Sök i Ratio Lex

Regeringens proposition om vissa stimulansåtgärder för arbetsmiljöförbättringar

1975 · 81 sidor, varav 72 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 72 av 81 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1975:66, Regeringens proposition om vissa stimulansåtgärder för arbetsmiljöförbättringar

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Regeringens
proposition nr 66 år 1975 Prop. 1975:66

Nr 66

Regeringens
proposition om vissa stimulansåtgärder för arbetsmiljö-förbättringar

beslutad
den 20 mars 1975

Regeringen
föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av
regeringsprotokoll.

På
regeringens vägnar

G. E.
STRÄNG

INGEMUND
BENGTSSON

Propositionens
huvudsakliga innehåll

I
propositionen föreslås att staten tecknar garanti för lån som skall användas
för att finansiera förbättringar av arbetsmUjön, i första hand i mindre och
medelstora företag. Garantin avser lån tiU ett högsta belopp av 100 000 kr.
per företag. Det statliga garantiåtagandet gäller totalt 200 mUj, kr. under
åren 1975 och 1976.

Lånegarantin
tecknas av företagareföreningen i resp. län. För att garanti skall ställas
krävs att lånet avser förbättringar av arbetsmUjön i existerande anläggningar
samt att låneansökan har tUlstyrkts av de anställdas företrädare i
skyddsfrågor. Lånens löptid avses bli sju år med de två första åren amorleringsfria.
För att stimulera företagen att förbättra arbetsmiljön föreslås räntebefrielse
under två år för de föreslagna garantilånen.

För
att täcka kostnaderna för räntebefrielsen och andra kostnader som följer av
förslaget samt för att infria ställda garantier föreslås en höjning av
arbetarskyddsavgiften för åren 1976 och 1977 med 0,03 procentenheter.

I
propositionen redovisas i vilka former arbetsmUjöåtgärder av avsett slag skall
komma tUl stånd vid statiiga myndigheter. Statens arbetsmU-jönämnd avses härvid
få en samordnande funktion.

Kommuner
och landstingskommuner föreslås undantagna såväl från garantisystemet som från
den förhöjda arbetarskyddsavgiften. Erforderliga arbetsmUjöåtgärder av det
slag som tas upp i propositionen kommer, liksom på det statliga området, till
stånd i andra former.

1 Riksdagen 1975.1 saml. Nr 66

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 66

1
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1971: 282) om arbetarskyddsavgift

Härigenom
föreskrives att i lagen (1971: 282) om arbetarskyddsavgift skall införas en ny
paragraf, 5 §, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

5
§

För
ett vart av åren 1976 och 1977 skall arbetarskyddsavgift utgå med ytterligare
tre hundradels procent av lönesumman enligt 3 §. Förhöjd avgift skall dock ej erläggas
av kommun eller landstingskommun.

Genom tilläggsavgiften influtna medel skall föras till en fond benämnd
fonden för arbetsmiljöförbättringar, som förvaltas enligt grunder som
regeringen fastställer.

Medlen skall enligt särskilda bestämmelser användas för att bekosta
räntelättnader och täcka vissa andra kostnader i samband med statligt
kreditstöd för arbetsmiljöförbättringar.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1976.

2
Förslag till

Lag
om beslutanderätt för företagareförening i fråga om kreditstöd för
arbetsmiljöförbättringar

Härigenom
föreskrives följande.

1 § Enligt de närmare föreskrifter som beslutas av
regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får företagareförening
besluta om statligt kreditstöd i form av lånegaranti för
arbetsmiljöförbättringar.

2 § Den som hos företagareförening har tagit
befattning med ärende enligt denna lag får ej obehörigen yppa vad han därvid
har erfarit om affärs- eUer driftsförhåUanden.

Denna
lag träder i kraft den 1 september 1975.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 66

Utdrag
ARBETSMARKNADSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde ' 1975-03-20

Närvarande:
statsrådet Sträng, ordförande, och statsråden Johansson, Holmqvist, AspUng, Geijer,
Bengtsson, Norling, Löfberg, Lidbom, Carlsson, Feldt, Gustafsson, Zachrisson, Leijon,
Hjelm-WaUén.

Föredragande:
statsrådet Bengtsson

Proposition
om vissa stimulansåtgärder för arbetsmiljöförbättringar

I

1
Inledning

I
motioner tiU 1974 års riksdag framstäUdes yrkanden om åtgärder för att
stimulera tiU förbättringar av arbetsmUjön inom industrin. Med anledning härav
gav riksdagen Kimgl. Maj:t till känna den i en reservation i socialutskottet
framförda meningen, att det var motiverat att vissa stimulansåtgärder sattes in
under en övergångstid för förbättringar av arbetsmiljön (SoU 1974: 74, rskr
1974: 78). I; reservationen anfördes alt många äldre företag har svårt att
ekonomiskt klara kostnaderna för arbetsmiljöförbättringar. Då statsbidrag
kunde utgå för förbättringar av omgivningsmiljön vore det på samma sätt
motiverat att under en övergångsperiod lämna stöd åt förbättringar av
arbetsmiljön. Förslag borde snarast föreläggas riksdagen.

Med
stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande,den 17 maj 1974 tillkallade

jag därför samma år sakkunniga för att utreda frågan om stimulans

åtgärder för att förbättra arbetsmUjön (A 1974: 06). De sakkunniga an

tog benämningen StimiUansutredningen. De avlämnade i december 1974

betänkandet (DsA1974:8) Stimulansåtgärder för att förbättra arbets

miljön. Betänkandet med imdantag av bilagoma bör fogas tiU proto

kollet i detta ärende som bilaga. ;

Efter
remiss har yttranden över betänkandet avgetts av fortifikationsförvaltningen,
riksförsäkringsverket, statens vägverk, statskontoret, byggnadsstyrelsen,
riksrevisionsverket (RRV), arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), arbetarskyddsstyrelsen,
styrelsen för arbetarskyddsfonden, statens industriverk, Sveriges
investeringsbank, riksgäldskontoret, Sveriges riksbank, allmänna
pensionsfondens styrelse, yrkesinspektionerna i Stock-

'
Kanslirådet Bengt K.Å.Johansson, ordförande, samt riksdagsledamöterna John
Johnsson och Elver Jonsson.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 66 4

holms,
Borås och Härnösands distrikt, arbetsmiljöutredningen. Landsorganisationen i
Sverige (LO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Centralorgaiusationen
SACO/SR, Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Landstingsförbundet, Svenska
kommunförbundet, Sveriges industriförbund, Sveriges hantverks- och
industriorganisation. Svenska företagares riksförbund samt
företagareföreningarna i Kalmar, Kristianstads, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs
och Jämtlands län.

2
GäUande ordning

Arbetsmiljön
förbättras genom den ständiga förnyelse av lokaler, maskiner, utrustning och
verktyg som sker inom ramen för företags och förvaltningars fortlöpande investeringsverksamhet.
Endast i begränsad utsträckning behandlas arbetsmiljöförändringar utbrutna ur
sitt sammanhang och kostnadsberäknas särskilt.

Stöd
i form av bidrag eller lån från samhäUets sida för att underlätta investeringar
fungerar som ett stöd för förbättring av arbetsmiljön, även när stödet primärt
har tillkommit på regionalpolitiska, industripolitiska eller andra grunder. Av
särskilt intresse i detta sammanhang är det regionalpolitiska stödet och det
statliga kreditstödet tUl hemslöjd, hantverk och småindustri, främst hantverks-
och industrilånen. Dessa lån förmedlas av företagareföreningarna.

Det
stöd tiU miljövårdande åtgärder inom industrin i syfte att minska föroreningar
i vatten och luft som tUlkom år 1969 har i någon utsträckning också kunnat
användas till åtgärder för att förbättra arbetsmUjön. I vissa fall har åtgärder
som priniärt syftar tUl att minska avgivningen av buUer och utsläpp av
luftföroreningar tiU omgivningen även medfört förbättringar av arbetsmUjön.

En
särskild finansiering som är inriktad på arbetsmiljön utgör arbets-miljöfondema.
Enligt lagen (1974: 325) om arbetsmiljöfonder är företag med en vinst för år
1974 som uppgår tiU minst 100 000 kr. skyldiga att avsätta 20 % av vinsten,
dock högst 70 milj. kr. till arbetsmiljöfond. Belopp motsvarande avsättningen skaU
insättas på särskUt, icke räntebärande konto i riksbanken. Lagen gäller
aktiebolag, ekonomisk förening och sparbank som huvudsakUgen driver rörelse,
jordbruk eller skogsbruk. Fonderna kan under en femårsperiod utnyttjas för
investeringar i arbetsmUjön eller andra ändamål som är ägnade att förbättra de
anställdas förhållanden i företaget. Belopp motsvarande utnyttjad del av fonden
får därvid lyftas från företagets arbetsmiljökonto. Investeringar som görs med
fondmedel anses omedelbart avskrivna. Fondemas medel får utnyttjas endast till
ändamål som tUlstyrkts av majoriteten av de anställdas representanter i
skyddskommitté eller företagsnämnd. Om fonderna inte tagits i anspråk inom fem
år, återförs medlen till företaget och beskattas.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 66 5

Av
betydelse i sammanhanget är också yrkesinspektionens tillsyn på
arbetsplatserna. Denna tUlsyn är ofta förenad med konsultationer och rådgivning
och är inte avgiftsbelagd. TUl viss del finansieras dock arbetarskyddsverkets
kostnader med medel från arbelarskyddsfonden, som finansieras genom avgiften
från företag.

Slutligen
bör nämnas att stöd i form av bidrag kan lämnas till företag som bedriver forsknings-
och utvecklingsarbete på arbetsmiljöområdet.

3
Utredningen

Stimulansutredningen
har haft i uppdrag att utreda frägan om stimulansåtgärder för arbetsmiijöförbättringar
inom industrin. Enligt direktiven borde särskilt de mindre och medelstora
företagens problem uppmärksammas. Utredningen har haft att utgå från att de
kostnader som kan följa av förslaget skall finansieras kollektivt av företagen
genom avgifter.

Stimulansutredningens
förslag ansluter till den princip i frågan om hur . arbetsmiljöåtgärder skall
bekostas som omfattas av arbetsmarknadens parter och som riksdagen anslöt sig tUl
vid behandlingen av propositionen (1973: 130) angående åtgärder för bättre
arbetsmiljö. I propositionen fastslogs att kostnadema för att förbättra
arbetsmiljön skaU betraktas som en del av projektkostnaderna och ingå i företagens
normala kalkyler. Utredningen avvisar sålunda tanken på direkta bidrag och har i
sitt huvudförslag sökt tUlgodose de mindre och medelstora företagens behov av
kredit och likvida medel i samband med akuta miljöproblem. De sakkunniga har emeUertid
inte velat dra en gräns meUan industri och andra näringar utan hävdar att
arbetsmiljöproblemen återfinns i alla slag av företag och förvaltningar. Behov
av insatser för att förbättra arbetsmiljön kan även uppkomma inom
servicesektorn och den offentliga sektorn. Det föreslagna systemet syftar till
att vara lättadministrerat ur de mindre och medelstora företagens synvinkel
genom att prövningen av låneansökningar samt utbetalningar sker regionalt.

Huvudförslaget
i betänkandet innebär att en lånefond upprättas genom en tUlfällig höjning av arbetarskyddsavgiftcn
med 0,2 procentenheter under åren 19761978 vilket med 1974 års
avgiftsunderlag ger ett tillskott om ca 260 milj. kr. per år. Från fonden får
företag samt kommuner och landsting möjlighet att låna pengar för att
finansiera förbättringar i arbetsmiljön. Särskilda krav på säkerhet för lånen
ställs inte. Lånen skall enligt förslaget amorteras inom fem år. De två första
åren skaU vara amorteringsfria. Lånesumman föreslås bli begränsad tiU högst 75
000 kr. för företag och 200 000 kr. för konmiuner och landsting.

För
att stimulera intresset för att föiMttra arbetsmiljön med stöd av lån ur fonden
redan under inledningsskedet föreslås räntebefrielse under

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:66 6

perioden
den 1 juU 1975den 31 december 1976. Därefter utgår samma ränta som för
hantverks- och industrilån.

Lån
ur fonden föreslås bU förmedlade genom företagareföreningarna i resp, län.
Företagareföreningarna bör ges möjlighet att i särskilda fall samråda med
yrkesinspektionen och med lokal facklig organisation. För att lån skaU kunna bevUjas
skall ansökan ha tiUstyrkts av de anstäUdas företrädare i skyddskommitté eUer
av skyddsombud. Företag med mer än 75 000 kr. i arbetsmiljöfond får enligt
förslaget inte komma i fråga för lån.

Utredningen
föreslår att 5 % av fondens medel reserveras för lån efter beslut av
arbetarskyddsfondens styrelse. Dessa lån avses utgöra ett komplement till
arbetarskyddsfondens bidragsgiyning, och användas för att stödja företag som
prövar nyheter på arbetarskyddets område eUer som på annat sätt genomför
åtgärder som arbetarskyddsfonden firmer vara av speciellt intresse.

Utredningen
har inte funnit det lämpligt att ge de statliga myndigheterna lånerätt i den
föreslagna fonden. Vid statliga myndigheter utom affärsverken bör enligt
förslaget i stället byggnadsstyrelsen resp. fortifikationsförvaltningen svara
för behövliga arbetsmiljöförbättringar inom ramen för sina ordinarie anslag. Om
behovet av åtgärder hänför sig till utrustning och inredning som finansieras
över myndighetsanslag men medel inte står tUl förfogande under löpande budgetår
bör i stället överskridande kunna komma i fråga. De affärsdrivande verken
förutsätts i likhet med de större företagen kunna ombesörja
arbetsmiljöförbättringar utan speciella åtgärder från samhällets sida.

Vid
sidan av sitt huvudförslag föreslår utredningen att garantier skapas för att
arbetsmiljöfrågan aktualiseras i samband med investeringar där staten medverkar
med regional- och sysselsättningspoUtiskt stöd. Förslaget i denna del innebär
att ansökan om lokaliseringsstöd samt statiigt kredUstöd till hemslöjd,
hantverk och småindustri skall vara åtföljt av intyg om att de anställdas förettädare
i skyddsfrågor har tagit del av ansökan.

Utredningen
anser vidare att frågan om stöd tiU arbetsmiljöförbättringar bör prövas i
samband med att en branschs situation och framtidsutsikter behandlas. Därför
bör statUga branschutredningar regelmässigt få i uppdrag att även pröva frågan
om eventuellt stöd för arbetsmUjö-förbättringar i branschen.

4
Remissyttranden

Allmänna
synpunkter

Utredningens
förslag har i stort sett mottagits positivt av remissinstansema. Praktiskt
taget samtliga remissinstanser tiUstyrker att stimulansåtgärder vidtas för att
förbättia arbetsmiljön. De instanser som avvisar

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:66 7

utredningens
förslag till en avgiftsfinansierad lånefond pekar i allmänhet i stäUet på altemativa
vägar att nå samma syfte. Några remissvar äi kortfattade och tar endast upp
vissa delar av förslaget.

Det stora flertalet
remissinstanser tillstyrker förslaget i dess huvuddrag, men har synpunkter
eller reservationer i fråga om olika delfrågor. Några remissinstanser påpekar
att utredningsförslaget i vissa avseenden är ofullständigt och att det därför
är svårt att förutse effekterna. Statskontoret imderstryker betydelsen av en
smidig och snabb handläggning av låneärenden. RRV anser att ytterligare
överväganden bör göras beträffande fondens storlek och de villkor som bör vara
förknippade med lån. Arbetarskyddsstyrelsen stödjer förslaget i huvudsak men ifrågasätter
flera detaljer, bl. a. fondens storlek, omfattningen av företagareföreningarnas
prövning av låneansökningarna och arbetarskydds fondens roU i lånesystemei. Man
efterlyser regler för den utiåning som skall beslutas av arbetarskyddsfondens
styrelse. Styrelsen ifrågasätter även den roll som yrkesinspektionen föreslås
få vid prioritering av låneansökningar. Yrkesinspektionerna i Stockholms,
Härnösands och Borås distrikt stäUer sig positiva tiU förslaget i stort.
Yrkesinspektionen i Stockholms distrikt ifrågasätter om de föreslagna högsta
lånebeloppen är tiUräckliga. Yrkesinspektionen i Hämösands distrikt menar att
amorteringstiden fem år är för kort och den föreslagna räntenivån för hög för
företag under stark expansion och för företag med dålig lönsan:ihet.
Yrkesinspektionen i Borås distrikt ifrågasätter om inte direkta bidrag skulle
kunna ges i särskilda faU, såsom då statliga bestämmelser utfärdas som helt
rycker undan förutsättningarna för en pågående verksamhet.. Styrelsen för arbetarskyddsfonden
ansluter sig tiU utredningens förslag och välkomnar möjligheten att kombinera bidragsgivningen
med lån. Fondstyrelsen framför tanken att inom ramen för de medel fondstyrelsen
skulle disponera av lånefonden i första hand rikta lånen till åtgärder för att
eliminera miljöproblem av slor vikt,

TCO
framhåUer att utredningsförslaget ansluter sig till organisationens uppfattning
beträffande finansieringen av arbetsmUjöförbätlrande åtgärder. Organisationen
understryker kraftigt att behovet av sädana åtgärder är stora även inom den
offentliga sektorn och föreslår att de statliga myndighetema innefattas i
lånesystemet. TCO och SACOjSR välkomnar den helhetssyn på arbetsmiljön som
utredningen har anlagt, SACO/SR anmäler ett positivt intresse för utredningens
förslag men anser att det är ofullständigt. Organisationen säger sig inte kunna
bedöma om arbetarskyddsfonden har fömtsättningar att klara de uppgifter som
den tilldelats i förslaget. LO accepterar med viss tvekan utredningens
förslag. Man uttalar sin oro för att riksdagen i det beslut som föregick tUl-sättandet
av utredningen medverkat tUl att luckra upp företagens ansvarskänsla för arbetsmUjön.
Organisationen anför vidare att utredningen borde ha prövat olika former för
att finansiera den föreslagna lånefon

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 66 8

den.
LO framhåUer också att gränsen för lånebeloppens storlek bör höjas samt att statiiga
myndigheter bör få rätt att låna om de skall vara med och betala tUl fonden.

De
fem företagareföreningar som har yttrat sig över förslaget ställer sig aUa
positiva tiU det. Man framhåller att företagareföreningarna är lämpUga organ
för att administrera låneverksamheten. Samtidigt pekas på att en så omfattande utläningsverksamhet
som den utredningen föreslår innebär avsevärt merarbete för föreningarna och fömtsätter
att förhandUngar upptas för att fastställa den ersättning som bör utgå. Företagareföreningen
i Älvsborgs län ställer sig tveksam till om man bör avstå från en kreditprövning
av de företag som söker lån. Företagareföreningen i Kalmar län önskar
kompletterande regler för företag som saknar skyddsombud och anför vidare att
lånen bör kombineras med informations- och utbUdningsaktiviteter riktade till
de små och medelstora företagen. Även företagareföreningen i Jämtlands län
önskar ge företagareföreningarna en mer aktiv roll i arbetsmiljösammanhang.
Företagarföreningen i Göteborgs och Bohus län anser att de föreslagna
beloppsgränserna är illa motiverade samt att någon form av behovsprövning bör
övervägas för att säkerställa att medlen kommer de mest angelägna projekten tUl
del.

Flera
remissinstanser ställer sig avvisande till tanken att bygga upp en fond med
avgifter. SAF och Sveriges industriförbund anför i ett gemensamt yttrande att
det bör undersökas om inte medel ur någon redan existerande fond kan utnyttjas
för ändamålet. En naturlig lösning vore att anknyta till statens hantverks- och
industrilånefond. Förutom att SAF och Sveriges industriförbund finner det onödigt
att bygga upp en ny fond hävdar de, att det under nuvarande samhällsekonomiska förhåUanden
är olämpligt att skatte- eller avgiftsfinansiera en fond. Även Sveriges
hantverks- och industriorganisation vänder sig mot tanken på
avgiftsfinansiering. Organisationen anser vidare att om finansieringen ordnas
på annat sätt bör ingen räntesubvention komma ifråga. Svensk industriförening
förordar att medel till den föreslagna fonden anvisas över statsbudgeten, och
föreslår att 200 milj. kr. anvisas för ändamålet.

Statens
industriverk och Svenska företagares riksförbund ställer sig avvisande till
förslaget. Industriverket utvecklar i sitt yttrande ett alternativt förslag
enligt vilket behövliga lånemedel anskaffas genom ett tillskott tUl statens
hantverks- och industrilånefond. Svenska företagares riksförbund betraktar
utredningsförslaget som onödigt. I den mån extra tiUskott till kreditmarknaden
behövs bör de kunna slussas via redan befintliga fonder. Kommun- och
landstingsförbunden önskar att kommuner och landsting undantas från det
föreslagna lånesystemet.

Arbetsmiljöutredningen
tar inte ställning till förslaget utan efterlyser i sitt remissvar fortsatt
utredning, då man anser att förslaget i vissa delar är ofullständigt. Det
föreslagna lånesystemet med viss amorterings-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 66 9

frihet
och räntebefrielse anses innebära ett visst avsteg från principen att
arbetsmiljökostnaderna skall utgöra en del av produktionskostnaderna och ingå
i företagens normala investerings- och driftkalkyler. Vidare ifrågasätts bl. a.
den föreslagna anknytningen till arbetarskyddsfonden och arbetarskyddsavgiften,
arbetarskyddsfondens uppgifter i sammanhanget, lånefondens storlek och den
förenklade bedömning av låneansökningar som föreslås.

Stimulansåtgärdernas
utformning

De
sakkunniga har som redan nämnts tagit avstånd från stödåtgärder för
arbetsmiljöförbättringar i form av bidrag eller lån och föreslår i stället ett
lånestöd med vissa begränsningar i fråga om kraven på säkerheter.

TiU
denna principiella lösning ansluter sig praktiskt taget alla de remissinstanser
som berör frågan. Bland dem kan nämnas statskontoret, RRV, styrelsen för
arbetarskyddsfonden, statens industriverk, TCO, SAF och Sveriges industriförbund.
Några remissinstanser anser att även ett lånesystem i enlighet med förslaget
kan innebära att man inkräktar på principen att arbetsmiljökostnader skall
bäras av produktionen. Arbetarskyddsstyrelsen framhåller att ett lånesystem
med förmånliga räntevillkor kan leda till orättvisor mellan företag som
eftersatt sin arbetsmiljö och företag som redan har vidtagit arbetsmUjöförbättrande
åtgärder. Sanrnia uppfattning framförs av arbetsmiljöutredningen. Även LO uttalar
sin oro för att principen om företagens ansvar för arbetsmiljön uppluckras men
säger sig kunna acceptera att en lånefond inrättas för en tidsbegränsad period
med tanke på att den främst riktar sig till de små och medelstora företagen
vilka ofta har arbetsmiljöproblem och små förutsättningar att avhjälpa dem.

Lånestödets
omfattning

De
sakkunniga föreslår att lånefonden skall finansieras genom en tiUfällig höjning
av arbetarskyddsavgiften från 0,1 till 0,3 %. Höjningen skall avse såväl
privata som offentliga arbetsgivare men endast företag samt kommuner och
landsting skall få låna ur fonden. Flertalet remissinstanser godtar förslaget.
Några remissinstanser har dock avvikande uppfattning i fråga om den offentiiga
sektorns medverkan. Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet önskar som
tidigare nänrnts undanta kommuner och landsting från de föreslagna
stödåtgärderna. Kommunförbundet anför att det föreslagna lånesystemet för kommunemas
del inte är av något egentligt värde. Man instämmer vidare i utredningens
konstaterande att stat och kommun redan nu bestrider stora kostnader för
brister i arbetsmiljön i företagen via arbetsmarknadspolitiska och
socialpolitiska insatser, sjukvården m. m. Kommunerna bör inte heller bidra
till finansieringen av förbättringar av arbetsmiljön

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 66 10

på
den privata sektorn. Landstingsförbundet hävdar i sitt remissvar att förslaget
är av begränsat värde för landstingen samt att dessa i egenskap av huvudmän för
hälso- och sjukvården ändå betalar stora kostnader för brister i arbetsmiljön.
Förbundet delar utredningens uppfattning att det är angeläget att förbättra arbetsmUjön
men anser att respektive landsting kan tillgodose det slag ay
arbetsmiljöinsatser som utredningsförslaget syftar till genom de medel för
reparation och underhåll som finns tUlgängliga.

LO
påpekar att statliga myndigheter liksom kommuner och landsting sällan har medel
budgeterade för akuta arbetsmiljöbehov. Det upplevs därför av arbetstagarna som
orättvist att de statiiga myndigheterna stäUs utanför lånemöjUgheterna men
likväl skaU vara skyldiga att avsätta pengar till fonden. Vidare anför LO att
om riksdagen inte antar de principer om budgetöverskridande som utredrungen
föreslår så skall staten ges rätt att låna från den föreslagna fonden på samma
villkor som kommuner och landsting. TCO understryker att statliga myndighe ter
inte har visat något föredöme vad gäller att förbättra arbetsmiljön och att de
anställdas krav ofta tillbakavisas med hänvisning tUl att medel för begärda
åtgärder saknas. Den väg som utredningen förordar för de statliga
myndigheternas del har enligt organisationen hittiUs inte gett önskade
resultat, varför TCO föreslår att statliga myndigheter skall få låna på samma
villkor som övriga arbetsgivare på den offentliga sektom.

De
sakkunniga föreslår vidare att endast företag som saknar arbets-miljöfond eller
vars behållning i arbetsmiljöfonden understiger 75 000 kr, skall få rätt att
låna från den föreslagna fonden. De, sistnämnda föreslås få låna högst etl
belopp motsvarande mellanskillnaden mellan behållningen i arbetsmiljöfonden och
75 000 kr. Förslaget tillstyrks av flertalet remissinstanser, bl. a, LO och
SAF.

Fondens
storlek

Enligt
utredningens förslag skall fonden tiUföras närmare 800 milj. kr. Några
remissorgan anser att fondens storlek inte tillräckUgt har motiverats av
utredningen. Andra anser att behoven har överskattats, RRV framhåUer att inga
beräkningar har presenterats som underlag för förslaget om fondens storlek.
Samma synpimkter framförs av arbetarskyddsstyrelsen och
arbetsmiljöutredningen. Den senare ifrågasätter även om inte medel för att
förbättra arbetsmUjön skulle kimna användas ef- fektivare på annat sätt. Svensk
industriförening betvivlar att efterfrågan på lån enligt förslaget är så stor
som utredningen förutser. Man förordar i stället att 200 milj. kr. stäUs tiU
förfogande över den statiiga budgeten. För den händelse riksdagen skulle
besluta om en ökad arbetarskyddsavgift bör ökningen begränsas till 0,1 % under
två år. Därefter kan riksdagen åter ta stäUning när behoven bättre kan fömtses.
Statens industriverk uppskattar i sitt aUeinativa förslag behovet till 100
milj. kr.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 66 11

Starttidpunkten
för den föreslagna lånefonden m. m.

Med
den av utredningen föreslagna finansieringen kommer medel att inflyta i fonden
först från och med februari månad 1976. Utredningen anser det viktigt att
utlåning från fonden kan komma till stånd så snart som möjligt efter det att
beslut har träffats av riksdagen.

Vikten av att genom
tillfällig upplåning möjliggöra en tidig start understryks av AMS, som
framhåller att man därigenom kan stödja sysselsättningen under år 1975.
Liknande synpunkter anförs av Sveriges hantverks- och industriorganisation.
Fyra kreditinstitutioner har yttrat sig beträffande möjligheterna att genom
upplåning finansiera den föreslagna lidigareläggningen av lånefondens start.
Sveriges investeringsbank förklarar sig beredd att medverka till behövligt
lån. Riksgäldskontoret och allmänna pensionsfondens styrelse förordar att en
rörlig kredit i riksgäldskontoret ställs till förfogande. Även Sveriges
Riksbank förordar en rörlig kredit i riksgäldskontoret såsom den naturligaste
lösningen. Övriga av utredningen skisserade alternativ avstyrks av riksbanken.
Upplåning i Investeringsbanken med réfinansiering i utlandet eller i riksbanken
anges vara en för investeringsbanken främmande verksamhet. Direkt upplåning i
riksbanken förutsätter ändring i riksbankslagen och upplåning i allmänna
pensionsfonden bedöms som mindre lämpUg eftersom fondens resurser behövs för
att tillgodose efterfrågan på långfristiga krediter.

Lånebeloppens
storlek

De
sakkunniga föreslår att lån i fonden får uppgå tUl högst 75 000 kr. per företag
och 200 000 kr. per kommun eller landsting. Flera remissinstanser framhåUer
att utredningen inte har lämnat något mer ingående underlag för de föreslagna
övre lånegränsema. Yrkesinspektionen i Stockholms distrikt anför att beloppen förefaUer
mycket små jämfört med de behov som kan uppslå i medelstora företag och i stora
landsting och kommuner. LO förordar en rejäl höjning av beloppen för såväl
förelag som konmiuner för att önskad effekt skall kunna uppnås. Sveriges
hantverks- och industriorganisation anser att 75 000 kr. är heU otillräckligt
för att förbättra arbetsmiljön som helhet och vill uppfatta förslaget som ett
inledande försök.

Administrationen
av lånefonden

Utredningen
föreslår att de från arbetarskyddsavgiften influtna medlen via
arbetarskyddsfonden överförs till företagareföreningarna, vilka skall
administrera lånesystemet. Företagareföreningarna föreslås samråda med
yrkesinspektionen i fråga om prioritering mellan ansökningar samt med inspektionen
och facklig organisation när tvekan råder huruvida ändamålet med en ansökan är
att gagna arbetsmiljön.

Arbetarskyddsfondens
medverkan ifrågasätts av några remissinstanser.

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 66 12

ArbetsmUjöuiredningen
efterlyser ett klarläggande av arbetarskyddsfondens uppgifter i detta
sammanhang. Arbetarskyddsstyrelsen anser att anknytningen till
arbetarskyddsfonden är otillräckligt motiverad och förordar att AMS eller
statens industriverk som alternativa förvaltare av fonden. LO förordar att AMS
får uppdraget att fördela medel mellan företagareföreningarna.

Förslaget
om företagareföreningarnas roll vid låneadministrationen tillstyrks av
flertalet remissorgan. Föreningarna anses ha de behövliga kontaktema med de
mindre och medelstora företagen. Utredningens förslag att prövnmgen av
låneärenden skall ske lokalt av de anställdas företrädare i skyddsfrågor och
administreras regionalt av företagareförening-ama anses av statskontoret fylla
kravet på smidig och snabb handläggning. I en avvikande mening som fogats tiU
statskontorets remissvar föreslås att yrkesinspektionerna får förmedla lånen i
stället för företagare-föreningama. Svenska företagares riksförbund pekar på
att företagareföreningarna endast sysslar med industriföretag. För att tiUgodose
behovet av kunskaper om handel och servicenäringar föreslår riksförbundet att
handelskamrarna medverkar i låneverksamheten. Företagareföreningarna i Kalmar,
Kristianstads, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs samt Jämtlands län instämmer som
tidigare framgått i förslaget att utnyttja företagareföreningarna för
långivningen och framhåller att lånefonden är ett lämpligt komplement tUl
dessas övriga verksamhet. Samtidigt understryks att ett lånesystem enligt
förslaget kan innebära en fördubbling av antalet låneärenden hos föreningama.

Flera
remissinstanser, däribland yrkesinspektionen i Borås distrikt, tUlstyrker
förslaget att yrkesinspektionen skall kunna tillfrågas om prioritering av
låneansökningar samt om tveksamma fall. Arbetarskyddsstyrelsen finner det
naturligt att yrkesinspektionen i vissa fall kan komma att beröras av dessa
frågor eftersom alla parter i företagen har möjlighet att konsultera
inspektionen när man diskuterar olika åtgärder. Styrelsen anser emellertid att
principiella invändningar kan riktas mot att den inspekterande myndigheten
medverkar vid prioriteringar av låneansökningar vid sidan av att den har att
övervaka att arbetarskyddslagen efterlevs. Styrelsen avstyrker därför att inspektionen
deltar i handläggningen av prioriteringsfrågorna.

Flera
remissinstanser, bl. a. TCO, tillstyrker förslaget att företagareföreningarna
får möjlighet att i tveksamma fall konsultera den fackliga organisationen för
att få synpunkter på inkomna låneansökningar.

Sveriges
hantverks- och industriorganisation, Svenska företagares riksförbund samt
företagareföreningarna i Kalmar och Jämtlands län vill som tidigare berörts
tilldela företagareföreningarna en mer aktiv roll i samband med långivningen. Föreningama
bör sålunda ges möjlighet att genom informations- och utbildningsaktiviteter
verka för en bättre arbetsmiljö i de mindre och medelstora företagen.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 66 13

Prövning
av låneansökningar

De
sakkunniga föreslår att tUlstyrkan av de anställdas företrädare i skyddsfrågor
görs till ett villkor för lån. Godkännandet skall inhämtas i första hand från
skyddskommitté, i andra hand från huvudskyddsombud och i tredje hand från
skyddsombud i företaget eller då sådant saknas från regionalt skyddsombud. LO
föreslår att om lånesökande företag saknar skyddskommitté så skall
företagareföreningen regelmässigt kontakta lokal facklig organisation som får tiUstyrka
eller avstyrka ansökningen. LO hänvisar till att i små företag ett enskUt
skyddsombud kan få svårt att a-wisa företagets förslag. Även
arbetsmiljöutredningen uttalar liknande farhågor och framhåller dessutom att
skyddsombud och skyddskonunittéledamöter många gånger saknar tUlräcklig utbUdning
och erfarenhet för avgörande bedömning i investeringsfrågor. Utredningen anser
ändå att förslaget i princip bör godtas men efterlyser klarläggande om vad som
skall gälla när låneansökan avser åtgärd som berör flera huvudskyddsombud.

Några
remissinstanser tar upp frågan om låneansökningar från företag som saknar
såväl skyddskommitté som huvudskyddsombud och skyddsombud. Yrkesinspektionen i
Borås distrikt framhåller att även företag med mindre än fem arbetstagare och
som saknar regionalt skyddsombud bör ges möjligheter att låna. Saknas också
regionalt skyddsombud bör prövning kunna ske genom yrkesinspektionen. Även företagareföreningen
i Kalmar län efterlyser kompletterande regler.

Flertalet remissinstanser
har inget att invända mot att företagareföreningamas roll vid prövning av
låneärenden begränsas tUl att kontrollera att sökande företag bedriver rörelse
som avses i ansökan, att arbets-mUjöfond saknas samt att godkännande från
personalens företrädare i skyddsfrågor föreligger. Många understryker behovet
av en snabb och enkel handläggning av låneärenden. Några remissinstanser menar
emellertid att det behövs en mer omfattande prövning av låneansökningarna. Arbetarskyddsstyrelsen
ifrågasätter om inte den sökandes kreditvärdighet bör prövas liksom frågan humvida
låneärendet har sammanhang med nyinvesteringar. Om lånestödet tillämpas så att
ingen eller ringa omsorg ägnas frågan om låntagarens förmåga till
återbetalning närmar sig systemet ett bidragssystem. Även RRV önskar en mer
ingående prövning av lånevillkoren.

Företagareföreningen
i Älvsborgs län uttalar att det finns risk för att företag som är på obestånd
ansöker om lån för att genoniföra investeringar som endast perifert berör
arbetsmiljön och förordar därför att företagareföreningarna i sådana fall bör
samråda med yrkesinspektionen. Frägan om en mer ingående prövning av
låneändamålens angelägenhetsgrad från arbetsmiljösynpunkt förs fram av
arbetarskyddsfonden samt av företagareföreningen i Göteborgs och Bohus län.

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 66 14

Lånevillkor

Utredningen
förordar att de föreslagna lånen skaU löpa med samma ränta som lån från statens
hantverks- och industrilånefond, f. n. 10 %, att amorteringstiden skall vara
fem år med de två första åren amorteringsfria samt att ränta inte skall utgå
för tiden fram tiU den 1 januari 1977.

Den
föreslagna räntebefrielsen tillstyrks av företagarföreningen i Göteborgs och
Bohuslän samt av TCO som samtidigt understryker att åtgärden måste ha
engångskaraktär. Arbetarskyddsstyrelsen och arbetsmiljöutredningen menar som
nämnts att den föreslagna räntebefrielsen ger lånestödet drag av bidrag.
Sveriges hantverks- och industriorganisation tillstyrker räntebefrielsen
endast under fömtsättning att avgiftsfinansiering av fonden väljs.

Remissinstanserna godtar
överlag förslaget i vad avser räntenivån efter den inledande perioden samt
amorteringsreglerna. Sveriges hantverks-och industriorganisation förordar att
amorteringstiden sätts tUl tio år för att anpassning skall ske till övriga lån
som förmedlas av företagareföreningarna. Yrkesinspektionen i Härnösand anser
att räntan bör sättas lägre och amorteringstiden göras längre än vad som
föreslås i betänkandet.

Långivningens
inriktning

Förslaget
att långivningen begränsas till arbetsmiijöförbättringar i redan existerande
anläggningar och att lån till arbetsmUjöförbättringar i samband med
nyinvesteringar inte bör få komma i fråga godtas i stort av remissinstansema.
SAF förordar i stället en anknytning till de regler som gäller för
arbetsmiljöfonderna.

Lån
via arbetarskyddsfonden

I
betänkandet föreslås att 5 % av fondmedlen sätts av för utlåning efter beslut
av arbetarskyddsfondens styrelse. Förslaget innebär att fondens
bidragsverksamhet kompletteras med långivning till företag som upprättar
referensanläggningar, praktiskt prövar ny teknik eller på annat sätt genomför
arbetsmiljöförbättrande åtgärder som fonden finner vara av speciellt intresse.
Flera av de remissinstanser som tar upp förslaget påtalar att varken
inriktningen eller villkoren för denna långivning preciserats närmare i
betänkandet. Några remissinstanser stäUer sig avvaktande till förslaget.
Arbetarskyddsstyrelsen anför att behoven av lån via arbetarskyddsfonden inte
har motiverats närmare och anser att noggranna överväganden bör föregå ett
beslut om att lägga på fonden ytterligare arbetsuppgifter. Styrelsen för
arbetarskyddsfonden framhåller att dess erfarenheter visar att det i samband
med eller som en fortsättning av forsknings- och utvecklingsinsatser kan finnas
aidedning att bevilja lån i syfte att snabbt få nya tekniska lösningar
tillämpade.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:66 15

Styrelsen
ansluter sig till utredningens förslag och understryker det angelägna i att
styrelsen bereds tillfälle att närmare diskutera utformningen av
administrationen av lånesystemet. LO stäUer sig tveksam till att avsälla så
mycket som 5 % av den tilltänkta lånefonden till lån via arbetarskyddsfonden.
TCO finner förslaget välmotiverat.

De
statliga myndigheterna

Utredningen
har inte ansett det lämpligt att ge statliga myndigheter rätt att låna i den
föreslagna fonden. I stäUet föreslås att fortifikationsförvaltningen resp.
byggnadsstyrelsen svarar för akuta arbetsmiljöinsatser inom ramen för sina
anslag för myndigheter utom affärsverken. I den mån motsvarande behov gör sig
gällande beträffande utrustning och inredning bör budgetöverskridande kunna
komma i fråga. Affärsverken förutsätts själva kunna tillgodose sina behov.
Fortifikationsförvaltningen har inget att erinra mot förslaget, men fömtsätter
att det inte innebär några ändringar av den ansvarsfördelning som råder inom
försvaret beträffande handläggningen av arbetsmiljöfrågor. Statens vägverk
anser att någon särskild statlig fond för arbetsmiljöåtgärder inte bör
upprättas.

Några
remissinstanser understryker vikten av att man får motsvarande möjligheter till
miljöförbättringar på det statliga området som på det privata. Arbetarskyddsstyrelsen
understryker i sitt svar att statliga myndigheter måste ges möjligheter som är
likvärdiga de som erbjuds andra arbetsgivare. Erfarenhetema visar att det ofta
är svårt att få till stånd behövliga åtgärder på det statliga området varför
det är viktigt att den av utredningen föreslagna vägen med budgetöverskridande
i praktiken blir likvärdig med lånesysteihet. LO kräver atf om riksdagen inte
medger rätt till budgetöverskridande så skall de statiiga myndighetema och affärsverken
jämställas med kommunerna i lånehänseende. TCO konstaterar att statliga verk
och myndigheter inte visat något föredöme när det gäller att förbättra
arbetsmiljön för de anställda. De möjligheter som utredningen pekar på vad
gäller byggnadsunderhåU har enligt TCO:s mening inte givit önskvärt resultat.
TCO förordar därför att statliga myndigheter ges möjUgheter att låna på samma
sätt som övriga offentliga arbetsgivare.

Övriga
förslag

AMS,
arbetarskyddsstyrelsen, yrkesinspektionen i Härnösands distrikt, arbetarskyddsfonden,
statens industriverk, LO, TCO, SACO/SR samt företagareföreningen i Göteborgs
och Bohus län tUlstyrker förslaget om att ansökan om statligt regionalt och sysselsättningspolitiskt
stöd skall vara försedd med påskrift av skyddskommitté eUer skyddsombud av
vilken det framgår att kommittén eUer ombudet beretts tUlfäUe att ta del av
ansökningen. Svensk industriförening har inget att invända mot den föreslagna
ordningen men förutsätter att den inte medför krav på

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 66 16

speciella
blanketter eUer rutiner som försvårar företagarnas arbete. SACO/SR föreslår att
de anstäUda i andra former på lämpligt sätt delges låneansökan om
skyddskommitté eller skyddsombud saknas. Mot förslaget uttalar sig
arbetsmiljöutredningen samt företagareföreningen i Kalmar län.
Arbetsmiljöutredningen framhåller att utredningen i sitt pågående arbete har
att se över frågan om förhandsprövning av annat än nya eller ändrade
arbetslokaler. Man ifrågasätter dessutom det praktiska värdet av förslaget.
Företagareföreningen framhåller att de ifrågavarande lånen kan avse
rörelsekapital och annat som inte har med arbetsmiljön att göra. Föreningen
pekar dessutom på att företagarens personliga ekonomi ofta redovisas i
sammanhanget och att förslaget därför av sekretesskäl bör a-wisas.

Arbetarskyddsstyrelsen,
yrkesinspektionen i Härnösand, arbetsmiljöutredningen, statens industriverk,
LO samt företagarföreningen i Göteborgs och Bohus län tillstyrker förslaget
att frågan om stöd till ar-betsmiljöinsatser regelmässigt bör behandlas i
förekommande statliga branschutredningar.

5
Föredraganden 5.1 Inledning

Under
senare år har arbetslivets villkor stått i centmm för reformarbetet. Vid sidan
av de vittgående reformer som har genomförts och som f. n. övervägs på det
arbetsrättsliga området har reformverksamheten främst inriktats på att skapa
en i såväl fysiskt som psykiskt hän seende bättre arbetsmiljö.

Sedan
några år tillbaka är arbetsmUjöutredningen sysselsatt med en genomgripande
översyn av arbetarskyddslagstiftningen. På grundval av delbetänkande av
utredningen genomfördes med verkan fr. o. m. den 1 januari 1974 en rad åtgärder
för att skapa en bättre arbetsmUjö och tUlförsäkra de anställda ett ökat
inflytande över hithörande frågor på den egna arbetsplatsen. Genom reformen
utvidgades skyddsombudens lagfästa befogenheter. Även i övrigt ökades
väsentligt de anställdas inflytande på de lokala skyddsfrågoma. Utbildningen
av skyddsombuden byggdes ut kraftigt. ArbetsmUjöutredningens arbete fortsätter.
Dess huvudbetänkande kan beräknas föreligga omkring årsskiftet 1975 1976.

Arbetarskyddets
resurser har förstärkts kraftigt under de senaste åren, bl. a. för att öka
omfattningen av yrkesinspektionens tiUsynsverksamhet. I årets budgetproposition
har medel begärts för fortsatt utbyggnad.

Genom
lagen (1974: 325) om arbetsmUjöfonder skall företag vilkas vinst för år 1974
uppgår tUl minst 100 000 kr. avsätta 20 % av vinsten tUl en särskUd fond, vilken
under en femårsperiod kan utnyttjas för in-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 66 17

vesteringar
som rör arbetsmiljön. De avsatta medlen möjliggör sådana särskilda åtgärder för
att förbättra arbetsmUjön som de anställda anser önskvärda. Investeringar som
görs med fondmedel anses omedelbart avskrivna. Härigenom utökas framför allt
de större företagens möjligheter att finansiera arbetsmiljöförbättringar.

Det
av slimulansutredningen i december 1974 framlagda betänkandet (Ds A 1974: 8)
Stimulansåtgärder för att förbättra arbetsmUjön itmehåller förslag som tar
sikte på finansiering av vissa avgränsade arbetsmiljöåtgärder i främst de
mindre och medelstora företagen. Utredningens huvudförslag innebär att en
särskild lånefond byggs upp genom en tillfällig höjning av arbelarskyddsavgtften.
Genom förmedling av företagareföreningarna i resp. län skall lån ur fonden
lämnas till i första hand mindre och medelstora företag för arbetsmUjöförbättrande
åtgärder. Räntebefrielse föreslås under ett inledande skede.

I
utredningen återfinns vissa grundläggande resonemang om vad som konstituerar en
god arbetsmiljö och om de vägar på vilka arbetsmiljön kan förbättras.
Synpunkterna överensstämmer med dem som bl, a. de fackliga organisationerna har
uttalat i skilda sammanhang och de får kraftigt stöd i remissopinionen.
Särskilt understryks den vidare syn på arbetsmiljön som trängt fram på senare
år och som innebär att psykiska och sociala aspekter på arbetsmiljöns
utformning spelar en slor roll. Jag delar självfallet detta synsätt.

1
och för sig är det naturligtvis möjligt att tänka sig att en viss
arbetsmiljöfaktor särskilt uppmärksammas och att samhällsstöd utgår för atl
förbättra arbetsmUjön med avseende på sådan.faktor. En sådan prioritering av
problemen är nödvändig hos arbetarskyddsmyndigheterna eftersom vissa resurser
måste koncentreras till de i varje situation mest angelägna problemen. På
motsvarande sätt kan forskning och utveckling på arbetsmiljöområdet få sin
tyngdpunkt på de områden där kunskaperna för ögonblicket bedöms mest angelägna
att fördjupa. Men alt ute i arbetslivet välja ut ett visst område och göra
insatser inom just detta område tUl föremål för stöd skuUe innebära ett stort
mått av godtycke samtidigt som verkningarna skuUe bli mycket olUca inom skilda yrkesområden
och branscher. Jag delar utredningens uppfattning att arbetsmiljöproblem som är
koncentrerade till vissa slag av verksamhet bäst angrips utifrån mer
systematiska bedömningar av en branschs förhållanden och utvecklingstendenser.

I
vårt land försiggår f. n. en grundläggande omdaning av arbetarskydd och
arbetsmiljö ute i företag och förvaltrungar. De ändringar som har skett i fråga
om h\. a. yrkesinspektionens organisation ocb skyddsombudens ställning och
befogenheter har stor betydelse i detta sammanhang. Endast i begränsad
utsträckning formuleras dock de konkreta kraven på arbetsmiljön utifrån
gällande lagar och författningar. Vilka krav och önskemål som reses på varje
enskild arbetsplats beror i hög

2 Riksdagen 1975. 1 saml Nr 66

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 66 18

grad
på de bedömningar som görs av de anställda själva vid granskningen av den egna
arbetsplatsen. Det är därför inte möjligt att centralt fastställa en bestämd
nivå för önskvärda arbetsmiljöförbättringar, som skulle kuima läggas tUl gmnd
för ett stödsystem. Försök i den riktningen skulle dessutom vara olämpliga,
eftersom varje sådan nivå skulle kunna uppfattas som en maximmivå. Slutsatsen härav
är att varje förslag i syfte att stimulera arbetsmUjöåtgärder bör utgå från de
anställdas egen bedömnmg av vilka åtgärder som är mest angelägna.

Mot
bakgrund av vad jag har anfört i det föregående är det rimligt att söka bedöma
om de former för finansiellt stöd som samhäUet nu medverkar tUl behöver
kompletteras med särskild hänsyn till arbetsmiljöns krav. Delta är vad jag i
första hand förordade i direktiven tUl sti-mulansuttedningen och det är på den
vägen utredningen sökt sig fram. Det huvudförslag som utredningen har fört fram
har den stora förtjänsten att det inte bryter upp principen att kostnadema för
en god arbetsmUjö skall räknas ui i investeringskostnaderna i varje
anläggning. Lokalernas utformning, maskinemas placering, belysning,
skyddsåtgärder, bullerdämpning, matrum, toaletter osv. är allt integrerade
delar av en investering samtidigt som de konstituerar arbetsmiljön. Även med en
aldrig så fömtseende planering kan det dock komma upp krav och önskemål om
förbättringar eUer kompletteringar i en existerande anläggning, vUka företaget
bedömer som svåra att tUlgodose. I sådana situationer kan särskUt mot
bakgrunden av de möjligheter till förbättringar av de anställdas arbetsmUjö
som arbetsmUjöfonderna ger utrymme för det vara rimligt att samhället
försöker medverka tiU att i princip motsvarande möjligheter tUl akuta åtgärder
öppnas för de anställda i de företag som saknar arbetsmUjöfonder. Jag har
därvid utgått från som naturligt att det ställs samma krav på god arbetsmiljö i
mindre och medelstora företag som i större och att motsvarande krav som framförs
inom industrin också ställs inom service och förvaltning.

Mot
den nu redovisade bakgmnden finner jag i likhet med utredningen och remissmyndighetema
det vara befogat att förslag föreläggs riksdagen om stöd tUl finansiering av arbetsmUjöåtgärder
i mindre och medelstora företag. Reformen bör avse finansiering av
förbättringar i existerande anläggningar och inte begränsas tUl viss
arbetsmiljöfaktor. De anställda bör ha ett avgörande inflytande över åtgärdema.
Till förslaget bör knytas sådana förmåner att företagen stimuleras att vidta
åtgärder för att förbättra arbetsmUjön.

I
stunulansutredningens betänkande har även föreslagits vissa åtgärder som
syftar till att garantera att arbetsmUjöfrågor aktualiseras dels i samband med
ansökan om lokaliseringsstöd samt statUgt kreditstöd tUl hemslöjd, hantverk och
småindustri dels i samband med s. k. branschutredningar. Jag tar upp dessa
frågor först sedan jag behandlat övriga frågor.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 66 19

5.2
Utformningen av stödåtgärderna

Det
allmänna kan på skilda sätt medverka till att åtgärder vidtas för alt förbättra
arbetsmiljön. Vill man ekonomiskt stimulera företagen lill åtgärder mom detta
område kan det ske genom kreditstöd i form av lån eller lånegaranti eller också
genom bidrag. Under det hittillsvarande reformarbetet på arbetsmiljöområdet har
bidragsformen avvisats. Kostnaderna för arbetsmiljöförbättrande åtgärder har
betraktats som en del av de produktionskostnader som företagen har att räkna
med. Jag vUl sålunda erinra om att arbetsmUjöutredningen, i vUken
arbetsmarknads-partema är representerade, i betänkandet (SOU 1972: 86) Bättre arbetsmUjö
starkt underströk denna uppfattning. Som skäl för sin ståndpunkt anförde
utredningen bl. a. svårighetema att skUja ut arbetsmiljökostnader från övriga
produktionskostnader samt risken för att ett bidragssystem kunde leda till att
företagen eftersatte arbetsmiljön i avvaktan på bidrag, ArbetsmUjöutredningen
pekade också på att införande av bidrag skulle missgynna de företag som redan
själva hade helt eller delvis avhjälpt en dålig arbetsmUjö. Bidragsformen stod
vidare i strid med de principer som arbetarskyddslagstiftningen vilar på. I prop.
1973: 130 med anledning av betänkandet betonades den grundläggande betydelsen
av att det på grundval av en enig uppfattning hos både arbetstagarnas och
arbetsgivarnas organisationer kunde slås fast, alt kostnadema för arbetsmiljön
skall bäras av produktionen. Vid behandlingen av propositionen anslöt sig
riksdagen till samma uppfattning.

Även
stimulansutredningen tar i sitt betänkande avstånd från ett bidragssystem och
föreslår att stöd för att förbättra arbetsmiljön skall utgå i form av lån.
Utredningen anför att varje bidragssystem lätt kan leda till orättvisa mellan
företag som har satsat på förbättring av arbetsmiljön och företag som
eftersatt denna. Utredningen framhåller vidare att det är principiellt felaktigt
att införa bidrag till arbetsmUjöförbättringar för de företag som anför
bristande lönsamhet som skäl för sin försummelse i fråga om arbetsmUjön.
Problem som följer med bristande lönsamhet måste enligt utredningen lösas i
ett näringspolitiskt sammanhang och kan inte få leda till att just arbetsmUjön
eftersatts.

Utredningens
principiella inställning delas av samtliga remissinstanser som har berört
denna fråga.

Även
jag kan i allt väsentiigt ansluta mig till utredningens och remissinstansemas
ståndpunkt i den nu berörda frågan. Den gmndläggande principen att kostnadema
för arbetsmUjön skall bekostas av produktionen står fast. De stödåtgärder för
att förbättra arbetsmiljön som jag ämnar föreslå i fråga om mindre och
medelstora företag bör inriktas på ökade lånemöjligheter. En medverkan tUl
förbättrade möjligheter för företagen att erhålla lån för arbetsmUjöförbättringar
ligger i linje

s. 20 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 66 20

med
den instäUning i valet meUan lån och bidrag som statsmakterna och
arbetsmarknadens parter tidigare har gett uttryck för. Låneformen är enligt min
mening bäst ägnad att tillgodose rationalitet och rättvisa. LånemöjUgheterna
kan åstadkommas genom att staten lämnar särskUda lånegarantier för lån i
kreditinstitut eller genom att det allmänna svarar för själva långivningen.

Stimulansutredningens
förslag går ut på att företagen skall få låna pengar ut en delfond tUl
arbetarskyddsfonden vilken skall byggas upp genom tUlfällig höjning av
arbetarskyddsavgiften. De medel som måste ställas tUl förfogande antingen på
det sätt utrednmgen föreslagit eller via statsbudgeten för det faU kredilstödet
skulle utgå i form av direkta lån är emellertid betydande. Som jag kommer att
utveckla i det följande bör en finansiering via statsbudgeten inte komma i
fråga i detta fall. Skäl talar vidare för att f. n. så långt möjligt begränsa
höjningar av de avgifter som nu åvUar arbetsgivarna. Mot denna bakgrund måste
enligt mm mening kreditstödet ges en annan utformning än vad utredningen
föreslår. Det alternativ som därvid erbjuder sig är stöd i form av statlig
lånegaranti för lån i bank eller annan kreditinrättning. Kreditstöd i denna
form förekommer redan genom de s.k. industrigaranti-lånen enligt kungörelsen
(1960: 372) om statiigt kredilstöd till hemslöjd, hantverk och småindustri.
Kreditstödet för arbetsmiljöförbättringar bör i sina huvuddrag kunna anpassas tUl
dessa lån.

Med
den lösning jag sålunda stannat för är den särskUda långivningen direkt från
arbetarskyddsfonden som stimulansutredningen har föreslagit inte aktuell.
Frågan om arbetarskyddsfondens stödverksamhet i vad avser möjligheter att ge
lån får övervägas i annat sammanhang.

5.3
Avgränsningen av kreditstödet

Stunulansutredningens
uppdrag har omfattat frågan om stimulansåtgärder för att förbättra arbetsmUjön
inom industrin och därvid framför allt hos mindre industriföretag. Utredningen
har emellertid utifrån den vidare syn på arbetsmUjön som alltmer vinner insteg
betonat, att arbetsmiljöproblem återfinns inte endast hos industrin utan inom
hela arbetslivet. Utredningen har därför i sitt förslag sökt finna former för
att innefatta också hantverk och serviceverksamhet, liksom kommunal verksamhet
i det föreslagna stödsystemet. I fråga om statliga myndigheter framhålls i
betänkandet att anslagsöverskridanden bör komma i fråga när akuta behov av
åtgärder uppkommer och medel för ändamålet inte står till förfogande. De statiiga
affärsverken bör enligt förslaget likaså undantas från den föreslagna
lånemöjligheten.

Jag
vill först beröra arbetsmiljöåtgärderna på det statliga området. TCO, som fuiner
det mycket tiUfredsställande att kommuner och landsting har innefattats i
förslaget, viU att även statliga arbets-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 66 21

givare
skall få låna på samma villkor. LO vill ha garantier för att sådana insatser
som utredningen anger kan komma tUl stånd på den statliga sidan. Jag delar de
sakkunnigas bedömning att de statliga myndigheterna svårligen låter sig
inordnas i det kreditsystem som jag har föreslagit, I stället bör särskUda
arbetsmiljöförbättringar liksom hittills finansieras via myndighetsanslag. Jag
återkommer senare till frågan hur åtgärder av nu avsett slag därvid bör komma
till stånd.

Även
affärsverken bör som utredningen föreslagit undantas från att inordnas i
stödsystemet. Däremot bör självfallet statliga aktiebolag och andra statligt
ägda företag inordnas i systemet.

Vad
gäller det kommunala området avstyrker Landstingsförbundet likom Svenska
kommunförbundet att landsting och kommuner ingår i det av utredningen
föreslagna systemet för finansiering och långivning. Kommunförbundet anser
inte att den föreslagna lånemöjligheten är av något egentligt värde för
kommunerna. Landstingsförbundet anför att möjlighet redan föreligger för
landstingen att tillgodose det slag av arbetsmiljöinsatser som avses i
betänkandet genom de medel som finns tUlgängliga för reparation och underhåll.

LO
och TCO stryker under behovet av att arbetsmUjöåtgärder som aktualiseras av de anstäUda
vid sidan av dem som beräknats i den antagna staten kan tillgodoses i kommuner
och landsting.

Jag
bar viss förståelse för de båda förbundens tveksamhet mot att kommuner skall
omfattas av det föreslagna systemet. Detta är i första hand utformat för att
tillgodose de behov som uppkommer i mindre och medelstora företag.

Då
jag har funnit anledning att konstatera att kommunema själva kan finna vägar
att tillgodose motsvarande behov, anser jag i likhet med de båda
kommunförbunden att kommuner och landsting inte bör inordnas i det föreslagna
lånegarantisystemet.

Från
kommunalt håU har vidare uttalats önskemål om befrielse från att betala den
föreslagna höjningen av arbetarskyddsavgiften. Jag delar denna uppfattning och
förordar att kommuner och landstingskommuner undantas från att erlägga sådan
avgift som kan följa av sättet att finansiera del förslag som jag förordar.

Vad
jag nu har sagt avser den verksamhet som landstingen och primärkommunerna
bedriver som sådana. Aktiebolag eller andra privaträttsliga rättssubjekt, vUka
helt eller delvis ägs av kommun, bör däremot omfattas av det av mig förordade
förslaget.

Med
de undantag jag har angett i det föregående föreslås kreditstödet omfatta
varje företag som har skyldighet att betala arbetarskyddsavgift, oavsett om
det bedrivs som bolag, förenmg eUer som enskild rörelse. Däremot förordar jag
den begränsningen att lånegarantimöjligheten inte skall stå öppen för företag
som har eller har haft arbetsmiljöfond. Dock skall företag vars avsättning tUl
arbetsmiljöfond un-

s. 22 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 66 22

derstiger
det högsta gärantibeloppet enUgt förslaget, kunna få statlig garanti för lån
som uppgår till högst skUlnaden mellan avsättningen tUl fonden och det högsta
garantibeloppet. Jag anser det vidare angeläget att lånegarantin i första hand
kommer de företag tUl del som annars saknar möjligheter att få lån till
arbetsmiljöförbättringar i bank eller annat kreditinstitut. Som regel bör den
ifrågavarande lånegarantin därför inte komma i fråga i den mån ett företag kan
erbjuda gängse lånesäkerhet.

5.4
Finansieringsfrågor m. m.

Stimulansutredningen
har enligt sina direktiv haft att utgå från att kostnaderna för de arbetsmUjöförbättrande
åtgärder som den kunde komma att föreslå skulle finansieras kollektivt av
företagen genom avgifter. I betänkandet framhåller utredningen att avgiftema tUl
yrkesskadeförsäkringen samt arbetarskyddsavgiften täcker endast de direkta
utgifterna för yrkesskadeförsäkring, forsknmg och utbildning på
arbetarskyddsområdet m. m. men däremot inte samhällets totala kostnader till
följd av brister i arbetsmiljön. Betydande kostnader, orsakade av brister i
arbetsmiljön, betalas sålunda av stat och kommun via arbetsmarknadspolitiska
och socialpolitiska insatser och inom sjukvården. Utredningen finner det mot
den bakgmnden naturligt att låta de föreslagna stödåtgärderna, vUka bör ses
som ett led i ett förebyggande arbetarskydd, finansieras genom en höjning av
arbetarskyddsavgiften. Den föreslår att arbetarskyddsavgiften under åren
19761978 höjs från nuvarande 0,1 % till 0,3 % av avgiftsunderlaget. Intäktsökningen
beräknas på gmndval av 1974 års avgiftsunderlag uppgå till ca 260 milj. kr.
för vart och ett av de tre åren. De medel som inflyter genom avgiftshöjningen
föreslås tUlföras en särskUd delfond inom arbetarskyddsfonden. Lånen ur
delfonden skall förmedlas av resp. läns företagareförening.

Flertalet
remissinstanser ansluter sig i princip tUl förslaget att genom avgifter skapa
en särskild fond för arbetsmUjöåtgärder. LO framhåUer dock i sitt yttrande att
man gärna hade sett att utredningen analyserat och prövat olika
finansieringsmöjligheter. Även arbetsmiljöutredningen uttalar tvekan
beträffande höjningen av arbetarskyddsavgifterna. Några av remissinstanserna
ställer sig klart avvisande. Statens industriverk föreslår att medel för
ändamålet i stället tillförs statens hantverks- och industrilånefond över
budgeten. Ytterligare några organisationer tar klart avstånd från
avgiftsfinansiering och ifrågasätter om inte redan existerande fonder kan
användas för arbetsmUjöåtgärder. Som exempel nämner man statens hantverks- och
industrilånefond.

Om
det kreditstöd som jag föreslår skall utgå i form av lånegaranti i stället för
lån, får finansieringsfrågan en mer begränsad betydelse än

s. 23 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:66 23

enligt
utredningens förslag. Principfrågan om finansieringsformerna kvarstår dock.
Medel behövs för förlusttäckning och administration. I den mån räntelättnad
medges i fråga om de lån för vUka garantier lämnas, åtgår medel för att täcka
kostnaden för denna förmån. Jag anser alt en finansiering via avgifter bäst
står i överensstämmelse med den allmänt omfattande principen att kostnadema
för arbetsmUjön skaU bäras av produktionen. Med en avgiftsfinansiering av
sådana kostnader som jag nu nämnt anser jag det också möjligt att utforma vUlkoren
för kreditstödet på ett sådant sätt att det stimulerar företagen tUl att
utnyttja detta. Övervägande skäl talar enligt min mening för att kostnadema för
kreditstödet täcks genom en särskUd fond som byggs upp genom avgifter från
arbetsgivarna. Fonden bör benämnas fonden för arbetsmiljöförbättringar. Som
framgått av vad jag tidigare sagt skall förhöjd avgift inte tas ut av kommun
eller landstingskommun.

Beträffande storleken av
den av stimulansutredningen föreslagna lånefonden har ett antal remissinstanser
ställt sig frågande eller anfört invändningar. Svensk Industriförening beräknar
behovet tUl 200 milj. kr. Statens industriverk bedömer för sin del en ökning av
hantverks-och industrUånefonden med 100 milj. kr. som rimlig.

De synpunkter som sålunda
lagts på lånefondens storlek kommer med mitt förslag att i stället avse ramen
för den statiiga lånegarantin. Jag vill i detta sammanhang peka på att frågan
på vUka vägar arbetsmUjön kan förbättras f. n, övervägs i
arbetsmiljöutredningen. Detta förhållande liksom remissuttalandena och
avsaknaden av säkra uppskattningar av efterfrågan på statlig garanti för lån
till arbetsmUjöförbättringar gör att jag anser det lämpligt att ge det av mig
föreslagna kreditstödet mindre omfattning än vad slimulansutredningen
föreslagit. Härför talar också önskemålet att begränsa storleken av det särskUda
avgiftsuttaget. Jag föreslår att lånegarantier för lån till arbetsmiljöförbättringar
får lämnas under åren 1975 och 1976 inom en ram om totalt 200 milj, kr.

I det följande kommer jag
att föreslå en räntefri period om två år för garantilån av detta slag.
Kostnaden för räntebefrielsen uppgår vid fullt utnyttjande av garantiramen tUl
ca 40 milj. kr. i nuvarande ränteläge. HärtUl kommer kostnader för att täcka
uppkommande förluster med anledning av garantiåtagandet, administration,
information m. m. För dessa ändamål uppskattas behovet till högst 30 mUj. kr.
En höjning av arbetarskyddsavgiften med 0,03 procentenheter under åren 1976
och 1977 bör vara tUlräcklig för att täcka de nämnda kostnaderna. De kostnader
som hänför sig tUl räntefriheten uppkommer först under 1976 då medel har
influtit till fonden. De särskilda kostnader för administration m. m, som
uppkommer redan dessförinnan föreslås bil förskottsvis täckta med medel från
arbetarskyddsfonden. Eventuellt överblivna medel på den förordade särskUda
fonden bör få användas för andra ändamål på arbetsmiljöns område.

s. 24 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 66 24

5.5
Låneadministration

I
stimulansutredningens betänkande föreslås att företagareföreningarna medverkar
i det föreslagna systemet för att finansiera arbetsmUjöförbättringar. Detta
förslag stöds av praktiskt taget alla remissinstanser. Även jag finner det väl
motiverat. Föreningama handhar sedan tidigare förmedling av statliga lån och
lånegarantier och de mindre industriföretagen är vana att vända sig dit i
låneärenden. Föreningarnas styrelser får från och med den 1 juli 1975 breddad
kunskap genom att facklig representation tUlförs styrelserna. Denna
förstärkning bör vara av särskilt värde i samband med den här föreslagna
garantiprövningen. I ärenden som rör industrigarantUån gör
företagareföreningarna kreditutredningen och tecknar garanti för statens
räkning efter beslut av statens industriverk i varje enskUt fall. Med tanke på
att de föreslagna garantierna avser lägre belopp än i industrigarantUåneärendena
samt önskemålet om en snabb handläggning föreslår jag att företagareför-enuigarna
bemyndigas att själva besluta om garantier enligt förslaget.
Arbetarskyddsstyrelsen och de tre hörda yrkesinspektionerna ställer sig
positiva till att ge yrkesinspektionen en roll i sammanhanget. Arbetarskyddsstyrelsen
pekar dock på det olämpliga i att den inspekterande myndigbeten skall medverka
i den inbördes prioriteteringeu av låneansökningar. Det skulle kunna inträffa
att inspektionen tvekade att ställa krav på företagen att vidta åtgärder när
den inte samtidigt ansåg sig kunna medverka till att lånemedel ställs till
förfogande. Samma invändning kan riktas mot deltagande i ärenden om statlig
lånegaranti. Jag instämmer i arbetarskyddsstyrelsens allmänna uppfattning att
inspektionsarbetet inte får göras beroende av de kreditbehov som kan aktualiseras.
Jag anser det emellertid naturligt att företagareföreningarna får möjlighet att
konsultera yrkesinspektionens personal när det gäller t. ex. angelägenheten av
att angripa ett visst mUjöproblem eller frågan humvida viss åtgärd som avses i
ansökan om statlig lånegaranti verkligen är av betydelse från
arbetsmiljösynpunkt. En sådan kontakt kan inte gärna medföra olägenheter för
inspektionen i dess myndighetsutövning. Företagareföreningarna har självfallet
också möjlighet alt rådfråga lokal facklig organisation i sådana ärenden.

Beträffande
den praktiska hanteringen av den föreslagna garanligiv-ningen vUl jag anföra
följande. Företagen får i första hand söka lån hos bank på vanligt sätt. Om del
därvid visar sig att banken har möjlighet att lämna lån men anser att de
säkerheter som företaget erbjuder är OtUlräckliga kan företaget ansöka hos
företagareföreningen i resp. län om statiig lånegaranti. Företagareföreningamas
roU i sammanhanget blir som jag redan berört att pröva ansökan om statiig
garanti samt att teckna garanti för statens räkning. Statens industriverk bör
få till uppgift att inom ramen för statens totala garantiåtagande fastställa
storleken av det

s. 25 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 66 25

garantibelopp
som varje företagareförening får teckna. Del får ankomma på regeringen att i
administrativ ordning utfärda de föreskrifter som behövs för företagareföreningama.

Den
bank som beviljar lån får pröva låneansökan enligt gängse regler.

5.6
LåneviUkor

En
viktig fråga är under vilka förutsättiiingar de mindre och medelstora
företagen skall få komma i åtnjutande av garanti för lån lill arbetsmiljöförbättringar
och vilka villkor i övrigt som skall gälla för garantin och för lånen.

Enligt
stimulansutredningens förslag skaU den prövning som krävs för erhållande av lån
gäUa endast huruvida sökanden bedriver den rörelse som han uppger i ansökan,
om arbetsmiljöfond saknas för företaget samt huruvida godkännande har lämnats
av personalens företrädare i skyddsfrågor. Någon kreditvärdighelsprövnmg eller
någon prövning i övrigt av verksamhetens framtidsutsikter föreslås däremot
inte. Säkerhet förutsätts inte skola krävas för lånen.

Förslaget
har på denna punkt mött invändningar från några remissinstanser.
Arbetarskyddsstyrelsen ifrågasätter sålunda om inte sökandens kreditvärdighet
och låneärendets samband med nyinvesteringar bör prövas. Om inget eller
obetydligt intresse ägnas åt frågan om lånesökandens återbetalningsförmåga,
blir lånen lätt att betrakta som bidrag. Även RRV samt företagareföreningen i
Älvsborgs län efterlyser en noggrannare prövning av lånesökanden. Riskerna för
att lån bevUjas företag på obestånd påpekas.

Kreditprövningen
och kraven på säkerhet har betydelse även när ansökan avser statlig
lånegaranti. Det föreslagna kreditstödet är i första hand avsett för sådana
mindre och medelstora företag som saknar finansiella möjligheter att utan stöd
genomföra behövliga arbetsmiljöförbättringar. Dessa företag kan ofta antas
sakna möjlighet att lämna fullgoda säkerheter. Enligt min mening skulle
reformen därför inte få avsedd verkan om krav skulle ställas härpå. De
säkerheter som står lill buds skall visserligen lämnas men lånegaranti bör
enligt min mening kunna beviljas också när säkerheter saknas.

I
likhet med de nämnda remissinstanserna anser jag att en prövning av företagets
kreditvärdighet bör ske. Enligt min mening bör prövningen gå till på i stort
sett samma sätt som vid beviljande av statiigt kreditstöd enligl kungörelsen
(1960: 372) om statiigt kreditstöd tiU hemslöjd, hantverk och småindustri.
Företagets ekonomiska ställning och verksamhetens framtidsmöjligheter måste
sålunda bedömas. Företagareföreningen bör också bilda sig en uppfattning öm
företagsledningens förutsättningar att driva företaget vidare. Utöver
kreditprövningen bör undersökas om

s. 26 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:66 26

företaget
har eller har haft egen arbetsmUjöfond samt att godkännande från personalens
företrädare i skyddsfrågor föreligger. Den prövning av ansökan som jag nu har
förordat bör leda tUl att kreditstödet kommer till bästa möjliga användning.
Genom den undviks bl. a. att medel som avsatts för kostnader föranledda av
lånegarantier för lån tUl arbetsmiljöförbättringar tas i anspråk för sådana
företag som saknar fömtsättningar att fortsätta driften.

Det
av stimulansutredningen föreslagna kreditstödet skall enligt utredningen få
användas endast för att finansiera arbetsmiljöförbättringar i redan befintiiga anläggningar.
Däremot skall det inte, helt eller delvis, få finansiera sådana nyinvesteringar
som väsentligen sker i annat syfte. För det ändamålet står andra former av
kreditstöd till buds. Förslaget har i denna del mött invändning av SAF, som
önskar en närmare anpassning tiU de regler som gäller för investeringar med
medel från arbetsmUjöfonderna. MUjöförbättrande åtgärder genom inköp av nya
maskiner eller uppförande av nya byggnader skulle då kunna finansieras genom
lån ur den av stimulansutredningen föreslagna fonden.

Enligt
min mening bör lånegaranti i princip få lämnas endast för åtgärder och
investeringar som direkt avser förbättringar av arbetarskyddet och arbetsmUjön
i övrigt och som har karaktär av tilläggsåtgärder avseende existerande anläggningar.
Åtgärder som endast tUl en del avser arbetsmUjön och som även har andra syften
bör regelmässigt finansieras i annan ordning. Det är viktigt att ett från
rationell synpunkt lämpligt val görs mellan investering i ny utrustning och
förbättring av gammal, I första hand bör det ankomma på de anställdas
företrädare i skyddsfrågor att se till att effektiva lösningar väljs. Även
företagareföreningarna skall pröva ansökan om lånegaranti från dessa
utgångspunkter. Vad gäller nyinvesteringar bör företagareföreningarna på
vanligt sätt pröva möjligheterna till hantverks- och industrUån eller
industrigaranti-lån.

En
fråga som inte har berörts av de sakkunniga är hur i förekommande fall
prioriteringen skall ske mellan olika projekt. Frågans betydelse skall ses mot
bakgmnd av att kreditstödet vid sidan av industrin omfattar andra
näringsgrenar, t. ex. varuhandel och annan serviceverksamhet. Jag vill som en
allmän riktiinje framhålla, att arbetsmiljöförbättringar i syfte att minska
risker för olycksfall och andra hälsorisker i första hand bör komma i fråga för
den föreslagna lånegarantin. Mer allmänna brister i arbetsmiljön får komma i
andra hand.

Stimulansutredningens
förslag att lån får uppgå till högst 75 000 kr. per företag har föranlett invändningar
från några remissinstanser som förordar att även större lån skall kunna bevUjas.
Av utredningsförslaget framgår att åtskilliga förbättringsåtgärder ryms inom
det föreslagna maximibeloppet. Det hindrar dock inte att beloppet ibland kan
visa sig vara för lågt. Med den av mig föreslagna utformningen av stödet som en

s. 27 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 66 27

statiig
lånegaranti finns det enligt min mening skäl att överväga en ökning av det
högsta garantibelopp som skall gälla för det enskUda företaget. Jag föreslår
att lånegarantin för varje företag maximeras till 100 000 kr.

I
fråga om ränte- och amorteringsvillkoren föreslår utredningen att räntan skall
vara densamma som för hantverks- och induslrilånen, f. n. i regel 10 %, och att
amorteringstiden skall utgöra fem år, varav de två första åren skall vara amorteringsfria.
Vidare föreslår utredningen att ingen ränta skall utgå före den 1 januari 1977.

Några
remissinstanser förordar en längre amorteringstid. Sveriges hantverks- och
industriorganisation föreslår att ränte- och amorterings-bestämmelserna
anpassas till vad som gäller för övriga av företagareföreningarna förmedlade
lån. Räntebefrielsen under den första perioden berörs av några remissinstanser.
Flertalet av dem tiUstyrker förslaget. Arbetarskyddsstyrelsen och
arbetsmiljöutredningen anför emellertid vissa betänkligheter med hänsyn till
att stödet genom den föreslagna befrielsen skulle få ett inslag av bidrag.

De
nuvarande industrigarantUånen löper i allmänhet på tio år. Om särskUda skäl
föreligger kan amorteringsfrihet medges under tre år. Med hänsyn tUl
begränsningen av lånebeloppet i fråga om de nu föreslagna lånen är enligt min
mening en lånetid om högst sju år med de två första åren amorteringsfria
lämplig.

Det
är av stor vikt att företagen förbättrar arbetsmiljön. För att understödja åtgärder
i detta syfte och för att skapa ett intresse för den föreslagna lånefonden bör
såsom utredningen föreslagit viss räntebefrielse medges. Kostnaderna för denna
täcks genom den höjnmg av arbetarskyddsavgiften som jag föreslår. Denna
ordning innebär att kostnadema för räniebefrielsen tUl stor del bekostas av
större, vinstrika företag som inte själva kan utnyttja kreditstödet beroende på
att de har tillgång till egen arbetsmiljöfond. Förhållandet bör emellertid ses
i belysning av att dessa företag genom bestämmelsema om arbetsmiljöfonder har
särskilda möjligheter att finansiera arbetsmiljöinsatser.

För
att undvika en anhopning av ansökningar hos företagareföreningarna i samband
med att garantimöjligheten öppnas bör räntebefrielsen utformas annorlunda än
vad utredningen har föreslagit. Jag förordar att räntebefrielse får åtnjutas
under de två första åren av lånets löptid.

I
fråga om den räntesats som bör tillämpas för lånen utgår jag från att denna
anpassas till vad som gäller för garantUån enligt kungörelsen (1960: 372) om
statligt kreditstöd till hemslöjd, hantverks- och småindustri.

Slutligen
vill jag ta upp frågan om personalrepresentanternas inflytande i samband med
kreditstödet. Utredningen föreslår som villkor för bevUjande av stöd att de anstäUdas
företrädare i skyddsfrågor tUlstyrker låneansökningen. I första hand skall
godkännandet lämnas av de an-

s. 28 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 66 28

ställdas
representanter i företagets skyddskommitté och i andra hand av huvudskyddsombud
eUer skyddsombud på arbetsstäUet eller, om sådant inle finns, av regionalt
skyddsombud.

Remissinstanserna
tUlstyrker förslaget alt låta personalens företrädare i skyddsfrågor få ett
avgörande inflytande över den av utredningen föreslagna långivningen, LO
föreslår emellertid att den lokala fackliga organisationen skall träda in så
snart skyddskommitté saknas. Såväl LO som arbetsmiljöutrednnigen, vilken i
princip godtar förslaget uttalar farhågor för att skyddsombudet ibland kan
komma att ställas inför mycket svåra beslutssituationer. Det kan exempelvis
vara svårt för ett skyddsombud i ett litet företag att vägra tillstyrka en
ansökan. Ett par remissinstanser tar upp frågan vad som skall gälla när inget
skyddsombud finns. En av dem föreslår att yrkesinspektionen då får yttra sig
över ansökan.

Med
hänsyn bl. a. till den stora betydelse arbetsmUjöåtgärderna har för de anstäUda
är det enligt min mening lämpligt att deras företrädare i skyddsfrågor får
inflytande över frågan när lånegaranti söks. Därigenom kan åtgärdema inriktas
så att de förbättringar som upplevs som mest angelägna får förtur. Beträffande
formen för medverkan ansluter jag mig med hänsyn till behovet av snabb
handläggning tUl vad utredningen har föreslagit, även om jag är medveten om
att skyddsombuden härigenom åläggs ett stort ansvar. Vad gäller skyddskommitté
skall ansökan om statlig lånegaranti vara tillstyrkt av en majoritet av de anställdas
företrädare. I de fall varken skyddskommitté eller lokalt eller regionalt
skyddsombud finns vid ett företag, bör uppgiften att för arbetstagarnas del ta
StäUning till en ansökan om kreditstöd tillkomma lokal facklig organisation.

5.7
Arbetsmiljöåtgärder på det statliga området

För
statliga verk och myndigheter finns redan idag ett betydande ekonomiskt utrymme
för arbetsmiljöförbättringar av det slag som behandlats av
stimulansutredningen.

Efter
samråd med statsrådet Löfberg förordar jag att beslut om att ta medel i anspråk
för arbetsmiljöförbättringar bör fattas på samma sätt som i fråga om statiiga
nybyggnads-, ombyggnads- och reparationsarbeten i övrigt. Detta innebär i
grova drag att byggnadsstyrelsen resp. forlifikationsförvaltningen svarar för
arbetsmiljöåtgärder inom sina resp. ansvarsområden.

Byggnadsstyrelsens
fastighetsförvaltande verksamhet finansieras med rnedel över allmänna
fastighetsfondens och försvarets fastighetsfonds driftsstater. Byggnadsstyrelsen
svarar såväl för fastighetsdrift, fastighetsunderhåll och ombyggnad i fråga om
av staten ägda fastigheter som för anskaffning av nya lokaler.
Fortifikationsförvaltningen är på den militära sidan ansvarig för löpande
ombyggnader och förändringar i

s. 29 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:66 29

fast
utrustning. Åtgärder som är att hänföra till underhåU av byggnader beslutas i
princip av forlifikationsförvaltningen men av praktiska skäl är beslutsbefogenheterna
i icke oväsentlig utsträckning delegerade till regionala och lokala myndigheter
inom försvaret. Fortifikationsförvaltningens inflytande på verksamheten i
sådana fall kommer närmast till uttryck genom att fortifikationsförvaltningen
av tUlgängliga medel för sådana underhållsåtgärder fastställer förbmkningsramar
för dessa myndigheter. Inom dessa ramar beslutar resp. myndighet i viss utsträckning
självständigt om medelsanvändningen.

Frågan
om personalrepresentanternas inflytande över sådana arbetsmiljöförbättringar
som här avses är enligt min mening av stor vikt. Stimulansutredningen föreslår
som vUlkor för beviljande av lån tUl företag alt de anställdas företrädare i
skyddsfrågor tUlstyrker låneansökningen. I första hand skall godkännandet
lämnas av skyddskommitté och i andra hand av huvudskyddsombud. Saknas
huvudskyddsombud, skall godkännandet lämnas av skyddsombud på arbetsplatsen
eller om sådant inte finns av regionalt skyddsombud. För statliga myndigheter
garanteras de anställda inflytande enligt i stort sett samma mönster, genom
företagsnämnder, skyddskommittéer eller skyddsombud.

Den
plan som myndigheterna lägger tUl gmnd för sina framställningar om medel för
arbeten av detla slag bör remitteras till statens arbetsmiljönämnd (SAN) för
samråd.

Närmare
bestämmelser angående arbetsmUjöförbättringar på den statliga sektom kommer
senare att meddelas av regeringen.

5.8
Övriga förslag

Avslutningsvis
vUl jag ta upp de två särskUda förslag som stimulansutredningen har lagt fram.
Utredningen föreslår att ansökan om statiigt kreditstöd i form av hantverks-
och industrUån eller lånegaranti samt ansökan om lokaliseringsstöd skall vara
försedd med påski°ift av skyddskommitté eller skyddsombud, varav framgår att
kommittén eller ombudet beretts tUlfälle att ta del av ansökningen. Därmed
skulle garantier skapas för alt arbetarskyddslagens bestämmelser om samråd vid
beredning av investeringsärenden blir uppfyllda i de fall då de ovan nämnda StatUga
kredhinstituten utnyttjas. Flera remissinstanser, bl. a. statskontoret, AMS,
arbetarskyddsstyrelsen, arbetarskyddsfonden, siatens industriverk, LO, TCO,
ställer sig positiva tUl förslaget. Arbetsmiljöutredningen instämmer i syftet
med den föreslagna bestämmelsen men avstyrker ändå förslaget med hänvisning
till att arbetsmiljöutredningen i sitt fortsatta arbete kommer att behandla
frågan. Även företagareföreningen i Kalmar län avstyrker förslaget med
hänvisning bl, a. tUl sek-

s. 30 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 66 30

retesskäl,
eftersom ägarens personliga ekonomiska förhållanden ofta redovisas i lånehandlingama.

Utredningens
förslag ligger väl i linje med samhällets aUmänna strävanden att ge de
anställdas representanter insyn och inflytande i företagen. Jag instämmer
därför i syftet med utredningens förslag. Jag vill här också framhålla att
såväl skyddsombud som ledamot i skyddskommitté eller styrelse för lokal
facklig organisation enligt reglerna i arbetarskyddslagen har tystnadsplikt
med avseende på vad han med anledning av uppdraget erfarit om
yrkeshemligheter, affärsförhållanden m. m. Med hänsyn tUl att den av
utredningen väckta frågan har en vidare aspekt än den som utredningen behandlar
anser jag dock att denna fråga bör prövas först när arbetsmUjöutredningens
förslag föreUgger.

Slutligen
föreslår utredningen att frågan om stöd tUl förbättring av arbetsmiljön
regelmässigt skall övervägas i samband med statliga branschutredningar.
Utredningen pekar på lämpligheten av att man i samband med att förhållandena
och framtidsutsiktema i en bransch genomlyses även tar upp frågan om speciella
åtgärder för arbetsmUjön. Redan nu tas arbetsmiljöfrågoma alltid upp tiU
behandling i de branschutredningar som görs och i en del fall har det
förekommit att förslag om direkta stödåtgärder för att förbättra arbetsmiljön
förts fram. Utredningens förslag stöds av de remissinstanser som har yttrat sig
i denna fråga. Jag ansluter mig efter att ha samrått med chefen för
industridepartementet till utredningens förslag.

5.9
FÖrfattningsförslagen m. m.

Förslaget
om lånegaranti för lån tiU arbetsmUjöförbättrande åtgärder fömtsätter vissa
ändringar och tillägg i förfatlningshänseende. Jag anser det lämpligt att de
kompletterande regler som behövs för den tillfälliga höjningen av
arbetarskyddsavgiften för annan arbetsgivare än kommun eller landstingskommun
förs in i lagen (1971: 282) om arbetarskyddsavgift. Därmed erhålls på enklaste
sätt anknytning tUl bestämmelserna om beräkning av avgiftsunderlaget för
arbetarskyddsavgiften. I enlighet härmed förordar jag bestämmelser intagna i
en ny 5 § i lagen om förhöjd arbetarskyddsavgift för åren 1976 och 1977. I
samma paragraf bör anges att de medel som inflyter genom tilläggsavgiften
skall föras till en särskild fond, kallad fonden för arbetsmiljöförbättringar,
och att medlen skall få användas för att bekosta räntelättnader och att täcka
vissa andra kostnader i samband med statiigt kreditstöd för
arbetsmiljöförbättringar. Beträffande fondens förvaltning och disposition
hänvisar jag till vad jag tidigare har anfört. Lagen bör träda i kraft den 1
januari 1976.

Med
företagareförening avses i lagen sammanslutning av näringsid-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 66 31

käre
vars verksamhet står under tUlsyn av statens industtiverk enligt kungörelsen
(1960: 372) om statiigt stöd till hemslöjd, hantverk och småuidustri.
Företagareföreningarna är inte myndigheter. Uppgiften att fatta beslut i
ärenden om garanti för lån till arbetsmUjöförbättrande åtgärder mnebär utan
tvivel myndighetsutövning. Enligt 11 kap. 6 § i den nya regeringsformen skall
överlämnandet av förvaltningsuppgift tUl bolag, förening, samfäUighet eller
stiftelse ske genom lag, när uppgiften innefattar myndighetsutövning.

Jag
har i det föregående förordat att företagareföreningarna inte endast skall för
statens industriverks räkning ombesörja utredning i ärenden om lånegaranti
utan självständigt fatta beslut i ärendena. En sådan ordning har jag bedömt
vara ändamålsenlig, eftersom prövningsförfarandet därigenom förenklas och
påskyndas. Mot bakgmnd av den föreslagna beloppsgränsen och föreningamas
erfarenhet av handläggningen av de statliga industrigarantUånen anser jag dem
väl skickade för uppgiften.

Jag hsir
i den allmänna motiveringen närmare redogjort för förfarandet i ärendena, förutsättningama
för beviljande av lånegaranti samt de vUlkor som bör gälla för lånen.
Föreskrifter i dessa hänseenden bör som jag redan anfört kunna utfärdas i
administrativ ordning. Bemyndigandet för företagareföreningarna att besluta om
lånegaranti för lån till arbetsmUjöförbättringar skall däremot ges i form av
lag. I lagen bör även tas in en bestämmelse om tystnadsplikt beträffande sådan
information rörande företagens verksamhet, som inte bör komma tUl allmän
kännedom.

Mot
denna bakgmnd har inom arbetsmarknadsdepartementet utarbetats förslag tUl lag
om beslutanderätt för företagareförening i fråga om kreditstöd för arbetsmUjöförbättringar.

Jag
anser det angeläget att arbetsmUjöförbättrande åtgärder med stöd av förslaget
kan påbörjas så tidigt som möjligt efter det att riksdagen fattat beslut i
frågan och sedan information om det nya systemet lämnats. Lagen bör därför
träda i kraft redan den 1 september 1975.

6
Hemställan

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen

dels
att antaga förslagen tUl

1. lag om ändring i lagen (1971: 282) om arbetarskyddsavgift,

2. lag om beslutanderätt för företagareförening i fråga om kreditstöd
för arbetsmUjöförbättringar

s. 32 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 66 32

dels
att

3.
godkänna de alhnänna riktlinjer för finansieringen och utformningen av stöd
till arbetsmUjöförbättringar som jag har angett i det föregående.

Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragarens överväganden och beslutar att genom proposition
föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredraganden lagt fram.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 66 33

Bilaga

ARBETSMARKNADSDEPARTEMENTET
DsA 1974: 8

Stimulansåtgärder för att förbättra arbetsmiljön

Betänkande
avgivet av Stimulansutredningen December 1974

3 Riksdagen 1975. 1 saml Nr 66

s. 35 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 66 35

Bilaga

TiU
Statsrådet och chefen för arbetsmarknadsdepartementet

Genom
beslut den 17 maj 1974 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för
arbetsmarknadsdepartementet att tUlkaUa högst tre sakkunniga för att utreda frägan
om stimulansåtgärder för att förbättra arbetsmiljön inom industrin. Med stöd av
bemyndigandet tillkallades den 28 maj 1974 såsom sakkunniga kanslirådet Bengt
K. Ä. Johansson samt riksdagsleda-mötema John Johnsson och Elver Jonsson.
Johansson utsågs att vara ordförande.

Utredningen
har i enlighet med direktiven haft samråd med arbetsmUjöutredningen och
dessutom inhämtat upplysningar från arbetarskyddsstyrelsen och statens
industriverk. KansUsekreteraren Lars Karlberg har utarbetat den promemoria om
statliga låne- och stödformer som ingår som bUaga C.

Till
sekreterare förordnades den 28 maj 1974 departementssekreteraren Olle
Hammarström.

De
sakkunniga har antagit benämningen Stimulansutredningen.

Utredningen
får härmed överlämna sitt betänkande Stimulansåtgärder för att förbättra
arbetsmiljön. Vid betänkandet har fogats ett särskUt yttrande av ledamoten Elver
Jonsson. Utredningen har härmed slutfört sitt uppdrag.

Stockholm
den 11 december 1974.

Bengt
K. A. Johansson

John Johnsson Elver Jonsson

fOlle
Hammarström

s. 36 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 66 36

Bilaga

Innehållsförteckning

Sid.

Sammanfattning
................................................... 37

1. Utredningsuppdraget 38

1.1 Direktiven .................................................... .. 38

1.2 Kontakter under utredningsarbetet.................... .. 41

2. Arbetsmiljön; avgränsningsproblem........................ 41

3. Nuvarande statligt stöd tUl arbetsmiijöförbättringar.. 43

3.1 Statliga låne- och stödformer......................... 43

3.2 Stöd till forsknings- och utvecklingsverksamhet... .. 44

3.3 Tillsyns- och inspektionsverksamhet.................. .. 45

3.4 Branschstöd till arbetsmiijöförbättringar.............. .. 45

3.5 Statsbidrag till miljövärdande åtgärder inom
industrin 46

4. Tidigare utredningar och ställningstaganden i
riksdag och regering , 48

5. Hur kan arbetsmiljön förbättras?............................ .. 50

6. Kostnader för och ekonomiska effekter av arbetsmiijöförbättringar 53

6.1 Kostnader
för arbetsmiljöåtgärder 53

6.1.1 Belastningsproblem, ergonomiska problem och
fysisk ansträngning, fysiska olycksfallsrisker ........................................................... 53

6.1.2 BuUer.................................................... .. 54

6.1.3 Klimat- och luftproblem............................. .. 55

6.1.4 Belysning............................................... .. 55

6.1.5 Kostnader för att förbättra den sociala och
psykiska arbetsmUjön 56

6.1.6 översiktliga uppgifter om kostnader för fysiska
arbetsmiljöförbättringar 56

6.2 Intäkter
och besparingar av arbetsmiljöförbättringar 58

7. De
mindre och medelstora förelagen 60

7.1 Arbetsmiljöförhållanden .................................. .. 60

7.2 Lönsamhet och finansiell stäUning..................... .. 64

8. Utredningens
förslag 65

Särskilt
yttrande av ledamoten Elver Jonsson........... 76

Bilaga
A Författningstexter......................................

BUaga
B Exempel på kostnader för att förbättra arbetsmiljön i skilda

branscher.................................................

Bilaga
C Statliga låne- och stödformer samt skatteavdrag för investe

ringar en redovisning...............................

Bilaga
D' Tabell över fondens utveckling de första sju åren enligt ut

redningens förslag .....................................

Bilagorna
har utelämnats i detta sammanhang

s. 37 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 66 37

Bilaga

Sammanfattning

Utredningen
har haft i uppdrag att utreda frågan om stimulansåtgärder för
arbetsmiljöförbättringar inom industrin. Av direktiven framgår bl, a. att
utredningen specieUt skaU uppmärksamma de mindre och medelstora företagens
problem samt att de kostnader som kah följa av förslaget skall finansieras
kollektivt av företagen genom avgifter.

Utredningen
har i sitt huvudförslag sökt tillgodose de mindre och medelstora företagens
behov av likviditetstiUskott i samband med akuta arbetsmiljöproblem, samt
motsvarande behov i kommunal och statlig verksamhet. Det föreslagna systemet
syftar tiU att vara lättadministrerat ur de mindre och medelstora företagens
synvinkel genom att prövningen av låneansökningar samt utbetalningen sker
regionalt.

Utredningens
förslag

1. Garantier bör skapas för att arbetsmUjöfrågan
aktualiseras i samband med investeringar där staten medverkar med regional-
och sys-selsättningspoUtiskt stöd. Förslaget i denna del innebär att ansökan om
lokaliseringsstöd samt statliga kreditstöd för hemslöjd, hantverk och
småindustri skaU vara åtföljd av intyg om att de anstäUdas företrädare i
skyddsfrågor tagit del av ansökan.

2. Utredningen anser att frågan om stöd tiU
arbetsmiljöförbättringar lämpligen bör prövas i samband med att en branschs
situation och framtidsutsikter behandlas. Därför bör statUga
branschutredningar regelmässigt få i uppdrag att även pröva frågan om
eventuellt stöd för arbetsmiljöförbättringar i branschen.

3. Utredningens huvudförslag innebär upprättandet av
en lånefond. Fonden byggs upp genom en tUlfällig höjning av
arbetarskyddsavgiften om 0,2 % för åren 197678 vilket med nuvarande
löneunderlag ger ett tillskott om 260 mUj. kr. per år. Från fonden får företag
samt kommuner och landsting möjlighet att låna pengar för att finansiera
förbättringar i arbetsmiljön. SärskUda krav på säkerhet för lånen stäUs inte.
Lånen amorteras inom fem år. Länesumman föreslås bli begränsad till högst 75
000 kr för företag och 200 000 kr för kommuner och landsting. De StatUga myndighetema
föreslås få möjUghet att få utfört motsvarande arbetsmUjöåtgärder i särskUd
ordning.

För
att stimulera intresset för att förbättra arbetsmiljön med stöd av lån ur
fonden under inledningsskedet, samt för att bereda de mindre företagen en
förmån som ungefärligen motsvarar avskrivningsreglerna för arbetsmUjöfonderna,
föreslås räntebefrielse för lån upptagna under perioden 1975-07-011976-12-31
för denna period.

s. 38 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 66 38

Bilaga

Lån
ur fonden föreslås bli förmedlade genom företagareföreningen i resp. län. För
att län skaU kunna bevUjas skall ansökan ha tUlstyrkts av de anstäUdas
företrädare i skyddsfrågor. Endast företag som saknar medel i arbetsmUjöfond
bör komma ifråga för lån.

5%
av fondens medel skaU reserveras för lån efter beslut i arbetarskyddsfondens
styrelse. Lånen är tänkta att förmedlas tUl företag som samarbetar med fonden
och lånen skaU kunna finansiera intressanta metodtillämpningar inom arbetsmUjöomrädet.

1
Utredningsuppdraget

1.1
Direktiven

Genom
riksdagens beslut med anledning av motioner angående stimulans tiU arbetsmUjöförbättrande
åtgärder inom industrin (SoU 1974: 4, rskr 1974: 78) gav Kungl. Maj:t tiU känna
följande.

Liksom
när det gäller kostnadema för industrins omgivningsmiljöer måste utgifterna för
en bättre arbetsmiljö bäras av produktionen. Utskottet ansluter sig aUtså till
den gmndinställnihg som föredragande departementschefen och riksdagen intog i
frågan förra året.

Med
de stora miljökrav som i dag ställs är det svårt för många företag, särskilt
äldre, att ekonomiskt bära en angelägen miljöförbättring eller att genomföra
den tillräckligt snabbt. I sådana fall står ofta valet mellan att lägga ned
företaget och att fortsätta driften under otillfredsställande arbetsformer.
När det gäller åtgärder för att förbättra omgiv-ningsmUjön finns som ett tredje
alternativ möjligheten att erhålla statsbidrag. Enligt utskottets mening är
det motiverat att på liknande sätt särskUda stimulansåtgärder under en övergångsperiod
skall kunna sättas in för förbättring av arbetsmiljön. Förslag bör snarast
föreläggas riksdagen i denna fråga.

Med
anledning härav tiUkallade chefen för arbetsmarknadsdepartementet, statsrådet
Bengtsson, 1974-05-17 särskilda sakkunniga för att utreda frågan om
stimulansåtgärder för att förbättra arbetsmiljön inom industrin. I direktiven
återges inledningsvis vad riksdagen givit Kungl. Maj:t tUlkänna. Därefter anför
departementschefen:

"Från
statsmakternas sida har betydande insatser gjorts i syfte att skapa ökad
trygghet för de anstäUda och ge dem ett ökat inflytande över förhåUandena på
den egna arbetsplatsen. Ett vUttigt steg i denna reformpoUtik utgörs av de vid
1973 års riksdag fattade besluten om ändrmgar i arbetarskyddslagstiftningen
samt om ökade resurser för forskning, utbildning och tUlsyn inom
arbetsmiljöområdet.

Hämtöver
har Kungl. Maj:t den 26 april 1974 på föredragning av chefen för
finansdepartementet beslutat förelägga riksdagen förslag till lag om avsättning
tiU arbetsmiljöfond för verksamhetsåret ,1974. Förslaget innebär att
aktiebolag, ekonomiska föreningar och sparbanker av

s. 39 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 66 39

BUaga

vinsten
för år 1974 skall avsätta 20 % för insatser på arbetsmUjöomrädet under en
femårsperiod. Förslaget kan väntas leda tiU förstärkta insatser för en bättre arbetsmUjö
och gyimsammare arbetsförhåUanden för de anstäUda. Förslaget avser avsättningar
av vinst för verksamhetsåret 1974 och skyldigheten att avsätta vinstmedel
innefattar inte företag med lägre årsvinst än 100 000 kr.

Med
anledning av riksdagens beslut förordar jag att särskUda sakkunniga tillkallas
för att överväga vissa ytterligare frågor rörande stimulansåtgärder för att
förbättra arbetsmUjön inom industrin, framför allt den mindre industrin.

Vad
riksdagen anfört i den nämnda skrivelsen torde inte utgöra tillräckligt
underlag för att snabbt utarbeta ett förslag. Jag kommer därför i det följande
att peka på vissa omständigheter som vid sidan av vad riksdagen anfört kan
tjäna tiU ledning i de sakkunnigas arbete.

I
den debatt som föregick riksdagens beslut rådde enighet om att kostnaderna för
arbetsmiljön måste bäras av produktionen. De tänkta stödåtgärderna skulle inte
få innebära någon subventionering av arbetsmiljöförbättrande investeringar
över hela linjen.

Jag
vill i sammanhanget erinra om de motiv som en enhällig arbetsmiljöutredning
som representerar en bred sakkunskap från bl. a. arbetsmarknadens parter
anförde i frågan om ett stöd från det aUmänna för att förbättra arbetsmUjön (SOU
1972: 86 sid. 209).

Det
bör enligt utredningens uppfattning slås fast att kostnadema för
arbetsmiljöförbättrande åtgärder är en del av produktionskostnaderna och att de
i princip bör bäras av produktionen. Till saken hör också att det i allmänhet
är ytterligt svårt att göra en uppdelning mellan kostnader som är direkt
hänförliga till arbetsmiljön och andra kostnader i produktionen. De insatser
som behövs varierar också i hög grad från fall till fall, bl. a. beroende på
hur man tidigare sett på arbetarskyddet i företagen. Redan dessa synpunkter
talar mot att man inför särskilda former för ekonomiskt stöd från det allmänna
till åtgärder för att förbättra arbetsmUjön. Ett skäl mot att införa ett
sådant stöd är vidare att förhandenvaron av möjlighet att få bidrag tUl
sanering av arbetsmiljön i många fall skuUe kunna fördröja uppmstningen av arbetsplatsema,
därför att företagen skulle avvakta stöd från det allmänna i stället för att
själva ta itu med problematiken. En förskjutning av ansvaret för arbetsmiljön
från företagen till det aUmänna skuUe också lätt kunna bli följden på ett sätt
som inte kan anses önskvärt och inte heller står i samklang med de principer
den svenska arbetarskyddslagstiftningen vilar på. YtterUgare en synpunkt är att
man genom bidrag kan stimulera till olika slags skyddsinstallationer, medan i stäUet
det mest effektiva sättet att förbättra arbetsmiljön i många fall skulle vara
att förändra själva produktionsprocessen. Vad nu sagts utesluter inte att det
inom ramen för samhäUets näringspolitUc och arbetsmarknadspolitik kan göras insatser
som innefattar stöd till åtgärder på arbetsmiljöområdet. Utgångspunkten för stödinsatsema
bör då vara näringspolitiska eller sysselsättningspoUtiska överväganden och
stödet bör utgå enligt det regelsystem som gäller på dessa områden.

s. 40 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 66 40

Bilaga

I
anslutning tUl vad arbetsmUjöutredningen anförde i sitt betänkande finns det
anledning att erinra om att statUga stödåtgärder som primärt har andra syften
även har betydande effekter på arbetsmUjön genom att det stöd som lämnas tUl
nya investeringar oftast innefattar från miljösynpunkt lämpliga produktionsmetoder.
Stödet inom ramen för lokali-seringspolitUcen är ett exempel härpå. Andra
exempel är lån från investeringsbanken och från statens hantverks- och industrUånefond,
stöd från norrlandsfonden, strukturgarantier tUl företag inom vissa industribranscher,
m. m.

Reglerna
för statsbidrag tUl förbättring av omgivningsmUjön vilka från början avsåg
vattnet och luften, utvidgades med verkan fr. o. m. år 1972 tUl att avse även
bekämpning av buUer. I samband härmed klargjordes att när särskUt stöd utgår tiU
åtgärder för att förbättra omgivningsmUjön i dessa hänseenden skulle om
olika tekniska lösningar stod tiU buds den lösning väljas som från
arbetsmiljösynpunkt är mest lämplig. Det sagda innebär att man inom ramen för bidragsbestäm-melsema
avseende den yttre miljön eftersträvar att samtidigt förbättra arbetsmiljön.

Härav
följer emeUertid inte att man kan dra direkta paralleller mellan nu gällande
stöd för förbättringar av den yttre mUjön, som avser åtgärder för att minska
vatten- eUer luftföroreningar eller buller från industrieU anläggning, och en
tänkt stimulansform för en förbättring av arbetsmUjön. Den senare formen skulle
avse en lång rad faktorer av betydelse för arbetsmiljöns utformning. Här kan
nämnas risker för olycksfaU, risker för yrkessjukdom eUer annan av kemiska
eller fysikaliska faktorer betingad ohälsa och psykiska hälsorisker. Därtill
kommer de åtgärder i övrigt, som har betydelse för en förbättring av arbetsmiljön,
främst frågor om medverkan i de beslut som formar mUjön.

Av
stor betydelse för förhåUandena på arbetsplatsen är de nya reglema om
förhandsgranskning från arbetsmUjösynpunkt av arbetslokaler och därtUl hörande
anordningar som gäller sedan den 1 januari 1974.

I
princip är varje investering, som sker i ett företag, ett led i en förändring
av arbetsmiljön. Arbetsmiljöproblem finns och uppkommer ständigt inom aUa typer
av verksamhet.

Av
vad här tidigare anförts framgår att betydande insatser för en förbättrad
arbetsmiljö redan nu görs inom ramen för samhäUets mUjö-, närings- och
lokaliseringspolitik. De sakkunniga bör inventera de nuvarande stödåtgärder,
som möjliggör en förbättring av arbetsmiljön. Uttfrån en sådan kartläggning bör
de sakkunniga undersöka möjligheterna att i gäUande stödsystem ge arbetsmiljösynpunktema
ökad tyngd.

Jag
vUl i detta sammanhang framhålla att en sådan tyngdpunktsförskjutning
förutsätter förändringar i beslutsprocessen på ett sådant sätt att de anstäUda
genom sina fackliga organisationer liksom samhäUet får ett vidgat inflytande
över utformningen av företagens investeringar. De

s. 41 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 66 41

Bilaga

sakkunniga
bör överväga hur ett sådant vidgat inflytande skall gestaltas. Detta bör ske i
nära samverkan med arbetsmUjöutredningen.

En
annan uppgift för de sakkunniga blir att utröna i vUken form ett utökat stöd
för arbetsmUjöförbättrande åtgärder bör lämnas samt hur stödet bör vara
konstruerat för att komma de mest angelägna områdena inom arbetsmUjön till del.
En möjlighet är härvid att begränsa ett eventuellt stöd tUl att avse viss
bransch eller någon särskUd mUjöfaktor.

Som
framgått av det tidigare har riksdagen enhälligt uttalat, att kostnadema för
att förbättra arbetsmUjön, skall bäras av produktionen. Mot denna bakgmnd har
de sakkunniga att utgå ifrån att de kostnader, som kan följa med ett
genomförande av förslagen, skall finansieras kollektivt av företagen genom
avgifter.

De
sakkunniga bör i sitt arbete utnyttja den sakkunskap på arbetsmiljöområdet som
finns inom arbetsmUjöutredningen.

De
sakkunniga bör lägga fram sitt förslag i så god tid att proposition om möjligt
kan föreläggas riksdagen våren 1975."

1.2
Kontakter under utredningsarbetet

Utredningen
har inhämtat upplysningar från representanter för arbetarskyddsstyrelsen och
statens industriverk samt har i enlighet med sina direktiv haft samråd med
arbetsmiljöutredningen.

2
Arbetsmiljön, avgränsningsproblem

Termen
arbetsmiljö har kommit i allmänt bruk under den senaste tioårsperioden.
Tidigare användes begreppet arbetarskydd varmed avsägs åtgärder för att
förebygga olycksfall och uppkomsten av ohälsa i arbetet. Åtgärderna var i
främsta rummet inriktade på de fysiska arbetsförhållandena exempelvis buller,
luftföroreningar och olycksfallsrisker. Övergången till begreppet arbetsmUjö
markerar en vidgning av området tUl nya frågor i arbetsUvet.

TiU
arbetsmUjön räknas numera förutom de fysiska arbetsförhållandena även de
sociala och psykiska aspektema av arbetet. Det innebär att en lång rad
förhållanden på arbetsplatsen har betydelse för arbetsmiljön. Fömtom de
fysiska förhåUandena som lokaler, maskiner, verktyg och produktionsprocesser
bestäms arbetsmUjön bl. a. av företagens oganisation, arbetsfördelning bland de
anstäUda, arbetsmtiner, informationsvägar, regler för béslutfattande i
företaget. Även löneformen räknas som en betydelsefuU del av arbetsmUjön.

Någon
allmänt accepterad definition av begreppet arbetsmUjö finns inte. Här nedan
skall pekas på några väsentliga faktorer som utred-

s. 42 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 66 42

Bilaga

ningen
utgått från i sina diskussioner av möjligheterna att utforma stöd för
förbättring av arbetsmiljön.

Fysiska
arbetsmiljö faktorer

1. Belastningsproblem, ergonomiska problem,
fysisk ansträngning, olycksfaUsrisker.

2. BuUer och vibrationer.

3. Luft- och kUmatproblem, drag, temperatur,
fuktighet, luftföroreningar, rök etc.

4. Smuts, frätande och giftiga ämnen, strålningsavgivande
ämnen.

5. Belysning. ,

Förekomsten
av fysiska arbetsmUjöoIägenheter kan många gånger konstateras genom mätningar
och i vissa sammanhang kan gränsvärden åsättas tUl hjälp i arbetet på att uppnå
en tiUfredsställande arbetsmiljö. De psykosociala arbetsmiljökraven kan endast
undantagsvis specificeras på liknande sätt, och är delvis beroende av
individens upplevelser och svåra att kvantifiera. Upplevelsen av de psykosociala
förhållandena på arbetsplatsen beror av en lång rad faktorer, och det är ofta
inte möjligt att direkt härleda ett samband mellan en viss arbetsmUjöförändruig
och en förändring i individetis upplevelse. En uppfattnmg om de p s y k Ot, sociala arbetsmiljöproblemen kan
man få genom att se på de mänskliga behov som enligt modern psykosocial
forskning bör tillgodoses i arbetet.

behov av ett innehåll i arbetet som kräver något
utöver styrka och uthållighet och som ger variation i arbetet

behov av att fortlöpande kunna lära något i arbetet

behov av att kunna fatta beslut inom vissa ramar
och att ha inflytande över såväl det egna arbetet som att kunna påverka
företaget i stort

behov av anseende, medmänsklig förståelse och
respekt på arbetsplatsen

behov av att kunna se ett sammanhang mellan det
egna arbetet och omvärlden, åtminstone så att man kan se ett sammanhang mellan
det man utför i arbetet och det som betraktas som nyttigt och värdefullt i
samhället

behov av att kunna förena det egna arbetet med
framtidsförhoppningar i någon form.

Snart
sagt varje förändring i maskiner, byggnader, arbetsorganisation och
arbetsfördelning har konsekvenser för arbetsmUjön. Det är inte annat än i
undantagsfall möjligt att skilja mellan åtgärder som endast har betydelse för
arbetsmiljön och åtgärder som inte alls påverkar arbetsmUjön. Det stora
flertalet av de förändringar som löpande vidtas i arbetslivet påverkar i någon
mån arbetsmiljön och kan till en del motiveras från arbetsmUjösynpunkt, även
när andra synpunkter i första hand legat till grund för förändringen.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 66 43

Bilaga

Härav
följer att det är förenat med betydande svårigheter att generellt avgränsa
åtgärder för att förbättra arbetsmUjön från andra åtgärder på arbetsplatsen.

3
Nuvarande statligt stöd till arbetsmiljöförbättringar 3.1 StatUga låne- och
stödformer

ArbetsmUjön
förbättras i betydande omfattning genom den ständiga fömyelse av lokaler,
maskiner och verktyg som äger rum inom ramen för företagens fortlöpande
investeringsverksamhet. Vid sidan av de privata finansieringsinstituten
(banker, försäkringsbolag etc.) finns flera statliga inrättningar som erbjuder
företagen bidrags- och lånemöjligheter. Dessa är primärt inrättade för
regionalpolitiska, industripoUtiska eller Uknande ändamål, eUer är inrättade
för att fylla finansieringsbehov som ej tUlgodoses av de privata instituten.
Till finansieringsinstituten kan även räknas de aUmänna pensionsfonderna samt
investeringsfonderna. Investeringsfonderna tillhör respektive företag, med ianspråkta-gandet
av fondema regleras av statsmaktema.

I
bilaga C tUl detta betänkande görs en översiktlig genomgång av
finansieringsinstitut där staten är engagerad. Som genomgången visan finns det
ett flertal finansieringsformer med särskild inriktning på mindre och
medelstora företag. EmeUertid omnämns arbetsmUjön överhuvudtaget inte aUs i
samband med de statliga finansieringsinstituten. Undantag utgör de nyligen
beslutade arbetsmUjöfonderna. Från AP-fonden kan enligt statuterna beviljas lån
tiU ändamål att förbättra folkhälsan. Endast något enstaka lån av detta slag
har emellertid lämnats. Även utan särskUd föreskrift kan naturligtvis de
statliga finansieringsinstituten utnyttjas för lån som primärt syftar tUl att
förbättra arbets- ; miljön. Detta torde dock inte vara särskUt vanUgt.

Enligt
lagen om arbetsmUjöfonder (SFS 1974: 325) är företag med en vinst för år 1974
överstigande 100 000 kr. skyldigt att avsätta 20 % av vinsten, dock högst 70 mUj.
kr tUl en speciell fond. Belopp motsvarande avsättningen skaU insättas på
särskilt, icke räntebärande konto i riksbanken. Lagen gäUer aktiebolag,
ekonomiska föreningar och sparbanker som driver rörelse, jordbruk eUer
skogsbruk. Fonderna kan under en femårsperiod utnyttjas för investeringar i
arbetsmiljön eller andra ändamål som är ägnade att förbättra de anstäUdas
förhållanden i företaget. Belopp motsvarande utnyttjad del av fonden får
därvid lyftas från företagets arbetsmiljökonto. Investeringar som finansieras
genom fonden får betraktas som kostnad för det år investeringen ägt rum. Fondemas
medel får endast utnyttjas tUl ändamål som tiUstyrkts av majoriteten av de anstäUdas
representanter i skyddskommitté eller företagsnämnd. Om fondema ej ianspråktagits
inom fem år återförs medlen till företaget och beskattas därvid.

s. 44 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 66 44

Bilaga

3.2
Stöd till forsknings- och utvecklingsverksamhet

Forskning
om arbctsmUjöproblem bedrivs tUl stor del vid universitets-institutionema. De
institutioner som i första hand bedriver denna forskning är de medicinska,
tekniska, psykologiska, sociologiska, företagsekonomiska och
rättsvetenskapliga institutionerna. Vidare kan nämnas att den nyligen inrättade
tekniska högskolan i Luleå har en specleU avdelning för ergonomi.

Inom
arbetarskyddsstyrelsen finns en arbetsmedicinsk avdelning som bedriver tvärvetenskapUgt
forsknings- och utvecklingsarbete inom ar-betsmUjöområdet. Bland avdelningens
forskningsområden kan nämnas olycksfallsforskning, forskning avseende kemiska
och fysikaliska riskfaktorer, hälsorisker som hänger samman med arbetets
organisation, attityder och upplevelser i arbetet. Arbetsmedicinska avdelningen
har för närvarande 165 tjänster. Verksamheten är uppdelad i en medicinsk, en
kemisk, en teknisk, en arbetsfysiologisk och en arbctspsykologisk enhet.

Flera
av de statliga forskningsfonderna stöder forskning som är ägnad att medverka tUl
förbättring av arbetsmUjön. Den dominerande anslagsgivaren på området är
arbetarskyddsfonden som inrättades 1972. Fondens uppgift är enligt
fondstyrelsens instmktion att "genom bidrag från arbetarskyddsfonden
stödja sådan forskning, utbUdning och upplysning som kan motverka uppkomsten av
yrkesskador och annan av arbetsmUjön betingad ohälsa eUer förbättra
arbetsmiljön och därigenom främja hälsa och säkerhet i arbetet." Fonden
kan även lämna bidrag för att forskningsresultat skall komma tUl praktisk
prövning. Fonden erhåller medel genom en arbetarskyddsavgift som betalas av
arbetsgivarna. Under 1974 tiUförs fonden ca 77 mUj. kr. Fonden har hittills
särskilt uppmärksammat fyra forskningsfält; arbetstidsfrågor (särskilt
skiftarbete), olycksfall, kemiska hälsorisker och s. k. branschundersökningar.
Vidare har stora anslag lämnats till utbildningsverksamhet, bl. a. i anledning
av revideringen av arbetarskyddslagen och de därefter följande
överenskommelserna meUan arbetsmarknadens parter om utbildning av skyddsombud,
arbetsledare och skyddstjänstemän. Fondmedel har enligt riksdagsbeslut använts
för stöd åt utbildning av de anställdas representanter i styrelser enligt
lagarna om styrelserepresentation för de anställda.

Styrelsen
för teknisk utveckling, STU, lämnar bidrag till tekniskt forsknings- och
utvecklingsarbete. Därvid eftersträvas rent generellt att anpassa tekniken tiU
människans förutsättningar. STU har därtill ett speciellt program kallat arbetsmiljöteknik
inom vars ram bidrag lämnas till forskningsprojekt som direkt tar sikte pä
arbetsmiljöförbättringar. Under budgetåret 1973/74 lämnades anslag inom detta
område med 2,2 milj. kr.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 66 45

Bilaga

3.3
Tillsyns- och inspektionsverksamhet

Arbetarskyddsstyrelsen
är central förvaltningsmyndighet för arbetarskydd. Styrelsen handhar
anvisningsarbete, tUlsyn och förhandsgranskning, forsknings- och
utredningsverksamhet samt utbildning och information.

Råd
och anvisningar meddelas av arbetarskyddsstyrelsen med stöd av
arbetarskyddslagen. Dessa regler kompletterar lagstiftningen och ger
yrkesinspektionen och den lokala skyddsverksamheten i företagen ledning i det
förebyggande arbetet. För närvarande finns drygt hundratalet generella
anvisningar. Nyligen publicerades anvisningar om hygieniska gränsvärden för ca
150 ämnen. Styrelsen medverkar vid utarbetande av tekniska normer och standards
för olika områden. Ett stort antal meddelanden rörande olika slag av
skyddsåtgärder m. m. har utfärdats.

Inspektionsverksamheten
på arbetsplatserna sker framför allt genom den arbetarskyddsstyrelsen understäUda
yrkesinspektionen. Inspektionen som är organiserad i 19 distrikt har för
närvarande 360 tjänster. Inspektionen skall främja och kontrollera efterlevnaden
av arbetarskyddslagstiftningen och därav följande anvisningar och
bestämmelser. Samtidigt söker inspektionen att stödja det lokalt bedrivna
skyddsarbetet.

Arbetarskyddsstyrelsen
handhar typgranskning av maskiner samt medverkar genom yrkesinspektionen med
förhandsgranskning av byggnadsritningar i samband med att frågan om
byggnadslov prövas.

3.4
Branschstöd till arbetsmiljöförbättringar

I
de branschutredningar som företas inom industridepartementet och statens
industriverk tas arbetsmiljön numera aUtid upp tiU behandling. I några fall har
förslag om stöd tUl arbetsmUjöförbättringar framförts.

Gjuteriutredningen
föreslog stöd tiU arbetsmUjöförbättringar inom gjuteriema. Något sådant stöd i
särskild ordning har ej kommit tUl stånd, men däremot har genom STU och STU:s ergonomUaboratorium
flera projekt kommit tiU stånd som avser att utveckla teknik och hjälpmedel
för att förbättra arbetsmUjön i gjuteriema.

Grafiska
kommittén har i sitt betänkande (SOU 1974: 35) bl. a. föreslagit statiigt
finansierad information tiU i första hand de mindre företagen med omodern
produktionsteknik. Därvid skall även arbetsmUjö-frågoma beaktas. För ändamålet
föreslås två konsultbefattningar bli inrättade. Förslagen övervägs f. n. i
industridepartementet.

På
en rad olika branschområden har partema bildat speciella arbetsgmpper mot buUer
och andra miljöproblem. Dessa gmpper har initierat forsknings- och
utvecklingsprogram som i flera fall fått statligt stöd.

s. 46 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 66 46

Bilaga

3.5
Statsbidrag till miljövärdande åtgärder inom industrin

Sedan
år 1969 lämnar naturvårdsverket statsbidrag till åtgärder som avser att minska
föroreningar i luft och vatten från industrier samt buller i omgivningen.
Kungörelser om mUjövårdande åtgärder inom industrin (SFS 1969: 356, SFS 1972:
281 samt SFS 1974: 421), Inriktningen av bidragen liksom bidragens storlek har
ändrats vid ett par tUlfällen. Kungörelsen var ursprungligen avsedd att gälla i
fem år, men förlängdes år 1974, med vissa inskränkningar och tUlägg, att gälla
till utgången av budgetåret 1974/75.

Bidrag
kan under budgetåret 1974/75 utgå med högst 25 % av kostnaden för åtgärder som
minskar vatten- eller luftföroreningar eller buller från industrieUa
anläggningar. Företrädesvis bör bidrag utgå inom bransch eller företag där
reningsåtgärder av någon omfattning tidigare ej vidtagits. Men även i branscher
där betydande insatser redan gjorts kan bidrag utgå för åtgärder som bedöms som
särskilt angelägna. Därtill kan bidrag med maximalt 50 % av kostnaden utgå för
försöksanläggningar i full skala som är av allmänt intresse.

Motiv
för att ge högre bidrag tUl försöksanläggningar i full skala är att tekniska
eller ur andra synpunkter acceptabla lösningar saknas i fråga om vissa mUjöproblem.
Valet av procentsats skall återspegla den utvecklingsnivå som den enskUda
åtgärden ligger på. Högsta bidragsprocent kan tUlämpas när teknUcen tidigare
är helt oprövad. Ärenden avgörs av Kungl. Maj:t om högre bidrag än 25 % av
kostnaden skall till-lämpas.

Under
vinterhalvåret 1971/72, 1972/73 och 1973/74 infördes förhöjda bidrag med under
första perioden 75 % och under de två senare perioderna med 50 %. Under periodema
med förhöjt bidrag märktes en avsevärd uppgång i antalet ansökningar.

För
båda bidragsformerna gäUer att miljövårdsåtgärderna skall framstå som
angelägna ur aUmän synpunkt samt att anordningarna kan antas bli utnyttjade
under så lång tid att kostnaderna ter sig försvarbara. Vidare gäller att bidrag
endast kan utgå till industriella anläggningar som tagits i drift före den 1 juU
1969. Kungl. Maj:t kan i särskUda fall bevilja undantag från denna regel. Men
avsikten är således att bidraget skaU avse äldre anläggningar där företaget
-vid anläggningens tUlkomst inte hade att räkna med de skärpta krav på miljön
som senare aktualiserats. Anläggningar som tillkommit efter 1 juli 1969 skall
i princip fylla gäUande krav utan att speciella bidrag skall utgå därför.

Bidragsberättigade
kostnader är direkta investerings- och konstruktionskostnader för åtgärder som
vidtas av mUjövårdsskäl. Bidrag utgär ej för drift och underhåll av anläggning.
Även tUl kostnader för instrument och anordningar för löpande kontroU av
utsläpp kan bidrag lämnas. Utgifter för utredning berättigar ej tUl bidrag, om
ej särskilda skäl

s. 47 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 66 47

Bilaga

föreligger.
Däremot utgär bidrag tiU konstruktionsritningar för reningsanordning som
utförs.

Bidragen
avser förbättringar av miljön i industrins omgivning. Många av de åtgärder som
vidtas härför har emellertid även positiva effekter på de berörda företagens arbetsmUjö.
Detta gäller bl. a. installationer av nya och förbättrade avsugningssystem som
ofta utförs i samband med installation av reningsutmstning samt vid åtgärder
för bullerbekämpning. Till en början intog naturvårdsverket ståndpunkten att
om en ansökan om bidrag avsåg en åtgärd som hade effekter både på den yttre
miljön och arbetsmUjön gjordes avdrag med den del som kunde anses avse
arbetsmiljön. Senare har man ändrat inställning och naturvårdsverket betraktar
numera effekter på den inre mUjön som elt positivt argument i samband med
bedömning av ansökan. Reducering förekommer således ej numera för åtgärder som
har effekter på arbetsmiljön. Däremot beviljas inte bidrag för åtgärder som i hu-vudsak
avser arbetsmUjön.

Från
och med bidragsgivningens början i febmari 1970 till och med maj 1974 har
totalt 666 milj. kr. beviljats i bidrag till sammanlagt 1 285 anläggningar
enligt uppgifter från naturvårdsverket. Fördelningen på industribranscher
framgår av tabell 1 i det följande. Industrin har investerat ca 1 700 mUj. kr.
1 bidragsberättigade miljövårdsåtgärder. Investeringarna i bidragsberättigade
vattenvårdsåtgärder uppgår till ca I 100 milj. kr. och bidragen tUl 405 mUj,
kr. För de luftvårdande åtgärderna har industrin investerat sammanlagt ca 600 mUj.
kr, och bidrag har bevUjats med 261 imlj. kr. Effektema av dessa investeringar
har varit avsevärda. Som exempel kan nämnas att den vanligast förekommande
luftvårdsåtgärden, stoftavskUjning, minskat de totala stoftutsläppen i landet
med 661 ton/dygn. Bidragen till bullerbekämpande åtgärder har hittills varit
relativt obetydUga.

Tabell 1.
Fördelningen av bidragen på industribranscher.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Skogsindustri

Metallurgisk industri

Jord-,
sten- och mineralullsindustri

Livsmedelsindustri

Kemisk och kemisk-teknisk industri

Ytbehandlingsindustri

Textil- och garveriindustri

Övrig industri

Investerings-

Beviljat

kostnad

bidrag

milj,
kr.

milj. kr.

703,9

261,8

380,0

170,9

167,4

78,1

141,8

51,8

101,5

40,2

101,7

38,9

29,5

13,1

30,2

11,6

1 656,0 666,4

s. 48 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 66 48

Bilaga

4
Tidigare utredningar och stiillningstaganden i regering och riksdag

ArbetsmUjöfrågan
har under senare år i flera sammanhang varit aktueU i regeringens och
riksdagens arbete. Framställningar motionsvägen om stöd till arbetsmUjöförbättrande
åtgärder har framförts vid åtskUUga tUlfällen.

Statsmakterna
har ställt sig positiv tUl oUka former av stöd för arbets-mUjÖns förbättring.
Det har bl. a. gällt utbyggnad av arbetarskyddsstyrelsens och
yrkesinspektionens resurser, stöd tUl forskning, utbUdning och information
beträffande arbetsmiljön och stöd till försöksverksamhet på det
företagsdemokratiska området. Genomgående har dock krav på direkt ekonomiskt
stöd tUl arbetsmiljöförbättringar avvisats.

Denna
inställning omfattas också av arbetsmarknadens parter. Flera skäl har anförts
för denna uppfattning. Genom att en god arbetsmiljö betraktas som en del av arbetsförhåUandena
och kostnadema härför som en del av produktionskostnaderna kan
arbetsmiljösynpunkter komma in på ett tidigt stadium i företagens planering. På
så sätt kan problemen undvikas i stället för att man genom tUläggsåtgärder i
efterhand för söker avhjälpa problemen. Ett stöd insatt vid ett visst tiUfälle
får lätt effekten att de företag som varit ute i god tid och redan löst sina
problem går miste om stödet, medan de företag som skjutit problemen framför
sig premieras genom att de får del av stödet. Införande av stödåtgärder på ett
område kan eventueUt leda tUl en allmän ovilja bland företagen mot att vidta
åtgärder utan att speciella stödåtgärder erbjuds.

Arbetsmiljöutredningen
(SOU 1972: 56) lade fram sitt första betänkande 1972, där framför aUt de institutioneUa
och organisatoriska formerna för arbetarskyddet behandlas. På grundval av
betänkandet beslöts år 1973 viktiga ändringar i arbetarskyddslagstiftningen m.
m.

ArbetsmUjöutredningen,
i vUken bl. a. arbetsmarknadspartema är representerade, anför följande argument
mot tanken på ekonomiskt stöd för arbetsmiljöförbättringar:

kostnaderna för en god arbetsmUjö är cn del av produktionskostna-dema
och bör betalas av produktionen

det är ytterst svårt att skUja kostnadema för
arbetsmiljöinsatser från kostnader för produktionen i övrigt

ett stödsystem igångsatt vid ett tiUfäUe kan
innebära en diskriminering av dem som åtgärdat sina arbetsmiljöproblem innan
systemet satts igång

möjligheten att få stöd kan leda tUl att företagen
rent allmänt eftersätter arbetsmUjön i avvaktan på att statligt stöd skall ugå

en förskjutning av ansvaret för arbetsmiljön från
företagen tiU det aUmänna står i strid med de principer
arbetarskyddslagstiftningen vUar på

s. 49 Kontrollera mot PDF

Prop.1975: 66 49

BUaga

genom bidrag kan man stimulera tUl olika slag av skyddsinstallationer, medan
den effektivaste metoden många gånger är att ändra själva produktionsprocessen.

I prop.
1973: 130 anförde departementschefen på grundval härav:

"De
förbättringar i arbetsmiljön som utredningens förslag syftar till kan i en del
fall fordra ekonomiska insatser av betydande omfattning för de berörda
företagen. När det gäUer denna fråga är utredningen enig om att kostnadema för arbetsmUjöförbättrande
åtgärder skall vara en del av företagens produktionskostnader. Det är enligt
min mening av grundläggande betydelse att denna princip om att kostnaderna för
arbetsmiljön skall bäras av produktionen så entydigt kan slås fast i detta
sammanhang på grundval av en enig uppfattning hos både arbetstagarnas och
arbetsgivarnas organisationer."

Socialutskottets
majoritet anslöt sig liksom riksdagen tiU samma princip vid behandlingen av prop.
1973:130 (SoU 1973:25). Socialutskottet intog samma ståndpunkt i utlåtande
över motioner tiU 1974 års riksdag med förslag om statligt ekonomiskt stöd till
förbättring av arbetsmUjön (SoU 1974:4). RUadagen biföU emellertid efter lottning
den åsikt som företräddes av motionärerna, och begärde av regeringen ett
förslag tiU statliga stödåtgärder för förbättring av arbetsmUjön,

Frågan
om statligt stöd tUl förbättring av arbetsmiljön har även aktualiserats av
några branschutredningar. Gjuteriutredningen föreslog i sitt betänkande Svensk Gjuteriindustri
(Svenska Gjuteriföreningen) sid. 187, statligt ekonomiskt stöd tUl mUjövårdsåtgärder
inom gjuterierna. I prop. 1973: 57 avvisades tanken på sådant stöd och
departementschefen anförde:

"Det
FoU-arbete (forsknings- och utvecklingsarbete) som delvis med statliga medel
bedrivs på arbetsmUjöområdet liksom en utveckling mot större enheter med mer
avancerad produktionsteknik innebär att fömtsättningar skapas för att
betydande delar av branschens problem i detta avseende skall kunna lösas. Av
dessa skäl bör statliga åtgärder för gju-teriindustrin enligt min mening huvudsakligen
inriktas på att skapa konkurrenskraftiga enheter, som själva kan bära
kostnaderna för angelägna miljöförbättringar."

Frågan
om stöd till arbetsmiljöförbättringar inom gjuterierna berördes varken av näringsutskotlet
(NU 1973: 37) eller i riksdagsdebatten.

4 Riksdagen 1975. 1 sand. Nr 66

s. 50 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 66 50

Bilaga

5
Hur kan arbetsmiljön förbättras?

För
att arbetsmUjön skall kunna förbättras krävs först och främst att problemen
uppmärksammas och att krav pä förbättringar förs fram, Gmnden för en förbättrad
arbetsmiljö är således bl. a. att det finns en lokal arbetarskyddsorganisation
med skyddsombud, huvudskyddsombud och anknutna experter såsom skyddsingenjör,
företagsläkare etc. Denna organisation har redan tidigare spelat en stor roU
och dess betydelse har genom 1973 års ändringar i arbetarskyddslagen
ytterligare framhävts. Sedan problemen har uppmärksammats och krav på
förändringar förts fram krävs kunskaper om hur problemen skall lösas. Här är
forsknings- och utvecklingsarbete liksom utbUdnings- och informationsverksamheten
av stor betydelse. Exempel på viktiga insatser inom det senare området är det
arbete som utförs i Arbetarskyddsnämnden.

Det
finns några undersökningar i vUka man sökt belysa de skUda faktorer som
påverkar arbetsmUjön. I en av delundersökningarna i LO:s utredning Insyn i
arbetsmiljön tUlfrågades 253 skyddsombud som genomgått LO:s tvåveckors-kurs för
skyddsombud om vad de ansåg vara orsakerna tiU att mUjöproblem inte åtgärdades.
Svaren framgår av nedanstående tabeU.

TabeU
2. Orsaken till att miljöproblem inte åtgärdas (mer än ett svarsalternativ får
ifyllas).

Orsaker % av svaren

Ointresse från skyddstjänstemannens sida 10

Ointresse från företagsledningens sida 70

Inga tekniska möjligheter tUl åtsärd 80

Hälsoriskerna anses ej överhängande 77

Ekonomiska skäl 100

Andra skäl 27

Källa: Insyn i arbetsmiljön Utbildning effekt. Prisma
LO, Stockholm 1972, sid. 11.

Alla
svarande har pekat på de ekonomiska motiven. Svaret på frågan säger dock inget
om vUken tyngd de olika motiven har då mer än ett alternativ kunnat nämnas och
någon rangordning inte gjorts.

Rättssociologiska
institutionen vid Lunds universitet genomförde 1972 på uppdrag av Delegationen
för de små och medelstora företagen en studie av arbetarskyddet inom den träbearbetande
industrin. Undersök-nmgen omfattade ett stickprov om 100 företag med mellan 10
till 200 anställda. I en av frågoma ombads företagsledama ange vUka faktorer de
ansåg bidra tUl en god arbetsmUjö. Svaren framgår av nedanstående tabeU.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 66 51

Bilaga

TabeU
3. VUka faktorer anser företagsledarna bidra till en god arbetsmiljö (mer än
ett svar bör ifyUas).

Faktorer

Mycket

Inte

Vet

Ej

Totalt

bidra-

alls

ej

svar

gande

bidragande

Företagets
goda ekonomi

94

3

2 .,

1

100

Elt
aktivt intresse för att förbättra

de
anställdas arbetsvillkor

97

1

1

1

100

Tidigare
svårigheter att behålla van.

yrkesulbildad
arbetskraft

39

44

15

2

100

Prestigetänkandet;
det offentiiga

trycket
är stort

28

59

12

1

100

Yrkesinspektionen
gör täta kontroUer

40

54

5

1

100

Krav
frän yrkesinspektionen

med hot
om åtgärder

32

62

5

1

100

Rädsla
för produktionsbortfall

51

41 .

7

1

100

Eu gott
samarbete mellan ledning

och
anställda vad gäller arbets-

miljöfrågor

98

1

1

.

100

Införande
av företagshälsovård

enligt
överenskommelser mellan

LO och
SAF

52

28

18

2

100

Källa:
Magnusson, Dan, m. fl.: Arbetarskyddet inom den tiftbearbetande industrin.
Delegationen för de mindre och medelstora företagen (stencil. Industridepartementet
1972 sid. 77.)

Såväl
samarbetet mellan ledning och anställda som företagsledningens intresse för arbetsmiljöfrägor
och företagets ekoriomi spelar enligt undersökningen en stor roll. Även
yrkesinspektionen tillmäts en betydande vikt.

De
åtgärder som skaU vidtagas för att förijättra arbetsmiljön kan självfaUet skapa
finansieringsproblem. Några mer omfattande undersökningar av vUken roU kostnadema
spelar för arbéUmiljöförhållandena synes dock inte finnas. I allmänhet tUlskrives
kostnadema en stor och i regel avgörande roll för vilka åtgärder som bin- vidtagna.
De anställdas och yrkesinspektionens framstötar om förbättringar besvaras i
den mån de inte leder tUl åtgärder, av företagsledningar ofta med att man inte
har råd att genomföra åtgärden som kostar lite eller ingenting alls ändå
förblir ogjorda. Det är uppenbarligen inte ekonomin som är den enda avgörande
faktorn som bestämmer vilka åtgärder som blir vidtagna. Kunskaper och intresse
liksom förekomsten av initiativ och påtryckningar spelar en betydande roll.
Samtidigt torde de ekonomiska motiven ofta vara de avgörande. SpecieUt bland
företag med dålig lönsamhet och dålig likviditet torde det i många faU
förhålla sig så att man med hänsyn tUl den ekonomiska situationen endast
genomför en del av de erforderiiga åtgärdema.

I
många fall kan väsentiiga förbättringar av arbetsmiljön endast åstadkommas
genom nybyggnad av lokaler, nyinköp av maskiner, föränd-

s. 52 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 66 52

Bilaga

ringar
i produktionsprocessen eUer lUmande genomgripande förändringar. I sådana fall
kan man inte särskilja vad som specifikt är en arbetsmUjöförbättring. I själva
verket är det många gånger så att de mest omfattande och betydelsefulla
åtgärderna för att förbättra den fysiska arbetsmUjön är de fortiöpande
investeringar som görs i företagen av ekonomiska och/eller tekniska skäl. Äldre
och slitna maskiner innebär större olycksfaUsrisker, avger mer buUer, medför
sämre arbetsstäU-ningar etc. När en ny maskin inköps innebär det i allmänhet
ökad produktivitet och man får en arbetsmUjöförbättring på köpet. Denna förbättring
kan oftast inte definieras som en särskild kostnad.

I
sammanhanget skaU framhållas att det inte råder något entydigt samband mellan
nyinvesteringar och arbetsmUjöförbättringar. I vissa fall kan också
arbetsmiljön försämras vid nyinvesteringar och införande av ny teknik.
Modernare maskiner har ofta högre hastighet vilket kan medföra ökat buller.
Vanligare är emellertid att modern produktionsteknik är fysiskt mindre
påfrestande, men att den däremot medför en försämrad psykisk mUjö i form av
ökad monotoni, ökad bundenhet i jobbet, mer kortcykliska arbeten och lägre krav
på operatörens yrkeskunnande. Införandet av nya kemiska substanser i
arbetslivet är en annan faktor som medverkat tiU nya arbetsmUjöproblem.

Insatsema
för att förbättra arbetsmiljön kan vara av skilda slag. I samband med frågan om
ekonomiskt stöd kan det vara lämpligt att skilja på följande tre former.

1. Tilläggsåtgärder som enbart har effekt på
arbetsmiljön. Hit hör exempel-sås bättre ljudisolering genom ljuddämpande
material i tak och på väggar, bättre ventilation, halkfria golv, inmontering av
bättre ljus. Dessa åtgärder påverkar inte produktionsprocessen utan har endast
effekter på arbetsmUjön.

2. TUläggsåtgärder som har effekter på arbetsmiljön
men som samtidigt tekniskt eller organisatoriskt påverkar produktionen och
produktiviteten. Effekten på produktiviteten kan vara positiv eUer negativ.
Som exempel kan anföras flera eller förlängda arbetspauser, pausutrymmen för
personalen, buUerdämpande kåpor på maskiner som tar bort buller men som
samtidigt försvårar operatörens arbete och underhållsarbetet. Andra exempel är
robotar som eliminerar ett riskfyllt arbetsmoment men som samtidigt kan
innebära en billigare produktion. Kostnadema för dessa förändringar kan
normalt inte fördelas med någon större precision mellan arbetsmUjöåtgärder och
produktionstekniskt motiverade åtgärder.

3. Åtgärder som innebär en radikal förändring av hela
produktionssystem innebärande att annan produktionsteknik kommer tiU användning,
nya material utnyttjas etc. Som exempel kan anföras byte av sprängämne i gruvor
och övergång från boktryck tUl offsettryck inom den grafiska branschen. Vid
förändringar av denna typ är det helt

s. 53 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 66 53

Bilaga

omöjligt
att urskilja vad i investeringen som skall hänföras till arbetsmUjöförbättringar
och vad som skaU betraktas som produktionstekniskt motiverade förändringar.
Förändringar i organisation och arbetsfördelning är ofta att hänföra tiU denna
typ av åtgärder. När det gäller förändringar i arbetets organisation är det
mycket svårt att fastställa såväl effektema på arbetsmUjön som de kostnader som
förändringen inneburit och som är att hänföra tUl arbetsmiljön.

6
Kostnader för och ekonomiska eflfekter av arbetsmiljöförbättringar 6.1
Kostnader för arbetsmiljöåtgärder

Kostnaderna
för tUläggsåtgärder för förbättring av arbetsmUjön är i regel av två slag. Det
ena är kostnadema för inköp och installation av apparater och tillbehör. Som
exempel kan nämnas kåpor för bullerdämpning, ventUationsanläggningar, lokaler
och utrustning för omkläd-ning, lunchrum etc. Den andra typen av kostnader
gäller expertkunnande för att analysera problemen och föreslå lämpliga
lösningar. Nedan diskuteras och exemplifieras kostnader för skilda slag av
arbetsmiljöförbättringar. En mer omfattande exempUfiering uppställd branschvis
återfinns i bilaga B.

6.1.1
Belastningsproblem, ergonomiska problem och fysisk ansträngning, fysiska
olycksfallsrisker

Hälften
av de tUlfrågade i LO:s medlemsenkät Risker i jobbet (Prisma-LO 1970), sade sig
ha belastningsproblem på arbetsplatsen. Om siffran är representativ innebär det
att hälften av LO:s medlemmar eller ca 800 000 personer har dessa problem.
Några uppskattningar av kostnaderna för att förbättra arbetsplatserna vad
avser tunga lyft och andra belastningar finns inte. Åtgärderna kan i vissa faU
vara mycket begränsade, inköp av en sittriktig stol, en mindre modifiering av
en maskin, etc. I andra fall kan det röra sig om att delar av en
tillverkningsprocess måste automatiseras eller att fjärrmanövreringsutmstning
måste anskaffas. Då kan utgiftema bli ett par hundra tusen kronor eller mer
för en arbetsplats.

Åtgärder
för att förebygga olycksfaU består ofta i tUläggsutrustning för maskiner samt i
personlig skyddsutrustning. Kostnaderna för den personliga skyddsutmstningen är
i regel obetydliga, ofta ej mer än några hundra kr. per år och person.
Utgifterna för tUläggsutrustning för maskiner och verktyg varierar kraftigt.
Kastskydd på en motorsåg och liknande enkla skyddsanordningar kostar ca 50 kr. Förarskydd
på en traktor och uppvärmningsanordning för en traktorhytt kostar vardera 1 000
kr. Grindskydd på en excenterpress kostar ca 6 000 kr., medan skydd för en
kantpress enligt senaste pressanvisningama kan kosta 20

s. 54 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 66 54

Bilaga

25
000 kr. Sistnämnda belopp kan förefalla högt, men innebär likväl ofta endast ca
10 % av maskinens inköpspris.

6.1.2
Buller

Enligt
LO:s medlemsenkät Risker i jobbet är buller det näst största miljöproblemet. 40
% av LO:s medlemmar upplever bullerproblem på arbetsplatsema.

Buller
kan bekämpas på olUta sätt, genom ändring och modifiering av maskiner och
processer (eliminering av bullerkällan), genom begränsning av ljudets direkta
utbredning, genom inkåpning el. dyl, eller genom begränsning av det
reflekterade ljudet med ljudupptagande väggar och tak.

Ändring
av maskiner och i processer är i regel det effektivaste och biUigaste sättet
att minska buDcr. Dvs. själva åtgärden är ofta billig, medan kostnaderna för
att identifiera buUerkäUan och finna cdtemativa lösningar ofta är betydUgt större.
En genomgång av ett antal exempel på kostnader för ändring av maskiner visar
att kostnaden i flera fall uppgår tiU högst 1 % av maskinkostnaden. Modifiering
av en träbear-belnlngsmaskln kostade 300400 kr, (ca 0,5 % av
investeringsutgiften), medan modifiering av en pappersmaskin inte medförde
några merkostnader, då vissa av förändringarna medförde besparingar som
uppgick tUl ett lika stort belopp som merkostnadema. Förutom de tekniska svårigheterna
har man emellertid dryga utgifter för att identifiera bullerkällan och för att
utforma åtgärder samt för eventuella driftavbrott under utredningstiden. I
inget av de insamlade exemplen uppgår dock utgiften för att ändra en maskin eUer
en process tUl mer än 5 % av maskininvesteringen.

Inkåpning
är ofta enda sättet att dämpa buUer från maskiner som inte går att modifiera, Inkåpningen
kan medföra problem för operatörer vid drift och vid översyn. Då så är fallet
kan fristående flyttbara skärmar användas i stället för kåpor. Inkåpning kräver
inga avancerade utredningar och monteringen är relativt enkel. Exempel pekar på
att inkåpning av en maskin normalt kan göras för 510 % av maskinkostnaden, i
besvärliga fall upp tiU 30 % av maskinkostnaden. Vad gäller metallbearbetningsmaskiner
(ex. stansar och borrar) har i några fall utgifterna uppgått till ca 10 000 kr.
för en inkåpning. För denna summa har man då fått en specieU bur som omsluter
hela maskinen samt belysning och ventUation i buren.

I
de fall dä modifiering och inkåpning inte är möjlig återstår endast lokaldämpning,
vUket ofta dessutom är ett bra komplement tiU de andra två åtgärdema.
Ljuddämpande material som fästes på hårda väggar och tak fångar upp inemot 90 %
av det ljud som annars reflekteras. Flera lämpliga material tiUverkas av
byggmaterialindustrin och monteringen är mycket enkel. Utgiftema uppgår tiö
2050 kr/m° inklusive monte-

s. 55 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 66 55

Bilaga

ring,
vilket ofta endast utgör några procent av bygginvesteringen.

Bullerproblemen
är relativt väl kända och i många branscher finns problemen kartlagda. Så anges
exempelvis utgiftema för att lösa ljudproblemen inom byggelementindustrin till
19 milj. kr. eller 5 500 kr. per anställd.

6.1.3 Klimat-
och luftproblem

Med
klimat förstås luftens temperatur, fuktighet och hastighet. Luftföroreningar
förekommer som partiklar eller gaser. Då man önskar förbättra luftförhåUandena
i en arbetslokal krävs ofta kontakt med olika företag som tillhandahåller fläktutrustning,
el-installationer, sanitetsin-stallationer, kyltekniska instaUationer och
automatik.

Branschen
har under de senaste åren huvudsakUgen varit inriktad på ventilation av
kontorshus, då efterfrågan på ventUation av industrilokaler varit mycket
begränsad. Principer från kontorsventilationens område har i några fall
kritiklöst överförts tUl verkstäder med dåligt resultat. I större
industrilokaler kan ventUationsfrågan vara mycket svårlöst. Stora utrymmen samt
förekomsten av värmeavgivande maskiner, stora portar etc. medför problem.
Kostnaderna för ventUation av en industrifastighet uppgår i enklare fall tiU
23 % av byggkostnaden, i svårare fall inte säUan tUl 1015 % av byggkostnaden.
I industrilokaler är man ofta tvingad att komplettera den aUmänna lokalventUationen
med punktventUation vid arbetsplatser med speciella problem. En dammav-skiljare
för en handhållen borrmaskin kostar t. ex. ca 5 000 kr.

Fömtom
instaUation av ventUationsanläggningar har man att räkna med driftkostnader. En
enkel tumregel är att driftkostnaden är lika stor som den årliga
kapitalkostnaden.

6.1.4 Belysning

Belysningen
är kanske den mUjöfaktor som är enklast att isolera och kostnadsberäkna.
Belysningsstandarden i arbetslokaler mäts traditionellt i lux (infallande ljus
i horisontalplanet), och lux-värdesrekommendatio-ner finns för olUca
arbetsplatser. Lux-talet är dock ett otillräckligt mått på ljusstandarden. Det
tar ej hänsyn till reflexer, ljusfärg och många andra förhållanden som påverkar
resultatet. Ett bättre mått är lumi-nansen, dvs. det från arbetsytoma
reflekterade ljuset. Den ensidiga betoningen av lux-värdet har medfört att
många arbetsplatser har tillräcklig utstrålande ljusmängd men trots detta
undermåliga belysningsförhållanden.

Kostnaden
för installation och drift av industribelysning överstiger i regel inte 0,5 %
av lönekostnaden. Det innebär att kostnaderna är endast några kr./m golvyta. Av
kostnaden för belysning är 50 % elkostnader, 35 % kostnader för armatur och
installation, medan lampor och underhåll uppgår till ca 15 %. Dålig belysning
hänger of ta samman

s. 56 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 66 56

Bilaga

med
bristande underhåll. Armaturen rengörs för sällan, trasiga lampor byts ej ut
etc.

Höga
belysningseffekter kan medföra fördyrande ventilations- och temperaturhållningskostnader.
Det kan bl. a. vara fallet i livsmedelsindustrin där temperaturen måste håUas
låg.

6.7.5
Kostnader för att förbättra den sociala och psykiska arbetsmUjön Det råder
ingen klar åtskillnad meUan de åtgärder som är avsedda att förbättra den
fysiska arbetsmiljön och de som är avsedda att förbättra den sociala och
psykiska arbetsmUjön. Exempelvis innebär en sänkning av bullemivån både att
riskerna för hörselskador minskas och att samtal mellan de anställda
underlättas. En omfördelning av arbetsuppgifter, som ger den enskUde ett mer
varierat arbete, medför både att arbetet bUr mindre ensidigt vad gäUer den
fysiska påfrestningen och att arbetet bUr mer omväxlande och stimulerande.

På
samma sätt kan man i många andra f aU med en och samma åtgärd uppnå
förbättringar av arbetsmUjön i flera avseenden. En olägenhet i arbetsmiljön kan
förstärkas om den uppträder i kombination med andra faktorer. Det är därför lämpligt
att behandla alla arbetsmiljöfaktorer i ett sammanhang.

Kostnaderna
för att underlätta sociala kontakter i arbetet och göra arbetet mer
stimulerande och kvalificerat varierar starkt meUan olika typer av
tillverkning. I vissa fall måste maskiner flyttas och lokaler förändras för
att möjliggöra en ur arbetsmUjösynpunkt bättre produktionsuppläggning. I andra
faU krävs inga som helst förändringar i maskiner och lokaler utan de önskade
resultaten kan åstadkommas genom ändringar i organisation, arbetsfördelning,
administrativa rutiner o. djl. Kostnaderna för dessa typer av förändringar
begränsar sig i huvudsak tiU kostnader för utredningsarbete om vilka
förändringar som skall genomföras samt utbUdningskostnader för att introducera
de nya rutiner och arbetsmönster som önskas. I enkla fall räcker det med att
berörd personal får tillfäUe att diskutera igenom och besluta om hur de vUl
ändra på arbete och organisation. I mer komplicerade fall kan omfattande
utredningsarbete av externa konsulter erfordras och därefter omfattande
utbildning.

6.1.6
Översiktliga uppgifter om kostnader för fysiska arbetsmUjöförbättringar

Några
allmänt accepterade beräkningar av kostnaderna för att åstadkomma en god
fysisk arbetsmUjö saknas i huvudsak. Vissa enskUda uttalanden kan dock förtjäna
att återges.

Professor
Gideon Gerhardsson, SAF, (Arbetsledaren 1970/19) har angivit kostnadema för de
vanligaste miljökomponenterna till ca 10 %: "Om investeringskostnaderna i
övrigt ligger på 1 0001 500 kr/m° golv-

s. 57 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 66 57

Bilaga

yta
kan en god belysning kosta 10 %, dvs. 100 kr., ventUation ytterligare 10 %,
bullerbekämpning 10% tiU". Även yrkesinspektör Bengt Spring-feldt har
uppskattat kostnadema till denna storleksordning (se Teknisk Tidskrift nr
23/74. Uppskattningen vad gäller buller öch ventilation stöds av andra
uppskattningar, men belysningskostnaderna anges av > andra till betydligt
lägre värden. En tUlverkare av ventUationsutrustning anger kostnaden för
ventilation tiU ca 6 % av byggkostnaden, då byggkostnaden sätts tUl 200 kr./m.
Dessa uppgifter avser i första hand kostnader i samband med nyinvesteringar.
Kostnaderna för att åstadkomma god mUjö i ganUa lokaler och gamla
produktionsapparater är ofta högre än för att åstadkomma motsvarande resultat i
samband med nyinvesteringar.

Den enda mer omfattande
beräkningen av kostnader för att åtgärda problem i den existerande industrinuljön
är en beräkning publicerad 1972 som gjorts av en konsult inom mUjÖområdet, C.
O. Elvingsson. Hans beräkningar utgår från uppgifter om kostnader som han fått
fram i sin konsulterande verksamhet. Beräkningen omfattar kostnader för
åtgärder mot buller och luftföroreningar sä att gäUande normer från
arbetarskyddsstyrelsen inte överskrids och gäller ca 14 500 företag i den tUlverkande
industrin samt gmvor, jord- och stenbrott. För ca 2 000 företag har beräkningama
gjorts i detalj. För 4 000 företag bygger beräkningarna på andrahandsuppgifter
i kombination med jämförelse med förelag med samma typ av produktlon. Från
dessa 6 000 företag har därefter analogiberäkningar gjorts för resterande
företag. Beräkningarna resulterar i investeringsutgifter om 20 mUjarder kr.
Utslaget på 10 år och inkluderande driftkostnadema uppgår de årliga kostnaderna
till 3 mUjarder kr. Uppskattningen av de erforderliga investeringama bransch
för bransch framgår av följande uppställning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Gruvor

Livsmedelsindustri

Textil

Läderindustri

Träindustri

Massa papper

Grafiska (ej förlag)

Kemisk, kem-tekn

Gummivaruindustri

Jord- och stenindustri

Järn- och stålindustri

Metallvaruindustri,
mek.

verkstad

Elmaskinindustri

milj.
kr.

Fördelat/anst.

tkr.

838

93

747

14

178

7

73

8

659

10

1280

28

415

15

935

33

175

5

3 174

81

2 250

47

8 674

42

1 301

35

opaginerad Kontrollera mot PDF

Totalt
20 699

Då Elvingsson
inte närmare redovisat sitt källmaterial är det svårt att uttala sig om hur
pass tUlförlitliga dessa beräkningar är. Jämförelsema-

s. 58 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 66 58

BUaga

terial
saknas i stor utsträckning. I de få fall andra personer gjort beräkningar av
samma typ har man i flera fall uppgivit avsevärt lägre siffror än Elvmgsson.
Vid behandlingen av uppgifterna måste man vidare beakta att beräkningen är helt
teoretisk. SkuUe de beräknade åtgärderna genomföras i hela industrin skuUe det
ta avsevärd tid. Under den tiden skuUe en rad av problemen försvinna till följd
av den normala investeringsverksamheten, stmkturrationaliseringar etc.
samtidigt som ambitionsnivån vad avser arbetsmiljön sannolikt kommer att
höjas.

6.2
Intäkter och besparingar av arbetsmiijöförbättringar

De
positiva ekonomiska effekterna av arbetsmUjöförbättringar är självfallet ännu
svårare att beräkna än kostnaderna. De positiva effekterna kan förväntas på
flera olika nivåer.

För
företagen kan besparingarna vara sänkta personalkostnader genom färre olycksfaU,
sänkt personalfrånvaro och mindre personalomsättning, bättre trivsel och
bättre samarbete i arbetet. I en nyligen publicerad undersökning' bland
varvsarbetare angavs dålig arbetsmiljö som det främsta skälet för vantrivsel i
arbetet. Liknande uppgifter fipns från andra branscher. Det finns alltså
argument för att investeringar i bättre arbetsmiljö kan vara lönsamma
investeringar även ur traditionellt företagsekonomiskt perspektiv.

De
stora kostnaderna till följd av dålig arbetsmiljö drabbar dock i första hand
individen och samhället. En avsevärd del av de kostnader som samhället lägger
ned på sjukvård och arbetsmarknadspolitiska åtgärder är en följd av brister i arbetsmUjön.
De som drabbas fysiskt tas om hand inom sjukvården, de som drabbas psykiskt
tvingas många gånger lämna sina arbeten och behöver då stöd av samhället i
någon form. Uppgifter om individemas och samhällets utgifter till följd av
dålig arbetsmiljö saknas i stor utsträckning. Förekommande beräkningar
omfattar i regel endast kostnader för yrkesskador. Ett exempel på en sådan
beräkning ingår i arbetsmUjöutredningens första delbetänkande "Bättre
arbetsmiljö" (SOU 1972: 86). I en expertpromemoria har Hilding Starland
beräknat kostnadema för yrkesskador under 1969, Beräkningen omfattar tre
kostnadsslag, direkta kostnader, andra kostnader och vårdkostnader. I de
direkta kostnaderna ingår utbetalningar från riksförsäkringsverket (RFV) samt RFV:s
administrationskostnader. I "andra kostnader" ingår företagets
kostnader för rubbningar i produktionen vid sjukskrivning etc, samt de materieUa
skador som kan uppgå tUl 2,5 gånger de direkta kostnadema. Vårdkostnader är samhällets
kostnader för vård av de yrkesskadade. Promemorian redovisar följande årliga
kostnader:

'
Utförd vid Sociologiska institutionen vid Stockholms universitet

s. 59 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 66 59

Bilaga

Direkta
kostnader 320 milj. kr.

Andra
kostnader 800 milj. kr.

Värdkostnader 75
milj, kr,

1
195 mUj. kr.

Om
tUl detta lägges löne- och vårdkostnader för yrkessjukdomsfallen och
färdolycksfallen uppgår de totala kostnadema för yrkesskador för 1969 tUl över
1 200 milj. kr. Yrkesinspektör Bengt Springfeldt har gjort cn liknande
beräkning för år 1968 och kommit fram till något lägre siffror. Siffroma för
1969 innebär en årlig kostnad om 9 000 kr. för varje skada, och 400 kr, om det
slås ut per anställd.

Besparingar
i ett företag till följd av sänkt personalomsättning och personalfrånvaro gär
relativt väl att beräkna. För arbetarpersonal i industrin uppgår kostnadema för
rekrytering och introduktion av nyanställda ofta tUl 1020 000 kr,/anställd.

TiU
detta kommer kostnader för kassation, produktionsstopp, kvalitetskontroll,
behov av övertid m, m. som kan följa av att nyanställd personal inte uppnått
samma förmåga som personer med längre anställningstid. Dessa kostnader har i
ett verkstadsföretag uppskattats vara meUan två och fyra gånger större än
anställnings- och introduktionskostnaden.

Kostnadema
för personalfrånvaro består både av kostnader för över-ansläUning tiU följd av
frånvaro och eventuella merkostnader i produktionen i samband med att den
ordinarie personalen ersätts med vikarier. Förbättringar i arbetsmUjön påverkar
emellertid inle bara personalkostnaderna, utan kan även förväntas inverka på
samarbetsklimat, arbetsmoral och de anställdas vUja och intresse av att bedriva
produktionen rationeUt och effektivt. Dessa effekter är svårare att beräkna.

Personalomsättning
och frånvaro påverkas inte bara av arbetsmiljön utan även av en mängd andra förhåUanden.
Det är således mycket svårt att med någon större säkerhet uttala sig om hur
sambanden ser ut, och i vad mån en viss insats för att förbättra arbetsmiljön
har "betalat sig" ur traditionell företagsekonomisk synvinkel i form
av sänkta personalkostnader. Det finns dock flera företag som deklarerat alt
de anser sig ha gjort lönsamma investeringar i bättre arbetsmiljö. Ett
medelstort verkstadsföretag uppger exempelvis att investeringar i bättre
arbetsmiljö om 1,5 milj. kr. hade tjänats in inom två år genom sänkta kostnader
för personalomsättning och personalfrånvaro. Företag som arbetat efter
löpande-bandprincipen har under senare år i flera fall sökt nya lösningar av produktionsuppläggningen.
Därvid uppges att kostnader för omläggningen och kostnaderna för det ökade
utrymme som den nya produktionsuppläggningen kräver kompenseras av sänkta
personalkostnader. Ett exempel på åtgärder för förbättring av arbetsmiljön är de
försök som gjorts att organisera arbetet efter principen om s. k. självstyrande
grupper. Detta innebär bl. a. att en grupp anställda inom ett avgränsat

s. 60 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 66 60

BUaga

produktionsavsnitt
själva organiserar och fördelar arbetet. Dessa förändringar görs för att tUlmötesgå
de psykologiska och sociala arbetskra-ven samt kraven på kontroll och
inflytande över det egna arbetet. Underlåtenheter vad gäller att tillgodose
dessa krav har ofta medfört mycket höga personalkostnader.

De
exempel på denna typ av förändringar som finns redovisade påvisar nästan
genomgående produktivitetshöjningar, ofta uppgående till mellan 5 och 15%. Det
innebär att kostnaderna för "investeringen" ofta intjänats på några
få år.

De
ovan anförda exemplen tar i första hand upp frågan om lönsamheten av arbetsmUjöförbättringar
på kort sikt. I det korta perspektivet förefaller det som om arbetsmUjö många
gånger är en lönsam investering. Samtidigt skall framhåUas att i många
företag, exempelvis gruvor, stenbrott, hamnar och varv, en förbättring av
arbetsmiljön tUl den nivå personalen i dag kräver är mycket kostsam, och att
dessa investeringar inte aUtid kompenseras av sänkta personalkostnader och
andra ekonomiska effekter.

1 etl
längre perspektiv framstår dock arbetsmUjöinvesteringar mer genomgående som en
lönsam affär även i strikt företagsekonomiskt perspektiv. Med ett växande
välstånd i samhället, med förbättrade lev-nadsförhåUanden utanför arbetet och
med växaiide utbildningsnivå kommer de företag som inte fortlöpande förbättrar
sin arbetsmiljö inte att kunna dra tiU sig personal för sin verksamhet. Trycket
från myndigheterna att förbättra arbetsmUjön kommer också att öka. Man får
således räkna med att förbättringar av arbetsmiljön på kort sikt kem vara en
lönsam investering. I den mån så inte är fallet är företagen ändå tvingade att
på längre sikt förbättra sin arbetsmiljö för att över huvud taget kunna bedriva
någon verksamhet. Ovanstående resonemang är främst avsett att visa att arbetsmUjöinvesteringar
ofta lönar sig ur företagsekonomisk synvinkel. Avgörande för hela resonemanget
om behovet av investeringar i arbetsmiljö är emeUertid att dessa är nödvändiga
sett från den enskUde arbetstagarens synpunkt.

7.
De mindre och medelstora företagen

7.1
Arbetsmiljöförhållanden

Några
säkra uppgifter finns inte som belyser huruvida de små och medelstora företagen
skiljer sig från större företag vad gäller arbets-mUjöförhållandena. Från
fackligt håll hävdas inte säUan att arbetsmiljön är sämre i de mindre företagen
än i de större. Denna uppfattning motsvaras inte alltid av samma bedömning
bland dem som arbetar i småföretag. De som hävdar att arbetsmUjön är bättre i
små företag pekar bl. a. på att närheten mellan den anställde och högste chefen
medför att det är lättare att få gehör för krav på förbättringar. Vidare hävdas
att den sociala atmosfären, trivseln, de informella kontaktema, närheten

s. 61 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 66 61

Bilaga

mellan
medarbetare på alla nivåer m. fl. gynnsamma faktorer skulle medföra att de
sociala förhållandena framstår som bättre i de små företagen än i de stora,
och att detta kompenserar en eventuell brist vad avser de fysiska mUjöförhållandena,

Som
exempel på uppfattningen att arbetsmiljön är bättre i de mindre företagen kan
anföras en studie av arbetarskyddet inom den träbearbetande industrin. Där
ansåg 43 % av skyddsombuden och 44 % av företagsledarna att arbetsmiljön är
bättre i små företag än i slora (medan 35 % respektive 22 % hade motsatt uppfattnmg).
Som de främsta skälen till detta förhållande angav skyddsombuden att i de små
företagen företagsledaren bättre lär känna och bryr sig om de anstäUda samt
att sammanhållningen är större bland de anställda, vilket inverkar gynnsamt på
arbetarskyddet.

De
nära kontakterna och kamrathga förhåUandena på de små arbetsplatsema skuUe
kunna tänkas påverka arbetsmiljön på två sätt. Den ena möjligheten är att
företagsledaren, i enlighet med vad som framkom i den ovan relaterade studien
av träindustrin verkligen är mer mån om personalen och därför häller en bättre arbetsmUjö
än i större företag. En annan möjlighet är att den vänskapliga atmosfären
utesluter i och för sig berättigade krav på förbättringar från de anställdas
sida och att arbetsmUjön som följd av detta är sämre. De som företräder åsikten
att arbetsmUjön är sämre i små företag hävdar att den anställde sänker sina
anspråk vad gäller arbetsmUjön hellre än att driva kraven mot företagsledaren
och därigenom försämra den goda stämningen på arbetsplatsen.

Antagandet
att de fysiska arbetsmUjöförhållandena är sämre i de mindre företagen stöds av
uppgifter om bristerna vad gäller personal, UtbUdning och andra resurser i
dessa företag. I mindre företag saknas ofta de personer som i första hand har
ansvaret för arbetsmiljön. På företagsledningssidan saknas skyddsingenjör och
företagsläkare och på arbetstagarsidan saknas skyddskommitté och ibland även
skyddsombud.

I
den ovan refererade studien av arbetarskyddet inom den träbearbetande
industrin redovisas följande resultat angående förekomsten av skyddskommittéer
i de undersökta företagen:

Tabell
4. Antal företag i undersökningen som saknade skyddskommitté uppdelat efter
antalet anställda.

Antal
anställda

Antal

som

saknar

I % av samtiiga

skyddskommitté

tillfrågade

0- 19

27

100

20- 49

45

98

50- 99

12

75

100-199

4

50

200-

0

0

Källa:
Magnusson, Dan, m. fl. Arbetarskyddet inom den träbearbetande industrin.
Delegationen för de mindre och medelstora företagen, (stencil, Industridepartementet
1972) sid. 65.

s. 62 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 66

Bilaga

62

opaginerad Kontrollera mot PDF

Enligt
lag skall alla företag med över 50 anställda ha skyddskommitté. Enligt denna
undersökning (som bygger på ett stickprov om 100 företag) har således 16
företag (60 %) av 27 med mer än 50 anställda ingen skyddskommitté.

I
en av LO genomförd undersökning inom fabriksindustriarbetareför-bundets
avtalsområde redovisas Uknande uppgifter om låg frekvens av organiserat
skyddsarbete i mindre företag. En förfrågan till 630 skyddsombud gav följande
resultat.

Tabell
5. Förekomsten av organiserat skyddsarbete, skyddskommitté och skyddstjänsteman
uttryckt i procent av antalet svarande.

Förelagsstorlek

Organiserat

Skydds-

Skydds-

skyddsarbete

kommitté

tjänsteman

förekommer ej

saknas

saknas

Mindre
än 10 ansl.

85

92

90

11-25 anst.

78

82

90

26-
50 anst.

56

61

81

51-100 anst.

34

31

64

101-250
anst.

7

7

49

251-500
anst.

7

0

17

mer
än 500 anst.

0

0

0

opaginerad Kontrollera mot PDF

Källa:
Bolinder, E, Magnusson, E: Risker i jobbet. Fabriks, Prisma Stockholm 1971.

LO,

opaginerad Kontrollera mot PDF

TabeU
6. Procentuell fördelning av yrkeshygieniska och ergonomiska aktiviteter
genomförda dels av intern företagspersonal och dels av utomstående expertis
fördelad på företagsstorlek.

Företagsstorlek

Yrkes-

Ergonomiska

Utomstående

hygieniska

utredningar

expertis

mätningar

genomförs

anlitas

genomförs

%

%

%

Mindre
än 10 anst.

5

6

26

11-25 anst.

10

8

24

26- 50 anst.

19

8

36

51-100 anst.

19

9

42

101
-250 anst.

32

18

39

251-500
anst.

57

35

60

mer
än 500 anst.

83

67

75

Källa:
se tabell 5.

Just
bristen på personal som kan ägna någon större tid åt arbets-mUjöfrågoma anförs
ofta som en förklaring tUl den påstått eftersatta arbetsmUjön i de mindre
företagen. I de företag där speciell skyddstjänsteman saknas är det
företagsledaren som enUgt lag svarar för

s. 63 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 66 63

Bilaga

arbetarskyddet.
Denne har ofta ingen utbildning för uppgiften och sköter dessutom en rad andra
betungande uppgifter i företaget. De mindre företagen har vidare ofta svårt att
avdela personal såväl för det löpande skyddsarbetet som för att sända på kurser
för skyddsombud, skyddsingenjörer o. dyl.

Tillgången
till företagshälsovård kan förväntas inverka positivt på arbetsmiljöförhåUandena.
Av totalt 71 802 registrerade arbetsställen i Sverige har endast en mindre del tUlgång
tUl företagshälsovård. Arbe tarskyddsstyrelsens företagshälsovårdsdelegation
redovisar i en 1974 publicerad skrift följande uppgifter om antalet
företagsläkare.

TabeU
7. Antal företagsläkare anställda med minst 20 tim./vecka (hel-eller deltid).

Arbetsgivare

Heltid 40-30 tim/v

Deltid 29-20 tim/v

SAF-anslutna
företag O 500 anställda) Företagshälsovårdscentraler Rygghälsan Statsföretag
AB Statiiga verk Kooperativa förbundet Primärkommuner

111

107

18

9

12

8

25

23

7

I

10

3

2

Landstingskommuner

32

12

Summa

322

58

Total

summa

380

Källa:
Företagshälsovårdens personalresurser. Läkarna (1974 sid. 12),

En
annan bidragande faktor till arbetsmUjöförhållandena i de mindre företagen är
deras ekonomiska förhåUanden. De tas upp till närmare behandling i det
följande.

En
omständighet som ibland försvårar förbättringen av arbetsmUjön i de mindre
företagen är att viss apparatur som behövs för att förbättra miljön (t. ex.
vissa luftfilter), endast saluförs i vissa storlekar, vilket medför en
överinvestering för de mindre företagen. Det krävs således en viss
minimistorlek på företaget för att en anläggning skall kunna utnyttjas fuUt ut.

Flertalet
studier av arbetsmiljöförhåUanden tycks inte ge underlag för att hävda att
storleksfaktorn är någon viktig variabel. ArbetsmiljöförhåUandena tycks snarare
bestämmas av branschtUlhörighet och typ av produktion. Branschindelning skulle
således vara en mer fmktbar grund för diskussionen av arbetsmiljöförhåUandena
än företagsstorleken. Detta gäller i första hand de fysiska mUjöfaktorema. När
det gäUer socialt

s. 64 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 66 64

BUaga

klimat,
kontakter mellan anslällda på olika nivåer, närhet till beslutsfattarna m. fl.
faktorer som kan sägas vara av vikt för den psykiska och sociala arbetsmUjön är
det större anledning att anta att företagsstorleken är en betydelsefull
förklaringsfaktor.

7.2
Lönsamhet och finansiell ställning

I
diskussionerna om arbetsmUjöproblemen framhålls de ekonomiska förhållandena som
en orsak tUl brister, utebUvna åtgärder etc. Speciellt har de små och
medelstora företagens ekonomiska problem framhållits. Även i den aUmänna
debatten om företagens villkor har bekymrade röster höjts beträffande dålig
lönsamhet och låg självfinansieringsgrad i de mindre företagen.

Flera
metodproblem föreligger när de ekonomiska förhåUandena i de mindre företagen
skall beskrivas och analyseras. Små företag har ofta en betydligt enklare
redovisning än större företag. Ägaren/företagsledarens personliga löneuttag
spelar ofta en roll i de små företagen som inte har någon motsvarighet i större
företag.

TUlgängliga
upplysningar ger inte underlag för påståendet att mindre företag i allmänhet
har dålig lönsamhet. Utredningar som bygger på uppgifter om enskUda företag
under flera års tid tyder på att den genomsnittliga lönsamheten är dålig,
ibland mycket dålig i företag med 550 anställda.

Framför
aUt gäUer detta företag i storleksordningen 520. I nästa grupp 51100
anställda uppvisas däremot en god lönsamhet, i genomsnitt bättre än i de
större och de verkUgt stora företagen. Nästa stor-leksgmpp 101500 åter
uppvisar en sämre lönsamhet. Situationen är sedan bättre i företag med över 500
anställda. Förutom denna variation i genomsnittlig lönsamhet skall understrykas
att variationerna inom varje grupp är större bland de mindre företagen än bland
de större. Således kan även i den "lönsammaste" gmppen 50100
anställda många problemföretag återfinnas och andelen nedläggningar, konkurser
etc. kan vara väl så stor som i andra storleksgrupper.

Vad
gäller finansieringen är förhåUandena snarlika. Företag i stor-leksgmppen 2150
anställda uppvisar den högsta ekonomiska tillväxttakten och som följd härav
lägre likviditets- och soliditetstal. I övrigt framkommer inga markanta skUlnader
mellan de storleksgrupperna. Andelen eget kapital är i genomsnitt något lägre
bland de mindre företagen än bland de större men även här återfinns en större
spridning bland de mindre företagen. Man kan bland de små företagen återfinna
exempel på företag som helt finansierar sin verksamhet och expansion med egna
medel medan andra har en onormalt hög andel främmande kapital.

s. 65 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 66 65

Bilaga

TabeU
8. Likviditet och soliditet bland 176 industriförelag i Skellefteå, Katrineholm
och Kristianstad/Hässleholm A-regioner.

Antalet
anställda

Likviditet 1

Likviditet

2

Eget kap./tot.

kap.

5-

- 20

104%

103 %

11 %

21-

- 50

91 %

108 %

11 %

51-

-100

110 %

152 %

15%

101-

-500

114 7

162 %

18%

Totalt

104%

138 %

15%

Anm.:
Likv 1 = likvida tillgångar exkl. färdigvarulager/kortfristiga skulder Likv 2 =
likvida tillgångar inkl. färdigvarulager/kortfristiga skulder

Källa:
Gläder, M. i Småföretagens ställning i svensk industri, (statens industriverk
1974).

Sammanfattningsvis
kan sägas att lönsamhets- och finansieringsförhållandena inte i någon högre
grad följer storleksordningen. Variationer i dessa avseenden följer i högre
grad konjunkturutvecklingen och utvecklingen i olika branscher. Generellt tycks
dock gälla att spridningen inom varje storleksgmpp är större vad gäller de
mindre företagen, medan större företag uppvisar större homogenitet.

8.
Utredningens förslag

Utgångspunkter.
Utredningen hänför till arbetsmiljöområdet, förutom traditionellt arbetarskydd
även faktorer i övrigt som har betydelse för människan i arbetet. Ett sådant
synsätt överensstämmer med vad som numera allmänt tillämpas. Det innebär att
man vid sidan av de fysiska miljöfaktorerna som buller, temperatur, drag,
luftföroreningar m.m. har att beakta de psykosociala aspekterna av arbetet.
Viktiga faktorer som påverkar arbetsmiljön är exempelvis arbetets organisation,
formerna för béslutfattande och löneform.

/
princip varje företag har från denna utgångspunkt mer eller mindre akuta
arbetsmiljöproblem. Samtidigt som vissa problem löses kommer nya problem och
behov ständigt tUl, som följd av ny kunskap eller genom att anspråken på arbetsmUjön
höjs. För det rent teoretiska fallet att alla arbetsplatser under en begränsad
tidsperiod skulle förändras för att fylla dagens krav genom olika tUläggsåtgärder
till den existerande produktionsapparaten skulle detta medföra avsevärda
kostnader. Tillgängliga uppgifter tyder på att det rör sig om tiotals
miljarder kronor. Att angripa problem utifrån dessa perspektiv har inte varit
utredningens uppgift. Utredningen delar helt den grundläggande bedömning som arbetsmUjöutredningen
gjort nämligen att kostnaderna för att förbättra arbetsmiljön måste ses som en
del av produktiohskostnadema och sålunda ingå i varje företags normala
investerings- och driftkostnader.

5
Riksdagen 1975.1 saml Nr 66

s. 66 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 66 66

Bilaga

Arbetsmiljön
förändras vid investeringar. Allmänt sett finns det anledning understryka, att
de mest konstruktiva insatserna för att förbättra arbetsmiljön normalt görs i
samband med större investeringar i ett företag. Som närmare redovisas i bUaga C
svarar samhället genom sitt stöd i en rad former till investeringar i mindre
och medelstora företag för mycket betydande insatser för att förbättra arbetsmUjön.

Frågan
uppkommer emellertid om det i samband med investeringsbeslut behövs regler som
garanterar att erforderlig hänsyn tas till arbetsmiljökraven.

.Arbetarskyddslagen
föreskriver redan nu att skyddskommittén i ett företag skall delta i planering
av nya eller ändrade arbetslokaler, anordningar och arbetsmetoder och att
arbetsgivaren är skyldig att lämna den information som skyddsombuden behöver
för sin verksamhet. Av detta följer att investeringsärenden skall beredas i
samverkan med skyddsombud och skyddskommitté vid företaget. Vad gäller
investeringar som kräver byggnadslov finns en garanti för att sådant samråd
kommer tUl stånd. Byggnadsstadgan föreskriver att byggnadslovsärenden som avser
arbetslokaler skaU underställas yrkesinspektionen för yttrande. Inspektionen
skall i samband därmed kontrollera huruvida de anställda genom skyddsombud,
skyddskommitté eUer på annat sätt haft tillfälle att ta ställning tiU byggnadsplanema.

Kontrollen av att
personalens företrädare i skyddsfrågor genomgående kommer tUl tals vid
investeringar som inte kräver byggnadslov är ej lika stark. Utredningen har
funnit anledning att överväga humvida särskilda garantier bör skapas för att arbetsnuljösynpunkterna
blir be aktade i samband med att statligt finansieringsstöd som är en del av
samhällets sysselsältningsskapande åtgärder lämnas tUl företag.

Förslag.
Utredningen föreslår att vid statligt kreditstöd i form av hantverks- och industrUån,
eller lånegaranti samt vid lokaliseringsstöd läneansökan skall vara försedd med
påskrift av skyddskommitté eUer skyddsombud av vilken framgår att dessa/denna beretts
tUlfaUe att ta del av låneansökan. Det bör åligga låne- eUer garantibeviljande
myndighet att kontrollera att sådan påskrift återfinns i ansökan.

Utredningen
har i enlighet med sina direktiv övervägt om det är möjUgt att inom de totala
behoven av arbetsmiljöåtgärder göra någon avgränsning som kan läggas tUl gmnd fÖr
ett stödsystem. Utredningen diskuterar därför i det följande på grundval av
överväganden som redovisas tidigare i betänkandet om det är möjligt att
skilja ut vissa arbetsmiljöproblem, vissa mUjöfaktorer, vissa typer av åtgärder
eller om det går att basera stöd på branschtillhörighet, företagsstorlek o. dyl.

Stöd
avseende v is st miljöproblem. Ett exempel pä stöd som avser vissa mUjöproblem
är de statsbidrag som sedan 1969 kan

s. 67 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 66 67

Bilaga

utgå
till åtgärder som avser att förbättra den yttre miljön kring industrier.

Det
är emellertid inte möjligt att direkt tUlämpa ett sådant bidragssystem till
att gälla även arbetsmUjön. Stödet tUl den yttre mUjön avser endast några
avgränsade fysiska mUjöfaktorer nämligen buller samt föroreningar i luft och
vatten. Dessa utsläpp tUl omgivningen kan i regel lätt lokaliseras och de erforderUga
åtgärderna fastställas. De åtgärder som kan bli föremål för bidrag är normalt
olika typer av reningsutrustning som har karaktär av tilläggsutrustning som
inte inverkar på företagets produktion. Åtgärdema för att förbättra
arbetsmiljön är däremot ofta av den karaktären att de samtidigt innebär
förändringar i produktionsförhållandena.

Stödet
tUl åtgärder för att förbättra den yttre miljön påverkar normalt inte heller
företagets produktionsförutsättningar och konkurrens-förhåUandena mellan
företagen. Detta är emellertid inte sällan fallet vad gäUer åtgärder för att
förbättra arbetsmUjön. Då avsikten är att inte påverka företagens konkurrensförhåUanden
är därför frågan om stöd till åtgärder som avser att förbättra arbetsmiljön
betydligt svårare att lösa än stödet tUl den yttre mUjön.

Även
när det gäller sekundära effekter skUjer sig åtgärder för att förbättra den
yttre miljön från åtgärder för att förbättra arbetsmiljön. Åtgärder för att
förbättra arbetsmUjön medför naturligt nog ofta lägre personalfrånvaro, lägre
personalomsättning och bättre trivsel bland personalen. Sänkt
personalomsättning och minskad frånvaro medför sänkta kostnader för företaget,
och ökad trivsel och ökat välbefinnande för personalen, vilket kan förväntas
påverka det ekonomiska resultatet gynnsamt även om sambanden inte är enkla och
entydiga. Förbättring av den yttre miljön är i regel att betrakta som en ren
kostnad för ett företag. Förbättringar i arbetsmUjön medför däremot ofta besparingar
som i många fall kan väga upp kostnaderna.

Även
från en annan synpunkt är paraUellen mellan stödet till förbättring av den
yttre mUjön och kravet på motsvarande stöd tUl arbetsmiljöförbättringar
missvisande. Flertalet arbetsmiljöproblem har varit kända länge och
arbetarskyddslagen (av år 1949) innehåUer allmänna föreskrifter av tvingande
natur om förebyggande av ohälsa och olycksfall. Även om det tidigare
arbetarskyddsbegreppet nu vidgats tiU ett arbetsmiljöbegrepp och fler aspekter
därmed räknas in i kravet på god arbetsmiljö, är det i princip inte fråga om
några nya krav. När det däremot gäller kraven på den yttre mUjön handlar det tUl
stor del om nya krav som rests. Förr ansågs det vara naturligt att industrin
fick släppa ut föroreningar i luft och vatten tiU stor del utan några
restriktioner. Många företag kunde vid uppbyggnaden inte rimUgen räkna med de
krav som numera ställs vad gäller rening av utsläpp från industrier. I det
läget ansågs det rimligt att under en övergångsperiod, i samband med att en

s. 68 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 66 68

Bilaga

tvmgande
lagstiftning trädde i kraft, lämna statliga .bidrag till äldre företag för att
dessa skuUe få möjlighet att anpassa sig till de nya kraven. Någon motsvarande
principiellt ny situation föreligger inte vad gäller arbetsmUjökraven.

Utredningen
har således inte funnit det möjligt att avgränsa ett stöd tiU arbetsmiljön på
motsvarande sätt som skett i fråga om stöd till den yttre miljön.

Stöd
till arbetsmiljön inom viss bransch. Som framgår av utredningens kapitel 3 har
frågan om stod till arbetsmiljöinsatser inom viss bransch redan tidigare
aktualiserats. Branschtillhörighet framstår för utredningen som en meningsfull
inlednmgsgrund i arbetsmiljösammanhang. Inom en bransch är företagens problem
ofta likartade i frågor om en rad faktorer som bestämmer arbetsmiljön såsom
produktionsteknik, material, maskmer, verktyg och organisation. Arbetsmiljöförhållandena
hänger som tidigare påpekats nära samman med företagens ekonomiska förhåUanden,
vUka i hög grad hör samman med branschtillhörighet. Företag i branscher med
dålig lönsamhet tvingas många gånger att göra avkall på de åtgärder som skulle
kunna förbättra arbetsmiljön. Bransch som utgör problem ur näringspolitisk
synvinkel och av detta skäl blir föremål för statlig branschutredning, är
normalt också en bransch som har problem med arbetsmiljön.

Förslag.
Redan nu tas normalt arbetsmiljöfrågorna upp till behandling då problem och
framtidsutsikter i en bransch utreds.

Stimulansutredningen
föreslår att i samband härmed även frägan om stöd till arbetsmiljöinsatser i
branschen regelmässigt övervägs.

Stöd
avseende viss arbetsmiljöfaktor. Tanken att begränsa ett stöd för
arbetsmiljöförbättringar till viss arbetsmUjöfaktor (exempelvis buUer, kemiska
hälsorisker) har utredningen funnit mindre tiUtalande. Fömtom tidigare angivna
skäl skaU här tillfogas att ett betraktelsesätt där varje mUjöfaktor behandlas
för sig trots deras inbördes nära sammanhang står i strid med den aktuella
utvecklingen på arbetsmUjöområdet. Det tidigare angreppssättet att koncentrera
sig på en mUjöfaktor i taget ersätts nu i aUt större omfattning av försök att
angripa flera faktorer paraUeUt, I många faU är det just förekomsten av flera arbetsmUjöproblem
som förekommer samtidigt som det är särskilt angeläget att komma tiU rätta
med.

Stöd
baserat påföretagsstorlekm. m. Som närmare redovisats i kap, 7 föreUgger det
inga enkla samband mellan företagsstorlek och arbetsmUjöproblemens omfattning.
Arbetsmiljöproblemen varierar kraftigt i omfattning såväl bland de stora
företagen som bland de små. Det är ofta lättare att finna branschmässiga
samband i fråga

s. 69 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 66 69

Bilaga

om
arbetsmiljöproblemens omfattning än att finna företagsspecifika samband.

Emellertid
finns det enligt utredningens mening motiv för att särskilt inrikta ett
eventuellt stöd till mindre och medelstora förelag utifrån andra
utgångspunkter.

Genom
lag om avsättning till arbetsmUjöfond (SFS 1974: 325) har riksdagen beslutat om
avsättning av 20 % av de vinster företagen taxeras för 1975 tUl fonder som
speciellt skall användas för alt förbättra arbetsmiljön. Därmed står särskUda
resurser tiU förfogande för arbetsmiljö-åtgärder i de slörre, vinstgivande
företagen.

Utredningen
har i det föregående i första hand resonerat utifrån de behov av främst fysiska
arbetsmUjöinsatser som föreligger inom industrin. Motsvarande
arbetsmiljöproblem finns emellertid rikt företrädda också inom t. ex. transportsektom,
lagerhanteringen, handeln och installationsbranschen. Även inom service- och
tjänsteområdena finns mycket stora även fysiska arbetsmiljöproblem som rör
ljus, luft, buller och belastningar. Det finns därför inte motiv att avgränsa
ett stöd tUl att avse enbart industrin. Även företag inom andra näringssektorer
bör kunna komma ifråga.

På
det kommunala området återfinns en rad industriliknande verksamheter, främst
reparationer och underhäll samt anläggnings- och byggnadsverksamhet, vUka
finansieras över den kommunala budgeten och där behov av insatser kontinuerligt
kan komma upp. På området för tjänsteproduktion kan på motsvarande sätt aktuaUseras
icke förutsedda arbetsmiljöproblem som kräver åtgärder under löpande budgetår.
I ett par fall har t. ex. skyddsombud på det kommunala området stoppat pågående
arbete under hänvisning tiU akuta arbetsmiljörisker. I andra fall har
motsvarande problem aktualiserats utan att det lett tiU avbrott i pågående arbete.
I normalfallen kan nödvändiga åtgärder komma tUl stånd inom ramen för tiUgängUga
medel eUer genom att medel finns avsatta för oförutsedda utgifter av detta
slag. Det är enligt utredningens mening viktigt att sådana medel sätts av. Det
kan emellertid tänkas förekomma att en kommun befinner sig i en sådan
finansiell situation att det är svårt att få fram medel för insatser av detta
slag utan en ibland tidsödande prövnmg av Kungl. Maj:t (regeringen). Enligt
utred--ningens mening måste även på kommunala arbetsplatsei' soih befinner sig
i en sådan situation ges möjligheter till insatser av akiit slag på
arbetsmiljöområdet.

På
det statliga området bör självfaUet de statliga bolagen inordnas i en generell
stödform. Affärsverken har sådan rörelsefrihet i fråga om disposition av medel
att särskilda former inte erfordras. Återstår övriga statliga myndigheter. För
flertalet myndigheter är byggnadsstyrelsen ansvarig myndighet för löpande
ombyggnader och förändringai- i fast utrustning. På den militära sidan gäUer
motsvarande för fortifikations-

s. 70 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 66 70

Bilaga

förvaltningen.
Eventuella medel för akuta åtgärder bör därför kanaliseras över dessa
myndigheter.

Utredningens
huvudförslag. Det system som utredningen mot denna bakgrund vill föreslå utgår
från följande huvudpunkter:

a) Stödet
bör vara ett lånesystem

Varje
bidragssystem riskeiar leda till orättvisor mellan företag som satsat på
arbetsmiljöförbättringar och företag söm eftersatt sin arbetsmUjö. Att utforma
ett särskilt bidragssystem för företag som anför bristande lönsamhet som motiv
för att arbetsmiljöinsatser försummas vore pruicipieltl felaktigt. Som starkt
betonas av arbetsmUjöutredningen måste tillfredsställande arbetsmiljö vara
inarbetad i varje investerings-och driftkalkyl. Bristande lönsamhet måste lösas
i ett näringspolitiskt sammanhang och kan inte fä leda tillatt just
arbetsmiljön eftersatts. Däremot kan ett företag eUer en förvaltning befinna
sig i en likviditetskris som omöjliggör att även. akuta och mycket angelägna
arbetsmiljöåtgärder åtgärdas. Även i en tid av kreditåtstramning skulle en
stödform fylla en viktig funktion. Det bör vidare erinras om att arbetsmUjöåtgärder
av avsett slag normalt inte konstituerar något kreditvärde om företaget redan
tidigare utnyttjat sina kreditmöjhgheter. Det är dessa situationer som
utredningen eftersträvar att lösa genom sitt förslag. Stödsystemet bör mot
bakgrund av det sagda få formen av ett lånesystem.

b) Stödet
måste vara lättadministrerat, särskilt från de mindre och

medelstora företagens synpunkt

Lika
viktig som själva möjligheten att få lån är att lånet kan utlösas snabbt.
Därför måste ett minimum av byråkrati firmas och cn mycket enkelt utformad
prövning komma tUlstånd. Sakprövningen bör i princip ske ute på arbetsplatsen.
Utbetalningssystemet bör, ligga så nära företaget och dess normala kontaktnät
som möjUgt,

c) Förslaget
bör ses som en del av ett förebyggande arbetarskydd

Ett
uppbyggt lånesystem bör inte vara knutet till krav som aktualiseras med stöd
av gällande lag och författningar. Lån bör sålunda inte utlösas endast i de
fall en åtgärd aktualiseras utifrån gällande lag och författningar eller i
samband med myndigheternas inspektionsverksamhet. Varje arbetsmUjöinsats
syftar ytterst tiU att motverka uppkomsten av akuta problem och att förebygga
olycksfall, skador m. m. Systemet bör därför vara så utformat att det blir en
del i ett förebyggande arbetarskydd.

F.
n. betalar arbetsgivaren en avgift tUl yrkesskadeförsäkringen om 0,25 %.
Härtill kommer en arbetarskyddsavgift för forskning, utbildning m, m, om 0,1 %.
Dessa avgif ter täcker emeUertid endast de direkta ut-

s. 71 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 66 71

Bilaga

gifterna
för yrkesskadeförsäkring, forskning och utbildning på arbetarskyddsområdet m. m.
och ingalimda samhäUets totala kostnader till följd av brister i arbetsmUjön.
Stora kostnader för brister i arbetsmUjön betalas av stat och kommun via
arbetsmarknadspolitiska och socialpolitiska insatser, sjukvårdskostnader m. m.
Det har därför framstått som naturligt att utforma det särskilda stödsystemet
som ett förebyggande arbetarskydd och att de resurser varmed lånesystemet
etableras tas ut genom en höjning av arbetarskyddsavgiften.

Förslag
till uppbyggnad av lånefond för arbetsmiljöinsatser. Utredningen föreslår att
arbetarskyddsavgiften höjs från nuvarande 0,1 % till 0,3 % av
avgiftsunderlaget för åren 19761978. Det innebär intäkter om ca 260 mUj. kr.
per år med nuvarande avgiftsunderlag och lönesumma. De medel som därigenom
inflyter föres tUl en särskild delfond inom arbetarskyddsfonden. Lån ur fonden
förmedlas av resp. läns företagareförening.

Ur fonden skall företag
samt kommuner och landsting kunna uppta lån. För lån krävs att ändamålet är att
förbättra arbetsmiljön samt att de anställda genom i första hand sina
representanter i skyddskommitté, i andra hand huyudskyddsombud och i tredje
hand skyddsombud eller regionalt skyddsombud tillstyrkt låneansökan. Särskild,
säkerhet för skuldförbindelser krävs inle. Lån skall endast kunna bevUjas
förelag som saknar medel i arbetsmiljöfond samt kommuner och landsting. Lån
skall endast lämnas för att helt el}er delvis bekosta, insatser som avser
arbetsmiljön i existerande anläggningar. Däremot skall lån ej beviljas för att
bekosta nyetablering eller viss del av en större investering som endast tiU en
del avser arbetsmUjön- Lånen bör löpa med ränta motsvarande räntan för
hantverks-, och industrjlån (f. n, 10 %) och återbetalas inom fem år. De två
första åren efter låneutbetalningen skall vara amorteringsfria. Högsta
lånebelopp för ett företag bör vara 75 000 kr., medan landsting och kommuner
bör få rätt att låna högst 200 000 kr. När lån är tUlfullo återbetalt kan nytt
lån erhållas.

Lån
bör få beviljas inom ramen för tillgängliga medel enligt de föreskrifter
regeringen fastställer. Företagareföreningarnas prövning av. ansökan skall
endast gäUa humvida sökanden bedriver rörelse som avses i ansökan, humvida
arbetsmiljöfond saknas samt huruvida godkännande från personalens företrädare i
skyddsfrågor föreligger.

Lån
upptagna under perioden 1975-07-011976rl2-31 föreslås bli befriade från ränta
under denna period.

5 %
av fondens medel bör reserveras för lån som beslutas av arbetarskyddsfonden
enligt de riktlinjer regeringen tillkännager. Dessa lån skaiU avse arbetsmUjöinvesteringar
av specieUt intresse. Exempel på sådana investeringar är uppförande av
referensanläggningar, tUlämpning av ny teknik eller nya tillämpningar.av
tidigare känd teknik. Lån enligt dessa

s. 72 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 66 72

Bilaga

grunder
skall endast kunna bevUjas företag som bedriver forsknings- öch utvecklingsarbete
på arbetsmUjöområdet i samarbete med arbetarskyddsfonden. Lån må kombineras
med bidrag från arbetarskyddsfori-dens forsknings-och utvecklingsanslag.

Arbetsmiljöätgärdervid
statliga myndigheter. EnUgt utredningens memng är lån från en särskUd lånefond
inte en iämpUg väg för att tUlgodose arbetsmiljöbehov av det slag utredningen närmast
berört vid statUga myndigheter. För statliga myndigheter utom affärsverken bör
motsvarande möjligheter i stället tUlgodoses genom att byggnadsstyrelsen
respektive fortifikationsförvaltningen svarar för motsvarande insatser. Härför
krävs inga särskUda bestämmelser eftersom respektive myndighet redan nu har
bemyndigande att inom ramen för tUlgängliga medel för reparation och underhåll
vidta åtgärder upp tUl 500 000 kr. per projekt. I den mån akuta behov av
motsvarande slag gör sig gäUande i fråga om utrustning och inredning som
finansieras över myndighetsanslag bör i stället överskridande kunna komma i
fråga.

Ikraftträdande.
Beslut vid 1975 års riksdag om en tillfällig höjning av arbetarskyddsavgiften
på det sätt som utredningen föreslår innebär att medel för utlåning från fonden
finns tillgängliga först under våren 1976. Utredningen finner det emeUertid
mycket angeläget att finna former som medger att utlåningen kan starta
tidigare, för att insatser av det slag utredningen tänker sig skall kunna komma
igång snarast. Detta är särskUt önskvärt med tanke på att varje diskussion om
stöd till arbetsmiljöinsatser kan befaras medföra att det löpande arbetet med
att förbättra arbetsmiljön i företag och förvaltningar bromsas upp i avvaktan
på att stödet skaU träda i kraft. Det är ytterst angeläget att sådana effekter
blir så små som möjligt. Ett ytterligare motiv för att kunna starta låncsystemet
redan under år 1975 är de möjligheter större företag har att utnyttja- sina arbetsmUjöfonder
för insatser under år 1975. De anställda inom andra företag bör härvid inte
komma i ett sämre läge.

Utredningen
har övervägt skilda former för att på detta sätt tidigarelägga möjligheterna tUl
utlåning, och föieslår i första hand att ett belopp om 200 milj. kr. upplånas
för att fr. o. m. 1975-07-01 utnyttjas för långivning.

Den
närmast till hands liggande möjUgheten synes vara att låna upp av utredningen
angivet erforderligt belopp under viss tid för att återbetalas när fondmedlen
senare flyter in. Utredningen har i bilaga D gjort en kalkyl över när
återbetalning bör kunna ske med bevarande av en stor volym ny utlåning. Det
upplånade beloppet skulle återbetalas under år 3 och 4 räknat från startåret,
dvs. åren 1977 och 1978.

En
möjlighet är att fonden genom riksdagens beslut beviljas en röriig kredit om
200 milj. kr, i riksgäldskontoret att disponeras från den 1 juH

s. 73 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 66 73

Bilaga

1975.
Krediten skaU vara helt återbetald senast den 31 deCembcf 1978, En annan
möjlighet är att beloppet lånas upp i riksbanken. Riksbankslagen synes
emellertid lägga hinder i vägen för en direkt upplåning från fondens sida i
riksbanken. Under sådana omständigheter skulle motsvarande belopp kunna lånas
upp av exempelvis Sveriges Investerings-bank i riksbanken eller på den
utländska marknaden för att därefter lånas ut tiU fonden.

En
tredje möjlighet är att beloppet lånas mot revers i allmänna pensionsfonden. EnUgt
fondens reglemente får fondstyrelsema bevUja reverslån åt företag som har tiU
syfte att befrämja folkhäkan, om pensionsmyndigheten medger detta. Det
lånesystem utredningen föreslår synes ligga väl i linje med fondens syfte och
sålunda kunna ha viss prioritet i jämförelse med andra önskemål om lån från
fonden.

Räntebefrielse.
Utredningen föreslär slutligen att län som löper under tiden före den 31
december 1976 befrias från ränta under denna tid. Från den 1 januari 1977 skall
sålunda alla redan lämnade lån liksom nytUlkommande löpa med ränta, samma som
för hantverks- och industrilån och lokaliseringslån.

Syftet
med detta förslag är att åstadkomma en kraftig initialeffekt på arbetsmiljön i
mindre och medelstora företag. Denna ränteeftergift måste vara en
engångsåtgärd.

Företagareföreningarnas
medverkan. Utredningen viU slutUgen tillfoga några synpunkter rörande
företagareföreningarnas medverkan.

Motivet
för att engagera företagareföreningarna i långivningen är att dessa är en
naturlig kontakt för de mindre och medelstora företagen. Föreningarna har en
god kännedom om existerande företag i länet, ofta genom att föreningen
medverkat vid direktlån eller genom att förmedla lån eUer lånevägar. Företagareföreningama
bör genom denna sin erfarenhet och överblick kunna sortera bort ansökningar som
uppenbart tillkommit i annat syfte än att vidta arbetsmiljöåtgärd till gagn för
de anstäUda. I tveksamma faU bör yrkesinspektionen och/eller facklig
organisation inom branschen ifråga konsulteras. Någori skyldighet att ge lån
har företagareföreningen inte, vilket äveh framgår av det förhållandet att
någon garanti inte kan ges för att tillgängliga medel förslår för att bevUja
alla inkomna ansökningar.

Om
vid något tUlfälle företagareföreningen måste prioritera meUan inkomna
ansökningar bör detta ske i samråd med yrkesinspektionen.

Utredningen
har i det föregående berört att formerna för behandhng av låneansökan bör vara
enkla och snabba. I fråga om utbetalning av bevUjade lån bör systemet härför
anpassas tiU det för resp: företagareförening normala tUlvägagångssättet. I
princip bör medel utbetalas mot uppvisande av faktura eller motsvarande
handling som styrker att arbetet utförts.

s. 74 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 66 74

Bilaga

Ersättning
för föreningarnas medverkan i utlåningen får bli föremål för förhandlingar.

Motivering
till författningsförslagen. Utredningens förslag om garantier för att
arbetstagarnas företrädare får den. behövliga informationen och tUlfredsställande
möjligheter till samråd i. samband med investeringar, tUl vUka staten lämnar
finansieringsbidrag, föranleder tUlägg i vissa författningar. Utredningen har
inriktat sig på de låneformer eller andra stödformer som avses i kungörelsen
(1960: 372) om statligt kreditstöd till hemslöjd, hantverk och småindustri samt
på lokaliseringsstödet enligt kungörelsen (1970:180) orn statligt regionalpoUtiskt
stöd. Vid dessa stödformer förordas att krav införs på att sökandeföretagets
skyddskommitté eller beträffande företag som inte har sådan kommitté
skyddsombud innan stödansökan inges har beretts tUlfälle att ta del av
ansökningen. Företrädare för skyddskommittén eller skyddsombud skall genom
påskrift på ansökan eller på annat jämförligt sätt bestyrka att detta krav har
uppfyllts. Bestämmelser för genomförande av en sådan ordning föreslås bli
intagna i de båda nyssnämnda kungörelserna.

Också
utredningens förslag om möjligheter till lån för arbetsmiljöförbättrande
åtgärder förutsätter vissa ändringar och tillägg i författningshänseende. Med
hänsyn tUl önskemålet att knyta an till arbetarskyddsavgiften och
arbetarskyddsfonden framstår det som naturligt att föreslå att lagen (1971:282)
om arbetarskyddsavgift kompletteras med erforderliga regler. I enlighet härmed
förordas bestämmelser intagna i cn ny 5 § i lagen om förhöjd
arbetarskyddsavgift för åren 1976 1978. Vidare bör i lagen (samma paragraf)
anges att de medel som inflyter genom tilläggsavgiften skall föras till arbetarskyddsfooden
och,att medlen skall få användas förlän från fonden tUl arbetsmUjöförbättrande
åtgärder. De närmare bestämmelser som behövs för långivningen synes lämpligen
böra meddelas av .regeringen i instruktionen (1971: 803) för styrelsen för
arbetarskyddsfonden samt i en särskild kungörelse. För att det avsedda
lånesystemet skall kunna träda i funktion redan under andra halvåret 1975
fordras vissa föreskrifter av övergångskaraktär, Etl särskilt bemyndigande
behövs för att lån från fonden skall kunna beviljas fr.o.m. den 1 juli 1975.
Eftersom det förhöjda avgiftsuttaget tUlför arbetarskyddsfonden medel för
utlåning först under början av år 1976, blir det vidare nödvändigt attmedge
styrelsen för fonden att inom en viss ram uppta lån för att fuUgöra under andra
halvåret 1975 beslutade låneutbetalningar från fonden. Dessa medgivanden
föreslås intagna som övergångsbestämmelser till författningen om ändring i
lagen om arbetar skyddsavgift. Föreskrift, om ramen för fondstyrelsens
upplåning bör meddelas av regeringen. Därvid torde maximum böra bestämmas till
sammanlagt högst 200 milj. kr.

s. 75 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 66 75

Bilaga

Genom
det föreslagna lånesystemet kommer uppgiftema för styrelsen för
arbetarskyddsfonden att vidgas tUl ett nytt område. F. n. är styrelsen enbart bidragsbevUjande
organ med avseende på forskning och utveckling samt utbildning och information
på arbetsmUjöområdet. De nya uppgifter som sammanhänger med den avsedda
långivningen från arbetarskyddsfonden måste självfallet återspeglas i
instruktionen för fondstyrelsen. Ett tillägg föreslås i instruktionens 3 §,
som översiktligt anger fondstyrelsens uppgifter. Tillägget bör ange att
styrelsen jämväl har till uppgift att inom ramen för de särskilda medel som tUlfÖrs
fonden genom den förhöjda arbetarskyddsavgiften besluta om lån från fonden för arbetsmUjöförbättrande
åtgärder. I en ny paragraf i instruktionen, betecknad 3 a §, föreslås
bestämmelser om bl. a, de nya fondmedlens fördelning på de båda typer av lån
som förespråkats i det föregående, nämligen lån som förmedlas av
företagareföreningarna och lån som förutsätter särskild prövning av
fondstyrelsen i varje enskilt fall. De närmare bestämmelsema för lån via
företagareföreningarna torde få meddelas av regeringen i en särskUd kungörelse.
En hänvisning till bestämmelsema i denna kungörelse bör tas upp i
instruktionen för fondstyrelsen, Förutsättningama för den långivning som skall
kunna ske efter fondstyrelsens särskUda prövning bör anges direkt i
instruktionen. För lån av detta slag bör krävas att det finns grundad anledning
att anta att långivningen främjar utveckling och tillämpning av ny metod eller
ny tillämpning av befintUg metodik i arbetet på att förbättra arbetsmiljön i
den verksamhet som låneansökan avser. VUlkoren i övrigt i samband med
långivningen bör kunna bestämmas av fondsty-. relsen. I instruktionen för
fondstyrelsen bör utöver vad som nämnts göras vissa smärre jämkningar och
tillägg (jfr 4, 14 och 15 §.§ författningsförlaget). Instruktionsändringarna
bör ske med verkan fr. o, m. den-1 juU 1975.

Lån
via företagareföreningama fordrar särskild reglering med hänsyn till
föreningarnas egenskap av privaträttsliga juridiska personer under viss
offentlig tillsyn. Förslag läggs fram om en separat kungörelse med vissa
bestämmelser om förmedling av lån ur arbetarskyddsfonden. I kungörelsen bör
anges i vUken ordning och under vilka villkor lån ur fonden kan förmedlas av
företagareförening. Låneansökan bör inges till och prövas av den
företagareförening, inom vars verksamhetsområde lånesökanden driver eller avser
att driva sin verksamhet. Inom den medelsram, som styrelsen för
arbetarskyddsfonden anger för företagareförening, skall föreningen kunna
bevilja en och samma sökande lån ur arbetarskyddsfonden med sammanlagt högst 75
000 kr. Ar sökanden kommun eller landstingskommun skall det högsta lånebeloppet
i stället vara 200 000 kr. För att säkerställa arbetstagarinflytandet i samband
med de arbetsmiljöåtgärder som finansieras genom lån ur arbetarskyddsfonden
bör som villkor för lån fordras att låneansökan har

s. 76 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 66 76

Bilaga

tillstyrkts
av flertalet av arbetstagarsidans ledamöter i- sökandeföretagets
skyddskommitté. Finns inte skyddskommitté skall i stället krävas tiUstyrkan av
skyddsombudet eUer, där flera sådana ombud utsetts, huvudskyddsombudet vid
företaget. En inskränkning i lånerätten bör gäUa så till vida, att lån inte skaU
få bevUjas sökande som har medef innestående på arbetsmUjökonto hos rUtsbanken
enligt lagen (1974:325) om avsättning till arbetsmUjöfond. Understiger behåUningen
på arbets-mUjökontot 75 000 kr. bör dock lån ur arbetarskyddsfonden, under de
förutsättningar som i övrigt skaU gälla, kunna beviljas med högst ett belopp
som svarar mot skUlnaden mellan 75 000 kr. och behållningen på arbetsmiljökonlot.
Bestämmelser i nu nämnda hänseenden har tagits upp i kungörelseförslaget. Där
har vidare förts in vissa bestämmelser om utbetalning och återbetalning av
beviljade lån samt om räntesatsen för lånen. Kungörelsen bör träda i kraft den
1 juli 1975.

Rätten
för kommun att uppta lån begränsas genereUt. genom bestämmelser i 58 och 59 §§
kommunaUagen (1953: 753) och 62 och 63 §§ kommunallagen för Stockholm. Dessa
lagar ger dock regeringen möjUgheter att föreskriva om undantag från begränsningama.
I kungörelsen (1962:581) med vissa bestämmelser angående kommuns upptagande av
lån m. m. har regeringen lämnat medgivande åt kommunema att utan särskUt tUlstånd
uppta lån och åta sig borgensansvar för vissa angivna ändamål. Kungörelsen bör
kompletteras så att kommun kan utnyttja möjligheterna till lån ur
arbetarskyddsfonden utan att detta inkräktar pä kommunens ram för fri lånerätt eUer
kommunen i varje särskUt fall behöver begära tiUstånd hos regeringen. Förslag tiU
sådan komplettering läggs fram av utredningen. Någon motsvarande åtgärd med
avseende på den landstingskommunala lånerätten behöver inte vidtas med hänsyn tiU
landstingslagens bestämmelser om rätt att uppta lån för en tid av högst fem år.

Särskilt
yttrande av ledamoten Elver Jonsson

Bakom
förslaget tiU uppbyggnad av en lånefond med bl, a; en konstruktion som ger
en smidig och snabb administration, stimulans genom räntebefrielse och
amorteringsfrihet under viss tid står utredningen enig.

De
totala kostnaderna i form av sociala avgifter och allmänna arbetsgivaravgifter
för företagen har dock en sådan omfattning att det kan omöjliggöra en höjning
av arbetarskyddsavgiften. De kostnadsmässiga effektema för företagen måste
emellertid bedömas i ett större samman hang. Om den föreslagna avgiften
behöver motverkas genom reducering av företagens avgifter, t. ex. minskning av
den allmänna arbetsgivaravgiften i motsvarande omfattning, får bedömas i
vanlig ordning i samband med riksdagens behandling av dessa frågor.

KUNGL aOKTP. STOCKHOLM 1975 750145

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

19 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (19)

19 kopplingar i 16 dokument.

  1. Prop. 1991/92:100 med förslag till statsbudget för budgetåret 1992/93 om s. 23 i texten
  2. Bet. 1984/85:SoU16 om anslag till arbetsmiljö m.m. (prop. 1984/85:100 bil. 12 delvis) s. 9 i texten
  3. Prop. 1984/85:89 om företagshälsovård och arbetsanpassning s. 18 i texten
  4. Bet. 1978/79:SoU24 med anledning av i propositionen 1978/79:100 gjorda framställningar inom arbetsmarknadsdepartementets verksamhetsområde såvitt gäller arbetarskyddsstyrelsen, y… s. 3 i texten
  5. Bet. 1978/79:SoU20 med anledning av propositionen 1978/79:65 om ändring i lagen (1971:282) om arbetarskyddsavgift m. m. jämte motion s. 2 i texten

Visa alla 16