om åtgärder för försörjningsberedskapen på skoområdet
65 sidor, varav 58 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 58 av 65 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1976/77:85, om åtgärder för försörjningsberedskapen på skoområdet
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1976/77: 85
Regeringens proposition
1976/77: 85
om åtgärder för
försörjningsberedskapen på skoområdet
beslutad den 24 febraari
1977.
Regeringen
förelägger riksdagen vad som har upptagits i bifogade utdrag av
regeringsprotokoll för den åtgärd eller det ändamål som framgår av föredragandens
hemställan.
opaginerad Kontrollera mot PDF
På regeringens vägnar
THORBJÖRN FÄLLDIN
STAFFAN
BURENSTAM LINDER
opaginerad Kontrollera mot PDF
Propositionens
huvudsakliga innehåll
I propositionen läggs fram förslag om åtgärder för
att trygga försörinings-beredskapen i fråga om skor.
Ett upprätthållande i fredstid av en viss löpande
produktion av läderskor bedöms som nödvändig från
försöriningsberedskapssynpunkt. En åriig fredsproduktion på ca 2 milj. par bör
säkerställas medan en produktion på 2,5 milj. par är önskvärd.
För att kunna bibehålla en aktiv läderskoindustri
bedöms en viss omstrukturering av industrin vara nödvändig. Någon hårdhänt
sammanslagning av företag bör dock inte ske. Möjligheter bör också föreligga
för livskraftiga, fristående företag att självständigt fortsätta sin
verksamhet.
För att främja omstraktureringen bör särskilda s.
k. skostrakturlån kunna utgå. Lånebeloppet föreslås för budgetåret 1977/78 bli
sammanlagt 10 milj. kr.
En modifiering föreslås av de s. k.
försöriningsberedskapslånen. För budgetåret 1977/78 beräknas en
medelsförbrukning på 10 milj. kr. Vidare beräknas en medelsförbrukning på 5
milj. kr. för utnyttjande av det s. k. offertförfarandet för att trygga den
långsiktiga försöriningsberedskapen.öff-ertförfarandet skall kunna avse dels
löpande produktion, dels s. k. malpåsekapacitet.
För avskrivningslån till investeringar inom skoindustrin
föreslås för budgetåret 1977/78 ett ökat anslag på 10 milj. kr. Ramen för lån
till teko-, sko- och garveriindustrier föreslås ökas till 170 milj. kr.
Riksdagen 1976/77. I saml. Nr 85
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1976/77:85
Utdrag
HANDELSDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid
regeringssammanträde 1977-02-24
Närvarande:
statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Bohman, Ahlmark, Romanus,
Turesson, Gustavsson, Antonsson, Mogård, Olsson, Dahlgren, Åsling, Söder,
Troedsson, Mundebo, Krönmark, Burenstam Linder, Wikström, Johansson, Friggebo
Föredragande:
statsrådet Burenstam Linder
Proposition
om åtgärder för försörjningsberedskapen på skoområdet.
1
Inledning
Det ekonomiska försvarets omfattning och inriktning
bestäms i allt väsentligt av vår säkerhetspolitik samt vårt näringslivs
struktur i dag och bedömda strakturer i framtiden. De planerings- och andra
beredskapsåtgärder som vidtas i fred syftar till att göra det möjligt att vid
krig, avspärrning eller annan kris täcka de mest oundgängliga behoven av
förnödenheter och tjänster.
Den
under efterkrigstiden starkt ökade utrikeshandeln har bidragit till en alltmer
utpräglad internationell arbetsfördelning. Denna utveckling har påskyndat
strukturomvandlingen inom den svenska industrin och handeln och därmed även ftt
konsekvenser för försörjningsberedskapen.
Statsmakterna
beslutade år 1972 om åtgärder för att förbättra försöonings-beredskapen på
beklädnadsområdet. (Prop. 1972:127, FöU 1972:25, rskr 1972:325)
Under 1975/76 års riksmöte fattade statsmakterna
beslut om förstärkta insatser för försöriningsberedskapen på beklädnadsområdet
(prop, 1975/ 76:57, NU 1975/76:15, rskr 1975/76:107; prop. 1975/76:206, NU
1975/76:70, rskr 1975/76:415).
Efter 1975/76 års riksmöte har försöriningsberedskapen
på beklädnadsområdet behandlats i ytteriigare utredningar och framställningar
från skilda intressenter. Jag avser att här i ett sammanhang behandla de
förslag som har lagts fram rörande skoområdet. Förslagen och de remissyttranden
som har inhämtats presenteras under olika avsnitt i det följande.
Prop.1976/77:85 3
2
Utvecklingen på skoområdet
Den totala svenska konsumtionen av skor ökade under
1960-talet. Därefter har konsumtionen successivt gått ned. Ar 1975 uppgick den
till ca 27 milj. par. Under de senaste 10 åren har konsumtionen av skor
minskat. Konsumtionen av läderskor har minskat kraftigare än den totala skokonsumtionen.
Konsumtionen av träskor har ökat betydligt. Den närmare utvecklingen i fråga om
tillförseln av olika skor framgår av följande tabell
Tillförseln
av skor 1960-1975 (1000 par)
Skotyp
1960
1965
1970
1971
1972
1973
1974
1975
Läderskor
15 680
18610
17 980
15 660
16410
13 040
12 270
13 590
Textilskor
2810
4 580
3 450
2 570
3 660
3 670
4210
4 600
Gummiskor
inkl, gummi-
stövlar
2 630
2 420
4 250
4 150
3 930
3 240
3 090
3 280
Skor
av synte-
tiskt material
450
870
2 150
3 550
3 600
4910
3 920
2 520
Träskor
1300
2 200
1390
1370
1 770
3 550
4 480
3 040
Andra
skor
1300
1 700
1380
1290
1 910
1440
200'
30
Totalt
24 170
30 380
30 600
28 590
31280
29 850
28 170
27 060
'
Minskningen från år 1973 beror delvis på ändring av varustatistiken.
Den totala svenska i m port en av skor ökade
kraftigt under 1950- och 1960-talen. En stagnation har därefter inträffat. För
år 1975 uppgick importandelen till 73 % för skor totalt och 75 % för läderskor.
Den närmare utvecklingen av importen framgår av följande tabell.
Importen
av skor 1960-1975 (1 000 par)
Skolyp
1960
1965
1970
1971
1972
1973
1974
1975
Läderskor
4010
7 570
11660
10 350
11 830
8 860
8 720
10 240
Textilskor
520
3 210
2 600
1900
2 790
2 970
3 590
4 000
Gummiskor
inkl, gummi-
stövlar
460
780
2 290
2 240
2 350
2 450
2 440
2 540
Skor
av synte-
tiskt material
410
550
2 100
3 520
3 620
4 920
3 900
2 490
Träskor
160
30
90
150
260
440
740
510
Andra
skor
1010
1 330
1380
1370
2000
1530
2001
40
Totalt
6 570
13 470
20 120
19 530
22 850
21 170
19 590
19 820
'
Minskningen från år 1973 beror delvis på ändring av varustatistiken.
Prop.
1976/77:85 4
Som framgår av följande tabell kommer importen av
skor till allra största delen från EG- och EFTA-områdena. Importen från
u-länderna är relativt liten men har ökat kraftigt.
Värdet av skoimporten fördelad på länderområden
1960-1970 och 1975 (milj. kr. löpande priser) samt genomsnittlig årlig
förändring av värdet av skopimporten i löpande priser 1960-1975 {%).
Genomsnittlig årlig
Land/länderområde
1960
1970
1975
förändring 1960-1975
EG
70
188
279
9,7
EFTA
4
79
113
24,0
Statshandelsländer
6
12
12
4,7
U-länder
1
14
54
33,4
Övriga
4
16
45
18,1
Totalt
85
309
503
12,6
Även exporten av skor har ökat snabbt som framgår
av följande tabell. Detta gäller främst träskor som svarade för ca 60 % av
skoexporten år 1975.
Exporten
av skor 1960-1975 (I 000 par)
Skotyp
1960
1965
1970
1971
1972
1973
1974
1975
Läderskor
120
300
750
760
1090
1060
800
680
Textilskor
110
160
150
160
300
510
860
950
Gummiskor
inkl. gummi-
stövlar
290
460
880
730
620
680
570
490
Skor
av synte-
tiskt material
10
50
20
40
50
40
50
50
Träskor
30
270
2 760
2 690
4 060
3 640
3 270
3 570
Andra
skor
50
130
100
110
120
120
301
10
Totalt
610
1370
4 660
4 490
6 240
6 050
5 580
5 740
1
Minskningen från år 1973 beror delvis på ändringen av varustatistiken.
Den svenska skoproduktionen har minskat bl. a. mot
bakgrund av en stagnerande konsumtion och en tidvis snabbt ökande import under
1960-och 1970-talen. Den totala skoproduktionen gick således mellan åren 1960
och 1975 ned med 26 %. Minskningen av läderskoproduktionen var dock mer
drastisk och uppgick till drygt 65 %. Samtidigt ökade träskoproduktionen från
drygt 1 till över 6 milj. par. Den närmare utvecklingen av produktionen framgår
av följande tabell.
Prop.
1976/77:85
Produktion
av skor 1960-1975 (1 000 par)
Skotyp
1960
1965
1970
1971
1972
1973
1974
1975
Läderskor
11790
11340
7 070
6 070
5 670
5 240
4 350
4 030
Textilskor
2 400
1 530
1000
830
1 170
1 210
1480
1550
Gummiskor
inkl. gummis-
tövlar
2 460
2 420
2 840
2 640
2 200
1470
1220
1230
Skor
av synte-
tiskt material
50
370
70
70
30
30
70
70
Träskor
1 170
2 440
4 060
3910
5 570
6 750
7010
6 100
Andra
skor
500
260
100
30
30
30
30
-
Totalt
18 730
18 360
15 140
13 550
14 670
14 730
14 160
12 980
Den minskade produktionen har åtföljts av en
minskning av antalet anställda och antal arbetsställen inom skoindustrin. De
företag som nu återstår är främst mindre tillverkningsenheter.
3 Nuvarande
mål Tör Törsörjningsberedskapen på beklädnadsom
rådet
Riksdagen antog år 1972 de förslag som lades fram i
prop. 1972:127 angående åtgärder för försörjningsberedskapen på
beklädnadsområdet m. m. Föredragande departementschefen framhöll beträffande
försörjnings-uthållig h e t att försöriningen med beklädnadsvaror skall kunna
upprätthållas under en så lång avspärmingstid att en inte obetydlig produktion
inom landet är nödvändig för en tillfredsställande beredskap. På så sätt
behålls handlingsfrihet för framtida ställningstaganden till frågan om
uthålligheten inom totalförsvaret. Vidare uttalades att planeringen på
beklädnadsområdet tills vidare skulle kunna utgå från de bedömningar och
beräkningar som försörjningsberedskapsutredningen gjort av försörjningsstandard
sam tillförselbehov och produktionskapacitet.
Överstyrelsen för ekonomiskt försvar (ÖEF) har
efter år 1972 i beredskapsplaneringen på beklädnadsområdet vid beräkning av
behov av produktionskapacitet förutsatt en treårig avspärrning och vid
beräkning av beredskaps-lagringsbehovet förutsatt en tvåårig avspärrning.
4 Stöd
till skoindustrin
4.1
Åtgärder vidtagna inom landet
Genom de beslut som riksdagen fattade med anledning
av prop. 1972:127 infördes av försöriningsberedskapspolitiska skäl ett
investeringsstöd för viss teko- och skoindustri. Stödet utgörs av
avskrivningslån på tio år för upptill 50 % av investeringar i maskiner och
byggnader samt kreditgarantier. Låntagande företag åtar sig å sin sida att
upprätthålla viss produktion och
Prop.1976/77:85 6
produktionskapacitet.
Fram till utgången av år 1976 hade till skoindustrin sammanlagt beviljats 7,8
milj. kr, i avskrivningslån och 1,9 milj. kr. i kreditgarantier. Totalt hade
vid samma tidpunkt till teko-, sko- och läderindustrin beviljats 102,7 milj.
kr. i avskrivningslån och 34,5 milj. kr. i lånegarantier.
Vidare skall sådana myndigheter som upphandlar
textil- och lädervaror (inkl. skor) vid större upphandlingar samråda med ÖEF i
de fall lägsta anbud avser importerad vara och om det finns svensk
anbudsgivare. Särskilda medel -s.k. försörjningsberedskapsstöd- har genom
senare riksdagsbeslut ställts till ÖEF:s förfogande för att upphandlande
myndigheters merkostnader vid upphandling av dyrare svensk vara skall kunna
täckas (prop. 1975/76:57, NU 1975/76:15, rskr 1975/76:107),
Försöri-ningsberedskapsstödet som för vartdera av budgetåren 1975/76 och
1976/77 uppgår till 10 milj. kr. kan även utgå vid kommunal och
landstingskommunal upphandling. Stödet har hittills inte utnyttjats vid
upphandling av skor.
Vid årsskiftet 1975-1976 påbörjade ÖEF och statens
industriverk (SIND) gemensamt en utredning om alternativa sätt för den svenska
läderskoindustrin att så lönsamt som möjligt upprätthålla en från
försörjningsberedskapssynpunkt nödvändig skoproduktion.
För
att för försöriningsberedskapen väsentlig produktion skall kunna upprätthållas
inom landet under den tid denna utredning pågår beslöt riksdagen i juni 1976
efter förslag av regeringen att stöd skall kunna utgå till sådan produktion
genom statliga lån grundade på det s, k. offertförfarandet (prop, 1975/76:206,
NU 1975/76:70, rskr 1975/76:415), Offertförfarandet innebär att företag på
begäran av staten lämnar offert avseende merkostnaderna för att upprätthålla
viss produktion. Efter det att avtal slutits mellan företaget och staten utgår
ett stöd i form avs. k. villkorliga försörjningsberedskapslån som är ränte-
och amorteringsfria. Lånen, för vilka ett anslag på 12 milj, kr. har anvisats
budgetåret 1976/77, är i första hand avsedda för skoindustrin. Fram till den 15
februari har 4 milj, kr. lånats ut till företag inom skoindustrin.
Efter förslag av regeringen beslöt riksdagen i
december 1976 att staten skall ge Tretorn AB ett försöriningsberedskapslån på
högst 8 milj. kr. för att täcka eventuell förlust på företagets produktion av
gummistövlar under åren 1977 och 1978 (prop, 1976/77:16, FöU 1976/77:4, rskr
1976/77:31), Dessa medel ingår inte i den tidigare nämnda ramen på 12 milj. kr.
Under 1970-talet har branschfrämjande åtgärder
införts för skoindustrin i formavbl, a. exportfrämjandeåtgärder och
strukturstöd. För skoområdet har fram till och med budgetåret 1975/76 beviljats
ca 4,5 milj, kr. i bidrag. För vardera av budgetåren 1976/77 och 1977/78 utgår
2,5 milj. kr.
Riksdagen beslöt hösten 1975 med anledning av prop.
1975/76:57 om förstärkta strukturinsatser för skoindustrin inom en ram av 1
milj. kr. per budgetår t, o. m. budgetåret 1977/78. Vidare beslöts om
förstärkta exportfrämjande åtgärder för sko- och garveriindustrierna inom en
ram av likaså 1
Prop.1976/77:85 7
milj.
kr. per budgetår t. o, m. budgetåret 1977/78. Medlen tas upp på anslaget B. 8.
Strakturåtgärder under fjortonde huvudtiteln.
SIND har föreslagit regeringen att de av riksdagen
beslutade medlen för exportfrämjande åtgärder på 1 milj. kr. för budgetåret
1977/78 till viss del får användas för strukturåtgärder efter samråd med
Sveriges exportråd.
Regeringen framhåller i 1977 års budgetproposition
(prop. 1976/77:100, bil, 17, s. 73-74)att i fråga om användningen av anslaget
bör det ankomma på regeringen att fastställa den närmare fördelningen.
4.2 Åtgärder
vid gränsen
Regeringen redovisade i prop. 1975/76:57 för
riksdagen sin avsikt att begränsa importen i fråga om skor av läder och plast
samt gummistövlar. Begränsningen skulle avse importen från alla länder gentemot
vilka en begränsning inte redan förelåg.
Med verkan från den 5 november 1975 infördes
begränsningarav importen av läderskor, plastskor och gummistövlar från alla
länder utom statshandelsländerna genom tres. k, globalkontingenter. För
gummistövlar blev den total den 18 mars 1976 genom att tre länder för vilka
särskilda begränsningsarrangemang redan tidigare förelegat fördes in under
globalkontingenten. Den första fördelningsperioden var 5 november 1975 - 31
december 1976. Ny fördelningsperiod är 1 januari - 31 december 1977.
Globalkontingenternas storlek utgör på årsbasis:
för läderskor 8 965 000 par
för
plastskor 3 743 000 par
för
gummistövlar 1544 000 par
Kontingenterna för innevarande år är oförändrade
jämfört medföregående tolvmånadersnivå.
Införandet av globalkontingenter på skoområdet
notifierades inför ikraftträdandet till EG, EFTA, GATT och OECD.
Importen av läder- och plastskor samt gummistövlar
från statshandelsländerna begränsas sedan lång tid tillbaka genom särskilda
importbegränsningar.
4.3 Åtgärder
vidtagna i andra länder
4.3.1
Interna stödåtgärder som riktar sig direkt till skoinduslrin
Norge införde den I januari 1976ett driftsbidrag om
2:00 Nkr/arbetstimme (utgår f. n. med 2,40 Nkr/arbetstimme) för bl. a.
beklädnads- (inkl. sko-), möbel-, glas- och fiskkonserveringsindustrierna.
Vidare beviljas skoindustrin stöd inom ramen för den s. k. omställningsfondens
verksamhet, ömställningsfondens stöd består av 50-procentiga bidrag för
bestridande av kostnader i samband med anpassning av exportproduktion,
utbildning.
Prop.
1976/77:85 8
etablerings-
och driftskostnader i initialskedet för försäljnings- och exportkontor i Norge
eller utomlands för grupper av samarbetande företag, utredningar angående
omstruktureringsmöjligheter etc. Under år 1976 beviljades skoindustrin anslag
för ca I milj. Nkr.
Nederländerna har infört ett särskilt omställnings-
och investeringsstöd för skoindustrin, vilket 1970 sysselsatte ca 10 000
personer jämfört med ca 5 000 f. n. Anslag har beviljats för 4,3 milj. gulden
(ca 7 milj. kr.) avseende 1976-1977. Stödet täcker 20 % av
investeringskostnaderna. Stöd utgår även i samband med undersökningar vad
gäller omstruktureringar av företag, utbildning, marknadsföring etc,
I Belgien infördes år 1975 ett stöd om 90 milj.
belgiska franc (ca 10 milj. kr.) för omställningsfrämjande åtgärder till
skoindustrin. Någon ansökan om stöd har emellertid inte inkommit.
I Storbritannien ges stöd för resekostnader vid
deltagande i mässor, dock inte till sådana inom Europa.
4.3.2
Åtgärder vid gränsen
Irland härav EG-kommissionen mdgi vits ta ut högre
tullar för skodon med ovanläder enligt följande tablå (tullar i %).
Tull
Tull
Tull
Tull
Gällande tull
75-12-31
76-01-01
77-01-01
77-07-01
t, cm, 1977
enl. ordin.
enl, ordin.
enl, ordin.
avveckl,-
avveckl,-
avveckl,-
schema
schema
chema
Storbritannien
10
5
0
0
9
Övr,
EG-länder
samt
EFTA-län-
der
21,6
10,8
10,8
0
18,5
Övr,
tredje län-
der
26,4
17,2
17,2
8
23,5
Från EG:s sida har tullskyddet motiverats med att
rådrum behövs för att ge den irländska skoindustrin tid för att planera och
genomföra ett omstruktureringsprogram,
Frankrike införde i juli 1976 ett
licensövervakningssystem för import av skor från övriga EG-länder, bl, a, för
att fö en bättre överblick av importen från Italien. Övervakningssystemet
upphörde emellertid vid årsskiftet 1976-1977. I USA har International Trade
Commission (ITC) i juni 1977 rekommenderat presidenten att införa s. k. tullkvoter
för skoimporten. Förslaget innebär att det under en femårsperiod skulle utgå
högre tull (40 % med successiv avveckling till nuvarande 10 %) för skoimport
som överstiger 265,5 milj. par/år. Presidenten måste inom 60 dagar ta ställning
till ITC:s förslag.
Prop.1976/77:85 9
5
Det ekonomiska försvarets långsiktsplanering
Inom det ekonomiska försvaret bedrivs sedan några
år försök med långsiktsplanering. Långsiktsplaneringen omfattar samtliga till
det ekonomiska försvaret hänförliga försöriningsområden. Försöksverksamheten
med långsiktsplanering har utgjorts av perspektivstudier och programplanering.
Perspektivstudiearbetet har bedrivits i två faser.
I fas 1 studerades möjliga utformningar (inriktningar) av det ekonomiska
försvaret på 15 års sikt i olika framtida tänkbara konfiiktsituationer. ÖEF
inlämnade i oktober 1974 en redovisning av studien till regeringen.
1
fas 2 gjordes en analys av möjligheterna att vid alternativa handlingsvägar för
det ekonomiska försvaret under perioden 1977/78-1981/82 uppnå de i
perspektivstudiernas fas 1 studerade utformningarna av det ekonomiska försvaret
vid 1990-lalets början. Syftet med arbetet i denna fas var alt ett direkt
underiag skulle erhållas för statsmakternas inriktning av myndigheternas
programplanering i de hänseenden som är av betydelse från
totalför-svarssynpunkt. ÖEF inlämnade i oktober 1975 en redovisning av perspektivstudie
del 2 till regeringen.
Under år 1976 bedrevs programplanering som syftade
till alt ta fram handlingsprogram fördel ekonomiska försvarets utveckling för
en period av fem år. Programplaner för denna period inlämnades till regeringen
i oktober 1976.
Inom regeringskansliet förbereds förslag rörande
totalförsvarets utformning för de närmaste fem åren varvid bl. a.
perspektivstudierna och programplanerna inom det ekonomiska försvaret kommer
att utgöra grund för regeringens ställningslagande.
Enligt chefens för handelsdepartementet anvisningar
har ett antal kris- och angreppsfall utnyttjats i det ekonomiska försvarets
perspektivstudier och programplanering såsom exempel på sådana miljöer, i vilka
del ekonomiska försvaret i framliden bör kunna verka.
De båda för planeringens innehåll mest avgörande
fallen kan beskrivas på följande sätt.
Avspärrningen
"Dl" innebär all Sverige vid krig i Europa mellan stormakter är
neutralt. Under relativt långa perioder före, under och efter kriget är Sverige
till en större del av tiden partiellt och till mindre del helt avspärrat med avseende
pä fiertalet försöriningsviktiga varor. Under del av förloppet uppstår av olika
anledningar störningar i de handelsförbindelser som alltjämt kan upprätthållas.
Sverige lär utöver avspärrningens konsekvenser vidkännas andra störningar och
påfrestningar av varierande omfattning och varaktighet.
Fallet (med undantag av efterkristiden) avser en
tidsperiod på omkring ett år och är indelat i fyra perioder med successivt
avlagande import. Under de tre första perioderna uppgår importen till 80, 50
resp. 10 96 av den normala importen. Under den fjärde perioden förekommer inte
någon import. Härtill
Prop.
1976/77:85 10
kommer
en femte period, en efterkrisperiod, på omkring två år då importen uppgår till
i genomsnitt 40 % av normal import. Viss export förekommer under de
tidsperioder då också import förutsätts vara möjlig.
Kriget "Al" karaktäriseras av anfall mol
norra och södra Sverige i samband med storkrig i Europa. Före angreppet på
Sverige inträffar omfattande slörningari utrikeshandeln. Fallet(med
undantagavefterkrigstidenjavseren tidsperiod av omkring ett år och är indelat i
fyra perioder med successivt avtagande import. I de olika perioderna uppgår
importen till 90, 65, 35 resp.
5 9é
av normal import. Till fallet hören femte period,en efterkrigsperiod, på
omkring ett år då importen uppgår till 40 % av den normala importen. Viss
export förekommer under de olika tidsperioderna.
De för fallen "Dl" och "Al"
angivna uppgifterna om import avser genomsnittsvärden för resp, period. Båda
fallen beskriver en utveckling som börjar och slutar i lägen då utrikeshandeln
är "normal". Förutsättningarna i fråga om import varierar för olika
varor.
Med efterkrigs- och efterkrislid avses den period
som böriar omedelbart efter avslutandet av stridshandlingar i Sverige resp. vår
omvärld och avslutas vid den tidpunkt då importen i huvudsak har återgått till
normal omfattning. Enligt chefens för handelsdepartementet anvisningar för
programplaneringen skulle för efterkris- resp. efterkrigstider dvs. den femte
och sista av de perioder som fallen har indelats i endast inplaneras
administrativa beredskapsåtgärder. Behov har således i programplaneringen inte
beräknats av t. ex, beredskapslagring för en efterkris- eller efterkrigstid.
ÖEF har fött uppdrag att i samarbete med övriga berörda myndigheter bedriva
studier rörande behovet av beredskapsåtgärder för efterkris(krigs-)tid,
1
den programplan som ÖEF i augusti 1976 inlämnade till regeringen angavs som mål
för programmet Beklädnad m. m. att civilbefolkningens, försvarsmaktens och
övriga myndigheters behov under tre års partiell avspärrning skulle vara
dimensionerande för kraven på tillverkningskapacitet, medan motsvarande behov
under två år skulle vara dimensionerande för lagringens omfattning, ÖEF
framhåller att dessa mål ställts upp mot bakgrund av
försöriningsberedskapsutredningens förslag och vad föredragande departementschefen
uttalade i prop. 1972:127 om riktlinjer för uthållighet och standard och att
dessa mål i stort även motsvarar de krav som kan härledas ur avspärrningsfallet
"Dl".
6 Promemorian (Ds H 1976:7) Skor i kristid
Statsmakterna tog genom riksdagsbeslutet år 1972
(FöU 1972:25, rskr 1972:325) i avvaktan på ytteriigare underiag inför 1977 års
totalförsvarsbeslut endast preliminär ställning till försöriningsuthålligheten
och försörinings-standarden på beklädnadsområdet. 1 syfte att aktualisera
beslutsunderiaget inför förnyade ställningstaganden i dessa frågor tillkallade
chefen för handelsdepartementet i börian av september 1976 en särskild
utredare.
Prop.
1976/77:85 II
Utredareni
som antog benämningen Beklädnadsutredningen, överlämnade i december 1976 till
chefen för handelsdepartementet promemorian (Ds H 1976:7) Skor i kristid. Efter
remiss har yttranden över promemorian avgetts a v överbefälhavaren (ÖB),
försvarets materielverk (FMV), kommerskollegium (KK), konsumentverket, ÖEF,
arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), SIND, kooperativa förbundet (KF), Sveriges handelsagenters
förbund, Sveriges hantverks- och industriorganisation (SHIÖ) i ett med Sveriges
skomakarmäs-tarförbund gemensamt yttrande, Sveriges industriförbund, Sveriges
köpmannaförbund, Landsorganisationen i Sverige (Lö) samt Tjänstemännens
centralorganisation (TCO).
6.1
Promemorians innehåll i stort
Utredaren redogör inledningsvis för de senaste 15
årens utveckling på skoområdet och för de olika stödåtgärder som främst under
1970-talet satts in för att stödja den inhemska produktionen.
1 prop. 1972:127 angående försörjningsberedskapen
pä beklädnadsområdet uttalade föredragande departementschefen rörande
försörjningsuthålligheten på beklädnadsområdet följande.
Frågan om uthållighet har enligt min mening
hittills inte studerats tillräckligt inom de s, k. miljöstudierna. Jag betonade
därför i mina anvisningar den 10 september 1971 till ÖEF vikten av att denna
fråga ägnades särskild uppmärksamhet i det fortsatta studiearbetet. Den
verksamhet som f. n. bedrivs vid försvarsdepartementet inom ramen för sekretariatet
för säkerhetspolitik och långsiktsplanering inom totalförsvaret inkluderar
sådana studier av framtida krig och krisers karaktär som erfordras för en
analys av försöriningsuthålligheten, Kunskapsunderiaget kommer därför att
successivt förbättras. Starka skäl talar emellertid för att man tills vidare
bör räkna med att försörjningen med beklädnadsvaror skall kunna upprätthållas
under en så lång avspärrningstid att en inte obetydlig produktion inom landet
är nödvändig för en tillfredsställande beredskap. På sä sätt behålls handlingsfrihet
för framtida ställningstaganden till frågan om uthålligheten inom
totalförsvaret.
Beträffande den försörjningsstandard som skall
kunna upprätthållas uttalade föredragande departementschefen att
beredskapsplanläggningen på beklädnadsområdet tills vidare i huvudsak borde
kunna utgå från de bedömningar och beräkningar som
försöriningsberedskapsutredningen (Ds H 1972:3) gjort av försörjningsstandard
samt tillförselbehov och produktionskapacitet.
Utredaren diskuterar i promemorian (Ds H 1976:7)
Skor i kristid frågan om försörjningsuthålligheten på beklädnadsområdet.
Han anser att tillförselbehoven på
beklädnadsområdet bör beräknas med utgångspunkt från den typ av kris- och
angreppsfall som använts i det ekonomiska försvarets försök med
långsiktsplanering.
'
Byråchefen Åke Hjalmarsson
Prop. 1976/77:85 12
1 fråga om en efterkrislid, framhåller utredaren,
har i enlighet med chefens för handelsdepartementet anvisningar i
programplaneringen endast beaktats behoven av planerings- och
administrationsresurser.
Han
anser att del är rimligt att försöriningsuthålligheten prioriteras i fråga om
oumbärliga förnödenheter och att beklädnadsvarorna bör hänföras till dessa.
Frågan om efterkris- resp. efterkrigstid skall ingå i bedömningen av lämplig
försöriningsuthållighet är särskilt viktig på beklädnadsområdet. På detta
område är det nämligen nödvändigt att göra en avvägning mellan i första hand de
två åtgärderna beredskapslagring och vidmakthållande av produktionskapacitet.
För en kortare kris är det således kostnadsmässigt lämpligt med en relativt
större inriktning på beredskapslagring än på bibehållande av produktion, medan
förhållandet är det motsatta för en längre kris. Sålunda konstaterar utredaren
att om en kortare kris på ca ett är läggs till grund för planeringen blir det
ekonomiskt fördelaktigt att satsa enbart på lagring, öm längre kriser
förutsätts kunna inträffa är det emellertid förenat med mindre risk att
bibehålla en produktionskapacitet än.att enbart satsa på beredskapslagring. För
att även belysa konsekvenserna av en mer ambitiös målsättning bör i analysen
även en längre period beaktas. Detta kan enligt utredaren lämpligen ske genom
att hänsyn tas till i princip hela utsträckningen hos de kris- och
angreppsfall som använts vid försöken med långsiktsplanering.
1
sina överväganden har utredaren utgått från krisfallet Dl vilket avser en
avspärrningsperiod på ca ett år exklusive efterkristid. Detta fall har visat
sig vara dimensionerande för behovet av beredskapsåtgärder på
beklädnadsom-rådel i programplaneringen. Härutöver har en efterkristid på två
år beaktats. Detta innebär en sammanlagd kristid på tre år.
På
beklädnadsområdet bör enligt utredaren med försörjningsstandard i princip avses
innehav av kläder och skor och inte inköp. Han har utgått från att alla
människor i åldern 15-70 år i en kris bör ha tillgång till minst ett par grövre
skor som kan användas utomhus i kallt och fuktigt väder samt ett par
gummistövlar. Barn och ungdom i åldern 1-14 år har förutsatts kunna tilldelas
ett par grövre lågskor eller kängor varje år och ett par gummistövlar vartannat
år. Barn som är 1-2 år gamla bör enligt utredningen få särskild tilldelning av
ett par tunnare läderskor varie är, I fråga om barns behov förutsätts dock att
behovet det första året skall kunna halveras på grund av det befintliga
skoinnehavet vid krisens börian. För personer som är äldre än 70 år har
förutsatts en tilldelning av ett par grövre läderskor för en treårig kris.
Tilldelningen av arbetsskor inkl. skyddsskor bör vara densamma som under
normala förhållanden.
1
fråga om försvarsmaktens behov har utredaren räknat med ett behov av I20
000pjäxor/kängoroch 145 000 grövre lågskor för en treårig kris. Därmed skulle
slitaget (ersättningsbehovet) för både inneliggande beredskapsstyrkor och
värnpliktsomgångar ersättas.
En
väsentligt ökad användning av träskor förutsätts kunna ske. Dessa skall
Prop.
1976/77:85 13
främst
ersätta tunnare läderskor. Varje person bör sålunda kunna tilldelas ett par
träskor per år. Under ett första krisår har dock tilldelningen beräknats vara
hälften så stor.
En särskild tilldelning har beräknats i fråga om
grövre lågskor och gummistövlar för personer som i ett krisläge övergår från
arbete inomhus till arbete utomhus.
Efter att ha redogjort för resultatet av den
garderobsundersökning som utfördes under hösten 1976 redovisar utredaren ett
beräknat tillförselbehov av läderskor, gummistövlar och träskor. Beräkningen
har utförts mot bakgrund av de av honom redovisade antagandena beträffande
försöriningsuthållighet och försöriningsstandard.
Utredaren har som redan nämnts utgått från ett
krisfall på tre år. Med de antaganden om k ris i m port som har gjorts i de för
programplaneringen anbefallda miljöbeskrivningarna beräknas den genomsnittliga
importen under krisfallet på beklädnadsområdet uppgå till 38 % av den normala.
För samtliga varuområden uppgår krisimporten till ca 35 % av den normala. Han
har även beräknat behov för en ett- respektive tvåårig kris samt för en
krisimport av beklädnadsvaror på 28 % och 48 % av fredsimporten.
Utredaren har räknat med att en minskning av de
kommersiella lagren bör kunna ske i ett krisläge. Han har utgående från totala
lageravalla slag av skor på 14-15 milj, par bedömt att drygt 5 milj. par utgör
i sammanhanget godtagbara tyf)er. Härav utgör läderskor knappt 2,4 milj, par.
Av dessa 5 resp. 2,4 milj. par beräknas därefter 50 96 alternativt 75 % som
tillgång dvs, 2,5-3,8 milj. par skor av alla typer respektive 1,2-1,8 milj. par
läderskor.
Enligt utredarens uppfattning bör en allmän
tilldelning av grövre lågskor till samtliga vuxna individer undvikas i
inledningen av en kris. Strävan bör i stället vara att utnyttja selektiva
ransoneringssystem enligt vilka tilldelning endast ges till bristgrupper.
Enligt utredaren måste emellertid en viss hänsyn tas till bristerna i ett
ransoneringssystem, Fören treårig kris anser han därför det vara rimligt att
räkna med att alla skall kunna erhålla minst ett par grövre lågskor. Detta
innebär att ett tillägg på ca 1,2 milj. par görs till det beräknade totala
behovet av läderskor. I fråga om övriga slag av skodon räknar utredaren inte
med att något motsvarande tillägg behöver göras.
Efter att ha tagit hänsyn till krisimport och
lageruttag redovisar utredaren det behov som återstår att täcka med inhemsk
produktion eller med andra beredskapsåtgärder.
Utredaren konstaterar att om behovet av skor med de
förutsättningar som gjorts skall täckas med produktion uppgår behovet av
fredstida produktion i fråga om läderskor till 1,3-1,9 milj, par per år.
Variationsvidden beror på de olika antaganden som gjorts om lageruttag och
krisimport. Ett särskilt tillägg har därvid gjorts av ransoneringstekniska
skäl. Den årliga produktionen är f. n. ca 3 milj. par. För gummistövlar har
beräknats ett fredstida produktionsbehov på mellan 0,6 och 1,0 milj. par per
år. Nuvarande produktion är ca 0,8 milj. par per år.
Prop. 1976/77:85 14
Utredaren har antagit alt en ökad användning av
träskor skall kunna ske i en kris. Behovet av produktionskapacitet beräknas
till omkring 3,6 milj. par per år. Nuvarande produktion är 3-5 milj. par per
år.
Enligt utredaren föreligger det inte några svårare problem
från försörjningsberedskapssynpunkt beträffande insatsvaror till skoindustrin.
Hit hör förutom läder och hudar detaljer som sulor, klackar, gelänk etc.
Utredaren övergår så till att presentera olika
strategier som kan övervägas för att bibehålla en rimlig försörjningsberedskap
avseende läderskor. Han framhåller inledningsvis alt den inhemska
produktionskapaciteten i fråga om läderskor, gummistövlar och träskor f, n. är
tillfredsställande från försöriningsberedskapssynpunkt. Produktionen av
träskor bedöms vara så lönsam att någon minskning av produktionskapaciteten
inte torde behöva befaras under överskådlig tid.
Beträffande
tillverkning av gummistövlar gäller speciella förutsättningar sedan hösten 1976
genom det avtal om upprätthållande av viss produktion och produktionskapacitet
för åren 1977 och 1978 som har slutits i oktober 1976 mellan Tretorn AB och
staten.
Utredaren konstaterar avslutningsvis att
produktionen av läderskor f n. överstiger det av utredningen beräknade behovet,
öm emellertid den utveckling som har skett under det senaste decenniet
fortsätter kommer produktionskapaciteten även framdeles att minska. Viss tid
finns därför enligt honom fören närmare analys av lämpliga metoder med vilka en
avsedd försöriningssäkerhet i fråga om läderskor i en avspärrningssituation kan
vinnas. Utredaren presenterar översiktligt fem olika strategier som kan
övervägas i ett sådant sammanhang. För två av strategierna har presenterats tre
skilda handlingsvägar. 1 huvudsak har bortsetts från arbetsmarknads- och
regionalpolitiska aspekter. De fem strategierna är:
1. Beredskapslagring centralt.
2. Beredskapslagring hos hushållen.
3. Erforderiig produktionskapacitet hålls i malpåse.
Vissa arbetsuppgifter vid skotillverkningen kräver emellertid särskild träning
och kunskap. Vapenfria värnpliktiga skulle kunna få utbildning härför.
4. Levande industri kombinerad med kapacitet i
malpåse.
Då det inte är troligt att skoindustrin i landet
helt skulle upphöra kan ett alternativ vara att kombinera levande industri med
kapacitet i malpåse. Den levande industrin skulle kunna få i uppdrag av staten
att ha ansvar för underhåll av lokaler och maskiner och utbildning av personal.
Utredaren pekar på tre möjliga handlingsvägar
enligt vilka erforderiig baskapacitet och malpåsekapacitet skulle kunna
säkerställas. Dessa innebär att utvecklingen får ha sin gång, att
förstatligande sker resp. att avtal träffas med privata företag om
upprätthållande av produktionskapacitet.
5. Löpande
produktion.
Försöriningsberedskapen
i fråga om skor kan också säkras genom att en
Prop.1976/77:85 15
löpande
produktion av erforderiig omfattning upprätthålls. I huvudsak kan samma
handlingsvägar här tänkas som för alternativet med en levande industri kombinerad
med en kapacitet i malpåse.
6.2
Remissyttranden
6.2.1
Försörjningsuthållighet
Utredaren har vid sina överväganden rörande
tillförsel av skor i en kristid utgått från det miljöunderiagsom använts vid
programplaneringen inom det ekonomiska försvaret. ÖÄanserattdettaärett lämpligt
tillvägagångssätt men framhåller att vad gäller försvarsmaktens behov av skor
bör hänsyn även tas till angreppsfallet A l:s angreppsfas.
Ingen av remissinstansema vänder sig mot utredarens
uppfattning att rnåiet för försörjningsuthålligheten bör sättas särskilt högt
för beklädnadsområdet och andra oundgängliga försöriningsområden,
ÖEF framhåller att för i synnerhet livsnödvändiga
varor som livsmedel, bränslen och beklädnadsvaror har eftersträvats att så
långt möjligt uppnå självförsörjning i en kris. Detta innebär enligt ÖEF att de
inhemska produktionsresurserna efter en omställningsperiod i allt väsentligt
bör kunna täcka behoven, nedskurna till en rimlig standard, ÖEF framhåller att
detta alltjämt bör eftersträvas inom dessa försörjningsområden. Denna grundläggande
målsättning kan inte uppfyllas om produktion och produktionskapacitet skulle
sjunka väsentligt.
Flera remissinstanser anser att en krisperiod på
mer än tre år bör bestämma beredskapen på beklädnadsområdet. ÖEF framhåller
således att antaganden om krismiljöer med nödvändighet måste innehålla ett
visst mått av osäkerhet. Korrigeringar i de vidtagna beredskapsåtgärderna kan
enligt ÖEF bl. a. erfordras beroende på förändringar i de säkerhetspolitiska
antagandena eller på grund av andra ändringar i planeringsförutsättningarna.
Medan det kan vara relativt okomplicerat att göra sådana korrigeringar i fråga
om beredskapslagring och vissa andra åtgärder, kan det vara utomordentligt
svårt att återskapa en gång nedlagd produktion. Det ställer därför stora krav
på förutseende och erforderiig hänsyn måste tas till osäkerhet i planeringsförutsättningarna
i valet av produktionsnivå på skoområdet. Den känslighetsanalys som
utredningsmannen utfört om krisperiodens längd borde enligt ÖEF därför även ha
avsett varianter av det "ursprungliga" fallet D 1 på upp till 63
månader,
Sveriges industriförbund anser att en sammanvägd
bedömning av fiera olika fall inkl. krigsfall borde ha lagts till grund för
övervägandena.
Enligt Beklädnadsarbetarnas förbunds uppfattning
kan det starkt ifrågasättas att räkna med så kort tid som två och tre år för
krigs- resp. avspärrningssituationer och återuppbyggnad till normalläge. TCO
framför liknande synpunkter. Eftersom utredaren inte behandlat krigssituationen
Prop. 1976/77:85 16
kommer
det enligt Beklädnadsarbetarnas förbund inte att finnas beredskap för att
tillverka de avsevärda kvantiteter militära skor som behövs i en sådan
situation.
6.2.2 Import
I en kristid
Utredaren har som redan nämnts i sina överväganden
utgått från det i programplaneringen använda förkortade krisfallet D 1 men med
tillägg av en efterkristid. För samma period uppgår skoimporten till i
genomsnitt 38 96, Utredaren har utfört variationer i fråga om importnivå.
Flertalet
remissinstanser har synpunkter på de från programplaneringen hämtade
antagandena om krisimport. Utredaren har förutsatt en krisimport på 3,4-5,9
milj. par för en treårig kris, ÖEF, Skofabrikantföreningen, Sveriges
Köpmannaförbund. Beklädnadsarbetarnas förbund och 7C0 anser att importförutsättningarna
är alltför optimistiska mot bakgrund av bl. a. att Sverige som neutralt land
torde få svårt att i en kris importera skor från militärblocken och att
utrikeshandeln i ett krigsdrabbat Europa knappast har återhämtat sig redan två
år efter ett krig. Köpmannaförbundet påpekar att det under det andra
världskriget inte förekom någon import av skor och att det är svårt att gissa
hur en krigssituation skulle te sig som skulle medge någon nämnvärd skoimport.
Av denna import anges en viss del kunna avse lättare läderskor, dock ej
modeskor, Sveriges indusirlförbund är särskilt tveksamt till importantagandena
under inledningsfasen av en avspärrningsperiod. KK betonar att antaganden om
importmöjligheterna med hänsyn till alla tänkbara variationer i krisförloppet
med nödvändighet får betraktas som osäkra, SIND ifrågasätter om inte
importmöjligheterna överskattats och hänvisar till att läderskoindustrin i våra
grannländer, med Finland som möjligt undantag är på stark retur. ÖEF räknar för
egen del med en krisimport av läderskor på drygt 4 milj. par för en kris på 2,5
år. Häri ingår delvis tunnare läderskor.
6.2.3 Försörjningsstandard
Enligt utredaren bör med försöriningsstandard pä
beklädnadsområdet i princip avses innehav av kläder och skor. Han föreslår att
alla människor i åldern 15-70 år bör ha tillgång till ett par grövre skor som
kan användas utomhus i kallt och fuktigt väder samt ett par gummistövlar.
Flera
remissinstanser är kritiska till att inte även kängor/pjäxor ingår i
"krisgarderoben" vilket var fallet i FBU:s beräkningar. Ö£/anser
således att det inte finns skäl att frångå FBU:s normer i annan mån än att ett
"kompletteringsbehov" av kängor/pjäxor på 2 milj, par inte bör ingå i
beräkningarna Skofabrikaniföreningen menar att något motiv inte angetts för att
sänka försöriningsstandarden på detta sätt. Även Sveriges industriförbund och
Beklädnadsarbelarnas förbund anser att ett par stövlar/kängor bör ingå i
minimistandarden för innehav. Enligt konsumentverket bör gummistövlar
Prop.1976/77:85 17
ersättas
av gummi/läderskor vilka kan användas både i kallt väder med fuktigt väglag och
i relativt djup snö.
Utredarens förslag beträffande tilldelning till
barn i åldern 1-14 år möter invändningar från några instanser. Således
framhåller både SkofabrlkaniJÖ-reningen, Beklädnadsarbelarnas förbund och TCO
alt en tilldelning på ett par grövre skor per år och barn är för litet. Enligt
båda dessa remissinstanser är det slitage och inte, som utredaren antagit, det
förhållandet att barn växer ur skor, som bestämmer barns behov av skor,
ÖEFanser alt tilldelningen även under det första året bör vara ett par skor per
barn, FMV betonar att effekten för försvarets del av att grovskorna inte ingår
i "krisgarderoben" kan bli negativ, genom alt intresset för att
tillverka dessa skor inom landet blir lågt. Importmöjligheter ifråga om dessa
skor saknas helt enlgit FMV. Enligt konsumentverkets uppfattning bör barn under
4 år förutom ett par grövre lågskor och ett par gummistövlar, varie år även
tilldelas ett par fodrade läder-eller plaslstövlar.
FMV och ÖEF anser att de slilagelider för grova
lågskor som utredaren räknat med är för optimistiska. Man hänvisardärvid till
försök som utförts av FMV. TCO menar att den livslängd på 1,9 år utan
reparation som utredningsmannen räknat med för läderskor är alltför
optimistisk. En stor del av de grövre skor som importeras är inte tillverkade
för att klara ett nordiskt klimat.
Öf/ instämmer i utredarens bedömning att personer i
åldrar över 70 år har ett väsentligt lägre skoslitage än yngre personer men
ifrågasätter ändå om tilldelningen till denna grupp kan begränsas till ett par
grövre skor per individ underen treårsperiod. ÖEFanserdet vidare inte vara
rimligt att personersom i sitt arbete tillhandahålls skyddskor skall fö sämre
tilldelning av andra skor än befolkningen i övrigt. Enligt ÖEF är det inte
heller rimligt att varje individ i princip skall få nya skor först när det
sista återstående paret skor är på vägan bli utslitna.
Enligt Sveriges köpmannaförbund har utredaren inte
tagit tillräckligt stor hänsyn till alt skor efterfrågas i ett stort antal
storieksnummer och vidder. Detta problem med slorleksanpassning blir svårare
vid en minskad tillförsel. Förbundet anser därför att det beräknade
tillförselbehovet är för litet för att läcka del beräknade konsumtionsbehovet.
Flera remissinstanser tar upp den beräknade
tilldelningen till försvarsmakten. Utredaren har beräknat behovet för en
beredskapsstyrkas slitage under ett halvt år och värnpliktomgångarnas slitage
under tre år. Det totala behovet beräknades till 120 000 pjäxor/kängor och 145
000 grövre lågskor. ÖB, FMV och ÖEF framhåller att dessa behov måste räknas upp
betydligt. Enligt ÖB uppgår behovet år 1 av marschpjäxor och gummipjäxor till
375 000 resp. 275 000 par. ÖB framhåller att försvarsmaktens lager av skor
måste täcka utrustningsbehovet vid allmän mobilisering och den ersättning som
krävs innan tillräckligt utfall av krigsproduktion kan uppnås, öm ett angrepp
föregås av en kris måste därför enligt ÖB:s mening produktionen kunna
2 Riksdagen 1976/77. I saml. Nr 85
Prop.1976/77:85 18
ersätta
slitaget under krisen. ÖEF pekar vidare på att det i ett a vspärrningsiäge kan
bli ett starkt önskemål från försvarsmaktens sida att förbättra utrustningstillgångar
och ersättningsreserv inför ett allvarligare krisläge.
Skofabrikant/Öreningen och Sveriges Indusirlförbund
förklarar sig ha svårt att förstå hurde selektiva ransoneringssystem utredaren
räknat med skall kunna fungera i praktiken. ÖEF, som pekar på ett arbete som
pågår inom styrelsen med att utarbeta moderniserade ransoneringssystem på
beklädnadsområdei, anseratt i ett läge då Sverige inte befinnersigi krig, boren
ransonering kunna utformas efter mer generella normer. Ett selektivt system
skulle enligt ÖEF kräva en större byråkratisk apparat än en bensinransonering,
ÖEF framhåller att en tidigt insatt restriktiv ransonering skulle leda till
snabbt minskad import och därmed skulle ett hot uppstå mot skohandelns
fortsatta existens, ÖEF anser att en ransonering inte torde sättas in vid
första tecken på en kris. För fall D 1 kan delta dröja fyra, kanske sex
månader. Tillgångs- och behovskalkyler bör som utgångspunkt ha den första
ransoneringsperiodens börian och inte lidpunkten för första tecknet på en kris.
ÖEF anser det inte heller realistiskt att räkna med att en lagerökning av skor
i börian av en kris skall kunna ske vilket utredningsmannen enligt ÖEF
förutsatt. ÖEF anser Sammanfattningsvis att en grundtilldelning inte kan sättas
lägre än ett par skor per individ och ransoneringsperiod. Ransonerings perioden
bör helst inte överstiga 1 1/2 år. Allmänheten skall vidare ha tilltro till att
myndigheterna skall kunna infria de åtaganden som ransoneringstilldelningen
innebär. En ransonering får därför inte alltför mycket bygga på en osäker
framlida produktion och en oviss import.
Konsumentverket anser att man inte kan räkna med en
optimal slorleksanpassning i tillförseln. Om alla individer skall kunna
tilldelas ett par läderskor underen treårig kris måste man därför göra ett
större tillägg än de ca 1,2 milj. par som utredaren räknat med, Sveriges
köpmannaförbund menar att skoinnehavet är högst varierande mellan olika
individer och alt en utjämning härvidlag torde vara omöjlig att genomföra i
praktiken.
Utredaren har förutsatt en betydande övergång från
tunna läderskor till träskor bör kunna ske i ett krisläge, FMV pekar på att träskor
kan bli en mindre attraktiv artikel och att produktionskapaciteten därför kan
minska. FMV menardärföratt utredaren bedömt möjligheten att ersätta grova
lågskor med träskor alltför positivt. Ö£f delar utredarens uppfattning om en
ökad användning av träskor men framhåller alt inte alla människor kan använda
träskor, och att användningsmöjligheterna är begränsade under vinterhalvåret.
Konsumentverket framhåller att träskor kan vara en olämplig fotbeklädnad för
äldre personer och för bam under fem år.
6.2.4
Minskning av de kommersiella lagren
Några remissinstanser behandlar utredarens
antaganden rörande möjlig minskning av de kommersiella lagren i en kristid.
Prop.
1976/77:85 19
IndusiriJÖrbundei menar alt storleken av den
antagna lageravvecklingen måste betraktas som högst osäker.
Beklädnadsarbelarnas förbund ifr&gasäner alt lagret av läderskor kan ha
uppgått tiiri4 milj. par vid årsskiftet 1975-1976 mol bakgrund av en
årskonsumtion på 21-22 milj. par (inkl. syntet- och träskor). En
tillförselmöjlighet på 2/3 av årskonsumtionen beräknar förbundet som osannolik.
TCO framför liknande synpunkter.
6.2-5
Behov av produktionskapacliei
Med utgångspunkt i antaganden om krislängd,
krisimport och krisexporl, försörjningsstandard och möjlig minskning av de
kommersiella lagren har utredaren beräknat ett återstående behov vilket skulle
kunna täckas med produktion. För läderskor uppgår detta till 1,3-1,9 milj. par.
Nuvarande årsproduktion är ca 3 milj. par. Motsvarande behov av gummistövlar
beräknas till 0,6-1,0 milj, par medan årsproduktionen är ca 0,8 milj. par. För
träskor är enligt utredaren produktionsbehovet 3,6 milj. par med en årlig
produktion på f. n. 3-5 milj. par.
Remissinstanserna har så gott som enbart tagit upp
den beräknade nivån lor läderskoproduktionen. Mot bakgrund av de synpunkter som
redovisats i det föregående anser ÖB. FMV, ÖEF, Svenska skofabrikaniföreningen,
Sveriges Industriförbund, Beklädnadsarbetarnas förbund och TCO att det
beräknade behovet av produktionskapacitet är för lågt, ÖEF,
Skofabrikant-föreningen, Sveriges industriförbund. Beklädnadsarbetarnas förbund
och TCO förordar den av beklädnadsrådet vid ÖEF föreslagna nivån på 2,5-2,7
milj, par per år. ÖB framhåller att den av Svenska skofabrikantföreningen
förordade produktionskapaciteten bedöms innebära att försvarets behov av
marschpjäxor och gummipjäxor kan tillgodoses. Enligt SlND.s uppfattning finns
det vid en årsproduktion understigande 1,5 luilj. par risk för att produktionsenheterna
inte uppnår rationell storlek även efter en strukturell koncentration, Sveriges
köpmannaförbund anser att om vid en total avspärrning hela importen
bortfaller, erfordras ca 3 milj, par som ett lägsta produktionsbehov.
Möjligheterna att upprätthålla en fungerande
underieverantörs- och servicefunktion vid olika produktionsnivåer i fråga om
läderskor behandlas av fiera remissinstanser. Enligt FMV:s uppfattning torde
dessa funktioner inte kunna upprätthållas vid produktionsalternativet 1,3-1,9
milj. par. Liknande synpunter framförs av ÖEF, SHIO genom Sveriges
skomakarmäs-larjörbund. Beklädnadsarbetarnas förbund samt TCO.
Skofabrikaniföreningen framhåller alt servicen redan nu försämrats och att
tillverkningen a v vissa i en sko ingående delar eller för tillverkningen
nödvändiga hjälpmedel har lagts ned,
SHIO tar i ett med Sveriges skoinakannästarförbund
gemensamt yttrande upp frågan om möjligheterna att underhålla det
garderobsbestånd av skor, som finns vid en inträffad krissituation. Man beklagar
att utredaren inte tagit
Prop.1976/77:85 20
upp
denna fråga och betonar alt ett väl fungerande nät av reparationsverkstäder
kan visa sig äga stor uthållighet och obetydlig sårbarhet i en krissituation
och på så sätt effektivt bidra till befolkningens försörjning med skor. SHIO
och Skomakarmästarförbundet anser alt frågan om utbildning av skomakare bör
utredas jämsides med planläggningen av försörjningen med skor och påpekar att
överläggningar nyligen inletts med AMS för att klarlägga förutsättningarna för
alt genomföra s, k. bristyrkesutbildning för reparations-skomakare.
6.2.6
Olika handlingsvägar
Utredaren konstaterar att med de antaganden som har
gjorts i olika hänseenden är den nuvarande produktionen av läderskor,
gummistövlar och träskor tillfredsställande, öm den utveckling som har skett
under det senaste decenniet i fråga om läderskor fortsätter kommer dock
produktionskapaciteten framdeles att minska, I ett avslutande avsnitt i
promemorian presenterar utredaren ett antal olika strategier som kan övervägas
för att uppnå en avsedd försöriningssäkerhet i fråga om läderskor. De
diskuterade strategierna är beredskapslagring centralt, beredskapslagring hos
hushållen, produktionskapacitet helt eller delvis i malpåse samt löpande
produktion.
Remissinstanserna har synpunkter på de olika
strategierna. Alternativen beredskapslagring centralt och beredskapslagring hos
hushållen stöds inte av någon instans. Sveriges Indusirlförbund menar dock att
en uppmaning till hushållen att öka sitt innehav av grövre skor kan vara
värdefull från beredskapssynpunkl.
Även alternativet att helt förlita sig på en
produktionskapacitet i malpåse avvisas' av flertalet av de remissinstanser som
behandlat frågan. ÖEF framhåller att erfarenheter från andra industriområden
visar att detta inte är ett realistiskt alternativ till en levande produktion.
Liknande synpunkter framförs av Svenska skofabrikaniföreningen,
Beklädnadsarbelarnas förbund och TCO. Sveriges industriförbund anser emellertid
att det är svårt att bilda sig en klar uppfattning om delta alternativ är
praktiskt genomförbart liksom om de kostnader det medför. Förbundet kan därför
inte förorda att planeringen helt baseras på en aktivering av malpåselagda
maskiner. Industriförbundet anser dock att alternativet från handelspolitisk
synpunkt är alt föredra framför statligt stöd till löpande produktion och att
det därför snarast bör utredas. En successiv uppbyggnad av sådan kapacitet bör
också ske under de närmaste åren som en komplettering till en löpande
produktion.
Remissinstansernas
inställning till en kombination av malpåse och levande produktion är mer
positiv, SIND anser således att en sådan kombination borde vara den bästa
strategin för att säkra tillförseln. Kapaciteten bör i huvudsak tillgodoses
genom löpande produktion och malpåseresurserna främst gälla tillverkning av
skotyper som blir aktuella i ett krisläge. ÖEF bedömer det önskvärt att på
lämpligt sätt kombinera levande produktion med
Prop.1976/77:85 21
maskiner
i malpåse bl. a, lor att i ett krisläge kunna tillgodose försvarets speciella
krav på kvalitet och utförande, ÖEF anser dock inte alt delta påverkar de
beräknade behoven av levande produktion. KK framhåller att handelspolitiska
hänsyn kan påverka valet av handlingsväg och medföra att kombinationer av
åtgärder inte bör uteslutas. Svenska skofabrikantföreningen anser också alt det
kan vara möjligt att vid sidan av en löpande skotillverkning hålla en viss
malpåsekapacitet. Den i reserv ställda maskinparken kan då successivt förnyas
och viss personal hållas tillgänglig för utbildning. Enligt föreningens
uppfattning är en lämplig proportion mellan levande kapacitet och
malpåsekapacitet 3:1, Även här föreligger dock risk för att komponenttillverkningen
och servicen försvinner ur landet. Beklädnadsarbetarnas förbund och TCO menar
att en kombination av levande produktion plus malpåse är en lösning.
Utredaren pekar på möjligheter att utnyttja
vapenfria värnpliktiga i en sådan malpåseindustri. ÖB anser att detta är ett
lämpligt tillvägagångssätt medan ÖEF, Svenska skofabrikaniföreningen,
Beklädnadsarbelarnas förbund och TCO karaktäriserar förslaget som orealistiskt.
Alla remissinstanser som yttrar sig om länkbara
strategier för hur försöriningsberedskapen i fråga om läderskor skall säkras
under de närmaste åren anser alt en i fred producerande industri måste utgöra
basen för beredskapen. Man är också enig om att någon form av statligt stöd
erfordras för att läderskoindustrin skall kunna bibehållas. Flertalet
remissinstanser har synpunkter på principerna för hur ett sådant stöd till
läderskoindustrin skall utformas. /wA" hänvisar till den av bl.a. SIND
gjorda bedömningen alt läderskoindustrin även efter en genomgripande omstrukturering
inte kan beräknas uppnå och bibehålla en internationell konkurrensförmåga.
Målsättningen att slå vakt om viss löpande produktion torde därför förr eller
senare aktualisera någon form av interna ekonomiska stödåtgärder. KK betonar
vidare att de vidtagna importrestriktionerna har vållat internationella
komplikationer och att även interna stödåtgärder kan förorsaka internationella
diskussioner. Enligt KK är det därför från handelspolitisk synpunkt värdefullt
att omfattande underlag nu tagits fram som borde göra det möjligt att skapa en
fast grund för den argumentering som kan bli erforderlig i sådana sammanhang.
SIND betonar att den grundläggande förutsättningen för att en läderskoindustri
skall kunna bevaras på litet sikt är att statsmakterna nu definitivt
fastställer målsättningen kvantiletsmässigt för försöriningsberedskapen samt
sättet på vilket denna skall upprätthållas. SIND framhåller vidare att det är
nödvändigt att ett stöd utformas så att det inte får negativa handelspolitiska
konsekvenser som slår tillbaka på andra industribranscher. Även Sveriges
handelsagenters förbund betonar att ett stöd inte bör ske genom ingrepp i den
fria handeln genom t. ex. importrestriktioner. Förbundet förordar i stället
direkt stöd till löpande produktion inom befintlig privat industri.
Länsstyrelsen
i Västernorrlands län anser del vara ofrånkomligt att arbets-
Prop.1976/77:85 22
marknads-
och regionalpolitiska aspekter måste läggas på frågan om skoindustrins framtid.
Länsstyrelsen finner det otillfredsställande alt varken Skor i kristid eller
McKinseyulredningen tagit sådana hänsyn och förutsätter all detta sker vid den
samlade slutliga bedömningen. AMS framhåller betydelsen av att eventuella
beslut som medför en ytterligare minskning av produktionen inom
läderskoindustrin utformas med beaktande av de regionala och lokala
sysselsältningskonsekvenserna samt möjligheterna att med hjälp av
arbetsmarknadspolitiska och andra åtgärder bereda de anställda annat arbete. AMS
påpekar att hänsyn även bör tas till läget på arbetsmarknaden då åtgärderna
vidtas.
ÖEF påpekar att vid bedömningen av kostnaderna för
de av ÖEF och beklädnadsrådet föreslagna åtgärderna i jämförelse med lägre
alternativ, de totala samhällsekonomiska kostnaderna bör beaktas.
Enligt
KFbör samhälleliga insatser för att säkerställa produktionskapacitet
koncentreras till skoinduslrier vars produkter är av intresse ur konsumentsynvinkel,
dvs. konsumtionstrenden för produkterna skall vara ökande eller konstant,
produktionen skall på sikt kunna rationaliseras och effektiviseras och
tillverkningsapparaten skall vara möjlig att ställa om till produkter som är
angelägna från försöriningsberedskapssynpunkt. KF förordar därför inte ett
generellt stöd utan ett selektivt som uppfyller nämnda villkor. Beklädnadsarbelarnas
förbund framför liknande åsikter. Förbundet framhåller att friställningar inte
helt torde kunna undvikas vilken lösning som än väljs och vill därför starkt
understryka vikten av arbetsmarknadspolitiska insatser så att de som ställs
utan arbete får nya sysselsättningar. Enligt TCO kan den av beredskapspoliiiska
motiv nödvändiga inhemska skoproduklionen betraktas som en minimiproduktion.
Behovet av ett differentierat näringsliv liksom regionalpolitiska sysselsätlningsöverväganden
i övrigt måste vara avgörande för den produktionskapacitet som slutligen
fastställs för skoindustrin. Både Beklädnadsarbetarnas förbund och TCO
framhåller att i dagens situation torde nedläggning vara det samhällsekonomiskt
dyraste alternativet.
Flera
remissinstanser förordar att en omstrukturering sker av läderskoindustrin
enligt beklädnadsrådets förslag efter de av McKinseyulredningen skisserade
riktlinjerna. Till dessa instanser hör KF, Sveriges Indusirlförbund och LO. ÖEF
framhåller att vissa ändringar kan visa sig nödvändiga vid det praktiska
genomförandet av beklädnadsrådels förslag.
Meningarna
är delade om en omstrakturering av skoindustrin skall kombineras med alt staten
går in i branschen som ägare. Sveriges handelsagenters förbund och Sveriges
Industriförbund är negativa till ett statligt ägande på detta område.
Handelsagenternas förbund menar att det för det allmänna är enklare och mindre
ekonomiskt betungande att stödja den privata industrin än att förstatliga den.
Beklädnadsarbelarnas förbund liksom TCO anser att
den enda praktiska lösningen i allt fier företag är ett statligt engagemang.
Detta beror enligt dessa remissinstanser på att del inom skobranschen behövs
tillskott av kapital och
Prop. 1976/77:85 23
ledarkrafter
och att inget förelag kan ställa upp med dessa båda tillgångar.
Beklädnadsarbetarnas förbund betonar att skoimportreslriktionerna måste
upprätthållas till dess en omstrakturering är genomförd. LO anser alt en
lösning i enlighet med McKinseyulredningen innebär ett direkt statligt
ägareengagemang. Enligt LO bör ett statligt ägarinträde utformas så att inte
dagens ägare får möjlighet att ekonomiskt tjäna på detta.
6.2.7
Tillverkning av gummistövlar och träskor
Utredaren konstaterar att den nuvarande
tillverkningen av gummistövlar kan bedömas vara tillräcklig från
beredskapssynpunkl och alt särskilda förhållanden numera råder på detta område
med anledning av det nyligen ingångna avtalet mellan staten och Tretorn AB om
upprätthållande av viss produktion och produktionskapacitet. Av
remissinstanserna diskuterar endast ÖEF närmare försöriningsberedskapen på
detta område, ÖEF anser att utredaren har beräknat behoven för lågt och den
möjliga minskningen av de kommersiella lagren för högt. Enligt ÖEF
överensstämmer därför tillförselbehovet från inhemsk produktion med nu
befintlig produktionskapacitet för gummistövlar enligt det nämnda avtalet.
KF anser att en levande produktion av gummistövlar
är angelägen att bibehålla. Delta gäller särskilt arbetsstövlar och
skyddsstövlar medan tillverkning av enklare gummistövlar relativt snabbt kan
byggas ut.
1 fråga om tillverkningen av träskor delar ÖEF
utredarens uppfattning att några beredskapsåtgärder inte torde behövas. KF menar
emellertid liksom FM V all det finns risk för att träskoproduktionen kan komma
att minska. KF pekar på faktorer som det höga kostnadsläget i branschen och ev.
förändrat mode. Enligt KF bör därför stödåtgärder även avse träskobranschen,
7
1974 års försvarsutredning
1974 års försvarsutredning framhöll i sitt
belänkande (SOU 1976:5) Säkerhetspolitik och totalförsvar bl.a, följande.
Försvarsutredningen har kommit till slutsatsen att
det för fiertalet försöriningsområden (program) inte är motiverat att i den
fredstida planeringen avsätta annat än administrativa resurser fören särskild
period efter ett krig, I avspärrningsfallet är det däremot naturligt alt i
kravet på uthållighet inkludera den period då handelsförbindelserna återupptas
i erforderiig utsträckning. För krigsfallet bör planeringen koncentreras till
åtgärder som dels kan anses fylla ett krigsavhållande syfte, dels ökar
uthålligheten vid försvar mol angrepp. Som undantag från denna princip bör dock
gälla, att befolkningens överievnad även efter ett krig skall säkras,
Försvarsulred-ningen anser därför att målet för uthålligheten avseende
livsmedel, beklädnadsvaror, bränsle för uppvärmning samt läkemedel och viss
sjukvårdsmate-riel jämte de stödfunktioner som erfordras för verksamhet inom
dessa områden, t, ex, deras energibehov, bör sättas högre än inom övriga områden.
Prop.
1916/71-.SS 24
Utredningen
framhöll vidare:
Det ekonomiska försvarels resursbehov liksom
avvägningen mellan olika försöriningsområden bestäms främst av vilka mål som
uppställs för uthålligheten. Införandet av kris- och angreppsfall som
miljöunderiag för planeringen har ökat möjligheterna till analys av
uthållighetsproblemel. Det som i avgörande grad har visat sig dimensionera
anspråken på uthållighet är störningarna i utrikeshandeln. De miljöer som
beskrivs i angrepps- och krisfallen har visat att dessa störningar kan omfatta
en vid skala, från kortvarigt bortfall av enstaka varor till relativt
långvarig, total avspärrning. Det framtagna miljöunderiaget lämpar sig väl för
att beskriva arten och omfattningen av påfrestningar på ekonomiskt försvar och
utgör också en grund för studier för att bedöma behovet av de resurser som
erfordras för att klara påfrestningarna. På detta sätt erhålls ett samband
mellan mål och resurser. Hur långt ambitionerna bör sträcka sig är en fråga om
vilka risker som kan godtas.
1 slutbetänkandet (SOU 1977:1) Totalförsvaret
1977-1982 anförde utredningen i fråga om försöriningsberedskapen på
beklädnadsområdet bl. a. följande.
Försöriningen med beklädnad m, m. bör främst genom
handels- och produktionsplanläggning, förberedelser för förbrukningsreglering
saml beredskapslagring av importvaror tryggas så att motståndsförmågan och
samhällets viktigaste funktioner kan vidmakthållas i de lägen då vi helt eller
delvis blir hänvisade till egna försörjningsresurser.
Beklädnadsindustrierna
bedöms under de närmaste åren komma att möta stora svårigheter till följd av
bl. a. den internationella konkurrensen.
Enligt
vad utredningen har inhämtat, pågår f. n. inom regeringskansliet en närmare
analys av uthållighet och standard inom beklädnadsområdet. Analysen baseras på
de av chefen för handelsdepartementet för programplaneringen anvisade kris-
och angreppsfallen. En förnyad undersökning av hushållens tillgångar av kläder
och skor har genomförts. Statsmakterna bör genom nämnda analys kunna erhålla
ett förbättrat underiag för ställningstagande till framtida resursbehov på
detta område.
Försvarsutredningen
har i sitt första betänkande konstaterat att i kravet på uthållighet bör
inkluderas den sk efterkristiden, dvs den period i ett avspärrningsfall då
handelsförbindelserna successivt återapptas i erforderlig utsträckning.
Utredningen har även ansett att viss försöriningsförmåga avseende livsmedel,
beklädnadsvaror, bränsle för uppvärmning, läkemedel m m bör skapas i syfte att
säkra befolkningens överievnad under en period efter ett krig, s k
efterkrigstid. 1 det ekonomiska försvarets programplaner har i enlighet med
anvisningarna endast inplanerats åtgärder av administrativ natur för
efterkristid och efterkrigstid. Enligt ett uppdrag från chefen för
handelsdepartementet pågår studier inom det ekonomiska försvaret rörande
behovet av beredskapsåtgärder för efterkris- och efterkrigstid. Försvarsutredningen
anser att det är angelägel alt dessa studier fullföljs och att resultaten härav
på lämpligt sätt tas till vara i den fortsatta planeringen.
Prop. 1976/77:85 25
8
Statens industriverks och beklädnadsrådets förslag med anledning av
McKinseyutredningens rapport
8.1 Inledning
Vid årsskiftet 1975-1976 inledde SIND och ÖEF
gemensamt en utredning om alternativa sätt för den svenska skoinduslrin att så
lönsamt som möjligt upprätthålla en från försöriningsberedskapssynpunkt
nödvändig produktion. Med anledning härav uppdrog SIND i mars 1976 åt
konsultföretaget McKinsey & Co i Köpenhamn att utreda den svenska
skoindustrins situation och framtidsutsikter.
Vid ÖEF tillsattes hösten 1975 en samarbetsgmpp för
att behandla försöriningsberedskapen med tekovaror och skor. I gruppen som tog
benämningen beklädnadsrådet ingår företrädare för berörda branschföreningar,
arbetstagarorganisationer samt statliga myndigheter. Beklädnadsrådet har till
sig knutit ett antal undergmpper för olika delbranscher, bl. a. en skogrupp.
Beklädnadsrådet och dess skograpp har fortlöpande följt och inriktat
konsultföretagets utredningsarbete. En slutrapport överiämnades i oktober 1976
till SIND och beklädnadsrådet vid ÖEF.
SIND överiämnade i december 1976 med eget yttrande
rapporten till chefen för industridepartementet.
Beklädnadsrådet överiämnade i december 1976
rapporten till ÖEF tillsammans med synpunkter i särskild promemoria. ÖEF
överiämnade samma månad rapporten och beklädnadsrådels promemoria till
regeringen,
8.2 McKinseyutredningens
innehåll i stort
McKinseyulredningen behandlar i rapporten
förutsättningarna för att upprätthålla en svensk läderskoindustri med en åriig
produktion uppgående till 1,0-1,5 milj. par, 2,2 milj. par och 3,0 milj. par.
Utredningen
konstaterar alt läderskoindustrins situation är mycket svår och att
framtidsutsikterna inte är ljusa. Anledningen till detta är enligt utredningen
främst det stora kostnadshandikappet i förhållande till importerade skor. Ett
betydande statligt stöd behövs därför för samtliga undersökta
produktionsaliernativ. Stödets omfattning beror dock till väsentlig del på
vilka åtgärder som vidtas i övrigt. Utredningen studerade i ett inledande skede
kostnaderna för de olika produktionsnivåerna för alternativen att inga
förändringar vidtas inom företagen, att enbart interna förändringar vidtas samt
alt industrin omstruktureras och därmed förbundna rationaliseringsmöjligheter
utnyttjas. Med hänsyn till att omslraktureringsalternativet bedömdes medföra de
lägsta kostnaderna inriktades det fortsatta arbetet på att studera detta för
olika produktionsnivåer.
Ett
bibehållande av en läderskoproduktion på 1,0-1,5 milj. par beräknas för en
femårsperiod kosta 40-45 milj. kr. beroende på produktionsinriktning. Antal
sysselsatta kan beräknas till 600-700 personer. Detta kan jämföras med
Prop. 1976/77:85 26
nuvarande
2 00C'' sysselsatta. Komponenter och maskiner torde för detta alternativ i stor
utsträckning få importeras eftersom den svenska marknaden i många fall blir för
liten för en fortsatt inhemsk tillverkning. Utredningen framhåller att detta
kan förorsaka problem i ett krisläge om inte ÖEF vidtar särskilda motåtgärder i
planeringen.
För produktionsnivån 2,2 milj. par beräknar
utredningen ett totalt stödbehov på 66 milj. kr. varav 13 milj. kr. skulle
täcka rörelseunderskott. Härtill kommer 15 milj. kr, i engångsinvesteringar.
Detta förutsätter att en omstrukturering sker av skoinduslrin i stort innebärande
att till "hörnstensföretag" knyta företag med likartad
produktionsinriktning. På så sätt bör kostnaderna kunna bli förhållandevis
lägre och den inbördes konkurrensen elimineras. Utredningen har strävat efter
att minimera omställningsproblemen för de anställda genom att så långt möjligt
förutsätta alt produktionen behålls på nuvarande orter. Enligt utredningen
medför alternativet med en omstrukturering de lägsta kostnaderna för industrin
och möjliggör en förstärkning av ledningen i företagen. Nackdelen med
hörn-siensalternativet är alt ca 12 96 av de anställda skulle få sin
arbetsplats förnyttad till annan ort. Vidare skulle en nedläggning eller
nedskärning komma att inträffa på ftera platser i landet bl. a. Örebro, Kumla,
Falkenberg och i Boråsområdet.
Den högsta av utredningen behandlade
produktionsnivån är 3,0 milj. par per år dvs. ungefär nuvarande produktion. Ett
bibehållande av en sådan produktion skulle medföra ett stödbehov på ca 120
milj. kr. till vilket kommer ca 22 milj. kr. i engångsinvesteringar. De
arbetsmarknadsmässiga följerna av detta alternativ blir mindre än för de övriga
alternativen. Totalt skulle dock 200-300 arbetstillfällen förloras.
8.3
SIND:s förslag med anledning av McKinseyutredningen
SIND anser att McKinseyutredningen ger en riktig
bild av läderskoindustrins läge och framtidsutsikter. Utredningen visar enligt
verket att branschen i sin helhet även efter en omstrakturering inte torde
kunna uppnå och bibehålla en internationell konkurrensförmåga. SIND menar alt
det därför inte finns något strikt industripolitiskt motiv för att bevara en
svensk läderskolillverkning. I stället aktualiseras beredskaps- och
sysselsältningspo-litiska aspekter. SIND pekar vidare på de regionalpolitiska
problem som uppstår vid val av en låg nivå liksom de svårigheter som torde
uppstå med branschens infrastmktur dvs. underleverantörer, serviceföretag osv.
Enligt SIND bör en eventuell omstrukturering av
läderskoindustrin ledas av en styrgrupp med bl. a. representanter för de
centrala myndigheter som handhar det nuvarande stödprogrammet för skoindustrin.
Frågan om ägareförhållandena kommer enligt SIND att
aktualiseras vid en omstrukturering. Det bör därför skapas ett särskilt organ
eller något existerande organ att i nära anknytning till den föreslagna
styrgruppen ta det
Prop.1976/77:85 27
förelagsledande
och kommersiella ansvaret för rekonstruktionsarbetet i de delar där ett
statligt ägande aktualiseras.
SIND anser att om beslut fattas om långsiktigt
statligt driftbidrag till läderskoinduslrin bör härutöver inte utgå särskilt
stöd till exportfrämjande insatser till dessa företag. De medel som SIND f n,
disponerar för delta syfte bör därför enligt SIND omdisponeras. SIND framhåller
att snabba åtgärder måste vidtas för alt inte omfattande företagsnedläggningar
skall ske innan man har tagit ställning till mer långsiktiga lösningar, SIND
föreslår därför att ramen för försörjningsberedskapslån till skoinduslrin höjs
med 8 till 20 milj, kr. Dessutom bör lånen få en klarare karaktär av
avskrivningslån,
8.4
Beklädnadsrådets vid ÖEF förslag med anledning av McKinseyutredningen
Beklädnadsrådet anser att alternativet med en
tillverkning av 1,0-1,5 milj. par visseriigen framstår som relativt billigast
för staten men att följdkostnader tillkommer på grand av att underleverantörs-
och servicefunktionerna försämras. Mot bakgrund av de behov av läderskor i en
kristid som försöriningsberedskapsutredningen redovisat anser inte heller rådet
att produktionsnivån kan accepteras från beredskapssynpunkt. Härtill kommer
allvarliga följder för sysselsättningen.
Beklädnadsrådet
framhåller att även för alternativen 2,2 och 3,0 milj, par uppstår störningar
på arbetsmarknaden.
Från försöriningsberedskapssynpunkt bör enligt
rådet produktionen inte tillåtas sjunka under 2,5 milj. par.
Koncentrationen till färre och större
produktionsenheter och specialiseringen på vissa produkter anser rådet kunna
leda till en rationell och effektiv produktion. Detta bör väga upp nackdelen av
minskad inhemsk konkurrens. Det fortlöpande stödet till skoindustrin föreslås
baseras på ett s, k. offertför-farande.
Rådet framhåller alt ett statligt ägarengagemang av
större eller mindre omfattning kan aktualiseras för att en omstrukturering
skall kunna genomföras. Till de av utredningen kalkylerade kostnaderna bör
därför läggas kostnader för att lösa ul nuvarande ägare.
För att genomföra en omstrakturering bör enligt
beklädnadsrådet bildas en särskild ledningsgrapp med representanter för staten
samt berörda arbetslagar- och branschorganisationer. Ledningsgruppens
övergripande uppgift skulle vara att ansvara för att omstraktureringen
genomförs enligt de av regeringen lämnade direktiven.
Företag som icke kommer att ingå i grapperingarna
bör inte få det direkta stöd som ges till förelag inom dessa, öm tillräcklig
produktionskapacitet i ett initialskede inte skulle uppnås inom grupperingarna
bör dock efter särskild prövning ett försörj ni ngsberedskapsmässigt stöd kunna
utgå. Den grupp som ges i uppdrag att leda det eventuella
omstruktureringsarbeiei föreslås
Prop.1976/77:85 28
emellertid
inte vara bunden beträffande vilka företag som skall ingå i de olika grupperingarna,
1 likhet med SIND föreslår beklädnadsrådet alt
ramen för försörjningsberedskapslånen ökar med 8 till 20 milj. kr. Löptiden
föreslås dessutom bli förlängd tills omstruktureringen kan beräknas vara
genomförd. Rådet föreslår vidare alt ett upphävande av importrestriktionerna
avseende skor inte förläggs så i tiden att omstruktureringen försvåras.
Beklädnadsrådet förutsätter all särskilda insatser
görs för de personer som skulle komma att avskedas vid en omstrukturering och
att delta gäller oavsett på vilken nivå de finns inom företagen.
Kostnaderna för omstrakturering enligt
beklädnadsrådets alternativ beräknas till 91 milj. kr,, varav 14 milj, kr. för
läckande av beräknade direkta rörelseunderskott. Därutöver beräknar
beklädnadsrådet behov av statliga bidrag tor investeringar i nya
fabrikslokaler, maskiner m. m. till totalt 22 milj. kr. De totala kostnaderna
enligt beklädnadsrådets alternativ uppgår således till 113 milj. kr. Härtill
kommer kostnader för att lösa ul nuvarande ägare,
9
Svenska skofabrikantföreningens framställningar
9.1 Skrivelse
i maj 1976
Svenska skofabrikantföreningen samt åtta
utanförstående skofabriker informerade i skrivelse till regeringen i maj 1976
om skobranschens närmaste framtidsutsikter bl. a. mot bakgrund av den dåvarande
regeringens förslag till riksdagen i prop. 1975/76:206, Föreningen bedömde att
förslagen i propositionen inte skulle komma att hindra en fortsatt nedläggning
av läderskofabriker.
9.2 Skrivelser
i december 1976
I två skrivelser till regeringen i december 1976
lämnade skofabrikantföreningen förslag till stöd ät läderskoindustrin.
Föreningen
konstaterar alt importrestriktionerna inte haft nämnvärd effekt under år 1976.
Ett slopande av restriktionerna bör dock inte ske förrän under år 1978. Såväl
myndigheter som företag måste ha minst ett halvt år på sig för att anpassa sig
till ett nytt läge efter ett riksdagsbeslut. Av praktiska skäl bör ett
upphävande inte ske mitt i en säsong utan vid halv- eller helårsskifte.
Enligt
skofabrikaniföreningen bör den inhemska produktionen av läderskor inte
tillåtas sjunka under 2,5 - 2,7 milj. par per år. Vid en lägre nivå skulle
väsentliga underieverantörs- och servicefunktioner falla bort vilket skulle
försämra kvarvarande skotillverkares konkurrenssituation.
Föreningen
föreslår att åtgärder för att effektivisera skoindustrin bör göras
Prop.1976/77:85 29
av
branschen själv med finansiellt stöd från statens sida. För alt ge branschen
incitament att vidta erforderliga åtgärder och för att ge rådrum för
åtgärdernas genomförande föreslås att ett generellt produktionsbidrag införs
per tillverkad sko. Ett stöd på 5-12 kr. per sko beroende på skotyp skall utgå
under en period av två år och beräknas kosta totalt 50 milj. kr. För att
ytteriigare främja en cffeklivisering av branschen föreslås alt en stiftelse
för skoindustrins utveckling bildas med skofabrikantföreningen och
arbetstagarorganisationerna som stiftare. Stiftelsens ändamål skulle vara att
initiera och aktivt delta i arbetet med branschens effektivisering. Den skall
bl. a. om nödvändigt kunna lösa ul vissa av de nuvarande företagsägarna,
finansiera nödvändiga investeringar i nya fabriksbyggnader och maskiner samt
bistå vid finansiell rekonstmktion av företag. Enligt skofabrikantföreningen
skall i statliga medel behövas 50 milj. kr. varav hälften som direkta bidrag
och hälften i form av räntefria avskrivningslån. Stiftelsen skulle också ha
till uppgift att lämna förslag till hur det nödvändiga statliga stödet skall
utformas efter det tvååriga effekt i viseringsprogrammet.
Då det enligt föreningen är önskvärt att bibehålla
del privata ägandet och ansvaret, bör staten genom alt lämna
värdesäkringsgaranti för ägarnas egna kapital i företagen söka förmå dessa
ägare att kvarstå med sitt kapital.
Stödet föreslås utgå fr. o. m, den 1 juli 1977,
Intill dess bör enligt föreningen ramen för försörjningsberedskapslånen ökas
väsentligt och ramen från beviljandet få formen av avskrivningslån.
Efter remiss har yttrande över skrivelsen avgelts
av ÖB, FMV, KK, konsumentverket, ÖEF, AMS, SIND, KF, Sveriges handelsagenters
förbund, SHIO som överlämnat yttrande från Sveriges skomakarmästarför-bund som
sitt eget, Sveriges industriförbund, Sveriges köpmannaförbund, LO saml TCO.
9.3
Remissyttranden
9.3.1
Generellt produktionssiöd
Svenska skofabrikantföreningen föreslår att ett
generellt stöd i form av bidrag per tillverkad sko skall utgå under den tid
skoindustrin omstruktureras. Endast 5've/7g
Prop. 1976/77:85 30
ÖEF, SIND och Beklädnadsarbelarnas förbund föreslår
att nödvändigt stöd under omstruktureringen ges som försöriningsberedskapslån i
enlighet med beklädnadsrådets förslag. Enligt detta skall ramen för dessa lån
höjas med 8 milj. kr. till 20 milj. kr. per år. Lånen föreslås vidare utformas
som avskrivningslån. Sveriges indusirlförbund föreslår också att
försöriningsbered-skapslåneformen utnyttjas men hävdar att lånen skall vara
tillgängliga för samtliga företag oavsett ekonomisk situation. Förbundet menar
att lånen på ett eller annat sätt borde kunna knytas till företagens
förädlingsvärde. En höjning av ramen torde behövas. Denna höjning bedöms av
förbundet behöva bli särskilt stor, om importregleringen slopas innan
omstrukturering hunnit genomföras.
9.3.2 Stiftelse
för skolndusirins utveckling
Skofabrikantföreningen föreslår att en stiftelse
för skoindustrins utveckling bildas med Skofabrikantföreningen och
arbetstagarorganisationerna som stiftare. Stiftelsens ändamål skulle vara att
initiera och aktivt delta i arbetet för branschens effektivisering samt
utarbeta förslag till hur det statliga stödet till skoindustrin skulle
utformas.
Flertalet av de remissinstanser som yttrat sig i
frågan föredrar det alternativ som beklädnadsrådet föreslagit. Enligt detta
skall i en ledningsgrupp förutom berörda arbetslagar- och branschorganisationer
även staten vara representerad. Denna lösning stöds av ÖEF, SIND,
Beklädnadsarbelarnas förbund och TCO. Enligt ÖEF bör staten inte avhända sig
beslutanderätten för avskrivningslån, SIND anser all staten skall ha ett
dominerande inflytande över omstruktureringsverksamheten. Denna verksamhet bör
ledas av en styrelse sammansatt av representanter för de myndigheter som
handhar nuvarande stödprogram. Sveriges industriförbund föredrar dock
skofabrikantföreningens förslag eftersom det enligt förbundet är angeläget att
omstraktureringen genomförs på ett sådant sätt alt den inte medför ett statligt
ägande,
FMV förordar den form av produktionsstöd som
snabbast skapar förutsättningar för en på längre sikt ekonomisk lönsam och
produktionsmässigt stabil inhemsk läderskotillverkning i vilken utrymme ges för
försörining av försvaret med för dess verksamhet anpassade artiklar såväl i
fred som krig, FMV förutsälter att försvarsmaktens synpunkter på inriktningen
av produktionen m. m, tillgodoses i beslut som fattas i föreslagen stiftelse -
ledningsorganisation för skoindustrins utveckling.
Sveriges handelsagenters förbund föreslår att
frågan om inrättande av en stiftelse utreds,
9.3.3 Inriktning
av stöd till företagen i en omstrukturerad skoindusirl
Sveriges Industriförbund anser som redan nämnts att
en omstrukturering av skoindustrin inte bör leda till statligt ägande.
Förbundet menar att den
Prop.1976/77:85 31
nuvarande
produktion som upprätthålls bör betraktas som ett åtagande från företagens sida
inom ramen för det ekonomiska försvaret. Full ersättning härför bör utgå i
vilken således även en skälig avkastning på det egna kapitalet inkluderas,
Sveriges handelsagenters förbund uttrycker en förhoppning om att genom en
lämplig avvägning av stödet, i förening med den gynnsamma kostnadsutveckling
som statsmakterna söker frammana, skall någon värdesäkringsgaranti för
erforderiigt privat kapital inte behövas.
KF
framhåller att det primära målet för samhällsinsatserna inte bör vara att
bevara den privata äganderätten inom skoinduslrin. Syftet bör i stället vara
att säkerställa en produktionskapacitet som är önskvärd från beredskapssynpunkt
oavsett ägandeformen. Enligt Lö innebär en lösning enligt McKinseyutredningens
förslag ett direkt statligt ägarengagemang. Ett framtida statligt ägarinträde
bör utformas så alt inte dagens ägare för möjlighet att ekonomiskt tjäna på
detta.
10 Övriga
frågor
1 en skrivelse till chefen för handelsdepartementet
i januari 1977 lämnar Föreningen Skoförsknlngslnsiiiutei bl. a. vissa
sympunkter på hur stödåtgärder till skoindustrin bör utformas. Enligt
föreningen bör i fråga om kortsiktiga åtgärder väljas bidrag som utgår i
procent av leveransvärdel samt utbildningsbidrag. De mer långsiktiga
stödåtgärderna bör företrädesvis utformas som en hjälp till självhjälp.
Företagen bör enligt föreningen få samma eller ökade möjligheter till lån på
goda villkor för förnyelse av lokaler och utrustning. Föreningen framhåller att
den räknar med att även i fortsättningen kunna hjälpa företagen att rätt
utnyttja de medel som kan komma att ställas till förfogande.
Beklädnadsarbetarnas förbund tar i en skrivelse
till chefen för handelsdepartementet i febraari 1977 bl. a. upp detaljhandelns
prissäitnlngssysiem med procentpålägg som förbundet anser missgynnar den
svenska beklädnadsindustrin,
11 Föredraganden
ll.l
Inledning
Tilltron till Sveriges alliansfria politik, syftade
till neutralitet vid krig i vår omvärld, förutsätter att Sverige i händelse av
konflikt är berett och har förmåga all fullfölja den deklarerade politiken.
Försörjningsberedskapen måste vara så utformad att Sveriges möjligheter att
bevara och fullfölja sin neutralitet under krig i vårt närområde ter sig
trovärdiga. Totalförsvaret måste vidare utformas så att det ter sig
avskräckande för den som överväger angrepp mot landet, öm Sverige angrips skall
del ekonomiska försvaret verka för att folkförsöriningen i vidaste bemärkelse
tryggas. En tillfredsställande
Prop.
1976/77:85 32
försöriningsberedskap
är en av förutsättningama för att våra säkerhetspoli-liska mål skall kunna
uppnås.
Tre försöriningsområden har sedan länge bedömts
vara av särskild betydelse, nämligen områdena energi, livsmedel och
beklädnad. Till området beklädnad hör textil- och konfektion saml skor.
Jag behandlar nu försörjningsberedskapen i fråga om skor,
Försöriningsberedskapen på skoområdet har kommit
att ägnas stor uppmärksamhet främst sedan slutet av 1960-talet.
Försörjningsberedskapsutredningen (FBU) behandlade frågan i sitt delbetänkande
(Ds H 1972:3) -Klikler och skor - försörjningen i en kristid. FBU jämförde det
beräknade lillförselbehovet i en avspärrningssituation med befintlig
produktionskapacitet. Det visade sig då att det vid denna tidpunkt generellt
sett förelåg en överkapacitet inom skoindustrin i jämförelse med del beräknade
lillförselbehovet. Det mindre underskott i produktionskapaciteten av grova lågskor
som förelåg ansågs kunna läckas genom omdisponeringar av produktionen.
Tillgången på hudar och garverikapacitet bedömdes som tillfredsställande. FBU
beräknade att läderskoindustrin under normala förhållanden behövde ha en
löpande produktion på omkring 4,5 milj, par om året för att nödvändig
tillförsel undei' en kris skulle kunna säkerställas.
Med
anledning av FBU:s förslag beslöt statsmakterna (prop, 1972:127, FöU 1972:25,
rskr 1972:375) att ränte- och amorteringsfria avskrivningslån skulle kunna
lämnas som stöd till investeringar i maskiner och byggnader hos företag som är
av betydelse för vår försöriningsberedskap på teko-, sko- och garveriområdena.
Vidare beslöts att kreditgarantier skulle kunna utgå vid sädana investeringar.
För skoindustrin beslöts dessutom om stöd till samarbetsprojekt och om stöd
till kollektiva exportansträngningar.
Till skoindustrin har därefter t, o, m. år 1976
lämnats ränte- och amorteringsfria avskrivningslån på 7,8 milj. kr. Dessa lån
har kompletterats med kreditgarantier om 1,9 milj. kr. Intresset från branschen
för investeringsstödet har varit begränsat. En anledning härtill kan ha varit
läderskoindustrins höga löneintensitet och låga kapitalintensitet.
Detta stöd till investeringar kunde inte hejda en
fortsatt nedgång av produktionen av läderskor i Sverige. Den svenska
läderskoindustrins löpande produktion underskred således år 1974 det av FBU
beräknade produktionsbehovet i fred på 4.5 milj, par per år.
Minskningen av produktionskapaciteten föranledde
under hösten 1975 vissa omedelbara åtgärder från statsmakternas sida, I prop.
1975/76:57 med förslag till åtgärder för försörjningsberedskapen på
beklädnadsområdet m, m, konstaterade föredragande statsrådet att
produktionskapaciteten i fråga om läderskor uppgick till 80 å 90 96 av
produktionsbehovet under en treårig avspärrningskris. Denna bedömning gjordes
med ledning av underlag som överstyrelsen för ekonomiskt försvar (ÖEF) hade
lämnat. Det ansågs att en fortsatt nedgång av den svenska
produktionskapaciteten av läderskor inte kunde accepteras från
försöriningsberedskapssynpunkt. Mot denna
Prop.
1976/77:85 33
bakgrund
fattade regeringen beslut om att begränsa importen i fråga om skor av läder och
plast. En motsvarande nedgång av produktionen av gummistövlar hade skett. Vid
samma tidpunkt beslöt därför regeringen att begränsa importen även av
gummistövlar från länder där denna import inte redan var begränsad. Med
beslutade åtgärder bedömde regeringen att tid skulle kunna vinnas för att la
fram underiag för skoindustrins långsiktiga planering och för statsmakternas
åtgärder för att upprätthålla en tillfredsställande svensk
försöriningsberedskap på dessa områden.
I prop. 1975/76:57 aktualiserades vidare ett
särskilt strukturprogram för skoindustrin. Programmet skulle inriktas på
konsultundersökningar. Vid årsskiftet 1975-1976 inledde statens industriverk
(SIND) och ÖEF gemensamt en utredning om alternativa sätt för den svenska
skoindustrin att så lönsamt som möjligt upprätthålla en från
försöriningsberedskapssynpunkt nödvändig skoproduktion. 1 denna utredning
medverkade ett konsultföretag. I utredningen har redovisats förutsättningar för
att upprätthålla en inhemsk produktion av läderskor av olika omfattning. De
produktionsnivåer som därvid har analyserats är.l ,0-1,5 milj. par per år, 2,2
milj. par och 3,0 milj. par per år. I december 1976 överiämnades utredningen
jämte beklädnadsrådets vid ÖEF yttrande om detta till regeringen.
De ställningstaganden som statsmakterna år 1972
gjorde i fråga om uthållighet och standard för försöriningsberedskapen på bl.
a. skoområdet var preliminära och syftade till att behålla handlingsfrihet i
avvaktan på att kunskapsunderlaget successivt skulle komma att förbättras. I
börian av september 1976 fick en särskild utredare i uppdrag att utreda frågan
om uthållighet och standard på skoområdet. Utredaren överiämnade i december
1976 promemorian (Ds H 1976:7) Skor i kristid. Utredaren har genomfört en
förnyad inventering av hushållens tillgångar av skor. Med utgångspunkt i denna
har i promemorian beräknats den produktion i fred som behövs för att tillgodose
en viss skostandard under kriser av olika längd och med varierande import under
kriserna. Det sålunda beräknade behovet av produktion av läderskor i fredstid
härav utredaren angetts till mellan 1,3 och 1,9 milj. par per år. Promemorian
har remissbehandlals.
11.2
Mål för försörjningsberedskapen pä skoområdet
11.2.1
Inledning
Grundläggande för planeringen inom det ekonomiska
försvaret är den försöriningsuthållighet och den försöriningsstandard som man
eftersträvar samt omfattningen av den utrikeshandel som förutsätts rimlig under
en avspärrningssituation.
För att kunna beräkna det behov som skall
tillgodoses med inhemsk produktion måste man även ta hänsyn till möjligheten
att minska de kommersiella lagren i ett krisläge. På fiera försöriningsområden
är det vidare
3 Riksdagen 1976/77. I saml. Nr 85
Prop.
1976/77:85 34
nödvändigt
att ta hänsyn till möjligheterna att ransonera tillgångarna i en kris.
11.2.2
Försöriningsuthållighet
Med försöriningsuthållighet avses den tid under
vilken försöriningen med förnödenheter kan fortgå i krislägen. FBU ansåg alt
beklädnadsvaror är oundgängligen nödvändiga för försörjningen i ett krisläge
och att man vid planeringen av försöriningen med dessa varor inte bör utesluta
risken för att en krisperiod kommer att vara minst tre år. I prop. 1972:127
uttalade chefen för handelsdepartementet all enligt hans mening frågan om
uthållighet inte hade studerats tillräckligt inom de s. k. miljöstudierna.
Denna fråga borde därför ägnas särskild uppmärksamhet. Kunskapsunderiaget
förutsattes successivt komma att förbättras. Han ansåg att starka skäl talade
för att man tills vidare borde räkna med alt försöriningen med beklädnadsvaror
skulle kunna upprätthållas under en så lång avspärrningstid att en inte
obetydlig produktion inom landet var nödvändig fören tillfredsställande
beredskap. På så sätt skulle handlingsfrihet behållas för framtida ställningstaganden
om uthålligheten inom totalförsvaret. Vidare anfördes att beredskapsplanläggningen
på området tills vidare borde kunna utgå från de bedömningar och beräkningar
som FBU hade gjort.
Dessa uttalanden har av ÖEF tolkats så att
beredskapsplaneringen på beklädnadsområdet bör utgå från en treårig avspärrning
vid beräkning av produktionskapaciteten. För att beräkna behovet av
beredskapslagring har ÖEF utgått från en tvåårig avspärrningstid.
Inom det ekonomiska försvaret bedrivs sedan några
år försök med långsiktsplanering. Försöksverksamheten har utgjorts av
perspektivstudier och programplanering. Chefen för handelsdepartementet har
anvisat kris-och angreppsfall att utnyttjas i planeringen som miljöexempel för
alt belysa tänkbara påfrestningar på ekonomiskt försvar i avspärrnings- och
krigssituationer. Särskild betydelse har i planeringen tillmätts ett
avspärrningsfall och ett krigsfall. Båda omspänner en lid av drygt ett år.
Därefter inträder en efterkris- resp. efterkrigstid då utrikeshandel m, m,
återgår till normala förhållanden. En återuppbyggnadslid efter ett krig kan ha
en omfattning av något eller några år. I den nu genomförda programplaneringen
för perioden 1977/78-1981/82 har i enlighet med anvisningarna behovet av
åtgärder för efterkris- resp. efterkrigstider endast beräknats i form av
planerings- och administrationsåtgärder,
1974 års försvarsutredning ansåg i sitt belänkande
(SOU 1976:5) Säkerhels-politik och totalförsvar att - för att säkra
befolkningens överievnad efter ett krig - uthålligheten avseende livsmedel,
beklädnadsvaror, bränsle för uppvärmning samt läkemedel och viss sjuk
vårdsmateriel jämte de stödfunktioner som behövs för verksamhet inom dessa
områden t, ex. deras energibehov, bör sältas högre än inom övriga områden.
Prop. 1976/77:85 35
Utredaren anser i promemorian Skor i kristid all
det är rimligt att försörjningsuthålligheten omfattar en längre tidsperiod i
fråga om de mest oundgängliga förnödenheterna. Beklädnad bör betraktas som en
sådan eftersom del här är fråga om varor som behövs för att befolkningen skall
kunna överieva. Enligt utredarens mening kan detta beaktas i planeringen genom
all till avspärrningsfallet läggs en efterkristid av lämplig omfattning. Han har
stannat för att utgå från en kris som motsvarar del avspärrningsfall som
använts i planeringen i övrigt men med tillägg för två års efterkrislid. Även
kortare avspärrningstider har studerats,
1
sitt yttrande över promemorian anför ÖEF att del inte finns anledning att man i
avspärrningsfallet enbart bör undersöka varianter som är kortare än 36 månader,
I stället borde varianter sökas inom en spännvidd från 31 till 63 månader. Även
Svenska skofabrikaniföreningen och Sveriges industriförbund menar alt det kan
inträffa svårare kriser än vad som svarar mot vad som harantagits i
betänkandet. Beklädnadsarbetarnas förbund ifrågasätter om det är realistiskt
att räkna med så kort tid som två eller tre år för kris- resp.
avspärrningssitualioner och återuppbyggnad till normalläge. Överbefälhavaren
(ÖB) delar utredarens uppfattning att tillförselbehoven på beklädnadsområdet
bör beräknas med utgångspunkt från den typ av kris- och angreppsfall som
används i det ekonomiska försvarets långsiktsplanering. ÖB anser dock att
använt avspärrningsfall bör kompletteras med en del av ett krigsfall.
I
syfte alt behålla handlingsfriheten inför kommande beslut har under senare år
försöriningsberedskapen på beklädnadsområdet, skoförsörjningen inbegripen,
inriktats på en uthållighet av tre år. I den programplanering som nu har
genomförts inom del ekonomiska försvaret har dock kriser av en längd av drygt
ett år använts som underiag för planeringen. Åtgärder avseende försöriningen
under efterkris- resp. efterkrigstider har inte tillåtits att påverka
resursinsatsen. Ett särskilt studieuppdrag har givits ÖEF att utreda behoven
under efterkris(krigs)lid. Utredaren föreslår nu att beklädnadsområdet skall
prioriteras och förordar att detta skall ske genom alt i planeringen beakta en
efterkristid. Den sammantagna avspärrningstiden blir därmed tre år.
Även jag är beredd att ansluta mig till bedömningen
att beklädnadsområdet, skoförsöriningen inbegripen, bör hänföras till en
kategori av förnödenheter, för vilka det är särskilt viktigt att en viss
minimistandard verkligen skall kunna säkerställas i ett krisläge. Det kan
därför vara motiverat att i planeringen på detta område arbeta med en
förutsättning om en längre uthållighet än på de fiesta andra områden.
Inom
handelsdepartementet pågår f n. studier av försöriningsuthållighet och
försöriningsstandard på beklädnadsområdet. ÖEF studerar f n. behovet av
resurser för efterkris- och efterkrigstid. Jag avser därför att vid ett senare
tillfälle föreslå regeringen att lämna förslag till riksdagen om uthållighet på
beklädnadsområdet i dess helhet. Beträffande skoområdet anser jag dock att
statsmakterna redan nu har ett tillräckligt underlag för att ta ställning till
Prop.
1976/77:85 36
försöriningsuthålligheten
för perioden 1977/78-1981/82, Jaganseratt uthålligheten på detta område bör
bestämmas med utgångspunkt från en avspärrningssituation på ca ett år följd av
en efterkristid av ungefär den längd som har studerats i försöken med
långsiktsplanering inom det ekonomiska försvaret.
11.2.3
Försörjningsstandard
Med försöriningsstandard avses den nivå på vilken
försöriningen med förnödenheter kan upprätthållas i krislägen.
Försörjningsstandard ges ett uttryck som är lämpligt för aktuellt varuområde.
Utredaren konstaterar att skor är en varaktig
konsumtionsvara. Standard bör därför i princip uttryckas som innehav av skor
och inte som nytillförsel av skor. Med detta synsätt ansluter sig han till
FBU:s överväganden.
I likhet med FBU har utredaren ställt samman en s.
k. krisgarderob vari ingår det minsta antal av specificerade skor som
befolkningen behöver ha. Utredaren anser att i krisgarderoben bör ingå minst
ett par grövre skor och ett par gummistövlar. Denna krisgarderob skiljer sig
från FBU:s däri att kängor och pjäxor inte bildar en egen grupp. I övrigt är
standardförutsättningarna i dessa avseenden desamma. Människorna skall således
tillförsäkras innehav av minst ett par grövre skor och ett par gummistövlar.
Behovet av fotbeklädnad för kall och fuktig väderiek kan därmed tillgodoses.
Beklädnadsarbetarnas
förbund, TCO, Sveriges industriförbund och Svenska skofabrikantföreningen
framhåller liksom ÖEF att kängor och pjäxor bör ingå i krisgarderoben. ÖEF
anser dock att något särskilt s. k. komplelleringsbehov av sådana skor inte bör
beräknas. Begreppet kompletteringsbehov infördes av FBU och avsåg det antal
skor som vid inledningen av en kris måste tillföras befolkningen för att
samtliga individer skall ha ett innehav som minst uppgår till den fastslagna
miniminivån. ÖEF hänvisar till de ändrade förutsättningarna i fråga om
utrymningsplanläggningen.
1
likhet med FBU har utredaren förutsatt att skor skall tillföras i sådan
omfattning att alla skall ha ett innehav av grövre skor och gummistövlar som är
minst lika stort som krisgarderoben. När det sista paret skor håller på att
slitas ut fören individ skall i princip ett par nya skor finnas tillgängligt. 1
sitt remissyttrande anser ÖEF att den av utredaren använda beräkningsmetoden
innebär en sänkning av standarden jämfört med FBU. Med hänsyn till bl. a.
ransoneringsiekniska skäl avstyrker ÖEF denna standard.
Jag
anser för egen del att en viss tillförsel av kängor och pjäxor till
civilbefolkningen bör kunna tillgodoses utöver de behov av arbetskängor o. d. som
utredaren har räknat med. Sådana förhållanden i en kristid som försämrade
kommunikationer och minskade möjligheter att upprätthålla en tillfredsställande
snöröjning måste enligt min mening beaktas i delta sammanhang. Jag kan
emellertid inte dela vissa remissinstansers åsikt att befolkningen generellt
skulle garanteras ett par kängor/pjäxor. Eftersom
Prop.
1976/77:85 37
drygt
40 % av befolkningen i åldern 15-70 år i dag inte har några sådana skodon i
garderoben skulle detta innebära en jämfört med normala förhållanden betydande
standardhöjning.
Utredaren
har använt en viss metod för att beräkna tillförselbehov med utgångspunkt i det
individuella innehavet av skor. ÖEF menar att den av utredaren använda
beräkningsmetoden innebär en sänkning av standarden jämfört med FBU. Jag kan
för egen del inte finna att utredarens metod principiellt avviker från den
melod som FBU har använt.
11.2-4
Utrikeshandel
FBU förutsatte alt avspärrningen under en
treårsperiod i fråga om skor skulle vara total. I de miljöexempel som ligger
till grund för av regeringen anbefallda perspeklivstuder och programplanering
ingår förutsättningar i fråga om import i de olika kris- och angreppsfallen.
Dessa förutsättningar har använts i den nu genomförda programplaneringen inom
del ekonomiska försvaret. Utredaren har i enlighet med miljöexemplen för
avspärrningsfallet räknat med en vägd genomsnittlig import på 38 % av den
normala skoimporten under en treårig avspärrningskris. Variationer har gjorts varvid
beräkningar även utförts för 28 96 resp. 48 % av normal import. Detta motsvarar
en krisimport på 1,1-1,9 milj. par skor. Han har vidare förutsatt en viss
export av skor under första delen av en treårig avspärrningssituation.
Svenska
skofabrikantföreningen anser att den förutsatta krisimporten är orealistisk.
Beklädnadsarbelarförbundel, TCO och Sveriges industriförbund anför likartade
synpunkter. I sill remissyttrande anför ÖEF all imporlanta-gandet för
efterkrisperioden är diskutabelt. Jag noterar dock att ÖEF i sina beräkningar
har förutsatt en krisimport på ca 1,7 milj. par läderskor per år. Häri kan
enligt ÖEF delvis även ingå lättare skor.
Mer än 80 % av förbrukningen av skor, exkl.
träskor, tillgodoses med import från andra länder. Detta handelsmönster svarar
mot en internationell arbetsfördelning. Det ligger i både exporterande och
importerande länders intresse alt så långt möjligt vidmakthålla detta utbyte
även under perioder då störningar i tillverkning och utrikeshandel kan
förekomma. Fören avspärrningssituation av lång varaktighet är det enligt min
mening inte rimligt alt förutsätta annat än att en viss import skall kunna
upprätthållas på detta område. Jag vill emellertid framhålla-i likhet med fiera
remissinstanser-att varje beräkning av möjlig krisimport självfallet innehåller
ett mått av osäkerhet. Den betydande minskningen av skotillförseln och den
relativt omfattande importen i en kris, som utredaren har räknat med och som
överensstämmer med beräkningsgrunderna för ekonomiskt försvar i övrigt, innebär
all behovet av produktionskapacitet är relativt känsligt för förändringar i
antaganden om krisimport.
Prop. 1976/77:85 38
11.2-5
Lageravveckling
I likhet med FBU förutsälter utredaren att en del
av lillförselbehovet av skor kan tillgodoses genom avveckling av en del av de
kommersiella lagren. FBU förutsatte att en lagerminskning för detaljhandeln,
partihandeln och industrin med 50, 70 resp. 60 96 var möjlig. Den genomsnittliga
lagerminskningen förutsattes bli 54 96.
Utredaren anser att omfattningen av den
lageravveckling som kan visa sig möjlig vid en kris är svårbedömbar. Ett visst
samband torde för övrigt föreligga mellan svårighetsgraden hos en kris och
möjlig lageravveckling. Utredaren har ansett att lageravveckling med 50 till 75
96 läcker ptt realistiskt intervall. Detta motsvarar 1,2-1,8 milj. par
läderskor.
Av
ÖEF:s remissyttrande framgår all verket för sin del räknar med en
lageravveckling på ca 3,0 milj. par läderskor varav dock en del är lättare
skor.
11.2.6
Ransonerlngssysiem
De beräkningar som utredaren gjort av behovet av
tillförsel av skor utgår från att människor skall kunna få ett par nya grövre
skor resp. stövlar när det sista paret håller på att slitas ut. Med hänsyn till
att barn och ungdom snarare växer ur än sliter ul skor, har han räknat med att
dessa åldersgrupper skall kunna få minst ett par grövre skor om året. Därvid
framkommer lillförselbehovet om man har ett ransoneringssystem som kan styra
tilldelningen exakt efter behovet. Enligt utredaren måste man emellertid
rörutsätta att brister i ett ransoneringssystem på beklädnadsområdet inte
medger en exakt tilldelning. För att alla människor.oavsett om behov
föreliggereller inte, skall kunna fö minst ett par grövre läderskor under en
treårsperiod räknas i promemorian Skor i kristid behovet av tillförsel upp med
ca 1,2 milj. par fören treårsperiod. Som följd härav har behovet av
produktionskapacitet uttryckt som produktion i ett skift per år räknats upp med
drygt 0,2 milj. par per år.
1
sitt remissyttrande anser ÖEF att de beräknade tillförselbehoven för
civilbefolkningen är orealistiskt låga även om hänsyn las till den extra
tilldelningen på ca 1,2 milj. par som skulle göra det möjligt för hela
befolkningen att under en treårig kris fö minst ett par skor. En så låg
produktionskapacitet förutsätter enligt ÖEF selektiva ransoneringssystem enligt
vilka tilldelning endast ges till brislgrupper. ÖEF menar att detta skulle
kräva en omfattande byråkratisk apparat. 1 ett läge där landet inte befinner
sig i krig bör en ransonering kunna genomföras efter mer generella normer.
Svenska skofabrikaniföreningen och Sveriges industriförbund har svårt alt se
hur behovsanpassade, selekliva ransoneringssystem skall kunna fungera i
praktiken. Sveriges köpmannaförbund framför liknande synpunkter och framhåller
att kravet på storleksanpassning kan bli svårt alt tillgodose vid en låg
tillförsel.
Prop.1976/77:85 39
För egen del anser jag att ransoneringssystemen
självföllel bör vara effektiva och så utformade att de med kort varsel kan tas
i bruk. Brister i ransoneringssyslemets effektivitet medför under
fredsförhållanden högre kostnader för försörjningsberedskapen på skoområdel än
som annars vore nödvändigt. För att minska kravet på effektivitet i
ransoneringssystemen och därmed graden av selektivitel, har utredaren räknat
upp behovet av produktionskapacitet. Enligt min mening är det önskvärt att i
ransoneringssystem på detta område ha vissa selektiva inslag. Den enkät som
utredaren har låtit utföra visar att en stor del av befolkningen torde klara
sig relativt lång tid innan ett egentligt behov av tillskott uppstår. Det
förhållandet alt få människor behöver nya skor under den första tiden bör
beaktas vid utformningen av ransoneringssystemen. Del skulle vidare kunna
diskuteras om individ eller familj bör vara den enhet som tilldelas en viss
ranson. Det är emellertid enligt min mening uppenbart all möjligheten alt uppnå
en långtgående selektivitel i ett ransoneringssystem är begränsade. För att
bättre ta hänsyn till dessa ransoneringstekniska svårigheter anser jag att man
måste räkna med ett något större tillägg till det totala lillförselbehovet än
vad utredaren har gjort.
11.2.7
Olika säii all upprätthålla en försörjningsberedskap ifråga om skor
Utredaren har utgått från alt varje människa skall
ha tillgång till ett visst minsta antal par skor. Denna standard får inte
underskridas. Med utgångspunkt i hushållens bedömning av hur länge befintliga
skor håller beräknas den tillförsel som behövs för att innehavet under
avspärrningskrisen inte skall understiga minimistandarden. Denna
beräkningsmetod har använts för personer i åldrarna 15-70 år. Yngre
personersnarare växer ur än sliter ut skor. För denna grupp har därför en
förenklad teknik använts. Av enkättekniska skäl har även för personer äldre än
70 år en förenklad beräkningsmetod använts. Särskilda beräkningar har gjorts i
fråga om behovet av arbetsskor och skor för försvarsmakten. Behovet av
tillförsel tillgodoses med lageravveckling och import varefter framkommer en
restpost som skall läckas på ett eller annat sätt.
Utredaren har i promemorian Skor i kristid
behandlat ett antal olika metoder med vilka en försöriningsberedskap pä
läderskoområdei kan upprätthållas som läcker denna restpost. De olika
strategier som behandlas är följande: beredskapslagring, frivillig lagring hos
hushållen, produktionskapacitet endast i malpåse, löpande produktion
kombinerad med malpåselagd kapacitet samt enbart löpande produktion. Utredaren
anser att valet mellan olika strategier bör ske med beaktande av de kostnader
för försörjningsberedskapen en viss strategi medför, den försörjningssäkerhet
i en kris som metoden ger och de externa effekter som kan föreligga. Av
avgörande betydelse i valet är, enligt utredaren, den bedömning man gör av den
svenska läderskoindustrins framtida marknadsförutsättningar. Utredaren anser
att det
Prop.
1976/77:85 40
finns
skäl att välja lösningar som ger handlingsfrihet att efter hand besluta sig för
de metoder med vilka man avser upprätthålla en rimlig försörjningsberedskap på
skoområdet.
Av de remissinstanser som har yttrat sig i saken
avvisar samtliga beredskapslagring som en rimlig melod att nå en
tillfredsställande försöriningsberedskap på skoområdet. De höga kostnaderna
anförs som motiv för detta ställningstagande. Metoden med lagring i hushållen
anses ge alltför ojämna eller osäkra resultat för att man skall våga använda
den. Sveriges industriförbund menar dock att en uppmaning till hushållen all
öka sill skoinnehav kan vara värdefull från försöriningsberedskapssynpunkt.
Flertalet remissinstanser anser att det inte är realistiskt att bygga
försöriningsberedskapen på skoområdet på en induslrikapacitet som under
normala förhållanden helt ligger i malpåse.
Remissinstanserna har en helt annan syn på
möjligheten alt kombinera en löpande produktion med en viss kapacitet som hålls
i malpåse. Samtliga de instanser som har yttrat sig i frågan, nämligen ÖB, FMV,
ÖEF, KK, SIND, Svenska skofabrikantföreningen. Beklädnadsarbetarnas förbund och
TCO anser all metoden är tänkbar. SIND finner sålunda att en kombination av
löpande produktion och malpåseresurser borde vara den bästa strategin för att
säkra tillförseln. KK framhåller att handelspolitiska hänsyn kan leda till att
en kombination av åtgärder inte bör uteslutas. Den av utredaren framförda idén
alt ge vapenfria tjänsleplikliga utbildning och övning i skotillverkning anser
ÖB vara lämplig. ÖEF, Skofabrikantföreningen, Beklädnadsarbelarnas förbund och
TCO avvisar däremot förslaget.
Flertalet remissinstanser anser all ett
vidmakthållande av löpande produktion är den bästa metoden att uppnå önskad
försöriningsberedskap pä skoområdet.
Beträffande olika metoder att vidmakthålla en
rimlig försöriningsberedskap på skoområdet vill jag anföra följande,
1 fråga om statlig beredskapslagring av skor har
utredaren gjort överslagsvisa kostnadsberäkningar. Vidare har anmälts problem
att omsätta ett lager av denna storiek, 1 likhet med remissinstanserna vill jag
framhålla att jag anser all det f. n. varken är ekonomiskt rimligt eller
praktiskt möjligt att bygga försörjningsberedskapen på central lagring,
öm
hushållen kunde öka sitt innehav av skor skulle detta naturiigtvis förbättra
försöriningsberedskapen. 1 vilken utsträckning hushållen skulle efterkomma en
uppmaning från staten att öka skoinnehavet är emellertid osäkert. Jag vill inte
underlåta att framhålla all lagring i hushållen utöver normal garderobsreserv i
vissa situationer kan vara ett komplement till andra metoder. 1 likhet med
remissinstanserna anser jag emellertid att metoden ger alltför ojämna och
osäkra resultat för alt man i större utsträckning skall våga bygga den framtida
skoförsörjningen i kristid på den.
I stället för att vidmakthålla en löpande
produktion kan man enligt utredaren välja att hålla en kapacitet i malpåse som
kan producera det antal
Prop.
1976/77:85 41
läderskor
som behövs. För att tillverka skor behövs yrkeskunnig arbetskraft, lokaler,
maskiner, läder och en del andra insalsvaror. Samtliga dessa
produktionsfaktorer måste vara tillgängliga i ett krisläge för att försöriningsberedskapen
skall kunna baseras på en aktivering av en malpåsekapacilet. Flertalet
remissinstanser som har behandlat olika alternativ anser att detla är
orealistiskt. Sveriges industriförbund har i huvudsak samma synsätt men anser
att alternativet från handelspolitisk synpunkt är att föredra framför statligt
stöd till löpande produktion och framhåller att det därför snarast bör utredas.
Jag
anser all frågan om lokaler, maskiner och material för en malpåselagd industri
bör vara möjlig att lösa. Tillverkning av skor har emellertid i inte oväsentlig
omfattning inslag av hantverk. För många uppgifter inom skoindustrin krävs ett
avsevärt yrkeskunnande. Det stora problemet blir alltså hur en skoindustri i
malpåse skall kunna få yrkeskunnig personal när produktionen måste sättas i
gång. Om man inte haren aktiv skoindustri anser jag att det blir svårt att
utbilda personal för alla de yrkesspecialiteter som ingår i skotillverkning.
Utan en aktiv skoindustri skulle på sikt dessutom uppkomma problem alt
rekrytera yrkeskunniga lärare. Jag anser därför inte att del är en praktisk
framkomlig väg att bygga försöriningsberedskapen på skoområdet på en industri
som helt ligger i malpåse.
I likhet med KK, ÖEF, Svenska
skofabrikantföreningen, Beklädnadsarbelarnas förbund och TCO anser jag däremot
att en industri i malpåse kombinerad med en levande industri är en tänkbar
möjlighet. Om skoföretag läggs ned bör staten helt eller delvis kunna överta
maskinerna. Underhållet av dessa maskiner och viss utbildning av personal bör
kunna ske genom den aktiva industrins försorg. Dessa tjänster skall då kunna
köpas av staten och innebära en ekonomiskt motiverad bisyssla för dessa
företag.
I likhet med remissinstanserna anser jag att ett
vidmakthållande av löpande produktion självfallet är den bästa metoden alt
uppnå önskad försöriningsberedskap på skoområdel. Det kan emellertid bli
nödvändigt att kombinera den löpande produktionen med en viss
produktionskapacitet i malpåse. Med utgångspunkt från den fortsatta
utvecklingen får på sikt bestämmas den mer preciserade avvägningen mellan
löpande produktion och malpåsekapacitet.
Sveriges hantverks- och induslriorganisaiion
betonar i ett med Sveriges skomakarmäslarförbund gemensamt yttrande värdet av
alt i ett krisläge ha tillgång till ett väl fungerande nät av
reparationsverkstäder för skor. Frågan om utbildning av skomakare bör därför
utredas jämsides med planläggningen av försörjningen med skor.
Enligt min meningar en god tillgång på
reparationsverkstäder ett värdefullt komplement till en löpande produktion.
Denna fråga bör därför ägnas stor uppmärksamhet i det fortsatta
planeringsarbetet.
Prop. 1976/77:85 42
11.2.8
Behovet av fredstida produktionskapacliei
Som jag nyss anfört bör försörjningsberedskapen
upprätthållas genom att vi i fredstid bibehåller en aktiv skoindusiri
eventuellt kombinerad med en produktionskapacitet i malpåse. Utredaren har i
sina beräkningar utgått från en fredsproduktion som sker i ett skift och som
under ell första krisår förutsätts kunna övergå till två skift. Det på detla
sätt av utredaren beräknade behovet av en löpande produktion i fred uppgår till
1,3-1,9 milj. par läderskor per år.
Försvarets materielverk, ÖEF, Beklädnadsarbetarnas
förbund, TCO och Svenska skofabrikantföreningen ingår i det till ÖEF knutna beklädnadsrådet.
De ansluter sig till beklädnadsrådets uppfattning att den svenska läderskoindustrins
produktion av beredskapsskäl inte bör tillåtas underskrida 2,5 milj, par per
år. Även ÖB och Sveriges industriförbund anser att en sådan produktionsnivå är lämplig.
Enligt Sveriges köpmannaförbund behövs vid en total avspärrning 3 milj. par som
lägsta produktionskapacitet. Övriga remissinstanser uttalar sig inte i denna
fråga.
Flera remissinstanser anser att den av utredaren
angivna produktionen på 1,3-1,9 milj. par läderskor per år skulle medföra stor
risk för att ett fungerande underleverantörs- och servicesystem inte skulle
kunna upprätthållas. Enligt min mening är det inte uteslutet att en viss
försämring härvidlag kan inträffa vid en minskad svensk produktion. En sådan
utveckling skulle vara till nackdel för försörjningsberedskapen. Del bör
emellertid enligt min mening i betydande utsträckning vara möjligt att i
särskild ordning lösa de beredskaps-mässiga problemen med insalsvaror och
service. Jag förutsälter att ÖEF i den fortsatta planeringen ägnar denna fråga
nödvändig uppmärksamhet.
1
den av utredaren använda beräkningsmetoden ingår uttryckliga förutsättningar i
fråga om innehav, slitage och behov av skor. Förenklingar måste göras i detta
sammanhang. Vidare måste antaganden göras om möjlig lageravveckling, import och
resultat av skiftgång i skoinduslrin. Det är självklart att många av
antagandena kan diskuteras. Knappast på någon punkt kan man använda
förutsättningar mot vilka invändningar inte i något avseende kan riktas.
Remissyttrandena belyser väl de problem som föreligger på delta område. De
svårigheter som finns att på alla punkter finna oomtvislade förutsättningar
minskar emellertid inte behovet av väl strukturerade beräkningsmetoder. Den
melod utredaren använt svarar enligt min mening väl mot tankarna i det
planeringssystem som numera används inom det ekonomiska försvaret. Genom de
variationer som utredaren gjort av förutsättningar m. m. täcks ett brett fält
av tänkbara kriser.
Jag
kan således i princip ansluta mig till den uppläggning av analysen som
utredaren har använt. Jag har i det föregående redovisat min inställning till
vissa av de antaganden han har gjort. Jag finner inte anledning att härutöver
ta ställning till enskildheter i de förutsättningar han har använt och de
synpunkter som remissinstanserna fört fram. Med utgångspunkt i de resultat
Prop.
1976/77:85 43
som
presenterats i promemorian Skor i kristid och de synpunkter som har framkommit
vid remissbehandlingen anser jag att det nu finns en god grund för att ange de
krav på skoproduktion i landet som försörjningsberedskapen kan anses ställa.
Enligt min mening bör försörjningsberedskapen kunna
tillgodoses vid en årlig produktion om ca 2 milj. par. Detta är en
produktionsnivå som bör säkerställas. Med hänsyn till de osäkerheter i
beräkningsförutsättningarna och del värdefulla i att upprätthålla ett
underieverantörs- och servicesystem av tillräcklig omfattning kan det vara
lämpligt att ha en säkerhetsmarginal på detta för försöriningsberedskapen
centrala område. Jag vill därför förorda att strävan bör vara att upprätthålla
en produktion på 2,5 milj, par per år. Denna nivå överensstämmer med den av
beklädnadsrådet förordade. För nivån talar även det förhållandet alt
skoindustrin är och kan förväntas fortsätta att vara spridd regionalt och att
många skoföretag har mycket stor betydelse för de orterdärdeärbelägna. Jag vill
erinra om att den nuvarande produktionsnivån är ca 3 milj. par och att differensen
mellan denna nivå och 2,5 milj. par framstår som ett nödvändigt bufferiutrymme
i samband med de omsiruk-tureringsäigärder jag förordar i det följande. Jag
vill också framhålla att i vilken utsträckning en produktion av 2,5 milj. par
läderskor skall kunna upprätthållas i stor utsträckning beror bl. a. på de
stalsfinansiella kostnader detta kan medföra.
De åtgärder till stöd för skoindustrin som jag
föreslår i del följande bör leda till förbättrade förutsättningar att bedriva
en lönsam läderskolillverkning inom landet. Om produktionen av läderskor trots
detta fortsätter alt minska kan det bli nödvändigt att komplettera den löpande
produktionen med en produktionskapacitet i malpåse.
11.2.9
Övriga frågor
Även behovet av gummistövlar och träskor i en avspärrningssituation
har beräknats av utredaren. Del behov av gummistövlar som har beräknats täcks
av den produktionskapacitet som Tretorn AB har utföst sig att mot ersättning
hålla under åren 1977 och 1978. Behovet av träskor täcks av den produktionskapacitet
som kan bedömas finnas inom landet under överskådlig tid.
Utredaren har vid beräkningen av lillförselbehovet
av skor till försvarsmakten beaktat det genom slitage uppkommande
ersätlningsbehovet i en situation med förstärkt försvarsberedskap. Däremot har
i promemorian inte räknats med tillförsel för att fylla eventuella brister i
försvarsmaktens utrustnings- och ersätlningsbehov.
1 sitt remissyttrande framhåller ÖEF att det med
stor sannolikhet kommer att bli ett starkt önskemål från försvarsmaktens sida
att en avspärrningssituation förbättra ulrustningslillgång och
ersättningsreserv av skor som en
Prop.
1976/77:85 44
beredskap
för ett allvariigare krisläge. ÖB och FMV anser att utredaren har underskattat
behovet av tillförsel av pjäxor för försvarsmakten.
Jag
har inhämtat att de av ÖB redovisade uppgifterna om behov av kängor/ pjäxor
enbart avser den tilldelning som behövs för att ersätta inneliggande
beredskapsstyrkors och värnpliktsomgångars efter hand utslitna skor. Några
behov för att täcka eventuella brister i utgångslägel vad avser ulrustnings-och
första ersätlningsbehov har således inte medräknats. Försvarsmaktens
förrådshållning i fråga om dessa skor kommer således i princip att vara densamma
vid slutet som vid början av en kris om beredskapsstyrkornas och
värnpliktomgångarnas slitage av skor kontinueriigt har ersatts. Jag anser att
de behov ÖB har redovisat i fråga om skor skall kunna tillgodoses. Utredaren
har i sina beräkningar beaktat dessa behov. Beredskapen inför ett eventuellt
krigsfall kommer därmed inte att försämras under en avspärrningssituation,
11.3
Stöd till skoindustrin
11.3.1
Inledning
Särskilt stöd till skoindustrin har av
försöriningsberedskapsmässiga skäl utgått sedan december 1972. Detta stöd har
främst haft formen av avskrivningslån för investeringar i maskiner och
byggnader. Syftet har varit alt främja investeringar som kan bidra till en
rationell skoindustri som har förutsättningar att på vissa områden kunna konkurrera
med utländska förelag. Som jag redan nämnt har intresset för detta stöd varit
begränsat. En anledning härtill kan ha varit att skotillverkning är en
arbetsintensiv produktionsform. Ränte- och amorteringsfria avskrivningslån till
investeringar har lämnats för 7,8 milj. kr. underdefyraårslödformen funnits.
Under denna tid uppgick investeringarna inom skobranschen till sammanlagt 56
milj. kr. Under närmast föregående fyraårsperiod uppgick investeringarna till
endast 19 milj. kr.
Under
intryck av en sjunkande inhemsk skoproduktion beslöt regeringen alt fr. o. m.
november 1975 införa en begränsning av importen i fråga om skor av läder och
plast saml gummistövlar. Begränsningsnivåerna baserades på importen under åren
1972, 1973 och 1974. Till följd av att skokonsumtionen utvecklats svagt under
år 1976 fick de valda begränsningsnivåerna till följd alt skorestriktionerna
inte synes ha lämnat avsett stöd till svensk skoindusiri.
Fr,
o, m, budgetåret 1973/74 främjas sko- och garveriindustriernas utveckling genom
stöd till samarbetsprojekl och bidrag till kollektiva exporlan-strängningar.
Exporlstödetstärktesefter förslag i prop. 1975/76:57. Samtidigt förstärktes
strukturåtgärderna för skoindustrin. Dessa är i huvudsak inriktade på
konsullundersökningar. Vidare ingår sirukturgarantier i form av borgen för lån
vid fusioner, förelagsförvärv och liknande strukturella omställningar.
Prop.
1976/77:85 45
Efter förslag i prop. 1975/76:206 godkände
riksdagen (NU 1975/76:70, rskr 1975/76:415) bl. a. ett stöd som syftade till
att under ett utrednings- och förhandlingsskede behålla oundgänglig produktion
inom landet. Formen för delta stöd var statliga lån grundade på
offerlförfarande, s. k. villkorliga försöriningsberedskapslån. Stödformen har
emellertid hittills bara utnyttjats av ett skoföretag.
Vid
årsskiftet 1975-1976 inledde SIND och ÖEF ett gemensamt arbete med en utredning
om alternativa sätt för den svenska skoindustrin att så lönsamt som möjligt
upprätthålla en från försöriningsberedskapssynpunkt nödvändig skoproduktion.
Med anledning härav uppdrog SIND inom ramen för strukturprogrammet för
skoinduslrin i mars 1976 åt ett konsultföretag att utreda den svenska
läderskoindustrins situation och framtidsutsikter. Inom det till ÖEF knutna
beklädnadsrådet inrättades en särskild skogrupp som hade till uppgift att hålla
kontakt med och nära följa utredningsarbetet. I oktober 1976 överiämnade
konsultföretaget en slutrapport vilken SIND med egna synpunkter överiämnade
till regeringen. Beklädnadsrådel har granskat och bearbetat
utredningsmaterialet och har redovisat sina synpunkter och förslag. Dessa har
av ÖEF överiämnats till regeringen.
Som
tidigare har nämnts anser beklädnadsrådet alt den svenska läderskoindustrin
bör omstruktureras kring ett antal s. k. hörnstensförelag. 1 princip skall
varie hörnstensförelag och de till detta knutna förelagen ha ett
tillverkningsprogram som skiljer sig från övriga grupperingars. Härigenom
erhålls enligt beklädnadsrådet en mer specialiserad och slagkraftig industri.
Kostnaderna för en omstrukturerad industri med en
produktionsnivå av 2,5 milj. parper år beräknas till 113 milj. kr. under en
femårsperiod. Härav utgörs 14 milj. kr. av direkt rörelsennderslöd, 77 milj. kr.
av kapitalkostnader och 22 milj. kr. av investeringar i nya fabrikslokaler,
maskiner m, m. Till dessa 113 milj. kr. kommer kostnader för att lösa ul
nuvarande ägare. Vidare föreslås att ramen för de s. k, villkoriiga
försöriningsberedskapslånen höjs från 12 till 20 milj. kr. och att löptiden
förlängs till dess omstruktureringen är genomförd. Lånen föreslås fö formen av
avskrivningslån.
Enligt
beklädnadsrådet bör en särskild ledningsgrupp bildas som ges ansvar och
tillräckliga befogenheter att svara för omstruktureringen. Erforderliga medel
bör ställas till förfogande för gruppens verksamhet.
De företag som vid omstruktureringen lämnas utanför
grupperingarna föreslås få möjlighet alt erhålla statligt stöd om så bedöms
erforderligt från försöriningsberedskapssynpunkt.
Beklädnadsrådet
anser vidare att del är angelägel att importregleringen upphör vid en sådan
tidpunkt att omstraktureringen inte försvåras.
Vidare framförs att staten skall vara beredd att ta
på sig ett ägaransvar i den utsträckning som krävs för att den föreslagna
omstruktureringen skall kunna genomföras.
Prop.
1976/77:85 46
SIND framhöll vid överlämnandet av
McKinseyutredningen bl. a. att det från strikt industripolitisk synpunkt inte
finns skäl att bevara en svensk läderskoindustri eftersom branschen även efter
en omstrukturering inte torde kunna uppnå och bibehålla en internationell
konkurrensförmåga. 1 stället aktualiseras försörjningsberedskaps-,
sysselsättnings- men även regionalpolitiska aspekter. SIND föreslår alt en
styrgrupp bildas för att leda en eventuell omstrukturering, 1 gruppen bör bl.
a. ingå representanter för de centrala myndigheter som handhar det nuvarande
stödprogrammet för skoindustrin,
11-3-2
Upprätthållande av en tillräcklig löpande skoprodukllon
Som tidigare nämnts bör enligt min meningen
produktion på ca 2 milj, par läderskor per år säkerställas. En produktion på
2,5 milj. par är av de skäl som jag har nämnt emellertid önskvärd.
I
den företagsekonomiska utredningen som låg till grund för beklädnadsrådets
förslag ansågs på denna nivå produktionen böra ske i grupperingar kring s, k,
hörnstensföretag. Dessa företag avsågs väljas ul med hänsyn till sina
förhållandevis goda framlidsutsikter i olika avseenden. Olika lösningsalternativ
diskuterades som skiljde sig åt beträffande graden av omställning. Ett
alternativ innebar att företagen fortsätter att bedriva sin verksamhet som
hittills. Ett annat innebar att åtgärder vidtas internt inom företagen för att
höja effektiviteten. Ett tredje alternativ innebar att hela industrin omstruktureras
och därmed förbundna rationaliseringsmöjligheter utnyttjas.
Beklädnadsrådel förordar det tredje alternativet
innebärande en omstrukturering av hela industrin, I sina remissyttranden har
även bl.a. Sveriges industriförbund, SIND, Beklädnadsarbelarnas förbund och TCO
förordat en sådan omstrukturering.
För
att en produktion på den angivna nivån skall kunna upprätthållas anser jag att
olika åtgärder bör vidtas. En sådan åtgärd är alt staten medverkar till att
skoindustrin får en lämpligare struktur. En annan är att staten ger fortsatt
stöd till produktivitelshöjande investeringar. Staten bör vidare kunna förklara
sig beredd att teckna avtal med företag om upprätthållande av en viss
produktion och produktionskapacitet.
En
omstrukturering av skoindustrin bör i sina huvuddrag kunna ske efter de
riktlinjer som beklädnadsrådet har föreslagit. Branschen domineras i dag av små
företag. En omstrukturering och sammanläggning till större enheter bör därför
kunna ge vissa stordriftsfördelar i produktionen, bättre ekonomi i
materialförbrukningen och lägre försäljningskostnader. Dessutom ger
sammanslagningar ökade möjligheter alt inom branschen nyrekrytera skickliga
företagsledare.
Samtidigt vill jag dock framhålla att jag anser att
det finns en överdriven tilltro till sammanslagningarnas positiva effekter och
möjligheter. Tidigare erfarenheter från just skoindustrin visar att stora
företag inte nödvändigtvis
Prop.1976/77:85 47
har
bättre förutsättningar att leva vidare än små. Detta sammanhänger med att det
inom skoinduslrin i större utsträckning än pä många andra håll torde vara
nödvändigt att företagsledningen kan utnyttja en nära kontakt med marknad,
formgivning och produklionsförutsättningar. Detla förutsätter ofla mindre
förelag med flexibel ledning. En total sammanläggning av alla företag i en
eller fiera större grupper kan därför visa sig mindre ändamålsenlig och jag
vill inte utesluta alt försörjningsberedskapen också kan stödja sig på vissa
företag som inte deltar i en sammanläggning. En omstrukturering för därför inte
ske efter i förväg helt låsta modeller utan bör praktiskt växa fram på
frivillighetens grund.
Jag vill i detta sammanhang också betona att
omstruktureringen bör ske i samarbete med berörda förelags fackliga
organisationer.
Mot bakgrund av vad jag har anfört om värdet av
decentraliserat beslutsfattande inom skoindustrin kan jag inte se att några
väsentliga fördelar skulle stå alt vinna med att staten gick in som företagare
på detta område. Erfarenheterna talar i varje fall inte för att några
marknadsmässiga vinster skulle göras därmed. Statens roll bör i stället vara
all stimulera till en önskvärd omstrukturering och effektivitetshöjning hos
skoindustrin.
De remissinstanser som har tagit upp frågan hur en
omstrukturering bör gå till har föreslagit att något slag av grupp bör bildas
för att leda och samordna omstruktureringen. Beklädnadsrådet har föreslagit att
en ledningsgrupp bildas och att i denna skall ingå företrädare för staten samt
arbetslagar- och branschorganisationer. Ledningsgruppen skulle ansvara för att
omstruktureringen genomförs enligt de direktiv och inom de ramar som
statsmakterna kan komma att lämna. 1 gruppen bör ingå en person med huvudsaklig
uppgift all svara för del praktiska genomförandet.
Svenska skofabrikaniföreningen har föreslagit alt
en stiftelse bör bildas med uppgifl att initiera och aktivt delta i arbetet för
branschens effektivisering saml utarbeta förslag till hur det statliga stödet
till skoinduslrin skall utformas efter en omstrukturering. Stiftelsen skulle ha
skofabrikantföreningen och arbetstagarorganisationerna som stiftare och förfoga
över statliga medel,
SIND anser att staten bör ha ett dominerande
infiytande inom omstruktureringsverksamheten. Denna verksamhet bör ledas av en
styrelse sammansatt av företrädare för de myndigheter som handhar nuvarande
stödprogram.
Jag kan i huvudsak ansluta mig till det förslag som
beklädnadsrådet har fört fram. Del innebär att en särskild delegallon bör
bildas som skall ha till uppgift alt leda och samordna omstruktureringen och
effektiviseringen av skoindustrin. 1 delegationen bör bl, a, ingå företrädare
för staten samt företrädare för arbetslagar- och branschorganisationer. I
delegationen bör vidare ingå någon person som har det verkställande ansvaret
för ledningen av omstruktureringen. Delegationen bör självfallet samråda med
ÖEF, SIND och AMS. Delegationen bör i enlighet med vad jag tidigare har sagt i
huvudsak ha avslutat arbetet vid utgången av år 1978.
Prop.1976/77:85 48
För att effektivt kunna medverka till en
omstrukturering föreslår jag att delegationen skall kunna förhandla med
skoföretag om de olika stöd som jag föreslår i det följande. ÖEF bör dock ha
ansvaret för alt teckna slutliga avtal om stöd med företagen.
Kostnader för delegationens verksamhet som jag
beräknar till 1,0 milj. kr. för budgetåret 1977/78 bör bestridas från
reservationsanslaget A 2. Kommittéer m. m. under elfte huvudtiteln. Jag
återkommer till detta i det följande vid min anmälan av anslagsfrågor.
En omstrukturering bör genomföras så snabbt som
möjligt. Naturligtvis kan det finnas eller uppkomma problem som inte låter sig
lösas omedelbart. Del är därför svårt att ange exakt hur lång tid en
omstrukturering kan ta. Jag räknardockmedaltden i huvudsak bör kunna vara
genomförd före utgången av år 1978.
Omstrukturerings
fasen
Under omstruktureringsfasen kan del visa sig att
den önskade omstruktureringen endast kan ske genom vissa ändrade
ägarförhållanden. En möjlighet är då att ett företags egen personal övertar
förelagets verksamhet. En annan är att andra företag eller företagare övertar
denna verksamhet. Möjligheterna att överta skoföretag är dock begränsade pä
grund av all branschen präglas av bristande kapitalresurser. Del finns vidare
en viss allmän tvekan till utökade engagemang i branschen.
För alt göra det möjligt för lämpliga företag,
företagare eller anställda alt förvärva skoföretag eller delar av förelag, t.
ex, en viss produktlinje, föreslår jag alt ett särskilt skosirukturtån skall
kunna utgå. Lånet bör kunna utgå med högst 75 96 av köpeskillingen. En egen
kapitalinsats på minst 25 % skall således behövas. För att vara berättigat till
lån skall förvärvaren - utöver att möta de krav som måste ställas på förvärvets
strukturfrämjande effekt och köpeskillingens rimlighet - också åta sig att
garantera viss produktion och produktionskapacitet för en viss lidsperiod.
Skostrukturlån bör vara ränte-och amorteringsfria och skrivas av årligen under
avtalsperioden under förutsättning av all förelaget uppfyller sina åtaganden.
Avkastnings- och substansvärdet hos företag inom
den svenska läderskoinduslrin torde vara begränsat. Del sammanlagda kapitalbehovet
för alt i samband med en omstrukturering av skoindustrin förvärva vissa företag
bör inte vara särskilt stort. Jag vill betona alt det inte är frågan om att
allmänt lösa ut de nuvarande ägarna. En noggrann värdering och analys av
omständigheterna kommer givetvis att göras när det blir aktuellt att lämna
skostruk-turiån. Medelsbehovet för nämnda lån för budgetåret 1977/78 beräknar
jag överslagsvis till 10 milj. kr. Beloppet bör tas upp på fonden för
låneunderstöd under ett nytt anslag benämnt Skostrukturiån. Jag återkommer till
detta i del följande vid min anmälan av anslagsfrågor.
Prop.1976/77:85 49
Det bör ankomma på delegationen alt vid behov
förhandla om skostrukturiån. ÖEF bör ha ansvaret för att på förslag av
delegationen teckna slutligt avtal.
Som jag tidigare har framhållit fäster jag särskilt
avseende vid alt en omstrukturering kan genomföras på frivillig basis. De
företag som inte anser att fördelar kan vinnas med all de ingår i en större
företagsbildning bör inte i konkurrenshänseende lida skada av detta. Jag vill
därför redan i detta sammanhang framhålla att dessa företag även sedan ett
antal nya förelag bildals genom sammanläggningar, inte bör uteslutas från de
stödformer som i framtiden kan föreligga försvensk skoindusiri. Sådana företag
kan emellertid inte räkna med större stöd än om de hade gått in i samarbete med
andra företag.
Svenska skofabrikantföreningen har föreslagit att
staten skall lämna värdesäkringsgaranti för ägarnas egna kapital i skoföretagen
i syfte att förmå dessa att kvarstå med sitt kapital. Jag kan inte finna annat
än att företagande allmänt sett bör vara förenat med visst risktagande. Jag
vill dessutom framhålla att mina förslag om bibehållande av en skoproduktion av
viss omfattning inom landet på sikt bör medföra att rikstagandet vid
skotillverkning inte kommer att vara större än inom andra sektorer av svensk
industri. Jag är därför inte beredd att godta detta förslag.
Stödåtgärder
för att upprätthålla försörjningsberedskapsviktig produktion under
omstruktureringsfasen
Innan strukturomvandlande insatser hinner
genomföras kommer som jag redan har antytt, viss tid att gå. Det kan inte
uteslutas att skoföretag under denna lid råkar i svårigheter som kan leda till
en avveckling. För att undvika detta kan under förestående förhandlings- och
struktureringsskede visst stöd behöva utgå till skoindustrin. Svenska
skofabrikantföreningen har förordat att ett sådant stöd utgår i form av ett
driftbidrag per producerad sko. I sina remissyttranden över förslaget har
kommerskollegium, ÖEF, KF, Sveriges industriförbund, Beklädnadsarbelarnas
förbund och TCO avvisat en sådan lösning, 1 stället förordas selektiva
insatser. SIND framhåller att del föreslagna generella stödet kan fördröja en
nödvändig omstrukturering och gynna förelag som anlitar underieverantörer.
1 likhet med del stora flertalet av
remissinstanserna kan jag inte biträda förslaget med ett generellt
produktionsbidrag. Jag vill i stället erinra om redan nu befintliga s. k.
försörjningsberedskapstån- Denna låneform inrättades genom beslut av riksdagen
våren 1976. Avsikten var att främst skoföretag med ekonomiska svårigheter
skulle kunna fö erhålla lån för att överbrygga den lidsperiod under vilken
skolndusirins framtida struktur och omfattning var föremål för utredning. Jag
anser att de hittillsvarande erfarenheterna av s. k. villkoriiga
försöriningsberedskapslån talar för vissa tekniska ändringar i låneformen. Ett
av skälen till att dessa lån inte har utnyttjats i större omfattning är att de
endast i vissa fall kan skrivas av. Ett annat viktigt skäl är
4 Riksdagen 1976/77- I saml. Nr 85
Prop.
1976/77:85 50
att
företag som erhåller ett sådant lån måste föra upp detla som skuld i balansräkningen.
Detta leder till en försämrad soliditet för företagel. Jag föreslår därför att
försöriningsberedskapslån för här avsett ändamål nu skall kunna beviljas och
utformas på följande sätt.
Försöriningsberedskapslån skall kunna lämnas
förelag som bedöms ha en roll alt spela för försörjningsberedskapen i den
framtida skoindustrin. Lånets storiek bör fastställas på grundval av en av
företaget lämnad offert avseende kostnaderna för att under en avtalad period,
dock längst t.o.m. den 31 december 1978, upprätthålla en viss överenskommen
produktion och produktionskapacitet. Lånet bör vara räntefritt. Jag anser i
likhet med beklädnadsrådet och flertalet remissinstanser alt
försöriningsberedskapslån bör kunna skrivas av om låntagande företag uppfyller
åtaganden om viss produktion och produktionskapacitet. Lånet bör utbetalas för
högst ett år i taget och så att lånetiden kan anpassas till företagens
bokslutsperioder. Om företaget har uppfyllt sitt åtagande enligt avtal sker
avskrivning i samband med bokslut. Storieken av det lån som kan utgå till
företag för bestämmas från försöriningsberedskapsmässiga och företagsekonomiska
utgångspunkter. Dessutom måste hänsyn givetvis tas till andra samhälleliga
stödåtgärder som företag generellt sett kan komma i åtnjutande av.
Som jag redan har nämnt förordar jag att
försöriningsberedskapslån skall kunna utgå till företag som bedöms ha en roll
att spela i den framtida skoindustrin. Detta skall dock inte behöva innebära
att företag måste delta i en kommande sammanläggning för att erhålla lån. Krav
måste dock uppställas på att delegationen bedömer alt företagel har
förutsättningar att på längre sikt kunna självständigt bedriva en lönsam
produktion. Staten bör ges full insyn i de företagsekonomiska förhållanden inom
förelag till vilka försöriningsberedskapslån utgått. Normalt bör ett avtal
föregås av en undersökning av företaget i dessa hänseenden.
Det bör ankomma på delegationen att vid behov
förhandla med företag om försöriningsberedskapslån. ÖEF bör ha ansvaret för alt
på förslag av delegationen teckna slutligt avtal med respektive företag. För
försöriningsberedskapslån beräknar jag för budgetåret 1977/78 10 milj. kr.
Beloppet bör tas upp på fonden för låneunderstöd under investeringsanslaget
Försöriningsberedskapslån. Jag återkommer till detta i det följande vid min
anmälan av anslagsfrågor. Den form av försöriningsberedskapslån som har lämnats
under innevarande budgetår till företag inom skoindustrin bör inte längre komma
till användning.
Fortsätlningsfas
Enligt min mening bör de åtgärder som här föreslås
för att främja en omstrukturering medföra att nya företagsgrupperingar kan
böria bildas redan efter en relativt kort tid.
Prop.
1976/77:85 51
Som jag redan har framhållit bedömer jag att
ledningsgruppens arbete med omstrukturering av skoindustrin i huvudsak bör vara
avslutad vid utgången av år 1978.
Även om en omstrukturerad skoindustri bör få en
förbättrad lönsamhet kan man inte utesluta att även nybildade företagsgrupper
inte kommer att helt kunna uppnå full kostnadstäckning. I sådana fall kan ett
utnyttjande av det s. k. offertförfarandet aktualiseras. Detta innebär att
företagsgruppen lämnar offert till staten avseende merkostnaden för att i
beredskapssyfte upprätthålla viss löpande produktion och produktionskapacitet
för en viss lidsperiod och att staten efter analys och förhandlingar träffar
avtal med företaget om att köpa denna beredskapstjänst av företaget.
Offertförfarandet bör vidare kunna användas då
företag åtar sig att underhålla sådan maskinutrustning som lagts i malpåse
eller svara för utbildning av personal som i ett krisläge avses handha den
malpåselagda utrustningen. De företag som utför dessa tjänster för statens
räkning får på så sätt en biinkomst som kan vara betydelsefull för företagens
ekonomi.
Delegationen bör vid behov fö förhandla om de nu
nämnda på offerter grundade avtalen med företagen. ÖEF bör ha ansvaret för att
efter förslag av ledningsgruppen teckna slutligt avtal med respektive företag.
För budgetåret 1977/78 beräknar jag 5 milj. kr. på det under fonden för
låneunderstöd upptagna investeringsanslaget Försöriningsberedskapslån. Jag
återkommer till detta i det följande vid min anmälan av anslagsfrågor, öm det
redan under budgetåret 1977/78 visar sig att särskilda medel behövs för att
staten skall kunna inköpa sådan maskinkapacitet som skall läggas i malpåse återkommer
jag i särskild ordning till denna fråga.
I olika sammanhang har förslag lagts fram om
statligt stöd till behovet av rörelsekapital inom skoindustrin. Motivet har i
regel varit att säsongfluktua-tionerna leder till att ett stort kapital
periodvis behöver bindas i lager av färdiga varor. Den omstrukturering och
sammanläggning av företag som nu föreslås genomföras kan leda till att med tiden
ett ökat behov av rörelsekapital uppkommer. Jag vill emellertid framhålla att
syftet med en omstrukturering är att skoindustrin på sikt skall kunna uppnå en
rimlig lönsamhet. Om statsmakterna beslutar sig för att uttala att en viss
löpande produktion skall upprätthållas torde företagarrisken komma att minska.
I avvaktan på erfarenheter av omstruktureringens effekter är jag inte beredd
att lämna något särskilt förslag i denna del. Finansieringen av det ökade
behovet av rörelsekapital bör enligt min mening tillgodoses genom normala
kommersiella lån.
Investeringsstöd
Investeringsaktiviteten har under lång tid varit
låg inom skoindustrin. Både ifråga om maskiner och byggnader finns i dag ett
stor utrymme för produktivitetsökande investeringar. I en skrivelse till chefen
för handelsde-
Prop.
1976/77:85 52
partementet
i januari 1977 framhåller Föreningen Skoforskningsinslilutel bl. a. att
skoföretagen även i fortsättningen bör få samma eller ökade möjligheter till
lån för förnyelse av utrustning och maskiner. Jag anser för egen del att det
finns anledning att dels i många fall söka kombinera en omstrukturering med
investeringar, dels att främja investeringar hos företag som inte önskar ingå i
de nya grupperingarna.
Regeringen har i prop, 1976/77:100 föreslagit
riksdagen att till lån till teko-, sko- och garveriindusrier anvisa ett
investeringsanslag av 5 milj. kr.
Mot bakgrund av vad jag tidigare har anfört
beräknar jag ytterligare 10 milj. kr. i investeringsmedel för budgetåret
1977/78. Jag förordar att ramen för avskrivningslån utökas med 10 milj. kr.
till sammanlagt 170 milj, kr. Ramen för statlig kredigaranli bör utvidgas till
50 96 av rambeloppet, dvs. med 5 milj, kr. till sammanlagt 85 milj. kr.
Det bör ankomma på den i det föregående föreslagna
delegationen alt under omställningstiden vid behov förhandla med skoföretag om
ränte- och amorteringsfria avskrivningslån, ÖEF bör på förslag av delegationen
teckna slutligt avtal med respektive förelag. Jag återkommer till detta vid min
anmälan av anslagsfrågor.
Investeringsstöd i form av ränte- och
amorteringsfria avskrivningslån har hittills inte lämnats företag som
tillverkar träskor. Träskor kan på sikt bli av stor betydelse för
försöriningsberedskapen på skoområdet. Jag anser inte att hinder i och för sig
bör föreligga för att investeringsstöd utges till förelag med tillverkning av
träskor. Jag vill dock avvakta utvecklingen under omstruk-lureringsperioden
innan jag tar ställning till denna fråga.
Övrigt
Riksdagen beslöt hösten 1975 med anledning av
regeringens förslag till åtgärder för försöriningsberedskapen på
beklädnadsområdei m. m. (Prop. 1975/76:57,NU1975/76:15,rskr 1975/76:107) om
förstärkta strukturinsatser för skoindustrin inomen ram av 1 milj. kr. per år
t. o. m. budgetåret 1977/78. Vidare beslöts förstärkta exportfrämjande åtgärder
för sko- och garveriindustrierna inom en ram av likaså 1 milj, kr. per
budgetår t. o, m. budgetåret 1977/78.
SIND föreslår att de av riksdagen beslutade medlen
för exportfrämjande åtgärder på 1 milj. kr. för budgetåret 1977/78 till viss
del för användas för strukturåtgärder efter samråd med Sveriges exportråd.
I 1977 års budgetproposition beräknar chefen för
industridepartementet (prop. 1976/77:100,bil. 17) i enlighet med de av riksdagen
antagna riktlinjerna 2 milj. kr. för särskilda strukturåtgärder för
skoindustrin och för exportfrämjande åtgärder i fråga om sko- och
garveriindustrierna under budgetåret 1977/ 78. Chefen för industridepartementet
anför i fråga om användningen av dessa medel att del bör ankomma på regeringen
att fastställa den närmare fördelningen av dessa medel.
Prop.
1976/77:85 53
Jag avser att i samråd med chefen för
industridepartementet senare lämna förslag till regeringen om användningen av
medlen.
11.4
Upphävande av importrestriktioner för skor
Gentemot statshandelsländer har sedan länge
importen av skodon begränsats. Den 5 november 1975 infördes därutöver
globalkoniingenter för all övrig import av skor och gummistövlar.
Genomförs de förslag till stödåtgärder jag tidigare
har redogjort för bör emellertid ej längre föreligga ett behov av delta mera
allmänna importskydd av den svenska skoindustrin.
Under förutsättning av att riksdagen godkänner de
föreslagna åtgärderna kommer jag därför alt föreslå regeringen att med verkan
från den 1 juli innevarande år vidta åtgärder i syfte alt liberalisera denna
import genom att avskaffa globalkontingenlen för skor, I fråga om gummistövlar
kommer jag att föreslå att globalkontingenten i sin nuvarande omfattning
avskaffas vid årets slut.
11.5
Detaljhandelns prissättningsmetod
Beklädnadsarbetarnas förbund har i skrivelse till
regeringen den 2 februari 1977 tagit upp frågan om detaljhandelns
prissättningsmetod. Frågan berördes också i proposition 1975/76:206 med förslag
till åtgärder för beklädnadsindustrin, där föredraganden bl. a. konstaterade
att en omläggning från procentuella pålägg till en prissättning med kronors-
och örespålägg skulle för den svenska beklädnadsindustrin innebära att de
svenska produkterna får ett gynnsammare utgångsläge i konkurrensen med den
prisbilliga importen.
Statens pris- och kartellnämnd (SPK) undersöker två
gånger per år detaljhandelns prissättning på beklädnadsvaror. Av dessa
undersökningar framgår bl. a, att de procentuella påläggen på de dyrare
svenska varorna i genomsnitt är något lägre men de faktiska påläggen i kronor
och ören räknat högre än på andra produkter. Redan i inköpsledet befintliga
prisskillnader mellan inhemska och importerade varor förstärks således i
konsumentpriserna genom detaljhandelns prissättningsprinciper.
I inköp dyrare produkter drar uppenbariigen högre
försäljningskostnader, t. ex, genom större räniebelastning och lägre
omsättningshastighet på lagret. Alt tillämpa i kronor och ören räknat identiska
pålägg på svenska och utländska produkter vore därför en orealistisk princip.
1 vad mån prissätl-ningsmeioderna, trots att man håller lägre procentuella
pålägg på svenska varor, innebär att konsumentpriserna på dessa varor är högre
än vad som är kostnadsmässigt motiverat bör däremot analyseras. Det är
angeläget att SPK granskar dessa förhållanden och därmed ger underlag för
bedömningar av hur prissättningen fungerar och av i vilken mån ytteriigare
sänkningar av procentpåläggen på svenska produkter är motiverade.
Prop.
1976/77:85 54
Enligt min mening skulle en mer differentierad
prissättning inom detaljhandeln kunna utgöra ett värdefullt stöd för den
svenska beklädnadsindustrin. Jag vill också framhålla att långt drivna
schabloner i form av stela procentpåslag kan innebära att handeln ej utnyttjar
affärsmässiga möjligheter. Samtidigt måste man vara medveten om att det finns
en gräns för hur långt man kan omfördela påläggen mellan utländska och svenska
produkter utan att detta får vissa negativa verkningar för såväl näringsidkare
som konsumenter. En risk är att mer serviceinriktade närhetsbutiker med
kvaliletssoriiment får försämrad lönsamhet, vilket skulle försvåra försäljningen
av svenska kvalitetsvaror. Ökade pålägg på de som regel billigare utländska
varorna medför också vissa uppenbara nackdelar för låginkomsttagare.
Min förhoppning är att man genom frivilliga
åtaganden från branschens sida skall kunna komma fram till en rimlig lösning i
denna fråga. Möjlighetema att genom prisreglering av traditionellt slag
ingripa mot prissättningen på beklädnadsområdet är mycket begränsade på grund
av det snabbt skiftande varusortimentet. Jag vill dock erinra om att den s. k.
prisutredningen, som i första hand har till uppgift att utvärdera den under
senare år förda prispolitiken, har möjlighet att komma med förslag till
eventuella förbättringar av det nuvarande systemet för prisövervakning och
prisreglering.
12.
Hemställan
Med hänvisning till vad jag nu har anfört
hemställer jag att regeringen dels ger riksdagen tillkänna vad jag har anfört
om försöriningsberedskapen m. m. på skoområdet.
dels
föreslår riksdagen att godkänna de åtgärder för försöriningsberedskapen på
skoområdet som jag har förordat.
13.
Anslagsfrågor för budgetåret 1977/78
DRIFTBUDGETEN
ELFTE
HUVUDTITELN
A.
Handelsdepartementet
A.2
Kommittéer m. m. Jag har i det föregående föreslagit vissa åtgärder för
försöriningsberedskapen på skoområdet. För kostnader i samband med den föreslagna
delegationen som skall ha
Prop.
1976/77:85 55
till
uppgift alt leda och samordna omstruktureringen och effektiviseringen av
skoindustrin beräknar jag för budgetåret 1977/78 1,0 milj. kr. Jag förordar alt
förevarande anslag får belastas med dessa kostnader.
Med hänvisning till vad jag har anfört i del
föregående hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen
att till reservationsanslaget Kommittéer m. m. för
budgetåret \911/1% utöver tidigare anvisat belopp anvisa 1 000 000 kr.
F.
Ekonomiskt försvar
F
1. Överstyrelsen för ekonomiskt försvar Under denna rubrik har regeringen i
prop. 1976/77:100 (bil. 14, s. 64) föreslagit riksdagen att, i avvaktan på
särskild proposition i ämnet för budgetåret 1977/78 beräkna ett förslagsanslag
av 131 256 000 kr, I samma prop. och bilaga (s. 65) har regeringen föreslagit
riksdagen att till Lån till teko-, sko- och garveriindustrier anvisa ett
investeringsanslag av 5 milj. kr.
Jag kommer inom kort att lämna förslag om det ekonomiska
försvarets inriktning för perioden 1977/78-1981/82. Medel kommer därvid att för
budgetåret 1977/78 beräknas bl.a. för programmet Beklädnad m.m. Jag vill
emellertid redan nu förorda att medel anvisas för åtgärder för försörjningsberedskapen
på skoområdet och anhåller att få ta upp denna fråga.
Under investeringsanslaget V:7 Lån till teko-, sko-
och garveriindustrier kommer jag, som jag har anfört i det föregående, att
föreslå att ett investeringsanslag av ytteriigare 10 milj. kr. anvisas för budgetåret
1977/78. 1 anslutning till delta föreslår jag att ramen för avtal om statlig
kreditgaranti för lån till teko-,- sko- och garveriindustrier ökas till 85
milj. kr.
Med hänvisning till vad jag har anfört i det
föregående hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen
att medge att avtal om statlig kreditgaranti för
lån till teko-, sko-och garveriindustrier får ingås inom en ram av sammanlagt
85 000 000 kr.
KAPITALBUDGETEN
V
FONDEN FÖR LÅNEUNDERSTÖD
V:7
Lån till teko-, sko- och garveriindustrier Regeringen har i prop. 1976/77:100
(bil, 14, s. 65) föreslagit riksdagen att under denna rubrik för budgetåret
1977/78 anvisa ett investeringsanslag av 5 milj. kr. Med hänvisning till vad
jag har anfört i det föregående behöver ytteriigare 10 milj, kr. tillföras
anslaget. Med anledning härav hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen
att
1. till Lån till teko-, sko- och
gai-veriindusirier för budgetåret 1977/78 utöver i prop. 1976/77:100 bil. 14
föreslaget inves-
teringsanslag
anvisa ytterligare 10 000 000 kr. 2. medge att avtal om avskrivningslån till
teko-, sko- och garveriindustrier får ingås inom en sammanlagd ram av 170 000
000 kr.
V:9 Försörjningsberedskapslån
1976/77 1977/78
Anslag Förslag
14 000 000' 11 000 000
opaginerad Kontrollera mot PDF
Anslagsberäkning (i
1 000-tal kr.)
opaginerad Kontrollera mot PDF
Medelstillgång
Beräknad medelsförbrukning
opaginerad Kontrollera mot PDF
Anslag
1976/77
14
000'
1976/77
8 000
Förslag
1977/78
11000
1977/78 Beräknad behållning 1978-06-30
17 000 0
Summa
25
000
25 000
Varav
2 milj. kr. har anvisats på tilläggsbudget I
Riksdagen bemyndigade i december 1976 regeringen
att träffa avtal med Tretorn AB om säkerställande av för
försöriningsberedskapen viktig produktion och produktionskapacitet i fråga om
gummistövlar. För budgetåret 1976/77 beviljades fördetta ändamål ett försörjningsberedskapslån
av 2 milj, kr. För budgetåret 1977/78 beräknar jag 4 milj, kr.
Med hänvisning härtill och till vad jag har
föreslagit i det föregående angående försörjningsberedskapslån m. m. för
skoindustrin hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen
alt till Försörfningsberedskapslån för budgetåret
1977/78 anvisa ett investeringsanslag av 11 000 000 kr.
V:
10 Skostrukturlån
Nytt
anslag (förslag) 10 000 000
Med hänvisning till vad jag har anfört i det
föregående angående skostrukturlån hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen
att till Skostrukturlån för budgetåret 1977/78
anvisa ett invesle-ringsanslag av 10 000 000 kr.
Prop.
1976/77:85 57
14.
Beslut
Regeringen ansluter sig till föredragandens
överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen alt antaga de
förslag som föredraganden har lagt fram.
Prop. 1976/77:85 58
Innehåll
Proposition...................................................... ..... 1
Propositionens
huvudsakliga innehåll....... .......... ..... 1
Utdrag
protokoll vid regeringssammanträde den 24 februari 1977 2
1. Inledning...................................................... ..... 2
2. Utvecklingen på skoområdet............................. ..... 3
3. Nuvarande mål för försörjningsberedskapen på
beklädnadsområdet 5
4. Stöd till skoindustrin.......................................... .. 5
4.1 Åtgärder vidtagna inom landet..................... 5
4.2 Åtgärder vid gränsen................................. 7
4.3 Åtgärder vidtagna i andra läner................... ..... 7
4.3.1 Interna stödåtgärder som riktar sig direkt till
skoindustrin 7
4.3.2 Åtgärder vid gränsen.......................... ..... 8
5. Det ekonomiska försvarels långsiktsplanering..;.... 9
6. Promemorian (Ds H 1976:7) Skor i kristid............ 10
6.1 Promemorians innehåll i stort....................... 11
6.2 Remissyttranden....................................... 15
6.2.1 Försörjningsuthållighet........................ 15
6.2.2 Import i en kristid............................... 16
6.2.3 Försörjningsstandard.......................... 16
6.2.4 Minskning av de kommersiella lagren...... ..... 18
6.2.5 Behov av produktionskapacitet............. ..... 19
6.2.6 Olika handlingsvägar........................... ..... 20
6.2.7 Tillverkning av gummistövlar och träskor. ..... 23
7. 1974 års försvarsutredning.............................. ..... 23
8. Statens industriverks och beklädnadsrådets förslag
med anledning
av
McKinseyutredningens rapport...................... ..... 25
8.1 Inledning................................................. ..... 25
8.2 McKinseyutredningens innehåll i stort ........ ..... 25
8.3 SIND:s förslag med anledning av McKinseyutredningen
. 26
8.4 Beklädnadsrådets vid ÖEF förslag med anledning av
McKinseyulredningen 27
9. Svenska
skofabrikantföreningens framställningar.. ..... 28
9.1 Skrivelse i maj 1976................................... ..... 28
9.2 Skrivelser i december 1976......................... ..... 28
9.3 Remissyttranden....................................... ..... 29
9.3.1 Generellt produktionsstöd.................... ..... 29
9.3.2 Stiftelse för skoindustrins utveckling...... 30
9.3.3 Inriktning av stöd till företagen i en
omstrukturerad skoindustri 30
10.Övriga
frågor............................................... ..... 31
11.
Föredraganden............................................ ..... 31
Prop. 1976/77:85 59
11.1............................................................ Inledning
31
11.2............................................................ Mål
för försörjningsberedskapen på skoområdet 33
11.2.1 Inledning.......................................... .... 33
11.2.2 Försörjningsulhållighel ...................... .... 34
11.2.3 Försöriningsstandard........................... 36
11.2.4 Utrikeshandel.................................... 37
11.2.5 Lageravveckling................................. .... 38
11.2.6 Ransoneringssyslem ........................... .... 38
11.2.7 Olika sätt att upprätthålla en försörjningsberedskap i
fråga
om skor.................................... 39
11.2.8 Behovet av fredtida produktionskapacitet 42
11.2.9 Övriga frågor..................................... 43
11.3............................................................ Stöd
till skoindustrin 44
11.3.1 Inledning.......................................... 44
11.3.2 Upprätthållande av en tillräcklig lönande skoproduktion 46
11.4 Upphävande av importrestriktionen för skor.... .... 53
11.5 Detaljhandelns prissättningsmetod............... .... 53
12.
Hemställan................................................. 54
13.Anslagsfrågor
för budgetåret 1977/78.............. .... 54
M.Beslut......................................................... 57
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
44 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (43)
43 kopplingar i 25 dokument.
- SOU 2014:12 Utvärdera för utveckling, - om utvärdering av skolpolitiska reformer s. 281 i texten
- Bet. 1986/87:FöU11 om totalförsvarets fortsatta utveckling (prop. 1986/87:95) s. 303 i texten
- Bet. 1984/85:NU6 om vissa detaljhandelsfrågor s. 2 i texten
- Prop. 1982/83:130 om åtgärder för tekoindustrin, m.m. s. 34 i texten
- Prop. 1981/82:102 om säkerhets- och försvarspolitiken samt totalförsvarets fortsatta utveckling i texten
Doktrin (1)
1 koppling.
- Bernitz, Internationell marknadsrätt, 1990 s. 125 i texten