Sök i Ratio Lex

Regeringens proposition med förslag om rätt till tilläggspension och sjömanspension för entreprenöranställda på svenska handelsfartyg, m. m

1975 · 71 sidor, varav 40 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: för kort text för att bedömas — måttet har ingen upplösning under ett par hundra ord
  • Sidnummer: 40 av 71 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1975:109, Regeringens proposition med förslag om rätt till tilläggspension och sjömanspension för entreprenöranställda på svenska handelsfartyg, m. m

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Regeringens proposition nr 109 år 1975 Prop. 1975:109

Nr 109

Regeringens proposition med förslag om rätt tiU tiUäggspension
och sjömanspension för entreprenöranställda på svenska handelsfartyg, m. m;

beslutad den 24 aprU 1975.

Regeringen föreslär riksdagen att antaga de förslag som
har upptagils i bifogade uldrag av regeringsprolokoll.

Pä regeringens vägnar

OLOF PALME

SVEN ASPLING

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föresläs alt
ombordanställda på svenskl handelsfartyg i Ijänsl hos entreprenör, t. ex. i
restaurangrörelse, skall få räll lill tiUäggspension (ATP) och sjömanspension
på sanima sätt som redaranslällda. Vidare föreslås alt anställda hos
entreprenör skall erlägga skatt enUgt sjömansskallelagens beslämmelser. De nya
bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 januari 1976.

/ Riksdagen 1975 1 saml. Nr 109

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:109

1 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1958:295) om sjömansskatt

Härigenom föreskrives i fräga om lagen (1958:295) om
sjömansskatt' dels atl 1 § 1 mom., 2 § och anvisningarna lill I § skaU ha
nedan

angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas två nya paragrafer, 19 a
och 36 a §§, av

nedan
angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

1 mom. Sjömansskatt enligt denna
lag skall eriäggas av envar, som är anstäUd i redarens tjänst, för inkomsi
ombord på svenskt handelsfartyg med en brullodräklighet av minst 100
registerton, vilket huvudsakligast nyttjas i sådan närfart eller fjärrfart,
som i 2 § sägs.

Den som är anställd uteslutande för
fartygs iståndsättande eller uppläggning eller för tillsyn eller betjäning vid
fartygs uppehåll i hamn anses enligt denna förordning icke vara anställd
ombord på fartyget.

Lagen är icke tillämplig vid anställning
ombord på svenskt handelsfartyg i fart inom landet huvudsakligen i hamnar
eller på floder, kanaler eller insjöar eller inomskärs vid kusterna eller i
Kalmarsund (inre fart) utom i fall som avses i 7 § 1 mom. tredje stycket.

1 mom. Sjömansskatt enligt denna
lag skaU erläggas av sjöman för inkomst ombord pä svenskt handelsfartyg med en
brullodräklighet av minst 100 registerton, vilkel huvudsakligast nyttjas i sådan
närfart eller fjärrfart, som i 2 § sägs.

Sjömansskatt skall icke erläggas av
sjöman ombord på svenskt handelsfartyg i fart inom landet huvudsakligen i
hamnar eller på floder, kanaler eller insjöar eller inomskärs vid kusterna
eller i Kalmarsund (inre fart) utom i fall som avses i 7 § 1 mom. tredje
stycket.

opaginerad Kontrollera mot PDF

I denna
lag förstås med sjöman: envar, som enligt 1 § är skyldig erlägga
sjömansskatt.

sjö man: arbetstagare som enligt
sjömanslagen (1973:282) anses som sjöman.

opaginerad Kontrollera mot PDF

1 Lagen omtryckt 1970:933.

2 Sena.ste lydelse 1974:777.

3 Senaste lydelse 1970:410.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:109 3

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

handelsfartyg: fartyg som nyttjas
till handelssjöfarl eller resandes fortskaffande eUer till annal ändamål, som
äger gemenskap med handelssjöfarten,

n ä r f a r t: linjefart mellan
svenska hamnar utanför öppen kust eller utomskärs vid kusterna samt linjefart
mellan svensk och utländsk hamn, dock ej Unjefarl bortom linjen
HanstholmLindesnäs eUer bortom Cuxhaven,

fjärrfart: annan fart än inre fart och närfarl,

inkomsi ombord: lön eller annan
gottgörelse, som sjöman uppbär på grund av sin anställning ombord och som
skulle hava utgjort intäkt av tjänst enligt kommunalskattelagen,

beskattningsbar inkomst: kontant
inkomst ombord, i förekommande fall minskad med belopp, som fastställts genom
beslut om jämkning och, i den män det medgivits av regeringen eller myndighet
som regeringen beslämmer, med belopp som enligt avtal mellan arbetsgivar- och
arbetstagarorganisationer utgör krigsrisktillägg eller molsvarande ersättning,

beskattningsår: det kalenderår,
under vilket sjömansskall erlägges.

19a§

Vad i denna lag sägs om redare äger
motsvarande tillämpning beträffande av denne anlitad annan arbetsgivare för
sjöman.

Saknar annan arbetsgivare för
sjöman än redare fast driftställe i riket annorstädes än på fartyg, svarar
redaren för att arbetsgivaren fullgör sina förpliktelser enligt denna lag som
om förpliktelserna ålegat redaren själv. Har redare tid följd härav erlagt
skattebelopp, äger han söka beloppet åter av sfö-mannens arbetsgivare.

36 a §

Föreligga särskilda skäl får
sfö-mansskattenämnden för visst fall besluta att sfömansskatt icke skall
erläggas för inkomst på grund av anställning hos annan arbetsgivare för sföman
än redare.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:109

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Innan beslut som avses i första stycket fattas skall
yttrande inhämtas från berörda svenska redare- och sjöpersonalorganisationer.

Mot nämndens beslut i fråga som avses i första stycket får
talan icke föras.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Anvisningar

till I §

Med svenskt handelsfartyg likställes utländskt
handelsfartyg, som av svensk redare förhyres på så kallad bare boat basis.

Bestämmelserna i denna lag avse sjöman som är anstäUd i
redarens tjänst ombord på svenskt handelsfartyg. Av 19 a § följeratt lagen
även är tillämplig på sjöman som är anställd av annan arbetsgivare som redaren
antagit som entreprenör. Med anstäUning på svenskt handelsfartyg likställes anställning
på utländskt handelsfartyg som svensk redare förhyr i huvudsak obemannat, om
anställningen sker hos denne eller någon av honom anlitad arbetsgivare. Uthyres
svenskt handelsfartyg till utländsk redare i huvudsak obemannat, äga
bestämmelserna tillämpning om anställningen sker hos fartygets ägare eller
någon av denne anlitad arbetsgivare. Har sjöman avmönstral från tjänst ombord
på visst fartyg för atl tillträda tjänst ombord på annat fartyg tillhörigt
samme redare, skall ersättning som utgår under väntetiden anses som utbetalad i
tjänsten ombord på det förra fartyget.

Denna lag träder i kraft den 1
januari 1976. Äldre lydelse av 1 § 1 mom., 2 § och anvisningarna till 1 §
gäller alltjämt i fräga om inkomst ombord som sjöman har uppburit eller borde
ha uppburit före ikraftträdandet.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:109 5

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrives i fråga om
lagen (1962:381) om allmän försäkring'

dels att 1 kap. 3 §, 11 kap. 2 §,
19 kap. 4 och 4 a §§ samt 20 kap. 1 § skall ha nedan angivna lydelse,

dels atl i lagen skall införas en ny paragraf, 19 kap. 6
§.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

I kap.

3§

Försäkrade enligt denna lag äro
svenska medborgare, sä ock de som utan all vara svenska medborgare äro bosatta
i riket.

Den som ej är svensk medborga- Utländsk sjöman på svenskt han-

re men
är anställd i redarens tjänst dels farty g är försäkrad för
tiUäggs-ombord på svenskt handelsfartyg pension även om han ej är bosatt
i är försäkrad för tiUäggspension, riket. även om han ej är bosatt i
riket. Detta gäller dock icke den som är anställd uteslutande för fartygs
iståndsättande eller uppläggning eUer för tillsyn eller betjäning vid
fartygs uppehåU i hamn. Med svenskt handelsfartyg likställes i denna
lag utländskt handelsfartyg, som svensk redare förhyr obemannat.

Såvitt angår försäkringen för
tilläggspension är den som enligt 11 kap. 6 § tillgodoräknats pensionspoäng
försäkrad, även om han ej längre uppfyller förutsättningarna enligl första
eller andra stycket.

II kap.

2§'

Med inkomsi av anställning avses
den lön i penningar eller naturaförmåner i form av kost eller bostad, som
försäkrad åtnjuiii såsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänsl. Till sädan
inkomst hänföres dock icke från en och samme arbetsgivare åtnjuten lön, som
under ett är ej uppgått tUl femhundra kronor. Såsom inkomst av anställning
anses även

a) sjukpenning enligt denna lag eller lagen (1954:243) om
yrkesskade-

' Lagen omtryckt 1973:908.

2 Senaste lydelse enligl förslag i prop. 1975:97.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:109

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

försäkring eller molsvarande ersättning som utgär enligt
annan författning eller pä grund av regeringens förordnande, i den mån
ersättningen träder i stället för försäkrads inkomsi såsom arbetstagare i
allmän eUer enskild tjänst,

b)
föräldrapenning,

c)
vårdbidrag
enligl 9 kap. 4 §,

d) dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa,

e) kontant arbetsmarknadsstöd
enligl lagen (1973:371) om kontant

arbetsmarknadsstöd,

f) utbildningsbidrag under
arbetsmarknadsutbildning i form av dagpen

ning och stimulansbidrag,

g) timstudiestöd, inkomstbidrag och
vuxensludiebidrag enligl sludie

stödslagen (1 973:349) samt

h) delpension enligt lagen (1975:000) om
delpensionsförsäkring.

Ersättning i penningar eller
naturaförmåner som i första stycket sägs för arbete som försäkrad ulfört för
annans räkning utan alt vara anställd i dennes tjänsl skaU, om ersättningen
under etl år uppgått lill minst femhundra kronor, anses såsom inkomsi av
anställning, såvida den försäkrade och den som utgivit ersättningen varit ense
därom; och skall i dyUkt fall den förre anses såsom arbetstagare och den senare
såsom arbetsgivare.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Vid beräkning av inkomst av anställning skall hänsyn icke
lagas lUl lön eller annan ersättning, som försäkrad åtnjutit från arbetsgivare,
vilken är bosall utom riket eller är utländsk juridisk person, i annat fall än
då den försäkrade sysselsatts vid skötseln av här i rikel belägen faslighet
eUer i rörelse som bedrives från här beläget fast driftställe. Vad i detta
stycke sägs skall icke gälla belräffande lön till svensk medborgare, såframt
svenska staten eller, där lönen härrör från utländsk juridisk person, svensk
juridisk person, som äger ett bestämmande inflytande över den utländska
juridiska personen, enligt av riksförsäkringsverket godtagen förbindelse har
att svara för avgift till försäkringen för tilläggspension enligl 1 9 kap. I
§.

Vid beräkning äv inkomsi av anställning skall hänsyn icke
tagas till lön eller annan ersättning, som försäkrad åtnjutit från arbetsgivare,
vilken är bosatt utom rikel eller är utländsk juridisk person, i annat fall än
då den försäkrade sysselsatts vid skötseln av här i riket belägen fastighet
eUer i rörelse som bedrives från här beläget fast driftställe eller
tjänstgjort som sjöman ombord på svenskt handelsfartyg. Vad i detta stycke
sägs skall icke gälla beträffande lön till svensk medborgare, såframt svenska
staten eller, där lönen härrör från utländsk juridisk person, svensk juridisk
person, som äger elt bestämmande inflytande över den utländska juridiska
personen, enligt av riksförsäkringsverket godtagen förbindelse har att svara
för avgift lill försäkringen för lill-läggspension enligl 19 kap. I §.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:109 7

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Hänsyn skall ej heller tagas lill
lön eller annan ersättning från främmande makts härvarande beskickning eller
lönade konsulat eller frän arbetsgivare, vilken tillhör beskickning eller
konsulat som nu sagts och icke är svensk medborgare. Vad i delta stycke sägs
skall icke gälla beträffande lön till svensk medborgare eller den som utan att
vara svensk medborgare är bosatt i riket, såframt utiändsk beskickning här i
riket enligl av riksförsäkringsverket godtagen förbindelse har att svara för
avgift till försäkringen för tilläggspension enligt 19 kap. 1 §.

Den som åtagit sig förbindelse
enligt tredje eller fjärde stycket skall anses såsom arbetsgivare.

19 kap.

,4 §3

Avgift till sjukförsäkringen enligt 1 § eller
sjukförsäkringsavgift enligt

2
§ skall utgå
med åtta procent av det belopp, vara avgiften skall beräknas. För försäkrad som
på grund av undanlagande enligl 1 1 kap. 7 § ej omfattas av
sjukpenningförsäkringen eller för vUken försäkringen enhgt

3
kap. 11 §
gäller med karenstid, beräknas dock avgift enligt 2 § efler den lägre
procentsats som regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, myndighet
fastställer med hänsyn till den inverkan undantagandet eller karenstiden
bedömes fä på försäkringens utgifter. Influtna avgifter fördelas mellan de
allmänna försäkringskassorna lill täckande av deras utgifter under året för
sjukförsäkringsförmåner, inberäknai de utgifter för läkemedel och kostnader
enligl lagen (1974:525) om ersättning för viss födelsekontrollerande verksamhet
m. m., som åvila kassorna, samt för förvallning, till den del utgifterna icke
läckas av statsbidrag enligt 7 §. Influtna avgifter skola även täcka de
kostnader som under året uppkommit för centrala studieslödsnämnden i anledning
av all återbetalningspliktiga studiemedel, som belöpa på studerandes
sjukperiod, enligl sludiestödslagen (1973:349) icke skola återbetalas, till den
del kostnaderna icke skola täckas med statliga medel enligt 7 § andra stycket.
För reglering av över- och underskott skall finnas en fond, benämnd a 11-männa
sjukförsäkringsfonden. Regeringen fastställer grunderna för överförandet av
medel till och från fonden.

1 fråga om sådan arbetstagare I fråga om sjöman som avses i

hos redare
som avses i I § första 1 § 1 mom. första stycket lagen

stycket
lagen (1958:295) om sjö- (1958:295) om sjömansskatt be-

mansskatt
beräknas avgiften till räknas avgiften till
sjukförsäk-

sjukförsäkringen
enligl procent- ringen enligt procentsats som rege-

sats
som regeringen fastställer. ringen eller, efter regeringens be-

Procentsalsen
skall för visst är ut- myndigande, myndighet faslstäl-

- Senaste lydelse enligt förslag i prop. 1975:92.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse göra bestämd andel av den i första stycket angivna procentsatsen.
Nämnda andel skaU svara mot förhåUandet mellan antalet svenska sjömän och hela
antalet sjömän pä svenska handelsfartyg i medeltal för den 31 oktober under de
tre år, som närmast föregått det år då procentsatsen fastställes. Hänsyn tages
härvid ej tUl fartyg med en bruttodräklighel understigande trehundra
regislerton. Procentsatsen beräknas med två decimaler.

Föreslagen
lydelse ler. Procentsatsen skall för visst år utgöra bestämd andel av den i
första stycket angivna procentsatsen. Nämnda andel skall svara mol förhåUandet
mellan antalet svenska sjömän och hela antalet sjömän pä svenska handelsfartyg
i medeltal för den 31 oktober under de tre år, som närmast föregått det är dä
procentsatsen fastställes. Hänsyn tages härvid ej till fartyg med en
brullodräklighet understigande trehundra regislerton. Procentsatsen beräknas
med två decimaler.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Avgift tUl folkpensioneringen enligl 1 eller 3 § skall
utgå med sex och två tiondels procent av del belopp, pä vUkel avgiften skall
beräknas. 1 fräga om sådan arbetstagare hos redare som avses i 1 § första
stycket lagen (1958:295) om sjömansskatt beräknas dock avgiften efter den lägre
procentsats som regeringen fastställer med motsvarande tillämpning av 4 §
andra stycket. Avgifterna tUlföras staten.

Avgift lill folkpensioneringen enUgt 1 eller 3 § skall
utgå med sex och tvä tiondels procent av det belopp, på vUket avgiften skall
beräknas. 1 fråga om sjöman som avses i 1 § 7 mom. första stycket lagen
(1958:295) om sjömansskatt beräknas dock avgiften efter den lägre procentsats
som regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, myndighet fastställer
med molsvarande tillämpning av 4 § andra stycket. Avgifterna tUlföras staten.

opaginerad Kontrollera mot PDF

6§ =

Saknar annan arbetsgivare för
sjöman än redare fast driftställe i riket annorstädes än på fartyg, svarar
redaren för att arbetsgivaren fuUgör sina förpliktelser enligt denna lag som
om förpUktelsema ålegat redaren själv. Har redare till följd härav erlagt
avgiftsbelopp, äger han söka beloppet åter av sjömannens arbetsgivare.

*
Senaste lydelse enligt förslag i prop. 1975:92. 5 Förutvarande 6 § upphävd genom
1974:775.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:109 9

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

20 kap.

1 §

1 denna lag avses, där ej annat
framgår, med år kalenderår och med månad kalendermånad.

Med sjöman avses, där ej annat
framgår, arbetstagare som enligt sjömanslagen (1973:282j anses som sjöman.

Med anställning på svenskt handelsfartyg
likstäUes anställning på utländskt handelsfartyg som svensk redare förhyr i
huvudsak obemannat, om anställningen sker hos denne eller någon av honom
anlitad arbetsgivare. Uthyres svenskt handelsfartyg till utländsk redare i
huvudsak obemannat, äga bestämmelserna i denna lag till-lämpning om
anställningen sker hos fartygets ägare eUer någon av denne anlitad
arbetsgivare.

Bestämmelserna i 1 kap. 3 § andra
stycket äga icke tUlämpning i fall då lagen (1958:295) om sjömansskatt enligt
beslut jämlikt 36 a § nämnda lag icke skall till-lämpas.

Denna lag träder i kraft den 1
januari 1976. Äldre beslämmelser äger alltjämt tUlämpning beträffande avgift
som belöper pä tid före ikraftträdandet.

Beträffande avgifter till
försäkringen för tilläggspension skall vad i övergångsbeslämmelserna till lagen
(1973:481) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring förordnas om
redares avgifter föraren 1976- 1980 tillämpas även på annan arbetsgivare för
sjöman än redare. Procentsats som avses i nämnda övergångsbestämmelse
fastställes av regeringen eller av myndighet som regeringen bemyndigar därtill.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:109

3 Förslag till

Lag om ändring i uppbördslagen (1953:272)

Härigenom föreskrives att 1 §, 2 § 4 mom. och 27 § 1 mom. uppbördslagen
(1953:272)' skall ha nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

annuilet å avdikningslån.

Regeringen må, om särskilda omständigheter därtill
föranleda, föreskriva atl i samband med uppbörden av skatt må uppbäras
jämväl-annan avgift än sådan som i första stycket sägs. Har dylik föreskrifl
meddelats skall, där icke annal angivits, vad i denna lag stadgas angående
skatt äga molsvarande tillämpning beträffande avgift som med föreskriften
avses.

Med skatt förstås i denna lag, där icke annal angives,
statlig inkomstskatt, slallig förmögenhetsskatt, utskiftningsskatt, ersättningsskatt,
kommunal inkomstskatt, landstingsmedel, skogsvårds-avgifter, sädana
socialförsäkringsavgifter till folkpensioneringen och tilläggspensionsavgifler
som avses i 19 kap. 3 § lagen om allmän försäkring, sjukförsäkringsavgifter
enligl 19 kap. 2 § sistnämnda lag, sådana arbetsgivaravgifter enligt
förordningen angående uppbörd av vissa avgifter enligl lagen om allmän
försäkring, m. m., avgifter enligl lagen om allmän arbetsgivaravgift och
redareavgifter enligt lagen om redareavgift för sjöfolks pensionering vUka icke
uppbäras av riksförsäkringsverket, avgift som avses i 116 a eller ll6c§
taxeringslagen, ävensom

Med skatt förstås i denna lag, där icke annat angives,
statlig inkomstskatt, statlig förmögenhels-skall, utskiftningsskatt.
ersätt-ning.sskall, kommunal inkomstskatt, landslingsmedel, skogsvårdsavgifter,
sådana socialförsäkringsavgifter till folkpensioneringen och
tilläggspensionsavgifler som avses i 19 kap. 3 § lagen om allmän försäkring,
sjukförsäkringsavgifter enligt 19 kap. 2 § sistnämnda lag, sådana
arbet.sgivaravgifter enligt lagen om uppbörd av vissa avgifter enligt
lagen" om allmän försäkring, m. m., avgifter enligt lagen om allmän
arbetsgivaravgift och enligt lagen om avgift för sjöfolks pen.sionering vilka
icke uppbäras av riksförsäkringsverket, avgift som avses i 116 a eller I16c§
taxeringslagen, ävensom annuitet å avdikningslån.

opaginerad Kontrollera mot PDF

' Lagen omtryckt 1972:75. Senasle lyOelse 1973:1119.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:109 11

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §

4 m o m. Skattereduktion åtnjules

av ogift skatlskyldig, som har hemmavarande barn under 18
år, och av gift skatlskyldig, vars make saknar laxerad inkomst enligl lagen
(1947: 576) om statlig inkomstskatt, med I 800 kronor,

av gift skattskyldig, vars make har taxerad inkomst enligt
nämnda lag som understiger 4 500 kronor, med 40 procent av det belopp som
motsvarar skillnaden mellan 4 500 kronor och den laxerade inkomsten.

Ha gifta skattskyldiga var för sig
till statlig inkomstskall taxerad inkomsi, som understiger 4 500 kronor,
åtnjules skaltereduktion endasl av den som har den högsta taxerade inkomsten.
Äro de taxerade inkomsterna lika slora, tillkommer skattereduktion den äldre av
de skallskyldiga.

Skaltereduktion enligt första
stycket åtnjutes endasl av skattskyldig, som varil bosatt här i riket under
någon del av beskattningsåret. Förgift skatlskyldig gäller dessutom följande.
För alt skattereduktion skall fä åtnjutas, skall maken ha varil bosatt här i
rikel under någon del av beskallningsårel. Avser makens bosättning här i riket
slörre delen av beskattningsåret, sker skattereduktionen enligl första stycket.
Avser makens bosättning här i rikel endast en mindre del av beskattningsåret,
åtnjuter den skallskyldige skattereduktion, om maken saknar taxerad inkomst
enligt lagen om slallig inkomstskatt, med 900 kronor, och om maken har taxerad
inkomst enligt nämnda lag som understiger 2 250 kronor, med 40 procent av det
belopp som motsvarar skillnaden mellan 2 250 kronor och den taxerade inkomsten.

Vid tillämpningen av bestämmelserna i första, andra och
tredje styckena skall som taxerad inkomsi anses även under beskattningsåret
uppburen beskattningsbar inkomst enligt lagen (1958:295) om sjömansskatt samt
enligt 1 § 2 mom. nämnda lag skattepliktig dagpenning. Skattereduktion som
tillkommer skattskyldig enligt nämnda beslämmelser skall minskas med en
tolftedel för varje period om trettio dagar, för vilken den skaltskyldige
uppburit inkomsi som förul nämnts.

Skattereduktion sker icke i frå- Skattereduktion sker icke i frå-

ga om
slallig förmögenhetsskatt, ga om statlig förmögenhetsskatt,
socialförsäkringsavgift till folkpen- socialförsäkringsavgift lill folkpensioneringen
enligl 19 kap. 3 § la- sioneringen enligt 19 kap. 3 § lagen (1962:381) om
allmän försäk- gen (1 962:381) om allmän försäkring, tilläggspensionsavgift,
sjuk- ring, lilläggspen.sionsavgifl, sjukförsäkringsavgift, arbetsgivarav-
försäkringsavgift, arbetsgivaravgift, gift, allmän arbetsgivaravgift, reda-
allmän arbetsgivaravgift, avgift för reavgift och förseningsavgift enligt
sjöfolks pensionering och förse-

Senaste lydelse 1974:771.

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:109 12

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

116 c § taxeringslagen samt annui- ningsavgift
enligt 116 c § taxe-

let å avdikningslån. ringslagen samt annuitet å avdik-

ningslån. Bestämmelserna om skattereduktion iakttagas vid
debitering av slutlig skatt, tillkommande skatt och preliminär B-skatt saml vid
fastställande av preliminär A-skatt. Öretal som uppkommer vid beräkning av
skattereduktion bortfaller.

27 §

1 mom. Uträkning av de särskilda
skalteposler som ingå i slutlig skatt saml debitering av sädan skatt sker med
ledning av uppgifler i taxeringslängd eller annat beslul om taxeringen. I
övrigi iaktiages:

att för skattskyldiga, som avses i
10§ 1 mom. lagen om slallig inkomstskatt, sådan skall uträknas med tillämpning
av det procenttal av grundbeloppet, som fastställts att gälla för den
preliminära skatt, vilken skall avräknas mol den ifrågavarande slutliga
skatten;

att kommunal inkomstskatt och
landslingsmedel uträknas med ledning av den utdebitering för skattekrona och
skatteöre som för inkomståret gäller i beskattningsorten;

att kommunal inkomstskatt och
landstingsmedel uträknas i en gemensam post, därvid skattebeloppet vid öretal
över femtio avrundas uppåt och vid annat öretal avrundas nedåt lill helt
krontal;

att skogsvärdsavgifl uträknas med
tillämpning av det promilletal, som enligl vad därom särskilt är stadgal
beslämts för del år då den slutliga skatten debiteras;

alt tiUäggspensionsavgift uträknas
med lillämpning av den för inkomståret fastställda procentsatsen för
avgiftsuttaget, därvid örelal bortfaller;

all kommunal inkomstskatt och
landstingsmedel debiteras med belopp som uträknats av lokal skattemyndighet i
del fögderi där beskattningsorlen är belägen;

att i 1 § omförmäld sjukförsäk- atl i 1 § omförmäld sjukförsäk-

ringsavgift debileras enligt 19 kap. ringsavgift debileras
enligl 19 kap.

lagen om allmän försäkring och lagen om allmän försäkring på

med beaktande av avgiftsbelopp grundval av uppgifter om försäk-

som uträknats av allmän försäk- ringsförhållanden som lämnas av

ringskassa; allmän försäkringskassa;

att socialförsäkringsavgift till
folkpensioneringen såvitt gäller person med inkomst av annat förvärvsarbete än
anställning debiteras med lillämpning av bestämmelserna i 11 kap. 4 § saml 19
kap. 3 och 4 a §§ lagen om allmän försäkring;

all i 1 § omförmäld arbetsgivar- att i 1 § omförmälda arbetsgi-

avgift och redareavgift debiteras i varavgifter
debiteras i en gemen-

'* Senasle lydelse 1974:771.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:109 13

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

en gemensam post; saml sam post; samt

alt i 1 § omförmäld annuitet eUer, därest skattskyldig har
alt erlägga flera annuiteter, summan av dessa påföres i helt antal kronor,
därvid öretal bortfaller.

Denna lag träder i kraft den 1
januari 1976. Äldre bestämmelser äger alltjämt tillämpning i fråga om avgift
som har påförts eller bort påföras före ikrafllrädandet.

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:109 14

4 Förslag till

Lag om
ändring i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt

lagen
om aUmän försäkring, m. m.

Härigenom föreskrives att 2 och 6
§§ lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligl lagen om allmän försäkring
m. m.' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2§

1 denna lag förstås med

arbetsgivaravgift: summan av
arbetsgivarens avgifter enligl 1 § första slyckel;

avgiftsunderlag: belopp vara
avgift, som avses i 1 § första slyckel, skall beräknas för arbetsgivaren;

u t g i f t s å r: del kalenderår
för vilkel avgiftsunderlag skall besläm-rhas;

slutlig avgift: arbetsgivaravgift
som påföres vid den årliga avgiftsdebileringen för nästföregående utgiftsår;

preliminär avgift: belopp som
enligt debitering skall erläggas eller eljest erlägges i avräkning pä slutlig
avgift;

kvarstående avgift: avgiftsbelopp
som återsiår alt eriägga sedan preliminär avgift avräknats från slutlig avgift;

tillkommande avgift: arbetsgivaravgift
som skall erläggas enligt beslut om debitering fattat sedan den ärliga
avgiftsdebileringen avslutats.

Såvitt gäller beräkning av avgiftsunderlag för avgift till
sjukförsäkringen, folkpensioneringen och försäkringen för tilläggspension, för
lönegaranliavgift saml för arbetsgivaravgift till arbetslöshetsförsäkringen
och del kontanta arbetsmarknadsstödet skall med lön enligt denna lag förstås
jämväl sådan ersättning, som enligt 3 kap. 2 § andra stycket sista punkten
eller' 11 kap. 2 § andra stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring anses
såsom inkomst av anställning.

Vad i 19 kap. 6 § lagen om allmän
försäkring föreskrives om avgift som där avses äger motsvarande tillämpning på
annan avgift som uppbäres enligt förevarande lag.

Laycn omtryckt 1974:938.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:109

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

15

opaginerad Kontrollera mot PDF

6§

Arbetsgivaruppgift skall av annan
arbetsgivare än som i andra stycket sägs avlämnas till den lokala
skattemyndighet, inom vars tjänslgöringsom-råde han skall laxeras lill
statlig inkomstskall eller, om han icke skall taxeras lill sådan skatt, han
bedrivit sin huvudsakliga verksamhet.

På ansökan av arbetsgivare, som visar att i följd av
särskilda omständigheter hinder möter att avlämna arbetsgivaruppgift inom
föreskriven tid, må myndighet, till vilken arbetsgivaruppgiften skall
avlämnas, utsätta annan tid, inom vilken uppgiften skall vara avlämnad.

Redare, som har att redovisa sjömansskatt, skall avlämna
arbetsgivaruppgift till sjömansskat-lekontorel.

Arbetsgivaruppgift skall vara avlämnad före utgången av
januari månad eller, i fråga om redare som avses i nästföregående stycke, före
utgången av februari månad året näst efler ulgiftsåret.

Arbetsgivare, som har att redovisa sjömansskatt, skall
avlämna arbetsgivaruppgift till sjömans-skattekonloret.

Arbetsgivaruppgift skall vara avlämnad före utgången av
januari månad eller, i fräga om arbetsgivare som avses i nästföregående stycke,
före utgången av februari månad årel näst efler utgiflsåret.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna lag träder i kraft den 1
januari 1976. Äldre bestämmelser äger alltjämt tillämpning i fräga om avgift
som belöper på lid före ikrafllrädandet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

5 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1961:300) om redareavgift för
sjöfolks pensionering

Härigenom föreskrives att lagens rubrik och 1-3 §§ lagen
(1 961:300) om redareavgift för sjöfolks pensionering' skall ha nedan angivna
lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Lag om redareavgift för sjöfolks
pensionering

Föreslagen
lydelse

Lag om avgift för sjöfolks pensionering

opaginerad Kontrollera mot PDF

Redare skall i den omfattning nedan sägs eriägga avgift
(redare-avgift) för beredande av pension enligt grunder, som bestämmas av
regeringen och riksdagen, ät sjömän, vilka såsom manskap varil för utrikes
fart påmönstrade svenskt handelsfartyg.

Arbetsgivare skall i den omfattning nedan sägs eriägga
avgift för beredande av pension enligt grunder, som bestämmas av regeringen
och riksdagen, ät sjömän, vilka såsom manskap varit för utrikes fart påmönstrade
svenskl handelsfartyg.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Redareavgift ulgår för varje år å
vad redaren sammanlagt under året utgivit i lön till sådana arbetstagare, som
avses i 1 § första stycket lagen (1958:295) om sjömansskatt.

Avgiften beräknas för varje redare
å lön i penningar och naturaförmåner i form av kost eller bostad.

Vid beräkningen skall bortses från
arbetstagare, vars lön under året understigit femhundra kronor, och
arbetstagare som icke är obligatoriskt försäkrad enligt la-

Avgift ulgår för varje år å vad
arbetsgivaren sammanlagt under året utgivit i lön till sjöman, som avses i 1 §
7 mom. första stycket lagen (1958:295) om sjömansskall.

Avgiften beräknas för varje arbetsgivare
å lön i penningar och naturaförmåner i form av kost eller bostad.

Vid beräkningen skall bortses frän
sjöman, vars lön under året understigit femhundra kronor, och sjöman som icke
är obligatoriskt försäkrad enligt lagen (1954:

opaginerad Kontrollera mot PDF

' Lagen omtryckt 1968:612.

2 Senaste lydelse enligt förslag i prop. 1975:92.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse gen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring.

Avgift erlägges icke för arbetstagares lön vid sjukdom
eller ledighet för vård av sjukt barn eller med anledning av barns födelse
lill den del lönen motsvarar sjukpenning eller föräldrapenning, som arbetsgivare
äger uppbära enligt bestämmelserna i 3 kap. 16 § lagen (1962:381) om allmän
försäkring. Avgift erlägges ej heller för lön som arbetsgivare utgivit till hemmavarande
barn för arbete utfört i hans förvärvsverksamhet i de fall avdrag för lönen ej
får ske vid inkomsttaxeringen.

Regeringen fastställer procentsats för redareavgiften med
hänsyn lill del avgiflsbehov som föranledes av de enligt 1 § bestämda eUer
eljest gäUande gmnderna för sjöfolks pensionering. Fastställd procentsats får
tUlämpas tidigast för årel näst efter det år varunder den fastställts.

Föreslagen lydelse

243) om yrkesskadeförsäkring.

Avgift erlägges icke för sjömans
lön vid sjukdom eller ledighet för vård av sjukt barn eller med anledning av
barns födelse till den del lönen motsvarar sjukpenning eUer föräldrapenning,
som arbetsgivare äger uppbära enligt bestämmelserna i 3 kap. 16 § lagen
(1962:381) om allmän försäkring. Avgift erlägges ej heller för lön som
arbetsgivare utgivit till hemmavarande barn för arbete utfört i hans
förvärvsverksamhet i de fall avdrag för lönen ej får ske vid inkomsttaxeringen.

Regeringen faslställer procentsats för avgiften med
hänsyn lill det avgiftsbehov som föranledes av de enligl 1 § bestämda eller
eljest gällande grunderna för sjöfolks pensionering. Fastställd procentsats
får tillämpas tidigast för året näst efter det år varunder den fastställts.

opaginerad Kontrollera mot PDF

I fräga om debitering och uppbörd av redareavgift enligt
denna lag äger förordningen den 18 december 1959 (nr 552j angående uppbörd av
vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. ni. molsvarande
tillämpning. Vid fördelning enligt 51 § första eller andra stycket
förordningen skall redareavgiften jämställas med de avgifter som avses i 1 §
förordningen.

I fråga om debitering och uppbörd av avgift enligt denna
lag gäUer i tUlämpliga delar lagen (1959:552j om uppbörd av vissa avgifter
enligt lagen om allmän försäkring, m. m.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna lag träder i kraft den 1
januari 1976. Äldre bestämmelser äger alltjämt tillämpning beträffande avgift
som belöper på tid före ikraftträdandet.

Senaste lydelse 1971:93. 2*
Riksdagen 1975. 1 saml. Nr 109

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:109

6 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1968:419) om aUmän
arbetsgivaravgift

Härigenom föreskrives att 2 § lagen (1968:419) om allmän arbetsgivaravgift
skall ha nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

(1962:381) om allmän försäkring. Vid
beräkningen av avgiften tages icke hänsyn till arbetstagare vars lön under
året understigit femhundra kronor, eller arbetstagare, som ej är
obligatoriskt försäkrad enligt lagen (1954:243) oin yrkesskadeförsäkring,
eller till fall, som avses i 3 kap. 2 § andra stycket sista punkten lagen
(1962:381) om allmän försäkring.

Avgift erlägges icke för
arbetstagares lön vid sjukdom eller ledighet för vård av sjukt barn eller med
anledning av barns födelse till den del lönen motsvarar sjukpenning eller
föräldrapenning, som arbetsgivare äger uppbära enligt bestämmelserna i 3
kap. 16 § lagen om allmän försäkring. Avgift erlägges ej heller för lön som
arbetsgivare utgivit till hemmavarande barn för arbete utfört i hans
förvärvsverksamhet i de fall avdrag för lönen ej får ske vid
inkomsttaxeringen.

Arbetsgivare erlägger allmän arbetsgivaravgift med belopp
motsvarande fyra procent av summan av vad arbetsgivaren utgivit under året som
lön till arbetstagare i pengar eller naturaförmåner i form av kost eller
bostad. 1 fråga om sådan arbetstagare hos redare som avses i 1 § första stycket
lagen (1958:295) om sjömansskatt beräknas dock allmän arbetsgivaravgift efter
den lägre procentsats som regeringen fastställer med motsvarande tiUämpning av
19 kap. 4 § andra stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Arbetsgivare erlägger allmän arbetsgivaravgift med belopp
motsvarande fyra procent av summan av vad arbetsgivaren utgivit under året som
lön till arbetstagare i pengar eller naturaförmåner i form av kost eller
bostad. I fråga om sjöman som avses i 1 § 7 mom. första stycket lagen (1958:
295) om sjömansskatt beräknas dock allmän arbetsgivaravgift efter den lägre
procentsats som regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, myndighet
fastställer med motsvarande tillämpning av 19 kap. 4§ andra stycket lagen

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna lag träder i kraft den 1
januari 1976. Äldre bestämmelser äger alltjämt tillämpning beträffande avgift
som belöper på tid före ikraftträdandet.

1 Sentiste lydelse 1974.794.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:109 19

Utdrag

SOCIALDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanlräde 1975-04-24

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och
statsråden Sträng, Holmqvist, Aspling, Geijer, Bengtsson, Norling, Löfberg,
Lidbom, Carisson, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Zachrisson, Leijon,
Hjelm-Wallén.

Föredragande: statsrådet Asphng

Proposition med förslag om rätt till tilläggspension och
sjömanspension för entreprenöranställda på svenska handelsfartyg, m. m.

1 Inledning

Enligt huvudregeln i 1 kap. 3 §
lagen (1962:381) om allmän försäkring är svenska medborgare och de som utan att
vara svenska medborgare är bosatta i riket försäkrade för tilläggspension
(ATP). Sjömän av svensk nationalitet anställda ombord på svenska handelsfartyg
förvärvar alltså på grund av inkomsten från anställningen ombord rätt till ATP
oavsett bosättningsort.

Ulländska sjömän anställda på
svenska handelsfartyg kunde tidigare inte förvärva rätt till ATP om de inte var
bosatta i Sverige. Genom en ändring i nyssnämnda lagrum, som trädde i kraft den
1 januari 1974 (1973:481), blev det emellertid möjligt för utländska sjömän atl
förvärva rätt till ATP trots att de inte var bosatta i Sverige. VUlkoret för
sådan räll är att sjömannen är anställd i redarens tjänst ombord på svenskt
handelsfartyg.

Det förhällandet att sjömannen är
anställd i redarens tjänsl får betydelse även i andra avseenden än för rätten
till ATP. Sålunda erläggs sjöman.sskait av den som är anställd i redarens
tjänst ombord om fartyget är på minst 100 bruttoregisterton och går i närfart
eller fjärrfart. Vidare är rätten till sjömanspension - vilken är en
kompletterande pension för tiden före 67 års älder - knuten till anställning
hos redare. Som seglationstid, vilken ligger till grund för rätten till
sjömanspension, räknas enbart tid under vilken den anställde som manskap i
svenskt handelsfartyg betalat sjömansskatt och följaktligen endast tid då
sjömannen varit anställd hos redare.

På handelsfartyg förekommer
emellertid i viss utsträckning arbetstagare anställda av annan arbetsgivare än
redaren. Det gäller anställda hos arbetsgivare som anlitats av redaren som
entreprenör för viss del av fartygets drift. Som exempel på sådan verksamhet
kan nämnas restaura-

s. 20 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:109 20

tions- eller tvätterirörelse liksom försäljning ombord på
färjor m. m. Dessa ombordanställda förvärvar f. n. rätt til! ATP endast under
förutsättning atl de är svenska medborgare eller bosatta i Sverige. De
entreprenöranställda omfattas inte av sjömansskattelagens bestämmelser och kan
lill följd därav inte heller kvalificera sig för sjömanspension.

En särskilt tillsatt arbetsgrupp (S
1973:04)' har i ett i januari 1975 avgivet betänkande (Ds S 1975:1) Pensions-
och beskattningsfrågor för entreprenöranställda på fartyg föreslagit atl
ombordanställda i tjänsl hos entreprenör skall fä rätt till ATP och
sjömanspension samt omfattas av sjömansbeskattningen på samma sätt som
redaranslällda.

Efter remiss har yttranden över
betänkandet avgetts av riksförsäkringsverket, riksskatteverket,
sjöfartsverket, statens järnvägar (SJ), arbetsmarknadsstyrelsen, länsstyrelsen
i Göteborgs och Bohus län. Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Sveriges
redareförening. Landsorganisationen i Sverige (LO), Svenska sjöfolksförbundet,
Hotell-och restaurangan-ställdas förbund, Tjänstemännens centralorganisation
(TCO), Svenska maskinbefälsförbundel, Sveriges fartygsbefälsförening.
Försäkringskasseförbundet, Handelsflottans pensionsanstalt. Svenska
Personal-Pensionskassan (SPP), Sjöbefälets pensionskassa och
Trafikrestauranter AB (TR).

2 Gällande bestämmelser m. m.

2.1 Lagen (1962:381) om allmän försäkring

Inom den aUmänna försäkringen utgår
folkpension och tilläggspension (ATP). Båda slagen av pension ulgår i form av
ålderspension, förtidspension och familjepension (änkepension och
barnpension). Dessuiom förekommer inom folkpensioneringen vissa särskilda
förmåner.

Försäkringen för tilläggspension
avser att bereda ålderspension, förtidspension och familjepension utöver
folkpensionen. Rätten till tilläggspension grundas på inkomsten av det
förvärvsarbete som den försäkrade utför under sin aktiva tid och pensionen är
avvägd i förhällande till denna inkomst.

Tilläggspension omfattar i princip
alla som är försäkrade enligt lagen dvs. svenska medborgare och de som utan alt
vara svenska medborgare är bosatta i riket. Vidare omfattas den som inte är
svensk medborgare men är anställd i redarens tjänst ombord på svenskt handelsfartyg.
Detta gäller dock inte den som är anställd uteslutande för fartygs
iståndsättande eller uppläggning eller för tillsyn eller betjäning vid fartygs
uppehåll i hamn. Med svenskt handelsfartyg likställs utländskt handelsfartyg,
som .svensk redare förhyr på s. k. bare-boat basis, dvs. obemannat.
Tilläggspension utgår oavsett var den berättigade är bosatt.

' Rättschefen Björn Sjöberg,
socialdepartementet, ordförande, kanslirådet Gunnar Björne,
finansdepartementet, direktören i Sveriges redareförening Nils Grenander,
förbundsordföranden i Svenska sjöfolksförbundet Gunnar Karlsson,
förhandlingschefen i Sveriges fartygsbefälsförening Karl Rude, byråchefen Hans
Sjöquist, riksförsäkringsverket, och hovrättsrådet Lennart Sjöstedt, kommunikationsdepartementet.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:109 21

Den inkomst som blir
pensionsgrundande inom tUläggspensioneriiigen är den försäkrades inkomsi av
förvärvsarbete under åren fr. o. m. det då han fyller 16 är t. o. m. det då han
fyller 65 år. Förvärvsinkomsterna indelas i inkomst av anställning och inkomsi
av annal förvärvsarbete.

Den pensionsgrundande inkomsten
motsvarar summan av inkomst av anställning och inkomst av annal förvärvsarbete
i den mån summan överstiger en viss minimigräns, nämligen det vid årets ingång
gällande basbeloppet, vilket avräknas i första hand mot inkomst av anstäUning.
Vid beräkning av pensionsgrundande inkomsi bortses från inkomst som överstiger
sju och en halv gånger det vid årets ingång gällande basbeloppet. Den pensionsgrundande
inkomsten omräknas till pensionspoäng som utgör den pensionsgrundande inkomsten
delad med basbeloppet vid inkomstårets ingång. Omräkningen av pensionsgrundande
inkomsi i pensionspoäng ingår i systemet för värdesäkring av pensionerna.

Tilläggspensioneringen finansieras
helt genom avgifter. För den som är anställd betalar arbetsgivaren avgift. Den
som haft inkomst av annat förvärvsarbete än anställning erlägger själv
tilläggspensionsavgift. Avgifterna för tUläggspensioneringen utgär enligt en
procentsats som bestäms i särskild lag. Procentsatserna har för år 1975
bestämts lill 10,75, för år 1976 tUl 11 och förvart och ett av åren 1977 -1979
till 11,75.

Före den 1 januari 1974, från
vilken tidpunkt utländska sjömän erhöll rätl tUl tilläggspension för den lid de
varit anställda pä svenska fartyg även om de inte varil bosatta i Sverige,
gällde särskilda regler för redarnas avgift. Frän nämnda tidpunkt gäller de
allmänna reglerna även för redare. Den skillnad i avgiftssats som tidigare
gällt avlrappas successivt enligl en särskild övergångsregel under liden fram
lill år 1981.

Underlaget för arbetsgivaravgift
utgör summan av vad som utbetalls i lön tUl arbetstagarna sedan därifrån
dragits dels etl belopp motsvarande del beräknade antalet arbetstagare
multiplicerat med det vid årets ingång gällande basbeloppet, dels för varje
arbetstagare sådan del av lön, som för år räknat överstiger sju och en halv
gånger basbeloppet. Arbetstagare som varit anställd hela året med fuU arbetstid
räknas som en arbetstagare och arbetstagare som varit anställd i mindre
omfattning medräknas i förhållande därtill.

2.2 Sjömansbeskattningen

Bestämmelserna om sjömansskatt är
intagna i lagen (1958:295) om sjömansskatt. Skallen uttas i stället för statlig
och kommunal inkomstskatt. Ärenden angående sjömansskatt handläggs av
riksskatteverket. Inom verket handläggs ärenden angående sjömansskatt i första
hand av sjömansskaltekonlorel och sjömansskattenämnden.

Sjömansskatt erläggs som definitiv
källskatt av den som är anställd i redarens tjänst ombord pä svenskt
handelsfartyg med en brullodräklighet av minst 100 regislerton, om fartyget
huvudsakligast nyttjas i närfart

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

eller fjärrfart. Utländskt fartyg som av redaren förhyrs
på s. k. bare-boat basis likställs med svenskt handelsfartyg. Med närfart avses
linjefart mellan svenska hamnar utanför öppen kust eller utomskärs vid kusterna
samt linjefart mellan svensk och utländsk hamn, dock ej linjefart bortom linjen
Hanstholm -Lindesnäs eller bortom Cuxhaven. Med fjärrfart avses annan fart än
inre fart och närfart.

Lagen är inle tillämplig vid
anställning på fartyg i inre fart. Med inre fart förstås fart inom Sverige
huvudsakligen i hamnar eller på floder, kanaler eller insjöar eller inomskärs
vid kusterna eller i Kalmarsund.

Den som är anställd uteslutande för
fartygs iståndsättande eller uppläggning eller för tillsyn eller betjäning vid
fartygs uppehåll i hamn anses enligt lagen inte vara anställd ombord på
fartyget.

Del åligger redare att till
sjömansskattekontoret för varje period av två månader inbetala och redovisa
under perioden innehållen sjömansskatt.

Sjömansskatt utgår för månad och
beräknas enligt endera av två sjömansskattetabeller, den ena vid anställning på
fartyg i fjärrfart och den andra på fartyg i närfarl. För sjöman som inle är
bosatt i Sverige är sjömansskatten lägre än för den som är bosatt här. Om
sjömannen på godtagbart sätt visar atl han är skattskyldig i annal land för
inkomsten ombord kan han av sjömansskattenämnden befrias från skyldighet att
erlägga sjömansskatt.

Sjöman som är bosatt i Danmark,
Finland, Island eller Norge skall betala sjömansskatt enligt de beslämmelser
som gäller för här i riket bosatt sjöman.

Eftersom sjömansskatten är en definitiv
skatt skall inkomsi ombord inte redovisas i självdeklaration. För annan inkomst
än sjöinkomst är däremot sjömannen deklarationsskyldig enligt vanliga regler.
Inkomst ombord sambeskattas inte med inkomst i land och påverkar i stort setl
inte beskattningen av landinkomst, bortsett frän att grundavdraget minskas med
1/12 för varje månad som sjömansskatt erlagts.

Fr. o. m. är 1972 tillämpas -
beträffande sjömän bosatta i de nordiska länderna elt särskilt ADB-system för
sjömansskattens administration. Systemet innebär bl. a. att redarnas uppgifter
om uppburen sjöinkomst och erlagd sjömansskatt bearbetas maskinellt. Därefter
får de lokala skattemyndigheterna uppgifter i erforderliga hänseenden direkt
från sjömansskattekontoret. Dessa uppgifter skall vidarebefordras till taxeringsnämnderna
som bl. a. föranstaltar om att sjömannens beskattningsbara inkomst enligt
sjömansskattelagen noteras i inkomstiängden. Anteckningen i inkomstiängden är
en taxeringsåtgärd. Uppgifterna utgör vidare beslutsunderiag när lokal
skattemyndighet fastställer sjömannens pensionsgrundande inkomst.

För övriga sjömansskattepliktiga
sjömän sker endast en kontroll i riksskatteverket av att skatteavdraget är
korrekt med hänsyn till sjömannens inkomst.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:109 23

2.3 Kungörelsen (1972:412) om sjömanspension

Nu gällande regler om
sjömanspension trädde i kraft den 1 juli 1972. Reglerna innebär i huvudsak
följande.

Rält till sjömanspension tUlkommer sjöman i
manskapsslällning som varit verksam inom yrket under hela eller slörre delen av
sin aktiva tid. För atl rätt till pension skall inträda krävs minst 120
seglationsmånader på svenskt handelsfartyg fr. o. m. den månad då han fyllt 30
år. varav minst 80 efter månaden närmast före den då han fyllt 40 år.
Kvalificering kan ske t. o. m. månaden närmast före den då han fyllt 60 år.
Befälstid får i viss utsträckning gälla som kvahfikationstid. Som
anställningstid räknas tid under vilken sjömansskatt erlagts. Pension kan
tidigast utgå fr. o. m. den månad dä sjömannen fyller 55 år. Pensionen upphör
med månaden innan 67 års älder uppnås.

Pensionens storlek bestäms av
antalet manskapsmånader och pensionen utgår med lika belopp oavsett
arbetsinkomsten under intjänande-tiden. De 40 först fullgjorda
manskapsmånaderna inverkar inte på pensionens storlek. För var och en av de
därpå följande månadema beräknas pensionen efter viss procent av basbeloppet
enligt AFL. Pensionsnivån har lagts sä atl fuU pension vid 55 års ålder ger
maximall ett och elt halvt basbelopp medan pensionsuttag vid högre ålder ger en
pension motsvarande maximalt tre basbelopp (vid uttag från 62 års älder).
Sjömanspensionen blir värdebeständig genom att pensionsbeloppet följer
förändringarna i basbeloppet.

Genom alt ett tidigare krav för
utländska sjömän om mantalsskrivning i Sverige tagits bort i nuvarande regler,
har de utländska sjömännen numera samma möjlighet alt erhålla pension som de
svenska.

Sjömanspensionen samordnas med
aUmän pension i form av förtidspension (sjukbidrag), änkepension, livränta
från yrkesskadeförsäkringen och annan livränta som bestäms av eller utbetalas
frän riksförsäkringsverket. Pensionen samordnas också med utländsk förmån som
motsvarar någon av nyss angivna förmåner. Samordningen sker så att, om det
sammanlagda förmånsbeloppet överstiger den högsta sjömanspension som kan ulgå
fr. o. m. 60 års ålder, sjömanspensionen minskas med det överskjutande
beloppet. Minst en tredjedel av sjömanspension skall dock alltid utgå.

Som nämnts kvalificerar för sjömanspension
endasl sådan anställningstid på svenskt handelsfartyg under vilken
sjömansskatt eriagts. Befrias sjöman enligt beslut av sjömansskattenämnden från
skyldighet att erlägga svensk sjömansskatt på grund av att han har visat att
han är skattskyldig i annat land för inkomst av tjänstgöringen på svenskt
fartyg, saknas regler i sjömanspensionskungörelsen som ger honom rätl att räkna
denna tjänstgöring som kvalificerande för sjömanspension. Här föreligger
skillnad mellan reglerna om rätt att räkna kvalifikationstid för ATP och
sjömanspension. Till ATP kvalificerar sig som nämnts under 2.1 den anställde
genom anställning på svenskt handelsfartyg.

s. 24 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:109 24

Också en annan skillnad mellan
reglerna om rätt till ATP och till sjömanspension bör nämnas i detta
sammanhang. Motsvarighet till de under 2.1 och 2.2 nämnda reglerna om
Ukställande med svenskt handelsfartyg av utländskt sådant fartyg som förhyrs
på bare-boat basis av svensk redare saknas i sjömanspensionskungörelsen. Rätt
till sjömanspension kan endast förvärvas genom tjänstgöring på svenskt
handelsfartyg.

Sjömanspensioneringen administreras
av Handelsflottans pensionsanstalt.

2.4 Vissa andra författningar

Sjömanslagen (1973 :282) reglerar
bl. a. sjömäns anställningförhållanden och sociala grundskydd. Lagen avser
arbetstagare som är anställd för fartygsarbele på svenskl fartyg. När det gäUer
arbetsgivarens sociala förpliktelser, t. ex. sjukvård, sjuklön, fri hemresa,
omfattar lagen arbetstagare som under den tid han tjänstgör ombord har
befattning på fartyget, i lagen benämnd sjöman. Med uttrycket befattning på
fartyg avses att sjömannen har sådan befattning ombord som huvudsakligen avser
fartygsarbele och gäller annat än enbart tillfälliga göromål. Lagens
beslämmelser är tUlämpliga både på redar- och entreprenöranställda sjömän.
Ansvaret för atl den anställde garanteras det sociala skydd som han har att
begära åvilar arbetsgivaren. När det gäller redarens ansvar för att
entreprenören fullgör sina förpliktelser gentemot sina anslällda gäller all den
enlreprenöranställde kan vända sig direkt mot redaren. Denne har i sådant faU
regressrätt mol entreprenören.

Enligt sjölagens (1891 nr 35 s. 1,
omtryckt 1974:621) nu gällande regler om sjöpanträll, 267 §, tillkommer sådan
rätl pä fartyg anställd person pä grund av tjänsteavtal med redaren eller
befälhavaren. Riksdagen har emellertid godkänt nya regler om sjöpanträll (prop.
1973:42, LU 22, rskr 272) som ännu inle har trätt i kraft (se 244 § i SFS
1973:1064). Enligl de nya reglerna gäller bl. a. att sjöpanträll uppslår i
fartyget oavsett om gäldenären i fordringsförhållandet är fartygels ägare,
redare eller befraktare eller eljest har hand om fartygets drift i redarens
ställe, t. ex. en självständig restauratör ombord. Panträtten gäller bl. a.
till säkerhet för fordran som avser lön och annan gottgörelse till befälhavaren
eUer annan ombordanställd på grund av dennes tjänst pä fartyget. Sjöpanträtt
gäller således även för lön till entreprenöranställd.

Sjöarbelstidslagen (1970:105) är
tillämplig på skeppstiänst. Härmed förstås enligt I § arbete som person, vilken
är anställd pä svenskl fartyg, för fartygets räkning eller eljest på grund av
förmans uppdrag utför ombord på fartyget eller på annat ställe. Från lagens
lillämpning undantas vissa högre befattningshavare ombord och vidare läkare och
musiker. Medlemmar i redarens familj undantas i del fall fartygets
brullodräklighet understiger 500 regislerton.

Enligt förarbetena till lagen bör inte den omständigheten
all arbetsla-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:109 25

gare har anställts av någon annan än redaren utesluta
lillämpning av lagen, om arbetstagaren anställts för atl ulföra rutinarbete
ombord som annars brukar skötas av den som är anställd direkt av redaren. Som
exempel nämns ekonomi{)ersonal anställd av en självständig restauratör som
arrenderar restaurationen ombord. Den som är anställd av annan än redaren för
atl utföra tillfälligt arbele lill sjöss, som inte består av rutingöromål, bör
däremot i lagens mening betraktas som anställd på fartyget endast om vistelsen
ombord har sädan varaktighet att den avsevärt inskränker möjligheterna atl
utnyttja fritiden. För arbetstagare med tillfällig och avgränsad arbetsuppgift
ombord, t. ex. leveransservice eller maskinreparation, bör liden överstiga en
vecka. Arbetar arbetslagaren under längre lid till sjöss men byter fartyg ofla
och med korta mellanperioder lill lands, bör även arbele kortare tid än en
vecka på etl fartyg kunna betraktas som skeppstjänsl.

Mönstringsförordningen (1961:87) reglerar mönstring av
såväl svenska som utländska sjömän. MönstringspUktiga enligt förordningen är
alla som är anslällda i någon befattning ombord och medföljer fartyget för att
utföra arbete för fartygels räkning.

Enligt 11 § mönstringsförordningen
skall beträffande registrering av ulländska sjömän och om sjöfarlsbok för dem
gälla vad särskilt stadgas. Med slöd av denna beslämmelse har beslutats alt
ulländska sjömän som tjänstgör på svenska handelsfartyg skall vara förtecknade
i sjömansregisl-ret. Registreringen, som föranleddes främsl av den utvidgade
rätten lill ATP för utländska sjömän, påböriades den 1 juli 1973.

Ulredningen om mönstring av sjömän har nyligen framlagt
sitt betänkande (Stencil Ds K 1974:11) Mönstring av sjömän. 1 del förslag till
kungörelse om mönstring och registrering av sjömän m. m. som kommiltén lägger
fram bibehålls mönstringsplikten i huvudsak för den personkrets, för vilken
sådan f. n. föreligger. Mönslringsskyldigheten omfatiar sålunda alla som har
befattning på fartyg, oavsett om arbetsgivare är redaren eller entreprenör.
Begreppet befattning på fartyg används i samma betydelse som enligt
sjömanslagen.

I fråga om registrering av sjömän anför ulredningen bl. a.
följande.

Dä svensk sjöman första gången anställs på
mönslringspliktigt fartyg, dvs. på fartyg om minst 20 bruttoregisterton, skrivs
han in i sjömansregistret och får sjöfartsbok. Sjöfartsboken utfärdas av
mönstringsförrätia-ren som även ger den inskrivne etl registernummer. Därvid
används dennes personnummer. Sedan sjömansregistrel underrättats om inskrivningen,
fullbordas denna genom att ett registerkort läggs upp.

Registreringen av utländsk
medborgare sker däremot direkt i registret utan föregående inskrivning hos
mönstringsförrättare. Till grund för registreringen ligger uppgifterna i
sjömannens Ijänstgöringsbesked. 1 förfarandet ingår atl den utiändske sjömannen
tilldelas elt särskilt registreringsnummer. För nordisk medborgare rekvirerar
sjömansregistrel i särskild ordning ett svenskl personnummer hos
riksskatteverket. Övriga utländska medborgare tilldelas registernummer, hämtade
ur en särskild nummerserie i sjömansregislret.

s. 26 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:109 26

Utredningen föreslår att alla
ulländska sjömän förses med en bok som innehållsmässigt är av samma karaktär
som sjöfartsboken, dock utan alt som denna ha funktionen av nationell
identitetshandling. Tjänstgöringsboken ersätter det nuvarande
registreringsbeviset men tjänstgör även som arbetsbok för sjömannen. Boken
skall innehålla vissa av de registrerade personuppgifterna samt uppgifter om
innehavarens tjänstgöring på svenska fartyg.

2.5 Förhållandena i övriga nordiska länder

2.5.1 Sjömansskatteregler

De svenska reglerna om sjömansskatt
har i huvudsak sin motsvarighet i övriga nordiska länders skattelagstiftning
utom den isländska som saknar särskilt sjömansskattesystem.

I Danmark skall var och en som är
anställd på danskt fartyg med brullodräklighet över 100 registerton som nyttjas
i utrikes fart eller närfarl belala sjömansskatt. Sjömansskatt skall således,
lill skillnad frän vad som gäller enligt de svenska bestämmelserna, betalas
även av den som är anställd ombord hos annan än redaren. Är sjömannen anställd
hos annan arbetsgivare än redaren blir ansvarsbestämmelserna för redare i
motsvarande män tillämpliga på denne arbetsgivare.

1 Finland eriäggs sjömansskatt
endast av den som är anställd i redarens tjänst ombord på finskt handelsfartyg
med brullodräklighet av minsl 100 registerton som används i utrikes fart eller
kustfart.

Enligt de norska bestämmelserna
betalas sjömansskall av den som är anställd ombord i redarens Ijänsl eller hos
arbetsgivare som driver näringsverksamhet ombord. Sjömansskatt betalas dock
inte av vissa entreprenadanställda på kryssningsfartyg, se närmare avsnitt
2.5.2.

Liksom i Sverige finns i de övriga
nordiska ländernas författningar regler som i skattehänseende likställer
utländskt fartyg som förhyrs på bare-boat basis med inhemskt handelsfartyg.

2.5.2 Entreprenöranställdas rätt till pension

Pensionssystemen i stort för sjömän
i de olika nordiska ländema gestaltar sig på följande sätt.

Danmark har ingen särskild
sjömanspension. Sjömännen är anslutna till Arbejdsmarkedets Tillaegspension i
likhet med övriga arbetstagare. Denna pensionsordning ger ett standardiserat
tillägg lill folkpensionen. 1 Danmark finns inle några speciella regler för
entreprenöranställdas räll lill Arbejdsmarkedets Tillaegspension. För dessa
liilämpas lagens bestämmelser så att utländska medborgare som är anslällda av
dansk entreprenör för kiosk- eller restaurangverksamhet på ell danskt fartyg
anses omfattade enligt de allmänna reglerna. Utländska medborgare som är
anställda på danskt fartyg för utländsk entreprenör anses inte omfattade av
pensions-ordningen. Om en dansk medborgare är anstäUd av en dansk entreprenör

s. 27 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:109 27

ombord på utländskt fartyg, omfattas han av
pensionsordningen om han är bosatt och betalar skatt i Danmark.

Finland har en sjömanspensionering
som ingår som en bland arbetspensioneringens olika grenar. Den ger en pension
som är ställd i relation till arbetsinkomsten. Vid sidan härav utgår
folkpension. Enligt lagen om sjömanspensioner är alla personer i sjömanstjänst
på finskt handelsfartyg pensionsförsäkrade oberoende av om de är anställda av
redaren eller någon annan, t. ex. en utländsk entreprenör. Med
"sjömän" avses alla ombordanställda som följer med fartyget.

Till isländska sjömän utgår,
förutom folkpension, tilläggspension på grund av medlemskap i pensionskassa.
Sådant medlemskap är obligatoriskt. Det finns en särskild pensionskassa för
sjömän och fiskare. Avgörande för kassatillhörigheten är atl sjömannen är
påmönstrad som besättningsmedlem. Entreprenöranslällning förekommer inte i den
isländska handelsflottan. Utländsk arbetstagare kan medges befrielse från
försäkringsplikten om han är omfattad av en pensionsanordning i sitt hemland.

1 Norge har sjömännen, förutom
grundpension och tilläggspension enligl folkelrygdslagen, särskild
sjömanspension som utgår frän lägre älder än den allmänna pensionsåldern till
dess normal pensionsålder uppnås. Övergångsvis - på grund av sjötjänst före
införandet av folkelrygdslagen den 1 januari 1967 - utges också ålderspension
efter fyllda 67 år saml efterlevandepensioner. Av de nordiska länderna har
Norge det största antalet entreprenöranställda. Den 1 november 1973 uppgick
bemanningen på den norska handelsflottan till 41 500 man. Därav var 8 200
utländska medborgare. Härtill kommer enlreprenadanställd utländsk personal på
kryssningsfartyg. Antalet sådana entreprenadanställda uppgick till ca 3 100
personer. Av det totala anlalel utländska medborgare anställda på norska
fartyg var 500 bosatta i Norge.

Oavsett om arbetsgivaren är redaren
eller entreprenör gäller att norsk medborgare omfattas av såväl
tilläggspensioneringen som sjömanspensioneringen. Detta gäller oberoende av
var han är bosatt. Utländsk medborgare omfattas däremot av dessa
pensionssystem endast om han är bosatt i Norge. Etl ytterligare villkor för
rätt lill tilläggspension som gäller både norska och utländska medborgare är
att den anställde betalar medlemsavgift till folketrygden. Avgiftsskyldighet
till båda pensionssystemen åvilar också arbetsgivare, dvs. redaren eller
entreprenören. Huruvida arbetsgivaren fullgör denna skyldighet är dock inle
avgörande för den anställdes rätt till pensionsförmän.

Norska medborgare och utländska
medborgare som är bosatta i Norge omfattas sålunda av pensionssystemen oavsett
om redaren eller entreprenör är arbetsgivare. 1 fräga om vissa
kryssningsfartyg gäller dock särskilda regler för entreprenöranställda. Dessa
särskilda regler är tillämpliga pä kryssningsfartyg som inte utgår från Norge.
Pä sådana fartyg erlägger de entreprenöranställda inte sjömansskatt och
avgifter till pensionssystemen utgår inte. De entreprenöranställda omfattas
inte av tilläggspensione-

s. 28 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:109 28

ringen och sjömanspensioneringen. Motivet för dessa
undantagsregler har angivits vara alt entreprenörerna på de fartyg det här
gäller vanligen inle har någon anknytning lill Norge och alt det är ogörligt
att driva in skatter och avgifter från entreprenören enär man saknar
tvångsmedel mot denne. Om emellertid en person som i och för sig skulle kunna
omfattas av tilläggspensioneringen dvs. en norrman eller en utländsk medborgare
bosalt i Norge - är anställd av sädan entreprenör kan den anställde själv
betala avgifter och omfattas då därav. Ar 1972 uppgick antalet fartyg där dessa
regler gäller lill ca 20 och antalet entreprenöranställda på sådana fariyglUl
ca 3 100.

3 Betänkandet

3.1 Allmänt

Arbetsgruppen konstaterar alt om
man vill genomföra en likställighet i pensionshänseende mellan redar- och
enlreprenöranställd personal så bör detta ske genom att de regler som f. n.
gäller för redaranslälld personals rätt till ATP och sjömanspension liksom
reglerna om sjömansskatt görs tillämpliga på den entreprenöranställda
personalen. Arbetsgruppen konstaterar atl det råder ett nära samband mellan
ATP resp. sjömanspension, ä ena sidan, och erläggande av sjömansskatt, å den
andra. Systemet för intjänande av ATP för utländska sjömän anställda pä svenska
fartyg har anknutits lill sjömansskattcsyslemet. Erläggande av sjömansskatt är
vidare avgörande för rätten till sjömanspension. Pensionen är nämligen beroende
av antalet seglationsmånader och som seglationstid räknas tid för vilken
sjömansskatt eriagts.

Från denna utgångspunkt föreslär
arbetsgruppen att avgränsningen av den personkrets som omfattas av reglerna om
sjömansskatt, ATP och sjömanspension inte längre görs genom anknytningen till
redaransläll-ningen. 1 stället bör sjömanslagens sjömansbegrepp användas. Detla
begrepp omfattar all personal, oavsett arbetsgivare, som är anställd för
fartygsarbete och som under sin tjänstgöringstid pä fartyget innehar befattning
ombord. Genom en övergäng till detta sjömansbegrepp utsträcks automatiskt
pensions- och skattebeslämmelser till alt omfatta den entreprenöranställda
personalen.

Arbetsgruppen finner emellertid alt
det i vissa gränsfall kan föreligga behov av en dispensregel. Detta gäller i
första hand där elt praktiskt genomförande av systemet knappast är möjligt, t.
ex. i sädana fall dä utländsk entreprenör tillfälligt släller arbetslag lill
förfogande och inle lämnar sädana namn- och övriga uppgifter på personalen all
registrering kan ske.

Även för vissa andra fall bör enligl
arbetsgruppen dispens kunna meddelas. Arbetsgruppen pekar i detta sammanhang
pä all man i Norge funnit del nödvändigt atl införa särskilda regler för vissa
kryssningsfartyg-Innebörden av att dispens meddelas blir atl sjömansskatt inle
skall

s. 29 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:109 29

erläggas. Vidare kan ATP (enligt reglerna för sjömän) och
sjömanspension inte tjänas in under den tid dispensen omfattar och avgifter för
dessa pensionsanordningar skall inte las ut.

Dispensprövningen föresläs ankomma
på sjömansskatlenämnden. Innan nämnden avgör dispensärende bör enligt förslaget
yttrande inhämtas från redare- och sjöpersonalorganisationer och, om det anses
påkallat, annan svensk organisation som berörs av beslutet.

3.2 Administrationen

I fräga om administrationen av den
vidgade rätten till ATP och sjömanspension samt de nya bestämmelserna om
sjömansskatt konstaterar arbetsgruppen att hela den personkrets som föreslås
omfattad av de nya bestämmelserna registreras i sjömansregistret enligt
gällande regler i mönslringsförordningen och sjömanslagen. Någon förändring i
delta avseende torde inte uppkomma i anledning av de nya mönstringsbestämmelser
som f. n. övervägs. Den personregistrering som sålunda sker även av
enlreprenöranställd personal kan, på samma sätt som när det gäller den
redaranslällda personalen, utgöra grund för administrationen beträffande såväl
beskattningen som pensioneringen. Den registrering som erfordras för dessa
ändamål kommer alltså atl bygga pä den personregistrering som sker första
gängen den enlreprenöranställde börjar tjänstgöra på ett svenskt fartyg. Systemet
blir detsamma som f. n. gäller för redaranslälld personal.

1 fråga om sjömansskatt föreslås
atl entreprenören registreras hos sjömansskaltekonlorel enligl samma regler som
gäller för redare. Entreprenören jämställs sedan med redare i fråga om skalleavdrag,
skatteredovisning, uppgiftsskyldigbet etc.

1 löneredovisningarna beträffande
sjömän som omfattas av sjömans-skattelagen anges sjömannens idenliletsnummer.
Dessa löneredovisningar - som enligt riksskatteverkets anvisningar skall avges
även om sjömannen är befriad från skattskyldighet - insänds till
sjömansskattekonloret, varefter de ADB-behandlas. De uppgifter som behövs för
all bestämma den pensionsgrundande inkomsten för ATP kan därefter lämnas direkt
till lokal skaltemyndighet från riksskatteverket. Efiersom den personkrets som
föreslås omfattad av rält lill ATP överensstämmer med den som
löneredovisningarna avser, täcks hela den grupp som har rätl lill ATP genom
detta förfarande. Likaledes registreras den seglationstid som ligger till grund
för sjömanspension på grundval av dessa löneredovisningar.

1 de undantagsfall dä
sjömansskattelagen-inte är tillämplig och sjömannen inte heller är
skattskyldig i Sverige enligt de vanliga reglerna om inkomstskatt skall
entreprenören, i likhet med vad som f. n. gäller redare, avge särskild
inkomstuppgift enligt 3 § förordningen (1959:55 1) angående beräkning av
pensionsgrundande inkomst enligt lagen om allmän försäkring.

Sedan lokal skattemyndighet bestämt den pensionsgrundande
inkoms-

s. 30 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:109 30

ten lämnas meddelande härom lill den försäkringskassa som
skaU registrera pensionspoängen. Även i sådant meddelande skaU
identitetsnumret anges. Genom atl identiletsnumret bygger på sjömannens födelsedata
kan registreringen inlegreras idel nuvarande ADB-systemet för registrering av
pensionspoäng efler personnummer.

Efter mönster av vad som f. n.
gäller för utländska redaranstäUda

sjömän föreslår arbetsgruppen att den pensionsgrundande inkomsten för

aUa arbetstagare på svenska fartyg som inte är mantalsskrivna eller

bosatta i riket skall bestämmas av den lokala skattemyndigheten i

Göteborg. Vidare föreslås alt pensionspoängen för dessa arbetstagare

registreras hos försäkringskassan i Göteborg. Motivet härför är alt det

behövs etl nära samarbete mellan sjömansregistret och sjömansskattekon

toret, båda belägna i Göteborg, och den lokala skattemyndighet och

försäkringskassa som skall bestämma resp. registrera den pensionsgrun

dande inkomsten. -

3.3 Avgiftsfrågor

Arbetsgruppens förslag om
likställande av entreprenör- och redaranslälld personal innebär atl
entreprenörernas skyldighet atl erlägga socialförsäkringsavgifter för sina
anställda avgörs enligt samma regler som f. n. gäller för redare. Detsamma blir
fallet med den allmänna arbetsgivaravgiften. Des=i bestämmelser innebär
följande.

Redare betalar f. n.
socialförsäkringsavgift till folkpensioneringen och sjukförsäkringen efter en
lägre procentsats än som annars tillämpas. Den procentsats som gäller för
redare utgör en andel av den procentsats som gäller för övriga arbetsgivare.
Denna andel skall svara mot förhållandet mellan antalet svenska sjömän och hela
antalet sjömän på svenska handelsfartyg i medeltal för den 31 oktober under de
tre år som närmast föregått det år då procentsatsen fastställts. Motsvarande
regler gäller för allmän arbetsgivaravgift.

Samma reduktionsregler gällde intill den 1 januari 1974
för socialförsäkringsavgiften till ATP. Genom den lagändring som då trädde i
kraft fick även ulländska sjömän rätt till ATP. Redarnas avgift till ATP skall
därför i fortsättningen vara densamma som övriga arbetsgivare erlägger. Under
åren 1974-1980 gäller övergångsvis regler som anknyter till de äldre
bestämmelserna, varvid dock det nyss nämnda medelantalet svenska sjömän ökas
med en åttondel för varje år. Innebörden är att procentsatsen under
övergångstiden gradvis trappas upp sä att redare från år 1981 betalar
socialförsäkringsavgift till ATP enligt den procentsats som gäUer för övriga
arbetsgivare. Övriga arbetsgivaravgifter, dvs. avgifter till yrkesskadeförsäkring,
arbetslöshetsförsäkring, statlig lönegaranti vid konkurs och arbetarskydd
(tillhopa f. n. 0,77 % av löneunderiaget) betalas av redare efter samma
procentsats som övriga arbetsgivare.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:109 31

3.4 Arbetsgivaransvar

Förslagen i fråga om likställighet
meUan redaranslällda och entreprenöranställda leder som redan berörts till all
även entreprenörer blir skyldiga alt leverera in sjömansskatt och lämna den
redovisning för anställdas inkomster som fordras för pensionsändamål. Förslagen
berör ocksä skyldigheten alt erlägga arbetsgivaravgifter bl. a. tiU ATP och
sjömanspensioneringen.

Arbetsgruppen har diskuterat frågan
om ansvarigheten för att dessa skyldigheter fullgörs och därvid övervägl om
redaren bör åläggas delta ansvar. I sjömanslagen har arbetsgivaransvaret lagts
på arbetsgivaren, dvs. entreprenören för den enlreprenöranställde. Emellertid
har redaren ålagts ett ansvar för att entreprenören fullgör sina förpliktelser.
Arbetstagaren kan vända sig direki mot redaren som då har regressrätt mot
entreprenören - arbetsgivaren. Vidare gäller enligt sjölagen samma sjöpanträll
för lön vid konkurs för de entreprenöranställda som för redarens egna
anslällda.

Arbetsgruppen konstaterar att
redare i sjömanslagen har ålagts elt vittgående ansvar för alt entreprenör
fullgör sina skyldigheter, dock ej så viltgående att hela ansvaret lagts på
redaren. Enligt sjömanslagen är det fråga om ett direkt utkrävande frän
arbetstagarens sida av prestationer. Arbetstagaren kan t. ex. kräva att
arbetsgivaren skail svara för vård vid sjukdom. När det gäller ATP,
sjömansskatt och sjömanspension omfatiar arbetsgivarens ansvar en skyldighet
att lämna myndighet redovisning för utbetalda löner och betala skatter och
avgifter. Arbetstagaren berörs inte direkt på samma sätt.

Bland entreprenörerna finns sådana
som har endast ett fåtal anställda och kvaliteten på deras kamerala
administration kan vara bristfällig. Framför allt för atl säkra en så
tillförlitlig registrering som möjligt av de entreprenöranställdas
pensionsgrundande inkomst kunde det enligt arbetsgruppen finnas skäl att lägga
den redovisningsskyldighet det här gäller på redarna som har etablerade
redovisningsrutiner. Motiv har emellertid inte ansells föreligga för en .så
långtgående överflyttning av ansvaret ulan det förordas att man prövar en
lösning med ett begränsat ansvar för redaren i vissa situationer.

När det gäller entreprenörer som
driver sin verksamhet från fast driftställe inom Sveriges landgränser finns det
enligt arbetsgruppens mening inte anledning alt ålägga redaren etl ansvar vid
.sidan om entreprenören. I fall dä entreprenören inte fullgör sina skyldigheter
finns möjligheter att .tillgripa tvångsmedel. Berörda myndigheter kan i dessa
fall ulan svårigheter kommunicera med entreprenören och de administrativa
problemen skiljer sig inte frän de som annars kan göra sig gällande.

Åtskilliga entreprenörer driver
emellertid sin verksamhet från utlandel och är ofta bosatta långt frän Sverige.
I dessa fall kan enligt arbetsgruppens mening problem uppstå vid kontakten
mellan myndigheter och entreprenörer. Av väsentlig betydelse är att svenska
myndigheter inte har

s. 32 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:109 32

möjlighet att tvångsvis utkräva av entreprenören vad denne
försummat. Beträffande de nordiska länderna finns visserligen
handräckningsavtal som ger svenska myndigheter möjlighet till
verkställighetsätgärder i dessa länder. Det innebär emellertid av naluriiga
skäl ett betydande administrativt merarbete att anlita sådan handräckning. För
att det föreslagna systemet skall kunna fungera föreslår därför arbetsgruppen
atl redarna åläggs etl ansvar för att deras utländska entreprenörer - varmed
avses alla entreprenörer som inle uppenbart driver sin verksamhet från fast
driftställe inom svenskt landterrilorium - fullgör sina skyldigheter. Det
förhållandel all entreprenören driver rörelse pä svenskt fartyg anser
arbetsgruppen inle böra leda lill befrielse frän ansvar för redare.

Ansvaret föreslås så utformat att
vederbörande myndighet skall kunna vända sig direkt mot redaren, dvs.
entreprenören och redaren åläggs ell solidariskt ansvar för atl skyldigheterna
fuUgörs.

Arbetsgruppen föreslår att de nya
bestämmelserna skall träda i kraft den 1 januari 1976.

4 Remissyttrandena

Arbetsgruppens förslag att
entreprenöranställd personal skall få rätt till tilläggspension och
sjömanspension samt omfattas av sjömansskatleregler-na på samma sätt som
redaranslällda sjömän tillstyrks eller lämnas utan erinran av nästan samtliga
remissinstanser. Hit hör riksförsäkringsverket, riksskatteverket,
sjöfartsverket, arbetsmarknadsstyrelsen, länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus
län, S.4F, Sveriges redareförening, 1.0, TCO, Svenska sjöfolksförbundet.
Svenska maskinbefälsförbundet, Sveriges fartygsbefälsförening, Handelsflottans
pensionsanstalt, Försäkringskasseförbundet och SPP. Svenska sjöfolksförbundel
uttrycker sin tillfredsställelse över att anställda ombord kommer atl
likabehandlas i pensions- och skattehänseende oavsett arbetsgivare. AMS uttalar
all del i allmänhet inte hör vara någon skillnad på arbetstagarnas sociala
rättigheter beroende av om arbetsgivaren är redare eller entreprenör. Sjöfartsverket
finner det framlagda förslaget väl överensstämma med vad verket i tidigare
sammanhang framfört i denna fråga. Försäkringskasseförbundel finner förslagel
väl motiverat. Riksskatteverket ställer sig av administrativa skäl och mot
bakgrund av att reformen torde fä effekt endast för etl fåtal personer något
tveksamt lill förslaget men tillstyrker av rättviseskäl gentemot de
entreprenöranställda att del genomförs.

TR avstyrker de föreslagna
åtgärderna eller föreslår i andra hand atl bolagets anställda på SJ :s fanor
skall undantas från de föreslagna reglerna. TR yttrar sig i egenskap av
entreprenör för restaurationen ombord på SJ:s färjor och inskränker sill
yttrande till de delar av betänkandet som berör TR:s verksamhetsområde. TR
konstaterar att bolagets personal på SJ :s färjor har fast bosättning i Sverige
och därmed är tillförsäkrade rätt till tilläggspension. Vidare skulle ytterst
få av dessa

s. 33 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:109 33

anslällda kunna tUlgodogöra sig den vidgade rätten lill
sjömanspension. Förslagen till ändringar i sjömansskattelagen skulle enligt TR
kunna leda till högre skatteuttag med hänsyn till de speciella förhållandena
för bolagets anställda. Förslag om undanlag för dessa anställda förs också fram
av riksskatteverket, SJ och Hotell- och restauranganstäUdas förbund.

Beträffande personkretsen önskar
länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län ett klargörande uttalande hur
sjömansbegreppet bör tolkas och nämner fall då det är svårt att avgöra om vissa
personer som tjänstgör mera tillfälligtvis ombord, t. ex. artister och musiker,
är alt anse som sjömän i sjömanslagens mening. Liknande synpunkter förs fram av
riksskatteverket.

I fräga om den föreslagna
dispensregeln anser riksförsäkringsverket att även verkel bör beredas tillfälle
atl yttra sig i Iveksamma fall, särskilt med hänsyn till ingångna konventioner
om socialförsäkring. Verkel utgår från att dispens kommer att lämnas endast i
undantagsfall. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anmärker att det inle
enbart är för den anställde som etl beslut om dispens kan få negativa
verkningar. Länsstyrelsen erinrar om alt uttagande av sjömansskatt beträffande
vissa enlre-prenöranstäUda torde vara den enda framkomliga vägen att över huvud
taget utfå skatt. Även från det allmännas sida kan del därför föreligga elt
berättigat intresse av alt dispensinstitutet inte tillgrips annat än i
undanlagsfall.

Arbetsgruppens förslag i fråga om
utformningen av administrationen föranleder inte några erinringar.

I betänkandet föreslås all i fråga
om sjöman liksom hittills avgifterna tUl sjukförsäkringen och
folkpensioneringen skall beräknas enligt procentsatser som regeringen
fastställer enligt 19 kap. 4 § och 4 a § lagen om allmän försäkring.
Riksförsäkringsverket ifrågasätter om inte fastställandet av dessa
procentsatser i fortsättningen bör anförtros verket. Motsvarande bör dä gälla
i fråga om allmän arbetsgivaravgift och ATP-avgift som tas ut från arbetsgivare
för sjöman.

1 fråga om den föreslagna
utformningen av arbet.sgivaransvaret ifrågasätter länsstyrelsen i Göteborgs
och Bohus län och riksskatteverket om inte redare alllid bör ha ell an.svar för
att av honom anlitad entreprenör fullgör sina skyldigheter. Länsstyrelsen
ifrågasätter t. o. m. starkt om inte redovisningsarbetet i sin helhet borde
åläggas redaren som i regel har väl etablerade redovisningsrutiner. De
entreprenöranställda utgör en relativt liten grupp och en utvidgning av
redovisningsarbetet för redaren torde därför enligt länsstyrelsens mening i och
för sig inte bli alltför betungande.

Riksförsäkringsverket fäster
uppmärksamheten på alt arbete, som utförs av anställd ombord på fartyg under
svensk flagg, enligt praxis inom yrkesskadeförsäkringen jämställs med arbete
inom riket. Vidare har verket ansett sådana verksamheter som exempelvis
restaurang- och kioskrörelser ombord på fartyg under svensk flagg vara bedrivna
från fast

3 Riksdagen 1975. 1 saml. Nr 109

s. 34 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:109 34

driftställe i Sverige. Denna uppfattning har fåll stöd i
ell flertal domar av försäkringsdomstolen. Verket påför i enlighet härmed redan
nu restaurang- och kioskentreprenörer såväl yrkesskade- och
sjukförsäkringsavgifter m. m. som avgifter till försäkringen för tiUäggspension.
För att undvika missförstånd om lagstiftningens innebörd föreslår verket därför
en redaktionell ändring i den föreslagna 19 kap. 6 § lagen om allmän
försäkring.

5 Föredraganden 5.1 Allmänt

Det förekommer sedan länge all en
redare överiåtil viss del av handelsfartygs drift till andra arbetsgivare, i
fortsättningen kallade entreprenörer. Under senare år har systemet med
entreprenörer, framför allt i samband med färjelrafikens tillväxt, fåll ökad
betydelse. Totalt sett är emellertid entreprenörsystemet av relativt liten
omfattning inom den svenska handelsflottan. Det sammanlagda antalet
entreprenöranställda uppgår till ca 550. Denna siffra skall ställas i relation
till hela antalet anställda på svenska fartyg som är ca 24 000.

Enlreprenörsystemel förekommer inom
en begränsad del av sjöfarten, nämligen inom färjetrafiken och på
kryssningsfartyg. Ett flertal rederier driver dock färjetrafik utan att använda
sig av entreprenörer. Den svenska handelsflottan består f. n. av ca 560 fartyg
med en brullodräklighet av 100 registerton och däröver. På ca 20 av dessa
fartyg används entreprenörer. Huvudsakligen tillämpas entreprenader i fråga om
restaurations- och kioskrörelser på färjor och tvätteriverksamhet på
kryssningsfartyg. Men även inom andra verksamhetsgrenar kan förekomma
entreprenörer och entreprenöranställda. Här kan nämnas badmäslare, bank- och
växlingspersonal, croupierer, danslärare, fotografer, härfrisörer och
massörer. Antalet sysselsatta i dessa senare verksamhetsgrenar är dock ringa.

Genom att använda entreprenörer för
verksamhet som nyss nämnts avlastas redaren vis.sa speciella uppgifter.
Dessutom befrias redaren frän de särskilda problem som ofta hänger samman med
drift av personalkrävande rörelser, t. ex. i fråga om administration.

Som redovisats i det föregående har
de entreprenöranställda arbetstagarna i sjömanslagen och sjöarbetstidslagen
likställts med de redaranslällda. Det sociala skyddet enligt dessa
författningar är således detsamma för arbetstagarna oavsett vem som är arbetsgivare.
Också i sjölagen har de entreprenöranställda likställts med de redaranslällda
när det gäller sjö-panträtt i fartyg till säkerhet för lön eller annan
gottgörelse på grund av fartygstjänsl. Vid t. ex. redarens konkurs har även de
entreprenöranställda panträtt i fartyget lill säkerhet för sin lön.

Utöver vad som nu sagts i fråga om
de entreprenöransläUdas slällning enligl lagstiftningen på området bör erinras
om att Svenska sjöfolksförbundet för flertalet av de entreprenöranställda har
träffat överenskom-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:109 35

melse med arbetsgivarna om löner och andra
anställningsvillkor som tillförsäkrar de entreprenöranställda samma
kollektivavtalsförmåner som gäller för redaranslällda i motsvarande befattningar.

Såväl på kolleklivavlalsområdet som
i lagstiftningen har man alltså strävat efter atl komma ifrån en
kategoriklyvning av den ombordanställda personalen. När det gäller rätt tiU
tilläggspension och sjömanspension föreligger dock olikhet mellan redaranslälld
och entreprenöranställd personal. I fråga om utlänningar som inle är bosatta i
Sverige är det sålunda enbart den redaranslällda personalen som kan
kvalificera sig för tilläggspension (enligl de fr.o.m. 1974 gällande reglerna
för sjömän). Endast redaranslällda kan erhålla sjömanspension.

1 prop. 1973:98 som låg till grund
för den lagändring, varigenom utländska sjömän på svenska handelsfartyg
tillerkändes rält till ATP, uttalade jag att det var angeläget alt lösa pensionsfrågorna
även för den kategori ombordanställda som har tjänst hos entreprenör. Jag ansåg
emellertid all denna fråga måste ses i samband med beskaltningsfrågoma för
dessa anställda och med frägan om finansieringen av förmånerna från
tilläggspensioneringen. I syfte atl fä en samlad bedömning av dessa frågor
tillkallade jag en särskild arbetsgrupp (S 1973:04).

Arbetsgruppen har i sill nyligen
avgivna betänkande (Ds S 1975:1) Pensions- och beskattningsfrågor för
entreprenöranställda på fartyg föreslagil all de bestämmelser som reglerar de
redaranslällda sjömännens rätt tUl ATP och sjömanspension görs tillämpUga även
på den personal som är anställd av entreprenör. Förslaget är kombinerat med ett
förslag att också bestämmelserna om sjömansskatt skall utsträckas atl gälla för
de entreprenöranställda.

Förslaget har allmänt tillstyrkts
under remissbehandlingen. 1 likhel med praktiskt tagel .samtliga
remissinstanser ansluter jag mig lill arbetsgruppens mening all
entreprenöranställda bör fä samma ställning som arbetstagare i tjänst hos
redare. Det förhällandet att förslaget - som riksskatteverket påpekat i sitt
remissyttrande - berör ett jämförelsevis ringa anlal anslällda och kan leda
till visst administrativt merarbete rubbar inle delta ställningstagande. Som
jag nyss anfört har man såväl i lagstiftningen som inom avtalsområdet strävat
efter en likställighet mellan de ombordanställda oavsett nationalitet och
arbetsgivare. Elt viktigt steg i dessa strävanden var den lagändring som trädde
i kraft den 1 januari 1974, varigenom av redaren anstäUda utländska sjömän på
svenska fartyg tillerkändes rätt tUl ATP även om de inle var bosatta i Sverige.
Genom förslaget att även de entreprenöransläUda på samma sätt som de
redaranslällda sjömännen skall kunna kvalificera sig för ATP och sjömanspension
kommer samtliga ombordanställda att omfattas av enhetliga pensionsregler. Även
i fråga om beskattning kommer enhetliga regler att gälla.

SJ, Aktiebolaget Trafikrestauranter
(TR) och Hotell- och restauranganstäUdas förbund har under remissbehandlingen
tagit upp frågan om förslagets verkningar för anslällda hos TR, som bolaget i
egenskap av

s. 36 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:109 36

entreprenör sysselsätter i restaurationen ombord på SJ.s
färjor. Det framhålls att dessa entreprenöranställda redan - lill följd av
bosättning i Sverige - har rätt till tilläggspension och att ytterst få skulle
kunna tillgodogöra sig rätten till sjömanspension. När det gäller
beskattningen anses en övergång lill sjömansskatt för dessa anställda kunna
leda till ogynnsamma verkningar. Enligt min mening bör de speciella
förhållanden som gäller för TR:s persona! på SJ:s färjor kunna lösas genom de
möjligheter lill dispens som berörs i det följande.

Jag finner således arbetsgruppens
förslag väl ägnat att läggas till grund för lagstiftning. Jag förordar därför -
efter samråd med chefen för kommunikationsdepartementet beträffande frågorna
om sjömanspension och chefen för finansdepartementet såvitt gäller
beskattningsfrågorna - atl lagstiftningen på området utformas i enlighet med
förslaget.

5.2 Personkretsen

F. n. används själva
redaranställningen för att avgränsa den personkrets som vid anställning ombord
på svenskt handelsfartyg äger rätt till ATP och sjömanspension samt erlägger
sjömansskatt. För att de entreprenöranställda skall omfattas av samma regler
som de redaranslällda föreslär arbetsgruppen att sjömanslagens sjömansbegrepp
läggs till grund för lagstiftningen på hela det här behandlade omrädet.

Med sjöman avses i sjömanslagen den
som är anställd för fartygsarbele och under sin tjänstgöringstid på fartyget
har befattning ombord. Som fartygsarbete betecknas allt arbete som utförs för
ett fartygs räkning under förutsättning atl det utförs av arbetstagare som
följer med fartyget. Det görs inte någon skillnad mellan arbetstagarna beroende
på vem som är arbetsgivare. Den som anställts för fartygsarbete och som utför
arbetsuppgifter ombord av annan än tillfällig art - dvs. den som fullgör det
rutinmässiga arbetet för fartygets drift - anses ha befattning på fartyget.
Arbele som här avses utförs i de flesta fall av redaranslälld personal men i de
fall redaren överlåtit en del av fartygsdriften till entreprenör kommer ocksä
dennes arbetstagare atl anses som sjömän. Arbetstagare ombord med göromål av
mera tillfäUig karaktär, t. ex. resereparatörer, garantipersonal eller
rederiets farlygsinspeklörer, omfattas däremot inte av sjömansbegreppet.

Jag ansluter mig till arbetsgruppens mening att någon
annan begränsning av personkretsen än den som följer av användandet av
sjömanslagens sjömansbegrepp inte bör ske. Inom gruppen entreprenöranställda
finns visserligen, som arbetsgruppen påpekat, yrkesgrupper som det är tveksamt
om man enligt allmänt språkbruk kan hänföra till sjömän. Det gäller t. ex.
musiker, croupierer och frisörer. Med den nya sjömanslagens synsätt betraktas
emellertid även dessa som sjömän om de har befattning pä fartyget. Del
förekommer redan att personal med lika ringa anknytning liU traditionella
sjömansyrken är anställd i tjänst hos redare för sådana arbetsuppgifter. Dessa
redaranslällda betraktas som sjömän i de

s. 37 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:109 37

avseenden som nu är aktuella. Del måste därför anses
konsekvent atl en enlreprenöranställd behandlas på samma sätt.

Länsslyrelsen i Göteborgs och Bohus
län har i sitt remissvar önskat ett klargörande uttalande i vilka fall
entreprenöranställda av typen artister och musiker etc. kan anses ha
arbetsuppgifter av sådan art att de kan betraktas som sjömän i sjömanslagens
mening. Även riksskatteverket har pekat pä detta problem. Med anledning härav
vill jag erinra om att arbetsgruppen föreslagit att viss möjlighet till dispens
från del föreslagna systemet bör finnas. Dispens bör kunna komma i fråga i fall
av den typ TR m. fl. remissinstanser pekat på, dvs. dä lillämpning av det
föreslagna systemet skulle leda tUl försämring för de anställda i jämförelse
med nuvarande system. Vidare torde det som arbetsgruppen påpekat kunna uppstå
situationer där etl praktiskt genomförande av systemet ställer sig svårt. I
sådana fall bör dispens kunna meddelas, dvs. ett särskilt organ bör kunna
besluta att reglerna om sjömansskatt och om rält till ATP och sjömanspension
inte skall tillämpas.

Även utöver fall av den typ som jag
nyss berört bör, som arbetsgruppen förordat och som Sveriges redareförening
understrukit i sitt remissvar, vi.ss dispensmöjlighet finnas. Det kan hänvisas
till att man ti Norge som förut beskrivits har funnit del nödvändigt att införa
särskilda regler för entreprenöranställda på vissa kryssningsfartyg.

Praktiskt torde dispensfrågan kunna
prövas som ett undantag från skyldighet att erlägga sjömansskatt med
kompletterande föreskrift att pensionsförmån inte tillgodoräknas om sådant
undantag från sjömansskatteplikt medgetts. Vid dispensprövningen måste
självfallet stor vikt fästas vid det förhållandet att det är fråga om bortfall
av pensionsrättigheter. Dispens bör därför meddelas endast under förutsättning
att noggrann utredning föreligger i del enskilda fallet och dispensmöjligheten
bör användas restriktivt.

Dispensprövningen bör som
arbetsgruppen förordat ankomma på sjömansskattenämnden, i vilken ingår
representanter för både arbetsgivare och arbetstagare.

F. n. likställs i fråga om rätt
lill tilläggspension och beträffande reglerna om sjömansskatt sjöman som är
anställd på utländskt fartyg som svensk redare förhyr obemannat (på s. k.
bare-boat basis) med sjöman som är anställd pä svenskt handelsfartyg. För att
de entreprenöranställda på sådana fartyg skall likställas med de redaranslällda
fordras vissa lagändringar. Arbetsgruppen har lagt fram förslag härtill, vilka
förslag även innefattar en anpassning av bestämmelserna till den praxis som
utbildats. I dessa delar hänvisar jag till specialmotiveringen.

5.3 Administrationen

Enligt gällande bestämmelser
registreras samtliga ombordanställda på svenskt fartyg i sjömansregistret.
Registreringsreglerna täcker hela den personkrets som här föreslås omfattad av
de nya bestämmelserna, således

s. 38 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:109 38

även entreprenöranställda och oavsett nationalitet. I den
mån mönstring inte förekommer, tillförs registret uppgifter om sjömannen genom
det tjänstgöringsbevis som enligt sjömanslagen skall upprättas för den som tillträder
befattning på fartyg. Således tillförs sjömansregistrel uppgifler om samtliga
sjömän enligt sjömanslagen. Någon förändring i detta avseende torde inte
uppkomma i anledning av de nya mönstringsbestämmelser som f. n. övervägs.

Genom den registrering av all
ombordanställd personal även entreprenöranställd - som sålunda sker finns
underlag för att de entreprenöranställda skall kunna inordnas i nuvarande
administrativa system. Jag hänvisar i detta avseende till redogörelsen för
arbetsgruppens förslag och förordar att administrationen anordnas i enlighet
med vad som där har föreslagits.

5.4 Avgiftsfrågor m. m.

Ett likställande av entreprenör-
och redaranslälld personal leder som arbetsgruppen framhållit till alt även de
särskilda bestämmelser i fråga om socialförsäkringsavgifter till
folkpensioneringen, sjukförsäkringen och .'VTP som f. n. gäller redare bör
göras tillämpliga beträffande entreprenörer. En motsvarande ändring behövs i
fråga om allmän arbetsgivaravgift. 1 fråga om den närmare innebörden härav
hänvisar jag till redogörelsen för betänkandet. Entreprenören bör vidare
erlägga avgift till sjömanspensioneringen och övriga avgifter som beräknas på
utgivna löner enligt samma regler som f. n. gäller för redare.

Arbetsgruppen har ingående diskuterat
frågan om att ålägga redaren ett ansvar för att entreprenören fullgör sina
skyldigheter i fråga om uppgiftsskyldighet, erläggande av avgifter och skatt
etc. När det gäller entreprenörer som driver sin verksamhet från fast
driftställe inom Sveriges landterritorium har arbetsgruppen ansett att del inle
finns anledning att ålägga redaren ett ansvar vid sidan om entreprenören. Då
entreprenören inte fullgör sina skyldigheter finns i dessa fall möjligheter att
tillgripa tvångsmedel. De administrativa problemen skiljer sig inte från dem
som annars kan göra sig gällande.

Däremot föreslår arbetsgruppen att
redarna skall åläggas ett ansvar för att deras utländska entreprenörer - varmed
avses alla entreprenörer som inte driver sin verksamhet från fast driftställe
inom svenskt landterritorium - fullgör sina skyldigheter. 1 dessa fall kan
problem uppslå vid kontakten mellan myndigheter och entreprenör och svenska
myndigheter har inte möjlighet att tvångsvis utkräva av entreprenören vad denne
försummat. Ansvarsregeln bör enligt arbetsgruppen utformas så alt vederbörande
myndighet skall kunna vända sig direkt mot redaren, dvs. entreprenören och
redaren åläggs ett .solidariskt ansvar för att skyldigheterna fullgörs.

Riksskatteverket och länsstyrelsen
i Göteborgs och Bohus län har uttryckt tveksamhet om det föreslagna systemet
kan anses tillfyllest för att administrationen skall fungera väl.
Länsstyrelsen har ifrågasatt om

s. 39 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:109 39

inte redaren alltid borde ha ett ansvar för att av honom
antagen entreprenör fullgör sina skyldigheter eller om inte redaren t. o. m.
borde ha ett primärt ansvar för skyldigheternas fullgörande.

1 likhet med arbetsgruppen anser
jag att man bör pröva den föreslagna anordningen med ett begränsat redaransvar.
Om de praktiska erfarenheterna skulle visa atl ell mera omfattande ansvar för
redaren är nödvändigt för att redovisning och uppbörd skaU fungera väl avser
jag atl pä nytt la upp denna fräga.

5.5 Vissa frågor om sjömanspension

1 detta sanunanhang vill jag också
beröra de skillnader som f. n. finns mellan lagen om allmän försäkring och
lagen om sjömansskatt, å ena, samt sjömanspensionskungörelsen, å andra sidan, i
fråga om rätt att räkna kvalifikationslid. Enligt 1 kap. 3 § andra stycket
lagen om allmän försäkring likställs i fråga om rätt till ATP tjänstgöring på
utländskt fartyg som svensk redare förhyr obemannat med tjänstgöring på svenskt
fartyg. Delsamma gäller i fråga om skyldighel att eriägga sjömansskatt enligt
anvisningarna till 1 § lagen om sjömansskatt. 1 fråga om kvalificering för
sjömanspension räknas däremot endast tjänstgöringstid på svenskt fartyg. Förhyr
svensk redare utländskt fartyg obemannat kan alltså anställd hos redaren under
tjänstgöring på detta fartyg inte kvalificera sig för sjömanspension.

Erlägger sjöman skatt i annat land
kan han av sjömansskattenämnden befrias från svensk sjömansskatt. Han kan då
inte få tillgodoräkna sig den anställningstiden för sjömanspensionsberäkning.
Däremot kvalificerar han sig enligt lagen om allmän försäkring för ATP.

Handelsflottans pensionsanstalt har
i skrivelse till chefen för kommunikationsdepartementet påtalat dessa
skillnader och hemställt att sjömanspensionskungörelsen ändras så atl
enhetlighet uppnås i dessa avseenden. Framställningen har remissbehandlats och
därvid i huvudsak tillstyrkts. De invändningar som framförts från
arbetsgivarhåll har närmast gällt det faktiska behovet av en ändring. 1 fråga
om finansieringsaspekten har vid remissbehandlingen erinrats om att
Handelsflottans pensionsanstalts inkomster under många år har överstigit
utbetalade pensioner, varför en betydande fonduppbyggnad ägt rum inom sjömanspensioneringens
ram även om fondtillväxten numera har upphört. Det bokförda värdet av
fondmedlen är omkring 190 milj. kr. Kammarkollegiet, som förvaltar fonderna
för sjömanspensioneringen, har funnit att ett genomförande av förslaget inte
kan få några mer vittgående finansiella följder.

Eftersom någon saklig grund för de
påtalade skiljaktigheterna inte torde finnas och någon olägenhet från
finansieringssynpunkt inte kan bli följden, förordar jag - efter samråd med
chefen för kommunikationsdepartementet - att de av pensionsanstalten
föreslagna ändringarna genomförs.

s. 40 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:109 40

5.6 Ikraftträdande

Med hänsyn till systemet för
beräkning av pensionsgrundande inkomst för ATP bör de nya bestämmelserna gälla
frän elt årsskifte. Jag förordar att bestämmelserna träder i kraft den 1
januari 1976. Det innebär att pensionsgrundande inkomst enligt dessa
bestämmelser första gången kommer att beräknas på 1976 års inkomster. Vidare
blir de entreprenöranställda sjörnansskattepliktiga från den 1 januari 1976
och får tillgodoräkna sig seglationstid för sjömanspension från nämnda
tidpunkt.

6 Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag nu har
anfört har inom socialdepartementet upprättats förslag till

1. lag om ändring i lagen (1958:295) om sjörnansskalt,

2.
lag om ändring
i lagen (1962:38 I) om allmän försäkring,

3.
lag om ändring
i uppbördslagen (1953:272),

4.
lag om ändring
i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän
försäkring, m. m.,

5.
lag om ändring
i lagen (1961:300) om redareavgift för sjöfolks pensionering,

6.
lagom ändring i
lagen (1968:419) om allmän arbetsgivaravgift.

Förslaget under 5 har upprättats i
samråd med chefen för kommunikationsdepartementet och förslagen under I, 3 och
6 i samråd med chefen för finansdepartementet.

Sjömanspensioneringen regleras i
kungörelsen (1972:412) om sjömanspension. Om riksdagen godkänner de föreslagna
utvidgningarna av rätt till sjömanspension ankommer det på regeringen att
besluta de ändringar som behövs där.

7 Specialmotivering

7.1 Förslaget tUl lag om ändring i lagen (1958:295) om
sjömansskatt

1 § 1 mom.

Ändringen i första stycket innebär
att det för tillämpningen av sjömansskattelagen blir betydelselöst om den
ombordanställde har redaren eller av denne anlitad entreprenör som arbetsgivare.
1 båda fallen omfattas den anställde av sjömansskattelagens bestämmelser
förutsatt alt han är att anse som sjöman i sjömanslagens mening (jfr 2 §). En
följdändring har gjorts i tredje stycket.

De personalkategorier som enligt
andra stycket i gällande lydelse undantas från .sjömansskatteplikt, dvs.
personal som är anställd uteslutande för fartygs iståndsättande eller
uppläggning eller för tillsyn eller betjäning vid fartygs uppehåll i hamn,
faller utanför sjömanslagens .sjö-

s. 41 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:109 41

mansbegrepp. Den liuvarande undantagsbestämmelsen i andra
stycket är därför obehövlig och föreslås upphävd.

1 detta sammanhang bör anmärkas att
med sjöman i sjömanslagens mening inte förstås s. k. supercargo som är anställd
av lastägare eller befraktare för att ha tillsyn över lasten. Däremot omfattar
sjömanslagen arbetstagare som inte har befattning på fartyg men utför arbete åt
arbetsgivaren eller står till dennes förfogande för arbete (väntelid). Härunder
faller även den som för arbetsgivarens räkning tjänstgör som kontrollant under
visst fartygs byggande eller biträder vid fartygets utrustning för atl senare
tillträda befattning på fartyget.

2 §

1 paragrafen har nuvarande
definition av begreppet sjöman ersatts med en hänvisning till sjömanslagens
motsvarande begrepp.

19a §

Som angivits i den allmänna
motiveringen innebär förslagel bl. a. alt arbetsgivare för sjöman skall ha
samma skyldigheter enligt sjömansskattelagen oavsett om han är redare eller av
denne anlitad entreprenör. En bestämmelse som vid tillämpning av lagen
likställer entreprenör med redare har intagits i första stycket.

Av den allmänna motiveringen följer
vidare att redaren skall svara för att entreprenör som inte har fast
driftställe inom Sveriges landterritorium fullgör sina åligganden enligt
sjömansskattelagen. Enbart det förhållandet att entreprenören driver rörelse på
svenskl fartyg bör inte leda till att redaransvaret bortfaller. Det är endast
då entreprenören har fast driftställe inom svenskt landterritorium som redaren
befrias från sitt ansvar.

Bestämmelsen innebär att redaren
och entreprenören står solidariskt ansvariga i det fall entreprenören inte har
fast driftställe enligt vad nu sagts. Vederbörande myndighet kan aUtså vända
sig direki mot redaren vid försummelse frän entreprenörens sida. Om emellertid
ansvar för redaren görs gällande först sedan vederbörande myndighet under
kanske jämförelsevis lång tid sökt förmå entreprenören alt fullgöra sina
åligganden kan redaren sakna praktiska möjligheter att svara för
redovisningen. Entreprenören kan t. ex. ha bytt personal eller
entreprenadförhållandet ha upphört. Vid försummelse från entreprenörens sida i
fråga om redovisning för utbetalda löner och betalning av skaller och avgifter
måste redaren därför kunna ingripa omedelbart och, om entreprenören inte kan
förmås att fullgöra sina skyldigheter, träda i dennes ställe.

Ofta torde det mest praktiska vara
att redaren är entreprenören behjälplig nied redovisningsarbetet eller hell
sköter detta arbete. Det torde kunna förutsättas att sådana överenskommelser i
många fall kommer att träffas. För övriga fall bör emellertid redaren ges
möjlighet att löpande la del av entreprenörens redovisning för att ulan
dröjsmål kunna gripa in vid

s. 42 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:109 42

försummelse från dennes sida. Det är därför lämpligt att
entreprenören åläggs en skyldighet atl lämna redaren kopior på de redovisningar
som entreprenören skall avge. Sådana föreskrifter bör med stöd av 14 § 1 mom.
andra stycket sjömansskattelagen utfärdas av riksskatteverket.

Redarens ansvar bör inte åberopas
vid smärre fel från entreprenörens sida. 1 allvarligare fall av underlåtenhet
att betala in skatt eller avgift eller då den anställde till följd av utebliven
redovisning kan gå miste om sin rätt till pension för viss anställningsperiod
bör däremot redaransvaret göras gällande. Även om redaren och entreprenören
enligt förslaget skall ha ett solidariskt ansvar bör vidare myndigheterna i
största möjliga utsträckning söka förmå entreprenören att fullgöra sina
skyldigheter. Myndigheterna bör också underrätta redaren omgående när det
uppkommer fräga om att en entreprenör brister i sina åligganden.

I paragrafen har tagils in en
bestämmelse om regressrätt. Regeln innebär att redaren har rält alt av
entrenören utfå belopp molsvarande skattebelopp som redaren tUl följd av den
särskilda ansvarsregeln eriagl i entreprenörens ställe. Det bör påpekas att
redaren givetvis har möjlighet att i entreprenadavtalet skydda sig för de
utgifter och besvär som han kan belastas med tUl följd av att entreprenören
inte fullgör sina åligganden.

36 a §

Om särskilda skäl föreligger får
sjömansskattenämnden besluta att sjömansskattelagen inte skall tillämpas på
entreprenör och den som är anställd ombord av denne. En bestämmelse härom har
tagits in i första stycket i denna paragraf. Bestämmelsen har närmare berörts i
den allmänna motiveringen.

I andra stycket har givits regler
om förfarandet vid dispensprövningen. Innan nämnden avgör ett ärende skall
yttrande alltid inhämtas från de svenska redare- och sjöpersonalorganisationer
som berörs. Är annan Svensk organisation berörd bör yttrande inhämtas även från
denna om det anses påkallat. Det kan t. ex. gälla organisation för
restauranganställ-da om personal som är organiserad i svensk sådan organisation
skulle omfattas av dispensbeslutel. Eftersom meddelad dispens även får effekt
på pensionsområdet bör, som riksförsäkringsverket påpekat i sitt remissyttrande,
verket beredas tillfälle att avge yttrande i tveksamma fall.

Dispensbeslut är avsett att ha
karaktär av avgörande i ett särskilt fall. Beslutet kan t. ex. gälla anslällda
som en i beslutet angiven entreprenör sysselsätter på fartyg tillhörigt visst
rederi. 1 sakens natur ligger att en dispens kan förbindas med preciserade
villkor, t. ex. i fråga om viss fart eller viss tidsperiod. Det är viktigt att
ändrade förhållanden omedelbart anmäls för förnyad prövning av dispensens
bestånd. Dispens skall givetvis kunna återkallas om däri föreskrivna villkor
inte iakttas eller om förhållandena ändrats.

Dispens kan sökas av berörda
parter, dvs. redare, entreprenör eller anställda. Fråga om dispens bör också
kunna aktualiseras på sjömansskattekontorets initiativ. 1 likhet med
vad som gäller för jämförliga

s. 43 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:109 43

dispensärenden, bör talan inte fä föras mot
sjömansskaltenämndens beslul.

Anvisningarna till 1 §

Med svenskt handelsfartyg jämställs
enligt anvisningarnas nuvarande lydelse fartyg som av svensk redare förhyrs på
s. k. bare-boat basis. Benämningen åsyftar egentligen att fartyget förhyrs
obemannat varefter del ankommer på den förhyrande redaren alt bemanna fartyget.
Sjöman som anställs av den svenske redaren ombord pä sådant fartyg omfattas
enligt anvisningarna alltså av sjömansskallelagens bestämmelser under
förutsättning atl viUkoren härför i övrigt är uppfyllda.

Numera torde knappast förekomma att
fartyg förhyrs hell obemannat. Regelmässigt ställer ulhyraren befälhavare till
förfogande och ofta även överstyrman, maskinchef och förste maskinist.
Fartygsägaren kan även ställa viss annan personal till förhyrarens förfogande.
Detta förhällande har i gällande praxis inte föranlett all karaktären av
förhyrning på bare-boat basis gäll föriorad. Praxis, som berörts i prop.
1973:98 s. 28, innebär i fall dä utländskt handelsfartyg hyrs in av svensk
redare, att den personal som den svenske redaren anställer omfattas av
sjömansskattelagens bestämmelser. 1 del motsatta fallet, dvs. att svenskt
handelsfartyg hyrs ut lill utländsk redare, anses den personal som är anställd
av fartygels ägare och medföljer fartyget omfattad av nyss nämnda bestämmelser.

Med hänsyn till radande praxis
innebär en likställighet mellan redaranslälld och enlreprenöranställd personal
vid förhyrning på bare-boat basis all - då svensk redare hyr in utländskt
handelsfartyg även personal som anställs av entreprenör anlitad av den
svenske redaren omfattas av de svenska sjömansskattereglerna. Hyrs svenskt
handelsfartyg ut på bare-boat basis lill utländsk redare, kommer pä motsvarande
sätt personal som är anställd av entreprenör antagen av den svenske ägaren att
vara omfattad av bestämmelserna i enlighet med vad som nu gäller för ägarens
egen personal. Anvisningarna till 1 § har ändrats i enlighet härmed och
anpassats lill rådande praxis.

7.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om
allmän försäkring

1 kap. 3§

Anställning i redarens tjänst är
enligt andra stycket första punkten f. n. ett villkor för alt sjöman som inte
faller under bestämmelserna i första stycket skall omfattas av
tilläggspensioneringen. På samma sätt som i 1 § sjömansskattelagen anknyts här
i stället till anställning som sjöman i den betydelse som avses i sjömanslagen
(jfr 20 kap. 1 § andra stycket).

s. 44 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:109 44

Andra stycket andra punkten har i
samband härmed kunnat ulgå. Här hänvisas lill vad som för motsvarande fall anförts
i specialmotiveringen till 1 § 1 mom. sjömansskattelagen.

Bestämmelserna om förhyrning på s.
k. bare-boat basis i andra stycket tredje punkten har med vissa ändringar
flyttats lill 20 kap. 1 § andra stycket.

11 kap.

2 §

I tredje stycket regleras f. n. de
undantagsfall dä lön eller annan ersättning är pensionsgrundande inkomst av
anställning oavsett att den uppburils från arbetsgivare som är bosatt utom
riket eller är utländsk juridisk person. Alt ersättningen anses som inkomst av
anställning enligl 11 kap. 2 § medför att ATP-avgift skall erläggas av
arbetsgivaren och inte av den försäkrade. Enligt förslaget skall lön eller
ersättning vara pensionsgrundande som inkomsi av anställning även dä den
utbetalats frän utländsk entreprenör till sjöman på svenskt handelsfartyg.
Detta har föranlett ett tillägg i tredje stycket.

19 kap.

4 § och 4 a §

1 dessa paragrafer ges bl. a.
beslämmelser om de procentsatser enligt vUka arbetsgivare för sjöman skall
erlägga avgift till sjukförsäkringen och till folkpensioneringen. 1
paragraferna har i enlighet med tidigare berörda principer begreppet
"arbetstagare hos redare" ändrats till "sjöman". Liksom
hittills skall dock vid fastställande av procentsatserna hänsyn las enbart lill
sjömän som avses i 1 § 1 mom. sjömansskattelagen. Delta innebär att beräkningen
skall grundas på antalet sjömän anställda pä fartyg som gär i närfart eller
fjärrfart. Vid beräkningen bortses från fartyg under 300 bruttoregisterton.

1 enlighet med förslag från
riksförsäkringsverket under remissbehandUngen har i paragraferna inlagils
bemyndiganden för regeringen att delegera fastställandet av procentsatserna
lill myndighet.

Beträffande denna paragraf hänvisas
till vad som anförts i specialmotiveringen till 19 a § sjömansskattelagen.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:109 45

20 kap.

1 ett nytt andra stycke har
beträffande begreppet sjöman intagits en hänvisning till sjömanslagen. Härom
hänvisas till vad som anförts i den allmänna motiveringen.

Tredje stycket innehåller
bestämmelser avseende förhyrning av fartyg på bare-boat basis och ansluter till
anvisningarna till 1 § sjömansskatle-lagen.

1 fräga om det nya fjärde stycket hänvisas till
specialmoliveringen till 36 a § sjömansskattelagen. Meddelad dispens enligt
nämnda lagrum får, som anförts i den allmänna motiveringen, bl. a. till följd
att den enlreprenöranställde för den lid dispensen omfattar inte blir
berättigad till ATP.

Vidare befrias entreprenören från att erlägga avgift till
tilläggspensioneringen och sjömanspensioneringen samt övriga
socialförsäkringsavgifter och allmän arbetsgivaravgift. Yrkesskadeskyddet
består dock oavsett dispens och följaktligen skall avgift till
yrkesskadeförsäkringen alltid erläggas.

Övergångsbestämmelserna

1 samband med den lagändring som
trädde i kraft den 1 januari 1974 varigenom utländska sjömän tillerkändes rätt
till ATP meddelades vissa övergångsbestämmelser beträffande redarnas avgifter
till tilläggspensioneringen. Bestämmelserna innebär att redareavgiften till
tilläggspensioneringen anpassas till den vanliga avgiftsnivån i sådan takt att
redarna först från det åttonde året efter lagändringens ikraftträdande, alltså
år 1981, får betala avgift enligt vanliga regler.

Som konsekvens av förslaget om likställighet mellan
redaranslälld och entreprenöranställd personal på svenska handelsfartyg samt
mellan resp. arbetsgivare avses nyssnämnda övergångsbestämmelser tillämpas även
på entreprenör som antagits av redare. Procentsats för avgiftsullagel bör i
likhet med vad som föreslagits för avgifterna till sjukförsäkringen och
folkpensioneringen kunna fastställas av myndighet efter regeringens bemyndigande.

7.3 Förslaget till lag om ändring i uppbördslagen
(1953:272)

Avgiftsbelopp såvitt avser
sjukförsäkringsavgiften uträknas numera inte av allmän försäkringskassa utan av
lokal skattemyndighet. Försäkringskassa lämnar dock fortfarande vissa
uppgifter till ledning för uträkningen. Dessa ändrade förhållanden har
föranlett en ändring i 27 § I mom., åttonde punkten.

Ändringarna i övrigt i 1 och 2 §§
saml 27 § 1 mom. är föranledda av att rubriken till lagen (1961 :300) om
redareavgift för sjöfolks pensionering föreslås ändrad till lag om avgift för
sjöfolks pensionering.

s. 46 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:109 46

7.4 Förslaget tUl lag om ändring i lagen (1959:552) om
uppbörd av vissa avgifter enligl lagen om allmän försäkring, m. m.

1 ett nytt tredje stycke har en
hänvisning lill 19 kap. 6§ lagen (1962:381) om allmän försäkring tagits in.
Innebörden av hänvisningen är att bestämmelserna om redares solidariska ansvar
och regressrätt blir tilllämpliga även beträffande andra avgifter som åvilar
entreprenören och som uppbärs enligt förevarande lag (se vidare
specialmoliveringen till 19 a § sjömansskattelagen).

7.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1961:300) om
redareavgift för sjöfolks pensionering

Lagens rubrik samt 1, 2 och 3 §§
har ändrats som en konsekvens av att även entreprenör blir avgiftsskyldig
enligt lagen för löner till de sjömän som är anslällda av honom. Beträffande 2
§ hänvisas vidare till specialmotiveringen till 19 kap. 4§ och 4a § lagen om
allmän försäkring. Bestämmelsen i 3 § sista punkten har ansetts kunna utgå som
en konsekvens av tidigare vidtagna ändringar i den under 7.4 angivna lagen.

7.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1968:419) om
allmän arbetsgivaravgift

1 2 § har vidtagits en ändring
föranledd av tidigare berörda förslagom likställighet mellan redaranslälld och
enlreprenöranställd personal. Beträffande innebörden av denna ändring hänvisas
till specialmotiveringen till 19 kap. 4 § och 4 a § lagen om allmän försäkring.
Detsamma gäller den ändring, varigenom regeringen tillagts möjlighet att låta
myndighet fastställa procentsatsen för arbetsgivare för sjöman.

8 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag
att regeringen föreslär riksdagen dels att antaga förslagen till

1.
lagom ändringi
lagen (1 958:295) om sjömansskatt,

2.
lag om ändring
i lagen (1 962:381) om allmän försäkring,

3.
lag om ändring
i uppbördslagen (1 953:272),

4.
lag om ändring
i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän
försäkring, m. m.,

5.
lag om ändring
i lagen (1961:300) om redareavgift för sjöfolks pensionering,

6. lag om ändring i lagen (1968:419) om allmän
arbetsgivaravgift,

dels att godkänna de av mig förordade riktlinjerna för ändring av

grunderna för sjömanspensioneringen.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:109 47

9 Beslut

Regeringen ansluter sig till
föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå
riksdagen att antaga de förslag som föredraganden har lagt fram.

s. 48 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:109 48

Innehåll

Proposition .................................................................. ....... I

Propositionens
huvudsakliga innehåll.............................. 1

Lagförslag .................................................................... 2

1
Förslag till
lag om ändring i lagen (1958:295) om sjömansskatt . 2

2
Förslag
till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring 5

3
Förslag till
lag om ändringi uppbördslagen (1953:272) 10

4
Förslag till
lag om ändring i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om
allmän försäkring, m. m..................................................................................... 14

5
Förslag till
lag om ändring i lagen (1961:300) om redareavgift

för sjöfolks pensionering ........................................... 16

6 Förslag till lag om ändring
i lagen (1968:419) om allmän

arbetsgivaravgift.......................................................... 18

Utdrag av protokollet vid regeringssammanträde
1975-04-24 .... 19

1
Inledning .................................................................. ..... '9

2
Gällande
bestämmelser m.m......................................... 20

2.1
Lagen
(1962:381) om allmän försäkring .............. 20

2.2
Sjömansbeskattningen........................................... .... 21

2.3
Kungörelsen
(1972:41 2) om sjömanspension .... .... 23

2.4
Vissa andra
författningar ..................................... 24

2.5
F'örhållandena
i övriga nordiska länder ............... 26

2.5.1
Sjömansskatteregler
................................... .... 26

2.5.2
Entreprenöranställdas
räll till pension ......... 26

3 Betänkandet ............................................................. 28

3.1
Allmänt ................................................................ 28

3.2
Administrationen
.................................................. 29

3.3
Avgiftsfrågor........................................................... 30

3.4
Arbetsgivaransvar.................................................. ... 31

4
Remissyttrandena
.................................................... ... 32

5
Föredraganden
........................................................ ... 34

5.1
Allmänt ................................................................ ... 34

5.2
Personkretsen
.................................................... ... 36

5.3
Administrationen
.............................................. '. . 37

5.4
Avgiftsfrågor
m.m.................................................... ... 38

5.5
Vissa frågor om
sjömanspension ........................ ... 39

5.6
Ikraftträdande
..................................................... 40

s. 49 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:109 49

6
Upprättade
lagförslag ...................... t ..................... 40

7
Specialmotivering.......................................................... 40

7.1
Förslaget till
lag om ändring i lagen (1958:295) om sjömansskatt 40

7.2
Förslaget tiU
lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring 43

7.3
Förslagel till
lagom ändring i uppbördslagen (1953:272) .. 45

7.4
Förslaget lill
lag om ändring i lagen (1959:552) om uppbörd

av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m.
m. . . 46

7.5
Förslagel lill
lag om ändring i lagen (1961 :300) om redareavgift för sjöfolks pensionering
46

7.6
Förslaget till
lag om ändring i lagen (1968:419) om allmän arbetsgivaravgift 46

8
Hemställan ................................................................ ... 46

9
Beslut ...................................................................... ... 47

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

10 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (10)

10 kopplingar i 7 dokument.

  1. Bet. 1975/76:SfU17 Med anledning av propositionen 1975/76:46 om enhetliga regler för beräkning av socialförsäkringsavgifter på uppdragsinkomster m. m. jämte motioner s. 3 · s. 9 i texten
  2. Rskr. 1975/76:5 i texten
  3. Bet. 1975/76:SfU5 Med anledning av propositionen 1975:109 med förslag om rätt till tilläggspension och sjömanspension för entreprenöranställda på svenska handelsfartygm. m. jämt… s. 1 · s. 20 · s. 22 i texten
  4. Bet. 1975:SfU20 Socialförsäkringsutskottets betänkande angående uppskov med behandlingen av visst ärende till riksmötet 1975/76 i texten
  5. Prop. 1976/77:103 Med överlämnande av 1977 års kommittéberättelse. i texten

Visa alla 7