Sök i Ratio Lex

med förslag till lag om vattenförbund, m.m.

158 sidor, varav 130 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 130 av 158 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1975/76:215, med förslag till lag om vattenförbund, m.m.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76: 215 Regeringens proposition

1975/76:215

med
förslag tili lag om vattenförbund, m. m.;

beslutad
den 6 maj 1976.

Regeringen
föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av
regeringsprotokoll denna dag.

På
regeringens vägnar

OLOF
PALME

LENNART
GEIJER

Propositionens
huvudsakliga innehåll

I
propositionen läggs fram förslag till lag om vattenförbund. Vattenförbunden
skall genom vattenvårdande åtgärder främja ett från allmän eller enskUd
synpunkt ändamålsenligt utnyttjande av vatten. Det är främst frågan om
underhållet av vattendragen som motiverar en lagstiftning om samverkan mellan
alla berörda vattenintressen. Vattenförbunden bör även kunna ägna sig åt
återställningsåtgärder samt vattenreglering och recipientkontroU.

Den
som enligt vattenlagen eller miljöskyddslagen har medgivits rätt att inverka på
vattenförhåUandena inom vattenförbunds verksamhetsområde skall enligt
propositionen i princip vara medlem i vattenförbundet. Kommun får alltid ingå
som medlem i vattenförbund.

Vattenförbund
får enligt propositionen inte bildas, om de som kan vara medlemmar i förbundet
mera allmänt motsätter sig förbundsbildningen och har beaktansvärda skäl för
det. Detta s. k. opinionsvillkor gäller inte om behovet av förbundsbildning är
synnerligen angeläget från allmän synpunkt.

Fråga
om bildande av vattenförbund skall enligt propositionen prövas vid förrättning.
Förrättningsman förordnas av länsstyrelsen. Vid förrättningen skall bl. a.
bestämmas andelstal för fördelning mellan medlemmarna av kostnaderna för
förbundets verksamhet.

Mot
förrättningsutlåtandet kan enligt propositionen anföras besvär hos
vattendomstol. Angår besvären fråga om förbundsbildning, verksamhetens
inriktning eUer verksamhetsområdets avgränsning skall vattendomstolen med eget
yttrande hänskjuta frågan till regeringens avgörande. Statens naturvårdsverk
och länsstyrelsen föreslås få besvärsrätt i dessa frågor. I övriga frågor
föreslås vanlig domstolsprövning.

-
Riksdagen 1975176.1 saml. Nr 215

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76: 215 2

I
propositionen föreslås vidare vissa ändringar i vattenlagen för att underlätta
genomförandet i vattenförbundens regi av sådana åtgärder som kräver
vattenrättslig prövning.

I propositionen föreslås
även att länsstyrelsen får vissa befogenheter att agera enligt vattenlagen när
underhållet av dammar eftersatts så att försummelsen kan föranleda fara för
allmän eller enskUd rätt.

Lagstiftningen
föreslås träda i kraft den 1 januari 1977.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76: 215

1
Förslag till

Lag om vattenförbund

Härigenom
föreskrives följande.

Inledande bestämmelser

1
§ Enligt denna lag kan bildas
sammanslutning (vattenförbund) med uppgift att genom rensning, vattenreglering
eller andra vattenvårdande åtgärder främja ett från allmän eller enskild
synpunkt ändamålsenligt utnyttjande av vattnet i vattendrag, sjö eller annat
vattenområde. Fråga om bildande av vattenförbund prövas vid förrättning.

2
§ För vattenförbund bestämmes
verksamhetsområde. Detta skäll avgränsas efter vad som är lämpligt med hänsyn tUl
förbundets ändamål samt de geografiska och hydrologiska förhållandena.

Medlemskretsen

3 §
Den som enligt, vattenlagen (1918:523) eller miljöskyddslagen

(1969: 387) eUer äldre lag har medgivits rätt att inverka på vattenbe

skaffenheten eller i övrigt på vattenförhållandena inom verksamhetsom

rådet skall vara medlem i förbundet. Detta gäller även den som inverkar

på vattenförhållandena efter medgivande som avses i 10 § andra stycket

eller 17 § andra stycket mUjöskyddslagen.

Den
som inverkar på vattenförhållandena inom verksamhetsområdet utan att det
föreligger fall som avses i första stycket skall vara medlem i förbundet, om
hans medlemskap är av särskild betydelse för förbundets verksamhet.

Har någon som enligt
första eller andra stycket skall vara medlem i förbundet av särskilt skäl
motsatt sig medlemskap, får han stå utanför förbundet, om dess verksamhet ej
avsevärt försvåras därigenom.

Kommun samt sammanslutning
av fiskerättsägare får ingå som medlem i vattenförbund, även om skyldighet
icke föreligger enligt första eller andra stycket.

Villkor
för förbundsbildning

4
§ Vattenförbund får bildas endast när
det är av väsenUig betydelse från allmän eller enskild synpunkt att samverkan i
sådan form sker för att främja utnyttjandet av vattnet inom verksamhetsområdet.

5
§ Vattenförbund får ej bildas, om de
som kan vara medlemmar i förbundet mera allmänt motsätter sig
förbundsbildningen och har beaktansvärda skäl för det. Vid denna prövning
skall främst deras mening beaktas som är mest beroende av förbundets tUlämnade
verksamhet.

Första stycket gäller
icke, om behovet av förbundsbildning är synnerligen angeläget från allmän
synpunkt.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76: 215 4

Vattenförbunds
verksamhet

6 §
Vattenförbund skall planlägga och utöva sin verksamhet på sådant

sätt att förbundets ändamål vinnes utan oskälig kostnad. Därvid bör

samråd äga rum med de myndigheter som beröres av frågan. Verksam

heten får omfatta flera verksamhetsgrenar.

Förbundet
skall i sin verksamhet tillgodose medlemmarnas gemensamma bästa. Varje medlems
enskUda intressen skall även beaktas i skälig omfattning.

7 §
Vattenförbund får ej driva verksamhet som är främmande för dess

ändamål.

Verksamhet
som kan beräknas draga lägre sammanlagd kostnad, om medlemmarna svarar för den
var för sig, får ej drivas av förbundet med mindre väsentliga fördelar vinnes
därigenom.

Fördelning
av kostnader

8 § För att täcka de allmänna förvaltningskostnaderna
kan förbundet uttaga förbundsavgift av medlemmarna. Förbundsavgift faststäUes
på förbundsstämma.

9 § Kostnaderna för verksamhet eller verksamhetsgren
fördelas mellan medlemmarna efter andelstal. Andelstalen bestämmes efter vad
som är skäligt med hänsyn främst till vars och ens nytta eller intresse i
övrigt av verksamheten eller till den omfattning i vUken han inverkar på vattenförhållandena.

Kan
medlem genom egen åtgärd för sin del vinna ändamålet med verksamheten eller
verksamhetsgrenen till lägre kostnåd än som kan väntas belöpa på honom, om hans
andelstal bestämmes efter de grunder som anges i första stycket, skall detta
förhållande beaktas i skälig mån.

För
medlem som har vunnit inträde i förbundet med stöd av 3 § sista stycket fär ej
bestämmas högre andelstal än han har medgivit.

Påkallande
av förrättning

10 §
Förrättning enligt denna lag påkallas genom ansökan till länssty

relsen om förordnande av förrättningsman. I ansökan skall anges vilket

vattenområde som avses.

Rätt
att påkalla förrättning tUlkommer den som kan vara medlem i vattenförbundet.

Länsstyrelsen
får utan ansökan upptaga fråga om förordnande av förrättningsman, om
länsstyrelsen anser att behovet av förbundsbildning är synnerligen angeläget
från allmän synpunkt.

11 §
Förrättningsmän förordnas av länsstyrelsen. Om det är lämpligt

får länsstyrelsen även förordna biträdande förrättningsman. Förrätt

ningsmän och biträdande förrättningsman skall äga den kunskap och er

farenhet som uppdraget kräver.

Innan
förordnande meddelas, kan länsstyrelsen fordra: att sökanden ställer säkerhet
för förrättningskostnaden.

Mot
beslut av länsstyrelsen om förordnande av förrättningsman eller biträdande
förrättningsman föres talan hos kammarrätten genom besvär.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76: 215 5

Förrättning

12 § I fråga om förrättning enligt denna lag skall
bestämmelserna i vattenlagen (1918: 523) om syneförrättning rörande företag enhgt
3, 7 och 8 kap. gälla i tillämpliga delar, i den mån ej annat följer av vad
nedan sägs.

13 § Vid förrättningen biträdes förrättningsman av två
gode män. Sakkunnigt biträde får ieke förordnas.

Med
synemän förstås i denna lag förrättningsmannen, biträdande förrättningsman och
gode männen.

Synemännen
skall erhålla ersättning i enlighet med föreskrifter som meddelas av regeringen
eller myndighet som regeringen bestämmer.

14 §
Som sakägare enligt denna lag anses de som kan vara medlemmar

i vattenförbundet. Sakägare har icke rätt till ersättning för bevakande av

sin talan vid förrättning.

Förrättningsmannen
skall utreda vUka som kan vara medleihmar i förbundet.

15 §
Kungörelse som avses i 10 kap. 38 § vattenlagen (1918: 523) skaU

utfärdas, om det ej är uppenbart obehövligt. I kungörelsen skall anges

det vattenområde som avses.

Förrättningsmannen
skall, om det ej är uppenbart obehövligt, förordna aktförvarare som avses i 10
kap. 39 § vattenlagen.

16 §
Underrättelse om tid och ställe för förrättningen skaU i god tid

före första sammanträdet delges den som skall vara medlem i förbundet

enligt 3 § första stycket samt, i den mån förrättningsmannen anser det

lämpligt, den som kan antagas skola vara medlem i förbundet enligt 3 §

andra stycket. Att delgivning icke skett, utgör ej hinder för sammanträ

det.

Underrättelse
som avses i första stycket skall alltid sändas till vederbörande kommun samf fill
sammanslutning av fiskerättsägare som är känd för förrättningsmannen.

Vid
kallelse till nytt sammanträde får första och andra styckena tUl-lämpas i
stället för bestämmelsen i 10 kap. 65 § andra stycket vattenlagen (1918: 523)
om delgivning med samtliga sakägare.

17 §
Endast den som har delgivits underrättelse om förrättningen eller

kallelse tUl nytt sammanträde eUer som kommit tiUstädes utan att sådan

delgivning skett får anslutas som medlem i förbundet.

Föreligger
för någon hinder mot medlemskap enligt första stycket och anser synemännen
sannolikt att han enligt 3 § skall anslutas som medlem, skall kallelse dU nytt
sammanträde delges honom.

18 § Förrättningsmannen skall vid behov samråda med de
myndigheter som beröres av förrättningen.

19 § Vid förrättningen skall synemännen utreda,
huruvida hinder föreligger mot förbundsbildning. Finnes sådant hinder
föreligga, skall synemännen med besked därom meddela beslut om förrättningens
avslutande.

20 § Möter ej hinder mot förbundsbUdning, bör
synemännen verka för att sakägarna träffar överenskommelse i tvistiga frågor.
Sådan överenskommelse gäller dock endast om synemännen anser den vara lämp-

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76: 215 6

lig.
Innehållet i överenskommelse skall framgå av protokollet över förrättningen.

21 § Finner synemännen att vattenförbund skall bildas,
skall de i utlåtande meddela beslut därom. Utlåtandet skaU innehålla uppgifter
om vattenförbundets verksamhet och verksamhetsområde samt om medlemmar och
andelstal.

22 § Framlägger synemännen förslag till utlåtande som
avses i 10 kap. 68 § vattenlagen (1918: 523), skaU avskrift av förslaget sändas
tiU statens naturvårdsverk och länsstyrelsen.

Avskrift
av det slutliga utlåtandet med däri intagen besvärshänvisning skall sändas till
naturvårdsverket och länsstyrelsen.

23 §
Sedan förrättningen slutligt prövats, skall samtliga handlingar sän

das till statens naturvårdsverk.

Naturvårdsverket
skall föra en förteckning över alla vattenförbund.

24 §
Förrättningskostnaderna skall, om beslut om förbundsbildning

meddelas, fördelas mellan medlemmarna efter vad som är skäligt.

Avslutas
förrättningen utan att beslut om förbundsbildning meddelas, skall
förrättningskostnaderna betalas av sökanden eUer fördelas meUan sökandena, om
icke särskUda omständigheter föranleder att betalningsskyldigheten fördelas
mellan samtliga sakägare eller vissa av dem. Om länsstyrelsen utan ansökan har
förordnat förrättningsman, svarar staten för de kostnader som skulle ha åvilat
en sökande.

Avgift
som avses i 11 kap. 95 § vattenlagen (1918: 523) skall ej utgå.

Domstolsprövning
m. m.

25 §
I fråga om talan mot beslut eller åtgärd vid förrättning enligt

denna lag gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i vattenlagen

(1918: 523) om besvärsmål, som angår syneförrättning rörande företag

enligt 3, 7 eller 8 kap.

Angår
besvären fråga om medlemskap eller andelstal, gäller vad som i 11 kap. 53 § och
89 § andra stycket vattenlagen föreskrives för det fallet att besvären angår
fråga om värdet på båtnad eller ersättning.

Kungörelse
som avses i 11 kap. 87 § vattenlagen skall ej införas i Post- och Inrikes
Tidningar. I stället för att införas i ortstidning får kungörelsen delges varje
sakägare. Kungörelsen jämte avskrift av besvärshandlingarna skall tiUstäUas
statens naturvårdsverk och länsstyrelsen.

26 § Statens naturvårdsverk och länsstyrelsen får föra
talan mot beslut i fråga om förbundsbildning, verksamhetens inriktning eller
verksamhetsområdets avgränsning.

27 § Angår besvär fråga som avses i 26 §, skaU
vattendomstolen med eget yttrande hänskjuta frågan tUl regeringens avgörande.

Vattenförbunds
organisation m. m.

28 §
Har i laga ordning bestämts att vattenförbund skall bildas, skall medlemmarna
vid sammanträde utse styrelse och antaga stadgar.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76: 215 7

29 § Sammanträde som avses i 28 § hålles av
förrättningsmannen. I övrigt gäller i tUlämpliga delar bestämmelserna om
bildande av samfällighetsförening i lagen (1973: 1150) om förvaltning av samfälligheter.
Därvid skall vad som föreskrives om fastighetsdomstol i stället gälla vattendomstol
och vad som föreskrives om förrättning enligt anläggningslagen (1973: 1149) i
stället gälla förrättning enligt denna lag.

30 § Stadgar för vattenförbund skall ange

1. förbundets firma, vilken skaU innehåUa ordet
vattenförbund,

2. grunderna för förvaltningen,

3. den ort där styrelsen skall ha sitt säte,

4. hur styrelsen skall vara sammansatt och hur den
skall utses samt grunderna för dess beslutförhet,

5. hur revision av styrelsens förvaltning skall ske,

6. förbundets räkenskapsperiod,

7. hur ofta ordinarie förbundsstämma skaU hållas,

8. det sätt på vilket kallelse till förbundsstämma
skall ske och andra meddelanden skall bringas till medlemmarnas kännedom samt
den tid före sammanträde då kallelseåtgärd senast skall vidtagas.

Stadgarna
får ej innehålla föreskrift som strider mot denna lag eller annan författning.

31 §
Stadgarna skall för att bli gällande fastställas av länsstyrelsen. In

nan sådan fastställelse skett och anmälan om styrelseval gjorts hos läns

styrelsen, kan förbundet ej förvärva rättigheter eller ikläda sig skyldig

heter.

Beslut
om ändring av förbundets stadgar skall genast underställas länsstyrelsen för fastställelse.
Beslutet får ej tillämpas, innan det har fastställts.

Ändras
styrelsens sammansättning, skall anmälan därom göras hos länsstyrelsen.

Länsstyrelsen
skall föra förteckning över vattenförbund. Förteckningen skall innehålla
uppgifter om styrelsens sammansättning.

Talan
mot länsstyrelses beslut enligt första eller andra stycket föres hos
kammarrätten genom besvär.

32 § Styrelse för vattenförbund skall bestå av en
eller flera ledamöter och ha sitt säte inom län där förbundet har sitt
verksamhetsområde. Den som är omyndig eller i konkurs kan ej vara
styrelseledamot.

33 § I fråga om vattenförbund gäller i övrigt i tUlämpliga
delar 31 § första stycket, 3238, 4043, 4547 §§, 48 § första, andra och
tredje styckena, 4951 §§, 52 § första stycket, 53 och 54 §§ samt 67 § andra och
tredje styckena lagen (1973: 1150) om förvaltning av samfälligheter. Dock skall
vad som föreskrives om fastighetsdomstol i stället gälla vattendomstol.
Talerätt sorii avses i 53 § nämnda lag tUlkommer ej innehavare av särskild
rätt i fastighet.

34 § När enligt 29 eller 33 § talan skall föras hos
vattendomstol, gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i vattenlagen (1918:
523) om stäm-ningsmål.

Verkan
av ändrade förhållanden m. m.

35 §
Inträder, sedan fråga som behandlats vid förrättning enligt denna

lag slutligt avgjorts, ändrade förhållanden som väsentligt inverkar på

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76: 215 8

frågan, kan denna prövas vid ny förrättning. Även utan att
sådana förhållanden inträtt, får ny förrättning äga rum, om i det tidigare
avgörandet föreskrivits att frågan fär omprövas efter viss tid och denna tid
utgått.

36 § Överenskommelse meUan samtliga medlemmar i yattenförbund
har

samma verkan som beslut vid ny förrättning, om överenskommelsen

godkännes av förrättningsman som länsstyrelsen förordnar enligt 11 §.

skall ny medlem anslutas till förbundet, fordras dessutom att denne har

biträtt överenskommelsen.

Avskrift av förrättningsmannens beslut skall sändas tiU
statens naturvårdsverk och länsstyrelsen. Sedan beslutet har vunnit laga
kraft, skall samtliga handlingar sändas till naturvårdsverket.

37
§ Upplöses
vattenförbund eUer avvecklas viss verksamhetsgren, äger 62 och 65 §§ samt 67 §
tredje stycket lagen (1973: 1150) om förvaltning av samfälligheter motsvarande tiUämpning.

38
§ Är någon på
grund av 3 § första eller andra stycket medlem i vattenförbund och övergår
rättighet som ligger till grund för hans medlemskap fill ny innehavare, skall
denne därmed vara medlem i den förutvarande rättighetshavärens ställe och vara
bunden av beslut som har fattats enligt denna lag. I fråga om den nye
medlemmens förpliktelser gentemot förbundet äger dock 44 § lagen (1973: 1150)
om förvaltning av samfälligheter motsvarande tillämpning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

2 Förslag till

Lag om ändring i vattenlagen (1918: 523)

Härigenom föreskrives i fråga om vattenlagen (1918: 523)

dels att i rubriken före 4 kap. 17 § samt i 1 kap. 8 och
14 §§, 2 kap.

3 och 8 §§, 10 § 2 och 4 mom., 20 § 3 mom., 40 och
44 §§, 47 § 2 mom.,

60 §, 3 kap. 11, 15, 16 och 28 §§, 4 kap. 5 §, 6 § 2 mom., 8, 14, 15

Senaste lydelse av 6 kap. 3 § 1, 2 och 3 mom., 9 och 10 §§,
10 kap. 1-4, 11, 14 och 30 §§ 1919: 425, 3 kap. 8 §, 5 kap. 3, 11 och 12 §§, 7
kap. 61 §, 10 kap.

32 § 1 och 3 mom., 41 §, 42 § 1 mom., 78 §, 11 kap.
85 och 96 §§, 13 kap. 17 §

1920: 459, 10 kap. 53 och 77 §§, 1! kap. 94 § 1941: 614, 14 kap. 2 § 1944: 87,

1 kap. 14 § 1948: 479, 4 kap. 11 §
1949: 664, 10 kap. 76 §, 12 kap. 2 § och 13 kap. 5 § 1954: 122, 2 kap. 8 § och
10 § 2 och 4 mom. 1954: 124, 3 kap. 14 §, 6 kap. 11 §, 7 kap. 62 §, 11 kap. 46 §,
66 § 2 mom. och 67 § 1952: 235, 11 kap. 16 § 1955:226, 7 kap. 39 § 1961:48, 11
kap. 35 § 2 mom. 1961:548, 2 kap. 44, 64-66 och 68 §5, 13 kap. 14 § och 14 kap.
6 § 1964: 110, 10 kap. 43 § 1967: 340,

2 kap. 35 §, 8 kap. 33, 40, 41 och 45
§§, 10 kap. 32 § 4 mom., 44, 68 och 74 §§, 11 kap. 59 § 1969: 393, 6 kap. 27 §,
11 kap. 35 § 1 mom. och 36 § 1969: 396,

4 kap. 6 § 2 mom. 1970: 1009, rubriken före 4 kap.
17 § samt 2 kap. 20 § 3 mom.

och 47 § 2 mom., 3 kap. 11, 13, 16 och 28 §§, 4 kap. 10 och 17-20 §§, 7 kap.

46 §, 10 kap. 42 § 3 mom., 11 kap. 1, 3 och 9 §§, 27 § 6 mom., 34 §, 35 § 4
mom.,

42, 72, 73 och 99 §§, 14 kap. 5 § 1 mom. 1971: 531, 7 kap. 36 och 45 §§, 10
kap.

33 § 1971: 1048, 2 kap. 40 och 60 §§ 1972: 722, 2
kap. 3 §, 4 kap. 5, 8, 9, 12, 14

och 15 §§, 10 kap. 21 och 57 §§, 11 kap. 48 § och 62 § 2 mom. samt 14 kap. 3 §

1974: 273.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76: 215 9

och 1720 §§, 5 kap. 3, 11 och 12 §§, 6 kap. 3 § 2 mom., 9
och 27 §§, 7 kap. 39, 45 och 46 §§, 10 kap. 1 och 30 §§, 32 § 1, 3 och 4 mom.,
33 §, 42 § 3 mom., 76 §, 11 kap. 1, 3, 9 och 16 §§, 27 § 6 mom., 42, 72, 73, 96
och 99 §§, 12 kap. 2 §, 13 kap. 5 och 17 §§, 14 kap. 5 § 1 mom. ordet
"Konungen" i olika böjningsformer skall bytas ut mot "regeringen"
i motsvarande form,

dels att i 2 kap. 35, 64, 65, 66 och 68 §§, 3 kap. 13, 14
och 17 §§, 4 kap. 19 §, 6 kap. 3 § 1 och 3 mom., 11 och 27 §§, 7 kap. 36, 45,
61 och 62 §§, 8 kap. 33, 40, 41 och 45 §§, 10 kap. 2, 3, 4, 11, 14, 33 och 41 §§,
42 § 1 mom., 43, 44, 53, 68, 74, 77 och 78 §§, 11 kap. 34 §, 35 § 1, 2 och 4
mom., 36, 46, 48 och 59 §§, 66 § 2 mom., 67, 85 och 94 §§,

13 kap. 14 och 17 §§, 14 kap. 5 § 1 mom., 6 och 8 §§
orden "Konungens

befallningshavande" i olika böjningsformer skall bytas ut mot
"länssty

relsen" i motsvarande form,

dels att i rubriken före 4 kap. 9 § samt i 1 kap. 14 §, 3
kap. 8 §, 4 kap. 912 §§, 6 kap. 10 §, 10 kap. 11, 21, 41 och 57 §§, 11 kap. 34
§ och 62 § 2 mom., 14 kap. 2 och 3 §§ ordet "kronan" i olika böjningsformer
skall bytas ut mot "staten" i motsvarande form,

dels att 2 kap. 9, 15, 31, 33, 34 och 36 §§, 3 kap. 10 §,
6 kap. 28 och 29 §§, 7 kap. 7, 13 och 19 §§, 10 kap. 52 och 81 §§, 11 kap. 37 §
samt

14 kap. 10 § skaU ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lyddse

2 kap.

9 §2

Kronan eller kommun äge rätt Staten, kommun eller vatten-

alt i eller invid vattendrag för fis- förbund äge rätt att
i eller invid

kens framkomst anordna särskild vattendrag för fiskens framkomst

fiskväg eller eljest vidtaga anstal- anordna särskUd fiskväg eller el

ler för fiskets befrämjande även- jest vidtaga anstalter för fiskets be-

som taga i anspråk det vatten, som främjande ävensom taga i anspråk

för ändamålet erfordras. det vatten, som för ändamålet er-

fordras.

Kronan eller kommun äge ock Staten, kommun eller vatten-

rätt att i eller invid vattenområde förbund äge rätt att i
eller invid vidtaga åtgärd som är önskvärd vattenområde vidtaga åtgärd som från
naturskydds- eller hälsosyn- är önskvärd från hälsosynpunkt punkt samt taga i
anspråk för så- eller allmän miljövårdssynpunkt dant ändamål erforderligt
vatten, samt taga i anspråk för sådant ändamål erforderligt vatten.

Beträffande företag, som avses i första eller andra
stycket, skola till-lämpas bestämmelserna i denna lag angående byggande i
vatten; dock gälle i stället för vad i 3 § första stycket stadgas om hinder mot
byggande, att företaget ej må utföras, om det medför skada eller olägenhet,
som står i missförhållande tUl nyttan.

15 § Vill någon för tillgodogörande av vatten begagna sig
av annan tillhörig byggnad i vatten, och kan det ske utan väsentlig olägenhet
för b}'ggnadens ägare, vare han därtill berättigad; dock åligge honom att,

= Senaste lydelse 1969: 396.

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76: 215 10

Nuvarande lydelse . Föreslagen lydelse

efter fy byggnaden prövas vara honom fUl gagn, gottgöra
ägaren skälig andel av byggnadens värde i det skick, vari den befinnes, samt
taga del i kostnaden för dess framtida underhåll. För intrång och olägenhet,
som tillskyndas byggnadens ägare, skall ersättning givas eiUigt reglerna i 9
kap.

Vill staten, kommun eller vattenförbund för tiUgodoseende
av allmänna miljövårdsintressen begagna sig av annan tUlhörig byggnad i
vatten, skall vad i första stycket stadgas äga motsvarande tilllämpning.

31 §3

Ägare av byggnad i
vatten må. Ägare av byggnad i vatten må,

vare sig särskUda regler för vat- vare
sig särskilda regler för vatten-

tenhushållningen vid byggnaden hushållningen
vid byggnaden blivit

blivit meddelade eller icke, hos meddelade
eller icke, hos vatten-

vattendomstolen söka fastställan- domstolen
söka fastställande av

de av ändrade eller nya bestäm- ändrade
eller nya bestämmelser i

melser i ämnet. Enahanda rätt till- ämnet.
Enahanda rätt tillkomme

komme ock annan an byggnadens ock annan än
byggnadens ägare

ägare för bättre utnyttjande av för bättre
utnyttjande av vatten-

vatttenkraften i honom tillhörigt kraften
i honom tillhörigt ström

strömfall samt kronan, kommun fall samt
staten, kommun eller

eller hushållningssällskap för än- vattenförbund
för ändamål, som

damål, som omförmäles i 9 §. omförmäles
i 9 §. Ärende, som

Ärende, som nu nämnts, prövas i nu nämnts,
prövas i enlighet med

enlighet med de for byggande i de för
byggande i vatten stadgade

vatten stadgade grunder, och gälle grunder,
och gälle om verkan av

om verkan av vattendomstolens vattendomstolens
beslut i tillämp-

beslut i tillämpliga delar vad ovan liga
delar vad ovan finnes sagt be

finnes sagt beträffande beslut i träffande
beslut i byggnadsmål.

byggnadsmål.

Saknas beträffande byggnad i vatten bestämmelser om vattenhushåU-ningen,
eller äro gäUande bestämmelser ofullständiga, må på talan av någon, som av
hushållningen lider skada, vattendomstolen, där det kan ske utan förnärmande av
tredje mans rätt, tUl efterrättelse meUan parterna i målet och deras
rättsinnehavare fastställa-sådana bestämmelser, som utan att ändra vad lagligen
må gälla äro ägnade att för framtiden förebygga skadan.

33 § Ägare av byggnad i vatten vare, där försummelse i
underhållet kan föranleda fara för allmän eller enskild rätt, pliktig att
underhålla byggnaden så, att sådan fara förebygges.

Föreligger försummelse, som avses i försia stycket,
får länssty-

' Senaste lydelse 1961:48.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76: 215

Nu varande lyddse

11

Föreslagen lydelse

relsen antingen förordna om rättelse på den försumliges
bekostnad eller vid vite tillhålla den försumlige att själv vidtaga rättelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

34 §4 Dammbyggnad i älv, ström, å eller större bäck eller
annan i sådant vattendrag uppförd byggnad, varigenom märkbar inverkan sker på
vattenståndet, må ej utrivas, med mindre dylik åtgärd blivit i laga ordning
medgiven.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Vill
ägare av byggnad, som i första stycket avses, icke längre nyttja byggnaden, göre
i den ordning 11 kap. stadgar ansökan hos vattendomstolen om tillåtelse att utriva
byggnaden. Prövas byggnadens borttagande medföra synnerlig skada för annan
tillhörig fast egendom, må domstolen efter åtagande av ägare till sådan egendom
föreskriva, att han och de, som i äganderätten efterträda honom, skola för
framtiden, intiU dess annorlunda varder bestämt, underhålla byggnaden så som
i 33 § sägs och fullgöra vad beträffande byggnaden i övrigt enligt lag
åligger ägaren; vållas genom byggnadens bibehåUande ägaren skada, skall den
ersättas. Kronan må ock till skydd för allmänna intressen åtaga sig
underhållsskyldighet, som nu nämnts. Göres ej åtagande, varom nu är sagt, meddele
vattendomstolen nödiga föreskrifter i avseende å byggnadens utrivande och äge
i sammanhang därmed bestämma att, där byggnadens ägare brister i
fullgörandet äv vad honom ålagts, den, vars rätt är beroende därav, må
utföra arbetet på ä?arens bekostnad.

Vill ägare av byggnad, som i första stycket avses, icke
längre nyttja byggnaden, göre i den ordning 11 kap. stadgar ansökan hos
vattendomstolen om tillåtelse att utriva byggnaden. Prövas byggnadens
borttagande medföra synnerlig skada för annan tillhörig fast egendom, må
domstolen efter åtagande av ägare till sådan egendom föreskriva, att han och
de, som i äganderätten efterträda honom, skola för framtiden, intill dess
annorlunda varder bestämt, underhålla byggnaden så som i 33 § sägs och fullgöra
vad beträffande byggnaden i övrigt enligt lag åligger ägaren; vållas genom
byggnadens bibehållande ägaren skada, skall den ersättas. Staten, kommun eller
vattenförbund må ock till skydd för allmänna intressen åtaga sig
underhållsskyldighet, som nu nämnts. Göres ej åtagande, varom nu är sagt, meddele
vattendomstolen nödiga föreskrifter i avseende å byggnadens utrivande och äge
i sammanhang därmed bestämma att, där byggnadens ägare brister i fullgörandet
av vad honom ålagts, den, vars rätt är beroende därav, må utföra arbetet på
ägarens bekostnad.

Har, på sätt i andra stycket stadgas, ägare av fast
egendom jämlikt åtagande ålagts att underhålla annan tillhörig byggnad i
vatten, skall vattenrättsdomaren ofördröjligen därom göra anmälan hos
inskrivningsmyndigheten för anteckning i fastighetsboken.

Senaste lydelse 1971: 531.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen lydelse

36 §5

Rensning,
som för bibehåUande av vattens djup eller läge är av nöden, äge den, som av upp-grundningen
kan lida men, verkstäUa utan vattendomstols prövning, som i 20 § sägs, ändå
att arbete inom annans område tarvas; dock skaU i ty fall denne förut därom
tillsägas. Vill den, som ämnar företaga rensning, hos vattendomstolen
påkalla prövning av arbetets laglighet, äge han rätt därttll; och gälle om
sådan prövning vad angående byggande i vatten är i denna lag stadgat. Har
prövning, som nu sagts, icke ägt rum, skall i fråga om rensning stadgandet i
26 § av detta kap. äga motsvarande tillämpning.

Rensning, som för bibehållande av vattens djup eller läge
är av nöden, äge den, som av upp-grundningen kan lida men, verkstäUa utan
vattendomstols prövning, som i 20 § sägs, ändå att arbete inom annans område
tarvas; dock skall i ty fall denne förut därom tillsägas. Rätt, som nu avses,
tillkommer också staten, kommun eller vattenförbiind, när rensning är påkallad
från hälsosynpunkt eller allmän miljövårdssynpunkt. Vill den, som ämnar företaga
rensning, hos vattendomstolen påkalla prövning av arbetets laglighet, äge han
rätt därtill; och gälle om sådan prövning vad angående byggande i vatten är i
denna lag stadgat. Har prövning, som nu sagts, icke ägt rum, skall i fråga om
rensning stadgandet i 26 § av detta kap. äga motsvarande tillämpning.

Jord eller
annat, som vid rensning upptages, må, om det är påkaUat och ej avsevärda
olägenheter vållas därav, uppläggas på närmaste strand eller föras till
lämpligt ställe i närheten; dock skall markens ägare förut därom underrättas.
Till skydd för allmänna eller enskUda intressen skola vidtagas erforderliga åtgärder,
som ej föranleda oskälig kostnad. För skada och intrång, som likväl uppkommer,
skall ersättning givas efter vad i 9 kap. sägs.

opaginerad Kontrollera mot PDF

3 kap. 10 §«

Byggnad i vatten eller annan anläggning, som gjorts för
vattenreglering, skall, där någons rätt kan vara därav beroende, av deltagarna
i företaget behörigen underhållas. Beträffande fördelningen av kostnad för
underhåll och skötsel så ock av andra utgifter för företaget, vilka ieke äro
att hänföra till anläggningskostnad, gälle i tillämpliga delar vad i 3, 4, 6
och 8 §§ är stadgat.

Byggnad i
vatten eller annan anläggning, som gjorts för vattenreglering, skall, där
någons rätt kan vara därav beroende, av deltagarna i företaget behörigen underhållas.
Härvid äger 2 kap. 33 § andra stycket moisvarande lillämpning. Beträffande
fördelningen av kostnad för underhåU och skötsel så ock av andra utgifter för
företaget, vilka icke äro att hänföra till anläggningskostnad, gälle i ttllämpliga
delar vad i 3, 4, 6 och 8 §§ är stadgat.

opaginerad Kontrollera mot PDF

'Senaste lydelse 1961: 48. Senaste lydelse 1920:459.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
hdelse Föreslagen lydelse

Om
förrättningskostnaden och dess fördelning stadgas i 10 kap. 79 och80§§.

Vad
i 2 kap. 36 § är föreskrivet i fråga om uppläggande av jord eller annat, som
vid rensning upptages, skall lända till efterrättelse jämväl beträffande
rensning för vattenreglering.

6
kap.

28 §-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Varder allmän flottled
avlyst eller har vattendomstol jämlikt 14 § förklarat beslut om flotfleds inrättande
förfallet, må kronan, kommun, förvaltare, som är utsedd enligt 82 a § lagen om
flottning i allmän flottied, eller den, som av bibehållandet av anläggning
för flottleden kan lida men, av vattendomstolen tillåtas bortskaffa
anläggningen med rätt att fritt förfoga över det bortskaffade. Vattendomstolen
meddelar behövliga föreskrifter i fråga om bortskaffandet. Domstolen äger
därvid bestämma att den som är beroende av bortskaffandet får utföra arbetet
på sökandens bekostnad, om denne ej fullgör vad som ålagts honom.

Varder allmän flottled
avlyst eller har vattendomstol jämlikt 14 § förklarat beslut om flottteds inrättande
förfallet, må staten, kommun, vattenförbund, förvaltare, som är utsedd enligt
82 a § lagen (1919: 426) om flottning i allmän flottied, eller den, som av bibehållandet
av anläggning för flottleden kan lida men, av vattendomstolen tillåtas
bortskaffa anläggningen med rätt att fritt förfoga över det bortskaffade.
Vattendomstolen meddelar behövUga föreskrifter i fråga om bortskaffandet.
Domstolen äger därvid bestämma att den som är beroende av bortskaffandet får
utföra arbetet. på sökandens bekostnad, om denne ej fullgör vad som ålagts
honom.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Om sannolika skäl
föreligga att anläggning kan bortskaffas utan att allmänt eller enskilt
intresse förnärmas, får bortskaffande ske utan att vattendomstolens tillstånd
inhämtats. Har förvaltare utsetts enligt 82 a § lagen om flottning i allmän
flottled och skall åtgärden vidtagas av annan än denne, skall dock förvaltaren
ha lämnat sitt medgivande. Har anläggningen bortskaffats utan föregående
prövning, är den som vidtagit åtgärden bevisningsskyldig beträffande de före
åtgärden rådande förhållandena i vattnet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kan fast egendom skadas genom
att anläggning i avlyst flott-led bortskaffas eller vill någon använda sådan
anläggning för att, tillgodogöra sig vattnet, äger vattendomstolen bestämma
att anläggningen skall övertagas av fastighetsägaren eller den som vill tillgodogöra
sig vattnet. Vill kronan eller kommun till skydd för allmänna intressen få
övertaga anläggning för flottieden, äger vat-

'
Senaste lydelse 1971:531.

Kan fast egendom skadas genom
att anläggning i avlyst .flott-led bortskaffas eller vill någon an- , vända
sådan anläggning för att, tillgodogöra sig vattnet, äger vattendomstolen
bestämma att. anläggningen skall övertagas av fastighetsägaren eller den som
vill tillgodogöra sig vattnet. ViU staten, kommun eller vattenförbiind till
skydd för allmänna, intressen få övertaga anläggning för flottieden.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

tendomstolen besluta om sådant övertagande. Nye ägaren är
skyldig att underhålla anläggningen så att fara ej uppkommer för allmän eller
enskild rätt.

Föreslagen
lydelse

äger vattendomstolen besluta om sådant övertagande. Nye
ägaren är skyldig att underhålla anläggningen så att fara ej uppkommer för
allmän eller enskild rätt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Har ägare av fast egendom, fÖr vilken bortskaffande av flottledsan-läggning
skulle medföra skada, enligt tredje stycket berättigats övertaga anläggningen,
skall vattenrättsdomaren göra anmälan härom hos inskrivningsmyndigheten för
anteckning i fastighetsboken.

29 §8

opaginerad Kontrollera mot PDF

För
genomförande av återställningsåtgärder efter avlysning av allmän flottled äger
förvaltare som är utsedd enligt 82 a § lagen om flottning i allmän flottled
samma rätt som enligt 2 kap. 9 § tillkommer kronan och kommun.

För
genomförande av återställningsåtgärder efter avlysning av allmän flottled äger
förvaltare som är utsedd enligt 82 a § lagen (1919: 426) om flottning i allmän
flottled samma rätt som enligt 2 kap. 9 § tiUkommer staten, kommun och
vattenförbund.

opaginerad Kontrollera mot PDF

1
kap. 7§» Tarvas för torrläggning av mark, att genom väg vattenavlopp anordnas
eller ock befinttigt sådant utvidgas eller fördjupas, skall arbetet ombesörjas
av vägens ägare, där ej denne hellre vill överlämna det åt den dikande. Arbetet
skall, såvitt ej i 8 § annorledes stadgas, bekostas av den dikande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Vad nu
sagts om ägare av väg skall i fråga om allmän väg på landet avse vägstyrelsen
samt beträffande allmän väg i stad, staden.

Vad nu
sagts om ägare av väg avser i fråga om allmän väg väg-hållaren.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Skall
allmän väg på landet eller därttll hörande bro eller trumma genom vägstyrdsens
försorg byggas eller ändras och påfordrar ägare av mark, innan arbetet påbörjas,
att för markens framtida torrläggning vattenavlopp anordnas genom vägen i
enlighet med av honom framlagd, av sakkunnig person uppgjord plan, åligge väg-

« Senaste lydelse 1969: 396. » Senaste lydelse 1920: 459. 1»
Senaste lydelse 1920: 459.

Skall
allmän väg eller därtill hörande bro eller trumma genom väghållarens försorg
byggas eller ändras och påfordrar ägare av mark, innan arbetet påbörjas, att
för markens framtida torrläggning vattenavlopp anordnas genom vägen i enlighet
med av honom framlagd, av sakkunnig person uppgjord plan, åligge väghållaren

opaginerad Kontrollera mot PDF

Föreslagen
lydelse

att sålundna utföra arbetet, där det kan ske utan men
för anläggningens brukbarhet och framtida bestånd; och njute ersättning
därför med det belopp, varmed anläggningen och underhållet därav må
fördyras. Underlåtes det och kommer torrläggningsföretaget sedermera till
utförande må, ändå att enligt här ovan givna bestämmelser arbetet skall
bekostas av den dikande, större kostnad än nu sagts icke åläggas honom.

Nuvarande lydelse

styrelsen att sålunda utföra arbetet, där det kan ske utan
men för anläggningens brukbarhet och framtida bestånd; och njute ersättning
därför med det belopp, varmed anläggningen och underhållet därav må fördyras. Underlåtes
det och kommer torrläggningsföretaget sedermera rill utförande, må, ändå att
enligt här ovan givna bestämmelser arbetet skall bekostas av den dikande,
större kostnad än nu sagts icke åläggas honom.

Vad ovan stadgats skall äga motsvarande tillämpning å
järnväg med därtill hörande broar och trummor.

19 §1

opaginerad Kontrollera mot PDF

Där arbete i anledning av dikning på bekostnad av den
dikande eller markägare, som i 13 § avses, verkställes av annan, skall, om ej
annat överenskommes, den för arbetet utgående ersättningen utbetalas i mån av
arbetets utförande. Gottgörelse för ökning eller minskning i underhåUskostnad
skall, om ej annat överenskommes, erläggas efter arbetets utförande på en gång
eller ock, om den betalningsskyldige det äskar, fördelas till utbetalning på
högst tio år med skyldighet for denne att å oguldet kapitalbelopp gälda ränta
efter den räntefot, som finnes skälig. Gottgörelse för ökning i underhållskostnad
skaU i fråga om allmän väg på landet inbetalas till vägstyrelsen, som även har
att gälda gottgörelse för minskning i dylik kostnad.

Skall ersättning, som nu sagts, gäldas av den dikande
eller markägare, som i 13 § avses, vare denne, om det äskas, pliktig att för
beloppet hos Konungens befallningshavande ställa pant eller borgen.

Där arbete i anledning av dikning på bekostnad av den
dikande eller markägare, som i 13 § avses, verkställes av annan, skall, om ej
annat överenskommes, den för arbetet utgående ersättningen utbefalas i mån av
arbetets utförande. Gottgörelse för ökning eller minskning i underhållskostnad
skall, om ej annat överenskommes, erläggas efter arbetets utförande på en gång
eller ock, om den betalningsskyldige det äskar, fördelas till utbetalning på
högst tio år med skyldighet för denne att å oguldet kapitalbelopp gälda ränta
efter den räntefot, som finnes skälig. Gottgörelse för ökning i underhållskostnad
skall i fråga om aUmän väg inbetalas till väghållningsmyndigheten, som även
har att gälda gottgörelse för minskning i dylik kostnad.

Skall ersättnirig, som nu sagts, gäldas av den dikande
eller markägare, som i 13 § avses, vare denne, om det äskas, pliktig att för
beloppet hos länsstyrelsen ställa pant eller borgen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

" Senaste lydelse 1920: 459.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
Ivdelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ingår i
planen för företag, som avses i 32 §, anordnande eUer ändrande av
vattenavlopp genom järnväg, åligge förrättningsmannen att insända planen i
denna del ttll statens vägverk eller, i fråga om statens järnväg, till
vederbörande distriktschef, som har att skyndsamt till förrättningsmannen
avgiva yttrande, huru arbetet lämpligast bör verkställas. Vad nu sagts äge
motsvarande tillämpning, där eljest företag, som nu nämnts, berör bro,
trumma eller annan anläggning för järnväg och särskild åtgärd kan komma i
fråga till skydd för sådan anläggning.

Ingår i planen för företag, som avses i 32 §, anordnande
eller ändrande av vattenavlopp genom järnväg, åligge förrättningsmannen att
insända planen i denna del till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen eller, i fråga
om statens järnväg, till vederbörande distriktschef, som har att skyndsamt till
förrättningsmannen avgiva yttrande, huru arbetet lämpligast bör verkställas.
Vad nu sagts äge motsvarande tilllämpning, där eljest företag, som nu nämnts,
berör bro, trumma eller annan anläggning för järnväg och särskild åtgärd kan
komma i fråga till skydd för sådan anläggning.

Har i
synemännens utlåtande angående företaget gjorts avvikelse från vad sålunda
föreslagits, skall utlåtandet i denna del underställas vattendomstolens
prövning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ingår i planen för företag, som i första stycket sägs,
anordnande eller ändrande av vattenavlopp genom allmän väg eller berör företaget
eljest sådan väg, åligge förrättningsmannen att insända planen i denna del till
vederbörande vägingenför, som har atf skyndsamt till förrättningsmannen avgiva
yttrande, huru arbetet lämpligast bör verkställas.

Har i synemännens utlåtande gjorts avvikelse från vad väg-ingenjören
föreslagit, skall utlåtandet i denna del underställas vattendomstolens
prövning. Är avvikelsen ringa och berör, den icke sättet för anordnande,- av avlopp
genom bro, vare underställning dock ej erforderlig. I stället åligge
förrättningsmannen att ofördröjligen medelst rekommenderade brev underrätta vägingenjören
och vederbörande vägstyrelse om avvikelsen.

'= Senaste lydelse 1939: 146.

Ingår i planen för företag, som

i första stycket sägs, anordnande

eller ändrande av vattenavlopp

genom allmän väg eller berör fö

retaget eljest sådan väg, åligge

förrättningsmannen att insända

planen i denna del till vederbö

rande väghållningsmyndighet,

som har att skyndsamt till förrätt

ningsmannen avgiva yttrande, hu

ru arbetet lämpligast bör verkstäl

las. .

, Har i
synemännens utlåtande gjorts avvikelse från vad väghållningsmyndigheten
föreslagit, skall, utlåtandet i denna del underställas vattendomstolens
prövning. Är avvikelsen ringa och berör den icke sättet för anordnande av
avlopp genom bro, vare underställning dock ej erforderlig. I stället.åligge
förrättningsmannen att ofördröjligen medelst rekommenderat brev underrätta väghållningsmyndiglie-ten
om avvikelsen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

81

Vad i 9 ,
10

§ sista stycket

15 § samt 2224 §§ är stadgat skall jämväl äga tillämpning
å syneförrättning rörande företag, som avses i 32 §; och gälle föreskriften i
9 § tillika om biträdande förrättningsinan.

Föreslagen lydelse

§13

Vad i 10 § sista stycket, 15 § samt 2224 §§ är stadgat
skall jämväl äga tillämpning å syneförrättning rörande företag, som avses i
32 §.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kan
inverkan ske på kanal- eUer slussanläggning, skall kungörelsen delgivas
anläggningens ägare eller styrelsen för densamma på sätt, som för delgivande
av stämning i tvistemål är stadgat. Lag samma vare beträffande känd
förvaltning eller styrelse för annan allmän farled eller vattenregleringsföretag
eller flottningsstyrelse för allmän flottled eller syssloman eller styrelse
för torrläggningsföretag eller företag enligt 8 kap., där det företag, varom
i målet är fråga, berör led eller företag, som nu nämnts.

Kan inverkan ske på kanal- eller slussanläggning, skaU
kungörelsen delgivas anläggningens ägare eller styrelsen för densamma på sätt,
som för delgivande av stämning i tvistemål är stadgat. Lag samma vare
beträffande känd förvaltning, eller styrelse för annan allmän farled eller vattenregleringsföretag
eller flottningsstyrelse för allmän flotUed eller syssloman eller styrelse för
torrläggningsföretag eller företag enligt 8 kap., där det företag, varom i
målet är fräga, berör led eller företag, som nu nämnts. Det sagda skall äga
motsvarande tillämpning på vattenförbund.

Ar fråga att genom tUlärnad byggnad taga,i anspråk av
annan tillgodogjord vattenkraft, skall kungörelsen på sätt förut sagts
delgivas ägaren av den anläggning, där kraften tUlgodogöres.

Vad i andra stycket är stadgat skall äga motsvarande
tillämpning, där fråga är om meddelande av bestämmelser angåeride den
omfattning, i vilken vatten må tUlgodogöras vid annans grundvattentäkt.

Där fråga är om ansökan, som i 17 § 21 avses, skall
kungörelsen delgivas ägaren av det strömfaU, från vilket andelskraft tUlhandahålles.
Vad nu sagts äge motsvarande tillämpning beträffande ansökan enligt 17 § 13.

Ansökan, som i 17 § 12 avses, skaU, där ansökningen ej göres
av byggnadens ägare, delgivas denne.

Skall delgivning ske genom sökandens försorg, äge vad i 32
kap. 2 § rättegångsbalken är stadgat om stämning motsvarande tillämpning; vad
där sägs om rätten skall avse vattenrättsdomaren. Förklaras ansökningen i
anledning av underlåten delgivning förfallen, skall bevis däro.m med de skäl,
vara beslutet grundas, tecknas å ett exemplar av ansökningen. Tillkännagivande
om beslutet skall lämnas parterna i den för kallelser till dem stadgade
ordning.

" Senaste lydelse 1920: 459. '' Senaste
lydelse 1974: 273.

Riksdagen 1975176.1 saml. Nr 215

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

14 10

Mot beslut av Konungens befallningshavande enligt denna
lag om föreläggande vid vite, om fastställelse av stadgar eller av ändring av
stadgar, om förordnande av förrättningsman, biträdande förrättningsman, god man
eller biträde åt sakägare, om förordnande eller entledigande av syssloman eller
om arvode fill syssloman föres talan hos kammarrätten genom besvär.

I samma ordning föres talan mot beslut av Konungens befallningshavande
beträffande föreläggande enligt 2 kap. 35 § vid annat äventyr än vite eller
beträffande fråga som avses i 2 kap. 64 § eller 68 § första stycket samt mot sådant
beslut av Konungens befallningshavande som avses i 10 kap. 53, 77 eller 78 §.

I övrigt föres talan mot beslut av Konungens befallningshavande
enligt denna lag hos Konungen genom besvär.

Föreslagen lydelse kap.

§15

Mot beslut avlänsstyrelsenenligt denna lag om föreläggande
vid vite, om fastställelse av stadgar eller av ändring av stadgar, om förordnande
av förrättningsman, biträdande förrättningsman, god man eller biträde åt
sakägare, om förordnande eller entledigande av syssloman eller om arvode till
syssloman föres talan hos kammarrätten genom besvär.

I samma ordning föres talan mot beslut av länsstyrelsen
beträffande föreläggande enligt 2 kap. 35 § vid annat äventyr än vite eller
förordnande om rättelse på den försumliges bekostnad enligt 2 kap. 33 § andra
stycket, 65 § andra stycket eller 3 kap. 10 § första stycket andra punkten eller
beträffande fråga som avses i 2 kap. 64 § eller 68 § första stycket samt mot
sådant beslut av länsstyrelsen som avses i 10 kap. 53, 77 eller 78 §.

I övrigt föres talan mot beslut av länsstyrelsen enligt
denna lag hos regeringen genom besvär.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1973: 1150) om
förvaltning samfälligheter

dels att i 25 § orden "Kungl. Maj:t" skall bytas
ut mot "regeringen", dels att 67 § skall ha nedan angivna lydelse.

67 §

Talan mot länsstyrelses beslut Talan
mot länsstyrelses beslut,

att vägra registrering enligt denna varigenom ansökan
om eller anlag föres hos kammarrätt genom mälan för registrering avskrivits

=' Senaste lydelse 1971: 567.

1 Senaste lydelse av 25 § 1974: 172.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

besvär inom två månader från dagen för beslutet.

Talan mot länsstyrelses beslut enligt 31 § första stycket
första eller tredje punkten, 32 §, 33 § första stycket, 61 § eller 64 § föres
hos Kungl. Maj:t genom besvär.

Föreslagen
lydelse

eller registrering vägrats enligt denna lag, föres hos
kammarrätt genom besvär inom två månader från dagen för beslutet.

Talan mot
länsstyrelses beslut enligt 31 § första stycket första eller ttedje punkten, 32
§, 33 § första stycket, 61 § eller 64 § föres hos regeringen genom besvär.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Mot annat länsstyrelses beslut enligt denna lag föres
talan hos kammarrätt genom besvär.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

s. 20 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76: 215 20

Utdrag

JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1976-04-01

Närvarande: statsrådet Sträng, ordförande, och statsråden
Andersson, Johansson, Holmqvist, Aspling, Geijer, Bengtsson, Norling, Lidbom,
Carlsson, Feldt, Sigurdsen, Zachrisson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson

Föredragande: statsrådet Geijer

Lagrådsremiss med förslag till lag om vattenförbund, ni.
ni.

1 Inledning

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 29 november
1968 tillkallades sakkunniga med uppdrag att se över vattenlagen (1918: 523) (VL).
De sakkunnigai har antagit namnet vattenlagsutredningen. Utredningens uppdrag
omfattar enligt direktiven (1969 års riksdagsberättelse s. 7784) en allmän
översyn av VL med huvudvikten lagd på de delar av lagen som har samband med
samhällsplaneringen i stort. Utredningen har avgivit två delbetänkanden (SOU
1970: 40 och 1972: 14), som legat til! grund för ändringar i VL (prop. 1971:
106, JuU 1971: 13, rskr 1971:204, SFS 1971:531; prop. 1974:83, CU 1974:28, rskr
1974: 229, SFS 1974: 273).

I september 1973 avlämnade utredningen delbetänkandet (SOU
1973: 31) Revision av vattenlagen. Del 3. Vattenförbund. Betänkandet innehåller
förslag till lag om vattenförbund och förslag tUl lag cm ändring i VL.
Förslaget tiU lag om vattenförbund bör fogas till regeringsprotokollet i detta
ärende som bilaga 1.

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av vattenöverdomstolen,
kammarrätten i Göteborg, Södertörns och Växjö tingsrätter i deras egenskap av
vattendomstol, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI),
kammarkollegiet, lantbruksstyrelsen, fiskeristyrelsen, statens naturvårdsverk,
koncessionsnämnden för miljöskydd, statens

' Hovrättsrådet Gösta Dyrssen, ordförande, överinspektören
Sven Andersson, direktören Sture Annevall, överdirektören Jöran Hult, redaktören,
ledamoten av riksdagen Göran Karlsson, direktören Bengt Sternc och
överlantmätaren, ledamoten av riksdagen Bo Turesson.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76: 215 21

planverk,
lantmäteristyrelsen, länsstyrelserna i Östergötlands, Kalmar, Malmöhus,
Hallands, Örebro och Gävleborgs län, domänverket, statens vattenfallsverk.
Lantbrukarnas riksförbund (LRF), Svenska kommunförbundet. Svenska
kraftverksföreningen. Svenska naturskyddsföreningen, Sveriges advokatsamfund,
Sveriges industriförbund, Skånes handelskammare, den. s. k. Skövdégruppen (en
samrådsgrupp bestående av tio vattenvårdsförbund), lantbrukshögskolan och
Svenska samernas riksförbund.

Vattenfallsverket
och kraftverksföreningen har åberopat ett yttrande av Vattenregleringsföretagens
samarbetsorgan (VASO). Lantbruksstyrelsen har bifogat yttranden av 17
lantbruksnämnder. Fiskeristyrelsen har bifogat yttranden av fiskeriintendenterna
i de fem sötvattensdistrikten. Länsstyrelserna har bifogat yttranden av
länsläkaren i Gävleborgs län, Östergötlands läns hushållningssäUskap, Mjölby, Varbergs,
Falkenbergs och Örebro kommuner. Sydvästra Skånes kommunalförbund. Nordvästra
Skånes kommunalförbund, Mellanskånes planeringskommitté, Kalmar läns avdelning
av Svenska korrimunförbundet. Lantbrukarnas Provinsförbund i Skåne, Motala
ströms, Kävlingeåns, Nissans, Hjälmarens och Ljusnan-Voxnans
vattenvårdsförbund, Gästriklands vattenvårdsförening, Hjälmarens och Kvismarens
sjösänkningsbolag, Kvisma-redalens vattenavledningsföretag år 1967 samt
Mellersta Arbogäåns Regleringsförening u.p.a.

Utredningen
(Jo 1971: 08) rörande kostnaderna för miljövården, som anmodats att avge
yttrande, har beslutat att inte avge något yttrande.

Länsstyrelsen
i Värmlands län har i skrivelse den 9 juni 1975 angående åtgärder tUl skydd
mot översvämningskatastrofer bl. a. hemställt om viss ändring av VL. Inom
justitiedepartementet har den 15 oktober 1975 upprättats en promemoria med
lagtekniska synpimkter i fråga om underhåll av dammar. Promemorian bör fogas tiU
regeringsprotokollet i detta ärende som Z>i7fl.ga 2..

Efter
remiss har yttranden över länsstyrelsens skrivelse avgetts av vattenöverdomstolen.
Södertörns, Växjö och Vänersborgs tingsrätter i deras egenskap av
vattendomstol, kammarkollegiet, statens naturvårdsverk, länsstyrelserna i
Värmlands och Kopparbergs län, statens vattenfaUsverk, statens brandnämnd,
vattenlagsutredningen, lantbrukarnas riksförbund (LRF), Svenska kommunförbundet.
Svenska kraftverksföreningen och Svenska väg- och vattenbyggares riksförbund.

2
Gällande ordning

Statens
naturvårdsverk har år 1973 upprättat en förteckning över vissa regionala
sammanslutningar på i huvudsak vattenvårdens område. Enhgt denna förteckning
finns det 27 s. k. vattendrags- eller vatten-

s. 22 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76: 215 22

vårdsförbund
och tre s. k. vattenvårdsföreningar. Vattenvårdsförbunden ägnar sig i allmänhet
åt recipientkontroU i ett vattenområde under det att vattendragsförbundens
verksamhet oftast främst inriktas på vattendragens underhåll.
Vattenvårdsföreningarna synes i allt väsentligt kunna jämställas med
vattendrags- och vattenvårdsförbunden.

Alla
dessa sammanslutningar har tillkommit på frivillighetens väg och deras
verksamhet regleras av stadgar som antagits av medlemmarna. Sammanslutningarna
torde med hänsyn till verksamhetens inriktning vara att anse som ideella
föreningar.

Föreskrifter
om en samverkan mellan intressen av olika natur infördes i svensk vattenrätt
först genom VL. Av betydelse i detta sammanhang är främst bestämmelserna
rörande regleringsföretag för både kraft-och torrläggningsändamål i 3 kap. VL
och de år 1941 i 8 kap. VL upptagna reglerna om samverkan mellan avlopps- och torrläggningsinfres-sena.

Den
samverkan mellan kraft- och torrläggningsintressena som åsyftas i 3 kap. VL
skall i princip äga rum inom en särskild samfällighet som kallas
regleringsföretag. Var och en som har nytta av regleringen från kraft- eller torrläggningssynpunkt
blir medlem i företaget med skyldighet att bidra till kostnaderna för att
utföra och driva regleringen i förhållande till den nytta han vinner.

Även
andra intressen än kraft- och torrläggsningsintressena kan ha nytta av en
vattenreglering. Förhållandena kan fill en början vara sådana att regleringen
blir av allmän betydelse för landet i dess helhet eller viss ort och
lagstiftaren har utgått från att staten, kommun eller landsting i en sådan
situation kan anse det lämpligt att genom anslag understödja företaget. Om så
sker kan anslagsgivaren enligt 3 kap. 8 § förbehålla sig rätt till delaktighet
i företaget. Som grund för delaktigheten gäller anslagets storlek i
förhållande tUI den beräknade anläggningskostnaden. Med delaktigheten följer
skyldighet för anslagsgivaren att i likhet med andra deltagare i framtiden
bidra ttU drift- och underhåUs-kostnaderna i proportion till den fastställda
andelen i företaget. Anslagsgivaren får i samma mån rösträtt vid sammanträde
angående företagets angelägenheter.

Om
en vattenreglering visar sig vara till stadigvarande nytta för allmän hamn
eller allmän farled eller för ett avloppsföretag kan anläggningens ägare med
stöd av 3 kap. 9 § förpliktas bidra tUl kostnaderna för att utföra vaftenregleringen
däremot inte till drift- och underhållskostnaderna. Härvid förutsätts att den
vunna nyttan kan uppskattas till visst penningbelopp och att den kan påvisas
med stöd av vunnen erfarenhet om redan inträdda förhållanden.
Bidragsskyldigheten får aldrig sättas högre än som motiveras av en verklig och
påtaglig fördel. Bidraget skall stå i relation fill bidragsgivarens i pengar
uppskattade nytta av regleringen och får inte utgöra större del av denna nytta
än som motsva-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76: 215 23

rar
förhållandet mellan regleringsföretagets anläggningskostnad och dess nytta för
delägarna. Det på detta sätt beräknade beloppet utgör den övre gränsen för
bidraget, vars storlek bestäms av vattendomstolen med hänsyn till
omständigheterna i varje särskilt fall. Att en anläggningsägare får betala
bidrag enligt 3 kap. 9 § medför i motsats till anslag enligt 3 kap. 8 §
inte någon rätt för honom att bli medlem i regleringsföretaget. Han ådrar sig å
andra sidan inte heller någon skyldighet atf ta del i de framtida drift- och
underhällskostnaderna.

I 3
kap. meddelas bestämmelser om regleringssamfällighetens organisation (3 kap.
1225 §§). Dessa bestämmelser är med smärre avvikelser tUlämpliga antingen
regleringen sker med eller utan tvångsdelaktighet. För att en regleringssamfällighet
skall tillkomma förutsätts att det finns laga tillstånd fUl sådan reglering som
avses i 3 kap. Därefter skall medlemmarna anta stadgar för företaget och utse
styrelse. Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer kan utse en
ledamot i styrelse för regleringsföretag som är av betydelse från aUmän
synpunkt. Stadgarna skall granskas och fastställas av länsstyrelsen, innan de
blir gällande. Anmälan av val av styrelse och om ändring i styrelsens
sammansättning skall göras hos länsstyrelsen. Sedan styrelse utsetts och
stadgar antagits utgör regleringsföretaget ett från de enskilda medlemmarna
skilt rättssubjekt och kan i egenskap av juridisk person inneha egen
förmögenhet, genom styrelsen föra talan vid domstol osv.

I 8
kap. 2024 §§ VL ges bestämmelser om ledningar som tjänar såväl till avledande
av avloppsvatten som till torrläggning av inark. Där stadgas om ömsesidiga
rättigheter och skyldigheter för torrläggningsföretag och
avloppsledningsföretag att ansluta sig till varandras ledningar samt om
fördelning av kostnaderna för de gemensamma företagen. Motsvarande
bestämmelser fanns före den 1 juli 1969, då 8 kap. VL helt arbetades om, i 8
kap. 1822 §§ VL.

Frågorna
om anslutningsrätt och anslutningstvång har väsentligen gjorts beroende av en
lämplighets- eller skälighetsprövning. Vad kostnadsfördelningen beträffar är
utgångspunkten att kostnaden för en gemensam ledning i första hand skall
fördelas mellan avloppsintresset och torrläggningsintresset.
Anläggningskostnaden fördelas enligt huvudregeln med hänsyn till mängden och
beskaffenheten av det vatten som avleds av en eller flera avloppsintressenfer,
å ena, och av en eller flera torrläggningsintressenter, å andra sidan. Om
avloppsvattnet medför att ledningen måste utföras på visst sätt och därigenom
vållar ökade kostnader, skall ökningen i princip drabba avloppsintresset
ensamt, eftersom den föranleds av avloppsvattnets beskaffenhet. Om den kostnad
för skötsel och underhåll som eljest skulle vUa på torrläggningsintresset minskas,
t. ex. genom att ledningen görs täckt i stället för öppen, kan emellertid
torrläggningsintresset få bära skälig andel av ökningen i anläggningskostnad.
Ingen av de båda intressegrupperna är skyldig att bi-

s. 24 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76: 215 24

dra
med större belopp än som skulle motsvara kostnaden för särskUd ledning eller
kan anses rimligt med hänsyn till gruppens nytta av det gemensamma företaget.
Motsvarande grunder gäller beträffande fördelningen av kostnaderna för den
gemensamma ledningens skötsel och underhäll.

3
Frågans tidigare behandling

Sedan
vattenvårdskommittén i sitt slutbetänkande (SOU 1964: 60) Vattenvårdens
organisation m. m. funnit att det saknades tillräcklig anledning till
lagstiftning om de s. k. vattenvårdsförbunden, begärde riksdagen år 1967
skyndsam utredning av lagstiftningsfrågan (3LU 1967: 32, rskr 1967: 218).
Enligt riksdagen torde avsaknaden av lagstiftning i fråga om
vattenvårdsförbunden bidra till att förbunden inte alltid kan utöva sin
verksamhet på effektivaste sätt. Bristen på reglerande bestämmelser kan
sålunda medföra att ett förbund hastigt kan komma att upplösas enbart genom att
ett mindre antal av medlemmarna godtyckligt utträder ur förbundet. Utan
tvingande regler kan även svårigheter uppstå vid bildandet av ett förbund. I
vissa fall lär sådana initiativ ha misslyckats och i andra fall har den tid som
erfordras för att bilda ett förbund varit orimligt lång. Genom en rättslig
reglering kan även exempelvis frågan om bidragsskyldigheten lösas. De som är
mera passiva kan därigenom tvingas att ekonomiskt bidra till de gemensamma
kostnaderna.

Riksdagens
önskemål har tillgodosetts genom vattenlagsutredningens direktiv (1969 års
riksdagsberättelse s. 83),

På
begäran av riksdagen (JoU 1971: 17, rskr 1971: 67) har därefter motionen 1971:
414 jämte utskottsutlåtandet överlämnats-tUl vattenlags-utredningen för
övervägande av frågan om kostnadsansvaret vid skötsel och vård av vattendrag. I
motionen anförs att frågan om skötseln och underhållet av vattendragen enligt
gällande rätt helt är en angelägenhet för ägarna av mark, som kan beräknas ha
torrläggningsbåtnad av företagna åtgärder. Denna begränsning av ansvaret
framstår som helt orimlig emedan den ekonomiska nyttan ur forrläggningssynpunkt
idag är av helt underordnad betydelse jämfört med vattendragens värde ur aUmän
synpunkt såsom recipient för spUlvatfenutsläpp, som vattenförsörjnings-underlag,
som rekreationsobjekt eller över huvud taget ur allmän naturvårdssynpunkt.
Riksdagen instämde i allt väsentligt i de synpunkter som anförts i motionen och
ansåg att snabba åtgärder borde vidtas i syfte att ersätta VL:s nuvarande
bestämmelser beträffande bätnadsbegreppet med regler bättre avpassade för
nuvarande förhållanden.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76: 215 25

4
Utredningen

4.1
Behovet av lagstiftning

Vattenvårdsförbunden
ägnar sig enligt utredningen i allmänhet huvudsakligen åt recipientkontroU i
ett visst vattenområde. Medlemmar är vanligen kommuner och större industrier
som använder vattenområdet för sin vattenförsörjning eller för utsläpp av
avloppsvatten. De s. k. vattendragsförbundens verksamhet har enligt
utredningen ofta helt eller delvis inriktats på vad som brukar kallas
vattendragens underhåll, dvs. främst rensning och vegationsbekämpning, i sådana
vattendrag där flera torrläggningsföretag har att svara för underhållet men där
avloppsutsläppen vållar ökade underhållskostnader. I dessa fall har
torrläggningsföretagen slutit sig samman i förbund för att själva eller tUlsammans
med kommuner och industrier som släpper ut avloppsvatten i vattendraget få till
stånd en rationell och ekonomiskt rättvis lösning av underhållsfrågan.

Enligt
utredningen har de miljövårdande myndigheterna genom olika statliga åtgärder
fått ett helt annat grepp över föroreningssituationen än tidigare. En betydande
förbättring av situationen på utsläppssidan och därmed av vattenbeskaffenheten
över huvud taget bör ha uppnåtts inom en nära framtid. Utredningen anser
emellertid inte att kraven på lagstiftning kan avvisas enbart under åberopande
av denna utveckling. Åtskilliga problem på vattenvårdens område återstår ännu
att lösa. Detta gäller t. ex. frågorna om behandling av brädd- och dagvatten.
Ett annat exempel är de svårbedömda störningar som samrrianhänger med tillförsel
av näringsämnen från jord- och skogsbruk.

Enligt
utredningen måste särskild uppmärksamhet ägnas frågan om. vattendragens
underhåll. Till den del vattendragen har avsänkts, fördjupats, rätats eller invalläts
för att torrlägga omgivände mark är underhållet en angelägenhet enbart för
delägarna i vattenavlednings- eller invall-ningsföretaget, dvs. huvudsakligen
för jordbrukarna. Dessa anser det vara en påtaglig orättvisa att de ensamma får
bära det ekonomiska ansvaret för underhållet, trots att flera andra
intressegrupper på ett eller annat sätt är beroende av vattendraget och i vissa
fall utövar en verksamhet som är ägnad att öka underhållskostnaderna. Från
jordbrukets sida har med skärpa framförts krav på ändrade grunder för
kostnadsfördelningen.

Enligt
utredningen kan skäl otvivelaktigt anföras för att frågan om vattendragens underhåU
åtminstone på längre sikt kan komma att lösas utan att särskilda
lagstiftningsåtgärder behöver vidtas. Det är inte ovanligt att kommunerna
övertar ansvaret för underhållsåtgärderna efter överenskommelser med berörda
torrläggningsföretag. Det är emellertid enligt utredningens mening klart att
frågan på ansvarigt håll bedöms

s. 26 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76: 215 26

som
alltför viktig för att kunna göras beroende av frivilliga överenskommelser och
en oviss framtida utveckling i fråga om föroreningssituationen. Riksdagen har
för sin del år 1971 understrukit vikten av skyndsamma lagstiftningsåtgärder
och lantbruksstyrelsen har i skrivelse till utredningen betecknat behovet av
sådana åtgärder som synnerligen angeläget. Bestämmelserna i 8 kap. VL om
kombinerade avlopps- och torrläggningsföretag är enligt utredningen tillämpliga
bara i samband med ledningsarbeten men däremot inte om avloppsvatten släpps ut
i en sjö eller annat naturligt vattenområde som berörs av ett torrläggningsföretag.
Bestämmelserna medger alltså inte en tUlfredsställande lösning i sådana
situationer. Som framhållits i motionen 1971:414 är torrläggningsintresset i
så fall hänvisat tUl att föra ersättningstalan mot avloppsintresset, om detta
infe kan förmås att frivilligt bidra tUl de ökade kostnader för rensning och
vegetationsbekämpning som utsläppet kan medföra. Sådana processer är dock
sällsynta. Utgången kan med hänsyn till bevissvårigheter många gånger te sig oviss
och risken att få stå för rättegångskostnader verkar också avhållande (se
högsta domstolens beslut nr ST 1169 den 30 oktober 1973 angående Sagan, som
innebär att torrläggningsintressenternas ersättningstalan ogillades och att de
ålades att betala Sala kommuns rättegångskostnader i tre domstolsinstanser).
Utredningen anser för sin del att önskemål om lagstiftning är klart befogade.

Utredningen anser att
åtgärder för att ta till vara och rationellt utnyttja vattentillgången i ett
vattendrag, t. ex. underhåUsåtgärder, i första hand är en angelägenhet för de
närmast berörda lokala intressena. Det är inte lämpligt att staten tar på sig
ansvaret för underhållet ens av de viktigaste vattendragen. En annan sak är
enligt utredningen att staten givetvis bör stödja allmännyttig verksamhet av
ifrågavarande slag efter måttet av tillgängliga resurser, (se vidare avsnitt
4.5).

Kommunerna har på många
håll i landet känt ett ansvar för vattendragens underhåll och i olika former
frivilligt åtagit sig förpliktelser i detta hänseende. Åtminstone på längre
sikt är det, framhåller utredningen, också tänkbart att underhållet i allt
större omfattning kan bli en angelägenhet för de nya storkommunerna. Fleira av
dessa har redan nu personella och tekniska resurser som gör dem väl skickade
att själva, eventuellt i samarbete med konsulter, ha hand om
underhållsarbetena, och andra kommuner kommer antagligen successivt att skaffa
sig sådana resurser. Enligt utredningen kan man med tanke på detta fråga sig
om inte en rationell ordning skulle kunna uppnås genom att kommunerna också lagligen
förpliktades att svara för vattendragens underhåll på liknande sätt som den
kommunala renhållningslagen (1970: 892) ålägger kommunerna att forsla bort
hushållsavfall m.m. Enligt utredningen är emellertid flera nackdelar förbundna
med en sådan ordning. För det första tiUgodoser man inte därmed i önskvärd
utsträckning ett från planeringssynpunkt viktigt önskemål att
underhållsfrågorna skall

s. 27 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76: 215 27

kunna
samordnas för vattensystemen i deras helhet. I varje fall skulle en dylik
samordning ofta förutsätta ett system med kommunalförbund. Systemet kan väl
vara genomförbart på sina håll men måste på andra ställen bli otympligt. En
förpliktelse för kommunerna att svara för underhållet av vattendragen skulle
för det andra innebära att man på kommunerna för över ett ekonomiskt ansvar
som enligt miljöskyddslagen (1969: 387) (ML) och statsmakternas uttalanden i
andra sammanhang skall bäras av dem som förorsakar inträffade störningar, i
detta fall främst ägare av jord- och skogsbruk liksom av anläggningar från
vilka närsalter förs ut i vattendragen med avloppsvattnet. Frågan om en fördelning
av miljövårdskostnaderna mellan stat, kommun, näringsliv och enskilda studeras f.
n. av utredningen (Jo 1971: 08) rörande kostnaderna för miljövården. För att
kommunerna skall kunna fördela kostnaderna mellan berörda intressenter skulle
krävas ett administrarivt sett utomordentligt svårhanterligt avgiftssystem.
Med hänsyn tUl de nackdelar som nu har nämnts och tUl det pågående
utredningsarbetet kan vattenlagsutredningen inte förorda en lösning av
vattendragens underhållsfråga som innebär att kommunerna förpliktas ansvara för
underhållet.

Riksdagen har pekat på (JoU
1971: 17 s. 2) utvägen att ändra de bestämmelser i VL, enligt vilka frågan om
vattendragens skötsel och underhåll helt är en angelägenhet för ägarna av den
mark som kan beräknas ha torrläggningsbåtnad av företagna åtgärder. Den av
riksdagen anvisade lösningen innebär enligt utredningen att genomförandet och
underhållet av t. ex. ett vattenavledningsföretag skulle bli en gemensam angelägenhet
för forrläggningsintressenterna och för de kommuner och industrier som
använder vattenområdet som recipient eller ytvattenfäkt, eventuellt också för
länsstyrelsen eller annan statlig myndighet som företrädare för det till
vattenområdet knutna naturvårdsintresset. Det skulle alltså gälla att i 7 kap. VL
införa en motsvarighet till bestämmelserna i 3 kap. 8 och 9 §§ VL om vissa
intressens medverkan i kombinerade kraft- och torrläggningsföretag. En reform
av sådant slag skulle enligt utredningen bli av betydelse främst för de
sannolikt fåtaliga torrläggningsföretag som kommer till stånd efter en ny lags
ikraftträdande. Enligt utredningens mening skulle däremot dess
genomslagsförmåga bli dålig när det gäller existerande företag. Utredningen
vill därför inte förorda att frågan löses på det sättet.

Enligt
utredningens mening talar starka skäl för att en lämplig generell samordning
dels mellan torrläggningsföretagen inbördes, dels mellan dessa företag och
andra vattenintressen skulle kunna vinnas inom ramen för en sammanslutning
mellan intressenterna inom olika vattenområden. En sådan samordning har i
några faU redan kunnat nås.på frivillig väg. Enligt utredningens mening bör man
med utgångspunkt i de överenskommelser som sålunda har träffats söka utforma en
särskild lagstiftning som öppnar möjlighet för samverkan mellan alla berörda

s. 28 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76: 215 28

vattenintressen
i sammanslutningar med fastare former än de nuvarande. En förutsättning för
att denna lösning skall leda tiU önskat resultat är att lagen innehåUer regler
om anslutningsrätt, anslutningstvång och kostnadsfördelning.

Om
man lagstiftningsvägen reglerar de nu behandlade samordningsfrågorna, bör man
enligt utredningen samtidigt söka lösa frågan om vattendragens underhåll i
sådana fall då ett vattendrag eller del därav inte berörs av
torrläggningsföretag. Som exempel på andra åtgärder än rena underhållsåtgärder
vilka emellanåt kan böra verkställas i samverkan mellan olika intressen och som
kan innebära så omfattande åtaganden att lagregler kan behövas som stöd för
intressenterna vill utredningen nämna sjö- och vattendragsrestaureringar. Andra
sådana åtgärder är regleringar som har till syfte att tUlgodose recipient-
eller vattenförsörjningsintressen eller att minska översvämningsrisker. Den
nya lagstiftningen bör också omfatta recipientkontroU. Den bör enligt
utredningens mening däremot inte ta sikte på sådan samverkan i vattenregleringsföretag
för kraftändamål som nu behandlas i 3 kap. VL.

Utredningen använder sig
av uttrycket hushållningen med vattnet för att ange ändamålet med förbundens
verksamhet. Här avser utredningen alltså något annat än den vattenhushållning
som regleras i 2 kap. 27 32 §§ VL. Den förordade terminologin anknyter i
stället till den numera gängse definitionen på vattenhushållning som verksamhet
vUken avser att ta rill vara och rationellt utnyttja vattentillgångarna inom
ett område.

Sammanfattningsvis
anser utredningen att det med hänsyn främst till frågan om underhåUet av
vattendragen finns behov av en lagstiftning om samverkan mellan alla berörda
vattenintressen. Förbundens uppgift skall vara att genom olika åtgärder främja
en från allmän eller enskild synpunkt ändamålsenlig hushåUning med vatten inom
visst verksamhetsområde. Bland de åtgärder som härvid kan komma i fråga märks
främst rensningsarbeten i vattensystem som till följd av avloppsutsläpp är
särskilt utsatta för igenväxning och igenslamning. Vidare kan förbunden ägna
sig åt exempelvis regleringsåtgärder för att utjämna skillnader meUan hög- och
lågvattenföring, saneringsarbeten och recipientkontroU.

4.2
Vissa utgångspunkter för en ny lagstiftning

De
sammanslutningar för samverkan i vattendragen som utredningen förordar kallar
utredningen vattenförbund. Vattenförbunden bör enligt utredningen vara
självständiga rättssubjekt med förmåga att förvärva rätttgheter och ikläda sig
skyldigheter. Alla som sakligt sett bör medverka i gemensamma åtgärder
kommuner, industrier, torrläggningsföretag och andra intressenter bör vara
medlemmar i vattenförbund.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76: 215 29

Den nya lagstiftningens huvuduppgift bör vara att främja friviUig
samverkan. Vissa tvångselement kan emellertid inte undvaras. Bestämmelser får
därför meddelas rörande de förutsättningar under vUka någon mot sitt
bestridande får tvingas att ansluta sig till vattenförbund. Lagen måste också
skydda den anslutne mot alltför långt gående ekonomiska förpliktelser.
Förbundens organisation och inre rättsförhållanden bör därför regleras i lag.
Frågan om förutsättningarna för anslutningstvång är uppfyllda bör prövas under
medverkan av det allmänna och förbundens verksamhet bör stå under viss offentlig
kontroll.

I fråga om
vattenförbundens plats i det allmänna miljövårdsarbetet bör enligt utredningen
en allmän utgångspunkt vara att förbunden inte skall överta nägra av de
beslutsfunktioner som nu ankommer på statliga och kommunala myndigheter.
Däremot bör det inte finnas något hinder för dessa myndigheter att låta
förbunden svara för arbetsuppgifter som annars skulle ankomma på enskUda
intressenter. Över huvud taget är det enligt ulredningens mening angeläget att
förbundens verksamhet planeras och bedrivs i nära samarbete med de
miljövårdande myndigheterna. Med hänsyn till att förbundens verksamhet ofta
präglas av ett betydande mått av allmännytta bör det vidare övervägas att
genom ändringar i VL underlätta genomförandet i förbundens regi av sådana åtgärder
som måste underkastas vattenrättslig prövning. Det måste givetvis i det
sammanhanget tillses att kommunerna får samma möjligheter som förbunden att med
stöd av VL vidta åtgärder i miljövårdens intresse.

Förbundens
verksamhet måste enligt utredningen självfallet också planeras och utövas så
att medlemmarnas gemensamma bästa tillgodoses. Det är emellertid ofrånkomligt
att man i en verksamhet som inte alltid medför direkta ekonomiska fördelar för
medlemmarna måste ta särskild hänsyn till de enskilda medlemmarnas intressen.
En skälig avvägning mellan medlemmarnas gemensamma intressen, å ena, och
däremot stridande enskilda intressen, å andra sidan, torde i själva verket
vara en förutsättning för en meningsfull samverkan i vattenförbund. Den huvudprincipen
bör alltså gälla att vattenförbund i sin verksamhet skall tillgodose
medlemmarnas gemensamma bästa men även beakta varje medlems enskilda intressen
i skälig omfattning.

När det
gäller den närmare utformningen av bestämmelser om vattenförbunden ligger det
enligt utredningen nära till hands att jämföra med fastighetsrättens regler om s.
k. tvängssamfälligheter. De mest näriiggande exemplen är de kombinerade
reglerings- och torrläggningsföretagen enligt 3 kap. VL och de kombinerade
avlopps- och torrläggningsföretag som behandlas i 8 kap. VL. Likartade
bestämmelser finns i bl. a. 7 kap. VL, anläggninslagen (1973: 1149) och lagen
(1973: 1150) om förvaltning av samfälligheter. Det bör emellertid framhållas
att lagstiftningen om tvångssamfälligheter tar sikte på gemensamma anordningar

s. 30 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76: 215 30

som
är av stadigvarande, främst ekonomisk betydelse för en grupp varandra
närliggande fastigheter, medan vattenförbundens verksamhet skall omfatta olika
åtgärder som kan sägas ha betydelse främst från allmänna miljövårdssynpunkter.
Varken verksamheten eller medlemskretsen kan preciseras från början på det
sätt som är möjligt i fråga om de fastighetsrättsliga tvångssamfälligheterna.
Detta utesluter självfallet inte att regelsystemen särskilt i vad gäller de associationsrätfsliga
frågorna bör samordnas så långt det är möjligt. En sådan samordning ter sig desto
mera naturlig som utredningen enligt tilläggsdirektiv (1974 års riksdagsberättelse
s. 37) skall i möjlig mån anpassa VL rill den nya sam-fäUighetslagstiftningen.

4.3
Villkor för förbundsbildning

Enligt
utredningens mening har vattenförbunden sin viktigaste uppgift att fylla i de
vattendrag där underhållsfrågan har störst aktualitet, dvs. i de mera
tätbefolkade delar av landet där samhällsutvecklingen har medfört
motsättningar mellan avlopps- och torrläggningsintressena. Det är naturligtvis
också tänkbart att föreliggande intressemotsättningar kan utjämnas på grundval
av frivilliga överenskommelser utan att vattenförbund bildas, eventueUt inom
existerande vattendrags- och vattenvårdsförbund. Genomförandet av en lag om
vattenförbund innebär alltså inte att de nuvarande frivUliga sammanslutningarna
blir överflödiga eller måste ombildas till vattenförbund.

Som en allmän
förutsättning för att vattenförbund skall få bUdas bör enligt utredningen gälla
att en samverkan mellan intressenterna för att främja hushåUningen med vattnet
i visst vattenområde är av väsentlig betydelse från allmän eller enskild
synpunkt. Som utredningen tidigare har berört (se avsnitt 4.2) bör samverkan i
vattenförbund i största möjliga utsträckning bygga på frivillighetens grund.
En meningsfull samverkan torde i allmänhet förutsätta att åtminstone
huvudintressenterna är positivt inställda. I motsatt fall får man räkna med att
de i fortsättningen begagnar varje möjlighet att dra sig ur gemenskapen och de
ekonomiska förpliktelser den för med sig. Med hänsyn härtill bör det enligt utredningen
i lagen uppställas krav på att förbundsbildningen stöds av en viss opinion
bland intressenterna. Vattenförbund bör inte få bildas, om de som kan bli
medlemmar mera allmänt motsätter sig förbundsbUd-ningen och har beaktansvärda
skäl för det. Ett sådant skäl kan vara att ändamålet, t. ex. underhåll av ett
vattendrag, ändå kommer att uppnås på grund av frivilliga åtaganden.

För
vattenförbundens del kommer utredningens förslag att innebära att de som har
störst intresse av ett förbunds verksamhet och följaktligen är mest beroende
av denna får vara beredda att svara för huvuddelen av kostnaderna. Deras
medverkan kommer i allmänhet att utgöra en

s. 31 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76: 215 31

förutsättning
för att förbundsbUdningens syfte skall uppnås. Opinions-viUkoref bör därför
utformas så att särskild hänsyn tas tUl huvudintressenternas mening.
Utredningen räknar med att kommunerna i allmänhet kommer att framstå som
huvudintressenter i vattenförbund liksom f. n. ofta är fallet i de existerande
vattendrags- och vattenvårdsförbunden. SärskUd hänsyn torde alltså i allmänhet
få tas tUl de berörda kommunernas inställning.

I
den fastighetsrättsliga lagstiftning där opinionsviUkor förekommer sätts villkoret
ur spel, om behovet av företaget är synnerligen angeläget. Utredningen har
övervägt en motsvarande undantagsbestämmelse för vattenförbundens del.
Utredningen har emellertid funnit att opinions-vUlkoret leder till ett rimligt
resultat utan någon särskild undantagsregel.

Sammanfattningsvis
föreslår utredningen atf vattenförbund endast får bildas när det är av
väsentlig betydelse från aUmän eller enskUd synpunkt att en samverkan mellan
olika intressenter kommer tUl stånd. Utredningen föreslår vidare att vattenförbund
inte får bildas om de blivande medlemmarna mera allmänt motsätter sig
förbundsbildningen och har beaktansvärda skäl för det. Särskild hänsyn skall
enligt förslaget tas till huvudintressenternas mening.

4.4
Medlemskretsen

Enligt
utredningen bör alla som sakligt sett bör medverka i gemensamma åtgärder
kommuner, industrier, torrläggningsföretag och andra intressenter - vara
medlemmar i vattenförbund. Vissa möjligheter bör finnas att framtvinga en sådan
samverkan. Enligt utredningens mening kan man i fråga om de verksamhetsgrenar
som sammanfattas under begreppet ändamålsenlig hushållning med
vattentillgångarna tala om en intressegemenskap mellan dem som berörs av
åtgärderna. Denna gemenskap har visserligen inte samma privaträttsliga,
ekonomiska natur som präglar de fastighets- och vattenrättsliga tvångssamfälligheterna
utan den bärs snarare i första hand upp av allmänna miljövårdsintressen.
Samtidigt står det klart att en naturlig intressegemenskap av samma slag som
kännetecknar t. ex. de kombinerade reglerings- och torrläggningsföretagen ofta
kan föreligga när förhållandena i ett vattenområde berör flera etablerade
intressen av såväl allmän som enskild natur.

När det gäller frågan
huruvida denna intressegemenskap kan anses vara av sådant slag att någon mot
sitt bestridande bör kunna tvingas att delta i gemensamma åtgärder anför
utredningen följande. Åtgärder för att främja en ändamålsenlig hushållning med vattentUlgångarna
bör ses som ett led i skyddet av den yttre miljön. Ett särskUt ansvar vUar i
detta hänseende på dem som tar i anspråk naturresurser vare sig detta sker genom
utsläpp av avloppsvatten, bortledning av vatten eller andra åtgärder som är av
beskaffenhet att påverka vattenförhållandena. Det sagda

s. 32 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76: 215 32

innefattar
enligt utredningens mening i och för sig tUlräckliga principiella skäl för att
ålägga den som med stöd av tiUstånd erUigt ML eller VL påverkar
vattenförhållandena skyldighet att ingå som medlem i vattenförbund. Det kan
enligt utredningen inte gärna göras gällande att en sådan skyldighet är
oförenlig med det rättsskydd som tillstånden innebär. Skyldigheten innebär inte
att det meddelade tiUståndet rubbas utan bara att ett latent ansvar för
miljöskyddet i vissa fall kan utkrävas.

Vad
särskilt gäller den samverkan mellan avlopps- och torrläggningsintressena som
avses skola ske i fråga om vattendragens underhåll kan ytterligare skäl anföras
till stöd för ett principiellt anslutningstvång. Ansvaret för vattendragens
underhåll faller med nuvarande lagstiftning på torrläggningsintressenterna där
sådana finns, alltså främst jordbruk och skogsbruk. Det synes uppenbart att
erforderliga åtgärder i form av t. ex. strandröjning, muddring och vegetarionsbekämpning
i allmänhet kan planeras och utföras på ett från teknisk och ekonomisk synpunkt
lämpligare sätt om arbetena kan samordnas för större områden än om varje
torrläggningsföretag står för sin del. En sådan samordning bör inte kunna
hindras genom att ett enstaka företag vUl ställa sig utanför. För
torrläggningsföretagens del innebär en samordning enbart av flera sådana
företags arbeten en rent ekonomisk nytta. Detta förhållande blir ytterligare
markerat om avloppsintresset får svara för sin del av underhållskostnaderna.

Avloppsintresset
representeras i detta sammanhang främst av kommuner och industrier som släpper
ut avloppsvatten i vattenområdet. Utsläppen medför otvivelaktigt ökade
underhållskostnader. Denna situation har i viss utsträckning förutsetts av
lagstiftaren. Behovet av en fördelning av underhållskostnaderna mellan
avlopps- och torrläggningsintresset har i någon mån tiUgodosetts genom
bestämmelserna i 8 kap. 2024 §§ VL (se avsnitt 2). Det är enligt utredningen emellerUd
tveksamt om dessa bestämmelser är tillämpliga, när avloppsvatten släpps ut i
en sjö eller annat naturligt vattenområde som berörs av torrläggningsföretag
(se avsnitt 4.1). Sakligt sett framstår det som starkt motiverat att avloppsintresset
medverkar i åtgärder för att avhjälpa de olägenheter som utsläppen i
vattendragen medför och det är inte tillfredsstäUande att frågan härom skall
vara beroende av enskUd skadeståndstalan. Utredningen kan inte heller finna
några principiella betänkligheter mot att med utgångspunkt i VL:s bestämmelser
om kombinerade avlopps- och torrläggningsföretag föreskriva skyldighet för
avloppsintresset att som medlem i vattenförbund delta i underhållskostnaderna.
En sådan skyldighet kan för övrigt sägas vara ett utflöde också av
bestämmelserna i 5 § ML. Enligt dessa är den som utövar miljöfarUg verksamhet
skyldig att vidta de skyddsåtgärder, tåla den begränsning av verksamheten och
iaktta de försiktighetsmått i övrigt som skäligen kan fordras för att förebygga
eller avhjälpa olägenhet.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76: 215 33

Av
det anförda framgår erUigt utredningen att avloppsintressefs skyldighet att gå
med i vattenförbund för samverkan rörande vattendragens underhåll inte kan
grundas på något ekonomiskt nyttobegrepp. Skyldigheten sammanhänger snarare
med förmånen att få använda ett vattenområde som recipient för avloppsvatten
av viss mängd och beskaffenhet.

Som utredningen tidigare framhåUit
(se avsnitt 4.2) bör vattenförbunden i största möjliga utsträckning bygga på
frivillig samverkan. Det torde också förhålla sig så att ett vattenförbund i
många fall kan fungera väl utan att att aUa som är principiellt
anslutningsskyldiga medverkar. Én i laga ordning medgiven anläggning, t. ex.
en bro, kan ha så obetydlig inverkan på vattenförhållandena att man bör kunna
bortse därifrån när det gäller behovet av gemensamma insatser. En annan sak är
att vägförvaltningarna kan finna det förenligt med sina intressen att vara
anslutna till vattenförbund. Situationen kan också tänkas vara den att ett vattenförbund
bör bildas för underhållet av visst vattendrag men att medlemskretsen trots
förekomsten av avloppsutsläpp bör begränsas fill de berörda
torrläggningsföretagen. En kommun vilken i egenskap av avloppsintressent i
princip är skyldig att ansluta sig till förbundet men som föredrar att bidra
till underhållet på grundval av överenskommelse bör i en sådan situation kunna tiUåtas
att stå utanför. Om någon motsätter sig medlemskap och har särskilt skäl för
det bör anslutnings-tvånget alltså kunna sättas ur spel, förutsatt att
förbundets verksamhet inte avsevärt försvåras därigenom. Vid denna prövning
måste dock beaktas all den verksamhet som kan bli aktuell inom överskådUg tid.
Om förbundet från början bildas för att huvudsakligen svara för recipientkontroU
i ett helt vattensystem, kari det t. ex. anföras skäl för att låta eventuella
enstaka torrläggningsföretag så utanför. Detta bör dock inte tillåtas om man
har anledning att räkna med att verksamheten kommer att omfatta även
underhållsåtgärder.

Om
anslutningstvånget modifieras på detta sätt kan man enligt utredningen i
allmänhet räkna med att de som i.egenskap av tillståndshavare blir medlemmar i
förbundet ansluts efter eget medgivande. Det kan dock inte krävas att sådana
medlemmar skall delta i kostnaderna för åtgärder som saknar naturligt samband
med den verksamhet på vilken medlemskapet grundas, även om åtgärderna i och för
sig är angelägna och lämpligen bör utföras i förbundets regi. Utredningen
tänker här bl. a. på sjörestaureringar och vattenregleringar i en flodsträcka
vilka huvudsakligen betingas av allmänna fiske- och miljövårdssynpunkter. Även
om medlemmarna är positivt inställda och, såsom fallet är med kommunerna, har
visst ansvar för allmärma miljövårdsintressen, torde särskilda ekonomiska
insatser vanligen behövas för att sådana arbeten skall komma till utförande.
Situationen kan också vara den att ett vattenförbunds verksamhet för underhåll
av ett vattendrag är av betydelse

3
Riksdagen 1975176.1 saml. Nr 215

s. 34 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76: 215 34

från
allmän synpunkt exempelvis genom att tillgodose allmänhetens behov av lämpliga
vattenområden för bad, båtfart, fiske osv. men att t. ex. kommunen varken såsom
avlopps- eller, vattentäktsintressent är skyldig att vara medlem. Det möter
naturligtvis inte något hinder för allmänna centrala, regionala eller lokala
myndigheter att i sådana situationer lämna bidrag tiU förbundet under villkor
om viss användnmg. Utredningen har övervägt att efter mönster av 3 kap. 8 § VL
bereda stat, kommun och landsting möjlighet atf i samband med bidragsgivning
förvärva rätt att bli medlem i vattenförbund och i den egenskapen utöva
inflytande på den understödda verksamheten. Utredningen har emellertid stannat
för att låta anslutningsrätten för det allmänna omfatta enbart kommunerna.

Anslutningsrätten tUl de
existerande vattendrags- och vattenvårdsförbunden är inycket vidsträckt.
Medlemskretsen kan omfatta t. ex. fiskevårdsföreningar, sporfsfugeföreningar
och t. o. m. enskilda personer. Ibland har sådana intressenter ställning av
passiva medlemmar med reducerad medlemsavgift. Enligt utredningens mening kan
det å ena sidan synas angeläget att ta till vara och uppmuntra det intresse för
vatten-och miljövårdsfrågor som visas i olika privata intressesammanslutningar
liksom av enskilda och låta dem som så önskar ta del i förbundets angelägenheter.
Å andra sidan skulle def uppenbarligen föra för långt att lämna rätten till
anslutning helt öppen. Bl. a. skulle grunderna för omröstningsreglerna
förryckas. Det bör i princip förutsättas för anslutnings-rätt att vederbörande
har sådan infresseanknyfning till förbundets verksamhet eller till viss
verksamhetsgren att det ter sig naturligt att han svarar infe bara för viss
del av gemensamma administrativa utgifter utan också för viss del av
kostnaderna för konkreta åtgärder. Förbundens i viss utsträckning
offentligrättsliga karaktär talar också för att anslutningsrätten begränsas tUl
företrädare för i huvudsak aUmänna intressen med anknytning till
vattenförhållandena. Med hänsyn till att förbundens verksamhet kan vara av
betydelse från fiskevårdssynpunkt synes det framför allt önskvärt att det
lokala fiskeintresset kan bli representerat i förbunden. Enligt lagen om
förvaltning av samfälligheter kan samfällighetsförening bildas för förvaltning
av samfällt fiske. Om sådan förening bildas för förvaltning av samfällt fiske
inom vattenförbunds verksamhetsområde, bör föreningen ha rätt att som medlem
ansluta sig till förbundet. Detsamma bör enligt utredningen gälla
fiskevårdsområde. Det är i och för sig tänkbart att låta medlemmarna på
grundval av särskild bestämmelse i stadgarna besluta om inval av ytterligare
kategorier medlemmar, eventuellt i förening med skyldighet att underställa länsstyrelsen
sådant beslut för godkännande. Utredningen anser dock att anslutningsrätten
bör begränsas till de nyss berörda kategorierna.

De fastighetsrättsliga tvångssamfälligheterna
bildas vanligen för att tillgodose ett för flera fastigheter gemensamt behov av
mer eller mindre

s. 35 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76: 215 35

permanenta
anordningar, såsom vägar, parkeringsplatser, diken osv. Gemensamt för sådana
anordningar kan sägas vara att de gör de deltagande fastigheterna mera lämpade
för avsedda primärändamål. Med hänsyn härtill måste samfälUghetens bestånd vara
oberoende av förändringar i äganderätten till de särskilda fastigheterna.
Denna s. k. sakrättsliga bindning innebär att en fastighets delaktighet i det
gemensamma företaget är förenad med äganderätten tUl fastigheten och
automatiskt medföljer vid överlåtelse eller exekutiv försäljnmg av denna. En
samverkan i syfte att främja en ändamålsenlig hushållning med vattentillgångarna
i visst vattensystem, vilket kan innebära en rad olika åtgärder, har tydligen
inte samma betydelse för fastighetsbeståndet, låt vara att den t. ex. för
fastigheter som ingår i torrläggningsföretag kan innebära klara ekonomiska
fördelar. Skyldigheten att delta i vattenförbund härrör emellertid från en
medgiven rätt att i någon form ta naturresursen vatten i anspråk. Sådana
medgivanden har visserligen vanligen samband med utnyttjandet av viss fastighet
och gäller åtminstone såvitt avser medgivanden enligt VL i princip för all
framtid. Något behov av att knyta delaktigheten i vattenförbund till innehavet
av viss fastighet synes likväl inte föreligga. En sådan ordning skulle för
övrigt leda tiU mycket komplicerade gravationsförhållanden vid tillämpning på
t. ex. reglerings- och torrläggningsföretag. I sammanhanget bör också beaktas
att den rätt till medlemskap för kommun som utredningen har förordat inte gärna
kan knytas till innehavet av viss fastighet.

Även om det enligt
utredningens mening inte är påkallat att koppla ihop medlemskap i vattenförbund
med äganderätt tUl fastighet, är det självfallet betydelsefullt att beslut som
fattas inom ramen för en ny vat-tenförbundslag får sakrätfslig verkan, dvs.
blir bindande inte bara för dem som var medlemmar när beslutet fattades utan
också för nya innehavare av anläggningar och tUlstånd som tidigare utgjort
grund för medlemskap. Vidare torde vattenförbundens möjligheter atf uträtta ett
meningsfullt arbete ofta komma att bero på framför allt kommunernas vilja att
frivilligt bidra tUI kostnaderna utöver vad som kan komma att åligga dem i
egenskap av tillståndshavare enligt ML eller VL. Å ena sidan skulle det
uppenbarligen kunna förrycka förbundens verksamhet i fråga om både planering
och utförande, om sädana frivilliga åtaganden kunde återkallas när som helst. Å
andra sidan kan det inte gärna komma i fråga att för all framtid binda den frivUlige
medlemmen vid sina ekonomiska åtaganden. En sådan ordning skulle motverka
anslutningsrättens syfte. I 3 kap. 8 § VL har frågan lösts så att statens, kommunens
eller landstingets delaktighet som frivillig medlem bestäms med utgångspunkt i
det bevUjade anslagets storlek i förhållande tUl anläggningskostnaden. Med
delaktigheten följer sedan skyldighet att för framtiden, så länge företaget
består, i proportion till andelen i företaget delta i dettas underhålls- och
driftkostnader. På motsvarande sätt kunde ett

s. 36 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76: 215 36

åtagande
att frivilligt bidra till kostnaderna för ett vattenförbunds verksamhet i
princip böra anses bindande så länge verksamheten upprätthålls. Den frivillige
medlemmen skulle dock kunna avtala med övriga medlemmar vars rätt berörs om att
hans skyldighet att bidra helt eller delvis skall upphöra. Utredningen anser
att man härigenom kunde skapa en stabilitet hos vattenförbunden som saknas i de
frivUliga sammanslutningarna. Utredningen har dock avstått från att föreslå en
sådan reglering med hänsyn till att den skulle kunna motverka
anslutningsrättens syfte.

Vattenförbunden
skiljer sig från de fastighetsrätfsUga tvångssamfäUig-heterna därigenom att
verksamheten varken kan eller bör preciseras från början. Även om ett förbund bUdas
med syfte främst att svara för underhållet av ett vattendrag, kan andra
verksamhetsgrenar efter hand bli aktuella. Det måste också beaktas att
medlemmarnas intresseanknytning till olika verksamhetsgrenar kan ha varierande
styrka. Det måste ställas krav på ett visst naturligt sammanhang mellan de
åtgärder som föranlett medlemskap och den verksamhet i förbundets regi i vUken
medlemmen skall medverka. Det nu sagda aktualiserar frågan vid vUken tidpunkt
anslutningstvånget bör få göras gällande.

I
detta hänseende föreligger enligt utredningen i huvudsak två alternativ. ErUigt
det första får man när vatfenförbundet skall bildas utgå från de
verksamhetsgrenar som då är aktuella och göra anslutningstvång gällande mot
intressenter vilkas ingrepp i vattenområdet har ett naturligt samband med
verksamheten. Uppkommer sedermera fråga om att utvidga verksamheten får
medlemskretsen utvidgas i motsvarande mån. Samtidigt måste det tUlses att
kostnaderna för särskild verksamhetsgren fördelas enbart mellan dem som enligt
det sagda bör medverka på grund av sin intresseanknytning. Enligt det andra
alternativet får anslutningstvång från början göras gällande mot alla som i prmcip
är skyldiga att ingå i förbundet, även om deras medverkan i viss
verksamhetsgren kan bli aktuell först på längre sikt. Kostnadsansvaret för
sådana medlemmar får i så fall självfallet begränsas och torde inte kunna
tillåtas sträcka sig längre än till gemensamma administrativa utgifter.

Enligt
utredningens mening är det angeläget att vattenförbundens' organisation och
verksamhet från början får så fasta former som möjligt. Med hänsyn härtill är
det önskvärt att alla som såvitt kan överblickas bör medverka i vattenförbundet
från början är med i detta och att frågan om undantag från anslutningstvånget
prövas i ett tidigt skede. Utredningen förordar alltså det senare
alternativet. Härigenom skapas bättre förutsättningar för en mera långsiktig
planering av förbundets verksamhet och större utrymme för samförståndslösningar.
Utredningen viU framhålla att med medlemskap inte bör följa skyldighet att ta
del i aUa de olika verksamheter förbundet kommer att utöva. För en skyldighet
att ta del i viss verksamhet bör krävas en klar intresseanknytning tUl projektet
i fråga.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76: 215 37

Sammanfattningsvis
föreslår utredningen att den som erhållit tillstånd enligt ML eller VL att
inverka pä vattenförhållandena inom verksamhetsområdet skaU vara medlem i
förbundet. Den som av särskilt skäl motsätter sig medlemskap får dock stå
utanför förbundet, om inte förbundets verksamhet avsevärt försvåras genom det.
Rätt till medlemskap föreslås för kommunen, även om kommunen inte är tillståndshavare,
samt för vissa företrädare för lokala fiskeintressen.

4.5
Finansiering och kostnadsfördelning

Vattendrags-
oeh vattenvårdsförbundens verksamhet har enligt utredningen i viss
utsträckning finansierats med statsmedel. Statsbidrag har utgått till den
vattenvårdsplanering som i vissa fall bedrivits i förbundens regi. På nägra
håll har länsstyrelserna tillskjufit medel för särskUda undersökningar. I något
fall har regleringsavgiftsmedel fått fas i anspråk. Bidrag från utomstående
kommuner förekommer också. Det vanliga är emellertid att medlemmarna själva
får svara för kostnaderna enligt vissa överenskomna fördelningsgrunder. Ofta
fastställs ett andelstal som ligger tUl grund både för utdebitering och för
medlemmens rösträtt vid förbundsstämma. Olika metoder har använts vid bestämmande
av andelstal. Avvägningen synes i allmänhet ha skett med hänsyn tUl den större
eller mindre omfattning i vilken medlemmen påverkar eller eljest är beroende av
vattensystemet.

Enligt utredningen torde
även vattenförbundens verksamhet få baseras på statsmedel och medlemsavgifter.
Ingen bör kunna åläggas att bidra till kostnader för verksamhet som saknar
naturligt samband med grunderna för hans medlemskap i förbundet. Något sådant
samband torde i allmänhet inte kunna påvisas annat än i fråga om kommunerna, om
verksamheten huvudsakligen avser tUlgodoseende av aUmänna intressen.
Utredningen tänker här bl. a. på saneringsprojekten och på särskilda åtgärder
för rekreationsändamål. Med hänsyn tUl att kommunerna främst representerar
lokala intressen kan det inte väntas att de åtar sig att ensamma svara för
kostnader för sådan verksamhet som är särskilt Önskvärd även från riks- eller
regionalsynpunkt. Sådan verksamhet i förbundens regi torde därför i allmärUiet
förutsätta någon form av statlig bidragsgivning. FörhåUandet är troligen
detsamma när ett vattenförbund skall börja arbeta i ett vattendrag där
underhållet sedan länge är eftersatt eller där svåra uppgrundningar förekommer
som en följd av naturliga förlopp, t. ex. kraftiga erosioner. Utredningen anser
sig inte böra föreslå några närmare riktlinjer för den statliga bidragsgivningen
som i lika mån kan böra komma existerande vattendrags- oeh vattenvårdsförbund tUl
del. Sådana riktlinjer skulle för övrigt i viss mån föregripa pågående
utredning rörande miljövårdskostnadernas fördelning mellan stat, kommun,
näringsliv och enskilda.

s. 38 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76: 215 38

Vad
sedan gäller medlemsavgifterna skall vattenförbunden i princip bestå av dem som
med stöd av medgivanden enligt ML eUer VL påverkar vattenförhållandena i olika
hänseenden, varjämte anslutningsrätt skall föreligga för kommunerna. I fråga om
kommun som utnyttjar möjligheten till anslutningsräft ligger det enligt
utredningens mening i sakens natur att avgiften måste anpassas till kommunens
frivilliga åtaganden. Enligt 3 kap. 8 § VL bestäms delaktigheten för stat,
kommun eUer landsting med utgångspunkt i det lämnade anslagets storlek. En
motsvarande möjlighet för kommun att begränsa delaktigheten genom att ange
viss ram för de ekonomiska åtagandena bör finnas också beträffande vattenförbunden.
Motsvarande bör gälla för de fiskesammanslufningar som föreslås få rätt till
medlemskap.

I
fråga om de som i princip är skyldiga att bidra anser utredningen att varje
särskild medlem bör åläggas ett ekonomiskt ansvar för förbundets verksamhet
som står i rimligt förhållande till övriga medlemmars. Frågan om vad som i
detta sammanhang kan anses rimligt bör tUl en början ses mot bakgrund av
möjligheterna till tvångsanslutning och utredningens uttalanden om
verksamhetens skiftande art (se avsnitt 4.4). Utredningen har funnit att
kostnaderna för särskUd verksamhetsgren måste fördelas enbart meUan dem som bör
medverka på grund av sin intresseanknytning. Om sådan anknytning saknas bör
kostnadsansvaret begränsas till de gemensamma administrativa utgifterna. Även
en medlem som inte deltar i särskild verksamhetsgren får nämligen anses ha sådana
fördelar av förbundets verksamhet, främst då möjligheterna till information,
att han rimligen bör bidra rill administrationskostnaderna. I annat fall torde
han ha sökt utnyttja möjligheterna till undantag från anslutningstvånget.
Utredningen föreslår att administrationskostnaderna, om sådana uppstår, får
täckas genom avgifter som i allmänhet bör kunna tas ut med lika stort belopp av
alla medlemmar eller medlemskategorier. Sådan avgift kan lämpligen kallas
förbundsavgift. Det är i sammanhanget ovidkommande om den särskilda medlemmen
en industri eller en kommun har en eller flera anläggningar i vattendraget. En
företagsfusion eller en kommunsammanslagning kan följaktligen tänkas medföra
att intäkterna genom förbundsavgifter sjunker.

Kostnaderna
för särskild verksamhetsgren får däremot fördelas efter skälighetsprövning med
utgångspunkt i varje medlems intresseanknytning. Med hänsyn till att dessa
kostnader kan komma att variera år från år måste denna medlemsavgift vara
rörlig. Exempel på en liknande reglering finns i lagen om förvaltning av samhäUigheter.
Denna lag, som är tUlämplig på ett stort antal olika fastighefsräftsliga samfällighetstyper,
utgår från att verksamheten inom ett och samma organ i lagen kallat samfällighetsförening
skall kunna: uppdelas i olika verksamhetsgrenar. Föreningen kan också
förvalta flera samfälligheter. Förvaltningen kan även då uppdelas på olika
verksamhetsgrenar. Var och en av dessa

s. 39 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76: 215 39

betraktas
som en ekonomisk enhet. Kostnaderna fördelas med utgångs

punkt i de andelstal som gäller i fråga om skyldigheten att delta i kost

naderna för den särskilda verksamhetsgrenen eller samfälligheten. Ut

redningen anser att kostnaderna för olika verksamhetsgrenar i vattenför

bund på motsvarande sätt bör kunna fördelas efter särskilda andelstal.

Systemet överensstämmer för övrigt i princip med den ordning som till-

lämpas i vissa vattenvårdsförbund, där medlemmarna betalar dels en

fast avgift dels en rörlig avgift för att täcka förbundets kostnader för be

slutade arbeten. .

När delaktighet bestäms i fastighefsräftsliga
samfälligheter brukar utgångspunkten vanligen vara den ekonomiska fördel
ofta betecknad båtnad eller nytta som varje fastighet bedöms vinna genom det
gemensamma företaget. När det gäller att bestämma andelstal för verksamhetsgren
i vattenförbund kan man inte på samma sätt utgå från ett ekonomiskt
nyttobegrepp (se avsnitt 4.4). Skyldigheten att delta härrör ytterst från
uppfattningen att den som tar i anspråk naturresursen vatten har visst ansvar
för de miljöstörningar ianspråktagandet får anses innebära och därmed också
skyldighet att medverka till bättre förhållanden. En naturlig utgångspunkt för
bedömningen blir alltså i vilken utsträckning medlem genom utsläpp av
avloppsvatten, vattenbortledning, torrläggningsåtgärder eller andra
anordningar till vilka tUlstånd givits enligt ML eller VL utsätter
vattenområdet för störningar som skall motverkas genom förbundets verksamhet.
Vid denna bedömning måste också tas hänsyn till att verksamheten kan ha en
positiv effekt. En vattenreglering för kraft- eller vattenförsörjningsändamål
kan t. ex. medföra fördelar även från recipientsynpunkt. När andelstal bestäms
bör med andra ord de positiva effekterna vägas mot de negativa. En annan
omständighet som måste beaktas är att verksamheten i vissa fall också kan medföra
ekonomisk nytta för medlem. Ett exempel på detta är torrläggningsföretagens
eventuella fördelar av att ansvaret för vattendragens underhåll tUl en del
kommer att.bäras av andra intressenter. Ett annat exempel är ökade möjligheter
till vattenbortledning tack vare reglering. Även recipientkontroU genom
förbundens försorg synes kunna innebära minskade kostnader för den enskUda
medlemmen.

Den
av\'ägnlng som här måste göras är givetvis förenad med åtskUliga svårigheter.
Liksom i annan lagstiftning där motsvarande problem uppkommer är de faktorer
som måste beaktas så många och situationen även i övrigt så komplicerad att man
svårligen kan utforma en lagregel som ger tillräcklig vägledning för att uppnå
materiell rättvisa oeh som samtidigt är enkel att tillämpa. Utredningen anser
dock att lagen i anslutning till det tidigare sagda bör som fördelningsprincip
kunna hänvisa till vars och ens nytta och intresse av verksamheten och den
omfattning i vilken han inverkar på vattenförhållandena.

En
särskilt komplicerande faktor i sammanhanget är att de olika in-

s. 40 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76: 215 40

tressen
mellan vilka andelstalen .skall fördelas inte alltid kari jämföras. Om
verksamheten avser t. ex. underhåll av ett vattendrag måste en fördelning i
allmänhet ske mellan dels avloppsintresset dels torrläggningsintresset dels de
övriga medlemmar som kan vara skyldiga att delta. Också inom andra
verksamhetsgrenar kan liknande svårigheter uppstå. Problemen är enligt
utredningens mening dock inte större än att de bör kunna övervinnas. TUl en
början bör erinras om att de existerande vattendrags-och vattenvårdsförbunden
representerar ett stort antal exempel på fall där en tillfredsställande lösning
kunnat uppnås. Det bör också framhållas att en liknande fördelning mellan
olikartade intressen förutsätts kunna ske i fråga om de kombinerade reglerings-
och torrläggningsföretagen. Utgångspunkten är den beräknade
anläggningskostnaden för företaget. Denna fördelas enligt huvudregeln mellan
kraft- öch torrläggningsintressenterna efter den nytta vairje deltagare har av
företaget i dess helhet med möjlighet till jämkning när visst arbete
huvudsakligen är tUl nytta enbart för den ena intressegruppen eller viss
geografiskt bestämd grupp deltagare. En annan fördelning mellan olikartade
intressen kan komma i fråga vid tillämpning av bestäinmelserna om kombinerade
företag i 8 kap. VL. Utgångspunkten är här att kostnaden skall fördelas med
hänsyn till mängden och beskaffenheten av det vatten som avleds av en eller
flera avloppsintressenter, å ena, samt det vatten som avleds av en eller flera torrläggriingsinfressenter,
å andra sidan.

Enligt
utredningens mening -kan det inte komma i fråga att i lagen om vattenförbund
införa någon motsvarighet tUl VL:s detaljerade regelsystem. Det synes i viss
mån ligga i sakens natur att en uppskattning först måste göras av hur
andelstalen i stort bör fördelas mellan de olika intressegrupperna och att en
närmare fördelning sedan får göras inom dessa grupper. De allmänna riktUnjer
för uppskattningen som utredningen har förordat utgår från att en sådan
uppdelning äger rum. Med tanke på de synnerligen skiftande förhållanden under
vilka förbundens verksamhet kommer att bedrivas är det ogörligt att uppställa
några mera allmängUtiga normer för jämkning mellan de berörda intressena i
olika situationer. En alltför detaljerad reglering är olämplig också av den
anledningen att fördelningsfrågorna i praktiken oftast torde få lösas förhandlingsvägen.
Avsikten är ju att vattenförbund inte skäll kunna bUdas annat än under förutsättniiig
av en positiv inställning hos flertalet intressenter. Enighet kommer alltså i
allmänhet att råda om hur verksamheten i stort bör bedrivas. Denna enighet
måste med nödvändighet omfatta också finansieringsfrågan. Allmänna grunder för
kostnadsfördelningen av det slag- som utredningen har föreslagit är enligt
utredningen tillräckliga i detta läge.

Enligt
utredningen bör lagen ange vissa begränsningar i kostnadsansvaret till skydd
för den som till äventyrs mot sin vilja måste ta del i kostnaderna. I fråga om
ledning för torrläggning av mark som skall an- -

s. 41 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76: 215 41

vändas
också för avloppsvatten gäller enligt 8 kap. 12 och 20 §§ VL bl. a. att ingen
är skyldig att sammanlagt vidkännas större kostnad än om särskUd ledning
anlagts eller att bidra med större belopp än som kan anses rimligt med hänsyn
till hans nytta av företaget. Ett motsvarande stadgande i lagen om
vattenförbund kan lämpligen ges den innebörden att andelstal skaU jämkas om
medlem uppenbarligen kan vinna ändamålet med verksamheten genom egen åtgärd
till lägre kostnad än som kan väntas belöpa på honom om andelstal bestäms
enligt huvudregeln. Det är naturligtvis orimligt om ett torrläggningsföretag
skulle behöva vidkännas större kostnader för underhållsarbeten i ett vattenförbunds
regi än om det självt svarat för arbetena.

Enligt utredningens meninjg
bör uttaxeringen bland medlemmarna i princip inte vara större än att den täcker
behovet under den närmaste verksamhetsperioden. Därigenom skyddar man
medlemmarna mot oskäliga utgifter och undviker diskussioner om de olägenheter
som otvivelaktigt är förbundna med förhandsfinansiering. Samtidigt underlättar
man förändringar inom medlemskretsen som kan ske utan svårlösta avräkningsförfaranden.
Utredningen anser det likväl infe nödvändigt att förbjuda uttaxering för
avsättning tiU en fond för framtida investeringar. Det bör vara förbunden
obetaget att i stadgarna införa bestämmelser härom men förutsättningarna bör
vara att fondbildningen bara sker för Investeringar som ligger inom ramen för
förbundens verksamhet. Vidare bör fondering komma i fråga endast när det
behövs för att inom en begränsad tidrymd, t. ex. en fem- eller tioårsperiod,
genomföra en på förhand upprättad arbetsplan. Denna bedömning ligger nära den som
gjorts under arbetet med den nya samfällighetslagstiftningen.

Under
förarbetena tUl nämnda lagstiftning har stor uppmärksamhet också ägnats åt
frågan om finansiering av gemensamhetsanläggningar genom lån från banker och
andra kreditinrättningar. Utredningen anser inte att lånefinansieringen har
samma betydelse när det gäller vattenförbundens verksamhet. De uppgifter som
lämnats angående de existerande förbundens ekonomi tyder på att de årliga
kostnaderna för verksamheten bör kunna håUas inoin rimliga gränser. Det synes
dock mycket väl tänkbart att kostnaderna i ett inledande skede kan bli
betydande, t. ex. om det gäller att sätta i stånd ett vattendrag i vilket
underhållet sedan länge är eftersatt. Statsbidrag torde inte alltid kunna
påräknas och att på en gång uttaxera erforderliga medel från medlemmarna skulle
troligen bli alltför betungande särskilt för eventuella torrläggningsföretag.
Förbunden skulle aUtså i sådana situationer kunna ha ett behov av lånefinansiering
med amorteriong genom inflytande medlemsavgifter.

Möjligheten
att få sådaria lån hänger givetvis nära samman med de garantier som kan ges för
återbetalningen. Med hänsyn till de allmänna intressen som berörs synes visst
ståtligt eller kommunalt stöd kunna komma i fråga i form av statlig lånegaranti
eller kommunal borgen eller

s. 42 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76: 215 42

kredit.
I de fall kommunal borgen kan komma i fråga torde den få tecknas efter
särskilt tillstånd av regeringen enligt 60 § kommunallagen (1953: 753, omtryckt
1969: 765). Även borgensförbindelser från större industrier eller pantbrev i
medlemmar tillhöriga fastigheter kan naturligtvis i många fall utgöra
betryggande säkerhet.

Sammanfattningsvis
föreslår utredningen att förbundens aUmänna förvaltningskostnader skall täckas
genom en s. k. förbundsavgift som är lika stor för alla medlemmar. Kostnaderna
för verksamhet eller verksamhetsgrenar föreslås fördelade meUan medlemmarna enhgt
andelstal, vilka bestäms efter en skälighetsbedömning med hänsyn främst till
var och ens nytta eller intresse i övrigt av verksamheten och till den omfattning
i vilken han inverkar på vattenförhållandena. Såväl positiva som negativa
effekter kan beaktas. För medlemmar som frivilligt anslutit sig får andelstaiet
inte sättas högre än medlemmen har medgivit.

4.6
Förbundsbildning, organisation och förvaltning

Enligt
utredningen bör vattenförbunden vara självständiga rättssubjekt med förmåga
att förvärva rättigheter och ikläda sig skyldigheter (se avsnitt 4.2). Liksom i
andra liknande sammanslutningar bör en funktionsuppdelning ske inom förbundet
så att grundläggande förvaltningsbeslut fattas av medlemmarna på
förbundsstämma, medan den löpande förvaltningen sköts av en styrelse.
Förvaltningen skall syfta tiU att genomföra olika åtgärder som främjar
hushållningen med vattentUlgångarna i visst vattenområde och kostnaderna för
sådana åtgärder skall i princip fördelas mellan medlemmarna efter andelstal.

Vattenförbund skall bildas
bara under vissa förutsättningar (se avsnitt 4.3). Det skall vara av väsentlig
betydelse från allmän eller enskild synpunkt att de som kan vara medlemmar
samverkar för att främja vattenhushållningen och det krävs också att tanken på
en sådan samverkan har visst stöd hos dem som skall delta. Huruvida .dessa
förutsättningar är uppfyllda bör med hänsyn till de berörda allmänna och enskUda
intressena prövas och avgöras under myndighets medverkan. Det kan inte heller
överlämnas åt medlemmarna själva att genorh majoritetsbeslut på förbundsstämma
besluta om andelstalen eller om undantag från det principiella
anslutningstvånget. Vid tvist krävs alltså även i dessa hänseenden myndighets
medverkan.

Gemensamt
för de frågor beträffande vattenförbunden vUka bör avgöras genom myndighets
beslut kan sägas vara att bedömningen kräver god överblick över förhållandena i
det berörda vattensystemet. Det är också tydligt att bedömningen måste ske med
utgångspunkt i allmänna lämplighets- och skälighetsöverväganden av teknisk och
ekonomisk natur. Ä andra sidan rör det sig om frågeställningar som principieUt
sett är av två olika slag. Bedömningen huruvida det från' allmän eller enskUd

s. 43 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76: 215 43

synpunkt
är av väsentlig betydelse att ett vattenförbund bildas har of-fenfligrätfslig
prägel. Detsamma gäller omfattningen av förbundets verksamhetsområde. Eftersom
det med hänsyn tUl det principiella anslutningstvånget närmast blir en
förbundets interna angelägenhet, om viss intressent skall tillåtas stå utanför,
får frågan om undantag från anslutningstvånget en väsentligen privaträttslig
karaktär. Detta gäller i ännu högre grad frågan om andelstalen.

Med
hänsyn till att vattendomstolarnas domsområden omfattar hela vattensystem kunde
det enligt utredningen vara tänkbart att låta dessa domstolar svara för
prövningen av hela frågekomplexet, eventueUt efter föregående syneförräftning.
Vattenförbunden skUjer sig emellertid från de fastighets- och vattenrättsliga samfälligheterna
bl. a. därigenom att deras verksamhet och medlemskrets kan förändras från tid
till annan. Det skulle enligt utredningarnas mening bli alltför tungrott att
vid varje tillfälle då sådana förändringar aktualiseras tillgripa ett
domstolsförfarande. Vattendomstolarnas sakkunskap och överblick bör enligt
utredningens mening utnyttjas på så sätt att de blir behöriga enligt den nya
lagen att pröva klandertalan i olika situationer. Däremot bör beträffande de
nu aktuella frågekomplexen ett snabbare och smidigare förfarande eftersträvas.

Enligt
utredningens mening ligger det närmast till hands att låta länsstyrelsen svara
för prövning av frågorna om förbundsbildning. Denna prövning bör uppenbarligen
ske i administrativ ordning och länsstyrelserna har genom naturvårdsenheterna
god överblick över vattenförhållandena i länet. Om vattenförbundet skall verka
i mer än ett län får länsstyrelserna naturligtvis samråda. Initiativrätt bör tUlkomma
var och en som kan vara medlem i förbundet. Dessutom bör länsstyrelse själv
kunna ta initiativ, om den finner en förbundsbUdning vara av betydelse från
allmän synpunkt. Med hänsyn till det tidigare förordade opinionsvillkoret
torde förbundsbildningen ofta få göras till föremål för förhandlingar med de
berörda intressenterna. Det i princip skriftliga länsstyrelseförfarandet
erbjuder kanske infe helt ändamålsenliga former för sådana förhandlingar. Den
nya lagen bör därför ge utrymme för länsstyrelsen att hålla muntlig
förhandling. Både grustäktskommitténs förslag i SOU 1972:46 tiU lag om täktsamfäUigheter
och va-lagen (1970: 244) anvisar möjligheter att komplettera
länsstyrelseförfarandet med utredning i friare former, en ordning som synes
lämplig också i detta sammanhang. Grustäktskommitténs förslag går ut på ett
förberedande förrättningsförfarande. Enligt va-lagen kan länsstyrelsen vid
behov anlita sakkunnig. Uiredningen vill för sin del förorda att detta senare
sysfem, som synes smidigare och som redan godtagits av statsmakterna, får
motsvarighet i lagen om vattenförbund. Länsstyrelsen bör alltså kunna anlita sakkunnig
för förberedande förhandlingar med intressenterna liksom för utredning i övrigt
av frågan om förbundsbUdning. Länsstyrelsens beslut

s. 44 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76: 215 44

bör
med hänsyn bl. a. tUl de allmänna intressen som berörs, kunna överklagas hos
regeringen.

Om länsstyrelsen finner
att ett vattenförbund bör bildas, bör den samtidigt bestämma det område inom
vilket förbundets verksamhet skall utövas. Utredningen utgår från att
vattenförbundens verksamhetsområden i allmänhet bör omfatta hela vattensystem.
Någon gång kan verksamhetsområdet böra omfatta flera varandra närliggande vattensysterii
eller en flod jämte havet i mynningsområdet. Ett och samma vattenområde bör
aldrig få ingå i flera vattenförbunds verksamhetsområden. En avgörande faktor
vid gränsdragningen blir vilken inriktning förbundens verksamhet avses skola
få. I enlighet med vad utredningen tidigare harpan-fört bör denna fråga bedömas
med hänsyn till vad som på längre sikt kan anses sannolikt. Även de geografiska
och hydrologiska förhåUandena bör självfallet beaktas vid gränsdragningen.
Frågan bör prövas i samma ordning som nyss förordats beträffande förbundsbUdning.
Länsstyrelsen bör också i detta skede fastställa vilka som skall vara medlemmar
i förbundet.

Talan
mot länsstyrelses beslut om förbundsbildning skall enligt utredningens förslag
alltså föras hos regeringen. Utredningen föreslår emellertid i övrigt
uppdelning mellan regeringen och förvaltningsdomstol enligt principen att
besvärsärenden i vilka ändamålsenlighets- eller lämp-lighefsfrågor dominerar
bör avgöras av regeringen medan sådana besvärsärenden som huvudsakligen
innefattar rättsfrågor skall prövas av kammarrätt.

Länsstyrelsens beslut att
ett vattenförbund skall bildas utgör dét första ledet i förbundens utveckling
mot rättskapacitet. Nästa steg bör bli att de blivande medlemmarna sammanträder
för att utse styrelse och anta stadgar. Genom en ordning med obligatoriska'stadgar
får förbundens organisation och förvaltning nödvändig fasthet. Enligt
utredningens mening bör normalförslag till stadgar utarbetas. Med hänsyn tUl
opinionsvillkoret finns det enligt utredningens mening ingen anledning att
räkna med att ett sådant sammanträde inte skall komma, till stånd eller att
medlemmarna skulle söka hindra förbundsbildningen genom ätt t. ex. vägra att
utse styrelse. Däremot bör medlem kunna utverka länsstyrelsens förordnande av
lämplig person att hålla sammanträdet. Denne bör vara opartisk och ha vana att
leda förhandlingar. Hänsyn måste naturligtvis tas till medlemmarnas önskemål.
Med hänsyn till att andelstal för särskUd verksamhetsgren knappast kan
fastställas förrän i ett senare skede synes omröstning vid det konstituerande
sammanträdet nödvändigtvis få ske efter huvudtal. Endast enkel majoritet torde
böra krävas för beslut. Beslutet bör kunna klandras hos vattendomstol.

Innan
förbundsbUdningen fullbordas bör stadgarnas låglighet prövas genom länsstyrelsens
försorg. Häri ligger ett betydelsefullt skydd för de enskilda medlemmarnas
intressen. Om normalförslag tUl stadgar utarbe-

s. 45 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76: 215 45

tas
synes granskningen inte behöva medföra några större svårigheter för
länsstyrelserna. I syfte att möjliggöra en sådan kontroll bör det åligga
förbundets styrelse att ansöka om fastställelse av de antagna stadgarna..
Vattenförbund bör vara att betrakta som juridisk person först när sådan fastställelse
skett.

I
enlighet med principen att samverkan i vattenförbund så långt sorn möjligt
skall vara frivUlig bör medlemmarna själva kunna besluta om inriktningen av
förbundefs verksamhet och därmed sammanhängande frågor om vilka andelstal som
bör gäUa för kostnadsfördelningen. Med hänsyn tUl de ekonomiska förpliktelser
som medlemskapet innebär bör det däremot inte tillåtas medlemmarna att genom
majoritetsbeslut avgöra dessa frågor. Tvister mellan medlemmarna om
verksamheten eller om andelstalen bör därför lösas under myndighets medverkan.
Med hänsyn till att parterna i första hand synes ha behov av opartisk skUjeman
som kan jämka samman deras ståndpunkter anser utredningen den bästa lösningen
också här vara att låta länsstyrelsen vara behörig myndighet med möjlighet att
anlita sakkunnig för de direkta förhandlingarna.

Om
man bortser från möjligheterna till statsbidrag och andra ekonomiska tillskott
utifrån torde vattenförbundens verksamhet få finansieras av medlemmarna själva.
Det är därför viktigt att lagen skyddar medlemmarna mot alltför långtgående
ekonomiska förpliktelser. Vid sidan av tidigare berörda begränsningar i den
enskilde medlemmens kostnadsansvar (se avsnitt 4.5) bör som allmän princip för
förvaltningen gäUa att förbundets verksamhet skaU plaiUäggas oeh utövas på
sådant sätt att förbundets ändamål kan vmnas utan oskälig kostnad. Verksamhet
som kan beräknas draga mindre sammanlagd kostnad om medlemmarna svarar för den
var och en för sig bör inte få bedrivas av förbundet annat än om man vinner
väsentliga fördelar därigenom. Slutligen bör vattenförbund inte få driva
verksamhet som är främmande för dess ändamål.

Det
är givet att en verksamhet som syftar till en ändamålsenlig hushållning med
vattentillgångarna måste planeras och utövas i nära samarbete med de statliga
och kommunala myndigheter som arbetar på vatten- och miljövårdens område. I de
existerande förbunden har behovet av sådant samarbete beaktats bl. a. genom
stadgebestämmelser som ger representanter för t. ex. länsstyrelse och
lantbruksnämnd rätt att närvara vid styrelsesammanträden och förbundsstämmor.
Det förekommer också att länsstyrelsen har tillförsäkrats rätt att utse en
ledamot i förbundsstyrelsen. Ett motsvarande samarbete bör i fråga om vattenförbunden
tryggas genom uttryckliga lagbestämmelser. Vattenlagsutredningen räknar med att
kommunerna vanligen kommer att vara medlemmar i vattenförbund som är verksamina
inom deras områden liksom fallet f. n. är i de existerande förbunden.
Kommunerna får på det sättet goda möjligheter att bevaka sina intressen i
vattenförbundet.

s. 46 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76: 215 46

I
fråga om vatfenförbundens organisation och förvaltning i övrigt anser
utredningen att i huvudsak följande bör gälla. Styrelsens uppgift bör vara att
sköta föreningens angelägenheter i överensstämmelse med lagens och stadgarnas
innehåll samt medlemmarnas beslut. Styrelsen bör i egenskap av föreningens verksfällande
organ ha behörighet att företräda förbundet gentemot tredje man. Styrelsen bör
kunna delegera sina befogenheter till särskUt utsedd firmatecknare. Mera
ingripande transaktioner t. ex. med fast egendom bör inte få företas av
styrelsen eller firmatecknare utan uttryckligt stöd i stadgarna eUer beslut av
medlemmarna. Styrelsen bör också ha hand om föreningens ekonomi. Om medelsbehovet
inte kan tillgodoses på annat sätt får uttaxering från medlemmarna ske.
Styrelsen bör då först upprätta utgifts- och inkomststal vUken medlemmarna
skall godkänna. Uttaxeringen sker genom att styrelsen upprättar
debiteringslängd och lägger fram den för medlemmarna. Beslut om uttaxering bör
omedelbart kunna verkställas såsom lagakraftvunnen dom på betalningsskyldighet.
Medlem som anser att uttaxering strider mot lag, stadgarna, medlemmarnas beslut
eller avgörande om andelstal bör kunna klandra uttaxeringen genom talan hos
vattendomstol.

Olika andelstal kan komma
att gälla i fråga om skyldigheten att ta del i kostnaden för skilda
verksamhetsgrenar inom vattenförbund. Varje verksamhetsgren får då behandlas
som en ekonomisk enhet för sig med särskild inkomst- och utgiftsstaf. Medel som
hänför sig tiU en verksamhetsgren får inte användas för annan verksamhetsgren
eller blandas samman med andra medel.

Den enskilde medlemmen
deltar på förbundsstämma i beslutsprocessen inom förbundet. Ordinarie
förbundsstämma bör hållas regelbundet på tider som anges i stadgarna. Styrelsen
eller en minoritet bland medlemmarna bör kunna påkalla extra förbundsstämma,
om någon angelägenhet kräver skyndsamt beslut. Alla medlemmarna bör i princip
ha rätt att delta och utöva rösträtt vid förbundsstämma. I behandlingen av frågor
som rör bara viss verksamhetsgren bör dock rätten att rösta begränsas till dem
som är skyldiga att bidra till verksamhetsgrenen. Vidare bör den som inte har
fullgjort sin bidragsskyldighet gentemot förbundet vara utesluten frän
rösträtt, däremot inte från rätt att delta i förhandlingarna.

I
fråga om röstberäkningen finns enligt utredningen två alternativ, nämligen huvudtals-
och andelstalsmetoderna.

I
lagen (1973: 1150) om förvaltning av samfäUigheter har frågan reglerats så att
röstberäkningen i princip skall ske efter huvudtalet, men att en modifierad andelstalsmetod
skall tUlämpas i ekonomiska frågor om medlem begär det. Ingen delägares
röstetal får överstiga en femtedel av de närvarande delägarnas sammanlagda
röstetal. Utredningen anser att denna lösning innebär en rimlig avvägning
mellan de olika intressen som här möts och förordar att samma principer får gälla
för röstberäkning i vattenförbund. De större andelsägarnas intressen torde som
regel

s. 47 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76: 215 47

komma
att sammanfalla med de flesta övrigas och resultatet av en omröstning blir
enligt utredningen därför detsamma oavsett vilken metod som använts.

För
gUtigt beslut på förbundsstämma bör i allmänhet inte krävas mera än en enkel
majoritet. Vid lika röstetal bör val avgöras genom lottning medan ordföranden
bör ha utslagsröst i andra frågor. Kvalificerad majoritet bör krävas för
stadgeändring. Beslut som har fattats vid förbundsstämma bör kunna klandras
vid vattendomstol, om det inte har tillkommit i behörig ordning eller strider
mot lag eller stadgarna. Häri ligger ett skydd för de enskilda medlemmarna.

På
samma sätt som samhällsutvecklingen på sina håll kan komma att framtvinga
samverkan i vattenförbund kan den fortsatta utvecklingen i sinom tid göra sådan
samverkan helt eller delvis onödig. Inom ramen för den löpande förvaltningen bör
verksamhetsgren kunna avvecklas. Lagen bör emellertid också öppna möjlighet att
upplösa vattenförbund. Beslut härom bör träffas i samma ordning som beslut om
förbundsbildning, dvs. av länsstyrelsen. Upplösning bör alltid medges, om
medlemmarna är ense om det. Upplösning av vattenförbund bör i princip ske på
samma sätt som likvidation av andra typer av juridiska personer. Den viktigaste
åtgärden bör vara att betala förbundets borgenärer.

Sammanfattningsvis
föreslår utredningen att frågor om förbundsbildning skall prövas av
länsstyrelsen. Förbundens organisation och medlemmarnas inre rättsförhållanden
föreslås ordnade i enlighet med vad som gäller enligt lagen om förvaltning av samfälligheter.
Till skydd för de enskilda medlemmarna föreslås viss' möjlighet fill
klandertalan vid vattendomstol.

Remissyttrandena
5.1 Behovet av lagstiftning

Vattenlagsutredningens
förslag har i huvudsak fått ett mycket positivt mottagande vid
remissbehandlingen. Förslaget tUlstyrks av det övervägande flertalet av
remissinstanserna, däribland kammarkollegiet, lantbruksstyrelsen, fiskeristyrelsen,
fiskeriintendenterna i de fem sötvattensdistrikten, koncessionsnämnden för mUjöskydd,
alla sex länsstyrelser som avgivit yttrande, LRF, kommunförbundet,
naturskyddsföreningen, Växjö tingsrätt och den s. k. Skövdegruppen (en
samrådsgrupp bestående av tio vattenvårdsförbund).

Förslaget
avstyrks av naturvårdsverket, industriförbundet, Sydvästra Skånes
kommunalförbund och Mellanskånes planeringskommitté. Dessa remissinstanser
anser att det saknas behov av en lagstiftning om vattenförbund.

Remissinstanserna
delar i allmänhet utredningens uppfattning att del

s. 48 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76: 215 48

främst
är frågan om underhållet av vattendragen som motiverar en lagstiftning om
vattenförbund. Lantbruksstyrelsen framhåller att styrelsen redan under
1950-talet begärde en översyn av gällande vattenrättsliga bestämmelser i fråga
om vattendrag och diken. Styrelsen har därefter vid upprepade tillfällen framhållit
att jordbruket, med hänsyn tUl den utveckling som skett, inte längre ensamt bör
ha kostnadsansvaret, för skötseln och underhåUet av redpienter som är viktiga
ur samhäUets synpunkt. Enligt lantbruksstyrelsens mening är det ofrånkonUigt
att något slag av samverkan beträffande våra hårdast belastade flodområden snarast
möjligt kommer till stånd. En sådan samverkan är nödvändig för att planeringen
för hushållning av mark och vatten skall bli menmgsfull. Lantbruksstyrelsen,
som tillstyrker lagförslaget, framhåller att det troligen inte helt täcker vad
som slutligt kommer att erfordras på detta viktiga område. Lagförslaget kan
dock ge praktiska erfarenheter och impulser till de ytterligare åtgärder som
behövs när det gäller vård och utnyttjande av våra vattentillgångar.
Lantbrukshögskolan hälsar förslaget med tillfredsställelse och understryker
vikten av att de av utredningen föreslagna vattenförbunden snarast möjligt kan
komma tiU stånd. Därigenom skapas förutsättningar för att sätta i stånd de
många igenvuxna och igenslammade vattendrag som finns i vårt land. LRF anser
att det är angeläget med en lagstiftning om samverkan i fråga om underhåll av
vattendragen mellan alla de intressen som kan påverka ett vattendrag. Även med
höggradiga reningsverk tillförs recipienterna avsevärda mängder näringsämnen.
LRF anser därför att det finns starka skäl för att kommuner och industrier
bidrar till kostnaderna för upprustning och underhåll av våra vattenområden och
vattendrag. Behovet av ändrad lagsriftning är enligt LRF klart motiverat.

Naturskyddsföreningen
tillstyrker varmt lagstiftning om vattenförbund, eftersom den lokala
vattenvården alltjämt är dåligt utbyggd. Förslaget bör ses mot bakgrunden av
rådande förhållanden i flertalet av våra vattendrag, där enbart torrläggningsmtressena
svarar för underhållet. De ökade avloppsutsläppen har ofta lett till att
markägarna inte längre orkar med att fullgöra sin underhållsskyldighet och att
vattendragen därför vuxit igen. Naturskyddsföreningen anser emellertid att det
aktuella förslaget bor skärpas väsentligt för att.bli slagkraftigt samt att på
längre sikt den praktiska vattenvården bör ges en organisation som bättre
ansluter tUl ordningen för övriga statliga och kommunala mUjö-vårdsuppgiffer.
Koncessionsnämnden för miljöskydd framhåller att det för närvarande inte finns
någon fungerande ordning för behandling av. underhållsfrågorna, bortsett från
att torrläggningsföretagen i samband med tillståndsprövningen regelmässigt
åläggs att vidmakthålla de dimensioner vattendraget erhållit vid företagets genoniförande.
Denna skyldighet torde numera i allmänhet fullgöras med betydligt längre
tidsmellanrum än som är föreskrivet. Delvis beror detta på att kostnadema för

s. 49 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76: 215 49

manuell
rensning blivit så höga att man måste samla ihop flera mindre rensningsomgångar
till en stor som möjliggör insats av grävmaskin. Delvis kan emellertid
eftersättandet av underhåUsskyldigheten bero på alt det bland
torrläggningsintressenterna torde råda en utbredd uppfattning att förekommande uppgrundning
och igenväxning av vattendragen tUl väsentlig del orsakas av andra
intressenter, framför allt av dem som släpper ut industriellt eller kommunalt
avloppsvatten i vattendraget. Den omständigheten att det är mycket svårt,
tidsödande och dyrbart att genom domstolsprövning få kostnadsbidrag fastställt
för andra ansvariga bidrar enligt koncessionsnämnden sannolikt till att forrläggningsintressenterna
ofta är mindre villiga att ombesörja erforderligt underhåll. Om utredningens
förslag tUl lagstiftning om vattenförbund genomförs, blir det möjligt att i en
organisation sammanföra alla dem som huvudsakligen är ansvariga för att
underhållsåtgärder behövs i ett visst vattendrag och som också har intresse av
att sådana åtgärder vidtas. Redan detta torde i många fall vara tiUräckligt för
att få tUl stånd erforderliga åtgärder och åstadkomma enighet om en skälig
kostnadsfördelning. Dessutom öppnar förslaget möjlighet att, om enighet i
kostnadsfrågan infe kan uppnås, få denna fråga prövad på ett väsentligt enklare
och bUligare sätt än som för närvarande står tUl buds. Det nu anförda utgör enligt
koncessionsnämndens mening ett vägande motiv för förbundsbUdning i alla de
fall där särskilda åtgärder för vattendragsunderhåll behövs eller där
svårigheter föreligger att få till stånd en skälig fördelning av underhåUskostnaderna.
I förhållande till de nuvarande vattenvårds- och vattendragsförbunden innebär
de av utredningen föreslagna vattenförbunden den väsentliga skillnaden att de
befintliga förbunden i regel sysslar huvudsakligen bara med recipientkontroU
eller huvudsakligen bara med underhållsfrågor, varemot vattenförbundens
arbetsprogram skall kunna o.mfalta båda dessa verksamhetsgrenar. Det torde inte
vara möjligt att utan stöd av lagstiftning få tUl stånd en aUmän breddning av
de nuvarande förbundsbildningarnas arbetsprogram. Med hänsyn härtill och med
beaktande särskilt av den stora betydelse som underhållsfrågornas handhavande
har från allmän vattenvårdssynpunkt rillstyrker koncessionsnämnden att
utredningens förslag läggs till grund för lagstiftning i ämnet.

Växjö tingsrätt anser att
en lagstiftning med den föreslagna principiella inriktningen kan bli till gagn
för en rationell vattenvård samtidigt som praktiska och ekonomiska fördelar kan
vinnas för medlemmarna. Förslaget tar endast sikte på ytvatten och grundvattnet
lämnas aUtså helt utanför. I och för sig skulle kanske skäl kunna anföras för
någon form av samarbetsorgan även i fråga om grundvattentillgångar. Tingsrätten
nämner som exempel Alnarpsströmmens samarbetskommitté. Kammarkollegiet finner
att behovet av vattenförbund med den fastare organisation och de mera
omfattande befogenheter som åsyftas i försla-

4
Riksdagen 1975176.1 saml. Nr 215

s. 50 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76: 215 50

get
är väl dokumenterat. Fiskeriintendenten i övre norra distriktet, som tillstyrker
förslaget, framhåller att det i framtiden kan uppstå behov av vattenförbund
även i norra Sverige med tanke på den allt intensivare skogsvården och de
bieffekter denna kan få på vattendragen i samband med dikningar, gödsling och kalawerkning.
I samband med återställande av vattendrag efter flottningens upphörande kan
det vidare bli aktuellt att bl. a. för att främja fisket reglera vattenflödet
för att undvika extremt låga sommaiTaftenföringar. Sådan reglering torde hittUls
inte ha varit möjlig att genomföra. Fiskeriintendenten i övre södra distriktet
anser att förslaget öppnar vissa möjligheter till restaureringsåtgärder tUl
förmån för fisket. Det torde också bli möjligt för fiskevårdsintresset att
påverka utformningen av underhållsåtgärder så att de tjänar även fiskets
intressen. Även om goda resultat hittills har uppnåtts på frivUlighetens väg
innebär förslaget fördelar även för fiskeintresset, eftersom det ökar
möjligheterna till positiva åtgärder i skadade vatten. Lantmäteristyrelsen
delar vattenlagsutredningens uppfattning att det finns behov av lagstift ning
som främjar samverkan inom vattendrag i syfte att uppnå en i vidsträckt
bemärkelse ändamålsenlig hushållning med vattnet. En sådan lagstiftning bör bl.
a. kunna bidra tiU att lösa de nu svårbemästrade men angelägna frågorna om
vattendragens underhåll och om restaurering av starkt förorenade sjöar och
vattendrag.

Länsstyrelsen
i Östergötlands län anser det angeläget med en lagstiftning som ger
möjligheter att säkerställa aktiv vård och underhåll av vat tendrag. Det
föreligger enligt länsstyrelsen uppenbarliga behov av en lagstiftning som gör
det möjligt att på sina håll organisera ett bättre ocb rättvisare fördelat
underhåll än som nu är fallet. Länsstyrelsen i Malmöhus län delar
vattenlagsutredningens synpunkter på behovet av lagstiftning och understryker
särskilt att frågan om en rättvis fördelnmg av underhållsansvaret är alltför
viktig från allmän synpunkt för att helt göras beroende av frivilliga
överenskommelser. Länsstyrelsen awisar uttryckligen tanken på ett kommunalt
ansvar för vattendragens underhåll. Länsstyrelsen i Kalmar län lämnar en
redogörelse för förhåUandena inom Emåns nederbördsområde där länsstyrelsen
försökt att få till stånd ett vattendragsförbund. Mot bakgrund av sina
erfarenheter av bl. a. den tidsutdräkt som följer vid bUdandet av förbund helt
på frivillig basis tillstyrker länsstyrelsen utredningens förslag.
Länsstyrelsen ansluter sig helt till grundtanken i utredningens förslag,
nämligen att man med utgångspunkt i träffade överenskommelser i redan
etablerade vattendragsförbund skall försöka utforma en lagstiftning som öppnar
möjlighet filt samverkan mellan alla berörda vattenintressen i sammanslutningar
i fastare former än de nuvarande. Länsstyrelsen i Hallands län finner det angeläget
att samverkan mellan motstående intressen inom vattenområdena åstadkommes och
anser att övervägande skäl talar för att förbundens verksamhet regleras i lag.
Länsstyrelsen i Örebro län anser att be-

s. 51 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76: 215 51

hov
föreligger av lagstiftning om vattenförbund. De fyra vattenvårdsförbund som
finns inom länet har redan samordnat recipientkontrollen inom sina
vattensystem. Detta medför en ekonomisk vinst för medlemmarna och underlättar
tillsynsmyndigheternas bedömning av föroreningssituationen. Det finns aUtså
inte något behov av lagstiftning enbart för att få en samordning av recipientkontrollen.
Det är angeläget att samordnade tappnings- eller regleringsbestämmelser
tillskapas för de vattendrag där sådana saknas. Detta kan enligt länsstyrelsens
mening ske inom ramen för ett vattenförbund. Vattenförbunden kan också fylla en
uppgift genom att svara för underhåll av gamla dammar. Ett vattenförbund kan
vidare ta initiativ och genomföra restaureringsåtgärder. Det är emellertid
främst underhållsfrågorna som motiverar en lagstiftning. I denna del innebär
förslaget inte bara en kostnadsfördelning utan också att skyldigheten att svara
för vissa kostnader slås fast. Ersättningsskyldigheten, som kan göras gällande
endast om ett vattenförbund bildas, stämmer visserligen med den princip som
angivits i direktiven för miljökostnadsutredningen men innebär ändå ett
föregripande av vad miljökosfnadsutredningen kan komma att föreslå. Örebro
kommun anger uttryckligen att resultatet av miljökostnadsutredningens arbete
inte bör avvaktas. Kommunen anser att tillkomsten av vattenförbund är högeligen
önskvärd och tillstyrker förslaget. Länsstyrelsen i Gävleborgs län anser det
både lämpligt och sannolikt att nuvarande förbund i allt större utsträckning
kommer att svara för den samordnade recipientkontrollen enligt ML. Enligt
länsstyrelsens mening är det därför angeläget att förbundens möjligheter att
verka tryggas genom lagstiftning, som skulle ge dem stadga och officiell
prägel. Vattenförbundens medverkan i den samordnade recipientkontrollen är så
viktig att den i och för sig utgör ett tillräckligt skäl för lagstiftning.
Länsstyrelsen anser att vattenförbunden är lämpligast att handha även frågor
om underhåll och restaureringsåtgärder. Även om alla frågor infe kan lösas
inom ramen för utredningens förslag är problemen överhängande och skälen för
en lagstiftning starka.

Hjälmarens
och Kvismarens sjösänkningsbolag, som har ansvaret för regleringen av Hjälmaren,
uttalar stor tillfredsställelse med förslaget ocb anser att det med en praktisk
tolkning bör kunna lösa det svåra Hjälmarproblemet. Kvismaredalens
vattenledningsföretag år 1967 anser det ytterst angeläget att en lagändring
kommer till stånd i fråga om ansvaret för underhålleti Situationen för de
underhållsskyldiga har allvarligt försämrats genom tillkomsten av ML.
Koncessionsnämnden för miljöskydd lämnar tUlstånd enligt ML och prövar inte
frågor om ev. ersättning för ökat underhåll. I motsats till vad som gällde vid
den tidigare vattendomstolsprövningen kan alltså utsläpp komma att medges utan
att ersättningsfrågan prövas. Ljusnan-Voxnans vattenvårdsförbund, som har hand
om den samordnade recipientkontrollen i nedre delen av Ljus-

s. 52 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76: 215 52

nan,
hälsar lagförslaget med tUlfredsställelse. Skövdégruppen, som tillstyrker
förslaget, framhåller att det i väsentliga delar blir ett behövligt komplement
till den verksamhet som de frivUliga förbunden bedriver. Förslaget bereder
utrymme för vattenvårdsförbundens fortsatta arbete på den frivillighetens
grund, som deras medlemmar värdesätter. Lagen bör enligt Skövdegruppens mening tUlgripas
först i sådana situationer av teknisk, ekonomisk eUer annan natur, där
problemens storleksordning eller svårighetsgrad går utanför de frivUliga
förbundens kapacitet eller uttalade intresse eller förmåga. Skövdegruppen anser
att den föreslagna lagstiftningen kan bli ett stöd och en sporre åt det fortsatta
frivilliga vattenvårdsarbetet. Kävlingeåns vattenvårdsförbund tillstyrker
förslaget och anser att ett vattenförbund enligt förslaget får en mera
ändamålsenlig uppgift än nuvarande vattenvårdsförbund. Nissans vattenvårdsförbund
anser att den föreslagna lagstiftningen är angelägen. Om de frivilliga
förbundens verksamhet skall få erforderlig stadga måste deras roll i
vattenvårdsarbetet klarare preciseras än för närvarande. Detta torde inte kunna
genomföras utan stöd av lagstiftning. De fastare former som en lagstiftning
innebär kan ge ett värdefullt stöd åt förbundens verksamhet även i vad avser recipientkontroU.

Statens vattenfaUsverk
finner att lagförslaget avhjälper en brist i hittillsvarande möjligheter för
företrädare av olika intressen att på jämställd fot genomföra diskussioner,
undersökningar och planering med avseende på vattenförhållandena. Möjligheterna
till samordning av olika kontrollfunktioner är också rationella och tiUfredsställande.
VASO framhåller att reglerna om samverkan med torrläggningsintresset i 3 kap. VL
kommit att tillämpas i så ringa utsträckning att de måste betraktas som
otjänliga i annat avseende än som exempel på svårigheterna att finna en
funktionell samarbelsform. Det finns flera orsaker tUl att dessa regler inte tUlämpats
annat än i yttersta undantagsfaU. Det är svårt att fastställa en grund för
jämförliga andelstal i fråga om skUda företag som kan vara olika beträffande
både nytta och skadepåverkan. Väsentlig tidsutdräkt skulle ha åsamkats
brådskande företag, om vattenmålen belastats med frågor om sökandens samverkan
med främmande intressenter. Vissa företag har krävt en fullständig
skadereglering på grundval av en omfattande utrednings- och bevisbördeplikt för
sökanden, som dessutom i stor omfattning saknat kvitfningsrätt för positiv inverkan,
medan andra företag inte krävt vare sig tillstånd eller skadereglering.
Huvudmännen för det senare slaget av företag har därför framträtt som sakägare
med anspråk på skadeersättning, i stället för som medintressenter. Det bör
enligt VASO också uppmärksammas att mot väsenttiga intressen riktade
tvångsregler avseende samverkan saknas i 3 kap. VL och att delaktighetsfrågorna
rörande ett vattenregleringsföretag. prövas en gång för alla i samband med tUlståndet;

En
i viss mån avvaktande men dock snarast positiv insfällning tUl för-

s. 53 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76: 215 53

slaget
intas av vattenöverdomstolen, som framhåller att 1973 års ändringar av fiUsynsbestämmelserna
i ML (se SFS 1973: 927) ger tUlsyns-myndigheterna goda möjligheter att
åstadkomma samordnad- kontroll och undersökning av avloppsutsläpp och
föroreningar i sjöar och vattendrag. Vattenöverdomstolen anser mot bakgrund
härav att det knappast föreligger något mera påtagligt behov av lagstiftning
om vattenförbund för kontroll- och undersökningsverksamhet. Å andra sidan
skall inte bortses från att vattenförbund av den föreslagna typen liksom för
övrigt de på frivillig väg bildade nuvarande förbunden i viss utsträckning
bör kunna anförtros kontrolluppgifter enligt de nya reglerna i ML. Även
beträffande återställningsarbeten och andra naturskyddsåtgärder i
vattenområden är det enligt vattenöverdomstolens mening tveksamt cm så mycket
står att vinna med den föreslagna lagstiftningen. Äterställningsarbeten i
större skala torde i allmänhet kräva så betydande kostnader att det allmänna
måste medverka. Vattenöverdomstolen utesluter emellertid inte att det ibland
skulle kunna vara av värde för exempelvis en kommun att få tUl stånd en
samordnad insats av olika intressenter för att restaurera ett vattenområde. Om
det inte längre går att peka ut någon direkt ansvarig kan en samordnad
restaurering inom ramen för ett vattenförbund framstå som en lämplig lösning.

Utredningens
huvudmotiv till lagförslaget är att komma tiU rätta med de problem som
föreligger rörande det återkommande underhåUet av vattendrag. Denna fråga kan
enligt vattenöverdomstolen ses ur två synvinklar, dels en snävare som rör
förhållandet mellan torrläggnings- ocb avloppsintressen och då särskUt
kostnadsfördelningen meUan dem och dels en vidare som avser förhållandet mellan
samtliga intressen som är knutna till ett vattendrag. När det gäller den
förstnämnda synpunkten delar vattenöverdomstolen utredningens uppfattning att
det är angeläget att lösa frågan om en ändamålsenlig fördelning av
underhållsansvaret men är tveksam om en lagstiftning om vattenförbund är den i
alla avseenden lämpligaste lösningen. Till en början ifrågasätter vattenöverdomstolen
om inte utredningen tolkar bestämmelserna om kombinerade företag i 8 kap. VL aUtför
snävt. Då i 8 kap. VL talas om "ledning för torrläggning av mark" kan
detta ses som en samlande beteckning för anordningar till förmån för
torrläggning i motsats fill avlopp. I 7 kap. VL används infe uttrycket
"ledning". Det är alltså inte uteslutet att reglerna kan tillämpas i
alla de fall då avloppsvatten släpps ut i vattenområde som varit föremål för
åtgärder i torrläggningssyfte. Undantagna skulle i så fall endast vara sjöar
och vattendrag som utgör recipienfer för torrläggningsföretag utan att
företagen utfört åtgärder där. Eftersom det råder delade meningar om hur
bestämmelserna i 8 kap. VL bör tolkas och goda sakliga skäl talar för den här
antydda vidsträcktare tillämpningen, förordar vattenöverdomstolen att
bestämmelserna i klarläggande syfte ändras så att det otvetydigt framgår att de
är tillämpliga även i fall då

s. 54 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76: 215 54

åtgärder
i torrläggningssyfte vidtagits i ett naturligt vattenområde som å eller bäck.
Det finns också skäl överväga att utsträcka tillämpningsområdet tUl det faU
att naturligt vattenområde utnyttjas som gemensam recipient för avlopps- och torrläggningsföretag
utan att. några åtgärder vidtagits däri. En lösning efter nu angivna linjer är
enligt vattenöverdomstolens mening enklare än den av utredningen föreslagna.

Frågan blir betydligt mer
komplicerad om man vidgar synfältet tiU även andra än torrläggnings- och
avloppsintressena och bedömer under-håUsfrågan från allmän miljövårdssynpunkt.
Utredningen har bland olika tänkbara lösningar övervägt att i 7 kap.. VL införa
en motsvarighet till bestämmelserna i 3 kap. 8 och 9 §§ VL om vissa
intressenters medverkan i vattenregleringsföretag. Utredningen har dock
förkastat denna tanke. Enligt vattenöverdomstolens mening skuUe en lösning
efter denna linje medföra så stora krav på förrättningsorganisationens resurser
att den inte kan genomföras utan en kraftig förstärkning av denna. Dessutom
kan det ifrågasättas om ett förrättningsförfarande är ändamålsenligt
beträffande företag av denna art och omfattning.

Vattenöverdomstolen har
ingen bestämd uppfattning huruvida det från allmän miljövårdssynpunkt är
angeläget att vid sidan av den starkt utbyggda statliga och kommunala
tillsynsverksamheten få tUl stånd en samordning av olika intressen som är
knutna till ett vattendrag. Om man vill ha en sådan samordning delar vattenöverdomstolen
utredningens uppfattning att frågan bör lösas genom en lagstiftning av den typ
som utredningen föreslagit. Vattenöverdomstolen framhåller emellertid att ett
genomförande av utredningens förslag inte gör den av vattenöverdomstolen
föreslagna utbyggnaden av reglerna i 8 kap. VL överflödig. Def kan nämligen
enligt vattenöverdomstolen vara av värde att som alternativ ha tUlgång till ett
förrättningsförfarande i de faU underhållsansvaret endast behöver fördelas
mellan avlopps- och torrlägg-nmgsintressen.

Frågan om tolkningen av 8
kap. 2024 §§ VL behandlas förutom av vattenöverdomstolen även av två andra
remissinstanser. Södertörns tingsrätt framhåller att, vare sig utredningens tolknmg
av bestämmelserna är riktig eller inte, så har de uppenbarligen inte kimnat
åstadkomma skälig deltagningsskyldighet för avloppsintresset. Det är vidare ibland
befogat att samhället bidrar fill eller deltar i underhållet för tiUgodoseende
av allmänna intressen. Regler härom saknas. Tingsrätten delar därför uppfattningen
att ny lagstiftning är motiverad. Denna bör dock inte omfatta recipientkontroU,
eftersom erforderliga kontrollbestämmelser kan meddelas med stöd av ML. Enligt
tingsrättens mening bör erforderliga nya bestämmelser tas in i VL, eventuellt i
form av ett nytt kapitel. Därvid bör särskilt övervägas om inte samma
bestämmelser bör reglera underhållet av såväl smärre som större vattendrag,
detta för att undvika gränsdragningsproblem. Lantbruksstyrelsen föreslår
som.ett

s. 55 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76: 215 55

provisorium
en sådan ändring av 8 kap. VL att även utsläpp i sjöar och vattendrag omfattas
av bestämmelserna i detta kapitel.

Som tidigare angivits är
det fyra remissmstanser som avstyrker förslaget. Naturvårdsverket finner att
några tungt vägande skäl för lagstiftning om vattenförbund i enlighet med
utredningens förslag inte har förebragts. Flera av de föreslagna
arbetsuppgifterna utförs för närvarande i annan ordnmg och torde knappast
komma att bli bättre utförda genom vattenförbund av föreslagen typ. Det ligger
enligt verkets mening ett stort värde i att miljövårdsinsatser kommer till
utförande genom sammanslutningar som bildats på frivillig väg. En lag om
vattenförbund bör därför i vart fall inte tillämpas förrän det visat sig att
frivillig samverkan inte kan uppnås.

Inom
vissa områden är det enligt naturvårdsverket uppenbarligen svårt att få en
rättvis kostnadsfördelning för vård och skötsel av förorenade vattendrag.
Problemet är särskUt framträdande i flacka jordbrukslandskap med förorenade
vattensystem. Naturvårdsverket framhåller att de åtgärder som här är aktuella,
exempelvis rensningar för att motverka förhöjda vattenstånd, inte alltid kan
motiveras med miljövårdsskäl eller hänsyn till andra alhnänna intressen.
Kostnadsfrågorna bör enligt naturvårdsverkets mening i stor utsträckning kunna
lösas genom frivilliga överenskommelser. Som alternativ till den av utredningen
redovisade möjligheten att reglera ersättningsfrågorna enligt 8 kap. VL torde för
övrigt ersättningstalan även kunna väckas enligt ML. Med hänsyn till det
anförda anser naturvårdsverket att det endast finns ett begränsat allmänt
intresse av atf vattenförbund i större utsträckning kommer till stånd med
huvudsaklig uppgift att svara för underhållsåtgärder! På grund av problemens
lokala karaktär finner verket det snarare motiverat att närmare undersöka om
inte kommunerna méd fördel skulle kunna svara för underhållsåtgärder i
vattendragen. Enligt verkets mening bör man åtminstone på längre sikt
eftersträva en lösning som skulle innebära att kommunerna tar ansvaret för
ifrågavarande uppgift. Frågan om kostnaderna för verksamheten skall tas ut
genom kommunala avgifter eller om annan kostnadsfördelning bör ske torde få
övervägas särskUt. I fråga om vattenreglering liksom i fråga om
vattenförsörjning och översvämningsskydd anser naturvårdsverket att
vattenförbund av föreslagen art knappast kan uträtta mer än som är möjligt för
stat och kommun enligt nuvarande regler i VL.

Med
hänsyn till osäkerhet om lämpliga metoder samt tiU de ekonomiska och
organisatoriska svårigheterna att få till stånd saneringsarbeten pågår för
närvarande en försöksverksamhet med statliga bidrag tUl restaurering av svårt
förorenade vattenområden. De organisatoriskt administrativa problemen kan i
viss utsträckning tänkas bli lösta genom att vattenförbund åtar sig
uppgifterna. Enligt naturvårdsverkets mening bör emellertid i sfället
kommunerna med fördel kunna anförtros dessa upp-

s. 56 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76: 215 56

gifter.
Detta framstår som naturUgt bl. a. mot bakgrund av den centrala roll som
kommunerna numera spelar i fråga om hushållnmgen med mark och vatten.
Naturvårdsverket erinrar om att statsbidrag enligt nu tillämpade principer kan
utgå endast till restaureringsföretag som har kommun som huvudman.

I
fråga om recipientkontroU har de år 1973 genomförda ändringarna i 43 § ML
vidgat tillsynsmyndigheternas befogenheter. Det har enligt naturvårdsverket
visat sig fullt möjligt att genomföra recipientkontroU antingen genom
befintliga vattenvårdsförbund eller under andra från administrativ synpunkt
förhållandevis enkla samarbetsformer. Även om förslaget inte syftar till att ge
vattenförbunden några som helst myndighetsfunktioner så finns det enligt
verkets mening en stor risk för att en ökad satsning på vattenförbunden som
organ med vattenvårdsuppgifter av olika slag kan komma att administrativt
splittra det tillsynsarbete som nu håller på att ta fast form på länsplanet.
Naturvårdsverket anser alltså att kommunerna bör svara för flera av de
uppgifter som utredningen anser bör ankomma på vattenförbund.
Vattenvårdsfrågorna kräver som utrednmgen påpekar interkommunalt samarbete.
Detta behöver enligt verkets mening emellertid inte ske i kommunalförbund utan
kan äga rum i friare former på sätt förutsatts i arbetet med den fysiska riksplaneringen.

Även industriförbundet
avstyrker förslaget. Förbundet anser att utredningen inte har visat att behov
föreligger av den föreslagna lagen. Enligt industriförbundets mening bör vattenförbunden
vara av frivillig karaktär. De frivUliga förbunden har hittills fungerat
tillfredsställande och inget industriföretag har såvUt bekant hittills varit
ovilligt att gå med i frivilliga förbund. En annan faktor som enligt
industriförbundets uppfattning starkt talar mot en lagreglering är framväxandet
av den regionala miljöskyddsadministrationen. Att ställa vidgade krav på
myndighets medverkan vid lösande av olika miljövårdsproblem framstår mot
bakgrund av senare års omfattande lagstiftning om utökning av just den
offentliga kontrollen som opåkaHat. Det skulle uppenbarligen bara komplicera
den regionala administrationen och ttllskapa nya organ med uppgifier som
överlappar dem som administrationen redan har.

Sydvästra Skånes
kommunalförbund anser att det inte föreligger behov av att fUlskapa
specialorgan för vattenvården i form av vattenförbund och avstyrker därför
förslaget. De vattenvårdande uppgifterna bör i stället anförtros kommunerna att
handläggas parallellt med kommunernas övriga uppgifter på natur- och
miljövårdsområdet. Vattenförbunden bör lämpligast fungera som aUmänt
informations- och iritresseorgan men däremot inte vara ansvarigt eUer verksfällande
organ. Det kan inte bortses från att vattenlagsutredningens förslag skapar
möjligheter att delegera kommunala vattenvårdsuppgifter till ett vattenförbund
över vilket länsstyrelsen har tillsyn. Detta kan enligt kommunalförbundets

s. 57 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76: 215 57

mening innebära ytterligare inskränkningar i den kommunala
självbestämmanderätten. Mellanskånes planeringskommitté avstyrker också
förslaget och anser att nödvändig samverkan kan ske inom befintlig lagstiftning.
Enligt kommitténs mening bör kommunerna inte åläggas ytterligare
vattenvårdande åtgärder utan dessa bör i stället genomföras på frivUlig väg.

Utöver de
fyra remissinstanser som avstyrker förslaget finns det några remissinstanser
som framför synpunkter som delvis anknyter tUl de avstyrkande
remissinstansemas instäUning. Skånes handelskammare anser att skäl kan åberopas
både för och emot en lagstiftning men har, om ock med viss tvekan, funnit
skälen för en lagstiftning vara av sådan styrka att handelskammaren inte bör
motsätta sig en lagreglering. Advokatsamfundet har ingen erinran mot en
lagstiftning om vattenförbund även om samfundet anser att behovet och nyttan av
den föreslagna lagstiftningen knappast ter sig så uppenbara som
vattenlagsutredningen gör gällande. Lagstiftningen får ses som ett försök att
främja miljövården genom att skapa en ny möjlighet att åstadkomma en bättre
vård av vattentiUgång-arna. Östergötlands läns hushållningssällskap, som har en
positiv inställning tUl förslaget, anser att det kunde förtjäna att övervägas
att ålägga kommunerna att svara för vattendragens underhåU, i vart fall de vattendrag
där kommunalt utsläpp av avloppsvatten sker. De svårigheter som
vattenlagsutredningen menar skulle uppstå vid ev. kostnadsfördelning är inte
större för kommun än för vattenförbund. Mjölby kommun, som i princip är positiv
till förslaget, anser att resultatet av miljökostnadsutredningens arbete bör
föreligga innan man tar ställning till vattenlagsutredningens förslag.
Nordvästra Skånes kommunalförbund anser sig inte ha någon anlednmg att motsätta
sig förslaget men påpekar sambandet med miljökosfnadsutredningen.

Uttrycket
hushållning med vattnet används av vattenlagsutredningen i en annan betydelse
än den som uttrycket har i VL. Länsstyrelsen i Malmöhus län motsätter sig inte
den föreslagna terminologin, eftersom den anknyter till den numera gängse
definitionen på vattenhushållning. De remissinstanser som i övrigt har yttrat
sig i denna fråga är däremot kritiska. Vattenöverdomstolen framhåller att
uttrycket i den speciella mening det har i VL är väl inarbetat i
vattenrättsskipningen och förekommer i mängder av domar. Vattenöverdomstolen
anser det olämpligt att uttrycket används i olika betydelser i två så
näraliggande lagar och föreslår ett mera neutralt uttryck, t. ex. utnyttjande
av vattnet. Växjö tingsrätt framför enahanda kritik och föreslår uttrycket
tillvaratagande och utnyttjande av vattnet. Kammarkollegiet föreslår
formuleringen att förbunden skall främja vården och underhållet.
Koncessionsnämnden för mUjöskydd framhåller att det av utredningen föreslagna
uttrycket är alldeles för omfattande och omfattar exempelvis utbyggnad av
vattenkraften, reglering för kraftändamål, virkesflottning och
bevattning.

s. 58 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76: 215 58

Nämnden
föreslår i stället uttrycket vattenvård. Enahanda förslag framförs av VASO,
Svenska kraftverksföreningen, Sveriges advokatsamfund och Skånes
handelskammare.

5.2
Vissa utgångspunkter för en ny lagstiftning

Utredningens
allmänna uttalanden i denna del har berörts av remissinstanserna i mycket
liten utsträckning. Remissinstanserna har däremot åtskilliga synpunkter på den
konkreta utformningen exempelvis av tvångsmomentet vid förbundsbUdning (se
avsnitt 5.3 och 5.4).

Utredningen föreslår
benämningen vattenförbund. Koncessionsnämnden för mUjöskydd anser att den nu
använda beteckningen vattenvårdsförbund är betydligt mer täckande och dessutom
väl inarbetad. För att skilja de enligt den nya lagen bildade förbunden från
befintliga, på frivillig väg tillkomna vattenvårdsförbund föreslår
koncessionsnämnden benämningen allmänna vattenvårdsförbund för de förra (jfr aUmän
va-anläggning).

Förbunden skall enligt
utredningen inte överta några av de beslutsfunktioner som nu ankommer på
statliga och kommunala myndigheter. Koncessionsnämnden för mUjöskydd anser i
fråga om recipientkontrollen att det bör starkt understrykas att en eventuell
förstärkning av de nuvarande vattenvårdsförbundens sfällning inte får resultera
i någon minskning vare sig av länsstyrelsernas ansvar för tillsynen eller av
deras resurser för tillsynsverksamhet. Förbundens nuvarande och framtida uppgift
ar alltså inte att överta någon del av länsstyrelsernas tiUsyns-funktioner.
Länsstyrelsen i Hallands län framhåller att den föreslagna lagstiftningen inte
ger något entydigt svar på frågan hur gränserna skall dras mellan
myndigheternas och förbundens arbetsuppgifter. Denna gränsdragning måste enligt
länsstyrelsen närmare klargöras bl. a. för ati förhindra onödigt dubbelarbete.

Enligt
utredningen skall vattenförbund i sin verksamhet tillgodose medlemmarnas
gemensamma bästa men även beakta varje medlems enskilda intressen i skälig
omfattning. Svenska naturskyddsföreningen anser att sådana hänsyn är sekundära
och att det är det allmänna miljövårdsintresset som skaU vara ledstjärnan.

Utredningens förslag
anknyter till anläggningslagen (1973:1149). Enligt lantmäteristyrelsens mening
skulle åtskUliga frågor kunna få en lämpligare lösning om lagstiftningen
utformades i närmare anslutning till anläggningslagen. Lantmäteristyrelsen
menar att skillnaderna i fråga om syfte och förutsättningar när det gäller
samverkan mellan fastigheter m. m. i fråga om anläggningar och när det gäller
samverkan mellan vattenintressenter i vattenförbund inte är av sådan art att
de utgör hinder för en längre gående samordning än vad utredningens förslag
innebär. Lantmäteristyrelsen erinrar om att det i tilläggsdirektiven för natur-

s. 59 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76: 215 59

vårdskommittén
angående lagstiftning om täktsamfäUigheter (se 1974 års riksdagsberättelse, s.
382) förutsätts att anläggningslagen bör kunna ligga tUl grund för
lagstiftningen.

5.3
Villkor för förbundsbildning

Enligt
utredningen innebär en lag om vattenförbund infe att de nuvarande frivilliga
sammanslutningarna blir överflödiga eller måste ombUdas till vattenförbund.
Länsstyrelsen i Örebro län finner det oklart om utredningen anser att nya
förbund, som bildas på frivUlig väg, bör verka på samma sätt som de nuvarande
sammanslutningarna eller bildas som vattenförbund enligt den nya lagen.
Kammarkollegiet ifrågasätter en komplettering som gör det möjligt för de
frivilliga förbunden att efter viss prövning förvandlas tUl vattenförbund i
förslagets mening. Koncessionsnämnden för miljöskydd påpekar att det är en
fördel om vattenförbunden kan bygga vidare på den grund som de frivilliga
sammanslutningarna skapat och att en frivillig sammanslutning i realiteten
blir tämligen överflödig om ett förbund med komplett vattenvårdsprogram bildas
med stöd av den nya lagstiftningen. Länsstyrelsen bör därför enligt
koncessionsnämndens mening vid framtida förbundsbildning ta kontakt med
existerande förbund och undersöka möjligheterna att ombUda detta till
vattenförbund.

I
fråga om förutsättningarna för förbundsbildning anser de remissinstanser som
yttrar sig i denna del i aUmänhet att det bör göras lättare att bilda ett
förbund eller med andra ord att tvångsmomentet bör skärpas. Länsstyrelsen i
Örebro läii anser att omfattningen och värdet av tvångsmomentet inte
klargjorts tUlräckligt. Även om vikten av frivillig samverkan starkt betonats
vid tillkomsten av andra lagar, exempelvis anläggningslagen, innehåller dessa
lagar starka tvångsregler, som dock normalt inte behöver användas. Redan
förekomsten av tvångsregler, som bör vara ett skydd för såväl enskUda som
allmänna intressen, främjar nämligen överenskommelser. Länsstyrelsen anser
dessutom att en lag om vattenförbund bör innehålla garantier för ätt det syfte
som föranlett förbundsbUdningen uppnås. Eftersom opinionsvillkoret torde bli
mycket svårt att tillämpa vid bildande av vattenförbund bör utformningen och tUlämpningen
av bestämmelserna ytterligare övervägas och exemplifieras. Svenska
naturskyddsföreningen anser att vattenförbund bör bUdas oavsett opinionen bland
potentiella medlemmar, om förbundsbildningen är påkallad av aUmänna mUjövårdsintressen.
Förbundet kan trots motstånd i initialskedet tänkas fungera likaväl som ett
förbund om vUket enighet rått. Lantbruksnämnden i Gävleborgs län finner det
nödvändigt med skärpta regler om tvångsanslutning, om infe det allmänna genom
ekonomiskt stöd av väsentlig storlek stimulerar till förbundsbildning. Lantmäteristyrelsen
uttalar att opinionsvUlkoret bör kunna sättas ur

s. 60 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76: 215 60

spel,
om behovet av samverkan är synnerligen angeläget. Vid en heterogen
medlemskrets kan opinionsvillkoret bli svårt att tillämpa och lantmäteristyrelsen
anser def därför önskvärt att dess tiUämpning i praktiken blir ytterligare
belyst.

Remissinstanserna framför
synpunkter även i övrigt i fråga om opinionsvillkoret. Skövdegruppen anser att
besfämmelserna om opinionsvUlkoret är i behov av en närmare precisering.
Skånes handelskammare understryker att frågan om beaktansvärda skäl självfallet
skall bedömas förutsättningslöst och oberoende av vem som anför skälen i fråga.
Enligt handelskammaren bör opinionsviUkoret knytas tiU dem som är skyldiga
att bli medlemmar och alltså inte tUl dem som endast har rätt att bli
medlemmar. Kammarkollegiet framhåller att huvudintresset kan finnas hos
medlemmar med fri anslutnrngsräft, exempelvis kommunerna, men efterlyser ett
motivuttalande om att hänsyn uite skall behöva tas till sådana eventuella
intressenter som inte anmält någon avsikt att begagna sig av sin fria anslutningsräft.
Vattenöverdomstolen finner det naturligt att utredningen inte har velat anknyta
till nyttobegreppet (jfr 5 kap. 5 § fastighetsbildningslagen), eftersom en stor
del av medlemmarna i ett vattenförbund kan förutsättas inte få vad som med
vanligt språkbruk betecknas som nytta. Enligt motiven åsyftas en vidare krets,
däribland sådana som svarar för huvuddelen av kostnaderna. Härigenom får bestämmelsen
en innebörd som enligt vattenöverdomstolens mening kan få betänkliga
konsekvenser. Det är inte rimligt att de som förorenar mest och därför skall
svara för huvuddelen av kostnaderna skall kunna stoppa en angelägen
förbundsbildning. Kravet på att de skall ha beaktansvärda skäl för sin
inställning är knappast tUlfyllest, i synnerhet inte som därigenom rent
företagsekonomiska synpunkter kan få aUtför stor betydelse. Vattenöverdomstolen
föreslår att den nu diskuterade bestäm-, melsen slopas eUer att
opinionsvillkoret liksom i fastighetsbildningslagen förses med ett undantag att
det kan sättas ur spel om behovet av förbundet är synnerligen angeläget.

Länsstyrelsen
i Malmöhus län anser att det saknas anledning att bilda vattenförbund om
erforderliga åtgärder kan utföras av exempelvis kommunala huvudmän.
Kommunförbundet konstaterar att det av förslaget följer att särskUd hänsyn i
allmänhet får tas till de berörda kommunernas inställning.

5.4
Medlemskretsen

De
remissinstanser som yttrar sig i deima del anser i allmänhet att både
anslutningsskyldigheten och anslutningsrätten bör utvidgas.

I
fråga om anslutningsskyldigheten anser vattenöverdomstolen att medlemskretsen
bör vidgas genom att kravet på i laga ordning lämnat medgivande slopas.
Anslutningstvång bör i stället gälla för alla som be-

s. 61 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76: 215 61

driver
en verksamhet som i någon omfattning av betydelse inverkar på vattenförhånandena
inom verksamhetsområdet. Utredningens förslag omfattar inie företag och
kommuner som släpper ut avloppsvatten eller eljest påverkar
vattenbeskaffenheten endasf efter anmälan enligt 8 10 §§ mUjöskyddskungörelsen
(1969: 388) eller motsvarande äldre bestämmelser. Vidare faller många
anläggningar som uppförts före den 1 juli 1969 (då ML trädde i kraft) och som
inte prövats enligt VL utanför. Sådana företag är inte koncessionspliktiga men
bland dem finns flera som har svåra föroreningsverkningar. För att lagen skaU
bli tUlräckligt effektiv bör enligt vattenöverdomstolens mening
anslutningstvång i princip gälla även för nu berörda kategorier. Ett krav på tUlstånd
som grund för medlemskap skulle också kunna leda till att inte koncessionsplUcriga
företagare avhåller sig från att ansöka om prövning för atf slippa medlemskap.
Vattenöverdomstolen anser vidare att anslutningstvång kan vara motiverat för
den som genom gödsling av näraliggande marker tillför ett vattenområde
näringsämnen, åtminstone vad gäller större jordbruks- och skogsföretag. Det är
också tveksamt om en flottningsförening är skyldig att bli medlem enligt
förslaget. Det är att märka att de förore-nare av olika slag som inte omfattas
av anslutningstvånget inte heller kan vinna frivilligt medlemskap enhgt
förslaget. Länsstyrelsen i Gävleborgs län föreslår att medlemskretsen utökas
att omfatta alla huvudmän för sädana inrättningar eller avloppsutsläpp som
avses i 2 och 5 §§ miljöskyddskungörelsen. Dessutom bör det finnas möjlighet
för länsstyrelsen att i särskilda faU och om specieUa skäl föreligger bestämma
att även annan skall vara medlem. Enligt Södertörns tingsrätt bör slås fast att
med i vart fall större avloppsutsläpp följer deltagningsskyldighet i
vattendragens underhåll. Lantbruksstyrelsen framhåller att de intressenter som
inverkar på vattenbeskaffenheten utan tillstånd enligt ML f. n. utgör ett inte
oväsentligt problem vad gäller nedsmutsningen av vattendragen. Lantbmksstyrelsen
anser därför att man bör utreda möjlighetema att komma till rätta med dessa
olägenheter inom ramen för föreliggande lagförslag eller genom ändring i annan
lagstiftning. Lantbruksnämnden i Stockholms län framhåller att en inventering
år 1973 av avloppsanläggningar inom länet visade att av 677 anläggningar med avloppsutsläpp
i Saltsjön eller annat vattendrag endast ett tretfital hade koncession. Nämnden
anser därför att utsläpp av avlopp bör medföra skyldighet att bli medlem i
större utsträcknmg än vad utredningen föreslagit. Lantbruksnämnden i
Gävleborgs län anser att alla avloppsutsläpp i princip skall medföra skyldighet
att deltaga i vattenförbund med undantag endast för obetydliga utsläpp.
Länsstyrelsen i Örebro län anser att större markägare bör vara medlemmar,
eftersom gödsling av jordbruks- och skogsmark ger näringsttllförsel tUl
vattendragen. Länsstyrelsen i Östergötlands län framhåller att förslaget inte
löser problemet med hushållsavlopp från glesbebyggelse, eftersom enskilda
fastighetsägare

s. 62 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76: 215 62

inte
fömtsätts bli medlemmar. Lantbrukshögskolan ifrågasätter en skärpning så att
alla som utövar påtaglig inverkan på vattendraget skall vara skyldiga att bli
medlemmar. Enligt lantmäteristyrelsen är frågan om avgränsnmg av medlemskretsen
uppenbarligen av central betydelse. Det torde bl. a. ur förvaltningssynpunkt
inte kunna komma i fråga att låta alla som påverkar eller eljest har intresse i
eft vattendrag ingå som medlemmar. Styrelsen anser det emellertid vara av vikt
att de intressen, såväl enskilda som allmänna, som därmed inte blir
representerade ändå blir beaktade. Denna fråga och dess samband med avgränsningen
av medlemskretsen bör enligt lantmäteristyrelsens mening studeras ytterUgare.
Svenska naturskyddsföreningen anser det felaktigt att ha vissa tillstånd som
grund för medlemskap. Även den som bara har intresse i saken bör vara med och
kan på den vägen väckas till att vara solidarisk med samhällsintressena och att
samarbeta positivt.

Enligt utredningens
förslag gäller anslutningstvång för torrläggningsföretag enligt 7 kap. VL.
Länsstyrelsen i Östergötlands län framhåller att det finns mer än 2 200 sådana
företag inom länet. Det är därför enligt länsstyrelsens mening önskvärt med en
närmare avgränsning av vilka torrläggningsföretag som bör ingå i vattenförbund.

Frågan
om vad medlemskap i ett vattenförbund kan innebära i vad avser rättskraften hos
meddelade tUlstånd behandlas av VASO. Prövningen enligt VL har mynnat ut i en
från allmän och enskild synpunkt ändamålsenlig hushållning med vattnet. I
princip kvarstår därefter under den tid inom vilken tUlståndet äger rättskraft
inte någon brist att fylla för tiUgodoseende av sådana mtressen. VASO kan
därför inte dela vatfenlagsutredningens uttalande att anslutningsskyldighefen
skall kunna motiveras med att tUlståndshavaren bär ett latent ansvar för miljöskyddet,
i vart fall inte om han skall vara underkastad förbundets beslut om åtgärd som
strider mot hans intresse att bibehålla sitt tUlstånd orab-bat under dess
giltighetstid. Enligt VASO fordras förtydliganden i lagtexten som visar att
förbundets verksamhet inte får fömärma medlems rättigheter. I fråga om fömtsättningarna
för medlemskap anser VASO att endast tiUstånd som ändrar förutsättningarna för
vattenvården motiverar medlemskap. Härigenom kan beaktas att en tillståndshavare
inte aUs eller i mycket ringa mån inverkar på vattenförhållandena i det avseende
som förbundets verksamhet tar sikte på, även om han i och för sig står för
stora hydrologiska förändringar beträffande vattenstånd eller vattenföring.
Växjö tingsrätt förutsätter att den föreslagna lagen inte kommer att utnyttjas
som ett instrument för att utsätta exempelvis den som efter vederbörligt
tillstånd släpper ut avloppsvatten för längre gående krav än som följer av tUlståndet
och därtill anknytande bestämmelser.

Om
någon motsätter sig medlemskap och har särskilda skäl för det sätts enligt
utredningens förslag anslutningstvånget ur spel, föratsatt att

s. 63 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76: 215 63

förbundets
verksamhet inte avsevärt försvåras genom det. Länsstyrdsen i Östergötlands län
ifrågasätter starkt lämpligheten av att i sådan utsträckning medge befrielse
från medlemskap. Länsstyrelsen i Örebro län anser att förslaget behöver
förtydligas och dessutom skärpas så att någon får stå utanför förbundet först
om han åsamkas betydande olägenhet. Även lantbruksstyrelsen anser att
förslaget behöver förtydligas. Det är enligt styrelsen önskvärt att i lagtexten
anges konkreta exempel på situationer som skall beaktas vid denna avvägning.
Enligt lantbruksnämnden i Örebro län medger förslaget en alltför vid rätt att
slippa medlemskap. Vad som kan anses vara särskUt skäl måste enligt nämnden
preciseras i anvisningar. LRF samt lantbruksnämnderna i Stockholms och Skaraborgs
län anser att tvångsmomentet behöver skärpas. Lantbruksnämnden i Norrbottens
län föreslår att friviUigheten begränsas för vissa kategorier, exempelvis
avloppsvattenintressena, så att dessa alltid skall ingå i förbundet. Även
Hjälmarens och Kvismarens sjösänkningsbolag samt Kvismaredalens vattenavledningsföretag
år 1967 uttalar sig för viss skärpning av bestämmelserna.

Ett
ytterligare undantag från anslutningstvånget föreslås av Svenska
kraftverksföreningen. Enligt föreningen kan det ofta hända att förbundets
verksamhet är riktat just mot en tillståndshavare och det är då inte rimligt
att tUlståndshavaren skall tvingas in i förbundet som medlem.

Utredningen föreslår att
kommun skall ha rätt att bli medlem även om kommunen inte är tillståndshavare.
Lantbruksstyrelsen anser att det finns starka skäl att låta kommunen omfattas
av anslufningstvånget. Om inte berörda kommuner söker medlemskap blir
vattenförbundet annars en angelägenhet endast för vederbörande tiUsfåndshavare.
Kommunens medlemskap utgör en säkrare garanti för att det allmänna intresset
får vara med och främja hushållningen med vattnet. Fyra lantbruksnämnder samt Kvismaredalens
vattenavledningsföretag år 1967 uttalar sig också för att kommunen alltid bör
vara medlem. Länsstyrelsen i Örebro län framhåller att kommun normalt blir
medlem redan på gmnd av utsläpp av avloppsvatten. Om kommun går in som
frivillig medlem kan alltså dubbelt medlemskap tänkas uppstå. Konsekvenserna
härav bör beaktas.

Utrednmgen föreslår anslufningsrätt
förutom för kommun för fiskevårdsområde och samfällighetsförening för samfällt
fiske. Vattenöverdomstolen ifrågasätter om inte kretsen av anslutningsberättigade
blivit väl snäv. Vissa begränsningar bör visserligen upprätthållas för att inte
medlemskretsen skall svälla ut alltför mycket till förfång för verksamheten.
Enligt vattenöverdomstolens mening bör det emellertid vara möjligt att utan
större svårighet finna en lämplig medelväg. Växjö tingsrätt anser att den som
bedriver verksamhet efter anmälan enligt mUjöskyddskungörelsen bör ha
möjlighet att bli medlem. Koncessionsnämnden för miljöskydd framför motsvarande
synpunkt och föreslår frivilligt

s. 64 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76: 215 64

medlemskap
även för exempelvis lokal miljövårdsorganisation. Nämnden anser att det bör
kunna överlämnas tiU förbunden själva att bestämma i vad mån frivilligt
medlemskap skall beviljas andra än de av utredningen föreslagna rättssubjekten.
Härigenom skulle ombildning av de frivilliga förbunden underlättas. I dessa
förekommer nämligen medlemskap också för enskUda personer och ideella
föreningar. Lantbruksstyrdsen finner utredningens förslag mycket
tillfredsställande ur fiskevårdssynpunkt men ifrågasätter i likhet med
lantbruksnämnden i Kalmar län om inte någon organisation som har havsfiske
som näringsgren bör ges anslutningsräft. Det är en ovillkorlig förutsättning
för yrkesfisket i bl. a. Östersjön och Bottenhavet att reproduktionsområdena
inte skadas. Lantbruksstyrelsen ifrågasätter vidare en bestämmelse om anslufningsrätt
för ytterligare kategorier än de uppräknade, om särskUda skäl kan åberopas för
ett medlemskap. Lantbruksnämnden i Kalmar län förordar anslutningsrätt för
länsförbund av LRF. Länsstyrelsen i Kalmar län anser att rätten till frivillig
anslutning bör utvidgas fUl fler intressenter, under förutsättning att
vederbörande har sådan intresseanknytning till förbundets verksamhet att det
är naturligt att de svarar för viss del av kostnaderna. Berörda länsavdelningar
av LRF är med i interimskommittén i Emåns vattendragsförbund. Länsstyrelsen
anser att medlemmarna på grundval av särskilda bestämmelser i stadgarna bör få
besluta om inval av ytterligare kategorier av medlemmar. Lantbrukarnas
provinsförbund i Skåne anser att organisationer bör kunna ingå som ideella
(stödjande och opinionsbildande) medlemmar. Lantbruksnämnden i Örebro län
anser det vara av betydelse att sammanslutning av fiskevattenägare får vara
medlemmar. Kvismaredalens vattenavledningsföretag år 1967 ifrågasätter om inte
även fiskevattensägareförening bör få rätt till m.edlemskap. Fiskeriintendenten
i nedre norra distriktet frågar om en sockenallmänning kan ha anslutningsrätt
och fiskeristyrelsen besvarar för sin del frågan jakande. Fiskeeriintendenten
framhåller vidare att de stora fiskeintressen som är knutna till vattnen ovan
odlingsgränsen bör vara representerade men anser att gällande lagstiftning
inte gör det lämpligt att låta samebyar eller annan representant för vattnen
ingå i förbunden. Fiskeriintendenten i nedre södra distriktet understryker att fiskerättsägama
ofta är de skadelidande men att det ändå föreligger en naturlig
intressegemenskap i fråga om hushållningen med vattentillgångarna. Lantmäteristyrelsen
framhåller att betänkandet infe innehåller någon närmare redovisning av hur
utredningen tänkt sig fördelningen av uppgifter mellan vattenförbundet och
sådana fiskesamfälligheter som ingår i förbundet i fråga om åtgärder som ryms
inom såväl förbundet som samfällighefens ram. Det kan behövas särskilda
bestämmelser för att reglera ansvarsfördelningen.

Frågan
om medlemskap för väghållare tas upp särskUt av några re

s. 65 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76: 215 65

byggande
i vatten, exempelvis av en bro. Lantbruksnämnden i Malmöhus län framhäller
motorvägarnas inverkan på vattenföringen i berörda vattendrag. Dessutom är det
vatten som avrinner från vägar tämligen förorenat. Lantbraksnämnden föreslår
därför frivilligt medlemskap för vägförvaltningen. Länsstyrelsen i Malmöhus
län framhåUer att dräneringsvatten från vägar, speciellt motorvägar, har menlig
inverkan på vattendragen och ifrågasätter därför om inte väghållare bör vara
skyldig att gå in som medlem om det är av betydelse för förbundets verksamhet.
Enligt lantbruksstyrelsen leder ett ökat antal trafikleder i vårt land i vissa
fall till att allt större mängder dagvatten leds direkt ner i vattendragen och
påverkar vattnet. Lantbraksstyrelsen föreslår därför friviUigt medlemskap för vägförvaltningen
och anser att tvångsanslutning kan förordas i vissa faU.

I samband med
medlemskretsen tar några remissinstanser upp frågor som hänger samman med
vattenbehov för bevattning. Lantbrukshögskolan framhåller att vattenuttag för
bevattning i VL behandlas som byggande i vatten och anser det därför logiskt
att bevattningsintresset i förekommande fall bör vara representerat genom att
markägare med sådant intresse går in som medlem. Lantbruksnämnden i Kalmar län
anser att anslutningsrätt för företag eller sammanslutningar av företag för bevattning
bör utredas ytterligare. Enligt lantbruksnämnden är det viktigt att
bevattningsintresset genom medlemskap får inflytande på tillgången på vatten
för bevattning och på vattnets kvalitet. Enligt lantbruksnämnden i Skaraborgs
län bör anslutningsrätten omfatta även sammanslutning av bevaftningsintressenter.
Lantbruksnämnden i Malmöhus län anser att enskUda fastighetsägare bör kunna
anslutas som medlemmar om särskilda skäl föreligger och framhåller härvid
främst vattenuttag för bevattningsändamål på en fastighet. Enligt
lantbruksnämnden i Älvsborgs län bör enskilda fastighetsägare med bevattnings-
eller fiskeintressen kunna beredas möjlighet till medlemskap. Södertörns
tingsrätt framhåller att det på senare tid förekommit flera vattenmål om tUlstånd
tUl vattenbortledning för jordbruksbevattning. Erforderlig samverkan bl. a. för
fördelning av vattnet kan stundom åstadkommas på frivillig väg. Ofta fordras
dock fastare former. Det bör enligt tingsrätten därför övervägas om behov
föreligger av särskilda bestämmelser härom i VL. Tingsrätten anser att
tillstånd till vattenbortledning kan behöva tidsbegränsas för att möjliggöra
anpassning tiU ändrade behov.

Utredningen
anser inte att det är påkallat att koppla ihop medlemskap med äganderätt till
fastighet. Länsstyrelsen i Örebro län kritiserar denna inställning och anser
att det bör övervägas att anknyta medlemskapet tiU viss fastighet.

Utredningen
diskuterar vid vilken tidpunkt anslutningstvånget bör få göras gällande. Skånes
handelskammare anser att utrednmgens inställning är mindre välmotiverad och
inte står i överensstämmelse med ut-

5
Riksdagen 1975176.1 saml. Nr 215

s. 66 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76: 215 66

talanden
om att det är angeläget att undvika påtvingad samverkan. I motsats till
utredningen anser handelskammaren att ett förbunds verksamhet främjas bäst om
det endast har medlemmar som har ett påtagligt och aktuellt intresse av atf
vara med. Handelskammaren förordar alltså att man utgår från aktuella
verksamhetsgrenar och att anslutningstvånget endast får göras gällande mot
intressenter vars ingrepp i vattenområdet har ett naturligt samband med den aktueUa
verksamheten. De vars medverkan kan bli aktuell på längre sikt bör givetvis ha
rätt att friviUigt ansluta sig.

5.5
Finansiering och kostnadsfördelning

Behovet
av statsbidrag understiyks uttryckligen av länsstyrelserna i Kalmar, Malmöhus,
Hallands och Gävleborgs län, lantbruksnämnderna i Gävleborgs och Värmlands län,
Falkenbergs kommun, Nordvästra Skånes kommunalförbund. Skövdegruppen, Kävlingeåns
vattenvårdsförbund, Nissans vattenvårdsförbund och Hjälmarens
vattenvårdsförbund. Några av dessa remissinstanser anser att statsbidragsfrågan
måste lösas redan i samband med lagstiftningsfrågan genom att anvisningar
utarbetas för bidragsgivningen. Länsstyrelsen i Gävleborgs län och Skövdegruppen
fäster särskild vikt vid att statsbidrag bör kunna utgå även till frivilliga
sammanslutningar.

Utredningens
förslag tUl förbundsavgift kritiseras av tre lantbruksnämnder.
Lantbruksnämnden i Kronobergs län befarar att förbundsavgiften ibland kan
komma att uppgå till betydande belopp och anser det därför befogat alt
kapitalstarka medlemmar, som kommuner och industrier, betalar en större
förbundsavgift än exempelvis torrläggningsföretag och fiskesammanslutningar.
Lantbruksnämnden i Uppsala län förordar att allmänna omkostnader fördelas
efter samma grunder som övriga kostnader. Lantbruksnämnden i Gävleborgs län
ifrågasätter om förvaltningskostnaderna bör fördelas med lika belopp på alla
medlemmar, eftersom medlemmarnas intresse i ett förbund kan vara av väsentligt
olika storlek. Svenska naturskyddsföreningen anser att de allmänna förvaltningskostnaderna
i största möjliga utrsträekning bör åvila kommunerna. Enligt föreningen måste
man i praktiken antagligen i väsentlig mån lita tiU att staten bidrar till kostnadema
för att verksamheten skall komma igång.

Utredningens
förslag i fråga om andelstal godtas visserligen aUmänt av remissinstanserna men
flera av dessa understryker behovet av ytterligare uttalanden och av tUlämpningsföreskrifter
för att ett riktigt och rättvist resultat skall kunna erhållas i denna
komplicerade fråga. St(öv-degruppen delar åsikten att det är svårt att
åstadkomma en rättvis och lätt accepterad form av kostnadsfördelning. Skövdegrappen
kämpar själv med problemet och anser det viktigt att ytterligare försök görs
att

s. 67 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76: 215 67

få
fram mera preciserade anvisningar. Det kan enligt Skövdegruppen i själva verket
ifrågasättas om ett vattenförbund kan fimgera effektivt utan en rationeU
lösning av problematiken kring kostnadsfördelningen. Södertörns tingsrätt framhåUer
att samhället bör bidra till kostnadema för underhållsarbeten som medför nytta
för rent allmänna intressen, exempelvis bad oeh naturvård. Det behöver närmare
utredas i vilka former detta bör ske delaktighet i företaget eller
kostnadsbidrag. Bl. a. vid sjörestaurering är vanligen stat eller kommun
initiativtagare. Torrläggnings- oeh avloppsintressenas kostnadsansvar i sådana
fall behöver penetreras. Fördelningen av kostnadsansvaret kan vara komplicerad.
I lagen måste därför ges allmänna riktlinjer. En möjlighet att lösa problemet
med närsalter från jord- och skogsbmkets gödselmedel är enligt tingsrätten att
belägga handelsgödselmedel med en särskild avgift som sedan används för
vattendragens underhåll. Enligt lantmäteristyrelsen bör lagen mot bakgmnd av
rådande rättsläge utformas så att den ger ett klart stöd för en rimligare
kostnadsfördelning mellan forrläggningsin-tresset och avloppsintresset.
Östergötlands läns hushållningssällskap håller inte för uteslutet att
betydande svårigheter kan uppstå vid bestämmande av andelsfalen. Detta torde aUdeles
särskUt bli fallet vid avgränsningen mellan å ena sidan jord- och skogsbraket
samt å andra sidan industrier och kommuner. Någon mera exakt värdemätare på
jord- och skogsbrakets andel i vattendragens igenväxning finns enligt hushållningssällskapet
inte och det kan ifrågasättas om det överhuvudtaget är möjligt att få fram en
sådan. Om ett vattendrag redan är helt eller delvis förstört när ett
vattenförbund bUdas är det enligt hushållningssällskapets mening inte rimligt att
markägaren ges ett andelsfal som svarar mot hans framtida nytta av
regenereringskostnaderna. Läget måste först nollställas genom att vattendraget
återges sin ursprungliga karaktär på bekostnad av dem som förorsakat
försämringen. Först därefter skall markägaren svara för sin andel i det
framtida underhållet. Markägaren skall alltså i princip vara berättigad till
ersättning för att ett honom tillhörigt vattendrag försämrats eller förstörts
utan hans egen förskyllan. Lantbrukshögskolan framhåller att det finns vissa
sträckor i ett vattendrag som inte ingår i något torrläggningsföretag därför
att omgivande mark är relativt högt belägen. Även sådana sträckor behöver
rensas för att vattendraget i sui helhet skall fungera. Det är enligt lantbrakshögsko-lan
oklart hur utredningen anser att kostnaden härför skall bestridas.
Lantbruksnämnden i Gotlands län framhåller att avloppsutsläpp från enskilda
fastigheter belastar vattenförbundens kostnader och undrar om det är tänkt att
kommunen skall ta denna andel som sin eller infe. VASO framhåUer att ett
vattenförbunds åtgärder kan ingripa i ett meddelat tUlstånd. I så fall bör tUlståndshavaren
inte vara delaktig och påföras andelstal med avseende på dessa åtgärder. Enligt
VASO bör det alltså klart uttalas att ett på gmndval av rättskraftigt tillstånd
negativt

s. 68 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76: 215 68

intresse
av en verksamhet skall beaktas vid bestämmande av andelstal. Vidare bör bestämmelsema
om andelstal modifieras så att inte inverkan i och för sig på vattenförhåUandena
bestämmer andelstalet utan endast sådan inverkan i den mån den har inflytande
på förbundets verksamhet. Svenska Kraftverksföreningen framhåUer att förslaget
möjligen skulle kunna befaras medföra att en innehavare av tUlstånd tUl
kraftverk eller reglering skulle bli skyldig att betala den väsentUga delen av kostaaderna
för en aktion som är riktad mot honom själv. Inverkan på vattenförhållandena
bör därför inte vara en avgörande faktor vid kostnadsfördelningen. Det är
enligt förenmgen lämpligare att fördela kostnaderna endast efter nytta och
intresse av förbundets uppgift.

Utredningen föreslår viss
möjlighet tUl jämkning av andelstalen. Skånes handelskammare ansluter sig helt
till de synpunkter som utredningen anför till stöd för förslaget. Enligt
handelskammarens mening talar emellertid dessa synpunkter närmast för att
bestämmelsen utformas inte som en jämkningsregel utan som en maximiregel. Denna
maximiregel skulle innebära att ingen medlem utan att han samtyckt till det
skall kunna drabbas av högre kostnader för viss verksamhet i förbundets regi än
vad som motsvarar hans kostnad för egna åtgärder, varigenom han kunnat uppnå
samma ändamål. De medlemmar som önskar att förbundet skall ha hand om viss verksamhet
trots att den sammanlagda kostnaden därvid blir högre bör också svara för
överskjutande kostnad för övriga medlemmar.

5.6
Förbupdsbildning, organisation och förvaltning

Utredningens
förslag till förfarande vid förbundsbildning utsätts för viss kritik. De
kritiska remissinstanserna förordar i sfället enbart en vattendomstolsprövning
med eller utan föregående förrättningsförfarande. Länsstyrelsen i Örebro län
instämmer i utredningens uttalande att länsstyrelserna har god överblick över
vattenförhållandena i länet. Länsstyrelsen bör därför liksom hittUls verka som
initiativtagare och medverka vid förbundsbildning. Detta behöver inte innebära
att länsstyrelsen också skall vara beslutande myndighet. Om det är
länsstyrelsen som skall besluta om exempelvis tvångsanslutning kan det menligt
inverka på länsstyrelsens möjligheter att ta initiativ osv. De frågor där tvist
kan uppkomma är av sådan karaktär att länsstyrelsen regelmässigt måste anlita
sakkunnig. På grund av det anförda anser länsstyrelsen att prövningen av
frågan om förbundsbildning bör ankomma på vattendomstol. Eft
vattendomstolsförfarande är inte mer tungrott än ett förfarande vid
länsstyrelse. Däremot är den av utredningen föreslagna prövningen hos två
instanser onödigt tillkrånglad och kan uppenbarligen medföra egendomliga
konsekvenser. Samma fråga kan komma att prövas både hos vattendomstol och
länsstyrelse. Länsstyrelsen i Örebro län anser också

s. 69 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76: 215 69

alt
det bör övervägas om inte ett förrättningsförfarande kan byggas upp efter
mönster av anläggningslagen. Besvär skulle kunna anföras hos vattendomstol och
länsstyrelsen skulle ha besvärsrätt. Alternativt skulle underställning ske
till vattendomstolen innan förrättningen avslutades. Sö-dertörns tingsrätt
anser det nödvändigt att samverkan i vattenförbund utformas vid förrättning av
kvalificerad förrättningsmän och under full insyn från berörda intressen.
Eftersom det är fråga om avvägning mellan olika enskUda och allmänna intressen
är det enligt tingsrätten ofrånkomligt att de berörda får tillfäUe till
överprövning under domstolsmässiga former. Den för sådan prövning erforderliga
tekniska sakkunskapen torde för närvarande finnas endast i vattendomstolarna.
Det är mindre lämpligt att prövning sker hos länsstyrelserna, som har att som
part företräda det allmänna. Växjö tingsrätt förordar att man låter vattendomstolarna
svara för prövningen, eventueUt efter föregående förrättning. Vattendomstolen
med sUt hydrologiskt och inte administrativt avgränsade domsområde har en
samlad överblick över det vattensystem som är aktuellt och som ofta sträcker
sig över flera län. Vattendomstolen har vidare sin juridiska och tekniska
sakkunskap och erfarenhet inriktad på just sådana förhållanden som är aktueUa
i ett vattenförbund. Lantmäteristyrelsen uttalar rent allmänt att åtskilliga
frågor skulle få en lämpligare lösning om lagstiftningen utformades i närmare
anslutning till anläggningslagen. Lantbruksnämnden i Gotlands län anser att det
kanske hade varit bäst om utredningen hade föreslagit en fristående för-rättningsmannaorganisation
som alltså skulle stå helt fri i förhållande till länsstyrelsens
naturvårdssektion.

Kammarkollegiet
anser att någon berättigad invändning knappast torde kunna framställas mot den
föreslagna beslutsordningen vid förbundsbildning (länsstyrelse och regering)
men framhåller att de föreslagna villkoren för förbundsbUdning i och för sig
inrymmer inte oväsentliga moment med starkt rättslig anknytning.

Den
av utredningen föreslagna besvärsordningen vid förbundsbildning behandlas av
några remissinstanser. Vattenöverdomstolen anser att frågan om medlemskap i
synnerhet med den av domstolen föreslagna utvidgningen (se avsnitt 5.4) har
så starka inslag av lämplighets- och ändamålsöverväganden att talan mot
länsstyrelsens beslut i sådan fråga bör föras hos regeringen och inte hos
kammarrätten. Kammarrätten i Göteborg framför motsvarande synpunkt. Enligt
kammarrätten hänger frågorna om vattenförbunds bildande, verksamhetsområde oeh
medlemskrets nära samman. Eftersom länsstyrelsen skall avgöra frågorna samtidigt
förefaller det orationellt atf ha skilda besvärsvägar. Överprövning av
tvångsanslutning av kommun bör naturligen ankomma på regeringen. Lantbruksnämnden
i Malmöhus län ifrågasätter om inte vattendomstolen är bättre rustad än
kammarrätten att vara besvärsinstans. Nämnden förklarar sig emellertid inse att
man inte bör frångå de gene-

s. 70 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76: 215 70

rella
fullföljdsregler som gäller för talan mot beslut av länsstyrelse. Lantbruksnämnden
i Skaraborgs län understryker att mångfalden av altemativa besvärsvägar gör
ett svåröverskådligt intryck och anser att en förenkling av besvärsreglerna är
önskvärd.

I fråga om tidpunkten för
angivande av ändamålet med eft vattenförbunds verksamhet framförs några synpimkter.
Lantmäteristyrelsen anser att i beslut om bildande av vattenförbund bör anges
även förbundets ändamål. Även länsstyrelsen i Örebro län och Sveriges
advokatsamfund anser att verksamhetens art bör preciseras redan från början.

Frågor
om upplösning av vattenförbund eller avveckling av verksamhetsgren bör enligt lantmäteristyrelsen
prövas i samma ordning som bildande av vattenförbund med hänsyn till kravet på
stadga i förbundens verksamhet och de betydande aUmänna intressen som ofta är
förknippade med vattendragen. Lantbruksnämnden i Skaraborgs län tar upp frågan
om skyldighet att kvarstå som medlem och understryker vikten av långsiktig
planering och flerårig budgetering. Sådan planering skulle försvåras om
medlemskretsen alltför lätt kunde ändras.

Remissinstanserna har
åtskilliga synpunkter i fråga om vattenförbundens organisation och
förvaltning. Lantmäteristyrelsen finner det naturligt att i största möjliga
utsträckning bygga på lagen om förvaltning av samfälligheter och tillstyrker
utredningens förslag. Koncessionsnämnden för miljöskydd anser att medlemmarnas
beslutanderätt begränsats i alltför hög grad och att länsstyrelsens
beslutanderätt gjorts alltför omfattande. Enligt nämnden är det onödigt att
kräva fullständig enighet mellan medlemmarna i fråga om andelstal för att inte
beslutanderätten skall gå över till länsstyrelsen. Särskilt mot bakgrund av
vattenförbundens vittgående initiativrätt till olika åtgärder enligt VL är det
enligt koncessionsnämnden egendomligt att överlämna praktiskt taget hela beslutanderätten
i fråga om finansieringen till länsstyrelsen. Koncessionsnämnden anser att det
bör vara tillräckligt med dels en på lämpligt säic kvalificerad majoritet bland
medlemmarna dels möjlighet att klandra förbundsstämmans beslut hos
länsstyrelsen eUer vattendomstolen. Skövdegruppen anser att beslut om
kostnadsfördelning bör kunna fattas med enkel majoritet med möjlighet tiU
överklagande. Även upptagande eller avslutande av viss verksamhetsgren bör
kunna grundas på enkel majoritet av förbundsstämma. Lantbruksnämnden i
Stockholms län anser det däremot otiUfredsställande att helt hänskjuta frågan
om andelstalens storlek till medlemmarnas eget avgörande. Kammarrätten i
Göteborg framhåller att överprövningen av beslut om andelstal i
anläggningslagen har anförtrotts fastighetsdomstol. Med tanke på de tekniska
problemen vid en andelstalsbestämning och det privaträttsliga inslaget i
kostnadsfördelningen inom vattenförbunden föreslår kammarrätten atf hithörande
frågor prövas av vattendomstol i stället för av kammarrätt. Vattendomstolarna
med sina erfarenheter av likartade frågor är enligt kam-

s. 71 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76: 215 71

marrättens
uppfattning bättre skickade för uppgiften än kammarrätterna. Skulle vad
kammarrätten förordar vinna gehör, kan det med fog ifrågasättas om inte även
övriga frågor som av utredningen föreslås bli föremål för kammarrätts prövning
bör överflyttas på vattendomstol. En minskning av antalet besvärsmyndigheter'är
en fördel och kammarrätten kan inte se något hinder mot att vattendomstol
prövar även frågor om fastställande av vattenförbunds stadgar, förordnande av
sammanträdesledare samt bestämmande av arvode till styrelseledamot och syssloman.
Kammarkollegiet och länsstyrelsen i Örebro län framhåller att frågor som
sammanhänger med förbundets stadgar kan komma att prövas både av länsstyrelsen
i samband med fastställelse och av vattendomstol efter klandertalan.
Lantbruksnämnden i Skaraborgs län framhåller att besvärsreglerna är
svårtolkade när det gäller mot vem talan skall föras. I vissa fall är det mot
länsstyrelsen och i andra fall mot övriga medlemmar eller själva förbundet.
Behovet av normalstadgar för vattenförbund understryks särskilt av
länsstyrelsen i Östergötlands län och Skövdegruppen, som redan har sådana
stadgar i funktion för de frivilliga förbunden. Lantbruksnämnden i Uppsala län
anser att omröstning i ekonomiska frågor regelmässigt bör ske efter andelstal.
Lantbruksnämnden i Malmöhus län framhåller att det kan uppkomma problem vid
beräkning av röstetal för avgörande av fråga som är av ekonomisk betydelse för
flera verksamhetsgrenar. Denna fråga bör enligt nämnden kunna regleras genom en
bestämmelse i stadgarna om de skilda verksamhetsgrenarnas vikt vid beräkning
av röstetal i gemensamma omröstningar.

6
Underhåll av dammar

6.1
Framställning om lagändring

Ägaren
av en byggnad i vatten är enligt 2 kap. 33 § VL skyldig att underhålla
byggnaden så länge den består. Underhållet skall skötas så att byggnaden inte
kan föranleda fara för allmän eller enskild rätt. Om ägaren inte iakttar
gällande vattenhushållningsbestämmelser kan han ådraga sig straffansvar (13
kap. 13 § VL) och det finns också möjligheter fill handräckning (13 kap. 9 § VL).
För försummelse av själva underhållet finns däremot inte något straffansvar och
def finns infe heller någon möjlighet till handräckning. Den som har lidit
skada genom bristfälligt underhåll eller kan befara att sådan skada skall
inträffa är hänvisad till att vid domstol yrka skadestånd eller påkalla
föreläggande för den ansvarige att fullgöra det försummade underhållet. Talan skall
väckas vid vattendomstol beträffande de för vattenförhållandena viktigaste
slagen av byggnader (se 11 kap. 17 § punkt 28 VL).

Enligt
3 kap. 10 § skaU byggnad i vatten eller annan anläggning som

s. 72 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76: 215 72

gjorts
för vattenreglering, där någons rätt kan vara därav beroende, av deltagarna i
företaget behörigen underhållas.

Länsstyrelsen
i Värmlands län har mot bakgrund av den översvämningskatastrof som i juli 1973
inträffade i Näckådalen vid Sysslebäck lå-ttt genomföra en inventering av
dammanläggningar i länet för att söka utröna riskema för nya
översvämningskatastrofer vid andra dammar. Enligt inventeringen är 64 dammar i
mycket gott skick, 175 dammar i gott skick och 19 dammar i mindre gott skick.
Genom inventeringen har enligt länsstyrelsen uppnåtts att berörda dammägare
fått en påminnelse om att besiktning och tillsyn av dammanläggningarna måste
ske fortlöpande.

I
skrivelse den 9 juni 1975 anför länsstyrelsen att 2 kap. 33 § och 3 kap. 10 § VL
inte ger något stöd för länsstyrelsen eller annan myndighet att ingripa vid
försummelse av tillsyn och underhåll av dammar. Länsstyrelsen anser detta vara
en allvarlig brist och hemställer att regeringen överväger sådan ändring av VL att
ansvariga myndigheter erhåller möjlighet att ålägga dammägarna att utföra kontmuerlig
besiktning genom sakkunnig personal av dammarna och att utöva tiUsyn av dem vid
starka flöden.

I
justitiedepartementets promemoria påpekas att vattenlagsutredningen, som
arbetar med en fullständig översyn av VL, i sitt slutbetänkande kommer att ta
upp frågan om underhåll av dammar (jfr LU 1974: 9). Om man vill genomföra
provisoriska åtgärder skulle enligt promemorian syftet med länsstyrelsens
skrivelse kunna tillgodoses genom att i 2 kap. 33 § VL tas in ett nytt andra
stycke av följande lydelse: "Har underhållet försummats, får
länsstyrelsen antingen förordna om rättelse på den försumliges bekostnad eller
vid vite tUlhålla den försumlige att själv vidtaga rättelse." Förebild
till en sådan bestämmelse finns i 2 kap. 65 § andra stycket VL som avser skydd
för grandvatten-tiUgång. Enligt promemorian bör en hänvisning till den nya
bestämmelsen tas in i 3 kap. 10 § första stycket VL. Talan mot länsstyrelsens
beslut skaU föras hos kammarrätten.

6.2
Remissyttrandena

De
i promemorian föreslagna ändringarna i VL tUlstyrks eller lämnas utan erinran
av praktiskt taget samtliga remissinstanser. Förslaget avstyrks av Växjö och
Vänersborgs tingsrätter.

De
positiva remissinstanserna understryker behovet av lagändringen. Enligt vattenöverdomstolen
behövs både ett effektivare tillsyns- och kontrollsystem och bättre möjligheter
än f. n. att få till stånd rättelse i individuella fall av försummelse. I avbidan
på atf vattenlagsutredningen utarbetar ett förslag fill lösning av dessa frågor
förordar vattenöverdomstolen att en provisorisk lösning enligt förslaget
genomförs så snart

s. 73 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76: 215 73

som
möjligt. Vattenöverdomstolen anmärker härvid att 2 kap. 33 § VL avser
vattenbyggnader över huvud taget och inte bara dammar. Vattenlagsutredningen
bekräftar att utredningen i blivande slutbetänkande kommer att ta upp frågan om
underhåll, tillsyn och utrivning av vattenbyggnader. Utredningen tillstyrker
promemorieförslaget men framhåller att länsstyrelsens önskemål knappast fullt
ut tillgodoses. Svenska kraftverksföreningen anser att den största risken för
olyckor föreligger för det stora antalet smådammar som inte övervakas
nöjaktigt. Föreningens medlemmar har däremot sina dammar under fortlöpande och
sakkunnig övervakning. Statens naturvårdsverk anser att det onekligen
föreligger ett behov av tvångssanktion. I awaktan på att frågan om underhåll av
dammar behandlas av vattenlagsutredningen är eiUigt naturvårdsverkets mening
promemorieförslaget ändamålsenligt och väl ägnat att understryka vikten av och
skapa garantier för att underhållsskyldigheten fullgörs i den omfattning som
erfordras från katastrofsynpunkt. Länsstyrelsen i Kopparbergs län framhåller
att hos länsstyrelsen nyligen i två fall påkallats åtgärder beträffande dammar
som på grund av bristande tUlsyn och underhåll ansetts kunna utgöra en fara
för omgivningen. Att det saknas regler som ger ansvarig myndighet rätt atf
förordna om erforderliga åtgärder i dylika faU är enligt länsstyrelsens mening
en allvarlig brist. Södertörns tingsrätt anser att översvämningsrisken i många
fall är så stor att provisorisk lagstiftning är motiverad. De provisoriska tvångsingreppen
bör dock begränsas tUl att avse sådana dammar där det bristande underhållet
innebär påtaglig risk för skada på person eller egendom av betydande värde. Atf
meddela provisoriska bestämmelser även i de fall då det försummade underhåUet
är till olägenhet för endast exempelvis naturvården är däremot enligt
tingsrättens mening inte påkallat. Statens brandnämnd anser alt önskemålen om
lagändring är av hög angelägenhetsgrad.

LRF
framhåller att det förekommer fall då det troligen inte är möjligt att rikta
några åtgärder mot viss dammägare, eftersom det inte kan utrönas vem som bär
det reella ansvaret för dammen. Hithörande frågor bör övervägas av
vattenlagsutredningen. Även naturvårdsverket och Södertörns tingsrätt berör
problemet med att äganderätten fiU en damm kan vara oklar.

Svenska
kraftverksföreningen framhåller att Sysslebäcks-katastrofen, som initierat framstäUningen
om lagändring, främst var orsakad av en mycket exceptionell nederbörd för
vilken dammens utskov inte var dimensionerat. Skadan torde ha inträffat även
om dammens utskov hade varit helt öppet vid tillfället och orsaken torde få
rubriceras som naturkatastrof.

De
två remissinstanser som avstyrker förslaget anser att vattenlagsutredningens
slutbetänkande bör avvaktas. Växjö tingsrätt anger atf länsstyrelsen vid akuta
katastrofsituationer kan ingripa mot en försumlig

s. 74 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76: 215 74

dammägare
med stöd av brandlagen (1974: 80). Härtill kommer att länsstyrelsen genom
framställning till kammarkollegiet, under fömtsättning att försummelsen medför
fara för allmän rätt, kan aktualisera en talan vid domstol om förpliktande för
den försumlige dammägaren att fuUgöra underhållsskyldigheten. Att tillskapa
effektiva regler för tillsyn och kontroll av dammar är enligt tingsrättens
mening ett besvärligt lagstiftningsarbete, som innefattar en rad problem.
Tingsrätten avråder från vidtagande av provisoriska åtgärder. Den föreslagna
lagändringen går längre än vad länsstyrelsen i Värmlands län åsyftat. Inte
minst det förhållandet att länsstyrelsen skall ha att bevaka jämväl enskUd rätt
inger betänkligheter. Om länsstyrelsen får befogenhet att ingripa utan
domstolsprövning kan nu gällande bevisbörderegel inte rimligen upprätthållas.
Enligt tingsrättens mening kan den i promemorian angivna bestäm.melsen om skydd
för grandvattentillgång (2 kap. 65 § andra stycket VL) inte åberopas som
förebild för förslaget. Vänersborgs tingsrätt anser det angeläget att en
fortlöpande kontroll från säkerhetssynpunkt sker av alla dammar. Hur en sådan
kontroll bör utformas bör emellertid enligt tingsrättens mening bli föremål
för en allsidig diskussion lämpligen i samband med vattenlagsutredningens
slutbetänkande och frågans beskaffenhet är sådan att några provisoriska
bestämmelser inte bör meddelas utom måhända i fråga om möjligheterna att
ingripa vid eftersatt underhåll. Brister i underhållet torde emellertid endast
undantagsvis orsaka eller medverka tiU dammbrott och då oftast i samband med bristande
skötsel. Om provisoriska bestämmelser ändå anses erforderliga bör de inte
utformas med 2 kap. 65 § andra stycket VL som förebUd. Länsstyrelserna torde
inte ha tekniker med erforderlig sakkunskap och kammarrätten kan knappast vara
lämplig instans för överprövning. Prövning bör erUigt tingsrättens mening
fortfarande ske hos vattendomstol. Ett snabbare resultat än f. n. kan nås om
vattenrättsdomaren ges rätt att meddela beslut om provisoriska åtgärder.

Kammarkollegiet ger
uttryck för tveksamhet till förslaget. Kollegiet anser att det knappast finns
något trängande behov av förslaget, eftersom det alltid finns möjlighet till stämnmgstalan
mot dammägaren. I den mån det föreligger ett allmänt intresse kan kollegiet
föra sådan talan. Detta utesluter emellerUd inte att det kan vara ändamålsenUgt
att länsstyrelsen får befogenhet att vid uppenbara fall inskrida genom vitesföreläggande.
Om man vill öppna möjlighet för det allmänna att själv vidtaga erforderliga
arbeten (utan att en katastrofsituation är för handen) kan detta lösas genom
en föreskrift i 2 kap. VL som ger det allmänna sådan rätt efter
domstolsprövning (jfr 2 kap. 9 § VL).

s. 75 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76: 215 75

7
Föredraganden

7.1
Behovet av lagstiftning

Vatfenlagsutredningen
tillsattes i slutet av år 1968. Dess arbete kan väntas resultera i ett förslag
till ny vattenlag och vissa reformer har redan genomförts på grundval av delbetänkanden.
Utredningens uppdrag omfattar enligt direktiven bl. a. frågan om lagstiftning
om de s. k. vattenvårdsförbunden. Utredningen skulle också överväga vissa vid
1971 års riksdag aktualiserade frågor om vattendragens underhåll. Utredningen
har funnit att de berörda frågorna bör kunna lösas inom ramen för en ny
lagstiftning om vattenförbund och lägger i ett delbetänkande fram förslag till
lag om vattenförbund.

Vattenlagsutredningens
förslag har i huvudsak fått ett mycket positivt mottagande vid
remissbehandlingen. Förslaget avstyrks dock av fyra remissinstanser, nämligen naturvårdsverket,
industriförbundet. Sydvästra Skånes kommunalförbund och MeUanskånes
planeringskommitté. Dessa remissinstanser anser att det saknas behov av en
lagstiftning om vattenförbund.

Vattenlagen
(1918: 523) (VL) och miljöskyddslagen (1969: 387) (ML) innehåUer endast i
obetydlig omfattning bestämmelser om samverkan mellan olikartade intressen.
Sådan samverkan har emellertid kommit tUl stånd på frivillig väg. Enligt en av
naturvårdsverket upprättad förteckning fanns det år 1973 27 s. k. vattendrags-
eller vattenvårdsförbund. Vattenvårdsförbunden ägnar sig enUgt utredningen i
allmänhet huvud-sakligen åt recipientkontroU. Medlemmar är vanligen kommuner
och större industrier. Vattendragsförbundens verksamhet är ofta helt eller delvis
inriktad på vattendragens underhåll. I dessa fall är det torrläggningsföretagen
som har slutit sig samman för att själva eller tillsammans med kommuner och
industrier få fill stånd en lösning av underhållsfrågan.

Enligt
utredningen är def främst frågan om underhållet av vattendragen som motiverar
en lagstiftning om samverkan mellan alla berörda vattenintressen. Jag vill
därför först behandla denna fråga innan jag går in på vad den föreslagna
lagstiftningen i övrigt kan ha för ändamål.

Vattendragens
underhåll innebär åtgärder för att bevara vattendragens avbördningsförmåga. I
ett vattendrag sker erosion och uppgrundning. På grund av den successiva uppgrundningen
i vattendragets flackare delar ökar risken för översvämning och försumpning av
kringliggande mark. Vass och annan växtlighet hindrar också vattnets framrin-ning
och ger upphov till sediment. Avloppsutsläpp ökar tillförseln av växtnäringsämnen
och medför ökad växtlighet och avlagring av sediment från förmultnande växter.
Även dräneringsvatten från jord- och skogsbruk kan innehålla växtnäringsämnen
och tillföra vattendraget

s. 76 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76: 215 76

jordmaterial.
Vattendrag med kraftig växtlighet har starkt nedsatt avbördningsförmåga.

Det
saknas lagbestämmelser om ansvaret för vattendragens underhåll.
Torrläggningsföretagen åläggs dock i förrättningsutlåtandet regelmässigt att
vidmakthålla de dimensioner vattendraget får vid genomförandet av vattenavledningen
eller invallningen. I den mån det finns ett sådant torrläggningsföretag är det
alltså jordbruksintresset som ensamt får bära ansvaret för underhållet.
Jordbrukarna har upplevt detta som en påtaglig orättvisa, särskilt i de fall
där underhållskostnaderna avsevärt ökas på grund av kommunalt eller
industriellt avloppsutsläpp. Överenskommelser har dock i vissa fall nåtts inom
ramen för yattendragsförbund eUer på annat sätt om en fördelning av
underhållskostnaderna mellan torrläggnings- och avloppsintressenfer (främst
kommunerna). I den mån överenskommelse inte kan nås är forrläggningsintressenterna
hänvisade tiU att föra ersättningstalan mot avloppsintressenterna. Sådan talan kunde
tidigare föras hos vattendomstol men skall numera anhängiggöras hos
fastighetsdomstol med stöd av skadeståndsreglerna i 30 § ML. Utgången är med
hänsyn tUl bevissvårigheter oviss och risken att få stå för rättegångskostnader
verkar också avhållande.

Riksdagen
uttalade sig 1971 för en lagändring. Även jag anser att nuvarande rättsläge är
otiUfredsställande. Det återspeglar en äldre tids syn på jordbruket som ett
dominerande intresse och tar infe aUs hänsyn tiU den samhällsutveckling, som
skett under 1900-talet. Värdet av underhållsåtgärder ur forrläggningssynpunkt
är ofta av helt underordnad betydelse jämfört med vattendragens värde från
allmän synpunkt som redpienter och vattentäkter, som rekreationsobjekt eller
helt enkelt från allmän naturvårdssynpunkt. Att låta torrläggningsintresset
ensamt svara för underhåUsarbetena i vattendragen är självfallet högst otUlfredsställande
från rättvisesynpunkt. Det är emellertid inte bara fråga om en orättvisa
gentemot torrläggningsintresset. Bristen på kostnadsfördelning är dessutom
oacceptabel från aUmän synpunkt. Def har visat sig att jordbruket många gånger
inte förmår fullgöra sin underhåUsplikt på önskvärt sätt. Allmänna och enskilda
intressen blir lidande av att underhållet eftersatts. En förbättring skulle
säkert åstadkommas om andra intressenter ålades att dela den börda
jordbruksintresset f. n. ensamt bär.

Jag
är medveten om att de stora satsningar som under senare år har gjorts i syfte
att minska utsläppen i vattendragen medfört att förore-ningssifuationen
förbättrats avsevärt. Denna positiva utveckling kan antas komma att fortsätta.
Man kan emellertid inte utgå från att avloppsintresset av den anledningen kan
frifas från varje ansvar för vattendragens underhåll. Åtskilliga problem
återstår bl. a. beträffande dagvattenutsläpp och bräddning av avloppsvatten
och avloppsintressets ansvar för underhållssituationen kvarstår därför inom
överskådlig tid.

s. 77 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76: 215 77

Jag
anser på grund av det anförda att man bör få tiU stånd en ändring av ansvaret
för vattendragens underhåU.

Vattenlagsutredningen
har diskuterat ett par altemativ tiU förslaget om vattenförbund, bl. a. att
staten eller kommunerna skulle överta ansvaret för underhåUet.

Jag
ansluter mig tUl utredningens bedömning att staten inte bör överta underhåUsansvaret.

När det gäller frågan om
kommunerna bör överta underhåUsansvaret nämner utredningen som en förebild att
den kommunala renhållningslagen (1970: 892) ålägger kommunerna ett ansvar för hushållsavfaU
m. m. Av de fyra remissinstanser som avstyrker utredningens förslag bygger naturvårdsverket
och Sydvästra Skånes kommunalförbund i huvudsak sin negativa inställning på att
kommunerna bör svara för vattenvården inbegripet underhållet av vattendragen.
Kommunförbundet har dock inte uttryckt några önskemål om ett kommunalt ansvar.
För egen del vUl jag framhålla, att ansvaret för underhållet av vattendragen
bör läggas på dem som förorsakar störningar, i första hand då på jordbmks-och
skogsbruksintresset samt på ägare av anläggningar från vilka närsalter förs ut
i vattendragen med avloppsvattnet. En sådan ordning är enligt min mening att
föredra framför att övervältra det ekonomiska ansvaret på kommunerna. HärtiU
kommer de av utredningen framhåUna omständigheterna att den kommunala
indelningen i allmänhet inte är avpassad efter vattensystemen i deras helhet
och att kommunerna måste fördela kostnaderna mellan berörda intressenter enligt
någon sorts avgiftssystem, som säkerligen kan bli svårhanterligt. Jag vUl
därför inte förorda att kommunerna åläggs att ta ansvaret för vattendragens
underhåll.

En
till synes naturlig åtgärd skulle vara att ändra de bestämmelser i 7 kap. VL
som handlar om s. k. båtnad av torrläggning så att eft vattenavlednings- eller
invallningsföretag skulle bli en gemensam angelägenhet för forrläggningsintressenterna
och för de intressenter som använder vattenområdet som recipient eller
vattentäkt, ev. också för någon statlig myndighet som företrädare för det till
vattenområdet knutna naturvårdsintresset. Det är enligt min mening emellertid
tveksamt om det skulle vara ändamålsenligt att tvinga in alla dessa intressen i
en samverkan inom ramen för ett torrläggningsföretag. Bl. a. skulle nog själva
torrläggningsintresset bli lidande vid en sådan samverkan. En sådan reform
skulle också bli av betydelse främst för de sannolikt fåtaliga torrläggningsföretag
som kommer till stånd efter en ny lags ikraftträdande. Reformens
genomslagsförmåga skulle däremot bli dålig när det gäUer redan existerande
företag. Jag anser alltså, i likhet med utredningen, att en annan lösning av
lagstiftningsfrågan bör övervägas.

Den
av utredningen föreslagna lagstiftningen om vattenförbund utgör en i och för
sig naturlig lösning av underhållsfrågan, eftersom de över-

s. 78 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76: 215 78

enskommelser
som träffats i stor utsträckning fått formen av förbundsbUdning. Det är enligt
min mening en riktig tanke att med utgångspunkt i de överenskommelser som har
träffats om frivilliga sammanslutningar utarbeta en särskUd lagstiftning som
ger möjlighet tUl samverkan mellan alla berörda vattenintressen i
sammanslutningar med fastare former än de nuvarande. En lagstiftning om
vattenförbund innebär inte bara att den nuvarande orättvisa och olämpliga ansvarsfördelningen
kan upphävas utan också att alla berörda uitressen ges möjlighet till positiv
samverkan för att underhåUa vattendragen.

Industriförbundet
anser att förbunden bör vara av frivUlig karaktär och att någon lagstiftning
därför inte behövs. Jag kan inte dela denna uppfattning. Underhållsfrågorna är
alltför viktiga för att helt göras beroende av överenskommelser. Def kan inte
vara rimligt att enstaka men betydelsefulla intressenter skall få dra sig undan
från samarbete eller helt sabotera detta. En lagstiftning ger enligt min mening
de positiva intressenterna i samarbetet behövligt stöd och dessutom får den
fortsatta verksamheten erforderlig stadga. En lagstiftning torde också vara nödvändig
för att man skall kunna få till stånd en rättvis fördelning av kostnaderna för
underhållet. Även om parterna är helt överens så kan en lagstiftning om
vattenförbund erbjuda en lämplig form för samverkan.

Jag
anser på grund av det anförda att lagstiftning om vattenförbund utgör en
ändamålsenlig lösning av underhållsfrågan. Underhållsfrågan är enligt min
mening i och för sig så betydelsefull att den ensam kan motivera lagstiftning.
Lagstiftningen bör emellertid utformas så att den tUlgodoser även andra
angelägna uppgifter.

En
uppgift som ligger nära underhåUet är restaurering av sjöar och vattendrag som
har utsatts för kraftig förorening. Det är inte bara fråga om en rent allmänt
dålig vattenbeskaffenhet som kan förbättras exempelvis genom syretillförsel.
På flera håll finns s. k. fiberbankar som innehåller giftigt avfall.
Regeringen har nyligen bemyndigat chefen för jordbruksdepartementet att
tillkalla sakkunniga (Jo 1976: 06) med uppgift att göra en översyn av
miljöskyddslagstiftningen. Enligt direktiven bör de sakkunniga pröva behovet av
regler om skyldighet för den som utövar eller har utövat miljöfarlig
verksamhet att svara för återstäUande av skadade vattenområden. I övrigt är det
enligt min mening lämpligt att de som svarar för underhållet också tar ansvaret
för återställningsåtgärder. Med återstäUningsåtgärder avses inte att man
försöker återställa ett förlorat ursprungligt tillstånd utan att man försöker
förbättra kvalitén på ett vattenområde som har varit utsatt för kraftig
förorening. Det torde ofta vara fråga om kostsamma åtgärder som lättare kommer tUl
stånd i samverkan mellan berörda intressen. Åtgärderna kan då också, ges en
utformning som tUlgodoser inte bara det allmänna mUjövårdsin-tresset utan även
mer specieUa intressen, exempelvis fiskeintresset. Ett

s. 79 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76: 215 79

vattenförbund
torde i förekommande fall kunna vara lämpligt som mottagare av statsbidrag för
vatfenvårdande insatser av ifrågavarande slag.

En
annan uppgift för ett vattenförbund kan vara att genom vattenreglering få till
stånd en sådan ändrad vattenföring som tiUgodoser det allmänna mUjövårdsintresset.
I vissa fall är det naturligtvis så att det råder allmän enighet om det
önskvärda i en ändring av vattenföringen och då kan det vara lämpligt att
samarbetet sker inom ramen för ett vattenförbund. I andra fall kan det mycket
klart vara så att önskemålen om en ändring av de bestående förhållandena riktar
sig mot ett intresse, främst kraftintresset, som med stöd av meddelade tUlstånd
utövar viss vattenreglering. I dessa fall är det enligt min mening tveksamt om
förbundet bör stäUa sig som huvudman för en vattenreglering, om det samarbete
som i övrigt förekommer mellan medlemmarna skulle äventyras. Jag återkommer i
det följande (se avsnitt 7.4) till de farhågor som kraftinfresset vid
remissbehandlingen har framfört om att förbundsbildning kan Innebära intrång i
de tillstånd med stöd av vUka kraftintresset utövar sin verksamhet.
Sammanfattningsvis anser jag alltså att vattenförbunden visserligen kan ägna
sig åt att försöka få tUl stånd en ändrad vattenreglering men att viss
återhållsamhet bör iakttas så att infe dessa försök äventyrar det samarbete som
förekommer i övrigt. Jag kommer att i specialmotiveringen (avsnitt 9.2)
utförligt behandla frågan om hur en ansökan av vattenförbundet om ändrad
vattenreglering förhåller sig till redan meddelade tUlstånd.

Ytterligare
en uppgift för ett vattenförbund kan slutligen vara recipientkontroU. De nu
existerande frivilliga vattenvårdsförbunden har som viktigaste uppgift att
svara för kontroll och undersökningar av vattenområdets föroreningsgrad.
Naturvårdsverket och länsstyrelserna är tillsynsmyndigheter enligt ML och deras
resurser för denna verksamhet förstärks fortlöpande. År 1973 genomfördes vissa
ändringar av tiUsyns-bestämmelserna i ML som innebar bl. a. att
tillsynsmyndigheten fick rätt att utse experter med uppdrag att på företagets
bekostnad utföra undersökningar av företagets miljöfarliga verksamhet och dess
verkningar. Även hälsovårdsnämnderna har viktiga uppgifter i detta avseende.
Enligt min mening finns det alltså inte något behov av att anförtro
vattenförbunden några tillsynsuppgifter. Däremot anser jag det lämpligt att den
provtagning m. m. som ger tiUsynsmyndigheterna underlag för deras verksamhet
samordnas inom ramen för vattenförbund. Vikten av samordnad recipientkontroU
har vid remissbehandlingen särskilt understrukits av länsstyrelsen i
Gävleborgs län. Bl. a. får länsstyrelserna enhetliga och jämförbara undersökningsresultat.
För dem som i samband med ett tillstånd enligt ML är skyldiga att genomföra
vissa kontrollprogram kan det vara en ekonomisk vinning atf föreskrivna undersökningar
utförs av ett vattenförbund. Länsstyrelserna kan med stöd av de år 1973 ändrade
fiUsynsbestämmelserna föreskriva att undersök-

s. 80 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76: 215 80

ningar
skall utföras av ett vattenförbund på den förorenandes bekostnad (43 § andra
stycket andra punkten ML).

Jag anser alltså i likhet
med utredmngen att ett vattenförbund bör kunna ägna sig åt underhålls- och
återställningsåtgärder samt vattenreglering och recipientkontroU. Utredningen
använder sig av uttrycket ändamålsenlig vattenhushållning för att ange syftet
med förbundens verksamhet. Detta uttryck täcker visserligen vad som avses,
nämligen att förbundens verksamhet skall syfta till att vattentillgångarna tas tUl
vara och utnyttjas på ett rationellt sätt. Det av utredningen använda uttryckssättet
stämmer emellertid inte med VL:s terminologi, där uttrycket avser besfämmelser
om hur vaftenreglering skaU utövas. Flera remissinstanser framför därför kritik
på denna punkt och förordar i stället utttycket "utnyttjande av
vattnet" eller "vattenvård". Jag anser det olämpligt att använda
det i och för sig adekvata uttrycket vattenhushållning i olika betydelser i två
näraliggande lagar. Vattenförbundens uppgifter är alla av vattenvårdande art.
Syftet med deras verksamhet är emellertid vidsträcktare, nämligen att genom vattenvård
främja att vattnet utnyttjas på ett ändamålsenligt sätt eller med andra ord att
underlätta och förbättra medlemsinfressenas möjligheter att utnyttja vattnet.
Uttrycket "ändamålsenligt utnyttjande av vattnet" får anses täcka
även torrläggningsintresset att hålla undan vattnet så att marken kan
utnyttjas bättre.

Jag vill också något gå in
på frågan hur ett vattenförbunds verksamhet förhåUer sig tUl den verksamhet
som utövas av de olika medlemsintressena. Förbundet skall endast genomföra
vattenvårdande åtgärder av den art som jag nyss har angivit. Det skall alltså
inte utöva sådan verksamhet som utgör grunden för medlemsintressenas
deltagande i förbundet. Förbundsbildningen innebär visserligen att viss a'wägning
kommer att ske mellan motstridiga intressen men denna avvägning är inte av
samma karaktär oeh ersätter inte den prövning som krävs för tillstånd enligt ML
eUer VL. Förbundsbildningen ersätter inte heller den samverkan som kan ske
inom reglerings- resp. torrläggningsföretag och den prövning som krävs för
sådan samverkan.

Vad gäller de olika
verksamhetsgrenar som ett vattenförbund kan ägna sig åt gäller särskilt
följande. I den mån det finns ett torrläggningsföretag åvilar
underhållsansvaret i allmänhet detta. Detta ansvar kvarstår i princip även vid
förbundsbildning men det är vattenförbundet som svarar för nödvändiga
underhållsåtgärder och fördelar kostnaderna för dessa. Motsvarande gäller i
fråga om recipientkontroU där förbundet svarar för undersökningar som
medlemsintressena kan ha ålagts att utföra i samband med prövning enligt ML.
För vattenreglering krävs att vattenförbundet erhåller tUlstånd enligt VL men
syftet med vattenregleringen skall vara enbart vattenvårdande. Samverkan för
kraftutvinning skall inte ske inom ett vattenförbund. För
återställningsåtgärder torde i allmänhet inte krävas något tUlstånd eiUigt VL.
I den mån förorenings-

s. 81 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76: 215 81

intresset
har ålagts att utföra återställningsåtgärder skall vattenförbund inte ägna sig
åt dessa.

Vattenförbundens
verksamhet avser endast ytvatten och alltså inte grundvatten. Det torde inte
finnas behov av att låta vattenförbunden ägna sig även åt vård av grundvatten eUer
att tUlskapa särskUda förbund för grundvaftenfrågor.

7.2
Vissa utgångspunkter för en ny lagstiftning

Jag
delar utredningens uppfattning att lagstiftningens huvuduppgift bör vara att
främja frivillig samverkan. Som utredningen har framhållit kan dock inte besfämmelser
om tvångsanslutning undvaras. När det gäller att finna en förebild för den nya
lagen, som bör benämnas lag om vattenförbund, är främst anläggningslagen
(1973: 1149) och lagen (1973: 1150) om förvaltning av samfälUgheter av
intresse. Enligt min mening bör lagen om vattenförbund nära anknytas till dessa
lagar. Jag kommer senare att med anläggningslagen som utgångspunkt ta ställning
till hur den nya lagen bör utformas i vad avser villkor för förbundsbildning,
medlemskrets, kostnadsfördelning och beslutsordning vid förbundsbildning. När
det gäller vattenförbundens organisation och förvaltning utgör lagen om
förvaltning av samfälligheter en lika självklar utgångspunkt. Vid utarbetandet
av den nya lagstiftningen är det enligt min mening också viktigt att fa till
vara de erfarenheter som har gjorts av de frivilliga sammanslutningarna.

I
samband med att jag behandlade frågan om behovet av förbundsbildning för recipientkontroU
(se avsnitt 7.1) uttalade jag att vattenförbunden inte bör anförtros några tiUsynsuppgifter.
Det gäller enligt min mening rent allmänt att vattenförbunden inte bör överta
några av de beslutsfunktioner som ankommer på statliga och kommunala myndigheter.
Dessa myndigheter bör däremot kunna låta vattenförbunden svara för
arbetsuppgifter som annars skulle ankomma på enskUda intressenter. Det bästa
exemplet på det är just recipientkontroU, Det är enligt min mening viktigt att
vattenförbundens verksamhet planeras och bedrivs i nära samarbete med de
miljövårdande myndigheterna och att versamheten stämmer överens med
intentionerna i den statliga och kommunala planeringen. Eftersom förbundens
verksamhet skall präglas av ett betydande mått av allmännytta bör vidare göras
ändringar i VL för atf underlätta genomförandet i förbundens regi av sådana
åtgärder som kräver vattenrättslig prövning, främst vattenreglering.
Vattenförbunden bör i detta hänseende jämställas med kommunerna och få
motsvarande tvångsrätter.

Vattenförbunden
bör i sin verksamhet tillgodose medlemmarnas gemensamma bästa. I verksamheten
föreligger emellertid i vissa hänseenden motsättningar mellan de olika
medlemsintressena och verksamheten

6
Riksdagen 1975176.1 saml. Nr 215

s. 82 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76: 215 82

medför
inte heller alltid direkt ekonomisk nytta för aUa medlemmar. Inom förbundet
måste därför enligt utredningen ske en avvägning mellan medlemmarnas
gemensamma intressen och däremot stridande enskilda intressen. Svenska
naturskyddsföreningen hävdar i detta sammanhang att det endast är det allmänna
mUjövårdsintresset som skaU vara ledstjärna. Jag kan instämma i detta så till
vida att det är det allmänna miljövårdsintresset som ligger fill grund för hela
lagstiftningen och för den vatfenvårdande verksamhet som förbunden skall utöva.
I förbundens verksamhet är det emellertid nödvändigt att bygga på medlemmarnas
intresse för verksamheten inbegripet deras ansvar för verkningarna exempelvis
av avloppsutsläpp. Kommunernas medlemsintresse bygger delvis på deras
skyldighet att ta till vara det aUmänna mUjövårdsintresset. Det är som jag
skall närmare utveckla senare (se avsnitt 7.3) inte möjligt att driva
verksamheten mot flertalet av medlemmarnas intressen. Liksom fallet är i fråga
om samfällighetsförening bör därför vattenförbund i första hand tillgodose
medlemmarnas gemensamma bästa men även i skälig omfattning beakta varje medlems
enskilda intressen (se 19 § lagen om förvaltning av samfälligheter).

7.3
Villkor för förbundsbUdning

De frivUliga
sammanslutningarna har uträttat ett mycket förtjänstfullt arbete och de har
delvis inspirerat den nya lagstiftningen. Deras verksamhet regleras emellertid
inte i lag och kan därför påverkas endast genom det större eller mindre
intresse som stat och kommun visar för deras verksamhet. Nya sammanslutningar
kan komma att bildas på fri-viUighetens grund och ulan att de ges den form som
den nya lagen anvisar. Lagstiftaren bör inte lägga något hinder i vägen för
detta frivilliga arbete. Den nya lagen bör dock kunna erbjuda en lämplig form
även för helt frivilligt samarbete. Jag finner det därför naturligt att ny
förbundsbildning i möjUg utsträckning sker enligt den nya lagen. I den mån nuvarande
sammanslutningar har en inriktning som passar för vattenförbund finner jag det
också naturligt att de ombildas tUl vattenförbund om förutsättningar härför
föreligger. Några särskilda bestämmelser om sådan ombildning behövs inte.

När
det gäller förutsättningarna för förbundsbildning anser jag i likhet med
utredningen att behovet bör vara av viss styrka för att förbundsbildning skall
få ske. Även om alla intressenter är ense, bör viss prövning ske av om def är
ändamålsenligt med en förbundsbUdning. Denna innebär ju vissa tvångsmoment för
framtiden. Om full enighet inte råder om förbundsbildning är det ännu viktigare
att prövning sker av förbundsbildningens lämplighet. Jag ansluter mig därför
till utredningens förslag atf vattenförbund får bildas endast när det är av
väsentlig betydelse från allmän eller enskild synpunkt. De vattenvårdande åt-

s. 83 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76: 215 83

gärder
som förbundet skall ägna sig åt måste alltså gagna allmänna eUer enskilda
intressen och vidare måste åtgärderna vara av viss omfattning. Det bör också
framstå som en fördel att dessa åtgärder utförs i samverkan. I och för sig bör
det dock kunna räcka att medlemsintressena anser sig vinna organisatoriska och
praktiska fördelar av en samverkan i vattenförbund.

Lämpligheten
av en förbundsbildning hänger enligt min mening samman med det större eller
mindre intresse som medlemsintressena visar. Det bästa är givitvis om förbundsbUdningen
kan genomföras i fuU enighet. Enstaka negativa medlemsintressen kan emeUertid
inte få förhindra en förbundsbUdning. TUl frågan i vad mån de kan tiUåtas att
stå utanför förbundet återkommer jag senare (se avsnitt 7.4). En meningsfull
samverkan kräver nog i allmänhet att huvudintressenterna eller flertalet av
dem är positivt inställda. Det är annars inte möjligt att få några garantier
för att syftet med förbundsbUdning verkligen uppnås. Jag ansluter mig alltså
till utredningens uppfattning att det bör krävas att förbundsbildningen stöds
av en viss opinion bland dem som kan bli medlemmar. Man brukar i dessa
sammanhang tala om ett s. k. opinionsvillkor.

Jag förordar på gmnd av
det anförda att vattenförbund inte skall få bildas, om de som kan vara
medlemmar mera aUmänt motsätter sig förbundsbildning och har beaktansvärda
skäl för det (se 7 § anläggningslagen). I anläggningslagen sätts
opinionsvillkoret ur spel, om behovet av anläggningen är synnerligen angeläget.
Utredningen diskuterar lämpligheten av en motsvarande bestämmelse i lagen om
vattenförbund men anser att opinionsvUlkoret leder till ett rimligt resultat
utan någon särskild undantagsregel. Utrednmgen åberopar härvid främst att
kommunerna har ansvar för de lokala natur- och miljövårdsintressena och att opinionsvillkoret
inte bör utgöra något hinder om initiativ tUl förbundsbildning fas från
kommunalf håll. Det är enligt min mening visserligen mycket sannolikt att den
kommunala inställningen blir utslagsgivande i fråga om förbundsbildning. Det
kan dock uppstå tvekan i exempelvis det fallet att mot kommunerna oeh
torrläggningsintresset står mycket starka föroreningsintressen som infe vill ta
sitt ansvar för vattendragets underhåll. I sådana situationer kan det framstå
som angeläget att tvinga föroreningsintressena att inom ramen för vattenförbund
medverka till vattendragets underhåll. Jag anser det därför motiverat att något
stärka de till förbundsbildning positiva intressena. Jag föreslår att opinionsviUkoret
skall få sättas ur spel, om behovet av förbundsbildning är synnerligen
angeläget från allmän synpunkt. Att sätta opinionsvUlkoret ur spel enbart med
hänsyn till enskilda intressen bör däremot inte komma i fråga.

Vid
tillämpningen av opinionsvillkoret i anläggningslagen skaU man främst beakta
deras mening som har störst nytta av anläggningen. En motsvarande bestämmelse
är enligt min mening motiverad i lagen om

s. 84 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76: 215 84

vattenförbund.
Förbundet är mest beroende av huvudintressenternas inställning och denna bör
därför tillmätas särskild betydelse vid prövningen av om det är lämpligt med
förbundsbildning. Kommunernas inställning torde normalt få tillmätas särskild
vikt och detta bör gälla antingen de är positiva eUer negativa tUl
förbundsbildning. I övrigt får som huvudintressenter anses de som är mest
beroende av förbundets verksamhet och som därför skall bära de största kostnadema.

Sammanfattningsvis
anser jag alltså att vattenförbund bör få bildas endast när dét är av
väsentlig betydelse från allmän eller enskUd synpunkt att de som kan vara
medlemmar i förbundet samverkar för att främja utnyttjandet av vattnet inom
verksamhetsområdet. Vattenförbund bör infe få bildas om de som kan vara
medlemmar i förbundet mera allmänt motsätter sig förbundsbUdning och har beaktansvärda
skäl för det (det s. k. opinionsvillkoret). Vid denna prövning bör främst deras
mening beaktas som är mest beroende av förbundets tillämnade verksamhet. Opinionsvillkoret
bör inte gälla, om behovet av förbundsbUdning är synnerligen angeläget från
allmän synpunkt.

7.4
Medlemslo-etsen

I
fråga om medlemskretsen i ett vattenförbund gäller det att avgöra vilka som i
princip skall vara medlemmar och vilka som dessutom kan ges rätt att bli
medlemmar. Det är med andra ord fråga om anslutningsskyldighet och om
anslutningsrätt.

Jag
biträder utredningens uppfattning att det bör finnas regler om anslutningsskyldighet.
Detta ståndpunktstagande skall ses mot bakgrand av det ansvar för vården av
naturresurserna som åvUar den som använder eller tar i anspråk dessa. De som på
olika sätt använder ett vattenområde har ett naturligt gemensamt intresse av
att området vårdas på ett ändamålsenligt sätt. Vad särskilt gäller dem som
genom avloppsutsläpp försämrar vattnets beskaffenhet kan de, som utredningen
framhåller, kanske inte sagas ha någon direkt ekonomisk nytta av vattenvårdande
åtgärder. Deras ansvar vilar i stället på den allmänt vedertagna principen att
den som förorenar ett vattendrag också skall svara för de kostnader som det
föranleder. Anslutningsskyldigheten vUar alltså dels på eft ansvar för den
allmänna miljövården dels på den nytta som intressenterna i allmänhet kan ha
av att samverka om vattenvårdande åtgärder. Från den principiella
anslutningsskyldigheten bör undantag kunna göras i enskilda fall.

Kraftintressenterna
har utförligt uppehållit sig vid frågan om rättskraften hos ett meddelat
tillstånd. Argumenteringen bygger på tanken att ett lagakraftvunnet tillstånd
enligt VL uttömmande anger vad som gäller för verksamheten och att tillståndet
därför utgör hinder mot ett påtvunget medlemskap i vattenförbund och därmed
sammanhängande

s. 85 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76: 215 85

förpliktelser.
Denna tankegång är enligt min mening inte riktig. En förbundsbildning innebär
enligt mitt förslag inte någon ändring i gällande tillstånd eller de villkor
som gäller för tillståndet. Det kan inte finnas något som helst hinder att i
lag föreskriva en skyldighet för tillståndshavare att bli medlemmar i vattenförbund
och att delta i gemensamma vattenvårdande åtgärder. En annan sak är att en tillståndshavare
inte bör tvingas att delta i en verksamhet som enbart riktar sig mot honom och
hans tillstånd.

En
naturlig utgångspunkt när det gäller att bestämma vUka som skall omfattas av
anslutningsskyldigheten är, att de som har fått tillstånd enligt VL eller ML
att inverka på vattenförhållandena inom ett vattenförbunds verksamhetsområde
bör vara medlemmar i förbundet. Det bör framhållas att ett tillstånd enligt ML
inte alltid innebär någon inverkan på vattenförhållandena, eftersom ML även
omfattar luftföroreningar. Med tiUstånd bör i detta sammanhang jämställas sådan
dispens från skyldighet att söka tillstånd enligt ML som kan meddelas av
naturvårdsverket eller länsstyrelsen.

Utredningen
har stannat vid att föreslå en på detta sätt begränsad anslutningsskyldighet
men flera remissinstanser uttalar sig för en vidare medlemskrets. Även om jag
har förståelse för att det kunde vara praktiskt att alltid kunna anknyta till
en i ett tillståndsbeslut exakt angiven och avgränsad verksamhet som grund för
medlemskap, anser jag det lämpligt att vidga medlemskretsen utöver vad
utredningen har föreslagit. Innan jag går in på metoden för en sådan
utvidgning skaU jag med ledning av remissinstansernas synpunkter ge exempel på
verksamhet som med utredningens förslag inte skulle omfattas av anslutningsskyldigheten.

Det
är förhållandevis vanligt att företag och kommuner släpper ut avloppsvatten
eller på annat sätt påverkar vattenbeskaffenheten endast efter anmälan enligt
810 §§ mUjöskyddskungörelsen (1969: 388) eUer motsvarande äldre bestämmelser.
För avloppsutsläpp från privata hushåll krävs också bara anmälan. Det finns
vidare anläggningar med svåra föroreningsverkningar som har uppförts före ML:s
tillkomst och som inte prövats enligt VL. Gödsling som förekommer i jord- och
skogsbruket kan medföra att angränsande vattenområden tiUförs näringsämnen. Större
vägar kan inverka på vattenföringen i berörda vattendrag och det vatten som
avrinner från vägarna kan vara tämligen förorenat. Tillstånd enligt VL behövs
emellertid endast för eventuella broar eller trummor som ingår i vägen. Vattenbortledning
för bevattning förekommer i ökande utsträckning och ev. prövning enligt VL
kompliceras av att det inte finns någon form för samverkan mellan de många små
förbrukare som det i allmänhet är fråga om.

Det
kan aUtså vara av intresse för ett vattenförbund att även den som inverkar på
vattenförhållandena inom verksamhetsområdet utan till-

s. 86 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76: 215 86

stånd
blir medlem i förbundet. En lämplig avgränsning av anslutnings-skyldigheten kan
man enligt min mening få genom att kräva att den skall vara medlem vars
medlemskap är av särskUd betydelse för förbundets verksamhet. Detta innebär
dels att vederbörandes verksamhet skall vara av sådan art att den har betydelse
för förbundefs vattenvårdande uppgifter dels att verksamheten eller dess
inverkan på vattenförhållandena skall vara av sådan omfattning att det är
motiverat med medlemskap. Det kan givetvis uppkomma gränsfall men jag vUl
understryka att det i detta sammanhang är förbundets intressen som skall vara
utslagsgivande.

Från den principiella
anslutningsskyldigheten bör, som jag redan har angivit, kunna göras undantag i enskUda
fall. Den som motsätter sig medlemskap bör kunna få stå utanför förbundet om
han kan ange något särskilt skäl för sin inställning och förbundets verksamhet
infe avsevärt försvåras. Även i detta sammanhang är det alltså i första hand
förbundets intressen som är utslagsgivande. Det får anses uteslutet att den
som i betydande grad har intressen i vattenområdet och som också kan väntas
bidra till förbundefs kostnader i betydande mån skuUe få slippa medlemskap. En
sådan befrielse från medlemskap skulle ju i motsvarande mån försvåra och
fördyra de kvarvarande medlemmarnas verksamhet. Om medlemskapet däremot saknar
större betydelse för förbundet eUer rättare sagt för övriga medlemmar bör det
vara förhållandevis lätt att slippa medlemskap. Det bör dock krävas att
vederbörande anger skäl för sin inställning och att detta skäl objektivt sett
är beaktansvärt. Det bör alltså inte räcka med en vägran att medverka som bara
beror på ointresse för vattenvårdande åtgärder. Ett avgörande skäl för att
slippa medlemskap är, som jag tidigare har angivit, att förbundets tillämnade
verksamhet kan vara riktad just mot vederbörandes tillstånd att utöva exempelvis
vaftenreglering på visst sätt.

Utredningen
har infe alls berört flottningens ställning. Jag anser att om vattenförbund
skall bildas i ett vattendrag där allmän flottning pågår så bör flottningsföreningen
vara skyldig att träda in som medlem i vattenförbundet.

Ett vattenförbund kan ha
olika verksamhetsgrenar och även ha en geografisk uppdelning beträffande viss
verksamhet. Detta är givetvis främst betydelsefullt när det gäller
kostnadsfördelningen, eftersom medlemmarna kan vara berörda i olika mån av
olika åtgärder (se avsnitt 7.5). Problemställningen är emellertid aktuell redan
när det gäller ansluf-ningsskyldigheten. För anslutningsskyldighet bör krävas
en naturlig anknytning fill just den eller de verksamhetsgrenar som förbundet
skall utöva. Jag anser i likhet med utredningen att anslutningsskyldigheten redan
från början bör få göras gällande mot alla som i princip är skyldiga att ingå i
förbundet även om deras medverkan i viss verksamhetsgren kan bli aktuell först
på längre sikt.

s. 87 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76: 215 87

Det
är viktigt att kommunerna engageras i den vattenvård som kan ske inom
vattenförbunden. Kommunerna har ett ansvar för den allmänna miljövården och
för rekreationsintressena. Det är naturligen ofta så att en kommun bedriver
verksamhet som gör att den omfattas av anslutningsskyldigheten. I så fall bör kommimen
självfallet vara skyldig att ansluta sig till vattenförbundet i fråga om denna
verksamhet. Detta är emellertid inte tillräckligt för att garantera att de kommimala
intressena tUlgodoses. Jag anser i likhet med utredningen att kommun aUtid bör
ha rätt att bli medlem och att därigenom stödja och påverka förbundets
verksamhet. Däremot bör medlemskap för kommun som inte har sin grund i viss
verksamhet inte göras obligatoriskt. Det får ankomma på varje kommun själv att
avgöra om den vill utnyttja sin anslutningsrätt eller infe.

Fisket
inverkar inte på vattenförhållandena men däremot är vattenvårdande åtgärder
och deras utformning av stor betydelse för fisket. Jag anser i likhet med
utredningen att anslutningsrätt bör tillerkännas sammanslutningar av
fiskerättsägare. Härmed avses främst fiskevårdsområden enligt lagen (1960:
130) om fiskevårdsområden och föreningsförvaltning enligt lagen (1973: 1150)
om förvaltning av samfälligheter men även fiskevårdsföreningar och andra
sammanslutningar som representerar enskild fiskerätt kan bli aktuella. Avsikten
är inte att vattenförbunden skall överta dessa sammanslutningars fiskevårdande
verksamhet utan att vatfenförbundens åtgärder skall i möjlig mån utföras så att
de tUlgodoser även fiskets intressen. Det är självklart att samernas fiskevatten
i förekommande fall bör vara representerade i vattenförbund och även en sockensamfällighet
med fiskerätt kan bli representerad.

Utredningen
föreslår anslutningsrätt endast för kommun samt för fiskeintresset. Flera
remissinstanser vill att anslutningsrätten skall utvidgas. Jag har i det
föregående förordat viss utvidgning av anslutningsskyldig heten och anser att
denna utvidgning i allt väsentligt tUlgodoser även önskemålen beträffande anslufningsrätt.
Alla som inverkar på vattenförhållandena kan enligt mitt förslag under vissa
förutsättningar bli medlemmar. Det föreligger enligt min mening inte något
behov av anslufningsrätt därutöver. Jag ansluter mig alltså till utredningens
ståndpunkt beträffande anslutningsrätt.

Det
är lämpligt att redan nu något beröra de frivUliga medlemmarnas ekonomiska
ansvar för förbundets verksamhet. Deras kostnadsbidrag måste naturligen
bestämmas i enlighet med deras frivilliga åtaganden. Detta hindrar emellertid
inte att de bör anses bundna av sitt åtagande för framtiden på samma sätt som
övriga medlemmar. Detta är en förutsättning för att förbundets verksamhet
skall få erforderlig stadga.

En
kommun kan vara anslutningsskyldig på grund av exempelvis kommunalt
avloppsutsläpp. Fråga uppkommer då om en sådan kommun kan öka sitt inflytande
i förbundet genom att även träda in som fri-

s. 88 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76: 215 88

villig
medlem, vilket i praktiken innebär att kommunen gör ekonomiska åtaganden utöver
vad som följer av avloppsutsläppet. Enligt min mening bör frågan besvaras jakande.
Kommunene bör dock endast få ett medlemskap men rösträtten bor i förekommande
fall påverkas av det frivilliga åtagandet.

Det
är enligt min mening inte möjligt att knyta medlemskapet i vattenförbund till
innehavet av viss fastighet. Sådan anknytning finns -visserligen i allmänhet
för tillstånd enligt VL men saknas, i varje fall formellt, för tillstånd
enligt ML. Även utan sådan fastighetsanknytning är det självfaUet att beslut
som fatfas inom ramen för den nya lagstiftningen bör få sakrättslig verkan,
dvs. bli bindande inte bara för dem som var medlemmar när beslutet fattades
utan även för nya innehavare av anläggningar och tUlstånd som har utgjort grund
för medlemskap.

7.5
Finansiering och kostnadsfördelning

De
nuvarande frivilliga förbundens verksamhet har i viss utsträckning finansierats
med statsbidrag och det finns naturligtvis ingen anledning att inte även
vattenförbunden skall kunna komma i åtnjutande av statsbidrag. Frågan om
statsbidrag får emellertid med hänsyn tUl behov och lämplighet prövas i varje
enskilt fall och jag är inte beredd att rekommendera några allmänna riktlinjer
för bidragsgivningen. Det är enligt min mening också alldeles klart att
statsbidrag i allmänhet bara kan komma att utgå till en niindre del av
förbundens verksamhet. Statsbidrag tiU någon större del av verksamheten torde
endast kunna komma i fråga vid omfattande arbeten för att restaurera svårt
förorenade vattenområden. Även frågan om bidrag till de frivilliga förbunden
får prövas i varje enskUt fall.

Förbundens
verksamhet måste alltså i allt väsentligt grundas på medlemsavgifter. De
allmänna administrationskostnaderna bör täckas av avgifter som, lämpligen
årligen, tas ut med lika stort belopp av aUa medlemmar eller
medlemskategorier. Det får ankomma på förbundet självt atf bestämma avgiftens storiek
och om någon gradering skall göras mellan olika kategorier av medlemmar.
Avgiften bör som utredningen föreslår benämnas förbundsavgift. Varje medlem
bör endast betala en förbundsavgift även om han har flera anläggningar. Även
de friviUiga medlemmarna bör betala förbundsavgift.

Kostnaderna
för förbundens verksamhet i övrigt kommer givetvis att variera år från år och
denna del av medlemsavgiften måste därför vara rörlig. I liknande sammanhang
inom fastighetsrätten brukar kostnaderna fördelas efter andelstal. Så bör ske
även beträffande vattenförbunden. När ett vattenförbund bildas bör alltså varje
medlem få ett andelsfal som bestämmer kostnadsfördelningen mellan medlemmarna.
För olika verksamhetsgrenar måste i allmänhet bestämmas olika andelstal och det

s. 89 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76: 215 89

kan
kanske ibland också vara motiverat att göra en geografisk uppdelning av
verksamhetsområdet med olika andelstal för olika delar av verksamhetsområdet.

Som jag redan har antytt
(se avsnitt 7.4) måste andelstalen för de frivilliga medlemmarna kommun och
fiskesammanslutning grundas på dessa medlemmars åtagande. De kan alltså inte
tvångsvis åläggas något andelstal och för fiskesammanslufningarnas del är det
kanske ofta naturligt att de inte gör något åtagande utöver förbundsavgiften
som är obligatorisk för varje medlem. I den mån ett visst andelstal fastställs
efter åtagande är det emellertid bindande för framtiden på samma sätt som
övriga andelstal.

När det gäller att
bestämma andelstal för övriga medlemmar är det inte möjligt att finna någon
objektiv norm. Andelstalen måste i stället fastställas efter skälighet. Så sker
också enligt anläggningslagen som utgör den självklara förebUden. Enligt 15 §
anläggningslagen skaU andelstal bestämmas efter vad som är skäligt med hänsyn
främst till den nytta fastigheten har av anläggningen. Också i VL är det nyttan
("båtnaden") som är avgörande vid bestämmande av andelstal i
reglerings- och torrläggningsföretag. För vattenförbundens del är det inte
möjligt att låta enbart nyttan bli avgörande för andelstalen, eftersom alla
medlemmar inte har någon direkt ekonomisk nytta av verksamheten. Dessa medlemmars
anslutningsskyldighet vilar i stället på ett ansvar för den allmänna miljövården
till följd av deras eget utnyttjande av naturresurserna genom exempelvis
avloppsutsläpp. Det är alltså nödvändigt att föra in även andra moment än
nyttan vid fastställande av andelstal i vattenförbund.

En naturlig utgångspunkt
för skälighetsprövningen blir den utsträckning i vilken medlemmen genom
utsläpp av avloppsvatten, vattenbortledning, torrläggningsåtgärder eller andra
anordningar utsätter vattenområdet för störningar som skall motverkas genom
förbundets verksamhet. Vid denna prövning måste hänsyn också tas till att
verksamheten kan ha positiva effekter. En vattenreglering för kraft- eller
vattenförsörjningsändamål kan exempelvis medföra fördelar även från recipientsynpunkt.
När andelstal bestäms bör med andra ord de positiva effekterna vägas mot de
negativa. En annan omständighet som måste beaktas är att verksamheten i vissa
fall också kan medföra ekonomisk nytta för medlem. Ett exempel på detta är
ökade möjligheter tUl vattenbortledning tack vare reglering. Även recipientkontroU
genom förbundens försorg synes kunna innebära minskade kostnader för den
enskilda medlemmen.

Den
avvägning som här måste göras är givetvis förenad med åtskiUiga svårigheter.
Liksom i annan lagstiftning där motsvarande problem uppkommer är de faktorer
som måste beaktas så många och situationen även i övrigt så komplicerad att man
svårligen kan utforma en lagregel

s. 90 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76: 215 90

som
ger tillräcklig vägledning för att uppnå materiell rättvisa och som samtidigt
är enkel att tillämpa. Jag anser mig dock i allt väsentligt kimna godtaga
utredningens synpunkter om grunderna för andelstalens bestämmande. Den av utrednmgen
härvidlag föreslagna regeln bör ses som en allmänt vägledande formel. Demia
formel bör uppfattas sålunda. Om verksamheten huvudsakligen föranletts av att
en eller flera medlemmar inverkar eller inverkat på vattenförhållandena, bör
andelstalen främst beräknas efter graden av inverkan. Är verksamheten
huvudsakligen föranledd av att en eller flera medlemmar har nytta eller
intresse av verksamheten, bör beräkningen ske efter graden av vars och ens
nytta eller intresse. I def fall att verksamheten föranleds av såväl inverkansfaktorer
som intressesynpunkter får det ske en mera allmän avvägning efter skälighetssynpunkter.

En
särskilt komplicerande faktor i sammanhanget är att de olika intressen mellan
vilka andelstalen skall fördelas inte alltid kan jämföras. Om verksamheten
avser exempelvis underhåll av ett vattendrag måste en fördelning i allmänhet
ske mellan dels avloppsintresset dels torrläggningsintresset dels de övriga
medlemmar som kan vara skyldiga att delta. Också inom andra verksamhetsgrenar
kan liknande svårigheter uppstå. Problemen är enligt min mening dock inte
större än att de bör kunna övervinnas. De existerande vattendrags- och
vattenvårdsförbunden representerar ett stort antal exempel på faU där en tUlfredsställande
lösning kunnat uppnås.

Rent
praktiskt måste vid fastställande av andelstalen först göras en uppskattning av
hur andelstalen i stort bör fördelas mellan de olika intressegrupperna.
Därefter får en närmare fördelning göras inom dessa grupper. Med tanke på de synnerligen
skiftande förhållanden under vilka förbundens verksamhet kommer att bedrivas är
det ogörligt att uppställa några mera allmängiltiga normer för jämkning mellan
de berörda intressena i olika situationer. En alltför detaljerad reglering är
olämplig också av den anledningen att fördelningsfrågorna i praktiken oftast
torde få lösas förhandlingsvägen. Avsikten är att vattenförbund i allmänhet
infe skall kunna bildas annat än under föratsättning av en positiv inställning
hos flertalet intressenter. Enighet kommer alltså i allmänhet att råda om hur
verksamheten i stort bör bedrivas. Denna enighet måste med nödvändighet
omfatta också finansieringsfrågan. Allmänna grunder för kostnadsfördelningen
är i detta läge tillräckliga.

Utredningen
har uttalat att om exempelvis en sjörestaurering enbart är till nytta för
allmänna intressen så kan några andelstal inte faststäUas för denna
verksamhetsgren utöver vad kommunen eventueUt kan medge. Jag delar inte denna
uppfattning. Alla de som har intresse i vattenområdet genom att de inverkar på
vattenförhållandena bör erUigt min mening delta även i restaureringsåtgärder.
En annan sak är att i den mån någon enskild kan göras ansvarig för
vattenområdets beskaffenhet

s. 91 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76: 215 91

så
bör ekonomiskt ansvar utkrävas av honom antingen genom ersättningstalan eller,
om han är medlem i vattenförbund, genom att vederbörande erhåller eft andelsfal
som i skälig utsträckning motsvarar hans ansvar.

Vissa
begränsningar bör gälla i kostnadsansvaret tUl skydd för de enskUda
medlemmarna. En undantagsregel bör alltså införas av innebörd att andelstal
skall kunna jämkas om medlem uppenbarligen kan vinna ändamålet med verksamheten
genom egen åtgärd till lägre kostnad än som kan väntas belöpa på honom om
andelstal bestäms enligt huvudregeln. Det vore naturligtvis orimligt om ett
torrläggningsföretag skulle behöva vidkännas större kostnader för
underhållsarbeten i ett vattenförbunds regi än om det självt svarat för
arbetena. Eftersom denna kostnadsjämförelse skall ske redan vid bestämmande av
andelstalen bör undantagsregeln utformas som en jämkningsregel och inte som en
maximiregel om högsta tUlåtna kostnad.

Uttaxeringen
av avgifter i enlighet med de fastställda andelstalen kommer att ombesörjas av
vattenförbundet självt.

7.6
Förbundsbildning, organisation och förvaltning

Jag
har tidigare i allt väsentligt anslutit mig till utredningens förslag. När det
gäller förfarandet vid förbundsbUdning är jag emellertid i likhet med flera
remissinstanser kritisk mot utredningens förslag. Utredningen har velat
tillgodose de i och för sig viktiga önskemålen om både en administrativ och en
judiciell prövning. Fråga om bildande av vattenförbund skall enligt förslaget
prövas av länsstyrelsen, eventuellt efter utredning av särskild sakkunnig som
länsstyrelsen förordnar. Talan mot länsstyrelsens beslut skall föras antingen
hos regeringen eller hos kammarrätt och regeringsrätt. Möjlighet föreslås
också att föra klandertalan hos vattendomstol mot beslut som fattas sedan
förbundet väl har bildats. Den föreslagna ordningen utesluter inte
dubbelprövning och är enligt min mening inte ändamålsenlig.

Förrättningsförfarande
har visat sig vara mycket ändamålsenligt när det gäller att bilda fastighetsrättsliga
och vaffenrättsliga samfäUigheter. Vid förrättningen kan alla frågor prövas och
förfarandet är i hög grad inriktat på att fä till stånd överenskommelser. Jag
förordar på grund av def anförda att frågor om bildande av vattenförbund prövas
vid ett förrättningsförfarande som bör utformas med VL som förebUd.

Initiativet
till en förrättning kommer vanligtvis att tas av kommun eller av någon
intressent som är anslutningsskyldig enligt de av mig tidigare föreslagna
reglerna. Ansökan om förrättning bör göras hos länsstyrelsen. Det får sedan
ankomma på länsstyrelsen att utse lämplig förrättningsman (jfr 10 kap. 33 § VL).

Som
förut framhållits skall vattenförbund bildas bara om det är av

s. 92 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76: 215 92

väsentlig
betydelse från allmän eller enskild synpunkt att förbundet kommer till stånd.
Om denna förutsättning föreligger torde normalt någon av dem som kan bli
medlem i förbundet ta initiativ till förrättning.

Utredningen
föreslår emellertid att länsstyrelsen utan ansökan skall få ta upp fråga om
bildande av vattenförbund som länsstyrelsen finner vara av betydelse från
allmän synpunkt. Enligt min mening är det naturligt att länsstyrelsen tar
initiativ till bildande av vattenförbund. Flera av de existerande
vattenvårdsförbunden har tUlkommit på initiativ av länsstyrelserna. Jag delar
utredningens uppfattning att länsstyrelsen självmant bör kunna ta upp frågan
om bUdande av vattenförbund. Länsstyrelsen bör alltså utan ansökan kunna
förordna förrättningsman, om länsstyrelsen anser att behovet av
förbundsbildning är synnerligen angeläget från allmän synpunkt.

Vid
förrättningen bör prövas alla frågor som sammanhänger med förbundsbildningen,
alltså verksamhetsområdets avgränsning och verksamhetens inriktning,
medlemskretsen och andelstal.

Som
jag tidigare har framhållit är förrättningsförfarandet i hög grad inriktat på
att få tiU stånd överenskommelser. Det torde alltså finnas goda förutsättningar
för att förrättningsmannen lyckas ena medlemmarna eller i vart fall lägga fram
ett förslag med vUket alla kan åtnöjas. Om någon är missnöjd med det slutliga
förrättningsutlåtandet kan det emeUertid, som utredningen framhåller, finnas
behov av bäde en administrativ och en judiciell prövning. Det är enligt min
mening viktigt att detta behov tillgodoses vid utformningen av
besvärsordningen.

ÅtskUliga
frågor rörande vattenförbund kan ha betydande allmänt intresse kanske främst
från allmän mUjövårdssynpunkt. Hit hör främst frågorna om själva
förbundsbildningen, om verksamhetsområdets avgränsning och om verksamhetens
inriktning. Enligt min mening är det knappast lämpligt att de nu angivna
frågorna i händelse av tvist prövas av domstol. Ett vattenförbunds
verksamhetsområde som utformas med hänsyn till de hydrologiska förhållandena
kan ofta vara beläget i flera län och beröra åtskilliga kommuner. Enligt min
mening bör regeringen vid tvist pröva dessa frågor. Regeringen prövar redan
tillåtlighetsfrågor enligt VL och ML. Med hänsyn till att betydande allmänna
intressen kan vara berörda anser jag vidare att naturvårdsverket och
länsstyrelsen alltid bör ha möjlighet att begära att regeringen avgör frågorna
om förbundsbildning, om verksamhetsområdets avgränsning och om verksamhetens inriktning.

Vid
en förrättning kommer också upp frågor som inte har lika starkt allmänt
intresse som de nyss berörda, exempelvis frågor om medlemskap och andelstal.
Dessa frågor kan däremot vara av mycket stor betydelse för de enskilda
medlemmarna. EnUgt fastighetsbildningslagen (1970: 988) och enligt
anläggningslagen (1973: 1149) kan besvär mot förrättningsutlåtandet anföras hos
fastighetsdomstol. Enligt VL anförs

s. 93 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76: 215 93

besvär
i motsvarande fall hos vattendomstol. EnUgt min mening bör de nu angivna
frågorna om exempelvis medlemskap i vattenförbund oeh om andelstal vid tvist
kunna prövas av domstol. Härvid är vattendomstol att föredra framför
fastighetsdomstol på grund av anknytningen tUl VL. Vattendomstolarna har också
behövlig teknisk sakkunskap.

På
grund av det anförda anser jag att besvärsordningen bör utformas på följande
sätt. Mot förrättningsutiåtandet bör besvär kunna anföras hos vattendomstol. Om
besvären avser själva förbundsbildningen eUer verksamhetsområdets avgränsning
eller verksamhetens inriktning bör vattendomstolen vara skyldig att med eget
yttrande understäUa dessa frågor regeringens prövning. Naturvårdsverket och
länsstyrelsen bör få besvärsrätt i dessa frågor. En förebild för deima undersfäUningsskyldig-het
finns i reglerna om regeringens prövning av tUlåtligheten av vissa företag
enligt VL. När regeringens avgörande föreligger kan vattendomstolen meddela
dom i besvärsmålet. Härvid är domstolen givetvis bunden av regeringens
avgörande. Domstolen skall då också avgöra de frågor som inte underställts
regeringens prövning. För dessa gäller sedan en vanlig fullföljd till vattenöverdomstolen
och högsta domstolen.

Ett vattenförbunds
verksamhet måste kunna anpassas till ändrade förhållanden. Frågor om
upplösning av vattenförbund, upptagande eUer avveckling av verksamhetsgren samt
om ändring av andelstal bör få prövas vid ny förrättning. Som utredningen
föreslår bör emellertid medlemmarna i förbundet tillerkännas viss
beslutanderätt under föratsättning att samtliga medlemmar är ense. Enligt min
mening bör överenskommelse mellan samtliga medlemmar ges samma verkan som
beslut vid ny förrättning, om överenskommelsen godkänns av förrättningsman som
länsstyrelsen förordnar. Jag återkommer till dessa frågor i specialmotiveringen.

Beträffande
vattenförbundens organisation och förvaltning utgör lagen (1973: 1150) om
förvaltning av samfälligheter en självklar förebUd. I huvudsak är det som
utredningen har föreslagit tillräckligt med hänvisningar till nämnda lag.
Klandertalan bör dock föras hos vattendomstol. Även omröstning bör givetvis
ske enligt reglerna i nämnda lag.

7.7
Underhåll av dammar

I
juli 1973 inträffade en översvämningskatastrof vid Sysslebäck i Värmland då Näckådammen
överspolades och brast. En människa omkom och omfattande materiella skador
uppstod. Orsaken torde i detta fall inte ha varit bristande underhåll av
dammen. Sysslebäcks-ka-castrofen visar emeUertid att dammbrott även i ett litet
vattendrag kan medföra omfattande skadeverkningar. Det finns i Sverige ett
mycket stort antal mindre dammar och frågan om underhållet av dessa dammar
måste enligt min mening ägnas stor uppmärksamhet mot bakgrund av risken för nya
dammbrott.

s. 94 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76: 215 94

Länsstyrelsen
i Värmlands län har hemställt om ändring i VL så att ansvariga myndigheter får
möjlighet att ålägga dammägaraa att utföra kontinuerlig besiktning genom sakkunnig
personal och att utöva tUlsyn vid starka flöden.

Vatfenlagsutredningen,
som arbetar med en fullständig översyn av VL, kan väntas avlämna ett
slutbetänkande under år 1977. Utredningen torde när det gäller byggande i
vatten bl. a. komma att behandla frågor om granskning av konstruktionen,
kontroll av att arbetena utförs på föreskrivet sätt, tillsyn av att meddelade vaffenhushållningsbestämmelser
iakttas och tillsyn av att underhållet sköts. Utredningen torde också komma att
behandla de problem som sammanhänger med att äganderätten till byggnad kan
vara oklar och att tillstånd enligt VL i prmcip gäller för all framtid. Enligt
min mening är det emellertid angeläget att nu ta ställning till möjligheten att
genomföra provisoriska ändringar i VL i avbidan på att en ny vattenlag kan
träda i kraft under början av 1980-talet.

Ägaren
av en byggnad i vatten är enligt 2 kap. 33 § VL skyldig att underhålla
byggnaden så länge den består. Underhållet skall skötas så att byggnaden inte
kan föranleda fara för allmän eller enskild rätt. För försummelse av
underhållet finns def inte något straffansvar och det finns inte heller någon
möjlighet fill handräckning. Den som har lidit skada genom bristfälligt
underhåll eller kan befara att sådan skada skall inträffa är hänvisad till att
vid domstol yrka skadestånd eller påkalla föreläggande för den ansvarige att
fullgöra det försummade underhållet.

I en
promemoria som har upprättats inom justitiedepartementet föreslås att
länsstyrelsen om underhållet försummas skall få antingen förordna om rättelse
på den försumliges bekostnad eller vid vite tillhålla den försumlige att själv
vidtaga rättelse. Förslaget tillstyrks eller lämnas utan erinran av alla
remissinstanser utom två. Behovet av lagändringen understryks allmänt av de
positiva remissinstanserna. Växjö och Vänersborgs tingsrätter, som avstyrker
förslaget, anser i huvudsak att möjligheten fill domstolsprövning är
tillräcklig och avråder från provisoriska åtgärder i denna komplicerade fråga.

För
min del anser jag att problemen är av så allvarlig karaktär att kraven på
lagändring inte kan avvisas. Det är enligt min mening lämpligt att
länsstyrelsen får möjligheter att agera när underhållet eftersatts så att
försummelsen kan föranleda fara för allmän eller enskUd rätt. Förslaget
understryker att länsstyrelsen har ett ansvar för inventering och kontroll av
byggnader i vatten. Möjligheten till domstolsprövning bör givetvis bibehållas
men kan reserveras för komplicerade fall. Det är exempelvis nödvändigt med en
domstolsprövning om åtgärderna är av sådan beskaffenhet att de kräver tillstånd
av vattendomstol.

I
enlighet med det anförda föreslår jag att förslaget i justitiedepartementets
promemoria genomförs.

s. 95 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76: 215 95

8
Upprättade lagförslag

I
enlighet med det anförda har inom justitiedepartementet upprättats förslag tUl

1. lag om vattenförbund,

2. lag om ändring i vattenlagen (1918: 523),

3. lag om ändring i lagen (1973: 1150) om förvaltning
av samfälligheter.

Förslagen
bör fogas till regeringsprotokollet i detta ärende som bilaga 5.1

9
Specialmotivering

9.1
Förslaget till lag om vattenförbund

Förslaget
är disponerat på följande sätt: Inledande bestämmelser (1 och 2 §§),
Medlemskretsen (3 §), Villkor för förbundsbUdning (4 och 5 §§), Vattenförbunds
verksamhet (6 och 7 §§), Fördelning av kostnader (8 och 9 §§), PåkaUande av
förrättning (10 och 11 §§), Förrättning (1224 §§), Domstolsprövning m. m.
(2527 §§), Vattenförbunds organisation m. m. (2834 §§) samt Verkan av
ändrade förhållanden m. m. (3538 §§).

Förslagets
grundläggande bestämmelser (19 §§) ansluter mycket nära tUl utredningens
förslag. Eftersom mitt förslag i motsats till utredningens bygger på en
prövning vid förrättning avviker däremot övriga paragrafer i väsentlig mån från
utredningsförslaget.

Inledande
bestämmelser

1 §

I
denna paragraf, som motsvarar 1 § i utredningens förslag, anges lagens
tillämpningsområde.

Enligt
den föreslagna lagen kan bildas sammanslutning (vattenförbund) med uppgift att
genom rensning, vattenreglering eller andra vattenvårdande åtgärder främja ett
från allmän eller enskild synpunkt ändamålsenligt utnyttjande av vattnet i
vattendrag, sjö eUer annat vattenområde.

Jag
har i den allmänna motiveringen (avsnitt 7.1) behandlat vilka verksamhetsgrenar
som ett vattenförbund kan ägna sig åt och vad som är syftet med verksamheten.
Jag hänvisar till denna framställning. Det av utredningen föreslagna uttrycket
"ändamålsenlig hushållning med vattnet" har på där redovisade grander
ersatts med uttrycket "ändamålsenligt utnyttjande av vattnet".

Jag
hänvisar också till vad jag i den allmänna motiveringen (avsnitt

'
Bilagan har uteslutits här. Förslagen är likalydande med dem som är fogade till
propositionen.

s. 96 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76: 215 96

7.1)
har anfört om hur ett vattenförbunds verksamhet förhåller sig tUl den
verksamhet som utövas av de olika medlemmarna.

Med
vattenområde förstås även exempelvis havsvikar men däremot inte grundvattentiUgångar.

I
första stycket andra meningen föreskrivs att fråga om bUdande av vattenförbund
prövas vid förrättning (jfr 1 § anläggningslagen).

Utredningen
föreslår en bestämmelse om att lagen inte skall äga tilllämpning i fråga om
vattenområde där gränsälvsöverenskommelsen den 16 september 1971 mellan Sverige
och Finland gäller. Enligt min mening behövs det inte något sådant undantag.
Lagen gäller givetvis inte utöver den svenska riksgränsen och för vattenföretag
i Sverige finns det inte någon anledning att göra undantag. Om det skulle bli
aktuellt att bilda ett vattenförbund i Tornedalen kan medlemskap enligt min mening
grundas på 3 § första stycket, eftersom tillstånd enligt gränsälvsöverenskommelsen
kan jämstäUas med tillstånd enUgt VL eller ML. Jag föreslår alltså inte några
särbestämmelser i anledning av gränsälvsöverenskommelsen.

2
§

Paragrafen,
som motsvarar 2 § i utredningens förslag, innehåller bestämmelser om
vattenförbunds verksamhetsområde.

Enligt
2 § skall för vattenförbund bestämmas verksamhetsområde. Detta skall avgränsas
efter vad som är lämpligt med hänsyn tiU förbundets ändamål samt de
geografiska och hydrologiska förhållandena.

Av
1 § följer att verksamhetsområdet skall omfatta vattendrag, sjö eller annat
vattenområde. Gränsdragningen bör inte bestämmas efter administrativa grunder,
exempelvis efter läns- eUer kommunindelning, utan efter vad som är lämpligt med
hänsyn till de geografiska och hydrologiska förhållandena. Verksamhetsområdet
bör alltså i allmänhet omfatta ett helt vattensystem. Avsteg härifrån kan vara
motiverade när en del av ett vattensystem framstår som en naturlig geografisk
eller hy-drologisk enhet, exempelvis när det gäller någon av våra större sjöar.
Vilken omfattning som bör ges åt verksamhetsområdet beror emellertid främst på
den avsedda verksamhetens inriktning. Om avsikten är atf få till stånd en
samverkan mellan avlopps- och torrläggningsintressenterna i fråga om underhåUet
av en nedströmssträcka, behöver verksamhetsområdet inte omfatta de översta
delarna av vattensystemet. Skall avrinningen från källområdena regleras i
förbundets regi exempelvis för att minska flödena, är det däremot naturligt
att verksamhetsområdet omfattar vattensystemet i dess helhet. Jag vUl särskUt
understryka att verksamhetsområdet bör bestämmas med hänsyn inte bara till det
omedelbara behovet av åtgärder utan också tUl den verksamhet som på längre sikt
kan väntas bli aktuell.

Som
utredningen framhåller utesluter inte lagtexten att flera vatten-

s. 97 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76: 215 97

system ingår i ett vattenförbunds verksamhetsområde.
Enligt min mening bör det emellertid krävas starka skäl för ett sådant
undantag från huvudregeln att verksamhetsområdet bör omfatta ett vattensystem.

Hjälmarens och Kvismarens sjösänkningsbolag tar upp en
fråga som inte berörts av utredningen, nämligen om man kan tänka sig flera vattenförbund
inom samma vattensystem. Sjösänkningsbolaget skisserar en ordning med mindre
vattenförbund som är medlemmar i ett stort överordnat vattenförbund. Enligt
min mening är det uteslutet att låta ett vattenförbund vara medlem i ett annat
vattenförbund. Däremot får enligt

6 § första stycket sista meningen ett vattenförbunds
verksamhet omfatta

flera verksamhetsgrenar och det finns inget hinder mot att även göra

viss geografisk uppdelning. Av det anförda följer att flera vattenförbund

inte bör vara verksamma inom samma område.

Medlentstrelsen

3 §

Paragrafen, som motsvarar 3 § i utredningens förslag,
innehåller bestämmelser om vatten förbunds medlemskrets.

Jag hänvisar till vad jag har anfört om medlemskretsen i
den allmänna motiveringen (avsnitt 7.4).

Enligt 3 § första stycket första meningen skall den som
enligt VL eller ML eller äldre lag har medgivits rätt att inverka på
vattenbeskaffenheten eller i övrigt på vattenförhållandena inom
verksamhetsområdet vara , medlem i förbundet. Jag har valt att direkt ange att def
skall vara fråga om tillstånd enligt VL eller ML. Med äldre lag avses
exempelvis lagen (1879: 29 s. 1) om dikning och annan avledning av vatten samt
förordningen (1880: 57 s. 1) om jordägares rätt över vattnet å hans grund, den
s. k. vattenrättsförordningen. Med äldre lag avses också 8 kap. VL i lydelse
före den 1 juli 1969, då ML trädde i kraft.

Enligt 3 § första stycket andra meningen skall vad som
sagts i första meningen gälla även den som inverkar på vattenförhållandena
efter medgivande som avses i 10 § andra stycket eller 17 § andra stycket ML.
Härmed avses de fall då naturvårdsverket eller länsstyrelsen har medgivit
undantag från sådan skyldighet att söka tillstånd enligt ML som eljest skulle
ha förelegat. Ett sådant s. k. dispensbeslut saknar rättskraft men förenas med
villkor för verksamheten på samma sätt som ett tillståndsbeslut.

Utredningen föreslår en uttrycklig bestämmelse om att
vattenreglerings- eller torrläggningsföretag skall vara medlem, om styrelse
för företaget har utsetts samt, beträffande vattenregleringsföretag, stadgar
har antagits. Syftet med förslaget är att göra klart att anslutningstvång kan
göras gällande bara om företaget vunnit rättskapacitet. Vattenöverdomstolen
anser att medlemskap för sådant företag knappast kan komma i

7 Riksdagen 1975176. 1 saml. Nr 215

s. 98 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76: 215 98

fråga utan att företaget har rättskapacitet och föreslår
att bestämmelsen får utgå. På de av vattenöverdomstolen angivna skälen anser
jag att bestämmelsen är obehövlig.

Det torde
i aUmänhet inte möta några större svårigheter att bestämma när ett tillstånd
enligt VL eller ML innefattar rätt att inverka på vattenbeskaffenheten eller i
övrigt på vattenförhållandena. Vissa svårigheter kan uppkomma när det gäUer
torrläggningsföretag enligt 7 kap. VL. Det kan vara fråga om dikning, vattenavledning
eller invaUning. Både vattenavledning (7 kap. 37 §) och invaUning (7 kap. 49 §)
medför, typiskt sett, inverkan på vattenförhållandena. Läget torde vara ett
annat i fråga om dikningsföretag. Visserligen medför dessa företag i regel en i
varje fall teoretisk inverkan på vattenstånd och vattenföring i de sjöar eller
vattendrag som tar emot vattnet från dikena, men därför kan i allmänhet
medgivanden tiU dikning inte sägas innefatta en sådan rätt att inverka på
vattenförhållandena i recipienten som avses i förslaget. Regelmässigt bortser
man också från sådan inverkan vid dikningsförrättning-arna. Endast i undantagsfaU,
då det klart har slagits fast i förrättningsärendet att dikningen inverkar på
vattenförhållandena i recipienten, bör det anses föreligga skyldighet för
företaget att gå in som medlem i vattenförbund inom vars verksamhetsområde recipienten
är belägen. Detsamma bör gälla företag som visserligen vid förrättningen har
betecknats som dikningsföretag men som i verkligheten innefattar åtgärder
vilka enligt VL är atf anse som vattenavledning.

Enligt 3 §
andra stycket skall den som inverkar på vattenförhållandena inom
verksamhetsområdet utan ätt det föreligger fall som avses i första stycket vara
medlem i förbundet, om hans medlemskap är av särskild betydelse för förbundets
verksamhet. Denna bestämmelse saknar motsvarighet i utredningens förslag. Jag
vill särskilt erinra om att jag ansett (avsnitt 7.4) att flottningsförening bör
vara skyldig att träda in som medlem i vattenförbund.

Utredningen har anmärkt att en anläggning som har tUlkommit
före VL:s ikraftträdande kan Vara laglig fastän medgivande rill anläggningen
inte har erhållits enligt äldre lag. Enligt min mening skall ägare tUl sådan
anläggning tUlhöra vattenförbund om de i andra stycket angivna
förutsättningarna föreligger.

Enligt 3 §
tredje stycket får den som enligt första eller andra stycket skall vara medlem
i förbundet men av särskilt skäl har motsatt sig medlemskap stå utanför
förbundet, om dess verksamhet ej avsevärt försvåras därigenom. Ett sådant skäl
kan vara att de medgivna åtgärderna saknar större betydelse tör vattenförhåUandena.
Det kan också förhålla sig så att ett naturligt samband saknas mellan de
medgivna åtgärderna och behovet av underhållsåtgäder. Jag skall något uppehålla
mig vid ett av utredningen lämnat exempel. Ett av flera torrläggningsföretag
kan med fog hävda att det ställer sig billigare för företaget att självt
underhålla

s. 99 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76: 215 99

sin
del av ett vattendrag men ett rarionellt underhåU av vattendraget i övrigt
skulle avsevärt försvåras om företaget tilläts stå utanför förbundet. Jag
anser i likhet med utredningen att undantagsregeln inte är tUl-lämplig i ett
sådant fall. Förhållandet får i stället beaktas genom jämkning av företagets
andelstal enligt 9 § andra stycket.

Enligt
3 § sista stycket får kommun samt sammanslutning av fiskerättsägare ingå som
medlem i vattenförbund, även om skyldighet inte föreligger enligt första eller
andra stycket. Med fiskerättsägare avses ägare av enskild fiskerätt. Den rätt
som alla svenska medborgare har att fiska i allmänt vatten kan däremot inte
utgöra grund för medlemskap. Jag vill understryka att andra kategorier av
frivilliga medlemmar än de angivna inte kan förekomma (se avsnitt 7.4).

Villkor
för förbundsbildiiing 4 och 5 §§

EnUgt
4 §, som motsvarar 4§ i utredningens förslag, får vattenförbund bildas endast
när det är av väsentlig betydelse från allmän eller enskild synpunkt att
samverkan i sådan form sker för att främja utnyttjandet av vattnet inom
verksamhetsområdet. Jag hänvisar fUl vad jag har anfört i den allmänna
motiveringen (avsnitt 7.3).

5 §,
som innehåller det s. k. opinionsvUlkoret, motsvarar 5 § i utredningens
förslag och 7 § anläggningslagen. Jag hänvisar tUl vad jag har anfört i den
allmänna motiveringen (avsnitt 7.3).

Enligt
5 § första stycket får vattenförbund inte bUdas, om de som kan vara medlemmar i
förbundet mera aUmänt motsätter sig förbundsbUdningen och har beaktansvärda
skäl för det. Vid denna prövning skall främst deras mening beaktas som är mest
beroende av förbundets tUlämnade verksamhet.

Enligt
5 § andra stycket gäller inte första stycket, om behovet av förbundsbildning
är synnerligen angeläget från allmän synpunkt.

I
5 § första stycket används uttrycket "de som kan vara medlemmar i förbundet"
och härmed avses de som skall eUer får bli medlemmar enligt 3 §. Viss
precisering är emellertid nödvändig när det gäller dem som har rätt men inte
skyldighet att bli medlemmar. Inställningen hos dem som vill utnyttja
möjligheten till frivilligt medlemskap bör givetvis inverka positivt vid
tillämpningen av opinionsvillkoret. Däremot skall enligt min mening en negativ
inställning hos den som endast har rätt till medlemskap inte få påverka frågan
om förbundsbUdning.

Valienjörbunds
verksamhet 6 och 7 §§

Dessa
paragrafer, som motsvarar 6 och 7 §§ i utredningens förslag, innehåller
allmänna bestämmelser om vattenförbunds verksamhet.

s. 100 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76: 215 100

Enligt
6 § första stycket gäller som en grundläggande princip atf vattenförbund skall
planlägga och utöva sin verksamhet på sådant sätt att förbundefs ändamål vinns
utan oskälig kostnad (jfr 8 § anläggningslagen). Det har särskilt anmärkts i
lagrummet att samråd därvid bör äga rum med de myndigheter som berörs av
frågan. Det är enligt min mening särskilt viktigt att förbunden upprätthåller forttöpande
kontakter med länsstyrelserna och deras naturvårdsenheter. Dessa bör hållas kontinuerligt
informerade om förbundens verksamhet och planläggning. Det är angeläget att
naturvårdsenheternas sakkunskap på ett naturUgt sätt utnyttjas i det praktiska
miljövårdsarbetet inom förbunden. Självfallet bör iiven lantbruksstyrelsen, fiskeristyrelsen
och statens naturvårdsverk hållas underrättade om vidtagna eller planerade
åtgärder av större vikt inom vattenförbunden. Det kan också vara nödvändigt att
samråd sker med SMHI om de hydrologiska förhållandena. Det torde ofta vara
lämpligt att denna information förmedlas tUl de centrala myndigheterna av
länsstyrelsen men i vissa fall kan det vara motiverat med direktkontakt mellan
centralmyndigheterna och förbunden. Det är också viktigt atf de kommunala
myndigheterna, bl. a. byggnads- och hälsovårdsnämnd, kopplas in i god tid.

I 6 § första stycket sista
meningen konstateras att verksamheten får omfatta flera verksamhetsgrenar,
exempelvis dels underhållsåtgärder dels recipientkontroU. Viss geografisk
uppdelning av verksamhetsområdet kan också ske. Jag erinrar om vad jag har
anfört härom vid 2 §.

Enligt 6 § andra stycket,
som motsvarar 19 § lagen om förvaltning av samfälligheter, skall förbundet i
sin verksamhet tillgodose medlemmarnas gemensamma bästa. Varje medlems
enskilda intressen skall även beaktas i skälig omfattning. Jag hänvisar till
vad jag har anfört i den allmänna motiveringen (avsnUt 7.2). Den princip som
bestämmelsen ger uttryck för är generellt tillämplig och gäller inte bara den
verksamhet som består i konkreta åtgärder i vattenområdet utan också exempelvis
vid fördelning av kostnader för extern och intern information. Intressekonflikter
i det förra hänseendet kan tänkas uppkomma t. ex. i fråga om underhållsåtgärder
i ett vattendrag, där olika meningar kan råda bland anslutna
torrläggningsföretag om var och i vUken tidsföljd åtgärderna skall sättas in.
Vad informationskosfnaderna beträffar är det tänkbart att åtgärderna i fråga är
av större intresse för anslutna kommuner och industrier än för
torrläggningsföretag vilket i så fall bör beaktas vid kostnadsfördelningen.
Bestämmelsen är bindande för alla förbundets organ. Om styrelseledamot eller
annan företrädare för förbundet handlar i strid mof bestämmelsen kan
skadeståndsansvar komma i fråga (33 § som hänvisar till 54 § lagen om
förvaltning av samfälligheter). Beslut av förbundsstämma varigenom bestämmelsen
har åsidosatts kan undanröjas eller ändras efter klandertalan (33 § som
hänvisar till 53 § lagen om förvaltning av samfälligheter). Föreskriften får
betydelse också för läns-

s. 101 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76: 215 - 101

styrelsens granskning av förbundets stadgar. Dessa får
inte innehålla föreskrift som strider mot lagen (30 § andra stycket), och
länsstyrelsen kan vägra fastställelse om medlems enskilda intressen har
åsidosatts på ett otillbörligt sätt (se 31 § första stycket).

Enligt 7 § första stycket, som motsvarar 18 § andra
stycket lagen om förvaltning av samfälligheter, får vattenförbund inte driva
verksamhet som är främmande för dess ändamål. Ändamålet anges i 1 § vara att
genom vattenvårdande åtgärder främja ett från allmän eUer enskUd synpunkt
ändamålsenligt utnyttjande av vattnet. Förbudet avser exempelvis verksamhet i
huvudsakligt syfte att vinna kraft- eUer torrläggningsbåtnad (se avsnitt 7.1
och vid 1 §). Även stug- eller båtuthyrning, försäljning av fiskekort och
annan kommersiell verksamhet synes främmande för förbundets ändamål.' Å andra
sidan torde det Ugga i linje med förbundens ändamål att ett vattenförbund
medverkar som faktain-samlare i t. ex. riksplanesammanhang. Vattenförbunden bör
enligt min mening i likhet med existerande vattendrags- och vattenvårdsförbund
kunna fylla viktiga uppgifter i det allmänna miljövårdsarbetet som informationskanaler
inte bara för medleriimarna inbördes utan också för allmänheten och de olika
myndigheter som är verksamma på miljövårdsområdet. Förbundens opartiska
ställning och den sakkunskap och lokalkännedom som de bör representera torde
komma att ge särskild auktoritet åt påpekanden om rådande brister och åt
synpunkter på möjliga åtgärder för att förbättra förhåUandena.

Enligt 7 § andra stycket får verksamhet som kan beräknas
dra lägre sammanlagd kostnad, om medlemmarna svarar för den var för sig, inte
drivas av förbundet rried mindre väsentliga fördelar vinns därigenom. Det kan
enligt min mening exempelvis vara en väsentlig fördel att en samordnad recipientkontroU
kommer fill stånd. Stadgandet kan liksom beslämmelserna om andelstal i 9 § ses
som ett utflöde av de aUmänna förvaltningsprinciperna i 6 § andra stycket.

Fördelning av kostnader

S §

Denna paragraf, som motsvarar 8 och 21 §§ i utredningens
förslag, innehåller bestämmelser om förbundsavgiff.

För att täcka de allmänna förvaltningskostnaderna kan
förbundet enligt 8 § försia meningen uttaga förbundsavgift av medlemmarna.

Jag hänvisar till vad jag har anfört i den allmänna
motiveringen (avsnitt 7.5). Med allmänna förvaltningskostnader avses arvoden
åt styrelseledamöter samt kostnader för t. ex. skrivpersonal och eventuell kontorsutrustning,
porto, telefon osv. Jag räknar i likhet med utredningen inte med att
vattenförbunden behöver upprätta eget kansli utan de administrativa göromålert
torde i regel kunna ombesörjas av någon

s. 102 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76: 215 102

kommun
eller industri i medlemskretsen, självfallet då mot ersättning. Planerings- och
administrarionskostnader som kan hänföras till särskild verksamhet eller
verksamhetsgren skall belasta denna och alltså fördelas efter reglerna i 9 §.
Förvaltningskostnaderna bör på grund av vad nu sagts kunna hållas nere och skäl
kan fala för att de schablonmässigt fördelas bland medlemmarna eller
medlemskategorierna med lika stora belopp. Extern information om verksamheten
i populär form anses vara ett viktigt led i de existerande
vattenvårdsförbundens arbete och detsamma kan bli fallet beträffande
vattenförbunden. De särskUda kostnader för årsredogörelser, åskådningsmaterial
m. m. som detta kan medföra synes skäligen böra fördelas mellan medlemmarna
efter överenskommelse. Jag anser nämligen i likhet med utredningen att någpn
skyldighet för medlem att delta i förvaltningskostnader av detta slag inte kan
föreskrivas med hänsyn till innehållet i 6 § andra stycket andra meningen.

Enligt
8 § andra meningen, som motsvarar 21 § i utredningens förslag, fastställes
förbundsavgift på förbundsstämma. Jag hänvisar tUl vad jag har anfört i den
allmänna motiveringen (avsnitt 7.5). Det är alltså medlemmarna som på
förbundsstämma bestämmer avgiftens storlek och om någon gradering skall göras
mellan olika kategorier av medlemmar. Den enskilde medlemmens intressen
tillgodoses genom möjligheten att klandra stämmans beslut (se 33 § som hänvisar
till 53 § lagen om förvaltning av samfäUigheter).

9
§

Denna
paragraf, som motsvarar 9 § i utredningens förslag, innehåller bestämmelser om
fördelning genom andelstal av kostnaderna för förbundets verksamhet.

Jag
hänvisar till vad jag har anfört i den allmänna motiveringen (avsnUt 7.5).

Enligt
9 § första stycket skall kostnaderna för verksamhet eller verksamhetsgren
fördelas mellan medlemmarna efter andelstal. Andelstalen bestäms efter vad som
är skäligt med hänsyn främst till vars och ens nytta eller intresse i övrigt av
verksamheten eller till den omfattning i vilken han inverkar på vattenförhållandena.
Jag vill understryka att det krävs ett naturligt orsakssammanhang mellan
medlemmens åtgärder och förbundets verksamhet för att delaktighet skall kunna
åläggas honom. Ett påtvingat medlemskap medför alltså inte generell skyldighet
för den enskilde medlemmen att delta i kostnaderna för all förbundets verksamhet
utan hans ekonomiska förpliktelser kan komma att begränsas till viss
verksamhetsgren eller undantagsvis till enbart förbundsavgiften.

I
9 § andra stycket finns en särskUd jämkningsregel. Kan medlem genom egen åtgärd
för sin del vinna ändamålet med verksamheten eller verksamhetsgrenen till lägre
kostnad än .som kan väntas belöpa på honom, om hans andelstal bestäms efter de
grunder som anges i första

s. 103 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76: 215 103

stycket,
skall detta förhållande beaktas i skälig mån. Jag har vid 3 § lämnat ett
exempel på fall då denna jämkningsregel kan tillämpas.

Enligt
9 § tredje stycket får för medlem som har vunnit inträde i förbundet med stöd
av 3 § sista stycket inte bestämmas högre andelstal än han har medgivit.

Jag anser det motiverat
att ytterligare utveckla hur det enligt min mening i praktiken bör gå fill när
andelsfal skall bestämmas vid förrättningen. Min framställning ansluter i aUt
väsentligt till vad utredningen har anfört i denna del.

Förbundens viktigaste
uppgift blir att svara för underhåll av vattendrag. Kostnaderna för denna
verksamhet skall fördelas mellan ett flertal olikartade intressen. Man kan räkna
med att framför allt kommunerna skall finna förenligt med sina intressen att
frivilligt medverka i verksamhet av detta slag. I så fall blir det första
steget i kostnadsfördelningen att bestämma andelstal för denna kategori
medlemmar med, utgångspunkt i deras åtaganden.

Liksom i de existerande
vattendragsförbunden torde fördelningen av underhållskostnaderna i övrigt
framför allt gälla avvägningen mellan avlopps- och torrläggningsintressena.
Jag är väl medveten om de svårigheter som är förenade med en sådan avvägning
och vUl understryka att det här gäller en skälighetsuppskattning utan anspråk
på precision. Vad som kan begäras är att slutresultatet framstår som rimligt
för de berörda medlemmarna och det bör inte komma i fråga att stora belopp, som
bättre kan användas för konkreta åtgärder, läggs ner på undersökningar i
samband med andelstalens fastställande. Svårigheterna bör enligt min mening
inte överbetonas. Frågan om ansvarsfördelningen mellan avlopps- och
torrläggningsintressenterna har varit föremål för vetenskapliga undersökningar
i olika sammanhang. De erfarenheter som härvid har vunnits har utnyttjats bl.
a. inom Vegeåns och Sävjaåns vattendragsförbund. Jag anser mig i likhet med
utredningen inte böra ta ställning till den ena eller den andra metodens
användbarhet men anser att exempelvis den s. k. fosformetoden bör kunna
användas som ett av flera hjälpmedel i strävandena mot en rimlig
kostnadsfördelning. Även andra omständigheter bör beaktas vid
skälighetsbedömningen, t. ex. den särskilda nytta ett väl fungerande underhåll
kan ha för torrläggningsintressenterna.

Vad jag nu har anfört
gäller närmast fördelningen mellan avloppsintresset, å ena, och
torrläggningsintresset, å andra sidan. Den del av kostnaderna som skall bäras
av avloppsintressenterna får sedan fördelas mellan dem efter andelstal. Dessa
bör enligt huvudregeln bestämmas med hänsyn till den omfattning i vilken var
och en av de berörda med-lenimarna genom sina utsläpp menligt inverkar på
vattenförhållandena. Ett mätt på denna inverkan kan vara avloppsvattnets mängd
och beskaffenhet uttryckt exempelvis i biokemisk syreförbrukning (BS-förbruk-

s. 104 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76: 215 104

ning). Har emellertid t; ex. fosformetoden använts vid fördelning
mellan intressegrupperna torde den böra tillämpas även vid den interna fördelningen.
Om de kostnader som belöper på torrläggningsintresset skall fördelas mellan
flera torrläggningsföretag, kan andelstalen bestämmas med utgångspunkt i bl. a.
båtnadsarealerna eller underhållssträckorna. En variant av sistnämnda metod
tillämpas bl.a. inom Sävjaåns vattendragsförbund. Där bestäms andelstalen av
den för varje företag aktuella längden av vattendraget multiplicerad med
vattendragets bottenbredd plus slänthöjd, den senare fastställd som en standardhöjd
på 1 m. Inom varje företag får kostnaden fördelas mellan deltagarna efter de
andelstal som har fastställts enligt VL eller äldre bestämmelser.

Underhållsåtgärder kan-också tänkas vara till nytta i form
av förbättrade möjligheter till ytvattentäkt. En sådan vattentäkt kan vidare
tänkas medföra ökat behov av underhållsåtgärder särskilt om den innebär att
vatten leds bort utan att återbördas till vattendraget. I båda fallen böi
vattentäktsintresset åsättas andelstal, i det förra fallet med beaktande av
nyttan och i det senare kanske med hänsyn även till menlig inverkan på
vattenförhållandena.

Det är i och för sig tänkbart atf kostnaderna för rensning
och vegetationsbekämpning kan böra fördelas efter olika grunder. Detta bör
dock inte medföra atf andelstal bestäms särskilt för vartdera slaget av åtgärder.
Det naturliga är enligt min mening att andelstaiet bestäms gemensamt för båda
efter en sammanvägning så att den årliga uttaxeringen kommer att innebära en
såvitt möjligt jämn ekonomisk belastning för medlemmarna. Däremot kan skilda
andelstal böra bestämmas för underhållsarbeten inom olika delar av
verksamhetsområdet, t. ex. för huvudvattendrag och biflöden.

Regleringsåtgärder i ett vattenförbunds regi torde
vanligen få till syfte att utjämna skillnader mellan hög- och lågvattenföring i
ett vattendrags huvudfåra. Att lågvattenföringen kan ökas torde vara till
fördel bl.a. från recipientsynpunkt, och de berörda avloppsintressenterna bör
därför vara skyldiga att ta del i kostnaderna. Utgångspunkten för kostnadsfördelningen
blir här att avloppsintressenterna har viss nytta av regleringsåtgärderna. Hur
stor torde närmast bero på avloppsvattnets mängd och beskaffenhet. Ett annat
sätt att beräkna nyttan kan vara att jämföra med medlemmarnas tänkta kostnader
för egna regleringsåtgärder eller för ytterligare reningsåtgärder för att nå
t. ex. samma specifika belastning. För vattentäktsintresset kan ökad lågvattenföring
betyda ökade möjligheter att utnyttja vattendraget. E)etsamma gäller eventuella
vattenkvaftanläggningar. I båda fallen rör det sig om ett ekonomiskt mätbart
nyttobegrepp som kan uttryckas i vunna mVs eller kWh. Om regleringen innebär
att risken för översvämningar minskar kan den förstärkta effekten av vidtagna
torrläggningsåtgärder och följaktligen vara rill nytta även för deltagare i
torrläggningsföretag. Härtill kommer att

s. 105 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76: 215 105

åtgärderna kan vara ägnade att tillgodose allmänna
intressen, t. ex. fiske- och miljövård, vilket kan föranleda frivilliga
insatser från det allmännas sida. Kostnaderna för regleringsåtgärder kan
alltså böra fördelas inom en lika vidsträckt krets av medlemmar som vid
underhållsåtgärder. Andelstalen kommer emellertid att få bestämmas med andra
utgångspunkter för skälighetsbedömningen.

Om vattenförbunds verksamhet skall omfatta
kontrollåtgärder synes kretsen av berörda medlemmar i allmänhet få begränsas
till avloppsintressenterna. De inom- vattenvårdsförbunden tillämpade grunderna
för kostnadsfördelning torde kunna användas också i detta sammanhang. Med
hänsyn till den inverkan på recipienterna som vållas genom tillförsel av
näringsämnen från jord- och skogsbruk kunde det i och för sig synas rimligt
att dessa intressen bär sin del av kostnadsansvaret. Detta skulle då få ordnas
på så sätt att eventuella torrläggningsföretag ålades delaktighet i
kontrollkostnaderna. En sådan ordning kan dock inte godtas, eftersom den
inverkan som skall kontrolleras inte har något samband med
torrläggningsåtgärderna.

I fråga om sjörestaureringar och liknande saneringsarbeten
har jag i den allmänna motiveringen (avsnitt 7.5) uttalat att alla de som har
intresse i vattenområdet genom att de inverkar på vattenförhållandena bör
delta även i restaureringsåtgärder. Min inställning avviker i denna del från
vad utredningen har anfört och som i huvudsak innebär atf förbundet måste lita
till ekonomiska insatser från det allmänna.

Påkallande av förrättning 10 och 11 §§

Dessa paragrafer, som saknar motsvarighet i utredningens
förslag, innehåller bestämmelser om förordnande av förrättningsman. Bestämmelserna
har utformats efter mönster av 10 kap. VL och ersätter 3234 §§ nämnda kapitel.

Enligt 10 § första stycket påkallas förrättning enligt den
föreslagna lagen genom ansökan till länsstyrelsen om förordnande av
förrättningsman. I ansökan skall anges vilket vattenområde som avses. Rätt att
påkalla förrättning tillkommer enligt 10 § andra stycket den som kan vara
medlem i vattenförbundet (se 19 § första stycket i utredningens förslag).

Enligt 10 § tredje stycket får länsstyrelsen utan ansökan
ta upp fråga om förordnande av förrättningsman, om länsstyrelsen anser att
behovet av förbundsbildning är synnerligen angeläget från allmän synpunkt (jfr
18 § anläggningslagen). Jag hänvisar till vad jag har anfört i den allmänna
motiveringen (avsnitt 7.6). TUl frågan om ansvar för förrättningskostnaderna i
nu angivet fall återkommer jag vid 24 §.

Enligt 11 § första stycket förordnas förrättningsman av
länsstyrelsen. Om det är lämpligt får länsstyrelsen även förordna biträdande
förrätt-

s. 106 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76: 215 106

ningsman.
Förrättningsman och biträdande förrättningsman skall äga den kunskap och
erfarenhet som uppdraget kräver.

Enligt
11 § andra stycket kan länsstyrelsen innan förordnande meddelas fordra att
sökanden ställer säkerhet för förrättningskostnaden (se 10 kap. 2 § och 33 §
tredje stycket VL).

Enligt
11 § tredje stycket förs talan mot beslut av länsstyrelsen om förordnande av
förrättningsman eller biträdande förrättningsmän hos kammarrätten genom besvär
(se 14 kap. 10 § första stycket VL). Av utformningen av 10 § tredje stycket
framgår att länsstyrelsens beslut att det skall förordnas en förrättningsman
inte får överklagas.

Utredningens förslag
innehåller också en bestämmelse (28 §) om behörig länsstyrelse. Denna
bestämmelse hänger i huvudsak samman med utredningens förslag att länsstyrelsen
skall pröva frågan om förbundsbildning. Även när det i mitt förslag gäller
behörighet att förordna förrättningsman kan det förekomma att det vattenområde
som avses i ansökan ligger i flera län. I sådant fall är varje länsstyrelse
behörig att förordna förrättningsman och av länsstyrelseinstrukfionen följer
att samråd skall ske med övriga länsstyrelser. Det naturliga är givetvis att
ansökan ges in till länsstyrelsen i det län där vattenförbundets styrelse skall
ha sitt säte (se 32 §). Den av utredningen föreslagna bestämmelsen har alltså
inte någon motsvarighet i mitt förslag.

Förrättning

12 §

Denna
paragraf innehåller en hänvisning till VL i fråga om förrättning. Följande
paragrafer innebär sedan vissa avvikelser från VL.

Jag har i den allmänna
motiveringen (avsnitt 7.6) med frångående av utredningens förslag förordat att
frågor om förbundsbildning bör prövas vid ett förrättningsförfarande och att
detta bör utformas med VL som förebild. Förfarandebestämmelserna för
syneförrättning enligt VL finns i 10 kap. Vattenlagsutredningens slutbetänkande
kommer bl. a. att innehålla nya förfarandebestämmelser. I avbidan på detta
förslag finns det enligt min mening ingen anledning att utarbeta nya
förfarandebestämmelser för bildande av vattenförbund utan i huvudsak bör
hänvisas tUl VL.

I 10 kap. VL finns
bestämmelser dels om syneförrättning rörande företag enligt 6 kap. dvs. aUmän
flottled (131 §§) dels om syneförrättning rörande företag enligt 3, 7 och 8
kap., dvs. vattenreglerings-, torrläggnings- och avloppsföretag (3282 §§).
Hänvisningen bör avse bestämmelserna för sistnämnda typ av förrättning.

Pä grund av det anförda
har hänvisningen i 12 § utformats på följande sätt. I fråga om förrättning
enligt den nu föreslagna lagen skall bestämmelserna i VL om syneförrättning
rörande företag enligt 3, 7 och 8

s. 107 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76: 215 107

kap. gälla i tillämpliga delar, i den mån ej annat följer
av vad nedan sägs.

Jag anser
det inte nödvändigt att redogöra för innehållet i 10 kap. VL men för att
underlätta tillämpningen har jag gjort en genomgång av vilka bestämmelser som
är tillämpliga. Det är att märka att vissa bestämmelser som gäller för flottningsföretag
även är tiUämpliga i fräga om sådan syneförrättning som avses i 3282 §§.
Följande paragrafer i 10 kap. VL är helt eller delvis tillämpliga: 10 § sista
stycket (sökandens eller annans uteblivande från sammanträde får inte hindra
förrättningens fortgång), 12 § andra stycket, 13 och 14 §§ (jäv), 23 §
(talerätt vid tvist om fastighet m. m.), 24 § (omröstning), 25 § första stycket
(protokoll), 30 § första stycket (förskott på kostnad), 35 § första och fjärde
styckena (gode man), 36 § första stycket (plan för företaget), 37 § (avvägning
av vattendrag m. m.), 38 § första stycket (kungörelse), 39 § (aktförvarare),
47 § (utevaro av syneman), 48 § första och tredje styckena (återkallelse av
ansökan), 49 § (jäv), 58 § första stycket (ytterligare sökande m. m.), 62 §
andra stycket (biträdande förrättningsman), 65 § första, andra och fjärde
styckena (nytt sammanträde m. m.), 66 § första stycket (protokoll), 68 § första
stycket (förslag tiU utlåtande), 69 § (erinringar mot förslag), 70 § (slutligt
utlåtande efter förslag), 71 § första stycket (slutligt utlåtande utan
förslag), 73 § (fullföljdshänvisning m. m.), 74 § första och andra styckena
(avskrift av utlåtandet skall hållas tUlgängUgt), 75 § första stycket (laga
kraft), 79 § första och andra styckena (förskott på kostnad), 81 § (hänvisning rill
bl. a. 10 § sista stycket, 23 och 24 §§) samt 82 § (vem som är sökande).
Dessutom är 14 kap. 7 § andra stycket, som handlar om ersättning till aktförvarare,
tillämpligt.

1324 §§

Dessa paragrafer innehåller de avvikelser i förhållande
till VL som jag har funnit nödvändiga eller lämpliga. Jag kommer att ange de
paragrafer i 10 kap. VL som ersätts av de nu föreslagna bestämmelserna.

I 13 § första stycket första meningen anges att
förrättningsman vid förrättningen biträds av två gode män. Dessa utses enligt
reglerna i 10 kap. 35 § första stycket VL.

Enligt 13 § första stycket andra meningen får sakkunnigt
biträde inte förordnas. Enligt min mening finns det inte något behov av
sakkunnigt bUräde. Bestämmelsen ersätter 10 kap. 3 § andra stycket och 46 § VL.

Enligt 13 § andra stycket förstås med synemän i den
föreslagna lagen förrättningsmannen, biträdande förrättningsman och gode
männen.

Enligt 13 § tredje stycket, som delvis ersätter 10 kap. 30
§ första stycket och 79 § första stycket VL, skall synemännen erhålla
ersättning i enlighet med bestämmelser som meddelas av regeringen eller
myndighet som regeringen bestämmer.

s. 108 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76: 215 108

Enligt
14 § första stycket första meningen anses som sakägare enligt

den föreslagna lagen de som kan vara medlemmar i vattenförbundet.

Jag har funnit det nödvändigt med denna bestämning för att få ett enty

digt sakägarbegrepp. Det kan förtjäna att framhållas att 10 kap. 22 och

81 §§ VL inte blir tillämpliga när fråga är om bildande av vattenför

bund. '

Enligt
14 § första stycket andra meningen har sakägare inte rätt till ersättning för
bevakande av sin talan vid förrättning. Denna bestämmelse ersätter 10 kap. 79
§ tredje stycket som har motsvarande innebörd men som använder begreppen
delägare och annan sakägare.

EnUgt
14 § andra stycket skall förrättningsmannen utreda vilka som kan vara medlemmar
i förbundet. Def naturliga är atf de som påkaUar förrättning dessförinnan
utreder frågan om medlemskretsen. Def är enligt min mening emellertid inte
lämpligt att ålägga sökandena en utredningsplikt i detta avseende. Denna bör i
sfället åvila förrättningsmannen. Denne måste ta ställning till vilka som
skall underrättas om förrättningen och hans utredningsplikt bestäms alltså i
huvudsak av reglerna i 16 § första och andra styckena om vilka som skall
erhålla sådan underrättelse. Vederbörande kornmun, kända sammanslutningar av
fiskerättsägare samt den som skall vara medlem enligt 3 § första stycket skall
alltid underrättas medan förrättningsmannen beträffande övriga medlemskategorier
har friare händer. Uppgifter om tUlstånd enligt VL får förrättningsmannen i
vattenboken som är ett register som förs vid vattendomstolarna. Vattenboken är
uppdelad efter nederbördsområden. Uppgifter om beslut enligt ML kan erhållas i
det register som naturvårdsverket för enligt 32 § miljöskyddskungörelsen
(1969: 388).

Enligt
15 § första stycket första meningen, som ersätter 10 kap. 38 § andra stycket VL,
skall kungörelse som avses i 10 kap. 38 § VL utfärdas om det inte är uppenbart
obehövligt. Ett exempel på fall då kungörelse inte behövs är att alla som kan ifrågakomma
som medlemmar är ense om förbundsbildningen.

Enligt
15 § första stycket andra meningen, som delvis ersätter 10 kap. 38 § första
stycket, skall i kungörelsen anges det vattenområde som avses.

I
10 kap. 39 § VL finns bestämmelser om aktförvarare. Vissa förutsättningar
anges för förordnande av aktförvarare. Enligt 15 § andra stycket gäller i
stället att förrättningsmannen skall förordna aktförvarare som avses i 10 kap.
39 § VL, om det inte är uppenbart obehövligt. Om samtliga berörda ändå med
säkerhet kan få del av handlingarna kan det givetvis vara onödigt med aktförvarare.

16
§ första stycket ersätter 10 kap. 8 och 40 §§ och innehåUer bestämmelser om
underrättelser om förrättningen. Underrättelse om tid och stäUe för
förrättningen skall i god tid före första sammanträdet delges den som skall
vara medlem i förbundet enligt 3 § första stycket samt, i

s. 109 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76: 215 109

den
män förrättningsmannen anser det lämpligt, den som kan antagas skola vara
medlem i förbundet enligt 3 § andra stycket. Enligt en uttrycklig bestämmelse
utgör den omständigheten att delgivning inte skett inte hinder för sammanträdet
(se även 10 kap. 10 § tredje stycket VL). Av 17 § följer dock att det kan
föreligga hinder mot att som medlem ansluta den som inte blivit delgiven.

Enligt 16 § andra stycket
skall underrättelse som avses i första stycket alltid sändas till vederbörande
kommun samt tiU sammanslutning av fiskerättsägare som är känd för
förrättningsmannen. Bestämmelsen ersätter 10 kap. 42 § 2 mom. VL. Delgivning
behöver inte ske, eftersom det är fråga om frivilliga medlemmar.

I 10 kap. 65 § andra
stycket VL finns bestämmelser om nytt sammanträde. Besked om sådant
sammanträde kan lämnas innan föregående sammanträde avslutas.
Förrättningsmannen kan om så inte har skett utfärda kungörelse om det nya
sammanträdet. Kungörelse kan ersättas av att samtliga sakägare delges kallelse
sist på åttonde dagen före sammanträdet. Sistnämnda bestämmelse ersätts i 16 §
tredje stycket av en hänvisning tUl första och andra styckena. Jag vUl
understryka att kallelse till nytt sammanträde normalt sker genom kungörelse
och att delgivning bör ske endast när sakägarna är mycket få.

Enligt 17 § första
stycket, som ersätter 10 kap. 75 § andra stycket VL, får endast den som har
delgivits underrättelse om förrättningen eller kallelse tUl nytt sammanträde
eller som kommit tiUstädes utan att sådan delgivning skett anslutas som medlem
i förbundet. Huvudregeln är alltså att delgivning måste ha skett vid något
tillfälle. Delgivning kan emeller tid ersättas av att sakägaren kommer tUlstädes
vid förrättningen. Detta uttryck är närmast hämtat från 10 kap. 65 § tredje
stycket VL. Det är inte tillräckligt att sakägaren hör av sig vid förrättningen
genom att exempelvis skriva till förrättningsmannen. Delgivning sker inte med
frivilliga medlemmar (16 § andra stycket) utan för dem ersätts alltid kravet på
delgivning av att de vid förrättningen medger medlemskap.

Bestämmelserna om krav på
delgivning för medlemskap kompletteras av en bestämmelse i 17 § andra stycket.
Denna bestämmelse ersätter 10 kap. 65 § tredje stycket VL. Föreligger för någon
hinder mot medlemskap enligt första stycket och anser synemännen sannolikt att
han enligt 3 § skall anslutas som medlem, skall kallelse till nytt sammanträde delges
honom. Övriga sakägare kan däremot kallas antingen vid det föregående
sammanträdet eller genom kungörelse. Det är fråga om en sannolikhetsbedömning
av om den ifrågavarande sakägaren skall anslutas eller inte som medlem. Frågan
torde i allmänhet komma att aktualiseras genom att yrkanden framställs vid
förrättningen om anslutning av ytterligare medlemmar. Jag anser det därför
riktigast att alla synemännen tar ställning i frågan. Det kan naturligtvis
också vara så att delgivning helt enkelt har misslyckats och att nya delgivningsförsök
därför måste göras.

s. 110 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76: 215 110

Enligt,
18 § skall förrättningsmannen vid behov samråda med de myndigheter som berörs
av förrättningen. Bestämmelsen ersätter 10 kap. 42 § 1 mom, 43 § första och
tredje styckena, 44 och 45 §§ VL, som innehåller bestämmelser om expediering
av handlingar till kammarkollegiet, fiskeristyrelsen, naturvårdsverket och
länsstyrelsen. Enligt min mening är det tillräckUgt med en allmän
samrådsskyldighet när det gäller bildande av vattenförbund. Med hänsyn till den
sfällning som naturvårdsverket och länsstyrelsen intar enligt lagförslaget (se
22 och 26 §§) är det självklart att förrättningsmannen alltid måste håUa dessa
myndigheter väl underrättade om förrättningens fortgång. I övrigt får förrättningsmannen
själv bedöma behovet av samråd.

Enligt
19 §, som ersätter 10 kap. 50 § VL, skall synemännen vid förrättningen utreda
huruvida hinder föreligger mot förbundsbUdning. Finnes sådant hinder
föreligga, skall synemännen med besked därom meddela beslut om förrättningens
avslutande. Frågan om förrättningskostnaderna behandlas i 24 § andra stycket.'

Enligt
20 § bör synemännen om hinder inte möter mot förbundsbUdning verka för att
sakägarna kan träffa överenskommelse i tvistiga frågor. Överenskommelsen
gäller dock endasf om synemännen anser den vara lämplig. Innehållet i
överenskommelsen skall framgå av protokollet över förrättningen. Dessa
bestämmelser ersätter 10 kap. 21 § tredje femte styckena och 57 § VL. En
ytterligare bestämmelse om verkan av överenskommelse finns i 36 §.

Finner
synemännen att vattenförbund skall bildas, skall de enligt 21 § i utlåtande
meddela beslut därom. Utlåtandet skall innehålla uppgifter om vatfenföfbundefs
verksamhet och verksamhetsområde samt om medlemmar och andelstal. Paragrafen
ersätter 10 kap. 62 § första stycket och 67 § VL. Det krävs enligt min mening
ingen särskild bestämmelse om att synemännen skall ta ställning rill samtliga
vid förrättningen uppkommande frågor (jfr 10 kap. 59 § VL).

I
10 kap. 68 § första stycket VL finns bestämmelser om förslag tiU utlåtande.
Sådant förslag skall läggas fram om aktförvarare har förordnats. Enligt 22 §
första stycket, som ersätter 10 kap. 68 § tredje stycket VL, skall avskrift av
sådant förslag sändas till naturvårdsverket och länsstyrelsen. Enligt 22 §
andra stycket, som ersätter 10 kap. 74 § sista stycket VL, skall avskrift av
det slutliga utlåtandet med däri intagen besvärshänvisning sändas till
naturvårdsverket och länsstyrelsen. Deras besvärsrätt anges i 26 §.

Enligt
23 § skall sedan förrättningen slutligt prövats samtliga handlingar sändas
till naturvårdsverket som skall föra en förteckning över alla vattenförbund.
Bestämmelserna ersätter 10 kap. 76 § VL. Naturvårdsverkets förteckning behöver
i huvudsak endast innehålla vattenförbundens namn. Övriga uppgifter finns hos
länsstyrelserna (se 31 §).

I
24 § första och andra styckena, som ersätter 10 kap. 80 § VL, regle-

s. 111 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76: 215 111

ras fördelningen av förrättningskostnaderna. Paragrafen är
utformad efter mönster av 29 § anläggningslagen och 2 kap. 6 §
fastighetsbildningslagen. Enligt 24 § första stycket skall förrättningskostnaderna,
om beslut om förbundsbildning meddelas, fördelas "efter vad som är
skäligt. Vägledande vid fördelningen bör vara de andelstal som bestäms vid
förrättningen. I 24 § andra stycket regleras det fallet att förrättningen
avslutas utan att beslut om förbundsbildning meddelas. Då skall förrättningskostnaderna
betalas av sökanden eller fördelas mellan sökandena, om icke särskilda
omständigheter föranleder att betalningsskyldigheten fördelas mellan samtliga
sakägare eller vissa av dem. Om länsstyrelsen utan ansökan har förordnat
förrättningsman, svarar staten för de kostnader som skulle ha åvilat en
sökande. Utan särskild bestämmelse torde det dessutom vara klart att
länsstyrelsen om sökande saknas bör vara skyldig att lämna förskott.

I 11 kap.
95 och 96 §§ VL finns besfämmelser om en s.k. vattendomstolsavgift. Sökanden
kan åläggas att betala sådan avgift även när tillstånd lämnas vid förrättning.
Jag har funnit det nödvändigt med en uttrycklig bestämmelse om att sådan avgift
inte skall lifgå vid förrättning enligt den nu föreslagna lagen. Bestämmelsen
har tagits in i 24 § tredje stycket.

Domstolsprövning m. in.

25 §

Som jag har anfört i den allmänna motiveringen (avsnitt
7.6) bör besvär över förrättningsutlåtandet kunna anföras hos vattendomstol. I
11 kap. 8594 §§ VL finns besfämmelser om förfarandet vid vattendomstol i
besvärs- och underställningsmål. Underställning till vattendomstol skall inte
ske enligt den nu föreslagna lagen. Hänvisningen till VL skall alltså avse
förfarandet i besvärsmål och preciseras att avse företag enligt 3, 7 eUer 8
kap. VL i enlighet med hänvisningen i 12 §. Hänvisningen skall omfatta även
bestämmelserna i 11 kap. 98109 §§ VL om fullföljd av talan tUl vattenöverdomstolen
och högsta domstolen.

Hänvisningen till VL i 25 § första stycket har utformats i
enlighet med det anförda. Besvär skall anföras inom sextio dagar från det förrättningen
avslutades (11 kap. 85 § andra stycket VL). I övrigt anser jag det inte
nödvändigt att närmare redogöra för dessa förfarandebestämmelser.

Hänvisningen till VL omfattar givetvis de grundläggande
bestämmelserna om vattendomstol och vattenöverdomstol (11 kap. 116 §§ VL).
Det kan framhållas att hänvisningen dessutom avser 11 kap. 97 § 1 mom. andra
och fjärde styckena (klaganden är skyldig att lämna förskott på kostnad för
kungörelse m. m.) samt 14 kap. 7 § (ersättning tiU aktförvarare).

s. 112 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76: 215 112

111 kap. VL finns vissa särregler om tid och sätt för
förklaring över besvär som angår värdet på båtnad eller ersättning (se 11 kap.
53 § och 89 § andra stycket). Detta uttryck kan infe utan vidare tillämpas när
det gäller vattenförbund. I 25 § andra stycket har därför tagits in en regel
att om besvären angår fråga om medlemskap eller andelstal gäller vad som i VL
stadgats för det nyss angivna fallet.

Enligt 25 § tredje stycket skall kungörelse som avses i 11
kap. 87 § VL ej införas i Post- och Inrikes Tidningar. I stället för att
införas i ortstidning får kungörelsen delges varje sakägare. Dessa
bestämmelser ersätter 11 kap. 88 § första stycket VL. Kungörelsen jämte
avskrift av besvärshandlingarna skall tillställas naturvårdsverket och
länsstyrelsen. Denna bestämmelse ersätter 11 kap. 88 § tredje stycket.

26 §

I den allmänna motiveringen (avsnitt 7.6) har jag
föreslagit att naturvårdsverket och länsstyrelsen får besvärsrätt i vissa
frågor. En besfämmelse härom har tagits in i 26 §. Naturvårdsverket och
länsstyrelsen kan alltså alltid få en regeringsprövning av den viktiga frågan
om förbundsbildning.

27 §

Jag har i den allmänna motiveringen (avsnitt 7.6)
föreslagit att regeringen bör förbehållas avgörandet av vissa besvärsfrågor.
Bestämmelsen har intagits i 27 §. Angår besvären fråga om förbundsbildning,
verksamhetens inriktning eller verksamhetsområdets avgränsning, skall vattendomstolen
med eget yttrande hänskjuta frågan till regeringens avgörande. Vattendomstolen
skall alltså hålla huvudförhandling i målet men i stället för dom skriva ett
yttrande till regeringen (jordbruksdepartementet). Sedan regeringen meddelat
sitt beslut i de underställda frågorna skall vattendomstolen meddela dom i
målet. Domstolen är härvid givetvis bunden av regeringens beslut.

Vattenförbunds organisation m. m. 2834 §§

Bestämmelserna om vattenförbunds organisation m. m. kan
som jag har anfört i den allmänna motiveringen (avsnitt 7.6) i huvudsak utformas
som hänvisningar till bestämmelserna om föreningsförvaltning i lagen (1973:
1150) om förvaltning av samfälligheter. Bestämmelserna motsvarar 1218 och
2427 §§ i utredningens förslag.

28 och 29 §§ innehåller bestämmelser om konstituerande
sammanträde, som i huvudsak ansluter ttll vad som gäUer vid bildande av samfällighetsförening.
Har i laga ordning bestämts att vattenförbund skall bildas, skall medlemmarna
enligt 28 § vid sammanträde utse styrelse och

s. 113 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76: 215 113

antaga stadgar. Denna bestämmelse, motsvarar 12 § i
utredningens förslag.

Enligt utredningen ligger den som tagit initiativet till
förbundsbildningen nära till att svara för sammanträdet men utredningens
förslag innehåller också en bestämmelse (19 § tredje stycket) om att medlem kan
utverka länsstyrelsens förordnande för viss person att hålla-sammanträdet.
Enligt min mening erhåller man den bästa garantien för att konstituerande
sammanträde verkligen kommer till stånd så snart som möjligt, om
förrättningsmannen åläggs ansvaret för sådant sammanträde. Sammanträdet bör
kunna hållas i direkt anslutning till att förrättr ningen avslutas (se 23 §
andra stycket lagen om förvaltning ay samfäUigheter). Det är då angeläget att
kallelse till det konstituerande sammanträdet kan ske i samma ordning och
samtidigt som kallelse till sammanträde vid förrättningen (se 21 § första
stycket andra meningen lagen om förvaltning av samfälligheter).-,

29 § har utformats i enlighet med vad
jag nu, har anfört. I paragrafen anges att sammanträde som avses i 28 § hålls
av förrättningsmannen. I övrigt gäller i tillämpliga delar bestämmelserna om
bildande av. samfällighetsförening i lagen om förvaltning av samfälligheter., Def
fa innebär att reglerna i 8 §, 9 § första stycket och andra stycket första
meningen, 10 och 11 §§, 12 § första stycket första meningen, 14 och 15, §§ samt
2124 §§ sistnämnda lag skall tUlämpas. Därvid skall enligt uttrycklig regel
vad som föreskrivs orn fastighetsdomstol i stället gälla vattendomstol (se
vidare 34 §) och vad som föreskrivs om förrättning enligt anläggningslagen i sfället
gälla förrättning enligt den föreslagna lagen.

30 §, som motsvarar 15 § i
utredningens förslag och 28 § lagen om förvaltning av samfälligheter, upptar
föreskrifter om stadgarnas innehåll. Stadgarna får inte innehåUa föreskrift
som strider mot den föreslagna lagen eller annan författning.

Den offentliga kontroll av stadgarnas innehåll som är
nödvändig bör äga rum vid ett fastställelseförfarande inför länsstyrelsen.
Bestämmelser-härom har upptagits i 31 §, som motsvarar 16 § i utredningens
förslag. ,.

Enligt 31 § första stycket skall stadgarna för att bli
gällande fastställas av länsstyrelsen. Innan sådan fastställelse skett och
anmälan om styrelseval gjorts hos länsstyrelsen, kan förbundet inte förvärva
rättigheter elr ler ikläda sig skyldigheter.

Enligt 31 § andra stycket skall beslut om ändring av
förbundets stadgar genast underställas länsstyrelsen för fastställelse.
Beslutet får inte tillämpas, innan det har fastställts.

Enligt 31 § tredje stycket skall ändring i styrelsens
sammansättning anmälas hos länsstyrelsen. Enligt 31 § fjärde stycket skall
länsstyrelsen föra förteckning över vattenförbund. Förteckningen skall
innehålla uppgifter om styrelsens sammansättning. Jag anser det inte
nödvändigt med någon kungörelse.

8 Riksdagen 1975176.1 saml. Nr 215

s. 114 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76: 215 114

Enligt
31 § sista stycket föres talan mot länsstyrelses beslut enligt första eller
andra stycket hos kammarrätten genom besvär.

I
32 §, som motsvarar 17 § i utredningens förslag och 30 § lagen om förvaltning
av samfälligheter, ges föreskrifter om vattenförbunds styrelse. Styrelse för
vattenförbund skall bestå av en eller flera ledamöter och ha sitt säte inom lan
där förbundet har sitt verksamhetsområde. Styrelseledamot skall vara myndig
och får ej vara försatt i konkurs. Antalet styrelseledamöter får givetvis
anpassas tUl vad som, krävs för att olika medlemskategorier skall få
erforderlig representation och ined hänsyn till verksamhetens - omfattning.
Antalet styrelseledamöter och suppleanter skall anges i stadgarna och
länsstyrelsen får vid sin fastställelseprövning kontrollera att de nu antydda
synpunkterna blir behörigen tillgodosedda. Vid behov kan länsstyrelsen förordria
att flera ledamöter skall ingå i styrelsen än som anges i stadgarna (se 33 §
som hänvisar till

31 §
första stycket lagen om förvaltning av samfälligheter). Sådant för

ordnande har samma verkan som beslut om stadgeändring.

33 §, som motsvarar 18 § i
utredningens förslag, innehåUer en hänvisning till ett stort antal paragrafer
i lagen om förvaltning åv samfälligheter. Dessa paragrafer ar samlade under
följande underrabriker: Styrelse och firmateckning. Uttaxering av bidrag m. m.,
Föreningsstämma, Överlåtelse av fast egendom m. m.. Ändring- av -föreningens
stadgar, Talan mot föreningsstämmobeslut och Skadesfåndsskyldighet m. m. Hänvisningen
avser också bestämmelser om talan 'mot' länsstyrelses' beslut. Hänvisningen
kompletteras liksom 29 § med en bestämmelse om att vad som föreskrivs om
fastighetsdomstol i stället skall gälla vattendomstol (se vidare 34 §). Jag har
dessutom funnit det nödvändigt med en ut--trycklig bestämmelse atf talerätt som
avses i 53 § lagen om förvaltning av samfälligheter inte tillkommer innehavare
av särskUd rätt i fastighet.

Hänvisningen
i 33 § avser först 31 § första stycket och 3238 §§ lagen om förvaltning av samfälligheter,
vilka innehåller bestämmelser om styrelse och firmateckning. Uteslutna är
alltså 30 §, som ersätts av 32 § i det nu aktuella förslaget, samf 31 § andra
stycket och 39 §, som hänger samman med samfällighetsföreningsregistret och som
sakligt sett redan reglerats i 31 § i det nu aktuella förslaget. Som jag redan
har berört vid

32 §
får länsstyrelsen enligt 31,§ första stycket lagen om förvaltning av,

samfälligheter, när skäl därtill föreligger, förordna att styrelsen skall be

stå av flera ledamöter än som anges i stadgarna. Sådant förordnande

har samma verkan som beslut om stadgeändring. Länsstyrelsen får vi

dare i föreningsstämmans ställe utse en ledamot eller, om synnerliga

skäl föreligger, flera ledamöter i styrelsen. Kan överenskommelse inte

träffas om arvode till sådan ledamot bestämmer länsstyrelsen arvodet.

Enligt 32 § lagen om förvaltning av samfälligheter kan styrelseledamot

av den som utsett honom skiljas från sitt uppdrag före utgången av den

tid för vUken han utsetts. I 33 § lagen om förvaltning av samfälligheter

s. 115 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76: 215 ., 115

regleras
det fallet att samfällighetsförening saknar beslutför styrelse på grund av att
styrelseledamots uppdrag har upphört eller på grund av hinder för styrelsedamol
att utöva sitt uppdrag. Länsstyrelsen får då förordna syssloman att ensam eller
tillsammans med kvarstående styrelseledamöter handha föreningens
angelägenheter och företräda föreningen som styrelse. Sysslomannens
förordnande gäller rill dess beslutför styrelse åter finns. Syssloman har rätt tUl
arvode som bestäms av länsstyrelsen och betalas av föreningen. Enligt 34 §
lagen om förvaltning av samfälligheter kan styrelsen utse särskild
firmatecknare, om inte annat följer av stadgarna eller föreningsstämmobeslut.
Styrelsen kan när som helst återkalla bemyndigande för firmatecknare. Enligt 35
§ lagen om förvaltning av samfälligheter skall styrelsen handha föreningens
angelägenheter i överensstämmelse med lagen, stadgarna och föreningssfäm-mobeslut,
i den mån beslutet inte strider mot lagen eller annan författning eller mot
stadgarna. Enligt 36 § lagen om förvaltning av samfälligheter får
styrelseledamot inte ta befattning med angelägenhet i vUken han har eft
väsentligt intresse som strider mot föreningens. Enligt 37 § lagen om
förvaltning av samfälligheter är styrelsen och firmatecknare behöriga att
företräda föreningen i förhåUande tUl tredje man. De får dock infe utan stöd av
stadgarna eller föreningsstämmobeslut överlåta eller söka inteckning i, fast
egendom eller upplåta sådan egendom med nyttjanderätt för längre tid än fem år
(se vidare 51 § samma lag). Enligt 38 § lagen om fövaltning av samfäUigheter
gäller som styrelsens beslut den mening om vilken vid styrelsesammanträde de
flesta röstande förenar sig. Vid lika röstetal avgörs val genom lottning. I
andra frågor gäller den mening som biträdes av ordföranden. Andra
omröstningsregler kan föreskrivas i stadgarna.

Hänvisningen
i 33 § i lagförslaget avser vidare 4043 och 4547 §§ lagen om förvaltning av samfälligheter,
vUka innehåller bestämmelser om uttaxering av bidrag m. m. Hänvisning sker
alltså inte fill 44 § (se dock 38 § i departementsförslaget där sådan
hänvisning görs). EnUgt 40 § lagen om förvaltning av samfälligheter skall, om samfällighetsför-enings
medelsbehov infe täcks på annat sätt, bidrag i pengar uttaxeras av medlemmarna.
För samfällighetsförenings fordran enligt sådan uttaxering gäller lagen (1973:
1152) om förmånsrätt för fordringar enligt lagen (1973: 1150) om förvaltning av
samfälligheter. Någon motsvarande förmånsrätt föreslås inte för vattenförbunds
fordran. Enligt 41 § skaU styrelsen innan uttaxering sker upprätta utgifts-
och inkomststat för föreningen. Staten förelägges föreningsstämman för
godkännande. Gäller i fråga om skyldigheten att delta i kostnader olika
bestämmelser för skilda verksamhetsgrenar, skaU inkomsterna och utgifterna för
varje verksamhetsgren beräknas för sig. Gemensamma inkomster och utgifter fördelas
på verksamhetsgrenarna efter vad som är skäligt.

Enligt
42 § lagen om förvaltning av samfälligheter: uttaxeras, om an-

s. 116 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76: 215 116

nat inte föreskrivs i stadgarna, medlemmarnas bidrag-genom
att styrel

sen upprättar och på föreningsstämma lägger frarh debiteringslängd.' I

denna anges det belopp som uttaxeras, vad som belöper på varje med

lem och när betalning skall ske. Finns det olika verksamhetsgrenar skall

var och en redovisas för sig i debiteringslängden. I 43 § lagen om för

valtning av samfälligheter ges föreskrifter om extraordinär utdebitering.

Räcker inte rillgängliga rriedel till betalning av klar och förfallen skuld

för vilken föreningen svarar, skall styrelsen utan dröjsmål upprätta och

på föreningsstämma lägga fram särskild debiteringslängd samt omedel

bart ta ut vad som fordras. Bestämmelserna är förenade med vissa sank

tioner. Om styrelsens ledamöter försummar extraordinär utdebitering,

är de solidariskt betalningsskyldiga för skulden. Är försummelsen up

penbar, förordnar länsstyrelsen på borgenärens yrkande syssloman att

utdebitera och ta ut erforderligt belopp. Sysslomannen har rätt till

ersättning med motsvarande tillämpning av bestämmelserna i 33 §

andra stycket. Beträffande förening nied skilda verksamhetsgrenar ges i

45 § lagen om förvaltning av samfälligheter ytterligare den föreskriften

att medel och andra tillgångar som hänför sig enbart tUl viss verksam

hetsgren inte får användas eller utmätas för ändamål som faller utanför

verksamhetsgrenen. Sådana medel får inte heller sammanblandas med

andra medel. Anser medlem att uttaxering ej överensstämmer med la

gen, stadgarna eller förehingsstärrimobeslut, får han enligt 46 § lagen om

förvaltning av samfälligheter väcka talan mot föreningen om rättelse

hos fastighetsdomstolen inom fyra veckor från den dag då debiterings

längden framlades på föreningsstämma; Debiterat och till betalning för

fallet belopp får, om domstolen inte förordnar annat, när den prövar

talan om rättelse, uttagas enligt bestämmelserna i utsökningslagen

(1877: 31 s. 1) om fordran för vilken betalningsskyldighet har ålagts

genom dom som äger laga kraft. '

Hänvisningen i 33 § i lagförslaget avser vidare 4750 §§
lagen om förvaltning av samfälligheter, vilka; innehåller bestämmelser om föreningsstämma.
Från hänvisningen undantas dock 48 § sista stycket, som ger innehavare av
rättighet i delägarfastighet rätt att närvara och yttra sig vid behandlingen av
fråga som rör hans rätt.

Den stämma på vilken medlemmarna i vattenförbund deltar i handhavandet
av förbundets angelägenheter kallas förbundsstämma i motsats till
föreningsstämma, vilket framgår av 8 och 30 §§ i lagförslaget. I 47 § lagen om
förvaltning av samfälligheter ges de grundläggande bestämmelserna cm
föreningsstämma. Kallelse till stämman sker genom styrelsens försorg. I
kallelsen anges vilka ärenden som skall behandlas på stämman. Underlåter
styrelsen att kalla till ordinarie stämma i enlighet med stadgarnas
föreskrifter, skall länsstyrelsen på anmälan av medlem utlysa föreningsstämma.
Om minst en femtedel av samtliga röstberätti-aade medlemmar eller det-mindre
antal som kan vara bestämt i stad-

s. 117 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76: 215 117

garna
hos styrelsen begär att extra föreningsstämma skaU håUas och därvid anger de
ärenden som skall behandlas, åligger det styrelsen att inom en vecka kalla till
sådan stämma. Om så inte sker utlyser länsstyrelsen stämma på anmälan av
medlem. Frågan om rätt för föreningsmedlem att delta i förhandlingarna och
utöva rösträtt regleras i 48 § lagen om förvaltning av samfälligheter. Till en
början begränsas rätten att rösta vid avgörande av fråga som bara rör viss
verksamhetsgren till de medlemmar som är bidragsskyldiga tUl verksamhetsgreneri.
Denna bestämmelse bör enligt min mening i fråga om vattenförbunden ges sådan innebörd
att begränsningen alltid blir aktuell när bidragsskyldigheten inte omfattar
alla medlemmarna i förbundet, oavsett om förbundets verksamhet formellt sett
bedrivs som skilda grenar eller inte. Situationeri kan t. ex. vara den att
förbundet tills vidare bara bedriver en verksamhet till vilken inte alla
medlemmarna är bidragsskyldiga. Den ifrågavarande bestämmelsen hindrar inte
att alla medlemmar har rätt att delta och yttra sig vid frågans behandling,
eftersom beslutet genom sina konsekvenser för andra verksamhetsgrenar indirekt
kan beröra hela medlemskretsen. I 48 § föreskrivs vidare att den som har
underlåtit att i rätt tid fullgöra sin bidragsskyldighet får delta i
förhandlingarna mén inte utöva rösträtt, innan han har fullgjort vad han
eftersatt. Medlem eller annan får inte, själv eller genom ombud eller som
ombud, delta i behandlingen av angelägenhet vari han här ett väsentligt
intresse som strider mot föreningens. I 49 § lagen om förvaltning av samfälligheter
ges bestämmelser om omröstning och beslut på föreningsstämma. Som huvudregel
gäller enligt första stycket att röstberäkning skall ske efter huvudtalet.
Röstberättigad medlem, som är närvarande vid föreningsstämma, har, oavsett om
han äger en eller flera delägarfastigheter,. en röst. 1 fråga som har ekonomisk
betydelse skall medlemmarnas röstetal i stället beräknas efter delägarfastigheternas
andelstal, om medlem -begär det. Ingen medlems röstetal får dock överstiga en
femtedel av det sammanlagda röstetalet för samtliga närvarande röstberättigade
medlemmar. Medlems rösträtt kan enligt andra stycket utövas genom ombud. Ombud
får inte företräda mer än en medlem. Som stämmans beslut gäller den mening som
fått enkel majoritet. Vid lika röstetal avgörs val genom lottning. I andra
frågor gäller den mening som ordföranden biträder. Bestämmelserna i första och
andra stycket har tvingande karaktär. I 51 och 52 §§ lagen om förvaltning av samfälligheter
uppställs dock krav på kvalificerad majoritet i vissa fall. Vidare kan
avvikelse från andra stycket föreskrivas i stadgarna.

Styrelsen
är enligt 50 § lagen om förvaltning av samfälligheter skyldig att på
föreningsstämma lämna de upplysningar om föreningens verksamhet som medlem
begär och som kan vara av betydelse för medlemmarna. Över beslut som fattas på
föreningsstämma skall genom styrel-

s. 118 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76: 215 118

sens
försorg föras protokoll. Protokollet skall hållas tillgängligt för medlemmarna
senast två veckor efter stämman.

Vid
tillämpning av huvudtalsmetoden kommer ingen medlem att ha mer än en röst, även
om han har del i flera av de berörda verksamhetsgrenarna. Om andelstalsmefoden
skall användas, kan det däremot uppkomma problem vid beräkningen av röstetal
för avgörande av fråga som berör mer än en verksamhetsgren. Denna fråga
berördes vid tillkomsten av lagen om förvaltning av samfälligheter (prop. 1973:
160 s. 445, 578 och 606). Vad som anfördes då gäller givetvis även för
vattenförbund med olika verksamhetsgrenar. I ett vattenförbund med exempelvis
två verksamhetsgrenar måste man för atf få en riktig röstberäkning för gemensamma
frågor antingen halvera de andelstal som gäller för respektive verksamhetsgren
eller, om det är avgjort hur intresset och ansvaret för den gemensamma åtgärden
skall fördelas mellan verksamhetsgrenarna, reducera andelsfalen i förhållande härtUl.
I sistnämnda fall kan exempelvis andelstalen för den ena verksamhetsgrenen
reduceras fill 1/4 medan andelstalen for den andra verksamhetsgrenen då
reduceras till 3/4. I anledning av vad jag nu har anfört vill jag framhålla att
andelstalen för vattenförbund bör fastställas på enhetligt sätt och så att
andelstalen för de olika verksamhetsgrenarna om möjligt kan ställas i relation
till varandra.

När
det gäUer omröstning beträffande viss verksamhetsgren innebär, som jag redan
har redovisat, hänvisningen tiU 48 § lagen om förvaltning av samfälligheter att
rösträtt tillkommer endast de medlemmar som är bidragsskyldiga fill
verksamhetsgrenen. I vattenförbund kan det tänkas förekomma atf en
sammanslutning av fiskerättsägaré inte medger något andelstal över huvud taget
och alltså endast betalar förbundsavgiff. En sådan sammanslutning har ingen
rösträtt i frågor som rör viss verksamhetsgren, eftersom någon
bidragsskyldighet inte kan anses föreligga. Däremot har sammanslutningen enligt
huvudtalsmetoden en röst vid för vattenförbundet gemensamma omröstningar. 1
fråga som har ekonomisk betydelse kan emeUertid, som jag nyss har angivit,
medlem begära att andelstalsmetoden skaU användas i stället. I så fall får
medlem utan andelstal givetvis ingen rösträtt.

Hänvisningen
i 33 § i lagförslaget avser vidare 51 § och 52 § första stycket lagen om
förvaltning av samfälligheter, i vUka uppstäUs krav på kvalificerad majoritet i
vissa faU. Enligt 51 § fordras för beslut att överlåta eller söka inteckning i
fast egendom eller att upplåta sådan egendom med nyttjanderätt för längre tid
än fem år minst två tredjedelar av de avgivna rösterna, om inte annat
föreskrivs i stadgarna (jfr 37 § lagen om förvaltning av samfälligheter).
Enligt 52 § första stycket har vid omröstning i fråga om ändring i föreningens
stadgar varje röstberättigad medlem, oavsett om han äger en eller flera delägarfastigheter,
en röst. För beslut om sådan ändring fordras minst två tredjedelar av de

s. 119 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76: 215 119

avgivna
rösterna. Om def föreskrivs strängare villkor i stadgarna, skall det gälla. 52
§ andra stycket, som inte omfattas av hänvisningen, innehåller besfämmelser om
registrering av stadgeändring och har i lagförslaget ersatts av 31 § andra
stycket.

Hänvisningen i 33 § i lagförslaget
avser även 53 § lagen om förvaltning av samfälligheter, vilken innehåller
bestämmelser om talan mot för-eningsstämmobesluf. Som jag redan har anfört
kompletteras hänvisningen med en bestämmelse om att vad som föreskrivs om
fastighetsdomstol i stället skall gälla vattendomstol och om att taleratf som
avses i 53 § infe tillkommer innehavare av särskild rätt i fastighet. Enligt 53
§ första stycket gäller följande. Om styrelseledamot eller sådan medlem (eller
innehavare av särskild rättighet i delägarfastighet) vars rätt berörs av
beslut som fattats på föreningsstämma anser att beslutet infe tillkommit i behörig
ordning eller att det strider mot lagen eller annan författning eller mot sfadgama,
får han klandra beslutet genom att väcka talan mot föreningen hos
fastighetsdomstolen (beträffande vattenförbund vattendomstolen). Grandas talan
enligt första stycket på att beslutet inte har tillkommit i behörig ordning
eller att det eljest kränker, endast medlems (eller rättighetshavares) rätf,
skall talan enligt andra stycket väckas inom fyra veckor från beslutets dag vid
påföljd att beslutet annars är gällande. När talan väckts, äger domstolen
enligt tredje stycket förordna att beslutet tills vidare inte får verkställas.
Enligt sista stycket gäller dom varigenom sfämmobeslut upphävts eller ändrats
även för medlem (eller rättighetshavare) som inte fört talan.

Hänvisningen i 33 § i
lagförslaget avser även 54 § lagen om förvaltning av samfäUigheter, vilken
innehåller bestämmelser om skadeståndsskyldighet m. m. I fråga om skyldighet
för styrelseledamot, syssloman, revisor eUer medlem att-ersätta skada, som har
tillskyndats föreningen, medlem eller tredje man, och om talan om sådan
ersättning äger enligt 54 § lagen om förvaltning av samfälligheter 6366 och
106109 §§ lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar motsvarande tillämpning.
Jag finner det inte nödvändigt att närmare redogöra för innehåUet i angivna
paragrafer men jag vill erinra om att lagen om ekonomiska föreningar är
föremål för översyn inom justitiedepartementet. I 54 § lagen om förvaltning av samfälligheter
anges att talan skall tas upp av fastighetsdomstol. När det gäller
vattenförbund skaU dock talan tas upp av vattendomstol, vilket uttryckligen anges
i 33 § i lagförslaget.

Hänvisningen
i 33. § i lagförslaget avser slutligen 67 § andra och tredje styckena lagen om
förvaltning av samfälligheter, vilka innehåller bestämmelser om talan mot
länsstyrelses beslut. Enligt 67 § andra stycket föres talan mot länsstyrelses
beslut enligt, såvitt nu är av intresse, 31 § första stycket första eller
tredje punkten, 32 § eller 33 § första stycket hos regeringen genom besvär (se
vidare avsnitt 9.3). Enligt 67 § tredje stycket föres talan mot annat
länsstyrelses beslut hos kammarrätt genom besvär.

s. 120 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76: 215 120

I
29 och 33 §§ i lagförslaget har hänvisningarna till lagen om förvaltning av samfällighet,
som jag redan har nämnt, kompletterats med en bestämmelse om att vad som
föreskrivs om fastighetsdomstol i stället skall gälla vattendomstol. När
klandertalan förs hos vattendomstol bör bestämmelserna i 11 kap. VL om
förfarandet vid vattendomstol i stämningsmål äga motsvarande tillämpning. En
bestämmelse härom har tagits upp i 34 §. Den motsvarar 27 § i utredningens
förslag. Bestämmelsen innebär atf besfämmelserna i rättegångsbalken (se 11
kap. 1 § sista stycket VL) samt allmänna processrättsliga principer i huvudsak
kommer att gälla. Domstolen blir alltså bunden av framställda yrkanden och medgivanden,
som i ett vanligt dispositivt tvistemål. Om käranden påstår men inte lyckas
styrka atf omständighet som utgör klandergrund föreligger, skall i enlighet med
allmänna bevisbörderegler hans talan normalt ogillas. Om ett beslut lider av
formella brister bör det i regel undanröjas. Är det materiellt felaktigt, kan
det antingen undanröjas eller ändras tUl sitt innehåll. Domstolen är i detta
hänseende liksom annars bunden av kärandens yrkande. Allmänna regler om rätt
till ersättning för rättegångskostnader kommer att gälla. Part, som förlorar
målet, skaU alltså i princip ersätta motparten dennes kostnader. Talan mot
-vattendomstolens dom eller beslut skall fullföljas fUl vattenöverdomstolen.

Verkan
av ändrade förhållanden m. m.

3537
§§

Dessa
paragrafer innehåller bestämmelser om verkan av ändrade förhållanden och
motsvarar 10 och 20 §§ i utredningens förslag.

Enligt
mitt förslag skall frågan om förbundsbildning m. m. prövas vid förrättning.
Bestämmelserna om ändrade förhållanden bör då ange under vUka förutsättningar
en Omprövning kan ske vid ny förrättning. Anläggningslagen utgör härvid en
naturlig förebild. 35 § i mitt förslag har också utformats i överensstämmelse
med 35 § första stycket anläggningslagen.

Enligt
35 § departementsförslaget gäller följande. Inträder, sedan fråga som
behandlats vid förrättning enligt den föreslagna lagen slutligt avgjorts,
ändrade förhållanden som väsentligt inverkar på frågan, kan denna prövas vid ny
förrättning. Även utan att sådana förhållanden inträtt, får ny förrättning äga
rum, om i det tidigare avgörandet föreskrivits att frågan får omprövas efter
viss tid och denna tid utgått.

I
princip bör enligt min mening krävas att det är fråga om nya eller ändrade
förhållanden av rent faktisk natur och inte bara om annat bedömande av
föreliggande fakta (se prop. 1973: 160 s. 254). För vattenförbunden torde det
mest praktiska fallet vara att medlemskretsen bör vidgas därför att nya tUlstånd
enhgt VL eller ML meddelas. Däremot

s. 121 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76: 215 121

finns det enligt min mening inte anledning att medge
omprövning bara därför att den, som redan är medlem, i någon mån ändrar sin
inverkan pä vattenförhållandena. För omprövningen gäller samma materiella regler
och samma förfarande som vid bildande av vattenförbund.

Utredningen
har föreslagit bestämmelser (20 §) som ger medlemmarna en betydande egen
beslutanderätt under förutsättning att fullständig enighet råder mellan dem.
Jag anser atf detta är en riktig tanke och har därför i 36 § tagit upp en
speciell bestämmelse om verkan av överenskommelse mellan medlemmarna.
Bestämmelsen har 43 § anläggningslagen som lagteknisk förebild. Den går
emellertid längre än förebuden, eftersom överenskommelse kan omfatta alla
frågor, exempelvis även upplösning av förbundet. Om alla medlemmar är ense om
att förbundet skall upplösas eller viss verksamhetsgren avvecklas finns det
enligt min mening ingen anledning atf inte prövningen skall kunna ske i den
enklare form som anvisas i förevarande paragraf. Förrättningsformen är ju när
det gäller vattenförbund främst till för att olika medlemsintressen skall få
komma till tals.

Enligt 36
§ första stycket har överenskommelse mellan samtliga medlemmar i vattenförbund
sariima verkan som beslut vid ny förrättning, om överenskommelsen godkänns av
förrättningsman som länsstyrelsen förordnar enligt 11 §. Bestämmelsens
betydelse är främst att aUa förfarandebestämmelser inte behöver iakttas. Allt
vad som krävs är att medlemmarna ansöker om förordnande av förrättningsmän.
Lämpligen förordnas den som handlagt den grundläggande förrättningen.
Kungörelse och sammanträde behövs inte utan förrättningsmannen kan direkt ta
ställning till om han kan' godkänna överenskommelsen eller inte. I förebilden
i anläggningslagen anges som ett uttryck för en åsyftad restriktiv tillämpning
(se prop. 1973: 160 s. 263) att godkännande får lämnas endast om det är
uppenbart att överenskommelsen inte strider mot anläggningslagen. Någon
motsvarande bestämmelse har inte tagits med i mitt förslag och min förhoppning
är att enigheten mellan medlemmarna skall vara sådan att paragrafen kan få stor
betydelse när det gäller att anpassa vattenförbunden till ändrade
förhållanden. Jag vill dock understryka att förrättningsmannens prövning
givetvis sker enligt de materiella bestämmelserna i den nu föreslagna lagen.

Jag har nu talat om överenskommelse mellan samtliga
medlemmar. Ett praktiskt fall är emellertid att en ny medlem skall anslutas fill
förbundet (se 43 § anläggningslagen). Då krävs givetvis att även den nya
medlemmen har bUrätt överenskommelsen. En uttrycklig bestämmelse härom har
tagits in som en andra mening i 36 § första stycket.

Enligt min mening bör naturvårdsverket och länsstyrelsen
ges möjlighet att ta ställning till förrättningsmannens beslut. Detta sker
lämpligen genom att förrättningsmannen åläggs att sända en avskrift av sht
beslut till dem, så att de blir i tillfälle att föra talan mot beslutet i den
ordning

9 Riksdagen 1975176. 1 saml. Nr 215

s. 122 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76: 215 122

som gäller för talan mot slutligt förrättningsutlåtande.
Det är att märka att naturvårdsverkets och länsstyrelsens talerätl enligt 26 §
infe omfattar fråga om medlemskap och andelstal. En bestämmelse i enlighet med
det anförda har tagits upp i 36 § andra stycket, som också innehåller en
föreskrift om att samtliga handlingar skall översändas till naturvårdsverket
sedan beslutet vunnit laga kraft (se 23 §).

I 37 §,
som motsvarar 10 § första stycket andra meningen i utredningens förslag,
regleras de ekonomiska verkningarna av att vattenförbund upplöses eller
verksamhetsgren avvecklas. Paragrafen hänvisar tUl 62 och 65 §§ samt 67 § tredje
stycket lagen om förvaltning av samfälligheter. Enligt 62 § får samfällighetsförening
inte upplösas förrän alla dess skulder betalts eller de medel som fordras för
betalningen nedsatts hos länsstyrelsen. I samband med upplösningen får kallelse
sökas på föreningens okända borgenärer. De i förordningen (1862:; 10 s. 1) om
tioårig preskription och om kallelse å okända borgenärer meddelade bestämmelserna
om sådan kallelse äger.därvid motsvarande tillämpning. Överstiger vid
upplösningen av föreningen dess tillgångar skulderna, skall överskottet skiftas
mellan medlemmarna enligt grunder som föreningsstämman beslutat. Det sist
sagda gäller inte, om annat föreskrivs i,stadgarna. 62 § äger motsvarande
tillämpning på avveckling av verksamhetsgren (64 § andra stycket). Framkommer
efter upplösning av samfällighetsförening eller avveckling av verksamhetsgren
ny skuld eller tillgång, skall länsstyrelsen enligt 65 § på begäran av
borgenär eller annan som saken rör förordna syssloman att vidta de åtgärder som
skulle ha ålegat styrelsen, om skulden eller tillgången varit känd tidigare.
Enligt 67 § tredje stycket föres talan mot länsstyrelses beslut i nu aysett
fall hos kammarrätt genom besvär.

Ändrade
delaktighetsförhållanden beroende på att fastighet inträder i eller utträder ur
en existerande anläggningssamfällighet eller på att andelstal i sådan samfällighet
höjs eller sänks föranleder enligt 3740 §§ anläggningslagen vissa ekonomiska
uppgörelser mellan intressenterna. Behovet av en sådan uppgörelse kan sägas
hänga samman med de ändrade förhållandenas inverkan på de anslutna
fastigheternas marknadsvärden. Vattenförbundens verksamhet torde bara
undantagsvis komma att omfatta förvaltning av särskilda anläggningar och
förbunden saknar också anläggningssamfälligheternas sakrättsliga bindning vid delägarfastighet.
Jag anser i likhet med utredningen att de fastighetsrättsliga reglerna inte
kan ges motsvarande tillämpning i fråga om vattenförbunden och att några
bestämmelser om ekonomisk uppgörelse inte bör tas med i lagförslaget.
Vattenförbunden är däremot oförhindrade att reglera frågan i stadgarna. Detta
bör ske i de fall anledning därtill föreligger (jfr 6 § andra stycket).

s. 123 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76: 215 123

38 §

I denna paragraf, som motsvarar 11 § i utredningens
förslag, behandlas den situationen att rättighet som ligger till grund för
medlemskap övergår lill ny ägare.

Är någon på grund av 3 § första eller andra stycket medlem
i vattenförbund och övergår rättighet som ligger till grund för hans
medlemskap till ny innehavare, skall denne enligt 38 § därmed vara medlem i den
förutvarande rättighetshavärens ställe och vara bunden av beslut som har
fattats enligt den föreslagna lagen. I fråga om den nye medlemmens förpliktelser
gentemot förbundet äger dock 44 § lagen om förvaltning av samfälligheter
motsvarande tillämpning.

44 § lagen om förvaltning av samfälligheter innebär
följande. Övergår delägarfastighet till ny ägare på annat sätt än genom
försäljning på exekutiv auktion, svarar den nye ägaren tillsammans med den
förre ägaren gentemot föreningen för oguldet belopp som dessförinnan påförts
den förre ägaren enligt 42 eller 43 § (se min redogörelse vid 33 § i lagförslaget)
och som inte har förfallit till betalning tidigare än ett år före den bestämda
tillträdesdagen. Mot den nye ägaren anses beloppet förfallet tillträdesdagen,
om inte beloppet enligt debiteringslängden förfaller först efter denna dag.

Övergängsbestäinindser

Lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 1977. Några
särskilda övergångsbestämmelser behövs inte.

9.2 Förslaget till ändring i vattenlagen

Den föreslagna lagen om vattenförbund innebär inte att vattenförbunden
får några särskilda befogenheter att utan hinder av allmän eller enskild rätt
genomföra underhållsarbeten och andra åtgärder i vatten. Frågan under vilka
villkor sådana åtgärder får genomföras skall i allmänhet bedömas enligt VL:s
bestämmelser om byggande i vatten. Som jag har anfört i den allmänna motiveringen
(avsnitt 7.2) bör dock ändringar göras i VL för att underlätta genomförandet i
förbundens regi av sådana åtgärder som kräver vattenrättslig prövning, främst
vattenreglering. Vattenförbunden bör i detta hänseende jämställas med
kommunerna och få motsvarande tvångsrätter. De föreslagna ändringarna i VL har
i huvudsak denna innebörd. Dessutom görs de ändringar angående underhåll av
byggnad i vatten som jag har angivit i den allmänna motiveringen (avsnitt
7.7).

I VL görs ett stort antal terminologiska ändringar som
inte behöver närmare kommenteras. Jag vill endast erinra om att 2 kap. 67 § VL
föreslås ändrad i prop. 1975/76: 112 och att i samband härmed termen Konungens befallningshavande
föreslås ersatt av länsstyrelsen i nämnda paragraf.

s. 124 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76: 215 124

Vattenöverdomstolen anser (se avsnitt 5.1) att vissa
ändringar bör genomföras i 8 kap. VL oberoende av förslaget om vattenförbund.
Jag är emellertid inte beredd att lägga fram något förslag i dessa hänseenden.
Det får ankomma på vattenlagsutredningen att överväga vilken motsvarighet till
nuvarande 8 kap. VL som behövs i en ny vattenlag. ,

2 kap. 9 § . , , .

Enligt 2 kap. 9 § har stat och kommun f. n. initiativrätt
att i vattenområde tvångsvis genomföra åtgärder som är ägnade att främja vissa
allmänna intressen, nämligen dels fisket (första stycket) dels naturskydds-
och hälsovårdsintressena (andra stycket). I fråga om sådana åtgärder innebär
lagrummet undantag från VL:s principiella krav på rätt till vatten. Inte heller
krävs att nettonyttan av åtgärden står i viss proportion till skadan på annans
egendom enligt de ekonomiska tillåtlighetsreglerna i 2 kap. 3 § första stycket
VL. I stället gäller att företaget inte får utföras om det medför skada som
står i missförhållande till nyttan. 9 § andra stycket torde bl. a. (se prop.
1961: 13 s. 72) bereda möjlighet att med hänsyn till naturskyddet eller
hälsovårdsintressen återställa en i forrläggningssyfte sänkt sjö i dess
tidigare skick. Den omständigheten att tillstånd till sänkningen har erhållits
genom lagakraftvunnet beslut utgör infe hinder mot att initiativrätten utövas,
men ersättning skall givetvis utgå till den som lider intrång i den rätt han
äger enligt sänkningstillståndet.

Enligt utredningen torde första stycket redan i nuvarande
utformning ge tillräckligt utrymme för initiativ till fiskefrämjande åtgärder
och utredningen föreslår inte någon initiativrätt för vattenförbunden i detta
hänseende. Detta kritiseras av kammarkollegiet, länsstyrelsen i Gävleborgs
län, Ljusnan- Voxnans vattenvårdsförbund och Skövdegruppen. Jag vill framhålla
att fiskefrämjande åtgärder ligger inom ramen för vattenförbundens
miljövårdande åtgärder och att företrädare för fiskeintresset givits särskilda
möjligheter till frivilligt medlemskap. Enligt min mening ligger det i linje
härmed atf vattenförbunden ges initiativrätt när det gäller fiskefrämjande
åtgärder. I förslaget har därför vattenförbund jämställts med stat och kommun
i 9 § första stycket.

Jag anser i likhet med utredningen att vattenförbunden bör
ges motsvarande initiarivrätt som enligt 9 § andra stycket nu tillkommer stat
och kommun. Denna initiativrätt avser f. n. åtgärder som är önskvärda från
naturskydds- eller hälsosynpunkt. TUlämpningsområdet bör i enlighet med
utredningens förslag utvidgas att omfatta alla åtgärder som är önskvärda från
allmän mUjövårdssynpunkt. Härigenom klarläggs att exempelvis
underhållsåtgärder och annan miljövårdsfrämjande verksamhet omfattas. Eftersom
hälsovårdsintresset inte alltid kan anses faUa in under begreppet miljövård,
anser jag i motsats till utredningen att hälsovårdsintresset alltjämt bör
nämnas i lagtexten. 9 § andra stycket har utformats i enlighet med det
anförda.

s. 125 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76: 215 125

Med hänsyn till att en av förbundens huvuduppgifter bör
vara atf svara för underhållsarbeten i vattenområden anser jag def vara
särskilt angeläget att skapa rättsliga förutsättningar för sådana arbeten.
Genom de ändringar i 2 kap. 36 §, fUl vilka jag återkommer, får förbunden möjligheter
att utföra sådana rensningsarbeten som behövs for att bibehålla vattens djup
eller lägre. Lagrummet gäller emellertid bara åtgärder som avser att förebygga
förändringar i ett vattenområdes beskaffenhet och inte att åstadkomma sådana.
Enligt vad som har anförts i litteraturen kan antagligen inte ens ett
återställande av vattendrag som har förändrats genom uppgrundning o. d. ske
genom rensning i lagrummets mening, om förändringen redan har skett och fått
en mera bestående karaktär (af Klintberg Om byggande i vatten s. 161).
Återställnings- och saneringsåtgärder av detta slag vilka i och för sig kan
vara att hänföra till byggande i vatten bör vattenförbund kunna utföra med stöd
av 2 kap. 9 §. Vattendomstols tillstånd torde i allmänhet behövas. Av 2 kap. 14
§ första stycket VL följer att ett sådant tillstånd kan förenas med rätt för
vattenförbundet att lägga upp rensningsmassor på annans mark eller att utföra underhåUsarbeten
inom strandregionen ovanför högsta hög-vattenytan, allt självfallet mot
ersättning för uppkommande skada (jfr vidare vad som anförs under 2 kap. 36 § VL).

Med hänsyn fiU att vattenförbunden också förutsätts kunna
svara för vissa regleringsåtgärder bör rättsliga förutsättningar för sådana
åtgärder tiUskapas. Vattenreglering är en form av byggande i vatten och kräver
därför i princip rätt till vatten. När det gäller regleringar - vare sig dessa
sker för kraft- eller torrläggningsändamål eller för, att tUlgodose andra
intressen är emellertid rätten att vidta åtgärden inte förbehållen den som
äger eller på annan grund förfogar över marken vid utloppet av det tillämnade
regleringsmagasinet eller andra markägare kring detta. Även ägare av strömfall
och andra vatfenräftsägare nedströms i vattendraget har initiativrätt oberoende
av vattenrätt just inom det område som skall användas som vattenmagasin. Att
någon av medlemmarna i ett vattenförbund kan ha vattenrätt nedströms ett
regleringsområde torde inte i varje fall inte i alla lägen konstituera en
rätt för vattenförbundet att utföra regleringen. Enligt min mening bör
vattenförbundens befogenheter också i detta hänseende kunna baseras på 2 kap. 9§.

2 kap. 15 §

Enligt 2 kap. 15 § i gällande lydelse kan vattendomstol
medge en företagare rätt atf begagna en befintlig, annan tillhörig
vattenbyggnad. Tvångsrätten är i första hand av betydelse när det gäller
dammbyggnader men den kan också tillämpas i fråga om byggnader av annat slag,
t. ex. en till- eller avloppskanal eller annan ledning för vattnet. För att
tvångsrätten skall få utövas förutsätts dels att begagnandet skall äga rum

10 Riksdagen 1975176. 1 saml. Nr 215

s. 126 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76: 215 126

för
tillgodogörande av vatten, dels ätt det gemensamma nyttjandet inte medför
väsentlig olägenhet för byggnadens ägare. Ersättning skall utgå för intrång och
olägenheter fUl följd av begagnandet liksom för skälig andel i
anläggningskostnaderna. Med rätten att använda byggnaderna följer också
skyldighet att delta i de framtida underhållskostnaderna.

Vattenförbundens
verksamhet kari komma att omfatta bl. a. regleringar för att utjämna
skillnader mellan hög- och lågvattenföring i ett vattendrag eller för att hålla
ett från allmänna naturvårdssynpunkter lämpligt vattenstånd i en sjö eller ett
sjösystem. Även kommuner, någon gång också staten, kan tänkas ha intresse av
att utföra sådana åtgärder i egen regi. Enligt min mening kan det i sådana fall
vara lämpUgt att bedriva regleringen med begagnande av annan tUlhörig
dammbyggnad. Jag föreslår därför i likhet med utredningen att den tvångsrätt
som avses i 2 kap. 15 § får utnyttjas också av stat, kOmmun eller vattenförbund
om det behövs för att tiUgodose allmänna mUjövårdsintressen. En bestämmelse
härom har tagits in i ett nytt andra stycke äv 15 §. Liksom huvudregeln
förutsätter den riya bestämmelsen att begagnandet inte medför väsentlig
olägenhet för byggnadens ägare. Vidare måste en ekonomisk uppgörelse med
anläggningens ägare givetvis ske på det sätt huvudregeln föreskriver.

Jag
vill påpeka att rätten att använda annans byggnad i vatten inte innebär någon
befogenhet att utöva en för byggnadens ägare skadlig inverkan på
vattenförhållandena eller eljest göra intrång i dennes rätt fill vattnet.
Ändrade bestämmelser angående t. ex. vattenhushållningen vid en dammbyggnad kan
erriellertid utverkas med stöd av 2 kap. 31 § VL.

2 kap. 31 § ;,,.: r '.

Enligt
2 kap. 31 § första stycket i gäUande lydelse kan staten, kommun eller
hushållningssällskap i syfte som avses i 2 kap. 9 § utverka ändrade eller nya
regler för vattenhushållning vid annan tillhörig byggnad i vatten. Ärendet
skall prövas enligt de för byggande i vatten stadgade grunderna, vilket bl. a.
innebär'att ersättning för skada utgår enligt reglerna i 9 kap. VL.

Genom
ändringar år 1967 i 2 kap. 9 § VL (SFS 1967: 370) har hushållningssällskapens
tidigare befogenheter att vara verksamma tUl förmån för allmänna
fiskeintressen upphört. Motsvarande ändring bör nu genomföras i fråga om 31 §.
Med hänsyn till vad jag har föreslagit beträffande 2 kap. 9 § bör vidare
vattenförbunden vid sidan av stat och kommun få befogenhet att påkalla ändrade
eller nya hushållningsbestämmelser. Jag vUl understryka att de föreslagna
ändringarna i 2 kap. 9 och 31 §§ inte innebär några nya inskränkningar i
meddelade tillstånds rättskraft. I den mån bestämmelserna om kungsådra inte
föranleder till annat skall ersättning utgå till vattenbyggnadens ägare för'
det intrång som kan uppstå genom en tiUämpning av lagrummen.''Förslaget tiU lag

s. 127 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76: 215 127

om
vattenförbund innebär inte att byggnadens ägare skall förpliktas bi

dra till kostnader av detta slag, om ingreppen påkallas av vattenförbund

vari han är medlem. Å andra sidan får han inte utöva rösträtt, när för

bundet skaU besluta i fråga som enbart rör ändringar i de ifrågavarande

hushållningsbestämmelserna (enligt hänvisningen i 33 § förslaget tiU lag

om vattenförbund till 48 § första stycket lagen om förvaltning av sam

fälligheter). '

I
enlighet med det anförda har i 2 kap. 31 § första stycket ordet hus

hållningssällskap ersatts av vattenförbund.- -

2
kap. 33 § ,':.::..

Enligt
2 kap. 33 § i gällande lydelse är ägare av byggnad i vatten, där försummelse i
underhållet kan föranleda fara för allmän eller enskUd rätt, pliktig att underhålla
byggnaden så, att sådan fara förebygges.

I
enlighet med vad jag.har.angivit i den allmänna motiveringen (avsnitt 7.7) har
paragrafen försetts med eft nytt andra stycke'av följande innehåll. Föreligger
försummelse som avses i första stycket, får länsstyrelsen förordna om rättelse
på den försumliges bekostnad eller vid vite tillhålla den försumlige att själv
vidta rättelse.- '' '

1 3
kap. 10 § första stycket.tas in en hänvisning till den nya bestäm

melsen. '.-. , ' " ' .''..
.' -

Jag
återkommer vid 14. kap. 10 § till frågan om talan mot länsstyrel

ses beslut. .j- -- '- . -. ..-.:..:

2
kap. 34 §

Denna
paragraf innehåller vissa föreskrifter för det fallet'att en byggnad i vatten
skall utrivas. Gör byggnadens ägare ansökan om utrivning hos vattendomstolen,
skall ansökningen i allmänhet -bifallas, men om vattenbyggnadens borttagande
skulle medföra synnerlig skada på annans fastighet eller om allmänna intressen skuUé'motivera
det, kan domstolen föreskriva att byggnaden skall behållas. Förutsättningen är
att fastighetsägaren eller staten åtar sig att underhålla, byggnaden i ägarens
ställe. Dessa bestämmelser om byggnadens bibehållande har främst koinmit-fill
med tanke på det fallet att en vattenbyggnad sedan lång tid tillbaka hållit
vattnet uppdämt till högre nivå än den naturliga och att en återgång till de
ursprungliga förhållandena skulle kunna sätta dem som inrättat sig efter det
högre vattenståndet.i en mycket ogynnsam situation. ' '

Jag
anser i likhet med utredningen att den-möjlighet att överta under

hållsskyldigheten tiU skydd för allmänna intressen som staten nu har bör

utvidgas till att omfatta också kommun och vattenförbund. Förpliktelser

och rättigheter som följer med ett överflyttande på staten av ansvaret

för byggnaden skall naturligtvis även gälla för kommun eUer vattenför

bund som övertar ett sådant ansvar. ' '

2 kap.
34 § andra stycket har ändrats i enlighet med det anförda.

s. 128 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76: 215 128

2 kap.
36 §

Som
jag har berört vid 2 kap. 9 § innehåller 2 kap. 36 § bestämmelser om rensning
för bibehållande av vattens djup eller läge. Den som kan lida men av uppgrundningen
får verkställa sådan rensning utan vattendomstols prövning, även om åtgärden
skall utföras inom annans område, men ägaren skall då underrättas i förväg.
Överskrider ett rensningsarbete som utförs utan tillstånd vad som behövs för
att bibehålla de lagliga vattenförhållandena innebär detta olovligt byggande i
vatten. Den som vill rensa kan skydda sig mot straff-, skadestånds- och handräckningssanktioner
genom att begära förhandsfillstånd hos vattendomstolen. Han undviker därigenom
också den olägenhet som är förenad även med en i och för sig laglig rensning,
nämligen att bli bevisningsskyldig enligt 2 kap. 26 § VL i fråga om de
förhållanden i vattenområdet som rådde före åtgärderna.

Jag anser i likhet med
utredningen att staten, kommun och vattenförbund bör få rätt att rensa för att
bibehålla de lagliga vattenförhållandena, när rensning är påkallad från
hälsosynpunkt eller allmän miljövårdssynpunkt och under de villkor i övrigt
som gäller enligt 36 §. Det måste nämligen anses tveksamt om sådana i och för
sig önskvärda arbeten kan utföras på annans område under åberopande av att
staten, kommunen eller vatfenförbundet lider men av uppgrundningen. 2 kap. 36
§ första stycket har ändrats i enlighet med det anförda. Förslaget innebär
också att staten, kommun eller vattenförbund kan utföra återställningsarbeten
enligt 2 kap. 37 §, när vattendrag till följd av naturförhållandena har vikit
från sitt tidigare läge eller på annat sätt förändrat sitt lopp. Rätt att lägga
upp rensningsmassor på annans mark föreligger utan särskilt förhandsfillstånd
enligt 36 § andra stycket. Jag vill erinra om att hänvisningar till 2 kap. 36 §
förekommer i 3 kap. 10 § och 5 kap. 9 § (se också motsvarande bestämmelser i 6
kap. 26 § och 7 kap. 48 §).

Om eft vattenförbund i tortläggningsföretags
ställe skall utföra rens-ningsarbefen i ett vattendrag, torde arbeten i annans
vattenområde och massupplag på annans mark altemativt kunna ske med utnyttjande
av de befogenheter som enligt 7 kap. 48 § VL tillkommer torrläggningsföretaget.

3 kap.
10 §

I
3 kap. 10 § som handlar om vattenreglering har tagits in en hänvisning till de
nya bestämmelserna i 2 kap. 33 § andra stycket.

6
kap. 28 §

Om
allmän flottied avlysts eller beslut om flottleds inrättande förklarats förfallet,
får enligt 6 kap. 28 § första stycket stat och kommun m. fl. fillåtas
bortskaffa anläggning för flottleden med rätt att fritt förfoga över det
bortskaffade. Vidare kan stat eller kommun enligt tredje styc-

s. 129 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76: 215 129

ket få rätt att överta anläggning för avlyst flottied för
att därigenom skydda allmänna intressen. EnUgt mitt förslag, som överensstämmer
med utredningens, ges vattenförbunden samma rättigheter som nu tUlkommer stat
och kommun.

6 kap. 29 §

I 6 kap. 29 § görs endast en redaktionell ändring som
hänger samman med de i 2 kap. 9 § föreslagna ändringarna.

7 kap. 7, 13 och 19 §§ samt 10 kap. 52 §

Dessa paragrafer anpassas terminologiskt tUl väglagen
(1971: 948).

10 kap. 81 §

I 10 kap. 81 § hänvisas till 10 kap. 9 §. Sistnämnda
lagrum har emellertid upphört att gäUa vid utgången av år 1975 (se SFS 1975:
676). 10 kap. 81 § har nu ändrats i enlighet härmed.

11 kap. 37 §

Enligt 11 kap. 37 § skall kungörelse i ansökningsmål
delges med vissa angivna intressenter som berörs av det ansökta företaget. I
första stycket har lagts tiU att ansökan dessutom skall delges med
vattenförbund.

Jag vill erinra om att genom denna bestämmelse inte i och
för sig är avgjort att vattenförbund har rätt att föra talan i vattenmålet.
Denna fråga får avgöras enligt de principer som utvecklat sig inom vattenrätten.
För att kommun skulle kunna föra talan för dllgodoseende av allmänna intressen
inom orten har fordrats en särskild lagregel härom (11 kap. 35 § 3 mom. VL).
Jag är infe beredd att föreslå någon motsvarande regel för vattenförbundens
del.

14 kap. 10 §

14 kap. 10 § innehåller bestämmelser om talan mot beslut
av länsstyrelsen. Bestämmelserna tillkom i samband med förvaltningsrättsreformen
(se prop. 1971: 130 s. 145). Talan mof länsstyrelses beslut om bl. a.
föreläggande vid vite föres hos kammarrätten genom besvär (första stycket). I
samma ordning föres talan mot bl. a. beslut beträffande föreläggande enligt 2
kap. 35 § vid annat äventyr än vite eller beträffande fråga som avses i 2 kap.
64 § eller 68 § första stycket (andra stycket). I övrigt föres talan hos
regeringen (tredje stycket).

Jag har föreslagit en ny bestämmelse i 2 kap. 33 § andra
stycket som ger länsstyrelsen rätt att förordna om rättelse på den försumliges
bekostnad eller att meddela vitesföreläggande. I 3 kap. 10 § hänvisas tiU
denna bestämmelse som har en lagteknisk förebild i 2 kap. 65 § andra stycket.
Talan mot länsstyrelses beslut vid äventyr av vite skall enligt 14 kap. 10 §
första stycket i gällande lydelse föras hos kammarrätten. Jag anser att

s. 130 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76: 215 130

även
talan mot förordnande om rättelse på den försumliges bekostnad i nu angivna
fall naturligen bör föras hos kammarrätt och inte hos regeringen. 14 kap. 10 §
andra stycket har ändrats i enlighet med det anförda.

Lagändringen föreslås
träda i kraft den 1 januari 1977. Några särskilda övergångsbestämmelser behövs
inte.

9.3
Förslaget till ändring i lagen om förvaltning av samfälligheter

Enligt
67 § första stycket lagen om förvaltning av samfälligheter föres

talan mot länsstyrelses beslut att.vägra registrering enligt lagen hos kam

marrätt genom besvär inom två månader frän dagen för beslutet.

Denna bestämmelse bör bringas i överensstämmelse med den nya lydelse

av 105 a § lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar som trädde i

kraft den 1 juU 1974 (prop. 1974:4, LU 1974: 6,. rskr 1974:56, SFS

1974: 163). I enlighet härmed har 67 § första stycket i. förslaget givits

följande lydelse. Talan mot länsstyrelses beslut, varigenom ansökan om

eller anmälan för registrering avskrivits eller registrering vägrats enUgt

denna lag, föres hos kammarrätt genom besvär inom två månader från

dagen för beslutet. : , ,

Lagändringen
föreslås träda i kraft den 1 januari 1977.;

10
Hemställan

Jag
hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över förslagen till

1. lag om vattenförbund,

2. lag om ändring i vattenlagen (1918: 523),

3. lag om ändring i lagen (1973: 1150) om förvaltning
av samfälligheter.

11
Beslut

Regeringen
beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

s. 131 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76: 215 131

Bilaga 1 Utredningens förslag

Förslag till

Lag om vattenförbund

Härigenom förordnas som följer.

Inledande bestämmelser

1 § Enligt denna lag får bildas sammanslutning
(vattenförbund) med

uppgift att genom rensning, vattenreglering eller andra åtgärder främja

en från allmän eller enskild synpunkt ändamålsenlig hushåUning med

vattnet i vattendrag, sjö eller annat vattenområde.

Lagen äger ej tillämpning i fråga om vattenområde där gränsälvsöverenskommélsen
den 16 september 1971 mellan Sverige och Finland gäller.

2
§ För
vattenförbund bestämmes verksamhetsområde. Detta skaU avgränsas främst efter
vad som är lämpligt med hänsyn tiU förbundets ändamål samt de geografiska och hydrologiska
förhållandena.

3
§ Den som i
laga ordning har medgivits rätt att inverka på vattenbeskaffenheten eller i
övrigt på vattenförhållandena inom verksamhetsområdet skall vara medlem i
förbundet. Vad nu sagts gäller även den som efler medgivande enligt 10 § andra
stycket eller 17 § andra stycket miljöskyddslagen (1969: 387) gör sådan
inverkan. Är fråga om vattenreglering eller torrläggning enligt vattenlagen
(1918: 523) skall vattenreglerings- eUer torrläggningsföretaget vara medlem,
om styrelse för företaget utsetts samt, beträffande vattenregleringsföretag,
stadgar antagits.

Har nägon som enligt första stycket skall vara medlem i
förbundet av särskilt skäl motsatt sig medlemskap får han stå utanför
förbundet, om ej dess verksamhet avsevärt försvåras därigenom.

Utan hinder av första stycket får kommun, fiskevårdsområde
eller samfällighetsförening för förvaltning av samfällt fiske ingå som medlem i
vattenförbund.

Villkor för förbundsbildning

4
§ Vaitenförbund
får bildas endast när det är av väsenUig betydelse från allmän eller enskild
synpunkt atf de som kan vara medlemmar i förbundet samverkar för att främja
hushållningen med vattnet inom verksamhetsområdet.

5
§ Vattenförbund
får ej bildas, om de som kan vara medlemmar i förbundet mera allmänt motsätter
sig förbundsbildningen och har beaktansvärda skäl för det. Vid denna prövning
skall främst deras mening beaktas som är mest beroende av förbundets tiUämnade
verksamhet.

s. 132 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76: 215 132

Vattenförbunds verksamhet

6 § Vattenförbund skall planlägga och utöva sin verksamhet
på sådant

sätt att förbundets ändamål vinnes utan oskälig kostnad. Därvid bör

samråd äga rum med de myndigheter som beröres av frågan. Verksam

heten får omfatta flera verksamhetsgrenar.

Förbundet skall i sin verksamhet tUlgodose medlemmarnas
gemensamma bästa. Varje medlems enskUda intressen skall även beaktas i skälig
omfattning.

7 § Vattenförbund får ej driva verksamhet som är främmande
för

dess ändamål.

Verksamhet som kan beräknas draga lägre sammanlagd kostnad
om medlemmarna svarar för den var för sig får ej drivas av förbundet med mindre
väsenttiga fördelar vinnes därigenom.

Fördelning av kostnader

8
§ För att täcka
förbundets allmänna förvaltningskostnader kan förbundsavgift uttagas av
medlemmarna.

9
§ Kostnaderna
för verksamhet eller verksamhetsgren fördelas mellan medlemmarna efter
andelstal. Andelstalen bestämmes efter vad som är skäligt med hänsyn främst tiU
vars och ens nytta eller intresse i övrigt av verksamheten och tUl den omfattning
i vilken han inverkar på vattenförhållandena.

För medlem som vunnit inträde i förbundet med stöd av 3 §
tredje stycket får ej bestämmas högre andelstal än medlemmen medgivit.

Kan medlem vinna ändamålet med verksamheten eller
verksamhetsgrenen genom egen åtgärd tiU lägre kostnad än som kan väntas belöpa
på honom, om hans andelstal bestämmes efter de grunder som anges i första
stycket, skall detta förhållande beaktas i skälig mån.

Verkan av iindrade förhållanden

10 § Inträder ändrade förhållanden varigenom behovet av
vattenför

bund eller av viss verksamhetsgren bortfaller, kan förbundet upplösas

eller verksamhetsgrenen avvecklas. Härvid äger 62 och 65 §§ lagen

( ) om förvaltning av samfälligheteri
motsvarande tUlämpning.

Om ändrade förhåUanden påkaUar det, får vattenförbunds verksamhet

utvidgas tUl att omfatta ny verksamhetsgren.

Ändras verksamheten inom vattenförbund eller ger
omständigheterna i övrigt anledning därtill, kan förbundets verksamhetsområde
anpassas till nya förhållanden.

Ändras de förutsättningar som legat till grund för
bestämmandet av andelstal för verksamhet eller verksamhetsgren, får nya
andelstal fastställas.

11 § Är någon medlem i vattenförbund på grund av 3 §
första stycket

och övergår den rättighet som ligger till grund för hans medlemskap till

ny innehavare, skall denne inträda i förbundet som medlem i den förut-

1 Denna och följande hänvisningar till lagen om
förvaltning av samfälligheter avser det i protokoll den 8 december 1972 till
lagrådet remitterade lagförslaget i ämnet.

s. 133 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76: 215 133

varande
rättighetshavärens sfäUe och vara bunden av beslut som fattats

enligt denna lag. I fråga om den nye medlemmens förpliktelser gentemot

förbundet äger dock 44 § lagen ( ) om förvaltning av samfäUighe-

ter
motsvarande tillämpning.

Vattenförbunds
organisation m. m.

12 § Har i laga ordning besfämts att vattenförbund skaU
bUdas, skall medlemmarna vid sammanträde utse styrelse och antaga stadgar.

13 § Kallelse till sammanträdet skaU i god tid
utfärdas och delges medlemmarna.

Kallelse
och delgivning ombesörjes av den som skall håUa sammanträdet.

14 § Som sammanträdets beslut gäller den mening som
fått de flesta rösterna. Vid lika röstetal avgöres val genom lottning och
gäller i andra frågor den mening som biträdes av ordföranden.

15 § Stadgar för vattenförbund skall ange

1. förbundets firma, vilket skall innehålla ordet
vattenförbund,

2. grunderna för förvaltningen,

3. den ort där styrelsen skall ha sitt säte,

4. hur styrelsen skall vara sammansatt och grunderna
för dess beslutförhet,

5. hur revision av styrelsens förvaltning skall ske,

6. förbundets räkenskapsperiod,

7. hur ofta ordinarie förbundsstämma skall hållas,

8. det sätt på vUket kallelse till förbundsstämma
skall ske och andra meddelanden bringas fill medlemmarnas kännedom ävensom den
tid före sammanträde då kallelseåtgärd senast skall vidtagas.

Stadgarna
får ej innehålla föreskrift som strider mot denna lag eller annan författning.

16 §
Stadgarna skall för att bli gällande faststäUas av länsstyrelsen. In

nan sådan fastställelse skett och anmälan om styrelseval gjorts hos läns

styrelsen, kan förbundet ej förvärva rättigheter eller ikläda sig skyldig

heter.

Beslut
om ändring av förbundefs stadgar skall genom styrelsens försorg genast
underställas länsstyrelsen för fastställelse. Beslutet får ej till-lämpas,
innan det fastsfällts.

Ändras
styrelsens sammansättning, skall styrelsen göra anmälan därom hos
länsstyrelsen.

När val av styrelse eller
ändring i dess sammansättning har anmälts hos länsstyrelsen, skall kungörelse
därom på förbundets bekostnad in-. föras i allmänna tidningarna och en eller
flera ortstidningar.

17 § Styrelsen för vattenförbund skall bestå av en eUer
flera ledamöter och ha sitt säte inom län där förbundet har sitt
verksamhetsområde.

18 § I fråga om vattenförbund äger i övrigt 31 §
första stycket, 32 38, 4043, 45 och 47 §§, 48 § första, andra och tredje
styckena, 49

s. 134 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76: 215 134

51
§§, 52 § första stycket samt 54 § lagen ( ) om förvaltning av

samfälligheter
motsvarande tiUämpning. Dock skall vad i 54 § stadgas om fastighetsdomstol i
stället gäUa vattendomstol.

Beslut
om förbundsbildning m. m.

19 §
Fråga om förbundsbildning prövas av länsstyrelsen efter skriftlig

ansökan av den som kan vara medlem i förbundet.

Länsstyrelsen
får utan ansökan upptaga fråga om bildande av vattenförbund som länsstyrelsen
finner vara av betydelse från allmän synpunkt.

Innebär
länsstyrelsens beslut att förbund skall komma'till stånd, bestämmer
länsstyrelsen samtidigt dess verksamhetsområde och anger vilka som skall vara medlemmar
i förbundet. På begäran av medlem förordnar länsstyrelsen någon atf håUa
sammanträde som avses i 12 §.

20 §
Beslut om upplösning av vattenförbund eller om upptagande el

ler avveckling av verksamhetsgren fattas av förbundets medlemmar, om

de är ense.

Andelsfal
för verksamhet eller verksamhetsgren faststäUes genom enhälligt beslut av de
medlemmar som enligt 9 § skaU bidraga tiU kostnaderna.

Kan
medlemmarna inte enas om beslut i fråga som avses i första eller andra stycket
eller uppkommer fråga om ändring av vattenförbunds verksamhetsområde eller
tvist om skyldighet att ingå eller kvarstå som medlem i vattenförbund, beslutar
länsstyrelsen på framställning av förbundets styrelse. Vad i 47 §§ stadgas om
villkor för förbundsbUdning och om vattenförbunds verksamhet gäUer i tUlämpliga
delar vid prövning av fråga som avses i första stycket.

21 § Förbundsavgift fastställes på förbundsstämma.

22 § Vid handläggning av ärende som avses i 19 eller
20 §'skall länsslyrelsen vara verksam för att ärendet utreds och bereda var
och en vars rätt är i fråga tillfälle att yttra sig. Länsstyrelsen skall hålla
muntlig förhandling, när det kan antagas vara till fördel för utredningen
eller om sakägare begär def och- förhandlingen ej är uppenbart obehövlig. I
ärende enligt 19 § och 20 § första stycket skall myndigheter som beröres av
frågan lämnas tiUfälle att framföra synpunkter.

Vid
behov kan länsstyrelsen anlita sakkunnig för särskUd utredning. Sakkunnig har
rätt till ersättning av allmänna medel enligt länsstyrelsens bestämmande.

Fullföljd
av talan m. m.

23 §
Talan mot länsstyrelses beslut om vattenförbunds bildande eller

upplösning, om verksamhetsområde, om verksamhet eller verksamhets

gren, om antalet ledamöter i vattenförbunds styrelse eller om förord

nande eller entledigande av styrelseledamot föres hos Konungen genom

besvär.

Mot
beslut varigenom länsstyrelse förordnat sakkunnig får talan ej föras.

I
övrigt föres talan mot beslut av länsstyrelse enligt denna lag hos kammarrätten
genom besvär.

s. 135 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76: 215 135

24 §
Anser medlem att beslut som fatfats vid sammanträde enUgt 12 §

ej tillkommit i behörig ordning eller att det strider mot denna lag eUer

annan författning eller att hans enskUda intressen ej i skälig omfattning

beaktats i beslutet, får han klandra beslutet genom att väcka talan mot

övriga medlemmar hos vattendomstolen. Talan skall väckas inom fyra

veckor från beslutets dag vid påföljd att rätten till talan eljest är förlo

rad.

När
talan väckts, kan vattendomstolen förordna att beslutet tills vidare ej skall
lända till efterrättelse.

Dom
varigenom beslut upphävts eller ändrats gäUer även för medlem som ej fört
talan.

25 §
Anser medlem uttaxering ej överensstämma med denna lag, stad

gar, förbundssfämmobeslut eller avgörande om andelstal enligt 20 §

andra eller tredje stycket, får han hos vattendomstolen väcka talan mot

förbundet om rättelse. Talan skall väckas inom fyra veckor från den dag

då debiteringslängden lades fram på förbundsstämma.

Om
vattendomstolen ej förordnar annat, när den prövar talan om rättelse, får
debiterat och till betalning förfallet belopp uttagas enligt bestämmelserna i utsökningslagen
(1877: 31 s. 1) om fordran för vilken betalningsskyldighet ålagts genom dom
som äger laga kraft.

26 §
Anser styrelseledariiot eller medlem vars rätt beröres att beslut

som fattats på förbundsstämma ej tillkommit i behörig ordning eUer att

det strider mot lag eller annan författning eUer mof stadgarna, får hän

klandra beslutet genom att väcka talan mot förbundet hos vattendom

stolen.

Grandas
talan på att beslutet ej tillkommit i behörig ordning eUer att det kränker
endast medlems rätt; skall talan väckas inom fyra veckor från beslutets dag vid
påföljd att beslutet eljest är gällande.

När
talan väckts, äger vattendomstolen förordna att beslutet tUls vidare ej får
verksfällas.

Dom varigenom stämmobeslut
upphävts eller ändrats gäller även för medlem som ej fört talan.

27 §
Bestämmelserna i 11 kap. vattenlagen (1918:523) om förfaran

det vid vattendomstol i stämningsmål äger motsvarande tillämpning, när

talan föres hos vattendomstol enligt 2:126 §§.

Slutbestämmelser

28 § Ärende som enligt denna lag skall prövas av
länsstyrelse upptages av länsstyrelsen i det län där vattenförbundets styrelse
har eller skall ha sitt säte. Ärende om förbundsbUdning eller om verksamhetsområde
kan, när förbundet har eller skall ha sitt verksamhetsområde inom olika län,
upptagas av var och en av länsstyrelserna i dessa län men skall prövas i samråd
med de övriga. Har länsstyrelserna olika uppfattning, hänskjutes frågan till
Konungens prövning.

29 § Närmare föreskrifter för tUlämpningen av denna
lag meddelas av Konungen eller av myndighet som Konungen bestämmer.

Denna
lag träder i kraft den

s. 136 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76: 215 136

BUaga2
JUSTITIEDEPARTEMENTET

Fasfighetsrättsenhefen
1975-10-15

Promemoria
med lagtekniska synpunkter i fråga om underhåll av dammar

Länsstyrelsen
i Värmlands län har i skrivelse 1975-06-09 tiU regeringen angående åtgärder
till skydd mot översvämningskatastrofer bl. a. anfört följande:

"I
2 kap. 33 § och 3 kap. 10 § vattenlagen finns sålunda aUmänna föreskrifter om
underhåll av dammar.

Bestämmelserna
ger emellertid inte något stöd för länsstyrelsen eller annan myndighet att
ingripa vid försummelse av tillsyn och underhåll av dammar. Länsstyrelsen anser
detta vara en allvarlig brist och får därför hemställa att regeringen måtte
överväga om sådan ändring av \'attenlagen att ansvariga myndigheter erhåller
möjlighet ålägga dammägarna att utföra kontinuerlig besiktning genom sakkunnig
personal av dammarna och att utöva tillsyn av dem vid starka
vattenflöden."

Svenska
Väg- och Vattenbyggares Riksförbund har i skrivelse 1975-09-09 tUl
bostadsdepartementet framfört vissa synpunkter på behovet av inventering av
dammar.

Vattenlagsutredningen
arbetar med en fullständig översyn av vattenlagen (1918: 523) och kommer att i
sitt slutbetänkande fa upp frågan om underhåll av dammar (jfr LU 1974: 9). Om
man vill genomföra provisoriska åtgärder skulle syftet med länsstyrelsens
skrivelse kunna tUlgodoses genom att i 2 kap. 33 § vattenlagen intages eft nytt
andra stycke av följande lydelse: "Har underhållet försummats, får
länsstyrelsen antingen förordna om rättelse på den försumliges bekostnad eller
vid vite tillhålla den försumlige att själv vidtaga rättelse." Förebild tUl
en sådan bestämmelse finns i 2 kap. 65 § andra stycket vattenlagen som avser
skydd för grundvattentillgång. En hänvisning till den nya bestämmelsen bör fas
in i 3 kap. 10 § första stycket. FuUföljdsbestämmelserna i 14 kap. 10 § behöver
också kompletteras så att det framgår att talan mot länsstyrelsens beslut aUtid
skall föras hos kammarrätten.

s. 137 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76: 215 137

Utdrag

LAGRÅDET PROTOKOLL

vid
sammanträde 1976-05-06

Närvarande:
justitierådet Hult, regermgsrådet Simonsson, justitierådet Mannerfelt, justitierådet
Welamson.

Enligt
lagrådet den 5 maj 1976 tillhandakommet utdrag av protokoll vid
regeringssammanträde den 1 april 1976 har regeringen på hemställan av
statsrådet Geijer beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag till

1. lag om vattenförbund,

2. lag om ändring i vattenlagen (1918: 523),

3. lag om ändring i lagen (1973: 1150) om förvaltning
av samfälligheter.

Förslagen,
som finns bilagda detta protokoll, har inför lagrådet föredragits av
hovrättsassessorn Lars K. Beckman. Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.

s. 138 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76: 215 138

Utdrag

JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1976-05-06

Närvarande:
statsministern Palriie, ordförande, och statsråden Sträng, Johansson, Holmqvist,
Aspling, Lundkvist, Geijer, Bengtsson, Carlsson, Feldt, Sigurdsen, Zachrisson, Leijon,
Peterson

Föredragande:
statsrådet Geijer

Proposition med förslag till lag om vattenförbund, m. m.

Föredraganden
anmäler lagrådets yttrandei över förslag till

1. lag om vattenförbund,

2. lag om ändring i vattenlagen (1918:523), ' -

3. lag om ändring i lagen (1973: 1150) om förvaltning ävsämfällig-heter. "' '

Föredraganden
upplyser att lagrådet har lämnat lagförslagen utan erinran och hemställer att
regeringen föreslår riksdagen att antaga förslagen.

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen atf antaga de förslag som föredraganden har lagt
fram.

Beslut
om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde den 1 april 1976.

s. 139 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76: 215 139

innehåll

Sid

Propositionen ................................................................ ...... 1

Propositionens
huvudsakliga innehåll................................ ...... 1

Lagförslag

1.
Lag om vattenförbund
............................................ 3

2.
Lag om ändring
i vattenlagen (1918: 523) ................ 8

3.
Lag om ändring
i lagen (1973: 1150) om förvaltning av samfälligheter 18

Utdrag av regeringsprotokollet den 1 april 1976............... 20

1
Inledning ................................................................. ... 20

2
Gällande
ordning ....................................................... ... 21

3
Frågans
tidigare behandling......................................... ... 24

4
Utredningen .............................................................. ... 25

4.1
Behovet av lagsriftning
........................................... ... 25

4.2
Vissa
utgångspunkter för en ny lagstiftning............ 28

4.3
Villkor för förbundsbUdning..................................... ... 30

4.4
Medlemskretsen
................................................... 31

4.5
Finansiering
och kostnadsfördelning....................... ... 37

4.6
Förbundsbildning,
organisation och förvaltning....... ... 42

5 Remissyttrandena ...................................................... ... 47

5.1
Behovet av
lagstiftning .......................................... ... 47

5.2
Vissa
utgångspunkter för en ny lagstiftning............ ... 58

5.3
Villkor för
förbundsbildning...................................... 59

5.4
Medlemskretsen
................................................... 60

5.5
Finansiering
och kostnadsfördelning....................... 66

5.6
FörbundsbUdning,
organisation och förvaltning...... ... 68

6 Underhåll av dammar ................................................... 71

6.1
Framställning
om lagändring................................... 71

6.2
Remissyttrandena
............................................... ... 72

7 Föredraganden .......................................................... 75

7.1
Behovet av
lagstiftning........................................... ... 75

7.2
Vissa
utgångspunkter för en ny lagstiftning............ ... 81

7.3
Villkor för förbundsbUdning..................................... 82

7.4
Medlemskretsen
................................................... 84

7.5
Finansiering
och kostnadsfördelning....................... 88

7.6
Förbundsbildning,
organisation och förvaltning....... 91

7.7
Underhåll av
dammar .......................................... 93

8
Upprättade
lagförslag ............................................... ... 95

9
Specialmotivering
........................................................ 95

9.1
Förslaget till
lag om vattenförbund......................... ... 95

9.2
Förslaget till
ändring i vattenlagen.......................... . 123

9.3
Förslaget ttll
ändring i lagen om förvaltning av samfälligheter 130

10
Hemställan.................................................................... 130

11
Beslut ......................................................................... 130

Bilaga 1 Utredningens förslag ........................................ 131

BUaga 2 Justitiedepartementets promemoria 1975-10-15 136

BUaga 3 De remitterade förslagen (BUagan har uteslutUs
här) ....

Utdrag av lagrådets protokoU den 6 maj 1976................. 137

Utdrag av regeringsprotokollet den 6 maj 1976................ 138

NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM 1976 760JSS

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

21 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (19)

19 kopplingar i 12 dokument.

  1. Prop. 2004/05:65 Århuskonventionen s. 248 om s. 81 i texten
  2. Ds 2004:29 Århuskonventionen s. 222 om s. 81 i texten
  3. SOU 2002:105 Klart som vatten - del 1 s. 174 om s. 28 · s. 180 om s. 81 i texten
  4. Bet. 1982/83:JoU30 om ny vattenlag m.m. (prop. 1981/82:130 m.m.) s. 5 · s. 60 om s. 93 i texten
  5. Prop. 1982/83:26 med förslag till följdlagstiftning till den nya vattenlagen s. 65 om s. 80 i texten

Visa alla 12

Doktrin (2)

2 kopplingar.

  1. Rodhe, Handbok i sakrätt, 1985 s. 187 i texten
  2. Strömberg, Vattenlagen med kommentar, 1984 s. 20 i texten