om åtgärder för att underlätta företagens uppgiftslämnande m.m.
65 sidor, varav 58 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 58 av 65 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1976/77:115, om åtgärder för att underlätta företagens uppgiftslämnande m.m.
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1976:77/115
Regeringens proposition 1976/77:115
om
åtgärder för att underlätta företagens uppgiftslämnande m. m.;
beslutad
den 24 mars 1977.
Regeringen föreslår riksdagen alt antaga det
förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.
På
regeringens vägnar THORBJÖRN FÄLLDIN
INGEMAR
MUNDEBO
Propositionens
huvudsakliga innehåll
I propositionen redovisas förslag till åtgärder för
att begränsa och underlätta förelagens uppgiftslämnande. En tidsbegränsad
delegation förutskickas bli tillsatt till vilken myndigheterna skall vara
skyldiga att anmäla krav på ny eller utökad uppgiflsinsamling. Delegationen ges
befogenhet att avgöra om vissa uppgifter får samlas in eller ej. Dessutom
föreslås delegationen vid behov få föreskriva villkor för uppgiftsinsamlingen
från företag.
Delegationen skaU vidare göra en genomgång av
engångsnatur av befintliga uppgiftsrutiner och därvid föreslå konkreta
åtgärder för atl reducera och förenkla uppgiftslämnandet. Mol bakgrunden av de
erfarenheter som efter tre år har vunnits av delegationens arbete bör
statsmakterna ta ställning liU hur permanenta organisatoriska åtgärder på
detta område bör utformas.
De enskilda myndighetemas ansvar att i ökad
utsträckning medverka till att företagens uppgiftslämnande underlättas
understryks. I detta syfte förutskickas bl. a. att tiUägg kommer att göras
till allmänna verksstadgan och förordningen om rationaliseringsverksamheten i
den civila statsförvalt-ningeti.
I
Riksdagen 1976177. I saml Nr 115
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1976/77:115
Utdrag
BUDGETDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid
regeringssammanträde 1977-03-24
Närvarande:
statsministem Fälldin, ordförande, och statsråden Bohman, Ahlmark, Romanus,
Turesson, Gustavsson, Antonsson, Mogård, Olsson, Dahlgren, Åsling, Troedsson,
Mundebo, Ullsten, Burenstam Linder, Wikström, Johansson, Friggebo.
Föredragande:
statsrådet Mundebo
Proposition
om åtgärder för att underlätta företagens uppgiftslämnande m.m.
1
Inledning
I motioner tiU 1965 års riksdag (mot. 1965:1: 346
och 1965:11:416) föreslogs bl.a. att riksdagen i skrivelse lill Kungl. Maj:t
skulle anhålla om utredning och förslag beträffande samordning och förenkling
av de uppglfts-och uppbördsskyldigheler som det allmänna ålägger företagen.
Allmänna beredningsutskottet tillstyrkte en utredning och riksdagen beslutade i
enlighet med utskottets förslag (ABU 1965:30, rskr 1965:261).
Med stöd av Kungl. Maj;ts bemyndigande den 12
december 1969 tillkallade chefen för finansdepartementet fyra sakkunniga med
uppdrag att se över bestämmelserna om företagens och andra arbetsgivares
uppgifts- och uppbördsskyldighet. 1 direktiven lill de sakkunniga framhölls att
syftet med utredningen i första hand var att efter en genomgång av rutinerna på
varje område överväga vad som kunde göras för alt åliggandena skulle bli så
litet betungande som möjligt. Det konstaterades att också myndigheterna hade
ett starkt intresse av all bestämmelserna var utformade så atl företagen och
andra kunde fullgöra sina skyldigheter på ett enkelt och rationellt sätt.
Möjligheter till samordning, bl.a. genom användning av samma grundmaterial för
skilda ändamål, borde därför närmare utredas. Frågan om ersättning för
uppgifts- och uppbördsverksamhetens fullgörande ingick inte i uppdraget, men de
sakkunniga var oförhindrade alt undersöka i vilken mån ändringar av del
sakliga innehållet i gällande bestämmelser på förevarande områden kunde vara
av betydelse för en förenkling och rationalisering.
Prop.
1976/77:115 3
De sakkunniga', som antog namnet
utredningen om företagens uppgiftsplikt (UFU) har den 5 mars 1976 avgivit
slutbetänkandet (SOU 1976:12) Företagens uppgiftslämnande. Utredningen har
tidigare överlämnat betänkandet (SOU 1973: 33) Ränta och reslavgift på skatt
m. m. samt promemoriorna Arbetsgivares anmälningsskyldighet enligt
utlänningskungörelsen m.m. (Ds Fi 1974:3) och Förenklad uppgiflsskyldighet till
socialförsäkringen m.m. (1974-11-19).
Efter remiss har yttranden över
slutbetänkandet avgivits av justitiekanslern, Göta hovrätt,
rikspolisstyrelsen, centralnämnden för fastighetsdata, datainspektionen,
försvarets rationaliseringsinstitut, riksförsäkringsverket, statskontoret,
generallullslyrelsen, statistiska centralbyrån (SCB), bankinspektionen,
försäkringsinspeklionen, riksrevisionsverket, riksskatteverket,
konjunkturinstitutet, riksarkivet, lanlbruksstyrelsen, skogsstyrelsen, statens
livsmedelsverk, fiskeristyrelsen, statens jordbruksnämnd, statens
naturvårdsverk, produktkonlrollnämnden, miljödatanämnden, kommerskollegium,
patent- och registreringsverket, näringsfrihetsombudsmannen, statens pris- och
kartellnämnd, konsumentverket, överstyrelsen för ekonomiskt försvar,
arbetsmarknadsstyrelsen, arbetarskydds-styrelsen, bosladsstyrelsen, statens
planverk, statens industriverk, statens vattenfallsverk, länsstyrelsemas
organisationsnämnd, riksdagens ombudsmän (JO), fullmäktige I Sveriges
riksbank, länsstyrelsema i Stockholms, Östergötlands, Jönköpings, Göteborgs-
och Bohus, Jämtlands och Norrbottens län, punktskalteutredningen (Fi 1970:
57), 1972 års skatteutredning (Fi 1972:02), ADB-beredningsgruppen (C 1973:06),
ulrikeshandelsstati-stikutredningen (Fi 1974: 06), utredningen (Fi 1975: 08) om
finansieringsbolagen m.m., expertgruppen (In 1967:24) för regional
utredningsverksamhet, sysselsältningsutredningen (A 1974:02), Svenska
Handelskammarför-bundel, Sveriges Slandardiseringskommission, Stockholms läns
landsting, Stockholms kommun, Linköpings kommun, Jönköpings kommun, Göteborgs
kommun, Östersunds kommun, Luleå kommun. Svenska kommunförbundet,
Landstingsförbundet, Sveriges Advokatsamfund, Sveriges Grossistförbund,
Sveriges Köpmannaförbund, Sveriges Industriförbund, Sveriges Hantverks- och
Industriorganisation, Lantbrukarnas Riksförbund (LRF), Föreningen
Auktoriserade Revisorer, Svenska Försäkringsbolags Riksförbund, Tjänstemännens
centralorganisation (TCO), Centralorganisationen SACO/SR, Landsorganisationen
i Sverige (LO), Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF), Handelns
Arbetsgivareorganisation, Sveriges Redareförening, Företagareföreningamas
Förbund, Svenska Bankföreningen, Svenska Sparbanksföreningen, Familjeföretagens
Förening, Kooperativa Förbundet, Svenska Byggnadsentreprenörföreningen,
Svenska Företagares Riksförbund, Svenska Åkeriförbundel, Svensk Indstriföre-
' Överdirektören Hans Jämbrink,
ordförande (t.o.m. den 28 juni 1974), överdirektören Eric Hallman, ordförande
(fr. o. m. den 28 juni 1974), direktören Erik Eklund, direktören Ove Kjellgren
och avdelningsdirektören Per Gunnar Linde.
Prop. 1976/77:115 4
ning,
Sveriges Bokförings- och Revisionsbyråers Förbund samt Sveriges Mekan förbund.
2
Utredningen 2.1 Bakgrunden
2.1.1 Utvecklingen av
uppgiftsinhämtandet
Utredningen konstaterar alt företagen och andra
arbetsgivare har fått alltmer vidgade åligganden att förse myndigheterna med
uppgifter av olika slag i eller utan förening med inbetalning av skatter eller
avgifter. Förklaringen härtill är uppenbarligen till stor del det successivt
ökade behov av information som följer med utbyggnaden av den offentliga
verksamheten på skilda samhällsområden.
Som exempel pä förhållanden som lett till ökat
behov av information från företagssektorn kan på konjunkturpolitikens område
nämnas kraven på en utbyggnad av den ekonomiska korttidsstatistiken. Andra
exempel är den förstärkta prisövervakningen inom prispolitikens område, den
intensifierade branschulredningsverksamheten inom industripolitiken, det obligatoriska
skördeskadeskyddet, ATP-reformen och tandvårdsförsäkringen inom
socialpolitiken, den utvidgade planeringen på länsnivå inom regionalpolitiken
samt av vissa skatter såsom mervärdeskatten och reklamskatten. Lagstiftning för
att främja anställningstryggheten och sysselsättningen av äldre arbetstagare
kan också tas som exempel på företeelser som har gett och kan ge upphov till
etl ökat informationsflöde från företag till förvaltning.
Bakom utvecklingen ligger allmänt sett atl
samhällets verksamhet har blivit alltmer omfattande och ingripande. Delta har
föranlett inte bara behov av information på flera områden utan även krav på en
alltmer detaljerad redovisning från företag och enskilda. Sistnämnda
förhållande avspeglas bl. a. i de undersökningar som görs av myndigheter med
planerande eller analyserande uppgifter med anknytning till företagssektorn.
Utredningen framhåller vidare att tillväxten inom
näringslivet i sig medför en ökning av den mängd uppgifter som går från
företag till förvaltning. Om antalet ekonomiska transaktioner, antalet företag,
antalet produktvarianter, antalet anställda etc. tiUtar så ökar vid ett givet
antal uppgiftsinsam-lingsrutiner också volymen på överförda uppgifter.
Ett ökat uppgiftsinhämtande synes också ha följt
med utvecklingen på ADB-området. Tidigare utgjorde svårighetema att bearbeta
uppgifter ofta en restriktion mot uppgiftsinhämtande. Det var utrymmeskrävande
och ohanterligt atl lagra stora uppgiftsmängder, och betydande manuella arbetsinsatser
krävdes för att utnyttja befintliga uppgifter t. ex. för olika typer av
beräkningar och sammanställningar. Förutsättningarna för att samla in och
utnyttja data har drastiskt ändrats i och med att transport, lagring
Prop. 1976/77:115 5
och
återvinning av uppgifter samt beräkningsarbeten i stor utsträckning kan utföras
med hjälp av ADB.
2.1.2.
Kritiken mot uppgiftsinhämtandet
De ökade kraven på uppgiftslämnande m. m. från
företagen har mötts av elt allt starkare motstånd från företagssidan.
Huvudlinjen i den på senare år framförda kritiken synes enligt utredningen vara
att det är den samlade uppgifts- och uppbördsskyldighelen som medför
oacceptabelt stora besvär och kostnader för företagen. Uppgiflskraven uppfattas
bl.a. som onödigt detaljrika, för ofta återkommande och inte sällan
svårbegripliga och besvärliga att besvara - framför allt för mindre företag.
Vidare hävdas att samma eller liknande uppgifter måste lämnas flera gånger och
atl uppgifts-lämnama ofta får vetskap om uppgiftskraven alltför sent och får
kort tid på sig för redovisningen. Vissa uppgiftskrav anses vara särskilt
betungande såsom en del engångsenkäter av typ branschundersökningar och
statistiska centralbyråns (SCB:s) årliga industristatistik. Särskilt
beträffande SCB framförs att det ofta är svårt att inse värdet av de enskilda
uppgifterna och att de inte sammanställs av SCB på sådant sätt att statistiken blir
lill direkt nytta förde uppgiftslämnande företagen.
Man har även diskuterat hur problemen med det
växande uppgiftslämnandet skall lösas. Särskilt två sätt har härvid kommit i
förgmnden, nämligen atl anordna en central datainsamling och att ersätta företagen
för fullgörandet av uppgifts- och uppbördsskyldigheten.
2.1.3
Internationella tendenser och erfarenheter
UFU konstaterar att de problem som företagen ser
förknippade med förvaltningens krav på uppgiftslämnande inte är unika för
svenska förhållanden. Behovet av uppgifter från företagen växer uppenbariigen
efter hand starkt i alla länder på hög ekonomisk utvecklingsnivå och
myndigheternas uppgiftskrav leder allmänt till irritation hos företagen.
I USA har man försökt råda bot på problemen genom
en särskild lag enligt vilken federala myndigheter inte får genomföra
uppgiftsinsamling över viss storlek utan godkännande på förhand. I England har
man strävat efter samordning på det statistiska området för den
decentraliserade statistiken och det centrala organet. Central Statistical
Office (CSO), har fått lill uppgift bl. a. att granska blanketter i fråga om
undersökningar inom företagsstatistiken. CSO försöker tillse alt onödigt
dubbelarbete undviks men synes hinna med endast en relativt ytlig granskning
av blanketter för nytillkomna undersökningar.
I Frankrike inrättades år 1966 inom centralbyrån
för statistik m. m. ett organ för registrering och revision av administrativa
blanketter. Organet skaU verka för samordning av statistiska och administrativa
frågeformulär
Prop. 1976/77:115 6
och
har liksom sin engelska motsvarighet inte någon beslutande funktion. Inte
heller det franska registreringsorganet synes hinna med mer än en ytlig
behandling av de blanketter som kommer in för granskning.
2.2
Kartläggning av företagens uppgiftslämnande
2.2.1 Syfte
Utredningen har låtit genomföra en kartläggning av
den statliga och kommunala förvaltningens uppgiflsinsamling från företagssektom
under år 1971. Syftet med kartläggningen var att få en samlad och systematisk
bild av vilka krav på uppgifter statliga och kommunala myndigheter och andra
enheter ställer på företag och andra arbetsgivare - dock ej arbetsgivare inom
den offentliga sektom. Karlläggningen skulle dels ge en översiktlig beskrivning
av informationsflödets karaktär, innehåll och volym, dels ge en relativt
detaljerad information om de enskilda uppgiftskraven.
UFU valde atl belysa informationsflödet mellan
företag och myndigheter från myndighetssidan, dvs. alt fråga myndigheterna
vilka uppgifter man ställer krav på från företagen. Genom att studera
informationsflödet från myndighetssidan värdet möjligt att med relativt
begränsade resursinsatser fråga alla myndigheter om samtliga de krav på
uppgifter som riktas mot företagen.
Utredningen har redovisat resultatet av
undersökningen frän flera aspekter med användning av olika mått på
uppgiftslämnandets omfattning.
2.2.2 Omfattningen
av uppgiftskraven
Av totalt 674 myndigheter (inkl. andra enheter i
förvaltningen) som ingick i undersökningen hade 93 ett eller flera
uppgiftskrav att redovisa år 1971. Totalt redovisades 707 uppgiftskrav. Antalet
uppgiflslämnare, uppräknat med antalet gånger som uppgifter lämnades, uppgick
år 1971 till ca 8 milj. och antalet lämnade deluppgifter beräknades totalt till
drygt I miljard. Ca 49 milj. blanketter e. d. (primäruppgifter) lämnades in
till myndigheterna under nämnda år. Av dessa primäruppgifler avsåg ca 90%
skatter, tullar och socialförsäkringsavgifter (se tabell I). Om man utgår från att det finns i runt tal 400000 företag i landet,
skulle detta innebära att under år 1971 varje förelag i genomsnitt berördes av
ca 20 uppgiflskrav. Härvid har beaktats att vissa uppgiftskrav upprepas under
året. Om man bortser därifrån och räknar vaije uppgiftskrav enbart en gång per
företag mötte företagen i genomsnitt ca 15 olika krav under året. Antalet
lämnade blanketter per förelag var ca 120.
2.2.3
Typer av uppgiftskrav
Uppgiftskraven
kan grovt indelas i sådana som i första hand används för
Prop. 1976/77:115 7
administrativa ändamål resp. sådana som i första hand
används för statistiska ändamål. Med administrativa krav avses sådana där
uppgifterna från det enskilda företaget leder lill beslut beträffande företaget
(administrativa beslut). Med statistiska uppgiflskrav avses sådana där
uppgifter från enskilda företag ställs samman och bearbetas på olika sätt.
Informationen om gmpper av företag i form av statistiska tabeller och diagram
används sedan för allmänt administrativt bruk, planering, forskning etc. inte
bara i förvaltningen utan också i näringslivet. Kombinationer av ändamål
förekommer också.
Vid undersökningen visade del sig att uppgiftskraven
fördelade sig ungefär jämnt på de två huvudsyftena administrativa resp.
statistiska ändamål. Däremot övervägde det administrativa huvudsyftet nästan
helt när man ser till antalet uppgiflslämnare eller antalet primäruppgifter. De
uppgifter som i första hand insamlades för administrativa ändamål - dvs.
tillsyn och kontroll, samhällsplanering, tillståndsprövning samt redovisning
av skatt m. m. - användes också i stor utsträckning för statistiska ändamål.
Det motsatta förhållandet var däremot mindre vanligt.
2.2.4 Koncentrationen av uppgiftskraven
Huvudparten av uppgiftslämnandet
härrör från ett fåtal myndigheters krav, som tabell I visar. SCB:s krav är
många och detaljerade men berör i allmänhet inte så många förelag, varför
bidraget till den samlade blankettmängden är relativt begränsat. Det är i
stället de administrativa kraven som är helt dominerande. De berör många
uppgiflslämnare - främst då administrationen av beskattningen och
socialförsäkringen - eller aktualiseras mycket ofta såsom fallet är inom
tulladministrationen. De många krav som härrör från kretsen av myndigheter
utanför de i detta avseende tio största - dessa tio svarar för närmare 40% av
antalet krav - svarar när det gäller mer relevanta mått på uppgiftslämnandet för
en mycket ringa del.
Mils
8S8SS
88Sic
00 5 * ' o '
opaginerad Kontrollera mot PDF
O ON o O
-
U T3 Q, w U
£fc D.-C a u 3 a
&
- ,
Z
-i > 8
fes SSorg
f* r o (N r
? o o o-t 00-
r « TT
rn CO 00
vO » r CN
O oo o' o' O r OO I ON -
opaginerad Kontrollera mot PDF
§ 2 c
o c
" " "
rl
o" on" (n
TT o rn O 00 o" o" o" o" ' ri
8
opaginerad Kontrollera mot PDF
13cl>
|23
S
O >v-) o o 00 r
OO ON
r (N
O r n lo OO o
opaginerad Kontrollera mot PDF
a« cio
L.
6 c
C u
0. o
so
Cl,
a
3
3
U
c
Q
(N o » /- TJ- (N ON (N r » (N r
» O ( OO m - VI o f*~. o oo
- (N
s
(N
r-; --" rn so oo' fn o o o'
O (N
(N » O NO w-1
O O
Tf*" r f" "
8
§§° i|
( O
O O O
8
VI
NO » O
( ( (N m
o
c
3
opaginerad Kontrollera mot PDF
v-, sO
''t 00
ON ao' " rl
r nO ON
OO 0\
o rr r-
Prop. 1976/77:115 9
Koncentrationen av uppgiftslämnandet, som den
mättes i kartläggningen, blir också påtaglig när man analyserar enskilda
uppgiftskravs bidrag. De sju största kraven, dvs. 1 % av samtliga krav, svarar
för ca 50% av totala uppgiftslämnandet, mätt i antal deluppgifter uppräknat
med antal primäruppgifter och periodiciteten. 2 % av kraven svarar för ca 65 %
och 3 % av kraven för ca 75 % härav.
2.2.5 Periodicitet
i uppgiftskraven
UFU delar vidare upp uppgiftskraven i typema
permanenta och regelbundna, permanenta men oregelbundna samt tillfälliga. Till
den första kategorin hör inkomstdeklarationer, redovisning av innehållen skatt
och industristatistiken. Till den andra hör anmälningar vid anställning och
vid import och export av varor. Enkäter som görs av utredande myndigheter såsom
statens pris- och kartellnämnd och statens industriverk är i regel tillfälliga
uppgiftskrav. Kartläggningen visade en stor dominans för de permanenta och
regelbundna kraven. Mätt i antal uppgiflslämnare (uppräknat med periodiciteten)
svarar de för 89%. Även räknat i antal primämppgifler är andelen hög, 78%. De
årliga kraven och de med redovisning sex gånger per år (i allmänhet varannan
månad) väger därvid tungt. Uppbörds- och mervärdeskattedeklarationema betyder
här myckel. De tillfälliga kraven betyder däremot myckel litet antingen man
mäter i antal uppgiflslämnare eller i antal primäruppgifter.
2.2.6 Generella
och selektiva uppgiftskrav
UFU finner atl de flesta kraven på elt eller annat
sätt är selekliva, dvs. endast en viss grupp eller vissa grupper av företag
omfattades av kravet. Selektionen kan ske efter bransch, efter storleksklass,
efter region eller efter något annat kriterium. Selektionen kunde också ha
gjorts medelst statistiskt urval. Kombinationer av olika selektionstyper är
vanliga. Selektion efter storlek förekommer oftare bland SCB:s uppgiftskrav -
ca 60% av SCB:s krav avsåg endast viss storleksgrupp - än inom andra sektorer.
Endast ett tiotal uppgiftskrav betraktas som generella, dvs. avser - åtminstone
i princip - aUa förelag. Ungefär hälften av dem hör hemma i skatteadministrationen.
2.2.7 Författningsmässig
reglering av uppgiftsinhämtandet
Den styrning av myndigheternas uppgiftsinhämtande
som författningsbestämmelserna ger är olika stark på olika
lagstiftningsområden. Föreskrifter som avser inkomstbeskattning, tullar och
avgifter av olika slag är vanligen så utformade atl de också låser fast ett
behov av vissa bestämda uppgifter för myndigheternas tillämpning. I övrigt har
myndigheterna att i betydande grad själva bedöma vilka uppgifter som behöver
inhämtas, när och från vilka kategorier av företag uppgiftsinsamling skall ske,
m. m.
Prop. 1976/77:115 10
Uppgiflsskyldighet förelåg enligt undersökningen
för tre fjärdedelar av uppgiftskraven. De uppgiftskrav för vilka
uppgiflsskyldighet inte förelåg berörde endast några få procent av samtliga
uppgiflslämnare lill den statliga sektorn. Flertalet av dessa omfattades av
SCB:s uppgiftskrav; för cirka en fjärdedel av SCB:s uppgiflslämnare förelåg
inte uppgiftsplikl.
2.2.8
Samordnat uppgiftsinhämtande och samutnyttjande av uppgifter
UFU finner att uppgiftsinhämtandet karaktäriseras
av atl förvaltningsmyndigheternas informationsbehov beträffande företagens
verksamhet tillgodoses myndighetsvis, bortsett frän användningen av offentlig
statistik. Det ligger därvid i sakens natur att de uppgifter som en myndighet
infordrar är utvalda och avpassade för att svara just mot myndighetens från
tid till annan varierande behov. Eftersom myndighetema har olika funktioner
kommer uppgifterna därmed också att få sin specieUa sammansättning för varje
myndighet. Myndigheternas informationsbehov är å andra sidan inte avgränsade på
så sätt att den ena myndigheten behöver vissa slags uppgifter och den andra
uppgifter enbart av annat slag. Delta avspeglas i uppgiftspliktsförfaltningar
som ger flera myndigheter möjlighet att infordra samma slags uppgifter.
Samordning av myndighetemas uppgiftsinhämtande kan
avse åtgärder av de mest skiftande slag, bl.a. sådana som medför att flera
myndigheter utnyttjar ett och samma uppgiflsmaterial. Sådan samordning
underlättas av enhetliga definitioner för olika typer av företag och enhetliga
identitetsbeteckningar. En annan möjlighet ligger i alt inrätta s. k.
basregister med vissa gmndläggande uppgifter, vilka kan spridas från den
registerförande myndigheten till andra myndigheter.
De inskränkningar i rätten att ta del av
myndighetemas insamlade uppgifter som sekretessbestäminelsema ger är formellt
inte tillämpliga i förhållandet myndighetema emeUan. Enligt den praxis som har
utvecklats görs dock en prövning även här och en myndighet som ansvarar för
inhämtad information bedömer sålunda om ett utlämnande liU annan myndighet kan
anses vara förenligt med det sekretesskyddade intresset.
Såvitt UFU har kunnat finna vid genomgång av
uppgiftskraven är dock den redovisning som förelagen åläggs så speciellt
utformad i de olika uppgiftskraven att det är svårt alt påstå att likhetema
meUan uppgifter i och för sig innebär ett dubblerat uppgiftslämnande. Det krävs
mer ingående analyser än vad utredningen har kunnat göra för att se vilka
sammanjämkningar som eventueUt är möjliga och som skulle medföra påtagliga
lättnader i uppgiftslämnandet.
UFU lämnar en redogörelse för SCB:s verksamhet och
för frågor om statistikproduktionens avvägning och samordning. Redogörelsen
kompletteras med en av SCB lämnad redovisning för företagsstatistiken och för
vad som görs för att underlätta och begränsa företagens uppgiftslämnande till
statistiken.
Prop. 1976/77:115 11
Utredningens uppdrag har föranlett studier av ett
stort antal uppgiftskrav. Delta har varit nödvändigt för atl få en uppfattning
om vilka bedömanden som i allmänhet ingår i avvägningen av ett uppgiftskrav.
Hur en granskning av uppgiflskrav kan ge insiki i dessa hänseenden belyses genom
en redogörelse för UFU:s ställningstaganden till några särskilt utvalda
uppgiflskrav.
2.3
Utredningens synpunkter och förslag
2.3.1
Inledning
UFU har inte funnit det praktiskt möjligt att
granska uppgiftskraven och bakomliggande författningsbestämmelser på det sätt
som krävs för atl man skall kunna klarlägga vad som behöver ändras i varje
särskilt fall för atl göra uppgiftslämnandet mindre betungande.
Det är utredningens mening att frågan om att
åstadkomma lättnader i uppgiftslämnandet bör prövas successivt och främst i
anslutning till att författningar och administrativa system tas upp för
ändring eller översyn från synpunkter som inte gäller endast uppgiftslämnandet.
Målet bör därvid vara att förvaltningens behov av information skall
tillgodoses till så små kostnader och besvär för uppgiftslämnarna som möjligt.
Översyner pågår redan inom en rad områden vilka berör företagen i deras
egenskap av uppgiflslämnare till myndigheterna. Bl.a. bedrevs vid årsskiftet
1974-1975 minst ett femtiotal utredningar vilkas resultat kunde antas få
betydelse för uppgiftslämnandet från företag inom olika näringsgrenar. Av dessa
utredningar kan nämnas föreiagsskatteberedningen och
mervärdeskatteulred-ningen. Inom de uppgiftsinhämtande myndighetema bedrivs
också översyner av rutiner för uppgiftssamling. SCB hart. ex. ett stort antal
utredningsprojekt som direkt eller indirekt berör företagens uppgiftslämnande
lill statistiken. På skatte- och uppbördsområdel pågår den för
riksskatteverket och statskontoret gemensamma utredningen Rationalisering av
skatteadministrationen (RS-ulredningen), som bl. a. behandlar frågor om
arbetsgivares uppgifter för källskatt, taxering och arbetsgivaravgifter.
UFU har med hänsyn lill del sagda fått inrikta sig
på atl i samband med genomgång av uppgiftskraven och bakomliggande bestämmelser
söka mer allmänt bedöma vad som kan göras för att uppgiftsinhämtandet skall bli
avvägt med tillböriigt hänsynstagande till uppgiftslämnarna. Såsom utredningen
har uppfattat förhållandena är frågan om att göra företagens uppgiftslämnande
så litet betungande som möjligt i första hand en fråga om att med tillämpning
av olika metoder åstadkomma begränsningar och förenklingar inom ramen för
varje särskilt uppgiftskrav på de skilda myndighetsområdena. I vilken
utsträckning ytterligare lättnader kan uppnås för de uppgiftslämnande företagen
blir - bortsett från möjligheter alt genom författningsändringar få gmnder för
ett mindre omfattande och mindre
Prop.
1976/77:115 12
komplicerat
uppgiftslämnande - främst beroende av vilka möjligheter som föreligger att
samordna myndigheternas uppgiftsinhämtande.
2.3.2
Principer vid formulering av uppgiftskrav
UFU framhåller att etl uppgiftskrav bör avvägas och
utformas med hänsyn lill å ena sidan det informationsbehov som föreligger och
å andra sidan uppgifiskravets konsekvenser för myndigheter och uppgiflslämnare.
En aUmän regel vid utformningen av ett uppgiftskrav
är att man inte skaU hämta in uppgifter som föranleder större kostnader än
nytta. Vid beräkning av kostnadema skall medräknas inte bara myndighetemas
kostnader för insamling och bearbetning av uppgiftema ulan också
uppgiftsläm-namas kostnader för alt ta fram och lämna uppgiftema. Att avvägning
sker genom att mot varandra ställs å ena sidan uppgiftemas nyttovärde och å
andra sidan kostnadema för atl få fram dem torde i själva verket vara bland det
viktigaste vid ett uppgiftskravs utformning.
Samhällets behov av information har enligt UFU
kommit att bli så stort att man vid utformningen av uppgiflskraven måste vara
beredd att la långtgående hänsyn lill företagens samlade kostnader och besvär
för fullgörandet av uppgifts- och uppbördsskyldigheten. Myndighetema bör
därför regelbundet ompröva sina befintliga uppgiftskrav och ha blicken öppen
för möjliga begränsningar och förenklingar även om de kräver ändring eller
upphävande av gällande bestämmelser. Härför fömtsätts bl. a. att myndighetema
skaffar sig insikt om de problem som kan vara förenade med uppgiftslämnandet
och klarlägger i vilken mån företagens besvärligheter sammanhänger med
tillämpningen av viss bestämmelse.
2.3.3
Metoder för att underlätta uppgiftslämnandet
I den nämnda avvägningen ingår ställningstaganden
till en rad frågor av betydelse från uppgiftsinsamlings- och
uppgiftslämnarsynpunkt. Utredningen redovisar vissa metoder som därvid är
tillämpUga. Metoderna kan sammanfattas i följande punkter:
-
provundersökningar och andra
kontakter med företagen,
-
nedskärning av antalet
uppgifter,
-
samutnyttjande av uppgifter
från företagen,
-
förlängning eller överhoppning
av mätperioder,
-
färre mättidpunkter,
-
enklare beräkningsmetoder,
-
lägre precision i mätvärden,
-
central omräkning,
-
samordning av terminologi och
begreppsdefinitioner samt anpassning lill företagens praxis,
-
(snävare) avgränsning av
fömtsättningama för uppgiftsplikt.
Prop. 1976/77:115 13
-
differentiering av
fömlsältningarna för uppgiftsplikl,
-
(snävare) avgränsning till
uppgiftslämnarpopulationen,
-
anpassning av uppgiftskravet
lill olika delpopulationer,
-
(minskat) urval av
uppgiflslämnare,
-
tidigare aviseringstidpunkt,
-
senare redovisningstidpunkl,
-
förbättringar av blanketter och
anvisningar,
-
återrapportering och andra
motivationshöjande åtgärder.
UFU
framhåller att en åtgärd som övervägs i syfte atl underlätta uppgiftslämnandet
kan ha positiva eller negativa effekter i övrigt. Om uppgiftsflödet exempelvis
begränsas genom att antalet uppgifter på en blankett minskas eller genom att
uppgiftsinsamlingen görs mindre frekvent sjunker vanligen också de
administrativa kostnadema för myndighetens bearbetning av uppgiftema.
Begränsningar av detta slag förutsätter alltså att man är beredd att avstå från
viss i och för sig nyttig information. Innan en förenklingsåtgärd vidtas måste
således de totala effektema av åtgärden analyseras. De positiva effektema för
uppgiftslämnama får - tillsammans med eventuella övriga positiva effekter -
vägas mot de negativa effektema. Därvid bör beaktas att det ofta finns utrymme
för kompromisslösningar.
UFU
menar vidare att mer kan göras för att öka motivationen att lämna uppgifter.
Åtgärder varigenom uppgiftslämnaren upplyses om hur resultatet av
uppgiftslämnandet publiceras och hur detta eventuellt kan användas för hans
egna ändamål förenklar givetvis inte uppgiftslämnandet, men kan öka motivationen
härför och få det att kännas mindre betungande. 1 en sådan
upplysningsverksamhet från myndighetemas sida bör också beaktas möjligheten att
tillsända uppgiftslämnama material som är av särskilt intresse för dem. En
sådan återrapportering kan gmndas på bestäUningar som uppgiftslämnama ges
tillfälle atl göra i samband med uppgiftslämnandet. Exempel på
återrapportering finns i SCB:s företagsstatistik.
Utredningen konstaterar också att arbetet med atl
fuUgöra uppgifts- och uppbördsskyldigheten ofta är sammankopplat med företagens
övriga rutiner och åligganden och alltså inte alltid klart går att avgränsa.
UFU pekar här på vissa åtgärder som kan vidtas på företagssidan för att
underlätta uppgiftslämnandet bl. a. genom en anpassning av intema
informationsmli-ner till de externa kravens periodicitet, innehåll etc. Vidare
kan företaget fästa myndighetemas uppmärksamhet på de svårigheter som kan vara
förenade med uppgiftslämnandet och ge förslag till förändringar - inte minst i
samband med provundersökningar. För företagssektom i stort kan utarbetandet av
generella kontoplaner och handledningar av olika slag medverka till all
myndighetemas uppgiftsinhämtande och företagens uppgiftslämnande underlättas.
Prop.
1976/77:115 14
2.3.4
Uppgiftskraven och lagstiftningen
UFU framhåller betydelsen av en medveten koppling
mellan lagstiftningsprocessen och formuleringen av uppgiftskrav. Den starka
kopplingen mellan dessa processer framgår av det förhållandet att
uppgiftsinhämtandet lill helt övervägande del är knutet till bestämmelser i
lagar och förordningar, som ger en relativt detaljerad gmnd för
uppgifiskravens utformning. Av de primämppgifler (blanketter e.d.) som under
år 1971 kom in till myndigheterna från företagen avsåg sålunda ca 90% uppgifter
i fråga om direkta och indirekta skatter, tullar och socialförsäkringsavgifter.
Vidare var ca 75% av de deluppgifter som fordrades in det året hänförliga till
dessa primäruppgifter. Som jämförelse kan nämnas alt de till SCB inkomna
primämppgifterna uppgick till ca 3 % av det totala antalet primäruppgifter och
all ca 17% av samtliga deluppgifter var alt hänföra till SCB:s primäruppgifter.
Frågan hur uppgiftslämnandet skall avvägas med
tanke på uppgiftslämnarna bör därför beaktas på alla nivåer i den
beslutsprocess som föregår ett uppgiftskravs slutliga utformning. På
lagstiftningsstadiet bör så långt möjligt klargöras på vilket sätt och i
vilken omfattning ett uppgiftslämnande följer med en författning som är under
utarbetande.
Redan under utredningsarbete till gmnd för
lagförslag bör därför, enligt UFU:s mening, åtminstone utkast göras till de
blanketter som skall användas i samband med uppgiftsinhämtandet och formema
för uppgifternas lämnande och användning belysas. Först därmed får man en sådan
insiki och överblick beträffande konsekvensema av lagstiftningens tillämpning
alt del blir klart vilka särskilda arbetsuppgifter som kommer att åläggas
uppgiftslämnarna genom bestämmelserna.
I varje lagstiftningsarbete bör vidare en riktpunkt
vara att nytillkommande eller ändrade författningar skall vara utgivna vid
sådan tidpunkt att myndigheterna får erforderlig tid att bl.a. utarbeta
blanketter och anvisningar och företagen ges möjligheter atl före
redovisningsperiods början göra sådana ändringar i de interna rutinerna atl
begärda uppgifter kan tas fram på ett enkelt och effektivt sätt. Behovet av god
framförhållning i lagstiftningsarbetet blir allt slörre ju vanligare ADB blir
inom företagssektorn eftersom denna teknik oftast kräver god lid för bl. a.
programmering. Utan en god framförhållning riskeras vidare all sökt information
inte längre finns kvar i maskinläsbar form.
UFU menar att det i regel får anses vara lill
uppgifislämnarnas fördel att det i författning så noggrant som möjligt anges
vilka uppgifter företagen är skyldiga att lämna och vad som i övrigt är att
beakta angående uppgifternas redovisning. Utredningen har emellertid inte
kunnat finna atl del generellt kan bestämmas vilka slags uppgifter som bör
inhämtas med uppgiftsplikt och vilka slags uppgifter som bör inhämtas utan
sådan plikt. När uppgiftsplikt föreligger bör uppgiftskravet vara särskilt
noggrant avvägt. Uppgiftslämnarna bör kunna se uppgiftsplikten som en garanti
för atl det finns
Prop. 1976/77:115 15
ett
dokumenterat behov av uppgifterna och att uppgiftskravel har den avgränsning
som är möjlig att åstadkomma med utgångspunkt i atl uppgifterna skall lämnas
på föreskrivet sätt av de företag som omfattas av uppgiftskravet.
2.3.5
Möjligheter till samordning
Förutsättningama för att underlätta företagens
uppgiftslämnande genom mer generella åtgärder för samordning av myndighetemas
uppgiftsinhämtande bedömer UFU inte som särskilt stora mot bakgmnd av den
aUmänna slmkluren i uppgiftsinhämtandet och den begränsning av myndigheiemas
informationsutbyte som sekretessbestämmelsema medför. Samordning i den meningen
att flera myndigheter utnyttjar samma uppgiftsmaterial får bygga på åtgärder
från fall till fall. Mest praktiskt är därvid att i första hand inrikta sig på
lösningar som innebär att samtliga uppgifter lUl ett uppgiftskrav
tillhandahålls även annan på förhand bestämd myndighet. Detta kan fömlsätla att
i författning ges bestämmelse om atl uppgifterna får lämnas ut till vissa
angivna myndigheter. Utredningen anser alt en större öppenhet myndighetema
emellan inte torde möta betänkligheter, särskilt när det gäller uppgifter som
flera myndigheter äger infordra och som de avser alt använda endast för
statistiska ändamål.
Stora delar av den statliga statistikproduktionen
koncentrerades under första hälften av 1960-lalel till en myndighet, SCB.
Därmed avsågs alt skapa möjligheter för en smidig anpassning av statistiken
efter de aktuella behoven och atl nå en effektiv samordning och avvägning av
statistikproduktionen till gagn för bl. a. uppgiftslämnama. Sammanförandet av
statistiken har gjort SCB till en stor och allmänt känd uppgiftsinhämtare och
därmed har följt alt företagens klagomål över uppgiftslämnandets kostnader och
besvär lill stor del har kommit alt gälla denna myndighet.
Det står enligt UFU:s mening klart att SCB
representerar den fackkunskap i fråga om statistisk metodik och
informationsbehandling som bör vara en garanti för atl möjligheter till
förenkling av uppgiftslämnandet tillvaratas. Frågan om att ytterligare
underlätta uppgiftslämnandet för statistik sammanhänger därför främst med
vilka begränsningar som kan nås genom att staiistikbehoven ställs under debatt
och kritisk granskning.
Utredningen anser atl företagssidans medverkan i
statistikproduktionens avvägning bör förstärkas. Förelagen bör sålunda i
större utsträckning än f n. representeras i de arbetsgrupper som finns vid SCB.
Nya arbetsgrupper bör vidare tillsättas av SCB inom statistikområden där det
nu förefaller atl finnas luckor i detta hänseende. Ett utvidgat samarbete i
arbetsgrupper bör ge ökade möjligheter att belysa och ta hänsyn till de
begränsningar och svårigheter atl tillgodose statistikbehoven som finns på
upp-giftslämnarsidan.
UFU
anser del också viktigt all SCB genom fortlöpande översyn och
Prop. 1976/77:115 16
analyser
av bl. a. likartade variabler och behovet av de olika uppgifterna till
statistikgrenama söker finna möjligheter alt förenkla uppgiftslämnandet.
2.5.6
Granskningsförfarande av uppgiftskrav
Såvitt utredningen har kunnat finna är det inte
möjligt att med något genereUt grepp åstadkomma lättnader för företagen.
Enligt UFU:s bedömning ligger möjligheter liU begränsningar och förenklingar i
stort sett inom ramen för vad som kan åstadkommas vid utformningen av varje
särskilt uppgiftskrav genom tillämpning av olika tidigare presenterade metoder.
Med hänsyn till att uppgiftsinhämtandet vidare tiU myckel stor del är bundet
av författningsbestämmelser förutsätts som tidigare nämnts ökade insatser på
lagstiflningssidan så alt för uppgiftslämnama besvärliga lösningar så långt som
möjligt undviks.
Det förhållandel att uppgiftskraven i stor
utsträckning är bundna vid författningsbestämmelser får, framhåller UFU,
emellertid inte undanskymma det faktum atl en väsentlig del av
uppgiftsinhämtandet administreras av myndigheter som har atl inom relativt vida
gränser själva bedöma hur uppgiftskraven skall avvägas och utformas. Detta
gäller särskilt myndigheter som utövar olika slag av tillsyn, kontroll eller
planering. En sådan friare bedömning tillkommer också SCB vid planeringen och
uppläggningen av uppgiftskrav för statistiska sammanställningar. Även i fråga
om de mer författningsreglerade uppgiftskraven finns utrymme för myndigheternas
egna bedömningar genom att myndighetema har att lämna anvisningar i skilda
avseenden och svara för blankettemas utformning. Man får här enligt
utredningens uppfattning i första hand lita till de uppgiftsinhämtande
myndigheternas egen vilja och förmåga att utforma uppgiflskraven med
tillbörligt hänsynstagande till uppgiftslämnama. Det ligger dock i sakens natur
att bedömningen av hur ett uppgiftskrav bör utformas kan göras på olika sätt och
att någon annan än den uppgiftsinhämtande myndigheten inte sällan kan se
utrymme för en i olika avseenden annorlunda utformning till fördel för de
uppgiftslämnande företagen. Detta kan sammanhänga med atl metoder av det slag
som UFU har beskrivit inte har beaktats på det sätt som bör vara möjligt.
HärtiU kommer att en myndighets uppgiftsinhämtande kan bli bestående även om
behovet av uppgiftema kan tillgodoses på annat sätt eller fömtsättningama i
övrigt har ändrats.
Enligt utredningens uppfattning är det uppenbart
att etl granskningsförfarande, som ger utrymme för bedömningar av någon annan
än de uppgiftsinhämtande myndighetema själva, skulle verksamt bidra till en begränsning
och förenkling av företagens uppgiftslämnande till myndigheterna. Den återhållande
effekt som ett granskningsförfarande kan beräknas få är önskvärd inte minst med
hänsyn till atl kraven på information från företagen tenderar att öka.
Prop. 1976/77:115 17
UFU föreslår därför atl ett förfarande för
uppföljning och granskning av myndigheternas uppgiftskrav på företagen införs.
Förfarandet skall ses som en tillsyns- och servicefunktion med uppgift att till
myndighetema lämna synpunkter på och förslag om vad som kan göras för att
minska eller på annat sätt underlätta företagens uppgiftslämnande.
Det granskningsförfarande som utredningen föreslår
kommer i princip att kunna avse alla slags uppgiftskrav på förelagen, dvs. även
sådana som bör omfattas av SCB:s samordning på statistikområdet. Granskningen
skall initieras bl. a. genom påpekanden och förslag från näringslivets sida och
genom alt myndigheterna redovisar nya uppgiftskrav och ändringar i befintliga
krav. 1 granskningsförfarandet skall även ingå att avge yttranden över förslag
till författningsbestämmelser som rör förelagens uppgifts- och
uppbördsskyldighet och att medverka till att företagen får översiktlig information
om uppgiftslämnandet. Av särskild betydelse kan härvid bli att man genom
granskningsförfarandet får en överblick över det samlade uppgiftsinhämtandet.
Detta är värdefullt bl. a. vid bedömningen av var en uppgift lämpligen kan
inhämtas och vilka möjligheter lill samordning som föreligger.
De arbetsuppgifter som enligt UFU:s förslag kommer
atl ingå i granskningsförfarandet är sammanfattningsvis alt
-
i samband med eller efter
granskning av befintliga eller nya uppgifts-krav lämna myndighetema förslag
till åtgärder som begränsar eller på annat sätt leder till lättnader i
företagens uppgiftslämnande;
-
avge yttranden över betänkanden
m. m. som berör företagens uppgifts-eller uppbördsskyldighet;
-
lämna förslag till regeringen
om författningsändringar eller andra åtgärder som är ägnade alt förenkla
företagens uppgifts- eller uppbördsskyldighet;
-
medverka till att företagen får
översiktlig information om uppgiftslämnandet lill myndighetema.
Fullgörandet
av dessa arbetsuppgifter fömtsätter i sin tur bl. a. att
-
myndigheter anmodas all anmäla
nya uppgiftskrav eller ändringar i permanenta krav till granskningsorganet;
-
register med vissa fakta om
myndigheternas uppgiflskrav förs hos gianskningsorganet på gmndval av
anmälningar och kompletterande kartläggningar;
-
påpekanden angående
uppgiftskraven från enskilda företag och näringslivels organisationer tas emot
för bedömning av uppslag till förenkling av uppgiftslämnandet;
-
utarbetandet och tillämpningen
av nya författningsbestämmelser som rör företagens uppgifts- eller
uppbördsskyldighet följs;
-
uppföljning sker av resultatet
av de förslag som har lagts fram i granskningsförfarandet.
2 Riksdagen 1976/77. I saml. Nr 115
Prop. 1976/77:115 18
2.3.7
Anmälningsskyldighet för uppgiftskrav
Utredningen ställer sig tveksam till tanken att
bygga elt granskningsförfarande på skyldighet för myndighetema att ansöka om
tiUstånd för utfärdande av uppgiftskrav. Ett förfarande med tillståndsgivning
blir formbun-det och kan enligt utredningens mening lätt leda lill att
granskningen inriktas på bedömanden som har mer formell än reell betydelse.
Utredningen finner det väsentliga vara att man får ett flexibelt förfarande som
medger att uppgiftskrav inkl. bakomliggande författningsbestämmelser väljs ut
och tas upp tiU granskning inte efter förutbestämda regler ulan med hänsyn liU
vad som i det särskilda fallet bedöms som nödvändigt och meningsfullt. Genom
alt granskningen koncentreras på här arigivet sätt bör det vara möjligt att
hinna med en djupgående och allsidig bedömning, som kan leda till lättnader för
uppgiftslämnama.
De bedömningar som skall göras i
granskningsförfarandet bör sålunda inte mynna ut i några för myndighetema
formellt bindande beslut om uppgiftskraven. Tillsynen bör i stället syfta till
att i samband med genomgång av uppgiftskrav ge myndighetema synpunkter på och
förslag om vad som kan göras för alt minska eller på annat sätt underiätta
uppgiftslämnandet.
UFU anser vidare att ett förfarande av detta slag
inte bara bör syfta till en sådan begränsning och förenkling som kan uppnås
genom en granskning i det särskilda fallet. Utredningen ser nämligen
granskningsförfarandet som betydelsefullt även från den synpunkten all del bör
kunna bidra till all skärpa myndighetemas uppmärksamhet på nödvändigheten av
att ta långtgående hänsyn till företagens uppgiftslämnarproblem när de
utformar sina uppgiftskrav. Del bör därför bli möjligt atl utan all någon
generell anmälningsskyldighet införs inom granskningsförfarandets ram
successivt finna och pröva de uppgiftskrav som kan bedömas ha särskild
betydelse i här berörda avseenden.
HärtiU kommer att UFU vid genomgång av
myndighetemas uppgiftskrav inte har kunnat finna atl förhållandena är sådana
att det finns anledning alt införa ett förfarande som ändrar på nuvarande
ordning enligt vilken det är myndighetema själva som har att som ett led i sin
verksamhet avgöra hur elt uppgiftskrav skaU utformas och att ansvara för alt
uppgiftskravet inte innehåller mer än vad som är nödvändigt eller lagligen kan
begäras av företagen. Ett tillståndsförfarande skulle innebära ett ingrepp i
myndigheternas självständighet i och ansvar för förvaltningsutövningen. Ett
sådant ingrepp bör enligt UFU:s mening under alla omständigheter anstå till
dess att det har visat sig vilka resultat som kan uppnås med ett
granskningsförfarande av mer rådgivande karaktär. 1 granskningsförfarandet bör
dock, menar UFU, ingå möjlighet att förelägga myndighet atl löpande för längre
eller kortare tid redovisa enstaka eller gmpper av uppgiftskrav och ändringar
däri.
Vidare bör del för varje myndighet eller förvaltningssektor,
som inhämtar uppgifter från förelagen, finnas en förteckning över
uppgiftskraven
Prop. 1976/77:115 19
med
en kort beskrivning av syfte och uppgiftsinnehåll, uppgiftslämnarpo-pulation,
antal uppgiflslämnare, eventuell urvalsmelodik samt periodiciteten och
förfarandet vid uppgiftslämnandet. Dessa förteckningar behöver inte vara
dagsaktueUa. De bör ses över och kompletteras med tidsintervaller som
överenskoms med varje myndighet. Blankettmaterial och förteckningar från
utredningens kartläggning kommer naturiigivis till en början att ha betydelse
som dokumentation över uppgiftskraven. Granskningsfunktionen bör också
medverka tiU att företagen får den information om myndighetemas
uppgiftsinhämtande, som är möjlig atl sammanställa på exempelvis sådant sätt
atl gmpper av företag får en viss förhandsbild av kommande uppgiftskrav.
2.3.8
Organisatorisk anknytning
Utredningen har funnit att det
granskningsförfarande som UFU föreslår för atl få till stånd en begränsning och
förenkling av företags uppgiftslämnande till myndighetema bäst handhas av en
nämnd, som skall ha att självständigt handlägga frågor av förevarande slag.
Företagens uppgifts- och uppbördsskyldighet faller
i stort sett inom de myndighetsområden på vilka statskontoret är central
förvaltningsmyndighet. Det finns sålunda enligt utredningens mening redan en
myndighet till vilken granskningsförfarandet med fördel bör kunna knytas.
Utredningen har därför inte funnit anledning liU att föreslå atl en särskild
myndighet inrättas för ändamålet.
Granskningsförfarandet föreslås sålunda handhas av
en för ändamålet inrättad nämnd anknuten till och med kansli inom
statskontoret. Vad beträffar nämndens sammansättning är det enligt utredningen
lämpligt att statskontorets chef fungerar som ordförande. Denne får därmed
möjligheter till inblick i myndighetemas verksamhet från de speciella
synpunkter som nämnden har att beakta och kan, när så är lämpligt, verka för en
samordning av nämndens och statskontorets rationaliserings verksamhet.
Nämndens övriga ledamöter bör vara minst åtta till antalet och utses av regeringen.
De bör utses för högst tre år och representera såväl de uppgiftslämnande
företagen som myndigheterna och övriga användare av infordrade uppgifter.
Nämnden kan förslagsvis benämnas företagsdatanämnden.
Ett slutligt ställningstagande till
granskningsförfarandets utformning bör enligt vad som tidigare har sagts anstå
till dess man har fått erfarenheter av verksamheten. Utredningen anser att
detsamma bör gälla i fråga om före-tagsdatanämndens kansliresurser. Av värde
kan bl. a. bli erfarenheten av i vilken utsträckning myndigheterna kan släUa
personal till förfogande för nämndens verksamhet när det exempelvis behövs mer
ingående sakkunskap om ett uppgiflskrav eller för att belysa de administrativa
och tekniska konsekvenserna av en i samband med granskning övervägd åtgärd.
Utredningen bedömer att den handläggande personalen inledningsvis till att
bör-
Prop.
1976/77:115 20
ja
med bör uppgå till ca tio personer och framhåller i sammanhanget arbetsuppgifternas
kvalificerade karaktär.
2.4
Reservation
1 en reservation lill betänkandet av ledamoten
Eklund görs en analys av orsakerna till den ökande uppgiftsbördan för
företagen. Där konstateras att
-
många och starka krafter driver
fram nya uppgiflskrav,
-
relativt svaga krafter bromsar
nya uppgiflskrav,
-
nästan inga krafter alls
försöker eliminera befintliga uppgiftskrav samt
-
någorlunda betydande krafter
motverkar en reduktion av den etablerade uppgiftsbördan.
Mol bakgrund av delta förordar reservanten en
ransonering och rationalisering av floran av uppgiftskrav. Eklund menar att
många tecken tyder på att den effektivaste metoden för att komma till rätta med
det omfattande uppgiftsinsamlandet från företagen är alt införa en skyldighet
för de insamlande myndighetema alt i normalfallen utge ersättning till
företagen för deras arbete med uppgiftslämnandet. Målet bör vara att med stöd
av prissätt-ningssyslemet minska den samlade uppgiftslämnarbördan utan att
eftersätta angelägna informationsbehov.
En sådan prissättning av arbetsinsatserna skulle
leda till en budgetmässig prövning från de anslagsbeviljande organens sida och
därigenom ge de uppgiftsinhämtande myndigheterna anledning att särskilt
prioritera de krav de anser viktigast. Den skulle också förmå dem att av
kostnadsskäl göra kraven så enkla atl uppfylla som möjligt och bättre anpassa
kraven till uppgiflslämnarens villkor. Därigenom torde väsentliga
rationaliseringsvinster för såväl företag som myndigheter kunna göras.
Reservanten framhåller vidare att oavsett hur
ersättningsfrågan löses bör åtgärder vidtas för att söka minska antalet redan
existerande uppgiftskrav eller i vart fall förenkla dem. Motivationsskapande
åtgärder, samordning, rationalisering, förenkling, mekanisering och många andra
åtgärder kan därigenom påverka förutsättningarna för uppgiftslämnama.
Det mest verksamma medlet vore dock en minskning av
mängden uppgifter vilket, enligt reservantens mening, kan ske utan att
myndigheternas informationsförsörjning därför behöver försämras.
För att förmå uppgiftsinsamlarna till omedelbara
åtgärder bör regeringen ålägga de statliga myndighetema atl var och en inom
sill verksamhetsområde undersöka och se över aktuella uppgiftskrav från de
nyss angivna utgångspunkterna. Inte minst angelägel är all myndigheterna
därvid räknar om tidigare gjorda kostnadskalkyler för uppgiftskraven och då
också tar i beaktande uppgifislämnarnas kostnader. Resultatet av denna översyn
och de förslag, vartill den kan leda, bör redovisas inom 6 ä 12 månader efter
åläggandet.
Prop. 1976/77:115 21
Sedan myndighetema har redovisat resultatet av sin
översyn bör bättre möjligheter föreligga lill begränsningar, förenklingar och
samordning. En central bedömning bör i första hand göras av det
granskningsorgan, som utredningen föreslår. 1 de fall samordning mellan olika
myndigheters krav befinnes kunna ske bör organet ta initiativ lill delta. Då
åtgärder av mer genomgripande natur aktualiseras bör organet överlämna ärendet
med sitt yttrande till regeringen för vidare behandling.
Vad gäller det föreslagna granskningsorganet talar
enligt reservantens mening starka skäl för ett självständigt organ, inte minst
del skälet att verksamheten endast därigenom skulle få en neutral ställning
gentemot statliga och kommunala myndigheter. Då det emeUertid kan hävdas all
denna verksamhet inte kan bli av sådan omfattning att den motiverar en ny,
särskild myndighet ansluter sig reservanten till uppfattningen att inte någon
ny myndighet bör tillskapas för denna verksamhet, i vart fall inte i
ingångsskedet. Reservanten anser vidare atl detta organ bör ges större personalresurser
och slörre befogenheter än vad utredningen föreslår.
I princip bör nämnden granska att etl nytt
uppgiftskrav - i den mån det inte är direkt föreskrivet i lag - utformas i
enlighet med de normer som har angivits i den fömt omnämnda uppräkningen. Inte
minst viktigt är att nämnden granskar atl den uppgiftsinsamlande myndigheten
har gjort en kalkyl över totalkoslnadema. Alla uppgiftskrav bör vidare omprövas
med lämpliga lidsmellanmm.
Om uppgiflsskyldighet skall föreligga måste enligt
reservantens mening granskningsförfarandet i princip vara obligatoriskt. För
andra, större krav skall det ske en formell tillståndsprövning. Den granskande
nämnden har att utfärda tillstånd för alla sådana krav som passerar dess
granskning. Tillstånd anses givet om någon särskild erinran inte registrerats
mot kravet. Det bör också författningsmässigt regleras att uppgiftskrav blir
rättsligt förpliktande för uppgiftslämnarna först sedan kravet underkastats
nämndens granskning och tillstånd.
För att klara dessa arbetsuppgifter och vidare
följa arbetet i statliga utredningar och kunna biträda i lagstiftningsarbetet
i frågor om utformningen av uppgiftskrav - sistnämnda uppgift hävdas med
nuvarande lagstiftnings-takt kräva ett flertal handläggare - behöver enligt
reservantens mening antalet handläggare uppgå till 25-30 personer.
3
Remissinstanserna
3.1
Allmänna synpunkter
En del remissinstanser behandlar mer allmänt frågor
som rör omfattningen på och tillväxten i företagens uppgiftslämnande till den
offentliga förvaltningen. Konjunkturinstitutet menar att elt samhälle, som har
viljan
Prop. 1976/77:115 22
att
driva en ambitiös sysselsättnings- och stabUiseringspolitik måste ha tillgång
till en någorlunda fyllig och löpande statistisk information beträffande
exempelvis sysselsättning, arbetslöshet, produktionsutveckling, företagens
investeringar och investeringsplaner, lagemtveckUng m. m. Enligt länsstyrelsen
i Stockholms län är det ofrånkomligt att den utvidgade och detaljerade
samhällsplaneringen med ökad användning av selektiva i stället för generella
åtgärder inom företagssektom för med sig ökade krav på information. Vill man
behålla samhällspolitikens målsättning i stort, torde därför någon avgörande
minskning av uppgiftslämnandet inte kunna åstadkommas. En\igl Jönköpings
kommun kräver planeringen etl förbättrat underlag. Från
samhällsplaneringssynpunkt är det därför nödvändigt att utöka företagens
uppgiftslämnande.
Statens jordbruksnämnd anför att nämndens verksamhet
fömtsätter atl uppgifter insamlas i ett flertal olika sammanhang. Det gäller
såväl för planeringsändamål, främst försöijningsberedskapen, som för andra
ändamål såsom prisregleringarna på jordbmkets och fiskets områden, skördeskadeskyddet,
fodermedelskontroller och köttklassificeringen. Fiskeristyrelsen ger andra
exempel på uppgiftsinhämtande för både planering och administrativa syften.
Riskerna för överfiskning samt införandet av ekonomiska zoner medför krav på
ytteriigare uppgifter.
FörhåUanden som medfört eller väntas medföra ökat
uppgiftsinhämtande från företagen är enligt statens naturvårdsverk,
produktkonlrollnämnden och arbetarskyddsstyrelsen de ökade insatsema för
tillsyn och kontroll när det gäller hälso- och miljövård samt säkerheten på arbetsplatserna.
Försäkringsinspektionen och riksskatteverket pekar på önskemålen om att skydda
konsumenterna resp. kraven på rättssäkerhet som skäl för uppgiftsinhämtande.
Riksskatteverket framhåller dessutom atl del inte är osannolikt att samhällets
behov av uppgifter från företagen kan vara större än del som i dag tillgodoses.
Datainspektionen hänvisar till den ökande
detaljregleringen i samhället som förklaring tiU del omfattande
uppgiftslämnandet. Välfärdssamhället fömtsätter enligt inspektionen i stor
utsträckning planering, bidragssystem och regleringar. För detta krävs
utredningar och, som led däri, insamling av uppgifter. Ett väsentligt minskat
uppgiftslämnande förutsätter därför en radikal minskning av olika regleringar
på skilda samhällsområden. Enligt Landstingsförbundet har kontakterna med
samhällsförvaltningen blivit allt mer komplicerade och svåröverskådliga. Det
gäller även för företagen. Förbundet anser utvecklingen vara oroande och
fordrar motåtgärder. Effektivt kan problemen enligt förbundets mening
förmodligen bara lösas genom en enklare organisation av den offentliga
verksamheten. Lantbrukarnas riksförbund (LRF) framhåller att det är de krav på
administrativa rutiner som de politiska besluten leder lill och de krav på
statistik som användare inom och utom statsförvaltningen ställer som måste
ändras om uppgiftsbördan väsentligt skall kunna minskas. Därvid måste nyttan
av uppgif-
Prop.
1976/77:115 23
tema vägas mot kostnadema inklusive belastningen för
uppgiftslämnama. LRF tror däremot inte att uppgiftsbördan radikalt kan ändras
endast genom en mer utvecklad metodik, ökat samråd och ytteriigare
byråkratise-ringar t. ex. i form av omfattande obligatoriska gransknings-,
tillstånds- eller ersättningssystem.
Näringslivsorganisationerna' anför
i sitt gemensamma yttrande att uppgiftskraven på företagen har blivit alltmer
betungande och alt uppgiftsbördan nu är mycket kännbar för speciellt de mindre
företagen med deras begränsade administrativa resurser. AUt starkare tvivel
och misstro mot upp-giftslämnarskyldighelen sägs ha gjort sig gällande i takt
med en aUt snabbare utveckling mot ökad styming, kontroll och centraliserad
planering från främst statliga organs sida gentemot näringslivet. Denna
instäUning har förstärkts av det svala intresse som statsmaktema visat för
frågan om åtgärder för att dämpa tillväxten av uppgiflskraven. Ett stort antal
uppgiflslämnare, sägs det vidare, uppfattar del som om den nödvändiga balansen
i det samhälleliga informationsutbytet har mbbats. Myndigheters och andra
organs uppgiflsinsamling upplevs med andra ord som övemttag. Särskilt mindre
och medelstora företag sägs uppfatta detta övemttag inte bara som tecken på
bristande insikt om vilken börda uppgiftslämnandet utgör utan också som direkt
störande i deras näringsverksamhet.
1 yttrandet framhålls vidare att
man från näringslivets sida inte ställer sig principiellt avvisande och
oförstående till kraven på information för det allmännas bästa. Del alltmer
komplexa samhället ställer nya krav på uppgiftslämnande som inte kan avvisas.
Näringslivsorganisationema anser det emellertid angeläget att initiera
procedurer för prövningen av dessa krav som garanterar tillgången på riktig och
relevant information samtidigt som uppgiftslämnandet begränsas till vad som är
oundgängligt nödvändigt.
3.2 Synpunkter på UFU:s kartläggnings- och
utredningsarbete
En rad remissinstanser framhåller
atl del är angeläget att systematiskt gå igenom och pröva befintliga uppgiftskrav
på företagen. Länsstyrelsen i Norrbottens län beklagar alt UFU inte ägnat sig
åt den i direktiven angivna huvuduppgiften att gå igenom mlinerna på varje
område och överväga vad som kan göras för alt göra uppgiftsskyldigheten mindre
betungande. Justitiekanslern beklagar att UFU inte funnit det praktiskt
möjligt alt i anslutning till en granskning av förfallningsbeslämmelsema och
uppgiftskraven på de olika områdena utarbeta förslag till ändringar i fråga om
företagens uppgiftslämnande. En sådan genomgång skuUe enligt hans mening
säkerligen ha medfört en rad förslag tiU förenklingsåtgärder.
' Sveriges Industriförbund, Svenska
Arbetsgivareföreningen, Sveriges Hantverks-och Industriorganisation, Sveriges
Grossistförbund, Sveriges Köpmannaförbund, Svenska Handelskammarförbundet,
Familjeföretagens Förening, Svenska Företagares Riksförbund, Svenska
Åkeriförbundet och Sveriges Redareförening.
Prop.
1976/77:115 24
Näringslivsorganisationerna anser i
sitt gemensamma yttrande all UFU inte förmått göra den ingående analys som
direktiven synes ha förutsatt. Enligt dem har det efter hand framstått som
alltmer nödvändigt att göra en inventering av de faktorer som påverkar
tillväxten av uppgiftskraven och uppgiftsbördan. Svenska Arbetsgivareföreningen
har som komplettering och uppföljning till UFU:s utredningsresultat dessutom
initierat ett par studier av problemområdet: "Apropå företagens
uppgiftsplikl" av Daniel Tarschys och "Apropå myndighetemas uppgiftskrav"
av Staffan Persson.
Åtskilliga remissinstanser framför
synpunkter på den karlläggning av uppgiftslämnandets omfattning och karaktär
som UFU gjort. Flera av dem, däribland statskontoret, riksskatteverket,
konjunkturinstitutet, länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus län och
Norrbottens län, ADB-beredningsgruppen vid kommundepartementet saml Göteborgs
kommun, anser att kartläggningen endast visar hur uppgiftslämnandet ser ut från
myndighetemas sida. Den skulle behöva kompletteras med en kartläggning av vad
uppgiftslämnandet innebär för företagen och hur det uppfattas av dessa. En
sådan kartläggning skulle enligt riksskatteverket möjliggöra en mer allsidig
analys och bedömning av frågan om i vilken utsträckning uppgiftslämnandet är
en belastning för företagen. Statskontoret anser att företagens möjligheter
att motsvara myndigheiemas uppgiftskrav kunde ha belysts med ett antal
fallstudier eller en enkät med ett representativt urval av företag i olika
branscher, regioner och storleksklasser. Liknande synpunkter framförs av
Göteborgs kommun, som anser att utredningen borde ha valt ut ett representativt
antal mindre förelag och studerat tidsåtgång och kostnader för att fylla i
blanketter under exempelvis etl år.
Svenska
Byggnadsentreprenörföreningen menar att problemen med uppgiftslämnandet är
branschspecifika. Byggnadsindustrin skiljer sig från andra branscher bl. a.
genom sin höga decentraliseringsgrad. Eftersom verksamheten vanligtvis är
spridd på etl stort antal byggnadsplatser, uppslår en rad problem vid
sammanställning av uppgifter. Genom att UFU underlåtit att skaffa sig en bild
av kostnaderna dels för olika lyper av uppgiftslämnande, dels för olika typer
av företag, så har UFU enligt föreningens mening inte kunnat prioritera sitt
arbete efter angelägenhelsgrad.
Föreningen Auktoriserade Revisorer
ifrågasätter om UFU kommit fram till en för utredningsändamålen tillräckligt
omfattande beskrivning av de totala informationskrav företagen har atl möta.
UFU har i enlighet med uppdraget gjort kartläggningen utifrån myndighetemas,
dvs. samhällets, uppgiftskrav. Företagen måste emellertid tiUgodose även andra
intresse-gmppers informationsbehov, nämligen företagsledningens, ägarnas och
kapilalplacerarnas, de anställdas och borgenäremas behov. Enligt föreningens
uppfattning skärps kraven på förelagens informalionsgivning successivt från
alla intressegmpperna. Det är den samlade uppgiflsbördan och i synnerhet den
statistik, som måste framtagas "ovanpå" affärs- och driftbokföringen,
som upplevs som betungande. UFU:s saneringsförslag måste därför ses mot bakgmnd
av helhetsbilden.
Prop.
1976/77:115 25
Svenska kommunförbundet och
Göteborgs kommun framhåller all också kommunerna på flera sätt är stora
uppgiflslämnare lill staten. De anser det vara en brist att UFU inte har
granskal även kommunemas uppgiftslämnande.
Justitiekanslern och JO anser att
UFU även borde ha gått in på de författningsmässiga aspektema på
uppgiftskraven. De menar att det kan ifrågasättas om inte uppgiftskraven i
stor utsträckning medför sådana åligganden för enskilda som avses i 8 kap. 3 §
regeringsformen och att föreskrift om uppgiflsskyldighet därför måste meddelas
genom lag.
3.3 Samordning, samutnyttjande av uppgifter,
sekretessfrågor m. m.
Ett sätt att minska
uppgiftslämnandet består i att myndigheter och andra organ samordnar sitt
uppgiftsinhämtande och utnyttjar samma uppgifter. Detta fömtsätter i allmänhet
alt någon eller alla parter är beredda att ge avkall på sina krav och önskemål
i vissa avseenden. UFU har bedömt möjlighetema atl genom sådan samordning
uppnå effekter som små. En begränsande faktor är härvidlag kraven på
sekretesskydd för en del uppgifter. Samordningen kan enligt UFU inte
åstadkommas genom generella åtgärder utan måste ske från faU till fall, i
första hand genom all uppgifter som samlas in av en myndighet också
tillhandahålls annan på förhand bestämd myndighet. Detta kan fömtsätta att det
i författning ges bestämmelse om att uppgifterna får lämnas ut lill vissa
angivna myndigheter. Enligt UFU:s mening borde större öppenhet myndighetema
emellan inte möta betänkligheter särskilt inte när de insamlade uppgifterna
endast skall användas för statistiska ändamål.
Frågor rörande samordning av uppgiftsinhämtandet och
samutnyltjande av dala behandlas av en rad remissinstanser. 1 åtskilliga fall -
det gäller t. ex. försvarets rationaliseringsinstitut, statens pris- och
kartellnämnd, konsumentverket, länsstyrelserna i Stockholms och Jönköpings län
saml Sveriges Bokförings- och Revisionsbyråers Förbund framhålls mer aUmänt
att det bör finnas möjligheter till förbättringar genom ökad samordning och
att dessa måste undersökas och tas till vara. Flera av dessa remissinstanser
påpekar samtidigt atl kraven på sekretess begränsar samordningsmöjligheterna.
SCB anser att det är rationellt att
flera myndigheter gemensamt utnyttjar insamlade uppgifter. Möjlighetema till
delta begränsas dock av principiella och praktiska problem, bl.a.
sekretesskraven. Enligt SCB kan tre typfall förekomma, nämligen
a) För administrativt ändamål
insamlade uppgifter utnyttjas även för
statistikproduktion.
Detta blir allt vanligare och bör
enligt SCB inte möta betänkligheter så länge det rör sig om framställning av
aggregerad information.
b) För visst administrativt ändamål
insamlade uppgifter utnyttjas även
för annat administrativt ändamål.
Prop. 1976/77:115 26
I detta fall kan en konflikt uppslå mellan
ralionahtetskravet och företagens krav på sekretess. Det bör enligt SCB dock
vara en framkomlig väg i många fall under fömtsättning att uppgiftslämnama
informeras om arrangemanget i samband med uppgiftslämnandet.
c) För statistikproduktion inhämtade uppgifter
utnyttjas även för administrativt ändamål.
Samma konfliktsituation föreligger här som i fall
b) men i mer utpräglad form. Starka restriktioner finns f. n. mot sådant
utnyttjande av uppgifter.
SCB framhåller vidare alt de faktiska möjlighetema
till samutnyltjande av uppgifter inte bara begränsas av kraven på sekretesskydd
utan även av nödvändigheten att upprätthålla förtroendet för SCB hos
uppgiftslämnarna. Detta är en fömtsättning för en tillförlitlig
statistikproduktion.
Även flera andra remissinstanser än SCB - däribland
statskontoret, riksarkivet, miljödatanämnden och länsstyrelsen i Norrbottens
län förordar att uppgifter som har insamlats för administrativa ändamål i
ökad utsträckning används för framställning av statistik och andra
planeringsunderlag.
Liknande synpunkter framförs av lantbruksstyrelsen
och Svenska Bankföreningen i fråga om statistikuppgifter. Lantbmksstyrelsen
anser att befintliga statistikkällor bör utnyttjas effektivare genom
exempelvis specialbearbetningar eller samkömingar i stället för nya
statistikinsamlingar. Bankföreningen anser att man vid önskemål om statistik
bör undersöka i vilken utsträckning de kan tillgodoses genom utnyttjande och
kombine-ringar av redan befintliga statistikrapporteringar eller genom smärre
ändringar och kompletteringar i dessa.
Riksskatteverket ansluter sig till UFU:s
uppfattning att uppgifter skall kunna tillhandahållas även annan på förhand
bestämd myndighet. Av hänsyn till allmänhetens och företagens förtroende för
myndighetemas verksamhet bör enligt verket sådan samordning dock regleras i
författning eller i vissa fall ske i samråd med datainspektionen.
Justitiekanslern menar att hänsynen till företagens intresse av sekretess inte
får gå längre än som är sakligt motiverat. Om man genomför offentlighets- och
sekretesslagstift-ningskommilténs förslag om all i författning reglera
mlinmässigt utbyte av information myndigheterna emellan och statistiksekretess,
möter det enligt honom inte några betänkligheter att uppgifter som har
insamlats för administrativa ändamål överiämnas till annan myndighet för
framstäUning.
Flera remissinstanser anser att man bör se över
sekretessbestämmelserna för atl uppgifter i större utsträckning än hittills
skall kunna inhämtas och utnyttjas gemensamt. Till dem hör statens pris- och
kartellnämnd, statens industriverk, länsstyrelserna i Stockholms och Jämtlands
län samt riksbanken. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anför att en
alltför strikt tillämpning av sekretesslagen kan medföra dels utökade
uppgiftskrav på företagen, dels att olika typer av databanker med likartat
innehåll byggs upp hos olika myndigheter. Enligt Stockholms kommun bör några
sekre-
Prop. 1976/77:115 27
tessproblem
inte uppstå, eftersom företagen bör ingå som en del i ett aUt-mer öppet samhälle.
Datainspektionen hävdar atl risk för
kvalitetsförlust föreligger i samband med samutnyttjande av uppgifter liksom i
samband med andra metoder för att begränsa uppgiftslämnandet. Inspektionen
säger sig ha erfarenheter därav beträffande personinformalion. Samtidigt
påpekar inspektionen alt också den ökande kvantiteten på uppgiftslämnandet kan
medföra sådana effekter. I vilken utsträckning samutnyttjande av
personuppgifter kan äga rum vid automatisk databehandling måste enligt
inspektionen avgöras från fall till fall. När så sker, bör uppgiftslämnaren
informeras om var och hur uppgifter kommer att utnyttjas.
Några remissinstanser berör även möjlighetema att
samordna insamlingen och utnyttjandet av information genom att inrätta s. k.
basregister med vissa grundläggande uppgifter om företag. Sveriges
Standardiseringskommission anser i likhet med UFU att sådana register endast
kan medföra en marginell lättnad i uppgiftslämnandet. Arbetsmarknadsstyrelsen
framhåller att värdet av basregister blir helt beroende av vilka uppgifter etl
sådant register kommer att innehålla. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län
är däremot positivt inställd till basregister som underlag för undersökningar
och samordning av undersökningar av olika slag.
3.4
Metoder för att begränsa eller förenkla uppgiftslämnandet
UFU har i kap. 11 i betänkandet redogjort för en
rad olika metoder som kan användas för att begränsa eller förenkla företagens
uppgiftslämnande. En sådan metod - samutnyltjande av dala - har redan berörts.
I betänkandet framhålls att man måste ta långtgående hänsyn till företagens
samlade kostnader och besvär för att lämna uppgifter. Myndighetema bör regelbundet
ompröva sina uppgiftskrav och ha blicken öppen för möjliga begränsningar och
förenklingar.
Svenska kommunförbundet anför att alla de metoder
för begränsningar och förenklingar som UFU har nämnt bör prövas av vaije
uppgiftsinhämtande myndighet för att uppgiftslämnandet inte skaU bli mer
betungande än nödvändigt. Även Svenska Försäkringsbolags Riksförbund anser
detta vara angeläget. Det är enligt kommunförbundet vidare viktigt att
myndighetema kritiskt granskar sina uppgiftskrav och beaktar uppgifislämnarnas
synpunkter vid utformning av enkäten och andra uppgiftskrav. SCB ger för sin
del exempel på hur centralbyrån tillämpar en rad olika metoder för atl begränsa
och förenkla uppgiftslämnandet. Härvid nämns bl. a. kontakter med
uppgiftslämnama och provundersökningar för uppgiflsinsamling, urval och
urvalsrolalion, färre mättidpunkter, slopande av variabler, central omräkning,
förtryckta blanketter, förenklade blanketter för vissa kategorier, användning
av statistiska enheter och standarder m. m.
Flera
remissinstanser, bl. a. Stockholms läns landsting, menar att det är
Prop. 1976/77:115 28
nödvändigt
med en allmän genomgång av de uppgifter som inkrävs av företagen.
Konjunkturinstitutet menar att det kunde vara värt att pröva tanken om en
allmän genomgång av engångsnatur av själva de lagbestämmelser och den
administrativa praxis som är avgörande för myndigheiemas behov av all inhämta
uppgifter.
För att hålla nere uppgiftskraven på företagen är
det enligt åtskilliga remissinstanser - däribland generaltullstyrelsen,
riksskatteverket, statens planverk, utrikeshandelsstatistikutredningen, JO och
Kooperativa Förbundet viktigt alt man i samband med reformer redan på
ulredningssta-diet klargör i vilken utsträckning dessa medför nya uppgiflskrav.
Delta kan nämligen påverka önskvärdheten eller utformningen av reformen. Till
dem som betonar vikten av att i lagstiftningsarbetet uppmärksamma uppgifislämnarnas
problem hör även statskontoret och näringslivsorganisationerna. Statskontoret
anser vidare att önskemålet om att begränsa företagens uppgiftsskyldighet bör
betonas vid rationaliseringsarbelet inom statsförvaltningen.
Näringslivsorganisationema föreslår att alla författningsförslag som leder
till nya eller ändringar i befintliga uppgiftskrav underkastas en obligatorisk
granskning och värdering i syfte att åstadkomma systemlösningar, som är
maximalt uppgiftsanpassade. Bland övriga förslag från dessa organisationer kan
i detta sammanhang nämnas etl register över förekommande uppgiftskrav för all
ge överblick över uppgiftslämnandet och ett system för bevakning av
förändringar i företagens belastning med uppgiftskrav.
Några remissinstanser anser alt det är önskvärt med
en tidsmässig sam ordning av uppgiftsinsamlingen. Enligt Lantbrukarnas
riksförbund, som efterlyser en helhetssyn och samarbete vid rationalisering av
uppgiftslämnandet, tvingas företagen f n. lämna ungefär samma uppgifter etl
flertal gånger. En väsentlig lättnad skulle därför kunna åstadkommas genom alt
samordna definitioner och insamlingstidpunkt. Länsstyrelsen i Jönköpings län
anser alt man bör närmare undersöka möjlighetema att nedbringa antalet enkäter
genom att företagen i anslutning till verksamhetsberättelsen även redovisar
andra uppgifter. Sveriges Bokförings- och Revisionsbyråers Förbund menar att
det borde vara möjligt all använda de i deklarationerna lagrade uppgiftema som
en databank. Därifrån borde de flesta av de uppgifter som begärs in i
statistiksyfte kunna hämtas.
Sveriges Standardiseringskommission redogör i sitt
yttrande för det utredningsarbete, som nyligen lett fram till svensk standard
avseende kontoplan för affärsredovisning inom mindre och medelstora företag
(SIS 61 46 11). Kontoplanen har tillrättalagts för att underiätta lämnande av
statistiska uppgifter. Den har även anpassats till de krav på redovisning och
uppgiftslämnande, som innefattas i 1976 års bokföringslag. Vidare har förslag
framförts om utarbetande av ett supplement lill kontoplanen, vilket skulle avse
statistiska uppgifter av icke-monetärt slag såsom elförbmk-nlng,
bränsleförbmkning m. m. LO framhåUer att de uppgifter som samhäl-
Prop. 1976/77:115 29
let
efterfrågar ofta är minst lika viktiga för företaget atl känna lill som för
samhället. LO framhåller därför att om företagen upprätthåller en sådan
redovisningsstandard att den egna verksamheten kan bedrivas effektivt
underlättas samtidigt uppgiftslämnandet.
Sveriges Standardiseringskommission, länsstyrelsen
i Stockholms län, konjunkturinstitutet m.fl. framhåller blankettutformningens
betydelse för arbetet med atl lämna uppgifter. Rätt utformade blanketter torde
enligt standardiseringskommissionen dessutom uppfattas positivt av uppgiftslämnama
och medverka till bättre kvalitet på uppgifterna.
Några remissinstanser pekar också på atl metoder
för begränsning och förenkling av uppgiftslämnandet kan få negativa effekter.
Enligt datainspektionen kan t. ex. utglesning av mätningar och vissa andra
metoder leda till allvarlig kvalitelsförsämring. Länsstyrelsen i Stockholms län
anför atl man vid uppgiftsinhämtande bör ta hänsyn till inte bara aktuella utan
även kommande behov. En alltför snäv avgränsning kan innebära risk för att man
senare måste göra kompletteringar och la in ytterligare uppgifter eller att
undersökningar blir oanvändbara.
3.5
Uppgiftsplikt eller frivilligt uppgiftslämnande
Några remissinstanser diskuterar olika aspekter på
frågan om frivillighel eller tvång i samband med samhällets
informationsinsamling.
Datainspektionen delar UFU:s uppfattning att
uppgifter som gmndar sig på subjektiva värderingar och bedömningar bör inhämtas
utan uppgiftsplikl.
Både 70 och justitiekanslern pekar, som tidigare
nämnts, på 8 kap. 3 § regeringsformens stadganden om att "föreskrifter om
förhållandet mellan enskilda och det allmänna, som gäller åliggande för
enskilda eller i övrigt avser ingrepp i enskildas personliga eller ekonomiska
förhållanden, meddelas genom lag."
Utan hinder därav har regeringen enligt vad som
följer av 8 kap. 7 och 13 §§ regeringsformen rätt att genom förordning meddela
vissa föreskrifter. Justitiekanslem anser att det mot bakgmnd av
regeringsformens nyss nämnda bestämmelser föreligger en skyldighet att i
författning så noggrant som möjligt ange vilka uppgifter företagen är skyldiga
alt lämna.
Göta hovrätt förordar atl uppgiflsphkt skall ges i
lag och alltså beslutas av riksdagen. Även de till uppgiftsplikten knutna
straffsanktionerna bör ha denna förankring. Härigenom kan motviljan mot
uppgiftslämnandet enligt hovrätten minskas.
Liknande tankegångar redovisar
näringslivsorganisationerna i sitt gemensamma yttrande. Bl. a. efterlyses en
särskild översyn av gällande påföljdssystem och analys av dess direkta och
indirekta effekter på företagens uppgiftsbörda. Enligt organisationema har statsmakterna
och enskilda myndigheter i vidgad omfattning kommit alt tillämpa elt utbyggt
på-
Prop. 1976/77:115 30
följdssystem
mot uppgiftslämnama som korrektiv för uppgiftspliktens efterlevnad.
Myndighetema synes härigenom ha kommit att tiUgripa förfaranden som är klart
olämpliga för sina ändamål. Hot om påföljder tas naturligt nog av
uppgiftslämnama som intäkt för bristande förtroende. Denna upplevelse bidrar
till att skapa en negaliv inställning till uppgiftslämnandet och den motiverar
inget kvalitetsansvar. Uppgiftsinhämtande myndigheter bemöter kvalitetsbrister
med ytterligare skärpta sanktionsregler, som ännu mer irriterar än stimulerar i
uppgiftslämnandet eller med utbyggda kontrollsystem, som direkt, kvantitativt
sett, ökar uppgiftsbördan. Organisationema anser att den skisserade
utvecklingen inte är någon teoretisk modell utan en realitet.
I detta sammanhang erinrar organisationema om de
synpunkter i frågan om obUgaloriskt eller frivilligt uppgiftslämnande som har
redovisats i ledamoten Eklunds reservation rörande inställningen tiU
uppgiftsinhämtande ulan uppgiftsplikl. Organisationerna anser del uppenbart all
man från myndighetssidan, som utredningsmajoriteten företräder, är starkt besvärad
av att debattera förtroenderelationema och deras betydelse för myndighetemas
uppgiftsinhämtande.
SCB redovisar i Statistiskt meddelande 1976:3, som
bilagts verkets remissvar, sina erfarenheter av uppgiftslämnande utan
uppgiftsplikt. Sådana statistikgrenar där uppgiftsplikl inte kan åberopas, t.
ex. forskningsstatistik, har enligt verket en signifikant lägre svarsfrekvens
(och därmed lägre tillförlitlighet) än likartade undersökningar för vilka SCB
kan hänvisa till uppgiftsplikt.
3.6
Ersättning till företagen för uppgiftslämnande
Enligt direktiven har UFU haft i uppdrag att
överväga tekniska aspekter på uppgiftslämnandet och alltså inte frågan om alt
ersätta företagen för alt de lämnar uppgifter. Ledamoten Eklund har i sin
reservation ansett alt många tecken tyder på att en skyldighet att i
normalfallet utge ersättning lill företagen för arbetet med att lämna uppgifter
är den effektivaste metoden att komma till rätta med det omfattande
uppgiftsinsamlandet från företagen. Mot bakgmnd av detta synsätt har reservanten
yrkat på en skyndsam utredning av ersättningsfrågan.
Flertalet myndigheter och kommuner berör inte
frågan om avgiftsbeläggning. Däremot instämmer flertalet
näringslivsorganisationer i reservantens förslag om en utredning rörande
ersättningssystem.
I sitt gemensamma remissyttrande hemställer
näringslivsorganisationerna om en särskild utredning om hur en
ersättningsskyldighet för uppgiftsinsamlande myndigheter skall utformas och
vilka effekter ett ersättningssystem kan få bl.a. som prioriteringsinstmment
vid budgetbehandlingen.
Sveriges
Bokförings- och Revisionsbyråers Förbund anser det beklagligt
Prop. 1976/77:115 31
atl
direktiven inte har tillåtit utredningen att ta upp den viktiga frågan om
ersättning till företagen för deras arbete med uppgiftslämnandet. Förbundet
anser alt systemet med någon typ av ersättning har så många fördelar, att
frågan snarast bör utredas. Krav på utredning av frågan om avgiftsbeläggning
eller instämmanden i ledamoten Eklunds reservation framförs även av Göteborgs
kommun och i reservationer till yttrandena från länsstyrelsen i Stockholms
län, fullmäktige i Sveriges riksbank och Linköpings kommun.
Lantbrukarnas Riksförbund avvisar tanken på elt
generellt ersättningsförfarande, vilket enligt LRF skulle medföra behov av en
omfattande administration, sannolikt till mycket liten nytta. Å andra sidan
finns det enligt LRF många tillfållen då det framstår som i högsta grad
skäligt att ersättning utgår. LRF åsyftar här de fall då det endast är etl
urval av företagare som skaU lämna uppgifter, speciellt om det är fråga om en
under längre tid upprepad eller på annat sätt särskilt krävande
uppgiftslämning.
LO anser att det är en medborgerlig skyldighet att
lämna information för ett demokratiskt samhälles nödvändiga skötsel. Att medge
ersättning för att en sådan fuUgöres är enligt LO en orimlighet. Därtill skuUe
konsekvensema av elt logiskt uppbyggt ersättningssystem bli absurda.
Statistiska centralbyrån redovisar i sitt remissvar
olika intema diskussioner rörande ersättningsfrågan. Vid dessa diskussioner
har framkommit att det är praktiskt svårt att utveckla ett system för
fuUsländig kostnadsersättning för företagens arbete med att lämna uppgifter
till SCB. Svårlösta problem i detta sammanhang är bl. a. atl bedöma insamlade
uppgifter med avseende på kvalitet, nedlagd tid m. m. och vem som skall göra
denna bedömning. Här finns enligt SCB en risk för en komplicerad och dyrbar
administrativ organisation vars kostnader i sista hand troligen skulle drabba
företagen själva. SCB framhåller dock att problemen skulle kunna bli väsentligt
mindre vid en på lämpligt sätt utformad schablonmässig ersättning. Även om en
sådan ersättning knappast kan utformas med syfte att ge full täckning för
uppgiftslämnandekostnadema skulle den, rätt utformad, dock kunna ha en för
uppgiftslämnarna positiv effekt. Särskilt torde detta gälla de mindre
företagen. Belastningen upplevs ofta också som svårast av dessa företag. Goda effekter
kan dock även i många fall uppnås på andra vägar än genom ett
ersättningsförfarande. Elt altemativ är att nyttiggöra statistiken för
uppgiftslämnama genom en återrapportering av uppgifter speciellt anpassade till
deras behov. SCB, som har påbörjat en sådan verksamhet inom vissa
stalistikgrenar, avser att vidareutveckla systemet och att bygga ut det till
fler områden. Etl annat alternativ kan vara att SCB bygger upp en
fältorganisation för att ge företagen direkt hjälp i syfte alt minska företagens
arbete i samband med uppgiftslämnandet.
Prop. 1976/77:115 32
3.7
Samarbete, motivation m.m.
UFU behandlar i flera avsnitt åtgärder som inte i
första hand underlättar själva uppgiftslämnandet utan i stället är avsedda att
öka företagarnas förståelse för uppgiftslämnandet vad gäller
statistikproduktionen. Utredningen pekar på olika former av återrapportering,
där företagen t. ex. kan få sitt förelags uppgifter relaterade lill
genomsnittsvärden för branschen eller likartade företag. En annan metod kan
vara att mer ingående och på etl bättre sätt än f.n. förklara syftet med
informationsinsamlingen. Vidare nämns möjligheten av olika typer av
samrådsgmpper där företagen kan vara med och diskutera behovet och utformningen
av uppgiftskraven, dessas tidsfasning o. d. Även olika former av
remissförfaranden kan enligt UFU i större utsträckning komma till användning.
UFU:s förslag om utvidgad representation i SCB:s
arbetsgrupper för företagen och om flerarbetsgmpper liksom tankarna på
återrapportering och provundersökningar tiUstyrks eller lämnas utan erinran av
samtliga remissinstanser.
Flera remissinstanser framhåUer betydelsen av alt
uppgiftslämnarna är motiverade att lämna korrekta uppgifter. SCB pekar bl. a.
på återrapportering som en konkret åtgärd i detta syfte.
Enligt LO måste myndigheterna utförligt och
pedagogiskt förklara vad insamlade uppgifter skall användas till, samt i
görligaste mån återrapporte-ra gjorda bearbetningar i syfte att ge
uppgiftslämnama förståelse och motivation för uppgiftslämnandet.
Utrikeshandelsstatistikutredningen anser att små
företag i allmänhet inte har samma behov som större företag av alt använda den
statistiska information som insamlade uppgifter resulterar i. De har därför
inte samma förståelse för uppgiftslämnandet som slörre förelag.
En komplettering av nuvarande arbetsgmpper inom
statistikområdet i syfte att bättre ta till vara även de mindre företagens
intressen skulle enligt konjunkturinstitutet vara värdefullt och skulle i viss
mån kunna bidra till att minska företagens negativa syn på uppgiftslämnandet.
Fiskeristyrelsen framhåller att kraven på
uppgiftslämnande bör vägas med tanke på uppgiftslämnama på alla nivåer i den
beslutsprocess som föregår ett uppgiftskravs slutliga utformning. 1 praktiken
innebär detta enligt styrelsen att fiskarkåren bör vara representerad vid
utformning av fiskeregler, loggboksblanketter m.m. Så har också alltmer varit
fallet under senare tid. Fiskarkårens medverkan i statistikproduktionens avvägning
bör också förstärkas.
Naturvårdsverket anser att SCB bör tillsätta
arbetsgmpper inom statistikområden som saknar sådana. Exempel på områden för
arbetsgmpper som kan bli aktuella är enligt verket industri- och
bergverksslatistik, vam-stalistik, ekonomisk korttidsstatistik, samt finans-
och investeringsstatistik. Även Stockholms kommun framhåller behovet av
arbetsgrupper för fler statistikområden. Ett vidgat utnyttjande av
arbetsgrupper kan dess-
Prop. 1976/77:115 33
utom enligt kommunen bidra till att minska behovet av
provundersökningar.
De funktioner inom SCB och
riksskatteverket som i dag sysslar med samordningsfrågor kan enligt
länsstyrelsen i Östergötlands län lämpligen utökas med representation från näringslivet.
Fullmäktige i Sveriges riksbank
fömtsätter att den kritiska debatt och granskning av staiistikbehoven som UFU
har funnit värdefull bör kunna bedrivas, fördjupas och breddas inom de
arbetsgmpper som enligt UFU:s förslag skall tillsättas av SCB.
En översyn av SCB:s arbetsuppgifter
och arbetsformer föreslås av LRF. SCB, för vilken uppgiftsinsamlingen ju inte
är elt medel för de egentliga uppgiflemas fullföljande, löper enligt LRF
självfallet stor risk att samla in uppgifter, som får låg användning. Dessutom
har SCB helt naturiigt inte heller den branschkompetens, som användama har och
som också kan underlätta uppgiftslämnandet. Användare och uppgiflslämnare
måste därför ges ett stort inflytande över statistikproduktionen. Vidare
framhåller LRF betydelsen av att företagama är representerade i arbetsgrupper
och i andra sammanhang, inte endast i sin egenskap av arbetsgivare utan också i
sin egenskap av självverksamma företagare. Det dominerande antalet företagare
arbetar nämligen själva i sina företag, ofta utan anstäUd arbetskraft.
3.8 Företagsdatanämnden
Det av UFU föreslagna
granskningsförfarandet och granskningsnämnden knuten till statskontoret
tillstyrks eller lämnas utan erinran av ett storl antal remissinstanser. 1 en
del fall tillstyrks granskningsförfarandet i princip men med vissa smärre
modifieringar.
Försvarets rationaUseringsinstitut
anser all försvarets verksamhet inte bör innefattas i nämndens granskning.
Bankinspektionen och försäkringsinspektionen anser att deras egen verksamhet
bör lämnas utanför nämndens granskning.
Tullverket, riksrevisionsverket,
lantbruksstyrelsen, livsmedelsverket, naturvårdsverket, produktkontrollnämnden,
patent- och registreringsverket, statens pris- och kartellnämnd,
konsumentverket, arbetarskyddsstyrelsen, statens industriverk, statens
vattenfallsverk, länsstyrelserna i Stockholms, Östergötlands, Göteborgs och
Bohus län, Göta hovrätt, näringsfrihetsombudsmannen, Stockholms läns
landsting, Stockholms kommun samt Sveriges Fiskares Riksförbund kan inte biträda
utredningens förslag om en särskild nämnd.
Generaltullstyrelsen fömtsätter att
riksrevisionsverket vid sin granskning av den statliga verksamheten och
statskontoret vid sina organisa-tionsundersökningar beaktar den
uppgiftsinsamling som sker inom statsförvaltningen och därvid efter samråd med
berörda intressenter kommer med eventuella förslag i syfte att om möjligt
inskränka uppgiftskraven. 3 Riksdagen 1976177. I saml. Nr 115
Prop. 1976/77:115 34
Likartade ståndpunkter redovisas av
bl.a. naturvårdsverket och pro-duktkontrollnäninden.
Intemationella erfarenheter när det
gäller uppgiftslämnande tyder enligt riksrevisionsverket på alt man knappast
genom en fristående nämnd kan nå de fördelar som UFU avser. Härtill kommer de
inte oväsentliga indirekta kostnaderna för berörda myndigheters insatser för
samråd med nämnden. Ansvaret för uppgiftslämnarproblemaliken bör enligt
riksrevisionsverkel prövas i anslutning lill all föifaltningar och
administrativa syslem ses över och åvila berörda myndigheter, utredningar och
kommittéer. Statens pris-och kartellnämnd ifrågasätter om inte UFU:s syften
skulle kunna uppnås t. ex. genom atl i myndighetemas inslmktioner ta in en
skyldighet att de, innan uppgifter hämtas in från företag, organisationer och
enskilda etc, skall undersöka om inte uppgifter kan erhållas genom samordning
med annan myndighets uppgiftsinsamling.
Flertalet övriga remissinstanser
som är negativa till den av UFU föreslagna granskningsnämnden redovisar
argument liknande de som anförs av riksrevisionsverkel och pris- och
kartellnämnden.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus
län påpekar att det föreslagna granskningsorganels arbetsuppgifter till en del
i dag åvilar SCB varför tillskapande av ett särskilt organ förefaller onödigt.
UFU:s förslag innebär att
granskningsnämnden inte skall göra någon direkt tillståndsprövning. Tillsynen
bör i stället syfta lill alt i samband med genomgång av uppgiftskrav ge
myndigheten synpunkter på och förslag till vad som kan göras för att minska
eller underlätta uppgiftslämnandet. I ledamoten Eklunds reservation förordas
väsentligt slörre resurser för nämnden och vidgade befogenheter vid bl. a.
tillståndsprövning.
Näringslivsorganisationerna och
även vissa myndigheter anser att nämndens uppgifter och befogenheter inte är
tillräckligt omfattande.
Enligt näringslivsorganisationerna
bör ansvaret för bevakningen av upp-giftslämnarintresset ges en institutionell
förankring inom förvaltningen. De ställer sig därför inte principiellt
avvisande till UFU:s förslag om att inrätta ett särskilt granskningsorgan för
tillsyn och granskning av myndigheternas uppgiftsinhämtande och föriägga detta
till statskontoret.
Detta organ bör dock ges större
personalresurser och väsentligt större befogenheter och flera arbetsuppgifter
än vad utredningen har föreslagit. Näringslivsorganisationerna ansluter sig i
denna del till de förslag som har framlagts i reservationen.
De anser sålunda alt myndighetema
bör förpliktas att anmäla varje särskilt uppgiftskrav, som riktats till
företag och som omfattar 10 eller fler företag. Anmälningsskyldigheten bör
gälla varje uppgiftskrav, vare sig uppgiftslämnandet är obligatoriskt eller
frivilligt. Vid krav förenade med uppgiftsplikl skall kravet underkastas
granskning av nämnden, varvid en formell tillståndsprövning skall äga rum.
Näringslivsorganisationema föreslår vidare all alla
förfatlningsförslag.
Prop. 1976/77:115 35
som
leder till nya eller ändringar i befintliga uppgiftskrav, skall underkastas en
obligatorisk granskning och värdering i syfte att åstadkomma systemlösningar,
som är maximalt uppgiflslämnaranpassade och fria från överuttag av uppgifter.
Ansvaret för att denna verksamhet kommer till stånd och bedrivs i rationella
former bör åläggas den föreslagna nämnden. Näringslivsorganisationema anser del
vara angeläget alt fömtsättningar skapas för atl en allsidig bedömning av
informationssystem sker på elt så tidigt stadium som möjligt. Nämndens
värderingar bör därför redovisas offentligt.
Likartade åsikter redovisas i övriga remissvar från
näringslivels organisationer.
Riksförsäkringsverket instämmer i de krav på större
resurser och befogenheter för nämnden som redovisas i ledamoten Eklunds
reservation. Även länsstyrelsen i Jönköpings län anser att nämnden bör ges
större befogenheter och resurser.
Flera remissinstanser är positiva till nämnden som
sådan men anser atl dess verksamhet i första hand bör tidsbegränsas.
Statskontoret anser att nämnden bör verka under en försöksperiod, förslagsvis
tre år, och att dess verksamhet och förläggning därefter bör tas upp till
prövning. Denna uppfattning delas även av Landstingsförbundet.
ADB-beredningsgruppen inom kommundepartementet
anser atl etl specifikt organ kan leda lill att myndighetema upplever att del
egna ansvaret för atl nå rationella lösningar minskar. Man förlitar sig i
stället på samordningsorganet. Däremot kan det i ett kortare tidsperspektiv
vara riktigt att skapa en särskild funktion för att i etl sammanhang göra en
översyn i syfte atl öka kunskapen om samordningsmöjligheterna samt att påverka
myndighetemas attityder till företagens problem med uppgiftslämnandet. Organets
viktigaste uppgift blir då att påverka myndigheterna i detta hänseende så alt
behovet att granska uppgiftsinsamlingen i särskild ordning upphör.
Beredningen anser atl det därför kan vara lämpligt
atl temporärt inrätta etl granskningsorgan. Beredningen framhåller emellertid
att organets viktigaste uppgift måste vara att förmå myndighetema själva att i
ökad omfattning klara av samordningen så att organet efter några år kan
föreslå sin egen avveckling.
Enligt SCB bör granskningsorganet bl. a. få lill
uppgift att under en begränsad försöksperiod - ca 2 ä 3 år - utveckla metoder
för granskning av uppgiflskrav och på basis av vunna erfarenheter och eget
utredningsarbete lägga fram förslag till former och metoder för dylik
granskning. Organet bör också vara remissorgan beträffande nya författningar
etc. vilka innefattar nya eller ändrade uppgiftskrav på företagen. Detta
förslag betingas av atl SCB anser del vara angelägel alt granskningen kommer in
på elt så tidigt stadium atl uppgiftslämnarkonsekvensema verkligen kan beaktas.
SCB anser i likhet med utredningen all del är av stor betydelse all löpande
Prop. 1976/77:115 36
bevaka
nya lagar och författningar som får konsekvenser för uppgiftslämnandet.
Ingen av de remissinstanser som har anslutit sig
lill reservationen kommenterar resursfrågan särskilt. Ett fåtal
remissinstanser har mer i detalj berört nämndens sammansättning och
dimensionering.
Skogsstyrelsen anser atl nämnden bör tilldelas
avsevärt större resurser än vad UFU har föreslagit. Denna uppfattning delas av
bl. a. konjunkturinstitutet. Länsstyrelsen i Jönköpings län understryker
viklen av alt nämnden får sådana resurser och befogenheter att den kan göra
sina synpunkter gällande också gentemot centrala myndigheter.
Arbetstnarknadsstyrelsen anser att
arbetsmarknadsorganisationerna bör vara representerade i nämnden. TCO
tillstyrker nämnden under förutsättning att de fackliga organisationerna får
en god representation och att lön-tagamas intressen beaktas i andra avseenden.
LO fömtsätter all organisationen blir representerad i nämnden.
Fiskeristyrelsen förutsätter att den blir representerad i nämnden.
Några remissinstanser bl. a. LRF, länsstyrelsen i
Jönköpings län och 70 understryker vikten av att uppgiftslämnama blir
representerade i nämnden.
LRF anser atl ett flertal av nämndens ledamöter bör
nomineras av de organisationer som företräder uppgiftslämnama.
UFU:s förslag alt nämnden organisatoriskt knyts
till statskontoret tillstyrks eUer lämnas ulan erinran av flertalet
remissinstanser. Överstyrelsen för ekonomiskt försvar, fullmäktige i Sveriges
rikshank och Svenska kommunförbundet anser däremot att nämnden bör knytas lill
SCB.
4
Riksdagsbehandling av frågan
Riksdagen har under åren 1971-1976 behandlat etl
flertal motioner om företagens uppgiflsskyldighet (SkU 1971:51, 1972:41,
1973:46, 1975/76:1 samt FiU 1976/77: 3). Framför allt två frågor har tagils upp
i motionerna; den ena rör spörsmålet om hur förelagens uppgiftslämnande skall
kunna förenklas, medan den andra behandlar frågan om ersättning för
uppgifts-och uppbördsskyldighelen.
Vad angår frågan om förenkling av företagens
uppgiftslämnande har skatleutskottet hänvisat till att hithörande frågor
utreddes av UFU. Beiräf fande frågan om ersättning för uppgiftslämnandet till
offentliga myndigheter anförde skatteutskottet år 1971 att syftet med UFU var
att underlätta och rationalisera uppgiftslämnandet och att det inte kunde anses
motiverat att konstmera någon form av ersättning lill företagen för uppgifter
som erfordras för samhällsplaneringen. Andra senare väckta motioner om atl UFU
skulle ges tilläggsdirektiv att utarbeta förslag om skälig ersättning för
företagens uppgiftsskyldighet avstyrktes av utskottet med bl. a. hänsyn till
Prop.
1976/77:115 37
att UFU:s arbete skulle fördröjas om också frågan om
ersättning skulle behandlas. Riksdagen beslutade i enlighet med utskottets
förslag.
Vid 1975/76 års riksmöte väcktes
åtta motioner om företagens uppgiflsskyldighet m. m. (mot. 1975/76:670, 1337,
1943, 1951, 1968, 2041, 2115 och 2125). 1 flera av dessa hemställdes att
riksdagen hos regeringen skulle begära all frågan om ekonomisk ersättning tiU
företagen för uppgiflsskyldighet utreddes och atl förslag till ersättning
presenterades.
Vid behandlingen av motionerna
anförde finansutskottet (FiU 1976/77: 3) all offentlig statistik i hög grad är
en samhällsservice till allmänhet och näringsliv. Uppgiftslämnarna blir
därmed, direkt eller indirekt, också konsumenter av statistiken. Utskottet
konstaterade vidare att UFU:s förslag prövades inom regeringskansliet och
framhöll att det kunde vara av värde atl få belyst humvida ersättning för
uppgiftslämnandet kan vara ett medel att nå rationalisering och förenkling av
uppgiftsskyldigheten genom att skapa ett slörre kostnadsmedvetande hos såväl
myndigheter som organisationer och företag. Finansutskottet fann det därför
rimligt att även frågan om ersättning övervägdes, men noterade atl
ersättningsfrågan blev emellertid av mindre betydelse därest åtgärder
genomfördes som åstadkom en minskning av uppgiftslämnandet. Riksdagen beslutade
i enlighet med utskottets förslag (rskr 1976/77:22).
5 Föredraganden 5.1 Inledning
Frågan om företagens
uppgiftslämnande har sedan länge varit föremål för riksdagens intresse.
Riksdagen beslöt år 1965 att begära en utredning av frågan om hur företagens
uppgiftslämnande skulle kunna underlättas (rskr 1965: 261). Denna utredning kom
sedermera till stånd. 1 betänkandet (SOU 1976:12) Företagens uppgiftslämnande
har utredningen om företagens uppgiftsplikl (UFU) redovisat bl.a. en genomgång
av möjlighetema att underiätta företagens uppgiflsskyldighet. Betänkandet har
remissbehandlats.
Frågan om företagens
uppgiftslämnande har även behandlats av riksdagen under den tid
utredningsarbetet pågått. 1 ett flertal motioner under åren 1971 -1975 har krav
på tilläggsdirektiv till utredningen förts fram liksom krav på förenklingar av
företagens uppgiftslämnande. Frågan har senast behandlats av finansutskottet i
november år 1976 (FiU 1976/77: 3).
5.2 Utredningens betänkande
UFU konstaterar att utvecklingen
inom den offentliga sektorn under 1960-talet och 1970-talel kännetecknats av
snabb tillväxt, en utvidgad och mer detaljerad samhällsplanering samt en
fortlöpande förskjutning från ge- 4 Riksdagen 1976177. I saml. Nr 115
Prop.
1976/77:115 38
nerella till selektiva åtgärder från samhällets sida.
Utvecklingen har också inneburit en växande skyldighet för företag och andra
arbetsgivare atl lämna uppgifter för administrativ och statistisk användning
inom olika områden. De problem som det alltmer omfattande uppgiftslämnandet
har kommit att medföra för företagen är inte unika för svenska förhållanden. I
länder på hög ekonomisk utvecklingsnivå växer behovet av information uppenbarligen
efter hand så starkt att myndigheternas uppgiftsinhämtande leder till
irritation.
Som ett led i utredningsarbetet har
UFU kartlagt uppgiftsinsamlingen från företagen under år 1971. Detta skedde
genom en enkät vari myndighetema ombads att ingående beskriva sina olika
uppgiftskrav. Kartläggningen har gett UFU möjligheter alt studera de enskilda
kraven. Den har vidare bl. a. gjort det möjligt att redovisa omfattningen av
företagens uppgiftslämnande med användning av olika mått. UFU redovisar alt ca
90% av de blanketter som företagen lämnade under år 1971 avsåg uppgifter
beträffande direkta och indirekta skatter, tullar och socialförsäkringen.
Återstoden gällde uppgifter lill underiag för bl. a. arbetsmarknadspolitik,
prisövervakning, miljövård, konjunkturpolitik, ekonomiskt försvar och
tillämpning av byggnadslagstiftning. Häri ingår också SCB:s uppgiftsinhämtande.
UFU konstaterar alt myndighetemas uppgiftsinhämtande till helt övervägande del
är knutet till lagar och förordningar som ger en relativt detaljerad grund för
myndigheternas utformning av uppgiftskraven.
UFU konstaterar att det inte finns
någon lättframkomlig väg ut ur det dilemma som uppgiftsinhämtandet försätter
myndigheter och uppgiflslämnare i. Enligt UFU:s bedömning saknas del sålunda
förutsättningar för att lätta företagens uppgiftslämnande genom några
övergripande åtgärder, t. ex. genom att inrätta ett centralt datasystem för atl
samla in och sprida uppgifter lill myndigheterna. Möjlighetema att minska eller
på annat sätt underlätta uppgiftslämnandet ligger enligt UFU i storl sett inom
ramen för vad som kan åstadkommas vid utformningen av varje särskilt
uppgiftskrav inkl. de författningsbestämmelser som ger gmnden för kravet. Även
åtgärder för alt exempelvis samordna flera myndigheters uppgiftsinhämtande får
huvudsakligen övervägas från fall till fall.
UFU framhåller att det är av
avgörande betydelse att bestämmelser som ger gmnden för uppgiftskrav utformas
så att för uppgiftslämnama besvärliga lösningar undviks i möjligaste mån.
Detta fömtsätter att uppgifislämnarnas problem uppmärksammas i
utredningsdirektiv, betänkanden, remissyttranden och propositioner. UFU har
också funnit skäl att framhålla atl lagstiftning bör ske i så god tid atl de
uppgiftsinhämtande myndigheterna och företagen får utrymme för de
förberedelser som behövs för att såväl uppgiftskraven som företagens
uppgiftslämnande skall kunna utformas på ett rationellt sätt. UFU anser alt det
i regel bör vara till uppgifislämnarnas fördel alt i författning så noggrant
som möjligt anges vilka uppgifter företagen är skyldiga all lämna och vad som
i övrigt är alt beakta angående upp-
Prop. 1976/77:115 39
gifternas
redovisning, t. ex. lidpunkten för uppgiftemas inhämtande och de perioder
uppgifterna skaU avse.
Frågan om vilka fömtsättningar som finns för
lättnader i uppgiftslämnandet genom insatser från de uppgiftsinhämtande
myndigheternas sida har UFU sett knuten främst lill de myndigheter vilkas
verksamhet styrs av mer allmänt formulerade bestämmelser. Så är särskilt fallet
i fråga om myndigheter med planerande eller kontrollerande verksamhet saml SCB.
I sitt betänkande redovisar UFU en provkarta på
olika metoder avsedda att underiätta företagens uppgiftslämnande. UFU betonar
viklen av att myndigheterna med tillämpning av de redovisade metoderna
regelbundet ser över sina befintliga uppgiftskrav och därvid också söker bedöma
i vilken mån det kan vara möjligt att förenkla uppgiftslämnandet genom författningsändring.
När så är fallet bör förslag läggas fram.
Enligt UFU har SCB:s uppgiftskrav ofta skjutits i
förgmnden då myndigheternas uppgiftsinhämtande har kritiserats. Huvudlinjen i
den på senare år framförda kritiken synes dock enligt UFU vara att det är den
samlade uppgifts- och uppbördsskyldigheten som medför oacceptabelt stora kostnader
och besvär för förelagen. Som en lösning på problemen har särskilt två metoder
nämnts. Den ena är alt ersätta företagen för deras arbete med
uppgiftslämnandet. Den andra är att åstadkomma någon form av central
uppgiftsinsamling. I vilken mån man genom ett system för ersättning till
uppgiftslämnarna skulle få bättre värdemätare än f n. för uppgifiskravens
inriktning och avvägning har UFU enligt sina direktiv inte haft alt ta ställning
lill.
UFU har inte funnit skäl all föreslå ändringar i
nuvarande ordning för utformning av uppgiftskrav. Enligt denna har
myndigheterna själva all som ett led i sin verksamhet avgöra hur ett
uppgiftskrav skall utformas och att ansvara för alt detta inte innehåller mer
än vad som är nödvändigt eller lagligen kan begäras av företagen. Enligt UFU
ligger det dock i sakens natur atl utformningen av ett uppgiflskrav ger utrymme
för olika bedömningar. Inte sällan bör någon annan än den uppgiftsinhämtande
myndigheten kunna se lösningar som innebär en i olika avseenden annorlunda
utformning till fördel för uppgiftslämnama. Särskilt kan framhållas problemet att
fastlägga en så snäv avvägning av elt uppgiftskrav atl det inte blir mer omfattande
än som framstår som motiverat när uppgiftemas nyttovärde stäUs i förhållande
lill uppgiftslämnamas kostnader. Härtill kommer atl samhällets
informationsbehov har blivit så stort att man enligt UFU måste vara beredd all
ta långtgående hänsyn till förelagens samlade kostnader och besvär för att
fullgöra uppgifts- och uppbördsskyldighelen.
UFU har funnit att ett särskilt organ - lämpligen i
form av en nämnd -behöver inrättas för begränsning och förenkling av företagens
uppgiftslämnande. Nämnden föreslås organisatoriskt knytas till statskontoret.
1 den bör enligt UFU både förvaltningen och företagssidan vara företrädda.
Nämnden skall ha till uppgift att följa upp och granska vad som kan göras
Prop. 1976/77:115 40
för
atl minska eller på annat sätt underlätta uppgiftslämnandet. Den skall bl. a.
lämna synpunkter vid krav på nya eller ändrade uppgifter från myndighetemas
sida. Den skall vidare avge yttranden över förslag till författningsbestämmelser
som rör företagens uppgifts- och uppbördsskyldighet och medverka till atl
förelagen får översiktlig information om uppgiftslämnandet.
5.3
Remissinstansernas inställning i stort
UFU:s diskussion kring orsakerna till det alltmer
omfattande uppgiftsinsamlandet i samhället godtas av flertalet myndigheter.
Dessa framhåller att kraven på en effektiv politik i olika avseenden tvingar
fram ett omfattande uppgiftsinsamlande.
Företrädarna för uppgiftslämnama, särskilt
näringslivsorganisationerna, hävdar å sin sida att misstro och tvivel mot
uppgiftslämnarskyldigheten har gjort sig gällande hos näringslivet i takt med
en allt snabbare utveckling mot ökad styrning, kontroll och centraliserad planering
från främst statliga organ. Näringslivet ställer sig emellertid inte avvisande
och oförstående till atl kraven på uppgifter för det allmännas bästa ökar i
takt med ett alltmer komplext samhälle. Däremot efterlyser man procedurer som
garanterar att endast nödvändig och relevant information tas fram.
Flera remissinstanser - bl.a. länsstyrelsen i
Norrbottens län och justitiekanslern - redovisar kritiska synpunkter på hur
UFU genomfört sitt uppdrag. Bl. a. efterlyses en genomgång av mtinema på varje
uppgiftsområde för atl överväga vad som kan göras för atl underlätta
uppgiftslämnarbördan.
En del remissinstanser - bl.a. statskontoret och
riksskatteverket pekar på all den kartläggning utredningen har genomfört
inte har belyst hur uppgiftslämnandet ter sig från företagens sida. Företagens
möjligheter att motsvara myndighetemas uppgiftskrav skulle ha kunnat belysas
med ett antal fallstudier eller med en enkät. Vidare kritiseras UFU för atl ha
underlåtit att skaffa en bild av kostnadema för olika typer av uppgiftslämnande
och olika typer av företag.
En rad remissinstanser redovisar synpunkter på hur
samordning och samutnyltjande av insamlade uppgifter kan begränsa
uppgiftslämnarbördan. Några remissinstanser framhåller att det rent allmänt
bör finnas möjligheter till förbättringar genom samordning och att dessa
möjligheter måste undersökas och tas tillvara. Samtidigt pekar en del
remissinstanser på all sekretesskraven begränsar samordningsmöjligheterna.
Så gott som samtliga remissinstanser godtar i
princip de förslag till förenklingar och rationaliseringar som UFU har
föreslagit. Flera remissinstanser framhåller att man redan på
utredningsstadiet bör klargöra i vilken utsträckning förslag kommer att medföra
nya eller utvidgade uppgiftskrav.
Frågan
om frivillighet och tvång diskuteras av flera remissinstanser.
Prop.
1976/77:115 41
Näringslivsorganisationema hävdar all tvångsvis insamling
av uppgifter leder lill misstro mol myndigheterna med därav följande
kvalitetsbrister i lämnade uppgifter. SCB anser å andra sidan att frivillig
uppgiftsinsamling ger signifikant lägre svarsfrekvens än tvångsvis insamlade
uppgifter och därmed sämre kvalitet hos undersökningen.
Näringslivsorganisationema begär i
sitt remissyttrande en utredning hur en ersättningsskyldighet för
uppgiftssamlande myndigheter skall utformas. Flertalet övriga remissinstanser
kommenterar inte särskilt ersättningsfrågan. Lantbrukarnas Riksförbund och LO
avvisar dock tanken på ett generellt ersättningssystem även om LRF kan tänka
sig ersättning i vissa specifika fall. SCB anser att goda effekter för
uppgiftslämnarna i många fall kan nås på andra vägar än genom elt
ersättningssystem.
En majoritet bland
remissinstanserna godtar UFU:s förslag till granskningsorgan och
granskningsförfarande. Näringslivsorganisationema och några myndigheter anser
dock att förslagen inte är tillräckligt omfattande. De anser att
granskningsorganets uppgifter måste utvidgas med bl.a. en formell
tillståndsprövning av nya eller utökade uppgiftskrav. Resurser för detta bör då
tillföras organet.
Flera myndigheter ställer sig å
andra sidan avvisande till UFU:s förslag till granskningsorgan. 1 huvudsak
framhåller man två skäl för detta. Dels pekar internationella erfarenheter på
atl ett granskningsorgan blir tämligen verkningslöst, dels framhåller man att
det bör ankomma på varje myndighet atl söka underlätta och minska företagens
uppgiftsbörda. 1 några remissvar framförs även atl del bör ankomma på
statskontoret och riksrevisionsverket att i sina organisations- och
revisionsstudier beakta hur uppgiftslämnandet kan underlättas.
Ett tidsbegränsat försök med UFU:s
förslag tillgranskningsorgan och granskningsförfarande förordas av bl.a. SCB
och statskontoret.
UFU:s förslag att
granskningsorganet skall knytas organisatoriskt till statskontoret godtas eller
lämnas utan erinran av flertalet remissinstanser. Ett fätal remissinstanser
förordar dock antingen en frislående kommitté eller en organisatorisk knytning
till SCB.
UFU har uppmärksammat hur viktigt
del är alt uppgiftslämnama har intresse av alt lämna uppgifter och atl dessa
är korrekta. Flera remissinstanser instämmer starkt i detta. Ytterligare stöd
härför kan hämtas från nä-ringslivsorganisationemas yttrande, där man pekar på
det misstroende mot myndigheterna som kan växa fram som resultat av
uppgiftslämnarbördan. UFU behandlar i sitt betänkande också olika åtgärder i
syfte att höja företagens intresse atl lämna information. Sådana åtgärder
tillstyrks eller lämnas utan erinran av remissinstansema.
Prop.
1976/77:115 42
5.4 Problemets karaktär och behovet av åtgärder
5.4.1 Förhållanden som leder lill ökat uppgiftslämnande
Det står sedan länge klart all företag
och organisationer men även statliga och kommunala organ i stor och växande
omfattning måste lämna uppgifter av olika slag till främst myndigheter men
också till andra, t. ex. näringslivsorganisationerna. Detta gäller inte
speciellt för Sverige utan allmänt för de ekonomiskt utvecklade ländema. För
atl kunna lämna uppgifter måste regler och anvisningar tolkas, olika
företeelser och händelser registreras, blanketter ifyllas osv. Sådant tar tid
och kostar pengar. 1 och med att uppgiftslämnandet successivt har ökat i
omfattning har del kommit att kännas betungande och efter hand medfört ökat
missnöje. Det är mot denna bakgrund man skall se tillkomsten av UFU. UFU:s
arbete liksom remissyttrandena över dess betänkande och annat material som
framkommit i samband därmed har bekräftat och ytterligare klariagt de problem
som behovet av uppgifter från företagen och andra organisationer för med sig.
Jag avser först att kort beröra
några av de faktorer och förhållanden som ger upphov till nya uppgiftskrav eller
till att flera eller mer detaljerade uppgifter inhämtas.
Utvecklingen under hela 1900-talel
har kännetecknats av en oavbruten tillväxt inom hela den offentliga sektorn.
Statliga och kommunala myndigheter har successivt ålagts att vidga sin
verksamhet till nya ansvarsområden och öka sina insatser inom etablerade
områden. Bakom denna utveckling ligger bl. a. stmkturella förändringar i
samhället av typ industrialiseringen och urbaniseringen. Andra orsaker lill
tillväxten i den offentliga sektorn är alt ambitionsnivån på många områden har
höjts i takt med den ekonomiska standardförbättringen och den förbättrade
utbildningen. Delta har bl. a. inneburit höjda krav på en effektiv konjunktur-
och näringspolitik, på en rättvisare fördelnings- och regionalpolitik, på ökad
rättvisa och likformighet i rättstillämpningen o.d. Den offentliga sektorn
kräver tillgång till information för atl den skall kunna fuUgöra sina
uppgifter.
Uppgifter om enskilda individers
och företags förhållanden behövs bl. a. i samband med handläggning av ärenden
som rör tillsyn, kontroll, utfärdande av tiUstånd, inbetalning av skatter och
utgtfler, utbetalning av bidrag, vård m.m. Statistik omfattande gmpper av
individer och företag, geografiska områden, branscher m.m. behövs främst för
planering i vid mening. Häri inbegriper jag då uppföljning och utvärdering av
verksamheter samt problemidentifierande och problemanalyserande utredningar
och forskning.
1 ett samhälle av Sveriges typ
finns det uppenbarligen också flera institutionella förhållanden som medverkar
till att kraven på och önskemålen om uppgifter från företag och allmänhet växer
mer och snabbare än vad som i och för sig är nödvändigt. Den kanske viktigaste
är den diskussion inom
Prop. 1976/77:115 43
ramen
för den politiska processen som i demokratiska system leder fram till nya
reformer i samhället. Såväl som underlag för reformförslag som i samband med
deras genomförande krävs utredningar och statistiska kartläggningar. Ett annat
utmärkande drag för åtskillig reformverksamhet är atl ökad hänsyn tas till
olika grupper och regioner i syfte att undanröja orättvisor eller förbättra
deras villkor. Ökade sådana hänsyn - t. ex. lägre skatter och avgifter för
vissa varor eller regioner - fömtsätter i sin tur ofta krav på registrering av
fler uppgifter och mer differentierad redovisning hos företagen.
Ett annat institutionellt betingat förhållande, som
torde medverka lill ökad uppgiftsinsamling, är den organisatoriska uppdelningen
av den offentliga förvaltningen dels på olika nivåer (central, regional och
lokal), dels i olika sektorer på de olika nivåerna. Denna uppdelning på enheter
med olika uppgifter och synsätt gör, i kombination med kraven på sekretess-
och integritetsskydd för vissa uppgifter, att uppgifter från företag och allmänhet
varken kan eller bör spridas och utnyttjas helt fritt i förvaltningen. Det
medför atl flera myndigheter i en del fall kan inrätta paralleUa rutiner för
insamling av samma eller likartade uppgifter samt ytterligare uppgifter om
förhållanden som även andra myndigheter frågar om. Till de institutionella
förhållandena torde i delta sammanhang även kunna hänföras den, jämfört med
tidigare, stora satsningen på forskning av olika slag. Konsekvenserna av detta
är bl. a. alt önskemålen om empiriska undersökningar (enkäter, intervjuer osv.)
ständigt ökar och att kunskapen om missförhållanden och orsakssamband - och
därmed kraven på uppgifter - växer.
Även tekniska faktorer - särskilt utvecklingen på
ADB-området - medverkar till all uppgiftsinhämtandet växer. ADB-lekniken torde
visserligen på flera sätt ha sänkt kostnaderna för såväl företagen och andra
uppgiflslämnare som myndighetema genom att den underlättat arbetet med att registrera,
lagra, bearbeta och presentera uppgifter. Samtidigt har den emellertid gjort
del praktiskt och ekonomiskt möjligt att hantera och dra nytta av betydligt
större uppgiftsmängder. ADB-tekniken har med andra ord till en del undanröjt de
hinder mol uppgiftsinhämtande som den fysiska hanteringen av uppgifter
tidigare utgjorde. Vidare har ADB-lekniken gjort del möjligt att använda mer
komplicerade regler och administrativa förfaranden än tidigare.
Den tekniska utvecklingen har också fört med sig en
rad yttre och inre miljöproblem som i sin tur lett lill en utbyggnad av den
offentliga statistikens krav på uppgifter.
Som har nämnts är det emellertid inte endast
myndigheterna som kräver in uppgifter från företagen eller på annat sätt
tvingar företagen och andra arbetsgivare alt registrera och redovisa uppgifter.
Det allmännas uppgiftsinhämtande måste ses i ett vidare sammanhang.
Aktiebolagslagen, bokföringslagen m. fl. lagar ålägger företagen en
gmndläggande redovisning och rapportering av sina ekonomiska förhåUanden.
Dessa åligganden som främst har tillkommit av andra skäl - bl. a. för att
skydda ägare och
Prop. 1976/77:115 44
borgenärer
- än den offentliga förvaltningens behov av uppgifter, har successivt skärpts.
På senare år har inte minst de anställdas rätt tUl större insyn och inflytande
på arbetsplatserna rnedfört ökade krav på arbetsgivarnas insatser för att
sammanställa och presentera information. Likaså har massmedia och aUmänhet
krävt alltmer information och insyn, såväl från allmänt demokratiska
utgångspunkter som i samband med särskilda frågor av typ förorenings- och andra
miljöproblem.
Vidare behöver branschorganisationer och andra
organisationer inhämta uppgifter för sitt arbete i vilket bl. a. ingår atl
företräda medlemmarna gentemot det allmänna. Andra stora uppgiftsinhämtare är
företag som sysslar med marknadsundersökningar samt konsultföretag som utför
karlläggningar av olika slag, ofta som ett led i större uppdrag.
Det finns således en rad förhållanden som gör att
företag och andra organisationer måste registrera, sammanställa och lämna en
mängd uppgifter till myndigheter och andra. 1 ett utvecklat industriland synes
det vara ofrånkomligt att önskemålen om flera och mer detaljerade uppgifter
från förelagen och allmänheten tenderar att växa. Med hänsyn lill hur betungande
uppgiftsbördan numera är för medborgare och företag är det av största vikt att
dessa tendenser aktivt motverkas. Jag kommer i det följande att framlägga
förslag härom.
5.4.2
Förhållanden som minskar uppgiftsinsamlingen
Det finns naturligtvis även faktorer och
förhållanden som gör att uppgiftskrav och insamlingsmtiner försvinner. Dessa
synes dock vara svaga i jämförelse med de krafter som skapar nya och mer
detaljerade uppgiftskrav.
Bland de faktorer som förhindrar att alla de behov
av information som kommer till ullryck i olika sammanhang leder till
uppgiftsinhämtande torde först och främst böra nämnas det motstånd mot att
lämna uppgifter som finns hos företagen och andra uppgiflslämnare. Andra
faktorer är de begränsade ekonomiska resursema hos de uppgiftsinhämtande
organen och den ofta höga belastningen på personalen och den maskinella
utmstningen hos uppgiftsinhämtama. Även hänsyn till kraven på sekretess- och
integri-telsskydd verkar återhållande när del är fråga om mer känsliga
uppgifter.
Nyss nämnda faktorer torde också medverka - men i
betydligt lägre grad - till att uppgiftskrav och insamlingsmtiner försvinner.
Till detta torde i viss mån också bidra tillfälliga eller löpande rationaliseringsinsatser
och översyner från myndigheternas sida samt insatser av de centrala rationaliserings-
och revisionorganen (statskontoret, riksrevisionsverket, försvarets
rationaliseringsinstitut m.fl.) och resultaten av offentliga utredningar.
Några remissinstanser menar att en mer betydande
minskning av uppgiftslämnandet fömtsätter en enklare organisation av och en
lägre ambitionsnivå i den offentliga sektorns verksamhet. Jag kan till stor
del instäm-
Prop. 1976/77:115 45
ma
i denna slutsats. Samtidigt finns det en, enligt min mening, anmärkningsvärt
stor tröghet när det gäller att kritiskt ompröva och lägga ned befintliga
uppgiftsrutiner. Åtminstone till en del kan detta förklaras av psykologiska och
sysselsättningsmässiga faktorer. Exempelvis nyttjas även jämförelsevis
umbärliga uppgifter alltid av någon intressentgmpp som ofta relativt konkret
kan peka på nackdelar om dessa uppgifter inte samlas in. Likaså leder
överväganden om nedläggningar ofta lill oro och motstånd hos berörd personal.
Från näringslivshåll förs i en del sammanhang dessutom fram att organ av typ
SCB med främst informationshante-rande uppgifter kan ha ett egetintresse av alt
slå vakt om redan befintliga rutiner för insamling, lagring, bearbetning och
spridning. Sådana organ, menar man vidare, medverkar många gånger också till
att driva fram nya uppgiftsrutiner.
5.4.3
Uppgifislämnarnas situation
De ökade kraven på uppgiftslämnande och det arbete
och de kostnader detta för med sig har väckt en allt starkare reaktion hos
företagen och deras organisationer. Den kritik och det missnöje med
uppgiftslämnandet, som tidigare har förts fram i riksdagsmotioner, tidnings-
och tidskriftsartiklar, uttalanden frpn branschorganisationer och enskilda
företag och företagare, återkommer i näringslivsorganisationernas
remissyttranden överr UFU:s belänkande. Bl. a. sägs många företag känna att
behovet av olika uppgifter inte prövas på ett rimligt sätt och att det sker ett
"övemttag" av uppgifter. Särskilt för mindre och medelstora företag
kan uppgiftslämnandet verka direkt störande på deras verksamhet. Ett stort
antal uppgiflslämnare anser att balansen i det samhälleliga
informationsutbytet har rubbats.
Jag har för egen del stor förståelse för att
företagen och andra organisationer upplever uppgiftslämnandet som en börda.
Särskilt i de fall uppgiftemas syfte och användning framstår som diffusa måste
det ligga nära till hands att uppfatta uppgiflskraven som oberättigade och
uttryck för onödig byråkrati. Det är bl. a. därför missnöjet lill stor del
kommit atl riktas mot uppgifter för statistikproduktion, dvs. underlag för
planeringsändamål och samhällsinformation i vid mening. Jag är dock medveten om
att krifik även riktas mot skyldigheten alt lämna uppgifter till
skatteadministrationen och andra administrativa verksamheter.
Jag vill i detta sammanhang emellertid framhålla
all missnöjet på mänga håU mindre torde gälla enskilda uppgifter än den totala
bördan av samtliga intema och extema krav på uppgifter. Etl lill synes
ofrånkomligt framtidsperspektiv med ständigt växande uppgiftskrav påverkar
också missnöjet.
UFU har gjort en kartläggning av uppgiftslämnandets
omfattning och karaktär men den är, som del påpekas i flera remissyttranden,
gjord ur myndigheternas, alltså uppgiftsinhämtamas, synvinkel. Den ger därför
föga vägledning när del gäller att bedöma den faktiska bördan för företag i 5 Riksdagen 1976/77. I saml Nr
115
Prop. 1976/77:115 46
olika
storlekar och branscher. Myckel talar emellertid för all uppgiftsskyldigheten
är ojämnt fördelad exempelvis mellan olika branscher och före-tagsstoriekar och
att samma uppgiftskrav drabbar skilda förelag olika hårt, bl. a. beroende på
den administrativa utvecklingsnivån och fömtsättningama i övrigt. Ofta torde
de små och medelstora företagen drabbas särskilt hårt. Som exempel kan i detta
sammanhang nämnas de av Svenska Byggnadsentreprenörföreningen anförda problemen
med att sammanställa uppgifter för företag med starkt decentraliserad
verksamhet.
Olika typer av uppgifter är olika svåra att lämna.
Vissa uppgifter kan förutsätta ett omfattande efterforsknings- och
beräkningsarbete av uppgiftslämnarna medan andra är mycket enkla att ta fram.
Problemen kan vara särskilt stora när det gäller uppgifter som företagen inte
behöver registrera och sammanställa för sina egna behov. Även häi torde det
förekomma stora variationer mellan förelag i olika branscherr och på olika
storleksnivåer och utvecklingsstadier i administrativt avseende, t. ex. grad
av ADB-utnyttjande.
Det är enligt min mening ostridigt att
uppgiftsinhämtandet växer i omfattning. Inte minst en rad indirekta mått talar
fördetta. Det saknas emellertid en detaljerad beskrivning av nuvarande
uppgiftsinhämtande i sådan form att det går att kvantitativt följa
uppgiftslämnandets utveckling över tiden, såväl totalt sett som för olika
branscher och företagstyper.
Jag kommer i det följande föreslå atl åtgärder
vidtas i syfte atl begränsa uppgiftslämnandet. För att få en grund för
ytteriigare insatser från statsmakternas sida anser jag emellertid att det
vore värdefullt med mer konkreta studier av uppgiftsinhämtandets omfattning
och karaktär framför allt vad gäller olika uppgifters besvärlighet från
uppgiftslämnarsynpunkt. Dessa arbetsuppgifter bör enligt min mening ankomma på
den delegation som jag senare kommer att föreslå att regeringen tillkallar.
5.4.4
Uppgiftsinhämtande - ett avvägningsproblem
Man kan konstatera alt uppgiftskraven på företagen
och andra organisationer är stora och växande, att bortfallet av gamla
uppgiftskrav är begränsat samt att arbetet med att registrera, lagra, bearbeta
och rapportera uppgifter utgör en kännbar belastning för uppgiftslämnarna.
Kraven på och önskemålen om uppgifter från myndighetemas sida liksom från de
anställdas, näringslivsorganisationemas, massmedias och allmänhetens sida är
och kommer säkeriigen alllid att vara betydligt större än vad som uppgiftslämnama
av praktiska och ekonomiska skäl rimligen kan uppfylla. Även om man utgår ifrån
atl alla uppgiftskrav i och för sig är berättigade, dvs. fyller ett
informationsbehov, måste enligt min mening mindre angelägna uppgiftskrav stå
tillbaka för mer angelägna sådana så att det totala uppgiftsinhämtandet kan
begränsas. Myndighetema måste med andra ord prioritera sina behov av uppgifter.
Det är dessutom viktigt att hålla i minnet att även andra intressenter har
krav på uppgifter från företagen och andra organisationer.
Prop. 1976/77:115 47
Till svårighetema att göra avvägningar mellan olika
krav kommer problemet alt för vaije krav avväga å ena sidan
informationsbehovet och å andra sidan arbetet och kostnaderna för uppgiftslämnarna.
En viktig del i strävandena att underiätta uppgiftslämnamas arbete måste därför
bestå i att för varje uppgift undersöka vilka förbättringar som kan uppnås
genom jämkningar i myndigheiemas och andra uppgiflsinhämlares önskemål i fråga
om utförlighet, periodicitet o.d. Problemet kompliceras av att del är svårt att
i ekonomiska och andra kvantitativa mått ange såväl värdet av informationen
som kostnadema för uppgiftslämnama. Dessa synes som tidigare nämnts dessutom
variera för olika företag.
Även om man principiellt är överens om att
prioriteringen mellan olika uppgiflskrav saml den konkreta utformningen av
varje enskild uppgift är avvägningsproblem, råder det inte enighet om hur
avvägningen skall göras. På företagssidan efterlyser man en starkare restriktivitet
än f n. vid bedömning av olika uppgiftskravs berättigande. För egen del är jag
beredd att instämma häri.
Del förhållandet att nya uppgiftskrav successivt
tillkommer gör att prövningen av insamlade uppgifters berättigande och
avvägningen av deras ut-forming inte kan ske en gång för alla utan måste
upprepas regelbundet. För delta talar även alt värdet av uppgifter liksom
möjligheterna till samordning efter hand kan förändras.
5.4.5
Behovet av åtgärder
Mot bakgmnd av den omfattning företagens
uppgiftslämnande redan nu har och den tillväxt man ser framför sig är det
således enligt min mening hög tid att åtgärder vidtas för att ta itu med
uppgiftslämnarproblemen. För att uppgiftsbördan skall kunna hållas nere och på
andra sätt göras så lätt som möjligt krävs det emellertid att alla parter tar
sin del av ansvaret och är beredda atl i samverkan med andra göra de
anpassningar och eftergifter som kan behövas.
Riksdagen måste beakta all etl detaljerat
planeringsunderlag, differentierade pålagor, förmåner och lättnader saml krav
på exakthet och rättvisa i detaljfrågor kräver omfattande uppgiftsinsamling
från företagen och ökar uppgiftsbördan. Regeringen måste acceptera att
beslutsunderlag inte kan få en alltför stor detaljrikedom och att rimlig tid
måste avsättas mellan beslut och ikraftträdande för lagar och författningar.
Myndigheterna måste i större utsträckning än
hittills vara bereddda atl ta på sig delar av arbetet i samband med
uppgiftslämnande och att godta äldre och mindre exakta uppgifter som gmnd för
beslut.
Företag och organisationer måste acceptera alt
offentlig statistik och annat offentligt planeringsunderlag av olika slag inte
alltid kan ges den utförlighet som de i dag har vant sig vid eller önskar.
Näringslivet måste även medverka till att begränsa och samordna den
uppgiftsinsamling som sker genom branschorganisationer etc.
Prop. 1976/77:115 48
Resultatet av att staten begränsar sin
uppgiftsinsamling får dock inte bli att andra sektorer i samhället expanderar
sin informationsinsamling. Strävandena alt hålla nere och förenkla
uppgiftsinsamlingen för förelagen får inte heller innebära en ökad
uppgiftsbörda för allmänheten.
Jag vill i delta sammanhang framhålla atl en
kvantitativ nedskärning av uppgiftsinhämtandet för ett bestämt ändamål inte
nödvändigtvis måste medföra sämre beslutsunderlag. Jämförelsevis små men
välkontrollerade och välanalyserade informationsmängder kan i många fall ge
lika god och framför aUt säkrare vägledning än stora mängder uppgifter av okänd
kvalitet. Inte minst kan den stora omfattningen på uppgiftsinhämtandet i sig
utgöra en fara genom atl den leder lill lägre noggrannhet hos uppgiftslämnarna.
För att hålla nere det totala uppgiftsinhämtandet
och för att göra detta så lätt atl bära som möjligt behövs det enligt min
mening systematiska insatser på bred front. AUa till buds stående metoder för
att redovisa och förenkla uppgiftslämnandet bör därvid användas. Jag kommer i
det följande alt redovisa min syn på ett antal olika frågor i detta sammanhang
som rör samutnyttjande av uppgifter, metoder för förenkling av uppgiftsinhämtandet,
frivilligt och tvångsmässigt uppgiftsinhämtande, ersättning till företagen
samt frågor som rör samarbete och mofivation m. m. Jag kommer också atl
föreslå att ett särskilt granskningsorgan inrättas.
5.5
Samutnyttjande av uppgifter, sekretessproblem m. m.
Från näringslivels sida framhålls ofta atl olika
myndigheter i olika sammanhang samlar in i stort sett samma uppgifter och att
detta förorsakar företagama onödigt arbete och irritation. Om detta är
riktigt, borde avsevärda lättnader föruppgiftslämnarnakunnaåstadkommas genom
gemensam insamling och samutnyttjande av uppgifter. UFU har studerat problemet
med dubbelinsamling av uppgifter men har inte funnit att sådan sker i någon
större omfattning. Att klarlägga de faktiska förhållandena kräver emellertid
enligt UFU en gmndligare studie än utredningen har haft möjlighet att
genomföra.
Enligt min mening bör inhämtandet och utnyttjandet
av uppgifter samordnas så långt del är möjligt och lämpligt i de fall detta
medför lättnader för uppgiftslämnarna. En sådan samordning stöter emellertid på
svårigheter. En svårighet utgör bestämmelser och praxis om sekretess och
integritet. Som exempel kan nämnas all SCB i sitt remissvar pekar på att de
faktiska möjlighetema till samutnyltjande av uppgifter begränsas av nödvändigheten
att upprätthålla förtroendet för SCB hos uppgiftslämnama. Centralbyrån är
därför inte villig att låta insamlade uppgifter användas för annat ändamål än
det urspmngligen avsedda, dvs. statistikproduktion. Andra svårigheter att nå
samordning är av mer praktisk art som t. ex. bruket av olika definifioner och
olika krav på aktualitet och detaljrikedom i informationen.
Prop. 1976/77:115 49
Jag skall här särskilt uppehålla mig vid de
svårigheter för alt samutnyttja uppgifter som följer av bestämmelserna om
sekretess- och integritetsskydd för vissa uppgifter. Sekretesskyddet regleras i
lagen (1973: 249) om rätt att utbekomma allmänna handlingar. Lagens regler tar
inte direkt sikte på förhållandet mellan myndighetema. Det är emellertid klart
att myndighetema bör pröva om det kan anses vara förenligt med det
sekretesskyddade intresset att lämna ut uppgifter till en annan myndighet.
Reglema om skydd för den personliga integriteten
finns främst i datalagen (1973:289). Frågor rörande sekretess och integritet
och dessas samband med myndigheternas möjligheter atl ta del av varandras
uppgifter har behandlats i offentlighets- och sekretesslagstiftningskommitténs
betänkande (SOU 1975: 22) Lag om allmäna behandlingar, som efter remissbehandling
f n. övervägs i justitiedepartementet. Utan att föregripa behandlingen av detta
belänkande viU jag, mol bakgmnd av nu gällande bestämmelser och praxis,
redovisa min principiella inställning till å ena sidan kraven på sekretess- och
integriletsskydd för åtskiUiga uppgifter och å andra sidan kraven på alt
underlätta förelagens uppgiftsbörda.
Alt utnyttja uppgifter, som har samlats in för etl
administrativt ändamål rörande enskilda individer och företag även för andra
liknande administrativa ändamål kan enligt min mening tiUåtas under vissa
fömtsättningar. Framför allt är det viktigt att uppgiftema verkligen är
tjänliga för det nya ändamålet. Av betydelse härför är de omständigheter under
vilka uppgifterna har insamlats. Om uppgiftslämnaren, när uppgiften lämnades,
klart och tydligt har upplysts om del dubbla syftet med
informationsinsamlingen, bör samutnyttjandet kunna accepteras. Detsamma kan i
vissa fall gälla när uppgiftslämnaren vid förfrågan lämnar sitt tillstånd till
den nya användningen. Eftersom det här rör sig om administrativa ändamål,
följer i regel av förvaltningslagens bestämmelser om s. k. kommunikation att
uppgiftslämnaren måste beredas tillfälle att yttra sig.
Uppgifter som har inhämtats för administrativa
ändamål bör enligt min mening även kunna användas för statistikproduktion och
samhällsplanering utan hinder så länge detta sker under sekretess- och
integritetsmässigl betryggande former. Det kan här förtjäna alt nämnas all en
stor del av SCB:s statistikproduktion redan bygger på uppgifter som samlas in
eller skapas i administrativa sammanhang.
Utnyttjande för administrativa ändamål av
information som ursprungligen har samlats in för statistiskt bmk, dvs. främst
för den allmänna samhällsplaneringen, kan enligt min mening bara tillåtas i
undanlagsfall. Information som har samlats in för statistiska ändamål eUer för
den allmänna samhällsplaneringen bör givetvis kunna användas för andra sådana
ändamål utan restriktioner. Jag anser i detta fall att starka skäl måste
föreligga för att flera separata informationsinsamlingar skall kunna
accepteras.
Jag vill i anslutning till vad jag har sagt
understryka att man i varje fall av samutnyltjande måste göra en noggrann
avvägning mellan å ena sidan kra-
Prop. 1976/77:115 50
ven
på sekretess och integritet och å andra sidan förelagens uppgiftsbörda.
Vad beträffar svårighetema av mer praktisk natur
för ett samutnyttjande anser jag att avvägningen inte är lika känslig och svår.
Med hänsyn till den omfattande uppgiftsbörda som i dag belastar företagen och
till kostnadema för att hantera uppgiftema kan uppgifter inte samlas in
särskilt för varje ändamål. Som jag tidigare nämnde kan omfattningen på
uppgiftslämnandet dessutom i sig vara en risk genom alt den leder till att
kvaliteten på de uppgifter som lämnas blir låg. Man måste således enligt min
mening vara beredd att i ökad omfattning använda uppgifter som har insamlats
för vissa specifika ändamål även för andra liknande syften.
Min uppfattning är att beslutsfattare i många fall
kan utnyttja ett i vissa avseenden bristfälligt material under fömtsättning att
de känner till materialets svagheter. Detta synes t. o. m. vara ett mindre
problem än riskema för att man fattar beslut på gmndval av ett skenbart exakt
beslutsunderlag. Kraven på atl göra särskilda uppgiftsinsamlingar och atl
använda detaljerade och exakta uppgifter måste framdeles oftare än f. n. stå
tUlbaka för önskemålet alt begränsa företagens uppgiftslämnande.
Jag anser vidare att de psykologiska svårighetema
för att samutnyttja uppgifter - främst effekter av typ vägran all lämna
uppgifter och lämnande av felaktiga uppgifter - måste tiUmätas stor vikt och
bevakas noga.
Jag kommer senare att föreslå att en särskild
delegation tillkallas för att tillsammans med myndighetema verka för atl
uppgiftslämnandet håUs nere. Det bör bli en uppgift för delegationen alt med
utgångspunkt i vad jag här har anfört närmare klarlägga i vad mån nuvarande
eller framtida bestämmelser om sekretess- och integritetsskydd för uppgifter
reser hinder mot samutnyltjande. Den bör även aktivt arbeta för att samordna
insamlandet och utnyttjandet av uppgifter.
5.6
Metoder för att begränsa och förenkla uppgiftslämnandet
UFU har i sitt belänkande redovisat en rad olika
metoder, vilka delvis har utvecklats av SCB, som kan användas för all begränsa
och underlätta förelagens uppgiftslämnande. För del första är det åtgärder för
samordnad uppgiftsinsamling och samutnyttjande av uppgifter. Åtgärder av denna
typ har jag redan behandlat. För det andra är det åtgärder av typ färre mättidpunkter
och mindre stickprov. För det tredje är det åtgärder som syftar till att höja
företagens intresse för att lämna uppgifter. Slutligen är det åtgärder som
avser all anpassa uppgifterna lill företagens praxis, definitioner och egna
registrerings- och rapporteringsmtiner.
Flertalet remissinstanser framhåller att det är
viktigt att de av UFU beskrivna metoderna kommer till användning. 1 några svar
påpekar man emellertid att metodema kan leda tiU information av sämre kvalitet.
1 detta sammanhang vill jag mer allmänt redovisa
min inställning till åtgärder av här berört slag. Enligt min uppfattning bör
de av UFU beskrivna metodema tillämpas i stor utsträckning. Delta kan ske
tämligen snabbi och
Prop. 1976/77:115 51
inom
varje verksamhetsområde för sig. Jag avser därför föreslå regeringen att vissa
författningsändringar genomförs i syfte att starkare inskärpa atl myndigheterna
är ålagda att aktivt arbeta för att begränsa och förenkla uppgiftslämnandet.
Även de centrala rationaliserings- och revisionsmyndigheterna bör i sitt
arbete ägna ökad uppmärksamhet åt dessa frågor.
Jag kommer i senare sammanhang mer konkret in på
vissa av här berörda metoder. Det sker i samband med att jag behandlar frågor om
samarbete, motivation m. m.
Det bör bli en uppgift för den delegation som jag
nyss har redogjort för att se till att de av UFU beskrivna
rationaliseringsmetodema i största möjliga utsträckning kommer till praktiskt
användning. Den bör dessutom övervaka atl myndigheterna tillämpar dem och vid
behov ta initiativ till att öka kunskaperna om hur de kan tillämpas.
5.7
FriviUigt uppgiftslämnande eller uppgiftsplikt
UFU och flera remissinstanser har fört en
diskussion om i vilken utsträckning uppgiftsplikt bör föreligga för olika
lyper av uppgiftsinsamling. 1 remissvaren redovisas argument för och emot all
uppgifter samlas in med tvång. Näringslivsorganisationerna framför starka
tvivel på värdet av Ivångsinsamling av uppgifter. SCB däremot framhåller all en
klart lägre svarsfrekvens kan erhållas vid undersökningar ulan uppgiftsplikl.
För egen del anser jag det angeläget all slå fast
att uppgiftsplikl i allmänhet synes vara ofrånkomlig för uppgifter som behövs
för administrativa beslut.
Del är enligt min mening inte rimligt all t. ex.
fatta beslut om taxering, betala ut bidrag eller utfärda tillstånd m.m. utan
att den administrerande myndigheten har tillgång till korrekta uppgifter. Jag
anser atl här råder elt klart samband mellan uppgiftsplikt och berättigade krav
på rättssäkerhet.
En annan sak är, som jag tidigare har anfört, atl
del är angeläget atl lagstiftningen och olika bestämmelser i övrigt utformas
så att de kräver etl minimum av uppgifter för sin tillämpning även om detta
innebär att man ibland får ge avkall på ambitionerna om exakt rättvisa.
När del gäller olika typer av statistisk
information är ställningstagandet inte lika självklart. Man kan här som ett
ytterlighetsfall finna exempel på sådan statistisk information som kan ha stor
ekonomisk räckvidd för enskilda individer, förelag och samhälle. I vissa fall
knyts exempelvis kontrakt, bidrag och förmåner till olika index. En felaktig
indexserie eUer en serie av låg kvalitet kan därigenom förorsaka stora
förluster. 1 sådana fall kan det leda lill problem, särskilt på kort sikt, atl
slopa elt tvångsvis insamlande av uppgifter.
Å andra sidan är det lätt all finna exempel på
statistisk information som är av sådan art att det inte är motiverat att
inhämta gmnduppgifter under tvång. Även i dessa fall framförs ibland argument
för tvång i insamlingen.
Prop. 1976/77:115 52
Om
nämligen en undersökning bygger på frivilligt uppgiftslämnande och bortfallet
blir för stort går det inte att dra slutsatser av den. Undersökningen kanske
då måste upprepas med uppgiftsplikl och resultatet av frivilligheten blir att
fler uppgiflslämnare belastas än som skulle ha varit nödvändigt om
uppgiftsplikl hade förelegal.
För egen del anser jag alt uppgiftslämnandet så
långt möjligt bör vara frivilligt när del är fråga om uppgifter för
statistiska ändamål. Även i de fall där sådan information är av väsentlig
ekonomisk betydelse bör man enligt min mening undersöka altemativ lill
uppgiftsplikl för all få fram information med godtagbar kvalitet. Först
därefter bör tvångsåtgärder komma i fråga. Det bör bli en uppgift för den
delegation jag har nämnt tidigare alt med utgångspunkt i vad jag har anfört
analysera i vilka fall det även i framliden bör föreligga uppgiftsplikt.
5.8
Ersättning till företagen ftir uppgiftslämnande
Näringslivsorganisationema framhåller att det är
viktigt att minska uppgiftsinhämtandet. För delta krävs olika typer av
ransoneringsåtgärder, främst införande av etl ersättningssystem. Delta kan ske
genom att myndighetema ger företagen ersättning för arbetet med
uppgiftslämnandet. Härigenom skulle de budgetprövande instanserna, dvs. i sista
hand riksdagen, kunna ta ställning lill vilken omfattning samhällets
uppgiftsinsamling bör få. Ett annat argument är att företagen genom ett
ersättningssystem skulle bli mer benägna att svara och att därigenom
undersökningarnas kvalitet skulle förbättras.
Argumenten mol ersättning till företagen för
uppgiftslämnande är i första hand att det är en medborgeriig skyldighet för både
företag och enskilda individer att lämna vissa uppgifter till stat och kommun.
1 debatten har även framförts att ett enkelt
ersättningssystem kan få icke avsedda effekter genom att vissa företag kan
tjäna på att lämna uppgifter samt atl ett i någon mening rättvist
ersättningssystem blir tungt, komplicerat och svåradministreral. Värdet av ett
ersättningssystem som ransonerings- och prioriteringsinstmment är inte heller
oomtvistat.
Det finns således argument både för och emot ett
avgiftssystem i detta sammanhang. Det bör bli en av arbetsuppgiftema för den
delegation som jag senare kommer att föreslå att närmare belysa för- och
nackdelar med ett ersättningssystem. Avsikten är all härigenom ge statsmakterna
ett allsidigt underiag för etl definitivt ställningstagande i frågan.
5.9
Samarbete, motivation m. m.
Näringslivsorganisationema pekar på att det sätt på
vilket förelagen tillfrågas kan vara en viktig orsak till den negativa
attityden till uppgiftslämnande. Det förekommer atl de uppgifter som insamlas
är av sådan karaktär
Prop. 1976/77:115 53
att
de helt och hållet saknar intresse för den enskilde företagaren. Det kan också
förekomma att uppgifter som i och för sig kan vara av intresse för företagaren
i hans normala verksamhet samlas in på ett sådant sätt att han finner syftet
med informationsinsamlingen oklart eller onödigt.
Flera andra remissinstanser tar upp detta problem
till diskussion. LO anser det självklart att myndighetema så pedagogiskt som möjligt
bör förklara syftet med informationsinsamlingen. SCB redovisar ett flertal
åtgärder som verket har vidtagit i syfte att öka intresset för företagen av
alt lämna uppgifter. 1 en del remissvar förordas att det system med
arbetsgmpper för olika stafistikgrenar som SCB har infört borde utvidgas och
även tillämpas på andra områden.
För egen del anser jag det angeläget atl de som
skall lämna uppgifter bereds möjlighet alt påverka informationsinsamlingen.
Detta fömtsätter alt företrädare för olika parter ges möjlighet att framföra
sina synpunkter och att man därefter gemensamt försöker avväga motstridiga
intressen. Det syslem med arbetsgmpper som f n. tillämpas vid SCB bör enligt
min mening vara en bra metod för att ta fram synpunkter och göra avvägningar.
Det bör därför vara av värde även för andra myndigheter som samlar in
uppgifter.
Del är också min uppfattning att myndighetema även
på andra sätt måste lägga större vikt vid åtgärder som syftar till att höja
företagens motivation att lämna uppgifter. UFU har i sitt betänkande givit en
rad exempel på hur så kan ske. Jag kommer i det följande att kommentera några
av de viktigaste.
Bl. a. har UFU pekat på atl man i varje
uppgiftsinsamling bör fråga sig om företag eller andra uppgiflslämnare har
behov eller intresse av att registrera de efterfrågade uppgiftema. Om detta
inte är fallet - generellt eller för vissa lyper av förelag bör
uppgiftskravet om möjligt utgå eller omformuleras. Del gäller alltså atl i
varje situation noga överväga det meningsfulla i att en viss uppgift samlas
in. Likaså bör man i större utsträckning kunna differentiera uppgiftsbehoven
för förelag av olika typ och storlek.
Ett exempel på åtgärder som syftar lill att höja
företagens motivation att lämna uppgifter är alt myndigheterna tar på sig en
större del av arbetet och ger mer service i uppgiftsinsamlingen än f n. Detta
kan ta sig formen av att de vid uppgiftsinsamling har personal som kan besvara
uppkommande frågor och på annat sätt underlätta arbetet med att lämna
uppgifter, t. ex. i form av en telefonjour.
Ett annat exempel på åtgärder som bör vidtas i
större utsträckning än i dag är s. k. central omräkning och liknande
förfaranden. Myndighetema bör sträva efter atl ge företagen möjlighet att lämna
uppgifter för de lidsperioder eller i de produktionsmått som företagen själva
använder i sin interna redovisning och rapportering. Olika företag bör med
andra ord få större möjligheter att besvara blanketter o.d. med hjälp av
befintliga uppgifter
Prop. 1976/77:115 54
och
i sin egen terminologi. Visserligen medför central omräkning merarbete och
kostnader för den offentliga förvaltningen, men detta kan enligt min mening
vara motiverat med hänsyn till vikten av att underlätta förelagens
uppgiftsbörda.
Bland de åtgärder som kan vidtas för att höja
uppgiftslämnamas motivation är större tidsmässiga hänsyn. Företagen måste få
besked om nya eller ändrade uppgiftskrav i så god tid atl de kan förbereda
registreringen och rapporteringen. Det gäller inte minst uppgifter som hanteras
med hjälp av ADB. Vidare bör uppgiftsinsamlingar om möjligt föriäggas till
lidpunkter då uppgiftslämnama av andra skäl har de berörda uppgiftema aktuella.
Myndigheterna och andra uppgiftsinhämtare bör också undersöka möjlighetema att
samordna sina insamlingar i liden, särskilt när del är fråga om likartade
uppgifter.
Jag vill som ytteriigare exempel på åtgärder som
syftar lill att höja företagens motivation alt lämna uppgifter peka på två
viktiga grundregler. För det första måste myndighetema lägga sig vinn om att så
pedagogiskt och inträngande som möjligt presentera syftet med varje enskild
uppgiftsinsamling eller uppgiftsmlin. Inte bara syftet i stort utan även de
olika detalj-uppgifterna som förelagen skall lämna måste förklaras. Ingen
uppgiflslämnare bör sväva i tvivelsmål om varför en enskild uppgift
registreras och rapporteras.
Den andra och minst lika viktiga åtgärden är att
myndigheterna i slörre utsträckning än f n. återrapporlerar vilka resultat som
har åstadkommils på gmndval av de uppgifter som samlas in för statistik och
samhällsplanering. Återrapporteringen bör ske i en sådan form att den kan vara
till nytta i företagets verksamhet. Det kan även vara motiverat att göra särskilda
bearbetningar av de insamlade uppgifterna för företagens räkning. En betydelsefull
metod atl psykologiskt underlätta uppgiflsbördan är all se lill atl den som
lämnar uppgifter också har nytta och intresse av de insamlade uppgiftema.
Detta bör även leda lill all lämnade uppgifter får hög kvalitet.
5.10
Granskningsorgan
Jag har tidigare redogjort för en rad åtgärder som
jag anser bör vidtas för att hålla nere och underiätta företagens och andra
uppgiftslämnares arbete med atl registrera och rapportera uppgifter till den
offentliga förvaltningen. Rent allmänt behövs insatser för att få till stånd
-
en härdare prövning av
nytillkommande uppgiftskrav, såväl permanenta som tillfälliga;
-
en systematisk genomgång och
prövning av engångsnatur av befinUiga uppgiflsmtiner;
-
fortlöpande eller återkommande
prövning av befintliga uppgiflsmtiner inom varje enskilt verksamhetsområde.
Åtgärder
bör alltså sättas in på bred front och till stor del måste detta bli
Prop. 1976/77:115 55
uppgifter
för de enskilda myndigheterna. Dämlöver behövs det emellertid också insatser på
central nivå.
Jag avser därför att begära regeringens
bemyndigande atl tillkalla en särskild delegation som skall aktivt verka för
att förenkla och hålla nere företagens uppgiftslämnande. Delegationen skall
också lägga grunden för en fortlöpande bevakning av uppgiftslämnandet. Mot
bakgmnd av de erfarenheter som vinns av delegationens arbete bör statsmakterna
ta ställning lill hur permanenta organisatoriska åtgärder på detta område bör
utformas. Delegationens arbete bör därför tidsbegränsas, lämpligen till tre år,
och avslutas med en utvärdering av verksamheten.
Jag kommer senare också att för regeringen redovisa
förslag till uppgifter som enligt min mening bör läggas på de
uppgiftsinsamlande myndighetema, de centrala revisions- och
rationaliseringsorganen samt delegationen. I det följande avser jag för
riksdagens information något beröra de arbetsuppgifter som jag menar bör läggas
på de olika organen.
5.10.1
Information om delegationens uppgifter
En huvuduppgift för delegationen bör alltså vara
alt föreslå olika konkreta åtgärder för atl reducera och förenkla
uppgiftslämnandet. Denna verksamhet bör i första hand inriktas på att få till
stånd en noggrann och allsidig prövning av aWa ny tillkommande eller ändrade
uppgiftskrav. I uppgiften bör ingå att ge råd och service till de
uppgiftsinsamlande myndighetema. Delegationen bör även vara remissorgan dit
utredningsbetänkanden och andra förslag remitteras för synpunkter på hur
förslagen påverkar företagens uppgiftsbörda. Likaså bör riksdagens utskott
kunna utnyttja delegationen för remiss av motioner o. d.
Myndigheterna bör vara skyldiga att till
delegationen anmäla krav på ny eller utökad uppgiftsinsamling i vad avser
uppgiflemas innehåll och de kategorier uppgiflslämnare som berörs av
uppgiftema. Anmälan skall göras i så god lid alt delegationen ges faktiska
möjligheter all granska uppgiftskraven. Vidare bör den ges befogenhet att vid
behov föreskriva villkor för uppgiftsinsamlingen - t. ex. central omräkning,
viss föriäggning i tiden och återrapportering - eller att viss uppgift inte får
samlas in. Om myndighet inte anser sig kunna acceptera delegationens viUkor
får delegationen, om frågan är av principiell betydelse, hänskjuta den liU
regeringen för avgörande.
Som jag tidigare har nämnt behövs vidare åtgärder
för en genomgång av engångsnatur av samtliga uppgiflsmtiner. Delegationen bör
givetvis verka för och delta i en sådan genomgång. Enligt min uppfattning är
det dock inte praktiskt genomförbart att under en treårsperiod gå igenom aUa
uppgiftskrav j samhället. Delegationen bör därför till att börja med välja ut
några sektorer - exempelvis avgränsade sektorer inom skatteområdet eller den allmänna
samhällsplaneringen - och där i detalj gå igenom upp-
Prop. 1976/77:115 56
giflsinsamlingen
och de bestämmelser, dvs. lagar och förordningar, som reglerar denna.
Genomgången skall syfta till att göra en utvärdering av om de uppgifter som
samlas in i sektorn kan avvaras, förenklas eller samordnas genom olika
åtgärder t. ex. ändrade mtiner eller författningsändringar. Vidare är avsikten
att vinna metoderfarenhet som kan användas vid senare genomgångar av andra
sektorer.
Jag vill i detta sammanhang också nämna att chefen
för ekonomidepartementet tidigare denna dag har erhållit regeringens
bemyndigande att tillkalla en utredare för atl medverka tUl att åtgärder med
motsvarande inriktning vidtas inom SCB. Utredaren bör knytas till delegationen
och utredningsarbetet bör samordnas med delegationens arbete. Jag vill också
erinra om det arbete som kommittén (E 1976: 02) för att utreda behov av
framtida folk- och boladsräkningar ägnar ål uppgiftslämnarfrågorna.
För att delegationen skall kunna bedöma
möjligheterna att utnyttja redan insamlade uppgifter eller samordna olika
myndigheters uppgiftsinsamlande behövs någon form av registrering av de
uppgifter som hämtas in regelbundet. Eftersom statskontoret och SCB arbetar
med denna fråga, bör delegationen härvidlag samverka med dem för att så långt
möjligt undvika dubbelarbete för statsförvaltningen och uppgiftslämnarna. Del
finns enligt min mening behov av ett register som är så utformat atl man kan
följa hur uppgiftsinhämtandet förändras över tiden, såväl på enskilda områden
som totalt sett.
Det behövs emellertid inte bara registrering och
överblick av de uppgifter som samlas in. Som jag tidigare har berört bör
delegationen genomföra den kartläggning av hur uppgiftsinsamlandet ter sig från
förelagens sida som flera remissinstanser har efterlyst. Jag kommer därmed in
på de andra av delegationens huvuduppgifter, nämligen alt lägga gmnden för en
fortlöpande bevakning av uppgiftslämnandet och ta fram underlag för mer permanenta
åtgärder. Karlläggningen skall bl.a. ge en bild av uppgiftsinsamlingens
omfattning och karaktär för olika branscher, typer av företag o.d. saml av
olika uppgifters besvärlighet från uppgiftslämnarsynpunkt. En sådan
undersökning bör ge elt bättre underlag både för avvägningar i fråga om
enskilda uppgifter och för utfärdande av råd och riktlinjer lill
uppgifts-insamlade myndigheter. Det är tänkbart atl här berört
kartläggningsarbete bör samordnas med arbetet att upprätta etl register över
uppgiftsinsamlandet.
Bland de uppgifter av utredningsnatur som
delegationen bör utföra ingår att klariägga i vad mån kraven på sekretess- och
integritetsskydd för uppgifter reser hinder mot samordning av
uppgiflsinsamlingen och samutnyttjande av uppgifter. Jag har tidigare
redovisat min principiella syn på dessa frågor.
En annan utredningsuppgift är att belysa för- och
nackdelar med att ersätta företagen för deras uppgiftslämnande. Även denna
fråga har jag tidigare behandlat. Delegationen bör på denna punkt också beakta
vad som
Prop.
1976/77:115 57
har
anförts i finansutskottets yttrande hösten 1976 angående företagens
uppgiftsskyldighet (FiU 1976/77: 3).
Ytteriigare en utredningsuppgift för delegationen
är all gå igenom vUka uppgiflskrav som i dag är förenade med uppgiftsplikt men
som framdeles skulle kunna samlas in på friviUig väg. Genomgången bör ske med
utgångspunkt från vad jag tidigare har anfört rörande frivillighet och tvång.
Riksdagen bör även informeras om att delegationen
successivt skaU lämna regeringen förslag i olika frågor. För att möjliggöra
för regeringen att kunna följa arbetet skall delegationen dessutom åriigen
lämna en särskild rapport om sin verksamhet. Vidare bör delegationen under det
tredje året utvärdera sin verksamhet och mot bakgrund härav och det
kartläggnings-och utredningsarbete som jag tidigare har skisserat föreslå mer
varaktiga åtgärder på central nivå för att hålla nere och förenkla
uppgiftslämnandet.
5.10.2
Delegationens ställning och resurser
Som har framgått av min tidigare redogörelse
bördelegationen aktivt arbeta för att reducera och förenkla samhällets
uppgiftsinsamling. Den lämpligaste lösningen är, som jag redan tidigare har
antytt, att delegationen ges den formella ställningen av en kommitté med viss
myndighetsfunktion. En organisatorisk anknytning till någon befintlig myndighet
bör alltså inte ske f n.
Det är enligt min uppfattning angeläget att
delegationen, med de arbetsuppgifter och det tidsperspektiv jag nyss har redogjort
för, inte får en om-fallande fast organisafion. Den bör i stället ges
tillräckliga resurser för alt på ett flexibelt sätt kunna anlita extern
utredningskapacitet för avgränsade arbetsuppgifter. Delegationen bör dessutom
även kunna lägga ut utredningsuppdrag på olika myndigheter. Kostnadema för
delegationens verksamhet beräknar jag för budgetåret 1977/78 tUl ca 3 milj.
kr. Ifrågavarande verksamhet är av en sådan karaktär att kostnadema t. v. bör
bestridas från budgetdepartementets kommittéanslag. För det fall delegationens
kostnader inte ryms inom ramen för redan anvisade medel bör anslag på
tiUäggs-budget aktualiseras.
5.11
Myndighetsinriktade åtgärder m.m.
Den
av mig förordade delegationen kommer att spela en betydelsefull roll för alt
begränsa och förenkla arbetet med atl registrera och lämna uppgifter.
Huvudansvaret för dessa anträngningar kommer dock också i fortsättningen att
ligga hos de uppgiftsinsamlade myndighetema. Jag avser därför föreslå
regeringen ett antal åtgärder i syfte alt ge ökat eftertryck ål kraven på de
uppgiftsinsamlade myndighetema atl ägna ökad uppmärksamhet åt de problem som
uppgiftsinsamling medför för uppgiftslämnama. En av de åtgärder jag avser vidta
är att ta initiativ tiU att regeringen gör ett tillägg till aUmänna verkstadgan
(1965:600) av innebörd att det åUgger varje uppgiftsinsamlande myndighet att
vidta nödvändiga åtgärder för
Prop.
1976/77:115 58
att begränsa och förenkla uppgiftsinsamlingen från företag,
kommuner och organisationer. Jag avser även att föreslå att motsvarande tUlägg
görs till förordningen (1975: 567) om ralionaliseringsverksamheten i den civila
statsförvaltningen. Vidare avser jag föreslå regeringen att i anvisningarna
för anslagsframställning ta in bestämmelser där myndigheterna åläggs alt
redovisa vilka åtgärder som har vidtagits med anledning härav. Härigenom bör
del enligt min mening i framtiden otvetydigt framgå att det åligger
myndigheterna att regelbundet gå igenom och pröva sin uppgiftsinsamling i syfte
alt begränsa eUer förenkla uppgiflskraven eller lägga ned viss uppgiftsinsamling.
I enlighet med vad jag tidigare har
anfört bör myndigheterna även la initiativ till arbetsgmpper i syfte att ge
uppgiftslämnama möjlighet atl påverka innehållet i de uppgifter som insamlas
samt formerna för uppgiflsinsamlingen.
Som jag förut har nämnt räknar jag
också med att de centrala revisions-och rationaliseringsorganen ägnar
uppmärksamhet åt möjlighetema att begränsa eller förenkla myndigheternas
inhämtande av uppgifter från företag, kommuner och organisationer. Detta bör i
huvudsak kunna ske inom ramen för det ordinarie revisions- och
rationaliseringsarbetet. Jag förutsätter också att SCB som samordningsorgan på
statistikens område fortsätter atl verka för en begränsning av förelagens
uppgifislämnarbörda.
Som jag tidigare har påpekat måste
även de som utanför den statliga sektom samlar uppgifter från företag ålägga
sig lika hårda restriktioner i sitt uppgiftsinsamlande som de statliga
myndighetema. Jag förutsätter alltså att företagens egna branschorganisationer,
de företag som i kommersiellt syfte samlar in uppgifter samt kommuner och
landstingskommuner ålägger sig samma restriktivitet i sin uppgiftsinsamling som
uppgiftsinsamlande myndigheter. De åtgärder jag har föreslagit får inte medföra
att andra intressenter i företagen utnyttjar möjlighetema atl öka sin
insamling av uppgifter.
Jag vill också understryka
finansutskottets uttalande (FiU 1976/77: 3) atl en begränsning av företagens
uppgiftslämnande inte får innebära ett utökat uppgiftsinhämtande från
allmänheten.
6 Hemställan
Med hänvisning till vad jag nu har
anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen
att godkänna de riktlinjer som jag
har förordat för hur företagens uppgiftslämnande skall begränsas
7 Beslut
Regeringen ansluter sig till
föredragandens överväganden och beslutar all genom proposition föreslå
riksdagen atl anlagadel förslag som föredraganden har lagt fram.
Prop. 1976/77:115 59
Innehåll
1
Inledning ....................................................... 2
2
Utredningen .................................................. 4
2.1 Bakgmnden 4
2.1.1
Utvecklingen av
uppgiftslämnandet........... ... 4
2.1.2
Kritiken mot uppgiftslämnandet ............... ... 5
2.1.3
Intemationella tendenser och
erfarenheter. 5
2.2 Kartläggning
av företagens uppgiftslämnande 6
2.2.1
Syfte.................................................. 6
2.2.2
Omfattningen av uppgiftskraven............... ... 6
2.2.3
Typer av uppgiftskrav............................ ... 6
2.2.4
Koncentrationen av
uppgiftskraven .......... 7
2.2.5
Periodicitet i uppgiflskraven ................... 9
2.2.6
Generella och selektiva
uppgiftskrav.......... ... 9
2.2.7
Författningsmässig reglering av
uppgiftsinhämtandet .. 9
2.2.8
Samordnat uppgiftsinhämtande
och samutnyltjande
av
uppgifter......................................... 10
2.3 Utredningens
synpunkter och förslag 11
2.3.1
Inledning.............................................. ... 11
2.3.2
Principer vid formulering av
uppgiftskrav..... 12
2.3.3
Metoder för att underlätta
uppgiftslämnandet 12
2.3.4
Uppgiftskraven och
lagstiftningen............. 14
2.3.5
Möjligheter lill samordning........................ 15
2.3.6
Granskningsförfarande av
uppgiftskrav....... 16
2.3.7
Anmälningsskyldighet för
uppgiftskrav........ 18
2.3.8
Organisatorisk anknytning....................... 19
2.4 Reservation
20
3 Remissinstansema............................................ 21
3.1
Allmänna synpunkter..................................... 21
3.2
Synpunkter på UFU:s
kartläggnings- och utredningsarbete .. 23
3.3
Samordning, samutnyttjande av
uppgifter, sekretessfrågor
m.
m......................................................... ... 25
3.4
Metoder för alt begränsa eller
förenkla uppgiftslämnandet... 27
3.5
Uppgiftsplikl eller frivUligt
uppgiftslämnande....... ... 29
3.6
Ersättning till företagen för
uppgiftslämnande.... ... 30
3.7
Samarbete, motivation m.m........................... ... 32
3.8
Företagsdatanämnden .................................. 33
4
Riksdagsbehandling av frågan............................. 36
5
Föredraganden................................................ 37
5.1
Inledning.................................................... ... 37
5.2
Utredningens betänkande.............................. ... 37
5.3
Remissinstansemas inställning i
stort................ ... 40
5.4
Problemets karaktär och behovet
av åtgärder... ... 42
5.4.1
Förhållanden som leder till
ökat uppgiftslämnande 42
5.4.2
Förhållanden som minskar
uppgiftsinsamlingen 44
5.4.3
Uppgiftslämnamas situation..................... 45
5.4.4
Uppgiftsinhämtande - ett
avvägningsproblem 46
5.4.5
Behovet av åtgärder.............................. .. 47
Prop. 1976/77:115 60
5.5
Samutnyltjande av uppgifter,
sekretessproblem m. m 48
5.6
Metoder för att begränsa och
förenkla uppgiftslämnandet ... 50
5.7
Frivilligt uppgiftslämnande
eller uppgiftsplikl....... ... 51
5.8
Ersättning till företagen för
uppgiftslämnande.... ... 52
5.9
Samarbete, motivation m. m........................... 52
5.10............................................................... Granskningsorgan 54
5.10.1
Information om delegationens
uppgifter .. 55
5.10.2
Delegationens ställning och
resurser ........ .. 57
5.11............................................................... Myndighetsinriktade
åtgärder m. m 57
6
Hemställan .................................................... 58
7
Beslut......................
................................... 58
Norstedts Tryckeri, Stockholm 1977
Doktrin (1)
- Johan Hirschfeldt, Företagens uppgiftsplikt - en bokanmälan, FT 1980 nr 3–4 s. 156, på s. 157 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur artiklarnas text; artiklarna läses hos utgivaren.
Hänvisas hit från
16 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (15)
15 kopplingar i 11 dokument.
- Bet. 1982/83:KU17 om vissa frågor rörande den statliga förvaltningen, m.m. s. 15 i texten
- Prop. 1981/82:220 om ändring i naturvårdslagen (1964:822) s. 27 i texten
- Prop. 1981/82:118 om åtgärder för de små och medelstora företagen samt om innovationspolitikens inriktning s. 12 · s. 15 i texten
- Bet. 1980/81:SkU2 om vissa uppbördsfrågor, m.m. s. 3 i texten
- Bet. 1976/77:FiU25 Med anledning av propositionen 1976/77:115 om åtgärder för att underlätta företagens uppgiftslämnande m. m. jämte motioner s. 1 · s. 5 · s. 10 · s. 12 i texten
Doktrin (1)
1 koppling.
- FT 1980 s. 156 Johan Hirschfeldt, Företagens uppgiftsplikt - en bokanmälan s. 157 i texten