Sök i Ratio Lex

Regeringens proposition med förslag till transplantationslag, m.m.

1975 · 43 sidor, varav 36 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 36 av 43 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1975:50, Regeringens proposition med förslag till transplantationslag, m.m.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Regeringens proposition nr 50 Prop. 1975:50

Nr 50

Regeringens
proposition med förslag till transpiantationslag, m. m.;

beslutad
den 20 februari 1975.

Regeringen
föreslår riksdagen atl antaga de förslag som har upplagils i bifogade uldrag av
regeringsprotokoll.

På
regeringens vägnar

OLOF
PäLME

SVEN
ASPLING

Propositionens
huvudsakliga innehåll

1
propositionen läggs fram förslag till transpiantationslag, som skall ersätta nu
gällande lag av år 1958. Den föreslagna lagen har sin utgångspunkt i nordiskt samarbele
och innebär en harmonisering med motsvarande lagstiftning i Danmark och Norge.
Genom laglorslaget införs en författnings-mässig reglering av förutsättningarna
för iransplanlalionsingrepp på levande givare med särskilda regler beträffande
formerna för samtycke m. m. 1 fråga om iransplanlalionsingrepp på den som
avlidit införs uttryckliga bestämmelser om skyldighet all underrätta nära
anhöriga för alt dessa skall ges tillfälle att ange sin inställning lill
ingreppet.

Propositionen
innehåller vidare förslag till en obduktionslag, som skall gälla i alla andra
fall än då obduktion sker i rättsmedicinskt syfte. Förslaget innebär främsl alt
det liksom i Danmark och Norge införs en lagsladgad skyldighet att underrätta
den avlidnes nära anhöriga innan obduktion sker. Enligt lagförslaget lår
obduktion i regel inle ske utan all de anhöriga underrättats, såvida inle den
avlidne i livstiden särskilt medgivit att obduktion får ske efter dödsfallet.
Motsätter sig de anhöriga obduktion flr sådan inle genomföras annat än för att
orsaken lill dödsfallet skall kunna fastställas.

Den
nya lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 januari 1976.

1 Riksdagen 1975. I ';oml. Nr 50

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:50 2

1
Förslag till Transpiantationslag

Härigenom
föreskrives följande.

Inledande
bestämmelser

1
§ Denna lag äger tillämpning på sådana ingrepp som innebär all organ och annat
biologiskt material tages från levande eller avliden person för behandling av
sjukdom eller kroppsskada hos annan person.

Lagen
gäller ej i fråga om lagande av blod, avlägsnande av hud eller andra mindre
ingrepp.

2
§ Om särskilda skäl föreligger för socialstyrelsen medgiva atl biologisk material
tages för annat medicinskt ändamål än sådant som avses i 1 !;

3 §
Ingrepp som avses i denna lag skall förelagas på lasarett eller därmed

jämförligt sjukhus. Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer

kan föreskriva all ingrepp enligt lagen flr företagas vid annan institution

än sådan som nu har sagts.

Beslut
om ingrepp fattas av överläkare eller biträdande överläkare vid sjukhus eller
föreståndare för annan institution som avses i första stycket. Sådant beslut flr
dock icke fattas av läkare som ansvarar för vården av den person lill vilken transplanlalion
skall ske.

Särskilda
bestämmelser om levande givare

4 §
Ingrepp som avses i denna lag flr företagas på levande person om denne

skriftligen samtyckt lill ingreppet.

Ingrepp
på den som ej fyllt aderlon år eller som på grund av psykisk sjukdom, hämmad
förståndsutveckling eller psykisk abnormitet av annat slag saknar förmåga alt
lämna samtycke enligt första stycket får ske om medicinska skäl påkallar alt
biologiskt material för transplanlalion tages från denne. 1 fall som nu nämnts
fordras socialstyrelsens tillstånd till ingreppet. Innan styrelsen avgör
tillståndsfrågan skall beträffande den som är underårig hans vårdnadshavare och
beträffande den som lider av psykisk abnormitet förmyndare eller god man
beredas tillfälle all yttra sig. Tillstånd får lämnas endast om synnerliga skäl
föreligger. Ingrepp flr icke förelagas mol givarens vilja.

5 §
Vill någon komma i fråga som givare av biologiskt material skall den

läkare som enligl 3 S har räll alt besluta om ingrepp upplysa honom och,

i förekommande fall, vårdnadshavare, förmyndare eller god man om in

greppels beskaffenhet och om de risker som är förknippade med detta. Sam-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:50 3

tycke
som avses i 4 !j skall lämnas lill läkaren. Denne skall därvid förvissa sig om
all givaren har förstått innebörden av upplysningarna.

6 §
Organ och annat biologiskt material flr icke tagas, om ingreppet med

hänsyn till sin art eller lill givarens hälsotillstånd kan befaras medföra all

varlig skada lill liv eller hälsa.

Särskilda
bestämmelser om avlidna givare

7 §
Ingrepp som avses i denna lag får företagas på avliden person om denne

under sin livstid skriftligen har medgivit detla.

Även
ulan medgivande enligt första stycket flrorgan och annat biologiskt material
lagas från avliden person, om icke den avlidne eller nära anhörig lill honom
har uttalat sig emot det eller ingreppet eljesi kan antagas slå i strid med den
avlidnes eller nära anhörigs uppfattning.

8 § I fall som avses i 7 vj andra stycket skall, där
det kan ske, nära anhörig lill den avlidne underrättas om ingreppet innan detta
äger rum.

9 § Organ och annat biologiskt material får icke
lagas om behov av rättsmedicinsk obduktion eller annan rättsmedicinsk
undersökning kan antagas föreligga och resultatet av undersökningen skulle
kunna äventyras genom ingreppet.

10 § Protokoll skall föras när organ och annal
biologiskt material tages från avliden person.

11 § Talan mol socialstyrelsens beslut enligl 4'!;
andra stycket föres hos kammarrätt.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1976. Genom lagen upphäves lagen (1958:104) om
tillvaratagande av vävnader ochi annat biologiskt material från avliden person.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:50 4

2
Förslag till Obduktionslag

Härigenom
föreskrives följande.

1 § Denna lag äger tillämpning på obduktion som icke
innefattar rättsmedicinsk undersökning.

2 § Obduktion får företagas om den avlidne under sin livslid
skriftligen har medgivit detla.

3 § Saknas medgivande som avses i 2 !;, flr obduktion
företagas om det behövs för alt orsaken lill dödsfallet skall kunna fastställas
eller viktig upplysning angående sjukdoms beskaffenhet erhållas. Är
dödsorsaken känd får dock obduktion icke äga rum, om den avlidne eller nära
anhörig till honom har uttalat sig emot det eller åtgärden eljest kan antagas
stå i strid med den avlidnes eller nära anhörigs uppfattning.

4 § 1 fall som avses i 3 !j skall, där det kan ske
och icke särskilda skäl talar emot, nära anhörig till den avlidne underrättas
om obduktionen innan denna äger rum.

Är
dödsorsaken känd får obduktion icke påbörjas förrän skälig lid förflutit efter
underrättelsen.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1976.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:50 5

3
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1937:249) om inskränkningar i rätten att utbekomma
allmänna handlingar

Härigenom
föreskrives att 14 S lagen (1937:249) om inskränkningar i rätten alt utbekomma
allmänna handlingar' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

14
vj- Handlingar vilka av läkare eller hos socialstyrelsen eller på läkares eller
styrelsens föranstaltande upprättats till utredning i mål eller ärende hos domstol
eller i ärende som avses i giftermålsbal ken; handlingar i ärenden rörande kriminologisk
undersökning för forskningsändamål; handlingar vilka upprättats vid
psykologisk undersökning som utförts för forskningsändamål eller i samband med
inskrivning av värnpliktiga eller yrkesvägledning, arbetsvärd eller omskolning
eller i ärende om anställning eller upphörande av anställning hos myndighet
eller i ärende om ullagning av anställd hos myndighet till viss utbildning
eller tjänstgöring; handlingar i ärenden hos statens arbetsklinik eller
kommunall arbetsvårdsinstitul rörande prövning av handikappade eller från arbetssynpunkt
svårbedömda personers förutsättningar för arbele eller rörande arbelsträning
av sådana personer; läkarutlåtanden i ärenden om statlig personalpensionering;
handlingar i ärenden enligt lagen (1972:119) om fastställande av
könstillhörighet i vissa fall; handlingar rörande uppsökande verksamhet som enligl
lag åligger socialnämnd; handlingar i ärenden rörande hälsovård, sjukvård,
socialhjälp, understöd vid barnsbörd, samhällets barnavård och ungdomsskydd
eller eljesi barnavårdsnämnds verksamhet, sådan familjerådgivning som drives
av kommun, landstingskommun, församling eller kyrklig samfällighel, rätt för
enskilda alt inköpa alkoholhaltiga drycker, behandling av alkoholister eller eljesi
nykierhetsnämnds verksamhet, allmän försäkring eller yrkesskadeförsäkring
eller eljesi riksförsäkringsverkets, försäkringsrådets eller allmän försäkringskassas
verksamhet, siudiestöd under sjukdom, tillsyn å understödsföreningar,
hjälpverksamhet vid arbetslöshet; så ock handlingar i ärenden rörande kontroll
å utlänningar, som här i riket vistas eller hit söka tillträde, må, i vad de
angå enskilds personliga förhållanden, icke ulan hans samtycke till annan
utlämnas tidigare än sjuttio år efter handlingens datum. Även utan sådant
samtycke skall dock handling som nu sagts utlämnas, om, med hänsyn till det
ändamål för vilkel utlämnande åslundas och omsländighelerna i övrigt, trygghet
kan anses vara för handen, all del ej kommer att missbrukas lill skada eller
förklenande för den vilkens personliga förhållanden i handlingen avses eller
för hans nära anhöriga. Vid utlämnande böra erforderiiga förbehåll göras.

'Lagen omtryckt 1971:203. 'Senasle lydelse 1974:903.

1* Riksdagen 1975. 1 saml. Nr 50

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Angår handling, som i
förslå stycket avses, någons intagning, vård eller behandling å anstalt eller
inrättning eller någons vård eller behandling av läkare annorstädes än å
anstalt, och finnes grundad anledning antaga att genom handlingens utlämnande
ändamålet med vården eller behandlingen skulle motverkas eller någons
personliga säkerhet sältas i fara, må utlämnande vägras, ändock atl enligt
bestämmelserna i första stycket utlämnande bort ske. Likaledes må
utbekommande av handling, utvisande vem som gjort anmälan i ärende rörande
samhällets barnavård eller ungdomsskydd eller rörande behandling av
alkoholister eller vem som eljest lämnat upplysningar i sådant ärende,
vägras, om grundad anledning finnes alt aniaga atl den, om vilken anmälan
gjorts eller upplysningarna lämnats, skulle missbruka kännedom i berörda
hänseende till skada för annan person.

Vad
i denna paragraf stadgas har Vad i denna paragraf stadgas har

icke avseende å myndighels
beslut

som särskilt utfärdats eller i proto

koll upptagits, där fråga ej arom bar

navårdsnämnds, nykterhets-

nämnds, riksförsäkringsverkets eller

allmän försäkringskassas beslut,

centrala sludiestödsnämndens be

slut rörande studiestöd under sjuk

dom eller om beslut i ärende som

rör tillämpningen av lagen om fast

ställande av könstillhörighet i vissa

fall, smiiiskyddslagen (1968:231), så

vitt den angår veneriska sjukdomar,

abortlagen (1974:595), lagen

(1941:282)om sterilisering W/p/-lagen

(1944:133) om kastrering.

icke avseende å
myndighets beslut

som särskilt utfärdats eller i proto

koll upptagits, där fråga ej är om bar

navårdsnämnds, nykterhets-

nämnds, riksförsäkringsverkets eller

allmän försäkringskassas beslut,

centrala studiestödsnämndens be

slut rörande siudiestöd under sjuk

dom eller om beslut i ärende som

rör tillämpningen av lagen om fast

ställande av könslillhörighet i vissa

fall, smiiiskyddslagen (1968:231), så

vitt den angår veneriska sjukdomar,

abortlagen (1974:595), lagen

(1941:282) om sterilisering, lagen

(1944:133) om kastrering eller irans-

plantationslagen (1975:000), såvlii an

går tillstånd enligt 4 § nämnda lag.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Uppgifter
och anteckningar, vilka tillhöra de i kommunerna förda socialregistren, må ej
utlämnas i vidare mån än som följer av lagen om socialregister.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1976.

opaginerad Kontrollera mot PDF

SOCIALDEPARTEMENTET

Utdrag

PROTOKOLL

vid regeringssammanträde

1975-02-20

opaginerad Kontrollera mot PDF

Närvarande:
statsministern Palme, ordförande, och statsråden Sträng, Andersson, Holmqvist,
Aspling, Geijer, Bengtsson, Norling, Löfberg, Lidbom, Carisson, Feldt, Sigurdsen,
Gustafsson, Zachrisson, Hjelm-Wallén.

Föredragande:
statsrådet Aspling.

Proposition
med förslag till transpiantationslag m. m.

1 Inledning

Enligt
lagen (1958:104) om tillvaralagande av vävnader och annat biologiskt material
från avliden person får sådant material under vissa rörutsättningar
tillvaratas för behandling av sjukdom eller kroppsskada hos annan. Ar 1967 lade
en arbetsgrupp som hade tillsatts av dåvarande medicinalstyrelsen fram en
utredning med förslag lill bestämmelser även för levande givare. Utredningen remissbehandlades
av styrelsen. Sedermera upprättades inom socialstyrelsen ett förslag lill lag
om transplanlalion, avsett att ersätta 1958 års lag. Förslagel, som innehåller
bestämmelser om transplanlalion både med levande och avliden givare,
överlämnades lill Kungl. Maj:t och remissbehandlades.

1
senare skrivelse föreslog socialstyrelsen viss ändring i 1958 års lag. Förslaget
innebar all biologiskt material efler tillstånd av styrelsen skall få tillvaratas
även för annal ändamål än transplanlalion om särskilda omständigheter
föreligger. Som exempel på sådant ändamål anförde styrelsen framställning av
läkemedel i vissa speciella fall.

1 31
S första och andra styckena sjukvårdskungörelsen (1972:676) finns vissa
bestämmelser om obduktioner. 1 dessa föreskrivs bl. a. att obduktion mot anhörigs
uttryckliga vilja endast får äga rum om dödsorsaken är okänd. 1 elt uttalande
år 1968 tolkade justitieombudsmannen (JO) sistnämnda bestämmelse så atl
avliden persons närmaste anhöriga bör underrättas om planerad obduktion där det
kan ske utan olägenhet. Invändningar mot denna tolkning gjordes från fiera
håll. 1 skrivelse till Kungl. Maj:t år 1970 utvecklade JO därefter närmare sina
synpunkter på frågan.

Med
anledning av de frågor som sålunda har väckts och på grundval av de förslag som
lagts fram upprättades inom socialdepartementet i juni 1974 en promemoria (DsS
1974:5) med förslag lill ändrad lagstiftning om transplantationer och
sjukhusobduktioner m.m. Förslaget beträffande träns-

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:50 8

plantalioner
innehåller bl. a. bestämmelser om tillvaratagande av biologiskt material från
levande personer. 1 fråga om sjukhusobduktioner innehåller förslagel
bestämmelser om skyldighet all underrätta den avlidnes nära anhöriga om
planerad obduktion. Förslagen i promemorian överensstämmer i alll väsentligt
med motsvarande lagstiftning i Danmark och Norge.

Efter
remiss har yttranden över departementspron-iemorian avgelts av justitiekanslern
(JK), riksåklagaren (RÅ), hovrätten för Övre Norrland, kammarrätten i Slockholm,
rikspolisstyrelsen, försvarets sjukvårdsstyrelse, socialstyrelsen,
riksförsäkringsverket, riksskatteverkel, universitetskanslers-ämbetet,
domkapitlet i Uppsala ärkestift, domkapitlen i Lunds och Göteborgs stift, de
juridiska fakulleterna vid Uppsala, Lunds och Stockholms universitet, de
medicinska fakulteterna vid Uppsala, Lunds, Göteborgs och Umeä universitet,
medicinska fakulteten vid karolinska inslilulet. Landstingsförbundet, Svenska
kommunförbundet, Sveriges advokatsamfund, Sveriges läkarförbund. Svenska läkaresällskapet
och Svensk sjuksköterskeför-ening. Flera remissinstanser har bifogat yttranden
som de inhämtat.

1
departementspromemorian framhålls atl tidpunkten för dödens inträde - som är en
medicinsk fråga - liksom hittills skall fastställas av läkaren i del enskilda
fallet på grundval av vetenskap och beprövad erfarenhet. Under
remissbehandlingen av promemorian har en del remissinstanser fört fram
synpunkter på frågan om en lagreglering av dödsbegreppel. På denna punkt vill
jag hänvisa lill att riksdagen prövat frågan om en utredning rörande dödsbegreppet
senast på grundval av socialutskottets belänkande 1974:31. 1 detta belänkande,
som godkändes av riksdagen, har utskottet ställt sig avvisande till en
utredning av frågan om dödsbegreppet med hänsyn till alt denna fråga utföriigt
behandlats vid utredningsarbetet inom socialstyrelsen. Samlidigl har utskottet
framhållit angelägenheten av atl förutsättningarna för
transplantationskirurgin är gynnsamma. 1 samband med den översyn av frågorom
sjukvård i livels slutskede,som föreslogs av utskottet i samma belänkande,
borde därför även vissa frågor beträffande transplantationskirurgin
uppmärksammas. En utredning med generaldirektören Bror Rexed som ordförande har
numera tillsatts för den översyn av frågorna om sjukvården i livets slutskede
som utskottet föreslagit. Med anledning av del anförda kommer jag inle all
vidare gå in på den nu berörda frågan i delta sammanhang.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:50 9

2
Transplantationer 2.1 Gällande ordning

Enligt
lagen (1958:104) om tillvaratagande av vävnader och annal biologiskt material
från avliden person får för behandling av sjukdom eller kroppsskada sådant
material tillvaratas från den som har avlidit på sjukhus eller som död införts
dit. Ingrepp får inte äga rum om den avlidne eller nära anhörig lill honom har
uttalat sig mot detta, om ingreppet annars kan antas slå i strid med den
avlidnes eller hans närmastes tänkesätt eller om särskilda skäl finns mot
åtgärden. Vidare är ingrepp förbjudet om del finns anledning att anta att behov
av rättsmedicinsk undersökning kan föreligga och resultatet av denna skulle
kunna äventyras genom ingreppet (1 ij). Ingrepp får endasl företas på sjukhus
som regeringen bestämmer. Beslut om ingrepp skall fallas av överiäkare eller lasarettsläkare
vid sjukhuset (2 S). Över ingreppet skall föras protokoll. 1 detla skall anges
tidpunkten för dödsfallet och dödsorsaken, såvitt dessa förhållanden kunnat
utrönas, samt den läkare som har konstaterat dödsfallet och på vad sätt detta
har skett (3 !;).

Enligt
kungörelse (1958:285) med tillämpningsföreskrifter till lagen får ingrepp som
avses i lagens 1 § företas på undervisningssjukhus och lasarett saml efler
socialstyrelsens bestämmande även på annal sjukhus (1 fj). Om del finns
anledning att anta all del föreligger behov av rättsmedicinsk undersökning av
den avlidne skall den läkare som har all besluta om ingreppet omedelbart sälla
sig i förbindelse med vederbörande polismyndighet eller obduceni (3 i;).
Protokollet över ingreppet skall innehålla vissa uppgifler utöver dem som anges
i lagen (4 S). Protokollet skall föras av befattningshavare vid sjukhuset.
Dess riklighet skall bestyrkas av den läkare som beslutat om ingreppet saml,
om annan läkare utfört detla, även av denne (5 S).

Om
tillvaratagande av biologiskt material från levande personer finns inga
författningsbestämmelser. Inte heller finns några bestämmelser som reglerar
tillvaratagande av sådant material från avlidna personer för andra medicinska
ändamål än behandling av sjukdom eller kroppsskada.

2.2
Departementspromemorian

2.2.1
Allmänt

Promemorian
innehåller förslag lill regler för lagande av iransplantat från såväl levande
som avlidna personer. Såvitt gäller iransplantat från avlidna bygger förslagel
i huvudsak på bestämmelserna i lagen (1958:104) om tillvaratagande av vävnader
och annat biologiskt material från avliden person. Beträffande levande givare
bygger förslaget på det förfarande som har utbildats i praxis. Del framhålls i
promemorian alt detla förfarande bör regleras i lag dels för all stärka levande
givares rättssäkerhet, inte minst då det

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:50 10

är
fråga om omyndiga givare, dels för alt från svensk sida fullfölja det nordiska
samarbetet på iransplaniationsområdet.

Med Iransplantat
avses i promemorian sådant biologiskt material, dvs. vävnader och organ, som
kan komma i fråga för transplanlalion eller annat medicinskt ändamål. Transplanlalion
innebär i promemorian överföring av biologiskt material från en människa lill
en annan. Lagförslaget behandlar endast ingrepp på givare av iransplantat. Vad
gäller mottagaren hänvisas i promemorian lill rådande praxis vid sjukhusen för
operationer i allmänhet.

1
promemorian behandlas först förslag lill allmänna förutsättningar för lagande
av iransplantat. Det framhålls all Iransplantat i första hand bör få las för
behandling av sjukdom eller kroppsskada hos en annan människa. Därmed bör enligl
promemorian också avses sådan forskning som syftar till atl förbättra iransplanlalionslekniken.
Emellertid gör den medicinska teknikens snabba utveckling del också motiverat
att skapa en möjlighet atl tillvarata Iransplantat förändra angelägna ändamål.
1 promemorian pekas på behovet av biologiskt material för
läkemedelsframställning vid vissa sjukdomstillstånd då blod och annal material
används. Då ändamålet med ingreppet inle är atl behandla sjukdom eller skada i
ell enskilt fall bör dock enligl promemorian särskilda omständigheter föreligga
och en särskild prövning hos socialstyrelsen äga rum för all ingreppet skall
få ske.

Med
hänsyn till transplanlationsoperaiionernas speciella karaktär bör enligt
promemorian iransplantat bara fl tas på sjukhus som har den utrustning som
behövs och där iäkarna har tillräcklig kompelens. Del konstateras att en regel
med sådan begränsning redan gäller beträffande lagande av iransplantat från
avlidna enligt 1958 års transpiantationslag. Det framhålls all nödvändiga
resurser framförallt finns vid undervisningssjukhus och lasarett. För att iransplaniaiionsverksamheten
inte onödigtvis skall hämmas, bör det emellertid finnas en möjlighet att utföra
iransplanlalionsingrepp även vid annan sjukvårdsinrättning som socialstyrelsen
godkänt för sådant ändamål. Beslut om lagande av Iransplantat bör enligt
promemorian fallas av överiäkaren ensam. Själva ingreppet bör dock få ulföras
även av annan läkare på överläkarens uppdrag.

Promemorian
behandlar därefter förslag till speciella villkor för tagande av Iransplantat.
Dessa villkor, som gäller ingrepp både för behandling av sjukdom eller skada
och för andra medicinska ändamål, är delvis olika beroende på om levande eller
avliden givare används.

2.2.2
Levande givare

1
promemorian konstateras att de senasle årens snabba utveckling främsl inom njuriransplantationskirurgin
gjort all man börjat överväga lagbestämmelser även för tagande av iransplantat
från levande personer. Atl låta operera bort ena njuren anses numera inle
innebära någon större risk för en givare med god hälsa. Njurtransplantation med
levande givare har i de

s. 11 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:50 H

fiesta
fall visat sig ge bättre resultal än transplanlalion från avliden. Även om del
i regel måste anses tillåtet all la Iransplantat från en levande person med
dennes samtycke ulan reglering i lag är det, framhålls i promemorian, inle
givet all 1. ex. avlägsnande av en njure från en person för transplaniation till
en annan i alla situationer är att bedöma som ett rältsenligt ingrepp endast av
den anledningen alt samtycke finns. Det är enligt promemorian av betydelse för
rättssäkerheten atl i lag fastställa särskilt de gränser inom vilka givarens
samtycke bör ha denna verkan och vilka krav som bör ställas på ett samtycke för
alt det skall vara giltigt.

Den
grundläggande förulsätlningen för all tagande av iransplantat från en levande
person skall kunna tillåtas bör enligl promemorian vara att givaren lämnat
giltigt samtycke till ingreppet. Med giltigt samtycke menas elt samtycke som
frivilligt och med insikt om ingreppets innebörd och risker lämnas i skriftlig
form.

Med
hänsyn till iransplantationsingreppets karaktär är det enligl promemorian motiverat
alt samtycket lämnas skriftligen. En skriftlig handling kan också, framhålls
det i promemorian, vara ell skydd för den läkare som beslutat om ingreppet, om
han efter utförandel av detta skulle bli utsatt för kritik. 1 promemorian
föreslås alt socialstyrelsen fastställer ell särskilt formulär till skriftligt
samtycke och utfärdar anvisningar rörande formulärels innehåll. Den läkare som
beslutar om ingreppet föreslås i promemorian ensam få bära ansvaret för all giltigt
samtycke föreligger. Del bör alltså vara till denne läkare som givaren skall
lämna sitt samtycke.

För atl
ell samtycke skall kunna anses giltigt måste det enligt promemorian också
krävas alt det kommit lill fullt frivilligt. Hur denna frivillighei skali konstateras
bör få avgöras från fall till fall. Givaren av iransplantatet måste också,
framhålls del i promemorian, då han lämnar sitt samtycke ha insikt dels om
ingreppets innebörd för honom själv och för mottagare av iransplantatet, dels
om de risker som är förknippade med ingreppet. Det bör åligga den beslutande
läkaren alt upplysa givaren härom och atl förvissa sig om alt givaren fåll
erforderlig insikt.

Det
betonas i promemorian att ett lämnat samtycke måste kunna återkallas när som
helst före transplantationsoperationen. Den läkare som skall utföra operationen
bör åläggas atl omedelbart före denna inhämta givarens bekräftelse på att han
alltjämt är villig att underkasta sig ingreppet. Givaren bör fä lämna denna
bekräftelse muntiigen. Det måsle emellertid ske frivilligt och medan han är vid
fullt medvetande.

Var
och en som fyllt 18 år och inte är omyndigförklarad eller psykiskt avvikande
bör enligt promemorian anses utan särskild prövning ha förmåga all lämna ell
giltigt samtycke lill lagande av iransplantat. Beträffande den som är omyndig
eller psykiskt avvikande bör socialstyrelsen åläggas att pröva om förmåga alt
lämna giltigt samtycke finns. Om en sådan person anses böra accepteras som
givare bör styrelsen lämna tillstånd till atl ingrepp under vanliga förulsäitningar
får ske. Samtycke får därefter lämnas lill den

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:50 12

beslutande
läkaren, som har att på vanligt sätt pröva samtyckels giltighet. 1 promemorian
föreslås vidare atl socialstyrelsen innan beslut fallas i frågan om tillstånd
om möjligt inhämtar yttrande från vårdnadshavare eller make om den tilltänkte
givaren är underårig och från hans förmyndare om han är omyndigförklarad. 1
vissa fall kan yttrande också behöva inhämtas från psykiatrisk expertis.

Utom
giltigt samtycke från givaren bör enligt promemorian en förutsättning för atl iransplantat
skall få las vara alt givaren inle omedelbart orsakas eller i en framtid kan
befaras bli drabbad av allvarlig skada, vare sig av fysisk eller psykisk art.
Läkaren bör, framhålls det, väga ingreppets art mol givarens psykiska och
fysiska hälsotillstånd. Vidare bör beaktas de fördelar för mollagaren som
ingreppet kan antas medföra. Dessa bestämmelser bör enligt promemorian förhindra
vissa särskilt omfattande or-ganiransplantalioner med levande givare.

2.2.3
A vlidna givare

Del
konstateras i promemorian, atl fortsatta möjligheter lill lagande av iransplantat
från avlidna givare är en förutsättning för transplantationskirurgins vidare
utveckling. Behovet av iransplanial kommer endasl till en ringa del all kunna
tillgodoses genom användning av levande givare. 1 promemorian föreslås
uttryckliga bestämmelser om underrättelse till nära anhöriga för all de skall
ges lillfälle alt ange sin inställning lill iransplanlalionsingrepp på den som
avlidit.

Ingrepp
far enligt nu gällande transpiantationslag ske ulan alt den avlidnes anhöriga
behöver tillfrågas. Så snart något uttalande eller någon annan omständighet
lyder på atl etl ingrepp skulle kunna strida mot den avlidnes eller någon nära
anförvants önskan eller livsinställning får emellertid ingreppet inte äga rum.
Det framhålls i promemorian all man i praktiken ofta känt tveksamhet inför
tillvaralagande av exempelvis njurar utan atl tillfråga de anhöriga, samtidigt
som man inte velat ta upp frågan om detta redan i samband med underrättelse om
dödsfallet. En underräiielse vid senare tidpunkt är, konstateras del, vid många
organlransplanlalioner inte möjlig med hänsyn till den korta lid som slår lill
buds om inle organet skall bli förstört. Följden har blivit all tillgången på iransplantat
vid våra sjukhus avsevärt understiger efierfrågan.

Enligl
promemorian kan det inte begäras au en anhörig kon efler elt dödsfall skall
kunna la ställning lill en fråga om Iransplanlalionsingrepp på den avlidne ulan
viss betänketid. Vid många organlransplanlalioner kan man inle lämna någon
betänketid om iransplanlationen skall ge ett tillfredsställande resultat. På
grund av tidsfaktorn bör inte heller en underrättelse lill anhörig om planerat
iransplanlalionsingrepp fl lämnas senare än i samband med underrättelse om
dödsfallet. Del har ofla gjorts gällande all direkta underrättelser om
planerade ingrepp av psykologiska skäl bör undvikas. Del kan emellertid antas
alt etl enkelt underrällelseförfarande

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:50 13

i
regel skulle komma alt upplevas positivt av de anhöriga. Slöd för detta anlagande
kan enligl promemorian hämtas från resultaten av en vetenskaplig undersökning
angående sjukhusobduktioner, som företagits vid Serafimer-lasarettet i Slockholm.
Denna undersökning berörs närmare i avsnitt 3.2.2.

1
promemorian föreslås därför skyldighet för sjukhuspersonalen atl om möjligt
lämna sådan underrättelse. Underrättelsen bör lämnas på ett sådant sätt att den
anhörige förstår all han kan motsätta sig del planerade ingreppet. En direki
uppmaning lill ställningstagande bör dock undvikas. Några närmare föreskrifter
om vem som skall lämna underrättelsen är enligl promemorian inle behövliga.
Det uttalas all underrättelseskyldigheten bör anses vara uppfylld då
underrättelsen nått någon av den avlidnes närmaste släktingar samt alt ett uttryckligt
önskemål med avseende på iransplanlalionsingrepp möjligen bör beaktas även om
det förts fram av en annan person i denna krets än den som lagit emot
underrättelsen. Del bör vara tillräckligt om man från sjukhusets sida kontaktar
en person. Enligt promemorian bör kontakt las med i första hand make (irolovad,
sammanboende) eller barn (adoptivbarn, fosterbarn), i andra hand förälder
(adoptivförälder, fosterförälder) eller syskon (halvsyskon). Skyldighet alt
underrätta avlägsnare släkting eller närstående person som inte är släkt med
den avlidne föreslås inle. Däremot bör del före ett ifrågasatt iransplanlalionsingrepp
beaktas om ingreppet kan antas strida mol sådan persons uppfattning.

1
promemorian föreslås vidare atl underrättelse och hänsynslagande lill anhörigas
önskemål och uppfattning inle skall behöva äga rum i de fall då den avlidne i
livstiden lämnat sitt medgivande till ell iransplanlalionsingrepp efler döden.
Något formkrav e. d. som förutsättning för atl en sådan viljeyttring skall
respekteras föreslås inle. Del diskuteras dock olika säll all göra den avlidnes
önskan känd för läkaren, såsom anteckning i journal, försäkringsbesked eller
särskild handling eller i kyrkobokföringen.

Del
föreslås också alt Iransplantat liksom enligl gällande transpiantationslag
inte skall få tas då särskilda skäl finns mot ingreppet. Sådana skäl kan enligl
promemorian föreligga särskilt då den avlidne inte är identifierad eller då han
är medborgare eller sladigvarande bosall i utomnordiskt land och man inle har
kunnat nå någon anhörig med underrättelse.

Vidare
föreslås förbud mot lagande av iransplantat om behov av rättsmedicinsk
undersökning kan antas föreligga och resultatet av denna undersökning skulle
kunna äventyras genom ingreppet. Det bör läggas på läkarens eget ansvar alt en
eventuell rättsmedicinsk obduktion inte förhindras.

Med
hänsyn lill de myckel begränsade tidsfrister som står lill buds vid vissa transplantationer
föreslås i promemorian all iransplantat skall fl las endast från den som
avlidit på eller som död förts in lill sjukhus där sådant ingrepp får utföras,
dvs. undervisningssjukhus, lasarett eller av socialstyrelsen särskilt godkänt
sjukhus. En transport från annal sjukhus innebär enligt promemorian en tidsförlust
som i mänga fall kan vara ödesdiger för Iransplantatet.

!* Riksdagen 1975. I saml. Nr 50

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:50 14

Slutligen föreslås för undvikande av intressekonflikter en
bestämmelse som innebär all tagande av iransplantat kan beslutas eller utföras
av den läkare som ansvarat för vården av givaren eller konstaterat dennes död endasl
under förutsättning all denne läkare inte också ansvarar för vården av
mottagaren.

2.2.4 Mindre ingrepp

1 promemorian föreslås ell generellt undanlag från lagens beslämmelser
som avser lagande av blod, avlägsnande av mindre hudpartier och därmed
jämställda mindre ingrepp. Enligt promemorian skulle det sannolikt vara alltför
betungande och ha starkl negaliv inverkan på tillgången på givare om exempelvis
blodgivare skulle behöva underkasta sig de formella beslämmelser rörande
levande givare som lagförslaget innehåller. Även för etl mindre ingrepp på
levande givare krävs givetvis samtycke av givaren men något krav på viss form
för samtycket uppställs inte. Mindre ingrepp av detta slag på avliden givare
föreslås kunna ske utan särskild underrättelse lill den avlidnes anhöriga. Del
förutsätts i promemorian att vägledande föreskriflerlill ledning vid
bedömningen enligl den föreslagna bestämmelsen utfärdas av socialstyrelsen.

2.3 Remissyttrandena

2.3.1 Allmänna synpunkter

Flertalet remissinstanser, däribland socialstyrelsen, tillslyrker
all ny lagstiftning angående transplantationer genomförs. Man betonar därvid
särskilt viklen av alt formerna för användande av levande givare av iransplantat
regleras i lag. Vad gäller utformningen av bestämmelserna i promemorians
lagförslag anser juridiska fakulteten vid Stockholms universitet, medicinska fakulteten
vid Uppsala universitet, domkapitlen i Uppsala ärkestift och / Göteborgs stift saml
Svensk sfuksköterskeförening all förslagel kan läggas till grund för lagstiftning.
De medicinska fakulteterna vid Lunds och Umeå universitet saml vid karolinska
institutet framhåller all de bestämmelser som föreslås beträffande levande
givare stämmer överens med rådande praxis. Juridiska fakulteten vid Uppsala
universitet, medicinska fakulteten vid Göteboigs universitet och Sveriges
läkarförbund föreslår en viss omarbetning av de i promemorian föreslagna
bestämmelserna.

De juridiska fakulteterna vid Lunds och Stockholms
universitet förklarar sig i princip inte ha något att erinra mol lagförslagets
definition av begreppet iransplantat. Sveriges läkarförbund framhåller i likhel
med Rera andra medicinska remissinstanser att benämningen iransplantat inle
bör användas på sådant biologiskt material som används för annal ändamål än transplanlalion
och tillägger atl benämningen inle är berättigad förrän organet eller vävnaden
har överförts lill annan person.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:50 15

Förslaget atl iransplantat på vissa villkor skall få las
för annat medicinskt ändamål än behandling av sjukdom eller kroppsskada tillstyrks
i princip av socialstyrelsen, kammarrätten i Slockholm och försvarets
sjukvårdsstyrelse samt de medicinska fakulteterna vid Umeå universitet och vid
karolinska Institutet. Socialstyrelsen framhåller viklen av sådana möjligheter
särskilt vad gäller framställning av vissa medicinska preparat. Vissa
remissinstanser ställer sig iveksamma lill promemorians förslag på denna
punkt. Juridiska fakulteten vid Lunds unlvershei anser alt socialstyrelsens lillslånd
bör krävas även för ingrepp som görs för transplanlationsforskning. Det kan
enligt fakulteten i praktiken vara svårl all dra någon tydlig gräns mellan transplanlationsforskning
och annan medicinsk forskning med syfte all främja sjukvården. Hovrätten för
Övre Norrland och domkapitlet i Uppsala ärkestift anser atl tagande av iransplantat
för annat ändamål än iransplantalion eller transplanlationsforskning inte bör tillåtas
när det gäller levande givare.

Socialstyrelsen har erinringar mot den i promemorian
föreslagna bestämmelsen om att Iransplantat endast skall få tas vid sjukhus.
Andra insti-lulionerän sjukhus,!, ex. rättsläkarstationerna,blirenligi
styrelsen uteslutna genom denna bestämmelse. Styrelsen framhåller alt
exempelvis hornhinnor och hud i vissa fall kan tillvaratas från avliden som
förts in lill rätlslä-karslalion. Delsamma gäller organmalerial för annal
medicinskt ändamål än behandling av sjukdom eller kroppsskada. Liknande
synpunkter framförs av försvarets sjukvårdsstyrelse och medicinska fakulteten
vid karolinska institutet.

l.li.l Levande givare

De föreslagna bestämmelserna om samtycke av givare av iransplantat
godtas i huvudsak av JK, hovrätten för Övre Norriand, socialstyrelsen, kammarrätten
I Stockholm, juridiska fakulteterna vid Uppsala och Lunds universitet,
medicinska fakulteten vid Göteborgs universitet, Sveriges advokatsamfund och
Svensk sfuksköterskeförening. Enligl medicinska fakulteten vid Lunds
universitet är den föreslagna bestämmelsen om bekräftelse av tidigare lämnat
samtycke inle nödvändig och ägnad all försvåra förfarandet. Del måsle enligl
fa-kultelen vara tillräckligt alt givaren ger sill tillstånd en gång om del är klariagi
att tillståndet när som helst kan återkallas. Även Svenska läkaresällskapet
framhåller alt en bestämmelse om bekräftelse kan leda lill svårigheter i
tillämpningen.

Förslaget alt Iransplantat skall fa tas från omyndiga och
psykiskt avvikande efler prövning av socialstyrelsen har kritiserats av vissa
remissinstanser. yAL'anseratt underåriga bör komma i fråga som givare av iransplantat
endast om synneriiga skäl föreligger och förordar atl socialstyrelsen flr pröva
om sådana skäl finns. Liknande åsikter företräds av hovrätten för Övre
Norrland, juridiska fakulteten vid Lunds universitet och Sveriges advokatsamfund.
Medgivande till ingrepp på underårig givare bör enligt JK lämnas av vårdnads-

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:50 16

havare
och förmyndare. Även kammarrätten i Stockholm och juridiska fakulteten vid
Lunds universitet anser alt medgivande från vårdnadshavaren i princip bör
krävas när det gäller underårig.

Vad
gäller omyndigförklarade godtar JK promemorians förslag. Den som är psykiskt
avvikande bör däremot enligl JK vara utesluten som givare av Iransplantat. Av i
huvudsak samma uppfattning är hovrätten for Övre Norrland, juridiska fakulteten
vid Uppsala universitet och Sveriges advokatsamfund.

Landstingsförbundet
och Svenska kommunförbundet understryker viklen av au tillräckliga garantier skapas
moi varje länkbar otillböriighet beträffande de icke rättskapabla.

Promemorians
förslag att iransplanlalionsingrepp skall vara uteslutet om det med hänsyn lill
sin art och lill givarens hälsotillstånd kan befaras medföra allvariig skada
har i huvudsak godtagits av remissinstanserna.

2.3.3
Avlidna givare

Promemorians
förslag om underrättelse lill nära anhörig innan Iransplantat tas från avliden
person lämnas utan erinran av JK, hovrätten för Övre Norrland och medicinska
fakulteten vid karolinska institutet. Flera andra remissinstanser godtar
förslaget i vad gäller underrättelseskyldighet men anser det omotiverat alt
kräva alt underrättelsen om ingreppet skall lämnas senast i samband med
meddelande om dödsfallet. Sålunda framhåller Sveriges läkarförbund alt del i
många fall skulle vara olämpligt ur psykologisk synpunkt att föra frågan om elt
ingrepp på tal samlidigl som man meddelar dödsfallet. Några remissinstanser har
anfört betänkligheter mol förslaget om underrättelseskyldighet och anfört atl
en regel härom skulle kunna försvåra iransplan-taiionsverksamhelen och medföra
en minskad tillgäng på iransplantat från avlidna. Medicinska fakulteten vid
Umeå universitet tillägger atl del i många fall kan vara svårl atl snabbi komma
i kontakt med en anhörig. Dessutom föreligger enligt fakulteten ofia
svårigheter alt beröra iransplantationsfrågan med den anhörige. Fakulteten
föreslår av dessa skäl all bestämmelsen angående underrättelse om ingrepp
utgår.

Juridiska
fakulteten vid Stockholms universitet framhåller atl promemorians förslag i
fråga om förfarandet vid kontakt med anhöriga och om vad som bör fordras föratl
underrättelseskyldigheten skall anses uppfylld i huvudsak är väl ägnat atl
läggas till grund för praxis på sjukhusen. Fakulteten påpekar dock att
betydelsen av en oenighet mellan anhöriga när del gäller inställningen lill etl
planerat ingrepp inte berörs i promemorian. Juridiskafakidieten vid Lunds
universitet anser atl begreppet nära anhörig måste preciseras bättre än som skell
i promemorian.

Etl
fiertal remissinstanser, däribland socialstyrelsen och.juridiska fakulteten vid
Uppsala universitet, instämmer i promemorians förslag alt underrättelse lill anhöriga
och hänsyn till deras inställning får underiålas om den avlidne

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:50 17

i
livstiden medgivit ingrepp. Man förordar emellertid en bestämmelse om alt
sådant medgivande skall ha skriftlig form för atl fl den verkan som föreslås i
promemorian.

Förslaget all den läkare
som ansvarar för vården av mottagaren av iransplantat inte skall få vara
densamme som ansvarat för vården av givaren eller konstaterat dennes död
kommenteras av kammarrätten i Stockholm och juridiska fakulteten vid Uppsala
universitet. Kammarrätten anser atl motsvarande bestämmelse bör tas upp bland
reglerna om levande givare. Del kan nämligen enligt kammarrätten ibland finnas
anledning att förmoda att den läkare som svarar för vården av mottagaren är
mindre öppen för givarens reaktioner mol ingreppet. Enligt fakulteten är det, i
synnerhet i fråga om levande givare, för rättssäkerheten mest betryggande atl
beslutet om att la Iransplantat fattas av annan läkare än den som skall använda
iransplantatet.

2.3.4
Mindre ingrepp

Promemorians
förslag atl vissa mindre ingrepp undantas från lagens beslämmelser tillstyrks
i princip av RÄ saml av juridiska fakulleterna vid Uppsala och Lunds
universitet. Fakulteten i Uppsala understryker all samtycke av levande givare måsle
krävas även vid sådana ingrepp.

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:50 18

3
Obduktioner

3.1 Gällande
ordning

Enligt
31 i; första stycket p. 5 sjukvårdskungörelsen (1972:676) åligger del överiäkare
vid sjukhus alt se lill atl obduktion sker, om vid dödsfall på sjukhuset
dödsorsaken är okänd eller viktig upplysning om sjukdomens beskaffenhet kan
vinnas. Enligt andra stycket i samma paragraf får dock obduktion mot anhörigs
uttalade vilja ulföras endast om dödsorsaken är okänd. Bestämmelserna har i
praxis i regel tolkats så alt någon skyldighet att underrätta anhöriga om en
planerad obduktion inle föreligger.

3.2 Departementspromemorian

3.2.1 Allmänt

Med
sjukhusobduklioner avses i promemorian undersökningar av avlidna i syfte alt
fastställa dödsorsaken, all få närmare kännedom om den eller de sjukdomar som
orsakat patientens död eller att fl underiag för bedömning av den behandling
patienten undergått. Enligt promemorian skiljer sig sjukhusobduklioner från
rättsmedicinska obduktioner genom atl de senare bara äger rum då etl dödsfall
ger anledning lill polisundersökning. Promemorian behandlar endast
sjukhusobduktioner.

Del
erinras i promemorian om att frågan om vilken hänsyn som bör las lill den
avlidnes och hans anhörigas vilja i fråga om sjukhusobduklioner varil föremål
för diskussion under senare år. Enligl promemorian bör denna fråga, som har
betydelse bl. a. för den enskildes integritet och för den medicinska
vetenskapen, regleras genom lag och del anförs alt del bl. a. på denna punkt i
stor utsträckning föreligger problem liknande dem som finns vid transplantationer
med avlidna givare. Frågorna om transplantationer och sjukhusobduktioner bör
därför enligt promemorian regleras i en gemensam lag.

3.2.2 Promemorians
förslag

I
promemorian uttalas atl sjukhusobduklioner liksom hillills bör få äga rum inle
bara för utredning av enskilda fall ulan också i vetenskapligt syfte. De
förutsättningar för obduktion som 1972 års sjukvårdskungörelse innehåller har
därför i oförändrat skick fiyttats över lill lagförslaget. Dessutom föreslås beslämmelser
om alt anhöriga skall underrättas om planerad obduktion.

Det
konstateras alt gällande beslämmelser om sjukhusobduktioner inle kräver att en
avliden persons anhöriga underrättas om planerad obduktion. Från läkarhåll har
enligt promemorian gjorts gällande all en skyldighet alt underrätta anhöriga om
ifrågasatt obduktion kunde allvariigt försämra förutsättningarna för
obduktionsverksamheten.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:50 19

Vid
Serafimeriasaretlels medicinska klinik förelogs, huvudsakligen under år 1970,
en vetenskaplig undersökning med syfte all klariägga verkningarna av att
anhöriga lill personer som avlidit vid kliniken underrättades om planerade
obduktioner. Resultaten av undersökningen, som leddes av medicine licentiaten
Mona Britton, publicerades sedermera i en avhandling. På grundval av
slutsatserna i denna undersökning föreslås i promemorian all eU underrällelseförfarande
införs. Även om samma skyndsamhet som vid vissa transplantationer med avlidna
givare inte torde vara nödvändig, bör enligt promemorian en underrättelse om
planerad obduktion av praktiska skäl inle lämnas senare än i samband med
underrättelse om dödsfallet. Däremot bör en viss tid i regel kunna förfiyta
mellan dödsfallet och obduktionen. För de fall där dödsorsaken är känd föreslås
därför en lidrymd för all bereda de anhöriga lillfälle alt göra invändningar mol
atl obduktion företas. Den anhörige bör vid underrättelsen uppmanas atl inom en
tidrymd meddela hur han ställer sig i frågan om obduktion. Tidrymden föreslås
omfatta åtta timmar, räknat från tidpunkten för dödsfallet. Om man inle inom
denna lid fltl kontakt med någon anhörig, bör enligl promemorian inget hinder föreligga
mot obduktion. Samma vikt som vid elt uttalande i negaliv riktning från nära
anhörig bör fastas vid ett sådant uttalande i livstiden av den avlidne. 1 de
fall då dödsorsaken är okänd bör enligt promemorian obduktion även i
fortsättningen få äga rum även mot den avlidnes eller hans anhörigas vilja. Det
finns då ingen anledning alt avvakta besked om de anhörigas inställning utan en
enkel underrättelse om den planerade obduktionen bör vara tillräcklig.

1 fråga om vilka krav som
bör ställas för att underrättelseskyldigheten skall anses vara uppfylld och om
behörigheten all yttra sig angående en planerad obduktion innehåller
promemorian samma överväganden som beträffande tagande av Iransplantat frän
avlidna givare. Det föreslås alltså all underrättelse skall anses ha skett då
man fått kontakt med någon av den avlidnes närmaste släktingar. Kontakt bör tas
med i första hand make (trolovad, sammanboende) eller barn (adoptivbarn,
fosterbarn), i andra hand förälder (adoptivförälder, fosterförälder) eller
syskon (halvsyskon). Ell uttryckligt önskemål bör enligt proniemorian möjligen
beaktas även om del förts fram av en annan person i kretsen av närmaste
släktingar än den som tagit emot underrättelsen. Även i fråga om obduktioner
föreslås i promemorian alt underrättelse och hänsynslagande lill anhörigas
önskemål inle skall behöva äga rum om den avlidne i livstiden lämnat sitt
medgivande lill ingreppet.

Slutligen
föreslås i promemorian att sjukhusobduktion inte skall få äga rum där
omständigheterna kring elt dödsfall är sådana all del kan antas all
rättsmedicinsk undersökning kommer atl begäras.

s. 20 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:50 20

3.3
Remissyttrandena

3.3.1 Allmänna
synpunkter

Promemorians
förslag atl la in regler för transplantationer och sjukhusobduklioner i en
gemensam lag stöds av medicinska fakulteten vid karolinska institutet,
domkapitlet i Uppsala ärkestift och Svensk sjuksköterskeförening. Flera andra
remissinstanser, bl.a. socialstyrelsen och medicinska fakulteten vid Lunds
universitet, avstyrker däremot en sådan gemensam reglering. Styrelsen framhåller
all ändamålet vid transplanlalion är ell annal än vid obduktion. Transplanlalion
syftar lill atl bota eller förbättra levande människor, medan obduktion görs
för att fastställa dödsorsak eller erhålla viktig upplysning om sjukdoms
beskaffenhet. Det kan också enligt styrelsen från rent känslomässig synpunkt
av allmänheten uppfattas som mindre tilltalande atl reglera dessa ingrepp i en
och samma lag. Styrelsen föreslår liksom fakulteten atl bestämmelserna om sjukhusobduklioner
flr ulgå ur lagförslaget och tas in i kungörelse.

Bl.
a. Sveriges läkarförbund anser alt man bör sträva efter att i det allmänna medvetandet
få accepterat alt patienter som avlider på sjukhus blir obducerade. Del är
därför angeläget atl fl lill stånd en saklig upplysning till allmänheten om hur
obduktioner utförs och om värdet av dessa, så att obduklionsverksamheten
avdramatiseras.

Domkapitlen
i Lunds och Göteborgs stift saml Sveriges advokatsamfund förklarar sig inle ha
några invändningar mol de föreslagna reglerna om sjukhusobduklioner.

3.3.2 Hänsyn
till den avlidnes och nära anhörigas inställning

Förslagel
om skyldighet all underrätta nära anhörig om planerad obduktion tillstyrks av
JK, hovrätten för Övre Norrland och domkapitlet i Uppsala ärkestift. Flera
andra remissinstanser godtar förslaget om underrättelseskyldighet men anser
del olämpligt av psykologiska skäl alt kräva alt denna skyldighet skall
fullgöras samtidigt med all dödsfallet meddelas. Enligt socialstyrelsen
innebär etl sådant krav dessutom atl den för vården ansvarige läkaren är
förhindrad att underrätta de anhöriga om en planerad obduktion sedan de fåll
meddelande om dödsfallet utan samtidig underrättelse om obduktionen. Styrelsen
framhåller alt sjukvårdspersonal, som t. ex. nattetid underrättar anhöriga om etl
dödsfall, inle alltid kan veta om obduktion planeras eller inle. 1 huvudsak
samma synpunkter anförs av juridiska fakulteten vid Stockholms universitet.
Landstingsförbundet och Svenska kommunförbundet. Några medicinska instanser,
bl. a. Sveriges läkarförbund, betonar starkt sjukhusobduktionernas stora
betydelse för del kliniska arbetet och för den medicinska vetenskapen och
utbildningen. De uttalar farhågor för all obduklionsverksamheten försvåras och
för att önskvärd avdramalisering

s. 21 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:50 21

av
verksamheten motverkas om underrättelseskyldighet i den form som föreslås i
promemorian genomförs.

Förslaget
om en betänkelid förden anhörige om åtta limmar från dödsfallet i vissa fall
kritiseras av bl. a. socialstyrelsen och Svensk sfuksköterskeförening. Styrelsen
framhåller alt obduktion i många fall, t.ex. vid undersökningar inom del neuropsykialriska
området, måsle påbönas tidigare än åtta limmar efter dödsfallet föratl ha något
värde ur medicinsk synpunkt. Svensk sjuk-sköterskeförening anser att tidrymden
bör räknas från det den anhörige underrättats om dödsfallet. Det är enligl
föreningen av stor vikt att den anhörige verkligen får den betänkelid som är erforderiig.

s. 22 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:50 22

4
Föredraganden 4.1 Transplantationer

4.1.1
Inledning

Under
en följd av år har ell omfattande samarbete på iransplanlations-områdel pågått
mellan de nordiska länderna. Syfiei är bl. a. all åsladkomma en i största
möjliga utsträckning enhetlig nordisk lagstiftning på detta område. 1 detta
sammanhang bör också nämnas det nordiska samarbele som pågår i fråga om
njurtransplantationer och som hittills har omfattat närmare 2 000 genomförda transplanlationer.
Delta samarbete har aktivt slötls av Nordiska rådet och i beslut nyligen av
Nordiska Ministerrådet har medel anslagils för administrativa anordningar som
har till syfte all ytteriigare effektivisera samarbetet.

Etl belydelsefullt
steg i riktning mol en enhetlig lagsiifining har tagits i och med alt i
huvudsak överensstämmande lagar om transplanlalion införts i Danmark och Norge.
1 dessa lagar behandlas ingrepp för transplanlalion i fråga om både levande och
avlidna personer. Lagarna innehåller bl. a. regler om skriflligl samtycke vid iransplanlalionsingrepp
på levande givare och om underrättelse lill nära anhöriga innan sådant ingrepp
sker på avliden.

1
Sverige saknas ännu lagstiftning om iransplanlalionsingrepp på levande givare.
Regler härför har i stället utbildats i praxis i samband med all den medicinska
utvecklingen successivt har vidgat förutsättningarna för iransplantalion av
organ, t. ex. njurar, från levande givare. Transplanlalion av organ från
levande givare har i fiertalet fall visat sig ge bättre resultat än då organ
från avlidna använts. Den ökade användningen av levande givare har aktualiserat
frågan om reglering i lag av formerna för samtycke och andra frågor angående iransplanlalionsingrepp
på levande givare.

Ingrepp
för iransplantationsändamål på avlidna är redan nu reglerade i lag. Enligt
gällande beslämmelser får ingrepp inle ske mot den avlidnes eller nära anhörigs
uttalade vilja eller i strid med vad som kan vara känt om den avlidnes eller
hans närmastes tänkesätt. Någon skyldighet alt underrätta nära anhörig om
planerat iransplanlalionsingrepp uppställs dock inle. Vid lagens tillkomst
förekom huvudsakligen ingrepp av förhållandevis liten omfattning. Det ansågs då
inte föreligga några betänkligheter mol all företa ingreppet utan atl den
avlidnes anhöriga tillfrågades om sin inställning lill detla. Sedan det blivit
möjligt att även utföra större organöverföringar, t. ex. njurtransplantationer,
har frågan aktualiserats alt liksom i Danmark och Norge införa bestämmelser om
skyldighet alt underrätta de anhöriga.

Den
från medicinsk synpunkt betydelsefulla utvecklingen inom transplantationskirurgin
bör föranleda en enhetlig lagstiftning om transplanlalion i de nordiska
länderna. Regler om formerna för samtycke m. m. vid Iransplanlalionsingrepp på
levande personer bör införas även i Sverige. Vidare bör i fråga om ingrepp på
avlidna liksom i Danmark och Norge införas uttryckliga beslämmelser om
underrättelse lill nära anhöriga. Med denna

s. 23 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:50 23

utgångspunkt
har frågan om en ny lagstiftning på iransplaniationsområdet utföriigt
behandlats i en departementspromemoria (Ds S 1974:5) med förslag till lag om transplantationer
och sjukhusobduklioner m. m.

Promemorian
bygger bl. a. på utredningsarbete som har ulförls inom socialstyrelsen. Den
innehåller förslag lill lagbestämmelser om iransplanlalionsingrepp på såväl
levande personer som avlidna, vilka i huvudspk slammer överens med motsvarande
beslämmelser i dansk och norsk lagstiftning. Bl. a. föreslås skriflligl samtycke
som förulsälining för ingrepp på levande personer och skyldighel alt underrätta
nära anhöriga före ingrepp på avlidna.

Flertalet
remissinstanser har ansett det väsentligt alt nya lagbestämmelser på detta
område införs och har i huvudsak tillstyrkt promemorians förslag. Jag ansluter
mig lill denna bedömning och föreslår lagregler i fråga om iransplanlalionsingrepp
på levande givare med syfte atl garantera givarens rättssäkerhet. Vidare
föreslår jag all nya lagregler införs även beträffande ingrepp på avlidna
givare för atl stärka hänsynen till den avlidnes iniegriiet och lill hans
anhöriga.

4.1.2
Allmänna synpunkter

I
fråga om iransplanlalionsingrepp krävs på väsentliga punkter olika regler beroende
på om del gäller levande eller avliden givare. Innan jag går över lill au
behandla dessa regler vill jag ta upp elt par gemensamma frågor som gäller
behörighet att besluta om ingrepp saml de ändamål för vilka ingrepp bör
tillåtas.

Beslut
om Iransplanlalionsingrepp skall enligt promemorians förslag fallas av
överläkare vid det sjukhus där ingreppet avses bli utfört. Jag delar denna
uppfattning. Beslut bör även få fattas av biträdande överiäkare där sådan
finns. 1 promemorian föreslås vidare till undvikande av intressekonflikter all
den läkare som ansvarar för vården av mollagaren av etl iransplantat inte bör
få vara densamme som har haft ansvaret för vården av avliden givare eller
konstaterat dennes död. Under remissbehandlingen har ett par instanser ansett
alt mottagarens läkare inte heller bör fa falla beslut om ett ingrepp på
levande givare. Jag är av samma mening. Samtidigt är det önskvärt atl
jävsregeln flr en enkel utformning. 1 enlighet med förslag av en remissinstans
förordar jag en regel som innebär att ell beslut om ingrepp på givare för transplanlalion
aldrig flr fattas av den läkare som vårdar den avsedde mottagaren. Denna regel
kommer all omfatta ingrepp på såväl levande som avliden givare.

Transplantationsingrepp
på levande eller avliden givare bör få äga rum dels för behandling av sjukdom
eller kroppsskada hos annan människa, dels för annal medicinskt ändamål. Endasl
ingrepp för iransplanlaiions-ändamål bör fä utföras utan socialstyrelsens
prövning i del enskilda fallet. Annat medicinskt ändamål än transplanlalion kan
utom forskning i syfte alt förbättra iransplanlalionslekniken även gälla
framställning av läkemedel

s. 24 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:50 24

i
speciella fall. Som vikliga exempel kan här nämnas dels hypofysexlrakt vilkel
är nödvändigt för framställning av tillväxthormon som förhindrar dvärgväxl,
dels blod som används för framställning av livsräddande immunsubstanser vid
behandling av blödarsjuka. Vid ingrepp för sådant ändamål bör rättssäkerheten
tillgodoses genom krav på särskilt lillslånd av socialstyrelsen. Tillstånd lill
ingrepp för annal medicinskt ändamål än transplanlalion bör därvid bara kunna
beviljas när särskilda skäl föreligger. Vid sin tillståndsgivning bör
socialstyrelsen givetvis pröva såväl behovet av de begärda ingreppen som i vad
mån ingrepp skall få ske på avliden resp. levande givare. 1 fråga om tillstånd lill
ingrepp på levande givare bör prövningen ske med särskild restriktivitet.

4.1.3
Levande givare

Enligt
promemorian är det en grundläggande förutsättning föratl ingrepp på levande
givare skall kunna tillåtas alt denne frivilligt och med insikt om ingreppels
innebörd och risker har lämnal skriftligt samtycke till detta. Dessutom bör
enligt promemorian krävas atl givaren omedelbart före ingreppet bekräftar sitt
tidigare lämnade samtycke inför den läkare som skall utföra operationen.
Promemorians förslag har vunnit stöd vid remissbehandlingen. Flera
remissinstanser har emellertid framhållit all ett krav på bekräftelse av
tidigare samtycke före operation kan leda lill svårigheter i tillämpningen. Del
har därvid anförts alt rätt lill återkaUelse av ett lämnat samtycke alltid måsle
finnas och all, om ingen återkaUelse har skett, samtycket bör vara gällande
fram till dess ingreppet sker.

1
likhet med remissinstanserna anser jag det nödvändigt med hänsyn till transplaniaiionsingreppens
speciella karaktär att fordra samtycke lill ingreppet och atl ställa upp
särskilda krav på samtyckels form. Samtycket bör alltså vara skriflligl och
lämnas lill läkare som enligt vad tidigare har sagts får besluta om ingreppet.
Det skall lämnas fullt frivilligt. Den läkare som skall ta emot samtycket bör
åläggas atl innan det lämnas upplysa givaren om ingreppets beskaffenhet och de
risker som är förknippade med den planerade åtgärden. Läkaren bör också
förvissa sig om atl givaren har förstått innebörden av upplysningarna. Varje
misstanke om att givaren saknar insikt om vad saken gäller eller utsätts för otillböriiga
påtryckningar från något håll bör föranleda läkaren atl avslå från ingreppet.

Vad
gäller det i promemorian uppställda kravel på bekräftelse från givaren av ell
tidigare lämnat samtycke bör de synpunkter som har framförts under remissbehandlingen
beaktas. Ett lämnal samtycke kan givetvis återkallas när som helst innan
operationen äger rum. En sådan återkaUelse måsle godtas vare sig den lämnas i
skriftlig eller muntlig form. Har ingen återkaUelse skell skall samtycket
anses vara gällande. Skulle del i samband med ingreppet förekomma någon
omständighet som ger anledning att anta alt samtycket inie vidhålls bör
ingreppet inle äga rum.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:50 25

Särskilda
frågor uppkommer i de fall där den avsedde givaren är under 18 år eller
psykiskt avvikande. 1 sådana fall bör ingrepp endasl undanlagsvis tillåtas. 1
promemorian föreslås all socialstyrelsen skall pröva giltigheten av elt samtycke
som lämnas av person som hör till någon av här nämnda kategorier. Om styrelsen
finner giltigt samtycke kunna lämnas bör enligl promen-iorian samtycket
därefter, liksom när del gäller levande givare i allmänhet, avges inför den
beslutande läkaren. Vid remissbehandlingen har framförts tvekan beträffande
ingrepp på personer som är psykiskt avvikande. Vad gäller ingrepp på underåriga
har under remissbehandlingen anförts atl sådana ingrepp endasl bör 11 äga rum
om del finns synneriiga skäl och den underåriges vårdnadshavare lämnar sill
medgivande.

Jag
vill erinra om all det exempelvis vid organtransplantalion kan vara angeläget
av immunologiska skäl all organet lämnas av en nära släkting lill mottagaren.
Om den ende tänkbare givaren är underårig eller psykiskt avvikande bör inte Iransplanlationen
i etl sådant fall omöjliggöras av den anledningen. Jag vill dock understryka
alt ingrepp i dessa flill bör få ske endasl undantagsvis. Jag förordar all
socialstyrelsen därvid skall pröva om det finns skäl för ingreppet i del
särskilda fallet. Tillstånd bör lämnas endasl då ingreppet sker för iransplantationsändamål
och del föreligger synneriiga skäl av del slag som jag nu har nämnt. En
anknytning till de beslämmelser om samtyckes form och innehåll som förul har
berörts skulle - som framhållits under remissbehandlingen - kunna leda lill
rättsosäkerhet i de fall det här är fråga om. Därför bör för dessa fall i
stället föreskrivas att iransplanlalionsingrepp inle får ske mot den tilltänkte
givarens vilja. Innan lillslånd lämnas lill ingrepp på underårig bör också
dennes vårdnadshavare ges lilirälle all yllra sig. När det gäller annan person
som här avses bör förmyndare eller god man höras. Socialstyrelsens beslut och
handlingarna i ärende som här avses bör vara sekretesskyddade. Etl tillägg av
denna innebörd bör göras i 14 § lagen (1937:249) om inskränkningar i rätten alt
utbekomma allmänna handlingar.

Läkarens
skyldighel atl informera om iransplantalionsingreppels beskaffenhet och därmed
förknippade risker bör i de fall jag här avser gälla även i förhällande till vårdnadshavare
resp. förmyndare eller god man.

1
departementspromemorian föreslås som allmän regel att transplantationsingrepp inle
får äga rum om ingreppet med hänsyn lill sin art och lill givarens
hälsotillstånd kan befaras medföra allvarlig skada för givaren. Förslaget har i
allmänhet inte mött erinran vid remissbehandlingen. Jag anser det oundgängligt
all en sådan bestämmelse tas in i en lag som behandlar ingrepp på levande
givare.

4.1.4
A vlidna givare

I
promemorian föreslås i enlighet med nu gällande lag att iransplanlalionsingrepp
på avliden givare inle skall 11 äga rum om den avlidne eller

s. 26 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:50 26

nära
anhörig lill honom har utiatal sig emot det. Delsamma gäller om ingreppet
annars kan antas slå i strid med den avlidnes eller hans närmastes tänkesätt
eller om det finns särskilda skäl mot åtgärden. Vidare föreslås all nära anhörig
lill den avlidne om möjligt skall underrättas om dödsfallet innan ingreppet
äger rum och all den anhörige senast i samband med denna underrättelse även
skall få meddelande om del planerade ingreppet. Har den avlidne lämnat sill
medgivande lill ingreppet skall enligl promemorian underrättelseskyldighet inte
föreligga.

Under
remissbehandlingen har från fiera håll rests invändningar mol förslagel om atl
underrättelse om ingreppet skall lämnas senast i samband med meddelande om
dödsfallet. Det har framhållits all etl sådant förfarande i många fall skulle
vara olämpligt från psykologisk synpunkt. Vissa remissinstanser har föreslagit
atl bestämmelsen om underrättelseskyldighet hell ulgår, då en sådan bestämmelse
skulle verka hämmande på iransplaniaiionsverksamheten.

Bestämmelsen
i nuvarande lag om alt hänsyn skall tas lill den avlidnes och hans närslåendes
vilja och tänkesätt vid ifrågasatt iransplanlalionsingrepp bör givetvis ha sin
motsvarighet i en ny transpiantationslag. Del kan emellertid sällas i fråga om
enbart en bestämmelse av detla innehåll ger tillräckliga garantier för rätlssäkerheten.
1958 års lag innehåller inga beslämmelser om underrättelse lill anhöriga om
planerat ingrepp. Delta kan inte anses vara tillfredssiällande. De anhöriga
måste beredas en reell möjlighet all ge ullryck för sin inställning i frågan i
de fall den avlidne inle i livstiden har lämnal medgivande till iransplanlalionsingrepp
efler sin död. 1 enlighet med förslaget i promemorian bör därför liksom i motsvarande
lagar i Danmark och Norge las in en bestämmelse om underrättelse lill nära
anhörig innan iransplanlalionsingrepp på avliden äger rum. Med anledning av
vad som anförts vid remissbehandlingen bör föreskriften härom inte ha den
formen all underrättelsen skall ges i samband med underrättelse om dödsfallet.
Lämplig lidpunkt bör i stället få avgöras i det enskilda fallet. Då
underrättelse lämnas bör det göras klart för den anhörige atl han har möjlighet
alt förhindra ingreppet. Om ingen nära anhörig är känd eller kan anträffas bör
delta inte utgöra något hinder mol iransplanlalionsingrepp.

När
den avlidne i livstiden har medgivit atl biologiskt material Hr tas efter hans
död bör sådant medgivande i likhet med samtycke av levande givare ha skriftlig
form för all vara gällande. Däremot bör en eventuell återkaUelse av medgivandet
anses giltig även om den har skett muntiigen.

1
promemorian föreslås att organ och biologiskt material inte skall la tas om
behov av rättsmedicinsk undersökning kan antas föreligga och resultalel av
undersökningen skulle kunna äventyras genom ingreppet. Gällande lag innehåller
en motsvarande bestämmelse. Jag delar promemorians uppfattning all ingrepp inle
bör fa göras i denna situation och föreslår atl en bestämmelse härom las in i
lagen.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:50 27

4.1.5
Mindre ingrepp

Enligl
promemorian bör vissa mindre ingrepp få äga rum ulan hinder av beslämmelsema i
den föreslagna lagen. Del skulle enligl promemorian innebära avsevärda
nackdelar om exempelvis blodgivare skulle behöva underkasta sig de formella beslämmelser
rörande levande givare som lagförslaget innehåller. Denna ståndpunkt har
vunnit anslutning under remissbehandlingen och jag ansluter mig lill förslaget.
Jag föreslår därför i trans-planlalionslagen en undantagsbestämmelse
beträffande mindre ingrepp på såväl levande som avlidna givare. Det bör
framhållas atl även sådana ingrepp på levande givare kräver samtycke till följd
av gällande allmänna regler. Innebörden av undanlaget i transplanlalionslagen
är all de särskilda krav som där ställs upp beträffande samtyckes form etc. i
sådana fall inte behöver vara uppfyllda.

4.1.6
Ikraftträdande

Jag
förordar all de nya bestämmelserna får träda i kraft den 1 januari 1976.

4.2
Obduktioner

4.2.1
Inledning

Författningsbestämmelser
om obduktioner finns f n. i 31!: sjukvårdskungörelsen (1972:676), som
behandlar åligganden för överiäkare vid sjukhus. Enligl dessa beslämmelser får
obduktion inle ske mol anhörigs vilja om dödsorsaken är känd. Någon föreskrift
om skyldighel atl underrätta anhörig om atl obduktion planeras finns emellertid
inte. 1 fråga om sådan underrättelse har vid sjukhusen tillämpats olika praxis.
Hänsyn lill den avlidnes integritet och till hans anhöriga kräver enligl min
mening att uttryckliga beslämmelser om underrättelseskyldighet införs. De
anhöriga bör härigenom beredas möjlighet att förhindra en planerad obduktion om
den inle behövs för alt orsaken till dödsfallet skall kunna fastställas. Bestämmelser
om underrättelseskyldighet finns i motsvarande lagar i Danmark och Norge.
Departementspromemorian innehåller förslag som innebär atl underrättelse lill
anhöriga i princip skall ske innan obduktion företas. Som slöd härför åberopas
i promemorian bl. a. en vetenskaplig undersökning som gjorts vid Serafimeriasaretlels
medicinska klinik. Förslagel har i huvudsak vunnit anslutning under
remissbehandlingen. Jag ansluter mig lill förslagel och förordar atl beslämmelser
med denna innebörd införs.

1
promemorian föreslås all beslämmelser om underrättelseskyldighet och därmed
sammanhängande bestämmelser rörande obduktioner meddelas i lagform. Vidare
föreslås all beslämmelser om obduktioner och transplantationer införs i en
gemensam lag. Förslagel om sådan gemensam lagstiftning

s. 28 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:50 28

har
föranlett vissa erinringar under remissbehandlingen. Del har bl. a. framhållits
atl åtgärderna har helt skilda syften. Jag vill förorda alt beslämmelser om
obduktion liksom i Danmark och Norge ges i form av lag. Bestämmelserna bör
därvid las in i en särskild obduklionslag.

4.2.2
Hänsyn till den avhdnes och nära anhörigas inställning

Promemorians
förslag innebär att nära anhörig till den avlidne om möjligt skall underrättas
om dödsfallet innan obduktionen äger rum och atl den anhörige senast i samband
med denna underrättelse även skall underrättas om den planerade obduktionen.
Bestämmelsen skall enligl förslaget inte gälla då den avlidne under sin livstid
har medgivit atl obduktion får ske. Förslagel har i huvudsak tillstyrkts vid
remissbehandlingen. I några remissyttranden har emellertid framhållits all del
i många fall skulle vara olämpligt från psykologisk synpunkt atl lämna
underrättelse senast i samband med meddelande om dödsfallet. 1 andra
remissyttranden har av liknande skäl ifrågasatts om underrättelseskyldigheten
bör göras obligatorisk.

1
enlighet med vad jag tidigare har anfört bör en bestämmelse om un-derrälielseskyldighel
las in i lagen bl. a. för att den avlidnes nära anhöriga skall få lilirälle alt
ange sin inställning till frågan om obduktion. Jag föreslår således alt nära
anhörig lill avliden person skall underrättas om planerad obduktion innan denna
äger rum. Lagreglerna bör ges en sådan utformning all del finns en möjlighet
alt i det enskilda fallet avstå från all lämna underrättelse om obduktion när
del av särskilda skäl framstår som befogal, t. ex. för all skona en anhörigs
känslor. Jag tänker då i synnerhet på äldre anförvanter. Underrättelse om den
planerade obduktionen bör inle heller ovillkorligen lämnas samtidigt med
meddelande om dödsfallet ulan bör kunna ske vid annat tillfälle om delta
befinns lämpligare. Där den avlidne i livstiden skriftligen lämnat sitt
medgivande lill obduktion bör obduktionen H utföras ulan underrättelse till
anhörig.

Enligl
de beslämmelser som jag tidigare har föreslagit i fråga om transplanlalion kan
ett planerat ingrepp på avliden person förhindras inle bara då del föreligger ell
uttryckligt uttalande mot åtgärden av den avlidne i livstiden eller av nära
anhörig lill denne ulan också då ingreppet kan antas slå i strid med den
avlidnes eller nära anhörigs uppfattning. Jag förordar all motsvarande
bestämmelse får gälla i fråga om obduktion under förutsättning att dödsorsaken
är känd. Behövs obduktion för all orsaken lill dödsfallet skall kunna
fastställas torde del vara allmänt acceplerai att obduktion sker oavsett
uppfattningen hos den avlidne eller hans nära anhöriga.

För
atl de nära anhöriga skall ha möjlighet all göra invändningar mol alt obduktion
sker där dödsorsaken är känd bör finnas en tidrymd, under vilken de kan rådgöra
med varandra och la ställning till frågan om obduktion. Som har påpekats under
remissbehandlingen bör denna lidrymd inle som i promemorians förslag
fastställas till ell visst anlal timmar efler dödsfallet.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:50 29

Den
lidrymd inom vilken en obduktion måste påbörjas för all vara meningsfull från
medicinsk synpunkt varierar från fall till fall. Vidare kan del behövas en
längre betänkelid då flera nära anhöriga finns än då den av/idneefteriämna(
bara en nära anhörig. Jag föreslår därför en beslå'mmelse av innebörd all
planerad obduktion får påbörjas så lång lid efler underrättelse till anhöriga
som är skälig i det enskilda fallet.

4.2.3
Ikraftträdande

Jag
förordar atl bestämmelserna om obduktion liksom den föreslagna lagstiftningen
om transplanlalion får träda i kraft den I januari 1976.

s. 30 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:50 30

5
Upprättade lagförslag

I
enlighet med vad jag nu har anfört har inom socialdepartementet upprättats
förslag lill

1. transpiantationslag,

2. obduklionslag,

3. lag om ändring i lagen (1937:249) om inskränkningar
i rätten atl utbekomma allmänna handlingar.

1 fråga om förslaget under
3 har samråd skett med chefen för justilie-deparlemenlet.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:50 31

6
Specialmotivering

6
1 Förslaget tni transpiantationslag

Lagens
rubrik

Lagen
behandlar såväl ingrepp i egentligt iransplantationssyfie som ingrepp för annal
medicinskt ändamål. Rubriken "Transpiantationslag" har ansetts kunna
täcka hela tillämpningsområdet.

IS

Enligt
departementspromemorian avses med iransplantat sådant biologiskt material,
dvs. vävnader och organ, som kan komma i fråga för transplanlalion eller annal
medicinskt ändamål. Under remissbehandlingen har flera medicinska instanser
framhållit att benämningen iransplantat inte är berättigad förrän organ eller
vävnad överförts till annan människa. Då biologiskt material enligt lagen
under vissa förutsättningar skall fl tillvaratas även för annat medicinskt
ändamål än transplanlalion och då endast ingrepp på givare av materialet
behandlas bör benämningen Iransplantat inte komma lill användning. 1 denna
paragraf liksom i lagen i övrigt har därför i stället benämningen biologiskt
material använts.

1
paragrafens första stycke anges som regel för lillvaraiagande av organ och
annat biologiskt material från levande eller avliden person all ingreppet skall
ske för behandling av sjukdom eller kroppsskada hos annan person. Lagen är
alltså i första hand tillämplig på ingrepp för transplanialionsän-damål. För
att sådant ändamål skall vara uppfyllt krävs det inle atl del organ e. d. som
tillvaratas omedelbart förs över lill viss mottagare. Ingrepp för t. ex.
forskningsändamål behandlas i följande paragraf

Enligt
andra stycket undantas från lagens tillämpningsområde mindre ingrepp såsom
tagande av blod och avlägsnande av hud. Undantaget gäller ingrepp på såväl
levande som avlidna givare.

2S

Enligt
denna paragraf får biologiskt material efter lillslånd av socialslyrelsen tillvaratas
för annal ändamål än iransplantalion. Tillstånd kan lämnas om styrelsen finner
särskilda skäl lill ingrepp föreligga. Under paragrafen faller tillvaratagande
av biologiskt material i. ex. för forskning eller för framställning av
läkemedel i speciella fall. Angående tillståndsprövning i sådana fall och om
tillämpningen i övrigt av paragrafen hänvisas till den allmänna motiveringen.

En
remissinstans har framhållit att den som har fått avslag på en framställning lill
socialslyrelsen all för visst ändamål tillvarata biologiskt material kan ha
intresse av att få avslagsbeslutet överpröval. Genom den allmänna regeln i 18 §
allmänna verksstadgan (1965:600) finns möjlighet till sådan

s. 32 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:50 32

överprövning
efler besvär hos regeringen. Besvär får enligl 11 i; förvaltningslagen
(1971:290) föras av den som beslutet angår, om det gått honom emot.

3S

I
promemorian föreslås atl iransplanlalionsingrepp endasl skall få ske på sjukhus
som regeringen eller socialslyrelsen bestämmer Det framhålls att endast sådana
sjukhus bör komma i fråga där nödvändig utrustning och tillräcklig kompelens
finns. Under remissbehandlingen har från fiera håll uttalats tveksamhet
angående begränsningen lill sjukhus. Man har bl.a. framhållit all del i vissa
fall kan vara aktuellt all ulföra ingrepp även vid andra institutioner, t.ex. rälisläkarstationerna.
För egen del finner jag det naturligt att iransplanlalionsingrepp i första hand
skall få företas på lasarett. Med lasarett bör jämslällas annal sjukhus, t. ex.
statligt undervisningssjukhus. Del lorde i praktiken i huvudsak bli aktuellt
all företa ingrepp av dessa slag på de inslilulioner som jag nu har nämnt. 1
enlighet med vad som anförts vid remissbehandlingen kan det dock finnas behov
all t. ex. få tillvarata material från avlidna i vissa fall vid statens rätlsläkarstaiioner.
Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer bör därför bemyndigas att
ange de andra institutioner än sjukhus, där ingrepp får utföras. Paragrafens
första stycke har utformats i enlighet med vad här har anförls.

1
andra stycket ges beslämmelser om behörighet au besluta om ingrepp. Sådant
beslut Hr i princip fattas av överläkare vid sjukhus eller föreståndare för
annan institution där ingreppet får ulföras. Med överläkare jämställs biträdande
överläkare, där sådan finns. Beslut om ingrepp på givare för transplanlalion
får dock inle fallas av den läkare som ansvarar för vården av mottagaren.
Bestämmelserna har kommenierals i den allmänna motiveringen.

4s

Paragrafens
förslå stycke innehåller den grundläggande förutsäiiningen för ingrepp på
levande givare all givaren skall ha lämnal skriftligt samtycke lill ingreppet.
Det krävs inte all samtycket avser ingrepp för visst ändamål - även om i
praktiken så ofta får antas bli fallet - eller inom viss lid. Här bör
emellertid erinras om att ingrepp för annal medicinskt ändamål är transplanlalion
enligl 1 S får ske endasl efter lillslånd av socialslyrelsen. Som har
framhållits i den allmänna motiveringen skall elt samtycke kunna ålerkallas muntiigen
eller skriftligen när som helst före ingreppet.

Enligt
andra stycket får ingrepp på den som inle fyllt 18 år eller som på grund av
psykisk sjukdom, hämmad förståndsutveckling eller psykisk abnormitet av annat
slag saknar förmåga atl lämna föreskrivet samtycke ske endasl om del av
medicinska skäl är påkallat au biologiski material

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:50 23

för
transplanlalion las från denne och socialslyrelsen lämnal tillstånd lill ingreppet.
Det föreskrivs atl ingreppet inle får företas mot givarens vilja. För tillstånd
till ingreppet krävs synneriiga skäl. Härigenom betonas att ingrepp på den som tillhör
någon av här nämnda kategorier får ske endast undantagsvis.

För
all socialslyrelsen skall få tillräckligt underlag för sill avgörande skall beiräfiande
underårig ges tillfälle ål dennes vårdnadshavare att yllra sig. När det gäller
den som är psykiskt avvikande skall förmyndare eller god man ges motsvarande
möjlighet. Även detla framgår av andra slyckel. Del åligger socialslyrelsen all
förvissa sig om all del planerade ingreppet inte strider mol den avsedde
givarens egen vilja.

5S

Innan
samtycke enligt 4 i; lämnas skall den som vill komma i fråga som givare erhålla
upplysningar om ingreppets beskaffenhet och om de risker som är förknippade med
detta. Upplysningsplikten skall fullgöras av läkare som enligt 3 § får besluta
om ingreppet, dvs. överläkare eller biträdande överiäkare vid lasarett eller
därmed jämföriigl sjukhus. Det torde inte förekomma att beslut beträffande
levande givare fattas vid annan institution än sjukhus. Samme läkare skall
därefter la emot samlyckel. Även om 5 § inle innehåller någon bestämmelse
därom, får del förutsättas all givaren får tillräcklig betänketid efter del all
upplysningarna meddelats honom. Då läkaren tar emot samlyckel skall han enligl
paragrafen förvissa sig om all givaren förstått innebörden av upplysningarna.
Om tvekan uppstår härom eller om alt givaren lämnar sill samtycke frivilligt
får ingreppet inle äga rum. 1 fall som avses i 4 S andra stycket föreligger
upplysningsplikt även i förhållande lill vårdnadshavare resp. förmyndare eller
god man.

6S

Enligt
denna paragraf flr organ och annal biologiskt material inte las, om ingreppet
med hänsyn lill sin art eller till givarens hälsotillstånd kan befaras medföra
allvarlig skada till liv eller hälsa. Om givaren omedelbart eller i framliden
kan befaras bli drabbad av allvarlig fysisk eller psykisk skada till följd av
ingreppet, får detta alltså inte äga rum. Bedömningen av risken för sådan skada
ankommer på den läkare som skall besluta om ingreppet. Vid bedömningen skall
både ingreppets art och givarens hälsotillstånd beaktas. Ingreppet får alltså inle
vara av så omfattande natur au en fullt frisk givare kan orsakas allvarlig
skada. Om givaren inle är vid full hälsa kan även elt i och för sig lindrigt
ingrepp bli otillåtet.

s. 34 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:50 34

Ti

Paragrafen
innehåller grundläggande bestämmelser om förutsättningarna för all organ och annal
biologiskt material skall få las från avliden.

1
första stycket föreskrivs all ingrepp får göras på avliden som under sin livslid
har medgivit detla. Medgivandel skall vara skriftligt. Del behöver inle avse
ingrepp för något visst ändamål. Om medgivande i skriftlig form finns, får efler
sedermera inträffat dödsfall ingrepp äga rum ulan hinder av bestämmelserna i 7 !
andra stycket och 8 ij. Innehåller själva medgivandel någon inskränkning i
rätten all företa ingrepp måsle denna dock givelvis beaktas. Ett medgivande
skall när som helst kunna ålerkallas av den som lämnal det. Även en muntlig återkaUelse
gäller.

Paragrafens
andra stycke behandlar fallet då ell medgivande av den som avlidit inte
föreligger. Ingrepp får då inte ske i strid med uttryckliga invändningar från
den avlidne i livstiden eller från vissa honom närstående personer. Även om
någon uttrycklig invändning inle gjorts är ingrepp otill-lålel om det kan antas
slå i slrid med den avlidnes eller nära anhörigs uppfattning.

Har
den avlidne inte uttryckligen motsatt sig iransplanlalionsingrepp, får man på
grund av föreliggande omständigheter göra etl antagande om hans inställning i
frågan. 1 de fall då en läkare vårdat den avlidne och lärt känna honom, lorde
denne läkare ofla ha möjlighet alt göra en sådan bedömning. Även uppgifler från
anhöriga eller andra närslående kan givetvis tjäna till ledning.

Verkan
lillerkänns också inställningen hos nära anhörig till den avlidne. Vilka
personer som bör räknas lill de nära anhöriga har inie ansetts böra anges genom
en uttrycklig bestämmelse. Denna fråga bör avgöras från fall lill fall. Då
någon tas in på sjukhus brukar emellertid uppgift lämnas om i vart fall någon
nära anhörig. 1 regel torde som sådana anhöriga räknas make och varaktigt
sammanboende, barn, föräldrar och syskon. Om flera nära anhöriga finns och
dessa är oeniga bör ingrepp anses tillåtet om del medges av de närmaste
anhöriga.

Paragrafen
innehåller en bestämmelse om atl nära anhörig till den avlidne skall
underrättas om planerat iransplanlalionsingrepp innan detla äger rum i de fall
då den avlidne inte i livstiden lämnal skriflligl medgivande lill ingreppet. Syflel
med underrättelsen skall vara atl utröna inställningen hos den avlidnes nära
anhöriga lill etl ingrepp av ifrågavarande slag. Det torde vara tillräckligt
all kontakt tas med en person i de nära anhörigas krets. Vid 7 i; har berörts
vilka anhöriga som bör räknas lill denna krets. Underrättelsen bör lämnas på elt
sådant sätt alt den person som kontaktats förstår atl han eller annan nära
anhörig kan förhindra all ingrepp sker. Om

s. 35 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:50 35

ingen
känd nära anhörig finns eller är anlräfföar bör detta inle utgöra något hinder
mot all ingrepp görs.

9 i!

1
paragrafen föreskrivs all organ och annal biologiskt material inte får tas om
behov av rättsmedicinsk undersökning kan antas föreligga och resultatet av
undersökningen skulle kunna äventyras genom ingreppet. Del ankommer på den
läkare eller föreståndare, som enligl 3 S i lagen skall falla beslut om
ingrepp, alt bedöma ingreppels betydelse för en rättsmedicinsk undersökning i
fall då en sådan kan väntas.

lOS

1
paragrafen föreskrivs liksom i gällande transpiantationslag atl protokoll skall
föras vid tagande av organ och annat biologiskt material från avliden person. Beslämmelser
om vad protokoll skall innehålla liksom om själva protokollföringen flr utfärdas
i administrativ ordning.

11
S

Av
bestämmelsen i denna paragraf framgår alt talan mot beslut av socialslyrelsen
i sådan fråga som behandlas i 4 !j andra slyckel flr föras hos kammarrätt.
Talan flr föras vare sig tillstånd har lämnats eller inte. Berättigad alt
anföra besvär är enligl 11 S förvaltningslagen (1971:290) den som beslutet angår,
om det gått honom emot.

s. 36 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:50 36

6.2
Förslaget till obduktionslag

1 S

Lagen
är tillämplig på obduktioner vare sig de utförs på eller utanför sjukhus. Den omfatiar
alltså även t.ex. obduktion som sker på bårhus. Undantag från lagens
tillämpning görs emellertid för obduktion som innefattar rättsmedicinsk
undersökning. För räiismedicinska obduktioner finns särskilda bestämmelser i
kungörelse (1973:710). Övriga former av rättsmedicinsk undersökning regleras i
cirkulär av socialstyrelsen. Kan behov av rättsmedicinsk undersökning anlas
föreligga, bör obduktion enligt lagen inle få äga rum. Någon särskild
bestämmelse härom har inle ansetts erforderiig.

2S

1
paragrafen föreskrivs att obduktion för förelagas om den avlidne under sin livslid
har medgivit detta. Sådant medgivande skall vara skrifiligl. Finns medgivande i
denna form flr efter sedermera inträffat dödsfall obduktion äga rum utan hinder
av bestämmelserna i 3 och 4 SS. Innehåller själva medgivandel någon
inskränkning måsle denna dock givelvis beaktas. Ell medgivande kan när som
helst skriftligen eller muntiigen återkallas av den som har lämnat del.

3S

Paragrafen
innehåller grundläggande beslämmelser om förulsältningarna för atl obduktion
skall få äga rum i annal fall än då medgivande av den avlidne finns enligt 2 §.
Obduktion får då i princip företas dels för all dödsorsaken skall kunna
fastställas, dels för alt viktig upplysning om sjukdoms beskaffenhet skall
kunna erhållas. Bestämmelsen innebär alt obduktion får ske både för utredning
av enskilda fall och i syfte att främja den medicinska vetenskapen. Är
dödsorsaken känd, får obduktion emellertid inte äga rum om del skulle strida mol
den avlidnes i livstiden uttalade vilja. Likaså föreligger i sådant fall hinder
mot obduktion då någon nära anhörig till den avlidne gjort invändningar eller
obduktion kan anlas slå i slrid med den avlidnes eller nära anhörigas
uppfattning. Angående begreppet nära anhörig och därmed sammanhängande frågor
hänvisas lill vad som anförls vid 7 S förslaget till transpiantationslag.

4S!

Paragrafen
innehåller i första stycket en bestämmelse om atl nära anhörig lill den avlidne
i princip skall underrättas om planerad obduktion innan denna äger rum.
Underrättelse behöver dock inte ske om det av särskilda

s. 37 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:50 37

skäl
bedöms vara olämpligt att lämna sådan och inte heller i fall då den avlidne i
livstiden lämnat skriftligt medgivande till obduktion. Kan underrättelse inle
lämnas därför atl ingen nära anhörig anträffas, flr obduktion ändå utföras.

Är
dödsorsaken inle känd får obduktion påbörias så snart underrättelseskyldigheten
fullgjorts eller hinder mot underrättelse konstaterats föreligga. Är
dödsorsaken känd får obduktionen däremot inle påbörjas förrän skälig tid förflutit
efter underrättelsen. Detta framgår av paragrafens andra stycke. Vad som avses
med skälig tid har berörts i den allmänna motiveringen. A v paragrafens utformning
framgår att något anstånd med en planerad obduktion inte behöver äga rum då
underrättelse inle kunnat lämnas eller del av särskilda skäl bedömts vara
olämpligt atl lämna den. Obduktionen behöver givelvis inle heller skjutas upp
om nära anhörig i samband med underrättelsen förklarar sig införstådd med att
obduktion sker.

Angående
tillämpningen i övrigi av denna paragraf hänvisas lill vad som anförts vid 8 S
förslaget lill transpiantationslag.

6.3
Förslaget till lag om ändring i lagen (1937:249) om inskränkningar i rätten
att utbekomma allmänna handlingar

Enligl
14 S första stycket lagen (1937:249) om inskränkningar i rätten atl utbekomma
allmänna handlingar(sekretesslagen)färi princip bl. a. handlingar i ärenden
rörande hälso- och sjukvård i vad de angår enskilds personliga förhållanden inle
ulan samtycke lämnas ut till annan tidigare än sjuttio år efler handlingens
datum. Sekretessen omfattar dock i allmänhet inte myndighets beslut som har
utfärdats särskilt eller tagits upp i protokoll. Härifrån görs emellertid i
paragrafen undantag för beslut av vissa myndigheter och myndighets beslut i
vissa slags ärenden (14!: tredje stycket). Flera av dessa ärenden ligger inom hälso-
och sjukvårdens områden. Skyddet gäller således t. ex. beslut i ärende som rör
tillämpningen av smittskyddslagen (1968:231), såvitt denna lag angår veneriska
sjukdomar, abortlagen (1974:595), lagen (1941:282) om sterilisering och lagen
(1944:133) om kastrering.

Beslut
om lillslånd till ingrepp på underårig eller annan som avses i 4 S andra
stycket transplanlalionslagen bör i vad angår enskilds personliga förhållanden
ha samma sekretesskydd som beslut enligl näriiggande lagstiftning. Utan
samtycke från den som beslutet angår bör detta alltså som regel inie fl lämnas ui
till annan förrän sjuttio år efter den dag då del utfärdats. 1 detta syfte har
gjorts ell tillägg lill 14 S tredje stycket sekretesslagen.

s. 38 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:50 38

7
Hemställan

Jag
hemställer att regeringen föreslår riksdagen att aniaga förslagen lill

1. transpiantationslag,

2. obduklionslag,

3. lag om ändring i lagen (1937:249) om inskränkningar
i rätten alt utbekomma allmänna handlingar.

8
Beslut

Regeringen
ansluter sig lill föredragandens överväganden och beslutar atl genom
proposition föreslå riksdagen all aniaga de förslag som föredraganden har lagt
fram.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:50 39

Innehåll

Propositionen................................................... ...... 1

Propositionens
huvudsakliga innehåll..................... ...... 1

Lagförslag....................................................... ...... 2

1
Förslag lill transpiantationslag..................... ...... 2

2
Förslag lill obduklionslag............................. ...... 4

3
Förslag lill lag om ändring i lagen
(1937:249) om inskränkningar i rätlen all utbekomma allmänna handlingar............................................... ...... 5

Utdrag
av protokollet vid regeringssammanträde 1975-02-20 7

1 Inledning...................................................... 7

2 Transplanlationer............................................ 9

2.1 Gällande ordning....................................... ...... 9

2.2 Departementspromemorian......................... ...... 9

2.2.1 Allmänt............................................. 9

2.2.2 Levande givare.................................. .... 10

2.2.3 Avlidna givare.................................... 12

2.2.4 Mindre ingrepp................................... 14

2.3 Remissyttrandena..................................... ..... 14

2.3.1 Allmänna synpunkter........................... 14

2.3.2 Levande givare.................................. 15

2.3.3 Avlidna givare.................................... 16

2.3.4 Mindre ingrepp................................... .... 17

3 Obduktioner.................................................. .... 18

3.1 Gällande ordning....................................... 18

3.2 Departementspromemorian......................... .... 18

3.2.1 Allmänt............................................. .... 18

3.2.2 Promemorians förslag........................... .... 18

3.3 Remissyttrandena..................................... .... 20

3.3.1 Allmänna synpunkter........................... 20

3.3.2 Hänsyn lill den avlidnes och nära anhörigas
inställning 20

4 Föredraganden............................................... 22

4.1 Transplantationer..................................... .... 22

4.1.1...................................................... Inledning 22

4.1.2 Allmänna synpunkter........................... 23

4.1.3 Levande givare................................... 24

4.1.4 Avlidna givare.................................... 25

4.1.5 Mindre ingrepp................................... .... 27

4.1.6 Ikraftträdande.................................... .... 27

4.2 Obduktioner............................................. 27

4.2.1 Inledning........................................... 27

4.2.2 Hänsyn till den avlidnes och nära anhörigas
inställning 28

4.2.3 Ikraftträdande.................................... 29

5 Upprättade
lagförslag...................................... 30

s. 40 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:50 40

6 Specialmotivering........................................... 31

6.1 Förslaget lill iransplant-ationslag.................. 31

6.2 Förslaget lill obduklionslag........................... 36

6.3 Förslaget till lag om -ändring i lagen (1937:249)
om inskränkningar i rätlen att utbekomma allmänna handlingar................................................ 37

7 Hemställan.................................................... .... 38

8 Beslut............... :......................................... 38

GOTAB 75 8985 S Stockholm 1975

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

26 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (26)

26 kopplingar i 16 dokument.

  1. SOU 2019:26 Organbevarande behandling s. 185 om s. 26 i texten
  2. Bet. 1990/91:SoU16 Rättsmedicinsk verksamhet m.m. i texten
  3. Prop. 1990/91:93 om rättsmedicinsk verksanlhet, m.m. s. 35 i texten
  4. Bet. 1989/90:SoU1 Vissa transplantationsfrågor m.m. s. 15 i texten
  5. Bet. 1986/87:SoU25 om hjärnrelaterade dödskriterier m.m. (prop. 1986/87:79) s. 26 · s. 28 om s. 18 i texten

Visa alla 16