Regeringens proposition om vissa organisationsfrågor m.m. rörande försvaret
1975 · 34 sidor, varav 33 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 33 av 34 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1975:75, Regeringens proposition om vissa organisationsfrågor m.m. rörande försvaret
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Regeringens proposition nr 75 år 1975 Prop. 1975:75
Nr 75
Regeringens proposition om vissa
organisationsfrågor m. m. rörande försvaret;
beslutad den 27 februari 1975.
Regeringen föreslår riksdagen ätt aniaga de förslag som
har upptagits i bifogade utdrag av regerings protokoll.
På regeringens vägnar
OLOF PALME
ERIC HOLMQVIST
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att två flottiljadministrationer
vid flygvapnet dras in. Förslaget innebär bl.a. alt Södermanlands flygflottilj (F
11) i Nyköping och Kalmar flygflottilj (F 12) läggs ner.
I propositionen läggs också fram förslag om markförvärv
för kasern-och övningsområde för det nya frédsförbandel i Arvidsjaur,
/ Riksdagen 1975. 1 saml. Nr 75
Prop. 1975:75 2
Uldrag
FÖRSVARSDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid regeringssammanträde 1975-02-27
Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och
statsråden Sträng, Johansson, Holmqvist, Aspling, Lundkvist, Geijer, Bengtsson,
Norling, Löfberg, Carisson, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Zachrisson, Leijon
Föredragande: statsrådet Holmqvist
Proposition om vissa organisationsfrågor m. m. rörande
försvaret
Indragning av vissa flottiljadministrationer vid
flygvapnet
Inledning
I februari 1967 tillsattes försvarets
fredsorganisationsutredning' (FFU) för att utreda bl. a. omfattningen och arten
av lämpliga strukturförändringar i krigsmaktens fredsorganisalion.
I januari 1971 uppdrog Kungl. Maj:t åt FFU att lämna
förslag om hur flygvapnets fredsorganisation från mitten av 1980-talet skall
anpassas till krigsorganisationens utveckling. Av en lill direktiven fogad
promemoria framgick atl ytteriigare två flottiljadministralioner borde läggas
ner. Utredningen skulle också belysa under vilka förutsättningar en tredje
administration kunde dras in och vilka konsekvenser för fredsorganisationen i
övrigt en sådan nedläggning skulle få. I promemorian angavs vidare bl. a. alt
luftutrymmet över och kring krigsflygskolan (F 5) i Ljungbyhed på lång sikt
kunde bli otillräckligt för skolans behov med hänsyn till den civila
luftfartens expansion. Översynen av flottiljorganisa-lionen borde därför
kombineras med studier av krigsflygskolans framtida lokalisering.
FFU har i november 1973 lämnat delbetänkandet (Ds Fö
1973:2) Förslag till ändringar i fredsorganisationen vid flygvapnet.
Utredningen bedömer atl dess fortsatta arbete inte kommer att påverka flygvapnets
fredsorganisation i stort och anser därför att dess uppdrag i fråga om
flygvapnet är slutfört.
Yttranden över FFU:s betänkande har avgetts av
överbefälhavaren efter hörande av cheferna för armén, marinen och flygvapnetfortifika-
' Utredningsman f. d. landshövdingen Eric Wesström intill
den 1 januari 1972 och därefter riksdagsmannen Gunnar Gustafsson.
Prop. 1975:75 3
tionsförvaltningen, försvarets materielverk,
värnpliktsverket, försvarels rationaliseringsinstitut, försvarets fastighelsnämnd,
försvarets personalnämnd, luftfartsverket, byggnadsstyrelsen, statens
personalnämnd, statens naturvårdsverk, statens planverk, arbetsrharknadsslyrelsen,
länsstyrelserna i Västmanlands, Kalmar, Södermanlands, Östergötlands,
Blekinge, Skaraborgs och Kristianstads län, trafikbullerulredningen,
Södermanlands, Östergötlands, Kalmar och Blekinge läns landstings-komniuner,
Uppsala, Nyköpings, Norrköpings, Linköpings, Kalmar, Ronneby, Ängelholnis, Karisborgs,
Västerås och Lidköpings kommuner, Landsorganisationen i Sverige (LO),
Tjänstemännens centralorganisations slatstjänstemannasektion (TCO-S),
Statstjänstemännens riksförbund (SR) och Sveriges akademikers
centralorganisation (SACO).
I prop. 1974:50 (FöU 1974:25; rskr 1974:270) föreslog Kungl.
Maj:l riksdagen att bl. a. godkänna vissa förslag till
organisationsförändringar beträffande flygvapnets myndigheter på lokal nivå.
Vid anmälan av denna proposition anförde jag bl. a. att jag senare avsåg all
föreslå Kungl. Maj:l all förelägga riksdagen förslag om de
organisationsändringar som kan föranledas av FFU:s förslag beträffande
flygvapnet Jag är nu beredd alt föreslå regeringen att förelägga riksdagen
förslag i denna fråga.
Nuvarande ordning m. m. Södermanlands flygflottilj (F 11)
F 11 är föriagd till Skavsta ca 10 km nordväst om
Nyköpings centrum. Flottiljen är en spaningsfloltilj med två divisioner S 35 E
och två divisioner S 32 C. Den är underställd chefen för första flygeskadern (C
E I) men lyder i vissa avseenden under
militärbefälhavare.
Huvuddelen av flygvapnets utbildning m. m. rörande fiygspanings-system
är föriagd till F 11. Floltiljchefen har därför under C E 1 ansvar för frågor
som normalt inte åvilar lokala förbandschefer. I flottiljstaben ingår sålunda
en särskild operations- och underrättelseavdelning med underlydande
underrättelseplutoner. Fr. o. m. den 1 juli 1974 har en fototolkskola föriagts lill
F 11. Den för flygvapnet gemensamma utbildningen i underrättelsetjänst som nu
bedrivs vid F 11 kommeri framtiden att samordnas med fototolkutbildningen i en
särskild underrättelseskola.
F 11 .'s ansvar för mobiliseringsplanläggning och
förvaltning är mindre än en seklorflottiljs. Flottiljen har sålunda inte något
ansvar för stridslednings- och luftbevakningsförband. Krigsplanläggningen och
planläggningen för och genomförandet av samövningar i fred är dock omfattande
och kräver nära samarbete med bl. a. militärområdesstaber och kustflottan.
Flygutbildningen vid Fil är omfattande och bedrivs lill slor
del på låga flyghöjder och under goda yttre betingelser.
Antalet anställda var den 1 oktober 1973 ca 510, varav ca
145 militära, 165 civilmilitära och 200 civila tjänstemän. Vakanserna är få.
Kasern- och flygfältsområdet upptar en yta av ca 550 ha.
Flygfältet
/* Riksdagen 1975 1 saml. Nr 75
Prop, 1975:75 4
har två start- och landningsbanor, som går i öst-västlig
resp. nord-sydlig riktning och är 2 500 resp. 2 000 m långa.
Huvuddelen av byggnaderna är uppförda år 1942.
Byggnadsbeståndet är huvudsakligen i gott skick med undantag av hangarer och
flygverkstad som det inle lönar sig all sätta i stånd. Flottiljen har eget
vattenverk. Investerings- och iständsättningsbehovet för 20-årsperioden
1973/74-1992/93 har år 1973 beräknats till ca 130 milj. kr. i fast prisläge,
vilket enligt FFU.s beräkningsgrunder motsvarar ca 62 milj. kr. i nuvärde år
1973.
Kalmar flygflottilj (F 12)
F 12 är förlagd till Smedby ca 5 km nordväst om Kalmar
centrum, Flottiljen är sektorflottilj för sektor S 2.
F 12 är en jaktflottilj med två jaktdivisioner J 35 F.
Flygvapnets väderskola, som utbildar väderbiträden m. fl. för krigsmaktens
behov, är förlagd till flottiljen. Vid flygfältet finns också en civil flygstation
som både civil reguljär luftfart och allmänflyget utnyttjar. Förskjutning mot
markmål har nolliljen en målplats vid Sandby på Ölands ostkust. På grund av sektoransvaret
har flottiljen stort mobiliserings- och krigsförberedelseansvar.
Antalet anställda var den 1 oktober 1973 ca 490, varav ca
120 militära, 145 civilmilitära och 225 civila tjänstemän. Av de anställda
tjänstgjorde ca 100 på platser utanför Kalmar, de flesta i Blekinge län.
Personallägel och utbildningsbetingelserna vid F 12 är goda.
Flottiljens markinnehav i Kalmar utgör ca 400 ha. Av dessa
har ca 18 ha till den 1 september 1979 upplåtils till Kalmar kommun för ett civilt
skyltecentrum. Flottiljen disponerar vidare elt markstridsområde om ca 275 ha
ungefär 30 km sydväst om Kalmar saml målplatsen på Öland som omfattar ca 275 ha
arrenderad mark. Markinnehavet i Kalmar täcker flottiljens behov. Flottiljen
har två rullbanor, en i nordvästsydostlig riktning (2 300 m lång) och en i
nordostsydvästlig riktning (2 000 m lång). För att minska bullerstörningarna
startar inga plan mot sydost och antalet starter i nordostlig riktning har starkl
begränsats.
Vissa delar av den mark som flottiljen använder skall utan
vederlag återlämnas lill kommunen om marken inle längre skulle behövas för
militär permanent föriäggning.
Huvuddelen av byggnaderna är uppförda åren 194243.
Lokalerna är i huvudsak tillräckliga för nuvarande verksamhet och av god standard.
De nybyggnads- och iståndsättningsarbeten som krävs hänför sig till största
delen till personallokaler, hangarer samt verkstads- och förrådslokaler.
Nybyggnads- och iständsättningsbehovet för 20-årsperioden 1973/74-1992/93 har
år 1973 beräknats tUl ca 1 12 milj. kr. i fast prisläge, vilket enligt FFU:s
beräkningsgrunder motsvarar ca 54 milj. kr. i nuvärde är 1973.
Prop. 1975:75 5
Fredsorganisationsutredningen Utredningens utgångspunkter
I prop. 1968:109 föreslog Kungl. Maj:t atl Göta nygflottilj
(F 9) skulle dras in och att Södertörns flygflottilj (F 18) skulle avvecklas
som jaktflottilj. Min företrädare framhöll därvid att man inte borde ta
ställning till en avveckling av flotliljadminislrationen vid F 18 eller till en
nedläggning av Roslagens flygkår (F 2) förrän FFU hade lagt fram fullständiga
förslag om organisation av flygvapnets förband inom Stockholmsområdet och om
flygvapnets skolorganisation. Riksdagen (SU 1968:124, rskr 1968:282) beslöt i
enlighet med propositionen.
I prop. 1970:96 föreslog Kungl. Maj:t att Roslagens och
Svea flygkårer (F 2 resp. F 8) skulle läggas ner. Dåvarande Södertörns flygflotlilj
skulle omvandlas till en skolenhet för ulbildning i huvudsakligen stridslednings-och
luflbevakningstjänsl och dåvarande Hallands flygkår (F 14) byggas ut till en
skolenhet med huvudinriktning på bastjänst. Riksdagen (SU 1970:202, rskr
1970:419) beslöt i enlighet med propositionen. Beslutet innebar bl. a. att F 8:s
uppgifter som sektorflottilj inom sektor O 5 skulle övertas av Västmanlands
flygflottilj (F 1).
1 prop. 1971:110 föreslog Kungl. Maj:t alt flottiljadministrationen
vid Östgöta flygflottilj (F 3) skulle avvecklas. I samband därmed föreslogs alt
den provisoriska niålflygenheten vid F 3 t. v. skulle ligga kvar. Riksdagen (FöU
1971:9, rskr 1971:140) godkände förslagen.
1 prop. 1972:45 föreslog Kungl. Maj:t att flygtransportdivisionen
vid F 8 skulle föras över till Malmslätt. 1 propositionen föreslogs vidare på
grundval av etl delbetänkande från FFU i december 1969 att målflygenheten
skulle föras över lill Västgöta flygflottilj (F6) i Karlsborg. Riksdagen (FöU
1972:15, rskr 1972:184) godkände förslaget om flygtransportdivisionen men ansåg
att frågan om målflygenheten skulle ställas på framtiden och att det fick
ankomma på Kungl. Maj:t att vid lämplig tidpunkt återkomma i ärendet.
Utöver nu
redovisade beslut av statsmakterna har FFU som bakgrund för sina överväganden
räknat med atl flygvapnet på lång sikl skall omfatta det av statsmakterna (prop.
1973:1 bil. 6 och 1973:75, FöU 1973:16, rskr 1973:195) angivna antalet
divisioner, dvs. fem attack-, en lält attack-, tre spanings- och åtta
jaktdivisioner samt skol-, transporl-och målflygförband, Detla har ställts mot
det beräknade läget budgetåret 1975/76, dvs. sex attack-, en lätt attack-, fem
spanings- och 17 jaktdivisioner samt skol-, transport-och målflygförband.
Utredningen har vidare utgått från att nuvarande anlal sektorer t. v. i stort
behålls, varvid minst en flotliljadministration enligt utredningens mening
måste finnas per sektor.
FFU framhåller att operativa krav starkl bör påverka dess
överväganden. Utredningen har därför bl. a. granskat den betydelse för
beredskap i olika former t. ex. incident-och mobiliseringsberedskap och för
skydd som skilda fredsorganisatoriska lösningar innebär. Utredningen har
därvid fäst särskilt avseende vid att hög insats- och mobiliseringsberedskap
måste finnas inom så stor del av landet som
Prop. 1975:75 6
möjligt. Kravet på skydd genom utspridning av förbanden
och forlifika-toriska anordningar blirenligi utredningens mening starkare ju färre
antal divisioner som kommer all finnas vid ett krigsutbrott.
Mol bakgrund av statsmakternas (prop. 1972:111, InU
1972:28, rskr 1972:347) beslul om regionalpolitiken, dess målsättningar och
förverkligande har FFU vidare studerat avvägningsproblemen gentemot den civila
delen av samhället. Den ökade vikt som samhället lägger vid en balanserad
regional utveckling har dock inle inneburit all de militära
effektivitetssynpunkterna skjutits i bakgrunden. I sina avvägningar meUan
militära och allmänt samhälleliga intressen liksom mellan skilda regioners
militäroperativa krav och regionalpoliliska krav har utredningen arbetat med
olika antaganden om fördelningen mellan olika områden och mellan olika
flottiljer av fredsorganisationens flygdivisioner av skilda flygslag.
Med hänsyn lill det ekonomiska lägel för försvaret har
utredningen vidare setl det som en viktig uppgift att lägga fram förslag som
innebär atl antalet anslällda kan minskas. Utredningen har samtidigt sökt
beakta följderna för de anställda och särskilt undersökt möjligheterna atl lösa
personalproblemen.
Utredningens överväganden och förslag
FFU anser all de operativa kraven har slor betydelse när
det gäller alt utforma fredsorganisationen för flygvapnet. När antalet flygplan
och därmed även antalet flygförband minskar måste allt större anspråk ställas
på all kvarvarande enheter i full utsträckning kan utveckla flygsyslemens
värdefulla egenskaper som t ex. stor rörlighet, förmåga till snabb insats mot
olika mål i skilda områden samt hög insatsberedskap. Stora krav ställs därför
främst på bassystemel men också på stridslednings- och luflbevakningssystemet
och mobiliseringsorganisalionen.
Enligt FFU måste främst operativa bedömningar läggas lill
grund för diskussionen om flygförbandens fredslida lokalisering. De regionalpolitiska
bedömningarna kommer emellertid in i övervägandena inom de större geografiska
områden som studeras av operativa skäl.
De nuvarande regionalpolitiska målen anger enligl FFU inte
i vilka orter organisationsförändringar inom flygvapnet kan godtas från
regionalpolitiska utgångspunkter. Utredningen har därför försökt utvärdera i
vilka av de diskuterade förläggningsorlerna effekterna av en flotliljin-dragning
är minst kännbara från regional- och kommunalpolitiska utgångspunkter.
Efter dessa principiella överväganden går FFU över till atl
behandla frågan om hur många flottiljer som bör dras in. Utredningen erinrar
därvid inledningsvis om att en s. k. normalfloltilj tidigare har haft tre
flygande divisioner. Flera undanlag finns dock. 1 samband med krympningen av
flygvapnets organisalion har antalet divisioner per flottilj i vissa fall
minskat. Under programplaneperioden 1974/75-1978/79 är det avsett alt
ytterligare flottiljer skall minskas till två flygande divisioner.
Prop. 1975:75 7
Enligl vad chefen för flygvapnet har framfört till
utredningen innebär fredsproduktionens krav atldetbör finnas fler än två
divisioner per flottilj eftersom flottiljadministrationen. då blir bättre
utnyttjad. Luftrums-och flygbullerproblem kan emellertid tala mot en sådan
lösning, särskilt som man avser att öka flygtidsutlagel per division och år i
framtiden. Uppgiften för en flotliljadministration är dessutom inte enbart att
producera flygande divisioner ulan också att producera ell stort anlal andra
förband som t. ex. bas-, slridslednings-, luflbevaknings- och sambandsförband.
FFU anser för sin del att en normalflottilj med två flygande divisioner är en
lämplig avvägning mellan de operativa kraven och de ekonomiska resurserna. Med
denna utgångspunkt finner utredningen att antalet flottiljer med flygande
divisioner bör uppgå till tio. I dag är antalet sådana flottiljer tolv. En jämn
fördelning av de flygande divisionerna med i genomsnitt två divisioner per
flottilj innebär alltså atl två flottiljer bör dras in.
FFU har även studerat konsekvenserna av att dra in tre flottiljadministralioner
i stället för två. Utredningen har därvid funnit att del av operativa skäl och
med hänsyn till beredskap och mobiliseringsansvar saml inle minst för atl
bevara handlingsfriheten på lång sikl kan visa sig vara mindre framsynt atl nu
fatta beslut om att dra in mer än två flottiljadministralioner.
Vid sin genomgång av de faktorer som kan påverka valet av
nedläggningsförband har FFU behandlat även flygbullerfrågan. Utredningen har
därvid kommit fram lill den uppfattningen atl det inle finns någon vedertagen
objektiv metod att jämföra flygbullerstörningarna vid olika militära
flygplatser. Utredningen anser emellertid alt flygbullerstörningarna - såvitt
man nu kan bedöma f. n, och under 1980-talet inte är eller kan antas bli så slora
atl de blir utslagsgivande vid valet av förband som bör läggas ner. Utredningen
vill därmed inle bagatellisera flygbullerproblemen utan anser att de även i
fortsättningen måste ägnas uppmärksamhet. Möjligheterna att minska bullret
måste därvid tas till vara. Det bör enligt utredningen ankomma på chefen för
flygvapnet och i förekommande fall luftfartsverket all beakta bullerproblemen
vid de militära flygfälten.
Utredningen går därefter över lill atl behandla frågan om
vilka flottiljer som bör dras in och anför inledningsvis atl spaningsflottiljen
Fil i Nyköping f.n. har fyra spaningsflygdivisioner, varav två med flygplan S
32 och två med S 35. Dessa spaningsflygdivisioner och spaningsflygdivisionen
vid Norrbottens flygflotlilj (F 21) i Luleå skall enligt planerna utgå under
perioden 1976/77-1981/82 och kommer under senare delen av 1970-falet att
ersättas med flygplan S 37. I fred kommer del att finnas sammanlagt tre sådana
divisioner.
Den minskning från fem till tre spaningsdivisioner som nu
kan förutses har enligt FFU bl. a. föranlett önskemål om att
spaningsdivisionerna fördelas till de operativt viktigaste riktningarna, trots
att detla medför vissa nackdelar i fråga om förbandsproduklionen av flygspaningsförband.
Prop. 1975:75 8
Spaningsdivisionerna bör enligt utredningen främst av
operativa skäl och beredskapsskäl flyttas från Fil och fördelas pä andra
flottiljer. De särskilda resurser för flygspanings- och underrättelsetjänst som
nu finns vid F 11 bör därvid också föras över till någon annan enhet.
FFU har även övervägt möjligheterna all flytta Bråvalla flygflotlilj
(F 13) i Norrköping till Nyköping, om F 11 :s etablissement och flygfält friställs
genom att spaningsflottiljen dras in. Mot detta talar dock atl
investeringskostnaderna vid Nyköpingsflottiljen är större än vid F 13. När
tidigare beslutade floltiljnedläggningar har genomförts kommer dessutom F 13 lillsammans
med Upplands flygflottilj (F 16) i Uppsala att vara de enda återstående
flottiljerna med berghangarer, vilket enligt utredningen är etl starkt skäl
från både operativ och ekonomisk synpunkt för att F 13 bör stanna kvar i
Norrköping. F 11 bör i så fall behållas som krigsflygfält.
Vissa kompenserande sysselsättningsmöjligheter bör enligt FFU
skapas i Nyköpingsregionen, om Fil läggs ner. Utredningen har därför undersökt
möjligheterna att lokalisera andra militära enheter till etablis-sementet i
Nyköping men anser att militära skäl talar emot en sådan lösning. Samtidigt
finns det emellertid regionalpolitiska motiv för detta. Det bör därför prövas i
annan ordning om de kostnadsökningar och den sänkta effektivitet som en sådan
lokalisering medför för försvaret är en från samhällsekonomisk synpunkt lämplig
lösning av de regionalpolitiska problemen i Nyköping eller om andra åtgärder
bör vidtas.
Investeringskostnaderna under den närmaste 20-årsperioden
vid F 11 kan enligt FFU beräknas bli ca 30 milj. kr. högre än vid F 13 medan de
årliga kostnaderna för hyror m. m. blir sammanlagt ca 1,2 milj. kr. högre per
år vid F 13 än vid F 11. De av investeringarna föranledda kapitalkostnaderna
har inte räknats med.
Bullerproblemen är enligt FFU mindre i anslutning till flottiljflygfältct
i Nyköping än vid F 13 i Norrköping. Utredningen anser emellertid alt
ölägenheterna med bullerstörningarna från F 13 skall kunna minskas till en
acceptabel nivå genom vissa åtgärder som chefen för flygvapnet har föreslagit.
FFU konstaterar sammanfattningsvis att Fil bör avvecklas
som spaningsflottilj.
Vid sina överväganden avseende valet av den flottilj som
utöver F 11 hör dras in anför FFU sammanfattningsvis beträffande Jämtlands
flygflottilj (F 4) i Östersund, Hälsinge flygflottilj (F 15) i Söderhamn och F21
att dessa flottiljer ligger inom stödområdet. De operativa och
regionalpolitiska skälen för att behålla dessa tre flottiljer är enligt
utredningen så starka att notliljerna inte bör dras in.
FFU anser vidare atl Västgöta flygflottilj (F 6) i
Karlsborg, Skaraborgs flygflottilj (F 7) i Såtenäs i Lidköping och F15 bör
behålla de attackdivisioner som beräknas finnas efter ombeväpning tiJl flygplan
AJ 37. Härigenom undviker man att dessa i fred kocentrareras på ett riskfyllt sätt,
vilket skulle bli fallet om de lokaliseras till bara två flottiljer. Såväl F
6, F 7 som F 15 ligger dessutom inom områden för
Prop. 1975:75 9
vilka de har mycket stor regionaipolitisk betydelse,
främst i fråga om sysselsättning och kommunal ekonomi. F 6 och F 7 är även från
militära synpunkter välbelägna. Dessa tre flottiljer bör därför inte dras in.
En flyttning av flygvapnets krigsskola (F 20), som nu är
administrativt ansluten till F 16, skulle enligt FFU innebära så avsevärda
investeringar att den inte bör komma i fråga. Om F 16 läggs ner måste
krigsskolan flytta, efiersom skolan bör vara ansluten till en flottilj som kan
betjäna den i olika .avseenden. Både F 16 och F 20 bör därför ligga kvar i Uppsala.
Tidigare förbandsindragningar vid flygvapnet har enligt FFU
inneburit att Västmanlands flygflottilj (F 1) i Västerås och även F 16 har fått
ett utökat och myckel stort ansvar i olika avseenden. Delta kan inte utökas med
det sektoransvar som nu åvilar F 13. Utredningen anser därför all F 13 bör
behållas i fresorganisationen. Som tidigare har nämnts förordar utredningen att
F 13 alltjämt skall vara lokaliserad till Norrköping.
Skånska flygflottiljen (F 10) i Ängelholm har stort ansvar
för anläggningar, personal och materiel främst för stridslednings- och
luftbevakning. Vidare är mobiliseringsansvaret för bas-, stridslednings- och luftbevakningsförband
omfattande. Med hänsyn till beredskapskraven och mobiliseringssäkerheten anser FFU
att F 10:s flotliljadministration bör behållas i fredsorganisationen inom
sektor SI.
Vilken flottiljadministration som bör dras in utöver F 11 :s
blir alltså enligt FFU en fråga om att lägga ner en jaktflottilj antingen inom
östra Mellansverige Fl eller inom södra Sverige F 12 eller Blekinge flygflottilj
(F 17) i Ronneby. Regionalpolitiska skäl talar för att en indragning av F 1 är
alt föredra framför alt F 12 eller F 17 läggs ner. Utredningen anser emellertid
att de operativa skälen i detta fall har en så avgörande tyngd att de inte kan
skjutas i bakgrunden till fördel för de regionalpolitiska önskemålen. Vägningen
mellan militära effektivitetssynpunkter och allmänt samhälleliga intressen
resulterar enligt FFU i atl F 1 bör behållas och att F 12 eller F 17 bör dras
in.
Befolkningsutvecklingen i Kalmarregionen har varit måttlig
i jämförelse med t. ex. Uppsala och Västerås. Sysselsättningen i regionen har
ökat medan arbetslösheten under senare år klart har legat under riksgenomsnittet.
Åtgärder för alt förbättra arbetsmarknaden i Kalmar har också vidtagits under
senare år och en betydande industriell utbyggnad har skett.
Ronneby kommun är den minsta av de berörda orterna, men
Ronneby ingår tillsammans med Kariskrona och Karlshamn i en betydligt större
arbetsmarknad. Stora delar av denna arbetsmarknad ligger dock på gränsen till
vad som kan betecknas som rimligt pendlingsavstånd. Arbetsmarknaden i Ronneby
domineras av industrin som under 1960-lalet har haft en gynnsam utveckling.
Löneläget är emellertid lågt och arbetslösheten har under senare år legat över
riksgenomsnittet. Av alla de diskuterade kommunerna är Ronneby den
där flygflottiljen
Prop.
1975:75 10
betyder relativt sett mest både från
sysselsättningssynpunkt och för den kommunala ekonomin. De anställda vid F 17
uppges svara för 8 % av den inlevererade kommunalskallen i Ronneby. Motsvarande
värde uppges till 2,3% för F 12 i Kalmar.
Från regionalpolitiska och kommunalekonomiska
utgångspunkter bedömer FFU att en floltiljindragning förorsakar mindre
olägenheter i Kalmar än i Ronneby. 1 Ronneby finns över 600 anställda vid F17'.s
etabUssement och den regionala televerksladen och vid F 12:s etablissement ca
400. Pensionsavgångarna från F 12 är fler än från F 17 under de närmaste sju
åren. En nedläggning av F 17 skulle därför drabba betydligt fler anslällda än
om F 12 avvecklas.
Trots alt FFU bedömer det som osannoUkt att F 10 skall
behöva läggas ner på grund av luftrumsproblem kan en sådan utveckling inte helt
uteslutas. Starka beredskapskrav och framträdande operativa skäl bör dock
medföra alt F 10 behålls så länge som möjligt. Om verksamheten vid F 10 måsle
flyttas till annan flottilj, bör denna enligt utredningen Ugga så nära F 10 och
dess nuvarande geografiska ansvarsområde som möjligt. Även detta talar för alt F
17 bör behållas. Om aU verksamhet inom flygvapnets fredsorganisation i Södra
militärområdet skulle ledas från F 12 i Kalmar skulle en olycklig obalans
uppkomma.
FFU anser sålunda att F 12:s flotliljadministration bör
läggas ner och F 17 behållas. F 12:s nuvarande flygfält bör därvid behållas som
krigsflygfält och F 17 bör överta det sektoransvar som nu åvilar F 12.
Den framtida lokaliseringen av flygvapnets väderskola, som
f. n. är knuten till F 12, bör enligt FFU övervägas av chefen för flygvapnet.
Med hänsyn lill angelägenheten av att utveckla de av
riksdagen beslutade primära centra i sydöstra Sverige framhåller FFU atl man
genom regionalpoliliska åtgärder så långt möjligt bör kompensera det bortfall
av arbetstillfällen som följer av att flottiljen i Kalmar dras in. Del bör
därvid enligt utredningen vara möjligt alt tillfälligt använda statligt
lokaliseringsstöd i Kalmar liksom tidigare har skett i bl. a. Norrköping,
Karlstad och Gävle. Möjligheterna till ytterUgare statlig etablering i Kalmar
bör också undersökas.
Utredningen har även undersökt möjligheterna atl behålla
viss militär fredsverksamhel vid F 12. Två alternativ har därvid jämförts.
Enligt det ena lokaliseras en bastropp ur F 17 till Kalmar samtidigt som flygplatsen
drivs civilt. EnUgt det andra förläggs en division, etl baskompani och ett
stabskompani ur F 17 till F 12:s nuvarande etablissement. Flygfältet används
för civil flygtrafik. Det förutsätts att detachementel organiseras samtidigt
som flottiljadministrationen vid F 12 dras in, dvs. år 1980.
De sammanlagda merkostnaderna för etl delachement ur flygvapnet
vid Kalmar flygplats under senare delen av den närmaste 20-årsperioden skulle
enligt FFU:s beräkningsgrunder uppgå tUl ca 55 milj. kr. i nuvärde år 1973.
Dessa merkostnader och den brisl i flygtidsproduktion som skulle uppstå om detachementel
skulle repliera på flygverkstaden vid F 17 gör all FFU inte kan förorda att delachement
organiseras i Kalmar.
Prop. 1975:75 11
Utredningen anser att detta inte bör komma i fråga vid en floltiljflyg-plats,
där flottiljadministrationen har dragits in.
Civil flygtrafik bör enligt FFU även i fortsättningen
kunna bedrivas på ort där en flottilj dras in. Enligt beräkningar som
luftfartsverket har ulfört för flygplatsen i Kalmar bedöms kostnaderna för den
civila flygtrafiken bli ca 500 000 - 700 000 kr. högre per år-i 1972 års
prisläge, om annan myndighet än chefen för flygvapnet skall svara för driften
av flygfältet.
FFU har även studerat fördelningen av attackdivisionerna i
Västergötland för att belysa möjligheterna lill ekonomiska vinster genom att
koncentrera såväl divisioner som verkstadsfunktion till F 7. För att slå vakt
om sysselsättningen i Karlsborg förutsatte utredningen därvid att mälflygdivisionen
i Malmslätt i Linköping skuUe föriäggas tUl F 6 (prop. 1972:45, FöU 1972:15, rskr
1972:184).
FFU anser att de studier som har gjorts rörande
fördelningen av enheterna mellan F 6 och F 7 visar alt en lösning med två
attackdivisioner vid vardera F 6 och F 7 samt en verkstad förs. k. B-underhåll
vid var och en av flottiljerna är mest fördelaktig. Särskild betydelse
tillmäter utredningen de allvarliga riskerna med att koncentrera en betydande
del av såväl flygande enheter som verkstadsresurser till en flottilj och den
brist i flygtidsproduktion som skulle uppslå vid en sådan resursfördelning.
Den lägre beredskapen med otillräckligt antal flygplan slartklara är också en
nackdel. Den obalans i förbandsproduktionen som skulle uppstå kan inle heller
godtas.
Den förordade lösningen med två attackdivisioner vid
vardera F 6 och F 7 bedöms även från regionaipolitisk synpunkt på sikt vara
fördelaktigare än om mälflygdivisionen omlokaliseras lill Karisborg och F 6
därutöver består av endast en attackdivision med stödfunktioner. FFU bedömer
nämligen att osäkerheten är stor i fräga om bäde vilken flygplantyp som skall
ersätta nuvarande typer i målflygenheten och var verkstad bör finnas för dessa
flygplan. Om t. ex. nästa flygplan för målflygdivisionen blir detsamma som skolflygplantypen
vid krigsflygskolan (F 5) i Ljungbyhed, vilket enligt överbefälhavaren är
tänkbart, är det möjligt att verkstaden i Karlsborg för målflygdivisionens
flygplan skulle behöva läggas ner och verkstadsunderhållet för divisionens
flygplan genomföras på F 5. Målflygdivisionen bör därför inte flyttas till
Karlsborg.
FFU anser att målflygdivisionens lokalisering åter bör
prövas när frågan om flygplantyp och organisation för det framtida målflyget
har avgjorts. Bullerstörningarna i Malmslätt kan också innebära att en sådan
prövning behöver göras.
Vid sina överväganden har FFU även behandlat frågan om
lokalisering av krigsflygskolan. Utredningen anför att belastningen i
luftrummet runt Ljungbyhed beräknas minska till omkring hälften av vad SVEDA-kom-mittén'
har förutsatt. Övervakning och ledning av trafiken har förbätt-
' SVEDA-kommittén är en permanent kommitté bestående av trafiklednings-teknisk
e.xpertis ur danska och svenska luftfartsmyndigheterna och flygvapnen med uppgift
att fungera som svensk/dansk planläggningskommitté för civila och militära
trafiktekniska frågor av gemensamt intresse som berör Köpenhamn och Malmö flyginformationsregioner.
2* Riksdagen 1975. 1 saml. Nr 75
Prop. 1975:75 12
råts, bl. a. genom den ändrade luftrumsindelning som har
trätt i kraft våren 1974 och ökad navigeringssäkerhet för F 5:s skolflygplan.
Ytterligare förbättringar väntas då en gemensam kontrollcentral för all civil
och militär flygtrafik i Skåneområdet inrättas. Ett principbeslut om detta har
fattats.
En flyttning av krigsflygskolan skulle enligt FFU medföra
betydande kostnader för utbildningslokaler, utbyggnad av dubbla parallella
banor m. m. Utredningen anser vidare att de flygbullerslörningar som Ljungbyheds
samhälle även i fortsättningen kommer alt utsättas för inte är så stora atl de
i och för sig motiverar att krigsflygskolan flyttas från Ljungbyhed.
Klippans kommun med Riseberga och särskilt tätorten
Ljungbyhed är enligt FFU mycket beroende av att verksamheten vid krigsflygskolan
fortsätter. En nedläggning av skolan skulle få mycket stora negativa
konsekvenser för den kommunala ekonomin och för sysselsättningen. Vid skolan
finns f. n. 175 civila anställda och vid F 5:s verkstad 105. Utredningen anser
sammanfattningsvis att en flyttning av krigsflygskolans verksamhet inte är
motiverad under överskådlig tid.
FFU har gjort översiktliga organisationsberäkningar och
har därvid funnit att ca 400 tjänster kan dras in om floltiljadministrationerna
vid Fil och F 12 läggs ner. Därutöver kan 280-400 tjänster vid administrationerna
föras över till andra myndigheter. I vissa fall kan delta ske utan byte av
arbetsplats för dem som skall behållas i organisationen genom att lydnadsförhållandena
ändras. Detta gäller främsl dem som redan nu har arbetsplatser vid anläggningar
utanför resp. etablissement. Om ca 400 tjänster dras in fr. o. m. år 1980
beräknas lönekostnaderna för flottiliadministrationerna m. m. under tiden fram
till år 1993 enligt FFU:s beräkningsgrunder kunna minskas med 320-340 milj. kr.
omräknat till nuvärde år 1973.
Awecklingskostnaderna är enligt FFU myckel svåra att
uppskatta bl. a. därför alt åtskilliga anställda kommer att avgå med pension
eller söka annan anställning, innan förbanden avvecklas.
Engångskostnaderna för att flytta personal från de
nedlagda flottiljerna till annan stationeringsort kan komma att uppgå till 48
milj. kr.i 1973 års prisläge.
Genom alt vissa investeringar och större iståndsätlningar inle
behöver genomföras och genom minskade hyror och avgifter beräknas under en 20-årsperiod
sammanlagt ca 115-150 milj. kr. i nuvärde år 1973 enligt FFU;s
beräkningsgrunder kunna sparas vid Fil och F 12. Eftersom
flottiljadministrationerna föreslås bli indragna budgetåret 1979/80 måste
sannolikt vissa iståndsätlningar ulföras vid flottiljerna under tiden 1974/75-1979/80.
Utredningen bedömer att de investeringskostnader som kan komma atl uppstå för F
11 och F 12 uppgår till sammanlagt ca 2 milj. kr. i 1973 års prisläge.
FFU anser att en beslutad avveckling av fredsförband bör
ske sä snart som möjligt med hänsyn till alt den främst syftar lill att nå
lägre lönekostnader. Samtidigt måsle dock hänsyn tas bl. a. till gjorda
investeringar i materiel och byggnader. Enligt utredningen är det inte
Prop. 1975:75 13
lämpligt eller ens möjligt alt efter ett beslut omedelbart
avveckla verksamheten vid t. ex. en flottilj. FFU anser att det är viktigt att
hänsynen till personalen får sätta sin prägel på beslut om och genomförande av
större rationaliseringsprojekt. Utredningen delar de uppfattningar som
överbefälhavaren och chefen för flygvapnet har framfört om tidpunkten för
nedläggning av flottiljadministrationerna och föreslår att F 11 och F 1 2 dras
in budgetåret 1979/80.
Remissyttrandena
Flertalet remissinstanser, däriblarid överbefälhavaren,
chefen för flygvapnet, försvarets rationaliseringsinstitut och de
personalorganisationer som har yttrat sig, biträder eller lämnar huvudpunkterna
i FFU:s förslag utan erinran. Kritik förs emellertid fram av luftfartsverket,
statens planverk, statens naturvårdsverk, länsstyrelserna i Södermanlands och
Kalmar län, motsvarande landstingskommuner saml Nyköpings och Kalmar kommuner.
Överbefälhavaren framhåller att omfattande studier har
genomförts för att väga samman de fredsekonorniska och de operativa faktorerna.
I sitt underlag till FFU har överbefälhavaren särskilt betonat att de operativa
kraven i hög grad måste vara styrande när fredsorganisationen för flygstridskrafterna
utformas. Antalet administrationer och flygbaser i fred måste enligt
överbefälhavaren i första hand dimensioneras mot kraven på och behoven av bas-,
stridslednings- och luftbevaknings- samt verkstadsförband och först i andra
hand mot antalet flygande divisioner. Vidare påpekar överbefälhavaren att det
fortfarande finns viss osäkerhet om den framtida organisationen men atl de
största ändringarna för flygvapnet i samband med förbandsindragningar och
utredningar av organisationen i lägre regional och lokal instans nu kan
överblickas. Han framhåller också atl det är synnerligen angeläget att
flygvapnet snarast får ett fast underlag för hur fredsorganisationen skall
utformas i framtiden. Överbefälhavaren konstaterar med tillfredsställelse att FFU
i sina förslag till ändringar av flygvapnets fredsorganisation i allt
väsentligt har följt de förslag och godtagit de bedömningar och värderingar som
har lämnats av honom och chefen för flygvapnet.
Chefen för flygvapnet delar utredningens uppfattning att
man trots det knappa ekonomiska utrymmet måste ta till vara möjligheterna att
undvika att dra in en tredje flottiljadministration. En sådan åtgärd skulle
medföra en inte godtagbar obalans mellan flygvapnets olika delsystem från såväl
funktionell som ekonomisk synpunkt. Dessutom skulle den organisatoriska
handlingsfriheten att genomföra andra avvägningar på 1980-talet gä förlorad.
Försvarets rationaliseringsinstitut hävdar att det vid en
planering av fredsorganisationens utveckling på sikt är nödvändigt all ägna
ytterligare uppmärksamhet åt de administrativa kostnaderna. FFU synes räkna med
alt en s. k. normalfloltilj i fortsättningen skall bestå av två flygande
Prop. 1975:75 14
divisioner i stället för tre som hittills har varit
vanligt. Detta innebär enligt institutet atl utnyltjandegraden av flottiljadministrationen
minskar och att kostnaden för nottiljadministrationen per division därigenom i
genomsnitt blir högre.
Kalmar läns landsting och Kalmar kommun pekar på att inget
militärt fredsförband kommer att finnas inom Kalmar län om F 12 läggs ner,
vilket från mUitär beredskapssyn punkt inte borde vara acceptabelt.
Länsstyrelsen
i Kalmar län delar inte utredningens uppfattning om fördelning av jaktflottiljer
utan föreslår att tre jaktflottiljer baseras i sydhgaste Sverige och två i
östra Mellansverige. Om förslag kommer att läggas fram om att dra in två
flottiljadministrationer - varav en jaktflottilj yrkar länsstyrelsen atl det
i första hand prövas om inte F 1 bör väljas som indragningsförband bland
jaktflottiljerna. Länsstyrelsen ifrågasätter vidare med hänsyn till de farhågor
om luftrumsproblemens utveckling över Skåne som FFU uttalar, om inte F 10;s
lokalisering bör omprövas innan beslut fattas om vilket förband som skall dras
in. Luftfartsverket delar FFU:s uppfattning om de framtida luftrumsproblemen
för F 10. Statens planverk anser att flygbullerstörningarna över stora delar
av Bjärehalvön och även Kullahalvön talar för att verksamheten vid F 10 bör
inskränkas eller läggas ner.
En nedläggning av flygflottiljen i Nyköping innebär enligt
luftfartsverket att efterfrågan på luftrum minskar avsevärt i närheten av
Stockholms terminalområde, inom Östgöta terminalområde samt inom luftlederna
Röd 1 och Grön 5, vilket förenklar samordningsförfarandena för
flygtrafikledningen. Från verkets synpunkt skulle dock en flyttning av F 13 i
Norrköping till Nyköping medföra fördelar i form av enklare samordning av
flygverksamheten vid Norrköping/Kungsängens flygplats. Dessutom skulle en
nedläggning av flygtrafiken vid Bråvalla avsevärt öka handlingsfriheten när det
gäller alt välja läge för den planerade nya civila flygplatsen för
Östgötaregionen, bl. a. med hänsyn till tillgången på luftrum. Luftfartsverket
föreslår därför att F 13 flyttas till Nyköping om F 11 läggs ner.
Från regionalpoliliska
utgångspunkter framhåller statens planverk att en nedläggning av den militära
flygverksamheten i Norrköping för kommunens del skulle förbättra möjligheterna
till en mera balanserad utbyggnad av tätorten. Enligt en år 1970 framlagd
generalplan för Norrköping kommer industrin att byggas ut huvudsakligen norr
och nordost om staden, under det atl bostadsbyggandet bl. a. av
flygbullerskäl - har hänvisats till områdena söder om staden. Enligt
länsstyrelsen i Södermanlands län måsle planfrågorna beaktas vid en framtida
utbyggnad av de båda flottiljerna. Nyköpingsflottiljen ligger i delta hänseende
bättre lill än F 13 i Norrköping.
Statens
planverk, länsstyrelsen i Södermanlands län, Södermanlands läns landsting och
Nyköpings kommun delar uppfattningen att en nedläggning av Fil skulle
få svårare konsekvenser för Nyköpings-
Prop. 1975:75 15
regionen än en nedläggning av F 13 för Norrköping till
följd av bl. a. den mindre arbetsmarknaden i Nyköpingsområdet. Enligt planverkets
mening väger de regionalpolitiska skälen i detta fall så tungt alt de borde
leda till atl flottiljadministrationen vid F 13 flyttas över till Nyköping om F
11 läggs ner. Enligt länsstyrelsen i Södermanlands län och Nyköpings kommun
kommer en nedläggning av Fil att få mycket kännbara konsekvenser för Nyköpings-
och Oxelösundsregionen. I ett sådant läge måste därför
kompensationssysselsättning garanteras av stalsmaklerna. Dessa ålgärder bör
förberedas i god tid innan flottiljen avvecklas, så atl ny sysselsättning
samtidigt kan skapas.
Länsstyrelsen
i Östergötlands län och Norrköpings kommun framhåller att en nedläggning av F
13 skulle ytterligare försämra den redan ogynnsamma strukturen på näringslivet
i Norrköpingsregionen.
Länsstyrelsen
i Kalmar län, Kalmar läns landsting och Kalmar kommun erinrar om att
statsmakterna genom olika uttalanden och beslul har understrukit att sydöstra
Sverige, främst Kalmarområdet, har sådana regionala utvecklingsproblem att
området bör prioriteras vid bl. a. utbyggnad och omlokalisering av statliga
funktioner. De nämnda remissinstanserna förutsätter att sysselsättningen i
landets primära centra förstärks och de motsätter sig därför FFU:s förslag om atl
F 12 i Kalmar skall läggas ner. Länsstyrelsen och kommunen framhåller vidare
alt de arbetstillfällen som Kalmar får genom riksdagens lokaliseringsbeslut
inte skall avräknas som ersättning för den minskade sysselsättning som uppstår
om FFU:s förslag att lägga ner F 12 genomförs. Om F 12 läggs ner anser Kalmar
kommun att ett militärt förband eller någon central statlig civil
förvaltningsenhet bör lokaliseras till Kalmar.
Länsstyrelsen i Blekinge län, Blekinge läns landsting och
Ronneby kommun delar FFU:s uppfattning att en indragning av F 17 i Ronneby
skulle få allvarliga konsekvenser för regionen.
Arbetsmarknadsstyrelsen och TCO-S biträder FFU:s
uppfattning om behovet av ytterligare utredningar och av sysselsättningsfrämjande
insatser vid en eventuell nedläggning av flygflottiljerna i Nyköping och
Kalmar.
Överbefälhavaren
och chefen för flygvapnet delar utredningens uppfattning att delachement inle
bör organiseras vid en flottiljflygplats, där flottiljadministrationen dras
in.
Länsstyrelsen
i Kalmar län och Kalmar läns landsting framhåller att den civila flygtrafiken
på F12:s flygfält från regionaipolitisk synpunkt är av största betydelse för
Kalmar län, i synnerhet för dess södra del med Kalmar/Nybro-området som primärt
centrum. Landstinget understryker de praktiska och ekonomiska fördelar som en
militär och civil samdrifl av flygfältet i Kalmar medför. En nedläggning av
verksamheten vid F12 kommer enligl landstinget atl medföra kostnadsfördyringar
för det civila trafikflyget som från samhällsekonomiska synpunkter inte är
godtagbara och som mycket negativt kan påverka regionens stora behov
av goda kommunikationer till mera
Prop.
1975:75 16
avlägsna resmål såväl inom som utom landet. Vidare framför
Kalmar kommun, som numera ensam svarar för den kommunala andelen av
investeringarna i flygplatsen, alt den inle kommer alt kunna överta
driftansvaret för Kalmar flygplats, även om kommunen har förhoppningar om en
kraftig ökning av den civila flygtrafiken. Kommunen anser att Kalmar flygplats
bör behållas som primärflygplats. Luftfartsverket anser att elt beslut om
indragning av F 12 medför att frågan om flygplatsens drift som primär- eller
sekundärflygplats för det civUa flyget måste behandlas med hänsyn till
kostnadstäckningen och kostnadsfördelningen.
Ronneby kommun föreslår att flygvapnets väderskola vid F
12 i Kalmar flyttas över till F 17 i Ronneby, så att skolans lokalisering lill
sydöstra Sverige kan behållas om F 12 läggs ner.
All bullerfrågorna
utgör ett problem särskilt för Norrköping framgår klart av remissinstansernas
svar. Trafikbullerutredningen delar FFU:s uppfattning att särskilda
bullerhygieniska undersökningar ger ett säkrare underiag och att sådana
undersökningar är nödvändiga, om en mer detaljerad jämförelse skall göras
mellan olika flygplatser. På grund av bl. a. de osäkerheter som finns i
prognoser av delta slag är det emellertid enligt trafikbullerulredningen inle
möjligt alt dra alltför långtgående slutsatser av en sådan jämförelse mellan
olika flygplatser. Trafikbullerutredningen vill liksom FFU understryka viklen
av att flygbullerproblemen även i fortsättningen ägnas stor uppmärksamhet.
Statens
planverk framhåller atl endasl det flygbuller i Norrköping som härrör från F 13
har redovisats i utredningen. Norrköping är emellertid även utsatt för ett rätt
omfattande buller från det civila flyget vid Kungsängens flygplats. Enligt
statens planverk, statens naturvårdsverk och Nyköpings kommun talar nuvarande
bullerförhållanden vid F 13 i Norrköping jämfört med F 11 i Nyköping för att
verksamheten vid F 13 bör flyttas över till Nyköping om F 11 läggs ner.
Liknande synpunkter framförs av länsstyrelsen i Södermanlands län och
Södermanlands läns landsting. Vidare kritiserar Södermanlands läns landsting
och Nyköpings kommun att FFU inte har tagit tillräcklig hänsyn till
bullerfrågorna. Enligt statens naturvårdsverk torde det inte vara möjligt att
genom olika bullerminskande åtgärder väsentligt förbättra förhållandena vid F
13. Liknande synpunkter framför Södermanlands läns landsting och Nyköpings
kommun.
Vid valet
mellan F 12 i Kalmar och F 17 i Ronneby anser statens planverk att flygbullerskäl
talar för att F 12 bör läggas ner. Även om bullerförhållandena inle är särskilt
goda för Ronnebys del är de dock något bättre än i Kalmar. Länsstyrelsen i
Kalmar län, Kalmar läns landsting och Kalmar kommun understryker utredningens
konstaterande att det nu och under lång tid framåt inte finns någon vedertagen
objektiv metod att jämföra flygbullerstörningarna vid olika militära förband.
Kalmar läns landsting anser dessutom atl bullerstörningarna i Kalmar är
godtagbara. Liknande synpunkter framförs av Kalmar kommun.
Prop. 1975:75 17
1 fråga om fördelningen av attackdivisionerna förordar FFU
en lösning där såväl F 6 som F 7 får vardera två attackdivisioner och en
verkstad för s. k. B-underhåll. De remissinstanser som har yttrat sig härvidlag
biträder utredningens förslag. Länsstyrelsen i Skaraborgs län understryker FFU:s
uppfattning att det från regionaipolitisk och kommunalekonomisk synpunkt är
oacceptabelt att lägga ner eller påtagligt minska verksamheten eller personalstyrkan
-vid F 6 och F 7. .
De remissinstanser som har yttrat sig om målflygdivisionens
lokalisering biträder FFU:s förslag om att den bör vara förlagd till Malmslätt
i Linköping. Luftfartsverket påtalar att en förläggning till Karlsborg är
betydligt ogynnsammare med hänsyn till det ökade antalet överflygningar av
luftlederna Röd 1 och Grön 5.
Överbefälhavaren, chefen för flygvapnet och
luftfartsverket biträder FFU:s uppfattning att det under överskådlig tid inte
är motiverat att flytta krigsflygskolan från Ljungbyhed. Vidare erinrar chefen
för flygvapnet om tankarna på att inrätta en flygskola för det civila
trafikflyget för att minska åderlåtningen av flygförare från flygvapnet. Enligt
försvarets rationaliseringsinstitut är krigsflygskolans ställning och
organisation som utbildningsanstalt på lång sikt beroende av möjligheterna alt
förlägga annan utbildning dit Kostnaderna för den militära flygutbildningen
blir enligt institutets mening i annat fall så höga att ekonomiska skäl kan
tala för att verksamheten måste omprövas. Länsstyrelsen i Kristianstads län
understryker den betydelse krigsflygskolan har för sysselsättningen i
Ljungbyhed och för Klippans kommun i dess helhet.
Överbefälhavaren påpekar atl organisationsförändringar av
den storlek som det här är fråga om ställer särskilda krav på personalvårdsresurser
under både förberedelse- och genomförandeperioderna. Enligt överbefälhavarens
mening har FFU varken beaktat eller beräknat resurser för detta behov. Han
bedömer det som nödvändigt atl chefen för flygvapnet får de resurser som behövs
för de anpassnings- och socialmedicinska frågor som beräknas uppkomma i
samband med de föreslagna organisationsförändringarna. Statens pcrsonalnämnd
anser det absolut nödvändigt alt en fullständig personaladminislraliv planering
görs i god tid innan flottiljerna skall läggas ner. Så snart beslut föreligger
om att F 11 och F 12 skall avvecklas bör statens personalnämnd e,n\\gt
försvarets personalnämnd kopplas in för att utröna om rekryteringen till
statsförvaltningen som helhet behöver begränsas i Kalmar och Nyköping. Enligt TCO-S
är det viktigt att man genomför de av förbandsindragningarna föranledda
personalminskningarna i samband med naturlig avgång bland personalen.
Fortifikationsförvaltningen framhåller att de angivna kostnaderna
för investerings- och iståndsättningsarbeten inte kan utnyttjas som underlag
för enskilda objekt. Liknande synpunkter framförs av chefen för flygvapnet, som
vidare framhåller att de årliga driftkostnaderna vid F 13 blir endast 600 000
kr.
Prop.
1975:75 18
högre än vid Fil i stället för 1,2 milj. kr. som FFU har angett.
Länsstyrelsen i Södermanlands län anser att de högre investeringskostnaderna
vid etablissementet i Nyköping inom ett begränsat antal år kompenseras av de
lägre driftkostnaderna. Länsstyrelsen ställer sig kritisk tiU att FFU i sin
ekonomiska analys endast har beaktat investeringskostnaderna och inte tagit
hänsyn till driftkostnaderna. Motsvarande synpunkter framförs av Södermanlands
läns landsting som för sin del anser att största vikten i övervägandena i
stället bör läggas vid skillnader i de årliga driftkostnaderna. Såväl
länsstyrelsen i Kalmar som Kalmar kommun framhåller att övningsförutsällningarna
vid F 12 är utomordentligt goda på grund av korta an- och återflygningsvägar.
Delta innebär enligt länsstyrelsen och kommunen att tids- och bränsleåtgången
och därmed kostnaderna blir lägre vid F 12 än vid t. ex. F 1 eller F 10. FnWgt
statens personalnämnd bör kostnaderna för att skola om flygvapnets övertaliga
personal räknas in som en kostnad i den ekonomiska kalkylen för nedläggningen
av flygflottiljerna. Länsstyrelsen i Södermanlands län anser för sin del att
kostnaderna för buUerdämpande ålgärder måste vägas in i investeringskalkylerna
för F 1 1 och F 13.
Flertalet remissinstanser har inte något att erinra mot
föreslagen tidpunkt för indrag ning av flottiljerna men anser att det med hänsyn
till berörd personal inte är möjligt att lägga ner dem tidigare.
Arbetsmarknadsstyrelsen finner att den relativt långa tiden fram till de
föreslagna nedläggningarna gör det svårt att bedöma arbetsmarknadsläget i de
berörda orterna vid tiden för flottiljernas nedläggning. Det är därför enligt
styrelsens mening angeläget att avvecklingarna, så snart de har beslutats,
planeras på sådant sätt att de kan anpassas till då rådande läge på
arbetsmarknaden. Försvarets rationaliseringsinstitut framhåller betydelsen av
att tiden mellan beslut och verkställighet görs så kort som möjligt. Detta kan
sannolikt bidra till att oron bland personalen minskas och att effektnedgängen
begränsas.
Föredraganden
Försvarets fredsorganisationsutredning (FFU) har i ett
delbetänkande (Ds Fö 1973:2) lagt fram förslag om bl. a. indragning av
flottiljadministrationerna vid Södermanlands flygflottilj (F 11) i Nyköping
och Kalmar flygflottilj (F 12) i Kalmar.
F 11 ligger vid Skavsta i Nyköpings kommun. Flottiljen som
är en spaningsftotlilj är underställd chefen för första flygeskadern men lyder
i vissa avseenden under militärbefälhavare. I flottiljstaben ingår en särskild
operations- och underrättelseavdelning. Till flottiljen är även en för
försvaret gemensam fototolkskola förlagd. Personalen vid Fil utgörs av omkring
310 militära och civilmilitära tjänstemän samt omkring 200 civila.
F 12 ligger vid Smedby i Kalmar kommun. Flottiljen är en
jaktflottilj och samtidigt sektorflottilj för sektor S 2. Till flottiljen är
även flygvap-
nets väderskola förlagd. Vid flygfältet finns en civil
flygstation för reguljär luftfart och allmän flygverksamhet. Personalen vid F
12 utgörs av 265 militära och civilmilitära tjänstemän samt omkring 225 civila.
FFU har som bakgrund till sina förslag redovisat
överväganden beträffande bl. a. vissa militäroperativa och regionalpolitiska
krav, utbildningsbetingelser samt luft- och flygbullerproblem. Enligt FFU bör
främst operativa faktorer läggas till grund för flygförbandens fredstida
lokalisering, men även regionalpolitiska bedömningar måste komma in i övervägandena.
Utredningen har utgått från att det från mitten av 1980-talet kommer att finnas
åtta jakt-, tre spanings-och fem attackdivisioner samt en lätt atlackdivision
jämte skol-, transport- och målflygförband. Detta bör jämföras med det
beräknade läget budgetåret 1975/76, dvs. 17 jakt-, fem spanings- och sex
attackdivisioner och en lätt attackdivisjon samt skol-, transport- och målflygförband.
FFU förutsätter att antalet flottiljer med flygande
divisioner på 1980-talet kommer att uppgå till tio mot idag tolv. Med jämn
fördelning av två flygande divisioner per flottilj vilket enligt utredningen
ger en lämplig avvägning mellan de operativa kraven och de ekonomiska resurserna
innebär detla att två flottiljer bör dras in.
FFU har även studerat konsekvenserna av att dra in tre flottiljadministralioner
i stället för två men har därvid funnit atl det av operativa skäl och med
hänsyn till beredskap och mobiliseringsansvar kan vara mindre framsynt att nu
fatta ett sådant beslut. Önskvärdheten att för framtiden bevara
handlingsfriheten talar enligt utredningens mening för att nu endasl två
administrationer bör dras in.
När det gäller att bedöma vilka flottiljer som bör beröras
konstaterar FFU alt antalet spaningsdivisioner torde komma att minska från fem
till tre. Detla innebär enligl FFU att Fil av bl. a. operativa skäl bör
avvecklas som spaningsflottilj och att dess divisioner och resurser för
flygspaning och underrättelsetjänst bör lokaliseras om till andra enheter.
FFU har i sina studier vidare övervägt möjligheterna att
efter F 1 1 :s nedläggning omlokalisera Bråvalla flygflottilj (F13) i
Norrköping till Nyköping. Enligt utredningen beräknas emellertid
investeringskostnaderna under den närmaste 20-årsperioden bli ca 30 milj. kr.
högre i 1973 års prisläge om flottiljen förläggs till Nyköping. Detla
förhållande tillsammans med bl. a. operativa skäl talar enligt FFU för att F
13 alltjämt bör vara lokaliserad till Norrköping och atl F 11 :s nuvarande etablissement
inte bör användas av F 13 men behållas som krigsflygfält.
FFU har också undersökt möjligheterna att lokalisera andra
militära enheter till etablissementet i Nyköping men anser att militära skäl
talar emot en sådan lösning.
FFU anser vidare alt F 12:s flottiljadminislration bör
läggas ner, varvid F 12:s nuvarande flygfält bör behållas som krigsflygfält.
Blekinge flygflottilj (F 17) i Ronneby bör överta det sektoransvar som nu
åvilar F 12. Som skäl härför framhåller FFU att kraven på handlingsfrihet på sikl
bäst tillgodoses om F 17 behålls och att regionalpolitiska överväganden enligt
Prop.
1975:75 20
FFU:s uppfattning har visat att en indragning av F 12 totalt
sett medför mindre allvarliga konsekvenser än en indragning av F 17.
Chefen för flygvapnet bör enligt FFU överväga den framtida
lokaliseringen av flygvapnets väderskola som f. n. är förlagd till F 12.
FFU har även undersökt möjligheterna att efter F12:s
indragning behålla viss militär fredsverksamhel i Kalmar utöver den bastropp
som behövs för krigsflygfältet. FFU har därvid prövat möjligheterna att
förlägga ett delachement ur F 17 till F 12;s nuvarande etablissement.
Merkostnaderna härför kommer dock under en 20-årsperiod enligt FFU:s
beräkningsgrunder att uppgå till ca 55 milj. kr. i nuvärde år 1973. FFU vill
därför inte förorda ell sådant alternativ men förutsätter att F 12:s flygfält
även i fortsättningen skall användas för civil flygtrafik.
FFU har vidare behandlat flygbullerfrågan. FFU konstaterar
att det f. n. inte finns någon vedertagen objektiv metod atl jämföra flygbuller
vid olika flygplatser men framhåller atl flygbullerproblemen även i
fortsättningen måste ägnas uppmärksamhet och alt alla möjligheter atl minska
bullret måsle tas till vara.
FFU har vid sina överväganden beträffande fördelningen av atlackdivi-sionerna
kommit fram till att två attackdivisioner vid vardera Västgöta flygflottilj (F
6) i Karlsborg och Skaraborgs flygflottilj (F 7) i Såtenäs i Lidköping samt en
verkstad för s. k. B-underhåll vid var och en av flottiljerna är fördelaktigast
från militär synpunkt. Även från regionaipolitisk synpunkt är en sådan
fördelning enligt utredningens mening på sikt fördelaktigare än om målflygdivisionen
omlokaliseras till Karlsborg från Malmslätt i Linköping. Härvid skulle en av
attackdivisionerna utgå vid F 6. Enligt FFU:s mening bör målflygdivisionens
lokalisering prövas först när frågan om flygplantyp och organisation för del
framlida målflygel har avgiorls.
FFU har också undersökt förutsättningarna för och
konsekvenserna av att flytta krigsflygskolan (F 5) från Ljungbyhed. Enligt
utredningen medför en flyttning av skolan betydande investeringskostnader.
Utredningen anser därför att en flyttning av krigsflygskolan, så vitt man nu
kan bedöma, inte är motiverad.
Den av
utredningen föreslagna nedläggningen av flottiljadministrationerna vid F 11
och F 12 innebär att ca 400 tjänster kan dras in och att 280-400 tjänster vid
administrationerna förs över till andra myndigheter. Hänsyn har då tagits lill
de personalminskningar som beräknas kunna genomföras till följd av pågående
översyn av flygvapnets flottiljorganisation (prop. 1974:50, FöU 1974:25, rskr
1974:270) samt kommande successiva minskning av antalet divisioner m. m. Om de
föreslagna indragningarna av administrationerna genomförs budgetåret 1979/80
och tjänsterna då börjar dras in, beräknas lönekostnaderna under den resterande
delen av 20-årsperioden enligt FFU:s beräkningsgrunder minska med 320-340 milj.
kr. i nuvärde år 1973. Genom att vissa investerings- och iståndsättningsarbeten
inte behöver genomföras och genom minskade hyror m. m. räknar FFU vidare med en
ytterligare besparing under 20-årsperioden på sammanlagt ca 115-150 milj. kr.
i
Prop. 1975:75 21
nuvärde år 1973. Engångskostnaderna för att flytta
personal från de nedlagda flottiljerna till annan stationeringsort har
beräknats lill 4-8 milj. kr. i 1973 års prisläge.
FFU föreslär att flottiljadministrationerna vid F 11 och F
12 läggs ner budgetåret 1979/80.
Huvuddelen av remissinstanserna, däribland
överbefälhavaren, chefen för flygvapnet, försvarets rationaliseringsinstitut,
LO, TCO-S, SR och SACO, biträder eller lämnar utredningens förslag utan
erinran. Viss kritik förs emellertid fram av luftfartsverket, statens
naturvårdsverk, statens planverk samt berörda länsstyrelser, landstingskohimuner
och kommuner.
Flertalet remissinstanser biträder utredningens förslag om
att lägga ner F 11 i Nyköping. Luftfartsverket anser dock att en flyttning av F
13 till Nyköping medför fördelar i form av enklare samordning av flygverksamheten
vid Norrköping/Kungsängens flygplats samt dessutom ökar handlingsfriheten när
det gäller lokaliseringen av en planerad ny civil flygplats för
Östgötaregionen. Statens planverk, Södermanlands läns landsting och Nyköpings
kommun framhåller att en nedläggning av F 11 får svårare konsekvenser för
Nyköping än en nedläggning av F 13 för Norrköping, bl. a. till följd av den
mindre arbetsmarknaden i Nyköpingsområdet. De regionalpoliliska skälen anses i
detta fall väga så tungt att flottiljadministrationen vid F 1 3 bör flyttas
över till Nyköping om F 11 läggs ner.
Huvuddelen av remissinstanserna har inte något att erinra
mot utredningens förslag om nedläggning av F 12 i Kalmar. Berörd länsstyrelse,
landstingskommun och kommun förutsätter dock att sysselsättningen i landets
primära centra skall förstärkas och motsätter sig därför FFU:s förslag om en nedläggning
samt erinrar om atl statsmakterna genom olika uttalanden och beslut har
understrukit alt de regionala utvecklingsproblemen i sydöstra Sverige, främst
då i Kalmarområdet, är sådana atl regionen bör prioriteras.
Av remissvaren framgår att bullerfrågorna för speciellt
Norrköpings del utgör ett problem. Trafikbullerulredningen delar FFU:s
uppfattning om svårigheterna att genom bullermätningar göra jämförelser mellan
flygplatser och anser att särskilda bullerhygieniska undersökningar är
nödvändiga om en mer detaljerad jämförelse skall göras mellan olika flygplatser
samt att flygbullerproblemen bör ägnas stor uppmärksamhet även i fortsättningen.
Statens planverk, statens naturvårdsverk, länsstyrelsen i
Södermanlands län, motsvarande landstingskommun och Nyköpings kommun
framhåller i sina yttranden att nuvarande bullerförhållanden talar för att
verksamheten vid F 13 flyttas över till Nyköping om F 11 läggs ner.
FFU:s förslag atl såväl F 6 som F 7 vardera bör få två
attackdivisioner och en verkstad för s. k. B-underhåll samt dess förslag
beträffande måiflygets fortsatta lokalisering till Malmslätt i Linköping
biträds av de remissinstanser som har yttrat sig i frågan.
Vissa remissinstanser behandlarde föreslagna flotliljnedläggningarna
från
Prop. 1975:75 22
personalsocial synpunkt. Bl. a. föreslår försvarets
personalnämnd att statens personalnämnd kopplas in för att undersöka om
rekryteringen till statsförvaltningen som helhet i Nyköping och Kalmar behöver
begränsas, när beslut föreligger om att F 11 och F 12 skall avvecklas.
Beträffande utredningens kostnadsberäkningar framhåller
fortifikationsförvaltningen all de angivna investeringskostnaderna inte kan utnyttjas
som underlag för enskilda objekt. Liknande synpunkter framförs av chefen för
flygvapnet.
Remissinstanserna godtar den föreslagna tidpunkten för
indragning av flottiljerna men anser att det med hänsyn till berörd personal
varken är lämpligt eller möjligt att göra nedläggningarna tidigare.
Jag kan i huvudsak ansluta mig till de principiella
ställningstaganden FFU har haft som bakgrund för sina förslag. FFU finner bl.
a. att del av operativa skäl kan visa sig vara mindre framsynt att nu dra in
mer än två floUiljadministrationer. Jag biträder denna uppfattning men anser i
likhet med försvarets rationaliseringsinstitut att denna fråga i framliden bör
ägnas särskild uppmärksamhet.
Beträffande valet av de flottiljadministrationer som bör
dras in har vissa remissinstanser, bl. a. luftfartsverket och statens
naturvårdsverk, påpekat att Norrköping i högre grad än Nyköping drabbas av
flygbuller från resp. flottilj, vilkel i första, hand skulle tala för att man
borde välja att avveckla verksamheten vid F 13 i Norrköping. 1 likhet med FFU
och trafikbullerulredningen anser jag att tillgängliga mätresultat av
flygbuller f. n. inle kan läggas till grund för mera detaljerade jämförelser
mellan olika flygflottiljer i delta hänseende. Jag anser dock att
flygbullerproblemen bör ägnas särskild uppmärksamhet. Därför måste alla
möjligheter även i fortsättningen tas lill vara för atl minska besvären för dem
som bor i närheten av flygfält.
Luftfartsverket har vidare framfört att en nedläggning av
den militära flygverksamheten i Norrköping skulle vara fördelaktigare från
luftrumssynpunkt för flygtrafiken inom Östgötaregionen än om den
militära flygverksamheten i Nyköping läggs ner. Enligt min mening torde emellertid
de eventuella ölägenheterna från luftrumssynpunkt av alt behålla den militära
flygverksamheten i Norrköping kunna avhjälpas utan alltför stora insatser. Jag
har i denna fråga samrått med chefen för kommunikationsdepartementet.
1 sammanhanget bör också beaktas atl en överflyttning av
verksamheten vid F 13 till F 11 :s etablissement kan väntas medföra att
verksamheten blir 4,5 milj. kr. dyrare per år. Härtill kommer det större
investeringsbehovet i Nyköping som enligt vad jag har inhämtat f. n. kan
beräknas uppgå lill 40 milj. kr.
Mot nedläggningen av såväl F 11 som F 12 har dessutom
anförts regionalpolitiska skäl. Som jag närmare kommer att redovisa i det
följande bör det dock vara möjligt att lösa de eventuella sysselsättningsproblem
som kan uppkomma i Nyköping och Kalmar på grund av nedläggningarna.
Prop. 1975:75 23
De skäl som har anförts mot en nedläggning av Fil och F 12
motiverar enligt min mening inte att man avviker från FFU:s förslag. 1 likhet
med FFU förordar jag alltså att F 11 i Nyköping läggs ner som spaningsflottilj
och att dess spaningsdivisioner m. m. förs över till andra enheter inom
flygvapnet. Jag förordar vidare att F 12 i Kalmar avvecklas som jaktflottilj. F
17 i Ronneby bör därvid bli sektorflotlilj inom sektor S2.
Som FFU har föreslagit bör en bastropp i fortsättningen
förläggas till vardera Nyköping och Kalmar. På nu föreliggande underlag delar
jag FFU:s uppfattning att ytterligare militär verksamhet inte i fred bör
förläggas dit. Det kan emellertid visa sig nödvändigt att skapa vissa
kompenserande sysselsättningsmöjligheter i Nyköpings- resp. Kalmarregionen.
Jag är därför beredd att ompröva mitt ställningstagande om samhällsekonomiska
motiv i framtiden ger anledning härtill och läinpliga militära
lokaliseringsobjekt föreligger. Efter samråd med chefen för
arbetsmarknadsdepartementet vill jag vidare framhålla att det finns starka skäl
alt följa sysselsättningsutvecklingen i de aktuella regionerna med
uppmärksamhet. Om det skulle visa sig att problem uppstår på arbetsmarknaden i
resp. kommun genom all tillväxten i andra näringsgrenar bli otillräcklig bör regionalpoUtiskt
stöd kunna utgå i Nyköping och Kalmar efter särskild prövning i varje enskilt
fall.
Om de förbandsindragningar som jag har förordat i det
föregående godkänns av riksdagen avser jag föreslå regeringen att uppdra åt
chefen för flygvapnet att lämna förslag till lokalisering av de skolor m. m.
som f. n. är lokaliserade till F 11 och F 12.
Jag förutsätter att den civila flygtrafiken i Kalmar skall
kunna bedrivas pä ett för regionen tillfredsställande sätt, även om den
militära verksamheten vid F 12 avvecklas.
Beträffande fördelningen av attackdivisionerna delar jag FFU:s
uppfattning att en lösning med två atlackdivisioner vid vardera F 6 och F 7
samt en verkstad för s. k. B-underhåll vid var och en av flottiljerna f. n. är
att föredra.
1 likhet med FFU anser jag vidare att frågan om den
framtida lokaliseringen av målflygdivisionen i Malmslätt bör aktualiseras i
samband med val av ny flygplantyp för verksamheten. Målflygdivisionen bör
därför ligga kvar på Malmslätt i Linköping.
FFU anser att en flyttning av krigsflygskolans verksamhet
i Ljungby-hed inte är motiverad under överskådlig tid. Liksom överbefälhavaren,
chefen för flygvapnet och luftfartsverket ansluter jag mig till utredningens
uppfattning och anser att frågan om skolans organisation och lokalisering inte
nu är aktuell.
De förordade organisationsförändringarna bör enligt min
mening vara genomförda under budgetåret 1979/80. Organisationsförändringarna
kan i vissa fall komma att medföra problem för personalen vid ifrågavarande nottiljer.
Jag förutsätter att dessa problem såvitt möjligt begränsas bl. a.
Prop. 1975:75 24
genom att förändringarna genomförs i nära samarbete med
berörda personalorganisationer på såväl lokal som central nivå och att personalminskningarna
genomförs främst i samband med naluriiga avgångar och i förening med en
effektiv omplaceringsverksamhet.
Det ankommer på regeringen att fastställa tidsplan för
förslagens genomförande och att ta ställning till enskildheterna i föreliggande
förslag.
Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag
att regeringen föreslår riksdagen atl
1. godkänna de
organisationsförändringar inom flygvapnet som jag har förordat i det
föregående,
2. bemyndiga regeringen alt vidta de
övergångsåtgärder och åtgärder i övrigt som behövs för atl genomföra
förslagen.
Prop. 1975:75 25
Markförvärv för fredsförbandet i Arvidsjaur
1 prop. 1975:1 (bil. 6 5.248) anmälde jag att
överbefälhavaren på uppdrag av Kungl. Maj:t har redovisat förslag rörande bl.a.
den markanskaffning som behövs för det nya fredsförbandet i Arvidsjaur. Jag
räknade därvid med all frågan om den föreslagna markanskaffningen skulle kunna
underställas riksdagen i särskild proposition under våren 1975 så snart
försvarets fastighetsnämnd hade slutfört sin utredning i ärendet. I avvaktan
härpå beräknade jag för nästa budgetår etl medelsbehov av 1 milj. kr. för att
påbörja markförvärven för det nya förbandet.
Fastighetsnämnden har numera slutfört sin utredning och
lagt fram förslag om markanskaffning. Jag anhåller att nu få ta upp denna
fråga.
Överbefälhavaren
Del av överbefälhavaren redovisade förslaget till
markanskaffning utgår från atl det nya förbandet i Arvidsjaur kommer att
utbilda jägarförband i enlighet med elt av överbefälhavaren samtidigt redovisat
förslag om verksamheten vid förbandet. Det föreslagna markområdets omfattning
har bestämts dels av behovet av markkrävande fasta utbildningsanordningar som skolskjutningsbanor,
eldexereisbanor, sprängplals m. m., dels av behovet av mark för den stridsmässiga
utbildningen, främst med skarp ammunition. Slridsskjulningsområdena för kompani
och förstärkt pluton bör medge alt två kompanier kan övas samtidigt och
oberoende av varandra. Möjligheter bör också finnas att variera övningarna inom
de olika stridsskjutningsområdena.
Överbefälhavarens förslag omfattar ett sammanhängande
kasern- och övningsområde med en areal av ca 7 000 ha. Området ligger ca 3 km
söder om Arvidsjaurs samhälle. Det består huvudsakligen av skogsmark som till
stora delar har slutavverkats. De jordbruk som tidigare har funnits inom
området är numera nedlagda. Terrängen är starkt kuperad. Marken består lill
stor del av lältgrävda moränåsar med god framkomlighet för bandvagnar.
Förekommande myrmarker är grunda och i allmänhet framkomliga för bandfordon.
Däremot är framkomligheten för hjulfordon begränsad. Inom området finns en
allmän väg fram till bebyggelsen vid Västlunda. Den har god standard. Därutöver
finns revirvägar som delvis måste iståndsättas för atl tåla den militära
trafiken. En kraftledning passerar norr om det egentliga övningsfältet men kommer
att gå genom del planerade kasernområdet. När kasernområdet slutligt utformas måsle
hänsyn tas till denna ledning. En kraftledning och en teleledning går dessutom
till bebyggelsen vid Västlunda. Dessa ledningar behövs inte när förbandet tar omrädet
i anspråk i den mån de inte krävs för den militära verksamheten. 1 områdets
norra del har Arvidsjaurs kommun en råvattentäkt. Enligt uppgift av kommunen
kommer vattentäkten inte att behövas vid den tidpunkt dä området tas i anspråk
av
Prop. 1975:75 26
förbandet. Inom områdets norra del mellan Präslberget och Rymmar-berget
går en flyttningsväg för renar som används under såväl höst- som
vårflyttningen. En arbetshage med renvaktarstuga finns inom sydvästra delen av
området. Den har enligt uppgift inte varit i bruk under senare är. 1 sjön Stenträsket
väster om området liksom i vissa småsjöar i områdets östra del har vissa
fiskefrämjande åtgärder vidtagits såsom rotenonbe-handling och inplantering av ädelfisk.
Avsikten är atl Stenträsket skall öppnas för allmänt sportfiske. Hänsyn har
tagits till detta vid avgränsningen av området genom att västra gränsen har
lagts på sådant sätt att den lämnar stranden fri.
Huvuddelen av området eller ca 5 400 ha tillhör staten och
förvaltas av domänverket. Av återstoden utgör ca 900 ha bolagsmark och ca 700
ha mark i enskild ägo. Området berör ca 20 brukningsenheter. Enligl
tillgängliga uppgifler är nio personer fast bosatta inom området. Av dessa är
sju personer äldre än 60 år.
Överbefälhavarens förslag till markanskaffning bygger i
allt väsentligt på del förslag lill kasern- och övningsområde för det nya
förbandet som försvarets fredsorganisationsutredning år 1971 förordade efter
särskild utredning. Förslaget anmäldes för riksdagen i prop. 1973:135.
Överbefälhavarens förslag innebär dock en utvidgning av det av
fredsorganisationsutredningen förordade markområdet i öster, söder och
nordväst. Den största utökningen har föranletts av önskemålet att få en enkel
och naturiig gräns österut i den där befintliga järnvägen. Utökningarna i söder
och nordväst har tillkommit för att få betryggande säkerhetsavstånd vid bl. a,
stridsskjutningar och övningar med skarpa sprängmedel. Hänsyn har också tagits lill
befintliga ägogränser och till möjligheterna att på ett enkelt sätt avlysa
riskområden.
Försvarets fastighetsnämnd
Fastighetsnämnden har vid sin utredning besiktigat det
föreslagna kasern- och övningsområdet. Nämnden har vidare orienterat
länsstyrelsen i Norrbottens län, övriga länsmyndigheter, Arvidsjaurs kommun,
markägarna och representanter för de berörda samebyarna om förslaget. Samtliga
har beretts tillfälle alt muntiigen och skriftligen framföra sina synpunkter.
Fastighetsnämnden har också inhämtat yttranden från domänverket och
lantbruksstyrelsen samt berett Svenska samernas riksförbund tillfälle att
yttra sig.
Länsstyrelsen och kommunen har inte haft något att erinra
mot förslaget. Ägaren till den av förslaget delvis berörda stadsägan nr 185
186 + 187 i områdets nordöstra del har skriftligen framfört att han kommer att
förlora sitt mest produktiva skogsområde, att han inte kommer att kunna bruka
den del av fastigheten som ligger utanför fältet och att hans bostadshus ligger
endast 300 meter från den föreslagna fältgränsen. Han anser att fastigheten
härigenom kommer att sjunka i värde. Markägaren har därför anhållit att
fältgränsen ändras på sådant sätt
Prop.
1975:75 27
alt hans fastighet kommer all ligga helt utanför fältet.
Domänverket har förklarat alt verket inte har något atl erinra mot att den av
verket förvaltade marken inom det föreslagna området tas i anspråk för militära
ändamål. Verket förutsätter därvid atl frågan om alt utnyttja skogen inom
området kan lösas vid kommande markförhandlingar med fortifika-tionsförvallningen.
Lantbruksstyrelsen har anfört att det med hänsyn lill den korta lid som har
stått lill förfogande för utredning i ärendet inle har varit möjligt att uttala
sig om de konsekvenser för rennäringen som den aktuella markanskaffningen kan
få. Styrelsen föreslår därför att en särskild sakkunnig får utreda frågan om
del planerade förbandets inverkan på rennäringen.
Svenska samernas riksförbund har efter samråd med de
berörda samebyarna anfört bl. a. följande. Del föreslagna fältet ligger helt
inom Mausjaur samebys betesområde och används dessutom vid flyttning av renar
som tillhör Svaipa, SemisjaurNjarg och Västra Kikkejaur samebyar. Mausjaur
sameby beslår av elva familjer med sammanlagt ca 3 000 renar. Det föreslagna
övningsfältet är vårland med goda betesförhållanden. Under maj månad sker kalvning
inom detla område. Under sommaren finns en del av byns renar inom området för
bete. Vid sarvslaklen som sker i september har mer än hälften av slaktdjuren
kunnat hämtas från området. Vintertid är antalet renar inom området beroende av
snö-och betesförhållandena söder- och österut. För atl kunna driva en rationell
renskötsel är del nödvändigt all del blivande övningsfältet omgärdas med
renstängsel. Eftersom militära övningar väntas komma atl äga Tum även utanför
fältet kommer betydande intrång och störningar i renskötseln att uppkomma inom
en stor del av Mausjaur samebys område. Tillkomsten av övningsfältet innebär
att samebyns renantal måste minskas med påföljd all några familjer tvingas
flytta från byn. Antalet renar som flyttas genom området uppgår till totalt ca
7 600. Flyttningen sker höst (oktober-januari) och vår (mars-maj). Vid höstflyttningen
drivs renarna mot Präslberget, som ligger vid fältets norra gräns, och vidare i
sydostlig riktning mot Öslerdal inom fältets nordöstra del. Renarna betar under
vintern på höjden vid Österdal och inom området mellan denna höjd, järnvägen i
öster och Borslberget i söder. Höstflyttningen pågår under 23 veckor medan
flyttningen på våren normalt lar längre tid. De planerade kasernerna och vissa
andra anläggningar inom fältet liksom den militära verksamheten inom och utom
fältet kommer att försvåra genomflyttningen av renarna. Det är nödvändigt alt
ordna betes- och samlingshagar för alt flyttningarna genom omådet skall kunna
genomföras. Från samebyarnas sida sätts i fråga om området mellan Österdalhöjden
och järnvägen i öster måsle tas i anspråk för militära ändamål. 1 varje fall
måste enligl samebyarnas mening frägan om stängsel i anslutning lill Österdalshöjden
och längs flyttningsvägarna aktualiseras. Riksförbundet hemställer dels att en
utredning av de skador och intrång som vållas på rennäringen skall göras, dels
att vad förbundet har anfört beträffande omfattningen av fältet saml
uppförande av stängsel och
Prop. 1975:75 28
andra anordningar skall beaktas vid den fortsatta
utredningen, dels atl frågan om all anlägga ett flygfält i Arvidsjaur skall
övervägas i samråd med samerna. Förbundet begär vidare atl samerna skall bli
representerade i den delegation - samarbetsdelegationen Arvidsjaur som år
1974 lUlsattes av Kungl. Maj:t för alt samordna militära och civila intressen i
samband med elableringen av del nya förbandet.
Faslighelsnämnden anför för sin del alt frågan om lokaliseringen
av det övningsfält som behövs för förbandet tidigare har utretts av försvarels
fredsorganisationsutredning. Varken i utredningens betänkanden eller vid
remissbehandlingen av dessa har det förts fram något alternativ till det nu
aktuella läget. Inte heller under faslighelsnämndens handläggning av frågan har
del kommit fram något som gett anledning till annan bedömning beträffande lägel
i stort.
Fastighetsnämnden
konstaterar all länsmyndigheterna och kommunen inte har haft något all erinra
mot omfattningen av det föreslagna området. Nämnden delar överbefälhavarens
uppfattning atl det är viktigt både för det civila samhället och för förbandet
all det blivande fältet får naturliga och för allmänheten lätt iaktlagbara
gränser om delta är möjligt med hänsyn till övriga intressen. Fältets östra
gräns bör därför enligt överbefälhavarens förslag dras vid järnvägen. De
utökningar som i förhållande lill fredsorganisalionsulredningens förslag har
gjorts i söder och nordväst anser nämnden godtagbara. Det önskemål om jämkning
av gränsen i nordost som har förts fram av en enskild markägare är enligt
nämndens mening en detaljfråga av sådan art atl den bör prövas i samband med
markförhandlingarna. Nämnden har vidare erfarit att det ännu inte föreligger
något slutgiltigt förslag om hur kasernerna skall placeras i norra delen av
fältet. Den för kasernområdel nödvändiga marken har därför inle kunnat
preciseras. Gränsen i denna del av fältet kan därför komma att behöva justeras.
Mot bakgrund härav föreslär nämnden atl regeringen senare tar ställning till
frågan om den slutliga gränsdragningen i den del av fältet som berör
kasernområdet. De erinringar som har gjorts mot att det föreslagna området
utnyttjas för militära ändamål hänför sig främst till rennäringen. Med hänsyn
till den betydelse samerna tillmäter området som betesområde anser nämnden att
det bör prövas närmare, om inte delar av fältet kan användas som betesområde
även sedan förbandet har satts upp. Enligt nämndens mening bör i varie fall
marken mellan Öslermyrbcrgel och Järnvägen i östra delen av fältet kunna
utnyttjas som betesområde. Redan med hänsyn till renflyttningarna genom fältet
bedöms det nödvändigt att sätta upp elt renstängsel på Östermyrbergels östra
sluttning. Behovet av renstängsel i övrigt kring eller inom området bör enligl
nämnden övervägas ytterligare vid de förhandlingar som skall föras med samerna
när statsmakternas beslul om markanskaffning föreligger. För att åstadkomma
godtagbara förhållanden för rennäringen bör ett fast samarbele mellan förbandet
och samerna etableras. Med anledning av vad lantbruksstyrelsen har anfört
konstaterar faslighelsnämnden alt en utredning om förbandets inverkan på
rennäringen givetvis måste göras för
Teckenförklaring
Av försvarets fredsorganisationsutredning tidigare
förordat förslag till markanskaffning.
1 propositionen förordat förslag till markanskaffning.
Prop.
1975:75 30
atl få underlag för förhandlingarna med samerna om
ersättning för skador och inträng.
De av Svenska samernas riksförbund upptagna frågorna om
samråd med samerna i frågan om att anlägga etl fiygfäll vid Arvidsjaur och om
representation för samerna i samarbetsdelegationen Arvidsjaur Ugger enligl
fastighetsnämnden utanför ramen för nämndens uppdrag.
Det föreslagna markområdet kommer att värderas av forlifikationsförvaltningen.
Faslighelsnämnden bedömer atl markanskaffningen kan genomföras lill rimliga
kostnader.
Det av faslighelsnämnden förordade förslaget till
markanskaffning framgår av bifogade karta (inlagen på s. 29).
Föredraganden
Kungl. Maj:l uppdrog i mars 1974 åt överbefälhavaren atl med
beaktande av riksdagens beslul angående etablerande av ell nytt fredsförband i
Arvidsjaur (prop. 1973:135, FöU 1973:26, rskr 1973:282) avge förslag rörande
verksamheten vid det nya förbandet och lUl den markanskaffning som behövs för
detta.
Överbefälhavaren
kom i september 1974 in med förslag i berörda frågor. 1 fråga om verksamheten
vid förbandet föreslår överbefälhavaren att Norrlands dragoner i Umeå skall
flyttas till Arvidsjaur och atl jägarbataljoner för strid under norrländska
miljöbetingelser skall utbildas vid förbandet. Repetilionsutbildningen skall
årligen omfatta krigsför-bandsövningar för två till tre bataljoner och
befälsövningar för två bataljoner. Förbandet föreslås få ställning som
fristående regemente med enbart utbildningsansvar. Beträffande mobiliserings-
och viss förvaltnings-verksamhet skall förbandet enligt förslaget hänvisas till
Bodens artilleriregemente.
Kungl. Maj:l medgav i december 1974 atl överbefälhavarens
förslag får ligga lill grund för planeringen av verksamheten vid del nya
förbandet.
1 fråga om
den markanskaffning som behövs för del nya förbandet föreslår överbefälhavaren atl
ett sammanhängande kasern- och övningsområde om ca 7 000 ha ca 3 km söder om
Arvidsjaurs samhälle ställs till förbandels förfogande. Av marken inom området
tillhör ca 5 400 ha staten och förvaltas av domänverket. Ca 900 ha utgör
bolagsmark och ca 700 ha mark i enskild ägo. Förslaget utgår från att förbandet
skall utbilda jägarförband. Bestämmande för del föreslagna områdets omfattning
har varil behovet av markkrävande fasta utbildningsanordningar och av mark för
den stridsmässiga utbildningen, främsl med skarp ammunition. Möjligheter bör
föreligga atl öva slridsskjutning med tvä kompanier samtidigt och oberoende av
varandra saml alt variera övningarna inom de olika stridsskjutningsområdena.
Överbefälhavarens förslag bygger i allt väsentligt på det
förslag lill kasern- och övningsområde för del nya förbandet som år 1971
förordades av försvarets fredsorganisalionsutredning och som anmäldes
för
Prop. 1975:75 31
riksdagen i prop. 1973:135. Överbefälhavarens förslag
innebär dock en viss utökning i förhållande till utredningens förslag.
Utökningen har föranlelts av säkerhetsskäl och av önskemål om att ge fältet
naturliga gränser som är lätta att iaktta för allmänheten. Befintliga
ägogränser har beaktats.
Försvarels fastighetsnämnd har yttrat sig över
överbefälhavarens förslag. Nämnden har vid sin utredning tagit kontakt med länsstyrelsen
i Norrbottens län och Arvidsjaurs kommun samt orienterat berörda markägare och
representanter för berörda samebyar om förslaget. Samtliga har beretts lillfälle
att muntiigen eller skriftligen yllra sig över förslagel. Vidare har faslighelsnämnden
inhämtat yttranden av domänverket och lantbruksstyrelsen samt berett Svenska samernas
riksförbund tillfälle atl yttra sig.
Länsstyrelsen och kommunen har inte haft något alt erinra mol
den föreslagna markdisposilionen. En enskild markägare har framfört önskemål
om en mindre gränsjuslering. Domänverket har inte något alt invända mot alt den
av verkel förvaltade marken tas i anspråk för förbandets räkning. Lantbruksstyrelsen
har förordat en särskild utredning om förbandets inverkan på rennäringen.
Svenska samernas riksförbund har efter samråd med de berörda samebyarna
framhållit atl tillkomsten av förbandet kommer atl medföra betydande intrång
och skador på rennäringen för samebyarna, bl. a. i form av markförlust och
försvårade renflyllningar. Förbundet har hemställt all en utredning om de
skador och intrång som vållas rennäringen skall göras, alt vad förbundet har
anfört beträffande omfattningen av fältet och uppförande av stängsel och andra
anordningar skall beaktas vid den fortsatta utredningen, atl frågan om att
anlägga etl flygfält i Arvidsjaur skall övervägas i samråd med samerna och atl samerna
skall få representation i den i mars 1974 inrättade delegationen för samordning
av mUitära och civila intressen i samband med elableringen av del nya förbandet
(samarbetsdelegationen Arvidsjaur).
Faslighelsnämnden anför atl del med hänsyn lill vad som
har kommit fram vid tidigare utredningar i ärendet och vid nämndens egen
utredning inle synes finnas något alternativ till det nu föreslagna läget för
förbandels markområde. Nämnden delar överbefälhavarens uppfattning att det är
viktigt från såväl civil som militär synpunkt att det blivande övningsfältet
får naluriiga gränser som lält kan iakttas av allmänheten. Fältets östra gräns
bör därför enligt överbefälhavarens förslag dras vid järnvägen. Även övriga
utökningar i förhållande till det av fredsorganisationsutredningen förordade förslagel
anser nämnden godtagbara. Del av en enskild markägare framförda önskemålet om
en mindre gränsjustering bör enligt nämndens mening prövas i samband med
kommande markförhandlingar. När det gäller gränsdragningen för det planerade kasernområdel
i områdets norra del konstaterar nämnden alt det ännu inte förligger något
slutgiltigt förslag om hur kasernerna skall placeras. Beslutet i denna fråga
kan komma all medföra alt gränsen i norr kan
Prop. 1975:75 32
behöva Justeras. Nämnden föreslår atl ställning till den
slutliga gränsdragningen i denna del av området las vid en senare tidpunkt.
Fastighetsnämnden konstaterar att de huvudsakliga invändningarna mol förslagel
kommer från representanter för rennäringen. Med hänsyn tiU den betydelse samerna
tillmäler området som betesområde för Mausjaur sameby anser nämnden att det bör
prövas närmare om inte delar av fältet kan användas som betesområde även efler
förbandels etablering. Möjligheter till detta bör enligl nämndens mening
föreligga i vart fall inom östra delen av fältet. Behovet av renstängsel kring
eller inom området bör övervägas vid blivande förhandlingar med samerna. Ell
fast samarbete bör enligt nämndens mening etableras mellan förbandet och samerna.
Nämnden anser att del finns förutsättningar för all med ett sådant samarbete
åstadkomma godtagbara förhållanden förbi. a. renflyttningarna. Nämnden utgår
från att en utredning om förbandets inverkan på rennäringen måste göras för att
skapa underiag för kommande förhandlingar med samerna om ersättning för skador
och intrång i rennäringen. 1 likhet med fastighetsnämnden anser jag att de
utredningar som har gjorts i frågan visar alt det inte finns något godtagbart
alternativ till den föreslagna lokaliseringen av del nya förbandels kasern- och
övningsområde. Jag delar nämndens och överbefälhavarens uppfattning att det är
angeläget att förbandet får goda utbildningsbetingelser och att kasern-och
övningsområdet får naluriiga gränser. Del föreliggande förslagel tillgodoser
enligt min mening dessa önskemål. Jag lillstyrker därför att mark för förbandet
anskaffas i huvudsak enligl förslagel. Del bör få ankomma på regeringen alt
senare besluta om den gränsjustering i områdets norra del som kan bli följden
av kommande beslut om kasernernas slutgiltiga placering. Detta kan medföra atl vi.ssa
äldre bostadsfastigheler behöver lösas in. När det gäller frågan om förbandets
inverkan på rennäringen anser Jag i likhel med faslighelsnämnden att det bör
prövas närmare om inte delar av fältet kan användas för renbete även sedan
förbandet har satts upp. Denna fråga liksom också behovet av renstängsel kring
eller inom området och förutsättningarna för de årliga renflyttningarna bör
därför utredas särskilt. Jag anser atl en sådan utredning är nödvändig för all
skapa underlag för de förhandlingar som skall föras med samerna. Jag avser alt
i annal sammanhang återkomma till regeringen i denna fråga. Så snart förbandet
har satts upp bör man vidare från förbandels sida vidta åtgärder för atl fä
till stånd etl fast samarbete med samerna. Del är angelägel atl förbandet
aktivt medverkar till alt underlätta rennäringens fortsatta bedrivande. Del
ankommer på chefen för armén att bevaka detta. De sociala verkningarna i övrigt
av att det föreslagna markområdet las i anspråk för militära ändamål synes bli
relativt små. Endast nio personer är fast bosatta inom området och sju av dessa
är äldre än 60 år. Jag vill dock understryka angelägenheten av atl man här
liksom i samband med genomförandel av andra markförvärv för försvaret tar lill
vara alla möjligheter att underlätta omställningen förde
Prop, 1975:75 33
personer som måsle flytta nar fältet tas i anspråk, tex.
genom att lämna tillstånd att bo kvar under en övergångstid.
Svenska samernas riksförbund har i sitt yttrande till
fastighetsnämnden fört fram önskemål om samråd med samerna beträffande frågan
om att anlägga ell flygfält vid Arvidsjaur och om representation för samerna i samarbelsdelegationen
Arvidsjaur, Om och när frågan om att anlägga ett flygfält vid Arvidsjaur blir
aktuell ulgår Jag från att samerna kommer alt beredas tillfälle att framföra
sina synpunkter på flygfältets placering m. m. med hänsyn till eventuella
konsekvenser för rennäringen. Önskemålet från samerna om representation i samarbetsdelegationen
är enligt min mening föranlett av en missuppfattning om delegationens arbetsuppgifter.
I delegationen ingår endasl representanter för myndigheter m. m. som har
verkställande uppgifter i samband med att del nya förbandet organiseras och för
vilka det är angeläget att förbereda en samordning av dessa uppgifter. Det har inle
ansetts lämpligl alt delegationen omfattar representanter för olika
intressegrupper, t. ex. personalorganisationer och värnpliktiga, som har möjlighet
att påverka sin situation genom direkta kontakter med de myndigheter som är
företrädda i delegationen. Samerna har möjlighet att bevaka för dem vitala
intressen i fråga om samhällsuppbyggnad m. m. på samma sätt som gäller för
andra frågor som tas upp lill behandling och beslut i kommunen, landstinget och
länsstyrelsen. I den mån samarbetsdelegationen i sitt arbete kommer in på
frågor där delegationens stäUningstagande direkt berör samernas villkor utgår
Jag från alt samerna får tillfälle att framföra synpunkter till delegationen.
Jag har inhämtat att det också är delegationens avsikt att både informera och
inhämta synpunkter från dem som berörs av delegationens arbete. Elt sådant samarbele
har för övrigi redan inletts.
Forlifikationsförvaltningen har överslagsmässigt beräknat
kostnaderna för atl genomföra nödvändig markanskaffning m. m. till 5 milj, kr.
1 detta belopp har räknats in eventuella kostnader för sådant ytterligare
markförvärv som kan komma att visa sig nödvändigt sedan ka-ernom-rådets
lokalisering slutgiltigt har bestämts. Som Jag har nämnt i det föregående har
medel för atl påbörja markanskaffningen beräknats under anslaget Arméförband:
Anskaffning av anläggningar för budgetåret 1975/76 (prop. 1975:1 bU. 6 s. 248).
Jag hemställer atl regeringen föreslår riksdagen
att medge att ett kasern- och övningsområde för del nya frédsförbandel
i Arvidsjaur anskaffas i enlighet med vad jag har angett i det föregående.
Beslut
Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden
och beslutar atl genom proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som
föredraganden har lagt fram.
Prop.
1975:75 34
Innehåll
Indragning av vissa flottiljadministralioner vid
flygvapnet 2
Inledning.................................................................... ....... 2
Nuvarande ordning..................................................... ....... 3
Fredsorganisationsutredningen .............................. ....... 5
Remissyttrandena ................................................. ..... 13
Föredraganden ...................................................... ..... 18
Markförvärv för frédsförbandel i Arvidsjaur ................ ..... 25
Överbefälhavaren .................................................... ..... 25
Försvarets fastighelsnämnd ................................... 26
Föredraganden ...................................................... ..... 30
Beslut .......................................................................... ..... 33
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
13 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (12)
12 kopplingar i 10 dokument.
- Bet. 1982/83:NU26 om statens energiverk (prop. 1982/83:100 delvis) s. 10 i texten
- Bet. 1981/82:NU28 över proposition 1981/82:100 i vad avser myndighetsorganisationen inom energiområdet jämte motioner s. 13 i texten
- Prop. 1981/82:102 om säkerhets- och försvarspolitiken samt totalförsvarets fortsatta utveckling i texten
- Bet. 1975:FöU14 Försvarsutskottets betänkande med anledning av propositionen 1975:75 om vissa organisationsfrågor m. m. rörande försvaret jämte motioner s. 1 · s. 7 · s. 14 i texten
- Prop. 1975/76:1 Regeringens proposition med redovisning av programskedet i det fysiska riksplaneringen s. 104 i texten
Rättsfall (1)
1 koppling.
- NJA 1997 s. 408 i texten · dokumentnivå