Sök i Ratio Lex

Regeringens proposition om kommunal biståndsverksamhet

1975 · 36 sidor, varav 34 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 34 av 36 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1975:84, Regeringens proposition om kommunal biståndsverksamhet

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Regeringens
proposition nr 84 år 1975 Prop. 1975:84

Nr 84

Regeringens
proposition om kommunal biståndsverksamhet;

beslutad
den 13 mars 1975

Regeringen
föreslår riksdagen all aniaga del förslag som har tagits upp i bifogade utdrag
av regeringsprotokoll. På regeringens vägnar

OLOF
PALME

HANS
GUSTAFSSON

Propositionens
huvudsakliga innehåll

1
propositionen läggs fram förslag om en särskild lag, som ger kommuner och
landstingskommuner rätt att lämna internationell katastrofhjälp genom atl bistå
med sjukvårdsulrustning eller annan utrustning som kan avvaras. I samband med sådanl
bistånd får kommunerna och landstingskommunerna enligt förslagel i skälig
omfattning bekosta iordningställande och transport av utrustningen samt
tillhandahålla och bekosta personal som behövs för all utrustningen skall kunna
las i bruk. Den föreslagna lagen avses träda i kraft den 1 januari 1976.

1 Riksdagen 1975. I saml. Nr 84

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:84

Förslag
till

Lag
om rätt för kommun och landstingskommun att lämna internationell
katastrofhjälp

Härigenom
föreskrives följande.

Kommun
och landstingskommun får i samband med krig, farsot, översvämning,
jordbävning, vulkanutbrott, torka eller liknande händelse i annal land eller
återuppbyggnadsarbete efter sådan händelse bistå med utrustning som kommunen
eller landstingskommunen kan avvara. Utrustning som nu sagts får också överiämnas
lill internationell hjälporganisation för all användas, om sådan händelse
skulle inträffa.

Kommun
eller landstingskommun som har beslutat att lämna bistånd med utrustning får i
skälig omfattning anvisa medel för iordningställande och transport av
utrustningen samt tillhandahålla och svara för ersättning till personal som
behövs för att utrustningen skall kunna lagas i bruk.

Denna
lag träder i kraft den I januari 1976.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:84 3

Uldrag

KOMMUNDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanlräde 1975-03-13

Närvarande:
statsministern Palme, ordförande, och statsråden Sträng, Andersson, Johansson,
Holmqvist, Aspling, Lundkvist, Geijer, Bengtsson, Norling, Löfberg, Lidbom, Carisson,
Gustafsson, Zachrisson, Leijon, Hjelm-Wallén.

Föredragande:
statsrådet Gustafsson

Proposition
om kommunal biståndsverksamhet

1
Inledning

Sedan
länge råder inom vårt land slor enighet om alt Sverige på olika sätt bör
medverka i den internationella biståndsverksamheten. Anslagen överstalsbudgelenförinternationell
biståndsverksamhet uppgårlill avsevärda belopp. Betydande biståndsinsatser görs
också på friviUighetens väg, främsl genom olika ideella organisationer. Som
exempel på den allmänna uppslutningen kring svensk biståndsverksamhet kan även
anföras etl anlal beslul av kommuner och landstingskommuner under senare år
all ställa viss utrustning eller medel lill hjälpbehövande länders förfogande.
Sådana insatser har emellertid inte ansetts förenliga med bestämmelserna om
kommunernas och landstingskommunernas befogenheter. I tre domar meddelade under
år 1973 har regeringsrätten sålunda upphävt beslul av landsting att skänka sjukvårdsulrustning,
anslå medel för inköp av sådan utrustning eller lämna bidrag för återuppbyggnad
av etl sjukhus i samband med kriget i Vietnam.

Med
stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 25 maj 1973 tillkallade chefen för
dåvarande civildepartementet sakkunniga för all utreda frågan på vilket sätt
kommuner och landstingskommuner bör kunna lämna bistånd lill utvecklingsländer.
Kungl. Maj:l har till de sakkunniga överiämnal en framställning från 1970 års
kyrkomöte om all lagen om församlingsslyrelse måtte ändras så all församling
får räll alt medverka i internationellt bislånds-och utvecklingsarbete.

De
sakkunniga,' som antog namnet kommitién för kommunal biståndsverksamhet,
avlämnade i september 1974 betänkandet (SOU 1974:86) Kommunal
biståndsverksamhet.

'Landshövdingen
Hjalmar Mehr, ordförande, borgarrådet Inge Hörlén, riksdagsledamoten Hilding
Johansson, landstingsledamoten Ruth Kärnek samt riksdagsledamöterna Per-Erik Ringaby,
Tage Sundkvist och Benil Öhvall.

1*
Riksdagen 1975. 1 saml. Nr 84

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:84 4

Efler
remiss har yttranden över betänkandet avgelts av styrelsen för internationell
utveckling (SIDA), socialstyrelsen, kammarkollegiet, ärkebiskopen (efler
hörande av övriga biskopar), domkapitlen i Lunds, Göteborgs och Härnösands
stift, länsstyrelserna i Slockholms, Uppsala, Malmöhus, Örebro, Kopparbergs, Västernorriands
och Västerbottens län. Svenska kyrkans missionsstyrelse, de sakkunniga (UD
1972:03) med uppdrag att företa en utredning angående Sveriges
utvecklingssamarbete med u-länderna (biståndspolitiska ulredningen), kommunallagsulredningen
(C 1970:30), Landstingsförbundet, Svenska kommunförbundet. Svenska kyrkans församlings-och
pastoratsförbund. Lutherska väridsförbundels svenska sektion med Lul-herhjälpen.
Rädda barnens riksförbund. Svenska pingstmissionens u-lands-hjälp, Sveriges
frikyrkoråd. Centerns ungdomsförbund. Moderata ungdomsförbundet saml Sveriges
socialdemokratiska ungdomsförbund.

Domkapitlen
har bifogat yttranden från ett antal församlingar och kyrkliga samfälligheter,
länsstyrelserna yttranden från landstingets förvaltningsutskott i resp. län
och etl anlal kommuner saml Landstingsförbundet yttranden från samtliga
landstings förvaltningsutskott.

2
Gällande rätt

2.1
Kommuns och landstingskommuns kompetens

Den
grundläggande bestämmelsen om kommunernas kompetens finns i 3 § kommunallagen
(1953:753, omtryckt 1969:765) (KL). Enligt paragrafen får kommunen själv vårda
sina angelägenheter, såvitt icke handhavandet därav enligt gällande
författningar tillkommer annan. 1 paragrafen anges vidare atl särskilda beslämmelser
finns om vissa kommunala angelägenheter. Molsvarande bestämmelse finns i 3 §
kommunallagen (1957:50, omtryckt 1969:766) för Slockholm (KLS) och 4§ landslingslagen
(1954:319, omtryckt 1972:101) (LL). Sistnämnda bestämmelse innehåller också
några exempel på angelägenheter som tillhör landstingskommunens kompelens-område,
nämligen hälso- och sjukvård, undervisning, socialvård, jordbrukels och andra
näringars utveckling.

Kompelensregeln
i KL överfördes i oförändrat skick från lagen (1930:251) om kommunalsiyrelse på
landet och lagen (1930:252) om komniunalslyrelse i stad och fick sin nuvarande
lydelse genom en lagändring år 1948 (SOU 1947:53, prop. 1948:140, KU 1948:24, rskr.
1948:270). Före ändringen år 1948 gällde atl kommun själv fick vårda sina
gemensamma ordnings- och hushållningsangelägenheter, såvitt icke handhavandet
därav enligt gällande författningar tillkom annan.

Ändringen
i paragrafen medförde en inle oväsentlig utvidgning av kommunernas
befogenheter i fråga om angelägenheter som inte tillhör det specialreglerade
området. Uttrycket "gemensamma ordnings- och hushållnings-angelägenheter"
ansågs enligt rättspraxis i allmänhet innebära, alt kommunen fick vårda endast
sådana angelägenheter som var lill gagn för samtliga

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:84 5

kommunmedlemmar
eller för elt mera betydande antal av dem. Enligl paragrafens nya lydelse är
det allmänintresset och inle som tidigare gemen-samheisintresset som skall vara
normerande för kommunernas kompetens. Föratiden kommunala åtgärden skall vara
lagenlig fordrasatiden tillgodoser ell allmänt lill kommunen knutet intresse.
En begränsning som gäller för alt en angelägenhet skall kunna anses som
kommunal ligger således däri all del allmänna intresset måste vara hänförligt till
den egna kommunen. Denna princip har varit erkänd ända sedan kommunallagarnas
tillkomst. Redan i förarbetena lill 1862 års kommunalförordningar betonades,
all del låg i sakens natur all kommunens självverksamhet alltid förblev lokal.

Kompetensreglerna i KL, KLS
och LL är allmänt avfattade. De kommunala befogenheterna har därför fortgågende
kunnat anpassas efler samhällsutvecklingens krav. 1 samband med tillkomsten av
den nuvarande kompelensregeln i KL framhölls också att del i stort sett borde
bli rättstillämpningens uppgift all närmare ange gränserna för kommunernas
verksamhet. De främsta rätiskällorna när del gäller all undersöka den kommunala
kompetensen är, vid sidan av själva lagtexten och dess förarbeten, den
rättspraxis som har utbildats i kommunalbesvärsmål på del ifrågavarande området.

Enligt
76 § KL, 80 § KLS och 78 § LL får klagan över ell kommunall beslul, i den mån
annat inle är föreskrivet, grundas endasl på atl beslutet inie har tillkommit i
laga ordning, strider mol lag eller annan författning eller på annal sätt
innebär elt kompetensöverskridande, kränker klagandens enskilda rätt eller
annars vilar på orättvis grund. Frågan om lagligheten av ell kommunall resp. landslingskommunalt
beslut blir aktuell endasl om besvär anförs mol beslutet. Om beslutet däremot
vinner laga kraft, anses del i regel lagligt och bindande för kommunmedlemmarna
oberoende av om del har tillkommit i laga ordning eller inneburit etl
överskridande av den kommunala kompetensen.

Av
visst intresse när det gäller frågan om kommunernas och landstingskommunernas
medverkan i iniernationell biståndsverksamhet är också föreskrifterna i 50 §
KL, 54 § KLS och 56 § LL all vad som tillhör kommun resp. landstingskommun bör
förvallas så all kommunens eller landstingskommunens förmögenhet inte minskas.
Förmögenheten får enl igt dessa bestämmelser inle förbrukas för löpande behov.
Skyddet avser den bokförda nettoförmögenheten.

Regeringsrätten
har i flera kommunalbesvärsmål haft atl pröva kommunala eller landslingskommunala
beslul med iniernationell anknytning. I det följande redovisas några sådana
avgöranden kortfattat (förkortningen RÅ avser regeringsrättens årsbok).

Ell
beslut av kommunfullmäktige i Grums köping om all anslå 25 kr lill Estniska nalionalrådel
upphävdes av regeringsrätten, som anförde all anslaget inte kunde anses avse
någon köpingens angelägenhet (RÅ 1952 I 266).

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:84 6

Regeringsrätten
upphävde vidare ell beslul av stadsfullmäktige i Norrköping atl bevilja 7 500
kr som stipendium ål en utländsk studerande vid stadens högre tekniska
läroverk. Beslulel ansågs inle avse en angelägenhet som det tillkom staden all
vårda (RÅ 1961 1 97).

Ell beslul
av Malmöhus läns landsting att sydafrikanska varor tills vidare skulle undvikas
vid upphandling för landstingels räkning ansågs ligga inom ramen för
landstingets kompelens. Två ledamöter var skiljaktiga och anförde, att
landstinget genom sill beslut avsett atl uttrycka sill ogillande av den i
Sydafrika förda aparlheidpoliliken. Efiersom avgivande av opinionsyttringar
låg utanför gränserna för landslingels kompelens och landstinget alltså hade
överskridit sin befogenhet, ville dessa två ledamöter upphäva beslutet. (RÅ
1965 1 90).

1 plenimålet
RÅ 1969 ref 52 intog regeringsrätten motsatt ståndpunkt. Domstolens majoritet
(15 ledamöter) ansåg all elt beslul av stadsfullmäktige i Slockholm all
rekommendera stadens organ all tills vidare inte köpa sydafrikanska varor var kompeiensöverskridande.
Beslutet betraktades inle som en allmän rekommendation i syfte atl få lill
stånd en ändamålsenlig upphandling ulan som en utrikespolitisk manifestation,
varigenom fullmäklige avsett att ge uttryck för ogillande av den i Sydafrika
förda apartheidpoliliken. Sju av regeringsrättens ledamöter ansåg beslutet vara
kompetensenligl.

Ell beslul
av stadsfullmäktige i Boriänge atl anslå 5 000 kr lill Svenska röda korsels FNL-insamling
för humanitär hjälp lill Vietnams civilbefolkning ansågs strida mot den
kommunala kompetensen och upphävdes (RÅ 1968 K 613).

Stadsfullmäktiges
i Västersås beslul all anvisa 91 000 kr till bl. a. tio bostadsbaracker att överiämnas
som gåva lill den jordbävningsdrabbade jugoslaviska staden Banja Luka ansågs
falla utanför ramen förden kommunala kompetensen. En ledamot av regeringsrätten
ansåg dock anslagsbeslutel lagligt med hänsyn lill Västerås vänortsförbindelser
med Banja Luka och det akuta behovet av katastrofhjälp (RÅ 1971 C 296).

I
tre fall har regeringsrätten haft alt ta slällning till landstingskommuns
befogenhet atl medverka i internationell biståndsverksamhet i samband med kriget
i Vietnam. 1 samtliga fall ansågs beslulel om sådan medverkan innebära kompeiensöverskridande.

I
dom den 16 april 1973 upphävde regeringsrätten sålunda ell beslut av Västerbottens
läns landstings förvaltningsutskott all genom SlDA;s försorg lill del förstörda
universitetssjukhuset i Demokratiska Republiken Vietnam (Nordvietnam, DRV)
skänka sjukvårdsulrustning, som inte var i bruk men som var fullt användbar och
kunde värderas till 200 000 kr. Regeringsrätten anförde all den med beslutet
avsedda egendomen haft elt inte obetydligt värde och all beslutet all skänka
bort egendomen således inle varil motiverat av landstingets egna ekonomiska
intressen. Del kunde därför inle anses ha varit en uppgift för landstinget all
förfoga över egendomen på säll som skell. Förvaltningsutskottet hade alltså
överskridit sin befogenhet.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:84 7

I
en annan dom den 16 april 1973 upphävde regeringsrätten ett beslut av Uppsala
läns landsting atl anslå 6 000 kr för inköp av en läkarväska genom Svenska röda
korsets försorg. Beslutet ansågs innebära kompetens-överskridande.

1
dom den 14 augusti 1973 slutligen upphävde regeringsrätten etl beslut av Västernorriands
läns landstings förvaltningsutskott att anvisa ett anslag om 100 000 kr som
bidrag lill återuppbyggnad av Bach Mai-sjukhuset i Nordvietnam, efiersom det inle
kunde anses vara en ladslingskommunens angelägenhet atl anslå medel lill
internationell biståndsverksamhet.

De
gränser för den kommunala kompetensen som har dragils upp i kommunallagarna
och förarbetena till dessa samt i rättspraxis har i vissa avseenden kommit att
framstå som alltför snäva. Den kommunala kompetensen har därför i några fall
utvidgats genom särskild lagstiftning. Sålunda får kommun resp.
landstingskommun, enligt lagen (1962:638) om rätt för kommun att bistå ulländska
studerande, beträffande dem som i anslutning lill svenskl utvecklingsbistånd
vistas i kommunen eller landstingskommunen för studier eller annan ulbildning
vidtaga åtgärder i syfte atl underiätta deras vistelse där och främja deras
välfärd och trivsel. Enligl lagen (1968:131) om vissa kommunala befogenheter
inom luristväsendet får kommun vidtaga åtgärder för uppförande och drift av
turistanläggningar i den mån det är påkallat för alt främja luristväsendet inom
kommunen. Lagen (1969:596) om kommunalt partistöd är ytteriigare ell exempel
på en utvidgning av den kommunala kompetensen. Enligt nämnda lag får kommun
och landstingskommun lämna ekonomiskl bidrag lill politiskt parti, som under
den lid beslul om bidrag avser är representerat i kommunfullmäktige resp.
landstinget. Lagen (1970:663) om vissa kommunala befogenheter i fråga om
sysselsättning för handikappade ger kommun möjlighet all driva
affärsverksamhet i syfte atl bereda arbelsanställning ål handikappade, i den
mån handikappade inom kommunen inle i tillräcklig omfattning kan beredas
lämpliga anställningar på annat sätt. År 1959 ändrades lagen (1947:523) om
kommunala ålgärder lill bostadsförsörjningens främjande så atl kommun fick
möjlighet all ekonomiskl stödja bostadsförsörjningen inle bara inom kommunen
ulan också i område i vilkel kommunen ingår och som kan anses utgöra en enhet i
bosiadsförsörjningshänseende.

Under
förarbetena lill lagen om räll för kommun all bistå ulländska studerande
framhöll föredragande departementschefen (prop.1962:191 s. 29) att den
offentliga internationella biståndsverksamheten borde vara en statlig, inte en
kommunal uppgift, och atl del utmärkande för kommunala angelägenheter var
deras lokala anknytning. Biståndsverksamheten borde stödjas huvudsakligen
genom höjda slalliga bidrag och frivilliga insatser. Kommunal medverkan i
biståndsarbetet kunde emellertid vara motiverad med hänsyn lill kommunernas
bättre möjligheler all på vissa områden bedöma vilka konkreta ålgärder som med
hänsyn lill lokala förhållanden bäst främjade den samlade svenska
hjälpinsatsen. Slipendialverksamhel var enligl

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:84 8

departementschefen
den gren av det internationella biståndsarbetet där kommunala insatser låg
närmast lill hands. Del blev därvid inle enbart fråga om finansiella bidrag
ulan tonvikten kunde läggas på praktiska åtgärder i samband med
omhändertagandet av stipendiaterna i Sverige. Departementschefen förordade att
kommun och landstingskommun bereddes laglig möjlighet atl vidtaga socialt eller
kuralivl betonade ålgärder för omhändertagande av stipendiater, som i
anslutning lill svenskl utvecklingsbistånd vistades inom kommunen.
Hjälpinsatser som helt eller delvis hade formen av penningsiipendier skulle
emellertid falla utanför den kommunala kompetensen.

Konstitutionsutskottet
underströk i sitt utlåtande med anledning av propositionen (KU 1962:21 s. 8)
all tonvikten i fråga om kommunernas verksamhet på ifrågavarande område kunde
läggas på praktiska ålgärder i samband med omhändertagande av stipendiaterna i
Sverige och att de kommunala insatserna för utvecklingshjälpen borde hänföra
sig till själva sti-pendialmollagningen och begränsas till atl genom andra ålgärder
än penningsiipendier underlätta stipendiaternas vistelse här och främja deras
välfärd och trivsel.

Riksdagen
har även senare haft att behandla frågan om kommuns medverkan i internationell
hjälpverksamhet. 1 utlåtande med anledning av motioner om räll för kommun atl
utan vederiag överlåta viss sjukvårdsulrustning till u-land hänvisade konstilutionsutskottet
till del nyss nämnda utlåtandet och anförde, all del inte fanns anledning
frångå bedömningen atl de finansiella resurserna för biståndsverksamheten
huvudsakligen borde erhållas genom slalliga anslag och frivilliga insatser (KU
1970:22). Utskottet ansåg atl den fråga som hade lagils upp i motionerna kunde
lösas genom kontakter med frivilligorganisationer och hjälporgan för
utvecklingsländer och hävdade atl i varje fall för del av motionärerna
föreslagna ändamålet någon lagändring inle borde genomföras, som innebar avsteg
från de grundläggande principerna i fråga om kommuns och landstingskommuns för-mögenhelsförvallning.

2.2
Den kyrkokommunala kompetensen

Församlingens
kompetens regleras i lagen (1961:436, omtryckt 1972:228) om församlingsslyrelse
(LFS). 12 § 1 mom. första stycket anges atl församling själv får vårda sina
angelägenheter, såvitt inte handhavandet därav enligt LFS eller särskild
författning tillkommer annan. 1 elt andra stycke följer därefter en uppräkning
av vissa frågor som anses utgöra församlings angelägenheter, nämligen a)
anskaffande av och vård om kyrka, begravningsplats, församlingshus, ijänstebosläder
och annan för kyrkligt ändamål avsedd egendom, b) åtgärder lill främjande av
gudstjänstliv och kyrklig förkunnelse i övrigi saml av kristen verksamhet bland
barn, ungdom, ålderstigna, sjuka och andra som är i behov av omvårdnad samt c)
avlöningsförmåner ål präst, kyrkomusiker och annan personal. Vidare anges all
särskilda före-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:84 9

skrifter
finns om vissa på församling ankommande angelägenheter.

Vid
lagens tillkomst anförde föredragande departementschefen bl. a. atl det i fråga
om församlingens kompetens främst gällde alt ta slällning till vilken
verksamhet församling ägde bedriva eller stödja med utdebiterade skallemedel,
medan spörsmålet inte direkt berörde den verksamhet församling kunde utöva med
kollekimedel, donerade medel ellerandra frivilliga bidrag. Genom atl anlita kollekimedel
hade församling i viss ulslräckning möjlighet all verka utanför de gränser som
dras upp i LFS (prop. 1961:70). Departementschefen framhöll också en allmän
grundsals som han fann vara av vikt när det gällde att ange den kyrkokommunala
kompetensen, nämligen att verksamheten måste vara knuten till den egna
församlingen, således vara av lokal natur. Han anförde alt av denna regel
följer, alt anslagsgivning lill rikskyrklig verksamhet eller till verksamhet
inom stiftets ram eller inom annan församling än den egna i princip får anses
otillåten men all denna regel inte är undanlagslös. Om verksamheten bedrivs
utom den egna församlingen men fullföljer syften som ligger inom ramen för den
allmänna kompelensregeln och direki eller indirekt är lill gagn för
församlingens arbele, lorde i allmänhet enligl vad departementschefen anförde
något hinder inte föreligga atl främja verksamheten (prop. s. 101). Han
förklarade vidare atl del inlernaiionella ekumeniska arbetet och den yttre
missionen inte hade sådant samband med församlingens egna angelägenheter att
församlingen kunde stödja verksamheten med skallemedel (prop. s. 110).

Frågan
om en utvidgning av den kyrkokommunala kompetensen för all medge församlingarna
räll att medverka i det internationella hjälparbetet behandlades med anledning
av väckta motioner i ämnet vid 1968 och 1970 års kyrkomöten. I betänkande
(1968:19) framhöll kyrkolagsuiskollel all behovet av ökad internationell
inriktning och förbättrad insikt om u-ländernas problem under de senasle åren
framstått allt klarare och alt inom utskottet ingen meningsskiljaktighet rått
om kyrkans ansvar för utvidgad internationell solidaritet och en energisk
insats mot nödsituationen i u-länderna. Utskottet fann emellertid alt en
ändring av LFS så att församlingarna fick möjlighet all med utdebiterade medel
stödja internationell kyrklig hjälpverksamhet mötte allvariiga principiella
hinder och hänvisade till atl även de borgeriiga kommunernas kompelens var
begränsad till kommunens egna angelägenheter. Utskottet förklarade sig visseriigen
biträda uppfattningen atl den internationella hjälpverksamheten med hänsyn lill
de oerhört slora behoven inle kunde baseras enbart på frivilliga bidrag ulan atl
skattemedel erfordrades. Enligl utskottet borde emellertid sådana medel tas ut
vid den statliga beskattningen. Kyrkomötet beslöt i enlighet med utskottets hemställan
att lämna de framställda yrkandena om ändring av LFS utan åtgärd.

1
anledning av motioner i samma fråga vid 1970 års kyrkomöte uttalade kyrkolaguiskotlel
all de principiella skäl som hade föranlett utskottet all år 1968 avstyrka
åtgärder för ändring av LFS var oförändrade och all den i en motion antydda
möjligheten all tillskapa ett särskilt kyrkligt centralorgan

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:84 10

för
internationell biståndsverksamhet inte på något avgörande sätt förändrade läget,
eftersom del var de enskilda församlingarna som hade beskattningsrätt för
vården av sina angelägenheter. Utskottet hemsfälide att motionerna inte måtte
föranleda någon kyrkomötets åtgärd.

Kyrkomötet
beslöt emellertid all hos Kungl. Maj:l göra framställning om sådan ändring i LFS
alt församling fick kompetens all bevilja anslag till internationellt bistånds-
och utvecklingsarbete. Kyrkomötets skrivelse överiämnades, som nämnts
inledningsvis, lill kommitién för kommunal biståndsverksamhet att övervägas i
samband med fullgörandet av uired-ningsuppd råget.

Frågan
om församlings rätt atl bevilja anslag lill mission och u-landshjälp behandlades
med anledning av väckta motioner vid 1971 och 1973 års riksdagar. På
hemställan av konstilutionsutskottet (KU 1971:43 resp. 1973:31) avslog
riksdagen motionerna. 1 en motion (1975:126) till 1975 års riksmöte hemställs
att riksdagen hos regeringen skall begära förslag om sådan utformning av
lagstiftningen om kommunal biståndsverksamhet atl samma kompelens kommer atl
gälla för kyrklig som för borgeriig kommun beträffande katastrofinsatser i u-länderna.

3
Svensk biståndsverksamhet 3.1 Statligt bistånd

För
Sveriges del har riksdagen år 1968 satt upp målet all anslagen för bistånd till
de fattiga länderna under budgelårel 1974/75 skall molsvara I % av
bruttonationalprodukten till marknadspris. Sveriges medverkan i internationell
biståndsverksamhet sker dels genom bidrag till internationella biståndsprogram
(multilaterala bidrag), dels genom direkta biståndsinsatser (bilateralt
utvecklingssamarbete). För budgetåret 1973/74 uppgick de sammanlagda anslagen
över statsbudgeten för internationellt utvecklingssamarbete lill 1 562,5 milj.
kr. och för budgelårel 1974/75 uppgår de lill 2 100 milj. kr., vilkel innebär
en ökning med 35 %. För budgetåret 1975/76 har föreslagils 2 850 milj. kr., en
ökning med 36 %. 1 och med denna ökning har utfästelsen om enprocentmålet
infriats.

Det
multilaterala arbetet består i att Sverige lämnar bidrag bl. a. till olika FN-organ,
t. ex. FN:s utvecklingsprogram (UNDP) och FN:s barnfond (UNICEF). För
budgetåret 1974/75 har anslagils 750 milj. kr. för multilateralt utvecklingsbistånd.
För budgelårel 1975/76 är molsvarande belopp enligl regeringens förslag 1 050
milj. kr. Sverige arbetar för atl FN-slralegin på ifrågavarande område skall få
praktiska uttryck i de internationella organisationernas bistånd och föratl ge
u-länderna ell starkare inflytande genom ulvecklingssamarbetels utformning.

När
det gäller det bilaterala utvecklingsprogrammet inriktar sig Sverige i första
hand på sådana enskilda länder, vilkas ulvecklingsanslrängningar syftar lill
oberoende saml social och ekonomisk rättvisa. Det bilaterala sam-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:84 11

arbetet
med enskilda u-länder utformas så atl moltagariänderna får ell reellt inflytande
över de resurser som ställs lill förfogande. För budgetåret 1974/75 har för
bilateralt utvecklingsbistånd anslagils 1 297,8 milj. kr. Av delta belopp avser
ca 250 milj. kr. s. k. varubislånd, dvs. bistånd som formellt är bestämt att
användas för upphandling i Sverige, medan huvuddelen utgörs av gåvobistånd. Molsvarande
belopp för budgetåret 1975/76 är enligl regeringens förslag 1 736,3 milj. kr.,
varav ca 500 milj. kr. avser varubislånd.

Under
budgetåret 1972/73 beslutades om katastrofinsatser för elt sammanlagt belopp
om 48,9 milj. kr., varav direki bistånd till Provisoriska Revolutionära
Regeringens (PRR) område i Sydvielnam med 11 milj. kr. och ungefär samma belopp
lill humanitära insatser i Indien. Bidraget till FN-insalser för flyktingar och
hemlösa i södra Sudan uppgick lill 7 milj. kr., medan 8 milj. kr. lämnades lill
del av torka och hungersnöd drabbade Väsl-afrika (prop. 1974:1, bil. 5 s. 20).
Under budgetåret 1973/74 fattades beslul om katastrofbistånd och extraordinära
biståndsinsatser lill ell sammanlagt belopp av 180,4 milj. kr. Bistånd lämnades
med bl. a. 8,7 milj. kr. lill de av torka drabbade områdena i Etiopien, 40
milj. kr. lill Tanzania för livs-medelsimporl, 14 milj. kr. lill Bangladesh med
anledning av översvämning och livsmedelsbrist, 11 milj. kr. till Pakistan med
anledning av översväm-ning,25 milj. kr lill Indien i importslöd, 20 milj. kr. till
PRR i ålerupp-byggnadsbistånd och 10,6 milj. kr. lill DRV för återuppbyggnaden
av Bach-Mai-sjukhuset (prop. 1975:1, bil. 5 s. 21).

Kostnaderna
för molsvarande insatser som beslutats under andra halvåret 1974 uppgår till ca
140 milj. kr. Bistånd har beslutals lill bl. a. Tanzania, Bangladesh och
Indien. För budgetåret 1975/76 beräknas i budgetpropositionen en reserv på 200
milj. kr. för katastrofinsatser.

En
väsentlig del av del svenska katastrofbiståndet har under senare år lämnats lill
inlernaiionella aktioner samordnade aV olika FN-organ. Svenska röda korset och
flera andra enskilda organisationer har också fåll ett betydande stalligl stöd
till sin verksamhet. År 1972 inrättades inom ulrikes-departemenlel en speciell kataslrofgrupp
med företrädare för departementet, SIDA och Svenska röda korset. Gruppen har lill
uppgift bl. a. atl avge förslag om svenska katastrofinsatser.

SIDA
är central förvaltningsmyndighet för det direkta utvecklingssamarbete som
Sverige bedriver med u-länder. Huvuddelen av del bistånd som lämnas genom SIDA
är av långsiktig karaktär och syftar lill all utveckla olika delar av samhällel
i moltagariänderna, medan en mindre del av biståndet är av humanitär art och
avser all lindra nöd som förorsakats av olika katastrofsituationer En
mellanform utgöres av del bistånd som förekommer såsom åleruppbyggnadsinsalser
efler katastrofer. För all genomföra de konkreta hjälpåtgärderna i ett kalaslrofområde
anlitar SIDA Röda korset. Rädda barnen, FN-organ eller statliga organ i del
drabbade landel, till vilka hjälp lämnas i form av pengar eller varor.

! Riksdagen 1975. 1 saml. Nr 84

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:84 12

3.2
Bistånd genom svenska enskilda organisationer

Svenska
röda korset aren riksomfattande ideell förening, grundad år 1865. Liknande röda
kors-föreningar finns i 121 länder. Verksamheten omfattar bl. a. katastrof-,
flykting- och utvecklingshjälp i ell 40-lal länder. Hjälpen utom Sverige sker
inom ramen för Internationella röda korset, som har sill säte i Geneve. För alt
så snabbi som möjligt kunna göra en insats vid inträffade katastrofer har
Svenska röda korset byggt upp sin verksamhet så all varor alllid ligger färdiga
i särskilda förråd på olika platser i väriden. Arbete pågår med all i samarbete
med olika länders Rödakorsföreningar lägga upp förråd i sådana länder där
kalastrofer erfarenhetsmässigt inträffar för all varorna på så sätt skall
finnas tillgängliga omedelbart efter en inträffad katastrof

Svenska
röda korset lämnar också bistånd genom alt ställa sjukvårdspersonal till
förfogande och genom kontanta penningbidrag. Verksamheten finansieras
huvudsakligen genom insamlingar. Organisationen får också vissa statliga bidrag.
Enligl preliminära beräkningar uppgick värdei av Svenska röda korsels bistånd i
form av katastrof- och utvecklingshjälp till andra länder under år 1973 lill
sammanlagt omkring 26 milj. kr.

Rädda
barnens riksförbund är en opolitisk, religiöst neutral riksorganisation, som
grundades år 1919 och som lillsammans med systerorganisationer i etl 60-lal
länder är ansluten lill Internationella Rädda Barnen Unionen. Verksamheten
beslår av insamlingsarbete och hjälp lill nödlidande barn. I viss omfattning
lämnas också flykting- och katastrofhjälp. Åriigen insamlas ca 20 milj. kr. för
biståndsverksamhet i Sverige och i ullandel.

3.3
Bistånd genom kyrkliga organ

Enligt
stadgan (1970:484) för Svenska kyrkans missionsslyrelse skall styrelsen
bedriva den mission ulomlands som ankommer på svenska kyrkan samt med medel och
personal bistå bl. a. kyrkorna på styrelsens tidigare missionsfält i Asien och
Afrika. Inkomsterna av kollekimedel och andra gåvor uppgick under år 1972 lill
ca 20 milj. kr.

Lutherska
världsförbundels svenska sektion, som bildades år 1947 och är organ för svenska
kyrkan i dess samarbete med Lutherska världsförbundet, har lill huvudsaklig
uppgift atl insamla, förvalla och fördela medel lill bl. a. katastrofhjälp och
utvecklingsbistånd. Detla arbete bedrivs under namnet Lutherhjälpen. Sedan
flera år är Lulherhjälpen i fråga om slorieken av de insamlade medlen landels
största frivilliga hjälporganisation. Räkenskapsåret 1972/73 uppgick de
kontanta inkomsterna m. m. till över 31 milj. kr.

Biståndsverksamhet
bedrivs även av Pingstmissionens u-landshjälp, som är den svenska
pingströrelsens u-hjälpsorgan, och organisationen Frikyrkan hjälper, som är en
riksomfattande religiös-humanilär hjälporganisation, saml av Svenska
missionsförbundet. Evangeliska fosieriands-stiftelsen. Fräls-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:84 13

ningsarmén,
Örebro-missionen, Svenska bapiistförbundel och Helgelseför-bundet.

4
Kommittén

4.1
Behovet av kommunala och landstingskommunala åtgärder m. m.

Under
utredningsarbetet har kommitién samrått med SIDA, Svenska röda korset. Rädda
barnen och flera kyrkliga organisationer för alt undersöka behovet av kommunala
och landslingskommunala ålgärder i anslutning till den svenska internationella
biståndsverksamheten. Kommittén har också genom kontakter med etl anlal
kommuner och landstingskommuner sökt utröna om dessa har några faktiska
möjligheter all tillgodose ell sådant behov.

Huvuddelen av del svenska
officiella biståndet är enligt kommittén av långsiktig natur och syftar lill
all utveckla olika delar av samhällel i moltagariänderna. Även Rädda barnen
och kyrkliga missionsorganisalionersamt i någon mån Röda korset bedriver
långsiktig biståndsverksamhet när del gäller barnavård, sjukvård,
familjeplanering och undervisning. Merparten av Röda korsels verksamhet avser
humanitärt bistånd (katastrofhjälp) för all lindra nöd i samband med
naturkatastrof, farsot, krig eller liknande händelse. Staten, Rädda barnen och
vissa missionsorganisalioner lämnar också bistånd vid katastrofer. Som en ytteriigare
form av biståndsverksamhet förekommer bistånd vid återuppbyggnad av olika
samhällsfunktioner efter inträffade katastrofer. Enligl kommittén är behovet av
kommunala och landslingskommunala insatser störsi när det gäller
katastrofhjälp. Kommuner och landstingskommuner skulle under vissa
förutsättningar kunna lämna värdefulla bidrag i form av varor, tjänster och
pengar. Visst behov av åleruppbyggnadsinsalser föreligger också, medan behovet
inte är lika starkl av mera långsiktigt bistånd.

De
varor som behövs för att lindra nöden i akuta katastrofsituationer är enligt kommitién
främsl matvaror, kläder, filtar, tält och mediciner saml viss enklare sjukvårdsmaleriel,
t. ex. lakan, bårar, rostfria skålar och saxar. Mer komlicerad sjukvårdsulrustning,
t. ex. röntgenapparater, efterfrågas mera sällan. Beroende på rent tekniska
svårigheter är del nämligen ofla svårt alt utnyttja sådan materiel som kommer
från andra länder. Även transportfordon, t. ex. ambulanser, kan komma lill
användning, men när del gäller sådan materiel kan problem uppslå på grund av
svårigheten all skaffa reservdelar m. m. Den omedelbara hjälpen vid etl kalaslroflillfälle
kan följas av en andra etapp med återuppbyggnad av hus, broar, sjukhus och
andra vikliga samhällsfunktioner. 1 del sammanhanget kan mer avancerad sjukvårdsmaleriel
komma i fråga.

Röda
korset och Rädda barnen är enligl kommitién i princip positiva lill bistånd i
form av varor från kommuner och landstingskommuner, medan

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:84 14

SIDA
är mera tveksam. Denna tveksamhet grundar sig främsl på att SIDA inte har någon
egen organisalion som kan ingripa på platsen i katastrofsituationer. Såväl
SIDA som Röda korset och Rädda barnen framhåller atl också andra svårigheter
hänger samman med organiserandet och förmedlingen av varubislånd i
katastrofsituationer. För det första måsle molla-gariandets behov och prioriteringar
vara avgörande för vilka varor som skall sändas. Materielen bör vara fullt
användbar. Gåvor av ålderdomlig eller hårt försliten materiel har ibland
uppfattals som diskriminerande. Med hänsyn lill bl. a. de höga
fraktkostnaderna är del viktigt all endasl förstklassiga och användbara saml ej
alltför skrymmande varor kommer i fråga.

Biståndsorganisationerna
har enligt kommitién också betonat viklen av all hjälpen i en
katastrofsituation inte kommer fram för sent. Del kan vara lämpligt atl varorna
skänks i förväg, så all del blir möjligt all omedelbart sända dem från förråd
nära kaiastrofplatsen. Om varorna skänks i förväg måsle de lagras, varför del
är viktigt alt endasl sådana varor skänks som man vet kan komma lill användning.
I t. ex. medelhavsområdel vill ländernas rödakorsorganisationer ha lager av endasl
tält och filtar.

Kommittén
anför all varubislånd från kommuner och landstingskommuner inie behöver ske
enbart genom rena gåvor till de förmedlande organisationerna. Svenska röda
korset har t. ex. lill förmånliga priser kunnat köpa begagnad men utrangerad
materiel, t. ex. filtar, lakan och andra textilier, av landstingskommunerna.

Vid
katastrofer ställer biståndsorganisationerna sjukvårdspersonal till förfogande,
anför kommitién. Enligt Röda korset skulle landstingskommunerna kunna göra en slor
insats genom alt friställa sådan personal för rö-dakorstjänsi. Ännu bättre vore
om personalen kostnadsfritt ställdes till Röda korsets förfogande. Såväl SIDA
som Röda korset och Rädda barnen anser enligl kommittén atl penninggåvor är den
bästa bidragsformen. Penninggåvor gör det möjligl att anskaffa såväl materiel
som personal antingen i Sverige eller i något land närmare kaiastrofplatsen.
Fraktkostnaderna och andra kostnader kan på så sätt hållas nere och genom all
varor köps från platser närmare kaiaslrofområdel eller pengar direki ställs lill
förfogande för moltagariandel blir lidsuldräklen liten.

Särskilt
hos landstingskommunerna finns enligt kommittén utrustning som kan ställas lill
förfogande förden internationella biståndsverksamheten, om rättsliga möjligheler
därtill ges. Det för sig främst om sjukvårdsulrustning av olika slag, t. ex.
engångssprutor, kaletrar, gasbindor, rostfria skålar, saxar, filtar och sängar.

4.2
Kommitténs överväganden och förslag

Kommitién
anför all det i vårt land råder enighet om angelägenheten av en aktiv svensk
medverkan i den internationella biståndsverksamheten. Kommittén erinrar om aU
det i olika sammahang har slagits fast all den

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:84 15

offentliga
biståndsverksamheten skall vara en statlig och inle en kommunal uppgift. Det är
statsmakterna som bär ansvaret för våra internationella förbindelser och har
alt bestämma biståndsverksamhetens inriktning och omfattning och anslå erforderiiga
medel för ändamålet.

Inom
många kommuner finns enligt kommittén ett starkt intresse för alt genom
medverkan i internationell biståndsverksamhet ge uttryck för kommunens - och
därmed kommuninvånarnas - internationella solidaritet. Del har också ansetts
all den enskilde medborgaren mera direki kan engageras i internationella
frågor, om beslul om bistånd fattas på kommunal nivå. Härigenom skulle man
också kunna vinna ökad förståelse för sådana frågor och uppnå en slörre allmän
beredvillighet till medverkan i det internationella biståndsarbetet.
Ståndpunkten att den internationella biståndsverksamheten inte är en kommunal
uppgift har emellertid upprätthållits både i kommunallagarna och i rättspraxis.
Enligl kommunallagarna är kommuns och landstingskommuns befogenheter
begränsade till vården av kommunens resp. landslingskommunens egna
angelägenheter och fullgörandet av vissa i specialförfaitningar angivna
uppgifter. Häri ligger ell krav på alt angelägenheten skall vara knuten lill
kommunens resp. landstingskommunens område. Den internationella
biståndsverksamheten har inte en sådan anknytning. Lokaliseringsprincipen har
upprätthållits också när kommunerna och landstingskommunerna genom
speciallagstiftning bemyndigats handha vissa uppgifler. Lagen (1962:638) om
rätt för kommun all bistå utländska studerande kan enligl kommittén knappast
sägas innebära något avsteg från denna princip, efiersom kommuns befogenheter
alt genom socialt och kuralivl betonade ålgärder bistå ulländska studerande enligl
lagen är begränsade lill sådana studerande som vistas i kommunen.

Kommitién
framhåller all frågan om och i vad mån kommunerna och landstingskommunerna bör
ges ytteriigare möjligheler alt medverka i internationell biståndsverksamhet
bör ses mot denna bakgrund och att införande av en rätt för kommuner och
landstingskommuner all medverka i intemalionellt biståndsarbete innebär ell
ytterligare avsteg från hittills gällande principer. En självklar ulgångspunkl
vid övervägandet av hithörande frågor måste vara atl det är stalsmaklerna som
bär ansvaret för vårt lands internationella relationer. Internationell biståndsverksamhet
kräver erfarenhetsmässigt en sådan samordning och koncentration av insatserna atl
uppgiften svåriigen kan anförtros ål varje enskild kommun eller landstingskommun.
Detta behöver, anför kommittén, emellertid inte innebära atl man måste utesluta
varje form av ytteriigare kommunal medverkan i internationell
biståndsverksamhet. Man kan väl länka sig sådana former av kommunal medverkan
som inte slår i slrid med inriktningen av den svenska biståndspolitiken.

Enligt
kommitténs mening bör man emellertid först överväga om de humanitära eller
andra skäl som kan tala för en kommunal medverkan i internationell
biståndsverksamhet över huvud kan få sådan styrka all de kan

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:84 16

väga
över intresset av alt man inte gör någon principiellt betydelsefull avvikelse
från den vedertagna begränsningen av den kommunala kompelen-sen. Reglerna i 3 §
KL, 3 § KLS och 4 § LL om kommunernas och landstingskommunernas allmänna
kompetens är myckel allmänt avfattade. Man har avsett all möjliggöra en
fortsatt anpassning av befogenheterna efler samhällsutvecklingens krav. I den
mån gränserna förden kommunala kompetensen kommit att framstå som alltför
snäva har en utvidgning kommit till stånd genom lagstiftningsåtgärder. När det
gäller kommunal medverkan i internationell biståndsverksamhet har någon
anpassning av den kommunala kompentensen lill nya förhållanden inte skett
annat än genom 1962 års lag om rätt för kommun all bistå ulländska studerande.

Kommittén
framhåller atl den internationella biståndsverksamheten avser mycket angelägna
ändamål och erinrar om att det i direktiven för kommitténs arbele har
framhållits att det i förevarande sammanhang kan finnas uppgifler som
kommunerna och landstingskommunerna har speciella förutsättningar atl lösa. 1
den mån del går all finna sådana former för kommunal medverkan i internationell
biståndsverksamhet som låter sig förena med den officiella svenska
biståndspolitiken, bör del inle föreligga några principiella hinder mol atl
göra de ändringar i reglerna för den kommunala kompetensen som behövs.

Trots
de nuvarande begränsningarna i de kommunala befogenheterna på det
internationella området har kommuner och landstingskommuner i många fall gjort
humanitära insatser förden nödlidande befolkningen i länder som drabbats av
olika kalastrofer, orsakade av krig eller naturhändelser. Som exempel nämner
kommittén den ganska omfattande fadderortsrörelsen under och efler del andra
världskriget, vilken omfattade bl. a. ekonomisk hjälp från svenska kommuner till
av kriget drabbade utländska kommuner. Även om sådan ekonomisk hjälp i och för
sig haft ett behjärtansvärt syfte, har den klart legal utanför den kommunala
kompetensen. Såvitt känt har dock beslul om sådan hjälp inle överklagats. Även
den kommunala vän-orlsverksamhelen, som främsl har en symbolisk karaktär, kan
ses som ett ullryck för kommunernas internationella solidaritet. I den mån en
svensk kommun lämnal ekonomiskl stöd lill en utländsk vänort har enligt kommittén
också en sådan insats fallit utanför den kommunala kompetensen. Del finns andra
exempel där kommuners internationella hjälpinsatser i humanitärt syfte allmänt
godtagits, trots alt den kommunala kompetensen överskridils. Sådana insatser
gjordes vid översvämningskaiaslrofen i Holland år 1953 och i samband med den s.
k. Ungernhjälpen år 1956. Stockholms kommun har, anför kommittén, i olika
sammanhang bidragit med betydande belopp lill Köpenhamn, Oslo och Helsingfors
under och efter andra värids-krigel saml lill orter i bl. a. Jugoslavien,
Israel och Holland vid senare inträffade katastrofer. Fullständig enighet om
hjälpen har därvid rått mellan partigrupperna i fullmäklige och besluten om
bistånd har inle blivil överklagade.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:84 17

Kommitién
anför att det knappast kan anses tillfredsställande att kommunala insatser i
fall där elt humanitärt bistånd ler sig myckel angelägel skall vara beroende av
om del kommunala biståndsbeslutet överklagas eller inte saml alt olika
landstingskommuners och kommuners biståndsbeslut med samma innehåll och syfte
givelvis så långt möjligt bör behandlas lika. Hos många kommuner finns en
spontan vilja alt hjälpa befolkningen i orter utanför Sverige som drabbas av
katastrofer. Kommuner och landstingskommuner bör, särskilt som
sjukvårdshuvudmän, ha speciella förutsättningar atl medverka, eftersom det hos
dem finns fullt användbar utrustning, främsl sjukvårdsmaleriel. Dessa skäl
anser kommittén vara så tungt vägande atl den förordar all möjlighet öppnas för
kommuner och landstingskommuner till viss medverkan i internationell
biståndsverksamhet utöver vad som kan vara tillåtet enligt 1962 års lag om räll
för kommun att bistå ulländska studerande.

Etl
förfarande som i och för sig är godtagbart enligt gällande räll är enligl kommittén
atl en kommun ulan vederiag lill en internationell hjälporganisation överiåier
sådan utrangerad utrustning som för kommunen saknar såväl bruksvärde som
marknadsvärde. En förutsättning är dock alt åtgärden inte medför slörre
hanteringskostnader än som normalt är alt påräkna vid utrangering. Den
möjlighet som nu har nämnts är enligt kommittén ganska ointressant, särskilt
som utrangerad materiel ofla torde vara i ell sådanl skick all den inle kan
användas i internationell biståndsverksamhet. Frågan om den kommunala
kompetensen synes bli aktuell försl när den kommunala insatsen görs med egendom
som fortfarande har ell restvärde och är underkastad reglerna om den kommunala
förmögenhelsförvallningen. När del gäller egendom av sistnämnda slag kan det enligl
kommittén inle anses förenligt med gällande rätt au kommun anlitar i. ex. frivilligorganisalioner
eller hjälporgan för u-länder för förmedling av kommunal hjälp. Inle heller kan
förmedling lill eller via fadderoris- eller vänortsförbindelser göra förfarandet
kompetensenligl. Kommittén har inle heller i övrigi kunnat finna några former
för kommunala biståndsinsatser som låter sig förena med gällande räll.

En
kompelensulvidgning genom lagstiftning måste enligt kommitténs uppfattning få
relativt begränsad räckvidd. De kommunala insatserna kan komma till nytta främsl
i katastrofsituationer, dvs. tillfällen när ell lands eller delar av elt lands
befolkning lider nöd lill följd av krig, farsoter eller naturhändelser som
översvämning, jordbävning, vulkanutbrott, torka e. d. I viss utsträckning kan
kommunala insatser också vara av värde i samband med återuppbyggnadsarbetet
efter en katastrof En bestämmelse som ger kommun befogenhet all hjälpa i sådana
situationer, dvs. i själva katastrofsituationen och under åleruppbyggnadsskedel
därefter, skulle enligl kommitténs mening utgöra en rimlig och värdefull
utvidgning av den kommunala kompetensen. Möjligheten för kommuner att göra
hjälpinsatser vid katastrofer bör inte begränsas till atl avse endasl u-länder.
Även om hjälp-

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:84 18

behovet
är störst vid katastrofer i u-länderna, kan en kommunal insats även vid
katastrofer i andra länder te sig naturiig. Som exempel anför kommittén översvämningskaiaslrofen
i Holland år 1953 och vulkanutbrottet på Hemön i Island för ell par år sedan.
Det skulle ocksä verka stötande om en kommun inle får lämna hjälp lill en
fadder- eller vänort som har drabbats av en katastrof Kommittén förordar därför
alt kommunerna och landstingskommunerna skall få lämna hjälp lill alla länder
som till följd av all en katastrof har inträffat är i behov av hjälp. Med den
föreslagna begränsningen lill hjälp vid katastrofsituationer och i
återuppbyggnadsarbetet närmast därefter synes enligl kommittén några hinder
för kommunala och landslingskommunala insatser inle föreligga med hänsyn lill
den officiella svenska bistånds- eller utrikespolitiken. Av begränsningen
följer all från befogenheten skall undantas dellagande i det långsiktiga
biståndet till u-länderna, vilkel uteslutande bör vara en slallig angelägenhet.

Kommunernas
och landstingskommunernas medverkan i den internationella biståndsverksamheten
kan enligl kommitién i princip ske på tre säll, nämligen genom
tillhandahållande av viss utrustning, genom Ijänste-bislånd och genom rena
penningbidrag.

Under
hänvisning lill kommunernas och landstingskommunernas särskilda
förutsättningar atl medverka i den internationella hjälpverksamheten genom att
tillhandahålla utrustning, främsl sjukvårdsmaleriel men också t. ex. vissa
slags arbetsmaskiner, föreslår kommittén att kommunerna och landstingskommunerna
ges rätt all bistå med utrustning för hjälp vid katastrofer. Enligt kommitténs
uppfattning kan några begränsningar inle ställas upp rörande utrustningens
värde eller användbarhet för kommunen eller landstingskommunen med hänsyn lill reglerna
om den kommunala förmögenhelsförvallningen. Det bör kunna anförtros ål
kommunen resp. landstingskommunen all själv avgöra om och i vad mån den vid ell
visst tillfälle kan avvara utrustning för användning i katastrofsituationer.
Även om kommunen eller landstingskommunen skulle bli tvungen att ersätta den
skänkta utmstningen med ny sådan och denna nyanskaffning måsle ske tidigare än
som annars skulle ha varil fallet, bör förfarandet enligl kommitténs uppfattning
anses kompetensenligl.

Kommunerna
och landstingskommunerna har, framhåller kommittén, naturligtvis inte någon
egen organisalion för förmedling av biståndsinsatser. Del kan inte heller vara lämpligl
all de inrättar någon sådan organisation. Fall kan länkas där en kommun eller
landstingskommun lämnar bistånd utan att anlita något förmedlande organ, t. ex.
vid bistånd lill eller via en fast etablerad vänortsförbindelse, men vanligtvis
saknar de erfarenhet av internationellt hjälparbete. Enligl kommitténs mening
bör förmedling av den kommunala utmstningen normall ske via organ som redan har
en uppbyggd och väl inarbetad organisalion för hjälpinsatser, l. ex. Röda
korset. Rädda barnen, något FN-organ och vissa kyrkliga sammanslutningar. Genom
atl kommunerna och landstingskommunerna anlitar sådana orga-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:84 19

nisalioner
kan det undvikas alt de skänker utrustning, som visar sig vara omöjlig eller
olämplig att använda för del avsedda ändamålet. 1 detta sammanhang betonar
kommittén den mycket vikliga grundsats som är vägledande för Sveriges
internationella hjälparbete och som innebär atl det bistånd som lämnas måste ulgå
från mottagariandels behov och prioriteringar. Kommittén framhåller atl del
inte kan vara lämpligt all kommunerna och landstingskommunerna skänker
utrustning som moltagariandel inle har behov av och som kan vålla
hanteringsproblem och onödiga kostnader för landel.

1
regel är del en akut katastrofsituation som utlöser den spontana viljan all
hjälpa, men praktiska skäl talar enligt kommitténs mening för att kommunerna
och landstingskommunerna bör kunna skänka utrustning även vid andra tillfällen.
Om befogenheten att skänka utrustning skulle inskränkas lill tillfällen när en
katastrof redan har inträffat, skulle insatsen kanske bli verkningslös genom
att hjälpen t. ex. på grund av långa avstånd kom fram för sent. De
internationella insatserna för kaiasirofhjälp förbereds bl. a. genom
uppläggande av lager i Sverige och andra ur hjälpsynpunkt lämpligl belägna
länder. Frågan om skänkande av utrustning till en internationell hjälporganisation
som lägger upp sådana lager kan bli aktuell för kommunerna och
landstingskommunerna t. ex. i samband med rutinmässiga inventeringar och ulrangeringar.
Kommittén förordar all kommunerna och landstingskommunerna själva får avgöra
när utrustning skall skänkas. De bör enligl kommitténs mening också ges rätt
att i anslutning till elt beslul om bistånd med viss utrustning i skälig
omfattning bevilja medel lill kostnader för iordningställande och transport av
utrustningen.

Kommittén framhåller atl
kommunernas och landstingskommunernas förulsätlningar för medverkan i den
internationella hjälpverksamheten vid katastrofer visseriigen lorde vara störst
när det gäller all tillhandahålla utrustning men atl del hos kommunerna och
landstingskommunerna också kan finnas personal, bl. a. läkare, sjuksköterskor,
tekniker och servicepersonal, som kan ställas lill förfogande. Kommitién
instämmer helt i de rekommendationer som lämnats av dåvarande Svenska
stadsförbundet och Landskommunernas förbund samt av Landstingsförbundet rörande
beviljande av tjänstledighet för kommunalt anställd personal för deltagande i
internationellt hjälparbete samt rätt för personalen att tillgodoräkna sig sådan
ijänslgöring i löne-, pensions- och merilhänseende. Kommittén anser att
tjänstledighet bör kunna beviljas inle bara för deltagande i statlig eller statsunderstödd
biståndsverksamhet i u-land utan också för deltagande i annan internationell
hjälpverksamhet i katastrofsituationer samt all också sådan ijänslgöring bör
tillgodoräknas i olika hänseenden. Liksom f n. bör del emellertid enligl
kommitténs mening normall ankomma på slalen eller de internationella
hjälporganisationerna att svara för kostnaderna för lön, resor och uppehälle
för de kommunala tjänstemän som deltar i internationellt hjälparbete. Kommittén
tillägger, att det dock kan tänkas fall där utrustning, som skänkts av en
kommun eller en landstingskommun, t. ex. en tekniskt

s. 20 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:84 20

komplicerad
sjukvårdsapparat eller arbetsmaskin, fordrar särskild skötsel, som inte
omedelbart kan utföras av personal inom moltagariandel. Under en övergångstid
kan del enligl kommittén vara motiverat atl kostnaderna för den
kommunalanställda personal som kan behövas för installation och intrimning av
utrustning m. m. bestrids av kommun eller landstingskommun. Kommittén förordar
därför en utvidgning av den kommunala kompetensen i detta hänseende.

De
svenska hjälporganisationerna har enligl kommittén framhållit fördelarna med atl
kommunerna och landstingskommunerna bereds möjlighet all lämna penningbidrag i
katastrofsituationer. Därigenom skulle snabba insatser kunna göras. De som
organiserar hjälpinsatserna skulle också fä slörre valfrihet när det gäller den
lolala resursanvändningen. Särskilt för mindre kommuner, som kanske saknar
möjlighet all genom bistånd i andra former uttrycka sin solidariletskänsla med elt
katastrofdrabbal land eller vänört, skulle en möjlighet all ge penningbidrag
kunna vara värdefull. Enligl kommitténs mening talar emellertid starka skäl mot
införandel av möjlighet alt lämna kommunalt penningbislånd. Även om insatserna
begränsas lill katastrofsituationer och återuppbyggnadsarbetet närmast
därefter, skulle ett kommunall bistånd i form av pengar kunna komma i konflikt
med den officiella svenska bistånds- och utrikespolitiken. Om varje enskild
kommun eller landstingskommun skulle få bestämma vid vilket lillfälle och lill vilkel
land etl bidrag i pengar skall lämnas, skulle en viss kontroll från statsmakternas
sida bli nödvändig. Detla skulle strida mot den kommunala självstyrelsens
principer. Eftersom huvudansvaret för hjälpinsatserna måste ankomma på
statsmakterna, skulle en rätt för kommun eller landstingskommun att lämna
penningbistånd behöva kringgärdas med restriktioner från statsmakternas sida
angående maximigränser för de kommunala bidragen, anpassade efler exempelvis
kommunens eller landslingskommunens sloriek eller skaileunderiag.

Införandel
av en möjlighet lill kommunalt penningbislånd skulle vidare innebära ett
kraftigt avsteg från den viktiga grundsatsen all kommun och landstingskommun
skall vårda sina angelägenheter. De utvidgningar som kommittén har föreslagit
rörande möjlighet till ett kommunalt bistånd med utrustning och i viss mån
tjänster kan sägas mera ligga i linje med vad som nu gäller beträffande den
kommunala kompetensen. 1 dessa fall har utrustningen anskaffats inom ramen för
den kommunala kompetensregleringen och biståndsbeslutet innefattar då endasl ell
ställningstagande lill frågan om utrustningen kan avvaras för kalaslrofändamål.

Mot
bakgrund av del anförda och med hänsyn till de slora belopp som statsmakterna åriigen
avsätter för kalaslrofändamål finner kommittén all de skäl som anförts mol ell
kommunall penningbistånd är så starka atl kommittén inte vill förorda all
kommunerna och landstingskommunerna ges möjlighet alt genom kontanta medel
lämna bistånd i katastrofsituationer.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:84 21

Sammanfattningsvis
föreslår alltså kommittén all rätten för kommun och landstingskommun atl
deltaga i den internationella hjälpverksamheten vid katastrofer inriktas på utruslningsbislånd
och i viss mån ijänstebislånd.Efter mönster av tidigare lagstiftningsärenden
rörande utvidgning av den kommunala kompetensen bör denna räll tilläggas
kommunerna och landstingskommunerna genom en särskild lag om rätt för kommun
au lämna internationell katastrofhjälp. Utan uttrycklig hänvisning blir
föreskrifterna i kommunallagarna om de kommunala verksamhetsformerna och besvär
över de kommunala besluten tillämpliga på sådana angelägenheter som det här är
fråga om.

Den
kommunala befogenheten skall som framgår av del föregående enligl kommitténs
förslag avse bl. a. rätt all skänka utrustning för lindrande av nöden i
katastrofsituationer. Med katastrofsituation avser kommittén såväl den akuta
katastrofen, som kan vara orsakad av t. ex. krig, farsot, översvämning,
jordbävning, vulkanutbrott, torka eller liknande, som återuppbyggnadsarbetet efler
en katastrof Med denna definition måste kommunerna och lansiingskommunerna
lämnas en ganska stor frihet atl i samråd med SIDA och de internationella
hjälporganisationerna själva bedöma i vilka fall insatser skall äga rum. Klart
är all utanför definitionen faller dellagande i det långsikliga svenska
biståndet lill u-länder. Vid tveksamhet i detta hänseende bör kommunen samråda
med SIDA, framhåller kommittén.

Enligl
kommitténs förslag skall räll alt lämna bistånd i katastrofsituationer inte
tillkomma församling eller kyrklig samfällighel. När del gäller penningbidrag
gör sig samma synpunkler gällande som kommittén anfört beträffande kommuner
och landstingskommuner. Utrustning, som skulle kunna användas i
internationellt hjälparbete, lorde inle finnas hos de kyrkliga kommunerna i
sådan omfattning all en utvidgning av kompetensen framstår som motiverad.

5.
Remissyttrandena

Kommitténs
förslag har vid remissbehandlingen fåll elt posilivi mottagande. En slor
majoritet av remissinsianserna tillstyrker förslaget eller lämnar del i
huvudsak ulan erinringar. Till dessa remissinstanser hör styrelsen .för internationeU
utveckUng (SIDA), kammarkollegiet, domkapitlet i Göteborgs stift,
länsstyrelserna i Stockholms, Kopparbergs och Västerbottens län, biståndspolitiska
utredningen, samtliga landsUngskommuner, flertalet av de kommuner som yttrat
sig. Landstingsförbundet, Svenska kommunförbundet och Svenska kyrkans
församlings- och pastoratsförbund.

Hedemora
kommun och Moderata ungdomsförbundet avslyrker förslaget, medan Frillesåsförsamling
anser att det är tveksamt om den föreslagna utvidgningen av kommunernas och
landstingskommunernas kompelens bör göras. Enligl Hedemora kommun innebär
kommitténs förslag en utvidgning

s. 22 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:84 22

av
den kommunala kompetensen av i princip annat slag än som förut förekommit när
kommunerna och landstingskommunerna genom särskild lagstiftning fåll vidgade
befogenheter. Bistånd vid katastrofer bör lämnas av slalen och intresset av alt
kunna utnyttja utrustning som finns hos kommuner och landstingskommuner kan
tillgodoses genom alt staten eller frivilliga hjälporganisationer i förväg
inköper sådan utrustning för slalliga medel. Även om kommittéförslaget innebär
atl deltagande i internationellt biståndsarbete blir en frivillig kommunal angelägenhet,
får man enligl Hallsbergs kommun räkna med all ett genomförande av förslaget
kan medföra vissa påtryckningar gentemot kommunerna all lämna internationell
katastrofhjälp. Kommunerna kan därigenom drabbas av vissa oförutsedda utgifter,
t. ex. genom atl bortskänkt utrustning måsle ersättas med ny sådan. Med hänsyn lill
de problem som kan länkas uppslå för kommunerna anser kommunen atl
internationell katastrofhjälp alltjämt skall vara en rent statlig angelägenhet.

Årkebiskopen,
domkapUlel I Lunds stift och några församlingar anser att också församlingarna
bör få möjlighet att delta i del internationella biståndsarbetet.

SIDA
konstaterar atl kommitténs förslag innebär alt den biståndsvilja som har visal
sig finnas i många kommuner kommer att kunna få ett konkret uttryck. Efiersom
de slörsla hjälpbehoven vid kalastrofer uppkommer i u-länder, är del angelägel
all i första hand dessa länders behov tillgodoses. Kammarkollegiet betonar all
humanitära skäl talar för förslagel samt att kommunernas önskan atl medverka i
internationell biståndsverksamhet är myckel stark. Många kommuner beslular enligl
kollegiet alt lämna bistånd trots alt de är väl medvetna om all etl sådanl beslul
f n. innebär atl gränserna för den kommunala kompetensen överskrids.

Svenska
kommunförbundet delar kommitténs bedömning att det finns ett utbrett kommunalt
intresse atl medverka i internationell biståndsverksamhet. Detta intresse har visal
sig bl. a. genom del relalivi slora antalet vänortsförbindelser som kommunerna
under senare år har upprättat med samhällen i andra länder och de kommunala beslul
som på senare lid har fattats om direkta ekonomiska bidrag och hjälp med
utrustning lill nödlidande länder. Förbundet finner del därför angelägel all
kommunerna framdeles ges lagliga möjligheler all i skälig omfattning medverka i
internationell biståndsverksamhet och anser all den s. k. lokaliseringsprincipen
inte bör få utgöra hinder mol atl kommitténs förslag genomförs.
Landstingsförbundet anser all del är angelägel all legala möjligheler öppnas
för landstingskommunerna all i viss uisträckning medverka i den svenska
biståndsverksamheten.

Länsstyrelsen
i Kopparbergs län ifrågasätter om ell genomförande av kommitténs förslag
kommer atl leda lill någon nämnvärd ökning av del samlade svenska biståndet i
katastrofsituationer.

Kommittén
intar enligl kommunallagsutredningen den ståndpunkten atl kommunala beslul om
alt lämna utrustning som katastrofhjälp strider inte

s. 23 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:84 23

bara
mol lokaliseringspprincipen utan, om utrustningen har ett restvärde, också mol
reglerna i 50 § KL om förmögenhelsskydd. Dessa regler utgör visseriigen ell
rättesnöre för del kommunala handlandet på del ekonomiska området, men
prövningen av all en kommun inle minskar sin förmögenhet måste ske i etl
sammanhang vid fastställandet av budgeten för etl år. Om del i samband med alt
bokslut för året upprättas skulle visa sig att den lagskyddade förmögenheten
har minskat, bör förlusten täckas i den stat som görs upp närmast därefter. Etl
enskilt beslul av en kommun alt inom budgetens ram utan vederiag avhända sig
utrustning med restvärde kan därför inte anses strida mol reglerna om förmögenhelsskydd,
om samlidigl av driflmedel eller ur anslaget till oförutsedda utgifter medel
anvisas molsvarande utrustningens restvärde. Enligt kommitténs uppfattning
innebär den lag som kommittén föreslår all en kommun, i vars bokslut en förmögenhetsminskning
konstateras på grund av all viss utrustning givils borl, inle är skyldig all
täcka minskningen i näslföljande års budget med molsvarande belopp. En sådan
konsekvens ärenligt kommunallagsulredningens mening inle godtagbar. Den
föreslagna lagen behövs för all medge undanlag från lokaliseringsprincipen, men
den skall inle fungera som ett stöd för undanlag från reglerna om förmögenhelsskydd.

Landstingsförbundet
anser också all den föreslagna lagen inle bör få innebära undanlag från
landstingskommunernas skyldighet att företa de extra avskrivningar, som kan
behövas för all täcka en förmögenhetsminskning.

BiståndspoUtlska
utredningen framhåller atl del långsiktiga biståndet bör vara en rent slallig
angelägenhet. Svenska kyrkans missionsstyrelse ifrågasätter däremot om del är
berättigat all kommunernas och landstingskommunernas insatser, som kommittén
föreslår, begränsas till katastrofsituationer. En konlinueriig bidragsgivning
för undervisning, upplysning och rehabilitering i hjälpbehövande länder måste enligl
Eslövs kyrkliga samfällighel vara viktigare än tillfälliga katasiroföidrag. SamfäUigheten
anser vidare alt innebörden av uttrycket "katastrof är oklar. Också Falu
och Sundsvalls kommuner anser all del kan bli svårt all avgöra i vilka
situationer som bistånd skall få lämnas.

Någon
oklarhet i fråga om i vilka katastrofsituationer hjälp skall få lämnas
föreligger inte, anser länsstyrelsen i Stockholms län. Enligl länsstyrelsen kan
däremot tveksamhet uppkomma när del gäller alt bedöma under hur lång tid efter
en katastrof som hjälp kommer atl få lämnas.

Domkapitlet
i Göteborgs stift anför all det är angelägel alt uttrycket "internationell
katastrofhjälp" inle ges en för snäv tolkning. Erfarenhetsmässigt är del
nämligen myckel svårt all avgöra när en kalastrof övergår i ell åler-uppbyggnadsskede.
Biståndsverksamheten kan därför behöva sträckas ut över en längre period.
Liknande synpunkter anförs av Lutherska världsförbundets svenska sektion. Med
hänsyn till del slora antalet länkbara givare kan enligl Stockholms läns
landstingskommun möjligheten för kommuner och landstingskommuner all medverka i
den svenska biståndspolitiken medföra en viss risk för att enhetligheten i den
officiella biståndspolitiken rubbas.

s. 24 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:84 24

För
att minska denna risk och undvika framlida kompetenslvisler bör begreppet
katastrofhjälp preciseras, särskilt som del bistånd som skall kunna innefattas
under begreppet inle skall utgå bara i anslutning lill krigshändelser och
naturkatastrofer ulan under längre tidsperioder.

Man
bör enligt Helsingborgs kommun kunna ulgå från all kommunerna kommer att visa
stor varsamhet vid utövningen av en räll alt lämna internationell
katastrofhjälp. Befogenheten torde få betydelse främst genom atl del blir möjligl
för landstingskommunerna alt skänka utrustning i samband med rutinmässiga
inventeringar och ulrangeringar. Stockholms läns landstingskommun framhåller atl
dess utrangerade utrustning, som främst består av sjukvårdsmaleriel, bara
undanlagsvis kan ha något värde för en eventuell mottagare. Landslingskommunens
hälso- och sjukvårdsförvaltning är mycket restriktiv när del gäller all ge
bort, utrangera eller sälja sjukvårdsulrustning.

Kommunernas
möjligheler att tillhandahålla utrustning i samband med katastrofer torde vara
små, anför Svenska kommunförbundet. En rätt all även lämna penningbislånd
skulle avsevärt vidga deras möjligheler alt vara verksamma i internationellt
hjälparbete. Förbundet har emellertid full förståelse för kommitténs negativa
inställning till penningbistånd efiersom sådant bistånd i vissa lägen skulle
kunna komma all strida mot den officiella svenska bislånds-och
utrikespolitiken.

Kommunallagsutredningen
och Hedemora kommun framhåller atl del enligl kommitténs förslag inte tycks
föreligga något hinder mol att en kommun eller en landstingskommun köper ny
utrustning och överiämnar denna ulan vederiag. I sådanl fall blir skillnaden mol
ell rent penningbidrag liten. Länsstyrelsen i Kopparbergs län är av samma
mening och anmärker atl del enligl kommitténs förslag också blir möjligl för en
kommun atl skänka utrustning även om del skulle innebära atl utrustningen måsle
ersättas genom nyanskaffning. Enligl länsstyrelsens mening bör det därför
övervägas om inle kommunerna bör tillerkännas räll att vid en
katastrofsituation inköpa utrustning och genast skänka den lill del kalaslrofdrabbade
landet. Med hänsyn till alt del är angeläget alt undvika all kommunerna skänker
utrustning som visar sig omöjlig eller olämplig all använda anser
länsstyrelsen att de 1. o. m. bör ha rätt att anslå pengar till en
hjälporganisation i stället för all skänka utrustning. Länsstyrelsen finner del
sannolikl atl del många gånger kan vara mera praktiskt och ändamålsenligt atl
anslå pengar för ell visst speciellt ändamål än all skänka bort utrustning, som
sedan måste ersättas. Liknande synpunkler anförs av Södermanlands läns
landstingskommun och Frillesås församling.

Med
hänsyn till behovet av snabba insatser anser Sveriges frikyrkoråd all förslagel
alt utrustning skall få skänkas i förväg, utan direkt samband med en viss
katastrofsituation, är värdefullt.

Landstingsförbundet
anser all del bör markeras atl det är kommunen eller landstingskommunen som har
atl bedöma om utrustningen kan avvaras

s. 25 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:84 25

och
all dén kommunala självstyrelsen i detta hänseende inle får sättas ur spel
genom påtryckningar utifrån. Liknande synpunkter anförs av kommunallagsulredningen.
Länsslyrelsen i Stockholms län anmärker alt kommitténs förslag all kommun skall
få bistå med sådan utrustning som kommunen kan avvara inle stämmer väl överens
med vad kommittén anför om all en kommun som har gett bort viss utrustning kan
bli tvungen att göra en nyanskaffning tidigare än som annars skulle ha blivil
fallet. Också Stockholms läns landstingskommun anser all innebörden av uttrycket
"utrustning som kommunen kan avvara" bör klargöras.

Rätten
atl bekosta transport av utrustning saml personal för alt sköta utrustningen
bör enligl Helsingborgs kyrkliga samfäUighet inle förbehållas den kommun som
har skänkt utrustningen. Storumans kommun anser däremot all kostnaderna för
transport av utrustning och för personal i samband med kommunala
biståndsinsatser inle bör vara en kommunal angelägenhet utan bäras av staten
eller hjälporganisationerna.

Kommitténs
förslag om i vilken omfattning kommun eller landstingskommun skall få bekosta
iordningställande och transport av utrustning är ganska opreciseral framhåller
kammarkollegiet. All dra upp bestämda riktlinjer i detla hänseende torde dock
vara svårl.

Kommunerna
och landstingskommunerna kan, anför Södermanlands läns landstingskommun, göra
sin mest betydelsefulla insats genom ijänstebislånd. Om kommunerna och
landstingskommunerna ges rätt alt skänka komplicerad sjukvårdsulrustning, bör
de också få slå för kostnaderna för den kommunalanställda personal som behövs
för installation och intrimning av utrustningen. All tillhandahålla personal
som inte redan tidigare är anställd hos kommunen eller landstingskommunen är enligl
Hedemora kommun praktiskt taget delsamma som all lämna penningbislånd.
Landstingskommunerna i Stockholms och Kalmar län anför atl det bör klarläggas
i vilken ulslräckning kommunerna och landstingskommunerna skall få tillhandahålla
personal för skötsel av utrustning.

Del
lagförslag som kommittén lägger fram ger enligl kommunallagsutredningen inte
någon garanti för all kommunernas och landstingskommunernas beslul om bistånd
kommer alt stämma överens med den svenska bistånds- och utrikespolitiken. Ulan
stöd i lagtexten kan del, framhåller utredningen, inte ankomma på
besvärsmyndigheterna atl pröva om elt överklagat beslul slår i samklang med
denna politik. Sundsvalls kommun anför all del skulle kunna länkas all som
förutsättning för alt kommun eller landstingskommun skall få besluta om bistånd
kräva en förklaring från centrall håll om all del land till vilkel bistånd
skall lämnas är atl anse som kalaslofområde.

SIDA
förklarar all styrelsen, som inle har möjlighet all själv förmedla bistånd från
kommuner och landstingskommuner, är beredd all bistå med råd och all förmedla
de kontakter som kan behövas. Styrelsen framhåller att den under alla
förhållanden bör hållas underrättad om planerade kom-

s. 26 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:84 26

munala
hjälpinsatser. Atl kommunerna och landstingskommunerna bör rådgöra med svenska
bislåndsmyndigheter och erfarna internationella organisationer innan beslul
fallas om leverans av utrustning betonas av bistånds-politiska utredningen. Falu
kommun redovisar samma uppfattning.

Något
särskilt organ på central nivå för förmedling av biståndsinsatser bör enligl
Sveriges Frikyrkoråd inle inrättas. Befintliga svenska och mellanstalliga
organ bör utnyttjas i största möjliga utsträckning. Danderyds kommun framhåller
alt biståndsverksamhet kräver en samordning och koncentration av insatserna som
svårligen kan anförtros en enskild kommun, varför den kommunala
biståndsverksamheten bör ske via olika organ som redan har en uppbyggd och väl
inarbetad organisalion för hjälpinsatser. Länsstyrelsen i Uppsala län och Falu kommmun
anför liknande synpunkler. Landstingskommunerna i Uppsala, Södermanlands och
Skaraborgs län betonar vikten av samråd med internationella
hjälporganisationer.

Lutherska
världsförbundets svenska sektion anser atl del för all skänkt utrustning skall
kunna på ell effektivt säll las om hand för vidare befordran lill etl
biståndsland lorde krävas all ell genomgångsförråd upprättas i Sverige i
anslutning lill flygplats, bålhamn eller järnväg med uppgift att omhänderta, registrera,
nomenklatursätla samt förpacka utrustning och förbrukningsartiklar. Samma
uppfattning redovisas av SelångersförsamUng, medan Svenska pingstmissionens u-landshjälp,
som har ett bislåndslager i Axvall, Skaraborgs län, anser alt flera sådana
förråd bör inrättas. Sektionen förklarar sig beredd att genom Lutherhjälpen och
i samverkan med Lutherska världsförbundet och Kyrkornas väridsråd förmedla
hjälp från kommuner och landstingskommuner. Sektionen framhåller att givetvis
kan endast sådan materiel som mollagaren önskar förmedlas. Rädda barnens
riksförbund förklarar sig också vara berett atl förmedla bistånd från kommuner
och landstingskommuner.

Kommunernas
och landstingskommunernas beslut om katastrofhjälp bör enligl Bräcke-Nyhems
kyrkliga samfällighel och Selångers församling registreras centralt så atl
uppgifter lätt kan erhållas om den utrustning som har ställts till förfogande.

Kammarkollegiet
saml domkapitlen i Göteborgs och Härnösands stift ansluter sig uttryckligen till
kommitténs ståndpunkt atl församlingarna inle bör genom lagstiftning ges
befogenhet att bevilja anslag lill eller på annat säll medverka i
internationellt biståndsarbete. Enligl domkapitlet i Göteborgs stift skulle del
knappast bli fråga om några slörre summor om uttaxerade kyrkliga medel togs i
anspråk för intemalionellt hjälparbete och dessutom vore del olyckligt om det
frivilliga givandet, som nu har slor omfattning, skulle påverkas i negaliv
riktning genom atl man ansåg all det kristna ansvarstagandet kunde övertagas
av kyrkokommunernas utdebiterade medel.

I
likhet med kommittén anser 5vensA:fl kyrkans församlings- och pastoratsförbund
att motiv saknas för lagstiftning i fråga om kyrkokommunerna. Även om kyrkokommunerna
inte har utrustning som är användbar i internationellt hjälparbete i sådan
omfattning alt det motiverar alt bestäm-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:84 27

melserna
om den kyrkokommunala kompetensen ändras, torde det enligt förbundet förekomma
alt utrustning finns som kan användas inom den kyrkliga verksamheten i kalastrofområden.
Det är enligt förbundet önskvärt att det i dessa enstaka fall anses ligga inom
församlingens kompetens atl skänka den aktuella utrustningen. Delta skulle
kunna uppnås genom ett uttalande i en blivande proposition. Förbundet räknar
med atl de ringa transportkostnader som skulle kunna bli aktuella kan täckas av
de kyrkliga hjälporganisationerna eller genom insamlade medel.

Årkebiskopen
bilräder kommitténs ståndpunkt all kyrklig kommun inle bör beredas möjlighet atl
av utdebiterade medel anslå pengar lill internationell biståndsverksamhet. Han
framhåller all, om såväl kyrklig som borgeriig kommun skulle få rätt all anslå
medel lill u-hjälp, skulle del kunna medföra all en enskild medborgare, som är
medlem i svenska kyrkan, skulle få bidra lill internationellt hjälparbete på
tre olika vägar, dels via statsskatten och dels via skatten lill den borgeriiga
och den kyrkliga kommunen. Del kan enligl ärkebiskopen inte uteslutas all en
sådan ivångsmässig medverkan skulle få negativa återverkningar på det
frivilliga personliga engagemeniet. När del gäller rätlen all skänka utrustning
förklarar sig ärkebiskopen dela kommitténs uppfattning all församlingarnas
bidrag endast skulle vara av marginellt intresse. Efiersom det ändå inle kan
uteslutas all några församlingar vill skänka viss uiruslning anser han del
inte vara motiverat all i delta hänseende skilja mellan borgeriiga och kyrkliga
kommuner. Också Helsingborgs kyrkliga samfäUighet anser all rätten atl lämna
internationell katastrofhjälp bör omfatta även kyrkokommunerna. Församling bör
enligt Selångers församling få rätt all bevilja anslag lill kostnader för
personal och transport i anslutning lill elt kommunall beslul om bistånd med
utrustning.

Om,
som länsstyrelsen i Kopparbergs län föreslår, kommunerna och landstingskommunerna
ges rätt all lämna katastrofhjälp i pengar, bör enligl länsslyrelsen samma
befogenhet tillerkännas de kyrkliga kommunema. Frillesås församling finner det
mest tilltalande atl såväl kommuner och landstingskommuner som kyrkliga
kommuner ges rätt atl lämna bistånd i pengar.

Domkapitlet
I Lunds stift anför atl det är otillfredsställande att församlingarna inle kan
medverka i del internationella biståndsarbetet och alt kyrkan därför är
hänvisad till frivilliga medel. Kyrkan bedriver redan nu med frivilligt insamlade
medel en betydande verksamhet inom del internationella hjälparbetet och
ingenting lyder på alt detla arbele inte har kunnat samordnas med den
officiella svenska bistånds- och utrikespolitiken. Några svårigheter i detta
hänseende behöver enligt domkapitlet inle befaras, om kyrkan skulle tillåtas
använda utdebiterade medel för internationellt arbele. Om man gör del avsteget
all man tillåter bidrag i form av varor och tjänster, innebär del inle någon
principiell skillnad all också tillåla penningbidrag. Av praktiska skäl kan
del dock finnas anledning all närmare avgränsa del område som får omfattas av bidragsgivning.
Domkapitlet förordar alltså all församling bereds möjlighet att medverka i
internationellt biståndsarbete, att

s. 28 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:84 28

också
penningbidrag får lämnas och atl församlingarnas befogenhet inte begränsas till
atl avse endasl katastrofhjälp.

Enligl
länsstyrelsen i Slockholms län bör bestämmelserna om kommunernas och
landstingskommunernas biståndsverksamhet liksom speciallagarna om den kommunala
kompetensen arbetas in i den enhelliga kommunallag som kommunallagsulredningen
nyligen har föreslagit. Kommunallagsutredningen anför att ulredningen inte har
ansett del möjligl atl inarbeta de olika speciallagar som rör den kommunala
kompetensen i en enhetlig kommunallag, bl. a. med hänsyn lill de vitt skilda
frågor som regleras i dessa lagar. Införandet av rätt för kommuner och
landstingskommuner alt lämna internationell katastrofhjälp innebären klar
utvidgning av den kommunala kompetensen och bör, i likhel med vad som skett
genom lagen (1962:638) om rätt för kommun alt bistå utländska studerande, ske i
form av en speciallag. Landstingsförbundet anser alt den lösning som
kommunallagsutredningen förordar är ändamålsenlig.

6
Föredraganden

I
vårt land råder sedan länge stor enighet om atl Sverige bör deltaga i del
internationella biståndsarbetet för all därigenom hjälpa befolkningen i länder
som av olika anledningar, l. ex. krig, hungersnöd, farsoter eller naturkatastrofer,
lider nöd. I regeringens budgetförslag för budgetåret 1975/76 föreslås elt
anslag om ca 2 860 milj. kr. lill intemalionellt utvecklingssamarbete. Härav
avser ca 200 milj. kr. katastrofinsatser. Om riksdagen bifaller förslaget,
infrias utfästelsen om det s. k. enprocenismålet. Delta innebär att 1 96 av
bruttonationalprodukten skall gå lill internationellt utvecklingssamarbete. En
omfattande biståndsverksamhet bedrivs också av olika svenska organisationer och
kyrkliga organ.

I
fiera sammanhang har slagits fast all den offentliga biståndsverksamheten
skall vara en Slallig och inte en kommunal uppgift. Detärslalsmaklerna som bär ansvarel
för våra internationella förbindelser och som därför har atl bestämma
biståndsverksamhetens inriktning och omfattning saml att anslå de medel som behövs
för ändamålet. Del har emellertid visat sig alt del inom många kommuner och
landstingskommuner, särskilt i samband med inträffade katastrofer, finns en
stark vilja all genom medverkan i internationell bisiåndsverksamhei ge uttryck
för solidaritet med de drabbade länderna.

Såväl
i kommunallagarna som i rättspraxis har den ståndpunkten upprätthållits alt
internationell biståndsverksamhet inle är någon kommunal uppgift. Den kommunala
kompetensen anges i 3 § kommunallagen (1953:753, omtryckt 1969:765) (KL). Där
sägs all kommun själv får vårda sina angelägenheter, såvida inte handhavandet
av dessa enligl gällande förfatlningar tillkommer annan. Molsvarande beslämmelser
finns i 4 § landstingslagen (1954:319, omtryckt 1972:101)(LL), 3 § kommunallagen
(1957:50,

s. 29 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:84 29

omtryckt
1969:766) för Stockholm (KLS) och 2 S lagen (1961:436, omtryckt 1972:228) om
församlingsstyrelse (LFS). Den s. k. lokaliseringsprincipen, vilken grundas på
de nu nämnda bestämmelserna, anses innebära all etl kommunalt beslul måsle avse
elt till kommunens (resp. landstingskommunens eller församlingens) område
knutet intresse för alt vara kompetensenligl. Denna princip har genomgående
upprätthållits såväl i rättspraxis som i den speciallagslifining, som har lillkommil
under senare år och som har gett kommunerna och landstingskommunerna befogenhet
all handha vissa uppgifler. Bland de speciallagar som medfört en ulvidgning av
den kommunala kompetensen kan nämnas lagen (1962:638)om räll för kommun all
bistå ulländska studerande. Genom denna lag har dock inte gjorts något större
avsteg från grundsatsen atl en kommun skall lillgodose endast inttessen som är
knutna lill kommunens område. Bistånd enligt lagen skall nämligen vara avsett
för studerande som i anslutning lill svenskl utvecklingsbistånd vistas inom
kommunen för studier eller annan ulbildning.

Vad
gäller rättspraxis på området har särskilt uppmärksammats tre av
regeringsrätten under år 1973 meddelade domar. I dessa domar har regeringsrätten
haft att ta slällning lill landstingskommuns befogenhet att medverka i
internationell biståndsverksamhet i samband med kriget i Vietnam. 1 ett fall
gällde del etl beslul av Västerbottens läns landstings förvallnings-utskotl att
genom SlDA:s försorg ge fullt användbar sjukvårdsulrustning till ett värde av
200 000 kr. lill ell förstört sjukhus. I ett annal fall var del fråga om ett beslul
av Uppsala läns landsting atl anslå 6 000 kr för inköp av en läkarväska genom
Svenska röda korsels försorg. Det tredje fallet avsåg ett av Västernorriands
läns landsting fattat beslul, varigenom anvisals etl belopp om 100 000 kr som
bidrag till återuppbyggnad av Bach Mai-sjukhuset. 1 samtliga fall ansåg regeringsrätten
all landstingskommunen hade överskridit sin befogenhet. De överklagade besluten
upphävdes därför. 1 det första fallet åberopade domstolen som skäl bl. a. all
av vad som förekommit i målet framgick atl den egendom som avsågs med del
överklagade beslulel hade haft ell inle obetydligt värde och att beslutet atl
skänka bort egendomen således inte varil moliverai av landstingets egna
ekonomiska intressen.

Frågan
om på vilket säll kommunerna, landstingskommunerna och församlingarna bör kunna
medverka med bistånd lill u-länderna har utretts av kommittén för kommunal
biståndsverksamhet, vilken hösten 1974 lämnal belänkandet (SOU 1974:86)
Kommunal biståndsverksamhet. 1 betänkandet föreslås all kommunerna och
landstingskommunerna genom en särskild lag ges befogenhet alt lämna
internationell katastrofhjälp. Belänkandei har remissbehandlats och därvid fåll
etl i huvudsak posilivi mottagande.

Kommitién
nämner ett anlal fall där kommuner har medverkat i internationella hjälpaktioner,
t. ex. i samband med den stora översvämnings-katastrofen i Holland år 1953 och
den s. k. Ungernhjälpen år 1956. 1 dessa fall kunde besluten verkställas,
eftersom de inte blev överklagade. Kom-

s. 30 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:84 30

mitten
framhåller att det tillhör grunderna för vår kommunala självstyrelse alt elt
kommunall beslut, t. ex. om bistånd till etl annat land, kan bli verk-ställbart
om ingen överklagar beslutet. Att giltigheten av etl sådanl beslul kan bli
beroende av om beslutet överklagas eller ej kan enligt kommitténs mening inle
anses tillfredsställande.

Kommitién
konstaterar atl en kommunal medverkan i internationell biståndsverksamhet kan
vara motiverad av kommunernas och lanslingskom-munernas speciella
förutsättningar, särskilt i egenskap av sjukvårdshuvudmän, atl på vissa
områden främja en svensk hjälpinsats för andra länder. Kommittén betonar all
bedömningen av frågan om ytteriigare möjligheler bör införas för kommuner och
landstingskommuner alt medverka i internationell biståndsverksamhet måste ske
från den självklara utgångspunkten, atl det är statsmakterna som bär ansvaret
för vårt lands internationella relationer och att de kommunala insatserna inte
får stå i strid med den officiella svenska utrikes- och biståndspolitiken.

Ett
förfarande som i och för sig är förenligt med gällande räll är enligl kommittén
all en kommun utan vederiag till exempelvis en internationell hjälporganisation
överlåter utrangerad utrustning som saknar såväl bruksvärde som marknadsvärde
för kommunen. Kommittén anför att sådan utrustning i regel är i elt sådanl
skick all den inle kan användas i internationell biståndsverksamhet. Kommittén
har inie kunnat finna några andra former för kommunala biståndsinsatser som är
förenliga med gällande rätt.

En
lagbestämmelse som ger kommunerna och landstingskommunerna befogenhet att bistå
med utrustning i katastrofsituationer, dvs. när ett lands eller delar av elt
lands befolkning lider nöd till följd av krig, farsot, översvämning,
jordbävning, vulkanutbrott, torka eller liknande händelser, samt vid
återuppbyggnaden av olika samhällsfunktioner efter en katastrof skulle enligl
kommittén utgöra en värdefull ulvidgning av den kommunala kompetensen. Kommitién
framhåller all både kommunerna och landstingskommunerna har utrustning som är
lämpad för sådana insalser, t. ex. sjukvårdsmaleriel och vissa arbetsmaskiner.
En befogenhet för kommunerna och landstingskommunerna atl på det sätt som nu
har angetts medverka i det inlernaiionella biståndsarbetet ger enligt kommittén
inte anledning till några betänkligheter av hänsyn till den officiella svenska
utrikes- och biståndspolitiken.

Kommittén
vill inte förorda alt kommunema och landstingskommunerna ges möjlighet atl
lämna bistånd i form av penningbidrag. Etl sådanl bistånd skulle enligt
kommittén bli svårare all inordna i den officiella svenska bistånds- och
utrikespolitiken än ett bistånd med utrustning och personal. Del skulle också
innebära ell kraftigt avsteg från grundsatsen att kommunen skall vårda sina
angelägenheter. Av samma skäl och eftersom de kyrkliga kommunerna knappast har
utrustning som kan användas i katastrofsituationer eller vid
återuppbyggnadsarbete anser kommittén all någon ulvidgning av den
kyrkokommunala kompetensen inte bör ske i detta sammanhang.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:84 31

Den
befogenhet för kommunerna och landstingskommunerna all bistå med utrustning som
kommitién föreslår avser endast utrustning som inle behövs för den egna
verksamheten. Enligl kommitténs mening bör del anförtros åt kommunen resp.
landstingskommunen alt själv avgöra om och i vad mån utrustningen kan avvaras.
Även om biståndet skulle medföra alt ny utrustning måste anskaffas tidigare än
som annars skulle ha blivil fallet, bör åtgärden enligl kommittén anses kompelensenlig.

Kommiiién
föreslår all kommunerna och landstingskommunerna skall få lämna hjälp till alla
länder, inle bara u-länder, som lill följd av en inträffad katastrof är i behov
av hjälp. För att utrustningen vid uppkommande behov så snabbt som möjligl
skall kunna komma lill användning bör utrustning enligt kommittén kunna lämnas
t. ex. lill en internationell hjälporganisation även vid andra tillfällen än
när en akut katastrofsituation föreligger. Kommittén föreslår att kommunerna
och landstingskommunerna vidare ges rätl atl i samband med ett beslul att
skänka viss utrustning i skälig omfattning anvisa medel lill de kostnader som
kan uppslå för exempelvis inpackning och frakt av utrustningen.

Kommittén
framhåller all kommunal och landstingskommunal personal, bl. a. läkare,
sjuksköterskor, tekniker och servicepersonal, representerar etl kunnande som
kan komma lill användning i internationellt biståndsarbete. Enligl kommitténs
mening bör kostnaderna för lön, resor och uppehälle för tjänstemän som deltar i
sådan verksamhet normall inle bestridas av kommunerna eller
landstingskommunerna. De kostnader som kan uppkomma genom alt det under en
övergångsperiod finns behov av personal från kommun eller landstingskommun som
har ställt utrustning lill förfogande, t. ex. för installation och skötsel av
utrustning, bör enligt kommittén få läckas av kommunala medel.

Som kommittén och flera
remissinstanser framhåller finns del i kommunerna och landstingskommunerna ell
betydande intresse alt medverka i internationell bisiåndsverksamhei och
därigenom ge ullryck för solidaritet med lidande medmänniskor. Detta har lagil
sig uttryck bl. a. i all flera kommuner och landstingskommuner under senare år
har beslutat all med pengar eller materiel bistå andra länder. Dessa beslul har
i vissa fall vunnit laga kraft och kunnat verkställas men i andra fall efler
överklaganden upphävts, eftersom de inle ansetts förenliga med reglerna om
kommunernas och landstingskommunernas befogenheter. Jag delar kommitténs
uppfattning att del inle kan anses tillfredsställande att kommunala insalser,
i elt läge där humanitär hjälp ter sig angelägen, skall vara beroende av om
beslutet i fråga överklagas eller ej.

En
kommun eller en landstingskommun anses f n. ha befogenhet all exempelvis lill
en hjälporganisation skänka utrustning som saknar både bruksvärde och
marknadsvärde för kommunen. Sådan utrustning lorde emellertid, som kommittén
också understryker, myckel sällan kunna användas i internationell
biståndsverksamhet.

s. 32 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:84 32

En
vidgning av kommunernas och landstingskommunernas befogenhet att delta i sådan
verksamhet innebär ett avsteg från principen all dessa befogenheter är
begränsade till kommunens resp. landslingskommunens område. Enligl min mening
är det väsentligt atl denna princip upprätthålls också i fortsättningen. Avsteg
från lokaliseringsprincipen bör komma i fråga bara i den mån mycket starka skäl
talar för det. Trots vad jag nu har sagt anser jag i likhel med kommitién och
flertalet remissinstanser atl kommunema och landstingskommunerna, som särskilt
i egenskap av sjukvårdshuvudmän har goda förutsättningar härför, bör beredas
ökade möjligheter all delta i den internationella biståndsverksamheten. Mol
bakgrund av vad jag nyss har anfört finner jag det klart alt en sådan vidgning
av den kommunala kompetensen måste ges en begränsad omfattning. En självklar ulgångspunkl
är också all statsmakterna bär ansvaret för den officiella svenska bistånds-
och utrikespolitiken. Del långsiktiga biståndet, som syftar till atl utveckla
olika delar av samhället i mottagarländerna, bör alltjämt vara en angelägenhet
för slalen och de frivilliga hjälporganisationerna.

Kommitténs
förslag är grundat på synpunkler av del slag som jag förut har anfört. 1 likhel
med flertalet remissinstanser anser jag alltså alt förslaget är väl avvägt. 1
det följande skall jag gå närmare in på några särskilda frågor som har lagils
upp av kommitién och remissinsianserna.

Enligl
kommittén bör kommunernas och landstingskommunernas befogenhet atl lämna
bistånd anknytas till alt befolkningen i ett annal land behöver bistånd lill följd
av all en särskild händelse, en katastrof har inträffat. I likhel med remissinsianserna
vill jag ansluta mig till denna uppfattning. Som framgår av vad jag förut har
sagt bör det långsiktiga biståndel inte vara en kommunal eller
landstingskommunal angelägenhet. Om befogenheten att lämna bistånd begränsas
på detta sätt kommer den också all omfatta de situationer i vilka det
omedelbara hjälpbehovet framstår som mest påtagligt.

Remissinsianserna
har riktat viss kritik mol all kommittén i sitt lagförslag har angett den
grundläggande avgränsningen av befogenheten atl lämna bistånd endast genom alt
föreslå all kommun och landstingskommun får lämna internationell
katastrofhjälp. Även jag anser all del är önskvärt atl de situationer i vilka
bistånd skall få lämnas anges så klart som möjligl. Dessa situationer kan vara
av ganska skiftande slag och del är naluriigtvis inte fråga om bara svårartade
olyckshändelser och liknande som i Sverige skulle föranleda ingripande enligl
bestämmelserna i brandlagen (1974:80) om räddningstjänst. Som jag förut har
sagt bör det avgörande vara atl en särskild händelse har inträffat och lett lill
elt akut behov av bistånd. Avgränsningen bör enligt min mening göras genom alt
en exempliflerande uppräkning av sådana händelser görs i lagtexten. Därvid bör
anges all bistånd får lämnas i samband med krig, farsot, översvämning,
jordbävning, vulkanutbrott, torka eller liknande händelse i annat land. Alt
som en uttrycklig förutsättning för bistånd kräva exempelvis all befolkningen i
landel eller

s. 33 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:84 33

en
del av delta lider nöd till följd av händelsen är enligt min mening inle
nödvändigt eller lämpligt. Ett sådanl krav skulle inte sällan i alltför hög
grad begränsa rätten alt lämna bislånd.

Etl
problem som några remissinstanser har tagit upp är för hur lång tid efter det
all den ifrågavarande händelsen inträffat som bislånd skall få lämnas. Jag
finner del redan med hänsyn lill den skiftande arten av de händelser som bör
kunna göra bislånd från kommun eller landstingskommun berättigat uppenbart all
någon begränsning till tiden för ett egentligt räddningsarbete inte är lämplig.
Kommittén har föreslagil all bislånd skall få lämnas också under ell åleruppbyggnadsskede
efter en katastrof Även jag anser att insatser i elt sådanl skede från kommuner
och landstingskommuner kan vara värdefulla. Hur långt elt sådant
återuppbyggnadsarbete bör få sträcka sig ulan alt befogenheten alt lämna
bistånd upphör måsle bli beroende av omständigheterna i del enskilda fallet.
Avgörande för gränsdragningen blir ytterst all - som jag förul nämnt - mera
långsikliga biståndsinsatser inte bör vara en kommunal eller landstingskommunal
angelägenhet.

Som
kommittén, ulan erinringar från remissinstanserna, föreslagit bör bistånd få
lämnas inte bara till u-länder ulan också lill andra länder som behöver hjälp.

Som
kommittén anför är del främsl genom alt skänka utrustning, t. ex. sjukvårdsmaleriel
och vissa arbetsmaskiner, som kommunerna och landstingskommunerna kan göra
värdefulla insatser. Del är angeläget alt hjälpen, när behov uppkommer, når moltagariandel
så snabbt som möjligl. I likhel med kommittén och remissinsianserna anser jag
därför alt kommunerna och landstingskommunerna bör få skänka utrustning till en
internationell hjälporganisation för användning i katastrofsituationer och vid
återuppbyggnadsarbete redan innan en sådan situation har inträffat. Utrustning
som har skänkts i förväg kan då läggas upp i förråd antingen i Sverige eller i
annat land och snabbi sättas in när den behövs. Med hänsyn till all kommunerna
och landstingskommunerna saknar erfarenhet av och en uppbyggd organisalion för
förmedling av biståndsinsatser framstår det som lämpligl att biståndet förmedlas
genom en internationell hjälporganisation. Ett krav i detla hänseende bör dock
ställas upp endast i fråga om bislånd som lämnas innan en katastrofsituation
har inträffat. Jag vill erinra om alt flera hjälporganisationer har förklarat
sig villiga atl förmedla hjälp från kommuner och landstingskommuner.

Kommittén
intar den ståndpunkten alt det bör anförtros åt kommunen eller
landstingskommunen all avgöra om och i vad mån den vid etl visst tillfälle kan
avvara utrustning för användning i katastrofsilualioner. Etl beslul av en
kommun alt skänka utrustning bör enligt kommittén anses lagligt, även om del
medför alt kommunen tvingas att, tidigare än annars skulle ha skett, ersätta
den bortgivna utrustningen med ny. Några remissinstanser påpekar all detla
innebär all del inle föreligger något hinder för en kommun all skänka nyanskaffad
utrustning och därefter omedelbart ersätta denna

s. 34 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:84 34

med
ny sådan. En sådan ordning skulle enligl dessa remissinstanser göra skillnaden
mellan varubislånd och penningbistånd till en illusion.

För
all en kommun eller en landslingskommun skall få bislå elt katastrofdrabbal
land med utrustning bör enligl min mening krävas alt det, exempelvis på grund
av den tekniska ulvecklingen, framslår som motiverat alt ny utrustning
anskaffas förden egna verksamheten eller all utrustningen inte längre behövs i
denna verksamhet. Jag vill i detla sammanhang erinra om att del är angeläget atl
den utrustning som avslås är lämplig med hänsyn lill mottagarlandets
förhållanden och om all SIDA och de frivilliga hjälporganisationerna kan lämna
råd om vilka krav som från denna synpunkt bör ställas på utrustningen.

Enligt
min mening bör det inle vara tillåtet för kommunerna och landstingskommunerna
alt köpa utrustning i syfte all den skall användas för biståndsinsatser.
Jämförbart med delta fall får anses vara atl en kommun eller en
landstingskommun skänker utrustning till ett katastrofdrabbal land och därigenom
tvingas all anskaffa annan likvärdig uiruslning. Jag anser all det knappast är möjligl
alt mera exakt ange när det bör vara tillåtet eller inte tillåtet atl alt bislå
med utrustning. Enligl min mening bör kommunerna och landstingskommunerna
lämnas en tämligen slor frihet all själva avgöra om de kan avstå från en viss
utrustning.

1
enlighet med vad jag nu har anförl förordar jag alt kommun och landstingskommun
ges räll alt i samband med krig, farsot, översvämning, jordbävning, vulkanutbrott,
torka eller liknande händelse i annat land eller återuppbyggnadsarbete efter
sådan händelse bistå med utrustning som kommunen eller landstingskommunen kan
avvara. Del bör vidare föreskrivas atl sådan utrustning får överlämnas lill
internationell hjälporganisation för all användas, om en händelse av det slag
som nyss har nämnts skulle inträffa.

1 50
§ KL, 54 § KLS och 56 S LL föreskrivs all kommuns och landstingskommuns
egendom bör förvallas så all kommunens resp. landslingskommunens förmögenhet inle
minskas. Jag ansluter mig till vad kommunallagsulredningen och
Landstingsförbundet anför om atl beslämmelser om räll för kommun och landslingskommun
all bislå ell katastrofdrabbal land med utrustning inte kan få utgöra slöd för
undanlag från reglema om förmögenhetsskydd.

Några
remissinstanser anser i motsats lill kommittén att bistånd till etl katastrofdrabbal
land bör få lämnas inle bara med utrustning ulan också med kontanta medel. Ett
skäl som anförs till stöd för en sådan ordning är atl den reella skillnaden
mellan dessa biståndsformer blir obetydlig, om man godtar vad kommittén anför
om i vilken utsträckning bislånd med utrustning bör tillåtas. Jag finner denna
kritik mol kommitténs förslag överdriven. Liksom kommittén har jag förordat
att kommunerna och landstingskommunerna skall få bislå med utrustning som de
kan avvara. Med en sådan utformning av bestämmelsen blir de former av bistånd
med ul-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:84 35

rustning
som ligger nära etl bislånd med kontanta medel inle tillåtna. Ell beslul av en
kommun eller en landstingskommun om sådanl bislånd kommer alltså att kunna
upphävas, om del överklagas. Däremot bör del inle ankomma på
besvärsmyndigheterna all pröva om beslutet slår i överensstämmelse med den
svenska bistånds- och utrikespolitiken.

Jag
kan ansluta mig till vad några remissinstanser anför om alt etl penningbislånd
kan vara mera effektivt och praktiskt än ell bislånd med utrustning. Som kommitién
anför skulle emellertid en befogenhet för kommunerna och landstingskommunerna
alt lämna bislånd i form av kontanta medel innebära större risker för
konflikter med den officiella svenska bistånds- och utrikespolitiken. En sådan
befogenhet skulle också innebära elt avsevärt avsteg från principen atl en
kommuns eller en landstingskommuns åtgärder skall avse intressen som är knutna
lill kommunens resp. landslingskommunens område. Jag ansluter mig därför till
kommitténs uppfattning att någon rätt för kommunerna och landstingskommunerna
all lämna bistånd i pengar inle bör införas.

I
några hänseenden bör undanlag göras från vad jag nyss har förordal. Som
kommittén föreslår bör en kommun eller en landslingskommun som lämnar bislånd
med utrustning få i skälig omfattning anvisa medel för iordningställande och
transport av utrustningen. Den begränsning som ligger i uttrycket "i
skälig omfattning" behövs för all del skall bli klart all del inle är
tillåtet atl t. ex. låta reparera en komplicerad maskin e. d. till en kostnad
som inte står i rimligt förhållande lill maskinens värde och sedan skänka
maskinen lill etl katastrofdrabbal land.

En
kommun eller en landstingskommun som släller utrustning lill förfogande bör
vidare få tillhandahålla och svara för kostnaderna för personal som behövs för atl
installera och trimma in utrustningen på den plats där den skall användas.
Undantagsvis, t. ex. när fråga är om komplicerad teknisk utrustning som kräver etl
omfattande installationsarbete eller ingående instruktioner till lokal
personal som skall handha utrustningen, kan detla medföra all personal får
tillhandahållas och bekostas under tämligen lång lid. Jag förordar atl
befogenheten anges genom en föreskrift om alt kommun eller landslingskommun som
har beslutat lämna bislånd med utmstning får i skälig omfattning tillhandahålla
och bekosta personal som behövs för alt utrustningen skall kunna las i bruk.
Den föreslagna bestämmelsen avses inle innefatta något ovillkoriigt krav på all
den personal som tillhandahålls redan tidigare skall vara anställd hos kommunen
eller landstingskommunen.

Anledning
att medge annan kommun eller landstingskommun än den som har tillhandahållit
utrustningen att svara för kostnader av det slag som jag nu har berört
föreligger enligl min mening inle.

De
skäl som talar mot all kommuner och landstingskommuner ges befogenhet atl
lämna bislånd med kontanta medel har samma giltighet i fråga om församlingarna
och de kyrkliga samfälligheterna. Efiersom de kyrkliga kommunerna bara i myckel
begränsad utsträckning kan antas inneha ul-

s. 36 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:84 36

mstning
som är lämpad för insatser i katastrofsituationer, anser jag i likhet med
kommittén att någon ulvidgning av den kyrkokommunala kompetensen inte bör ske
i detla sammanhang.

De
bestämmelser som jag har förordat i det föregående bör tas in i en särskild lag
om räll för kommun och landslingskommun all lämna internationell
katastrofhjälp. Lagen bör träda i kraft den 1 januari 1976.

7 Hemställan

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag alt regeringen föreslår
riksdagen

alt aniaga
inom kommundepartementel upprättat förslag lill lag om rätt för kommun och landslingskommun
all lämna internationell katastrofhjälp.

Hinder
föreligger inte mot alt ärendel behandlas först under näslföljande riksmöte.

8 Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar atl genom
proposition föreslå riksdagen alt aniaga de förslag som föredraganden har lagt
fram.

GOTAB 759118S Stockholm 1975

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

16 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (16)

16 kopplingar i 9 dokument.

  1. Prop. 2000/01:42 Kommuner och landsting i internationell samverkan Prop. 2000/01:42 s. 14 om s. 30 · s. 33 om s. 34 i texten
  2. Ds 2000:11 Enklare regler för kommunal tjänsteexport och kommunalt internationellt bistånd : internationell verksamhet och kommunal kompetens s. 6 · s. 39 · s. 71 om s. 34 i texten
  3. Bet. 1993/94:KU41 Kommunal biståndsverksamhet om s. 32 · om s. 34 i texten
  4. Prop. 1993/94:189 Kommunal biståndsverksamhet om s. 32 i texten
  5. Prop. 1990/91:117 om en ny kommunallag s. 143 om s. 33 i texten

Visa alla 9