med förslag till ändring i lagen (1929:145) om skiljemjän, m.m.
30 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 16 av 30 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1975/76:48, med förslag till ändring i lagen (1929:145) om skiljemjän, m.m.
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1975/76: 48 Regeringens proposition
1975/76: 48
med förslag till ändring i lagen (1929:145) om skiljemän, m.m.;
beslutad den 15 januari 1976.
Regeringen föreslår riksdagen all antaga de förslag
som h;u' upplagils i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.
På regeringens vägnar
OLOF PALME
LENNART GEIJER
Propositionens huvudsakliga inneh å ll
1 proposilionen föreslås några mindre ändringar i skiljemannalagen.
Överexekutor i Stockholm blir ensam behörig all behandla vissa framställningar
till överexekutor under pågående skiljeförfarande, när ingen av parterna har
hemvist i Sverige. Den nuvarande regeln om lag-bestämd tidsfrist för meddelande
av skiljedom slopas i fråga om vissa skiljeavtal med internationell anknytning.
Pari får vidare möjlighet all genom ansökan hos överexekutor få långsam eller tredskande
skiljeman entledigad i fall då skiljemannen har ulseils i skiljeiivtalei.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1975/76: 48
1 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1929:145) om skiljemän
Härigenom föreskrives
all 9, 18 och 26 §§ lagen (1929: 145) om skiljemän skall ha nedan angivna
lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
9 §
Har någon, som genom skiljeavtalet utsetts lill skiljeman,
avlidit, vare avtalet förfallet, där ej parterna annorlunda överenskommit. Har
skiljeman, som utsetts på s"ätt nu nämnts, avsagt sig uppdraget, eller
varder han av jäv eller annan anledning hindrad all fullgöra det, vare lag
samma i avseende på den tvist, som är i fråga.
Befattar sig skiljeman, som har utsetts i skiljeavtalet,
icke med arbetet på det sätt som kräves för dess vederbörliga fortgång, skall
på parts ansökan överexekutor skilja honom från uppdraget samt, om ej parterna
ha överenskommit annat, förklara skiljeavtalet förfallet.
18 §
Parterna äga bestämma viss tid, inom vilken skiljedom skall meddelas. Är ej
skiljedomen meddelad inom denna lid, vare skiljeavtalet förfallet med avseende å
den tvist, som överlämnats lill skiljem'ännens prövning.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Hava
parterna ej föreskrivit lid för skiljedomens meddelande, skall skiljedomen
meddelas inom sex månader r"äknade från den dag, då skiljeavtalet slöts,
eller, där skiljeavtalet avser framtida tvist eller ej är skriftligen upprättat
med tydligt angivande av tvistefrågan, från den dag, då dess tilllämpning
påkallades i den ordning, som i 11 § sägs; dock skall, därest tvist om skiljeavtalets
giltighet eller tillämplighet inom nämnda tid varder anhängiggjord vid domslol,
tiden för skiljedoms meddelande räknas från den dag, då sådan tvist blivit
slutligen avgjord. Överexekutor må likväl, när särskilt skäl därtill är, på ansökan
av part medgiva förlängning av den i detta stycke bestämda liden, dock icke,
utan syn-
Hava
parterna ej föreskrivit tid för skiljedomens meddelande, skall skiljedomen
meddelas inom sex månader r'äknade från den dag, då skiljeavtalet slöts, eller,
där skiljeavtalet avser framtida tvist eller ej är skriftligen upprättat med
tydligt angivande av tvistefrågan, från den dag, då dess tilllämpning
påkallades i den ordning, som i 11 § sägs; dock skall, därest tvist om
skiljeavtalets giltighet eller tillämplighet inom nämnda lid varder anhängiggjord
vid domslol, tiden för skiljedoms meddelande räknas från den dag, då sådan
tvist blivit slutligen avgjord. Överexekutor må likväl, när särskilt skäl
därtill är, på ansökan av part medgiva förlängning av den i detta stycke
bestämda tiden, dock icke, utan synnerlig anledning, med
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
nerlig anledning, med mera än sammanlagt sex månader.
Skiljeavtalet vare i avseende å den ifrågakomna tvisten förfallet vid den
fastställda tidens utgång, där ej dessförinnan antingen meddelats skiljedom
eller rörande tidens förlängning gjorts ansökan, som bifalles av överexekutor.
Föreslagen lydelse
mera än sammanlagt sex månader. Skiljeavtalet vare i
avseende å den ifrågakomna tvisten förfallet vid den fastställda tidens utgång,
där ej dessförinnan antingen meddelats skiljedom eller rörande lidens
förlängning gjorts ansökan, som bifalles av överexekutor. Vad som sägs i detta
stycke gäller icke, om parterna eller en av dem har hemvist utom riket.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Rätt domslol
vare i mål, som avses i 21 §, den allmänna underrätt, varunder svaranden lyder
i tvistemål, som rör hans person, och i mål, varom förmäles i 25 §, domstolen i
den ort, där skiljedomen meddelats. Finnes ej behörig domslol efter vad nu är
sagt, upptages målet av Stockholms råd-stiivurätl.
Ansökningsärenden
enligt 8, 10 och 18 §§ upptagas av överexekutor i den ort, där endera parlen
har sitt hemvist. Har enahanda ansökan gjorts hos mer än en överexekutor,
vare den överexekutor behörig, hos vilken ansökan först gjordes, och beslut,
som av annan överexekutor meddelas, ogillt. Ansökan må ej bifallas, med mindre
sökandens motpart lämnats tillfälle att yttra sig. Avser ansökan skiljemans
skiljande från uppdraget, bör jämväl skiljemannen höras.
Mot överexekulors beslut, varigenom skiljeman blivit
utsedd eller skild från uppdraget eller fråga om förlängning av liden för
skiljedoms medgivande avgjorts, må klagan ej föras.
Rält domslol vare i mål, som avses i 21 §, den allmänna
underrätt, varunder svaranden lyder i tvistemål, som rör hans person, och i
mål, varom förmäles i 25 §, domstolen i den orl, där skiljedomen meddelats.
Finnes ej behörig domstol efler vad nu är sagt, upplages målet av Stockholms
tingsrätt.
Ansökningsärenden
enligt 8, 9, 10 och 18 §§ upptagas av överexekutor i den ort, där endera
parten har sitt hemvist. Har enahanda ansökan gjorts hos mer än en överexekutor,
vare den överexekutor behörig, hos vilken ansökan först gjordes, och beslut,
som av annan överexekutor meddelas, ogillt. Har ingendera parten hemvist i
Sverige, upptages ärendet av överexekutor i Stockholm. Ansökan må ej bifallas,
med mindre sökandens motpart lämnats tillfälle att yttra sig. Avser ansökan
skiljemans skiljande från uppdraget, bör jämväl skiljemannen höras.
Mot överexekulors
beslut, varigenom skiljeman blivit utsedd eller skild från uppdraget eller
skiljeavtal förklarats ha förfallit eller fråga om förlängning av tiden för
skiljedoms meddelande avgjorts, må klagan ej föras.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Denna lag träder i krafl den 1 juli 1976.
Har
skiljeavtal slutils före ikraftträdandet, gäller fortfarande 9 och 18 §§ i
deras äldre lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1975/76: 48
2 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1929:147) om utländska skiljeavtal
och skiljedomar
Härigenom föreskrives
alt 4 § lagen (1929: 147) om utländska skiljeavtal och skiljedomar skall ha
nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
4 §1
Nuvarande
lydelse
Ej må på grund av utländskt skiljeavtal skiljemannaförfarande
äga rum här i riket, utan så är att, i fall som avses i 1 § andra stycket,
skiljemännen eller skiljedomsinstitution i enlighet med avtalet bestämt alt
förfarandet skall äga rum här i riket eller den part, mot vilken avtalet göres
gällande, efter dess tillkomst bosall sig här. I sådant fall länder i avseende å
förfarandet till efterrättelse vad i lagen om skiljemän stadgas i fråga om
förfarande / anledning av svenskt skiljeavtal.
Föreslagen
lydelse
Ej må på grund av utländskt skiljeavtal skiljemannaförfarande
äga rum här i riket, utan så är alt, i fall som avses i 1 § andra stycket,
skiljemännen eller skiljedomsinsti-tulion i enlighet med avtalet bestämt att
förfarandet skall äga rum h'äT i riket eller den part, mol vilken avtalet göres
gällande, efler dess tillkomst bosatt sig här. I sådant fall länder i avseende
å förfarandet lagen (1929:147) om skiljemän till efterrättelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Denna lag träder i krafl den 1 juli 1976.
Senaste lydelse 197] : 1254 (jfr 1972: 57).
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop 1975/76:48
Utdrag
JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid
regeringssammanträde 1976-01-15
Närvarande:
statsministern Palme, ordförande, och statsråden Sträng, Andersson. Holmqvisl, Aspling,
Lundkvist, Geijer, Bengtsson. Norling. Lidbom, Carlsson, Feldt, Sigurdsen,
Gustafsson, Zachrisson, Leijon. Hjelm-Wallén, Peterson
Föredragande:
statsrådet Geijer
Proposition
med förslag till ändring i lagen (1929:145) om skiljemän, m.m.
1 Inledning
Är
1971 genomfördes vissa ändringar i lagen (1929:147) om utländska skiljeavtal
och skiljedomar (LUSK) och lagen (1929:145) om skiljemän (SML). Ändringarna (se
prop. 1971:131, JuU 1971:27, rskr 1971:296) föranleddes väsentligen av Sveriges
tillträde till 1958 års New York-konvention om erkännande och verkställighet av
utländska skiljedomar. Efter det att de nya reglema hade trätt i kraft på våren
1972 uppkom fråga om att göra vissa ytterligare ändringar i skilje-mannalagstiftningen.
De ifrågasatta ändringama gällde förlängning av fristen för meddelande av
skiljedom vid vissa utländska skiljeavtal och vilken instans som skall pröva
begäran om förlängning i sådant fall. Spörsmålen har behandlats i en inom justitiedepartementet
upprättad promemoria (Ds Ju 1972:29) med förslag till vissa ändringar i
lagstiftningen om skiljedom. I promemorian intagna förslag till författningsändringar
bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga.
Efter remiss har yttranden
över promemorian avgetts av Svea hovrätt, kommerskollegium, Sveriges
advokatsamfund, Intemationella handelskammarens svenska nationalkommitté (ICC),
Sveriges grossistförbund, Sveriges industriförbund, Sveriges redareförening,
Svenska bankföreningen och Kooperativa förbundet. Kommerskollegium har till
sitt yttrande fogat yttranden från Stockholms handelskammare och
handelskammaren i Göteborg.
I
motion 1975:1141 till riksdagen har hemställts om ändringar i skiljemannalagstiftningen
som i sak överensstämmer med prome-
Prop
1975/76: 48 6
morieförslaget.
I sitt betänkande (1975:20) med anledning av motionen har lagutskottet
förordat, att de begärda lagändringarna vidtas, men ansett det finnas skäl all
avvakta de överväganden i saken som pågår inom justitiedepartementet. Riksdagen
har gett regeringen till känna vad utskottet anfört (rskr 1975:158).
Stockholms
handelskammare har därefter i skrivelse den 31 oktober 1975 lill justitiedepartemenlet
framfört önskemål om vissa ytterligare ändringar i skiljemannalagstiftningen.
Även dessa frågor bör tas upp nu.
2
Nuvarande ordning
Regler
beträffande svenska skiljeavtal finns i SML. Utländska skiljeavtal regleras i LUSK.
Av I § LUSK framgår att skiljeavtal är att anse som utländskt dels när skiljemannaförfarandet
enligt avtalet skall äga rum utom riket (första stycket), dels då det i avtalet
inte har bestämts någon ort för förfarandet men båda parter har hemvist utom
riket (andra stycket).
I
4 § LUSK anges som huvudregel att skiljemannaförfarande på grund av utländskt
skiljeavtal inle fär äga rum här i riket. Vissa undantag görs emellertid
beträffande skiljeavtal som avses i 1 § andra stycket. I sådant fall får
förfarandet äga rum här i landet om part mot vilken avtalet görs gällande efter
dess tillkomst har bosatt sig i Sverige. Detsamma gäller efter 1971 ärs
lagändring, om skiljemännen eller skiljedomsinstitution i enlighet med avtalet
har bestämt att förfarandet skall äga rum i Sverige. För dessa undantagsfall
föreskrivs att SML:s regler om förfarande med anledning av svenskt skiljeavtal
skall lända till efterrättelse också i fråga om förfarandet på grund av det
utländska skiljeavtalet.
En med 4 § LUSK
korresponderande bestämmelse angående skiljeavtal som inte är utländskt finns
i 4 § SML. Enligt denna paragraf får inte skiljemannaförfarande enligt SML
inledas mot part, som har hemvist utom riket och inte skulle kunna sökas vid
svensk domstol i tvist av den art varom är fråga. Undantag gäller när avtalet
innebär att förfarandet skall äga rum här i riket eller parten eljest samtycker
till det eller, efter 1971 års ändring, om skiljemännen eller skiljedomsinstitution
i enUghet med avtalet har bestämt att förfarandet skall äga rum här i riket.
Av
bestämmelserna i SML om förfarandet är särskilt 18 § av intresse i detta
sammanhang. I paragrafen ges regler om när skiljedom skall meddelas.
Huvudregeln är att partema själva har att komma överens om den tid inom vilken
skiljedom skall meddelas (första stycket). Har partema i skiljeavtal som avser
framtida tvist inte föreskrivit tid för
Prop
1975/76: 48 7
domens
meddelande, skall den enligl 18 § andra stycket meddelas inom sex månader,
räknade från den dag då tillämpning av avtalet påkallades i den ordning som
anges i 11 §. Enligt denna paragraf påkallas ttllämp-ning av skiljeavtal genom
alt motparten skriftligen meddelas uppgifl om den eller de frågor varom
skiljedom begärs. 1 18 § föreskrivs vidare atl överexekutor kan, när särskilt
skäl föreligger, på ansökan av part medge förlängning av liden men inte utan
synnerlig anledning med mera än sammanlagt sex månader. Skiljeavtalet är
förfallet beträffande tvisten vid den fastställda tidens utgång, om inte
dessförinnan antingen har meddelats skiljedom eller rörande tidens förlängning
har gjorts ansökan som bifalls av överexekutor.
Ansökan
om förlängning enligt 18 § las enligt 26 § upp av överexekutor i den ort där
endera parlen har sill hemvist. Någon uttrycklig supplerande regel för det
fallet atl ingendera parten har hemvist i Sverige finns inle. Vägledning i
frågan vilken överexekutor som i sådant fall är behörig ges inte heller i
förarbetena lill SML eller LUSK eller till 1971 års ändringar i dessa lagar.
Om
skiljeman, som har utsetts annorledes än i skiljeavtalet, inle vederbörligen
befattar sig med sitt uppdrag, kan missnöjd part enligl 10 § SML efter ansökan
hos överexekutor utverka att skiljemannen entledigas från uppdraget och att, om
parterna inte har bestämt annal, annan utses i hans ställe. Någon motsvarande
möjlighet till ingripande mot skiljeman, som har utsetts i skiljeavtalet, finns
inte.
3
Departementspromemorian och remissyttrandena över den 3.1 Promemorian
I
promemorian konstateras att det efter 1971 ärs ändringar i skiljemannalagstiftningen
har yppats viss tveksamhet i praxis om vilken överexekutor som är behörig i
fall som avses i 26 § SML (forumfrågan) och atl den lid om sex månader, inom
vilken skiljedom enligt 18 § SML skall ha meddelats, har ansetts vara alltför
kort när det gäller sådana utländska skiljeavtal som efter 1971 års ändringar
kan leda till förfarande i Sverige.
När
det gäller forumfrågan fastslås till en början i promemorian att bristen på
supplerande forumregel i 26 § SML inte torde kunna tolkas som om behörig överexekutor
skulle saknas. I brist på anvisning i gällande lagstiftning synes f.n. rimligt
att vilken överexekutor som helst kan ta upp ansökan. Det torde emellertid vara
lämpligt att genom lagändring skapa klarhet i förevarande avseende. 1
promemorian anges två altemativa lösningar i fråga om vilken överexekutor som
bör väljas. Den ena lösningen är att välja överexekutor på den ort där
förfarandet har påbörjats eller är avsett att äga mm. En olägenhet av denna
lösning
Prop 1975/76:48 8
är
alt del ibland kan vara svårt att avgöra var ett förfarande har påbörjats och
att platsen för förfarandet kanske inte alltid har bestämls när ansökan görs.
Den andra lösningen är enligt promemorian all lagen för fall där parterna
saknar hemvist i Sverige anvisar viss överexekutor som behörig. Denna lösning,
som förordas i promemorian, ger den fördelen att alla ansökningar samlas på en
hand. Vidare undgår man varje svårighet atl avgöra vart parten skall vända sig.
Behörigheten bör enligt promemorian tilläggas överexekutor i Stockholm.
Enligt
promemorian har det uppgetts att det i fråga om utländska skiljeavtal där
parterna har hemvist utomlands inte är ovanligt att skiljemännen utses först
flera månader, kanske t.o.m. ett halvår, efter det att skiljedom begärdes. Det
synes därför uppenbart att den nuvarande tidsfristen för meddelande av
skiljedom inte är tillräckligt lång. Promemorian konstaterar också här behov av
lagändring. Fristen bör utgå från en senare tidpunkt än den dag då tillämpning
av skiljeavtalet påkallas enligl 11 § SML. Som en möjlig lösning anges i promemorian
att man som utgångspunkt väljer tidpunkten för beslutet att förlägga
förfarandet till Sverige. Dock konstateras att en sådan ordning kan medföra
vissa problem. Bl.a. kan det vara svårt att avgöra när detta beslut har
fattats. Som etl lämpligare alternativ anges att fristen räknas från den
tidpunkt när skiljemännen utses. Någon svårighet att fastställa denna tidpunkt
bedöms inte föreligga. Om skiljemännen utses vid olika tidpunkter skall tiden
enligt promemorian räknas från det den siste av dem utsågs.
I
promemorian konstateras atl den föreslagna ordningen inte kan gälla om
skiljemännen har utsetts redan i skiljeavtalet. För sådana fall finns inte
heller behov av att frångå den i SML nu föreskrivna ordningen.
3.2
Remissyttrandena
Promemorieförslagen
har fått ett övervägande positivt mottagande under remissbehandlingen.
Handelskammaren i Göteborg bedömer som värdefulla de förbättrade möjligheter
att genomföra utländsk skiljedom här i landet som förslagen åsyftar. Stockholms
handelskammare uttalar att de föreslagna ändringama väl tillgodoser föreliggande
behov av lagändring.
Förslaget
i forumfrågan tillstyrks eller lämnas utan erinran av samtliga remissinstanser.
Stockholms handelskammare och ICC vitsordar att osäkerhet har rått i denna
fråga och hälsar förslaget med tillfredsställelse. Sveriges grossistförbund ser
som en särskild fördel med den föreslagna regeln att alla ifrågavarande
ansökningar samlas på en hand. Från redaktionell synpunkt ifrågasätter Svea
hovrätt om inte i
Prop 1975/76:48 9
26
§ andra stycket SML de föreslagna andra och tredje punktema lämpligen bör byta
plats, eftersom regeln om verkan av ansökan hos mer än en överexekutor lorde
sakna betydelse för fall där ingendera parten har hemvist i riket.
Förslaget
i fråga om förlängning av fristen för meddelande av skiljedom har fått ett
positivt mottagande av alla remissinstanser utom Sveriges industriförbund. Att
den nuvarande regleringen innebär ölägenheter vitsordar bl.a. Stockholms
handelskammare och ICC.
Sveriges industriförbund,
som medger att den nuvarande ordningen i och för sig är förenad med
olägenheter, ifrågasätter om inte dessa är mindre än de som kan följa av den
föreslagna ändringen. Förbundet påpekar att om motpart tredskas att utse
felande skiljeman eller parterna råkar i tvist om utseende av tredje skiljeman,
detta enligt förslaget kan få till följd att fristen under lång tid inte börjar
löpa och påkallande part sålunda under obestämd tid får se sig bunden vid ett
förfarande som i själva verket genom motpartens handlande blir mer eller mindre
ineffektivt. Samma risker ser Sveriges grossistförbund, som emellertid
tillstyrker förslaget under förutsättning att erforderliga korrektiv skapas mol
part som tredskas att utse skiljeman eller mot parter som inte kan enas om
tredje skiljeman.
Sveriges advokatsamfund
menar att det bör övervägas att göra den nya lidsberäkningen tillämplig också
på den typ av skiljeavtal som har utpräglat internationell karaktär men dock
måste klassificeras som svenska enligt lagstiftningens terminologi, dvs. skiljeavtal
mellan två parter som båda har hemvist utom riket men har enats om en skiljeklausul
som går ut på att skiljeförfarandet skall äga mm i Sverige. Från denna
ståndpunkt kan enligt samfundets mening ytterligare ifrågasättas om inte det
mest rationella vore att införa den nya beräkningsmetoden för alla typer av
skiljeavtal, alltså även för rent svenska avtal. Också beträffande de senare
torde den nuvarande tidsfristen i praktiken ofta anses för kort och begäran om
förlängning torde vara tämligen vanlig. Att fastställa den nya utgångspunkten
för tidsfristen torde, menar samfundet, inte bereda svårighet. Någon ny
möjlighet för endera parten att obstruera förfarandet öppnas inte heller.
Att
möjligheten till förlängning genom överexekutor utvidgas till att gälla också
avtalad frist ser Sveriges industriförbund som den mest angelägna
reformåtgärden. Som illustration till reformbehovet nämner förbundet det fallet
att förfarandet har pågått viss tid och fristen därunder förlängts genom avtal
mellan partema en eller flera gånger, varefter ena parten vägrar medge
ytterligare förlängning. Förbundet anser det vara otillfredsställande att överexekutor
i sådant fall inte kan medge åtminstone den förlängning av fristen som krävs
för att skiljemännen skall hinna sammanträda, överlägga och meddela
skiljedomen.
Sveriges
advokatsamfund påpekar att det beträffande båda ändrings-
Prop
1975/76:48 10
förslagen
anges all ändringarna träder i krafl dagen efter publikation i Svensk
författningssamling. Mol bakgrunden av vad som tidigare har brukats i svensk skiljemannalagstiflning
är tolkningen av övergångsbestämmelserna möjligen oklar. Det kan göras
gällande att den tolkning som kanske ligger närmast till hands inle bör
accepteras. Samfundet erinrar om atl del brukar anses alt nya lagar av processrättslig
karaktär får verkan även beträffande beslående rättsförhållanden och alltså på
sätt och vis har retroaktiv effekt. Skiljemanna-rätten klassificeras ofta som
en gren av processrätten men har otvivelaktigt starka avtalsrällsliga inslag.
Vid tillkomsten av vår första skilje-mannalag 1887 diskuterades frågan om
övergångsbestämmelsens utformning rätt ingående (NJA II 1887 nr 4 s. 38 f). Man
övervägde två alternativ: a) att undanta alla existerande skiljeavtal från den
nya lagens tillämpningsområde och b) atl endasi undanta fall där skiljeavtalels
tillämpning har påkallats före lagens ikraftträdande. Det är enligl samfundels
mening intressant att konstatera all ingen föreslog del rent processrätlsliga
alternativet, nämligen c) atl inga fall skulle undantas ulan lagen ges generell
giltighet. 1 diskussionen nämndes möjligheten att dela in lagens bestämmelser i
två grupper, som tydligen skulle ha olika övergångsbestämmelser, men
slutresultatet blev atl alternativet a) valdes för lagen i dess helhet. Den
angivna typen av övergångsbestämmelse tillämpades sedan både vid de omfattande
ändringarna i skiljerällslagstiflningen år 1919 och vid utfärdandel av den nya
skiljemannalagen 1929. Den samtidigt införda LUSK gavs däremot en
övergångsbestämmelse av typen c). Mol bakgrunden av den skisserade
utvecklingen kan enligt samfundets mening en viss tveksamhet råda om tolkningen
av de nya övergångsbestämmelserna, som formellt är av typen c). Samma tvekan
gäller övergångsbestämmelserna i 1971 års lagstiftning. Om slutsatsen är atl
de skall ges en "processrältslig" tolkning, uppkommer frågan om
lagstiftningen är fullt rättvis. Del är inle omöjligt alt rättsförluster kan
uppstå, t.ex. om skiljeförfarande påkallats fem månader före nya lagens
ikraftträdande och skiljemän har utsetts två månader före samma tidpunkt men
ännu inte meddelat dom. Samfundet finner alltså atl övergångsbestämmelsen
eventuellt bör ändras och i varje fall kommenteras i motiven till den nya
lagstiftningen.
4 Ändringsförslaget vid 1975 års riksdag
Som
har nämnts inledningsvis har i motionen 1975:1141 till riksdagen
lagts fram förslag om ändringar i skiljemannalagstiftningen av i sak samma
innebörd som i departementspromemorian, över motionen har lagutskottet inhämtat
yttranden från Svea hovrätt, riks-, skatteverket (RSV), kommerskollegium,
juridiska fakulteten vid Lunds
Prop 1975/76: 48 11
universitet,
länsstyrelsen i Stockholms län och Sveriges advokalsamfund. Kommerskollegium
har till sitt yttrande till lagutskottet fogat yttranden från handelskamrarna i
Stockholm, Göteborg och Malmö.
De i motionen förordade
lagändringarna har lill övervägande del fått ett positivt mottagande av
remissinstanserna. Svea hovrätt framhåller att del är önskvärt alt den svenska skiljedomslagsliftningen
är sä utformad all den inle försvårar genomförande i Sverige av skiljeförfaranden
på grund av utländska skiljeavtal. Del är möjligt att de i motionen berörda
problemen föranletl parter eller skiljemän atl avslå från all välja Sverige som
plals för skiljeförfarandel trots att de annars velat förlägga det dit. De föreslagna
lagändringarna är enligl hovrättens mening ägnade atl undanröja dessa brister
i lagstiftningen. Länsstyrelsen i Stockholms län upplyser alt länsstyrelsen
inom sin särskilda överexekutorsenhel relativt ofta har alt ta befattning med
uppskovsärenden samt atl parter som saknar hemvist i Sverige inte sällan i
skiljeavtal föreskriver att förfarandet skall äga rum i Stockholm. I yttrandei
från Stockholms handelskammare anförs att handelskammaren under de senasie
åren har kunnat konstatera elt starkt växande intresse från utländska förelag
och organisationer att förlägga skiljeförfarande till Sverige. Vid de kontakter
kammaren har hafl med utländska förelag och andra har bl.a. de i motionen
upptagna problemen diskuterats. Vissa företag har därvid uttryckt önskemål om
att få dessa bestämmelser ändrade. Handelskammaren hälsar därför
motionsförslagen med stor tillfredsställelse. Enligt advokatsamfundets
uppfattning är del sannolikt atl det finns ett betydande antal avtal, där
parterna har föreskrivit sådant skiljeförfarande som skulle beröras av de
föreslagna ändringarna. Samfundet anser därför att genomförandel av dessa
ändringar inte utan vägande skäl bör uppskjutas.
Förslaget i forumfrågan
tillstyrks av RSV, kommerskollegium, juridiska fakulteten vid universitetet i
Lund, länsstyrelsen i Stockholms län, advokatsamfundet och handelskamrama i
Stockholm, Göteborg och Malmö.
Även
vea hovrätt ansluter sig till motionärens förslag men anmärker att 26 § SML rör
inte bara ärenden om förlängning av den legala fristen för skiljedoms
meddelande ulan också ärenden enligt 8 och 10 §§ SML, vilka rör val av
skiljeman och utbyte av sådan. Sistnämnda frågor regleras enligt LUSK inte av
svensk lag och torde inte heller bli aktuella för svensk överexekulors del.
Enligt hovrättens mening torde därför lagtekniska skäl tala för att fommregeln
i stället tas upp i LUSK. Att den föreslagna forumbestämmelsen skulle komma att
omfatta även ansökningsärenden enligt 8 och 10 §§ SML har uppmärksammats också
av länsstyrelsen i Stockholms län. Länsstyrelsen påpekar att nämnda
förhållande inte har berörts i motiveringen till motionsförslaget men
framhåller för sin del att en reglering av
Prop
1975/76:48 12
forumfrågan
beträffande dessa ärenden är minst lika betydelsefull.
Förslaget i frislfrågan
tillstyrks av Svea hovrätt, kommerskollegium, advokatsamfundet och handelskamrama
i Stockholm, Göteborg och Malmö. Mot den närmare utformningen av motionsforslaget
i denna del framförs dock samtidigt erinringar av åtskilliga remissinstanser.
Förslaget avstyrks uttryckligen av RSV.
Svea hovrätt erinrar om
alt såväl dansk, norsk som finsk lagstiftning saknar bestämmelser om viss frist
för skiljedoms meddelande. Enligl hovrättens mening kunde därför kanske
övervägas att reglera frågan så, atl när det gäller utländska skiljeavtal någon
legal frist inte alls skall gälla. Hovrätten påpekar atl påtalade svårigheter
att hinna slutföra förfarandet inom den legala fristen kan uppkomma också när skiljeförfarandel
äger rum på grund av etl svenskt skiljeavtal, särskilt när ena parlen bor
utomlands. För den skull kunde ifrågasättas att ändra utgångspunkten för sagda
frist i SML, påpekar hovrätten.
Frågan om inte den ordning
som nu föreslås beträffande utländska skiljeavtal också bör införas för vissa
svenska skiljeavtal tas upp även i yttrandena från länsstyrelsen i Stockholms
län och advokatsamfundet. Länsstyrelsen framhåller atl av 4 § SML jämförd med 1
§ LUSK torde framgå att skiljeavtal där båda partema äger hemvist utomlands
likväl kan vara att anse som svenskt, nämligen när i skiljeavtalet eller eljest
har bestämts att skiljeförfarandet skall äga rum här i riket. De av motionären
åberopade skälen för en förlängd tidsfrist synes enligt länsstyrelsens mening
vara lika bärande vid avtal av detta slag. Uppskovsframställningar har, såvitt
det kan utredas, hos länsstyrelsen förekommit endast beträffande sådana avtal.
För att tillgodose behovet av förlängd lidsfrist i samtliga de fall där
parterna har hemvist utomlands synes därför lagstiftningen böra utformas på
annat sätt än motionären har föreslagit, framhåller länsstyrelsen. I detta
sammanhang påpekar länsstyrelsen alt det av lagtexten otvetydigt bör framgå
att tidsfristen skall räknas från den tidpunkt då samtliga skiljemän har
utsetts, dvs. även sådana som utses av skiljemännen själva, av överexekutor
eller på annat sätt.
Advokatsamfundet utvecklar
samma synpunkter som i sitt remissyttrande över promemorieförslaget.
Juridiska fakulteten vid
Lunds universitet finner motionärens förslag i denna del diskutabelt. Enligt
fakultetens bedömande är det visserligen helt riktigt såsom påpekas i motionen,
nämligen att den i 18 § SML angivna tidsfristen, sex månader, är alltför kort
när det gäller utländska skiljeavtal. Betydande skäl talar alltså för en
lagändring. Men det kan ifrågasättas om det inle vore en halvmesyr att i detta
sammanhang ta sikte bara på fall i vilka utländska skiljeavtal aktualiseras.
Och det kan dessutom betvivlas att en tillfredsställande ordning kan skapas
genom en reform som endasi avser en mindre förändring av utgångspunkten
Prop 1975/76:48 13
för
tidsfristen. Fakulteten ifrågasätter därför om inte en mer radikal lagändring
framstår som motiverad - i linje med de syften som bär upp motionen. En
möjlighet vore i så fall att införa motsvarande regler som de vilka sedan länge
gäller i Västtyskland. Detta lands Zivilprozess-ordnung ger över huvud tagel
inte någon bestämd tidsfrist för skiljedoms meddelande utan innehåller endast
föreskrifter enligl vilka missnöjd part kan ingripa mot det fallet att
skiljemännen otillbörligen fördröjer skiljeförfarandel. I sitt yttrande
utvecklar fakulteten närmare hur en sådan ordning skulle kunna genomföras i
Sverige (se LU 1975:20 s. 67). Sammanfattningsvis hyser således fakulteten den
uppfattningen att den genom motionen aktualiserade lagstiftningsfrågan är
tämligen komplicerad och omfattande. Samtidigt understryker fakulteten frågans
stora vikt och tillstyrker att lagstiftningsåtgärder företas så snart som möjligl.
Som
redan har nämnts avstyrks förslaget i denna del helt av RSV, som anser all det
inte finns skäl att särbehandla dessa enligt RSV:s mening mycket sällsynta fall
av utländska skiljeavtal med svensk anknytning. Förslaget innebär alt de
utsedda skiljemännen får sex månader på sig alt avgöra tvisten lill skillnad
från andra skiljeförfaranden där tiden för all utse skiljemän räknas in i
sexmånaders-perioden. Det har enligt RSV:s uppfattning inte påvisats atl ifrågavarande
utländska skiljeavtal skulle vara av särskilt besvärlig natur och därför kräva
längre handläggningstid. Inträffar del att det tar lång tid att utse skiljeman
och tvisten anses vara av besvärlig natur torde del inte föreligga några
svårigheter att hos överexekutor få en förlängning av tiden. Vanligtvis
överenskommer i ett sådant fall parterna själva om atl förlänga tiden. Verket
anser det vidare olämpligt atl ttden frän det att skiljeavtalels tillämpning
påkallas till del all skiljemännen har utsetts teoretiskt blir obegränsad.
Lagutskottet konstaterar i
sitt betänkande över motionen bl.a. att de berörda problemen kan föranleda
parter och skiljemän att avstå från att välja Sverige som plats för
skiljeförfarande trots all de eljesi hade velat förlägga förfarandet hit.
Utskottet finner atl detta är otillfredsställande och anser alt man bör vidta
lagstiftningsåtgärder för att komplettera de nuvarande reglerna så som har
förordats i motionen. När del gäller den närmare utformningen av behövliga
lagändringar pekar utskottet på att frågan om ändrad utgångspunkt för
tidsfristen är tämligen komplicerad och att förslaget i denna del därför kräver
ytterligare överväganden innan det kan leda till lagstiftning. Utskottet anser
att det från riksdagens sida finns skäl att avvakta resultatet av de överväganden
som pågår i justitiedepartementet i båda de frågor som har berörts i motionen.
Utskottet understryker emellertid samtidigt att det med hänsyn till de berörda
problemens praktiska betydelse för bl.a. svenska företag med internationella
affärsförbindelser är angeläget att arbetet i resterande delar fortsätter.
Prop 1975/76:48 14
S
Stockholms handelskammares skrivelse
Av
handelskammarens skrivelse och lill denna fogat bakgrundsmaterial framgår atl
inom handelskammaren och dess skiljedoms-institut sedan någon lid pågår ett
omfattande arbete med all sammanställa en översikt över den svenska skiljedomslagsliftningen
och alt undersöka förutsättningarna för alt inom ramen för denna förlägga skiljemannaförfarande
enligl avtal mellan utländska parter till Sverige. Särskilt synes intresse ha
visats för atl använda svenskt skiljemannaförfarande för handelsivisler mellan
parter hemmahörande i USA och Sovjelunionen. Under överläggningarna har
konstaterats atl vissa ändringar i den svenska skiljemannalagstiftningen skulle
göra det svenska förfarandet avseväri mera attraktivt för berörda utländska
intressenter. Mol denna bakgrund för handelskammaren fram följande
ändringsförslag.
Sexmånadersfrislen
enligt 18 § andra stycket SML är enligl handelskammarens bedömning för kort i
de allra flesta skiljetvister mellan utländska parter, även om fristen skulle
räknas från skiljenämndens utseende. Handelskammaren anser det därför böra
övervägas att helt slopa fristen när det gäller skiljelvister mellan parter
utan hemvist i Sverige. Detta kan ske genom all man efler första satsen i
lagrummets första mening skjuter in orden "och har åtminstone ena parten
hemvist i riket". En sådan ändring bör förbindas med generell möjlighet
för part att få långsam eller tredskande skiljeman avlägsnad från uppdraget.
Följdändringen föresläs av handelskammaren ske genom en utvidgning av 10 §
tredje stycket SML, som nu ger sådan möjlighet endast i fråga om skiljeman som
inte har utsetts i skiljeavtalet.
Behörighet
atl ansöka om förlängning av tvisten tillkommer f.n. bara part. Handelskammaren
påpekar all förlängning ofla aktualiseras när parterna har avslutat sin processföring
och bara skiljenämndens interna verksamhet med utarbetande av skiljedomen
återstår. I avtal mellan utländska parter har dessutom ofta bara skiljenämnden
eller dess ordförande anknytning till Sverige. Av praktiska skäl föreslår
handelskammaren därför att, i den utsträckning sexmånadersfrislen består, också
skiljenämnden ges behörighet att göra ansökan om förlängning av fristen.
Handelskammaren
framför vidare förslaget att ge överexekutor befogenhet att förlänga också
avtalad frist och betecknar detta som en reform som har visat sig vara
välbehövlig i både svenska och internationellt präglade skiljetvister.
Hänvisningen
i 4 § LUSK till lillämpliga förfaranderegler i SML är enligt handelskammarens
mening missvisande, eftersom SML innehåller en rubrik,
"Förfarandet", till 11 19§§, och hänvisningen i LUSK kan uppfattas
som avseende endast dessa paragrafer. Visserligen
Prop 1975/76:48 ,5
framgår
del av lagens förarbeten alt åtminstone också 8 § avses, men den antydda
möjligheten lill missförstånd bör undanröjas. Handelskammaren hemställer att
både den åsyftade rubriken och hänvisningen i 4 § LUSK ges en mera klargörande avfattning.
Slutligen
framför handelskammaren önskemålet alt överexekutor ges möjlighet att förordna
om handlingssekretess till skydd för yrkeshemlighet i ansökningsärenden enligl
SML.
6
Föredraganden
När
skiljeförfarande äger rum här i landet sker det för det mesta på gmnd av elt
skiljeavtal som har slutits mellan två svenska parter. Förfarandet regleras då
av föreskriftema i lagen (1929:145) om skiljemän (SML). Det innebär bl.a. atl
skiljedom - om inte partema har kommit överens om en särskild tidsfrist - skall
meddelas inom sex månader från skiljeavtalet eller, om detla avser framtida
tvist, från den dag då part påkallade tillämpning av avtalet (18 § andra
stycket), överexekutor kan på parts begäran förlänga tidsfristen. Utan
synnerlig anledning får den dock inte förlängas med mer än sammanlagt sex
månader. Ansökan om förlängning tas upp av överexekutor i den ort där någon av
parterna är bosatt (26 § andra stycket).
SML:s
regler om skiljeförfarande kan i vissa fall bli ttllämpliga också i fråga om
utländska skiljeavtal. Som utländskt skiljeavtal räknas enligt I § lagen
(1929:147) om utländska skiljeavtal och skiljedomar (LUSK) inte bara avtal som
innebär atl skiljeförfarandet skall äga rum utom landet (första stycket), utan
också skiljeavtal, som inle anger om förfarandet skall äga rum inom eller utom
Sverige (andra stycket). Del sista gäller när båda parterna har hemvist utom
landet. Med tanke pä de fall som avses i I § andra slyckel föreskrivs i 4 § LUSK
att SML:s förfaranderegler skall tillämpas, om skiljemännen eller
skiljedomsinstitution i enlighet med avtalet har bestämt att förfarandet skall
äga rum här i landet eller den part, mol vilken avtalet görs gällande, efter
dess tillkomst har bosatt sig här. Mot denna föreskrift i LUSK korresponderar
en regel i 4 § SML om att skiljeförfarande inle får inledas mol part, som har
hemvist utom landet och inte skulle kunna stämmas vid svensk domstol i tvisten,
såvida inte skiljemännen eller skiljedoms-institution i enlighet med avtalet
har bestämt all förfarandet skall äga rum här i landet eller parten samtycker
till det.
Bestämmelserna
i 4 § LUSK och 4 § SML fick sin nuvarande lydelse i samband med att Sverige år
1971 tillträdde 1958 ärs New Yorkkonvention om erkännande och verkställighet
av utländska skiljedomar. Härigenom ökades avsevärt det antal fall då svenska
skilje-mannaregler skall tillämpas i fråga om förfarandet vid utländska skilje-
Prop
1975/76:48 16
avtal.
Detla har i praktiken visat sig fungera ulan nämnvärda olägenheter. I elt par
hänseenden har dock uppkommit problem.
I
en departementspromemoria från år 1972 pekas på alt del som sägs om behörig överexekutor
i 26 § andra stycket SML inte passar särskilt väl för den situationen att bägge
parter har hemvist utom landet. Det föreslås därför atl paragrafen förtydligas.
I promemorian tas också upp en fråga om förlängning av den i 18 § andra stycket
SML stipulerade fristen för meddelande av skiljedom. Fristen föreslås förlängd
på del viset att dess utgångspunkt skall räknas från del skiljemännen utsågs
och inte som nu från del tillämpning av skiljeavtalet påkallades. Promemorian
innehåller i denna del förslag om ett tillägg lill 4 § LUSK.
Promemorieförslagen har fåtl elt positivt mottagande vid remissbehandlingen.
I
båda de nu berörda hänseendena har ändringsförslag med samma innebörd lagts
fram också i en motion 1975:1141 till 1975 års riksdag. Riksdagen har efter
remissbehandling av motionen förordat att lagstiftningsåtgärder vidtas för att
komplettera de nuvarande reglerna (LU 1975:20, rskr 1975:158).
Fristfrågan har berörts
också i en skrivelse från Stockholms handelskammare med vissa önskemål om
ändringar i skiljemannalagstiftningen. Handelskammaren har föreslagit att
fristregeln slopas i fråga om skiljeavtal mellan parter med hemvist utom landet
och ersätts med en generell rätt för part att genom överexekutor få långsam
eller tredskande skiljeman entledigad och, om parterna inte har bestämt annat,
annan utsedd i hans ställe. I den män sexmånadersfrislen behälls bör man enligt
handelskammaren överväga att utöver part också skiljeman skall ges behörighet
alt ansöka om förlängning av fristen. Handelskammaren har dessutom uttryckt
önskemål om atl överexekulors behörighet alt besluta om förlängning utvidgas
till atl också gälla avtalad frist. I skrivelsen berörs också vissa ytterligare
frågor, som jag strax skall återkomma till.
Också
jag anser att skiljemannalagstiftningen bör revideras på de punkter jag nu har
nämnt. Remissutfallet över såväl promemorian som motionen visar alt behov av
ändring föreligger. Detta bekräftas även av vad handelskammaren har anfört i
sin skrivelse. Jag behandlar i det följande frågorna i lur och ordning.
Vad
först angår frågan om behörig överexekutor vid prövning av ansökan om
förlängning av fristen för meddelande av skiljedom har i både promemorian och
motionen föreslagits ett tillägg till fommregeln i 26 § andra stycket SML för
fall när ingendera parten har hemvist här i landet. Som behörig myndighet i
sådana fall har föreslagits överexekutor i Stockholm.
Remissinstanserna
har enhälligt tillstyrkt förslaget i sak. Från ett håll har påpekats att den
föreslagna regleringen bör omfatl:i endast ansök-
Prop
1975/76:48 17
ningar
enligl 18 § SML och ha sin plals inle i SML ulan i LUSK. Från elt annal håll
har framhållits regelns praktiska betydelse också för vissa svenska skiljeavtal
liksom i fråga om ansökningar enligt 8 och 10 §§ SML. Dessa paragrafer
innehåller regler enligt vilka överexekutor i vissa fall på ansökan av part kan
utse eller entlediga skiljeman.
Den
föreslagna forumregeln är tillämplig på alla skiljeavtal där ingendera parten
har hemvist här i landet. Häri inryms inte bara utländska skiljeavtal utan
också vissa i formell mening svenska skiljeavtal, t.ex. sådana där redan i
skiljeavtalet har fastslagits att skiljeförfarande skall förläggas till
Sverige. Det synes vara till fördel att regeln får denna vidare räckvidd. Jag
förordar därför att regeln, i enlighet med förslaget, tas in i 26 § andra
stycket SML. Detta innebär att regeln kommer atl omfatta även ansökningsärenden
enligt 8 och 10 §§ SML, vilket enligt min mening är en fördel. Också sådana
ärenden kan nämligen tänkas uppkomma även i fall där ingendera parten har
hemvist i Sverige. Med anledning av ett påpekande från en remissinstans
föreslår jag att regeln infogas som en tredje punkt i lagrummet. Härutöver bör
en formell ändring göras i paragrafens första stycke.
Också promemorie- och
motionsförslaget i fristfrågan har fåtl ett allt övervägande positivt
mottagande vid remissbehandlingen. 1 några yttranden har förslaget emellertid
kritiserats. RSV ifrågasätter således om något egentligt reformbehov finns för
utländska avtal, som enligt verkets åsikt inte typiskt sett är mer tidskrävande
än svenska, och anser att behov av längre tid för meddelande av dom väl kan
tillgodoses inom ramen för gällande regelsystem. Sveriges industriförbund anser
i likhet med Sveriges grossistförbund och RSV att det föreslagna beräkningssättet
ger förhalningsbenägen part möjligheter att förhindra ett effektivt förfarande
genom att dra ut på skiljemannavalet så att fristen aldrig börjar löpa. En
utvidgning av överexekulors möjlighet att förlänga lagbestämd frist till alt
gälla också avtalad frist - samma utvidgning som Stockholms handelskammare har
förordat i sin skrivelse - ser industriförbundet som en mer behövlig åtgärd än
den föreslagna. Några remissinstanser vill vidga den föreslagna regeln till att
gälla också vissa eller t.o.m. alla svenska skiljeavtal. I ett par remissvar
nämns svenska skiljeavtal mellan utomlands bosatta parter som har enats om en
skiljeklausul, enligt vilken förfarandet skall äga rum i Sverige. I ett annat
yttrande pekas på svenska skiljeavtal där ena parten är bosatt utomlands.
Juridiska fakulteten vid Lunds universitet föreslår den radikala lösningen att
ingen bestämd tidsfrist föreskrivs alls i lagen. Fakulteten tänker sig däremot
att möjlighet bör finnas för missnöjd part att ingripa mot att skiljemännen otillbörligen
fördröjer förfarandet. Därtill bör enligt fakultetens mening fogas regler som
tillgodoser ekonomiskt eller socialt svagare parts intresse av att inte
onödigt länge vara bunden vid ett utdraget skiljemannaförfarande.
Prop 1975/76:48 18
Redan
vad som har kommit fram vid remissbehandlingen visar enligt min mening atl
visst behov finns av längre tid för meddelande av skiljedom än den nuvarande
lagregleringen förutsätter. Stockholms handelskammares skrivelse, som grundar
sig pä önskemål som har kommil fram vid en undersökning av det svenska
förfarandets lämplighet för internationella handelstvister, ger härutöver vid
handen alt en ändring av fristreglerna skulle kunna ge det svenska förfarandet
ökad internationell användning. Fråga uppstår då vilken metod som skall
användas för all tillgodose det behov av förlängning av fristen som onekligen
föreligger.
Mot lösningen i promemorieförslagel
har invänts atl denna ger alltför stort spelrum för förhalningsbenägen part.
Härvidlag är all märka all den nuvarande frislregeln inte i första hand syftar
till atl hindra förhalning från parts sida utan till att skydda partema mot
verkningarna av ett alltför utdraget agerande från skiljemännens sida. För att
motverka alt part förhalar förfarandet ger SML part möjlighet att efter
hänvändelse lill överexekutor få felande skiljeman utsedd utan förhalande parts
vidare medverkan. Jag kan därför inte finna atl den föreslagna bestämmelsen,
infogad i det nuvarande regelsystemet, skulle minska förutsättningarna för ett
effektivt skiljeförfarande.
Förslaget i promemorian lorde
utgå från atl behov av förlängd frist föreligger bara för utländska
skiljeavtal. Som har framhållits av en del remissinstanser måste emellertid
förhållandena vara likartade i denna del beträffande utländska skiljeavtal och
vissa i formell mening svenska avtal, nämligen sådana där båda parter eller en
av dem har hemvist utomlands. Något behov av längre tid för svenska avtal i
allmänhet har däremot inte dokumenterats i detla sammanhang.
Promemorieförslagel
tillgodoser behovet av längre fristtid i del skede av förfarandet då skiljemän
utses. Del behov av förlängning som Stockholms handelskammare har berört hänför
sig emellertid väsentligen lill ell senare skede, nämligen proceduren hos
skiljemännen. För att tillgodose detla reformbehov måste man söka en annan
lösning än promemorieförslagets. Samtidigt är det enligl min åsikt en uppenbar
fördel om regleringen kan utformas enhetligt för både utländska och åsyftade
svenska skiljeavtal.
Nära
till hands ligger alt välja en lösning av det slag som handelskammaren har
föreslagit i fråga om skiljeavtal mellan utländska parter. En sådan lösning
tillgodoser också det behov av förlängning av fristen som promemorie- och
motionsförslagen syftar till att täcka. Som har påpekats av juridiska
fakulteten vid Lunds universitet kan i och för sig ifrågasättas om en
lagbestämd tidsgräns för meddelande av skiljedom över huvud är nödvändig. Om
tidsfristen slopas måste emellertid pä annal sätt säkerställas atl pariemas
bundenhet vid skiljeavtalet någon gång upphör, även om skiljeförfarandet drar
ut på tiden. Särskild
Prop
1975/76:48 19
uppmärksamhet
måste ägnas bl.a. frågan om behov av förstärkt skydd för ekonomiskt eller
socialt svagare part. Tillräcklig anledning alt nu la upp sådana mer viilsyftande
frågor finns enligt min mening inte. Jag förordar därför atl frislregeln slopas
inom del område där ett konkret behov har visat sig föreligga, dvs. i fråga om
skiljeavtal där båda eller någon av parterna har hemvist utanför Sverige.
För
de fall där fristregeln slopas, bör som handelskammaren har föreslagit finnas ell
säll all förhindra en alltför långsam handläggning hos skiljeman. F.n. finns
enligt 10 § Iredje stycket SML en rätt för part att, när skiljemannen inte har
utsetts redan i skiljeavtalet, efter ansökan hos överexekutor få obstruerande
eller långsam skiljeman entledigad. I sådant fall skall överexekutor utse ny
skiljeman, om inte partema har bestämt annat. För annan skiljeman gäller enligt
9 § att hans medverkan har ansetts vara så betydelsefull för avtalet, att hans frånträdande
av uppdraget föranleder att avtalet förfaller. Fråga om entledigande och
utseende av ny skiljeman genom överexekutor uppslår då inle. Efter mönster av 10
§ tredje stycket bör med tanke främst på de skiljeavtal med utländsk anknytning
varom nu är fråga i 9 § föras in ell nytt siycke som klargör följderna av
obstruktion från skiljemannens sida. I regel bör även i sådant fall
skiljeavtalet förfalla, om skiljemannen entledigas. Det bör ankomma på överexekutor
atl besluta härom. Emellerttd bör möjlighet finnas för partema att avtala annan
verkan, l.ex. alt part utser annan skiljeman i den entledigades ställe och
förfarandet fortsätter.
Den
nya typ av ansökningsärende hos överexekutor som skapas genom denna ordning bör
följa de processuella reglerna i 26 § SML. Detla föranleder ett tillägg lill
denna paragraf.
Med
denna lösning i frislfrågan har handelskammarens förslag i fråga om behörighet
all ansöka om förlängning av frist inte längre aktualitet. Jag kan inle heller
finna att andra skäl kan anföras för någon ändring pä denna punkt.
Den
redan gällande fristregeln är subsidiär lill parternas överenskommelse om när
skiljedomen skall meddelas. Denna begränsning av tillämpningsområdet är ell
utflöde av den grundläggande principen inom skiljemannalagstiftningen all i
möjligaste mån lämna företräde för parternas gemensamma vilja. Del av
handelskammaren och en remissinstans framlagda förslaget atl öppna möjlighet
för överexekutor alt förlänga också avtalad frist skulle innebära ett genombrytande
av denna princip. Jag anser inte alt behovet av en sådan möjlighet är
tillräckligt dokumenterat för alt man skall gå ifrån den nämnda grundsatsen.
Ytterligare
två frågor har berörts i handelskammarens skrivelse. Som en betydelsefull
faktor för atl öka det svenska förfarandets användbarhet i internationella
tvister anger handelskammaren möjlighet för
Prop 1975/76:48 20
överexekutor
all förordna om handlingssekretess till skydd för yrkeshemlighet i
ansökningsärende enligt SML. Enligl handelskammarens uppgift kan parterna i
många fall se sig nödsakade att i sådant ärende ge in från synpunkten av
yrkeshemlighet ömtåliga handlingar, l.ex. skiljeavtal.
För
egen del finner jag det väl förenligt med de allmänna grundtankarna bakom skiljemannalagstiftningen
att viss handlingssekretess tillåts i dessa ärenden med deras nära anknytning
till skiljeförfarandet. Den närmare utformningen av en sekretessregel bör
emellertid anstå lill den genomgripande omvandling av sekretesslagstiftningen
varom förslag beräknas bU förelagt riksdagen under år 1976.
Handelskammaren
har slutligen tagit upp en fråga om den redaktionella utformningen av 4 § LUSK.
I denna paragraf anges SML:s förfaranderegler som lillämpliga också för
förfarande i anledning av utländskt skiljeavtal. Handelskammaren påpekar att
hänvisningen i sin nuvarande utformning orikligt kan ge upphov till den
tolkningen atl tillämpliga är endast de regler som i SML inryms under rubriken
"Förfarandet", dvs. 11 19§§. Jag delar handelskammarens åsikt atl 4
§ LUSK på denna punkl har en mindre lycklig språklig utformning och förordar
ett språkligt förtydligande.
De
föreslagna lagändringarna bör träda i kraft den I juli 1976. De nya reglerna i
9 och 18 §§ bör inte tillämpas på skiljeavtal som har slutils före
ikraftträdandet. Jag föreslår därför en övergångsbestämmelse av sådan
innebörd. Forumregeln bör däremot som processuell bestämmelse gälla ulan någon
sådan begränsning.
7
Hemställan
Jag
hemställer alt regeringen föreslår riksdagen
att
antaga inom justitiedepartementet upprättade förslag till
1.
lag om ändring i lagen
(1929:145) om skiljemän,
2.
lag om ändring i lagen
(1929:147) om utländska skiljeavtal och skiljedomar.
8 Beslut
Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredraganden har lagt
fram.
Prop.
1975/76: 48 21
Bilaga
1 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1929:145) om skiljemän
Härigenom förordnas atl 26 § lagen (1929: 145) om
skiljemän skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
R"ält domslol vare i mål, som avses i 21 §, den
allmänna underrätt, varunder svaranden lyder i tvistemål, som rör hans person,
och i mål, varom förmäles i 25 §, domstolen i den ort, där skiljedomen
meddelats. Finnes ej behörig domstol efter vad nu är sagt, upptages målet av
Stockholms rådsluvurält.
Ansökningsärenden enligl 8, 10 Ansökningsärenden enligl 8, 10
och 18 §§ upplages av överexe- och 18 §§ upptagas av överexe
kutor i den ort, där endera par- kulor i den ort, där endera par
ten har sitt hemvist. Har enahan- ten har sitt hemvist. Har ingen-
da ansökan gjorts hos mer än en dera parten hemvist i Sverige, upp-
överexekutor, vare den överexe- tages ärendet av överexekutor i
kutor behörig, hos vilken ansö- Stockholm. Har enahanda ansö
kan försl gjordes, och beslut, som kan gjorts hos mer än en över-
av annan överexekutor meddelas, exekutor, vare den överexekutor
ogillt. Ansökan må ej bifallas, behörig, hos vilken ansökan försl
med mindre sökandens motpart gjordes, och beslut, som av annan
lämnats tillfälle att yttra sig. Av- överexekutor meddelas, ogillt. An
ser ansökan skiljemans skiljande sökan må ej bifallas, med mindre
från uppdraget, bör jämväl skilje- sökandens motpart lämnats till
mannen höras. fälle atl yttra sig. Avser ansökan
skiljemans skiljande från uppdraget, bör jämväl
skiljemannen höras.
Mol överexekulors beslut, varigenom skiljeman blivit
utsedd eller skild från uppdraget eller fråga om förlängning av tiden för
skiljedoms meddelande avgjorts, må klagan ej föras.
Denna lag träder i krafl dagen efter den, då lagen enligt
därå meddelad uppgifl utkommit av trycket i Svensk författningssamling.
2 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1929:147) om utländska skiljeavtal
och skiljedomar
Härigenom förordnas alt 4 § lagen (1929: 147) om utländska
skiljeavtal och skiljedomar skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Ej må på grund av utländskt Ej må på grund av utländskt
skiljeavtal skiljemannaförfarande skiljeavtal skiljemannaförfarande
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
äga rum här i riket, utan så är atl, i fall som avses i 1
§ andra stycket, skiljemännen eller skilje-domsinstitulion i enlighet med avtalet
bestämt atl förfarandet skall "äga rum här i riket eller den part, mot
vilken avtalet göres gällande, efter dess tillkomst bosatt sig här. I sådant
fall länder i avseende å förfarandet lill efterrättelse vad i lagen om
skiljemän stadgas i fråga om förfarande i anledning av svenskt skiljeavtal.
Föreslagen
lydelse
äga rum här i riket, utan så är atl, i fall som avses i 1
§ andra stycket, skiljemännen eller skilje-domsinslitulion i enlighet med avtalet
bestämt all förfarandet skall äga rum här i rikel eller den part, mot vilken
avtalet göres gällande, efter dess tillkomst bosatt sig här. I sådant fall
länder i avseende å förfarandet lill efterrättelse vad i lagen om skiljemän
stadgas i fråga om förfarande i anledning av svenskt skiljeavtal. Har icke
skiljemännen utsetts i skiljeavtalet skall dock den i 18 § andra stycket lagen
(1929: 145) om skiljemän föreskrivna tiden om sex månader för skiljedoms
meddelande räknas från det skiljemännen utsågs.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Denna lag träder i kraft dagen efler den, då lagen enligt
därå meddelad uppgifl utkommit av trycket i Svensk författningssamling.
NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM 1976 75043
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
6 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (4)
4 kopplingar.
- SOU 2025:121 Bodelning och betänketid - en effektivare process s. 341 om s. 18 i texten
- Prop. 1982/83:41 om ändringar i rättegångsbalken m.m. s. 48 i texten
- Bet. 1975/76:LU19 Med anledning av propositionen 1975/76:48 med förslag till ändring i lagen (1929:145) om skiljemän m. m. i texten
- Skr. 1976/77:102 med redogörelse för behandlingen av riksdagens skrivelser till regeringen s. 19 i texten
Rättsfall (1)
1 koppling.
- RÅ 2007 ref. 76 ur registret · dokumentnivå
Doktrin (1)
1 koppling.
- Cars, Skiljeförfarande, 1989 s. 96 om s. 19 i texten