Regeringens proposition om viss försöksverksamhet inom lärarutbildningen m.m.
1975 · 94 sidor, varav 81 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 81 av 94 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1975:24, Regeringens proposition om viss försöksverksamhet inom lärarutbildningen m.m.
Dokumentets text
Regeringens
proposition nr 24 år 1975 Prop. 1975: 24
Nr 24
Regeringens
proposition om viss försöksverksamhet inom lärarut bildningen m. m.
beslutad
den 13 februari 1975.
Regeringen
föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av
regeringsprotokoil.
På
regeringens vägnar OLOF PALME
LENA
HJELM-WALLÉN
Propositionens
huvudsakliga innehåll
I
propositionen föreslås att en försöksverksamhet påbörjas läsåret 1977/78 med
utbildning av lärare i dels gymnastik, dels herakunskap, kostkunskap,
bostads/miljökunskap och konsumentkunskap i kombination med annat ämne. För
behörighet till tjänst med avsedd ämneskombination skall krävas ämnesstudier i
gymnastik jämte annat ämne resp. kostkunskap och miljö- och konsumentkunskap
jämte annat ämne.
FörsöksutbUdningen
i gymnastik skall enligt förslaget förläggas till Örebro och
försöksutbildningen i kostkunskap och miljö- och konsumentkunskap tiU Umeå.
Ämnesstudierna föreslås omfatta studiekurser motsvarande 6080 poäng vid
nuvarande filosofisk fakultet. Studierna skall bygga på tvåårig linje i
gymnasieskolan. Ämnesutbildningen i gymnastik kombineras i förslaget med
engelska, biologi, kemi eller matematik. Utbildningen i ämnena kostkunskap och
miljö- och konsumentkunskap kombineras med biologi, kemi, materaatik eller
samhällskunskap, UtbUdningen skall kunna tUlgodoräknas i nuvarande filosofie
kandidatexamen.
Parallellt
med ämnesstudierna i gyranastik resp. kostkunskap ra. fl. ämnen föreslås fyra
veckors lärarinriktad yrkesförberedelse äga rum. Efter avslutade ämnesstudier
skall de studerande genomgå praktisk-pedagogisk utbildning.
1
Riksdagen 1975.1 saml. Nr 24
Prop. 1975: 24 2
För
antagning till utbildningen och urval bland de sökande föreslås de regler gälla
som i proposition om reformering av högskoleutbildningen m.m. (prop. 1975:9)
föreslagits att gälla första gången vid antagningen till höstterminen 1977.
I
propositionen föreslås vidare att teckningslärarutbildning av det slag som
bedrivs vid teckningslärarinstitutet skall byggas ut. Utbyggnaden skall enligt
förslaget förläggas till Umeå. Vidare föreslås att skolöverstyrelsen
undersöker behovet av att anordna en särskild utbildning av icke-behöriga
lärare i teckning, som i viss omfattning tjänstgjort i skolan.
Skolöverstyrelsen skall därvid undersöka om en sådan utbildning kan förläggas
till Umeå.
Prop. 1975: 24
Utdrag
UTBILDNINGSDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid regeringssammanträde 1975-02-13
Närvarande: Statsministern Palme, ordförande, och
statsråden. Sträng, Andersson, Holmqvist, Aspling, Lundkvist, Geijer,
Bengtsson, Noriing, Löfberg, Lidbom, Carlsson, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon,
Hjelm-Wallén.
Föredragande: statsrådet Hjelra-Wallén.
Proposition om viss försöksverksamhet inom lärarutbUdningen
m. m.
Föredraganden anför
1 Inledning
LärarutbUdnlngskommittén' har i december 1972 lagt fram betänkandena
(SOU 1972: 92 och 93) Fortsatt reformering av lärarutbildningen (del I) och
Förslag till studieplaner (del II). Betänkandena
avser utbildning av lärare i barnkunskap, barn- och ungdoraskunskap, bostads/miljökunskap,
dramatik, ergonomi, familjekunskap, formgivning, gymnastik, hemkunskap, konsuraentkunskap,
kostkunskap, slöjd, teckning och textilkunskap samt i delar av ämnen ekonomi,
konst och konsl-och musikhistoria,1 Även utbildningen av lärare i musik är
delvis behandlad, I fortsättningen kommer dessa ämnen att sammanfattas under
benämningen LUK-ämnen i överensstämmelse med den terminologi som utredningen
har använt.
Lärarutbildningskomraittén har vidare i oktober 1973 lagt
fram slutbetänkandet (SOU 1973: 42) UtbUdnmg av lärarutbildare. Slutbetänkandet
avser behörighet för och utbUdning av läraratbildare som skall medverka i den
av utredningen i huvudbetänkandet föreslagna ämnesutbildningen och praktlsk-pedagogiska
utbUdningen av lärare i LUK-ämnen,
Efter remiss har yttranden över betänkandena avgetts av
Statistiska centralbyrån (SCB), riksrevisionsverket (RRV),
universitetskanslersämbetet (UKÄ), samarbetsnämnden för lokal- och utmstningsprogramkom-
1 Riksdagsledamoten Stig Alemyr, ordförande,
utbildningssekreteraren Carl Tomas Edam, riksdagsledamoten Lars Gustafsson,
rektorn Paul Högberg, f, d, skolrådet Bertil Junel, f. d. riksdagsledamoten
Ernst Olsson, folkskolläraren Jan-Olof Olsson, sekreteraren Henry Persson samt
skoldirektören Briiia Stenholm.
Prop. 1975: 24 4
mitteerna
för universitet och högskolor (LUP-nämnden), skolöverstyrelsen (SÖ) efter
hörande av samtliga lärarhögskolor samt seminarierna för huslig utbildning, slöjdlärarseminariet
och styrelsen för konstfackskolan samt ett antal länsskolnämnder och
skolstyrelser, kulturrådet, dåvarande centrala studiehjälpsnämnden (CSN),
arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), styrelsen för gymnastik- och
idrottshögskolorna, dåvarande teater- och musikrådet (TMR) efter hörande av
statens scenskolor och statens dansskola, dramatiska insthutet (DI),
konsumentverket, länsstyrelserna i Stockholms län, Uppsala län, Östergötiands
län, Kronobergs län, Kalmar län, Malmöhus län, Göteborgs och Bohus län,
Värmlands län, Örebro län, Västerbottens län och Norrbottens län, akademien för
de fria konsterna, konstnärsutbildningssakkunniga (KUS), 1968 års barnstugeutredning,
filmutredningen, organisationskommittén för högre musikutbildning (OMUS) efter
hörande av musikhögskolorna, utredningen om skolans inre arbete (SIA),
kompetenskommittén, 1973 års expertgrupp för konstutbildning. Svenska
kommunförbundet. Landstingsförbundet, Sveriges industriförbund (SIF), Sveriges
riksidrottsförbund, Tjänstemännens centralorganisation (TCO),
Statstjänstemännens riksförbund (SR), Sveriges akademikers centralorganisation
(SACO), Landsorganisationen i Sverige (LO), Svenska arbetsgivareföreningen
(SAF), Kooperativa Förbundet (KF), Konstnärliga och litterära yrkesutövares samarbetsnämnd,
Riksförbundet Hem och Skola, Sveriges förenade studentkårer (SFS),
Elevförbundet, Sveriges elevers centralorganisation (SECO), Vuxenstuderandes
riksorganisation (VRO) och Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund (SSU),
TCO
har till sitt yttrande bifogat yttrande från Svenska facklärarförbundet.
Yttranden har även inkommit från Biologilärarnas förening, Fredrika-Bremer-Förbundet,
Föreningen Sveriges vävlärare, Konstnärernas riksorganisation.
Kulturarbetarnas Socialdemokratiska Förening, länsstyrelsen i Västernorrlands
län. Nordisk husholdningsh0jskole. Svenska gymnastikläraresällskapet. Svenska
hemslöjdsföreningars riksförbund. Teckningslärarnas och Tl-elevernas förening
och Teckningslärarnas riksförbund.
I
propositionen behandlas även en skrivelse från SÖ den 3 oktober 1973 med
förslag till bestämmelser om lärartjänster i nya ämneskombinationer i
gymnasieskolan avsedda att möjliggöra för vissa lärare i yrkesinriktat ämne
att kombinera sitt huvudämne med annat undervisningsämne. Förslaget har
föregåtts av remissförfarande.
2
Utbildning av lärare i LUK-ämnen 2.1 Nuvarande förhållanden
2.1.1
Organisation och förläggning
Utbildningen
av lärare i LUK-ämnen äger rura vid särskilda seminarier eller högskolor, där
lärare i endast ett eller några få ämnen utbUdas,
Prop. 1975: 24 5
Både ämnesutbildning och utbildning i pedagogik och
metodik meddelas vid dessa läramtbildnlngsanstalter, som också svarar för de
studerandes praktUctjänstgöring. De blivande teckningslärarna fullgör en stor
del av sin praktiktjänstgöring vid teckningslärarinstitutets interna övningsskola.
I följande sammanställning redovisas var lärare i olika LUK-ämnen
utbildas.
Seminarier och högskolor vid vilka lärare i LUK-ämnen
utbildas
Ämne Lärarutbildningsanstalt
Teckning Teckningslärarinstitutet
i Stockholm
Musik Musikhögskolorna i Göteborg, Malmö
och Stockholm
Gymnastik Gymnastik-
och idrottshögskolorna i Siockholm och
Örebro
Trä- och metallslöjd Slöjdlärarseminariet i Linköping
Konsumenlkunskap Texlillärarlinjens allmänna gren vid
seminarierna för
Textilkimskap huslig utbildning i Göleborg,
Stockholm, Umeå och
TextUslöjd Uppsala
Textilkunskap Texlillärarlinjens vävinriktade gren vid seminariet för
Vävning huslig
utbildning i Stockholm
Bostads/miljökunskap Hushållslärarlinjen vid
seminarierna för husUg utbild-
Ekonomi ning
i Göteborg, Stockholm, Umeå och Uppsala
Familjekunskap
Hemkunskap
Konsumenlkunskap
Kostkunskap
Produktionsteknik
Barnkunskap Barnavårdslärarlinjen
vid seminarierna för huslig ut-
Barn- och ungdoms- bildning i Göteborg, Stockholm,
Umeå och Uppsala kunskap Familjekunskap
' Provisorisk ämnesulbildning i musik anordnas för närvarande
i Göteborg och Malmö under särskild ledning (OMUS).
Skolöverstyrelsen har enligt sin instruktion inom sitt
verksamhetsområde inseende över utbildning, fortbUdning och vidareutbUdning av
lärare och andra tjänstemän. Särskild styrelse finns för konstfackskolan i
Stockholm, som omfattar även teckningslärarinstitutet, samt för gymnastik- och
idrottshögskolorna. Motsvarande uppgifter för musikhögskolorna åvilar för
närvarande organisationskommittén för högre musikutbildning (OMUS).
Den närmaste ledningen av utbUdningen utövas av rektor.
Vid gymnastik- och idrottshögskolan i Stockholm firms vidare en professur och
två tjänster som biträdande professor samt vid musikhögskolan i Stockholm två
professurer. Vid var och en av gymnastik- och idrottshögskolorna i Stockholra
och Örebro finns tjänster som universitetslektor. I övrigt finns bland annat
tjänster som huvudlärare, lektor, metodiklärare.
Prop.
1975: 24 6
pedagogiklärare,
speciallärare och lärare i enskilda ämnen samt administrativ personal.
2.1.2
Inträdeskrav och utbildningstidens längd
För
tillträde till flertalet av nämnda utbUdningar krävs inte endast grundläggande
skolkunskaper utan också någon form av förutbildning.
I
följande sammanställning redovisas formella inträdesfordringar och utbildningstidens
längd för olika utbildningar. På grund av att antalet sökande tUl samtUga utbUdningar
under de senaste åren i regel varit mycket stort har de reella inträdesfordringama
oftast blivit högre än de i samraanställningen angivna formella.
För
tUlträde till utbUdningen av lärare i teckning, musik och gymnastik krävs
dessutom goda färdigheter i ämnet. Sökande till teckningslärarinstitutet får
dokumentera dessa färdigheter genom arbetsprov. Förkunskaper och färdigheter
hos sökande tUl musUclärarutblldningen prövas vid inträdesprov tiU
musikhögskolorna.
Inträdeskrav
och utbildningstidens längd vid olika seminarier och högskolor för utbildning
av lärare i LUK-ämnen
opaginerad Kontrollera mot PDF
1 är
Inträdeskrav
Utbild-
Lärarutbild-
Älder
Allmän skol-
Förutbildning
längd
ningsanstalt
underbyggnad
Teckningslärar-
18
åk 9
1 år vid konstindu-
3
är
institutet
31 är
särskild kurs i matematik eller motsvarande
striella dagskolan vid konstfackskolan (fack VIII)
Musikhögskola
15 25 år
äk9
4 år
Gymnastik-
och
18 är
åk 9, särskild kurs i
2
är
idrottshögskola
matematik eller engelska, förkunskaper i vissa ämnen
enligt vad som gäller för tillträde till naturvetenskaplig eller teknisk
linje i gymnasieskolan samt i biologi eller naturkunskap och ell språk lägst
betyget 2 på treårig linje i gymnasieskolan
20
är
3-1 år i verkstadsskola
för möbelsnickare och metallarbetare*
Slöjdlärarseminariet
åk
9 med lägst betyget 2 i svenska, engelska, historia, samhällskunskap,
matematik, fysik, kemi och teckning
opaginerad Kontrollera mot PDF
3
år
1 termin yrkeskurs i
sömnad med fackleck' ning-fl termin väv-
Seminarium för 19
år åk 9 med lägst betyget
huslig
utbUd- 2 i ämnena svenska,
ning: engelska (särskild
*
Tvä år av förutbildningen kan ersättas av genomgång av gymnasieskolans
trätekniska eller verk-stadstekniska linje.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Inträdeskrav
Lärarutbildningsanstalt
Älder
Allmän skolunderbyggnad
Förutbildning
Utbildningstidens
längd
opaginerad Kontrollera mot PDF
lextillärarlinjen
hushållslärarlinjen
barnavårdslärarlinjen
19 år
19 år
kurs),
matematik (sär-
ning med fackteck-
skild
kurs), biologi,
nmg-
fysik
och kemi
»
1 termin hemleknisk skola-f 5 månaders praktik i hem-}-l
månad i slorhushäll-f-1 månad inom socialt verksamhetsområde
3 år
»
1 termin hemteknisk
3 år
skola-1-2 månaders
(därav två
praktik i barnavård i
terminer vid
hem4-34 veckors yr-
olika institu-
keskurs vid bama-
tioner)
vårdsskola*
opaginerad Kontrollera mot PDF
' Den angivna förutbildningen i vävning kan ersättas av
genomgång av gymnasieskolans konsumtions-linje med textil inriktning.
' Den
angivna förutbildningen kan hell ersättas av genomgång av gymnasieskolans konsumlionslinje,
gren med hemvårdsinriktning.
* Den angivna förutbildningen kan helt ersättas av
genomgång av gymnasieskolans vårdlinje, gren för bam- och ungdomsvård.
2.1.3 Utbildningens huvudsakliga innehåll
Ämnesutbildningen för blivande lärare i LUK-ämnen sker
parallellt med den praktisk-pedagogiska utbildningen. Ämnesstudierna är i stor
utsträckning integrerade med ämnesmetodik och det är därför inte möjligt att
ange metodUcstudiemas omfattning. Utrymmet för ämnesstudier, för studier i pedagogUc
och alhnän metodik samt för praktisk lärarutbildning varierar avsevärt mellan
olika LUK-ämnesutbildningar.
Tecktjing
Ulbildningen vid konstfackskolans fack VIII är en
förberedande utbildning med auskultationer, och viss integrerad ämnesmetodik
förekommer redan i denna utbUdning. Ämnesstudierna omfattar enligt gällande
timplan 4 104 undervisningstimmar, fördelade på alla fyra utbildningsåren.
Ämnesmetodiken upptar på timplanen 504 undervisningstimmar, fördelade på de tre
sista utbildningsåren.
Teckningsundervisningen i grundskolan och gymnasieskolan
omfattar bildframställning, bildkunskap och miljökunskap. I
teckningslärarutbildningen motsvaras bildframställningen främst av ämnena
färg- och formkunskap, tvådimensionell bUd och tredimensionell bild.
Bildkunskapen med dess tolkning, värdering och kritiska granskning motsvaras i
ämnesstudierna främst av ämnena konsthistoria och estetisk nutidsorientering.
Ämnet mUjökunskap behandlar främst de kollektiva miljöernas problematik.
Dessutom orafattar äranesstudiema följande ämnen: projektionsritning, skrift,
reklam och utstäUning samt foto- och filmkunskap.
Prop. 1975: 24 8
PedagogikutbUdningen
är uppdelad på tvä ämnen: psykologi och peda-gogUc samt konstpsykologi och
konstpedagogik. Konstpsykologi och konstpedagogik behandlar översiktligt frågor
som sammanhänger med konstupplevelse, bildkommunikation, bamets bUduttryck,
demonstration av UtstäUningar, sammanställning av pedagogiska bUdsviter osv.
Den
praktiska läraratbildningen omfattar dels undervisningsövningar i intern
övningsskola, dels auskultation, övningsundervisning och betygsatta
praktikserier vid grundskolor och gymnasieskolor.
Musik
UtbUdningen
på musiklärarlinjen består av en treårig ämnesutbildning samt ett års praktisk-pedagogisk
utbUdning, den s. k, provårskursen. Hela denna utbUdning är förlagd tUl
musikhögskolorna. ÄmnesutbUd-ningen omfattar ämnena piano, sång, instrument,
satslära, musiklära, gehörslära, musikhistoria, formlära, kördirigering,
orkesterdirigering, körsäng, rytmik och talteknik.
Fr.
o. m. läsåret 1971/72 anordnas en provisorisk utbUdning av lärare i musik och
annat ämne (prop. 1971: 31, UbU 1971: 5, rskr 1971: 112), ÄmnesutbUdningen
skall för båda ämnena tUlsammans omfatta tre år. Utbildningen i musik motsvarar
studiekurs om 60 poäng vid filosofisk fakultet och därutöver i förekommande
fall påbyggnadskurs motsvarande 20 poäng. Denna utbUdning i musik får tiUgodoräknas
i filosofie kandidatexamen. Vidare ingår praktisk-pedagogisk utbildning ett år
vid lärarhögskola.
Gymnastik
Timplanen
för gymnastiklärarlinjen vid gymnastik- och idrottshögskolorna omfattar
följande ämnen: anatomi och rörelselära, fysiologi, hälsolära och sjukdomslära,
psykologi och pedagogik, kroppsövningarnas historia, röst- och talvård,
kroppsövningarnas allmänna teori, gymnastik, musik, idrott samt
undervisningsövningar med skolklass m. ra, och auskultationer.
På
grund av ett eleverna skall utbUdas i vinter- och sommaraktiviteter utomhus raåste
en periodindelning göras så att vinteridrotterna koncentreras till
januariapril, soraraaridrotterna tUl septemberoktober och majjuni.
Ämnesstudierna
i gymnastik och idrott är uppdelade i teori och metodik-praktik.
Gränsdragningen mellan ämnesteori och metodik är svår att göra. Som exempel på
vad som menas raed ämnesteori i dessa äranen kan anföras träningslära,
rörelselära för olika grenar som gymnastik, fri idrott, skidor, skridsko,
simning, bollspel, orientering och friluftsliv.
Den
ämnespraktiska utbildningen sker alltid i kombination med undervisningen i äranesmetodik.
Någon tid för övning av ren personlig färdighet blir det inte. Denna övning får
ske i samband med genomgång av metoder för inlärning eller träning.
Prop.
1975: 24 9
Undervisningen
i psykologi och pedagogik är fördelad på samtliga fyra terminer. Huvudvikten
ligger på psykologi under första och på pedagogik under andra året. I ämnet
ingår avsnitt som behandlar didaktiska problem, speciellt avseende
kroppsövningarnas pedagogik, betygsättning, skolkännedom, skolans målsättning,
organisation och arbetssätt.
Avsikten
är att eleverna i detta ämne skall få en allmän metodikgenomgång som sedan
skall utgöra granden för den speciella ämnesmetodiken. Lärarna i pedagogik
blir på detta sätt tUlsammans med lärarna i metodik ansvariga för den
pedagogiska utveckUngen inom ämnet.
Den
praktiska lärarutbUdningen sker i form av undervisningsövningar i olika
skolformer. Undervisningsövningarna pågår under tre av de fyra terminer
utbildningen omfattar.
Trä-
och metallslöjd
Slöjdlärarkandidaterna
har som tidigare visats genomgått en fyraårig ämnesutbildning när de börjar på slöjdlärarseminariet.
Utbildningstiden vid seminariet behöver därför endast i begränsad omfattning
tas i anspråk för äranesutbildning i slöjd. De ämnen som har det största timtalet
är slöjdmetodik, teckning och ritteknik, samt psykologi och pedagogik. Ungefär
en femtedel av utbUdningstiden ägnas åt studier i ämnena svenska,
samhällskunskap, matematik, fysik och kemi.
Undervisningen
i metodik bedrivs på fem "stationer" som samtiiga kandidater besöker.
Vid varje metodikstation undervisar en metodiklärare enligt följande
fördelning:
a)
specialmetodik trä
b)
specialmetodik metall
c)
specialmetodik i andra material
(plast, emalj, skinn etc)
d) stadiemetodik
låg- och mellanstadiet (trä, metall och andra material)
e) stadiemetodik
högstadiet (trä, metall och andra material).
Av
seminariets fem klasser har varje klass en veckodag under hela läsåret till
sitt förfogande för den praktiska lärarutbildningen.
Konsumentkunskap,
textilkunskap, textilslöjd
Timplanen
för textillärarlinjens aUmänna gren vid seminarierna för huslig utbildning
omfattar följande ämnen: psykologi och pedagogik, metodik (utom ämnesmetodik),
kemi, fysik, textilkunskap, hälsolära med skolhygien, allraän konsthistoria,
textil- och dräkthistoria, vävteori, ckonorai- och konsumentkunskap, samhälls-
och familjekunskap, textil-värd, textilslöjd, mönsterkonstmktion och
mönsterformning, klädsömnad, hemtextilier, konstsömnad, vävning, fackteckning,
arbetsfysiologi med tillämpningsövningar samt föredrag, demonstrationer, auskultationer
och undervisningsövningar.
I
klädsömnaden utförs olika typer av klädesplagg tUl barn, ungdom och vuxna.
Prop. 1975: 24 10
Konstsömnaden
skall ge allsidig färdighet i broderitekniker och i knyppling. I undervisningen
i vävning tränas ohka vävtekniker. Möjligheter till fritt skapande i dessa
ämnen tiUvaratas. I såväl vävning som sömnadsämnen sker nära samverkan med
fackteckningen.
Kunskaper
om de textUa materialen utgör grunden för såväl det fortsatta studiet i ämnet sora
för arbetet med textUa material över huvudtaget. Olika fibrers strukturer och aUmänna
egenskaper, bearbetning av fibrer till garn, tyg och färdig vara behandlas
ingående. Undervisningen stöds av laborationer dels i form av analyser, dels
undersökningar som påvisar olika fibrers och tygers lämplighet för olika
ändamål. Ämnet ges en stark inriktning mot konsumentktmskap på textilområdet.
Undervisningen
i textilkunskap och textUvård sker i nära samverkan med kemi- och
fysikundervisningen särskilt vad gäller undersökningar av hur textUier påverkas
av olika kemikalier, tvättmedel etc, I textil-vårdsundervisningen ingår även konsumentkunskapsmoment.
Allmän
konsthistoria, textU- och dräkthistoria ger kunskaper om stil-arter, deras
uppkomst och utbredning.
Ett
flertal moment i historieämnena stöds av museibesök, besök på utställningar,
konstverkstäder m. m.
Den
praktiska lärarutbildningen är förlagd till grundskola, specialskola,
gymnasieskola, lanthushållsskola, kommunal vuxenutbildning och kursverksamhet
inom folkbildningen.
Bostads
I miljökunskap, ekonomi, familjekunskap, hemkunskap, konsumentkunskap,
kostkunskap, produktionsteknik
Ämnena
hemkunskap, kostkunskap och konsumentkunskap förekommer inte som separata
ämnen i timplanen. Ämnesutbildning för dessa ämnen ges i ämnena näringslära,
livsmedelskunskap, matiagningskun-skap, bostads/miljökunskap, tvättkunskap, arbetsteknik
och arbetsorganisation, ekonomi- och konsumentkunskap, samt social- och
familjekunskap. Dessutom förekommer på timplanen för hushållslärarlinjen vid
seminarierna för huslig utbildning följande ämnen: psykologi och pedagogik,
metodik (utom ämnesmetodik), kemi, fysik, fysiologi med hälsolära,
mikrobiologi, samhällskunskap, arbetsfysiologi med tiUämpnings-övningar,
svenska med kontorsteknik, tekniska läromedel, demonstrationer, auskultationer
och undervisningsövningar.
Integrering
och samverkan sker allmänt mellan ämnena inom utbildningen. Den praktiska läramtbUdningen
är förlagd till grundskola, specialskola, gymnasieskola, lanthushåUsskola och
kursverksamhet inom folkbildningen.
Barnkunskap,
barn- och ungdomskunskap och familjekunskap
Ämnesstudierna
vid barnavårdsUnjen vid seminariema för huslig utbildning är koncentrerade tiU
terminerna 1, 2, 5 och 6. Under termi-
Prop.
1975:24 11
nerna
3 och 4 sker utbildningen vid olika institutioner: barnsjukhus, barnbördsavdelning,
upptagningshem, bamavårdscentral, spädbarnshem och daghem.
I
ämnesstudiema ingär ett stort antal ämnen med tyngdpunkten lagd pä barn- och
ungdomspsykologi samt socialmedicinsk barnavård raed närbesläktade ämnen. Lärarkandidatema
bibringas en allsidig kunskap om barns och ungdomars utveckling, beteende och
behov samt om relationerna meUan bam och vuxna. Dessa ämnesstudier sker även
under de mellanliggande "praktikterminema", då lärarkandidaterna
fördjupar sina kunskaper om bam i olika åldrar och under skilda
miljöbetingelser. Ämnesstudierna under dessa praktikterminer går i timplanen
under benämningen barnavård.
Den
praktiska lärarutbUdningen är förlagd till grundskola (högstadiet),
gymnasieskola, lanthushållsskola samt specialskolor. Kursverksamheten för
vuxna utnyttjas också för lärarkandidaternas övningsundervisning.
Dessutom har lärarkandidatema
vid barnavårdsskolor i anslutning till daghem och spädbarashem
arbetsledning samt undervisningsövningar och demonstrationer, vilket innebär
att lärarkandidaterna handleder barnavårdsskolomas olika elevgrupper i deras
utbildning i barnavård.
2.1.4
Behörighet
För
all UtbUdning av lärare i LUK-ämnen gäller att utbildningen för varje
lärarkategori består av en för alla lärarkandidater gemensara kurs. De lärare
som skall tjänstgöra i gmndskolan får samma utbUdning som de lärare som skall
tjänstgöra på högre stadier.
I följande sammanstäUning
anges de vanUgaste ämnen och skolformer för vilka utbUdningen vid olika
seminarier och högskolor ger behörighet. Ämnesbenämningarna varierar från
skolform tUl skolform och det är därför inte möjligt att lämna en fullständig
redovisning. I sammanställningen anges endast ämnen i grundskolan och
gymnasieskolan. Utbildningen ger emellertid också behörighet tUl tjänster vid
bl. a, lärarutbildningsanstalter.
Ämnen
och skolformer för vilka utbildningen vid olika seminarier och högskolor ger
behörighet
Utbildning Skolform Undervisningsämne
Examen
vid tecknings- grundskola teckning, konst
lärarinstitutet gymnasieskola teckning,
konst-och
musikhisloria,
dramalik, formgivning
opaginerad Kontrollera mot PDF
Utbildning
Skolform
Undervisningsämne
opaginerad Kontrollera mot PDF
Musiklärarexamen vid musikhögskola
Gymnasliklärarexamen vid gymnastik- och idrottshögskola
Slöjdlärarexamen vid slöjdlärarseminariet
Examen vid lextillärarlinjen vid seminarium för huslig
utbildning
Examen vid hushållslärarlinjen vid seminarium för huslig
utbildning
Examen vid barna-värdsrärarlinjen vid seminarium för
huslig utbildning
grundskola
gymnasieskola
grundskola gymnasieskola
grundskola
gymnasieskola
grundskola
gymnasieskola
grundskola gymnasieskola
grundskola gymnasieskola
musik, konst
musik, konst- och musikhistoria, dramatik
gymnastik, konst
gymnastik, dramatik, ergonomi
trä- och metallslöjd, konst
trä- och metallslöjd
textilslöjd, konst
konsumentkunskap, textilkunskap textilslöjd, formgivning
hemkunskap, ekonomi
bostads/miljökunskap, familjekunskap, konsumenlkunskap,
kost-kunskap, produktionsteknik
barnkunskap
bamkunskap, barn- och
ungdomskunskap,
familjekunskap
opaginerad Kontrollera mot PDF
2.2 Utredningen
2.2.1 Allmänna synpunkter
I direktiven framhåller statsrådet Moberg att
personlighetsutveckling är en gemensam målsättning för skilda studievägar. De s.
k. övningsämnena har speciellt i grundskolan en viktig uppgift att fylla när
det gäller elevernas personUghetsutveckling. Målsättningen för de enskilda
ämnena måste dock ses i samband med målsättningen för skolan i dess helhet.
Indelningen i läroämnen, övningsämnen och yrkesämnen speglar ett föråldrat
synsätt. Dessa benämningar bör därför enligt läramtbUd-ningskoraraittén avskaffas.
Kommittén anser att detta nödvändiggör en samordning av de olika slagen av ämnesläramtbUdning.
Övningslärarutbildningen bör inte längre stå vid sidan av annan lärarutbUdning.
ParalleUt med förändringarna i ungdomsskolan har
lärarhögskolan fått ständigt växande uppgifter inom lärarutbildningen.
Uppdelningen av denna utbildning på en rad olika utbildningsenheter håller på
att försvinna. Samtidigt breddas den högre utbildningen, som tidigare getts
vid universitet och högskolor, tlU att omfatta i princip all utbildning som
förutsätter högre skolunderbyggnad än grundskola. Utredningen har i sitt arbete
också tagit intryck av den högre utbUdningens omvandling och frågat sig vilka
förändringar i denna utbildnings uppbyggnad och innehåU sora den fortsatta
reformeringen av lärarutbUdningen kräver.
Prop. 1975: 24 13
Kommitténs
arbete är ett led 1 integreringen av de olika slagen av lärarutbildning. De
nya utbildnlngsplanema för grundskola och gymnasieskola framhäver både utbUdningens
vetenskapliga grand och den enskilde eleven som centram för skolans verksamhet
och därmed för lärarens utveckling. I de av utredningen behandlade ämnena har
den sociala inriktningen förstärkts och inslag av orientering och analys har
fått ökat utrymme i de nya läroplanerna. LäraratbUdningen måste framhäva det
övergripande målet och inte koncentreras i första hand på de enskilda ämnena.
De nya läroplanerna
ställer stora och delvis nya krav på lärarna. Läraren skall sålunda i allt
mindre grad förmedla information och detalj kontrollera elevernas
arbetsresultat. Han skall i stället i högre grad ägna sig åt att organisera
elevemas arbete och fungera sora handledare i deras skUda aktiviteter. Läraren
skaU kunna samverka med kollegor, elever och elevemas föräldrar för att skapa
förutsättningar för varje elevs personliga utveckling. Han skaU kunna stimulera
eleverna till aktivt självständigt arbete, utfört i gemenskap med andra och i
medvetande om det gemensamma ansvaret. Han skall kunna planera och leda
arbetet för elever med mycket skiftande behov. Samtidigt skall han kritiskt
granska sitt eget arbete, förkovra sig själv som lärare och medverka tUl att
verksamheten i skolan ständigt utvecklas och förbättras. Kommittén framhåller
betydelsen av att lärarnas grundutbildning blir tillräckligt gedigen för att de
skall kunna motsvara de stora och delvis nya krav som ställs på dem enligt
läroplanerna.
På senare tid har olika
undersökningar gjorts för att utröna lärarnas inställning till sin utbUdning.
Dessa undersökningar visar entydigt att lärarna anser sig vara otiUräckligt
rustade för att medverka i elevernas sociala utveckling på det sätt som
läroplanerna avser. En orsak till detta kan enligt lärarutbildningskommittén vara
att lärarutbildningen, även vid lärarhögskolorna, bedrivs relativt isolerat för
varje stadium och för de olika ämnesgrupperna i ämneslärarutbUdningen, En
helhetssyn på lärarutbildningen måste innefatta samverkan över ämnes- och stadie-gränsema
även med avseende på elevemas personliga utveckling, LUK-ämnena utgör inte heUer
i detta avseende en grupp för sig. Det är väsentligt att lärare i dessa äranen
genora utbildning och arbetsvillkor fär bästa möjliga förutsättningar att ingå
i arbetsgemenskapen i skolan. Av de enkätundersökningar som kommittén utfört
bland aktiva lärare i övningsämnen framgår att lärarna anser att de i sin
utbildning fått otillräcklig förberedelse för att kunna främja elevernas
personlighetsutveckling och förmåga till samverkan samt för elevvårdande
uppgifter. Däremot anser de att lärarutbildningen gett i stort sett
tillräcklig förberedelse för elevernas kunskapsinhämtande och
färdighetsträning.
Lärarutbildningskommittén
anser att de överväganden som har gjorts visar på behov av genomgripande
förändringar i utbildningen av lärare i
Prop. 1975: 24 14
LUK-ämnen,
Dessa förändringar berör både ämnesstudier och den praktlsk-pedagogiska
utbildningen. Även tjänstgöringsvillkoren för lärarna påverkas. De blivande
lärarna i LUK-ämnen måste ha samma referensram som andra studerande och övriga
lärare i skolan. Det betyder att den aUmänna behörigheten för tillträde till
studierna måste bli genomgången minst tvåårig linje av gymnasieskolan eller
motsvarande kunskaper och färdigheter. Stor vikt måste också fästas vid
kunskaper om och erfarenheter av olika områden av arbetslivet och samhället i
övrigt,
2.2.2
Ettämnesutbildning flerämnesutbildning
Tjänster
i de ämnen som ingår i lärarutbUdningskommitténs uppdrag är f, n, regelmässigt
konstruerade som ettämnestjänster. I utredningsdirektiven diskuteras fördelar
och nackdelar med sådana tjänster. För ett bibehållande av ettämnestjänster
talar de stora kraven på bäde bredd och djup i lärarnas kunskaper i ämnen där friviUig
undervisning eller speciellt krävande kurser förekommer. Olägenheterna med att
en lärare i här aktueUa ämnen har kompetens i bara ett ämne anses emellertid
vara större. Timunderlaget i ämnet räcker ofta inte tUl heltids-tjänstgöring
vid en och samma skolenhet. Lärarens möjlighet att lära känna eleverna
försvåras genom att läraren har dem i bara ett ämne. Det finns vidare med
ettämnestjänster risk för att LUK-ämnena kommer att stå utanför den alltmer
angelägna integreringen mellan skolans olika äranen.
De
sakkunniga skulle därför enligt direktiven utgå från att lärartjänst i vUken ingär
övningsärane i regel skall omfatta minst två ämnen. De skulle utan hinder av
nuvarande gruppering av skolans ämnen i läroämnen, övningsämnen och yrkesämnen
föreslå lämpliga ämneskombinationer. Utgångspunkten skulle därvid enligt
direktiven vara att de i en kombinalion ingående ämnena skall stödja varandra,
dvs. närbesläktade ämnen skall i första hand kombineras. Med tanke på sådana
personer som skulle vara utmärkt lämpade som lärare i ett LUK-ämne men som
tvekar inför utbildning i ytterligare ett ämne borde det inte uteslutas att
lärare i enbart ett ämne skall kunna utbildas vid sidan av tvåämnes-lärare.
Lärarutbildningskommittén
föreslår att utbildning för ämneskombination med LUK-ämne i regel skall
begränsas till två ämnen. Enligt vad som f, n. gäUer bör lärare på grundskolans
högstadium ha utbildning i tre skolämnen av pedagogiska skäl och elewårdsskäl.
Koraraittén menar att det i dag inte är lika säkert att treämnestjänster är
den bästa tjänstetypen för grundskolans högstadium. Det har också visat sig
svårt att konstruera ämneskombinationer med utgångspunkt i ämnenas inbördes
samband. Utbildningens längd skall enligt direktiven hållas inom den ram av
fyra år som f. n, är normal studietid för adjunkter.
Prop. 1975:24 15
Det
innebär att ämnesstudiema endast får omfatta högst 120 poäng. Studier för en ireämnestjänst
skulle då begränsas till 40 poäng för vart och ett av ämnena. Det skulle inte
finnas utrymme för fördjupning i något av ämnena. Enligt kommitténs mening mäste
en så kort utbildning begränsas till två ämnen om fullgod standard skall kunna
uppnås.
I
läroplanerna betonas vikten av att skolarbetet klargör sarabandet inte bara
mellan skUda moment inom ett ämne utan också mellan olika äranen. Läraren skall
kunna visa vägen tUl förståelse av helheten och sammanhangen i skolans samlade
stoff innehåll. De flesta ämneslärare, även de som har huvudparten av sin
undervisning i ett ämne, bör enligt gällande bestämmelser ha utbildning i
ytterligare minst ett ämne. Kommittén anser att detta bör gälla alla
ämneslärare oavsett ora de undervisar i s, k. övningsämnen eller i s. k.
läroämnen. Undervisningen även i LUK-ämnena måste inriktas på att ge lärarna
möjligheter att se sitt ämne som en del av skolans samlade verksamhet. Den
enkät som utfördes i samband med de av kommittén utförda befattningsanalyserna
visar att en klar majoritet av de lärare som besvarat enkäten anser att
utbildning i mer än ett ämne är till fördel både för läraren och för elevema.
En lärare som kan möta sina elever i mer än ett ämne har raöjligheter att lära
känna dem från flera sidor.
Lärarutbildningskommittén
menar att föränderligheten i Innehåll och arbetsmetoder gör det nödvändigt att
lärarna bereds en kontinuerlig fortbildning. Grundutbildningen är endast början
på den kontinuerliga UtbUdningen, Enligt kommitténs uppfattning talar detta
starkt för en begränsning av tiden för grundutbildningen. En kombination av två
ämnen i grundstudierna blir därmed naturlig. Kommittén räknar med en
normalstudietid om sammanlagt tre år för ämnesstudiema,
I
direktiven har nämnts svårigheterna att bereda lärare med utbildning i endast
ett ämne full tjänst vid en och samma skola. Ett annat skäl för tvåämnesutbildning,
som nämns i betänkandet, är att ämnets plats i skolan kan förändras. En ettäraneslärare
blir betydligt mer sårbar för sådana förändringar än en lärare sora har två äranen
i sin utbildning.
Lärarutbildningskommittén
rekommenderar att studier i de utredda ämnena regelmässigt skaU kombineras med
studier i ytterligare något skolämne för studerande som siktar till att skaffa
sig behörighet som lärare, I undantagsfaU bör sökande med utbUdning i endast
ett ämne kunna tas in vid lärarhögskola, men denna möjlighet bör erbjudas oavsett
vilket ämne den studerande har i sin utbUdning, LUK-ämnena bör inle ha nägon särstäUning.
Komimittén
diskuterar vissa specialfall då ettäranesutbildning kan medföra fördelar, UtbUdningen
skuUe i dessa fall ta sikte på elevernas frivilliga verksamhet utanför skolan.
Skolan skulle kanske kunna ha utbyte av att personer med specialbegåvning inom
ett LUK-ämne bygger
Prop. 1975: 24 16
ut
en ettämnesutbUdning med specialisering genom studier av påbyggnadskurs med
inriktning på idrott eller vid konsthögskola, designhögskola, teaterskola, filmskola
eller annan motsvarande högskola eller ämnesinstitution.
Kommittén
avvisar däremot tanken på en ettämnesutbUdning 1 LUK-ämne för blivande
forskare, konsulenter, läramtbUdare och andra pedagogiska experter inom ämnet.
Kommittén anser att dessa experter bör ha en ingående kännedora om skolan som
arbetsplats just för lärare och att de därför bör ha en fullständig lärarutbUdning.
2.2.3
Varvad ämneslärarutbildning
I
betänkandet beskrivs de olika slagen av värvning, dvs, värvning av
ämnesstudier, pedagogik, metodik och praktik under hela studietiden (värvning
med fyra komponenter) och värvning av pedagogik, metodik och praktik i en praktisk-pedagogisk
utbildning som följer efter avslutade ämnesstudier (värvning med tre komponenter).
Skälen för och mot de olika slagen av värvning vägs mot varandra.
Det
första skäl som brukar anföras för en fuUständigt varvad utbUdning är den
stimulans i ämnesstudiema som inriktningen på det kommande yrket innebär.
Utbytet av studiema blir större, när man praktiskt får erfara, hur kunskaper
och färdigheter skall användas i kommande förvärvsarbete. Ett annat skäl för
värvning raed fyra komponenter är att den studerande får möjlighet att på ett
relativt tidigt stadium av utbildningen pröva om yrkesvalet är realistiskt. Den
studerande kan få tillfälle att växa in i lärarens många skUda uppgifter och fä
en klar bild av de krav som stäUs på en lärare.
Ett
av de skäl som brukar anföras mot värvningen med fyra komponenter är att det
krävs av de studerande att de valt yrke före studiemas början. Risken för
felval är stor. En pedagogisk nackdel som anförs av Kommittén är att det enskUda
ämnet riskerar att få en roll i utbildningen som det inte kan ha i den
kommande lärarverksamheten. Utbildningen blir också lätt splittrad, när fyra
komponenter hela tiden varvas. Enligt kommittén kan man vinna väsentliga
pedagogiska fördelar genom en samordning av den praktisk-pedagogiska
utbildningen för olika slag av ämneslärare. Det blir lättare att samverka med
blivande lärare i andra ämnen och på andra stadier. Den pedagogiska institutionen
kan få helt andra personella och materiella resurser och därmed helt andra
möjligheter att låta de studerande få kontakt med försöksverksamhet och
utvecklingsarbete och lära känna vetenskaplig metod. Kommittén har också
diskuterat möjligheterna att varva ämnesstudier och praktisk-pedagogisk
utbildning i en tvåämnesutbUdning. De båda ämnena måste då studeras parallellt.
Pedagogik, metodik och praktik måste under hela studietiden kunna anknytas tUl
båda ämnena. Detta förutsätter att de två ämnena kan läsas på samma ort.
Decentralisering-
Prop.
1975: 24 17
en till mindre enheter gör det svårt att generellt
organisera lärarutbildningen med värvning av fyra komponenter.
Efter sin prövning av olika tänkbara studieorganisationer
stannar kommittén för en organisation som i huvudsak överensstämmer med nuvarande
ämneslärarutbildning. KoraraUtén har emellertid funnit det angeläget att i den
framtida utbUdningen infoga och vidareutveckla vissa klart positiva faktorer i
nuvarande utbUdning av LUK-ämneslärare. En sådan faktor är kontakten redan
under ämnesstudierna med det yrke den studerande överväger att välja. En annan
är möjligheten att konkretisera stoffet genom parallelläsnlng och
tillämpningsövningar.
2.2.4 Studieorganisation
Mot bakgrund av de överväganden som framförts föreslår läramtbild-ningskommittén
att den nya utbildningen får följande organisation.
Förkunskapskrav. Den allmänna behörigheten för tillträde
till studier i LUK-ämne skall vara fullständigt genomgången minst tvåårig linje
av gymnasieskolan eller raotsvarande. De särskUda förkunskapskraven definieras
som kunskaper motsvarande vad som kan inhämtas i vissa äranen inom bestämda
linjer av gymnasieskolan.
Ämnesutbildning. Utbildningen i LUK-ämnen infogas i
högskoleväsendet och förläggs tiU fUosofisk fakultet. Studierna skall kunna tUlgodoräknas
i filosofie kandidatexamen.
Studiegång. För den som avser att bli lärare skall
studierna omfatta rainst två ämnen som kan ge behörighet att undervisa i
grundskola-gymnasieskola. Ämnena skall studeras efter varandra och omfatta sammanlagt
minst 120 studiepoäng (sex terminer). Den praktisk-pedagogiska utbildningen
(två terminer) skall i huvudsak ske efter avlagd grundexamen och bli förlagd
till lärarhögskolas ämneslärarlinje. Den sammanlagda studietiden blir alltså
fyra år efter gymnasieskolan. Om LUK-ämne ingår i studierna kommer examen i regel
att ge behörighet för tväämneskombination. Studier för lärarbehörighet i LUK-ämnet
omfattar i flertalet fall minst två år, dvs, minst hälften av den samraanlagda
utbildningstiden.
Successiv yrkesinriktning. Studierna böir bli successivt
alltmera direkt yrkesinriktade. Den studerande skall inte behöva ha valt yrke,
då han påbörjar sina studier, I en studiegång sammansatt av flera artskilda
komponenter två eller tre olika högskoleämnen och praktisk-pedagogisk
utbildning bör yrkesvalet ske successivt. Den studerande kan börja studierna
av intresse för ett ämne och behöver först småningom stanna för ett yrke inora
vilket han viU utnyttja sina kunskaper och färdigheter. Han får, bl. a. med
hjälp av studie- och yrkesorientering samt arbetsmarknadsorientering, söka sig
fram till ett yrkesval. För att underlätta ett successivt val av yrke och bidra
till att ge skolan
2 Riksdagen 1975. 1 saml. Nr 24
Prop. 1975:24 18
lärare
med välgrundad motivering för sitt arbete skall blivande ämneslärare få, lärarinriktad
yrkesförberedelse parallellt med ämnesstudierna. De ämnen i högskolan för vilka
kommittén utformat förslag till ämnesstudier framgår av följande uppräkning
som också anger vilka skolämnen de olika högskoleäranena kan ge behörighet
för.
Utbildning
i ger ämnesmässig utbildning för att undervisa i
barn- och ungdomskunskap
barnkunskap
barn- och ungdomskunskap
familjekunskap
bildkunskap
teckning
teckning-estetisk specialisering
formgivning
konst- och musikhistoria
dramatik
dramatik
idrott
gymnastik
ergonomi
kostkunskap och miljö-och konsumenlkunskap
hemkunskap koslkunskap ekonomi
miljö- och konsumentkunskap
bostads/miljökunskap konsumenlkunskap
slöjd
slöjd lexlilkunskap
Komraitténs
förslag görs raed utgångspunkt i nu gäUande studieorganisation, dvs, ett systera
där huvudparten av de studerande i obruten följd genomför studiema fram till
grundexamen. Den studiegång man föreslår kan emellertid också infogas i ett
system med återkommande utbildning. Grundutbildningen kan inhämtas i etapper.
2.2.5
Ämneskombinationer och utbildningslinjer
När
lärarutbUdningskommittén upprättat sitt förslag till ämneskombinationer har
följande faktorer fått påverka valet av ämnen.
1,
De studerandes intresse för
olika ämnen. Det har ansetts angeläget att söka tUlfredsstäUa skUda intresseinrUctningar,
2,
Möjligheterna att inordna ämnet
i en viss ämnessektor, den språkliga, den humanistiska, den matematisk-naturvetenskapliga.
Denna faktor har varit mindre framträdande när det gäller LUK-ämnena än i fråga
om flertalet andra ämnen.
3,
Möjligheterna att så mycket som
möjhgt begränsa de särskilda behörighetskraven inom en och samma
ämneskombination. Detta har medfört restriktivitet i förslagen.
4,
Möjligheterna att genom utbUdningen
skapa underlag för ämnessamverkan 1 skolan.
5,
Möjligheterna att genom
ämneskombinationerna skapa underlag för
Prop.
1975: 24 19
tjänstgöring över stadiegränsema. Detta har medfört att
man i första hand sökt utforma kombinationer av ämnen sora förekoramer på två
eller flera stadier i grundskola-gymnasieskola. Ett fätal rena gymna-sieskolkombinationer
förekommer dock i fråga om ämnen som har brett timunderlag i gymnasieskolan. 6,
MöjUgheterna att, oavsett skolform, få ett högt timunderlag för tjänst.
Kommitténs strävan har varit att för varje LUK-ämne
föreslå ett begränsat antal kombinationer. Man har emellertid i regel inte
ansett sig kunna ange endast ett av de främmande språken i de kombinationer där
sådana språk ingår. I fråga om LUK-ämnen som kombineras med bl, a, främmande
språk blir antalet kombinationer därför relativt högt. Det övervägande antalet
av föreslagna kombinationer upptar endast två ämnen. Detta sararaanhänger med
att i flertalet LUK-ämnen studiekurser om sammanlagt 60 poäng krävs för
behörighet att inneha lärartjänst i ämnet.
För varje LUK-ämne föresläs en ny utbildningslinje raed LUK-ämnet
som första ämne. Vidare föreslås vissa utbUdningsUnjer bli koraplette-rade med LUK-ämne
eller LUK-ämnen i andra avdelningen. Följande sammanställning visar förslagen
till ämneskombinationer
Ämneskombinationer
Barn- och ungdomskunskap Grundskola
1.
barnkunskap
ett av ämnena engelska/franska/tyska
2.
barnkunskap
religionskunskap
3.
barnkunskap
samhällskunskap
Gymnasieskola
1,
barnkunskap/barn-
och ungdomskunskap/familjekunskap ett av ämnena engelska/franska/tyska
2,
barnkunskap/bam-
och ungdomskunskap/familjekunskap religionskunskap psykologi
3,
bamkunskap/barn-
och ungdomskunskap/familjekunskap samhällskunskap socialkunskap
Bildkunskap
1, teckning dramalik
2,
teckning
historia
3,
teckning
samhällskunskap
4,
teckning
slöjd
5,
teckning
svenska
Dramalik
1,
dramatik ett
eller tvä av ämnena engelska/franska/tyska
2,
dramatik
svenska
3,
dramalik
teckning
Idrott
1,
gymnastik ett
av ämnena engelska/franska/tyska
2,
gymnastik
biologi
3,
gymnastik
kemi
4,
gymnastik
matematik
5,
gymnastik
musik
Prop.
1975: 24 20
Kostkunskap
och miljö- och konsumentkunskap Grundskola
1.
hemkunskap biologi
2.
hemkunskap kemi
3. hemkunskap matematik
4. hemkunskap
samhällskunskap
Gymnasieskola
1.
kostkunskap biologi'
2.
kostkunskap kemi
3.
kostkunskap matematik
4.
ämnesgruppen
bostads/miljökunskap/konsumentkunskap samhällskunskap
Musik
1.
musik ett av ämnena engelska/franska/tyska
2, musik
gymnastik
3, musik
historia
4, musik
matematik
5, musik
svenska
Slöjd Gmndskola
1, slöjd
engelska
2, slöjd
fysik
3, slöjd
kemi
4, slöjd
matematik
5, slöjd
teckning
Gymnasieskola
1, slöjd/texlUkunskap"
2, slöjd
fysik
3, slöjd/textilkunskap'
4, slöjd/texlilkunskap°
5, slöjd
teckning
- engelska
-kemi
- matematik
'
Förutsätter att 60 poäng i kostkunskap accepteras som förkunskapskrav för tilllräde
till studier i biologi.
Förutsätier
studier i slöjd om 80 poäng innefattande päbyggnadskurs med inriktning pä textilkimskap.
2.2.6
Behörighetskrav för tiUträde till studier i LUK-ämnen
Riksdagens
beslut våren 1972 om gymnasieskolans kompetensvärde (prop, 1972: 84, UbU 1972:
31, rskr 1972: 240) har varit vägledande för utformningen av lärarutbUdningskommitténs
förslag om behörighetskrav för tillträde tUl studier i LUK-ämnen, Som allmänt
behörighetskrav uppställs alltså fullständigt genomgången minst tvåårig linje av
gymnasieskolan med kunskaper i svenska och engelska motsvarande två års studier
i denna skola.
Enligt
förslaget skall minst ett års erfarenhet av förvärvsarbete efter gymnasieskolan
vara särskilt behörighetskrav för tillträde till lärarhögskolas ämneslärarlinje.
Denna erfarenhet kan inhämtas mellan gymnasieskolan och högskolan eller
senare, före inträdet i lärarhögskola. Utredningsledamoten Jan Olof Olsson,
har reserverat sig mot majoritetens förslag och i stället tUls vidare förordat
att arbetslivserfarenhet på frivillig grund skall kunna ge meritpoäng vid
ansökan tUl all lärarutbildning. Vid utformningen av de särskUda
behörighetskraven har kommittén
opaginerad Kontrollera mot PDF
utgått från att kunskaper som kan inhämtas i
gymnasieskolan i princip inte skall meddelas i högskolan. För varje LUK-ämne i
högskolan anges en normalväg i gymnasieskolan, där samtliga särskilda
behörighetskrav kan inhämtas. De särskilda behörighetskraven definieras med
utgångspunkt i linjer, grenar och kurser i äranen som förekommer i gymnasieskolan.
Detta Innebär inte, att endast gymnasieskolan ger behörighet för tillträde till
studier i LUK-ämne, Erforderliga förkunskaper kan inhämtas på annat sätt. Uttrycket
"eller motsvarande" är ett väsentligt tiUägg till de särskilda
behörighetskraven.
I det följande sammanfattas förslagen tUl dels särskilda
behörighetskrav för tillträde till studier i LUK-ämnen, dels de normalvägar
som tillgodoser dessa krav.
Sammanfattning
av förslaget till särskilda förkunskapskrav för tillträde till studier i LUK-ämnen
och förslag till normalvägar Barn- och ungdomskunskap
opaginerad Kontrollera mot PDF
Särskilda
förkunskapskrav: barnkunskap och barnoch ungdomskunskap barnavårdspraktik
psykologi matematik
Normalväg: 2-ärig värdlinje
Bildkunskap
Särskilda förkunskapskrav:
samhällskunskap
historia
teckning
teckning-estetisk specialisering
Normalväg: 2-årig social linje
Dramatik Normalväg: 2-årig social linje
IdroU
Särskilda förkunskapskrav:
naturkunskap
gymnastik
samhällskunskap
Normalväg: 2-ärig social linje
2-årig värdlinje eller motsvarande
2-årig 1 åk 1 praktik vid barnstuga eller mot-värdlinje
Isvarande åk 2 praktik vid annan
I barnavårdsinstitution eller mot-
Jsvarande
2-årig vårdlinje eller motsvarande 2-årigl obligatoriskt tillval eller
motsvarande
2-årig social linje eller molsvarande
2-ärig social linje eller motsvarande
2-årig social linje obligatoriskt tillval eller
motsvarande
2-ärig social linje eller motsvarande
2-årig social linje eller motsvarande 2-årig social linje
eller motsvarande 2-ärig social linje eller molsvarande
opaginerad Kontrollera mot PDF
Koslkunskap
Särskilda förkunskapskrav:
matematik 2-årigt obligatoriskt tillval eller motsvarande
naturkunskap 2-ärig social linje tillval inom ramen för 12 vli
eller molsvarande ' För tilllräde till samtliga
ämnesutbildningar tillkommer dessutom krav på kunskaper i svenska och engelska
från tvåårig linje i gymnasieskolan.
opaginerad Kontrollera mot PDF
konsumentkunskap kostkunskap
Normalväg:
2-årig konsumlionslinje
Milfö- och konsument-kunskap
Särskilda förkunskapskrav; samhällskunskap matematik
konsumentkunskap bostads/miljökunskap
Normalväg:
2-årig konsumlionslinje
Slöjd
Särskilda förkunskapskrav: matematik naturkunskap teckning
slöjd
Normalväg: 2-årig social linje i
2-årig konsumlionslinje
eller motsvarande konsumtionslinje gren K äk I och 2 alt i åk 2 gren S
produktionsteknik eller motsvarande
2-årigl obligatoriskt tillval eller motsvarande 2-ärigt
obligatoriskt tillval eller motsvarande 2-årig konsumlionslinje eller
motsvarande 2-ärig konsumtionslinje gren K eller molsvarande
2-årig social linje eller motsvarande
2-årig social linje eller motsvarande
2-årig social linje obligatoriskt tillval eller
molsvarande
2-årig social linje tillval eller motsvarande
opaginerad Kontrollera mot PDF
2.2.7 Antagning och urval
Tillträdet till utbildning av lärare i LUK-ämnen är för
närvarande Spärrat. Den som genomför studiema har en fullständig lärarutbildning,
men studierna skall i framtiden kunna leda tUl verksamhet inom skilda oraråden.
Den som börjar sina studier i avsikt att bli lärare skall veta att han har
möjlighet att fuUfölja studierna fram till full lärarbehörighet.
Enligt lärarutbildningskommitténs mening bör tiUträdet tlU
studier av LUK-ämnen även i framtiden av resursskäl vara spärrat. Kommittén
föreslår en spärr vid intagningen till samtliga ämnesstudier i LUK-ämnen,
Spärren skall emellertid bara gälla det enskilda LUK-ämnet, Krav skall inte
ställas på den studerande att från början bestämma sig för en hel
ämneskombination. Han behöver inte heller enligt förslaget vara beredd att
inrikta sig på läraryrket. Valet av yrke bör ske successivt med ledning av erfarenhetema
under studietiden. Den som från början avser att bli lärare bör emellertid reellt
vara tillförsäkrad möjligheter att fullfölja utbildningen. Dimensioneringen av
intagningen till studier i LUK-ämnen måste därför till en början bli restriktiv
och göras på ett sådant sätt att de studerande som vill bli lärare också kan
beredas plats vid lärarhögskolan.
Kommittén hänvisar i fråga om intagning och urval, liksom
när det gäller behörighetskraven för tillträde till studier i LUK-ämne, till de
principer som anges i riksdagsbeslutet om gymnasieskolans kompetensvärde. Vid
urval av behöriga sökande skall alltså som urvalsinstrument användas betyg, studielämplighetsprov
och arbetslivserfarenhet. Kom-
Prop. 1975: 24 23
mitten
föreslår att, vid sidan av det aUmänna studielämplighetsprovet, försöksverksamhet
inleds med specieUa studielämplighetsprov för studier inom ett visst område, i
första hand vid urval bland sökande till studier i slöjd och bildkunskap.
Kommittén tar i princip avstånd från inträdesprov och arbetsprov av den art
som nu förekommer vid intagningen till teckningslärarinstitutet. Sådana prov
kan emellertid utgöra ett kompletterande urvalsinstrument i avvaktan på ett
speciellt studielämplighetsprov.
Kommittén
understryker vikten av att urvalet bland sökande tUl studier 1 LUK-ämnen utforraas
så att man får en bred inforraation om den siuderande. Frågan ora intagning och
urval av sökande till studier i LUK-äranen måste emellertid lösas i samband med
att hela frågan ora intagning och urval till högskolestudier får sin lösning.
2.2.8
Ämnesutbildningens uppbyggnad och innehåll
Som
gemensamt mål för studiema i LUK-ämnen uppställs att inom en tidsram som medger
studium av i regel ytterligare minst ett skolämne inom en filosofie
kandidatexamen erbjuda en utbUdning som gör det möjligt för den studerande att
efter avslutade studier framgångsrikt undervisa 1 ämnet i de årskurser av grtindskola
och gymnasieskola där undervisningen i ämnet handhas av lärare med särskUd
ämnesutbildning samt praktisk-pedagogisk utbildning.
De
principer som varit vägledande för utformningen av förslagen till ämnesutbildning
kan sammanfattas på följande sätt
1.
Utbildning är en ständigt
fortgående process, där gränserna mellan förutbildning, grundutbUdning och
fortbildning kan skifta. Den högre utbildningen är yrkesinriktad.
2.
Studierna organiseras så att de
väcker intresse för och ger förmåga till kontinuerlig fortbildning som en
integrerad del i varje människas yrkesverksamhet.
3.
Studierna skall ge både fjärrförberedelse
och närförberedelse, dvs. omfatta både en förhåUandevis bred basutbildning och
en direkt yrkesförberedelse.
4.
Studieorganisationen skall ge
möjlighet tUl successiv differentiering och ett sent definitivt yrkesval. Studiema
skall alltså utformas så att de kan intressera studerande med skilda
preliminära yrkesplaner,
5.
Studiegången byggs upp med
inslag av "utbytbara studieenheter". Vissa kurser i LUK-ämnena hämtas
från andra ämnen. Alternativt kan delar av nya studiekurser i LUK-ämnen infogas
i studiema i andra äranen.
6.
Med hänsyn tUl den begränsade
tid som står till förfogande för ämnesstudierna bör en stor del av tiden
användas till yrkesinriktade studier, raedan den bredare basutbUdningen i regel
blir kort. Hu-
Prop. 1975: 24 24
vudparten
av den direkta "närförberedelsen" för läraryrket ges efter
ämnesstudierna,
7.
Grundstudierna i aUa ämnen skaU
ge möjlighet till viss Intressevald specialisering och fördjupning.
8.
Färdighetsträningen
individualiseras och ger möjlighet till inriktning på olika yrken.
9.
Grundstudierna skall ge övning
i att lösa enkla uppgifter med tUl-lämpning av vetenskaplig metod.
10.
Studierna skall öva de studerande i att skapa kontakt, att uppnå kommunikation.
De skall också ge dera förmåga att klart uttrycka sig på svenska. Till grund
för den konkreta utformningen av förslagen till ämnesutbildning har vid
sidan av de prmciper som redovisats ovan legat bl, a, två olika analyser utförda
av lärarutbildningskommittén, nämligen en läroplansanalys och en
befattningsanalys.
Utgångspunkt
för ämnesstudiernas uppbyggnad i formellt hänseende har varit nu gällande norraalstudieplaner
vid filosofisk fakultet. Studieinnehållet i varje ämne har disponerats i
studiekurser om samraanlagt 80 poäng utom i dramatik där kommittén presenterar
studiekurser om 60 poäng.
Kommittén
har inle eftersträvat att åstadkomma likformigt uppbyggda förslag utan har
ansett det vara väsentligt att de vägledande principerna ges olika tyngd i
olika ämnen. Erfarenheterna från studierna i ett ämne kan komma övriga äranen tUlgodo.
Den praktiska uiprövningen av de olika förslagen kommer att visa i vilken
utsträckning de redovisade principerna är hållbara generellt eller i enskilda
ämnen,
I
regel ger ett ämne i högskolan utbildning för bland andra lärare i ett eller
flera ämnen i grundskola-gymnasieskola. Undantag är ämnena kostkunskap och mUjö-
och konsumentkunskap. Dessa båda ämnen tillsammans ger utbildning för
hemkunskap och ekonomi i grundskolan samt kostkunskap i gymnasieskolan. Ämnet
miljö- och konsumentkunskap ensamt ger dessutom utbUdning för skolämnena bostads/mUjökun-skap
och konsumentkunskap. Utbildningen för de nämnda skolämnena har alltså i
högskolan uppdelats på två huvudområden, det ena inriktat på kostfrågor, det
andra på mUjö- och konsumentfrågor. I raUjö- och konsumentkunskap finns två paraUella
studiekurser för den första terminens studier. Den ena kursen är en ren
grandkurs för fortsatta studier i ämnet. Den andra utgör påbyggnadskurs för
studerande som läst bildkunskap eller slöjd.
Utom
förslag till normalstudieplaner för högskoleämnen som kan ge UtbUdning för de
skolämnen som ingår i utredningsuppdraget framläggs också förslag om en
studiekurs på 20 poäng i "kost och motion".
I
flertalet ämnen föreslås altemativa påbyggnadskurser på 80-poängs-nlvån. Påbyggnadskursema
ger vid sidan av fortsatta studier i ämnet
Prop.
1975: 24 25
ocksä
tillfälle till viss vetenskaplig metodskolning genom intressevalda specialarbeten.
Några påbyggnadskurser har också ett annat syfte, nämligen att ge direkt
närförberedelse för vissa yrken eller arbetsuppgifter. Förslagen till
normalstudieplaner avses sedan de fastställts kunna ligga till grand för de
lokala studieplanerna. Kommittén förutsätter att planerna blir föremål för
kontinuerlig utvärdering och bearbetning. Vetenskapliga rön och praktiska
erfarenheter bör fortlöpande få påverka studieplanernas innehåll och
utformning.
2.2.9
Den praktisk-pedagogiska utbildningen
I
likhet med ämnesstudiema fram till grundexamen utgör den praktisk-pedagogiska grandutbUdningen
endast ett led i en ständigt fortgående utbildningsprocess i vilken fortbUdningen
är lika väsentlig som grundutbildningen. Lärarutbildningskommitténs förslag
till utforraning av den praktisk-pedagogiska grundutbildningen utgår från detta
förhållande. Förslaget innebär emellertid en utökning av denna grundutbUdning
för blivande äraneslärare såväl i fråga om omfattningen i dess helhet som i
fråga om de lärarledda studierna i pedagogik-metodik.
Grundläggande
för utformningen av förslaget till studieplan har varit strävan att integrera
de tre komponenterna pedagogik-metodik-praktik under hela utbildningen.
Därigenom bör målet för skolans verksamhet den enskilda elevens personUga
utveckling och det enskUda ämnets, den enskUda lärarens uppgift, när det
gäller att uppnå målet, kunna belysas klart.
Den
förstärkning koraraittén föreslår i utbildningen utgörs av arbetslivserfarenhet
från annat omräde än skolan, lärarinriktad yrkesförberedelse och ökad tid för lärarledda
studier. Arbetslivserfarenheten skall omfatta ett år efter gymnasieskolan men
före inträdet i lärarhögskolan. Den skall ge de blivande ämneslärarna god
erfarenhet av skilda sociala miljöer och gemenskaper. På längre sikt bör enligt
koraraitténs uppfattning alla blivande lärare ha en tids arbetslivserfarenhet raellan
gymnasieskolan och lärarutbildningen. Den lärarinriktade yrkesförberedelsen
skall ske paraUellt med ämnesstudierna och ge de studerande en uppfattning om
skolan som arbetsplats och om de egna förutsättningarna för läraryrket. Den skall
på så sätt vara ett hjälpmedel i ett väl genomtänkt yrkesval samtidigt som den
utgör en början på den egentliga lärarutbildningen. Den ökade tiden för lärarledda
studier i pedagogik-metodik skall raedge en mera inträngande behandling av
viktiga moment i dessa studier. Kursomfånget föreslås alltså inte öka, endast
den tid som anslås till studierna.
För
tillträde till studierna vid lärarhögskolan skall enligt förslaget krävas dels
avlagd filosofie kandidatexamen i minst två ämnen som kan ge behörighet tUl
lärartjänst, dels genomgången lärarinriktad yrkesförbe-
Prop. 1975: 24 26
redelse,
dels minst ett års arbetslivserfarenhet från annat område än skolan inhämtad
efter avgången från gymnasieskolan.
Den
praktlsk-pedagogiska grandutbildningen för blivande lärare består av två led.
Det första ledet är den lärarinriktade yrkesförberedelsen, som ges parallellt
med ämnesstudiema. Den omfattar samraanlagt åtta veckor och fördelas med två
veckor per termin på fyra av de fem sista terminerna av ämnesstudierna.
Yrkesförberedelsen förläggs tUl grundskola-gymnasieskola och består av dels
praktik inom skolans olika verksamheter, dels 50 timmar lärarledda studier i
pedagogik-metodik. Undervisningen meddelas av lektorer från lärarhögskolan och
rektor, lärare ra. fl. befattningshavare i praktUcskolan. Det andra ledet i den
praktiskpedagogiska utbildningen är ett års studier vid lärarhögskola,
uppdelade på 16 veckors studier i pedagogik-raetodik och 24 veckors praktik i
skolor. De tre komponenterna varvas med varandra under hela året och integreras
i behandlingen av de olika momenten i studieplanen. Studierna i
pedagogik-metodik har dock större omfattning i början och praktiken under den
senare delen av utbUdningen, Den lärarledda undervisningen i pedagogik-metodik
omfattar 240 timmar under lärarhögskoleåret, sammanlagt i grundutbildningen
alltså 290 timmar. Av praktiken fullgörs de sista 16 veckorna som
praktikanttjänstgöring. Praktiken föreslås så långt möjligt bli förlagd till
ett område inom pendlingsavstånd från lärarhögskolan.
2.2.10
Fortbildning och vidareutbildning
Lärarutbildningskommittén
diskuterar olika slag av fortbildning för lärare dels i det dagliga arbetet,
dels genom särskilda åtgärder. För lärare i LUK-ämnen är fortbUdningsmöjligheterna
i regel raindre gynnsamma än för lärare i andra ämnen. En förstärkning av
fortbildningen för de förstnämnda lärarna är nödvändig. Även andra än de nu
vanliga formerna bör prövas.
Väsentligt
är att den första tjänstgöringen efter genomgången grundutbildning utformas
som en direkt fortsättning på denna utbildning. Uppgiften att föra in den nyutbUdade
läraren i skolarbetet åvilar i första hand rektor, studierektor och huvudlärare
men även kollegerna i ett lärarlag eller i annan form av samverkan medverkar.
Kontakt
mellan grundutbUdning och fortbildning är nödvändig och bör ske genom att
lärarhögskola och ämnesinstitutioner 1 högskolan engageras 1 fortbildningen.
Därigenom skapas också förutsättningar för en äxelverkan mellan det
allmänna skolväsendet och den högre utbUdningen som kan komma hela lärarutbUdningen
till godo.
Vid
övergången till det föreslagna utbildningssystemet för lärare i LUK-ämnen måste
olika slag av kompletterade utbildning erbjudas de nu verksamma ettämneslärarna
både i det egna ämnet och i andra ämnen.
Prop. 1975: 24 27
Studier
i LUK-ämne bör kunna ingå i vidareutbildning för mellanstadielärare, Studiema
bör omfatta studiekurser om det poängtal som krävs för behörighet till
lärartjänst i resp, ämne,
2.2.11 Bedömning
och betygsättning
Beträffande
ämnesutbildningen anser lärarutbildningskomraittén att 1 huvudsak sarama
riktlinjer skaU gälla vid bedöraning och betygsättning i LUK-äranen som
beträffande studier i andra ämnen vid filosofisk fakultet. En viss modifiering
av bestämraelserna om bedömning av kurser om två poäng anses emellertid
motiverad med hänsyn tiU LUK-ämnenas specieUa karaktär. Kommittén understryker
också vikten av integrerad bedömning eller integrerade prov och geraensarat
satta "samlingsbetyg". Vidare föreslås att bestämmelserna i
kungörelsen ora utbildning vid de filosofiska fakultetema i avvaktan pä en
översyn av betygsystemet kompletteras med anvisningar om hur mänga procent av
de studerande som bör tilldelas betygen godkänd och väl godkänd,
I
och med att den praktisk-pedagogiska utbildningen för blivande lärare i LUK-ämnen
förläggs till lärarhögskolornas ämneslärarlinje finner koraraittén det
naturligt att bedömning och betygsättning sker på samma sätt och efter samma grander
som inom denna linje i övrigt. Vid äraneslärarlinjen ges nu betyg dels i
pedagogik, dels i lärarskicklig-het, Frägan om betyg i lärarutbildningen är
under utredning inom SÖ. Kommittén understryker att utbildningen i
pedagogik-metodik-praktik skall integreras och föreslår därför att SÖ i samband
med sin översyn av betygsättningssystemet även tar upp frågan om hur många
betyg som skall ges och vilka som skall delta i betygsättningen,
2.2.12 Forskning,
forskarutbildning och forskningsanknytning
I
fräga om forskningsanknytning, tiUträde tUl forskarutbildning och
dimensionering av forskningen förutsätter lärarutbUdningskommittén att samma
regler skall gälla för all högre utbildning i det framtida högskoleväsendet.
EnUgt
den föreslagna utformningen av ämnesutbUdning och praktisk-pedagogisk
utbildning för blivande lärare i LUK-ämnen får de studerande redan i grundstudierna
tUlfäUe att öva sig i vetenskaplig metod. Studerande som inhämtat studiekurser ora
80 poäng i något av ämnena bam- och ungdomskunskap, bildkunskap, idrott,
kostkunskap, miljö- och konsumentkunskap, musik och slöjd eller 60 poäng i
dramatik föreslås vara behöriga att antas tUl forskarutbildning under förutsättning
att de utfört ett självständigt arbete av elementär vetenskaplig art. Det skall
också finnas möjUgheter för personer med hittillsvarande lärarutbildning och i
övrigt lämpliga kvalifikationer att genomgå forskarutbildning.
Vid
uppbyggandet av forskarutbildning i LUK-ämnena är det nödvän-
Prop. 1975: 24 28
digt
att samarbeta med besläktade ämnen och ämnesinstitutioner. Kommittén anger
vissa exempel på samverkansmöjligheter för de olika ämnena.
Vad
gäller den undervisningsmetodiska forskningen och forskarutbildningen finner
kommittén det naturligt att denna sker i samverkan mellan en eller flera
ämnesinstitutioner, de pedagogiska institutionerna och det lokala skolväsendet,
2.2.13
Lärartjänst och behörighet
För
behörighet tUl lärartjänst i LUK-ämne och annat ämne skall enligt läramtbildnlngskommittén
krävas studiekurser i minst två ämnen om tUlsammans 120 poäng, dvs. filosofie
kandidatexamen. Vidare skall krävas examen från lärarhögskolas ämneslärarlinje.
Tjänstebenämningen bör vara adjunkt.
I LUK-ämnet
krävs studiekurser om 80 poäng för ämnena kostkunskap och textUkunskap, 60
poäng för ämnena barnkunskap, barn- och ungdomskunskap, famUjekunskap, gymnastUc,
hemkunskap, musik och teckning samt 40 poäng för ämnena bostads/mUjökunskap,
dramatik och konsumentkunskap.
Förslaget
till ämnesutbildning och behörighet till lärartjänst innebär i flertalet fall,
att samma utbildning krävs i LUK-ämnet oavsett i vilken skolform och på vilket
stadium läraren skall undervisa. Kommittén föreslår att adjunktstjänster i
ämneskombination vari LUK-ämne ingår inrättas vid skolväsendet i en kommun och
att tjänstgöringen tills vidare förläggs helt eller huvudsakUgen till viss
skolenhet.
Kommittén
föreslår vidare att en ny typ av lektorstjänst inrättas. Innehavarna av dessa
tjänster skall vid sidan av egen undervisning svara för eventuellt lokalt
pedagogiskt utvecklingsarbete och sköta kontakterna med den regionala
ledningen av forsknings- och utvecklingsarbetet i ämnet eller ämnesgruppen i
fråga. Lektorstjänster i LUK-ämne eller ämnesgrupp inrättas vid skolväsendet i
kommunen utan att knytas till viss skolform.
2.2.14
Dimensionering
För
närvarande är tiUträdet tUl utbildning av lärare i LUK-ämnen spärrat.
Lärarutbildningskommittén föreslår att utbUdningen i LUK-ämnen även i framtiden
främst av resursskäl skall vara spärrad. Spärren skall emellertid enligt
förslaget bara gälla det enskilda LUK-ämnet. Krav skall inte ställas på den
studerande att från början bestämma sig för en hel ämneskombination. Han
behöver inte heller vara beredd att inrikta sig på läraryrket. Valet av yrke
skall enligt förslaget ske successivt med ledning av erfarenheterna under
studietiden. Den som från början avser att bli lärare bör emellertid vara
tillförsäkrad möjligheten att fullfölja utbildningen. Dimensioneringen av
intagningen till studier
Prop. 1975: 24 29
i LUK-ämnen
måste därför tiU en början bli restriktiv och göras på ett sådant sätt att de
studerande som vill bli lärare också kan beredas plats vid lärarhögskola.
Kommittén
har vid sina ställningstaganden då det gäller dimensioneringen utgått från av
SÖ gjorda beräkningar av lärarbehovet i LUK-ämnena. Eftersom dessa beräkningar
bygger på nuvarande förhållanden och alltså avser ettämneslärare i LUK-ämnen
har en bedömning gjorts av vilka förändringar av utbildningsbehovet som kan
följa av utredningens förslag. Den största förändringen föranleds av införandet
av flerämnestjänster i LUK-ämnena,
SÖ
beräknade det årliga utbUdningsbehovet för uppnående av balans vid vart och ett
av prognosåren 1980, 1985, 1990 och 2000,
Koraraittén
anser att utbildningen bör diraensioneras så att raan snarast möjligt täcker
den lärarbrlst, som nu finns i flera LUK-ämnen, Av bl, a. organisatoriska och
ekonomiska skäl är det emellertid angeläget att undvika kraftiga variationer 1
Intagningen. Kommittén har därför i förslagen till dimensionering av
utbildningen utgått från det beräknade utbildningsbehovet för balans år 1985,
I följande sammanställning redovisas förslag tUl intagning 1 olika ämnen.
Beräknad
intagning
Högskoleämne
Intagning till
Intagning till
ämnes-
praktisk-pedago-
utbildning
gisk UtbUdning
Barn-
och ungdomskunskap
80'
40
Bildkunskap
300
270
Dramatik
300
20
Idrott
300=
200
Kostkunskap
35ff" 1 300
1
270
Miljö-
och konsumentkunskap
Musik
300
270
Slöjd
350'
315
S:a
1385
'
Inkl. utbildning för andra yrken inom det sociala området, t, ex, socialpedagoger,
-
Inkl, utbildning för idrottsledare m. fl. ' Inkl, utbildning för dietister m.
fl, ' Dära\' 200 i textilslöjd och 150 i trä- och metallslöjd.
2.2.15
Lokalisering
Lärarutbildningskommittén
har i fråga om lokaliseringen samrått med 1968 års utbildiiingsutredning (U
68), Kommittén har varit ense om att en viss decentralisering av
lärarutbildningen av flera skäl är önskvärd.
Kommittén
har i sina förslag till lokalisering av LUK-ämnesutbild-ning tiU andra orter än
dera som nu har sådan utbUdning låtit främst pedagogiska och utbUdningspolitiska
lokaliseringssynpunkter vara väg-
ledande.
Kommittén anser att en viss decentralisering av flera skäl är önskvärd men har
i regel inte föreslagit aweckUng av existerande utbildningsenheter. De orter
dit utbildning i LUK-ämnen förläggs bör ha ett visst utbud av utbildning i
andra äranen, som kan förbereda för lärarbanan. I detta utbud bör helst ingå äranen
som kan kombineras med LUK-ämnena, Kommittén finner det vidare angeläget att de
studerande så långt möjligt kan fullfölja hela sin lärarutbildning på samma
ort. Endast på de större högskoleorterna blir det möjligt att ge ett relativt
allsidigt urval av högre utbildning. På mindre orter bör utbildning i
näraliggande ämnen ges på samma ort. Utbildning i ämnen sora kan leda till lärarbehörighet
bör i regel erbjudas på orter som också kan ge praktisk-pedagogisk utbildning.
En
samraanfattning av förslagen beträffande äranesutbildningens lokalisering
lämnas i följande tabell.
Ämnesutbildningens
lokalisering
Ämne
Ort
Ärlig inlagning
Barn-
och ungdomskunskap
Malmö
Umeä
Uppsala
24 24 24
Bildkunskap
Göteborg
Kalmar
Siockholm
72
72
144
Dramatik
Göleborg Lund Siockholm Uppsala
ca
300
Idrott
Luleå-området
Siockholm
Örebro
48 120
120
Kostkunskap
a)
Miljö-
och konsumentkunskap b)
Göleborg
Umeå
Uppsala
a)
144 96 96
b) 144
72 72
Musik
Göleborg Luleå-området Malmö Siockholm
96
48
72 72
Slöjd
Göteborg Linköping Umeå
120
120
96
I
fråga om den praktlsk-pedagogiska utbUdningen innebär förslaget en ökning av
den årliga intagningen vid lärarhögskolorna med ca 700 lärarkandidater. Denna
ökning möjliggör inrättande av ämneslärarlinjer på ytterligare några orter
utöver de som f. n. finns. Kommittén utgår frän att med en viss uppdelning av
ämneskombinationer mellan lärarhögskolorna bör 150 intagningsplatser kunna
utgöra riktpunkt vid inrättandet av nya ämneslärarllnjer. Tillskottet av
studerande skulle raöjliggöra
Prop.
1975:24 31
inrättande av två eller tre sådana linjer. Utredningen
föreslår att ämneslärarlinjer inrättas vid lärarhögskolorna i Kalmar, Karlslad
och Luleå,
Fördelningen av intagningen i olika ämneskombinationer
ankommer på den centrala verksmyndigheten och måste göras med hänsyn till ärligen
reviderade detaljberäkningar av lärarbehov och utbildningsresurser.
2.2.16 Utbildningens ledning, personal m. m.
I betänkandet föreslås att ledningen och förvaltningen vid
LUK-ämnenas institutioner i princip skall vara organiserad på sararaa sätt som
vid övriga äranesinstitutioner vid universitet och högskolor. De uppgifter som
enligt nuvarande universitetsstadga åligger prefekt och studierektor läggs
enligt förslaget på en och sararaa befattningshavare, kallad
institutionsföreståndare. Vidare föreslås inrättande av bl. a. tio tjänster som
studievägledare vid de blivande ämnesinstitutionerna i LUK-ämnen.
I den nya organisationen för ämnesutbUdning i LUK-äranen
föreslås två typer av tjänster för undervisande personal, näraligen lektorer
och adjunkter. Vid ämnesinstitutionerna föreslås vidare tjänster för forskning
och forskarutbUdning. Med hänsyn till studerandeantalet bör enligt förslaget
finnas ca 20 docent- eller forskarassistenttjänster i LUK-ämnen, På längre sikt
bör även professurer inrättas i samtliga dessa ämnen.
Lärarutbildningskommittén föreslår att lärarhögskolornas
ledning förstärks med tjänster som biträdande utbildningsledare på ämneslärarlinjen.
En av de främsta arbetsuppgifterna för dessa befattningshavare skall vara
planering och administration av den lärarinriktade yrkesförberedelsen och
praktiken under lärarhögskoleåret.
På den kommunala sidan skall enligt förslaget finnas en särskUd
kontaktman som svarar för administrationen av det kommunala skolväsendets
uppgifter i fråga om all lärarpraktik. Denna befattningshavare kan vara en lärare
med särskUt arvode eller en befattningshavare vid skolförvaltningen.
Närmast för klasslärarlinjens behov finns vid
lärarhögskolorna redan nu institutioner i bild- och formarbete, gymnastik och
musik. Då praktisk-pedagogisk utbildning för ämneslärare i gymnastik, musik
och teckning införs, bör dessa institutioner kunna utvecklas, så att de kan
rymma utbildning i metodik även på ämneslärarlinjen. För övriga LUK-ämnen bör
enligt förslaget nya institutioner i metodik inrättas. De uppgifter för
institutioner i metodik m. m. som nu föreskrivs i lärarhögskolestadgan bör
utvidgas till att gälla även de nyinrättade institutionerna i LUK-ämnen.
Institutionerna skall närmast under rektor ledas av en institutionsföreståndare
och av ett institutionskollegium.
32
2.2./7
Kostnader
LärarutbUdningskommittén
redovisar kostnaderna för den föreslagna ämnesutbUdningen och den praktisk-pedagogiska
utbildningen för lärare i LUK-ämnen, kostnaden för lärarinriktad yrkesförberedelse
m. m. för andra ämneslärare, samt vissa kostnader för forskning och forskamtbildning
i LUK-äranen. Kostnadema för inrättande av adjunkts- och lektorstjänster vid
det kommunala skolväsendet redovisas inte, liksom inte heller kostnaderna för
vidareutbildning av nu verksamraa ettämneslärare.
Kommittén
beräknar att den föreslagna reformen för flertalet ämnen inte medför några
kostnadsökningar. Ett undantag utgör utbildningen av lärare i idrott, som blir
dyrare än raotsvarande utbildning i dag. För ämneslärarutbildningen i dess
helhet innebär förslaget en kostnadsökning på ca 4 milj, kr. Kostnaden för
docent- och forskarassistenttjänster i LUK-ämnen beräknas tiU ca 1,5 milj. kr.
2.2.18
Genomförande
Lärarutbildningskommittén
föreslår att reformen beträffande utbildning av lärare i LUK-ämnen genomförs
med början den 1 juli 1975.
En
central fråga i samband med övergången tUl den nya utbildningen är vilka
konsekvenser reformen kommer att få för dem som är verksamma inom det berörda området,
när reformen börjar genomföras. Kommittén anser att de rektorer, lärare och
andra som är anställda inom seminarier, fackhögskolor och andra enheter för
utbildning av lärare i LUK-äranen så långt möjligt bör få välja om de vUl tUlträda
tjänster inom den nya organisationen eller om de med bibehåUna förmåner önskar
gä över tiU tjänster i det aUmänna skolväsendet. Enligt förslaget kommer
nuvarande lärare i grundskola och gymnasieskola att erbjudas möjlighet tiU vidareutbUdning,
om de önskar skaffa sig behörighet för de nya två- eUer treämnestjänstema.
Vidare föreslås att LUK-äraneslärarna genora allmän fortbUdning skaU få
ingående kunskap om reformen och innehåUet i'den nya utbUdningen.
Frågor
om inrättande av nya tjänster och viUkoren för dessa samt om de anställdas
kvarstående i innehavd tjänst resp, övergång på ny tjänst, fortbUdning, vidareutbUdning
m, m, förutsätts bli föremål för förhandlingar.
Särskilda
åtgärder bör vidtas för att under en övergångstid reglera studerandebeläggning
och/eller årligt utsläpp av färdlgutbildade lärare i hemkunskap och motsvarande
ämnen i gymnasieskolan, trä- och metallslöjd samt teckning.
Inrättande
av nya ämnesinstitutioner och ämneslärarlinjer föreslås ske successivt.
Prop.
1975: 24 33
Omfailningen av arbetsUvserfarenhet och lärarinriktad
yrkesförberedelse mäste under en övergångstid bedömas efter särskilda grunder,
I samband med övergången till den nya utbildningen måste
information lämnas till organisationer, lärare och andra befattningshavare
samt till studerande. Kontakter måste vidare tas med arbetsmarknadens organisationer,
med arbetsmarknadsmyndigheterna och med enskilda kommuner om förverkligandet
av vissa av kommitténs förslag,
2.3 Remissyttranden
2.3.1 Översikt över remissyttrandena
LärarutbUdningskommitténs förslag till reformering av lärarutbild
ningen i de av utredningen behandlade ämnena tUlstyrks helt av föl
jande myndigheter och organisationer: styrelsen för gymnastik- och
idrottshögskolorna. Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet,
LO och SSU. Ett stort antal remissinstanser tillstyrker förslaget i dess
huvuddrag. Somliga av dessa anser att kommittén borde ha lämnat
större möjligheter att bibehålla ettäraneslärare i LUK-ämnena, Några
andra remissinstanser befarar att den förkortade studietiden i LUK-
ämnet kommer att medföra en försämrad kvalitet för dessa lärare.
Förslaget avvisas helt av en grupp remissinstanser som
framför aUt har intresserat sig för teckningsämnet. Dessa instanser anser att
den föreslagna studietiden medför en försämring av utbUdningens kvalitet sora
inte kan accepteras.
2.3.2 EttämnesutbUdning flerämnesutbildning
Förslaget att studier i något av utredningsämnena
regelmässigt skall kombineras med studier 1 ytterligare något skolämne för
studerande som siktar tiU att skaffa sig behörighet som lärare accepteras helt
av Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet, LO, TCO, styrelsen för
gymnastik- och idrottshögskolorna. Elevförbundet, SSU, länsstyrelserna i
Göteborg och Bohus län, Kalmar län och Kronobergs län, Stockholms läns
landsting och Stockholms skoldirektion.
Ett stort antal remissinstanser anser att man inte på en
gäng bör införa endast tvåämnesutbildning och tvåämnestjänster, utan att ettämnesutbUdning
och ettämnestjänster bör behållas som reguljära alternativ. Ett huvudsyfte med
tvåämnesutbUdning och tvåämnestjänst är den ökade elevkännedomen. Den erhåUs
naturligtvis endast om läraren undervisar sararaa elever i båda sina äranen. SÖ
pekar på de organisatoriska svårigheterna att bereda tvåämnesläraren
undervisning i båda ämnena i samma klass.
SÖ och SIA menar att en viss del av lärarna i LUK-ämnen
bör utbildas och anställas som ettämneslärare. Dessa bör då regelmässigt erhålla
utbildning även för andra aktiviteter 1 anslutning tUl skolan än
3 Riksdagen 1975. 1 saml. Nr 24
Prop. 1975: 24 34
undervisning,
t. ex. kurativa och andra sociala uppgifter, ungdorasledar-skap och
fritidsverksamhet samt viss administrativ verksarahet. Svenska
facklärarförbundet anser att ettämnesutbildning för skolans behov inte kan bli
aktuell om kompetensen bara avser ett ämne, utom i de faU då detta har stark
anknytning till andra utbUdningsområden t. ex, kommunal musikskola.
Dramatiska
institutet menar att utredningen borde ha undersökt möjligheterna att utnyttja
LUK-lärarnas kompetens i det kommunala kulturlivet, fritidsverksamhet etc.
Kooperativa förbundet (KF) befarar att lärare med t, ex, konstnärlig eller
praktisk bakgrund i mindre grad komraer att söka till lärarutbildning om
förslaget genomförs. Svenska teaterförbundet anser att den studerande själv
bör kunna avgöra om han endast vill undervisa i ett ämne. Beträffande
dramatikområdet menar förbundet att det med tanke på kulturrådets betänkande är
rimligt att anta att den kommunala verksamheten kommer att växa i omfattning
både för vuxna och barn. Detta borde medföra stora möjligheter att kombinera
lärartjänst med andra uppgifter inom kommunen. Även konsumentverket anser att
man bör utbUda ettämneslärare som kan kombinera tjänstgöring inom och utom
skolväsendet. En lärare i konsumenlkunskap kan t. ex. samtidigt vara kommunal
konsumentsekreterare. Skolans kontaktytor med de övriga samhällssektorerna
skulle därigenom ökas. Kulturarbetarnas socialdemokratiska förening som i princip
är positiv tUl tvåämnesutbildning föreslår att en lärare med ettämnesutbUdning
genora sraidig organisation kan få sitt timantal för tjänst fyllt genom timraar
till förfogande, frivUlig undervisning, vuxenundervisning m, m.
Flera
reraissinstanser som i princip tillstyrker utredningsförslaget befarar att tvåämnesutbildningen
medför att studietiden i LUK-ämnet blir alltför kort, och att
färdighetsträningen därmed riskerar att bli för begränsad. Till de
remissinstanser som är tveksamma inför studietidens längd hör kulturrådet, RRV,
Riksförbundet Hem och Skola, slöjd-lärarseminariei, statens dansskola i
Stockholm, SAF och teater- och musikrådet.
UKÄ,
SACO och SFS pekar på risken att antalet lärartjänster i kombinationer inom
nuvarande ämnesområden vid de filosofiska fakulteterna kraftigt skärs ned ora
förslaget genoraförs, SACO frarahåller att organisationen inte kan acceptera
att en förbättring för en grupp sker tUl priset av arbetslöshet för andra
lärargrupper raed ämneskombinationer som omfattar ämne/n som föreslagits ingå
i LUK-kombinatloner.
Några
remissinstanser och organisationer avstyrker helt förslaget om tvåämnesutbildning
raed raotivering att den föreslagna studietiden medför en oacceptabel
försämring av utbUdningens kvalitet. Till dessa organisationer hör Akademien
för de fria konsterna och konsthögskolan, konstnärsutbildningssakkunniga.
Konstnärliga och litterära yr-
Prop. 1975: 24 35
kesutövarcs
samarbetsnämnd. Konstnärernas riksorganisation, statens scenskola i Stockholm,
Teckningslärarnas riksförbund och Teckningslärarnas och Tl-elevernas förening.
2.3.3
Studieorganisation
UKÄ
tillstyrker att utbUdningen i de av utredningen behandlade ämnena sker inom
högskolans rara, att äranesstudiema byggs upp med studiekurser om 20, 40 eller
60 poäng, samt att den praktisk-pedagogiska utbildningen byggs ut tUl två
terminer och förläggs till lärarhögskola, UKÄ är i prmcip positiv till den lärarinriktade
yrkesförberedelsen, men anser att det f, n, inte är möjligt att överblicka de
praktiska konsekvenserna av ett genomförande,
SÖ
stöder utan reservationer förslaget att förlägga ämnesstudierna före och
organisatoriskt skilda från den praktisk-pedagogiska utbildningen, samt att
ämnesstudierna för att ge lärarbehörighet skall omfatta 120 studiepoäng, SÖ
biträder i princip förslaget om en lärarinriktad yrkesförberedelse som skall
vara insprängd i tiden för ämnesstudierna.
Styrelsen
för gymnastik- och idrottshögskolorna anser det värdefullt alt läramtbildnlngskommittén
i den framtida utbildningen vUl infoga och vidareutveckla vissa positiva
faktorer i värvningen med fyra komponenter. En avgjord fördel med den
nuvarande utbUdningen vid gymnastik- och idrottshögskolorna är möjligheten att
på ett mycket tidigt stadium uppleva skolan och pröva på hur det är att vara
lärare. Det ger en motivation för den fortsatta utbildningen som inte nog kan
uppskattas. Därtill kommer möjligheten för den som upptäcker att hon/han satsat
pä fel häst att sadla om i tid. Även Landstingsförbundet, SACO och SFS
tillstyrker att studier i LUK-ämnena samordnas med studier vid filosofisk
fakultet. SFS anser dock att man skaU bevara fördelarna med seminarieformen
genom att söka bibehålla möjligheterna till intensiv samverkan raellan ämnesteoriundervisning,
metodikstudier och praktik.
TCO
finner läraratbUdningskommitténs ställningstagande ändamålsenligt med hänsyn
till direktiven och önskvärdheten av att lärare som skall verka i samma
skolformer har en gemensam referensram. Kommittén har varit bunden av den
snävt tilltagna tidsramen för utbildningen. Enligt TCO hade det varit
rimligare att kommittén fått arbeta fram ett förslag tUl tjänstekonstruktion
och utbildning som motsvarar skolans krav och att tidsramen för utbildningen
anpassats därefter. TCO har i sitt yttrande föreslagit att en utredning
tillsätts med uppgift att företa en översyn av all lärarutbildning. Möjligheten
att utforma en lärarutbildning med fyra komponenter varvade bör inte uteslutas
i en kommande utredning. Kommitténs förslag är i hög grad inriktat på att
studierna skall genomföras i en följd. TCO fäster emellertid stor vikt vid att
individen ges möjlighet att varva utbildning och yrkesverksamhet bl, a, av det
skälet att tidigare yrkesverksamhet kan
36
ge
högre motivation i studierna och att risken för felaktigt yrkesval minskar. Av
samma skäl ser TCO positivt på den lärarinriktade yrkesförberedelse sora
föresläs ligga parallellt med ämnesförberedelsen.
Facklärarförbundet
delar i princip kommitténs uppfattning om de pedagogiska nackdelama med en
värvning med fyra komponenter. Flera av dessa nackdelar skulle dock enligt
förbundets mening kunna undanröjas i en reformerad läraratbUdning. En reform grandad
på kommittéförslaget kan emellertid inte uppskjutas så länge att möjligheten
att i en framtid utforma en för all lärare klart yrkesinriktad utbildning med
fyra komponenter varvade blir föremål för utredning och beslut.
Facklärarförbundet tillstyrker därför att den praktisk-pedagogiska
utbildningen huvudsakUgen skall ske efter avslutade ämnesstudier. Facklärarförbundet
tillstyrker också att lärarinriktad yrkesförberedelse bör ske parallellt med
ämnesstudierna.
Elevförbundet,
konsthögskolan, organisationskommittén för högre musikutbildning (OMUS), SAF,
Svenska Teaterförbundet, Teckningslärarnas riksförbund och Teckningslärarnas
och Tl-elevernas förening tar avstånd från den föreslagna studieorganisationen,
SAF
ställer sig tveksam tUl kommitténs påstående att en hög procent av de
studerande inom flertalet LUK-äranesutbildningar skulle vara bättre betjänta av
en utbUdning med annat innehåll och annan studieorganisation. Det är, enligt
SAF, rimligt att anta att en överväldigande majoritet av dem som studerar LUK-äranen
planerar att bli lärare. Därför skulle en utbUdning av "seminarietyp"
vara att föredra. Kommittén borde i så stor utsträckning som möjligt försöka
ta till vara de kvaliteter sora finns i "seminariemodellen", I övrigt
har SAF dock ingen erinran mot den principiella uppläggningen av studieorganisationen.
Konsthögskolan
anser att övningslärare bör få en varvad utbildning, där de metodologiska
aspektema kan läggas på själva ämnesområdet, aUtså en seminarieutbildning av
den typ som nu finns på teckningslärarinstitutet. En sådan utbildning har
dessutom enligt konsthögskolan karaktär av metodutveckling och forskning i
motsats tlU LUK-model-lernas radbandsundervisning.
Teckningslärarnas
och Tl-elevernas förening och Teckningslärarnas Riksförbund kräver att
nuvarande seminariemodell får finnas kvar och att studerande och lärare ges
möjlighet att fortsätta att vidareutveckla den. Teckningslärarnas riksförbund
anför vidare:
De
avgörande skälen till varför en varvad lärarutbildning är överlägsen den
modell utredningen förordar är att inriktningen raot lärarrollen hela tiden är
aktuell och detta positivt påverkar ämnesstudierna. Praktiken ger en realistisk
bakgrund till ämnesstudierna och en oumbärlig möjlighet att kontinuerligt
pröva de teoretiska kunskapema. Lärare och studerande kan därigenom
fortlöpande förändra utbildningen mot bakgrund av de krav läraryrket stäUer.
Prop.1975: 24 37
Även
Elevförbimdet anser att det vore ett misstag att lägga metodik-och
pedagogikundervisningen i slutet av undervisningen i stället för att integrera
den i utbildningen i de olika ämnena.
Enligt
OMUS mening är det i högre grad än för andra ämnen naturligt att kombinera ämnesundervisningen
i musik med information om olika slag av tillämpningar i konkreta
undervisningssituationer. Svenska teaterförbundet anser att skälen för en
värvning med fyra komponenter är tungt vägande, och att skälen mot en varvad
utbildning inte är av intresse när det gäller dramatikutbUdningen. Då en
studerande bestämmer sig för att studera dramatik har han därigenora redan
gjort ett yrkesval, eftersom möjligheterna är små att utanför skolan få mer än
halvtidstjänst,
2.3.4
Ämneskombinationer och utbildningslinjer
Av
de remissinstanser och organisationer, som yttrat sig om detta avsnitt, instäramer
somliga i utgångspunkterna för läramtbildningsköm-raitténs förslag till äraneskombinationer,
även om de kan ha invändningar raot vissa kombinationer.
Styrelsen
för gymnastik- och idrottshögskolorna finner det tillfredsställande att
kommittén vänt sig direkt till lärarna raed en enkät angående deras intressen
i fråga om ämneskombinationer. Att man sedan av rent praktisk-organisatoriska
skäl måste begränsa antalet kombinationer finner styrelsen rimligt, likaså att raan
vid valet av korabinationer tagit hänsyn lill möjligheterna av samverkan meUan
ämnen i skolan.
Även
TCO finner det nödvändigt att man begränsar antalet kombinationer med hänsyn
till möjhgheterna att få tjänst efter avslutad utbildning. Enligt TCO verkar
dock vissa av de föreslagna ämneskombinationerna ha ett tämligen begränsat timunderlag.
Facklärarförbundet stöder utredningens uppfattning om vilka faktorer som bör
beaktas vid kombination av ämnen. Enligt förbundets mening är emeUertid de ämneskombinationer
som lärarutbildningskomraittén föreslagit alltför begränsade. Kommittén har t,
ex, undvikit att föreslå ämneskorabinationer raellan utredningsäranen, samt
kombinationer med yrkesbetonade ämnen i gymnasieskolan,
SÖ
är däremot kritisk raot koramitténs sätt att resonera och vikta de olika
kriterierna för förslagen till kombinationer av ämnen i tjänster och
utbildningslinjer. Det hade enligt SÖ:s bedömning varit mer naturligt att söka
sig fram till förslag om ämneskombinationer efter i huvudsak följande
resonemang:
För
skolan finns formulerat ett mål. Läroplanerna beskriver den organisation som
skolan skall använda sig av för att uppnå målet. Där anges i vilka ämnen
undervisningen skall vara organiserad, och där anges också i vilka
konstellationer dessa ämnen främst skall samverka för att målet skall uppnås.
Självfallet är varken skolans mål eller dess läroplaner oföränderliga, men det
bör ändå vara i dessa planer man
Prop. 1975: 24 38
tar
sin utgångspunkt då man söker de lämpliga resurserna för skolans
verksamhet. Den främsta resursen är lärarna. Deras utbildning bör då
utformas med utgångspunkt i skolans behov . Om de stude
rande som avser att bli lärare erbjuds kombinationer av ämnen för sina
studier som överensstämmer med skolans behov, finns det anledning
att förmoda att dessa kombinationer skall tillfredsställa de studerandes
egna intressen och deras krav att med relativt stor trygghet kunna
investera i sina studier med skäUg förhoppning att senare kunna finna
användning för sin examen Innan ämneskombinationer slutli
gen fastställs och ett utbildningssystem av den typ utredningen föreslår
genomförs, raåste undersökningar göras i syfte att fastställa de frän pe
dagogiska och administrativa synpunkter nödvändiga och tUlräckliga
villkoren för att kunna bereda lärarna tjänster. Dessa överväganden bör
då i högre grad än vad som varit fallet inom läramtbUdnlngskommittén
inrymma kombinationer av LUK-ämne plus LUK-ämne och kombina
tioner av LUK-ämne plus yrkestekniskt ämne.
Enligt
utredningsdirektiven bör en allmän utgångspunkt vara att de i en kombination
ingående ämnen skall stödja varandra, dvs. närbesläktade ämnen bör i första
hand kombineras. UKÄ och SACO ifrågasätter att de UtbUdningsUnjer som föreslås
i betänkandet tillgodoser detta krav. SACO anser det med hänsyn härtUl tveksamt
om skolans mål i nämnvärd grad främjas av att LUK-lärama blir tvåämneslärare i
icke"stöd-jande" ämneskombinationer. SACO anser vidare att
arbetsmarknadssituationen måste tUlmätas en långt större vikt än vad som
gjorts 1 utredningen. Enligt SACO:s raening får inte ett genoraförande av utredningens
förslag skapa ett utbildningssystem, som medför att möjlighelerna till
lärarutbildning i kombinationer med enbart teoretiska ämnen försvinner.
AMS
pekar på risken för att rekryteringen till vissa LUK-äranen förändras så, att
personer med konstnärhga intressen inte kommer att söka till en utbUdning som
också kräver studier inom helt andra ämnesområden. I så fall kan enhgt AMS en
utarmning av lärarkåren i de konstnärligt betonade ämnena ske. Kombinationen
bildkunskap och slöjd kan dock tilltala många med intresse för kreativ
verksamhet.
Slöjdlärarseminariet
föreslår att textilslöjd och trä- och metallslöjd kombineras. Enligt seminariet
uppfyller den kombinationen direktivens krav att ämnena bör stödja varandra.
Vidare skulle en sådan kombination ge större möjligheter till tjänsteunderlag,
elever och lärare skulle kunna följas åt termin efter termin. Kombinationen
skulle vara befrämjande för en naturlig inställning tiU de båda slöjdarternas
egenart och ge bättre möjligheter tlU integration meUan dessa.
KoUegiet
vid gymnastik- och idrottshögskolan i Stockholm och statens scenskola i
Göteborg föreslår bl. a. att gymnastik och dramatik skall kunna kombineras.
OMUS
föreslår i sitt yttrande att den studerande skall välja sin ämneskombination
redan vid äranesstudiernas början och att antalet plåt-
Prop.
1975:24 39
ser
inom kombinationen vid lärarhögskolorna skall anpassas till arbetsmarknadens
behov. Mot bakgrund härav anser OMUS att antalet kombinationer med musik med
fördel kan utökas.
De
remissinstanser som helt avslyrker förslaget om tvåämnesutbildning accepterar
naturligtvis inte heller utredningens förslag till ämneskombinationer och UtbUdningsUnjer,
2.3.5
Behörighetskrav för tillträde till studier i LUK-ämnen
De
flesta remissinstanser som yttrat sig om behörighetskraven instämmer i att
studier i utredningsämnena liksora i andra unlversitetsäranen bör grunda sig på
genomgången tvåårig gyranasieskola. Liksom i andra ämnen bör betyg i engelska
och svenska från tvåårig gymnasielinje fordras.
Förslaget om att minst ett
års erfarenhet av förvärvsarbete efter gymnasieskolan skall vara särskilt
behörighetskrav för tUlträde till lärarhögskolas ämneslärarlinje tUlstyrks av
Elevförbundet, KF, Kommunförbundet, konsumentverket. Kulturarbetarnas
Socialdemokratiska Förening, LO, SEL och SSU. Följande remissinstanser raotsätter
sig förslaget och förordar i slället att arbetslivserfarenhet på frivillig
grund skall kunna ge meritpoäng vid ansökan tUl all lärarutbildning: kompetenskommittén,
OMUS, RRV, SACO, SAF, SECO, SFS. styrelsen för gymnastik- och
idrottshögskolorna, SÖ och TCO. SACO anser vidare att man inte kan behandla
frågan om arbetslivserfarenhet isolerat för just lärarutbildningen. I Ukhet med
UKÄ vill därför SACO utveckla sin uppfattning i denna fråga i samband med
remissbehandlingen av U 68,
Flera instanser, däribland
SÖ. UKÄ, SACO och SFS anser att förslagen om behörighetskrav för de särskilda
ämnena, de s, k, särskilda behörighetskraven, inte kan behandlas förtän korapetenskommittén
avgivit sitt förslag.
Kritiken mot de föreslagna
behörighelskraven koncentreras framför allt på två frågor. Den ena gäUer läraratbUdningskommitténs
användande av begreppet "normalväg", den andra gäller längden och
komplexiteten i kompletteringskraven.
Många remissinstanser
anser att koraraittén begagnar begreppet nor-mahäg på ett missvisande sätt,
eftersom ordet här endast avser ett LUK-ämne, inte en utbUdningslinje, trots
att utredningen föreslår att alla ämnen skall studeras i kombination raed minst
ett annat ämne. Kompetenskommittén anför att så länge raan raed normalväg
endast avser den snabbaste vägen att få behörighet till en del av en utbUdningslinje
i detta fall ett isolerat LUK-ämne begreppet normalväg har ett mycket
begränsat och tveksamt informationsvärde. Det hade varit önskvärt med sådana
förslag till behörighetsregler att normalvägen kunde garantera behörighet till
två kombinerbara LUK-ämnen, När det gäller kombinationer av LUK-äranen raed
sådana ämnesoraråden, för vUka
Prop. 1975: 24 40
korapetenskommittén
utreder förkunskapskraven, bör de föreslagna normalvägarna i "informationssammanhang
hanteras mycket försiktigt och med tillbörliga reservationer i avvaktan på
resultatet av kompetenskommitténs arbete",
SÖ
noterar att det som lärarutbUdningskommittén kallar normalväg inte är en sådan
väg fram till en full högskoleutbildning utan normalväg endast frara till en
del av denna. Om hela kombinationen beaktas kan i vissa fall alternativa
normalvägar utpekas. Även TCO pekar på att för heterogena ämneskombinationer
kan flera linjer i gymnasieskolan betraktas som normalvägar och att detta bör
framgå i informationen till eleverna. Då utredningsuppdraget helt inriktas på
utbildning av lärare som i framtiden skall kombinera ämnen i sin tjänst borde
kommittén, enligt facklärarförbundets mening, ha behandlat principfrågan om normalvägar
för utbUdningslinje eller ämneskombination. Facklärarförbundet anför följande:
I
de fall ingen existerande gymnasielinje ger erforderliga förutsättningar för
att påbörja studierna i visst högskoleämne eller utbildningslinje, kan i
princip tre vägar vara tänkbara för en lösning. Nya gymnasielinjer kan
tillföras skolväsendet. Inom befintliga gymnasielinjer kan arrangeras grenvalsmöjligheter
förutsatt att dessa ej blir för komplicerade eller för hårt binder den
studerande vid ett raycket tidigt definitivt yrkesval. Reguljära gyranasielinjer
kan korapletteras med specialkurser av olika slag sora koncentrerat i tid kan
ge acceplabel nivå för resterande behörighetskrav.
Facklärarförbundet
hävdar därför att i de fall den nuvarande gymnasieskolan betraktas som otUlräcklig
vad gäller normalvägar för högre studier, gymnasieskolan måste tillföras
ytterligare linjer och/eller specialkurser av oUka slag, så att dessa i
kombination med gymnasielinjer ger behövliga förkunskaper och kan utgöra normalväg
för bestämd högskoleutbildning, FaststäUande av normalväg som grundar sig på tUlval
av olika ämnen får därför anses orealistiskt,
LO
delar lärarutbUdningskommitténs uppfattning att man skall söka jämställa
behörigheten för utbUdning i LUK-ämnen med behörighet till övrig högre
utbildning, raen pekar på att detta kan få negativa konsekvenser för elever i
gymnasieskolans yrkesinriktade linjer. Dessa linjer kan enligt LO vara väl
lämpade sora grand för studier i LUK-ämne som t, ex, slöjd, barn- och ungdomskunskap
och även annan högre utbUdning. LO finner vidare i likhet med
kompetenskommittén att förslagen till behörighetsregler är aUtför komplicerade
i ämnena kostkunskap och miljö- och konsumentkunskap. Kommitténs förslag mnebär
att ingen linje i gymnasieskolan ger fullständig behörighet för studier i dessa
ämnen.
Kompetenskommittén
anser att kompletteringskraven bör kunna bli av mindre omfattning än vad
förslaget anger med en mindre formell syn på frågan om inom vUka ämnen de
önskvärda förkunskaperna kan erhållas och efter en systematisk genomgång och
bedömning av de olika gymnasieskolllnjernas ämnesinnehåll. AUtför omfattande komplet-
Prop. 1975: 24 41
teringskrav
liksom svårigheter att få kompletteringskraven tillgodosedda befarar
kompetenskommittén kan få negativa konsekvenser. En viktig sådan är att de kan
leda tiU en ekonomisk snedrekrytering beroende på att kompletteringsstudier aUtid
fordrar extra resurser i form av tid, pengar och motivation. En annan risk är
att alltför omfattande kompletteringskrav kan motverka en bred rekrytering
till LUK-lärarutbild-ningarna även av andra skäl än ekonomiskt-sociala.
SÖ
anser att antalet föreslagna särskUda behörighetskrav bör kunna väsentligt
reduceras. Enligt lärarutbildningskommitténs uppfattning skall det totala
kompletteringsbehovet för särskild behörighet till studier inom en
utbildningslinje med LUK-ämne och ett annat ämne inte bli större än att tiden
kan begränsas tUl högst ett år. SÖ anser detta vara en optimistisk bedömning. Ora
optlraala organisatoriska förhållanden rådde, skulle möjligen
kompletteringsstudierna kunna begränsas till ett år eller något mera. Den som
skall komplettera ett par ämnen med en tvåårig och treårig gymnasieskolkurs, kan
dock inte alltid med utnyttjande av gymnasieskolans dagundervisning komprimera
dessa kompletteringsstudier till ett år. Den andra huvudvägen för
komplettering som kommittén anvisar, nämligen den kommunala vuxenutbUdningen,
har för närvarande inle den kapacitet sora behövs för ändaraålet,
AMS
framhåller liksom LO att de yrkesinriktade linjerna endast undantagsvis ger
behörighet för tiUträde till utbUdning i LUK-ämne. För dem som valt sådana
linjer krävs i regel omfattande kompletteringar. Även för dem som valt vissa
andra linjer blir kompletteringar nödvändiga. Behörighetskraven kommer därför
att förutsätta god tillgång på kompletteringskurser. Vidare påpekar AMS att
inträdeskrav av den typ sora utredningen föreslår kräver betydande inforraationsinsatser.
Bestämmelserna måste därför utformas så att de lätt kan förstås av allmänheten
och lätt kan beskrivas både vid muntlig information och i skriftligt material.
Facklärarförbundet
och konstnärsutbildningssakkunniga avvisar förslaget till
kompletteringsstudier i flera av de ämnen som innehåller stora delar av
färdighetstränande moment, t. ex. barnkunskap, bostads/miljökunskap,
kostkunskap, slöjd och teckning. Enligt deras uppfattning kan koncentrerade
ämnesstudier av det slag kommittén föreslår inte accepteras i ämnen som
ställer stora krav på färdigheter.
Teckningslärarnas
riksförbund och Teckningslärarnas och Tl-elevernas förening anser den
undervisning som gymnasieskolan kan ge på bild- och miljöområdet otiUräcklig
för tillträde till teckningslärarutbildning. Konstfackskolans fack VIII kan
inte ersättas av tillval i teckning och estetisk specialisering, vilket
utredningens majoritet menar. Resultatet av kommitténs förslag innebär
oundvikligen att de teoretiskt och verbalt vältränade eleverna slår ut de
mindre vältränade, även om deras kreativa och praktiska förmåga står på topp.
Dessa studerande skulle
Prop. 1975: 24 42
utestängas från de studier de är väl lämpade för och från
de yrken, som fordrar sådan begåvning och färdighet.
Ä\'en Kulturarbetarnas socialdemokratiska förening befarar
att en följd av förslaget kommer att bli att som lärarkandidater tUl de kreativt-estetiskt-praktiska
ämnena antages sådana som i sina gymnasiestudier kan uppvisa höga betygspoäng,
dvs. studiebegåvningar i teoretiska ämnen och läroämnen. Sökande med uttalad
musikalisk, konstnärlig eller praktisk begåvning får svårighet att hävda sig i
konkurrensen.
2.3.6 Antagning och urval
De UtbUdningar sora lärarutbildningskoraraittén behandlar
föreslås ingå i högskolan. Detta fär enligt flera remissinstanser till följd
att frågor såsom intagning och urval inte kan behandlas separat för dessa utbUdningar.
Till dessa remissinstanser hör UKÄ, SÖ, TCO, Facklärarför-biindet och SFS.
Kommittén
tar avstånd från inträdesprov och arbetsprov av den art som nu förekoraraer vid
intagningen till teckningslärarinstitutet, I stället föreslås att försöksverksarahet
inleds med specieUa studielämplighetsprov för studier inom ett visst område, i
första hand vid urval bland sökande till studier i slöjd och bildkunskap, TCO
och SAF är positiva till att intagningen grundas på de föreslagna
komponenterna. Styrelsen för gymnastik- och idrottshögskolorna och facklärarförbundet
anser att det är \ikligt att SÖ snarast får i uppdrag att utpröva särskilda studielämplighetsprov
av den föreslagna typen. Facklärarförbundet delar utredningens uppfattning att
bedömningen av arbetsprover i regel blir mer eller mindre subjektiv, SÖ finner
det angeläget att utformningen av de speciella studielämplighetsproven bUr
sådan, att färdighet i berörda ämnen kommer att tillmätas stor betydelse.
Kompetenskommittén
menar att det i dagens situation måste vara angelägnare att satsa tillgängliga
resurser på att fullfölja konstmktion och utprovning av ett generellt
användbart studielämplighetsprov. Användandet av ett studielämplighetsprov är
en så komplicerad och i vårt land förhållandevis oprövad urvalsmetod att det
finns all anledning att "skynda långsamt" när det gäller att tillföra
antagningssystemet dessa nya komponenter. Kompetenskommittén anser sig inte ha
möjlighet att bedöma om och i vad mån speciella studielämplighetsprov skulle
vara överlägsna nuvarande arbets- och inträdesprov som urvalslnstruraent.
Överhuvudtaget förefaller gränsen meUan de specieUa studielämplighetsproven
och en mer konventionell typ av inträdes(arbets)prov vara flytande. Kompetenskoraraittén
avstyrker därför tiUs vidare förslaget att SÖ fär i uppdrag att utforraa för
vissa LUK-ämnen speciella studielämplighetsprov,
Slöjdlärarseminariet anser att studielämplighetsprov är
alltför svåra
Prop.
1975: 24 43
att
administrera. De som efter ett urval, grundat på gymnasiebetygen, kommer 1
fråga, bör genomgå ett lämplighetsprov, som utförs vid den mottagande
institutionen före påbörjandet av studierna, SFS kan inte ta ställning till
huruvida det är möjligt att utarbeta prov som verkligen mäter de faktorer som
är väsentliga. SFS vill inte utesluta att arbetsprov skulle kunna ingå som en
del 1 ett studielämplighetsprov.
Konstnärsutbildningssakkunniga
(KUS) menar att erfarenheten visar alt arbetsprov är ett relativt gott urvalslnstruraent.
Subjektiviteten 1 bedömningen av arbetsprover inverkar sannolikt inte mer raenligt
än vid betygsättning. För att inte riskera att ännu ett utbildningsområde skall
komma att prioritera teoretisk-receptiv förmåga före praktiskkreativ förmåga
förordar KUS att arbetsprover skall vara ett av urvals-instrumenten vid
antagning tUl teckningslärarutbUdning även vid en eventuellt ökad användning av
studielämplighetsprov. Även Konstnärernas riksorganisation och
Teckningslärarnas och Tl-elevernas förening anser att det är olyckligt om
arbetsproven utgår.
2.3.7
Spärrad utbildning
LärarutbUdningskommittén
föreslår att utbildningen i LUK-ämnen i framtiden, liksom nu, skall vara
spärrad. Spärren skall emellertid enligt förslaget bara gälla det enskUda LUK-ämnet.
Krav skall inte ställas på den studerande att han/hon från början bestämmer sig
för en hel ämneskombination. Han behöver inte heller vara beredd att inrikta
sig på läraryrket, utan yrkesvalet skall ske successivt, med ledning av
erfarenheterna under studietiden. Dimensioneringen av intagningen till LUK-ämnen
måste bli restriktiv för att de studerande som vill bli lärare också skall
kunna beredas plats vid lärarhögskola.
Konsumentverket
och SSU tillstyrker kommitténs förslag till spärrar i LUK-ämnena. UKÄ, SÖ,
kompetenskommittén, TCO, facklärarförbundet och SACO uppger att de avser att
återkomma till frågan om spärrad utbildning och utformningen av spärrarna i
samband med sina utlåtanden över U 68:s betänkande. Kompetenskoraraittén
tillägger därvid att en reell studietrygghet fordrar att man samtidigt antas
till såväl de inledande ämnessudierna sora till praktisk-pedagogisk utbUdning.
En sådan lösning antyds i U 68:s skiss tlU antagningssystera. Korapetenskommittén
räknar med att få anledning att återkomma till frågan senare under sitt
utredningsarbete. Problemet rör inte enbart här aktuella lärarkategorier utan
alla blivande lärare, som i fraratiden får sin praktisk-pedagogiska utbildning
vid nuvarande lärarhögskolor. En samlad lösning av hela problemet bör därför
eftersträvas. I sak samma synpunkter har framförts av SÖ, TCO och
facklärarförbundet. Även RRV ansluter sig till uppfattningen att övervägandena om
dimensioneringen bör avse samtliga ämnen i Umnesläramtbildningen i linje raed U
68:s förslag.
Prop. 1975: 24 44
Styrelsen
jör gymnastik- och idrottshögskolorna, OMUS och SAF understryker betydelsen av
att den som antagits till utbUdning i LUK-ämne garanteras möjligheter både att fuUfölja
en ämneskombination och att avsluta utbildningen vid lärarhögskola. SFS och
Teckningslärarnas och Tl-elevernas förening raenar att spärrar inne i
utbildningen inle kan accepteras.
2.3.8
Fortbildning och vidareutbildning
De
flesta remissinstanserna ansluter sig till lärarutbildningskommitténs
uppfattning att en förstärkning av fortbildningen för lärare i LUK-ämnen är
nödvändig. TCO anser att kommittén vid beräkningen av fortbildningens
dimensionering underskattat omfattningen av de erforderliga
insatsförstärkningarna. SÖ påpekar att feriekursverksamheten i dag endast nått
25 % av den av kommittén föreslagna omfattningen. Styrelsen för gymnastik- och
idrottshögskolorna och SACO framhåller att en förstärkning av
konsulentverksamheten är önskvärd.
SÖ
har i sitt remissvar behandlat avsnittet om fortbildning och vidareutbildning
mycket kortfattat, eftersom det inom SÖ pågår en utredning rörande fortbUdningens
innehåll och organisation. Utredningen beräknas framlägga sina förslag inom en
relativt snar framtid. SFS anser att frågoma kring fortbUdning och vidareutbUdning
bör diskuteras generellt vad gäller samtiiga lärarkategorier, inte bara LUK-lärare.
Läramtbildningskommittén
har i presentationen av sina förslag till grundutbildning understrukit att
denna endast utgör en del av den erforderliga totala utbildningen. Efter grundutbUdningen
måste följa en en systematiskt uppbyggd fortbildning i olika former. TCO
framhåller att man i princip delar kommitténs uppfattning, men vUl understryka
vikten av att grundutbUdningen blir i möjligaste mån yrkesinriktad. TCO menar
att det är "oriktigt och orealistiskt att skjuta undan alltför stora delar
av grundutbUdningen såsom objekt för framtida fortbUdning",
SACO
vänder sig bestämt mot tanken att fortbildningen skall bli en ersättning för en
kvalitativt mindre värd grundutbUdning, Det måste enligt SACO i stället vara
så, att grundutbUdningen ger en kvalitativt god grund, på vilken fortbildningen
sedan bygger vidare för att uppehålla och förnya lärarnas kunskaper.
Teckningslärarnas
riksförbund kan inte acceptera förslaget, eftersom detta 1 realiteten skulle
innebära att ca hälften av grundutbildningen måste förläggas till fortbildning.
Dessutom anser riksförbundet att utredningens tankegångar är oreaUstiska med
avseende på möjligheterna att tidsmässigt utveckla fortbildningen i en sådan
omfattning som vore nödvändigt.
Förslaget
ora kompletterande utbUdning för lärare i LUK-ämnen, samt vidareutbildning för
mellanstadielärare tillstyrks av styrelsen för
Prop. 1975: 24 45
gymnastik-
och idrottshögskolorna. TCO och facklärarförbundet. Även Landstingsförbundet
anser att de nuvarande lärarna i LUK-ämnen bör erbjudas ämneskomplettering på
det sätt som kommittén föreslagit.
2.3.9 Forskning,
forskarutbildning och forskningsanknytning
Lärarutbildningskommitténs förslag att forskarutbildning skall an
ordnas Inom de av utredningen behandlade ämnesområdena hälsas med
tillfredsställelse av följande remissinstanser och organisationer: konsu
meniverkei, OMUS, SACO, facklärarförbundet, SÖ, Sveriges riksidrotts
förbund och UKÄ.
SÖ vänder sig dock mot kommUténs
uppfattning att det 1 de flesta ämnen blir nödvändigt att börja från början, I
stället bör, enligt SÖ, alla möjliga åtgärder vidtas för att länka av och föra
vidare impulser, erfarenheter och personal från den forskning som redan
bedrivs. Även UKÄ anser att möjUghetema tiU samverkan med övriga ämnen bör
undersökas innan satsningar görs på LUK-områden.
Styrelsen
för gymnastik- och idrottshögskolorna och SÖ frarahåller vikten av att man som
kommittén föreslår intar en mycket flexibel hållning vid utformningen av de
enskilda forskningsprojekten och inte genom en låsning av hittills vanligen
tillämpade former och metoder utesluter sådant som skulle kunna föra arbetet
framåt på olika områden av det praktlskt-konstnärliga fältet.
Facklärarförbundet
understryker att tfllträde till forskarutbildning under en lång övergångstid
bör stå öppen för lärare med hittillsvarande lärarutbildning för att dessa inte
skall åsidosättas. Dessutom bör särskild bedömning ske från fall tiU faU huravida
personer med hittUlsvarande lärarutbildning kompletterad med ytterligare utbUdning
utanför det svenska traditionella högskoleområdet, kan bedömas ha en forskarutbildning
som ger behörighet tiU bl. a. föreslagna lektorstjänster inom skolväsendet.
OMUS
ser samverkan mellan universitetet, lärarhögskola och högre musikutbUdning som
mycket väsentUg.
Riksidrottsförbundet
framhåller att idrotten är det enda LUK-ämne där forskning och forskaratbUdning
i egentiig mening redan finns. Riksidrottsförbundet understryker behovet av en
kraftigt ökad beteendevetenskaplig forskning inom idrottsområdet.
2.3.10 Lärartjänster
och behörighet
De
remissinstanser som tillstyrkt lärarutbUdningskommitténs förslag till
studieorganisation instämmer naturligtvis också i förslagen till behörighetskrav
för lärartjänst. De instanser sora anser att utbildning i endast LUK-ämnen även
i framtiden skall vara ett möjligt alternativ anser i konsekvens härmed att
lärartjänst skall kunna omfatta endast LUK-ämnet,
Prop. 1975: 24 46
Kommittén föreslår att adjunkttjänster i ämneskombination
vari LUK-ämne ingär inrättas vid skolväsendet i en kommun och att tjänstgöringen
tills vidare förläggs helt eUer huvudsakligen till viss skolenhet. Förslaget
tillstyrks av styrelsen för gymnastik- och idrottshögskolorna, kommunförbundet,
TCO, facklärarförbundet och SFS. SACO avvisar förslaget. Med de nuvarande trygghetsbestämmelserna
anser SACO inte att lärarna vinner mycket i fråga om trygghet, ora tjänsten
inrättas i koraraunen i stället för vid en viss skolform i kommunen. Nuvarande
bestämmelser garanterar, inom vissa ramar, att lärarna fär tjänstgöra vid den skolform
de sökt tUl.
Kommittén
föreslår vidare att en ny typ av lektorstjänst inrättas. Innehavarna av dessa
tjänster skaU vid sidan av egen undervisning svara för eventuellt lokalt
pedagogiskt utveckUngsarbete, Lektorstjänster i LUK-ämne eller ämnesgrupp
inrättas vid skolväsendet i kommunen utan att knytas till viss skolform.
Förslaget tillstyrks av SACO, facklärarför-bunäet, SFS och kommunförbundet.
Landstingsförbundet anser att det är värdefullt för LUK-ämnena att tjänster med
inriktning mot forskning skapas. Försöksverksamhet bör dock föregå mer
definitiva ställningstaganden.
2.3.11 Dimensionering
Lärarutbildningskommittén har avgivit förslag till
dimensionering och lokalisering av dels praktisk-pedagogisk utbildning, dels
ämnesutbildning i de av utredningen behandlade ämnena. Vid remissförfarandet
gavs raöjlighet för de rayndigheter, utredningar och organisationer som skulle
komma att få U 68:s huvudbetänkande pä remiss att avge yttrande över
kommitténs förslag om dimensionering och lokaUsering i yttrandet över U 68:s
betänkande.
Kommitténs
förslag till dimensionering av utbildningen av lärare i LUK-ämnen tillstyrks av
Landstingsförbundet. Styrelsen för gymnastik-och idrottshögskolorna tillstyrker
förslaget till dimensionering av idrottslärarutbildning. Länsstyrelserna i
Kalmar och / Östergötlands län samt facklärarförbundet understryker
nödvändigheten av en fortlöpande översyn av dimensioneringen, så att mindre
justeringar kan göras efter hand,
RRV anser
det med hänsyn tUl nuvarande tjänster som ämneslärare, adjunkter och lektorer
samt den nuvarande och planerade dimensioneringen av den övriga ämneslärarutbUdningen
tveksamt om tvåämnestjänster med LUK-äranen kan inrättas i den utsträckning
som förslaget förutsätter. En bedömning av förslaget försvåras enligt RRV av
att utredningen inte redovisat de organisatoriska konsekvenserna av den föreslagna
LUK-utbildningen med hänsyn till förekommande två- och treämneskombinationer
inom övrig lärarutbUdning och inte heller i fråga om bl, a, tjänsteunderlaget
inom grund- och gymnasieskolan,
OMUS framhåller att kommitténs omräkning av det utbildningsbe-
Prop.
1975: 24 47
hov
av ettämneslärare, sora presenteras i SÖ:s lärarprognos 1972, till
utbildningsbehov av tvåämneslärare innehåller en rad osäkra faktorer. Man vet
således inte hur lärarbenägenheten komraer att förändras eller ora
undervisningsskyldigheten kommer att bibehållas vid vad som f, n, gäller. Man
vet inte heller hur tjänstgöringen normalt komraer att fördelas mellan de två
1 tjänsten ingående ämnena. Dessutom måste ställning tas till på vilket sätt
utbildningskapaciteten skall minska när den nu mycket stora bristen på behöriga
musiklärare har blivit täckt, OMUS menar att dessa problem kräver ytterligare
analys innan beslut fattas om dimensioneringen av lärarutbildningen och
fördelningen på olika orter.
Med hänvisning till
nuvarande arbetsmarknadssituation för ämneslärare, adjunkter och lektorer samt
till SCB:s prognoser över det framtida utbildningsbehovet frarahåller SACO i
sitt remissyttrande över U 68:s huvudbetänkande att den föreslagna
dimensioneringen av lärarutbildningen är för hög, SACO framhåUer vidare att om
lärarutbildningskommitténs förslag skall genomföras måste utbildningens
kapacitet vad gäller antalet ämneslärare i andra ämneskorabinationer kraftigt
reduceras och i vissa fall helt försvinna,
2.3.12
LokaUsering
SÖ
anför att reduktionen av vissa ämneskombinationer till följd av utredningens
förslag koraraer att bli så kraftig att SÖ inte kan tänka sig praktisk-pedagogisk
utbildning förlagd till fler lärarhögskolor än de sex där sådan utbildning f, n,
förekommer,
UKÄ har inte avgivit något
yttrande över kommitténs förslag i de delar som avser dimensionering och
lokalisering, I sitt remissvar på U 68:s betänkande anför UKÄ att det inte
föreligger förutsättningar att nu fatta konkret beslut med anledning av U 68:s lokaliseringsprogram.
Under dessa omständigheter anser UKÄ att det nu inte heller erfordras något
ställningstagande i princip tiU förslaget. För den närmaste perioden förordar UKÄ
kraftig satsning främst på nya distributionsformer, men även på utbyggnad av
verksamheten på fUialorterna samt i Umeå och Linköping, Om det senare skulle
föreligga studerandeunderlag och andra förutsättningar, i första hand
ekonomiska, för nyetablering av ytterligare fasta enheter bör U 68:s förslag
vid lämplig tidpunkt bli föremål för närmare prövning.
Kommunförbundet
tiUstyrker den ytterligare decentralisering sora föreslås bl. a. genom
inrättande av ämneslärarlinjer i Kalmar, Karlstad och Luleå.
Facklärarförbundet
tillstyrker föreslagen lokalisering av ämnesutbildningen. Vidare tillstyrker
förbundet att den praktisk-pedagogiska utbUdningen för lärare i
utredningsämnena förläggs till de redan befintliga lärarhögskolorna i Göteborg,
Linköping, Malmö, Stockholm, Umeå och
Prop. 1975: 24 48
Uppsala
samt till två av de tre nya orter utredningen föreslagit, nämligen till Karistad
och Luleå. Förbundet anser det väsentligt att lärarhögskolorna får en sådan
storlek att samverkan mellan olika linjer inte förhindras eller försvåras.
Länsstyrelsen
i Örebro län föreslår att tecknings- och musiklärarutbildningen ytterligare
ökas med vardera 48 platser och att denna utbUdning förläggs till Örebro,
Styrelsen för gymnastik- och idrottshögskolorna uttalar starka farhågor för säväl
idrottsutbildningen som all övrig högre utbildning i Örebro beträffande
attraktivitet, kvalitet och standard om inte möjlighet ges tUl praktisk-pedagogisk
utbUdning på orten.
Länsstyrelsen
i Kronobergs län anser att, med hänsyn till den mycket omfattande utbildningsorganisation
som finns i Växjö och med hänsyn till ortens centrala läge i sydöstra Sverige,
Växjö borde ha valts som lokaliseringsort för bUdkunskapsimdervisning i stället
för Kalmar.
Länsstyrelsen
i Malmöhus län föreslår att ämnesutbildning i bildkunskap förläggs även tUl
Helsingborg. Länsstyrelsen i Värmlands län föreslår med hänvisning till de
utomordentliga föratsättningar som finns i länet för musikutbildning att
ämnesutbildning i musik förläggs till Folkliga musikskolan i Ingesund och att
ämneslärarlinje i musik förläggs till lärarhögskolan i Karlstad.
Länsstyrelsen
i Västerbottens län förordar att utbildning i idrott och dramatik förläggs till
Umeå. Skälen för en lokalisering av idrottsämnet till Umeå i stället för tUl
Luleå-området är framför allt outnyttjade resurser på universitetet och möjUghet
tUl forskning, samt tillgång till lärarhögskola med erfarenhet från
ämneslärarutbildning.
2.3.13 UibUdningens
ledning och personal m. m.
RRV
vänder sig mot lärarutbildningskommitténs förslag till inrättande av tjänster
som biträdande utbildningsledare vid ämneslärarlinjerna. Enligt RRV bör en
eventuell resursförstärkning vid lärarhögskolorna i första hand avse de
ekonomi-administrativa uppgiftema.
Styrelsen
för gymnastik- och idrottshögskolorna anser det ej befogat att prefektens och
studierektorns arbetsuppgifter läggs på en person som kommittén föreslagU.
Styrelsen förordar en förstärkning av studie- och yrkesorienteringen i enlighet
med förslaget. Facklärarförbundet anser antalet föreslagna studievägledare
vara för lågt med tanke på den vikt man inom utredningen tillmätt dessa
befattningshavares arbete. Förbundet tillstyrker förslagen ora inrättande av
tjänster som biträdande utbildningsledare vid lärarhögskolorna, samt om tillsättande
av en kommunal kontaktman med uppgift att bl. a. administrera och planera den lärarinriktade
yrkesförberedelsen och praktiken.
2.3.14 Kostnader
Enligt
RRV.-s mening kommer kostnaden för den föreslagna omlägg-
Prop. 1975:24 49
ningen
av LUK-lärarnas utbUdning att bU väsentligt högre än vad utredningen angett.
RRV anför följande motivering för sitt antagande:
I
sina kostnadsberäkningar utgår utredningen från den nuvarande ettämnesutbildningen
och jämför den med den föreslagna förändrade UtbUdningen i endast LUK-ämnet
samt beräknar utbildningskostnaden per elev. Häremot kan invändas att
utredningens huvudalternativ är tvåämnesutbildning, varför även konsekvensema
för kombinationsämnet måste beaktas. I kalkylema bör hänsyn även tas till
dimensioneringen av övrig ämneslärarutbildning inklusive ämnesstudiema i de
aktuella ämneskombinationerna. Vidare bör beaktas investeringskostnader samt
kostnader för ändrad lönegradsplacering och eventuell nedsättning i undervisningsskyldigheten
som kan bli en följd av LUK-lärarnas ändrade tjänsteförhållanden.
2.3.15
Genomförande
Följande
remissinstanser anser att ett genomförande av läraratbUdningskommitténs
förslag bör samordnas i tiden med den av U 68 föreslagna reformeringen av hela
högskolan: SÖ, UKÄ, styrelsen för gymnastik- och idrottshögskolorna, SACO och
SFS.
SÖ
hävdar dessutom att vid en omorganisation av den omfattning som kommittén
föreslår en period på ett år mellan riksdagsbeslut och reformens påbörjande
knappast är tillräckligt. Facklärarförbundet påpekar att studerande som tänker
söka sig till de nya utbildningarna i god tid måste få information om vilken
typ av fömtbildning som krävs för resp, utbildning. Det skulle vara olyckligt
om den nya utbildningen fick starta utan kompetenta sökande till de ofika utbildningsvägama.
Fack-lärarförbundet bedömer det därför som alltför optimistiskt att starta LUK-utbildningen
vid högskolorna 1975, Även kompetenskommittén framhåller att ett ikraftträdande
redan vid antagningen av studerande höstterminen 1975 skulle innebära att
rekryteringsbasen tUl de flesta LUK-ämnena blir mycket smal.
3 Utbildning
av lärarutbildare
3.1 Nuvarande förhållanden
3.1.1
Bestämmelser om behörighet
Läraratbildningskommittén
redogör för behörighetsbestämraelser för lärare vid filosofisk fakultet, lärare
vid lärarhögskola, rektor och lärare vid försöks- och deraonstrationsskola,
rektor och handledare vid praktikskola, samt för fortbildningsledare och
fortbildningskonsulent.
Här
skall i korthet redogöras för kommitténs kartläggning av behörighetsbestämmelser
för lärare vid enheter för utbildning av lärare i LUK-ämnen,
4 Riksdagen
1975, 1 saml. Nr 24
Prop.1975: 24 50
För
behörighet tUl lektors- och adjunkttjänster i ämnen sora fysik och kemi, tjänst
som lärare i teckning och musik vid andra enheter än resp. fackhögskolor och
andra liknande specialtjänster gäller i princip skolstadgans bestämmelser om
motsvarande tjänster i grundskola/ gymnasieskola.
Ordinarie
tjänster för lärare i pedagogik
Vid
gymnastik- och idrottshögskolorna och seminarierna för huslig UtbUdning gäller
samma behörighetskrav för tjänst som lektor och adjunkt i pedagogik som för
motsvarande tjänster vid lärarhögskola.
Vid slöjdlärarseminariet
fordras för behörighet tiU tjänst i pedagogik att ha avlagt filosofisk ämbetsexamen
med minst två betyg i vartdera av ämnena pedagogik och psykologi samt att ha praktisk-pedagogisk
utbildning och lärarerfarenhet motsvarande vad som fordras för att vara behörig
till ordinarie adjunktstjänst vid allmänt läroverk med gymnasiura. Innehavare
av tjänsten skall också genom vetenskapliga insikter, pedagogisk utbildning och
föregående verksamhet ha ådagalagt sin lämplighet som lärarutbildare.
Lärare
i ämnesmetodik och motsvarande samt övriga lärare
För
behörighet till tjänst som lärare i gymnastikens metodik och i idrottens
metodik krävs dels gymnastiklärarexamen eller idrottslärarexamen, dels
tjänstgöring som lärare i ämnet motsvarande minst två år med full tjänstgöring.
För behörighet tUl tjänst som professor och biträdande professor gäller f, n,
universitetsstadgans bestämmelser (1964: 461), För behörighet till tjänst som
universitetslektor vid gymnastik- och idrottshögskolorna gäller stadgan för
gymnastik- och idrottshögskolorna (1967: 273),
För
behörighet tUl särskild tjänst som lärare i metodik vid seminarierna för
huslig UtbUdning gäller skolstadgans bestämmelser om behörighet tUl tjänst som
lärare i hemkunskap resp, textilslöjd, dvs, hushållslärarutbildning eller textillärarutbUdning,
För
lärare i slöjdmetodik pä slöjdlärarseminariet gäller krav pä dels realexamen
eller motsvarande kunskaper, dels sådan grundlig praktisk och pedagogisk
utbildning som SÖ prövar erforderlig, dels tjänstgöring av den art och
omfattning som SÖ prövar erforderlig.
Formella
behörighetskrav har inte uppställts för tjänst som lärare vid teckningslärarmstitutet
på annat sätt än att sökande skall äga "gmndlig insikt i det eller de
ämnen, som höra tiU den sökta tjänsten". Formella behörighetskrav finns
inte heller för tjänst som lärare vid musikhögskolorna.
Prop. 1975: 24 51
3.1.2
Befintlig och planerad utbildning av lärarutbildare Utbildning av lärare inom UKÄ:s
ohiråde
Pedagogisk
utbUdning av lärare som undervisar i högskoleutbildning har sedan 1950-talet
bedrivits försöksvis i varierande omfattning, I samband med reformeringen av
universitetens och högskolornas organisation och förvaltning 1964 blev en av UKÄ:s
första åtgärder att se över den pedagogiska utbildningen av lärare vid
universitet och högskolor. Från 1966 till 1969 har under överinseende av
universitetspedagogiska utredningen (UPU) bedrivits försöksverksamhet med
utbildning 1 universitetspedagogik. Sedan 1969 har ansvaret för planläggning
och genorafö-rander av dessa kurser överflyttats till de lokala pedagogiska
utvecklingsenheterna vid universiteten och högskolorna. Resultatet av försöksverksaraheten
har varit positivt, och UPU föreslog i ett principbetänkande "Den
akademiska undervisningen" att det bör vara ett tjänsteåliggande för alla
nytillkomna lärare vid universiteten att genomgå en pedagogisk grundutbildning
samt att det borde vara ett åliggande för lärare att delta i fortbildning inora
det egna ämnesområdet.
UKÄ
har i de senaste årens petita strukit under att förutsättningen för en
kvalitativ upprustning av undervisningen vid universiteten är att universitetslärama
får adekvat utbUdning. På grandval av UPU:s betänkande hade UKÄ i petita för
1972/73 upprättat ett handlingsprogram för pedagogiskt utvecklingsarbete. Män
föreslog bland annat att före utgången av 1976/77 pedagogisk grundutbUdning
och fortbildning skulle erbjudas samtliga lärare vid universiteten och
högskolorna,
1973
års riksdag har anvisat medel för en i huvudsak oförändrad försöksverksamhet
med pedagogisk utbUdning av lärare ra, fl, vid universitet och högskolor.
UKÄ
har sedan något år tUlbaka anordnat vissa kurser i enlighet med
handlingsprogrammet. Det gäller bl. a, kurser som ingår i den befatt-ningsinriktade
pedagogiska utbildningen för huvudlärare ra, fl. och den pedagogisk-administrativa
utbUdningen för studierektorer. Båda dessa utbildningar är uppbyggda med internatkurser
varvade med tjänstgöring. Befattningsutbildningen omfattar för huvudlärare ra.
fl. sammanlagt ca sex veckor och för studierektorer ytterligare fyra veckor. UKÄ
diskuterar f. n. ora det i fraratiden, när ett antal lärare från varje institution
genoragått befattningsutbildning, kan vara raera ändamålsenligt att förlägga
grundutbildningen på lokal nivå, eventuellt i form av kurser för hela
"arbetslaget" vid en institution.
Pedagogisk
grundutbildning och fortbildning för olika grupper av lärarutbildare inom SÖ:s
område
Obligatorisk
utbUdning av lärarutbUdare för behörighet tlU tjänst eller förordnande
förekommer knappast i Sverige, förutom den särskUda kurs
Prop. 1975: 24 52
om
18 veckor som utgör krav för behörighet tUl tjänst som seminarielärare vid förskoUäraratbUdningen.
I
prop. 1963:111 framhöU dåvarande departementschefen att han ansåg att en föratsättning
för utbyggnaden av förskoleseminariema var att lämplig personal fanns att tUlgå
och att en särskild utbildning av det slag förskollärarutredningen förordade
borde komma till stånd. Utbildningen anordnades första gången läsåret 1963/64.
Den består till mer än hälften av pedagogUc och metodUc. Dessutom ingår
ämnesstudier och praktik. Kursen utgör behörighetskrav för tjänst som
seminarielärare vid förskoleseminariema.
SÖ
har i de senaste årens petita framhållit vikten av en ökad satsning på gmndutbUdning
och fortbUdning av lärare vid lärarutbUdningsanstal-tcr, fortbUdningskonsulenter,
handledare vid försöks- och demonstrationsskolor (FoD-skolor) samt skolledare.
1973
års riksdag har beslutat om en höjning av anslagen tUl utbUdning och
fortbildning av lärare och skoUedare (prop. 1973: 1 bil. 10, UbU 1973:11 och rskr
1973:114).
Under
1972 och 1973 har anordnats en grandläggande befattnings-utbUdning gemensam för
olika läramtbildarkategorier.
För
samtliga lärare med minst halv tjänst vid lärarutbUdningsanstalt samt för
fortbildningskonsulenter anordnas sedan 1972 regionala lärar-utbUdningsdagar.
Från och med 1973/74 har beviljats anslag till fem sådana dagar under läsåret.
Under de senaste åren har också anordnats feriekurser av olika slag och lokala fortbUdningskurser
under terminstid.
Handledarutbildning
förekommer f. n. tiU största delen som feriekurser omfattande fem dagar. För
lärarhögskolomas del har utbildningen anordnats i form av regionala kurser där
resp. fortbildningsavdelning organiserat verksamheten i samråd med
lärarhögskolorna i regionen. På liknande sätt har viss regional handledarutbUdning
anordnats vid seminarierna för huslig UtbUdning och tidigare vid de
yrkespedagogiska instituten. Rikskurser för t. ex. handledare inom förskoUäraratbUdningen
har också anordnats av fortbUdningsavdelningarna på uppdrag av SÖ. Vid sidan av
feriekurserna har även lokalt anordnad handledarutbUdning bedrivits.
SÖ
avser att under 1973/74 inleda såväl en grundläggande utbildning som en kontinuerUg
fortbUdning av handledare som förberedelse tiU det nya praktiktjänstgöringsåret.
När den nya praktikorganisationen har trätt i kraft kommer en vecka per termin
att stå till förfogande för grundutbildning och fortbUdning av handledare för praktikantiärare.
Lärare
vid FoD-skolor (s. k. Up-lärare) har endast sporadiskt utbildats för de mycket
kvalificerade uppgiftema inom läraratbildningen. Inom SÖ tUlsattes i december
1970 en arbetsgmpp (FODRAL-gruppen) för att utreda frågan om försöks- och demonstrationsverksamheten
vid lärarhögskolorna. Vid lärarhögskolans fortbUdningsavdelning i Linköping
har
Prop.
1975: 24 53
planeringsarbete
påbörjats för en första befattningsutbUdning av rektorer och studierektorer vid
FoD-skoloma. Fodralgmppen föreslog att denna utbildning skulle utsträckas till
att omfatta även lärarhögskolornas skolledning, samt att kurserna skulle
genomföras under kalenderåret 1973. Vidare föreslogs regionsvisa
uppföljningsseminarier under läsåret 1973/ 74, Slutligen föreslog gruppen att
lokalt anordnade kurser under läsåret 1973/74 skulle genomföras för lärare vid
FoD-skolor och lärare vid lärarhögskolor.
Den
hittills mest omfattande utbUdningen anordnas av SÖ sedan 1968/ 69 för
skolledare i grandskolan (rektorer och studierektorer). Numera ger dessa kurser
en grundläggande utbUdning omfattande två veckors grundkurs och en veckas
uppföljningskurs. En liknande utbildning har bedrivits på försök fr. o, m. 1970
för motsvarande skolledare i gymnasieskolan. Denna utbildning blir reguljär
fr. o. m. 1973/74. Obligatorisk fortbildning av skolledare har hittiUs inte
kunnat erbjudas. I 1973 års statsverksproposition prioriteras fortbUdningen av
skolledare. Enligt vad läraratbildningskommittén erfarit övervägs en utbildning
med kortare teoretiska inslag och omfattande praktik vid kommunala
institutioner och andra arbetsplatser som rektor i egenskap av pedagogisk och
administrativ ledare bör känna tUl. Tyngdpunkten i utbildningen läggs på rektors
uppgifter som ledare för skolans pedagogiska verksamhet. Man överväger också om
denna utbildning skall vara obligatorisk och om kontinuerlig fortbildning bör
erbjudas. Frågan om utbildning av skol-administrativ personal behandlas också.
Utbildning
av lärare i LUK-ämneslärarutbildning
Mänga
lärarutbUdare vid enheter för utbUdning av LUK-ämneslärare har dock breddat
sina ämneskunskaper genom att läsa högskoleämnen som har anknytning till det
ämne som de undervisar inom. Någon egentlig befattningsutbUdning för uppgiften
vid seminariet-fackskolan har de inte fått. Undantag utgör den utbildning för
lärarutbildare vid gymnastik- och idrottshögskolorna som tiUkommit i samarbete
med nordiska kulturkommissionen.
Det
är vanligt att lärarutbUdare vid ifrågavarande utbUdningsenheter genomgår SÖ:s
fortbildningskurser i olika ämnen. Ett stort antal har också deltagit i SÖ:s
handledarkurser.
3.2
Utredningen
3.2.1
Behörighet till tjänst i ämnesutbildning och praktisk-pedagogisk utbildning av
lärare i LUK-ämne
LärarutbUdningskommitténs
ämnesexperter har utarbetat förslag tUl tjänster och behörighetskrav för
befattningshavare i ämnesutbUdningen
Prop. 1975: 24 54
för
vart och ett av de ämnen för vUka kommittén tidigare lagt fram förslag till ämnesutbUdning
(SOU 1972: 92 och 1972: 93). Förslagen gäller endast grandkurser.
Lärarutbildningskomraittén
har genoragående räknat med tre grupper av lärare för rekrytering till varje LUK-ämnesinstitution.
Grupp 1 utgör de lärare med ämnesutbUdning i ämnet filosofie kandidat- eller
doktorsexamen men utan praktisk-pedagogisk utbUdning och i regel utan
lärarerfarenhet från grundskola/gymnasieskola. Grupp 2 utgör lärare med
ämnesutbildning och examen på samma Sätt som grupp 1 men raed praktisk-pedagogisk
utbildning och lärarerfarenhet från grundskola och/ eller gymnasieskola eller
annan likvärdig yrkesutbUdning och -erfarenhet. Grapp 3 utgör en grupp
experter som kan anställas som timlärare eller sora heltidsanställda lektorer
eller adjunkter.
Lärarutbildningskommittén
föreslår att såväl lektorer som adjunkter utöver grundutbildningen i LUK-ämne
skall ha påbyggnadskurs i ämnet, alltså i regel studiekurser om samraanlagt 80
poäng.
En
del av lärarna vid LUK-ämnesinstitutionerna bör ha praktisk-pedagogisk UtbUdning
från lärarhögskola och erfarenhet som lärare i grundskola/gymnasieskola.
De
flesta tjänster har utformats som altemativt lektors- eller adjunkts-tjänster.
Undantag utgör endast några lektorstjänster i idrott och ett antal
adjunktstjänster i bildkunskap.
Lärare
m. fl. i den praktisk-pedagogiska utbildningen
Enligt
förslaget skall den praktisk-pedagogiska utbildningen för blivande ämneslärare
med kombinationer omfattande även LUK-ämne förläggas till lärarhögskola. Detta
medför behov av nya institutioner för ämnen som nu inte är representerade vid
lärarhögskola. För de LUK-ämnen som nu ingår i klasslärarutbildningen behöver
institutionerna vid vissa lärarhögskolor byggas ut för att kunna svara även för
de blivande ämneslärarnas ämnesraetodiska utbildning. Kommittén räknar i framtiden
med följande institutioner i LUK-ämnen för utbildningen. av klasslärare och
ämneslärare vid lärarhögskola:
Institutionen
för barn- och ungdomskunskap
Institutionen
för bildkunskap
Dramatikinstitutionen
Idrottsinstitutionen
Institutionen
för kost och miljö
Musikinstitutionen
Slöjdinstitutionen
Var
och en av de uppräknade institutionerna svarar för metodikutbUd-ningen på
ämneslärarlinje i de skolämnen för vilka studier i motsvarande högskoleämne ger
behörighet till lärartjänst.
Utbildningen
i ämnen som konst, konst- och musikhistoria, formgiv-
Prop. 1975: 24 55
ning,
foto, fUm/TV, rytmik och dans handhas i saraverkan raellan två eller flera
institutioner. Institutionerna för bUdkunskap, idrott och rausik svarar också
för äranesutbUdning och metodikutbildning på klasslärarlinjerna 1 bUd- och
formarbete, gymnastik och musik.
Tjänster
som lektor i LUK-ämnes ämnesutbildning och metodik föreslås inrättade vid
institutionerna för bUdkunskap, idrott och musik. Vid dessa institutioner
föreslås också tjänster för adjunkter i ämnesutbildning vid sidan av tjänster
för lektorer i ämnesmetodik. Vid övriga institutioner, dvs, institutionerna
för bam- och ungdomskunskap, dramatik, kost och miljö samt slöjd, föreslås
endast tjänster för lektorer i ämnesmetodik.
Vid
tillsättningen av tjänst i LUK-ämne bör liksom vid tillsättningen av tjänster i
andra ämnen vid lärarhögskola totalbedömningen av skickligheten sora
lärarutbildare bli avgörande. Lärarutbildningskommittén finner att för
behörighet tUl tjänst som lektor 1 gymnastikens, musikens och teckningens
metodik alltid bör krävas påbyggnadskurs med inriktning på ergonomi,
konstvetenskap, musikvetenskap eller motsvarande kunskaper, då undervisning i
metodik i ergonomi eller konst- och musikhistoria ingår i tjänsten. Kommittén
anser inte att doktorsexamen generellt bör krävas för behörighet till tjänst
som lektor i LUK-ämnes metodik men finner det angeläget att någon
befattningshavare vid varje LUK-ämnesinstitution har forskarutbildning i ämnet
eller dess metodik. Krav på självständigt vetenskapligt arbete bör enligt utredningen
uppstäUas,
För
tjänst som lektor i ämnesutbUdning och metodik samt för tjänst som adjunkt i
ämnesutbildning i LUK-ämne bör samma behörighetsbestämmelser gälla som för
motsvarande tjänster i andra ämnen.
För
att säkerställa tillräckligt omfattande och bred lärarerfarenhet hos alla läramtbUdare
föreslås att i stadgan för lärarhögskolorna beträffande behörighet till tjänst
som lektor i ämnesutbildning och ämnesmetodik, lektor i ämnesraetodik samt
adjunkt utöver kravet på behörighet till ordinarie tjänst införs ett krav på
"gedigen praktisk-pedagogisk erfarenhet". Samma behörighetskrav
föreslås gälla för handledare och e. o. adjunkter i pedagogik.
3.2.2
Befattningsutbildning av medverkande i ämnesutbildningen i LUK-ämnen
De
medverkande i den blivande lärarens olika utbildningsfaser kan med hänsyn tUl
sina funktioner indelas i följande huvudgrupper, a) pedagogisk och pedagogisk-administrativ
ledningspersonal vid filosofisk fakultet, lärarhögskola och FoD-skola, b) institutionsföreståndare,
huvudlärare och motsvarande vid filosofisk fakultet och lärarhögskola, c)
övriga lärare vid filosofisk fakultet och lärarhögskola, FoD-lärarc samt
handledare vid lärarpraktiken och d) övriga medverkande i utbildningen.
Prop. 1975: 24 56
dvs,
personal av olika slag vid högskoleenheterna, vid FoD-skoloma och i det
allmänna skolväsendet.
De
medverkande i ämnesutbildningen indelas i pedagogisk-administrativ
ledningspersonal, dvs, prefekt, studierektor och huvudlärare, samt övriga
medverkande, dvs, pedagogisk personal samt administrativ och teknisk personal.
LärarutbUdningskommittén
föreslår att i princip alla lärare vid ämnesinstitutioner i LUK-ämne skall få
en befattningsutbildning som består av dels introduktionsutbildning före och i
början av verksaraheten som lärare vid institutionen, dels kontinuerligt
återkommande fortbildning. Såväl introduktionsutbildningen som fortbildningen
förläggs huvudsakligen till de enskilda institutionerna raen bör också
innehålla inslag genoraförda i "tvärgrupper" och grupper raed
företrädare för samma ämne från hela landet.
För
den pedagogisk-administrativa ledningspersonalen räknar kommittén med en pedagogisk
och pedagogisk-administrativ befattningsutbildning som anordnas gemensamt för
befattningshavare med ledningsfunktioner inom olika institutioner och
högskolor,
3.2.3
Befattningsutbildning av medverkande i den praktisk-pedagogiska utbildningen
Utgångspunkt
för lärarutbUdningskommdtténs behandling av frågan om befattningsutbildning för
de medverkande i den praktisk-pedagogiska gmndutbildningen är att de utgör ett
lärarlag/arbetslag. Kärnan i lärarlaget är pedagogik- och metodiklärama samt
handledarna. I arbetslaget ingår också lärarkandidaterna.
För
att skapa en enhet av ämnesutbUdning och praktisk-pedagogisk utbildning bör
enligt kommittén befattningsutbUdningen genomföras delvis gemensamt för
ämnesutbildare och lärarutbildare. I syfte att främja kontinuitet mellan
grandutbildning och fortbUdning i läraratbildningen bör
befattningsutbildningen utformas så att den kan engagera även andra grupper än
dem som medverkar i utbildningen vid lärarhögskolan, nämligen skolledare,
huvudlärare och fortbildningskonsulenter.
Befattningsutbildning
bör anordnas för följande grupper av medverkande i den blivande lärarens praktisk-pedagogiska
utbUdning.
Grupp
I introduktionsutbUdning (kurs A): för nyutnämnda lärare vid lärarhögskolan
och i FoD-skoloma, nyutnämnda handledare och rektorer i praktikskoloraa samt
skolchefer i praktikkommunerna, nyutnämnda fortbildningsledare och
-konsulenter (kurs Aa). Motsvarande utbildning ges i seminarieform åt redan
verksamma lärare vid lärarhögskola (kurs Ab).
Grapp
II fortbildnmg (kurs B): för skoUedare och lärare
vid lärarhögskolan och i FoD-skolpma, skolledare och handledare i praktikskoloraa,
fortbUdningsledare och -konsulenter.
Prop. 1975: 24 57
Grupp
III pedagogisk utbildning (kurs Cl) och pedagogisk-administrativ utbildning
(kurs C 2): gemensam för befattningshavare vid olika utbildningsenheter.
Deltagare är bland andra rektorer, studierektorer (utbildningsledare) och
institutionsföreståndare vid lärarhögskola, institutionsföreståndare,
studierektorer och huvudlärare inora ämnesutbildningen.
Gmpp
IV skolledarutbildning (kurs D): för rektorer och
studierektorer i grundskola och gymnasieskola, skolchefer i kommuner samt
fortbildningsledare och -konsulenter.
Även
för huvudlärare bör viss utbildning anordnas, t, ex, vid studiedagar och i
konferensform.
Fortbildning
föreslås också ske i andra former, bland annat genora att lärare vid
lärarhögskola ges rätt att i regel vart femte år inom tjänsten vid
lärarhögskolan ha fuU tjänst som lärare i gmndskola/gymnasie-skola. Vidare
föreslås att metodiklektorer under vissa förutsättningar skall kunna antas till
ämnesmetodisk forskarutbildning utanför kvoten.
3.2.4
Särskild befattningsutbildning m. m. för nu verksamma lärarutbildare i LUK-ämnen
För
nuvarande lärarutbildare i LUK-ämnen som avser att medverka också i den nya
utbildningen föreslår lärarutbildningskommittén en särskUd
befattningsutbildning under året närmast före det då övergången till den nya
utbildningen påbörjas. Denna särskilda utbildning omfattar tre komponenter och genoraförs
i tre led.
De
tre innehåUskomponenterna är a) information och diskussion av den högre utbUdningens
mål, organisation och arbetsformer i syfte att ge den nya LUK-ämnesutbildningen
en egen profil samtidigt som den integreras i arbetet vid filosofisk fakultet
och nya utbildningslinjer utformas med LUK-ämnen och andra ämnen, b) genomgång
och diskussion av de nya normalstudieplanema eller underlaget för dessa samt
utarbetande av lokala studieplaner och förberedande i övrigt av reformen på
den enskilda utbildningsorten, c) utarbetande av undervisningsmetoder som
möjliggör en vidare yrkesinriktning än nu och som ger elementär vetenskaplig
metodskolning i grundstudierna.
UtbUdningen
består av en inledande regionalt anordnad kurs om en vecka öppen för alla
intresserade lärare i nuvarande utbildning av LUK-ämneslärare. Därefter följer
arbete med möjUghet tUl viss tjänstledighet vid den egna utbildningsenheten
under året och vid slutet av året en konferens om en vecka för de lärare som
redan från början skall medverka i den nya ämnesutbildningen.
När
det gäller kompletteringen av ämneskunskaper föreslår kommittén, att åtgärder
vidtas för att underlätta individuellt planerade sådana studier vid
universitet och högskolor, i första hand inom Sverige men i vissa fall även i
utlandet.
Prop. 1975: 24 58
3.2.5 Befattningsutbildningens
ledning och genomförande
Huvudparten av befattningsutbUdningen planeras och genomförs en
ligt förslaget lokalt och regionalt. Den centrala samordningen, utarbe
tandet av vissa ramprogram m. m. handhas av de centrala ämbetsverken
i samverkan med varandra och med representanter för regionala och i
vissa fall lokala organ. Vidare svarar de centrala myndigheterna i sam
verkan med berörda befattningshavare för den pedagogiska och peda-
gogisk-adrainistrativa utbUdningen av högskolornas och Institutionemas
eller ulbildningsllnjemas pedagogisk-adralnistrativa ledning.
Enligt
förslaget svarar regionalt utvecklingsenheterna vid universiteten och
Linköpings högskola i samråd med berörda högskolor och institutioner för
ämnesutbildarnas befattningsutbUdning, Motsvarande uppgifter fuUgörs lokalt av
utbildningsnämriderna.
När
mera genomgripande förändringar i högskoleväsendet genomförs, kommer ledningen
av befattningshavarnas utbildning och fortbildning sannolikt att undergå vissa
förändringar. LärarutbUdningskommittén går inte närmare in på denna fråga men
understryker vikten av samverkan mellan berörda myndigheter och utbUdningsenheter
och, när det gäller utbildning av medverkande i praktisk-pedagogisk utbildning,
med skolväsendet i praktikkommunerna.
Befattningsutbildningen
för ämnésutbildarna skall enligt förslaget börja genomföras det år då reformen
påbörjas. För medverkande i praktisk-pedagogisk utbildning påbörjas den ett år
senare. Den särskilda befattningsutbildningen för nu verksamma utbUdare av LUK-ämneslärare
äger rum ett år före reformens början,
3.2.6 Kostnader
Aret
närmast före reformens början beräknas befattningsutbUdningen kosta ungefär 1
milj, kr. Kostnaden stiger därefter fram tiU och raed det tredje året efter
reformens början då den beräknas uppgå till ca 2,3 mUj. kr.
Från
och med det femte året efter reformens början beräknas befattningsutbildningen
få den omfattning som den sedan kontinuerligt kommer att ha. Den årliga
kostnaden uppgår då tiU ca 1,8 mUj, kr. Av detta belopp går drygt en fjärdedel,
480 000 kr., till utbUdningen av ämnesutbildare och nära tre fjärdedelar,
eller över 1,3 milj. kr., tiU utbUdnmgen av medverkande i den praktisk-pedagogiska
utbUdningen.
Den
samlade kostnaden för den redovisade sexårsperioden uppgår tUl' ca 10,8 raUj.
kr. Av detta belopp går ca 3,8 milj. kr till ämnésutbildarna och ca 7 mUj, kr
till medverkande i den praktisk-pedagogiska' utbildningen.
Prop.
1975: 24 59
3.2.7
Reservation
Ledamötema
Carl Tomas Edraan och Jan-Olof Olsson har reserverat sig raot läraratbildningskoraraitténs
förslag med följande motivering.
Utredningens
majoritet har inte dragit konsekvenserna av sin syn pä läramtbildama som en
central grupp av stor betydelse för skolans arbete. Reservanterna anser att
varje läramtbUdare redan fråri första tjänstgöringen bör vara så skickad att uppgiftema
kan fuUgöras med stora krav på kvalitet i undervisningen. De föreslagna korta kuserna
möjliggör Inte någon integration mellan teori och praktik under befattningsutbUdningen,
Om denna integration inte kan genomföras i befattningsutbildrtmgen finns skäl
att anta att läraratbildaren i sin undervisning inte naturligen kombinerar
dessa komponenter. Enligt reservanternas uppfattning bör sålunda läramtbUdare
själva auskultera, ha egna övningslektioner och genomgå såväl skolpraktik som samhällspraktik
på olika institutioner. Detta har inte medtagits i majoritetsförslaget.
Den
längre grundutbildningen för lärarutbildare som reservanterna förordar bör
omfatta en terrain. En sådan utbUdning finns f, n, för seminarielärare inom förskoiläramtbildningen
och förordades av 1960 års lä-rarutbUdningssakkunniga (SOU 1965:29),
En
satsning på befattningsutbildning inom lärarutbildningsområdet bör begränsas tUl
de personalkategorier som har störst behov av utbildning. Övriga kategoriers utbUdningsbehov
bör avvägas med hänsyn till de andra arbetsuppgifter söm åligger dessa.
Lärarutbildaren
bör vara väl förtrogen med barn- och ungdomsarbete inom olika
verksamhetsområden för att i sin undervisning beakta kravet på lärarna i detta
sammanhang. Dessa krav på skolan och därraed på lärarna leder tiU att samhällspraktik
i olika former bör ingå i en befattningsutbildning för lärarutbUdare.
Lärarutbildaren
bör genom specialarbete i undervisningsplanering kunna erhålla en föratsättningslös
uppfattning om olika undervisningsmetoder och ifrågasätta traditionella
lösningar.
3.3
Remissyttranden
3.3.1 Inledning
Denna
sammanställning omfattar framför allt de synpunkter Som lagts på den föreslagna
befattningsutbildningen.
3.3.2 Befattningsutbildning
av medverkande i ämnesutbildningen i LUK-
ämnen
Konstfackskolan,
Svenska kommunförbundet och SÖ ställer sig positiva till förslaget angående
befattningsutbildningen.
Facklärarförbundet
och Sveriges lärarförbund har 1 ett gemensamt yttrande starkt betonat vikten
av att alla ämnesutbildare har praktlskpeda-
Prop. 1975: 24 60
gogisk
utbildning. För befattningshavare som saknar sådan utbildning anser förbunden
att sådan måste anordnas som en kombinerad praktisk-pedagogisk utbildning och
befattningsutbildning omfattande en termin. Vidare anser man att den föreslagna
studieplanen kan användas till vissa delar, men att utbUdningen bör få en
störte praktisk-pedagogisk tyngdpunkt. Kursdeltagarna bör ha egna
övningslektioner under ledning av en läraratbUdad högskolelärare. Man anser
också att all befattningsutbildning både grandutbUdning och fortbildnmg
skall inskrivas som en rättighet och ske på tjänstetid. Lärare som genomgår
befattningsutbildning skall under tid denna pågår vara ledig från ordinarie
arbetsuppgifter inom institutionen.
RRV
anser att om befattningsutbUdningen har specifik betydelse för
lärarutbildningsfunktionen bör man som ett alternativ kunna överväga en mer
koncentrerad utbildningsinsats inplacerad så tidigt som möjligt.
Även
SFS avstyrker den föreslagna befattningsutbUdningen till förmån för en enterminsutblldning.
Däremot ställer man sig positiv till förslaget om fortbUdning. Det är dock enligt
SFS synnerligen väsentiigt att den görs obligatorisk för aUa berörda
lärarkategorier. Värdet av fortbildning i form av regelbundet återkommande
tjänstgöring inom det allmänna skolväsendet viU SFS starkt poängtera. Även
pedagogiklärare vid lärarhögskolan bör åläggas denna fortbildning.
OMUS
anser att förslaget till befattningsutbildning för olika kategorier
lärarutbildare är helt otUlräckligt för att ersätta tidigare brister på det praktisk-pedagogiska
området. Den blivande lärarutbildaren bör genom befattningsutbUdningen få
kännedom om utbildningens mål, innehåU och olika undervisningsmetoder vad
gäller såväl själva lärarutbUdningen som det allmänna skolväsendets
verksamhet. Det är nödvändigt med både teoretisk undervisning och egen praktisk
erfarenhet där de teoretiska kunskapema och färdigheterna får sin tUlämpning, Auskultationer
hos erfama lärare bör vara ett ofta återkommande inslag under befattningsutbUdningen,
Vidare anser man att utbildningstiden måste överstiga vad som föreslås i
betänkandet och sannolikt uppgå till en termin.
SACO
är i princip positivt inställd till att metodiklektorer som ej genomgått
forskarutbildning får tiUfälle delta i ämnesmetodisk forskarutbildning. Den forskaratbUdning
som i form av försöksverksamhet bedrivs i UKÄ:s regi bör dock enhgt SACO:s
uppfattning ges en annan uppläggning för att den skall ge behörighet tiU
lektorstjänst inom det allmänna skolväsendet. SACO ser det vidare som positivt,
att befattningsutbildning reguljärt skall ordnas för lärare inom
ämnesutbildningen. I avvaktan på att befattningsutbildningen kommer till stånd
bör, vid tillsättning av tjänster, lärare med praktisk-pedagogisk utbildning
prioriteras.
UKÄ
understryker starkt vikten av en pedagogisk utbildning också för
Prop. 1975: 24 61
lärarna
inom högskolan. Man framhåller emellertid att en sådan utbildning inte kan
begränsas till att omfatta endast de lärare som berörs av utredningens huvudförslag
utan att en generell reform som omfattar all undervisande personal vid
högskolan är angelägen.
3.3.3 Befattningsutbildning
av medverkande i den praktisk-pedagogiska
UtbUdningen
Facklärarförbundet
och Sveriges lärarförbund delar kommitténs åsikt att befattningsutbUdningen
både grundutbUdning och fortbildning bör syfta till att integrera skapande
verksamhet med kunskapsförmedling och insikter och träning av färdigheter. I
facklärarförbundets yttrande över förslaget tUl ämnesutbildning har starkt
understrukits betydelsen av att kunskaper och färdigheter varvas och
integreras med varandra. Förbunden anser vidare det nödvändigt att
lärarhögskolans lärare lever med i det dagliga skolarbetet i alla dess former
och att detta endast är möjligt vid fuU tjänstgöring som lärare. Förbunden
tillstyrker förslaget att lärare vid lärarhögskola skall ha rätt men även
skyldighet att t. ex. vart femte år tjänstgöra med full tjänst i grandskola/
gymnasieskola.
SFS,
Svenska kommunförbundet, konstfackskolan och SÖ instämmer i kommittéförslaget.
SÖ avstyrker dock förslaget beträffande handledarnas fortbUdning. SÖ bedömer
det mera lämpligt att de treårsförord-nade handledarna deltar i en veckas fortbUdning
två till tre gånger under en förordnandeperiod.
Enligt OMUS' mening måste
befattningsutbildningen av blivande lärarutbildare inora praktisk-pedagogisk utbUdning
i stor utsträckning förena teori, praktik och auskultationsverksamhet.
Eftersom behörighetskravet i princip omfattar undervisningserfarenhet från det
allmänna skolväsendet, kan befattningsutbUdningen koncentreras tiU att ge
erfarenheter av och kunskap om undervisningen på lärarutbUdningsnivån, såväl ämnesutbUdningen
som den praktisk-pedagogiska utbildningen.
Som principmodeU
accepterar SACO utredningens förslag till befattningsutbUdning. Denna är dock enhgt
SACO:s mening ett absolut minimum för personal inom den praktisk-pedagogiska
utbildningen vid de nuvarande lärarhögskolorna samt inom ämnesutbUdningen. På
längre sikt bör därför introduktionsutbUdningen för dessa grupper bli mer omfattande
och den återkommande fortbildningen koncentreras tidsmässigt.
3.3.4 Särskild
befattningsutbildning m. m. för nu verksamma lärarutbil
dare i LUK-ämnen
SFS
anser förslagen rimUga. Facklärarförbundet och Sveriges lärarförbund
understryker nödvändigheten av särskUd befattningsutbildning för nu verksamma lärarutbUdare
men anser att kommittén inte tagit konsekvenserna av sina uttalanden när den
utformat förslaget till befall-
Prop. 1975: 24 62
ningsutbildningens
omfattning varför förbunden bestämt avstyrker det-, samma. Förbunden föreslår
följande utbildningsgång/innehåll: 1) Sexveckors introduktionsiitbildning med
det grundinnehåll utredningen föreslagit för den inledande veckokursen. Delta innehåU
raåste utvidgas. Diskussioner, seminarieövningar och planeringsarbete bör
ingå. Vidare bör deltagarna få följa arbetet inom olika institutioner inom
filosofisk fakultet samt den administrativa arbetsgången. 2) Deltagarna arbetar
vidare med studieplaner på hemorten. Detta arbete skall ske . under
tjänstledighet. I vissa fall kan det vara lämpligt att någon/några
befattningshavare fullgör detta arbete medan andra uppehåller undervisningen
vid lärarhögskolan. Arbetet med genomförande av reformen får ej läggas till de
fortlöpande uppgiftema vid lärarhögskolan, 3) Un der läsåret innan
befattningshavaren skall övergå tUl den nya utbildningsorganisationen bör
centrala seminarier, konferenser etc. anordnas, då det är synnerligen
väsentligt att företrädare för de olika ämnena får tillfälle att tillsararaans
diskutera uppkommande problem. 4) I slutet av året anordnas en konferens om en
vecka för de befattningshavare, som skall övergå till den nya organisationen.
Förbunden anser det inte realistiskt att anordna den särskilda
befattningsutbildningen vid ett enda tillfälle eftersora man inte kan
"tömma" en skola på lärare.
SÖ
ställer sig positiv tUl läraratbUdningskommitténs förslag och ansluter sig i
princip till kommitténs uppfattning i fråga om den särskilda befattningsutbildningens
omfattnuig. SÖ viU särskilt understryka, att tillfälle måste beredas aUa som
avser övergå tUl det reformerade systemet att delta 1 utbUdnmgen utan att detta
utgör ett villkor. Utbildningen bör, bl. a. på grund av det successiva tUlsättandet
av tjänsterna, förläggas under arbetsåret före reformens inledande.
OMUS
anser att en särskild befattningsutbildning för nu verksamma lärarutbildare i LUK-ämnen
bör organiseras så, att lärarna under en längre tid kan delta i utbUdningen på
deltid, eftersom musikaliska färdigheter normalt måste inhämtas under
förhållandevis lång tidsperiod. Det är således inte möjligt att koncentrera en
fortbildning i musUc tUl ett fåtal veckor.
Konstfackskolan
anser att personalpoUtiska hänsyn måste spela en stor roll vid övergång tUl ny utbUdningsorganisation.
Vidare anser man att det bör anförtros åt de berörda utbUdningsenheterna att i
lokal eller regional samverkan svara för uppläggning och genomförande av reform-förberedelsema.
SACO
ställer sig principiellt positiv tUl att en särskild befattningsutbildning
anordnas. Beträffande den särskilda befattningsutbildningens organisation anser
SACO att en punkt ytterligare bör utredas. Utredningen föreslår en regional prmcip
för uttagande av deltagare till kurserna. Det bör emeUertid närmare övervägas
vilken princip som är den riktiga från effektivitetssynpunkt den regionala,
där lärare från när-
Prop. 1975:24 63
liggande
orter men med olika äranen träffas eUer den där konferenser anordnas och där
lärare som undervisar i sararaa ämne får diskutera förändringar i utbildningen.
Vidare ser SACO det som angeläget, att arbetsgivaren arrangerar
övergångsåtgärder för de nu verksamma lärar-utbildarna i LUK-ämnen.
SACO
avstyrker bestämt, att introduktionskursen för ämnesutbildare skall förläggas tUl
ferietid, eftersom utbUdningen är föranledd av att arbetsgivaren ändrar utbUdningens
organisation.
4
Tjänster i nya ämneskombinationer för lärare i yrkesinriktade ämnen i
gymnasieskolan
Genom
beslut den 16 juni 1972 uppdrog Kungl. Maj:t åt SÖ att närmare utreda och till
Kungl. Maj:t inkomraa med förslag till bestämmelser om införande av
lärartjänster i nya äraneskombinationer i gymnasieskolan för att möjliggöra
för vissa lärare i yrkesinriktade ämnen att kombinera sitt huvudämne med annat
undervisningsämne.
Med
skrivelse den 13. oktober 1973 har skolöverstyrelsen inkommit med förslag i
ärendet och därvid förordat att tjänster inrättas i ett antal nya
ämneskombinationer, orafattande bl. a. förutom yrkesinriktat ämne, sådana ämnen
som svenska, engelska, matematik, fysik, kemi, företagsekonomi och
arbetslivsorientering. Bland de föreslagna nya ämnena finns i vissa
kombinationer även teckning och formgivning samt psykologi.
SÖ
har för sin del funnit att införandet av lärartjänster i nya ämneskombinationer
är en konstruktiv åtgärd för att undanröja bristen på tjänstgöringsunderlag för
ifrågavarande lärare även om åtgärden från vissa synpunkter kan inge någon,
tveksamhet. Vidtas inte åtgärder som leder till att den partiella
övertaligheten för dessa lärare undanröjs, eller i varje fall kraftigt minskas,
finns det enligt SÖ:s mening risk för att det blir svårt att behålla och även
att nyrekrytera de lärare som fordras för den yrkesinriktade undervisningen. SÖ
framhåller att förslagets genomförande till stor del kommer att bli beroende
av storleken och formerna för det ekonomiska stödet till läraren, sora skall
vidareutbildas, och av den trygghet i anställningen som vederbörande kan räkna
med i den nya situationen som lärare.
Enligt
av SÖ inhämtade uppgifter är intresset för de nya ämneskombinationerna stort
bland berörda lärare.
Länsskolnämnderna
däremot har stäUt sig tveksamma inför frågan om införandet av ifrågavarande
tjänster. Endast ett fåtal nämnder är positiva, helt allmänt, under sådana
motiveringar som att åtgärden skapar större anstäUningstrygghet för läraren,
att det är fördelaktigt för små skolor emedan läraren lättare kan placeras och
att fler lärare kan få fulla tjänster. Beträffande frågan om det är sannolikt
att tjänstgörings-
Prop. 1975: 24 64
underlaget
kan beredas ifrågavarande lärargmpper i det nya ämnet, utan att problem uppstår
för andra behöriga lärare, har ingen nämnd klart uttalat sig för att utrymme
finns.
De
flesta myndigheter och organisationer som av SÖ beretts tUlfälle att yttra sig
i frågan är positiva till förslaget. AMS och kommunförbundet har inte haft
något att invända mot föreslagna åtgärder. Facklärarförbundet tUlstyrker
principen liksom lärarutbildningskommittén. Sveriges lärarförbund anser att
man inte kan behandla frågan utan samband med LUK-förslaget. Skolledarförbundet
tUlstyrker förslaget med begränsning av antalet ämneskombinationer. Lärarnas
riksförbund anser sig från afbetsmarknadsmässiga bedömningar inte kunna tUlstyrka
förslaget.
S
Föredriiganden
5.1
Inledning
Utformningen
av läramtbUdningen är en central fråga i samband med reformeringen av
skolväsendet. Läraratbildningen är ett betydelsefullt medel för att förverkliga
de mål som satts upp för skolans verksamhet. Att lärarnas roll och
arbetsmetoder utvecklas och förändras är en förutsättning för en fortsatt
reformering av skolan.
En
omfattande diskussion i dessa frågor fördes i samband med förslaget till 1967
års riksdag om formerna för utbildningen av klasslärare och ämneslärare (prop.
1967:4, SU 1967:51, rskr 1967:143). Propositionen innehöll ställningstaganden
som var giltiga för alla kategorier av lärare. Enligt dessa ställningstaganden
måste målet för lärarutbildningen fastställas med utgångspunkt i de nya
skolformernas målsättning, kursinnehåll och verksamhetsformer, såsom de hade angetts
i läroplanerna. Samtidigt framhölls att skolan inte får vara statisk. Den
måste ständigt utvecklas i takt med förändringarna i samhället. På samma gång
bör skolan utveckla de nya generationernas vilja att ytterligare förbättra
både skolan och samhället. I propositionen erinrades också om att de första
lärarna med den nya utbildningen kommer att vara verksamraa ännu ett stycke in
på 2000-talet. Mycket tyder på att lärarnas roU och forraerna för deras
verksamhet under denna tid kommer att förändras i hög grad. Förändringarna
kommer bl. a. att växa fram ur ett allt starkare behov att ta större hänsyn tUl
den enskilde elevens behov och intressen vilket leder till krav på mer
differentierade arbetsformer. I propositionen framhölls vidare att det är av
största vikt, att den nya lärarutbildningen blir ett led i den fortgående
skolreformen, och att den hos läraren grandlägger vUja och förmåga till omvärdering
och ständig förbättring av skolans arbetssituation, kurser och lärostoff. Det
fordras också att lärarna har förmåga att kritiskt be-
Prop. 1975: 24 65
döma
företeelser och problem, liksom att de får goda förutsättningar att följa det
pedagogiska forsknings- och utvecklingsarbetet.
Den
reformering av lärarutbildningen som beslöts av 1967 års riksdag avsåg såväl
utbildningens innehåll som dess organisation. I organisatoriskt avseende
innebar reformen att både utbildningen av klasslärare och den praktisk-pedagogiska
utbildningen av ämneslärare förlades till lärarhögskolor. Ämnesstudierna för
blivande ämneslärare på grundskolans högstadium och i gymnasieskolan äger i
huvudsak rum vid universitet. Studierna bygger i regel på treårig linje i
gymnasieskolan. Den praktisk-pedagogiska delen av ämneslärarutbUdningen består
av en förberedande, begränsad del förlagd i omedelbar anslutning till den
ämnesteoretiska utbildningen och en avslutande del som omfattar ett studieår.
Ar
1973 förändrades genom ett beslut av statsmakterna utformningen av praktiken
för studerande vid lärarhögskolans lågstadie-, mellanstadie-och ämneslärariinjer
(prop. 1973:78, UbU 1973:34, rskr 1973:274). Även i samband med detta beslut
framhölls behovet av förändringar i lärarrollen. I högre grad än tidigare
betonades de elevvårdande uppgifterna, lärarens sätt att fungera i förhåUande
till elevgruppen och hans beredskap att möta psykologiska och sociala problera.
Sådana inslag i utbildningen som undervisning ora elewårdsproblem, barn- och
utvecklingspsykologi, specialundervisning, invandrarfrågor ra, ra, liksom kontakter
med samhäUet utanför skolan förstärktes. Pedagogik- och metodikundervisning
skulle enUgt propositionen Integreras i större utsträckning än tidigare både i
praktikdelen av utbildningen och i utbildningen i övrigt,
I
samband med 1967 års beslut om reforraering av klass- och ämneslärarutbildningarna
betonades också vikten av att i skolsituationen främja en kontinuerlig
samverkan meUan olika lärarkategorier, I propositionen framhölls att
inledningen av skolans ämnen i grupperna läroämnen, övningsämnen och yrkesämnen
motverkar en sådan samverkan. Så länge denna indelning finns kvar är det svårt
att undvika uppfattningen att de olika grupperna av ämnen har olika värde. I
propositionen föreslogs därför att benämningarna läroämnen, övningsämnen och
yrkesämnen skulle avskaffas. Riksdagen godkände detta liksom vad sora föreslogs
om möjlighet att i lärartjänst kombinera läro- och övningsämne. Förslaget innebar
att extra ordinarie lärartjänst skulle få omfatta båda typerna av ämnen.
Åtgärden borde dock ses sora ett provisoriura av det skälet att en slutgiltig
lösning ansågs kunna övervägas först sedan en mer genomgripande utredning
skett beträffande utformningen av övningslärarutbildningen.
Kungl,
Maj:t har genora beslut den 24 april 1970 utfärdat provisoriska bestämmelser
om extra ordinarie tjänster sora lärare 1 övningsämne och läroämne. Sådana
tjänster har inrättats endast i begränsad utsträckning. Särskilda bestäramelser
om tjänster för lärare i musik och
5
Riksdagen 1975.1 saml. Nr 24
Prop. 1975: 24 66
annat
ämne i grundskolan och gymnasieskolan m, m, meddelades den 5 raaj 1972 sedan
1971 års riksdag beslutat att en provisorisk utbildning av tvåämneslärare i
musik och något av ämnena svenska, engelska, matematik eller historia med
möjlighet för dispens i fråga ora andra kombinationer skulle få anordnas med
början läsåret 1971/72 (prop. 1971: 31, UbU 1971: 5, rskr 1971: 112).
För
uppgiften att se över utbildningen av de olika slags lärare som kan föras in
under begreppet övningslärare tillkallades år 1968 särskUda sakkunniga, sora
antog naranet lärarutbildningskoraraittén. Koraraitténs utredningsuppdrag avsåg
utbUdning av lärare för gmndskola och gymnasieskola i ämnena barnkunskap,
barn- och ungdomskunskap, bostads/ miljökunskap, dramatik, ergonomi,
familjekunskap, formgivning, gymnastik, hemkunskap, konsumentkunskap,
kostkunskap, slöjd, teckning och textilkunskap, samt delar av ämnena ekonomi,
konst och konst- och musikhistoria. Uppdraget har redovisats i betänkandena (SOU
1972: 92 och 93) Fortsatt reformering av lärarutbUdningen och Förslag till
studieplaner samt (SOU 1973: 42) UtbUdning av lärarutbildare. I kommitténs
uppdrag ingick även vissa delar av musiklärarutbildningen. De delar av utbildningen
av musiklärare som avser själva ämnesutbildningen i musik utreds tillsaramans
med övriga utbUdningsfrågor på musikområdet av organisationskommittén för högre
musikutbildning (OMUS).
Förändringar
i lärarrollen, lärarnas sociala uppgifter och deras förmåga till samverkan tas
som utgångspunkter för direktiven till de sakkunniga som jag med stöd av Kungl.
Maj:ts bemyndigande den 31 maj 1974 har tillkallat för att utreda
lärarutbildningens mål, struktur, innehåll m. m. De sakkunniga har antagit
namnet 1974 års lärarutbildningsutredning, I direktiven frarahålls bl. a. att
de sakkunniga i första hand bör ta upp frågor sora rör grundutbildningen för
vad som nu benämns lärare för klass på låg- och mellanstadierna samt lärare i
de ämnen som tidigare kallades läroämnen för grundskola, gymnasieskola och vuxenutbUdning.
I denna del får de sakkunnigas arbete också karaktär av ut-värdernig av 1967
års lärarutbildningsreform liksom av den beslutade nya praktikorganisationen. I
vilken utsträckning de sakkunnigas uppdrag skall komraa att orafatta
utbildningen av lärare 1 barnkunskap, dramatik, hemkunskap, gymnastik, rausik,
slöjd och teckning skall enligt direktiven avgöras sedan ställning tagits till
lärarutblldningskoramltténs förslag.
Skolöverstyrelsen
(SÖ) har i oktober 1973 kommit in med förslag om införande av lärartjänster i
nya ämneskombinationer i gymnasieskolan för att möjliggöra för lärare i
yrkesinriktade ämnen att kombinera sitt huvudämne med annat undervisningsämne.
SÖ anser att införandet av sådana lärartjänster är en konstruktiv åtgärd för
att undanröja bristen på tjänstgöringsunderlag för ifrågavarande lärare, även
om åtgärden från vissa synpunkter kan inge någon tveksamhet. Enligt av SÖ inhäm-
Prop. 1975: 24 67
tade
uppgifter är intresset för de nya äraneskorabinatlonerna stort bland berörda
lärare.
I
frågor sora rör den högre utbUdningen och utbildningar pä kulfur-området har
jag särskUt samrått med chefen för utbildningsdepartementet.
5.2
Kommittéförslaget
I
enlighet med lärarutbildningskomraitténs terrainologi kommer jag i
fortsättningen att använda beteckningen LUK-äranen för de ämnen sora kommittén
har behandlat.
Kommittén
föreslår en genomgripande förändring av utbUdningen av lärare i LUK-ämnen, I
korthet innebär förslaget följande.
De
blivande lärarna i LUK-ämnen måste ha samma referensram som andra studerande i
högskolan och övriga lärare i skolan. Det betyder att den allmänna behörigheten
för tillträde till studierna bör vara genomgång av rainst tvåårig linje av
gymnasieskolan eller motsvarande kunskaper och färdigheter enligt det vid 1972
års riksdag beslutade allmänna behörighetskravet för tillträde till högre
studier (prop. 1972: 84, UbU 1972: 31, rskr 1972: 240). Stor vikt bör också
fästas vid kunskaper om och erfarenheter från olika områden av arbetslivet och
samhället i övrigt. Därför föreslår en majoritet inom kommittén att för
tillträde till den praktisk-pedagogiska utbildningen vid lärarhögskolas
ämneslärarlinje skall krävas rainst ett års arbetslivserfarenhet från annat
område än skolan.
F.
n. är tjänsterna i de ämnen som omfattas av kommitténs uppdrag regelmässigt
konstruerade som ettämnestjänster. Kommittén föreslår att studierna i LUK-ämnen
för studerande som siktar till att skaffa sig behörighet som lärare skall
kombineras med studier i ytterligare något skolämne. Motiveringen är följande.
En bredare utbUdning är berikande för lärarens personliga utveckling i sitt
yrke. Detta gäller också lärarens inställning till skolans mål och hans syn på
ämnets uppgift i skolan och dess utveckling. Lärarens möjligheter att samverka
med andra lärare ökar. Vidare förbättras föratsättningar att lära känna elevema.
Skolarbetet underlättas för läraren om han får tUlfälle att möta eleverna
under längre tid. En vidgad behörighet möjliggör för skolan att låta läraren få
arbeta med elevema i mer än ett ämne. Om skolorganisationen så medger innebär
detta att läraren i störte utsträckning kommer att undervisa samma elever
under flera veckotimmar än f. n. Lärarutbildningskomraittén har i enlighet med
direktiven vägt in lärarens möjligheter att få jämn sysselsättning i skolan
oavsett tiraplaneförändringar och elevernas val. Pedagogiska och
organisatoriska skäl talar enligt lärarutbildningskomraittén för en övergång
från ettämnesutbildning till fler-ämnesutbUdning.
Förslaget
till organisation av studierna överensstäramer i stort med det system som
gäller i ämneslärarutbUdningen,
Prop. 1975: 24 68
Ämnena
skall studeras efter varandra. Studierna skall omfatta sammanlagt minst 120
studiepoäng, enligt det vid de filosofiska fakulteterna tUlämpade
poängsystemet, vilka får tillgodoräknas i filosofie kandidatexamen.
Färdighetsträningen i LUK-ämnena kräver att tidsomfånget för studierna inte bUr
alltför kort. Studierna i LUK-ämnet bör därför omfatta minst 60 studiepoäng.
Den praktisk-pedagogiska utbildningen föreslås i huvudsak äga rum efter avlagd
grundexamen och bli förlagd till lärarhögskolas ämneslärarlinje. Den
sammanlagda studietiden blir aUtså fyra år efter gymnasieskolan. Om LUK-ämne
ingår i studierna kommer examen i regel att ge behörighet för tjänst i två
ämnen. För ämneslärare gäller annars att tjänst i grundskolan regelmässigt
skall omfatta tre äranen.
En
positiv faktor i nuvarande utbildning av LUK-ämneslärare är kontakten redan
under äranesstudiema med det yrke den studerande överväger att välja. För att bibehåUa
den tidiga kontakten föreslås att åtta veckors lärarinriktad yrkesförberedelse
infogas i ämnesstudierna.
Kommittén
föreslår av resursskäl spärr vid antagningen till samtliga LUK-ämnesstudier,
Antagningsbegränsningen skall gälla det enskilda LUK-ämnet, Krav skall inte stäUas
på den studerande att frän början bestamma sig för en hel ämneskombination.
Inte heller behöver den studerande enligt förslaget från början vara beredd att
Inrikta sig just på läraryrket. Den sora vill göra det skall emellertid vara
tillförsäkrad möjlighet att fullfölja utbildningen. Dimensioneringen av
antagningen till studier i LUK-äranen måste därför bli restriktiv och göras på
ett sådant sätt att de studerande som vill bli lärare också kan beredas plals
vid lärarhögskola,
I
fråga om forskningsanknytning, tillträde till forskarutbildning och
dimensionering av forskningen förutsätter kommittén att samma förutsättningar
skall gälla för LUK-ämnena som för all högre utbildning i det framtida
högskoleväsendet.
5.3
Ställningstaganden
5.3.1
AUmänna synpunkter
I
sitt huvudbetänkande har lärarutbUdningskommittén lämnat en redogörelse för
skolans och LUK-ämnenas utveckling som enligt min mening klart visar den stora
betydelse som dessa ämnen har för skolans samlade verksamhet. Teori och praktik
integreras inom dessa ämnen på ett sätt som främjar såväl inlärningen som
träningen av kunskaper och färdigheter. Detta arbetssätt eftersträvas även inom
andra ämnen, vilket bl, a, kommit till uttryck i riksdagen vid behandlingen av
vissa motioner (UbU 1972: 45, rskr 1972: 287, UbU 1974: 11, rskr 1974: 120),
Som kommittén framhåller finns det en ökad medvetenhet om betydelsen av aU utveckla
alla uttrycksformer, inte bara det talade och skrivna ordet. Färg
Prop. 1975: 24 69
och
form, ljud och rörelse övas och vidareutvecklas inom LUK-ämnena, Dessa
uttrycksformer spelar också stor roll i elevens allsidiga personliga utveckling.
Sådana ämnen som hemkunskap, slöjd och barnkunskap är dessulom av särskild
betydelse framför aUt i grundskolan, genom att undervisningen i dessa ämnen ger
eleverna praktiska kunskaper och färdigheter som är viktiga för förraägan att
fungera i ett modernt samhälle.
Lärarutbildningskommittén
menar att den särställning som LUK-ämnena traditionellt har haft i skolan i
viss mån håUer på att försvinna. Gränserna mellan dessa ämnen och skolans
övriga ämnen blir allt mindre markerade. LUK-ämnena har i nu gällande
läroplaner för grundskola och gymnasieskola fått en annan ställning och
struktur och ett annorlunda innehåll än tidigare. Den sociala inriktningen har
förstärkts och inslag av orientering och analys har fått ökat utrymme.
Samtidigt finns det enligt kommittén åtskilligt sora måste göras för att
ytterligare förbättra LUK-ämnenas ställning. Jag delar denna uppfattning.
Indelningen i olika kategorier av ämnen har haft negativa konsekvenser för
skolans hela verksamhet. Lokaler för LUK-ämnen och yrkesinriktade ämnen har ofta
förlagts tUl särskilda byggnader eUer förts samman till enheter avskilda från
skolans övriga lokaler. På så sätt har saraverkan i skolarbetet försvårats och
lärarna har ofta gått miste om den naturliga kontakten med kolleger, UtbUdningen
av lärare i LUK-ämnen har skett vid fristående UtbUdningsenheter utan närmare
kontakt raed annan lärarutbildning,
I
likhet med kommittén anser jag det väsentiigt att lärare i LUK-ämnen genom
utbildning och arbetsförhållanden får bästa möjliga förutsättningar att ingå i
arbetsgemenskapen i skolan. Av remissyttrandena framgår att flertalet
remissinstanser anser det önskvärt att lärare i LUK-ämnen i sina studier och
senare i sin tjänst kombinerar LUK-ämnet med ett annat ämne. Jag instämmer i
uppfattningen att en bredare utbildning och en vidgad tjänstgöring är berikande
både för lärarens personliga utveckling och för hans möjligheter att samverka raed
andra lärare och med eleverna. En lärare som möter sina elever i mer än ett
ämne får ökad möjlighet att lära känna dem. Jag delar därför uppfattningen om
värdet av kommittéförslaget i denna del.
På
vissa avgörande punkter är emellertid remissinstanserna kritiska mot kommitténs
förslag. Kritiken riktar sig främst mot att kommittén inte i tillräcklig
omfattning har belyst effekterna för skolan och för annan lärarutbildning av
att på en gång införa tvåämnesutbildning och tvåämnestjänster som enda
alternativ. Vidare kritiseras kommittén för att i sitt förslag till
organisation av utbUdningen i alltför hög grad ha anpassat sig till vad som
gäller för ämneslärarutbUdningen. Kommittén har, framhåller flera
remissinstanser, inte tagit tillräcklig hänsyn till LUK-ämnenas speciella
karaktär. Även förslaget till behörighetskrav för tillträde till utbildningen
har mött kritik.
Prop. 1975: 24 70
Ett
stort antal remissinstanser anser att ettämnesutbildning och ettämnestjänster
bör bibehållas som reguljära alternativ till vad kommittén föreslår. Flera reraissinstanser,
däribland SÖ, tar upp och vidareutvecklar kommitténs resonemang att en viss
del av LUK-lärarna bör utbildas och anställas sora ettäraneslärare och att de
bör få utbildning för att i sin tjänst även ha andra uppgifter än undervisning,
t. ex, kurativa och andra sociala uppgifter, ungdomsledarskap och
fritidsverksamhet, uppgifter inom det kommunala kulturlivet,
konsumentupplysning m. m. SÖ har också i sitt yttrande pekat på de
organisatoriska svårigheterna att bereda en tvåämneslärare undervisning i båda
ämnena i samma klass. Kooperativa Förbundet har i sitt remissvar uttalat
farhågor för att lärare med t. ex. konstnärlig eller praktisk bakgrund i mindre
utsträckning kommer att söka sig till lärarutbUdning om tvåämnesutbildning
blir enda alternativet.
Några
remissinstanser har helt avstyrkt förslaget ora tvåämnesutbildning med
motivering att förslaget innebär en nedskäming av studietiden i LUK-ämnet,
vilket skulle medföra en försämring av utbildningens kvalitet. Detta gäller
framför allt reraissinstanser som särskilt intresserat sig för teckningsäranet.
Även i den allraänna debatten och i skrivelser till utbildningsdepartementet
har sådan kritik förts fram. Andra remissinstanser som i princip är positiva
till tvåämnesutbildning har också framfört farhågor för att den tid som kan
ägnas åt färdighetsträning blir alltför kort.
Kritiken
mot behörighetskraven gäller dels de föreslagna förkunskapskraven för
tillträde till studier i ett enskilt LUK-ämne, dels de kompletteringar sora
krävs för studier i många av de föreslagna ämneskombinationerna, LärarutbUdningskommitténs
förslag innebär, som jag redan har nämnt, att den framtida ämnesutbUdningen
skall grundas på genomgången tvåårig linje i gymnasieskolan i enlighet med 1972
års principbeslut om allmän behörighet för tillträde tiU högre studier, I
principbeslutet ingick också att en s. k, normalväg genom gymnasieskolan skulle
säkerställas för varje eftergymnasial utbildningsväg. Med normalväg menas att
för varje utbildningsväg inom högskolan de särskilda förkunskapskraven skall
kunna helt uppfyUas på någon linje i gymnasieskolan,
I
slöjdämnet föreligger, som kommittén framhåller, stora svårigheter att inhämta
erforderliga förkunskaper inom ramen för en gymnasielinje. De studerande
borde, för att uppfyUa önskvärda krav på såväl färdighetsträning som kunskaper
inom det naturvetenskapliga området, helst välja moraent från olika linjer i gyranasieskolan.
Färdighetsträningen tiUgodoses bäst inom någon av de mer utpräglade
yrkesinriktade linjerna. På dessa linjer kan man emellertid inte inhärata de
teoretiska förkunskaper som krävs, dels för studier i LUK-ämnet, dels för
allmän behörighet till studier vid högskola. Kommittén har därför föreslagit
tvåårig social linje som normalväg, trots att färdighetsträningen blir efter-
Prop.
1975: 24 71
satt
om man jämför med nuvarande förkunskapskrav. Den föreslagna normalvägen ger
således förutom allmän behörighet även behörighet för studier i slöjd. För det
andra ämnet i en föreslagen kombination, kan därutöver tillkomna omfattande
kompletteringskrav. Koramitténs förslag till utbildningsgång i slöjd såväl
trä- och metallslöjd som textUslöjd har kritiserats av t. ex. Svenska
facklärarförbundet.
Stora
svårigheter föreligger även att genom studier i gymnasieskolan uppfylla
förkunskapskraven för tillträde till den av koraraittén föreslagna UtbUdningen
för blivande lärare i teckning och annat ämne.
Kompetenskommittén
har i sitt betänkande (SOU 1974: 71) Om behörighet och antagning tUl högskolan
inte behandlat antagnlngsbestäm-raelserna tUl de här aktuella
lärarutbildningarna. Regeringen har den 6 februari 1975 beslutat proposition
angående reforraering av högskoleutbildningen m. ra. (prop. 1975: 9). I
propositionen berörs frågor om behörighet och antagning tiU högre utbildning.
Jag avser att återkomma till regeringen i dessa frågor för de lärarutbUdningar sora
behandats av lä-rarutbUdningskommittén.
Trots
min positiva inställning tUl en vidgad lärarbehörighet finner jag det inte
möjligt att nu föreslå ett genomförande av förslaget i dess helhet. En
anledning är att jag anser att det vid remissbehandlingen av förslaget kommit
fram övertygande skäl för att i varje fall f. n. bibehålla ettämnesutbildning
och ettämnestjänster för lärare i LUK-ämnena. Detta berörs även under punkten
3 i direktiven till lärarutbildningskommittén. Därvid framhålls att det torde
finnas personer, som skulle vara utmärkt lämpade som lärare i ett övningsämne
men som tvekar inför utbildning i ytterligare ett ämne. Därför bör det inte
uteslutas att det jämte tvåämneslärare skall kunna utbildas lärare i enbart
ett ämne.
Ett
ytterligare skäl är de förändringar på lärarnas arbetsmarknad som har skett
sedan betänkandena avgavs. TUlgången på ämneslärare är numera god. Mot denna
bakgrand har ämneslärarutbildningen vid lärarhögskolorna de senaste åren
minskats i fråga om kapacitet, I årets budgetproposition (prop 1975: 1 bU 10 s.
380) har regeringen sålunda föreslagit att ämneslärarutbildningen skall omfatta
1 150 intagningsplatser. Därav är högst 150 platser avsedda för
vidareutbildning av mellanstadielärare. Utbildningen av lärare i LUK-ämnen
föreslås för samma budgetår omfatta sammanlagt 722 intagningsplatser. Med
nuvarande kapacitet på lärarutbildningen skuUe om kommittéförslaget
genomfördes redan från början ett stort antal av de sökande till
lärarhögskolorna behöva ha ett LUK-ämne i sin utbildning.
Som
jag tidigare har framhållit instäramer jag i de principer som ligger till grund
för komraitténs förslag. Av skäl som här framförts finner jag emellertid att
förslaget inte nu kan genomföras i dess helhet.
Enligt
min mening bör delar av förslaget nu ligga tUl grund för en försöksverksamhet i
ett begränsat antal ämnen. För försöksutbUdningen
Prop. 1975: 24 72
har
jag valt de ämnen som jag, med hänsyn tlU bl. a. förkunskapskrav och utbUdningstid,
anser lättast att förena raed studier i andra ämnen, nämligen gymnastik,
kostkunskap samt miljö- och konsumenlkunskap. Studier i dessa ämnen förbereder
för verksamhet som lärare i gymnastik resp. hemkunskap, kostkunskap, bostads-
och miljökunskap samt konsumentkunskap. Jag kommer i det följande att redogöra
för uppläggningen av försöksutbUdningen.
Jag
avser således inte att föreslå att komraitténs förslag genoraförs beträffande
utbildningen av lärare i teckning. För att råda bot på lärar-bristen i ämnet är
det enligt rain mening nödvändigt att så snart som möjligt öka kapaciteten i teckningslärarutbUdningen.
Jag återkommer tlU denna fråga i det följande.
Jag
kommer vidare 1 särskilda avsnitt att ta upp frågor som rör lärare 1
barnkunskap, barn- och ungdomskunskap, dramatik, familjekunskap, musik, slöjd,
yrkesinriktade äranen i gymnasieskolan, samt frågan om utbildning av lärarutbUdare.
Majoritetsförslaget
om att minst ett års erfarenhet av förvärvsarbete efter gymnasieskolan skaU
vara särskilt behörighetskrav för tUlträde tiU lärarhögskolas ämneslärarlinje
har tUlstyrkts av vissa remissinstanser, bl. a. Svenska kommunförbundet,
Landsorganisationen i Sverige, facklärarförbundet och Sveriges
socialdemokratiska ungdomsförbund. Flera remissinstanser, däribland SÖ och
Tjänstemännens centralorganisation, har emellertid avstyrkt förslaget och i
stället förordat att arbetslivserfarenhet på frivUlig grund skall kunna ge
meritpoäng vid ansökan tiU all lärarutbildning.
Kommittén
har enligt min mening framfört tungt vägande skäl för sitt förslag, I Ukhet med
kommittén anser jag att lärare genom arbetslivserfarenhet kan öka sin
förståelse för bl. a. sociala förhållandens inverkan på elevernas utveckling.
Jag är emellertid inte beredd att nu pröva frågan om arbetslivserfarenhet som
särskilt behörighetskrav enbart för ämneslärarutbildningen. I den nyss nämnda
propositionen om reformering av högskoleutbUdningen ra, m, (prop. 1975: 9)
behandlas frågor angående meritvärdering av arbetslivserfarenhet vid urvalet
bland sökande till högre UtbUdning. Vad som där sägs gäller även sökande till
lärarutbildning. Erfarenhet från arbetslivet är emellertid enligt min mening
särskilt väsentligt för lärare, eftersom dessa annars kanske aldrig får tUlfälle
att lära känna andra arbetsplatser än skolan. Jag avser därför att återkomma
till regeringen med förslag om att i tilläggsdirektiv uppdra åt 1974 års lärarutbUdningsutredning
att pröva frågan om obligatorisk arbetslivserfarenhet som ett led i all
lärarutbildning.
I
direktiven tUl lärarutbildningsutredningen har jag angivit att de sakkunniga,
i avvaktan på stäUningstagande tUl lärarutbUdningskommitténs förslag, inte bör
behandla de utbUdningar som omfattats av koramitténs uppdrag. Mot bakgrand av
den av mig i direktiven till utredningen redo-
Prop. 1975: 24 73
visade
synen på lärarutbildningen bör utredningen nu naturligen även behandla de
utbildningar som har utretts av lärarutbUdningskommittén, Jag avser att
återkomma tUl regeringen i denna fråga.
Kommittén
har framfört vissa synpunkter på raöjligheterna till fortbildning för lärare i
LUK-ämnen, Det ankommer på SÖ att i det löpande arbetet beakta dessa
synpunkter.
Beträffande
forskning och forskarutbUdning i LUK-äranen vill jag erinra om departementschefens
uttalande i prop. 1975: 9 att ett samspel mellan grandläggande utbildning och
forskning/forskarutbildning bör komma tUl stånd inom all högskoleutbUdning. Som
fraragår av propositionen koraraer chefen för utbildningsdepartementet att i
annat sammanhang föreslå regeringen att uppdra åt den år 1974 tillkallade
forskarutbildningsutredningen att utreda konsekvensema för bl. a. behörighet
och urval av en vidgad rekrytering till forskarutbildning. I nämnda proposition
framhålls vidare att frågor ora utarbetande av studieplaner m. m, för forskarutbUdning
inom nya områden i första hand är att se som en angelägenhet för
högskolemyndigheterna i deras fortlöpande planerings- och utvecklingsarbete,
5.3.2
Försöksutbildning
Försöksutbildningen
bör anordnas fr. o. m. budgetåret 1977/78 i huvudsak enligt de förslag som har
lagts fram av,kommittén. Ämnesutbildningen i LUK-ämnet bör motsvara 60 poäng
vid nuvarande fUosofisk fakultet. För de här aktuella. utbUdningarna i gymnastik,
kostkunskap och miljö- och konsuraentkunskap har närraast berörda
remissinstanser tillstyrkt en sådan studieorganisation,
Sludierna
i gymnastik resp, koslkunskap och miljö- och konsumentkunskap bör kunna
kombineras med studiekurser inom ett ämnesområde vid nuvarande fUosofisk
fakultet som ger ämnesleorelisk behörighet för lärartjänst vid grundskolan och
gymnasieskolan. Studierna i LUK-ämnet bör omfatta minst 60 poäng. De bör kunna
tillgodoräknas i nuvarande filosofie kandidat-examen,
I de
ämnen, sora jag här har föreslagit skall ingå i försöksverksamheten, har
kommittén föreslagit en rad påbyggnadskurser motsvarande 20 poäng. Det bör ingå
i det fortsatta planeringsarbetet att överväga i vilken omfattning dessa
kurser skall anordnas.
För
att de studerande redan under ämnesstudierna skaU få kontakt med sitt kommande
yrke föreslår kommittén att åtta veckors lärarinriktad yrkesförberedelse skall
äga rum paraUellt med ämnesstudierna. Därav skall fyra veckor förläggas tUI
den tid då studier bedrivs i LUK-. ämnet. Jag instäramer i princip i förslaget
och förordar att fyra veckors yrkesförberedelse anordnas under studierna i
gymnastik resp. koslkunskap och miljö- och konsumentkunskap för de studerande
som deltar i försöksutbildningen. På grund av de organisatoriska svårigheterna
är jag
6 Riksdagen 1975. 1 saml. Nr 24
Prop. 1975: 24 74
f.
n. inte beredd att förorda att yrkesförberedelse anordnas även under studierna
i det andra ämnet i de föreslagna ämneskombinationerna. Jag förutsätter att
lärarutbildningsutredningen vid sin behandling av frågor om studiernas
organisation utreder föratsättningama för att ge de studerande inom ämnesläramtbUdningen
större möjlighet än de nu har att på ett tidigt stadium komma i kontakt med
skolans arbete. Härvid bör beaktas de förbättrade möjligheter att organisera äranesläraratbildnlngen
1 sammanhängande, målinriktade linjer, som kommer att föreligga vid ett bifall
till förslagen i propositionen om reformering av högskoleutbildningen ra, m. (prop.
1975: 9).
Praktisk-pedagogisk
utbildning bör äga rum efter avslutade ämnes-studier.
I
prop. 1975: 9 behandlas förslag till regler för behörighet och urval vid
antagning tUl grundläggande högskoleutbUdning. Enligt förslaget skall de nya
reglerna första gången tillämpas vid den antagning som avser höstterminen
1977. Jag förordar att dessa regler skall gälla även inom försöksutbildningen.
För varje ämnesområde sora ingår i utbildningen bör gälla särskilda förkunskapskrav
som jag återkoramer till i det följande.
Det
ankommer på regeringen att meddela bestäraraelser ora utbildningen. Jag avser
att i annat sammanhang återkomma till regeringen beträffande frågan om
dimensionering av försöksutbildningen och medelsbehov för denna.
Det
är angeläget att tjänster inrättas med de ämneskorabinationer som ingår 1 försöksutbUdningen.
För ämnesteoretisk behörighet till lärartjänst bör krävas studiekurser
motsvarande minst 60 poäng i gyranastik resp. kostkunskap och railjö- och
konsumentkunskap samt studiekurser om sammanlagt 60 poäng inom ett eller två
andra ämnesområden vid nuvarande fUosofisk fakultet. Med hänsyn till att utbUdningen
har karaktär av försöksutbildning bör endast extra ordinarie och extra
tjänster inrättas. Beträffande avtalbara löne- och arbetsvillkor för tjänst som
lärare i ämneskombination vari LUK-ämne ingår samt för de lärare som medverkar
i försöksutbildningen avser jag att ge statens avtalsverk förhandlingsuppdrag.
Det ankomraer på regeringen att raeddela bestämmelser om lärartjänster.
Lärarutbildningskommittén
har föreslagit att adjunktstjänster i ämneskombination, vari LUK-ämne ingår,
inrättas vid skolväsendet i kommunen i stället för som nu vid viss skolform
och att tjänstgörmgen tills vidare föriäggs helt eller huvudsakligen till
viss skolenhet. Lektorstjänst i LUK-ämne skall enligt förslaget inrättas vid
skolväsendet i komraunen utan att knytas till viss skolforra. Jag är inte
beredd att f. n. ta ställning till förslaget ora inrättande av adjunkts- och
lektorstjänster i LUK-ämnen. I övrigt finner jag att förslaget, i vad avser
frågan om tjänsternas anknytnmg till skolväsendet i komraunen, har nära samband
med arbe-
Prop. 1975: 24 75
tet
inom utredningen om skolan, staten och kommunema (SSK). Jag avser därför att i
annat sammanhang föreslå att SSK får i uppdrag att pröva denna fråga.
Jag
avser även att i annat sammanhang föreslå regeringen att de för utbildningen
ansvariga myndighetema i samråd med de organisationskommittéer som fömtskickats
i prop. 1975: 9 och som är berörda av den här aktuella försöksutbildningen
får i uppdrag att planera för försöksutbildningen. Vidare bör berörda
myndigheter följa verksamheten och efter en femårsperiod inkomma med
redogörelse för denna.
Lärare
i gymnastik
LärarutbUdningskommittén
utgår från att gymnastik regelraässigt skall kunna kombineras med ett annat
ämne. I förekommande fall kan ett tredje ämnen ingå i tjänsten. I förslaget
till ämneskorabinationer raed äranet gymnastik ingår kemi som tredje ämne i
kombination med biologi. Därutöver har koraraittén föreslagit att gymnastik
skall kunna kombineras med ett av ämnena engelska, tyska, franska, kemi och
matematik. I likhet med berörda remissinstanser har jag i princip ingenting
att erinra mot kommitténs förslag. I den här föreslagna försöksverksamheten
bör antalet ämnen dock begränsas och endast omfatta ett språk, nämligen
engelska, samt biologi, kemi och matematik.
Ämnesutbildningen
i gymnastik bör enligt min mening anordnas i Örebro med utnyttjande av
tillgängliga resurser på orten.
För
särskild behörighet till försöksutbUdningen har koraraittén föreslagit förkunskaper
i gymnastik, naturkunskap och samhällskunskap från rainst tvåårig gyranaslelinje
eller motsvarande. Det bör ankoraraa på berörd myndighet att fastställa de särskUda
förkunskapskraven för tillträde till försöksutbildningen. Kommitténs förslag
härvidlag förefaller väl avpassat.
Lärare
i hemkunskap, kostkunskap, bostads/miljökunskap samt konsumentkunskap
Utbildningen
bör avse studiekurser motsvarande 6080 poäng i kostkunskap och miljö- och
konsumentkunskap. I enlighet med kommittéförslaget bör i studiegången ämnena
biologi, kemi, matematik och samhäUskunskap kuima kombineras med dessa ämnen.
Detta har också tillstyrkts av berörda remissinstanser.
Ämnesutbildningen i
kostkunskap och mUjö- och konsumentkunskap bör enligt min mening anordnas i
Umeå med utnyttjande av tillgängliga resurser på orten.
Lärarutbildningskommitténs
förslag om förkunskapskrav för studier i kostkunskap och miljö- och
konsumentkunskap bör enligt min mening övervägas ytterligare med beaktande av
statsmaktemas principuttalande om att det bör finnas en s. k. normalväg genom
gymnasieskolan för varje
Prop. 1975:24 76
eftergymnasial
utbildningsväg. Det bör ankomma på berörda myndigheter att fastställa vilka
förkunskaper som skall krävas för särskild behörighet att studera kostkunskap
och miljö- och konsumentkunskap inom försöksutbUdningen.
5.3.3 Lärare
i barnkunskap, barn- och ungdomskunskap samt famUje
kunskap
Undervisning
i bamkunskap meddelas dels på grundskolans högstadium, dels på gymnasieskolans
konsumtionslinje och vårdlinje. Bam-och ungdomskimskap läses endast i årskurs 2
på vårdlinjen. Familjekunskap förekommer som eget ämne endast inom gyranasieskolan,
dels i konsumentlinjens första årskurs, dels i vårdlinjens andra årskurs. Det
största antalet undervisningstimmar för dessa lärare fmns inom den tvååriga
vårdlinjen, grenen för barna- och imgdorasvård.
1968
års barnstugeutredning har genora tilläggsdirektiv hösten 1972 fått i uppdrag
att utreda de personalutbildningsfrågor som aktualiseras av ett genomförande av
utredningens förslag rörande daghem och förskola (prop. 1973: 136, SoU 1973:
30, rskr 1973: 372). I utredningsuppdraget ingår bl, a. att undersöka den utbUdning
av barnskötare som anordnas på gymnasieskolans vårdlinje. Utredningen, som
räknar med att avsluta sitt arbete under år 1975, avser att beröra frågan om
utbildning av lärare för denna bamskötarutbUdning. Frågan om utbildning av lärare
i bamkunskap med näraliggande ämnen bör bedömas i samband med prövningen av
barnstugeutredningens förslag.
5.3.4 Lärare
i dramatik
Dramatisk
verksarahet förekommer i grundskolan inom ämnena svenska, främmande språk,
musik samt framför allt som en viktig del av tillvalsämnet konst, I
gymnasieskolan kan eleverna på treårig ekonomisk, humanistisk och
samhällsvetenskaplig linje genom val av estetisk variant byta ut ett modernt
språk i vardera årskurserna 2 och 3 mot bl. a, tre veckotiraraar dramatik. På
tvåårig social och ekonomisk linje kan dramatik läsas sora tillvalsämne med tre
veckotimmar i vardera årskursen. Försöksverksamhet som medger en mer
omfattande specialisering förekommer på den sociala linjen. Dessutom finns
viss, möjlighet till frivillig undervisning i gymnasieskolan.
Högre
studier i dramatik kan bedrivas som alternativa studiekurser inom ramen för
ämnesområdet litteraturvetenskap vid universUeten 1 Uppsala, Lund, Göteborg,
Stockholm och Umeå. På alla dessa orter utom Stockholra ges altemativ studiekurs
ora maximalt 40 poäng. I Stockholm ges endast studiekurs ora 20 poäng.
Enligt
kommitténs förslag skulle dramatik kunna studeras som självständigt
ämnesområde vid filosofisk fakultet. I de föreslagna ämneskombinationerna
ingår studiekurs om 40 poäng i dramatik. För min del
Prop. 1975: 24 77
anser
jag att behovet av utbUdning av lärare i dramatik tills vidare är tillgodosett
genom de altemativa studiekurser inora ämnesområdet litteraturvetenskap som
anordnas på flertalet universitetsorter.
Enligt
gällande bestäraraelser föreligger skyldighet för lärare i gymnastik, rausik,
teckning och svenska att undervisa även i ämnet dramatik. Med hänsyn till det
begränsade tjänsteunderlaget i ämnet, sora förekommer endast i gymnasieskolan,
är jag inte beredd att föreslå någon ändring på denna punkt.
5.3.5
Lärare i slöjd
Jag
har tidigare nämnt att kritiska synpunkter har framförts av bl. a.
facklärarförbundet mot lärarutbildningskomraitténs förslag till behörighetskrav
för studier i vissa LUK-ämnen. Därvid har de föreslagna förkunskapskraven i
bl, a. slöjdämnet trä- och metallslöjd särat textUslöjd ansetts
otillräckliga järafört raed nuvarande förhåUanden. Enligt nu gällande
inträdeskrav till slöjdlärarserainariet, där lärare i trä- och metallslöjd
utbildas, skall den sökande ha betyg från nioårig grandskola eller motsvarande
kunskaper, särat ha genoragått fyra års förutbildning och/eller praktik dels
inom det Verkstadstekniska området, dels inom det trätekniska området.
Utbildningen
vid slöjdlärarseminariet är ettårig. Ungefär halva året ägnas åt ämnesstudier,
medan resten av tiden åtgår tiU studier i pedagogik/psykologi, metodik och
praktik. Den sammanlagda tid sora en blivande slöjdlärare ägnar åt träning och
utbUdning i ämnet är f. n, ungefär fyra och ett halvt år.
Kommittén
föreslår att äranesstudiema i slöjd såväl trä och rae-tall som textU skall orafatta
60 poäng, motsvarande tre terminers studietid. Enligt förslaget skall normalvägen
i gymnasieskolan för att inhämta förkunskaper för ämnesstudier i slöjd vara den
tvååriga sociala linjen. Därvid förutsätter kommittén att slöjd läses som
tillvalsämne och teckning som obligatoriskt tillval. Den tid som enligt
förslaget skulle ägnas åt ämnesutbUdning i slöjd (trä och metall) blir således
avsevärt kortare än nu.
Kommittén
diskuterar svårigheten att inhärata erforderliga förkunskaper i slöjd (trä och
metaU) inora en och sararaa Unje på gymnasieskolan. Den mest adekvata färdighetsträningen
kan enligt koraraUtén erhållas inora de trätekniska och Verkstadstekniska
linjerna. Dessutom behöver den studerande vissa förkunskaper i matematik och
naturkunskap. Om förkunskapskrav i de yrkesinriktade ämnena skulle ställas upp
tillsararaans med kraven på förkunskaper inom det naturvetenskapliga området,
måste dessa hämtas från tre olika linjer på gymnasieskolan. Detta strider dock
1 alltför hög grad mot principen i riksdagsbeslutet om säkerställande av en normalväg
genom gyranasieskolan för varje slag av eftergyranasiala studier.
Prop. 1975: 24 78
Förhållandena
är jämförbara för tiUträde till ämnesutbildning i slöjd (textil). Även här
framstår de av utredningen föreslagna förkunskapskraven som otillräckliga
jämfört med nuvarande förhållanden.
Jag
anser att den sammanlagda tid som enligt kommitténs förslag till UtbUdning av
lärare i slöjd kan ägnas åt ämnet är alltför kort för att utbildningens
kvalitet skall kunna bibehållas på en tUlfredsställande nivå. I avvaktan på det
läroplansarbete med avseende på gymnasieskolan som pågår inom SÖ är jag inte
beredd att nu vidta några genomgripande förändringar 1 denna skolform för att
tillgodose förkunskapskraven för studier i slöjd.
Rekryteringen
av studerande tUl slöjdlärarseminariet har en annan karaktär än rekryteringen
till de flesta andra lärarutbildningar. Förkunskapskravens betoning på utbUdning
och praktik från yrkeslivet har medfört att de sökande har förhållandevis kort teoretisk
utbildning, I stället har de blivande slöjdlärarna erfarenheter från
arbetslivet, I synnerhet inom grundskolan, som efter genomförandet av 1969 års
läroplan inte har någon yrkesinriktad undervisning, kan slöjdlärarna tillföra värdefuUa
kunskaper ora samhälle och yrkesliv. Ett genomförande av utredningsförslaget
om utbildningsgång i trä- och metallslöjd skulle kunna förändra rekryteringen
till slöjdlärarutbildningen, genom att de sökande enligt min mening kommer att
ha alltför begränsad erfarenhet av yrkes- och arbetsliv.
Med
de motiveringar sora här anförts är jag inte beredd att nu förorda att
slöjdämnet tas med i en tvåämnesutbildning.
Målet
för slöjdundervisningen har, liksom skolans övergripande mål, förändrats genom
de skolreformer som genomförts under 1960-talet. SlöjdläramtbUdningen
utformades redan i slutet av 1950-talet. Jag finner det angeläget att, inom
ramen för nuvarande utbUdningstid, vidta sådana förändringar att utbildningen i
högre grad motsvarar de krav som ställs på dagens skola. Som jag tidigare nämnt
avser jag att i annat sammanhang återkomma till regeringen i frågor rörande
behörighet och antagning bl. a. till slöjdlärarutbildningarna.
5.3.6
Lärare i teckning
Behovet
av en utbyggnad av teckningslärarutbildningen, som bl. a, är klart redovisat i
lärarutbildningskommitténs förslag, har jag redan nämnt. Utbyggnaden bör ske
genom en ökning av antagningen till den reguljära teckningslärarutbildningen.
Sådan utbildning förekommer nu endast på en ort i landet, 1 Stockholm, där den
anordnas vid teckningslärarinstitutet som hör tiU konstfackskolan. Till utbUdningen
antas f. n. 72 studerande årligen. I utbUdnmgen, som är treårig, integreras
ämnesutbildning, pedagogik, metodik och praktik. Konstfackskolan anordnar
även särskild förberedande utbildning (det s. k. fack VIII), som omfattar ett
år vid konstindustriella dagskolan och som i regel ingår i ut-
Prop. 1975: 24 79
bildningen
för saratliga studerande. Den nuvarande av SÖ fastställda timplanen för
utbildningen har tiUämpats sedan läsåret 1968/69.
Mitt förslag innebär att ettämnesutbildningen
av teckningslärare i huvudsaklig överensstämmelse med den utbUdning, som
bedrivs vid teckningslärarinstitutet, bör byggas ut. Starka skäl talar för en
utbyggnad av sådan utbUdning utanför Stockholm, Kommittén föreslog att
teckningslärarutbildningen skuUe lokaliseras tUl tre orter, nämligen
Stockholm, Göteborg och Kalmar, Förslaget beträffande Kalmar byggde på förutsättningen
att även annan högre konstnärlig utbildning samtidigt skulle förlägas dit samt
att tillgången på lärarutbildare skulle förbättras genom förslaget om en
ämneslärarlinje vid lärarhögskolan, I fråga om valet av ort för en utbyggnad
får jag för egen del anföra följande.
Kraven
på förläggningsort för en utbildning av det slag som teckningslärarutbildningen
utgör är stora. För det första krävs en aktiv kul-turralljö både av allmänna
skäl och med hänsyn till kraven på personal. Det raåste finnas lärare i framför
allt olika konstnäriiga ämnen, både praktiskt och teoretiskt inriktade, samt
möjligheter att utan alltför stora kostnader anlita experter för olika
specialuppgifter inom utbildningen. För det andra raåste det inom skolväsendet
på orten eller på ett begränsat avstånd från denna finnas förutsättningar för
att genomföra den praktiska delen av läraratbildningen.
Av naturliga skäl är det
lättast att i de största städerna tillgodose de speciella krav sora
teckningslärarutbildningen ställer. Vid lokaliseringen bör emellertid även
andra faktorer tas med i bedömningen. Det finns t. ex. anledning att ta hänsyn
till i vilken del av landet behovet av utbildade är särskilt stort. Vidare är
det rimligt att eftersträva en lokalisering som bidrar tUl en geografisk
spridning av UtbUdningsmöjlighelerna, motiverad från såväl regionalpolitiska
som utbildningspolitiska och kulturpolitiska synpunkter. Jag hänvisar i
sammanhanget till vad som sägs i fråga om lokalisering av högskoleutbildning 1
propositionen om reformering av högskoleutbildningen m, ra, (prop, 1975: 9),
Jag har raed hänsyn till teckningsläraratbildningens krav funnit att det bör
finnas förutsättningar att på ett godtagbart sätt genomföra sådan utbildning i
Umeå och att Umeå också med hänsyn till övriga angivna faktorer är en lämplig
ort för utbyggnaden.
Jag
anser det angeläget att betona alt mitt val av Umeå för utbyggnad av teckningsläraratbildningen
inte betyder ett ställningstagande i frågan om den lärapliga lokaliseringen av
ytterligare statiig högskoleutbildning inom bildkonst, konsthantverk och
design.
Det
bör uppdras åt SÖ att planera för en utbildning av lärare i teckning i Umeå
som kan påbörjas budgetåret 1976/77. Beträffande dimensioneringen av
utbildningen avser jag att i annat sammanhang återkomma tUl regeringen. Vid
riksdagens blfaU tUl prop. 1975: 9 komraer ansvaret för att genoraföra
utbildningen efter den 1 juli 1977 att ligga på
Prop. 1975: 24 80
högskoleorganisationen
i Umeå, Planeringen av utbildningen bör ske i samråd med berörda
organisationskommittéer och i kontakt med berörda parter i Umeå, Det lokala
ansvaret för genomförandet av utbildningen bör under det första året ligga på
lärarhögskolan i Urneå,
TeckningslärarutbUdningen
bör omfatta tre år, motsvarande studietiden vid teckningslärarinstitutet. Det
bör uppdras åt SÖ atl i sin planering utgä frän vad som nu gäller beträffande
utbildningen vid teckningslärarinstitutet. Detta utesluter inte enligt min raening
att man i den nya utbildningen bör kunna pröva andra vägar för att nå samma
utbildningsmål, SÖ bör även planera för antagningen tUl utbildningen. Jag
erinrar i det sammanhanget om de uttalanden som har gjorts i nyss nämnda prop,
1975: 9 i fråga om behörighetsvUlkor och urval till utbildningarna på
kulturområdet och vissa lärarutbildningar, I inledningsskedet bör
bestämmelserna för tillträde till teckningslärarutbildningen i Umeå i stort
motsvara dem som nu gäller för tillträde till teckningslärarinstitutet. Krav
på ett års särskild förberedande utbildning, i huvudsak motsvarande fack VIII
vid konstfackskolan, bör således gälla för tillträde. Förutbildningen bör dock
inte, som nu är fallet vid konstfackskolan, bedrivas som en del av den
egentliga lärarutbildningen. Den bör i stället kunna ske vid redan existerande
skolor som anordnar förberedande utbildning med inriktning mot bildkonst och
konsthantverk. Jag vill i det sammanhanget erinra om att 1973 års expertgrapp
för konstutbildning gjort en kartläggning av den förberedande konstnärliga
utbildningen som redovisats i betänkandet (Ds U 1974: 8) Utbildning inom
bildkonst, konsthantverk och design. Bedömningen av vilken förutbildning som
är godtagbar bör ske vid antagningstillfället, I övrigt bör tills vidare urval
och antagning till den nya teckningslärarutbildningen kunna ske i huvudsak
enligt nuvarande regler.
Budgetåren
1971/72 och 1972/73 anordnades en särskild utbildning av lärare i teckning,
anpassad för icke-behöriga teckningslärare med konstnärlig utbildning, som i
viss omfattning tjänstgjort i skolan. Jag avser att ge SÖ i uppdrag att
undersöka behovet av att återuppta en sådan särskild utbildning, Ora det
skulle visa sig erforderligt bör utbildningen påbörjas läsåret 1976/77, SÖ bör
i planeringsarbetet utgå från de bestäramelser som gällde för den senast
anordnade utbildningen med de förändringar som kan vara motiverade av
erfarenheter som ulbildningen gett. Bl, a, bör SÖ undersöka om en eventuell särskUd
utbildning helt eller delvis kan förläggas tiU Umeå,
5.3.7
Lärare i musik
Utbildningen
av musiklärare behandlades av statsmakterna år 1970 i ett principbeslut om
allmänna riktiinjer för en successiv reform av den högre musikutbUdningen (prop.
1970: 25, SU 1970: 108, rskr 1970: 274). Enligt dessa riktlinjer skall det
finnas möjlighet både tiU utbildning tiU
Prop. 1975: 24 81
ettämneslärare
och till utbildning av det slag lärarutbUdningskommittén har förordat. Som jag
tidigare har nänmt anordnas sedan drygt tre år en utbildning av lärare i musik
och ett annat ämne vid sidan av den ettämnesutbildning som musikhögskolorna
bedriver. OMUS, som arbetar med utbildningsfrågorna på musikområdet, har
nyligen fått tilläggsdirektiv för sitt arbete.
Enligt
dessa direktiv skall de år 1970 beslutade allmänna riktiinjerna för arbetet med
utbildningen av olika slags lärare i rausik fortfarande gälla, I fråga om
lärare 1 musik för skolväsendet bör utbUdas både tvåämneslärare och
ettämneslärare. Den tvåämnesutbildning av lärare i rausik och annat ämne, som
nu bedrivs i Göteborg och Malmö, bör t, v, fortsätta som en försöksverksamhet.
Enligt förslag i årets budgetproposition (prop, 1975: 1 bU, 10 s, 105) bör
denna utbUdning ytterligare byggas ut genom att sådan särskUd ämnesulbildning i
musik, som ingår i tvåämnesutbildningen, vid en ännu inte angiven tidpunkt får
påbörjas i Piteå i anslutning till den musikpedagogiska utbildningen vid Framnäs
folkhögskola.
Utbildningen
av ettämneslärare skall enligt tilläggsdirektiven utformas på ett sätt som
markerar sambandet mellan denna läramtbUdning och utbildningen av
musikpedagoger, dvs, lärare i musik med uppgifter som huvudsakligen är förlagda
till frivillig musikundervisning uianför skolan. Detta samband, som närandes
redan i 1970 års beslut, innebär att ämnesstudierna i musik i utbUdningen av
ettämneslärare i stort sett skall motsvara en allmän musikpedagogisk utbildning.
Sambandet i utbildningen är viktigt bl, a, av det skälet att det bör kunna
leda till att etlämneslärare i rausik på ett naturligt sätt kan kombinera uppgifier
i skolans obligatoriska musikundervisning med uppgifter inom olika former av
frivillig undervisning. Genom att frivillig musikundervisning förekommer i stor
omfattning, bl, a. i form av kommunal musikskola, finns det möjlighet för
ettämneslärare i musik att använda sin utbUdning för olika slags uppgifter,
I
tilläggsdirektiven får OMUS även till uppgift att avge förslag om praktisk-pedagogisk
utbildning av ettäraneslärare i musik, knuten till den institution
(musikhögskola eUer motsvarande) sora anordnar ämnes-utbildningen.
Tilläggsdirektiven
innehåller även en tidsplan för det återstående arbetet för OMUS, Den innebär
att kommittén före den 1 mars 1976 skall lägga fram ett principförslag som orafattar
hela utredningsuppdraget. Arbetet i dess helhet bör OMUS lägga upp så att det
för kora-mUténs del kan vara avslutat senast i och med utgången av juni 1977,
Vad
jag tidigare sagt om vikten av att lärartjänster inrättas i de ämneskombinationer,
som ingår i tvåämnesutbildningen av lärare, gäUer givetvis även i fråga om
tjänster för lärare i musik och annat ämne.
Prop. 1975: 24 82
5.3.8 Utbildning
av lärarutbildare
Läraratbildningskommittén har i sitt slutbetänkande (SOU 1973: 42)
Utbildning
av läraratbildare avgett förslag dels till behörighetsregler för tjänst i
ämnesutbildning och praktisk-pedagogisk utbildning av lärare i LUK-ämne, dels
till befattningsutbildning av medverkande i den av kommittén föreslagna
utbildningen i LUK-ämnen. I slutbetänkandet har kommittén vidare avgett förslag
tUl särskUd befattningsutbildning för nu verksamma läraratbildare 1 LUK-ämnen.
Förslagen är av allmänt intresse för läraratbUdningen.
Jag
vUl erinra om att jag i direktiven tUl 1974 års lärarutbildningsutredning
anfört att de sakkunniga även bör lägga fram de förslag till ändringar av den
inre organisationen för lärarutbildningarna som kan behövas för att förverkliga
de sakkunnigas förslag. Jag har därvid framhållit att det i denna del av
utredningsuppdraget kan visa sig behövligt för de sakkunniga att i sitt arbele
inbegripa samtliga lärarutbildningar. De sakkunniga bör enligt direktiven även
beakta vilka åtgärder som kan behöva vidtas för t. ex, en återkoraraande
fortbildning av lärarutbildare, LärarutbUdningsutredningen bör i sitt arbete
beakta de förslag tUl befattningsutbildning av lärarutbildare som lagts fram av
lärarutbildningskommittén. Jag avser att ta ställning till dessa förslag i
samband med behandlingen av lärarutbildningsutredningens förslag.
Det
bör uppdras åt SÖ att ta hänsyn tUl behovet av fortbildning för de läraratbildare
som kommer att vara verksamma inom den försöksutbildning jag här har förordat.
Fortbildningsbehovet torde gälla såväl ämnesutbildningen som den praktisk-pedagogiska
utbildningen.
5.3.9 Tjänster
i nya ämneskombinationer för lärare i yrkesinriktade
ämnen i gymnasieskolan
Beiräffande
SÖ:s förslag till bestämmelser om lärartjänster i nya ämneskombinationer i
gymnasieskolan, som redovisats i det föregående, vill jag framhåUa följande.
Att
införa lärartjänster i de nya ämneskombinationer som avses i SÖ:s förslag
skulle självfallet underlätta för lärare i yrkesinriktade ämnen att få
tillräckligt tjänstgöringsunderlag. Intresset för de nya ämneskombinationerna
synes också vara stort bland berörda lärare. Med hänsyn till de förändringar på
lärarnas arbetsmarknad som inträtt under senare år finner jag det emellertid
inte välbetänkt att nu skapa ett nytt generellt regelsystem, innefattande
åtgärder för vidareutbildning m. m., som kan komma att öka den redan hårda
konkurrensen om tjänstgöringsunderlaget för adjunkter och ämneslärare. Jag är
därför inte nu beredd att föreslå regeringen att förelägga riksdagen ett så vitlsyftande
förslag som det SÖ har utarbetat. Jag är emellertid medveten om att det bland
lärarna i yrkesinriktade ämnen alltid kommer att finnas personer som
vidareutbildar sig inom sitt eget eller näralig-
Prop.
1975: 24 83
gande
områden. Jag finner det naturligt att man söker ta tUl vara dessa extra
resurser inom skolan och avser att föreslå regeringen att närmare överväga om
bestämmelser om lärartjänst kan utfärdas, sora i enskilda fall ger förbättrade raöjligheter
att tillgodose dylika situationer.
6
Hemställan
Under
åberopande av det anförda hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att
1.
godkänna de av mig förordade
riktlinjerna för försöksverksamhet med utbildning av lärare i gymnastik jämte
ett eller två andra ämnen,
2.
godkänna de av mig förordade
riktlinjerna för försöksverksarahet med utbildning av lärare i hemkunskap,
kostkunskap, bostads/miljökunskap och konsumentkunskap jämte ett eller två
andra ämnen,
3.
godkänna de av mig förordade riktiinjerna
för en utbyggnad av teckningslärarutbildningen.
Beslut
Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag sora föredraganden har
lagt fram.
Prop.
1975: 24 84
Innehåll
1
Inledning ....................................................................... 3
2
UtbUdning av
lärare i LUK-ämnen..................................... 4
2.1 Nuvarande förhällanden ............................................ 4
2.1.1
Organisation
och förläggning ......................... 4
2.1.2
Inträdeskrav
och utbildningstidens längd ....... 6
2.1.3
Utbildningens huvudsakUga
innehåll .............. 7
2.1.4
Behörighet .................................................... 11
2.2 Utredningen ............................................................. .. 12
2.2.1
Allmänna
synpunkter ........................................ 12
2.2.2
Ettämnesutbildning
flerämnesutbildning ... .. 14
2.2.3
Varvad
ämneslärarutbildning ........................ .. 16
2.2.4 Studieorganisation ....................................... 17
2.2.5 Ämneskombinationer och
utbildningslinjer ..... .. 18
2.2.6 Behörighetskrav för tillträde till
studier i LUK-ämnen 20
2.2.7 Antagning och urval........................................... .. 22
2.2.8 Ämnesutbildningens uppbyggnad och
innehåll . .. 23
2.2.9 Den praktisk-pedagogiska utbUdningen
......... .. 25
2.2.10 FortbUdning och vidareutbildning...................... 26
2.2.11 Bedömning och betygsättning ....................... .. 27
2.2.12 Forskning, forskarutbildning och
forskningsanknytning 27
2.2.13 Lärartjänst och behörighet ............................ 28
2.2.14 Dimensionering ............................................. .. 28
2.2.15 Lokalisering ..................................................... 29
2.2.16 Utbildningens ledning, personal m. m................ .. 31
2.2.17 Kostnader ....................................................... 32
2.2.18......................................................................... Genomförande
32
2.3 Remissyttranden ...................................................... 33
2.3.1
Översikt över
remissyttrandena .................... .. 33
2.3.2
Ettämnesutbildning
flerämnesutbildning ..... 33
2.3.3 Studieorganisation ....................................... .. 35
2.3.4 Ämneskombinationer och utbUdningsUnjer
... 37
2.3.5 Behörighetskrav för tillträde till
studier i LUK-ämnen 39
2.3.6 Antagning och urval ........................................ 42
2.3.7 Spärrad utbildning ......................................... 43
2.3.8 Fortbildning och
vidareutbildning ................... . 44
2.3.9 Forskning, forskarutbildning
och forskningsanknytning 45
2.3.10 Lärartjänster och behörighet ......................... 45
2.3.11 Dimensionering ............................................. 46
2.3.12 Lokalisering ..................................................... . 47
2.3.13 Utbildningens ledning och personal m,
m........... . 48
2.3.14 Kostnader ................................................... 48
2.3.15......................................................................... Genomförande
49
3 Utbildning av lärarutbUdare ............................................. 49
3.1 Nuvarande förhållanden.............................................
49
3,1,1 Bestämmelser om behörighet ..................... 49
3,1.2 Befintlig och planerad utbildning av
lärarutbildare 51
Prop. 1975: 24 85
3.2.................................................................. Utredningen
53
3.2.1
Behörighet tlU tjänst 1 ämnesutbildning
och praktisk-pedagogisk utbildning av lärare i LUK-ämne ........................................................... 53
3.2.2
Befattningsutbildning av
medverkande i ämnesutbildningen i LUK-äranen 55
3.2.3
Befattningsutbildning av
medverkande i den praktiskpedagogiska UtbUdningen 56
3.2.4
SärskUd befattningsutbildning m.
ra, för nu verksararaa lärarutbUdare i LUK-ämnen 57
3.2.5
Befattningsutbildningens
ledning och genoraförande 58
3.2.6
Kostnader ............................................ 58
3.2.7
Reservatlon ....................................... 59
3.3.................................................................. Remissyttranden
59
3.3.1
Inledning ........................................... 59
3.3.2
Befattningsutbildning av
medverkande i ämnesutbUd-
ningen
i LUK-ämnen .............................. 59
3.3.3.................................................... Befattningsutbildning
av medverkande i den praktisk
pedagogiska utbildningen ...................... 61
3.3.4................................................... SärskUd
befattningsutbildning ra. ra. för nu verksararaa
lärarutbildare i LUK-ämnen ..................... . 61
4
Tjänsier i nya äraneskombinationer
för lärare i yrkesinriktade ämnen i gyranasieskolan 63
5
Föredraganden ............................................. . 64
5.1
Inledning .................................................. . 64
5.2
Koraraittéförslaget ..................................... . 67
5.3
Ställningstaganden ..................................... . 68
5.3.1
Allmänna synpunkter ............................... 68
5.3.2
Försöksutbildning ............................... . 73
5.3.3
Lärare i bamkunskap, barn- och
ungdomskunskap samt famUjekunskap 76
5.3.4
Lärare i draraatik ................................. 76
5.3.5
Lärare i slöjd ...................................... 77
5.3.6
Lärare i teckning ................................ 78
5.3.7
Lärare i musik ................................... 80
5.3.8
Utbildning av lärarutbildare ....................... 82
5.3.9
Tjänster i nya äraneskombinationer
för lärare i yrkesinriktade ämnen i gymnasieskolan ........................................................... 82
6 HemstäUan ................................................... . 83
KUNGL.BOKTR. STOCKHOLM 1975 750088
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
32 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (32)
32 kopplingar i 18 dokument.
- Bet. 1984/85:UbU31 om lärarutbildning för grundskolan m.m. (prop. 1984/85: 122) s. 4 i texten
- Prop. 1984/85:122 om lärarutbildning för grundskolan m.m. s. 2 · s. 17 om s. 73 i texten
- Bet. 1975/76:UbU26 Med anledning av propositionen 1975/76:89 om lärarutbildningens dimensionering och lokalisering m. m. jämte motioner s. 7 · s. 8 · s. 22 · s. 24 · och 1 till i texten
- Bet. 1975/76:UbU20 Med anledning av propositionen 1975/76:100 bilaga 10 såvitt gäller anslag till högre utbildning och forskning jämte motioner s. 14 i texten
- Bet. 1975/76:UbU18 Med anledning av propositionen 1975/76:100 såvitt gäller anslag till utbildningsdepartementet samt till utbildning inom kulturområdet jämte motioner s. 3 i texten