret för konkurskostnaderna.
Prop. 1975/76:210 166
dels frågan vilka kostnader som uppstår vid de olika
alternativen. Jag kommer att behandla dessa frågor i avsnitt 5.2.6 och 5.4.
Redan nu vill jag som min mening uttala att det från ekonomisk synpunkt torde
vara mest fördelaktigt att välja kronofogdealternativet.
Jag har i det föregående nänrnt att det också finns vissa
ytterligare omständigheter som kan påverka valet mellan de två altemativen.
Som ett skäl mOt kronofogdealternativet har framhållits
att byte av förvaltare måste ske, om en mindre konkurs skall gå över i ordinär
konkurs. Det har vidare påpekats att i sådant fall kan uppstå konfliktsituationer,
om kronofogdemyndigheten skall vara kontrollorgan i de större konkurserna. Av
skäl som jag tidigare angett (se avsnitt 5.2.1) anser jag att man inte bör
tillåta byte av handläggningsform. Argumentet saknar därför aktualitet. Frågan
om kronofogdemyndighetens eventuella roll som kontrollorgan i ordinär konkurs
kan inte prövas i detta lagstiftningsärende. Det finns enligt mio mening inte
anledning att av hänsyn härtill skjuta upp prövningen av kronofogdealternativet
vid valet av lämpligt förvaltningsorgan i mindre konkurser.
Sambandet med den pågående utredningen om
exekutionsväsendets distriktsindelning m.m. har också berörts vid
remissbehandlingen. Några remissinstanser menar att en ombildning till större
distrikt är nödvändig för att kronofogdealternativet skall kunna genomföras.
Andra menar tvärtom att en sådan ombildning kan göra avståndet mellan förvaltare
och gäldenär för långt. En del remissinstanser, bl.a. RSV och kronofogdeföreningen,
menar att fördelama med kronofogdealternativet blir större, om distrikten görs
större, men ser inga hinder mot att förfarandet i de mindre konkurserna
reformeras tidigare.
För egen del ser jag inte något avgörande hinder mot att
reformen av förfarandet i mindre konkurser genomförs nu. Enligt min mening
förutsätter reformen inte att ställning har tagits till den övergripande
frågan om exekutionsväsendets distriktsindelning. Som jag har nämnt tidigare är
reformbehovet beträffande de mindre konkurserna så betydande att en reform inte
bör anstå utan tvingande skäl. Om viss kronofogdemyndighet f.n. skulle sakna
resurser att handha förvaltarskapet i mindre konkurs, bör annan förvaltare
kunna förordnas. Systemet bör med andra ord vara så flexibelt att det möjliggör
lösningar från fall till fall.
Sammanfattningsvis anser jag övervägande skäl tala för att
frågan om förvaltningsorgan i mindre konkurser löses så, att kronofogdemyndighet
skall förordnas tiU förvaltare, om det inte av särskild anledning är olämpligt
att förvaltningen ankommer på myndigheten. Jag har i denna del sanuått med
chefen för kommundepartementet. I fråga om den närmare utfornmingen av reglerna
får jag hänvisa till specialmotiveringen.
Som framgår av vad jag nu har anfört kan i mindre
konkurser undantagsvis uppkomma fråga att utse annan än kronofogdemyndighet
till förvaltare. Dels kan det i vissa konfliktsituationer vara mindre lämpligt
att
Prop. 1975/76:210 167
kronofogdemyndighet uppträder som förvaltare. Dels kan
sådan myndighet någon gång av organisatoriska skäl vara förhindrad att åta sig
förvaltarskapet. I båda situationerna kan förutsättas att konkursdomaren redan
i samband med konkursens inledande får upplysning från kronofogdemyndigheten
om något av de angivna hindren föreligger. I det först nämnda fallet kan
närrdigen antas att det i regel rör sig om en konkurs där det blir aktuellt att
begära in sådan särskild utredning om gäldenärens ekononuska förhållanden som
jag har berört i avsnitt 5.2.1. I det andra fallet torde konkursdomaren även
utan utredning av detta slag genom kontakt med kronofogdemyndigheten kunna
klarlägga om det finns något hinder av organisatoriskt slag mot att myndigheten
åtar sig förvaltarskapet. I intetdera fallet synes införskaffandet av de
behövliga upplys-ningama behöva medföra någon nänmvärd omgång eller
tidsutdräkt.
5.2.4 Kontrollen över förvaltningen
1 de nuvarande förvaltarkonkurserna utövas tillsynen över
förvaltningen i första hand genom en av konkursdomaren tillsatt rättens
ombudsman. Borgenärema har möjlighet att utöva kontroll över förvaltarens åtgöranden
bl.a. genom att välja granskningsmän. För fattigkonkursfallen finns inte något
särskilt kontrollsystem.
Konrunittén menar att det inte skulle rimma med önskemålet
om ett enklare förfarande i mindre konkurser att där använda institutet rättens
ombudsman som kontrollmekanism. Inte heller anser kommittén att särskilda
granskningsmän behövs i sådana konkurser. Kontrollen över förvaltningen bör i
stället i första hand utövas av konkursdomaren. I deimes åligganden bör ingå
att övervaka att avveckling av konkurs inte fördröjs i onödan. Kommittén
påpekar också att borgenärema kan utöva kontroll genom reglema om förvaltarens
samrådsskyldighet. Om förvaltaren missköter sitt uppdrag, skall konkursdomaren
enligt kommittéförslaget kunna entlediga honom. Kommittén betonar att det är
av vikt att konkursdomaren har tillräckliga kvalifikationer för att kunna utöva
sin kontrollfunktion. Både redan genomförda ändringar i ackordslagstiftningen
och de komplicerade frågor som numera ofta aktualiseras vid handläggning av
konkurser motiverar att konkursgöromålen fullgörs av rådman eller möjligen
tingsfiskal.
Reservanten inom kommittén menar att, om
kronofogdemyndighet skall vara förvaltningsorgan, den som är missnöjd med
förvaltarens agerande bör få anmäla förhållandet hos kordcursdomaren. En
borgenär som lider förlust till följd av försummelse i myndighetens agerande
bör få ersättning.
De flesta remissinstanserna är positiva till
kommittéförslaget när det gäller principerna för kontrollen över förvaltningen.
Samtliga remissinstanser godtar även konunitténs uttalanden om kraven på
konkurs-domarens kvalifikationer.
Prop. 1975/76:210 168
Kritik mot förslagets huvuddrag kommer bara från två håll.
Advokatsamfundet menar att det inte finns tillräckliga skäl att avskaffa
rättens ombudsman i de konkurser som inte är egentliga fattigkonkurser.
Samfundet anser att systemet med rättens ombudsman är både bättre och mindre
tidskrävande än det av kommittén föreslagna systemet. Kostnadsmomentet för
medverkan av rättens ombudsman finner samfundet obetydligt. Domareförbundet
hävdar att kommitténs lösning är svår att godta, eftersom konkursdomarna därigenom
kommer att få nya och svåra uppgifter.
Som följer
av vad jag har anfört i det föregående kommer frågan om kontroll över
förvaltningen i niindre konkurser i ett delvis nytt läge, om man väljer
kronofogdemyndighet till förvaltningsorgan. Med kronofogdealternativet
framstår det enligt min mening som uppenbart att man kan avvara institutet
rättens ombudsman i mindre konkurser. Den kontroU som idag utövas av rättens
ombudsman i förvaltarkonkurser betingas bl.a. av att förvaltaren i sådana fall
är en enskilt verksam jurist. När kronofogdemyndighet fullgör
förvaltarfunktionen, bortfaller denna orsak till kontroU. Möjligheterna till
insyn i kronofogdemyndighetens verksamhet och myndighetens allmänna ansvar för
fuUgörandet av sina uppgifter är verksamma medel för att garantera en effektiv
och i övrigt lämplig konkursförvaltning.
Vad jag
har sagt nu talar även för att man i mindre konkurser kan avvara särskilda
granskningsmän som utses av borgenärerna. I sammanhanget kan anmärkas att det
knappast torde fiimas något utrymme för tillämpning av allmänna
besvärsbestämmelser när det gäller kronofogdemyndighets beslut under
förvaltningen av konkursbo. Inte heller anser jag behov föreligga att tillskapa
några särskUda besvärsmöjligheter. Borgenärernas önskemål om fortlöpande
kontroll över enskUda förvaltningsåtgärder bör i StäUet tiUgodoses främst genom
den samrådsskyldighet som enligt förslaget skall åvila förvaltaren. Med den
avgränsning av tiUämpningsområdet för mindre konkurser som jag har förordat
tidigare kan man räkna med att kollisioner mellan t.ex. olika
borgenärsintressen inte blir särskilt ofta förekommande. De flesta viktiga
förvaltningsfrågor bör kunna lösas i samförstånd med berörda intressenter.
En viktig del av kontrollen över konkursförvaltningen
skall enligt kommittéförslaget utövas av konkursdomaren. Väljer man kronofogdealtemativet
i fråga om förvaltarskapet, minskar naturligen i viss mån behovet av sådan
kontroll. En allmän tillsyn över förvaltningen måste dock utövs av
konkursdomaren. Jag skall här beröra de viktigaste frågorna som aktualiseras av
denna tillsynsplikt.
För att konkursdomaren skall kunna fullgöra sin
kontrollfunktion är det av vikt att han har ett tillräckligt material om
konkursen till sitt förfogande. Som kommittén har föreslagit bör förvaltaren
avge redovisning till konkursdomaren när konkursen avslutas. När utdelning till
borgenärerna
Prop. 1975/76:210 169
blir aktueU bör också en särskild förvaltarberättelse
avges.
I de nuvarande förvaltarkonkursema är förvaltaren skyldig
att avge också bl.a. en s.k. halvårsberättelse angående konkursboet, om
konkursen inte är avslutad vid utgången av juni eller december månad som
infaUer näst efter första borgenärssammanträdet och sedan varje halvår under
konkursens förlopp. Liksom kommittén anser jag att en sådan skyldighet inte bör
föreskrivas vid förenklad konkurs. En bestämmelse av den karaktären skulle
kunna uppfattas som att långa handläggningstider kan tolereras, även när
konkurs handläggs enligt den enklare ordningen. Jag vill påpeka att det
givetvis står borgenärerna och gäldenären fritt att när som helst fästa
konkursdomarens uppmärksamhet på eventuella missförhållanden i förvaltningen.
Som konunittén föreslår bör förvaltaren vara skyldig att
på begäran av konkursdomaren, borgenär eller gäldenären lämna upplysning om
konkursboet och dess förvaltning (jfr 59 § fjärde stycket KL). En sådan
skyldighet är en nödvändig förutsättning för att kontroll skall kunna utövas.
Kommittéförslaget bygger på att förvaltaren skall kunna
entledigas om han missköter sig. Detta kan uppenbarligen inte komma i fråga, om
kronofogdemyndighet handhar förvaltarskapet. Konkursdomarens kontrollerande
funktion får i stället utövas främst i samband med att konkursen avslutas. Mot
en sådan lösning anser jag inte att det kan riktas någon principiell
invändning. Det står självfallet konkursdomaren fritt att hos
kronofogdemyndigheten redan på ett tidigare stadium påpeka bl.a. eventuell
fördröjning med visst förvaltargöromål. Hos kronofogdemyndigheten får sedan
övervägas om exempelvis fullgörandet av förvaltarfunktionen har skett på bästa
sätt eller om t.ex. arman ordning bör övervägas.
Vad jag nu har anfört om konkursdomarens tillsynsfunktion
ställer ökade krav på konkursdomarorganisationen. Både konunittén och flera remissinstanser
har betonat vikten av att konkursdomargöromålen läggs i mer kvalificerade
händer än nu. I samma riktning verkar den ändring i fråga om utseende av
förvaltare i ordinär konkurs som jag kommer att behandla i avsnitt 5.3. Med
hänsyn härtiU bör dessa arbetsuppgifter i fortsättningen genomgående anförtros
tjänstemän med sådan erfarenhet av konkursgöromål som krävs för att syftet med
reformen skall uppfyllas. Det innebär att tingsnotarier endast bör få mer
rutinbelonade sysslor i konkurssammanhang. Övriga uppgifter bör ankomma på
personal med fullständig domarkompetens. Det är önskvärt med viss kontinuitet i
fråga om handhavandet av uppgifterna. Jag vill tillägga att viss utbildning
torde böra komma till stånd i samband med att reformen sätts i kraft.
När det gäller insynen i kronofogdemyndigheternas
verksamhet som konkursförvaltare synes kommittéreservanten ha menat att
offentlighetsprincipen bör råda här som i arman allmän verksamhet. Jag är inte
beredd
Prop.
1975/76:210 170
att oreserverat ansluta mig till en sådan uppfattning.
Grundprincipen måste givetvis i enlighet med tryckfrihetsförordningen vara att
handlingar hos kronofogdemyndigheten är offentliga. Handlingar i konkursärende
kan emellertid irmehålla uppgifter som inte bör komma till utomståendes
kännedom. Jag vill nämna att lagberedningen i betänkandet (SOU 1974:55)
Utsökningsrätt XIII har föreslagit en bestämmelse beträffande handling i ärende
angående verkställighet eller handräckning enligt utsökningsbalken.
Bestämmelsen ger sekretesskydd i fråga om uppgifter vilkas offentliggörande
inte är förenligt med privatlivets helgd, sådana uppgifter som kan innebära
risk för någons personliga säkerhet samt vissa uppgifter som gäller
näringsidkares affärs- eller driftförhållanden. Sekretessfrågor av detta slag
bör enligt min mening dock inte tas upp nu utan övervägas i samband med
prövningen av offentlighets- och sekretesslagstiftningskommitténs betänkande
(SOU 1975:22) Lag om allmänna handlingar.
Det jag nu har anfört har närmast tagit sikte på det
fallet att kronofogdemyndighet är förvaltare. Som jag tidigare har anfört
skall enligt departementsförslaget i undantagsfall även enskilt verksam person
kunna förordnas till förvaltare. I dessa fall har förvaltningen till stor del
sanuna karaktär som i de större konkurserna. På sanuna sätt som vid de större
konkurserna bör förvaltaren kunna entledigas av konkursdomaren om han missköter
sig. 1 övrigt anser jag inte de nu berörda fallen påfordra några särskilda
regler om kontroll. I stället bör i huvudsak samma regler kunna gälla som för
de konkurser vari kronofogdemyndighet är förvaltare.
Jag vill tillägga att frågan om kontrollen i de mindre
konkurserna kan komma i ett annat läge om tillsynsfunktionen i större konkurser
ändras.
5.2.5 Konkursens upphörande
KL skiljer f.n. mellan ursprunglig och efterföljande
fattigkonkurs. Den första typen siktar på fall då det redan från början kan
antas att konkursboet inte räcker till betalning av konkurskostnadema. Den
senare typen avser fall då det efter inledande av en ordinär korUcurs blir
klart att det saknas tillgångar till att betala dessa kostnader. De
ursprungliga fattigkonkurserna utgjorde 70 % av samtliga konkurser i landet år
1974. Ursprunglig fattigkonkurs avskrivs normalt i anslutning till att
gäldenären beedigar en av gode marmen upprättad bouppteckning. Om korUcursen
först har handlagts som tillgångskonkurs, kan avskrivning ske sedan förvaltaren
har anmält att tiUgångama inte räcker till konkurskostnadema och anmälningen
har kungjorts.
Även med det nya systemet för handläggning av mindre
konkurser har man anledning räkna med att gäldenärens bo i ett mycket stort
antal fall inte förslår till de konkurskostnader som följer med ordinär
konkurs. Enligt komnuttéförslaget skall handläggningen av sådana konkurser
liksom nu bli av enkelt slag. När den av förvaltaren upprättade boupp-
Prop.
1975/76:210 171
teckningen har kommit in till konkursdomaren och denne av
förvaltaren också fått uppgift om orsakema till obeståndet samt om
återvinnings-möjligheter och eventuell brottsmisstanke, skall konkursen i regel
avskrivas i anslutning till att gäldenären beedigar bouppteckningen.
Kommittéförslaget
har godtagits av samtliga remissinstanser. Domareförbundet påpekar dock att
konkursdomaren och förvaltaren kan ha flera åtgärder att vidta efter beslutet
om konkursens avskrivning och att det därför är oegentligt att använda termen
"avskrivning" i sammanhanget.
Också jag
ansluter mig till kommitténs förslag i nu berörda hänseenden. Förslaget irmebär
enligt min mening en riktig avvägning av de intressen som gör sig gällande när
det har klarlagts att konkursboet inte förslår till konkurskostnaderna.
Beträffande den av domareförbundet väckta terminologiska frågan vill jag erinra
om att termen avskrivning sedan länge har använts i fråga om avslutande av
fattigkorUcurser. Den nya handläggningsformen beträffande mindre konkurser ger
inte anledning att gå ifrån den sålunda inarbetade termen. Någon tvekan om
innebörden av ett avskrivningsbeslut kan enligt min mening inte uppkomma.
1 fråga om
de nundre konkurser där utdelning till borgenärerna kan bli aktuell innebär
kommittéförslaget att förvaltaren sedan boet har avvecklats skall upprätta ett
förslag till utdelning och underrätta de utdelningsberättigade borgenärerna.
Förslaget skall enligt kommittén underkastas kontroll av konkursdomaren, som
har att utfärda kungörelse om detta. Borgenär eller gäldenären skall inom två
veckor kunna rikta anmärkning mot utdelningsförslaget, men till skillnad från
klanderprocessen i de nuvarande tillgångskonkurserna skall kordcursdomaren
pröva förslaget även om anmärkning inte görs. Han skall härvid ha tillgång till
den av förvaltaren upprättade förvaltningsredogörelsen och förvaltarens
redovisning. Utdelningsförslaget skall fastställas, om inte fel eller brist som
inverkar på någons rätt kan antas föreligga. Konkursdomaren skall inte behöva
granska och pröva förslaget mera ingående, om inte särskild anledning därtiU
förekommer, t.ex. i form av invändning från borgenär. Normalt skall sålunda
förslaget enligt kommittén utan vidare kunna läggas till grund för utdelning.
Reservanten inom kommittén anser det tveksamt om kontrollen av
utdelningsförslaget skall ankomma på konkursdomaren och om inte i stället
kronofogdemyndighetens beslut bör angripas med exekutiva besvär.
Huvudparten
av remissinstansema godtar kommittéförslaget i fråga om utdelningsförfarandet i
mindre konkurser. Vissa kritiska röster förekommer dock. Advokatsamfundet
menar att konkursdomaren inte bör engageras i utdelningsfrågorna, eftersom han
inte har möjlighet att på ett tillräckligt säkert sätt ta del av underlaget.
Några andra remissinstanser, däribland hovrätten över Skåne och Blekinge,
hävdar att konkursdomarens prövning bör bygga på att invändning görs mot
utdelningsförslaget. I annat fall bor konkursdomaren ha att fastställa
förslaget, såvida
Prop. 1975/76:210 172
det inte innehåUer uppenbara fel eller brister. I en del
remissyttranden framförs åsikten att alla kända borgenärer bör underrättas
särskilt om förslaget. Andra remissinstanser åter efterlyser regler om hur den
som är missnöjd med förslaget skall förfara. De anser också att tiden mellan
kungörelse och konkursdomarens prövning är för kort för att borgenär skall
kurma ta till vara sin rätt.
Mot bakgrund av att bevakning inte skall förekomma i
mindre korUcurser anser jag det ofrånkomligt att förvaltarens utdelningsförslag
underkastas någon form av prövning. 1 likhet med kommittén anser jag det också
vara viktigt att systemet utformas så att prövningen kan ske på ett mera
fornUöst sätt än enligt klanderinstitutet i ordinär konkurs och således inte
förutsätta invändning e.d. Något principiellt hinder mot att låta kontrollen av
kronofogdemyndighetens utdelningsförslag ligga på konkursdomaren anser jag inte
finnas. Någon annan lösning torde f.ö. inte vara praktikabel, eftersom den av
kommittéreservanten antydda möjligheten till exekutiva besvär inte passar in i
det konkursrättsliga systemet. Jag vill också anmärka att det undantagsvis kan
bli aktuellt att utse annan än kronofogdemyndighet till förvaltare. Med hänsyn
härtill ansluter jag mig till kommitténs förslag att konkursdomaren anförtros
prövningen i alla de konkurser som handläggs enligt den enklare ordningen.
Irman jag går in på hur korUcursdomarens prövning skall gå
till skall jag något beröra borgenärernas ställning i sammanhanget. Som
kommittén föreslår bör konkursdomaren kungöra att utdelningsförslag har
upprättats. Med konunittéförslaget kommer emellertid de borgenärer som inte får
utdelning att vara uteslutna från direkt information om att konkursen håller på
att avslutas. Jag har tidigare (se avsnitt 5.2.2) nänrnt att det bör åligga
konkursdomaren att underrätta kända borgenärer om att deras fordringar har
uppmärksammats och huruvida utdelning kan påräknas. Eftersom det endast i
sällsynta undantagsfall kan förväntas inträffa att en borgenär som inte har
tagits upp i utdelningsförslaget slutligen kommer i fråga för utdelning, torde
behovet av särskild underrättelse om utdelningsförslaget inte vara så stort.
Några egentliga olägenheter av ännu en underrättelse finns emellertid knappast.
Av rättssäkerhetsskäl förordar jag därför att varje känd borgenär får
underrättelse också om utdelningsförslaget, om inte en sådan underrättelse kan
anses sakna betydelse för honom. Underrättelsen bör sändas av konkursdomaren.
Det torde få ankomma på regeringen att utfärda behövliga föreskrifter i ämnet.
Av underrättelsen bör framgå hur borgenär skall förfara om han vill framställa
invändning mot utdelningsförslaget.
Borgenär som i enlighet med vad jag nu har anfört har
gjorts uppmärksam på sina rättigheter bör enligt min mening ha möjlighet att
ta till vara sin rätt inom två veckor från kungörelsen om utdelningsförslaget.
Jag godtar kommittéförslaget om att konkursdomarens prövning skall äga rum så
snart denna tid har löpt ut. Påstår borgenär att han behöver längre tid
Prop. 1975/76:210 173
och visar han skäl för sitt påstående, bör kordcursdomaren
kunna skjuta upp sitt ställningstagande till utdelningsförslaget. Det kan
tilläggas att löneborgenär endast i undantagsfaU torde ha anledning att
framställa invändning mot förvaltarens utdelningsförslag. Ersättning enligt
lönegarantin torde nämligen normalt vara utbetald vid tidpunkten för konkursens
avslutande och det är sälunda staten som då är innehavare av lönefordringen.
När man tar ställning till hur konkursdomarens prövning
skall gå till bör man hålla i minnet att den enklare handläggningsformen inte
skall användas, om konkursboet kan antas vara av invecklad beskaffenhet. Med
den gränsdragning som jag har föreslagit i fråga om tillämpningsonuådena för
mindre och ordinära konkurser bör prövningen normalt kunna göras ganska enkel.
Härtill bidrar också den omständigheten att utdelningsförslaget i de allra
flesta fall har upprättats av kronofogdemyndighet som förvaltare. Att inskränka
prövningen till fall då invändning har framställts av borgenär eller gäldenären
anser jag dock inte vara lämpligt. 1 princip bör konkursdomaren ha en
granskningsskyldighet också i övriga situationer. Enligt min mening bör dock
granskningen i sådana fall kunna begränsas till en sununarisk genomgång för att
utröna om utdelningsförslaget irmehåller fel som har inverkat på någons rätt.
Är det inte uppenbart att något sådant fel har förekomnut, skall förslaget
fastställas.
För sin prövning av utdelningsförslaget är konkursdomaren
beroende av att få behövligt material från förvaltaren. Utöver
förvaltarberättelsen och förvaltarens redovisning bör konkursdomaren som
konunittén har föreslagit ha tiUgång till de övriga handlingar angående boet
som kan vara av betydelse. Det bör åligga förvaltaren att utan särskild
anmaning tillhandahålla detta material.
Konkursdomaren kan naturligen komma till annan uppfattning
i en utdelningsfråga än förvaltaren. Kommittén föreslår att konkursdomaren i
dessa fall antingen själv gör behövliga jämkningar i utdelningsförslaget eller
återförvisar ärendet till förvaltaren. Om ärendet återförvisas får det givetvis
ankomma på förvaltaren att företa de ändringar som är behövliga för att förslaget
skall kunna godkännas. I sista hand vilar nämligen ansvaret för
utdelningsförslaget på konkursdomaren (eller efter överklagande på den domstol
som slutligen prövar tvisten). Om nytt utdelningsförslag upprättas efter
återförvisning eller med anledning av att nya medel blir tillgängliga för
utdelning skall enligt kommittén förfarandet följa sanuna regler som för det
första utdelningsförslaget. Sålunda skall bl.a. nya underrättelser till
borgenärema och ny kungörelse utfärdas. Konkursdomaren skall dock efter
framställning från förvaltaren ha rätt att låta förvaltaren överlämna
nytillkomna medel till gäldenären, om med hänsyn till kostnaderna för utdelning
sådan inte lämpligen bör äga rum.
Nästan alla remissinstanser godtar konunittéförslaget i nu
berörda delar. En tingsrätt anser dock att nytt utdelningsförslag bör kungöras
ånyo bara
Prop. 1975/76.210 174
om det senare förslaget innehåller mera ingripande
ändringar. 1 enklare fall bör förvaltaren med konkursdomarens medgivande direkt
kunna tillställa borgenärerna de medel som är aktuella. Tingsrätten och
domareförbundet påpekar också att borgenär som berörs av ett nytt
utdelningsförslag bör undertättas om förslagets innehåU.
I likhet med kommittén anser jag att i fråga om nytt
utdelningsförslag normalt bör gälla i huvudsak samma regler som i fråga om det
första utdelningsförslaget. På en punkt anser jag emellertid att förfarandet
kan göras enklare än vad kommittén har föreslagit. Konkursdomaren bör således
enligt min mening inte åläggas en ovillkorlig skyldighet att kungöra det nya
utdelningsförslaget. Om behovet av ändring är uppenbart och det nya förslaget
av mindre ingripande slag bör kungörelse kunna avvaras. I linje med vad jag
tidigare har anfört om behovet av underrättelser till borgenärerna bör vidare
konkursdomaren åläggas att underrätta alla borgenärer som berörs av det nya
utdelningsförslaget.
Med anledning av ett uttalande från advokatsamfundet om
partsförhållandet när någon besvärar sig över konkursdomarens beslut i
fast-ställelsefråga vill jag påpeka att förvaltaren inte i denna sin egenskap
blir part i hovrättsprocessen. Part blir i stäUet den vars rätt blir lidande om
klagan bifalls. Är det statens borgenärs intres se som berörs, bör i likhet med
vad som är fallet i exekutiva besvärsmål statens rätt tillvaratas av RSV.
I nuvarande tillgångskonkurser fastställs arvode till
förvaltaren av konkursdomstolen irman utdelningsförslag upprättas.
Konkursdomstolen skall normalt kungöra de yrkade arvodena innan prövning sker.
Enligt kommittéförslaget skall konkursdomaren samtidigt som förenklad konkurs
avskrivs bestämma arvode till förvaltaren. Något särskilt kungörelseförfarande
anser konunittén inte behövligt i arvodesfrågan. Konkursdomaren skall också
bestänuna ersättning till förvaltaren för dennes kostnader. Reservanten inom
kommittén ifrågasätter dock om den av kommittén föreslagna ordningen bör
användas även med kronofogdealternativet. Reservanten för fram tanken att
statens kostnader i stället täcks genom fasta avgifter.
Endast några få remissinstanser uttalar sig rörande de av
kommittén behandlade arvodesfrågorna. En instans ifrågasätter således om inte
arvode måste bestämmas innan utdelningsförslaget upprättas. En annan
remissinstans undrar om förvaltaren i sina kostnader skall inkludera även
arvodet till expert som han har anlitat.
Också i nu berörda hänseende kommer frågan i ett nytt läge
när kronofogdemyndighet är förvaltare. I dessa fall behöver någon kostnadsprövning
inte ske hos konkursdomaren. Det får ankomma på kronofogdemyndigheten att
anmäla kostnadernas storlek hos konkursdomaren i de fall utdelning skall ske.
Åtskilligt talar för att myndighetens kostnad i ärendet bestäms enligt vissa
schabloner. Denna fråga får övervägas
Prop. 1975/76:210 175
närmare i samband med att det nya systemet skall sättas i
kraft. En kostnadsprövning hos konkursdomaren behöver däremot ske i de fall
annan än kronofogdemyndighet är förvaltare. Enligt nun mening är det
välmotiverat och praktiskt att prövningen sker på det förenklade sätt komnuttén
föreslår. Jag kan därför såvitt gäller dessa konkurser ansluta mig till
kommittéförslaget.
För utförande av viss förvaltningsåtgärd, t.ex.
förrättande av bouppteckning, utförande av rättegång eller revision av
gäldenärens bokföring, kan förvaltaren ha anlitat en utomstående person.
Kostnaderna för deimes arbete skall givetvis i första hand betalas av boet.
Såsom jag skall utveckla i det följande (se avsnitt 5.2.6) kan emellertid, när
boet inte räcker till, ett kostnadsansvar för enskild eller samhället aktualiseras.
Det är därför viktigt att förvaltaren redovisar kostnaden på ett sådant sätt
att det klart framgår att det rör sig om en konkurskostnad.
Frågan hur arvode skall bestämmas i de konkurser som inte
handläggs i den enklare ordningen prövas av kommittén.
Har konkursen från början handlagts som ordinär konkurs,
skall enligt förslaget gälla samma regler som nu, om det sedermera visar sig
att boets medel inte räcker till konkurskostnadema och arman boets skuld.
Avskrivningen skall dock i motsats till nu kunna initieras även av
konkursdomaren. Innan avskrivning får ske skall förvaltaren ha avgett
redovisning.
Vad kommittén har föreslagit i denna del har inte
föranlett någon invändning vid remissbehandlingen. Även jag ansluter mig till
förslaget.
5.2.6 Ansvaret för konkurskostnader
Kostnaderna för konkurs avser främst ersättning till de
organ som företräder konkursboet. Härtill kommer kostnader hos konkursdomaren
för kungörelser m.m.
När konkurs enligt gällande regler handläggs som
tillgångskonkurs skall kostnaderna för förfarandet tas ut ur boet, innan
borgenärerna får sitt. Av naturliga skäl tillämpas en annan ordning i fråga om
fattigkonkurs. Vid ursprunglig fattigkonkurs svarar i stället den borgenär som
har ansökt om konkursen för konkurskostnadema. Detta gäller också när staten
har gjort konkursansökningen. Har gäldenären själv ansökt om konkursen, finns
inga bestänunelser om vem som skall vara ansvarig. Av allmänna medel kan dock
utgå ersättning för de kostnader som konkursdomaren har haft. Denna regel är
tillämplig även vid efterföljande fattigkonkurs. Det är oklart i vad mån
ersättning för kostnaderna får tas ut ur boet i de fall detta visar sig förslå
helt eller delvis till dessa. Som jag har berört förut förekommer dock i
praxis en ordning enligt vilken i fattigkonkurs sådant uttag sker (jfr SOU
1974:6 s. 57 och 233). En följd av den angivna regleringen är att god man vid
fattigkonkurs i åtskUliga fall blir utan ersättning för sitt arbete.
Prop.
1975/76:210 176
Kommittén menar att den nuvarande ordningen beträffande
kostnadema vid fattigkonkurs är både bristfällig och svårtillämpad. Kommittén
föreslår därför en helt ny reglering av kostnadsansvaret. En utgångspunkt för
förslaget är att boets företrädare skall vara tillförsäkrad ersättning för utfört
arbete. 1 första hand bör enligt kommittén den naturliga principen gälla att
kostnaderna tas ut ur boet så långt detta räcker. För de fall där tiUgångama
inte förslår aktualiseras frågor om borgenärs och det allmännas kostnadsansvar.
Om konkursen har uppstått på ansökan av gäldenären finns enligt kommitténs
mening knappast något alternativ till att låta staten svara för kostnadema.
Detsamma gäller om enskild borgenär inte förmår utge ersättning. Konunittén har
övervägt om kostnadsansvaret för borgenär helt kan slopas och ersättas av ett
ansvar för det allmänna men av olika skäl ansett att man bör stanna vid ett
begränsat kostnadsansvar för borgenären. Enligt kommittéförslaget skall detta
begränsade ansvar gälla efter konkursboets eget ansvar och i fall då konkursen
hela tiden har handlagts som förenklad konkurs. Borgenärens kostnadsansvar
föreslås begränsat till en tiondel av basbeloppet enligt lagen om allmän
försäkring. 1 övrigt skall staten svara för kostnaden. Kommittén påpekar att
det ibland kan vara svårt för konkursdomaren att redan i samband med
avskrivningsbeslutet avgöra om och i vad mån borgenär bör åläggas ett
kostnadsansvar, eftersom det då fortfarande kan vara ovisst om boet räcker
till. Med hänsyn härtill och då det erfarenhetsmässigt är relativt sällan som
annan borgenär än staten gör konkursansökan i här åsyftade fall kunde man
enligt kommittén avstå från att åstadkomma en exekutionstitel mot borgenären.
För den händelse han vägrar att betala frivilligt kan exekutionstitel utverkas
genom särskild rättegång. Kommittén har emellertid stannat för att i nära
anslutning till gällande lag föreslå en ordning, enligt vilken konkursdomaren i
samband med avskrivningen av konkursen skall ålägga borgenären att betala
ifrågavarande kostnader. Om boet sedan visar sig till någon del täcka dessa
kostnader, får avräkning ske från vad borgenären enligt det tidigare beslutet
skall betala.
Samtliga remissinstanser godtar kommitténs uppfattning att
regleringen av kostnadsansvaret i mindre konkurs bör vara utformat så, att
under alla omständigheter konkursfunktionär skall få ersättning för sitt
arbete, att kostnaderna härför i första hand skall tas ut ur boet och att i
sista hand staten skall svara för kostnaderna. Vad gäller ansvarsfördelningen
mellan statsverket och borgenärerna i fråga om de kostnader som inte kan tas ut
ur boet är däremot meningarna delade. De flesta remissinstansema tillstyrker
kommittéförslaget. Några instanser (TCO, SACO och fastighetsägareförbundet)
vill dock slopa eller minska borgenärernas kostnadsansvar. Ytterligare några
instanser föreslår att ansvaret vidgas. Hovrätten över Skåne och Blekinge menar
att man med hänsyn till vad kommittén har anfört angående det fallet att
ovisshet råder om storleken av borgenärs
Prop. 1975/76:210 177
kostnadsansvar bör avstå från att åstadkonuna en
exekutionstitel i konkursärendet. Hovrätten påpekar också att det inte torde
vara meningsfullt att staten som borgenär åläggs ett kostnadsansvar som sökande
borgenär. Om boet inte förslår skulle nänUigen i sådant fall konkursdomaren ha
att ålägga staten ett begränsat kostnadsansvar med anledning av dess egenskap
av borgenär och samtidigt förordna att återstående kostnader skall ersättas av
allmänna medel. Domareförbundet efterlyser ett uttalande om att konkursdomarens
kostnader bör förskjutas av boet och att, om detta inte kan ske, förordnande
skall ges om att kostnaden skall staima på statsverket.
För egen del kan jag i allt väsentligt ansluta mig till
kommittéförslaget. De kostnader det här är fråga om, dvs. förvaltararvode och
konkursdomarens udägg för kungörelse m.m. (i fråga om s.k. massaskulder
hänvisas till avsnitt 5.2.7), uppgår i regel inte till några störte belopp i
mindre konkurser. I ursprungliga fattigkonkurser rör sig kostnaderna f.n. om 400-600
kr per konkurs (jfr vidare avsnitt 5.4). 1 övriga fall är beloppet något
större. Till den förra kategorin hör åtskilliga konkurser där tiUgångar helt
saknas i konkursboet. Till den senare kategorin hör såväl fall då smärre
tillgångar firms till betalning av konkurskostnadema som fall då boet i och för
sig räcker till kostnadema för ordinär konkurs men konkursen har ansetts böra
handläggas i den enklare ordningen.
Det är en grundläggande svaghet i nuvarande system att
regler saknas om att boets medel vid fattigkonkurs får tas i anspråk för
konkurskostnadema. Genom kommittéförslaget undanröjs oklarheten på denna
punkt. Vad gäller de konkurser där boets medel inte förslår till konkurskostnaderna
anser jag liksom kommittén att sökande borgenär inte bör helt befrias från
kostnadsansvar. En annan lösning skulle lämna fältet fritt för konkurser som
inte tjänar något meningsfullt syfte. Den av kommittén föreslagna gränsen för
kostnadsansvaret anser jag kunna godtas.
De av hovrätten över Skåne och Blekinge berörda frågoma
synes knappast behöva vålla några problem i praktiken. I de flesta fallen är
staten konkurssökande och i övriga fall torde borgenären normalt betala sin del
i konkurskostnaden friviUigt. Behovet av en särskild exekutionstitel mot
borgenären är därför inte särskUt stort. Jag anser därför att man i och för sig
skulle kurma nöja sig med att konkursdomaren i avskrivningsbeslutet erinrar
borgenären om hans skyldighet att betala konkurskostnaden. Väljer man denna
lösning undgår man den av hovrätten påtalade oformligheten att staten som
konkurssökande borgenär åläggs att betala till det allmänna. Enligt min mening
bör man kunna ta steget fullt ut och låta de nu åsyftade reglema om borgenärs
kostnadsansvar formellt gälla bara enskild borgenärs ansvar. För statens del
bör det vara tillräckligt att i KL klargöra att staten alltid i sista hand
träder in som ansvarig för konkurskostnadema. Med derma lösning synes något
hinder inte finnas att i avskrivningsbeslutet uttryckligen ålägga enskild
borgenär ansvar för konkurskostnaden.
12 Riksdagen 1975/76. 1 saml. Nr 210
Prop.
1975/76:210 178
Kommittéförslaget att konkurskostnaderna i första hand
skall tas ut ur boet förutsätter att konkursdomaren är aktivt verksam för att
få sina kostnader täckta av boet. Även förvaltaren bör innan konkursen avslutas
söka få konkursdomarens kostnader reglerade.
5.2.7 Företrädesordningen för konkurskostnader
KL räknar med två huvudkategorier av skulder som i princip
skall betalas ur bomassan före utdelning till borgenärerna, nämligen dels
konkurskostnader, dels s.k. massaskulder eller sett från borgenärernas sida
massafordringar. Sist nänmda fordringar tillkommer andra personer än
konkursfunktionärema och riktar sig mot kordcursboet som en särskild juridisk
person. De kan vara av skilda slag. Som exempel kan nämnas fordran som har
uppkomnut på grund av att boet har trätt in i ett av gäldenären tidigare
ingånget ömsesidigt förpliktande avtal. Massafordringarna behöver emellertid
inte grunda sig på avtal utan kan t.ex. utgöra krav på rättegångskostnader som
boet har förpliktats utge. I regel är det inte svårt att skilja
massafordringarna från konkurskostnaderna, men tveksamma gränsfall kan
undantagsvis förekonuna.
Det kan
inträffa att tiUgångama i ett konkursbo inte räcker till betalning av boets
skulder. Frågan är då vilken företrädesordning som skall gälla mellan
konkurskostnader och massafordringar och eventuellt mellan konkurskostnader
inbördes och massafordringar inbördes. Denna fråga är inte löst i KL. Frågan
har vållat problem i rättstillämpningen och olika uppfattningar har kommit till
uttryck i doktrinen. Om konkursboet skuUe försättas i konkurs, skulle
företrädesordningen kurma utläsas ur KL:s och förmånsrättslagens regler. I det
angivna fallet är konkursboet onekligen insolvent och konkursgrund kan sägas
föreligga (jfr 1 § andra stycket KL). EmeUertid kan ett konkursbo enligt
rättsfallet NJA 1945 s. 177 inte försättas i konkurs. Lagberedningen
kritiserade i betänkandet (SOU 1970:75) Utsökningsrätt X utgången av rättsfallet men ansåg sig inte böra
föreslå någon bestämmelse som tog avstånd från rättspraxis. Beredningen
påpekade att, om praxis upprätthölls, konkursförvaltningen vid avveckling av
insolvent bo fick analogivis tiUämpa förmånsrättsordningen och åtskilliga andra
regler som måste iakttas trots att boet inte hade försatts i konkurs. Vid
remissbehandlingen av betänkandet mötte dessa uttalanden vissa invändningar. I
den proposition som grundades på betänkandet (prop. 1975:6 s. 120) uttalade jag
att frågan hur man skall förfara när ett konkursbo kommer på obestånd fick tas
upp i samband med prövningen av nu förevarande betänkande av
konkurslagskommittén.
Enligt
kommittén kan det knappast komma i fråga att komplettera KL med ett detaljerat
regelsystem endast för sådana onormala situationer som avses här. Däremot
finner kommittén i och för sig tänkbart att införa en bestämmelse av innehåll
endast att konkursbo kan sättas i konkurs. För-
Prop. 1975/76:210 179
farandet skulle därefter få utveckla sig enligt KL:s vanliga
regler. Kommittén anser sig emeUertid sakna tillräckliga skäl att föreslå införandet
av någon bestämmelse som tar avstånd från hittillsvarande praxis. Enligt
konunitténs mening bör dock hinder inte möta mot att sätta konkursbo i
korUcurs, men frågan får överlänmas åt rättstillämpningen. Konunittén tillägger
bl.a. att lönegarantisystemet visserligen förutsätter att arbetsgivaren har
försatts i konkurs men att det beträffande korUcurs-boets arbetstagare torde
vara möjligt att tUlämpa lönegarantilagen analogt vid korUcursbos insolvens.
Även om någon lagreglering angående möjligheterna att få
konkursbo försatt i konkurs inte förordas, synes det konunittén önskvärt att
den f.n. oreglerade frågan om den inbördes förmånsrätten mellan
konkurs-kostnader och massafordringar löses i lag. Kommittén kan härvid tänka
sig att endera av följande tre principer tillämpas. Enligt den första får
konkurskostnadema företräde. Enligt den andra ges konkurskostnaderna och
massafordringama lika rätt och enligt den tredje får massafordringarna
företräde. En uppdelning av boets skulder efter huruvida de har uppkorrunit
före eller efter tidpunkten för boets insolvens avvisas emellertid av
konunittén med tanke på de praktiska olägenhetema med en sådan lösning.
Kominittén förordar den lösningen att konkurskostnaderna ges företräde. Skulle
rättspraxis ändras så att det blir möjligt att sätta konkursbo i konkurs,
följer enligt kominittén av förslaget att i sådan konkurs de kostnader som har
föranletts av den tidigare konkursen får utgå med företrädesrätt framför
massafordringarna i samma tidigare konkurs.
Kommitténs förslag i fråga om förmånsrättsfrågorna vid
konkursbos insolvens har fått ett blandat mottagande av remissinstanserna.
Förslaget godtas uttryckligen av bl.a. hovrätten över Skåne och Blekinge, en
länsstyrelse och SACO. Göta hovrätt, handelskammarförbundet och
sparbanksföreningen hör till de remissinstanser som i stället vill låta
massafordringama gå före. Fastighetsägareförbundet menar att åtminstone
hyresfordran bör få gå före konkurskostnaderna, eftersom detta kan möjliggöra
att fastighetsägare låter konkursbo behålla hyresrätt under viss tid. JK menar
att lika starka skäl talar för den av komnuttén föreslagna företrädesordningen
som den motsatta men att det viktigaste är att få en bestämd ordning till
stånd. Domareförbundet, advokatsamfundet och LO hävdar att frågan bör lösas
genom att man öppnar möjligheterna att försätta konkursbo i konkurs. JK,
domareförbundet och metallindustriarbetareförbundet anser att man under alla
omständigheter bör låta lönegarantilagen vara tUlämplig även i fråga om de
fordringar som arbetstagare hos konkursboet kan ha.
Enligt min mening gäUer nu problemet i praktiken dels
vilken rätt som bör tillkonuna massaborgenärerna, dels hur deras rätt skall tryggas
i händelse av att förvaltningen av ett konkursbo utövas så att boet blir
Prop.
1975/76:210 180
insolvent.
Konunitténs förslag iimebär en lösning av frågan vilken rätt som bör tillkonuna
massaborgenärerna. Lagberedningens förslag innebär en delvis annan lösning av
samma fråga. Intet av förslagen gör emellertid någon ändring i fråga om
massaborgenärernas faktiska möjligheter att påverka förfarandet och göra sin
rätt gällande. Här kommer frågan om konkursbos konkurs in. Denna fråga har i
övrigt, om kommittéförslaget godtas, praktisk betydelse endast för
lönegarantisystemet. Jag bortser då från det föga praktiska fallet att ett i
konkurs försatt konkursbo skulle ådra sig nya massaskulder.
Jag
anser lämpligt att först ta upp frågan om företrädesrätten mellan
konkurskostnader och massafordringar. Valet står här främst mellan att låta
konkurskostnaderna gälla före massafordringarna och att ha en motsatt ordning.
Som kommittén har påpekat utgör en lösning där konkurskostnaderna sätts främst
den kanske naturligaste lösningen genom att de kostnader som bär upp själva
förfarandet får bästa rätt. För denna ordning talar också att staten eller, i
viss utsträckning, konkurssökande borgenär skall belastas med de kostnader som
inte kan tas ut ur boet. Detta kostnadsansvar kunde bli förhållandevis
omfattande, om konkurskostnaderna inte hade företräde framför massakraven.
Resultatet av den av kommittén föreslagna lösningen kan också sägas ligga i
linje med vad som skulle följa av en lösning enligt lagberedningens förslag.
Mot kommitténs lösning talar bl.a. att det kan bli svårt för boet att utverka
erforderliga krediter. Betydelsen av den föreslagna företrädesordningen får
emellertid inte överdrivas. Dels torde det vara mycket sällsynt att ett
konkursbo blir insolvent, dels är kreditgivning i sig alltid förenad med ett
risktagande. Även i dag måste den som ger konkursbo kredit räkna med att hans
fordran kan bli nödlidande genom att konkursboet blir insolvent. I många fall
torde också kreditgivning till konkursbo oavsett vilken lösning man väljer i
fråga om företrädesordning kurma ske på sådana villkor att kreditgivarens
risktagande blir föga framträdande. Enligt min mening får skälen för att
konkurskostnadema ges företräde framför massafordringarna anses väga över skälen
för en motsatt ordning. Jag ansluter nug därför till den av konunittén
föreslagna regeln.
Den
angivna lösningen skulle i och för sig kunna byggas på med regler om att
konkursbo kan försättas i konkurs. Härför talar främst, att massaborgenärernas
ställning förbättras. Om konkursboets konkurs inte blir handlagd enligt den
enklare ordningen får sålunda massaborgenärerna t.ex. inflytande över ett val
av företrädare för boet och dessa företrädare har inte som de tidigare
medverkat under den tid boet blivit insolvent. Massaborgenärema får också
möjlighet att påkalla tUlämpning av återvinningsreglerna. De kan vidare få
insyn i förvaltningen genom att en ny förvaltningsberättelse måste upprättas.
Deras fordringar kan vidare fastställas genom bevaknings- och anmärkningsförfarandet
och särskild talan om fastställelse av deras fordringar eller klander mot
utdelningsförslag kan
Prop. 1975/76:210 181
undvikas. Flertalet av dessa skäl minskar i betydelse om
man i stället tänker sig att konkursboets konkurs handläggs enligt den enklare
ordningen.
Mot
fördelarna av en lösning enligt vilken konkursbo kan sättas i korUcurs måste
ställas de praktiska olägenheter en sådan lösning skulle kunna dra med sig.
Åtskilliga åtgärder måste således vidtas på nytt och nya företrädare för boet
skall sätta sig in i konkursen. Kostnadema härför kan inte sägas vara utan
betydelse. En lagteknisk lösning av frågan måste också anses vara ganska
komplicerad. Hittills torde inte heller några mera betydande svårigheter ha
uppkommit till följd av att frågan är oreglerad i lag. Jag vill också påpeka
att frågan torde vara oreglerad även i de flesta andra länder. Mot bakgrund av
det anförda kan jag inte se tillräckliga skäl att nu lagstiftningsvägen ta
ställning till frågan.
Om
arbetstagare utför arbete för konkursboets räkning under uppsägningstid bör
lönefordringen anses utgöra konkursfordran (jfr prop. 1975/76:12 s. 32). På
sådan fordran blir lönegarantilagen direkt tiUämplig. De fall då korUcursbo är
insolvent och samtidigt har anställda, vilkas lönefordringar inte kan betalas
av boet, torde vara och även i fortsättningen bli sällsynta. I sådana fall
torde det såsom kommittén har anfört vara möjligt att tiUämpa reglerna om
lönegarantin analogt.
5.3 Huvudgrunderna för lagförslaget i fråga om förvaltningen
vid större konkurser
5.3.1 Förvaltarens kvalifikationer
De grundläggande bestämmelserna om förvaltares
kvalifikationer i ordinär konkurs finns i 42 § KL. Enligt denna paragraf skall
förvaltare äga sådan insikt och erfarenhet som med hänsyn till boets omfattning
och beskaffenhet fordras för förvaltningens behöriga handhavande. Något krav på
att förvaltaren skall vara jurist uppställs inte i lagen. I praktiken utses
dock regelmässigt advokat eller annan jurist till förvaltare.
Med hänsyn
till att anmärkningar i olika sammanhang har framförts mot de
kvalifikationskrav som nu gäller för förvaltare i ordinär konkurs anser
kommittén det angeläget att man försöker åstadkomma en ordning enligt vilken
förvaltningen alltid anförtros åt sådana advokater eller andra personer som har
tillräckliga kvalifikationer för uppgiften. Principen bör enligt kommittén vara
att inga andra än de som är särskilt inriktade på affärsjuridik och har
praktiska erfarenheter av det ekonomiska livet skall komma i fråga som konkursförvaltare.
I denna kategori anser kommittén att den som har specialiserat sig på och har
erfarenhet av konkursförvaltning i första hand bör utses. Ett grundläggande
krav bör enligt kommittén vidare vara att vederbörande har resurser att sköta
bokföring och redovisning på ett effektivt och tiUförlitiigt sätt. Enligt
konunittén bör förvaltaren också vara lagfaren, dvs. ha avlagt juris
kandidatexamen, men
Prop.
1975/76:210 182
något
ovillkorligt krav härpå bör inte gälla.
Allmänpraktiserande
jurister utan särskild inriktning på affärsjuridik bör enligt konunitténs
mening inte längre komma i fråga för uppdrag som konkursförvaltare. Även om den
sandade tillgången på kvalificerade krafter i landet är tillräcklig, kan läget
bli sådant att på viss ort endast allmänpraktiserande jurist finns att tillgå.
Också i sådant fall bör enligt kommittén de allmänna kvalifikationskraven
upprätthållas och sålunda en affärsjurist från annan ort utses. Enligt
kommitténs uppfattning överväger nämligen vinsten av att konkursboet förvaltas
av en sakkunnig och erfaren person den kostnadsökning som t.ex: resor kan
medföra. Någon gång kan det enligt konunittén dock vara befogat att avsteg görs
från huvudreglema.
En
förvaltare bör också åtnjuta borgenärernas förtroende. Konunittén påpekar att
det ofta kan vara olämpligt att borgenär eller dennes ombud blir förvaltare i
konkursen men att några principiella betänkligheter knappast möter mot en sådna
lösning, om endast en borgenär firms eller övriga borgenärer godtar lösningen.
I
lagtekniskt hänseende anser kommittén vanskligt att ange kvalifikationskraven
i detalj. Det bör enligt kommittén räcka med en allmän föreskrift om att
förvaltaren skall ha den insikt och erfarenhet som uppdraget kräver. Det bör
enligt kommittén också anges att förvaltaren bör vara lagfaren och att den som
utses skall vara lämplig för uppdraget.
De
flesta remissinstanserna instämmer i kommitténs uppfattning att de
kvalifikationskrav som nu gäller för förvaltare bör skärpas. Viss kritik
förekommer dock. LO menar att kommittén borde ha närmare utrett bl.a. hur
förvaltare arbetar, hur uppdragen fördelar sig och hur många uppdrag en och
sanuna advokat har samtidigt. LO hävdar också att samma skäl som talar för att
kronofogdemyndighet skall vara förvaltare i de mindre konkurserna också talar
för att de bör få hand om de större. Andra remissinstanser anser att flertalet
konkurser inte är mer komplicerade än att förvaltningen kan anförtros
allmänpraktiserande jurister. Några remissinstanser, bland dem RSV, påpekar att
kommittéförslaget kommer att förfelas, om inte konkursdomama bedömer
advokaternas lämplighet mer individuellt än vad som nu är fallet. Andra
instanser åter anser att kommittén i alltför hög grad har betonat vikten av
lagfarenhet hos förvaltaren.
För
egen del vill jag till en början erinra om att bestänunelserna i KL om
förvaltningen i konkurs i allt väsentligt är oförändrade sedan år 1921. Det är
givet att den samhällsutveckling som skett sedan dess har påverkat
fömtsättningarna för konkursförvaltningens bedrivande. Det synes inte heller
vara någon remissinstans som bestrider att ekonomiska och andra förändringar
inom näringslivet har medfört att konkursförvaltning numera många gånger är
mera komplicerad än fört. LO:s uttalande om att samhället bör ta över förvaltaruppgifterna
även i större konkurser har jag delvis redan berört. Enligt min mening torde
åtminstone i dagens läge
Prop. 1975/76:210 183
några mera påtagliga fördelar inte stå att vinna med en
sådan lösning. Jag ser därför inte något hinder mot att nu ta ställning till
frågan om förvaltarens kvalifikationer i större konkurser.
De större konkurser jag nu syftar på konuner med den
gränsdragning jag har förordat mellan ordinär och mindre konkurs att omfatta
huvudsakligen sådana korUcurser där ett flertal borgenärer konkurrerar om
utdelning. I sådana konkurser är tillgångarna ofta betydande. HärtUl kommer
emellertid också de mindre konkurser i vilka kronofogdemyndighet undantagsvis
inte utses till förvaltare. Enligt kommittémajoritetens förslag skall beträffande
förvaltare i sådan konkurs i princip gälla samma behörighetsregler som i fråga
om arman förvaltare.
I fråga om kraven på förvaltaren i de nu berörda
konkursema gäller naturligen allmänt sett att han skall handha korUcursen så
att ett så gyrmsamt resultat som möjligt uppnås för borgenärema och övriga
intressenter. Jag delar konunitténs uppfattning att det härför i aUmänhet
krävs ekonomisk sakkunskap, kunskaper om bokföring och redovisning samt
juridiska kunskaper. Personer som uppfyller de angivna kvalifikationema
återfinns inom advokatkåren och ackordscentralerna och liknande institutioner.
Som har påpekats av konunittén ställer emellertid utvecklingen sådana krav på
förvaltarens kunskaper att förordnande bör ges företrädesvis åt personer med
specieU inriktning på affärsjuridik, däribland konkursrättsliga frågor. Även
kunskaper i arbetsrätt är ofta behövliga. Det innebär att allmänpraktiserande
advokat (eller annan jurist) inte annat än i andra hand bör konuna i fråga för
förvaltaruppdrag. Härigenom skapas ökade garantier för en effektiv och i övrigt
ändamålsenlig konkursförvaltning.
Mot det anförda kan visserligen invändas att detta synsätt
leder till en ökad specialisering och att man inte kan räkna med att
specialister konuner att firmas på mindre orter, vilket i sin tur kan leda till
bl.a. ökade resekostnader. Enligt min mening kan man dock knappast undvika en
specialisering hos dem som anförtros förvaltaruppdrag, om man skall realisera
kommitténs intentioner i fråga om höjda kvalifikationer hos konkursförvaltare.
De motiv som ligger bakom en sådan ändrad inställning beträffande kraven på
förvaltaren är så starka att de uppväger de eventuella nackdelar som kan vara
förenade med en ökad specialisering. En sådan utveckling innebär f.ö. inte
någon nyhet för dem som det här är fråga om. Redan i dag förekommer i avsevärd
utsträckning att advokatbyråer har specialiserats på olika typer av verksamhet,
t.ex. affärsjuridik. En skiUnad som uppkonuner om man realiserar
kommittéförslaget är att konkursdomarens urval av personer för
förvaltaruppdrag blir snävare än nu. Från de något ökade resekostnader som
detta kan föra med sig i en del fall bör man enligt, min mening kunna bortse.
Dessa kostnader är obetydliga jämförda med de utgifter en större konkurs i
övrigt drar med sig. Ökningen bör också i stor utsträckning kunna
uppvägas av den effektivare
Prop.
1975/76:210 184
handläggning som vinns genom att förvaltaren besitter
särskild kompetens för uppgiften.
Vad jag har sagt nu har i och för sig tUlämpning också på
sådana mindre konkurser där förvaltaruppgiften anförtros åt annan än
kronofogdemyndighet. Det ligger emellertid i sakens natur att kraven här
emellanåt kan ställas något lägre än när det gäller störte konkurser. Även om
samma kvalifikationskrav formeUt bör gälla i båda situationema, bör det vara
möjligt att i en mindre konkurs anlita t.ex. advokat eUer annan jurist som inte
är specialinriktad på affärsjuridik eller har särskild erfarenhet av
konkursfrågor. Något krav på att förvaltaren har en väl utvecklad
kontorsorganisation till sitt förfogande bör inte heller ställas i sådana fall.
Detsamma gäller f.ö. också i viss mån i fråga om större konkurser, nämligen i
fall då kravet på en rationell kontorsorganisation inte kan motiveras av hänsyn
till konkursboets omfattning eller förvaltningens svårighetsgrad i övrigt.
Som har påpekats av en del remissinstanser ger den av
komnuttén föreslagna lagtexten inte något fullständigt uttryck för de kvalifikationskrav
som enligt förslaget skall gälla i fråga om förvaltarskap. Det är emellertid
svårt att ge mera preciserade regler härom. Dessa måste med nödvändighet göras
ganska uttunnade, om de inte skall behöva förses med alltför många inskränkande
undantag. I andra sammanhang har lagstiftaren också nöjt sig med mycket
allmänt hållna bestämmelser när det gäller kvalifikationskraven, se bl.a. 21 §
rättshjälpslagen (1972:429). Enligt min mening bör den av kommittén föreslagna
lagtekniska lösningen kunna i huvudsak godtas.
Remisskritiken
mot kravet på att förvaltaren bör vara lagfaren torde huvudsakligen gå ut på
att kravet inte skall lagfästas. Redan idag förhåller det sig så att
förvaltaren regelmässigt har avlagt juris kandidatexamen. Jag har förståelse
för de kritiska remissinstansemas åsikt att denna examen inte innebär någon
avgörande garanti för att vederbörande har bättre kvalifikationer som
förvaltare än någon med annan utbildning. Tvärtom kan säkert i undantagsfall
förekonuna att någon sådan person t.ex. med företagsekonomisk utbUdning är
att föredra som förvaltare. Med hänsyn härtill och till vad jag nyss har sagt
om behovet av att i lagtexten fullständigt ange kvalifikationskraven anser jag
mig inte i lagtexten böra uppställa krav på viss utbildning.
Konunittén påpekar att KL inte innehåller något förbud mot
att en gäldenären närstående person förordnas till förvaltare. Enligt
komnutténs mening bör i lagtexten föreskrivas att till förvaltare inte får
utses någon som står gäldenären nära eller är beroende av honom.
Remissinstanserna godtar allmänt detta förslag. Malmö tingsrätt ifrågasätter
dock behovet av regeln.
Även jag kan i princip ansluta mig till kommitténs
uppfattning på denna punkt. Jag vill påpeka att i fråga om närstående numera
finns särskilda
Prop. 1975/76:210 185
regler i KL, bl.a. såvitt gäller återvinning. Ett särskilt
närståendebegrepp har införts i 29 a §. Enligt min mening bör den som omfattas
av detta närståendebegrepp inte kunna konuna i fråga som förvaltare. Som har f
ranUiållits av tingsrätten är det så pass självklart att nu berörda personer
inte skall utses till förvaltare att en lagbestämmelse härom kan föranleda
felaktiga motsatstolkningar när det gäller andra situationer. Jag anser därför
att en lagregel av det slag konunittén har tänkt sig kan avvaras.
Kommittén behandlar också frågan i vad mån egenskap av
tidigare rådgivare till gäldenären bör anses vara diskvalificerande. I och för
sig innebär det enligt kommittén vissa fördelar att boet utreds av någon som är
insatt i gäldenärens ekonomiska förhållanden, men gäldenärens rådgivare är inte
lämplig att vara förvaltare om det kan råda tvekan om hans objektivitet. Detta
är enligt kommittén för det mesta fallet, om rådgivaren har biträtt gäldenären
under längre tid före konkursutbrottet. Å andra sidan bör enligt konunittén
inte heller en företrädare för konkurrent till gäldenären utses till
förvaltare.
Uttalandena har föranlett vissa kommentarer vid
remissbehandlingen. Domareförbundet menar att den som är insatt i gäldenärens
affärer, t.ex. därför att han har varit dennes rådgivare, inte bör anses alltid
diskvalificerad. Advokater och andra fristående ekonomiska rådgivare bör
enligt förbundet kunna påräknas iaktta kravet på opartiskhet även i detta fall.
En länsåklagarmyndighet påpekar att till förvaltare inte bör få utses den som
har varit bokförare eller deklarationsmedhjälpare till gäldenären eller varit
revisor i ett aktiebolag som har försatts i konkurs.
Det kan givetvis synas rationellt att en person som är väl
insatt i gäldenärens ekonomi blir förvaltare. Häri ligger dock stora risker.
Förutom att en person som har varit gäldenärens rådgivare i ekonomiska angelägenheter
i och för sig kan bli utsatt för misstanke om att även under konkursen vilja
gynna sin förre klient kan också inträffa att han kan behöva ta direkt
befattning med en tidigare affärstransaktion e.d. som han själv har deltagit i.
Sådana medhjälpare som länsåklagarmyndigheten syftar på bör under inge
omständigheter förordnas. Enligt min uppfattning bör det emellertid inte vara
uteslutet att till förvaltare förordna en person som före konkursen har blivit
anlitad av gäldenären för att klara upp dennes insolvenssituation.
De regler som nu firms i KL om att den som är omyndig
eller i konkurs inte får vara förvaltare anser konunittén överflödiga med
hänsyn till det allmänna lämplighetskravet. Det i KL uppställda förbudet för
domstolspersonal att vara förvaltare bör dock alltjämt gälla. Samtliga remissinstanser
godtar kommittéförslaget i dessa delar. Även jag kan ansluta nug till
förslaget.
Kommittén uttalar också i fråga om kvalifikationskraven på
förvaltare att den som har uppnått 67 års ålder normalt inte bör utses till
förvaltare. Detta uttalande godtas av alla remissinstanser utom domareförbundet
och
Prop.
1975/76:210 186
företagarnas riksförbund, vilka menar att en åldersgräns
vid 67 år inte bara är onödig utan också olämplig. För egen del instänuner jag
i kommitténs bedömning på denna punkt. Om en konkurs skall kunna avslutas
snabbt, krävs det ofta mycket aktiva insatser från konkursförvaltarens sida.
Jag anser det ligga i linje med kommittéförslaget i övrigt att en person som
har uppnått pensionsåldem endast i undantagsfall bör förordnas till förvaltare.
Någon särskild lagregel härom anser jag i likhet med kommittén inte behövlig.
5.3.2 Utseende av förvaltare
Den enligt KL gällande ordningen innebär att
interimsförvaltare utses av konkursdomaren i samband med konkursbeslutet (43 §
KL) och att slutlig förvaltare väljs av borgenärema vid första
borgenärssanunanträdet (45 § KL). Endast om ingen borgenär kommer tiUstädes vid
detta sammanträde eller den av borgenärema valde är obehörig eller olämplig får
kordcursdomaren utse slutlig förvaltare.
Kommittéförslaget
behåller nuvarande regler i fråga om utseende av interimsförvaltare. Kommittén
anser det vara en fördel från effektivitets-och kostnadssynpunkter att
personbyte på förvaltarposten undviks. Liksom hittiUs bör konkursdomaren därför
sträva efter att till interimsförvaltare utse någon som kan ha hand om
förvaltningen i dess helhet. När det gäller slutlig förvaltare menar komnuttén
att gällande ordning med borgenärsval inte irmebär tillräckliga garantier för
att en i alla hänseenden lämplig person blir förordnad. För den skull föreslår
kommittén att slutlig förvaltare i fortsättningen skall utses av konkursdomaren
och inte längre väljas av borgenärerna. Kominittén menar vidare att den
slullige förvaltaren liksom hittiUs bör förordnas i anslutning till första
borgenärssanunanträdet. För att borgenärernas intressen skall tiUgodoses
föreslår konmiittén att konkursdomaren vid detta sammanträde inhämtar borgenärernas
synpunkter.
En stor majoritet bland remissinstanserna godtar
konunitténs förslag. Advokatsamfundet, som hör till de positiva
remissinstanserna, framhåller att det finns fog både för att förvaltarvalet
skall ankomma på konkursdomaren och för att det skall ankomma på borgenärerna.
För det förta altemativet talar att önskemålet om opartiskhet säkerställs och
för det senare alternativet att förvaltaren kommer att väljas med borgenärernas
förtroende. Enligt samfundet är konimitténs medelväg att å ena sidan låta
konkursdomaren avgöra frågan och å andra sidan föreskriva att förvaltaren
skall ha borgenärems förtroende godtagbar.
Endast ett fåtal remissinstanser är kritiska mot
konunittéförslaget. De befarar att konkursdomårens val kan komma att ske
slentrianmässigt. Handelskammarförbundet menar vidare att det inte finns belägg
för att nuvarande ordning har lett till att förvaltare varit partiska och att
Prop. 1975/76:210 187
konunittéförslaget inte löser eventuella problem med att
få en opartisk förvaltare.
För egen del vill jag instämma i kommitténs uppfattning
att den nuvarande ordningen med borgenärsval inte innehåller tillräckliga
garantier för att till slutlig förvaltare alltid utses personer som håller
måttet. Konkursdomaren skall visserligen se till att den som borgenärema har
valt är behörig och lämplig men i praktiken torde krävas mycket starka skäl för
att konkursdomaren skall underkänna den av borgenärema valde. Komnuttéförslaget
att slutlig förvaltare skall utses av konkursdomaren är därför väl förenligt
med de ökade kvalifikationskrav jag har föreslagit i fråga om förvaltarskap (se
avsnitt 5.3.1). En reform i enlighet med kommittéförslaget ligger också i linje
med vad jag har anfört om behovet av samhällelig insyn i konkursförfarandet
(jfr avsnitt 5.2.3).
TUI förmån för ett system där slutlig förvaltare utses av
konkursdomaren talar också andra skäl. En sådan ordning torde vara bäst ägnad
att främja tilltron till förvaltarens opartiskhet. Förslagets betydelse
härvidlag får dock inte överdrivas. Det kan naturligen även med
kommittéförslaget uppstå situationer då vissa borgenärer känner sig
förfördelade. Enligt min mening innebär emellertid förslaget ett steg i rätt
riktning när det gäller att främja kravet på att förvaltaren skall ha
borgenärernas förtroende. Jag vill särskilt påpeka att den jakt på fullmakter
som förekommer i vissa konkurser blir av väsentligt mindre intresse om
förslaget genomförs. Jag är därför beredd att ansluta mig till
kommittéförslaget i fråga om utseende av slutlig förvaltare. 1 likhet med flera
remissinstanser vill jag samtidigt betona vikten av att konkursdomaren i
princip gör en prövning av omständighetema i varje särskilt fall och inte
faller tillbaka på en slentrianmässig rutin.
Några remissinstanser, bland dem RSV, ifrågasätter om inte
systemet med interimsförvaltare kan slopas, om kommitténs förslag i fråga om
utseende av slutlig förvaltare genomförs.
För egen del har jag svårt att se några egentliga nackdelar
med systemet. Genom att definitiv förvaltare inte utses förrän vid första
borgenärssammanträdet vinner man den fördelen att kunna höra borgenärerna i
saken. Konkursboets omfattning och beskaffenhet har vid denna tidpunkt hunnit
klarna så att man säkrare kan bedöma vilken insikt och erfarenhet uppdraget
kräver. Till det första borgenärssammanträdet kan också komma fram
omständigheter som gör att den tidigare interimsförvaltaren inte bör utses
därför att hans opartiskhet kan sättas i fråga. Jag anser därför övervägande
skäl tala för att komnutténs lösning bör godtas.
Givetvis är det i första hand de borgenärer, som varken
har sin rätt tryggad eller kan anses uteslutna från varje praktisk möjlighet
att få utdelning, vilka har det egentliga intresset av hur förvaltningen
bedrivs. Konkursdomaren har därför anledning att fästa särskilt stor vikt vid
sådan borgenärs uppfattning, särskilt om deimes fordran är betydande. Detta
Prop. 1975/76:210 188
utesluter emellertid inte att även andra borgenärers uppfattning
kan vara värda att beakta. Jag är inte beredd att, som har ifrågasatts under
remissbehandlingen, föreslå någon särskild lagregel om vilka borgenärer som
skall ha inflytande över frågan om utseende av förvaltare. När det särskilt
gäller vissa frågor om hörande av representant för statsverket anser jag det
självklart att kronofogdemyndighetens mening regelmässigt bör inhämtas, om
statsverket har beaktansvärda fordringar i konkursen. Inte heller på denna
punkt anser jag någon särskild regel behövas. 1 specialmotiveringen till 42 §
återkommer jag till frågan om hörande av borgenärerna innan förvaltare utses.
5.4 Kostnader för reformen
Koinmittébetänkandet
innehåller ingen närmare beräkning av det ekononuska utfallet av det förenklade
förfarandet. I betänkandet redovisas i stället vilka kostnader det allmänna kan
väntas få svara för, om advokatalternativet eller ett renodlat
kronofogdealtemativ väljs. Innan jag går närmare in på de av konunittén utförda
beräkningarna vill jag nämna att de grundas på penningvärdet hösten 1973 och
utgår från antalet år 1971 avslutade konkurser, 3.686. Det kan också påpekas
att beräkningama för de två altemativen inte är direkt jämförbara.
F.n. svarar samhället för konkurskostnader endast i vissa
av fattigkonkursfallen. Det rör sig främst om kostnaden för god man när staten
som borgenär ansökt om konkursen. Dessa kostnader beräknar kommittén till
700.000 kr. om året. Härutöver gäller det konkursdomarens kostnader för
kungörelse m.m. i de fall då dessa kostnader inte kan tas ut ur boet och annan
borgenär än staten inte skall svara för dem. Dessa kostnader beräknar
konunittén till 140.000 kr. om året. HärtUl kommer att i vissa tillgångslösa
konkurser som uppstår på ansökan av gäldenär jurist vid allmän advokatbyrå
bmkar förordnas till god man. Någon ersättning för uppdraget tUlfaller normalt
inte advokatbyrån. Samhällets kostnader i denna del beräknar kommittén till
150.000 kr. om året.
Enligt komnutténs beräkningar konuner statsverkets ansvar
för konkurskostnader med advokataltemativet att öka med cirka 450.000 kr.
inklusive kostnader hos konkursdomaren m.m. Beräkningama för
kronofogdealtemativet är enligt kommittén mer osäkra. Konkursuppgiftema skulle
hos kronofogdemyndighetema kräva sammanlagt omkring 25.500 arbetstimmar om året.
Härav skulle i runda tal 11.200 timmar falla på kronofogdepersonal, 11.400
timmar på exekutiv personal och resterande 2.9(X) timmar på biträdespersonal.
På grundval härav beräknar kommittén lönekostnaderna till 1.080.000 kr. och
lokalkostnader till 200.000 kr. om året. Kronofogdemyndighetemas anslag skulle
emellertid enligt kommittén inte behöva ökas med summan av nämnda belopp,
eftersom viss överkapacitet kan tas i anspråk. För större delen av de
Prop.
1975/76:210 189
angivna kostnaderna bör enligt kommittén statsverket kunna
få täckning genom medel från konkursbona eller från ansvarig borgenär. TiU de
angivna kostnadema skall även beträffande kronofogdealternativet läggas
konkursdomårens kostnader, 140.000 kr.
Vissa
remissinstanser, de flesta på kronofogdesidan, menar att kommitténs beräkningar
av kostnadema för kronofogdealternativet är alltför optimistiska. Det framhålls
särskilt att behovet av personalförstärkning är större än som har antagits i
betänkandet och att någon personalreserv totalt sett inte finns inom
kronofogdemyndigheterna.
För egen
del vill jag betona att kostnadsberäkningama kring den nu föreslagna reformen
med nödvändighet måste bli osäkra. En osäkerhetskälla ligger redan i
svårigheten att bedöma den framtida konkursfrekvensen (jfr avsnitt 5.1). Jag
anser det emellertid rimligt att låta antalet år 1974 avslutade konkurser,
4.563 stycken, bilda en utgångspunkt. Detta antal är närmare 25 % högre än det
komnuttén har räknat med. För att uppnå 1975 års kostnadsläge från det som gällde
när kommittéförslaget kom till måste också ett betydande påslag göras.
Mot den angivna bakgrunden får statsverkets nuvarande
ansvar för konkurskostnader antas uppgå till mer än 1,5 milj. kr. om året.
Advokataltemativet skulle med kommittémajoritetens beräkningsgrunder leda till
att de sammanlagda förvaltningskostnaderna för de konkurser som skall
handläggas enligt den enklare ordningen uppskattningsvis blir mellan 4 och 5
milj. kr. per år. Till helt övervägande del avser summan advokatarvoden. Av
beloppet kan mer än hälften antas bli täckt av konkursbona och av enskUda
borgenärer. Statsverkets kostnadsansvar torde begränsa sig till en summa mellan
2 och 2,5 milj. kr.
Kostnaderna
för det modifierade kronofogdealtemativ, som jag har förordat i det föregående
kan på grundval av beräkningar, som f.n. pågår inom RSV, bedömas inte bli lika
stora som för kommitténs advokatalternativ. Att departementsförslaget sålunda
enligt min uppfattning måste bli billigare än advokatalternativet hänger främst
samman med de praktiska fördelar som är förenade med kronofogdealtemativet.
Till dessa fördelar hör bl.a. att kronofogdemyndigheten normalt har goda
kunskaper om gäldenären och dermes ekonomiska förhållanden redan när konkursen
beslutas och att myndigheten också har stor erfarenhet av indrivningsarbete,
försäljning av egendom, behandling av skattefordringar m.m. Också det nära
sambandet mellan konkursförvaltningen och kronofogdemyndighetemas uppgifter
med specialexekution och med den statliga lönegarantin talar för att kostnaderna
blir lägre. En annan mycket viktig omständighet som talar i samma riktning är
att myndighetemas kontors-och bokföringsresurser är väl avpassade för de
uppgifter som kan komma i fråga. Konkursuppgiftema kan också ges till personal
som varken är över-eller underkvalificerad för uppgiften genom att
förvaltningsarbetet delas upp mellan kronofogdepersonal och exekutiv personal.
Någon motsva-
Prop. 1975/76:210 190
rande personalklyvning förekommer normalt inte på
advokatbyråerna.
Genomsnittligt sett torde de konkurser som nu handläggs
som fattigkonkurser bli mer kostnadskrävande än tidigare. Såvitt gäller de
helt tillgångslösa fallen kommer några häremot svarande ekonomiska vinster inte
att göras. Om tillgångar konuner fram kan dock borgenärskretsen som sådan
konuna i bättre ställning, antingen genom att boet förslår till utdelning eller
genom att tillgångarna i vart fall får tas i anspråk för bestridande av
konkurskostnadema. Det går inte att närmare ange hur stora belopp det kan bli
fråga om. Man kan emellertid räkna med att staten som den i allmänhet störste
borgenären kommer att tillföras inte obetydliga medel.
1 fråga om de konkurser som nu handläggs enligt de
ordinära reglema men som i fortsättningen beräknas bli handlagda enligt den
enklare ordningen blir förfarandet normalt mindre kostnadskrävande än nu. Jag
vill bl.a. påpeka att kostnaderna för rättens ombudsmans medverkan i dessa
konkurser f.n. torde uppgå till omkring en milj. kr. och att de ökade
uppgifterna för konkursförvaltama inte torde ta i anspråk tillnärmelsevis så
stora summor. En stor del av de belopp som i nu ifrågavarande konkurser frigörs
för utdelning tillfaller givetvis statsverket som borgenär.
Såvitt gäller de konkurser, som enligt gällande regler
avskrivs som efterföljande fattigkonkurser enligt 186 § KL, sker inga
väsentliga förändringar när det gäller kostnadema.
5.5 Upprättade lagförslag
I enlighet
med vad jag nu har anfört har inom justitiedepartementet upprättats förslag tiU
1. lag om ändring i konkurslagen
(1921:225),
2. lag om ändring i jordabalken,
3. lag om ändring i lagen (1921:244)
om utmätningsed,
4. lag om ändring i lagen (1970:741)
om statlig lönegaranti vid konkurs,
5.
lag om ändring
i lagen (1971:494) om exekutiv försäljning av fast egendom,
6.
lag om ändring
i lagen (1971:500) om exekutiv försäljning av fartyg m.m.
Förslaget under 4 har upprättats i samråd med chefen för
arbetsmarknadsdepartementet.
Prop. 1975/76:210 191
6 Specialmotivering
6.1 Förslaget till lag om ändring i konkurslagen
(1921:225)
De
ändringar i KL som nu föreslås innefattar dels en genomgripande reformering av
nuvarande bestämmelser om fattigkonkurs i 9 kap., dels vissa ändringar och
tiUägg i övriga delar av lagen. Jag vill påpeka att revisionen syftar till att
i materiellt hänseende åstadkomma en bättre ordning i fråga om framför allt
handläggningen av mindre konkurser. Den redaktionella överarbetningen har av
skäl som jag berört i prop. 1975:6 (s. 149) getts en mera begränsad räckvidd.
Enligt min mening torde de praktiska ölägenheter som är förenade med en sådan
lagstiftningsmetod få godtas.
Rubriken till 9 kap. har f.n. lydelsen "Huru förfaras
skall, då konkursbo ej förslår till bestridande av konkurskostnadema".
Kommittén föreslår att rubriken ändras till "Förenklad konkurs m.m.".
För egen del förordar jag att 9 kap. rubriceras "Särskilda bestämmelser om
handläggning av mindre konkurser".
19 § Paragrafen upptar de grundläggande bestämmelserna om
vad konkursdomaren har att iaktta när beslut om konkurs har meddelats. Dessa
bestämmelser blir inte direkt tillämpliga om konkurs skall handläggas enligt
den enklare ordningen i 9 kap. En erinran härom har tagits in i ett nytt fjärde
stycke i paragrafen (jfr även 185 §).
40 b § Enligt nuvarande första stycket i paragrafen,
vilken innehåller de processuella reglerna om återvirming, påkallas återviiming
av förvaltaren genom väckande av talan vid allmän domstol, genom anmärkning mot
bevakning eller genom invändning mot annat yrkande som framställs mot
konkursboet. Om förvaltaren inte vill påkalla återviiming och inte heller ingår
förlikning i saken, får borgenär påkalla återvinning genom väckande av talan
vid allmän domstol. En förutsättning härför är dock att borgenären har bevakat
fordran i korUcursen.
Som jag har nämnt i den allmänna motiveringen skall sanuna
materieUa bestänunelser gäUa oavsett i vilken form konkursen handläggs (jfr 185
§ tredje stycket). Kravet i 40 b § på att borgenär skall ha bevakat sin fordran
för att ha rätt att föra återvinningstalan kan dock inte upprätthållas såvitt
avser de konkurser som handläggs enligt den enklare ordningen. Kommittén har
föreslagit att detta löses genom att i 9 kap. tas in en bestämmelse om att vid
återviiming villkoret att borgenär har bevakat fordran inte skall tillämpas
(185 a § tredje punkten kommittéförslaget). Enligt min mening är det dock
lämpligare att i 40 b § slopa kravet att fordran skall ha bevakats. Den
formella utvidgningen av kretsen av taleberättigade borgenärer som sker
härigenom torde vara utan praktisk betydelse. 1 departements-
Prop. 1975/76:210 192
förslaget har därför orden "som bevakat fordran i
konkursen" fått utgå ur paragrafens första stycke.
Jag vill tillägga att den särskUda regel angående tiden
för väckande av återvinningstalan som i kommittéförslaget har tagits upp i 185
a § tredje purUcten sista meningen inte längre behövs, sedan de grundläggande
reglema om beräkning av sådan tid har gjorts om i samband med reformen av
återviimingsinstitutet (se prop. 1975:6).
42 § I denna paragraf anges vilka kvalifikations- och
behörighetskrav som skall gälla i fråga om förvaltare.
Enligt paragrafens första stycke skall korUcursförvaltaren
ha den insikt och erfarenhet som uppdraget kräver, åtnjuta borgenärernas
förtroende samt även i övrigt vara lämplig för uppdraget. I fråga om den
närmare innebörden av dessa rekvisit får jag hänvisa till vad jag har anfört i
den allmänna motiveringen (avsnitt 5.3.1).
I paragrafens andra stycke sägs att den som är anställd
vid domstol inte får utses till förvaltare. Derma regel överensstämmer i sak
med vad som nu gäller.
Kvalifikations- och behörighetskraven gäller såväl
interimsförvaltare som slutlig förvaltare vid ordinär konkurs. Enligt 43 §
skall konkursdomaren utan dröjsmål utse interimsförvaltare. Som jag har
påpekat i den allmänna motiveringen (avsnitt 5.3.2) bör till sådan förvaltare
utses någon som kan antas vara lämpad även såsom slutlig förvaltare.
Kvalifikations-och behörighetskraven gäller i princip också när konkurs skall
handläggas enligt den enklare ordningen och arman än kronofogdemyndighet skall
vara förvaltare (se 185 a § första stycket andra meningen).
Skadeståndslagens (1972:207) regler om skadeståndsansvar i
samband med fel eller försummelse vid myndighetsutövning saknar vid ordinära
konkurser aktualitet (jfr prop. 1972:5 s. 507). Konkursförvaltare kan dock
givetvis bli personligen skadeståndsskyldig för fel eller försummelse.
Nuvarande bestämmelser i 42 § andra stycket om obehörighet
på grund av ådömd straffpåföljd m.m. har utmönstrats såsom föråldrade.
Om någon omständighet som utgör hinder mot att en person
utses till konkursförvaltare skulle inträffa i fråga om en redan utsedd
förvaltare, skall han entledigas (se 80 §).
45 § I denna paragraf anges hur sluriig konkursförvaltare
skall utses vid ordinär konkurs. Paragrafen har behandlats i avsnitt 5.3.2.
Enligt
första meningen i paragrafen skall den slullige förvaltaren utses av
konkursdomaren vid första borgenärssammanträdet. Innan kordcursdomaren utser
förvaltare skall han höra de borgenärer som personligen eller genom ombud har
infunnit sig vid sammanträdet. Borgenär som inte kan inställa sig är naturligen
oförhindrad att dessförinnan skriftligen ange sina synpunkter i
förvaltarfrågan. Den angivna ordningen skall gälla även i
Prop. 1975/76:210 193
sådana fall då flera slutliga förvaltare utses (se 41 och
52 §§). Om konkursförvaltningen skall vara delad, skall konkursdomaren enligt
andra meningen i paragrafen utse slutlig förvaltare för varje del av
förvaltningen. I det nuvarande tredje stycket ges en regel för det fallet att
ingen borgenär infinner sig vid första borgenärssanunanträdet. Förvaltare skall
då utses av konkursdomaren. Någon motsvarande föreskrift har inte tagits med i
förslaget. Det är givet att den omständigheten att inga borgenärer har infunnit
sig vid sammanträdet inte skall föranleda uppskov med tillsättandet av slutlig
förvaltare.
46
§ Paragrafen
irmehåller regler om val av granskningsmän. En redaktionell justering har
gjorts i paragrafens första stycke av hänsyn till de nya reglema 145 § om
utseende av förvaltare.
47
§ I paragrafen
sägs f.n. att borgenär, som har utsetts till förvaltare eller granskningsman,
inte får undandra sig uppdraget utan giltigt skäl. Konunittén föreslår att
paragrafen utgår med hänsyn till de nya reglerna om utseende av förvaltare och
med hänsyn till att det knappast torde förekomma att granskningsman utses mot
sin vilja. Jag delar kommitténs uppfattning på denna punkt och förordar således
att bestämmelsen upphävs.
48
§ I paragrafen,
vilken behandlar frågor om utökning av antalet förvaltare under konkursens gång,
har gjorts en redaktionell justering i första stycket av hänsyn till de nya
reglerna i 45 § om utseende av förvaltare.
49
§ Paragrafen
behandlar frågor om utseende av efterträdare till förvaltare eller
granskningsman som avgår. Även i derma paragraf har vidtagits en redaktionell
justering av hänsyn till de nya reglerna i 45 §.
1
paragrafen har dessutom tillagts ett nytt tredje stycke, som i sak motsvarar
nuvarande 187 §. En mindre justering har härvid gjorts med hänsyn till att
konkursdomaren enligt 187 § andra stycket i departementsförslaget har beretts
möjlighet att utan anmälan av förvaltare ta initiativ till avskrivning av
ordinär konkurs, när boet inte kan antas räcka till betalning av
konkurskostnaderna och eventuella massaskulder. Med "fråga uppkomnut om
avskrivning av konkursen enligt 187 §" avses dels det fallet att
förvaltaren har gjort sådan anmälan som sägs i första stycket av sist-nänmda
paragraf, dels det undantagsfallet att fråga om avskrivning har aktualiserats
på annat sätt.
50 § Denna paragraf innehåller regler om förvaltningens
bedrivande i
vissa fall då förvaltaren har avgått eller har förhinder. Paragrafens första
stycke avser endast slutlig förvaltare. Det är med andra ord bara tiden
efter första borgenärssammanträdet som är aktuell. Ett förtydligande har
13 Riksdagen 1975/76. 1 saml. Nr 210
Prop. 1975/76:210 194
skett på denna punkt. Härutöver har en redaktionell
justering gjorts av hänsyn till de nya reglema i 45 § om utseende av
förvaltare.
51 § Enligt paragrafens nuvarande lydelse skall
förordnande för förvaltare utfärdas av konkursdomaren. Bestämmelsen skall ses
mot bakgrund av hittills gällande regel att borgenärema väljer förvaltaren. Med
det nya systemet för utseende av förvaltare bör bestänunelsen utgå ur KL.
54 § Paragrafen reglerar vissa av förvaltarens
skyldigheter i samband
med konkursutbrott. I paragrafens första stycke ges bl.a. regler om
bouppteckning vid ordinär konkurs. Dessa blir genom hänvisning i 185 b §
första stycket tillämpliga även när konkurs handläggs enligt den enklare
ordningen.
Vid båda handläggningsformerna kan det för tillämpning av
lönegarantin vara av värde att bouppteckningen innehåller uppgift om huruvida
skuld avser lön eller pension. Detta gäller inte minst när tillämpningav 7 §
andra stycket lönegarantilagen blir aktuell. Enligt det lagrummet ankommer det
på konkursdomaren att när fråga uppkommit om avskrivning av konkursen enligt
187 § KL underrätta kronofogdemyndigheten i gäldenärens hemortskommun om det
finns anledning anta att fordran som omfattas av lönegarantin kan göras
gäUande.
I överensstämmelse med kommittéförslaget har därför i
paragrafens första stycke gjorts det tillägget att förvaltaren i
bouppteckningen skall ange i vad mån skuld avser lön eller pension. Härutöver
har gjorts vissa redaktioneUa justeringar.
55 § I paragrafen anges förvaltarens skyldighet att
genom en förvaltar
berättelse underrätta konkursdomaren om boets tillstånd m.m.
Kommittén föreslår att förvaltaren utöver vad som nu
gäller åläggs att i förvaltarberättelsen särskilt anmärka, om egendom har
frångått gäldenären under sådana förhållanden att den kan bli föremål för
återviiming. Förslaget överensstämmer med vad som har föreslagits i fråga om
mindre konkurser. Det ligger också i linje med den reform som har skett beträffande
återvinningsinstitutet. Även jag kan ansluta mig till förslaget, som har
godtagits av samtliga remissinstanser. Den av kommittén föreslagna bestämmelsen
har tagits upp i departemensförslaget utan ändring i sak.
58 § Enligt nuvarande första stycket första meningen i
paragrafen skall pengar som flyter in under förvaltningen, i den mån de inte
behövs för betalning av löpande utgifter, av förvaltaren inom en vecka sättas
in i bank mot ränta på konkursboets räkning. Banken skall godkännas av rättens
ombudsman. Kravet på sådant godkännande har utgått i förslaget. Anledningen är
främst att det har synts praktiskt att låta regleringen i första stycket första
meningen bli i huvudsak tUlämplig också i mindre konkurs.
Prop. 1975/76:210 195
där någon rättens ombudsman inte finns. Även frånsett
detta synes ett krav på att rättens ombudsman skall godkänna den bank som
förvaltaren vill anlita numera vara överflödigt. I praktiken torde det sällan
förekomma att förvaltaren inhämtar uttryckligt godkännande från rättens
ombudsman i förevarande hänseende.
88 § I paragrafen ges regler angående gäldenärens
personliga rörelsefrihet under konkursen. Nuvarande ordning innebär att
konkursgäldenären, innan konkursbouppteckningen har beedigats enligt 91 §,
inte får bege sig bort från sin bosättningsort utan samtycke av rättens
ombudsman. Senare under konkursen krävs sådant samtycke endast om gäldenären
vill bege sig längre bort än att han kan inställa sig inom en vecka.
Komnuttén menar att de uppgifter som enligt paragrafen
f.n. ankommer på rättens ombudsman utan olägenhet i stället bör kunna fullgöras
av förvaltaren. I praktiken torde det enligt kommittén regelmässigt vara han
som har det reella avgörandet i här avsedda frågor. Genom att uppgifterna förs
över från rättens ombudsman till förvaltaren kan regleringen också vinna
tillämpning i mindre konkurs. Konunittén påpekar att vid tillämpningen av
reglerna förvaltaren givetvis bör ta hänsyn bl.a. till beskaffenheten av den
aktuella konkursen.
Förslaget har vid remissbehandlingen diskuterats av några
instanser. Malmö tingsrätt anser i och för sig välgrundat att förvaltaren
övertar rättens ombudsmans befogenhet att bestänuna gäldenärens personliga
rörelsefrihet. Tingsrätten ifrågasätter emeUertid om paragrafens innehåll är
anpassat till nutida förhållanden. Kronofogdeföreningen och en kronofogdemyndighet
ifrågasätter däremot om inte förvaltaren också bör ha rätt att när han anser
det behövligt omhänderta gäldenärens pass.
Enligt min mening kan kommittéförslaget godtas. Vad
remissinstanserna har anfört ger mig anledning att erinra om att nu
förevarande etapp av reformarbetet på konkursrättens onuåde har ett begränsat
syfte. Det saknas underlag för att nu pröva det materiella innehållet i
paragrafen. Frågor om vilken ställning gäldenären skall ha under konkursen
övervägs f.n. av konkurslagskommittén.
90 § Enligt paragrafen i dess nuvarande lydelse skall
rättens ombudsman, innan han meddelar beslut i fall, som avses i 88 eller 89 §,
höra förvaltaren. Om förvaltaren eller gäldenären är missnöjd med ombudsmannens
beslut, får frågan hänskjutas till konkursdomarens prövning.
Kommittén anser att om 88 § ändras på nyss berörda sätt
också 90 § måste ändras. Enligt kommitténs mening bör i ett första stycke av
paragrafen sägas att om gäldenär i fall som avses i 88 § är missnöjd med
förvaltarens beslut, frågan får hänskjutas till konkursdomarens prövning. Innan
konkursdomaren meddelar sitt beslut skall han enligt förslaget höra
Prop. 1975/76:210 196
rättens ombudsman. Den sistnämnda bestämmelsen blir enligt
kommittén tiUämplig endast i ordinär konkurs. Enligt kommittén bör i fråga om
fall som avses i 89 § den nuvarande regleringen alltjämt gälla men tas upp i
ett nytt andra stycke.
De av kommittén föreslagna bestämmelsema har tagits upp i
departementsförslaget utan ändring i sak. Jag vill påpeka att förvaltaren i
frågor som avses i 88 § lämpligen bör meddela sitt beslut skriftligen med
angivande av att gäldenären enligt 90 § kan hänskjuta frågan till konkursdomarens
prövning, om han är missnöjd.
145 a § Om betalning har utfallit på kapitalbeloppet av
fordran, tUl säkerhet för vilken företagsinteckning har meddelats, skall
rättens ombudsman enligt denna paragraf anmäla detta till inskrivningsdomaren
och därvid sända in föreliggande utdelningsförslag eller annan handling som
visar fördelningen. Åtgärderna skall vidtas sedan tiden för klander mot
utdelningsförslaget har gått till ända eller väckt klander har avgjorts genom
beslut som vunnit laga kraft. Kan det antas att ytterligare betalning kommer
att tilläggas inteckningshavaren, skall dock med anmälan anstå tills det har
blivit avgjort, om sådan betalning skall utgå. Slutligen föreskrivs att, när
inteckningshavaren lyfter betalning, anteckning härom skall göras på
inteckningshandlingen.
Paragrafen infördes samtidigt med lagen (1966:454) om
företagsinteckning och bör jämföras med 14 § denna lag. Enligt detta lagrum
blir, om f öretagsintecknad egendom säljs på grund av utmätning eller i konkurs
och betalning utfaller på kapitalbeloppet av intecknad fordran, inteckningen
utan verkan till motsvarande belopp. Jfr även 29 § andra stycket lagen om
företagsinteckning och 10 § 8 kungörelsen (1%6:455) med tillämpningsföreskrifter
till samma lag.
Den situation som 145 a § behandlar kan uppstå även i de
mindre konkurser som skall handläggas enligt den enklare ordningen i 9 kap. och
där någon rättens ombudsman inte skall förekonuna. Paragrafen kan därför inte
kvarstå oförändrad.
Kommittén nänmer att advokatsamfundet i skrivelse till
utredningen (Ju 1972:12) angående företagsinteckning har riktat kritik mot
anmälningsskyldighetens utfomming i paragrafen. Enligt kommitténs mening bör
frågan regleras i administrativ ordning. Paragrafen föreslås därför av
kommittén upphävd.
Enligt min åsikt är det inte möjligt att i nu förevarande
sammanhang ta ställning till hur anmälningsskyldigheten i sakligt hänseende bör
vara utformad i fortsättningen. För den skull bör nu endast en nödvändig
anpassning av bestämmelsen till den nya handläggningsformen för mindre konkurser
göras. Lättast kan en sådan anpassning ske, om underrättelseskyldigheten
flyttas över från rättens ombudsman till förvaltaren. Med en sådan lösning
bör bestämmelsen tills vidare kunna stå kvar i KL.
Prop.
1975/76:210 197
Departementsförslaget har utformats i enlighet härmed.
Härutöver har i lagtexten ordet inskrivningsdomaren bytts ut mot ordet inskrivningsmyndigheten
.
183 § Paragrafen innehåller regler om talan mot vissa
borgenärsbeslut, bl.a. angående val av förvaltare. En redaktionell justering
har gjorts av hänsyn till de nya reglema i 45 § om utseende av förvaltare.
185 § Paragrafen innehåller de grundläggande
bestämmelserna om handläggningen av mindre konkurser. Bestämmelserna har
ingående behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 5.2.1). I kommittéförslaget
finns bestämmelser motsvarande paragrafens första och fjärde stycken i 185 §
respektive 185 a § första punkten.
Innan jag
går in på de olika reglerna om mindre konkurser skall jag i korthet beröra hur
det nya systemet är uppbyggt. Enligt 185 § kan konkursdomaren i fråga om mindre
konkurser välja mellan två altemativ. Antingen beslutar han direkt att
konkursen skall handläggas i den enklare ordning som anges i 9 kap. (första
stycket). Detta gäller väsentligen samma fall som nu handläggs som
fattigkonkurs. EUer beslutar konkursdomaren om att viss utredning snabbt skall
företas före det slutliga valet av handläggningsform (andra stycket). Detta
gäller fall då konkursen idag handläggs som ordinär konkurs men där det anses
kuima vara lämpligt att tiUämpa den enklare handläggningsformen. Väljer
konkursdomaren det första alternativet, handläggs korUcursen därefter enligt
185 a-g §§. Väljer han det senare alternativet, sker utredningen enligt 186 och
186 a §§. I utredningsfallet skall konkursdomaren sedan bestänuna om konkursen
skall handläggas vidare enligt 185 a-g §§ eller som ordinär konkurs. Reglerna i
185 a-d §§ gäller alla mindre konkurser, medan 185 e-g §§ blir tillämpliga bara
om utdelning till borgenärema kommer i fråga. Bestämmelser om konkurskostnader
ges i 188 och 188 a §§.
Första stycket i 185 § anger i vilka fall konkursdomaren
direkt skall förordna att konkurs skall handläggas enligt den enklare ordning
vars huvuddrag jag har beskrivit tidigare. 1 derma del överensstämmer regeln i
huvudsak med inledningen till nuvarande 185 §. Regeln avser sådana fall då
konkursen enligt gällande lag skall handläggas som ursprunglig fattigkonkurs,
dvs. fall där det finns anledning anta att gäldenärens bo inte förslår till
betalning av konkurskostnaderna. Härmed avses kostnaderna för ordinär korUcurs.
Att det är dessa kostnader som avses har särskilt markerats i förslaget. Vad
som räknas till konkurskostnader har berörts i den allmärma motiveringen
(avsnitt 5.2.6 och 5.2.7).
I likhet med vad som nu gäller i fråga om fattigkonkurs
uppställs i första stycket inte något krav på att boet skall antas vara av
enkel beskaffenhet. Beträffande frågoma hur värdet av tillgångarna och
storleken av konkurskostnadema skall uppskattas skall i princip gälla detsamma
som
Prop. 1975/76:210 198
f.n. vid tiUämpningen av 185 §.
Om
gäldenären är fysisk person, skall hans beneficium dvs. vad som behövs för
hans och hans familjs försörjning (jfr 27 och 97 §§) från-räknas. Vidare
måste reglerna i 81 § om fördelning av ansvaret för konkurskostnadema mellan
olika slags egendom beaktas. Dessa regler innebär att vissa tillgångar får tas
i anspråk bara för speciella konkurskostnader. Detta kan medföra att en
korUcurs skall handläggas i den enklare ordningen trots att värdet av
tiUgångama i boet överstiger de beräknade sammanlagda konkurskostnaderna.
Huruvida tvistiga tiUgångar skall medräknas får avgöras
från fall till fall. Vid beräkning av värdet av sådana tUlgångar bör stor
försiktighet iakttas. Under förarbetena till KL anmärktes att hänsyn inte kunde
tas till värdet av ett tvistigt anspråk, om det inte var så gott som uppenbart
att detta tiUkom gäldenären.
Vad angår kostnadssidan får konkursdomaren bilda sig en
ungefärlig uppfattning om hur stora kostnader som skulle följa med en ordinär
konkurs i det aktuella fallet. Härvid kommer främst arvodena till förvaltaren
och rättens ombudsman i blickpunkten. Några massaskulder firms inte när
konkursen beslutas. Konkursdomaren kan på detta stadium normalt inte fömtse storleken
av de massaskulder som eventuellt kan uppkomma. Med hänsyn härtill bör
massaskulder inte beaktas i detta sammanhang (jfr 185 d § andra stycket).
Paragrafens andra stycke tar upp en av huvudpunkterna i
kommittéförslaget, nämligen att vissa konkurser som nu handläggs enligt de
ordinära reglerna skall följa i princip samma handläggningssystem som de
nuvarande fattigkonkursema. Beträffande de konkurser varom nu är fråga skall
konkursdomaren dock enligt departementsförslaget inte genast ta definitiv ställning
till vilken handläggningsform som skall väljas. I stället skall, som har
angetts i den allmärma motiveringen (avsnitt 5.2.1), först göras viss utredning
om gäldenärens ekonomiska förhållanden. Bestämmelser om denna utredningsfas
finns i 186 §. Konkursdomarens slutliga prövning av handläggningsformen sker
därefter enligt 186 a §. Som framgår av denna paragraf skall prövningen
regelmässigt ske inom en vecka från konkursbeslutet.
Förutsättningarna för att utredning enligt 186 § skall
komma till stånd är att det finns anledning anta att konkursbo med hänsyn till
dess omfattning och övriga förhållanden är av enkel beskaffenhet och att det
kan avvecklas snabbare och till lägre kostnad, om bevakningsförfarande enligt 5
kap. inte anordnas. Givetvis skall det inte vara fråga om ett sådant fall där
konkursdomaren enligt första stycket direkt förordnar att konkursen skall
handläggas enligt de särskilda bestänunelserna för mindre konkurser. I den
aUmänna motiveringen har jag närmare utvecklat under vilka förhållanden den
enklare handläggningsformen bör väljas och jag får i denna fråga i första hand
hänvisa till vad jag har anfört där. Jag vill tillägga att under-
Prop. 1975/76:210 199
sökning enligt 186 § bör komma till stånd redan när en
ganska låg grad av sannolikhet talar för att konkursen bör handläggas i den
enklare ordningen. Genom att utredning kommer till stånd i de tveksamma fallen
kan ett alltför invecklat konkursförfarande i många fall undvikas.
1 de fall utredning skall ske skall konkursdomaren, om def
behövs, även sätta ut ett sammanträde att hållas inför konkursdomaren för
slutlig prövning av frågan på vilket sätt konkursen skall handläggas. Givetvis
måste konkursdomaren se till att tidpunkten passar den kronofogdemyndighet som
enligt 186 § skall ha hand om utredningen. Det får också ankomma på
konkursdomaren att kalla gäldenären till sammanträdet. Bestämmelse härom kan
meddelas i administrativ ordning. I sådan ordning bör även föreskrivas att
borgenär som har ansökt om konkursen bör kallas till sammanträdet. Övriga
borgenärer bör däremot normalt inte få särskUd kallelse till sammanträdet.
Några särskilda regler om påföljd för utevaro anser jag inte behövliga.
Konkursdomarens beslut enligt paragrafens första eller
andra stycke skall fattas i samband med att beslutet om konkurs meddelas. Jag
vill påpeka att det enligt förslaget alltid är konkursdomaren som skall besluta
om handläggningsform. Detta gäller oavsett om själva konkursbeslutet har
meddelats av honom eller av rätten eller av högre instans. Konkursdomarens
beslut i fråga om handläggningsformen kan dock överklagas (se 210 § och 21 8
promulgationslagen till RB). Det torde ligga i sakens natur att beslut som
gäller handläggningen skall tillämpas tills vidare utan hinder av att besvär
anförs.
Hovrätten över Skåne och Blekinge har vid
remissbehandlingen framhållit att det vore lämpligt att lagtexten utformas så
att redan därav framgår att beslut i fråga om handläggningsform skall sättas
upp särskilt. Domareförbundet menar däremot att det bör vara tillräckligt att
beslut om handläggningsform och tillämpat lagrum tecknas på handling i akten.
Enligt min mening är ett beslut om val av
handläggningsform inte av den beskaffenhet att det behöver sättas upp särskilt.
Om beslutet fattas enligt första stycket bör det räcka med anteckning i akten
och på dagboksbladet. Härutöver kommer beslutet till uttryck genom den
kungörelse som skall ske. Om beslutet fattas efter prövning enligt 186 a §
kommer det i många fall att tas in i konkursdomarens protokoll från sammanträdet.
Även detta får anses tillräckligt.
Liksom de nuvarande reglerna om fattigkonkurs avser
bestämmelserna om mindre konkurser endast själva förfarandet, sedan konkurs har
beslutats. I motsats tUl kommittén anser jag att det av tydlighetsskäl behövs en
bestämmelse härom. 1 paragrafens tredje stycke anges i enlighet härmed hur
bestämmelsema i 9 kap. om handläggning av mindre konkurser förhåller sig till
övriga regler i KL. Handläggs konkursen enligt 185 a-g §§ eller pågår utredning
enligt 186 §, skall föreskrifterna om handläggning av konkurs i 19 § samt 3 och
5-8 kap. äga tiUämpning endast om detta särskilt
Prop. 1975/76:210 200
anges i 9 kap. Motsättningsvis kan av bestämmelsen utläsas
att de materiella bestämmelserna skall vara tillämpliga, när konkursen
handläggs i den enklare ordningen.
Regleringen i paragrafens tredje stycke leder till att
(bortsett från 19 §) hela 1, 2 och 4 kap. KL blir i princip tiUämpliga när
konkurs handläggs i den enklare ordningen. I den mån det i dessa kapitel firms
bestämmelser som förutsätter medverkan av rättens ombudsman (se t.ex. 98 §) får
dessa gälla i tiUämpliga delar. Jag vill påpeka att de bestämmelser i de
angivna kapitlen enligt vilka rättens ombudsman har en beslutsfunktion nu
föreslås ändrade. Också vissa bestämmelser i 5 och 6 kap. blir direkt
tillämpliga. Detta gäUer bl.a. reglerna i 100 och 100 a §§ om vilka fordringar
som får göras gällande i konkursen, 121 och 121 a §§ om kvittning under
konkurs, 133-135 §§ om solidariska skuldförhållanden, 136 § om viUkorliga fordringar,
138 § om ränta och 139 § om värdering av vissa fordringar. Även 10 och 11 kap.
blir tUlämpliga.
I paragrafens fjärde stycke ges en regel om kungörande av
konkursdomarens beslut enligt första eller andra stycket. Regeln leder till
att kungörelse skall ske i Post- och Inrikes Tidningar och i högst två ortstidningar
(se 19 § andra stycket KL jämfört med 7 § tredje stycket konkursförordningen).
Kungörelsen skall dessutom finnas tUlgänglig på rättens kansli. Har beslut
fattats med stöd av paragrafens första stycke, måste av kungörelsen framgå att
anledning finns till sådant antagande som sägs där. Har beslut fattats med stöd
av paragrafens andra stycke, är det i stället främst det förhållandet att
utredning enligt 186 § skall ske, tid och plats för eventuellt sammanträde
inför konkursdomaren samt anledningen till sammanträdet som är av intresse.
Närmare föreskrifter om kungörelsens innehåll torde få meddelas av regeringen.
I fråga om konkursdomarens skyldigheter att underrätta annan myndighet om
konkursen finns redan bestämmelser i konkursförordningen. I dessa regler
behöver endast vissa mindre betydande ändringar företas.
185 a § Paragrafen innehåller regler om förordnande och
entledigande av förvaltare. Paragrafen har utförligt behandlats i den aUmänna
motiveringen (avsnitt 5.2.2 och 5.2.3). I kommittéförslaget upptas motsvarande
bestämmelser i 185 a § andra punkten första och sista styckena.
Enligt paragrafens första stycke skall konkursdomaren, när
förordnande har meddelats att konkurs skall handläggas enligt 185 a-g §§,
genast utse kronofogdemyndigheten i gäldenärens hemortskommun att förvalta
gäldenärens bo. Begreppet gäldenärens hemortskommun används i 7 §
lönegarantilagen (se prop. 1975/76:19 s. 73) och bör kunna användas även i nu förevarande
sammanhang. I de undantagsfaU där en egentlig "hemort" kan anses
saknas (jfr 6 § KL samt 10 kap. 1, 3 och 4 §§ RB), får konkursdomaren förordna
den kronofogdemyndighet som har den närmaste anknytningen till gäldenären.
Prop. 1975/76:210 201
För kronofogdemyndighet som förvaltare gäller i allmänhet
sanuna regler som för annan förvaltare. Vissa undantag har dock uppställts (se
bl.a. paragrafens tredje och fjärde stycken). Förvaltningslagen (1971:290) blir
inte lillämplig på förfarandet hos kronofogdemyndigheten (se 2 § tredje punkten
den lagen). Däremot kan de särskilda reglerna i skadeståndslagen (1972:207) om
skadeståndsansvar i samband med fel eller försummelse vid myndighetsutövning få
aktualitet.
Om det av särskild anledning är olämpligt att
kronofogdemyndighet svarar för förvaltningen, får konkursdomaren enligt andra
meningen i paragrafens första stycke utse annan till förvaltare. Denna regel
har undantagskaraktär. I fråga om förulsättningama för dess tUlämpning får jag
hänvisa till vad jag anfört i den allmänna motiveringen (avsnitt 5.2.3). I
fråga om utseende av förvaltaren i nu förevarande fall gäller enligt styckets
tredje mening 42 §.
Mer än en förvaltare får inte utses när konkurs handläggs
enligt 185 a-g §§. Något praktiskt behov av att kunna förordna ersättare för
förvaltaren (jfr 50 § andra stycket) har inte heller ansetts föreligga. Om
förvaltaren är förhindrad att utföra viss förvaltningsåtgärd, får han i stället
utnyttja de möjligheter konkursförvaltare i allmänhet har att sätta ombud i
sitt ställe.
Enligt kommitténs mening bör konkursförvaltaren vid behov
på eget ansvar kunna befullmäktiga annan person att utföra vissa åligganden,
t.ex. sluta avtal eller föra talan i rättegång på boets vägnar. Som en allmän
regel menar kommittén dock böra gälla att förvaltaren alltid själv skall ta
ställning till mera betydelsefuUa frågor. Kommitténs uppfattning när det gäller
förvaltarens möjligheter att sätta annan i sitt ställe godtas av samtliga
remissinstanser. Även jag kan ansluta nug tUl vad kommittén har anfört.
Paragrafens
andra stycke anger att när gäldenären är dödsbo förvaltare behöver utses endast
om bouppteckning enligt 20 kap. ÄB inte har upprättats eller särskilda skäl
eljest föreligger. Även denna bestämmelse har behandlats i den allmänna
motiveringen (avsnitt 5.2.2). Det är viktigt att bedömningen av om förvaltare
skall utses inte sker schablonartat. En viss undersökning bör såvitt möjligt
alltid komma till stånd, särskilt beträffande eventuella
återvinningsmöjligheter.
Paragrafens regler om utseende av förvaltare blir
tillämpliga också om konkursdomare efter sådan utredning som avses i 186 §
finner att konkursen bör handläggas enligt 185 a-g §§.
I de fall konkursen handläggs enligt 185 a-g §§ företräder
förvaltaren boet på samma sätt som vid ordinär konkurs. Förvaltaren skall också
i motsats till den gode mannen vid de nuvarande fattigkorUcurserna "omhänderha"
gäldenärens bo. I avsnitt 5.2.2 har angetts de huvudsakliga befogenheter som
förvaltaren har och som följer med att han företräder konkursboet. De
sammanfaller i princip med de befogenheter som tillkommer förvaltaren i övriga
konkurser. När konkurs handläggs enligt 185
Prop.
1975/76:210 202
a-g
§§ gäller dock inte de inskränkningar som vid övriga konkurser ligger i att förvaltaren
i vissa fall måste inhämta samtycke av rättens ombudsman eller liknande
begränsningar. Av 185 b § första stycket framgår dock att förvaltaren i
viktigare frågor skall sanuåda med de borgenärer som särskilt berörs av
förvaltningen eller företrädare för borgenärema, t.ex. innehavare av
företagsinteckning eller arbetstagarorganisation. Det ligger i sakens natur att
förvaltaren ibland också bör rådgöra med gäldenären om olika
förvaltningsåtgärder.
Tredje
stycket i paragrafen upptar en jävsbestämmelse för det fall att
kronofogdemyndighet är förvaltare i korUcursen. Bestänunelsen anknyter till vad
som gäller enligt 6 § UL och till 1 kap. 4 § lagberedningens förslag till
utsökningsbalk. Som huvudregel skall samma jäv som i 4 kap. RB föreskrivas i
fråga om domare gälla även mot kronofogde eller annan tjänsteman som hos
kronofogdemyndighet har att vidta förvaltningsåtgärd i konkursen. De
jävsbestämmelser till vilka förslaget hänvisar finns upptagna i 4 kap. 13 § RB.
Härutöver upptar förslaget den regeln att jäv inte skall anses föreligga därför
att tjänstemannen på tjänstens vägnar (dvs som exekutiv förtättningsman) har
vidtagit exekutiv åtgärd eller tagit befattning med indrivning hos gäldenären
eller därför att gäming har förövats mot honom i eller för hans tjänst. Det
förhållandet att vederbörande tjänsteman är anställd i statens tjänst gör
honom givetvis inte i och för sig jävig i konkurs vari staten har
borgenärsintresse eller som har tillkommit på ansökan av staten. Inte heller
det förhållandet att han på tjänstens vägnar företräder staten i allmänna mål
gör honom jävig.
Enligt
kommittéförslaget skall förvaltaren entledigas, om han finnes inte vara lämplig
eller av annan särskild orsak bör skiljas från uppdraget. Om förvaltaren
entledigas, skall han snarast möjligt avge redovisning för förvaltningen till
konkursdomaren.
Remissinstanserna
godtar allmänt kommittéförslaget i fråga om entledigande av förvaltare.
Domareförbundet anser dock att förutsättningarna för entledigande bör komma
till uttryck på ett sådant sätt att bestämmelsen blir lätt att tillämpa. Enligt
förbundet kommer konkursdomarna i det längsta att dra sig för att stämpla en
förvaltare som olämplig, vilket i kommittTörslaget anges som enda exempel på
anledning till entledigande.
Som jag har nämnt i den
allmänna motiveringen (avsnitt 5.2.4) skall kronofogdemyndighet som förordnats
till förvaltare inte kunna entledigas av konkursdomaren. Med de kvalifikations-
och behörighetskrav jag i huvudsaklig överensstämmelse med komnuttéförslaget
har föreslagit i fråga om övriga förvaltare (se avsnitt 5.3.1) kommer det
enligt min uppfattning att bli utomordentligt sällsynt att förvaltare behöver
entledigas av den anledningen att han missköter sitt uppdrag. En bestämmelse om
att förvaltaren i sådant fall skall entledigas anser jag likväl inte kunna
undvaras. Som en förutsättning för att entledigande skall kunna ske mot
Prop. 1975/76:210 203
förvaltarens egen vilja anser jag böra gälla att han är
olämplig. Att i lagtexten ange mer konkreta exempel på när förvaltaren eljest
skall kunna entledigas anser jag knappast behövligt. Departementsförslaget
upptar därför i fjärde stycket såvitt gäller annan förvaltare än kronofogdemyndighet
samma regler om entledigande som kommittéförslaget.
Om förvaltaren entledigas, skall ny förvaltare förordnas.
Liksom beslut om förordnande av förvaltare går beslut om entledigande av
förvaltare enligt 210 § i verkställighet utan hinder av att ändring söks, om
inte annat bestäms.
185 b § Paragrafen irmehåller bestämmelser om förvaltarens
åligganden. 1 kommittéförslaget upptas motsvarande bestämmelser i 185 a § andra
punkten andra fjärde styckena. Paragrafen har behandlats i den allmänna
motiveringen (avsnitt 5.2.2).
Paragrafens
första stycke ålägger förvaltaren att iaktta vissa föreskrifter som gäller för
förvaltare i övriga konkurser. Hänvisningen avser 53 §, 54 § första stycket, 57
§, 58 § första och andra styckena samt 59 § fjärde stycket. Vad som där
föreskrivs om krav på medverkan av rättens ombudsman skall dock inte gälla.
Hänvisningen till 53 § innebär att förvaltaren skall ta
till vara borgenäremas gemensamma rätt och bästa samt vidta alla åtgärder som
främjar en förmånlig och snabb utredning av boet. I 54 § första stycket sägs
att förvaltaren så snart ske kan skall omhänderta gäldenärens bo. Där sägs
dessutom att förvaltaren skall ta hand om de böcker och andra handlingar som
rör boet samt, när gäldenären är eller under det senaste året före
konkursansökningen har varit bokföringsskyldig, på lämpligt ställe i hans
handelsböcker anteckna dagen för omhändertagandet. Det material som skall
omhändertas består inte bara av de egentliga räkenskapsböckerna (kassabok,
inventariebok etc.) utan också av följesedlar, verifikationer,
affärskorrespondens m.m. Bestämmelserna bör tUlämpas på det sätt som föranleds
av omständigheterna i det särskilda fallet.
Förvaltaren skall vidare snarast möjligt upprätta sådan
bouppteckning som sägs i 54 § första stycket. Bouppteckningen skall uppta
tillgångar och skulder i boet med uppgift om varje borgenärs namn, boningsort
och postadress samt om nyss berörda böcker och handlingar. Bouppteckningen
skall dessutom innehålla uppgift om och i vad mån skuld avser lön eUer pension
(jfr prop. 1975/76:19 s. 55). Finns det inte någon löne- eller pensionsskuld
skall detta enligt tredje stycket i förevarande paragraf anmärkas i
bouppteckningen.
Bestämmelserna i 54 § första stycket om upprättande av
bouppteckning har även i övrigt motsvarande tillämpning. Detta innebär att
förvaltaren kan anlita sakkunnigt biträde för bouppteckningsförtättningen, om
det är nödvändigt. Tillgångarna skall i bouppteckningen tas upp till de värden
som de prövas äga efter noggrann uppskattning. Vid förrättningen skall
Prop. 1975/76:210 204
gäldenären vara tUlstädes och uppge boet under edsförpliktelse.
Om av gäldenären under edsförpliktelse underskriven bouppteckning redan har
getts in till konkursdomaren och förvaltaren finner den tillförlitlig, behöver
ny bouppteckning inte upprättas. Bouppteckningen måste givetvis även i detta
fall uppfylla de föreskrivna grundkraven.
När konkurs handläggs enligt 185 a-g §§ kan bouppteckning
inte ersättas av sådan borgenärsförtecknirig som avses i 54 § andra stycket.
Bestämmelser om tvångsmedel mot gäldenär som underlåter
att vara tillstädes vid bouppteckningsförrättningen och att uppge boet under ed
firms i 94 §. Hämtning eller häktning kan komma i fråga. Desssa bestämmelser
blir tiUämpliga även i mindre korUcurs (se 185 § tredje stycket).
I förekommande fall är förvaltaren skyldig att föra bok
över boets inkomster och utgifter, vilket dock inte medför någon inskränkning i
den bokföringsskyldighet som är särskilt föreskriven (57 §). Vidare skall
pengar, som inflyter under förvaltningen, av förvaltaren inom en vecka sättas
in mot ränta i barUc på konkursboets räkning, i den mån de inte behövs för
betalning av löpande utgifter (58 § första stycket första meningen), och andra
stycket). Bestämmelsema om medelsförvaltning anses tillämpliga även på medel
som finns hos gäldenären vid konkursutbrottet. Av bestämmelsema följer att
medel, som har satts in i bank för konkursboets räkning, får tas ut av
förvaltaren bara under förutsättning att de behövs för betalning av
konkurskostnader eller massaskulder eller för utdelning till borgenärerna.
Slutligen är förvaltaren skyldig att på begäran av konkursdomaren, borgenär
eller gäldenären lämna upplysningar om konkursboet och dess förvaltning (59 §
fjärde stycket).
I första stycket av paragrafen återfinns också den
tidigare behandlade bestänunelsen att förvaltaren i viktigare frågor skall höra
sådana borgenärer som särskilt berörs av förvaltningen. Samråd kan t.ex. böra
ske vid bedömning av om återvinningstalan eller annan talan bör väckas för
konkursboets räkning. Även i fråga om fortsatt drift av gäldenärens rörelse eller
om försäljning av egendom av större värde bör de särskilt berörda borgenärernas
synpunkter normalt inhämtas. Det kan anmärkas att den som innehar en viUkorlig
fordran, t.ex. borgensman som ännu inte har infriat sin borgen, också är att
anse som borgenär i konkurssammanhang (se bl.a. 136 § KL).
Enligt paragrafens andra stycke skall förvaltaren lämna
konkursdomaren uppgift om orsakerna till gäldenärens insolvens, i den mån de
har kunnat utrönas. Samtidigt skall förvaltaren anmärka dels om egendom kan bli
föremål för återvirming, dels om det finns skälig anledning att anta att
gäldenären har gjort sig skyldig till brott mot borgenärerna och i så fall
grunden därför. Uppgifterna skall länmas skriftligen så snart som möjligt.
Normalt bör det ske samtidigt med att bouppteckning ges in. Att konkursen inte
får avskrivas, innan ifrågavarande uppgifter har lämnats, följer av 185 d §
andra stycket. Ofta kan det räcka med summariska
Prop. 1975/76:210 205
uppgifter i här avsedda konkurser. För sin bedömning av återvinningsfrågan
kan förvaltaren behöva fordra in kontokuranter för den kritiska tiden före
konkursen från vederbörande bank.
I paragrafens tredje stycke tas upp en regel om att aiman
förvaltare än kronofogdemyndighet genast till kronofogdemyndigheten i gäldenärens
hemortskommun skall anmäla sådana löne- och pensionsskulder han har fått
käimedom om. Denna regel går tillbaka på de ändringar i KL som under år 1975
har gjorts i samband med översynen av lönegarantilagstiftningen (prop.
1975/76:19, SFS 1975:1261). Regeln skall ses mot bakgrund av att det ankommer
på kronofogdemyndigheten att pröva lönegarantifrågorna i alla de konkurser som
skall handläggas i den enklare ordningen (se avsnitt 5.2.2 och motiven till
ändringama i lönegarantilagstiftningen i avsnitt 6.4). 1 paragrafens tredje
stycke finns också den tidigare berörda regeln att, när löne- eller
pensionsskuld inte finns, förvaltaren skall anmärka detta i bouppteckningen.
Kommittéförslaget upptar också en föreskrift enligt vilken
förvaltaren, om särskilda omständigheter inte föreligger, skall tillställa
konkursdomaren bouppteckningen senast en månad från konkursbeslutets meddelande.
Regeln godtas av nästan alla remissinstanser, men Malmö tingsrätt befarar att
regeln kommer att leda till att bouppteckning sällan inges förrän mot slutet av
tidsperioden. Tingsrätten anser lämpligare att föreskriva att bouppteckningen
skall tillställas konkursdomaren snarast.
För egen del vill jag påpeka vikten av att en
bouppteckning ges in så snart den är färdig. En uttrycklig lagbestämmelse härom
anser jag vara av värde. Härutöver bor som kommittén föreslagit en yttersta
tidsgräns gälla. Inom samma tid bör också de uppgifter som avses i paragrafens
andra stycke lämnas till konkursdomaren. I fjärde stycket upptas därför en
regel om att bouppteckningen jämte uppgifter i de hänseenden som anges i andra
stycket skall tillställas konkursdomaren snarast och senast en månad från
konkursbeslutet. När särskilda omständigheter föreligger, kan konkursdomaren
dock bevilja uppskov. Som exempel på sådan omständighet kan nämnas att
gäldenären har varit oanträffbar.
Även utan uttrycklig bestämmelse torde vara uppenbart att
förvaltaren i förekommande fall senast en månad efter konkursbeslutets
meddelande också skall anmäla om han godkänner en förut ingiven bouppteckning.
185 c § 1 paragrafen ingår regler om försäljning av boets
egendom. Paragrafen har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 5.2.2).
I kommittéförslaget upptas motsvarande bestämmelser i 185 a § andra punkten
femte stycket och 185 b § första punkten.
Normalt är det till fördel för både gäldenären och
borgenärerna att konkursen kan avslutas snabbt. Enligt paragrafens första
stycke skall förvaltaren, om det finns egendom i boet, sälja denna så snart det
lämpligen kan ske, om annat inte är föreskrivet. Av bestämmelsen följer
Prop.
1975/76:210 206
att förvaltaren kan låta försäljningen anstå en kortare
tid, om förmånligare villkor för boet därigenom kan uppnås. I undantagsfall bör
även något längre anstånd med realisationen kunna äga rum, om det är uppenbart
att ett bättre försäljningsresultat blir följden. Givetvis får reglerna om
försäljning inte inkräkta på gäldenärens s.k. beneficium (se 97 §).
Från regeln att boets egendom i princip skall säljas
snarast möjligt gäller undantag för fall då annat särskilt har föreskrivits.
Här åsyftas 60 och 63 §§, 70 § andra stycket och 71 § femte stycket.
Givetvis bör förvaltaren inte sälja egendom av så ringa
värde att det inte bli något över, sedan kostnaden för försäljningen har täckts.
Beträffande försäljning av egendom, fortsättande eller
återupptagande av gäldenärens rörelse, indrivning av utestående fordringar och
förlikning angående osäker eller tvistig tillgång skall enligt paragrafens
andra stycke 60, 63, 67, 70, 71 och 73-78 §§ gälla i tUlämpliga delar. Eftersom
rättens ombudsman eller fornUiga borgenärssanunanträden inte skall förekomma
när konkurs handläggs i den enklare ordningen, kan de i åtskilliga av nämnda
paragrafer uppstäUda kraven på samtycke eller beslut av rättens ombudsman eller
borgenärema inte äga tUlämpning. Det har i tydlighetens intresse ansetts
lämpligt att i lagtexten ta in en uttrycklig undantagsregel i detta hänseende.
Med borgenärerna avses borgenärerna samfäUt, således inte viss borgenär eller
viss grupp av borgenärer (t.ex. sådana med särskild förmånsrätt i viss
egendom). Av 185 b § första stycket följer att förvaltaren emeUertid i alla
frågor av större vikt skall höra de borgenärer som särskUt berörs av
förvaltningen.
I några av de nämnda paragrafema anges som förutsättning
att fordran har bevakats (se t.ex. 70 § sista stycket). Eftersom något
bevakningsförfarande inte skall förekomma när konkurs handläggs i den enklare
ordningen, har i förevarande stycke föreskrivits att fordran som kan göras
gällande i konkursen skall anses som i konkursen bevakad fordran. Vilka
fordringar som kan göras gällande i konkurs framgårav 100 § (jfr även 100 a§).
Med beaktande av det sagda innebär en tillämpning av 60,
63, 67, 70, 71 och 73-78 §§ i huvudsak följande när konkurs handläggs enligt
185 a-g §§.
Om
gäldenären har drivit rörelse, äger förvaltaren enligt 60 § efter gäldenärens
hörande låta rörelsen fortsättas för konkursboets räkning, om det kan ske
enligt lag och i den mån det är nödvändigt för en ändamålsenlig utredning av
boet. Detta gäller också, om förvaltaren vill återuppta en nedlagd rörelse.
FormeUt gäller inte någon tidsbegränsning för fortsättande av gäldenärens
rörelse när konkurs handläggs i den enklare ordningen. Den i 60 § föreskrivna
tidsbegränsningen utgår från första borgenärssanunanträdet och blir inte
tillämplig i sådant fall.
Har
gäldenären i hovrätten besvärat sig över korUcursbeslutet, får enligt 63 § inte
mot hans bestridande försäljning av egendom i boet äga rum förtän hovrätten har
utlåtit sig med anledning av besvären. Vad som i 63 §
Prop. 1975/76:210 207
föreskrivs om uppskov med försäljning av egendom utgör
likväl enligt 67 § första stycket inte hinder mot försäljning i vissa särskilda
fall, som framgår av 61 §. Av 67 § andra stycket följer att även egendom, vari
särskild förmånsrätt gäller, under vissa omständigheter kan säljas genom
förvaltarens försorg utan hinder av regleringen i 63 §.
Om fast egendom finns i boet, något som kan bli fallet
även i mindre konkurs, äger förvaltaren enligt 70 § första stycket hos
vederbörande myndighet begära försäljning därav i den ordning som gäller för
utmätt sådan egendom. Egendomen kan även säljas i annan ordning, om förvaltaren
finner det fördelaktigare för boet. När det lämpligen kan ske, skall
förvaltaren inhämta gäldenärens mening beträffande försäljningen. Om exekutiv
auktion på fast egendom som hör till boet har hållits utan att försäljning
kommit till stånd, kan förvaltaren enligt andra stycket i samma paragraf
underlåta att vidta ytterligare åtgärder för egendomens försäljning. Har
auktion i exekutiv ordning inte ägt rum men finns det anledning att anta att
sådan auktion inte kommer att leda till försäljning, får förvaltaren underlåta
att föranstalta om egendomens avyttrande, om de borgenärer som i konkursen kan
göra gällande fordringar med särskild förmånsrätt i egendomen samtycker till
det. Om exekutiv auktion på boets fasta egendom har utsatts, skall förvaltaren
enligt tredje stycket före bevakningssammanträdet avlämna behållning som har
uppkommit av egendomen under konkursen. Behållning som inte avlämnas före
bevak-ningssanunanträdet skall, om egendomen säljs, avlämnas före tillträdesdagen
och i annat fall innan utdelning i konkursen sker. Av sista stycket följer att
förvaltaren senast vid bevakningssammanträde för auktion på fast egendom skall
anmäla arvode, arman kostnad och fordringar, som kan göras gällande i konkursen
och bör beaktas vid egendomens försäljning. Förvaltaren skall genom brev
underrätta borgenär om anmälan som han gör på dennes vägnar.
De i 71 § första stycket föreskrivna inskränkningarna i
förvaltarens handlingsfrihet, när det gäller försäljning av lös egendom i där
avsedda fall, blir inte tillämpliga vid förenklad konkurs. Förvaltaren kan
alltså själv besluta att försäljning av lös egendom skall äga rum på annat sätt
än på auktion. Förvaltaren bör emellertid dessförinnan höra gäldenären, om det
lämpligen kan ske (jfr 71 § första stycket andra meningen). Att även särskilt
berörda borgenärer kan böra höras enligt förslaget har framgått tidigare. Av
paragrafens andra stycke följer att lös egendom, vari borgenär har panträtt
eller annan särskild förmånsrätt, aldrig utan hans samtycke får säljas på annat
sätt än på auktion, om hans rätt är beroende av försäljningen. Enligt tredje
stycket gäller likväl i vissa fall undantag från kravet på borgenärens
samtycke. 1 fråga om fartyg, luftfartyg, gods i fartyg m.m. finns bestämmelser
i 71 § fjärde sjätte styckena. Enligt 71 § sista stycket äger bestämmelserna
i 70 § sista stycket motsvarande tillämpning, när gäldenären tillhörig lös
egendom skall säljas exekutivt under konkursen. I
Prop.
1975/76:210 208
den mån det påkallas skall förvaltaren dessutom i ärendet
föra talan för borgenärer med förmånsrätt erUigt 10 § förmånsrättslagen och
genom brev underrätta borgenär om yrkande som han framställer på dennes vägnar.
Om borgenär har lös egendom som pant eller "eljest
under panträtt i handom" varmed likställs retentionsrätt (se 195 § andra
stycket) kan han enligt 73 § första stycket låta sälja den på auktion.
Värdepapper som noteras på fondbörs får säljas genom fondkommissionär till
gällande börspris. Utan förvaltarens samtycke får försäljning som sagts nu inte
äga rum förrän konkursen pågått viss tid. Vid ordinär konkurs är denna tid fyra
veckor från första borgenärssammanträdet. Enligt förarbetena har denna
tidsfrist föreskrivits för att den slullige förvaltaren, som utses på första
borgenärssammanträdet, skall få tillräcklig lid att vidta åtgärder för inlösen
av panten. Eftersom något första borgenärssammanträde inte förekommer vid den
enklare handläggningsformen, måste en annan tidsfrist föreskrivas. Enligt
förslaget skall vid sådan konkurs fyra-veckorstiden i StäUet räknas från
konkursbeslutets meddelande.
Av 73 §
första stycket följer vidare att försäljning genom borgenärens försorg inte
heller får ske, om förvaltaren vill lösa egendomen för konkursboets räkning. En
anledning för förvaltaren att lösa in panten kan vara att han anser sig kunna
sälja den på förmånligare villkor, varvid boet kan tillgodogöra sig övervärdet
i panten. Borgenären skall minst en vecka innan han vidtar åtgärd för
egendomens försäljning hembjuda den till förvaltaren för inlösen. I vissa fall
skall försäljningen ske i exekutiv ordning. Om egendom skall säljas på annat
sätt än exekutivt och den inte består av värdepapper som kan säljas utan
auktion, får försäljningen inte utan förvaltarens samtycke äga rum på arman ort
än där egendomen finns. Borgenären skall minst tre veckor i förväg låta
förvaltaren veta, när och var försäljningen skall ske. Har egendomen sålts i
annan än exekutiv ordning, är borgenären skyldig att för förvaltaren redovisa
för vad som har influtit. Om borgenären inte vill föranstalta om försäljning,
äger normalt förvaltaren enligt andra stycket sköta om försäljningen.
I 74-76 §§ ges föreskrifter angående kungörelser och
underrättelser om auktion för försäljning av konkursbos egendom.
Av 77 §
följer att förvaltaren snarast möjligt skall vidta nödvändiga åtgärder för
indrivning av utestående fordringar. Beträffande ordinär konkurs gäller
särskilda regler om uppskov. Sådana regler synes inte vara påkallade i fråga om
de mindre konkurserna. Vid behov kan förvaltaren försöka få fordringen indriven
genom rättegång, lagsökning, betalnings-föreläggande eller skiljeförfarande.
Innebörden av 77 § är med andra ord att utestående fordringar i första hand
skall realiseras genom indrivning.
Har förlikningsanbud lämnats angående osäker eller tvistig
tillgång, kan anbudet enligt 78 § antas av förvaltaren, om han finner det
fördelaktigt för konkursboet. Paragrafen torde avse både processförlikning och
förlikning utom rätta. När det lämpligen kan ske, skall förvaltaren dock
inhämta
Prop. 1975/76:210 209
gäldenärens mening innan förlikning ingås. Om gäldenären
motsätter sig förlikningen och ställer säkerhet för vad som bjuds, har han rätt
att själv utföra tvisten. Att även särskilt berörda borgenärer kan böra höras
följer av 185 b § första stycket.
185 d § I förevarande paragraf ges regler om gäldenärens
edgång och om avskrivning av sådana konkurser i vilka utdelning inte kan ske. I
kommittéförslaget tas motsvarande bestämmelser upp i 185 a § fjärde och femte
punktema.
Gäldenärseden utgör ett viktigt inslag i
konkursförfarandet. Edgången kan vara av betydelse bl.a. för tUlämpning av
lönegarantUagen. Innan konkursdomaren bestämmer tid för edgången, bör han
samråda med förvaltaren. Någon uttrycklig bestämmelse härom anser jag inte
behövas i KL. Enligt 7 § lönegarantikungörelsen skall samråd i vissa fall ske
med kronofogdemyndigheten. I överensstänunelse med gäUande lag föreskrivs att
edgången inte får äga rum tidigare än en vecka från konkursbeslutets
meddelande. Bortsett från denna föreskrift bör edgången ske så snart som
möjligt efter det att bouppteckning har upprättats. I administrativ ordning får
tas upp regler om kallelse av förvaltaren, av gäldenärens hustru, om gäldenären
är gift, och av borgenär som har ansökt om konkursen.
Beträffande formerna för gäldenärens edgång inför
konkursdomaren gäller bestämmelserna i 91 § KL. Där föreskrivs att, när eden
skall avläggas, gäldenären först skall göra de tillägg till bouppteckningen
eller de ändringar däri som han finner påkallade. Därefter skall han med ed
betyga att bouppteckningen med däri av honom gjorda tillägg eller ändringar är
riktig, så att honom veterligen ingen tillgång eller skuld har utelänmats och
inte heller någon tiUgång eller skuld, som inte hör till boet, tagits upp. Jag
kan i detta sammanhang nämna att reglema om borgenärsed i 116 § inte är tillämpliga
när konkurs handläggs erUigt den enklare ordningen.
När bouppteckningen har beedigats har konkursdomaren ett
jämförelsevis tillförlitligt underlag för bedömning av konkursboets
omfattning. Om konkursdomaren finner att boet inte räcker till betalning av de
konkurskostnader som följer med ett förenklat konkursförfarande och av
eventuella massaskulder, skaU han enligt paragrafens andra stycke besluta om
avskrivning av korUcursen. I det läget firms det ingen arUedning att låta
konkursen fortsätta, eftersom någon utdelning till konkursborgenärerna inte kan
förväntas. En i princip liknande ordning gäller f.n. frånsett att det nu är
möjligt att hindra avskrivning genom att ställa säkerhet. Konkursen får dock
inte avskrivas innan förvaltaren har lämnat sådana uppgifter som avses i 185 b
§ andra stycket.
1 regel torde beslut om avskrivning i här avsedda fall
kunna meddelas i anslutning till sammanträdet för edgång. Något hinder mot att
beslutet meddelas senare finns emellertid inte. Förvaltaren kan t.ex. behöva tid
för att undersöka, om boets egendom över huvud kan realiseras eller om
14 Riksdagen 1975/76. 1 saml. Nr 210
Prop.
1975/76:210 210
tvistiga fordringar kan drivas in eller om
återvinningstalan bör väckas. Ett speciellt fall då avskrivning inte kan beslutas
omedelbart vid edgångssammanträdet föreligger, när eden avläggs vid arman
domstol än konkursdomstolen (jfr 92 § andra stycket). Av beslutet bör framgå
att konkursen har avskrivits enligt förevarande paragraf.
Vid
bedömningen av boets tillräcklighet har konkursdomaren att beakta inte bara
redan uppkomna konkurskostnader utan också de kostnader som ett fortsatt
konkursförfarande skulle medföra. Ofta blir det inte aktuellt med massaskulder
i sådana relativt små konkurser som kommer i fråga här. Om massaskulder redan
föreligger, skall de emellertid tas med i beräkningen. Att göra någon prognos
beträffande massaskulder som eventuellt kan uppstå framdeles är i regel svårt.
1 den mån sådana massaskulder kan fömtses skall de emellertid beaktas.
Vad angår tillgångssidan
bör som har påpekats i anslutning till 185 § stor försiktighet iakttas när
det gäller att beräkna värdet av tvistiga fordringar. Om hög grad av
sannolikhet talar för att egendom kan tillföras boet genom återviiming, bör
denna egendom beaktas.
Medel som
vid avskrivning enligt förevarande paragraf kan finnas i konkursboet skall i
första hand tas i anspråk för betalning av korUcurskostnaderna och eventuella
massaskulder (se 188 a §). Vid behov får förvaltaren sälja boets egendom för
att kostnaderna och massaskulderna så långt möjligt skall kunna betalas ur
boet.
Kommittén
menar att det inte bör fiimas något hinder mot försäljning i angivna syfte även
sedan konkursen har avskrivits. Remissinstanserna godtar i regel detta
uttalande. Hovrätten över Skåne och Blekinge menar dock att det rekommenderade
förfarandet i brist på lagstöd inte är helt invändningsfritt och att saken är
så betydelsefull att den bör komma till uttryck i lagtexten. Till jämförelse
pekar hovrätten på att det i 171 § beträffande ordinär konkurs som har lagts
ned finns en liknande föreskrift, enligt vilken förvaltaren skall av boets
egendom betala konkurskostnader och massaskulder innan egendomen återställs
till gäldenären.
För egen
del anser jag en lagbestämmelse av det slag hovrätten tänkt sig inte vara
behövlig. Jag vill särskilt påpeka att av 188 a § framgår att kostnaderna för
konkurs som har avskrivits enligt förevarande paragraf skall utgå ur boet
framför annan skuld som boet har ådragit sig.
Kommittén
menar vidare att i den mån boets egendom inte behövs för betalning av
konkurskostnader och massaskulder den, sedan avskrivningsbeslutet har vunnit
laga kraft, skall återställas till gäldenären. En sak för sig anser komnuttén
vara att gäldenären kan medge att det överskott som till ävertyrs finns i boet
i stället överlänmas till konkursborgenär med bästa förmånsrätt.
Kronofogdeföreningen,
kronofogdemyndigheten i Mariestads distrikt och LO godtar inte konimitténs
uppfattning i denna del utan föreslår att överskottet utdelas till borgenärema.
Kronofogdemyndigheten framhåller
Prop. 1975/76:210 211
att överskottet visserligen kommer att röra sig om mindre
värden men att det ändå stundom kan framstå som stötande att om gäldenären är
"samarbetsvillig" överskottet kan med dennes medgivande överlämnas
till förmånsberättigad borgenär men i motsatt fall får behållas av gäldenären.
Nu berörda fråga hänger samman med att en utdelning enligt
185 f § är förenad med vissa kostnader. Det uppstår sålunda ett mellanläge där
det efter edgången visserligen finns ett ekonomiskt överskott i boet men detta
inte täcker utdelningskostnadema. Eftersom dessa i nu förevarande fall inte
behöver bli särskilt höga rör det sig om jämförelsevis små värden. Vad de
kritiska remissinstanserna eftersträvar är ett utdelningsförfarande som är ännu
mindre kostnadskrävande än det i 185 f §. Med beaktande särskilt av de ringa
ekonomiska värdena och av rättssäkerhetsintresset anser jag inte att det finns
skäl att i lagtexten införa ett sådant system. Som kommittén angett kan
gäldenären välja att friviUigt överlämna medlen till betalning av den bäst
prioriterade fordringen. Jag vill i denna del även påpeka att i nu förevarande
fall borgenärerna kommer att känna till tillgångarnas existens och att
gäldenären därför ofta måste ha anledning räkna med att specialexekution kan
komma till stånd om han inte överlämnar sådana medel som skulle täcka
kostnaderna för denna exekutionsform.
Innan konkursdomaren beslutar om avskrivning skall han
höra förvaltaren. Denne är mer insatt i de bakonUiggande förhållandena och kan
lämna vägledande upplysningar i avskrivningsfrågan. Av 185 b § första stycket
följer att förvaltaren kan ha anledning att ta kontakt med borgenär som har
gjort konkursansökan eller annan särskilt berörd borgenär, innan han uttalar
sig i saken.
I sista meningen av paragrafens andra stycke föreskrivs
att förvaltaren, när konkurs har avskrivits enligt paragrafen, snarast möjligt
skall avge redovisning för förvaltningen till konkursdomaren. Det är önskvärt
att redovisningen avges före konkursdomarens prövning av avskrivningsfrågan,
men detta är inte nödvändigt i faU som avses här. Lika litet som i fråga om
andra liknande redovisningar i KL bör ges närmare föreskrifter om vad den här
avsedda redovisningen skall innehålla. Omständighetema i det särskilda fallet
blir avgörande. Angående klander av redovisningen kan hänvisas tUl 190 § tredje
stycket och 191 § i förslaget.
Enligt paragrafens tredje stycke kan konkursen avskrivas
enligt paragrafens andra stycke utan hinder av att bouppteckningen inte har
beedigats. Förutsältningama härför är att det föreligger hinder mot att
bouppteckningsed avläggs av gäldenären eller annan inom skälig tid och saknas
anledning anta att genom sådan edgång skulle framkomma tillgång till betalning
av konkurskostnaderna och massagälden.
Samtidigt som konkursen avskrivs skall konkursdomaren
bestämma arvode och kostnadsersättning till förvaltaren, om denne är annan än
Prop.
1975/76:210 212
kronofogdemyndighet, se 188 § andra stycket. Av 188 a §
första stycket framgår att avskrivningsbeslutet i vissa fall även skall
innehålla åläggande för borgenär att betala konkurskostnader.
Sedan avskrivningsbeslut har meddelats och beslutet har
vunnit laga kraft, är konkursen avslutad.
185 e § Paragrafen ger de grundläggande reglerna om
utdelning. I kommittéförslaget finns motsvarande bestänunelser i 185 b § andra
punkten.
När
konkursboets egendom har avyttrats, aktualiseras frågan om utdelning till
borgenärerna. I paragrafens första stycke föreskrivs att utdelning till
borgenärerna skall äga rum, sedan aU boets tillgängliga egendom har förvandlats
i pengar. Derma utdelning blir liktydig med slututdelning (jfr t.ex. 136 §).
Från det utdelningsbara beloppet skall undantas vad som behövs för betalning av
konkurskostnaderna och eventueUa massaskulder. Detta överensstämmer med vad som
enligt 125 § KL ler vid ordinär korUcurs. Vad angår konkurskostnadema får göras
en beräkning av vad den slutliga ersättningen till förvaltaren kommer att uppgå
till. Utdelningen får inte anstå i avvaktan på att gäldenären skall förvärva
ytterligare medel, t.ex. i form av arbetsförtjänst.
Borgenärerna
skall ha utdelning i enlighet med den rätt till betalning som enligt lag eller
eljest tillkommer dem. Vilka fordringar som kan göras gällande i kortkurs
framgår i första hand av 100 § KL. Rätten till betalning borgenärerna inbördes
skall bedömas enligt förmånsrättslagen (1970:979).
Som jag
har framhållit i den allmärma motiveringen (avsnitt 5.2.1) bör i motsats till
vad som gäller vid ordinär konkurs något formligt bevakningsförfarande inte
förekomma vid den enklare handläggningsformen. I klarhetens intresse har i
första stycket tagits in en uttrycklig bestämmelse om att det för rätt till
utdelning i konkursen inte krävs att fordran har bevakats. De borgenärer som
kommer i fråga för utdelning utgörs av dem som förvaltaren genom gäldenärens
uppgifter eller på arman väg har skaffat sig kännedom om. Om annan än
kronofogdemyndighet förordnats tiU förvaltare blir en naturlig åtgärd för
förvaltaren att, innan utdelningsförslaget upprättas, hos vederbörande
myndighet ta reda på vilka skattefordringar och liknande som kan göras
gällande i konkursen.
Jag har tidigare uttalat mig för att det inte är
nödvändigt med ett särskilt system för rättslig prövning av tvistiga fordringar
inom det enklare förfarandet. I den mån tvistiga fordringar visar sig
föreligga bör förvaltaren i första hand försöka träffa uppgörelse med de
berörda borgenärerna, dvs. sådana som kan komma i fråga för utdelning. En
borgenär kan t.ex. förklara sig viUig att sätta ned sin påstådda fordran i
konkursen till belopp som kan godtas av övriga intressenter. Han kan också
vilja avstå från utdelning med förmånsrätt. Normalt bör här avsedda
tvistefrågor kunna lösas inom konkursens ram. Det ankommer på förvaltaren att
på grundval
Prop. 1975/76:210 213
av utredningsmaterialet pröva uppkomna frågor om fordrans
existens, storlek och placering i förmånsrättsordningen.
Om fast
egendom, registrerat skepp, luftfartyg eller intecknade reservdelar till
luftfartyg med stöd av 70 § andra stycket resp. 71 § femte stycket (jfr 185 c
§) inte har sålts, kan utdelning ändå företas. En uttrycklig bestämmelse härom
har införts i förevarande paragraf (jfr beträffande ordinär konkurs 126 §
fjärde stycket andra meningen).
Enligt
paragrafens andra stycke skall förvaltaren upprätta förslag till utdelning.
Förslaget skall för varje däri upptagen borgenär ange fordringsbeloppet med
den ränta varpå utdelning skall beräknas, fordringens förmånsrätt och utdelningen
på fordringen (jfr beträffande ordinär konkurs 128 § andra stycket). I
utdelningsförslaget skall inte särskilt anges att viss borgenär inte har kunnat
komma i fråga för utdelning. Det framgår av att han inte har tagits med i
förslaget.
I andra
stycket föreskrivs också att vid utdelningsförslaget skall fogas sådan
förvaltningsredogörelse som sägs i 128 § tredje stycket. Av sådan redogörelse
skall framgå hur mycket som har influtit för egendomen genom försäljning eller
på annat sätt och om inte hela detta belopp skall delas ut enligt förslaget
för vilka andra ändamål återstoden har tagits i anspråk. Om medel som avses i
förslaget har influtit för egendom vari gällt särskild förmånsrätt, skall de
föreskrivna uppgifterna lämnas särskilt för den egendomen. Ofta kan det räcka
med en tämligen summarisk redogörelse. Att redogörelsen under vissa
förutsättningar kan ersättas av redovisningen för förvaltningen av boet berörs
under 185 f §. Om någon anser att större belopp hade bort delas ut i konkursen,
får han angripa förvaltarens slutredovisning.
Beräkning av ränta på utdelningsgill fordran anknyter
enligt 138 § i vissa fall till den dag, från vilken klander mot
utdelningsförslag är att räkna. Denna dag har enligt 139 § betydelse också för
beräkning av fordran på pension. När konkurs handläggs enligt 185 a-g §§ bör
utgångspunken för tidsberäkningen i stället vara dagen för utdelningsförslagets
upprättande. En regel härom har tagits upp i paragrafens tredje stycke.
I 196 § KL
ges vissa speciella regler om rabatter som kan få betydelse för utdelningen i
konkurs. Reglema blir i princip tiUämpliga även när konkurs handläggs i den
enklare ordningen.
Det kan
tänkas inträffa att några utdelningsgilla fordringar inte existerar i en
niindre konkurs. Någon gäldenären närstående har t.ex. trätt emellan och
betalat alla skulder. Vid ordinär konkurs gäller enligt 124 § KL att, om inte
någon fordran har bevakats inom den fastställda bevakningstiden, konkursdomaren
genast skall avskriva konkursen. Innan egendomen i boet återställs till
gäldenären, skall förvaltaren ur egendomen så långt den räcker betala
konkurskostnader och massafordringar.
Komnuttén
menar att om borgenär saknas när konkurs handläggs enligt den enklare ordningen
förvaltaren får anmäla detta till konkursdomaren.
Prop. 1975/76:210 214
Därefter får förfaras på sanuna sätt som sägs i 124 § KL.
Egendomen bör inte återställas till gäldenären förrän beslutet om avskrivning
av konkursen har vunnit laga kraft. Någon särskild bestämmelse för det här
berörda, extrema undantagsfallet anser komnuttén inte behövas.
Hovrätten över Skåne och Blekinge ifrågasätter om det inte
bland bestämmelserna om förenklad korUcurs borde tas in en hänvisning till 124
§, även om frågan som konunittén framhåller torde uppkomma endast i extrema
undantagsfall.
Avskrivning av konkurs erUigt 124 § är statistiskt sett
sällsynt. I dessa fall har gmnden för konkursen upphört att existera. Hur
konkursen avskrivs är av mindre intresse. Enligt min mening kan den av
kommittén föreslagna utvägen väljas, om ett sådant fall skulle inträffa när
konkurs handläggs i den enklare ordningen. Att belasta regelsystemet med en
bestämmelse härom anser jag inte behövligt.
185 f § Paragrafen handlar om utdelningens faststäUande.
Paragrafen har utförligt behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt
5.2.5). Kommittéförslaget tar upp motsvarande bestänunelser i 185 b § tredje
punkten.
Det av förvaltaren upprättade utdelningsförslaget med
därtill hörande förvaltningsredogörelse skall enligt första stycket i
paragrafen genast tillställas konkursdomaren för kontroU. Härigenom får också
intressenterna möjlighet att ta del av handlingama hos konkursdomaren.
När
förvaltaren lägger fram utdelningsförslaget skall han samtidigt avge
redovisning för förvaltningen av boet (jfr beträffande ordinär konkurs 189 §
andra stycket). Om redovisningen innehåller alla de uppgifter som skall ingå i
den särskilda förvaltningsredogörelsen, bör redovisningen kunna ersätta denna
redogörelse. Härigenom nås överensstänunelse med vad som är praxis vid ordinär
korUcurs. Som har berörts i anslutning till 185 d § bör frågan om
redovisningens närmare innehåll inte regleras i lagen. 1 allmänhet är det
lämpligt att redovisningen uppställs som en jämförelse med bouppteckningen.
Angående
klander av redovisningen vill jag i första hand hänvisa till 190 § tredje
stycket och 191 §. Här skall endast påpekas att klander av redovisningen i
princip irmefattar krav på ökning av det belopp som över huvud delas ut till
borgenärerna. Överklagande av beslut om faststäUelse av utdelningsförslag
syftar däremot till ändring av fördelningen mellan borgenärerna av de medel som
har avsatts för utdelning. Kärandens motpart i process angående klander av
redovisningen är förvaltaren. Klander av redovisning torde gälla även till förmån
för annan än klaganden. Om medel tiUförs boet efter klandertalan, skall de
fördelas enligt utdelningsreglerna.
Enligt paragrafens andra stycke skall konkursdomaren
genast låta kungöra att utdelningsförslag enligt 185 e § har upprättats (jfr
beträffande
Prop. 1975/76:210 215
ordinär konkurs 129 § första stycket). Kungörelsen skall
tas in i de tidningar i vilka konkursbeslutet har kungjorts. Regler om
kungörelsens närmare innehåll torde få meddelas av regeringen. Detsamma gäller
de bestänunelser om underrättelser till borgenärerna som jag har förordat i den
allmänna motiveringen.
Något formellt klanderförfarande såsom i ordinär konkurs
skall inte äga rum i fråga om utdelningsförslaget. Med hänsyn till den
föreslagna lagstiftningens syfte och tUlämpningsonuåde bör förfarandet i denna
del inte göras alltför formbundet. Borgenär som är intresserad kan ta del av
utdelningsförslaget i den mån han inte anser sig tillräckligt informerad genom
sådan underrättelse som skall utgå till borgenärerna. Om han f irmer det
påkallat, kan han framföra invändningar hos konkursdomaren. Även gäldenären kan
vilja anmärka på utdelningsförslaget. Vidare är det tänkbart att massaborgenär
vill göra invändning mot förslaget såvitt angår den omfattning i vilken
konkursboets medel har tagits i anspråk för utdelningen. I paragrafens andra
stycke har mot denna bakgrund tagits in en bestämmelse om att borgenär som vill
framställa invändning mot utdelningsförslaget skall göra detta hos
konkursdomaren senast två veckor efter det att kungörelsen var införd i Post-
och Inrikes Tidningar.
Sedan tiden för invändningar mot utdelningsförslaget har
gått ut, skall konkursdomaren enligt paragrafens tredje stycke fastställa
utdelning i konkursen enligt utdelningsförslaget, om det inte är uppenbart att
fel eller brist som har inverkat på någons i första hand borgenärs eller
gäldenärens rätt föreligger. I den allmänna motiveringen har jag berört hur
konkursdomarens prövning bör ske. Från obetydliga fel eller brister bör
konkursdomaren kunna bortse. Utdelningsfrågan bör prövas så snart som möjligt
efter tvåveckorsfristens utgång. Fel eller brist som yppas efter fristens
utgång men före prövningen skall också beaktas. Det är inte meningen att
konkursdomaren skall behöva granska och pröva utdelningsförslaget mera
ingående, om inte särskild anledning firms till det, t.ex. i form av invändning
från borgenär. Normalt torde förslaget utan vidare kunna läggas till grund för
utdelning.
Beslut om fastställelse av utdelning avser endast
fordringamas rätt till betalning i konkursen och har alltså inga
rättsverkningar därutöver. Beslutet kan överklagas i vanlig ordning av den vars
rätt är beroende av utdelningen (se 210 § och 21 § RB:s promulgationslag).
Möjligheten att klaga bör anges i beslutet.
Om konkursdomaren inte finner sig böra fastställa
utdelning enligt utdelningsförslaget i oförändrat skick, kan han enligt
paragrafens tredje stycke förfara på två sätt. Det ena är att han gör de
ändringar i förslaget som påkallas och fastställer utdelning enligt det sålunda
jämkade förslaget. Detta alternativ bör kunna komma till användning inte bara
när exempelvis en felräkning föreligger utan också i andra situationer, såsom
när en uppenbar felbedömning har skett i fråga om en fordrings förmånsrätt. Ett
Prop.
1975/76:210 216
fall då konkursdomaren i regel bör kurma ändra förslaget
föreligger, om han sätter ned av enskild förvaltare begärt arvode. Det
utdelningsbara beloppet ökar då i motsvarande mån.
Det är
emellertid inte givet att det material som står konkursdomaren till buds är
tillräckligt för att han skall kunna besluta om utdelningen. Han kan då begagna
sig av den andra av de båda möjligheter som förevarande lagmm erbjuder honom,
nämligen att återförvisa ärendet till förvaltaren. Återförvisning av utdelningsförslag
till konkursförvaltningen förekommer i samband med ordinär konkurs utan att det
finns någon uttrycklig bestämmelse härom. Det kan också nämnas att 23 kap. 8 §
andra stycket ÄB irmehåller en föreskrift om återförvisning av ärende angående
arvskifte tUl skiftesmannen.
Vid
återförvisning bör konkursdomaren så långt möjligt ange i beslutet, i vilka
avseenden utdelningsförslaget behöver ändras. Förvaltaren skall på grundval
härav upprätta nytt utdelningsförslag. De förhållanden som rådde vid
upprättandet av det ursprungliga förslaget bör härvid vara avgörande, t.ex. i
fråga om beräkning av ränta på konkursfordran. Det omgjorda förslaget skall
tiUställas kordcursdomaren, som i sin tur underrättar i förslaget upptagna
borgenärer om beräknad utdelning. Beträffande det nya förslaget skall även i
övrigt reglerna i 185 f § äga tillämpning. Nytt utdelningsförslag som
upprättats efter återförvisning behöver dock inte kungöras. Dét bör i allmänhet
räcka med att de borgenärer som berörs av ändringama blir särskilt underrättade.
I och för sig finns inte något hinder mot att ett ärende återförvisas från
konkursdomaren till förvaltaren mer än en gång.
Mot beslut
om återförvisning får enligt förslaget särskild talan inte föras. Däremot kan
naturligtvis konkursdomarens beslut om fastställelse av utdelning på grundval
av det nya utdelningsförslaget överklagas enligt vanliga regler.
De konkurskostnader som föranleds av att nytt
utdelningsförslag skall upprättas och eventuellt kungöras utgör
konkurskostnader i sanuna mån som kostnaderna för det första förslaget. Detta
kan medföra att det första förslaget måste ändras i fråga om kostnaderna.
Med hänsyn
till den konstruktion som nu har föreslagits i fråga om prövning av
utdelningsförslag i mindre korUcurs är det uppenbart att konkursdomårens beslut
blir giltigt för och emot alla borgenärer. Någon särskild bestämmelse härom
motsvarande 131 § KL anser jag därför inte behövas.
När konkursdomaren beslutar om fastställelse av utdelning,
skall han enligt paragrafens fjärde stycke samtidigt besluta om avskrivning av
konkursen. I och med att avskrivningsbeslutet vinner laga kraft är konkursen
avslutad.
Samtidigt med att beslut om avskrivning meddelas skall
arvode och kostnadsersättning till förvaltaren bestämmas, se 188 § andra
stycket.
Prop.
1975/76:210 217
Avskrivs inte en mindre konkurs i anslutning till
edgångssammanträdet, innebär det att boet har bedömts räcka till betalning av
kostnadema för ett fortsatt förfarande och av eventuella massaskulder. Det är
dock inte helt uteslutet att boet i verkligheten visar sig inte räcka till
nämnda kostnader och skulder. Någon utdelning till borgenärema kan då inte
komma i fråga. När det gäller ordinära konkurser finns för sådana fall
särskilda regler i 187 §, vilka syftar till att konkursen så snart som möjligt
skall avskrivas. Kommittén har övervägt om liknande bestämmelser bör meddelas
beträffande niindre konkurs men inte ansett saken ha så stor praktisk
betydelse i sådant fall att någon uttrycklig lagreglering är motiverad. Om
förvaltaren skulle finna att boet inte räcker till betalning av här avsedda
kostnader och skulder, är det naturligt att han gör anmälan till konkursdomaren
med bifogande av redovisning för förvaltningen. Lämpligen bör han dessförinnan
sanuåda med särskilt berörda borgenärer (se 185 b § första stycket). Finner
konkursdomaren anmälningen befogad, har han att besluta om avskrivning av
konkursen och även att bestämma arvode och kostnadsersättning till förvaltaren.
Avskrivning får i sådant fall anses ha skett enligt 185 d §.
185 g § I första stycket anges hur utdelning till
borgenärerna skall verkstäUas. I andra stycket behandlas det fallet att nya
medel blir tillgängliga för utdelning efter det att konkursen har avskrivits.
Motsvarande bestänunelser återfinns i kommittéförslaget i 185 b § fjärde
punkten och 185 c §.
När beslut
om fastställelse av utdelning i konkursen har vunnit laga kraft, skall
förvaltaren enligt paragrafens första stycke snarast möjligt tillställa
utdelningsberättigad borgenär de medel som tiUkommer denne enligt beslutet.
Förvaltaren skall självmant se till att borgenärerna får sin utdelning. När
borgenärs fordran är grundad på löpande fordringshandling får förvaltaren se
till att handlingen återställs eller förses med anteckning om verkställd
betalning. Även särskilt kvitto kan krävas. Bestämmelser härom finns i 21 §
lagen (1936:81) om skuldebrev, jfr 39 § växellagen (1932:130) och 34 §
checklagen (1932:131). I förekommande faU får t.ex. också tillses att ställd
säkerhet återlämnas, när fordringen har infriats.
Förvaltaren
är i princip skyldig att göra skatteavdrag på utdelning för lönefordran och
liknande anspråk. Han måste också anses skyldig att i förekommande fall
fullgöra arbetsgivares skyldigheter att hålla inne belopp på grund av beslut om
införsel eller utmätning i lön.
I andra meningen av paragrafens första stycke har tagits
in en bestämmelse om att huvudregeln om utdelning inte skall gälla beträffande
fordran som är beroende av viUkor, som avses i 136 §, eller är föremål för
rättegång Gfr 141 § andra stycket). När det suspensiva villkoret har uppfyllts
resp. rättegången blivit slutligt avgjord har förvaltaren att tillställa
borgenären denne tillkommande medel.
Prop.
1975/76:210 218
Borgenär som får utdelning är enligt tredje meningen i
första stycket berättigad till den ränta som har upplupit på medlen från dagen
för utdelningsförslagets upprättande. Bestämmelsen utgör ett komplement till
reglema om ränteberäkning i 138 § jämförd med 185 e § tredje stycket. Här avses
den ränta som faktiskt har belöpt på de borgenären tUlkommande medlen från
dagen för utdelningsförslagets upprättande till dess att medlen tillställs
borgenären. Av hänvisningen till 58 § första stycket första punkten i 185 b §
första stycket följer att förvaltaren skall ha boets medel insatta mot ränta i
bank.
Något behov av regler som möjliggör lyftning av utdelning
i förskott finns knappast i de fall konkursen handläggs enligt den enklare
ordningen (se beträffande ordinär konkurs 143-145 §§, jfr även 141 §). Dessa
konkurser blir normalt inte särskilt långvariga. Löne- och pensionsfordringar
kan vid behov tillgodoses förhållandevis snabbt efter konkursbeslutet genom
tillämpning av lönegarantilagen.
Förvaltaren skall enligt fjärde meningen i första stycket
göra anmälan hos konkursdomaren, när de medel som finns disponibla för
utdelning har tillställts alla utdelningsberättigade borgenärer.
I 145 a § KL ges vissa bestämmelser om anmälnings- och
anteckningsskyldighet i samband med att innehavare av företagsinteckning har
fått utdelning i konkurs. Som jag angett tidigare bör dessa bestämmelser
tillämpas även när konkurs handläggs i den enklare ordningen. En erinran härom
har tagits in i sista meningen i första stycket.
Så länge tvist som avses i 146 § är oavgjord eller annan
fråga om möjlig tillgång för konkursboet är svävande, bör förvaltaren givetvis
inte anse sig vara skild från sitt uppdrag, även om konkursen har avslutats.
Det åligger honom att ta till vara boets rätt i sådana ärenden.
1 paragrafens andra stycke ges bestämmelser för det fallet
att medel blir tillgängliga för utdelning sedan konkursen har avslutats.
Förvaltaren skall då dela ut medlen till borgenärerna och avge redovisning för
medelsförvaltningen. Bestämmelserna i 185 e och f §§ om utdelning och om
redovisning skall därvid lända till efterrättelse. Det nya utdelningsförslaget
behöver dock inte kungöras. Efter framställning av förvaltaren äger dock
konkursdomaren, om han med hänsyn till kostnaderna för en utdelning finner att
sådan inte lämpligen bör äga rum, förordna att medlen i stället för att utdelas
skall överlämnas till gäldenären (jfr motiveringen till 185 d §).
Bestämmelserna i andra stycket är tillämpliga bl.a. när
det först efter konkursens slut konuner fram att gäldenären hela tiden har haft
viss tillgång. Vidare kan det t.ex. efter konkursens slut visa sig att medel,
som har reserverats för eventuella konkurskostnader eller massaskulder eller
för suspensivt villkorade konkursfordringar, inte behöver tas i anspråk för
angivna ändamål. Reglerna blir givetvis inte tillämpliga om gäldenären har
Prop. 1975/76:210 219
förvärvat ny egendom efter konkursens slut, t.ex. genom
arbetsförtjänst, gåva eller arv. Sådan egendom ingår inte i korUcursboet (se 27
§ första stycket).
186 § I paragrafen ges regler om det utredningsförfarande
som i vissa fall skall föregå konkursdomarens val av handläggningsform. Någon
motsvarighet till dessa bestämmelser finns varken i gällande rätt eller i kommittéförslaget.
Paragrafen har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 5.2.1).
Som jag har nänrnt under 185 § står konkursdomaren i
mindre konkurs inför två alternativ. Det ena är att han i samband med
korUcursbeslutet direkt förordnar att konkursen skall handläggas enligt 185 a-g
§§ (185 § första stycket). Det andra är att han enligt 185 § andra stycket
förordnar att utredning enligt 186 § skall ske. En förutsättning for sådant
beslut är att det finns anledning anta att konkursboet med hänsyn tUl dess
omfattning och övriga förhållanden är av enkel beskaffenhet och att det kan avvecklas
snabbare och till lägre kostnad, om bevakningsförfarande enligt 5 kap. inte
anordnas.
Syftet med utredning enligt förevarande paragraf är att få
fram sådana upplysningar om gäldenärens ekonomiska förhållanden att konkursdomaren
får ett tiUräckligt underlag för val av lämplig handläggningsform. Som har
berörts tidigare är utredningsskedet mycket kort. Utredningen skall nämligen
presenteras för konkursdomaren senast en vecka efter konkursbeslutet.
Utredningsförfarandet inleds med att konkursdomaren underrättar
kronofogdemyndigheten i gäldenärens hemortskommun om sitt beslut. I fråga om
begreppet "gäldenärens hemortskommun" får jag hänvisa till vad jag
har anfört i motiveringen till 185 a §. Det säger sig självt att
kordcursdomaren måste handla snabbt. Kronofogdemyndigheten bör få underrättelse
muntligen, om kravet på skyndsamhet skall kunna tillgodoses.
Kronofogdemyndigheten skall enligt första stycket upprätta
en översiktlig redogörelse för gäldenärens tillgångar och skulder. Av
redogörelsen bör även framgå vilken eller vilka borgenärer som kan beräknas få
utdelning I konkursen. Som jag har nämnt i den allmänna motiveringen har
antalet borgenärer som kan påräkna utdelning och den eventuella förmånsrätten
för dessa borgenärers fordringar en mycket stor betydelse för frågan om
bevakningsförfarande är till fördel eller inte. I första stycket sägs också att
av redogörelsen bör framgå de övriga omständigheter som är av betydelse för den
slutliga prövningen av frågan på vilket sätt korUcursen skall handläggas. Här
avses bl.a. bedömningar av hur pass lättavvecklat boet kan antas bli och
möjligheterna att ytterligare skulder och tiUgångar kan komma fram. Också
sådana omständigheter som omfattningen av en rörelse gäldenären har bedrivit
och hur bokföringen skötts kan vara av betydelse.
Prop.
1975/76:210 220
Redogörelsen enligt första stycket skall snarast ges in
till konkursdomaren. I lagrummet föreskrivs att den skall tiUställas honom
senast en vecka från dagen för konkursbeslutet. I enkla fall kan naturligen en
preliminär redogörelse länmas muntligen. Redogörelsen bör inte under några
omständigheter göras mera invecklad än vad som är påkallat med hänsyn till
syftet med utredningen. Det är givetvis av vikt att redogörelsen firms
tillgänglig om sammanträde inför konkursdomaren skall hållas. Redogörelsen bör
också vid sådant sammanträde kunna presenteras för gäldenären och de
borgenärer som infinner sig.
Kronofogdemyndigheten
har under utredningsstädiet inte ställning som förvaltare. Vad som i KL sägs om
konkursbos förvaltning kan därför normalt inte äga tiUämpning. I stället ges
särskilda regler om förvaltningen i paragrafens andra och tredje stycken.
I andra
stycket sägs att kronofogdemyndigheten skall omhänderta gäldenärens bo och, om
gäldenären är eller under det senaste året före konkursansökningen har varit
bokföringsskyldig, i hans handelsböcker göra anteckning om dagen för
omhändertagandet (jfr 54 §).
Normalt
torde de flesta förvaltningsåtgärder kunna anstå till dess det slutliga valet
av handläggningsform träffats och förvaltare har blivit utsedd. I paragrafens
tredje stycke upptas emellertid regler för den undantagssituationen att
förvaltningsåtgärd inte utan allvarlig olägerUiet kan skjutas upp. I sådant
fall får åtgärden vidtas av kronofogdemyndigheten. Myndigheten skall dock
dessförirman samråda med kordcursdomaren och med de borgenärer som särskilt
berörs av förvaltningsåtgärden. Att samrådet behöver ske i muntlig form ligger
i sakens natur.
Endast i
undantagsfall bör kronofogdemyndigheten under utredningsfasen vidta sådan
åtgärd som att uppsäga arbetsavtal o.d. Lönefordringar som hänför sig till
utredningsfasen täcks av den statliga lönegarantin. De anställda i ett företag
som berörs av en utredning enligt förevarande paragraf kan därför inte bli
lidande av att uppsägningsfrågan skjuts framåt i tiden. Själva
lönegarantiprövningen bör ske först sedan det slutliga valet av
handläggningsform för konkursen har träffats och förvaltare har utsetts. Detta
utesluter dock inte att kronofogdemyndigheten under utredningsfasen såvitt
möjligt söker förbereda denna prövning.
KL:s
regler om förvaltningen av konkursbo är inte tillämpliga under
utredningsförfarandet (jfr 185 § tredje stycket). Det finns emellertid flera
andra bestämmelser i KL som får aktualitet redan i utredningsskedet. Som
exempel kan nänmas 20-27 §§. I fråga om gäldenärens skyldigheter och rätt tiU
underhåll bör reglema i 4 kap. tillämpas. Dessa regler förutsätter i flera fall
en medverkan av rättens ombudsman eller förvaltare. Under utredningsstädiet
bör deras funktioner i frågor enligt 4 kap. utövas av kronofogdemyndigheten.
En särskUd bestämmelse härom har tagits upp i fjärde stycket i 186 §.
Prop. 1975/76:210 221
186 a § Paragrafen innehåller regler om
konkursdomarens prövning av
frågan om handläggningsform i de fall utredning har skett enligt 186 §.
Paragrafen, vilken inte har någon motsvarighet i kommittéförslaget, har
behandlats i avsnitt 5.2.1.
Enligt första stycket skall konkursdomaren senast inom en
vecka från dagen för konkursbeslutet besluta om i vilken form konkursen skall
handläggas. Om synnerliga skäl föreligger, får dock tiden utsträckas. Uppskov
bör dock bara ske under ett fåtal dagar. Ett synnerligt skäl kan vara att boet
är sådant att kronofogdemyndigheten inte hinner färdigställa den redogörelse
som avses i 186 § i sådan tid att beslut kan meddelas senast på den sjunde
dagen från konkursbeslutet.
Som har berörts under 185 § andra stycket kan
konkursdomaren sätta ut ett sammanträde för slutlig prövning av frågan hur
konkursen skall handläggas. Sådant sammanträde bör givetvis hållas bara om det
är påkallat med hänsyn till behovet av att höra borgenärernas åsikt i frågan
eller av annan sådan anledning. Någon särskild form för sammanträdet har inte
föreskrivits.
Fiimer
konkursdomaren att konkursen på grund av sådana omständigheter som sägs i 185
§ första eller andra stycket bör handläggas erUigt 185 a-g §§, skall han enligt
andra stycket i 186 a § förordna härom. För att den enklare handläggningsformen
skall väljas skall det alltså antingen vara fråga om en bristkonkurs enligt 185
§ första stycket eller också förekomma anledning anta att konkursboet med
hänsyn till dess omfattning och övriga förhåUanden är av enkel beskaffenhet och
att det kan avvecklas snabbare och till lägre kostnad, om bevakningsförfarande
enligt 5 kap. inte anordnas. I fråga om de närmare synpunkter som gör sig
gällande vid val av lämplig handläggningsform får jag hänvisa till vad jag har
anfört i den allmänna motiveringen (avsnitt 5.2.1).
Om
korUcursen skall handläggas erUigt 185 a-g §§ behövs ingen ny kungörelse om
konkursen. I annat fall skall konkursdomaren enligt paragrafens andra stycke
iaktta vad som i allmänhet är föreskrivet i fråga om förfarandet när beslut om
konkurs meddelas. Detta innebär bl.a. att reglema i 19 § måste iakttas och ny
kungörelse utfärdas om konkursen. Bevakningstid och tid för första
borgenärssammanträde måste också fastställas och kungöras.
Konkursdomarens val av handläggningsform kan överklagas
(se 210 §).
187 § Paragrafen motsvarar 186 § KL, som avser s.k.
efterföljande
fattigkonkurs. I kommittéförslaget har paragrafen samma beteckning som
i departementsförslaget. Paragrafen har behandlats även i den aUmänna
motiveringen (avsnitt 5.2.5). Den föreslagna regleringen ansluter sig i
huvudsak tUl vad som gäller f.n.
Om förvaltaren i ordinär korUcurs finner anledning anta
att gäldenärens bo inte räcker till full betalning av konkurskostnaderna och
eventueUa
Prop.
1975/76:210 222
massaskulder, skall han enligt första stycket genast anmäla
detta till konkursdomaren. Det är tydligt att med konkurskostnaderna här avses
kostnaderna för den pågående ordinära konkursen. Vid beräkningen skall hänsyn
tas inte bara till dittiUs uppkonrma konkurskostnader utan också till de
kostnader som skulle följa med ett fortsatt konkursförfarande. Föreskriften
att även massaskulderna skall beaktas är som har berörts i den aUmänna
motiveringen (avsnitt 5.2.7) en följd av att konkurskostnaderna etUigt 188 a
§ skall tas ut ur boet före massafordringarna.
Förvaltaren
måste agera i så god tid att konkurskostnaderna och massaskulderna kan betalas
ur boet. Han får inte dröja med anmälan till konkursdomaren i förlitan på det
subsidiära kostnadsansvar som åvilar statsverket enligt 188 a § andra stycket.
Konkursen får inte heller förhalas i förhoppningen att gäldenären skall
förvärva ytterligare egendom. Försummelse från förvaltarens sida i nu berörda
hänseenden kan bl.a. föranleda nedsättning av hans arvode.
Kommittén
anser det vara uppenbart att tillämpning av förevarande paragraf liksom av
nuvarande 186 § inte bör komma i fråga irman konkursbouppteckning och
förvaltarberättelse har upprättats. Någon lagbestämmelse därom anser kommittén
inte behövlig. Hovrätten över Skåne och Blekinge instämmer i kommitténs förstnämnda
uttalande men föreslår att en bestämmelse härom tas in i lagtexten.
För egen
del anser jag att en bestänunelse om att konkursen i nu förevarande fall inte
får avskrivas innan konkursbouppteckning och förvaltarberättelse har
upprättats skulle kunna föranleda felaktiga motsatsslut. Normalt bör nämligen
avskrivning enligt paragrafen inte få ske förrän gäldenären har avlagt
bouppteckningsed eller återvinningsmöjligheter m.m. har undersökts. Någon
lagbestämmelse av det berörda slaget tas därför inte upp i
departementsförslaget.
Av paragrafens andra stycke följer att konkursdomaren
skall höra rättens ombudsman över förvaltarens anmälan. Finner konkursdomaren
anmälningen vara befogad, skall han utfärda kungörelse om att konkursboet kan
antas inte räcka till betalning av konkurskostnadema och annan boets skuld,
dvs. eventuella massaskulder. Som har berörts i den allmärma motiveringen
(avsrutt 5.2.5) kan konkursdomaren även utan anmälan från förvaltaren ta
initiativ till utfärdandet av sådan kungörelse, om det firms annan grund för
antagande om boets otillräcklighet. Det är givet att konkursdomaren inte
självmant bör utfärda kungörelse som sagts nu utan att först ha samrått med
förvaltaren och rättens ombudsman. Kungörelse skall ske på sätt som sägs i 19 §
andra stycket. Bestämmelser om vad kungörelsen skall innehålla får meddelas i
administrativ ordning.
Borgenär eller gäldenären har möjlighet att hos
konkursdomaren visa att det finns tillgång i boet till betalning av
konkurskostnaderna och eventuella massaskulder. Vederbörande känner t.ex. till
en dold tillgång eller kan peka på möjlighet till återvinning av egendom till
boet. I enlighet med vad
Prop.
1975/76:210 223
jag har påpekat i den aUmänna motiveringen (avsnitt 5.2.1)
kan däremot ställande av säkerhet för konkurskostnaderna inte längre påverka
frågan om konkursen bör avskrivas. Borgenären kan i vissa fall påverka frågan
genom att själv föra återviimingsprocess och härvid stå risken för de därmed
förenade processkostnaderna.
Vill borgenär eller gäldenären påvisa tillgång, skall han
anmäla detta hos konkursdomaren inom en månad från den dag då kungörelsen var
införd i Post- och Inrikes Tidningar. Konkursdomaren får ge borgenären eller
gäldenären erforderligt rådrum att påvisa tillgången.
Om anmälan
från borgenär eller gäldenären eller annan inträffad omständighet t.ex.
upplysning från förvaltaren eller annan om ny tiUgång i boet inte föranleder
antagande att det finns medel till betalning av konkurskostnadema och
eventuella massaskulder, skall konkursdomaren besluta om avskrivning av
konkursen. Han skall samtidigt bestämma arvode och kostnadsersättning till
förvaltaren och rättens ombudsman, se 188 § andra stycket.
Enligt sista meningen i andra stycket skall
konkursdomaren, om förvaltaren inte enligt första stycket har avgett
redovisning för förvaltningen, fordra in sådan redovisning och höra rättens
ombudsman över den irman konkursen avskrivs. TUlämpning av denna bestämmelse
aktualiseras i det
säkerligen
mycket ovanliga fallet att förvaltaren inte själv har tagit
initiativ till avskrivning av konkursen genom sådan anmälan som avses i
första stycket.
188 § Paragrafen tar upp de grundläggande bestämmelserna
om konkurskostnadema och deras fastställande. Paragrafen har behandlats i den
allmänna motiveringen (avsnitt 5.2.5).
När
kronofogdemyndighet är förvaltare skall som har påpekats i den aUmänna
motiveringen (avsnitt 5.2.3 och 5.2.5) konkursdomaren inte fastställa något
arvode till förvaltaren. Det får i stället ankomma på kronofogdemyndigheten att
anmäla kostnadernas storlek till konkursdomaren. Ett bemyndigande för
regeringen att meddela bestämmelser om vilken ersättning som skall utgå till
staten har tagits upp i första stycket. Härutöver skall givetvis liksom nu till
konkurskostnaderna räknas de utgifter för kungörelser m.m. som konkursdomaren
har för konkursen. I fråga om borgenärs skyldighet att betala konkurskostnad
gäller 188 a §.
Kostnaderna
hos kronofogdemyndigheten för utredning enligt 186 § ingår inte bland de
kostnader som skall utgå ur boet. Med hänsyn till utredningsfasens karaktär får
i stäUet ansvaret för dessa kostnader i samtliga fall staima på statsverket.
Om annan
än kronofogdemyndighet är förvaltare och konkursen avskrivs enligt 185 d, 185 f
eller 187 §, skall däremot konkursdomaren enligt 188 § andra stycket samtidigt
bestämma arvode till förvaltaren och
i fall
som avses i 187 § även till rättens ombudsman. Detta gäller
Prop.
1975/76:210 224
oavsett om konkursen har tillkommit på gäldenärens eller
borgenärs ansökan. Härigenom erhålls en garanti mot oskäligt höga arvoden.
Detta har betydelse såväl med hänsyn till borgenärernas möjlighet att få
utdelning som med tanke på att staten enligt 188 a § i sista hand skall ansvara
för konkurskostnaderna. I fråga om arvode till förvaltaren när derme är annan
än kronofogdemyndighet skall i övrigt bestämmelserna i 82 och 83 §§, 84 §
första stycket samt 86 § angående arvode till förvaltare i ordinär konkurs ha
motsvarande tUlämpning.
Arvode till förvaltare som har entledigats enligt 185 a §
tredje stycket bör i regel bestämmas i samband med avskrivningsbeslutet.
1 mindre
konkurs kan det hända att förvaltaren inte kan ta ut sina kostnader helt och
hållet ur boet. Enligt 188 a § skall det allmänna då träda in, i den mån
konkurssökande borgenär inte skall svara för kostnaden. Som jag har angett i
den allmänna motiveringen (avsnitt 5.2.5) bör med hänsyn härtill kostnadsposten
alltid slutgiltigt prövas av konkursdomaren, när annan än kronofogdemyndigheten
är förvaltare vid den enklare handläggningsformen. Detta bör ske samtidigt med
att han prövar arvodesfrågan. Föreskrift härom upptas i förevarande lagrum.
Bestämmelsen hindrar inte att förvaltaren på samma sätt som vid ordinär
konkurs vid behov och i mån av möjlighet tar ut medel för löpande kostnader
ur konkursboet under förfarandets gång. Sådana uttag måste framgå av
redovisningen för förvaltningen. Förvaltaren får givetvis inte sammanlagt
tillgodogöra sig mer i ersättning för kostnader än som har medgetts honom
erUigt konkursdomårens beslut.
I likhet
med vad som gäller i fråga om arvodet får förvaltaren, när han begär
kostnadsersättning, beräkna den kostnad som eventuellt kan återstå för
uppdragets fullgörande.
Beslut om
arvode och kostnadsersättning kan överklagas på vanligt sätt genom besvär, se
210 § KL och 21 § RB:s promulgationslag. Beslutet kan däremot inte angripas
genom klander av förvaltarens redovisning.
Angående
arvode och kostnadsersättning till förvaltaren skall konkursdomaren enligt
sista meningen i paragrafens andra stycke höra rättens ombudsman, om konkursen
avskrivs enligt 187 §.
I 81 § ges
bestänunelser om hur konkurskostnader i vissa fall skall fördelas på olika
slags egendom i konkursboet. Enligt tredje stycket i förevarande paragraf
gäller bestämmelserna i 81 § i tillämpliga delar även beträffande kostnader för
sådan konkurs som handläggs i den enklare ordningen.
188 a § Paragrafen upptar regler om ansvaret för
konkurskostnaderna och om deras förhållande till boets massaskulder. I gällande
rätt och i kommittéförslaget upptas motsvarande bestämmelser i 188 §.
Paragrafen har utförligt behandlats i den allmärma motiveringen (avsnitt 5.2.6
och
5.2.7).
Prop.
1975/76:210 225
Av paragrafens första stycke framgår att konkurskostnadema
skall utgå ur boet framför boets massaskulder, när konkurs avskrivs enligt 185
d §. Har konkursen uppstått på ansökan av annan borgenär än staten och kan
kostnadema inte tas ut ur boet, skall borgenären svara för dem. I fråga om
borgenärens ansvar gäller dock en begränsning till en tiondel av basbeloppet
enligt lagen (1%2:381) om allmän försäkring. I departementsförslaget hänvisas
till det basbelopp som gällde när konkursbeslutet meddelades.
Avskrivningsbeslutet skall innehålla åläggande för borgenären att med angivna
begränsning betala kostnadema. När flera borgenärer är betalningsskyldiga,
svarar de solidariskt. Av borgenärerna bör inte kunna tas ut mer än sammanlagt
en tiondels basbelopp. Om kostnaderna inte kan tas ut ur boet eller av
borgenären svarar staten för kostnaderna.
Enligt paragrafens
andra stycke skall, när konkurs avskrivs enligt 187 §, samma regler om boets
ansvar och om företrädesordningen för konkurskostnader gälla som när konkurs
avskrivs enligt 185 d §. Något kostnadsansvar för enskild borgenär kommer dock
inte i fråga. För de kostnader som inte kan tas ut ur boet svarar i stället
staten.
Även när
konkurs avskrivs på annan grund än enligt 185 d eller 187 § skall
konkurskostnader och massaskulder givetvis tas ut ur boet. I dessa fall uppstår
emellertid normalt inga direkta konfliktsituationer eftersom boet måste antas
förslå även till någon utdelning till borgenärerna. Undantagsfall kan
emellertid tänkas och i paragrafens tredje stycke fiims en bestämmelse om att i
sådant fall reglerna i paragrafens andra stycke skall tUlämpas.
I fråga om
ordningen för uttagande av borgenärens kostnadsansvar kan tilläggas att
konkursdomarens beslut om åläggande för borgenär att betala konkurskostnader
utgör exekutionstitel gentemot borgenären. Skulle det visa sig att de
konkurskostnader som borgenären har ålagts att betala kan tas ut ur boet helt
eller delvis, får motsvarande belopp avräknas från det som borgenären är
skyldig att betala.
Närmare regler om hur utbetalning av allmänna medel skall
gå till torde få utfärdas i administrativ ordning.
189 § Paragrafen handlar bl.a. om
förvaltares redovisningsskyldighet, när han avgår före konkursens avslutande.
Paragrafen är och kommer även efter införande av den nya handläggningsformen
för mindre konkurs att vara tiUämplig endast i fråga om redovisning vid ordinär
konkurs. Det har synts lämpligt att i lagtexten särskUt markera att reglerna
gäller bara i samband med sådan konkurs.
190 § Paragrafens första stycke upptar
regler om att förvaltaren i vissa fall då efter konkursens avslutande medel
kan tillkomma gäldenären skall avge redovisning till denne. Stycket har
kompletterats med en regel om det fallet att konkursdomaren enligt 185 g §
andra stycket
15 Riksdagen 1975/76. I saml. Nr 210
Prop. 1975/76:210 226
förordnar att konkursboet tillhöriga medel skall
överlämnas till gäldenären.
1 andra stycket av förevarande paragraf har hänvisningen
till 186 § ersatts med hänvisning tUI nya 187 §.
Huvudbestämmelserna om förvaltarens skyldighet att avlänma
redovisning vid förenklad konkurs återfinns i 185 a § fjärde stycket, 185 d §
andra stycket och 185 f § första stycket. Trots att i princip endast en
redovisning skall avges av förvaltaren vid förenklad konkurs, har det av
systematiska skäl synts lämpligt att som ett nytt tredje stycke i förevarande
190 § föreskriva att redovisning som sagts nu skall gälla som slutredovisning.
191 § 1 denna paragraf ges regler om klander av
förvaltarens redovisning.
Paragrafen har kompletterats med regler avseende klander
av redovisning som avses i 190 § tredje stycket. När redovisning vid den
enklare handläggningsformen tillstäUs konkursdomaren skall klandertiden enligt
förslaget räknas från det att redovisningen kom in till kordcursdomaren.
199 § Enligt paragrafen får den myndighet under vilken en
i konkurs försatt ämbets- eller tjänsteman lyder, om särskUda skäl föreligger,
avstänga honom från tjänstens utövning under högst fyra månader frän det
konkursbeslutet meddelades. Härutöver finns i paragrafen en erinran om att det
finns särskilda bestämmelser om att i vissa fall den som är i konkurs inte får
utöva ämbete eller tjänst.
Paragrafen
kan efter den reform som skett när det gäller ämbetsansvaret (prop. 1975:78,
JuU 1975:22, rskr 1975:212, SFS 1975:667) inte behållas i sin nuvarande
lydelse. I fråga om paragrafens materieUa innehåll anser jag att man i linje
med den inskränkning av ämbetsansvaret som har skett genom reformen bor slopa
den i paragrafen givna generella möjligheten att avstänga statliga tjänstemän
från utövning av tjänst på gmnd av att de kommit i konkurs. Jag anser det
vidare obehövligt att ha en speciell regel som hänvisar till särskilda
bestämmelser i fråga om sådana avstängnings-möjligheter(jfr 4 kap. 1 § RB
beträffande domare). Paragrafen har därför fått utgå.
205 § Enligt paragrafen skall rättens ombudsman anmäla
gäldenärs nya hemvist till konkursdomaren, om gäldenären byter hemvist under
konkursen.
Med sin nuvarande lydelse kommer paragrafen inte att
träffa de konkurser som skall handläggas enligt den enklare ordningen. Man kan
därför överväga att flytta över den uppgift som nu ankommer på rättens
ombudsman på förvaltaren. Jag anser det emellertid kunna ifrågasättas om
Prop. 1975/76:210 227
någon särskild bestänunelse av nu förevarande slag är
behövlig. I vart fall har den enligt min mening inte sin plats i KL. Paragrafen
har därför fått utgå.
209 § Paragrafen innehåUer regler om att
konkursdomaren i vissa fall
kan handla trots att han är jävig.
Kommittén föreslår att paragrafen jämkas som en följd av
de nya bestämmelserna om handläggningen av nundre konkurser.
Paragrafens jävsregler skall ses mot bakgrund av vad som
gäller om jäv enligt 4 kap. RB. Vilka omständigheter som konstituerar jäv
framgår av 4 kap. 13 § RB. De processuella frågorna rörande jäv regleras i 4
kap. 14 § RB. I 4 kap. 15 § RB sägs att sedan fråga om jäv har uppkommit domare
får vidta endast sådan åtgärd i målet, som inte utan synnerlig olägenhet kan
skjutas upp och som inte innefattar avgörande av målet. Samma sak gäller när
domare har förklarats jävig.
Nu förevarande regler går något längre än 4 kap. 15 § RB.
Visserligen är de åtgärder som anges i 209 § i allmänhet av brådskande natur
men något formligt krav på att åtgärden i det enskilda fallet inte utan
synnerlig olägenhet kan skjutas upp ställs inte upp i paragrafen. Denna tUlkom medan
äldre RB alltjämt gällde och vid en tid då enmansdomsagor och
kommunikationssvårigheter inskränkte de praktiska möjligheterna att ersätta en
jävig domare med en annan domare. Enligt min mening kan bestämmelsema i
paragrafen numera undvaras. Jävsfrågorna bör i stället behandlas enligt RB:s
regler. Paragrafen har därför i departementsförslaget fått utgå.
210 § 1 paragrafens tredje stycke anges vissa beslut
av konkursdomaren
som skall lända till omedelbar efterrättelse, om inte annat förordnas. Till
denna grupp av beslut har fogats förordnande eller entledigande av för
valtare enligt 185 a §.
218 § Denna paragraf reglerar konkursdomarens skyldighet
att underrätta åklagare, när misstanke om gäldenärsbrott föreligger.
Paragrafen föreslås upphävd. Motsvarande bestämmelse bör i fortsättningen
utfärdas av regeringen.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
De nya reglerna föreslås träda i kraft den I januari 1977.
Vid samma tidpunkt bör också de nödvändiga administrativa följdföreskrifterna
träda i kraft.
Komnuttén föreslår att i övergångshänseende äldre
bestämmelser i KL fortfarande skall gälla i fråga om konkurs, i vilken
konkursbeslutet har meddelats före dagen för ikraftträdandet. Också jag kan med
tanke på
Prop. 1975/76:210 228
karaktären av de föreslagna ändringarna i KL godta en
sådan ordning. Regeln har tagits upp i punkt 2 av ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna.
Åtskilliga
författningar innehåller regler om att, när konkurs inträffar, åtgärd av visst
slag får vidtas inom viss tid efter första borgenärssammanträdet i konkursen.
Det finns också i många författningar regler om att viss rättsverkan kan
inträda viss tid efter nämnda sammanträde om inte viss åtgärd vidtas. Som
exempel vill jag nämna föreskrifter i 15 kap. 6 § andra stycket i den år 1975
antagna aktiebolagslagen, 66 § lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar, 18 §
andra stycket och 25 § tredje stycket förordningen (1949:341) om explosiva
varor, 42 § 1 mom. rusdrycks-försäljningsförordningen (1954:521), 18 §
ölförsäljningsförordningen (1961:159), 17 § 2 mom. förordningen (1940:910)
angående yrkesmässig automobiltrafik och 33 § vapenkungörelsen (1974:123).
Något
första borgenärssanunanträde av det slag som är föreskrivet beträffande ordinär
konkurs skall inte förekomma när konkurs handläggs enligt den enklare ordningen
i 185 a-g §§. Samtliga de berörda bestämmelserna måste likväl vara tillämpliga
även i de fallen. Den enklaste vägen att nå det resultatet anser jag vara att i
anslutning till nu förevarande övergångsbestämmelser införa den regeln att
utgångspunkten för fristberäkningen blir tidpunkten för konkursbeslutet i
stället för tidpunkten för borgenärssammanträdet, om konkurs handläggs enligt
185 a-g §§. Att tiden härigenom blir något kortare när konkurs handläggs enligt
den enklare ordningen än annars anser jag spela nundre roll. En regel av det
berörda slaget har tagits upp i punkt 3 av ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna.
Genom regeln i punkt 3 blir de av komnuttén föreslagna ändringama i lagen
(1944:705) om aktiebolag och lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar
överflödiga.
Jag vill också nämna att kommitténs förslag till ändring i
lagen (1927:77) om försäkringsavtal till följd av konkursrättsreformen våren
1975 (prop. 1975:6, SFS 1975:248)numera saknar aktualitet.
6.2 Förslaget till lag om ändring i jordabalken.
Om hyresgäst går i konkurs, får konkursboet enligt 12 kap.
31 § första stycket jordabalken (JB) säga upp hyresavtalet. Beträffande bostadslägenhet
fordras dock att gäldenären samtycker till uppsägningen eller att rättens
ombudsman godkänner denna. Av fjärde stycket följer att hyresvärden har rätt
till ersättning för skada på grund av uppsägning enligt första stycket.
Under förarbetena till närrmda bestänunelser framhöll
lagberedningen i fråga om bostadslägenheter att dessa som regel inte hade något
intresse för hyresgästens konkursbo, medan hyresgästen/gäldenären själv kunde
ha största behov av lägenheten. Beredningen ansåg det skäligt att konkurs-
Prop.
1975/76:210 229
boets uppsägningsrätt begränsades av hänsyn till
hyresgästen/gäldenären. Denne borde inte förlora sin bostad utan tvingande
skäl. I undantagsfall kunde det dock enligt beredningens mening vara till
beaktansvärd skada för boet, om hyresavtalet inte sades upp. Som exempel angavs
att hyran var mycket stor och skulle komma att bevakas i konkursen. Beredningen
föreslog den medelvägen att det beträffande bostadslägenhet skulle för
uppsägning från boets sida krävas gäldenärens samtycke, om inte rättens
ombudsman biträdde uppsägningen. Rättens ombudsman fick enligt beredningen
förutsättas bedöma frågan på objektiva grunder.
Regeln i 12 kap. 31 § första stycket angående medverkan av
rättens ombudsman kan uppenbarligen inte tiUämpas när hyresgästens konkurs
handläggs som fattigkonkurs. Någon rättens ombudsman förekommer nämligen inte i
sådan konkurs.
Inte
heller när konkurs handläggs enligt de nya reglerna i 185 a-g §§ skaU någon
rättens ombudsman finnas. Med hänsyn tUl dessa konkursers vidsträckta
tillämpningsområde innefattande även fall av utdelning till borgenärerna
har kommittén funnit lämpligt att föreslå en särskild regel om rätten för
hyresgästs konkursbo att i samband med sådan konkurs säga upp avtal om
bostadslägenhet. Kommittén föreslår den ändringen i 12 kap. 31 § att det vid
förenklad konkurs skall fordras gäldenärens samtycke till uppsägningen. För
enhetlighetens skull kunde man enligt kommittén överväga att låta den
föreslagna ordningen gälla även i de ordinära konkurserna. Hänsynen till
hyresgästen/gäldenären talar eiUigt kommittén för en sådan lösning. Dennes
medgivande skulle sålunda alltid krävas för uppsägning av hyresavtal
beträffande bostadslägenhet. Kommittén har emellertid inte ansett sig böra för
sin del lägga fram förslag till mer omfattande ändringar i hyreslagstiftningen än
som är föranledda av KL-förslaget.
Nästan
samtliga remissinstanser lämnar komnuttéförslaget utan erinran. Inte heller
hyresgästemas riksförbund har någonting att erinra mot förslaget att vid
förenklad konkurs skall fordras samtycke av gäldenären, om konkursboet vill
uppsäga hyresavtal beträffande bostadslägenhet. Förbundet föreslår emellertid i
12 kap. 31 § JB ytterligare den ändringen att också vid ordinär konkurs i
sådant fall ovillkorligen skall fordras samtycke av gäldenären. Förbundet anser
en sådan regel vara bäst förenlig med besittningsskyddet för bostadshyresgäst
enligt hyreslagstiftningen.
För egen
del finner jag skäl kunna anföras både för och emot den av hyresgästernas
riksförbund föreslagna och av kommittén alternativt framförda lösningen av nu
förevarande fråga. Vad som främst talar för den i konunittéförslaget upptagna
lösningen är att regeln kan förhindra att alltför stora hyresfordringar bevakas
i konkurs. Om förfarandet i de mindre konkursema görs om på det sätt jag har
förordat, kommer emellertid detta att gälla endast en ganska liten del av
samUiga konkurser. Hyresfordringen är inte heller förenad med förmånsrätt.
Häremot skall
Prop. 1975/76:210 230
ställas att kommittéförslagets regel kan leda till en
omotiverad diskriminering av sådana gäldenärer vars konkurs handläggs enligt
de ordinära reglema. Den av hyresgästernas riksförbund föreslagna regeln ligger
också bättre i linje med nutida principer i fråga om hyresgästs
besittningsskydd. Jag anser därför övervägande skäl tala för att de regler
kommittén har föreslagit i fråga om de mindre konkurserna får gälla i alla
konkurser. Lagtekniskt har detta uttryckts så att den i förevarande paragraf
upptagna regeln om att rättens ombudsman kan godkänna en uppsägning av hyresavtal
beträffande bostadslägenhet har fått utgå. Några särskilda
övergångsbestämmelser torde inte vara nödvändiga.
6.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1921:244) om
utmätningsed
ErUigt 13 § första stycket lagen om utmätningsed behöver
gäldenär som har avlagt utmätningsed inte inom tre år på nytt avlägga sådan ed,
om det inte görs sannolikt att ny tUlgång har tillfallit honom efter edgången.
Detsamma gäller enligt andra stycket, när gäldenären har avlagt bouppteckningsed
i konkurs som har avskrivits enligt 185 eller 186 § KL eller avslutats genom
slututdelning utan att ej förmånsberättigade borgenärer erhållit full
betalning. I dessa fall räknas tiden från det att konkursen upphörde.
Reglerna
om avskrivning i 185 och 186 §§ KL motsvaras i KL-förslaget av bestämmelser i
185 d och 187 §§. Hänvisningen i 13 § lagen om utmätningsed har ändrats i
enlighet härmed. Även det fallet att gäldenär har avlagt ed i konkurs som har
upphört genom avskrivning enligt 185 f § KL-förslaget utan att oprioriterade
borgenärer fått full betalning måste beaktas. Bestämmelsema i 13 § andra
stycket har därför ändrats att gälla förutom när gäldenären har avlagt
bouppteckningsed i konkurs som har avskrivits enligt 185 d eller 187 § KL när
han har avlagt sådan ed i konkurs som avslutats på annat sätt utan att ej
förmånsberättigade borgenär har fått full betalning. Regeln innebär viss
utvidgning i förhållande till gällande lag.
I övergångshänseende skall sanuna reglering gälla som
enligt KL-förslaget.
6.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1970:741) om
statlig lönegaranti vid konkurs
En översikt över det stadiga lönegarantisystemet har getts
i avsnitt 2.4. Som har påpekats där har vissa ändringar genomförts i
lönegarantisystemet fr.o.m. år 1976 (prop. 1975/76:12 och 19).
1 den allmänna motiveringen (avsnitt 5.2.2) har jag angett
att kronofogdemyndigheten bör ha hand om prövningen av lönegarantifrågorna i
aUa de konkurser som handläggs enligt 185 a-g §§. Detta påkallar vissa
Prop.
1975/76:210 231
ändringar i 7 och 8 §§ i förevarande lag. Vissa
redaktionella justeringar måste också göras i 2 och 3 §§.
2 § Paragrafen anger vilka fordringar
som omfattas av lönegarantin. De hänvisningar som i andra stycket finns till
185 och 188 §§ KL bör i fortsättningen avse 185 d § respektive 188 a § samma
lag.
3 § I paragrafen anges vissa
förutsättningar för betalning enligt garantin. I fråga om de nuvarande
fattigkonkurserna sägs att fordran skall ha blivit känd för myndighet som sägs
i 7 § (kronofogdemyndigheten i gäldenärens hemortskommun) inom viss tid. På grund
av de ändringar som föreslås beträffande 7 och 8 §§ bör hänvisningen till 7 § i
fortsättningen avse 8 § förstastycket.
6
§ Paragrafen
anger hur prövningen av lönegarantifrågor skall ske i de ordinära konkursema.
Paragrafen är och kommer även efter införandet av den nya handläggningsformen
för nundre konkurs att vara tiUämplig endast i fråga om ordinär konkurs. Det
har synts lämpligt att i lagtexten särskilt markera detta.
7
§ Paragrafen
behandlar konkursdomårens skyldighet att underrätta kronofogdemyndigheten i
gäldenärens hemortskommun om fordringar som omfattas av garantin. Första
stycket är tillämpligt vid ursprunglig fattigkonkurs (185 §), medan andra
stycket är tillämpligt endast vid de efterföljande fattigkorUcurser (186 §) i
vilka lönegarantifordringama inte har beaktats redan vid det ordinära
förfarandet.
Handläggs konkursen enligt 185 a-g §§ med
kronofogdemyndigheten som förvaltare behövs ingen underrättelseskyldighet
enligt paragrafens första stycke. Detta stycke har därför inskränkts till att
gälla endast de fall då annan än kronofogdemyndighet är förvaltare.
Den
nuvarande formuleringen av paragrafens andra stycke bygger på det hittiUs
gällande systemet för de s.k. efterföljande fattigkonkurserna, nämligen att
avskrivning inte kan ske utan anmälan från konkursförvaltaren. 1 den allmänna
motiveringen (avsmtt 5.2.5) och i motiveringen till 187 § KL har jag föreslagit
att detta system ändras så att även konkursdomaren kan ta initiativ till
avskrivning av ett ordinärt konkursförfarande i bristfallen. I andra stycket av
förevarande paragraf har gjorts vissa justeringar för att sådana fall där
konkursdomaren tar initiativet till avskrivning skall komma med. Härutöver har
hänvisningen till 186 § KL ändrats till att avse 187 § KL.
8 § Paragrafen innehåller regler om kronofogdemyndighetens
prövning
av lönegarantianspråk. Paragrafens nuvarande lydelse förutsätter att
kronofogdemyndigheten får vetskap om lönegarantianspråken i första
Prop.
1975/76:210 232
hand genom underrättelse enligt 7 § från konkursdomaren.
Kronofogdemyndigheten skall som jag tidigare har angett
pröva lönegarantianspråken i alla de konkurser som handläggs enligt 185 a-g
§§. Normalt skall kronofogdemyndigheten också fungera som förvaltare i dessa
konkurser och får i derma egenskap kännedom om lönegarantianspråken. I övriga
konkurser som handläggs i den erUclare ordningen får kronofogdemyndigheten
underrättelse om lönegarantianspråken antingen från konkursdomaren enligt 7 §
eller från konkursförvaltaren enligt 185 b § KL.
Det
anförda ger vid handen att lydelsen av paragrafens första stycke bör justeras.
Enligt departementsförslaget skall kronofogdemyndigheten pröva
lönegarantianspråken när myndigheten är förvaltare i konkursen eller får
underrättelse enligt 7 § eller 185 b § KL. Den nuvarande regeln i andra
meningen i paragrafens första stycke att prövning även skall ske när fordran i
konkursen på annat sätt blir känd för myndigheten har behållits i
departementsförslaget. Det ligger i sakens natur att den sistnämnda
bestämmelsen endast kan bli tillämplig i de fall konkursen handläggs enligt 185
a-g §§ KL eller när fråga uppkommer om konkursens avskrivning enligt 187 § KL.
I fråga om
ikraftträdande och i övergångshänseende bör sanuna regler gälla som i fråga om
ändringarna i KL.
6.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1971:494) om
exekutiv försäljning av fast egendom
I 13 §
första stycket lagen (1971:494) om exekutiv försäljning av fast egendom
föreskrivs att, om fastigheten hör till konkursbo, borgenär som i konkursen har
bevakat fordran med panträtt eller bättre förmånsrätt i fastigheten kan begära
att derma säljs för hans fordran. Som villkor gäller dock att hans rätt till
betalning ur fastigheten är ostridig eller styrks. Enligt andra stycket i
paragrafen skall borgenär som vill ansluta sig anmäla det hos överexekutor
senast två veckor före bevakningssammanträdet.
Något bevakningsförfarande skall inte förekomma när
konkurs handläggs enligt 185 a-g §§. Bevakningskravet i paragrafens första
stycke kan därför inte upprätthållas, när fastighet skall säljas exekutivt
under sådan korUcurs. Kravet på att bevakning har skett har därför fått utgå.
För att en borgenär skall kunna framställa begäran enligt
paragrafens första stycke krävs givetvis att hans fordran får göras gällande i
konkursen (se 100 och 100 a §§ KL).
6.6 Förslaget tili lag om ändring i lagen (1971:500) om
exekutiv försäljning av luftfartyg m.m.
I 5 § lagen (1971:500) om exekutiv försäljning av
luftfartyg m.m. finns en
Prop.
1975/76:210 233
bestämmelse
av i huvudsak samma art som 13 § lagen (1971:494) om exekutiv försäljning av
fast egendom (se under 6.5). Vad som har sagts om sist nämnda bestämmelse har
motsvarande tillämpning i fråga om 5 § i nu förevarande lag. Även här har
därför kravet på bevakning fått utgå.
7
Hemställan
Jag
hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över förslagen till
1. lag om ändring i korUcurslagen (1921:225),
2. lag om ändring i jordabalken,
3. lag
om ändring i lagen (1921:244) om utmätningsed,
4. lag
om ändring i lagen (1970:741) om statlig lönegaranti vid konkurs,
5. lag om ändring i lagen (1971:494) om exekutiv
försäljning av fast egendom,
6. lag om ändring i lagen (1971:500) om exekutiv
försäljning av luftfartyg
8
Beslut
Regeringen
beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.
Prop. 1975/76:210 234
1
Konkurslagskommitténs förslag
Förslag
till
Lag
om ändring i konkurslagen (1921:225)
Härigenom
förordnas i fråga om konkurslagen (1921:225),
dels
att 47 och 145 a §§' skall upphöra att gälla,
dels
att 7, 11, 19, 42, 45, 46, 48-50, 54, 55, 58, 88, 90, 183. 185-191, 205, 209,
210 och 218 §§ saml rubriken tUl 9 kap, skall ha nedan angivna lydelse,
dels
att i lagen skall införas fyra nya paragrafer, 185 a, 185 b, 185 c och 187 a
§§, av nedan angivna lydelse.
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
7§
Vid
gäldenärs konkursansökan Vid gäldenärs konkursansökan
bör
i två exemplar fogas av honom skaU i två exemplar fogas av ho-under
edsförpliktelse underskriven nom under edsförpliktelse underförteckning över
boets tillgångar skriven förteckning över boets tUl-och skulder med uppgift om
varje gångar och skulder med uppgift borgenärs namn, boningsort och om varje
borgenärs namn, bo-postadress samt om de böcker och ningsort och postadress
samt om andra handlingar som röra boet, de böcker och andra handlingar
som
röra boet.
Till
dödsbos eller dödsbodelägares ansökan om boets försättande i konkurs skall
fogas bouppteckningen efter den döde eller, om den inregistrerats, uppgift
därom. Är ej bouppteckning förrättad, lämnas trovärdig uppgift om delägarna och
upplysning om varje delägares boningsort och postadress.
11
§
Upptages
borgenärs konkursan- Upptages borgenärs konkursan
sökan, skall konkursdomaren ge- sökan, skall konkursdomaren ge
nast förelägga gäldenären att in- nast förelägga gäldenären att in
komma med förklaring inom viss komma med förklaring inom viss
1 145
u § inlorcl SI S 1967:144,
2 Som
nuvurantk-lydelse av 7, 11, 19,54,55, 185 och 209 §§ har upptagils den
lydelse som lörcslagils av lagberedningen i lielänkandet Utsökningsrätt X (SOU
1970:75),
Prop. 1975/76:210 235
Nuvarande
lyddse Föreslagen lydelse
tid.
ej över en vecka, efter all han lid, ej över en vecka, efler alt han fått del
av ansökningshandlingar- (att del av ansökningshandlingarna. Om särskilda skäl
föreligga, fär na. Om särskilda skäl föreligga, fär dock förklaringstiden
utsträckas dock förklaringstiden utsträckas till högst en månad. Föreläggandet
till högst en månad. Föreläggandet skall innehålla anmaning till gälde- skall
innehålla anmaning till gäldenären att hos konkursdomaren an- nären alt
samtidigt lämna en kort-mala den postadress under vilken fattad redogörelse för
sin ekono-kallelse kan tillställas honom. Fö- mi. Han skall dessutom anmodas
reläggandet och ansökningshand- att hos konkursdomaren anmäla Ungarna skola
delgivas gäldenären, den postadress under vilken kallelse kan tillställas
honom. Föreläggandel och ansökningshandlingarna skola delgivas gäldenären, I
fråga om delgivningen tillämpas vad som gäller om stämning i tvistemål.
Delgivning enligt 15 § försia stycket delgivningslagen (1970: 428) får
emellertid ske även när gäldenären vistas pä känd ort utom riket och delgivning
i annat fall ej kan ske här i riket med laga verkan samt konkursdomaren med
hänsyn till omständigheterna finner det icke skäligen böra krävas att delgivningen
verkställes utom riket. Delgivning skall verkställas så skyndsamt som
omständigheterna medgiva.
Om
delgivning sker enligt 15 § delgivningslagen, skall konkursdomaren tillse, att
gäldenärens egendom sättes under säker vård. Kostnaden därför skall betalas av
borgenären.
19
§
När
konkursbeslut meddelats, skall konkursdomaren genast utfärda kungörelse därom.
Konkursdomaren
skall därjämte bestämma och i kungörelsen tillkännagiva, när och var första
borgenärssammanträdet skall hällas, inom vilken tid borgenärerna böra hos
konkursdomaren bevaka sina fordringar samt den eller de ortstidningar i vilka
kungörelser angående konkursen skola införas.
Första
borgenärssammanträdet skall hållas inför konkursdomaren tidigast tre och senast
fem veckor från konkursbeslutets meddelande. Vid bestämmandet av tid för
sammanträdet skall hänsyn tagas till att bouppteckning bör vara,ingiven till
konkursdomaren när sammanträdet hålles. Om det med hänsyn till konkursboets
omfattning och beskaffenhet prövas oundgängligt, får konkursdomaren utsätta
sammanträdet att hällas senare än nyss sagts. Den tid inom vilken bevakningar
böra ske skall utgöra minst fyra och högst tio veckor frän konkursbeslutets
meddelande.
Om
kallelse pä okända borgenärer utfärdats enligt vad som föreskrives därom och
egendomen avträdes till konkurs före den i kallelsen utsatta inställelsedagen,
skall i kungörelsen om konkursen erinras om att kallelsen ej förfallil genom
konkursen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen lydelse
Konkurs varom kungörelse utfärdats erUigt denna paragraf
utgör ordinär konkurs. Att konkurs i vi.ssa fall i stället skall handläggas som
förenklad konkurs följer av 185 §.
opaginerad Kontrollera mot PDF
42
1 fråga om utseende av konkursförvaltare gälle, all den
eller de, åt vilka förvaltningen anförtros, skola äga sådan insikt och
erfarenhet, som med hänsyn tiU boets omfattning och beskaffenhet erfordras för
förvaltningens behöriga handhavande.
Konkursförvaltare må ej den vara, som står under förmynderskap
eller är i konkurstillstånd; ej den, som är förklarad ovärdig alt vidare
nyttfas i rikets tjänst eller eljest på grund av honom ådömd straffpåföljd icke
nid utöva allmän befattning; ej den, som genom utslag, vilket ännu icke vunnit
laga kraft, är dömd till straffpåföljd, varom sist förmäles, eller som är under
framtiden ställd för brott, vilket kan medföra sådan påföljd; ej heller den,
som blivit dömd ovärdig att föra annans talan inför rätta.
Den som är anställd vid domstol ma ej förordnas till
konkursförvaltare.
r
Konkursförvaltare bör vara lagfaren. Han skall ha den
insikt och erfarenhet som uppdraget kräver, åtnjuta borgenärernas förtroende
samt även i övrigt vara lämplig för uppdraget.
TiU konkursförvaltare får ej utses nägon som står
gäldenären nära eller är beroende av honom. Den som är anställd vid domstol fär
ej utses till förvaltare.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Vid försia
borgenärssammanlrä-del välje borgenärerna förvaltare all i stället för den
enligl 43 § utsedde förvaltaren omhänderbava konkursboet. Har konkursdoma-
Vid första
borgenärssanimanlrä-det skall konkursdomaren efler närvarande borgenärers
hörande utse förvaltare alt i stället för den enligt 43 § utsedde
förvaltaren
opaginerad Kontrollera mot PDF
3 Senaste lydelse 1970:848,
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
ren
efter vad i 52 § är stadgat förordnai, ätt konkursboets förvaltning skall vara
delad, skall förvaltare väljas särskill för varje del av förvaltningen. Såsom
borgenärernas beslul gälle den mening, varom bland närvarande borgenärer de
förena sig, vilkas fordringar saininanräknade utgöra största beloppet, sä
framt dessa borgenärer därjämte utgöra niinst en tredjedel av de röstande. Kan
beslut på sådant sätt ej åstadkommas, gälle den mening konkursdomaren biträder.
Konkursdomaren skall tiU. se ,
att icke ndgon, på vilken
borgenärernas val fallit, är obehörig att vara förvaltare jämUkt 42 § andra
eller tredje styckei eller i saknad av sädan insikt och erfarenhet, som avses i
42 § första stycket, eUer eljesi icke lämplig att handhava förvaltningen. Där
sådant fall föreligger, åligge det konkursdomaren att utse annan förvaltare i
stället för den av borgenärerna valde.
Kommer
icke någon borgenär rit/slädes, varde förvaltare tUlsatt av konkursdomaren.
Föreslagen
lydelse
omhänderbava
konkursboet. Har konkursdomaren efter vad i 52 § är stadgat förordnat, att
konkursboets förvaltning skall vara delad, skall förvaltare utses särskilt för
varje del av förvaltningen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Sedan förvaltarevalet ägt
rum, skola borgenärerna å första borge-närssammanlrädet. sä framt någon av dem
gör framställning därom, välja granskningsmän att med den befogenhet i denna
lag sägs ä borgenärernas vägnar övervaka förvaltningen. Granskningsmännens
antal bestämmes av konkursdomaren. Valet skall ske så, att en var av de
närvarande borgenärerna röstar å en granskningsman. Till granskningsmän anses
valde, i första rummel den, om vilken borge-
Sedan förvaltare utsetts
enligt 45 §, skola borgenärerna å första borgenärssammanträdet, så framt någon
av dem gör framställning därom, välja granskningsmän att med den befogenhet i
denna lag sägs ä borgenärernas vägnar övervaka förvaltningen. Granskningsmännens
antal bestämmes av konkursdomaren. Valet skall ske så, att en var av de
närvarande borgenärerna röstar å en granskningsman. Till granskningsmän anses
valde, i första rummet den, om
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
närer, vilkas fordringar
sammanräknade utgöra största beloppet, förenat sig, och därefter den eller
de, som efter huvudtalet erhållit de flesta rösterna.
vilken
borgenärer, vilkas fordringar sammanräknade utgöra största
beloppet, förenat sig, och därefter den eller de, som efter huvudtalet erhållit
de flesta rösterna. För varje granskningsman äge de borgenärer, med vilkas
röster han valts, utse en suppleant. Rösterna beräknas vid val av suppleant för
den i första rummet utsedde granskningsmannen efter fordringsbeloppen och vid
val av suppleant för annan granskningsman efter huvudtalet.
Erhålla vid val, som i
denna paragraf sägs, tvä eller flere lika röstetal, skilje lotten dem emellan.
Har val av granskningsmän
ej skett å första borgenärssammanträdet och utses därefter förvaltare jämlikt
48 eller 49 §, må å det sammanträde, å vilket förvaltare tillsättes, val av
granskningsmän äga rum efler ty ovan är stadgat.
48 §
opaginerad Kontrollera mot PDF
tillämpning.
Rättens ombudsman,
förvaltare, granskningsman eller borgenär äge hos konkursdomaren göra
framställning om ökning av antalet förvaltare.
Finner konkursdomaren
efter första borgenärssammanträdet erforderligt, att antalet förvaltare ökas,
skola borgenärerna av konkursdomaren kallas att sammanträda inför honom för
att utse det antal förvaltare, som yltedigare erfordras; och skall därvid vad i
45 § är stadgat äga motsvarande tillämpning.
Finner konkursdomaren
efter första borgenärssammanträdet erforderiigt, att antalet förvaltare ökas,
skola borgenärerna av konkursdomaren kallas att sammanträda inför honom. Vid
.sammanträdet skall konkursdomaren utse det antal förvaltare, som ytteriigare
erfordras; och skall därvid vad i 45 § är stadgat äga motsvarande
opaginerad Kontrollera mot PDF
49
§
Avgår
förvaltare efter första borgenärssammanträdet eller avgår granskningsman, för
vilken suppleant ej finnes, skall konkursdomaren kalla borgenärerna att sammanträda
inför honom för att utse efterträdare till den avgångne, och skola därvid i
fråga om val av förvaltare bestämmelserna i 45 § och i fräga om val av
granskningsman bestämmelserna i 46 § om val av suppleant för granskningsman
-
49 §
Avgår
förvaltare efter första borgenärssammanträdet eller avgår granskningsman, för
vilken suppleant ej finnes, skall konkursdomaren kalla borgenärerna att sammanträda
inför honom. Vid sammanträdet skall efterträdare till den avgångne utses, och
skola därvid i fråga om utseende av förvallare bestämmelserna i 45 § och i
fråga om val av granskningsman bestämmelserna i 46 § om val
opaginerad Kontrollera mot PDF
Föreslagen lydelse
Nuvarande
lydelse
äga
moisvarande tillämpning
av
suppleant för granskningsmän
äga
motsvarande lillämpning.
Vad sålunda är
stadgat gälle dock ej, där flere förvaltare eller
granskningsmän äro och
någon av dem avgår samt konkursdomaren efter
rättens ombudsmans hörande
finner det ej vara nödigt, att annan utses i
den avgångnes ställe.
opaginerad Kontrollera mot PDF
1S7§
Avgår
förvaltare eller granskningsman sedan jämlikt 186 § anmälan skett därom att
tillgång ej finnes tid bestridande av konkurskostnaderna, skall borgenärssammanträde,
som omförmäles i 49 §, ej utsättas, så länge anmälningen är beroende på
prövning.
Avgår
förvallare eller granskningsman sedan fråga uppkommit om avskrivning av
konkursen enligt 187 §. skall borgenärssammanträde som avses i första stycket
ej utsättas, sä länge frågan är under prövning.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Har
förvaltare avgått och skall efterträdare åt honom utses, äge konkursdomaren,
där så erfordras, förordna om befattningens upprätthållande tills nytt val ägt
rum.
Har
förvaltare laga förfall eller stadgas försatt ur tjänstgöring, må tiden
fullgöra hans åligganden.
50 §
Har
förvaltare avgått efter första borgenärssammanträdet och skall efterträdare åt
honom utses, äge konkursdomaren, där så erfordras, förordna om befattningens
upprätthållande tills ny förvaltare utsetts i föreskriven ordning, ät han efter
ty i 80 § tredje stycket konkursdomaren utse annan alt under
opaginerad Kontrollera mot PDF
Den enligt 43 § utsedde
förvaltaren skall så snart ske kan ej mindre omhändertaga gäldenärens bo med
de böcker och andra handlingar, som röra boet, samt, där gäldenären är eller
under det sista året före konkursansökningen varit bokföringsskyldig, i hans
handelsböcker ä lämpligt ställe göra anteckning om dagen för omhändertagandet,
ä'« även förrätta uppteckning av tillgångar och skulder i boet med uppgift å
varje borgenärs namn, boningsorl och postadress, så ock å nämnda böck-
Den enligt 43 § utsedde
förvaltaren skall så snart ske kan omhändertaga gäldenärens bo med de böcker
och andra handlingar, som röra boet, samt, där gäldenären är eller under del
sista året före konkursansökningen varit bokföringsskyldig, i hans handelsböcker
å lämpligt ställe göra anteckning om dagen för omhändertagandet. Förvaltaren
skall även förrätta uppteckning av tillgångar och skulder i boet med uppgift om
dels varje borgenärs namn, boningsorl och postadress, deh i vad
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
er
och handlingar. Där sä befinnes nödigt, må förvaltaren för
boupp-teckningsförätlningen anlita sakkunnigt biträde, I bouppteckningen
skola tillgångarna upptagas till de värden, som de efter noggrann
uppskattning prövas äga. Vid bouppteckningsförrättningen skall gäldenären
vara tillstädes och under edsförpliktelse redligen uppgiva boet. Har av
gäldenären under edsförpliktelse underskriven bouppteckning förut ingivits
till konkursdomaren och finner förvaltaren densamma tillförlitlig, vare
upprättande av ny bouppteckning ej av nöden.
Föreslagen lydelse
mån
skuld avser lön eller pension oeh dels nämnda böcker och handlingar.
Där sä befinnes nödigt, må förvaltaren för bouppteckningsförrättningen
anlita sakkunnigt biträde. 1 bouppteckningen skola tillgångarna upptagas till
de värden, som de efter noggrann uppskattning prövas äga. Vid bouppteckningsförrättningen
skall gäldenären vara tillstädes och under edsförpliktelse redligen uppgiva
boet. Har av gäldenären under edsförpliktelse underskriven bouppteckning
förut ingivits till konkursdomaren och finner förvaltaren densamma
tillförlitlig, vare upprättande av ny bouppteckning ej av nöden. Då
bouppteckning upprättas av förvaltaren, skall ett exemplar därav tillställas
konkursdomaren inom en vecka från det beslutet om egendomsavträde meddelades.
Möter i något fall hinder härför, åligge förvaltaren att inom nämnda tid
tillställa konkursdomaren förteckning å borgenärerna, upptagande varje
borgenärs namn, boningsort och postadress, samt att därefter så snart ske kan
inkomma med bouppteckningen. Godkänner förvaltaren till konkursdomaren
förut ingiven bouppteckning, göre anmälan därom inom tid. som nyss sagts.
55
opaginerad Kontrollera mot PDF
Förvaltaren skall under
rätlens ombudsmans inseende så snart ske kan upprätta skriftlig berättelse om
boets tillstånd, så ock om orsakerna till gäldenärens obestånd, så vitt de
kunnat utrönas, 1 berättelsen skall upptagas en översikt över tillgångar och
gäld av olika slag ävensom särskilt anmärkas, huruvida skälig anledning
förefinnes till antagande, att gäldenären gjort sig skyldig till brottsligt
förhållande mot sina borgenärer. Förefinnes anledning lill antagande, som nyss
sagls, skall grunden därför angivas. Är eller har gäldenären under det
Förvaltaren skall under
rättens ombudsmans inseende så snart ske kan upprätta skriftlig berättelse om
boets tillstånd, sä ock om orsakerna lill gäldenärens obestånd, så vitt de
kunnat utrönas, I berättelsen skall upptagas en översikt över tillgångar och
gäld av olika slag ävensom särskilt anmärkas, huruvida egendom frångått
gäldenären under sådana förhål-tanden att den kan bli föremål för återvinning
och huruvida skälig anledning förefinnes till antagande, att gäldenären gjort
sig skyldig till brottsligt förhållande mol sina borgenärer. Förefinnes
anledning
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
sista
året före konkursansökningen varit bokföringsskyldig, varde i berättelsen
tillika anmärkt, vilka handelsböcker han hållit och huru de blivit förda; och
skall i sådant fall vid berättelsen fogas den av gäldenären senast uppgjorda
balansräkningen. Berättelsen skall underskrivas av förvaltaren.
Föreslagen lydelse
till
antagande, som nyss sagts, skall grunden därför angivas. Är eller har
gäldenären under det sista året före konkursansökningen varit
bokföringsskyldig, varde i berättelsen tillika anmärkt, vilka handelsböcker han
hållit och huru de blivit förda; och skall i sådant fall vid berättelsen fogas
den av gäldenären senast uppgjorda balansräkningen. Berättelsen skall
underskrivas av förvaltaren. Avskrift av berättelsen med den balansräkning, som
må vara därvid
fogad, skall av
förvaltaren utan dröjsmål tillställas konkursdomaren
ävensom hällas tillgänglig
för borgenärer, som vilja taga del av densamma;
och äge varje borgenär,
som det begär, alt mot ersättning för kostnaden
få avskrift av berättelsen
sig tillsänd.
58
§'
opaginerad Kontrollera mot PDF
Penningar, som inflyta
under förvaltningen av konkursbo, skola, i den mån de icke äro erforderliga
till bestridande av löpande utgif ter, av förvaltaren inom en vecka från det
de influtit å konkursboets räkning mot ränta insättas i bank. Till
bestridande av löpande utgifter må ej mer innehållas än av rättens ombudsman
medgives.
Penningar,
som inflyta under förvaltningen av konkursbo, skola, i den mån de icke äro
erforderiiga tUl bestridande av löpande utgif ter, av förvaltaren inom en vecka
från det de influtit å konkursboets räkning mot ränta insättas i bank, som av
rättens ombudsman godkännes. Till bestridande av löpande utgifter må ej mer
innehållas än
av
ombudsmannen medgives.
Försummar
förvaltaren att inom ovan föreskrivna lid insätta influtna medel, vare han
skyldig att å belopp, som obehörigen innehållits, erlägga ränta efter älta för
hundra om året.
Så länge konkursen pågår,
avlämne förvaltaren inom en vecka från utgången av mars, juni, september och
december månader varje år till ombudsmannen räkning över boets inkomster och
utgifter i penningar under det gångna kvartalet. Har under någon del av kvartalet
penningar innestått i bank, skall vid räkningen fogas av banken till
riktigheten bestyrkt uppgift å de insättningar och uttagningar, som må hava
under kvartalet förekommit. Räkningarna skola av ombudsmannen granskas ävensom
hållas tillgängliga för borgenärerna och gäldenären.
Även
efter konkursens avslutande skall förvaltaren hava boets medel insatta i bank,
till dess lyftning påkallas av därtill berättigad borgenär. Förvaltaren skall
underrätta konkursdorharen, i vilken bank medlen
'' Senaste lydelse 1941:142. 16 Riksdagen 1975/76. 1
saml. Nr 210
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
innestå, och inom
en vecka frän utgången av varje kalenderår till rättens ombudsman för
granskning avgiva redovisning som i tredje stycket sägs. När medel ej vidare
finnas att lyfta, skall ombudsmannen göra anmälan därom hos konkursdomaren.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Gäldenär må ej efter det
beslut om hans försättande i konkurs meddelats och innan han avlagt den i 91 §
föreskrivna bouppteckningsed utan samtycke av rättens ombudsman begiva sig
från den ort, där han är bosatt. Senare under konkursen må gäldenären ej utan
samtycke av ombudsmannen begiva sig längre bort än att han kan en vecka efter
kallelse personligen infinna sig inom rättens domsaga å ort, där hans närvaro
påkallas; vare ock gäldenären skyldig att för ombudsmannen och förvaltaren
uppgiva stället, där han vistas, och, om det är utom domsagan, viss därinom
bosatt person, till vilken kallelse å honom mä lämnas.
Gäldenär må ej efter det
beslut om hans försättande i konkurs meddelats och innan han avlagt den i 91 §
föreskrivna bouppteckningsed utan samtycke a\ förvaltaren begiva sig från den
ort, där han är bosatt. Senare under konkursen må gäldenären ej utan samtycke
av förvaltaren begiva sig längre bort än att han kan en vecka efter kallelse
personligen infinna sig inom rättens domsaga å ort, där hans närvaro påkallas;
vare ock gäldenären skyldig att för förvaltaren uppgiva stället, där han
vistas, och, om det är utom domsagan, viss därinom bosatt person, till vilken
kallelse å honom må lämnas.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Innan
rättens ombudsman meddelar beslut i fall, som i 88 och 89 §§ avses, skall han
över gäldenärens framställning höra förvaltaren. Nöjes ej förvaltaren eller
gäldenären åt ombudsmannens beslut, må frågan hänskjutas till konkursdomarens
prövning.
Är gäldenären missnöjd
tfied förvaltarens beslut i fall, som avses i 88 §, får frågan hänskjutas tiU
konkursdomarens prövning. Innan konkursdomaren meddelar beslut, skall han höra
rättens ombudsman.
Innan
rättens ombudsman meddelar beslut i fall, som i 89 § avses, skall han över
gäldenärens framställning höra förvaltaren. Nöjes ej förvaltaren eller gäldenären
åt ombudsmannens beslut, må frågan hänskjutas till konkursdomarens prövning.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
Menar någon borgenär,
all omröstning rörande val av förvaltare eller granskningsman eller suppleant
för granskningsman icke lagligen skett eller att beslut av borgenärerna i
annan fråga, vars avgörande på dem ankommer, icke lagligen tillkommit, äge
han däröver anföra besvär.
Menar
någon borgenär, att omröstning rörande val av granskningsman eller suppleant
för granskningsman icke lagligen skett eller att beslut av borgenärerna i annan
fråga, vars avgörande på dem ankommer, icke lagligen tillkommit, äge han
däröver anföra besvär.
Är beslut, varöver enligt
första stycket klagan må föras genom besvär, fattat vid sammanträde inför
rättens ombudsman, skall klagan föras hos den rätt, där konkursen är anhängig.
Besvären skola i sådant fall inom fjorton dagar ingivas till konkursdomaren;
och förordne han, där det prövas nödigt, att övriga rättsägare skola vid
borgenärssammanträde erhålla del av besvären för att å viss dag avgiva
förklaring däröver inför rätten vid äventyr, att målet ändock företages. Har
beslutet fattats vid sammanträde inför konkursdomaren, gälle i fråga om klagan
däröver vad om klagan över konkursdomarens beslut är stadgat.
Vill
gäldenären föra klagan i fall, där det enligt vad ovan stadgas är borgenär
medgivet, have lov därtill, så framt hans rätt kan vara beroende av beslutet.
Anser gäldenären, att genom borgenärernas beslut om fortsättande av gäldenärens
rörelse längre än ett år från första borgenärssammanträdet eller om uppskov
utöver nämnda lid med försäljning av boets egendom eller med indrivning av dess
fordringar konkursutredningen oskäligt förlänges, äge han ock över sådani
beslut föra klagan. I fråga om klagan, varom i detta stycke förmäles, skall vad
ovan är föreskrivet om klagan av borgenär äga motsvarande tillämpning.
Borgenärsbeslut
gånge utan hinder av klagan i verkställigliet, där ej förbud däremot meddelas
av konkursdomaren, då besvären ingivits till honom, eller av den rätt, där
målet är anhängigt.
9 KAP.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Hum förfaras skall, då
konkursbo ej förslår tiU bestridande av konkurskostnadema
Förenklad konkurs m. m.
opaginerad Kontrollera mot PDF
gäldenärens bo
icke förslår till till betalning av de konkurskostna-
185
§
Finner
konkursdomaren, då beslut om egendomsavträde meddelas, anledning till
antagande, att
185 §
Finner
konkursdomaren, när konkurs beslutas, anledning antaga att gäldenärens bo icke
räcker
opaginerad Kontrollera mot PDF
Senaste
lydelse 1970:848.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
bestridande
av konkurskostnaderna, och ställes ej genast säkerhet för sagda kostnader,
skaU vad förut i denna lag är stadgat om vidtagande av åtgärder då konkurs
uppstått icke äga tillämpning, utan gälle vad här nedan föreskrives:
Föreslagen
lydelse
der
som följa med ordinär konkurs, skaU konkursen handläggas som förenklad
konkurs. Sådan handläggning skall äga rum även i andra fall, om boet med hänsyn
tdl dess omfattning och övriga förhållanden kan antagas vara av enkel
beskaffenhet.
opaginerad Kontrollera mot PDF
1)
Konkursdomaren skall genast utfärda kungörelse om konkursen. 1 kungörelsen
skall anmärkas, att anledning finnes tdl sådant antagande som ovan sagts.
Kungörelsen skall genast anslås i rättens kansli och sändas för att införas en
gång i allmänna tidningarna och en eller flera ortstidningar.
2)
Konkursdomaren skall, där det prövas erforderligt, förordna en god man att taga
vård om gäldenärens bo. Har icke tid konkursdomaren ingivils av gäldenären
under edsförpliktelse underskriven förteckning över hans till-gängar och
skulder med uppgift om dels varje borgenärs namn och postadress, dels i vad män
skuld avser lön eller pension och dels de böcker och andra handlingar, som röra
boet, skall god man alltid förordnas. Det åligger i sädant fall gode mannen att
ofördröjligen upprätta och tdl konkursdomaren inkomma med förteckning, som nyss
sagts. Vid boupptecknings-förrättningen skall gäldenären vara tiUstädes och
under edsförpliktelse redligen uppgiva boet.
185
a §
Beträffande
handläggningen vid förenklad konkurs gäller följande:
1. Konkursdomaren skall
ge
nast utfärda kungörelse om kon
kursen. I kungörelsen skall anmär
kas att konkursen handlägges som
förenklad konkurs. Om kallelse på
okända borgenärer utfärdats, äger
19 § fjärde stycket motsvarande
tillämpning. Kungörelsen skall ge
nast anslås i rättens kansli och
sändas för att införas en gång i
allmänna tidningarna och en eller
flera ortstidningar.
2. Konkursdomaren
skall genast
förordna en förvaltare att omhän
derha gäldenärens bo. Är gäldenä
ren dödsbo, behöver dock förvalta
re utses endast om särskilda skäl
föreligga. Beträffande förvaltare
gälla bestämmelserna i 42 §.
Förvaltaren
skall snarast möjligt omhändertaga gäldenärens bo och upprätta sädan
bouppteckning som sägs i 54 § första stycket. Bestämmelserna i nämnda stycke
äga även i övrigt motsvarande tillämpning. Bouppteckningen skall tillställas
konkursdomaren senast en månad från konkursbeslutets meddelande. När särskilda
omständigheter föreligga, fär konkursdomaren dock bevilja uppskov.
Förvaltaren
skall snarast möjligt
opaginerad Kontrollera mot PDF
Senaste
lydelse 1970:743.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1975/76:210
Nuvarande
lydelse
3)
Framgår ej av bouppteckningen, att tillgång finnes tiU be-
245
Föreslagen
lydelse
lämna
konkursdomaren skriftlig uppgift om orsakerna till gäldenärens obestånd,
såvitt de kunnat utrönas. Samtidigt skaU anmärkas, om egendom frångått
gäldenären under sådana förhållanden att den kan bli föremål för återvinning
och om det finnes skälig anledning antaga att gäldenären gjort sig skyldig rill
brott mot sina borgenärer. Finnes anledning till sädant antagande, skaU
grunden därför angivas.
Beträffande
förvaltarens åligganden i övrigt äga 53 och 57 §§, 58 § första stycket första
punkten och andra stycket samt 39 § fjärde stycket motsvarande tilllämpning. 1
viktigare frägor skall förvaltaren höra sådana borgenärer som särskilt beröras
av förvaltningen.
1
fräga om försäljning av boets egendom, fortsättande eller återupptagande av
rörelse, indrivning av fordringar och förlikning angående osäker eller tvistig
tillgäng under konkursen skola bestämmelserna i 185 b § 1 andra stycket tUlämpas.
Förvaltaren
skaU entledigas, om han finnes icke vara lämplig eller av annan särskild orsak
bör skiljas frän uppdraget. Om förvaltaren entledigas, skall han snarast möjligt
avgiva redovisning för förvaltningen tUl konkursdomaren.
3. Beträffande rätt att väcka talan cmi återvinning
gälla följande avvikelser från 39 §. Villkoret att borgenär bevakat fordran
skall ej tUlämpas. Återvinningstalan som avses i andra stycket av nämnda
paragraf fär väckas så länge konkursen ej avskrivits.
4. Framgår ej av bouppteckningen eller elfest att
konkursen
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
stridande
av konkurskostnaderna, kalle konkursdomaren genast gäldenären att inställa sig
för att fästa bouppteckningens riktighet med sådan ed, som / 91 § sägs.
Edgången må ej utsättas att äga rum tidigare än en vecka efter det beslutet om
egendomsavträde meddelades. Har konkursansökningen gjorts av borgenär, varde
underrättelse om tiden för edgången med posten översänd tdl honom.
Edgångsyrkande,
varom stadgas i 93 §, må jämväl i fall, varom nu är fråga, av borgenär
framställas.
Vad
4 kap. i övrigt föreskriver i avseende å edgång likasom ock vad i samma kapitel
stadgas om påföljd för gäldenär av tredska att vid bouppteckningsförrättning
vara tillstädes och uppgiva boet skall i fall, som här avses, äga niotsvarande
tdläniprung.
4) Varder ej genom
tillägg vid bouppteckningens beedigande eller eljest ådagalagt, att tillgäng
finnes tiU bestridande av konkurskostnaderna, och ställes ej heller säkeriiet
för sagda kostnader, meddele konkursdomaren beslut om avskrivning av konkursen.
Innan gäldenären beedigat bouppteckningen eller annan fullgjort edgång, som
mä hava förelagts honorna nid konkursen ej avskrivas, där ej hinder föreligger
för edgångs fullgörande inom skälig tid och konkursdomaren finner anledning
saknas till anlagande, att genom edgången tillgång tid kostnadernas bestridande
skulle yppas.
Förelsagen
lydelse
enligt
186 § bör handläggas som ordinär konkurs, skall konkursdomaren genast kalla
gäldenären att inställa sig för att avlägga sådan ed som sägs i 91 §. Edgången
fär ej äga rum tidigare än en vecka frän konkursbeslutets meddelande.
Underrättelse om tid och plats för edgången skall sändas tiU förvaltaren och,
om konkursansökningen gjorts av borgenär, till denne.
Bestämmelserna
i 4 kap. gälla i tillämpliga delar.
5.
Finner konkursdomaren, sedan bouppteckningen beedigats, efter förvaltarens
hörande att gäldenärens bo icke räcker tdl betalning av de konkurskostnader
som följa med förenklad konkurs och av annan boets skuld, skall han besluta om
avskrivning av konkursen. Beslut om avskrivning får dock ej meddelas förrän
förvaltaren fullgjort vad som åligger honom enligt 2 tredfe stycket.
Förvaltaren
skall snarast möjligt avgiva redovisning för förvaltningen till
konkursdomaren.
Föreligger
hinder mot all ho-uppteekningsed avlägges av gäldenären eller annan inom
skälig tid och saknas aiUedning antaga att genom sådan edgång skulle yppas
tillgång IiU betalning av nämnda kostnader och skuld, äger första stycket
motsvarande tUlämpning
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1975/76:210
Nuvarande
lydelse
247
Föreslagen
lydelse
trots
att edgång som nu sagts icke fullgjorts.
opaginerad Kontrollera mot PDF
185 b §
När förenklad konkurs ej avskrives enligt 185 a § gäller ytterligare:
1. Förvaltaren
skaU sälja boets
egendom så snart det lämpligen
kan ske, om annat ej är särskilt
föreskrivet.
Beträffande
försäljning av egendom, fortsättande eller återupptagande av rörelse,
indrivning av fordringar och förlikning angående osäker eller tvistig tillgång
gälla 60, 63, 67, 70, 71 och 73-78 §§ i tillämpliga delar. Vad där föreskrives
om krav på medverkan av rättens ombudsman eller borgenärerna gäller dock ej.
Vidare skall fordran som kan göras gällande i konkursen anses som i konkursen
bevakad fordran. Den tid av fyra veckor som enligt 73 § första stycket skaU
räknas från första borgenärssammanträdet skaU stället räknas från konkursbeslutets
meddelande.
2. Sedan all boets tillgängliga
egendom förvandlats i pengar
skall, i den mån medlen ej behövas
för betalning av konkurskostna
derna eller annan skuld som boet
ådragit sig, utdelning till borgenä
rerna äga rum i enlighet med den
rätt tUl betalning som enligt lag
eller elfest tiUkommer dem. För
räti till utdelning krävs ef att
fordran bevakats. 1 faU som sägs i
70 § andra stycket eller 71 §
femte stycket utgör den omstän
digheten, att där avsedd egendom
icke blivit såld, ef hinder för utdel
ning.
Förslag till utdelning skall upp-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1975/76:210
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
248
opaginerad Kontrollera mot PDF
rättas av förvaltaren. Förslaget skall för varje däri upptagen borgenär
angiva beloppet av hans fordran med den ränta varpå utdelning skall beräknas,
den förmånsrätt som följer med fordringen och den utdelning som belöper pä
denna. Vid förslaget skall fogas sådan förvaltningsredogörelse som sägs i 128 §
tredje stycket.
Vid tillämpning av 138 eller 139 § skall vad som där sägs om den dag,
från vilken tiden för klander mot utdelningsförslag är att räkna, i stället
avse dagen för u t delnings förslagets upprättande.
3. Förvaltaren skall genast tillställa konkursdomaren utdelningsförslaget
jämte förvaltningsredogörelsen samt underrätta i förslaget upptagen borgenär
om den utdelning som är beräknad för lionom. Han skall samtidigt avgiva
redovisning för förvaltningen till konkursdomaren. Konkursdomaren skaU genast
i samma tidningar som sägs i 185 a § 1 låta kungöra att utdelningsförslag
enligt förevarande paragraf upprättats och hålles tillgängligt hos honom.
Kungörelsen skall även innehålla upplysning om vad som föreskrives nedan i andra
stycket första punkten.
Efter två veckor från det att kungördsen var införd i aUmänna
tidningarna skall konkursdomaren faststäUa utdelning i konkursen enligt
förslaget, om icke fel eller brist som inverkat pä någons rätt kan anlagas
föreligga. Finner konkursdomaren sig icke böra fastställa utdelning enligt
förslaget, skaU han antingen göra erforderliga ändringar i del och fastställa
utdelning enligt det sålunda ändrade förslaget eller återförvisa ärendet
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1975/76:210
Nuvarande
lydelse
249
Föreslagen
lydelse
tUl
förvaltaren. Mot beslut om återförvisning fär särskild talan ej föras.
När
beslut om fastställelse av utdelning meddelas, skall konkursdomaren samtidigt
besluta om avskrivning av konkursen.
4. Sedan beslut om
fastställelse av utdelning i konkursen vunnit laga kraft, skaU förvaltaren
snarast möjligt tillställa borgenär denne tillkommande medel. Detta gäller dock
ej beträffande fordran som är beroende av villkor, som avses i 136 §, eller är
föremål för rättegång. Borgenär är berättigad rill den ränta som upplupit pä
medlen frän dagen för utdelningsförslagets upprättande. När medlen tillstäUts
borgenärerna, skall förvaltaren göra anmälan därom hos konkursdomaren.
185
c §
Bli
sedan förenklad konkurs avskrivits niedel tillgängliga för utdelning, skall
förvaltaren utdela dem tdl borgenärerna och avgiva redovisning för
förvaltningen av medlen. Bestämmelserna i 185 b § om utdelning och redovisning
skola därvid tillämpas. Efter framställning av förvaltaren äger dock
konkursdomaren, om han med hänsyn till de med en utdelning förenade kostnaderna
finner att sådan icke lämpligen bör äga rum, förordna att medlen i stället för
att utdelas skola överlämnas till gäldenären.
opaginerad Kontrollera mot PDF
5)
Finnes boet förslå tiU konkurskostnadernas bestridande eller ställes säkerhet
för desamma, skall konkursdomaren genast utfärda
186
§
Finner
förvaltaren i förenklad konkurs an boet icke är av enkel beskaffenhet samt att
det räcker till betalning av de konkurskostna-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lyddse
sådan
kungörelse om konkursen, som omförmäles i 19 §, därvid likväl skall iakttagas,
att de tider, som enligt sagda paragraf skola räknas från det beslutet om egendomsavträde
meddelades, i stället skola räknas från dagen för utfärdandet av nyssnämnda
kungörelse. Om kungörelsens offentliggörande gälle vad i 20 § stadgas. Med
konkursen skall jämväl i övrigt sä förhållas som i aUmänhet är beträffande
konkurser föreskrivet; dock att, där bouppteckningsed redan avlagts, det ej
åligger gäldenären eller annan, som gått eden, att ånyo fullgöra sådan edgång.
Föreslagen
lydelse
der
som följa med ordinär konkurs och av annan boets skuld, skall han genast göra
anmälan därom hos konkursdomaren. Finner konkursdomaren anmälningen vara
befogad eller har på annat salt framgått att angivna omständigheter föreligga,
skall han genast utfärda sådan kungörelse om konkursen som sägs i 19 §. Därvid
skaU likväl iakttagas att de tider som enligt nämnda paragraf skola räknas från
konkursbeslutets meddelande i stället skola räknas från dagen för utfärdandet
av den här avsedda kungörelsen. Beträffande kungörelsens offentliggörande gälla
bestämmelserna i 20 §.
Med
konkursen skall även i övrigt förfaras så som är föreskrivet om ordinär
konkurs. Förvaltaren skall därvid anses vara utsedd enligt 43 §. Bouppteckning
som sägs i 54 § behöver icke ånyo upprättas. Ej heller behöver gäldenären
eller annan som avlagt bouppteckningsed åter fullgöra sådan edgång.
opaginerad Kontrollera mot PDF
186
§
Varder
efter utfärdandet av den i 19 § omförmälda kungörelsen uppenbart, att tillgång
ej finnes till bestridande av konkurskostna-' derna, åligge förvaltaren att
utan dröjsmål göra anmälan därom hos konkursdomaren. Vid sådan anmälan skall
fogas redovisning för förvaltningen.
Finner
konkursdomaren efter rättens ombudsmans hörande anmälningen vara befogad, tåte
han kungöra densamma en gång i allmänna tidningarna och den eller de
ortstidningar, som bestämts för offentliggörande av kungörelser
187
§
Finner
förvaltaren i ordinär konkurs anledning antaga all gäldenärens bo icke räcker
tiU betalning av konkurskostnaderna och annan boets skuld, skall han genast
göra anmälan därom hos konkursdomaren. Vid sådan anmälan skall fogas
redovisning för förvaltningen.
Finner
konkursdomaren efter rättens ombudsmans hörande anmälningen vara befogad eller
kan på annan grund antagas att boet icke räcker till betalning av konkurskostnaderna
och annan boets skuld, skall han utfärda kungör el-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
om
konkursen. Ställes inom trettio dagar från det kungörelsen infördes i
allmänna tidningarna säkerhet för konkurskostnaderna, vare anmälningen
förfaUen. Vill borgenär eller gäldenären annorledes visa, att tillgång finnes
till bestridande av sagda kostnader, göre anmälan därom hos konkursdomaren
inom tid, som nyss nämnts, och åge konkursdomaren giva honom det rådrum, som
prövas nödigt. Där säkerhet ej ställes eller anmälan, som sist sagts, ef
föranleder tUl antagande, att medel tiU gäldande av nämnda kostnader finnas,
meddele konkursdomaren beslut om avskrivning av konkursen.
Föreslagen
lydelse
se
härom. Kungörelsen skaU införas en gång i allmänna tidningarna och den eller
de ortstidningar som bestämts för offentliggörande av kungörelser om konkursen.
Vill borgenär eller gäldenären visa att tillgång finnes till betalning av
näninda kostnader och skuld, skall han anmäla detta hos konkursdomaren inom en
månad frän den dag då kungörelsen var införd i allmänna tidningarna. Kungörelsen
skall innehålla upplysning härom. Konkursdomaren äger giva borgenären eller
gäldenären erforderligt rådrum. Föranleder anmälan som nu sagts eller annan
inträffad omständighet ej tiU antagande att niedel finnas tiU betalning av
konkurskostnaderna och annan boets skuld, skall konkursdomaren besluta om
avskrivning av konkursen. Har förvaltaren icke avgivit redovisning för
förvaltningen enligt första stycket, skall konkursdomaren infordra sädan redovisning
och höra rätlens ombudsman över den innan beslut om avskrivning meddelas.
opaginerad Kontrollera mot PDF
187a§
Beträffande kostnader för förenklad konkurs gäller 81 § i tilllämpliga
delar.
När konkurs avskrives enligt 185 a, 185 b eller 187 §, skaU
konkursdomaren samtidigt bestämma arvode liU förvaltaren och, såvitt angår
avskrivning enligt 187 §, rättens ombudsman. 1 fråga om sådant arvode äga 82
och 83 §§, 84 § första stycket samt 86 § motsvarande tillämpning. Ersättning
för kostnad som uppdraget medfört skall på samma gång prövas av
konkursdomaren. Beträf-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1975/76:210
Nuvarande
lydelse
151
Föreslagen
lydelse
fande
arvode och kostnadsersättning till förvaltaren i faU som avses i 187 § skall
konkursdomaren inhämta yttrande av rättens ombudsman.
opaginerad Kontrollera mot PDF
n
Varder
konkurs, som uppstått efter ansökning av borgenär, avskriven jämlikt 185 §,
vare borgenären pliktig att vidkännas de av förfarandet föranledda kostnaderna,
däri inbegripen gottgörelse, efter konkursdomårens beprövande, tUl god man,
som omförmäles i nämnda paragraf under 2). Beslutet om konkursens avskrivande
skaU innehålla åläggande för borgenären att gälda nänmda kostnader, därvid
varje kostnadsbelopp skall särskilt angivas.
Har
konkurs upphört annoriedes än genom slututdelning, äge konkursdomaren, i den
mån konkursboet ej lämnar tillgång till gäldande av vad konkursdomaren
förskjutit för kungörelser, kallelser och underrättelser, som bort gäldas av
boet, och kostnaderna ej heller kunnat uttagas av borgenär, vilken jämlikt
första stycket är ansvarig för desamma, att av aUmänna niedel undfå ersättning
för vad sälunda förskjutits.
Kostnaderna
för konkurs som avskrivits erUigt 185 a § skola utgå ur konkursboet framför
annan skuld som boet ådragit sig. Har konkursen uppstått på ansökan av borgenär
och kunna konkurskostnaderna ef uttagas ur boel, skaU borgenären betala dessa,
dock högst ett belopp som motsvarar en tiondel av det basbelopp enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring sotn gällde för månaden innan konkursbeslutet
meddelades. Åro flera borgenärer belalningsskyldiga, svara de solidariskt.
Beslutet om avskrivning skall, i den mån boet befinnes otillräckligt,
innehålla åläggande för ansvarig borgenär att betala kostnaderna med angivna
begränsning. Kunna konkurskostnaderna ej uttagas ur boet eller av borgenären,
skola de utgå av allmänna medel.
Kostnaderna för konkurs
som avskrivits enligt 187 § skola utgå ur konkursboet framför annan skuld som
boet ådragit sig. Kunna konkurskostnaderna ej uttagas ur boet, skola de utgå av
allmänna niedel.
Har konkurs upphön pä
annat sätt än som sagts ovan, äger andra stycket motsvarande tillämpning.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Avgår förvaltare före
konkursens avslutande, skall redovisning för förvaltningen, evad denna
Avgår vid ordinär konkurs
förvaltare före konkursens avslutande, skall redovisning för för-
Prop.
1975/76:210 253
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
handhafts
av den avgående ensam valtningen, evad denna handhafts eller av honom jämte
annanoför- av den avgående ensam eller av dröjligen avgivas. Har förvaltning-
honom jämte annan, ofördröjligen en varit delad, såsom i 52 § första avgivas.
Har förvaltningen varit destycket är stadgat, skall redovis- lad, såsom i 52 §
första stycket är ningen avse allenast den del av stadgat, skall redovisningen
avse förvaltningen, som varit åt den allenast den del av förvaltningen,
avgående förvaltaren uppdragen. som varit åt den avgående förvaltaren
uppdragen.
Då
förslag till slututdelning Då vid ordinär konkurs förslag
framlägges
eller, där ackord kom- till slututdelning framlägges eller,
mit till stånd, egendomen i boet där ackord kommit till stånd,
återslälles till gäldenären, skall egendomen i boet återslälles till
ock redovisning för förvaltningen gäldenären, skall ock redovisning
av boet avgivas. för förvaltningen av boet avgivas.
Rättens
ombudsman har att granska redovisning, varom ovan förmäles, och däröver avgiva
utlåtande. Redovisningen och nämnda utlåtande skola därefter hållas
tillgängliga för dem, som önska taga del av handlingarna. Avgives redovisning i
sammanhang med framläggande av förslag till slututdelning, skola
redovisningshandlingarna vara att tillgå för granskning frän och med samma dag
och å samma ställe som utdelningsförslaget; och varde underrättelse därom
intagen i den kungörelse, som omförmäles i 129 §. Då redovisning eljest
avgives, äge ombudsmannen efter samråd med förvaltaren bestämma ställe, där
redovisningshandlingarna skola hållas tillgängliga; late ock en gång i
allmänna tidningarna och den eller de ortstidningar, som bestämts för
offentliggörande av kungörelser om konkursen, kungöra, från och med vilken dag
samt var handlingarna komma att hållas tillgängliga.
1
kungörelse angående redovisnings framläggande skall ock nämnas, att den, som
vill klandra redovisningen, har att anhängiggöra sin talan på sätt och inom
tid, som stadgas i 191 §.
Då
kungörelse, som ovan sägs, utfärdas, skola redovisningshandlingarna i styrkt
avskrift genom ombudsmannens försorg tillställas konkursdomaren för att hos
honom vara att tillgå; äro räkenskaper eller andra handlingar, som bifogats
redovisningen, av vidlyftigare beskaffenhet, vare dock ej nödigt, att
avskrifter därav överlämnas. Det åligger därjämte ombudsmannen att
ofördröjligen efter kungörelsens utfärdande till gälde-nären och varje
borgenär, som i konkursen bevakat fordran men icke erhållit full betalning och
vars adress är känd, med posten översända meddelande om innehållel i
kungörelsen angående redovisningen; dock att, där ackord kommit till stånd,
dylikl meddelande ej skall avsändas till borgenär, som för sin bevakade fordran
icke äger förmånsrätt.
190
§
Varder
beslut om egendomsav- Varder beslut om egendomsav-
träde
upphävt av högre rätt eller trade upphävt av högre rätt eller
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
varder konkurs avskriven jämlikt 124 § eller nedlagd
jämlikt 149 §, skall förvaltaren ofördröjligen till gäldenären avgiva
redovisning för förvaltningen av boet. Har konkursdomaren jämlikt 148 § förordnat,
att konkursboet tillhöriga medel skola överlämnas till gäldenären, skall ock
redovisning ofördröjligen avgivas till honom.
Avskrives konkurs enligt 186 §, gälle den redovisning, som
enligt samma paragraf skall avgivas av förvaltaren, såsom slutredovisning.
Föreslagen lydelse
varder konkurs avskriven jämlikt 124 § eller nedlagd
jämlikt 149 §, skall förvaltaren ofördröjligen till gäldenären avgiva
redovisning för förvaltningen av boet. Har konkursdomaren jämlikt 148 eller
185 c § förordnat, att konkursboet tillhöriga medel skola överlämnas till
gäldenären, skall ock redovisning ofördröjligen avgivas till honom.
Avskrives konkurs enligt 187 §, gälle den redovisning, som
enligt samma paragraf skall "avgivas av förvaltaren, såsom
slutredovisning.
Redovisning
som skall avgivas av förvaltaren enligt 185 a eller 185 b § gäller som
slutredovisning.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Vill
gäldenären klandra redovisning, varom siadgas i 189 eller 190 §. eller vill i
fall, som avses i 189 §, borgenär, vars rält kan vara beroende av
redovisningen, klandra densamma, skall talan instämmas lill den rätt, där
konkursen är eller varit anhängig, inom tre månader, räknat i fall, som avses
i 189 §, från den dag, då redovisningen enligt vad kungjort blivit först varil
för granskning tillgänglig, i fall, som avses i 190 § försia stycket, från det
redovisningen tillställdes gäldenären och i fall. som i 190 § andra slycket
sägs, från det beslutet om avskrivning av konkursen vann laga krafl.
Vill gäldenären klandra redovisning, varom stadgas i 189
eller 190 §, eller vill i fall, som avses i
189 § eller 190 § tredje stycket,
borgenär, vars rätt kan vara beroende av redovisningen, klandra densamma,
skall talan instämmas till den rått, där konkursen är eller varit anhängig,
inom tre månader, räknat i fall, som avses i 189 §, frän den dag, då
redovisningen enligt vad kungjort blivit först varit för granskning
tillgänglig, i fall, som avses i 190 § försia stycket, från det redovisningen
tillställdes gäldenären, i fall, som i
190
§ andra
stycket sägs, från det beslulel om avskrivning av konkursen vann laga kraft
och i fall, som avses i 190 § tredje stycket, från det redovisningen inkom till
konkursdomaren.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande Ivdelse
Föreslagen lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
Byter gäldenären hemvist
under konkursen, skall rättens ombudsman hos konkursdomaren göra anmälan om
gäldenärens nya hemvist.
Byter gäldenären heinvist
under konkursen, skall förvaltaren hos konkursdomaren göra anmälan om
gäldenärens nya hemvist.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Konkursdomaren äge, ändå
alt han är jävig, meddela de beslut eller vidtaga de åtgärder, som om-förmälas
i 5 § tredje stycket, 6, 9, 11, 12, 15 och 19 §§ samt 20 § första stycket, så
ock utfärda sådan kallelse, som i 201 § sägs; finner konkursdomaren, då konkurs
uppstått, anledning tiU antagande, att gäldenärens bo icke förslår tiU
bestridande av konkurskostnaderna, äge han ock, utan hinder av jäv, vidtaga de
åtgärder, "som för sådant fall föreskrivas i 755 § under 1) och 2). Är konkursdomaren
av,jäv hindrad att utse konkursförvaltare enligt 43 §, skall han uppdraga åt
lämplig person att taga vård om boet intill dess förvaltare varder av ojävig
domare utsedd.
Konkursdomaren äge, ändå
att han är jävig, meddela de beslut eller vidlaga de åtgärder, som om-förmälas
i 5 § tredje stycket, 6, 9, 11, 12, 15 och 19 §§ samt 20 § första stycket, så
ock utfärda sådan kallelse, som i 201 § sägs; finner konkursdomaren, då konkurs
uppstått, att konkursen skaU handläggas som förenklad konkurs, äge han ock,
utan hinder av jäv, vidtaga de åtgärder, som för sådant fall föreskrivas i 185
a § 1. Är konkursdomaren av jäv hindrad att utse konkursförvaltare enligt 43
§ eller 185 a § 2, skall han uppdraga åt lämplig person att taga vård om boet
intill dess förvaltare varder av ojävig domare utsedd.
opaginerad Kontrollera mot PDF
210§'
Över
beslut, som konkursdomaren meddelat i fall, där sådant enligt denna lag på
honom ankommer, må klagan föras i hovrätten; dock må ej klagas däröver att
rättens ombudsman entledigats eller att förvaltare tillhållits att fullgöra
sina åligganden.
Vill någon klaga däröver
att konkurs blivit nedlagd jämlikt 149 §, varde tiden för besvärs anförande
räknad från det kungörelsen om konkursens nedläggande infördes i allmänna
tidningarna.
Beslut
av konkursdomaren i frå- Beslut av konkursdomaren i frå-
gor, som omförmäles i 3,4
eller 6 gor, som omförmälas i 3, 4 eller 6
kap., eller om
förordnande eller entledigande av tillsynsman enligt 171 b § länder
omedelbart till
kap., eller om förordnande eller entledigande av tillsynsman enligt
171 b § eller av förvaltare enligt
Senaste lydelse 1970:848 (jfr prop. 1970:136 s. 31 och ILU 1970:65 s. 31).
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
efterrättelse,
om ej annat förordnas; dock att vad sålunda stadgats icke skall äga
tillämpning ä beslut, varigenom förelagt vite utdömts.
Föreslagen lydelse
185
a § 2 länder omedelbart till efterrättelse, om ej annat förordnas; dock att
vad sålunda stadgats icke skall äga tillämpning å beslut, varigenom förelagt
vite utdömts.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Uppgives i den berättelse,
varom stadgas i S5 §, att anledning finnes till antagande, det gäldenären
gjort sig skyldig ttll brottsligt förhållande mot sina borgenärer, skall
konkursdomaren därom underrätta allmänna åklagaren.
Uppgives i den berättelse,
varom stadgas i 55 §, eller anmärkes enligt 185 a § 2 tredje stycket att
anledning finnes till antagande, det gäldenären gjort sig skyldig till
brottsligt förhållande mot sina borgenärer, skall konkursdomaren därom
underrätta allmänna åklagaren.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Denna
lag träder i kraft den . Äldre bestämmelser gäller fortfa-
rande
i fråga om konkurs, i vilken konkursbeslutet meddelats före nämnda dag.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Förslag
till
Lag
om ändring i lagen (1970:741) om statlig lönegaranti vid konkurs
Härigenom
förordnas, att 2 och 7 §§ lagen (1970:741) om statlig lönegaranti vid konkurs
skall ha nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
Betalning
enligt garantin utgår för sådan fordran på lön eller annan ersättning som har
förmånsrätt enligt 11 § förmånsrättslagen (1970:979) och för fordran på pension
som har förmånsrätt enligt 11 eller 12 § samma lag.
Har arbetstagare på
grund av fordran som avses i första stycket ansökt om gäldenärens försättande
i konkurs, utgår betalning även för kostnaden härför och, om konkursen
avskrivits enligt 185 % konkurslagen (1921:225), för kostnad som
arbetstagaren ålagts att utge enligt 188 § samma lag.
Har
arbetstagare på gmnd av fordran som avses i första stycket ansökt om
gäldenärens försättande i konkurs, utgår betalning även för kostnaden härför
och, om konkursen avskrivits enligt 185 a § konkurslagen (1921:225), för
kostnad som arbetstagaren ålagts att utge enligt 188 § samma
lag. Beträffande fordran
med förmånsrätt enligt 11 § förmånsrättslagen gäller garantin för varje
arbetstagare högst ett belopp som motsvarar fem gånger det vid tiden för
konkursbeslutet gällande basbeloppet enligt I kap. 6 § lagen (1962:381) om
allmän försäkring.
7 §
opaginerad Kontrollera mot PDF
Handlägges konkurs enligt
185 § konkurslagen (1921:225) och finnes anledning antaga att fordran, som
omfattas av garantin, kan göras gällande, skall konkursdomaren genast sända
underrättel-
Handlägges konkurs sotn
förenklad konkurs och finnes anledning antaga att fordran, som omfattas av
garantin, kan göras gällande, skall konkursdomaren genast sända underrättelse
därom till
opaginerad Kontrollera mot PDF
Senaste
lydelse 1971:1046.
17
Riksdagen 1975/76. 1 saml. Nr 210
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
se
därom tUI kronofogdemyndigheten i den ort som avses i 7 § första stycket samma
lag. Sedan tid för gäldenärens edgång har bestämts, skall myndigheten underrättas
därom. Myndigheten har behörighet som borgenär, även om staten icke innehar
fordran hos gäldenären.
Första stycket gäUer i
tUlämpliga delar, när konkursdomaren mottagit anmälan som avses i 186 §
konkurslagen (1921:225) utan att underrättelse som avses i 6 § lämnats
dessförinnan.
Föreslagen
lydelse
kronofogdemyndigheten
i den ort som avses i 7 § första stycket konkurslagen (1921:225). Sedan tid
för gäldenärens edgång har bestämts, skaU myndigheten underrättas därom.
Myndigheten har behörighet som borgenär, även om staten icke innehar fordran
hos gäldenären.
Första stycket gäller i
tillämpliga delar, när konkursdomaren mottagit anmälan från konkursförvaltaren
som avses i 187 § konkurslagen (1921:225) eller fråga på annat sätt uppkommit
om avskrivning av konkursen enligt nämnda paragraf utan att underrättelse som
avses i 6 § lämnats dessförinnan.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Denna
lag träder i kraft den . Äldre bestämmelser gäller
fortfarande
i fråga om konkurs, i vUken konkursbeslutet meddelats före nämnda dag.
Prop. 1975/76:210 259
Förslag
tUl
Lag
om ändring i lagen (1971:494) om exekutiv försäljning av fast
egendom
Härigenom
förordnas, att 13 § lagen (1971:494) om exekutiv försäljning av fast egendom
skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
13 §
Hör
fastigheten tUl konkursbo. Hör fastigheten till konkursbo,
kan
borgenär som i konkursen be- kan borgenär som har fordran vakat fordran med
panträtt eller med panträtt eller bättre förmånsbättre förmånsrätt i
fastigheten rätt i fastigheten begära att fastig-begära att fastigheten säljes
för heten säljes för hans fordran, om hans fordran, om hans rätt tUl hans rätt
till betalning ur fastig-betalning ur fastigheten är ostridig heten är ostridig
eller styrkes. eller styrkes.
Borgenär
som vill ansluta sig enligt första stycket skall anmäla detta hos överexekutor
senast två veckor före bevakningssammanträdet.
Bestämmelserna
i 12 § äger motsvarande tillämpning i fråga om rätt att utlösa den som anslutit
sig enligt första stycket.
Denna
lag träder i kraft den .-SLldre bestämmelser gäller
fortfarande
i fråga om konkurs, i vilken konkursbeslutet meddelats före nämnda dag.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Förslag
tUl
Lag
om ändring i lagen (1971:500) om exekutiv försäljning av luftfartyg
m.
m.
Härigenom
förordnas, att 5 § lagen (1971:500) om exekutiv försäljning av luftfartyg m.
m. skall ha nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
Hör egendomen till
konkursbo, kan borgenär, som har fordran varmed är förenad luftpanträtt eller
för vilken egendomen svarar på grund av inteckning eller varmed är förenad
retentionsrätt eller förmånsrätt enligt 10, 11 eller 12 § förmånsrättslagen
(1970:979), begära att egendomen säljes för hans fordran, om hans rätt till
betalning ur egendomen är ostridig eller styrkes.
Hör
egendomen tUl konkursbo, kan borgenär, som / konkursen bevakat fordran varmed
är förenad luftpanträtt eller för vilken egendomen svarar på grund av inteckning
eller varmed är förenad retentionsrätt eller förmånsrätt enligt 10, 11 eUer 12
§ förmånsrättslagen (1970:979), begära att egendomen säljes för hans fordran,
om hans rätt till betalning ur egendomen är ostridig eller styrkes.
Bestämmelserna i 4 § äger
motsvarande tillämpning i fråga om rätt att utlösa den som anslutit sig enligt
första stycket.
Denna
lag träder i kraft den Äldre bestämmelser gäller
fortfarande
i fråga om konkurs, i vilken konkursbeslutet meddelats före nämnda dag.
Prop.
1975/76:210 261
Förslag
tiil
Lag
om ändring i lagen (1921:244) om utmätningsed
Härigenom
förordnas, att 13 § lagen (1921:244) om utmätningsed skall ha nedan angivna
lydelse.
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
13 §
Har
gäldenär avlagt utmätningsed, vare han ej pliktig att innan tre år förflutit
ånyo avlägga sådan ed, där det ej göres sannolikt, att ny tUlgång efter
edgången tUlfallit honom.
Samma
lag vare, då gäldenären Samma lag vare, då gäldenären
avlagt
bouppteckningsed i kon- avlagt bouppteckningsed i kon
kurs, som avskrivits jämlikt 185 kurs, som avskrivits jämlikt 755 a
eller 186 § konkurslagen eller av- eller 187 § konkurslagen (1921:
slutats genom slututdelning utan 225) eller avslutats på annat sätt
att icke förmånsberättigade borge- utan att icke förmånsberättigade
närer erhåUit full betalning. I nu borgenärer erhållit full betalning. 1
sagda fall skall tiden räknas från nu sagda fall skall tiden räknas
det konkursen upphörde. från det konkursen upphörde.
Denna
lag träder i kraft den . Äldre bestämmelser gäUer
fortfarande
i fråga om konkurs, i vilken konkursbeslutet meddelats före nämnda dag.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Förslag
tiU
Lag om ändring i
förordningen (1845:50 s. 1) i avseende på handel om
lösören, som köparen
låter i säljarens vård kvarbliva
Härigenom
förordnas, att 3 § förordningen (1845:50 s. 1) i avseende på handel om lösören,
som köparen låter i säljarens vård kvarbliva, skaU ha nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydeke
Föreslagen lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
Är köpeavhandling så
upprättad och behandlad, som i 1 § sägs, men inträffar utmätning inom trettio
dagar efter det avhandlingen inför rätten företeddes, eller försättes
säljaren i konkurs ef ter ansökning, som gjorts inom sagda tid, vare den sålda
egendomen ej fredad från att utmätas eller att till konkursboet räknas.
Detsamma gäller, när ansökan om förordnande av god man enligt ackordslagen
(1970:847) gjorts inom nämnda tid och konkurs följt på ansökan, som gjorts inom
tre veckor från det att verkan av godmansförordnandet förföll eller, när
förhandling om offentligt ackord följt, ackordsfrågan avgjordes. Göres efter
utgången av den i första punkten angivna tid jäv mot köpeavhandling, vUken
befinnes så upprättad och behandlad, som nyss sagts, vare, där jävet göres vid
utmätningstillfälle, fordringsäga-
Är köpeavhandling så upprättad
och behandlad, som i 1 § sägs, men inträffar utmätning inom trettio dagar efter
det avhandlingen inför rätten företeddes, eller försättes säljaren i konkurs
ef ter ansökning, som gjorts inom sagda tid, vare den sålda egendomen ej
fredad från att utmätas eller att tUl konkursboet räknas. Detsamma gäller, när
ansökan om förordnande av god man enligt ackordslagen (1970:847) gjorts inom
nämnda tid och konkurs följt på ansökan, som gjorts inom tre veckor från det
att verkan av godmansförordnandet förföll eller, när förhandling om offentligt
ackord följt, ackordsfrågan avgjordes. Göres efter utgången av den i första
punkten angivna tid jäv mot köpeavhandling, vUken befinnes så upprättad och
behandlad, som nyss sagts, vare, där jävet göres vid utmätningstillfälle,
fordringsäga-
opaginerad Kontrollera mot PDF
I Senaste lydelse 1970:853.
opaginerad Kontrollera mot PDF
ren
skyldig att, om han vill fullfölja jävet, inom en månad därefter väcka talan
mot såväl säljaren som köparen vid den domstol, till vUken utmätningsmannens
tjänstgöringsområde hör, eller vare aU talan i ty mål kvitt; och stånde godset
i kvarstad, därest sökanden inom fjorton dagar efter utmätningsförrättningen
hos överexekutor StäUer full borgen för den kostnad och skada, som av
kvar-staden följa kan; var säljarens egendom avträdd tUl konkurs, skall vad om
återvinning av lös egendom tUl konkursbo är stadgat i 39 § konkurslagen äga
motsvarande tUlämpning.
Vad
som nu sagts om konkurs StäUet offentligt ackord faststäUes. ackordsförhandling
äga 17 och 18 rande tiUämpning.
ren skyldig att, om han
vUl fullfölja jävet, inom en månad därefter väcka talan mot såväl säljaren som
köparen vid den domstol, till vUken utmätningsmannens tjänstgöringsområde
hör, eller vare all talan i ty mål kvitt; och stånde godset i kvarstad, därest
sökanden inom fjorton dagar efter utmätningsförrättningen hos överexekutor
ställer full borgen för den kostnad och skada, som av kvar-staden följa kan;
var säljarens egendom avträdd tUl konkurs, skall vad om återvinning av lös
egendom tUl konkursbo är stadgat i 39 § och 185 a § 3 konkurslagen (1921:225)
äga motsvarande tilllämpning. äger motsvarande tUlämpning om i I fråga om
talan med arUedning av §§ ackordslagen (1970:847) motsva-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Denna
lag träder i kraft den
opaginerad Kontrollera mot PDF
Förslag
tUl
Lag
om ändring i lagen (1927:77) om försäkringsavtal
Härigenom
förordnas, att 117 § lagen (1927:77) om försäkringsavtal skall ha nedan angivna
lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lyddse
Föreslagen lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
Försättes
försäkringstagaren i konkurs efter ansökan, som gjorts innan tio år förflutit
från försäkringsavtalets ingående, och har han under de tre senaste åren
före konkursansökningen eller senare till betalning av premie för försäkring,
som enligt 116 § ej kan göras till föremål för utmätning, använt belopp, som
vid den tid, då betalningen skedde, ej stod i skäligt förhållande till hans
vUlkor, äge konkursboet hos försäkringsgivaren utkräva vad sålunda för mycket
eriagts, i den mån tUlgodo-havandet hos denne därttll förslår. Har ej
försäkringstagaren lämnat konkursboet samtycke tUl beloppets utkrävande,
åligger det konkursboet att för prövning av dess rätt inom sex månader från
första borgenärssammanträdet instämma försäkringstagaren.
Försättes
försäkringstagaren i konkurs efter ansökan, som gjorts innan tio är förflutit
från försäkringsavtalets ingående, och har han under de tre senaste åren före
konkursansökningen eller senare ttll betalning av premie för försäkring, som
enligt 116 § ej kan göras Ull föremål för utmätning använt belopp, som vid den
tid, då betalningen skedde, ej stod i skäligt förhållande till hans villkor,
äge konkursboet hos försäkringsgivaren utkräva vad sålunda för mycket
eriagts, i den mån tillgodohavandet hos denne därtill förslår. Har ej
försäkringstagaren lämnat konkursboet samtycke till beloppets utkrävande,
åligger det konkursboet att för prövning av dess rätt inom sex månader från
första borgenärssammanträdet eller, när fråga är om förenklad konkurs, innan
konkursen avskrives instämma försäkringstagaren. Har konkurs föregåtts av
förordnande av god man enligt ackordslagen (1970:847) och har
konkursansökningen gjorts inom tre veckor från det
'
Senaste lydelse 1970:854.
Prop.
1975/76:210 265
att
verkan av godmansförordnandet förföU eller, när förhandling om offentligt
ackord följt, ackordsfrågan avgjordes, skall vad som i första stycket sägs om
konkursansökningen i stäUet gäUa ansökningen om förordnande av god man.
Bestämmelserna
i första och andra styckena om konkurs äga motsvarande tUlämpning om i stäUet
offentligt ackord faststäUts. I fråga om talan med anledning av
ackordsförhandling äga 17 och 18 §§ ackordslagen (1970:847) motsvarande
tUlämpning.
Ej
må krav, varom nu är sagt, göras gäUande tiU förfång för förmånstagare vars
insättande jämlikt 102 § ej må återkallas.
Denna
lag träder i kraft den
Prop. 1975/76:210 266
Förslag
till
Lag
om ändring i lagen (1944:705) om aktiebolag
Härigenom
förordnas, att 131 § lagen (1944:705) om aktiebolag skall ha nedan angivna
lydelse.
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
131
§
Försättes
bolaget i konkurs på ansökan, som gjorts inom två år från den stämma där
redovisningshandlingarna och revisionsberättelsen framlades, äge konkursboet,
ändå att ansvarsfrihet blivit styrelseledamot eller verkställande direktör
beviljad, anställa talan mot honom å förvaltningen under det räkenskapsår
redovisningen avser.
Mot
stiftare, revisor, granskare eller aktieägare äge ock, där bolaget försättes i
konkurs på ansökan, vilken gjorts inom tid som i 130 § andra och tredje
styckena är för talan i varje särskilt fall föreskriven, konkursboet föra
sådan talan.
Talan,
varom i denna paragraf Talan, varom i denna paragraf
stadgas,
skall anhängiggöras inom stadgas, skall anhängiggöras inom
sex månader från första borgenärs- sex månader från första borgenärs
sammanträdet eUer, där tiden för sammanträdet eller, där tiden för
anställande av talan för bolaget då anställande av talan för bolaget då
ännu ej gått tUl ända, inom ut- ännu ej gått till ända, inom ut
gången av den rid. Försummas gången av den tid. År fräga om
det, vare rätt till talan förlorad. förenklad konkurs, skaU talan an-
hängiggöras
innan konkursen avskrives. Försummas vad nu sagts, vare rätt till talan
föriorad.
Denna
lag träder i kraft den
opaginerad Kontrollera mot PDF
Förslag
tUl
Lag
om ändring i lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar
Härigenom
förordnas, att 66 § lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar skall ha
nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
Försättes
föreningen i konkurs på ansökan, som gjorts inom två år från den stämma där
redovisningshandlingarna och revisionsberättelsen framlades, äge konkursboet,
ändå att ansvarsfrUiet blivit styrelseledamot bevUjad, anställa talan mot honom
å förvaltningen under det räkenskapsår redovisningen avser.
Mot
revisor, medlem eller röstberättigad, som icke är medlem, äge ock, där
föreningen försättes i konkurs på ansökan, vilken gjorts inom tid som i 65 §
andra och tredje styckena är för talan i varje särskUt fall föreskriven,
konkursboet föra sådan talan.
Talan,
varom i denna paragraf Talan, varom i denna paragraf
stadgas, skall väckas inom
sex må- stadgas, skall väckas inom sex må-
nader från första
borgenärssammanträdet eller, där tiden för anställande av talan för
föreningen då ännu ej gått till ända, inom utgången av den tid. Försummas
det, vare rätt till talan förlorad.
nåder
från första borgenärssammanträdet eller, där tiden för anställande av talan
för föreningen då ännu ej gått till ända, inom utgången av den tid. År fräga om
förenklad konkurs, skaU talan väckas innan konkursen avskrives. Försummas vad
nu sagts, vare rätt till talan föriorad.
Denna
lag träder i kraft den
Prop.
1975/76:210 268
Förslag
tUl
Lag om ändring i
jordabalken
Härigenom
förordnas, att 12 kap. 31 § jordabalken skal! ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
12
kap. 31 §
Försättes
hyresgästen i kon- Försättes hyresgästen i kon-
kurs,
får konkursboet uppsäga av- kurs, fär konkursboet uppsäga av
talet. Beträffande bostadslägenhet talet. Beträffande bostadslägenhet
fordras dock att gäldenären sam- fordras dock att gäldenären sam
tycker till uppsägningen eller att tycker till uppsägningen eller att
rättens ombudsman godkänner rättens ombudsman godkänner
denna. denna. År fråga om förenklad
konkurs,
fordras beträffande bostadslägenhet gäldenärens samtycke.
Har
lägenheten ej tUlträtts när konkursen inträffar och har ej hyresvärden
säkerhet för avtalets fullgörande med vilken han skäligen kan nöjas, får
hyresvärden uppsäga avtalet, om han ej erhåller sådan säkerhet inom en vecka
efter anfordran.
Inträffar
i fråga om annan lägenliet än bostadslägenhet konkursen efter tillträdet och
har ej hyresvärden säkerhet för avtalets fullgörande med vilken han skäligen
kan nöjas, får hyresvärden uppsäga avtalet, om ej sådan säkerhet ställes inom
en månad efter anfordran eller inom samma ttd konkursboet förklarar sig vilja
svara för hyresgästens skyldigheter under hyrestiden eller, när hyresrätten far
överlåtas, överlåtelse sker i enlighet med avtalet.
Uppsäges
avtalet enligt förstatredje stycket, har hyresvärden rätt till ersättning för
skada.
Denna
lag träder i kraft den
Prop.
1975/76:210 269
Bilaga
2
Statistisk
undersökning av ordinära konkurser utförd av konkurslagskommittén under våren
1975
Konkurslagskommittén
har för sitt fortsatta arbete gjort en statistisk undersökning av de ordinära
konkurserna.' Den har haft till syfte att ge underlag för kommitténs
stäUningstaganden rörande förfarandet i sådana konkurser. Undersökningen har
omfattat alla ordinära konkurser som avslutats under år 1974.
Vid
undersökningen har kommittén biträtts av juris kandidaten Matti Laakso.
Undersökningen
har utförts på följande sätt. Önskade uppgifter vilka hämtats ur diarier och
konkursakter har antecknats på särskilda av kommittén iordningställda
formulär Detta arbete har i Stockholms, Göteborgs och Malmö tingsrätter utförts
av Laakso och i övriga tingsrätter av personalen där. Statistiska centralbyrån
(SCB) har svarat för den statistiska bearbetningen i form av stansning och
framställning av råtabeller m.m. På grundval av SCB:s bearbetning har
utarbetats vissa tabeller. En del av dessa presenteras här.
'
Jfr undersökningen av fattigkonkurser m.m. i kommitténs betänkande (SOU 1974:6)
Förenklad konkurs m.m.
Tabell 1 Fördelning av konkurser avslutade enligt 146 §
KL med hänsyn till den i konkursen totala utdelningens storlek
Tingsrätt
Total utdel
ning (i
kr)
0
1-10 000
10 001-20 000
20 001-30 000
30 001-40 000
40 001-50 000
Antal %
Antal %
Antal %
Antal %
Antal %
Antal %
Stockholms Göteborgs Malmö Övriga
0
1
2
60
0,0 1,8 4,7 5,9
17
10
6
226
20,0 17,5 14,0 22,2
20
12
5
139
23,5 21,1 11,6 13,7
7 8,2
5 8,8
5 11,6
72 7,1
3
3
3
70
3,5 5,3 7,0 6,9
5 5,9
6 10,5
2 4,7
56 5,5
Samtliga
63
5,2
259
21,5
176
14,6
89 7,4
79
6,6
69 5,7
Tingsrätt
Total
utdelning
(i kr)
50 001-60 000
60 001-70 000
70 001-80 000
80 001-100 000
100 001-150 000
150 001 och däröver
Antal %
Antal %
Antal
%
Antal
%
Antal
%
Antal %
Stockholms Göteborgs Malmö Övriga
3
2
0
48
3,5 3,5 0,0 4,7
4 4,7
2 3,5
5 11,6
28 2,8
2
3
0
17
2,4 5,3 0,0 1,7
3
2
0
50
3,5 3,5 0,0 4,9
7
3
4
49
8,2 5,3 9,3 4,8
14 16,5
8 14,0
11 25,6
203 19,9
Samtliga
53
4,4
39 3,2
22
1,8
55
4,6
63
5,2
236 19,6
Tabell 2 Förhållandet (i procenttal) mellan den i
konkursen totala utdelningen och konkursens varaktighet i 146 §-konkurser'
Konkurs
ens
längd
Total
utdelning
(i ki)
0
1-
50 001-
100 001-
Mer än
50 000
100 000
150 000
150 000
t. 0. m.
6 m
5,6
85,2
3,7
1,9
3,7
100,0
12 m
5,3
69,7
12,0
3,9
9,2
100,0
18 m
4,5
60,7
11,2
4,9
18,7
100,0
24 m
6,8
54,1
13,5
5,3
20,3
100,0
30 m
3,0
45,2
24,4
3,0
24,4
100,0
36 m
3,0
33,0
22,0
10,0
32,0
100,0
42 m
1,4
40,6
11,6
7,2
39,1
100,0
48 m
17,1
45,7
5,7
5,7
25,7
100,0
mer än
48 m
9,6
30,8
19,2
11,5
28,8
100,0
' Procentsiffrorna anger fördelning m. h. t. den totala
utdelningens storlek i varje tidsskikt. Av tabellen framgår exempelvis att 33,0
% av alla konkurser som varat längre än 30 månader (2 1/2 år) och längst 36
månader (3 är) gett en total utdelning på högst 50 000 kr.
Tabell 3
Antalet borgenärer enligt konkursbouppteckningen borgenärer med
eller utan förmånsrätt som fått utdelning
och
antalet
Tingsrätt
Borgenärer enligt bouppteckningen
Borgenärer som fått utdelning'
Genomsnitt
Totalt
Genomsnitt
Totalt
Stockholms Göteborgs Malmö Övriga
44 56 79 56
3 746
3 174
3 415
57 165
11 12 14 14
931
705
580
14 249
Samtliga
56
67 500
14
16 510
' I de fall staten enligt 10 § lagen (1970: 741) om
statlig lönegaranti vid konkurs trätt i löneborgenärernas ställe och erhållit
utdelning kan man på en del håll felaktigt ha låtit löneborgenärerna ingå bland
de borgenärer som fått utdelning.
Tabell 4 Vissa uppgifter angående konkurser som avslutats
genom slututdelning, fördelade med hänsyn till hur många borgenärer som fått
utdelning'
Antal
borge-
Antal
kon-
Genomsnittligt
Genomsnittlig
Härav genom-
närer
som fått
kursei
antal borge-
total
utdel-
snittlig total
utdelning
närer enligt
ning i
kon-
utdelning i kon-
konkursboupp-
kursen
(i kr)
kursen till
teckningen
borgenärer
utan förmånsrätt (i kr)'
1
198
17,4% 24
20 099
81
2
149
13,1'
37
43 706
3 386
3
123
10,8'
39
83 254
1376
4
87
7,6'
41
59 902
2 808
5
58
5,1 '
44
163 963
13 638
6
43
3,8'
49
153 362
2 277
7-10
134
11,8'
55
200 860
2 370
11-20
153
13,4'
61
603 617
15 959
Fler än
20
195
17,1'
' 132
681 403
46 229
' Här utesluts 63 konkurser där utdelning inte förekommit.
' Utdelning till oprioriterade borgenärer har ägt rum i
181 konkurser (15,0 %). Av dessa konkurser har 13 (15,3 %) avslutats i
Stockholms, 4 (7,0 %) i Göteborgs, 6 (13,9 %) i Malmös och 158 (15,5 %) i
övriga tingsrätter.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bilaga 3
De remitterade
förslagen
1 Förslag till
Lag om ändring i konkurslagen (1921:225)
Härigenom föreskrives i fråga om konkurslagen (1921:225)',
delsatt 47, 51, 199, 205, 209 och 218 §§ skall upphöra att
gälla,
c/e/satt 19, 40b, 42, 45, 46, 4850, 54, 55, 58, 88, 90,
145a, 183, 185191
och 210 §§ samt rubriken till 9 kap. skall ha nedan
angivna lydelse, dels att i lagen skall införas nio nya paragrafer, 185 a, 185
b, 185 c,
185d,
185e, 185f, 185g, 186a och 188a §§, av nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
19 §2
Meddelas beslut om konkurs skall konkursdomaren genast
utsätta första borgenärssammanträdet att hållas inför konkursdomaren tidigast
tre och senast fem veckor från dagen för konkursbeslutet. Sammanträdet får
dock hållas senare än som har sagts nu, om det är nödvändigt med hänsyn till
konkursboets omfattning och beskaffenhet. Konkursdomaren skall även bestämma
den tid, minst fyra och högst tio veckor från dagen för konkursbeslutet, inom
vilken bevakning av fordran skall äga rum. Han skall därjämte bestämma den
eller de ortstidningar i vilka kungörelser om konkursen skola införas.
Konkursbeslutet jämte vad konkursdomaren bestämt enligt
första stycket kungöres i Post- och Inrikes Tidningar och i ortstidning som
avses i nämnda stycke.
Gäldenären skall kallas till första borgenärssammanträdet
och därvid erinras om sin skyldighet enligt 92 § att vid sammanträdet avlägga
bouppteckningsed. 1 fråga om delgivning av kallelsen gäller vad som är
föreskrivet om stämning i tvistemål.
Bestämmelser om handläggning av mindre konkurser finnas i
9 kap.
40b§'
Återvinning påkallas av förvalta- Återvinning påkallas av förvalta-
ren genom väckande av talan vid ren genom väckande av
talan vid allmän domstol, genom anmärkning allmän domstol, genom anmärkning mot
bevakning eller genom invänd- mot bevakning eller genom invänd-
' Senaste lydelse av
199 § 1975:244
209 § 1975:244. 2 Senaste lydelse 1975:244. '
Senaste lydelse 1975:244.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Föreslagen lydelse
ning mot annat yrkande som framställes mol konkursboet.
Om förvaltaren icke vill påkalla återvinning och ej heller ingår förlikning
i saken, får borgenär påkalla återvinrung genom väckande av talan vid allmän
domstol. För återgång av förmånsrätt som vunrUts genom utmätning är särskild
åtgärd ej behövlig.
Nuvarande lydelse
ning mot annat yrkande som framställes mot konkursboet.
Om förvaltaren icke vill påkalla återvinning och ej heller ingår förlikrung i
saken, får borgenär som bevakat fordran i konkursen påkalla återvinning genom
väckande av talan vid allmän domstol. För återgång av förmånsrätt som vunnits
genom utmätning är särskild åtgärd ej behövlig.
Talan vid aUmän domstol väckes inom ett år från
fristdagen. Dock får talan väckas inom tre månader från det att anledning
därtill blev känd för konkursboet. Har gäldenären avhänt sig fast egendom eller
är fråga om återgång av bodelning, kan talan även väckas inom tre månader från
den dag då lagfart söktes eller bodelningshandlingen ingavs till rätten.
Borgenär som för talan svarar för rättegångskostnaden men
har rätt att få ersättning därför av boet, i den mån kostnaden täckes av vad
som kommit boet till godo genom rättegången.
42 r
opaginerad Kontrollera mot PDF
/ fråga
om utseende av konkursförvaltare gälle, att den eller de, åt vilka
förvaltningen anförtros, skola äga sådan insikt och erfarenhet, som med hänsyn
tiU boets omfattning och beskaffenhet erfordras för förvaltningens behöriga
handhavande.
Konkursförvaltare
må ej den vara, som står under förmynderskap eller är i konkurstUlstånd; ej
den, som är förklarad ovärdig att vidare nyttjas i rikets tjänst eller eljest
på grund av honom ådömd straffpåföljd icke må utöva allmän befattning; ej den,
som genom .utslag, vilket ännu icke vunnit laga kraft, är dömd tiU
straffpåfölfd. varom sist förmäles, eller som är under framtiden ställd för
brott, vilket kan medföra sådan påföljd; ej heller den, som blivit dömd ovärdig
att föra annans talan inför rätta.
Den som är anställd vid domstol må ej förordnas lill
konkursförvaltare.
Konkursförvaltare
skall ha den insikt och erfarenhet som uppdraget kräver, åtnjuta borgenärernas
förtroende samt även i övrigt vara lämplig för uppdraget.
Den som är anställd vid domstol får ej utses till
förvaltare.
opaginerad Kontrollera mot PDF
" Senaste lydelse 1970:848.
18 Riksdagen 1975/76. 1 saml. Nr 210
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
Vid
första borgenärsssamman-trädet välje borgenärerna förvaltare att i stället för
den enligt 43 S utsedde förvaltaren omhänderbava konkursboet. Har konkursdomaren
efter vad i 52 S är stadgat förordnat, att konkursboets förvaltning skall
vara delad, skall förvaltare väljas särskilt för varje del av förvaltningen.
Såsom borgenärernas beslut gälle den mening, varom bland närvarande
borgenärer de förena sig, vilkas fordringar sammanräknade utgöra största beloppet,
så framt dessa borgenärer därjämte utgöra minst en tredjedel av de röstande.
Kan beslut på sådant sätt ej åstadkommas, gälle den mening konkursdomaren
biträder.
Konkursdomaren
skall tillse, att icke någon, på vilken borgenärernas val fallit, är obehörig
att vara förvaltare jämlikt 42 § andra eller tredje stycket eller i saknad av
sådan insikt och erfarenhet, som avses i 42 S första stycket, eller eljest
icke lämplig att handhava förvaltningen. Där sådant fall föreligger, åligger
det konkursdomaren att utse annan förvaltare i stället för den av borgenärerna
valde.
Kommer icke någon borgenär tiUstädes, varde förvaltare
tUlsatt av konkursdomaren.
Vid första
borgenärssammanträdet skaU konkursdomaren, sedan han hört närvarande
borgenärer, utse förvaltare att i stället för den enligt 43 § utsedde
förvaltaren omhänderbava konkursboet. Har konkursdomaren efter vad i 52 S är
stadgat förordnat, att konkursboets förvaltning skall vara delad, skall
förvaltare utses särskilt för varje del av förvaltningen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Sedan
förvaUarevalet ägt rum, skola borgenärerna å första borgenärssammanträdet, så
framt någon av dem gör framstäUning därom, välja granskningsmän att med den
befogenhet i denna lag sägs å borgenärernas vägnar övervaka förvaltningen.
Granskningsmännens antal bestämmes av konkursdomaren. Valet skall ske så, att
en var av de närvarande borgenärerna röstar å en granskniningsman. TiU
Sedan
förvaltare utsetts enligt 45 §, skola borgenärerna å första
borgenärssammanträdet, så framt någon av dem gör framställning därom, välja
granskningsmän att med den befogenhet i denna lag sägs å borgenärernas vägnar
övervaka förvaltningen. Granskningsmännens antal bestämmes av konkursdomaren.
Valet skall ske så, att en var av de närvarande borgenärerna röstar å en
gransknings-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
granskningsmän
anses valde, i första rummet den, om vilken borgenärer, vilkas fordringar sammanräknade
utgöra största beloppet, förenat sig, och därefter den eller de, som efter
huvudtalet erhållit de flesta rösterna.
man. Till
granskningsmän anses valde, i första rummet den, om vilken' borgenärer, vilkas
fordringar sammanräknade utgöra största beloppet, förenat sig, och därefter
den eller de, som efter huvudtalet erhållit de flesta rösterna.
opaginerad Kontrollera mot PDF
För varje granskningsman äge de borgenärer, med vilkas
röster han valts, utse en suppleant. Rösterna beräknas vid val av suppleant för
den i första rummet utsedde granskningsmannen efter fordringsbeloppen och vid
val av suppleant för annan granskningsman efter huvudtalet.
Erhålla vid val, som i denna paragraf sägs, två eller
flere lika röstetal, skilje lotten dem emellan.
Har val av granskningsmän ej skett å första
borgenärssammanträdet och utses därefter förvaltare jämlikt 48 eller 49 §, mä å
det sammanträde, å vilket förvaltare tillsättes, val av granskningsmän äga rum
efter ty ovan är stadgat.
48 §
opaginerad Kontrollera mot PDF
Finner
konkursdomaren efter första bofgenäi-ssammanträdet erforderligt, att antalet
förvaltare ökas, skola borgenärerna av konkursdomaren kallas att sammanträda
inför honom för att utse det antal förvaltare, som ytterligare erfordras; och
skall därvid vad i 45 § är stadgat äga motsvarande tillämpning.
Finner konkursdomaren efter första borgenärssammanträdet
erforderligt, att antalet förvaltare ökas, skola borgenärerna av konkursdomaren
kallas att sammanträda inför honom. Vid sammanträdet skall konkursdomaren
utse det antal förvaltare, som ytterligare erfordras; och skall därvid vad i
45 § är stadgat äga motsvarande tillämpning.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Rättens ombudsman, förvaltare, granskningsman eller
borgenär äge hos konkursdomaren göra framställning om ökning av antalet
förvaltare.
49 §
opaginerad Kontrollera mot PDF
Avgår
förvaltare efter första borgenärssammanträdet eller avgår granskningsman, för
vilken suppleant ej finnes, skall konkursdomaren kalla borgenärerna att
sammantt-äda inför honom för att utse efterträdare till den avgångne, och skola
därvid i fråga om val av förvaltare bestämmelserna i 45 § och i fråga om val av
granskningsman bestämmelserna i 46 § om val av suppleant för granskningsman
äga motsvarande tillämpning.
Avgår
förvaltare efter första borgenärssammanträdet eller avgår granskningsman, för vilken
suppleant ej finnes, skall konkursdomaren kalla borgenärerna att sammanträda
inför honom. Vid sammanträdet skaU efterträdare tUl den avgångne utses, och
skola därvid i fråga om utseende av förvaltare bestämmelserna i 45 § och i
fråga om val av granskningsman bestämmelserna i 46 § om val av suppleant för
granskningsman äga motsvarande tillämpning.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
Vad sålunda är stadgat gälle dock ej, där flere förvaltare
eller granskningsmän äro och nägon av dem avgår samt konkursdomaren efter rättens
ombudsmans hörande finnei det ej vara nödigt, att annan utses i den avgångnes
ställe.
Avgår förvaltare eller granskningsman sedan fråga
uppkommit om avskrivning av konkursen enligt 187 §, skall borgenärssammanträde
som avses i första stycket ej utsättas, så länge frågan är under prövning.
50 §
opaginerad Kontrollera mot PDF
Har
förvaltare avgått och skall efterträdare åt honom utses, äge konkursdomaren,
där sä erfordras, förordna om befattningens upprätthållande tills nytt val ägt
rum.
Har
förvaltare avgått efter första borgenärssammanträdet och skall efterträdare ål
honom utses, äge konkursdomaren, där så erfordras, förordna om befallningens
upprätthållande tills ny förvaltare utsetts i föreskriven ordning.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Har förvaltare laga förfall eller är han efter ty i 80 §
tredje stycket stadgas försatt ur tjänstgöring, må konkursdomaren utse annan
att under tiden fullgöra hans åligganden.
54 §5
opaginerad Kontrollera mot PDF
Den enligt
43 § utsedde förvaltaren skall så snari ske kan ej mindre omhändertaga gäldenärens
bo med de böcker och andra handlingar, som röra boet, samt, där gäldenären är
eller under det senaste året före konkursansökningen varit bokföringsskyldig,
i hans handelsböcker å lämpligt ställe göra anteckning om dagen för
omhändertagandet, än även förrätta uppteckning av tillgångar och skulder i boet
med uppgift å varje borgenärs namn, boningsort och postadress, så ock å nämnda
böcker och handlingar. Där så befinnes nödigt, må förvaltaren för
bouppteckningsförrättningen anlita sakkunnigt biträde. I bouppteckningen skola
tillgångarna upptagas till de värden, som de efler noggrann uppskattning
prövas äga. Vid bouppteckningsförrättningen
Den enligt
43 § utsedde förvaltaren skall så snart ske kan omhändertaga gäldenärens bo
med de böcker och andra handlingar, som röra boet, samt, där gäldenären är
eller under det senaste året före konkursansökningen varit bokföringsskyldig,
i hans handelsböcker å lämpligt ställe göra anteckning om dagen för
omhändertagandet. Förvaltaren skaU även uppteckna tiUgångar och skulder i boel
samt lämna uppgift om dels varje borgenärs namn, boningsort och postadress,
de/s i vad mån skuld avser lön eller pension, dels nämnda böcker och
handlingar. Där så befinnes nödigt, må förvaltaren för bouppteckningsförrättningen
anlita sakkunnigt biträde. 1 bouppteckningen skola tillgångarna upptagas till
de värden, som de efter noggrann uppskattning prövas äga. Vid bo-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Senaste lydelse 1975:244.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
skall gäldenären vara tillstädes och under edsförpliktelse
redligen uppgiva boet. Har av gäldenären under edsförpliktelse underskriven
bouppteckning förul ingivits till konkursdomaren och finner förvaltaren
densamma tillförlitlig, vare upprättande av ny bouppteckning ej av nöden.
Föreslagen
lydelse
uppteckningsförrättningen skall gäldenären vara
tillstädes och under edsförpliktelse redligen uppgiva boet. Har av gäldenären
under edsförpliktelse underskriven bouppteckning förut ingivits till konkursdomaren
och finner förvaltaren densamma tillförlitlig, vare upprättande av ny
bouppteckning ej av nöden.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Då bouppteckning upprättas av förvaltaren, skall ett
exemplar därav tillställas konkursdomaren inom en vecka från det beslutet om
konkurs meddelades. Möter i något fall hinder härför, åligge förvaltaren att
inom nämnda tid tUlställa konkursdomaren förteckning å borgenärerna, upptagande
varje borgenärs namn, boningsort och postadress, samt att därefter så snart ske
kan inkomma med bouppteckningen. Godkänner förvaltaren till konkursdomaren
förut ingiven bouppteckning, göre anmälan därom inom tid, som nyss sagts.
55
§"
opaginerad Kontrollera mot PDF
Förvaltaren
skall under rättens ombudsmans inseende så snart ske kan upprätta skriftlig
berättelse om boets tillstånd, så ock om orsakerna till gäldenärens obestånd,
så vitt de kunnat utrönas. 1 berättelsen skall upptagas en översikt över
tillgångar och gäld av olika slag ävensom särskilt anmärkas, huruvida skälig
anledning förefinnes till anlagande, att gäldenären gjort sig skyldig till
brottsligt förhållande mot sina borgenärer. Förefinnes anledning till antagande,
som nyss sagts, skall grunden därför angivas. Om gäldenären är eller under det
senaste året före konkursansökningen varit bokföringsskyldig, varde i berättelsen
tillika anmärkt, vilka handelsböcker han hållit och huru de blivit förda; och
skall i sådant fall vid berättelsen fogas den av gäldenären senast uppgjorda balansräkningen.
Berättelsen skall underskrivas av förvaltaren.
Förvaltaren
skall under rättens ombudsmans inseende så snart ske kan upprätta skrifilig
berättelse om boets tillstånd, så ock om orsakerna till gäldenärens obestånd,
så vitt de kunnat utrönas. I berättelsen skall upptagas en översikt över
tillgångar och gäld av olika slag ävensom särskill anmärkas, huruvida egendom
frångått gäldenären under sådana förhållanden att återvinning till konkursboet
kan ske och huruvida skälig anledning förefinnes lill antagande, att
gäldenären gjort sig skyldig till brottsligt förhållande mot sina borgenärer.
Förefinnes anledning till antagande, som nyss sagts, skall grunden därför angivas.
Om gäldenären är eller under det senaste året före konkursansökningen varil
bokföringsskyldig, varde i berättelsen tillika anmärkt, vilka handelsböcker han
hållit och huru de blivit förda; och skall i sådant fall vid berättelsen fogas
den
opaginerad Kontrollera mot PDF
' Senasie lydelse 1975:244.
Prop.
1975/76:210 278
Nuvarande lydelse Föreslagen lyddse
av gäldenären senast uppgjorda balansräkningen.
Berättelsen skall underskrivas av förvaltaren.
Avskrift av berättelsen med den balansräkning, som må vara
därvid fogad, skall av förvaltaren utan dröjsmål tillställas konkursdomaren
ävensom hållas tillgänglig för borgenärer, som vilja taga del av densamma; och
äge varje borgenär, som det begär, att mot ersättning för kostnaden få
avskrift av berättelsen sig tillsänd.
58 r
Penningar, som inflyta under Penningar,
som inflyta under
förvaltningen av konkursbo, sko- förvaltningen
av konkursbo, sko
la, i den mån de icke äro erforder- la,
i den mån de icke äro erforder
liga till bestridande av löpande ut- liga
till bestridande av löpande ut
gifter, av förvaltaren inom en gifter,
av förvaltaren inom en
vecka från det de influtit å kon- vecka
från det de influtit å kon
kursboets räkning mot ränta insät- kursboets
räkning mot ränta insät
tas i bank, som av rättens om- tas i bank.
Till bestridande av lö-
budsman godkännes. Till bestri- pande
utgifter mä ej mer innehål-
dande av löpande utgifter må ej las än av
rättens ombudsman med-
mer innehållas än av ombudsman- gives.
nen medgives.
Försummar förvaltaren att inom ovan föreskrivna tid
insätta influtna medel, vare han skyldig att å belopp, som obehörigen
innehållits, erlägga ränta enligt 6 § räntelagen (1975:635) från den dag
insättning bon ske.
Så länge konkursen pågår, avlämne förvaltaren inom en
vecka från utgången av mars, juni, september och december månader varje år till
ombudsmannen räkning över boets inkomster och utgifter i penningar under det
gångna kvartalet. Har under någon del av kvartalet penningar innestått i bank,
skall vid räkningen fogas av banken till riktigheten bestyrkt uppgift å de
insättningar och uttagningar, som må hava under kvartalet förekommit.
Räkningarna skola av ombudsmannen granskas ävensom hållas tillgängliga för
borgenärerna och gäldenären.
Även efter konkursens avslutande skall förvaltaren hava
boets medel insatta i bank, till dess lyftning påkallas av därtill berättigad
borgenär. Förvaltaren skall underrätta konkursdomaren, i vilken bank medlen
innestå, och inom en vecka frän utgången av varje kalenderår till rättens
ombudsman för granskning avgiva redovisning som i tredje stycket sägs. När
medel ej vidare finnas att lyfta, skall ombudsmannen göra anmälan därom hos
konkursdomaren.
Senaste lydelse 1975:646.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
Gäldenär
må ej efter det beslut om hans försättande i konkurs meddelats och innan han
avlagt den i 91 § föreskrivna bouppteckningsed utan samtycke av rättens
ombudsman begiva sig från den ort, där han är bosatt. Senare under konkursen
må gäldenäreri ej utan samtycke av ombudsmannen begiva sig längre bort än att
han kan en vecka efter kallelse personligen infinna sig inom rättens domsaga å
ort, där hans närvaro påkallas; vare ock gäldenären skyldig att för
ombudsmannen och förvaltaren uppgiva stället, där han vistas, och, om det är
utom domsagan, viss därinom bosatt person, till vilken kallelse å honom må
lämnas.
Gäldenär
mä ej efter det beslut om hans försättande i konkurs meddelats och innan han
avlagt den i 91 § föreskrivna bouppteckningsed utan samtycke av förvaltaren
begiva sig från den ort, där han är bosatt. Senare under konkursen må
gäldenären ej utan samtycke av förvaltaren begiva sig längre bort än att han
kan en vecka efter kallelse personligen infinna sig inom rättens domsaga å
ort, där hans närvaro påkallas; vare ock gäldenären skyldig att för förvaltaren
uppgiva stället, där han vistas, och, om det är utom domsagan, viss därinom
bosatt person, till vilken kallelse å honom må lämnas.
opaginerad Kontrollera mot PDF
90 §
Innan
rättens ombudsman meddelar beslut i fall, som i 88 och 89 §§ avses, skall
han över gäldenärens framställning höra förvaltaren. Nöjes ej förvaltaren
eller gäldenären åt ombudsmannens beslut, må frågan hänskjutas till
konkursdomarens prövning.
År gäldenären missnöjd med förvaltarens beslut i fall, som
avses i 88 §, får frågan hänskjutas till konkursdomarens prövning. Innan
konkursdomaren meddelar beslut, skall han höra rättens ombudsman.
Innan rättens ombudsman meddelar beslut i fall, som i 89
§ avses, skall han över gäldenärens framställning höra förvaltaren. Nöjes ej
förvaltaren eller gäldenären åt ombudsmannens beslut, må frågan hänskjutas
till konkursdomarens prövning.
145 a
§«
opaginerad Kontrollera mot PDF
Har
betalning utfallit på kapitalbeloppet av fordran, till säkerhet för vilken
företagsinteckning meddelats, skall rättens ombudsman, sedan tiden för klander
mot framlagt utdelningsförslag gått till ända eller väckt klander avgjorts
genom beslut som vunnit laga kraft, göra anmälan därom till inskrivnings-
Har
betalning utfallit på kapitalbeloppet av fordran, till säkerhet för vilken
företagsinteckning meddelats, skall förvaltaren, sedan tiden för klander mot
framlagt utdelningsförslag gått till ända eller väckt klander avgjorts genom
beslut som vunnit laga kraft, göra anmälan därom till inskrivningsmyn-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Senaste lydelse 1967:144.
Prop. 1975/76:210 280
Nuvarande lydelse Föreslagen lydetse
domaren och därvid insända utdel- digheten och därvid insända utdel
ningsförslaget eller annan handling ningsförslaget
eller annan handling
som visar fördelningen. Kan det som visar
fördelningen. Kan det
antagas att ytterligare betalning antagas
att ytterligare betalning
kommer att tilläggas intecknings- kommer
att tilläggas intecknings
havaren, skall dock med anmälan havaren,
skall dock med anmälan
anstå till dess det blivit avgjort, anstå
till dess det blivit avgjort,
om sådan betalning skall utgå. om sådan
betalning skall utgå.
När innehavare av inteckning som avses i första stycket
lyfter betalning, skall anteckning härom göras på inteckningshandlingen.
183 §'
Menar någon borgenär, all om- Menar någon borgenär, att om
röstning rörande val av förvaltare röstning
rörande val av gransk-
eller granskningsman eller supp- ningsman
eller suppleant för
leant för granskningsman icke lag- granskningsman
icke lagligen skett
ligen skett eller att beslut av bor- eller
att beslut av borgenärerna i
genärerna i annan fråga, vars av- annan
fråga, vars avgörande på
görande på dem ankommer, icke dem
ankommer, icke lagligen till-
lagligen tillkommit, äge han där- kommit,
äge han däröver anföra
över anföra besvär. besvär.
Är beslut, varöver enligt första stycket klagan må föras
genom besvär, fattat vid sammanträde inför rättens ombudsman, skall klagan föras
hos den rätt, där konkursen är anhängig. Besvären skola i sådant fall inom
fjorton dagar ingivas till konkursdomaren; och förordne han, där det prövas
nödigt, att övriga rättsägare skola vid borgenärssammanträde erhålla del av
besvären för att å viss dag avgiva förklaring däröver inför rätten vid äventyr,
att målet ändock företages. Har beslutet fattats vid sammanträde inför
konkursdomaren, gälle i fråga om klagan däröver vad om klagan över
konkursdomarens beslut är stadgat.
Vill gäldenären föra klagan i fall, där det enligt vad
ovan stadgas är borgenär medgivet, have lov därtUl, så framt hans rätt kan vara
beroende av beslutet. Anser gäldenären, att genom borgenärernas beslut om
fortsättande av gäldenärens rörelse längre än ett år från första borgenärssammanträdet
eUer om uppskov utöver nämnda tid med försäljning av boets egendom eller med
indrivning av dess fordringar konkursutredningen oskäligt förlänges, äge han
ock över sådant beslut föra klagan. I fråga om klagan, varom i detta stycke
förmäles, skall vad ovan är föreskrivet om klagan av borgenär äga motsvarande
tillämpning.
Borgenärsbeslut gånge utan hinder av klagan i
verkställighet, där ej förbud däremot meddelas av konkursdomaren, då besvären
ingivits till honom, eUer av den rätt, där målel är anhängigt. ,
9 Senaste lydelse 1970:848.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1975/76:210
Nuvarande lyddse
Föreslagen lyddse
281
opaginerad Kontrollera mot PDF
9 kap.
Huru förfaras skall, då konkurs- Särskilda bestämmelser om
bo ej förslår till bestridande av handläggning av mindre konkurser
konkurskostnadema
185
§"
opaginerad Kontrollera mot PDF
Finner
konkursdomaren, då beslut om konkurs meddelas, anledning till antagande, att
gäldenärens bo icke förslår till bestridande av konkurskostnaderna, och ställes
ej genast säkerhet för sagda kostnader, skall vad förut i denna lag är stadgat
om vidtagande av åtgärder då konkurs uppstått icke äga tillämpning, utan gälle
vad här nedan föreskrives:
1) Konkursdomaren skaU om konkursen genast utfärda kungörelse
med uppgift om dagen, då konkursansökningen ingivits; och varde i kungörelsen
dessutom anmärkt, att anledning finnes tiU sådant antagande, som ovan sagts.
Kungörelsen skall ofördröjligen anslås i rättens kansU samt genast
Kan det antagas att gäldenärens bo ej räcker till
betalning av de konkurskostnader som följa med ordinär konkurs, skaU konkursdomaren,
när konkurs beslutas, förordna att konkursen skaU handläggas enligt 185a - 185g
§§.
Förekommer det i annat fall än som avses iförsta stycket
anledning antaga att konkursbo med hänsyn till dess omfattning och övriga förhållanden
är av enkel beskaffenhet och att det kan avvecklas snabbare och till lägre
kostnad, om bevakningsförfarande enligt 5 kap. ej anordnas, äger
konkursdomaren, när konkurs beslutas, förordna att utredning enligt 186 § skall
ske. I sådant faU skaU konkursdomaren, om det behövs, även utsätta ett sammanträde
för slutlig prövning av frågan på vilket sätt konkursen skall handläggas.
Handlägges konkursen enligl 185 ag §§ eller pågår
utredning enligt 186§, skola föreskrif terna om handläggning av konkurs i 19 /
samt 3 och 58 kap. äga tillämpning endast om detta särskill anges i detta
kapitel.
Konkursbeslutet jämte vad konkursdomaren bestämt enligt
första eller andra stycket kungöres på det sätt som sägs i 19 § andra stycket.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Senasie lydelse 1975:1263.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
eller
nästa postdag avsändas för att en gång införas i allmänna tidningarna ävensom
en eller två tidningar inom orten; varjämte konkursdomaren har att om konkursen
genast underrätta allmänna åklagaren i orten samt, om gäldenären är ämbets-
eller tjänsteman, hans närmaste förman.
opaginerad Kontrollera mot PDF
2) Konkursdomaren skall, där det prövas erforderligt,
förordna en god man att taga vård om gäldenärens bo. Har icke till konkursdomaren
ingivits av gäldenären under edsförpliktelse underskriven förteckning över hans
tUlgångar och skulder med uppgift om dels varje borgenärs namn och postadress,
dels i vad mån skuld avser lön eller pension och dels de böcker och andra
handUngar, som röra boet, skall god man alltid förordnas. Det åligger i sådant
fall gode mannen att ofördröjligen upprätta och till konkursdomaren inkomma med
förteckning, som nyss sagts, samt att så snart kunskap vunnits otn löne- eller
pensionsskuld genast anmäla detta till kronofogdemyndigheten i gäldenärens
hemortskommun. Finnes ef löne- eller pensionsskuld skall detta anmärkas i
förteckningen. Vid bouppteckningsförrättningen skall gäldenären vara
tillstädes och under edsförpliktelse redligen uppgiva boet.
185 a §
Har förordnande meddelats att konkursen skall handläggas
enligt 185 ag §§ skall konkursdomaren genast utse kronofogdemyndigheten i gäldenärens
hemortskommun att förvalta gäldenärens bo. Om det av särskild anledning är
olämpligt alt kronofogdemyndighet svarar för förvaltningen, får konkursdomaren
utse annan tUlförvaltare. Ifråga om utseende av förvaltaren i sådant fall
gäller 42 §.
År gäldenären dödsbo, behöver förvaltare utses endast om
bouppteckning enligt 20 kap. ärvdabalken ej har upprättats eller eljest
SärskUda skäl föreligga.
Mot kronofogde eller annan tjänsteman som hos
kronofogdemyndighet har att vidtaga förvaltningsåtgärd i konkursen gälla samma
Jäv som i 4 kap. rättegångsbalken föreskrivas ifråga om domare. Sådan
tjänsteman skall dock ej anses Jävig därför alt han på tjänstens vägnar har
vidtagit exekutiv åtgärd eller tagit befattning med indrivning hos gäldenären eller
därför att gärning har förövats mot honom i eller för hans tjänst.
Annan förvaltare än kronofogdemyndighet kan av
konkursdomaren entledigas, om han finnes icke vara lämplig eller av annan
orsak bör skiljas från uppdraget. Om förvaUaren entledigas, skaU han snarast
avge redovisning för förvaltningen tiU konkursdomaren.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1975/76:210
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
283
opaginerad Kontrollera mot PDF
185 b §
/ fråga om förvaltarens allmänna åligganden äga 53 §, 54
§ första stycket. 57 §, 58 § första och andra styckena samt 59 § fjärde
stycket motsvarande tUlämpning. Vad som föreskrives där om krav på medverkan av
rättens ombudsman gäller dock ej. I viktigare frågor skaU förvaltaren höra
sådana borgenärer som särskiU beröras av förvaUningen.
Förvaltaren skall lämna konkursdomaren skriftlig uppgift
om orsakerna till gäldenärens obestånd, såvitt de kunnat utrönas. Samtidigt
skall anmärkas, om egendom har frångått gäldenären under sådana förhållanden
att återvinning tUl konkursboet kan ske och om det finnes skälig anledning
antaga att gäldenären gjort sig skyldig till brott mot sina borgenärer. Finnes
anledning till sådant antagande, skall grunden därför angivas.
Har annan än kronofogdemyndighet utsetts tUl förvaltare
skaU denne, så snart kunskap har vunnits om löne- eller pensionsskuld, genast
anmäla detta till kronofogdemyndigheten i gäldenärens hemortskommun. Finnes
ej löne- eller pensionsskuld skaU förvaUaren anmärka detta i bouppteckningen.
Bouppteckningen skall jämte uppgifter i de hänseenden som
anges i andra stycket tillställas konkursdomaren snarast och senast en månad
frän konkursbeslutet. När särskilda omständigheter föreligga, får
konkursdomaren bevilja uppskov.
185 c § Finnes egendom i boet, skall förvaUaren sälja
den så snart det lämpligen kan ske, om ej annat är föreskrivet.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1975/76:210
Nuvarande lydelse
284 Föreslagen lydelse
Beträffande försäljning av egendom, fortsättande eller
återupptagande av rörelse, indrivning av fordringar och förlikning angående
osäker eller tvistig tiUgång under konkursen gälla 60, 63, 67, 70, 71 och 73-78
§§ i tillämpliga delar. Vad som föreskrives där om krav på medverkan av rättens
ombudsman eller borgenärerna gäller dock ej. Vidare skall fordran som kan
göras gällande i konkursen anses som bevakad fordran. Den tid av fyra veckor
som enligt 73 § första stycket skall räknas från första borgenärssammanträdet
skall i StäUet räknas från konkursbeslutet.
opaginerad Kontrollera mot PDF
3) Framgår ej av bouppteck
ningen, att tiUgång finnes tiU be
stridande av konkurskostnaderna,
kalle konkursdomaren genast gäl
denären att inställa sig för att fäs
ta bouppteckningens riktighet med
sådan ed, som i 91 § sägs. Ed
gången må ej utsättas att äga rum
tidigare än en vecka efter det be
slutet om konkurs meddelades.
Har konkursansökningen gjorts av
borgenär, varde underrättelse om
tiden för edgången med posten
översänd till honom.
Edgångsyrkande, varom stadgas i 93 §, må jämväl i fall,
varom nu är fråga, av borgenär framställas.
Vad 4 kap. i övrigt föreskriver i avseende å edgång likasom
ock vad i samma kapUel stadgas om påföljd för gäldenär av tredska att vid
bouppteckningsförrättning vara tillstädes och uppgiva boet skall i fall, som
här avses, äga motsvarande tillämpning.
4) Varder ej genom tillägg vid
bouppteckningens beedigande eller
eljest ådagalagt, att tUlgång finnes
till bestridande av konkurskostna
derna, och ställes ej heller säkerhet
185 d§ Har förvaltaren tillstäUt konkursdomaren
bouppteckning, skaU konkursdomaren genast kalla gäldenären att inställa sig
för att avlägga sådan ed som avses i 91 §. Edgången får ej äga rum tidigare än
en vecka från konkursbeslutet.
Finner konkursdomaren, sedan bouppteckningen har
beedigats, att gäldenärens bo icke räcker till betalning av konkurskostnaderna
och annan boets skuld, skaU han besluta
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lyddse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
för
sagda kostnader, meddele konkursdomaren beslut om avskrivning av konkursen.
Innan gäldenären beedigat bouppteckningen eller annan fullgjort edgång, som må
hava förelagts honom, må konkursen ej avskrivas, där ej hinder föreligger för
edgångs fuUgörande inom skälig tid och konkursdomaren finner anledning saknas
till antagande, att genom edgången tiUgång tiU kostnadernas bestridande
skulle yppas.
om avskrivning av konkursen. Sådant beslut får dock ej
meddelas förrän förvaltaren har fullgjort vad som åligger honom enligt 185 b §
andra stycket. Avskrives konkursen, skall förvaltaren snarast avge redovisning
för förvaltningen till konkursdomaren.
Fördigger hinder mot att bouppteckningsed avlägges av
gäldenären eller annan inom skälig tid och saknas anledning antaga att genom
sådan edgång skulle yppas tUlgång tiU betalning av kostnader och skuld som sägs
i andra stycket, äger vad som föreskrives där motsvarande tillämpning trots
att edgång som sagts nu icke har fullgjorts.
opaginerad Kontrollera mot PDF
5)
Finnes boet förslå till kon-kurskostnademas bestridande eller ställes säkerhet
för desamma, skall konkursdomaren iakttaga vad som omförmäles i 19 §, därvid
likväl de tider, som enligt sagda paragraf skola räknas från det beslutet om
konkurs meddelades, i stäUet skola räknas från dagen för utfärdandet av
kungörelse enligt paragrafen. Med konkursen skall jämväl i övrigt så förhållas
som i allmänhet är beträffande konkurser föreskrivet; dock att, där
bouppteckningsed redan avlagts, det ej åligger gäldenären eller annan, som
gått eden, att ånyo fullgöra sådan edgång.
185 e§ Avskrives ej konkursen enligt 185 d S skall, sedan
all boets tUlgängliga egendom har förvandlats till pengar och i den mån medlen
ej behövas för betalning av konkurskostnaderna eller annan skuld som
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1975/76:210
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
286
opaginerad Kontrollera mot PDF
boet har ådragit sig, utdelning tUl borgenärerna äga rum
i enlighet med den rätt till betalning som enligt lag eller eljest tillkommer
dem. För rätt tdl utdelning kräves ej att fordran har bevakats. 1 fall som
avses i 70 § andra stycket eller 71 § femte stycket utgör den omständigheten,
att där avsedd egendom icke har blivit såld, ej hinder för utdelning.
Utdelning enligt första stycket grundas på förslag till
utdelning som har upprättats av förvaltaren. Förslaget skall för varje däri upptagen
borgenär ange beloppet av hans fordran med den ränta varpå utdelning skall
beräknas, den förmånsrätt som följer med fordringen och den utdelning som
belöper på denna. Vid förslaget skall fogas sådan förvaltningsredogörelse som
sägs i 128 § tredje stycket.
Vid tUlämpning av 138 eller 139 § skall vad som sägs där
om den dag, från vilken tiden för klander mot utdelningsförslag är att räkna,
i stäUet avse dagen för utdelningsförslagets upprättande.
185f§
Förvaltaren skaU genast tUlställa konkursdomaren
utdelningsförslag, som har upprättats enligt 185 e §, jämte
förvaltningsredogörelsen. Han skaU samtidigt avge redovisning för förvaltningen
tiU konkursdomaren och därvid bifoga de handlingar som kunna vara av betydelse
för kontroU av redovisningen.
Konkursdomaren skall genast på sätt i 19 § andra stycket
sägs kungöra att utdelningsförslag upprättats. Borgenär som viU framställa
invändning mot utdelningsförslaget skall göra detta hos konkursdomaren senast
två veckor efter det att kungörelsen var införd i Post- och Inrikes Tidningar.
Sedan tiden för invändning mot utdelningsförslaget har
utgått, skaU
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1975/76:210
Nuvarande lydelse
287
Föreslagen lydelse
konkursdomaren fastställa utdelning i konkursen enligt
förslaget, om det ej är uppenbart att fel eller brist som inverkat på någons
rätt föreligger. Finner konkursdomaren sig icke böra fastställa utdelning enligt
förslagel, skall han antingen göra behövliga ändringar i det och fastställa
utdelning enligt det sålunda ändrade förslaget eller återförvisa ärendet tiU
förvaltaren. Mot beslut om återförvisning får särskild talan ejföras. Nytt
utdelningsförslag som har upprättats efter återförvisning behöver ej kungöras.
När beslut om fastställelse av utdelning meddelas, skall
konkursdomaren samtidigt besluta om avskrivning av konkursen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
185 g §
Sedan beslut om fastställelse av utdelning i konkursen har
vunnit laga kraft, skall förvaltaren snarast tUlställa borgenär de medel som
tillkommer denne. Detta gäller dock ej betr,äffande fordran som är beroende
av villkor, som avses i 136 §, eller är föremål för rättegång. Borgenär är
berättigad tiU den ränta som har upplupit på medlen frän dagen för
utdelningsförslagets upprättande. När medlen har Ullställts borgenärerna,
skall förvaltaren anmäla det hos konkursdomaren. Har betalning utfallit på
kapitalbeloppet av fordran, IiU säkerhet för vilken företagsinteckning meddelats,
gäller 145 a §.
BU medel tiUgängliga för utdelning sedan konkursen
avskrivits, skaU förvaltaren utdela dem tiU borgenärerna och avge redovisning
för förvaltningen av medlen. Bestämmelserna i 185 e och 185 f §§ om
utdelning och redovisning skola därvid tillämpas. Det nya utdelningsförslaget
behöver dock ej kungöras. Om konkursdomaren med hänsyn tiU de med en
utdelning
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1975/76:210
Nuvarande lydelse
288
Föreslagen lydelse
förenade kostnaderna finner att sådan icke lämpligen bör
ske, äger han efter framställning av förvaltaren förordna att medlen i stället
för att utdelas skola överlämnas t iU gäldenären.
opaginerad Kontrollera mot PDF
186 § Har förordnande meddelats enligt 185 § andra
stycket, skall konkursdomaren genast föranstalta om att kronofogdemyndigheten
i gäldenärens hemortskommun upprättar en översikthg redogörelse för
gäldenärens tillgångar och skulder. Av redogörelsen bör även framgå vilken
eller vilka borgenärer som kan beräknas få utdelning i konkursen samt övriga
omständigheter som är av betydelse för den slutUga prövningen av frågan på
vilket sätt konkursen skall handläggas. Redogörelsen skall ges in tid konkursdomaren
senasl en vecka från dagen för konkursbeslutet.
Kronofogdemyndighet som har fått uppdrag som avses iförsta
stycket skall omhändertaga gäldenärens bo och, om gäldenären är eller under
det senaste året före konkursansökningen varit bokföringsskyldig, i hans
handelsböcker göra anteckning om dagen för omhändertagandet.
Om förvaltningsåtgärd ej utan allvarlig olägenhet kan
uppskjutas till dess konkursdomaren slutligen har prövat frågan på vilket sött
konkursen skaU handläggas, får åtgärden vidtagas av kronofogdemyndigheten.
Myndigheten skall dessförinnan samråda med konkursdomaren och med de
borgenärer som särskiU beröras av förvaltningsåtgärden.
Vid tillämpning av bestämmelse i 4 kap. skall vad som sägs
där om förvaltaren och rättens ombudsman i stället gälla kronofogdemyndigheten.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1975/76:210
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
289
opaginerad Kontrollera mot PDF
186 a §
Har utredning skett enligt 186 § skall beslut om hur
konkursen skall handläggas meddelas senast en vecka från dagen för
konkursbeslutet, om ej synnerliga skäl föreligga.
Finner
konkursdomaren att konkursen på grund av sådana omständigheter som avses i
185 § första eller andra stycket bör handläggas enligt 185a - 185g §§. skaU
han förordna härom. I annat fall iakttages vad som i allmänhet är föreskrivet i
fråga om förfarandet när beslut om konkurs har meddelats.
opaginerad Kontrollera mot PDF
186 §
Varder efter utfärdandet av den i 19 § omförmälda
kungörelsen uppenbart, att tillgång ej finnes till bestridande av
konkurskostnaderna, åligge förvaltaren att utan dröjsmål göra anmälan därom
hos konkursdomaren. Vid sådan anmälan skall fogas redovisning för
förvaltningen.
Finner
konkursdomaren efter rättens ombudsmans hörande anmälningen vara befogad, late
han kungöra densamma en gång i allmiinna tidningarna och den eller de
ortstidningar, som bestämts för offentliggörande av kungörelser om konkursen.
Ställes inom trettio dagar från det kungörelsen infördes i aUmänna tidningarna
säkerhet för konkurskostnadema, vare anmälningen förfallen. Vill borgenär eller
gäldenären annorledes visa, att tillgång finnes till bestridande av sagda
kostnader, göre anmälan därom hos konkursdomaren inom tid, som nyss nämnts, och
äge konkursdomaren giva honom det rådrum, som prövas nödigt. Där säkerhet ej
ställes eller anmälan, som sist sagts, ej föranleder tdl antagande, att medel
till gäldande av nämnda kostnader finnas, med-
187 §
Finner förvaltare som har förordnats med stöd av 45 §
anledning antaga att gäldenärens bo icke räcker till betalning av konkurskostnaderna
och annan boets skuld, skall han genast göra anmälan därom hos konkursdomaren.
Vid sådan anmälan skall fogas redovisning för förvaltningen.
Finner
konkursdomaren efter rättens ombudsmans hörande anmälningen vara befogad eller
framgår eljest att fall som avses i första stycket föreligger, skall han
kungöra detta på sätt som sägs i 19 § andra stycket. Vill borgenär eller
gäldenären visa att tillgång finnes till betalning av nämnda kostnader och
skuld, skaU han anmäla detta hos konkursdomaren inom en månad från den dag då
kungörelse var införd i Post- och Inrikes Tidningar. Konkursdomaren äger ge
borgenären eller gälde-nifren behövligt rådrum. Föranleder anmälan som sagts
nu eller annan inträffad omständighet ej antagande att medel finnas till betalning
av konkurskostnaderna och annan boets skuld, skaU konkursdomaren besluta om
avskrivning av konkursen. Har förvaUaren
opaginerad Kontrollera mot PDF
19 Riksdagen 1975/76. 1 saml. Nr 210
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
dele konkursdomaren beslut om avskrivning av
konkursen.
Föreslagen
lydelse
icke avgivit redovisning för förvaltningen enligt första
stycket, skall konkursdomaren infordra sådan redovisning och höra rättens ombudsman
över den innan beslut om avskrivning meddelas.
opaginerad Kontrollera mot PDF
187 §
/I vgår förvaltare eller granskningsman sedan jämlikt 186 § anmälan skett
därom att tiUgång ej finnes tiU bestridande av konkurskostnaderna, skaU
borgenärssammanträde, som omförmäles i 49 § ej utsättas, så länge anmälningen
är beroende på prövning.
188 §
Har kronofogdemyndighet, varit förvaltare i konkurs utgår
ersättning tUl staten för kostnaderna hos myndigheten enligt bestämmelser som
regeringen meddelar.
Har
annan än kronofogdemyndighet varit förvaltare i konkursen och avskrives
konkursen enligt 185 d, 185 f eller 187 §, skaU konkursdomaren samtidigt
bestämma arvode tiU förvaltaren samt när konkurs avskrives enligt 187 § även
till rättens ombudsman. 1 fråga om sådant arvode äga 82 och 83 §§, 84 § första
stycket samt 86 § motsvarande tillämpning. Ersättning för kostnad som
uppdraget har medfört skaU på samma gång prövas av konkursdomaren. Beträffande
arvode och kostnadsersättning tUl förvaltaren i faU som avses i 187 § skaU
konkursdomaren inhämta yttrande av rättens ombudsman.
Ifråga om kostnader för konkurs som har handlagts enligt
185 a 185 g §§ gäller 81 § i tillämpliga delar
opaginerad Kontrollera mot PDF
188 §
Varder konkurs, som uppstått efter ansökning av borgenär, avskriven
jämlikt 185 §, vare borgenären pliktig att vidkännas de av
188 a §
Kostnaderna
för konkurs som har
avskrivits
enligt 185 d '§ skota utgå
ur konkursboet framför annan
skuld
som boet har ådragit sig. Har
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
förfarandet föranledda kostnaderna, däri inbegripen
gottgörelse, efter konkursdomarens beprövande, till god man, som omförmäles i
nämnda paragraf under 2). Beslutet om konkursens avskrivande skall innehålla
åläggande för borgenären att gälda nämnda kostnader, därvid varje
kostnadsbelopp skaU särskiU angivas.
Har konkurs upphört annorledes än genom slututdelning, äge
konkursdomaren, i den mån konkursboet ej lämnar tillgång till gäldande av
vad konkursdomaren förskjutit för kungörelser, kallelser och underrättelser,
som bort gäldas av boet, och kostnaderna ej heller kunnat uttagas av borgenär,
vilken jämUkt första stycket är ansvarig för desamma, att av allmänna medel
undfå ersättning för vad sålunda förskjutits.
Föreslagen
lydelse
konkursen uppstått på ansökan av annan borgenär än staten
och kunna konkurskostnaderna ej uttagas ur boet, skall borgenären betala dessa,
dock högst ett belopp som motsvarar en tiondel av det vid tiden för
konkursbeslutet gällande basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring. Äro flera borgenärer betalningsskyldiga, svara de solidariskt.
Beslutet om avskrivning skaU, i den mån boet befinnes otillräckligt, innehålla
åläggande för ansvarig borgenär att betala kostnaderna med angivna
begränsning. Kunna konkurskostnaderna ej uttagas ur boet eller av borgenären,
skola de utgå av allmänna medel.
Kostnaderna för konkurs som har avskrivits enligt 187 §
skola utgå ur konkursboet framför annan skuld som boet har ådragU sig. Kunna
konkurskostnaderna ej uttagas ur boet, skola de utgå av allmänna medel.
Har konkurs upphört på annat sätt än som har angivits
iförsta eller andra stycket, äger andra stycket motsvarande tillämpning.
opaginerad Kontrollera mot PDF
189 §
Avgår
förvaltare före konkursens avslutande, skall redovisning för förvaltningen,
evad denna handhafts av den avgående ensam eller av honom jämte annan, ofördröjligen
avgivas. Har förvaltningen varit delad, såsom i 52 § första stycket är
stadgat, skall redovisningen avse allenast den del av förvaltningen, som
varit åt den avgående förvaltaren uppdragen.
Då förslag till slututdelning framlägges eller, där
ackord kommit till stånd, egendomen i boet återslälles till gäldenären,
skall ock redovisning för förvaltningen av boet avgivas.
Avgår förvaltare som har utsetts enligt 43 eller 45 § (öre
konkursens avslutande, skall redovisning för förvaltningen, evad denna handhafts
av den avgående ensam eller av honom jämte annan, ofördröjligen avgivas. Har
förvaltningen varit delad, såsom i 52 § första stycket är stadgat, skall
redovisningen avse allenast den del av förvaltningen, som varit åt den avgående
förvaltaren uppdragen.
Då förslag till slututdelning framlägges enligt 129 §
eller, där ackord kommit till stånd, egendomen i boet återslälles till gäldenären,
skall ock redovisning för förvaltningen av boet avgivas.
Rättens ombudsman har att granska redovisning, varom ovan
förmäles, och däröver avgiva utlåtande. Redovisningen och nämnda utlåtande
Prop. 1975/76:210 292
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
skola därefter hållas tillgängliga för dem, som önska taga
del av handlingarna. Avgives redovisning i sammanhang med framläggande av
förslag till slututdelning, skola redovisningshandlingarna vara att tillgå för
granskning från och med samma dag och å samma ställe som utdelningsförslaget;
och varde underrättelse därom intagen i den kungörelse, som omförmäles i 129 §.
Då redovisning eljest avgives, äge ombudsmannen efter samråd med förvaltaren
bestämma ställe, där redovisningshandlingarna skola hållas tillgängliga; late
ock en gång i allmänna tidningarna och den eller de ortstidningar, som
besiämts för offentliggörande av kungörelser om konkursen, kungöra, från och
med vilken dag samt var handlingarna komma att hållas tillgängliga.
I kungörelse angående redovisnings framläggande skall ock
nämnas, att den, som vill klandra redovisningen, har att anhängiggöra sin talan
på sätt och inom tid, som stadgas i 191 §.
Då kungörelse, som ovan sägs, utfärdas, skola
redovisningshandlingarna i styrkt avskrift genom ombudsmannens försorg
tillställas konkursdomaren för att hos honom vara att tillgå; äro räkenskaper
eller andra handlingar, som bifogats redovisningen, av vidlyftigare beskaffenhet,
vare dock ej nödigt, att avskrifter därav överlämnas. Det åligger därjämte
ombudsmannen att ofördröjligen efter kungörelsens utfärdande till gäldenären
och varje borgenär, som i konkursen bevakat fordran men icke erhållit full
betalning och vars adress är känd, med posten översända meddelande om
innehållet i kungörelsen angående redovisningen; dock att, där ackord kommit
till stånd, dylikt meddelande ej skall avsändas till borgenär, som för sin
bevakade fordran icke äger förmånsrätt.
I90§'i
Varder beslut om konkurs upp- Varder beslut om konkurs upp-
hävt av högre rält eller varder kon- hävt av högre rätt
eller varder kon
kurs avskriven jämlikt 124 § eller kurs avskriven jämlikt 124 § eller
nedlagd jämlikt 149 §, skall för- nedlagd jämlikt 149 §, skall förval-
vallaren ofördröjligen till gäldenären laren ofördröjligen till gäldenären
avgiva redovisning för förvalt- avgiva redovisning för förvalt
ningen av boet. Har konkursdoma- ningen av boet. Har konkursdoma
ren jämlikt 148 § förordnat att kon- ren jämlikt 148 § eller 185 g § andra
kursboet tiUhöriga medel skola över- stycket förordnat, att konkursboet
lämnas till gäldenären, skall ock re- tillhöriga medel skola överlämnas
dovisning ofördröjligen avgivas till till gäldenären, skall ock redovis-
honom, ning ofördröjligen avgivas till ho-
Avskrives
konkurs enligt 186, nom.
gälle den redovisning, som enligt Avskrives konkurs enligt 187,
samma paragraf skall avgivas av gälle den redovisning, som
enligt
förvaltaren, säsom slutredovis- samma paragraf skall avgivas av
ning. förvaltaren, såsom
slutredo-
visnine.
Redovisning
som skall avges av
förvaltaren enligt 185 a, 185 d eller
_____ ____________________ 185 f gäller som slutredovisning.
Senaste lydelse 1975:244.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
Vill
gäldenären klandra redovisning, varom stadgas i 189 eller 190 §, eller vill i
fall, som avses i 189 §, borgenär, vars rätt kan vara beroende av
redovisningen, klandra densamma, skall talan instämmas lill den rält, där
konkursen är eller varit anhängig, inom tre månader, räknat i fall, som avses
i 189 §, från den dag, då redovisningen enligt vad kungjort blivit först varit
för granskning tillgänglig, i fall, som avses i 190 § första stycket, från det
redovisningen tillställdes gäldenären och i fall, som i 190 § andra stycket
sägs, från det beslutet om avskrivning av konkursen vann laga kraft.
Vill
gäldenären klandra redovisning, varom stadgas i 189 eller 190 §, eller vill i
fall, som avses i 189 § eller 190 § tredje stycket, borgenär, vars rätt kan
vara beroende av redovisningen, klandra densamma, skall talan instämmas till
den rätt, där konkursen är eller varit anhängig, inom tre månader, räknat i
fall, som avses i 189 §, från den dag, då redovisningen enligt vad kungjort
blivit först varit för granskning tillgänglig, i fall, som avses i 190 § första
stycket, från det redovisningen tillställdes gäldenären, i fall, som i 190 §
andra stycket sägs, från det beslutet om avskrivning av konkursen vann laga
kraft och i fall, som avses i 190 § tredje stycket, från det redovisningen
inkom till konkursdomaren.
opaginerad Kontrollera mot PDF
210 §'2
Över beslut, som konkursdomaren meddelat i fall, där
sådant enligt denna lag på honom ankommer, må klagan föras i hovrätten; dock må
ej klagas däröver att rättens ombudsman entledigats eller att förvaltare
tillhållits att fullgöra sina åligganden.
Vill
någon klaga däröver att konkurs blivit nedlagd jämlikt 149 §, varde tiden för
besvärs anförande räknad från det kungörelsen om konkursens nedläggande
infördes i allmänna tidningarna.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Beslut av
konkursdomaren i frågor, som omförmäles i 3, 4 eller 6 kap., eller om
förordnande eller entledigande av tillsynsman enligt 171 b § länder omedelbart
till efterrättelse, om ej annat förordnas; dock att vad sålunda stadgats icke
skall äga tillämpning å beslut, varigenom förelagt vite utdömts.
Beslut av
konkursdomaren i de hänseenden som avses i 3, 4 eller 6 kap., eller om
förordnande eller entledigande av tillsynsman enligt 171 b § eller av
förvaltare enligt 185a § första stycket länder omedelbart till efterrättelse,
om ej annat förordnas; dock att vad sålunda stadgats icke skall äga tillämpning
å beslut, varigenom förelagt vite utdömts.
opaginerad Kontrollera mot PDF
1.
Denna lag
träder i kraft den I januari 1977.
2.
Äldre
bestämmelser gäller fortfarande i fråga om konkurs, i vilken konkursbeslutet
meddelats före ikraftträdandet.
12 Senaste lydelse 1970:848.
Prop. 1975/76:210 294
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3. Förekommer i annan lag eller författning bestämmelse om
att åtgärd skall ha vidtagits viss tid efter första borgenärssammanträdel i
konkurs eller att viss rättsverkan skall inträda viss tid efter detta sammanträde
skall, om konkursen handlägges enligt 185 ag §§, fristen i stället räknas från
tidpunkten för konkursbeslutet.
2 Förslag till
Lag om ändring i jordabalken
Härigenom föreskrives att 12 kap. 31 § jordabalken skall
ha nedan angivna lydelse'.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
12 kap.
31 §
Försättes hyresgästen i konkurs. Försättes hyresgästen i konkurs,
får konkursboet uppsäga avtalet, får konkursboet uppsäga avtalet.
Beträffande bostadslägenhet förd- Beträffande bostadslägenhet ford
ras dock att gäldenären samtycker ras dock att gäldenären samtycker
till uppsägningen eller att rättens till uppsägningen.
ombudsman godkänner denna.
Har lägenheten ej tillträtts när konkursen inträffar och
har ej hyresvärden säkerhet för avtalets fullgörande med vilken han skäligen
kan nöjas, får hyresvärden uppsäga avtalet, om han ej erhåller sådan säkerhet
inom en vecka efter anfordran.
Inträffar i fråga om annan lägenhet än bostadslägenhet
konkursen efter tillträdet och har ej hyresvärden säkerhet för avtalets
fullgörande med vilken han skäligen kan nöjas, får hyresvärden uppsäga avtalet,
om ej sådan säkerhet ställes inom en månad efter anfordran eller inom samma
tid konkursboet förklarar sig vilja svara för hyresgästens skyldigheter under
hyrestiden eller, när hyresrätten får överlåtas, överlåtelse sker i enlighet
med avtalet.
Uppsäges avtalet enligt försla-tredje stycket, har
hyresvärden rätt till ersättning för skada.
Denna lag träder i kraft den I januari 1977.
12 kap. jordabalken omtryckt 1974:1083.
Prop.
1975/76:210 295
3 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1921:244) om utmätningsed
Härigenom föreskrives att 13 § lagen (1921:244) om
utmätningsed skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
13 § Har gäldenär avlagt utmätningsed, vare han ej pliktig
att innan tre år förflutit ånyo avlägga sådan ed, där det ej göres sannolikt,
att ny tillgång efter edgången tillfallit honom.
Samma lag vare, då gäldenären Samma lag vare, då gäldenären
avlagt bouppteckningsed i kon- avlagt bouppleckningsed
i kon
kurs, som avskrivits jämlikt 185 kurs, som
avskrivits jämlikt 185 d
eller 186 § konkurslagen eller av- eller
187 § konkurslagen (1921:
slutats genom slututdelning utan 225) eller
avslutats på annat sätt
att icke förmånsberättigade borge- utan
att icke förmånsberätti-
närer erhåUit full betalning. I nu gade
borgenärer erhåUit full betal-
sagda fall skall tiden räknas från ning.
1 nu sagda fall skall tiden
det konkursen upphörde. räknas från det konkursen upp
hörde.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977. Äldre
bestämmelser gäller fortfarande i fråga om konkurs, i vilken konkursbeslutet
meddelats före nämnda dag.
4 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1970:741) om statlig
lönegaranti vid konkurs
Härigenom föreskrives att 2, 3, 6, 7 och 8 §§ lagen
(1970:741) om statlig lönegaranti vid konkurs skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2§> Betalning enligl garantin utgår för sådan fordran
på lön eller annan ersättning som har förmånsrätt enligt 12 §
förmänsrättslagen (1970:979) och för fordran på pension som har förmånsrätt
enligt 12 eller 13 § samma lag.
Har någon på grund av fordran Har någon på grund av fordran
som
omfattas av garantin ansökt som omfattas
av garantin ansökt om
om
gäldenärens försättande i kon- gäldenärens
försättande i konkurs,
kurs,
utgår betalning även för kost- utgår
betalning även för kostnaden
Senasie lydelse 1975:1250.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Föreslagen
lydelse
härför och, om konkursen avskrivits enligt 185 d §
konkurslagen (1921:225), för kostnad som han ålagts att utge enligt 188 a §
samma lag.
Nuvarande lydelse
nåden härför och, om konkursen avskrivits enligt 185 §
konkurslagen (1921:225), för kosinad som han ålagts att ulge enligl 188 § samma
lag.
Beiräffande fordran med förmånsrätt enligt 12 §
förmänsrättslagen gäller garantin för varje arbetstagare högst ett belopp som
motsvarar tolv gånger det vid tiden för konkursbeslutet gällande basbeloppet
enligl 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring. Betalning utgår därvid
för fordran som avser ersättning för särskilda kostnader framför annan fordran.
3
§ 2
opaginerad Kontrollera mot PDF
Betalning
enligt garantin utgår endast för fordran som bevakats i konkursen eller, i fall
som avses i 7§, blir känd för myndighet som där sägs inom ett år från det att
beslut om avskrivning av konkursen vunnit laga kraft. Har arbetsgivaren
tidigare varit försatt i konkurs, utgår icke betalning för fordran som gjorts
eller kunnat göras gällande i den konkursen.
Betalning
enligt garantin utgår endast för fordran som bevakats i konkursen eller, i fall
som avses i 8 § första stycket blir känd för myndighet som där sägs inom ett år
från det att beslut om avskrivning av konkursen vunnit laga kraft. Har
arbetsgivaren tidigare varit försatt i konkurs, utgår icke betalning för
fordran som gjorts eller kunnat göras gällande i den konkursen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
6 §3
Konkursförvaltaren skall snarast efter konkursbeslutet
underrätta myndighet som avses i 5 § om fordran på lön för uppsägningstid i
den mån fordringen enligt förvaltarens bedömande är klar. Underrättelse bör
lämnas även om annan fordran som omfattas av garantin under samma
förutsättning. 1 övrigt skall underrättelse lämnas utan dröjsmål när fordran
som omfattas av garantin efter bevakning blivit utdelningsgill.
Underrättelse som avses i första stycket behöver icke
lämnas i den mån arbetstagaren får lyfta betalning för sin fordran enligt 143
§ konkurslagen (1921:225), beträffande fordran på lön för uppsägnings-
Konkursförvaltare som har utsetts enligt 43 eller 45 §
konkurslagen (1921:225) skall snarast efter konkursbeslutet underrätta myndighet
som avses i 5 § om fordran på lön för uppsägningstid i den mån fordringen
enligt förvaltarens bedömande är klar. Underrättelse bör lämnas även om annan
fordran som omfattas av garantin under samma förutsättning. I övrigt skall
underrättelse lämnas utan dröjsmål när fordran som omfattas av garantin efter
bevakning blivit utdelningsgill.
Underrättelse som avses i första stycket behöver icke
lämnas i den mån arbetstagaren får lyfta betalning för sin fordran enligt 143
§ konkurslagen, beträffande fordran
opaginerad Kontrollera mot PDF
Senasie lydelse 1975:1261. ' Senasle lydelse 1975:1261.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
tid på fordringens förfallodag och beträffande annan
fordran utan dröjsmål sedan fordringen blivit utdelningsgill.
Föreslagen
lydelse
på lön för uppsägningslid på fordringens förfallodag och
beträffande annan fordran utan dröjsmål sedan fordringen bhvit utdelningsgiU.
opaginerad Kontrollera mot PDF
När
underrättelse lämnas enhgt första stycket första eller andra meningen skall
konkursförvaltaren samtidigt för arbetstagarens räkning bevaka fordran som
avses med underrättelsen. Bevakning sker genom att förvaltaren tillställer
konkursdomaren två kopior av underrättelsen med angivande av att denna avser
bevakning. Förvaltaren skall i sådant fall genast underrätta arbetstagaren om
bevakningen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Handlägges konkurs enligt 185 S konkurslagen (1921:225)
och finnes anledning antaga att fordran, som omfattas av garantin, kan göras
gällande, skall konkursdomaren genast sända underrättelse därom till
kronofogdemyndigheten i gäldenärens hemortskommun. Sedan tid för gäldenärens
edgång har bestämts, skall myndigheten underrättas därom. Myndigheten har
behörighet som borgenär, även om staten icke innehar fordran hos gäldenären.
Första stycket gäller i tillämpliga delar, när
konkursdomaren mottagit anmälan .som avses i 186 § konkurslagen (1921:225) utan
att underrättelse som avses i 6 § lämnats dessförinnan.
Handlägges konkurs enligt 185 a-g §§ konkurslagen
(1921:225) utan att kronofogdemyndighet utsetts till förvaltare och finnes anledning
antaga att fordran, som omfattas av garantin, kan göras gällande, skall
konkursdomaren genast sända underrättelse därom till kronofogdemyndigheten i
gäldenärens hemortskommun. Sedan tid för gäldenärens edgång har bestämts,
skall myndigheten underrättas därom. Myndigheten har behörighet som borgenär,
även om staten icke innehar fordran hos gäldenären.
Första
stycket gäller i tillämpliga delar, när konkursdomaren från konkursförvaltaren
mottagit anmälan som avses i 187 § konkurslagen eller fråga på annat sätt
uppkommU om avskrivning av konkursen enligt nämnda paragraf utan att
underrättelse som avses i 6 S lämnats dessförinnan.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Det
åligger kronofogdemyndighet som får underrättelse enligt 7 § att skyndsamt
pröva i vad mån betalning enligt garantin skall utgå för fordran i konkursen.
Detta gäl-
Det
åligger kronofogdemyndighet som är förvaltare i konkurs eller som får
underrättelse enligt 7 § eller enligt 185 b § konkurslagen (1921:225) att
skyndsamt pröva i
opaginerad Kontrollera mot PDF
* Senaste lydelse 1975:1261. ' Senasie lydelse
1975:1261.
Prop.
1975/76:210 298
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
ler även när fordran i konkursen vad mån betalning enligt
garantin
på annat sätt blir känd för myn- skall utgå för fordran i konkursen,
digheten. Detta gäller även när fordran
i
konkursen på annat sätt blir känd för myndigheten.
Arbetsgivare är skyldig att vid kronofogdemyndighetens
prövning enligt första styckei på anfordran lämna uppgift om arbetstagares
anställnings- och avlöningsförhållanden eller pensionsförhållanden. Undandrager
sig arbetsgivaren att fullgöra detta, kan han efter omständigheterna hämtas
eller häktas.
Beslut om hämtning eller häktning meddelas av
konkursdomaren efter framställning från kronofogdemyndigheten. Kostnaden för
hämtning eller häktning utgår av allmänna medel. I övrigt gäller beträffande
sådan åtgärd 95 § konkurslagen (1921:225) i tillämpliga delar.
Kronofogdemyndigheten skall utan dröjsmål underrätta den i
5 § avsedda myndigheten angående fordran som vid prövning enligt första
stycket funnits vara betalningsgrundande. Förekommer anledning därtill får
kronofogdemyndigheten återkalla sitt beslut, om det sker innan utbetalning har
ägt rum.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977. Äldre
bestämmelser gäller fortfarande i fråga om konkurs, i vilken konkursbeslutet
meddelats före nämnda dag.
5 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1971:494) om exekutiv försäljning
av fast
egendom
Härigenom föreskrives att 13 § lagen (1971:494) om
exekutiv försäljning av fast egendom skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lyddse Föreslagen lydelse
13 §
Hör fastigheten till konkursbo. Hör fastigheten till konkursbo,
kan borgenär som i konkursen be- kan borgenär
som har fordran
vakat fordran med panträtt eller med panträtt
eller bättre förmåns
bättre förmånsrätt i fastigheten rätt i
fastigheten begära att fastig-
begära att fastigheten säljes för heten
säljes för hans fordran, om
hans fordran, om hans rätt till be- hans
rätt till betalning ur fastighe-
talning ur fastigheten är ostridig ten
är ostridig eller styrkes.
eller styrkes.
Borgenär som vill ansluta sig enligt första stycket skall
anmäla detta hos överexekutor senast två veckor före bevakningssammanträdet.
Prop. 1975/76:210 299
Bestämmelserna i 12 § äger motsvarande tillämpning i
fråga om rätt att utlösa den som anslutit sig enligt första stycket.
Denna lag träder i kraft den I januari 1977. Äldre
bestämmelser gäller fortfarande i fråga om konkurs, i vilken konkursbeslutet
meddelats före nämnda dag.
6 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1971:500) om exekutiv försäljning
av luftfartyg m.m.
Härigenom föreskrives att 5 § lagen (1971:500) om exekutiv
försäljning av luftfartyg m.m. skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
5§'
Hör egendomen till konkursbo. Hör
egendomen lill konkursbo,
kan borgenär, som i konkursen be- kan
borgenär, som har fordran
vakat fordran varmed är förenad varmed är
förenad luftpanträtt el-
luftpanträtt eller för vilken egen- ler
för vilken egendomen svarar
domen svarar på grund av inteck- på grund av
inteckning eller var
ning eller varmed är förenad re- med är
förenad retentionsrätt eller
tentionsrätt eller förmånsrätt en- förmånsrätt
enligt 10 § förmåns-
ligt 10 § förmänsrättslagen (1970: rättslagen
(1970:979), begära att
979), begära att egendomen säl- egendomen
säljes för hans ford-
jes för hans fordran, om hans ran, om
hans rätt till betalning ur
rätt till betalning ur egendomen är egendomen
är ostridig eller
ostridig eller styrkes. styrkes.
Bestämmelserna i 4 § äger motsvarande tillämpning i fråga
om rätt att utlösa den som anslutit sig enligt första stycket.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977. Äldre
bestämmelser gäller fortfarande i fråga om konkurs, i vilken konkursbeslutet
meddelats före nämnda dag.
Senasle lydelse enligl proposition 1975/76:12.
Prop. 1975/76:210 300
Utdrag
LAGRÅDET PROTOKOLL
vid sammanträde 1976-03-30
Närvarande: justitierådet Gyllensvärd,
regeringsrådet Nordlund, justitierådet Ulveson, justitierådet Erik Nyman.
Enligt lagrådet den 10 februari 1976 tUlhandakommet utdrag
av protokoll vid regeringssammanträde den 18 december 1975 har regeringen på
hemställan av statsrådet Geijer beslutat inhämta lagrådets yttrande över
förslag till
1. lag om ändring i konkurslagen
(1921:225),
2. lag om ändring i jordabalken,
3. lag Om ändring i lagen (1921:244)
om utmätningsed,
4. lag Om ändring i lagen (1970:741)
om statlig lönegaranti vid konkurs,
5. lag om ändring i lagen (1971:494)
om exekutiv försäljning av fast egendom,
6. lag om ändring i lagen (1971:500)
om exekutiv försäljning av luftfartyg m.m.
Förslagen, som finns bilagda detta protokoll, har inför
lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Peter Fitger.
Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet.
AUmänna synpunkter
De föreslagna lagändringarna ingår som en etapp i det
pågående omfattande reformarbetet på konkurslagstiftningens område och utgör
det första ledet i översynen av själva konkursförfarandet. Förslagen rör främst
den viktiga frågan, hur man skall kunna åstadkomma en snabbare, billigare och
mera aktiv handläggning av mindre konkurser utan att ge avkall på erforderliga
garantier för säkerhet och objektivitet. Behovet av en reform med sådan
inriktning får anses starkt dokumenterat, och de lösningar i sak av de
behandlade problemen som remissen innehåller finner lagrådet i det väsentliga
väl avvägda. Verkningarna av vissa nykonstruktioner, särskilt den att
kronofogdemyndighet regelmässigt skall handha förvaltarskapet i mindre
konkiuser, är emellertid svårbedömbara, bl.a. med hänsyn till ovissheten om de
organisatoriska förutsättningar som kommer att föreligga. Det är enligt
lagrådets mening viktigt att man tillgodogör sig de erfarenheter av reformen
som kommer att göras under de första åren efter dess genomförande och att man,
om så visar sig erforderligt, jämkar reglerna i samband med den slutliga
utformningen av en ny konkurslag.
Att handläggningsmässigt dela upp konkurserna i två
grupper, den ena med bevakningsförfarande och den andra utan, finner lagrådet
vara en riktig utgångspunkt. Lagrådet kan också i stort sett ansluta sig till
de i
Prop. 1975/76:210 301
remissen anförda synpunkterna om vUka grunder som bör vara
avgörande för konkursdomaren vid valet av handläggningsform. Särskilt vill lagrådet
understryka föredragande statsrådets uttalande att den enklare handläggningsformen
bör i princip begränsas till fall där utdelning kan beräknas ske endast för
prioriterade fordringar eller där någon utdelning över huvud taget inte är
aktuell samt att undantag från denna princip bör göras endast om det är helt
klart att borgenärskretsen är ytterst begränsad och några andra komplikationer
inte finns. Enligt lagrådets mening är det angeläget från
rättssäkerhetssynpunkt att undantagen begränsas just till fall som befinns helt
klara. Det ordinära konkursförfaradet kommer trots allt att vara förenat med
större rättssäkerhetsgarantier än den enklare handläggningsformen.
Lagrådet konstaterar i sammanhanget med tillfredsställelse
att konkursdomarens prövning av frågan om handläggningsformen kan i väsentlig
mån underlättas och göras säkrare genom den möjlighet han enligt förslaget
skall ha att skaffa in närmare utredning genom kronofogdemyndighetens försorg.
Den del av lagstiftningsärendet som har väckt störst
allmänt intresse och mest delade meningar är frågan vem som skall handha
förvaltarskapet i mindre konkurser. Här har till en början två alternativ
ställts mot varandra, advokatalternativet och kronofogdealternativet.
Remissförslaget utgör i viss mån en kompromisslösning, innebärande att
kronofogdemyndighet skall utses till förvaltare, om det inte av särskild
anledning är olämpligt att förvaltningen ankommer på myndigheten.
I och för sig kan det anföras skäl för att
kronofogdemyndigheterna borde göras till rent judiciella organ och inte som nu
samtidigt vara fiskala organ med uppgift att företräda staten som borgenär.
Argument för en sådan mening torde särskilt kunna hämtas från utsökningsrättens
område och de problem som kronofogdemyndigheterna där ställs inför (jfr SOU
1974:6 s. 85 f och 90). Den dubbelroll som kronofogdemyndigheterna nu har och
kan väntas behåUa under överskådlig framtid är emellertid enligt lagrådets
mening inte något som, generellt sett, gör dem olämpliga som förvaltare i
mindre konkurser. Förslaget att annan än kronofogdemyndighet skall kunna utses
till förvaltare, när det av särskild anledning är olämpligt att förvaltningen
ankommer på myndigheten, får anses innefatta en principiellt godtagbar lösning.
De praktiska skäl som i remissen anförs för huvudregeln
att kronofogdemyndigheten skall utses till förvaltare finner lagrådet
övertygande. Att förvaltning genom sådan myndighet dock måste medföra vissa
speciella problem kommer lagrådet att beröra i det följande.
Som exempel på undantagsfall, då det kan uppkomma fråga om
att utse annan än kronofogdemyndigheten till förvaltare, anförs i remissen dels
konfliktsituationer, särskilt sådana där förvaltaren i boets intresse bör föra
en process mot staten, dels organisatoriska förhållanden som kan göra det svårt
för myndigheten att ha hand om förvaltarskapet. Enligt lagrådets
Prop. 1975/76:210 302
mening kan det nog i praktiken inträffa andra situationer
av jämförbart slag, som bör föranleda tillämpning av undantagsregeln.
Det
remitterade förslaget utgår från att det endast är i inledningsskedet av en
konkurs som behov aktualiseras att utse annan än kronofogdemyndighet till
förvaltare. Enligt lagrådets uppfattning kan det emellertid mycket väl tänkas
att en konfliktsituation, t.ex. behovet av att föra en process mot staten, ger
sig till känna först sedan kronofogdemyndigheten en tid har varit verksam som
förvaltare. Inte minst för myndigheten själv kan det då vara angeläget att bli
befriad från uppdraget. Det bör framhållas att saken inte kan lösas genom att
myndigheten uppdrar åt annan att föra talan i målet. Det är på
myndigheten-förvaltaren själv som det ankommer att besluta om talan skall
väckas, fullföljas etc. Ett rättegångsombud har att följa förvaltarens
instruktioner. Lagrådet anser därför, att det genom en särskild bestämmelse bör
införas möjlighet för konkursdomaren att, efter det att kronofogdemyndigheten
har börjat handha förvaltningen, utse annan till förvaltare, om det av
särskild anledning befinns olämpligt att myndigheten fortsätter med uppdraget.
Uppenbarligen kan en sådan bestämmelse bli tUlämplig endast i sällsynta
undantagsfall, och då närmast på initiativ från myndighetens sida. Det bör dock
inte möta något hinder att frågan väcks av en intressent, t.ex. en borgenär, eller
tas upp av konkursdomaren ex officio.
Genom förslaget att kronofogdemyndighet skall utses till
förvaltare i mindre konkurser införs i konkursförfarandet ett element av
administrativ myndighetsutövning, som innebär en principiell nyhet. Man ställs
därmed inför problemet, i vad mån allmänna regler för administrativ verksamhet
träder i tillämpning.
I
remissprotokollet uttalas att förvaltningslagen inte blir tillämplig på
förfarandet hos kronofogdemyndigheten, och man hänvisar därvid till 2 8 tredje
punkten nämnda lag. Enligt denna bestämmelse gäller förvaltningslagen inte
ärende hos överexekutor eller utmätningsman, om ärendet avser myndighetens
exekutiva verksamhet. Emellertid torde kronofogdemyndighetens förvaltning av
konkursbo inte utan vidare kunna hänföras till utmätningsmans exekutiva
verksamhet. Huruvida man i rättstillämpningen skulle finna myndighetens
konkursförvaltning på grund av nämnda bestämmelse undantagen från
förvaltningslagens tillämpningsområde är synnerligen tveksamt.
Möjligen
kan hävdas, att förvaltarens agerande i konkurs inte utgör handläggning av
ärende och att förvaltningslagen därför inte skulle vara tillämplig (jfr prop.
1971:30 s. 315 f). Visserligen innefattar konkursförvaltarens verksamhet ett
betydande mått av faktiskt handlande men åtskilliga av de åtgärder som
kronofogdemyndigheten i egenskap av förvaltare skulle ha att vidtaga enligt KL
måste betraktas som handläggning av ärende (bouppteckningsförrättning enligt 54
§, meddelande av upplysningar enligt 59 § fjärde st., anstånd med försäljning
enligt 67 § andra st., framställning om exekutiv försäljning enligt 70 §
första st., uppskov med
Prop. 1975/76:210 303
indrivning av fordringar enligt 77 S och antagande av
förlikningsanbud enligt 78 S). Förvaltarens uppgifter i övrigt enligt 185 b,
185 c, 185 g och 187 SS i remissförslaget är också i betydande utsträckning att
hänföra till handläggning av ärende.
Mot bakgrund av det anförda bör man enligt lagrådets
mening utgå från att förvaltningslagen i princip är tillämplig på kronofogdemyndighetens
förvaltning av konkursbo, och detta avser inte endast de allmänna
bestämmelserna i 4-13 SS utan även de särskilda bestämmelserna i 14-20 SS.
Lagen gäller emellertid enligt 1 S andra stycket endast i den mån inte
specialregler meddelats i annan lag. Förfarandereglerna i konkurslagen träder
alltså i stället för motsvarande regler i förvaltningslagen. Endast ett fåtal
regler i sistnämnda lag, vilka saknar motsvarighet i konkurslagen, blir
tillämpliga på konkursförvaltningen och torde inte vålla några svårigheter.
1 remissprotokollet anförs, att det knappast torde finnas
något utrymme för tillämpning av allmänna besvärsbestämmelser, när det gäller
kronofogdemyndighets beslut under förvaltning av konkursbo, och att behov inte
föreligger att tillskapa särskilda besvärsmöjligheter. Som framgår av vad
lagrådet nyss utvecklat innefattar kronofogdemyndighetens åtgärder vid
förvaltningen inte enbart faktiskt handlande utan även handläggning av ärende.
I många fall utmynnar handläggningen visserligen i åtgärder av sådant slag som
över huvud taget inte kan överklagas (meddelande av upplysningar,
framställningar och anmälningar till annan myndighet etc). 1 andra fall är
åtgärderna däremot av sådan karaktär att de i princip måste anses överklagbara
(t.ex. anstånd med försäljning, antagande av förlikningsanbud). Om
kronofogdemyndigheten meddelar skrifttiga beslut rörande dylika åtgärder och
gäldenären eller borgenär torde kunna framtvinga sådana beslut får de alltså
överklagas försåvitt inte förbud mot besvär stadgas.
Eftersom KL enligt remissförslaget inte kommer att
innehålla någon specialbestämmelse om rätt att föra talan mot
kronofogdemyndighets beslut enligt lagen, blir de allmänna föreskrifterna om
besvär i kronofogdeinstruktionen tillämpliga, vilket innebär att talan föres
hos länsstyrelsen.
Emellertid synes det inte befogat att tillåta besvär över-
kronofogdemyndighets beslut vid förvaltning av konkursbo. En motsvarande
möjlighet saknas ju om enskild person förordnas till förvaltare. Själva syftet
med det föreslagna förfarandet vid mindre konkurser, nämligen att få till stånd
en snabb procedur, talar också mot att tillåta besvär över skilda beslut under
förfarandet. Det anförda leder till att i KL bör föreskrivas att talan inte får
föras mot kronofogdemyndighetens beslut enligt lagen.
Kronofogdemyndighetens ställning av självständig
myndighet, i princip sidoordnad med konkursdomaren, medför också speciella
problem, närdet gäller den tillsyn över förvaltningen som konkursdomaren enligt
förslaget skall utöva. Det framhålls i remissen att konkursdomarens
kontrollerande
Prop. 1975/76:210 304
funktion, när kronofogdemyndighet är förvaltare, främst
får utövas i samband med att konkursen avslutas. I detta sammanhang vill
lagrådet endast framhålla att konkursdomaren får anses ha en allmän skyldighet
att tillse att även mindre konkurser handläggs i lämplig ordning, bl.a. aktivt
och utan onödiga dröjsmål, och att detta kan ge honom anledning att vända sig
till kronofogdemyndigheten med påpekanden och framställningar. Principen om en
sådan skyldighet kan för övrigt i viss mån anses komma till uttryck i den
tidigare förordade bestämmelsen om möjlighet för konkursdomaren att utse annan
till förvaltare, om det av särskild anledning befinns olämpligt att kronofogdemyndigheten
fortsätter uppdraget.
Föredragande statsrådet har i remissprotokollet särskUt
behandlat den lagstiftningsteknik som har kommit till användning i förslaget
till ändring i KL. Mot vad som därvid anförs har lagrådet ej något att erinra.
Själva den föreslagna dispositionen av lagmaterialet i 9 kap. KL är emellertid
enligt lagrådets mening delvis otillfredsställande. Vissa av de bestämmelser
som i det remitterade förslaget har tagits upp i 9 kap. anser lagrådet, enligt
vad som utvecklas i det följande, böra flyttas över till I kap. Vad som uppnås
därigenom är enligt lagrådets mening en önskvärd förbättring men knappast någon
slutgiltig lösning. Vid den slutliga utformningen av en ny KL blir det tydligen
tillfälle att se över hela lagmaterialet och ge det en mera systematisk
uppställning och en enhetlig språkdräkt. Lagrådet utgår från att detta
tillfälle kommer att tas till vara.
Förslaget till lag om ändring i knnkurslagen (1921:225)
Det remitterade förslaget bygger på tanken att
konkursdomaren skall på ett tidigt stadium i varje konkurs pröva frågan om på
vilket sätt konkursen skall handläggas, enligt vanliga regler med bl.a.
bevakningsförfarande eller med tillämpning av de särskilda bestämmelserna i 9
kap. Att döma av vad som uttalas i remissprotokollet synes meningen vara att
prövningen skall åtminstone i de fall, där handläggning enligt den enklare
ordningen är avsedd att äga rum, resultera i ett formligt beslut, som kan göras
till föremål för överprövning. Uppenbart är emellertid att möjlighet att få tUl
stånd ett överklagande måste finnas även när konkursdomaren stannar för att
låta konkursen handläggas med bevakningsförfarande. Konkursdomaren bör
följaktligen i alla fall, när en konkursansökan bifalles, meddela ett beslut om
handläggningsformen. Lagrådet finner detta vara av sådan vikt att en uttrycklig
bestämmelse härom bör skrivas in i KL. En sådan bestämmelse hör inte hemma i 9
kap. utan har sin naturliga plats i 1 kap., där den bör tas upp i nära
anslutning till reglerna i 19 S om vad konkursdomaren har att iakttaga när
konkurs beslutas.
1 kap. bör alltså kompletteras med en regel om att
konkursdomaren skall i inledningsskedet av varje konkurs pröva frågan om
handläggningsformen samt meddela beslut i frågan. Till 1 kap. bör dessutom
föras över vissa av de
Prop. 1975/76:210 305
bestämmelser som i det remitterade förslaget har tagits
upp i 9 kap. men som har nära samband med nämnda prövningsskyldighet och ej
uteslutande kan komma att avse s.k. mindre konkurser. Lagrådet syftar härvid på
reglerna om vid vilken närmare tidpunkt konkursdomaren skall fatta sitt
avgörande om handläggningsformen samt om kronofogdemyndighets utredning till
grund för prövningen i denna del och myndighetens åligganden under
utredningsfasen.
Genom en
omredigering på sätt nu har angivits vinnes den fördelen att 9 kap. kommer att
innehålla bestämmelser enbart avseende konkurser som handläggs i den enklare
ordningen. Enligt lagrådets mening åstadkommes härigenom bättre överskådlighet,
och den inbördes ordningen mellan de kvarstående reglerna i kapitlet vållar
inte några problem. Det får vidare anses vara en vinst i och för sig, om man på
detta sätt kan redan i KL:s inledningskapitel markera betydelsen av den
särskilda handläggningsformen enligt 9 kap. Det är dock denna handläggningsform
som beräknas bli den mest tillämpade.
Under hänvisning till det anförda vill lagrådet föreslå,
att i I kap. tas upp två nya paragrafer, vilka lämpligen bör placeras
omedelbart före 19 S och bör betecknas 18 a och 18 b SS.
1 18 a S
bör till en början föreskrivas, att konkursdomaren skall i samband med
konkursbeslutet pröva om konkursen skall handläggas som ordinär konkurs eller
med tillämpning av de särskilda bestämmelserna i 185 a 185 g SS. Beträffande
det senare alternativet bör samtidigt hänvisas till 185 S, där
förutsättningarna för handläggning enligt de särskilda bestämmelserna närmare
anges. Vidare bör 18 a S innehålla, att konkursdomarens beslut om
handläggningsformen i princip skall meddelas genast, dvs. i omedelbart
sammanhang med att han beslutar om konkurs eller får underrättelse om domstols
konkursbeslut. Emellertid bör som undantag härifrån gälla, att med avgörandet
av frågan om handläggningsformen får anstå, om frågan behöver utredas närmare.
För detta fall bör, i nära anslutning till vad som har föreslagits i remissen,
anges att åt kronofogdemyndighet skall uppdragas att verkställa den
erforderliga utredningen samt föreskrivas den tid inom vilken konkursdomaren
skall meddela sitt beslut angående handläggningsformen. Det kan även vara
lämpligt att, på samma sätt som i remissen, genom en särskild föreskrift erinra
om möjligheten för konkursdomaren att hålla sammanträde för frågans prövning.
Slutligen bör i nu ifrågavarande paragraf skrivas in regler om sådan kungörelse
som alltid skall utfärdas i samband med konkursbeslutet. Bestämmelserna i 19 S
om kungörande bör alltså föras över till 18 a S, i den mån de inte gäller
förhållanden som uteslutande förekommer vid ordinär konkurs.
Beträffande det nu skisserade innehållet i 18 a S vill
lagrådet påpeka, att i sakligl hänseende avvikelse från det remitterade
förslaget föreligger på det sättet att konkursdomaren skall kunna omedelbart i
samband med konkursbeslutet och således utan att särskild utredning genom
krono-
20 Riksdagen 1975/76. 1 saml. Nr 210
Prop. 1975/76:210 306
fogdemyndigheten ägt rum förordna om handläggning i
enklare ordning, även om gäldenärens bo beräknas räcka till betalning av
konkurskostnaderna. En förutsättning måste dock självfallet vara, att
konkursdomaren på grundval av konkursansökningen och vad som förekommit vid
dess behandling finner de i övrigt i 185 S angivna omständigheterna vara sådana
att konkursen bör genomföras utan att bevakningsförfarande anordnas. Särskilt i
sådana fall, där kronofogdemyndigheten varit sökande till konkursen och
myndigheten redan i ansökningen redovisat de olika omständigheter som är av
betydelse för bedömningen av handläggningsformen, skulle det innebära en
onödig omgång, om konkursdomaren tvingades uppdraga åt kronofogdemyndigheten
att upprätta en särskild redogörelse för förhållandena. Här må vidare
framhållas, att lagrådet, i motsats till vad som synes vara remissens
ståndpunkt anser att konkursdomaren bör kunna infordra utredning från
kronofogdemyndigheten även i sådana fall där det endast är fråga om att få
underlag för bedömning, huruvida gäldenärens bo skulle räcka till betalning av
kostnaderna vid ordinär konkurs.
Enligt remissen skall det ankomma på kronofogdemyndigheten
i gäldenärens hemortskommun att verkställa den utredning konkursdomaren kan
finna erforderlig. Uttrycket hemortskommun förekommer emellertid i
skattelagstiftningen och har där en innebörd som inte helt överensstämmer med
den i remissen åsyftade (se 66 S kommunalskattelagen). Uttrycket bör därför undvikas
i nu ifrågavarande sammanhang liksom eljest i konkurslagstiftningen. När det
här gäller att ange vilken kronofogdemyndighet som skall vara behörig bör i
stället användas ett uttryck som närmare knyter an till forumregeln i 6 S KL.
Den första av de båda nya paragrafer i I kap. som lagrådet
förordar kan förslagsvis få följande lydelse:
"18 a S. Meddelas beslut om konkurs skall
konkursdomaren i samband därmed pröva, om konkursen skall bandläggas enligt de
allmänna föreskrifterna i denna lag om konkursförfarandet eller om den, enligt
185 S första stycket, skall handläggas med tillämpning av de särskilda bestämmelserna
i 185 a 185 g SS. Konkursdomaren skall därjämte bestämma den eller de
ortstidningar i vilka kungörelser om konkursen skola införas.
Beslut i frågan om handläggningsformen skall såvitt
möjligt meddelas genast. Behöver frågan utredas närmare, skall konkursdomaren i
stället genast uppdraga åt kronofogdemyndigheten i den ort, där gäldenären bör
svara i tvistemål som angå gäld i allmänhet, att verkställa sådan utredning.
Beslut om handläggningsformen skall i så fall meddelas senast en vecka från
dagen för konkursbeslutet, om ej synnerliga skäl föreligga. Konkursdomaren
äger utsätta sammanträde för frågans prövning.
Konkursbeslutet jämte vad konkursdomaren i samband därmed
bestämt om handläggningsformen eller eljest enligt första och andra styckena
kungöres i Post- och Inrikes Tidningar och i ortstidning som avses i första
stycket."
Prop. 1975/76:210 307
Den av lagrådet förordade paragrafen med beteckningen 18 b
S bör innehålla bestämmelser som motsvarar 186 S i det remitterade förslaget.
Första punkten i första stycket bör emellertid få sin utformning jämkad med
hänsyn till vad som anges i 18 a S. Punkten bör sålunda få innehålla att, när
uppdrag har meddelats enligt 18 a S andra stycket, kronofogdemyndigheten skall
upprätta en översiktlig redogörelse för gäldenärens tillgångar och skulder.
Beträffande 9 kap. innebär en omredigering i enlighet med
det nu anförda förutom att 185 S bör omarbetas att 186 och 186 a SS utgår
ur paragrafföljden, enär de helt motsvaras av bestämmelser i de av lagrådet
förordade 18 a och 18 b SS. Den i remissen föreslagna 187 S, som har
motsvarighet i nuvarande 186 S, kan då behålla sistnämnda beteckning, medan de två
återstående paragraferna i kapitlet kan betecknas 187 S resp. 188 S.
I9S
En komplettering av I kap. med två nya paragrafer på det
sätt lagrådet förordar får till följd att de inledande orden i 19 S bör ändras.
Då paragrafen endast gäller konkurser som skall handläggas på ordinärt sätt,
bör som förutsättning för att konkursdomaren skall sätta ut första borgenärssammanträde
anges, inte såsom för närvarande att beslut om konkurs meddelas utan i stället
att det beslutas att konkursen skall handläggas enligt de allmänna
föreskrifterna om konkursförfarandet.
Med anledning av vad 18 a S föreslås innehålla om
kungörelser rörande konkursen bör sista punkten i första stycket av förevarande
paragraf utgå och bör andra stycket ändras, så att det får innehålla dels att
vad konkursdomaren bestämt enligt första stycket skall kungöras på det sätt som
sägs i 18 a S tredje stycket, dels att därvid även konkursdomarens beslut om
handläggningsformen skall kungöras om det ej redan skett. Det torde utan vidare
vara klart att det kungörande som här avses skall om möjligt ske gemensamt med
kungörandet av själva konkursbeslutet enligt 18 a S. Särskild kungörelse bör
komma i fråga endast när konkursdomaren först efter det att utredning genom
kronofogdemyndigheten ägt rum och alltså utan samband med konkursbeslutet
förordnar om ordinär handläggning av konkursen.
Den av lagrådet förordade regleringen innebär, att i 19 S
inte skall införas något nytt fjärde stycke med det innehåll som föreslagits i
remissen.
42 S
1 andra styckei i det remitterade förslaget föreskrivs att
den som är anställd vid domstol ej får utses till förvaltare. Stycket motsvarar
med endast en redaktionell ändring nuvarande tredje stycket.
Stadgandets utformning kan ge anledning till tveksamhet
när det gäller frågan huruvida den som har förordnats till förvaltare kan
kvarstå som
Prop.
1975/76:210 308
sådan, om han efter förordnandet blir anställd vid
domstol. Av den särskilda motiveringen framgår att detta inte är avsett.
Det nuvarande tredje stycket fick sin utformning genom
ändringar som skedde i samband med tillkomsten av ackordslagen. Ändringarna
innebar att en tidigare uppräkning av befattningshavare vid domstol ersattes
med uttrycket "den som är anställd vid domstol" och att orden
"må ej vara konkursförvaltare" byttes ut mot orden "får ej
förordnas till konkursförvaltare". Den sistnämnda ändringen skedde till
överensstämmelse med en motsvarande föreskrift beträffande god man i 3 S andra
stycket tredje punkten ackordslagen (prop. 1970:136 s. 134). Åtgärden var uppenbariigen
inte avsedd att medföra någon ändring i det dittUlsvarande förbudet mot att
förena anställning vid domstol och uppdrag såsom konkursförvaltare. Av fjärde
stycket i nämnda paragraf och motiveringen till detta (prop. 1970:136 s. 88)
framgår också att stadgandet innefattar förbud för den som är anställd vid
domstol att vara god man.
Del anförda utgör enligt lagrådet skäl för en återgång
till det uttryckssätt som i förevarande hänseende användes före 1971.
Lagrådet vill därför föreslå att i andra stycket orden
"utses till" byts ut mot "vara".
9 kap.
Tanken att
i lagtexten ge de olika konkursförfarandena särskilda beteckningar har avvisats
i remissprotokollet, tydligen av den anledningen att det inte gått att finna
några rättvisande uttryck. Likväl har i rubriken till detta kapitel de
särskilda bestämmelserna i kapitlet angivits gälla mindre konkurser. Lagrådet
finner uttrycket mindre konkurser inle vara särskUt träffande, eftersom det här
rör sig om konkurser som någon gång kan omfatta betydande tillgångar eller
beröra ett stort antal borgenärer. Då det dessutom får anses mest följdriktigt
att inte heller i kapitelrubriken införa någon sådan benämning på de konkurser
som åsyftas, hemställer lagrådet att rubriken får lydelsen "Särskilda
bestämmelser om handläggning av vissa konkurser".
185 S
Denna paragraf är avsedd att innehålla grundläggande
bestämmelser om förutsättningarna för att konkurs skall handläggas i den nya
enklare ordningen, utan bevakningsförfarande. Det remitterade förslaget skUjer
här mellan två alternativ, som behandlas i olika stycken. Enligt första stycket
kan konkursdomaren direkt besluta om handläggning i den enklare ordningen. Som
förutsättning härför anges i nära anslutning till gällande regler om s.k.
ursprunglig fattigkonkurs att det kan antagas att gäldenärens bo inte räcker
till betalning av de konkurskostnader som följer med ordinär konkurs. Enligt
andra stycket kan konkursdomaren däremot inte omedelbart besluta om
handläggningsformen. Förekommer det, i annat fall
Prop. 1975/76:210 309
än det nyss berörda, anledning antaga att konkursbo med
hänsyn till dess omfattning och övriga förhållanden är av enkel beskaffenhet
och att det kan avvecklas snabbare och till lägre kostnad, om
bevakningsförfarande inte anordnas, är konkursdomaren hänvisad till att
förordna om utredning genom kronofogdemyndighetens försorg och att först sedan
den utredningen har skett meddela sitt beslut i saken.
Lagrådet har redan vid lagrubriken berört denna uppdelning
i två skilda alternativ ocb därvid förordat den ordningen att konkursdomaren
skall omedelbart i samband med konkursbeslutet kunna förordna om handläggning
i den enklare formen även för de fall som behandlas i remissförslagets andra
stycke.
Den disposition av reglerna som lagrådet föreslår innebär
att till 185 S hänförs endast bestämmelser om materiella förutsättningar för
att den enklare handläggningsformen skall användas. Bestämmelserna torde böra
meddelas i ett stycke och i ett sammanhang ange dessa förutsättningar. De
rekvisit som upptas i det remitterade förslaget bör därvid enligt lagrådets
mening kunna användas med endast mindre jämkningar, huvudsakligen av språklig
karaktär. Lagrådet anser stycket lämpligen kunna utformas på följande sätt:
"Konkurs skall handläggas enligt 185 a 185 g SS, om
det finnes anledning antaga
1. att gäldenärens bo ej räcker till betalning av de
konkurskostnader som
eljest skulle följa eller
2. att konkursboet med hänsyn till dess omfattning och
övriga förhål
landen är av enkel beskaffenhet och att konkursen med fördel kan
genomföras utan att bevakningsförfarande enligt 5 kap. anordnas."
Som motivering till det valda uttryckssättet "att
konkursen med fördel kan genomföras utan att bevakningsförfarande enligt 5 kap.
anordnas" vill lagrådet anföra att det för handläggning utan sådant
förfarande bör krävas inte bara att handläggningen kan väntas bli snabbare
och billigare utan också att den kan antagas fylla erforderliga krav på
säkerhet.
I det remitterade förslagets tredje stycke anges, hur
bestämmelserna i 9 kap. om den enklare handläggningsformen skall förhålla sig
till övriga regler i KL. Därvid upptas också en regel, avseende vad som skall
gälla under tiden för kronofogdemyndighetens utredning om förutsättningarna för
valet av handläggningsform. Med den av lagrådet förordade dispositionen skulle
en regel i det ämnet ha sin plats i 1 kap., närmast i 18 b S. Enligt lagrådets
mening erfordras emellertid inte någon sådan regel. Under den tid som hinner
förflyta innan konkursdomaren meddelar sitt beslut om handläggningsformen blir
det, såvitt lagrådet kan finna, inte aktuellt att tillämpa någon
förfaranderegel i 3 eller 5-8 kap. I varje fall gäller detta, om 18 a och 18 b
SS utformas så som lagrådet förordar. Att bestämmelserna i 2 och 4 kap., t.ex.
om gäldenärens arbetsinkomst och hans beneficium, i princip är tillämpliga även
under utredningsfasen får anses självklart. Det förutsätts
21 Riksdagen 1975/76. 1 saml. Nr 210
Prop. 1975/76:210 310
för övrigt i den förordade 18 b S fjärde stycket att 4 kap.
gäller. - Lagrådet hemställer alltså att som ett andra stycke i 185 S endast
upptas följande: "När konkurs handlägges enligt vad som sägs i första
stycket, skola föreskrifterna om handläggning av konkurs i 3 och 5-8 kap. äga
tillämpning endast om det särskilt angives i detta kapitel.''
Det remitterade förslaget upptar i fjärde stycket en regel
om kungörande av konkursdomarens beslut. Denna regel ersätts av bestämmelsen i
tredje stycket av den förordade 18 a S och kan därför utgå.
185 a S
Vad lagrådet har anfört i det föregående om uttrycket
hemortskommun bör föranleda viss jänUcning i första stycket. Med ytterligare
några jämkningar av huvudsakligen redaktionell karaktär bör stycket lämpligen
kunna erhåUa följande lydelse: "Beslutas att konkursen skall handläggas
enligt 185 a 185 g SS, skall konkursdomaren genast till förvaltare i
konkursen utse kronofogdemyndigheten i den ort, där gäldenären bör svara i
tvistemål som angå gäld i allmänhet. Om det av särskild anledning är olämpligt
att kronofogdemyndigheten handhar förvaltningen, får konkursdomaren utse annan
till förvaltare. 1 fråga om förvaltare i sådant fall gäller 42 S."
Inledningsvis har lagrådet uttalat sig för att möjlighet
bör finnas att, låt vara i sällsynta fall, befria kronofogdemyndighet från meddelat
uppdragatt vara konkursförvaltare. Fjärde stycket i denna paragraf bör därför
inledas med en bestämmelse, enligt vilken konkursdomaren får, om det sedan
kronofogdemyndighet utsetts till förvaltare av särskild anledning finnes
olämpligt att myndigheten svarar för förvaltningen, utse annan att i stället
vara förvaltare. Genomförs detta förslag måste sista punkten i fjärde stycket
ändras. 1 nära anslutning till den inledande bestämmelsen i 189 S bör sålunda
stadgas att, om förvaltaren avgår innan konkursen avskrives, redovisning för
förvaltningen skall snarast avges till konkursdomaren. Ett stadgande med detta
innehåll, som kommer att gälla även det fallet att en förvaltare avlider, synes
lämpligen böra utgöra ett stycke för sig.
185 b S
Att det i tredje stycket använda uttrycket
kronofogdemyndigheten i gäldenärens hemortskommun bör undvikas framgårav vad
som tidigare har sagts. Om ordet kronofogdemyndighet här genomgående användes i
bestämd form, synes det inte påkallat att närmare ange vilken myndighet som
åsyftas utan det måste vara fullt klart att det är fråga om den i den närmast
föregående paragrafen nämnda myndigheten.
185 fS
Den av lagrådet förordade omdisponeringen av vissa
bestämmelser bör, om den genomförs, föranleda att hänvisningen i andra stycket
till kungörelsereglerna skall avse 18 a S tredje stycket.
Prop. 1975/76:210 311
Enligt tredje stycket i förevarande paragraf skall
konkursdomaren, sedan tiden för invändningar mot utdelningsförslaget har gått
ut, pröva fråganom fastställande av utdelning i konkursen. Hur prövningen bör
ske har i remissen berörts i anslutning till paragrafen och i den allmänna
motiveringen. Beträffande omfattningen av prövningen uttalas bl.a. att konkursdomaren
inte skall behöva granska och pröva utdelningsförslaget mera ingående, om inte
särskild anledning finns till det, t.ex. i form av invändning från borgenär.
Frånvaron
av invändning skall alltså inte leda till att utdelning automatiskt fastställs
enligt utdelningsförslaget, utan konkursdomaren skall ex officio kunna vägra
fastställelse. Därmed kommer under alla omständigheter att på konkursdomaren
vila ett visst ansvar för att förslaget inte är behäftat med fel. Att ett
sådant ansvar skall föreligga finner lagrådet vara en nödvändig
rättssäkerhetsgaranti, och enligt lagrådets mening bör ansvaret sträcka sig
längre än vad den föreslagna lagtexten anger. Med det sätt på vilket
förvaltningen blir ordnad i tillgångskonkurser utan bevakningsförfarande
kommer konkursdomarens kontroll att utövas främst vid granskningen av det
framlagda utdelningsförslaget. Det är då önskvärt att granskningen inte blir
endast formell. Genom en mera noggrann granskning bör konkursdomaren också
kunna undanröja olika anledningar till överklaganden i utdelningsfrågan. I
vissa fall torde det vara lämpligt att sammanträde hålls för behandling av
utdelningsförslaget.
Det som
har anförts nu innebär inte att enligt lagrådets mening konkursdomarens
prövning skall sträcka sig ända tUl ett konstaterande att utdelningsförslaget
är i alla delar lagligen beskaffat. Såsom anförts i remissen bör konkursdomaren
kunna bortse från obetydliga fel eller brister. Lagrådet vill föreslå att
konkursdomarens granskningsskyldighet bestäms så, att han skall faststäUa
utdelning enligt förslaget om inte fel föreligger, som påverkar någons rätt.
Om
anledning förekommer till ändring i utdelningsförslaget, bör konkursdomaren
bereda förvaltaren och den vars rätt kan beröras tUlfälle att yttra sig. En
erinran härom kan enligt lagrådets mening på ett naturligt sätt knytas till
bestämmelsen om prövningens omfattning.
För det
fall att efter återförvisning ett nytt utdelningsförslag upprättas av
förvaltaren, behöver enligt den föreslagna lagtexten kungörande därom inte ske.
Lagtexten utesluter dock inte att ett kungörande kommer till stånd. Att så blir
fallet får anses motiverat, om det nya utdelningsförslaget kan antas ge
anledning till nya invändningar. Lagrådet föreslår därför att bestämmelsen om
kungörande i dessa fall utformas så att konkursdomaren skall kungöra att nytt
förslag har upprättats endast om skäl är därtUl.
Tredje
stycket i paragrafen kan, med hänsyn till vad som nu har sagts och med vissa
ändringar av redaktionell natur, lämpligen få följande lydelse:
"Sedan
tiden för invändning mot utdelningsförslaget har utgått skall konkursdomaren,
om han på grund av invändning ellereljest finner ändring
Prop. 1975/76:210 312
i förslaget komma i fråga, bereda förvaltaren och den vars
rätt kan beröras tillfälle att yttra sig. Föreligger ej fel som inverkar på
någons rätt, skall konkursdomaren fastställa utdelning enligt förslaget. I
annat fall skall konkursdomaren antingen fastställa utdelning med ändring av
förslaget eller återförvisa ärendet till förvaltaren. Mot beslut om
återförvisning får talan ej föras. Att nytt utdelningsförslag har upprättats
skall kungöras endast om skäl äro därtill."
185 g S
Om lagrådets förslag beträffande kungörande av nytt
utdelningsförslag i 185 f § följs, bör i andra stycket av förevarande paragraf
den tredje punkten, som likaledes rör kungörande av nytt utdelningsförslag,
utformas på följande sätt: "Att nytt utdelningsförslag har upprättats
skall kungöras endast om skäl äro därtill."
l86ochl86aSS
Beträffande dessa båda paragrafer hänvisas till vad
lagrådet anför vid rubriken till nu ifrågavarande lag.
187 S
Utformningen av den befogenhet som i andra stycket
tillagts konkursdomaren att på eget initiativ utfärda kungörelse om
efterföljande fattig-korUiurs lämnar rum för tvekan om den exakta innebörden.
Uttrycket "eller framgår eljest att fall som avses i första stycket
föreligger" kan nämligen förstås antingen sä att utredningen visar att
tillgångarna inte täcker konkurskostnaderna och massafordringarna eller så att
anledning finns att antaga att detta är förhållandet. För att bättre klargöra
vad som avses torde uttrycket förslagsvis kunna bytas ut mot orden "eller
har han annan grund för antagande att tillgångarna äro så otillräckliga som
sägs i första stycket".
Med den av lagrådet tidigare förordade
dispositionsändringen bör hänvisningen i andra stycket till kungörelsereglerna
avse 18 a S tredje stycket.
188 S
Av första stycket framgår inte vem som skall debitera
ersättningen till staten för kronofogdemyndighets förvaltning av konkurs. Det
torde få regleras i de adnunistrativa bestämmelser som regeringen utfärdar.
Skall kronofogdemyndigheten fastställa ersättningsbeloppet, aktualiseras frågan
om överklagande av sådant beslut. Vad lagrådet inledningsvis anfört om förbud
mot besvär över kronofogdemyndighets beslut avseende förvaltningen av
konkursbo gäller inte debitering av ersättning för kostnaderna hos myndigheten.
Enligt lagrådets mening saknas skäl att inte tillåta besvär i detta fall.
Regleringen av besvärsförfarandet sker lämpligen i anslutning till de
administrativa ersättningsreglerna. Utformningen av första stycket i
Prop. 1975/76:210 313
denna paragraf möjliggör detta.
209 S
Lagrådet instämmer i att paragrafen i dess nuvarande
lydelse kan utgå.
Som framgår av de allmänna synpunkter som lagrådet har
anfört inledningsvis bör i KL föreskrivas, att talan inte får föras mot kronofogdemyndighets
beslut enligt lagen. En sådan bestämmelse kan lämpligen få sin plats i en
särskild paragraf omedelbart före de allmänna bestämmelserna i 210 S Om besvär
över konkursdomarens beslut. Lagrådet hemställer därför att 209 S ges följande
nya lydelse: "Mot kronofogdemyndighets beslut enligt denna lag får talan
ej föras". Fullföljdsförbudet gäller då såväl beslut vid förvaltningen av
konkursbo som beslut i samband med utredning enligt 186 S i remissförslaget.
Däremot gäller förbudet inte beslut om debitering av kostnadsersättning som
kronofogdemyndighet kan komma att meddela med stöd av särskilda bestämmelser.
Ett sådant beslut är inte att anse som "beslut enligt denna lag''.
2I0S
Lagrådets förslag till ändringar i 185 a S föranleder en
viss jämkning av det i remissen föreslagna tillägget till förevarande paragraf.
Tillägget kan lämpligen ges följande formulering: "eller om utseende eller
byte av förvaltare enligt 185 a S". Med beslut om byte av förvaltare avses
därvid såväl beslut att ersätta kronofogdemyndighet med annan förvaltare som
beslut om entledigande av enskUd förvaltare.
1 tydlighetens intresse kunde man också överväga att
uttryckligen stadga att beslut om val av form för handläggning av konkurs skall
lända till omedelbar efterrättelse. Med den av lagrådet förordade dispositionen
av lagreglerna skulle ett sådant stadgande inte ha sin plats i förevarande
paragraf utan i någon av bestämmelserna i 1 kap. Att nu för detta ändamål göra
en sådan ändring synes emellertid inte påkallat.
Förslaget till lag om ändring i lagen (1970:741) om
statlig lönegaranti vid konkurs
I 7 S första stycket bör, av skäl som angivits vid
rubriken till lagen om ändring i KL, orden "gäldenärens
hemortskommun" ersättas med "den ort, där gäldenären bör svara i
tvistemål som angår gäld i allmänhet".
Övriga lagförslag
Förslagen lämnas utan erinran.
Prop. 1975/76:210 314
Utdrag
JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid regeringssammanträde 1976-04-01
Närvarande: statsråden Sträng, ordförande, och Andersson,
Johansson, Holmqvist, Aspling, Geijer, Bengtsson, Norling, Lidbom, Carlsson, Feldt,
Sigurdsen, Zachrisson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson
Föredragande: statsrådet Geijer
Proposition om ändring i konkurslagen (1921:225) m.m.
Föredraganden anmäler lagrådets yttrande' över förslag
till
1. lag om ändring i konkurslagen (1921:225),
2. lag om ändring i jordabalken,
3. lag om ändring i lagen (1921:244)
om utmätningsed,
4. lag om ändring i lagen (1970:741)
om statlig lönegaranti vid konkurs,
5.
lag om ändring
i lagen (1971:494) om exekutiv försäljning av fast egendom,
6.
lag om ändring
i lagen (1971:500) om exekutiv försäljning av luftfartyg m.m.
Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför.
Lagförslagen
Lagrådet har i allt väsentligt godtagit de sakliga
lösningar som det till lagrådet remitterade förslaget innehåller. På några
punkter har dock lagrådet förordat annan lösning. Lagrådet har också i huvudsak
godtagit den lagstiftningsteknik som har kommit till användning i det
remitterade förslaget men föreslagit en i vissa delar ändrad disponering av
lagtexten i KL-förslaget.
Den av lagrådet föreslagna omdisponeringen går i huvudsak
ut på att reglerna om det utredningsförfarande, som i vissa fall skall föregå
konkursdomarens val av handläggningsform, skall tas upp redan i 1 kap.
'Beslut om lagrådsremiss fattal vid regeringssammanträde
den 18 december 1975.
Prop. 1975/76:210 315
Reglerna avses här komma före de regler som anger vad konkursdomaren
har att iaktta i de större konkurserna.
Otvivelaktigt uppnår man flera vinster om
utredningsförfarandet får sin lagtekniska reglering i enlighet med vad lagrådet
har förordat. Lagrådets förslag leder sålunda till en bättre överskådlighet.
Den enklare handläggningsformen, som kan förutses bli den vanligaste, får
också en mera framträdande plats. Vad som uppnås är emellertid, som lagrådet
har påpekat, knappast någon slutgiltig lösning. I ett senare skede av
konkurs-lagsrevisionen kan det bli aktuellt att företa ytterligare ändringar
när det gäller dispositionen av de berörda reglerna. Jag är ändå beredd att med
vissa redaktionella justeringar nu godta lagrådets förslag. Detta innebär bl.a.
att vissa regler som i det remitterade förslaget har tagits upp i 185, 186 och
186 a SS bör tas upp i två nya paragrafer, 18 a och 18 b SS.
Med den utformning lagrådet har velat ge 18 a S framgår
klart att frågan om handläggningsformen för konkurs alltid skall göras till
föremål för ett beslut. En konsekvens härav är att överklagande kan ske även
när konkursdomaren stannar för att låta konkursen handläggas med bevakningsförfarande.
Skall en sådan regel kunna få en praktisk betydelse är det viktigt att den
högre rättens prövning sker snabbt. Om hovrätt beslutar om ändring av
handläggningsformen bör det ankomma på hovrätten att ta StäUning till om de av
konkursdomaren tidigare vidtagna åtgärderna skall upphävas.
Såvitt gäller förutsättningarna för val av den enklare
handläggningsformen menar lagrådet att vissa mindre jämkningar, huvudsakligen
av språklig karaktär, bör ske. Enligt lagrådets mening bör sålunda förutom i de
nuvarande fattigkonkursfallen den enklare handläggningsformen väljas om det
finns anledning anta att konkursboet med hänsyn till dess omfattning och övriga
förhållanden är av enkel beskaffenhet och att konkursen med fördel kan
genomföras utan att bevakningsförfarande enligt 5 kap. anordnas. Enligt
lagrådet bör vidare konkursdomaren i de nu berörda fallen även utan omgången
över särskild utredning kunna besluta om den enklare handläggningsformen.
Enligt min uppfattning ligger de av lagrådet nu förordade järrUcningarna
i linje med de uttalanden som har gjorts i remissprotokollet i fråga om tillämpningsorruådet
för den enklare handläggningsformen. Det bör vidare vara en fördel att korUcursdomaren
i de berörda fallen kan direkt besluta rörande handläggningsformen, om t.ex.
kronofogdemyndighet redan i samband med konkursansökan ger in behövligt
underlag för beslutet. En sådan tillämpning av reglerna har jag också förutsatt
i motiven till det remitterade förslaget (s. 113). Jag kan därför godta
lagrådets förslag i dessa delar.
I det remitterade förslaget föreslås att
kronofogdemyndighet skall utses till förvaltare om det inte av särskild anledning
är olämpligt att kronofogdemyndighet svarar för förvaltningen.
Kronofogdemyndighet som en
Prop. 1975/76:210 316
gång förordnats skall inte kunna entledigas. Enligt
lagrådets mening kan det tänkas förekomma att sådan omständighet som gör att
annan borde ha utsetts framkommer först efter det att kronofogdemyndigheten har
utsetts till förvaltare. En regel om att kronofogdemyndighet som har utsetts
till förvaltare skall kunna ersättas av annan, om det av särskild anledning är
olämpligt att myndigheten handhar förvaltningen, förordas därför av lagrådet.
Det remitterade förslaget bygger på tanken att
konfliktsituationer av det slag lagrådet åsyftar inte torde uppkomma, sedan
frågan om utseende av förvaltare väl är avgjord. Emellertid kan man inte helt bortse
från den möjligheten att det sedermera inträder en sådan situation. Det får
förutsättas att i sådant fall kronofogdemyndigheten kommeratt ta initiativet
till byte av förvaltare. Ur denna synvinkel anser jag välbetänkt att
konkursdomaren skall ha möjlighet att på begäran av kronofogdemyndigheten
ompröva frågan om förvaltarskapet och vid behov utse annan än
kronofogdemyndigheten till förvaltare. En regel härom bör därför meddelas. Som
lagrådet har anfört kan bestämmelsen bli tillämplig endast i sällsynta
undantagsfall.
Det remitterade förslaget utgår från att talan inte skall
kunna föras mot kronofogdemyndighets beslut under förvaltningen av konkursbo (s.
136). Lagrådet anser att i KL bör tas upp en särskild bestämmelse som utesluter
sådan talan beträffande myndighetens beslut enligt KL. En sådan bestämmelse kan
enligt min mening ha sitt berättigande och jag kan därför godta lagrådets
förslag. Bestämmelsen bör lämpligen tas upp i 209 S KL, som i det remitterade
förslaget har föreslagits upphävd.
Med anledning av ett uttalande i remissprotokollet (s.
169) har lagrådet anmärkt att kronofogdemyndighets förvaltning av konkursbo
inte kan hänföras under undantagsregeln i 2 S 3 förvaltningslagen (1971:290),
varför denna lag enligt lagrådets mening åtminstone i princip är tillämplig i
dessa fall. Enligt den berörda regeln gäller förvaltningslagen inte ärende hos överexekutor
eller utmätningsman, om ärendet avser myndighetens exekutiva verksamhet. Som
framgår av förarbetena tiU bestämmelsen syftar denna till att från
förvaltningslagens tillämpning avskilja sådana ärenden hos kronofogdemyndighet
som inte utgörs av personalärenden, organisatoriska ärenden och andra ärenden
angående exekutionsväsendets administration (prop. 1971:30 s. 306 och 323). För
att markera detta har kronofogdemyndighetens primära arbetsområde sammanfattats
med orden "myndighetens exekutiva verksamhet". Det kan givetvis
diskuteras om uttrycket "exekutiv verksamhet" tillräckligt tydligt
ger uttryck åt den bakomliggande tanken. Jag avser senare att föreslå
regeringen att i tydlighetens intresse meddela en uttrycklig föreskrift om
förvaltningslagens tillämplighet i nu förevarande fall.
När det gäller konkursdomarens prövning av det
utdelningsförslag som förvaltaren skall upprätta anser lagrådet, att
konkursdomarens ansvar bör
Prop. 1975/76:210 317
sträcka sig längre än vad den föreslagna lagtexten anger.
Som skäl härför anger lagrådet att den enklare handläggningsformen inte har
någon motsvarighet till den kontroll som ligger i bevakningsförfarandet och att
en mera noggrann granskning kan leda till att antalet överklaganden blir färre.
Jag kan inte dela lagrådets uppfattning om behovet av att
konkursdomaren gör en mera ingående prövning än vad som har förutsatts i det
remitterade förslaget. En ökad officialprövning torde inte leda till att förut
okända borgenärer kommer fram eller till nämnvärt färre överklaganden. Redan
kända borgenärer har väsentligen samma möjligheter att ta till vara sin rätt i
mindre konkurser som i större sådana. Som jag har anfört i remissprotokollet
har tillämpningsomrädet för den enklare handläggningsformen valts särskilt med
tanke på att förvaltningen skall kunna genomföras utan att bevakningsförfarande
behövs men med bibehållande av borgenärernas möjligheter att få behövlig insyn
i förfarandet. Däremot är det klart, att om en invändning mot
utdelningsförslaget görs, denna bör prövas i vanlig ordning. Det remitterade
förslaget syftar givetvis inte till någon inskrärUcning i konkursdomarens
skyldighet att ta ställning till invändningens riktighet. För tydlighetens
skull anser jag detta böra komma till uttryck genom en mindre jämkning i
lagtexten.
I anslutning till frågan angående omfattningen av
konkursdomarens prövningsskyldighet har lagrådet föreslagit att i KL införs en
regel om att konkursdomaren bör bereda förvaltaren och den vars rätt kan
beröras tillfälle att yttra sig, om anledning förekommer till ändring i utdelningsförslaget.
Enligt min mening följer av allmänna processrättsliga principer att konkursdomaren
inte bör göra någon ändring till nackdel för någon utan att denne har fått
tillfälle att yttra sig. Att sanuåd också bör ske med kronofogdemyndigheten
eller med annan förvaltare i det fallet att ändring i utdelningsförslaget är
aktuell anser jag ligga i sakens natur. Undantagsvis torde emellertid
konkursdomaren direkt kunna fastställa ett ändrat utdelningsförslag. Det kan t.ex.
vara fallet om konkursdomaren nedsätter ett ersättningsanspråk som framställs
av enskild förvaltare. Behövliga bestämmelser i ärrmet torde kunna utfärdas av
regeringen.
Uttrycket "mindre konkurser" i rubriken till 9
kap. är enligt lagrådet mindre träffande. Lagrådet har föreslagit att ordet
"mindre" byts ut mot ordet "vissa".
Om den av lagrådet föreslagna omdisponeringen av
författnings-materialet godtas i enlighet med vad jag tidigare har förordat,
blir en del av de skäl lagrådet har åberopat mot begreppet "mindre
konkurser" av nrundre betydelse. Enligt nun mening underlättar begreppet
förståelsen av systematiken i KL och jag är därför inte beredd att godta
lagrådets förslag på denna punkt.
I 18 b, 54 och 55 SS KL ges föreskrifter rörande sådana
handelsböcker som en bokföringsskyldig gäldenär har hållit. Begreppet
handelsböcker knyter an till den nuvarande terminologin i bokföringslagen
(1929:117). I
Prop.
1975/76:210 318
den
nya bokföringslag som har antagits av statsmakterna under våren 1976 (prop.
1975:104, LU 1975/76:15, rskr 1975/76:205, SFS 1976:125) förekommer inte det
begreppet. Enligt den nya lagen kan bokföring ordnas på annat sätt än genom
böcker. Det kommer till uttryck på det viset att den nya lagen använder ett
vidare begrepp än handelsböcker, nämligen räkenskapsmaterial. Pä grund härav
bör vissa formella justeringar göras i de berörda paragraferna. Jag vill
tillägga att den nya bokföringslagen kan föranleda även andra ändringar i KL
(jfr även 22 och 23 SS ackordslagen). Dessa ändringar torde utan praktiska
olägenheter kunna vidtas först i ett senare sammanhang.
I
övrigt kan jag i sak godta de ändringar som lagrådet har föreslagit. Utöver vad
tidigare har angetts bör också vissa redaktionella ändringar göras.
Organisatoriska
frågor
Som
jag har anfört i remissen till lagrådet aktualiserar reformen av förfarandet i
de mindre konkurserna vissa organisatoriska frågor. Främst är härvid av
betydelse de ökade arbetsuppgifter som skall ankomma på
kronofogdemyndigheterna. Ökningen hänför sig inte bara till förvaltarskapet i
de fall konkurs skall handläggas enligt den enklare ordningen utan också till den
utredning som i vissa fall skall föregå korUcursdomarens val av
handläggningsform. Vidare innebär lönegarantiprövningen i de konkurser som nu
handläggs som tillgångskonkurser men som enligt förslaget skall handläggas
enligt den enklare ordningen en inte obetydlig merbelastning på
kronofogdemyndigheterna.
Kronofogdemyndigheternas
ökade arbetsuppgifter kan endast till en del utföras med utnyttjande av redan
tillgängliga personalresurser. Som jag har förutskickat i remissen till
lagrådet är det därför nödvändigt att tiUföra organisationen ytterligare
resurser för detta ändamål. Prövningen av vilka resurser som behövs bör ske mot
bakgrund av de bedömingar av den framtida konkursutvecklingen som jag har
redogjort för i protokollet.
I
prop. 1975/76:100, bil. 16 har på chefens för kommundepartementet föredragning
regeringen föreslagit riksdagen att till Kronofogdemyndigheterna för
budgetåret 1976/77 anvisa ett förslagsanslag av 227.004.000 kr. Medel för de nänmda
nya arbetsuppgifterna har inte beräknats i förslaget.
Behovet
av resursförstärkningar inom kronofogdemyndigheterna kan beräknas tUl 29 nya
tjänster inom en kostnadsram av 2.2(X).000 kr. om året. Av tjänsterna beräknas
14 tillföras de fyra storstadsdistrikt där flertalet konkurser förekommer. Av landets
övriga 77 kronofogdedistrikt beräknas 15 distrikt få en tjänst vardera.
De ökade kostnader för
handläggande personal och biträdespersonal som uppkommer fram till budgetåret
1977/1978 torde få bestridas genom att förslagsanslaget B 3 Kronofogdemyndigheterna
under fjortonde huvudtiteln får överskridas.
Prop. 1975/76:210 319
Det
är angeläget att viss utbildningsverksamhet snarast kommer till stånd såväl när
det gäller den personal som skall nyanställas som när det gäller övrig personal
som berörs av reformen. Det får ankomma på RSV att inom ramen för den
utbildningsverksamhet som RSV fordöpande bedriver anordna sådan utbildning.
Frågan i vad mån detta är möjligt med utnyttjande av redan beviljade anslag
får prövas i annat sammanhang.
Även
när det gäller regler om beräkning av ersättning till statsverket för
kronofogdemyndighets förvaltning av konkursbo är det angeläget att
förberedelsearbetet börjar så tidigt som möjligt. Som jag har angett i remissen
till lagrådet är det åtskilligt som talar för att ersättningen för myndighetens
kostnad bestäms enligt vissa schabloner. Jag har för avsikt att närmare låta
undersöka frågan om taxesättning.
De
organisatoriska frågorna är sådana att man enligt min mening har anledning att
förlägga ikraftträdadet av reformen till en något senare tidpunkt än vad som
harangetts i lagrådsremissen. Jag föreslår att reformen får träda i kraft den 1
april 1977.
Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen
att
antaga de av lagrådet granskade förslagen med vidtagna ändringar.
Beslut
Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredraganden har lagt
fram.
Prop. 1975/76:210 320
Innehåll
Propositionen................................................................... 1
Propositionens huvudsakliga innehåll.............................. ...... 1
Lagförslag........................................................................ 3
1
Förslag till
lag om ändring i konkurslagen (1921:225). ...... 3
2
Förslag tUl lag
om ändring i jordabalken..................... 27
3
Förslag till
lag om ändring i lagen (1921:244) om utmätningsed . 28
4
Förslag till
lag om ändring i lagen (1970:741) om stattig lönegaranti vid konkurs 28
5
Förslag till
lag om ändring i lagen (1971:494) om exekutiv försäljning av fast egendom 31
6
Förslag till
lag om ändring i lagen (1971:500) om exekutiv försäljning av luftfartyg m.m 32
Utdrag av regeringsprotokollet den 18 december 1975.. .... 33
1
Inledning..................................................................... .... 33
2
Nuvarande
ordning m.m.............................................. .... 35
2.1
Allmänt om
konkursinstitutet................................ .... 35
2.2
Gällande
bestämmelser om konkurs.................... .... 36
2.2.1
Förfarandet vid
tillgångskonkurs .............. .... 36
2.2.2
Förfarandet vid
fattigkonkurs ................... .... 39
2.2.3
Konkurskostnader
................................... .... 41
2.3
Regler om
utmätning och utmätningsed............... .... 44
2.4
Översikt över
det statliga lönegarantisystemet... .... 46
2.5
Vissa
statistiska uppgifter.................................... .... 47
3 Kommittén................................................................... .... 49
3.1 Allmänna synpunkter............................................ .... 49
3.2........................................................................ Huvudgrunderna
för lagförslaget i fråga om mindre kon-
kurr...................................................................... .... 53
3.2.1
Reformens iruiktning
................................... 53
3.2.2
Förvaltningen
av konkursboet m.m............. 58
3.2.3
Förvaltningsorgan
..................................... .... 61
3.2.4
Kontrollen över
förvaltningen .................... .... 69
3.2.5
Konkursens
upphörande .......................... 70
3.2.6
Ansvaret för
konkurskostnader ................. .... 74
3.2.7
Företrädesordningen
för konkurskostnader 76
3.3 Huvudgrunderna för lagförslaget i fråga om
förvaltningen
vid ordinär konkurs............................................... 79
3.3.1
Förvaltares
kvalifikationer ........................ 79
3.3.2
Utseende av
förvaltare ............................. 82
Prop.
1975/76:210 321
3.4 Kostnader för reformen...................................... 84
4 Remissinstanserna...................................................... ..... 86
4.1
Allmänna
synpunkter............................................ ..... 86
4.2
Huvudgrunderna
för lagförslaget i fråga om mindre konkurser 91
4.2.1
Reformens
inriktning .................................. 91
4.2.2
Förvaltningen
av konkursboet m.m............. ... 102
4.2.3
Förvaltningsorgan
...................................... 105
4.2.4
Kontrollen över
förvaltningen ..................... 119
4.2.5
Konkursens
upphörande ........................... ... 121
4.2.6
Ansvaret för
konkurskostnader .................. 123
4.2.7
Företrädesordningen
för konkurskostnaden 125
4.3 Huvudgrunderna för lagförslaget i fråga om
förvaltningen
vid större konkurser............................................. 126
4.3.1
Förvaltarens
kvalifikationer ........................ 126
4.3.2
Utseende av
förvaltare ............................ 128
4.4 Kostnader för reformen........................................ 131
5 Föredraganden............................................................ 132
5.1
Allmänna
synpunkter............................................ 132
5.2
Huvudgrunderna
för lagförslaget i fråga om mindre konkurser 137
5.2.1
Reformens
inriktning .................................. ... 137
5.2.2
Förvaltningen
av konkursboet m.m............. ... 148
5.2.3
Förvaltningsorgan
.................................... ... 158
5.2.4
KontroUen över
förvaltningen .................... ... 167
5.2.5
Konkursens
upphörande ......................... ... 170
5.2.6
Ansvaret för
konkurskostnader ................. 175
5.2.7
Företrädesordningen
för konkurskostnader 178
5.3 Huvudgrunderna för lagförslaget i fråga om
förvaltningen
vid större konkurser............................................. ... 181
5.3.1
Förvaltarens
kvalifikationer ....................... ... 181
5.3.2
Utseende av
förvaltare ............................ ... 186
5.4
Kostnader för
reformen........................................ 188
5.5
Upprättade
lagförslag.......................................... 190
6 Specialmotivering........................................................ ... 191
6.1
Förslaget till
lag om ändring i konkurslagen (1921:225) 191
6.2
Förslaget till
lag om ändring i jordabalken............ ... 228
6.3
Förslaget till
lag om ändring i lagen (1921:244) om utmätningsed 230
6.4
Förslaget till
lag om ändring i lagen (1970:741) om stattig lönegaranti vid konkurs 230
Prop.
1975/76:210 322
6.5
Förslaget till
lag om ändring i lagen (1971:494) om exekutiv försäljning av fast egendom 232
6.6
Förslaget till
lag om ändring i lagen (1971:500) om exekutiv försäljning av luftfartyg m.m 232
7 Hemställan................................................................. 233
Bilagor
1
Konkurslagskommitténs
förslag................................... .. 234
2
Statistisk
undersökning av ordinära konkurser utförd av konkurslagskommittén under våren
1975 269
3
De remitterade
förslagen............................................ .. 272
Utdrag av lagrådets protokoll den 30 mars 1976............ .. 300
Utdrag av regeringsprotokollet den 1 april 1976............. 314
Doktrin (2)
- Om möjligheten att försätta konkursbo i konkurs, SvJT 1977 s. 298, på s. 299, 300, 301 · Fritt tillgänglig
- Medbestämmandelagen och aktiebolagslagen, SvJT 1977 s. 295, på s. 297 · Fritt tillgänglig
Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur Svensk Juristtidnings öppna arkiv. Artiklarna läses hos SvJT.
Hänvisas hit från
122 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (100)
100 kopplingar i 23 dokument.
- Skr. 2026/27:15 Riksrevisionens rapport om statens hantering av insolvensförfaranden för företag s. 20 · s. 21 om s. 187 · s. 88 i texten
- Prop. 2020/21:148 En effektivare konkurshantering s. 62 om s. 209 · s. 81 om s. 203 i texten
- Ds 2019:31 Konkursförfarandet s. 139 · s. 168 om s. 203 · s. 189 om s. 209 · s. 206 om s. 195 · och 2 till i texten
- SOU 2014:86 Rättvisans pris s. 349 · s. 350 om s. 177 · s. 355 om s. 174 i texten
- Ds 2007:6 Internationell insolvens - en diskussionspromemoria s. 19 i texten
Rättsfall (2)
2 kopplingar.
- RH 2008:38 om s. 145 ur registret
- NJA 1983 s. 905 om s. 176 i texten
Doktrin (20)
20 kopplingar i 8 dokument.
- Rodhe, Handbok i sakrätt, 1985 s. 123 · s. 405 om s. 74 · s. 406 om s. 76 · s. 407 om s. 179 · och 1 till i texten
- SvJT 1977 s. 298 Om möjligheten att försätta konkursbo i konkurs s. 298 · s. 299 · s. 300 · s. 301 i texten
- Leijonhufvud, Brotten mot borgenärer, 1986 s. 33 om s. 148 · s. 186 om s. 152 · s. 364 i texten
- JT 2025/26 s. 635 s. 636 · s. 639 om s. 187 i texten · dokumentnivå
- Möller, Konkurs och kontrakt, 1988 s. 346 om s. 27 · s. 861 i texten