om åtgärder för den manuella glasindustrin.;beslutad den 13 januari 1977.
22 sidor, varav 22 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 22 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1976/77:61, om åtgärder för den manuella glasindustrin.;beslutad den 13 januari 1977.
Dokumentets text
Prop.
1976/77: 61 Regeringens proposition
1976/77: 61
om
åtgärder för den manuella glasindustrin;
beslutad
den 13 januari 1977.
Regeringen
föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagits i bifogade uldrag av
regeringsprotokoll.
På
regeringens vägnar
THORBJÖRN
FÄLLDIN
NILS
G, ASLING
Propositionens
huvudsakliga innehåll
I
propositionen föreslås fortsatta och ökade industripolitiska insalser för den
manuella glasindustrin.
Det
program med exportfrämjande åtgärder och strukturstöd för branschen som enligt
nu gällande riksdagsbeslut löper t, o, m. utgången av innevarande budgetår
föreslås bli förlängt med ytterligare tre budgetår inom en väsentligt ökad
anslagsram.
Vidare
föreslås etl särskilt investeringsstöd under tre år med avskrivningslån för
investeringar i effektivitetshöjande produktionsutrustning och bättre
arbetsmiljö.
Det
totala medelsbehovel för de föreslagna åtgärderna beräknas till 25 milj, kr,,
varav 15 milj, kr. till investeringsstöd. För budgetåret 1977/78 föreslås
sammanlagt 12 milj, kr, bli anvisade.
1
Riksdagen 1976/77. 1 saml. Nr 61
Prop. 1976/77: 61
Utdrag
INDUSTRIDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid
regeringssammanträde 1977-01-13
Närvarande:
statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Bohman, Ahlmark, Romanus,
Turesson, Gustavsson, Anlonsson, Mogård, Olsson, Dahlgren, AsUng, Troedsson, Mundebo,
Krönmark, Ullslen, Burenslam Linder, Wikström, Johansson, Friggebo
Furedragande:
statsrådet Asling
Proposition
om åtgärder för den manuella glasindustrin
1
Inledning
Den
manuella glasinduslrin har under det senaste decenniet genomgått flera
besvärliga perioder. Vid sidan av konjunkturbetingade faktorer har problemen i
hög grad haft sitt ursprung i den tilltagande konkurrensen från maskintillverkat
glas. Den hantverksmässiga tillverkningen har på flera produktområden trängts
tillbaka på såväl den svenska som den internationella marknaden. Denna
utveckling har ställt de svenska glasbruken inför betydande omställningsproblem
och flera glasbruk har tvingats lämna marknaden.
Mot
den bakgrunden har riksdagen vid flera tillfäUen under 1970-ta-let beslutat om
särskilda stödåtgärder för den manuella glasindustrin. Dessa åtgärder inleddes
budgetåret 1970/71 med treåriga utbildnings-och exportprogram (prop. 1970:41, SU
1970:61 och BaU 1970:23, rskr 1970: 165 och 188). Exportprogrammet har därefter
förlängts och löper enligt nu gällande riksdagsbeslut t. o. m. utgången av
innevarande budgetår. Fr. o. m. budgetåret 1972/73 kompletterades åtgärderna
med dels bidrag tiU konsuhinsatser för omställningsfrämjande åtgärder, dels
strukturgarantier (prop. 1972: 46, NU 1972: 32, rskr 1972: 195). Även dessa
åtgärder löper ut med utgången av innevarande budgetår.
Fr.o.m.
den 1 juli 1976 har siatens industriverk programansvar för de exportfrämjande
åtgärderna medan ansvaret för verkställigheten åvilar Sveriges exportråd,
övriga åtgärder administreras odelat av statens industriverk.
Under
år 1975 inträffade en klar försämring av läget inom branschen.
Prop. 1976/77: 61 3
Den
redan tidigare pressade lönsamheten försvagades ytterligare på grund av vikande
efterfrågan och snabbt stigande produktionskostnader. Vid sidan av kostnads-
och marknadsbelingade svårigheter har under senare tid problemen accentuerats
även i andra avseenden. Detta gäller inte minst i fråga om arbetsmiljön.
Med
anledning härav tillsatte statens industriverk sommaren 1975 en särskild
arbetsgrupp med uppgift atl närmare kartlägga situationen och
utvecklingstendenserna inom den manuella glasindustrin samt överväga ytterUgare
åtgärder för alt förbättra branschens konkurrenskraft. Arbetsgruppen, som
bestod av företrädare för industriverket, glasindustrin och de anställdas
organisationer, publicerade i februari 1976 rapporten (SIND PM 1976: 3) Den
manuella glasinduslrin i Sverige. Rapporten har överlämnats till
industridepartementet.
Efter
remiss har yttranden över arbetsgruppens rapport avgetts av kommerskollegium (KK),
näringsfrihelsombudsmannen, arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), arbetarskyddsslyrelsen,
styrelsen för teknisk utveckling (STU), länsstyrelserna i Östergötlands,
Kronobergs och Kalmar län. Centralorganisationen SACO/SR, Kooperativa förbundet
(KF), Landsorganisationen i Sverige (LO), Svensk industriförening. Svenska arbetsgivareföreningen
(SAF) och Sveriges industriförbund, vUka har av-gett gemensaml yttrande.
Svenska glasbmksföreningen, Sveriges exportråd, Sveriges grossislförbund,
Sveriges hantverks- och industriorganisation (SHIO) och Tjänstemännens
centralorganisation (TCO). Vidare har Svenska fabriksarbetareförbundet yttrat
sig i ärendet.
Vissa
remissinstanser har till sina yttranden fogat yttranden från andra instanser.
Sålunda har KK bifogat yttranden från handelskamrarna i Kalmar län, i
Kronobergs och Blekinge län samt från Stockholms handelskammare, AMS har
bifogat yttranden från länsarbetsnämnderna i Östergötiands, Kronobergs och
Kalmar län. Länsstyrelsen i Östergötlands län har bifogat yttranden och
promemorior från Finspångs kommun, länsarbetsnämnden i Östergötiands län, Östergötiands
företagareförening samt Rejmyre Glasbruk, Länsstyrelsen i Kronobergs län har
bifogat yttranden från länsarbetsnämnden i Kronobergs län, Jönköpings-Kronobergs
läns FCO-distrikt, Kronobergs läns företagareförening, Kronobergs och Blekinge
handelskammare samt Uppvidinge och Lessebo kommuner. Länsstyrelsen i Kalmar län
har bifogat yttranden från länsarbetsnämnden i Kalmar län, Kalmar läns
företagareförening, Kalmar läns handelskammare, sydöstra FCO-distriktet, Högsby
FCO, Nybro FCO samt Nybro, Emmaboda och Högsbo kommuner. Vidare har SHIO
bifogat yttrande från Kronobergs hantverks- och industridistrikt.
Till
industridepartementet har inkommit flera särskilda skrivelser i vUka tas upp i
första hand frågor rörande en inom branschen planerad gemensam aiUäggning för
framställning av färdigblandad råvara, s. k.
Prop. 1976/77: 61 4
mäng,
1 skrivelser den 23 augusti 1976 och den 20 december 1976 har sålunda en
särskild projektstyrelse i branschen hemställt om statiigt finansiellt stöd
till nämnda anläggning.
Pukebergs
Glasbruk AB har i en skrivelse den 8 oktober 1976 tagit upp bl, a, vissa arbetsmiljöaspekler
i anledning av den planerade anläggningen.
Länsstyrelsen
i Kalmar län har i en skrivelse den 8 november 1976 lagil upp frågan om val av
lokaliseringsort för anläggningen,
2
Hittills beslutade branschpolitiska åtgärder
Statsmakterna
har vid flera tillfällen under senare år beslutat om särskilda
branschpolitiska åtgärder för den manuella glasinduslrin. Målsättningen har
härvid varit att medverka till att skapa långsiktig konkurrenskraft i
branschen,
I
början av 1970-lalel infördes för glasinduslrin exporlfrämjande åtgärder och slöd
tiU utbildning. Något senare tillkom s, k. omställningsfrämjande ålgärder och slrukturgaranlier.
Inom
ramen för exportfrämjande åtgärder har t, o, m. budgetåret 1975/76 totalt ca
5,5 milj, kr. i form av bidrag och lånegarantier beviljats glasbruk som satsat
på exportaktiviteter. Det utbildningsprogram som löpte under treårsperioden
1970/711972/73 syftade tUl att höja kompetensnivån inom branschen i fråga om
bl. a. teknik, ekonomi, administration och planering. Utbildningsprogrammet
har omfattat sammantaget ca 800 kursdeltagare och ca 500 000 kr. har utgått i
form av bidrag. Sedan budgetåret 1972/73 har vidare utgått bidrag UU konsultundersökningar
för omställningsfrämjande åtgärder. Denna verksamhel har omfattat såväl projekl
gemensamma för hela branschen eller delar av branschen som omslällningsåtgärder
inom enskilda företag, Om-slällningsstödet har inriktats på frågor rörande bl,
a, företagens behov av samarbete eller samgående med andra tillverkare och
företagens behov av specialisering och rationalisering. Även systemet med
statliga lånegarantier, s, k, strukturgarantier infördes för den manuella
glasindustrin fr, o. m, budgetåret 1972/73, Strukturgarantierna syftar till att
finansieringsmässigt underlätta samarbete eller samgåenden i branschen. Fr. o.
m. den 1 juli 1976 har statens industriverk programansvar för de
exportfrämjande åtgärderna medan Sveriges exportråd svarar för verkställigheten
av de olika aktiviteterna. Övriga branschfrämjande åtgärder administreras hell
av siatens industriverk.
Genom
styrelsen för teknisk utveckling (STU) kanaliseras statiigt stöd till
forsknings- och utvecklingsverksamhet av betydelse för branschen.
T.
o. m. utgången av budgetåret 1975/76 har till den manueUa glasinduslrin bevUjats
bidrag med totalt ca 6,3 milj. kr. för exportfrämjande åtgärder, utbildning
samt omställning. Härutöver har 1,6 milj. kr. be-
Prop. 1976/77: 61 5
viljats
i form av lånegarantier för exportfrämjande åtgärder. Vid utgången av
budgetåret 1975/76 hade dessutom nära 10 milj. kr, i form av slrukturgaranlier
lämnats till branschen,
3
Arbetsgruppens rapport
Den
manuella glasindustrin omfattar tillverkning av hushålls- och prydnadsglas,
belysningsglas, arkitekturglas, tekniskt glas samt eldfast glas. Utanför
branschen Ugger således tillverkningen av emballageglas, planglas och
fiberglas.
Den
svenska manuella glasinduslrin omfattade år 1974 tolv företag med tillsammans
22 arbetsställen. Antalet helårsanställda uppgick till drygt 2 300, Till detta
kan läggas 15 mindre glasbruk en del verksamma under endast en del av året
vUka sysselsatte totalt nära 300 personer. De tre största företagsgrupperna
svarar för ca 70 % av branschens totala produktion och sysselsättning.
Branschens totala salu-och förädlingsvärde uppgick år 1974 tUl 210 milj. kr.
resp. 110 milj, kr. Glasinduslrin är geografiskt starkt koncentrerad tiU
Småland, främst Kronobergs och Kalmar län. I dessa två län svarade år 1974 fyra
kommuner för tillsammans drygt 80 % av branschens totala sysselsättning. I
flera tätorter utgör glasbruken den enda industrieUa verksamheten och även den
enda mer betydande arbetsgivaren.
Den
manuella glasindustrin har under den senaste tioårsperioden mött en tilltagande
internationell konkurrens från masklnlUlverkat glas. Den hantverksmässiga tUlvérkningen
har på flera produktområden trängts tillbaka. Detta gäller såväl den svenska
som den internationella marknaden. Frammarschen för maskinblåst glas har varit
särskilt snabb under den senaste femårsperioden. De utländska maskinglasbruken
har med lägre produktionskostnader och med successivt förbättrad produktionsteknik
kunnat göra omfattande inbrytningar på de produktområden som tidigare har
varit förbehåUna munblåst glas. De sålunda helt förändrade marknadsförutsätlningama
har stäUt den svenska manuella glasindustrin inför betydande anpassnings-
och omsläUningsproblem. Behovet av att inrikta produktionen på mer
prisokänsliga produkter har accentuerats. Stora ansträngningar har gjorts att i
ökad utsträckning marknadsföra kvalitativt högtstående produkter med avancerad
design. I takt med alt det relativa lönekostnadsläget har försämrats gentemot
utländska tillverkare, har emellertid även andra förändringar skett i de
svenska glasbmkens produktinriktning. Flera glasbmk har sålunda minskat
den manuella insatsen bl. a. genom övergång tUl mer mekaniserade
tillverkningsmetoder såsom centrifugering, gjutning och pressning. Härigenom
har kraven på den hantverksmässiga yrkesskickligheten totalt sett minskat.
Trots den tiUtagande utländska konkurrensen har branschen totalt
It
Riksdagen 1976/77. 1 saml Nr 61
Prop. 1976/77: 61 6
sett
hävdat sig relativt väl under första hälften av 1970-talet. Andelen av den
inhemska marknaden har kunnat bibehållas på en oförändrad nivå, 65 %, vilkel
emellertid är en något lägre andel än i mitten av 1960-lalet. Sysselsättningen
har minskat endast obetydligt och antalet produktionsenheter har varit
oförändrat.
De
svenska glasbruken har sedan lång tid tillbaka en betydande export. Under
perioden 19701974 ökade exportvärdet med i genomsnitt ca 15 % per år och dess
andel av produktionen var i stort sett oförändrad, ca 40 %. Ar 1974 uppgick
exportvärdet till 87 milj. kr. Den största marknaden för svenskt glas är sedan
lång tid tillbaka Förenta staterna, som tillsammans med den australiska
marknaden svarar för nära 40 % av den totala exporten. Flera viktiga
exportmarknader uppges vara mycket svårbearbetade.
Lönsamhetsmässigl
har dock utvecklingen varit otillfredsställande. Även om stora skillnader finns
mellan de enskilda glasbruken kan för branschen som helhet noteras förluster
under samtliga år under perioden 19701975. Bedömningen för år 1976 innebär en
ytterligare försämring i delta avseende.
Den
manuella glasindustrin kan karaktäriseras som en mycket arbetsinlensiv
bransch, I och med alt produktionen traditionellt inte har varit särskilt kapitalkrävande
har det ur finansiell synvinkel varit relativt lätt att etablera
glastillverkning. Behovet av kapitaltillskott till branschen har emellertid
under senare tid ökat snabbt. Detla gäller bl. a, investeringar i ny
produktionsteknik, marknadsföring och produktutveckling. Dessutom föreligger
behov av omfattande arbetsmiljöinvesteringar. Den svaga lönsamhet som under
lång tid har rått inom stora delar av branschen är en viktig förklaring till
att flera angelägna investeringar inle har kommit till stånd.
I
sin framtidsbedömning för branschen framhåller arbetsgruppen att flera faktorer
talar för en positiv utveckling. Den fortgående standard-stegringen och dubbelbosältningen
samt ett ökat intresse för hemsektorn är sålunda faktorer som i kombination med
produktutveckling, ökade tekniska resurser och en effektivare marknadsföring
bör kunna resultera i en ökad avsättning. Arbetsgruppen anser emellertid att
möjligheten för den manuella glasinduslrin alt överleva inte ligger i en
expansion av produktionsvolymen utan i ett tillvaratagande av de
marknadssegment där hantverksmässiga traditioner och upparbetad good will ger
konkurrensfördelar.
Branschen
står i dag inför betydande investeringsbehov. Om dessa investeringar genomförs
kan emellertid den överkapacitet som i dag synes föreligga inom branschen komma
att förstärkas. Detta, tillsammans med existerande miljöproblem och en svag
ekonomisk slällning för vissa glasbruk, kommer sannoUkt alt resultera i
nedläggning av fem lill sex produktionsenheter under de närmaste åren. Det
totala antalet helårsan-
Prop. 1976/77: 61 7
ställda
skulle därmed sannoUkt komma att minska med 300500 personer. På längre sikt
förutses en fortsatt krympning av sysselsättningen. Arbetsgruppens förslag
innebär ett femårigt åtgärdsprogram för den manuella glasinduslrin. Härvid
föreslås att nu löpande branschfrämjande åtgärder förlängs och utvidgas. Som
nya element i elt åtgärdsprogram föreslås bl. a, elt finansiellt stöd lill
branschen.
Redan
det nu löpande programmet omfattar vissa exporlfrämjande åtgärder. Enligt arbetsgmppen
behövs emellertid ökade insatser för atl på ett mer avgörande sätt öka den
svenska glasexporten. Enligt nu gällande regler för exportstödet avser
merparten av bidragen kollektiva exportaktiviteler, vilket begränsar
möjligheterna till meningsfulla insatser. De exportfrämjande åtgärderna
föreslås inriktade på företagsindividuella insatser. Anslagsramen för
exportstödet föreslås ökad från nuvarande 700 000 kr. per år till 3 milj. kr.
per år under en femårsperiod.
En
ökad tillämpning av de produktionstekniska framsteg som har gjorts inom
glastillverkningen förutsätter enligt arbetsgruppen att de enskilda bmken har
tillgång till erforderlig teknisk expertis. Mot den bakgrunden föreslås atl
det nuvarande stödet till omställningsfrämjande åtgärder skall kunna innefatta
även bidrag till tekniska utredningar. Anslagsramen för omslällningsstödet
föreslås samtidigt utökad från nuvarande 400 000 kr, till 1,6 milj, kr. per år
under en femårsperiod.
Sammanlagt
innebär arbetsgruppens förslag att 23 milj. kr. anvisas under en femårsperiod
för export- och omställningsfrämjande åtgärder. Även insatser för fortsalt
forsknings- och utveckUngsarbele framhålls som angelägna. Förelagens möjligheler
alt av egen kraft finansiera en intensifierad verksamhet på detta område bedöms
som otillräckliga. Arbetsgmppen föreslår alt branschens behov i detta avseende
blir föremål för särskild utredning,
I
fråga om glasindustrins behov av kapitaltillskott anger arbetsgruppen ett
flertal angelägna områden, bl, a, arbetsmiljö, produktionsutrustning, byggnader,
produktutveckling och marknadsföring. Som elt av de mest angelägna
investeringsobjekten anger arbetsgruppen en för branschen gemensam råvaruanläggning.
Glasbruken har emellertid begränsade möjligheler alt inom ramen för
existerande finansieringsmöjligheter klara det kapitaltiUskott som behövs för
den närmaste framtiden, Arbetsgmppen föreslår därför ell särskilt finansieUt
stöd till branschen med sådana ränte-, amorterings- och säkerhetsvUlkor alt företagens
upplåningsmöjligheter i övrigt inle påverkas, Lånemöjlighelerna för de
enskilda förelagen bör enligl arbetsgruppen kopplas till en total strukturplan
för branschen.
Arbetsgruppen
föreslår även elt program för utbildning av kollektivanställd personal inom
kvalificerad produktion. Ett sådant utbildnings-
Prop.
1976/77: 61 g
program
bör enligt arbetsgruppen särskilt utredas och knytas till den gymnasiala yrkesutbUdningen
för glasarbetare.
I
övrigt föreslår arbetsgruppen att en rådgivande nämnd för programmet inrättas
vid statens industriverk.
4
Remissyttranden över arbetsgruppens rapport
Samtliga
remissinstanser som uppehåller sig vid arbetsgruppens bedömning av den
manuella glasindustrins utveckling och problem delar uppfattningen alt
branschen befinner sig i ell bekymmersamt läge. Enighet råder även om att
situationen påkallar fortsatta och vidgade statliga ålgärder för alt förbättra
glasindustrins långsiktiga konkurrenskraft.
Länsstyrelserna
i Kalmar och Kronobergs län m. fl. remissinstanser erinrar om den betydelse som
den manuella glasinduslrin har för elt stort antal mindre tätorter inom resp.
län. Kraftfulla insatser bedöms därför som angelägna om inte betydande samhäUsproblem
skall uppstå. Några remissinstanser framhåller särskilt vikten av en ökad
samverkan inom branschen. Lessebo kommun menar att de stora glasbruks-gmpperna
med en väl utbyggd planering och organisation har haft god avsättning för sina
produkter. Ett ökat samarbete i fråga om bl. a. tekniska frågor, arbetsmiljö,
produktutveckling och marknadsföring borde enligt kommunen ge elt större antal
glasbruk ökad slagkraft vilket rimligen borde garantera såväl avsättning som
sysselsättning.
Länsstyrelsen
i Kalmar län stäUer sig kritisk till arbetsgruppens analys, slutsatser och
förslag till åtgärder. Länsstyrelsen anser bl. a. att gmndvalen för förslagen
inte bör inrymma ett accepterande av en fort- satt sysselsältrungsmässig
krympning av branschen. Denna grundsyn delas av bl. a. Lessebo kommun och
Svenska fabriksarbetareförbundet.
Några
remissinstanser, SAF-Industriförbundet och Svenska glasbruksföreningen,
ifrågasätter om de föreslagna åtgärderna kan ge annat än temporära resultat. SAF-Industriförbundet
menar alt den främsta orsaken tUl branschens problem står att finna i
lönekostnadsutvecklingen, som har gett särskilt kraftiga effekter inom denna
myckel arbetskraftsintensiva bransch. Detta, enligt SAF-Industriförbundet,
grundläggande problem har inte behandlats av arbetsgruppen och går inte heller
alt komma till rätta med genom de av arbetsgmppen föreslagna åtgärderna.
Svenska fabriksarbetareförbundet menar för sin del att arbetsgmppen alltför
starkt har försökt framtona lönekostnadsutvecklingen som orsak tiU branschens
besvärliga situation. Orsaken förefaUer enhgt förbundet i stället främst vara
företagens strävan att minska lönekostnadernas andel av produktionsvärdet genora
minskad efterbearbetning och även i övrigt genom en övergång tUl mindre arbetskrävande
produkter. De svenska glasbruken klarar enligt förbundet inte den utländska
konkur-
Prop. 1976/77: 61 9
rensen
på dessa produktområden. Denna utveckling innebär att företagen har bäddat för
en successiv krympning av branschen. En ytterligare konsekvens av den ändrade
produktinriktningen har enligl förbundet varit att yrkesskickligheten i
branschen på flera områden har gått förlorad. Förbundet menar att arbetsgruppen
i sin analys inte har förmått utveckla denna problematik. Liknande synpunkter
framförs även av länsstyrelsen i Kalmar län.
Flera
remissinstanser framför således viss kritik såväl mot omfattningen av och
inriktningen i arbetsgmppens förslag till åtgärder som mol den analys som har
bildat ulgångspunkl för förslagen. Nästan samtliga remissinstanser anser sig
emellertid i princip kunna tillstyrka a r-betsgruppens förslag till åtgärder.
Förslagel
om fortsatta exportfrämjande åtgärder tillstyrks av samtliga remissinstanser
som har yttrat sig i denna fråga. Handelskamrarna i Kalmar län och i
Kronobergs och Blekinge län framhåller vikten av samordning av den
internationella marknadsföringen för alt en positiv utveckling ska uppnås.
Liknande synpunkter framförs av bl, a, STU och Svenska fabriksarbetareförbundel.
Flera remissinstanser, bl, a, KK, Sveriges Exportråd och Svenska fabriksarbetareförbundel
menar att ett exportstöd bör kunna utgå lill såväl kollektiva som
företagsindividuella exportsatsningar. Exportrådet framhåller att med det höga
koslnadsläge som svenskt glas har i dag avsättningsmöjligheter finns endast på
högprismarknader där exporlaktiviteterna kräver betydande finansiella insatser.
För genomförandet av effektiva aktiviteter på dessa marknader anser exportrådet
att den anslagsram och den programperiod som arbetsgruppen har föreslagil är
ett minimum, LO erinrar i sitt yttrande om att organisationen tidigare och i
annat sammanhang har föreslagit att bildandet av ett exportbolag med starkt
statligt inflytande borde utredas. LO aktuaUserar nu ånyo detta förslag.
Exportbolaget skulle enligt LO inrikta sig på branscher med exklusiva kvalitetsprodukter
såsom glas, hemtexlilier och möbler.
Den
av arbetsgruppen föreslagna ökningen av anslagsramen för o m-ställningsfrämjande
åtgärder tillstyrks i princip av de remissinstanser som har tagit upp denna
fråga. Även den inriktning av omslällningsstödet som föreslås av arbetsgruppen tUlstyrks,
Behovet
av ökat forsknings- och utvecklingsarbete inom den manuella glasinduslrin har
tagits upp av flera remissinstanser. Härvid framhålls vikten av ökade insatser
på delta område och tillstyrks förslaget alt behovet av forsknings- och
utvecklingsinsatser särskilt utreds, STU ger i sitt yttrande en redogörelse
för det forsknings- och utvecklingsarbete som f. n, bedrivs inom detla område.
Vad gäller den kollekliva forskningen som bedrivs vid Glasforskningsinslitutet
har det totala stödel under treårsperioden 1973/741975/76 uppgått tUl 2,4
milj, kr,, varav hälfien har finansierats med statiiga medel via STU, För in-
Prop. 1976/77: 61 10
nevarande
treårsperiod har den totala medelsramen ökat till nära 3,4 milj, kr, STU erinrar
även om alt STU under innevarande budgetär planerar en utredning rörande behov
och inriktning av framtida forsknings-och utvecklingsinsatser inom svensk
glasindustri och då framför allt den manueUa glasinduslrin,
I
fråga om behovet av en ökad investeringsaktivitet inom branschen är
remissopinionen samstämmig. Flera av de remissinstanser som tagit upp denna
fråga ansluter sig även till arbetsgruppens uppfattning atl branschen har
begränsade möjligheter alt av egen kraft genomföra erforderliga investeringar.
Länsstyrelsen i Kalmar län. Svenska fabriksarbetareförbundet, KF m. fl. menar
dock att arbetsgruppens kalkyl över behovet av kapitaltillskott till branschen
är alltför schablonmässig. Arbetsgruppens förslag om finansiellt slöd möter
emellertid ingen erinran. Bland de mest angelägna behovsområdena för en ökad
investeringsaktivitet nämner flera remissinstanser arbetsmiljön. Som ell konkret
och angeläget investeringsprojekt framhåller bl. a. arbetarskydds-styrelsen och
STU den inom branschen planerade gemensamma råvaru-anläggningen.
Några
remissinstanser diskuterar i sina yttranden arbetsgruppens förslag till strukturplan
för branschen, KF understryker behovet av att föreslagna stödåtgärder kopplas
till en sådan plan. Stödåtgärder för branschen ulan en sådan plan kan enligt KF
komma att befästa i stället för att lösa långsiktiga problem i branschen. Även
Svenska fabriksarbetareförbundel förordar att en strukturplan för branschen
utarbetas. Detta bör enligt förbundet ske i nära samarbete med berörda
fackliga organisationer.
.Arbetsgruppens
förslag att frågan om utbildning för kollektivanställd personal särskilt
utreds möter ingen erinran. KK framhåller i sitt yttrande viklen av alt
yrkesskickligheten i branschen vidmaklhålles eftersom överlevnadsmöjligheterna
väsentligen ligger i elt tillvaratagande av de marknadssegment där bl. a.
hantverksmässiga traditioner ger konkurrensfördelar. SHIO framhåller i sitt
yttrande att den tvååriga specialkurs för glasbruken som finns i Nybro är en
viktig resurs för hela branschen. Organisationen finner det emeUertid önskvärt
all ytterligare sprida den under andra året vid glasbruken integrerade delen
av undervisningen. Beträffande den konstnärliga utbildningen erinrar SHIO om
att glasbruksskolan redan nu bereder elever vid Konstfackskolan utbildning
under en termin samt att en nyinrättad specialkurs i produktutformning på
försök har inrättats fr. o. m. höstterminen 1976. Denna ettåriga ulbildning är
avsedd specieUt för formgivare och tekniker inom glas- och träområdena.
Vad
slutiigen gäUer den av arbetsgruppen föreslagna rådgivande nämnden har
samtliga remissinstanser som yttrat sig i frågan tillstyrkt förslaget.
Prop.
1976/77: 61 H
5 Statens
industriverk
Statens
industriverk framhåller i sin anslagsframställning för budgetåret 1977/78 all
den manuella glasindustrin under etl flertal år har befunnit sig i ett
besvärligt konkurrensläge som har krävt betydande omslällningsåtgärder från
förelagens sida. Trots atl en betydande omstrukturering i branschen har skett
under senare år, bl. a. med hjälp av slalliga stimulansåtgärder, fortsätter
problemen. Industriverket anser att hillills beslutade statliga ålgärder inte
har varit tillräckliga för att åstadkomma långsiktig konkurrenskraft och
lönsamhet i branschen.
I
anslagsframställningen har industriverket lagil upp arbetsgruppens förslag i
vad avser branschfrämjande åtgärder. I likhet med arbetsgruppen föreslår
industriverket att anslaget för exporlfrämjande ålgärder ökas från nuvarande
700 000 kr. per år till 3 milj. kr. per år och atl anslaget för
omställningsfrämjande åtgärder ökas från nuvarande 400 000 kr. till 1,6 milj.
kr. per år.
6 Skrivelserna
från företrädare för den manuella
glasindustrin m. m.
I
skrivelsen den 23 augusti 1976 tar den särskilda projektstyrelsen beslående
av företrädare för de anställda och företagen inom den manuella glasindustrin
upp frågan om en för branschen gemensam anläggning för framstäUning av färdigblandad
råvara s. k, mäng, I skrivelsen framhålls alt arbetsmUjöproblemen kring glasbrukens
råvamblandning är akuta. Styrelsen anger två modeller för att lösa dessa
problem, nämligen antingen omfattande investeringar i mängkammaranläggningar
vid de enskilda bmken eller en enda och för branschen gemensam råvaruanläggning.
Den senare lösningen har den fördelen att miljöproblemen koncentreras till elt
ställe, Della ger möjlighet till en rationell och effektiv lösning av arbetsmUjöproblemen
samtidigt som en i övrigi mer rationell anläggning erhålls jämfört med alternativet
där råvarublandningen sker vid de enskilda bruken. Oavsett vilken av de två
lösningarna som väljs, uppges det totala investeringsbehovet bh ungefär delsamma.
Förelagen i branschen har emellertid begränsade möjligheter att själva svara
för finansieringen. Projektstyrelsen anser det angelägel all en ceniral råvaruanläggning
snabbi kommer lill stånd och alt staten medverkar finansiellt så alt projektet kan
genomföras. Till skrivelsen har projektstyrelsen fogat utredningsmaterial rörande
den planerade anläggningen.
Pukebergs
Glasbruk AB lar i skrivelsen den 8 oktober 1976 upp vissa frågor rörande glasinduslrin
och då bl, a. frågan i vilken utsträckning arbelsmiljöproblemen inom branschen
kan lösas genom den pelleteringsleknik som avses bli tillämpad vid den
planerade gemensamma råvaruanläggningen.
Prop. 1976/77: 61 j2
Länsstyrelsen
i Kalmar län tar i skrivelsen den 8 november 1976 upp frågan om val av lokaliseringsort
för den planerade råvaruanläggningen, Länsslyrelsen erinrar om alt den har
studerat olika lokali-seringsaltemativ och att Emmaboda och Nybro härvid har kommil
alt framstå som lämpliga orter. Mot bakgmnd av arbetsmarknadssituationen i
Emmaboda anser länsstyrelsen del angeläget att råvamanläggningen föriäggs dit.
Vidare förordar länsstyrelsen att staten medverkar i finansieringen av
anläggningen med lokaliseringsstöd,
I skrivelsen
den 20 december 1976 redovisar projektstyrelsen elt förslag till finansiering av
råvamanläggningen. Förslaget innebär att staten medverkar genom
lokaliseringsstöd samt dämtöver med ett särskUt ränle- och amorteringsfritt
avskrivningslån. Den totala investeringskostnaden för råvaruanläggningen
beräknas till 15 mUj. kr. I skrivelsen tas även upp frågan om lokaliseringsort
för anläggningen. Projektstyrelsen anser härvid Emmaboda vara lämplig ort.
7
Föredraganden
Den
manuella glasinduslrin har under det senaste decenniet utsatts för stora
påfrestningar. Vid sidan av konjunkturbetingade faktorer har problemen i hög
grad haft sitt ursprung i den tilltagande internationella konkurrensen från maskintUlverkat
glas. Den hantverksmässiga tillverkningen har härigenom trängts tillbaka på
flera produktområden. Denna utveckling har ställt de svenska glasbruken inför
betydande omställnings- och anpassningsproblem och flera glasbmk har tvingats
att upphöra med sin verksamhet.
Strukturomvandlingens
intensitet har samtidigt varierat. Under perioden 19701974 var utvecklingen
inom den manueUa glasinduslrin i flera hänseenden relativt stabil.
Sysselsättningsnivån var i stort sett konstant och antalet produktionsenheter
var oförändrat. Produktionsvärdet nära nog fördubblades och exportvärdet ökade
med 15 % per år. På hemmamarknaden lyckades de svenska glasbruken totalt sett
behålla en oförändrad marknadsandel.
Under
de senaste åren har dock situationen för de svenska glasbruken försämrats. Den
redan tidigare pressade lönsamheten försvagades ytterligare under år 1975 då
den internationella efterfrågan på svenskt glas minskade samtidigt som importen
steg mycket kraftigt. Del försvagade marknadsläget kan ses som ett resultat
dels av den internationella lågkonjunkturen, dels av att del relativa
kostnadslägel gentemot utländska tillverkare ytterligare försämrades. Del intemationella
konkurrensläget begränsar f. n. möjlighelerna alt kompensera kostnadsslegringarna
genom prishöjningar.
Vid
sidan av kostnads- och marknadsbelingade svårigheter finns inom branschen även
andra problem av varierande styrka. Till de mest akuta
Prop.
1976/77: 61 13
hör
arbetsmiljöproblemen, främsl i hyttorna och inom råvaruhanteringen.
Statsmakterna
har vid flera tillfällen under 1970-talet beslutat om särskilda stödåtgärder
för branschen. Branschfrämjande åtgärder för den manuella glasinduslrin
inleddes budgetåret 1970/71 med treåriga utbildnings- och exportprogram.
Exportprogrammet har därefier förlängts. Budgetåret 1972/73 kompletterades
åtgärderna med dels bidrag till konsultinsatser för omslällningsfrämjande
åtgärder, dels strukturgarantier. Enligt gällande riksdagsbeslut löper de
branschfrämjande åtgärderna för manuell glasindustri t, o. m, utgången av
innevarande budgetår.
Betydande
insalser har således redan nu gjorts för att underlätta en nödvändig
omställnings- och anpassningsprocess. Del är emellertid uppenbart all hittills
vidtagna åtgärder från såväl statsmakternas som företagens sida inte har
varit tillräckliga för att uppnå en tillfredsställande konkurrenskraft och
därmed långsiktig trygghet för de anslällda inom branschen.
Sommaren
1975 tillsatte statens industriverk en särskild arbetsgrupp med uppgift atl
närmare kartlägga situationen och utvecklingstendenserna inom den manuella glasinduslrin
saml överväga ytterligare ålgärder för alt förbättra branschens
konkurrenskraft. Arbetsgruppen publicerade i februari 1976 rapporten (SIND PM
1976: 3) Den manuella glasindustrin i Sverige. Rapporten har överlämnats lill
industridepartementet och har därefter remissbehandlats.
Arbetsgruppen
föreslår etl femårigt ålgärdsprogram med fortsatta branschfrämjande åtgärder
och dessuiom bl, a. elt finansiellt stöd till branschen.
I
likhel med arbetsgruppen och en samstämmig remissopinion anser jag att del läge
som den manueUa glasindustrin befinner sig i motiverar ytterligare statiiga
åtgärder. I framliden kommer med slor sannolikhet successivi skärpta krav att
ställas på den svenska manuella glasindustrin. Detla gäller i fråga om bl, a,
marknadsföringsinsatser, produktutveckling, produktionsteknisk utveckling,
effektivare produktionsutmstning och förbättrad arbetsmiljö, EnUgt min
bedömning är det endast elt fåtal glasbruk som av egen kraft kommer atl kunna
bemästra de problem som hänger samman härmed, Syftel med del ålgärdsprogram som
jag kommer att förorda är all på bästa säll medverka till all den långsikliga
konkurrenskraften i branschen stärks väsentligt för att de anslällda ska kunna
ges en tryggad sysselsättning. Jag kommer alt förorda även särskilda åtgärder
för all snabbt komma till rätta med de mest akuta arbetsmiljöproblemen.
Jag
vill emellertid understryka att statliga åtgärder för branschen måste ses som elt
lidsbegränsal slöd och som ell komplement tUl förelagens egna ansträngningar.
Myckel talar för all en i olika avseenden
Prop. 1976/77: 61 14
ökad
samverkan inom branschen blir avgörande för glasbrukens lönsamhet och
långsiktiga konkurrenskraft. Slödel bör därför ges en sådan utformning alt
samverkan och samarbete stimuleras.
Jag
övergår nu till att närmare behandla de särskilda åtgärder som är aktuella.
De
svenska glasbruken har under lång lid avsatt en väsentlig del av sin produktion
på utiändska marknader. Denna andel har under 1970-lalet legat på omkring 40 %
(värdemässigt). Även om exportandelen och exportberoendet varierar mellan de
enskilda glasbmken, framslår del som helt klart att möjUghetema till en
framgångsrik export alltmer har kommil all bli en avgörande överlevnadsfaklor
för flertalet glasbruk. Den omorientering i produklhänseende mol mer
konstnärligt präglade och prisokänsliga produkter som i viss mån har skett har
emellertid inneburit all företagen i ökad utsträckning har fått inrikta sig på
begränsade köparkalegorier. En bibehållen eller ökad export har därmed
förutsatt en vidgning av antalet avsättningsmarknader, något som hittills
endast i begränsad utsträckning har kunnai förverkligas. Detta har dessuiom
inneburit betydande ekonomiska påfrestningar för glasbruken.
De exporlfrämjande
åtgärderna som tidigare har beslutats av riksdagen torde ha underlättat
branschens exportsträvanden. Jag anser dock, i likhel med arbetsgruppen och de
remissinstanser som har yttrat sig i denna fråga, att fortsatta och väsentligt
vidgade exporlfrämjande ålgärder nu bör komma i fråga för den manuella
glasindustrin. För att branschen skall kunna uppnå en ökad och långsiktig
stabil export lorde del dock samtidigt vara nödvändigt med ett ökat och i fasta
former etablerat samarbele vad avser den internationella marknadsföringen. I
detta avseende delar jag den uppfattning som har framförts av flera
remissinstanser, bl. a. av handelskamrarna i Kalmar län samt i Kronobergs och
Blekinge län. Endast etl fåtal förelag i branschen lorde i dagsläget ha egna
resurser för att klara ett framgångsrikt exporlarbele. Jag finner det angeläget
att det exportkunnande och den exporterfaren-hel som redan nu finns inom vissa
glasbruk genom olika samarbelsaklivi-teler ges en ökad spridning i branschen.
Arbetsgruppen
har i sin rapport förordal att exportstödet koncentreras till
företagsindividuella projekt. I remissyttrandena från bl. a. kommerskollegium,
Sveriges exportråd och Svenska fabriksarbetareförbundet anförs att exportstöd
bör kunna utgå till såväl företagsindividuella som kollektiva
exportsatsningar. Jag vill erinra om att riksdagen vid 1975/76 års riksmöte har
beslutat om ändring i riktlinjerna för exportprogrammet för den manuella
glasindustrin i detta avseende (NU 1975/76: 53 s. 57, rskr 1975/76: 387).
Beslutet innebär att, vid sidan av slöd till kollekliva projekt, även förelagsindividuellt
utformat exportstöd i särskilda fall kan utgå. Jag finner nu gäUande riktUnjer
i detta avseende ändamålsenliga. Jag vUl i sammanhanget erinra även om den änd-
Prop.
1976/77: 61 15
ring
av reglerna för exportstödet som jag har förordal vid min anmälan av anslaget
Företags- och branschfrämjande åtgärder i budgelproposUionen 1977 (prop,
1976/77: 100 bU, 17 s, 66). Genom atl etablering av försäljningsorganisationer
utomlands föreslås kunna rymmas i de exportfrämjande åtgärderna bör effekten
av exportstödet öka.
Det
s, k, strukturstödet bidrag till konsultinsatser för omställningsfrämjande
åtgärder samt statliga lånegarantier, s. k. strukturgarantier infördes för
den manueUa glasindustrin fr. o. m. budgetåret 1972/73 och löper enligt
gällande riksdagsbeslut till utgången av innevarande budgetår. Strukturstödet
har varit ett viktigt medel för att underlätta den omställnings- och
omstruktureringsprocess som har varit nödvändig. Behov föreligger emellertid
alltjämt av intern rationalisering samt ökad samverkan och vidgat samarbete i
olika avseenden mellan glas-bmksförelagen.
I
arbetsgruppens rapport har föreslagits att bidrag till konsultinsatser skall
kunna utgå även till utredningar av teknisk natur. Denna ändrade inriktning i omslällningsstödet
har tillstyrkts av en bred remissopinion. För egen del vill jag erinra om att
jag vid min anmälan av anslaget Förelags- och branschfrämjande åtgärder i
budgetpropositionen 1977 (prop. 1976/77: 100 bil. 17 s. 67) har förordat att
användningsområdet för konsultinsatserna vidgas för samtUga branscher, som är
föremål för denna branschfrämjande åtgärd, till att omfatta även undersökningar
som syftar till all i förelagen införa redan utvecklad produktionsteknik och/eller
anpassa sådan teknik till företagens behov.
Mot
bakgrund av vad jag nu har anfört i fråga om exporlfrämjande åtgärder och
bidrag lill konsultinsatser för omställningsfrämjande åtgärder förordar jag atl
dessa åtgärder förlängs för den manuella glasindustrin med tre budgetår, dvs.
t. o. m. utgången av budgetåret 1979/80. Resurserna bör samtidigt väsentligt
utökas. Jag beräknar det totala medelsbehovel lill 10 milj. kr. för hela
treårsperioden. Likaledes förordar jag all systemet med strukturgarantier
förlängs för den manuella glasindustrin atl gälla under ytterligare tre
budgetår fr. o. m. budgelårel 1977/78. Vid min anmälan av anslaget Kostnader
för räntebefrielse vid slrukturgaranlier till företag inom vissa
industribranscher i budgetpropositionen 1977 (prop. 1976/77: 100 bil. 17 s. 75)
har jag förordat att den totala ramen för strukturgarantier höjs från nuvarande
125 milj. kr. till 155 milj. kr. Jag har härvid räknat med att behövligt utrymme
för slrukturgaranlier även lill den manuella glasinduslrin kommer alt föreligga
under del närmast kommande budgelårel. Den ram för räntebefrielse vid slrukturgaranlier
som jag vid min anmälan av nyssnämnda anslag har förordat anser jag vara
tillräcklig även för den manuella glasindustrin.
Den
manuella glasindustrin kännetecknas av en i huvudsak hantverksmässig
produktionsteknik. Produktionen är därmed relativt arbetsinten-
Prop. 1976/77: 61 16
siv,
vilket i kombination med under senare år snabbt stigande lönekostnader har
medfört en från produklionskostnadssynpunkt försvagad konkurrenskraft gentemot
utländska tiUverkare. I detta perspektiv måsle den svenska manuella
glasindustrin i allt väsentligt fortsätta anpassningen mol produktområden där
hög kvalitet och konstnärlig prägel utgör starkare saljargument än priset.
Förutsättningar härför bör enligt min bedömning föreligga. Även med etl
bibehållande av den manuella karaktären i väsentliga tUlverkningsmomenl, finns
det med nu tUlgänglig produktionsteknik utrymme för rationaliserings- och mekaniseringsål-gärder
av kostnadssänkande natur. Den pressade lönsamheten under lång tid för
flertalet glasbruk har emellertid resulterat i svårigheter bl, a, vad gäller
finansieringen av mer avancerad produktionsutmstning. För att den manuella
glasindustrin skall kunna bli långsiktigt livskraftig, måste relativt
omfattande rationaliserings- och mekaniseringsåtgärder genomföras.
Vid
sidan av den typ av investeringar som jag nu har nämnt finns inom branschen ett
akut behov av omfattande investeringar för att förbättra arbetsmiljön.
Förhållandena är i detta avseende mycket otillfredsställande, framför allt
inom råvaruhanteringen och kring smältpro-cessen.
Visserligen
finns möjlighet att erhålla särskilda garantilån för att förbättra
arbetsmiljön, enligt förordningen (1975: 632) om lånegaranti för
arbetsmiljöförbättringar, s. k. AG-lån, men enligt vad jag har inhämtat har
dessa garantilån av glasindustrin utnyttjats endast i mycket begränsad
omfattning. Anledningen härtill synes vara dels de begränsade belopp med vilket
garantUån kan utgå, dels begränsade möjligheler för flertalet glasbmk att klara
de i och för sig gynnsamma amorterings- och räntevillkor som är knutna till
dessa lån. Den pincipiella grundsyn som måsle anläggas är att kostnaderna för
att förbättra arbetsmiljön är en del av produktionskostnadema och att dessa
således skall bäras av företagen själva. De investeringar som behövs för all
uppnå en acceptabel arbetsmiljö i glasbruken är emellertid av sådan omfattning
att många glasbruk i praktiken har små eller inga möjligheter att själva
genomföra dessa med de finansieringsmöjligheter som i dag föreligger. Den
gemensamma anläggning för råvamblandning som nu planeras anser jag vara ett
viktigt steg i strävandena att komma till rätta med arbetsmiljöproblemen i
branschen. Jag återkommer till denna fråga i det följande.
Mot
bakgrund av vad jag nu har anfört förordar jag att ett särskilt
investeringsstöd sätts in för den manuella glasinduslrin under en lid av tre
år. Ett sådant stöd är angelägel både för alt höja branschens effektivitet och
för att förbättra arbetsmiljön i branschen, 1 denna fråga har jag samrått med
chefen för arbetsmarknadsdepartementet.
För
effektivitetshöjande investeringar i produktionsutmstning och för
Prop. 1976/77: 61 17
investeringar
som syftar till atl förbättra arbetsmiljön bör ett direkt stöd kunna lämnas i
form av avskrivningslån. Avskrivningslån bör kunna utgå med högst 50 % av
investeringskostnaderna.
Stöd
i form av avskrivningslån för effektivitetshöjande investeringar i produktionsutmstning
bör komma i fråga enbart för företag som ge nom den planerade investeringen,
eventuellt i kombination med ytterligare åtgärder, kan bedömas lönsamma och
långsiktigt konkurrenskraftiga. En så hög andel avskrivningslån som 50 % bör
komma i fråga endast i de fall investeringen inte endast har påtagligt effektivitetshöjande
effekt utan dessutom sker i anslutning till andra åtgärder som är av väsentlig
betydelse för branschens effektivitet och konkurrenskraft. Detla kan i
praktiken komma alt innebära alt en relativt hög bidragsandel kan beviljas
enbart i de fall som investeringen sker i anslutning till samverkan i konkreta
och fasta former mellan två eller flera företag. I övriga fall bör som regel
gälla atl avskrivningslånels andel av investeringskostna derna skall vara
lägre.
Hur
en samverkan konkret bör utformas vad gäller omfattning och inriktning varierar
naturligtvis från faU till fall. Medan för vissa företag ett ägarmässigt
samgående kan vara den lämpligaste formen, är i andra faU ett samarbele av mera
begränsad omfattning, t. ex. i fråga om gemensam marknadsföring, kanske den
bästa lösningen. Ytterligare andra former kan vara avtal om produktbyten,
produktutveckling eller gemensamt produktionstekniskt utvecklingsarbete. Jag
vill dock understryka att samverkan inte skall ses som ett självändamål utan
som etl medel för att uppnå lönsamhet och långsiktig konkurrenskraft.
Vid
beslut om slöd i form av avskrivningslån till investeringar som i första hand
syftar lill atl förbättra arbetsmUjön bör, i enlighet med vad jag tidigare har anförl,
den allmänna regeln vara alt företagen själva så långt möjligt skall svara för
finansieringen. Vidare bör gälla att endast företag som i det längre
perspektivet kan bedömas ha fömtsättningar för lönsam verksamhel bör komma i
fråga för avskrivningslån. Avskrivningslån för arbetsmUjöinvesteringar bör
vidare komma i fråga endast för sådana projekt som är avsedda alt lösa de mest
akuta arbetsmiljöproblemen och då i första hand i hyttorna och inom
råvaruhanteringen.
Avskrivningslånen,
som bör beviljas av statens industriverk, bör vara ränle- och amorteringsfria
och normalt skrivas av med ett lika stort belopp varje år under en period av
högst tio år. En förutsätining för avskrivningslån bör vara att industriverket
ges full insyn i företagets ekonomiska utveckling och i de samverkansplaner
som kan komma att utgöra vUlkor för beviljande av avskrivningslån. Det
ankommer på regeringen att meddela närmare föreskrifter för beviljande av
avskrivningslån. För stöd till effektivitetshöjande investeringar och arbetsmiljöinvesteringar
i form av avskrivningslån beräknar jag medelsbehovet tUl totalt 15 milj. kr.
under en treårsperiod, räknat fr. o. m. budgetåret 1977/78.
Prop. 1976/77: 61 18
För
att möjliggöra en ändamålsenlig fördelning av det investeringsstöd som jag nu
har förordat bör en översiktlig plan upprättas för investeringsstödets
fördelning på olika behovsområden. Detla arbele bör åvila statens industriverk
och ske efter samråd med företrädare för företag och anslällda i branschen.
En
särskild projektstyrelse inom branschen har i en skrivelse i augusti 1976
tagit upp bl. a. de miljöproblem som sammanhänger med blandning av råvaror tUl s.
k. mäng. Projektstyrelsen framhåller härvid alt problemen kan lösas antingen
genom investeringar i mängkammaranläggningar vid de enskilda bmken eller genom
att en för branschen gemensam anläggning för framställning av mäng byggs.
Investeringskostnaderna i de två alternativen bedöms beloppsmässigt
likvärdiga. En gemensam anläggning har enligt projektstyrelsen flera fördelar
och styrelsen anser att de miljöproblem som i dag är förenade med råvarublandningen
inom den manuella glasindustrin bäst löses med en för branschen gemensam
anläggning. Jag delar denna uppfattning och i likhel med projektstyrelsen och
flera av de remissinstanser som yttrat sig över arbetsgruppens rapport finner
jag det angeläget alt nämnda anläggning kommer till utförande.
I
fråga om investeringsstöd till den planerade råvamanläggningen vill jag anföra
följande. Diskussioner har under hösten 1976 förts mellan projektstyrelsen och
en konsult engagerad av industridepartementet. Syftel har härvid varit att få
fram en lämplig modell för finansieringen av råvaruanläggningen.
Projektstyrelsen har i december 1976 redovisat ett förslag till finansiering
som förutsätter dels alt lokaliseringsstöd beviljas med 6 milj. kr., dels att
staten skjuter till 2 milj. kr. i form av ett särskUt avskrivningslån. Den
totala kostnaden för anläggningen har av projektstyrelsen beräknats till 15
milj, kr, inkl, rörelsekapital.
Vad
gäller lokaliseringsort för anläggningen anser projektstyrelsen Emmaboda vara
lämplig.
1
likhel med projektstyrelsen och även länsstyrelsen i Kalmar län bedömer jag
Emmaboda vara lämplig lokaliseringsort för råvamanläggningen. Frågan om
lokaliseringsstöd bör dock prövas i sedvanlig ordning. Det investeringsstöd
som enligt projektstyrelsens kalkyl därutöver behövs anser jag bör kunna utgå
inom ramen för det särskilda investeringsstöd i form av avskrivningslån som
jag nyss har förordat för bl, a, arbetsmiljöförbättrande åtgärder. En
förutsättning för att särskilt statligt finansiellt stöd skall lämnas till
uppförandet av råvaruanläggningen bör dock vara en fuUgod uppslutning kring
projektet. I enlighet med vad jag tidigare har angivit bör det ankomma på siatens
industriverk atl pröva frågan om särskilt investeringsstöd till anläggningen.
De nu föreslagna avskrivningslånen bör kunna komma till användning även för
vissa investeringar som måste ske vid de enskilda bruken som en
Prop. 1976/77: 61 19
direkt
konsekvens av all en ceniral råvaruanläggning utnyttjas för inköp av mäng.
I
arbetsgruppens rapport framhålls behovet av forsknings- och utvecklingsarbete
inom branschen. Arbetsgruppen föreslår att detla utreds särskUt. Styrelsen för
teknisk utveckling (STU) har i sitt yttrande över arbetsgruppens rapport nämnt atl
elt sådant utredningsarbete planeras bli genomfört vid STU under innevarande
budgetår.
Det statiiga
stödet till den kollektiva forskningen för branschen är redan nu betydande.
Sommaren 1976 tecknades mellan STU och Stiftelsen glasforskning ett treårigt
avtal för det forsknings- och utvecklingsarbete som bedrivs vid
Glasforskningsinstitutet. Avtalet som löper till utgången av budgetåret 1978/79
innebär alt institutets resurser väsentligt har ökats, från totalt 2,4 milj.
kr. under föregående avtalsperiod till nära 3,4 milj. kr. under innevarande
avtalsperiod. Det statliga slödel täcker 50 % av kostnadema för denna
forskning. Den kollektiva forskning som bedrivs vid Glasforskningsinstitutet
avser i första hand materialteknik. Härutöver kan STU inom ramen för
behovsområdet Produktionsteknik bevUja enskilda eller gmpper av företag stöd
för produktionstekniskt utvecklingsarbete. Det är emellertid angeläget att
ökade insatser görs för produktionsteknisk utveckling inom den manuella glasindustrin.
Statsrådet
Johansson har vid sin anmälan av anslaget Styrelsen för teknisk utveckling:
Teknisk forskning och utveckling i budgetpropositionen 1977 (prop. 1976/77:
100 bil. 17 s. 227) räknat med ökade resurser för produktionsteknisk forskning
och utveckling inom den manuella glasindustrin och då i första hand för
samarbetsprojekt. För de närmast kommande tre budgetåren har beräknats totalt
1,2 mUj. kr.
Arbetsgruppen
har i sin rapport framhållit vikten av yrkesskicklighet inom den manuella
glasindustrin och föreslår mot den bakgmnden ett program för utbildning av koUektivanstäUd
personal inom kvalificerad produktion. Ett sådant program bör enligt
arbetsgruppen närmare utredas och knytas till den gymnasiala yrkesutbildningen
för glasarbetare. Jag delar uppfattningen att yrkesskickligheten inom den manueUa
glas-tillverkningen är av stor vikt. I själva verket är det en grundläggande förutsätining
för att branschen skall kunna arbeta inom konkurrenskraftiga produktområden.
Ansvaret
för den grundläggande yrkesutbildningen åvilar i huvudsak samhället. Inom
skolöverstyrelsen utarbetas f. n. i samarbete med arbetsmarknadens parter,
förslag till nya lim- och kursplaner för en tvåårig UtbUdning i manuell glaslillverkning.
Denna ulbildning avses ersätta den tvååriga specialkurs som nu anordnas.
Undervisningen under andra årskursen kommer att organiseras i form av inbyggd
undervisning, vilket innebär att det arbetstekniska momentet förläggs till
enskilda glasbruk. Skolöverstyrelsen räknar med att de nya tim- och
kursplanerna
Prop. 1976/77: 61 20
skall
föreUgga i början av detta år. Som redovisas i remissyttrandet från Sveriges
hantverks- och industriorganisation finns redan nu, utöver gmndläggande
yrkesutbildning för glasarbetare, fr.o.m. hösten 1976 även en specialkurs i
produktutformning inom glas- och Iräområdena. Vad gäller fortbildning för dem
som redan är verksamma inom glasinduslrin vill jag erinra om de möjUgheter som
finns atl utnyttja del allmänna utbildningsutbudet inom den kommunala
vuxenutbildningen. Inom den del av utbildningen som i särskilt hög grad är
yrkesinriktad pågår ell utvecklingsarbete inom skolöverstyrelsen. Samtliga
läroplaner som skall gälla efter den 1 juli 1977 skall ha faststäUts av skolöverstyrelsen
efler samråd med arbetsmarknadens parter. Det förbättrade utbudet inom
kommunal VuxenutbUdning är dock inte avsett atl ersätta företagens interna fortbUdningsverksamhet.
Jag vill erinra även orn den pågående utredningen (A 1975: 01) om
företagsutbildningen, som skall kartlägga bl. a. personalutbUdningen med hänsyn
till företagens behov av personal med yrkeskunskaper. Enligt vad jag har
inhämtat beräknas utredningens arbele vara avslutat våren 1977.
Mot
bakgrund av vad jag nu anfört och efter samråd med chefen för
utbildningsdepartementet och statsrådet Mogård finner jag inle anledning att
förorda ytterligare utbUdningsålgärder för den manuella glasindustrin.
Arbetsgruppen
föreslår att en rådgivande nämnd inrättas med uppgift alt fungera som
referensgrupp vid statens industriverk under programperioden. Förslaget
tillstyrks av samtliga remissinstanser. Även för egen del finner jag det
ändamålsenligt att en sådan nämnd inrättas. Enligt vad jag har inhämtat från industriverket
håller redan nu en rådgivande nämnd för manuell glasindustri på att bildas.
Anslagskonsekvensema
för nästa budgetår av de förslag som jag nu har lagl fram tar jag upp i det
följande. Härvid beaktar jag även kostnaderna vid statens industriverk för
administration av de ålgärder som jag har föreslagit. Beträffande förstärkta
resurser för produktionsteknisk forskning och utveckling har, som jag nyss har
nämnt, anslagsfrågan för budgetåret 1977/78 redan tagits upp i
budgetpropositionen 1977,
8
HemstäUan
Med
hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen
att
godkänna de av mig förordade riktlinjerna för åtgärder för den manuella
glasindustrin.
Prop.
1976/77: 61 21
9
Anslagsfrågor för budgetåret 1977/78
DRIFTBUDGETEN
FJORTONDE
HUVUDTITELN
B.
Industri m. m.
B
7. Företags- och branschfrämjande åtgärder
I
budgetpropositionen 1977 (prop. 1976/77: 100 bU. 17 s, 72) har regeringen föreslagit
riksdagen att under denna anslagsrubrik anvisa ett reservationsanslag av 45 610
000 kr.
Med
hänvisning till vad jag nyss har anfört i fråga om branschfrämjande åtgärder
för den manuella glasindustrin förordar jag att rubricerat anslag för budgetåret
1977/78 räknas upp med 3 milj. kr. Jag har härvid beräknat 2 milj. kr, för exporlfrämjande
ålgärder och 1 milj. kr. för omställningsfrämjande åtgärder.
Jag
hemställer att regeringen med ändring av sitt förslag i budgetpropositionen
föreslår riksdagen
alt
till Företags- och branschfrämjande ålgärder för budgetåret 1977/78 anvisa ett
med 3 000 000 kr. höjt reservationsanslag av 48 610 000 kr.
KAPITALBUDGETEN
V.
FONDEN FÖR LÅNEUNDERSTÖD
V:14.
Lån till investeringar inom manuell glasindustri
Nytt
anslag (förslag 9 000 000)
Inom
ramen för ett treårigt investeringsstöd för manuell glasindustri bör, som jag
tidigare har anfört, ulgå avskrivningslån tUl dels effektivitetshöjande
investeringar, dels vissa arbetsmiljöinvesteringar inom en ram av totalt 15
milj. kr. För budgetåret 1977/78 bör 9 milj. kr, anvisas. Jag hemställer att
regeringen föreslår riksdagen
att
till Lån till investeringar inom manuell glasindustri för budgetåret 1977/78
anvisa ett investeringsanslag av 9 000 000 kr.
Prop. 1976/77: 61 22
10
Beslut
Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar all genom
proposition föreslå riksdagen all aniaga de förslag som föredraganden har lagt
fram.
NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM H74 7M079
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
24 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (24)
24 kopplingar i 15 dokument.
- Prop. 1982/83:100 med förslag till statsbudget för budgetåret 1983/84 i texten
- Prop. 1981/82:100 med förslag till statsbudget för budgetåret 1982/83 i texten
- Prop. 1980/81:89 om vissa frågor rörande glasindustrin s. 2 · s. 16 i texten
- Bet. 1979/80:NU43 Med anledning av propositionen 1979/80:100 i vad avser vissa anslag inom industridepartementets verksamhetsområde samt motioner om näringspolitik m. m. s. 22 i texten
- Bet. 1978/79:NU28 Med anledning av propositionen 1978/79:100 i vad avser vissa anslag inom industridepartementets verksamhetsområde jämte motioner s. 16 · s. 17 · s. 18 · s. 19 i texten