med anledning av vissa av internationella arbetskonferensen år 1976 vid dess sextioförsta sammanträde fattade beslut, m.m.
64 sidor, varav 50 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 50 av 64 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1976/77:60, med anledning av vissa av internationella arbetskonferensen år 1976 vid dess sextioförsta sammanträde fattade beslut, m.m.
Dokumentets text
Prop.
1976/77: 60 Regeringens proposition
1976/77: 60
med
anledning av vissa av internationella arbetskonferensen år 1976 vid dess sextioförsta
sammanträde fattade beslut, m. m.
beslutad
den 20 januari 1977.
Regeringen
förelägger riksdagen vad som har upplagils i bifogade utdrag av
regeringsprotokoll för de åtgärder som föredraganden har hemställt om.
På
regeringens vägnar
THORBJÖRN
FÄLLDIN
PER
AHLMARK
Propositionens
huvudsakliga innehåll
I
proposUionen föreslås alt riksdagen godkänner den av internationella
arbetsorganisationen (ILO) antagna konventionen (nr 144) om samråd på
trepartsbasis för att främja genomförandet av ILO:s normer. Genom
propositionen bereds riksdagen tiUfälle all yttra sig över den av ILO antagna rekommendationen
(nr 152) i samma ämne. Vidare redovisas vissa åtgärder vidtagna med anledning
av ILO:s konvention (nr 143) om migrerande arbetstagare. Dessutom anmäls det
slutdokument som antogs av ILO:s s. k. världssysselsältningskonferens.
1
Riksdagen 1976/77.1 saml Nr 60
Prop.
1976/77: 60
Utdrag
ARBETSMARKNADSDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid
regeringssammanträde 1977-01-20
Närvarande:
statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Bohman, Ahlmark, Romanus,
Turesson, Gustavsson, Antonsson, Mogård, Olsson, Dahlgren, Asling, Söder, Troedsson,
Mundebo, Krönmark, Ullslen, Burenslam Linder, Wikström, Johansson, Friggebo
Föredragande:
statsrådet Ahlmark
Proposition
med anledning av vissa av internationella arbetskonferensen år 1976 vid dess sextioförsta
sammanträde fattade beslut, ni. m.
Genom
sin anslutning till Nationernas förbund den 9 mars 1920 inträdde Sverige som
medlem av inlernaiionella arbetsorganisationen (ILO).
Organisationens
beslutande församling internationeUa arbetskonferensen sammanträder minst
en gång varje år. Den kan enligl artikel 19 i organisationens stadga belräffande
förslag, som har uppföris på dess dagordning, fatta beslul antingen om en internalionell
konvention, avsedd alt ratificeras av organisationens medlemmar, eller om en
rekommendation, avsedd att övervägas vid lagstiftning eller på annal sätt men
utan den bindande karaktär som tillkommer en ratificerad konvention. Om
beslutet är av mindre räckvidd eller av väsentligen formell innebörd, t. ex.
då det gäller en begäran om utredning, brukar det ges formen av en resolution.
Varje
medlem skall inom ett år (undantagsvis arton månader) från avslutandet av ett
konferenssammanträde underställa antagna konventioner och rekommendationer
vederbörlig myndighet (i vårt land riksdagen) för lagstiftning eller andra ålgärder.
Varje medlem har vidare skyldighet att underrätta mternationella arbetsbyråns
generaldirektör om de åtgärder, som har vidtagits för att underställa
konventioner vederbörlig myndighet, samt om eljest vidtagna åtgärder. Medlem,
som inte har ratificerat viss konvention, skall tid efter annan till internationella
arbetsbyråns generaldirektör avge redogörelse för såväl lagstiftning och
praxis med avseende på de i konventionen behandlade frågoma som den
omfattning, vari konventionens bestämmelser har genomförts eller avses att
genomföras genom lagstiftning, administrativa åt-
Prop.
1976/77: 60 3
gärder, kollektivavtal eller på annat sätt, samt ange de
omständigheter, som förhindrar eller fördröjer ratificeringen av konventionen.
Motsvarande gäller i fråga om rekommendationer med det tiUägget att redovisning
skaU lämnas även för sådana jämkningar i rekommendationer, som befunnits eller
kan befinnas erforderliga vid anlagande eller lilllämpning av dem.
De konventioner och rekommendationer, som har beslutats av
internationella arbetsorganisationen, skall deponeras hos Förenta nationernas
generalsekreterare. Varje ratifikation av en sådan konvention skall delges
Förenta nationernas generalsekreterare för registrering i enlighet med
bestämmelsen i artikel 102 av Förenta nationernas stadga.
Internationella arbetskonferensens sextioförsta
sammanträde hölls i Geneve under tiden den 222 juni 1976. I sammanträdet
deltog delegationer från 123 av ILO:s 132 medlemsstater samt representanter
för många mellanstalliga och internationeUa icke statiiga organisationer.
Sverige deltog i sammanträdet med en fuUständig delegation, dvs. två
regerings-, ett arbetsgivar- och ett arbetstagarombud,i
Konferensens dagordning upptog följande ämnen,
I.
Generaldirektörens
rapport.
II.
Program- och
budgetförslag samt andra finansiella frågor,
III.
Tillämpningen
av konventioner och rekommendationer.
IV.
Upprättande av
nationella treparlsorgan för att förbättra genomförandet av ILO:s normer
(andra behandling).
V.
Arbetsmarknadsadministration,2
VI.
Arbetsmiljö:
luftföroreningar, buller och vibrationer (första behandling).
1 Genom beslut den 6 maj 1976 hade regeringen utsett
följande personer att delta i konferensen, nämligen
för regeringen: som ombud rättschefen Ake Bouvin och
kanslirådet Bert Isacsson, båda i arbetsmarknadsdepartementet, som experter
tillika ersättare för ombuden departementssekreteraren i
arbetsmarknadsdepartementet Bengt Lidal och departementssekreteraren i
utrikesdepartementet Claes Sweger, samt som experter hovrättsassessorn Gerhard Wikrén,
arbetsmarknadsdepartementet, avdelningsdirektören Inga Johnsson,
socialstyrelsen, departementssekreteraren Elizabeth Lundberg,
arbetsmarknadsdepartementet och ambassadsekreteraren vid Sveriges ständiga
delegation hos de internationella organisationerna i Geneve Dag Ahlander;
för arbetsgivarna: som ombud direktören i Svenska
arbetsgivareföreningen Gullmar Bergenström, som expert tUlika ersättare för
ombudet docenten Karl-Olof Faxén, och som experter professorn Gideon Gerhardsson,
direktörerna Stig Sandell och Johan von Holten och jur, kand, Göran Kjöllerström,
alla i Svenska arbetsgivareföreningen, direktören Lars Ylander, Handelns
arbetsgivareorganisation, samt direktören Eric Johansson, Landstingsförbundet;
för arbetslagarna: som ombud internationelle sekreteraren
i Landsorganisationen i Sverige Thorbjöm Carlsson, som expert tillika
ersättare för ombudet f. förbundsordföranden Ewald Jansson, samt som experter
med, lic, Anders Englund, Landsorganisationen, utredningssekreteraren Sigvard Marjasin,
Svenska kommunalarbetareförbundet, ombudsmannen Monica Breidensjö,
Tjänstemännens centralorganisation och studieledaren Ulla Stolt, Svenska hälso-
och sjukvärdens tjänstemannaförbund. 2 Ämnets behandling uppskjuten till 1977
års konferenssammanträde.
Prop. 1976/77: 60 4
VII. Anställningsförhållanden
saml arbets- och levnadsvUlkor för sjuk-
vårdspersonal
(första behandling).
VIII. Struklurarbelsgruppens
rapport,
Arbetskonferensen
fastställde organisationens budget för år 1977 till 79 575 000 dollar samt
beslöt om bidragsskalan för delta år. Därmed har en successiv anpassning tUl FN:s
bidragsskala genomförts. För Sveriges del innebär anpassningen en sänkning från
1,42 % år 1976 lUl 1,29 % år 1977, I absoluta tal uppgår Sveriges bidrag för år
1977 till 1 026 523 dollar.
Under
en följd av år har förändringar i organisationens struktur diskuterats såväl av
ILO:s styrelse som av arbetskonferensen. Diskussionen har främst gällt
kompetensfördelningen mellan styrelsen och konferensen, humvida ordningen med
fasta platser i styrelsen skaU bibehållas saml arbelsgivar- och arbetstagargruppernas
sammansättning i styrelsen.
På arbetskonferensen
år 1974 beslöts, all konferensen och styrelsen tillsammans skulle lillsälla en inlersessional
arbetsgrupp för strukturfrågor. Ar 1975 förlängdes gruppens mandal med etl år
men inle heller 1976 års konferens lyckades slutbehandla strukturfrågorna.
Konferensen beslöt atl arbetsgruppen skulle få sitl mandat förlängt med ännu elt
år,
I de
ämnen som hänför sig till punkten IV på dagordningen antog
konferensen internationella instrument, vUka enligt artikel 19 i organisationens
stadga skall underställas riksdagen, nämligen
1,
konvention (nr 144) om samråd
på trepartsbasis för att främja genomförandel av ILO:s normer,
2,
rekommendation (nr 152) om
samråd på Ireparlsbasis för att främja genomförandet av ILO:s normer och om
nationella åtgärder i samband med ILO:s aktiviteter.
Ar
1975 antog internationella arbetskonferensen vid sitt scxtionde sammanträde bl.
a. konventionen (nr 143) om missbruk i samband med migration och om främjande
av migrerande arbetstagares likställdhet med avseende på möjligheler och
behandling. Konventionen anmäldes av dåvarande chefen för
arbetsmarknadsdepartementet och förelades riksdagen genom prop, 1975/76: 126,
Av propositionen framgick att frågan om ratifikation av konventionen nr 143
krävde fortsatta utredningar och överväganden. Jag anhåller att i detta
sammanhang få anmäla vissa hittills vidtagna åtgärder som kan bidra till att
senare möjliggöra en svensk ratifikation.
Innan
jag övergår till all behandla de nämnda instrumenten vill jag kortfattat
redovisa ännu ett sammanträde inom ILO, nämligen den s, k. världssysselsätlningskonferensen.
Under
1960-talet kom ILO:s verksamhet att i aUt större utsträckning inriktas på
sysselsättningsfrågorna. Utvecklingen under tidigare år-
Prop. 1976/77: 60 5
tionden
hade visat all ekonomisk tillväxt inte automatiskt leder till ökad
sysselsättning och bättre levnadsvillkor för de sämst ställda. Det framstod som
alltmer uppenbart alt sysselsättningen som sådan i SläUet måsle föras fram som elt
huvudmål för den sociala och ekonomiska utvecklingen.
När
ILO år 1969 firade femtioårsjubUeum antog organisationen mot denna bakgrund ett
program för världssysselsätlningen (World Employment Programme). Detta program
har varit en av huvuduppgifterna för ILO under 1970-talet, och del har kommil
att bli lLO:s främsta bidrag lill FN:s andra ulvecklingsårtionde. Syftet med
programmet är att belysa sambandet mellan sysselsättningspolitik å den ena
sidan och ekonomisk och social utveckling å den andra, FN:s generalförsamling
har gett sitt fulla stöd åt ILO:s arbete med programmet. Inom ramen för programmet
har en omfattande forskningsverksamhet inletts i en rad länder i olika sysselsällningspolitiska
frågor som t. ex. inkomstfördelning, val av teknologi, befolkningspolitik, sysselsättningsskapande
åtgärder, utbildningspolitik, intemationell handel, arbelskraflsrörelser,
multinationella företag samt fattigdomens utbredning. Dessa och andra
undersökningar utförda av FN-organen under 1970-lalet har visat all klyftorna
ökar mellan rika och falliga länder och mellan sämre och bättre ställda grupper
i flertalet u-länder.
Samtidigt
har det politiska lägel förändrats genom ulvecklingslän-demas skärpta krav på
förändringar i de ekonomiska maktförhållandena i världen. Dessa krav kom särskUl
till ullryck år 1974 i samband med FN:s sjätte exlra generalförsamling om råvaruproblemen.
Det
är i ljuset av denna allmänna utveckling som beslutet alt sammankaUa världssysselsällningskonferensen
får ses. Arbetskonferensen antog sålunda enhälligt vid sitt femtionionde
sammanträde (juni 1974) en resolution om att ILO borde sammankalla en
världskonferens om sysselsättning, inkomstfördelning och socialt
framåtskridande samt internationeU arbetsfördelning, ILO:s styrelse beslöt vid
sht 194:e möte i november 1974 att anordna en teknisk konferens enligt arbetskonferensens
förslag och antog vid sitt 196:e möte följande dagordning för konferensen:
1,
Nationell
sysselsättningspolitik med särskUd inriktning på utvecklingsländer,
2,
Intemationell migration och sysselsättaing,
3,
Teknologier för produktiv
sysselsättning i utvecklingsländer,
4,
De multinationella förelagen
och sysselsättningen i utvecklingsländer,
5,
Aktiv arbetsmarknadspolitik och
strukturell anpassning i utvecklade länder.
Förberedelserna
för konferensen inriktades inom ILO på alt sammanfatta alla de
frågeställningar som omfattades av konferensens dagordning i ett enda
dokument, nämligen en rapport från ILO:s generaldirek-
Prop.
1976/77: 60 6
lör till konferensen, I mars 1976 förelåg en slutlig
version av rapporten. Konferensen ägde rum i Geneve den 417 juni 1976,
Sammanlagt 121 av ILO:s 132 medlemsstater deltog i konferensen, som samlade
ungefär 1 300 deltagare. Sverige dellog med en fullständig delegation, dvs, elt
regerings-, elt arbetsgivar- och ell arbetstagarombud,* Dåvarande statsråden
Bengtsson och Sigurdsen besökte konferensen och den förre höll elt anförande i
debatten om generaldirektörens rapport.
Jag avser all ta upp liU behandling försl de båda
instrumenten om samråd på Ireparlsbasis, därefier åtgärderna med anledning av
konventionen nr 143 och slutiigen det av världssysselsättningskonferensen antagna
slutdokumentet.
Texterna på engelska och svenska till instrumenten om Ireparlssam-råd
bör fogas tiU regeringsprolokollet i delta ärende som bilagor 12. I en bilaga
3 lill protokollet bör återges gällande bestämmelser för ILO-kommitténs
verksamhet. En förteckning över samtliga resolutioner som antogs av arbetskonferensen
vid dess sextioförsta sammanträde bör las in i en bilaga 4 lill protokollet, Slutiigen
bör sysselsätlningskonferensens slutdokument i svensk översättning fogas till
protokollet som bilaga 5.
12. Konvention och rekommendation om samråd på
trepartsbasis
Internationella arbetsorganisationen är unik genom sin treparlsstruk-tur
varigenom representanter för arbelsgivar- och arbetstagarorganisationerna
deltar på lika villkor med regeringarna i organisationens arbete. Trepartsslrukluren
är såvitt gäller representationen vid arbetskonferensen och i styrelsen
fastlagd i ILO:s stadga och arbetsordning. Or-
s Employment, growth and basic needs: a one-world problem.
Report of the Direclor-General of the International Labour Office, Geneve 1976.
Efter samråd mellan de nordiska länderna utgavs rapporten på norska genom den
norska ILO-kommitténs försorg: "Sysselselling, vekst og grunnleggende behov:
Et problem for hele verden",
* Genom beslut den 6 maj 1976 utsåg regeringen följande
personer atl della i ILO:s världssysselsältningskonferens, nämligen
för regeringen, som ombud statssekreteraren i
arbetsmarknadsdepartementet Allan Larsson, som expert tillika ersättare för
ombudet departementsrådet i utrikesdepartementet Lars Anell, och som experter
ambassadrådet vid Sveriges ständiga delegation hos de internationella
organisationerna i Geneve Tom Tscherning samt kanslirådet Örjan Berner och
departementssekreteraren Madeleine Ströje-WUkens, båda i utrikesdepartementet,
departementssekreteraren Ulf Svidén och civilekonom Bo Leander, båda i
industridepartementet och byrådirektören Jonas Widgren,
arbetsmarknadsdepartementet;
för arbetsgivarna: som ombud direktören i Svenska
arbetsgivareföreningen Gullmar Bergenslröm, som expert tillika ersättare för
ombudet docenten Karl-Olof Faxén, och som experter jur, kand, Göran Kjöllerström
och jur, kand. Björn Lilliehöök och direktören Hans-Göran Myrdal, alla i
Svenska arbetsgivareföreningen, samt direktören i Sveriges verkstadsförening
Birger Hellström;
för arbetstagarna: som ombud utredningschefen Clas-Erik Odhner,
Landsorganisationen i Sverige, och som experter sekreteraren i Svenska
byggnadsarbetareförbundet Ulf Asp, samt utredningssekreterarna Hans Engman och
Christer Wretborn, båda i Tjänstemännens centralorganisation.
Prop.1976/77: 60 7
ganisationen
strävar dessutom efler att tUlvarata och stärka det trepartiska inflytandet
inom alla grenar av organisationens verksamhet. Uttalanden och resolutioner i detla
syfte har tid efter annan antagits av såväl arbetskonferensen som styrelsen.
Tanken
på all anta elt internationellt instrument särskUt ägnat inrättande av treparlsorgan
i medlemsländerna framfördes första gången år 1972 i arbetskonferensens utskott
för granskning av tillämpningen av konventioner och rekommendationer. Ett
förslag atl på dagordningen för 1975 års arbetskonferens sälta upp frågan om
införande av treparts-förfaranden på nationell nivå för atl förbättra tUlämpningen
av ILO:s normer kom att stödjas av såväl arbelsgivar- och arbetstagarrepresentanter
som regeringsrepresenlanler i ILO:s styrelse, vilken fattade elt beslut av
denna innebörd i november 1973.
Den
rapport i ämnet som internationella arbetsbyrån lade fram inför förslaårsbehandlingen
år 1975 gav vid handen all de nordiska länderna vid en internalionell jämförelse
har sedan länge etablerade och relativt väl utvecklade treparlsförfaranden. De
nordiska ILO-kommilléerna och inte minst den svenska ägnades stort utrymme i
rapporten och tycktes renlav framstå som förebilder i diskussionen om
trepartsförfaranden.
Efter
sedvanlig andragångsbehandling av ämnet antog internationella arbetskonferensen
i juni 1976 de inledningsvis nämnda instrumenten. Samtliga svenska ombud
röstade för de båda instrumentens antagande.
Konventionens
och rekommendationens huvudsakliga innehåll
I
konventionen definieras först uttrycket "representativa organisationer"
(art, 1).
Varje
medlem av ILO som ratificerar konventionen ålar sig att tUl-lämpa förfaranden
som säkerställer effektivt samråd mellan representanter för regeringen,
arbetsgivarna och arbetstagarna om frågor rörande ILO:s aklivUeter (art, 2:
1),
Arten
och formerna av de förfaranden som avses i konventionen skall bestämmas i varje
land i enlighet med nalionell praxis och efler samråd med de representativa
organisationerna, där sådana förfaranden ännu inte har införts (art, 2:2),
För
de förfaranden som avses med konventionen skall representanter för arbetsgivare
och arbetstagare fritt väljas av deras representativa organisationer. Arbetsgivare
och arbetstagare skall vara representerade på grundval av likaberättigande i
alla organ där samråd äger rum (art, 3),
Vederbörande
myndighet skall åta sig ansvaret för det admuiistrativa stödet för ILO-verksamheten
på nationeU nivå. Lämpliga överenskommelser skall träffas mellan myndigheterna
och de representativa organisationerna om fuiansiering av all utbildning som
behövs av personer som medverkar i verksamheten (art. 4).
Den
nationella ILO-verksamheten skall (art, 5:1) syfta till samråd om
Prop. 1976/77: 60 8
a)
regeringamas svar på
frågeformulär rörande punkter på arbetskonferensens dagordning och
regeringarnas kommentarer till förslag till texter som skall diskuteras av
konferensen;
b) de förslag som skall underställas myndigheterna i
samband med att konventioner och rekommendationer läggs fram i enlighet med artikel
19 i ILO:s stadga;
c)
förnyad prövning med lämpliga
tidsmellanrum av icke ratificerade konventioner och av rekommendationer, som
ännu inle har börjat till-lämpas, i syfte alt överväga vilka ålgärder som kan
vidtas för att främja deras genomförande och i förekommande fall ratificering;
d) frågor
som uppslår i samband med redogörelser som skall tillstäl
las ILO i enlighet med artikel 22 i stadgan;
e) förslag
om uppsägning av ratificerade konventioner.
För
alt säkerställa en tUlfredsställande prövning av dessa frågor skall samråd äga
rum med lämpliga tidsmellanrum, fastställda genom överenskommelse, dock minst
en gång om året (art, 5: 2).
När
så befinns lämpligt efter samråd med de representativa organisationerna skall
vederbörande myndighet årligen avge en redogörelse för hur de i konventionen
avsedda förfarandena har fungerat (art. 6).
Enligl
rekommendationen kan samråd exempelvis äga rum genom en speciellt bildad
kommitté för frågor angående ILO:s aktiviteter, genom ell organ med allmän
kompetens på det ekonomiska, sociala eller arbelsmarknadspolitiska området,
genom ett antal organ med speciellt ansvar för bestämda ämnesområden eller
genom skriftiig kommunikation, då de som medverkar i samrådsförfarandena är
ense om att sådan kommunikation är lämplig och tillräcklig.
I
rekommendationen uttalas att ålgärder bör vidtas i samverkan med berörda arbetsgivar-
och arbetstagarorganisationer för atl tillhandahålla lämplig UtbUdning som gör
det möjligt för dem som medverkar i förfarandena att utföra sina funktioner på
ett effektivt sätt. Vederbörande myndighet skall då så erfordras svara för
finansieringen av utbildningsprogrammet.
De
förfaranden som avses i rekommendationen bör syfta till samråd, förutom i de faU
som har nämnts i konventionen, om förberedande och genomförande av lagstiftning
eller andra åtgärder för att tiUämpa konventioner och rekommendationer, som antagUs
av ILO, allt med hänsyn tagen tiU nationeU praxis.
Vederbörande
myndighet bör enligt rekommendationen efter samråd med de representativa
organisationerna bestämma i vUken omfattning förfarandena skall tillämpas för
samråd i andra frågor av gemensamt intresse, såsom
a)
förberedande, genomförande och
utvärdering av aktiviteter på det tekniska samarbetets område, i vilka ILO
medverkar;
b)
åtgärder som skall vidtas med
anledning av resolutioner och andra beslut som har antagits av internationella
arbetskonferensen, regionala
Prop. 1976/77: 60 9
konferenser,
induslrikommittéer och andra av ILO sammankallade möten;
c)
främjande av ökad kunskap om ILO:s aktiviteter såsom ett element som kan utnyljas
i åtgärder och program på det ekonomiska och sociala området.
Yttranden
till ILO-kommittén
Yttranden
har till ILO-kommittén avgetls av styrelsen för internationell utveckling,
riksförsäkringsverket, sjöfartsverket, arbetsmarknadsstyrelsen, arbetarskyddsslyrelsen.
Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges redareförening. Svenska
kommunförbundet. Landstingsförbundet, Landsorganisationen i Sverige,
Tjänstemännens centralorganisation och Centralorganisationen SACO/SR.
Flertalet
remissinstanser inskränker sina kommentarer lill elt konstaterande av atl
föreliggande instruments intentioner för Sveriges del får anses uppfyllda genom
ILO-kommitténs verksamhel. De har därför inget alt erinra mol att konventionen
ratificeras av Sverige,
Också
sjöfartsverket finner konventionens och rekommendationens syften och formeUa
krav tillgodosedda genom den i Sverige tillämpade ordningen med behandling av ILO-frågor
i ILO-kommittén, Verket till-lägger dock atl det vore önskvärt atl
representanter från sjöfartsverket och sjöfartsnäringen hade tillfälle att
delta då kommitién behandlar sjöfarlsfrågor.
SACO/SR
tillstyrker ratifikation av konventionen saml lillämpning av rekommendationen.
Organisationen anser det emellertid inle tillfredsställande att den inte är
företrädd i ILO-kommittén, SACO/SR föreslår alt organisationen snarasl bereds
plats i ILO-kommittén förslagsvis genom alt antalet ledamöter i kommittén ulökas
till 12 samt att SACO/SR därvid erhåller en plats för ordinarie ledamot och
en suppleantplals.
ILO-kommitténs
yttrande
Sverige
har en lång tradition på det område som behandlas i konventionen nr 144 och
rekommendationen nr 152. ILO-kommittén, som inom kort kan se tillbaka på en
femtioårig verksamhet, torde jämte motsvarande organ i övriga nordiska länder i
stor uisträckning ha inspirerat ILO:s arbete med nu föreliggande instmment.
De
nordiska ländernas ILO-kommitléer har emellertid inte bara genom sin existens
ulan genom ett aktivt deltagande i hela den procedur som leder fram till arbetskonferensens
slutliga antagande av instmment kunnat påverka inslmmentens utformning och
innehåll. Därvid har från svensk sida strävan inte varit att i instrumenten få
inskriven den i Sverige tUlämpade ordningen för trepartssamråd. Tvärtom har
hävdats, att de intemationella bestämmelserna borde göras flexibla. I sitt svar
på arbetsbyråns fråga om formerna för nationellt trepartssamråd an-
Prop. 1916fll: 60 10
förde
ILO-kommittén sålunda i september 1974 atl lLO:s principer om representation
och jämställdhet lättast kunde tillgodoses genom alt en särskUd kommitté för ILO-frågor
inrättades, Kommiltén fortsatte: "Här torde dock behovet av anpassning tiU
nationella förhållanden göra sig gällande. Huvudsaken är all ILO-frågorna inle
får en perifer behandling och atl elt eventuellt särskilt organ inte isoleras
från övriga nationella institutioner som handlägger arbetsmarknadsfrågor samt
ekonomiska och sociala frågor,"
De instmment
som slutligen antogs av internationella arbetskonferensen vid dess sextioförsta
sammanträde uppfyUer allmänt omfattade krav på flexibiUtet, Della hindrar inle atl
såväl konventionen som rekommendationen kan och bör få ell visst inflytande på
den i Sverige tillämpade ordningen,
ILO-kommittén
har funnit del lämpligt att vid sin genomgång av instrumentens texter granska
de gällande bestämmelserna för kommitténs verksamhel, fastställda av Kungl, Maj:t
den 22 mars 1974, och har därvid kommil tUl följande slutsatser.
Tolkningen
och tiUämpningen av konventionens artiklar 13 bör enligt kommitténs
uppfattning bli föremål för fortsatt trepartiskt samråd. Såsom framgår av det
följande föreslår kommiltén alt bestämmelserna för dess verksamhet ändras på
ett anlal punkler, Kommitién förutsätter att nya bestämmelser fastställs
enligt den i konventionen och rekommendationen förutsedda ordningen.
Konventionens
artikel 4 föreskriver bl. a, all lämpliga överenskommelser skall träffas meUan
vederbörande myndighet och de representativa organisationerna om finansiering
av all erforderlig utbildning av personer som medverkar i de avsedda
förfarandena. Några överenskommelser av detla slag existerar inte i Sverige
och har heller inte påkallats av någon part. Så länge varje part föredrar att
själv svara för finansieringen av erforderlig utbildning torde en uttrycklig
eller underförstådd överenskommelse om alt avslå från reglering av
utbildningsinsatsernas finansiering emellertid tUlgodose konventionens krav i detla
avseende.
Enligt
artikel 5 (c) skall de förfaranden som avses i konventionen syfta till samråd
om förnyad prövning med lämpliga tidsmellanrum av icke ratificerade
konventioner och av rekommendationer, som ännu inte har börjat tillämpas, i
syfte alt överväga vUka åtgärder som kan vidtas för att främja deras
genomförande och i förekommande fall ratificering. Någon systematisk genomgång
av icke ratificerade konventioner etc. förekommer inte inom ILO-kommittén.
Däremot bereds kommittén regelmässigt tillfälle att yttra sig över förslag från
utredningar som i sina överväganden beaktat såväl ratificerade som icke ratificerade
ILO-konventioner. I den mån existerande ILO-instmment inte har redovisats i
remitterade betänkanden bmkar kommittén fästa regeringens uppmärksamhet på
instrumenten samt på möjUghetema till
Frop. 1976/77: 60 11
ratifikation
resp. kvarstående ratifikationshinder osv. ILO-kommittén finner att denna
verksamhet är viktig men inte i sig tUlfredsställer konventionens krav.
Kommittén är beredd att diskutera fram en lämplig ordning för den föreskrivna
systematiska genomgången av ILO-instru-ment och föreslår alt en bestämmelse
härom skrivs in i riktiinjerna för kommitténs verksamhet.
Enligl
artikel 5 (d) skall vidare de förfaranden som avses i konventionen syfta till
samråd om frågor som uppslår i samband med redogörelser som skall liUsläUas
ILO i enlighet med artikel 22 i lLO:s stadga. De avsedda redogörelserna
(rapporter om tUlämpningen av ratificerade konventioner) utarbetas på uppdrag
av arbetsmarknadsdepartementet av kommittén (i praktiken av kommitténs
sekretariat). Redogörelserna tiUställs de representativa organisationema för
kommentarer. Endasl undantagsvis diskuteras vid sammanträde med kommitién sådan
fråga som uppstår i samband med rapporteringen lill ILO, Kommittén anser atl
den nuvarande ordningen fungerar tillfredsställande men föreslår alt också
rapporteringsskyldigheten enligl stadgans artikel 22 skrivs in i bestämmelserna
för kommitténs verksamhet.
Den
i artikel 5 (e) föreskrivna ordningen, att samråd skall äga rum om förslag alt
säga upp en ratificerad konvention, bör skrivas in i bestämmelserna för
kommitténs verksamhet.
Enligt
artikel 6 skall, då så befinnes lämpligl efter samråd med de representativa
organisationerna, vederbörande myndighet årligen avge en redogörelse för hur de
i konventionen avsedda förfarandena har fungerat. Någon årsberättelse om
förfarandena enligt konventionen (ILO-kommhténs verksamhel) avges f, n, inle, Enligl
kommitténs uppfattning kan en årsberättelse vara av värde för att sprida
kännedom om såväl det nationella som det internationella ILO-arbetel, Det bör
dock åligga kommitién själv all utarbeta den föreskrivna redogörelsen.
Enligt
rekommendationens punkt 3 (3) bör ålgärder vidtas i samverkan med berörda arbetsgivar-
och arbetstagarorganisationer för att tillhandahålla lämplig utbildning som gör
det möjligl för dem som medverkar i de avsedda förfarandena att utföra sina
funktioner på elt effektivt säll. Utbildning av nämnt slag är f, n, inte
föremål för samverkan mellan myndigheler och organisationer, I den mån
utbildningsinsatser påkallas av någon berörd part är ILO-kommittén beredd all
medverka.
ILO-kommitténs
instäUning till punkterna 4, 5 (d), 5 (e) och 5 (f) framgår av kommentarerna
till konventionens artiklar 4 mom. 2, 5 (c), 5 (d) resp. 5 (e).
Enligt
punkt 6 bör vederbörande myndighet efter samråd med de representativa organisationema
bestämma i vilken omfattning de rekommenderade förfarandena skall tUlämpas för
samråd i andra frågor av gemensamt intresse. Som exempel härpå nämns
Prop. 1976/77: 60 12
(a)
förberedande, genomförande och
utvärdering av aktiviteter på del tekniska samarbetets område, i vUka ILO
medverkar;
(b) ålgärder som skall vidtas med anledning av
resolutioner och andra beslul som har anlagils av internationella arbetskonferensen,
regionala konferenser, induslrikommittéer och andra av ILO sammankallade
möten;
(c)
främjande av ökad kunskap om ILO:s
aktiviteter såsom ett element som kan utnyttjas i åtgärder och program på del
ekonomiska och sociala området.
Härtill
anför ILO-kommittén följande,
(a)
ILO-kommittén deltar inte i
beredningen av biståndsfrågor. Däremot har kommittén hållils orienterad genom
översiktliga presentationer vid några sammanträden, Enligl vad kommittén har
erfarit pågår f, n, en översyn av det s, k. multibi-samarbetet, dvs, den
biståndsverksamhet som bedrivs i direkt samarbete med FN:s fackorgan. Kommittén
föreslår att rekommendationen i denna del tas upp i anslutning till mullibi-översynen.
(b)
Endast undantagsvis har ILO-kommittén
behandlat åtgärder med anledning av andra i ILO fattade beslut än sådana som
har inneburit antagande av konventioner och rekommendationer. Del bör enligt
kommitténs uppfattning ankomma på kommittén själv atl avgöra vilka övriga beslul
fattade inom ILO som skall tas upp till behandling i kommittén,
(c)
ILO-kommittén finner det
viktigt att ta fasta på rekommendationen i denna del. Som exempel på åtgärder
för alt främja ökad kunskap om ILO:s aktiviteter nämner den de arrangemang som
ILO-kommittén och en särskild arbetsgmpp förbereder i samband med kommitténs 50-årsjubUeum.
Vad
beträffar rekommendationens punkt 9 hänvisar kommittén till sina synpunkter på
konventionens artikel 6,
Övriga
punkter i rekommendationen föranleder ingen kommentar från kommitténs sida.
Vad
beträffar SACO/SR:s förslag att organisationen skall beredas plats i ILO-kommittén
finner kommiltén att delta är en sådan fråga om tolkning och tillämpning av
konventionens art, 13 som enligt vad som tidigare sagts bör bli föremål för
fortsalt trepartiskt samråd.
Belräffande
sjöfartsverkets förslag om representation från verket och sjöfartsnäringen då
frågor av intresse för dem behandlas i kommiltén anför ILO-kommittén, att den
har behov av den sakkunskap som representeras av sjöfartsverket resp. redarnas
och de ombordanställdas organisationer, men att det bör ankomma på varje part
för sig att bestämma hur kravet på sakkunskap skaU tillgodoses.
Sammanfattningsvis
finner ILO-kommittén att konventionen nr 144 trots vissa skUlnader meUan
konventionens krav och rådande praxis kan och bör ratificeras av Sverige.
Ratifikation från svensk sida bör dock åtföljas av ovan föreslagna ändringar i
1974 års bestämmelser för kommUténs verksamhet. Vid utformnmgen av nya
bestämmelser bör hänsyn tas tiU rekommendationen nr 152 i den utsträckning som
har angetts i det föregående.
Prop. 1976/77: 60 13
Föredraganden
Internationella
arbetskonferensen antog vid sitt sextioförsta sammanträde dels en konvention
(nr 144) om samråd på Ireparlsbasis för att främja genomförandet av ILO:s
normer, dels en rekommendation (nr 152) om samråd på trepartsbasis för alt
främja genomförandet av ILO:s normer och om nationella åtgärder i samband med ILO:s
aktiviteter.
Trepartiskt
samråd, dvs, samråd mellan regeringen eller statliga myndigheter och
arbetsmarknadens parter, har en lång tradition i Sverige, Sådan samverkan
förekommer inte endasl i frågor som rör ILO:s verksamhel utan också på en rad
andra områden där arbetsmarknadspartema har intressen alt bevaka. Organisationerna
på arbetsmarknaden är ofta företrädda i verksslyrelser och andra statliga organ
liksom i slalliga utredningar osv.
Vad
beträffar deltagandet i ILO existerar i Sverige ett trepartiskt samråd också på
nalionell nivå vilket går tUlbaka till organisationens första decennium, ILO-kommittén
kan i år se tillbaka på en femlioårig verksamhet. Nu gällande beslämmelser för
kommitténs verksamhet fastställdes av Kungl, Maj:t år 1974 (bU, 3),
Flertalet
remissinstanser som har yttrat sig över konventionen nr 144 och
rekommendationen nr 152 finner att konventionens och rekommendationens syften
och formella krav tillgodoses genom ILO-kommittén, Kommittén själv föreslår
emellertid att bestämmelserna för dess verksamhel ändras på ell anlal punkler
för alt bättre molsvara de internationella instrumentens krav, I flera fall
rör det sig endast om all i bestämmelserna för kommitténs verksamhel skriva in
ell förfarande som redan tiUämpas, Detla gäller t, ex, rapporteringen om
tillämpning av ratificerade konventioner och förslag om uppsägning av en
ratificerad konvention, I något enstaka fall fömtses kommittén få en ny uppgift
sig ålagd, i första hand utarbetande av en årsberättelse.
Kommitténs
viktigaste förslag är att de nya bestämmelserna för dess verksamhet skall
fastställas enligt den i konventionen och rekommendationen förutsedda
ordningen, dvs. efter samråd med de representativa organisationerna av
arbetsgivare och arbetstagare. Till fortsalt trepartiskt samråd hänvisar
kommittén också frågor om kommitténs sammansättning. ILO-kommittén anser dock
att konventionen nr 144 kan och bör ratificeras av Sverige,
Även
jag finner det angeläget atl Sverige som en av tillskyndama av föreliggande
instrument ansluter sig till konventionen nr 144 och till-lämpar
rekommendationen nr 152, Enligt inslmmentens lydelse syftar de i första hand
till införande av trepartssamråd i länder där sådana förfaranden ännu inte har
införts (konventionens art. 2 mom. 2; rekommendationens punkt 2: 2). Jag delar
emeUertid ILO-kommitténs
Prop. 1976/77: 60 14
uppfattning
alt såväl konventionen som rekommendationen bör få inflytande på den ordning
som tillämpas i Sverige.
Jag
är därför beredd alt på den grund som har lagts för trepartssamråd i ILO-frågor
i vårt land låta ularbela förslag till nya riktlinjer för ILO-kommitténs
framtida verksamhel. Det ankommer på regeringen att efler samråd med
vederbörande arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer fastställa riktlinjerna.
I samband med att etl förslag lill riktlinjer anmäls, avser jag la upp frågan
om ILO-kommitténs sammansättning. Också denna fråga Icräver enligl min
bedömning forlsall trepartiskt samråd.
Jag
övergår nu tiU alt behandla den år 1975 antagna konventionen (nr 143) om
missbruk i samband med migration och om främjande av migrerande arbetstagares
likställdhet med avseende på möjligheter och behandling, Belräffande
konventionens innehåll ber jag att få hänvisa tiU prop. 1975/76: 126.
Som
redovisades i nämnda proposition fann ILO-kommittén all vissa hinder förelåg
mot en svensk ratifikation av konventionen, Kommitién uteslöt emellertid inle
alt hindren successivt kunde undanröjas och föreslog därför alt åtgärder
skulle vidtas, som möjliggör ratifikation av åtminstone konventionens första
del om missbruk i samband med migration.
Enligt
konventionens art. 8 skall en migrerande arbetstagare som lagligen vistas i
landet för att arbeta men förlorar sin anställning inte anses befinna sig i en
illegal situation. Han skall följaktligen åtnjuta likställdhet i fråga om
behandling med landets medborgare, särskilt då det gäller garantier för
anställningstrygghet, beredande av alternativ sysselsättning, beredskapsarbete
och omskolning (art, 8 mom, 2), I remissbehandlingen ifrågasattes om
arbetsmarknadskungörelsens (1966: 368) bestämmelser i då gällande lydelse var förenUga
med konventionens krav. ILO-kommittén fann det för sin del nödvändigt för
fullständig tillämpning av konventionen atl kungörelsens formeUa krav i vissa
fall på svenskt medborgarskap slopades. Våren 1976 beslöt regeringen bl. a, att
ändra bestämmelsen om de allmänna förutsättningama för arbets-löshetshjälp.
Ändringen, som trädde i kraft den 1 juli 1976 (SFS 1976: 269), innebär att
kravet på svenskt medborgarskap har slopats. Därmed har ett av de påtalade
ratifikationshindren undanröjts.
Beträffande
konventionens del I anmälde ILO-kommittén vidare att den var tveksam om mnebörden av
art. 9 mom. 1 och dess krav på lik- stäUdhet
med avseende på social trygghet som gmndar sig på tidigare anställning. På
förslag av kommittén riktades en förfrågan i ämnet tUl intemationeUa arbetsbyrån.
Enligt
art. 9 mom. 1 skaU den Ulegalt invandrade arbetstagaren åtnjuta lUcstäUdhet i
fråga om behandling för sig själv och sin famUj med
Prop. 1976/77: 60 15
avseende
på rättigheter grundade på tidigare anställning då del gäller lön, social
trygghet och andra förmåner.
I
regeringens skrivelse tiU ILO framhölls att det för rätt till förmåner från den
svenska tilläggspensioneringen fömtsattes all det årligen hade registrerats
pensionsgrundande inkomst för den försäkrade under hans aktiva tid. Sådan
registrering fömtsätter i sin tur bl, a, alt den försäkrade årligen avger
självdeklaration. Det låg emellertid i sakens natur att den som hade invandrat lill
Sverige illegalt också, för atl undvika upptäckt, kunde vara benägen alt
underlåta alt avge självdeklaration. Lagstiftningen förutsåg ingen möjlighet
alt i efterhand rekonstruera den pensionsgrundande inkomsten för ell visst år.
Liknande förhåUanden förelåg beträffande sjukförsäkringsförmåner. Enligt den
svenska lagstiftningen är alla som är bosatta i landel sjukförsäkrade oavsett
om de förvärvsarbetar eller inte. Om en person som har invandrat illegalt,
likaledes för alt undvika upptäckt, underiåler all göra anmälan lill folkbokföringen
om sin bosättning i landet, och följaktligen inle blir inskriven i allmän
försäkringskassa, kan del emellertid påverka hans försäkringsskydd om han blir
sjuk. För sjukpenning förulsätls också en föregående anmälan om
sjukpenninggrundande inkomsi. Regeringen framhöll all bristen på
försäkringsskydd i bägge de beskrivna fallen inle var en direkt följd av all
invandraren vistades eller arbetade illegalt i landet ulan av hans egen i
och för sig begripliga underlåtenhet att avge självdeklaration resp. anmäla
sin bosättning i landet. Inte heller är försäkringsskyddet direkt knutet till
viss anstäUning eller till att avgifter har betalts. Det framhölls också,
såvitt gällde kravel på likabehandUng med svensk medborgare, att en svensk
medborgare som försummar att iaktta här beskrivna skyldigheter skulle drabbas
av samma konsekvenser. Regeringen önskade emellertid få ILO:s bekräftelse på
att ett svenskt godtagande av bestämmelserna i konventionens art. 9 mom. 1 inte
skulle föra med sig att det blev nödvändigt att komplettera de svenska
socialförsäkringsbestämmelserna för att ta hänsyn till de situationer som här
beskrivits.
Arbetsbyrån
har, med det förbehållet att ILO:s stadga inle reglerar byråns kompetens i
tolkningsfrågor, till arbetsmarknadsdepartementet överlämnat en inom byrån
upprättad promemoria, I denna promemoria tar byrån fasta på att förlusten av
förmåner i de beskrivna situationerna blir densamma för svenska medborgare som
för migrerande arbetare. Byrån erinrar om att även andra än illegala invandrare
av olika skäl kan vUja avstå från att t, ex. avge självdeklaration och noterar
att konsekvenserna i socialförsäkringshänseende blir desamma i dessa faU.
Byrån betraktar således inte förlust av förmåner som ett resultat av några
diskriminerande åtgärder utan som en följd av uraktiåtenhet att iaktta en
allmän, lagreglerad skyldighet. Byråns slutsats blu: att förlusten
Prop. 1976/77: 60 16
av
förmåner i dessa fall inle slår i slrid med artikel 9 mom, 1 av konventionen,
I
fråga om artikel 9 mom. 1 kvarstår härefter ett påpekande av ILO-kommittén alt
de särskilda övergångsreglerna inom tilläggspensioneringen för svenska
medborgare inte är förenliga med konventionens lik-slällighelskrav. Denna fråga
återkommer belräffande invandrare som lagligen invandrat till Sverige i
konventionens del II och jag avser atl behandla den under artikel 10.
Vad
beträffar konventionens del I framhöll ILO-kommittén slutligen atl ratifikalionshinder
kunde anses föreligga i förhållande till art, 9 mom, 3. Däri föreskrivs alt om
en arbetstagare eller hans familj avlägsnas från landel skall de inle bära
kostnaden härför. Siatens invandrarverk ifrågasatte om inte bestämmelsen
strider mot 67 § utlänningslagen (1954: 193, omtryckt 1975: 1358), i vilken
del föreskrivs att utlänning, som avvisas, förpassas, förvisas eller utvisas,
är skyldig att gälda kostnaden för sin befordran till den ort, dit han sänds
genom myndighels försorg. Verket påpekade emellertid att utlänning i många
fall inte heller nu bestrider kostnaden för avlägsnande. Om utlänningslagen i denna
del inle är förenlig med konventionen bör den enligl verkels uppfattning
anpassas till konventionens krav. ILO-kommittén föreslog för sin del atl de
sakkunniga som skall se över utlänningslagstiftningen bör överväga gällande beslämmelser
i förhållande till konventionen. På kommitténs förslag beslöt
departementschefen överlämna konventionen nr 143 och den anslutande ILO-rekommendationen
(nr 151) om migrerande arbetstagare samt däröver avgivna yttranden till ullänningslagkommiltén
(A 1975: 04) för fortsatta överväganden. Dess utredningsarbete är ännu inte
avslutat.
Såvitt
avser konventionens del II påpekade statens invandrarverk atl det då ännu gäUande
svensk-italienska arbetskraflsavtalet från år 1947 stred mot konventionens Ukslälldhelskrav
vad gäller skydd mot tvång att tillhöra sammanslutning, Enligl art, 2 i avtalet
förband sig de italienska arbetarna före avresan från Italien alt vid
ankomsten till Sverige ansluta sig till den fackliga organisationen inom sitt
yrke saml att vidmakthålla detta medlemskap under den tid de vistades i
Sverige. IILO-konventionens art. 10 föreskrivs emellertid likställdhet för migrerande
arbetstagare med avseende på bl. a. fackliga rättigheter och individuella och
kollektiva friheter. ILO-kommittén föreslog därför alt den svensk-italienska
överenskommelsen skulle ändras eller sägas upp. Med hänsyn till alt
överenskommelsen som sådan sedan länge hade saknat praktisk betydelse beslöt
regeringen den 6 maj 1976 att säga upp 1947 års svenskitalienska avtal
beträffande utvandring av italienska arbetare tUl Sverige. Genom att avtalet
sagts upp har ett hinder mot ratifUtation av konventionens del II undanröjts.
Det viktigaste ratifikationshindret var enligt ILO-kommitténs uppfatt-
Prop.
1976/77: 60 17
ning
bristen på överensslämmelse mellan de svenska bestämmelserna om social trygghet
och konventionens krav på likställdhet mellan migrerande arbetare och egna
medborgare. Likställdhetskravet enligl art, 10 gäller nämligen utöver de
tidigare nämnda fri- och rättigheterna bl, a, social trygghet. Av betydelse i
detta sammanhang är framför alll gällande pensionsbestämmelser, och jag vill
erinra om följande.
Berättigade
lUl folkpension är enligt lagstiftningen endasl svenska medborgare.
Utlänningars räll lill folkpension regleras genom bilaterala och muUUaterala
konventioner som Sverige har slutit. Ulöver all de lagstadgade
förutsättningarna uppnådd pensionsålder och motsvarande skall vara
uppfyllda uppställer konventionerna skilda vUlkor beträffande bosättningstid i
Sverige m. m. De lider som krävs varierar mellan konventionerna. Nordiska
medborgare har mest gynnad ställning.
Beträffande
motiven bakom denna reglering vill jag hänvisa tiU framstäUningen i prop.
1975/76: 51 och de tilläggsdirektiv som den 13 november 1975 gavs ål
pensionskommittén (S 1970: 40). I lUläggsdirekli-ven har kommitién fått i
uppdrag att överväga frågan om ell minimiskydd i form av lagfäst rält till
folkpension på vissa villkor för invandrare som inle omfattas av konvention.
Inom
tilläggspensioneringen krävs enligt allmänna regler pensionspoäng för minsl 30
år för oavkortad liiräggspension. För svenska medborgare som är födda senast
år 1914 krävs enligt särskilda övergångsregler 20 år och för dem som är födda
åren 19151923 gäller en successiv upptrappning lill den allmänna 30-årsregeln,
Övergångsreglerna har sin grund i att de nu angivna åldersklasserna vid ATP-systemets
genomförande år 1960 inte hade möjlighet atl före pensionsåldern tjäna in en oavkortad
tiUäggspension enligl vanliga regler. De lindrigare vUlkoren enligt
övergångsreglerna har motiverats med att dessa äldre försäkrade genom sin
insats hade bidragit till den välståndsuppbyggnad som gjorde ATP-reformen
möjlig. Genom utslag i försäkringsdomslolen har bestämmelserna ansells
tillämpliga även på medborgare i övriga nordiska länder till följd av den
nordiska Irygghetskonvenlionen,
I
övrigt föreUgger således en skillnad i behandlingen av svenska och ulländska
medborgare. Motivet för att ulländska medborgare inle har ansetts böra kunna
åberopa sig på övergångsreglerna har varit all det i deras fall inte har
funnits fog för ett allmänt anlagande att den arbetsinsats som utförts före ATP-reformens
genomförande har kommit det svenska samhället till godo. Invandringen till
Sverige har nämUgen först relativt setl sent fått större omfattning. Enligt
tilläggsdirektiven till pensionskommittén har emellertid kommittén också alt
överväga behovet av regler som utsträcker de förmånligare villkoren till
invandrare som faktiskt har varit verksamma i Sverige under lång tid innan ATP
infördes,
ILO-kommittén
föreslog alt texterna tUl konventionen nr 143 och re-
2
Riksdagen 1976/77. 1 saml Nr 60
Prop. 1976/77: 60 18
kommendationen
nr 151 samt däröver avgivna yttranden skulle överlämnas tUl pensionskommittén
för beaktande i dess fortsatta arbete. Förslaget omfattade också den år 1949
antagna ILO-konvenlionen (nr 97) om migrerande arbetare, vilken av liknande
skäl inle har ratificerats av Sverige. Departementschefen beslöt följa
kommitténs förslag också i denna del och handlingarna har överlämnats lUl
pensionskommittén. Utredningsarbetet fortgår aUtjämt,
Av
vad jag nu har sagt framgår alt hinder kvarstår mol ratifikation av såväl del I
som del II av konventionen nr 143, Vissa frågor som konventionen
berör är föremål för prövning i pågående utredningar. Det är därför inte möjligl
all f, n, förorda att någon del av konventionen ratificeras.
Såsom
jag har nämnt inledningsvis skall varje medlem i ILO inom etl år från
avslutandet av etl konferenssammanträde underställa antagna konventioner och
rekommendationer vederbörlig myndighet. Någon motsvarande skyldighet
beträffande den s, k, världssyssdsätlningskonfe-rensens slutdokument finns inle.
Jag finner dock nämnda dokument vara av så stort allmänt intresse att det bör
göras tillgängligt i svensk översättning,
Belräffande
sysselsättningskonferensens resultat vUl jag anföra följande.
ILO:s
generaldirektör hade i sin rapport tUl konferensen understrukit alt den
huvudfråga konferensen hade atl ta slällning lill gällde huruvida varje land
skulle uppmanas alt anta en s. k. basbehovsstralegi. En sådan innebar enligl
analysen i rapporten alt utvecklingsansträngningarna i första hand skuUe inriklas
på att tillgodose de fattigaste människomas grundläggande behov av mat, kläder,
bostad, sociala tjänster samt arbele. Konferensen godkände med slor majoritet
den föreslagna strategin och antog ett uttalande om atl de ålgärder som krävs
för atl tillgodose behoven skall bUda kärnan i strategin för FN:s utvecklingsarbete,
I
fråga om internalionell migration och sysselsättning fastställde konferensen
tre huvudprinciper som borde styra åtgärderna på detta område. NationeUa och
internationella åtgärder skaU inriklas dels på alt skapa attraktiva alternativ
till emigration i utvandringsländerna, dels skydda emigranter och deras
familjer från de problem som ibland är förknippade med utvandring och dels
vidta ålgärder så att ul- och invandring inte drabbar övriga invånare i in-
och utflyllningsländer.
Även
i fråga om aktiv arbetsmarknadspoUtik och anpassningsåtgärder nåddes enighet
utan större svårigheter. Konferensen underströk mycket klart behovet av all
industriländerna inriktar sin ekononuska politik på att upprätthålla full
sysselsättning. Av störst intresse för utvecklmgs-länderna på delta område var
sannolikt att alla parter (regerings-, arbelsgivar- och arbetstagarrepresentanter)
stödde etl uttalande om att industriländerna genom sin arbetsmarknadspolitik skulle
vidga möjlig-
Prop. 1976/77: 60 19
heter
att underlätta import av färdigvaror och halvfabrikat från utvecklingsländerna.
I
diskussionen om sysselsättningsskapande teknologi i utvecklingsländerna enades
konferensen om att teknikvalet måste anpassas till varje lands särskilda
förutsättningar och ske med hänsyn tagen både till sysselsättnings- och tillväxlmål.
Utvecklingsländernas regeringsrepresenlanler samt arbetslagargmppen gav också
sitt stöd för ett i generaldirektörens rapport framfört förslag om alt upprätta
två nya internationella institutioner som skulle ägna sig åt att främja
utveckling och överföring av lämplig teknologi för utvecklingsländerna. Övriga
delegationer ansåg sig inte kunna ta ställning till dessa förslag innan
pågående utredningar hade behandlats, däribland FN:s generalsekreterares
rapport lUl världsorganisationens ekonomiska och sociala råd (ECOSOC) om
organisationen av ett internationellt teknologiskt informationssystem.
Beträffande
de multinationella företagens sysselsättningsskapande roll i
utvecklingsländerna kunde ingen som helst enighet nås trots avsevärda ansträngningar,
I konferensens slutdokument redovisas därför de tre parternas inställning
separat.
Hemställan
Med
hänvisning tiU vad jag nu har anfört hemställer jag alt regeringen
dels
föreslår riksdagen att godkänna konventionen (nr 144) om samråd på
trepartsbasis för atl främja genomförandet av ILO:s normer,
dels
lämnar riksdagen tillfälle att avge yttrande över vad jag i övrigt har anfört
om de vid internationella arbetskonferensens scxtionde och sextioförsta
sammanträden antagna instrumenten.
Beslut
Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition förelägga riksdagen vad föredraganden har anfört för de åtgärder
som föredraganden har hemställt om.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Convention
(No. 144) Concerning Tripartite Consultations to Promote the Implementa-tion of
Intemational Labour Standards
The
General Conference of the International Labour Organisalion,
Having
been convened al Geneva by the Governing Body of the International Labour
Office, and having met in ils Sixly-first Session on 2 June 1976, and
RecaUing
the terms of existing intemational labour Convenlions and Recommendationsin particular
the Freedom of Association and Protection of the Right to Organise Convention,
1948, the Right lo Organise and Collective Bargaining Convention, 1949, and the
Consullalion (Industrial and National Levels) Recommendation, 1960which affirm
the right of employers and workers to establish free and independent
organisations and call for measures to promote effeclive consultation at the
national level betv/een public authorities and employers' and workers'
organisations, as well as the provisions of numerous intemational labour Convenlions
and Recommendations which provide for the con-suhalion of employers' and workers'
organisations on measures to give effect thereto, and
Having
considered the fourth item on the agenda of the session which is entitled "
Establishment of tripartite machinery lo promote the implemenlation of intemational
labour standards", and having decided upon the adoption of certain proposals
concerning tripartite consultations to promote the implemenlation of intemational
standards, and
Having
determined that these proposals shall lake the form of an intemational Convention,
adopts
this Iwenly-firsl day of June of the year one thousand nine hundred and sev-enly-six
the following Convention, which may be cited as the Tripartite Consultation (International Labour Standards) Convention,
1976:
Bilaga 1
Översättning
Konvention
(nr 144) om samråd på trepartsbasis för att främja genomförandet av ILO:s
normer
InternationeUa
arbetsorganisationens allmänna konferens,
som
av styrelsen för internationella arbetsbyrån sammankallals till Geneve och där
samlats den 2 juni 1976 lill sitl sextioförsta sammanträde,
som
hänvisar till bestämmelserna i existerande av ILO antagna konventioner och
rekommendationer särskilt 1948 års konvention om föreningsfrihet och skydd
för organisationsrätten, 1949 års konvention om organisationsrätten och den
kollektiva förhandlingsrätten och 1960 års rekommendation om samråd och
samverkan (bransch-planet och det nationella planet) vari arbetsgivarnas och
arbetstagarnas rält att bilda fria och oberoende organisationer bekräftas och ålgärder
påkallas i syfte att främja effektivt samråd på nationeU nivå mellan de offentliga
myndigheterna och arbetsgivar-och arbetstagarorganisationerna, ävensom de föreskrifter
i flera av ILO antagna konventioner och rekommendationer som avser samråd med arbelsgivar-
och arbetstagarorganisationer om ålgärder för deras genomförande,
som
behandlat den fjärde punkten på sammanträdets dagordning, vilken har benämnts
"Införande av trepartsförfaranden för att främja genomförandet av ILO:s
normer" och som beslutat anta vissa förslag angående samråd på
trepartsbasis för atl främja genomförandet av ILO:s normer,
och
som beslutat att dessa förslag skall ta formen av en internationell konvention,
antar
denna den tjugoförsta dagen i juni månad år nittonhundrasiultiosex följande
konvention, som kan benämnas 1976 års konvention om samråd på trepartsbasis
(ILO :s normer):
opaginerad Kontrollera mot PDF
Artide
1
In this Convention
the term "representative organisations" means the most representative
organisations of employers and workers enjoying the right of freedom of
association.
Artide 2
1. Each
Member of the International
Labour Organisation which ratifies this
Convention undertakes to operate proce
dures which ensure effeclive consultations,
with respect to the malters concerning the
activities of the International Labour Orga
nisation sel out in Artide 5, paragraph 1,
below, between representatives of the gov
ernment, of employers and of workers.
2, The nature
and form of the proce
dures provided for in paragraph 1 of this
Artide shall be determined in each country
in accordance with national practice, afler
consultation with the representative organi
sations, where such organisations exisl and
such procedures have not yel been eslab
lished.
Artikel
1
1 denna
konvention avses med uttrycket "representativa orgariisationer" de
mest representativa organisationerna av arbetsgivare och arbetstagare som
åtnjuter rätten till föreningsfrihet,
Artikd 2
1,
Varje medlem av
internationella arbetsorganisationen, som ratificerar denna konvention, åtar
sig att tlUämpa förfaranden som säkerställer effektivt samråd mellan representanter
för regeringen, arbetsgivarna och arbetstagarna om de frågor rörande internationella
arbetsorganisationens aktiviteter, som anges i efterföljande artikel 5, mom,
1.
2,
Arten och
formerna av de förfaranden som avses i mom, 1 i denna artikel skall bestämmas
i varje land i enlighet med nationell praxis efler samråd med de representativa
organisationerna, där sådana organisationer existerar och sådana förfaranden
ännu inte har införts.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Artide
3
1. The representatives of employers and
workers for the purposes of the procedures
provided for in this Convention shall be
freely chosen by their representative orga
nisations, where such organisations exisl,
2, Employers and workers shall be repre
sented on an equal footing on any bodies
through which consultations are under
taken.
Artide 4
1. The competent authority shall assume
responsibUity for the administrative sup
port of the procedures provided for in this
Convention.
2, Appropriate
arrangements shall be
made between the competent authority and
the representative organisations, where such
organisations exisl, for the financing of any
necessary training of participants in these
procedures.
Artide 5
1. The purpose of the procedures provided for in this Convention
shall be consultations on
Artikel
3
1. För de förfaranden som avses i denna
konvention skall representanter för arbets
givare och arbetstagare frilt väljas av deras
representativa organisationer, där sådana or
ganisationer existerar,
2, Arbetsgivare och arbetstagare skall
vara representerade på grundval av lika
berättigande i alla organ genom vilka sam
råd äger rum.
Artikel 4
1. Vederbörande myndighet skall åta sig
ansvaret för del administrativa slödet för de
förfaranden som avses i denna konvention,
2, Lämpliga överenskommelser skall träf
fas mellan vederbörande myndighet och de
representativa organisationerna, där sådana
organisationer existerar, om finansiering av
all erforderlig utbUdning av personer som
medverkar i dessa förfaranden.
Artikel 5
1, De förfaranden som avses i denna konvention skall
syfta till samråd om
opaginerad Kontrollera mot PDF
(a)
government
replies lo queslionnaires concerning items on the agenda of the International Labour
Conference and government commenls on proposed texts to be discussed by the Conference;
(b)
the proposals
to be made lo the competent authority or authorities in connection with the submission
on Convenlions and Recommendations pursuant to artide 19 of the Constitution of
the International Labour Organisation;
(c) the re-examinalion al appropriate
intervals of unratified Convenlions and of
Recommendations to which effect has not
yel been given, to consider what measures
might be laken lo promote their implemen
lation and ratification as appropriate;
(d) queslions arising out of reports to be
made to the International Labour Office
under artide 22 of the Constitution of the
International Labour Organisation;
(e) proposals for the denunciation of
ralified Convenlions,
2, In order to ensure adequate consideration of the
mallers referred to in paragraph 1 of this Artide, consultations shall be
undertaken at appropriate intervals fixed by agreement, but al least once a year.
(a)
regeringarnas
svar på frågeformulär rörande punkter på internationella arbetskonferensens
dagordning och regeringarnas kommentarer lUl förslag lill texter som skall
diskuteras av konferensen;
(b)
de förslag som
skall underställas vederbörande myndighet eller myndigheter i samband med
framläggandet av konventioner och rekommendationer i enUghet med artikel 19 i
internationella arbetsorganisationens stadga;
(c) förnyad prövning med lämpliga lids
mellanrum av icke ratificerade konventioner
och av rekommendationer, som ännu inte
har börjat tUlämpas, i syfte all överväga
vilka ålgärder som kan vidtas för all främja
deras genomförande och i förekommande
fall ratificering;
(d) frågor som uppstår i samband med
redogörelser som skall tillställas internatio
nella arbetsbyrån i enlighet med artikel
22 i internationella arbetsorganisationens
stadga;
(e) förslag om uppsägning av ratificerade
konventioner.
2, För att säkerstäUa en tillfredsställande prövning av de
frågor som avses i mom. 1 i denna artikel skall samråd äga rum med lämpliga
tidsmellanrum, fastställda genom överenskommelse, dock minst en gång om året.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Artide
6
When this
is considered appropriate after consultation wilh the representative organisations,
where such organisations exisl, the competent authority shall issue an annual
report on the working of the procedures provided for in this Convention,
Artikel
6
Då så befinnes lämpligl efler samråd med de representativa
organisationerna, där sådana organisationer existerar, skall vederbörande
myndighet årligen avge en redogörelse för hur de i denna konvention avsedda
förfarandena har fungerat.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Artide 7
The formål ratifications of this Convention shall be communicated
to the Director-General of the International Labour Office for registration.
Artide 8
1. This Convention shall be binding only upon those Members
of the International Labour Organisation whose ratifications have been
registered wilh the Director-General.
Artikel
7
De officiella ratifikationerna av denna konvention skall
delges internationella arbetsbyråns generaldirektör och registreras av honom.
Artikel 8
1. Denna konvention är bindande endast för de medlemmar av
internationeUa arbetsorganisationen vilkas ratifikationer registrerats av
generaldirektören.
opaginerad Kontrollera mot PDF
2.
It shall come into
force iwelve monlhs after the date on which the ratifications of two Members have
been registered with the Direclor-General.
3.
Thereafter, this
Convention shall come into force for any Member iwelve monlhs after the date on
which its ratification has been registered.
Artide 9
1. A Member which has ratified this
Convention may denounce il afler the ex
piralion of len years from the date on
which the Convention first comes into
force, by an act communicated lo the Di
rector-General of the International Labour
Office for registration, Such denunciation
shall not take effect until one year after
the date on which il is registered,
2, Each Member which has ralified this
Convention and which does not, within the
year following the expiralion of the period
of ten years mentioned in the preceding
paragraph, exercise the right of denuncia
tion provided for in this Artide, will be
bound for another period of ten years and,
thereafter, may denounce this Convention
at the expiralion of each period of ten
years under the terms provided for in this
Artide.
2.
Den träder i
kraft tolv månader efter det två medlemmars ratifikationer registrerats av
generaldirektören,
3.
Därefter träder
denna konvention i kraft för varje medlem tolv månader efter den dag, då dess
ratifikation registrerats.
Artikel 9
1. Medlem som ratificerar denna konven
tion kan, sedan tio år förflutit från den lid
punkt då konventionen försl trädde i kraft,
uppsäga densamma genom skrivelse som
delges internationella arbetsbyråns general
direktör för registrering. Uppsägningen trä
der ej i kraft förrän etl år efter del den
registrerats,
2, Varje medlem, som ratificerar denna
konvention och icke inom ett år efter ut
gången av den i föregående mom, nämnda
tioårsperioden gör bruk av den uppsäg
ningsrätt som medges i denna artikel, skall
vara bunden för en ny period av tio år och
kan därefter på de i denna artikel före
skrivna viUkoren uppsäga konventionen vid
utgången av varje tioårsperiod.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Artide
10
1, The Director-General of the Interna
tional Labour Office shall notify all Mem
bers of the International Labour Organisa
tion of the registration of all ratifications
and denunciations communicated to him by
the Members of the Organisalion,
2. When
notifying the Members of the
Organisation of the registration of the
second ratification communicated lo him,
the Director-General shall draw the alten
lion of the Members of the Organisalion to
the date upon which the Convention will
come into force.
Artikel
10
1.
Internationella
arbetsbyråns generaldirektör skall underrätta samtliga medlemmar av
internationella arbetsorganisationen om registreringen av alla ratifikationer
och uppsägningar, som delgivits honom av organisationens medlemmar.
2.
När
generaldirektören underrättar organisationens medlemmar om registreringen av
den andra ratifikationen i ordningen, som delgivits honom, skall han fästa
medlemmarnas uppmärksamhet på den dag då konventionen kommer all träda i
kraft.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Artide
11
The Direclor-General
of the International Labour Office shall communicate lo Ihe Secretary-General
of the United Nations for registration in accordance with Artide 102 of the
Charter of the United Nations
Artikd
11
Internationella arbetsbyråns generaldirektör skall för
registrering jämlikt artikel 102 av Förenta nationernas stadga lämna Förenta
nationernas generalsekreterare fullständiga upplysningar om varje ratifikation
och
opaginerad Kontrollera mot PDF
full particulars of all ratifications and acts of denunciation
registered by him in accordance with the provisions of the preceding Artides.
Artide 12
Al such times as it may consider necessary the Goveming
Body of the International Labour Office shall present to the General Conference
a report on the working of this Convention and shall examine the desirability
of placing on the agenda of the Conference the question of ils revision in whole
or in part.
Artide 13
1. Should the Conference adopt a new
Convention revising this Convention in
whole or in part, then, unless the new Con
vention otherwise provides
(a) the ratification by a Member of the
new revising Convention shall ipso jure involve the immediale denunciation of this
Convention, notwithstanding the provisions of Artide 9 above, if and when the new
revising Convention shall have come into force;
(b) as from the date when the new revising
Convention comes into force this Convention shall cease to be open to ratification
by the Members,
2. This Convention shall in any case re
main in force in ils actual form and con
tent for those Members which have ralified
il but have not ratified the revising Con
vention.
Artide 14
The English and French versions of the text of this Convention
are equally author-hative.
uppsägning,
som registrerats av honom enligt bestämmelserna i föregående artiklar.
Artikd 12
Närhelst internationella arbetsbyråns styrelse finner det
erforderligt skall styrelsen förelägga internationella arbetsorganisationens
allmänna konferens en redogörelse för konventionens tillämpning och överväga om
det finns skäl att på konferensens dagordning uppföra frågan om dess revision,
helt eller delvis.
Artikel 13
1. Om konferensen antager en ny kon
vention, varigenom förevarande konvention
helt eller delvis revideras, och den nya kon
ventionen ej föreskriver annat,
(a) skall, utan hinder av
bestämmelserna i artikel 9, en medlems ratifikation av den nya konventionen i
sig innefalla omedelbar uppsägning av förevarande konvention, under
förutsättning atl den nya konventionen trätt i kraft;
(b) skall från den dag, då den nya konventionen
träder i kraft, förevarande konvention icke längre kunna ratificeras av
medlemmarna.
2. Förevarande konvention skall likväl
förbli gällande till form och innehåll för de
medlemmar som ratificerat densamma men
icke ratificerat den nya konventionen, var
igenom förevarande konvention revideras.
Artikel 14
De engelska och franska texterna lill denna konvention
skall ha lika vitsord.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Recommendation
(No. 152) Concerning Tripartite Consultations to Promote the Im-plementation
of Intemational Labour Standards and National Action Relating to the Activities
of the International Labour Organisation
The
General Conference of the International Labour Organisalion,
Having
been convened at Geneva by the Governing Body of the International Labour Office,
and having mel in ils Sixty-firsl Session on 2 June 1976, and
RecaUing
the terms of existing inler-national labour Convenlions and Recommendationsin
particular the Freedom of Association and Protection of the Right to Organise Convention,
1948, the Right to Organise and Collective Bargaining Convention, 1949, and the
Consultation (Industrial and National Levels) Recommendalion, 1960which affirm
the right of employers and workers to establish free and independent
organisations and call for measures lo promote effective consultation at the national
level between public authorities and employers' and workers' organisations, as well
as the provisions of numerous International labour Convenlions and Recommendations
which provide for the consultation of employers' and workers' organisations on
measures to give effect thereto, and
Having
considered the fourth item on the agenda of the session which is entitled "Establishment
of tripartite machinery to promote the implemenlation of intemational labour
standards", and having decided upon the adoption of certain proposals concerning
tripartite consultations to promote the implemenlation of intemational labour
standards and national action relating to the activities of the International Labour
Organisation, and
Having
determined that these proposals shall take the form of a Recommendation,
adopts
this twenty-first day of June of
BUaga
2
Översättning
Rekommendation
(nr 152) om samråd på trepartsbasis för att främja genomförandet av ILO:s
normer och om nationella åtgärder i samband med ILOrs aktiviteter
Internationella
arbetsorganisationens allmänna konferens,
som
av styrelsen för internationella arbetsbyrån sammankallats till Geneve och där
samlats den 2 juni 1976 lill sitt sextioförsta sammanträde,
som
hänvisar till bestämmelserna i existerande av ILO antagna konventioner och rekommendationer
särskUt 1948 års konvention om föreningsfrihet och skydd för
organisationsrätten, 1949 års konvention om organisationsrätten och den
kollekliva förhandlingsrätten och 1960 års rekommendation om samråd och
samverkan (bransch-planet och del nationella planet) vari arbetsgivarnas och
arbetslagamas rätl att bilda fria och oberoende organisationer bekräftas och
åtgärder påkallas i syfte alt främja effektivt samråd på nationell nivå mellan
de offentiiga myndigheterna och arbetsgivar-och arbetstagarorganisationerna,
ävensom de föreskrifter i flera av ILO antagna konventioner och rekommendationer
som avser samråd med arbelsgivar- och arbetstagarorganisationer om åtgärder
för deras genomförande,
som
behandlat den fjärde punkten på sammanträdets dagordning, vilken har benämnts
"Införande av treparlsförfaranden för att främja genomförandet av ILO:s
normer" och som beslutat anta vissa förslag angående samråd på
trepartsbasis för att främja genomförandel av ILO:s normer och nationella
åtgärder i samband med ILO:s aktiviteter,
och
som beslutat atl dessa förslag skall ta formen av en rekommendation,
antar
denna den tjugoförsta dagen i juni
opaginerad Kontrollera mot PDF
the year one thousand nine hundred and seventy-six the following
Recommendalion, which may be cited as the Tripartite Consultation (Activities
of the International Labour Organisation) Recommendation, 1976:
1.
In this Recommendation
the term "representative organisations" means the most
representative organisations of employers and workers enjoying the right of freedom
of association.
2.
(1) Each Member
of the International Labour Organisation should operate procedures which ensure
effective consultations with respect lo matters concerning the activities of the
International Labour Organisation, in accordance with Paragraphs 5 to 7 of this
Recommendation, between representatives of the government, of employers and
of workers.
(2) The nature and form of the proce
dures provided for in subparagraph (1) of
this Paragraph should be determined in
each country in accordance with national
practice, afler consuUation wilh the re
presentative organisations where such proce
dures have not yel been eslablished.
(3) For inslance, consultations may be
undertaken
(a) through a committee specifically conslituled
for queslions concerning the activities of the International Labour Organisation;
(b) through a body with general competence
in the economic, social or labour field;
(c) through a number of bodies with
special responsibUity for particular subject areas; or
(d) through writlen Communications,
where those involved in the consullative
procedures are agreed that such Communica
tions are appropriate and sufficient.
3. (1) The representatives of employers and workers for the
purposes of the procedures provided for in this Recommendalion should be freely
chosen by their representative organisations.
(2) Employers and workers should be represented
on an equal footing on any bodies through which consuUations are undertaken.
(3) Measures should be taken, in co-
månad år nitlonhundrasjuttiosex följande rekommendation,
som kan benämnas 1976 års rekommendation om samråd på treparts-basis (ILO:s
aktiviteter):
1.
1 denna
rekommendation avses med uttrycket "representativa organisationer" de
mest representativa organisationerna av arbetsgivare och arbetstagare som
åtnjuter rätlen till föreningsfrihet.
2.
(1) Varje
medlem av internationella arbetsorganisationer bör tillämpa förfaranden som
säkerställer effektivt samråd mellan representanter för regeringen,
arbetsgivarna och arbetstagarna om frågor rörande internationella
arbetsorganisationens aktiviteter i enlighet med punkterna 57 i denna rekommendation.
(2) Arten och formerna av de
förfaranden som avses i stycket (1) i denna punkt bör bestämmas i varje land i
enlighet med nalionell praxis efler samråd med de representativa
organisationerna, där sådana förfaranden ännu inle har införts.
(3) Samråd kan exempelvis äga rum
(a) genom en speciellt för frågor
rörande internationella arbetsorganisationens aktiviteter bildad kommitté;
(b) genom elt organ med allmän kompelens
på del ekonomiska, sociala eller arbelsmarknadspolitiska området;
(c) genom elt antal organ med speciellt
ansvar för bestämda ämnesområden; eller
(d) genom skriftiig kommunikation, då de
som medverkar i samrådsförfarandena är
ense om alt sådan kommunikation är lämp
lig och tillräcklig.
3. (1) För de förfaranden som avses i denna rekommendation
bör representanter för arbetsgivare och arbetstagare fritt väljas av deras
representativa organisationer.
(2) Arbetsgivare och arbetstagare bör vara
representerade på gmndval av likaberät
tigande i alla organ genom vilka samråd
äger mm,
(3) Åtgärder bör vidtagas i samverkan
opaginerad Kontrollera mot PDF
operation
with the employers' and workers' organisations concemed, lo make available appropriate
training lo enable participants in the procedures to perform their functions effectively,
4,
The competent authority should assume
responsibUity for the administrative support and financing of the procedures provided
for in this Recommendalion, including the financing of training programmes where
necessary,
5,
The purpose of the procedures provided
for in this Recommendation should be consultations
(a)
on government replies to queslionnaires
concerning items on the agenda of the International Labour Conference and government
comments on proposed texts to be discussed by the Conference;
(b)
on the proposals lo be made lo the
competent authorities in connection wilh the submission of Convenlions and Recommendations
pursuant lo artide 19 of the Constitution of the International Labour Organisalion;
(c)
subject to national practice, on
the préparation and implemenlation of legislative or other measures to give effect
to International labour Convenlions and Recommendations, in particular lo ralified
Convenlions (including measures for the implemenlation of provisions concerning
the consultation or coUaboration of employers' and workers' representatives):
(d) on
the re-examinalion at appropriate
intervals of unratified Convenlions and
of Recommendations lo which effect has
not yel been given, to consider what mea
sures might be laken lo promote their im
plemenlation and ratification as appropriate;
(e) on
questions arising out of reports
to be made to the International Labour
Office under artides 19 och 22 of the
Constitution of the International Labour
Organisalion;
(/)
on proposals for the denunciation of ratified Convenlions,
6, The
competent authority, afler con
sultation with the representative organisa
tions, should determine the extent to which
med
berörda arbelsgivar- och arbetstagarorganisationer för att tillhandahålla
lämplig ulbildning som gör del möjligl för dem som medverkar i förfarandena att
utföra sina funktioner på ett effektivt sätt,
,4,
Vederbörande myndighet bör åla sig ansvarel för det administrativa slödet för
och finansieringen av de förfaranden som avses i denna rekommendation, då så erfordras
inberäknai finansieringen av utbildningsprogram,
5, De
förfaranden som avses i denna re
kommendation bör syfta till samråd
(a) om regeringarnas svar på frågeformulär rörande punkler
på inlernaiionella arbetskonferensens dagordning och regeringarnas
kommentarer lill förslag till texter som skall diskuteras av konferensen;
(b)
om de förslag som skall
underställas vederbörande myndighet eller myndigheler i samband med
framläggandet av konventioner och rekommendationer i enlighet med artikel 19 i
internationella arbetsorganisationens stadga;
(c) om
förberedande och genomförande
av lagstiftning eller andra åtgärder för att
tillämpa konventioner och rekommendatio
ner, som antagits av ILO, särskUt
ratificerade konventioner (inberäknai åt
gärder för genomförande av bestämmelser
angående samråd med eller medverkan av
representanter för arbetsgivare och arbetsta
gare), allt med hänsyn lagen lill nalionell
praxis;
(d) om
förnyad prövning med lämpliga
tidsmellanmm av icke ratificerade konven
tioner och av rekommendationer, som ännu
inte har börjat tillämpas, i syfte alt över
väga vilka åtgärder som kan vidtas för att
främja deras genomförande och i förekom
mande fall ratificering;
(e) om
frågor som uppslår i samband med
redogörelser som skall tUlställas internatio
nella arbetsbyrån i enlighet med artiklama
19 och 22 i internationella arbetsorganisa
tionens stadga;
(f) om
förslag om uppsägning av ratifice
rade konventioner,
6, Vederbörande
myndighet bör efter sam
råd med de representativa organisationerna
bestämma i vilken omfattning dessa förfa-
opaginerad Kontrollera mot PDF
these procedures should be used for the purpose of consultation
on other matters of mutual concern, such as
(fl) the préparation, implemenlation and evaluation of lechnical
co-operation activities in which the International Labour Organisation
participates;
(b) the action to be taken in respect of
resolutions and other condusions adopted
by the International Labour Conference,
regional conferences, industrial commitlees
and other meetings convened by the Inter
national Labour Organisalion;
(c) the promotion of a better knowledge
of the activities of the International Labour
Organisation as an element for use in
economic and social policies and program
mes,
7,
In order to ensure
adequate consideration of the matters referred to in the preceding Paragraphs,
consultations should be underlaken at appropriate intervals fixed by agreemenl,
but at least once a year,
8,
Measures appropriate
lo national conditions and practice should be laken to ensure co-ordination between
the procedures provided for in this Recommendalion and the activities of
national bodies dealing with analogous questions,
9,
When this is considered
appropriate after consullalion wilh the representative organisations, the competent
authority should issue an annual report on the working of the procedures provided
for in this Recommendalion,
randen skall liilämpas för samråd i andra frågor av gemensaml
intresse, såsom
(a) förberedande, genomförande och utvärdering
av aktiviteter på det tekniska samarbetets område, i vilka internationella arbetsorganisationen
medverkar;
(b)
åtgärder som
skall vidtas med anledning av resolutioner och andra beslul som antagils av
internationella arbetskonferensen, regionala konferenser, industrikommittéer
och andra av internationella arbetsorganisationen sammankaUade möten;
(c)
främjande av
ökad kunskap om internationella arbetsorganisationens aktiviteter såsom etl
element som kan utnyttjas i ålgärder och program på det ekonomiska och sociala
området,
7,
För atl
säkerställa en tiUfredsställande prövning av de frågor som avses i de föregående
punkterna bör samråd äga rum med lämpliga tidsmellanrum, fastställda genom
överenskommelse, dock minsl en gång om året,
8,
Åtgärder lämpade
efter varje lands förhållanden och sedvanor bör vidtagas för all säkerställa
samordning mellan de förfaranden som avses i denna rekommendation och de
aktiviteter som utövas av nationella organ som behandlar liknande frågor.
9, Då så befinnes lämpligt efter samråd
med de representativa organisationerna, bör
vederbörande myndighet årligen avge en re
dogörelse för hur de i denna rekommenda
tion avsedda förfarandena har fungerat.
Prop. 1976/77: 60 29
Bilaga
3
Bestämmelser
för ILO-kommitténs verksamhet
Sedan
Kungl, Maj:t den 12 juli 1927 beslutat inrätta en delegation med uppgift alt
behandla ärenden rörande Sveriges medverkan i det internationella
socialpolitiska samarbetet, utfärdade Kungl, Maj:t den 18 december 1936 nya
bestämmelser för delegationen, vUka därefter ändrats genom beslut den 5
november och den 30 december 1937 saml den 18 maj 1962.
Delegationen
har antagit benämningen ILO-kommittén.
Kungl,
Maj:l faslställer med upphävande av tidigare i ämnet meddelade beslut
följande bestämmelser för ILO-kommitténs verksamhet.
Kommiltén
skall avge yttranden och upprätta förslag i ärenden rörande förhållandel lill
internationella arbetsorganisationen samt även i övrigt biträda i frågor som
rör Sveriges medverkan i del internationella arbetsmarknads- och
socialpolitiska samarbetet.
Kommitién
skall beslå av högsl nio ledamöter, vilka ulses av Kungl. Maj:t för två år. Av ledamölerna
skall tre företräda del statiiga intresset, tre arbelsgivarintresset och tre arbetstagarintresset.
Kungl,
Maj:t ulser även högst nio personer alt vid förfall för ledamöter i kommittén
vara ersättare för dem,
Kungl,
Maj:l ulser en av de ledamöter, som företräder det statUga intresset, all vara
ordförande saml en av dessa ledamöter eller en av deras ersättare alt vara vice
ordförande i kommittén.
Hos
kommittén skall finnas en av chefen för arbetsmarknadsdepartementet förordnad
sekreterare jämte det arbetsbiträde i övrigt som behövs.
Kommittén
sammanträder på kallelse av ordföranden. När kommitién skall behandla ärende,
vari kommittén inte skall ge uttryck ål viss mening, eller annat ärende av
mindre betydelse, får ärendet på kommitténs vägnar handläggas av ordföranden
ensam, Sådanl ärende skall anmälas på nästkommande sammanträde.
Det
åligger kommittén särskilt
att till
Kungl, Maj:l avge yttrande över rapporter och förslag från internationella arbetsbyrån,
atl
till arbetsbyråns generaldirektör avge sådana redogörelser, som enligt artikel
19 i internationella arbetsorganisationens stadga skall upprättas av
medlemsstat eller som föranleds av Sveriges medlemskap i internationella
arbetsorganisationens induslrikommittéer,
att
efter begäran av internationella arbetsbyrån eller annan mellanstatlig organisalion
på Kungl. Maj:ls uppdrag utarbeta redogörelser för svenska arbetsmarknads- och
socialpolitiska förhållanden eller lämna upplysningar därom,
samt
att enligt fastställd ordning översätta och i upplagestorlek som bestäms av
chefen för arbetsmarknadsdepartementet utge års-redogörelse från direktören
för internationella arbetsbyrån,
Kommiltén
äger atl från verk och myndigheter få de upplysningar och utlåtanden, som
behövs för kommitténs verksamhel, samt att i särskilda fall anlita experter.
Prop. 1976/77: 60 30
Kommitténs
ledamöter och deras ersättare samt experter och sekreterare äger rätl till
ersättning i form av dagarvode enligl kommitté-kungörelsen (1946: 394), om ej annal
föreskrivs,
Koslnaderna
för kommitténs verksamhet, inbegripet kostnader för publikationstryck, skall
bestridas från det under elfte huvudtiteln uppförda förslagsanslaget InternationeUt
samarbele,
CARL
GUSTAF
Ingemund Bengtsson
Prop. 1976/77: 60 31
Bilaga
4
Resolutioner
I,
Resolution om upplagande av
Angola som medlem i ILO,
II,
Resolution om medgivande för
Arabrepubliken Yemen all rösta,
III,
Resolution om medgivande för Tchad
atl rösta,
IV,
Resolution om medgivande för
Bolivia att rösta,
V,
Resolution om Dominikanska
Republikens obetalda avgifter,
VI,
Resolution om fastställande av
medlemsavgifter för nya medlemsstater (Saudiarabien, Surinam, Papua Nya
Guinea, Bahamas, Mogambique och Angola).
VII,
Resolution om sammansättningen
av ILO:s administrativa domslol.
VIII,
Resolution om erläggande av
extra avgift tiU ILO:s tjänstepensionsfond.
IX,
Resolution om utseende av en
ledamot i ILO:s tjänstepensions-organ,
X,
Resolution om tilläggsbudget
för åren 197677,
XI,
Resolution om indragning av
ordinarie befallningar,
XII,
Resolution om
arbetsförhållanden och arbetsmiljö,
XIII,
Resolution om att på
dagordningen för nästa ordinarie konferenssammanträde föra upp etl ämne med
beteckningen "Arbetsmiljö: luftföroreningar, buller och
vibrationer",
XIV,
Resolution om att på
dagordningen för nästa ordinarie konfe-renssammanträde föra upp ett ämne med
beteckningen "Anställningsförhållanden samt arbets- och levnadsvUlkor för
sjukvårdspersonal".
Prop. 1976/77: 60 32
Översättning Bilaga 5
Slutdokument
(principdeklaration och handlingsprogram) antaget av ILO:s världssysselsältningskonferens
Principdcklaration
Den
ireparliska världskonferensen om sysselsättning, inkomstfördelning och socialt
framåtskridande samt internationell arbetsfördelning, vilken hölls i Geneve från
den 4 till den 17 juni 1976 i enlighet med den resolution som antogs av
internationella arbetskonferensen vid dess 59:e sammanträde (1974),
som
är medveten om all tidigare utvecklingsstrategier i flertalet utvecklingsländer
inte har lett lill undanröjande av fattigdom och arbetslöshet; att de
historiska utvecklingsprocesserna i dessa länder har gett upphov till en sysselsällningsslruktur
som särskilt kännetecknas av en stark koncentration av arbetskraften till
landsbygden, med höga nivåer av undersysselsättning och arbetslöshet; all undersysselsällning
och fattigdom på landsbygden och inom den oslruklurerade sektorn i urbaniserade
områden saml öppen arbetslöshet, särskilt i urbaniserade områden, har nått en
sådan omfattning all det föreligger elt angelägel behov av väsentliga
förändringar i utvecklingsstrategierna på såväl nalionell som internationell
nivå för all så snabbt som möjligt säkerställa full sysselsättning och en
tillräcklig inkomst för varje invånare på vår jord;
som
är medveten om all de industrialiserade länderna inle har förmått upprätthålla
full sysselsättning och att ekonomisk lågkonjunktur har lett till utbredd
arbetslöshet;
som
konstaterar att konferensen är ett viktigt initiativ av internationella
arbetsorganisationen till stöd för de ansträngningar som många av
medlemsstaterna gör för atl åsladkomma en rättvisare ekonomisk världsordning
och atl den slår i samklang med övervägandena vid de viktigaste
världskonferenserna under senare år;
som
vidare erinrar om besluten vid Förenta nationernas sjätte och sjunde exlra
generalförsamlingar, särskilt resolution 3202 (S-VI) angående upprättande av
en ny ekonomisk världsordning och resolution 3362 (S-VIl) angående utveckling
och internationellt ekonomiskl samarbele; som konstaterar att
undersysselsättning, arbetslöshet, fattigdom, undernäring och analfabetism
förorsakas av såväl nationella som internationella faktorer; alt de på
nationell nivå förorsakas av strukturella faktorer som har sitt ursprung i
underutveckling och alt de på internalionell nivå till största delen har sin
grund i den försämrade situationen i utvecklingsländerna, vilken delvis är en
följd av konjunktureUa och strukturella jämviktsrubbningar i världens
ekonomiska situation;
som
inser att elt av de primära målen för nationella utvecklingssträvanden och för
internationella ekonomiska relationer bör vara all åsladkomma full
sysselsättning och atl tillgodose de grundläggande behoven hos alla människor
på jorden;
som
engagerar sig för åstadkommande av en rättvis inkomst- och förmögenhelsfördelning
genom strategier som är ägnade att undanröja fattigdomen och främja full,
produktiv sysselsättning för att tillgodose de grundläggande behoven;
Prop.
1976/77: 60 33
som konstaterar
(a) alt arbetslöshet, undersysselsällning
och förekomsten av sociala randgrupper är en universell angelägenhet, som för
närvarande berör minsl en tredjedel av mänskligheten, och som kränker
människovärdet och hindrar utövandet av rätten till arbete;
(b)
att de två senasle
årtiondenas erfarenhet har visat att i många länder en snabb tillväxt av
bruttonationalprodukten inle automatiskt har minskat fattigdom och ojämUkhet
och inte heller har åstadkommit tillräcklig produktiv sysselsättning inom
godtagbara tidsperioder;
(c)
den
otillfredsställande internationeUa ekonomiska situationen och diskussionerna av
problem rörande arbetslöshet och därmed sammanhängande frågor vid UNCTAD IV;
(d) att existensen av en ostrukturerad sektor i
urbaniserade områden,
vilken har vuxit oproportionerligt i utvecklingsländerna under de senas
le årtiondena, och den kroniska brislen på arbetstillfällen på landsbyg
den utövar etl tryck på arbetsmarknaden och hindrar den sekloriella och
regionala integrationen av nationella utvecklingsfrämjande ålgärder;
(e) atl del är nödvändigt alt den nuvarande intemationeUa
arbets
fördelningen, där utvecklingsländerna i huvudsak exporterar råvaror,
halvfabrikat och starkt arbetsintensiva helfabrikat saml importerar starkt
kapitalinlensiva industriprodukter, förändras på så sätt atl alla länder
får möjlighet alt ägna sig ål andra typer av produktion i enlighet med
deras nationella prioriteringar;
som erinrar om den allmänna deklarationen om de mänskliga
rättigheterna, vilken antogs av Förenta nationernas generalförsamling år 1948,
särskilt artikel 23;
som anser all endast produktivt arbete och inkomslgivande
sysselsättning, utan diskriminering, gör det möjligl för människan att nå full
utveckling socialt och som individ, och som framhåller atl säkerställd
möjlighet lill arbete är en grundläggande mänsklig rättighet och frihet;
som anser all ökning av den produktiva sysselsättningen är
ell av de effektivaste medlen att säkerställa en skälig och rättvis inkomstfördelning
och atl höja levnadsstandarden för befolkningens flertal;
som är övertygad om att etablering och modernisering av
små och medelstora företag såväl på landsbygden som i urbaniserade områden kommer
alt öka sysselsätlningsvolymen och därigenom spela en betydande roll i en basbehovsstralegi
och att den privata sektorn har en viktig roll att spela i utvecklingen och i
skapandet av sysselsättning;
som anser att en integrerad utveckling i ulveckUngsländerna
kan åstadkommas endast i den mån man i lika hög grad beaktar utvecklingens
sociala, ekonomiska och politiska aspekter;
som hävdar all undersysselsällningens, arbetslöshetens och
fattigdomens problem bör angripas genom direkta, väl samordnade ålgärder på
både nalionell och internationell nivå;
som inser att i flertalet utvecklingsländer regeringen är
den främsta drivkraften för utveckling och sysselsättning och del lämpligaste
instrumentet för att åstadkomma en skälig och rättvis inkomstfördelning under
effektiv medverkan av fackliga organisationer, organisationer av arbetande på
landsbygden och arbetsgivarföreningar;
som inser att internationella relationer bör grundas på
samverkan, inbördes beroende, nalionell suveränitet, folkens
självbestämmanderätt och icke-inblandning i ländernas inre angelägenheter;
som framhåUer betydelsen av regional och subregional
samverkan
3 Riksdagen 1976177. 1 saml Nr 60
Prop. 1976/77: 60 34
som
etl viktigt instrument för alt vidga marknaderna, för alt underlätta
användandet av moderna teknologier, effektiv industrialisering och bättre
integration i världsekonomin samt alt ge slörre vikt ål utvecklingsländernas slällning
i internationella relationer i syfte atl påskynda deras utveckUng;
som
konstaterar utvecklingsländernas och vissa utvecklade länders fasta
beslutsamhet att genomföra den nya ekonomiska världsordningen på grundval av de
principer som innefattas i stadgan om staternas ekonomiska rättigheter och
skyldigheter;
som
konstaterar alt en granskning och värdering av strategin för det andra
utvecklingsårtiondet (Förenta nationernas generalförsamlings resolution 3517)
pågår och att förberedelser för det tredje utvecklings-årtiondet har inletts;
som
är övertygad om alt strategin för del andra ulvecklingsårliondel behöver
kompletteras med ett handlingsprogram tUl ledning för internationella och
nationella utvecklingssträvanden som syftar till att tillgodose hela folkels
grundläggande behov och särskilt de elementära behoven hos de lägsta
inkomstgrupperna;
som
erinrar om all ILO, särskilt genom sitt världssysselsällningspro-gram, har ell
direkt ansvar för alt utforma en sådan strategi då del gäller all åstadkomma
full produktiv sysselsättning under godtagbara arbetsvillkor och att
säkerställa respekt för föreningsfriheten, organisationsrätten och den
kollektiva förhandlingsrätten i enlighet med konventionerna nr 87, 98 och 135;
antager
härmed och anmodar internationella arbetsbyråns styrelse atl genomföra
handlingsprogrammet, då så är lämpligt i samverkan med andra internationella
organisationer.
Handlingsprogram
I.
Basbehov
1. Strategier
och nationella utvecklingsplaner och program bör ut
tryckligen såsom ett förstahandsmål innefalla främjande av sysselsätt
ning och tiUgodoseende av de grundläggande behoven (basbehoven) hos
varje lands befolkning,
2,
De basbehov, som avses i della
handlingsprogram, innefattar två element. För det första innefattar de vissa
minimibehov hos en familj med avseende på privat konsumtion: tillfredsställande
kost, bostad och kläder ävensom viss hushåUsulruslning och inredning. För det
andra avser de vissa gmndläggande tjänster som tillhandahålls av och för samhället
i dess helhet, såsom rent dricksvatten, sanitära anordningar, allmänna
färdmedel och anordningar för hälsovård, ulbildning och kultur,
3,
En basbehovsorienterad politik
förutsätter människornas medverkan vid fattandet av de beslut, som berör dem,
genom organisationer som de själva vall.
4. I
alla länder ingår fritt vald sysselsättning i en basbehovsorienterad
politik både som ett medel och som ett mål. Sysselsättningen ger upp
hov till elt produktionsresultat. Den ger den sysselsatte en inkomst, och
den ger individen en känsla av självaktning, av värdighet och av att
vara en nyttig samhällsmedlem.
Prop. 1976/77: 60 35
5, Del
är av vikt att inse all begreppet basbehov är elt begrepp som
är specifikt för varje land och ell dynamiskt begrepp. Begreppet bas
behov bör ses i samband med ett lands hela ekonomiska och sociala
utveckling. Det bör under inga förhållanden uppfattas som avseende
enbart det minimum som erfordras för livets uppehållande; del bör ses
i samband med nationell självständighet, individernas och folkens vär
dighet och deras frihet atl geslaUa sht öde utan hinder.
Strategier
och program för att skapa full sysselsättning och tillgodose basbehoven i
utvecklingsländer
6,
I utvecklingsländerna
förutsätter etl tillgodoseende av basbehoven dels en snabbare ekonomisk
tillväxt, dels åtgärder som syftar lill att ändra mönstret för ulvecklingen och
att bereda de lägsta inkomstgrupperna möjligheter att utnyttja de produktiva resursema.
Dessa åtgärder kommer ofla all kräva en omdaning av de sociala stmkturerna,
däri inbegripet en inledande omfördelning av tillgångar, särskilt jord, med
tillräcklig kompensation inom rimlig tid. Jordreformer bör kompletteras med ålgärder
för samhällsutveckling på landsbygden, I vissa länder är emellertid offenllig
äganderätt till och kontroll över andra tillgångar ell väsentligt inslag i
deras strategi. Det är uppenbart all varje land måsle demokratiskt och
självständigt bestämma sin politik i överensstämmelse med sina behov och
målsättningar.
7,
Varje nalionell sysselsättningscentrerad
utvecklingsstrategi, som syfiar till att lillgodose basbehoven hos befolkningen
i dess helhet, bör dock innefatta följande väsentliga element, i den mån
länderna anser dem vara önskvärda:
Makroekonomiska
åtgärder
(a)
En ökning av arbetsvolymen och
arbetsproduktiviteten i syfte alt öka de lägsta inkomstgruppemas inkomster;
(b) stärkande av produktions- och distributionssystemen
för nödvändiga varor och Ijänster i enlighet med den nya efterfrågeslrukturen;
(c)
en ökad mobilisering av
resurser för investeringar; ålgärder för progressiv inkomst- och
förmögenhetsbeskattning; genomförande av kredilpolitiska ålgärder för att
säkerställa skapande av sysselsättning och ökad produktion av nödvändiga varor
och tjänster;
(d) styrning
av utnyttjande och bearbetning av naturtillgångar, även
som etablering av basindustrier som är ägnade att åstadkomma en själv
ständig och harmonisk ekonomisk utveckling;
(e) utvecklande av interregional
handel, särskilt mellan utvecklings
länderna, i syfte att främja kollektiv självförsörjning och säkerställa till
godoseendet av grundläggande imporlbehov ulan permanent beroende
av hjälp utifrån;
(f) en planerad ökning
av investeringarna i syfte att åstadkomma
diversifiering av sysselsättningen, teknologiskt framåtskridande och upp
hävande av skiljakligheter meUan regioner och meUan sektorer;
(g) reformering av
prismekanismen i syfte alt åstadkomma slörre
rättvisa och effektivitet i allokeringen av resurser och all säkerställa till
räckUga inkomster för små producenter;
(h)
reformering av skattesystemet i syfte att stimulera sysselsättningen och åsladkomma
en i socialt avseende rättvisare inkomstfördelning; (i) tryggande av ekologisk
balans och miljöbalans;
Prop.
1976/77: 60 36
(j)
att slalen skapar politiska ramar lill ledning för den privata och den
offentliga sektorn, då det gäUer alt tUlgodose grundläggande behov, och att den
gör sina egna industriföretag till mönsterarbetsgivare; i många fall kan detta
endast ske inom ramen för en nationeU planering;
(k)
utvecldande av mänskliga resurser genom undervisning och yr-kesutbildriing,
SysselsättningspoUtiska
åtgärder
8.
Medlemsstaterna bör framför aUt
lägga vikt vid skapande av sysselsättning, särskilt för att uppfylla kravet på
att skapa tillräckligt många arbetstillfällen i utvecklingsländerna fram lill
år 2000 och därigenom åsladkomma full sysselsättning. Bestämda mål bör
uppställas för atl successivi minska arbetslöshet och undersysselsällning.
9.
Följande åtgärder bör vidtagas
för alt främja skapandet av sysselsättning:
(a)
Medlemsstaterna bör ratificera ILO:s
konvention nr 122 och ratificera, genomföra och garantera tillämpningen av
skäliga normer på arbetsmarknadsområdet, däribland organisationsrätten och den
kollektiva förhandlingsrätten, såsom de fastslagits i ILO:s konventioner nr
87, 98 och 135.
(b)
I kriterierna för utväljande
och bedömning av projekl bör sysselsättnings- och inkomstfördelningsaspeklerna
på lämpUgt sätt beaktas i utvecklingsplaneringen och i de internationeUa
finansinstitutionernas ullåningspolilik,
(c)
Medlemsstaterna bör genomföra
aktiva arbetsmarknadspoUtiska ålgärder av den typ som avses i 1975 års ILO-konvenlion
(nr 142) om ulvecklingen av mänskliga resurser och 1975 års rekommendation (nr 150)
om utvecklingen av mänskliga resurser och anpassa åtgärder på företagsnivå,
särskilt då del gäller rekrytering, arbetsorganisation, arbetsvillkor och
arbetsinnehåll, på så sätt att underulnyttjade arbetskraftsresurser till fullo
absorberas,
(d) Lönepolitiken
bör vara så beskaffad att:
(i)
den säkerställer vissa lägsta levnadsnivåer;
(u)
reallönerna för arbetstagare och reaUnkomsterna för självständiga producenter
skyddas och successivi ökas;
(iii)
lönenivåerna är rättvisa och återspeglar den relativa samhälleliga
produktiviteten;
(iv)
dessa mål beaktas då antiinflationistiska inkomst- och prispolitiska åtgärder
genomförs.
(e) LikstäUighet
i fråga om behandling och avlöning för kvinnor
bör säkerställas.
Åtgärder
inom landsbygdssektorn
10.
Regeringarna bör ge hög prioritet åt utveckling på landsbygden och öka
effektiviteten av sina ålgärder, däri inbegripet sådana som avser reorganisering
av den agrara stmkturen. Utveckling på landsbygden innefattar modernisering av
jordbruket, utveckling av jordbruks-baserade industrier och skapande av såväl
fysisk som social infrastruktur. Den bör innefatta anordningar för
undervisning och yrkesutbildning, byggande av huvudvägar och mindre vägar,
tillhandahållande av kreditmöjligheter och tekniskt bislånd, särskilt ål småjordbmkare
och jordbruksarbetare.
Prop.
1976/77: 60 37
11, Kooperativer bör främjas i enlighet
med ILO:s rekommendation nr 127, och deras verksamhel bör inle enbart avse
nyttjande av jord, utrustning och krediter, utan också sådana områden som
transport, lagring, marknadsföring och distributionsnät, bearbetning och Ijänster
i allmänhet. Större vikt bör läggas vid ulvecklingen av kooperativer i den
nationella poUtiken, särskilt då de kan etableras på ell sådanl sätt att de
lägsta inkomstgrupperna engageras genom deras egna organisationer,
12,
I flertalet
utvecklingsländer är agrarreformer, fördelning av jord och tillhandahållande av
hjälptjänster av grundläggande betydelse för ulvecklingen på landsbygden. Ett
minimikrav är att man skall tiUhandahålla byggnadstomter för bosläder åt jordbmks-
och planlagearbetare och andra jordlösa arbetare och därigenom hjälpa dem atl
bygga sina hem och göra dem oberoende, särskilt för den händelse de förlorar
sin sysselsättning.
13,
En basbehovsstralegi
bör främst inriklas på alt säkerställa att landsbygdsbefolkningen effektivt och
i slor omfattning deltar i den politiska processen för all väma sina intressen.
Med tanke på den starkt hierarkiska sociala och ekonomiska strukturen i
agrarsamhällen i vissa utvecklingsländer är det sannolikt all åtgärder för en
rättvis omfördelning kan väntas bli resultallösa om de inle stöds av
organisationer av arbetande på landsbygden. En politik som syftar till aktivt
stöd ål mindre jordbrukare och organisationer av arbetande på landsbygden bör
genomföras i syfte atl sätta dem i stånd atl effektivt medverka vid genomförandel
av:
(a) program för agrarreformer,
fördelning av överskoltsjord och nyodling av jord;
(b) program för utveckling av hjälptjänster,
såsom kreditgivning, tillhandahållande av produktionsmedel samt
marknadsföring;
(c) program beträffande andra åtgärder
för skapande av sysselsättning, såsom offentiiga arbeten, jordbruksbaserade
industrier samt hantverk på landsbygden.
Såsom närmare anges i ILO:s konvention nr 141, bör
regeringarna skapa förutsättningar för utvecklingen av effektiva organisationer
av arbetande på landsbygden.
Socialpolitiska åtgärder
14, Socialpolitiska åtgärder bör utformas i syfte att
öka välfärden
för arbetande människor, särskUt kvinnor, ungdomar och åldringar.
Kvinnor
15, Efiersom kvinnorna utgör gruppen längst ner på
stegen i många
utvecklingsländer, då det gäller sysselsättning, fattigdom, undervisning,
utbildning och status, rekommenderar konferensen alt särskild vikt skall
fästas i utvecklingsländerna vid att främja kvinnornas status, utbildning,
utveckling och sysselsättning och all integrera kvinnorna i landels eko
nomiska och medborgerliga liv.
16, Speciellt rekommenderar konferensen:
(a) undanröjande av varje slag av
diskriminering i fråga om rätten lill arbete, avlöning, sysselsättning,
yrkesrådgivning och yrkesutbildning (inberäknat utbildning i samband med
anställning), befordran i anställning och tillträde till kvalificerade
arbetsuppgifter;
(b) att gynnsammare arbetsviUkor
säkerställs, så att kvinnorna kan
Prop. 1976/77: 60 38
utföra
sina övriga funktioner i samhället och gifta kvirmor kan återgå till produktivt
förvärvsarbete antingen på heltid eller på deltid;
(c)
att kvinnornas arbetsbörda lättas genom att deras arbets- och levnadsvillkor
förbättras och genom alt större resurser ställs till förfogande för
investeringar lill förmån för kvinnor på landsbygden.
Ungdomar,
äldre och handikappade
17. Vid
genomförandel av basbehovsslralegier bör ingen diskrimi
nering äga rum mot ungdomar, äldre eller handikappade, AUa ansträng
ningar bör göras för atl bereda de unga produktiv sysselsättning, lika
möjligheter och Uka lön för arbele av samma värde, yrkesutbUdning
samt arbetsvillkor lämpade efter deras ålder. Exploatering av barnarbete
bör förbjudas i överensslämmelse med tillämpliga ILO-normer.
Medverkan
av organiserade grupper
18.
Regeringarna bör söka engagera
arbetsgivarorganisationer, fackliga organisationer, organisationer av arbetande
på landsbygden och producentorganisationer i förfaranden för beslutsfattande
och i verkställande av beslut på alla nivåer. Dessa organisationer, vilka
representerar befolkningens slora flertal, bör hjälpa lill alt formulera
basbehoven och genomföra de erforderliga strategierna.
19.
Arbetsgivar- och
producentorganisationer, fackliga organisationer och andra organisationer av
arbetande, såsom organisationer av arbetande på landsbygden, har en
betydelsefull roll atl spela vid utformningen och genomförandet av
framgångsrika utveckluigsstrategier. De bör uppmuntras alt effektivt medverka i
beslutsprocessen. De arbetan-des organisationer har också stor betydelse för
strävandena att reformera de existerande internationella ekonomiska
strukturerna, och de har en viktig roll all spela då del gäller att åsladkomma
en rättvisare inkomst- och förmögenhetsfördelning.
Utbildning
20.
UtbUdning är i och för sig ett
grundläggande behov, och likställdhet i fråga om tillgång till utbUdningstjänster,
särskilt på landsbygden, är därför etl viktigt inslag i en basbehovsstralegi.
Bristande tillgång till utbildning berövar många människor och särskilt
kvinnor möjligheten att till fullo och på ett meningsfuUt sätt delta i
samhällets sociala, ekonomiska, kulturella och politiska Uv.
21.
System för undervisning och
yrkesutbildning bör anpassas till de nationella utvecklingsbehoven och inte
anta en elitistisk karaktär; vuxenundervisning och primär undervisning bör
prioriteras, särskilt på landsbygden.
Befolkningspolitik
22. Höga
födelsetal i områden som kämpar med fattigdom är inte
orsaken till underutveckling utan ett resultat av denna. De kan emeller
tid äventyra tUlgodoseendet av basbehoven. Endast genom att dessa be
hov tillgodoses, särskilt med hänsyn till utvecklingen av kvinnomas
ställning och status, kan föräldrar få bättre förutsättningar att bestäm
ma slorieken av sm famUj på ett sätt som är förenUgt med samhällets
målsättningar. Konferensen anser att befolkningspolitiska åtgärder, vil
ka är förenliga med den berörda kulturen och de berörda samhällena,
bör kraftigt uppmuntras i enlighet med rekommendationerna av 1974
Prop. 1976/77: 60 39
års
världsbefolkningskonferens. Den rekommenderar alt information rörande
befolkningsprogram görs tillgänglig för människorna i en form och på elt språk
som de kan förstå.
Internationellt
ekonomiskt samarbete
23,
Tillgodoseendet av basbehoven är
en nationell strävan, men dess framgång är framför allt beroende av stärkande
av världsfreden, nedrustning och upprättandet av en ny ekonomisk
världsordning. Världs-sysselsättningskonferensen stöder tiU fullo de
ansträngningar som görs av FN:s generalförsamling, i synnerhet den vid den
sjunde extra generalförsamlingen antagna resolutionen, och av vederbörande
organ inom FN-syslemet för atl införa internationella reformer inom handeln och
på finansområdet till förmån för utvecklingsländerna och sålunda bidra lill
skapandet av en ny ekonomisk världsordning. Konferensen inser att en basbehovsstralegi
endast är den första fasen i en process av omfördelning av den globala
tillväxten.
24,
Konferensen, som erkänner de
primära målen för nationell utveckling, uppmanar i synnerhet ILO:s
medlemsstater atl genom vederbörande FN-organ fullfölja sina strävanden alt:
(a)
stabilisera
utvecklingsländernas export av primärprodukter och förbättra deras bylesvillkor
i utrikeshandeln genom alt finansiera etl integrerat råvamprogram;
(b)
säkerstäUa ökat tillträde för
utvecklingsländernas export av industrivaror till de rika ländernas marknader
genom ålgärder för ensidig liberalisering av handeln;
(c)
öka nettoöverföringen av
resurser till utvecklingsländerna, bl. a. genom lindring av deras skuldbörda;
(d) vidga
del ömsesidiga ekonomiska samarbelel mellan länder med
olika sociala och ekonomiska syslem.
25,
Arbetsgivargruppen önskade alt
det skulle föras till protokollet atl den ansåg alt avsnittet om
internationellt ekonomiskl samarbete låg utanför lLO:s kompetensområde och inte
var lämpat för all kommenteras av arbetsgivarna. Gruppen instämde dock i att
ILO bör samarbeta med vederbörande FN-organisationer, då så är lämpligl, vid
genomförandel av sin politik i tredje världens länder,
26,
Flera västliga
industrialiserade länder önskade att det skulle föras till protokollet, att de
ansåg avsnittet om internationellt ekonomiskt samarbele (punkterna 23 och 24) Ugga
utanför ILO:s kompetensområde. De ansåg alt ILO inom sill kompetensområde bör
samarbeta med andra FN-organisationer, då så är lämpligt, vid genomförandet av
sin politik i tredje världens länder.
Rekommendationer
27, ILO
bör samarbeta med andra FN-organ för alt genomföra öns
kade reformer i syfte att ge mening och reellt innehåll åt världssam
hällets uttalade åtagande att bislå nationella basbehovsslralegier. Orga
nisationen bör i synnerhet arbeta inom ramen av världssysselsältnings-
programmet och dess regionala komponenler samt dess erkända hjälp
medel, såsom normgivande verksamhet, tekniskt bistånd och program
met för branschinriktad verksamhel,
28, ILO
bör i synnerhet uppmuntra genomförandet av program, som
gör del möjligt att skapa sysselsättning snabbt och på kort sikt för att
Prop.
1976/77: 60 40
omedelbart påverka fattigdomen och det omfattande
slöseriet med mänskliga resurser. Konferensen rekommenderar att en del av den
internationella fonden för utveckling av jordbruket, vilken uppgår lill 1 000
miljoner dollar, används för alt skapa sysselsättning inom landsbygdssektorn.
29, Internationella arbetsbyråns
styrelse uppmanas att rekommendera en översyn av FN-organens
forskningsprogram, praktiska verksamhel och organisatoriska struktur för alt
de skall starkare koncentrera sig på de insalser de kan göra för
tillgodoseendet av basbehoven, särskiU för de lägsta inkomstgrupperna. Den
administrativa samordningskommittén (ACC) bör uppmanas att granska, övervaka
och rapportera om arbetet inom de olika organen och regionala kommissionerna
i FN-syslemet,
30, ILO bör, i samarbele både med andra
FN-organ och med berörda nationeUa regeringar, överväga möjligheten att inleda
elt världsomfattande program till slöd för hushållsundersökningar i syfte atl
kartlägga fattigdomens natur, omfattning och orsaker; all hjälpa länderna att
upprätta erforderliga organ för statistik och övervakning; och att mäta
framåtskridandet mol etl tillgodoseende av de grundläggande behoven.
31, Medlemsstaterna bör i mån av möjUghet före
årtiondets slut till
ställa internationella arbetsbyrån följande informationer:
(a) en kvantitativ uppskattning av
basbehoven för de lägsta inkomstgrupperna inom deras befolkning, helst baserad
på rön som gjorts av en för ändamålet upprättad treparlisk kommission;
(b) en beskrivning av strävanden som
pågår eller förbereds i syfte alt genomföra basbehovsslralegin,
32, InternationeUa arbetsbyrån uppmanas att utarbeta en
rapport till
ell ordinarie arbetskonferenssammanlräde före årtiondets slut och där
redovisa följande information:
(a) utformning av mer exakta begrepp
som anger basbehoven på grundval av svar från olika länder;
(b) en översikt över samtliga
informationer som mottagits från olika länder och en analys av situationen med
avseende på basbehovens nivå och de åtgärder som vidtagits för atl tillgodose
dem.
33, Internationella arbetsbyråns
styrelse uppmanas all ta upp frågan om revision av konvention nr 122 på
dagordningen för ett av internationella arbetskonferensens närmaste
sammanträden.
34, Konferensen önskar slutUgen all de ålgärder
som erfordras för alt tiUgodose basbehoven skall bli ett väsentUgt inslag i FN:s
strategi för del andra utvecklingsårliondet och bilda kärnan i strategin för
del Iredje utvecklingsårtiondet.
II. InternationeUa arbetskraftsrörelser
och sysselsättning
Allmänna mål för nationella och internationella åtgärder
35, Nationella och internationella åtgärder på detta
område bör ha
ett trefaldigt syfte: (i) att i ursprungslandet åstadkomma mera lockan
de alternativ till emigration; (ii) alt skydda de migrerande och deras fa
miljer mot de svårigheter och obehag som ibland åtföljer migration;
(iii) alt sörja för att varken migrationen eller dess alternativ bUr tUl för
fång för befolkningen i övrigt eller till skada för den ekonomiska och
sociala utvecklingen vare sig i ursprungslandet eller i anställningslandet.
Prop. 1916fll:
60 41
Åtgärder i syfte alt undvika behovet för arbetstagare att
emigrera
36. Utvecklingsstrategin i
ursprungsländerna bör i synnerhet innefalla en sysselsättningspolitik som är
ägnad atl ge arbetstagarna produktiv sysselsättning och tUlfredsställande
arbets- och levnadsviUkor.
37.
Denna strategi
bör genomföras inom ramen för multilateralt och bilateralt samarbele som gör
del möjligl alt med sådana medel som intensifiering av lämpUga kapitalrörelser
och överföring av tekniskt kunnande främja en för alla parter fördelaktig
internationell arbetsfördelning, något som kräver anpassningsåtgärder i anstäUningsländerna.
Åtgärder mot missbruk i samband med migration och för
främjande av likställdhet i fråga om möjligheter och behandling
38. Regeringar, arbetsgivare och arbetstagare i anstäUningsländerna
bör tillse all alla migrerande skyddas mot exploatering och i praktiken
åtnjuter likställdhet i fråga om möjligheter och behandhng. Dessa prin
ciper och medlen atl genomföra dem anges i detalj i ILO:s interna
tionella normer, i synnerhet i 1975 års konvention (nr 143) om migre
rande arbetstagare (tilläggsbestämmelser) och 1975 års kompletterande
rekommendation (nr 151) om migrerande arbetstagare. En särskUd an
strängning bör göras all ratificera och tiUämpa konventionen och till-
lämpa rekommendationens föreskrifter, särskilt i fråga om
(a) kampen mol missbruk i samband med migration,
i synnerhet genom påföljder i enlighet med konventionens artikel 6;
(b) främjande av likställdhet i fråga
om möjligheler och behandling då del gäller sysselsättning och yrkesutövning,
social trygghet, fackliga och kulturella rättigheter och individuella och
kollektiva friheter och särskilt uppmuntrande av de migrerande arbetstagarnas
och deras familjers ansträngningar alt bevara sin nationella och etniska
identitet ävensom sina kultureUa band med sitt ursprungsland, inberäknat möjligheten
för barn atl erhålla undervisning i sitt modersmål;
(c) utformning och genomförande av en
socialpolitik som lägger vikt vid:
i) återförening av familjer;
ii) skyddande av de migrerande arbetstagarnas hälsa;
iii) skapande av lämpliga sociala serviceanordningar;
(d) minimigarantier belräffande sysselsättning och vislelse,
39. I syfte att motverka diskriminering och illegal
handel med ar
belskrafl bör regeringar, arbetsgivare och arbetstagare förstärka sina
ålgärder för all säkerställa tillämpningen av nationell lagstiftning och
kollektivavtal och snarast möjligt införa lämpliga straffrättsliga påfölj
der för alla som organiserar cUer medvetet drar nytta av illegala för
flyttningar av arbetskraft.
MuUUaterala och bilaterala överenskommelser
40. MuUUaterala och bilaterala överenskommelser bör
komma till
stånd i syfte att reglera arbetstagares migration och problem som berör
migrerande arbetstagare och deras familjer. Sådana överenskommelser
bör stå i överensstämmelse med de principer som fastslagits i ILO:s
normer. I mån av möjlighet bör representativa arbetsgivar- och arbetsta
garorganisationer medverka vid deras utformning och genomförande,
41. Sådana överenskommelser bör baseras på
ursprungsländernas och
anslällningsländernas ekonomiska och sociala behov; de bör ta hänsyn
Prop. 1976/77: 60 42
inte
bara till behov och resurser av arbetskraft på kort sikl, ulan också till migrationens
sociala och ekonomiska konsekvenser på lång sikt, såväl för de migrerande som
för de berörda samhällena,
42,
Etl av de viktigaste målen för
ömsesidigt godtagna åtgärder inom ramen för dessa överenskommelser bör vara att
utjämna variationer i migrationsrörelser, återflyttningar och
valutaöverföringar och så långt det är möjligt göra dem förutsebara,
regelmässiga och säkra, så alt genomförandet av program på lång sikt för
ekonomisk och social utveckling underlättas,
43,
Under hänsynstagande tiU de
ekonomiska och sociala förhåUandena i berörda länder och regioner och de
berörda migrationsrörelsernas särdrag bör dessa överenskommelser, då så är
lämpligt:
(a)
underlätta samordningen av
sysselsättningspolitiska ålgärder, särskilt inom ramen för strävanden lill
ekonomisk och social integration på regional basis;
(b)
reglera rekryteringen av migrerande
arbetstagare ulan diskriminering och i enlighet med deras fria val under
överinseende av de berörda ländemas arbetsförmedlingsorgan;
(c)
sörja för periodiskt utbyte av
information mellan de berörda länderna beträffande de yrkeskategorier och det anlal
arbetstagare som skulle kunna erbjudas anställningskontrakt och som skulle vara
beredda att emigrera eller återvända till sitt ursprungsland; för detla ändamål
bör informationscentraler för kvalificerad arbetskraft eUer databanker
upprättas, som kan ge tillförlitlig information om utbudet av och efterfrågan
på kvalificerad, högt kvalificerad och teknisk arbetskraft;
(d) förslärka
samarbeiet mellan arbetsförmedlingsorgan och andra
organ som har befallning med migration och migrerande arbetstagare
i de berörda länderna;
(e) ge
prioritet åt rekrytering av arbetstagare som är undersyssel
satta eller arbetslösa;
(f) föreskriva
att ursprungsländerna bör vidta lämpliga åtgärder i
syfte alt undvika utflyttning av kvalificerade arbetstagare, däri inbe
gripet anpassning av undervisnings- och utbildningssystem efter natio
nella behov och medel alt erbjuda högt kvalificerad personal villkor,
som gör det möjligt för den atl stanna kvar och tjäna det egna landets
intressen;
(g) föreskriva
alt anstäUningsländerna bör avstå från att rekrytera
kvalificerade och högt kvalificerade arbetstagare när det föreligger
känd eller potentiell brist på sådana arbetstagare i ursprungslandet;
(h)
föreskriva atl anstäUningsländerna kan vidta kompletterande ålgärder för alt
hjälpa utvecklingsländerna att nedbringa sina förluster av kvalificerad
arbetskraft, exempelvis genom atl öka ulbildningsmöj-Ugheterna för sina egna
medborgare inom de områden där det råder knapphet på kvalificerade krafter och
genom att upphäva sådana delar av sin immigrationslagstiftning som uppmuntrar
invandring av högt kvalificerade immigranter;
(i)
sörja for metoder atl begränsa de förluster i ursprungsländerna, särskilt
utvecklingsländer, som kan bli en följd av att kvalificerad personal, som
dessa länder har gett undervisning och utbUdning, lämnar länderna ifråga;
(j)
skapa anordningar för ulbildning, där sådana inte redan existerar, som gör det möjUgt
atl
Prop.
1976/77: 60 43
i)
på lämpligl sätt förbereda, informera och utbilda dem som önskar emigrera;
ii)
erbjuda yrkesutbildning och avancemang för migrerande arbetstagare i
anställningslandet;
iii)
tillhandahålla utbUdning av arbetstagare, som önskar återvända till sina
ursprungsländer, under hänsynstagande lill dessa arbetstagares anlag och
behoven i deras länder;
(k)
genomföra erforderliga åtgärder för att underlätta migrerande arbetstagares friviUiga
återvändande till sina urspmngsländer och deras förnyade bosättning;
(1)
sörja för sociala trygghetsförmåner för familjer, som har stannat kvar i ursprungslandet,
och för lämpliga medel att säkerstäUa att migrerande arbetstagare som
återvänder tiU sina hemländer kommer i åtnjutande av kontinuitet i fråga om
sociala trygghetsförmåner;
(m)
överväga behovet av all finansiera de ovan nämnda åtgärderna med lämpliga
medel.
Internationella
arbetsbyråns roll
44,
På begäran bör internationella arbetsbyrån
tiUhandahålla tekniskt samarbele åt berörda länder och tekniskt stöd åt
regionala organisationer för atl göra det möjligl för dessa att förbereda och
genomföra de ovan nämnda åtgärderna,
45,
På begäran av berörda
regeringar bör internationella arbetsbyrån studera möjligheten atl på regional
eller subregional nivå upprätta ett system, utformat under medverkan av berörda
representativa arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer, för att förbättra
informationen om tillgången till arbetstillfällen inom vissa näringsgrenar och
vissa typer av sysselsättning till förmån för dem som önskar emigrera eller
återvända till sitl ursprungsland,
46,
Internationella arbetsbyrån
bör:
(a)
företaga undersökningar rörande
de ekonomiska och sociala verkningarna av oUka slag av arbetskraflsmigration;
(b)
ulföra undersökningar och
organisera sammankomster på regional eller subregional nivå beträffande
problemen för migrerande arbetstagare som inte har beviljats inresa på
reguljärt sätt eller som saknar officiella handlingar.
III.
Teknologier för skapande av produktiv sysselsättning I utvecklingsländer
PoUtiska
mål
47.
Teknologin har en betydelsefull
roll alt spela i utvecklingsprocessen, Efiersom teknologin hänger samman såväl
med valet av produkter som med de kapitalinvesteringar, den arbetskraft och de
kvalifikationer som erfordras för alt producera dem, har den betydelse för den
produktiva sysselsättningens nivå och för inkomstfördelningen, Teknologui är därför
elt viktigt element i basbehovsstrategin, vilken måste vara en del av den
allmänna strategin för nationell, ekonomisk och social utveckling,
48.
Det finns ett angeläget behov
av ändamålsenlig och optimal teknologi, det vill säga sådana företagslednings-
och produktionsmetoder som är anpassade för utvecklingsländernas resurser och
framtida ut-
Prop. 1976/77: 60 44
vecklingsmöjligheter.
En sådan teknologi bör medverka till atl öka möjligheterna tiU produktiv
sysselsättning, undanröja fattigdom och åstadkomma en rättvis
inkomstfördelning.
49.
Ensidig användning av arbetsinlensiv teknik kommer varken att lösa
utvecklingsländernas problem eller minska deras beroende av de
industrialiserade länderna. Likaså kommer en ensidig användning av kapitalintensiv
teknik att ställa utvecklingsländerna inför allvarliga problem: finansiella
svårigheter, brisl på företagsledande och arbetsledande personal och dröjsmål
med lösandel av sysselsättningsproblem. Utvecklingsländerna bör följaktligen
komma fram tiU en rimlig balans mellan arbetsinlensiv och kapitalinlensiv
teknik för att uppnå del grundläggande målet alt maximera tiUväxt och
sysselsättning och tillgodose de grundläggande behoven. En sådan strategi,
vilken syftar till jämvikt meUan de olika typerna av teknologier, bör också la
hänsyn till önskemålet all införa avancerade tekniska meloder för alt reducera
den existerande teknologiska klyftan mellan olika länder,
50,
Val, utveckling och överföring
av teknologi kräver all liUböriig vikt tillmäts uppbyggandet av nationell
infrastruktur för ulvecklingen av mänskliga resurser, särskilt i syfte att
främja ulbildningen av arbetare, tekniker och chefspersonal i och för
utväljande av lämplig teknologi,
51,
Vid utväljandet av nya
teknologier lämpade för deras behov bör utvecklingsländerna la vederbörlig hänsyn
lill behovet av att skydda sin ekologiska miljö och sina naturtillgångar. Det
föreligger också ett behov av att ägna vederbörlig uppmärksamhet ål de sociala
aspekterna, arbetsvillkoren och arbetslagarnas säkerhet då man inför nya
teknologier.
Åtgärder
på nationell nivå
52,
Valet av lämpliga teknologier
är beroende av de förhållanden som råder inom varje land och de utmärkande
egenskaperna hos varje ekonomisk sektor. Valet bör också baseras på elt
fullständigt utnyttjande av de nationella resurserna. Varje utvecklingsland har
följaktligen rätt och skyldighet alt välja de teknologier som det bedömer som
lämpliga. För att underlätta etl sådant val kan det vara fördelaktigt att
upprätta nationella, subregionala och regionala centra för överföring och
utveckling av teknologi och att främja samarbete såväl mellan utvecklingsländerna
inbördes som mellan dessa och de utvecklade länderna. Internationella arbetsbyrån
bör medverka tiU upprättandet av dessa centra i samverkan med andra organ inom FN-systemel.
53,
Främjandet av forskning bör ges
en grundläggande prioritet i strävanden att öka utvecklingsländernas nationeUa
teknologiska kapacitet och minska deras beroende av de industrialiserade
länderna. Denna forskning bör främsl bedrivas inom och under ledning av
utvecklingsländerna själva eller inom molsvarande regionala eller subregionala
organ, där sådana existerar, med tekniskt och finansiellt bislånd från internationella
och andra organ som för närvarande är engagerade i sådan verksamhet. Den
teknologiska forskningen bör dessutom bidra tUl alt tiUgodose de gmndläggande
behoven,
54,
Varje utvecklingsland bör
påskynda lämpUga tekniska framsteg, särskilt på landsbygden och inom den oslmkturerade
sektom i urbaniserade områden, i syfte att undanröja undersysselsällning och
arbetslöshet och höja produktiviteten.
55,
Utländska förelag bör i överensslämmelse
med utvecklingsländernas nationella lagstiftning eller genom underhandlingar
med dem och
Prop. 1976/77: 60 45
under
hänsynslagande lill de nationella planerna för ekonomisk utveckling:
(a) införa teknologier som är både tillväxt- och sysselsättningsskapande,
direki eller indirekt;
(b) anpassa teknologierna lill värdländernas behov och successivi
er-sälta importerad teknologi med inhemsk teknologi;
(c) bidra lill finansiering av utbUdningen av infödd
chefspersonal och teknisk personal för att bättre utnyttja och utveckla
teknologin;
(d) tillhandahålla
resurser och direki tekniskt bistånd för nationell
och regional teknologisk forskning;
(e) sprida
teknologisk kunskap och medverka till dess ökning genom
atl låta inhemska producenter, och i synnerhet småförelag, framställa
delar och material som underleverantörer.
56.
Varje utvecklingsland bör påskynda ulformningen och genomförandel av en plan
för yrkesutbildning på följande nivåer:
(a)
tekniker på mellannivå och
kvalificerade arbetare som skaU sysselsättas i den produktionsteknik som hör
samman med varor och Ijänster, avsedda atl tiUgodose de grundläggande behoven;
(b)
högt kvaUficerad personal,
tekniker, chefspersonal och kvalificerade arbetare som skall ersätta ullandsslalionerad
personal som för närvarande tillämpar avancerad teknologi;
(c)
högt kvalificerad personal samt
tekniker som behövs för forskning och utredningsarbete vid nationella eller
regionala institutioner för teknologisk forskning; och
(d) högt
kvalificerad personal, tekniker och kvalificerade arbetare,
som bör tillförsäkras en viss social status och uppmuntran för att ut
flöde av utbildad arbetskraft skall förebyggas, alll i syfte alt främja ut
nyttjandet av teknologier som utformats för all uppnå materiella och so
ciala mål.
Åtgärder
pä internationell nivå
57,
InternationeUa organ och
bilaterala och multi-bilalerala biståndsprogram bör ägna resurser och teknisk
hjälp åt alt komplettera utvecklingsländernas ansträngningar,
58,
För närvarande är flera
organisationer inom FN-syslemet engagerade i arbele rörande ändamålsenliga
teknologier för utvecklingsländerna. En bättre samordning av detta arbete skuUe
säkerställa alt de potentiella fördelarna tiU fullo kan realiseras,
59,
FN-organens gemensamma grupp
för informationsutbyte och överföring av teknologi arbetar för upprättandet av ell
kommunikationsnät för utbyte av teknologisk informaiion. Vid sitt andra sammanträde
i maj 1976 rekommenderade den atl:
"Organisationer
inom FN-systemel och andra organisationer som har ett väsentligt ansvar inom
området för teknologisk information och överföring av teknologi bör vidga sina
aktiviteter av ifrågavarande slag som beståndsdelar i det övergripande
kommunikationsnätet och i ömsesidig samverkan, där så är lämpUgt, ställa sina
egna informationsbaser och sina möjligheter till informationsbehandling tUl
förfogande,"
Internationella
arbetsbyrån bör förstärka sin verksamhet inom området för insamling och
spridande av information om ändamålsenliga teknologier, särskilt för landsbygdsseklorn,
och på della säll ge elt betydelsefullt bidrag liU upprättandet av det här
ovan berörda kommunikationsnätet för informationsutbyte.
Prop. 1976/77: 60 46
60,
Internationella arbetsbyrån bör
omorientera och förslärka sin nuvarande verksamhel i syfte att tillhandahålla
mera omfattande program för utbildnmg av arbelskrafl och utveckling av
mänskliga resurser i utvecklingsländerna,
61,
Internationella arbetsbyrån bör
fortsätta alt bedriva forskning och tekniskt samarbete inom området för
utveckling och överföring av teknologi. En arbetsgrupp med representanter för
arbetsgivare och arbetstagare bör tUlsättas för all utreda frågor angående
lämplig teknologi och dess betydelse för sysselsättning, yrkesutbildning och
inkomstfördelning. Utvecklingsländerna bör direkt medverka i denna arbetsgrupp,
som inte bör göra intrång på andra FN-organs aktiviteter,
62,
77-gruppen gav sitt stöd åt
upprättandet av en rådgivande grupp för lämplig teknologi och en internalionell
enhet för lämplig teknologi med speciell inriktnmg på forskning kring
alternativ användning av resurser som medger etl slörre utnyttjande av
arbetskraft per invesle-ringsenhet, dock under förutsättning all denna
verksamhet inlegreras med de aktiviteter som pågår inom FN-syslemet, Arbetslagargmppen
godkände också förslagen men framhöll atl dessa organ borde ha tre-partisk
karaktär. Flertalet västliga industrialiserade länder stödde inte dessa båda
förslag, Arbetslagargruppen och 77-gruppen stödde UNCTAD-förslaget om en internalionell
uppförandekod för överföring av teknologi. Denna borde ha juridiskt bindande
och inte friviUig karaktär. De stödde också förslaget alt 1883 års
Pariskonvention om industriell äganderätt borde drastiskt revideras,
IV. Aktiv
arbetsmarknadspolitik och anpassningsbistånd i utvecklade länder
Allmänna
principer
63,
Regeringarna i de utvecklade
länderna bör genomföra beslutsamma åtgärder för alt uppnå och bevara full
sysselsättning, det vill säga åsladkomma möjligheler till sysselsättning för
alla dem som önskar arbeta, och medverka till en rättvis inkomst- och förmögenhelsfördelning
i dessa länder. Sysselsättningspolitiken bör vara integrerad i den allmänna
ekonomiska politiken och den nationella planeringen. Den bör vara förbunden med
andra socialpolitiska åtgärder,
64,
En framgång för en aktiv
arbetsmarknadspolitik som genomförts i detta syfte kommer alt underlätta
anpassningen till strukturella förändringar, inberäknat sådana som uppslår
till följd av växande handel med utvecklingsländer, och därigenom främja tUlväxt
och ökad sysselsättning i dessa länder. Sysselsättningspolitiken bör inte
enbart baseras på ålgärder som påverkar den allmänna efterfrågan. Den bör också
baseras på en rad selektiva åtgärder i syfte att skapa nya arbetstillfällen.
Sådana selektiva åtgärder bör också bidra till bekämpandet av inflationen.
Regeringarna i de industrialiserade länderna bör stärka samordningen av sin
ekonomiska politik för att upprätthålla full sysselsättning. Åtgärder bör också
vidtas för atl säkerställa ett intimt samarbete i fråga om arbetskraflsmigration
mellan ursprungsländer och mottagarländer,
65, En
sådan politik kommer alt bidra till en hög nivå av ekonomisk
aktivitet och förbättringar i den internationella ekonomiska ordningen
i enlighet med uttalanden av FN:s generalförsamling och den kom
mer att leda till ökat handelsutbyte med utvecklingsländerna och så
lunda öka tillväxten och sysselsättningen i dessa länder.
Prop.
1976/77: 60 47
66, Strukturella
förändringar, som uppslår genom ändringar i den
internationella ekonomiska ordningen, bör inle äga rum på arbetstagar
nas bekostnad. Sådana förändringar bör bidra till skapande av arbets
tillfällen både i industrialiserade länder och i utvecklingsländer och
säkerställa lämplig sysselsättning för alla arbetstagare, något som gäller
alla länder oberoende av socialt och politiskt syslem. De berörda rege
ringarna bör tillhandahålla anpassningsbistånd för atl underlätta upp
rättandet av nya ekonomiska relationer mellan utvecklingsländer och
utvecklade länder. Det fömtsätts att sådant anpassningsbislånd inle skall
minska utvecklingshjälpen.
PoUtik
och praktiska åtgärder
67, Den
nationella sysselsättningspolitiken bör främsl inriktas på:
i)
upprätthållande av en så hög efierfrågan på arbelskrafl som erfordras för alt
åstadkomma full sysselsättning;
ii)
generella och selektiva ålgärder för att främja stabil ekonomisk tillväxt;
iii)
stärkande av åtgärder som är avsedda att ge skydd mot icke önskvärda verkningar
av konjunkturutveckling eller strukturella förändringar, såsom de åtgärder som
nämns i ILO:s konventioner och rekommendationer. Bland sådana åtgärder kan
nämnas:
-
längsta praktiskt möjliga
varsellid för arbetstagare vilkas sysselsättning hotas;
-
lämpliga inkomstnivåer för en
period av rimlig längd och tryggande
av
pensionsrättigheter;
-
omskolning;
-
särskUda åtgärder för kvinnor, migrerande
arbetstagare, ungdomar och handikappade, beträffande vilka det föreligger
speciella problem alt bereda nya arbetstillfällen.
Dessa
frågor bör handläggas i intim samverkan mellan regeringar, arbetsgivare och
arbetstagare,
68,
Många av dessa inslag
förekommer redan i de industrialiserade ländernas politik,
69,
Vid genomförandet av
sysselsättnings- och arbetsmarknadspolitiska åtgärder bör de industrialiserade
länderna fullfölja och vidga ålgärder för liberalisering av handeln i syfte atl
öka importen av hel- och halvfabrikat från utvecklingsländerna och därigenom
främja dessas strävanden alt öka sysselsättning och inkomsler, samlidigl som
sysselsättningen alltjämt hålls uppe i de industrialiserade länderna. Anpassningsbistånd
utgör en lösning som är all föredra framför importrestriktioner,
70,
I överensstämmelse med
nationella lagar och syslem bör anpass-ningsbislåndet inledas i god lid innan arbelslagama
förlorar sina arbeten, då detta kan klart fastställas, och inte först då
arbetslösheten är omedelbart föreslående.
71,
Regionala eller nationella
anpassningsfonder skulle kunna upprättas av de industrialiserade länderna,
eller existerande fonder (exempelvis EG:s sociala och regionala fonder) skulle
kunna anpassas för ändamålet alt medverka vid anpassningen av näringsgrenar och
arbetstagare som berörs av förändringar i den internationella ekonomiska
situationen. Detta bör inte minska utvecklingshjälpen.
72,
Konkurrensförmåga för nya
importvaror från utvecklingsländer-
Prop.
1976/77: 60 48
na bör inte åstadkommas med åsidosättande av skäliga
normer på arbetsmarknadsområdet,
73.
Världssysselsättningskonferensen
uttrycker förhoppningen att diskussionerna under de multilaterala
handelsförhandlingarna angående GATT:s skyddsklausul, det vill säga GATT:s artikd
19, skall leda till förbättringar i del internationella skyddssystemel,
74.
Regeringarna
och arbelsgivar- och arbetstagarorganisationerna bör samarbeta för all
förbättra arbetslivet. Arbetsgivarna och arbetstagarna bör överväga medverkan
av arbetstagarna i angelägenheter av erkänt gemensamt intresse.
Förslag till handlingsprogram för ILO
75. lLO:s traditioneUa roll beträffande normer på
arbetsmarknads
området bör fullföljas i syfte atl säkerställa respekt för skäliga normer
på arbetsmarknadsområdet såväl i utvecklingsländer som i industriali
serade länder.
76. Internationella arbetsbyrån skulle
kunna bidra till utbytet av information och erfarenheter rörande funktionssätt
och problem i samband med aktiv arbetsmarknadspolitik och anpassningsbislånd. Arbels-tagarrepresentanlerna
ansåg atl byrån inom sill speciella kompelens-område och i samband med
multilaterala handelsförhandlingar skulle kunna bidra till förbättringen av ell
internationellt skyddssyslem som avser sysselsättning och inkomster, skäliga
normer på arbetsmarknadsområdet saml anpassningsålgärder.
77. ILO:s induslrikommittéer skulle
kunna utgöra etl forum för diskussion av de problem rörande sysselsättning och
arbetsvillkor som uppstår till följd av strukturella förändringar.
78. Turincenlrel, CINTERFOR och andra
regionala centra för yrkesutbildning har en betydelsefull roll all spela för ulbildningen,
en roll som med fördel skulle kunna vidgas lill att omfatta områden som för
närvarande inle är berörda.
V. De multinationella företagens betydelse för skapandet
av sysselsättning i utvecklingsländerna!
Konferensen kunde inte komma fram till en gemensam
uppfattning rörande de multinationella förelagens roll i utvecklingsländerna.
De följande avsnitten återspeglar de olika parternas ståndpunkter.
Deklarationer av regeringsrepresentanter
79. Några regeringsrepresentanter framhöll de positiva
aspekterna av
de multinationella företagens verksamhet i utvecklingsränderna, vilka de
ansåg beslå i direki skapande av sysselsättning, kedjeeffekter på eko
nomin, företagens medverkan lill förbättring av ulbildningen, skapande
av sociala tjänster osv.
80, Några regeringsrepresentanter framhöll all de
multinationella
förelagen hade en roll atl spela vid genomförandel av en basbehovs
stralegi. Det är emellertid först och främst nödvändigt alt särskilja de
olika typerna av sådana företag med hänsyn till deras mål för atl av-
1 Användningen av uttrycken "multinationella
företag" och "transnationella företag" följer den engelska originaltexten,
där beteckningarna "multinalio-nal enterprises" och "transnational
corporations" växlar.
Prop. 1976/77: 60 49
göra
vilka som skulle kunna väntas bidra tUl genomförandet av en basbehovsstralegi,
81.
Några regeringsrepresentanter
underströk å andra sidan de negativa verkningarna av de multinationella
företagens verksamhet i utvecklingsländerna, vilka de ansåg bestå i skapandet
av en för dessa länder ogynnsam arbetsfördelning, kontroU över råvaror,
bristande respekt för staternas suveräna rättigheter, otrygghet i
sysselsättningen, bristande respekt för fackliga rättigheter och i synnerhet
utförsel av vinstmedel.
82.
Några regeringsrepresentanter
ansåg att ansträngningar borde göras för att stärka samarbetet meUan
värdländerna och de multinationella företagen, särskilt genom skapande av elt
gynnsamt klimat för privata utlandsinvesteringar. Vidare bör enligt dessa
regeringars åsikt multinationella företag inte behandlas mindre gynnsamt än
inhemska företag.
83.
Andra regeringsrepresenlanler
gav uttryck åt uppfattningen atl tUlämpning av diskriminatoriska åtgärder
gentemot multinationella företag i motsats till inhemska förelag är en av
staternas suveräna rättigheter.
84.
Regeringsrepresentanterna för
länder tillhörande 77-gruppen baserade sin ståndpunkt på resolution 3201,
vilken antogs av FN:s generalförsamling den 1 april 1974, angående upprättande
av en ny ekonomisk världsordning gmndad på rättvisa, jämlikhet, suveräna
rättigheter, ömsesidigt beroende, gemensamma intressen och samarbete mellan
alla stater oberoende av deras ekonomiska och sociala system, ävensom på de
beslut och rekommendationer som antagits av de alliansfria staternas fjärde
konferens i Alger. Dessa regeringar uttalade att de transnationella företagen
är en av orsakema till den bristande jämvikten i världsekonomin, att de
kränker staternas suveränitet och att de ibland tenderar att bUda monopol
genom att uppdela marknaderna och fixera priserna. Dessa regeringar hävdade
att alla åtgärder gentemot transnatio-neUa företag bör vidtas inom ramen för en
global strategi, utformad i syfte att åstadkomma kvantitativa och kvalitativa
förändringar i det nuvarande systemet av ekonomiska och finansieUa relationer.
De erinrade om staternas suveräna rättigheter och fördömde all inblandning i de
inre angelägenheterna i de stater där transnationella företag gör investeringar.
85.
Regeringsrepresentanlerna för
länderna i 77-gmppen rekommenderade ett stärkande av de nationella företagen
för alt de skulle bli i stånd att hindra de negativa verkningarna av de transnationella
företagens (TNF) verksamhet. De rekommenderade också att medlemsstaterna och
ILO skulle fortsätta att ge sitt fulla stöd åt FN:s kommission för transnationella
företag i dess verksamhet för att kontrollera sådana företags verksamhet och särskUt
alt de skuUe tillse att den uppförandekod, som TNF bör iaktta, innefattar
följande grundläggande principer:
i) TNF
bör underordna sig värdlandets lagstiftning och i händelse av en tvist godta
den uteslutande domsrälten för domstolarna i det land där de är verksamma;
ii)
TNF bör avhåUa sig från all inblandning i de inre angelägenheterna i de stater
där de är verksamma;
iii)
TNF bör avhålla sig från inblandning i relalionema mellan värdlandets regering
och andra stater och från att påverka dessa relationer;
iv)
TNF bör inte tjäna som ett instmment för andra staters utri-
4
Riksdagen 1976/77.1 saml Nr 60
Prop. 1976/77: 60 50
kespolitik
eller som ett medel all till värdlandet utsträcka beslämmelser i
ursprungslandels juridiska syslem;
v) TNF
bör vara underkastade den permanenta suveränUet som värdlandet utövar över alla
sina rikedomar, naturtillgångar och ekonomiska aklivileler;
vi)
TNF bör rätta sig efler de riktlinjer, mål och prioriteringai, som av
värdlandet fastställts för den nationella utvecklingen, och bidra lUl deras
förverkligande;
vii)
TNF bör tillhandahålla värdlandets regering relevant information om sina
aktiviteter för att denna skall kunna försäkra sig om att aktiviteterna står i
överensstämmelse med värdlandets riktlinjer, mål och prioriteringar för den
nationella utvecklingen;
viii)
TNF bör bedriva sin verksamhet på elt sådant sätt att deu leder till etl nelloinflöde
av finansiella resurser lill värdlandet;
ix)
TNF bör bidra till ulvecklingen av värdländernas vetenskapliga och teknologiska
kapacitet;
x)
TNF bör avhålla sig från konkurrensbegränsande åtgärder;
xi)
TNF bör respektera värdlandets socio-kullurella identitet,
86. 77-gruppen
rekommenderade även att utvecklingsländerna skall
vidta åtgärder på nalionell, regional och internationell nivå för alt de
transnationella företagen skall ändra inriktningen av sin verksamhet så
atl de i ökad ulslräckning ägnar sig åt tUlverkning i utvecklingsländerna
och åt bearbetning i dessa länder av råvaror för inhemska eller utländs
ka marknader. Gruppen rekommenderade även att ILO och medlems
staterna skall samarbeta i syfte atl förmå FN:s kommission för trans
nationella företag alt i den obligatoriska uppförandekoden för TNF
införa en punkt som avser skyldighet för dessa företag att anstäUa in
hemsk arbetskraft, alt inte diskriminera mot de inhemska arbetslagarna
med avseende på löner, arbetsvillkor, utbildning, befordran och möjlig
het alt uppnå befattningar på olika nivåer av yrkeshierarkin. Och slut
ligen rekommenderade den alt utvecklingsländerna skall vidta åtgärder
för alt reglera och kontrollera de transnationella företagens aktiviteter,
så alt dessa kommer att fungera som en positiv faktor, vUken stöder ut
vecklingsländernas strävanden alt öka sin export genom den direkta
inverkan som en diversifiering och expansion av exporten kan få på ska
pandet av produktiv sysselsättning,
87, 77-gruppen
ansåg att de transnationella företagen bör, i överens
slämmelse med de riktlinjer som anges i nationella utvecklingsplaner,
under iakttagande av nationella lagar och prioriteringar och fullt respek
terande av värdländernas suveränitet:
i)
införa teknologier som är både tillväxt- och sysselsättningsska-
pande,
direkt eller indirekt; j
ii)
anpassa teknologier efter värdländernas behov;
iii)
bidra lill alt finansiera utbildningen av inhemsk chefspersonal och inhemska
tekniker för ett bättre utnyttjande av teknologin;
iv)
tillhandahålla resurser och direkt tekniskt bistånd för nationell och regional
teknologisk forskning; j
v)
sprida teknologisk kunskap och bidra till dess tillväxt genom atl anlita
nationella producenter och i synnerhet mindre producenter som underleverantörer
av delar och material;
vi)
meddela och ställa till värdländernas fulla förfogande allt tek
niskt kunnande och all information som har att göra med upprätt
hållande av produktionen, konstruktion, forskning och utveckling
osv. I
Prop.
1976/77: 60 51
88.
77-gruppen stödde de förslag
från arbetslagargruppen som återges nedan i punkt 118 i)v), i synnerhet
förslaget att internationella arbetsbyråns styrelse skall la upp frågan om de transnationella
företagen och socialpolitiken på dagordningen för internationeUa arbetskonferensens
sammanträde år 1978, så all konventioner angående TNF kan antas inom följande
områden: relationerna meUan arbetsgivare och arbetstagare, sysselsättning och
yrkesutbildning, levnads- och arbetsviUkor.
89.
Regeringsrepresenlanler från de
europeiska socialistiska länderna stödde i princip såväl 77-gruppens som arbelstagarrepresentanternas
ståndpunkter och tillstyrkte förslaget om alt la upp frågan om de multinationella
företagen och socialpolitiken på dagordningen för internationella arbetskonferensens
sammanträde år 1978. De ansåg alt i de länder, där multinationeUa förelag är
verksamma, bör dessa bidra tUl att skapa sysselsättning utan alt hindra vare
sig en rättvis inkomstfördelning eller socialt framåtskridande. De framhöll att
staterna har en oviUkorlig rätt att kontrollera de multinationella förelagens verksamhel
och all dessa företag bör respektera slatemas suveräna rättigheter och inte bör
blanda sig i deras inre angelägenheter.
90.
Flertalet
regeringsrepresentanter från industriaUserade länder med marknadsekonomi framhöU
de positiva verkningarna av de multinationella företagens verksamhet på
utvecklingsländernas ekonomiska utveckling. Dessa regeringar framhöll
betydelsen av alla berörda länders uppgift då det gäller att bistå tredje
världens ekonomiska utveckling. De hyste den uppfattningen att de
multinationella företagen kan bidra lill värdlandets ekonomiska utveckling,
särskilt genom all skapa sysselsättning. Regeringarna i de multinationeUa
förelagens hemländer bör, samtidigt som de beaktar sina egna nationella behov,
fortsätta att tillämpa selektiva incitament för utlandsinvesteringar på sådant
sätt att investeringar uppmuntras, som tUlgodoser värdlandets grundläggande
behov. Länder som välkomnar utländska investeringar bör skapa ett gynnsamt och
stabilt investeringsklimat, som uppmuntrar multinationeUa företag att anpassa
sin verksamhet efler landels ekonomiska behov, I detta syfte bör värdländemas
regeringar undvika att införa eller bibehålla olikheter i fråga om behandling
mellan multinationella företag och inhemska företag i sociala angelägenheter
som berör deras respektive anställda,
91.
Flertalet
regeringsrepresentanter från industrialiserade länder med marknadsekonomi
uttryckte förhoppningen att sådana åtgärder skulle bidra lill alt fördelarna av
de positiva aspekterna av de multinationella företagens verksamhet blir till fuUo
tiUvaratagna, I denna anda erinrade dessa regeringsrepresenlanler om alt ILO:s
trepartiska rådgivande möte för förhållandet mellan de multinationella företagen
och socialpoUtiken, vilkel hölls i Geneve den 413 maj 1976, hade rekommenderat
alt lämpliga åtgärder skulle vidtas i syfte atl förbereda en ILO:s trepartiska
principdeklaration angående de muUinationella förelagen och socialpolitiken,
vilken skulle utgöra ILO:s bidrag tiU den mycket mera vittsyflande
uppförandekod som för närvarande övervägs av FN:s kommission för transnationella
företag. Såväl värdländernas som de multinationella förelagens intressen
skulle på längre sikt bäst tillgodoses genom en atmosfär av ömsesidigt
förtroende, där reglerna för de ömsesidiga relationerna är kända i förväg och
strikt iakttas, där relevant information står till förfogande för alla berörda
parter och där förhandlingar förs på elt smidigt sätt.
Prop. 1976/77: 60 52
92.
Mot bakgrund av del ovan anförda ansåg regeringsrepresentanterna från
industrialiserade länder med marknadsekonomi att de multinationella företagens
nuvarande bidrag till skapandet av sysselsättning i utvecklingsländerna skulle
kunna ökas ytterligare genom olika ålgärder, såsom:
i)
anlitande av inhemska underleverantörer då detta är tekniskt möjligt;
ii)
en successiv ökning i den inhemska bearbetningen av råvaror; iii) största möjliga
återinveslering av vinstmedel i verksamhets-landet;
iv)
utbyte av ullandsslalionerad personal och maximalt utnyttjande av inhemsk
personal;
v) ulbildning
och befordran av inhemsk produktionspersonal och chefspersonal;
vi)
samarbete i utbildningsfrågor mellan de multinationella företagen och de olika
inhemska institutioner som svarar för utbildning. Det bör emellertid hållas i
minnet att den roll som det multinationella företagel kan spela för skapandet
av sysselsättning varierar från det ena värdlandet tUl det andra, från den ena
tidsperioden tUl den andra och från det ena företaget till det andra. A andra
sidan kan de multinationella företagens bidrag endast bli partiellt, efiersom
minskning av arbetslösheten i utvecklingsländerna är en övergripande uppgift,
för vUken regeringama bär det primära ansvaret. Det ankommer därför på dem att
säkerställa att de multinationeUa företagens bidrag tUl skapandet av
sysselsättning blir så stort som möjligt. De multinationella företagen bör
respektera staternas suveräna rättigheter samt tillämplig lagstiftning och
nationell praxis och erkända internationella förpliktelser; det fömtsätts
härvid att det skuUe vara önskvärt att hänvisa till ILO:s konventioner och
rekommendationer då juridiska, politiska och ekonomiska överväganden så
medger. De multinationella företagen bör anpassa sina dotterföretags
verksamhet efter utvecklingsprogrammen och de ekonomiska målen i de länder där
de har etablerats. Denna anpassning bör ta hänsyn till samtliga ekonomiska och
sociala faktorer i dessa länder.
93.
Regeringsrepresentanterna från de industrialiserade länderna med
marknadsekonomi ansåg att det var nödvändigt att stärka utvecklingsländemas
tekniska förhandlingsförmåga gentemot de multinationella företagen. För detta
ändamål:
i)
rekommenderades att internationella arbetsbyrån skulle studera de bestämmelser
på sysselsättnings- och utbildningsområdena som antagits av
utvecklingsländerna med hänsyn till utländska investeringar och multinationella
företag;
ii)
skulle det vara önskvärt att klarlägga behovet av ulbildning i
utvecklingsländerna med sikte på behandlingen av frågor rörande ulländska
investeringar och att utforma motsvarande utbUdningsprogram, som skulle hjälpa
regeringarna vid förhandlingar med multinationeUa företag i frågor som dUekt
eller indirekt avser skapande av sysselsättning och förbättring av utbUdningen;
iii) vore det önskvärt att
intemationella arbetsbyrån, så långt dess
kompetens sträcker sig,
skulle vara beredd att ge sådan teknisk hjälp
som erfordras inom dessa
områden åt regeringar som anhåller därom.
Det skuUe också vara
önskvärt att anmoda intemationella arbetsbyrån
att utföra undersökningar
rörande den sysselsättnings-, utbUdnings- och
Prop. 1976/77: 60 53
lönepoUtik
som tiUämpas av utvecklingsländerna med hänsyn till multinationella företag.
Likaså bör forskningen intensifieras med avseende på lämpUg teknologi samt
arbetsintensiva varor, vUkas framställning bör främjas i utvecklingsländerna.
94.
Några regeringsrepresentanter
från utveckUngsländer anslöt sig tiU flertalet av förslagen i punktema 92 och
93 här ovan.
95.
Regeringsrepresentanter från industriaUserade
länder med marknadsekonomi ansåg att de multinationeUa företagen i så stor
utsträckning som möjUgt bör ägna sig åt att intensifiera forskningen i fråga
om lämplig teknologi samt produkter som kan skapa ökad sysselsättning. Och
slutligen bör regeringama å sin sida, innan de godtar multinationeUa förelags
investeringar på sitt territorium, övertyga sig om att de föreslagna tekniska metodema
är de lämpligaste för skapande av sysselsättning, med hänsyn tagen även tiU
andra faktorer som påverkar produktion och marknadsföring.
96.
Regeringsrepresenlanler från
vissa industrialiserade länder med marknadsekonomi, vilka anslöt sig tUl vissa
allmänna tankegångar i pimkterna 9093 här ovan, uttryckte likväl sin sympati
för 77-gmp-pens deklaration. De gav också uttryck åt sitt godtagande av de förfaranden
som föreslagits vid det trepartiska rådgivande mötet i maj 1976, ävensom av
förslaget om forskning som intemationeUa arbetsbyrån skulle kunna utföra i
samarbete med FN:s kommission för transnationella företag, dock utan att detta
innebar ett accepterande av samtliga beslut vid detta möte. De uttalade vidare
att det är nödvändigt att samordna ILO:s aktiviteter beträffande multinationeUa
företag med de aktiviteter som bedrivs av FN:s kommission för transnationella
företag.
97. Samtidigt
som vissa regeringsrepresentanter erkände betydelsen
av en uppförandekod som reglerar de miUtinationeUa företagens verk
samhet, lade de vikt vid sådana relationer av bilateral karaktär, som
kan råda meUan värdländema och de multinationella företagen, samt
vid betydelsen av nationella bestämmelser rörande kontroll över dessa
företags verksamhet.
Deklarationer
av arbetsgivarrepresentanterna
98. Arbetsgivarrepresentanterna
framhöU tydUgt att ifrågavarande
punkt på dagordningen, som fastställts av styrelsen vid dess 196 :e sam
manträde (maj 1975), avsåg en diskussion om "de multmationeUa före
tagens roU vid skapandet av sysselsättning i ulveckUngsländerna" och
att de var beredda att diskutera denna specieUa fråga. De ansåg att
företag i aUmänhet, inberäknat multinationeUa företag, liksom även
regeringar och fackliga organisationer, har ett ansvar för att åstadkomma
en bättre balans i fördelningen av världens produkter och ktmskaper.
De multinationeUa företagen har i samverkan med hemländemas och
värdländemas regeringar och fackliga organisationer en viktig roll att
spela vid främjandet av socialt framåtskridande. De multinationella fö
retagen kan inte ensamma lösa sysselsättningsproblemet och tiUgodose
världens gmndläggande behov, men de har ett bidrag att ge på dessa
områden; regeringama har emellertid det primära ansvaret för denna
uppgift.
99. Arbetsgivarrepresentanterna
framhöU att diskussionen av proble
met borde koncentreras tiU frågan om vilka slag av sysselsättningsmöj
ligheter de multinationeUa företagen kan skapa. Dessa företag intres-
5
Riksdagen 1976/77.1 saml Nr 60
Prop. 1976/77: 60 54
serar
sig för att utveckla nya aklivileler av betydelse för sysselsättningen,
exempelvis inom jordbruket. Även om de multinationella företagens direkta
skapande av sysselsättning är begränsat, är de indirekta verkningarna betydande
och kan stimulera ulvecklingen av ekonomin och del tekniska kunnandet.
100. Arbetsgivarrepresentanterna
ansåg att det ankommer på varje
regering alt avgöra vilka slag av industriella aktiviteter och teknologier
som är bäst lämpade atl tillgodose utvecklingsbehoven i dess land. Nya
aktiviteter av multinationella företag i utvecklingsländer bör passa in i
de nationella planerna. Jordbruket bör i första hand uppmärksammas
i utvecklingsländerna, och de multinationella förelagen kan hjälpa tUl
atl utveckla industrier som förser jordbmket med produktionsmedel och
som bearbetar jordbrukets produkter.
101,
Arbetsgivarrepresentanterna
framhöll alt de multinationella företagen är ell betydelsefullt instrument för
överföring av avancerad teknologi, alt valet av teknologi ofta dikteras av
regeringarna och att regeringarna i utvecklingsländerna vanligen önskar införa
de mest avancerade typerna av teknologi,
102,
Arbetsgivarrepresentanterna
uttryckte den uppfattningen atl de multinationella förelagen har gynnsamma
verkningar på löner och arbetsvillkor. Det ankommer på värdländernas
regeringar att bestämma de sociala förpliktelser som de multinationella
företagen skall uppfyUa. De multinationella företagen brUkar vanligen
respektera arbetstagarnas rättigheter, liksom de respekterar
arbetsmarknadsnormer och arbetsvillkor, I aUmänhet gäller att de multinationella
företagen är ansvarsmedvetna, all de utbildar inhemsk personal, att de har
goda relationer till de anslällda, alt de har lika bra eller bättre löneskalor
än de nationella förelagen och alt de i sin verksamhet respekterar nationella
föreskrifter. De multinationella förtagen är berättigade till elt skäligt
vederlag för sina ansträngningar.
103. Arbetsgivarrepresentanterna
framhöll att de multinationella fö
retagen har frihet alt inte investera och att utländska investerare har be
hov av ett stabilt investeringsklimat. Stränga regler är godtagbara så
länge de inte ändras godtyckligt, HärtiU kommer.att de multinationella
företagen vänder sig mot beslämmelser som inte gäller också för in
hemska förelag. Arbetsgivarrepresentanterna krävde lika behandling i
sociala angelägenheter,
104, Efter
att ha tagit del av de fem rapporter som utarbetats av in
ternationella arbetsbyrån på begäran av det trepartiska mötet för för
håUandet mellan de mullinaliohella förelagen och socialpoUtiken, vilket
hölls i Geneve den 26 oktober4 november 1972, och av de enhälliga
besluten vid det Ireparliska rådgivande mötet för förhållandet mellan de
multinationella företagen och socialpolitiken, vilket hölls den 412 maj
1976, uttryckte arbetsgivarrepresentanterna den uppfattnmgen alt det
inte var världssysselsättningskonferensens uppgift att diskutera utform
ningen av principer för multinationella företags verksamhet. En frivil
lig uppförandekod skulle kunna vara tUl nytta.
105. Arbetsgivarrepresentanterna
ansåg att internationella arbetsby
råns undersökning rörande internationella pruiciper och riktlinjer är en
klar och uttömmande översikt över möjUghetema inom ILO:s område.
Byråns undersökningar har visat att de multinationeUa företagen i all
mänhet uppträder på ett ansvarsmedvetet sätt. Dessa undersökningar
har inte kunnat påvisa existensen av problem av det slag som arbets-
Prop. 1976/77: 60 55
tagarrepresentanterna
hänvisat lUl. Av undersökningarna har det framgått atl de multinationella
förelagen är en kraft för ekonomisk utveckling, I själva verket är de det mest
effektiva medel som man hittills funnit atl reducera lidsålgången för alt utbUda
de specialister som erfordras för alt organisera resurserna och för atl
uppbåda finansiella medel. Del måsle tillses all eventueUt vidtagna åtgärder inle
får ogynnsamma konsekvenser för framliden. Arbetsgivarrepresentanterna var
därför inle övertygade om behovet av internationella ålgärder med avseende på
multinationella företag på det sociala området, I synnerhet ansåg de att varje
försök att få till stånd en ILO-konvenlion inom detta område riskerar alt skapa
en omöjlig situation på grund av den varierande omfattningen av ratifikation
eller godtagande i olika länder en risk som nämnts i arbetsbyråns
undersökning. Härtill kommer frågan om diskriminerande behandling. Det stora
flertalet existerande konventioner är generellt tillämpliga, och undantagen
från denna regel är så föga omfattande, all det inte finns någon analogi mellan
dem och den mångfald av olika förelag och näringsgrenar, som omfattas av
termen "multinationell", med deras skiftande grader av utländskt och
nationellt ägande. En konvention som är tillämplig beträffande alla anställda
inom varje företag, som till någon del är i utländsk ägo, skulle inordna dessa anslällda
under specieUa bestämmelser, som skulle kunna bli gynnsammare än de som gäller
för huvuddelen av landets ekonomi och få ogynnsamma verkningar på de normala
relationerna mellan arbetsgivare och arbetstagare. Med tanke på olikheterna i
fråga om struktur och beteende i relationerna mellan arbetsmarknadens parter i
olika länder ansåg arbetsgivarrepresentanterna att sådana frågor i första hand
bör avgöras av vederbörande lands regering och genom landets vanliga
lagstiftning och praxis,
106,
En annan metod som föreslagils var förberedandet av en treparlisk
principdeklaration, som i sinom lid skulle kunna införlivas med utförligare riktiinjer
antagna av FN, Arbetsbyråns undersökning hade framhålUt, atl den vägledning,
som givUs i konferensresolutioner och i uttalanden av induslrikommittéer och
andra rådgivande möten, lydde på atl etl sådant förfarande vore möjligt. Arbetsgivarrepresentanterna
var inte principieUt emot antagandel av riktiinjer, något som framgår av de
redan år 1972 av InternationeUa Handelskammaren publicerade riktlinjerna och
av deras organisations aktiva medverkan i OECD:s arbete på en kod. Arbetsgivarrepresentanterna
var dock övertygade om all en sådan deklaration inte skulle vara lill nytta och
all den skulle kunna bli lill skada om riktlinjerna inte uppfyllde följande
villkor:
(a)
att de garanterar atl de
multinationella förelagens verksamhet kan fortgå effektivt till fördel för
samhället i dess helhel;
(b)
alt de inle är obUgatoriska
ulan ömsesidigt överenskomna genom en trepartisk principdeklaration om
ansvarsmedvetet beleende för multinationella företag, regeringar och fackliga organisationer;
(c)
alt de beträffande sociala
angelägenheter garanterar alt alla parter respekterar värdlandets lagstiftning;
(d) att
de erkänner principen om lika behandling för ullandsägda och
nationella företag i frågor som rör relationerna mellan arbetsgivare och
arbetstagare samt socialpolitiken;
(e) all
de inte tvingar multinationella förelag all iaktta ILO-normer,
som inle har ratificerats eller accepterats av värdlandet, eller inför elt
Prop. 1976/77: 60 56
normsystem
som gör existerande ILO-konventioner och ILO-rekommen-dationer tillämpliga
enbart för multinationella företag;
(f) att
de är tiUräckligt flexibla för att medge tillämpning på mycket
olika nationella situationer och nationeUa målsättningar och med avseen
de på mycket olika typer av företag och branscher;
(g) alt
de äger faktisk tillämplighet belräffande såväl offentligt eller
halvoffenlligt ägda företag som privatägda företag.
En
restriktiv lagstiftning skulle endast verka hämmande på skapandet av
sysselsättning i utvecklingsländer genom multinationeUa företag. De multinationella
företagen är redan underkastade ett flertal regleringar, och regeringarna har
själva tillräckUga befogenheter, vilkas användande skulle kunna omintetgöra ett
förelags förväntningar på skälig avkastning,
107,
Arbetsgivarrepresentanterna
framhöll att det trepartiska rådgivande mötet, i anslutning tUl det i punkt
106 berörda förslaget, hade rekommenderat alt en liten treparlssammansatt gmpp
skulle upprättas för alt utarbeta ett utkast till en frivilUg
principdeklaration avsedd för multinationella företag, regeringar och fackliga
organisationer. Med hänsyn härtill ansåg arbetsgivarrepresentanterna det inle
lämpligt att föra upp frågan om de multinationella företagen och
socialpolitiken på dagordningen för internationella arbetskonferensen år 1978.
108,
Efter två veckors diskussion
nödgades arbetsgivarrepresentanterna motvilligt acceptera att det inte förelåg
någon samstämmighet inom arbetsgruppen, eftersom uppfattningarna hos
regerings-, arbetslagar- och arbetsgivarrepresentanterna var oförenliga.
109,
Arbetsgivarrepresentanterna
från de europeiska socialistiska länderna stödde helt uppfattningen hos
regeringsrepresentanterna från dessa länder i fråga om de multinationella
företagens roll vid skapandet av sysselsättning i utvecklingsländerna.
Deklaration
av arbelslagarrepresentanterna
110, Arbetstagarrepresentantema
gav uttryck åt de fackUga organi
sationernas och arbetstagarnas bekymmer och oro i fråga om verkning
arna av de multinationella företagens verksamhet på sysselsättningen och
mera allmänt på utvecklingen. De förklarade att de frågor som uppta
gits under punkt 4 i kapitel 11 av generaldirektörens rapport uite var
uttömmande och därför inte borde begränsa diskussionen. Följaktligen
borde diskussionen innefatta andra frågor som var lika betydelsefulla,
Arbetstagarrepresentantema framhävde också att diskussionen inte bor
de begränsas genom besluten vid det Ireparliska rådgivande mötet, som
hölls i maj 1976, Under dessa förhållanden krävde de tre intemationeUa
fackliga sammanslutningarna alt vissa åtgärder skulle vidtas på interna
tionell och nationell nivå för att stärka kontrollen över de multinatio
nella företagen. Denna kontroll borde utövas av de länder där dessa är
verksamma. De områden, mom vilka nationella och internationeUa åt
gärder borde vidtas, var närmare bestämt följande:
i)
i aUa de länder där multmationeUa företag är verksamma bör de existerande ILO-konventionerna
tillämpas, i synnerhet konventionerna nr 87 om föreningsfrihet och skydd för
organisationsrätten, nr 98 om organisationsrätten och den kollektiva
förhandlingsrätten, nr 100 om lika lön, nr 122 om sysselsättning, nr 135 om
arbetstagarnas representanter, nr 140 om betald studieledighet och nr 143 om migre-
Prop. 1976/77: 60 57
rande
arbetstagare. Därutöver bör hänvisningar tUl ILO-konventioner innefatta
arbetsvillkoren för multinationella förelag i länder som ännu inte har
ratificerat dessa ILO-normer och i de länder där de gång på gång överträds;
ii)
sysselsättande av inhemska arbetstagare och icke-diskrimmermg bör garanteras. Icke-diskruninerande
arbetsvillkor bör fastställas på demokratisk basis och bör svara mot de högsta
lönerna, arbetsvillkoren och normerna för hygien och säkerhet i aUa filialer
och enheter av multinationella företag;
iii)
de multinationeUa företagen bör ge arbetstagarnas representanter all
erforderlig information, särskilt beträffande kapitalets uppbyggnad,
företagets allmänna organisalion på moderföretagets och dotterföretagens nivå,
företagets utveckling med avseende på arbetstagarnas medbestämmande,
detaljerade investeringsplaner, löpande och tidigare avtal, arbetsvillkor,
löner och personalrekrytering vid varje arbetsställe, data om
finansförvaltning och resultat osv.;
iv)
därutöver rätt för de fackliga organisationerna att genomföra solidaritetsaklioner
vid varje arbetsställe och på hela det multinationella företagets nivå samt rält
för de fackliga organisationerna alt frilt besluta om alla åtgärder som syftar
till alt genomföra ekonomiska sanktioner;
v)
överflyttning av verksamhet som följd av arbelskonflikter bör förbjudas. I
händelse av en överflyttning av produktion bör arbetstagarna beredas nya
arbetstillfällen med likvärdiga arbetsvillkor, och en kompensationsfond bör
skapas till slöd för arbetstagare som mister sin anställning;
vi)
i ett mera allmänt ekonomiskt sammanhang bör vidare de multinationella
företagens vinster stanna kvar i de länder där dessa företag är verksamma för
att bidra till skapande av produktiv sysselsättning och till en sundare
situation med avseende på betalningsbalansen.
111.
Arbetstagarrepresentantema
ansåg alt man för att åstadkomma detta borde följa flera vägar mot samma mål på
både nationell och internationell nivå. A ena sidan vore det önskvärt att
stärka de lagstiftande och verkställande befogenheterna för att skapa möjUghet
att förbjuda vissa ekonomiska koncentrationer, att integrera de
multinationella företagens verksamhet i den nationella planeringen och att
åstadkomma offentUg kontroll över växelkurser, priser, kapitalrörelser,
investeringar, beskattning och kreditgivning. A andra sidan bör staternas
suveräna rättigheter att nationalisera för att styra sin utveckling och deras
suveränitet över naturtUlgångar respekteras. Rätten att nationalisera bör
gälla i synnerhet då arbetstagarnas eller landets intressen hotas. Slutligen är
det nödvändigt att en uppförandekod utarbetas på internationeU nivå, vilken
anger de multinationella företagens skyldigheter. Denna kod bör i synnerhet
beakta de principer och åtgärder som förespråkats av arbetstagarrepresentantema.
Den bör ha en juridisk och bindande form.
112.
Arbetstagarrepresentantema
erkände betydelsen av principen om icke-diskriminering mellan multinationella
företag och nationeUa företag i industrialiserade länder, men framhöll att
själva de multmationeUa företagens natur och de problem som hänför sig till dem
nödvändiggör möjligheten att göra undantag från denna princip. I
utvecklingsländer är det tillåtUgt och i vissa fall till och med nödvändigt att
med hänsyn till dessa länders utveckling vidta åtgärder som är diskriminerande.
113.
Alla utländska investeringar
bör företas under de allmänna be-
Prop. 1976/77: 60 58
tingelser
som anges i punkterna 110112 och 114, I detta sammanhang bör de
multinationella företagen rätta sig efter följande principer:
i)
anlitande av inhemska underleverantörer då detla är tekniskt möjligl;
ii)
en successiv ökning av den inhemska bearbetningen av råvaror;
iii)
återinveslering i verksamhelslandel av vinstmedel i största möjliga
omfattning;
iv)
utbyte av utiandsslationerad personal och maximalt utnyttjande av inhemsk
personal;
v) ulbildning
och befordran av inhemsk produklionspersonal och chefspersonal;
vi)
samarbete i ulbildningsangelägenheter med de olika inhemska inslilulioner som
ombesörjer ulbildning,
114,
De multinationeUa förelagen bör
anmodas atl undersöka på vad säll de kan anpassa sina dotterföretags verksamhet
lill utvecklingsprogrammen och de ekonomiska målen i de länder där de är
etablerade. De multinationella förelagen bör respektera staternas suveräna
rättigheter och ta hänsyn till lagstiftning och relevant nationell praxis,
ävensom till erkända internationella förpliktelser. De bör även erkänna
arbetslagarnas rättigheter och bör inle motverka framåtskridandet såvitt
gäller arbelsmarknadsnormer och arbetsvillkor i värdlandet.
115,
Vad beträffar ILO:s verksamhet
i framliden framhävde en majoritet av arbelslagarrepresentanterna behovet av
all stärka utvecklingsländernas tekniska förmåga all förhandla med
multinationella förelag. Inom detla område är det önskvärt att internationella arbetsbyrån,
så långt dess kompetens sträcker sig, är beredd atl tillhandahålla begärd
teknisk hjälp ål regeringar som önskar stärka sin förmåga atl förhandla med
multinationella företag.
116,
Elt stort antal av arbetstagarrepresentantema
ansåg all del även skulle vara önskvärt atl anmoda internationella arbetsbyrån atl
utföra undersökningar angående den politik med avseende på sysselsättnmg, ulbildning
och löner som utvecklingsländerna för i förhållande lill multinationella
förelag. Det skulle också vara önskvärt att intensifiera forskningen belräffande
lämplig teknologi samt beträffande arbetsintensiva produkter, vilkas
framställning det skulle vara önskvärt alt främja i utvecklingsländerna. För
egen del bör de multinationella förelagen i möjligaste mån ägna sig åt atl
intensifiera forskningen belräffande lämplig teknologi saml produkter som är
ägnade alt skapa ökad sysselsättning.
117,
Arbelslagarrepresentanterna
framhävde all ILO bör studera alla sociala aspekter av de multinationeUa
företagens verksamhel, ILO:s arbele inom dessa områden bör intimt samordnas
med den verksamhet som bedrivs av FN:s kommission för transnationella förelag,
118,
Arbetslagarrepresenlanlerna
ansåg slutiigen alt:
i)
ILO bör fullfölja sitt pågående arbete beträffande de multinationella
förelagen och socialpoUtiken på basis av de beslul som fattades av det ireparliska
rådgivande mötet den 412 maj 1976, men ulan all begränsa sig till dessa beslul;
ii)
ILO bör inom området för sin kompetens och inom FN medverka till utarbetandet
av ell internationellt instrument (uppförandekod) med bindande karaktär som
möjliggör kontroll över multinatio nella företag;
iii)
ILO bör inom ramen för en reformering av mekanismerna för prövning av klagomål
rörande kränkning av den fackliga friheten
Prop. 1976/77: 60 59
utforma
ett förfarande, som är lämpligt belräffande multinationella företag;
iv)
internationella arbetsbyråns styrelse bör vid sitl nästa sammanträde ta under
övervägande de ståndpunkter som inlagils av regeringarna,
arbetsgivarrepresentanterna och arbetslagarrepresenlanlerna vid världssysselsällningskonferensen;
v) internationella arbetsbyråns
styrelse bör la upp frågan om de multinationella förelagen och socialpolitiken
på dagordningen för internationella arbetskonferensens sammanträde år 1978, så
all konventioner angående multinationella företag kan antagas inom följande
områden: relationerna meUan arbetsgivare och arbetstagare, utbildning för
sysselsättning, levnads- och arbetsvillkor. 119. Arbetstagarrepresentantema
uttryckte sin djupa olUlfredsstäl-lelse över att del inle var möjligt att
komma fram till några gemensamma ståndpunkter i denna utomordentligt viktiga
fråga. De önskade i detla sammanhang framhålla all arbetstagarrepresentantema
och flera regeringsrepresenlanler hade enats i vissa särskilda frågor, Arbetslagarrepresenlanlerna
uttryckte sitt stöd för 77-gruppens förslag, särskilt de grundläggande
principer som anges i punkt 85. De stödde även av-snillen i)vi) i punkt 92,
vilka hade föreslagils av regeringsrepresentanlerna från industrialiserade
länder med marknadsekonomi.
NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM 1977 7701 OJ
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
6 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (6)
6 kopplingar.
- Skr. 1984/85:201 1984/85:201 s. 3 i texten
- Prop. 1981/82:146 om ändring i utlänningslagen (1980:376), m.m. s. 167 i texten
- Rskr. 1976/77:180 i texten
- Bet. 1976/77:AU16 med anledning av propositionen 1976/77:60 angående vissa av internationella arbetskonferensen år 1976 vid dess sextioförsta sammanträde fattade beslut, m. m. i texten
- Prop. 1977/78:100 med förslag till statsbudget för budgetåret 1978/79 i texten