Sök i Ratio Lex

med förslag till lag om justitiekanslerns tillsyn m.m.

31 sidor, varav 23 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 23 av 31 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1975/76:52, med förslag till lag om justitiekanslerns tillsyn m.m.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76: 52

Regeringens proposition

1975/76: 52

med
förslag till lag om justitiekanslerns tillsyn m. m.

beslutad
den 20 november 1975.

Regeringen
föreslår riksdagen att antaga de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag
av regenngsprotokoll.

På
regeringens vägnar

OLOF
PALME

LENNART
GEIJER

Propositionens
huvudsakliga innehåll

I
anslutning till det nya sanktionssystem för offentliga funktionärer som träder
i krafl den 1 januari 1976 föreslås i propositionen nya bestämmelser om justitiekanslerns
(JK:s) tillsynsområde och om hans befogenheter i det disciplinförfarande som
delvis ersätter nuvarande handläggning i brottmål av frågor om ijänsteförsummelse.
Bestämmelserna överensstämmer i det väsentliga med den ordning som riksdagen
nyligen har beslutat skall gälla för dess ombudsmäns (JO:s) del.

De
viktigaste föreskrifterna om JK:s tillsyn och hans befogenheter föreslås bli
intagna i en särskild lag.

/ Riksdagen 1975. 1 saml. Nr 52.

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76: 52 2

1
Förslag till

Lag
om justitiekanslerns tillsyn

Härigenom
föreskrives följande.

1
§ Justitiekanslern har i den
omfattning som anges i 2 och 3 SS tillsyn över att de som utövar offentlig
verksamhet efterlever lagar och andra författningar samt i övrigt fullgör sina
åligganden.

2
§ Statliga myndigheter saml
anställda, uppdragstagare och andra som är knutna till sådana myndigheter står
under justitiekanslerns tillsyn i den ulslräckning regeringen föreskriver det. Justitiekanslerns
tillsyn skall dock ej kunna omfatta regeringen eller statsråd, ej heller
riksdagens myndigheter eller anställda och uppdragstagare vid riksdagens
myndigheter.

3
§ Under justitiekanslerns
tillsyn står dessutom

1.
kommunala myndigheter och andra
myndigheter som ej är statliga,

2.
tjänstemän och andra
befattningshavare vid myndigheter som avses under 1,

3.
andra som, utan att vara knutna
lill statlig myndighet, innehar tjänst eller uppdrag varmed följer
myndighetsutövning, såvitt avser denna deras verksamhet, dock ej ledamöter av
riksdagen, allmänt kyrkomöte eller beslutande kommunal församling.

Vid
tillsyn över kommunala myndigheter skall justitiekanslern beakta de former i
vilka den kommunala självstyrelsen utövas.

4
§ Med befattningshavare förstås
nedan i denna lag person som står under justitiekanslerns tillsyn enligl lagen.

5
§ Justitiekanslern får som
särskild åklagare väcka åtal mot befattningshavare som har begått brottslig
gärning genom att åsidosätta vad som åligger honom i tjänsten eller uppdraget.
Vid prövning av fråga om åtal gäller 20 kap. 6 S samt 7 S första, tredje och
fjärde styckena rättegångsbalken.

1
mål som har anhängiggjorts vid tingsrätt bör talan fullföljas till högsta domstolen
endast om synnerliga skäl föranleder det.

6 §
Har befattningshavare åsidosatt vad som åligger honom i hans tjänst

och kan felet beivras genom disciplinärt förfarande, får justitiekanslern göra

anmälan till den som har befogenhet atl besluta om disciplinpåföljd.

Anser
justitiekanslern det vara påkallat att befattningshavare avskedas eller avstänges
från sin tjänst på grund av brottslig gärning eller grov eller upprepad
tjänsteförseelse, får han göra anmälan härom till den som har befogenhet att
besluta om sådan åtgärd.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76: 52 3

7 §
Har myndighet meddelat beslut mot befattningshavare i ärende om till

lämpningen av särskilda bestämmelser för offentliga tjänstemän i lag eller

annan författning om disciplinansvar eller om avskedande eller avstängning

från tjänsten på grund av brottslig gärning eller tjänsteförseelse, får jus

titiekanslern föra talan vid domslol om ändring i beslutet. Närmare be

stämmelser om sådan talan meddelas i lag eller annan författning.

Har
befattningshavare enligt vad därom är föreskrivet sökt ändring vid domslol i
beslut som avses i första stycket och har beslutet tillkommit efter anmälan av justitiekanslern
eller har även denne sökt ändring i beslutet, är justitiekanslern ensam
befattningshavarens motpart i tvisten.

Vad
i lag eller annan författning är föreskrivet om arbetsgivare skall i fråga om
tvister som avses i denna paragraf äga motsvarande tillämpning på justitiekanslern.

8
§ Om justitiekanslerns
befogenhet att väcka åtal mot ledamot av högsta domstolen eller regeringsrätten
samt talan om skiljande eller avstängning av sådan ledamot från tjänsten eller
skyldighet för ledamot att undergå läkarundersökning är föreskrivet i
regeringsformen.

9
§ Justitiekanslern får närvara
vid domstols eller förvaltningsmyndighets överläggningar, dock utan rätt att
yttra sin mening. Han har tillgång till myndighetens protokoll och handlingar.

10 §
Domstol och förvaltningsmyndighet samt tjänsteman hos staten eller

kommun skall tillhandagå justitiekanslern med de upplysningar och yttran

den som han begär. Sådan skyldighet åligger även annan, om han står under

justitiekanslerns tillsyn.

När justitiekanslern
begär upplysningar eller yttrande, får han förelägga vite om högst 1 000
kronor. Justitiekanslern lår döma ut försuttet vite.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1976. Föreskrifterna i 7 i; skall dock ej
tillämpas på innehavare av prästerlig befattning.

/* Riksdagen 1975. I saml. Nr 52.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76: 52 4

2
Förslag ttll

Lag
om ändring i lagen (1975:000) om ändring i statstjänstemanna-lagen (1965:274)

Härigenom
föreskrives att 21, 22, 37 och 53 a iJS statstjänstemannalagen (1965:274) i den
lydelse paragraferna har erhållit genom lagen (1975:000) om ändring i
nyssnämnda lag skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lyddse

21 §

Har
åtal väckts mot tjänsteman, må disciplinärt förfarande enligt denna lag rörande
förseelse som omfattas av åtalet ej inledas eller fortsättas.

Disciplinpåföljd
som avses i 18 eller 19 S må ej åläggas tjänsteman sedan anställningen hos
myndigheten upphört eller uppsägning ägt rum.

Tjänsteman, som ej inom
två år Tjänsteman, som ej inom två år

efter förseelsen har erhållit skriftlig efter förseelsen har erhållit skriftlig

anmaning enligt 24 § första stycket anmaning enligt 24 § första stycket

eller motsvarande anmaning av riks- eller moisvarande anmaning av riks

dagens ombudsman, må icke åläggas dagens ombudsman eller jusiiiie-

disciplinpåföljd som nyss sagts. kanslern, må icke åläggas disciplin-

påföljd
som nyss sagts.

22 i)

Har
tjänsteman begått brottslig gärning varigenom han visat sig uppenbarligen
olämplig att inneha sin tjänst, må han avskedas. Har åtgärd vidtagits för att
anställa åtal för gärningen, må fråga om avskedande på grund av denna ej
avgöras förrän ansvarsfrågan slutligt prövats.

Har tjänsteman annorledes
än genom brott gjort sig skyldig till grov tjänsteförseelse varigenom han
visat sig uppenbarligen olämplig att inneha sin tjänst, må han avskedas i
stället för att disciplinpåföljd ålägges honom. Detsamma skall gälla, om
tjänsteman, som av myndighet ålagts disciplinpåföljd, inom två år därefter i
anställning hos samma myndighet ånyo gjort sig skyldig till tjänsteförseelse
och därigenom visat sig uppenbarligen olämplig att inneha sin tjänst.

Tjänsteman som har rätt till
statlig pension men icke uppnått den ålder då han äger avgå med ålderspension
må icke avskedas enligt första eller andra stycket, om han begått brottet eller
tjänsteförseelsen under inflytande av sådan själslig abnormitet som avses i 33
kap. 2 S brottsbalken och lämpligen kan förflyttas till eller beredas annan
anställning som är förenad med sådan pensionsrätt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lyddse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Har i lag eller annan
författning eljest meddelats bestämmelse, som inskränker rätten att avskeda
tjänsteman i förhållande till vad som föreskrives i första eller andra
stycket, gäller den bestämmelsen.

Avskedande må ej grundas
enbart på omständighet som myndigheten har känt till mer än en månad före avskedandet.
Vad nu sagts gäller ej när beslut om avskedande påkallas av riksdagens
ombudsman inom sex månader från det omständigheten har inträffat.

Avskedande må ej grundas
enbart på omständighet som myndigheten har känt till mer än en månad före avskedandet.
Vad nu sagts gäller ej när beslut om avskedande påkallas av riksdagens
ombudsman eller justitiekanslern inom sex månader från det omständigheten har
inträffat.

opaginerad Kontrollera mot PDF

37

Fråga
om disciplinpåföljd enligt 18 §, avskedande enligt 22 !;, åtalsanmälan
enligt 25 S, avstängning enligt 26 eller 27 vj eller läkarundersökning som
avses i 27 fj prövas av den myndighet under vilken tjänstemannen lyder, om
ej annat följer av 38 S eller av föreskrift som regeringen meddelar. Fråga
om disciplinpåföljd enligt 18 t;, avskedande enligt 22 t; och avstängning
enligt 26 i; upptages även på anmälan av riksdagens ombudsman. Fråga om
avstängning enligt 26 S på grund av misstanke om brott upptages även på
anmälan av allmän åklagare.

Fråga
om disciplinpåföljd enligt 18 S, avskedande enligt 22 ;:, åtalsanmälan enligt
25 !;, avstängning enligt 26 eller 27 !; eller läkarundersökning som avses i
27 f; prövas av den myndighet under vilken tjänstemannen lyder, om ej annat
följer av 38 t; eller av föreskrift som regeringen meddelar. Fråga om
disciplinpåföljd enligt 18 ij, avskedande enligt 22 ij och avstängning enligt
26 ij upptages även på anmälan av riksdagens ombudsman eller justitiekanslern.
Fråga om avstängning enligt 26 ij på grund av misstanke om brott upptages även
på anmälan av allmän åklagare. Fråga om anställnings upphörande enligt 30 eller
31 i;, 32 ij första stycket, 35 eller 36 ij prövas i fråga om tjänst, som
regeringen tillsätter, av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer
och i annat fall av den myndighet som tillsätter tjänsten. Fråga om
anställnings upphörande enligt 32 ij andra stycket eller 33 ij prövas av
regeringen.

Fråga
om förflyttning av tjänsteman enligt 34 ij prövas av regeringen. Fråga om
förflyttning till tjänst som tillsättes av samma myndighet som anställt
tjänstemannen prövas dock av myndigheten.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Om rätt för riksdagens
ombudsman att söka ändring i beslut enligt 18,22 eller 26 tj är föreskrivet
i lagen (1975:000) med instruktion för justitieombudsmännen. Talan skall väckas
inom fyra veckor från det beslutet meddelats.

Om
rätt för riksdagens ombudsman och justitiekanslern att söka ändring i beslut
enligt 18, 22 eller 26 ij är föreskrivet i lagen (1975:000) med instruktion för
justitieombudsmännen och i lagen (1975:000) om justitiekanslerns tillsyn.
Talan skall väckas inom fyra veckor från det beslutet meddelats. Med anledning
av talan som avses i första stycket får dock disciplinpåföljd åläggas eller
skärpas endast om det är påkallat från allmän synpunkt. Avskedande eller
avstängning får beslutas endast om myndighetsutövning är förenad med tjänsten
samt tjänstemannen har begått eller, vid avstängning, är misstänkt för brott
för vilket är stadgat fängelse i minst två år och han genom gärningen har visat
sig uppenbarligen olämplig att inneha tjänsten.

Denna
lag träder i kraft den I januari 1976.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76: 52

Utdrag

JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1975-11-20

Närvarande:
statsministern Palme,ordförande, och statsråden .Sträng, Holmqvist, Aspling,
Lundkvist, Geijer, Bengtsson, Norling, Lidbom, Carlsson, Feldt, Sigurdsen,
Gustafsson, Zachrisson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson

Föredragande:
statsrådet Geijer

Proposition
med förslag till lag om justUiekanslerns tillsyn m. m.

1 Inledning

Riksdagen
har vid 1975 års riksmöte beslutat en grundläggande reform beträffande ansvaret
för funktionärer i offentlig verksamhet (prop. 1975:78, JuU 22, rskr 212, SFS
667-672 m. U., jfr 840). Reformen träder i kraft den 1 januari 1976. Den nya
lagstiftningen berör i ett par viktiga hänseenden justitiekanslerns (JK:s)
arbetsuppgifter och befogenheter. Med anledning härav har den år 1974
tillkallade utredningen (Ju 1974:20) om justitiekanslerns uppgifter m. m., i fortsättningen
kallad JK-utredningen', i en promemoria från september 1975 föreslagit vissa
provisoriska bestämmelser för JK:s del med anledning av ämbetsansvarsreformen.
Yttrande över promemorian har inhämtats från justitiekanslern.

2
Bakgrund och utgångspunkter

2.1
Bakgrund till förslagen

Det
ansvarssystem som fram till den 1 januari 1976 gäller för offentliga funktionärer
- arbetstagare och uppdragstagare - är till övervägande delen av straffrättslig
natur. Detta ansvar, som går under beteckningen ämbets-ansvar, omfattar fyra
självständiga ämbetsbrott, tjänslemissbruk, tagande av muta, brott mot
tystnadsplikt och tjänstefel. Även lindriga försummelser

'
Landshövding Sven af Geijersiam samt riksdagsledamöterna Bertil Fiskesjö och Holger
Mossberg.

2* Riksdagen 1975. I saml. Nr 52.

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop 1975/76: 52 8

i
tjänsteutövningen är strafföara, nämligen som tjänstefel. Särskilda ämbetsstraff
är suspension och avsättning. Dessa straff kan ådömas den, som har ämbetsansvar,
inte endast för de egentliga ämbetsbrotten utan också för annan brottslighet.
Den personkrets som har ämbetsansvar anges i 20 kap. brottsbalken. Den omfattar
dem som är anställda som tjänstemän hos staten, landstingskommun och kommun,
dock i allmänhet inte tjänstemän med osjälvständig verksamhet. Även åtskilliga
uppdragstagare, knutna till offentlig verksamhet, är underkastade ämbetsansvar.
Ett partiellt ämbetsansvar åvilar bl. a. ledamöter av riksdagen, landsting och
kommunfullmäktige. Reglerna om ämbetsansvar kompletteras för de statliga
tjänstemännens del av bestämmelser i statstjänstemannalagen (1965:274,
omtryckt 1974:1009, iindrad senast 1975:668) om disciplinstraff För en del kommunala
tjänstemän, främst lärare, gäller enligt stadgan (1965:602) om vissa tjänstemän
hos kommuner m. fl. (kommunaltjänstemannastadgan, omtryckt 1974:1017, ändrad
senast 1975:840) i sak samma disciplinära ansvars-regler. För de
kommunaltjänstemän som inle omfattas av kommunaltjänstemannastadgan råder
fullständig avtalsfrihet i disciplinfrågor. Detta har lett till att regler om
disciplinära åtgärder har tagits in i kollektivavtal.

Den reform beträffande
offentliga funktionärers ansvar som träder i kraft den 1 januari 1976 innebär i
korthet att det nuvarande ämbetsansvaret avskaffas och ersätts med ett
ansvarssystem som nära ansluter till den ordning som råder på arbetsmarknaden i
övrigt. Ett straffrättsligt ansvar skall dock finnas kvar beträffande vissa
handlingar som har ansetts särskilt straffvärda, nämligen oriktig
myndighetsutövning, tagande av muta och brott mot tystnadsplikt. Det tidigare
straffansvaret för tjänstefel avlöses i huvudsak av ett förfatlningsreglerat
disciplinärt ansvar för de befattningshavare som omfattas av statstjänstemannalagen
och kommunaltjänstemannestadgan. Det förutsätts dock att kollektivtal skall
kunna träffas om disciplinpåföljder. Ämbetsstraffen avsättning och suspension
avskaffas och ersätts av regler om avskedande! de nämnda författningarna.
Frågorom bl. a. disciplinpåföljd och avskedande prövas beträffande flertalet
offentliga tjänstemän av den myndighet under vilken tjänstemannen lyder. För
vissa högre tjänstemän tas sådana frågor i stället upp av en särskild
disciplinnämnd. Tjänsteman som inte är nöjd med beslut om disciplinpåföljd
eller avskedande skall kunna få frågan prövad av domstol på samma sätt som är
fallet på den .privata arbetsmarknaden. Reformen innebär att det i de flesta
fall är arbetsdomstolen som skall handlägga frågor av förevarande slag.

Av 11 kap. 6 ij
regeringsformen framgår att justitiekanslern lyder under regeringen.
Bestämmelser om JK:s uppgifter fmns i första hand i instruktionen (1965:629)
för justitiekanslern. JK:s två huvuduppgifter är att öva tillsyn över ämbets-
och tjänstemän och att under regeringen bevaka statens enskilda rätt. JK. har emellertid
anförtrotts också ftera andra uppgifter.

Enligt bemyndigande av
regeringen den 11 oktober 1974 tillkallades den tidigare nämnda JK-utredningen.
Utredningen skall enligt sina direktiv all-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76: 52 9

mänt
överväga vilka uppgifter som för framtiden skall åvila JK. Särskilt har
utredningen att överväga frågan vem som i skilda sammanhang skall företräda
staten vid tvister och att göra en översyn av JK:s tillsynsverksamhet. 1
direktiven framhålls att JK:s tillsynsverksamhet också framgent bör ha karaktär
av rättskontroll. Möjligheterna att få till stånd en mera systematisk
samordning av JK:s tillsynsverksamhet med riksdagens ombudsmäns bör
undersökas.

Ämbetsansvarsreformen
berör som nämnts i ett par viktiga hänseenden JK:s arbetsuppgifter och
befogenheter. För det första gäller sålunda att JK:s tillsynsområde för
närvarande bestäms av begreppet ämbetsansvar. Enligt instruktionen har JK tillsyn
över att "domare och andra som äro underkastade ämbetsansvar efterleva
lagar, författningar och instruktioner och i övrigt fullgöra sina åligganden".
Det är därför nödvändigt att med verkan fr.o. m. den I januari 1976 finna en
annan metod att avgränsa JK:s tillsynsområde. För det andra påverkar det nya
ansvarssystemet JK:s möjligheter att ingripa mot försumliga befattningshavare.
Den befogenhet atl åtala för brott i tjänsten som enligt instruktionen f n.
tillkommer JK får, med hänsyn till den ganska betydande avkriminalisering som
upphävandet av straffbestämmelsen om tjänstefel innebär, för framliden en mera
begränsad betydelse än nu. Likaså bortfaller den nuvarande möjligheten för JK atl
i straffprocessuell ordning påkalla att tjänsteman med ämbetsansvar skall
skiljas från sin befattning. Fråga har med anledning härav uppkommit, huruvida
JK skall tillerkännas talerätt och andra befogenheter i den nya disciplinprocessen.
Det ingår enligt direktiven i JK-utredningens uppdrag att ta ställning till de
nu berörda spörsmålen.

JK:s
bevakning av rättsenligheten i den offentliga verksamheten har som bekant sin
motsvarighet i riksdagens ombudsmäns (JO;s) granskning. Ämbetsansvarsreformen
får också samma verkningar för JO:s tillsyn och befogenheter som förJK:s.
Riksdagen beslöt år 1972 (KU 1972:19)att tillsätta en utredning, riksdagens JO-utredning,
med uppgift att överväga frågor om JO:s uppgifter och verksamhetsformer.
Utredningen har redovisat sina överväganden i betänkandet (SOU 1975:23) JO-ämbetet
- uppgifter och organisation. Utredningen har med utgångspunkt i propositionen
(1975:78) angående ansvar för funktionärer i offentlig verksamhet lagt fram
förslag till nya bestämmelser om JO:s tillsynsområde och om JO:s
sanktionsmöjligheter, däribland angående hans ställning i disciplinprocessen.

Med
hänvisning till att både JO:s och JK:s tillsynsverksamhet sålunda var föremål
för utredning ansåg jäg mig inte i propositionen om det nya ansvarssystemet
böra lägga fram något förslag om yttranderätt eller partsställning för JO
eller JK i disciplinärende hos arbetsgivaren eller inför domstol. Lagstiftning
härom fick enligt vad jag då anförde bli en senare fråga (prop. 1975:78 s.
173).

Riksdagens
JO-utrednings betänkande har remissbehandlats av KU. Riksdagen har härefter på
förslag av KU (1975/76:22, rskr 27) nyligen fattat

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76: 52 10

beslut
i de frågor som behandlas i betänkandet. Beslutet följer i huvudsak
utredningens förslag. Det innebär bl. a. antagandet av en ny lag med instruktion
för justitieombudsmännen och en lag om ändring i statstjänstemannalagen.

1 den promemoria som JK-utredningen
har lagt fram i september 1975 med anledning av ämbetsansvarsreformen föreslås
för det första provisoriska bestämmelser i JK-instruktionen om JK:s
tillsynsområde. För det andra framlägger utredningen förslag till provisoriska
föreskrifter om JK:s möjlighet att ingripa i disciplinprocessen samt vissa
andra bestämmelser i anledning av ansvarsreformen. Den provisoriska
regleringen i denna del föranleder enligt utredningen ändringar i bl. a. statstjänstemannalagen
och i JK-instruktionen samt införande av en ny lag angående möjligheter för JK
att vid domstol föra talan mot tjänsteman om disciplinpåföljd, avskedande
eller avstängning.

JK-utredningen framhåller
att de förslag som läggs fram i promemorian inte utgör JK-utredningens slutliga
ställningstagande i frågorna. Förslagen bygger enligt utredningen på den
förutsättningen att riksdagen i huvudsak godtar JO-utredningens förslag såvitt
avser de frågor som behandlas i promemorian. I den mån andra lösningar än de
förutsatta väljs för JO:s del. bör detta, förklarar JK-utredningen, påverka
ställningstagandet såvitt avser JK. I sitt remissyttrande över promemorian
uttalar JK att samma reservationer som utredningen har knutit till sina
förslag gäller hans remissyttrande.

2.2
Föredraganden

Som
framgått överväger sedan ett knappt år tillbaka en särskild utredning frågorna
om JK:s uppgifter och befogenheter. Den reform av ansvarssystemet för
offentliga funktionärer som träder i kraft vid årsskiftet 1975-1976 får emellertid
sådana återverkningar för JK:s del att jag anser det nödvändigt att vissa
ändringar i gällande reglering beslutas redan nu. För att inte resultatet av JK-utredningens
arbete skail föregripas måste emellertid de nya bestämmelserna få provisorisk
karaktär. De bör till sin räckvidd inte gå utöver vad som påkallas av
anpassningen till det nya ansvarssystemet.

Under angivna förhållanden
faller det sig enligt min mening naturligt att - så långt problemen är
gemensamma för JK och JO - vid jämkningen av den ordning som gäller för J K
följa de lösningar som framgår av riksdagens i dagarna fattade beslut med
anledning av JO-utredningens förslag. Detta är så mycket mera befogat som JK:s
tillsynsverksamhet hittills har haft och åtminstone tills vidare bör bibehålla
samma karaktär och inriktning som JO:s.

1 enUghet med JK-utredningen
lägger jag i del följande fram förslag dels angående JK:s tillsynsområde, dels
beträffande JK:s befogenheter i disciplinprocessen och vad därmed
sammanhänger. I ett särskilt avsnitt tar jag upp frågor om den
författningstekniska regleringen av JK:s verksamhet.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76: 52 11

3 JK:s tillsy nsområde

3.1 Gällande rätt

Som
förut har nämnts står de som har ämbetsansvar - fullständigt eller partiellt -
under JK:s tillsyn. Vilka som har ämbetsansvar regleras i 20 kap. 12 ij
brottsbalken. Beskrivningen är ålderdomlig och oklar: Den närmare innebörden av
bestämmelsen har utformats i rättspraxis. 1 huvudsak innebär den nuvarande
ordningen följande. Alla som är anställda som tjänstemän hos staten,
landstingskommun eller kommun har i princip fullt ämbetsansvar. Det har
emellertid dragits en gräns nedåt, så att ämbet.sansvar inte har ansetts
föreligga när en tjänst innefattar endast osjälvständig verksamhet såsom
arbetare eller biträde, arbete under annans ledning eller biträde på expedition
eller liknande göromål. Även sådana tjänster har emellertid i vissa fall
ansetts grunda ämbetsansvar, om de innefattar någon offentlig maktutövning
eller inom kommunikationsverken angår förhållandet till allmänheten.
Fullständigt ämbetsansvar har även vissa uppdragstagare, t.ex. ledamöter i
styrelser och nämnder samt de som har förordnats att "förrätta ämbete
eller tjänsteärende". Även ledamöter i styrelse, ledande funktionärer och
vissa mer kvalificerade tjänstemän vid vissa allmänna kassor och inrättningar
som är stadfästa av regeringen har fullständigt ämbetsansvar.

Att
en person har fullständigt ämbetsansvar innebär att han kan ställas till ansvar
för samtliga ämbetsbrott.

Partiellt
ämbetsansvar föreligger bl.a. för ledamöter i riksdagen, kommunfullmäktige och
landsting m. fl. samt valda ledamöter i taxeringsnämnd och jurymedlemmar. Att
ansvaret är partiellt innebär att ansvar inte föreligger för tjänstemissbruk
och tjänstefel men däremot för övriga ämbetsbrott.

Offentliga
tjänstemän som har helt osjälvständiga arbetsuppgifter samt tjänstemän vid
statliga eller kommunala bolag eller vissa andra institutioner av
offentligrättslig karaktär, som inte är stadfästa av regeringen, är med vissa
undantag inte ställda under ämbetsansvar och faller därför inte heller under JK:s
tillsyn.

3.2 Ansvarsreformen

Omläggningen
av ansvarssystemet för offentliga funktionärer innebär som nämnts att det
hittillsvarande ämbetsansvaret avskaffas. De tidigare egentliga ämbetsbrotten
ersätts av tre brottstyper: myndighetsmissbruk - i oakt-samhetsfall betecknat
som vårdslös myndighetsutövning - samt mutbrott och brott mot tystnadsplikt. I
beskrivningarna av brotten myndighetsmissbruk och vårdslös myndighetsutövning
anges inte någon preciserad personkrets, inte heller i beskrivningen av brott
mot tystnadsplikt. I bestämmelsen om mutbrott finns däremot i en uppräkning
angivet vilka personer

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76: 52 12

som
bestämmelsen skall tillämpas på. Strafföestämmelserna om oriktig myndighetsutövning
är tillämpliga på envar som har anförtrotts utövning av offentlig myndighet,
oavsett om denna utövas genom en traditionellt organiserad myndighet eller
genom privaträttsligt subjekt. Undantag görs dock för ledamot i beslutande
statlig eller kommunal församling.

För
statliga tjänstemän råder enligt statstjänstemannalagen disciplinansvar. Detta
ersätter till väsentlig del det straffrättsliga tjänstefelsansvaret. Motsvarande
reglergällerenligt kommunaltjänstemannastadgan förde kommunaltjänstemän, i
huvudsak lärare, som omfattas av stadgan. Övriga kommunaltjänstemän saknar
liksom hittills förfatlningsreglerat disciplinansvar. Inte heller för
uppdragstagare - statliga eller kommunala - har föreskrivits disciplinansvar. 1
sammanhanget kan emellertid framhållas att den som har valts till statligt
eller kommunalt uppdrag, med vilket är förenat myndighetsutövning, i brottmål
kan skiljas från uppdraget av domstol, om han har begått allvarligare brott.

Reglerna
om disciplinansvar är inte tillämpliga på statsråd, juslitieråd, regeringsråd,
JO eller JK.

3.3 JO-utredningen

JO:s
tillsyn omfattar f n. alla som är underkastade fullständigt ämbetsansvar.
Också för JO:s del behövs alltså för tiden fr.o. m. den 1 januari 1976 en ny
beskrivning av tillsynsområdet. Efter diskussion av olika lösningar har JO-utredningen
stannat för att föreslå att JO primärt skall ägna sin tillsyn åt myndigheter
och andra inrättningar och först i andra hand åt de befattningshavare som är
verksamma vid myndigheterna. Utredningen föreslår därför att ombudsmännen skall
ha tillsyn över statliga och kommunala myndigheter och inrättningar,
tjänstemän och andra befattningshavare vid dessa myndigheter och inrättningar
samt över annan som innehar tjänst eller uppdrag, varmed följer
myndighetsutövning såvitt avser denna hans verksamhet. Med
"inrättningar" åsyftar utredningen t.ex. museer, skolor,
sjukvårdsinrättningar, kommittéer och nämnder. Av de offentliga uppdragstagarna
kommer med den valda avfattningen - förutom de som utövar offentlig myndighet -
endast de som är så nära knutna till den statliga eller kommunala
myndighetsorganisationen att de kan sägas vara befattningshavare vid
myndigheterna att stå under JO:s tillsyn. Vad beträffar krigsmän föreslår
utredningen att officerare och annat befäl av lägst över-furirs grad samt annan
krigsman som innehar motsvarande tjänsteställning skall stå under JO:s tillsyn.

Liksom hittills skall
enligt förslaget JO:s tillsyn inte omfatta regeringen, riksdagen eller
kommunala församlingar eller ledamöter av dessa organ och inte heller JK.
Åtskilliga organ som är underställda riksdagen undantas likaså från JO:s tillsyn.

Utredningens
förslag innebär att allmänna inrättningar som faller utanför

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76: 52 13

den
statliga och den kommunala förvaltningsorganisationen inte skall omfattas av JO:s
tillsyn i vidare mån än verksamheten innefattar myndighetsutövning.

Enligt
JO-utredningen bör JO inte ingripa mot lägre befattningshavare med
osjälvständig verksamhet, om det inte påkallas av särskilda skäl.

För
en redogörelse för remissyttrandena över JO-utredningens förslag hänvisar jag
här som i det följande till KU.s betänkande 1975/76:22.

3.4 Riksdagens
beslut med anledning av JO-utredningens förslag

Riksdagen
har anslutit sig til) JO-utredningens förslag angående avgränsning av JO:s tillsynsomräde
(KU 1975/76:22, rskr 27). De av JO-utredningen föreslagna bestämmelserna om
tillsynsområdet återfinns med vissa formella jämkningar i 2 ij i den av
riksdagen beslutade nya lagen med instruktion för justitieombudsmännen.

3.5 JK-utredningens
promemoria

JK-utredningen
förklarar att JK:s tillsynsområde har betydelse i två hänseenden, nämligen
dels för frågan om mot vilka JK kan rikta inspektioner, dels för bedömande av
mot vilka han kan ingripa i anledning av klagomål. JK-utredningen tar JO-utredningens
förslag om utformning av tillsynskretsen för JO som utgångspunkt för en
diskussion om avgränsningen av JK:s tillsynsområde.

JK-utredningen
konstaterar att ändamålet med JK:s tillsynsverksamhet enligt uttalanden i
utredningens direktiv för framliden i hög grad bör vara att genom inspektioner
av myndigheter tillgodose allmänhetens rättssäkerhetsintressen. Enligt
utredningens mening bör JK i större mån än JO rikta sin uppmärksamhet mot att
den offentliga verksamheten fungerar väl, även bortsett från
rättssäkerhetssynpunkter i snäv bemärkelse. Med hänsyn bl. a. härtill framstår
det enligt utredningen som lämpligt att beskriva området för JK:s tillsyn så,
att den primärt.omfattar myndigheter och inrättningar som ingår i den
offentliga förvaltningsorganisationen.

JK-utredningen
instämmer i ett uttalande av JO-utredningen om att myndighetsutövning typiskt
sett är den offentliga verksamhet som mest påtagligt rör de enskilda
medborgarna. Det är enligt JK-utredningen ändamålsenligt att JK i framtiden har
tillsyn över var och en som utövar offentlig myndighet, såvitt avser denna hans
verksamhet. JK bör emellertid ha möjlighet att ingripa även mot sådana
offentliga befattningshavare som inte utövar myndighet. Härför åberopar
utredningen bl. a. att ett syfte med JK:s tillsyn också är att tillgodose den offentlige
arbetsgivarens intresse av korrekt tjänsteutövning.

JK-utredningen
diskuterar utförligt i vad mån JK skall utöva tillsyn inom den kommunala
sektorn. Beträffande ledamöter i de beslutande försam-

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76: 52 14

lingarna
förklarar utredningen att lämpligheten av att JK griper in i den kommunala
självstyrelse som utövas av dessa församlingar starkt kan ifrågasättas. Det
får enligl utredningen också anses obehövligt att ge JK tillsyn Över de
beslutande församlingarna. Utredningen föreslår alltså att dessa församlingar
och deras ledamöter i fortsättningen inte skall omfattas av JK:s tillsyn. Vad
därefter gäller övriga offentligrättsliga kommunala organ liksom befattningshavare
vid dessa anser utredningen det väl motiverat att JK:s tillsynsbefogenheter
omfattar den verksamhet som särskilt har anförtrotts kommunerna och som
ombesörjs av t. ex. barnavårdsnämnder, nykterhetsnämnder och byggnadsnämnder.
Med hänsyn till svårigheterna att dra någon hållbar och för den enskilde
begriplig gräns mellan olika slag av kommunal verksamhet förordar utredningen
att hela kommunalförvaltningen skall stå under JK:s tillsyn. Härmed kommer,
påpekar uiredningen, JK:s tillsyn att omfatta även befattningshavare som saknar
disciplinansvar. Utredningen föreslår emellertid också en bestämmelse om atl JK
vid tillsyn över kommunala myndigheter skall beakta de former i vilka den
kommunala självstyrelsen bedrivs.

Såvitt gäller JK:s tillsyn
över de offentliga uppdragstagarna ansluter sig JK-utredningen till den avgränsning
som för JO:s del har föreslagits av JO-utredningen. Uppdragstagare bör alltså
vara underkastade JK:s tillsyn - förutom när de utövar offentlig myndighet -
när de är så nära knutna till den statliga eller kommunala
myndighetsorganisationen att de kan sägas vara befattningshavare vid myndighet.
Inte heller beträffande tillsynen över allmänna inrättningar och samhällsägda
bolag, föreningar eller stiftelser avviker JK-utredningen från JO-utredningens
motsvarande förslag. Detta innebär att JK:s tillsyn utanför området för
myndighetsutövning skall avse endast den rent statliga eller kommunala
förvaltningsorganisationen.

Också
när det gäller att ange de särskilda undantagen från tillsynskretsen är JK-utredningen
av samma mening som JO-utredningen. JK-utredningen tillägger att JO givetvis
inte bör stå under JK:s tillsyn.

Samrhanfattningsvis
innebär JK-utredningens förslag att JK:s tillsynsområde skulle komma att
sammanfalla med JO:s, sådant delta har angivits av JO-uirednihgen.

3.6
JK:s remissyttrande över promemorian

JK
ansluter sig i stort till utredningens förslag till avgränsning av JK:s lillsynsområde.
Han ifrågasättef emellertid om inte metoden att ange både de offentliga organen
och de därtill knutna befattningshavarna innefattar en onödig dubblyr och
förordar att tillsynsoitirådet anknyts till den på visst sätt beskrivna
offentliga verksamheten. Genom en sådan metod skulle man kunna komma till rätta
med vad som enligt JK är en särskild svaghet i JO- och JK-utredningarnas
förslag, nämligen avgränsningen av de offentliga uppdragstagare som bör stå
under JO:s och JK:s tillsyn. Enligt JK ger det

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76: 52 15

föreslagna
uttrycket "'befattningshavare"" inte den klarhet som behövs i
detta sammanhang.

JK
tar särskilt upp frågan om JK:s tillsyn över riksdagens organ. Han konstaterar
att, i den mån JO inte har tillsyn över ett riksdagens organ, JK inte heller
bör ha det. Frågan gäller här närmast om JO bör vara exklusivt tillsynsorgan.
En möjlighet som enligt JK annars ligger nära till hands är i varje fall att JK
i regel överlämnar ärenden som berör riksdagens organ till JO. JK anmärker att
ett specialfall utgör ärenden enligt valutalagen.

3.7
Föredraganden

Som
jag redan angett är det ännu för tidigt att ta ställning på längre sikt till
frågan om JK:s tillsynsbefogenheter. Ett sådant ställningstagande bör anstå till
dess JK-utredningen har lagt fram sitt slutliga förslag. Vad saken nu gäller är
att provisoriskt anpassa reglerna om JK:s tillsynsområde till den nya
ansvarsordning som skall gälla för de offentliga funktionärerna från kommande
årsskifte. Riksdagen har nyligen fattat beslut om hur JO:s tillsynsområde skall
bestämmas för framtiden. Jag finner det naturiigt att de provisoriska
föreskrifterna om JK:s tillsyn i princip får samma innehåll som motsvarande
bestämmelser för JO:s del. Mitt ställningstagande innebär att jag i det
väsentliga ansluter mig till JK-utredningens förslag i promemorian.

.
I ett hänseende vill jag emellertid förorda en avvikelse mellan JK:s och JO:s lillsynsområden.
Jag syftar på tillsynen över riksdagsförvaltningen. JK är alt se som en
regeringens förtroendeman vid kontrollen av att den offentliga verksamheten
utövas lagenligt och korrekt. Det är inte väl förenligt med annars tillämpade
principer att en regeringen underställd ämbetsman övar tillsyn över riksdagens
myndigheter och tjänstemän. Med hänsyn härtill och då det från saklig synpunkt
får anses fullt tillräckligt atl riksdagsförvaltningen är underkastad JO:s tillsyn
föreslår jag att riksdagens organ och till dem knutna tjänstemän och
uppdragstagare helt undantas från JK:s tillsyn.

Med
den begränsning som följer av det nyss sagda föreslår jag alltså att JK;s tillsyn
fr.o.m. 1976 års ingång skall avse statliga och kommunala myndigheter-vari
ingår de av utredningarna särskilt nämnda inrättningarna - tjänstemän och andra
befattningshavare vid dessa myndigheter samt annan som innehar tjänst eller
uppdrag varmed följer myndighetsutövning, såvitt angår denna hans verksamhet.
Undantag bör göras - förutom för riksdagsförvaltningen - för regeringen,
statsråd och ledamöter av beslutande statlig eller kommunal församling. I fråga
om befäl vid försvarsmakten bör vidare tillsynen begränsas i enlighet med vad
som skall gälla beträffande JO:s kontroll.

Vad
jag har sagt nu innebär inte att jag förordar att reglerna om JK:s tillsynsområde
skall lagfästas i sin helhet. Till denna fråga återkommer jag i ett följande
avsnitt.

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76: 52 16

4 JK:s befogenheter

4.1 Gällande
rätt

Angående
det ansvarssystem som gäller för offentliga funktionärer fram till utgången av
år 1975 hänvisas till redogörelsen i avsnitten 2.1 och 3.1.

I 12 kap. 8 ij
regeringsformen stadgas att åtal för brott i utövningen av tjänst såsom ledamot
av högsta domstolen eller regeringsrätten väcks i högsta domstolen av JO eller
JK. Enligl samma paragraf för JO eller JK talan i högsta domstolen också om att
skilja eller avstänga någon av de nämnda domarna från tjänsten och om att
underkasta dem läkarundersökning. Härutöver finns i RF inle någon bestämmelse
om JK:s befogenheter.

Enligt 4 S JK-instruktionen
är JK under regeringen särskild åklagare i fråga om ämbetsansvarigs brott i
tjänsten. Är brottet av ringare beskaffenhet, får justitiekanslern i stället
för att väcka åtal låta bero vid vunnen rättelse eller vad som i övrigt har
förekommit.

4.2 Ansvarsreformen

Genom
den beslutade reformen beträffande offentliga funktionärers tjänsteansvar har
som förut framhållits det strafföara området inskränkts i betydande grad. Det
särskilda ämbetsbrottet tjänstefel har avskaffats, liksom ämbetsstraffen
avsättning och suspension. Att domstol i brottmål ändå kan besluta att skilja
vissa offentliga uppdragstagare från uppdraget är också nämnt i det föregående.

Tjänsteförsummelser,
främst sådana som inte är strafföara, sanktioneras för en betydande krets av de
offentliga tjänstemännen genom ett författ-ningsreglerat disciplinansvar. En
statlig tjänsteman kan enligt 18 ij statstjänstemannalagen åläggas
disciplinpåföljd, om han uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosätter vad som
åligger honom i hans tjänst och felet inte är ringa. Disciplinpåföljder är
varning och löneavdrag under högst trettio dagar, men kollektivavtal kan
träffas om andra påföljder.

En statlig tjänsteman får
enligt 22 ij statstjänstemannalagen också avskedas i disciplinär ordning, om
han har begått brottslig gärning varigenom han har visat sig uppenbarligen
olämplig att inneha sin tjänst. Även när en tjänsteman annoriedes än genom
brott har gjort sig skyldig till grov tjänsteförseelse, varigenom han har
visat sig uppenbariigen olämplig att inneha sin tjänst, kan han avskedas.
Detsamma gäller om tjänsteman, som av myndighet har ålagts disciplinpåföljd,
inom två år därefter i anställning hos samma myndighet åter har gjort sig
skyldig till tjänsteförseelse och därigenom visat sig uppenbariigen olämplig
att inneha sin tjänst. Avskedande får inte grundas enbart på omständighet som
myndigheten har känt till mer än en månad före avskedandet.

Förfarandet
vid åläggande av disciplinpåföljd eller avskedande skall in-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76: 52 17

ledas
genom att tjänstemannen genom en skriftlig anmaning bereds tillfälle att
skriftligen eller muntligen yttra sig om vad som åberopas mot honom (24 ij statstjänstemannalagen).
Om tjänsteman inte inom två år efter förseelsen har erhållit sådan skriftlig anmaning,
får han inte åläggas disciplinpåföljd (21 ij tredje stycket nämnda lag).

Beslutande
organ beträffande disciplinpåföljd och avskedande, liksom i fråga om
åtalsanmälan, avstängning och läkarundersökning, är i allmänhet den myndighet
under vilken tjänstemannen lyder (37 i; statstjänstemannalagen). I fråga om
vissa högre tjänster prövas fråga om disciplinpåföljd och avskedande av en
särskild nämnd bestående av fem ledamöter.

Beslut
av disciplinmyndighet om disciplinpåföljd, avskedande eller avstängning kan
inte överklagas i administrativ väg. Tjänsteman som är missnöjd med
disciplinmyndighets beslut kan i stället inom fyra veckor från den dag han
erhöll del av beslutet väcka talan vid domstol om ändring i detta (53 ij statstjänstemannalagen).
Talan mot beslut om avstängning enligt 27 ij statstjänstemannalagen är dock
inte inskränkt till viss tid. Tvisten prövas i regel direkt av arbetsdomstolen
men skall i vissa fall i första instans tas upp av tingsrätt (2 kap. 2 ij,
jämförd med 1 ij lagen 1974:371, senast ändrad 1974:1092, om rättegängen i arbetstvister).
1 det senare fallet kan talan fullföljas till arbetsdomstolen.

Bestämmelser
som motsvarar de nu redovisade gäller också för de kommunaltjänstemän som
omfattas av kommunaltjänstemannastadgan (se 18-24 och 56-57 iJS). Utanför den
tjänstemannarättsliga regleringen av disciplinansvar och avskedande faller
däremot större delen av de kommunala arbetstagarna samt de offentliga
uppdragstagarna. De kommunala tjänstemännen har i de fiesta fall ett i
kollektivavtal reglerat disciplinärt ansvar.

Hittills
beslutade bestämmelser om ämbetsansvarsreformen innehåller inte några
bestämmelser om JK:s eller JO:s ställning i disciplinärenden.

4.3
JO-utredningen

JO-utredningen
föreslår att JO även fortsättningsvis skall ha befogenhet att väcka åtal, när
befattningshavare som står under hans tillsyn har gjort sig skyldig till brott
i sin tjänsteutövning.

Utredningen
förordar vidare att den rätt att anmäla tjänsteman till disciplinmyndighet som
JO redan har skall kvarstå såväl beträffande tjänstemän för vilka ett förfatlningsreglerat
disciplinansvar kommer att gälla som för övriga, dvs. flertalet
kommunaltjänstemän. JO bör enligl utredningen kunna utnyttja denna befogenhet
dels för att få tjänstemannen ålagd disciplinpåföljd, dels for att få en
uppenbart olämplig tjänsteman avskedad eller avstängd från utövning av
tjänsten. JO föreslås vidare få befogenhet att bryta den tvååriga preskription
som gäller för det förfaitningsreglerade disciplinansvaret genom att utfärda
skriftlig anmaning till tjänstemannen att yttra sig om vad som åberopas mot
honom.

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76: 52 18

Med
hänsyn till risken för att en disciplinmyndighet i vissa fall ser alltför välvilligt
på en underställd tjänstemans handlingsrätt är det enligt utredningen önskvärt
alt del finns en möjlighet att få detta handlingssätt bedömt av ett helt
utomstående organ. Utredningen anser därför att JO bör ges sådan ställning i disciplinförfarandet
att han i sista hand kan bringa en disciplinmyndighets beslut under domstols
prövning. Utredningen föreslår sålunda att JO skall få befogenhet att föra
talan mot beslutet inför domstol i civilprocess, på ungefär samma sätt som en
arbetstagare kan föra talan mot arbetsgivarens beslut om disciplinär påföljd.
Sådan talan skall som tidigare nämnts normalt föras vid arbetsdomstolen.
Domstolen föreslås få möjlighet att på talan av JO utdöma disciplinpåföljd
eller skärpa disciplinpåföljd, om det är påkaUat från allmän synpunkt. Vidare
föreslås domstolen få befogenhet att på talan av JO besluta om avskedande eller
avstängning, om myndighetsutövning är förenad med tjänsten samt tjänstemannen
har begått brott för vilket är stadgat fängelse i två år eller däröver och han
genom brottet har visat sig uppenbarligen olämplig att inneha tjänsten.

Eftersom
det förfaitningsreglerade disciplinansvaret enligt ansvarsreformen begränsas till
statstjänstemän och kommunala tjänstemän som är underkastade kommunaltjänstemannastadgan
föreslår utredningen att befogenheten att föra talan mot arbetsgivarmyndighetens
beslut skall gälla endast inom detta tjänstemannaområde samt för innehavare av prästeriig
tjänst. Beträffande de kommunalanställda tjänstemän som inte omfattas av det författningsreglerade
disciplinansvaret anser utredningen det inte möjligt att rubba det avtalsgrundade
systemet genom att tillåta JO att föra talan mot disciplinbeslut.

4.4
Riksdagens beslut med anledning av JO-utredningens förslag

Riksdagen
har i fråga om JO:s ställning och befogenheter i disciplinprocessen i det
väsentliga följt JO-utredningens förslag. I det till grund för beslutet
liggande betänkandet från KU framhålls att den syn som präglar de nya reglerna
om ansvar i offentlig tjänst, nämligen att fel i tjänsten i princip skall
betraktas som avtalsbrott, inte innebär att det allmännas intresse av att
offentliga funktioner fullgörs på ett från rättssäkerhetssynpunkt riktigt sätt
har fallit bort. Det förtjänar också nämnas att utskottet även förklarar att
det kan finnas anledning att i ett senare sammanhang ta upp frågan om JO:s
ställning och sanktionsbefogenheter till förnyat övervägande men att
erfarenheterna av hur ämbetsansvarsreformen kommer att verka för JO:s vidkommande
först bör avvaktas.

På
ett par punkter innebär emellertid riksdagens beslut avvikelser från vad JO-utredningen
hade föreslagit.

Sålunda
har JO enligt det antagna utskottsförslaget (7 >j första stycket lagen med
instruktion för justitieombudsmännen) tillagts en allmän befogenhet att föra
talan vid domstol mot disciplinmyndighets beslut enligt

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76: 52 19

tjänstemannaförfattning
om disciplinansvar, avskedande eller avstängning på grund av brott eller
tjänsteförsummelse. Talerätten är alltså inte såsom enligt utredningens förslag
begränsad till fall då JO har initierat ärendet hos disciplinmyndigheten.

Vidare
framgår av andra stycket i nyss nämnda lagrum att JO är tjänstemannens motpart
vid domstolen, när det är denne som har sökt ändring i beslut om
disciplinansvar, avskedande eller avstängning. En förutsättning för JO:s
partsställning i detta fall är dock att myndighetens beslut har kommit till efter
anmälan av JO. Talerätten är här liksom enligt paragrafen första stycket
begränsad till det författningsreglerade disciplinansvarsområdet.

Frågan
om JO:s befogenhet att uppträda som svarande i tvist vid domstol om
disciplinansvar hade inte uttryckligen berörts av JO-utredningen men däremot,
för JK:s vidkommande, av JK-utredningen (se avsnitt 3.5). Av KU;s betänkande
framgår att riksdagens beslut har sin grund i det förhållandet att det kan
antas att det i de åsyftade tvistemålen i allmänhet är en inom JO-ämbetet gjord
utredning som har legat till grund för disciplinmyndighetens avgörande.

4.5
JK-utredningens promemoria

JK-utredningen
förutsätter att JK såsom särskild åklagare skall få väcka åtal när person som
står under hans tillsyn har begått brottslig gärning i sin tjänsteutövning.

Enligt
JK-utredningens mening bör JK vidare på motsvarande sätt som har föreslagits
beträffande JO av JO-utredningen, få rätt att anmäla en försumlig
befattningshavare för disciplinär åtgärd. Utredningen anser även att JK
likaledes bör erhålla befogenhet att bryta preskriptionen för disciplinpåföljder.

LItredningen
anser också att JK bör ges möjlighet att, om disciplinmyndighet inte
handlägger ett ärende mot en befattningshavare tillfredsställande, i någon form
föra frågan vidare eller på annat sätt påverka handläggningen. Utredningen
förklarar emellertid att den hyser betänkligheter mot den lösning som för JO:s
del har föreslagits av JO-utredningen. Som ett provisorium bör dock den ordning
som riksdagen beslutar för JO:s vidkommande tilllämpas även beträffande JK. JK-utredningen
förutsätter att systemet såvitt angår JO utformas i huvudsaklig
överensstämmelse med JO-utredningens förslag. JK-utredningen ifrågasätter i
sammanhanget om inte JK bör fä föra talan även mot sådant beslut av disciplinmyndighel
som inte har initierats av honom.

Beträffande
JK:s ställning i disciplinprocessen uppställer JK-utredningen följande två
frågor.

1.
I vissa fall kommer talan av JK mot disciplinmyndighets beslut att föras vid
tingsrätt. Bör JK i dessa fall kunna föra talan mot tingsrätts dom, om denna
går honom emot?

s. 20 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76: 52 20

2.
Bör JK generellt - ensam eller jämte annan - vara det allmännas representant i
disciplinprocessen'' Om frågan besvaras nekande, bör övervägas om inte JK i
vart fall skall ges partsställning när befattningshavare för talan mot
disciplinmyndighets beslut som har fattats efter anmälan av JK.

Utredningen
besvarar den första frågan jakande. Beträffande den andra frågan erinrar
utredningen om att enligt en nyligen beslutad ändring av 10 ij kungörelsen
(1965:465) om vissa statliga kollektivavtal (kollektivavtalskungörelsen,
paragrafen ändrad 1975:575, jfr prop. 1975:1 bil. 2 s. 4 och InU 4)
avtalsverket eller myndighet som avtalsverket bestämmer företräder staten som
arbetsgivare i sådan tvist rörande statstjänsteman som skall handläggas enligt
lagen om rättegången i arbetstvister, dock inte när tjänstemannen är anställd
hos riksdagen eller någon av riksdagens myndigheter. Kommun företräds i
motsvarande fall av vederbörande kommunala organ, påpekar utredningen. Med
hänsyn till att ställning sålunda nyligen har tagits till frågan om vem som
företräder staten i arbetstvister anser sig utredningen på nuvarande stadium
inte vilja föreslå någon generell befogenhet för JK att företräda den offentlige
arbetsgivaren i tvister om disciplinpåföljd, avskedande eller avstängning.
Emellertid finner utredningen det mest följdriktigt att JK ges partsställning
när tjänsteman för talan mot disciplinmyndighets beslut som har fattats efter
anmälan av JK. Denna partsställning bör utesluta andra ställföreträdare för den
offentlige arbetsgivaren. Samma exklusiva partsställning bör enligt utredningen
ges JK när tjänstemannen i ett disciplinärende som ursprungligen har initierats
av JK för talan mot tingsrätts dom eller när JK i sådant mäl vill överklaga
domen.

4.6
JK:s remissyttrande över promemorian

JK
finner det angeläget att han för att rätt kunna fullgöra sina uppgifter har
möjlighet inte bara att väcka åtal utan också att initiera disciplinförfarande
mot felande funktionärer och atl åtminstone i vissa fall dra en disciplinfråga
under domstols prövning. Han är emellertid kritisk till det närmare innehållet
i del förslag om taleriitt som JO-utredningen har lagt fram. JK skisserar för
egen del en annan lösning av frågan om JO:s och JK:s sanktionsmedel. Han
förklarar emellertid att förslaget inte kan anses genomförbart till den 1
januari 1976. Vid sin närmare granskning av JK-utredningens förslag vänder sig
JK mot synsättet att han skulle företräda det allmännas arbetsgivarintresse,
när han agerar på disciplinområdet. Vad JK har att tillgodose i sin
tillsynsverksamhet är den enskildes rättssäkerhetsintressen och det allmännas intres.se
av att lagar och förordningar upprätthålls och att den offentliga verksamheten
bedrivs korrekt. JK betonar att dessa intressen gör sig gällande också på det avlalsreglerade
disciplinområdet. Av syftena med JK:s tillsyn följer, att ett disciplinmål i
vilket JK är part inte kan betraktas som en arbetstvist och handläggas i den
ordning som gäller för en sådan. Därför krävs särskilda regler för JK:s
agerande

s. 21 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76: 52 21

inom
disciplinområdet. Vissa av dessa bör införas genast, andra kan anstå i väntan
på utredning. Enhetliga lösningar för JO och JK bör eftersträvas.

Sammanfattningsvis
förklarar JK att han är mycket kritisk mot JK-utredningens förslag i nu
aktuell del. Skall detta genomföras, är det att se som en nödlösning, som
snarast bör ersättas av andra regler.

JK
anser det i och för sig helt självklart att han bör få föra talan också mol
sådant beslut av disciplinmyndighet som han inte själv har tagit initiativ till.

Vad
därefter angår de två frågor om JK:s ställning i disciplinprocessen som JK-utredningen
har ställt, instämmer JK i utredningens slutsats att han, efter att ha hänskjutit
ett disciplinärende till tingsrätts prövning, skall kunna föra talan mot
tingsrättens dom. Beträffande frågan om det allmännas partsrepresentation i
övrigt i disciplinmål uttalar JK att han anser det självklart att JK alltid
bör inta partsställning, när han uppträder i disciplinprocess, vare sig
disciplinärendet har initierats av honom eller inte.

4.7 Föredraganden

Frågan
om JK:s sanktionsbefogenheter och om hans ställning i disciplinprocessen kan
liksom det tidigare behandlade problemet angående lill-synsområdets omfattning
inte få någon slutgiltig lösning förrän JK-utredningen slutfört sitt arbete.
De provisoriska bestämmelser, som skall gälla från årsskiftet, bör enligt min
mening dock lämpligen i sak vara identiska med den reglering som riksdagen har
beslutat för JO:s del. Jag ansluter mig sålunda även i denna del i huvudsak till
förslagen i JK-utredningens promemoria.

Den av mig förordade
ordningen innebär först och främst alt JK alltjämt skall ha befogenhet alt som
särskild åklagare åtala funktionär, som står under hans tillsyn, för brott som
sammanhänger med tjänsteutövningen. Såvitt gäller disciplinförfarandet får JK
rätt all påkalla disciplinmyndighelens ställningstagande till fråga om
disciplinpåföljd och om avskedande eller avstängning på grund av brott eller ijänsteförsummelse.
Denna befogenhet gäller alla tjänstemän, vare sig de är underkastade förfatlningsreglerat
eller avtalsregleral disciplinansvar. Såvitt gäller den kategori tjänstemän som
har ell författningsreglerat disciplinansvar har JK ytteriigare befogenheter.
Han är sålunda behörig att bryta preskriptionen för disciplinpåföljder. Han har
vidare rätt att i allvarligare fall föra talan vid domstol i tvistemålsordning mot
disciplinmyndighetens beslut om disciplinpåföljd, avskedande eller avstängning,
och detta vare sig han från början har gjort anmälan mot tjänstemannen till
myndigheten eller inle. Slutligen gäller för den angivna kategorin atl JK vid
domstol är ensam motpart till tjänstemannen om det är denne som har sökt
ändring i disciplinmyndighelens beslut. 1 detta fall förutsätts dock för partsslällning
att JK har initerat ärendet hos disciplinmyndigheten eller också att även han
har fört talan mol beslulel.

s. 22 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76: 52 22

Beträffande
vissa processuella frågor som hänger samman med de valda lösningarna får jag
hänvisa till författningsförslagen och till specialmotiveringen. Jag vill
endast framhålla att vad som i denna del föreslås också helt stämmer överens
med riksdagsbeslutet angående JO:s ställning och befogenheter.

5 Den författningstekniska regleringen

5.1 Gällande rätt

Utom
den i del föregående nämnda bestämmelsen i 11 kap. 6 tj RF om att JK lyder
under regeringen finns i den nya regeringsformen endast en paragraf, 12 kap. 8 tj,
som berör JK. 1 detta lagrum ges JK vissa i det föregående nämnda befogenheter
att föra talan vid högsta domstolen mot juslitieråd och regeringsråd.
Bestämmelser om JK:s uppgifter och befogenheter finns i övrigt främst i
instruktionen (1965:629) för justitiekanslern. Här anges bl. a. JK:s
tillsynsområde. Instruktionen innehåller också en del bestämmelser om de
befogenheter som tillkommer JK som led i tillsyns-utövningen. Enligt 10 tj äger
JK sålunda närvara vid domstolars och andra myndigheters överläggningar och
beslut, dock utan rätt att yttra sin mening. Han skall vidare ha tillgång till
myndigheters protokoll och handlingar. 1 11 tj föreskrivs bl. a. att
myndigheter och ämbetsmän skall lämna JK det biträde och de upplysningar som
han begär. Vid infordrande av förklaring eller upplysning äger JK förelägga
vite om högst 500 kr.

5.2 JK-utredningens
promemoria

Flera
omständigheter talar enligt JK-utredningen för all väsentliga bestämmelser om JK:s
verksamhet bör tas upp i lag. Åtminstone ramen för JK:s verksamhet bör lagfästas.
Vissa bestämmelser kräver f ö. lagform. På dei stadium som utredningens arbete
befinner sig bör emellertid endasi införas den provisoriska lagstiftning som
nödvändiggörs av ansvarsreformen.-I övrigt bör man Ulls vidare nöja sig med
ändringar i JK-instruktionen.

Utredningen
föreslår från dessa utgångspunkter en särskild lag med bestämmelser som ger JK
befogenhet atl inom området för det författningsreglerade disciplinansvaret
föra talan mot disciplinpåföljd, avskedande eller avstängning. Lagförslaget
innehåller också en föreskrift om rätt för JK att företräda arbetsgivaren i
rättegång i vilken tjänsteman söker ändring i beslut som nyss sagts. Till
reglering av JK:s befogenheter i disciplinprocessen föreslås vidare i två
hänseenden ändringar i statstjänstemannalagen. Utredningen förutsätter att
motsvarande bestämmelser införs i kommunaltjänstemannastadgan.

Övriga
bestämmelser som föranleds av utredningens förslag föreslås få

s. 23 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76: 52 23

sin
plats i JK:s instruktion. Hit hör bl. a. reglerna om JK;s tillsynsområde, om
åtalsbefogenheten och om rätten att hos disciplinmyndighet påkalla disciplinpåföljd,
avskedande eller avstängning. Utredningen föreslår också vissa i huvudsak
formella ändringar av bestämmelser i instruktionen, bl.a. i den som gäller
skyldighet för myndigheler och tjänstemän att lämna JK biträde och
upplysningar.

5.3 JK:s remissyttrande över promemorian

JK
är på flera punkter kritisk till JK-utredningens förslag i
författnings-tekniskt avseende. Han förordar sålunda att reglerna om JK:s lillsynsområde
placeras i lag och åberopar därvid bl. a. bestämmelserna i 8 kap. 5 tj RF såvitt
gäller tillsynen inom den kommunala sektorn. Också i ett par andra hänseenden
anser JK till skillnad från utredningen att de föreslagna beslämmelserna
kräver lagform. Sammanfattningsvis ullalar han det önskemålet att alla bestämmelsersom
reglerar JK:s tillsynsbefogenheter,ställning o. d. i möjligaste mån samlas i en
enda lag och i en instruktion för JK.

5.4 Föredraganden

Den
reglering av JK:s uppgifter och befogenheter som föreslås nu är, som jag förut
har framhållil, provisorisk i avvaktan på det slutliga resultatet av JK-utredningens
arbete. I likhet med JK-utredningen anserjag därför att man bör inrikta sig på
att tills vidare behålla flertalet bestämmelser om JK-ämbetel i JK-instruktionen.

Emellertid
synes regeringsformen i större utsträckning än vad JK-utredningen har räknat
med kräva lagform för de föreskrifter som skall införas med anledning av ämbetsansvarsreformens
ikraftträdande. Sålunda får enligt min mening av föreskrifterna i 8 kap. 5 S RF
om lagstiftning inom det kommunala området anses följa alt bestämmelser som ger
JK befogenhet att öva tillsyn över kommunala myndigheter och befattningshavare
kräver lagens form. Vidare framgår av 8 kap. 3 ij RF att bestämmelser av del
slag som nu återfinns i 11 ij JK-instruktionen i princip måste tas upp i lag,
såvitt de är sanktionerade av vitespåföljd som kan drabba enskilda tjänstemän.
Det kan också med fog göras gällande att vissa av föreskrifterna om JK:s
befogenheter i disciplinförfarandet påkallar lagreglering.

Med
hänsyn till del anförda föreslår jag att grundläggande föreskrifter om JK:s
uppgifter och befogenheter samlas i en särskild lag av provisorisk karaktär.
Lagen bör innehålla stadganden om JK:s tillsynsområde, om hans åtalsrätl och
befogenhet att göra anmälan till disciplinmyndighet och om hans rätt att föra
talan mot disciplinmyndighets beslut och hans ställning i disciplinprocessen vid
domstol. Lagen bör också reglera de befogenheter som tillkommer JK under
tillsynsarbetet och som nu anges i 10 och II tjtj JK-instruktionen. Jag vill
erinra om att motsvarande bestämmelser för JO:s

s. 24 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76: 52 24

del
är inskrivna i grundlag, nämligen i 12 kap. 6 tj andra stycket RF.

Som
jag nämnde får det anses nödvändigt att i lag ange i vad mån kommunala organ
skall vara underkastade JK:s tillsyn. Något hinder för regeringen att meddela moisvarande
föreskrifter på det statliga området föreligger däremot i princip inte. Enligt
min mening bör man hålla fast vid att JK främst är regeringens organ för
kontroll av rättsenlighet och effektivitet inom rättskipning och förvaltning.
Det bör därför ytterst vara regeringens sak att ange JK:s tillsynskompetens
inom den statliga sektorn. Jag förordar på grund härav att i lagen endast anges
en ram för JK:s tillsyn över statliga myndigheter och funktionärer.
Preciseringen av tillsynsområdet får sedan göras av regeringen genom JK-instruktionen.
Min ståndpunkt till frågan om hur långt JK:s tillsyn bör sträcka sig såvitt
gäller statliga myndigheter har jag klargjort i det föregående (avsnitt 3.7).

Angående
valet av förfatlningsform för olika föreskrifter får jag i övrigt hänvisa till
de framlagda lagförslagen och till uttalanden i specialmotiveringen.

6 Upprättade lagförslag

I
enlighet med det anförda har inom justitiedepartementet upprättats förslag
till

l.lag
om justitiekanslerns tillsyn,

2. lag
om ändring i lagen (1975:000) om ändring i statstjänstemannalagen

(1965:274).

Lagförslagen
har upprättats efter samråd med statsrådet Feldt.

Ändringar
i stadgan (1965:602) om vissa tjänstemän hos kommuner m. fl., motsvarande dem
som föreslås i statstjänstemannalagen, torde kunna beslutas av regeringen och
får anmälas vid senare tillfälle.

7 Specialmolivering

Beträffande
de bestämmelser som stämmer överens med motsvarande reglering för JO:s
vidkommande får jag i första hand hänvisa till KU:s motivering i betänkandet
1975/76:22.

7.1
Förslaget till lag om justitiekanslerns tillsyn

1-3
Ss

Dessa
paragrafer upptar bestämmelser om JK:s tillsynsområde. I ij bildar en ingress till
de två andra lagrummen. Av dessa avser 2 tj JK:s tillsyn

s. 25 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76: 52 25

på
del statliga området, medan 3 § gäller tillsynskompelensen i övrigt. Som jag
har utvecklat i avsnitt 5.4 bör i fråga om det statliga området lagen endasi
ange en ram för JK:s tillsyn. De närmare bestämmelserna bör tas in i JK:s
instruktion, som beslutas av regeringen. Jag avser atl senare föreslå alt dessa
bestämmelser inom den angivna ramen utformas i enlighet med vad som kommer all
gälla för JO:s tillsyn inom det statliga området. Beträffande reglernas
sakliga innehåll får jag hänvisa till den allmänna motiveringen.

Det i lagrummen använda
begreppet myndighet har getts samma innebörd som i den nya regeringsformen (se prop.
1973:90 s. 232 och 233). Med myndighet förstås alltså varje organ som ingår i
den offentligrättsiiga statliga och kommunala organisationen. De av JK- och JO-utredningarna
särskilt nämnda inrättningarna utgör eller ingår alltså i myndigheter. Som myndigheler
räknas dock inte riksdagen, kyrkomötet eller beslutande kommunala
församlingar. Jag vill anmärka atl, liksom i lagen med instruktion för
justitieombudsmännen, i förevarande lag med kommun avses -förutom borgeriig
primärkommun - landstingskommun och kyrklig kommun.

I
3 S har under punkt 3 upptagits en beslämmelse med innebörd alt -utanför del
statliga området - i varje fall alla som utövar myndighet skall vara
underkastade JK:s tillsyn. Beiräffande begreppet myndighetsutövning får jag
hänvisa till mina uttalanden i förslagel lill nytt ansvarssystem för offentliga
funktionärer (prop. 1975:78 s. 141 och 179) och lill de uttalanden i tidigare
lagstiftningsärenden som där nämns.

I 3 tj
andra stycket har föreslagits en bestämmelse, som erinrar om att JK vid sin
tillsyn skall respektera den kommunala självstyrelsens villkor.

Det
får förutsättas alt JK inte ingriper mol lägre tjänstemän och andra
befattningshavare utan självständiga befogenheter, om det inte påkallas av särskilda
skäl. En bestämmelse härom kan lämpligen föras in i instruktionen för JK.

5-7
§S

Dessa
paragrafer upptar bestämmelser om JK:s ingreppsbefogenheler. Bortsett från 5 tj
andra stycket har de i sak samma innehåll som 6 S andra-fjärde styckena och 7 ij
lagen med instruktion för justitieombudsmännen. Angående innebörden av
bestämmelserna lår jag i första hand hänvisa till den allmänna motiveringen.

Avfattningen
av 7 ij första stycket ger vid handen atl talerätlen gäller endast på det spedalreglerade
tjänslemannaområdet och inle omfattar t. ex. beslut om avskedande eller
avstängning som avses i lagen (1974:12) om anställningsskydd. Atl bestämmelsen
endast tar sikte på talan lill tjänstemannens nackdel ligger i sakens natur.

I de
fall som anges i 7 t; är JK ensam tjänstemannens motpart. Enligl 10 tj
kungörelsen (1965:465) om vissa statliga kollektivavtal m. m. företräds

s. 26 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:52 26

staten
som arbetsgivare av statens avtalsverk eller myndighet, som avtals-verket
bestämmer, i sådan tvist som skall handläggas enligt lagen (1974:371) om
rättegången i arbetstvister. Föreskrifterna i 7 § lagen om justitiekanslerns tillsyn
medför en begränsning av tillämpningsområdet för 10 § kungörelsen. I senare
sammanhang får övervägas behovel av ell förklarande tillägg lill sistnämnda
paragraf

Utan uttrycklig föreskrift
får anses stå klart att JK är behörig att, när han med stöd av 7 § första stycket
har fört talan vid tingsrätt, överklaga tingsrättens dom eller, om domen
överklagas av tjänstemannen, ensam uppträda som dennes motpart i högre rätt.
Likaså är JK självfallet behörig atl i båda de fall som åsyftas i 7 § andra
stycket fullfölja talan mot tingsrätts dom i målet.

Jag har inte ansett det
motiverat atl f n. i lag föra in andra bestämmelser om JK:s beslutsålgärder i
tillsynsverksamheten, t. ex. om erinringar. Jag förutsätter atl hittillsvarande
praxis i huvudsak kan bestå.

I
dessa lagrum föreslås föreskrifter om de befogenheter som skall tillkomma JK
för att hans tillsyn skall kunna bli effektiv. Föreskrifterna i 9 § och i 10 §
första stycket stämmer överens med vad som gäller för JO enligt 12 kap. 6 §
andra stycket försla-tredje meningarna regeringsformen saml 21 tj fjärde
stycket lagen med instruktion för justitieombudsmännen. Beslämmelserna i 10 tj
andra stycket har sin motsvarighet i 21 tj andra stycket nämnda lag.

7.2
Förslaget till lag om ändring i lagen (1975:000) om ändring i statstjänstemannalagen
(1965:274)

21
§

1
enlighet med den ändring som nyligen har gjorts i denna paragraf i lagstiftningsärendet
om JO:s ställning och befogenheter föreslås att även JK skall ha rätt alt bryta
den tvååriga preskriptionen för åläggande av disciplinpåföljd. Bestämmelsen
bör kompletteras av en föreskrift i JK-instruktionen som ger närmare anvisning
om i vilka situationer som JK bör utfärda anmaning som avses i paragrafen.

22 §

Enligl
huvudregeln i 22 § femte stycket kan en tjänsteman inte avskedas sedan en månad
har förflutit från det all den beslutande myndigheten fick kännedom om den
ansvarsgrundande händelsen eller den sista i en kedja

s. 27 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76: 52 27

av
sådana händelser. Den föreslagna ändringen innebär att JK - liksom JO - utan
hinder härav kan lå till stånd avskedande, förutsatt att han påkallar det inom
sex månader från det händelsen inträffade. Jag vill påpeka att, när avskedande
aktualiseras med anledning av brott, den nämnda fristen är alt räkna från det atl
den fällande brottmålsdomen har vunnit laga krafl (jfr prop. 1975:78 s. 167).
Jag förutsätter atl JK lar ställning till frågan om all påkalla avskedande med
stor skyndsamhet efter det all han har fått kännedom om omständighet som kan ge
anledning lill avskedande.

37 S

I
paragrafen har gjorts elt tillägg om all disciplinmyndighet skall pröva fråga
om disciplinpåföljd, avskedande eller avstängning pä grund av brott eller
tjänsteförseelse efter anmälan av - förutom JO - även JK.

53atj

Denna
paragraf kommer, sedan den föreslagna ändringen har genomförts, all ange den
frist, inom vilken JO och JK skall väcka talan vid domstol mol tjänsteman om
ändring i beslut som gäller disciplinpåföljd, avskedande eller avstängning på
grund av brotl eller tjänsteförsummelse, samt domstolens möjligheter alt med
anledning av sådan talan ålägga eller skärpa disciplinpåföljd eller besluta om
avskedande eller avstängning. Atl målen skall handläggas enligt lagen om
rättegången i arbetstvister framgårav 51 §.

8 Hemställan

Jag
hemställer att regeringen föreslår riksdagen att antaga förslagen till l.lag om
justitiekanslerns tillsyn,

2. lag om ändring i lagen
(1975:000) om ändring i statstjänstemannalagen (1965:274).

9 Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredraganden har lagt
fram.

opaginerad Kontrollera mot PDF

G ö teborgs Offsettryckeri AB,
Stockholm 75.11890

Doktrin (1)

  1. Hans Ragnemalm, Regeringsformen 11:6. Överlämnande av förvaltningsuppgift till enskilt subjekt, FT 1976 nr 3 s. 105, på s. 122, 133 · Hos förlaget (inloggning eller köp)

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur artiklarnas text; artiklarna läses hos utgivaren.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

25 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (6)

6 kopplingar i 5 dokument.

  1. SOU 2020:40 En gemensam utbildning inom statsförvaltningen s. 205 · s. 399 i texten
  2. Prop. 2002/03:47 Statens ansvarsnämnds funktion och kompetensområde, m.m. s. 18 om s. 21 i texten
  3. Bet. 1999/2000:KU19 Riksdagens parlamentariska ledningsorganisation samt ny förvaltningsorganisation för riksdagen i texten
  4. Rskr. 1975/76:131 i texten
  5. Bet. 1975/76:KU30 Med anledning av proposition 1975/76:52 med förslag till lagom justitiekanslerns tillsyn m. m. i texten

Doktrin (19)

19 kopplingar i 7 dokument.

  1. Marcusson, Offentlig förvaltning utanför myndighetsområdet, 1989 s. 154 om s. 25 · s. 157 om s. 15 · s. 157 om s. 25 · s. 198 om s. 15 · och 1 till i texten
  2. Borgström, JO och tjänstemännen, 2003 s. 309 om s. 15 · s. 310 om s. 23 · s. 313 om s. 2 i texten
  3. Ragnemalm, Den enskilde och det allmänna, 1987 s. 102 om s. 25 · s. 113 om s. 14 · s. 115 i texten
  4. Ragnemalm, Offentligrättsliga studier, 1977 s. 45 om s. 25 · s. 56 om s. 14 · s. 58 i texten
  5. Ekroth, JO-ämbetet, 2001 s. 120 om s. 25 · s. 410 i texten

Visa alla 7