Sök i Ratio Lex

om avskaffande av förvandlingsstraffet för böter, m.m.

230 sidor, varav 164 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 164 av 230 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1976/77:104, om avskaffande av förvandlingsstraffet för böter, m.m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:104 Regeringens proposition

1976/77:104

om
avskaffande av förvandlingsstraffet för böter m. m.;

beslutad
den 10 mars 1977.

Regeringen
föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av
regeringsprotokoll denna dag.

På
regeringens vägnar

THORBJÖRN
FÄLLDIN

SVEN
ROMANUS

Propositionens
huvudsakliga innehåll

I
propositionen föreslås att förvandlingsstraffet för böter och viten avskaffas.
För att motverka att detta leder till en lägre betalningsfrekvens föreslås att
böter och viten vid konkurs och vissa andra exekutiva åtgärder skall få en
bättre ställning än f. n. Som ledande princip skall gälla att böter och viten
skall jämställas med skatter och därmed likställda offentlighetsrättsliga
fordringar.

Vidare
föreslås att det uppbördssystem som har tillkommit inom ramen för ordningsbots-
och strafföreläggandesystemen utvidgas till att omfatta även böter som utdöms
av allmän domstol. Förslaget innebär att den bötfällde ges tillfälle att
frivilligt betala böterna redan i samband med att tingsrättens dom meddelas.

För
att förebygga uppkomsten av en s. k. bötesimmun grupp föreslås en ny
bestämmelse i brottsbalken om straffskärpning i vissa särskilda fall. Förslaget
innebär att den som under viss tid dömts till flera bötesstraff men visat
försummelse vid deras betalning skall kunna dömas till fängelse om han begår
nytt brott trots att brottet i och för sig är sådant att endast böter ingår i
straffskalan. Sådan straffskärpning får dock ske bara när ett nytt bötesstraff
framstår som uppenbart otillräckligt från individual-eller allmänpreventiv
synpunkt.

Den
nya lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 oktober 1977.

1
Riksdagen 1976/77.1 saml. nr 104

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:104 2

1
Förslag till Bötesverkställighetslag

Härigenom
föreskrives följande. Allmänna bestämmelser

1 §
Bötesstraff verkställes genom uppbörd eller indrivning. Regeringen

bestämmer, i vad mån uppbörd skall ske.

Lagens
bestämmelser om böter gäller också vite och sådan särskild rättsverkan av brott
som innefattar betalningsskyldighet. Vad som sägs i lagen om dom gäller även
beslut.

2 §
Uppbörd av böter sker så snart dom, strafföreläggande eller före

läggande av ordningsbot har meddelats. Indrivning får däremot ej ske

förrän domen har vunnit laga kraft eller föreläggandet har godkänts.

Utan
hinder av att dom eller föreläggande ej har meddelats får den misstänkte betala
förskott på böter som kan komma att åläggas honom. Regeringen eller myndighet
som regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om sådan förskottsbetalning.

3 §
Om verkställighet utomlands av här i landet ålagt bötesstraff finns

särskilda bestämmelser.

Uppbörd

4 §
Uppbörd sker genom att den bötfällde frivilligt erlägger betalning

till myndighet som regeringen bestämmer. Influtet belopp avräknas på

de böter som får antagas vara avsedda med betalningen.

Som
uppbörd anses även att medel, som har betalats som förskott på böter, tages i
anspråk för betalning av dessa.

5 §
Uppkommer överskott vid uppbörd, får det avräknas på andra

böter som den bötfällde är skyldig att betala. I den mån avräkning ej,

sker, skall överskott återbetalas.

Indrivning

6
§ Skall uppbörd ej ske eller
har uppbörd ej lett till full betalning, skall böterna drivas in genom
kronofogdemyndighetens försorg. Indrivningen sker på grund av dom, godkänt
föreläggande eller saköreslängd.

7
§ Indrivning inledes genom att
den bötfällde avkräves betalning, om ej särskilda skäl finns att underlåta
krav.

Kronofogdemyndigheten
får bevilja anstånd med betalningen eller medgiva avbetalning. Mot beslut angående
anstånd eller avbetalning får talan ej föras. Den bötfällde får dock begära
prövning av beslutet i samband med klagan över utmätning eller införsel.

8 §
Har den bötfällde fordran enligt 68 § 1 eller 2 mom. eller 69 §

1 mom. uppbördslagen (1953: 272) på överskjutande skatt eller ränta

på sådan skatt får böterna avräknas på fordringen i den ordning som

föreskrives i 68 § 4 mom. första stycket samma lag.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:104 3

9 §
I den mån betalning ej kan erhållas med tillämpning av 7 eller 8 §,

sker indrivning genom utmätning eller införsel enligt vad som är före

skrivet därom.

10 §
För att driva in bötesfordran får kronofogdemyndigheten ansöka

att den bötfällde skall försättas i konkurs. Understiger fordringen fem

hundra kronor, får ansökan dock göras endast om synnerliga skäl före-

hgger.

Ackordsförslag
som rör böter får antagas av länsstyrelsen under samma villkor som enligt 62 §
uppbördslagen (1953: 272) gäller i fråga om ackordsförslag rörande skatt.

Mot
kronofogdemyndighets beslut i fråga om konkursansökan eller länsstyrelses
beslut angående ackordsförslag får talan ej föras.

Indrivningshinder

11 §
Har böterna bortfallit eller föreligger eljest laga hinder mot verk

ställighet, avkortas böterna.

Möter
annat hinder mot indrivning av böterna, får de avskrivas. Avskrivning medför ej
ändring i betalningsskyldigheten.

Fråga
om avkortning och avskrivning prövas av länsstyrelsen enligt de närmare
föreskrifter som regeringen meddelar.

12
§ Skulle indrivning av böter
vara till synnerligt men för den bötfällde eller någon som är beroende av
honom för sin försörjning, kan kronofogdemyndigheten förordna att vidare
verkställighet ej skall äga rum. Sådant förordnande får ej meddelas, om det är
påkallat från allmän synpunkt att indrivningen fortgår.

13
§ Mot kronofogdemyndighets
förordnande enligt 12 § får åklagaren i den ort där den bötfällde finns föra
talan genom besvär hos tingsrätten i samma ort. Besvärshandling skall ha kommit
in till rätten inom tre veckor från den dag då åklagaren fick del av beslutet.
I ärendet äger lagen (1946: 807) om handläggning av domstolsärenden motsvarande
tillämpning. Därvid skall i fråga om besvärshandlingen gälla vad som i den
lagen sägs om ansökan och skall vid annan handläggning än som sägs i 3 eller 4
§ samma lag rätten bestå av en lagfaren domare och nämnd.

Mot
kronofogdemyndighets beslut att icke meddela förordnande enligt 12 § får talan
ej föras. Den bötfällde får dock begära prövning av beslutet i samband med
klagan över utmätning eller införsel.

Övergångsbestämmelser

1.
Denna lag träder i kraft den 1
oktober 1977, då lagen (1964: 168) om verkställighet av bötesstraff skall
upphöra att gälla.

2.
När lagen träder i kraft, skall
beslut om förvandlingsstraff vara utan verkan.

3.
Förekommer i lag eller annan
författning hänvisning till föreskrift som har ersatts genom bestämmelse i
denna lag, tillämpas i stället den nya bestämmelsen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:104 4

2 Förslag till

Lag om ändring i brottsbalken

Härigenom föreskrives i fråga om brottsbalken

dels att nuvarande 25 kap. 8 § skall betecknas 25 kap. 9
§,

dels att 25 kap. 4 och 7 §§, 26 kap. 1, 2 och 8 §§, 34
kap. 1113

§§ samt 35 kap. 7 § skall ha nedan angivna lydelse, dels
att i balken skall införas en ny paragraf, 25 kap. 8 §, av nedan

angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

25 kap.

4 § Böter må användas såsom gemensamt straff för flera
brott, om böter kunna följa å vart och ett av brotten.

Gemensamt straff i böter må ej Gemensamt straff i böter må ej

avse brott, för vilket stadgats nor- avse brott, för vilket stadgats nor

merade böter eller böter som icke merade böter.

må förvandlas till fängelse.

7 §

Om indrivning av böter är sär- Om verkställighet av bötesstraff

skilt stadgat. är särskilt stadgat.

Böter som ej gäldas skola, om ej annat är föreskrivet,
förvandlas till fängelse i lägst tio och högst nittio dagar i enlighet med vad
därom är särskilt stadgat.

8 §

Begår någon brott för vilket icke är stadgat svårare
straff än böter och ha inom tre år före brottet två eller flera bötesstraff
ålagts honom men till betydande del ej verkställts, må han för brottet dömas
till fängelse i högst tre månader om

1.
den
uteblivna verkställigheten kan antagas ha berott på tredska eller grov
vårdslöshet från hans sida samt

2.
ett nytt
bötesstraff framstår som uppenbart otillräckligt för att avhålla honom från
vidare brottslighet eller av hänsyn till allmän laglydnad.

Förhöjning som i första stycket sägs må tillämpas endast
om åklagaren i stämningsansökan till rätten

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

eller
i stämning sorti utfärdas av honom angivit, att grund för förhöjning
föreligger.

opaginerad Kontrollera mot PDF

26
kap.

1 §

Fängelse
ådömes enligt vad för brottet är stadgat på viss tid, ej över tio år, eller på
livstid. Fängelse på viss tid må ej understiga en månad.

Om
fängelse såsom förvandlingsstraff för böter är särskilt stadgat.

2 §

Fängelse må användas såsom
gemensamt straff för flera brott, om fängelse kan följa å något av brotten.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Fängelse på viss tid må
sättas över det svåraste av de högsta straff som kunna följa å brotten men må
ej överskrida detta med mer än två år eller överstiga de högsta straffen
sammanlagda med varandra, därvid bötesstraff anses svara mot det fängelse som
skulle följa vid böternas förvandling.

Fängelse på viss tid må
sättas över det svåraste av de högsta straff som kunna följa å brotten men må
ej överskrida detta med mer än två år eller överstiga de högsta straffen
sammanlagda med varandra, därvid bötesstraff anses svara mot fängelse en månad.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ej
må det svåraste av de lägsta straffen underskridas.

8 § 2

opaginerad Kontrollera mot PDF

Verkställas samtidigt
flera fängelsestraff, skall vid tillämpning av 6 § hänsyn tagas till den
sammanlagda fängelsetiden.

Verkställas
samtidigt flera fängelsestraff, skall vid tillämpning av 6 § hänsyn tagas till
den sammanlagda fängelsetiden. Som fängelse anses härvid även förvandlingsstraff
för böter.

Såsom avtjänad tid räknas
även tid varunder straffet skall anses verkställt på grund av domstols
förordnande som i 33 kap. 57 §§ sägs.

s. 1 Kontrollera mot PDF

34
1 Förekomma till verkställighet på en gång dom å fängelse på livstid och dom å
böter, förvandlingsstraff för böter, fängelse på viss tid, villkorlig dom,
skyddstillsyn, ungdomsfängelse, internering eller disciplinstraff skall
livstidsstraffet träda i stället för den andra påföljden.

kap.
1 §

Förekomma
till verkställighet på en gång dom å fängelse på livstid och dom å böter,
fängelse på viss tid, villkorlig dom, skyddstillsyn, ungdomsfängelse,
intemering eller disciplinstraff skall livstidsstraffet träda i stället för
den andra påföljden.

s. 2 Kontrollera mot PDF

1 Ändringen
innebär att andra stycket upphävs.

2 Senaste
lydelse 1974: 205.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:104

Nuvarande
lydelse

12
Förekomma till verkställighet på en gång dom å ungdomsfängelse och dom å
böter, förvandlingsstraff för böter, fängelse i högst ett år, villkorlig dom,
skyddstillsyn eller disciplinstraff, skall, om den dömde för undergående av ungdomsfängelse
skall vårdas i anstalt, ungdomsfängelse träda i stället för den andra
påföljden.

Föreslagen
lydelse

§

Förekomma
till verkställighet på en gång dom å ungdomsfängelse och dom å böter, fängelse
i högst ett år, villkorlig dom, skyddstillsyn eller disciplinstraff, skall, om
den dömde för undergående av ungdomsfängelse skall vårdas i anstalt,
ungdomsfängelse träda i stället för den andra påföljden.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Om
till verkställighet på en gång förekomma dom å ungdomsfängelse och dom å
fängelse på viss tid över ett år, skall åklagare, sedan domarna vunnit laga
kraft, göra anmälan därom hos domstol. Rätten äger efter omständigheterna
förklara, att den ena påföljden skall träda i stället för den andra, eller
undanröja det ådömda ungdomsfängelset och döma till fängelse för det eller de
brott som avsågos därmed. Dömer rätten till fängelse, skall 7 § tredje stycket
äga tillämpning.

13
§

opaginerad Kontrollera mot PDF

Förekomma till
verkställighet på en gång dom å internering och dom å böter, fängelse på viss
tid, villkorlig dom, skyddstillsyn, ungdomsfängelse eller disciplinstraff,
skall, om den dömde för undergående av internering skall värdas i anstalt,
interneringen träda i stället för den andra påföljden.

FörekonMna
till verkställighet på en gång dom å internering och dom å böter,
förvandlingsstraff för böter, fängelse på viss tid, villkorlig dom,
skyddstillsyn, ungdomsfängelse eller disciplinstraff, skall, om den dömde för
undergående av internering skall vårdas i anstalt, interneringen träda i stället
för den andra påföljden.

Finnes,
med hänsyn till beskaffenheten av det brott som interneringen sålunda
ytterligare skall avse, ny minsta tid för anstaltsvården påkallad, må efter
ansökan av åklagare domstol bestämma sådan tid.

opaginerad Kontrollera mot PDF

35
kap. 7 §

Ådömda böter bortfalla
när fem år förflutit från det domen vann laga kraft.

Ådömda böter bortfalla när tre år förflutit från det domen vann laga
kraft, om ej dessförinnan ansökan om böternas förvandling delgivits den dömde.
Om bortfallande av böter sedan sådan ansökan delgivits samt av ålagt förvandlingsstraff
är särskilt stadgat.

Dör
den dömde, bortfalla ådömda böter. Har under den dömdes livstid domen vunnit
laga kraft och till gäldande av böterna lös egendom

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:104 7

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

tagits
i mät eller satts i allmänt förvar, skola dock böterna utgå av den egendomen.

Vad
nu sagts om böter gäller även utdömt vite.

Denna
lag träder i kraft den 1 oktober 1977. Vid lagens ikraftträdande iakttages

1.
Vid tillämpning av 25 kap. 8 §
brottsbalken skall hänsyn tagas till bötesstraff som ådömts före
ikraftträdandet.

2.
Bötesstraff som har ålagts före
lagens ikraftträdande preskriberas enligt äldre bestämmelser.

3
Förslag till

Lag
om ändring i rättegångsbalken

Härigenom
föreskrives att 1 kap. 3 § rättegångsbalken skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

1
kap. 3 §1 Tingsrätt är i tvistemål domför med tre lagfarna domare. Flera än
fyra lagfarna domare må ej sitta i rätten.

I
brottmål skall tingsrätt bestå av en lagfaren domare och nämnd. Kan
huvudförhandling i målet beräknas kräva minst fyra veckor, må dock två lagfarna
domare och nämnd sitta i rätten.

Tingsrätt
är domför med en lag- Tingsrätt är domför med en lag

faren domare faren domare

vid
måls avgörande utan hu- vid måls avgörande utan hu

vudförhandling, vudförhandling,

vid
annan handläggning, som ej vid annan handläggning, som ej

sker
vid huvudförhandling eller sker vid huvudförhandling eller

syn
å stället, syn å stället,

vid
sådan huvudförhandling i vid sådan huvudförhandling i

tvistemål,
som hålles i förenklad tvistemål, som hålles i förenklad

form, form,

vid
huvudförhandling och syn å vid huvudförhandling och syn å

stället
i mål om brott för vilket stället i mål om brott för vilket

icke
är stadgat svårare straff än icke är stadgat svårare straff än

böter. böter, när ej fråga är om tillämp

ning av 25 kap. 8 § brottsbalken.

Denna
lag träder i kraft den 1 oktober 1977. 1 Senaste lydelse 1975: 1288.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:104 g

4
Förslag till

Lag
om ändring i utsökningslagen (1877: 31 s. 1)

Härigenom föreskrives
att 52 § utsökningslagen (1877: 31 s. 1) skall ha nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Har i tvistemål någon
fällts till böter eller vite, må ej beslutet verkställas förrän det vunnit
laga kraft. Vad nu sagts gäller även beträffande utslag i utsökningsmål,
varigenom någon fällts till böter eller vite.

Har
i tvistemål någon fällts till böter eller vite, må ej beslutet verkställas
förrän det vunnit laga kraft; / fråga om hovrätts icke lagakraft vunna beslut
skall dock vad i 39 och 40 §§ är stadgat om hovrätts dom i tillämpliga delar
lända till efterrättelse. Vad nu sagts gäller även beträffande utslag i
utsökningsmål, varigenom någon fällts till böter eller vite.

Huru
beslut angående fördelning av köpeskilling för utmätt egendom; går i
verkställighet, därom skils i 6 kap.

Denna
lag träder i kraft den 1 oktober 1977.

Vad
som föreskrives i denna lag inverkar ej på giltigheten av åtgärd som har
vidtagits före lagens ikraftträdande.

5
Förslag till

Lag
om ändring i konkurslagen (1921: 225)

Härigenom föreskrives att
138 § konkurslagen (1921:225) skall ha nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

För fordringar, som ej
utgå med förmånsrätt, skall, om ränta är ut-fäst eller eljest lagligen äger
rum, ränteberäkning mellan borgenärerna inbördes upphöra från den dag, då
beslutet om konkurs meddelades; dock skall ränta beräknas till den dag, från
vilken tiden för klander mot utdelningsförslag, vari sådan fordran upptagits,
är att räkna, där boet förslår till gäldande av mer än kapitalbeloppet

1 Senaste
lydelse 1971: 495.

2 Senaste
lydelse 1975: 646.

För fordringar, som ej
utgå med förmånsrätt, skall, om ränta är ut-fäst eller eljest lagligen äger
rum, ränteberäkning mellan borgenärerna inbördes upphöra från den dag, då
beslutet om konkurs meddelades; dock skall ränta beräknas till den dag, från
vilken tiden för klander mot utdelningsförslag, vari sådan fordran upptagits,
är att räkna, där boet förslår till gäldande av mer än kapitalbeloppet

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:104 y

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

av
alla bevakade fordringar utom aV alla bevakade fordringar, och

sådana som avses i 19 §
förmåns- skall i sådant fall å fordran, för

rättslagen (1970: 979),
och skall i vilken ränta ej är utfäst eller eljest

sådant
fall å fordran, för vilken laghgen äger rum, ränta beräknas

ränta ej är utfäst eller
eljest lag- enUgt 5 § räntelagen (1975: 635)

ligen äger rum, ränta
beräknas en- från den dag, då nämnda beslut

ligt 5 §
räntelagen (1975: 635) meddelades, till den dag, från vil-

från
den dag, då nämnda beslut ken klandertid såsom nyss är sagt

meddelades,
till den dag, från vil- skall räknas,

ken klandertid såsom nyss är sagt

skall räknas.

Å
fordran, som utgår med förmånsrätt, skall, om ränta är utfäst eller eljest
lagligen äger rum, beräknas ränta till den dag, från vilken tiden för klander
mot utdelningsförslag, vari fordringen upptagits, är att räkna, där borgenären
ej enligt 143 § därförinnan uppburit betalning. Löper fordran, varom nu är
fråga, ej med ränta, varde ändock ränta enligt 5 § räntelagen därå beräknad
från den dag, då beslutet om konkurs meddelades.

Utgår
fordran, som icke löper med ränta före förfallodagen, icke fullt eller med
förmånsrätt och var fordringen icke förfallen den dag, då beslutet om konkurs
meddelades, skall utdelning för fordringen beräknas å det belopp, som efter en
räntefot av fem för hundra om året utgör sådan fordrans värde å samma dag. För
fordran, som nyss sagts och som utgår fullt eller med förmånsrätt, skall, där
fordringen icke var förfallen den dag, från vilken tiden för klander mot
utdelningsförslag, vari fordringen upptagits, är att räkna, utdelning beräknas
å det belopp, som efter nyss angivna grund utgör fordringens värde sistnämnda
dag; har för sådan fordran betalning jämlikt 143 § tidigare uppburits och var
fordringen icke då förfallen, skall utdelningen beräknas efter fordringens
värde å betalningsdagen.

Denna
lag träder i kraft den 1 oktober 1977.

Om gäldenär försatts i
konkurs på grund av ansökan som gjorts före lagens ikraftträdande, gäller äldre
bestänmielser.

6
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1954: 579) om nykterhetsvård

Härigenom
föreskrives att 22, 32 och 34 §§ lagen (1954: 579) om nyk-terhetsvårdi skall ha
nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

22 §

Ansökan om tvångsintagning Ansökan om tvångsintagning

skall innehålla
fullständig redogö- skall innehålla fullständig redogörelse för den i
ärendet företagna relse för den i ärendet företagna

1
Lagen omtryckt 1971: 307.

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:104 10

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

undersökningen och för de övriga undersökningen och
för de övriga åtgärder som vidtagits. Har be- åtgärder som vidtagits.
träffande den som ansökningen avser anmälan gjorts enligt 10 § sista
stycket, skall avskrift därav fogas vid ansökningen.

1 övrigt böra vid ansökningen fogas prästbevis och
läkarbetyg.

Formulär för sådant prästbevis och läkarbetyg, så ock för
redogörelse, som i första stycket sägs fastställas av socialstyrelsen.

Saknas prästbevis eller läkarbetyg eller finnes den
förebragta utredningen annorledes ofullständig, har länsrätten att ombesörja
erforderlig komplettering. Vill länsrätten föranstalta om läkarundersökning,
äger länsrätten kaUa den som ansökningen avser att inställa sig inför anvisad
läkare. I sådant fall skall vad i 13 § 2 mom. sägs äga motsvarande
till-lämpning.

32 § 2

Länsrätts slutliga beslut skall ofördröjligen delgivas
sökande samt den som beslutet avser.

Har beslutet tillkommit efter anmälan, som avses i 10 §
sista stycket, skall underrättelse om beslutet tillställas åklagaren.

Där nykterhetsnämnd ej är sökande, skall underrättelse om
beslutet översändas till nykterhetsnämnden i den kommun, där den som avses med
beslutet är mantalsskriven, samt om annan nykterhetsnämnd tagit befattning med
ärendet, till denna nämnd.

34 § Länsrätten har att föranstalta om verkställighet av
slutligt beslut om tvångsintagning.

a)
därest
beslutet grundats där- a)
därest beslutet grundats därpå att den som beslutet avser är på att den som beslutet avser är
farlig för annans personliga säker- farlig för annans personliga säkerhet eller kroppsliga eller
själsliga het eller kroppsliga eller
själsliga hälsa eller för eget liv eller att han hälsa eller för eget liv eller att
han utan att söka ärligen försörja sig utan att söka ärligen försörja sig fört ett kringflackande
liv; fört ett kringflackande liv; samt

b)
då eljest
polismyndighet gjort b) då eljest polismyndighet gjort
ansökan om tvångsintagning enligt ansökan om tvångsintagning enligt 19 §; samt 19 §.

c)
då
beslutet tillkommit efter anmälan, som avses i 10 § sista stycket.

I övriga fall ankommer det på nykterhetsnämnden att
föranstalta om verkställigheten.

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1977. 2 Ändringen
innebär att andra stycket upphävs.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:104 H

7
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge
angående verkställighet av straff m. m.

Härigenom
föreskrives att 2, 5, 7 och 29 §§ lagen (1963: 193) om samarbete med Danmark,
Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m. m. skall ha
nedan angivna lydelse:

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

2 §

Verkstälhghet sker enligt svensk Verkställighet sker enligt svensk

lag;
dock må beslut om förvand- lag. Ung av böter ej meddelas.

5 §

I Danmark, Finland, Island eller I Danmark, Finland, Island eller

Norge meddelad dom, varigenom Norge meddelad dom, varigenom

dömts i Danmark till faengsel eller dömts i Danmark till faengsel eller

haefte, i Finland till tukthus eller haefte, i Finland till tukthus eller

fängelse, i Island till fangelsi eller fängelse, I Island till fangelsi eller

varöhald och i Norge till fengsel varShald och i Norge till fengsel

eller hefte, må på begäran verk- eller hefte, må på begäran verk

ställas här i riket, om den dömde ställas här i riket, om den avser

när verkställighet skall ske är annat än förvandlingsstraff för bö-

svensk medborgare eller har hem- ter och den dömde när verkstäl-

vist i Sverige. Uppehåller han sig lighet skall ske är svensk medbor-

här i riket, må även eljest domen gare eller har hemvist i Sverige,

verkställas här, om det med hän- Uppehåller han sig här i riket, må

syn till omständigheterna finnes även eljest domen verkställas här,

lämpligast. om det med hänsyn till omstän

digheterna finnes lämpligast.

7 §1

Det
till fängelse omvandlade straffet är verkställbart såsom hade straffet ådömts
här i riket genom dom, som vunnit laga kraft.

Har
straffet börjat verkställas i den stat, där domen meddelats, skall strafftiden
räknas från verkställighetens början i den staten.

Förvandlingsstraff
för böter må ej verkställas, om betalning för böterna erlägges. Om böterna delvis
gäldas, skall förvandlingsstraffet i motsvarande mån nedsättas; nedsättningen
må dock ej avse del av dag.

29
§2

Har framställning om verkstäl- Har framställning om verkstäl-

lighet av straff enligt 1
eller 5 § lighet av straff enligt 1 eller 5 §

1 Senaste
lydelse 1964: 548. Ändringen innebär att tredje stycket upphävs.

2 Senaste
lydelse 1964: 548.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

eller om anordnande av övervakning enligt 10 eller 17 §
bifallits eller har undanröjande beslutats enligt 14 § eller förverkande enligt
21 §, må ej här i riket väckas åtal för gärning som avses i den i den andra
staten meddelade domen. Med avseende å bestämmelser i svensk lag om
sammanträffande av brott och om förändring av påföljd skall så anses som hade
domen meddelats här i riket. Vad i 23 § lagen om verkställighet av bötesstraff
är föreskrivet skall dock ej äga tillämpning.

Utan hinder av vad i första stycket sägs må väckas talan,
som avses i 20 kap. 15 § brottsbalken.

Föreslagen
lydelse

eller om anordnande av övervakning enligt 10 eller 17 §
bifallits eller har undanröjande beslutats enligt 14 § eller förverkande enligt
21 §, må ej här i riket väckas åtal för gärning som avses i den i den andra
staten meddelade domen. Med avseende å bestänmielser i svensk lag om
sammanträffande av brott och om förändring av påföljd skall så anses som hade
domen meddelats här i riket.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1977.

8 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1963:197) om allmänt
kriminalregister

Härigenom
föreskrives att 2, 3, 10 och 11 §§ lagen (1963: 197) om allmänt
kriminalregister skall ha nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

s. 1 Kontrollera mot PDF

2 § 1

Registret skall innehålla uppgifter angående dem som av
domstol i riket

1. dömts till fängelse, villkorlig dom, skyddstillsyn,
ungdomsfängelse eller internering;

s. 2 Kontrollera mot PDF

2.
överlämnats till sluten eller öppen psykiatrisk vård eller till vård i
specialsjukhus för psykiskt utvecklingsstörda eller, om för brottet är
stadgat fängelse, till vård enligt lagen om nykterhetsvård.

2.
överlämnats
till sluten eller öppen psykiatrisk värd eller till vård i specialsjukhus för
psykiskt utvecklingsstörda eller, om för brottet är stadgat fängelse, till vård
enligt lagen om nykterhetsvård; eller

3.
erhållit
anstånd med verkställighet av förvandlingsstraff.

Har brott, för vilket dömts till skyddstillsyn, enligt
domen begåtts under inflytande av sådan själslig abnormitet som avses i 33 kap.
2 § brottsbalken, eller har i dom å skyddstillsyn meddelats förordnande om

1 Senaste lydelse 1967:946.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:104 13

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

behandling enligt 28 kap. 3 § samma balk, skall detta
särskilt anmärkas i registret.

I registret skall antecknas brottet samt uppgift om
verkställd personutredning och om domen eller beslutet.

3 §2 I registret skall anteckning ske

1.
om för den som
dömts till påföljd av beskaffenhet att skola antecknas i registret prövotid
förlänges eller påföljden förklaras skola avse jämväl annat brott eller
undanröjes eller ock påföljd förklaras skola träda i stället för annan påföljd;

2.
om villkorligt
medgiven frihet förklaras förverkad;

3.
om för den som
dömts till skyddstillsyn förordnande meddelas om behandling enligt 28 kap. 3 §
brottsbalken;

4.
om för den som
dömts till ungdomsfängelse domstol förlänger den längsta tid som
ungdomsfängelse må pågå eller föreskriver, att överförande till vård utom
anstalt ej må ske före viss tidpunkt;

5.
om för
den som dömts till 5. om för den som dömts till in-internering domstol medgiver
för- ternering domstol medgiver förlängning av tiden för vård i an- langning
av tiden för vård i anstalt eller bestämmer ny minsta stalt eller bestämmer ny
minsta tid för anstaltsvården; tid för anstaltsvården; samt

6.
om
beslut meddelas jämlikt 6.
om beslut meddelas jämlikt 34 kap. 10 eller 18 § brottsbalken; 34 kap. 10 eller
18 § brottsbalken. samt

7.
om för
den som erhållit anstånd med verkställigheten av förvandlingsstraff
prövotiden förlänges eller anståndet förklaras förverkat.

10 § 3

1 registerutdrag enligt 8 § skall, om ej annat följer
av vad nedan

stadgas, icke medtagas anteckning om

1. villkorlig dom, skyddstill- 1. villkorlig dom, skyddstillsyn

syn, överlämnande till särskild eller
överlämnande till särskild

vård eller anstånd med verkställig- vård,
sedan tio år förflutit från

het av förvandlingsstraff, sedan tio domen;
samt

år förflutit från domen eller beslutet; samt

2. fängelse, ungdomsfängelse eller internering, sedan
tio år förflutit

från frigivningen eller övergången till vård utom anstalt.

Har före utgången av tid som nu sagts beträffande samma
person ånyo meddelats dom eller beslut, som enligt 2 § skall antecknas i registret,
skola båda anteckningarna upptagas i registerutdrag, så länge någondera
jämlikt första tycket skall medtagas. Förekomma flera anteckningar, skall vad
nu sagts äga motsvarande tillämpning. Anteckning om dom eller beslut, som
meddelats före den 1 januari 1945, eller om verk-

2 Senaste lydelse 1975:296.

3 Senaste lydelse 1975:411.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:104 14

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

stäUighet
av påföljd som bestämts i sådant avgörande medtages dock endast i den
utsträckning regeringen bestämmer, om ej begäran om fullständigt utdrag har
gjorts.

Skall
med tillämpning av vad i denna paragraf stadgas i utdraget ej medtagas någon
anteckning om påföljd, skola ej heller medtagas övriga anteckningar, som må
förekomma i registret. I utdrag till domstol eller åklagare skall dock alltid
medtagas anteckning om verkställd sinnesundersökning eller rättspsykiatrisk
undersökning.

Bestämmelserna
i denna paragraf skola jämväl äga tillämpning beträffande uppgift som
antecknats med stöd av 6 §.

Begränsning
som förut angetts i denna paragraf skall ej iakttagas, om för särskilt fall
fullständiga uppgifter begäras av justitiekanslern, justitieombudsman eller
datainspektionen.

11
§* I fråga om utdrag jämlikt 9 § skall vad i 10 § stadgas äga motsvarande
tillämpning med följande avvikelser:

1. Såvitt
avser anteckning om 1. Såvitt avser anteckning om

fängelse i högst ett år, villkorlig fängelse i högst ett år, villkorlig

dom, skyddstillsyn, ungdomsfäng- dom, skyddstillsyn eller ungdoms-

else eller anstånd med verkställig- fängelse skall i stället för den i

het av förvandlingsstraff skall i 10 § första stycket angivna tiden

stället för den i 10 § första styc- gälla en tid av fem år.

ket
angivna tiden gälla en tid av fem år.

2.
Anteckning om påföljd, vilken
ådömts endast för gärning som någon begått innan han fyllt aderton år, skall ej
i något fall medtagas.

3.
Föreskrifterna i 10 § andra
stycket tredje punkten och tredje stycket andra punkten skola ej gälla.

Denna
lag träder i kraft den 1 oktober 1977. Utan hinder av bestämmelserna i denna
lag får anteckning som rör anstånd med förvandlingsstraff finnas kvar i det av
rikspolisstyrelsen förda manuella registret. Sådan anteckning får dock ej
medtagas i registerutdrag som lämnas efter ikraftträdandet.

9
Förslag till

Lag
om ändring i införsellagen (1968: 621)

Härigenom
föreskrives att 1, 7, 15, 17 och 22 §§ införsellagen (1968: 621)
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

1 §
Införsel får äga rum för följande grupper av fordringar, nämUgen

1.
underhållsbidrag enligt
giftermålsbalken eller föräldrabalken,

2.
bidrag, som tillkommer kommun
för omhändertaget barn enligt

4
Senaste lydelse 1970: 421 (jfr 1973: 57).

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop, 1976/77:104 15

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

11 § andra stycket barnavårdslagen den 29 april 1960 (nr
97) eller till hjälptagares försörjning enUgt 40 § lagen den 4 januari 1956 (nr
2) om socialhjälp,

3. skatter och allmänna avgifter 3. skatter och
allmänna avgifter

i fall som särskilt föreskrives, i fall som särskilt föreskrives samt

böter och viten.

4. böter och viten.

7 §

Införsel för skatter och allmän- Införsel
för skatter och allmän-

na
avgifter samt för böter och na avgifter samt för böter och viten får
äga rum så snart förut- viten får äga rum så snart förutsättningar för
indrivning föreUg- sättningar för indrivning föreligger. Beträffande
böter eller viten ger. som ålagts genom hovrätts dom får dock, innan
domen vunnit laga kraft, införsel ej ske i annat fall än då domen avser
disciplinbot.

15 §1

Är fråga om införsel för olika slags fordringar, har de
gruppvis företräde i den ordning vari de upptagits i 1 §.

Vid samtidig införsel för två eller flera
underhållsberättigade fördelas innehållet belopp efter de löpande bidragens
storlek. Om mera innehållits än som svarar mot de löpande bidragen, har bidrag
som stått ute längre företräde vid fördelningen av det överskjutande beloppet.

Delbetalning, som inflyter på viss underhållsberättigads
fordran, avräknas i första hand på det belopp som stått ute längst och
alltjämt kan uttagas genom införsel.

Av fordringar som avses i 1 § Av fordringar som avses i 1 §

24 har inom varje grupp vad som 2 har vad som stått ute
längst

stått ute längst företräde. företräde.

17 §

Införsel går före utmätning. In- Införsel
går före utmätning. In-

försel för fordran som avses i försel för fordran som
avses i

1 § 4 skall dock ändras eller 1 § 3 skall dock ändras eller hä-

hävas, om utmätning därigenom vas, om utmätning därigenom kan

kan äga rum för annan fordran. äga rum för sådan fordran för vil-

ken utmätning av innestående avlöning enligt 67 b § 4
utsökningslagen (1877: 31 s. 1) må utan gäl-denärens medgivande tillämpas
sammanlagt sex månader under ett kalenderår.

Har införsel för viss fordran beviljats i pension,
livränta eller vederlagsfordran som avses i 2 § 3 och blir därefter
rättigheten som sådan utmätt för annan fordran, har införselfordringen
företräde till betalning

1 Senaste lydelse 1976: 624.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

ur
vad som inflyter till följd av utmätningen. I fråga om fordran som avses i 1 §
1 eller 2 gäller vad som nu sagts bidragsbelopp som förfallit när utmätningen
är fullbordad eller förfaller näst därefter.

Belopp
som innehållits enhgt denna lag får ej utmätas för annan gäl-denärens skuld.

22 §

opaginerad Kontrollera mot PDF

Arbetar gäldenären i
annans förvärvsverksamhet utan lön eller mot uppenbart för låg ersättning och
kan till följd därav införsel ej ske, får utmätningsmannen ålägga
arbetsgivaren att, för tid efter det beslut därom meddelats och till dess
annat förordnas, till utmätningsmannen utge så mycket som kunnat uttagas
genom införsel om skälig lön utgått för arbetet. Innan beslut meddelas skall
såväl gäldenären som arbetsgivaren få tillfälle att yttra sig.

Arbetar
gäldenären i annans förvärvsverksamhet utan lön eller mot uppenbart för låg
ersättning och kan till följd därav fordran som avses i 1 § I eller 2 ej
uttagas genom införsel, får utmätningsmannen ålägga arbetsgivaren att, för tid
efter det beslut därom meddelats och till dess annat förordnas, till
utmätningsmannen utge så mycket som kunnat uttagas genom införsel om skälig
lön utgått för arbetet. Innan beslut meddelas skall såväl gäldenären som
arbetsgivaren få tillfälle att yttra sig.

Det
som sålunda utges skall räknas som genom införsel innehållen lön. Underlåter
arbetsgivaren att utge belopp som bestämts genom beslutet äger 20 § motsvarande
tillämpning.

Denna
lag träder i kraft den 1 oktober 1977.

10
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1975:1265) om ändring i införsellagen (1968: 621)

Härigenom
föreskrives att övergångsbestämmelserna till lagen (1975: 1265) om ändring i
införsellagen (1968: 621) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna lag träder i
kraft den 1 januari 1976. Äldre lag skall dock tillämpas när fordran på medel
som innehållits ej omfattas av lagen (1970:741) om statlig lönegaranti vid
konkurs.

Denna lag träder i
kraft den 1 januari 1976. Har arbetsgivaren försatts i konkurs genom beslut
före nämnda dag och har det för fordringen innehållna beloppet gjorts eller
kunnat göras gällande i konkursen, skall dock äldre lag tillämpas i fråga om
fordringen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna
lag träder i kraft den 1 oktober 1977.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:104 17

11
Förslag tiU

Lag
om ändring i fönnånsrättslagen (1970: 979)

Härigenom
föreskrives i fråga om förmånsrättslagen (1970: 979)

dels
att 19 § skall upphöra att gälla,

dels
att 18 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

18
§ Fordringar som ej är förenade Fordringar som ej är förenade med
förmånsrätt har inbördes lika med förmånsrätt har inbördes lika rätt med de
undantag som anges i rätt. 19 §.

Har
fordran särskild förmånsrätt i viss egendom men förslår ej egendomen för att
infria fordringen, behandlas återstoden av denna som fordran utan förmånsrätt.

Denna
lag träder i kraft den 1 oktober 1977.

Om
gäldenär försatts i konkurs på grund av ansökan som gjorts före lagens
ikraftträdande, gäller äldre bestämmelser.

12
Förslag tiO

Lag
om ändring i lagen (1972: 260) om internationellt samarbete rörande
verkställighet av brottmålsdom

Härigenom
föreskrives i fråga om lagen (1972: 260) om internationellt samarbete rörande
verkställighet av brottmålsdom

dels
att i 1, 2, 3, 8, 26, 34, 37 och 41 §§ ordet "Konungen" i olika
böjningsformer skall bytas ut mot "regeringen" i motsvarande form,

dels
att 36 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

36 §2

Böter
som bestämts enhgt den- Böter som bestämts enligt den

na lag samt penningbelopp eller na lag samt penningbelopp eller

annan egendom som förklarats annan egendom som förklarats

förverkad med stöd av derma lag förverkad med stöd av denna lag

tillfaller kronan. Har föremål för- tillfaller kronan. Har föremål för

klarats förverkat, kan Konungen klarats förverkat, kan regeringen

på begäran av den stat som gjort pä begäran av den stat som gjort

framställningen om verkstälhghet framställningen om verkställighet

av förverkandebeslut förordna, att av förverkandebeslut förordna, att

föremålet skall återlämnas till den föremålet skall återlämnas till den

staten. staten.

Böter som avses i första stycket får icke förvandlas.

Denna
lag träder i kraft den 1 oktober 1977.

1
Lagen omtryckt 1975:1248.

2
Ändringen innebär bl. a. att
andra stycket upphävs.

2
Riksdagen 1976/77.1 saml. Nr 104

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:104 18

13
Förslag tiU

Lag
om ändring i lagen (1973:18) om disciplinstraff för krigsmän

Härigenom
föreskrives att 5 § lagen (1973: 18) om disciplinstraff för krigsmän skall ha
nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse,

5 §1

Löneavdrag
vid disciplinbot göres med visst belopp för dag som regeringen bestänmier. Kan
löneavdrag ej ske, skall den brottslige åläggas att för varje dag betala etit
belopp i pengar, som är skäligt med hänsyn till löneavdraget för löntagare i
motsvarande ställning.

Verkställighet
av löneavdrag får fördelas på flera avlöningstillfällen.

Kan
disciplinbot som ålagts i Kan disciplinbot som ålagts i

form av löneavdrag ej verkställas, form av löneavdrag ej verkställas,

skall i stället motsvarande belopp skall i stället motsvarande belopp

betalas. Sådant belopp och disci- betalas. Sådant belopp och disci

plinbot som ålagts i pengar tillfal- plinbot som ålagts i pengar tillfal

ler kronan. Oguldet belopp får ej ler kronan. Om verkställigheten

förvandlas till fängelse. I övrigt galler, om ej anriat är särskilt

gäller om verkställigheten vad som föreskrivet, vad som är föreskrivet

är föreskrivet om bötesstraff. om bötesstraff.

Denna
lag träder i kraft den 1 oktober 1977.

14
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m. m.

Härigenom
föreskrives att 1 § lagen (1974: 202) om beräkning av strafftid skall ha nedan
angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

1 §2

Dom
på fängelse, ungdomsfängelse eller intemering eller förordnande enligt 28 kap.
3 § brottsbalken om behandling i anstalt skall befordras till verkstälhghet
enligt denna lag. Lagen gäller även i fråga om hur tid för sådan verkställighet
skall beräknas.

Vad
i denna lag är föreskrivet

om
fängelse gäller även fängelse

vilket
ålagts som förvandlings

straff för böter.

Denna
lag träder i kraft den 1 oktober 1977.

1
Senaste lydelse 1976: 517.

2
Ändringen innebär att andra
stycket upphävs.

opaginerad Kontrollera mot PDF

15
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1974: 203) om kriminalvård I anstalt

Härigenom
föreskrives att 1 § lagen (1974: 203) om kriminalvård i anstalt skall ha nedan
angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

1 §1

Nuvarande lydelse

Denna lag avser
kriminalvård i anstalt efter dom på fängelse, img-domsfängelse eller
internering eller förordnande enligt 28 kap. 3 § brottsbalken om behandUng i
anstalt.

Vad som föreskrives i
lagen om den som dömts till fängelse gäller även den som ålagts fängelse som
förvandlingsstraff för böter.

Föreslagen lydelse

Denna
lag avser kriminalvård i anstalt efter dom på fängelse, ungdomsfängelse eller
intemering eller förordnande enligt 28 kap. 3 § brottsbalken om behandhng i anstalt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna
lag träder i kraft den 1 oktober 1977.

16
Förslag till

Lag
om ändring i uppbördslagen (1953: 272)

Härigenom
föreskrives att 68 § 5 mom. uppbördslagen (1953: 272)2 skall ha nedan angivna
lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

5 mom. Vad i 3 och 4 mom.
sägs äger motsvarande tillämpning, då den som är berättigad att åter-bekomma
skatt har att erlägga sjömansskatt eUer bevillningsavgift för särskilda
förmåner och rättigheter eller kupongskatt.

5 mom. Vad i 3 och 4
mom. sägs äger motsvarande tillämpning, då den som är berättigad att
åter-bekomma skatt har att erlägga sjömansskatt eller bevillningsavgift för
särskilda förmåner och rättigheter eller kupongskatt. Om till-lämpning av 4
mom. vid indrivning av böter är föreskrivet i bötesverk-ställighetslagen (1977:
000).

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna
lag träder i kraft den 1 oktober 1977.

1 Ändringen
innebär att andra stycket upphävs.

2 Lagen
omtryckt 1972: 75.

s. 20 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:104 20

Utdrag

JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1976-12-02

Närvarande:
statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Bohman, Ahlmark, Romanus,
Gustavsson, Antonsson, Mogård, Olsson, Åsling, Troedsson, Mundebo, Krönmart,
Burenstam Linder, Johansson, Frig-gebo

Föredragande:
statsrådet Romanus

Lagrådsremiss
om ändring i brottsbalken m. m.

1
Inledning

Gällande
regler om verkställighet av bötesstraff innebär att böterna avkrävs den dömde,
i första hand genom anmaning till honom att betala frivilligt och i andra hand
genom exekutiva tvångsåtgärder. Inflyter inte bötesbeloppet, skall
bötesstraffet i princip förvandlas till fängelse. Reglerna om verkställighet av
bötesstraff har utan några mera genomgripande ändringar gällt sedan år 1937.
Redan i samband med 1937 års lagstiftningsärende betonades det principiellt
oriktiga i att låta en person undergå frihetsstraff för ett brott som domstolen
ansett kunna sonas med böter. Det avgörande argumentet för att
förvandlingsstraff ändå bibehölls var att man ansåg sig inte kunna undvara ett
kraftigt påtryckningsmedel för att upprätthålla en god betalningsfrekvens.

Ar
1969 tillkallades en sakkunniga för att utreda frågan om avskaffande av
förvandlingsstraff för böter och i övrigt se över reglerna om
bötesverkställighet. Den sakkunnige, som har antagit namnet förvandlingsstraff
utredningen, avlämnade i augusti 1975 betänkandet (SOU 1975: 55)
Bötesverkställighet. I betänkandet föreslås att förvandlingssystemet slopas.
Vidare lägger utredningen i betänkandet fram förslag till ny lagstiftning om
bötesverkställighet. Denna kännetecknas av att böternas ställning i exekutiva
och liknande sammanhang förbättras i förhållande till andra slag av
fordringar. Som ledande princip uppställs att böterna skall jämställas med
skatter och därmed hkställda offentligrättsliga fordringar. Även
handVåggningsmässigt eftersträvas en samordning med skatteindrivningsmtinerna.
Utredningens lagförslag bör fogas till regeringsprotokollet i detta ärende som
bilaga 1.

Efter
remiss har yranden över betänkandet avgetts av riksåklagaren

>
Justitierådet Nils Mannerfelt.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:104 21

(RA),
domstolsverket, hovrätten över Skåne och Blekinge, rikspolisstyrelsen (RPS),
kriminalvårdsstyrelsen, brottsförebyggande rådet (BRÅ), socialstyrelsen,
statskontoret, generaltullstyrelsen, riksrevisionsverket (RRV),
riksskatteverket (RSV), Stockholms tingsrätt, länsstyrelsen i Göteborgs och
Bohus län, samarbetsorganet för rättsväsendets informationssystem (SARI),
socialutredningen (S 1969: 39), konkurslagskom-mittén (In 1971: 06), Tjänstemännens
centralorganisation (TCO), Centralorganisationen SACO/SR, Sveriges
advokatsamfund, Sveriges domareförbund, Föreningen Sveriges kronofogdar,
Föreningen Sveriges polismästare. Föreningen Sveriges statsåklagare och
Föreningen Sveriges åklagare.

RÅ
har bifogat yttranden från överåklagarna i Stockholms, Göteborgs och Malmö
åklagardistrikt samt länsåklagarna i Uppsala, Kristianstads och Kopparbergs
län. RSV har bifogat yttranden från kronofogdarna i Stockholms, Göteborgs,
Malmö, Haparanda, Luleå, Piteå och Uppsala distrikt. TCO har överlämnat
yttrande från Tjänstemannaföreningen vid kronofogdemyndigheten och Föreningen
Sveriges statsåklagare har bifogat yttranden från länsåklagarna i Blekinge och
Kopparbergs län.

2
Gällande ordning m. m.

2.1 Bötesstraffet och
bötesverkställigheten

2.1.1 Bestämmelser om
bötesstraff

Den
allmänna regleringen om bötesstraffet finns i 25 kap. brottsbalken (BrB). Som
huvudregel gäller att böter skall ådömas i dagsböter. Penningböter, som i
motsats till dagsbotsstraffet bestäms i ett enda bötesbelopp, skall dock
ådömas, om bötespåföljden för.brottet är utsatt till visst högsta belopp, inte
över 500 kr. Penningböter skall vidare ådömas, om böterna skall bestämmas efter
särskild beräkningsgrund, s. k. normerade böter.

Dagsbotsantalet kan
variera från 1 t. o. m. 120. Såsom gemensamt straff för flera brott får dock
ådömas upp till 180 dagsböter. Antalet dagsböter bestämmes huvudsakligen efter
brottets beskaffenhet, men även omständigheter som hänför sig till den
brottslige själv kan beaktas, t. ex. tidigare brottslighet. Dagsböter kan
vidare i vissa fall ådömas som komplement till villkorlig dom, skyddstillsyn
eller överlämnande till vård enligt barnavårdslagen. I dessa fall skall enligt
motiven dagsbotsantalet sättas så att den samlade reaktionen blir lämpUgt
avvägd.

Dagsbotens
belopp fastställs med hänsyn till den tilltalades inkomst, förmögenhet,
försörjningsskyldighet och ekonomiska förhållanden i övrigt. Beloppet kan
jämkas, om brottet är ringa.

Lägsta
dagsbot är 2 och högsta 500 kr. Minsta bötespåföljden är 10 kr., om inte annat
är föreskrivet. Maximibeloppet för peimingböter

s. 22 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:104 22

är
som har nämnts i princip 500 kr. För penningböter som gemensamt straff för
flera brott är gränsen dock satt till 1 000 kr. För normerade böter gäller inte
någon maximigräns.

Gemensamt
bötesstraff får användas för flera brott, om böter ingår i deras straffskalor.
Undantag gäller för brott för vilket normerade böter har föreskrivits och
beträffande böter som inte får förvandlas. Förekommer såväl dagsböter som
penningböter i de tillämpliga straffskaloma, ådöms gemensamt straff i
dagsböter. Om visst lägsta bötesstraff är föreskrivet för något av brotten,
får det straffet inte underskridas.

Böter
tillfaller staten, om inte annat är föreskrivet. Som exempel på föreskrifter
enligt vilka böter helt eller delvis skall tillfalla annan kan nämnas 36 §
jaktlagen (1938: 274, 36 § ändrad senast 1974: 1069), 35 § jakstadgan (1938:
279, 35 § ändrad senast 1974: 1072) och 42 § skogsvårdslagen (1948: 237).

Beträffande
förvandlingsstraff har i 25 kap. BrB endast tagits in en allmän bestämmelse om
att böter som inte betalas skall förvandlas till fängelse i lägst 10 och högst
90 dagar, om inte annat är föreskrivet. I övrigt hänvisar BrB till de närmare
bestämmelserna i lagen (1964: 168) om verkställighet av bötesstraff, BöVL,
(ändrad senast 1976: 516).

Allmänna
bestämmelser om bötesstraffet finns även i andra kapitel i BrB än 25 kap. (jfr
prop. 1975/76: 42). Enligt 33 kap. 4 § kan lindrigare straff än vad som
föreskrivits för brottet ådömas den som har begått brottet före 18 års ålder.
Det innebär att böter i sådant fall kan utdömas även om bara fängelse ingår i
straffskalan. En sådan nedsättning av påföljden kan enligt samma lagrum ske
även i vissa andra fall. Av stor betydelse är den förut nämnda möjligheten att
utdöma böter som komplement till villkorlig dom, skyddstillsyn och överlämnande
till vård enligt barnavårdslagen (27 kap. 2 §, 28 kap. 2 §, 31 kap. 1 § samt 34
kap. 5 och 6 §§). Böterna behandlas i dessa fall i verkställighetshänseende
såsom skilda från den andra påföljden, dvs. bötesstraffet består även om den
andra påföljden senare undanröjs, exempelvis på grund av nytt brott.

Enhgt
35 kap. 7 § första stycket BrB är preskriptionstiden för bötesstraff tre år
från det bötesdomen vann laga kraft.

Preskriptionen
avbryts dock genom delgivning av ansökan om förvandling. Leder
förvandlingsmålet till att saken av rätten hänskjuts till ny behandling av
indrivningsmyndigheten, löper enligt 25 § BöVL en ny preskriptionstid om tre år
från dagen för beslutet. Enligt 26 § samma lag är preskriptionstiden
beträffande förvandlingsstraff tre år från det beslutet härom vann laga kraft.

Enligt
35 kap. 7 § andra stycket BrB bortfaller ådömda böter, om den bötfällde dör.
Har under den dömdes livstid domen vunnit laga kraft och lös egendom tagits i
mät eller satts i allmänt förvar till betalning av böterna, skall dock böterna
utgå av den egendomen.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:104 23

En
brottspåföljd som liknar böter är disciplinbot, som är ett disciplinstraff för
krigsmän. Det utgörs enligt 32 kap. 6 § BrB av löneavdrag eller motsvarande
betalning i pengar och ådöms för miinst 1 och högst 40 dagar. Närmare
bestämmelser om straffet finns i lägen (1973: 18) om disciplinstraff för
krigsmän (ändrad senast 1976:517). Löneavdrag vid disciplinbot görs med visst
belopp för dag. Beloppets storlek bestäms enligt normer som fastställs av
regeringen. Kan löneavdrag inte ske, skall för varje dag betalas ett belopp i
pengar. Beloppet fastställs efter en skälighetsprövning varvid en jämförelse
görs med löneavdrag för löntagare i motsvarande ställning. Kan disciplinbot
soin har ålagts i form av löneavdrag inte verkställas, skall i stället
motsvarande belopp betalas. Sådant belopp och disciplinbot som ådöms i pengar
tillfaller staten och får inte förvandlas till fängelse, om betalning uteblir.
Preskriptionstiden för disciplinbot är tre år, räknat från den dag då beslutet
vann laga kraft.

Disciplinpåföljd
i form av löneavdrag inom den civila statsförvaltningen (se t. ex. 10 kap. 2 §
lagen [1976: 600] om offentlig anställning) faller inte inom bötesområdet.
Detsamma gäller beträffande de skatte-och avgiftstillägg som kan fastställas
inom taxeringSförfärandet' liksom andra administrativa avgifter, t. ex.
felparkeringsavgift (prop. 1975/76: 106).

2.1.2
Bötesformernas användningsområden

Böter
är den ojämförligt vanligaste brottspåföljden. Enligt den officiella
statistiken för år 1973 ålades under året omkring 440 000 bötesstraff, medan
antalet personer som ådömdes påföljd av annat slag än böter var endast ca 30
000. I båda dessa summor ingår omkring 4 000 fall i vilka böter utdömdes jämte
annan påföljd.

Beträffande
fördelningen mellan antalet dagsbotsstraff och antalet ådömda penningböter föreligger
inte någon officiell statistik. Utgår man från böter som under år 1971 har
ådömts av tingsrätterna eller ålagts genom strafföreläggande eller
ordningsbotsföreläggande utgör penningböterna mellan 70 och 75 % av de
ifrågavarande bötesstraffen.

Vad
angår de grunder som i lagstiftningen tillämpas vid valet mellan dagsböter och
penningböter så kan generellt sägas att allvarligare förseelser beläggs med
dagsbotsstraff. I viss mån kan dock hänsyn tas även till Önskemålet att de mest
arbetsbesparande formerna för beivrande skall kunna tillämpas.

Betecknande
för den volymmässigt mest betydande delen av bötesstraffets område är numera
att straffmätningen sker efter taxor. Detta gäller i främsta rummet
ordningsbots- och parkeringsbotssystemen, inom vilka särskilt fastställda
belopp tillämpas. Vidare föreligger av statsåklagare utfärdade
rekommendationer beträffande lämpliga normalstraff för ett flertal brott som
faller inom strafföreläggandets område.

s. 24 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:104 24

2.1.3
Bötesverkställighetens gång

Utöver
de grundläggande författningarna angående bötesverkställigheten BÖVL och
förordningen (1917: 915) angående indrivning och redovisning av böter, BöIF,
(ändrad senast 1975: 939) finns bestämmelser i detta ämne i kungörelsen
(1964: 589) rörande tillämpning av lagen om verkställighet av bötesstraff,
BöVK, (ändrad senast 1976: 626), strafföreläggandekungörelsen (1970: 60, ändrad
senast 1975: 291), SfK, ordningsbotskungörelsen (1968:199, ändrad senast
1974:1078), ObK, parkermgsbotskungörelsen (1968: 200, ändrad senast 1973: 977),
PbK, och kungörelsen (1970: 517) om rättsväsendets informationssystem, RIK,
(ändrad senast 1975: 290).

aedan gammalt har
saköreslängden utgjort den grundläggande handlingen för bötesverkställigheten.
Den för de allmänna underrätterna intill senare tid gällande ordningen har
inneburit att de varje månad har upprättat saköreslängder, en för varje
kronofogdedistrikt inom domkretsen. I saköreslängden har antecknats närmare
uppgifter om den som bötfällts och om straffet. Saköreslängderna har sedan
sänts i tre exemplar tiU länsstyrelsen som har vidarebefordrat ett exemplar
till vederbörande kronofogdemyndighet för verkställighetsåtgärder och ett till
statistiska centralbyrån.

Under senare delen av
1960-talet har en delvis annorlunda ordning vuxit fram inom ordningsbots- och
strafföreläggandesystemen. För dessa system har införts en bötesuppbörd under
ett skede som ligger före det egentliga indrivningsarbetet.

Uppbördsförfarandet
innebär, att den misstänkte i samband med att föreläggandet utfärdas ges
tillfälle att frivilligt betala böterna till RPS över postgiro. Sker då
betalning, är verkställigheten slutförd. För uteblivna betalningar upprättar
RPS månadsvis saköreslängd för varje kronofogdedistrikt. Saköreslängden och tillhörande
indrivningshandlingar sänds till vederbörande länsstyrelse. Denna
vidarebefordrar ett exemplar av handlingarna till kronofogdemyndigheten, som
sedan övertar verkställigheten.

Ordningen med bötesuppbörd
jämte central framställning av saköreslängd och andra indrivningshandlingar
har fått ett allt vidare tillämpningsområde i anslutning till utbyggnaden av
rättsväsendets informationssystem (RI). Sålunda sker numera genom RPS:s
försorg en central framställning av saköreslängden även för flertalet domstolsböter.
Denna ordning har vuxit fram successivt inom de olika hovrättsområdena i landet
och slutligt genomförts under år 1971. För vissa andra rättsområden gäller
särregler som här förbigås.

Sedan ett
verkställighetsärende har kommit till kronofogdemyndigheten, skall denna i
enlighet med bestämmelser i 1 och 2 §§ BöVL och i 1 § BÖVK söka verka för att
betalning kommer till stånd utan att tvångsmässiga indrivningsåtgärder
tillgrips. Kronofogdemyndigheten ger

s. 25 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:104 25

sålunda
i första hand den bötfällde anmaning att godvilligt erlägga böterna och kan
också bevilja anstånd med verkställigheten och medge att avbetalning görs i
särskilda poster.

Böter
som inte betalas godvilligt skall drivas in. De viktigaste tvångsmedlen vid
indrivning är införsel och utmätning. Utmätning förekommer i mindre omfattning
än införsel. Kronofogdemyndigheterna måste ibland begära biträde med
indrivningen s. k. handräckning inom annat kronofogdedistrikt. Det
förekommer också att indrivning begärs utomlands.

Under
vissa särskilda förhållanden förfaller verkställighetsfrågan, bl. a. när den
bötfällde underkastas viss anstaltsvård.

Har
indrivningen slutförts utan att böterna har blivit betalda, skall de i princip
förvandlas till fängelse. När förvandlingstalan blir aktuell, överlämnar
kronofogdemyndigheten ärendet till åklagaren. Finner denne att hinder mot
förvandling föreligger, återsänder han handlingarna till kronofogdemyndiglieten
med beslut att talan inte skall väckas. Detta kan inträffa exempelvis om de
särskilda villkor som gäller för förvandling av s. k. småböter dvs. de böter
som inte överstiger tio dagsböter eller 100 kr. omedelbart i penningar inte
är uppfyllda.

Innan
åklagaren inger ansökan till rätten om bötesförvandling, gör han med biträde av
polismyndigheten förundersökning i målet. Härigenom erhålls underlag för
bedömning om villkoriigt anstånd för verkställighet av förvandlingsstraff
skall meddelas eller inte.

Den
bötfällde kallas till rätten för förhör i förvandlingsmål. Vid förhöret är
åklagaren och ibland även en företrädare för kronofogdemyndigheten närvarande.
Anser rätten att ytterligare prövning behövs i betalnings- eller
indrivningshänseende, hänskjuter den saken till ny behandling av
kronofogdemyndigheten. Om det inte föreligger något formellt hinder däremot,
beslutar rätten i övriga fall att böterna skall förvandlas till fängelse.
Förvandlingsstraffets längd utmäts efter i BöVL angivna normer, enligt vilka
bötesstraff av viss storlek skall anses svara mot ett visst antal dagars
fängelse. I särskilda fall kan förvandlingsstraffet sättas lägre än vad som
följer av normerna eller helt efterges. I flertalet förvandlingsmål beviljas
anstånd med verkställigheten av löi-vandlingsstraffet. I sådana fall gäller en
prövotid av två år. Kan man anta att underlåtenheten att betala beror på
tredska eller uppenbar vårdslöshet eller att verkställighet av
förvandlingsstraffet behövs för ati tillrättaföra den bötfällde, får anstånd
inte beviljas.

Den
bötfällde kan slippa verkställigheten av ådömt förvandlingsstraff genom att
betala böterna innan verkställigheten börjar. Betalar han då bara en del av
böterna, nedsätts förvandlingsstraffet i motsvarande mån. Förvandlingsstraffet
verkställs i kriminalvårdsanstalt enligt de regler som gäller för fängelsestraff.
Efter det att verkstälhgheten har börjat, får betalning inte ske.

s. 26 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:104 26

Redovisningen
av böterna sker i kronofogdemyndighetens månadsräkning. I denna bokförs
böterna sedan länsstyrelsen begärt verkställighet, och däri redovisas de också
slutligt som betalda, avkortade eller avskrivna.

En
närmare redogörelse för de författningsbestämmelser som reglerar
bötesverkställigheten lämnas i betänkandet (s. 64) till vilket hänvisas.

2.2
Vite och särskild rättsverkan

2.2.1
Vite

I
25 kap. BrB ges, utöver de allmänna reglerna om bötestraffet, en allmän
bestämmelse om vite i 8 §. Därav framgår blott att de bestämmelser som gäller
för indrivning och förvandling av böter gäller även beträffande vite.
Bestämmelserna avser inte vite som är bestämt genom avtal. Av 8 § framgår också
att vite tillfaller staten, om inte annat är föreskrivet.

Bestämmelsen
i 25 kap. 8 § BrB kompletteras av 27 § BöVL, 14 § BÖVK och 1 § 3 mom. BöIF.
Enligt sistnämnda lagrum har bestämmelserna om böter i resp. BöVL, BöVK och
BöIF motsvarande tillämpning på vite. Preskriptionsbestämmelsen i 35 kap. 7 §
BrB gäller även utdömt vite.

Praktiskt
betydelsefulla föreskrifter om vite finns också i rättegångsbalken (RB),
exempelvis i 9 kap. 7 § vari anges att rätten i vissa fall kan förelägga part
eller annan vid vite ätt inställa sig vid förhandling. Flertalet av de
förvandlade vitena är av detta slag. Enligt 9 kap. 8 § RB får vite som åläggs
enligt balken inte sättas högre än 5 000 kr. Har vite utdömts, får nytt vite uppgå
till högst 10 000 kr.

Vitesföreläggande
kan riktas inte bara mot fysiska personer utan även omedelbart mot juridisk
person eller dess ställföreträdare eller mot båda. Ett vite som har ådömts en
juridisk person kan naturligtvis inte förvandlas.

I
27 § BöVL har intagits ett förbud mot att förvandla vite som har utdömts för
underlåtenhet att fullgöra dom eller beslut rörande saken i mål som har
handlagts enligt lagen (1974: 371) om rättegången i ar-betstvister (ändrad
senast 1976: 581). Även utanför BöVL förekommer förbud mot förvandling av vite.

Vite
utdöms i vissa fall av annan myndighet än allmän domstol. Här märks framförallt
viten som utdöms av förvaltningsdomstolar och marknadsdomstolen.

Vitet
är på åtskilliga förvaltningsområden ett viktigt medel att sanktionera olika
författningsenliga skyldigheter. Det anses vara ett ändamålsenligt och
verksamt hjälpmedel vid myndighetsutövningen.

Antalet
viten som har utdömts och förvandlats av domstol är ringa i förhållande till
antalet förvandlade bötesstraff. Det totala antalet vitesförelägganden är dock
betydligt högre än antalet utdömda viten.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:104 27

Eftersom
samma verkställighetsregler skall tillämpas för utdömt vite som för böter,
kommer vite för enkelhetens skull inte att särskilt nämnas i fortsättningen
annat än när någon avvikelse föreligger mellan böter och vite eller när det i
övrigt behövs för sammanhanget.

2.2.2
Särskild rättsverkan

Enligt
1 § 3 mom. BöIF skall förordningens bestämmelser om böter i

tillämpliga
delar gälla inte bara viten utan även belopp som förklarats

förverkat,
straffskatt samt allmänna avgifter som ådöms i samband med

böter. Det är här fråga om
vissa av de sanktionsformer som åsyftats

med den i BrB använda
samlingsbeteckningen särskild rättsverkan av

brott.

Bestämmelserna
i BöVL är däremot inte tillämpUga på särskild rättsverkan. Förvandling av
allmän avgift eller av obetalt belopp vid värdeförverkande kan alltså inte
ske. I samband med 1972 års lagstiftning om skattebrott ersattes den tidigare
förekommande straffskatten, vilken inte beller var förvandlingsbar, av
särskilda skatte- och avgiftstillägg. Dessa åläggs av administrativ myndighet
och verkställs inte enligt bestämmelserna i BÖVL.

2.3
Bestämmelser om nordisk verkställighet

Inom
ramen för de nordiska ländernas samarbete på straffverkställighetens område
sker en internordisk verkställighet av bl. a. böter, vissa viten och
förvandlingsstraff. Bestämmelser i ämnet finns i lagen (1963: 193) om samarbete
med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m. m.,
NordVL (ändrad senast 1974: 193), till vilken lag ansluter en
tillämpningskungörelse (1963: 194, ändrad senast 1973: 629), NordVK. I huvudsak
gäller följande om verkställigheten.

En
bötesdom som har meddelats i ett annat nordiskt land får enligt 1 § NordVL på
begäran därifrån verkställas här i landet. Omvänt gäller enligt 3 § att det
kan överlämnas åt myndighet i annat nordiskt land att verkställa en svensk
bötesdom. Med dom jämställs beslut eller föreläggande som enligt lagstiftningen
i det land där det har meddelats har samma verkan som dom (34 §). Även böter
enligt godkänt strafföreläggande eller ordningsbotsföreläggande samt beslut om
bötesförvandling kan alltså verkställas i annat nordiskt land. Samarbetet har
också, som framgår av 4 § i lagen, utsträckts till att omfatta processuella
viten, dvs. viten som har förelagts part eller annan för att fullgöra
skyldighet i rättegång. Bestämmelserna i NordVL om böter gäller därför även sådana
viten. NordVL är tillämplig även på böter eller vite som ådömts med stöd av
lagen (1974: 752) om nordisk vittnesplikt m. m. (ändrad senast 1975: 297).

För
bifall till en framställning från annat nordiskt land om överflyttning av
verkställigheten krävs att avgörandet är verkställbart i det land

s. 28 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:104 28

där
avgörandet har meddelats. I övrigt har inte givits några bindande föreskrifter
för prövningen, utan det är förutsatt att det skall ske en diskretionär prövnmg
av framställningarna. Samarbetet bygger emellertid på förtroende för rättsväsendet
i grannländerna, och man har i förarbetena utgått från att framställningar om
biträde med bötesverkställighet skall bifallas, om inte särskilda hinder
föreligger. Att domen är verkställbar skall framgå av de handlingar som
åtföljer framställningen.

Möjligheten
att här i landet verkställa förvandlingsstraff som har ådömts i ett annat
nordiskt land avser främst svenska medborgare och utlänningar med hemvist här.
Gäller framställningen utlänning som saknar hemvist här, bör den bifallas
endast om det är lämpligare att verkställigheten sker här än i domstolslandet.
Regler av motsvarande innebörd gäller för svenskt förvandlingsbesluts
verkställighet i de andra nordiska länderna.

Från
svensk sida får enligt 10 § BöIF framställning om indrivning av böter göras
till annat nordiskt land först när bötesdomen har vunnit laga kraft. Om det
inte föreligger särskilda skäl därtill, får inte heller verkställighet av
förvandlingsstraff begäras innan beslutet om förvand-Img har vunnit laga kraft.
Eftersom utmätningsman inte skall aktualisera förvandlingstalan när den
bötfällde vistas på utrikes ort, blir utrymmet för verkställighet utomlands av
svenskt förvandhngsstraff rätt begränsat. Framställning om verkstälhghet av
svenskt förvandlingsstraff har sålunda enligt uppgift från
kriminalvårdsstyrelsen skett endast i fyra fall under år 1972, samtliga till
Finland. Under år 1973 gjordes ingen sådan framställning.

Verkställigheten
här i landet av bötesstraff som har ådömts i andra länder sker enhgt svensk
lag. Ett viktigt undantag finns dock i och med att böterna inte får förvandlas
genom beslut här i landet. Det är myndigheten i domstolslandet som skall
besluta i förvandlingsfrågan. Ett förvandlingsbeslut av sådan myndighet kan
emellertid verkställas här. Under år 1973 inkom totalt 22 framställningar om
verkställighet av i annat nordiskt land ålagt förvandlingsstraff, varav tio
från Danmark, tio från Finland och två från Norge.

I
Danmark och Norge fastställs förvandlingsstraffet redan i bötesdomen. Om
böterna inte betalas, behövs det alltså inte något nytt domstolsförfarande för
att avgöra förvandlingsfrågan. Undantag gäller för de böter som i Danmark
föreläggs av polismyndighet. Förvandhngsstraff för sådana böter beräknas först
när de skall verkställas. Vidare är det indrivningsmyndigheten i dessa länder
som bestämmer om och när förvandlingsstraff skall verkställas. Dessa olikheter
har föranlett vissa särskilda riktlinjer för samarbetet.

Om
verkställigheten av ett utländskt förvandlingsstraff överflyttas hit, skall
straffet omvandlas till fängelse på lika lång tid och domen behandlas som en
svensk lagakraftvunnen dom. I stort sett följer verk-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:104 29

ställighetsförfarandet
de svenska reglerna. De skillnader som kan förekomma är föranledda av att förvandlingsstraffet
bestämts i domslandet och att någon omprövning av domen inte görs här i landet.
Resultatet kan därför i vissa fall bli strängare, i andra fall lindrigare för
den bötfällde än om svenska regler tillämpas.

Det
ankommer enligt 25 § första stycket NordVL jämfört med 4 a § NordVK på
kriminalvårdsstyrelsen att pröva framställningar från de andra nordiska
länderna om verkställighet av förvandlingsstraff samt att vid behov begära
verkställighet i dessa länder. Motsvarande gäller för riksskatteverket såvitt
avser böter.

Preskriptionsspörsmål
skall enhgt 31 § första stycket NordVL avgöras i enlighet med domstolslandets
lag.

2.4
Nordisk rätt

Böter
som har ådömts eller ålagts i de övriga nordiska länderna skall förvandlas, om
de inte kan tas ut. De undantag som förekommer från deima huvudregel är få.
Någon motsvarighet till de svenska förvandlingsreglerna för s. k. småböter
finns inte. I Danmark och Norge bestäms som tidigare nämnts
förvandlingsstraffet som subsidiärt straff redan i bötesdomen. För de böter som
i Danmark åläggs av polismyndighet bestäms dock förvandlingsstraffet först när
förvandlingsfrågan blir mer aktuell. I Finland avgörs frågan om
bötesförvandling i särskild rättegång hksom i Sverige.

Varken
i Danmark eller Norge förekommer villkorlig dom i samband med
förvandlingsstraff. I Finland däremot kan verkställigheten av
förvandlingsstraffet villkorligt skjutas upp, om inte tredska eller uppenbar
vårdslöshet i betalningshänseende kan anses föreligga.

Förvandlingen
sker i Danmark och Finland efter en viss skala. Huvudprincipen är att
förvandlingsstraffet i dagar räknat skall vara lika med antalet dagsböter. I
Norge finns inte några sådana regler. Normalt är straffets maximala gräns 60
dagar i Danmark, 90 dagar i Finland och tre månader i Norge. Såväl i Danmark
som i Norge kan böterna betalas även efter det att verkställigheten av
förvandlingsstraffet har påbörjats. Även avbetalningar kan göras. I Finland
kan däremot någon betalning inte göras i detta skede, och dessförinnan tillåts
endast full betalning av förvandlade böter.

Statistiken
beträffande böter och bötesfångar är olika långt framförd i de nordiska
länderna. Antalet ådömda bötesstraff under år 1972 var omkring 215 000 i
Danmark. I Finland var det under år 1971 omkring 186 000 och i Norge omkring
80 000. Under år 1969 var antalet bötesfångar i Danmark 2 152. I Finland togs
endast 174 bötesfångar in i straffanstalt under år 1970 medan motsvarande antal
för år 1971 och 1972 var 304 resp. 413. I Norge var medeltalet bötesfångar per
dag

s. 30 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:104 30

8089
under år 19601969. Ett förhållande som är ägnat att väsentligt reducera
antalet bötesfångar i de tre länderna är att fylleri har avkriminaliserats i
Finland och Norge, varjämte försök med åtalsunder-låtelse för sådant brott
pågår i Danmark. Det kan t. ex. nämnas att antalet bötesfångar i Finland
tidigare var omkring 6 500 om året.

Såväl
i Danmark som i Norge torde förvandlingsstraffet användas både som ett
påtryckningsmedel i betalningshänseende och som ett ersättningsstraff. I
Finland betraktas det huvudsakUgen som ett påtryckningsmedel.

I
Danmark försöker man att nådevägen minska den negativa effekten av de talrika
förvandlingsstraffen. Under år 1973 har polismyndighet som förestår
indrivningen, fått behörighet att avgöra ansökningar om eftergift av böter på
upp till 3 000 kr. Frågan om förvandlingsstraffet behandlas f. n. i det danska
straffelovrådet som särskilt skall undersöka om det går att genomföra ett
system som begränsar användningen av förvandlingsstraffet.

Den
finska böteslagstiftningen genomgick en omfattande reformering under år 1969,
varvid viktiga ändringar gjordes i förvandlingsreglerna. Bl. a. infördes
möjligheten till villkorligt anstånd med avtjänande av förvandlingsstraffet. I
en proposition den 7 maj 1976 har den finska regeringen föreslagit vissa
ytterligare ändringar i lagstiftningen om verkställighet av bötesstraff.
Bakgrunden till det senaste reformförslaget är att verkställigheten av
bötesstraff inte fungerar tillräckligt effektivt. Verkställighetsförfarandet
har inte kunnat riktas mot aUa de personer som blivit dömda till böter. Antalet
personer som är efterlysta på grund av böter har ökat påtagUgt.
Reformförslagen, vilka syftar till att förenkla och effektivisera den
nuvarande förvandlingsproceduren, itmebär bl. a. följande.
Utsökningsmyndigheten skall i fortsättningen kunna stämma in den bötfällde till
rättegång så snart böterna inte kunnat drivas in genom utsökning och det inte
föreligger skäl att medge uppskov med betalningen. Även polisen skall kunna
stämma in en bötfälld till förvandlingsrättegång, om denne är efterlyst för
böter och inte omedelbart betalar dessa. Rättegångsförfarandet görs enklare
och snabbare. Förvandlingsmål skall kunna avgöras av s. k. enmansdomstol vid
annan tidpunkt och på annan plats än vad som i allmänhet gäller om underrätts
sanmianträde. Vidare skall bl. a. domstolen inte längre ha möjlighet att
återförvisa ärendet till utsökningsmyndigheten för fortsatt indrivning av
böterna. Den nuvarande möjligheten för domstol att besluta om anstånd i två år
med verkstälhgheten av förvandUngsstnaffet, slopas. I dess ställe föreslås, att
förvandlingsstraff under vissa förutsättningar inte alls skall åläggas. Såsom
ny minimitid för förvandlingsstraff föreslås för samtliga fall fängelse i 6
dagar. Beträffande indrivningen föreslås bl. a. att man under vissa
betingelser skall kunna avstå från att driva in mindre fordringar. Det föreslås
också att böters förmånsrätt

s. 31 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:104 31

vid
utsökning och konkurs ändras så att böter får samma ställning som oprioriterade
fordringar.

I
Norge har det flera gånger varit på tal att ändra lagstiftningen för att minska
antalet verkställda förvandlingsstraff. Det största hindret för en sådan reform
torde hittills ha varit att en stor del av de avtjänade böterna har ådömts
sådana personer som ofta har blivit bötfällda för fylleri. Bland dessa personer
har man måst räkna med ett betydande antal som på grund av bristande vilja
eller förmåga att arbeta har haft liten möjlighet att betala böterna. I och med
avkriminalisering av fylleriet har frågan om förvandlingsstraff för deras
vidkommande falht bort. Hela förvandlingsfrågan anses därför ha kommit i ett
annat läge.

Frågan
om bötesstraffet och verkställigheten därav har sedan länge varit föremål för
överläggningar inom Nordiska straffrättskommittén. Kommittén har nyligen
avlämnat betänkande "Bötesstraffet" (Nordisk utredningsserie 1975: 5,
Stockholm 1975). Dein är enig om att det är principiellt oriktigt att den som
har dömts endast till böter likväl skall få sona brottet i fängelse.

Det
råder därför också enighet om att användningen av förvandlingsstraffet bör
begränsas i största möjliga utsträckning. När det gäller att begränsa
användningen av förvandlingsstraffet vill kommittén understryka att
utgångspunkten bör vara att förvandlingsstraffet skall vara ett
påtryckningsmedel och inte fungera som ersättningsstraff.

En
närmare redogörelse för de danska, finska och norska systemen för
bötesverkstäUighet liksom för huvuddragen i motsvarande system i England,
Frankrike, Italien, Förbundsrepubliken Tyskland och Österrike lämnas i
betänkandet (bil. 8) till vilket hänvisas.

3
Utredningens undersökningar m. m.

Utredningen
har gjort ett flertal undersökningar för att få fram en bild av hur bötesverkställigheten
fungerar i praktiken och vilka verkningar den har. Bl. a. har vissa
statistiska undersökningar skett beträffande bötesstraffets användning och
bötesverkställighetens ekonomiska resultat (se bil. 1 tabell 18 i
betänkandet). Vidare har utredningen sammanställt uppgifter rörande antalet
förvandhngsmål vid domstol och rörande bötesfångarna (se bil. 1 tabell 912 i
betänkandet). Den officiella statistiken ger emellertid inte någon fullständig
bild av tillämpningen av de regler som gäller eller har samband med
bötesverkställigheten. Utredningen har därför genom skriftliga enkäter hos
kronofogdemyndigheter och åklagarmyndigheter samt genom andra undersökningar
skaffat material angående olika arbetsmoment i verkställighetssystemet och beträffande
verkningar i betalningshänseende av olika åtgärder under verkställighetens
gång (se bil. 35 i betänkandet). En annan un-

s. 32 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:104 32

dersökning
har gällt förvandlingssystemets kostnader (se bil. 6 i betänkandet).

Utredningen
har vidare bl. a. gjort en kUentelundersökning som har omfattat dels dem som år
1968 togs in i fångvårdsanstalt för att avtjäna förvandlingsstraff, dels ett
hundratal personer som har beviljats anstånd med verkställigheten av ådömt
förvandlingsstraff (bU. 7 i betänkandet).

Jag
vill redan här nämna att man inom justitiedepartementet har följt upp
utredningens klientelundersökning med en studie av de bötesfångar som togs in i
fångvårdsanstalt under år 1973. Resultatet av denna undersökning redovisas
längre fram.

3.1 Vissa
statistiska uppgifter beträffande avgöranden om böter och

viten

Åren
19691971 utdömdes i mnt tal 350 000 bötesstraff per år, varvid inte har
inräknats parkeringsböter enligt det ännu gällande parke-ringsbotssystemet (jfr
prop. 1975/76:106). Av straffen ålades grovt räknat 15 % av domstol, 45 %
genom strafföreläggande och 40 % genom föreläggande om ordningsbot. Under år
1972 uppgick bötesstraffen till omkring 390 000 och under år 1973 till omkring
440 000.

Totalt
utdömdes under åren 19691971 böter på omkring 6570 milj. kr. årligen.
Beloppet har sedan stigit ytterligare och utgjorde år 1972 ca 75, 1973 ca 83
och 1974 ca 100 milj. kr. Parkeringsböter är inte heller här inräknade.

Av
utredningens undersökningar framgår bl. a. att antalet förelagda och utdömda
viten vid de allmänna domstolarna jämte besluten om böter för
rättegångsförseelser uppgår endast till ett par tusental per år. Beträffande
viten som har dömts ut av andra myndigheter än de all-mäima domstolarna så
torde de sammanlagt ha en obetydlig storlek i jämförelse med det totala
bötesbeloppet.

I
samband med klientelundersökningen har framkommit, att vites-postema vari
ingår viten utdömda av domstol eller av administrativ myndighet utgjorde
omkring 4 % av det totala antalet poster för bötesfångarna.

3.2 Uppbörds-
och indrivningsresultat

Med
stöd av gjorda beräkningar anser sig utredningen kunna utgå ifrån att närmare
90 % av utdömda bötesbelopp inflyter med nuvarande ordning.

Enhgt
utredningens mening ger det föreUggande statistiska materialet anledning till
vissa ytterligare reflektioner. Antalet avdömda förvand-lingsmäl har stigit
avsevärt sedan 1960-talets mitt, från drygt 1 300 år 1965 till över 3 600 år
1971. FöljaktUgen måste därmed antalet av-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:104 33

kortningsfall
ha stigit. Siffrorna visar också t. o. m. år 1970 en klart stigande tendens när
det gäller de avkortade beloppen. Sistnämnda år skedde en påfallande stark
stegring av det sammanlagda avkortnings-beloppet (jfr bil. 1, tabell 3 i
betänkandet). Under år 1971 sjönk det sedan till 1968 års nivå varpå det ånyo
steg under år 1972. Den nu angivna utvecklingen tyder åtminstone för perioden
19681970 på tilltagande svårigheter i indrivningen, fastän detta inte har
kommit till synes i de för dessa år redovisade procenttalen. EnUgt utredningen
är en tänkbar förklaring att den försämring som följer av tilltagande
avkort-ningar har kompenserats genom att det uppbördssystem som har vuxit fram
under 1960-talet i anslutning till ordningsbots- och strafföreläggandeförfarandena
varit betalningsfrämjande.

Det
är ett påfallande stort bötesbelopp som inte är betalt vid årsskiftena, ofta
så mycket som 40 milj. kr.

Böternas
totala andel av de allmänna mål som var beroende på indrivning hos
kronofogdemyndighetema uppgick beloppsmässigt för åren 19671969 till inte
fullt 6 %, för år 1970 till omkring 3,5 %, för åren 19711972 till omkring 2,5
% och för åren 1973 och 1974 till omkring 3%.

3.3
Utfallet av kronofogdemyndighets olika åtgärder

Utredningen
har studerat indrivningsverksamheten i ett antal kronofogdedistrikt. Intresset
har därvid koncentrerats på dels antalet betalningar som skedde på grund av
myndighetens första skriftliga anmaning eller dessförirman, dels antalet
bötesposter som blev betalda genom införsel, dels antalet bötesposter som blev
betalda genom utmätning. När det gällde införsel och utmätning erhölls
upplysningar i form av procenttal av vad som utlämnats för fältindrivning,
dvs. poster som inte blev betalda vid första anmaning.

De erhållna uppgifterna
varierar relativt mycket. Med hänsyn härtill och då dessutom underlaget är
begränsat, måste menar utredningen starkt betonas att de framkomna siffroma
inte kan anses ge mer än en antydan om vilken relativ betydelse de nämnda
indrivningssätten har.

Den första skriftliga
anmaningen gav enligt undersökningen i allmänhet ganska gott resultat. EnUgt
de flesta undersökningsdistrikten ledde den till betalning av 30 å 40 % av
totala antalet bötesposter.

Införsel
medförde betalningar i ganska skiftande utsträckning i de olika distrikten.
Procenttalen varierade meUan 10 och 40 % av de poster som inte betalades till
följd av första anmaningen dvs. omräknat i procent av totala antalet betalda
och obetalda bötesposter 625 %.

Antalet
utmätningar som ledde till att böterna betalades helt var jämförelsevis ringa.
Procenttalen ligger i flertalet distrikt under 10 % av de poster som inte
betalades till följd av första anmaningen, dvs. omräk

3
Riksdagen 1976/77.1 saml. Nr 104

s. 34 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:104 34

nat
i procent av totala antalet betalda och obetalda bötesposter 6 å 7 procent.

Det
bör beträffande utmätningarna enligt utredningen tilläggas att kontorsutmätning
av överskjutande preliminär skatt erfarenhetsmässigt ger betydligt bättre
utbyte än utmätningar i övrigt.

YtterUgare
bör enligt utredningen anmärkas, att uppgifterna i det föregående inte omfattar
bötesposter som betalats till följd av upprepade krav från
kronofogdemyndigheternas sida, efter medgivande av anstånd eUer i enlighet med
en betalningsplan. Denna ofta tidsödande verksamhet leder till betalning i inte
obetydlig omfattning.

3.4
Förvandlingsmålen och förvandlingsstraffen

Den
offentliga statistiken ger upplysning om vissa viktiga data beträffande
förvandlingsmålen. Det måste emellertid samtidigt anmärkas att denna ändå ger
en ganska ofullständig bild av förvandlingsreglernas tillämpning. Av det
tillgängliga materialet framgår bl. a. antalet av underrätt avdömda
förvandlingsmål och antalet bötesfångar. De avdömda målen (de avskrivna
omfattas inte av statistiken) var åren 19681971 2 618, 3 183, 3 642 och 3 618,
och antalet bötesfångar var samma år 263, 205, 137 och 127; antalet bötesfångar
år 1972 var 133 och år 1973 78. Att märka är emellertid dels att antalet fall
vari förvandlingsfrågor har uppkommit är flera gånger större än antalet avdömda
domstolsmål, dels att antalet ovillkorUga förvandlingsbeslut är mycket större
än siffran angående antalet bötesfångar tyder på. Nu anmärkta förhållanden
beror bl. a. på att sedan förvandlingsfråga har väckts hos åklagare ganska
många bötfällda betalar böterna. Sådana betalningar förekommer i åt-skiUiga
fall också sedan oviUkorligt förvandlingsstraff har utdömts och får då till
följd att förvandlingsstraffet förfaller.

Utredningen
har gjort en sammanställning av antalet avdömda förvandlingsmål, antalet
beslutade förvandlingsstraff utan anstånd och antalet bötesfångar. Av denna
sammanställning sluter sig utredningen till att antalet fall, vari anstånd med
verkställighet medgavs utgjorde: år 1969 omkring 2 600, år 1970 omkring 3 200
och år 1971 omkring 3 300. Motsvarande siffra för år 1968 var av en av
utredningen gjord enkät att döma drygt 2 000 (antalet avdömda mål detta år var
2 618 och antalet ovillkorliga förvandhngsstraff omkring 550). Vidare undgick
under åren 19691971 omkring 60 % av dem som hade ålagts ovillkorUgt förvandlingsstraff
verkstälHghet genom att betala.

Trots
att antalet avdömda förvandUngsmål har ökat starkt under åren 19681973 har
antalet beslutade ovillkorUga förvandlingsstraff sjunkit (under perioden 19681971
från resp. 550, 498, 390 till 343). Av det förut sagda framgår, att betalning
sker i stor utsträckning sedan förvandlingsfrågan har kommit under åklagarens
handläggning. På ett

s. 35 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:104 35

målantal
om 10 000 hos åklagarna kan man med ledning av det föreliggande materialet
räkna med att betalning sker i ungefär 1 600 fall under åklagares handläggning,
i ungefär 1 300 fall medan målet är anhängigt hos rätten och i närmare 300 fall
sedan rätten har dömt till förvandhngsstraff men innan detta har börjat
verkställas. Sammanlagt har alltså det akuta förvandlingshotet (efter det att
åklagares handläggning har inletts) medfört betalning i omkring 3 200 fall
eller drygt 30 % av de fall som har hänskjutits till åklagare.

Av intresse är vad detta
betyder ekonomiskt. Utredningens undersökningar visar, att det totala
restbeloppet i 1968 års mål som hänsköts till åklagare (omkring 7 500 fall)
uppgick till i runt tal 4 milj. kr. och att därav inflöt - uppenbarligen till
följd av förvandlingshotet omkring 1 Va
milj. kr., motsvarande omkring 30 % av restbeloppet. Det bör betonas
att beräkningarna endast är överslagsmässiga. Tilläggas bör vidare att antalet
mål hos åklagare sedan 1968 har stigit med 33 % (från 7 500 till 10 000).
Anledning föreligger alltså till antagande att såväl totala restbeloppet som
det influtna beloppet också har ökat i motsvarande mån vilket skulle innebära
att ungefär 2 milj. kr. kan beräknas ha influtit till följd av det genom
förvandlingsmålen aktualiserade förvandlingshotet under senare år.

3.5 Kostnader
för förvandlingssystemet

I
direktiven för utredningen har antagits att det allmännas kostnader för
förvandlingssystemet är betydande. Detta får anses bekräftat genom de av
utredningen överslagsvis gjorda beräkningarna av kostnaderna för år 1969.
Enligt dessa beräkningar uppgick kostnaderna då till omkring 4 milj. kr. Med
hänsyn till det sedermera stegrade antalet förvandUngsmål och till den
allmänna kostnadsökningen kan kostnaderna enligt utredningen numera beräknas
ligga mellan 5 och 6 milj. kr.

3.6 Den
ekonomiska betydelsen av förvandlingshotets betalningsfräm

jande effekter

Utredningen
har försökt beräkna vad förvandlingshotet betyder för betalningsfrekvens och
betalningsvilja. De i princip friviUiga betalningarna, till vilka räknas bl.
a. de fall då betalning erläggs inom ramen för den centrala uppbörden som
omhänderhas av RPS utgjorde år 1973 ungefär 43 milj. kr. av det totalt influtna
bötesbeloppet, 74 milj. kr. De egentliga exekutionsfallen svarade samma år för ungefär
29 milj. kr. medan de fall då betalning erlagts först sedan förvandlingshotet
aktualiserats gentemot bötesgäldenären uppgick till ca 2 milj. kr. Emellertid
måste förvandlingshotet antas verka betalningsutlösande redan på in
drivningsstadiet. Utredningen beräknar att sammanlagt 4 milj. kr. in-

s. 36 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:104 36

betalas
på grund av sådant hot vid ett totalt utdömt bötesbelopp av 6580 milj. kr. Det
innebär att varje år 5 0006 000 fall av bötesbe-talning föranleds av
föi-vandlingshotet.

Utredningen
har vidare gjort jämförelser med betalningsfrekvensen på skatteområdet. Med
betonande av att man vid den nu ifrågavarande jämförelsen mellan skatteområdet
och bötesområdet har att göra med åtskilliga ovissa faktorer vill utredningen
för sin del anta, att betalningsfrekvensen beträffande böter för det fall
att förvandlingshotet inte hade funnits skulle vara i det närmaste lika god
som för B-skatten vilken influtit till 83 % efter 35 års indrivning. Detta
skulle för bötesindrivningens del innebära en försämring av indrivningsresultatet
med ungefär 6 ä 7 %, vilket beloppsmässigt beräknat på den årliga totala
bötessumman från åren 19681973 eller 6580 milj. kr. skulle motsvara ett
betalningsbortfall på 45 milj. kr. per år. Med hänsyn till 1974 års högre
bötessumma får man räkna med någon marginal uppåt.

3.7
Klientelundersökning

För
att få en uppfattning om sammansättningen av det klientel som bötesfångarna
utgör har utredningen låtit göra en undersökning beträffande de 263
bötesfångar som togs in i fångvårdsanstalt under år 1968. Undersökningen har
även syftat till att ge närmare upplysningar angående de förvandlade böterna.
Underlaget för undersökningar har utgjorts av de intagnas
behandlingsjournaler. Undersökningen genomfördes 19701971.

Enligt
utredningens mening kan man allmänt säga att de som har ådömts ovillkorUga
förvandlingsstraff väsentligen är samma typ av klientel som förr befolkade
arbetshemmen. Alkoholmissbruk är vanligt, och andra typer av kroppsliga eller
mentala defekter förekommer också. Det är för en stor del dåligt beställt med
yrkesutbildning och med stabiUteten i anställningsförhållandena. Den sociala
situationen för de flesta har uppenbarligen varit synnerligen prekär. Det
förhållandet att domstolarna har funnit ovillkorUgt förvandlingsstraff påkallat
berättigar till slutsatsen att de intagna har bedömts som arbetsskygga men i
och för sig inte förvärvsoförmögna. Inemot hälften var kriminellt belastade
före förvandlmgsstraffet. Allmänt torde om detta klientel kunna gälla samma
bedömning som föredragande departementschefen gjorde i samband med
arbetshemmens avskaffande, nämligen att de som drabbas utgör ett utpräglat
restklientel med markerade svårigheter till anpassning i ett normalt
arbetsliv.

Några
detaljer i undersökningsmaterialet kan vara av värde att notera. Det vill
synas som om det är svårare att utverka villkorligt anstånd för dem som är
någorlunda unga. Av bötesfångarna var 38 %

s. 37 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:104 37

under
30 år och 68 % under 40 år. Undersökningar rörande de som har fått villkorligt
anstånd ger för samma gmpper 13 resp. 38 %. Möjligen kan förklaringen vara att
det ligger närmare till hands för rätten att antaga, att tredska eller grov
vårdslöshet utgör anledningen till betalningsförsummelse när den bötesfällde
är jämförelsevis ung och därför förmodas ha förmåga att försörja sig.

De
brott som har föranlett de förvandlade bötesstraffen får anses vara till
övervägande del av mindre allvarlig art. Av de 1 140 bötes-brott som de 263
intagna sammanlagt har begått utgjordes sålunda 960 av fylleri,
förargelseväckande beteende och trafikbrott. Även om det bör tilläggas att
bland de sistnämnda givetvis tiU viss del ingår brott som inte har
bagatellkaraktär, är det påfallande att så stor del av de brott som småningom
har lett till förvandlingsfängelse ligger på ordningsförseelsernas plan.

Som
en anmärkningsvärd företeelse noterades vid genomgången av
behandlingsjoumalerna att av de förstagångsintagna 106 av 263 ett inte
obetydligt antal sedermera under åren 19681970 övergick till mer kvalificerad
brottslighet, vilken ledde till nytt frihetsberövande.

Jag
har tidigare anmärkt att det inom justitiedepartementet har gjorts en
uppföljning av den nyss redovisade kUentelundersökningen. Sålunda har en
undersökning gjorts av de bötesfångar som år 1973 togs in i
kriminalvårdsanstalt. Undersökningen ger vid handen att även en stor del av de
86 fångar som omfattades av imdersökningen utgjordes av personer som befann sig
i en mycket dåUg social situation. Sålunda visade det sig att 54 av de intagna
inte hade någon yrkesutbildning och att av dessa 23 saknade arbete eller hade
oordnade arbetsförhållanden med täta byten av anställningen. Vidare var 26 av
de intagna alkoholister, narkotilcamissbrukare eller hade andra psykiska eller
fysiska handikapp. 28 av de intagna hade tidigare varit intagna i
kriminalvårds-anstalt en eller flera gånger och 21 personer återföll under åren
1973 1975 i mer kvalificerad brottslighet. Beträffande dessa och övriga uppgifter
kan jag hänvisa till bilaga 2 tUl detta protokoll.

Som
redan har antytts har förvandlingsstraffutredningen också undersökt klientelet
i vissa mål vari anstånd med förvandlingsstraffets verkstäUande har beviljats.
Undersökningen avsåg akterna i 100 mål vid Stockholms rådhusrätt, avgjorda år
1968. Akterna gav dock ganska sparsamma upplysningar om de berördas sociala
och personhga förhållanden, och det är vanskligt att dra några säkra
slutsatser om vad som har skilt detta klientel från dem som har fått
ovillkorligt förvandlingsstraff. Själva utgången i de 100 undersökta målen ger
i och för sig besked att de ifrågavarande bötfällda bedömdes såsom
betalningsoförmögna men inte av tredska eller vårdslöshet betaUiingsovilUga.
Grunderna för denna bedömning kunde dock endast delvis utläsas ur akterna. I
de flesta fallen hade uppenbarligen ytterligare material fram-

s. 38 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:104 38

kommit
vid de muntUga förhören. Av aktmaterialet framgår emellertid att sjukdom i en
stor del av fallen hade åberopats som anledning till betalningsoförmågan och
att underhållsplikt till barn i en del fall hade framhåUits som skäl till
vederbörandes dåUga ekonomi. Socialhjälp utgick eller hade utgått i 62 av de
100 fallen. Olikheten i åldersfördelningen mellan anståndsfallen och
fängelsefallen har förut nämnts. Den urspmngliga bötesbrottsligheten synes vara
ganska likartad för båda kategorierna.

4
Utredningens förslag

Mot
bakgrunden av gjorda undersökningar och till grund för sina överväganden har
utredningen redovisat vissa allmänna synpunkter på bötesstraffet. Det
konstateras att bötesstraffets användningsområde är synnerUgen vidsträckt i
lagstiftningen och att det i rättstillämpningen är den helt dominerande
brottspåföljden. Till belysning härav kan nämnas att under 1970-talet ålagts i
runt tal 400 000 bötesstraff årligen medan det årliga antalet personer som
ådömts påföljd av annat slag än böter understigit 30 000 under samma tid. De
utdömda bötesbeloppen har under senare år uppgått till sammanlagt inemot 100
milj. kr. Med hänsyn till det vidsträckta användningsområdet för bötesstraffet
anses det angeläget att straffverkstäUigheten är effektiv.

Utredningen
har därefter gått in på vilka effektivitetssynpunkter som bör beaktas på
bötesområdet. Det påpekas att frågan om "önskvärd effektivitet" på
bötesverkställighetens område är komplicerad och att svaret är beroende på
vilket intresse man vill ställa i centrum. Alla intressen kan inte samtidigt
tiUgodoses. Utredningen Ulustrerar det sagda genom att till diskussion ställa
upp fem frågor. Den första frågan rör den ekonomiska betydelsen av
förvandlingshotet som betalningsfrämjande faktor i bötesindrivningen. Som svar
på frågan framhåller utredningen, att årligen bötesbelopp i storleksordningen
kring 5 milj. kr. kan beräknas inflyta som en direkt följd av
förvandlingshotet. Mot detta ställs att förvandlingssystemet kostar ungefär
lika mycket. Slutsatsen blir att det från statsfinansiell synpunkt inte är av
egentlig betydelse om förvandUngssystemet slopas. Den andra effektivitetsfrågan
är om en intensiv bötesindrivning är förenlig med de socialpoUtiska
strävandena att stödja de ekonomiskt svaga. I sammanhanget bör noteras att
enligt utredningens undersökningar de som drabbas av förvandlingsfängelse utgör
en utpräglat svag grupp, socialt och ekonomiskt sett. Utredningens svar på den
ställda frågan är att från den angivna synpunkten intensiteten i
bötesverkställigheten inte bör vara högre än vad som gäller för indrivning av
offentligrättsliga fordringar i allmänhet. Den tredje frågan som utredningen
diskuterar i detta sammanhang är humvida det finns nämnvärt utrymme för
effektivare åtgärder på det exekutions-

s. 39 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:104 39

rättsliga
området. EnUgt utredningen är svaret på den frågan bl. a. att endast vissa
mindre skärpningar i bötesindrivningen kan komma i fråga. Vissa
effektivitetsvinster anses också kunna nås genom en samordning av botes- och
skatteindrivningsreglerna. En fjärde fråga rör den kriminalpolitiska
betydelsen av att bötesstraffet är effektivt. Utredningen tar här, jämte annat,
upp spörsmålet om risken för att man i ett system utan förvandUngsinslag kan få
en s. k. bötesimmun grupp, dvs. sådana som är betalningsovilliga eller
betalningsoförmögna och har benägenhet att begå bötesbrott.

I
denna del antar utredningen på anförda skäl att gruppen kommer att kunna bli av
jämförelsevis ringa storlek, något som dock inte alls föranleder att gruppens
förutsedda existens kan anses försumbar. Slutligen diskuterar utredningen i
detta sammanhang huruvida det i fall av utebUven bötesbetalning kan anses vara
en tillräckligt effektiv samhälls-reaktion, att sådan bötfälld ändå utsätts för
vissa "bieffekter" av det brottsbeivrande förfarandet som helhet. Med
bieffekter förstås härvid den samlade reaktionen som följer på ett brott, nämligen
brottsupptäckten, brottsanmälan, polisens förundersökning, åtal och domstolsförhandling
men också verkställighetsförsök för att få ut böterna. Utredningens diskussion
utmynnar i slutsatsen att bieffekterna måste anses innefatta tämligen kännbara
verkningar för den dömde, att de i ett framtida system utan förvandlingsinslag
lär få accepteras som tillräcklig samhällsreaktion i en del fall men att en
dylik "sanktionsform" upp-enbarUgen inte är utan sina brister.

Utredningen
har närmare behandlat förvandlingssystemets fördelar och nackdelar. Enligt
utredningen är det en hel rad för- och nackdelar som måste beaktas. En
summarisk uppräkning av dem finns i ett särskilt avsnitt i betänkandet till
vilket jag här endast vill hänvisa (s. 132). Till en början bör nämnas att
utredningen vid undersökningen om möjliga fördelar med rådande ordning
funnit sig kunna antaga, att ett bortfall av förvandlingssystemet inte kommer
att i stort minska den allmänna respekten för bötesstraffet eller den allmänna
benägenheten att betala bötesskulder. Att en annan inställning kan befaras hos
en mindre grupp betonas dock.

Utredningens
värdering av de olika för- och nackdelarna är i korthet följande. Inledningsvis
behandlar utredningen förvandlingshotets betalningsfrämjande effekt. Det
påpekas att det från statsfinansiell synpunkt, som nyss har berörts, inte kan
anses följa någon nämnvärd fördel av förvandUngssystemet. Uppenbarligen är det
likväl eftersträvansvärt, att resultatet av bötesverkställigheten skall bli
lika gott som hittills, fastän till lägre kostnader. Enligt utredningens mening
kan man dock inte räkna med att nå så långt genom exekutionsrättsliga åtgärder.

Från
kriminalpolitisk synpunkt anses den viktigaste fördelen med förvandUngssystemet
vara att det kan antas motverka uppkomsten av en

s. 40 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:104 40

sådan
bötesimmun grupp som nyss nämndes. Systemets betydelse för vitesinstitutets
effektivitet noteras också, Uksom även det mer ovissa spörsmålet huruvida ett
bötesverkstälUghetssystem med förvandlingsinslag kan vara mer ägnat än annat
system att främja en rättsutveckling, som innebär att bötesstraffet vinner
terräng på de korta frihetsstraffens bekostnad.

Av
nackdelarna med förvandlingssystemet är enligt utredningen den principieUt
viktigaste, att systemet har ett utpräglat inslag av personalexekution och av
bestraffning för betalningsförsummelse. Utredningens åsikt är att denna nackdel
utgör ett starkt principiellt skäl att avskaffa förvandlingssystemet. Andra
skäl för invändningar mot förvandlingssystemet är dels att utpräglad
bötesbrottsUghet kan leda till frihetsberövande, dels att det frihetsberövande
som därvid kan äga rum har aUa de negativa drag som bmkar tiUskrivas de korta
frihetsstraffen. Från kriminalpolitisk synpunkt är det dessutom en synnerUgen aUvarlig
brist att förvandlingspåföljderna åläggs flera år efter det att brottet
begicks.

Utredningen
betvivlar att det kriminalpolitiska intresset, som främst avser att motverka
uppkomsten av en till sin storlek jämförelsevis begränsad bötesimmun grupp, är
tillräckligt starkt för att man skall godta det starka tryck som genom
förvandlingshotet riktas mot hela den gmpp inom bötesklientelet, som har
betalningssvårigheter på grund av sociala och ekonomiska svårigheter i
allmänhet.

Sanunanfattningsvis
har utredningen funnit de nu redovisade och vissa andra nackdelar med
förvandlingsstraffet vara så betydande att övervägande skäl talar för systemets
slopande. Att vissa negativa konsekvenser i kriminalpolitiskt hänseende följer
är det pris man får betala för att systemets betydande nackdelar skall
elimineras. En reform i angiven riktning är enligt utredningens mening värd
detta pris. Utredningen föreslår därför att förvandUngssystemet slopas.

Utredningen
har ägnat visst utrymme åt frågan om möjligheterna att på straffrättslig väg
kompensera bortfallet av vissa kriminalpolitiska fördelar hos
förvandlingssystemet. Utredningen begränsar sig i huvudsak till att diskutera
vissa "modeller", vars författningsmässiga utformning skisseras. Det
understryks att utredningen inte anser, att de diskuterade åtgärderna behöver
övervägas i samband med ett slopande av förvandlingssystemet. Tanken är i
stället att belysa de möjligheter som står till buds för det fall att ett
slopande av förvandUngssystemet skulle i ett senare skede visa sig få mer
negativa konsekvenser än vad som f. n. kan förutses.

De
modeller som utredningen diskuterar är till antalet sju. Innehållet i dem skall
här bara antydas.

De
tre första syftar till att åstadkomma viss möjlighet till påföljds-skärpning för
personer som genom ideliga återfall visar sig oemottagliga för bötesstraff,
dvs. en på ena eller andra sättet inringad bötesimmun

s. 41 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:104 41

gmpp.
Enligt de båda första modeUerna åstadkommes skärpningen automatiskt enligt lag.
Modellerna befinnes emellertid vara förenade med flera olägenheter, främst
sådana som har samband med behovet av en omfattande registrering. Några sådana
olägenheter har inte den tredje modellen som jämte andra
handläggningsdetaljer som här förbigås innebär att i enskilda fall, där
bötesstraff har visat sig klart overksamt, domstol skall kunna förordna att en
i lag inskriven skärpt straffskala, innefattande fängelse högst tre månader,
skall vara gällande för vederijörande, om han begår nytt bötesbrott. Denna
tredje modell anses kunna göras gångbar.

En
fjärde modell gäller personer som kan fömtses inte ta intryck av föreläggande
om vite i pengar. Modellen innebär att de i olika specialförfattningar
föreskrivna befogenheterna att utsätta vite i pengar skall genom en generellt
gällande lag vidgas till att under särskilda, ganska restriktivt utformade
förutsättningar gälla vites utsättande i fängelse.

De
tre sista modellerna, som endast har skisserats konturmässigt rör fall där
skälen för bötesstraff obetydligt övervägt skälen för frihetsberövande
påföljd. Deras gemensamma nämnare är sålunda att domstol har stått inför ett
verkligt val mellan å ena sidan ett högt bötesstraff, fristående eUer
kombinerat med kriminalvård i frihet, och ett kort frihetsstraff. Bakgmnden är
att det möjligen kommer att anses behövligt att bötesstraffet skall kunna göras
mer attraktivt såsom alternativ till korta frihetsstraff genom att man
säkerställer att bötespåföljden inte blir ett slag i luften. Utredningen har
för berörda fall behandlat vissa framkomstvägar, dock med betonande av att
ingen av dem är invänd-ningsfri.

Utredningen
lägger i betänkandet fram förslag till ny bötesverkstäl-lighetslagstiftning.
Förslagen kännetecknas särskilt av att böternas stäU-ning i exekutiva och
liknande sammanhang förbättras i förhållande till andra slag av fordringar. Som
ledande princip uppställs att böterna skall jämställas med skatter och därmed
likställda offentligrättsliga fordringar. Även handläggningsmässigt
eftersträvas samordning med skatteindrivningsrutinerna.

Utredningen
finner i flera sammanhang anledning att påpeka, att böternas nuvarande mindre
gynnsamma position vid konkurrens med andra fordringar väsentligen betingas av
förvandlingssystemet och att läget bUr ett annat när detta slopas.

De
viktigaste ändringarna som utredningen föreslår är följande.

I
fråga om införsel föreslås att böter i företrädeshänseende jämstäUs med
skatter. Vid sidan härav föreslås vissa andra ändringar när det gäller
införselförfarandet. Av de sistnämnda ändringarna skall här endast nämnas den
som innebär att införsel får ske för både skatter och

s. 42 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:104 42

böter,
när gäldenären för att undgå införsel arbetar utan lön eller mot uppenbart för
låg ersättning.

Såvitt
avser konkurs skall böter enligt förslaget i förmånsrättshänseende jämställas
med oprioriterade skatter och alltså inte, såsom nu, ha minsta rätt. Det
föreslås vidare att i motsats till vad som är faUet enhgt gällande rätt en
person skall kunna försättas i konkurs på gmnd av en bötesskuld. Att konkurshotet
bör utnyttjas endast under speciella förhåUanden betonas emellertid.
Ackordsregler avseende böter föreslås också.

Beträffande
utmätning är att nämna, att böter redan enligt gällande lag i
förmånsrättshänseende är jämstäUda med skatter. I fråga om böter gäller dock en
olikhet jämfört med skatter och andra fordringar vid utmätning. Detta avser
gäldenärens beneficium vid sakutmätning, dvs. omfattningen av den egendom som
skall förbehållas gäldenären av hänsyn till hans personliga förhållanden. Den
i detta hänseende gällande, generösare specialregleringen för böter föreslås
upphävd.

Vidare
föreslås att böter jämställs med skatter vid s. k. kvittning. Med kvittning
förstås ett förfarande varigenom överskottsskatt, dvs. framför allt när erlagd
preliminär skatt överstiger slutlig skatt, tas i anspråk för det allmännas
motfordringar innan återbetalning kommer i fråga. Enligt gäUande rätt får
endast skattefordringar likvideras genom sådan kvittning. Nu föreslås alltså
att böter skall få behandlas på samma sätt.

Utredningen
föreslår också förlängning av preskriptionstiden för böter. Denna är f. n. tre
år från det bötesavgörandet vann laga kraft. Enligt förslaget skall
preskriptionstiden vara fem år, men böterna bör enligt utredningen för
flertalet fall avskrivas dvs. utgå ur kronofogdemyndighets bokföring och
löpande bevakning redan efter högst tre år. Förutsättningen för sådan
tidigare avskrivning är dock att det med skäl kan antas att den bötfällde har
gjort vad han förmått för att betala böterna och att annan särskild
omständighet inte talar mot avskrivning. Annars skaU indrivning av böterna
kunna pågå under hela femårsperioden. Den förlängda verkställighetstiden skall
sålunda vara avsedd främst för de "besvärliga" verkställighetsfallen.
För dessa kommer alltså de s. k. bieffekterna att förstärkas.

Goda
erfarenheter har uppnåtts av det bötesuppbördssystem som har tillkommit inom
ramen för ordningsbots- och strafföreläggandesystemen. Detta bygger på att
bötesbetalning så snabbt som möjligt efter brottet skall kunna komma till stånd
på frivillighetens gmnd utan att kronofogdemyndigheterna behöver anlitas. Den
som har ålagt bötesstraffet underrättar den bötfällde om vad han behöver iaktta
för att få verkställighetsfrågan ur världen, nämligen att inom viss kortare
tid göra postgiroinbetalning till RPS. Systemet föreslås bli utvidgat, i ett
första skede till att avse även böter som har utdömts av tingsrätt.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:104 43

Slutligen
skall här nämnas ett förslag om att bötesverkställigheten skall få avbrytas på
grund av sociala skäl av synnerlig styrka. Det finns en besläktad regel i 5 §
BöVL. Denna har emellertid tillämpats i utom-ordentUgt ringa omfattning,
beroende på bl. a. tyngande handläggnings-mässiga moment. Den regel som nu
föreslås i ämnet innebär, att beslutanderätten läggs hos
kronofogdemyndigheterna. Det skall dock åligga kronofogdemyndigheterna att före
avgörandet inhämta yttrande av tingsrätt och beslut om avbrytande av
bötesverkställigheten får inte meddelas om tingsrätten avstyrker.
Eftergiftsgmnderna vidgas jämfört med gällande bestämmelser i BöVL.

Enligt vad som fastslås i
betänkandet förväntar sig utredningen inte att de sålunda föreslagna
exekutionsrättsUga och andra närliggande författningsändringarna kan leda till
fullt ut lika hög betalningsfrekvens som den vilken nu råder och som tUl viss
del är beroende på förvandlingshotets betalningsfrämjande effekt.
Förvandlingshotet har låt vara med principiellt otillfredsställande
funktioner och effekter i flera avseenden en förmåga att driva fram
tillgångar som annars inte skulle ha varit tiUgängUga eller kända vid exekutiv
verksamhet. Det går enUgt utredningens mening inte att genom
utsökningsrättsliga eller andra författningsändringar så att säga trolla fram
nya, för exekution tillgängliga objekt på det sätt som förvandlingshotet har
kunnat åstadkomma.

5
Remissyttrandena 5.1 Förvandlingsstraffet

Utredningens
förslag om avskaffande av förvandlingsstraf-f e t har fått ett övervägande
positivt mottagande under remissbehandlingen. Förslaget har utan några närmare
kommentarer tillstyrkts eller lämnats utan erinran av statskontoret,
riksrevisionsverket, konkurslags-kommittén, TCO och Föreningen Sveriges
polismästare.

Enligt RÅ har utredningen
på ett övertygande sätt redogjort för invändningar av principiell och praktisk
natur, som kan resas mot för-vandUngsstraffet. RÅ delar uppfattningen att de
redovisade nackdelarna, i synnerhet förvandlingsstraffets karaktär av
personalexekution, är så betydande att övervägande skäl talar för systemets
avskaffande. Samtidigt framhåller emellertid RÅ att bötesstraffet till
skillnad från påföljden fängelse saknar straffrättsligt jämställda
alternativ. Man nödgas därför använda bötesstraff för en stor mängd brott även
om den dömde saknar betalningsförmåga. Det är därför, hur man än gör med
förvandlingsstraffet, viktigt att man försöker finna praktiskt användbara
alternativ till bötesstraffet. BRÅ är av den uppfattningen att förvandling av
oguldna böter till fängelse är en ovärdig sanktionsform, främst därför att man
tvingas tillgripa en påföljd som inte är relaterad till brottet utan

s. 44 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:104 44

upplevs
som en betydligt allvarligare och mera ingripande påföljd än böter. Därmed
kränker bötesförvandlingen de gmndläggande principerna för vårt
straffrättssystem. BRÅ tillstyrker sålunda att förvandlingsstraffet upphävs.
Socialstyrelsen anser att det från vård- och behandlingssynpunkt är mycket att
vinna med ett borttagande av förvandlingsstraffet. Även om det kan tänkas
uppstå en s. k. bötesimimun grupp, torde den under alla förhållanden bU
relativt liten. EnUgt socialstyrelsen förhåller det sig med stor säkerhet så
att brottsbeivrande bieffekter (polisingripande, domstolsförhandling etc.) i
många fall kan vara tillräckliga ur individualpreventiv synpunkt.

Det
är inte motiverat att ha kvar förvandlingsstraffet under hänvisning till
allmänpreventionens krav, särskilt som sambandet mellan all-mänprevention och
förvandUngsmöjUghet är synnerUgen diskutabelt. Socialstyrelsen ser sålunda
stora fördelar med borttagandet av förvandlingsmöjligheten. Fördelarna skulle
emellertid motverkas, om borttagandet av förvandUngsstraffet skulle göra
domstolarna mer benägna att redan från början döma till frihetspåföljd med de
konsekvenser det innebär för den enskildes rehabiliteringsmöjligheter. Inte
heller skulle det vara tillfredsställande, om villkorlig dom skulle börja
användas i större utsträckning, eftersom sådan alltid medför anteckning i
kriminalregistret och uålunda "stämplar" vederbörande som kriminell
på ett helt annat sätt än låga bötesstraff. Även socialutredningen anser att
nackdelarna med förvandlingssystemet från socialpoUtiska synpunkter är så
betydande att övervägande skäl talar för att det avskaffas. I den mån den
en-skuda upplever sig som immun och trots omfattande bötesskulder begår nya
bötesbrott, torde detta förhållande inte nämnvärt sammanhänga med
förvandlingssystemets existens i synnerhet som anstånd med verkställighet av
förvandlingsstraff medges i stor utsträckning och sådant anstånd sällan
förklaras förverkat. Om man bortser från förvandlingssystemets tänkbara
inverkan på domstolarna i valet mellan böter och korta frihetsstraff, har
alltså detta system enUgt socialutredningens mening inga andra fördelar än att
det i vissa fall bidrar till att betalning eller i vitesfallen annan
prestation sker. Socialutredningen kan inte heUer instämma i utredningens
ståndpunkt att det beträffande sådana individer som är att anse som
bötesimmuna inte rimligen kan anses klandervärt att samhäUet vid underlåten
bötesbetalning inskrider med skärpt påföljd, som kan verka brottsavhållande.
Till den del denna gmpp utgörs av ekonomiskt och socialt svaga personer kan
socialutredningen inte acceptera denna ståndpunkt. Den överensstämmer inte heller
med konstaterandet på annan plats i betänkandet, att fängelsevistelser för
åtskiUiga med sociala problem motverkar de socialvårdande myndigheternas
ansträngningar att hjälpa. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län finner det
inte försvarligt att enbart i påtryckningssyfte behålla det omständliga
förvandUngssystemet som innebär att förvand-

s. 45 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:104 45

Ungsstraffet
huvudsakligen drabbar personer som redan torde vara föremål för samhällets
omsorger i oUka avseenden.

Ett fåtal remissinstanser
är kritiskt mställda till utredningens förslag i denna del. Sveriges
domareförbund motsätter sig av kriminalpolitiska skäl att förvandlingssystemet
slopas. Däremot anser förbundet att en reform av bötesverkstälUgheten är högst
angelägen men att denna inte får ske på sådant sätt att bötesstraffets
effektivitet urholkas. Förbundet finner att det föreligger skäl att bl. a.
överväga det alternativ som redovisas på s. 137 i betänkandet och som innebär
att man straffbelägger att en bötfälld genom tredska, uppenbar lättja eller
vårdslöshet vållar att ett bötesstraff inte kan verkstäUas. Påföljden för sådan
överträdelse kan av naturliga skäl inte vara annat än frihetsstraff och det kan
därför ifrågasättas, om man inte bör inskränka sig till fall av påtaglig
tredska. En sådan lösning medför att förvandlingen inskränks till sådana fall,
där särskilda åtgärder är påkallade, medan man, där detta inte är fallet,
kommer ifrån att använda den mindre adekvata påföljd som det nuvarande
förvandlingsstraffet utgör. Vidare erbjuder den antydda ordningen större
möjligheter till variationer efter de föreliggande omständigheterna genom att
straffet inte är låst till en viss relation till det ådömda bötesstraffet.
Frihetsstraffets längd kommer att i hög grad bero på hur grov tredskan är.
EnUgt föriiundet finns det också starka skäl att överväga om inte den nuvarande
minimigränsen för fängelsestraff i detta sammanhang är mogen att sänkas.
Föreningen Sveriges statsåklagare har den bestämda uppfattningen att
förvandlingsinstitutet efter viss modifiering bör bibehållas. Föreningen anser
att det är förödande för laglydnaden, om samhället i sin brottsbeivrande
verksamhet ger upp inför människor som genom smartness, hänsynslöshet och
illojaUtet försöker sätta regelsystemet ur spel när det drabbar dem själva. En
liten bötesimmun gmpp kan lätt bli en stor bötesimmun grupp. Sett från den här
synpunkten är det närmast cyniskt att tala om att man i en del fall får nöja
sig med den samhällsreaktion som ligger i själva det brottsbeivrande
förfarandet. Om man bortser från verkställighetsförsöken, så drabbas ju även
de i stort sett lojala lagöverträdarna av denna "bieffekt". Enligt
föreningen bör i stället reglerna om förvandUngsstraff ändras så att talan om
förvandUng av böter till fängelse får väckas endast mot bötfällda som i och
för sig kunnat men inte velat betala sina böter. Vidare kan enligt föreningen
frågan om förvandlingsstraffets avskaffande inte ses isolerad från frågan om
bötesnivåns höjd. Bötesnivån är enUgt föreningens mening generellt sett för
hög. Bötesnivåns höjd torde behandlas av utredningen (Ju 1973: 11) om en
eventuell reforme-rmg av det ekonomiska sanktionssystemet inom straffrätten.
Enligt föreningens mening bör man inte ta ställning till frågan om
förvandlingsstraffets slopande förrän man också kan överväga resultatet av
denna utredning.

s. 46 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:104 46

Hovrätten
över Skåne och Blekinge avstyrker utredningens förslag att avskaffa
förvandlingsstraffet för böter. Helt avgörande för bedömningen av frågan om
förvandlingssystemet skall bibehållas bör enligt hovrättens mening vara
kriminalpolitiska synpunkter. StatsfinansieUa och andra ekonomiska synpunkter
bör inte tillmätas någon betydelse. Inte heller bör alltför stor vikt tillmätas
frågan humvida förvandlingsstraffet är förenligt med nuvarande socialpolitiska
strävanden i samhället. Sådana synpunkter finns inlagda i själva
dagsbotssystemet. Särskilt vill hovrätten ifrågasätta om utredningens
beskrivning av det klientel som drabbas av ovillkorliga förvandUngsstraff är
helt rättvisande för dagens förhållande. Utredningens klientelundersökning
avser en så förhållandevis lång tid tillbaka som år 1968. Sedan dess har
antalet bötesfångar per år kraftigt minskat, och enligt hovrättens erfarenhet
utgör de som i dag åläggs ovillkorliga förvandlingsstraff inte alls den utpräglades
typ av "restkUentel' som tydligen dominerade bland 1968 års bötesfångar.
Denna gmpp torde f. ö. om den alls finns kvar ytterligare komma att minska,
om fylleristraffet äntligen skulle komma att avskaffas. Enligt hovrätten kan
starka skäl andras för förvandlingsstraffet. Av stor vikt är att det motverkar
uppkomsten av en bötesimmun gmpp. Vidare kan befaras att ett avskaffande av
förvandlingssystemet skulle kunna i rättstillämpningen medföra en minskad tro
på bötesstraffet som ett realistiskt och trovärdigt alternativ till en frihetsberövande
påföljd eller som ett lämpligt komplement tiU kriminalvård i frihet. Hovrätten
vill ytterligare som argument för bibehållande av förvandlingssystemet göra
gällande att detta är av betydelse för den allmänna respekten för
bötesstraffet och för den allmänna benägenheten att betala bötesskulder. Det
torde vidare starkt kunna ifrågasättas om den s. k. sociala kontroUen spelar
någon större roU i fråga om de typer av förseelser som normalt beivras genom
enbart böter. Enligt hovrättens mening framstår detta som tveksamt för dagens
förhållanden och det måste antas att sådana omständigheter, såsom faran att bU
utsatt för ogillande från den sociala omgivningens sida, är av mindre vikt som
brottsavhållande faktor vad avser denna typ av förseelser. Vidare bör bemärkas
att många av de bieffekter som följer med lagföringen m. m. är mindre starka i
fråga om bötesbrott än beträffande allvarligare överträdelser, eftersom
bötesbrotten till övervägande delar beivras genom strafföreläggande eller
föreläggande av ordningsbot. Den olägenhet för den dömde som kan sägas ligga i
åtalet och domstoMörhandlingen förekommer ju inte alls i sådana fall.
YtterUgare viU hovrätten fram-håUa att det för den stora allmänheten som har
tillgångar vilka är tillgängUga för exekution och som därför nödgas att betala
eventueUa böter torde framstå som stötande om vissa personer vilka saknar
sådana tillgångar eller har stor förmåga att hålla dem undan helt undslipper
verkningarna av ådömda bötesstraff och fritt kan göra sig

s. 47 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:104 47

skyldiga
till bötesförseelser på grund av att myndigheterna saknar medel -för att
verkställa straffet. Bötesstraffet skulle då kunna sägas få karaktären av en
sorts "klasslagstiftning"; den som är löntagare måste göra rätt för
sig medan den som är företagare med kontanterna på fickan går fri från
verkningarna av straffet. Vad som enligt hovrättens uppfattning framstår som väsentligt
är att det finns någon verksam form av subsidiär sanktion att ta till i de fall
då den bötfällde trots ekonomiska möjligheter därtill inte betalar böterna och
dessa inte heller kan drivas in utmätnings- eller införselvägen. Något helt
tillfredsställande sådant ersättningsmedel har utredningen dock inte lyckats
finna, och hovrätten har svårt att tro att det skulle vara möjUgt att komma på
något effektivt sådant medel. Enligt hovrättens mening bör man överväga att
avskaffa förvandlingsmöjHgheterna för sådana fall då i dag villkorligt anstånd
medges och behålla dessa enbart för de fall då den bötfällde har underlåtit att
betala böterna av tredska eller uppenbar vårdslöshet eller då det på gmnd av
upprepad bötesbrottsUghet är uppenbart att förvandling behövs för den dömdes
tillrättaförande. Möjligen kunde då också komma i fråga att i större
utsträckning än f. n. förbjuda förvandling av enstaka mindre bötesbelopp. Den
fasta förvandlingsskalan kunde eventuellt också avskaffas. I stället kunde det
överlämnas åt domstolarna att inom vissa ramar fastställa längden av
förvandUngsstraffet. Därigenom skulle större hänsyn kunna tas till omständigheterna
i det enskilda faUet. Även andra reformer av den nuvarande ordningen torde
kunna komma i fråga.

Flertalet av de remissinstanser
som har ställt sig positiva till ett avskaffande av förvandlingssystemet har
tagit upp frågan om den befarade uppkomsten av en s. k. bötesimmun grupp.
Sålunda anför RÅ att det inte torde vara möjUgt att upprätthålla den höga
betalningsfrekvensen utan att ha något hot om alternativ påföljd i bakgrunden.
En viss försämring måste också enligt RÅ:s mening accepteras. Det Ugger ingen
kriminalpolitisk fördel i att böter betalas med socialhjälpsmedel eUer av
anhöriga. Det är emellertid av största vikt att betalningsmoralen hålls på en
hög nivå. I annat fall förlorar bötesstraffet sin betydelse som
kriminalpolitiskt instrument. Vad som framför allt är ägnat att inge oro är
risken för att personer, som i realiteten har betalningsförmåga, genom skenavtal,
täta byten av arbetsplats och liknande förfaranden lyckas göra sig oåtkomliga
för exekutiva åtgärder. Skulle förvandlingsstraffets upphävande visa sig
medföra att sådana personer bUr bötesimmuna, dvs. helt undgår verkstälhghet av
ådömda bötesstraff, är risken stor att betalningsmoralen hos bötfällda i allmänhet
sjunker. Lyckas man förhindra att en sådan bötesimmun gmpp uppstår, bedömer RÅ
riskerna för att betalningsfrekvensen skall sjunka påtagligt eller att
domstolarna skall förlora förtroendet för bötesstraffet som ringa. Problemet
med den bötesimmuna gmppen gäller enUgt RÅ:s

s. 48 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:104 48

mening
inte så mycket hur stor den blir som vilken sammansättning den får. Utredningen
har inte närmare behandlat frågan om hur det bötesimmuna klientelet kan tänkas
bli sammansatt. Till stor del torde det komma att röra sig om människor, som
lever i utpräglat dåliga sociala och ekonomiska förhåUanden. Det får accepteras
att dessa personer undgår verkställighet av bötesstraff. För denna gmpp är
bötesstraff inte någon lämplig påföljd. Det väsentliga är som nyss framhållits
att man genom exekutiva åtgärder kan framtvinga betalning från personer som har
betalningsförmåga men som inte betalar frivilligt. För det stora flertalet
bötesgäldenärer är detta möjligt redan enUgt nu gällande regler för
bötesindrivningen. Det finns emellertid personer som genom diverse manövrer gör
sig svåråtkomliga för exekution. Ett sätt som stundom praktiseras av
rörelseidkare är att låta alla tiUgångar ägas av anhöriga, hustru och barn, och
uppträda som anställd med obetydlig eller ingen lön. Ett annat sätt är att
byta arbetsplats så snart det blir aktuellt med införsel i lönen. Det torde
röra sig om relativt få personer, som på detta sätt söker göra sig oåtkomliga
för exekutiva åtgärder. Från kriminalpolitisk synpunkt är de dock mycket
viktiga.

Några
remissinstanser anser att vid ett avskaffande av förvandlingsstraffet bör den
bötesimmuna gmppen och med denna förknippade problem ägnas kontinuerlig
uppmärksamhet. Denna synpunkt understryks särskilt av RÅ,
kriminalvårdsstyrelsen, Stockholms tingsrätt och SACO/SR. Enligt
domstolsverkets mening bör ett system för utvärdering av reformen beslutas
samtidigt med denna så att ingripande snabbt kan ske i enlighet med något av
utredningens förslag till modeller eller på annat sätt, om den tredskande
gmppen ökar.

Flera
remissinstanser hävdar däremot att åtgärder mot de bötesimmuna bör övervägas
redan i samband med reformens genomförande. RPS anser sålunda att det saknas
anledning att skjuta frågan "om möjligheterna att på straffrättens väg
kompensera bortfallet av vissa kriminalpolitiska fördelar hos
förvandlingssystemet" på framtiden. Det är väsentUgt svårare att införa
åtgärder i skärpande riktning, om bötesindrivningen efter en tid inte skulle
visa sig fungera tillfredsställande. De "kompensationsmodeller" som
utredningen skisserar synes därför böra vidarebearbetas redan nu så att någon
eller några av dessa "modeller" kan bli föremål för lagstiftriing
samtidigt med förvandlmgssträffets avskaffande. Liknande synpunkter framförs
av RSV, Sveriges advokat samfund och Föreningen Sveriges kronofogdar.

BRA
anser att konsekvenserna av ett upphörande av förvandlingsstraffet bör ses i
ett större kriminalpolitiskt perspektiv. BRÅ viU fram-håUa att det pris
förvandlingsstraffutredningen menar att samhäUet måste betala för reformens
genomförande att låta dem som av tredska underlåter att betala böterna ändå
gå fria från straffansvar inte utan vidare kan accepteras. Beträffande dessa
betalningsvägrare

s. 49 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:104 49

kan
inte åberopas socialt ömmande skäl för att skriva av böterna. Hur många
individer det finns som på detta sätt kan göra sig oåtkomliga från
bötesexekution är ovisst. Utredningens beräkningar tyder dock på att de är tillräckligt
många för att kunna undergräva systemet och respekten för rättsvårdens
straffande funktion. Att acceptera deras betalningsvägran utan vidare åtgärd
måste därför betraktas som mycket stötande för den allmänna opinionen. Man kan
också befara att eftergiften av bötesstraff i sådana fall kan komma att
påverka domstolarnas straffmätning, när valet står mellan att döma till böter
eller ett kort frihetsstraff. Kommer domstolarna att i fortsättningen vara
beredda att här döma till böter, om det finns anledning att räkna med att detta
straff stannar på papperet? I Uka mån kan de allmänna reformsträvandena som
siktar mot att vidga utrymmet för böter inom strafflagstiftningen hamna i
trögt före. Det finns därför anledning att pröva om inte samhället bör avstå
från sådana eftergifter genom att bättre anpassa systemet till det klientel
det här gäUer. Upphävandet av förvandlingsstraffet bör sålunda inte få tiU
följd att samhället helt beskärs möjligheten att sätta in någon form av
sanktion i stället för böter mot de nämnda betalningsvägrarna. BRÅ föreslår att
frågan hur denna alternativa sanktion skall utformas bUr föremål för särskilda
överväganden. Frågan bör lösas i samband med att reformen genomförs. Om inte
andra sanktioner kan komma i fråga, bör man pröva möjligheten att i stället för
förvandling skapa fömtsättningar för en omprövning av den tidigare
straffbestämningen. En regel som medger tillämpning av andra påföljder än böter
i sådana fall bör konstrueras. Utredningen har skisserat modeUer för en sådan
ordning. I detta sammanhang vill BRÅ erinra om att dess kriminalpoUtiska
arbetsgmpp i samband med översynen av bötessanktionen inte kan undgå att komma
in på frågan, vilka konsekvenser upphävandet av förvandlingsstraffet kan få för
en utvidgning av bötessanktionens tillämpningsområde. Arbetsgruppen skall
också pröva om förutsättningar finns att skapa nya, alternativa påföljder till
frihetsstraff. Det är möjligt att sådana påföljder skulle kunna tillgripas i
stället för böter mot "bötesimmuna", när inte sociala skäl talar för
att man avstår därifrån.

Av
de olika "modeller" som utredningen skisserat i fråga om möjligheterna
att på straffrättslig väg kompensera bortfallet av vissa kriminalpolitiska
fördelar hos förvandlingssystemet har det övervägande antalet remissinstanser
som yttrat sig i frågan ställt sig bakom den modell som innebär att i enskilda
fall, där bötesstraff har visat sig klart overksamt, domstol skall kunna
förordna att en i lag inskriven skärpt straffskala innefattande fängelse högst tre
månader, skall vara gällande för vederbörande om han begår nytt bötesbrott
(modell 3). Synpunkter eller förslag i denna riktning framförs av RÅ, hovrätten
över Skåne och

4
Riksdagen 1976/77. 1 saml. Nr 104

s. 50 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:104 50

Blekinge, RPS, RSV, Sveriges advokatsamfund, Sveriges
domareförbund och Föreningen Sveriges åklagare.

Flera av remissinstanserna bl. a. hovrätten över Skåne och
Blekinge förespråkar även en lösning enUgt den av utredningen föreslagna modellen
som innebär att de i olika specialförfattningar föreskrivna befogenheterna att
utsätta vite i pengar vidgas genom en generellt gällande lag till att under
särskilda, ganska restriktivt utformade förutsättningar gälla vites
utsättande i fängelse (modell 4). Även kriminalvårdsstyrelsen anser att en
reglering i enUghet med denna modell bör ske.

Enligt hovrättens över Skåne och Blekinge och RPS:s mening
är även förslaget att ha förvandlingsstraffet kvar för de dagsbotsstraff som
uppgår till 90 eller högre dagsbotsstraff, och som inte har blivit verkställda
till fullo, väl värt att övervägas närmare (modell 7). Sveriges domareförbund
kan tänka sig att även något lägre dagsbotsstraff än 90 borde kunna medföra
bötesförvandling, eftersom 7080 dagsböter också någon gång ligger inom den ram
där en avvägning sker mot eventuellt frihetsstraff. Den varianten förefaller
därvid förbundet vara att föredra att domstolarna får förordna om böter över
viss nivå skall vara förvandlingsbara eller inte. RÅ föreslår som ett
jrtterligare alternativ att möjligheter till förvandUng i fall av uppenbar
tredska bibehålls. Man kan exempelvis tänka sig att en person, som synbarligen
lever i goda ekonomiska förhållanden, är oåtkomlig för exekutiva åtgärder
därför att han formellt saknar arbetsgivare och själv inte står som ägare till
några utmätningsbara tillgångar. Förvandlingsstraffet skulle i sådana fall vara
ovillkorligt. Åklagaren skulle vidare vara skyldig att styrka att
bötesgäldenären haft möjlighet att betala skulden. Detta medför naturligtvis
krav på en grundlig fömndersökning. Några betänkligheter från kriminalpolitisk
synpunkt att i de absoluta ytterlighetsfaU som här avses bibehålla
personalexekutionen bör inte möta, om man genom att låta förvandlingshotet
kvarstå vid fall av direkt lagtrots kan vinna att den allmänna respekten för
bötesstraffet underbyggs. Detta torde kunna uppnås även med en mycket
restriktiv tillämpning av förvandlingsstraffet.

5.2 Ny bötesverkställighetslagstiftning

Remissinstanserna har i allt väsentUgt anslutit sig till
utredningens förslag till ny bötesverkställighetslagstiftning. I vissa
detaljfrågor har dock vissa instanser föreslagit andra lösningar än dem
utredningen förordat. RÅ framhåller att de föreslagna ändringarna vad gäller
uppbörd och indrivningsförfarande synes kunna medföra väsentliga resursbesparingar
och skapa förutsättningar för ett snabbt och effektivt indrivningsarbete. RSV
anser att den nya lagstiftningen i en del av botes-

s. 51 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:104 51

målen
bör kunna kompensera den betalningsfrämjande verkan som kan tillskrivas
förvandlingsstraffet enligt verkets uppfattning.

BRÅ anför att i dag finns
ett starkt intresse av att rättsvårdens resurser i ökad utsträckning
koncentreras till uppgifter av större vikt medan mindre brott och förseelser
bör kunna hanteras i förenklade och summariska former. Under senare år har
också utrymmet vidgats för åtalsunderlåtelse och rapporteftergift vid mindre
brott. Mindre förseelser kan ofta lämnas utan annan åtgärd än den erinran
eller varning som förbinds med upptäckten. Frågan gäller nu hur denna
principiella syn på det straffrättsliga ingripandet skall kunna föras över på
verkställighetsplanet. Drar man de fulla konsekvenserna därav, borde småböter
som inte betalas frivilligt i stort sett kunna lämnas utan vidare åtgärd. En
sådan ordning skulle dock knappast verka stimulerande på människors benägenhet
att frivilligt betala småböter. Att t. ex. parkeringsböter över huvud taget
betalas torde till stor del kunna tillskrivas det bakomliggande hotet om
exekution. Avstår man här från exekutiva åtgärder, när betalning uteblir,
skulle det vara svårt att upprätthålla kriminaUseringen av åtskilliga ordnings-
och trafikförseelser. En annan sak är att man i fråga om sådana förseelser inte
sällan har anledning att ifrågasätta kriminaliseringen. Ett radikalt sätt att
lösa problemen med förvandling av böter, utdömda för vissa mindre förseelser,
vore naturligtvis avkriminaUsering. De kriminalpolitiska konsekvenserna av en
nertrappning av de exekutiva myndigheternas insatser i fråga om mindre
bötesbelopp bör närmare utredas. Det står klart att man inte kan åstadkomma
någon genereU nedre gräns för verkställighetsarbetet i fråga om
bötesförvandlingen gäller dock i dag en sådan nedre gräns. Hotet om
verkstäUighet av småböter som inte betalas frivilUgt bör sålunda hållas
levande. Däremot talar vissa skäl för att kronofogden vid verkställighet av
småböter bör kunna arbeta tämUgen flexibelt efter en slags
opportunitetsprincip. Är det fråga om upprepade återfall i t. ex. en
trafikförseelse. Vilket renderat lagöverträdaren en rad förelägganden, bör
kronofogden lägga ner betydande ansträngningar på verkställighetsplanet, även
om varje ordningsbot i sig har mindre ekonomisk betydelse. Är det i stället
fråga om en enstaka förseelse (vUken i och för sig mycket väl skulle ha kunnat
medföra rapporteftergift) saknas anledning att gå särskilt hårt fram i
exekutivt hänseende. I lika mån kan det vara motiverat att vid
resursavvägningen ta hänsyn tiU den bötfäll-des ekonomiska och sociala
förhåUanden.

BRÅ anser att det är av
betydelse att de exekutiva myndigheterna i nämnda hänseenden kan agera enligt
någorlunda enhetliga linjer. Frågan vilka möjligheter kronofogden bör ha att
"frysa ner" inledd bötesverkställighet har inte tagits upp av
utredningen. Det hade emeUertid varit önskvärt om utredningen diskuterat
prioriteringsfrågan mera ingående och belyst de avvägningar mellan fiskaliska,
kriminalpolitiska

s. 52 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:104 52

och
socialpolitiska intressen som kan behöva göras på verkstälUghets-planet.

Sveriges
advokatsamfund hyser den uppfattningen att åtskillnad i viss utsträckning bör
göras mellan böter och viten. När det gäller böter kan samfundet oreserverat
instämma i utredningens önskemål att tillskapa nya regler i syfte att förbättra
indrivningens effektivitet, sedan det påtryckningsmedel som
förvandlingsstraffet utgjort bortfallit. För böternas del kommer det
statsfinansieUa intresset i förgrunden. I fråga om vitena ligger däremot
tyngdpunkten på det samhälleliga intresset av att den handling eUer
underlåtenhet som vitet har tiU uppgift att framtvinga verkligen kommer till
stånd. Samfundet är därför av den uppfattningen att det i fråga om var och en
av de lagändringar som utredningen föreslår bör övervägas om densam.ma bör äga
tillämpning i fråga om såväl böter som viten eller enbart i fråga om böter.
Varje förbättring av böters och vitens ställning i fråga om exekutionsmöjligheter
och förmånsrätt medför i och för sig en försämring av övriga oprioriterade
fordringars utsikter till betalning. Denna negativa effekt kan i viss mån
tolereras när det gäller böter, där samhällets intresse av bästa möjliga
indrivningseffektivitet kan tänkas rättfärdiga att övriga oprioriterade
fordringsägare i något fall får stå tillbaka. Såvitt däremot indrivningen av
viten angår bör reglerna inte utformas så att de oprioriterade fordringsägarna
i onödan missgynnas, om det primära målet framtvingandet av en handling eUer
underlåtenhet kan vinnas med andra medel än förbättrade
indrivningsmöjligheter. Samfundet åsyftar härvid den ovan berörda utvägen med
utsättande av vite i form av fängelse.

Utredningens
förslag att förbättra bötesfordringarnas ställning vid införsel och konkurs har
föranlett uttalanden från några remissinstanser. Statskontoret framhåller att
förslagen torde innebära förutom att indrivningsresultatet i det enskilda
fallet kan bli bättre än eljest att möjhgheterna till handläggnings-mässig
samordning av indrivning av böter och skatter förbättras. Andra remissinstanser
är mera kritiska.

SACO/SR
anser sig kunna acceptera att böterna fortfarande är in-förselgiUa och att 1
och 15 §§ införsellagen (1968: 621, 15 § ändrad senast 1976: 624) ändras så att
böternas förmånsrätt i införselsammanhang blir densamma som skatternas. I
praktiken innebär detta inte någon förändring mot nuvarande praxis.
Organisationen erinrar dock om att införselmöjligheten beträffande böter
ursprungligen bygger på förvandlingsstraffets existens. Ett avskaffande av
förvandlingsstraffet kan därför i och för sig åberopas som ett skäl för att
avskaffa införsel-möjligheter och att även i övrigt låta böterna få en svagare
ställning jämfört med andra fordringar. SACO/SR avstyrker den förmånligare
ställning för bötesfordran i förhållande till enskilda fordringar som ut-

s. 53 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:104 53

redningen
föreslår. Trots utredningens argumentering finner SACO/SR att bötesfordran
fortfarande bör vara efterställd övriga fordringar i konkurs. Regeln i 17 §
införsellagen om att införsel för böter skall hävas för a(t därmed möjliggöra
utmätning för alla slags andra fordringar (inte endast vissa kvalificerade
skadeståndsfordringar) bör vidare bibehållas. Slutligen bör, som en konsekvens
av efterställdheten i konkurs, bötesfordran vid gemensam utmätning tillsammans
med annan fordran vika för den andra fordringen. En sådan efterställdhet även
vid gemensam utmätning föreslog lagberedningen vid tillkomsten av förmånsrättslagen,
varemot departementschefen förutom fiskala skäl blott anförde att
förvandlingsstraffutredningens arbete borde avvaktas. Det är därför enligt
SACO/SR:s mening anmärkningsvärt att förvandUngs-straffutredningen mot en sådan
efterställdhet nu endast åberopar att i lagstiftningen när det gäller gemensam
utmätning redan "intagits ståndpunkten att bötesfordringar bör konkurrera
på lika villkor med fordringar i allmänhet, något som utredningen finner vara
väl underbyggt". Enligt organisationens mening bör fiskala intressen inte
få tillmätas någon avgörande roll vid indrivning av bötesfordringar i
konkurrens med andra fordringar. Bötesstraffet bör ses uteslutande som en
kriminalpolitisk sanktion som riktar sig mot det överskott utöver beneficiet
som den dömde har eller kan komma att skaffa sedan dennes övriga vid
exekutionen aktuella skulder är betalda.

Sveriges
advokatsamfund tillstyrker med viss tvekan den föreslagna förbättringen av
böters ställning vid införsel. Däremot avstyrker samfundet att viten på belopp
över 2 000 kr. i detta hänseende jämställs med böter. Om möjligheten att
utsätta vite i form av fängelse genomförs, bör det enligt samfundets mening
övervägas huruvida inte den regel i 9 § förmånsrättslagen (1970: 979, 9 §
omtryckt 1975: 1298) som innebär att utmätning för flera fordringar på en gång
ger Uka rätt bör ändras så att vitesfordringar överstigande 2 000 kr. undantas.
I konsekvens med vad nu sagts beträffande införsel och utmätning avstyrker
samfundet förslaget att viten, i varje faU viten över 2 000 kr., i konkurs
jämställs med övriga oprioriterade fordringar. Har gäldenären försatts i
konkurs och sålunda förlorat rätten att själv råda över sin egendom, har
penningvitets funktion som påtryckningsmedel upphört, och det förefaller med
hänsyn härtill helt meningslöst att låta gäldenärens övriga oprioriterade
fordringsägare vara med om att betala vitet. Fallet är ingalunda opraktiskt, då
vitet många gånger kan uppgå till avsevärda belopp. I konkursfallet bör
utvägen med utsättande av nytt vite i form av fängelse tillgripas. Om
konkursgäldenären är en juridisk person, får åtgäi-den riktas mot
styrelseledamot.

Vad
särskilt gäller utredningens förslag att förbättra bötesfordringarnas
ställning i konkurs anför konkurslagskommittén att enUgf kommitténs mening kan
förhållandena vid utmätning inte utan vidare tas

s. 54 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:104 54

till
intäkt för att bötesfordran skall jämställas med vanliga fordringar i konkurs.
Vid utmätning fömtsätts inte såsom vid konkurs att gäldenären är insolvent.
Vidare kan den förmånsrätt eller betalning som vunnit utmätning återvinnas när
utmätningen skett senare än tre månader före den s. k. fristdagen (38 §
konkurslagen (1921: 225, 38 § ändrad senast 1975: 244), KL. Bakom
återvinningsregeln ligger tanken att övriga borgenärer kan antas lida skada
genom utmätning som i tiden ligger nära konkursen. Enligt kommittén förtjänar
det att framhållas att i övriga nordiska länder numera gäller samma ordning som
f. n. i Sverige, dvs. bötesfordran är efterställd i konkurs. Under förarbetena
till den danska regleringen fästes stor vikt vid den straffrättsliga synpunkten.
Här kan hänvisas till den danska konkurslagskommitténs betänkande (1966: 423)
Konkursordenen s. 36 och 43 f Avgörande för utredningens ställningstagande
synes väsentligen vara önskemålet att förbättra indrivningsresultatet. I vad
mån förslaget får en märkbar sådan verkan är dock ovisst. Frågan kan enligt
kommittén belysas genom några statistiska uppgifter från en undersökning som
kommittén nyligen gjort av ordinära konkurser, som avslutats år 1974. I 15 % av
dessa konkurser har utdelning till borgenärer utan förmånsrätt förekommit. Den
genomsnittliga utdelningsprocenten har härvid varit 3,5. I konkurser som
avslutas enligt 185 § KL (s. k. fattigkonkurser) vilka utgör huvudparten av
konkurserna, förekommer ingen utdelning alls. Utdelningsmöjligheterna för
borgenärer utan förmånsrätt torde endast i obetydlig mån komma att förbättras
genom den nya ordning för handläggning av mindre konkurser som eventuellt
kommer att genomföras på grundval av kommitténs betänkande (SOU 1974: 6)
Förenklad konkurs m. m. Sammanfattningsvis konstaterar kommittén att det
ekonomiska utbytet av att bötesfordrans ställning i konkurs förstärks kommer
att vara litet. Kommittén inser emeUertid det angelägna i att vid förvandlingsstraffets
avskaffande samtidigt tillvarata aUa tänkbara möjligheter att effektivisera
bötesverkstäUigheten. Som framgått blir de negativa verkningarna av förslaget
för övriga borgenärer generellt sett obetydliga. I det enskilda fallet kan
dock förbättringen av böternas ställning bli kännbar för andra borgenärer utan
förmånsrätt. Kommittén vill emellertid trots de principieHa erinringar som kan
göras inte motsätta sig utredningens förslag.

Sveriges
advokatsamfund avstyrker utredningens förslag i denna del. Den av utredningen
själv anförda synpunkten att böter är ett straff och därför bör drabba endast
den dömde själv och inte hans borgenärer utgör enligt samfundets mening en så
viktig gmndsats att densamma inte utan tvingande skäl bör åsidosättas. Vad
utredningen åberopar till stöd för sitt förslag om böters likställande med
oprioriterade fordringar kan inte anses utgöra sådana skäl. Att böter getts en
viss företrädesställning vid infÖrsel och Vid samtidig utmätning för flera
fordringar be-

s. 55 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:104 55

höver
inte betyda att det i realiteten är gäldenärens övriga fordringsägare som
tillskjuter pengar för böternas betalning, lika litet som man kan påstå detta i
det fall att gäldenären frivilligt betalar böterna. Det är först när gäldenären
är insolvent, då hans tillgångar inte förslår till samtliga borgenärers
förnöjande dvs. just i konkursfallet som den effekten inträder att de
övriga fordringsägarna får delta i betalningen av den dömdes böter. Att den
bötfäUde konkursgäldenären måhända betraktar sig själv som delvis betalande
synes i sammanhanget inte spela någon roll; huvudsaken är att bötesstraffet på
detta sätt faktiskt drabbar borgenärerna i större eller mindre omfattning.

I
fråga om utredningens förslag att inte jämställa bötesfordringarna med de
skattefordringar som omfattas av den allmänna förmånsrätt, som åsyftas i 13 §
förmånsrättslagen (det s. k. skatteprivilegiet) ifrågasätter RRV om inte böter
borde omfattas av den aUmänna förmånsrätt som enligt 13 § förmånsrättslagen
tillkommer skattefordringar. Utredningen har aWisat denna tanke med hänsyn bl.
a. till att "skälen för skatteprivilegiet hänför sig väsentligen till
förhållanden som rör företagare, oftast juridiska personer". Enligt RRVis
mening är emellertid just detta förhållande ett skäl till att förmånsrätten vid
konkurs även bör omfatta böter. Därigenom uppnås nämUgen en viss grad av jämställdhet
i indrivningshänseende mellan företagare och anställda.

Utredningens
förslag till ändringar i övrigt beträffande införsel föranleder endast
påpekanden från några remissinstanser. RSV påpekar sålunda att det företräde
som enligt utredningens förslag till ändring i 17 § införsellagen skall
tillkomma vissa särskilt kvalificerade fordringar vid löneutmätning, och som
enligt denna remissinstans grundar sig på mycket starka skäl, i den praktiska
tillämpningen ofta inte kan helt tillgodoses på grund av att oUka
förbehållsbelopp tillämpas vid införsel och löneutmätning. RSV belyser sitt
påstående med följande exempel.

1
ett mål är det utmätningsfria beloppet (löneutmätning) 2 000 kr/ mån., medan
förbehållsbelopp (införsel) för samma person är 1 500 kr/mån. Löneutmätning kan
då ske i den del som gäldenärens lön efter skatteavdrag överstiger 2 000
kr/mån. Oavsett om löneutmätning sker ner till denna gräns eller inte, kan
införsel ske i de 500 kr. som utgör skillnaden meUan utmätningsfritt belopp och
förbehållsbelopp. Om gäldenären medger att löneutmätning får ske för belopp som
understiger det utmätningsfria beloppet, skulle dock i denna del löneutmätning
få företräde framför införsel.

Socialstyrelsen
anser inte att det i utredningsförslaget har motiverats varför också Skatter
skall kunna uttas genom införsel enligt 22 § införsellagen. Socialstyrelsen
ställer sig frågande till förslaget i denna del. RSV framhåller att i prop.
1968: 130 med förslag till införsellag uttalas, att utmätning är enda
tvångsåtgärden som kan tillgripas mot

s. 56 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:104 56

arbetsgivare
som underlåtit att följa införselbeslut enUgt 22 § införsellagen. RSV vill
emellertid ifrågasätta om inte kronofogdemyndighet har möjlighet att ingripa
även med konkursåtgärder mot samarbets-ovilliga arbetsgivare, som gjort sig
tillgångslösa inför förestående utmätning. I förarbeten till lagen bör uttalas
humvida denna möjlighet finns.

Utredningens
förslag om utvidgning av bestämmelserna om kvitt-n ing i 68 § 4 mom.
uppbördslagen (1953:272, 68 § ändrad senast 1975: 1179) till att gälla även
bötesfordringar tillstyrks utan några närmare kommentarer av statskontoret och
länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län. Inte heller Föreningen Sveriges
kronofogdar har något att erinra mot förslaget eftersom en sådan ordning skulle
innebära viss lättnad för kronofogdemyndigheterna vid bestyret med
överskjutande skatt. Det finns emellertid inte anledning att ge böter
förmånligare behandling än t. ex. mervärdeskatt och arbetsgivaravgifter.
Föreningen anser därför att ett genomförande av förslaget aktualiserar en
översyn av tillämplig lagstiftning, så att det avräkningsförfarande som
beskrivs i 68 § uppbördslagen blir möjUgt för samtliga skatter och allmänna
avgifter.

Socialstyrelsen
anser att en sådan åtgärd som kvittning av böter mot skatteåterbäring från
principiell synpunkt är diskutabel eftersom något samband mellan skatter och
böter inte föreligger. Socialstyrelsen vill emellertid inte motsätta sig
införandet av denna möjUghet med hänsyn till att vid slopandet av
förvandlingsstraffet bötesfordringar kräver en särstäUning.

Förslaget
avstyrks av Sveriges advokatsamfund. Samfundet anför att om en skattskyldig
person själv eller genom sin arbetsgivare erlagt ett belopp till det allmänna i
syfte att därmed fullgöra en honom enligt skattelagstiftningen ålagd
betalningsskyldighet, det inte kan anses tilltalande för det allmänna
rättsmedvetandet att staten begagnar sitt faktiska övertag gentemot den
skattskyldige till att framför andra fordringsägare göra sig betald för
helt andra fordringar än dem som åsyftas vid inbetalningen. Staten bör i detta
fall Uksom varje annan fordringsägare vara hänvisad till att genom
utmätning själv göra sin rätt gällande.

Utredningens
förslag att ta bort bötesgäl denärens extra beneficium har inte föranlett några
erinringar under remissbehandlingen. Förslaget tiUstyrks uttryckligen av BRA.

Flera
remissinstanser biträder utredningens ståndpunkt att en b ö -tesfordran bör
kunna läggas till grund för en konkursansökan. Enligt konkurslagkommittén synes
det naturligt att böterna bUr konkursgrundande när förmånsrätten förbättras.
Otvivelaktigt har också konkurshotet i många fall en betalningsfrämjande
effekt. Kommittén framhåller emellertid samtidigt att den prak-

s. 57 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:104 57

tiska betydelsen av förslaget på denna punkt inte skall
överdrivas. 1 nästan alla här berörda konkurser torde nämligen förekomma
konkursgrundande skatteskulder. Sveriges advokatsamfund anser att vitesfordringar
inte bör läggas tUl grund för konkursansökan. RRV framhåller att för att ett
sådant konkursförfarande som det här är fråga om skall fylla någon funktion
krävs att man kan påräkna att i vart fall någon del av fordran täcks av
utdelningen. RRV menar därför att den allmänna förmånsrätt som RRV förordat,
även ur denna synpunkt har fog för sig. Att en bötesfordran kan leda till
konkurs får dessutom till följd att återvinningsinstitutet träder i funktion.
Genom ändringar i konkurslagen år 1975 har utrymmet för återvinning utvidgats
betydligt. Ett konkursförfarande ger sålunda möjlighet att komma åt ett förfarande
som innebär att en person som ådömts ett kraftigt bötesstraff skriver över sina
tillgångar på någon närstående för att göra sig oåtkomlig för exekutiva
åtgärder. Ett konkursförfarande med möjlighet till återvinning utgör på så sätt
ett komplement till den av utredningen föreslagna utvidgningen av 22 §
införsellagen. Socialstyrelsen anser att konkursförfarandet i anledning av
bötesskuld endast bör kunna få användas i de klara fall då det med säkerhet
kan antagas att det finns egendom att ta i anspråk, som bötesgäldenären ej
genom bestämmelserna om beneficium kommer att få behålla.

När det gäller förslaget att ackordsförfarandet bör göras
tillämpligt på bötesfordran är meningarna delade bland remissinstanserna.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län och konkurslagkommittén tillstyrker
utan någon närmare motivering förslaget. Även Sveriges advokatsamfund anser
sig kunna tillstyrka att staten får för bötesfordringar och vitesfordringar
som understiger 2 000 kr. delta i ackordsförfarande. Ett ackord, som för både
gäldenären och de privata fordringsägarna skulle te sig som den bästa
lösningen, skulle enligt förbundets mening många gånger vara omöjUgt att
genomföra, om bötes-skulden skulle kvarstå i oförminskad omfattning efter
ackordets genomförande.

Några remissinstanser ställer sig kritiska till
utredningens ståndpunkt. Föreningen Sveriges kronofogdar anför sålunda att det
föreligger en viss risk att ackord kan bli ett instrument för personer som
spekulerar i möjUgheten att få nedsättning av värdekonfiskationer och viten.
Föreningen känner också tveksamhet inför det faktum att den föreslagna
ackordsregeln innebär att straffrättsliga påföljder som bestämts av domstol
skall kunna förhandlas bort genom överenskommelser med indriv-ningsmyrKlighet.
Liknande synpunkter anförs av hovrätten över Skåne och Blekinge och RSV.

Utredningens förslag att förlänga preskriptionstiden för
bötesstraff tillstyrks av RSV, länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län och
Föreningen Sveriges kronofogdar. RSV erinrar om att

s. 58 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:104 58

verket
i yttrande över departementspromemorian (Ds Ju 1975: 11) med förslag till ny
preskriptionslag förordat en femårig preskriptionstid av förfallna fordringar
med hänvisning bl. a. till önskemålet om samordning av preskriptionsreglerna
för olika slags fordringar. Föreningen Sveriges kronofogdar ifrågasätter om
inte preskriptionsbestämmelserna i 36 kap. 10 § BrB avseende förverkande borde
anpassas till vad som enligt 35 kap. 7 § föreslås gäUa för böter.

En
mera tveksam inställning till förslaget redovisas av BRÅ. Denna remissinstans
anser det sålunda i och för sig svårt att acceptera att verkställighetstiden
skall behöva vara så lång som fem år. Därmed blir straffet utdraget och
relationen mellan brottet och sanktionen upplevs som allt svagare. Frågan gäUer
ytterst hur långt man bör driva det fiskaliska intresset på upprättande och
fullföljande av en amorterings-plan, när svårigheterna att få fram betalning av
böterna inom relativt nära framtid beror på gäldenärens dåliga ekonomiska
ställning, men gäldenären ändå visat god vilja att efter förmåga göra rätt för
sig. BRÅ anser liksom utredningen att verkställighetstiden i normala fall bör
begränsas till tre år. Visar det sig inte möjligt att inom denna tid få fram
betalning bör man som regel ge upp kravet. Emellertid kan det som tidigare
nämnts finnas gäldenärer som mer av tredska än oförmåga vägrar att betala sina
böter. Huruvida denna, relativt begränsade grupp skall föranleda en allmän
förlängning av preskriptionstiden till fem år, vilket utredningen föreslår,
eller om domstol speciellt beträffande denna grupp skall kunna förordna om
sådan förlängning efter anmälan av kronofogden, är en öppen fråga. BRÅ vill här
inte motsätta sig utredningens förslag. Det bör emellertid tilläggas att om
man väljer det andra alternativet, man skulle kunna skapa ett nytt starkt
påtryckningsmedel under bötesexekutionen. Man kan också överväga om inte domstolen
i sådant sammanhang borde ha möjlighet att sätta in en alternativ påföljd till
det bötesstraff, som uppenbarligen varit missriktat. En sådan ordning
förutsätter dock att våra nuvarande sanktionsmedel byggs ut.

Föreningen
Sveriges statsåklagare avstyrker förslaget. Enligt föreningen bör
bötesverkställigheten även i de allra besvärligaste fallen kunna klaras av på
de tre år som redan nu gäller. Redan efter något år bör man ha kunnat sålla
fram de som är uppenbart betalningsovilliga.

Förslaget
till vidgat uppbördsförfarande har fått ett övervägande positivt mottagande
under remissbehandlingen. Hovrätten över Skåne och Blekinge framhåller att det
nuvarande systemet, som innebär att domstolsböter på gmnd av vissa
administrativa rutiner inte kan betalas förrän flera månader efter domen, inte
är tillfredsställande och strider, som utredningen också anger, mot de allmänna
kriminalpoUtiska strävandena att påföljd skaU komma snabbt efter brottet. Be-

s. 59 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:104 59

talning
bör såsom föreslås, kunna göras direkt efter domen och utan avvaktan av
fullföljdstidens utgång. Att en frivillig betalning på detta stadium inte
inverkar på den dömdes fullföljdsrätt är dock enligt hovrättens mening inte
alldeles givet. I fråga om strafföreläggande eller ordningsbotsföreläggande
gäller den motsatta principen, nämligen att betalning scnn regel har samma
verkan som godkännande (RB 48:11) och alltså medför att föreläggandet gäller
såsom lagakraftägande dom. Till undvikande av missförstånd torde därför uttryckUgen
böra anges i lagtext att erläggandet av domstolsböter inte utgör något hinder
för den dömde att fullfölja talan mot domen. En sådan bestämmelse synes ha sin
naturliga plats i rättegångsbalken. Även RRV och Sveriges domareförbund anser
det vara Värdefullt och riktigt att uppbördsförfarandet på detta sätt utvidgas.
Enligt RRV bör förslaget kunna genomföras oberoende av om utredningens förslag
i övrigt genomförs. Möjligheterna att utvidga användningsområdet även till
övriga domstolar bör också undersökas. Sveriges domareförbund anser att den
omständigheten att utdömda böter skall betalas till RPS inom ramen för
uppbördsförfarandet kan ge allmänheten ett felaktigt intryck av att
domstolarna automatiskt utdömer av polisen föreslagna böter eller eljest står i
beroendeställning till polisen. Rättsväsendets informationssystem (RI) och
därmed sammanhängande datamtiner torde kunna utnyttjas på ett smidigt sätt,
även om uppbörden administreras av annan central myndighet.

Domstolsverket
delar i princip utredningens uppfattning att man bör införa ett
uppbördsförfarande för tingsrättsböter, eftersom detta säkerligen får goda
effekter för bötesinbetalningen. Den nya uppgiften för tingsrätterna att
översända underrättelse om möjligheten till frivillig betalning av böterna
jämte inbetalningskort kan inte bli särskilt betungande. Detsamma kan sägas om
den något utökade rapporteringsskyldigheten till RI. Det kan antas att
tingsrätternas arbete totalt sett minskar genom förvandlingsmålens bortfall.
Det synes något oklart vilka tingsrättsböter och viten som enligt utredningens
mening skall omfattas av det nya uppbördsförfarandet. I 3 § förslaget till
bötesverk-ställighetsförordning sägs att uppbörd äger mm beträffande böter som
"ålagts av tingsrätt". Även böter och viten som genom särskilt beslut
åläggs t. ex. vittne som uteblir från förhandling skuUe således omfattas av
förfarandet. I speciälmotiveringen (s. 174 och 177) talas däremot om att
uppbörd skall ifrågakomma för bötesstraff som har ålagts genom tingsrätts dom.
Även förslaget till ändring i kungörelsen (1970: 85) om skyldighet för domstol
att underrätta tilltalad om dom m. m. (omtryckt 1973: 264) tyder på att
utredningen föreslår att endast böter och viten som ålagts någon genom
tingsrätts dom eller slutliga beslut skall omfattas av uppbördsförfarandet.

s. 60 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:104 60

RPS
finner att förslaget angående centraluppbörd av tingsrättsböter kommer att
påverka flera av de delsystem inom RI som styrelsen svarar för. Den föreslagna
uppbörden av böter som avgörs genom dom eller sådant slutligt beslut varom
uppgift enligt gällande bestämmelser skall lämnas till styrelsen torde vara
anpassbar till dessa delsystem. Styrelsen har därför ingen erinran mot denna
del av förslaget. Av systemtekniska skäl fordras emellertid att
övergångsbestämmelser införs som innebär att äldre bestämmelser skall äga
tillämpning beträffande böter som ålagts men inte betalats före reformens
ikraftträdande. Ett genomförande av central uppbörd kräver rena
systemmodifieringar och manuella arbetsinsatser, exempelvis tillskapande av nya
blanketter. Dessa insatser är tidskrävande. Det är därför angeläget att
understryka att tillräckligt tidsutrymme lämnas från det reformen beslutas tiU
dess den träder i kraft. Enligt förslaget skall även de tingsrättsböter som
avses i BöIF omfattas av den centrala uppbörden. Denna del av förslaget
innebär att en ny typ av uppgifter kommer att databehandlas. Under
förutsättning att inrapporteringen från domstolarna till rikspolisstyrelsen
kan ske på ett sätt som anpassas till datasystemet och att erforderliga
resurser ställs till förfogande är styrelsen beredd att acceptera även denna
del av förslaget.

Statskontoret
anser att en förstudie bör göras avseende de organisatoriska, systemtekniska
och ekonomiska konsekvenser, som en sådan utbyggnad skulle innebära. Resultatet
av en sådan undersökning bör ligga till grund för ett slutgiltigt
ställningstagande i frågan.

Samarbetsorganet
för ADB inom rättsväsendet har till sitt remissyttrande fogat en promemoria om
innebörden av förslagen för maskinella system och domstolarna m. m. Under
hänvisning till vad som sägs i denna promemoria framhåUer samarbetsorganet att
ytterligare systemtekniska utredningar krävs innan ett uppbördssystem av det
slag utredningen har föreslagit kan genomföras. Samarbetsorganet har därefter
avlämnat ytterligare en promemoria angående dé beräknade kostnaderna för
genomförande av förslagen i betänkandet. Av promemorian framgår att
totalkostnaderna för såväl slopandet av förvandlingsstraffet som ett nytt
uppbördssystem beräknas uppgå till c:a 750 000 kr. Till detta kommer en total
årlig kostnad av c:a 390 000 kr.

Utredningens
förslag till en särskild regel om avbrytande av verkställigheten på grund av
sociala skäl av synnerlig styrka har behandlats av flera remissinstanser. Förslaget
tillstyrks av domstolsverket, hovrätten över Skåne och Blekinge,
socialutredningen och Sveriges domareförbund. Länsstyrelsen i Göteborgs och
Bohus län anser att vid den prövning som skall Ugga till grund för beslut om
eftergift så kan en utredning om bötesgäldenärens sociala förhållanden knappast
undvaras. Det förefaller naturligt att här-

s. 61 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:104 61

vid
social centralnämnd eller distriktsnämnd (socialnämnd) avger yttrande.
Härigenom tillgodoses kravet på lekmannamedverkan i eftergiftsärenden.
Eftergift bör enligt länsstyrelsens mening i främsta rummet ifrågakomma som
ett led i en social rehabilitering eller i fall där bötesgäldenärens ekonomi
allvarligt försvagats på grund av långvarig sjukdom eller arbetslöshet. Enligt
länsstyrelsen kan 18 § lagen (1964: 143) om bidragsförskott (omtryckt 1976:
877) tiäna som förebild.

En utvidgning av
möjligheten att avbryta verkställigheten på grund av sociala skäl förespråkas
av BRÅ. Enligt denna remissinstans bör generellt sett samhället i stor
utsträckning kunna avstå från ekonomiska krav i form av böter, skatter,
allmänna avgifter o. d., när det gäller personer som under viss längre tid
berövats friheten på grund av brott eller andra sociala beteendestörningar, och
saknar medel. Den som har berövats friheten kan sägas ha betalat sin skuld.
Från denna synpunkt kan man överväga införandet av en allmän bestämmelse i
bötesverk-ställighetslagen som innebär att den som avtjänat frihetsberövande påföljd
under exempelvis längre tid än sex månader eller eljest varit tvångsintagen på
anstalt under så lång tid, vid frigivningen skall kunna få sin bötesskuld
nollställd (eventuellt starkt reducerad). Det bör dock förutsättas för
tillämpligheten av en sådan bestämmelse att den intagne vid frigivningen i
huvudsak saknar andra medel till betalning av böterna än vad han uppburit från
anstalten i samband med frigivningen (avgångspremie o. d.). Den av utredningen
föreslagna bestämmelsen om rätt för kronofogden att under vissa förutsättningar
efterge bötesverkstäUighet har inte speciellt knutits an till vissa typer av
anstaltsvistelse. Utredningen uttalar att även andra för den enskilde
påkostande situationer bör kunna utlösa eftergiftsbeslut. Därvid nämns
särskilt långvarig sjukdom av allvarligare art samt ådraget fysiskt handikapp
som försvårar den bötfälldes utkomstmöjligheter och existens i övrigt. Enligt
BRA bör man dock lämpligen Skilja på dessa båda kategorier av eftergiftsfall
och sortera in dem under olika bestämmelser. I anstaltsfallen som ju utmärks
av att bötesgäldenären varit utsatt för ett betydande tvångsingripande från
samhällets sida på grund av kriminalitet eiler andra beteendestörningar
motiveras böteseftergiften av att den frigivne skall erbjudas en rimlig start
utanför murarna. 1 de övriga socialt ömmande fallen är det fråga om personer
som drabbats av sjukdom, nedsatt arbetsförmåga o. d. av sådan art att man
måste räkna med minskade förvärvsmöjligheter och inkomster. Eftergiften
motiveras här av skäl som hänförs till sjukdom o. d. Förslaget att eftergift på
exekutionsstadiet i allmänhet inte bör ifrågakomma beträffande bötesfordringar
som överstiger 3 000 kr. förefaller BRÅ vara alltför restriktivt. Det är
särskilt de höga bötesbeloppen (kumulation av många bötesfordringar) som
skapar problem och i vissa fall kan verka förlamande för bötesgäldenären,
exempelvis i samband med villkorlig frigivning.

s. 62 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:104 62

BRÅ
vill alltså föreslå en betydligt vidare ram för möjligheten att tillgripa böteseftergift.
I fråga om mycket höga bötesskulder bör dock frågan om avskrivning lösas
nådevägen.

Utredningens
förslag att tingsrätt skaU ha vetorätt i frågor om avbrytande av
verkställighet har godtagits av Sveriges domareförbund. I övrigt har förslaget
fått ett övervägande kritiskt mottagande.

Hovrätten
över Skåne och Blekinge anser sålunda att förslaget är alltför opraktiskt för
att kunna genomföras. Utredningen synes väl ha haft det goda syftet att skapa
en enklare ordning än den som nu gäller i fråga om ärenden enligt 5 § BöVL men
har inte lyckats med detta. Att lägga det formella avgörandet på en myndighet
medan en annan myndighet som avger yttrande har det reella avgörandet är ett
system som i andra sammanhang visat sig fungera illa. Domstolarna är för övrigt
organiserade för att avgöra tvistiga eller tveksamma frågor. De är alltför
otympliga för uppgiften att skaffa fram utredningsmaterial eller avge yttrande.
Därav följer att det riktiga måste vara att avgörandet i princip bör läggas på
domstol, om syftet är att böter därigenom skall bortfalla, under det att
uppgiften att såsom part företräda staten lämpligen kan ligga på kronofogde.
Skälet till att den nuvarande bestämmelsen inte används torde, bortsett från
dess begränsade räckvidd, ligga däri att det inte finns något organ som tar
initiativ, när den enskilde inte förmår att göra det. Enligt hovrättens mening
bör ansökan kunna väckas, förutom av den enskilde eller åklagare, även av
skyddskonsulent eller socialvårds-konsulent. Hovrätten kan icke biträda
uppfattningen att det är lämpligt med ett fullföljdsförbud i dessa ärenden.
Utredningen säger sig icke ha undersökt hur eftergiftsreglerna i 18 § lagen om
bidragsförskott tillämpas. Om den hade gjort det, hade den säkerligen fått
veta att tillämpningen är oenhetlig i oUka delar av landet. I än högre grad
skulle detta bli fallet, om den nu föreslagna ordningen för eftergift av böter
på verkställighetsstadiet genomfördes. Beslut bör därför anser hovrätten kunna
överklagas enligt vanliga regler. Liknande synpunkter anförs av domstolsverket.

Föreningen
Sveriges åklagare föreslår att åklagare blir remissmyndighet enligt 13 §
förslaget tUl ny BöVL. Även RSV anser att yttrande från åklagare bör räcka och
att det saknas anledning att ge denne vetorätt.

Stockholms
tingsrätt, länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län och Föreningen Sveriges
kronofogdar anser att beslut om eftergift bör kunna fattas av kronofogde utan
tingsrättens hörande. BRÄ anser att det bör anförtros åt kronofogden att ensam
förordna om eftergift, när det rör sig om småböter, utdömda för mindre
ordningsförseelser o. d. Enligt RRV:s mening är den av utredningen föreslagna
ordningen mindre lämplig. Verket ifrågasätter om inte frågan om eftergift av
bötesstraff bör prövas endast inom ramen för nådeinstitutet.

s. 63 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:104 63

6
Föredraganden

6.1
Förvandlingsstraffet

Gällande
ordning för verkstälhghet av bötesstraff innebär i korthet följande. Den
primära verkstälhgheten, som går ut på att utdömt bötesbelopp skall tillföras
statsverket, ankommer enligt huvudregeln på utmätningsmannen. Denne skall
först kräva den bötfällde på betalning. Om denne inte betalar, skall böterna
drivas in. Härvid används införsel eller utmätning. För böter som har ålagts
genom straff- eller ordningsföreläggande gäller i viss mån en annan ordning.
Sådana böter kan i ett inledande skede inom ramen för s.k. uppbörd av den
bötfällde frivilUgt betalas in till en central myndighet, rikspolisstyrelsen
(RPS). Först om en sådan frivillig betalning inte sker, övergår verkställighetsuppgiften
på utmäningsmannen. Oavsett hur böterna har ålagts, gäller vidare att om det
inte går att driva in böterna så skall de i princip för-1'andlas till fängelse
genom beslut av rätten. I det övervägande antalet fall leder de avdömda förvandlingsmålen
till att rätten beviljar villkorligt anstånd med verkstälUgheten av
förvandlingsstraffet. Förvandlingshotet är främst avsett att tjäna som
påtryckningsmedel för att få fram betalning.

Den nu beskrivna ordningen
tillämpas inte endast i fråga om böter utan även beträffande vite.
Bestämmelserna om indrivning däremot inte bestämmelserna om förvandling är
dessutom tillämpliga i fråga om sådan särskild rättsverkan av brott som innebär
att den dömde skall betala ett belopp i pengar.

Andra ekonomiska
sanktioner kan i framtiden komma att följa samma ordning. Utredningen (Ju
1973: 11) om en eventuell reformering av det ekonomiska sanktionssystemet inom
straffrätten har i uppdrag att förbereda och kartlägga behovet och lämpligheten
av en reformering av gällande system i fråga om bötesstraffet och ekonomiska
sanktioner i övrigt. I direktiven uttalas bl.a. att kriminalpolitiska skäl
talar för att ekonomiskt verkande sanktioner i större utsträckning än f.n. bör
komma till användning för vissa typer av brott samt att det kan finnas behov av
en möjlighet att rikta ekonomiska sanktioner mot juridiska personer.

Bötesstraffet
har tiU syfte att på grund av brottet tillfoga den dömde ett strafflidande i
form av ett ekonomiskt avbräck. Det har liksom övriga brottspåföljder en både
individualpreventiv och allmänpreventiv funktion. Bötesstraffet skall dels
avhålla bötesbrottslingar från fortsatt brottslighet, dels avhålla folk i
allmänhet från att begå brott.

Bötesstraffets
användningsområde är synnerligen vidsträckt i lagstiftningen. Böter ensamt
eller tillsammans med fängelse, oftast i högst sex månader återfinns sålunda
i straffskalorna i ett mycket stort antal specialstraffrättsliga bestämmelser.
Det är framför allt fråga om

s. 64 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:104 64

ordningsförseelser
men också gärningar som innefattar egentlig kriminalitet och som anses kunna
sonas med böter. Även i brottsbalken (BrB) förekommer bötesstraff på många
ställen i straffskalorna för den mindre allvarliga brottsligheten. Också vid
allvarligare brott kan böter komma i fråga, nämligen som komplement tiU
villkorlig dom, skyddstillsyn och överlämnande till värd enligt
barnavårdslagen (1960: 97, ändrad senast 1975: 713). I fråga om psykiskt sjuka
och ungdomar under 18 år kan man i vissa faU ådöma böter trots att denna
påföljd inte finns angiven i straffskalan för brottet.

1
rättstillämpningen utgör bötesstraffet den helt dominerande brottspåföljden.
Här kan räcka med att erinra om att antalet bötesstraff, parkeringsbotsfallen
oräknade, under år 19691970 var omkring 350 000 per år och därefter har stigit
till över 400 000 medan antalet fängelsestraff och påföljder i övrigt enligt
2631 kap. BrB understeg 30 000 årligen under samma tid.

Under
1970-talet har antalet intagna i kriminalvårdsanstalt minskat.
Medelbeläggningen på anstalterna under år 1971 uppgick till 4 606. För år 1974
var motsvarande siffra 3 840. I dag är antalet drygt 3 400. En bidragande orsak
till denna utveckling är den ökade insikten om att frihetsberövande är skadUgt
för de flesta människor. Andra påföljder än frihetsstraff används därför i
ökande utsträckning.

I
första hand kommer naturligtvis villkorlig dom och skyddstillsyn i fråga som
alternativ till fängelse. Men den sociala och ekonomiska utvecklingen liksom
andra betydelsefulla förändringar inom samhället återspeglas också i synen på
olika normöverträdelsers relativa straffvärde.

Man
kan således förutse en ökad användning i framtiden av böter som sanktion vid
bl.a. förmögenhetsbrott. Jag har redan nämnt att det ekonomiska
sanktionssystemet f.n. också är föremål för en undersökning i syfte att söka
utvidga användningen av sådana sanktioner. Fler exempel kan ges på att
bötesstraffet i framtiden kommer att få en än mer dominerande ställning inom
påföljdssystemet än f.n.

Detta
är enligt min mening en positiv utveckling. Ett bötesstraff kan vara lika
effektivt som ett kortvarigt frihetsstraff utan att ha dettas skadeverkningar.
Bötesstraffets obestridliga fördelar från statsfinansieU synpunkt bör också
framhållas i detta sammanhang. En ökad användning av denna form av
sanktionsmedel bör även leda till att de resurser som finns tillgängliga för
andra, kostnadskrävande påföljder, t.ex. frivården, bör kunna utnyttjas mera
rationeUt.

Med
denna syn på bötesstraffet är det naturligtvis utomordentligt betydelsefullt
att strafformen är ett effektivt medel för att bekämpa bötesbrottsligheten. Ett
problem därvidlag är att rättsväsendets resurser är begränsade och att
insatserna både på lagförings- och verkställighetsstadiet måste anpassas
så att de viktigaste uppgifterna tiUgodoses

s. 65 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:104 65

i
första hand. Därvid kommer naturligtvis den allvarligare brottsligheten främst
i blickfältet.

Bötesstraffet
används som tidigare har nämnts mest för brottslighet av jämförelsevis
lindrig natur. Det ligger därför nära till hands att hävda att det är betydligt
viktigare från aUmän synpunkt att annan och grövre brottslighet bekämpas
effektivt än att. så bUr faUet med bötesbrottsUgheten. Ett sådant synsätt är
naturUgt med tanke på de allvarliga konsekvenser grövre brott regelmässigt
medför för både de enskilda som drabbas och för samhället. Man bör dock inte i
detta sammanhang förbise att det på bötesområdet ofta kan vara fråga om en
mycket frekvent brottslighet av oUka slag. Det är således rimligt att man
beaktar totalskadorna av de mångfaldiga förseelserna på bötesområdet när man
diskuterar hur rättsväsendets begränsade resurser bör disponeras.

Huvudregeln
måste enligt min uppfattning dock vara att rättsväsendets resurser i största
möjliga utsträckning koncentreras på annan brottslighet än den som har böter
som påföljd. I enUghet härmed har i lagstiftning och rättstillämpning under
senare år i tilltagande omfattning processekonomiska hänsyn fått spela in.
Starka kriminalpoUtiska skäl kan vidare åberopas mot en ordning som innebär att
gärningar med jämförelsevis lågt straffvärde skall behöva leda till att
normöverträdaren alltid stämplas som en brottsling. Mot denna bakgrund har ett
ökat antal förseelser ansetts kunna lämnas utan beivran, främst genom
rapporteftergifts- och åtalsunderlåtelseinstituten. En motsvarande ordning bör
enUgt min mening gälla även på bötesverkstälUghetens område. Intresset av att
rättsväsendets resurser inte i alltför hög grad tas i anspråk för de små uppgifterna
bör få slå igenom också när det gäller bötesverkställigheten. Man bör därför
kunna acceptera ett verkstälUg-hetssystem, i vilket man i resursbesparande
syfte ägnar mer begränsade arbetsinsatser åt indrivningsärenden av mindre
ekonomisk betydelse. Ett sådant synsätt har redan gjort sig gällande i
skatteindrivningen [se t. ex. 66 § första stycket 6 uppbördslagen (1953:272, 66
§ ändrad senast 1974: 853) UppbL]. Ett annat exempel på en utveckling i samma
riktning utgör bestämmelsen i 31 kap. 1 § tredje stycket rättegångsbalken (RB)
som innebär att statsverket står för de mindre utiäggen i brottmålsprocessen
med hänsyn till att en verkstälhghet för uttagande av dem skulle ställa sig
oproportionerligt kostsam.

Förvandlingsstraffutredningen
(Ju 1970:53) har i sitt betänkande (SOU 1975:55) Bötesverkställighet föreslagit
att förvandlingsstraffet slopas. Vidare har utredningen lagt fram förslag tiU
ny bötesverkställig-hetslagstiftning. Förslagen kännetecknas särskilt av att
böternas ställning i exekutivt och liknande sammanhang förbättras i förhållande
tiU andra slag av fordringar. Som ledande princip uppställs att böter skall jämställas
med skatter och därmed Ukställda offentligrättsliga fordringar.

5
Riksdagen 1976/77. 1 saml. Nr 104

s. 66 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:104 66

Även
handläggningsmässigt eftersträvas en samordning med skatteindrivningsrutinerna.
Utredningens förslag har under remissbehandUngen fått ett övervägande positivt
mottagande även om vissa instanser i några frågor har föreslagit andra
lösningar än dem utredningen har stannat för.

När
de nuvarande bestämmelserna om verkställighet av bötesstraff beslutades år 1937
behöll man förvandlingsstraffet. Avgörande för detta beslut var att det ansågs
vara önskvärt att ha ett kraftigt påtryckningsmedel för att upprätthålla en
god betalningsfrekvens. I detta syfte skärptes t.o.m. förvandlingsnormerna
genom att tiden för det förvandlingsfängelse som skulle svara mot bötesstraff
på oUka nivåer förlängdes. De skärpta förvandlingsnormerna förutsattes bli till
nytta för de många som därigenom förmåddes till betalning och därmed även för
samhället. Detta ansågs vara värt priset att de få som ändå inte betalade
drabbades av ett jämförelsevis hårt förvandlingsstraff. Samtidigt skapades
vidsträckta möjligheter att medge dem, som oförskyllt kommit i
betalningssvårigheter, villkorligt anstånd med förvandlingsstraffets verkställande.

Förvandlingshotet
antas utöva sina verkningar väsentligen på två sätt. Dels bidrar det till att
inom gruppen av bötesgäldenärer som helhet skapa en god betalningmoral
beträffande bötessskulderna. Dels kan det i enskilda fall utnyttjas som medel
att framtvinga betalning genom att man uttryckligen gör klart för den enskilde
att förvandling kommer att äga rum, om betalning inte erläggs.

Vad
gäller den förstnämnda effekten så anmärker utredningen till en början att
kunskapen om att bötfällda vid utebliven betalning kan få "sitta av
böterna" säkerligen är väl spridd och därför kan tänkas ha en gynnsam
verkan på betalningsviljan, generellt sett. Utredningen betonar emellertid att
det här dock i praktiken främst är fråga om en förstärkning av andra
betalningsmotiv, vilka i och för sig är så eftertryckligt verkande att de för
den helt övervägande delen av gäldenärerna inte behöver förstärkas. Bland de
faktorer som sålunda utgör motiv för betalning nämner utredningen följande: en
naturlig och genom uppfostran förvärvad inställning att skulder skall betalas,
medvetandet att man genom utebUven betalning får dåligt anseende hos den mindre
eller större krets som får kännedom om förhållandet, farhågor för framtida
svårigheter att få kredit samt särskilt vissheten att den exekutiva indrivningsapparaten
ytterst kan gripa in med tvångsåtgärder. Mot bakgrund härav och i betänkandet
(s. 117) ytterligare redovisade skäl antar utredningen att den aUmänna
benägenheten att betala bötesskulder inte kommer att nämnvärt påverkas av om
förvandlingsstraffsystemet bortfaller. Remissinstanserna synes i allmänhet ha
godtagit denna bedömning. För egen del är jag också beredd att i huvudsak
acceptera denna slutsats som en utgångspunkt för den föreslagna reformen.

s. 67 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:104 67

Däremot
är det otvivelaktigt så att det nuvarande systemet har betydelse när
förvandlingshotet aktualiseras i enskilda fall för betalningsovilliga eller
betalningsoförmögna gäldenärer. Hotet har en stark betalningsfrämjande effekt.
Genom hotet drivs tillgångar fram som inte annars är åtkomliga för exekution.
Beräkningar som har gjorts av utredningen ger vid handen att årligen omkring 4
ä 5 milj. kr. eUer möjUgen något mer inflyter med anledning av att
förvandlingshot har aktuaUse-rats. Antalet fall där så har skett med betalning
som följd kan uppskattas till omkring 6 000 per år. Ser man tiU de fall, där
betalning har influtit under direkt inverkan av förvandUngshotet, så är de
betalande till en del, sannolikt den övervägande delen, personer som har varit
betalningsovilliga men i själva verket har haft betalningsförmåga. Deras
tillgångar eller inkomster har dock inte varit åtkomliga för exekution. Att
bötesbetalning i dessa fall har kommit till stånd är från alla synpunkter
tillfredsställande.

Ser man saken från
statsfinansiell synpunkt neutraliseras dock i allt väsentligt denna positiva
effekt av att kostnaderna för systemet uppgår till belopp som ungefär motsvarar
vad som inflyter tack vare förvandlingshotet. Till viss del får man också
räkna med att det är andra kategorier av betalande än den som faktiskt har
betalningsförmåga som har handlat under intryck av förvandlingshotet. Det måste
sålunda antas att betalningarna i viss utsträckning härrör från personer, som
lever på eller under existensminimum och i någon utsträckning måste t.o.m.
förutsättas att medel till betalningarna har erhålUts inom ramen för den
sociala stödverksamheten. I den mån förvandlingshotet får sådana verkningar
måste det anses förfelat från socialpolitiska synpunkter. Detsamma får anses
vara fallet, när medel till betalningar härrör från andra än de bötfällda,
t.ex. anhöriga. Det bör emellertid tiUäggas att även i socialt svaga fall
förvandlingshotet kan fylla en viktig funktion, nämligen att motverka att
individer inom den kategorin får inställningen att de är immuna mot
bötesstraffet.

Vad
jag nu har anfört leder över till frågan om det i ett verkstäUig-hetssystem
utan möjlighet att förvandla böter finns risk att det kan uppkomma en
bötesimmun grupp. Som tidigare har nämnts uppskattas antalet fall där betalning
sker med anledning av att förvandUngsfrågan har aktualiserats till omkring 6
000 per år. Härtill kommer att det antal fall där förvandlingsstraff kommer
till verkstäUighet eller där beslut meddelas om förvandlingsstraff under
medgivande av villkorligt anstånd med verkställigheten numera uppgår till drygt
3 000 per år.

Om
förvandUngsstraffet avskaffas, skuUe de nu berörda omkring 9 000 fallen per år
ha fått klart mindre känning av bötesverkställigheten. Mänga av de 6 000 skulle
sannolikt inte ha brytt sig om att betala och övriga skulle ha undgått beslut
om villkorligt eller ovillkorligt förvandlingsstraff. Frågan inställer sig då,
om hela denna grupp skulle uppfatta

s. 68 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:104 68

sig
som bötesimmun i ett system utan förvandUngsinslag. Som utredningen har anfört
skall frågan säkerligen besvaras nekande såvitt angår en viss, kanske betydande
del av gruppen. För det första bmkar man i diskussioner om vilka faktorer som
verkar brottsavhållande vid sidan av rädslan för straffet, i ökad utsträckning
betona betydelsen av upptäcktsrisken och faran att man blir utsatt för
ogillande från den sociala omgivningens sida. Förhållanden av sist angiven art
består även om bötesstraffets verkstälUghetsformer ändras. För det andra har
bötesstraffet även utan förvandlingsinslag vissa betydelsefulla bieffekter.
Bötesdomar medför ju under alla omständigheter, förutom den tillrättavisning
och det obehag som ligger i utredning, lagföring och dom, den belastning som
det innebär, att bli underkastad indrivningsförsök under inte obetydlig tid.
För det tredje ger erfarenheten inte belägg för att bötesstraffets effektivitet
skulle vara sämre på de områden, där böterna f.n. inte är förvandlingsbara.
För det fjärde är att notera att det inte brukar antas att förvandlingshotet
fyller någon egentUg funktion i brottspreventionens tjänst utan får sina
egentUga verkningar först på verkställighetsplanet, när brottet sedan länge är
ett faktum. FörhåUanden av nu angiven art måste antas ha sin betydelse även för
åtskiUiga inom den grupp bötfällda som nu är i fråga.

Under
remissbehandlingen har emeUertid ifrågasatts, om den s.k. sociala kontrollen
spelar någon större roll i fråga om de typer av förseelser som normalt beivras
genom enbart böter. Det bör vidare anmärkas att många av de bieffekter som
följer med lagföringen m.m. är mindre starka i fråga om bötesbrott än
beträffande allvarligare överträdelser, eftersom bötesbrotten till övervägande
del beivras genom straffföreläggande eller föreläggande av ordningsbot. Den
olägenhet för den dömde som kan sägas ligga i åtalet och domstolsförhandUngen
förekommer ju inte alls i sådana fall.

Man
måste därför enligt min mening räkna med att en känsla av att vara immun mot
böter kan uppkomma både hos individer med sådan utpräglat svag ekonomisk
situation som förut har berörts och hos individer som i och för sig har
betalningsförmåga men inte betalningsvilja och inte har några för exekution
åtkomUga tiUgångar eller arbetsinkomster. Man möter i sistnämnda hänseendet
t.ex. den i och för sig förvärvsförmögne arbetstagaren som byter arbetsplats så
snart införsel i lönen kommer i fråga, företagaren som har skrivit alla sina
tillgångar på hustrun och affärsmannen "med kontoret på fickan". Hur
stor en sådan bötesimmun grupp kan befaras bli i ett system utan förvandUngsinslag
låter sig inte bedömas med någon grad av säkerhet. Redan risken att en sådan grupp
kan uppkomma väcker dock allvarliga betänkUg-heter bl. a. med hänsyn tiU att en
utveckling i sådan riktning kan tänkas få återverkningar på den allmänna
respekten för bötesstraffet.

Flera
remissinstanser har tagit upp den av utredningen diskuterade frågan om ett
avskaffande av förvandUngsstraffet i bl.a. rättstillämp-

s. 69 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:104 69

ningen
skulle medföra en minskad tro på bötesstraffet som ett realistiskt alternativ
till en frihetsberövande påföljd eller som ett lämpUgt komplement till kriminalvård
i frihet. Som har framgått av det föregående anser jag att det vore olyckligt
om den nuvarande utvecklingen i rättstill-lämpningen till förmån för
bötesstraffet på bekostnad av andra påföljder och då särskilt de korta
frihetsstraffen skulle avbrytas därför att bötesverkställigheten förlorar
förvandlingsinslaget och därigenom något av sin nuvarande effektivitet.
Självfallet kan man inte helt utesluta en sådan utveckling. När det gäller
antaganden i nu berört avseende rör man sig dock på osäker mark, och i likhet
med utredningen anser jag inte att det finns någon starkare grund för farhågor
för sådana negativa effekter. Om det visar sig erforderligt kan man dessutom
vidtaga lagstiftningsåtgärder för att styra utvecklingen på området i önskvärd
riktning.

I sammanhanget bör något
beröras institutet vitesföreläggande. På viktiga förvaltningsrättsliga områden
är vitesföreläggandet ett betydelsefullt instrument för att förmå enskilda att
uppfylla sina förpliktelser. Även på det exekutionsrättsliga området används
vitesföreläggande i viss utsträckning. En tillfredsställande påtryckningseffekt
kan visserligen ibland uppnås genom att myndighet föreskriver att om viss
förpliktelse inte fullgörs, erforderliga åtgärder kommer att vidtas genom
myndighetens försorg på den förpliktades bekostnad. Men vitesföreläggande kan
inte undvaras helt som påtryckningsmedel för att få fram de beteenden hos
enskilda som samhällsintresset kräver i skilda sammanhang. Om förvandUngshotet
inte ligger i bakgrunden, när vitesföreläggande riktas mot personer utan
tillgångar eller arbetsinkomster som är tillgängliga för exekution, måste man
befara att en viss försvagning av vitesinstitutets effektivitet inträder. Även
i detta avseende fyller alltså förvandUngssystemet en inte oviktig funktion.

Sammanfattningsvis är
enligt min mening den viktigaste fördelen med förvandlingssystemet att det är
ägnat att motverka uppkomsten av en bötesimmun grupp. Som jag tidigare har
påpekat inger redan risken för uppkomsten av en sådan grupp vissa betänkligheter.
Förvandlingssystemets betydelse för vitesinstitutets effektivitet anser jag
också vara viktig även om det inte bör förbises att det är en jämförelsevis
begränsad del av det klientel, som kommer i beröring med vitesinstitutet, som
f.n. utsätts för förvandlingshot.

Förvandlingssystemet har
emellertid också betydande nackdelar. Den principiellt viktigaste är enligt min
mening att förvandlingsstraffet framstår som en bestraffning av en
betalningsförsummelse. Systemet har, om inte formeUt så reellt, ett
framträdande inslag av personalexekution. I svensk rätt har man tidigt i
princip tagit avstånd från indrivningsformer som innebär, att
betalningsförsummelser leder till faktiskt frihetsberövande. Den formella
uppbyggnaden av förvandlingsordningen är

s. 70 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:104 70

visserligen
sådan att förvandlingsstraffet i regleringen har utformats som ett
ersättningsstraff för det ursprungliga men inte verkställbara bötesstraffet
och alltså utgör en påföljd för den ursprungliga brottsligheten. Systemets reella
innebörd och verkningar bär dock personalexekutionens prägel.
Påtryckningssyftet att framtvinga betalning med hjälp av hotet om
frihetsberövande redovisades klart under förarbetena till 1937 års
lagstiftning och har också fUtigt utnyttjats i tillämpningen. Dessa element i
systemet har efter hand också föranlett en allt starkare reaktion i den
allmänna debatten. Enligt min mening utgör det nu anförda ett starkt
principiellt skäl att avskaffa förvandUngssystemet, även om härigenom vissa
kriminalpolitiska fördelar kan gå förlorade.

Den
klientelundersökning, som utredningen har låtit verkställa beträffande 1968
års s.k. bötesfångar, ger vid handen att bötesfångarna huvudsakligen utgörs av
ett socialt sett synnerligen svagt kUentel, som utmärks av alkoholbesvär, olika
handikapp eller defekter, tidigare kriminell belastning, ingen eller
bristfällig yrkesutbildning osv. Vad utredningen sålunda har funnit bekräftas
tiU stor del av den undersökning som har gjorts inom justitiedepartementet
avseende de 90 personer som år 1973 togs in i kriminalvårdsanstalt för att
undergå förvandlingsstraff för böter. Enligt min mening står det klart att
fängelsevistelsen för åtskilliga av de berörda motverkar de socialvårdande
myndigheternas ansträngningar att hjälpa och även i andra avseenden ofta kan
leda tiU en direkt försämring av vederbörandes situation. Det bör dock tiUäggas
att sociala problem av den art som nu har antytts inte utmärker alla
bötesfångar. I viss män förekommer även fall av renodlad betalnings-tredska,
som synbarligen saknar samband med egentUga sociala problem. Vidare förekommer
en del fall där anledningen till att betalning inte har skett otvivelaktigt har
varit att den bötfäUde ansett att förvandlingsstraffet i hans fall är
lindrigare än bötesstraffet. En ytterligare, i viss mån särpräglad kategori
utgör de fall där den bötfällde för annan brottslighet döms till någorlunda
långvarigt frihetsstraff. I sådana fall torde domstolarna vara mindre benägna
att medge anstånd med förvandlingsstraffets verkställande. I dessa faU är fö.
de tilltalade själva inte sällan mindre angelägna att söka utverka anstånd.

Den
av utredningen verkställda kUentelundersökningen beträffande fall, vari
villkorligt anstånd med verkstälUgheten har medgivits, tyder på att denna grupp
väsentligen består av människor med sociala problem av samma art som förut har
berörts. En skillnad gentemot bötesfångarna är enligt sakens natur, att de som
har fått villkorligt anstånd ansetts inte vara betalningsovilliga utan endast
betalningsoförmögna.

Det
är således i regel ett socialt sett påtagligt svagt kUentel som drabbas av
förvandlingsstraffen. Det är också klart att förvandlingshotet ibland leder tiU
betalning från ekonomiskt svaga grupper, som samhället stöder ekonomiskt i
andra sammanhang. Intresset av effektivitet på

s. 71 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:104 71

verkställighetsstadiet
kolliderar här med strävandena på det socialpolitiska området. Det måste
betvivlas att det kriminalpolitiska intresset av att motverka uppkomsten av en
bötesimmun grupp, som under alla förhållanden måste antas få en förhållandevis
begränsad storlek, är tillräckligt starkt för att motivera att den press som
förvandlingshotet innebär riktas mot hela den ekonomiskt svaga grupp som det
här är fråga om.

Jag
vill i detta sammanhang även peka på en annan från kriminalpolitisk synpunkt
synnerligen allvarlig nackdel med förvandUngssystemet, nämligen att
förvandlingspåföljderna, ovillkorliga och vUlkorliga, regelmässigt åläggs först
flera år efter det att den aktuella brottsligheten begicks. Denna brist är så
väsentlig att man enligt min mening enbart på den grunden har anledning
ifrågasätta om förvandligssystemets fördelar är värda ett sådant pris. Att i
ett bibehållet förvandUngssystem söka eliminera just denna brist är, såsom utredningen
har framhålUt, ogörligt utan att skapa nya problem av allvarlig art, främst
risk för en starkt ökad frekvens av förvandUngsstraff.

Slutligen
viU jag även framhålla att förvandlingssystemet har ett flertal
handläggningsmässiga nackdelar och föranleder en mångfald särskilda
arbetsmoment hos olika myndigheter bl.a. polis, åklagare och domstolar. Ett
avskaffande av förvandlingssystemet skulle därför innebära att rättsväsendets
resurser i högre grad skulle kunna inriktas på andra och mer angelägna arbetsuppgifter.

Vad
jag sålunda har anfört leder mig till den slutsatsen att de redovisade
nackdelarna med förvandlingssystemet är så betydande att övervägande skäl
talar för att systemet avskaffas. Samtidigt ger det anförda vid handen att ett
slopande av förvandlingssystemet inte torde kunna ske utan vissa negativa
konsekvenser i kriminalpolitiskt hänseende, varvid särskilt farhågorna för
uppkomsten av en s.k. bötesimmun grupp och de fall där vitesinstitutet kan
förmodas bU mindre effektivt än f.n. träder i förgrunden. När det gäller den
bötesimmuna gruppen kan jag inte utan vidare dela den uppfattning, som
utredningen när den gör sin bedömning inom direktivens ram uttalar, nämUgen
att uppkomsten av en sådan grupp är det pris man måste betala för att kunna
eliminera de påtalade nackdelarna med förvandlingssystemet. Mina betänkligheter
gäller inte den del av en sådan grupp vilken kommer att utgöras av människor,
som lever i utpräglat dåliga sociala och ekonomiska förhållanden. Inte minst
humanitära skäl talar enUgt min mening för att man måste acceptera att dessa
personer kan undgå verkställighet av bötesstraff. I sammanhanget vill jag
erinra om att fylleristraffets avskaffande kan beräknas medföra att just detta
klientel blir mindre bötesbelastat än tidigare.

Det
kan emellertid inte uteslutas att den bötesimmuna gruppen även kan komma att
bestå av personer som genom oUka manövrar gör sig

s. 72 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:104 72

svåråtkomliga
för exekution. Jag åsyftar här t.ex. rörelsedikare som låter sina tillgångar
ägas av anhöriga eller som uppträder som anstäUda med obetydlig eller ingen
lön. Det kan också röra sig om personer som byter arbetsplats så snart det bUr
aktuellt med införsel i lönen. Även om det måste antagas att det här rör sig om
relativt få personer, som pä detta sätt söker göra sig oåtkomUga för exekutiva
åtgärder utgör de dock enligt min mening en från kriminalpoUtisk synpunkt
viktig grupp. Det synes mig därför välbetänkt att utredningen utanför
direktivens ram (jfr betänkandet s. 136) har tagit upp frågan om möjligheten
att på straffrättslig väg i någon mån kompensera bortfallet av den kriminalpolitiska
fördel med förvandUngssystemet som ligger däri att systemet hindrar uppkomsten
av en bötesimmun gmpp av detta slag. I Ukhet med flera remissinstanser anser
jag dock att den frågan bör lösas redan i samband med förvandlingsstraffets
avskaffande och inte såsom utredningen har förordat bör uppmärksammas
endast, om en bötesimmun grupp faktiskt uppkommer.

Flertalet
remissinstanser som tagit upp denna fråga förordar den tredje av utredningen
skisserade lösningen (modell C) för att åstadkomma en sådan kompensation.

Förslaget
innebär att allmän domstol på ansökan av åklagare kan meddela förordnande att
viss person, som har visat sig oemottaglig för bötesstraff, under en
treårsperiod skall kunna ådömas fängelse för brott som i och för sig har endast
böter i straffskalan. En förutsättning för ett sådant förordnande skall vara
att vederbörande under viss tid, ej över tre är, har ålagts fem eller flera bötesstraff
eller blivit övertygad om tjugo eller flera brott som har föranlett böter.
Sedan förordnandet har vunnit laga kraft kan domstol döma till fängelse i högst
tre månader för nytt bötesbrott. Även om jag kan ställa mig bakom tanken på en
lösning som innebär att man i vissa fall skall kunna tillgripa en skärpt
straffskala i sådana fall när bötesstraff visat sig vara overksamt, anser jag
emellertid att det nyss beskrivna och av utredningen förordade systemet
kännetecknas av en alltför långtgående automatik. Dessutom leder det till ett
utvidgat registreringsförfarande, vilket inte är önskvärt. EnUgt min mening
bör därför bestämmelserna utformas på ett något annorlunda sätt än enligt
utredningens skiss.

För
egen del anser jag att utgångspunkten för den nya regleringen måste vara att
den skall kunna komma till användning bara i ett mycket starkt begränsat antal
fall av ren undantagskaraktär. Det skall sålunda vara fråga om situationer där
det skulle framstå som direkt stötande för rättskänslan att utdöma ett nytt
bötesstraff. Av detta följer till en början att möjligheten att tillgripa annan
påföljd som verkUgen medför kännbar verkställighet och därmed är ägnad att
avhåUa gärningsmannen från fortsatt brottslighet i princip endast bör göras
tillämplig på personer som notoriskt både gjort sig skyldiga till en massiv
bötesbrottsUghet och

s. 73 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:104 73

kan
hänföras till den Ulla men ur kriminalpolitisk synpunkt viktiga grupp av
bötesimmuna som jag nyss berörde.

Mot
nu angiven bakgrund föreslår jag en reglering som enligt huvudregeln innebär
att domstol får befogenhet att i fall då synnerliga skäl föreUgger till
antagande att ett bötesstraff inte skall vara verksamt döma till fängelse i
högst tre månader utan hinder av att endast böter ingår i straffskalan för
brottet. Jag anser inte att det föreUgger skäl att i detta sammanhang meddela
någon föreskrift av innebörd att brott, som har både böter och fängelse i
straffskalan men som i och för sig i det enskilda fallet inte är av svårare
beskaffenhet än att det kan sonas med böter i de extrema fall som det här blir
fråga om skall föranleda fängelsestraff. Möjligheten till en sådan
straffskärpning föreligger ju redan enhgt nu gällande lagstiftning. Jag vill
vidare tillägga att även om det i förevarande sammanhang främst blir fråga om
fängelse så är det mot bakgrund av gmndsatsen i 1 kap. 4 § första stycket andra
meningen brottsbalken (BrB) inte uteslutet att tillämpa även andra påföljder.

Den
nya bestämmelsen bör emellertid ytterligare klargöra under vilka förutsättningar
en tillämpning av straffskärpningsregeln skall kunna komma i fråga. Ett första
krav bör enligt min mening vara att det är fråga om en gärning som kan sägas
ingå i en serie av brott för vilken gärningsmannen under en inte alltför lång
tid före det nya brottet ålagts två eller flera bötesstraff. Vidare bör det
kravet uppställas att en betydande del av dessa bötesstraff inte har kunnat
verkställas. Har så inte kunnat ske, har syftet med bötesstraffet förfelats,
nämligen att tillfoga gärningsmannen ett ekonomiskt avbräck. Det kan emellertid
enligt min mening inte vara rimligt att detta skall drabba också en person som
helt saknat ekonomiska möjligheter att betala böterna. Som jag tidigare har
anfört är ju syftet med den nya bestämmelsen enbart att kunna komma tillrätta
med de relativt få personer som på det ena eller andra sättet söker göra sig
oåtkomliga för exekutiva åtgärder. Den nya regleringen bör därför begränsas
till fall där den uteblivna betalningen berott på tredska eller grov vårdslöshet.
Det kan emellertid förekomma situationer där det nya brottet eller den tidigare
brottsligheten är av förhållandevis oskyldig karaktär och inte tyder på någon
manifesterad brottslig viljeinriktning hos gärningsmannen. För sådana och
liknande fall kan den föreslagna straffskärpningsregeln te sig orimUgt hård.
Som ett ytterligare krav för att regeln skall få tillämpas bör därför
uppställas att ett nytt bötesstraff framstår som uppenbart otillräckligt på
grund av risk för ny brottsUghet eller av allmänpreventiva skäl.

Den
nya regleringen bör inte ges en sådan utformning att den lägger hinder i vägen
för ordningsbot och strafföreläggandesystemen. Det kan inte komma i fråga att
med tanken på en mycket begränsad krets bötfällda generellt tynga dessa
processekonomiskt viktiga handlägg-

s. 74 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:104 74

ningsformer
med rutiner som innebär att från register skulle i varje enskilt fall inhämtas
uppgifter angående den misstänktes tidigare bötes-belastning. I den förordade
regleringen har detta tillgodosetts genom att bestämmelsen gjorts tillämplig
endast på domstolsfallen.

Enligt
min mening talar övervägande skäl för att frågan om den nya
straffskärpningsregeln i det enskilda faUet över huvud taget bör komma i fråga
för tillämpning eller inte bör läggas på allmän åklagare. Rättssäkerhetsskäl
talar också för att åklagaren redan i stämningsansökningen yrkar att
bestämmelsen skall tillämpas, så att den tilltalade i god tid får kännedom om
att han riskerar mer än böter.

Vad
jag nu har föreslagit medför inte något behov av en ny eller utvidgad central
brottsregistrering. Uppgift om brottsbalksbrott som har förskyllt dagsböter
finns i det centrala polisregistret. Detta register innehåller också uppgifter
om personer som erhållit 25 dagsböter eller mer för annat brott än
brottsbalksbrott. När det gäller trafikbrott, som när fylleristraffet avskaffas
förmodligen kommer att utgöra den största gruppen av bötesbrott, finns vissa
uppgifter i körkortsregistret. I likhet med utredningen och särskilt mot
bakgrund av vad jag tidigare har anfört om det ytterst begränsade syftet med
den föreslagna nya regleringen anser jag emellertid att man i detta sammanhang
främst bör peka på det förhållandet att åklagare och brottsutredande polismän
alldeles oavsett central brottsregistrering av erfarenhet får ganska god
kännedom om vilka individer inom vederbörande distrikt som med stor frekvens
begår bötesbrott av vissa slag, t.ex. notoriskt åsidosätter hastighetsgränser,
för bristfälligt utrustade motorfordon, idkar olaga gatuhandel osv. och som
helt eller väsenUigen är oåtkomliga för bötesverkställighet eller i varje fall
inte tar intryck därav. Det kan i detta sammanhang påpekas att det inom
rättsväsendets informationssystem utvecklade systemet för person- och
belastningsregistret (PBR) har nu i enlighet med de ursprungUga planerna
vidareutvecklats för on-line-drift. Detta innebär att registerutdrag kan
rekvireras från och snabbt levereras till polisväsendets dataskärmar och
skrivare. En sådan direktförbindelse mellan terminaler och dator har tagits i
bruk i hela landet under maj och juni 1976. Härigenom uppkommer ökade
möjligheter att snabbt få fram information i de avseenden som den nya
regleringen i enstaka fall kan aktualisera. Ett sådant nytt system torde dock
inte rubba vad jag förut har anfört om att man inte kan överväga att som ett
regelmässigt moment i utredning av bötesbrott kräva en undersökning av den
eventuella förekomsten av tidigare bötesbrottsUghet.

Av
vad jag tidigare har anfört framgår att det i första hand ankommer på åklagare
att mot bakgrund av de uppgifter som han sålunda har vetskap om pröva huruvida
förutsättningarna för en tillämpning av den nya bestämmelsen är uppfyllda. Den
nya regleringen förutsätter emellertid även ett visst samarbete mellan åklagare
och kronofogde.

s. 75 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:104 75

Sålunda
bör åklagare i de fall då de nya reglerna kan bli tillämpliga inhämta yttrande
från kronofogdemyndigheten i syfte att utröna huruvida de böter som
gärningsmannen tidigare har ålagts blivit verkställda och om så inte är fallet
om detta har berott på tredska eller grov vårdslöshet från den
betalningsskyldiges sida. Några svårigheter för kronofogdemyndigheterna att
lämna besked i dessa frågor torde enUgt min mening inte behöva uppkomma. Som
jag tidigare har anfört är nämligen de nya bestämmelserna avsedda för personer
som mera frekvent gör sig skyldiga till bötesbrottsUghet. Dessutom skall denna
brottslighet inte ligga alltför långt tillbaka i tiden. I samband med att jag längre
fram behandlar frågan om en ny bötesverkställighetslagstiftning kommer jag att
lägga fram förslag om att preskriptionstiden för böter förlängs från tre till
fem år. Avsikten med förslaget är bl.a. att förlänga verkställigheten för
personer som av tredska eUer grov oaktsamhet underlåter att betala sina böter.
Man torde därför kunna utgå ifrån att verkställighet pågår i de fall då det kan
komma ifråga att tillämpa den nya bestämmelsen. Den omständigheten att
verkställighet inte pågår mot bötesgäldenären när åklagare inhämtar yttrande
från kronofogdemyndigheten torde således tala för att den bötfällde inte
tillhör den kategori personer som den nya bestämmelsen är avsedd för. Den av
mig förordade ordningen innebär emellertid också att man måste beakta fortgående
förändringar beträffande bötesbelastningen. Hänsyn måste tas t.ex. till
delbetalningar, vilka särskilt vid införsel kan bU frekventa, och till
helbetalning av viss bötespost, vilket kan leda till att förutsättning för den
nya regleringens tillämpUghet inte längre föreligger. Denna nackdel upphävs
dock av det förhållandet att den nya bestämmelsen är tänkt att tillämpas endast
i sällsynta undantagsfaU.

Som jag tidigare har
anmärkt fyller förvandlingshotet en nyttig funktion, när det gäller vitesinstitutets
effektivitet. I ett verkställighetssystem utan förvandlingsinslag föreligger
risk att vitesförelägganden kommer att sakna verkan mot personer som inte är
åtkomliga för exekutiva åtgärder. Vissa områden där vitesförelägganden kommer
till användning är visserligen sådana att det oftast ligger i sakens natur att
de som berörs av vitesföreläggande har utmätningsbar egendom. Oftast är detta
fallet när föreläggandet riktas mot någon i hans egenskap av fastighetsägare
eller rörelseidkare. EmeUertid har man också att räkna med faU utan
verkstälUghetsmöjUghet.

Med hänsyn till det
anförda anser jag i likhet med ett flertal remissinstanser att det finns
anledning att i samband med förvandlingsstraffets avskaffande införa en
lagstiftning som vidgar de i olika specialförfattningar inskrivna
befogenheterna att sätta ut vite i pengar tiU att under särskilda
förutsättningar gälla vites utsättande i fängelse. Regler av sådan innebörd
finns redan i gällande rätt (jfr 15 kap. 11 § giftermålsbalken, omtryckt 1973:
645). I vissa sammanhang förekommer

s. 76 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:104 76

häkte
som påtryckningsmedel för att förpliktelsen skall uppfyllas t.ex. i 36 kap. 21
§ rättegångsbalken (RB), 94 § konkurslagen (1921: 225), KL och i 8 § lagen
(1921: 244) om utmätningsed. I en sådan generellt gällande lag bör möjligheten
att använda fängelsepåföljd i vitesföreläggande förekomma bara i de fall där
sakens beskaffenhet är sådan att, om ekonomiskt vite skulle komma i fråga,
detta skulle sättas högt. En ytterligare förutsättning bör vara att det redan
på förhand kan antas att ett vite i pengar inte kommer att bU tillräckUgt
verksamt. Särskilda regler krävs också beträffande behörigheten att förelägga
vite av ifrågavarande art och utdöma det.

Slutligen
vill jag ta upp frågan om verkställighet av förvandlingsstraff som medelats i
annat nordiskt land. Möjligheterna att verkstäUa inter-nordiska
förvandlingsstraff här i landet avser bl. a. svenska medborgare. Om
förvandlingsstraffet för böter avskaffas, kan det inte komma i fråga att ett
förvandlingsstraff, som i annat nordiskt land har ådömts en svensk medborgare,
verkställs här. Beträffande utlänningar som har hemvist här i landet eller
vilka i övrigt vistas här under sådana förhållanden att verkställighet av
utländskt förvandlingsstraff skall kunna ske här, är skälen inte lika starka
att avskaffa möjligheten att låta verkställighet ske i Sverige. I likhet med
utredningen har jag dock stannat för att även i dessa fall föreslå en ändring
av nuvarande ordning. För denna lösning talar enligt min mening särskilt de
principiella synpunkter som ligger bakom förslaget att avskaffa
förvandlingsstraffet.

6.2
Ny bötesverkställighetslagstiftning

6.2.1
Allmänna synpunkter

Vid
det reformarbete på det exekutionsrättsliga området som har bedrivits under de
senaste två decennierna har man eftersträvat att göra regleringen sådan att den
exekutiva verksamheten blir så effektiv som är möjligt samtidigt som
gäldenärerna inte skall bli alltför hårt utsatta. Några väsentliga skärpningar
gentemot bötesgäldenärerna kan därför inte komma under övervägande i nu
förevarande sammanhang. Man får sålunda acceptera att möjhgheterna att genom
författningsändringar få fram nya tillgångar för verkstälhghet av bötesstraff
är begränsade.

Vad
gäller möjligheten att i övrigt få ett större utbyte av
bötesindriv-ningsverksamheten vill jag framhålla att ett förbättrat resultat
kan förväntas, om arbetet kan drivas enligt mera praktiska och ändamålsenUga
rutiner än som hittills kunnat tillämpas. I viss utsträckning möjliggörs
förenklade mtiner redan genom att de särskilda och ganska tyngande
arbetsmoment, som har föranletts av förvandUngssystemet, bortfaller. En
ytterUgare fördel uppnås, om bötesindrivningsarbetet får bedrivas enligt
väsentligen samma regler som gäller för skatteindrivning.

Den
viktigaste möjligheten att förbättra indrivningsresultatet för

s. 77 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:104 77

böternas
del torde dock vara att allmänt förbättra deras ställning i förhållande till
andra slag av fordringar. En sak för sig är att sådana åtgärder måste ske på
bekostnad av andra fordringar, såväl enskilda som allmänna eftersom det i
exekutionssammanhang i så fall för deras del i motsvarande mån kommer att
finnas mindre tillgångar att ta i anspråk. Intresset att i ett
bötesverkstälUghetssystem utan förvandlingsinslag förbättra effektiviteten gör
dock en sådan förändring befogad. Härtill kommer att böternas merendels dåUga
stäUning enligt gällande rätt väsentligen har betingats av att
förvandUngssystemet har kunnat åberopas som skäl att ge bötesfordringen en
mindre gynnsam position när den konkurrerar med andra fordringar.

Vad
gäller själva indrivningsförfarandet vill jag särskilt peka på tre möjligheter
till skärpningar. Den första avser möjUgheten att åstadkomma förlängd
verkställighetstid för vissa fall. Den andra är att införa möjlighet att
använda konkursansökan som yttersta påtryckningsmedel gentemot bötesgäldenärer.
Den tredje är att slopa de för bötesindrivning gällande särskilda reglerna om
att viss egendom skall undantas från utmätning (beneficium) och låta enbart de
allmänna reglerna i sådant hänseende gälla.

Jag
kommer i det följande att behandla dessa tre möjligheter närmare och kommer
dessutom att ta upp fråga om ytterligare åtgärder som är ägnade att stärka
bötesindrivningens effektivitet. Ett gemensamt spörsmål för flera av de
behandlade åtgärderna är det fömt nämnda intresset att få likartade regler i
fråga om bötesindrivning och skatteindrivning. Detta intresse att kunna
samordna indrivningsformerna är så framträdande att det bör sätta sin prägel
på inte bara reglerna om förfarandet utan i någon mån också på regler av
materiell innebörd, såsom beträffande förmånsrätt, s. k. kvittning,
avskrivningsgrander och ackordsmöjligheter.

Beträffande
flertalet av de ändringar som jag kommer att föreslå i det följande kan måhända
allmänt sägas att de var för sig kanske inte kommer att medföra några större
fördelar från effektivitetssynpunkt. Med hänsyn till intresset av att stärka
böternas ställning i påföljdssystemet anser jag det emellertid befogat att
föra fram förslag även på punkter där det är ganska måttliga förbättringar som
står att vinna. Det gäller sålunda att ta tillvara alla möjligheter tiU ett
gynnsamt helhetsresultat.

Jag
vill emellertid i detta sammanhang betona att det inte uteslutande är
effektiviseringssträvandena som skall tillgodoses när man överväger nya
bötesverkstälUghetsregler. Nu gällande rätt har i 5 § lagen (1964: 168) om
verkställighet av bötesstraff (BöVL) en regel om avbrytande av verkställigheten
när särskilt starka sociala skäl talar mot att böter tas ut. Regelns
tillämpningsområde har dock gjorts tämligen snävt och dess praktiska värde har
blivit begränsat. De allmänna grunderna för

s. 78 Kontrollera mot PDF

Prop, 1976/77:104 78

denna
bestämmelse är dock alltjämt bärande, och den bör därför få viss motsvarighet i
en ny lagstiftning.

Slutligen
vill jag nämna att det i det följande i regel endast finns anledning att tala
om böter, eftersom vitet i allt väsentUgt är likställt med böter. I viss
utsträckning gäller detsamma i fråga om sådan särskild rättsverkan av brott som
innefattar betalningsskyldighet. Beträffande dessa samhällets fordringar finns
det emellertid vissa särregler som medför att de ibland behöver beröras
särskilt. Som teknisk term för sistnämnda typ av fordran används i
fortsättningen "rättsverkansbelopp".

6.2.2
Utformningen av de nya reglerna

EnUgt
9 § förmånsrättslagen (1970: 979, omtryckt 1975: 1248) gäller bl.a. att
utmätning för flera fordringar på en gång ger Uka rätt. Däremot skall böter,
viten och fordran på gmnd av förverkande eller annan särskild rättsverkan av
brott enligt 19 § samma lag gå efter andra fordringar vid konkurs. Vidare har
enUgt 1 och 15 §§ införsellagen (1968: 621, 15 § ändrad senast 1976:624)
skatter och allmänna avgifter vid införsel företräde framför böter och viten.
Det kan nämnas att rättsverkansbelopp inte omfattas av införsellagen.

Utredningen
har föreslagit att bötesfordringar skall jämställas med skattefordringar inte
endast vid gemensam utmätning utan även vid konkurs och införsel. Vid konkurs
föreslås bötesfordringarna därvid bli jämställda med oprioriterade
skattefordringar. Utredningens förslag i denna del har föranlett viss
remisskritik. SACO/SR har sålunda avstyrkt förslaget. Organisationen anser att
bötesfordran fortfarande bör vara efterställd övriga fordringar i konkurs. En
konsekvens av efterställdheten i konkurs bör vidare vara att bötesfordran vid
gemensam utmätning tillsammans med annan fordran får vika för den andra
fordringen. Enligt organisationens mening bör fiskala intressen inte få
tiUmätas någon avgörande roll vid indrivning av bötesfordringar i konkurrens
med andra fordringar. Bötesstraffet bör ses uteslutande som en kriminalpolitisk
sanktion som riktar sig mot det överskott utöver beneficiet som den dömde har eller
kan komma att skaffa sig sedan hans övriga vid exekutionen aktuella skulder är
betalda. Sveriges advokatsamfund har avstyrkt att viten på belopp över 2 000
kronor vid införsel jämställs med böter. Om möjligheten att utsätta vite i form
av fängelse genomförs, bör det enUgt samfundets mening övervägas huruvida inte
regeln i 9 § förmånsrättslagen att utmätning för flera fordringar på en gång
ger lika rätt bör ändras så att vitesfordringar överstigande 2 000 kronor
undantas. I konsekvens med vad som sagts beträffande införsel och utmätning
har samfundet avstyrkt förslaget att viten, i varje fall viten över 2 000
kronor, i konkurs jämställs med övriga oprioriterade fordringar. Samfundet har
också avstyrkt utredningens förslag att förbättra bötesfordringarnas ställning
i konkurs. Även om den bötfällde konkursgälde-

s. 79 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:104 79

nären
måhända betraktar sig själv som delvis betalande, skulle bötesstraffet på
detta sätt drabba borgenärerna i större eller mindre omfattning.

Den
i 19§ förmånsrättslagen intagna regeln som innebär att böter vid konkurs är
efterställda andra fordringar utan förmånsrätt är delvis betingad av
förvandlingssystemet. Det finns därför skäl att pröva om denna ordning bör
bevaras om förvandlingssystemet slopas. Frågan är därvid om tillräckliga skäl i
övrigt kan motivera att nuvarande regel bibehålls.

Den
omständigheten att bötesstraffet är avsett att träffa bara den dömde men inte
hans borgenärer utgör inte något avgörande hinder mot att bötesfordringarnas
ställning förbättras. Från statsverkets och konkurrerande borgenärers sida
finns det inte någon egentlig anledning att betrakta bötesfordringen på annat
sätt än vilken fordran som helst som tillkommer statsverket. I lagstiftningen
har man också i betydelsefulla hänseenden tagit konsekvensen härav.
Förmånsrättsförhållandet vid samtidig utmätning, som nyss nämndes, utgör ett
exempel på att man har låtit bötesfordran konkurrera med andra fordringar på
lika villkor. Bötesfordringens straffrättsliga karaktär har därvid inte ansetts
lägga hinder i vägen. Ett annat exempel utgör på sitt sätt införsellagen. Enhgt
införsellagen har sålunda bötesfordringar företräde framför fordringar i
allmänhet. Införsel för böter viker dock för löneutmätning under viss tid av
året /17 § införsellagen jämförd med 67 b § 4 utsökningslagen (UL)/.
Löneutmätning får pågå längre tid om gäldenären lämnar medgivande till detta.

Ytterligare
ett viktigt exempel gäller just vid konkurs, nämUgen när utmätning för
bötesfordringen skett dessförinnan. Då får bötesfordringen särskild
förmånsrätt enUgt 8 § förmånsrättslagen. I nu angivna sammanhang har aUtså
bötesfordringens straffrättsliga karaktär inte ansetts motivera att fordringen
skulle stå tillbaka för andra fordringar. Som utredningen har anfört är det
därför svårt att inse varför man på andra områden än de nu nämnda skulle
anlägga ett avvikande synsätt, och anse bötesfordringens "särskilda"
karaktär motivera att den ges sämre ställning än fordringar i allmänhet.
Därtill kommer att om man betraktar spörsmålet ur den bötfälldes synvinkel så
torde han allmänt anse att det är hans egendom som delas, och att den
naturliga inställningen hos en konkursgäldenär därför torde vara att, i den mån
genom konkursen böter och andra fordringar bhr till åtminstone någon del betalda,
det i realiteten är han själv som är den betalande. I likhet med utredningen
anser jag det från kriminalpolitisk synpunkt också vara av värde om den
bötfällde även i konkurssammanhang får erfara att bötesstraffet leder till viss
verkstäUighet.

Med
hänsyn till de anförda synpunkterna och vikten av att bötesverkstäUigheten
effektiviseras ansluter jag mig till utredningens uppfattning.

s. 80 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:104 80

att
bötesfordringarnas förmånsrättsställning bör förbättras så att likställighet i
princip sker med skattefordringar. Som konkurslagskommittén har anfört i sitt
remissyttrande kan visserligen det ekonomiska utbytet av en sådan reform komma
att bU förhållandevis litet. Jag har emellertid tidigare betonat att även
måttliga förbättringar bör tas tillvara i syfte att söka nå ett gynnsamt
helhetsresultat. I motsats till advokatsamfundet anser jag vidare att viten
även om de uppgår till så högt belopp att vitet kunnat föreläggas i fängelse
enligt den av mig tidigare föreslagna nya lagen bör komma i åtnjutande av
samma förbättringar i indrivningshänseende som böter. Några särskilda skäl till
ett motsatt ställningstagande finns enUgt min mening inte.

Beträffande
företrädesordningen mellan skatter och böter vid införsel grundas skatternas
nuvarande företräde i huvudsak på det förhåUandet att böterna kan förvandlas
till fängelse. Slopas förvandUngssystemet bör botes- och skattefordringar som
konsekvens härav göras jämställda vid införsel. Jag biträder därför
utredningens förslag i denna del. När det gäller den närmare utformningen av de
nya bestämmelserna återkommer jag till denna fråga längre fram.

Som
jag tidigare har anfört bör av praktiska skäl en riktUnje vara att
bötesfordringarna inte ställs efter skattefordringarna med mindre vägande skäl
talar härför. När det gäller samtidiga utmätningar bör bötesfordringar även i
fortsättningen konkurrera på Uka villkor med fordringar i allmänhet.

I
detta sammanhang uppkommer då frågan om böterna och de övriga straffrättsligt
gmndade fordringar, som omfattas av 19 § förmånsrätts-lagen och som naturUgen
bör följa böternas ställning, skall ges endast samma rätt som oprioriterade
skatter eller om de skall jämställas med de skattefordringar som omfattas av
den allmänna förmånsrätt som åsyftas i 11 § förmånsrättslagen (det s.k.
skatteprivilegiet). Utredningen har för sin del funnit att det inte finns
anledning att vid konkurs ge böter bättre rätt än den som tillkommer
oprioriterade skatter och avgifter, dvs. att de får omfattas av 18 §
förmånsrättslagen. Denna inställning har kritiserats av riksrevisionsverket
(RRV) under remissbehandlingen. Verket anser att om böterna jämställs med de
priviUgerade skattefordringarna uppnår man i viss grad jämställdhet i
indrivnings-hänseende mellan företagare och anställda.

Som
utredningen har påpekat hänför sig skälen för skatteprivilegiet väsentligen
till förhållanden som berör företagare, oftast juridiska personer. Skälen kan
därför inte utan vidare åberopas för att förbättra böternas ställning i
förmånsrättsordningen. Frågan om ekonomiska sanktioner mot juridiska personer
utreds f.n. av utredningen om en eventuell reformering av det ekonomiska
sanktionssystemet inom straffrätten. Enligt min mening bör i avvaktan på
resultatet av denna utredning böterna få samma rätt som tillkommer
oprioriterade skatter och avgifter.

s. 81 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:104 81

De
praktiska skäl som jag tidigare har åberopat till' stöd för att ändra böternas
ställning i förmånsrättshänseende påkallar inte heller en mer vittgående
omreglering än som har föreslagits nu.

När
införsel för böter konkurrerar med löneutmätning för annan fordran, gäller
enligt 17 § införsellagen att införsel skall ändras eller hävas, om utmätning i
lönen därigenom kan äga rum. Eftersom löneutmätning kan avse vilken fordran
som helst, innebär bestämmelsen att böterna får vika oavsett karaktären på
utmätningsfordringen. Om förvandlingsstraffet avskaffas, ökas som tidigare har
nämnts intresset av att böter inte skall ställas efter fordringar i aUmänhet.
Jag vill också erinra om att möjligheten till införsel har särskild betydelse
för bötesindrivningens effektivitet. Dessa förhåUanden talar enligt min mening
för att böternas ställning enUgt 17 § införsellagen bör förbättras. Som utredningen
har påpekat finns det dock vissa utmätningsfordringar av kvalificerad
beskaffenhet som bör gå före bötesfordringar, även om förvandlingsstraffet
avskaffas. Det är fråga om sådana fordringar, för vilka utmätning får tillämpas
i sex månader under ett kalenderår i stället för i tre månader som enUgt 67 b §
4 UL annars är medgivet. Sådana fordringar är exempelvis ersättning för
person- eller egendomsskada på gmnd av brott och skadeståndsrättsUga
underhållsbidrag vid förlust av försörjare (prop. 1968: 130 s. 106). Jag
biträder således utredningens förslag till ändring i 17 § införseUagen vilket
innebär att utmätning för denna typ av fordringar även i fortsättningen skall
ha företräde framför införsel för böter. Dessutom bör de ha företräde framför
skatter när nu skatter och böter jämställs i införselhänseende. Jag viU
tillägga att, som RSV har påpekat, syftet med den föreslagna nya ordningen kan
vara svårt att helt tillgodose i den praktiska tillämpningen på grund av att
olika förbehållsbelopp tillämpas vid införsel och löneutmätning. Denna
omständighet bör emellertid varken enligt verkets eller min uppfattning utgöra
något hinder mot reformen.

Enligt
22 § införsellagen kan ett införselUknande förfarande i viss omfattning ske,
även om gäldenären inte uppbär synlig lön. Genom den hänvisning som görs i
paragrafen till 1 § 1 och 2 samma lag begränsas tillämpningsområdet till
familjerättsliga underhållsbidrag samt motsvarande kommunala bidrag. Skatter
och böter kan således inte tas ut på detta sätt.

Ar
1970 behandlade riksdagen en motion om ändring av 22 § införsellagen så att
den skulle omfatta även skatter och böter. Motionen föranledde inte någon
åtgärd. Som skäl åberopades främst att lagen hade gällt endast under kort tid
och att erfarenheterna av tillämpningen av 22 § ansågs vara otiUräckUga (jfr 1
LU 1970: 20 samt prot. 1970:1: 15 s. 98 och 1970: II: 14 s.
50). EnUgt vad utredningen har erfarit vid intervjuer hos kronofogdar har det
visat sig vara en brist att tillämpningsområdet för 22 § är inskränkt på detta
sätt. Stötande exempel har sålunda före-

6 Riksdagen 1976/77. 1 saml. Nr 104

s. 82 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:104 82

kommit
som visar hur personer har kunnat undandra sig att betala oguldna skatter och
allmänna avgifter och även böter t.éx. genom att "skriva över"
sin rörelse på maken och ta anställning hos denne med ingen eller ringa synlig
lön men mot en faktisk gottgörelse som uppenbarligen väl motsvarar skälig lön.
Motsvarande missförhållande har uppgetts föreUgga vid anställning hos annan
närstående än make.

Med
hänsyn till det angelägna i att motverka sådana förfaranden föreslår jag i
likhet med utredningen att 22 § införsellagen ändras att gälla även sådana
fordringar, som avses i 1 § 3 och 4 samma lag dvs. skatter och därmed
jämställda allmänna avgifter samt böter.

Jag
viU i detta sammanhang även peka på den ändring i införsellagen (se prop.
1975/76: 27) som trädde i kraft den 1 juH 1976 och som innebär att införsel i
sjukpenning numera kan ske även för skatter och allmänna avgifter samt böter
och viten. Denna lagändring bör också vara ägnad att göra bötesindrivningen
mera effektiv.

När erlagd preliminär
skatt överstiger den slutUga skatten tillkommer överskottet i princip den
skattskyldige. Före utbetalning därav kan dock överskottet tas i anspråk för
betalning av gäld. Beträffande flertalet slag av fordringar gäUer, att
överskottet eller del därav inte kan tas i anspråk på annat sätt än genom
utmätning. För vissa skatter gäller emellertid enligt 68 § 4 mom. UppbL ett
gynnsammare förfarande, som i vardagslag kallas kvittning. Förfarandet innebär
i korthet att innan överskottet står till förfogande för utmätning och alltså
med företräde framför utmätning från överskottet får avräknas restförda
skatter och avgifter som omfattas av UppbL. Kvittningen har ansetts böra betraktas
närmast som en avräkning i ett kontokurantförhållande. Efter ett uttalande av
JO (se JO:s ämbetsberättelse 1960 s. 289) anses allmänt att kvittning i nu
angiven bemärkelse inte kan förekomma i fråga om böter eller sådana skatter och
allmänna avgifter som inte omfattas av bestämmelserna i UppbL. Utredningen har
nu föreslagit att kvittning bör komma till användning även vid bötesindrivning.
Förslaget har godtagits av flertalet remissinstanser.

Med
hänsyn till det i det föregående betonade starka intresset att förbättra
indrivningsmöjUgheterna för böter föreslår jag att den här diskuterade
ändringen genomförs. Jag vill i detta sammanhang även framhålla att en sådan
ändring är ägnad att underlätta handläggningen hos kronofogdemyndigheterna. Vad
som nu har sagts beträffande böter bör även gälla viten och rättsverkansbelopp.
Det bör betonas att kvittning kan bli av betydelse inte minst när vite har
ålagts juridisk person eftersom införsel inte kan användas annat än mot fysiska
personer.

Jag
biträder också utredningens förslag att särskilda beneficieregler inte vidare
skall gäUa beträffande bötesfordringar. Med en ordning utan förvandlingsinslag
kan det nämUgen inte anses föreligga tillräckliga skäl att i
beneficiehänseende uppställa andra regler för bötesford-

s. 83 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:104 83

ringarna
än för fordringar i allmänhet. Vid detta ställningstagande har jag i likhet med
utredningen konstaterat att den praktiska skillnaden vid tillämpningen av 3 §
andra stycket BöVL i förhållande till de allmänna bestämmelserna i 65 § UL i
deras nuvarande lydelse är mycket ringa. Jag vill i detta sammanhang slutligen
framhålla att jag längre fram kommer att ta upp frågan om att införa vissa
bestämmelser om avbrytande av verkställighet när särskilt starka sociala skäl
talar härför.

Utredningen har vidare
föreslagit att konkursansökan skall få göras under åberopande av en
bötesfordran. Förslaget har fått ett positivt mottagande under
remissbehandUngen. Även jag anser att det saknas anledning att för framtiden
utesluta konkursförfarandet som instrument bland bötesverkställighetsformerna
när de särskilda verkstälUghetsmöj-ligheter som följer av förvandUngssystemet
bortfaUer. Möjligheten att tillgripa konkurs gentemot bötesgäldenärer som inte
betalar saknar visserligen praktisk betydelse i de fall då dessa också har
skatteskulder. I sådana fall kan nämUgen konkurs komma tiU stånd på grund av
sistnämnda fordringar och även bötesfordringen kan sedan bevakas i konkursen.
Emellertid är det inte genomgående om än tämUgen vanUgt att skatteskulder
förekommer vid sidan av bötesskulder. Det är därför enUgt min mening befogat
att införa möjUghet till konkiu-s på gmndval av bötesfordran. Konkurshotet kan
i vissa fall ha en betalningsfrämjande effekt, besläktad med den som uppnås
med förvandUngshotet men utan dettas nackdelar. Jag föreslår därför att
möjUghet öppnas att ansöka om konkurs på gmnd av bötesfordran. Att vissa
begränsningar bör gälla i detta hänseende återkommer jag tiU i
specialmotiveringen.

När
det gäller utredningens förslag att göra ackordsförfarandet till-lämpUgt på
bötesfordringar har meningarna varit delade bland remissinstanserna. För egen
del har jag en viss förståelse för dem som anser att det är mindre tilltalande
att sådana, straffrättsligt gmndade fordringar som det här är fråga om skall
kunna bh föremål för ackord och därmed förhandling. Enligt min mening bör dock
sådana betänkUgheter inte vara avgörande på det begränsade området som det här
är frågan om, särskilt som en sådan lösning har godtagits för de betydelsefulla
skattefordringarnas del.

Enligt
35 kap. 7 § första stycket BrB är preskriptionstiden för bötesstraff tre år
från det bötesavgörandet vann laga kraft. Preskriptionen avbryts dock genom
delgivning av ansökan om förvandling. Leder förvandlingsmålet till att saken
hänskjuts till ny behandUng hos indrivningsmyndigheten, börjar en ny treårig
preskriptionstid löpa från dagen för beslutet. Ett avskaffande av
förvandUngsstraffet skulle sålunda, om nya bestämmelser i preskriptionsfrågan
inte meddelas, leda till att treårsgränsen blir generellt gällande.

Utredningen
har förordat att preskriptionstiden som regel skall vara fem år. I praktiken
bör emellertid enligt utredningens mening fråga om

s. 84 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:104 84

avskrivning
av bötesfordran, som inte har kunnat drivas in, tas upp till prövning redan när
minst två och högst tre år har förflutit från det bötesavgörandet vann laga
kraft. Sådan fråga skaU dock inte tas upp med mindre det finns skäl att anta
att den bötfällde gjort vad han förmått för att betala böterna eller annan
särskild omständighet inte talar mot avskrivning. Bestämmelser om den sålunda
avsedda praktiska tillämpningen förutsätts komma att meddelas av regeringen.
Förslaget har även i denna del fått ett övervägande positivt mottagande av
remiss instanserna.

För
egen del kan jag instämma i utredningens uppfattning att det väsentUgen är två
förhållanden som talar för en förlängning av verkställighetstiden utöver tre
år. Det ena är att längre verkställighetstid i vissa fall kan ge bättre
indrivningsresultat. Avbetalningsplanen vid större bötesskulder och inte
minst för betalning av mer betydande rättsverkansbelopp kan ibland
behöva sträckas ut över en längre period. Detsamma kan vara förhållandet vid
införsel, där endast mindre belopp kan tas ut per avlöningstillfälle. Det andra
förhållandet som talar för en förlängd verkställighetstid är att man måste räkna
med bötesgäldenärer som av tredska eller grov vårdslöshet underlåter att
betala. En förlängd verkställighetstid är i sådana fall motiverad framföraUt av
det skälet att bötesstraffets förut nämnda bieffekter därigenom skärps.

Man
bör också beakta att en flexibel verkställighetstid ger kronofogdemyndigheten
en i någon mån förstärkt "förhandlingsposition" i dess mellanhavande
med den bötfällde. När frågan om avskrivning blir aktuell får nämligen
kronofogdemyndigheten möjlighet att klargöra för den bötfällde att en på visst
sätt dokumenterad betalningsvilja kan ha betydelse för bedömningen om han skall
undgå fortsatt verkstälUghet.

En
sådan ordning förutsätter emeUertid som utredningen har framhålUt att den
tillämpas med viss restriktivitet. Kronofogdemyndigheten har emellertid i
allmänhet goda fömtsättningar att realistiskt bedöma i vilka fall en exempelvis
treårig verkställighetstid med viss, inte oväsentlig betalning bör godtas
framför en alternativ möjUghet att verkstälUg-hetsarbetet utsträcks att pågå
fem år med ovissa utsikter att alls uppnå någon betalning. Ändamälssynpunkter
bör i detta sammanhang få väga över de mer principiella synpunkter, som kan
anföras mot en ordning av angivet slag.

Av
vad jag nu sagt framgår att jag finner övervägande skäl tala för den av
utredningen föreslagna ordningen som inebär att den nuvarande treårsregeln
behålls för ordinära faU med verkstäUighetshinder. Det är fall som utmärks av
att betalningsoförmåga är för handen och i viUca tredska eller grov vårdslöshet
inte kan antas utgöra förklaringen till att betalningen utebUvit. Någon
anledning att för sådana fall åstadkomma förlängd verkstälhghetstid föreUgger i
regel inte. Annorlunda förhåller

s. 85 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:104 85

det
sig beträffande dem som är klart betalningsovilliga men i och för sig inte
saknar betalnings- eller förvärvsförmåga. I sådana fall är det önskvärt att
verkställighetstiden skall kunna förlängas för att uppnå den förut nämnda
skärpningen i verkställigheten. Förlängd verkställighet kan vara lämplig även i
vissa andra fall än de sist berörda. Främst gäller detta när det är fråga om
stora bötesskulder som nödvändiggör mera långvariga avbetalningsplaner. Även i
vissa införselfall kan det såsom nyss har nämnts finnas anledning att låta
verkstälUgheten pågå längre tid än som är normalt. Beträffande den föreslagna
ordningens närmare utformning återkommer jag i specialmotiveringen.

Jag
övergår härefter till att behandla frågan om ett vidgat uppbörds-förfarande.
Som jag inledningsvis har framhållit tillämpas ett särskilt bötesuppbördssystem
inom ramen för ordningsbots- och strafföreläggandesystemen. Förfarandet
innebär, att den misstänkte i samband med att föreläggandet utfärdas ges
tillfälle att friviUigt betala böterna till RPS över postgiro. Vid
arbetsrutinerna används datateknik vilket medför stora fördelar i flera
hänseenden. Betalningsfrekvensen inom uppbördsförfarandet har varit god.
Budgetåret 1973/74 inflöt sålunda 48,7 % av bötesbeloppen i strafförelägganden
och 65 % av bötesbeloppen i ordningsförelägganden. Hos dem som sysslar med
bötesverkstäUighet är det en allmän uppfattning att betalningsfrekvensen
främjas, om det finns möjlighet för bötesgäldenärerna att betala i så nära
anslutning till brottet som möjUgt.

Att
verkstälUgheten av påföljd på detta sätt kan komma så snabbt som möjligt efter
brottet ligger helt i linje med strävanden man sedan länge haft inom
straffprocesslagstiftningen och även inom kriminalvårdslagstiftningen. En
annan fördel med uppbördssystemet är att man därigenom kan reducera sådan
ofrivillig "kreditgivning" från statens sida som förekommer inom
indrivningssektom. Det bör vidare understrykas att användning av ADB för all
bötesuppbörd leder till rationalisering av verkställigheten. Betydelsen av ett
enhetligt system för uppbörden ökar ytterligare vid en övergång till
ADB-rutiner inom exekutionsväsendet.

Enligt
utredningens mening motiverar de goda erfarenheterna av uppbördssystemet att
detta utsträcks att gälla även andra bötesavgöranden, i första hand böter som
utdöms av tingsrätterna. Utredningens uppfattning delas av en i stort sett
enhälUg remissopinion.

Även
jag anser att fördelarna med en central uppbörd av domstols-böter är så stora
att de motiverar en utbyggnad av systemet för brottmålsförfarandet i
rättsväsendets informationssystem (RI) i den utsträckning som utredningen har
förordat. I den mån systemtekniska eUer kostnadsmässiga skäl inte lägger hinder
i vägen för en sådan utbyggnad bör enligt min mening den centrala uppbörden när
den är fullt utbyggd inbegripa samtliga böter, viten och rättsverkansbelopp som
omfattas av

s. 86 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:104 86

systemet
för brottsmålsförfarandet i RI och som utdöms av tingsrätt, hovrätt och högsta
domstolen. Huruvida det av mig sålunda föreslagna uppbördssystemet bör avse
även böter som har ådömts av annan domstol än allmän sådan samt vissa
myndigheter, bör t.v. lämnas öppet. Antalet sådana böter är Utet, sett i det
totala sammanhanget. De skäl som har anförts tidigare gör sig därför inte
gäUande med samma styrka som i fråga om tingsrättsböter. Det bör också nämnas
att systemet för brottmålsförfarandet i RI inte avser andra domstolar än de
aUmänna.

Frågan
om ett uppbördssystem för domstolsböter togs upp i samband med utvecklingen
inom samarbetsorganet av systemet för maskinella registermeddelanden (RI-10).
Det uppbördssystem som där skisserades utgick från att uppbörden kunde ske på
motsvarande sätt som gäUer för strafföreläggande och ordningsbot. Under
utredningsarbetet visade det sig emellertid att en rad detaljfrågor måste lösas
innan ett sådant system togs i drift. Uppbördssystemet sköts därför på
framtiden till förnyad utredning. Någon sådan utredning har ännu inte gjorts
främst med häsyn tiU att det har bedömts vara lämpUgt att avvakta
stälhiings-tagandet till förvandUngsstraffutredrungens betänkande. En av huvudfrågorna
som inte var löst i det förslag som lades fram, var konstruktionen av ett
referensbegrepp för koppUng mellan dom/beslut och inbetalning. De erfarenheter
som har gjorts i straffföreläggandemtiner-na visar att om inte denna fråga
löses på ett tillfredsstäUande sätt så uppkommer en rad problem vid den
maskinella bearbetningen. Som jag nyss har anfört bör det nya uppbördssystemet
omfatta även böter och viten som ådöms på annat sätt än genom dom eUer slutligt
beslut i brottmål. Huruvida dessa nya uppgifter kan anpassas till det blankettsystem
som används för dom och beslut i brottmål måste därför utredas. Vidare måste
program för databehandling av inbetalningar utarbetas. Även andra frågor måste
övervägas närmare. Det sagda innebär sålunda att bl. a. ytterligare
systemtekniska utredningar krävs innan ett uppbördssystem av det slag
utredningen har föreslagit kan genomföras. Det är därför inte möjUgt att
införa ett sådant system samtidigt med att förvandlingsstraffet slopas. Så snart
förutsättningar föreUgger därtill avser jag emellertid att föreslå regeringen
att närmare bestämma tidpunkten för införandet av ett centralt uppbördssystem
för bl.a. tingsrättsböter.

Slutiigen
vill jag här ta upp utredningens förslag angående införandet av en motsvarighet
tiU nuvarande reglering i 5 § BöVL om avbrytande av verkställigheten på gmnd av
sociala skäl av synnerUg styrka.

Utredningen
har i sitt betänkande framhåUit att 5 § BöVL sakUgt sett är starkt underbyggd
och att det närmast är en självklarhet att i en ny
bötesverkstäUighetslagstiftning bör finnas en på ena eUer andra sättet utformad
motsvarighet till paragrafen. Det måste således ges möjUg-heter att upphora med
vidare åtgärder för verkstälUghet i socialt

s. 87 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:104 87

ömmande
fall. Samtidigt betonar emellertid utredningen att det är angeläget att söka
finna enklare former än enUgt gällande rätt för handläggningen av frågor av
hithörande art. Det är önskvärt att få till stånd en ordning där man kan få
verkställighetsfrågan snabbt och. definitivt ur världen i sådana ömmande fall
som det här är fråga om. Enligt utredningens mening kan en rationell och föga
arbetskrävande ordning uppnås, om initiativrätten och den formella
beslutanderätten läggs hos kronofogdemyndigheten i stället som f n. hos
åklagaren resp. rätten.

Vad utredningen sålunda
har anfört kan jag i allt väsentligt instämma i. Utredningen har emellertid
samtidigt förordat den ordningen, att kronofogdemyndigheten före ett sådant
beslut skall vara skyldig att inhämta yttrande av den tingsrätt som har dömt
till böter och att beslut inte får meddelas, om rätten avstyrker. Förslaget har
i denna del fått ett övervägande kritiskt mottagande av remissinstanserna. För
egen del anser jag kritiken vara berättigad. Det är inte lämpUgt att lägga det
formella avgörandet på en myndighet medan en annan myndighet som avger yttrande
har det reeUa avgörandet. Domstolarna är f.ö., vilket har påpekats under
remissbehandlingen, organiserade för att avgöra tvistiga frågor och mindre
lämpade för uppgifter av det slag som det här är fråga om nämligen att skaffa
fram utredningsmaterial och avge yttranden. Det är därför min uppfattning att
starka skäl talar för att beslut om eftergift bör kunna fattas av kronofogde
utan tingsrättens hörande. Jag vill emellertid inte bestrida att det i vissa
fall kan vara av värde från flera synpunkter att frågor av hithörande slag
underställs en tingsrätt för bedömning. De mer allmänna bedömningarna som bUr
aktuella i dessa sammanhang, inte minst från kriminalpoUtiska synpunkter,
ligger emellertid också väl till för åklagare. Jag föreslår därför en ordning
som innebär att åklagare får möjlighet att hos tingsrätt anföra besvär över
kronofogdemyndighetens beslut i hithörande frågor. Vidare bör i sådana fall där
ärendet har förts vidare till domstol lämpligen nämnd deltaga, så att att
utrymme ges för lekmannasynpunkter. Till övriga med den föreslagna ordningen
sammanhängande frågor återkommer jag i specialmotiveringen.

7
Upprättade lagförslag

I
enUghet med vad jag nu har anfört har inom justitiedepartementet upprättats
förslag till

1.
bötesverkstälUghetslag,

2.
lag om fängelsepåföljd i
vitesföreläggande,

3.
lag om ändring i brottsbalken,

4.
lag om ändring i
rättegångsbalken,

5.
lag om ändring i lagen (1946:
804) om införande av nya rättegångsbalken.

s. 88 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:104 88

6.
lag om ändring i
utsökningslagen (1877: 31 s. 1),

7.
lag om ändring i konkurslagen
(1921: 225),

8.
lag om ändring i lagen (1954:
579) om nykterhetsvård,

9.
lag om ändring i lagen (1963:
193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående
verkställighet av straff m. m.,

10.
lag om ändring i lagen (1963:
197) om allmänt kriminalregister,

11.
lag om ändring i införsellagen
(1968: 621),

12.
lag om ändring i lagen (1975:
1265) om ändring i införsellagen (1968: 621),

13.
lag om ändring i
förmånsrättslagen (1970: 979),

14.
lag om ändring i lagen (1972:
260) om internationeUt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom,

15.
lag om ändring i lagen (1973:
18) om disciplinstraff för krigsmän,

16.
lag om ändring i lagen (1974:
202) om beräkning av strafftid m.m.,

17. lag
om ändring i lagen (1974: 203) om kriminalvård i anstalt.

Förslagen bör fogas till regeringsprotokollet i detta ärende som bilaga

3.

8
Specialmotivering

8.1
Förslaget till bötesverkställighetslag

Rubriken

Som
benämning på den nya lagen föreslås bötesverkstälUghetslag. Att lagen också
gäller viten och rättsverkansbelopp hindrar inte en sådan benämning.

Disciplinbot
är inte att anse som böter (1 kap. 3 § BrB), men hötes-verkställighetslagen
blir ändå tillämplig på sådan bot i vissa fall (jfr 5 § tredje stycket lagen
(1973: 18) om disciplinstraff för krigsmän, 5 § ändrad senast 1976: 517).

Allmänna
bestämmelser 1 §

I
första stycket anges de två formerna för bötesverkstäUighet, nämligen uppbörd
och indrivning. Dessa två former förekommer redan i dag, även om gällande BöVL
endast behandlar indrivning. Uppbördsförfarandet, som har vuxit fram i
anslutning till ordningsbots- och strafföreläggandesystemen, regleras som
förut har nämnts i andra författningar.

Som
jag har påpekat i den allmänna delen måste man räkna med att
uppbördsförfarandet inte kommer att användas över hela Unjen. I enlighet med
utredningsförslaget har regeringen därför givits uttrycklig befogenhet att
bestämma i vad mån uppbördsförfarandet skall användas.

Uppbördens
närmare innebörd framgår av 4 § och vad som anförs i specialmotiveringen tUl
den paragrafen. Ett utmärkande drag för för-

s. 89 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:104 89

farandet
är att det i huvudsak hanteras av en central myndighet såsom uppbördsmyndighet,
nämligen RPS. De som ålägger bötesstraff medverkar i så måtto att de skall
upplysa de bötfällda om möjligheten till frivillig betalning och förse dem med
inbetalningskort.

Indrivning omfattar
åtgärder av olika slag som berörs närmare i specialmotiveringen tiU 6 §. Det
är här fråga om åtgärder av kronofogdemyndighet. Eftersom det finns regler i
UL och annan lagstiftning om sådana åtgärder, behövs i
bötesverkställighetslagen endast ett fåtal bestämmelser i ämnet (69 §§).

Genom andra stycket
inbegrips under lagens tillämpningsområde viten och rättsverkansbelopp.
Vitebegreppet avses i lagen ha samma omfattning som i 25 kap. 8 § BrB. Att
avtalsviten inte inbegrips anser jag inte särskilt behöver anges.

2 §

I
första stycket anges förutsättningar för verkställighet av bötesstraff och den
tidpunkt då bötesavgörande blir verkställbart.

Enligt första meningen får
uppbörd av böter ske så snart dom, straffföreläggande eller föreläggande av
ordningsbot har meddelats. Redan nu gäller en sådan ordning för
föreläggandeböternas del. Såsom har framgått av den allmänna delen förordar jag
att uppbördsformen skall komma att användas också för domstolsböter m. m. Hos
uppbördsmyndigheten får belopp som sålunda mottages balanseras i avbidan på
lagakraft. Återbetalning kan nämligen komma att aktualiseras till följd av
ändring i högre rätt (jfr 5 § sista meningen).

Indrivning av böter får
däremot inte ske förrän domen har vunnit laga kraft eller föreläggandet har
godkänts skriftligen. Till skillnad från gällande rätt gäller detta också i
fråga om böter som har ådömts av hovrätt (jfr under 8.5). Denna ändring kan få
tiU följd att kvarstads-eller skingringsförbudsinstituten kommer att utnyttjas
i något ökad utsträckning.

Beträffande föreläggande
enligt 48 kap. RB inträder samma verkan som lagakraftägande dom inte bara genom
att föreläggandet godkänns skriftligen utan även genom att böterna betalas till
RPS. Jag bortser här från det fall då särskild rättsverkan är förenad med
böterna eller när betalning sker under förhållanden som visar att den misstänkte
ej avsett att godkänna föreläggandet. Har föreläggande vunnit laga kraft genom
betalning, skall självfallet någon ytterUgare verkstäUighet inte äga rum. Av
denna anledning reglerar andra meningen i fråga om föreläggande böterna endast
det fall, då föreläggandet har godkänts skriftligen. Godkännande som sker
genom betalning omfattas av styckets första mening.

Godkännande
som sker sedan åklagaren har hunnit vidta åtgärder för lagföring i annan
ordning är utan verkan enligt 48 kap. 12 § och

s. 90 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:104 90

med
visst undantag enligt 48 kap. 19 § RB. Härav följer att någon verkställighet
rnte kan komma i fråga i sådana fall.

Enligt
andra stycket får misstänkt redan innan dom eller föreläggande har meddelats
betala förskott på böterna. Det förekommer nämUgen i praktiken att den som
misstänks för brott deponerar ett visst belopp, avsett att täcka böter, som
fömtses bli ådömda inom en snar framtid. Böterna kan oftast i förväg beräknas
någorlunda säkert, särskilt i fall när det finns vägledande anvisningar såsom
t. ex. för smugglingsmål (jfr RÄ:s cirkulär nr. 102 den 28 december 1960).
Depositionen sker hos polis- eller tullmyndighet.

Dessa
depositioner, vanligen benämnda förskott, tillkommer i regel på initiativ av
den myndighet som utreder brottet. Den misstänkte kan därvid befinna sig i en
viss tvångssituation, t. ex. när ett personellt tvångsmedel övervägs på grund
av att den misstänkte kan befaras undandra sig straff (jfr 24 kap. 2 § och 25
kap. 1 § RB). Förskottsförfarandet ligger i sådana fall ganska nära RB:s
reella tvångsmedel. Det har därför ansetts riktigast att införa ett direkt
lagstöd för den sålunda redan tillämpade ordningen. Det förfarande, varigenom
förskottet tas i anspråk för betalning av böterna, regleras i 4 §.
Detaljbestämmelser om förskottsbetalning bör kunna utformas i administrativ
ordning.

I
förskottsbetalningens natur torde få anses ligga att den som lämnar ifrån sig
medlen gör en bindande betalningsdisposition och har kvar endast en villkorad
fordran mot staten i händelse av frikännande dom eller dom på lägre böter.
Härav följer att den betalande inte före sådan doms lagakraftvinnande kan göra
anspråk på att få pengarna tillbaka och vidare att medlen inte kan utmätas för
annan gäld. Sedan lagakraftvunnen frikännande dom föreligger kan medlen
givetvis utmätas; de inbegrips då inte under avräkningsreglerna i 5 §.

3 §

I
paragrafen erinras om att särskilda bestämmelser om verkställighet gäller, när
den bötfällde vistas utomlands och böterna inte kan drivas in här i landet. Den
lagstiftning som åsyftas är lagen (1963: 193) om samarbete med Danmark,
Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m. m. NordVL,
(ändrad senast 1974:913) och lagen (1972: 260) om internationellt samarbete
rörande verkställighet av brottmålsdom (ändrad senast 1973: 136) samt lagen
(1976: 19) om internationellt samarbete rörande lagföring för brott. De nu
nämnda lagarna, som blir tillämpliga i tämligen specifika situationer, behöver
inte inverka på en allmän bötesverkställighetslagstiftning. Några ändringar
aktualiseras dock beträffande NordVL. Till detta återkommer jag i det följande.

Genom
paragrafens utformning markeras, att indrivning om möjligt skall ske här i
landet, även om den bötfällde vistas utomlands.

s. 91 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:104 91

Uppbörd

4 §

Av
första stycket jämfört med 6 § framgår att verkställighet av bötesstraff i
första hand skall ske genom uppbörd, när sådan verkställighetsform står till
buds. Uppbörd fömtsätter frivUlig betalning. Grundtanken är att
verkställigheten av böter i största möjliga utsträckning skall ske utan
indrivning och således utan att kronofogdemyndighet skall behöva kopplas in.
Fördelama med en sådan ordning har redovisats i den allmänna delen. Som jag
anförde i det sammanhanget bör uppbörd förekomma inte endast i fall där
verkställighetsformen nu tillämpas utan även i fråga om bl. a. böter som åläggs
genom tingsrätts dom. Detta medför att tingsrätterna får nya uppgifter. Sålunda
skall domstolen i samband med att den tillställer bötfälld sådan underrättelse
om målets utgång som avses i 30 kap. 7 § sjätte stycket RB, översända även
underrättelse om möjligheten till frivillig betalning av böterna jämte inbetalningskort.

RPS
bör vara uppbördsmyndighet. I ett specialfall bör också tullmyndigheten vara
uppbördsmyndighet, nämligen när det gäller förskottsbetalningar till tullen
för kommande böter. Bestämmelser om detta och andra spörsmål som har samband
med den nya bötesverkställighetslagen bör tas in i en särskild
bötesverkstäUighetsförordning som jag avser att föreslå regeringen om riksdagen
antager föreUggande förslag.

Enligt
andra stycket skall som uppbörd anses även att i förskott betalade medel tas i
anspråk för betalning. Redan nu gäUer, att förskottsbetalade medel sedan
vederbörande mål är avgjort behandlas som bötes-medel utan vidare. Till
skillnad från ordningen vid kvarstad sker alltså i förskottsfall inte någon
utmätning. Den nu tillämpade ordningen bör lämpligen bibehållas. Det vore
opraktiskt, om kronofogdemyndighet skulle behöva inkopplas för indrivningsåtgärd.

5 ?

I
förevarande paragraf har intagits regler som anger på vilket bötesstraff när
flera sådana föreligger mot den bötfällde ett genom uppbörd influtet belopp
skall avräknas.

Beträffande första
meningen kan följande anföras. Eftersom vid uppbörden den bötfällde bereds
tillfälle att betala vissa bestämda böter och även får ett inbetalningskort, på
vUket bötesstraffet identifieras, uppstår det i regel inga problem när det
gäller att fastställa vilket bötesstraff den bötfällde har avsett att få
verkställt. I uppbördsfallen spelar det sålunda i praktiken inte någon roll, om
äldre böter är oguldna. Samma ordning gäUer redan nu vid uppbörd inom
strafföreläggande-och ordningsbotssystemen. Till RPS gjord betalning med
anledning av föreläggandet hänförs sålunda alltid till det bötesstraff som
avses med föreläggandet, oberoende av om äldre böter föreligger. Denna ordning

s. 92 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:104 92

är
förutsatt i 48 kap. Il och 17 §§ RB, 5 § andra stycket och 11 §
strafföreläggandekungörelsen (1970:60, ändrad senast 1975:291), SfK samt 6 §
andra stycket och 13 § ordningsbotskungörelsen (1968: 199, ändrad senast 1974:
1078), ObK. Avräkningsbestämmelsema i 6 § 4 mom. förordningen (1917: 915)
angående indrivning och redovisning av böter, BÖIF, (ändrad senast 1975: 939)
och 16 § BöVL, enligt vilka betalning i princip skall avräknas på den äldsta
av flera oguldna bötesposter, är alltså inte tillämpliga i det skede då RPS
uppbär böterna.

Den
föreslagna regleringen bygger, liksom gällande uppbördsregler, på att den
bötfälldes avsikt med betalningen tillmäts avgörande betydelse. Här avses
gälla samma grundsatser som enligt 9 kap. 5 § handels-balken gäller för
civilrättsliga förhållanden.

Principen
att vid frivillig betalning den bötfälldes vilja skall vara avgörande kräver
vissa kommentarer för det fall att det inte alldeles klart framgår vilken av
flera bötesposter som den bötfällde har åsyftat att betala. Han kan sålunda ha
använt annat inbetalningskort än det som har tillställts honom och därvid inte
antecknat tiUräckUga uppgifter för att identifiera ärendet. Den mottagande
myndigheten måste då själv avgöra vilken bötespost som åsyftas. Beloppet kan
därvid ofta ge en anvisning, och ibland kan också tidpunkten för betalningen
jämfört med datum för utsändande av betalningsanmaningar ge underlag för en
rätt säker bestämning. Meningen är inte att myndigheten skaU behöva vidtaga
särskilda åtgärder för att få fram besked av den betalande utan den skall göra
en allmän bedömning. Detta har i paragrafen kommit till uttryck genom
lokutionen att beloppet avräknas på de böter som får antas vara avsedda med
betalningen. Det avgörande är vad myndigheten känner till när
avräkningsåtgärden sker. Vad som senare kan framkomma om den bötfälldes
önskemål bör sålunda inte inverka.

Bakgmnden
till andra och tredje meningarna i paragrafen är att erfarenheten har visat,
att det inte sällan förekommer att bötfällda i visst uppbördsärende betalar för
mycket. En bötfälld kan ha skrivit för högt belopp på ett av honom själv utskrivet
girokort. Vidare kan, vilket är vanligare, en och samma bötesskuld bli betald
två gånger. Ytterligare kan det förhåUa sig så, att vederbörande har underlåtit
att betala eller på annat sätt godkänna ett ordningsbotsföreläggande, varpå
åklagaren utfärdar strafföreläggande. Det händer då att den misstänkte därefter
betalar ordningsboten utan att detta tillerkänns verkan (48 kap. 19 § andra
meningen RB).

I
sådana fall uppkommer fråga hur man skall förfara med överskottet. Något
problem föreligger inte, om den bötfällde inte har annan bötesskuld hos
uppbördsmyndigheten. Givetvis skall överskottet då återbetalas, vilket har
angivits i sista meningen (jfr 68 § 1 mom. UppbL). Om den bötfällde däremot hos
uppbördsmyndigheten häftar för andra böter, har det ansetts lämpUgt att i
likhet med vad som gäUer på

s. 93 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:104 93

skatteområdet
enligt 68 § 4 mom. UppbL överskottet skall kunna avräknas på sådan
kvarstående bötesskuld. Föreskrift härom har upptagits i andra meningen. En
sådan avräkningsåtgärd bör inte anses utgöra betalning som avses i 48 kap. 11
och 17 §§ RB och som får den rättsverkan att föreläggande anses godkänt. I här
avsedda fall saknas ju det moment av viljeförklaring som förutsätts i nämnda
lagrum. Medel som har influtit i sådant fall får balanseras i avvaktan på att
föreläggandet godkänns skriftligen.

Något
formellt hinder bör inte anses föreligga mot att överskott som har uppkommit
vid uppbörd avräknas på böter för vilka den bötfällde häftar hos
kronofogdemyndighet. Av praktiska skäl kan dock inte f. n. förutsättas att
berörda myndigheter regelmässigt tar kontakt med varandra, så snart överskott
råkar uppkomma.

Vissa
avräkningsspörsmål, som kan uppkomma både vid uppbörd och indrivning, har
ansetts kunna lämnas oreglerade i detta sammanhang. Det gäller t. ex. när den
bötfällde häftar för flera bötesstraff och en betalning inflyter utan att den
bötfälldes uttalande eller omständigheterna i övrigt på något sätt antyder
vilken bötesskuld han avser att betala. Ett enkelt sätt att lösa en sådan
situation är givetvis att man frågar den bötfällde om hans önskan. Om detta
inte sker av en eller annan orsak, uppkommer bl. a. följande frågor.

Gällande
bestämmelser om konkurrens mellan olika bötesposter innebär att, vid
bestämmande av förvandlingsstraff, avbetalning i första hand skall avräknas på
det äldsta bötesstraffet (16 § första stycket andra meningen BöVL). Härmed
sammanhänger att vid frivillig betalning under indrivning avräkning skall ske
så att de äldsta böterna i första hand blir betalda (6 § 4 mom. första stycket
BöIF). Nu nämnda bestämmelser har tillkommit enbart i syfte att åstadkomma
enhetlighet vid tillämpningen av bestämmelserna om förvandlingsstraff.
Avskaffas systemet med förvandlingsstraff, finns därför anledning att pröva om
bestämmelserna av annat skäl bör bibehållas. Enligt min mening är så inte
fallet.

Enligt
gällande rätt har en borgenär med vissa inskränkningar frihet att själv
bestämma om avräkningen, när betalning inflyter från gäldenären utan att denne
angivit vilken skuld som avses. Regeln torde också gälla staten såsom
innehavare av flera fordringar mot en gäldenär. Betalningen från den bötfällde
kan inflyta på olika sätt. Det är emellertid utom vid frivillig betalning bara
vid betalning genom införsel som prioritetsfrågan f. n. är reglerad. I 15 §
fjärde stycket införsellagen föreskrivs sålunda att vid betalning genom
införsel det bötesstraff som stått ute längst har företräde. I övrigt, dvs. vid
betalning genom utmätning eller konkurs, är frågan oreglerad, bortsett från
fall då viss tvångsåtgärd avser flera bötesstraff (jfr 6 § 4 mom. BöIF).
Regeln om företräde vid betalning genom införsel har f. ö. begränsad betydelse.
Detta beror

s. 94 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:104 94

på
att utmätningsmannen inte behöver låta de olika bötesposterna konkurrera i
införselmålet utan kan låta införselbeslutet avse endast någon bötespost.

Frågan
om avräkning vid konkurrens mellan olika bötesposter utgör endast en del av ett
större problem. Detta gäller avräkning vid konkurrens mellan allmänna fordringar
över huvud taget, t. ex. utom bötesfordringar, skattefordringar och fordringar
på återbetalning av domstolskostnader eller av studiemedel. Hela detta komplex
av avräknings-frågor är f. n. i huvudsak oreglerat.

Utredningen
anser för sin del att det inte föreligger något behov av bestämmelser om
avräkning vid betalning genom införsel när statliga fordringar konkurrerar
inbördes. Under remissbehandlingen har hovrätten över Skåne och Blekinge
intagit en motsatt ståndpunkt och hävdat att regler av hithörande slag är av
så väsentlig betydelse att uttryckliga föreskrifter därom bör tas in också i
en ny bötesverkställighetslag-stiftning. För egen del kan jag när det gäUer
frågan om avräkning av betalning vid konkurrens mellan flera bötesposter
instämma med utredningen att det inte finns något behov av en särskild
reglering. En ut-mönstring av bestämmelsen i 15 § införsellagen torde i sådana
fall där flera bötesstraff konkurrerar inte medföra någon olägenhet för den enskilde.
Den omständigheten att en krediteringsordning inte lagregleras bör i praktiken
vid böteskonkurrens inte leda till annan krediteringsordning än den som f. n.
tillämpas vid frivillig betalning och vid betalning genom införsel. Om en annan
krediteringsordning någon gång skulle tillämpas så att betalning avräknas på
yngre böter framför äldre är detta från preskriptionssynpunkt enbart till
fördel för den bötfällde. Vad jag nu har sagt avser tiden till dess det
planerade systemet med ADB införts inom exekutionsväsendet. Systemet innebär
bl. a. att redovisningen av betalningar i betydande utsträckning automatiseras.
Härvid kommer avräkningsfrågan upp i hela sin vidd.

Indrivning
6 §

I
paragrafen anges att indrivning av böter skall tillgripas, när uppbördsförfarande
inte skall äga rum eller när det har prövats utan att leda till full betalning.
Med anledning av ett påpekande under remissbehandlingen har uttrycket
"fuU betalning" använts för att klargöra att med betalning avses inte
bara de fall då någon betalning över huvud taget inte har erlagts utan även
sådana fall där endast viss betalning har skett.

I
BÖVL berörs uttryckUgen de viktigaste indrivningsåtgärdema, nämligen
betalningskrav, införsel, utmätning, avräkning av böter mot fordran på
överskjutande skatt, konkursförfarande och ackordsförfarande.

s. 95 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:104 95

Vidare
kan under indrivningsskedet liksom f. n. förekomma utmätningsed, bevakning av
bötesfordran i konkurs och åtgärd enligt 60 a § UL för att säkra utmätning.
Några särskilda bestämmelser om åtgärder av sistnämnt slag har inte ansetts
behövliga i den nya lagen. De bör dock anses inbegripna i det i paragrafen
använda begreppet indrivning. Att saköreslängd är exekutionsurkund framgår av
andra meningen.

Hovrätten
över Skåne och Blekinge har i sitt remissyttrande anfört att det uttryckligen
bör anges i lagtexten i vilka fall en dom eller ett föreläggande utgör
exekutionsurkund och i vilka fall saköreslängd är det. Enligt hovrättens
uppfattning framgår nämligen inte helt klart av den föreslagna lagtexten
humvida kronofogdemyndighet kan verkställa indrivning av böter redan på
grundval av en lagakraftvunnen dom, omfattad av de s. k. Rl-systemet, eller om
denna myndighet först måste avvakta saköreslängden. Med anledning härav vill
jag framhålla följande. Som framgår av vad jag inledningsvis har anfört
används saköreslängd redan i dag vid indrivningen. I vissa fall upprättas
saköreslängd av RPS, i andra fall av tingsrätt. Saköreslängden hos RPS
framställs med hjälp av ADB. Underlaget för denna saköreslängd utgörs av de
domar och beslut som domstolarna sänder in till RPS och som omfattas av RI. De
domar och beslut som inte omfattas av sistnämnda system tas in i en särskild
saköreslängd som f. n. upprättas av tingsrätterna. Tanken är att den dömande
myndigheten i fortsättningen inte skall vara skyldig att upprätta saköreslängd
beträffande sistnämnda avgöranden. Den domstol eller myndighet som har ådömt t.
ex. böter skall i stället sedan bötesavgörandet vunnit laga kraft sända två
avskrifter eller utdrag av avgörarandena till länsstyrelsen i det län där
kronofogdemyndigheten finns. Länsstyrelsen vidarebefordrar därefter den ena
avskriften till kronofogdemyndigheten. Bestämmelser i ämnet bör tas in i den
bötesverkstäUighetsförordning som jag kommer att föreslå skall utfärdas om
riksdagen antager den föreslagna bötesverkställighetslagen. I de fall då
saköreslängd skall upprättas får inte kronofogdemyndigheten förrätta införsel
eller utmätning utan att ha saköreslängden.

7 §

Paragrafen
innehåUer bestämmelser om betalningskrav i indrivningsskede.

Paragrafen
motsvarar 1 § BöVK. I fråga om skatt gäller enligt 53 § uppbördskungörelsen
(1967:626, 5 § ändrad senast 1973: 87) (UK) en motsvarande anmaningsplikt.
Någon motsvarighet till vad där sägs om att anmaning inte behövs i fall som
avses i 68 § UppbL har inte ansetts behövlig. De fall som åsyftas, nämligen s.
k. kvittning, utgör ett sådant särskilt skäl mot anmaning som avses i första
stycket. Andra sådana skäl är sådana som nämns i 59 § 2 mom. UL t. ex. fara för
ått gäldenä-

s. 96 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:104 96

ren
gömmer egendom, om han får veta att han är föremål för indrivning.

Förhållandet
mellan underrättelse enligt 1 § BöVK och underrättelse om utmätning eller
införsel har uppmärksammats i flera sammanhang. Därvid framgår att det efter
anmaning enligt 1 § BöVK kan vara obehövligt att sända särskild underrättelse
enligt 59 § UL och 9 § i införsellagen före utmätning resp. införsel (39 §
andra stycket utsökningskun-görelsen (1971: 1098), USK). Någon ändring i detta
avseende är inte avsedd.

Med
kraven sammanhänger frågan om anstånd och avbetalning. Enligt 1 § BöVL kan
utmätningsmannen i vissa fall bevilja den bötfällde anstånd med betalningen.
Han kan även medge att den bötfällde får erlägga böterna genom avbetalning.
Särskilda regler gäller om anstånds-och avbetalningstiden. I 2 § BöVL anges bl.
a. att utmätningsmannens beslut i dessa frågor kan ändras, om det förekommer
anledning till det.

Anstånds-
och avbetalningsreglema fick sin nuvarande utformning genom 1937 års
bötesreform. De har sålunda funnits under lång tid och beslut i sådana ärenden
har förekommit i ett stort antal fall. Det finns inte några egentliga skäl till
ändringar beträffande bötesområdets anstånds- och avbetalningsregler i stort.
Anmärkas kan dock att de föreskrivna tidsbegränsningarna inte har fått
nämnvärd betydelse i praktiken. I tröga indrivningsärenden är det i
verkligheten så att "anstånd" blir gällande utöver lagens gräns och
att avbetalningsplaner undan för undan får revideras och förlängas utöver vad
lagen förutsatt. Dessa företeelser är närmast ofrånkomliga, när
indrivningsverksamhet på goda sakliga gmnder bedrivs i andan att viss
betalning är bättre än ingen, låt vara att priset är en längre tidsutdräkt än
lagstiftaren tänkt sig.

Vid
skatteindrivning gäller i sak samma ordning som den nyss återgivna (frånsett
tidsgränserna). Detta sammanhänger med att kronofogden fömtom att han har
myndighetsfunktion, nämligen att handlägga målet enligt gällande lag är
företrädare för staten i dess egenskap av borgenär. Av borgenärsfunktionen
följer att kronofogden anses berättigad att medge anstånd och avbetalning.
Praxis i detta avseende har vuxit fram utan stöd av författningsbestämmelser.
Eftersom motsvarande betraktelsesätt kan anläggas när det gäller indrivning av
böter, kan särskilda bestämmelser i ämnet avvaras.

Enligt
7 § BÖVL får den bötfällde inte överklaga ett beslut om anstånd eller
avbetalning, men han får begära prövning av det i samband med klagan över
utmätning eller införsel. Denna möjlighet synes inte utnyttjas i praktiken. Om
den bötfälldes ansökan bifalls, föreUgger naturligtvis inte något behov av
klagorätt. Går beslutet den bötfällde emot, blir den praktiska konsekvensen
oftast att införsel eller utmätning blir aktuell. Beslutet blir då närmast ett
förebud om sådan tvångsåtgärd.

s. 97 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:104 97

för vilken det finns regler om klagorätt. Besluten i
anstånds- och avbetalningsärenden är därför inte av den beskaffenheten att de
bör vara överklagbara särskilt. Något behov av motsvarande regler på skatteområdet
har inte heller försports. Några uttryckUga regler i denna fråga är inte
behövliga.

8 §

Vid sidan av kronofogdemyndighets kravåtgärd enligt 7 § är
införsel och utmätning de viktigaste indrivningsåtgärdema. Det har därför ansetts
lämpligt att i lagen särskilt anmärka dessa exekutionsformer, även om detta
inte behöver ske annorledes än genom en erinran om att för dessa institut
gäller särskilda bestämmelser

Att införsel är tillåten för böter och vite men inte för
rättsverkans-belopp har redan nämnts.

I fråga om utmätning för böter finns bestämmelser i UL och
förordningen (1877: 31 s. 51) om nya utsökningslagens införande och vad i avseende
därå iakttagas skall, UP, (ändrad senast 1971: 502) UL:s regler blir
tillämpliga på samma sätt som f. n. är fallet till följd av 22 § UP. Eftersom
någon motsvarighet till bestämmelsen i 3 § andra stycket BöVL om utvidgat
beneficium vid utmätning för böter inte föreslås kommer bestämmelserna i 65 §
UL om beneficium vid utmätning att vara uttömmande även för böter. Ytterligare
är att framhålla att bestämmelserna om tidsfrist för utmätning och för
exekutiv försäljning inte är och inte heller avses bli tillämpliga vid
utmätning för böter. Genom punkt 13 övergångsbestämmelserna tiU lagen
(1971:495) om ändring i UL, punkt 9 övergångsbestämmelserna till lagen (1971:
494) om exekutiv försäljning av fast egendom (punkt 9 ändrad 1973:133), punkt 5
övergångsbestämmelserna till lagen (1971:500) om exekutiv försäljning av
luftfartyg m. m, (punkt 5 ändrad 1973: 135) och punkt 5 övergångsbestämmelserna
till lagen (1973: 1130) om exekutiv försäljning av registrerat skepp m. m.
gäller sålunda undantag från de i nämnda författningar upptagna tidsfristerna
för utmätning och exekutiv försäljning.

Ytterligare bestämmelser om införsel och utmätning för
böter finns i USK.

9 §

Enligt förevarande paragraf får bötesskuld avräknas mot
fordran på överskjutande skatt enligt UppbL. i den ordning som föreskrives i 68
§ 4 mom. första stycket UppbL beträffande oguldna skatter.

Förslaget innebär att s. k. kvittning kan ske såväl mot
fordran på överskjutande preUminar skatt enligt 68 § 1 mom. UppbL som mot fordran
på skatt enUgt 2 mom. i samma paragraf, dvs. huvudsakUgen fordringar på gmnd
av nedsättning eUer befrielse från påförd slutlig kvar-

7 Riksdagen 1976/77. 1 saml. Nr 104

s. 98 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:104 98

stående
eller tillkommande skatt. Av bestämmelsen framgår att t. v. andra slags skatte-
och avgiftsrestitutioner inte kan vara kvittningsob-jekt för bötesfordran. De
kan dock utmätas till gäldande av bötesfordran.

10 §

I
paragrafens första stycke anges förutsättningarna för att konkursansökan skall
få göras. I andra stycket behandlas ackord.

Som
jag har betonat i den allmänna delen bör konkursansökan på gmnd av bötesfordran
endast användas under särskilda förutsättningar. Utredningen har för sin del
föreslagit att synnerUga skäl skall föreligga för att en sådan ansökan skall få
göras. Det skulle innebära bl. a. att ansökan som regel endast får göras, om
bötesfordran överstiger förslagsvis 500 kr. och annan åtgärd inte kan antas
leda till betalning och dessutom böterna kan förväntas inflyta helt eller
delvis tiU följd av konkurs. Avsteg från dessa krav skulle kunna föranledas av
sådana omständigheter som att den bötfällde häftar även för andra skulder till
det allmänna än böterna eller, när ett aktiebolag häftar för en vitesskuld,
att bolaget bör bli upplöst genom konkurs [jfr 13 kap. 19 § aktiebolagslagen
(1975: 1385)].

Några
remissinstanser har diskuterat utredningens förslag att begränsa
konkursansökan till sådana fall då "synnerliga skäl" föreligger. Konkurslagskommittén
gör en jämförelse mellan den föreslagna regeln och vad som f. n. gäller
beträffande konkursansökan på grund av skatteskuld. Enligt 62 § UppbL får, om
skatteskulden understiger 300 kr., framställning om den skattskyldiges
försättande i konkurs inte göras med mindre synnerliga skäl därtill föreligger
i det aktuella fallet. I övrigt finns ingen begränsning. Enligt
konkurslagskommitténs mening saknas anledning att i förevarande hänseende ha
olika system för bötesverkställigheten och skatteindrivningen. Beloppsgränsen
för konkursansökan på grund av böter bör dock bestämmas till 500 kr.
Föreningen Sveriges kronofogdar anser att "synnerliga skäl" inte bör krävas
för konkursansökan på grund av böter eftersom det enligt föreningens mening
saknas anledning att särbehandla bötesfordringar, när indrivningen fortskrider
så långt att konkurs kan övervägas. Även RSV är av den uppfattningen att
rekvisitet "synnerliga skäl" bör slopas. Om förvandlingsstraffet
avskaffas, kan det i vissa situationer vara värdefullt att inte behöva avstå
från detta effektiva indrivningsinstmment. En begränsning har uppställts redan
genom kravet på att det vid en förhandsbedömning skall vara troligt att
bötesfordran erhåller någon utdelning i en konkurs. Verket anser att
begränsningen "synnerliga skäl" som förutsätts för en konkurs bör
uppställas endast för fall motsvarande vad gäller i fråga om skatter enligt 62
§ första stycket UppbL.

För
egen del kan jag dela den av konkurslagskommittén framförda

s. 99 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:104 99

uppfattningen
att det saknas anledning att i förevarande hänseende ha olika system för
bötesverkställigheten och skatteindrivningen. Paragrafen har därför utformats efter
mönster av 62 § UppbL. Beloppsgränsen för konkursansökan på grund av böter har
dock bestämts till 500 kr.

Genom
bestämmelsens utformning klargörs att kronofogdemyndighetens bedömning att
förutsättning för konkursansökan föreligger är utslagsgivande. I konkursmål
skall alltså inte prövas om sökanden har gjort en riktig bedömning därvidlag.
Kronofogdemyndighetens ställningstagande att göra konkursansökan bör inte
kunna överklagas, något som också framgår av bestämmelsens avfattning.

I
detta sammanhang må erinras om den i jämförelse med konkurs mindre ingripande
åtgärden att ansöka om att bötfälld skall avlägga utmätningsed. I praxis anses
staten ha sådan befogenhet på bötesområdet. När det gäller skatter finns en
bestämmelse härom i 55 § tredje stycket UK. Inte heller beträffande
utmätningsed har det ansetts nödvändigt att ta upp några bestämmelser i den nya
lagstiftningen. Jag vill i detta sammanhang erinra om att lagberedningen
föreslår att institutet utmätningsed skall ersättas av vissa åtgärder inom
ramen för utmätningsförfarandet (se SOU 1973: 22 s. 144). Denna fråga övervägs
f. n. inom justitiedepartementet.

Genom
andra stycket införs den nyheten att ackordsförfarandet görs tillämpligt på
bötesfordran. Skälen härför har närmare utvecklats i den allmänna delen.

Ackordsförslag
får antas under samma villkor och i samma ordning som gäller i fråga om
ackordsförslag rörande skatter. Detta innebär framför allt krav på att
ackordsförslag skall vara till fördel för det allmänna samt, i fråga om s. k.
underhandsackord, att även övriga borgenärer som ackordet angår godkänner det
/jfr 62 § tredje stycket UppbL och förordningen (1965: 852) om ackord och
avskrivning rörande vissa skatter (ändrad senast 1971: 654)/. Kraven är så
allmänt formulerade att de bör kunna utnyttjas beträffande såväl skatter som
böter. En principiell skillnad föreligger visserUgen mellan fordringarna så
till vida att åtskilliga skatter är prioriterade medan böter är oprioriterade.
Denna skillnad behöver dock i praktiken inte få betydelse i den mån staten, som
torde vara vanligt, avstår från förmånsrätten för skatter och deltar i ackord.

Det
kan anmärkas, att vid offentiigt ackord bötesfordran av måttlig storlek ofta
kan påräknas få full betalning till följd av den i 11 § tredje stycket
ackordslagen föreskrivna ordningen.

Indrivningshinder
Il §

I
paragrafen har intagits vissa grundläggande men kortfattade bestämmelser om
avkortning och om avskrivning av böter. I Ukhet med vad

s. 100 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:104 100

som
gäller f. n. avses detaljregleringen få sin plats bland de närmare föreskrifter
som avses skola meddelas av regeringen.

I första stycket anges att
böter skall avkortas, om böterna bortfallit eller det eljest föreligger laga
hinder mot att bötesfordringen verkställes. Efter avkortning kvarstår inte
någon exigibel fordran för statsverket. De nuvarande avkortningsgmnderna anges
i BöIF. Några väsentliga ändringar utöver dem som betingas av
förvandlingssystemets avskaffande åsyftas inte. De viktigaste
avkortningsgmnderna som kommer att finnas är följande:

1. efter förordnande om verkställighetens avbrytande
enligt 12 § bötesverkställighetslagen,

2.
i fall som avses i 34 kap.
1113 §§ och 35 kap. 7 § BrB,

3.
efter ackord enligt 10 § andra
stycket bötesverkställighetslagen,

4.
då böterna fallit bort till
följd av nåd eller efter användning av extraordinärt rättsmedel,

5.
vid fel- eller
dubbeldebiteringar,

6.
i fall då rest uppkommer vid
omväxling tUl svenskt mynt av belopp, som influtit efter framställning som
avses i 3 § lagen om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående
verkstäUighet av straff m. m. och som varit avsett att täcka oguldet belopp,

7.
vid verkställighet av
bötesstraff utomlands enligt lagen om internationellt samarbete rörande
verkstälUghet av brottmålsdom.

I andra stycket föreskrivs
att avskrivning får ske under villkor som bestäms av regeringen och att
avskrivning inte medför ändring i betalningsskyldigheten.

Det kan erinras om att
avskrivningens natur jämfört med eftergiftens (som är aktuell bl. a. i 12 §)
behandlas i prop. 1965: 160 s. 45. Där anges att avskrivning sker i statens
intresse av effektivitet i förvaltningen, nämligen då ingen möjlighet
föreligger att få betalning eller då indrivningen skulle förorsaka mer arbete
och kostnad än som kan anses skäligt. Vid eftergift däremot är syftet i
allmänhet att av humanitära och andra skäl främja gäldenärens sociala eller
ekonomiska intressen.

12 §

I denna och den följande
paragrafen behandlas en möjlighet att lägga ned bötesverkställighet, när
särskilda skäl av social natur föranleder det.

Förebilden för den
föreslagna regleringen är närmast 5 § BöVL. Det har dock funnits anledning att
ta i beaktande även de tankar som ligger bakom 17 § första stycket andra
punkten BöVL, som gäUer eftergift av förvandlingsstraff när så föranleds av den
bötfälldes personUga förhållanden eller av synnerUga skäl i övrigt.
Bötesstraffet och frågan om substitut för detta bortfaller då helt.

Handläggningsmässigt
har den föreslagna ordningen utformats an-

s. 101 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:104 101

norlunda
än nuvarande 5 § BöVL. Denna paragraf framtvingar nämligen ett omständligt
förfarande, något som har medverkat till att paragrafen sällan har tillämpats.
Enligt förslaget har beslutanderätten lagts hos kronofogdemyndigheten. Att
dennes beslut i berörda ärende kan överklagas framgår av 13 §.

Paragrafen
är uppbyggd så, att det framgår att kronofogdemyndigheten har fått en
befogenhet att meddela förordnande som avses i paragrafen. Den "kan"
meddela förordnande.

I
fråga om förutsättningarna för förordnande av eftergift anknyter förslaget i
betydelsefulla hänseenden till avfattningen av 5 § BöVL. Sålunda krävs för
förordnandet att indrivning av böter skulle vara till synnerligt men för den
bötfällde eller någon som är beroende av honom för sin försörjning. Vidare fordras
att det inte är från allmän synpunkt påkallat att indrivning fortgår. Däremot
har inte medtagits någon motsvarighet till den nuvarande bestämmelsen om att
förordnande inte får meddelas, om verkställighet behövs för den bötfälldes
tillrättaförande. Detta rekvisit som förekommer flerstädes i
bötesverkställighets- och annan straffrättslig lagstiftning torde sällan
tillmätas någon självständig betydelse i förevarande sammanhang.

Den
väsentligaste olikheten mellan departementsförslaget och gällande föreskrift i
5 § BöVL i fråga om förutsättningar för eftergift är att förslaget inte har
någon motsvarighet till nuvarande förbehåll att eftergift bara kan komma i
fråga beträffande böter som enligt BöVL inte kan förvandlas. Nuvarande
eftergiftsmöjligheter gäller sålunda i praktiken huvudsakligen fall där
böterna har ådömts innan intagning har skett i vårdanstalt för
alkoholmissbmkare, i ungdomsvårdsskola, i anstalt för vård vid förordnande
enligt 31 kap. 3 § BrB eller i kriminalvårdsanstalt för verkställighet av
fängelse minst två år. Den föreslagna nya regeln får därför rent formellt ett
kraftigt vidgat tillämpningsområde.

BRÅ
har i sitt remissyttrande föreslagit att man bör överväga införandet av en
allmän bestämmelse i bötesverkställighetslagen, varigenom den som ådömdes en
frihetsberövande påföljd under exempelvis längre tid än sex månader eller
eljest varit tvångsintagen på anstalt under sådan tid, vid frigivning skall
kunna få sin bötesskuld nollställd eller eventuellt starkt reducerad. Det bör
dock fömtsättas för tillämpningen av en sådan bestämmelse menar BRÄ att den
intagne vid frigivning i huvudsak saknar andra medel till betalning av böter än
vad han uppburit från anstalten i samband med frigivningen.

För
egen del är jag av samma uppfattning som utredningen nämligen att det i ny
lagstiftning inte finns anledning att anknyta till vissa formellt angivna slag
av anstaltsvistelser. MöjUghet bör finnas för kronofogdemyndigheten att i
eftergiftssammanhang allmänt kunna ta i beaktande de ekonomiska och andra
svårigheter vilka möter den som efter

s. 102 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:104 102

en
inte helt kort anstaltsvistelse av ena eller andra slaget skall försöka att
anpassa sig i arbetsliv och samhälle. Ytterligare bör inte endast svårigheter
som föranleds av och föreligger under tid närmast efter anstaltsvistelse kunna
beaktas. Även andra för den enskilde särskilt svåra eller belastande
situationer bör kunna utlösa eftergiftsbeslut. Därvid kan t. ex. nämnas
långvarig sjukdom av aUvarligare art eUer ådraget fysiskt handikapp som
försvårar den bötfälldes utkomstmöjUgheter och existens i övrigt.

Jag
vill i detta sammanhang erinra om att statsmakterna har öppnat möjlighet till
sådana mera allmänna hänsynstaganden, när det gäller gäldenärers
återbetalningsskyldighet i vissa fall, jfr 18 § lagen (1964: 143) om
bidragsförskott (omtryckt 1976: 277) och prop. 1964; 70 s. 46 samt 15 §
avskrivningskungörelsen (1965: 921, 15 § ändrad 1974: 882).

EnUgt
min mening bör emellertid en viss restriktivitet iakttagas vid tillämpningen av
bestämmelsen. I all synnerhet gäller detta i två fall. Det ena är att eftergift
i förevarande ordning inte gärna bör förekomma när det är fråga om någorlunda
betydande belopp, något som inte minst kan vara fallet när det gäller
rättsverkansbelopp. På exekutionsstadiet bör enligt min mening som regel
eftergift inte komma i fråga beträffande bötesfordringar som överstiger 3 000
kr. I vissa fall kan man dock tänka sig en högre gräns. Som BRÅ framhållit i
sitt remissyttrande kan höga bötesbelopp i samband med kumulation av många bötesfordringar
skapa problem och i vissa fall verka förlamande för bötesgäldenärer, t. ex. i
samband med villkorlig frigivning. I fråga om mycket höga bötesskulder bör dock
frågan om eftergift i allmänhet lösas nådevägen. Det andra fallet som
förtjänar särskild uppmärksamhet är att den dömdes särskilda situation kan vara
beaktad redan när straffet utdömdes. Jag återkommer tUl detta spörsmål under
13 §.

I
frågan hur ett ärende enligt förevarande paragraf bör kunna väckas anser jag att
någon formalisering av förfarandet inte bör ske. Kronofogdemyndighet bör kunna
ta upp frågan självmant, och även den bötfällde bör kunna väcka den. Hinder
bör inte heller föreUgga mot att socialvårds- eller frivårdsorgan föreslår
kronofogdemyndighet att meddela förordnande enligt paragrafen.

13 §

I
paragrafen föreslås att åklagare skall kunna anföra besvär hos tingsrätt över
kronofogdemyndighets förordnande enligt 12 §.

Som
redan har framhållits kan en svår social situation för den bötfällde redan vara
beaktad i det mål, vari bötesstraffet utdömdes, och samma situation bör då inte
utan vidare på nytt leda till en lindring även på verkställighetsstadiet. Inte
minst är att beakta möjligheten att straffet kan avse brott begånget under
permission eller eljest medan anstaltsvistelse pågick.

s. 103 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:104 103

Kronofogdemyndighet
kan inte allmänt förutsättas ha kännedom om förhållanden av nu nämnd art.
Bedömningen, humvida verkstäUighet är påkallad från allmän synpunkt, är inte
heller naturlig att anförtro kronofogdemyndigheten enbart. Någon som dels har
haft beröring med lagföringen eller har särskilda förutsättningar att utröna
vad som har inverkat vid straffets bestänunande, dels har särskilda
fömtsättningar att bedöma i vad mån allmänna synpunkter av kriminalpolitisk
eller annan art bör anses läggia hinder i vägen för verkställighetens nedläggande
bör därför få möjlighet att utöva inflytande över beslutet. För att få en
enhetlig ordning har jag därför som framgår av den allmänna delen föreslagit en
reglering som innebär att åklagare får möjlighet att anföra besvär över
kronofogdemyndighets förordnande enligt 12 §. Kronofogdemyndigheten bör därför
tillställa åklagare avskrift av beslut enligt 12 §.

Förfarandet i besvärsmålet
bör kunna vara skriftligt. Jag anser det dock inte uteslutet att det i
undantagsfall hålls förhandling. Beslut av tingsrätt i frågor som här avses kan
enligt andra stycket överklagas till hovrätt. Därvid har även den bötfällde
klagorätt. Genom denna ordning kan en viss enhetUghet uppnås i
rättstillämpningen. Av 14 § framgår att nämnd skall delta vid tingsrätts
avgörande av sådant ärende som det här är fråga om. I övrigt gäller lagen
(1946: 807) om handläggning av domstolsärenden (ändrad senast 1973: 1155). I
fråga om besvär gäller dock vad i den lagen sägs om ansökan. Besvär skall dock
alltid anföras skriftligen.

Enligt
paragrafens tredje stycke får talan inte föras mot kronofogdemyndighets beslut
att inte meddela förordnande enUgt 12 §.

Övergångsbestämmelserna

1. Den föreslagna lagen innehåller bestämmelser, som
hittills har förekommit såväl i BöVL som i författningar som har utfärdats av
regeringen såsom BÖVK och BöIF. Övergångsbestämmelserna avser endast BöVL, som
upphör att gälla då den nya bötesverkställighetslagen träder i kraft. BöVK
avses komma att upphävas genom en ny bötesverkstäUighetsförordning och BöIF
genom en särskild författning. Eftersom uppbördssystemet för domstolsböter
inte kan tillämpas förrän vid en senare tidpunkt kommer särskilda
övergångsbestämmelser att utfärdas i denna del.

2.
När den nya lagen träder i
kraft skall enligt denna punkt beslut om förvandUngsstraff vara utan verkan.
Detta innebär att ingen får hållas i fängelse för att undergå
förvandlingsstraff för böter och att prövotid inte längre löper med anledning
av beslut om anstånd med verkställighet av förvandlingsstraff.

3.
I denna punkt anges på ett
gängse sätt, att om i lag eller författning förekommer hänvisning till
föreskrift som har ersatts genom

s. 104 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:104 104

bestämmelse
i den nya lagen, den nya bestämmelsen i stället skall till-lämpas.

I
ett stort antal äldre författningar finns bestämmelser som föreskriver att
förvandling av böter skall ske, om tillgång saknas till deras gäldande. I
enstaka fall förekommer även förbud mot förvandling; som exempel kan nämnas
lagen (1958: 428) om ympning mot smittkoppor (ändrad 1972: 670) och lagen
(1950: 596) om rätt tiU fiske (ändrad senast 1975: 1312).

Den
nya lagstiftningen innebär att nu nämnda bestämmelser förlorar sitt reella
innehåll. Det kan inte anses föreligga något praktiskt behov att upphäva dem i
förevarande lagstiftningsärende. Jag utgår ifrån att de upphävs när ändring i
annat hänseende sker i dessa författningar. Detsamma gäller frågan om ändring i
2 § lagen (1974: 515) om ersättning vid frihetsinskränkning.

8.2
Förslaget till lag om fängelsepåföljd i vitesförläggande

Den
nya lagen skall generellt vidga de befogenheter att sätta ut vite i pengar som
f. n. finns enligt olika specialförfattningar till att under vissa
fömtsättningar omfatta även utsättande av vite i fängelse. Avsikten är att de
nuvarande möjligheterna att förvandla vite i pengar till fängelse skall
ersättas med möjlighet i vissa fall att sätta ut vite direkt i fängelse.
Självfallet bör fängelsevite endast komma i fråga i sådana fall där ett vite i
pengar skulle sättas mycket högt. En ytterUgare förutsättning är att det redan
på förhand av särskilda skäl kan antas att ett vite i pengar inte kommer att
bli verksamt.

I
enUghet med det anförda har i 1 § föreskrivits att utan hinder av att enligt
lag eller annan författning vite skall bestämmas i pengar, vite i fängelse i
högst tre månader får föreläggas den som prövas kunna föreläggas vite över 2
000 kronor. I uttrycket "prövas kunna föreläggas" ligger att i det
konkreta ärendet skall finnas såväl laga stöd i vederbörande
specialförfattning såvitt angår maximigräns för vitesbelopp som materiella skäl
att bestämma beloppet så högt. Som ytterligare förutsättning för fängelsevite
i stället för ekonomiskt vite gäller att det skall finnas särskilda skäl att
anta att vite i pengar inte förmår vederbörande att iaktta föreläggandet. Har
någon exempelvis tidigare förelagts maximalt ekonomiskt vite utan att det har
fått honom att iaktta föreläggandet, kan det vara skäl att därefter ålägga
fängelsevite. Är det känt för myndigheten att någon genom olika ekonomiska
transaktioner sökt göra sig oåtkomlig för utmätning och införsel på gmnd av
skatter, böter eller vite så kan också fängelsvite vara lämpligast. Även om det
i lagen talas om "föreläggande" innebär detta inte att från lagens
tillämpningsområde utesluts förbud som kan förenas med vite.

Som
jag nyss har anfört är syftet med den nya lagen att de nuvarande

s. 105 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:104 105

möjligheterna
att förvandla vite i pengar till fängelse skall ersättas med möjlighet i vissa
fall att sätta ut vite direkt i fängelse. Den nya lagen bör av det skälet inte
göras tillämpUg på sådant vite som enUgt nu gällande bestämmelser inte får
förvandlas till fängelse. En bestämmelse härom har tagits in i
övergångsbestämmelserna till lagen. I samband med att bestämmelserna om förbud
mot förvandling mönstras ut ur gällande lagstiftning får ställning tas till
frågan om i dessa fall den nya lagen om fängelsepåföljd i vitesföreläggande bör
kunna komma till användning.

Den i 27 § BöVL intagna
föreskriften om förvandlingsförbud för vite som utdömts för underlåtenhet att
fullgöra dom eller beslut rörande saken i mål som handlagts enUgt lagen (1974:
371) om rättegången i arbetstvister upphävs emellertid i samband med att den
nya bötesverkställighetslagen träder i kraft. Då det inte kan komma i fråga
att använda vite i fängelse vid denna typ av föreläggande föreslår jag i samråd
med chefen för arbetsmarknadsdepartementet att dessa viten undantas från
lagens tillämpningsområde. En föreskrift härom har tagits in i andra meningen
av 1 §.

EnUgt
2 § får fängelsevite enligt 1 § föreläggas endast av domstol. Med domstol
förstås allmän domstol eller annan domstol. Annan myndighet får enligt 3 § i
stället hos allmän domstol ansöka att denna utfärdar fängelsevite enhgt 1 §.

Utan
hinder av att enligt lag eller annan författning annan myndighet än domstol har
att meddela vitesföreläggande kan således enligt 3 § sådan myndighet överlämna
åt allmän domstol att pröva fråga om vitesföreläggande enligt 1 §. Myndigheten
vänder sig då till den allmänna domstol vid vilken den mot vilken vitet riktas
har att svara i tvistemål med en skriftlig ansökan om att fängelsevite måtte
utfärdas. I ansökan skall myndigheten givetvis uppge de omständigheter på vilka
framställningen gmndas. Tingsrätten handlägger därefter ärendet enligt lagen
om handläggning av domstolsärenden. Finner domstolen att förutsättningarna för
fängelsevite är uppfyllda utfärdar domstolen föreläggande med sådant vite. Som
jag tidigare har anfört har domstolen därvid att pröva att det i ärendet finns
såväl laga stöd i vederbörande specialförfattning såvitt angår maximigräns för
vitesbelopp som materiella skäl att förelägga vite över 2 000 kronor. Med
hänsyn bl. a. härtill anser jag inte att det finns skäl att öppna möjlighet för
den mot vilken vite ifrågasätts att överklaga vederbörande
förvaltningsmyndighets beslut angående framställning till tingsrätten om
utsättande av vite i fängelse. En föreskrift med detta innehåll har därför
tagits in i andra stycket. Talan mot tingsrätts beslut att förelägga eller inte
förelägga fängelsevite förs hos hovrätten genom besvär. Hovrättens avgörande
kan överklagas enligt de allmänna bestämmelserna i RB.

Även
om vite bestäms i fängelse kan det givetvis hända att den ålåg-

s. 106 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:104 106

da
förpliktelsen inte fullgörs. Fråga om utdömande av vite i fängelse prövas
enligt 4 § av allmän domstol på talan av allmän åklagare. Bestämmelserna i RB
om åtal för brott som kan föranleda fängelse har motsvarande tillämpning på
sådan talan. Som en följd av förslaget i denna del har samtidigt en ändring
vidtagits i 18 § lagen (1946: 804) om införande av nya rättegångsbalken.

Jag
vill i detta sammanhang tillägga att man numera anser att vite kan föreläggas
juridisk person. Att fängelse därvid inte kan komma ifråga ligger i sakens
natur, och någon bestämmelse som anger detta lär inte behövas. ÅUgger det en
juridisk person att uppfylla en förpliktelse och är omständigheterna sådana att
förpliktelsen i vitessammanhanget bör sanktioneras med fängelse, måste
föreläggandet riktas mot en eller flera ställföreträdare för den juridiska
personen.

Beträffande
övergångsbestämmelserna vill jag hänvisa till vad jag har anfört därom i
anslutning till redogörelsen för bestämmelserna i 1 § andra meningen.

8.3
Förslaget till lag om ändring i brottsbalken

Att
de särskilda föreskrifterna om förvandlingsstraff utmönstras ur 25 kap. 4 och 7
§§, 26 kap. 1 och 8 §§ samt 34 kap. 1113 §§ BrB föranleder inte några kommentarer.

25 kap. 9 §

Ändamålet
med den nya bestämmelsen är som har framgått av den allmänna delen att få
tillgång till ett instrument som kan undantagsvis användas beträffande
individer som har visat sig vara oefterrättliga i bötesbrottssammanhang. Enligt
paragrafen har domstolen möjUghet att döma till fängelse i sådana fall.
Möjligheten att döma till fängelse har begränsats till fall där synnerliga skäl
föreUgger till antagande att ett bötesstraff inte skulle vara verksamt. Vid
bedömningen av om sådana förutsättningar föreligger skall särskUt beaktas om
gärningsmannen under de senaste två kalenderåren före brottet har ålagts två
eller flera bötesstraff. Mot bakgmnd av vad som har framhållits i den aUmänna
motiveringen angående den restriktivitet med vilken ifrågavarande
straff-skärpningsbestämmelse är avsedd att tillämpas ligger det i sakens natur
att viss hänsyn i detta sammanhang måste tas till de tidigare utdömda
bötesstraffens storlek. Är den föregående bötesbrottsligheten av jämförelsevis
lindrig beskaffenhet bör det sålunda vara naturligt att sätta kraven högre i
fråga om antalet föregående bötesstraff än om dessa var för sig eller till
övervägande delen omfattat relativt höga dagsbotsantal. Det förutsätts vidare
att en betydande del av tidigare ålagda bötesstraff inte har verkställts. Med
betydande del avses att den bötfällde underlåtit att betala omkring hälften
eller mer av det sammanlagda bötesbeloppet

s. 107 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:104 107

och
att beloppet inte heller kunnat drivas in genom utmätning eller införsel.
Vidare fordras att det kan antagas att den uteblivna verkstäUig-heten beror på
tredska eller grov vårdslöshet. Som jag har anfört i den allmänna delen kan det
förekomma situationer där det nya brottet eller den tidigare brottsligheten är
av förhållandevis oskyldig karaktär och inte tyder på någon manifesterad
brottslig viljeinriktning hos gärningsmannen. Det kan också vara fråga om
sådana brott där t. ex. enligt nu gällande föreskrifter det bötesstraff som kan
följa på brottet inte får förvandlas. För sådana och liknande fall kan den
föreslagna straffskärpningsregeln te sig alltför hård. Som ett ytterligare
krav för att regeln skall få tillämpas har därför uppställts att ett nytt
bötesstraff framstår som uppenbart otillräckligt på gmnd av risk för ny
brottslighet eller av allmänpreventiva skäl.

För att den nya
straffskärpningsregeln över huvud taget skall komma i fråga för tillämpning
krävs enligt paragrafens tredje stycke att åklagare har framställt yrkande
därom. Sådant yrkande skall anges i stämningsansökan. Vad gäller åklagares
möjlighet att få kännedom om tidigare bötesbrottsUghet vill jag hänvisa till
vad jag har anfört därom i den allmänna delen.

När domstolen tillämpar
den nya bestämmelsen torde det i regel bli fråga om att döma till fängelse för
den nya brottsligheten. Jag vill emellertid betona att även andra påföljder kan
komma till användning. Formellt möter inte några hinder att då förutsättningar
föreligger härför i stället för fängelse döma till t. ex. skyddstillsyn. Jag
vill i detta sammanhang även erinra om bestämmelserna i 33 kap. 2 § BrB som bl.
a. innebär att psykiskt sjuka inte får dömas till fängelse och de bestämmelser
som har till syfte att förhindra att unga personer döms till frihetsberövande
påföljd. I övrigt vill jag hänvisa till vad jag i den allmänna delen har
anfört om tillämpligheten av den nya regeln.

26 kap. 2 §

I
paragrafens andra stycke anges nu maximum för gemensamt straff i fängelse vid
sammanträffande av brott. Fängelse på viss tid får sättas över det svåraste av
de högsta straff, som kan följa på brotten, men får inte överstiga de högsta
straffen sammanlagt. Vid denna beräkning skall bötesstraff anses svara mot det
fängelse, som skulle följa vid böternas förvandling.

Som ersättning för den
sist återgivna regeln har utredningen föreslagit en bestämmelse som generellt
bestämmer relationen mellan böter och fängelse i detta hänseende till en månad.

Kriminalvårdsstyrelsen har
i sitt remissyttrande ifrågasatt lämpligheten av att på detta sätt exakt
fastställa relationen mellan böter och fängelse.

Som
utredningen har anfört anges i åtskilliga straffskalor som har

s. 108 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:104 108

tillkommit
före BrB 300 kr. som maximibelopp för penningböter. Detta motsvarar en månads
fängelse vid bötesförvandling. I nyare lagstiftning är gränsen för penningböter
i regel 500 kr., vilket motsvarar 40 dagars fängelse vid förvandling. I de fall
då endast böter anges i straffskalan, är straffarten dagsböter och högsta
antalet sådana 120, om inte flera brott föreUgger. Detta antal motsvarar 70
dagars fängelse vid förvandling. Med hänsyn till att straffskaloma för böter
och fängelse regelmässigt inte utnyttjas maximalt har man enligt min mening
tillräckligt utrymme för straffmätningen i nu avsedda fall, om bötesstraff
anses svara mot fängelse i en månad. Jag biträder därför utredningsförslaget i
denna del.

35
kap. 7 §

Paragrafen
innehåller nu bestämmelser om bortfall av böter på gmnd av preskription och på
grund av den bötfälldes död.

I första stycket föreslås
till en början den ändringen att preskriptionstiden för ådömda böter skall
förlängas från tre till fem år. Om motiven härför hänvisas till den allmänna
delen. Enligt nuvarande lydelse av detta stycke bortfaller inte böterna, om
ansökan om förvandling av dem har delgivits den dömde före preskriptionstidens
utgång. I stycket erinras vidare f. n. om att särskilda bestämmelser gäller om
bortfallande såväl av böter, sedan sådan ansökan delgivits, som av ålagt
förvandlingsstraff. Avskaffande av förvandlingssystemet påkallar att de med
detta sammanhängande bestämmelserna i första stycket utgår.

Under
remissbehandlingen har en remissinstans föreslagit att även
preskriptionsbestämmelserna beträffande förverkande i 36 kap. 10 § BrB ändras.
För egen del anser jag inte att det föreUgger skäl att i detta sammanhang göra
någon ändring i denna paragraf

Enligt andra stycket
bortfaller böterna, om den bötfällde dör. Har bötesavgörandet vunnit laga kraft
och lös egendom utmätts för böterna före dödsfallet, skall dock böterna tas ut
av denna egendom. Motsvarande gäller om lös egendom satts i allmänt förvar.

Utredningen har inte
föreslagit någon ändring i dessa bestämmelser. Denna ståndpunkt har kritiserats
under remissbehandlingen. Flera remissinstanser har sålunda anfört att böter
alltid bör bortfalla vid dödsfall.

För
egen del kan jag inte instämma i den framförda kritiken. Enligt min mening
talar praktiska skäl mot en sådan lösning eftersom den skulle innebära ett
onödigt merarbete för kronofogdemyndigheterna. I likhet med utredningen förordar
jag därför att bestämmelsen bibehålls oförändrad.

Övergångsbestämmelserna

Lagen
avses träda i kraft samtidigt med den nya bötesverkställighetslagen.

s. 109 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:104 109

Beträffande
den föreslagna nya bestämmelsen i 25 kap. 9 § BrB har intagits en övergångsbestämmelse
liknande 6 § lagen (1964: 163) om införande av brottsbalken. 25 kap. 9 § BrB
skall således tUlämpas utan hinder av att de straffskärpningsgmndande
bötesstraffen ålagts före lagens ikraftträdande.

Vad gäller ändringen i 35
kap. 7 § BrB bör det inte komma ifråga att genom ny lagstiftning förlänga
preskriptionstid som löper enligt nu gällande bestämmelser. En annan sak är
att man intill dess att den nya lagstiftningen träder i kraft kan väcka
förvandlingstalan för att uppnå den effekt som följer av 25 § BöVL. I
klarhetens intresse har i övergångsbestämmelserna intagits en uttrycklig
föreskrift att de bötesstraff, som har ålagts före lagens ikraftträdande,
preskriberas enligt äldre bestämmelser.

8.4 Förslagen
till lagar om ändring i rättegångsbalken och lagen

(1946: 804) om införande av nya rättegångsbalken

Som
jag tidigare har anfört innebär den nya bestämmelsen i 25 kap. 9 § BrB att
allmän domstol ges möjUghet att i vissa undantagsfall döma till fängelse trots
att endast böter är stadgat för brottet. Vid avgörandet av sådant mål bör nämnd
delta. EnUgt 1 kap. 3 § tredje stycket RB är tingsrätt domför med en lagfaren
domare vid förhandling och syn å stället i mål om brott för vilket inte är
stadgat svårare straff än böter. Det föreslås därför nu att nämnda regel ändras
så att nämnd alltid deltar vid huvudförhandling eller syn å stället i fall då
åklagare framställer yrkande enligt 25 kap. 9 § BrB.

Ändringen
i 18 § lagen om införande av nya rättegångsbalken är en följd av att i 4 § i
den nya lagen om fängelsepåföljd i vitesföreläggande har införts en regel av
den innebörden att beträffande talan om utdömande av vite i fängelse skall
bestämmelserna i RB om åtal som kan föranleda fängelse ha motsvarande
tillämpning.

8.5 Förslaget
(ill lag om ändring i utsökningslagen (1877: 37 s. 1)

Den
föreslagna ändringen i 52 § UL sammanhänger med att hovrätts bötesavgörande
avses bli verkställbart först när avgörandet vunnit laga kraft. Det bör i detta
sammanhang påpekas att på grund av bestämmelsen i 22 § 1 mom. första punkten
UP för ändringen med sig förutom ändring beträffande böter och vite i
brottmål även ändring beträffande annan "påföljd" som innefattar
betalningsskyldighet.

8.6 Förslaget
till lag om ändring i konknrslagen (1921: 225)

138
§

Det
undantag som i denna paragraf görs för fordringar enligt 19 § förmånsrättslagen
vid viss ränteberäkning i konkurs föreslås utgå, eftersom paragrafen enligt
förslaget tUl ändring i förmånsrättslagen skall upphöra att gälla.

s. 110 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:104 HO

Konkurslagskommittén
har i sitt remissyttrande ifrågasatt lämpligheten av att böter löper med ränta
i konkurs. I andra lägen är bötesfordran inte räntebärande. Kommittén kommer i
sitt fortsatta arbete in på räntereglema i 138 § KL. Därvid torde frågan om
slopande av ränteberäkning på oprioriterade fordringar aktualiseras. I
avvaktan på denna översyn är enligt kommitténs mening någon särregel för böter
inte motiverad. För egen del kan jag instämma i vad kommittén nu har anfört.

8.7
Förslaget till lag om ändring i lagen (1954: 579) om nykterhetsvård

Beträffande
22, 32 och 34 §§ föreslås att bestämmelser som har samband med
förvandlingssystemet för böter skall utgå. Det kan nämnas att 10 § sista
stycket upphävts genom SFS 1976: 514 som träder i kraft den 1 januari 1977.

8.8
Förslaget till lag om ändring i lagen (1963:193) om samarbete med Danmark,
Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m.

2 §

Verkställighet
av internordiska bötesdomar sker såsom framgår av nu gällande paragraf enligt
svensk lag. Enligt paragrafens nuvarande lydelse får dock beslut om förvandling
av böter inte meddelas.

Genom
att förvandUngsstraffet föreslås bli avskaffat kan den i paragrafen gjorda
reservationen för förvandlingsbeslut utgå. Frågan huruvida förviandlingsstraff
som har ådömts i annat nordiskt land kan verkställas här i landet behandlas i
5 §.

5
§

Enligt
gällande rätt kan ett i annat nordiskt land meddelat beslut om
förvandlingsstraff för böter verkställas här i landet. Såsom tidigare har
framgått förekommer dock sällan sådan verkställighet i praktiken.

Som
jag har anfört i den allmänna delen kan det inte komma i fråga att ett
förvandlingsstraff, som i annat nordiskt land har ådömts en svensk medborgare,
verkställs här. Verkställighet av utländskt förvandlingsstraff får inte heller
ske här i landet beträffande utlänningar som har hemvist här i landet eller
vilka i övrigt vistas här under sådana förhållanden att verkställighet av
utländskt förvandlingsstraff skulle kunna ske här

Mot
bakgrund härav bör paragrafen ändras på sätt utredningen föreslagit.

Övriga
nordiska länder har orienterats om detta förslag.

s. 111 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:104 111

7 §

Den nuvarande bestämmelsen om vilken inverkan betalning av
böter har på förvandlingsstraff föreslås utgå.

29 §

Hänvisningen till nuvarande BöVL:s bestämmelser om
strafftidsberäkning vid verkställighet av flera förvandlingsbeslut föreslås
utgå.

Övergångsbestämmelser

Lagen bör träda i kraft samtidigt med den nya
bötesverkställighetslagen.

Genom att verkställigheten här i landet av ett i annat
nordiskt land ådömt bötesstraff skall ske enligt svensk lag blir den nya
bötesverkstäl-Ughetslagens övergångsbestämmelser tillämpliga pä de fångar som
avtjänar förvandlingsstraff i svenskt fängelse på gmnd av ett i annat nordiskt
land ålagt förvandlingsstraff. Någon motsvarighet till punkt 2 i
övergångsbestämmelserna till bötesverkställighetslagen behövs därför inte i
denna lag. Eventuellt pågående verkställighet skall avbrytas vid den nya lagens
ikraftträdande.

8.9 Förslaget till lag om ändring i lagen (1963:197)
om allmänt

kriminalregister

De ändringar som föreslås i denna lag är föranledda av
förslaget om förvandlingsstraffets avskaffande.

De föreslagna ändringarna medför att alla anteckningar
angående förvandlingsstraff måste tas bort ur kriminalregistret samt att anteckningar
om sådant straff inte får tas med i utdrag från registret. Att ta bort
ifrågavarande uppgifter ur det maskinella registret kan ske med begränsade
insatser. En motsvarande borttagning ur det manuella registret kräver total
genomgång av samtUga akter som ingår i registret. Detta är som RPS framhålUt i
sitt remissyttrande praktiskt ogenomförbart. I övergångsbestämmelserna till
den nu behandlade lagändringen har därför tagits in en bestämmelse av innebörd
att ifrågavarande uppgifter får finnas kvar i det manuella registret. Att
uppgifterna bevaras på detta sätt innebär självfallet inte att uppgifterna får
tas med i utdrag.

8.10 Förslaget till lag om ändrmg i uiförsellagen
(1968: 621)

1 §

Skälen för ändringsförslaget att böter och vite skall
jämställas med skatter i införselmålet har utvecklats i den allmänna delen.

En ytterligare synpunkt kan anföras till belysning av att
redan gäl-

s. 112 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:104 112

lande
rätt ger utrymme för kronofogdemyndighet att gynna bötesfordran på
skattefordrans bekostnad. Företrädesordningen mellan skatt och böter vid
införsel regleras av 1 och 15 §§. Förekommer införsel samtidigt för olika
slags fordringar, har de enligt 15 § gmppvis företräde i den ordning vari de
upptagits i 1 §. Hittills har man i praxis ansett att en utmätningsman inte är
tvungen att vid samtidig indrivning av skatter och av böter följa denna
företrädesordning (jfr för utmätning SOU 1964: 57 s. 170 och prop. 1970: 142 s.
142). På motsvarande sätt som han vid utmätning kan hålla tillbaka
skattefordringen till förmån för böterna kan han, om det är motiverat
exempelvis av preskriptionsrisk, lämna anstånd med betalning för skattefordran
men ta ut böterna genom införsel.

7§

Ändringen
är föranledd av förslaget att hovrätts dom inte längre skall vara verkställbar
före laga kraft. Härigenom sker ingen ändring i möjUgheten att meddela införsel
för disciplinbot innan domen eller beslutet har vunnit laga kraft (jfr 53 och
91 §§ militära rättegångslagen).

15
§

Av
skäl som har utvecklats i specialmotiveringen till 5 § bötesverkställighetslagen
har föreslagits att regeln i paragrafens fjärde stycke om avräkning utgår
såvitt gäller konkurrerande statliga fordringar.

17
§

Enligt
gällande rätt skall införsel för böter ändras eller hävas, om utmätning
därigenom kan äga mm för annan fordran. I den nu avsedda konkurrenssituationen
står böterna enligt förslaget tiUbaka endast för de utmätningsfordringar av
kvalificerad beskaffenhet som avses i 67 b § 4 UL. Härmed avses i första hand
ersättning för person- eUer egendomsskada på grund av brott samt
skadeståndsrättsliga underhåUsbidrag vid förlust av försörjare (jfr prop. 1968:
130 s. 106). Med denna förbättring av böternas företrädesrätt har samordnats
reglerna för skatteinförsel, så att böter får samma ställning som skatt i
detta fall.

22
§

Som
ett medel mot vissa Ulojala förfaranden anvisar 22 § möjUghet att ta ut sådan
fordran som avses i 1 § 1 eUer 2 genom ett införselUknande förfarande. Enligt
förslaget skall även övriga fordringar, som är införselbara enUgt lagen, kunna
tas ut på detta sätt.

s. 113 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:104 113

8.11 Förslaget
till lag om ändring i lagen (1975:1265) om ändring i

införsellagen (1968: 621)

Den
ändring som föreslås i denna lag har inte något samband med förvandlingsstraffets
avskaffande. Bakgrunden till förslaget är i stället föUande.

Genom lag 1975: 1265
ändrades 24 § införsellagen. Ändringen innebär bl. a. att gäldenären blir fri
från betalningsskyldighet för den del av fordran på underhållsbidrag som
motsvaras av belopp som har innehållits genom införsel, även om beloppet inte
kan tas ut hos arbetsgivaren. Ändringen hade samband med att lönegarantin vid
konkurs genom lag 1975: 1261 samtidigt vidgades till att omfatta fordran på underhållsbidrag
som har innehållits genom införsel men inte har betalts (11 § andra stycket
lagen, 1970:741, om statlig lönegaranti vid konkurs). Denna utvidgning gäller
dock inte kommuns fordran för utgivet bidragsförskott (andra punkten i samma
stycke). I övergångsbestämmelserna till ändringen i införsellagen anges att
äldre lag skall tillämpas även efter ikraftträdandet den 1 jianuari 1976 när
fordran på medel som har innehållits inte omfattas av lönegarantilagen. För att
inte övergångsbestämmelsen skall föranleda missförståndet att 24 §
införsellagen inte skulle vara tillämplig i fall då införsel har sökts av
kommun för utgivna bidragsförskott bör övergångsbestämmelsen jämkas. I
förslaget anges att äldre lag skall tillämpas efter ikraftträdandet i fråga om
fordran som har gjorts eller har kunnat göras gällande i konkurs i vilken
konkursbeslutet har meddelats före ikraftträdandet (jfr övergångsbestämmelsen
tiU lagen, 1975: 1261, om ändring i lönegarantilagen).

8.12 Förslaget
till lag om ändring i förmånsrättslagen (1970: 979)

Enligt
19 § går f. n. böter, viten och rättsverkansbelopp vid konkurs efter andra
fordringar utan förmånsrätt. Eftersom böter och de övriga här nämnda
fordringarna enligt förslaget inte längre skall efterställas oprioriterad gäld,
bör 19 § upphävas och hänvisningen i 18 § tUl de undantag i
förmånsrättshänseende som anges i 19 § utgå.

Att 19 § utgår bör inte
inverka på gällande uppfattning att andra fordringar än böter, viten och
rättsverkansbelopp genom avtal kan göras efterställda.

I lagförslaget har
intagits en övergångsbestämmelse som motsvarar punkt 8 av förmånsrättslagens
övergångsbestämmelser.

8.13 Förslaget
till lag om ändring i lagen (1972: 260) om internationellt

samarbete rörande verkställighet av brottmälsdom

I
fråga om verkstälUghet av böter som har ådömts enligt denna lag skall enligt 25
§ första stycket gälla vad som i allmänhet är föreskrivet om verkställighet av
påföljd som har ådömts genom svensk domstols

8
Riksdagen 1976/77.1 saml. Nr 104

s. 114 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:104 114

lagakraftägande
dom, om inte annat följer av vad som sägs senare i lagen. Som ett undantag från
vad som sålunda gäller anges i 36 § andra stycket att böter som har ådömts
enligt lagen inte får förvandlas. Efter ett avskaffande av förvandlingsstraffet
bör andra stycket i 36 § utgå.

8.14
Förslaget till lag om ändring i lagen (1973:18) om disciplinstraff för krigsmän

Den
nuvarande bestämmelsen att belopp som motsvarar disciplinbot inte får
förvandlas till frihetsstraff bör utgå. I övrigt bör beträffande
verkställigheten liksom tidigare gälla vad som är föreskrivet beträffande
bötesstraff. I förslaget görs dock inskränkning för de fall, där annat är
särskilt föreskrivet. Härmed åsyftas 53 och 91 §§ militära rättegångslagen
(1948: 472). Enligt dessa bestämmelser får i vissa fall verkstäUighet av dom
eller beslut varigenom disciplinbot har ålagts ske, innan avgörandet har
vunnit laga kraft.

9 Hemställan

Jag
hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över förslagen till

1.
bötesverkstäUighetslag,

2.
lag om fängelsepåföljd i
vitesföreläggande,

3.
lag om ändring i brottsbalken,

4.
lag om ändring i
rättegångsbalken,

5.
lag om ändring i lagen (1946:
804) om införande av nya rättegångsbalken,

6.
lag om ändring i
utsökningslagen (1877: 31 s. I),

7.
lag om ändring i konkurslagen
(1921: 225),

8.
lag om ändring i lagen (1954:
579) om nykterhetsvård,

9.
lag om ändring i lagen (1963:
193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående
verkställighet av straff m. m.

10.
lag om ändring i lagen (1963:
197) om allmänt kriminalregister,

11.
lag om ändring i införsellagen
(1968: 621),

12.
lag om ändring i lagen (1975:
1265) om ändring i införsellagen (1968: 621),

13.
lag om ändring i
förmånsrättslagen (1970: 979),

14.
lag om ändring i lagen (1972:
260) om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom,

15.
lag om ändring i lagen (1973:
18) om disciplinstraff för krigsmän,

16.
lag om ändring i lagen (1974:
202) om beräkning av strafftid m. m.,

17.
lag om ändring i lagen (1974:
203) om kriminalvård i anstalt.

10 Beslut

Regeringen
beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

s. 115 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77: 104 115

Bilaga
1. Utredningens lagförslag

1
Förslag till Bötesverkställighetslag

Härigenom
föreskrives följande.

Allmänna
bestämmelser

1 §
Verkställighet av bötesstraff sker genom uppbörd i den mån rege

ringen så bestämmer eller genom indrivning.

Vad
som i denna lag föreskrives om böter äger tillämpiung även beträffande vite
och sådan med brott förenad särskild rättsverkan, som innefattar
betalningsskyldighet. Vad som sägs om dom gäller även beslut.

2 §
Bötesstraff verkställes, när dom varigenom böterna ålagts vunnit

laga kraft eller när föreläggande enligt 48 kap. rättegångsbalken blivit

skriftligen godkänt. Så snart dom eller föreläggande meddelats får dock

uppbörd äga rum.

Innan
dom eller föreläggande meddelats, får den misstänkte såsom förskott betala
förutsett bötesbelopp i den ordning som föreskrives av regeringen eller
myndighet som regeringen bestämmer.

3 §
Om verkställighet av bötesstraff, när bötfälld vistas utomlands och

böterna icke kan drivas in här i landet, gäller särskilda bestämmelser.

Så är fallet även beträffande uppbörd av parkeringsbot.

Uppbörd

4 §
Uppbörd av böter sker genom att den som ålagts eller förelagts

straffet frivilligt betalar böterna till myndighet som regeringen utser.

Underrättelse att sådan betalningsmöjlighet föreligger lämnas av den

som ålagt eller förelagt bötesstraffet.

Som
uppbörd anses även att såsom förskott betalade medel tages i anspråk för
verkställighet av det vid förskottsbetalningen fömtsedda straffet.

5 §
Under uppbörd influtet belopp avräknas på de böter som får anta

gas vara avsedda med betalningen.

Uppkommer
överskott, får detta avräknas på andra böter för vilka den bötfäUde häftar. I
annat fall återbetalas överskottet.

Indrivning

6
§ Skall uppbördsförfarande ej äga rum eller har det prövats utan att leda till
betalning, sker indrivning genom kronofogdemyndighetens försorg. Till grund
ligger därvid dom, godkänt föreläggande eller saköreslängd.

s. 116 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:104 116

7 §
Indrivning inledes genom att den bötfällde avkrävs betalning, om

ej krav av särskilda skäl kan underlåtas.

I fråga om belopp som
betalas efter krav äger bestämmelserna i 5 § motsvarande tillämpning.

8
§ Om indrivning genom införsel
och utmätning gäller särskilda bestämmelser.

9
§ Har den bötfällde fordran på
överskjutande skatt enUgt uppbördslagen (1953: 272), får böterna avräknas på
fordringen i den ordning som föreskrives i 68 § 4 mom. första stycket samma
lag.

10 §
Ansökan om den bötfälldes försättande i konkurs på grund av

bötesfordran får göras av kronofogdemyndigheten, om denna finner

synnerUga skäl härför föreUgga.

Bötesfordran
får nedsättas och betalas genom ackord under samma villkor och i samma ordning
som gäller i fråga om skatter.

Indrivningshinder

11 §
Har bötesfordran bortfalUt eller föreligger eljest laga hinder mot

verkstäUighet, avkortas böterna.

Kan
bötesfordran i annat faU icke indrivas, får den avskrivas under villkor som
bestämmes av regeringen. Avskrivning medför ej ändring i
betalningsskyldigheten.

12
§ Om indrivning av böter skuUe
vara till synnerUgt men för den bötfällde eller någon som är beroende av honom
för sin försörjning och det ej är från allmän synpunkt påkallat att
indrivningen fortgår, äger kronofogdemyndigheten med den begränsning som följer
av 13 § förordna att vidare verkställighet ej skall äga rum.

13
§ Innan förordnande enhgt 12 §
meddelas skaU kronofogdemyndigheten inhämta yttrande av tingsrätt. Mot
tingsrätteris avstyrkande får förordnande ej meddelas.

Yttrande
enligt första stycket inhämtas från den tingsrätt som dömt i det mål vari
bötesstraffet eller vid flera bötesstraff det senaste av dem utdömts. Har
bötesstraffet ej ålagts av aUmän domstol, inhämtas yttrande från tingsrätten i
den ort där kronofogdemyndigheten finns.

Vid
tingsrätts handläggning enligt denna paragraf skall nämnd deltaga. I sådant
ärende får besvär ej anföras.

Övergångsbestämmelser

1. Denna
lag träder i kraft den

då
lagen (1964: 168) om verkställighet av bötesstraff upphör att gälla.

2.
När lagen träder i kraft, skall
beslut om förvandUngsstraff vara utan verkan.

3.
Förekommer i lag eller annan
författning hänvisning till bestämmelse som eratts genom bestämmelse i denna
lag, tillämpas i stället den nya bestämmelsen.

s. 117 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:104 117

2
Förslag till

Lag
om ändring i brottsbalken

Härigenom
föreskrives att 25 kap. 4 och 7 §§, 26 kap. 1, 2 och 8 §§ samt 35 kap. 7 §
brottsbalken skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

25 kap.

4 §
Böter må användas såsom gemensamt straff för flera brott, om böter kunna följa
å vart och ett av brotten.

Gemensamt
straff i böter må ej Gemensamt straff i böter må ej

avse brott, för vilket stadgats nor- avse brott, för
vilket stadgats nor

merade böter eller böter som icke merade böter.

må förvandlas till fängelse.

7
§

Om indrivning av böter är
sär- Om verkställighet av bötesstraff

skilt stadgat. är särskilt stadgat.

Böter som ej gäldas skola, om ej annat är föreskrivet, förvandlas till
fängelse i lägst tio och högst nittio dagar i enlighet med vad därom är
särskilt stadgat.

26 kap.

1 §

Fängelse
ådömes enligt vad för brotten är stadgat på viss tid, ej över tio år, eller på
livstid. Fängelse på viss tid må ej understiga en månad.

Om
fängelse såsom förvandlingsstraff för böter är särskilt stadgat.

2 §

Fängelse
må användas såsom gemensamt straff för flera brott, om fängelse kan följa å
något av brotten.

Fängelse
på viss tid må sättas Fängelse på viss tid må sättas

över det svåraste av
de högsta över det svåraste av de högsta

straff som kunna följa å
brotten straff som kunna följa å brotten

men må ej överskrida detta
med men må ej överskrida detta med

mer än två år eller
överstiga de mer än två år eller överstiga de

högsta straffen
sammanlagda med högsta straffen sammanlagda med

varandra,
därvid bötesstraff anses varandra, därvid bötesstraff anses

svara mot det fängelse
som skulle svara mot fängelse en månad,

följa vid böternas förvandling.

Ej
må det svåraste av de lägsta straffen underskridas.

11
en tilläggspromemoria till betänkandet har utredningsmannen föreslagit att i 34
kap. 1113 §§ orden "förvandlingsstraff för böter" utgår.

s. 118 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:104 118

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8 § Verkställas samtidigt flera fäng- VerkstäUas
samtidigt flera fängelsestraff, skall vid tiUämpning av elsestraff, skall
vid tillämpning av 6 § hänsyn tagas till den samman- 6 § hänsyn tagas till
den sammanlagda fängelsetiden. Som fängelse lagda fängelsetiden. anses
härvid även förvandlingsstraff för böter.

Såsom avtjänad tid räknas även tid varunder straffet skall
anses verkställt på grund av domstols förordnande som i 33 kap. 51 §§ sägs.

35 kap.

7 § Ådömda böter bortfalla när tre Ådömda böter
bortfalla när fem år förflutit från det domen vann år förflutit från det
domen vann laga kraft, om ej dessförinnan an- laga kraft. sökan om
böternas förvandling delgivits den dömde. Om bortfallande av böter sedan
sådan ansökan delgivits samt av ålagt förvandlingsstraff är särskilt
stadgat.

Dör den dömde, bortfalla ådömda böter. Har under den
dömdes Uvs-tid domen vunnit laga kraft och tUl gäldande av böterna lös egendom
tagits i mät eller satts i allmänt förvar, skola dock böterna utgå av den
egendomen.

Vad nu sagts om böter gäller även utdömt vite.

Denna lag träder i kraft den

Beträffande bötesstraff som ålagts enligt före lagens ikraftträdande
lagakraftvunnet avgörande gäller i preskriptionsavseende äldre bestäm-melser.i

3 Förslag till

Lag om ändring i utsökningslagen (1877:31 s. 1).

Härigenom föreskrives att 52 § utsökningslagen (1877: 31
s. 1) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

52 §

Har i tvistemål någon fällts till Har i tvistemål någon fällts till

böter eller vite, må ej beslutet böter eller vite, må ej beslutet

verkställas förrän det vunnit laga verkställas förrän det vunnit laga

kraft; i fråga om hovrätts icke kraft. Vad nu sagts gäller även

11 en tilläggspromemoria till betänkandet har
utredningsmannen föreslagit, att i övergångsbestämmelsen orden
"enligt" och "lagakraftvunnet avgörande" utgår.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

lagakraftvunna
beslut skall dock beträffande utslag i utsöknings-vad i 39 och 40 §§
är stadgat om mål, varigenom någon fällts till hovrätts dom i
tillämpliga delar böter eller vite. lända till efterrättelse. Vad
nu sagts gäller även beträffande utslag i utsökningsmål, varigenom någon
fällts till böter eller vite.

Huru
beslut angående fördelning av köpeskilling för utmätt egendom går i
verkstäUighet, därom skils i 6 kap.

Denna
lag träder i kraft den

Beträffande
hovrätts dom som meddelats före lagens ikraftträdande gäller äldre
bestämmelser.

4
Förslag till

Lag
om ändring i konkurslagen (1921:225)

Härigenom
föreskrives att 138 § kunkurslagen (1921:225) skall ha nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

För fordringar, som ej
utgå med förmånsrätt, skall, om ränta är utfäst eller eljest lagligen äger
rum, ränteberäkning meUan borgenärerna inbördes upphöra från den dag, då
beslutet om egen-domsavträde meddelades; dock skall ränta beräknas till den
dag, från vilken tiden för klander mot utdelningsförslag, vari sådan fordran
upptagits, är att räkna, där boet förslår till gäldande av mer än
kapitalbeloppet av alla bevakade fordringar, och skall i sådant fall å fordran,
för vilken ränta ej är utfäst eller eljest lagUgen äger rum, ränta beräknas
efter fem för hundra om året från den dag, då nämnda beslut meddelades, till
den dag, från vilken klandertid såsom nyss är sagt skall räknas.

För
fordringar, som ej utgå med förmånsrätt, skall, om ränta är utfäst eUer eljest
lagligen äger rum, ränteberäkning mellan borgenärerna inbördes upphöra från
den dag, då beslutet om egen-domsavträde meddelades; dock skall ränta beräknas
till den dag, från vilken tiden för klander mot utdelningsförslag, vari sådan
fordran upptagits, är att räkna, där boet förslår tUl gäldande av mer än
kapitalbeloppet av alla bevakade fordringar utom sådana som avses i 19 §
förmånsrättslagen (1970: 979). och skaU i sådant fall å fordran, för vilken
ränta ej är utfäst eller eljest lagligen äger rum, ränta beräknas efter fem för
hundra om året från den dag, då nämnda beslut meddelades, till den dag, från
vilken klandertid såsom nyss är sagt skall räknas.

Ä
fordran, som utgår med förmånsrätt, skall, om ränta är utfäst eller eljest
lagligen äger rum, beräknas ränta till den dag, från vilken tiden

s. 120 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:104 120

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

för
klander mot utdelningsförslag, vari fordringen upptagits, är att räkna, där
borgenären ej enligt 143 § därförinnan uppburit betalning. Löper fordran,
varom nu är fråga, ej med ränta, varde, ändock ränta efter fem för hundra om
året därå beräknad frän den dag, då beslutet om egendomsavträde meddelades.

Utgår
fordran, som icke löper med ränta före förfallodagen, icke fullt eller med
förmånsrätt och var fordringen icke förefallen den dag, då beslutet om
egendomsavträde meddelades, skall utdelning för fordringen beräknas å det
belopp, som efter nyss angivna gmnd utgör fordringens värde sistnämnda dag; har
för sådan fordran betalning jämUkt 143 § tidigare uppburits och var fordringen
icke då förfallen, skall utdelningen beräknas efter fordringens värde å
betalningsdagen.

Denna
lag träder i kraft den

5
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1954:579) om nykterhetsvård

Härigenom
föreskrives i fråga om lagen (1954: 579) om nykterhets vård dels att 11 § skall
upphöra att gälla, dels att 10, 22, 32 och 34 §§ skall ha nedan angivna
lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

10
§

Polis-
och åklagarmyndighet, som erhåller kännedom om att någon gjort sig skyldig till
fylleri eller eljest använt alkoholhaltiga drycker till uppenbar skada för sig
eller annan, skall ofördröjligen göra anmälan därom hos nykterhetsnämnden.

Läkare,
som i sin verksamhet erhåller kännedom om att någon miss-bmkar alkoholhaltiga
drycker, skall göra anmälan därom hos nykterhetsnämnden. Sådan skyldighet
föreligger dock icke, då den, varom fråga är, genom läkarens försorg blir
föremål för behandling, ägnad att undanröja skadeverkningarna av missbmket,
eller då uttrycklig begäran, att anmälan ej skall göras, framställes av någon
alkoholmissbrukaren närstående person och läkaren med hänsyn till
omständigheterna i det särskilda fallet finner åtgärd av nykterhetsnämnd icke
böra ifrågakomma.

Om
skyldighet för åklagare att göra anmälan i anledning av uppkommen fråga om
förvandling av böter för fylleri är särskilt stadgat.

22 §
Ansökan om tvångsintagning Ansökan om tvångsintagning skall innehålla
fullständig redogö- skall innehålla fullständig redogörelse för den i ärendet
företagna relse för den i ärendet företagna undersökningen och för de övriga
undersökningen och för de övriga åtgärder som vidtagits. Har beträf-
åtgärder som vidtagits.

s. 121 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:104 121

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

fande den som ansökningen avser anmälan gjorts enligt 10 §
sista stycket, skall avskrift därav fogas vid ansökningen.

I övrigt böra vid ansökningen fogas prästbevis och
läkarbetyg.

Formulär för sådant prästbevis och läkarbetyg, så ock för
redogörelse, som i första stycket sägs, fastställas av socialstyrelsen.

Saknas prästbevis eUer läkarbetyg eller finnes den
förebragta utredningen annorledes ofullständig, har länsrätten att ombesörja
erforderhg komplettering. ViU länsrätten föranstalta om läkamndersökning, äger
länsrätten kalla den som ansökningen avser att inställa sig inför anvisad
läkare. I sådant fall skall vad i 13 § 2 mom. sägs äga motsvarande
till-lämpning.

32 § Länsrätts slutiiga beslut skall ofördröjligen
delgivas sökande samt den som beslutet avser.

Har beslutet tillkommit efter anmälan, som avses i 10 §
sista stycket, skall underrättelse om beslutet tillställas åklagaren.

Där nykterhetsnämnd ej är sökande, skall underrättelse om
beslutet översändas till nykterhetsnämnden i den kommun, där den som avses med
beslutet är mantalsskriven, samt om annan nykterhetsnämnd tagit befattning med
ärendet, till denna nämnd.

34 §

Länsrätten har att föranstalta om verkställighet av
slutligt beslut om tvångsintagning.

a)
därest
beslutet grundats där- a)
därest beslutet grundats därpå att den som beslutet avser är på att den som beslutet avser är
farUg för annans personliga säker- farlig för annans personliga säkerhet eller kroppsliga eUer själsliga het eller kroppsliga eller
själsliga hälsa eller för eget liv eller att han hälsa eller för eget liv eller att
han utan att söka ärligen försörja sig utan att söka ärligen försörja sig fört ett kringflackande
liv; fört ett kringflackande liv; samt

b)
då eljest
poUsmyndighet gjort b) då eljest polismyndighet gjort
ansökan om tvångsintagning enligt ansökan om tvångsintagning enligt 19 §; samt 19 §.

c)
då
beslutet tillkommit efter anmälan, som avses i 10 § sista stycket.

I övriga fall ankommer det på nykterhetsnämnden att
föranstalta om verkställigheten.

Denna lag träder i kraft den

s. 122 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:104 122

6 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1963:193) om samarbete med
Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m. m.

Härigenom föreskrives att 2, 5, 7 och 29 §§ lagen (1963:
193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet
av straff m. m. skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §

Verkställighet sker enligt svensk Verkställighet
sker enligt svensk

lag; dock må beslut om förvand- lag. Ung av böter ej
meddelas.

5 §

I Danmark, Finland, Island eller I
Danmark, Finland, Island el-

Norge meddelad dom, varigenom ler Norge
meddelad dom, varige-

dömts i Danmark till faengsel el- nom
dömts i Danmark till faeng-

ler haefte, i Finland till tukthus sel
eller haefte, i Finland till tukt-

eller fängelse, i Island till fangelsi hus
eller fängelse, i Island till

eller varöhald och i Norge till fangelsi
eller varöhald och i Nor-

fengsel eller hefte, må på begäran ge
till fengsel eller hefte, må på

verkställas här i riket, om den begäran
verkställas här i riket, om

dömde när verkställighet skall ske den
avser annat än förvandlings-

är svensk medborgare eller har straff för
böter och den dömde

hemvist i Sverige. Uppehåller han när
verkstälUghet skall ske är

sig här i riket, må även eljest do- svensk
medborgare eller har hem

men verkställas här, om det med vist i
Sverige. Uppehåller han sig

hänsyn till omständigheterna fin- här
i riket, må även eljest domen

nes lämpligast. verkställas här, om det med hän

syn till omständigheterna finnes

lämpligast.

7 §

Det till fängelse omvandlade straffet är verkstäUbart
såsom hade straffet ådömts här i riket genom dom, som vunnit laga kraft.

Har straffet börjat verkstäUas i den stat, där domen
meddelats, skall strafftiden räknas från verkställighetens början i den staten.

Förvandlingsstraff för böter må ej verkställas, om
betalning för böterna erlägges. Om böterna delvis gäldas, skall
förvandlingsstraffet i motsvarande mån nedsättas; nedsättningen må dock ej
avse del av dag.

29 §

Har framställning om verkstäl- Har
framställning om verkstäl

lighet av straff enligt 1 eller 5 § lighet
av straff enligt 1 eller 5 §

eller om anordnande av övervak- eller om
anordnande av övervak-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Föreslagen lydelse

ning enligt 10 eller 17 § bifaUits eller har
undanröjande beslutats enligt 14 § eller förverkande enligt 21 §; må ej här i
riket väckas åtal för gärning som avses i den i den andra staten meddelade
domen. Med avseende å bestämmelser i svensk lag om sammanträffande av brott
och om förändring av påföljd skall så anses som hade domen meddelats här i
riket.

Nuvarande lydelse

ning enUgt 10 eUer 17 § bifallits eller har undanröjande
beslutats enligt 14 § eller förverkande enligt 21 §, må ej här i riket väckas
åtal för gärning som avses i den i den andra staten meddelade domen. Med
avseende å bestämmelser i svensk lag om sammanträffande av brott och om
förändring av påföljd skall så anses som hade domen meddelats här i riket.
Vad i 23 § lagen om verkställighet av bötesstraff är föreskrivet skall dock ej
äga tillämpning.

Utan hinder av vad i första stycket sägs må väckas talan,
som avses i 20 kap. 15 § brottsbalken.

Denna lag träder i kraft den

7 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1963:197) om allmänt kriminairegister

Härigenom
föreskrives att 2, 3, 10 och 11 §§ lagen (1963: 197) om allmänt
kriminalregister skall ha nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

2 §

Registret skall innehålla uppgifter angående dem som av
domstol i riket

1. dömts till fängelse, villkorlig dom, skyddstillsyn,
ungdomsfängelse eUer internering;

opaginerad Kontrollera mot PDF

2.
överlämnats till sluten eUer öppen psykiatrisk vård eller till vård i
specialsjukhus för psykiskt utvecklingsstörda eller, om för brottet är
stadgat fängelse, till vård enligt lagen om nykterhetsvård.

2.
överlämnats
till sluten eller öppen psykiatrisk vård eller till vård i specialsjukhus för
psykiskt utvecklingsstörda eller, om för brottet är stadgat fängelse, till vård
enUgt lagen om nykterhetsvård; eller

3.
erhållit
anstånd med verk-ttällighet av förvandUngsstraff.

Har brott, för vilket dömts tiU skyddstillsyn, enligt
domen begåtts under inflytande av sådan själslig abnormitet som avses i 33 kap.
2 § brottsbalken, eller har i dom å skyddstillsyn meddelats förordnande om
behandling enligt 28 kap. 3 § samma balk, skall detta särskilt anmärkas i
registret.

1
registret skaU antecknas brottet samt uppgift om verkställd personutredning
och om domen eller beslutet.

s. 124 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:104 124

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 § I registret skall anteckning ske

1.
om för den som
dömts tUl påföljd av beskaffenhet att skola antecknas i registret prövotid
förlänges eller påföljden förklaras skola avse jämväl annat brott eller
undanröjes eller ock påföljd förklaras skola träda i stället för annan påföljd;

2.
om villkorligt
medgiven frihet förklaras förverkad;

3.
om för den som
dömts tiU skyddstillsyn förordnande meddelas om behandUng enhgt 28 kap. 3 §
brottsbalken;

4.
om för den som
dömts till ungdomsfängelse domstol förlänger den längsta tid som ungdomsfängelse
må pågå eller föreskriver, att överförande till vård utom anstalt ej må ske
före viss tidpunkt;

5.
om för den som
dömts till internering domstol medgiver förlängning av tiden för vård i
anstalt eller bestämmer ny minsta tid för anstaltsvården;

6.
om beslut
meddelas jämlikt 6. om beslut meddelas jämlikt 34 kap. 10 § brottsbalken;
samt 34 kap. 10 § brottsbalken.

7.
om för
den som erhållit anstånd med verkställigheten av förvandlingsstraff
prövotiden förlänges eller anståndet förklaras förverkat.

10 §

I registerutdrag enligt 8 § skall, om ej annat följer av
vad nedan stadgas, icke medtagas anteckning om

1. villkorlig dom, skyddstillsyn, 1. villkorUg dom, skyddstillsyn

överlämnande till särskild vård eller
överlämnande till särskild

eller anstånd med verkställighet vård,
sedan tio år förflutit från

av förvandlingsstraff, sedan tio år domen;
samt

förflutit från domen eller beslutet; samt

2. fängelse, ungdomsfängelse eller internering, sedan
tio år förflutit

från frigivningen eller övergången till vård utom anstalt.

Har före utgången av tid som nu sagts beträffande samma
person ånyo meddelats dom eller beslut, som enligt 2 § skall antecknas i registret,
skola båda anteckningarna upptagas i registerutdrag, så länge någondera
jämlikt första stycket skall medtagas. Förekomma flera anteckningar, skall vad
nu sagts äga motsvarande tillämpning. Anteckning om dom eller beslut, som
meddelats före den 1 januari 1945, eller om verkställighet av påföljd som
bestämts i sådant avgörande medtages dock endast i den utsträckning regeringen
bestämmer, om ej begäran om fullständigt utdrag har gjorts.

Skall med tillämpning av vad i denna paragraf stadgas i
utdraget ej medtagas någon anteckning om påföljd, skola ej heller medtagas
övriga anteckningar, som må förekomma i registret. I utdrag till domstol eller
åklagare skall dock alltid medtagas anteckning om verkställd sinnesundersökning
eller rättspsykiatrisk undersökning.

Bestämmelserna i denna paragraf skola jämväl äga
tillämpning beträffande uppgift som antecknats med stöd av 6 §.

s. 125 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:104 125

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

11 §
I fråga om utdrag jämlikt 9 § skall vad i 10 § stadgas äga motsvarande
tillämpning med följande avvikelser:

1. Såvitt
avser anteckning om 1. Såvitt avser anteckning om

fängelse i högst ett år, villkorlig fängelse i högst ett år, villkorUg

dom, skyddstillsyn, ungdomsfäng- dom, skyddstillsyn eller ungdoms-

else eller anstånd med verkställig- fängelse skall i stället för den i

het av förvandlingsstraff skall i 10 § första stycket angivna tiden

stället för den i 10 § första styc- gälla en tid av fem år.

ket
angivna tiden gälla en tid av fem år.

2.
Anteckning om påföljd, viUten
ådömts endast för gärning som någon begått innan han fyUt aderton år, skall ej
i något fall medtagas,

3.
Föreskrifterna i 10 § andra
stycket tredje punkten och tredje stycket andra punkten skola ej gälla.

Denna
lag träder i kraft den

8
Förslag tiU

Lag
om ändring i införsellagen (1968:621)

Härigenom
föreskrives att 1, 7, 15, 17, 22 och 24 §§ införsellagen (1968: 621) skaU ha
nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

1 §
Införsel får äga rum för följande gmpper av fordringar, nämligen

1.
underhållsbidrag enUgt
giftermålsbalken eller föräldrabalken,

2. bidrag, som tillkommer kommun för omhändertaget barn
enligt 72 § andra stycket barnavårdslagen den 29 april 1960 (nr 97) eller till
hjälptagares försörjning enligt 40 § lagen den 4 januari 1956 (nr 2) om
socialhjälp,

3.
skatter och allmänna avgifter
3. skatter och allmänna avgif-i fall som särskilt föreskrives, ter i
fall som särskilt föreskrives

4.
böter och viten. samt böter och viten.

7
§ Införsel för skatter och allmän- Införsel för skatter och allmänna
avgifter samt för böter och na avgifter samt för böter och viten får äga
mm så snart förut- viten får äga rum så snart fömtsättningar för
indrivning förelig- sättningar för indrivning föreligger. Beträffande böter
eller viten ger. som ålagts genom hovrätts dom får dock, innan domen vunnit
lagd kraft, införsel ej ske i annat fall än då domen avser disciplinbot.

s. 126 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:104 126

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

15 §

Är fråga om införsel för olika slags fordringar, har de
gruppvis företräde i den ordning vari de upptagits i 1 §.

Vid samtidig införsel för två eller flera underhållsberättigade
fördelas innehållet belopp efter de löpande bidragens storlek. Bidrag som avses
i 7 kap. 10 § föräldrabalken räknas härvid som löpande på sex månader. Om mera
innehållits än som svarar mot de löpande bidragen, har bidrag som stått ute längre
företräde vid fördelningen av det överskjutande beloppet.

Delbetalning, som inflyter på viss underhållsberättigads
fordran, avräknas i första hand på det belopp som stått ute längst och
alltjämt kan uttagas genom införsel.

Av fordringar som avses i 1 § Av fordringar som avses i 1 §

24 har inom varje grupp vad 2 har vad som stått ute
längst

som stått ute längst företräde. företräde.

17 §

Införsel går före utmätning. In- Införsel
går före utmätning. In-

försel
för fordran som avses i försel för fordran som avses i

1 § 4 skall dock ändras eller hävas, 1 § 3 skall dock ändras eller hävas,

om utmätning därigenom kan äga om utmätning därigenom kan äga

rum för annan fordran. rum för sådan fordran för vilken

utmätning av innestående avlöning utan gäldenärens medgivande
må tillämpas sammanlagt sex månader under ett kalenderår.

Har införsel för viss fordran beviljats i pension,
livränta eller vederlagsfordran som avses i 2 § 3 och bUr därefter rättigheten
som sådan utmätt för arman fordran, har införselfordringen företräde till
betalning ur vad som inflyter till följd av utmätningen. I fråga om fordran som
avses i 1 § 1 eller 2 gäller vad som nu sagts bidragsbelopp som förfallit när
utmätningen är fullbordad eller förfaller näst därefter.

Belopp som innehållits enligt denna lag får ej utmätas för
annan gäldenärens skuld.

22 §

Arbetar gäldenären i annans Arbetar gäldenären i annans

förvärvsverksamhet
utan lön eller förvärvsverksamhet utan lön eller

mot
uppenbart för låg ersättning mot
uppenbart för låg ersättning

och
kan till följd därav fordran och kan till följd därav införsel ej

som avses
i J § 1 eller 2 ej uttagas ske, får utmätningsmannen ålägga

genom
införsel, får utmätnings- arbetsgivaren
att, för tid efter det

mannen
ålägga arbetsgivaren att, beslut därom meddelats och till

för
tid efter det beslut därom dess
annat förordnas, tiU utmät-

meddelats
och till dess annat för- ningsmannen utge så mycket som

ordnas,
till utmätningsmannen ut- kunnat uttagas genom införsel om

ge så mycket
som kunnat uttagas skälig lön utgått för arbetet.
Innan

genom
införsel om skälig lön ut- beslut meddelas skall såväl gälde-

gått för
arbetet. Innan beslut med- nären som arbetsgivaren få
tillfälle

delas
skall såväl gäldenären som att yttra sig.

s. 127 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:104 127

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

arbetsgivaren
få tiUfälle att yttra sig.

Det
som sålunda utges skall räknas som genom införsel innehållen lön. Underlåter
arbetsgivaren att utge belopp som bestämts genom beslutet äger 20 § motsvarande
tillämpning.

24 §

Har medel innehållits för förd- Har medel innehållits för ford

ran som avses i 1 § 2, 3 eller 4 är ran som avses i 1 § 2 eller 3 är

gäldenären icke vidare betalnings- gäldenären icke vidare betalnings

skyldig för den del av fordringen skyldig för den del av fordringen

som motsvaras av innehållet be- som motsvaras av innehållet be

lopp, även om det icke kan tagas lopp, även om det icke kan tagas

ut hos arbetsgivaren. ut hos arbetsgivaren.

Denna
lag träder i kraft den

9
Förslag till

Lag
om ändring i förmånsrättslagen (1970:979)

Härigenom
föreskrives i fråga om förmånsrättslagen (1970: 979), dels att 19 § skall
upphöra att gälla, dels att 18 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

18 §

Fordringar som ej är förenade Fordringar som ej är förenade

med förmånsrätt har
inbördes lika med förmånsrätt har inbördes lika

rätt med de undantag som anges i rätt.

19 §.

Har
fordran särskild förmånsrätt i viss egendom men förslår ej egendomen för att
infria fordringen, behandlas återstoden av denna som fordran utan förmånsrätt.

Denna
lag träder i kraft den

Om
gäldenär försatts i konkurs på .grund av ansökan som gjorts före lagens
ikraftträdande, gäller äldre bestämmelser.

10
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1972:260) om internationellt samarbete rörande
verkställighet av brottsmåisdom

Härigenom
föreskrives i fråga om lagen (1972: 260) om internationellt samarbete rörande
verkställighet av brottmålsdom dels att i 1, 2, 3, 8, 26, 34, 37 och 41 §§
ordet "Konungen" i olika böjningsformer skall by-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

tas
ut mot "regeringen' dan angivna lydelse.

Föreslagen lydelse i
motsvarande form, dels att 36 § skall ha ne-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Böter som bestäints enligt
denna lag samt penningbelopp eller annan egendom som förklarats förverkad med
stöd av denna lag tillfaller kronan. Har föremål förklarats förverkat, kan
Konungen på begäran av den stat som gjort framställningen om verkställighet av
förverkandebeslut förordna, att föremålet skall återlämnas till den staten.

Böter
som avses i första stycket får icke förvandlas.

Böter som bestämts enligt
denna lag samt penningbelopp eller annan egendom som förklarats förverkad med
stöd av denna lag tillfaller kronan. Har föremål förklarats förverkat, kan
regeringen på begäran av den stat som gjort framställningen om verkställighet
av förverkandebeslut förordna, att föremålet skall återlämnas tUl den staten

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna
lag träder i kraft den

11
Förslag tiU

Lag
om ändring i lagen (1973:18) om disciplinstraff för krigsmän

Härigenom
föreskrives i fråga om lagen (1973: 18) om disciplinstraff för krigsmän, dels
att i 18 § ordet "Konungen" skall bytas ut mot "regeringen",
dels att 5 och 16 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Löneavdrag
vid disciplinbot göres med visst belopp för dag som Konungen bestämmer. Kan
löneavdrag ej ske, skall den brottslige åläggas att för varje dag betala ett
belopp i pengar, som är skäligt med hänsyn till löneavdraget för löntagare i
motsvarande ställning.

Verkställighet
av löneavdrag får

Kan
disciplinbot som ålagts i form av löneavdrag ej verkställas, skall i stället
motsvarande belopp betalas. Sådant belopp och disciplinbot som ålagts i pengar
tillfaller kronan. Oguldet belopp får ej förvandlas till fängelse. I övrigt
gäller om verkställigheten vad som är föreskrivet om bötesstraff.

Löneavdrag
vid disciplinbot göres med visst belopp för dag som regeringen bestämmer. Kan
löneavdrag ej ske, skall den brottslige åläggas att för varje dag betala ett
belopp i pengar, som är skäligt med hänsyn till löneavdraget för löntagare i
motsvarande ställning.

fördelas
på flera avlöningstillfällen.

Kan
disciplinbot som ålagts i form av löneavdrag ej verkställas, skall i stället
motsvarande belopp betalas. Sådant belopp och disciplinbot som ålagts i pengar
tUl-faller kronan. Om verkställigheten gäller, om ej annat är särskilt föreskrivet,
vad som är föreskrivet om bötesstraff

s. 129 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:104 129

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

16 §

Disciplinstraff bortfaller i den DiscipUnstraff bortfaller i den

mån straffet ej verkställts inom tre mån straffet ej verkställts inom

år efter det att straffbeslutet vann fem år efter det att straffbeslutet

laga kraft. vann laga kraft.

Denna lag träder i kraft den

12 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1974:202) om beräkning av
strafftid m. m.

Härigenom föreskrives att 1 § lagen (1974: 202) om
beräkning av strafftid skall ha nedan angivna lydelse;

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 § Dom på fängelse, ungdomsfängelse eller internering
eller förordnande enligt 28 kap. 3 § brottsbalken om behandling i anstalt skall
befordras till verkställighet enligt denna lag. Lagen gäller även i fråga om
hur tid för sådan verkställighet skall beräknas.

Vad i denna lag är föreskrivet om fängelse gäller även
fängelse vilket ålagts som förvandlings-straff för böter.

Denna lag träder i kraft den

13 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i
anstalt

Härigenom föreskrives att 1 § lagen (1974: 203) om
kriminalvård i anstalt skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §

Denna lag avser kriminalvård i Denna lag avser kriminalvård i

anstalt efter dom på fängelse, ung- anstalt efter dom på
fängelse, ung

domsfängelse eller internering el- domsfängelse eller intemering el

ler förordnande enligt 28 kap. 3 § ler förordnande enligt 28 kap. 3 §

brottsbalken om behandling i an- brottsbalken om behandling i an-

stah. stalt.

Vad som föreskrives i lagen om den som dömts till fängelse
gäller

även den
som ålagts fängelse som . .

förvandlingsstraff
för böter.

Denna lag träder i kraft den 9 Riksdagen 1976/77. 1
saml. Nr 104

s. 130 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:104 130

Bilaga
2

KLIENTELUNDERSÖKNING
1973 års bötesfångar

Inom
justitiedepartementet har gjorts en undersökning av de 90 personer, varav en
kvinna, som togs in i kriminalvårdsanstalt under år 1973 för att undergå
förvandlingsstraff för böter. Undersökningen gjordes med ledning av
behandlingsjoumalerna. Av dessa saknas fyra helt eller delvis uppgifter av
intresse för undersökningen.

Av
de undersökta var 49 ogifta, 16 gifta, 21 frånskilda och 1 låg under
hemskillnad. 41 av dem hade barn, varav 20 hade ett, 9 två, 4 tre och 8 fyra
eller flera barn.

Av
bötesfångarna kunde 54 betecknas som diversearbetare utan yr kesutbildning. Av
dessa 54 fångar saknade 23 arbete vid tidpunkten för förvandlingsbeslutet, och
resten av dem hade oftast haft oordnade arbetsförhållanden med korta och täta
byten av anställningar. Beträffande den återstående delen av fångarna var 19
varav 3 arbetslösa att beteckna som arbetare med någon form av
yrkesutbildning, medan 13 var egna företagare. En stor del av de förvandlade
böterna var ådömda för fylleri. Det framgick av behandlingsjournalerna att sex
personer var att anse som alkoholister, fem missbrukade narkotika och att tio
hade någon form av psykiskt eller fysiskt handikapp. Uppgifterna i denna del är
emellertid osäkra.

Av
de undersökta hade 47 inte tidigare haft någon kontakt med kriminalvården. 28
hade däremot varit intagna i kriminalvårdsanstalt en eller flera gånger
tidigare.

Av
behandlingsjoumalerna framgick att 21 av de intagna återföll i mer kvalificerad
brottslighet under åren 19731975 och åter blev berövade friheten. De
undersöktas tidigare belastning framgår av följande sammanställning.

Tidigare
Ålder

(år)

18-20

21-

24 25-

29

30-34
35-

39 40-49

50-59

60-

Summa

Påföljd en gång skyddstillsyn med anstalts-

behandling Fängelse 1 Bötesförvandling
Påföljd flera gånger Ostraffade 1

2

1

4

2

1 1

8 10

1

3
2

3
4 10 7

1 1

3 10

3 4

3

4 9

1

25 47

Summa
2

9

20

16
14

15

7

3

86

s. 131 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:104 131

Förvandlingsstraffets längd framgår av följande
sammanställning.

StraflTtidens Ålder
(år)

l ä ngd '------------------------------------------- "-------

18-20
21-24 25-29 30-34 35-39 409 50-59 60- Summa

s. 2 Kontrollera mot PDF

1030
dagar 3160 dagar 6190 dagar

Summa

2 6

2

10

5 7 7

19

4 5 7

16

4 5 4

13

5 8

2

15

26 34 26

86

opaginerad Kontrollera mot PDF

Av
de förvandlade beloppen avsåg 354 böter och 17 viten. Vitena, i allmänhet
rättegångsviten, hade ådömts 13 av de intagna. Antalet bötes-och vitesposter
var som framgår av följande sammanställning förhållandevis få per bötesfånge.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Antal
botes- och vitesposter per person

Antal
bötesfångar

Antal
botes- och vitesposter per person

Antal
bötesfångar

s. 3 Kontrollera mot PDF

I

17

6

1

2

21

7

4

3

16

8

4

4

11

9

2

5

2

10

7

Högsta
antalet poster för en bötesfånge var 22. De förvandlade beloppen per person
framgår av följande sammanställning.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Förvandlade
böter Antal

och viten per bötesfångar

person, kr

Förvandlade
böter och viten per person, kr

Antal
bötesfångar

s. 5 Kontrollera mot PDF

1 99

3

700 899

4

100-199

7

800 899

5

200299

6

900 999

4

300399

9

I 0001 499

9

400499

8

1 5001 999

6

500599

6

2 0002 999

8

600
699

4

3 000

7

Antalet
förvandlade böter fördelades på följande brottskategorier och bötesformer.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Dagsböter Penningböter

Uppgift saknas

Summa

opaginerad Kontrollera mot PDF

Förmögenhetsbrott
enligt

brottsbalken

14

14

Fylleri-
och förargelseväckande

beteende

114

114

övriga
brottsbalksbrott

27

27

Trafikbrott

88

69

157

Övriga
brott

7

23

30

Uppgift
saknas

6

6

136

206

6

548

opaginerad Kontrollera mot PDF

För
varje intagen har undersökts vilken tid som förflutit från bötesdomen till
förvandlingsbeslutet. Med hänsyn till att i åtskilliga fall mer än ett belopp
förvandlats har undersökningen omfattat både äldsta och senaste posten.
Resultatet av undersökningen framgår av följande sammanställning, i vilken
redovisning sker i båda antalskolumnerna, även om endast en post förekommer.

Äldsta
böter och vite

Antal

Senaste
böter och vite

Antal

månader

bötesfångar

månader

bötesfångar

0 9

1

0 4

10

1019

8

5 9

18

2029

24

1014

14

3034

14

1519

11

3539

23

2024

6

4044

2

2529

8

4519

3

3034

3

5059

1

3539

4

6069

9

40

1

Uppgft
saknas

11

Uppgift
saknas

11

86

86

s. 133 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:104 133

Bilaga
3 Remitterade förslagen

1
Förslag till Bötesverkställighetslag

Härigenom
föreskrives följande.

Allmänna
bestämmelser

1 §
Bötesstraff verkställes genom indrivning. Verkställigheten får ske

även genom uppbörd, om regeringen bestämmer det.

Lagens
bestämmelser om böter gäller också vite och sådan särskild rättsverkan av brott
som innefattar betalningsskyldighet. Vad som sägs i lagen om dom gäller även
beslut.

2 §
Uppbörd av böter sker så snart dom, strafföreläggande eller före

läggande av ordningsbot har meddelats. Indrivning får däremot ej ske

förrän domen har vunnit laga kraft eller föreläggande som nämnts nu

har godkänts skriftligen.

Innan
dom eller föreläggande har meddelats får den misstänkte betala förskott på
böterna. Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare
föreskrifter om sådan förskottsbetalning.

3 §
Om indrivning av böter, när bötfälld vistas utomlands och böterna

icke kan drivas in här i landet, finns särskilda bestämmelser.

Uppbörd

4 §
Uppbörd sker genom att den som ålagts eller förelagts straffet fri

villigt betalar böterna till myndighet som regeringen bestämmer. Under

rättelse om att sådan betalningsmöjlighet föreligger lämnas av den som

har ålagt eller förelagt bötesstraffet.

Som
uppbörd anses även att medel som har betalats som förskott på oöter tages i
anspråk för betalning av dessa.

5 §
Belopp som har influtit under uppbörd avräknas på de böter som

får antas vara avsedda med betalningen. Uppkommer överskott får

detta avräknas pä andra böter som den bötfäUde är skyldig att betala.

Om avräkning ej sker, skall överskottet återbetalas.

Indrivning

6
§ Skall uppbörd ej ske eller
har uppbördsförfarande ej lett till full betalning, skall böterna drivas in
genom kronofogdemyndighetens försorg. Indrivningen sker på grund av dom,
godkänt föreläggande eller saköreslängd.

7
§ Indrivning inledes genom att
den bötfällde avkräves betalning, om ej krav av särskilda skäl kan underlåtas.

8
§ Om indrivning genom införsel
och utmätning finns särskilda bestämmelser.

s. 134 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:104 134

9 §
Har den bötfällde fordran på överskjutande skatt enligt uppbörds-

lagen (1953: 272) får böterna avräknas på fordringen i den ordning som

föreskrives i 68 § 4 mom. första stycket samma lag.

10 §
Kronofogdemyndigheten får ansöka om att den bötfällde skall

försättas i konkurs på grund av bötesfordran. Understiger fordringen

500 kronor får ansökan göras endast om det finns synnerUga skäl för

en sådan åtgärd.

Kronofogdemyndigheten
får antaga ackordsförslag under samma villkor och i samma ordning som
gäller i fråga om skatter.

Indrivningshinder

11 §
Har böterna bortfallit eller föreligger annat laga hinder mot att

bötesfordran verkställes, avkortas böterna.

Kan bötesfordran i annat
fall än som avses i första stycket icke drivas in, får fordringen skrivas av
under villkor som bestämmes av regeringen. Avskrivning medför ej ändring i
betalningsskyldigheten.

12
§ Skulle indrivning av böter
vara till synnerUgt men för den bötfällde eller någon som är beroende av honom
för sin försörjning, kan kronofogdemyndigheten förordna att vidare
verkställighet ej skall äga rum. Sådant förordnande får ej meddelas, om det är
påkallat från allmän synpunkt att indrivningen fortgår.

13
§ Mot kronofogdemyndighets
förordnande enligt 12 § får åklagaren i den ort där kronofogdemyndigheten
finns föra talan genom besvär hos tingsrätten i samma ort. Vid prövning av
besvären äger lagen (1946: 807) om handläggning av domstolsärenden motsvarande
tillämpning om ej annat anges i denna lag. Därvid gäUer i fråga om besvär vad
i den lagen sägs om ansökan. Besvär skall dock alltid anföras skriftligen.

Talan mot tingsrätts
beslut föres genom besvär i hovrätten. Mot kronofogdemyndighets beslut att icke
meddela förordnande enligt 12 § får talan ej föras.

14 §
Vid tingsrätts avgörande enligt 13 § skall nämnd deltaga.

Övergångsbestämmelser

1.
Denna lag träder i kraft den 1
juli 1977 då lagen (1964: 168) om verkstälUghet av bötesstraff skall upphöra
att gälla.

2.
När lagen träder i kraft, skall
beslut om förvandlingsstraff vara utan verkan.

3.
Förekommer i lag eUer annan
författning hänvisning till föreskrift som har ersatts genom bestämmelse i
denna lag tillämpas i stället den nya bestämmelsen.

s. 135 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:104 135

2
Förslag tUI

Lag
om fängelsepåföljd i vitesföreläggande

Härigenom
föreskrives följande.

1
§ Utan hinder av att enhgt lag
eller annan författning vite skall bestämmas i pengar får vite i fängelse i
högst tre månader föreläggas den som prövas kunna föreläggas wte över tvåtusen
kronor men av särskilda skäl kan antagas icke komma att iakttaga föreläggandet,
om vitet bestämmes i pengar. Vite som kan föreläggas för fullgörandet av dom
eller beslut rörande saken i mål som handlagts enligt lagen (1974: 371) om
rättegången i arbetstvister får dock aldrig föreläggas i fängelse.

2
§ Vite i fängelse enligt 1 §
får föreläggas endast av domstol.

3
§ Utan hinder av att enligt lag
eller annan författning annan myndighet än domstol har att meddela
vitesföreläggande, kan sådan myndighet överlämna åt aUmän domstol att pröva
fråga om föreläggande av vite i fängelse enligt 1 §. Ansökan härom göres hos
den tingsrätt vid vilken den mot vilken vitet riktas har att svara i tvistemål
i allmänhet. Vid prövning av ansökan tillämpas lagen (1946: 807) om
handläggning av domstolsärenden.

Mot
beslut enhgt första stycket första meningen får talan ej föras. Talan mot
tingsrätts beslut föres genom besvär i hovrätten.

4 §
Frågan om utdömande av vite i fängelse prövas av allmän dom

stol på talan av allmän åklagare. Bestämmelserna i rättegångsbalken

om åtal för brott som kan föranleda fängelse har motsvarande tillämp

ning på sådan talan.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1977. Lagen gäller ej i fråga om vite som enUgt
särskild föreskrift ej får förvandlas till fängelse.

3
Förslag tiU

Lag
om ändring i brottsbalken

Härigenom
föreskrives i fråga om brottsbalken

dels
att 25 kap. 4 och 7 §§, 26 kap. 1, 2 och 8 §§, 34 kap. 1113 §§ samt 35 kap. 7
§ skall ha nedan angivna lydelse,

dels
att i balken skall införas en ny paragraf, 25 kap. 9 §, av nedan angivna
lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

25
kap. 4 § Böter må användas såsom gemensamt straff för flera brott, om böter
kunna följa å vart och ett av brotten.

Gemensamt
straff i böter må ej Gemensamt straff i böter må ej

avse brott, för vilket stadgats nor- avse brott, för
vilket stadgats nor

merade böter eller böter som icke merade böter.

må förvandlas till fängelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Om indrivning av böter är särskilt stadgat.

Böter
som ej gäldas skola, om ej annat är föreskrivet, förvandlas till fängelse i
lägst tio och högst nittio dagar i enlighet med vad därom är särskilt stadgat.

Om
verkställighet av bötesstraff är särskilt stadgat.

opaginerad Kontrollera mot PDF

9 §

Har någon gjort sig skyldig till brott för vilket endast
stadgas böter och föreligger synnerliga skäl till antagande att ett
bötesstraff ej skall vara verksamt får rätten utan hinder av stadgad
straffskala döma till fängelse i högst tre månader.

Vid bedömande enligt första stycket skall särskilt beaktas
om

1.
gärningsmannen
under de senaste två kalenderåren före brottet har ålagts två eller flera
bötesstraff,

2.
en
betydande del av dessa bötesstraff ej har verkställts,

3.
det kan
antagas att den uteblivna verkställigheten beror på tredska eller grov
vårdslöshet samt

4.
ett nytt
bötesstraff framstår som uppenbart otillräckligt pä grund av risk för ny
brottslighet eller av hänsyn till den allmänna laglydnaden.

Första stycket får tillämpas endast på yrkande av
åklagare. Sådant yrkande skall angivas i stämningsansökan.

26 kap.

1 §1 Fängelse ådömes enUgt vad för brottet är stadgat på
viss tid, ej över tio år, eller på livstid. Fängelse på viss tid må ej
understiga en månad.

Om fängelse såsom förvandUngsstraff för böter är särskilt
stadgat.

1 Ändringen innebär att andra stycket upphävs.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

2 §

Fängelse må användas såsom gemensamt straff för flera
brott, om fängelse kan följa å något av brotten.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Fängelse
på viss tid må sättas över det svåraste av de högsta straff som kunna följa å
brotten men må ej överskrida detta med mer än två år eller överstiga de
högsta straffen sammanlagda med varandra, därvid bötesstraff anses svara mot fängelse
en månad.

Fängelse på viss tid må sättas över det svåraste av de
högsta straff som kunna följa å brotten men må ej överskrida detta med mer än
två år eller överstiga de högsta straffen sammanlagda med varandra, därvid
bötesstraff anses svara mot det fängelse som skulle följa vid böternas
förvandling.

Ej må det svåraste av de lägsta straffen underskridas.

8 § 2

opaginerad Kontrollera mot PDF

Verkställas
samtidigt flera fängelsestraff, skall vid tillämpning av 6 § hänsyn tagas
till den sammanlagda fängelsetiden.

Verkställas samtidigt flera fängelsestraff, skall vid
tillämpning av 6 § hänsyn tagas till den sammanlagda fängelsetiden. Som
fängelse anses härvid även förvandlingsstraff för böter.

Såsom
avtjänad tid räknas även tid varunder straffet skall anses verkställt pä grund
av domstols förordnande som i 33 kap. 57 §§ sägs.

opaginerad Kontrollera mot PDF

34 kap. 11 §

Förekomma
till verkställighet på en gång dom å fängelse på livstid och dom å böter,
förvandlingsstraff för böter, fängelse på viss tid, vUlkorlig dom, skyddstillsyn,
ungdomsfängelse, internering eller disciplinstraff skall livstidsstraffet
träda i stället för den andra påföljden.

Förekomma
till verkställighet på en gång dom å fängelse på livstid och dom å böter,
fängelse på viss tid, villkorlig dom, skyddstillsyn, ungdomsfängelse,
internering eller disciplinstraff skall livstidsstraffet träda i stället för
den andra påföljden.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Förekomma
till verkstälUghet på en gång dom å ungdomsfängelse och dom å böter, förvandUngsstraff
för böter, fängelse i högst ett år, villkorlig dom, skyddstiUsyn eller
disciplinstraff, skall, om den dömde för undergående av ungdomsfängelse skall
vårdas i anstalt, ungdomsfängelse träda i stället för den andra påföljden.

Förekomma
till verkställighet på en gång dom å ungdomsfängelse och dom å böter, fängelse
i högst ett år, villkorlig dom, skyddstUlsyn eller disciplinstraff, skall, om
den dömde för undergående av ungdomsfängelse skall vårdas i anstalt,
ungdomsfängelse träda i stället för den andra påföljden.

opaginerad Kontrollera mot PDF

i Senaste lydelse 1974: 205.

s. 138 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:104 138

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Om till verkställighet på en gång förekomma dom å
ungdomsfängelse och dom å fängelse på viss tid över ett år, skall åklagare,
sedan domarna vunnit laga kraft, göra anmälan därom hos domstol. Rätten äger
efter omständigheterna förklara, att den ena påföljden skall träda i stället
för den andra, eller undanröja det ådömda ungdomsfängelset och döma till
fängelse för det eller de brott som avsågos därmed. Dömer rätten till fängelse,
skall 7 § tredje stycket äga tUlämpning.

13 §

Förekomma till verkställighet Förekomma
till verkställighet

på en gång dom å internering och på en gång
dom å internering och

dom å böter, förvandlingsstraff dom å böter,
fängelse på viss tid,

för böter, fängelse på viss tid, vill- villkorlig
dom, skyddstiUsyn, ung-

korlig dom, skyddstillsyn, ung- domsfängelse
eller disciplinstraff,

domsfängelse eller disciplinstraff, skall,
om den dömde för under

skall, om den dömde för under- gående av
internering skall vårdas

gående av internering skall vårdas i
anstalt, interneringen träda i

i anstalt, interneringen träda i stal- stället
för den andra påföljden,

let för den andra påföljden.

Finnes, med hänsyn till beskaffenheten av det brott som
interneringen sålunda ytterligare skall avse, ny minsta tid för anstaltsvården
påkallad, må efter ansökan av åklagare domstol bestämma sådan tid.

35 kap.

7 § Ådömda böter bortfalla när tre Ådömda böter
bortfalla när år förflutit från det domen vann fem år förflutit från det
domen laga kraft, om ej dessförinnan vann laga kraft. ansökan om
böternas förvandling delgivits den dömde. Om bortfallande av böter sedan sådan
ansökan delgivits samt av ålagt förvandlingsstraff är särskilt stadgat.

Dör den dömde, bortfalla ådömda böter. Har under den
dömdes livstid domen vunnit laga kraft och till gäldande av böterna lös
egendom tagits i mät eller satts i allmänt förvar, skola dock böterna utgå av
den egendomen.

Vad nu sagts om böter gäller även utdömt vite.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1977. Vid lagens
ikraftträdande iakttages

1.
Vid tillämpning
av 25 kap. 9 § brottsbalken skall hänsyn tagas tUl bötesstraff som ådömts före
ikraftträdandet.

2.
Bötesstraff som
har ålagts före lagens ikraftträdande preskriberas enligt äldre bestämmelser

opaginerad Kontrollera mot PDF

4
Förslag till

Lag
om ändring i rättegångsbalken

Härigenom föreskrives
att 1 kap. 3 § rättegångsbalken skall ha nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen
lydelse

1
kap. 3 §»

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tingsrätt
är i tvistemål domför med tre lagfarna domare. Flera än fyra lagfarna domare må
ej sitta i rätten.

I brottmål skall
tingsrätt bestå av en lagfaren domare och nämnd. Kan huvudförhandUng i målet
beräknas kräva minst fyra veckor, må dock två lagfarna domare och nämnd sitta i
rätten.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tingsrätt
är domför med en lagfaren domare

vid måls avgörande utan huvudförhandling,

vid annan handläggning,
som ej sker vid huvudförhandling eller syn å stället,

vid sådan huvudförhandling
i tvistemål, som hålles i förenklad form,

vid huvudförhandling och
syn å stället i mål om brott för vilket icke är stadgat svårare straff än
böter.

Tingsrätt är domför med en
lagfaren domare

vid måls avgörande utan huvudförhandling,

vid annan handläggning, som
ej sker vid huvudförhandling eller syn å stället,

vid sådan huvudförhandling
i tvistemål, som hålles i förenklad form,

vid huvudförhandUng och
syn å stället i mål om brott för vilket icke är stadgat svårare straff än
böter, om ej åklagare har framställt särskilt yrkande enligt 25 kap. 9 §
brottsbalken.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna
lag träder i kraft den 1 juU 1977.

5
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1946:804) om införande av nya rättegångsbalken

Härigenom föreskrives
att 18 § lagen (1946: 804) om införande av nya rättegångsbalken skall ha nedan
angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

I fråga om talan, som
föres särskilt angående utdömande av förelagt vite, äge vad i nya rättegångsbalken
är föreskrivet angående

1
Senaste lydelse 1975:1288.

I fråga om talan, som
föres särskilt angående utdömande av förelagt vite, äge vad i nya rättegångsbalken
är föreskrivet angående

s. 140 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:104 140

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

åtal
för brott, vara icke kan följa åtal för brott, vara icke kan följa

svårare straff än böter motsvaran- svårare straff än böter motsvaran

de tillämpning. de tillämpning. / fråga om utdö

mande av vite enligt lagen (1976:

000) om fängelsepåföljd i vites

föreläggande gäller 4 § nämnda

lag.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1977.

6
Förslag till

Lag
om ändring i utsökningslagen (1877:31 s. 1)

Härigenom
föreskrives att 52 § utsökningslagen (1877:31 s. 1) skall ha nedan angivna
lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

52
§1 Har i tvistemål någon fällts till Har i tvistemål någon fällts till
böter eller vite, må ej beslutet böter eller vite, må ej beslutet
verkställas förrän det vunnit laga verkställas förrän det vunnit laga
kraft; i fråga om hovrätts icke kraft. Vad nu sagts gäller även lagakraftvunna
beslut skall dock beträffande utslag i utsöknings-vad i 39 och 40 §§
är stadgat om mål, varigenom någon fällts till hovrätts dom i
tillämpliga delar böter eller vite. lända till efterrättelse. Vad
nu sagts gäller även beträffande utslag i utsökningsmål, varigenom någon
fällts tiU böter eller vite.

Huru
beslut angående fördelning av köpeskilling för utmätt egendom går i verkstäUighet,
därom skils i 6 kap.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1977.

Vad
som föreskrivs i denna lag inverkar ej på giltigheten av åtgärd som har
vidtagits före lagens ikraftträdande.

7
Förslag till

Lag
om ändring i konkurslagen (1921:225)

Härigenom
föreskrives att 138 § konkurslagen (1921:225) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

138 §2

För fordringar, som ej utgå med För fordringar, som ej utgå med

förmånsrätt, skall, om ränta är ut- förmånsrätt, skall, om ränta är ut

fäst eller eljest lagligen äger rum, fäst eller eljest lagligen äger rum,

1 Senaste
lydelse 1971: 495.

2 Senaste
lydelse 1975: 646.

s. 141 Kontrollera mot PDF

Föreslagen lydelse

ränteberäkning
mellan borgenärerna inbördes upphöra från den dag, då beslutet om konkurs
meddelades; dock skall ränta beräknas till den dag, från vilken tiden för
klander mot utdelningsförslag, vari sådan fordran upptagits, är att räkna,
där boet förslår till gäldande av mer än kapitalbeloppet av alla bevakade
fordringar, och skall i sådant fall å fordran, för vilken ränta ej är utfäst
eller eljest lagligen äger rum, ränta beräknas enligt 5 § räntelagen (1975:
635) från den dag, då nämnda beslut meddelades, till den dag, från vilken
klandertid såsom nyss är sagt skall räknas.

Nuvarande
lydelse

ränteberäkning
mellan borgenärerna inbördes upphöra från den dag, då beslutet om konkurs meddelades;
dock skall ränta beräknas tiU den dag, från vUken tiden för klander mot
utdelningsförslag, vari sådan fordran upptagits, är att räkna, där boet förslår
till gäldande av mer än kapitalbeloppet av alla bevakade fordringar utom
sådana som avses i 19 § förmånsrättslagen (1970:979), och skall i sådant fall å
fordran, för vilken ränta ej är utfäst eller eljest lagligen äger rum, ränta
beräknas enligt 5 § räntelagen (1975:635) från den dag, då nämnda beslut
meddelades, till den dag, från vilken klandertid såsom nyss är sagt skall
räknas.

Å
fordran, som utgår med förmånsrätt, skall, om ränta är utfäst eller eljest lagligen
äger mm, beräknas ränta till den dag, från vilken tiden för klander mot
utdelningsförslag, vari fordringen upptagits, är att räkna, där borgenären ej
enligt 143 § därförinnan uppburit betalning. Löper fordran, varom nu är fråga,
ej med ränta, varde ändock ränta enUgt 5 § räntelagen därå beräknad från den
dag, då beslutet om konkurs meddelades.

Utgår fordran, som icke
löper med ränta före förfallodagen, icke fullt eller med förmånsrätt och var
fordringen icke förfallen den dag, då beslutet om konkurs meddelades, skall
utdelning för fordringen beräknas å det belopp, som efter en räntefot av fem
för hundra om året utgör sådan fordrans värde å samma dag. För fordran, som
nyss sagts och som utgår fullt eller med förmånsrätt, skall, där fordringen
icke var förfallen den dag, från vilken tiden för klander mot
utdelningsförslag, vari fordringen upptagits, är att räkna, utdelning beräknas å
det belopp, som efter nyss angivna grund utgör fordringens värde sistnämnda
dag; har för sådan fordran betalning jämlikt 143 § tidigare uppburits och var
fordringen icke då förfallen, skall utdelningen beräknas efter fordringens
värde å betalningsdagen.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1977.

s. 142 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:104 142

8
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1954:579) om nykterhetsvärd

Härigenom
föreskrives att 22, 32 och 34 §§ lagen (1954: 579) om nyk-terhetsvård skall ha
nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

22
§ Ansökan om tvångsintagning Ansökan om tvångsintagning
skall innehålla fullständig redogö- skall innehålla fullständig redogörelse
för den i ärendet företagna relse för den i ärendet företagna undersökningen
och för de övriga undersökningen och för de övriga åtgärder som
vidtagits. Har be- åtgärder som vidtagits. träffande den som
ansökningen avser anmälan gjorts enligt 10 § sista stycket, skall avskrift
därav fogas vid ansökningen.

I
övrigt böra vid ansökningen fogas prästbevis och läkarbetyg.

Formulär
för sådant prästbevis och läkarbetyg, så ock för redogörelse, som i första
stycket sägs, fastställas av socialstyrelsen.

Saknas
prästbevis eller läkarbetyg eller finnes den förebragta utredningen annorledes
ofullständig, har länsrätten att ombesörja erforderlig komplettering. Vill
länsrätten föranstalta om läkamndersökning, äger länsrätten kalla den som
ansökningen avser att inställa sig inför anvisad läkare. I sådant fall skall
vad i 13 § 2 mom. sägs äga motsvarande till-lämpning.

32 § 2

Länsrätts
slutiiga beslut skall ofördröjligen delgivas sökande samt den som beslutet
avser.

Har
beslutet tillkommit efter anmälan, som avses i 10 § sista stycket, skall
underrättelse om beslutet tillställas åklagaren.

Där
nykterhetsnämnd ej är sökande, skall underrättelse om beslutet översändas till nykterhetsnänmden
i den kommun, där den som avses med beslutet är mantalsskriven, samt om annan
nykterhetsnämnd tagit befattning med ärendet, till denna nämnd.

34 §

Länsrätten
har att föranstalta om verkställighet av slutiigt beslut om tvångsintagning,

a)
därest beslutet grundats där- a) därest beslutet gmndats däi-

på att den som beslutet avser är på att den som beslutet avser är

farlig för annans personliga säker- farlig för annans personliga säker

het eller kroppsliga eller själsliga het eller kroppsliga
eller själsliga

hälsa eller för eget liv eller att han hälsa eller för eget
liv eller att han

utan att söka ärligen försörja sig utan att söka ärligen försörja sig

fört ett kringflackande liv; fört ett kringflackande liv; samt

1
Lagen omtryckt 1971: 307.

-
Ändringen innebär att andra stycket upphävs.

s. 143 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:104 143

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

b)
då eljest polismyndighet gjort
b) då eljest polismyndighet gjort ansökan om tvångsintagning enligt ansökan om
tvångsintagning enligt 19 §; samt 19 §.

c)
då beslutet tillkommit
efter anmälan, som avses i 10 § sista stycket.

I
övriga fall ankommer det på nykterhetsnämnden att föranstalta om
verkställigheten.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1977.

9
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och
Norge angående verkställighet av straff m. m.

Härigenom
föreskrives att 2, 5, 7 och 29 §§ lagen (1963: 193) om samarbete med Danmark,
Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m. m. skall ha
nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

2
§ Verkställighet sker enligt svensk Verkställighet sker enligt svensk
lag; dock må beslut om förvand- lag. Ung av böter ej meddelas.

5 §

I Danmark, Finland, Island eller I Danmark, Finland, Island eller

Norge meddelad dom, varigenom Norge meddelad dom, varigenom

dömts i Danmark till faengsel eller dömts i Danmark till faengsel eller

haefte, i Finland till tukthus eller haefte, i Finland till tukthus eller

fängelse, i Island tiU fangelsi eller fängelse, i Island till fangelsi eller

varöhald och i Norge till fengsel varöhald och i Norge till fengsel

eller hefte, må på begäran verk- eller hefte, må på begäran verk

ställas här i riket, om den dömde ställas här i riket, om den avser

när verkställighet skall ske är annat än förvandlingsstraff för bö-

svensk medborgare eller har hem- ter och den dömde när verkstäl-

vist i Sverige. Uppehåller han sig lighet skall ske är svensk medbor-

här i riket, må även eljest domen gare eller har hemvist i Sverige,

verkställas här, om det med hän- Uppehåller han sig här i riket, må

syn till omständigheterna finnes även eljest domen verkställas här,

lämpligast. om det med hänsyn tiU omstän

digheterna finnes lämpligast.

7
§1

Det
till fängelse omvandlade straffet är verkställbart såsom hade straffet ådömts
här i riket genom dom, som vunnit laga kraft.

Har
straffet börjat verkställas i den stat, där domen meddelats, skall strafftiden
räknas från verkställighetens början i den staten.

3
Senaste lydelse 1964: 548. Ändringen innebär att tredje stycket upphävs.

s. 144 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:104 144

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

Förvandlingsstraff
för böter må ej verkställas, om betalning för böterna erlägges. Om böterna delvis
gäldas, skall förvandlingsstraffet i motsvarande mån nedsättas; nedsättningen
må dock ej avse del av dag.

29 §2

Har framstäUning om verkstäl- Har framstäUning om verkstäl

lighet av straff enligt 1 eller 5 § lighet av straff enligt 1 eller 5 §

eller om anordnande av övervak- eller om anordnande av övervak

ning enligt 10 eUer 17 § bifallits ning enligt 10 eller 17 § bifallits

eller har undanröjande beslutats eller har undanröjande beslutats

enligt 14 § eller förverkande enligt enligt 14 § eller
förverkande enligt

21 §, må ej här i riket väckas åtal 21 §, må ej här i riket väckas åtal

för gärning som avses i den i den för gärning som avses i den i den

andra staten meddelade domen, andra staten meddelade domen.

Med avseende å bestämmelser i Med avseende å bestämmelser i

svensk lag om sammanträffande av svensk lag om sammanträffande av

brott och om förändring av på- brott och om förändring av på

följd skall så anses som hade följd skall så
anses som hade

domen meddelats här i riket. Vad domen meddelats här i riket.

i 23 § lagen om verkställighet av

bötesstraff är föreskrivet skall

dock ej äga tillämpning.

Utan
hinder av vad i första stycket sägs må väckas talan, som avses i 20 kap. 15 §
brottsbalken.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1977.

10
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1963:197) om allmänt kriminalregister

Härigenom
föreskrives att 2, 3, 10 och 11 §§ lagen (1963: 197) om allmänt
kriminalregister skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

2 §3
Registret skall innehålla uppgifter angående dem som av domstol i riket

1.
dömts till fängelse, villkorlig
dom, skyddstillsyn, ungdomsfängelse eller intemering;

2.
överlämnats tUl sluten eller 2.
överlämnats till sluten eller öppen psykiatrisk vård eller till öppen
psykiatrisk vård eller till vård i specialsjukhus för psykiskt vård i
specialsjukhus för psykiskt

2
Senaste lydelse 1964: 548.

3
Senaste lydelse 1967: 946.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Föreslagen lydelse

utvecklingsstörda
eller, om för brottet är stadgat fängelse, till vård enligt lagen om
nykterhets-vård.

Nuvarande
lydelse

utvecklingsstörda
eller, om föi brottet är stadgat fängelse, till vård enligt lagen om nykterhetsvård;
eller

3. erhållit anstånd med verkställighet av förvandlingsstraff.

Har
brott, för vilket dömts till skyddstillsyn, enligt domen begåtts under
inflytande av sådan själslig abnormitet som avses i 33 kap. 2 § brottsbalken,
eller har i dom å skyddstillsyn meddelats förordnande om behandling enligt 28
kap. 3 § samma balk, skall detta särskilt anmärkas i registret.

I
registret skall antecknas brottet samt uppgift om verkställd personutredning
och om domen eller beslutet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

3
§2 I registret skall anteckning ske

5.
om för den som dömts
till internering domstol medgiver förlängning av tiden för vård i anstalt
eller bestämmer ny minsta tid för anstaltsvården; samt

6.
om beslut meddelas jämlikt 34
kap. 10 eller 18 § brottsbalken.

1.
om för den som dömts till
påföljd av beskaffenhet att skola antecknas i registret prövotid förlänges
eller påföljden förklaras skola avse jämväl annat brott eller undanröjes eller
ock påföljd förklaras skola träda i stället för annan påföljd;

2.
om villkorligt medgiven frihet
förklaras förverkad;

3.
om för den som dömts till skyddstUlsyn
förordnande meddelas om behandUng enUgt 28 kap. 3 § brottsbalken;

4.
om för den som dömts till
ungdomsfängelse domstol förlänger den längsta tid som ungdomsfängelse må pågå
eller föreskriver, att överförande till vård utom anstalt ej må ske före viss
tidpunkt;

5.
om för den som dömts till
internering domstol medgiver förlängning av tiden för vård i anstalt eller
bestämmer ny minsta tid för anstaltsvården;

6.
om beslut meddelas
jämlikt 34 kap. 10 eUer 18 § brottsbalken; samt

7.
om för den som erhållit
anstånd med verkställigheten av förvandlingsstraff prövotiden förlänges
eller anståndet förklaras förverkat.

10
§3

1 registemtdrag
enligt 8 § skall, om ej annat följer av vad nedan

stadgas, icke medtagas anteckning om

1.
villkorlig dom, skyddstill- 1. villkoriig dom, skyddstillsyn

syn,
överlämnande till särskild eller överlämnande till särskild

vård
eller anstånd med verkställig- vård, sedan tio år förflutit från

het
av förvandUngsstraff, sedan tio domen; samt

år förflutit från domen eller beslu

tet; samt

2 Senaste
lydelse 1975: 296.

3 Senaste
lydelse 1975: 411.

10
Riksdagen 1976/77.1 saml. Nr 104

s. 146 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:104 146

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

2.
fängelse, ungdomsfängelse eller internering, sedan tio år förflutit från frigivningen
eller övergången till vård utom anstalt.

Har
före utgången av tid som nu sagts beträffande samma person ånyo meddelats dom
eller beslut, som enligt 2 § skall antecknas i registret, skola båda
anteckningarna upptagas i registerutdrag, så länge någondera jämlikt första
stycket skall medtagas. Förekomma flera anteckningar, skall vad nu sagts äga
motsvarande tillämpning. Anteckning om dom eller beslut, som meddelats före den
1 januari 1945, eller om verkställighet av påföljd som bestämts i sådant
avgörande medtages dock endast i den utsträckning regeringen bestämmer, om ej
begäran om fullständigt utdrag har gjorts.

Skall
med tillämpning av vad i denna paragraf stadgas i utdraget ej medtagas någon
anteckning om påföljd, skola ej heller medtagas övriga anteckningar, som må
förekomma i registret. I utdrag till domstol eller åklagare skall dock aUtid
medtagas anteckning om verkställd sinnesundersökning eller rättspsykiatrisk
undersökning.

Bestämmelserna
i denna paragraf skola jämväl äga tillämpning beträffande uppgift som
antecknats med stöd av 6 §.

Begränsning
som fömt angetts i denna paragraf skall ej iakttagas, om för särskilt fall
fullständiga uppgifter begäras av justitiekanslern, justitieombudsman eller
datainspektionen.

11
§4 I fråga om utdrag jämlikt 9 § skall vad i 10 § stadgas äga motsvarande
tillämpning med följande avvikelser:

1. Såvitt
avser anteckning om 1. Såvitt avser anteckning om

fängelse i högst ett år, villkorlig fängelse i högst ett år, villkorlig

dom, skyddstillsyn, ungdomsfäng- dom, skyddstillsyn eller ungdoms-

else eller anstånd med verkställig- fängelse skall i stället för den i

het av förvandlingsstraff skall i 10 § första stycket angivna tiden

stället för den i 10 § första styc- gälla en tid av fem år.

ket
angivna tiden gälla en tid av fem år.

2.
Anteckning om påföljd, vilken ådömts
endast för gärning som någon begått innan han fyllt aderton år, skall ej i
något fall medtagas.

3.
Föreskrifterna i 10 § andra
stycket tredje punkten och tredje stycket andra punkten skola ej gälla.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1977. Utan hinder av bestämmelserna i denna lag
får anteckning som rör anstånd med förvandlingsstraff finnas kvar i det av
rikspolisstyrelsen förda manuella registret även efter ikraftträdandet. Sådan
anteckning får dock ej medtagas i registerutdrag som lämnas efter
ikraftträdandet.

4
Senaste lydelse 1970: 421 (jfr 1973: 57).

s. 147 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:104 147

11
Förslag till

Lag
om ändring i införsellagen (1968:621)

Härigenom
föreskrives att 1, 7, 15, 17 och 22 §§ införsellagen (1968: 621) skaU ha nedan
angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

1 §
Införsel får äga rum för följande gmpper av fordringar, nämligen

1.
underhållsbidrag enligt giftermålsbalken
eller föräldrabalken,

2. bidrag, som tillkommer kommun för omhändertaget bam
enligt 72 § andra stycket bamavårdslagen den 29 april 1960 (nr 97) eller till hjälptagares
försörjning enligt 40 § lagen den 4 januari 1956 (nr 2) om socialhjälp,

3.
skatter och allmänna
avgifter 3. skatter och aUmänna avgifter i fall som särskilt föreskrives, i
fall som särskUt föreskrives samt

böter och viten.

4.
böter och viten.

7
§ Införsel för skatter och allmän- Införsel för skatter och allmänna
avgifter samt för böter och na avgifter samt för böter och viten får äga
rum så snart fömt- viten får äga rum så snart förutsättningar för
indrivning förelig- sättningar för indrivning föreligger. Beträffande
böter eller viten ger. som ålagts genom hovrätts dom får dock, innan domen
vunnit laga kraft, införsel ej ske i annat fall än då domen avser disciplinbot.

15
§1

Är
fråga om införsel för olika slags fordringar, har de gruppvis företräde i den
ordning vari de upptagits i 1 §.

Vid
samtidig införsel för två eller flera underhållsberättigade fördelas innehållet
belopp efter de löpande bidragens storlek. Om mera innehållits än som svarar
mot de löpande bidragen, har bidrag som stått ute längre företräde vid
fördelningen av det överskjutande beloppet.

Delbetalning,
som inflyter på viss underhållsberättigads fordran, avräknas i första hand på
det belopp som stått ute längst och alltjämt kan uttagas genom införsel.

Av
fordringar som avses i 1 § Av fordringar som avses i 1 §

24 har inom varje grupp vad som 2 har vad som stått ute längst

stått ute längst företräde. företräde.

17 §

Införsel
går före utmätning. In- Införsel går före utmätning. In

försel för fordran som avses i försel för fordran som avses i

1 § 4 skall dock ändras eller 1 § 3 skall dock ändras eller hä-

hävas, om utmätning därigenom vas, om utmätning därigenom kan

kan äga mm för annan fordran. äga mm för sådan fordran för vil-

1
Senaste lydelse 1976: 624.

s. 148 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:104 148

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

ken utmätning av innestående avlöning enligt 67 b § 4 utsökningslagen
(1877: 31 s. 1) må utan gäldenärens medgivande tillämpas sammanlagt sex
månader under ett kalenderår.

Har
införsel för viss fordran beviljats i pension, Uvränta eller vederlagsfordran
som avses i 2 § 3 och bUr därefter rättigheten som sådan utmätt för annan
fordran, har införselfordringen företräde till betalning ur vad som inflyter
till följd av utmätningen. I fråga om fordran som avses i 1 § 1 eller 2 gäller
vad som nu sagts bidragsbelopp som förfallit när utmätningen är fullbordad
eller förfaller näst därefter.

Belopp
som innehåUits enligt denna lag får ej utmätas för annan gäldenärens skuld.

22 §

Arbetar
gäldenären i annans Arbetar gäldenären i annans

förvärvsverksamhet
utan lön eller förvärvsverksamhet utan lön eller

mot
uppenbart för låg ersättning mot uppenbart för låg ersättning

och
kan till följd därav fordran och kan till följd därav införsel ej

som
avses i 1 § 1 eller 2 ej uttagas ske, får utmätningsmannen ålägga

genom införsel, får
utmätnings- arbetsgivaren att, för tid efter det

mannen
ålägga arbetsgivaren att, beslut därom meddelats och till

för
tid efter det beslut därom dess annat förordnas, till utmät-

meddelats
och tUl dess annat för- ningsmannen utge så mycket som

ordnas,
tiU utmätningsmannen kunnat uttagas genom införsel om

utge
så mycket som kunnat utta- skälig lön utgått för arbetet. Innan

gas
genom införsel om skälig lön beslut meddelas skall såväl gälde-

utgått
för arbetet. Innan beslut nären som arbetsgivaren få tillfälle

meddelas
skall såväl gäldenären att yttra sig.

som arbetsgivaren få tillfälle att

yttra sig.

Det
som sålunda utges skall räknas som genom införsel innehållen lön. Underlåter
arbetsgivaren att utge belopp som bestämts genom beslutet äger 20 § motsvarande
tillämpning.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1977.

s. 149 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:104 149

12
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1975:1265) om ändring i införsellagen (1968:621)

Härigenom
föreskrivs att övergångsbestämmelserna till lagen (1975: 1265) om ändring i
införsellagen (1968: 621) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

Denna
lag träder i kraft den 1 Denna lag träder i kraft den 1

januari 1976. Äldre lag skall dock januari 1976. Äldre lag skaU dock

tillämpas när fordran på medel tillämpas i fråga om fordran som

som innehållits ej omfattas av la- har gjorts eller har kunnat göras

gen (1970: 741) om statlig löne- gällande i konkurs i vilken kon-

garanti vid konkurs. kursbeslutet har meddelats före

ikraftträdandet.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1977.

13
Förslag till

Lag
om ändring i förmånsrättslagen (1970:979)

Härigenom
föreskrives i fråga om förmånsrättslagen (1970: 979)

dels
att 19 § skall upphöra att gälla,

dels
att 18 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

18
§ Fordringar som ej är förenade Fordringar som ej är förenade med
förmånsrätt har inbördes lika med förmånsrätt har inbördes lika rätt med de
undantag som anges i rätt. 19 §.

Har
fordran särskild förmånsrätt i viss egendom men förslår ej egendomen för att
infria fordringen, behandlas återstoden av denna som fordran utan förmånsrätt.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1977.

Om gäldenär
försatts i konkurs på grund av ansökan som gjorts före lagens ikraftträdande,
gäller äldre bestämmelser.

1
Lagen omtryckt 1975:1248.

s. 150 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:104 150

14
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1972:260) om internationellt samarbete rörande
verkställighet av brottmålsdom

Härigenom
föreskrives i fråga om lagen (1972: 260) om internationellt samarbete rörande
verkställighet av brottmålsdom

dels
att i 1, 2, 3, 8, 26, 34, 37 och 41 §§ ordet "Konungen" i olika
böjningsformer skaU bytas ut mot "regeringen" i motsvarande form,

dels
att 36 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

36 §1

Böter
som bestämts enligt den- Böter som bestämts enligt den

na lag samt penningbelopp eUer na lag samt penningbelopp eller

annan egendom som förklarats annan egendom som förklarats

förverkad med stod av denna lag förverkad med stöd av denna lag

tiUfaUer kronan. Har föremål för- tillfaller kronan. Har föremål för

klarats förverkat, kan Konungen klarats förverkat, kan regeringen

på begäran av den stat som gjort på begäran av den stat som gjort

framställningen om verkställighet framställningen om verkstälUghet

av förverkandebeslut förordna, att av förverkandebeslut förordna, att

föremålet skall återlämnas till den föremålet skall återlämnas till den

staten. staten.

Böter som avses i första stycket får icke förvandlas.

Denna
lag träder i kraft den I juU 1977.

15
Förslag tiU

Lag
om ändring i lagen (1973:18) om disciplinstraff för krigsmän

Härigenom
föreskrives att 5 § lagen (1973: 18) om disciplinstraff för krigsmän skall ha
nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

5 P

Löneavdrag
vid disciplinbot göres med visst belopp för dag som regeringen bestämmer. Kan
löneavdrag ej ske, skall den brottsUge åläggas att för varje dag betala ett
belopp i pengar, som är skäligt med hänsyn till löneavdraget för löntagare i
motsvarande stälhiing.

Verkställighet
av löneavdrag får fördelas på flera avlöningstUlfällen.

Kan
disciplinbot som ålagts i Kan disciplinbot som ålagts i

form av löneavdrag ej verkställas, form av löneavdrag ej verkställas,

skall i stället motsvarande belopp skall i stället motsvarande belopp

betalas. Sådant belopp och disci- betalas. Sådant belopp och disci

plinbot som ålagts i pengar tillfal- plinbot som ålagts i
pengar tillfal

ler kronan. Oguldet belopp får ej ler kronan. Om verkställigheten

1 Ändringen
innebär att andra stycket upphävs.

2 Senaste
lydelse 1976: 517.

s. 151 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:104 151

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

förvandlas
till fängelse. I övrigt gäller, om ej annat är särskilt

gäller
om verkställigheten vad som föreskrivet, vad som är föreskrivet

är
föreskrivet om bötesstraff. om bötesstraff.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1977.

16
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m. in.

Härigenom
föreskrives att 1 § lagen (1974: 202) om beräkning av strafftid skall ha nedan
angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

1 §1
Dom på fängelse, ungdomsfängelse eller internering eller förordnande enligt 28
kap. 3 § brottsbalken om behandling i anstalt skall befordras till
verkställighet enligt denna lag. Lagen gäller även i fråga om hur tid för sådan
verkställighet skall beräknas.

Vad
i denna lag är föreskrivet om fängelse gäller även fängelse vilket ålagts som
förvandlingsstraff för böter.

Denna
lag träder i kraft den 1 juU 1977.

17
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt

Härigenom
föreskrives att 1 § lagen (1974: 203) om kriminalvård i anstalt skall ha nedan
angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

1 §3

Denna
lag avser kriminalvård i Denna lag avser kriminalvård i

anstalt efter dom på
fängelse, ung- anstalt efter dom på fängelse, ung

domsfängelse eUer internering el- domsfängelse eller intemering el

ler förordnande enligt 28 kap. 3 § ler förordnande enligt 28 kap. 3 §

brottsbalken om behandling i an- brottsbalken om behandling i an-

staU. stalt.

Vad
som föreskrives i lagen om den som dömts till fängelse gäller även den som
ålagts fängelse som förvandUngsstraff för böter.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1977.

1 Ändringen
innebär att andra stycket upphävs.

2 Ändringen
innebär att andra stycket upphävs.

s. 152 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:104 152

Utdrag

LAGRÅDET PROTOKOLL

vid
sammanträde 1977-02-04

Närvarande:
F. d. justitierådet Edling, regeringsrådet Nordlund samt justitieråden Ulveson
och Erik Nyman.

Enligt
utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 2 december 1976 har
regeringen på hemställan av statsrådet Romanus beslutat inhämta lagrådets
yttrande över förslag till

1.
bötesverkställighetslag,

2.
lag om fängelsepåföljd i
vitesföreläggande,

3.
lag om ändring i brottsbalken,

4.
lag om ändring i
rättegångsbalken,

5.
lag om ändring i lagen (1946:
804) om införande av nya rättegångsbalken,

6.
lag om ändring i utsökningslagen
(1877: 31 s. 1),

7.
lag om ändring i konkurslagen
(1921: 225),

8.
lag om ändring i lagen (1954:
579) om nykterhetsvård,

9.
lag om ändring i lagen (1963:
193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående
verkställighet av straff m. m.,

10.
lag om ändring i lagen (1963:
197) om allmänt kriminalregister,

11.
lag om ändring i införseUagen
(1968: 621),

12.
lag om ändring i lagen (1975:
1265) om ändring i införsellagen (1968: 621),

13.
lag om ändring i
förmånsrättslagen (1970: 979),

14.
lag om ändring i lagen (1972:
260) om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsäom,

15.
lag om ändring i lagen (1973:
18) om disciplinstraff för krigsmän,

16.
lag om ändring i lagen (1974:
202) om beräkning av strafftid m. m.,

17. lag
om ändring i lagen (1974: 203) om kriminalvård i anstaU.

Förslagen, som finns bilagda detta protokoll, har inför lagrådet före

dragits av hovrättsassessorn Jan Vilgeus,

Förslagen
föranleder följande yttrande av lagrådet:

Lagrådet
delar uppfattningen att starka skäl talar för att förvandlingsstraffet för
böter och viten avskaffas. Det kan emeUertid inte bortses från, att en sådan
reform är förbunden med nackdelar. Till en del torde dessa vara ofrånkomliga.
Men till någon del torde de kunna upp-

s. 153 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:104 153

vägas,
förutom av en effektiviserad bötesindrivning, av vissa kriminalpolitiska
åtgärder. Förslag till sådana åtgärder framläggs också i remissen. EnUgt
lagrådets mening är det i princip riktigt, att frågan härom kommer under
bedömande i samband med frågan om förvandlingsstraffets avskaffande och icke
lämnas åt sidan för att eventuellt först senare upptagas till behandling.

Det
framlagda förslaget söker nå syftet att i görlig mån begränsa nackdelarna av
förvandlingsstraffets avskaffande efter två linjer. I första hand föreslås,
såsom redan antytts, en effektivisering av bötesverkstäUigheten, innebärande
bl. a. att möjligheterna att uttaga böter och viten vidgas genom att deras
ställning i förhållande till andra fordringar förbättras. Men vidare
innefattar förslaget bestämmelser, som söker på straffrättslig väg kompensera
bortfallet av förvandlingssystemet. I fråga om böter föreslås, att den som
genom att tredskas med betalning av böter har visat sig oemottaglig för
bötesstraff skall kunna dömas till fängelse om han begår nytt brott, ehuru
brottet i och för sig är sådant att endast böter ingår i straffskalan. Vad
angår vite motsvaras denna bestämmelse av en särskild lagregel, enligt vilken
det är möjUgt att i vissa fall när vite i pengar kan antagas ej vara verksamt i
stället förelägga vite i fängelse.

Det ligger i sakens natur,
att den press till betalning som förvandlingssystemet innebär aldrig kan fullt
ut ersättas av att indrivningen av böter och viten effektiviseras på annat
sätt. De åtgärder som föreslås i detta syfte är ej heller helt invändningsfria
från den synpunkten att den kriminalpolitiska vinsten av indrivningens effektivisering
delvis går ut över vanliga fordringsägares möjlighet att erhålla betalning av
den bötfällde. När det gäller böter måste väsentiig betydelse tillmätas förslaget
att i vissa fall i stället för böter skall kunna ådömas fängelse. Förslaget
riktar sig direkt emot den s. k. bötesimmuna gruppen, och torde, ehuru
kringgärdat med åtskilliga villkor, kunna få en återhållande effekt. Regeln
ger också uttryck för samhällets vilja att ej ge upp inför förfaranden i syfte
att på ett illojalt sätt komma undan verkställighet av bötesstraff. Mot regeln
kan visserligen på sätt och vis riktas samma anmärkning som mot förvandlingsstraffet
eller att för ett brott, som i och för sig ej är svårare än att det kan sonas
med böter, på grund av betalningsförsummelse fängelse kan komma i fråga. Detta
torde emellertid få godtagas. Däremot möter mot straffskärpningsregelns
utformning andra principiella betänkligheter, som enligt lagrådets mening bör
föranleda vissa ändringar.

Även
förslaget om fängelsevite innebär en viss motvikt mot den försvagning som ett
borttagande av förvandlingssystemet medför. Förslaget i denna del, i den
generella utformning det erhållit i remissen, inger emellertid vissa
betänkligheter som enligt lagrådets mening gör det tveksamt, om förslaget utan
ytterligare utredning bör läggas till grund

s. 154 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:104 154

för
lagstiftning; lagrådet återkommer härtill i det följande. Lagrådet anser
emellertid, att frågan om en effektivisering av vitesinstitutet på
straffrättslig väg icke är av den betydelse att den på ett avgörande sätt
påverkar frågan om förvandlingssystemet nu bör slopas.

Trots
att sålunda enligt vad lagrådet nu utvecklat ett avskaffande av
förvandlingssystemet ofrånkomligt måste medföra vissa i och för sig icke
önskade effekter, anser lagrådet, att de skäl som talar för att systemet
avskaffas bör tillerkännas avgörande vikt. Lagrådet tillstyrker alltså reformen
och viU med tidigare gjorda förbehåll också i stort sett ansluta sig tiU den
lagstiftning i övrigt som framlägges i remissen.

Beträffande
de särskilda lagförslagen får lagrådet anföra följande.

Förslaget
till bötesverkställighetslag

Förslaget
innebär, att kronofogdemyndigheternas befogenheter på bötesverkställighetens
område vidgas i flera hänseenden och att den rättsliga kontrollen över hur
dessa befogenheter utövas samtidigt blir mindre. I huvudsak är de föreslagna
lösningarna en naturlig följd av att förvandlingsstraffet avskaffas. Enligt
lagrådets mening gäller detta emellertid inte fullt ut.

Det
framhålls ofta, att kronofogdemyndigheterna har en säregen dubbelställning. A
ena sidan är de judiciella organ med noggrant lag-reglerade uppgifter. Å andra
sidan är de fiskala organ med en allmän uppgift att företräda staten som
borgenär. Denna dubbelställning har kritiserats i flera sammanhang. När det
gäller kronofogdemyndigheternas uppgifter och befogenheter som verkstäUare av
bötesstraff, finns det enligt lagrådets uppfattning i varje fall skäl för
tvekan inför sådana förslag till praktiska lösningar som grundas enbart på
uppfattningen att kronofogden företräder staten i dess egenskap av den bötfälldes
borgenär. Det får inte förbises, att viktiga kriminalpolitiska och sociala
intressen gör sig gällande på bötesverkställighetens område och att särskilda
hänsyn måste tas till de bötfälldas intresse av rättssäkerhet. Lagrådet
återkommer tiU dessa synpunkter i anslutning tiU 7 samt 12 14 §§ i
lagförslaget.

Viktiga
förändringar i fråga om kronofogdemyndigheternas uppgifter och ställning kan
väntas med anledning av det reformarbete som nu bedrivs på gmndval av
lagberedningens förslag tUl utsökningsbalk (SOU 1973: 22). Dessa förändringar
torde komma att få betydelse också i fråga om bötesindrivning och därtiU
anknytande särskilda regler. Det är sannolikt, att den nu föreslagna bötesverkställighetslagen
kommer att behöva ses över redan i samband med införandet av en ny utsökningsbalk.

s. 155 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:104 155

4
och 5 §§

Enligt
4 § andra stycket skall som uppbörd anses, att medel som har betalats som
förskott på böter tages i anspråk för betalnmg av dessa. När i enlighet härmed
förskottsbelopp tages i anspråk för betalning av de böter för vilka de är
avsedda, innefattas häri, att beloppet avräknas på samma böter. I vad avser
uppbörd genom ianspråktagande av förskottsmedel saknas alltså utrymme för
tillämpning av regeln i 5 § första punkten att belopp som har influtit under uppbörd
avräknas på de böter som får antas vara avsedda med betalningen.
Tillämpningsområdet för regeln är begränsat tiU uppbörd enligt 4 § första
stycket, och regeln bör därför placeras så att den syftar endast på sådan
uppbörd.

Enligt
lagrådets mening är det onödigt tyngande att i själva lagtexten uppta en regel
om att underrättelse skall lämnas om möjligheten till frivillig betalning. En
sådan regel har sin plats i tUlämpningsbestäm-melserna tiU lagen.

Beaktas
dessa lagrådets erinringar, kan 4 och 5 §§, med vissa smärre redaktionella
jämkningar, utformas sålunda:

"4
§ Uppbörd sker genom att den bötfällde frivilligt erlägger betalning tiU
myndighet som regeringen bestämmer. Influtet belopp avräknas på de böter som
får antagas vara avsedda med betalningen.

Som
uppbörd anses även att medel, som har betalats som förskott på böter, tages i
anspråk för betalning av dessa.

5
§ Uppkommer överskott vid uppbörd, får det avräknas på andra böter som den bötfällde
är skyldig att betala. I den mån avräkning ej sker, skall överskott
återbetalas."

7§

I
gällande lag om verkställighet av bötesstraff meddelas tämligen utförliga
regler om kronofogdemyndighets befogenhet att bevilja den bötfällde anstånd
med betalningen eller medge avbetalning samt om den bötfälldes möjligheter att
få beslut om anstånd och avbetalning överprövade. Det remitterade förslaget
innehåller ej några bestämmelser i dessa hänseenden. Som skäl åberopas att det
av kronofogdens borgenärsfunktion följer, att han är berättigad att medge anstånd
och avbetalning och att särskilda bestämmelser i ämnet därför kan avvaras.
Denna motivering fiimer lagrådet, såsom förut har antytts, inte bärande.
Ordningen med anstånd och avbetalning är enligt lagrådets mening ett så viktigt
led i bötesindrivningen att den även efter förvandlings-straffets avskaffande
bör framgå av själva lagen. Såsom påpekas i remissen bör besluten i anstånds-
och avbetalningsärenden inte kunna överklagas särskUt. I klarhetens intresse
bör detta fortfarande anges i lagen, liksom också den bötfälldes möjlighet att
begära prövning av sådant beslut i samband med klagan över utmätning eUer
införsel.

Lagrådet
föreslår alltså, att som ett andra stycke i 7 § upptas föl-

s. 156 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77: 104 156

jande:
"Kronofogdemyndigheten får bevilja anstånd med betalningen eller medgiva
avbetalning. Mot beslut angående anstånd eller avbetalning får talan ej föras.
Den bötfällde får dock begära prövning av beslutet i samband med klagan över
utmätning eller införsel."

8
och 9 §§

Enligt
68 § 4 mom. uppbördslagen gäller, att om skattskyldig är berättigad återbekomma
viss erlagd skatt eller viss ränta på sådan skatt, denna hans fordran kan tagas
i anspråk för betalning av restförd skatt för vilken han häftar (s. k.
kvittning). Innebörden av 9 § i förslaget torde vara, att i fråga om sådan
möjlighet till kvittning en den skattskyldiges bötesskuld skall vara likställd
med honom åvilande restförd skatt. Enligt lagrådets mening skulle denna
förslagets innebörd komma till bättre uttryck genom att paragrafen, delvis med
ordalag hämtade från 68 § 4 mom. uppbördslagen, gavs följande lydelse:

"Är
den bötfällde enligt 68 § 1 eller 2 mom. eller 69 § 1 mom. uppbördslagen
(1953: 272) berättigad återfå skatt eller erhålla ränta, får denna hans fordran
tagas i anspråk för betalning av böterna i enlighet med vad som föreskrives i
68 § 4 mom. första stycket samma lag om sådan fordrans ianspråktagande för restförd
skatt."

Det
kan emellertid enligt lagrådets mening ifrågasättas, om icke en sådan lagregel
skulle ha sin rätta plats i uppbördslagen och icke såsom föreslagits i bötesverkställighetslagen;
sistnämnda lag finge då hänvisa till uppbördslagen på samma sätt som den i
fråga om indrivning genom utmätning och införsel hänvisar till lagstiftningen därom.
I fall regeln får sin plats i bötesverkställighetslagen, bör i vart fall i
tydlighetens intresse en hänvisning till denna regel intagas i 68 §
uppbördslagen.

I
den mån förutsättning föreligger för kvittning enligt förslaget (9 §), skall
tydligen indrivning genom utmätning eller införsel ej ske. Indrivning genom
utmätning eller införsel (8 §) är sålunda subsidiär i förhållande till ej
endast den indrivning som kan komma till stånd genom krav (7 §) utan även till
indrivning genom kvittning (9 §). Detta bör komma till uttryck i lagens
disposition genom att regeln i 9 § får sin plats före den i 8 §. Sistnämnda
lagrum under beteckningen 9 § kan då lämpligen ges följande lydelse:

"I
den mån betalning ej kan erhåUas med tiUämpning av 7 eller 8 §, sker indrivning
genom utmätning eller införsel enligt vad som är föreskrivet därom."

10
§

När
det gäller skatter är länsstyrelsen den myndighet som äger antaga förslag om
ackord (62 § uppbördslagen). Då det ej säUan torde förekomma, att konkursgäldenär
som häftar för oguldna skatter också

s. 157 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:104 157

resterar
för böter, synes det mest ändamålsenligt att låta länsstyrelsen vara behörig
att antaga ackordsförslag även beträffande dessa.

Enligt
bestämmelse i uppbördslagen får talan icke föras mot länsstyrelses beslut
rörande framställning om försättande i konkurs eller ackordsförslag. Remissen
torde utgå från att även när det gäller böter beslut i sådana frågor ej skall
få överklagas. En uttrycklig bestämmelse om sådant fullföljdsförbud torde böra
upptagas i paragrafen.

Iakttages
lagrådets erim-ingar, kan 10 §, med några redaktionella jämkningar, avfattas
sålunda:

"För
att driva in bötesfordran får kronofogdemyndigheten ansöka att den bötfällde skair
försättas i konkurs. Understiger fordringen femhundra kronor, får ansökan dock
göras endast om synnerUga skäl föreligger.

Ackordsförslag
som rör böter får antagas av länsstyrelsen under samma villkor som enligt 62 §
uppbördslagen (1953: 272) gäller i fråga om ackordsförslag rörande skatt.

Mot
kronofogdemyndighets beslut i fråga om konkursansökan eller länsstyrelses
beslut angående ackordsförslag får talan ej föras."

11
§

I
lagen bör upptagas en bestämmelse att frågor om avkortning och avskrivning
såsom torde vara avsett i remissen prövas av länsstyrelsen. Det torde få
ankomma på regeringen att meddela närmare föreskrifter ej endast om
avskrivning utan även om avkortning.

Paragrafen
kan enligt lagrådets mening ges följande lydelse:

"Har
böterna bortfallit eller föreligger eljest laga hinder mot verkställighet,
avkortas böterna.

Möter
annat hinder mot indrivning av böterna, får de avskrivas. Avskrivning medför
ej ändring i betalningsskyldigheten.

Fråga
om avkortning och avskrivning prövas av länsstyrelsen enligt de närmare föreskrifter
som regeringen meddelar."

1214
§§

De i
12 § upptagna reglerna om eftergift av bötesverkställighet har stor praktisk
och principiell betydelse. Här kommer klart tUl uttryck, att verkstälUgheten
måste ske under hänsynstagande till sociala och kriminalpolitiska intressen.
Befogenheten att besluta eftergift är inte ett utflöde av
kronofogdemyndighetens uppgift att utöva statsverkets partsbefogenheter. Det
är i stället fråga om en uppgift av rent judiciell karaktär. Förebilderna i
gällande rätt utgörs av regler om domstolsprövning. Närmast är det
bestämmelserna i 5 § BöVL om eftergift av ej förvandlingsbara böter och
reglerna i 17 § samma lag om eftergift av förvandlingsstraff. Man kan emeUertid
också helt aUmänt peka på att domstolarna vid åläggande av förvandUngsstraff fömtsätts
ta hänsyn

s. 158 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:104 158

tUl
den bötfälldes ekonomiska och sociala situation, så att villkorligt anstånd med
verkstäUigheten medges med påföljd att betalningsskyldigheten för böterna
upphör.

Goda
skäl kan anföras för att befogenheten att lämna eftergift även i fortsättningen
borde ankomma på domstol. Det kan emellertid inte bestridas, att en sådan
ordning skulle bli tungrodd och arbetskrävande. Lagrådet vill därför inte
avstyrka den i remissen föreslagna lösningen att befogenheten skall tillkomma
kronofogdemyndigheten.

Enligt
förslaget skall åklagare men ej den bötfällde ha möjlighet att hos
tingsrätt anföra besvär över kronofogdemyndighetens beslut i hithörande
frågor. Ordningen med tingsrätt som besvärsinstans är ovanlig. Det kan
anmärkas, att klagan över kronofogdemyndighets beslut enligt lagberedningens
förslag till utsökningsbalk skall föras genom besvär hos hovrätt. Lagrådet
anser dock, att instansordningen kronofogdemyndighet-tingsrätt kan godtagas
som lösning, åtminstone i dagens läge.

Annorlunda
förhåller det sig med förslaget att talan över huvud taget ej skall få föras
mot kronofogdemyndighets beslut att inte ge eftergift. Denna ordning har i förvandUngsstraffutredningens
betänkande motiverats med att någon skyldighet att ge eftergift inte kan anses
föreligga för kronofogdemyndighet i dess egenskap av statens företrädare. I
remissen har någon särskild motivering inte anförts.

Enligt
lagrådets mening möter betänkligheter från rättssäkerhetssynpunkt att skära av
den bötfällde från möjligheten att klaga över beslut som går honom emot och aUdeles
särskilt när man som i detta faU ger åklagaren möjlighet att klaga över beslut
som är tUl den bötfälldes fördel. För att en så säregen ordning skall kunna
godtagas måste utomordentligt starka sakskäl föreligga. Några sådana kan
lagrådet för sin del inte finna, även om lagrådet väl inser att en klagorätt
för den bötfällde i detta fall kan leda till vissa egendomliga konsekvenser
med hänsyn till att han ibland samtidigt kan klaga till annan instans över
utmätning eller införsel. Lagrådet förordar, att kronofogdemyndighets beslut
angående eftergift skall kunna överklagas till tingsrätt enligt i princip
vanliga besvärsregler.

Den
åklagare som skall vara behörig att föra talan mot kronofogdemyndighetens
beslut är enligt förslaget åklagaren i den ort där kronofogdemyndigheten finns
varmed torde avses myndighetens kansliort och besvären skaU enligt
förslaget anföras hos tingsrätten i samma ort. Att på detta sätt sammanföra
eftergiftsärendena till åklagaren och rätten i kronofogdemyndighetens kansUort
synes mindre lämpligt. Enligt lagrådets mening bör reglerna i stället, efter
förebild av gäUande bestämmelser i 5 och 13 §§ BöVL, utformas så att det
avgörande blir var den bötfällde finns.

Bestämmelser
om klagan över kronofogdemyndighets beslut med-

s. 159 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:104 159

delas
för närvarande dels i 10 kap. utsökningslagen dels i kronofogde-instruktionen,
som därvid kompletteras av regler i förvaltningslagen. Uppenbarligen blir inget
av dessa regelkomplex tillämpligt i det nu aktuella fallet, då besvär skall
anföras hos tingsrätt. Och i lagen om handläggning av domstolsärenden som
enligt förslaget skall gälla vid prövning av besvären finns inte några regler
om sådana besvär. EnUgt lagrådets mening bör därför i den föreslagna 13 §
skrivas in särskilda regler åtminstone om besvärstiden och om
besvärshandlingen. I övrigt torde tingsrätten kunna hämta erforderlig ledning i
allmänna processrättsliga principer.

Den
i 13 § andra stycket föreslagna regeln att talan mot tingsrätts beslut föres
genom besvär hos hovrätten kan enligt lagrådets uppfattning utgå som onödig
(jfr 11 § lagen om handläggning av domstolsärenden). Lagrådet anser vidare,
att den i 14 § upptagna regeln om att nämnd skall deltaga vid tingsrättens
avgörande med fördel kan arbetas in i 13 §.

Under
hänvisning till det anförda vill lagrådet förorda att 13 § utformas på
följande sätt:

"Mot
kronofogdemyndighets beslut angående förordnande enligt 12 § får den bötfällde
och åklagaren i den ort där den bötfällde finns föra talan genom besvär hos
tingsrätten i samma ort. Besvärshandling skall ha kommit in till rätten inom
tre veckor från den dag då klaganden fick del av beslutet. I ärendet äger
lagen (1946: 807) om handläggning av domstolsärenden motsvarande tiUämpning.
Därvid skall i fråga om besvärshandlmgen gälla vad som i den lagen sägs om
ansökan och skall vid annan handläggning än som sägs i 3 eller 4 § samma lag
rätten bestå av en lagfaren domare och nämnd."

Förslaget
till lag om fängelsepåföljd i vitesföreläggande

Förslaget
följer i huvudsak en av förvandlingsstraffutredningen framlagd skiss till
lagreglering för det fall att man till följd av förvandlings-systemets bortfall
skulle anse det behövligt att på annat sätt stärka vitesinstitutets
effektivitet. Enligt förslaget vidgar man genom en generell lag de i olika
specialförfattningar meddelade befogenheterna att förena förelägganden och
förbud med vite i pengar till att under särskilda förutsättningar även avse
vite i fängelse. Förslaget innebär, att vite i fängelse, högst tre månader, får
sättas ut i det fall att man kan förelägga högre vite än 2 000 kronor och det
finns särskilda skäl att antaga att den som avses med föreläggandet inte kommer
att rätta sig efter ett vite i pengar. Från lagens tillämpning undantas sådant
vite som enUgt nu gällande bestämmelser inte får förvandlas till fängelse.

Förvandlingsstraffutredningen
ansåg för sin del, att förvandlingssystemet kunde slopas utan att man på straffrättslig
väg kompenserade bortfallet av systemets fördelar. Utredningen ansåg det vidare
falla

s. 160 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:104 160

utanför
sitt uppdrag att inventera de många olika områden, där vite i pengar kan
användas, för att klargöra i vilka fall vitesinstitutet skulle behöva stärkas.
Av remissprotokollet att döma har någon sådan inventering inte heller gjorts
under den fortsatta behandlingen av lagstiftningsärendet. Flera
remissinstanser har visserligen förespråkat en lagstiftning redan nu enligt
utredningens skiss, men några mera ingående överväganden har inte redovisats i
detta sammanhang.

Det
underlag som sålunda finns för förslaget om fängelsevite är knapphändigt. Redan
vid en genomgång av ett antal av de många föreskrifterna om vite och andra
tvångsmedel visar det sig, att betydande svårigheter är förenade med en
generell lag av förevarande slag. Svårigheterna är delvis betingade av att
regleringen av tvångsmedlen inte synes ha skett efter någon genomtänkt
systematik. Ett stort antal författningar innehåller föreskrifter om vite
jämte andra tvångsmedel, men mycket vanligt är att författningen upptar vite
som enda tvångsmedel. Man kunde förmoda, att det i senare fallet skulle vara
fråga om förelägganden av lägre angelägenhetsgrad, men ibland står endast vite
till buds trots att det gäller att framtvinga viktiga skyddsåtgärder (se
exempelvis 20 § strålskyddslagen och 23 § brandlagen). Inte heller synes någon
enhetlig princip ha följts, när i specialförfattningen har föreskrivits att
vite inte får förvandlas. I vissa fall är föreskriften uppenbarligen betingad
av speciella humanitära hänsyn (exempelvis 15 § lagen om ympning mot
smittkoppor, 39 § skollagen och 27 § bötesverkställighetslagen). På senare tid
har emellertid sådant förbud upptagits i lagar, där det knappast kan ha
föranletts av humanitära skäl (bostadssaneringslagen samt lagen om påföljder
och ingripanden vid olovligt byggande). Möjligen har man ansett, att dessa
lagar innehåller regler om andra tvångsmedel, som bör vara tillräckliga för att
framtvinga rättelse. Men det är förhållandet även med andra lagar utan att det
har lett till undantag från förvandlingssystemet.

I
de författningar som möjliggör val mellan olika tvångsmedel förutsätts i aUmänhet,
att vite används i första hand. Först om vitesföreläggande inte efterkommes,
ombesörjs t. ex. åtgärden av myndighet på den försumliges bekostnad
(hälsovårdsstadgan, djurskyddslagen, miljöskyddslagen, naturvårdslagen m.
fl.). EnUgt 21 kap. 3 § föräldrabalken får länsrätten vid förordnande av verkstälUghet
av beslut om vårdnad, umgängesrätt eller överlämnande av barn förelägga vite
eller, om det anses nödvändigt, besluta att barnet skall hämtas genom poUsmyndig-hets
försorg. I motiven till paragrafen har betonats, att hämtning av barnet skall
tillgripas i sista hand.

Av
remissprotokollet framgår inte klart, vilken plats fängelsevitet bör få i
mönstret av olika tvångsmedel. Ser man uteslutande tiU regleringen i
specialförfattningarna, kan man få intrycket att viteshot i allmänhet har
företräde framför andra tvångsmedel. Att låta detta gälla även

s. 161 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:104 161

fängelsevite
skulle emellertid strida mot principen, att man inte får använda strängare
medel än förhållandena kräver och att därvid ingrepp i personlig frihet och
integritet till sin typ är av allvarligare art än ingrepp i ekonomiska
intressen. Det förefaller vidare uppenbart, att vid tillämpning av 21 kap. föräldrabalken
hämtning av barn bör tillgripas före fängelsevite mot den som vägrar att
utlämna barnet. Vad som nu har anförts leder till slutsatsen, att fängelsevite
inte bör få föreläggas, om annat tvångsmedel kan användas. I vissa fall såsom
beträffande 21 kap. föräldrabalken kan det ifrågasättas, om inte i
specialförfattningen bör införas en bestämmelse om att fängelsevite inte får
användas.

Mot
bakgrunden av det anförda har lagrådet kommit till den uppfattningen, att en
översyn av vitesinstitutet och tvångsmedelsregleringen i olika författningar
under alla förhåUanden nu bör komma till stånd. Behovet av en sådan översyn har
tidigare påtalats i skilda sammanhang (se Walberg i FörvaltningsrättsUg
Tidskrift 1970 s. 175, prop. 1973: 22 s. 31 och NJA I 1974 s. 243). Vid
översynen bör det finnas möjligheter att anvisa vägar till förstärkning av
vitesinstitutets effektivitet utöver dem som upptagits i remissen. Vidare blir
det möjligt att selektivt föreslå kompletteringar av tvångsmedlen på områden,
där det bedöms nödvändigt.

I och för sig är det tänkbart
att nu genomföra en lagstiftning om fängelsevite och sedan göra de ändringar i
denna som den förordade översynen skulle ge anledning till. Som en första
förutsättning för användning av fängelsevite bör i så fall uppställas, att den
som avses därmed enligt lag eller annan författning har varit förelagd vite
till ett belopp av minst 2 000 kronor utan att föreläggandet har iakttagits.
Det bör alltså inte som enligt det remitterade förslaget räcka med att vite
över 2 000 kronor prövas kunna föreläggas. Så är ju i princip fallet, så snart
ett lägre vite bedöms vara otUlräckligt och författningen lämnar utrymme för
vite av denna storlek. Vidare bör uppställas det i remissen angivna kravet att
det av särskilda skäl skall kunna antagas att förhöjt vite i pengar inte blir
verksamt. Därutöver är det emellertid enligt lagrådets mening nödvändigt att,
som tidigare har anförts, göra fängelsevite subsidiärt till de övriga
tvångsmedel eUer andra åtgärder som lagr ligen står till buds. Samtidigt bör
som förutsättning också anges, att . ändamålet med föreläggandet skall vara av
synnerlig vikt.

En
lag om fängelsevite med de ytterligare begränsningar som lagrådet sålunda
funnit tillrådliga kan bedömas få ett så snävt användningsområde, att det
redan på grund härav måste ifrågasättas om lagstiftningen bör genomföras.
Härtill kommer att möjligheten att använda fängelsevite måste framstå som
tämligen slumpmässig, beroende på om specialförfattningen innehåller
föreskrifter om andra tvångsmedel än vite eUer ej.

Sammanfattningsvis
finner lagrådet det aUtså i hög grad tveksamt,

11
Riksdagen 1976/77.1 saml. Nr 104

s. 162 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:104 162

om
en lagstiftning angående fängelsevite bör genomföras, innan en sådan översyn
av vitesinstitutet som lagrådet förordar har verkställts. Anses en
lagstiftning i ämnet böra komma tUl stånd redan nu, vill lagrådet som förut har
understrukits tillråda väsentliga jämkningar i det remitterade förslaget.
Beträffande den närmare utformningen av en sådan lag

som
lämpligen torde kunna rubriceras lag om fängelsevite anser

sig lagrådet böra tiUägga följande.

1 §

I
denna paragraf bör anges de grundläggande förutsättningarna för att
fängelsevite skall få föreläggas någon utan hinder av att den särskilda
författningen endast innehåller bestämmelser om vite i pengar. Vilka dessa
förutsättningar bör vara har lagrådet behandlat i det föregående. Av
paragrafens lydelse bör emellertid också framgå, att det i den särskilda
författningen kan vara föreskrivet att fängelsevite inte får användas. Den av
lagrådet förordade översynen av vitesinstitutet bör leda till att sådana
undantag uppställs i fall då det befinnes motiverat. Och övergångsvis bör
såsom anges i remissen de nu förekommande bestämmelserna om att vite ej får
förvandlas till fängelse ha den verkan att fängelsevite inte får användas.

I
det remitterade förslaget har medtagits en speciell undantagsbestämmelse
beträffande viten för fullgörande av dom eller beslut enligt 1974 års lag om
rättegången i arbetstvister. Undantaget bör emellertid enligt lagrådets mening
i stället skrivas in i den lagen.

3 §

Finner
annan myndighet än domstol att i ett visst på myndigheten ankommande ärende
föreligger skäl att tillgripa fängelsevite, skall myndigheten enligt denna
paragraf kunna besluta att hos allmän domstol

tingsrätt
ansöka om föreläggande av sådant vite. Det blir sedan

tingsrättens sak att pröva, om de i 1 § uppställda fömtsättningarna är

för handen och att besluta i frågan. Mot denna ordning synes inget

i och för sig vara att erinra, liksom ej heller mot den i paragrafens andra

stycke upptagna regeln att myndighetens beslut att göra ansökan till

domstolen inte får överklagas. Den i samma stycke inskrivna regeln att

talan mot tingsrättens beslut föres genom besvär hos hovrätten torde

däremot kunna utgå som onödig.

4 §

Här
görs rättegångsbalkens bestämmelser om åtal för brott som kan föranleda
fängelse tillämpliga i mål om utdömande av fängelsevite. Det förtjänar i detta
sammanhang framhållas, att åtskilliga bestämmelser om fängelse måste anses
direkt eller analogivis tillämpliga vid föreläggande och utdömande av
fängelsevite, även utan stöd av någon särskild föreskrift. Bland sådana
bestämmelser kan nämnas 26 kap. 1, 4 och 5 §§

s. 163 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:104 163

brottsbalken.
Fängelsevite får alltså inte understiga en månad och bör inte utan synnerliga
skäl utdömas, när det är fråga om någon som är under aderton år. Naturligtvis
bör fängelsevite ej heller tillämpas beträffande den som är sinnessjuk eller
sinnesslö (jfr BrB 33: 2). Vidare bör uppmärksammas reglerna om bortfallande av
påföljd (BrB 35: 1 och 8; jfr NJA I 1974 s. 243).

Slutligen
förtjänar framhållas, att allmänna rättsgrundsatser angående viten i regel
torde bli tillämpliga också beträffande fängelseviten.

Förslaget
till lag om ändring i brottsbalken 25 kap. 9 §

Såsom
inledningsvis har antytts möter de i denna paragraf föreslagna reglerna om
straffskärpning vissa betänkligheter från principiell synpunkt. De är vidare
förenade med avsevärda lagtekniska problem och till slut också med inte
obetydliga praktiska tillämpningsproblem.

De principiella
betänkligheterna gäller främst, om förslaget uppfyller legalitetsprincipens
krav att reglerna skall vara utformade så att den som det vill skall ha
möjlighet att med ledning av lagstiftningen förutse de straffrättsliga
konsekvenserna av sina gärningar. Enligt lagrådets mening är den föreslagna
lagtexten inte tillfredsställande i detta hänseende. Lagrådet förordar därför
en viss omläggning av reglerna. Straffskärpningen bör konsekvent utformas som
en verkan av att den som begår brott har visat tredska eller grov vårdslöshet
vid verkställighet av flera bötesstraff, som ålagts honom inom viss begränsad
tid före brottet. Det bör krävas, att även tredskan och vårdslösheten skall
ligga inom denna tid, alltså före brottet. Därmed blir den konsekvens av
brottet som ligger i risken att ådömas fängelse förutsebar på ett rimligt
sätt. Det synes vidare motiverat att i enlighet med förslaget som
ytterligare förutsättning för straffskärpning uppställa, att ett nytt
bötesstraff framstår som uppenbart otillräckligt från individual- eller allmänpreventiv
synpunkt. I den delen bör bedömningen kunna grundas även på omständigheter
som har tillkommit efter brottet. Vidare bör lagtexten utformas så, att
straffskärpning kan tillämpas endast under vissa i lagen bestämt angivna
förutsättningar. Det remitterade lagförslaget brister i detta hänseende,
eftersom de grundläggande förutsättningarna där endast anges som omständigheter
som skall särskilt beaktas vid bedömningen.

Den tid inom vilken
bötesstraffen de som betalningsförsummelserna avser skall vara ålagda har i
remissen angivits till de senaste två kalenderåren före brottet. Att räkna
efter kalenderår har väl ansetts medföra praktiska fördelar men leder till
betydande ojämnheter, beroende på om det nya brottet begås i början eller
slutet av ett kalenderår. Enligt lagrådets mening saknas anledning att frångå
den i brottsbalken i övrigt tillämpade beräkningen efter år (se särskilt 35
kap.). Lagrådet förordar därför, att den nu ifrågavarande tiden bestäms till
tre år före det

s. 164 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:104 164

nya
brottet. Inom denna tid skall aUtså bötesstraffen vara ålagda och enligt
lagrådets förslag även tredskan eller vårdslösheten föreligga. För att ett
bötesstraff skall anses ålagt genom domstols dom måste i detta fall uppenbarUgen
krävas att domen har vunnit laga kraft.

Enligt
remissen uppställs inte några krav i fråga om de ålagda bötesstraffens art
eller storlek. Det kan alltså vara fråga om vanliga penningböter, normerade
böter, dagsböter och i och för sig även om böter, som enligt nu gällande
bestämmelser inte får förvandlas. Detta stämmer väl överens med principen att
det är den vid verkstälUgheten av böterna visade tredskan eUer vårdslösheten
som utgör själva gmnden för straffskärpningen. Här kan emellertid aimiärkas,
att med böter i detta sammanhang jämstäUs sådana viten som avses i 8 § andra
punkten i förevarande kapitel. Hänvisningen i 8 § andra punkten gäller alltså
även den nu föreslagna straffskärpningsbestämmelsen. Denna bör därför upptagas,
inte som 9 § utan som 7 a §. Den nuvarande 8 § kan då stå kvar oförändrad.

Såsom
påpekas i remissen ligger det i sakens natur att man vid den praktiska
tillämpningen av straffskärpningsbestämmelsen måste ta viss hänsyn tUl de
tidigare bötesstraffens storlek. Även bötesstraffens antal måste tydligen spela
stor roll. I det remitterade förslaget uppställs som skilda formella krav (1)
att gärningsmannen har ålagts två eller flera bötesstraff samt (2) att en
betydande del av dessa ej har verkställts. Avsikten torde emellertid i varje
fall inte vara att man i antalet bötesstraff här skall kunna räkna in sådana
som har blivit verkställda genom full betalning eller på armat sätt. EnUgt
lagrådets mening är det lämpligt att endast sådant bötesstraff som till
betydande del ej har verkställts får tas med i beräkningen.

För
att rätten skall kunna tiUämpa straffskärpningsbestämmelsen förutsätts i det
remitterade förslaget att åklagaren i stämningsansökan har framställt yrkande
därom. Ett så utformat krav stämmer mindre väl överens med allmänna straffprocessuella
principer. Vad som är viktigt är, att den tiUtalade i samband med stämningen
får kännedom om att åklagaren åberopar omständigheter som utgör straffskärpningsgrund
(jfr 45 kap. 4 § första st. 3 RB samt 16 § första st. samma kap.). Den föreslagna
lagtexten bör jämkas i enlighet därmed.

Under
hänvisning till vad som nu har anförts vill lagrådet föreslå, att den nya straffskärpningsbestämmelsen
med ytterUgare några jämkningar av närmast redaktioneU natur utformas på
följande sätt:

"7
a § Begår någon brott för vUket icke är stadgat svårare straff än böter och ha
inom tre år före brottet två eller flera bötesstraff ålagts honom men till
betydande del ej verkstäUts, må han för brottet dömas till fängelse i högst tre
månader om

1.
den uteblivna verkstäUigheten kan antagas ha berott på tredska eller grov
vårdslöshet från hans sida samt

s. 165 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:104 165

2.
ett nytt bötesstraff framstår som uppenbart otillräckligt för att avhålla
honom från vidare brottslighet eller av hänsyn till allmän laglydnad.

Förhöjning
som i första stycket sägs må tillämpas endast om åklagaren i stämningsansökan
till rätten eller i stämning som utfärdats av honom angivit, att grund för
förhöjning föreligger."

Lagrådet
vill understryka, att denna straffskärpningsbestämmelse kan väntas komma till
användning bara i ett begränsat antal fall av undantagskaraktär. Beträffande
den praktiska tillämpningen kan anmärkas, att den som åtalas för brott under
angivande att gmnd för straffskärpning föreligger har möjUghet att undgå
fängelsestraff genom att betala en någorlunda väsentlig del av de tidigare
bötesstraffen och på så sätt göra sannolikt att ett nytt bötesstraff är
tillräckligt.

Övergångsbestämmelserna

Enligt
2 kap. 10 § regeringsformen får svårare brottspåföljd eller svårare särskild
rättsverkan av brott inte åläggas för en gärning än den som var föreskriven,
när gärningen förövades. Det kan därför uppenbarligen inte komma i fråga att tUlämpa
den nu föreslagna straffskärpningsbestämmelsen som ju gör det möjligt att
döma tiU fängelse för brott som hittills endast har kunnat föranleda böter
beträffande andra brott än sådana som begås efter den nya lagens
ikraftträdande. Enligt det under punkt 1 föreslagna övergångsstadgandet skall
emellertid vid tillämpning av straffskärpningsbestämmelsen hänsyn tagas till
bötesstraff, som ådömts före ikraftträdandet. Något hinder mot ett sådant
stadgande synes inte föreligga; stadgandet torde ej vara nödvändigt utan
innebär närmast ett klargörande av vad som ändå skuUe gälla. Straffskärpningen
är nämligen inte att betrakta såsom riktad mot det brott som låg bakom det
tidigare bötesstraffet utan som en skärpning av straffet för det nya brottet,
föranledd av att gärningsmannen har visat tredska eller grov vårdslöshet vid
verkställigheten av bötesstraffen. Den brottsliges rättssäkerhet kan inte sägas
bli trädd för nära därigenom att han vid begåendet av det tidigare brottet
inte kunde känna till den senare tillkomna straffskärpningsregeln. Däremot
måste krävas, att hans tredska eller vårdslöshet åtminstone till någon del
faller m under den nya lagens giltighetstid. Någon särskild regel härom torde
emellertid inte erfordras.

Hänvisningen
under punkt 1 bör, med den av lagrådet förordade paragrafindelningen i 25 kap.,
avse 7 a § i stäUet för 9 §.

Förslaget
till lag om ändring i rättegångsbalken Med hänsyn till vad lagrådet tidigare har
anfört bör det föreslagna

tillägget
till 1 kap. 3 § utformas så: "- när ej fråga är om tUl-

lämpning
av 25 kap. 7 a § brottsbalken".

s. 166 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:104 166

Förslaget till lag om ändring i lagen (1946: 804) om
införande av nya rättegångsbalken

Den föreslagna ändringen är föranledd av förslaget till
lag om fängelsepåföljd i vitesföreläggande. Som framgår av vad lagrådet anfört
i anslutning till det förslaget är det i hög grad tveksamt om fängelsevite bör
införas, innan en översyn skett av regleringen i olika lagar och andra
författningar av vite och övriga tvångsmedel. Om förslaget till lag om
fängelsepåföljd i vitesföreläggande inte fullföljs, behövs ingen ändring i
lagen om införande av nya rättegångsbalken.

Förslaget till lag om ändring i konkurslagen (1921: 225)

Den föreslagna ändringen i 138 § konkurslagen har samband
med ändringen i förmånsrättslagen, varigenom 19 § upphävs och därmed böter, viten
och förverkansbelopp inte längre ställs efter oprioriterad gäld. Beträffande
den sistnämnda ändringen har medtagits en övergångsbestämmelse, enligt vilken
äldre bestämmelser dock skall gälla i de fall gäldenären försatts i konkurs på gmnd
av ansökan som gjorts före ikraftträdandet.

Med hänsyn till sambandet mellan de föreslagna ändringarna
bör en motsvarande övergångsbestämmelse lämpligen medtagas också beträffande
138 § konkurslagen.

Förslaget till lag om ändring i lagen (1963:193) om
samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av
straff m. m. 29 §

20 kap. 15 § brottsbalken har upphävts genom lagen (1975:
667) om ändring i brottsbalken. Andra stycket i förevarande paragraf bör därför
utgå.

Förslaget till lag om ändring i lagen (1975:1265) om
ändring i införsellagen (1968: 621)

Syftet med ändringsförslaget är enligt remissprotokollet
endast att förtydliga övergångsbestämmelsen. Detta syfte torde bli bättre
tillgodosett, om bestämmelsen utformas på följande sätt: "Denna lag
träder i kraft den 1 januari 1976. Har arbetsgivaren försatts i konkurs genom
beslut före nämnda dag och har det för fordringen innehållna beloppet gjorts
eller kunnat göras gällande i konkursen, skall dock äldre lag till-lämpas i
fråga om fordringen."

Övriga lagförslag Dessa lämnas av lagrådet utan erinran.

s. 167 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:104 167

Utdrag

JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1977-03-10

Närvarande:
statsministern FäUdin, ordförande, och statsråden Bohman, Ahlmark, Romanus,
Turesson, Gustavsson, Mogård, Olsson, Dahlgren, Åsling, Söder, Troedsson, Mundebo,
Krönmark, Ullsten, Burenstam Linder, Wikström, Johansson, Friggebo

Föredragande:
statsrådet Romanus

Proposition
om avskaffande av förvandlingsstraffet för böter m. m.

Föredraganden
anmäler lagrådets yttrande över förslag till

1.
bötesverkstälUghetslag,

2.
lag om fängelsepåföljd i
vitesföreläggande,

3.
lag om ändring i brottsbalken,

4.
lag om ändring i
rättegångsbalken,

5.
lag om ändring i lagen (1946:
804) om införande av nya rättegångsbalken,

6.
lag om ändring i utsökningslagen
(1877: 31 s. 1),

7.
lag om ändring i konkurslagen
(1921: 225),

8.
lag om ändring i lagen (1954:
579) om nykterhetsvård,

9.
lag om ändring i lagen
(1963:193) om samarbete med Daimiark, Finland, Island och Norge angående
verkställighet av straff m. m.,

10.
lag om ändring i lagen (1963:
197) om allmänt kriminalregister,

11.
lag om ändring i införseUagen
(1968: 621),

12.
lag om ändring i lagen (1975:
1265) om ändring i införseUagen (1968: 621),

13.
lag om ändring i
förmånsrättslagen (1970: 979),

14.
lag om ändring i lagen (1972:
260) om internatioiieUt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom,

15.
lag om ändring i lagen
(1973:18) om discipUnstraff för krigsmän,

16.
lag om ändring i lagen (1974:
202) om beräkning av strafftid m. m.,

17. lag
om ändring i lagen (1974: 203) om kriminalvård i anstalt.

Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför.

Lagrådet
har tillstyrkt att förvandlingsstraffet för böter och viten avskaffas. Vidare
har lagrådet med vissa förbehåU i stort sett anslutit sig tiU den lagstiftning
i övrigt som framlagts i det remitterade förslaget.

1
Beslut om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde den 2 december 1976.

s. 168 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:104 168

Beträffande
de oUka punkterna i lagrådets yttrande vill jag anföra följande.

Förslaget
till bötesverliställighetslag

Vad
lagrådet har föreslagit beträffande 4, 5 och 7 §§ bör godtas.

Bestämmelsen
om kvittning, som upptagits i 9 § i det remitterade förslaget har enUgt min
mening sin plats i den nya bötesverkstäUighets-lagen. I tydlighetens intresse
bör dock som lagrådet förordat, en hänvisning tiU regeln tas in i 68 § 5 mom.
uppbördslagen (1953: 272). Som lagrådet påpekat bör kvhtningsparagrafen sättas
efter 7 § i det remitterade förslaget. Innebörden av kvittningsparagrafen, som
således bör betecknas 8 §, kan emellertid som lagrådet framhåller göras
klarare. Det kan emellertid enklast ske genom att den kvittningsgilla
fordringen anges vara "fordran enligt 68 § 1 eller 2 mom. eller 69 § 1
mom. uppbördslagen (1953: 272) på överskjutande skatt eller ränta på sådan
skatt". Jag förordar att lagtexten utformas i enlighet härmed. Lagrådets
förslag till lydelse av 9 §, motsvarande 8 § i det remitterade förslaget, bör
godtas liksom lagrådets förslag beträffande 10 och 11 §§.

Enligt
12 § i det remitterade förslaget kan kronofogdemyndigheten när sociala skäl föreUgger
efterge vidare verkstälUghet. Fömtsättningen för ett förordnande därom är att
indrivning skuUe vara tiU syimerUgt men för den bötfällde eUer någon som är
beroende av honom för sin försörjning. Av 13 § framgår bl. a. att åklagaren i
den ort där kronofodgemyn-digheten finns får föra talan mot sådant förordnande
genom besvär hos tingsrätten i samma ort. EnUgt tredje stycket i samma paragraf
får den bötfällde däremot inte föra talan mot kronofogdemyndighetens beslut att
inte ge eftergift.

Lagrådet
har i denna del framhållit att det möter betänkUgheter från
rättssäkerhetssynpunkt att avskära den bötfäUde från möjlighet att klaga över
beslut som går honom emot. Särskilt anses detta gälla när åklagaren fått rätt
att föra talan mot beslut som är tiU den bötfälldes fördel. I yttrandet
förordas därför bl. a. den ändringen av 13 § att den bötfällde också får rätt
att klaga över beslut enUgt 12 §.

Som
framgår av remissprotokoUet har förslaget om én särskUd talerätt för åklagaren
sin bakgmnd i den valda beslutsordningen. Det har sålunda förutsatts att
kronofogdemyndigheterna inte allmänt kan ha kännedom om förhållanden som i ett enskUt
faU kan tala mot ett beslut om eftergift av vidare verkstäUighet. Åklagarens
uppgift torde emeUertid främst vara att inskrida när det från kriminalpoUtisk
synpunkt skuUe vara stötande om verkstälUgheten upphörde. För den bötfäUdes del
påminner situationen vid vägrat bifaU tiU begäran om eftergift enUgt 12 § i
hög grad om vad som gäller när kronofogdemyndigheten vägrat bevilja anstånd med
betalning eUer medge avbetalning. Jag har för sistnämnda faU på förslag från
lagrådet nyss förordat ätt i 7 § andra stycket skall uttryckligen

s. 169 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:104 169

anges,
att talan ej får föras mot beslut angående anstånd eller avbetalning. Däremot
får den bötfäUde enUgt sista punkten i samma stycke begära prövning av beslutet
i samband med klagan över utmätning eller införsel. TiU vad nu sagts koimner
vidare, som lagrådet själv framhållit, att en klagorätt för den bötfällde i
fråga om beslut enligt 12 § kan leda till vissa egendomhga konsekvenser. Han
får nämligen möjUghet att ibland samtidigt klaga tUl annan instans över
utmätning eller införsel. Med hänsyn till vad sålunda anförts finner jag övervägande
skäl tala för att i denna del inte frångå det remitterade förslaget i vidare
mån än som fordras för en anpassning till 7 § andra stycket. Vad lagrådet i
övrigt anfört beträffande 13 § bör beaktas.

Efter
remissbeslutet har med anledning av den förra regeringens proposition 1975/76:
148 med förslag till enklare former för beivrande av mindre lagöverträdelser
gjorts en ändring i lagen (1946: 864) om återgäldande av kostnad för blodundersökriing
i brottmål vilken återverkar på tolkningen av begreppet "särskild
rättsverkan" i 1 § andra stycket i förslaget till bötesverkställighetslag.
Genom den av riksdagen beslutade ändringen i 1946 års lag (se JuU 1976/77: 11 s.
16, 21 och 35) kommer misstänkt att kunna åläggas ersättningsskyldighet för
kostnad för blodundersökning i samband med att fråga om ansvar för brottet tas
upp genom strafföreläggande. Beträffande sådan ersättningsskyldighet skall
bestämmelserna i 48 kap. rättegångsbalken om särskild rättsverkan gälla i
tillämpliga delar. Också vid tillämpningen av andra stycket bötesverkställighetslagen
bör blodundersökningskostnad som ålagts genom strafföreläggande jämställas med
särskild rättsverkan. Någon uttrycklig lagbestämmelse härom synes icke
behövlig. I sammanhanget förtjänar att nämnas att blodundersökningskostnad som
utdöms av domstol verkställs i annan ordning.

Förslaget
till lag om fängelsepåföljd i vitesföreläggande

Den
föreslagna nya lagen avser att mera genereUt vidga de befogenheter att sätta
ut vite i pengar som f. n. finns enUgt olika specialförfattningar tUl att
under vissa förutsättningar omfatta även utsättande av vite i fängelse.
Lagrådet har uttalat att det finner det tveksamt, om en sådan lagstiftning bör
genomföras, innan en aUmän översyn av vitesinstitutet och tvångsmedelsregleringen
i olika författningar har verkstäUts. För det faU att lagstiftningen ändå
genomförs har lagrådet tiUrått väsentliga jämkningar i det remitterade
förslaget.

Som
jag har anfört i remissprotokollet torde man kunna räkna med att förvandligshotet
har en inte oviktig funktion när det gäller vitesinstitutets effektivitet. En tiUfredsstäUande
påtryckningseffekt kan visserligen ibland uppnås genom att myndighet
föreskriver att om viss förpUk-telse inte fuUgörs, erforderUga åtgärder kommer
att vidtas genom myn-

s. 170 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:104 170

dighetens
försorg på den förpUktades bekostnad. I vissa faU står emellertid inte annat
tvångsmedel tiU buds eller kan av olika skäl inte korruna till användning.
Vissa områden där vitesförläggande kommer till användning är å andra sidan
sådana att det ofta ligger i sakens natur att de som berörs av
vitesföreläggande har utmätningsbar egendom. Oftast är detta fallet när
föreläggandet riktas mot någon i hans egenskap av fastighetsägare eUer rörelseidkare.
Man har emeUertid också att räkna med fall utan verkstälUghetsmöjUghet. Det är
närmast sådana situationer som den nya lagen avser att träffa. För att
ytterligare inskränka lagens tiUämp-Ughetsområde har föreskrivits att vite i
fängelse endast får föreläggas den som prövas kimna föreläggas vite över 2 000
kronor. Som jag nyss har anfört har lagrådet tillrått väsentUga jämkningar i
det remitterade förslaget. Dessa jämkningar går ut på att lagens
tillämpningsområde ytterUgare inskränks. Det föreslås sålunda det viUkoret att
den som avses med föreläggandet av fängelsevite tidigare skall ha varit
förelagd vite tiU ett belopp av minst 2 000 kronor utan att föreläggandet har
iakttagits. Därutöver görs fängelsevitet subsidiärt tiU övriga tvångsmedel eUer
andra åtgärder som lagligen står tiU buds. Samtidigt bör enligt lagrådets
mening som fömtsättning också anges, att ändamålet med föreläggandet skaU vara
av syrmerlig vikt.

En
lag av det innehåll som lagrådet sålunda har förordat torde med hänsyn till
sitt snäva användningsområde komma att i det närmaste sakna praktisk betydelse.
HärtiU kommer som lagrådet också har påpekat att möjligheten att använda
fängelsevite vid den av lagrådet förordade lösningen måste framstå som tämligen
slumpmässig, beroende på om specialförfattningen innehåUer föreskrifter om
andra tvångsmedel än vite eller ej. Jag delar dessutom lagrådets uppfattning
att frågan om en effektivisering av vitesinstitutet inte är av den betydelsen
att den på Kt avgörande sätt påverkar frågan om förvandUngssystemet nu bör
slopas. Vad jag nu har anfört leder mig till den slutsatsen att frågan om en
lagstiftning om fängelsevite f. n. inte bör genomföras. Jag vill emellertid
understryka att utveckUngen på vitesområdet bör följas med uppmärksamhet efter
förvandlingsstraffets avskaffande. Skulle det visa sig nödvändigt, är jag
beredd att ånyo ta upp frågan om en komplettering av tvångsmedlen.

Förslaget
till lag om ändring i brottsbalken

Jag
tillstyrker lagrådets förslag till ändrad lydelse av 25 kap. 9 §. Vad gäller
kapitlets disposition så förordar jag dock att den nya paragrafen ersätter
nuvarande 8 § och att denna bestämmelse skall betecknas 9 §. Hänvisningen under
punkt 1 i övergångsbestämmelserna tiU paragrafen bör med anledning härav avse 8
§ i stället för 9 §. Vad lagrådet har anfört i övrigt rörande
övergångsbestämmelserna föranleder ingen kommentar från min sida.

s. 171 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:104 171

Förslaget
till lag om ändring i rättegångsbalken

Vad
lagrådet har föreslagit i denna del kan godtas med den ändringen att 7 a § byts
ut mot 8 §.

Vad
lagrådet i övrigt har anfört i sitt yttrande ger mig inte anledning till
erinran.

Utöver de av lagrådet
föreslagna ändringarna och tilläggen bör vissa redaktioneUa jämkningar företas
i lagförslagen.

Med hänsyn tUl att visst
rådrum behövs för reformens genomförande föreslår jag att ikraftträdandet av
den nya lagstiftningen bestäms tiU den 1 oktober 1977.

Hemställan

Jag
hemstäUer att regeringen föreslår riksdagen att antaga förslagen till

1.
bötesverkstälUghetslag,

2.
lag om ändring av brottsbalken,

3.
lag om ändring i
rättegångsbalken,

4.
lag om ändring i utsökningslagen
(1877: 31 s. 1),

5.
lag om ändring i konkurslagen
(1921: 225),

6.
lag om ändring i lagen (1954:
579) om nykterhetsvård,

7.
lag om ändring i lagen
(1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående
verkställighet av straff m. m.,

8.
lag om ändring i lagen
(1963:197) om allmänt kriminalregister,

9.
lag om ändring i införseUagen
(1968: 621),

10.
lag om ändring i lagen (1975:1265)
om ändring i införseUagen (1968: 621),

11.
lag om ändring i
förmånsrättslagen (1970: 979),

12.
lag om ändring i lagen (1972:
260) om internationellt samarbete rörande verkstäUighet av brottmålsdom,

13.
lag om ändring i lagen (1973:
18) om disciplinstraff för krigsmän,

14.
lag om ändring i lagen (1974:
202) om beräkning av strafftid m. m.,

15.
lag om ändring i lagen (1974:
203) om kriminalvård 1 anstalt,

16.
lag om ändring i uppbördslagen
(1953: 272).

Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som före draganden har
lagt fram.

s. 172 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:104 172

Innehåll

Proposition
.................................................... 1

Propositionens
huvudsakliga innehåll ..................... 1

Lagförslag ........................................................ ..... 2

Utdrag av protokoll vid
regeringssammanträde 1976-12-02 20

1
Inledning .................................................... 20

2
Gällande ordning m. m........................................ ... 21

2.1 Bötesstraffet
och bötesverkstälUgheten 21

2.1.1
Bestämmelser om bötesstraff.................... 21

2.1.2
Bötesformernas
användningsområden ...... 23

2.1.3
BötesverkstälUghetens gång.................... ... 24

2.2 Vite
och särskild rättsverkan 26

2.2.1
Vite ................................................ 26

2.2.2
Särskild rättsverkan ............................... 27

2.3
Bestämmelser om nordisk verkstäUighet............ ... 27

2.4
Nordisk rätt ............................................. 29

3 Utredningens
undersökningar m. m........................ 31

3.1 Vissa
statistiska uppgifter beträffande avgöranden om böter

och
viten.................................................... 32

3.2
Uppbörds- och indrivningsresultat
................... 32

3.3
Utfallet av
kronofogdemyndighets oUka åtgärder. 33

3.4
Förvandlingsmålen och förvandUngsstraffen....... 34

3.5
Kostnader för förvandUngssystemet
.............. 35

3.6
Den ekonomiska betydelsen av
förvandUngshotets betalningsfrämjande effekter 35

3.7
Klientelundersökning...................................... ... 36

4
Utredningens förslag ...................................... 38

5
Remissyttrandena ........................................... ... 43

5.1
Förvandlingsstraffet...................................... ... 43

5.2
Ny bötesverkstälUghetslagstiftning
................ ... 50

6 Föredraganden ............................................... ... 63

6.1
Förvandlingsstraffet .................................. ... 63

6.2
Ny bötesverkställighetslagstiftning
................ ... 76

6.2.1
Allmänna synpunkter............................... ... 76

6.2.2
Utformningen av de nya reglerna............... ... 78

7
Upprättade lagförslag ...................................... ... 87

8
Specialmotivering.............................................. 88

8.1
Förslaget till bötesverkstälUghetslag................ ... 88

8.2
Förslaget till lag om
fängelsepåföljd i vitesföreläggande .... 104

8.3
Förslaget tiU lag om ändring i
brottsbalken......... 106

8.4
Förslagen tiU lagar om ändring
i rättegångsbalken och

lagen
(1946: 804) om införande av nya rättegångsbalken 109

8.5 Förslaget
till lag om ändring i utsökningslagen

(1877:
37 s. 1) ........................................... 109

8.6
Förslaget tiU lag om ändring i
konkurslagen (1921: 225) 109

8.7
Förslaget tiU lag om ändring i
lagen (1954: 579) om nykterhetsvård 110

8.8
Förslaget tiU lag om ändring i
lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkstälUghet
av straff m. m............. 110

s. 173 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:104 173

8.9
Förslaget till lag om ändring i lagen (1963: 197) om

allmänt
kriminalregister.................................. .. 111

8.10
Förslaget till lag om ändring i
införseUagen (1908: 21) 111

8.11
Förslaget till lag om ändring i
lagen (1975: 1265) om

ändring
i införseUagen (1968: 621) ................. .. 113

8.12 Förslaget
till lag om ändring i förmånsrättslagen

(1970:979)
............................................. .. 113

8.13
Förslaget tiU lag om ändring i
lagen (1972: 260) om internationellt samarbete rörande verkstäUighet av
brottmålsdom ........................................... .. 113

8.14
Förslaget till lag om ändring i
lagen (1973: 18) om discipUnstraff för krigsmän 114

9
Hemställan .................................................. 114

10
Beslut ....................................................... 114

Bilaga
1 Utredningens lagförslag ....................... 115

Bilaga 2 KUentelundersökning
............................ 130

Bilaga 3 De remitterade
lagförslagen .................. .. 133

Utdrag
av lagrådets protokoU 1977-02-04............... .. 152

Utdrag
av protokoll vid regeringssammanträde 1977-03-10 167

NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM 1977 740657

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

24 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (20)

20 kopplingar i 14 dokument.

  1. SOU 2012:34 Nya påföljder, Del 1-4, del 1 om s. 71 i texten
  2. Bet. 1984/85:KU35 med anledning av granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning s. 1985 i texten
  3. Bet. 1984/85:JuU22 om ny viteslagstiftning (prop. 1984/85:96 jämte motioner) s. 16 i texten
  4. Bet. 1982/83:JuU29 om bötesförvandling (prop. 1982/83:93) s. 12 i texten
  5. Prop. 1982/83:93 om ändring i brottsbalken m.m. (förvandling av böter) s. 13 · s. 19 om s. 35 i texten

Visa alla 14

Rättsfall (1)

1 koppling.

  1. NJA 2012 s. 22 »Bötesförvandlingen I« i texten

Doktrin (3)

3 kopplingar i 2 dokument.

  1. Rodhe, Handbok i sakrätt, 1985 s. 125 · s. 515 i texten
  2. Lavin, Offentligrättsligt vite 2, 1980 s. 129 i texten