Sök i Ratio Lex

om stöd till vissa tidningar och tidskrifter, m.m.

75 sidor, varav 71 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 71 av 75 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1976/77:99, om stöd till vissa tidningar och tidskrifter, m.m.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 99 Regeringens proposition

1976/77: 99

om
stöd till vissa tidningar och tidskrifter, m. m.;

beslutad
den 3 mars 1977.

Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag
som har tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokoll.

På
regeringens vägnar THORBJÖRN FÄLLDIN

INGEMAR
MUNDEBO

Propositionens
huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att ett statligt stöd till
organisationstidskrifter införs. Stödet föreslås utgå dels tUl medlemsblad,
dels till tidskrifter som är organ för religiösa, nykterhetsfrämjande,
poUtiska, miljövårdande, idrottsliga, försvarsfrämjande organisationer samt
organisationer som företräder handikappade eller arbetshindrade. Den
avgränsning av kretsen stödberättigade tidskrifter som föreslås ansluter i
allt väsentligt till den gränsdragning som tidigare har gjorts i fråga om
befrielse från mervärdeskatt. Stödet föreslås utgå för den som utgivarkorsband
distribuerade upplagen. Stödet föreslås utgå med ett fast bidrag per år på 2
500 kr. per tidskrift. Därutöver bör för de första 300 000 årsexemplaren utgå
30 öre, för exemplaren mellan 300 000 och 1 000 000 27 öre, för exemplaren
mellan 1 000 000 och 3 000 000 21 öre, för exemplaren mellan 3 000 000 och 10
000 000 16 Öre och för exemplaren över 10 000 000 12 öre. Därutöver bör
bidraget höjas med 10 % vid en periodicitet på mellan 10 och 15 utgivningar per
år och med 20 % vid 16 utgivningar eller fler. Stödet föreslås utgå fr. o. m.
år 1977 och utbetalas i efterskott. Kostnaderna för stödet beräknas till 40
milj. kr. för budgetåret 1977/78.

I propositionen föreslås vidare att ett särskilt
stöd till invandrartidningar införs. Stöd till allmänna nyhetstidningar, som
utkommer med minst 24 nummer per år, föreslås utgå med ett fast belopp på 300
000 kr. vid 24 utgivningar om året. För varje nummer mellan 25 och 52 om året
föreslås därutöver att 7 000 kr. skaU utgå och för varje nummer utöver 52 att
2 000 kr. skall utgå. För invandrarnas riksorganisationers medlemstidningar
föreslås ett fast bidrag på 2 500 kr. per tidning samt

1
Riksdagen 1976/77. 1 saml Nr 99

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 99 2

90
öre för varje som utgivarkorsband distribuerat medlemsexemplar, med en
förhöjning av bidraget med 10 % vid 1015 utgivningar per år och med 20 % vid
1623 utgivningar. För övriga tidningar och tidskrifter föreslås behovsprövade
bidrag. Bidrag skall också kunna utgå för nyetablering och
periodicitetshöjning. Behovsprövade bidrag skall vidare kunna utgå till sådan
tidning, som till följd av att en annan tidning inom samma språkgrupp får
bidrag som allmän nyhetstidning eller medlemstidning, får sina konkurrensförutsättningar
allvarligt försämrade. Stödet föreslås utgå fr. o. m. år 1977. Det sammanlagda
medelsbehovet beräknas till 2,5 milj. kr. för budgetåret 1976/77 och till 3,5
mUj. kr. för budgetåret 1977/78.

I propositionen föreslås vidare en höjning av
samdistributionsrabatten till dagstidningar samt en viss skärpning av reglerna
för att samdistributionssystemet skall kunna upprätthållas. Höjningen av
rabatten bör differentieras så att rabatten för de första 10 000 000
samdistribuerade exemplaren utgår med sex öre och för exemplaren mellan 10 000
000 och 21 000 000 med fyra öre. För exemplaren utöver 21 000 000 föreslås
rabatten bli oförändrad tre öre. Kostnaderna för samdistributionsrabatten
beräknas därmed öka med 18 milj. kr. till totalt 46 milj. kr. för budgetåret
1977/78.

Slutiigen föreslås i propositionen att det i
reklamskatten inbyggda skattefria grundavdraget för annonser i dagspress,
fackpress och populärpress höjs från nuvarande 3 milj. kr. till 6 mUj. kr.
Detta innebär att drygt 100-talet tidningar får höjd återbäring av skattemedel
med totalt ca 16 milj. kr. mer än f. n.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 99

Förslag
till

Lag
om ändring i lagen (1972: 266) om skatt på annonser ocb reklam

Härigenom
föreskrives att 24 § lagen (1972: 266) om skatt på annonser och reklam skall
ha nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

TiU
skattskyldig, som redovisat reklamskatt för aimonser i självständig periodisk
publikation, som har karaktär av dagspress, populärpress eller fackpress,
återbetalar riksskatteverket så stor del av den eriagda skatten för ett
kalenderår som svarar mot en skattepliktig omsättning om högst 3 miljoner
kronor för helt år. Återbetalningen sker efter utgången av varje halvt
kalenderår. För första halvåret av ett kalenderår får återbetalat belopp ej
överstiga skatten på en omsättning om 1500 000 kronor.

Föreligger rätt till återbetalning enligt första
stycket får riksskatteverket, om den skattepliktiga omsättningen kan
förväntas med säkerhet icke överstiga 3 miljoner kronor för helt kalenderår,
medge befrielse tills vidare från skyldighet att inbetala reklamskatt.

TiU
skattskyldig, som redovisat reklamskatt för aimonser i självständig periodisk
publikation, som har karaktär av dagspress, populärpress eUer fackpress,
återbetalar riksskatteverket så stor del av den eriagda skatten för ett
kalenderår som svarar mot en skattepliktig omsättning om högst 6 miljoner kronor
för helt år. Återbetalningen sker efter utgången av varje halvt kalenderår.
För första halvåret av ett kalenderår får återbetalat belopp ej överstiga
skatten på en omsättning om 3 miljoner kronor.

Föreligger rätt till återbetalning enligt första
stycket får riksskatteverket, om den skattepliktiga omsättningen kan
förväntas med säkerhet icke överstiga 6 miljoner kronor för helt kalenderår,
medge befrielse tills vidare från skyldighet att inbetala reklamskatt.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Om synnerliga skäl föreUgger, kan riksskatteverket
återbetala skatt tidigare än som anges i första stycket.

(Se
vidare anvisningarna.) (Se vidare anvisningarna.)

Denna lag träder i kraft två veckor efter den dag,
då lagen enligt uppgift på den utkommit från trycket i Svensk
författningssanoling. De nya bestämmelsema tUlämpas dock för tid från och med
den 1 januari 1977.

'
Senaste lydelse av lagens rubrik 1975:117. » Senaste lydelse 1974: 416.

Kartong:
S. 3, sista raden Står: från den Rättat tiU: frän och med den

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 99

Utdrag

BUDGETDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1977-03-03

Niirvarande:
statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Bohman, Ahlmark, Romanus,
Gustavsson, Mogård, Olsson, Äsling, Söder, Troedsson, Mundebo, Krönmark,
Burenstam Linder, Wikström, Johansson, Friggebo

Föredragande:
statsrådet Mundebo

Proposition
om stöd till vissa tidningar och tidskrifter, m. m.

1
Inledning

1972 års pressutredning föreslog i sitt betänkande
(SOU 1975: 79) Svensk Press. Statlig presspolitik att en utredning skulle
tillsättas för att ytterUgare analysera tidskriftemas förhåUanden och lägga
fram förslag om hur tidskriftemas problem lämpUgen borde lösas. Vid
remissbehandlingen tillstyrkte samtUga remissinstanser detta förslag eller
lämnade det utan erinran.

I samband med riksdagens behandling av motion 1975:
980, som bl. a. innehöll förslag om översyn av tidskriftemas
distributionsformer, framhöU riksdagen (KU 1975/76: 23, rskr 1975/76: 41) att
en utredning om tidskriftemas situation borde tUlsättas. I prop. 1975/76: 131
om statiigt stöd tiU dagspressen uttalade chefen för finansdepartementet att
tidskrifternas vUlkor utan dröjsmål borde utredas. Vid sin behandling av prop.
1975/76: 131 instämde riksdagen i att en tidskriftsutredning borde tillkaUas
(KU 1975/76: 46, rskr 1975/76: 254). I samband med behandlingen av prop.
1975/76: 131 framhöll konstitutionsutskottet även att frågan om stöd till
tidningar på andra språk än svenska borde övervägas ytterligare i syfte att
skapa ett särskilt stöd till dessa tidningar. Riksdagen beslutade i enlighet
härmed.

I mars 1976 tiUkallades sakkunniga för att utreda
frågan om stöd tiU distribution av vissa tidskrifter. I direktiven till
utredningen framhöU chefen för finansdepartementet bl. a. att utgångspunkten
för utrednings-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 99 5

arbetet
skulle vara den roll tidskrifterna spelar för information i samhället och för
opinionsbUdningen samt tidskrifternas betydelse för kommunikation mellan
medlemmar och förtroendevalda i organisationer och folkrörelser. Huvuduppgiften
skulle vara att utforma ett generellt stöd till tidskrifternas spridning. I
första hand skulle utredningen pröva möjligheten att knyta stödet till
postdistributionen. Beträffande avgränsning-en av de kategorier tidskrifter som
borde omfattas av stödet uttalade chefen för finansdepartementet att de
ställningstaganden som tidigare gjorts av statsmakterna i frågan om befrielse
från mervärdeskatt skulle vara vägledande. Utredningen har dock kunnat pröva
mindre avvikelser från denna gränsdragning. De sakkunniga fick vidare i uppdrag
att pröva om det finns ekonomiska motiv för en differentiering av stödet.
Chefen för finansdepartementet uttalade vidare att de sakkunniga borde utgå
från att stödet skulle handläggas av presstödsnämnden och att arbetet borde
bedrivas så skyndsamt all förslag skulle kunna föreläggas 1976/77 års riksmöte
och stöd kunna utgå redan för kalenderåret 1977.

De sakkunniga, vilka antog namnet
tidskriftsutredningen, har den 20 oktober 1976 avgivit betänkandet (Ds Fi 1976:
7) Stöd tiU organisationstidskrifter. Utredningen överlämnade samtidigt
rapporten (Ds Fi 1976: 8) Tidskrifterna i massmediesamhället.

Efter remiss har yttranden över betänkandet
avgivits av Svea hovrätt, beredskapsnämnden för psykologiskt försvar,
postverket, kammarkollegiet, statskontoret, riksskatteverket (RSV), nämnden
för samhällsinformation (NSI), presstödsnämnden, universitets- och högskoleämbetet
(UHÄ) med bifogade yttranden från journalisthögskolorna i Stockholm och
Göteborg , statens kulturråd, statens ungdomsråd, näringsfrihetsombudsmannen
(NO), frivilligorganisationernas samarbetskommit-té, svenska kyrkans
centralråd, Sveriges frikyrkoråd efter hörande av de i rådet ingående
samfunden samt Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen, Frälsningsarmén,
Pingströrelsen och Sjundedags Adventistsamfundet , länsstyrelserna i
Stocldiolms, Uppsala, Östergötlands, Kronobergs, Blekinge med bifogade
yttranden från Karlskrona, Olofströms och Sölvesborgs kommuner, Blekinge läns
landsting och Karlskrona/Ronneby TCO-kommitté , Hallands, Värmlands,
Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands med bifogade yttranden från
Västernorrlands läns landsting samt Sundsvalls och Örnsköldsviks kommuner
och Norrbottens län, massmedieutredningen (Ju 1970:59),
massmediekoncentra-tionsutredningen (Ju 1974: 13), radioutredningen (U
1974:08), kulturtidskriftsutredningen (U 1976:03), Svenska kommunförbundet, Landstingsförbundet,
Svenska Naturskyddsföreningen, Sveriges Köpmannaförbund, Sveriges
Industriförbund, Sveriges hantverks- och industriorganisation (SHIO) efter
hörande av medlemsorganisationernas tid-

1 Biidgetchefen Bengt Åke Berg, ordförande, kanslirådet
Sven-Runo Berg-qvist och departementsrådet Gunnar Svensson.

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 99 6

skrifter
, Lantbrukarnas Riksförbund (LRF), Svenska turistföreningen, Sveriges
riksidrottsförbund efter hörande av specialidrottsförbun-den ,
Tjänstemännens Centralorganisation (TCO), Centralorganisationen SACO/SR
(SACO/SR), Landsorganisationen i Sverige (LO) - med bifogade yttranden från
Fackförbundspressens samorganisation och flertalet fackförbund , Svenska
Arbetsgivareföreningen (SAF), Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet,
Svenska Tidningsutgivareförening-en (TU), Moderata Samlingspartiet,
Centerpartiet, Folkpartiet, Sveriges socialdemokratiska arbetareparti.
Vänsterpartiet kommunisterna. Adoptionscentrum, Arbetarnas Bildningsförbund
(ABF), ArkitektFör-bundet. Centerns Kvinnoförbund, Centerns Ungdomsförbund, De
Handikappades Riksförbund (DHR), De Kristna Samfundens Nykterhetsrörelse,
FACTU-Föreningen Svensk Fackpress (FACTU), Folkets Husföreningarnas Riksorganisation,
Fredrika-Bremer-Förbundet, Förbundet Vi Unga, Föreningen Skogs- och
Lantbruks-JournaUster, Handikappförbundens Centralkommitté (HCK), HSB:s
Riksförbund, Husmodersförbundet Hem och Samhälle, Hyresgästernas Riksförbund,
ICA-förbundet, ICA-föriagets HTF-klubb och ICA-föriagets klubb för
Han-delsanstäUda, lOGT/NTO, KFUK-KFUM:s riksförbund. Konstnärliga och Litterära
Yrkesutövares Samarbetsnämnd (KLYS), Kooperativa förbundet (KF), Moderata
Samlingspartiets Kvinnoförbund, Moderata Ungdomsförbundet, Motorförarnas
Helnykterhetsförbund, Nykterhetsrörelsens Landsförbund, Oljekonsumenternas
förbund (OK), Pensionärernas Riksorganisation, Pressbyråföretagen AB,
Riksförbundet DX-Alliansen, Riksförbundet Finska Föreningar i Sverige,
Riksförbundet för hembygdsvård, Riksförbundet Sveriges Amatörorkestrar, Svenska
Frisk-sportförbundet. Svenska Korporationsidrottsförbundet, Svenska Ungdomsringen
för Bygdekultur, Sveriges Bridgeförbund, Sveriges Kristna Ungdomsråd, Sveriges
Socialdemokratiska Kvinnoförbund, Synskadades Riksförbund, Tidningsstatistik
AB, Trädgårdsnäringens Riksförbund, Unga Örnars Riksförbund, Ungdomens
Nykterhetsförbund, Vuxenskolan samt VVS-Forum.

2
Nuvarande ordning

Tidningar och tidskrifter stöds i dag genom olika
former av indirekt och direkt stöd.

Det
direkta stödet till dagstidningarna reformerades och byggdes ut år 1976 (prop.
1975/76: 131, KU 1975/76: 46, rskr 1975/76: 254; SFS 1976: 336). Det är
dagspressens betydelse för vidmakthåUandet av en levande demokrati som i
första hand motiverar ett statligt stöd till dagspressen. En central
utgångspunkt för detta stöd är att stödet så långt som möjligt skaU ha en
automatiskt verkande karaktär. Stödet utgår dels i form av produktionsbidrag,
utvecklingsbidrag, etableringsstöd, sam-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 99 7

distributionsrabatt,
stöd till samverkan inom produktion och annonsförsäljning samt tUl större
branschprojekt, dels som lån ur pressens lånefond.

Totalt har för budgetåret 1976/77 anslagits 195
milj. kr. för stöd till dagspressen.

Direkt stöd till kulturtidskrifter och ideella
tidskrifter utgår sedan år 1971 från ett särskilt anslag under
utbUdningsdepartementets huvudtitel, som för innevarande budgetår uppgår till
2,5 mUj. kr. Detta stöd skall enligt förordningen (1974: 645) om ändring i
kungörelsen (1971: 681) om tidskriftsstöd handhas så att det främjar hög
kvalitet samt mångfald i utbudet av åsikter och behandlade ämnen. Stödet utgår
i form av grundbidrag, projektbidrag och stödköp. En översyn av formerna för
stöd till tidskrifter inom kultursektorn har nyligen gjorts. Förslag om en
utbyggnad av stödet läggs i dag fram av chefen för utbildningsdepartementet.

Tidningar på andra språk än svenska som riktar sig
tUl invandrar-och minoritetsgrupper i Sverige kan få stöd från anslaget
Åtgärder för invandrare under arbetsmarknadsdepartementets huvudtitel. Totalt
har för budgetåret 1976/77 anvisats 600 000 kr. för detta stöd, som fördelas
av statens invandrarverk.

Till indirekta stödåtgärder kan räknas det stöd som
kommer tidskrifter tiU godo bl. a. genom befrielse från mervärdeskatt och
fördelaktiga postlaxor.

För tryckeritjänster åt tidskrifter utgår ingen
mervärdeskatt om tidskrifterna är periodiska medlemsblad, personaltidningar
eller periodiska tidskrifter som väsentligen framstår som organ för
sammanslutning med huvudsakligt syfte att verka för religiöst,
nykterhetsfrämjande, politiskt, mUjövårdande, idrottsligt eller
försvarsfrämjande ändamål eller att företräda handikappade eller
arbetshindrade medlemmar. Också prenumererade utländska publikationer är
befriade från mervärdeskatt.

Genom förmånUga posttaxor får tidningar och
tidskrifter i dag ett indirekt stöd. Den bristande särkostnadstäckning som
härigenom uppkommer ger i dag postverket ett underskott i tidningsrörelsen på
ca 90 milj. kr. Detta underskott täcks fr. o. m. budgetåret 1976/77 genom statsbidrag.
När riksdagen anslog dessa medel fattades beslut om att full kostnadstäckning
skall uppnås i postens tidningsrörelse efter en övergångsperiod av 15 år
(prop. 1975/76: 127, TU 1975/76: 22, rskr 1975/76: 302). Riksdagens beslut
innebär att tidningstaxorna successivt kommer att öka. Taxorna fastställs
årligen av regeringen efter förhandlingar mellan tidningsutgivama och
postverket. Taxan är oberoende av transportavståndet. De tidskrifter som
lämnar huvuddelen av sin distribution till postverket får tiUämpa en lägre taxa
än de som inte gör det.

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 99 8

3
Tidskriftsutredningen

3.1
Tidskiifternas antal och storlek

Tidskriftsutredningen har uppskattat det antal
tidskrifter som i dag ges ut och som är avsedda för allmän spridning tUl ca 2
500. Tillsammans har tidskrifterna en upplaga på mellan 600 och 700 milj.
exemplar per år. Drygt 1 000 tidskrifter ges ut av olika typer av
organisationer. Den sammanlagda upplagan är drygt 200 milj. exemplar per år.
Populärpressen tidskrifter för reportage och underhållning, specialtidskrifter,
seriemagasin samt pornografiska tidskrifter svarar för 7 % av alla titlar,
men drygt hälften av tidskrifternas sammanlagda årsupplaga. Andra grupper av
tidskrifter med ett stort antal titlar är företägstid-skrifter (ofta
personaltidningar), facktidskrifter, kultur- och allmänpolitiska tidskrifter.

Drygt hälften av alla tidskriftsexemplar
distribueras som utgivarkorsband av postverket. De 24 största tidskrifterna
svarar för drygt hälften, medan mer än 800 små tidskrifter endast svarar för 8
% av de post-distribuerade tidskriftsexemplaren. I genomsnitt 90 % av
organisations-tidskrifternas upplagor distribueras av postverket som
utgivarkorsband. Motsvarande siffra för populärpressen är 38 %. EnUgt
utredningen är postens tidningsrörelse av största betydelse för framför allt de
mindre tidckrifternas möjligheter tiU spridning, medan dessa däremot är av
mycket ringa betydelse för postverkets tidningsrörelse.

3.2
Tidskrifternas funktioner

Enligt utredningen spelar framför allt
organisationstidskrifterna en betydelsefull roU för den demokratiska processen
i vårt samhäUe. Omkring hälften av befolkningen i Sverige läser regelbundet
någon organi-sationsanknuten tidning. Framför allt för de människor som har
kort utbildning spelar folkrörelsernas tidskrifter en stor roll för
samhälls-orienteringen.

För debatten och kommunikationen inom folkrörelser
och andra typer av organisationer har tidskrifterna sin största betydelse. 1
synnerhet mindre organisationer är enligt utredningen för sin verksamhet starkt
beroende av sina tidskrifter. Medlemmarna läser också i betydande utsträckning
sina tidningar. Det gäller framför allt det innehåll som knyter an till
intresseområdet, där tidskrifterna når ut med sitt material till mycket stora
grupper i samhället. Folkrörelserna tycks enligt utredningen väl ha lyckats
anpassa sina tidskrifter efter sina läsares behov och intressen.

Tidskrifterna fyller också viktiga funktioner som
språlaör för organiserade samhällsintressen. Direkt genom att de också läses
av stora grupper utanför organisationerna och indirekt spelar de en stor roll
för opinionsbUdningen på en mängd olika samhällsområden.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 99 9

Utredningen sammanfattar organisationspressens
funktioner i tre huvudpunkter:

att ge medlemmarna
information om organisationens verksamhet och förhållanden inom dess
verksamhetsområde, informationsfunktionen,

att fungera som kontaktlänk
dels mellan organisationens medlemmar, dels mellan medlemmarna och
organisationens ledning, Iwrn-munikations- och debattfunktionen,

att utåt vara
organisationens språkrör och föra medlemmarnas talan, språkrörsfunktionen.

3.3
Tidskrifternas ekonomi

Mellan åren 1970 och 1975 drabbades tidskrifterna
av mycket kraftiga kostnadsökningar. Utredningens sammanvägning av
löneutveckling, prisutveckling på papper och tryckeritjänster samt
postavgifternas utveckling visar att kostnaderna för att hålla utgivningen på
oförändrad nivå har ökat med över 90 %. Detta är en i det närmaste dubbelt så
snabb ökning som för den aUmänna prisnivån. Tidskrifternas faktiska utgifter
har dock enligt utredningen bara ökat med ca 50 %. Organisationstidskrifterna
har mött kostnadsutvecklingen med främst besparingar i den tekniska
framstäUningen (lägre kvalitet på papper och enklare tryckteknik). Detta är
besparingar som kan göras utan att tidningens funktioner förändras. Men
utredningen har visat att det under perioden också har skett vissa minskningar
av antalet anstäUda och troligen också i utbetalade honorar tiU fristående
skribenter. Dessutom har man tvingats göra en del direkta inskränkningar och
minskningar i periodicitet och antalet sidor. Vissa tidskrifter har fått göra
stora inskränkningar. Detta är enligt utredningen en mycket stor förlust ur
opinionsbUdningssynvin-kel, som inte kan kompenseras av att enstaka andra
tidskrifter har kunnat öka sin utgivning.

Tidslaifter som ges ut av folkrörelser och andra
organisationer konkurrerar enligt utredningen normalt inte med andra tidningar
på upplagemarknaden och knappast heller på annonsmarknaden. Enstaka organisationstidskrifter
sådana som vänder sig tUl vissa yrkesgrupper samt vissa branschtidskrifter
har stora annonsinkomster, men de allra flesta har mycket små sådana inkomster
eller inga alls. Man har inte heller några större intäkter från försäljning av
tidskrifterna, utan den dominerande intäktskällan är bidrag från den egna
organisationen. Under de senaste fem åren har organisationerna tvingats till
avsevärda ökningar av bidragen till tidskrifterna.

Utvecklingen under 1970-talet har visat att
organisationerna har haft mycket svårt att möta de stora kostnadsökningarna för
tidskriftsutgivningen. Samtidigt talar enligt utredningen allt för att
kostnaderna för tidskrifterna också i fortsättningen kommer att öka snabbare
än den allmänna prisnivån. Bl. a. kommer distributionskostnaderna att öka i
fasta

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 99 10

priser
till följd av beslutet om tidningstaxans framtida utveckling. Fortsatta
besparingar kan ofta inte göras utan allvarliga inskränkningar i utgivningen.
Många lidskrifter är redan nu enligt utredningen nere på så låga
utgivningsfrekvenser att ytterligare nedskärningar knappast kan göras om det
ska vara meningsfullt att över huvud taget ge ut tidskriften.

Utredningens analyser visar också att de totala
kostnaderna (dvs. löner, administration, teknisk framställning och papper samt
distribution) per exemplar är avsevärt högre för de tidningar som har små upplagor
än för dem som har stora upplagor. För de aUra minsta tidningarna ligger
kostnaderna per exemplar genomsnittligt på drygt 4 kr., medan kostnaderna för
de allra största (med mer än 3 miljoner exemplar i års-upplaga) ligger
genomsnittligt på 1: 20 kr.

Kostnaderna stiger också ganska kraftigt med högre
periodicitet. Vecko- och fjortondagarsutgivna tidningar har betydligt högre
kostnader per exemplar än kvartalsutgivna med samma årsupplaga.

3.4
Allmänna motiv för ett stöd till organisationstidskrifter

Tidskriftsutredningen har framhållit tidskrifternas
stora betydelse när det gäUer massmediernas uppgifter i den demokratiska
processen nämligen atl informera om skeendena i samhället, att kommentera dessa,
att granska de beslutande instanserna och att stå för gruppkommunikationen i
samhäUet. Enligt utredningen är det bland tidskrifterna framför allt
organisationspressen som har betydelse i opinionsbUdningen och för
informationen i samhällsfrågor. Vissa icke organisationsanknutna
kulturtidskrifter och politiska tidskrifter är också av stort värde i dessa
sammanhang även om de når en mycket liten grupp medborgare. I förhållande till
andra massmedier är det framför allt för gruppkommunikationen som
organisationspressen har den största betydelsen.

Utredningen har understrukit att fria och
självständiga organisationer, vilka fungeiar som bärare av idéer, utgör en
garanti för en aUsidig och mångskiftande samhäUsdebatt. Inom folkrörelserna
sker ett ständigt utbyte av information och åsikter. Det är i denna roll som
folkrörelserna utgör en omistlig tillgång för opinionsbUdningen. Detta är
också enUgt utredningen skälet till att folkrörelseorganisationernas
tidskrifter har en central uppgift att fylla för demokratin i vårt land.

Tidskriftsutredningen har vidare framhållit
organisationspressens betydelse för de möjligheter dess läsare har att skaffa
sig information samt alt ta del av och delta i samhällsdebatten.
Folkrörelsernas tidskrifter medverkar också i den debatt som förs i och meUan
massmedier. De kan ofta gå djupare in i oUka frågor än andra massmedier och
bidrar enligt utredningen härmed aktivt till att utveckla samhällsdebatten.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 99 11

Utredningen har vidare framhållit den centrala roll
tidskrifterna har för organisationernas hela verksamhet. Tidskriften är ofta
den dominerande kontaktvägen mellan förtroendevalda och medlemmar inom både
små och stora organisationer. Särskilt för mindre organisationer är ofta
tidskriften enligt utredningen en förutsättning för att organisationen skall
kunna fungera på ett tillfredsställande sätt. Mötesverksamhet och andra
tänkbara former för kontakt och informationsutbyte kan på intet sätt ersätta
tidskriften.

Tidskriftsutredningen anser alt det är mot denna
bakgrund man skall se de ökade ekonomiska problem som tidskrifterna i likhet
med dagspressen har fått vidkännas under senare år.

Eftersom det fortfarande finns ett mycket stort
antal tidskrifter har utredningen ansett det viktigt att de existerande
tidskrifterna får resurser att förbättra eller bibehålla sina ambitioner i
fråga om information, granskning, kommentarer etc. Med hänsyn till
organisationernas och deras tidskrifters stora betydelse för den svenska
demokratin bör därför enligt utredningen ett varaktigt stöd införas, som kommer
dessa tidskrifter tUl del.

3.5
Utredningens förslag till tidskriftsstöd

3.5.1
Stödberättigade tidskrifter

Utredningen har föreslagit att ett varaktigt stöd
till tidskrifterna skall införas. Stödet bör stå i samklang med de mål för
samhällets massmediepolitik som har lagts fast av statsmakterna och alltså gå
till tidskrifter som är av specieU betydelse för den svenska demokratin.

Avgränsningen bör enligt utredningen vara enkel och
innehålla så få subjektiva inslag som möjligt. Det är också väsentligt att den
allmänt uppfattas som rimlig och rättvis. Den gränsdragning som finns för befrielse
från mervärdeskatt uppfyller enligt utredningens uppfattning i allt väsentligt
dessa krav. Utredningen har därför föreslagit att tidskriftsstöd skall utgå
till medlemsblad samt tUl periodiska publikationer som är organ för följande
typer av organisationer: religiösa, nykterhetsfrämjande, politiska,
miljövårdande, idrottsliga, försvarsfrämjande samt organisationer som
företräder handikappade och arbetshindrade medlemmar. Vissa typer av
tidskrifter som i dag är mervärdeskattebefriade av skattetekniska skäl bör dock
enligt utredningens förslag inte vara stödberättigade. Det gäller företagens
personaltidningar, tidningsexemplar som distribueras till anställda i
organisationer eller tUl anställda hos medlemmar i organisationer samt
utländska tidskrifter. Däremot bör enligt utredningen tidskrifter på andra
språk än svenska som utges i Sverige vara stödberättigade om de i övrigt
uppfyller villkoren för stöd. På en punkt har utredningen ansett att
tiUämpningen bör vidgas jämfört med vad som nu gäller för
mervärdeskattebefrielse, nämligen beträffande

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 99 12

begreppet
poUtiskt ändamål. F. n. får endast politiska partier som deltar i aUmänna val
befrielse från mervärdeskatt för sina tidskrifter. Tidskriftsstöd bör dock
enUgt utredningen utgå också till sådana tidskrifter som utges av
sammanslutningar som har en idémässig anknytning tiU ett poUtiskt parti utan
att för den skull vara organ för detta. Denna idémässiga anknytning bör enligt
utredningen intygas av såväl utgivaren som det politiska partiet.

3.5.2
Underlag för beräkning av stöd

Utredningen har ansett det angeläget att reglerna
för tidskriftsstödet är så automatiskt verkande som möjligt. Utredningen har
därför föreslagit att stödet knyts till den som utgivarkorsband distribuerade
upplagan. De tidskrifter som får stöd enhgt utredningens förslag har redan nu
i genomsnitt ca 90 % av sin upplaga distribuerad som utgivarkorsband.

Utredningen har även prövat möjligheterna att
loiyta stödet tUl de redaktionella kostnaderna och till de tekniska
produktionskostnaderna. Utredningen har emellertid avvisat båda dessa grunder
av såväl praktiska som principiella skäl.

Utredningen har också avvisat stöd till
tidskriftsexemplar som distribueras på annat sätt än som utgivarkorsband.

Distributionsformerna masskorsband och trycksak är
väsentligt kostsammare för en tidskrift än kommissionärs- och utgivarkorsband.
För att distribueras enligt tidningstaxans avgifter, dvs. som utgivar- och
kom-missionärskorsband, måste en lidskrift uppfyUa vissa formeUa regler, i
korthet följande.

Tidskriften skall ha utgivningsbevis.

Tidskriften skaU utkomma med
tryckta nummer regelbundet, minst fyra gånger per år.

Vem som helst skall kunna
abonnera på tidskriften.

Innehållet får bara till viss
del utgöras av föreningsmeddelanden, stadgar, tävlingar, reklam och dylikt.

Dessa regler har varit föremål för förhandlingar
mellan postverket och tidskrifterna och de kan enligt utredningen anses ha
allmänt accepterats. Om en tidskrift inte distribueras enligt tidningstaxan
betyder det att tidskriften i ett eller annat avseende inte uppfyller
postverkets distributionsvillkor för tidskrifter. Tidskriftsutredningen har
funnit att dessa villkor väl sammanfaller med presspolitiskt motiverade
utgångspunkter för ett tidskriftsstöd. Tidskriftsexemplar som distribueras som
masskorsband eller trycksaker bör därför inte berättiga till stöd. Även
administrativa skäl talar enligt utredningens uppfattning mot att dessa
exemplar skuUe ges stöd. Det finns nämUgen inga möjligheter att i efterhand kontrollera
om sådana försändelser verkUgen innehållit tidskrifter, eUer enbart kallelser
till årsmöte, reklam eUer dylikt.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 99 13

Distribution genom kommissionärskorsband innebär
att en tidskrift buntvis skickas till en kommissionär, som sedan delar ut eller
säljer tidskriften till den slutliga läsaren. I ett presspolitiskt perspektiv
ter sig enligt utredningen denna distributionsform mindre attraktiv än utgivarkorsband,
där den slutliga abonnenten får sin tidning i brevlådan. Vid distribution som
kommissionärskorsband fiims ingen garanti för att abonnenten verkligen får aUa
nummer av tidskriften. Inte heller finns möjlighet att fastställa vUka exemplar
som är avsedda för abonnenten och vUka som är avsedda att lösnummerförsäljas.
Det är dessutom svårt att i efterhand fastställa hur många exemplar som har
distribuerats. Presspolitiska skäl skulle möjligen enligt utredningen tala för
ett lägre stöd för kommissionärskorsband än för utgivarkorsband. Administrativa
skäl talar dock för att inget stöd alls bör utgå för kommissionärsexemp-lar.
Utredningen har funnit att de administrativa skälen överväger och att stöd
följaktligen inte bör utgå till komnussionärskorsband.

Stöd tUl lösnummer skuUe i utredningens förslag tiU
stödmodell endast kunna bU aktuellt för organisationstidskrifter som är
stödberättigade som organ för vissa typer av organisationer. Lösnummempplagan
är med få undantag av mycket underordnad betydelse för de flesta organisationstidskrifter,
och av den sammantagna upplagan utgör den en mycket liten del. Möjligheterna
att, med en kontroUapparat som står i rimlig proportion till det stöd som
skulle utgå tUl lösnummerexemplar, avgöra huruvida ett enskilt
lösnummerexemplar bUvit sålt eller bhvit överexemplar är enligt utredningen
mycket begränsade. Ett stöd som låg på en sådan nivå att det vore högre än
marginalkostnaden för att trycka ett ytterligare exemplar (dvs. i stort sett
endast papper och trycksvärta) skulle i ett sådant fall framstå som uppenbart
orimligt.

Mot denna bakgrund har utredningen föreslagit att
som grund för beräkning av stödet bör läggas den årliga upplaga som
distribueras som utgivarkorsband.

Även från mer allmänna presspolitiska
utgångspunkter finns det enligt utredningen starka skäl att knyta stödet tUl
den postdistribuerade upplagan. Postverkets taxesystem bygger i huvudsak på den
s. k. enhetstaxeprincipen. Utredningen har ansett att denna princip är av stor
presspolitisk betydelse eftersom den ger ett öppet distributionssystem där
transportavståndet för en enskild tidskrift inte påverkar avgiften. En total
övergång tUl en marknads- och kostnadsanpassad taxa skulle enligt utredningens
uppfattning få allvarliga följder för små tidskrifter och för tidskrifter med
spridning i glesbygdsområden. En situation där de största tidskrifterna ordnar
sin distribution genom andra kanaler än postverket skulle, om kravet på fuU
kostnadstäckning i postens tidningsrörelse bibehölls, få mycket Ukartade
följder för de mindre tid-skriftema som en total marknadsanpassning av taxan.
För att undvika detta fiims i dag två taxor. De tidningar som lämnar större
delen av

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 99 14

distributionen
tUl abonnenter till postverket får tiUämpa en avsevärt lägre taxa än de
tidningar som inte gör det. De nämnda åtgärderna har satts in bl. a. för att
undvika de inskränkningar i tidskrifternas sprid-ningsmöjUgheter som skulle
kunna bli följden om de största tidskrifterna ordnade huvuddelen av sin
distribution på annat sätt än genom posten. Dessa åtgärder torde enligt
utredningen vara tUlräckliga för att undvika att så sker. Från de
utgångspunkter som utredningen haft är det av mycket stor betydelse att det
finns ett väl fungerande distributionssystem som når medborgare i alla delar av
landet och där taxorna är sådana att de små och glesbygdsspridda tidskrifternas
intressen tiU-varatas.

Enligt utredningen är det knappast meningsfuUt att
betala ut stöd som till sitt belopp understiger kostnaderna för administration
och eventuella kontrollåtgärder i samband med behandlingen av en ansökan om
stöd. Utredningen har därför förordat att stöd inte bör utgå om den stödberättigade
årsupplagan imderstiger 10 000 exemplar. Härvid bör för tidskrifter som är
stödberättigade som medlemsblad endast medlemsexemplar få inräknas. För
tidskrifter som är stödberättigade i sin egenskap av organ för vissa typer av
organisationer bör dock, förutom medlemsupplagan, även exemplar som går tiU
utomstående prenumeranter få inräknas. EventueUa friexemplar bör däremot ej få
ingå i de 10 000.

Utredningen har vidare föreslagit att högst 3 % av
den upplaga för vilken stöd utgår skall få utgöras av friexemplar. En sådan
regel kan dock enUgt utredningen slå alltför hårt mot tidskrifter med liten
årsupplaga, varför regeln bör kompletteras med en bestämmelse av innebörd att
en tidskrift alltid skall kunna tillgodoräkna sig upp till 1 000 friexemplar
per utgivningstiUfälle.

I likhet med vad som gäller för stödet till
dagspressen bör enligt utredningens mening stöd endast utgå för tidskrifter
vilkas innehåll till mindre än 50 % utgörs av annonser. Beräkningen bör enligt
utredningen göras på varje nummer för sig. I den mån ett enstaka nummer av en
tidskrift har 50 % eller mer annonser bör ändå övriga nummer av tidskriften vara
stödberättigade om vUlkoren i övrigt uppfylls.

De beslut som har fattats av statsmaktema samt de
tUlämpningsföre-skrifter som har utfärdats som syftar tiU att förhindra
missbruk av rätten till befrielse från mervärdeskatt bör enUgt utredningens
förslag också gäUa stödet tiU tidskrifter. Den administrerande myndigheten bör
alltså kunna vägra stöd tiU en tidskrift om det är uppenbart att arrangemang
har gjorts uteslutande i syfte att få stöd och dessa arrangemang saknar reell
mnebörd. En anknytning till en organisation får aUtså inte vara uteslutande
formeU och ett medlemsskap i en förening får inte vara fiktivt i den meningen
att det endast innebär att medlemmarna får eller får köpa en viss tidskrift.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 99 15

3.5.3
Stödets nivå

Stödet bör enligt utredningens uppfattning inte
vara så stort att det i något fall kan överstiga kostnaderna för att trycka och
distribuera ett exemplar ytterligare.

Utredningen har visat att kostnaden per exemplar för
tidskrifter med små upplagor är betydligt högre än kostnaderna per exemplar för
tidningar med stora upplagor. Utredningen har därför föreslagit ett högre stöd
per exemplar för tidningar med liten upplaga.

Tidskrifterna kan enligt utredningen i princip delas
in i tre grupper: de som har kvartalsutgivning, de som har månadsutgivning och
de som har fjortondagars- eller veckoutgivning. Utredningen har visat att det
vid samma årsupplaga är betydUgt dyrare med hög utgivningsfrekvens än med låg.
Utredningen har därför föreslagit atl tidskrifter med hög periodicitet skall få
en förhöjning av stödet. Gränserna för förhöjning av bidraget efter
periodiciteten har av utredningen konstruerats så att det knappast finns några
tidningar som skulle kunna vinna något på att öka utgivningen med något enstaka
nummer.

Tidskrifter som uppnår 10 000 exemplar i årsupplaga
bör få ett fast belopp på 1 500 kr. För varje exemplar upp till och med de
första 300 000 bör dessutom utgå 27 öre. För exemplaren mellan 300 000 och 1
000 000 bör det utgå 25 öre per exemplar, för exemplaren mellan 1 000 000 och 3
000 000 21 öre, för exemplaren mellan 3 000 000 och 10 000 000 18 öre och för
exemplaren över 10 000 000 16 öre. För tidskrifter som kommer ut med 1015 nr
per år bör stödet höjas med 10 % och för tidskrifter som kommer ut med 16 nr
eller fler med 20%.

Utredningens
förslag ger följande stödbelopp:

Stödberättigad Bidrag med Tusental

årsupplaga,
tusental ex ex

10 300 1 500 kr. -i- 0:27 kr./ex

300 1 000 82 500 kr. -i- 0:25 kr. f ö r varje ex ö ver 300

1 000 3 000 257 500 kr. + 0:21 kr. » »
» » 1 000

3
00010000 677 500 kr.-t-0:18 kr. » » »
» 3 000

10
000 1937 500 kr. 4-0:16 kr. » » »
» 10 000

Vid
utgivningsfrekvens Utgår bidrag med

4
9 nr/år 100 %

1015
nr/år 110%

16
nr/år och däröver 120 %

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77: 99 16

Utredningens
förslag ger följande stöd per exemplar (öre):

Årsupplaga

4 9

1015

16 årsut-

årsutgiv-

årsutgiv-

givningar

ningar

ningar

eller fler

10 000

42,0

46,2

50,4

25 000

33,0

36,3

39,6

100 000

28,5

31,4

34,2

250 000

27,6

30,4

33,1

1 000 000

25.8

28,4

31,0

5 000 000

20,8

22,8

24,9

10 000
000

19,4

21,3

23,3

15 000
000

18,3

20,1

21,9

De av utredningen föreslagna nivåerna motsvarar
mellan halva och hela kostnaden for postdistributionen under år 1977.

Utredningen har beräknat kostnaderna för förslaget
tUl drygt 40 milj. kr. för år 1977. Beräkningen är emellertid enhgt utredningen
osäker beroende på att upplagorna för år 1977 inte är kända och att andelen
medlems- och friexemplar i många fall heller inte är kända. Det har inte heller
varit möjligt för utredningen att på grundval av det material som funnits
tillgängligt göra någon exakt bedömning av vilka tidskrifter som kommer att bH
stödberättigade.

De stödbelopp som utredningen har föreslagit har
grundats på en bedömning av kostnadsläget och de posttaxor som kommer att
gälla för år 1977. Utredningen har i detta sammanhang erinrat om att även räknat
i fasta priser kommer postlaxorna att öka för tidskrifterna på grund av
beslutet att inom femton år avveckla underskottet i postens tidningsrörelse.
Enligt utredningens mening bör bidragens nivå fortlöpande omprövas med hänsyn
till den framtida kostnadsutvecklingen.

3.5.4
Administration och handläggning

Utredningen har föreslagit att utbetalningen av
stödet skall ske under första delen av året efter slödåret eftersom detta ger
möjlighet att definitivt beräkna stödets storlek vid beslutstillfället. Man
slipper därmed ett system med preliminära betalningar, upprepade kontroller och
slutlig reglering. I de fall en tidskrift nyetableras eller en redan i gång
varande tidskrift väsentligt ökar sin utgivningsfrekvens bör enUgt utredningen
tidskriften dock efter särskUd ansökan kunna få viss å contoutbetalning på
stödet redan under det år stödet avser.

Stödet bör enligt utredningen administreras av
presstödsnämnden. För att underlätta administrationen har utredningen
föreslagit att en stor del av granskningsarbetet skall utföras av
länsstyrelsernas mervärdeskatteenheter, som också har att ta ställning i
frågor rörande befrielse från mervärdeskatt.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 99 17

Utredningen har vidare föreslagit att
presstödsnämnden och riksskatteverket gemensamt skall ge ut en
informationsbroschyr om reglerna om befrielse från mervärdeskatt för
tidskrifter och reglerna om statligt tidskriftsstöd. Utredningen har räknat
med att det första halvårets administrationskostnader kommer att uppgå tUl 500
000 kr., varav 100 000 kr. belastar tidskrifterna för stickprovskontroller. För
följande år har utredningen räknat med en ärlig kostnad av ca 230 000 kr.
Eftersom granskningsarbetet har förutsatts ske under en begränsad period har
utredningen räknat med att personalbehovet skall täckas genom särskilda
konsultinsatser.

3.6
Tryckfrihetsrätfsliga aspekter

Den grundläggande utgångspunkten för samhällets
stöd tUl dagspressen är att sådana insatser är nödvändiga för att skapa och
bibehålla en mångskiftande press och bekämpa de tendenser till monopolisering
som hotar valfriheten och den fria opinionsbildningen. I den allmänna debatten
framförs ibland farhågor för att stöd tiU vissa tidningar skulle kunna fä
negativa följder genom att konkurrensförhållanden skulle förskjutas på ett
otillbörligt sätt. De organisations- och folkrörelsetidskrifter som enligt
förslaget blir stödberättigade torde enligt utredningen utomordentligt säUan
befinna sig i någon upplagekonkurrens med tidningar som inte blir stödberättigade.
Om en sådan situation i något enstaka fall skulle uppstå kan detta nya stöd
enligt utredningens bedömning knap past på något avgörande sätt inverka
menligt på den konkurrerande tidningens situation.

Utredningens slutsats är att förslagen inte på något
sätt kan hota den fria opinionsbildningen. Utredningen har framhåUit att för
ett mycket stort antal tidskrifter torde det däremot innebära att de får bättre
möjligheter att utvecklas, vilket också innebär att yttrandemöjligheterna
förstärks. Fler människor får på så sätt möjligheter att uttrycka sin mening
och ta del i den allmänna debatten.

3.7
Övriga frågor

De flesta handikapptidskrifter behandlar
regelbundet medicinska frågor samt frågor om behandlingsmetoder och tekniska
hjälpmedel. De tar därigenom enligt utredningen på sig viktiga
hälsovårdsupplysande uppgifter. Utredningen anser det angeläget att
tidskrifterna i dessa avseenden får möjlighet att presentera ett kvalificerat
och väl genomarbetat material. För att möjliggöra detta bör enligt utredningens
mening kunna övervägas att tidskrifterna stöds genom bidrag från de medel under
socialhuvudtiteln som står till förfogande för hälsovårdsupplysning.

Enligt
utredningen är det troligt att organisationspressen ofta under-

2
Riksdagen 1976/77.1 saml nr 99

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 99 18

skattas
som medium för samhällsinformation. Organisationspressens stora spridning och
höga läsvärde, som utredningen dokumenterat, ger enligt utredningen anledning
att förmoda en framtida ökad användning av dessa tidskrifter som medier för
samhällets annonsering.

FACTU har i skrivelse till utredningen hemställt
att utredningen utöver ett direkt stöd till tidskrifter också skulle ta upp
stöd till olika former av samverkan mellan tidskrifter och till kollektiva
projekt. FACTU har bl. a. pekat på behovet av utbildning för
tidskriftsjournalister inom t. ex. tidningsekonomi, -teknik och marknadsföring
och på möjligheterna till samverkan genom gemensamma serviceorgan för redaktionerna,
i reproarbete, textsättning, marknadsföring och distribution. Utredningen anser
de av FACTU väckta frågorna vara av stort intresse. Sannolikt kan såväl
kvalitativa som ekonomiska fördelar uppnäs genom en ökad samverkan mellan olika
tidskrifter på samma sätt som sker på dagspressmarknaden. Utredningen har
därför föreslagit att möjligheterna att beakta FACTU:s synpunkter inorn ramen
för det stöd som f. n. utgår för samverkan inom dagspressen bör övervägas.

Det har legat utanför utredningens uppdrag att
föreslå förändringar i gränsdragningen mellan skattefria och skattepliktiga
publikationer. Utredningen har förutsatt att överväganden och förslag i denna
fråga i första hand görs av den särskilda översynsutredning på mervärdeskattens
område (Fi 1971: 05) som f. n. arbetar, varför utredningen har informerat
denna översynsutredning om sitt arbete.

Strax efter det att tidskriftsutredningen
tillsattes fick en särskild utredare (U 1976: 03) utbildningsministerns
uppdrag att göra en översyn av stödet till kulturtidskrifter och ideella
tidskrifter. Tidskriftsutredningen har i sitt arbete samrått med denna
utredning. Ett stöd till organisationstidskrifter minskar enligt
lidskriftsutredningens uppfattning inte behovet av ett selektivt tidskriftsslöd
av det slag som statens kulturråd nu fördelar till kulturtidskrifter och
ideeUa tidskrifter. Tidskrifter i denna grupp spelar enligt utredningen en
central roll i samhälls- och kulturdebatten. Några av dem kommer emellertid ut
i små upplagor och de kan därför inte få något nämnvärt stöd via ett generellt
system. Andra, som t. ex. konsttidskrifterna, har särskilt höga kostnader för
redaktionell bearbetning och teknisk framställning. Kulturtidskrifter behöver
sålunda enligt utredningens uppfattning ett stödsystem som kan anpassas till
speciella behov.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 99 19

4
Remissyttranden över tidskriftsutredningens förslag

4.1 Allmänna
synpunkter på utredningens analys

Flertalet av de remissinstanser som kommenterar
utredningens analyser och beskrivningar delar utredningens syn på
tidskrifternas situation. LRF framhåller att utredningen trots de svårigheter
som ligger i att tidskrifterna utgör en stor och mycket heterogen gmpp har
gjort ett förtjänstfullt pionjärarbete på tidskriftsområdet. I huvudsak samma
bedömning gör bl. a. Svea hovrätt, statens kulturråd och Publicistklubben.

Presstödsnämnden anför att utredningen säkert har
rätt i att organisationstidskrifter vanligtvis inte arbetar på en marknad med
konkurrens men menar att utredningen inte närmare har belyst i vilken
utsträckning det finns tidningar som i fråga om innehåll kan vara helt
jämförbara med vissa organisationstidskrifter men som på grund av utgivarens
förhållanden inte kommer att få tidskriftsstöd enligt utredningens förslag.

En avgörande svaghet i utredningens betänkande är
enligt SAF att det mer speglar direktivens syn på tidskriftsutgivning än
ambitionen att klarlägga och analysera tidskriftsproduktionens villkor. SAF
betonar emellertid att utredningen inom givna ramar har lämnat åtskilliga värdefulla
bidrag till kännedom om tidskriftspressen.

TU hänvisar til! att föreningen redan då
tidskriftsutredningens direktiv offentliggjordes i skrivelse till regeringen
framhöll att utredningen borde få till uppgift att undersöka
tidskriftsutgivningen i dess helhet. Utredningens uppdrag, dess sammansättning
och den tidspress den har arbetat under har enligt TU avhänt utredningen
möjligheten att lämna ett konstruktivt bidrag tiU en presspoHtik som omfattar
såväl dagstidningar som tidskrifter av olika slag. Tidskriftsutredningens
undersökning har ensidigt koncentrerats tiU organisationstidningarna. Liknande
synpunkter framförs av Pressbyråföretagen AB.

FACTU anser att utredningen med hänsyn till den
begränsade tid som har stått till dess förfogande på ett förtjänstfullt sätt
har lyckats kartlägga tidskriftsmarknaden. I likhet med TU menar emellertid
FACTU att utredningens arbete alltför ensidigt har inriktats på organisationstidskrifterna.
En viktig anledning till att väsentiiga tidskrifter har fallit utom ramen för
utredningens diskussion är den kategoriindelning som förslaget baserats på.

4.2 Tidskriftemas
funktioner

Samtiiga remissinstanser delar eller lämnar utan
erinran utredningens uppfattning om tidskrifternas funktioner och instämmer i
utredningens slutsats att det bland tidskrifterna framför allt är
organisationstidskrif-

s. 20 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 99 20

terna
som fyller uppgiften att informera, kommentera, granska och främja
gruppkommunikation.

Länsstyrelsen i Stockholms län anför att
organisationstidskrifterna står för en betydande del av samhällsorienteringen
och opinionsbildningen och är forum för en stor del av debatten i samhälls-
och livsåskådningsfrågor. ÅtskiHiga remissinstanser för fram liknande synpunkter.

Centerpartiet framhåUer att det även framgent måste
finnas en rik flora av tidskrifter för att en vital demokrati skall kunna
utvecklas. Centerns Kvinnoförbund, Centerns Ungdomsförbund och LRF framhåller
att en medlemstidning är en förutsättning för folkrörelsernas verksamhet.

Sveriges socialdemokratiska arbetareparti menar att
det i förhållande till andra massmedier främst är för gruppkommunikation som
organisationspressen har den största betydelsen. Liknande synpunkter framförs
av ABF och Unga Örnars Riksförbund.

LO finner anledning att markera att
organisationernas tidskrifter oftast är idéförankrade och från den utgångspunkten
fuUgör en viktig kommenterande funktion. De förmedlar information och debatt
internt inom organisationerna och svarar därmed för en viktig kommunikation
mellan medlemmar och förtroendevalda. Tidskrifterna har också betydelse långt
utanför organisationemas egna medlemsgrupper. LO:s och LO-förbundens
tidskrifter läses av ungefär en miljon flera människor än dem som tillhör
LO-området. Till detta bör också tidskrifternas kulturella ambitioner noteras.
Organisationstidskrifterna satsar ofta på ett bra kulturmaterial av hög kvaUtet
som eljest skulle få svårt att finna likvärdiga spridningsformer.

Förbundet Vi Unga anser att utredningen har glömt
den kontakt som föräldrarna får med den organisation som deras barn tillhör
genom att ta del av organisationens tidskrift.

Några remissinstanser berör betydelsen av andra
tidskrifter än organisationstidskrifter. TU hävdar att stora grupper
medborgare som mera sällan tar del av samhällsstoff i dagspress,
organisationspress, radio och television nås av information om vardag och
samhälle i t. ex. veckotidningarna. De skuUe sålunda vara betydligt sämre
informerade om inte populärpressen fanns. FACTU hävdar att facktidskrifterna
väl svarar mot kraven att informera, kommentera och granska samt främja
gruppkommunikation, detta helt oberoende av om de är organisations-eUer
förlagsutgivna. Skillnaden ligger i att de förra vanligen gör det utifrån den
egna organisationens synpunkt, vilket enUgt FACTU:s uppfattning självfallet är
av värde. De övriga gör det utifrån en med hänsyn till en speciaUserad
läsekrets skapad policy. Ofta innebär detta även en granskning av den eUer de
organisationer, som utövar inflytande inom berörda fackområde.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 99 21

4.3
Tidskrifternas ekonomi

Remissinstanserna ansluter sig i aUt väsentiigt tiU
tidskriftsutredningens beskrivning av kostnadsutvecklingen för tidskrifterna.
Åtskilliga organisationer redogör även för vilka konsekvenser kostnadsutvecklingen
har haft för den egna tidskriften i form av lägre utgivningsfrekvens, minskat
sidantal, sämre papperskvalitet, m. m.

De remissinstanser som har behandlat frågan delar
utredningens oro för att den fortsatta kostnadsutvecklingen kan komma att leda
till inskränkningar och nedläggningar av organisationstidskrifter.

SACO/SR anför att gränsen nu torde vara nådd för
vad organisationstidskrifterna kan företa sig för att minska sina
nettokostnader genom att begränsa informationsvolymen i form av minskat
sidantal, lägre ulgivningsfrekvens etc. eller genom tekniska rationaliseringar
såsom ändrade satsytor, sänkt papperskvalitet, m. m. Nästa steg är enligt
SACO/SR ofrånkomligen personalinskränkningar som i än högre grad medför att
tidskrifternas uppgift som informatör och opinionsbildare för betydande arbetstagargrupper
starkt försvåras till men för en nödvändig samhällsdebatt. SACO/SR menar att
en sådan utveckling skulle vara särskilt olycklig i en tid när den nya lagen om
medbestämmande i arbetslivet ställer ökade krav på informationsinsatser inom de
fackliga organisationerna. Liknande synpunkter framförs av ABF och Unga Örnars
Riksförbund.

4.4
Synpunkter på utredningens förslag

4.4.1
Allmänna synpunkter

Utredningens förslag tillstyrks i huvudsak eller
lämnas utan erinran av flertalet remissinstanser. Härvid välkomnas särskilt
förslaget att stödet så långt möjligt skall grundas på objektiva kriterier och
utgå enligt automatiskt verkande regler. Bland de remissinstanser som tillstyrker
förslaget kan nämnas statens kulturråd, svenska kyrkans centralråd, Sveriges
frikyrkoråd, TCO, SACO/SR, LO, KF, HSB:s Riksförbund samt Hyresgästernas
Riksförbund.

Förslaget avstyrks av SAF, Sveriges Industriförbund
och SHIO. Enligt SAF är det förståeligt att en organisation av t. ex. ideell
karaktär med en geografiskt spridd medlemskader anser det vara angeläget att
underlätta informationen och kontakterna genom en egen publikation som dessutom
kan vara ett språkrör utåt och rent allmänt verka i organisationens anda. Men
det måste enligt SAF vara medlemmarna själva som ytterst ansvarar för de
kostnader som en tidskriftsutgivning medför. Krav på statligt stöd innebär i
sak ingenting annat än att organisationen begär att andra medborgare i landet
vare sig de gillar eller

s. 22 Kontrollera mot PDF

Prop. 1916fll:
99 22

ogillar organisationens mål och syften genom sina
skatter skall överta en större eller mindre del av kostnaderna för den
tidskrift som organisationsmedlemmarna har beslutat utge. Sveriges Industriförbund,
SHIO och reservanten i massmediekoncentrationsutredningen för fram liknande
synpunkter.

Svea hovrätt anser att
tidskriftsutredningens arbete bör kompletteras med överväganden rörande vissa
andra tidskrifter än organisationstidskrifter samt att möjligheterna att genom
stöd stimulera exempelvis olika former av samverkan mellan tidskrifter bör
utredas. Målsättningen bör enligt hovrätten vara att lägga grunden tiU en
långsiktig och samlad politik för hela tidskriftsmarknaden.

TU anser att utredningens förslag
inte bör läggas tUl grund för ett permanent stödsystem till
organisationstidskrifter. Enligt TU bör en ny utredning tillsättas med uppgift
att belysa hela tidskriftsmarknaden.

Statskontoret och NO efterlyser
generella bidragsregler för hela tidskriftsområdet.

4.4.2 Stödberättigade tidskrifter

Flertalet remissinstanser
tillstyrker eller lämnar utan erinran utredningens förslag om avgränsningen av
stödberättigade tidskrifter.

RSV framhåller att ett stöd tUl
organisationstidskrifter som avgränsas på det sätt som utredningen har
föreslagit inte kan väntas medföra några större problem i den praktiska
tillämpningen. Enligt länsstyrelsen i Stockholms län är de föreslagna reglerna
för stödets avgränsning väl ägnade att rikta stödet till tidskriftskategorier
som fyller funktioner som är av vital betydelse för den svenska demokratin.
Samma synpunkter förs fram av flera andra remissinstanser.

EnUgt Svea hovrätt föreligger det
en risk att vissa tidskrifter kan komma att utestängas från möjligheten att få
stöd trots att ett sådant kan vara befogat. Det torde finnas icke
organisationsanknutna kulturtidskrifter och politiska tidskrifter samt icke
organisationsanknuten fackpress, som kan anses fylla de ovan angivna kraven och
som har betydande ekonomiska svårigheter. Också för sådana tidskrifter måste
det enligt hovrätten anses motiverat att ett stödprogram utvecklas.

TU har invändningar mot den
föreslagna metoden att avgränsa stödberättigade tidskrifter. De oklarheter som
finns i bestämmelserna om befrielse från mervärdeskatt vållar enligt TU
betydande gränsdragningsproblem. Det finns exempel på att tidskrifter med
likartat innehåU och likartad funktion kategoriseras olika, vilket medfört oUka
skattekonsekvenser och därmed olika ekonomiska villkor. Om tidskriftsutredningens
förslag genomförs skulle den olikartade behandlingen av skilda pressgrupper
förstärkas. Det framstår för TU som helt orimligt att ett distributionsstöd
härvid knyts till gränsdragningen mellan mervärdeskattebefriade och inte
mervärdeskattebefriade tidskrifter.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 99 23

FACTU menar att det rimligaste vore en stödform som
tog hänsyn tiU innehåll och om möjligt behov av stöd. FACTU är emellertid medveten
om de mycket stora svårigheter som en granskning av detta skulle medföra. Ett
generellt stöd for alla tidskrifter som är baserat på den postdistribuerade
upplagan vore ur administrativ synpunkt enklast och skulle ge kompensation för
den för många tidskrifter snabbast ökande utgiftsposten. Ej heller ett sådant
system förefaller emellertid föreningen rimligt. FACTU föreslår att all
tidskriftspress som svarar mot de fundamentala kraven att informera, kommentera
och granska skall kunna erhålla tidskriftsstöd. TUl denna press räknar
föreningen organisationstidskrifter men även övrig fackpress. Denna senare
skulle lämpligen kunna definieras efter i huvudsak de normer som uppställts av
Tidningsstatistik AB, nämligen att ha klart angivna ämnesområden eUer vända sig
till vissa yrkes- eUer intressegrupper.

ICA-jörbundet föreslår att tidskriftsslödet även
skall omfatta sådana konsumentupplysande tidskrifter som tUl mindre än hälften
utgörs av annonser och som distribuerar minst 90 % av sin upplaga som utgivarkorsband.
Distributionsstödet skall endast utgå på de exemplar som distribueras som
utgivarkorsband. Även facktidskrifter som uppfyller nämnda krav bör enUgt
förbundet bli stödberättigade. Därmed skulle stödet bli mera generellt med
mindre risk för snedvridning av konkurrensen. Även Föreningen Skogs- och
Lantbruks-Journalister och LRF är inne på att också facktidskrifterna bör
omfattas av det föreslagna stödet.

Centerpartiet anser det naturligt och väl motiverat
att även de till folkbildningsorganisationerna knutna tidskrifterna får stöd.
Denna uppfattning delas av ABF och Studieförbundet Vuxenskolan.

Tidskrifter på andra språk än svenska som utges i
Sverige bör enligt utredningen vara stödberättigade om de allmänna villkoren
är uppfyllda.

Riksförbundet Finska Föreningar i Sverige anser det
väsentligt att invandrarorganisationernas tidskrifter inte särbehandlas annat
än om språkförhållanden eller andra specifika immigrationsfenomen ger synnerlig
anledning tiU det, t. ex. större framställningskostnader p. g. a. språket,
översättning, tryckning i hemlandet och distribution.

Presstödsnämnden ifrågasätter om inte hela stödet
till invandrartidningarna bör läggas på ett och samma organ och att
följaktligen det här aktuella tidskriftsstödet ej bör omfatta tidskrifter på
andra språk än svenska. Tidskrifter på andra språk än svenska bör kunna erhåUa
sitt distributionsstöd samordnat med det övriga stöd som eventuellt kan
föreslås för dem.

Statskontoret framhåller att stödet till
invandrartidningar och invandrartidskrifter så långt möjligt bör följa de generella
bidragsregler som

s. 24 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 99 24

gäller
på tidningsmarknaden (jämförbara med fådagarstidningar med rikstäckjung) och
tidskriftsmarknaden. Liknande synpunkter förs fram av UHÄ.

Presstödsnämnden finner vidare att utredningens
förslag att stöd inte bör utgå för tidskriftsexemplar som distribueras tiU
anställda i organisationer eller till anställda hos medlemmar i organisationer
är rimligt av praktiska skäl. Det skulle enligt nämnden bli mycket svårt att
avgöra till vilka anställda som stödberättigade exemplar skulle få sändas.

Utredningens förslag att stöd även skaU utgå för
tidskrifter som utges av en sammanslutning (förening, stiftelse eller dylikt)
som har i d é-mässig anknytning till ett politiskt parti tillstyrks eller
lämnas utan erinran av flertalet remissinstanser.

Folkpartiet finner förslaget i hög grad önskvärt.
Utredningens förslag att sambandet mellan den utgivande föreningen och partiet
skall intygas av utgivaren och partiet är enligt folkpartiet tänkbart förutsatt
att det inte ställs sådana krav på formuleringarna av sambandet att dessa
tidskrifters självständighet kan ifrågasättas. Moderata Samlingspartiets
Kvinnoförbund och Centerns Ungdomsförbund för fram liknande synpunkter på den
av utredningen föreslagna metoden att fastställa sambandet.

Centerns Kvinnoförbund tar bl. a. upp frågan om en
vidgning av kretsen stödberättigade tidskrifter i förhållande till vad som
gäller i fråga om befrielse från mervärdeskatt. Förbundet anser därvid att man
strikt bör hålla sig tUl principerna för momsbefrielse.

RSV framhåller att stiftelser i rättspraxis inte
ansetts falla under begreppet sammanslutningar i den mening som avses i
mervärdeskattelagen. Till undvikande av missförstånd bör därför den grupp av
organ som avses få stöd, trots att befrielse från mervärdeskatt inte medges,
beskrivas klart och entydigt i en proposition om tidskriftsstöd.
Press-stödsnämnden för fram samma synpunkter.

Centerns Kvinnoförbund och Centerns Ungdomsförbund
framhåller att statens uppgift måste vara att stödja tidskrifter av
rikskaraklär. Stöd bör därför endast utgå tiU tidskrifter som har sitt
huvudsakliga spridningsområde fördelat på mer än hälften av länen. Statens
ungdomsråd menar att stödet med hänsyn till de relativt begränsade medel som
kan komma i fråga för reformen t. v. endast bör utgå till tidskrifter som utges
av centrala organisationer. Centerpartiet framhåller att om det är nödvändigt
att begränsa kostnaderna måste i första hand antalet stödberättigade
tidskrifter begränsas. Ett sätt att generellt göra en sådan begränsning är
enligt partiet att uppställa krav antingen på organisationens geografiska
spridning eller på tidskriftens spridning över landet.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 99 25

4.4.3
Underlag för beräkning av stöd

Flertalet remissinstanser tillstyrker eller lämnar
utan erinran förslaget att lägga den som utgivarkorsband årligen distribuerade
upplagan som grund för beräkning av stödet.

Svea hovrätt finner denna princip tUltalande främst
från den synpunkten att den är automatiskt verkande och verkar oberoende av
tidskrifternas utformning och innehåll. Även presstödsnämnden finner
utredningens förslag ändamålsenligt och praktiskt.

Anknytningen till den postdistribuerade upplagan
kan enligt Sveriges socialdemokratiska arbetareparti i och för sig diskuteras.
Å andra sidan befordras mer än 80 % av organisations- och facktidskrifternas
upplaga via postverket, för organisationstidskrifternas del 89 % av
årsupplagan. Distributionskostnaderna är en tung post i tidskrifternas ekonomi
och dessutom lätta att kontrollera. En anknytning till den postdistribuerade
årsupplagan fångar in de tidskrifter som det från aUmän demokratisk synpunkt är
mest angeläget att stödja, och partiet kan därför godta förslaget också i
denna del. Liknande synpunkter förs fram av flera andra remissinstanser.

De särskilda regler om innehåll m. m. som gäller
för de tidningar som sänds som utgivar- och kommissionärskorsband har enligt
postverket till största delen tillkommit efter förhandlingar mellan verket och
tidningarnas organisationer. Postverket framhåller att reglerna hålls aktuella
med utvecklingen på tidningsområdet. Ändringar av gäUande bestämmelser kan tas
upp tUl diskussion vid de årliga förhandlingar som sker om postavgifterna för
tidningar eUer i annat sammanhang. Presstödsnämnden behandlar eventuella
ändringars inverkan på det föreslagna tidskriftsstödet. Enligt nämnden bör
övervägas hur ändringar av definitionen utgivarkorsband skall fastställas i den
mån de skulle få avgörande betydelse för tidskriftsstödets storlek för skilda
eller alla tidskrifter.

Pressbyråföretagen AB äv kritiskt mot det
föreslagna stödets utformning och finner det mindre välbetänkt att knyta
tidskriftsstödet till den postdistribuerade upplagan. De utvecklings- och
rationaliseringsvinster som kan göras i de från postverket helt fristående
distributionsföretagen skuUe enligt Pressbyråföretagen AB inte komma de
stödberättigade tidskrifterna tiU del. Genom att stödet knyts tUl en särskild
tidskriftsgrupps postdistribuerade upplaga minskar dessutom påtagligt
möjligheterna för andra tidskriftsgrupper att utnyttja andra distributionsvägar
än postverkets.

Några remissinstanser menar att även den som
kommissionärskorsband distribuerade upplagan bör vara stödberättigad.

lOCT/NTO framhåUer att ungdomars fritidsintressen
skiftar snabbt, kamratgängen genomgår förändring, vistelseorten växlar
ofta under

s. 26 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 99 26

utbildningstiden
osv. Att mot den bakgrunden lägga upp ett adressregister för utgivarkorsband
ställer sig alltför kostsamt och personalkrävande. Ätt en tidskrift som
distribueras som kommissionärskorsband skuUe vara utestängd från stöd av det
skälet att distributionssättet inte ryms inom det som administrativt är det
enklaste från bidragssynpunkt anser lOGT/NTO vara ett byråkratiskt
betraktelsesätt.

Några remissinstanser, bl. a. Vänsterpartiet
kommunisterna, Sveriges riksidrottsförbund och Pensionärernas Riksorganisation,
finner det angeläget att det planerade stödet kan få en sådan utformning att
även tidskrifter som distribueras på annat sätt än som utgivarkorsband kan få
stöd.

TCO och LO framhåller att de ombordanställdas
tidskrifters specieUa problem bör uppmärksammas. En del av deras upplaga som
går tUl fartyg ute i världen kan inte sändas som utgivarkorsband och kommer
därför inte att omfattas av det föreslagna stödet. Det är enligt TCO och LO
angeläget att detta problem kan lösas.

Adoptionscentrum förordar att stöd skall utgå också
för den upplaga som under är 1977 har posldistribuerats på annat sätt än som
utgivarkorsband under förutsättning att övergång tiU utgivarkorsband sker
under år 1977 och att storleken av den upplaga, för vilken stöd sökes, kan
styrkas och att övriga förutsättningar för stöd har förelegat.

Flertalet remissinstanser tillstyrker eller lämnar
utan erinran förslaget att stöd inte bör utgå om den stödberättigade upplagan
understiger 10 000 exemplar.

Sveriges frikyrkoråd menar att förslaget om 10 000
årsexemplar som nedre gräns förefaller rimligt med tanke på att stöd inte är så
avgörande för riktigt små tidskrifter.

Moderata Samlingspartiet anser att det finns
anledning att ytterligare utreda lämpligheten av en minimigräns på den
föreslagna nivån med hänsyn tUl många lokala och regionala tidskrifter som i
dag utges samt även med tanke på olika minoriteters öpskemål.

Några remissinstanser, bl. a. Moderata
Ungdomsförbundet och Sveriges riksidrottsförbund, anser att även tidskrifter
med mindre årsupplaga än 10 000 exemplar bör erhålla stöd.

LRF ifrågasätter om det är en rimlig inskränkning
av stödet att de som medlemsblad stödberättigade tidskrifterna endast får stöd
för de exemplar som går till medlemmarna. Organisationerna har enligt LRF också
ett betydande intresse av att sprida tidskrifter utanför de egna leden. LRF
föreslår att stöd även skall utgå för medlemsbladens prenumererade upplaga.
Liknande synpunkter förs fram av bl. a. FACTU och SACOISR.

Presstödsnämnden
anser att det äi viktigt att fastställa kriteriet på

s. 27 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 99 27

medlem
och att i stödförordningen fastställa att såsom medlemsexemplar avses
exempelvis endast ett exemplar per medlem, vilket är avsett för medlemmen själv
och inte för vidaredistribution eUer vidareförsäljning. Enligt RSV förekommer
det numera en hel del tidskrifter av medlemsbladskaraktär som är inriktade t.
ex. på en närmare avgränsad politisk fråga och som saknar anknytning till
politiskt parti som deltar i allmänna val. Sådana tidskrifter brukar i
mervärdeskattehänseende behandlas som medlemsblad men inte som organ för
sammanslutning med något av de i 8 § 6) lagen om mervärdeskatt (ML) angivna
ändamålen. Dessa tidskrifter distribueras ofta i betydande utsträckning genom
lösnummerförsäljning genom medlemmarnas försorg. I praxis anses skattebefrielse
för medlemsblad inte omfatta sådan lösnummerförsäljning genom medlemmar. Det
bör enligt RSV:s mening klarläggas om denna på skatteområdet numera tillämpUga
avgränsning mellan medlemsexemplar och lösnummerförsäljning bör gälla även i
fråga om tidskriftsstödets utformning.

Flertalet remissinstanser tillstyrker eller lämnar
utan erinran förslaget om begränsning av antalet stödberättigade friexemplar.

Presstödsnämnden anser det angeläget att undvika
att tidskriftsstödet kommer att omfatta gratisutdelade tidskrifter. Nämnden
finner det rimligt att tidskriftsstödet omfattar en krets friexemplar, närmast
sådana exemplar som tidskriften i opinionsbildande syfte kan ha anledning att
sprida till andra medier, till politiker m. fl. Nämnden anser att antalet
stödberättigade friexemplar bör vara lika för alla tidskrifter, exempelvis
högst 1 000 friexemplar per utgivningstillfälle.

En konsekvens av utredningens höga värdering av
organisationstidskrifternas roll i samhällsarbetet borde enligt Folkpartiet
vara att underlätta tidskrifternas spridning också utanför medlemskretsen. De
regelmässigt postdistribuerade friexemplaren borde därför inräknas i den stödberättigade
upplagan. Alternativt borde andelen friexemplar som tillgodoräknas vara högre
än vad utredningen har föreslagit. Friexemplaren får anses vara en mycket
väsentiig och i hög grad samhällsnyttig del av tidningsutgivningen.

Även FACTU anser att friexemplaren bör ingå i den
stödberättigade upplagan. Sveriges Köpmannaförbund föreslår att antalet
friexemplar räknas upp till åtminstone 2 000 exemplar.

Riksförbimdet Finska Föreningar i Sverige föreslår
att invandrartidskrifterna med hänsyn till deras stora betydelse och speciella
situation får räkna in friexemplaren i sin årsupplaga upp till 10 000 exemplar.
Ett sådant arrangemang skulle enligt föreningen säkert aktivera många fler
invandrartidskrifter att nå bidragsberättigad upplaga med ett ökat
informationsflöde och förbättrad gruppkommunikation som ett välkommet
resultat.

s. 28 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 99 28

Flertalet remissinstanser tiUstyrker eUer lämnar
ulan erinran förslaget att stöd endast bör utgå för tidskriftsexemplar som
innehåller mindre än 50 % annonser.

Presstödsnämnden framhåller att utredningens
förslag ligger i linje med den negativa inställning tiU annonsblad inom ramen
för samhäUets presspolitik som statsmakterna givit uttryck för i samband med
beslut om stöd tUl dagspressen.

Flera remissinstanser, bl. a. FACTU och
Tidningsstatistik AB anser att annonsvolymen ska beräknas på hela
årsutgivningen och inte på varje nummer för sig. Centerns Ungdomsförbund, ABF
och Unga Örnars Riksförbund är av samma mening.

Även S.4CO/SR delar denna uppfattning. SACO/SR
framhåller att det totalt sett trots allt är tidskrifternas årsekonomi som är
av avgörande intresse. Om annonsinnehållet beräknas på den samlade
årsutgivningen skulle man dessutom garantera den nödvändiga handlingsfriheten
för redaktionerna när det gäller att planera avvägningen mellan annonser och
redaktionellt material i varje nummer.

NO menar att om det anses nödvändigt att undvika
stöd tiU vissa kommersiellt inriktade tidskrifter kanske det skulle vara
enklare att undanta sådana tidskrifter vilkas annonsintäkter under året utgjort
huvuddelen av de totala intäkterna.

LRF hänvisar till att postverket i sina
bestämmelser medger 75 % annonsvolym för distribution som utgivarkorsband och menar
att en anknytning tUl denna gräns inte förefaller orimlig.

Presstödsnämnden delar utredningens mening att en
anknytning till en organisation inte får vara uteslutande formell och
medlemskap i en förening inte får vara fiktivt i den mening att det endast
innebär att medlemmarna får eller får köpa en viss tidskrift. En tidskrift som
ej kan få stöd på kriteriet "organ för" skall enligt nämnden inte
kunna skaffa sig stöd genom en medlemsorganisation som uteslutande har tiU
syfte att vara mottagarkrets för tidskriften i fråga.

Sveriges frikyrkoråd framhåller vikten av att
begreppet organisation får en sådan tolkning att det kommer att gäUa
organisationer som har tiUkommit genom demokratiska beslut och där medlemmarnas
inflytande är garanterat. I annat fall finns enligt rådet risken att
tidningsutgivare kan komma att åberopa en organisationsbakgrund för tidningen
som inte överensstämmer med vedertagen innebörd av begreppet organisation och
den tolkning som utredningen anfört. Sveriges Köpmannaförbund finner det
angeläget att klargöra vad som menas med en organisationstidskrift.

Några remissinstanser tar upp frågan om andra
stödformer för tidskrifterna än den av utredningen föreslagna.

Enligt
Svea hovrätt är det troligt att det även för tidskriftspressen

s. 29 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 99 29

kan
vara lämpligt med en stödform som uppmuntrar till nyetableringar samt till
olika former av samverkan mellan tidskrifter. Hithörande frågor bör enligt
hovrättens mening ytterligare utredas.

Möjligheterna för tidskrifter med veckoutgivning
att övergå till att bli dagstidning bör enligt statskontoret underlättas. I
pressutredningen berörs de ekonomiska svårigheterna att skapa nya tidningar av
dags-presskaraklär. Om en tidskrift skulle vilja ta ett steg mot att bli en
allmän nyhetstidning bör enligt statskontoret denna strävan stödjas, t. ex.
genom att stödformer såsom utvecklingsbidrag och lån ur pressens lånefond, som
nu är förbehållna dagstidningar, skulle ställas till deras förfogande.

Synskadades Riksförbund framhåller att det borde
vara en självklarhet att även synskadade kan få ta del av aUa betydelsefulla
organisationers tidskrifter. Men för att åstadkomma detta krävs enligt
förbundet en särskild stödform för att täcka merkostnaderna för framställning
av tidskrifterna på band.

4.4.4
Stödets nivå

Det föreslagna stödets nivå tillstyrks eller lämnas
utan erinran av flertalet av remissinstanserna. Bland remissinstanserna finns
emeUertid även ett antal som förordar ett högre stöd åt de mindre
tidskrifterna. Denna synpunkt förs fram av bl. a. statens ungdomsråd,
länsstyrelsen i Kronobergs län, Sveriges Köpmannaförbund, Sveriges
riksidrottsförbund. Moderata Samlingspartiet, FACTU samt KLYS. Den metod som
nästan genomgående anvisas för att ge de mindre tidskrifterna ett bättre stöd
är en höjning av det fasta beloppet. Flertalet av de remissinstanser som
förordar ett högre fast belopp och själva kommer med förslag föreslår 5 000 kr.

Som skäl för ett högre fast belopp anför Förbundet
Vi Unga att det föreslagna stödet mot bakgrund av den mycket snabba kostnadsutvecklingen
inte kommer att ha någon avgörande inverkan. För att kunna utge en tidskrift
krävs relativt stora basresurser i form av en utrustad redaktion, ett utbyggt
kontaktnät och personal med en viss kunskap. Dessa baskostnader drabbar enligt
förbundet samtliga tidskrifter oavsett upplagans storlek. Liknande synpunkter
förs fram av bl. a. Vänsterpartiet kommunisterna och Centerns
Ungdomsförbund.

Presstödsnämnden ifrågasätter om inte gmndbidraget
bör fastställas inte såsom ett fast bidrag per tidskrift utan såsom ett fast
bidrag per utgivet nummer.

LO anser det nödvändigt att understryka stödnivåns
minimikaraktär. Samma synpunkt förs fram av bl. a. Sveriges socialdemokratiska
arbetareparti, ABF och KF.

Några remissinstanser, bl. a. Svenska
Journalistförbundet, förordar en kraftig uppräkning av stödet inom de
föreslagna bidragsgrupperna.

Moderata
Samlingspartiet är inne på tanken att införa ett maximalt

s. 30 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 99 30

bidragsbelopp.
Även SHIO diskuterar möjligheten att införa ett maximibelopp för stödet.

Avtrappningen av stödet vid större upplaga bör
enligt Moderata Samlingspartiet ske snabbare.

Centerns Kvinnoförbund anser att öresbidraget per
exemplar bör upp-justeras så att hela distributionskostnaden täcks. Det totala
bidragsbeloppet blir därmed också otillräckligt och måste höjas. Enklast vore
enligt förbundet att staten ersatte postverket för hela distributionskostnaden
utan att gå via organisationerna. Detta skulle också innebära stora
administrativa fördelar och förenkla handläggningen. Stödet blev då automatiskt
anknutet tUl kostnadsutvecklingen, vUket är nödvändigt oavsett stödets nivå.

När det gäller utredningens förslag om högre stöd
vid högre utgivningsfrekvens menar Moderata Samlingspartiet att detta inte är
presspolitiskt tillräckligt motiverat i utredningens förslag. Moderata
Ungdomsförbundet anser att högre bidrag inte bör utgå vid högre utgivningsfrekvens.

Med hänvisning till partiets inställning till
utgivningstäthetens betydelse för tidskrifternas funktion anser Folkpartiet
att det är en fördel om det i stödformen ingår en extra bonus för tätare
utgivning. Folkpartiet ifrågasätter emellertid om det inte vore lämpligt med
en mera nyanserad skala för det förhöjda bidraget. Skillnaden mellan 15 och 16
utgivningar kan annars bli avsevärd.

Samtliga remissinstanser som kommenterar
utredningens förslag att stödets nivå fortlöpande bör omprövas tillstyrker
detta förslag. Några remissinstanser, bl. a. länsstyrelsen i Kronobergs län och
SACOfSR, är inne på tanken att indexreglera stödet.

Presstödsnämnden erinrar om att riksdagen önskar en
redovisning av postens tidningstaxesystems effekter efter en treårsperiod.
Enligt press-stödsnämndcns uppfattning finns det anledning för statsmakterna
att efter tre år samordnat pröva dels effekterna av taxehöjningarna i tidningsrörelsen,
dels behovet av ökat tidskriftsstöd.

4.4.5
Administration och handläggning

Flertalet remissinstanser tillstyrker eller lämnar
utan erinran förslaget att stödet skall utbetalas året efter det år stödet
avser.

Några remissinstanser menar att det för de små
tidskrifterna är angeläget med någon form av förskott under utgivningsåret.
Pensionärernas Riksorganisation avstyrker utredningens förslag att hela
ersättningen skall utbetalas i efterskott. För en tidning med stora
distributionskostnader och svag ekonomi innebär förslaget enUgt organisationen
att det inte finns resurser att klara utsändningen utan att ta upp lån. I ett

s. 31 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77: 99 31

läge
där lånemöjligheterna är begränsade och räntesatserna på kortfristiga lån är
höga skulle resultatet komma att bli att organisationen skulle tvingas betala
en betydande del av det bidrag den erhöll som räntekostnader för lånen.

Samtiiga remissinstanser som berör frågan välkomnar
utredningens förslag att st öd skall utgå redan för år 1977.

När det gäller handläggningsordningen talar enligt
RSV vissa skäl för att ansökningarna om stöd ges in direkt till presstödsnämnden
och inte till länsstyrelse. Presstödsnämnden bör därvid se till att ärendena
utreds på lämpligt sätt. Som utredningen har föreslagit bör sökanden själv
åläggas att i ansökningen lämna uppgifter om hur tidskriften tidigare
behandlats i mervärdeskattehänseende. RSV ifrågasätter om inte redan detta
material ev. kompletterat med av press-stödsnämnden inlånade handlingar från
länsstyrelse eller RSV ofta bör kunna vara ett tillräckligt beslutsunderlag
för presstödsnämnden. Även i en del av övriga fall bör enligt RSV
presstödsnämnden kunna ta ställning i stödfrågan utan ytterligare utredning.
Genom den av RSV förordade handläggningsordningen inskränks enligt verket
länsstyrelsernas medverkan tUl de fall där de kan väntas tillföra ärendena
väsentiiga fakta. Flera länsstyrelser förordar en liknande
handläggningsordning.

Presstödsnämnden föreslår att förstagångsansökningar
skall göras hos den myndighet som administrerar stödet, enligt Utredningens
förslag alltså hos presstödsnämnden. Nämnden skall sedan översända aUa förstagångsansökningar
till RSV, varvid verket skall yttra sig över hur tidskriften skall bedömas enUgt
8 § 6) ML. RSV bör kunna inhämta yttrande från länsstyrelse om RSV finner
detta erforderligt. RSV bör inte ha att yttra sig över om tidskrift svarar mot
övriga för tidskriftsstödet gällande kriterier, ej heller de som gäller
avvikelser från bestämmelserna i 8 § 6) ML.

RSV erinrar om att ärenden rörande förhandsbesked i
skattefrågor omfattas av sekretesskydd. Samma skydd föreligger i fråga om promemorior
över företagna skatterevisioner. Ännu gäller dock inte dessa sekretessregler
myndigheter emellan. Frågan om presstödsnämndens rätt till insyn i det i
skattehänseende sekretesskyddade materialet bör enligt RSV behandlas i
anslutning till förslaget om tidskriftsstöd. Vidare bör sekretesskyddet för det
i presstödsnämnden behandlade materialet och för de revisionspromemorior som
kan komma att upprättas för kontroll av stödet regleras i författning.
Slutligen bör enligt RSV också formerna för denna revisioneUa kontroll
författningsregleras.

Postverket framhåller att det i verkets redovisning
av de inlämnade utgivarkorsbanden inte finns någon uppdelning av medlemsbladen
i friexemplar och verkliga medlemsexemplar. Beträffande uppgifter om

s. 32 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 99 32

antalet
medlems- och friexemplar är man således enUgt postverket helt hänvisad till de
antalsuppgifter som lämnas av tidningsutgivaren.

Presstödsnämnden framhåller att den som söker
tidskriftsstöd måste åläggas att intyga vilka nummer som haft en lägre
annonsandel än 50 %, varefter intygandets sanningsenlighet kan kontrolleras
stickprovsvis.

Tidningsstatistik AB menar att det inte är
självklart vad som skall menas med abonnemang, medlemmar, medlemsexemplar,
friexemplar, annonsandel etc. Presstödsnämnden torde därför bli nödsakad att utforma
noggranna anvisningar och regler för att så småningom efter kontrollåtgärder
vidareutveckla anvisningarna. Bolaget framhåller att det under ca 30 år har
utvecklat definitioner och regler för fackpressen i syfte att få så rättvisande
upplageredovisning som möjligt och förklarar att bolaget gärna ställer sig tUl
presstödsnämndens disposition för diskussioner beträffande regelutformningen i
samband med tids-skriftsstödet.

SACO/SR och FACTU menar att de bör bli
representerade i press-stödsnämnden.

4.5
Tryckfrihetsrättsliga aspekter

Svea hovrätt erinrar om att ett statligt stöd till
dagstidningar inte anses stå i strid mot tryckfrihetsförordningens förbud mot
åtgärder som innebär hinder för tryckning, utgivning eUer spridning av tryckta
skrifter och finner att det inte heller mot det föreslagna stödet för tidskrifter
föreligger några principiella betänkligheter i detta hänseende. Hovrätten
understryker att grundläggande materiella regler rörande stöd tUl tidskrifter
bör meddelas i lag.

Enligt massmedieutredningen strider det föreslagna
tidskriftsstödet inte mot tryckfrihetsförordningen utan innebär i stället
möjligheter till en förstärkning av organisationstidskrifternas roll för
information och opinionsbildning. Även Moderata Samlingspartiet anser att det
av utredningen förda resonemanget i tryckfrihetsfrågan är invändningsfritt.

LO hävdar att ett uteblivet stöd till
organisationstidskrifterna skulle medföra avsevärda risker för tryckfriheten så
till vida att många värdefulla pressröster skulle tvingas tUl en mera dämpad
tillvaro eller rent av tiU tystnad. Det skulle enUgt LO inte bara drabba
läsarna av tidskrifterna utan få ännu större räckvidd genom att
tidskriftsinnehållet debatteras och analyseras också i dagspress och etermedia.
Ätt lämna organisationstidskrifterna utan samhällsstöd skulle enhgt LO i
nuvarande läge medföra betänkligheter för tryckfriheten och inte tvärt om.

Enligt TU går tidskriftsutredningen mycket
lättvindigt förbi de tryckfrihetsrättsliga aspekterna. I det längre
perspektivet torde det vara så att de tidskriftsgrupper som gynnas av skatte-
och presspolitiken får

s. 33 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 99 33

ökade
möjligheter att fullgöra även sådana funktioner som i dag konkurrerande
presskategorier i huvudsak svarar för, t. ex. underhållning, personnyheter,
praktiska råd och tips, expertservice m. m. Med hänsyn till veckotidningarnas
ekonomiska situation torde även det av utredningen föreslagna stödet tiU
organisationstidskrifter vara ägnat att snedvrida konkurrensen. TU kan inte
acceptera att gapet mellan stöd-mottagande/skattebefriad press och icke
stödmottagande/icke skatte-befriad press ytterligare ökas. Frågan om detta
förhållande innebär otill-låtna ingrepp i tryckfriheten blir därmed enligt TU
alltmer angelägen att klarlägga. TU upprepar därför de krav på en
tryckfrihetsrättslig granskning som föreningen framförde i yttrande över
pressutredningens betänkande. Med hänsyn till den betydelse samhället tUlmäter
mångfalden av tidningar och tidskrifter borde det enligt TU Ugga i alla berörda
parters intresse att en sådan tryckfrihetsrättslig prövning får bilda
utgångspunkt för en ny utredning omfattande hela tidskriftsutgivningen.

4.6
Övriga synpunkter

Några remissinstanser tar upp och understryker
behovet av ökat stöd till handikapporganisationernas tidskrifter.

Moderata Samlingspartiets Kvinnoförbund instämmer i
utredningens förslag att det bör kunna övervägas att handikapporganisationemas
tidskrifter stöds genom bidrag från de medel under socialdepartementets
huvudtitel som står till förfogande för hälsovårdsupplysning.

Centerns Kvinnoförbund anser att de speciella
kostnadema för handikappinformation i organisationemas tidskrifter bör täckas
av det statliga stöd som utgår till handikapporganisationerna. Ett särskilt
stöd skulle enligt förbundet endast öka "krånglet".

HCK framhåller att tidskrifterna inom
handikapprörelsen måste få möjlighet att förbättra informationen till medlemmar
och allmänhet. För den skull måste statsbidraget bli större än det nu
föreslagna. HCK förutsätter att stödet inte får formen av ett renodlat
distributionsstöd, anknutet enbart till portokostnaderna. Många tidskrifter
överförs nämligen till punktskrift eller talband och distribueras som
blindskrift. Detta förhållande får enligt HCK inte medföra att den del av
upplagan som distribueras som blindskrift stäUs utanför stödet. HCK
understryker vidare att eventuella möjUgheter att få bidrag från annat håll
inte får tas till intäkt för att åsidosätta handikapptidskrifterna i fråga om
det nu föreslagna tidskriftsstödet.

Centerns Kvinnoförbund understryker utredningens
påpekande att organisationspressen ofta når stora grupper av människor som inte
nås av annan press. Enligt förbundet är det därför viktigt att samhället

3
Riksdagen 1976/77. 1 saml nr 99

s. 34 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 99 34

i
ökad omfattning använder organisationspressen för s a m h ä 11 s-information i
annonsform. Liknande synpunkter förs fram av statens ungdomsråd. Centerns
Ungdomsförbund och Sveriges socialdemokratiska arbetareparti.

Några remissinstanser delar inte utredningens
uppfattning att samhällsinformation inte är en form av presstöd. Bl. a. ABF
hävdar att samhällsinformation i annonsform måste betraktas som presstöd eftersom
en stor del av annonseringen med rätta styrs till dagspress i konkurrensmässigt
underläge. Mot bakgrund av utredningens egna slutsatser om
organisationstidskrifternas stora spridning och höga läsvärde hävdar ABF att
införandet av ett samhällsstöd till tidskrifterna måste kombineras med en ökad
användning av tidskrifterna för annonsering av samhällsinformation. Unga Örnars
Riksförbund för fram samma synpunkter.

Endast ett fåtal remissinstanser berör frågan om
stöd till olika former av samverkan meUan tidskrifter och till kollektiva
projekt.

NO framhåller att ett närmare samarbete mellan
olika tidskriftsförlag bör kunna komma till stånd utan att det leder till en
samverkan också i fråga om abonnemangs- och lösnummerpriser eller annonspriser.

UHÄ framhåller det stora behovet av
utbUdningsinsatser. Enligt ämbetets uppfattning föreligger ett betydande
intresse för en journalistisk utveckling inom organisationspressen. En sådan
kan inte enbart komma till stånd genom direkt ekonomiskt stöd utan därtill fordras
bl. a. även fortbildningsmöjligheter för de journalister som är verksamma inom
organisationstidskrifterna.

Förbundet Vi Unga instämmer i det behov av
utbildning för tidskriftsjournalister inom t. ex. tidningsekonomi, -teknik och
marknadsföring samt de möjligheter till samverkan mellan
organisationstidskrifterna, som FACTU pekar på i skrivelsen tiU utredningen.
Förbundet anser vidare att möjlighetema att beakta FACTU:s synpunkter inom
ramen för det stöd som f. n. utgår för samverkan inom dagspressen bör övervägas
snarast. Även SHIO ställer sig bakom de synpunkter FACTU framfört.

Enligt Svea hovrätt bör frågan om stöd till olika
former av samverkan mellan tidskrifter utredas ytterligare.

Statskontoret anser att reglerna om befrielse från
mervärdeskatt så långt möjligt bör anpassas till reglerna om stöd till organisations-
och kulturtidskrifter. På kulturtidskriftsområdet bör de tidskrifter som det
stödtilldelande organet anser vara stödberättigade enligt statskontoret också
befrias från mervärdeskatt. Då det gäUer organisationstidskrifter bör den av
utredningen föreslagna vidare definitionen av "politiskt ändamål"
även gäUa för momsbefrielse.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77: 99 35

RSV understryker behovet av en översyn av reglerna
om befrielse från mervärdeskatt som gäller på tidskriftsområdet.

Presstödsnämnden menar att det för förståelsen för
och uppslutningen kring en statiig presspolitik finns anledning att på sikt
harmonisera reglerna om befrielse från mervärde- och reklamskatt och reglerna
om tidskriftsstöd.

TU anser att det undantag från mervärdeskattepUkt
som i dag gäller för dagstidningar och vissa typer av tidskrifter skaU
utsträckas till en generell befrielse frän mervärdeskatt för tidningar och
tidskrifter.

ABF framhåller att studieförbunden i
mervärdeskattehänseende bör inordnas bland de sammanslutningar vars tidskrifter
är befriade från mervärdeskatt.

5
Tidningar på andra språk än svenska 5.1 Frågans tidigare behandling

I samband med att det allmänna presstödet infördes
år 1971 ansökte en i Sverige utgiven estnisk tidning om produktionsbidrag
enligt press-stödskungörelsen. Presstödsnämndens beslut att avslå ansökan gav
år 1973 upphov till en riksdagsmotion, med anledning av vilken konstitutionsutskottet
(KU 1973: 11) uttalade att 1972 års pressutredning även kunde överväga frågan
om stöd till tidningar riktade till invandrare i Sverige. Motioner med likartat
innehåll år 1974 föranledde konstitutionsutskottet (KU 1974:23) att på nytt
hänvisa tUl pressutredningens, liksom också till invandrarutredningens arbete.
Utskottet uttalade dock samtidigt att produktionsbidrag i princip borde kunna
utgå även för tidning som utkommer på annat språk än svenska om den i övrigt
upp-fyUer förutsättningarna härför. Riksdagen beslöt i enUghet med utskottets
förslag.

I sitt slutbetänkande (SOU 1974: 69) föreslog
invandrarutredningen att det allmänna press- och tidskriftsstödet skuUe gälla
även för tidningar på andra språk än svenska som utges i Sverige samt att
särskilda stödmöjligheter därutöver skulle öppnas för sådana tidningar och tidskrifter
på minoritetsspråk som inte kan få del av det allmänna stödet. Frågan om stöd
till tidningar och tidskrifter på minoritetsspråk berördes emellertid inte i
prop. 1975: 26 om riktlinjer för invandrar- och minoritetspolitiken, vilken i
huvudsak byggde på invandrarutredningens betänkande.

Med anledning av ett flertal motioner i frågan
såväl under den allmänna motionstiden som i anslutning till propositionen om
invandrar-och minoritetspolitiken hänvisade konstitutionsutskottet (KU 1975:14)
våren 1975 till sitt tidigare uttalande om att även tidningar på andra språk än
svenska bör ha rätt till det allmänna presstödet. Utskottet

s. 36 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 99 36

framhöll
emellertid samtidigt att reglerna i presstödskungörelsen inte har bedömts som
ändamålsenliga när det gäUer att skapa ett ekonomiskt stöd till tidningar som
utges av olika invandrar- och minoritetsgrupper. Därför bör stöd till dessa
tidningar övervägas inom ramen för samhäUets stöd på invandrarpolitikens
område. Utskottet avstyrkte mot denna bakgrund motionsyrkandena om att
tidningar på andra språk än svenska borde få stöd enligt presstödskungörelsens
bestämmelser. Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets förslag.

I anslutning till konstitutionsutskottets nu nämnda
betänkande och till ett från konstitutionsutskottet särskilt inhämtat yttrande
(KU 1975: 2 y) föreslog därefter inrikesutskottet (InU 1975: 6) i samband med
behandlingen av prop. 1975: 26 om riktlinjer för invandrar- och
minoritetspolitiken att tidningar och tidskrifter på andra språk än svenska
som ges ut i Sverige och som riktar sig till invandrar- och minoritetsgrupper
skulle få möjlighet till stöd inom ramen för invandrarpolitiken. Utskottet
föreslog att elfte huvudtitelns reservationsanslag Åtgärder för invandrare
skulle förstärkas med 400 000 kr. för detta ändamål under budgetåret 1975/76
och att verksamheten t. v. skulle drivas på försök. Det fick ankomma på statens
invandrarverk att ta ställning till efter vilka principer stödet skulle utgå.
Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets förslag (rskr. 1975: 160).

Frågan om stöd till tidningar på minoritetsspråk
togs sedan på nytt upp av riksdagen våren 1976 i samband med behandlingen av
prop. 1975/76: 131 om statUgt stöd tiU dagspressen, vilken i huvudsak byggde på
1972 års pressutrednings betänkande (SOU 1975: 79). I denna proposition
föreslogs att stöd till tidningar på andra språk än svenska borde ges i annan
ordning än genom det allmänna presstödet, då bedömningen av dessa tidningars
behov av stöd måste göras på andra grunder än för tidningar på svenska. I
propositionen anfördes att bestämmelserna om statligt stöd till dagstidningar
således borde utformas med hänsyn till att stödet är förbehållet tidningar på
svenska språket.

I anslutning till detta uttalande i propositionen
väcktes flera motioner med krav på att bestämmelserna om produktionsbidrag
till dagstidningar även skulle omfatta tidningar på andra språk än svenska. I
samband med konstitutionsutskottets behandling av frågan inkom även statens
invandrarverk med en skrivelse till utskottet som hade ett med dessa motioner
likartat innehåll. Efter att ha inhämtat yttrande från inrikesutskottet (InU
1975/76: 3y) uttalade konstitutionsutskottet i sitt betänkande (KU 1975/76: 46)
om statligt stöd till dagspressen att det var uppenbart att de regler som
gäller för presstödet inte är ändamålsenliga för ett stöd tUl de tidningar som
kommer ut på annat språk än svenska, och att stödet tUl dessa tidningar måste
utgå enligt andra regler. Det var därvid enligt utskottets mening viktigt att
stödet utformades så att det så långt som möjligt fick samma effekter som det
all-

s. 37 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 99 37

manna
presstödet, dvs. befrämjade en fri debatt och opinionsbildning. Rent
principiellt borde det stöd som ges till dessa tidningar inrymmas i det
allmänna presstödet. Utskottet förordade att frågan skuUe övervägas
ytterligare. Därvid borde undersökas möjligheten att anvisa medel till dessa
tidningar över ett särskilt anslag. Det borde även beaktas att dessa tidningar
kunde komma att erhålla del av de stödåtgärder vilka skulle övervägas av
tidskriftsutredningen. Det skulle slutligen övervägas att i
presstödsförordningen införa ett stadgande av vilket framgick att presstöd till
tidningar på andra språk än svenska utgår i särskild ordning. Utskottet utgick
från att resultatet av den begärda översynen kunde föreligga i så god tid att
anslag enligt den nya ordningen kunde utgå redan från kalenderåret 1977.
Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets förslag (rskr 1975/76: 254).

5.2
I Sverige utkommande tidningar på minoritetsspråk

Enligt tillgängliga uppgifter utges f. n. ungefär
130 publikationer bland invandrar- och minoritetsgrupperna i Sverige. Merparten
av dessa publikationer har emellertid karaktären av föreningsblad och
tidskrifter med förhållandevis begränsad spridning. Ungefär ett tiotal av
publikationerna kan betecknas som allmänna nyhetsorgan med relativt regelbunden
utgivning. Dessa tidningar har kartlagts inom budgetdepartementet genom en
enkät under hösten 1976. Följande beskrivning av tidningarna bygger i första
hand på tidningamas egna uppgifter i denna enkät.

Inom den finskspråkiga gruppen utges två tidningar
som utkommer minst en gång i veckan. Ruotsin Suomalainen, som ägs av Riksförbundet
Finska Föreningar i Sverige, har utkommit sedan år 1964. Sedan år 1972 utges
den en gång i veckan. Dess totala upplaga per nummer är 5 000 exemplar, varav 2
900 är abonnerade och 50 säljs som lösnummer. Tidningen utges i Solna och har
fem anstäUda. År 1974 började Finn Sanomat att utges i Göteborg på privat
initiativ. Tidningen utkommer fem gånger per vecka och har 33 anställda. Dess upplaga
per nummer är 2 400 exemplar, varav 1 900 är abonnerade och 5(K)
lösnummerför-sålda.

Av övriga publikationer som utges för finskspråkiga
i Sverige bör nämnas Siirtolainen ja Kirkko, som sedan år 1973 utges en gång i
månaden av Riksförbundet för Finskspråkigt Församlingsarbete i Sverige.
Tidskriften har en upplaga på 5 000 exemplar per nummer, varav 1 500 är
abonnerade och 250 lösnummerförsålda. Meikäläinen är en av den finska
föreningen Katajaiset i Västerås utgiven lokal nyhetstidning, med en upplaga av
12 000 exemplar per nummer. Tidningen sänds ut kostnadsfritt till finländare i
Västmanlands län. Därutöver finns det ett stort antal lokala nyhetsblad och
andra mer tillfälliga organ på finska

s. 38 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 99 38

som
ges ut i Sverige. Slutligen bör i detta sammanhang även nämnas Haparandabladet,
landets enda tvåspråkiga tidning, med en upplaga på 4 200 exemplar.
Haparandabladet har fått presstöd enligt presstödsförordningen.

Bland esterna i Sverige utges sedan länge ett stort
antal pubUkationer med förhållandevis regelbunden utgivning. Eesti Päevaleht
utkom tidigare dagligen som en estniskspråkig del av EskUstunakuriren, men är
sedan år 1971 ett självständigt nyhetsorgan som utges i Stockholm två gånger
per vecka. Dess upplaga är 2 700 exemplar per nummer, varav 2 600 är
abonnerade. Tidningen har fem anställda. Teataja utges två gånger i månaden med
en upplaga på 2 100 exemplar per nummer, varav 1 200 är abonnerade och 100 är lösnummerförsålda.
Meie Post utges med 6 nummer per år och varje nummer trycks i en upplaga på 1
200 exemplar, varav 800 är abonnerade. Välis-Eesti utkommer med 10 nummer per
år i en tryckt upplaga på 4 500 exemplar, varav 1 000 är abonnerade.

Bland jugoslaverna i Sverige utges två större
tidskrifter. Jugoslavenski list, som är organ för Jugoslaviska Riksförbundet,
utges med 10 nummer per år. Tidskriften började komma ut våren 1976 med
startbidrag från statens invandrarverk. Hela upplagan är 10 000 exemplar och
merparten av upplagan sänds ut som medlemsexemplar. Ca 100 exemplar säljs som
lösnummer. Även tidskriften Mi u Svedskoj, som började utges år 1975, utkommer
med tio nummer per år. Utgivare är en jugoslavisk förening i Malmö. Hela
upplagan är 4 000 exemplar, av vilka 750 är abonnerade och 600 säljs som
lösnummer.

Grekiska Riksförbundet utger sedan våren 1976
tidskriften Ta Meta-nasteftika Nea sedan förbundet hade fått startbidrag för
tidningen från statens invandrarverk. Tidskriften kommer ut med elva nummer per
år; hela upplagan är 6 000 exemplar, av vilka 100 är abonnerade.

Bland andra språk på vilka utges publikationer av
varierande karaktär och utgivningstäthet kan nämnas lettiska, polska,
slovenska, italienska, spanska, ingermanländska m. fl.

5.3
Statens invandrarverks bidragsgivning

T. o. m. budgetåret 1974/75 förmedlade statens
invandrarverk vissa engångsbidrag tUl nu aktuella publikationer från
arbetsmarknadsdepartementets reservationsanslag Anpassningsåtgärder för
invandrare. I samband med att statsmakterna våren 1975 behandlade frågan om
riktlinjer för invandrar- och minoritetspoUtiken beslöt riksdagen att
anslagsposten för projektbidrag i det föreslagna reservationsanslaget Åtgärder
för invandrare skulle ökas med 400 000 kr. för budgetåret 1975/76 för att göra
det möjligt för verket att såsom försöksverksamhet ge bidrag till tidningar och
tidskrifter på andra språk än svenska. För budgetåret

s. 39 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 99 39

1976/77
har sammanlagt 600 000 kr. anslagits för denna försöksverksamhet.

De riktlinjer för projektbidrag till invandrar- och
minoritetsorganisationer, trossamfund, svenska ideella organisationer och
institutioner, fackliga organisationer, kommuner samt tiU tidningar och
tidskrifter på annat språk än svenska som invandrarverket har antagit anger bl.
a. att varje projektbidrag är ett engångsbidrag som inte är bindande för framtida
bidragsgivning. Därutöver har i riktlinjerna införts en särskild föreskrift om
projektbidrag till tidningar och tidskrifter. Föreskriften har följande
lydelse:

"Vid bedömningen av ansökningar från tidningar
och tidskrifter på annat språk än svenska ges företräde åt sådana, vars upplaga
till övervägande del är abonnerad. Fördelning till olika tidningar och
tidskrifter göres på så sätt, att bidrag kommer största möjliga antal
språkgrupper till del. Bidrag utgår främst till tidningar och tidskrifter med
riksspridning. TUl invandrarorganisationernas tidningar och tidskrifter kan
även startbidrag utgå."

Sedan försöksverksamheten inleddes har ett
fyrtiotal tidningar och tidskrifter ansökt om bidrag varje budgetår.
Ansökningarna har gällt publikationer av mycket varierande karaktär på ett
dussintal språk; merparten har avsett publikationer på estniska och finska.

Statens
invandrarverk har beslutat om bidrag enligt följande:

Publikation Språk Budgetåret Budgetåret

1975/76 1976/77

150 000

150000

100 000

100 000

30 000

30 000

5 000

70 000

60 000

40 000

35 000

__

10 000

20 000

5 000

5 000

25 000

50 000

25 000

30 000

5000

6 000

25 000

50 000

5 000

60 000

80 000

Finn
Sanomat Finska

Ruotsin
Suomalainen Finska

Siirtolainen
ja Kirkko Finska

Meikäläinen Finska

Eesti
Päevaleht Estniska

Teataja Estniska

Välis-Eesti Estniska

Latvia Lettiska

Briviba Lettiska

Jugoslavenski
list Serbokratiska

Mi
u Svedskoj Serbokratiska

Näs
Glas Slovenska

Ta
Metanasteftika Nea Grekiska

Il
Lavoratore Italienska

Övriga publikationer

6
Föredraganden

6.1
Stöd till organisationstidskrifter

6.1.1
Bakgrund

Är 1976 beslöt statsmakterna (prop. 1975/76:131, KU
1975/76:46, rskr 1975/76: 254) att bygga ut och reformera det statliga stödet
till dagspressen. Besluten fattades efter ett omfattande utredningsarbete.

s. 40 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 99 40

som
bl. a. hade visat dagspressens stora betydelse för en levande och vital
demokrati. Den snabba kostnadsutvecklingen nödvändiggjorde också en
förstärkning av stödet till dagstidningarna för att hindra nya tidningsnedläggningar.
I anslutning tiU utredningsarbetet och till riksdagens beslut diskuterades
också tidskrifternas främst organisationernas tidskrifters betydelse och
hastigt växande ekonomiska problem. Kostnadsutvecklingen har under 1970-talet
varit ännu snabbare för tidskriftsutgivningen än för dagspressutgivningen.
Riksdagens beslut (prop. 1975/76: 127, TU 1975/76: 22, rskr 1975/76: 302) att
underskottet i postens tidningsrörelse skall avvecklas under en 15-års period
innebär en fortsatt ökning av distributionskostnaderna för tidskriftema, räknat
i fasta priser. Mot denna bakgmnd uttalade dåvarande chefen för finansdepartementet
(prop. 1975/76: 131 s. 165) att tidskrifternas situation skyndsamt borde
utredas. Riksdagen delade departementschefens bedömning. I mars 1976
tUlkallades en utredning (tidskriftsutredningen) med sakkunniga, som fick i
uppdrag att utreda frågan om ett stöd till distributionen av vissa tidskrifter.
Utredningen överlämnade sitt betänkande (Ds Fi 1976: 7) Stöd till organisationstidskrifter
i oktober samma år. Betänkandet har remissbehandlats,

6.1.2
Tidskriftsutredningens analys

Utredningen har konstaterat att det fortfarande
finns en mycket stor bredd i tidskriftsutgivningen. Årligen sprids omkring 2
500 tidskrifter i sammanlagt mellan 600 och 700 milj. exemplar. Omkring 1 000
av dessa tidskrifter ges ut av olika organisationer i totalt omkring 200 milj.
exemplar. Utredningen har vidare visat att tidskrifterna, framför allt de
organisationsanknutna, spelar en betydelsefull roll för den demokratiska
processen i vårt samhälle. Utredningen har konstaterat att omkring hälften av
befolkningen regelbundet läser någon organisations-anknuten tidskrift och att
medlemmarna i organisationerna i hög grad läser sina tidskrifter. Samtidigt
spelar tidskrifterna en avgörande roll för kommunikationen och debatten inom
folkrörelserna och andra typer av organisationer. Som språkrör för organiserade
samhällsintressen är organisationstidskrifterna av stor betydelse för
opinionsbildningen på olika samhällsområden. Organisationspresséns funktioner
sammanfattas av utredningen i tre huvudområden: informationsfunktionen, kommunikations-
och debattfunktionen samt språkrörsfunktionen.

Utredningens analyser av
organisationstidskrifternas ekonomi visar att kostnaderna för
tidskriftsutgivning har ökat mycket kraftigt under 1970-talet. Tidskrifterna
har mött dessa snabba kostnadsstegringar med besparingar i olika former. Många
tidskrifter har utöver att sänka papperskvaliteten och förenkla
tryckförfarandet också tvingats tUl direkta nedskärningar i form av lägre
utgivningsfrekvens eller minskat sidantal. Utredningen anser detta vara en
mycket stor förlust för opinionsbildningen. Utredningen har också visat att
organisationstidskriftema myc-

s. 41 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 99 41

ket
sällan befinner sig i konkurrens med andra tidskrifter, vare sig på upplage-
eller annonsmarknaden. Enstaka tidskrifter har enligt utredningen stora
annonsintäkter, men det normala är att annonsintäkterna spelar en mycket liten
roll för dessa tidskrifters ekonomi. I stället är den dominerande intäktskäUan
bidrag från den egna organisationen. Under de senaste åren har organisationerna
tvingats öka bidragen tiU sina lidskrifter kraftigt. Enligt utredningen har
organisationstidskrifterna mycket svårt att möta kraftiga kostnadsökningar.
Utredningen har vidare framhållit att allt tyder på att kostnaderna för
tidskriftsutgivningen kommer att fortsätta att öka snabbare än den allmänna
prisnivån, bl. a. till följd av besluten om tidningstaxans framtida utveckling.
Ytterligare nedskärningar kan för många tidskrifter innebära att organisationen
inte längre finner det meningsfullt att över huvud taget ge ut en tidskrift.
Utredningen har vidare visat att kostnaderna för de små tidskrifterna är
avsevärt högre per exemplar än för de stora och att kostnadema stiger kraftigt
med ökande periodicitet.

Flertalet remissinstanser har inga erinringar mot
utredningens analyser av tidskriftsmarknaden och av tidskrifternas ekonomi. BK
a. LRF framhåller att utredningen har gjort en pionjärinsats på tidskriftsområdet.
LO understryker betydelsen av den stora spridning som bl. a. LO-förbundens
tidningar har också utanför kretsen av de egna medlemmarna och av organisationstidskriftemas
stora betydelse som kulturförmedlare. Några remissinstanser, bland dem TU och
FACTU, anser emellertid att utredningen alltför ensidigt har inriktat sina
analyser på organisationstidskrifterna.

Flera remissinstanser delar utredningens syn på den
ekonomiska utvecklingen bland tidskrifterna och redovisar de inskränkningar
som man ofta har tvingats till.

För egen del finner jag utredningens analyser av
hela tidskriftsmarknadens struktur och olika tidskriftsgruppers funktioner
klargörande. Att utredningen har koncentrerat sin analys av den ekonomiska
utvecklingen till organisationspressen är också i enlighet med såväl
riksdagens beslut som utredningens direktiv.

Enligt min mening har utredningen övertygande
dokumenterat organisationspressens betydelse för den demokratiska processen.
Jag delar också utredningens bedömning av den ekonomiska utvecklingen för organisationspressen.

6.1.3
Utgångspunkter för ett statligt stöd till organisationstidskrifter

Mot bakgrund av sin analys av tidskrifternas
betydelse vad gäller de uppgifter som åvilar massmedierna i en demokrati har
utredningen konstaterat att det i första hand är organisationstidskrifterna
som har betydelse för opinionsbildningen och informationen i samhällsfrågor.
I

s. 42 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 99 42

förhållande
till andra massmedier är det för gruppkommunikationen som organisationspressen
har sin största betydelse.

Detta konstaterande sker från den utgångspunkten att
fria och självständiga organisationer, som fungerar som bärare av idéer, är en
garanti för en mångskiftande och allsidig samhällsdebatt. Tidskriftema spelar
enligt utredningen en central roll för organisationernas hela verksamhet.
Folkrörelsernas tidskrifter har också enligt utredningen stor betydelse för
sina läsares möjligheter att skaffa sig information i samhällsfrågor, och dessa
tidskrifter medverkar också i den debatt som förs mellan olika massmedier.
Utredningen har framhållit att vissa icke organisationsanknutna
kulturtidskrifter och politiska tidskrifter också är av stort värde för en
allsidig och mångskiftande debatt, även om de når en mycket liten grupp
människor.

Eftersom det fortfarande finns ett stort antal
organisationstidskrifter anser utredningen det lika viktigt att dessa får
möjligheter att bibehålla eller utveckla sina resurser för granskning,
information, kommentarer och för gruppkommunikation som att nya kommer till.
Mot bakgmnd av de ökande ekonomiska svårigheterna anser utredningen därför att
det är angeläget att ett varaktigt stöd till organisationstidskriftema införs.

Utgångspunkterna för utredningens förslag och
stödets allmänna inriktning tillstyrks eller lämnas utan erinran av en bred
majoritet bland remissinstanserna. Förslagen avstyrks helt endast av SAF,
Sveriges Industriförbund och SHIO. Enligt SAF måste medlemmarna i organisationen
själva ytterst ansvara för de kostnader som tidskriftsutgivningen medför. Krav
på statligt stöd för denna utgivning innebär enligt SAF att andra medborgare,
oberoende av vad de tycker om organisationens mål och syften, över sina skatter
skall överta en del av kostnaderna för organisationsmedlemmarnas tidskrift. TU
anser att utredningens förslag inte bör läggas till gmnd för ett permanent stödsystem
tUl organisationstidskrifterna, utan att en ny utredning bör tiUsättas med
uppgift att belysa hela tidskriftsmarknaden.

För egen del vill jag anföra följande. Ett stöd
till tidskrifter måste, på samma sätt som när det gäller dagspressen,
uteslutande motiveras utifrån deras betydelse för att vidmakthålla en levande
demokrati. Att tidskrifter av olika slag också fyUer andra funktioner, såsom t.
ex. kulturpolitiska eller informativa på andra områden än samhällsfrågor, är
obestridligt. Men dessa uppgifter är inte unika för tidskrifterna som medier.

Jag vill vidare förorda att målet för den statliga
presspolitiken, såsom det godtagits för dagspressen, också bör avse
tidskriftspressen. Syftet med politiken bör således vara att det skall finnas
en mångfald på tidskriftsmarknaden som ger läsarna valfrihet och skapar
möjlighet för en allsidig debatt och opinionsbildning.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 99 43

I likhet med vad som gäller stödet till dagspressen
är det av största vikt att ett stöd till tidskrifterna utformas så att det inte
kan ge upphov tUl oro för eller möjligheter till ingrepp mot enskUda
tidskrifter. Det är bl. a. av detta skäl angeläget att så långt som möjligt
automatiskt verkande och lätt tillämpbara regler utformas, vilket bl. a.
utesluter möjligheten att avgöra om en tidning skall få stöd eller ej på
grundval av en bedömning av tidningens innehåll.

Utredningen har enligt min mening klart visat att
det finns motiv för ett stöd till tidskrifter. Dämtöver har utredningen visat
att automatiskt verkande regler för stödet kan utformas och hur kretsen
stödberättigade tidskrifter kan avgränsas. Med ett stöd enligt utredningens
modell bör vi kunna behålla den mångfald på tidskriftsmarknaden som ger läsarna
valfrihet och som skapar förutsättningar för en allsidig debatt och opinionsbildning.

Jag delar utredningens uppfattning att det framför
allt är organisationspressen som har betydelse för den demokratiska processen
i vårt land. Detta sammanhänger såväl med dessa tidskrifters allmänna inriktning
som med deras stora betydelse för folkrörelsernas verksamhet. Utredningen har
enligt min mening övertygande visat att inskränkningar eller nedläggningar av
folkrörelsernas tidskrifter skulle få mycket allvarliga följder för debatten i
det svenska samhället, såväl genom det tommm i presskören som ett nedlagt
språkrör skuUe efterlämna, som genom de följder detta skulle få för
organisationens hela verksamhet. Jag kan således inte dela den uppfattning som
bl. a. SAF framför att det endast skulle vara ett intresse för
organisationsmedlemmarna att utgivningen av organisationstidskrifterna kan
upprätthållas. Jag viU i detta sammanhang erinra om att samhället sedan lång
tid i olika former stöder organisationer och ideella verksamheter vars syften
inte omfattas av en majoritet av befolkningen.

Utredningen har framhållit att vissa icke
organisationsanknutna kulturella och politiska tidskrifter också är av stor
betydelse, även om de når mycket små grupper. Chefen för
utbUdningsdepartementet kommer senare i dag att föreslå en utbyggnad av stödet
till kulturtidskrifter.

6.1.4
Stödberättigade tidskrifter

Enligt statsmakternas beslut är vissa tidskrifter
befriade från mervärdeskatt på tryckerikostnaderna. Enligt utredningens
uppfattning svarar denna gränsdragning väl mot de presspolitiska
utgångspunkterna för ett stöd och kan mycket väl användas också i detta
sammanhang. Därtill kommer att denna metod innehåller mycket få subjektiva
moment och därtUl allmänt uppfattas som rimlig och rättvis. Utredningen har
därför föreslagit att stöd skall utgå tiU medlemsblad samt till periodiska
publikationer som är organ för följande typer av organisationer: religiösa,
nykterhetsfrämjande, politiska, mUjövårdande, idrottsliga, försvarsfräm-

s. 44 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 99 44

jande
samt handikappades eller arbetshindrades organisationer. Vissa typer av
tidskrifter, som är befriade från mervärdeskatt av andra skäl än
presspolitiska, bör dock inte vara stödberättigade. Det gäUer företagens
personaltidningar, tidningsexemplar som distribueras tUl anställda i
organisationer eller anställda hos medlemmar i organisationer samt utländska
publikationer. Tidningar på andra språk än svenska som utges i Sverige bör
däremot enligt utredningen omfattas av stödet. Utredningen har vidare
föreslagit att inte endast tidskrifter som ägs av partier som deltar i allmänna
val skall vara stödberättigade, utan också sådana tidskrifter som har en
idémässig anknytning tUl ett sådant parti utan att för den skull vara organ för
detta.

Flertalet remissinstanser tillstyrker utredningens
förslag tiU avgränsning av stödberättigade tidskrifter eller lämnar det utan
erinran. TU anser dock att oklarheter i bestämmelserna om befrielse från mervärdeskatt
vållar betydande gränsdragningsproblem och att utredningens förslag ytterligare
skulle öka den skUlnad i behandling som redan finns mellan olika typer av
tidskrifter. RSV anser att gränsdragningen kan genomföras utan större praktiska
problem.

För egen del godtar jag utredningens förslag att i
princip de tidskrifter som omfattas av rätten till befrielse från
mervärdeskatt skall vara stödberättigade. Denna avgränsning svarar väl mot de
presspolitiska utgångspunkterna för stödet. Jag delar också RSV:s uppfattning
att denna avgränsning utan större problem bör kunna genomföras i praktiken. De
fåtaliga tidskrifter som trots att de väl svarar mot de presspolitiska kraven
inte kommer att omfattas av tidskriftsstödet kommer i flertalet fall att kunna
bli berättigade tUl kulturtidskriftsstöd.

Enligt några remissinstanser borde även fackpress
kunna komma i åtnjutande av ett stöd tiU organisationstidskrifter. Detta skulle
dock enligt min mening vålla betydande gränsdragningsproblem. Någon enkel och
allmänt accepterad definition av fackpress, som också svarar mot presspolitiskt
motiverade krav, finns inte och kan enligt min mening knappast heller
uppstäUas. Självklart svarar dock fackpressen i stor utsträckning mot de
allmänna krav som bör ställas på massmedierna i samhället. Detta gäller
emellertid även andra typer av massmedier, utan att det för den skull framstår
som motiverat med direkt ekonomiskt stöd från statens sida.

ICA-förbundet anser att även konsumentupplysande
tidskrifter bör omfattas av stödet. Även detta skulle enligt min mening vålla
besvärliga gränsdragningsproblem. En sådan avgränsning skuUe lätt kunna leda
tUl en mycket stor vidgning av kretsen stödberättigade tidskrifter, och kunna
komma att omfatta tidskrifter av en helt annan typ än den som stödet avser att
nå.

Några remissinstanser har tagit upp förhållandena
för folkbildningsorganisationernas tidskrifter. Enligt utredningens
förslag skall dessa

s. 45 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 99 45

tidskrifter
få stöd för de exemplar som abonneras av medlemmar i medlemsorganisationerna.
För egen del vill jag anföra följande: Huvuddelen av studieförbundens
tidskrifters upplaga går till medlemmar i de i studieförbunden ingående
organisationerna. För dessa exemplar bör studieförbundens tidskrifter alltså
erhåUa stöd. Det kan emellertid av olika skäl visa sig att studieförbunden inte
för år 1977 kan ha sina prenumerantregister så upplagda att den
stödberättigade upplagan kan beräknas. De anpassningar av prenumerantregister
som kan krävas för att den stödberättigade upplagan skall kunna beräknas bör
utan särskilda svårigheter kunna ske fr. o. m. år 1978. För att undvika att
studieförbundens tidskrifter i inledningsskedet tiU följd av rent tekniska
faktorer ställs utanför stödet till organisationstidskrifter bör stödet, om den
stödberättigade upplagan inte kan beräknas för år 1977, utgå för 90 % av den
som utgivarkorsband distribuerade abonnerade årsupplagan.

Till frågan om stöd tUl tidningar på andra språk än
svenska återkommer jag i det följande.

När det gäller att definiera begreppet
medlemsexemplar framhåller presstödsnämnden att det är viktigt att fastställa
kriteriet på medlem och att i bestämmelserna för tidskriftsstödet fastställa
att såsom medlemsexemplar avses exempelvis endast ett exemplar per medlem och
att detta exemplar bör vara avsett för medlemmen själv och inte för vidaredistribution
eller vidareförsäljning. En sådan avgränsning bör enligt min mening göras
eftersom det saknas presspolitiska motiv att stödja mer än ett exemplar per
medlem eller sådana exemplar som inte är avsedda för medlemmen själv.

Enligt utredningens förslag bör vissa av de
tidskrifter som i dag av skattetekniska skäl är befriade från mervärdeskatt
inte bli berättigade till stöd. Det gäller bl. a. exemplar till anställda i
organisationer och till anställda hos medlemmar i organisationer. Detta förslag
har lämnats utan erinran av flertalet remissinstanser. Även jag anser att det
saknas presspolitiska skäl för ett stöd till dessa exemplar.

Remissinstansema har inte haft någon allvarligare
erinran mot utredningens förslag att inte bara tidskrifter som utges av
politiska partier utan också de som har en idémässig anknytning tUl ett sådant
parti skall bli stödberättigade. Utredningen föreslår att sambandet får
fastslås genom att dels utgivaren, dels det politiska partiet i fråga intygar
förhållandet. Några remissinstanser påpekar att kravet på samband inte får
formuleras så att tidskrifternas självständighet kan sättas i fråga. Enligt min
mening bör utredningens förslag genomföras. En enkel formulering i intygen från
utgivaren och det politiska partiet att en idémässig anknytning föreligger bör
i detta sammanhang vara tUlräcklig och kan knappast medföra att tidskriftens
självständighet kan sättas i fråga. Med politiskt parti bör i detta sammanhang
avses parti som deltar i allmänna val. Några särskUda krav i övrigt på
verksamhetens former hos

s. 46 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 99 46

utgivare
av denna typ av tidskrifter behöver enligt min mening inte ställas.

Några remissinstanser har fört fram förslaget att
stöd bör utgå endast till tidskrifter som utges av riksorganisationer och
således inte tiU sådana som utges av lokala organisationer. Det är enligt dessa
remissinstansers uppfattning statens uppgift att stödja tidskrifter av
rikskaraktär, dvs. i detta fall tidskrifter som utges av centrala
organisationer. I denna fråga vin jag framhåUa att riksorganisationernas
tidskrifter ofta är det enda mediet för kontakter mellan medlemmar i olika
delar av landet och mellan förtroendevalda och medlemmar inom organisationen. I
praktiken kommer stödet att fungera som ett stöd inte bara till tidskriftsutgivningen
utan också, genom det minskade trycket på organisationens ekonomi, till
organisationen som sådan. Det framstår därför som naturligt att i detta
sammanhang knyta an till principerna för statlig bidragsgivning till
organisationer, som i allmänhet innebär att staten i första hand riktar sitt
stöd till den centrala verksamheten. Jag vill också erinra om att såväl
kommunalt som landstingskommunalt stöd till lokala och regionala organisationer
förekommer.

Mot denna bakgrund förordar jag att stöd inte skall
utgå tiU lokalt eller regionalt verksamma organisationers tidskrifter. Jag vill
framhålla att en organisation inte bör uteslutas från stöd enbart av det skälet
att den ingår i en huvudorganisation eller en samarbetsorganisation för
riksorganisationer.

6.1.5
Underlag för beräkning av stöd

Utredningen har lagt särskild vikt vid att reglerna
för tidskriftsstödet så långt som möjligt görs automatiskt verkande. Främst mot
denna bakgrund har utredningen föreslagit att stödet skall knytas till den som
utgivarkorsband distribuerade upplagan. De viUkor som gäUer för sådan
distribution sammanfaller enligt utredningen väl med de presspolitiskt
motiverade utgångspunkterna för stödet. Utredningen har avvisat stöd vid andra
distributionsformer än utgivarkorsband.

En bred majoritet bland remissinstanserna
tillstyrker utredningens förslag i dessa frågor. Endast Pressbyråföretagen AB
avvisar att stödet knyts till postdistributionen med motiveringen att detta
skulle försvåra möjUgheterna för tidskriftema att utnyttja andra
distributionsvägar än postverket.

Enligt min uppfattning är det av avgörande
betydelse för tidskrifterna att det finns ett fungerande distributionssystem
som står öppet för alla tidskrifter och möjliggör för alla abonnenter att
oberoende av var i landet de bor kunna prenumerera på vilken tidskrift som
helst. Postverkets tidningsrörelse uppfyller dessa krav. En total övergång
till en kostnads- och marknadsanpassad taxa skulle få allvarliga följder för
små tidskrifter, liksom för tidskrifter som har spridning i glesbygdsområde-

s. 47 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 99 47

na.
Detsamma skulle inträffa om de största tidningarna och tidskrifterna för hela
eller delar av sina upplagor ordnade sin distribution utanför postverket,
samtidigt som kravet på full särkostnadstäckning i tidningsrörelsen och
distributionsplikt för postverket bibehölls. Postverkets taxesystem har
utformats bl. a. för att hindra inskränkningar i de mindre tidskriftemas
spridningsmöjligheter. I detta sammanhang vill jag också fästa uppmärksamheten
på att statsmakterna sedan flera år genom samdistributionsrabatten för
dagstidningar för en poUtik med samma syften som dem postverkets taxesystem
avser att tillgodose. Det finns enligt min mening starka presspolitiska,
samhällsekonomiska och branschekonomiska skäl för statsmakterna att även i
fortsättningen söka upprätthålla det nuvarande systemet för
tidningsdistribution och dess principer.

Några remissinstanser anser att även
kommissionärskorsband bör bli stödberättigade och några få instanser har också
tagit upp frågan om lösnummerförsäljning och masskorsband.

Enligt min uppfattning är det självklart att
statsmakterna måste kunna få garantier för att syftet med stödet verkligen
uppnås, dvs. att det utgår i den omfattning och till de tidskrifter som har
avsetts. Detta syfte kan i dag endast uppnås genom anknytning i stödreglerna
till postverkets distribution av utgivarkorsband. Jag anser det således inte
motiverat att tidskrifter söm distribueras som masskorsband får stöd. Vad
gäller kommissionärskorsband vill jag anföra följande. Distribution genom
kommissionärskorsband innebär att en tidskrift buntvis skickas till en
kommissionär, som sedan delar ut eller säljer tidskriften till den slutliga
läsaren. På kommissionärskorsband ställs samma krav vad gäller försändelsens
innehåll som på utgivarkorsband. Men det finns inga garantier för att den
slutlige abonnenten verkligen får alla nummer av tidskriften. Ur såväl
utgivarens som abonnentens synvinkel måste distribution som utgivarkorsband
framstå som mer attraktivt. Det stöd som nu föreslås bör göra det möjligt för
flertalet av de tidskrifter som nu av kostnadsskäl använder sig av
kommissionärskorsband att övergå till utgivarkorsband. Ett stöd till
kommissionärskorsband skulle kräva en mycket omfattande kontroll. I många fall
skulle dessutom den stödberättigade upplagan vara praktiskt taget omöjlig att
fastställa. Möjligheterna till missbruk av systemet skulle dessutom bli stora.
Jag delar således utredningens uppfattning att exemplar distribuerade som
kommissionärskorsband inte skall berättiga till stöd.

LO och TCO förordar i sina remissvar en särlösning
för de tidskrifter som utges av organisationerna för på fartyg ombordanställda.
Dessa tidskrifter kan av naturliga skäl inte distribueras uteslutande som utgivarkorsband.
De mycket specieUa förhållandena för dessa tidskrifter motiverar även enligt
min mening en särlösning. Stödet bör i dessa fall

s. 48 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 99 48

kunna
beräknas efter antalet medlemmar samt antalet tillåtna friexemplar och utgå
med det belopp som skulle ha utgått om utgivarkorsband hade kunnat användas för
hela distributionen.

Några remissinstanser anser att även medlemsblad
bör få stöd för samtliga abonnerade exemplar och alltså inte bara för de
exemplar som går till medlemmarna. Jag kan i och för sig förstå att många typer
av organisationer anser sig ha välmotiverade skäl för att kunna nå utanför de
egna leden med sina tidskrifter. Men enligt min mening skulle stöd för dessa
exemplar lätt kunna medföra en rad icke avsedda effekter och risker för
missbruk. Den till utomstående abonnerade upplagan spelar därtill en mycket
underordnad roll för flertalet organisationer, varför de ytterligare
stödbelopp det skulle kunna bli fråga om skulle bli små. Jag anser alltså inte
att en sådan utökning av stödberättigade exemplar för medlemsbladen är
motiverad utöver vad jag förordar i anslutning till frågan om stöd för
friexemplar.

Utredningen har föreslagit att högst 3 % av den
upplaga för viUcen stöd utgår skall få utgöras av friexemplar, dock att en
tidskrift aUtid skall ha rätt att tillgodoräkna sig upp till 1 000 friexemplar
per nummer. Presstödsnämnden anser att det knappast kan föreligga någon
skillnad mellan större och mindre tidskrifters behov av att i opinionsbildande
syfte sända ut friexemplar. Nämnden har därför föreslagit att antalet
stödberättigade friexemplar bör vara lika för alla tidskrifter, exempelvis
högst 1 000 friexemplar per utgivningstUlfäUe. Några remissinstanser anser å
andra sidan att gränsen bör sättas högre eller att ingen gräns alls bör finnas.

För egen del anser jag att många tillåtna
friexemplar dels skulle gynna stora organisationer och sådana organisationer
med god ekonomi, dels skulle kunna stimulera efterfrågan på friexemplar och på
så sätt medverka tiU en mindre god hushållning med resursema. Jag delar
presstödsnämndens uppfattning och förordar att högst 1 000 friexemplar bör få
räknas in i underlaget för stödet. För medlemsblad bör dock dessa 1 000
exemplar också få utgöras av av utomstående abonnerade exemplar.

Flera remissinstanser tar upp utredningens förslag
att endast sådana tidskriftsexemplar som innehåller mindre än 50 % annonser
skall vara berättigade till stöd. Några remissinstanser anser att andelen
annonser bör beräknas som ett genomsnitt under året. Andra har fört fram tanken
på en nedtrappning av stödet efter annonsandel. En högre annonsandel än 50 %
diskuteras också.

För egen del finner jag den av utredningen
föreslagna gränsen generös. I tidskriftsutgivningen är beroendet av
annonsintäkter betydligt mindre än inom dagspressen. En tidskrift som har 50 %
annonser har i allmänhet en mycket god ekonomi. Jag hyser således sympati för
tanken på en nedtrappning av stödet efter annonsandel. En sådan ordning skulle

s. 49 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 99 49

dock
innebära ett avsevärt merarbete för den administrerande myndigheten. Flertalet
organisationstidskrifter har också mycket låga annonsandelar. Jag bedömer
därför en sådan nedtrappning som mindre meningsfull och förenad med alltför
stora administrativa kostnader. Mot denna bakgmnd finner jag ingen anledning
att föreslå generösare regler än dem utredningen har föreslagit. Inte heller
kan jag finna några bärande argument för att annonsandelen skuUe beräknas som
ett årsgenomsnitt. SkuUe ett enstaka nummer av en tidskrift innehåUa mer än 50
% annonser torde intäkterna för detta nummer mer än väl täcka kostnadema för
detsamma. Jag biträder alltså utredningens förslag i denna fråga.

Utredningen har vidare föreslagit att de beslut som
har fattats av statsmakterna samt de tUlämpningsföreskrifter som har utfärdats
för att förhindra missbruk av rätten till befrielse från mervärdeskatt också
skall gälla för tidskriftsstödet. Den administrerande myndigheten bör t. ex.
kunna vägra stöd till en tidskrift om det är uppenbart att arrangemang har
gjorts uteslutande i syfte att få stöd. Inga remissinstanser har tagit upp
denna fråga. Jag ansluter mig till utredningens förslag.

Flera remissinstanser har tagit upp utredningens
förslag att stöd endast skall utgå om den stödberättigade upplagan uppgår tiU
minst 10 000 exemplar per år, friexemplaren oräknade. Utredningen har ansett
att det knappast kan vara meningsfullt att betala ut belopp som understiger
kostnaderna för att administrera stödet eller tidskriftens kostnader för
eventuella kODtrollåtgärder.

För en lägre upplagenivå än den föreslagna uttalar
sig bl. a. Sveriges riksidrottsförbund och Moderata Samlingspartiet. Sveriges frikyrkoråd
anser däremot den av utredningen föreslagna gränsen rimlig.

Mellan 100 och 150 tidskrifter har upplagor på
mellan 5 000 och 10 000 exemplar om året. En betydande del av dessa tidskrifter
företräder religiösa organisationer och här finns också många lokala och regionala
tidskrifter.

För egen del anser jag utredningens förslag
välbetänkt. En nedre gräns för stödet måste enligt min uppfattning finnas. Det
skuUe säkerligen uppfattas som stötande om en tidskrUt för kontrollåtgärder i
samband med stödet måste betala en summa som överstiger dot stöd tidskriften
får. Med hänsyn till stödets konstruktion bör gränsen knytas till upplagan.
Detta underlättar administrationen jämfört med om man använder sig av en
beloppsgräns. Gränsen bör enligt min mening sättas till 10 000 exemplar i
enlighet med utredningens förslag.

6.1.6
Stödets nivå

Utredningen har föreslagit att för tidskrifter som
uppnår en stödberättigad årsupplaga på 10 000 exemplar, exkl. friexemplar, bör
utgå ett fast belopp med 1 500 kr. För varje exemplar till och med de

4 Riksdagen 1976/77. 1 sand. nr 99

s. 50 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 99 50

första
300 000 bör utgå 27 öre. För exemplaren mellan 300 000 och 1000 000 bör utgå 25
öre. För exemplaren mellan 1000 000 och 3 000 000 bör utgå 21 öre, för
exemplaren mellan 3 000 000 och 10 000 000 bör utgå 18 öre och för exemplaren
över 10 000 000 16 öre. För tidskrifter som kommer ut med 1015 nummer om året
bör stödet enligt utredningens förslag höjas med 10 % och för tidskrifter som
årligen kommer ut med 16 nummer eller fler med 20 %. Enligt utredningen bör
nivån fortiöpande omprövas med hänsyn till kostnadsutvecklingen.

Såväl den föreslagna nivån som den aUmänna
konstruktionen av stödet tillstyrks av flertalet remissinstanser. Många
påpekar dock att nivån måste betraktas som en miniminivå. Ganska många
remissinstanser anser vidare att stödet till mindre tidskrifter bör göras högre
och/eUer att det fasta grundbeloppet bör höjas. Några remissinstanser väcker
frågan om en kraftigare avtrappning av stödet vid större upplagor. Moderata
Samlingspartiet och Moderata Ungdomsförbundet anser att förslaget om ett högre
bidrag vid högre utgivningsfrekvens inte är tillräckligt presspolitiskt motiverat,
medan presstödsnämnden och Folkpartiet för fram tanken på en mer nyanserad
skala vid olika utgivningsfrekvenser.

För egen del finner jag den allmänna
storleksordningen på stödet väl avvägd.

En läng rad remissinstanser har fört fram krav på
ett i förhållande till utredningens förslag högre stöd till de mindre
tidskrifterna. Utredningen har visat att kostnaderna per exemplar är betydligt
högre vid mindre upplagor än vid större. Utredningen har emeUertid ansett det
olämpligt att stödet i något fall skulle bli större än distributionskostnaden
för ett ytterligare exemplar. Detta kan dock enligt min mening knappast bli
aktuellt i något fall i fråga om tidskrifter som utges av riksorganisationer.
Vad gäller ett högre stöd vid högre periodicitet anser jag att utredningen väl
har styrkt de därmed kraftigt ökande kostnaderna. Jag anser det också
presspolitiskt motiverat att stödja en högre utgivningsfrekvens. För debatten
måste det anses gynnsamt att organisationstidskrifterna för sina läsare kan
kommentera aktuella händelser och ge aktuell information. Dessa möjUgheter
ökar självklart med en högre periodicitet.

Mot bakgrund av detta förordar jag att
tidskriftsutredningens förslag genomförs, dock med en mindre omfördelning av
bidraget från de större tidskriftema till de mindre och medelstora. Beloppen
blir enligt mitt förslag följande. Grundbidrag bör utgå med 2 500 kr. För stödberättigade
exemplar upp till och med de första 300 000 bör utgå 30 öre. För exemplaren
mellan 300 000 och 1 000 000 bör vidare utgå 27 öre, för exemplaren mellan 1
000 000 och 3 000 000 bör utgå 21 öre, för exemplaren mellan 3 000 000 och 10
000 000 16 öre och för exem-

s. 51 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77: 99 51

plaren över 10 000 000 12 öre. Vid 1015 utgivningar per
år bör bidraget höjas med 10 % och vid 16 utgivningar eller fler med 20 %.

Enligt mitt förslag kommer endast
de tidskrifter som har en årsupplaga på 4 200 000 exemplar eller mer att få
ett något mindre stöd jämfört med vad utredningen har föreslagit, medan en rad
mindre och medelstora tidskrifter får ett något högre bidrag.

Utredningen har vidare föreslagit
en viss å contoutbetalning av stödet vid nyetablering och periodicitetshöjning.
Inga remissinstanser har haft något att erinra mot detta förslag. Även jag
biträder förslaget.

De av mig förordade reglerna för
tidskriftsstödet leder till ett anslagsbehov på ca 40 milj. kr. För nästa
budgetår bör således detta belopp anvisas.

6.1.7 Administration och handläggning

Den närmare utformningen av
administrationen av stödet ankommer på regeringen. Jag vill emellertid för
riksdagens information anföra följande.

Utredningen har föreslagit alt
utbetalning av stödet skall ske under första delen av året efter stödåret med
möjlighet till viss å contoutbetalning under stödåret i vissa särskilt angivna
fall. Den nackdel ur likviditetssynpunkt som uppstår genom att stödet utbetalas
i efterhand bör enligt utredningen lindras genom de kreditmöjligheter som det i
förväg lätt beräknade stödet medför. Pensionärernas Riksorganisation avstyrker
förslaget om utbetalning i efterhand och framhåller att den metod utredningen
anvisar för att lindra eventueUa likviditetssvårigheter kan komma att medföra
att en betydande del av stödet måste användas till räntekostnader för lån som
upptas för att användas i den löpande utgivningen.

Genom den ordning som utredningen
har föreslagit skapas enligt min mening ett enkelt system med ett
förhållandevis begränsat antal beräkningar och transaktioner. Jag har
förståelse för den synpunkt Pensionärernas Riksorganisation har fört fram men
anser att fördelarna av ett enkelt system måste tillmätas avgörande vikt. Jag
biträder alltså utredningens förslag i fråga om utbetalning av stödet.

Utredningen föreslår att
förstagångsansökan om tidskriftsstöd skall ges in till mervärdeskatteenheten
hos länsstyrelsen i det län där tidskriften ges ut. Länsstyrelsen skall enligt
förslaget ta ställning till om förutsättningar för stöd i det enskilda fallet
föreligger och överlämna ärendet med eget yttrande till presstödsnämnden. Efter
eventuell ytterligare utredning fattar presstödsnämnden beslut i stödfrågan.
Ansökan om fortsatt stöd bör enUgt förslaget inges direkt tUl presstödsnämnden.

RSV och presstödsnämnden har på
vissa punkter redovisat alternativ till utredningens förslag. Både RSV:s och
presstödsnämndens förslag innebär att förstagångsansökan skall ges in direkt
till presstödsnämnden.

s. 52 Kontrollera mot PDF

Prop. 1916/11: 99 52

RSV
menar att presstödsnämnden bör kunna avgöra flertalet ärenden utan att inhämta
yttrande från länsstyrelse eUer RSV. Presstödsnämnden föreslår att nämnden
skall remittera alla förstagångsansökningar till RSV för yttrande iiman beslut
fattas i stödfrågan.

För egen del menar jag att den handläggningsordning
som RSV har föreslagit har betydande fördelar. Även förstagångsansökningar bör
aUtså ges in tUl presstödsnämnden. Ansökan bör bl. a. innehålla uppgift om hur
tidskriften tidigare har behandlats i mervärdeskattehänseende. Redan ansökan
eventuellt kompletterad med handUngar som har lånats in från länsstyrelse eller
RSV torde oftast räcka som beslutsunderlag för presstödsnämnden. Vidare bör
presstödsnämnden med ledning av reglerna i anvisningarna till 8 §
mervärdeskattelagen utan att inhämta yttrande kunna besluta om stöd i fråga om
idrottsliga och försvarsfrämjande organisationers tidskrifter. Om tveksamhet
råder beträffande den skattemässiga behandlingen av en tidskrift, t. ex. i
sådana fall där länsstyrelse inte har avgjort skattefrågan, bör presstödsnämnden
inhämta yttrande från länsstyrelse. I ärenden av principieU vikt bör RSV höras.
RSV:s yttrande bör självfallet begränsas till frågan om tidskriftens status i
mervärdeskattehänseende.

RSV har erinrat om att handlingar i ärenden om förhandsbesked
i skattefrågor och promemorior över skatterevisioner omfattas av sekretesskydd.
Frågan om presstödsnämndens rätt till insyn i det i skatteärendet
sekretesskyddade materialet bör enligt RSV behandlas i anslutning till
förslaget om tidskriftsstöd.

Enligt min mening har nämnden möjligheter att få ta
del av sådant sekretesskyddat material hos skattemyndighet som är av betydelse
för stödfrågan. Av 25 § lagen om mervärdeskatt jämfört med 50 § taxeringslagen
(1956: 623) framgår att deklarationer och andra i lagrummet nämnda handlingar
skall tillhandahållas myndighet, som i och för sin verksamhet bör erhålla del
därav. Såvitt gäUer andra sekretesskyddade handlingar än de nu avsedda får
frågan om tillhandahållande av dem avgöras på samma sätt som annars när
författningsreglering saknas, dvs. efter en avvägning i det särskUda fallet
mellan behov och sekretess-skyddat intresse. I de faU inte organisationen utan
det tryckeriföretag som trycker organisationens tidskrift begärt och fått
förhandsbesked får särskilt prövas vilka handlingar som bör lämnas ut tUl
presstödsnämnden.

Jag beräknar att kostnaderna för administrationen
av stödet kommer att uppgå tiU högst 400 000 kr. för budgetåret 1977/78. För
tiden därefter torde kostnaderna stanna vid 200 000 kr. per budgetår. Kostnaderna
faller helt på presstödsnämnden. Kostnaderna avser en handläggande tjänsteman
samt tiUfälliga konsultinsatser för prövning av ansökningar om stöd.

Det
är angeläget att de organisationer m. fl. som kan komma i fråga

s. 53 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 99 53

för
stöd för sina tidskrifter får information om vilka regler som gäller. Jag delar
därför utredningens uppfattning att RSV och presstödsnämnden gemensamt bör ge
ut en informationsbroschyr om tidskriftsstödet. Kostnaderna för broschyren
kommer att bli begränsade, varför jag räknar med att de skall rymmas inom ramen
för de medel som har anvisats RSV för utbUdning och information.

6.1.8
Tryckfrihetsrättsliga frågor

Utredningen har ansett att förslagen inte på något
sätt kan anses strida mot tryckfrihetsrätten. Utredningen har framhåUit att
stödet tvärtom torde medföra att fler människor får möjlighet att uttrycka sin
mening och delta i den allmänna debatten, varigenom yttrandemöjligheterna
förstärks. LO anför i sitt remissvar att ett uteblivet stöd till
organisationstidskrifterna skulle kunna medföra avsevärda risker för
yttrandefriheten genom att många värdefulla pressröster skulle tvingas till en
mer dämpad tillvaro eller t. o. m. tiU tystnad. Jag delar denna uppfattning.
Svea hovrätt och massmedieutredningen anser inte att utredningens förslag kan
anses strida mot tryckfrihetsförordningen. Svea hovrätt understryker dock att
grundläggande materieUa regler rörande stöd till tidskrifter bör meddelas i
lag. TU anser att det föreslagna stödet kan komma att snedvrida konkurrensen
mellan veckopress och organisationstidskrifter och anser därför att en
tryckfrihetsrättslig granskning av stödet bör genomföras före ett genomförande
av reformen. FACTU pekar i sitt remissvar på några fall där det enligt
föreningens uppfattning torde föreligga konkurrenssituationer som kan påverkas
av stödet. FACTU anser dock att dessa situationer kan undvikas genom att också
fackpressen görs stödberättigad.

Presstödsnämnden anser att utredningen säkerligen
har rätt i att organisationstidskrifter vanligtvis inte arbetar på marknader
med konkurrens, men menar ändå att utredningen inte närmare har belyst i
vilken utsträckning det finns tidningar som till innehållet är jämförbara med
organisationstidskrifter men som på grund av utgivarens förhållanden inte får
stöd enligt utredningens förslag.

För egen del anser jag att det måste stäUas höga
krav på utformningen av de regler som gäller stöd till tidningar och
tidskrifter. Reglerna för det stöd jag nu har föreslagit är av automatisk
karaktär. Regelsystemet utesluter möjligheter till påverkan av enskUda
tidskrifters innehåll från statsmakternas sida. Inte heller i övrigt kan stödet
anses strida mot tryckfrihetsförordningen. Stödet är i relation tUl kostnaderna
för tidskriftsutgivningen så blygsamt att en snedvridning av konkurrensförutsättningarna
knappast är möjUg. Av samma skäl anser jag inte heller att stödet påverkar
förhållandet mellan organisationspressen och veckopressen. Det finns mot den
bakgrunden och de uttalanden som har gjorts av juridiskt sakkunniga instanser
under remissbehandlingen

s. 54 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 99 54

enligt
min mening inte anledning att göra någon särskUd tryckfrihetsrättslig
granskning av stödet. Det bör emellertid ankomma på presstödsnämnden att följa
utfallet av stödet och rapportera om detta skulle snedvrida
konkurrensförhållandena mellan tidskrifter med likartat innehåll som får resp,
inte får stöd.

Svea hovrätt har framfört synpunkten att
grundläggande materiella regler på pressområdet bör meddelas i lag och inte i
förordning som utfärdas av regeringen. Reglerna för stödet till dagspressen har
hittills givits genom författning som har utfärdats av regeringen sedan
riksdagen har fattat beslut om grunderna för presstödet. Jag finner det
naturligt att samma ordning tillämpas för det nu aktuella stödet till organisationstidskrifterna.

6.1.9
Övriga frågor

Utredningen har föreslagit att
handikapporganisationernas tidskrifter, utöver det föreslagna
organisationstidskriftsstödet, för sin hälsovårds-upplysande verksamhet skall
kunna få bidrag från anslaget till hälsovårdsupplysning under socialdepartementets
huvudtitel. Ingen remissinstans har haft något att erinra mot detta förslag.
Efter samråd med statsrådet Troedsson vill jag anföra att jag i princip
biträder utredningens förslag.

HCK har angående handikapptidskrifterna anfört att
stödet för de tidskrifter som överförs till talband och punktskrift inte bör få
formen av ett renodlat distributionsstöd. Enligt min mening är det inte möjligt
att inom ramen för ett generellt och automatiskt verkande system av den typ jag
här har föreslagit konstruera speciella regler för stöd till tidskrifter i
blindskrift. Sådana tidskrifter förmedlas f. n. utan kostnad av postverket.
Detta utesluter självfallet inte att behovet av stöd till dessa tidskrifter kan
vara stort. I denna fråga vill jag emellertid hänvisa till vad chefen för
utbildningsdepartementet och statsrådet Troedsson i annat sammanhang har
föreslagit i frågan om insatser för handikappades kulturella verksamhet m. m.

Utredningen har framhållit att vad
utredningsresultatet har visat om organisationspressens stora spridning och
höga läsvärde borde leda till en ökad användning av dessa tidskrifter för
samhällsinformation. Några remissinstanser hävdar att samhällsinformation i
annonsform måste betraktas som en form av presstöd.

Valet av medier för samhällsinformation måste
enligt min mening grundas på medborgarnas behov. Samhällsinformation i
annonsform kan alltså inte betraktas som en form av presstöd. I praktiken har
dock samhällsinformationen kommit att gynna mindre dagstidningar eftersom
tidningsannonseringen sker enUgt principen att ingen medborgare skall
utestängas från samhällsinformation på grund av sitt val av dagstidning.
Framför allt de regionspridda fådagarstidningarna har på detta sätt

s. 55 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 99 55

kunnat
öka sina annonsintäkter. Det ankommer på nämnden för samhällsinformation att
samla och förmedla erfarenheterna på samhällsinformationens område och att
lämna statsmyndigheterna råd i fråga om annonsering. Jag utgår från att nämnden
kommer att ta del av tidskriftsutredningens undersökningar.

Utredningen har föreslagit att stöd tUl olika
former av samverkan mellan tidskrifter bör övervägas inom ramen för det stöd
som f. n. utgår för samverkan inom dagspressen. Utredningens förslag har
föranletts av en skrivelse från FACTU. Förslaget har inte mött någon erinran
bland remissinstansema. Några remissinstanser har särskilt pekat på behovet av
fortbildning för tidskriftsjournalister.

För egen del anser jag det motiverat att söka stimulera
olika former av samverkan inom tidskriftsutgivningen. Syftet med stöd till
sådan samverkan bör vara att åstadkomma besparingar och rationaliseringar inom
tidskriftsutgivningen och i första hand bör därför projekt vars vinster också
kan tillgodoräknas andra än de direkt deltagande tidskrifterna stödjas.
Exempel på tänkbara samverkansprojekt kan vara upphandling av tryckeri- eller
distributionstjänster. Några särskilda krav i övrigt på verksamhetens karaktär
bör i detta sammanhang inte ställas, ulan det bör ankomma på presslödsnämnden
att göra nödvändiga prioriteringar meUan olika typer av projekt. Verksamheten
bör bedrivas försöksvis och utvärderas av presstödsnämnden. För budgetåret
1977/78 beräknar jag ett medelsbehov av 100 000 kr. för den av mig förordade
försöksverksamheten.

Fortbildningsverksamhet för journalister kan
bedrivas i form av enstaka kurser t. ex. i anslutning tUl den utbUdning för
journalister som kommer att ges vid de i prop. 1976/77: 59 föreslagna
högskoleenheterna i Stockholm och Göteborg. Fortbildning för journalister har
också givits inom ramen för den s. k. FOJO-verksamheten i Kalmar. Det ankommer
emellertid på de lokala instanserna att besluta om den närmare utformningen av
fortbUdningsverksamheten.

6.2
Stöd till tidningar och tidskrifter på andra språk än svenska

6.2.1
Bakgrund

Under senare år har frågan om stöd till tidningar
på andra språk än svenska som utges bland invandrargrupper i Sverige ägnats
ökad uppmärksamhet i samhällsdebatten. Frågan har tagits upp såväl i presspolitiska
som i invandrarpolitiska sammanhang.

Jag har i det föregående lämnat en översikt av
statsmakternas tidigare behandling av denna fråga. Som har framgått av denna
översikt uttalade riksdagen våren 1975 (InU 1975: 6), i samband med
behandlingen av riktlinjerna för invandrar- och minoritetspoUtiken, att
tidningar och tid-

s. 56 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 99 56

skrifter
på annat språk än svenska som utges i Sverige bör få ett särskilt statligt
stöd. Stödet skulle ges inom ramen för en försöksverksamhet för vilken statens
invandrarverk skulle svara. För innevarande budgetår har 600 000 kr. anslagits
för verksamheten. Riksdagen återkom därefter under våren 1976 (KU 1975/76: 46,
rskr 1975/76: 254) till frågan i samband med behandlingen av det statliga
stödet till dagspressen. Riksdagen begärde då att regeringen skulle se över
frågan om stöd till tidningar på annat språk än svenska. Enligt utskottets
mening måste dock stödet till dessa tidningar utgå i annan ordning än den som
gäller för presstödet i övrigt. Därvid framhölls vikten av att detta stöd
utformades så att det så långt som möjligt skulle få samma effekter som det
allmänna presstödet dvs. befrämja en fri debatt och opinionsbildning. Rent
principiellt borde det stöd som ges tUI dessa tidningar enligt utskottet
inrymmas i det allmänna presstödet.

Den av riksdagen begärda översynen har nu
verkställts inom regeringens kansli.

I Sverige utges f. n. mer än hundra publikationer
på andra språk än svenska bland invandrargrupper och språkliga minoriteter.
Merparten av dessa publikationer har karaktären av medlemsblad och utges mera
sporadiskt. Ett trettiotal av publikationerna kan betecknas som tidningar
eller tidskrifter i vedertagen mening. Äv dem är ett mindre antal att betrakta
som nyhetstidningar, och av dessa nyhetstidningar är två fristående medan
övriga har olika invandrarorganisationer som utgivare. Merparten av de mera
regelbundet utkommande publikationerna på andra språk än svenska kan således
med hänsyn till sin periodicitet betecknas som tidskrifter.

Eftersom invandringen till Sverige inleddes först
för några årtionden sedan och omfattar ett stort antal språkgrupper är det
kännetecknande för utgivningen av de nu aktuella pubUkationema att den är ojämn
och stadd i ständig utveckling. Detta förhållande har accentuerats genom att en
rad nya invandrargrupper som tidigare inte har varit företrädda i Sverige har
kommit hit under de senaste tio åren.

Av det material som har insamlats framgår att
gruppen tidningar på andra språk än svenska är mycket heterogen och arbetar
tmder mycket skiftande förhåUanden. Med hänsyn tUl detta och till att det är
fråga om ett relativt litet antal tidningar är marknadsanalyser, liknande dem
som har gjorts för svenskspråkiga tidningar, knappast genomförbara. Marknadsförhållandena
för tidningar på andra språk än svenska är inte desamma som för svenskspråkiga
tidningar och dessutom ofta mer komplicerade.

Det torde f. n. bara finnas två språkgrupper där
det finns utrymme för mer än en tidning med veckoutgivning, nämligen den finska
och den estniska. Av de tre tidningar som i dag utges med ett nummer eller fler
per vecka och aUtså i den meningen uppfyller kravet på allmän nyhets-

s. 57 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 99 57

tidning
av dagspresskaraklär enligt förordningen (SFS 1976: 336) om stöd till
dagstidningar är två på finska och en på estniska. I dag torde endast en av
dessa tidningar uppfylla samtliga villkor som uppställs i presstödsförordningen
med undantag för vUlkoret beträffande språket.

Det finns bland de tidningar som har en glesare
utgivning än ett nummer per vecka flera som har starka ambitioner att försöka
öka sin utgivningsfrekvens.

Vad gäller organisationstidskrifterna kan man
konstatera att dessa ofta har lägre faktiska kostnader än jämförbara
svenskspråkiga tidskrifter, trots att det är sannolikt att det ställer sig
dyrare att ge ut tidningar på andra språk än svenska. Detta förklaras troligen
av att invandrarorgani-sationema har mindre resurser för tidningsutgivning än
svenska organisationer. Flera tidningar distribueras inte heller som
utgivarkorsband dels av kostnadsskäl, dels därför att man saknar ett centralt
medlemsregister.

6.2.2
Utgångspunkter för stöd till tidningar och tidskrifter på andra språk än
svenska

Tidningar och tidskrifter på det egna språket har
en viktig uppgift att fyUa för invandrargrupper och språkliga minoriteter.
Under den första tiden i det nya landet är de ofta oumbärliga som medel för
information om den nya omgivningen och om samhällets olika anordningar för att
invandrarna skall finna sig till rätta. Med tiden får tidningarna på det egna
språket även en betydelsefull roll som opinionsbildande organ inom den egna
etniska gruppen och upplevs alltmera som ett uttryck för gruppens kulturella
identitet och integritet. De kan även bidra tiU alt bibehålla och utveckla
minoritetsspråken i Sverige. Den mångfald av tidningar på svenska som växte upp
bland svenskarna i Nordamerika är ett talande exempel på de egna tidningarnas
stora betydelse för invandrare.

På invandrartidningarna vilar samma uppgifter som
på andra massmedier, nämligen att ge information i samhällsfrågor, att
kommentera skeendena i samhället, att granska den verksamhet som utövas av de
inflytelserika i samhället och att främja kommunikationen inom olika grupper i
samhället. I förhållande till andra massmedier är det framför allt för
samhällsinformationen och för gmppkommunikationen som invandrarnas tidningar
är av speciell betydelse. I likhet med yad som gäller för stöd till
svenskspråkiga tidningar måste ett presstöd till invandrarnas tidningar i
första hand motiveras med dessa tidningars betydelse för den demokratiska
processen i vårt samhälle. Denna är uppenbar vad gäller de tidningar som riktar
sig till de grupper invandrare som har kommit till Sverige under senare år och
aUtså ännu inte har hunnit lära sig svenska så väl att de kan följa den
politiska debatten i svenska dagstidningar och tidskrifter. Redan av allmänna
presspoliliska skäl är det

5 Riksdagen 1976/77.1 saml nr 99

s. 58 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 99 58

därför
motiverat att överväga statiigt stöd tiU de nu aktuella tidningarna. Till de
presspolitiska motiven kommer även motiv av invandrar-och minoritetspolitisk
karaktär. Invandrartidningarna kan ofta på ett effektivt sätt föra ut
angelägen samhällsinformation tUl invandrare. De medverkar i enlighet med de
riktlinjer för invandrar- och minoritetspolitiken som statsmakterna antog år
1975 tUl att vidga de språkliga ntinoritetemas möjligheter till en verksamhet
på det egna språket.

Invandrartidningarna arbetar ofta under särskilt
besvärliga ekonomiska villkor. Redan det faktum att de ges ut på ett annat
språk än svenska ökar deras kostnader och försvårar ur tryckteknisk och redaktionell
synvinkel deras verksamhet i förhållande till svenskspråkiga publikationer.

För egen del anser jag att de nuvarande
stödmöjlighetema för tidningar på minoritetsspråk är otUlräckliga med hänsyn
till dessa tidningars betydelse. Jag vill här erinra om att det uttryckligen
angavs i regeringsdeklarationen att diskrimineringen av invandrar- och
minoritelstid-ningar bör upphöra.

Utgångspunkterna för ett statligt stöd till
invandrarnas tidningar bör enligt min mening vara desamma som för stödet till
svenskspråkiga tidningar. Det är alltså dessa tidningars uppgifter i den
demokratiska processen som motiverar ett statligt stöd till dem. Syftet bör, i
likhet med vad som nu gäller för stödet till dagspressen och vad jag tidigare
har förordat skall gälla för stödet till organisationstidskriftema, vara att
det skall finnas en mångfald som kan skapa valfrihet och ge möjligheter till en
allsidig debatt och opinionsbildning. Möjligheter till och oro för ingrepp mot
enskUda tidningar bör förhindras genom att så långt som möjligt automatiskt
verkande regler utformas.

Jag kommer i det följande att föreslå att ett
särskilt presstöd skapas för tidningar som utges i Sverige på andra språk än
svenska och som riktar sig till invandrare i Sverige. Detta bör till sin
utformning och allmänna inriktning i allt väsentligt byggas upp på samma sätt
som stödet till fådagarsutgivna dagstidningar och tUl organisationstidskrifter.
Avvikelserna bör praktiskt taget helt bestå av mer liberala regler vad gäller
sådana faktorer som upplaga och periodicitet samt av att stödet till enskilda
tidningar i allmänhet bör överstiga de stödbelopp som kan utgå för motsvarande
svenskspråkiga tidningar. Motivet härför är bl. a. de särskUda kostnader som
utgivning av tidningar på andra språk än svenska medför. Med hänsyn till de
stora stödbelopp jag kommer att föreslå framstår det å andra sidan som
angeläget att skapa skydd mot spekulation i utgivning av tidningar och tidskrifter
på invandrarspråk. Detta anser jag i första hand bör tUlgodoses genom krav på
utgivaren och hans syften med utgivningen. Jag vill också understryka att denna
del av tidskriftsmarknaden är otillräckligt känd och att den också, till
skillnad från den svenska dagspress- och organisationspressmarknaden.

s. 59 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 99 59

är
mycket föränderlig. Nya invandrargrupper kommer till, invandrarnas
organisationer utvecklas och förändras. Tidningsutgivningen kan därför
förändras ganska hastigt. Det måste alltså finnas utrymme för nya invandrargrupper
att skapa de tidningar och tidskrifter man anser nödvändiga, medan det saknas
motiv för att med statiiga bidrag år efter år upprätthålla en utgivning som det
inte längre finns intresse för.

Äv vad jag nu har sagt framgår att effekterna av
ett stöd måste följas noga. Jag anser det inte heller uteslutet att
förändringar av reglerna kan bli nödvändiga, både med hänsyn till stödets
effekter och till förändrade förhållanden bland tidningarna. Utgångspunkten bör
dock vara att automatiskt verkande regler som gör det möjligt för utgivarna
att överblicka och planera sin utgivning alltid skall finnas.

Inom de större invandrargrupperna finns vissa
fömtsättningar för redaktionell konkurrens, och i ett par fall kan en sådan
redan anses finnas. Konkurrens kan här förekomma mellan tidningar med relativt
stora olikheter i periodicitet. Mot bakgrund av detta anser jag det angeläget
att bidragsbeloppet inte varierar alltför mycket meUan olika typer av
tidningar. Detta skulle kunna leda till att konkurrenssituationer förrycks och
att således bidragsgivningen tiU en tidning kan medföra att en annan tidning
får stora svårigheter. Staten bör inte heller genom sin bidragsgivning
uppmuntra dyrbara projekt som i längden inte kan överleva ens med generösa
bidrag från statsmakterna.

Jag förordar av de skäl jag nu har redogjort för
att ett fast bidrag införs till allmänna nyhetstidningar på andra språk än
svenska som riktar sig till invandrare i Sverige och som utkommer med minst 24
nummer per år. Bidragsbeloppet bör endast variera med stigande periodicitet.
För medlemstidningar, som inte uppfyller kraven på allmänna nyhetstidningar,
bör bidraget konstmeras som ett fast bidrag samt ett visst belopp för varje
exemplar som distribueras som utgivarkorsband till medlemmarna. Denna stödform
bör endast avse tidningar utgivna av invandrarnas riksorganisationer. För
övriga tidningar och tidskrifter bör behovsprövade bidrag införas.

Därmed bör dessa tidningar inte komma i fråga för
stöd vare sig enligt förordningen (1976: 336) om stöd till dagspressen eller
enligt de regler jag tidigare i dag har förordat för stöd till
organisationstidskrifter eller för det stöd till kulturtidskrifter som chefen
för utbildningsdepartementet senare denna dag kommer att föreslå.

För att en tidning eller tidskrift på annat språk
än svenska över huvud taget skall komma i fråga för stöd från statsmakternas
sida bör enligt min mening vissa gmdläggande krav vara uppfyllda. Stöd bör
endast utgå till sådana tidningar som riktar sig till invandrare och språkliga
minoriteter i Sverige och huvudsakligen innehåUer material om svenska
förhållanden. Syftet med stödet bör, som jag tidigare har anfört, vara att
skapa bättre fömtsättningar för information, debatt och opinions-

s. 60 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 99 60

bildning
bland invandrare i Sverige. Detta innebär i likhet med vad som krävs för att
dagstidningar på svenska skall bli stödberättigade ett krav på en viss
inriktning av innehållet. Jag vill dock understryka att detta inte innebär
någon styrning av innehållet från statsmakternas sida. Vidare bör en tidning
eller tidskrift för att komma i fråga för stöd ha sin huvudredaktion i Sverige
samt ha sin huvudsakliga spridning inom Sverige. Också dessa krav syftar till
att garantera att stöd endast utgår till sådana tidningar som riktar sig tiU
invandrare i Sverige.

6.2.3
Stöd till allmänna nyhetstidningar

Till allmänna nyhetstidningar på andra språk än svenska
som utkommer med minst 24 nummer per år, som riktar sig lill invandrare i Sverige
och som innehåller aktuell information och debatt i samhällsfrågor och allmänt
nyhetsmaterial bör bidrag utgå med 300 000 kr. För varje nummer fr. o. m. 25 t.
o. m. 52 bör vidare utgå 7 000 kr. och för varje nummer utöver 52 2 000 kr.
Tidning som har lägre periodicitet än ett nummer per vecka bör vara berättigad
till detta bidrag endast om utgivaren är en invandrarorganisation av
rikskaraktär enligt de riktlinjer som lagts fast i prop. 1975: 26 om
riktlinjer för invandrar- och minoritetspoUtiken m. m. Enligt min mening bör
även följande villkor uppställas: Tidningen skall ha minst 2 000 försålda
exemplar per nummer, inkl. eventuella medlemsexemplar. Med försålda exemplar
förstås i detta sammanhang även lösnummerförsålda exemplar. Dock bör huvuddelen
av upplagan vara abonnerad och/eller bestå av medlemsexemplar. Minst 90 % av
upplagan bör vara spridd inom Sverige och tidningen bör ha såväl sin redaktion
som sin utgivningsort, dvs. den ort där huvudredaktionen är belägen, i
Sverige. Varje nummer bör bestå av minst 12 sidor, räknat efter tabloidformat.
I det fall ett annat format används får en omräkning ske. Tidningen bör vidare
till högst 25 % bestå av annonser. Minst 75 % av det redaktionella innehållet
bör vara skrivet på annat språk än svenska. Vidare bör antalet friexemplar ej
få överstiga 1 000 per utgivningstillfälle.

Jag skall nu närmare kommentera det av mig
föreslagna stödet. För den svenskspråkiga dagspressen är begreppet "allmän
nyhetstidning av dagspresskaraktär" ett vedertaget begrepp. Detta innebär
bl. a. ett visst krav på bredd och aktualitet i innehållet. Enligt min mening
bör detta begrepp kunna tiUämpas också på allmänna nyhetstidningar på andra
språk än svenska. Kravet på aktualitet måste dock ställas lägre på de tidningar
som utkommer mer sällan än vad som accepteras för svenska dagstidningar i
stödsammanhang.

De övriga kraven syftar dels tUl att undvika att
tidningar utges i primärt syfte att erhålla statiigt stöd och att stöd utgår
för annan tidningsutgivning än den avsedda, dels till att förhindra att
invandrarnas orga-

s. 61 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 99 61

nisationer
lockas att starta tidningar som inte i längden har några möjligheter att
överleva ens med generösa bidrag från statsmakterna.

Kravet på en viss storlek på upplagan, liksom på
att huvuddelen skall vara abonnerad eller utgöras av medlemsexemplar syftar
dels till att skapa garantier för att det verkligen finns ett behov av
tidningen, dels till att den tidning som stöds skall ha vissa garanterade
inkomster vid sidan av det statliga stödet. Utan sådana kan inte ens statligt
stöd av den omfattning det här är fråga om trygga utgivningen. Det saknas också
helt motiv för statsmakterna att på detta sätt stödja tidningar utan en
dokumenterad efterfrågan bland läsarna. Kraven på spridning och på att
redaktionen skall vara belägen i Sverige har jag tidigare kommenterat. Kravet
på en viss omfattning av tidningens innehåll syftar främst till att skapa
garantier mot spekulation i utgivning av tidningar på andra språk än svenska.
Ett fast stödbelopp av den storlek jag föreslagit kan nämligen överstiga de
totala kostnaderna för framställning och distribution av en tidning med ett
litet antal sidor. Det minsta tillåtna omfånget på det redaktionella materialet
blir enligt mitt förslag nio sidor i tabloidformat för en tidning som
innehåller 25 % annonser.

6.2.4
Stöd till riksorganisationernas medlemstidningar

För invandrarnas riksorganisationers
medlemstidningar bör stöd utgå dels med ett fast belopp på 2 500 kr. per
tidning, dels med 90 öre för varje medlemsexemplar som distribueras som
utgivarkorsband. För tidningar som utkommer med 10 tUl 15 nummer per år bör
bidraget förhöjas med 10 %, för tidningar som utkommer med 1623 nummer med 20
%. Vad gäller spridning, redaktion, utgivningsort, omfång, annonsandel och
språk bör kraven vara desamma som jag har föreslagit skall gälla för de
allmänna nyhetstidningarna. För att en tidning skall bU stödberättigad bör
antalet medlemsexemplar vara minst 500 per nummer. Därutöver bör högst 500
friexemplar i genomsnitt per nummer vara stödberättigade.

Detta förslag ansluter i allt väsentiigt i sin
konstruktion tiU vad jag tidigare har föreslagit beträffande stöd tiU
organisationstidskrifter på svenska. I det här aktuella stödet vill jag
emellertid endast inbegripa tidskrifter som utges av invandrarorganisationer av
rikskaraktär.

För detta stöd bör vidare gälla att det får utgå
för maximalt 23 nummer per år och med högst 225 000 kr. Enligt min uppfattning
bör en tidning med tätare utgivning också uppfylla kraven på allmän nyhetstidning,
varför ett stöd för tätare utgivning än 23 nummer per år enligt detta förslag
inte bör bli aktuellt.

De av mig föreslagna beloppen utgör i allmänhet
drygt det dubbla av vad motsvarande svenskspråkiga tidskrifter skulle få enligt
mitt förslag till stöd tiU organisationstidskrifter.

s. 62 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 99 62

6.2.5
Stöd till övriga tidningar

Det finns en rad tidningar och tidskrifter som inte
uppfyller de av mig föreslagna kraven fÖr stöd till allmäima nyhetstidningar
och riksorganisationernas medlemstidningar. Jag måste här också upprepa att
kännedomen om tidningar och tidskrifter på andra språk än svenska är
bristfällig och att det är fråga om en mycket föränderlig marknad. Det är
därför angeläget att det skapas utrymme för bidrag tUl tidningar med annan
inriktning, liksom för dem som inte uppfyller alla krav för övriga
stödformer. Denna grupp tidningar är emellertid så oenhetUg och
mångskiftande att i likhet med vad som f. ö. också gäUer svenskspråkiga
kulturtidskrifter några generella regler för stöd inte kan uppställas. Jag
förordar därför att statens invandrarverk, liksom hittUls, skall få disponera
vissa medel för stöd tiU tidningar och tidskrifter. För dessa medel bör
fastställas följande riktlinjer: Stöd bör endast beviljas tidningar och
tidskrifter som har sin redaktion i Sverige och sin huvudsakliga spridning
inom landet. Tidningarna skall rikta sig tUl invandrare i Sverige och till
största delen vara skrivna på andra språk än svenska. Vidare bör annonsandelen
inte få överstiga 25 %. Stödbeloppens storlek bör faststäUas med utgångspunkt i
behovet av stöd, vilket i sin tur bör fastställas genom att tidningen i sin
ansökan om stöd redovisar en budget samt utfallet av sin verksamhet under
föregående år. Stöd bör endast bevUjas för sådana tidningar för vilka
intäkterna understiger utgifterna och för vars utgivning ägaren har
otillräckligt stöd från annat håU. Beloppen får inte i något fall överstiga
det beräknade underskottet. En förutsättning för stöd bör vidare vara att det
finns en efterfrågan på tidningen, dokumenterad som försäljning av flertalet
exemplar eller som ett inte oväsentligt stöd från en invandrarorganisation.
Slutiigen bör inte stödet få utgå med mer än 50 % av vad tidningen skulle ha
fått om den varit bidragsberättigad som allmän nyhetstidning eller som medlemsblad.
Så stora belopp bör det dock enligt min mening bara bli fråga om i rena
undantagsfall jag vUl här erinra om att det av mig föreslagna stödet till
medlemstidningar är mer än dubbelt så stort som det föreslagna stödet lill
svenskspråkiga organisationstidskrifter. Större belopp bör endast få beviljas i
samråd med presstödsnämnden. För stöd till gruppen övriga tidningar bör statens
invandrarverk få disponera 150 000 kr.

Jag vill i sammanhanget ta upp frågan om stöd till
tidningen Haparandabladet. Haparandabladet, som innehåller material både på
finska och svenska, har tidigare fått produktionsbidrag. Tidningen har dock för
hög täckningsgrad inom utgivningskommunen för att få produktionsbidrag enligt
de nya regler som gäller fr. o. m. år 1976. F. n. utgår avtrappat
produktionsbidrag och utvecklingsbidrag till Haparandabladet. Med hänsyn tiU
de speciella språkliga förhållandena i Tomedalen har jag för avsikt att föreslå
att presstödsnämnden får i uppdrag att belysa denna tidnings problem.

s. 63 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 99 63

6.2.6
Stöd till nyetablering, periodicitetshöjning och vid ojämlika konkurrensförutsättningar

Några av de invandrarorganisationer som i dag ger
ut medlemsblad med en utgivningsfrekvens på ca en gång per månad har planer på
och ambitioner att öka utgivningen. Det är också sannoUkt att det, som jag
tidigare har anfört, kommer att tillkomma nya invandrargrupper som önskar
starta egna tidningar. Såväl nyetableringar som periodicitetshöjningar bör
enligt min mening kunna underlättas genom täta utbetalningar av stöd. Stöd bör
endast bevUjas sådana projekt som bedöms kunna uppfylla dels de villkor för
stöd som jag tidigare har föreslagit skall gälla för att en tidning över huvud
taget skall kunna komma i fråga för stöd, dels att tidningen beräknas kunna
fylla opinionsbUdande och samhällsinformativa syften. Vidare bör gälla att
utgivaren, med det stöd som det kan bli fråga om, kan förväntas upprätthålla
utgivningen i beräknad omfattning under överskådlig tid. Stöd för nyetablering
av allmän nyhetstidning eUer för periodicitetshöjning tiU 24 nummer per år
eller mer bör endast få bevUjas sådana projekt som bedöms kunna uppfylla de
villkor jag tidigare har föreslagit skall gälla för stöd tUl allmänna
nyhetstidningar. Stöd för nyetablering av tidskrifter bör endast få beviljas
sådana projekt som bedöms uppfylla villkoren för stöd för riksorganisationernas
medlemsblad resp. övriga tidskrifter.

Ett rimligt krav på en enskild eller organisation
som vill starta en tidning är att en utvecklingsplan för tidningen kan
uppvisas. Denna plan bör innehålla uppgifter om budget och finansieringskällor
och planerad redaktionell kapacitet. Med utgångspunkt i denna skall
invandrarverket i samråd med presstödsnämnden bedöma dels reaUsmen i projektet,
dels om tidningen efter ett år kan tänkas uppfylla de villkor jag tidigare har
förordat skall gälla.

För att undvika spekulationsstarter bör vidare
stödet, i likhet med vad som gäller etableringsstöd för svenskspråkiga dagstidningar,
beviljas i form av ett ränte- och amorteringsfritt lån som efterges efter ett
år om villkoren då har uppfyllts. Här bör dock, också i likhet med vad som
gäUer etableringsstödet för svenskspråkiga dagstidningar, gälla att hela eller
delar av lånet får efterges även om alla villkor inte har uppfyUts om särskilda
skäl föreligger. Jag vill understryka att det måste vara grundläggande för en
ansvarsfull presspolitik att syfta till god hushållning och till att
tillgängliga resurser i detta fall såväl statens medel som utgivarens tas
väl till vara.

Det kan enligt min mening inte uteslutas att det i
något enstaka fall kan inträffa att en tidning får sina
konkurrensförutsättningar allvarligt försämrade till följd av att en annan
tidning inom samma spräkgmpp får stöd som allmän nyhetstidning eller
medlemstidning. För att undvika detta bör bidrag efter särskUd prövning och
beräknat efter det faktiska behovet kunna utgå tUl sådan tidning. Bidraget bör
i detta fall få utgå

s. 64 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 99 64

med
högre belopp än vad jag har föreslagit beträffande övriga tidskrifter. Detta
bidrag bör dock enligt min mening utdelas med stor restriktivitet. Denna typ
av bidrag bör enligt min uppfattning endast bli aktuell i fall där tidningen
eller tidskriften har en för Uten upplaga, en för låg andel abonnerade
exemplar eller för låg periodicitet för att kunna få stöd som allmän
nyhetstidning eUer medlemstidning för riksorganisation. Detta stöd bör därför
endast utgå till sådana tidskrifter som uppfyller övriga villkor för allmän
nyhetstidning resp. medlemstidning.

6.2.7
Administration och handläggning samt kostnadsberäkning

Den närmare utformningen av handläggningen ankommer
det på regeringen att besluta om. Jag vill här emellertid för riksdagens
information närmare beröra ett par frågor.

Stödet bör administreras av statens invandrarverk
efter samråd med presstödsnämnden. Ansökan om stöd bör inges till statens
invandrarverk, som har att göra de invandrarpolitiska bedömningarna. Handläggningen
av stöd till allmänna nyhetstidningar och till riksorganisationernas
medlemsblad bör i allmänhet kunna ske med mycket begränsade insatser från
presslödsnämnden. Nämndens medverkan bör i första hand avse de ekonomiska
bedömningarna, och då särskilt vid beslut om stöd vid nyetablering,
periodicitetshöjning, ojämlika konkurrensförhållanden samt om större bidrag
till övriga tidskrifter. I inledningsskedet kan dock presstödsnämndens
medverkan krävas också i andra fall. Granskning och kontroU av lämnade
uppgifter bör helt ankomma på statens invandrarverk.

Bidraget bör enligt min mening utgå redan för
kalenderåret 1977. Om medel anvisas på tilläggsbudget för innevarande budgetår
kan den första utbetalningen ske redan före 1 juli 1977. Fortsättningsvis bör
bidrag utbetalas tidigast den 1 maj det år stödet avser och baseras på
uppgifter som avser året före stödåret.

Det bör ankomma på tidningsutgivarna att lämna
statens invandrarverk och presstödsnämnden de upplysningar och styrkta uppgifter
som behövs för bedömningen av om stöd skall utgå och stödbeloppets storlek.
För åren 1977 och 1978 kommer inte fullständiga uppgifter att kunna tas fram.
Besluten måste således för dessa år baseras på ett ofullständigt underlag vad
gäller vissa av stödvUlkoren. Det bör ankomma på invandrarverket och
presstödsnämnden att här göra erforderliga bedömningar. För bidrag tiU
nystartade tidningar och vid periodicitetshöj-ningar får bedömningen gmndas på
kortare perioder än ett år. För år 1977 kan det vidare bli aktueUt att beräkna
bidrag tUl medlemstidningar med ledning av uppgifter som avser år 1977,
eftersom det kan fömtsättas att vissa tidningar först under år 1977 kommer att
övergå till utgivarkorsband.

s. 65 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77: 99 65

Beräkningarna av medelsbehovet för de olika
formerna av stöd till invandrartidningarna blir av flera skäl mycket osäkra.
Det är exempelvis inte möjligt att bedöma hur många tidningar som under de
närmaste åren kommer att uppfyUa kraven på allmänna nyhetstidningar resp.
medlemstidningar. Jag uppskattar medelsbehovet till sammanlagt 2,5 milj. kr.
för innevarande budgetår och 3,5 milj. kr. för budgetåret 1977/78. För
budgetåret 1977/78 har under tolfte huvudtitelns reservationsanslag Åtgärder
för invandrare beräknats 600 000 kr. för stöd till tidningar på andra språk än
svenska. Med hänsyn härtill blir ökningen av medelsbehovet endast 2,9 milj. kr.
utöver vad som har föreslagils i prop. 1976/77: 100. Den relativt kraftiga
ökningen av medelsbehovet mellan budgetåren 1976/77 och 1977/78 beror på atl
jag räknar med att några tidningar med hjälp av stödet kommer att öka sin
utgivning och bli bidragsberättigade som allmänna nyhetstidningar.

I frågan om stöd tUl tidningar på andra språk än
svenska har jag särskilt samrått med statsrådet Ullsten.

6.3
Samdistributionsrabatt för dagstidningar

Samdistributionsrabatt för dagstidningar infördes
den 1 januari 1970 (prop. 1969: 48, SU 1969: 107, rskr 1969: 251). Syftet var
att med hjälp av rabatten stimulera tidningarna till ökad samdistribution för
att uppnå totalt sett lägre distributionskostnader och en kostnadsfördelning
mellan de deltagande tidningsföretagen som gav ökad jämställdhet i konkurrensen.
Samdistributionsrabatten har blivit en betydande framgång. F. n. står endast en
abonnerad flerdagarstidning helt utanför systemet.

Gällande bestämmelser har meddelats i förordningen
(1976: 336) om statligt stöd till dagstidningar. Rabatt utgår för varje
abonnerat exemplar av dagstidning som distribueras av postverket i särskild
tidningsut-delningstur eller lantbrevbäringstur eller av särskilt
distributionsföretag under förutsättning att minst två tidningsföretag deltar i
samdistributionen. Tidningsföretagen måste avstå från egen distribution på aUa
de orter där samdistribution förekommer och den egna tidningen kan medfölja.
De i samdistributionen deltagande tidningarna betalar inom samma
distributionsområde ett enhetligt pris per distribuerat exemplar (den s. k.
likaprisprincipen). Priset kan emellertid differentieras om tidningarnas
exemplarvikt är mycket olika.

Rabatten utgår med tre öre för varje
samdistribuerat exemplar. För budgetåret 1977/78 har under åttonde huvudtitelns
förslagsanslag Stöd till dagspressen beräknats 28 milj. kr. tiU
samdistributionsrabatt (prop. 1976/77: 100 bil. 11 s. 138).

Svenska Tidningsutgivareföreningen (TU) har i
skrivelse till regeringen den 15 december 1976 föreslagit att
samdistributionsrabatten till

s. 66 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 99 66

dagstidningar
skall höjas från nuvarande tre öre till sex öre. TU framhåller att om pågående
förhandlingar i Göteborgsområdet leder till att samdistribution upprättas också
där kommer 80 % av dagspressupplagan att samdistribueras. Återstående 20 %
distribueras av postverket. Detta visar enligt TU att samdistributionsrabattens
syfte har uppnåtts den samhällsekonomiskt dyrbara och orationella
dubbleringen av tidningsdistributionen har upphört och distributionen används
inte längre som ett konkurrensmedel mellan tidningarna, vilket främst är till
fördel för de glest spridda andratidningarna. Samdistributionsrabatten har
också medfört stora fördelar för konsumenterna. Förutsättningarna för samdistributionsrabattens
framgång har enligt TU varit dels att de inom varje område dominerande
tidningarna har avstått från de fördelar ur konkurrenssynvinkel som
egendistribution skulle ha gett dem, dels att de tidningar som genom övergång
till samdistribution har fått ökade kostnader har kunnat kompenseras för detta
via rabatten.

TU framhåller att distributionskostnaderna sedan år
1972, då rabatten senast höjdes, har ökat med 100 %, och att de under år 1977
väntas öka med ytterligare 35 %. Att återföra rabatten till 1972 års nivå
kräver enligt TU en höjning till sex öre. TU anser att om rabatten inte
återförs tiU 1972 års nivå finns det risk för att likaprisprincipen inte kan
upprätthållas och t. o. m. för att en återgång till egendistribution skulle
kunna ske.

Presstödsnämnden har i yttrande över TU:s skrivelse
vitsordat TU:s redovisning av kostnadsutvecklingen, som enligt nämnden innebär
att rabattens andel av de totala distributionskostnaderna har minskat från ca
1215 % tiU 67 %. Man kan enhgt nämnden på grund härav inte bortse från
riskerna att i vart fall de större högtäckningstidningarna kan överväga en
återgång tiU distribution i egen regi på utgivningsorten. De nuvarande reglerna
gör det enligt nämnden möjligt för en tidning att på utgivningsorten anordna
distribution i egen regi medan den samtidigt på andra orter kan delta i
samdistribution som anordnas av något av distributionsföretagen och där erhålla
samma pris som övriga tidningar. Härigenom går tidningen visserligen miste om
rabatten på utgivningsorten men detta kan mer än väl uppvägas av
kostnadsminskningen. För att stärka systemet krävs enligt nämnden såväl en
höjning av rabatten som en ändring av de gällande reglerna.

Presstödsnämnden framhåUer att en fördubbling av
rabatten skulle innebära en kostnadsökning med 28 milj. kr. Om det av
ekonomiska eller andra skäl inte bedöms möjligt att fördubbla rabatten anser
press-stödsnämnden att en differentiering av rabatten innebärande att rabatt
skall utgå med sex öre upp tiU ett visst antal årsexemplar och därefter utgå
med oförändrat tre öre bör kunna övervägas. Presstödsnämnden anger två
alternativ för en sådan differentiering. En rabatt på sex öre för de första
21000 000 exemplaren, dvs. en upplaga motsva-

s. 67 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 99 67

rande
de största landsortstidningarnas, och tre öre för exemplar därövei skulle
enligt nämnden medföra en extra kostnad på 20 milj. kr. En rabatt på sex öre
för de första 3 000 000 exemplaren, vilket motsvarar 10 000 exemplar för en
sexdagarstidning, och tre öre för exemplaren däröver skulle enligt nämnden
innebära en merkostnad på 9 milj. kr. En höjning av rabatten bör enUgt nämnden
kombineras med en ändring av reglerna för samdistributionsrabatten så att
likaprisprincipen endast gäller de tidningar som har undertecknat förbindelse
att avstå från egen distribution inom alla de områden där rabatterad
samdistribution förekommer resp. att överlämna hela distributionsarbetet tiU
postverket eller ett distributionsföretag.

För egen del vill jag anföra följande. Systemet med
samdistributionsrabatt har vunnit mycket stor anslutning. Detta är en
utveckling som framför allt mindre tidningar med glesare spridning dragit nytta
av. Jag anser det väsentiigt att systemet kan upprätthåUas och ge tUlräcklig
stimulans för atl uppfylla de syften som statsmakterna har avsett.

Så länge samdistributionsrabatten hålls på en sådan
nivå och har en sådan imiktning att en utbrytning ur systemet inte för någon
tidning kan medföra vinster bör en sådan knappast inträffa. Det skulle i så
fall endast ske i syfte att försvåra situationen för konkurrenterna. Jag räknar
med att ansvaret inom pressen och uppslutningen kring samdistributionens idéer
är så stor att detta inte skall ske. EmeUertid synes kostnadsläget nu vara
sådant att direkta vinster kan finnas att hämta genom utbrytningar ur systemet.
Detta skulle innebära avsevärda samhällsekonomiska och branschekonomiska
förluster. Jag delar således TU:s och presstödsnämndens bedömning att en
höjning av rabatten är nödvändig för att samdistributionssystemet skall kunna
upprätthållas. Jag delar också presstödsnämndens bedömning att en
differentiering av rabatten bör prövas, liksom att reglerna för rabatten bör
skärpas i enlighet med nämndens förslag.

Jag förordar att rabatten höjs till sex öre för de
första 10 000 000 exemplaren och till fyra öre för exemplaren mellan 10 000 000
och 21000 000. För exemplaren över 21000 000 bör rabatten vara oförändrat tre
öre. Detta innebär en fördubbling av rabatten för flertalet landsortstidningar,
en mycket kraftig förstärkning av rabatten för de största landsortstidningarna
och en något mindre förstärkning för storstädernas flerdagarstidningar. Jag
beräknar de totala kostnaderna för rabatten för budgetåret 1977/78 tiU 46 milj.
kr.

6.4
Skatt på annonser och reklam

Jag vill i detta sammanhang ta upp en fråga som
berör en annan sida av det statliga presstödet. I syfte att finansiera ett
utvidgat stöd till dagspressen och en utvidgad statlig informationsverksamhet
infördes den

s. 68 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 99 68

1
juli 1971 en särskild, i princip generell skatt på annonser. Genom lagen (1972:
266) om skatt på annonser och reklam utvidgades denna annonsbeskattning till
att omfatta även viss reklam i annan form än annons. Vissa ändringar har skett
i denna reklamskatt, senast genom SFS 1975: 117.

Lagen om skatt på annonser och reklam innehåller
bestämmelser (24 §) som innebär att beskattningsmyndigheten riksskatteverket
till skattskyldig, som har att erlägga reklamskatt för annonser, återbetalar
en så stor del av erlagd skatt som svarar mot en skattepliktig annonsomsättning
om högst 3 mUj. kr. för helt år. Återbetalning sker efter utgången av varje
kalenderhalvår. För första halvåret av ett kalenderår får återbetalningen inte
överstiga skatten på en annonsomsättning av 1,5 milj. kr. Om det med säkerhet
kan förväntas att den skattepliktiga annonsomsättningen inte kommer att
överstiga 3 milj. kr., kan riksskatteverket medge befrielse från skyldighet att
redovisa skatt. Därmed kan en onödig omgång med inbetalning och återbetalning
av skatt undvikas. Riksskatteverket kan dessutom, om särskilda skäl föreUgger,
medge återbetalning tidigare än halvårsvis i efterskott.

Skatten utgör för annonser i dagspressen 6 % och
för andra annonser 10 % av vederlaget exkl. skatt. De nämnda
återbetalningsreglerna eller, som de brukar betecknas, det skattefria
gmndavdraget erbjuder därmed en skatteåterbäring för år med upp tiU 180 000 kr.
för allmän nyhetstidning och med upp till 300 000 kr. för populär- eller
facktidning.

Intäkterna
av reklamskatten uppgick under budgetåret 1975/76 tiU ca 139 milj. kr. och
beräknas för budgetåret 1976/77 till 170 milj. kr. I runt tal 100 skattskyldiga
erhåller återbetalning genom grundavdraget. Jag har tidigare understrukit
betydelsen av ett fortsatt effektivt statligt presstöd. De åtgärder som jag
har förordat i det föregående ger också uttryck härför. Jag anser också att en
lättnad av skatten på annonser och reklam skulle vara ett betydelsefullt stöd
för pressen.

Det i reklamskatten inbyggda skattefria
grundavdraget kan ses som ett kompletterande stöd till dagspressen,
populärpressen och fackpressen. Detta avdrag är nu maximerat tUl skatten på en
annonsomsättning om 3 milj. kr. för år. En höjning av detta gränsvärde skulle
betyda en ökad skatteåterbäring för alla tidningar inom nämnda kategorier med
en annonsomsättning över 3 milj. kr. Jag finner en sådan åtgärd motiverad och
förordar att gränsvärdet fördubblas till 6 milj. kr. Drygt 100-talet tidningar
skulle härigenom få höjd återbäring av reklamskatt. För drygt hälften av dessa
skulle återbäringen bli dubbelt så stor som f. n. och för resten skulle följden
bli inte endast viss höjning av återbäringen utan också att skyldigheten att
inbetala skatt skulle kunna falla bort. En höjning av gränsvärdet för
grundavdraget kan beräknas medföra en ökning av återbäringen med i nuläget ca
16 milj. kr. för år räknat.

s. 69 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 99 69

Jag förordar att höjningen av gränsvärdet tUl 6
milj. kr. får gälla från ingången av år 1977. Vid ett sådant förhåUande krävs
inga särskilda övergångsbestämmelser. I de gällande reglerna bör därvid återbetalningar
för första halvåret 1977 maximeras till skatten på en omsättning av högst 3
mUj. kr. och återbetalningen för andra halvåret 1977 ske med belopp som svarar
mot resterande faktisk annonsomsättning under året. I sådana fall, där skatt
har erlagts för redovisningsperiod under år 1977, men frihet från inbetalning
kan medges på grund av det höjda gränsvärdet för grundavdraget, föreligger
möjlighet för riksskatteverket att återbetala den inbetalade skatten utan att
avvakta halvårsskiftet. Den förordade höjningen av grundavdraget kräver
ändring av 24 § lagen om skatt på annonser och reklam. Förslag härom har upprättats
inom budgetdepartementet.

6.5
Anslagsfrågor

I prop, 1976/77: 100 (bil. 11 s. 138) föreslås för
budgetåret 1977/78 ett förslagsanslag av 189 milj. kr. tiU Stöd tiU
dagspressen. Anslagsbehovet för samdistributionsrabatten har därvid beräknats
tiU 28 milj. kr.

Som framgår av vad jag tidigare har redovisat kan
samdistributionsrabatten för budgetåret 1977/78 beräknas uppgå tiU 46 mUj. kr.
TUl Stöd till dagspressen bör således anvisas ytterligare 18 mUj. kr. utöver
vad som föreslås i prop. 1976/77: 100.

För det av mig föreslagna stödet till
organisationstidskrifter bör för nästa budgetår 40 milj. kr. anvisas under ett
särskilt förslagsanslag under åttonde huvudtiteln.

Tidningar och tidskrifter på andra språk än svenska
riktade till invandrar- och minoritetsgrupper i Sverige kan redan nu få stöd
från reservationsanslaget Åtgärder för invandrare under arbetsmarknadsdepartementets
huvudtitel. För budgetåret 1976/77 har anvisats 600 000 kr. för detta stöd, som
fördelas av statens invandraiverk. Ifrågavarande reservationsanslag har i prop.
1976/77: 100 (bil. 15 s. 188) föreslagits till S 525 000 kr. för nästa
budgetår. Samtliga kostnader för stödet till tidningar på annat språk än
svenska bör bestridas fiän etl särskUt förslagsanslag under
budgetdepartementets huvudtitel. Reservationsanslaget Åtgärder för invandrare
under arbetsmarknadsdepartementets huvudtitel kan därvid minskas med ett
belopp som motsvarar det stöd som tidigare utgått till dessa tidningar. För att
bidrag tUl tidningar på annat språk än svenska skall kunna utgå redan för
kalenderåret 1977 bör medel anvisas på tilläggsbudget till statsbudgeten för
innevarande budgetår. Jag beräknar medelsbehovet tUl 2,5 milj. kr. för
budgetåret 1976/ 77 och till 3,5 milj. kr. för nästa budgetår.

I prop. 1976/77: 100 (bil. Ils. 82) har föreslagits
ett förslagsanslag av 1 174 000 kr. till presstödsnämndens verksamhet under
budgetåret

s. 70 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 99 70

1911/18.
För presstödsnämndens utökade verksamhet till följd av vad jag har föreslagit i
det föregående bör anvisas 400 000 kr. utöver vad som föreslås i prop. 1976/77:
100.

7
Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemstäUer
jag att regeringen föreslår riksdagen att

1.
antaga förslaget tiU lag om
ändring i lagen (1972: 266) om skatt på annonser och reklam,

2.
godkänna de ändringar i gmndema
för samdistributionsrabatt för dagstidningar som jag har förordat,

3.
godkänna de grunder för stöd till
organisationstidskrifter som jag har förordat,

4.
godkänna de grunder för stöd
tiU tidningar på andra språk än svenska som jag har förordat,

5.
till Stöd till tidningar på
andra språk än svenska på tilläggsbudget III tiU statsbudgeten för budgetåret
1976/77 under sjunde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 2 500 000 kr.,

6.
till Stöd till dagspressen för
budgetåret 1977/78 under åttonde huvudtiteln utöver i prop. 1976/77: 100 bU. 11
föreslaget förslagsanslag anvisa ytterligare 18 000 000 kr.,

7.
tiU Presstödsnämnden för
budgetåret 1977/78 under åttonde huvudtiteln utöver i prop. 1976/77: 100 bU. 11
föreslaget förslagsanslag anvisa ytterligare 400 000 kr.,

8.
till Stöd till
organisationstidskrifter för budgetåret 1977/78 under åttonde huvudtiteln
anvisa ett förslagsanslag av 40 000 000 kr.,

9.
till Stöd till tidningar på
andra språk än svenska för budgetåret 1977/78 under åttonde huvudtiteln anvisa
ett förslagsanslag av 3 500 000 kr.,

10. till Åtgärder för invandrare för budgetåret
1977/78 under tolfte huvudtiteln anvisa ett i förhållande till förslaget i
prop. 1976/77: 100 bil. 15 med 600 000 kr. minskat reservationsanslag.

8
Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens
överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga de
förslag som föredraganden har lagt fram.

s. 71 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 99 71

Innehåll

Lagförslag
...................................................... 3

Förslag
till lag om ändring i lagen (1972: 266) om skatt på

annonser
och reklam ......................................... ... 3

1
Inledning ....................................................... ... 4

2
Nuvarande ordning............................................. 6

3
Tidskriftsutredningen ....................................... 8

3.1
Tidskrifternas antal och
storlek........................ 8

3.2
Tidskriftemas funktioner ............................. 8

3.3
Tidskriftemas ekonomi ................................ 9

3.4
Allmänna motiv för ett stöd
till organisationstidskrifter .... 10

3.5
Utredningens förslag till
tidskriftsstöd .............. ... 11

3.5.1
Stödberättigade tidskrifter .................... 11

3.5.2
Underlag för beräkning av stöd ................. .. 12

3.5.3
Stödets nivå ...................................... .. 15

3.5.4
Administration och
handläggning ............ 16

3.6
Tryckfrihetsrättsliga aspekter........................... 17

3.7
Övriga frågor ............................................ 17

4 Remissyttranden
över tidskriftsutredningens förslag . .. 19

4.1
Allmänna synpunkter på
utredningens analys ..... .. 19

4.2
Tidskrifternas funktioner ............................. 19

4.3
Tidskrifternas ekonomi ................................ 21

4.4
Synpunkter på utredningens förslag
................. 21

4.4.1
Allmänna synpunkter ............................ 21

4.4.2
Stödberättigade tidskrifter........................ 22

4.4.3
Underlag för beräkning av stöd.................. .. 25

4.4.4
Stödets nivå ...................................... .. 29

4.4.5
Administration och
handläggning ............ .. 30

4.5
Tryckfrihetsrättsliga aspekter.......................... .. 32

4.6
Övriga synpunkter ..................................... .. 33

5 Tidningar
på andra språk än svenska..................... .. 35

5.1
Frågans tidigare behandling .......................... .. 35

5.2
I Sverige utkommande tidningar
på minoritetsspråk 37

5.3
Statens invandrarverks
bidragsgivning ............. 38

6 Föredraganden
............................................. .. 39

6.1 Stöd
till organisationstidskrifter........................ 39

6.1.1
Bakgmnd .......................................... .. 39

6.1.2
Tidskriftsutredningens
analys ................ .. '

6.1.3
Utgångspunkter för ett statiigt
stöd till organisationstidskrifter 41

6.1.4
Stödberättigade tidskrifter
................... .. 43

6.1.5
Underlag för beräkning av stöd ................. . 46

6.1.6
Stödets nivå ..................................... . 49

6.1.7
Administration och
handläggning ............ . 51

6.1.8
Tryckfrihetsrättsliga frågor ..................... . 53

6.1.9
Övriga frågor ......................................... . 54

6.2 Stöd
till tidningar och tidskrifter på andra språk än svenska 55

6.2.1
Bakgrund .......................................... 55

6.2.2
Utgångspunkter för stöd till
tidningar och tidskrifter

på
annat språk än svenska....................... 57

s. 72 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77: 99 72

6.2.3
Stöd till allmänna
nyhetstidningar ............ 60

6.2.4
Stöd till riksorganisationernas
medlemstidningar 61

6.2.5
Stöd tUl övriga tidningar ....................... 62

6.2.6
Stöd till nyetablering,
periodicitetshöjning och vid ojämlika konkurrensförutsättningar 63

6.2.7
Administration och handläggning
samt kostnadsberäkning 64

6.3
Samdistributionsrabatt för
dagstidningar ........... 65

6.4
Skatt på annonser och reklam ........................ .. 67

6.5
Anslagsfrågor ............................................. 69

7
Hemställan ..................................................... .. 70

8
Beslut .......................................................... .. 70

NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM 1977 770131

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

49 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (49)

49 kopplingar i 20 dokument.

  1. Prop. 2009/10:199 Nya villkor för stödet till dagspressen s. 8 i texten
  2. Ds 1999:48 Begreppet invandrare : användningen i lagar och förordningar s. 69 i texten
  3. Prop. 1985/86:98 om invandrarpolitiken i texten
  4. Prop. 1985/86:100 med förslag till statsbudget för budgetåret 1986/87 s. 480 i texten
  5. Prop. 1982/83:100 med förslag till statsbudget för budgetåret 1983/84 i texten

Visa alla 20