Sök i Ratio Lex

Regeringens proposition med förslag till lag om ändring i lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott, m.m.

1975 · 27 sidor, varav 18 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 18 av 27 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1975:22, Regeringens proposition med förslag till lag om ändring i lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott, m.m.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Regeringens
proposition nr 22 år 1975 Prop. 1975:22

Nr 22

Regeringens
proposition med förslag till lag om ändring i lagen (1951:649) om straff för nata
tmfikferott, m. .;

beslutad
den 6 februari 1975.

Regeringen
föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av
regeringsprotokoU.

På
regeringens vägnar

OLOF
PALME

BENGT
NORLING

Propositionens
huvudsaldisa innehåD

I
propositionen föreslås att som villkor för rätten att föra spårvagn skall
krävas körkort för personbU och att bestämmelsema i trafikbrotts-lagen om
vårdslöshet i trafik, hinder i trafik, okivlig körning, rattonykterhet,
rattfylleri och smitminf skaU tilläoipas på förare av spårvago. Vidare
redovisas i propositUMien hur spårvägstrafikea bör mordnas under vägtrafikreglema,
varvid de bestämmelser som gäller för fordons-förare föreslås i princip bli tUlämpliga
på förare av spårvagn.

1 Riksdagen 1975.1 saml. Nr 22

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 22

Förslag
till

Lag
om ändring i lagen (1951: 649) ora straff för vissa trafikbrott

Härigenom
föreskrives att 15 §§ lagen (1951: 649) om straff för vissa trafikbrott skall
ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

1 § '

Brister
vägtrafikant eller den Brister vägtrafikant, den som

som
annorstädes än på väg för för spårvagn eller den som annor-

motordrivet
fordon i den omsorg städes än på väg för motordrivet

och
varsamhet, som till förekom- fordon i den omsorg och varsam-

mande
av trafikolycka betingas het, som till förekommande av

av
omständigheterna, och är ej trafikolycka betingas av omstän-

oaktsamheten
ringa, dömes för digheterna, och är ej oaktsamhe-

vårdslöshet
i trafik till böter, ten ringa, dömes för vårdslöshet

i
trafik till böter.

Där
någon vid förande av mo- Där någon vid förande av mo

tordrivet fordon ådagalägger grov tordrivet fordon eller spårvagn

oaktsamhet eller visar uppenbar ådagalägger grov oaktsamhet eller

likgiltighet för andra människors visar uppenbar likgiltighet för

liv eller egendom, dömes för grov andra människors liv eller egen-

vårdslöshet i trafik till fängelse i dom, dömes för grov vårdslöshet

högst två år, i trafik till fängelse i högst två år,

2 § 2

Hindrar
eller stör vägtrafikant Hindrar eller stör vägtrafikant

onödigtvis
i väsentlig mån trafi- eller den som för spårvagn onö-

ken på väg, dömes, där ej gär- digtvis i väsentlig mån trafiken på

ningen är belagd med straff en- väg, dömes, där ej gärningen är

ligt 1 §, till böter, belagd med straff enligt 1 §, till

böter.

3 § 3

För
någon körkortspliktigt fordon utan att vara berättigad att föra sådant fordon, dömes
för olovlig körning till böter. Har han tidigare innehaft körkort som blivit
återkallat eller har brottet skett vanemässigt eller är det eljest att anse som
grovt, må dömas till fängelse i högst sex månader.

För
någon körkortspliktigt fordon med åsidosättande av föreskrift, som meddelats i
fråga om rätten att föra sådant fordon, dömes till böter.

Anställer
och brukar någon såsom förare av körkortspliktigt fordon den, som icke äger
rätt att föra fordonet, eller tillåter någon eljest annan att föra sådant
fordon utan att denne är berättigad därtiU, dömes likaledes till böter,

Senaste lydelse 1972: 749, ' Senaste lydelse 1972: 749. » Senaste lydelse 1972:
749,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Första,
andra och tredje styckena äger motsvarande tUlämpning på förare av traktor
och på den som anställer eller brukar sådan förare eller eljest tillåter någon
att föra traktor.

Föreslagen lydelse

Första,
andra och tredje styckena äger. motsvarande tillämpning på. förare av traktor
eller spårvagn och på den som anställer eller brukar sådan förare eller eljest
tillåter någon att föra traktor eller spårvagn.

opaginerad Kontrollera mot PDF

1 inom.
Den som vid förande

av motordrivet fordon varit så

påverkad av starka drycker, att

det kan antagas, att han icke på

betryggande sätt kunnat föra for

donet, dömes för rattfylleri fill

fängelse i högst ett år eller, där

omständigheterna är mildrande,

till böter, dock lägst tjugofem

dagsböter.

Till
samma straff dömes föraren, var så påverkad som nyss sagts.

Den
som fört motorfordon eller terr"ängmotorfordon eller traktor med
släpfordon efter att ha förtärt starka drycker i sådan mängd att
alkoholkoncentrationen i hans blod under eller efter färden uppgick Ull 1,5
promille eller däröver, skall anses ha varit så påverkad av starka drycker
under färden, som i första stycket sägs.

2 mom.
Är det ej styrkt, att

förare av motorfordon eller ter

rängmotorfordon eller av traktor

med släpfordon var så påverkad,

som i 1 mom, första stycket sägs,

men har han fört fordonet efter

att ha förtärt starka drycker i så

dan mängd att alkoholkoncentra

tionen i hans blod under eller

efter färden uppgick tUl 0,5 men

ej till 1,5 promille, dömes till bö

ter, dock lägst tio dagsböter, eller

fängelse i högst sex månader.

1 mom.
Den som vid förande

av motordrivet fordon eller spår

vagn varit så påverkad av starka

drycker, att det kan antagas, att

han icke på betryggande sätt kun

nat föra fordonet eller spårvag

nen, dömes för rattfylleri tUl

fängelse i högst ett år eller,

där omständigheterna är mildran

de, till böter, dock lägst tjugofem

dagsböter,

om
han av annat berusningsmedel

Den
som fört motorfordon, terrängmotorfordon, traktor med släpfordon eller spårvagn
efter att ha förtärt starka drycker i sådan mängd att alkoholkoncentrationen i
hans blod under eller efter färden uppgick tUl 1,5 promiUe eller däröver,
skall anses ha varit så påverkad av starka drycker under färden, som i första
stycket sägs.

2 mom.
Är det ej styrkt, att

förare av motorfordon, terrängmo

torfordon, traktor med släpfordon

eller spårvagn var så påverkad,

som i 1 mom, första stycket sägs,

men har han fört fordonet eller

spårvagnen efter att ha förtärt star

ka drycker i sådan mängd att al

koholkoncentrationen i hans blod

under eller efter färden uppgick

till 0,5 men ej till 1,5 promille,

dömes till böter, dock lägst tio

dagsböter, eller fängelse i högst sex

månader.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Senaste lydelse 1974: 830,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Föreslagen lydelse

Nuvarande
lydelse

5 r

Om
vägtrafikant, som med efier utan skald haft del i uppkomsten av trafikolycka,
genom att avlägsna sig från olycksplatsen undandrager srg att i mån av förmåga
medverka till de åtgärder, vartiU olyckan skäligen bör föranleda, eller om han andandragw
sig att uppgiva namn och hemvist eller lämna uppfysnmgar om händelsen, dömes
till fängelse i högst ett år eller böter.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bestämmelserna i första
stycket gäller även den som annorstädes än på väg för motordrivet fordon.

Bestämmelserna i första
stycket gäller även den som för spårvagn och den som annorstädes än på väg
för motordrivet fordon.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1976.

»
Senaste lydelse 1972: 749.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 22

Utdrag
KOMMUNIKATIONSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1975-02-06

Närvarande:
statsministern Palme, ordförande, och statsråden Sträng, Andersson, Johansson, Holmqvist,
Aspling, Lundkvist, Geijer, Bengtsson, Noriing, Löfberg, Lidbom, Carlsson, Feldt,
Sigurdsen, Gustafsson, Zachrisson, Leijon, Hjelm-Wallén.

Föredragande:
statsrådet Noriing.

Proposition
med förslag till lag om ändring i lagen (1951: 649) om straff för vissa
trafikbrott, m. m.

Föredraganden
anför.

1
Inledning

Spårvägar
finns numera i Stockholm, Göteborg och Norrköping. Endast i Göteborg är
spårvägstrafiken av mera betydande omfattning, I Norrköping finns två spårvägslinjer.
I Stockholm återstår en spårvägslinje och denna har karaktären av matarlinje.

Trafikreglerna och därtill
knutna ansvarsbestämmelser i vägtrafiklagstiftningen är i princip inte
tillämpliga på spårvägstrafik, fastän denna i stor utsträckning går fram på
gator och liknande platser tiUsammans med annan trafik. Detta medför bl. a.
att spårvagnsförare inte kan fällas till ansvar enligt lagen (1951:649) om
straff för vissa trafikbrott (TBL) (ändrad senast 1974:830) för trafUcförseelser
och trafik-nykterhetsbrott.

I
betänkandet (SOU 1965: 35) Nykterhet i trafik har trafiknykter-hetskommittén
lagt fram förslag om trafiknykterhetslagstiftning för spårtrafiken. Frägan om
vägtrafikreglernas tiUämplighet på spårvägstrafik har behandlats av Nordisk
vägtrafikkommitté (NVK) i betänkandet (NU 1970: 10) Vägtrafikregler, reviderat
förslag.

Enligt
kungörelsen (1967: 604) om tillsyn över enskilda järnvägar, spårvägar och
tunnelbanor (tUlsynskungörelsen) skaU bl. a. för spårväg som står under vägverkets
tillsyn finnas säkerhetsordning med trafik-

t2
Riksdagen 1975.1 saml. Nr 22

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 22 6

säkerhetsföreskrifter
som fastställs av statens vägverk. Bestämmelser om ansvar för överträdelse av
sådan föreskrift finns dock inte i kungörelsen, Göteborgs Spårvägar har i
skrivelse till kommunikationsdepartementet påtalat bristen på
ansvarsbestämmelser och föreslagit vissa lagstiftningsåtgärder.

Mot
bakgrunden av det anförda har inom kommunikationsdepartementet upprättats en
promemoria (Ds K 1974: 5) Trafikregler för spårvägstrafik, m. m. med bl. a.
förslag till lag om ändring i TBL.

Efter
remiss har yttranden över promemorian avgetts av riksåklagaren (RA),
rikspolisstyrelsen, statens järnvägar (SJ), statens vägverk, statens
trafiksäkerhetsverk, länsstyrelserna i Stockholms, Östergötlands samt Göteborgs
och Bohus län, Stockholms läns landsting, Norrköpings och Göteborgs kommuner,
AB Storstockholms Lokaltrafik, Svenska Lokaltrafikföreningen, Svenska
Kommunalarbetareförbundet, Anten-Gräfsnäs Järnväg, Föreningen Skånska Jämvägar,
Jädraås-Tallås Järnväg, Museiföreningen Stockholms-Roslagens Järnvägar,
Museiföreningen Östra Södermanlands Järnväg, Ohs Bruks Järnvägs Museiförening
och Svenska Spårvägssällskapet.

RA
har bifogat yttranden från överåklagama i Stockholms och Göteborgs åklagardistrikt
samt länsåklagaren i Östergötlands län. Göteborgs koramun och Svenska
Lokaltrafikföreningen har bifogat yttrande från Göteborgs Spårvägar.

2
Nuvarande ordning

2.1
Gällande bestämmelser

2.1.1
Vägtrafikkungörelsen

Vägtrafikkungördsen
(1972: 603) (VTK) (ändrad senast 1974: 700) reglerar i princip inte trafik med
spårvagn. Detta gäller även i det fall då spårvagn framförs på väg. Bestämmelserna
i "VTK om vägtrafikant avser enligt 2 § bl, a, den som färdas eller eljest
vistas i fordon på väg. Definitionen på "fordon" i samma paragraf
utesluter emellertid spårbundna trafikmedel. Vissa föreslcrifter om
spårvägstrafik på väg finns dock i VTK. Sålunda föreskrivs i 12 § andra stycket
VTK att vägtrafikant och förare av spårvagn i god tid skall lämna
utryckningsfordon fri väg då detta påkallas och att förare av fordon eller
spårvagn skall stanna, om det är nödvändigt för att lämna utryckningsfordon fri
väg. Ansvarsbestämmelsen finns i 164 § VTK (penningböter). I 17 § "VTK
finns regler som innebär att på- eller avstigning inte får ske, när fordon
eller spårvagn är i rörelse, och att ingen får färdas på fordons eller
spårvagns fotsteg eller liknande anordning, om den inte är särskilt inrättad
för detta. Överträdelse av dessa förbud medför penningböter (164 § VTK). Vidare
innehåller VTK en rad bestämmelser som regle-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 22 7

rar
vägtrafikanters skyldigheter i förhållande tUl spårvägstrafik bl, a. i 11 §
första stycket som avser skyldighet för vägtrafikant att lämna fri väg för bl,
a. spårvagn, och 13 § som avser bl. a. skyldighet för vägtrafikant att iaktta särskUd
försiktighet vid korsande av spårväg.

2.7,2
TBL

I
TBL straffbeläggs förfaranden som vägtrafikant resp. förare av fordon gör sig
skyldig tUl, exempelvis vårdslöshet i trafik och rattfylleri. TBL bygger därvid
på samma bestämning av begreppen "fordon" och "vägtrafikant"
som VTK. Förare av eller passagerare i spårvagn kan därför inte fällas till
ansvar enligt TBL.

Enligt
1 § första stycket TBL döms vägtrafikant, som brister i den omsorg och
varsamhet som till förekommande av trafikolycka betingas av omständigheterna,
för vårdslöshet i trafik till dagsböter, om inte oaktsamheten är ringa.
Bestämmelsen gäller också den som annorstädes än på väg för motordrivet
fordon. Enligt 1 § andra stycket TBL döms förare av motordrivet fordon för grov
vårdslöshet i trafik till fängelse i högst två år, om han ådagalägger grov oaktsamhet
eUer visar uppenbar UkgUtighet för andra människors liv eller egendom.

En
bestämmelse om straff för hinder i trafik ges i 2 § TBL. Enligt detta lagrum
döms vägtrafikant som onödigtvis i väsentlig mån hindrar eller stör trafiken på
väg till dagsböter, om inte gärningen är att bedöma enligt 1 §,

Den
som för körtkortspliktigt fordon utan att vara berättigad därtill döms enligt 3
§ första stycket TBL för olovlig körning till dagsböter. Har han tidigare
innehaft körkort som blivit återkallat eller har brottet skett vanemässigt
eller är det eljest att anse som grovt, kan han dömas till fängelse i högst sex
månader. Den som för körkortspliktigt fordon med åsidosättande av föreskrift, som
meddelats i fråga om rätten att föra sådant fordon, döms enligt 3 § andra
stycket till dagsböter. Om någon anställer och brukar som förare av körkortspliktigt
fordon den som inte äger rätt att föra fordonet, döms han enligt 3 § tredje
stycket till dagsböter. Detsamma gäller i fråga om den som i annat fall
tillåter någon att föra körkortspliktigt fordon utan att denne är berättigad därtiU.
Enligt 3 § fjärde stycket har bestämmelserna i paragrafens tre första stycken
motsvarande tUlämpning på förare av traktor och på den som anställer eller
brukar sådan förare eller i annat fall tUlåter någon att föra traktor.

Trafiknykterhetsbrotten
regleras i 4 § TBL. Enligt 1 mom. första stycket döms den som vid förande av
motordrivet fordon har varit så påverkad av starka drycker, att det kan
antagas, att han inte på betryggande sätt kurmat föra fordonet, för
rattfylleri tUl fängelse i högst ett år eller, om omständigheterna är
mildrande, till dagsböter, dock lägst tjugofem. Till samma straff skall enligt andra
stycket dömas, om fö-

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 22 g

råren
av annat berusningsmedel var så påverkad som nyss sagts. Enligt tredje stycket
skall den, som fört motorfordon eller terrängmotorfordon eller traktor med släpfordon
efter att ha förtärt starka drycker i sådan mängd att alkoholkoncentrationen i
hans blod under eller efter färden uppgick tUl 1,5 promille eller däröver,
anses ha varit så påverkad av starka drycker under färden som anges i första
stycket. Är det inte styrkt, att förare av motorfordon eller terrängmotorfordon
eller av traktor med släpfordon var så påverkad som anges i 1 mom, första
stycket, men har han fört fordonet efter att ha förtärt starka drycker i sådan
mängd att alkoholkoncentrationen i hans blod under eller efter färden uppgick tUl
0,5 men ej tUl 1,5 promille, döms han enligt 2 mom. tUl dagsböter, dock lägst
tio, eller fängelse i högst sex månader.

I 5
§ TBL finns bestämmelser om ansvar för smitning. Gärningen består i att vägtrafikant,
som med eller utan skuld haft del i uppkomsten av trafikolycka, genom att
avlägsna sig från olycksplatsen undandrar sig att i mån av förmåga medverka
till de åtgärder, vartill olyckan skäligen bör föranleda, eller undandrar sig
att uppge namn och hemvist eller att lämna upplysningar om händelsen, Smitning
kan också begås av den som annorstädes än på väg för motordrivet fordon.
Straffet för smitning är fängelse i högst ett år eller dagsböter.

2.1.3
Tillsynskungörelsen

Tillsynskungörelsen
innehåller regler om tillsyn genom statens vägverks försorg över sådana
enskilda järnvägar, spårvägar och tunnelbanor som enligt Kungl, Maj:ts
koncession är avsedda för allmän trafik, I fråga om spårväg och tunnelbana
gäller kungörelsen, om koncessionen har meddelats efter kungörelsens
ikraftträdande. Har koncessionen meddelats före ikraftträdandet, gäller
kungörelsen endast i den mån spårvägen eller tunnelbanan enligt koncessionen
eller särskilt beslut av Kungl, Maj:t ställts under vägverkets tUlsyn. För enskild
järn-v'äg och för sådan spårväg eller tunnelbana som står under vägverkets
tillsyn skall enligt 3 § första stycket finnas säkerhetsordning med
trafik-säkerhetsföreskrifter som så nära som möjligt skall ansluta till motsvarande
bestämmelser för SJ. Säkerhetsordning fastställs av vägverket. Bestämmelser om
ansvar för överträdelse av föreskrift i säkerhetsordning finns inte i
kungörelsen. Sådan överträdelse kan dock medföra ansvar enligt brottsbalken för
allmänfarlig vårdslöshet, vållande tUl annans död eller, när det är fråga om
personal med ämbetsansvar, tjänstefel.

Spårvägarna
i Stockholm och Göteborg står under vägverkets tillsyn men däremot inte
spårvägen i Nortköping,

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 22 9

2.1.4
Allmänna ordningsstadgan

Vissa
bestämmelser i allmänna ordningsstadgan (1956: 617) (AOSt) (ändrad senast 1973:
1178) kan ha betydelse för spårvägstrafik. Enligt 25 § AOSt utfärdar
länsstyrelsen om annat inte följer av särskilda bestämmelser reglementen m,
m. som behövs för bl. a, spårvägsföretag. Överträdelse av bestämmelse i
reglemente straffas enligt 28 § AOSt med penningböter eller i svårare fall om
förseelsen avsett åliggande av större vikt eller medfört avsevärd skada eller
olägenhet med dagsböter.

3
Trafiknykterhetskommitténs förslag i betänkandet Nykterhet i trafik

Frågan
om införande av en trafiknykterhetslagstiftning för spårtrafiken har övervägts
vid olika tillfällen. I betänkandet (1965: 35) Nykterhet i trafik lade trafiknykterhetskommittén
fram förslag tiU en sådan lagstiftning. Kommittén hade främst med hänsyn tUl
införskaffade upplysningar om nykterhetsförseelser inom spårtrafiken och om
tillämpade påföljder kommit tiU den slutsatsen att det förelåg ett klart behov
av lagstiftningsåtgärder. Kommitténs förslag innebar bl. a. en särskild lag om
trafiknykterhet inom järnvägs- och spårvägstrafik. Den föreslagna lagen inleds
med en bestämmelse som uppställer ett allmänt förbud mot onykterhet m, m. i
trafik. Straffreglerna är konstruerade efter mönster av TBL:s
rattfylleribestämmelser för vägtrafiken med två särskilda brottstyper. För den
svårare brottstypen föreslås en allmän brottsbeskrivning och en straffskala i
enlighet med vad som gäller för rättfylleri enligt 4 § TBL. Någon promUleregel
motsvarande den i 4 § 1 mom, tredje stycket TBL föreslås dock inte. Det
lindrigare brottet skall enligt förslaget utgöras av en ren promilleförseelse,
liksom rattonykterhet enligt 4 § 2 mom. TBL. En gräns föreslås vid 0,4 promille.
Den skall vara så utformad att invändningar om stigande blod-alkoholkurva förekoms.
Avgörande för straffbarheten bör enligt kommitténs mening vara måttet av
alkoholförtäring och inte om visst promilletal hunnit uppnås. Straffskalan för
det ringare brottet skall vara densamma som för rattonykterhet enligt TBL. Nu
nämnda straffregler föreslås bli tUlämpliga på bl, a, förare av spårvagn.

Vid
remissbehandlingen fick kommitténs förslag om lagstiftningsåtgärder mot trafiknykterhetsbrott
inom spårtrafiken ett i stort sett gynnsamt mottagande. Så gott som samtliga
remissinstanser som yttrade sig i frågan instämmer i att ett behov av sådana
åtgärder föreligger. Bl, a, Göta hovrätt ifrågasätter dock lämpligheten av en
särskild lagstiftning för spårtrafiken och menar att bestämmelsema bör tas upp
i TBL, I fråga om den föreslagna utformningen av bestämmelsema om nykter-

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 22 10

hetsbrott
i spårtrafik anser åtskilliga remissinstanser, däribland RA, att större
överensstämmelse med lagstiftningen för vägtrafiken borde ha eftersträvats.
Sålunda bör promillereglerna för dessa båda områden vara desamma.

4
NVK:s förslag i betänkandet Vägtrafikregler, reviderat förslag

VTK
bygger i väsentlig utsträckning på förslag till enhetliga vägtrafikregler för
Danmark, Finland, Norge och Sverige som utarbetats av NVK och som efter
revision med anledning av inhämtade remissyttranden och träffade
internationella överenskommelser lagts fram i betänkandet Vägtrafikregler,
reviderat förslag.

De
regler i NVK:s förslag som föreslås bU tUlämpliga också på förare av språvagn
kan i stort sett indelas i tre grupper. En grupp består av grundläggande
regler om vägtrafikants eller fordonsförares skyldighet avseende aktsamhet i
olika hänseenden eller åligganden vid trafikolycka. En annan grupp omfattar
regler om skyldighet att följa anvisningar för trafiken och att stanna för
kontroll och om förbud att rubba vägmärken m. m. En tredje grupp utgörs av ett
antal mera detaljerade regler bl. a. om förbud att bryta kolonn eller
procession, om skyldighet att lämna fri väg för utryckningsfordon, om korsande
av järnväg och om sväng i vägkorsning m. m., om väjningsplikt i vissa fall, om
förares skyldighet mot gående vid övergångsställe och om användande av
ljudsignal, tecken och lykta.

5
Framställning från Göteborgs Spårvägar

Göteborgs
Spårvägar har i skrivelse den 15 mars 1972 tUl kommunikationsdepartementet
påtalat att tUlsynskungörelsen saknar bestämmelser om ansvar för öveträdelse
av föreskrift i säkerhetsordning som har fastställts av vägverket. Företaget
anser att detta leder tUl orimliga resultat för personal som har tjänstgöring
på både buss och spårvagn och som för en smärre trafikförseelse vid förande av
buss döms enligt bestämmelser i vägtrafiklagstiftningen och för en liknande
förseelse vid förande av spårvagn med tillämpning av brottsbalken. Göteborgs
Spårvägar föreslår därför antingen att bestämmelser om ansvar för överträdelse
av föreskrift i fastställd säkerhetsordning förs in i tUlsynskungörelsen eller
att möjlighet öppnas för länsstyrelse att enligt 25 § AOSt fastställa sådan
lokal ordningsstadga som innehåller trafikreger för spårväg.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 22 11

6
Promemorian

6.1
Spårvägttrafiken och vägtrafikreglema

Inledningsvis
anförs i promemorian som naturligt att bestämmelser som reglerar vägtrafiken i
princip bör vara tillämpliga även på spårvägstrafiken. En utgångspunkt för
överväganden om spårvägstrafikens inordnande under vägtrafiklagstiftningen bör
enligt vad som framhåUs i promemorian vara att en enhetlig reglering av
spårvägstrafik och vägtrafik bör eftersträvas i den utsträckning som
trafikbetingelserna är likartade för båda trafikslagen. Med denna utgångspunkt
föreslås i promemorian att fömtom trafik på tunnelbana endast sädan trafik på
spårväg som går helt utan kontakt med vägtrafik bör hållas utanför en
anpassning till vägtrafikens regelsystem. I promemorian har detta ställningstagande
beaktats i gränsdragningen mellan begreppen "tunnelbana" och
"spårväg". Förslagen i promemorian innebär att som spårväg anses
anläggning som i meddelad koncession betecknats som spårvägsanläggning, med
det undantaget att till tunnelbana som inte berörs av nämnda anpassning
hänförs också spårväg som i sin helhet framgår på egen, från annan trafik väl avskUd
banvall utan korsning i samma plan med annan trafik. I fråga om icke
koncessionerad anläggning föreslås att vägverket skall bestämma om
anläggningen med hänsyn till sin art bör hänföras tUI enskild järnväg, spårväg
eller tunnelbana. Sistnämnda bestämmelse torde främst bli aktuell i fråga om mu-seianläggningar.

Mot
bakgrund av bl, a. NVK:s förslag till enhetliga nordiska trafikregler för
spårvägstrafik föreslås i promemorian att följande bestämmelser i VTK i
tillämpliga delar skall avse även förare av spårvagn. Det gäller de
grundläggande bestämmelserna om vägtrafikants eller fordonsförares skyldighet
avseende aktsamhet i olika hänseenden bl, a. att vägtrafikant skall iaktta
den omsorg och varsamhet som till förekommande av trafikolycka betingas av
omständigheterna om åligganden vid trafikolycka och om förbud mot att föra
fordon i påverkat eUer uttröttat tillstånd. Det gäller vidare bestänunelserna
om skyldighet att följa polismans m. fl, anvisningar för trafiken och att
stanna för kontroll. Slutligen gäller det de mera detaljerade bestämmelserna
bl, a, om skyldighet att lämna fri väg för järnvägståg, om förbud att bryta
kolonn eller procession, om anpassning av avstånd tiU framförvarande fordon, om
skyldighet att i vissa angivna fall iaktta särskild försiktighet och att hålla tiUräckligt
låg hastighet, bl, a, vid vägkorsning, och om användande av ljud- eUer
ljussignal, tecken och lykta.

Vidare
föreslås i promemorian att spårvagnsförare skall vara skyldig att följa
anvisningar som meddelas genom vissa vägmärken ("Lämna företräde",
"Begränsad hastighet", "Stop" och "Stopp ... Signal"),
genom trafiksignal eller genom särskilt märke eller särskUd signal för spårvägstrafik.

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 22 12

I
promemorian framhålls att ett slopande av spårvagnarnas företrädesrätt vid
övergångsställen för gående vUket föreslagits av NVK skulle resultera i en
sänkning av spårvagnarnas medelhastighet och därmed bl, a, en minskning av
transportmedlets attraktivitet. Med hänsyn härtUl föreslås att spårvagnarnas
företrädesrätt vid övergångsställen skall bibehållas. För att tillgodose
skäliga trafiksäkerhetskrav föreslås att följande åtgärder vidtas.

Övergångsställen som korsas av
spårväg bör i största möjliga utsträckning förses med signalreglering som
för att undvika uppehåll i spårvägstrafiken styrs av denna.

Antalet obevakade
övergångsställen som korsas av spårv'äg bör kunna reduceras genom en omprövning
av behovet av sådana övergångsställen.

Obevakade övergångsställen som
korsas av spårväg bör förses med särskUda anordningar som, med blinkande gult
sken i en ljusöppning visande förslagsvis en stiliserad spårvagn, varnar
fotgängare för spårvägstrafiken.

En ordning bör eftersträvas som
innebär att någon begränsning av spårvagnarnas företrädesrätt inte görs vid
bevakade övergångsställen men att det inte blir aktuellt för spårvagnar att
korsa ett bevakat övergångsställe när gående har rätt att passera det. Denna
ordning kan åstadkommas genom att tidsintervallet mellan stopp-signalen för gående
och körsignalen för spårvagn görs tillräckligt stort för att lämna gående som
på gå-signal beträtt övergångsstället tillfälle att passera och genom att man
med hjälp av en särskild signalfas för spårvägstrafiken låter spårvagn, som
efter sväng skall passera ett bevakat övergångsställe, göra detta medan
signalerna för gående vid detta övergångsställe visar stopp,

I
promemorian upplyses att stadsbyggnadskontoret i Göteborg har beräknat
investeringskostnaderna för varningsanordningar med blinkande ljus vid
obevakade övergångsställen till ca 20 000 kr, per övergångsställe och att det f.
n. finns ca 100 obevakade övergångsställen som korsas av spårväg i Göteborg,
vilket antal emellertid som nyss sagts ansetts böra nedbringas.

I
den mån trafikregler behövs för spårvägstrafik utöver dem som föreslås i
promemorian föruts'ätts dessa bli meddelade på samma sätt som hittills,
nämligen genom föreskrifter i säkerhetsordning som fastställs av vägverket.

Förseelser
mot sådana regler som är upptagna i VTK och som genom särskilda bestämmelser
görs tillämpliga på spårvägstrafik föreslås medföra ansvar enligt VTK:s
straffbestämmelser. Vidare föreslås överträdelser av
trafiksäkerhetsföreskrifter som meddelats i säkerhetsordning som faststäUts av
vägverket medföra ansvar enligt en särskild ansvarsbestämmelse i vilken
stadgas penningböter. I samtliga fall föreslås liksom i "VTK gälla att
ansvar inte skall inträda om gärningen är belagd med straff i brottsbalken
eller TBL.

Den
nu föreslagna regleringen av frågan om ansvar för överträdelse

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 22 13

av
trafikregler för spårvägstrafik innebär i fråga om spårvägspersonal i princip
att endast förseelser som begås vid förande av spårvagn kommer att föratUeda
straff eiUigt bestämmelser i vägtrafiklagstiftningen. Förseelser av annan
spårvägstrafikant t. ex. konduktör eller passagerare faller alltså utanför
dessa bestämmelsers tillämpningsområde. Beträffande dessa kategorier föreslås
alltså ingen ändring i gällande ordning.

Förfatlningstekniskt
förordas att angivandet av vilka bestämmelser som skall tillämpas i fråga om
spårvägstrafik sker genom en hänvisning i tillsynskungörelsen till VTK. Som
skäl härför åberopas bl. a. att reglerna kommer att beröra endast en begränsad
del av vägtrafikanter-na och att "VTK därför inte bör betungas med denna
specialreglering.

Det bör i anslutning till
redovisningen av promemorians förslag nämnas att den däri förordade regleringen
såvitt den motsvarar det ämnesonuråde som behandlats av NVK tagits upp i
Nordisk kommitté för vägtrafiklagstiftning (NKV), som biträtt förslaget, se
rapport 7, Vissa trafikregler m. m,, i Nordiska trafiksäkerhetsrådets (NTR)
rapportserie.

Att en lagstiftning om
straff för nykterhetsbrott behövs för spårtrafikens del anses i promemorian ha
klarlagts av trafiknykterhetskommittén och genom remissbehandlingen av
kommitténs förslag om en särskild lagstiftning på detta område, I promemorian
har spårtrafiken behandlats med utgångspunkt i förekommande likheter med vägtrafiken.
Om förslaget i fråga om trafikreglerna genomförs, ligger det enligt vad som framhålls
i promemorian nära till hands att på motsvarande sätt lösa också frågan om
ansvar för onykterhet vid förande av spårvagn, I promemorian föreslås därför
att bestämmelserna om rattonykterhet och rattfylleri i 4 § TBL görs tillämpliga
på förare av spårvagn.

I promemorian framhålls
att det i dagens läge eftersom körkortskrav inte gäller för spårvagnsförare
kan tänkas att en person, som fått sitt körkort indraget på gmnd av att han
begått ett trafiknykterhetsbrott eller på annat sätt visa sig olämplig att
föra motordrivet fordon, fullt lagligt kan fortsätta att föra tunga fordon i
vägtrafik nämligen spårvagnar. Man kan anta att en ansvarskännande arbetsgivare
avstänger vederbörande från tjänstgöring som spårvagnsförare. En sådan åtgärd fömtsätter
emellertid att arbetsgivaren har kännedom om att körkortet dragits in.
Underrättelse om körkortsindragning sänds inte till arbetsgivaren och denne har
inte heller någon författningsenlig skyldighet att ta reda på huruvida
spårvagnsförare har körkort eller ej.

I
promemorian framhålls att det från allmän synpunkt, inte minst från
trafiksäkerhetssynpunkt, måste betecknas som otiUfredsstäUande att
lagstiftningen inte anvisar några möjligheter att hindra att personer, som
visat sig olämpliga att föra motordrivet fordon och därför fått körkortet
indraget, likväl får föra spårvagn, bl, a. i vägtrafik. I promemo-

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 22 14

rian
konstateras att denna brist kan avhjälpas, om som villkor för rätt att föra
spårvagn föreskrivs innehav av körkort. Genom en sådan föreskrift uppnås
nämligen att såväl rätten att föra motordrivet fordon som rätten att föra
spårvagn upphör, om körkortet blir återkallat eller omhändertaget med stöd av
51, 54 resp, 67 § körkortskungörelsen (1972: 592) (KKK) (ändrad senast 1974:
832). I promemorian föreslås vidare att brott vid förande av spårvagn bör
jämställas med brott vid förande av motordrivet fordon, när det gäller återkallelse
och omhändertagande av körkort och skyldigheten att lämna underrättelse om dom
eller beslut avseende sådant brott till länsstyrelsen (119 § KKK).

I
promemorian anförs att det kan diskuteras, vilken körkortsbehörighet som skall
krävas i detta sammanhang. Det kan förefalla naturligt att anse att en
spårvagnsförare skall ha behörighet att föra buss, dvs. inneha körkort klass AB*DE
eller klass ABCDE enligt 7 § KKK. H'ärvid bör emellertid uppmärksammas att den utbUdning
som utöver den grundläggande och jämväl för spårvagnsförare väsentliga trafikutbildningen
ges blivande bussförare är särskilt inriktad på förande av tunga
motorfordon. För spårvagnsförare krävs en annan specialutbildning, där den
särskilda bussförarkompetensen inte torde ha större betydelse. Med hänsyn
härtill anses i promemorian övervägande skäl tala för att som viUkor för rätt
att föra spårvagn inte kräva mer än innehav av körkort för personbU, dvs.
körkort lägst klass AB*** enligt 7 § KKK. Med ett sådant krav tillgodoses det
primära önskemålet att med utgångspunkt i vederbörandes personliga
lämplighet åstadkomma en sammankoppling av rätten att föra motordrivet fordon
och rätten att föra spårvagn. Behörighetskrav som är speciella för förare av
spårvagn och som inte täcks av de krav som gäller för er-håUande av körkort för
personbil får uppställas i säkerhetsordningen för spårvägen i fråga.

Kravet
på innehav av körkort för personbil som förutsättning för rätten att föra
spårvagn anses i promemorian övergångsvis inte kunna uppr"ätthåUas
undantagslöst med h'änsyn tUl redan anställda spårvagnsförare som inte är
innehavare av körkort. För sådana och liknande fall bör en möjlighet till
dispens från behörighetskraven öppnas.

Om
någon för spårvagn, trots att ban inte har körkort för personbil och inte
heller har dispens från kravet på innehav av sådant körkort, bör han enligt vad
som föreslås i promemorian vara underkastad samma ansvarsregler som den som
för motordrivet fordon utan att vara berättigad därtill. Reglerna i 3 § första
stycket TBL om ansvar för olovlig körning bör alltså göras tillämpliga på fall
då spårvagn framförs i strid mot körkortskravet. Även när någon för spårvagn
utan att uppfylla de särskilda behörighetskrav för spårvagnsförare som kan vara
uppställda i fastställd säkerhetsordning bör ansvar för olovlig körning enligt
3 § första stycket TBL inträda. På motsvarande sätt bör 3 §

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:22 15

andra
stycket TBL bli tillämpligt, om spårvagnsförare åsidosätter föreskrift i
allmänhet av medicinsk art som med stöd av fastställd säkerhetsordning
meddelats i fråga om hans rätt att föra spårvagn. Däremot torde det inte vara
lämpligt att låta ansvar enligt 3 § andra stycket TBL inträda på den grund att
någon vid förande av spårvagn åsidosatt föreskrift som meddelats i fråga om
hans rätt att föra personbil. De föreskrifter vilkas överträdande bör vara
förenat med straffansvar i förevarande sammanhang bör vara sådana som hänför
sig speciellt till rätten att föra spårvagn och som kan vara strängare än de
som avser rätten att föra personbU. Vad slutligen angår bestämmelserna i 3 §
tredje stycket TBL bör dessa bli tUlämpliga, om någon anställer eller bmkar
som förare av spårvagn en person som inte innehar körkort för personbU eller
som inte uppfyller särskilda behörighetskrav enligt fastställd säkerhetsordning
eller om någon eljest tillåter annan att föra spårvagn utan att denne är
behörig därtill.

6.2
Tillsynsfrågor

Tillsynskungörelsen
gäller i fråga om sådan spårväg och tunnelbana i allmän trafik för vilken
koncession meddelats efter kungörelsens i-kraftträdande. Har koncession
meddelats tidigare gäller kungörelsen endast i den mån spårvägen eller
tunnelbanan enligt koncession eller särskilt beslut av Kungl, Maj:t ställts
under vägverkets tillsyn. I promemorian föreslås att tillsynskungörelsen skall
gälla alla spårvägar och tunnelbanor i allmän trafik, oberoende av tidpunkten
för koncessionens meddelande.

På
senare år har på olika håll i landet tUlkommit anläggningar på vilka äldre
järnvägs- eller spårvägsmateriel visas i drift, s. k. museijärnvägar och museispårvägar.
Ar 1973 var enligt uppgift fem museijärnvägar och en museispårväg i bruk för
persontransporter av detta slag. Tillsynskungörelsen omfattar inte sådana
anläggningar. I promemorian föreslås att i princip samma bestämmelser om bl. a.
tUlsyn som de för enskilda järnvägar och spårvägar gällande görs tillämpliga på
museijärnvägar och museispårvägar. Det bör ankomma på vägverket att med beaktande
av anläggningens art bestämma om anläggningen skall hänföras till enskild
järnväg, tunnelbana eller spårväg.

7
Remissyttrandena

Samtliga
remissinstanser tillstyrker eller godtar i allt väsentligt förslagen i
promemorian rörande spårvägstrafikens inordnande i det regelsystem som gäller
för vägtrafiken.

Några
remissinstanser länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, AB Storstockholms
Lokaltrafik och. Stockholms läns landsting liksom

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop.1975: 22 16

Göteborgs
Spårvägar uttalar att statsbidrag bör kunna utgå för kostnader för
uppförande av de föreslagna signalanordningarna vid över-gångsstäUen för
gående.

Samtliga
remissinstanser tillstyrker eUer godtar förslaget att bestämmelserna i TBL om
vårdslöshet i trafik, hinder i trafik, rattonykterhet och rattfylleri samt smitning
görs tillämpliga på förare av spårvagn.

Flertalet remissinstanser,
däribland rikspolisstyrelsen, statens vägverk, statens trafiksäkerhetsverk,
länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, Norrköpings kommun och Svenska
Kommunalarbetareförbundet, ansluter sig till förslaget att som villkor för rätt
att föra spårvagn bör krävas innehav av körkort för personbU, dvs. körkort
lägst klass AB***, samt att bestämmelsema om olovlig körning i TBL görs
tillämpliga på spårvagnsförare. RA och länsstyrelsen i Östergötlands län
förordar strängare behörighetskrav, nämligen körkort lägst klass AB*DE eller
enligt länsstyrelsen körkortsklass AB*** jämte trafikkort. Andra remissinstanser
anser de i promemorian förordade kraven föra för långt. Således ifrågasätter
länsstyrelsen i Stockholms län om inte innehav av traktorkort skulle vara
tillräckligt för spårvagnsförare med hänsyn till den specialutbildning som
dessa erhåller. Göteborgs kommun, som i huvudsak hänför sig till synpunkter som
framförts av Göteborgs Spårvägar, finner att rekryteringsproblem skulle uppstå
för Göteborgs Spårvägar om utredningens förslag om krav på innehav av körkort
för personbil som förutsättning för rätten att föra spårvagn genomförs.
Kommunen förordar därför att frågan om behörighetskravet löses genom införande
av ett "auktoriserat spårvagnsförarebevis". Kommunen uttalar
emellertid att de svårigheter, som det föreslagna behörighetskravet skulle
komma att medföra, torde minska framdeles. Inom en snar framtid, anför
kommunen, kommer ett krav på körkort för personbil för spårvagnsförare inte
att medföra angivna problem. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, som
godtar det föreslagna behörighetskravet, anser att de rekryteringsproblem som
kan uppstå bör lösas genom dispens från kravet på körkort för redan anställda
spårvagnsförare som inte har körkort och genom dispenstid för företaget för
omställning till nya rekryteringsförhållanden,

8
Föredraganden

Som framgär
av vad jag tidigare har anfört finns spårvägar numera i Stockholm, Göteborg och
Norrköping, Endast i Göteborg är spårvägs-trafiken av mera betydande
omfattning.

Vägtrafikkungörelsen
(1972: 603) (VTK) (ändrad senast 1974: 700) reglerar i princip inte trafik med
spårvagn. Bestämmelserna i VTK om vägtrafikant avser enligt en definition i 2 §
bl. a. den som färdas eller annars vistas i fordon på väg. Definitionen på
fordon i samma paragraf

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 22 17

utesluter
emellertid den spårbundna trafiken. Bestämmelserna i VTK är på grund härav i
princip inte tillämpliga på förare av spårvagn. Inte heUer gäller
bestämmelserna i lagen (1951: 649) om straff för vissa trafikbrott (TBL)
(ändrad senast 1974: 830) i fråga om spårvagnsförare.

Nordisk vägtrafikkommitté (NVK)
har i betänkandet (NU 1970: 10) Vägtrafikregler, reviderat förslag, föreslagit
för Norden gemensamma bestämmelser om bl, a. trafik med spårvagn. De
bestämmelser i vägtrafiklagstiftningen som enligt NVK:s förslag bör bli tUlämpliga
på spårtrafik innehåller dels aUmäima aktsamhetskrav och föreskrifter om
åligganden vid trafikolycka, dels föreskrifter att följa anvisningar för
trafiken m. m., dels vissa mera detaljerade trafikregler.

Enligt kungörelsen (1967:
604) om tUlsyn över enskUda järnvägar, spårvägar och tunnelbanor
(tillsynskungörelsen) skall för bl. a. spårväg som står under vägverkets
tillsyn finnas säkerhetsordning med trafik-säkerhetsföreskrifter som har
fastställts av statens vägverk. Bestämmelser om ansvar för överträdelse av
sådan föreskrift finns inte i kungörelsen. Överträdelse kan dock medföra
ansvar enligt brottsbalken för exempelvis allmänfarlig vårdslöshet eller, när
det är fråga om personal med ämbetsansvar, tjänstefel.

Enligt
allmänna ordningsstadgan (1956: 617) (AOSt) (ändrad senast 1973:1178) utfärdar
länsstyrelsen reglementen m.m. för bl.a. spårvägsföretag, om inte annat följer
av särskUda bestämmelser. Övertr"ä-delse av bestämmelse i reglemente
straffas enligt 28 § AOSt med penningböter eller i svårare fall dagsböter.

Spårvägarna
i Stockholm och Göteborg står under vägverkets tiUsyn men däremot inte
spårvägen i Norrköping.

Göteborgs Spårvägar har i
skrivelse till kommunikationsdepartementet påtalat att tillsynskungörelsen
saknar bestämmelser om ansvar för överträdelse av föreskrift i säkerhetsordning
som har fastställts av vägverket samt föreslagit vissa lagstiftningsåtgärder.

Mot bakgmnd av det anförda
har inom kommunikationsdepartementet upprättats en promemoria (Ds K 1974: 5)
Trafikregler för spårvägstrafik, m. m. Enligt förslag i promemorian bör trafik
med spårväg som går i kontakt med vägtrafik anpassas till vägtrafikens
regelsystem. I vissa avseenden avviker promemorians förslag från vad som föreslagits
av NVK. Med hänsyn härtill har förslaget tagits upp i Nordisk kommitté för
vägtrafiklagstiftning (NKV) som biträtt de lösningar som lagts fram i
promemorian, se rapport 7, Vissa trafikregler m, m,, i Nordiska
trafiksäkerhetsrådets (NTR) rapportserie.

I
promemorian föreslås att vissa bestämmelser i 'VTK görs tillämpliga på förare
av spårvagn. Detta gäller tUl en början de mera allmänt formulerade
bestämmelserna om vägtrafikants eller fordonsförares skyldighet avseende aktsamhet
i olika hänseenden bl. a. att vägtrafikant skall iakttaga den omsorg och
varsamhet som till förekommande av

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:22 18

trafikolycka
betingas av omständigheterna eller åligganden vid trafikolycka. Vidare avses
vissa bestämmelser om skyldighet att följa anvisningar för trafiken, bl. a.
anvisningar om skyldighet att stanna eller lämna företräde eller om
hastighetsbegränsning, eller trafiksignal. Slutligen tas upp en grupp som
omfattar mera detaljerade bestämmelser om bl, a, kraven på att fordon inte får
föras av den som är sjuk, berusad o, d, och reglema om skyldighet att i vissa
angivna fall iaktta särskild försiktighet och att hålla tUlräckligt låg
hastighet, t. ex. vid vägkorsning.

För
att undvika en sänkning av spårvagnarnas medelhastighet och därmed bl, a, en
minskning av transportmedlets attraktivitet föreslås i promemorian med
avvikelse från vad som har förordats av NVK att spårvagnars företr"ådesr'ätt
vid övergångssfällen för gående skall bibehållas. I avsikt att tillgodose
skäliga trafiksäkerhetskrav föreslås att vissa åtgärder vidtas. Bland dessa
åtgärder märks särskUt följande.

,
Övergångsställen som korsas av spårväg bör i största möjliga utsträckning
förses med signalreglering som för att undvika uppehåll i spårvägstrafiken
styrs av denna,

Antalet obevakade
övergångsställen som korsas av spårväg bör kunna reduceras genom en omprövning
av behovet av sådana övergångsställen,

Obevakade övergångsställen som
korsas av spårväg bör förses med särskilda anordningar som, med blinkande gult
sken i en ljusöppning visande förslagsvis en stiliserad spårvagn, varnar
fotgängare för spårvägstrafiken.

Förseelser
mot sådana bestämmelser som är upptagna i VTK och som genom särskilda
bestämmelser föreslås bli tillämpliga på spårvagnsförare bör enligt
promemorieförslaget medföra ansvar i enlighet med VTK:s straffbestämmelser.
Ansvar enligt dessa bestämmelser föreslås dock inte inträda om gämingen är
belagd med straff i brottsbalken eller TBL,

Vidare
föreslås i promemorian dels att som vUlkor för rätten att föra spårvagn skall
krävas körkort för personbU, dvs, körkort lägst klass AB***, dels att
bestämmelserna i TBL om vårdslöshet i trafik, hinder i trafik, olovlig körning,
rattonykterhet och rattfylleri samt smitning görs tillämpliga på förare av
spårvagn. Dessa frågor avser jag att närmare behandla i det följande.

I
promemorian anförs att övervägande skäl talar för att de regler som föreslås
bli tillämpliga på spärvägstrafik trafikregler och föreskrifter om rätt att
föra spårvagn anges i tUlsynskungörelsen.

Slutligen
föreslås i promemorian att tUlsynskungörelsen görs tUl-lämplig på aUa spårvägar
i allmän trafik och på anläggningar där äldre spårvägsmateriel visas i drift, s.
k, museispårvägar. Med spårväg bör enligt promemorians förslag avses anläggning
som i meddelad koncession har betecknats som spårväg med det undantaget att
anläggningen

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 22 19

bör
hänföras till tunnelbana om trafiken i sin helhet framgår på egen, från annan
trafik väl avskild banvall utan korsning i samma plan med annan trafik, I fråga
om icke koncessionerad anläggning föreslås vägverket få avgöra om den med
hänsyn tUl sin art skall hänföras till spårväg. Sistnämnda regel torde bli
tillämplig endast beträffande museispårväg.

Samtliga
remissinstanser tUlstyrker eller godtar i allt väsentligt förslagen i
promemorian. Även för egen del ansluter jag mig i princip till dessa. Jag vill
upplysa att jag om riksdagen beslutar om de ändringar i TBL som jag förordar
i det följande avser att föreslå regeringen de ändringar i bl, a. VTK och
tillsynskungörelsen som behövs. Förslaget till ändring i VTK kommer att syfta
bl, a. till att de bestämmelser i VTK 5 §, 14 § första stycket och 19 §
som direkt korresponderar med TBL skall bli tillämpliga på förare av spårvagn.
Den i promemorian upptagna frågan om särskilda åtgärder i fråga om säkerheten
vid övergångsställen som korsas av spårväg bör också beröras i detta sammanhang.
Självfallet är det av väsentlig betydelse att fotgängarnas säkerhet inte
eftersatts. Det finns emellertid inte några erfarenheter som tyder på att
säkerhetsproblemen där spårvägstrafik korsar övergångsställe har någon
omfattning. Jag vill också understryka att de nya trafikregler som i
promemorian föreslås införda inte innebär någon försämring av fotgängarnas
säkerhet. Mot denna bakgmnd kan jag inte i alla delar ansluta mig till de i
promemorian redovisade övervägandena om särskUda åtgärder i anslutning tiU
övergångsställen. Det ankommer emeUertid på statens trafiksäkerhetsverk och
statens vägverk att närmare följa utvecklingen på området, I sammanhanget vill
jag erinra om att frågan om inrymmande i statsbidragsbestämmelsema av anordningar
som prioriterar kollektivtrafiken i tätorter f, n. övervägs av den s. k, KOLT-utredningen
(K 1971: 01).

Jag
skall härefter närmare redovisa förslagen till ändringar i TBL. Mina
överväganden har såvitt de avser 4 och 5 §§ TBL skett i samräd med chefen
för justitiedepartementet.

Den
omständigheten att TBL liksom med vissa undantag VTK inte är tiUämplig på
spårvägstrafik innebär att spårvagnsförare som begår "trafikbrott"
kan dömas endast enligt brottsbalken för exempelvis allmänfarlig vårdslöshet
eller tjänstefel. En sådan ordning är såsom vitsordats av remissinstansema
klart otUlfredsställande. Särskilt framstår detta för personal som tjänstgör
både som buss- och spårvagnsförare, I den ena funktionen är föraren
underkastad trafiklagstiftningen, i den andra kan han dömas till ansvar enligt
brottsbalken, TUl det anförda kommer att frågan om bibehåUande av
bestämmelserna om ansvar för tjänstefel övervägs inom justitiedepartementet.

I
promemorian framhålls att förslaget att inordna spårvägstrafiken under
vägtrafikreglerna i "VTK med hänsyn tUl TBL:s ställning i för-

s. 20 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 22 20

hållande
till dessa regler medför att bestämmelsema i TBL om vårdslöshet i trafik (1 §),
hinder i trafik (2 §) och smitning (5 §) bör göras tillämpliga på förare av
spårvagn. Liksom remissinstanserna tillstyrker jag ett genomförande av
utredningens förslag i denna del,

I
betänkandet (SOU 1965: 35) Nykterhet i trafik lade trafiknykterhetskommittén
fram förslag om nykterhetslagstiftning för spårtrafiken. Vid remissbehandlingen
fick förslaget ett i stort sett gynnsamt mottagande. Så gott som samtliga
remissinstanser instämmer i att behov av lagstiftnmgsåtg'ärder mot trafiknykterhetsbrott
inom spårtrafiken föreUgger,

I
promemorian uttalas att behovet av en lagstiftning om straff för
nykterhetsbrott för spårvägstrafikens del har klarlagts av trafiknykterhetskommittén
och genom remissbehandlingen av kommitténs förslag. Om förslaget att inordna
spårvägstrafiken under vägtrafikreglerna i "VTK genomförs, ligger det nära
tUl hands att på motsvarande sätt lösa också frågan om ansvar för onykterhet
vid förande av spårvagn. Med hänsyn härtill föreslås i promemorian att
bestämmelserna om rattonykterhet och rattfylleri i 4 § TBL görs tillämpliga på
förare av spårvagn.

Promemorians
förslag tillstyrks eller lämnas utan erinran av samtliga remissinstanser. Jag
är av samma uppfattning och förordar att förslaget genomförs.

F,
n. krävs inte körkort för att få föra spårvagn. I promemorian framhålls att det
i dagens läge kan tänkas att en person, som fått sitt körkort indraget på gmnd
av att han begått ett trafiknykterhetsbrott eller på annat sätt visat sig
olämplig att föra motordrivet fordon, fullt lagligt kan forts"ätta att
föra spårvagn i vägtrafik. Det anses från allmän synpunkt, inte minst från
trafiksäkerhetssynpunkt, som otUlfredsställande att lagstiftningen inte
anvisar några möjligheter att hindra att personer, som har visat sig olämpliga
att föra motordrivet fordon och därför fått körkortet indraget, likväl får föra
spårvagn. Som en lösning av detta problem förordas att som viUkor för rätt att
föra spårvagn föreskrivs innehav av körtkort. Vidare föreslås att brott vid
förande av spårvagn bör jämställas med brott vid förande av motordrivet fordon
när det gäUer återkaUelse eller omhändertagande av körkort,

I
promemorian behandlas även frågan vilken körtkortsbehörighet som bör krävas i
detta sammanhang. Det anförs därvid att det kan förefalla naturligt att en
spårvagnsförare bör ha behörighet att föra buss, dvs. inneha körkort klass AB*DE
eller klass ABCDE enligt 7 § körkortskungÖrdsen (1972:592) (KKK) (ändrad senast
1974:832). Samtidigt framhålls det emellertid att den utbUdning som utöver den
grundläggande och även för spårvagnsförare väsentUga trafikutbildningen ges
blivande bussförare är särskilt inriktad på förande av tunga motorfordon, medan
för spårvagnsförare krävs en annan spe-

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 22 2l

cialutbildning, där den särskilda bussförarkompetensen mte
torde ha större betydelse. Med bämsyn härtUl förordas att kravet för spårvagnsförare
bestäms Ull innehav av körkort för personbU, dvs. körkort lägst klass AB***.
Behörighetskrav som är speciella för förare av spårvagn får enligt promemorian uppställas
i säkerhetsordning för spårvägen i fråga. Innehav av körkort för personbU anses
övergångsvis inte kunna krävas undantagslöst med hänsyn till redan anställda
spårvagnsförare som inte är innehavare av körkort. För sådana och liknaTide
fall föreslås att en möjlighet till dispens från körkortskravet öppnas.

Om någon för spårvagn, trots att han inte har körkort för
personbil och inte heller har dispens från kravet på sådant körkort, bör han enligt
vad som föreslås i promemorian vara underkastad samma ansvarsregler som den
som för motordrivet fordon utan att vara berättigad därtill. Reglerna i 3 §
första stycket TBL om ansvar för olovlig köming bör alltså göras tillämpUga på
fall då spårvagn framförs i strid mot körkortskravet. Även när någon för
spårvagn utan att uppfylla de särskilda behörighetskrav för årvagnsförare som
kan vara uppställda i fastställd säkerhetsordning bör ansvar för olovlig körning
inträda. Vidare bör på motsvarande sätt 3 § andra stycket TBL bU tiUämpligt, om
spårvagnsförare åsidosätter föreskrift i allmänhet av medicinsk art som med
stöd av fastställd säkertietsanordmng har meddelats i fråga om rätt att föra
spårvagn. Däremot anses det irrte lämpligt att låta ansvar enligt 3 § andra
stycket TBL inträda på den grand att någon vid förande av spårvagn åsidosatt
foreskrift som meddelats i fråga om hans rätt att föra bil. De föreskrifter
vilkas överträdande bör vara förenat med straffansvar bör vara sådana som
hänför sig specieUt tiU rätten att föra spårvagn och som kan vara strängare än
dem som avser rätten att föra personbil Vad slutUgen angår bestämmelserna i 3 §
tredje stycket TBL bör dessa enligt promemorieförslaget bli tillämpliga, om
någon anställer eller bmkar som förare av spårvagn en person som inte innehar
körtkort för personbU eller inte uppfyller särskilda behörighetskrav enligt
fastställd säkerhetsordning eller om någon eljest tillåter annan att föra
spårvagn utan att denne är behörig därtUl.

Flertalet remissinstanser tUlstyrker cUer lämnar utan
erinran promemorians förslag i körkortsfrågan liksom förslaget att
bestämmelserna i 3 § TBL görs tillämpliga på förare av spårvagn. Ett par
remissinstanser anser dock att kravet bör gälla busskörkort eller person-bUkörkort
jämte trafikkort. Göteborgs kommun finner att ett körkorts-krav kan medföra
rekryteringsproblem och förordar en lösning med "auktoriserat spårvagnsförarebevis".
Kommunen uttalar emeUertid också att svårigheterna i stort torde vara av
övergående natur.

Jag finner
övervägande skäl tala för att i princip'samma krav i

lämplighetshänseende bör gälla för spårvagnsförare som för bUförare. . *JJ

s. 22 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 22 22

Detta
tillgodoses genom kravet på körkort lägst klass AB*** samtidigt som man också
uppnår att spårvagnsförare tillförsäkras en grundläggande trafikutbildning.
Ett Längre gående behörighetskrav skulle medföra utbUdnings- och
rekryteringsproblem utan att några egentliga trafiksäkerhetsvinster uppnås.
Liksom flertalet remissinstanser ansluter jag mig alltså i körkortsfrågan till
de överväganden som redovisas i promemorian. Behovet särskilt övergångsvis
av dispens från körkortskravet kan tillgodoses antingen genom en särskild
övergångsbestämmelse eller individuell prövning på motsvarande sätt som kan
ske enligt 136 § KKK, Med hänsyn tiU den betydelse som körkortskravet har från
trafiksäkerhetssynpunkt torde den senare lösningen vara att föredra.

Jag
ansluter mig till promemorians förslag att förseelse vid förande av spårvagn
bör kunna utgöra grund för återkallelse och omhändertagande av körkort liksom
för varning.

I
linje med mina överväganden i körkortsfrågan tillstyrker jag att besfåmmelserna
i 3 § TBL på sätt som har föreslagits i promemorian görs tillämpliga på förare
av spårvagn.

Eftersom
begreppen vägtrafikant och fordon i TBL används i samma betydelse som i "VTK
bör TBL göras tillämplig i fråga om spårvägs-trafik genom att förare av
spårvagn i 15 §§ nämns särskilt vid sidan av vägtrafikant, förare av
motordrivet fordon resp. förare av vissa slags motordrivna fordon. TBL
innehåller inte definitioner och någon sådan torde inte heller behövas i fråga
om begreppet spårvagnsförare, I detta fall, liksom när det gäller exempelvis
begreppet förare av motordrivet fordon, torde den närmare innebörden få framgå
av detaljlagstiftningen, i detta fall tUlsynskungörelsen.

Med
hänsyn till behovet av skälig övergångstid, bl. a. för prövning av ansökningar
om dispens från körkortkravet, förordar jag att de nya bestämmelserna tr'äder i
kraft den 1 januari 1976,

I
enlighet med vad jag nu anfört har inom kommunikationsdepartementet upprättats
förslag tiU lag om ändring i lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott.
Förslaget har, såvitt det avser 4 och 5 §§, upprättats i samråd med chefen för
justitiedepartementet.

9 Hemställan

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen att

1.
antaga förslaget tUl lag om
ändring i lagen (1951: 649) om straff för vissa trafikbrott,

2.
godkänna de av mig förordade
riktlinjerna för ändrad lagstiftning rörande spårvägstrafiken.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 22 23

Beslut

Regeringen
ansluter sig tUl föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition
föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredraganden har lagt fram.

KUNGL.BOKTR. STOCKHOLM 1975 750100

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

14 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (7)

7 kopplingar i 5 dokument.

  1. Ds 2021:28 Ansvarsfrågan vid automatiserad körning samt nya regler i syfte att främja en ökad användning av geostaket s. 192 i texten
  2. SOU 2013:38 Vad bör straffas? s. 150 i texten
  3. Bet. 1989/90:JuU2 Trafiknykterhetsbrotten m.m. s. 7 i texten
  4. Prop. 1981/82:204 om ändring i lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott, m.m. s. 15 i texten
  5. Bet. 1975:TU13 Trafikutskottets betänkande med anledning av propositionen 1975:22 med förslag till lag om ändring i lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott, m.m. jäm… s. 1 · s. 4 · s. 6 i texten

Doktrin (7)

7 kopplingar i 2 dokument.

  1. Hoflund, Trafikbrottslagen, 1995 s. 21 · s. 22 · s. 31 · s. 134 i texten
  2. Hoflund, Vårdslöshet i trafik, 1980 s. 25 · s. 163 · s. 205 om s. 22 i texten