Sök i Ratio Lex

om riktIinjer för fiskeripoIitiken, m.m.

98 sidor, varav 98 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 98 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1977/78:112, om riktIinjer för fiskeripoIitiken, m.m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:112

Regeringens proposition

1977/78: 112

om
riktlinjer för fiskeripolitiken, m. m.;

beslutad
den 23 februari 1978.

Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag
som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.

På
regeringens vägnar

PER
AHLMARK

ANDERS
DAHLGREN

Propositionens
huvudsakliga innehåU

I propositionen läggs fräna förslag tUl nya
riktlinjer för fiskeripolitiken. Dessa grundar sig i huvudsak på förslag som
har avgetts av fiskerikommittén. I propositionen behandlas bl. a. målen för
fiskeripolitiken, fiskets framtida omfattning och inriktning, licensiering av
yrkesfiske, statliga insatser för fiskets rationalisering samt prisregleringen
på fisk.

Målen för fiskeripolitiken bör vara att skapa
förutsättningar för att de som är sysselsatta i fiskerinäringen kan få både en
ekonomisk och social standard som är jämförbar med den som erbjuds inom andra
näringar och trygghet i arbetet samfidigt som konsumentema erbjuds fisk av god
kvalitet till rimliga priser. Inom de gränser som ges av en ansvarsfull
hushållning med fisktillgångama bör fisket bedrivas så effektivt som möjligt
och fångstema bestämmas av möjligheterna till en lönsam och stabil avsättning.
Samtidigt bör hänsyn tas tUl behovet av sysselsättning främst i kust- och
skärgårdsområden där fisket har stor regionalpolitisk betydelse.

I propositionen föreslås en fortlöpande planering
av fiskets omfattning och inriktning. Syftet med planeringen är att ta
tillvara de fisk-resurser som står tiU förfogande och utnyttja fiskeflottan så
effektivt som möjligt.

Förslaget om licensiering av yrkesfiske syftar till
att skapa garantier för att det statliga stödet till fisket kommer yrkesfisket
fill del.

Stödet till fiskets rationalisering bör inriktas på
åtgärder som förbättrar effektiviteten hos de äldre fiskefartygen samtidigt
som en suc-

1
Riksdagen 1977/78.1 saml Nr 112

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:112 2

cessiv
förnyelse av fiskeflottan främjas. Stöd föreslås utgå i form av fis-kerilån,
lånegaranti och statsbidrag.

I
propositionen föreslås nya riktlinjer för prisregleringen på fisk, avsedda att
fillämpas tidigast från budgetåret 1979/80. Förslaget syftar till att ge större
inkomststabilitet inom fisket samtidigt som konsumenterna ges ett inflytande
över prisregleringen.

För
budgetåret 1978/79 föreslås dock att prisregleringen på fisk utformas i
huvudsak enligt samma grunder som f. n. För minimi- och garantiprisreglering m.
m. föreslås att 12 milj. kr. anvisas från prisregleringskassan för fisk.
Särskilda pristillägg föreslås utgå av budgetmedel med 25 milj. kr.

Vidare föreslås åtgärder för att främja beredning
och avsättning av svenskfångad fisk.

Särskilda åtgärder föreslås för att främja
reproduktion av vissa fiskslag.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:112

Utdrag

JORDBRUKSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1978-02-23

Närvarande:
statsrådet Ahlmark, ordförande, och statsråden Bohman, Turesson, Antonsson,
Mogård, Olsson, Dahlgren, Asling, Söder, Troedsson, Mundebo, Krönmark,
Ullsten, Burenstam Linder, Wikström, Johansson, Friggebo

Föredragande:
statsrådet Dahlgren

Proposition
om riktlinjer för fiskeripolitiken, m. m.

1
Inledning

Med stöd av regeringens bemyndigande den 27
november 1975 tillkallade dåvarande chefen för jordbruksdepartementet
sakkunniga med uppgift att utreda fiskets kort- och långsikfiga problem. De
sakkunniga antog benämningen fiskerikommittén (Jo 1975:07). Kommittén avlämnade
förslag den 2 december 1975 om åtgärder för att lösa akuta problem inom fisket,
den 15 januari 1976 om slöd till säkerhetsutmst-ning för fiskefartyg och den 17
juni 1976 om särskilda pristillägg på fisk. Vissa av dessa förslag har
underställts riksdagens prövning (prop. 1975/76: 101, JoU 1975/76: 31, rskr
1975/76: 144 och prop. 1975/76: 130, JoU 1975/76: 39, rskr 1975/76: 317).

Fiskerikommittén har den 26 september 1977 avlämnat
sitt betänkande (SOU 1977: 74) Fiskerinäringen i framliden.

Efter
remiss har yttranden över betänkandet avgetts av statskontoret,
generaltuUstyrelsen, statistiska centralbyrån (SCB), riksrevisionsverket
(RRV), lantbruksstyrelsen, fiskeristyrelsen, statens jordbmksnämnd, statens
jordbmksnämnds konsumentdelegation, kommerskollegium,
näringsfrihetsombudsmaimen (NO), statens pris- och kartellnämnd (SPK),
konsumentverket, arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), statens industriverk,
länsstyrelserna i Kalmar, Gotlands, Blekinge, Kristianstads, Göteborgs och
Bohus, Värmlands, Gävleborgs och Norrbottens län, 1973 års
fiskevattensutredning (Jo 1973: 07), Sveriges fiskares riksför-

1 Utredningssekreteraren Ulf Lönnqvist, ordförande,
överdirektören Lennart Hannerz, kaptenen Carl Eric Hedin, ombudsmannen Thure
Mattsson, byråchefen Karl Säkk, byråchefen Sigmund Verständig,
riksdagsledamoten Georg Åberg och departementsrådet Karl Olov Öster.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:112 4

bund,
Sveriges fiskgrossisters riksförbund, Föreningen Sveriges fiskgrossister.
Föreningen Svenska konservtUlverkare, Fiskkonservfabrikernas förening.
Kooperativa förbundet (KF), Svenska fiskhandelsförbundet, Tjänstemännens
centralorganisation (TCO), Centralorganisationen SACO/SR samt Lantbrukarnas
riksförbund (LRF).

Flera remissinstanser har överlämnat yttranden från
underlydande myndigheter m. m. Således har t. ex. fiskeristyrelsen överlämnat
yttranden av 18 fiskenämnder och samtliga fiskeriintendenter. Jordbruksnämnden
har överlämnat yttrande från Svensk fisk, ekonomisk förening.

Yttranden har dessutom inkommit från Norrbottens
skärgårdsfiskares förening, Sveriges fritidsfiskares riksförbund, Lysekils
husbehovs-fiskareförening, Sveriges fiskevattenägares förbund, Listers härads
fis-keriförening av år 1905 samt av Malmöhus läns ålfiskares andelsförening
och Kristianstads läns ålfiskareförening.

I skrivelse den 16 januari 1978 har statens
jordbruksnämnd lagt fram förslag till reglering av prisema på fisk under budgetåret
1978/79, m. m.

I prop. 1977/78: 100 (biL 13 s. 71 m. fl.) har
regeringen föreslagit riksdagen att, i avvaktan på särskild proposition i
ämnet, för budgetåret 1978/79 beräkna på driftbudgeten tiU Främjande i
allmänhet av fiskerinäringen ett reservationsanslag av 1 milj. kr., tiU
Särskilt omställningsstöd till fiskare, m. m. ett förslagsanslag av 3 milj.
kr., tUl Täckande av förluster vid statlig kreditgaranti tiU fiske ett
förslagsanslag av 1 000 kr. och till Prisreglerande åtgärder på fiskets område
ett förslagsanslag av 45 milj. kr. samt på kapitalbudgeten tUl
Fiskerilånefonden ett investeringsanslag av 1 000 kr., till Lånefonden till
främjande av beredning och avsättning av fisk m. m. ett investeringsanslag av
1,7 mUj. kr. och tUl Statens fiskredskapslånefond ett investeringsanslag av 1
000 kr. Jag anhåller att nu få ta upp dessa frågor.

2
Nuvarande förhållanden

2.1
Den intemationeUa havsrättsutvecklingen m. m.

Av gammal hävd har kuststaterna haft ensamrätt till
fisket på sitt sjöterritorium medan fisket på det fria havet stått öppet för
alla nationer. Den alltmer ökande fångstkapaciteten i världens fiskeflottor
liksom överfiskning av värdefulla fiskbestånd har under de senaste decennierna
föranlett många kuststater att utvidga sitt sjöterritorium eller inrätta
särskild fiskezon utanför sjöterritoriet.

Förenta
nationernas första och andra havsrättskonferenser, som hölls år 1958 resp. år
1960, misslyckades med att en gång för alla fastställa en yttergräns för
kuststaternas ensamrätt till fisktUlgångarna. Förenta nationernas
generalförsamling beslöt i november 1973 att sammankaUa en tredje
havsrättskonferens.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:112 5

Under senare tid har en rad stater i Nordatlanten
utvidgat sin fiskejurisdiktion utan att avvakta havsrättskonferensens
slutresultat. Under hänvisning tUl hotet mot fiskbestånden flyttade Island år
1975 ut sin fiskegräns till 200 nautiska mil. Med samma motivering har de europeiska
gemenskapernas (EG:s) medlemsländer samt Kanada och Norge inrättat zoner om 200
nautiska mU fr. o. m. den 1 januari 1977. Även USA har beslutat inrätta en
fiskezon om 200 nautiska mil längs sina kuster, och Sovjetunionen har i
avvaktan på havsrättskonferensens slutresultat beslutat utvidga sin fiskejurisdiktion
tiU 200 nautiska mil i Barents hav, Norra Ishavet och StiUa Oceanen.

Den internationella utvecklingen har nödvändiggjort
en utvidgnuig också av den svenska fiskezonen. Regeringen har fått riksdagens
bemyndigande att längs hela Sveriges kust utvidga den svenska fiskezonen
intill den gränslinje som kan överenskommas med angränsande stat eller intUl
mittlinjen (prop. 1976/77: 118, JoU 1976/77: 35, rskr 1976/77: 356). Med stöd
av detta bemyndigande har regeringen beslutat utvidga den svenska fiskezonen
fr. o. m. den 1 januari 1978. Avgränsning av zonen har skett efter
överläggningar med berörda stater. Fiskezonens omfattning framgår av
förordningen (1977: 642) om den svenska fiskezonens omfattning (omtryclct
1977:1182).

I
Skagerrak och i en mindre del av norra Kattegatt gäller 1966 års
överenskommelse mellan Sverige, Norge och Danmark om ömsesidig rätt tiU fiske i
Skagerrak och Kattegatt. I överenskommelsen föreskrivs att var och en av de
fördragsslutande staterna skall, utan hänsyn till de fiskegränser som må
fastställas i framtiden, tillåta fartyg från de båda andra statema att bedriva
fiske intill ett avstånd av fyra nautiska mil från baslinjerna. De båda andra
staternas fiskefartyg är därvid inte underkastade kuststatens jurisdiktion. I
överenskommelsen förpliktar sig vidare de tre staterna att söka fastställa så
enhetliga regler som möjligt för fiskets utövning inom överenskommelsens
geografiska till-lämpningsområde. överenskommelsen har en första giltighetstid
om 35 år. Om överenskommelsen inte därefter sägs upp av någon av staterna
förlängs den automatiskt med fem år åt gången.

I
överenskommelsen den 5 aprU 1967 om avgränsningen av Sveriges och Norges
fiskeområden i nordöstra Skagerrak föreslcrivs att även efter utgången av
Skagerrakavtalets giltighetstid och även om Norge utsträcker sin
fiskejurisdiktion får svenskt fiske fritt bedrivas inom ett visst område i
nordöstra Skagerrak. Denna rätt upphör tidigast 60 år efter utgången av
Skagerrakavtalets giltighetstid.

I
Kattegatt och i en del av södra Östersjön gäller mellan Danmark och Sverige
konventionen den 31 december 1932 angående fiskeriför-hållanden i de tUl
Sverige och Danmark gränsande farvattnen. I Kattegatt är enligt konventionen
vartdera landets fiskare berättigade att fiska intill ett avstånd av tre
nautiska mU från det andra landets kust.

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:112 6

I
Öresund skall fiske överallt vara gemensamt för båda ländernas fiskare. Detta
gäller dock med vissa inskränkningar. I fråga om Östersjön omfattar
konventionen den svenska kusten från Falsterbo fyr till Simrishamns fyr samt
Bornholms och ögruppen Kristiansös kuster. Konventionen kan sägas upp med sex
månaders varsel.

Sverige och Norge slöt i slutet av år 1976 ett
ramavtal som garanterar ett fortsatt svenskt fiske i den norska ekonomiska
zonen i Nordsjön. Hur stora fångster de svenska fiskarna får ta upp skall
bestämmas efter särskilda överläggningar. Omfattningen av och formerna för det
svenska fisket skall då beaktas. Avtalet gäller i första hand under tio år men
förlängs automatiskt med sex år åt gången om det inte sägs upp av någondera
parten. (Prop. 1976/77: 62, JoU 1976/77: 14, rskr 1976/77: 178.)

Sverige och EG ingick i början av år 1977 ett avtal
om ömsesidig rätt till fiske. I likhet med den norska överenskommelsen är
avtalet med EG ett ramavtal, vilket betyder att kvoter och andra bestämmelser
fastställs vid separata överläggningar. Avtalet ger svenska fiskare rätt till
fortsatt fiske i EG-staternas fiskezoner och dess stater får motsvarande rätt
i den svenska zonen. Vid kvolförhandlingarna är målsättningen att det svenska
fisket i EG-staternas zoner skall motsvara EG:s fiske i den svenska fiskezonen.
Den balans som avses skaU ses över en längre tidsperiod så att inte tiUfäUiga
ändringar av fiskemönstret medför stora variationer i kvotema. När det gäller
avtalsperiodens längd finns samma konstruktion som i avtalet med Norge. (Prop.
1976/77: 153, JoU 1977/78: 5, rskr 1977/78: 10.)

Sverige ingick i slutet av år 1977 och i början av
år 1978 avtal med Finland, Sovjetunionen, Polen och Tyska demokratiska
republiken om fisket i Östersjön. Avtalen kommer att föreläggas riksdagen för
godkännande.

2.2
Sysselsättning, struktur och produktion m. m.

I det svenska fisket är ca 6 700 personer
sysselsatta enligt 1976 års fiskeriinventering. Av dessa är ca 4 200
yrkesfiskare och ca 2 500 binäringsfiskare. Det största antalet fiskare, 2 000
yrkesfiskare och 600 binäringsfiskare, finns vid västkusten. Vid ostkusten finns
1 200 yrkesfiskare och 1000 binäringsfiskare. Vid sydkusten, dvs. Malmöhus,
Kristianstads och Blekinge läns kuster, finns 800 yrkesfiskare och 300
binäringsfiskare. Inom sötvattensfisket finns 300 yrkesfiskare och 600 binäringsfiskare.

Inom sahsjöfisket finns något mindre än 700
registrerade fiskefartyg på minst 10 bruttoregisterton (brt). Av dessa är 400
hemmahörande vid västkusten, 130 vid sydkusten och 150 vid ostkusten. Antalet
registrerade fiskebåtar under 10 brt är ca 2 200.

Av
fiskefartygen på minst 10 brt är mer än hälften i storleksklassen

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:112 7

1050
brt. I storleksklassen 50100 brt finns ca 40 % av fartygen. Endast 7 % av
fartygen är större än 100 brt.

Av fiskefartygen på minst 10 brt är endast 3 %
byggda under 1970-talet, 20 % är byggda under 1960-talet och en lika stor andel
under 1950-talet. Nästan 60 % av fiskeflottan på minst 10 brt är byggd före år
1950.

Under 1970-talet har fångsterna i saltsjöfisket
varit omkring 200 000 ton per år. Är 1976 var totalfängsten i saltsjöfisket 203
000 ton (hel färskvikt). Förstahandsvärdet av fångsten uppgick år 1976 till 270
milj. kr. Enligt preliminära beräkningar var saltsjöfiskets fångster år 1977 ca
175 000 ton och fångstvärdet ca 290 milj. kr. Förändringarna jämfört med år
1976 beror bl. a. på kraftigt minskat fiske av foderfisk. Samtidigt har
förstahandspriserna på fisk ökat.

De största fångsterna tas av sill/strömming,
torskfisk samt foderfisk, dvs. fisk som används för fiskmjölstillverkning eller
direkt som djurföda. Sill/strömming, torskfisk och foderfisk utgör 90 % av den
totala fångstmängden och två tredjedelar av fångstvärdet. Andra, från ekonomisk
synpunkt viktiga fiskslag är räka, ål och lax.

Av
fisket på de olika kuststräckoraa svarar västkustfisket för såväl den största
fängstmängden som det högsta fångstvärdet. Stora fångster tas framför allt av
sill, foderfisk och torskfisk. Sill svarar för ca en tredjedel av fångstvärdet
och torskfisk för ca en femtedel. Även räk-fisket har stor betydelse på
västkusten och svarar också för ca en femtedel av västkustfiskets fångstvärde.
Nära hälften av den totala fångstkvantiteten i väslkustfisket är normalt
foderfisk som används för framställning av fiskmjöl. Foderfisk svarar dock
endast för 1520 % av fångstvärdet.

Karaktäristiskt
för västkustfisket är vidare att stora fångstmängder landas i danska hamnar. Ar
1976 uppgick fångstmängden av sill till 45 000 ton, varav 28 000 ton landades i
danska hamnar. Utlandslandningarna av foderfisk uppgick till 20 000 ton och
utgjorde därmed ca 30 % av totalfångsten av foderfisk. Makrill har tidigare år
i ganska hög utsträckning landats i danska hamnar. Är 1976 landades dock endast
800 ton makrill i Danmark, vilket motsvarar ca 20 % av totalfångsten. Av övriga
fiskslag landas endast mindre kvantiteter utomlands. Under år 1977 har dock
landningarna i Danmark minskat betydligt.

Sydkustfiskets
fångster består främst av sill och torsk som till helt övervägande del fångas i
trålfiske till havs. Ekonomiskt viktiga är även fångsterna av lax och ål.
Sydkustfiskets kvantitativa utbyte var 34 400 ton år 1976. Värdet av fångsterna
uppgick till 51,5 milj. kr.

På
ostkusten är fångsterna av strömming kvantitetsmässigt helt dominerande. Av en
totalfångst år 1976 på 27 900 ton utgjordes 19 500 ton av strömming. Den
största delen av strömmingen fångas numera i trålfiske till havs. Under de
senaste åren har torskfiskets betydelse ökat och år 1976 fångades 4 000 ton
torsk vid ostkusten. De övriga fiskslagen

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:112 8

fångas
främst inom kustfisket. I mellersta och södra Östersjön fångas lax även till
havs. Värdet av ostkustfiskets fångster uppgick år 1976 till 54 milj. kr.
Strömmingens fångstvärde var 20 milj. kr. och torskens 5 milj. kr. Övriga
fiskslag främst lax, ål och siklöja (rom) svarade för en rmga del av det
kvantitativa utbytet, men för mellan 50 och 60 % av kuststräckans fångstvärde.

Inom sötvattensfisket eller insjöfisket uppgår de
yrkesmässiga fångsterna till ca 2 000 ton per år. I den reguljära handeln
omsätts insjöfisk till ett värde av ca 12 milj. kr. Statistiken över
insjöfiskets fångster utgörs av uppskattningar av länens fiskerikonsulenter och
grundar sig i allmänhet inte på det slag av rapporteringssystem som tillämpas
för saltsjöfisket. Kvantitetsmässigt dominerade år 1975 gös med 450 ton, sik
med 430 ton, siklöja med 250 ton och gädda med 190 ton. Värdemässigt mest
betydande var gös med 2,0 milj. kr., sik med 1,7 milj. kr. och ål med ett
fångstvärde på 1,4 milj. kr. Fångstvärdet av lax, öring och röding uppgick
tillsammans till 4,2 milj. kr.

Förstahandsmottagningen av fisk i Sverige handhas
f. n. främst av ett femtontal fiskarägda försäljningsföreningar, fyra
fiskauktioner samt ett antal privata grossister. På ost- och sydkusten samt i
HaUands län är fiskförsäljnmgsföreningarna klart dominerande. Vid Skånes
ostkust finns dock ett antal privata grossister. I Göteborgs och Bohus län sker
merparten av förstahandsomsättningen vid fiskauktioner, av vilka Göteborgs
fiskauktion är den största. Förstahandsomsättningen av insjöfisk handhas främst
av privata grossister och enskilda fiskare.

Fisket
har störst regionalekonomisk betydelse för västkusten. Fiske och fiskeanknutna
verksamheter är av särskilt stor betydelse för två kommuner vid denna
kuststräcka. Detta gäUer Öckerö och Sotenäs kommuner i Göteborgs och Bohus län
där fiske och till svenskt fiske knutna verksamheter svarar för omkruig 20 % av
sysselsättningen i resp. kommun. Av den totala sysselsättningen i Styrsö
församling (Göteborgs kommun) svarar fisket för ca 40 %. I kommunerna Tjörn,
Orust och Lysekil svarar fiske och fiskeanknutna verksamheter för mellan 10 %
och 20 % av sysselsättningstillfällena inom resp. kommun. I dessa kommuner
svarar dock fiskeanknutna verksamheter, främst beredningsindustri, för
merparten av denna sysselsättning.

På sydkusten är fisket av störst betydelse i
Sölvesborgs kommun i Blekinge län och Simrishamns kommun i Kristianstads län.
Fiske och fiskeanknutna verksamheter svarar i dessa kommuner för 7 resp. 5 % av
sysselsättningen.

På ostkusten ger fisket underlag för en bofast
befolkning i kust- och skärgårdsbygder. Fiskets och fiskeanknutna verksamheters
andel av sysselsättningen i ostkustkommunerna överstiger i allmänhet inte 1 %
av totalsysselsättningen. I kommunema Valdemarsvik i Östergötlands län,
Borgholm i Kalmar län samt Kalix och Haparanda i Norrbottens län svarar dock
fisket för meUan 1 och 3 % av sysselsättningen.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:112

2.3
Inhemsk försörjning och utrikeshandel

Det svenska fiskets fångster av sill/strömming är
betydligt större än den inhemska marknadens behov. Däremot är fångsterna av
torskfisk, flatfisk, skaldjur och foderfisk otillräckliga för det inhemska
behovet. En betydande utrikeshandel med fisk och fiskprodukter äger därför rum.

De totala fångsterna av matfisk uppgår normalt tUl
ca 125 000 ton per år. Härav exporteras i oberedd form ca 50 000 ton. Inom
landet avsätts ca 60 000 ton, varav 40 000 ton uppskattas gå till
färskkonsumtion och 20 000 ton tUl beredning och konservering. Av malfisken
blir vissa år upp till 15 000 ton överskott, varav en betydande del exporteras.

Fångsten av foderfisk uppgår till ca 80 000 ton per
år. Härav exporteras ca 20 000 ton per år genom landning direkt i utländska,
främst danska hamnar. Återstoden används endera för tUlverkning av fiskmjöl,
som är ett fodermedel, eller direkt som djurföda. Det går åt ca 5 kg foderfisk
för att framställa 1 kg fiskmjöl. Produktionen av fiskmjöl i Sverige uppgår
årligen till 12 00015 000 ton. Jordbruket förbrukar ca 75 00080 000 ton
fiskmjöl per år i olika foderblandningar och 60 000 70 000 ton fiskmjöl måste
därför importeras varje år.

Utöver svenskfångad fisk tUlförs den svenska
marknaden betydande kvantiteter importfisk. Importen av färsk fisk är dock
liten och består främst av laxfisk, flatfisk, långa och makrill, dvs. fiskslag
som inte produceras i tillräcklig mängd inom landet. Importen av färsk fisk har
minskat från ca 10 000 ton år 1973 till ca 7 000 ton år 1976. Värdet av
importen uppgick år 1976 till 51,6 milj. kr.

Fryst
fisk importeras såväl hel som filéad. Importen av hel fryst fisk, som främst
omfattar lax och annan laxfisk, uppgår årligen till mellan 6 000 och 7 000 ton
tUl ett värde år 1976 av 92 mUj. kr. Importerade frysta fiskfiléer svarar för
en stor del av fiskkonsumtionen i Sverige. Är 1976 importerades 16 100 ton
frysta fiskfiléer tiU ett värde av 125 milj. kr. Importen av frysta fiskfUéer
motsvarar ca 40 000 ton hel färsk fisk, vilket är av samma storleksordning som
avsättningen av svenskfångad fisk till färskkonsumtion inom landet. Importen av
frysta fiskfiléer har ökat starkt under en lång följd av år. Under de senaste
åren har importökningen dock mattats något. Av hela kvantiteten frysta
fiskfUéer som förbrukats i Sverige är ca 85 % importerad vara och endast ca 15
% är svensk vara.

Den
svenska marknadens försörjning med räkor och andra skaldjur är i hög grad
beroende av import. Totalt importerades år 1976 ca 19 000 ton olika produkter
av skaldjur. Är 1973 importerades ca 15 000 ton skaldjur. Viktigast bland
skaldjuren är räkor. Importen av kokta räkor med skal (färska och frysta) har
ökat från ca 4 000 ton år 1973 till ca 8 000 ton år 1976. Endast ca 15 % av de
kokräkor som förbrukas i lan-

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:112 10

det
är svenskfångade. Inhemsk produktion svarar sannolikt för en betydligt större
andel av försörjningen med räkkonserver. Råvaran till de svensktiUverkade
räkkonserverna är dock i stor utsträckning importerad. Det svenska fisket
svarar för uppskattningsvis 10 % av försörjningen med räkor och räkprodukter på
den svenska marknaden.

Den inhemska produktionen av fiskkonserver inkl.
siUinläggningar är betydande. Av förbrukningen av fiskkonserver i Sverige på ca
27 500 ton per år är ca 80 % av iiUiemsk tillverkning och knappt 20 %
importerade. Importen utgörs främst av produkter som inte tillverkas i Sverige
t. ex. tonfiskkonserver. Råvaran i svensktillverkade fiskkonserver är dock i
stor utsträckning importerad. Konservindustrins import av sill som råvara och
halvfabrikat tiU siUinläggningar kan beräknas motsvara ca 15 000 ton hel färsk
siU, vilket är nära dubbelt så mycket som avsättningen av svenskfångad
sUl/strömming till detta ändamål.

Sveriges export av oberedd fisk uppgår till
sammanlagt omkring 70 000 ton/år. Härav landas ca 50 000 ton direkt i danska
hamnar. Exportvärdet uppgick år 1975 tiU 93 milj. kr. och år 1976 till 114
milj. kr. Exporten av beredda fiskprodukter omfattar främst sillkonserver. Betydande
exportmarknader för såväl beredd som oberedd fisk är de nordiska länderna.
Exportvärdet för beredda produkter uppgick år 1976 till 62 milj. kr.

Totalt importerade Sverige fisk och fiskprodukter
(exkl. fiskmjöl) år 1976 tiU ett värde av ca 700 milj. kr. Av hela
förbrukningen av matfisk och fiskprodukter i Sverige under ett år utgörs en
tredjedel av svenskfångad fisk och två tredjedelar av importfisk.

2.4
Konsumtion och priser

Beräkningar över konsumtionen av livsmedel görs
regelbundet av statens jordbruksnänmd. KäUmaterialet vid
konsumtionsberäkningama för fisk och fiskprodukter är officiell statistik över
fångster, lager, beredning samt export och import av fisk. Konsumtionsberäkningama
anses vara något osäkra, eftersom källmaterialet till viss del är ofuUständigt.

En
mycket markant tendens i konsumtionsutvecklingen sedan 1960-talet är att
färskfiskkonsumtionen stadigt minskar och att konsumtionen av beredda
fiskprodukter ökar. Konsumtionen av färsk saltvattensfisk (exkl. skaldjur) har
för år 1960 beräknats till 10,1 kg per person och år (landad vikt). Ar 1976 var
motsvarande konsumtion endast 5,4 kg. Härav var 2,1 kg sill och 1,4 kg
torskfisk. Färskfiskkonsumtionen år 1976 motsvarade således endast något mer än
hälften av konsumtionen år 1960. Fångsterna av matfisk för färskkonsumtion
svarar för en mycket stor del av näringens intäkter. Den nedåtgående trenden i
färskfiskkonsumtionen har därför stor betydelse för fiskets avsättnings-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:112 H

möjligheter
och lönsamhet. Konsumtionen av färsk sill och torsk består tiU närmare 100 % av
svenskfångad fisk.

I motsats till färskfiskkonsumtionen totalt ökar
konsumtionen av laxfisk och räkor. Konsumtionen av laxfisk är dock endast 0,6
kg per person och år och importandelen är hög. Konsumtionen av kokräka har
ökat mycket starkt och var år 1960 ca 0,4 kg per person och år 1976| ca 1,0 kg
per person. Uppgången i konsumtionen av räkor har möjliggjorts av en ökad
import.

I statistiken över konsumtionen av färsk fisk ingår
även färska fiskfUéer. F. n. finns inget korrekt underlag för att separat
beräkna konsumtionen av dessa. Enligt vissa överslagsberäkningar kan dock
antas att av den totala konsumtionen av färsk sill och torskfisk på 3,8 kg
utgörs 1,3 kg av hel fisk och 2,5 kg av färska filéer.

En mycket stor del av fiskkonsumtionen i Sverige
sker i form av djupfrysta filéer av torskfisk (torsk, gråsej och kolja m.
fl.).

Är 1960 var konsumtionen av färsk torskfisk större
än konsumtionen av djupfrysta torskfiskfUéer (omräknat till jämförbar vikt). Är
1976 uppgick per capita konsumtionen av djupfrysta torskfiskfUéer (exkl.
pa-nerade filéer m. m.) till 1,6 kg vilket motsvarar ca 4 kg färsk torsk. Samma
år var konsumtionen av färsk torskfisk ca 1,4 kg per person. Ca 15 % eller 0,7
kg av konsumtionen av djupfryst torskfilé var framställd av svensk råvara. Den
totala konsumtionen av torskfisk av svenskt ursprung i hel eller filéad form kan
således beräknas uppgå till mindre än 2,5 kg per capita eller uppskattningsvis
totalt 20 000 ton. Härav konsumeras ca 6 500 ton i form av djupfrysta filéer
och ca 13 500 ton som färska filéer och hel fisk.

Konsumtionsberäkningarna visar att per capita konsumtionen
av sillkonserver har legat på en i stort sett oförändrad luvå under åren 1960
1976. Totalt sett har dock konsumtionen ökat i och med att befolkningen under
perioden har ökat. Andelen svenskfångad råvara i de färdiga sillkonserverna
torde dock vara begränsad eftersom konservindustrin importerar betydande
kvantiteter sill som råvara.

Konsumtionen av färdiglagade fiskrätter har ökat
mycket starkt under åren 19601975. Ökningen av konsumtionen i deima varugrupp
beror i huvudsak på att nya färdiglagade fiskrätter har introducerats på marknaden
under senare år.

Konsumtionen av fisk och fiskprodukter samt den
totala konsumtionen av ifrågavarande produkter framgår av följande tablå.

Konsumenternas totala utgifter för fisk och
fiskprodukter uppgick år 1976 till omkring 2,5 miljarder kr. Konsumenternas
utgifter för aUa livsmedel (exkl. alkoholdrycker och tobak) beräknas år 1976 ha
uppgått till ca 42 miljarder kr. Fisk och fiskprodukter motsvarar således
knappt 6 % av konsumenternas totala livsmedelsutgifter.

De
internationella marknadsförhållandena för såväl matfisk som

s. 12 Kontrollera mot PDF

Kg per
person och år 1960 1975 1977'

Total
konsumtion

1975

1977»

milj.kg
milj.kr.

milj.kg

milj.kr.

Färsk
fisk

Flatfisk

0,9

0,7

0,6

5,3

42,6

5,3

51,7

Torskfisk

3,5

1,4

1,3

11,3

107,4

10,7

136,0

Sillfisk

4,2

2,0

2,1

16,7

77,7

17,1

93,0

Laxfisk

0,3

0,6

0,5

4,5

85.1

4,1

94,8

Annan
saltvattens-

fisk

1,2

0,7

0,7

5,9

40,8

5,8

47,6

Sötvattensfisk

1,4

1,2

1,3

10,2

91,8

10,4

113,9

S:a
färsk fisk

1L5

6,6

6,5

53.9

445,4

53,3

537,0

Fryst
filéad fisk

Flatfisk

0,2

0,4

0,4

3,1

59,6

3,5

84,4

Torskfisk

0,9

1,6

1,5

12,7

167,0

12,6

201,1

Annan
fisk

0,0

0,2

0,3

2,0

26,0

2.4

34,5

S:a
fryst filéad fisk

1,1

2,2

2,2

17,8

252,6

18.5

320,0

Beredda
fiskvaror

Saltad
fisk

1,9

1,0

1,0

8,4

100,4

8,7

137,8

Torkad
fisk

0,1

0,1

0,1

0,8

42,8

0,8

58,6

Rökt
fisk

0,2

0,3

0,3

2,2

97,4

2,2

110,8

Kaviar
m.m.

0,3

0,5

0,5

4,5

128,4

4,2

166,9

Sillkonserver

1,8

1,9

1,8

15.3

365,9

14.5

449,5

Fiskkonserver
(andra

slag)

0,2

0,5

0,6

3,9

56,1

5,3

105,3

Färdiglagade
fisk-

rätter

0,4

1,7

1,8

14,2

295,3

14.9

361,8

S:a
konserver och

beredd
fisk

4,9

6,0

6,1

49,3

1 086,3

50.6

1 390,7

Skaldjur

Oberedda

0,4

1,1

1,4

8,8

174,9

11,9

210,4

Beredda

0,3

0,8

0,9

6,9

223,7

7,7

296,2

S:a fisk
(kvant. omr.

till hel
färskvikt)

24,3

26,5

26,6

,

Preliminära uppgifter.

foderfisk
varierar starkt bl. a. beroende på fångstutfallet i de stora fiskenationema och
efterfrågan på fisk. Genom att en stor del av den fisk som konsumeras i Sverige
måste importeras, samtidigt som betydande kvantiteter fisk av andra slag
exporteras, påverkar det internationella marknadsläget i hög grad också
marknadsförhållandena för fisk inom landet.

Förstahandspriserna på fisk steg således från
början av 1970-talet och fram t.o.m. år 1974 på flertalet fiskslag. Är 1975
inträffade ett kraftigt internationellt prisfall på fisk. Detta påverkade i
första hand priserna på foderfisk samt på konsumtionsfisk som landades

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:112 13

utomlands
eller eljest exporterades. För den fisk som landades i Sverige för konsumtion
inom landet kunde prisfallet begränsas genom åtgärder inom ramen för
prisregleringen på fisk.

Under åren 1976 och 1977 har det internationella
marknadsläget för fisk förbättrats och medfört att förstahandspriserna för
svenskfångad fisk åter har stigit.

Under perioden 19601976 har förstahandspriset på
torskfisk (exkl. långa) stigit kraftigt på samtiiga kuststräckor. För
västkusten uppgår prisökningen till ca 90 % under denna period och för
sydkusten till närmare 100%.

Förstahandspriserna på sUl har däremot utvecklats
väsentiigt olika på de skilda kuststräckorna. På västkusten har således
förstahandspriset på sill endast ökat med 16 % under perioden 19701976, medan
motsvarande pris ökat med 65 % på sydkusten och 60 % på ostkusten. Förstahandspriset
på svenskfångad sill som landas i Danmark har ökat med nära 70 % meUan åren
19701976. Ca två tredjedelar av västkustfiskets fångster av siU landas normalt
i Danmark. En anledning till den svaga prisutvecklingen för västkustlandad siU
torde vara att fångstsammansättningen förskjutits mot en allt större andel
småsUl.

Priserna på foderfisk på västkusten fördubblades
mellan åren 1970 och 1974. Även för foderfisk som av svenska fiskare landades i
Danmark steg priset starkt under denna period. Det intemationeUa prisfallet
på fiskmjöl år 1975 medförde att priset på foderfisk detta år sjönk till
omkring 1970 års nivå.

Prisutvecklingen för sill, torskfisk och foderfisk
är viktig eftersom dessa tre fiskslag svarar för nio tiondelar av fångstmängden
och två tredjedelar av fångstvärdet.

På västkusten har även skaldjur, särskilt räka,
stor betydelse. Priserna på skaldjur har stigit med omkring 35 % under perioden
19701976. Även skarpsill och makrUl har betydelse på västkusten.
SkarpsiUpriset låg still fram till år 1973 och har därefter stigit med 27 %
till år 1976. MakrUlpriset har t. o. m. sjunkit mellan åren 1970 och 1976.
Detta kan dock bero på att andelen garnmakrill, som är av högre kvalitet, har
minskal medan andelen av trål- och ringnotsmakriU har ökat.

Priserna på sötvattensfisk (inkl. lax och ål) som
har stor betydelse för kustfisket på ostkusten steg med ca 62 % mellan åren
1970 och 1976.

Prisutvecklingen i konsumentledet för vissa
fiskvaror mäts med konsumentprisindex (KPI) för fisk. MeUan åren 1970 och 1976
steg KPI för fisk med 85 %, medan livsmedel i allmänhet steg med 70 % under
denna period.

KPI för kött steg med 46 % och KPI för fläsk med 29
% under perioden 19701976.

Under perioden 19731976 steg KPI för fisk med 42
%, medan KPI för kött steg med 15 % och KPI för fläsk med 5 %.

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:112 14

2.5
Nuvarande mål och riktlinjer för fiskeripolitiken

2.5.1 Översiktligt
mål

Enligt beslut av 1970 års riksdag skall målet för
fiskeripolitiken vara att genom marknads- och strukturpolitiska åtgärder skapa
stabUa ekonomiska förhåUanden för ett fiske, som är väl anpassat till
avsättningsmöjligheterna på den svenska marknaden och vid export. När det
gäller marknadsåtgärder skall härvid förhåUandena inom landet stabiUseras dels
genom prisreglerande åtgärder, dels genom åtgärder som allmänt stimulerar
avsättningen av fisk. När marknadsåtgärder utformas bör beaktas att de inte
leder tUl en fångstutveckling, som står i strid med strävandena på stmkturområdet.
Marknadsåtgärderna bör vidare enligt riksdagsbeslutet på kort sikt utformas så
att marknadsläget för oUka fiskslag på bästa sätt utnyttjas. De
strukturpolitiska åtgärderna bör syfta till att rationaliseringen inom svenskt
fiske främjas bl. a. genom att möjligheter skapas att på rimliga villkor
finansiera investeringar i fisket. Genom åtgärder på strukturområdet bör
fångstmöjligheterna inom svenskt fiske i största möjliga mån tas till vara
samtidigt som fångstkapaciteten håUs inom de gränser som ges av möjligheterna
tUl en lönsam avsättning på längre sikt. (Prop. 1970: 61, JoU 1970: 27, rskr
1970: 236.)

2.5.2 Prisreglering

De nuvarande formema för pris- och
marknadsreglering på fisk fastlades genom beslut av 1968 års riksdag. Sedan
den 1 juli 1968 handhas prisregleringsverksamheten på väst- och sydkusten av
en gemensam prisregleringsförening, kallad Svensk fisk, ekonomisk förening.
Medlemmar i föreningen är organisationer inom fisket samt företrädare för
handel och fiskberedningsindustri. Föreningens stadgar fastställs av statens
jordbruksnämnd, som även har tUlsyn över föreningens verksamhet. Av de elva
ledamöterna i föreningens styrelse utses tre av regeringen. Av dessa är en
föreningens ordförande och en representant för konsumentintresset. För varje
styrelseledamot utses en personlig suppleant. Suppleanten för ordföranden är
föreningens vice ordförande. Sedan den 1 juli 1972 svarar Svensk fisk även för
prisregleringsverksamheten på ostkusten.

Prisregleringen
innebär att Svensk fisk fastställer minimipriser på viktigare fiskslag.
Härigenom möjliggörs för fiskarna att få ut lägst dessa priser för den fisk som
säljs tUl konsumtion inom landet eller för export till sådana länder där
införseln inte är centraliserad. Den fisk som inte kan säljas till fastställda
minimipriser övertas av Svensk fisk. Den övertagna fisken säljs inom landet
till djurföda eUer beredning av fiskmjöl och för export till länder med
centraUserad införsel. Svensk fisk får dessutom under vissa förutsättningar
till priser som understiger

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:112 15

minimipriset
avsätta överskottskvantiteter även tUl andra länder än sådana som har
centraliserad införsel. Om särskilda skäl föreligger kan detta också
tillfälligtvis ske vid avsättning på den inhemska marknaden. För fisk som
övertagits av Svensk fisk utbetalas tiU fiskaren ett garantipris. Minimipriset
skall normalt överstiga garantipriset. Föreningen har dock möjlighet att
påverka marknadsutvecklingen genom alt i vissa fall fastställa ett minimipris
som understiger garantipriset.

Förutom genom minimi- och garantipriser kan
prisstöd lämnas genom pristUlägg, prisutjämningsbidrag eller regionalt
fraktstöd.

För att förbättra lönsamheten inom fisket beslöt
regeringen den 23 juni 1976, efter förslag av fiskerikommittén, att införa
särskUda pristiUägg på svenskfångad fisk för konsumtion eller beredning inom
landet. Regeringen bemyndigade den 2 september 1976 statens jordbruksnämnd
att besluta om pristillägg även för fisk som exporteras.

Särskilt pristiUägg utgår med belopp som i stort
sett motsvarar 15 % av de minimipriser som enligt beslut av
regleringsföreningen Svensk fisk gäUde i juni 1976. Förutom på de fiskslag som
åsatts minimipris av Svensk fisk lämnas särskilt pristillägg även på räka och
långa. Särskilda pristUlägg utgår också under budgetåret 1977/78. Denna utformning
av systemet med särskilda pristillägg har varit ett provisorium i avvaktan på
förslag från fiskerikommittén till mera långsiktiga lösningar.

Prisregleringen har tidigare helt finansierats med
medel ur prisregleringskassan för fisk. Under budgetåren 1975/76, 1976/77 och
1977/78 har prisregleringen även tUlförts budgetmedel. Till
prisregleringskassan, som förvaltas av statens jordbruksnämnd, förs
prisreglerings- och införselavgifler, särskilda avgifter som tas ut för torsk
på ostkusten samt ränta på innestående medel och i förekommande fall vissa
fettvaruavgifter.

Prisregleringsavgift
tas ut på såväl svenskfångad saltvattensfisk som importfisk av motsvarande slag.
På västkusten utgår avgift på flertalet fiskslag samt på räka. För fisk som
landas på sydkusten tas avgift ut på sill, torsk, horngädda, skrubba och
rödspätta. På ostkusten tas prisregleringsavgift ut på strömming. Dessutom tas
en särskild avgift ut på torsk. I princip utgår inte avgift för fisk som säljs
för annat ändamål än förbrukning till människoföda. På svenskfångad fisk är
avgiften 3 % av inköpspriset lägst minimipriset och på importerad fisk 3 %
av importvärdet. För saltad, sockersaltad eller kryddad siU som importeras
eller bereds ombord på svensk fiskebåt är dock avgiften 0,2 % av värdet. För
ostkustströmming tas prisregleringsavgift ut med 4 öre/kg utom för sådan
strömming som exporteras, för vilken avgiften utgör 2 öre/kg. För torsk på
ostkusten uttas en särskild avgift på 5 öre/kg. Även för räkor och räkprodukter
tas avgift ut med 20 öre/kg rå räka med skal och 40 öre/kg kokt räka med
skal.

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:112 16

För
räkprodukter har avgiften avvägts med utgångspunkt i avgiften för rå räka med
skal. Avgiften erläggs av förstahandsköpare resp. importörer. För viss import
av fUead färsk, kyld eller fryst torsk, kolja, gråsej, vitling eller kungsfisk
utgår dessutom införselavgift. Avgifterna tas ut med stöd av lagen (1974: 226)
om prisreglering på fiskets område (ändrad 1974: 822).

Mellan statens jordbraksnämnd och fiskets
förhandlingsdelegation sker årligen överläggningar om
prisregleringsverksamheten. Härvid tas främst upp storleken av det belopp ur
prisregleringskassan för fisk som skall få disponeras för prisregleringen under
det följande budgetåret. Jordbruksnämnden, som även hör konsumentdelegationen,
överlämnar därefter förslag tUl regeringen. Regeringen lägger för varje
budgetår fram proposition tiU riksdagen angående prisregleringen.

2.5.3
Gränsskydd

Stöd tUl fisket lämnas också i form av gränsskydd,
i första hand genom kvantitativa regleringar. Vidare utgår tullar och
införselavgifter på vissa produkter. Ett begränsat system med importminimipriser
gäller för frysta fiskfUéer.

Importen av fisk skaU enligt gäUande gmnder för
importregleringen begränsas i den omfattning som behövs för att upprätthåUa
prisregleringen på fisk. Möjligheterna att reglera importen begränsas dock av
Sveriges handelspolitiska åtaganden inom ramen för bl. a. det allmänna tull-
och handelsavtalet (GATT) samt avtalen med EFTA och EG.

Vid tillämpningen av importregleringen medger
jordbruksnämnden import utan licens av bl. a. beredda fiskvaror.

Den kvantitativa regleringen tUlämpas genom olika
former av importlicenser.

Importlicens förekommer på fiskvamområdet i tvä
former, nämligen individuell licens och generell Ucens. Den individueUa Ucensen
ger möjlighet tiU en noggrann övervakning av importutvecklingen och iimebär
att importen kan kvantitativt regleras. Behovsprövning av importanspråken sker
f. n. för ca 10 % av importen av oberedd fisk. Varor som omfattas av
behovsprövningen är bl. a. färsk sUl och strömming (hel, styckad eller filéad),
fryst sill och strömming samt färsk torsk (hel eUer styckad). Dessutom tUlämpas
individueU licens i övervakningssyfte utan kvantitativ begränsning f. n. för
drygt 25 % av importen av fiskvaror hänförliga till kapitel 03 i tuUtaxan.

För flertalet övriga fiskvaror hänförliga tUl
kapitel 03 i tuUtaxan tillämpas generell importUcens. Vara som tagits upp på
sädan licens får tUls vidare föras in på samma viUkor som de licensfria
vamslagen under fömtsättning att flsken har inköpts i fast räkning och att den
inte inköpts direkt från fiskebåt, dvs. direkllandats. De varor som omfattas
av genereU licens uppgår tUI ca 45 % av importen av fiskvaror

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:112 17

hänförliga
till kapitel 03. Dessa varor kan i princip med kort varsel återföras till
individuell Ucens för övervakning av importutvecklingen eller för en faktisk
kvantitativ reglering.

Vid import från EFTA och EG av fisk och
fiskprodukter hänföriiga till kapitel 03 i tulltaxan utgår tuU endast på
ostron, viss sockersaltad fisk och sockersaltad fiskrom. Införselavgift utgår
på färska filéer av torsk, kolja, gråsej och vitiing. Avgiften är 25 öre/kg vid
import från EFTA-länder, främst Norge, och 45 öre/kg vid import från Danmark.

På frysta filéer av torsk, kolja, gråsej, vitling
och kungsfisk utgår införselavgift med 45 öre/kg. Avgift utgår dock inte vid
import från EG eller EFTA.

Vid import från övriga länder utgår tull på ostron
och viss sockersaltad fisk och fiskrom samt vidare på vissa fiskkonserver o.
d. och beredda eller konserverade kraft- och blötdjur (hänförliga till tuUtaxenr
16.04 och 16.05). Införselavgift utgår på färska och frysta filéer av torsk,
kolja, gråsej, vitling och kungsfisk. Avgiften är 45 öre/kg.

Importen
från utvecklingsländerna är i huvudsak tullfri.

Minimipriser vid import gäUer fr. o. m. år 1970 för
frysta filéer av torsk och kolja. Vid import av ifrågavarande varor gäller
licenstvång för att möjliggöra kontroll av att minimipriserna inte
underslcrids. Importpriserna för frysta filéer av torsk och kolja har stigit
kraftigt sedan år 1970. Minimipriserna har dock inte ändrats därefter. Detta
förhållande har medfört att importminimiprisema inte innebär något reellt
skydd mot lågprisimport.

2.5.4
Stöd till investeringar m. m.

Fiskerilån. FiskerUån utgår för inköp av
fiskefartyg eller redskap för yrkesmässigt fiske samt maskinell eller teknisk
utrustning eller säkerhetsutrustning till sådant fartyg. Lån kan vidare utgå
för inköp av mindre båt eUer andra hjälpmedel för transport av fisk, för uppförande
av mindre anläggning där fiskets produkter skaU tUlgodogöras eller förädlas
samt för fiskodling.

Fiskerilån
utgår med högst 200 000 kr. eller, om särskilda skäl föreligger, 300 000 kr.
Har fiskerilån beviljats enligt äldre bestämmelser får nytt fiskerilån inte
bevUjas tiU högre belopp än att summan av lånen inte överstiger 300 000 kr.
Innan fiskerUån beviljas skall investeringskalkyl ha upprättats, om inte den
åsyftade åtgärdens lönsamhet utretts på annat satt eller är uppenbar.

FiskerUån
är amorteringsfritt under högst två år från lyftningsdagen och skaU därefter
återbetalas inom viss tid, högst tio år. Lånet är även räntefritt under två år
från lyftnuigsdagen. Därefter utgår ränta med 5 % per år för obetald del av
lånet.

För
fiskerilån skaU ställas betryggande säkerhet. Kan den som söker län inte ställa
sådan säkerhet, får lån ändå beviljas, om det med hänsyn

2
Riksdagen 1977/78.1 saml Nr 112

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:112 Ig

tiU
låntagarens eUer företagets förhållanden bedöms kuiuia ske utan oskälig risk.

Lånegaranti. Statiig garanti för lån i banker och
andra kreditinrättningar som tas i samband med investeringar i fisket kan
lämnas för förvärv av fiskefartyg eUer åtgärd som är ägnad att effektivisera
och förbilliga driften av fiskefartyg eller varaktigt förbättra de tekniska
anordningarna på sådant fartyg. Garanti kan också lämnas för annan åtgärd som
behövs för att fisket skaU kunna bedrivas effektivt eUer för att fångsten skall
kunna tas om hand på ett rationellt sätt. Slutligen kan garanti lämnas för lån
tUl utgifter som är nödvändiga för alt sätta i gång fiske i samband med förvärv
av fiskefartyg eller annan mera omfattande investering (driftslån).

Statiig garanti kan lämnas också för lån i banker
och andra kreditinrättningar för konsolidering av fiskeföretags ekonomiska
förhållanden. Lånegarantierna ersätter en tidigare form av statliga
konsolideringslån och utgår i samband med konsolidering av fiskeföretag för
långfristigt lån som skaU ersätta kortfristigt lån, för lån som behövs för
driftsändamål samt som ersättning för borgensförbindelse.

Lånegaranti lämnas inte för lån som kan erhåUas som
bottenlån i kreditinrättning eller för åtgärd som bedöms kunna bli genomförd på
skäliga villkor utan sådant stöd. Amorteringstiden för lån för vilket garanti
beviljas får inte överstiga den beräknade ekonomiska livslängden för den
åtgärd som lånet avser. För lån till ny motor eller annan utrustning med
relativt kort varaktighetstid eller för driftslån får amorteringstiden inte
överstiga 10 år från lyftningsdagen. For lån tUl andra ändamål gäller en
längsta amorteringstid av 20 år från lyftningsdagen. Ränta utgår från
lyftningsdagen. För garantilån skall ställas betryggande säkerhet. Kan sådan
säkerhet inte stäUas får garanti ändå beviljas om det med hänsyn till
låntagarens eller företagets förhållanden kan ske utan oskälig risk.

Bidrag till säkerhetsutrustning. Statsbidrag utgår
för anskaffning av livräddningsflotte, ekolod och brandskyddsutrustning samt
radar och radiotelefon till fiskefartyg. För hvräddningsflotte, ekolod och
brand-skyddsutrustning utgår bidrag med 80 % av den godkända anskaffnings- och
installationskostnaden för sådan utrustning som svarar mot gällande minimikrav
för ifrågavarande fiskefartyg. Bidrag utgår i motsvarande mån även till
fiskefartyg för vilket särskilda minimikrav i fråga om sådan utrustning inte
gäller, om fartyget används i ett rationellt bedrivet yrkesmässigt fiske och
utrustningen behövs från säkerhetssynpunkt med hänsyn tiU fartygets storlek
och fångstplatser.

Bidrag till radar och radiotelefon utgår med 80 %
av den del av anskaffnings- och instaUationskostnaden som uppgår tUl högst 10
000 kr., med 40 % av den del av kostnaden som överstiger 10 000 kr. men inte 20
000 kr. och med 20 % av den del av kostnaden som överstiger 20 000 kr. men inte
50 000 kr.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:112 19

Stöd vid fångstbegränsningar. Till besättning på fiskefartyg
som drabbas av fångstbegränsningar kan ersättning lämnas enligt samma regler
som gäller vid arbetslöshet.

TiU fiskeföretag som har haft fiskefartyg
stillaliggande på grund av fångstbegränsningar kan stöd lämnas i form av bidrag
och lån.

Fångstbegränsningsbidrag utgår om fiske som
tidigare bedrivits inte längre är tiUåtet på grund av att fisket i visst
havsområde eUer efter vissa arter i sådant område har förbjudits eller om
Sverige helt har utnyttjat kvot som har tUldelats landet genom intemationell
överenskommelse. Slutligen kan bidrag utgå om från fartyget har fångats hela
den kvantitet för viss period som kan ha tUldelats det av fiskeristyrelsen och
styrelsen har funnit att fartyget inte kan få ytterUgare tilldelning.

Fångstbegränsningsbidrag utgår med följande belopp
per stillestånds-dag.

Fartygets

Bidrag per stille-

motorstyrka
i hk

ståndsdag i kr.

högst 399

195

400 649

260

650 899

325

9001 199

390

1 2001
499

455

1500

520

Fångstbegränsningslån kan lämnas fiskeföretag som
har fått likviditetssvårigheter på grund av fångstbegränsning. Lånet får uppgå
tiU högst 30 000 kr. och utgår ur prisregleringskassan för fisk.

Omställningsstöd. Sådant stöd kan bevUjas som ett
engångsbidrag till fiskare som önskar övergå till annan yrkesverksamhet. Som
villkor för stöd gäller att sökanden under de senaste fem åren före
omställningen stadigvarande har varit sysselsatt inom fisket och härav erhållit
huvuddelen av sin inkomst under de tre senaste åren. Omställningsstöd beviljas
inte sökande som lämnat fisket före viss tidpunkt och inte heller sökande som
det år han lämnat fisket fyller minst 60 år. Stödet lämnas endast om
omställningen medför behov av särskilt stöd. Omställningsstöd utgår med ett
belopp som motsvarar sökandens genomsnittliga nettoinkomst av fisket under de
senaste tre åren, dock med högst 12 000 kr.

Fiskredskapslån. En särskild stödform för
återanskaffning av fiskredskap, som skadats eller förlorats vid fiske, är de
lån som utgår från statens fiskredskapslånefond. Fiskredskapslån utgår med
högst 75 % av redskapens värde vid skadetillfället, dock högst 25 000 kr.

Stöd till av sättnings främjande åtgärder. Stöd tiU
åtgärder som främjar avsättningen av fisk kan lämnas i form av
fiskberedningslån samt statlig lånegaranti.

Fiskberedningslån
utgår för sådan åtgärd inom fiskets berednings- och

s. 20 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:112 20

konservindustri
vilken väsentligt underlättar avsättningen av fisk eller förbättrar fiskarnas
möjligheter att köpa förnödenheter.

Lånet är amorteringsfritt under högst två år och
skall återbetalas inom 20 år från lyflningsdagen. Ränta utgår med 5 % om året
från lyftningsdagen. Räntefrihet fär dock medges under två är eller om särskilda
skäl föreligger tre år från lyftningsdagen.

Regeringen har möjlighet att medge befrielse från
återbetalningsskyldighet av fiskberedningslån med högst 15 % av lånebeloppet.
Förutsättningen för att sådan befrielse skall kunna ges är att åtgärden vartiU
lån beviljats är av avgörande betydelse för fortsatt fiske inom visst område
och inte kan väntas bli genomförd utan befrielse.

Lånegaranti kan lämnas för åtgärd som är avsedd att
höja effektiviteten inom berednings- och konservindustrin på fiskets område,
om åtgärden kan antas medföra förbättrade avsättningsmöjligheter för svenskt
fiske.

Lånegaranti får om särskilda skäl föreligger även
lämnas för lån till rörelsemedel.

3
Fiskerikommittén

3.1
Fiskets framtida förutsättningar

Mot bakgrund av de förändringar som under de
senaste åren har skett på fiskets område har fiskerikommittén inledningsvis
sökt bedöma det svenska fiskets framtida förutsättningar.

TiUgången på fisk och avkastningen i de fiskevatten
som beräknas komma att stå tUl det svenska fiskets förfogande i framtiden har på
kommitténs uppdrag kartlagts av fiskeristyrelsen.

För
de områden som beräknats komma att ingå i den svenska fiskezonen har således
den långsiktiga biologiska avkastningen av fisk uppskattats. Svenska fiskare
kommer också att få fiska i Norges och EG-ländernas zoner i Nordsjön. Avtalen
om fiskerättigheter i Nordsjön löper till utgången av år 1986 och förlängs
därefter med sex år i sänder om ingen uppsägning sker.

För
att kunna bedöma hur stor del av den biologiska avkastningen som kan stå till
förvärvsfiskets förfogande har fångsterna i det icke förvärvsmässiga fisket
uppskattats. I förutsättningarna för undersökningen har ingått att
fiskbestånden skaU utnyttjas så rationeUt att högsta möjliga varaktiga
avkastning kan erhåUas.

Sveriges
överenskommelse med EG innebär att Sveriges fångster i EG-zon i Nordsjön
ungefärligen skall motsvara värdet av EG-ländernas fångster i en svensk zon i
Skagerrak, Kattegatt och Östersjön minskat med värdet av Sveriges fångster i en
eventuell framtida EG-zon i de tre sistnämnda havsområdena.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:112 21

I den norska zonen i Nordsjön kommer fångsterna att
bestämmas med hänsyn till faktorer som beståndens situation och omfattningen av
det tidigare svenska fisket i området. Mot bakgrund av bl. a. fiskbeståndens
situation är det enligt kommittén inte sannolikt att någon väsentlig ökning av
fångsterna kommer att medges under de närmaste åren.

I Skagerrak har endast Norge inrättat ekonomisk
zon. TiU följd av en överenskommelse mellan Sverige, Norge och Danmark från år
1966 hävdar Norge inte sin exklusiva fiskerätt gentemot Sverige och Danmark i
Skagerrak. Fiskerätten i hela Skagerrak är härigenom säkrad till år 2002. Inom
ramen för 1966 års överenskommelse kan de tre länderna avtala om
fångstbegränsningar. I Kattegatt tillämpas gemensam svensk-dansk
fiskejurisdiktion.

Med hänsyn till angivna förhållanden och till att
beståndsutvecklingen särskilt i Skagerrak är beroende av vilka åtgärder
som vidtas i Nordsjön bör man enligt kommittén inte under de närmaste åren
räkna med ett större uttag än det nuvarande. Regleringen av fisket efter siU
och foderfisk, som framför allt har begränsat danskt fiske efter foderfisk, bör
på sikt väsentiigt öka de möjliga fångsterna i konsumtionsfisket.

I de vatten som kommer att omfattas av den
utvidgade svenska fiskezonen främst i Östersjön kommer Sverige att få ökade
fångslmöjlig-heter, men också ett ökat ansvar för vården av fiskbestånden.
Kommittén framhåUer att Sverige självfallet också måste tillåta att andra
länder får fortsätta sitt fiske i den svenska zonen, i den mån Sverige inte kan
utnyttja hela det möjUga fångstuttaget.

Kustfiskets
avkastning är i hög grad beroende av fångstuttagen i havsfisket.
Fiskeristyrelsen har uppskattat att de nuvarande fångsterna av andra arter än
siU, skarpsill och torsk i kustfisket uppgår tiU ca 21 000 ton, varav ca 7 000
ton i yrkesmässigt fiske och ca 14 000 ton i icke yrkesmässigt fiske. Under
föratsättning av oförändrat uttag i havsfisket räknar fiskeristyrelsen med att
uttagen i kustfisket kan ökas med ca 25 %.

Förutsättningarna
för dessa bedömningar är oförändrat fiskemönster och oförändrade insatser i
fråga om utsättning av odlade eller omplanterade fiskungar. Genom att
fiskemönstret ändras så att t. ex. fiske efter img icke lekmogen fisk i
möjUgaste ro.ån undviks, kan avkastningen av ett fiskbestånd i många fall ökas.

Kommittén
framhåller att flera viktiga fiskbestånd f. n. är hårt beskattade.
Fångstbegränsningar har införts eller Övervägs för att förhindra överfiskning
eUer för att återställa avkastningen hos redan överfiskade fiskbestånd. Om de
åtgärder som vidtagits för att återställa överbeskal-tade fiskbestånd ger
resultat, kan emellertid enligt kommitténs bedömning fångstmöjligheterna i Nordsjön,
Skagerrak och Kattegatt på längre

s. 22 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:112 22

sikt
komma att öka. Tillsammans med de ökade fångstmöjligheterna i Östersjön som
skapas genom fiskegränsutvidgningen, kan det därför enligt kommittén finnas
utrymme för en viss ökning av det svenska fiskets omfattning.

Kommittén betonar emeUertid starkt att en ökning av
fiskets omfattning bör tiUåtas endast om den kan ske inom ramen för en lönsam
och stabU avsättning av fångsterna.

Avsättningsmöjligheterna för det svenska fiskets
fångster i framtiden påverkas enligt kommittén av bl. a. följande faktorer.

Fiskets inriktning på oUka
fiskslag.

Fiskens förädlingsgrad när den
når konsumenten.

Konsumentpriserna på fisk i
förhåUande till priserna på andra livsmedel.

ExportmöjUgheterna.

Under perioden 19651975 har konsumtionen av färsk
fisk per person minskat med ca 3,5 % per år. Därvid har sillkonsumtionen
minskat med ca 2,5 % och konsumtionen av färsk torskfisk med ca 6 % per år.
Konsumtionen av färsk sill och färsk torskfisk utgörs tiU nära 100 % av
svenskfångad vara. Med nuvarande utvecklingstendenser skulle konsumtionen av
färsk sill och färsk torskfisk minska med ca 6 000 ton resp. 5 500 ton fram tiU
år 1985.

För annan färsk fisk än ovan nämnda fiskslag är
importen i allmänhet stor i förhåUande tiU den svenskfångade kvantiteten. Detta
gäUer t. ex. flatfisk och laxflsk. För dessa fiskslag bör en ökning av
avsättningen av svenskfångad fisk vara möjlig under förutsättning att det
svenska fisket kan konkurrera med importen i fråga om pris och kvalitet.

Fryst
filéad fisk består främst av olika torskfiskar. Importen svarar för ca 85 % av
den svenska försörjningen. Konsumtionen av frysta filéer ökade starkt under
1950- och 1960-talen. Under 1970-talet har konsumtionsökningen inte varit lika
stark som tidigare. Under senare år har nya färdiglagade fiskrätter, t. ex.
fiskpinnar, panerade fiskfiléer och fiskgra-tänger, introducerats på marknaden.
Dessa varor är filéer av främst torskfisk som ytterligare bearbetats.
Konsumtionen av färdiglagade fiskprodukter beräknas ha ökat med 5,5 % per år
under tiden 19651975. Med nuvarande utvecklingstakt skulle konsumtionen av
ifrågavarande varuslag öka från 13,9 milj. kg år 1975 tUl närmare 25 milj. kg
år 1985. Omräknat till hel färskvikt kan konsumtionsökningen under denna period
uppskattas till 15 000 å 20 000 ton torskfisk.

Konsumtionen
av siUkonserver har inte nämnvärt förändrats under tioårsperioden 19651975.
För år 1975 har konsumtionen beräknats till ca 1,9 kg per person eller totalt
15,3 milj. kg. I motsats till beredda fiskprodukter i allmänhet kan någon
ökning i avsättningen av siUkonserver i Sverige inte anses troUg med hänsyn tUl
hittiUsvarande utvecklingstendenser i konsumtionen. En ökad avsättning av
svenskfångad sill till kon-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:112 23

servindustrin
kräver således att svensk råvara kan ersätta den importerade som nu i stor
utsträckning används för beredning av sillkonserver.

Konsumtionen av saltad fisk främst sill minskar
f. n. i genomsnitt med ca 6,5 % per år. För beredda produkter av typen rökt
fisk, kaviar och fiskkonserver synes under 1970-talet en stabiUsering i konsumtionsnivån
ha uppnåtts.

Sammanfattningsvis gäller för beredda produkter
enligt kommittén att konsumtionen förväntas Öka. Ökningen ligger dock främst på
färdiglagade fiskrätter m. m. i huvudsak baserade på torsk- och flatfisk. Konsumtionen
av flertalet andra produkter har däremot stagnerat eUer i vissa fall t. o. m.
minskat och någon konsumtionsökning torde därför inte kunna förväntas.

Fångstkapaciteten hos ett fiskefartyg eUer en
fiskeflotta är enligt kommittén svår att entydigt bestämma. Kapaciteten beror
inte enbart på fartygets eller fartygens storlek och utrustning. Den är i
minst lika hög grad beroende av faktorer i omgivningen, t. ex. tillgången på
fisk, avståndet mellan fiskeplatser och landningshamn samt bestämmelser om hur
fisket får bedrivas. Vidare påverkas kapaciteten i hög grad av vUken fångstinriktning
fartyget eller fartygen har.

För att beräkna storleksordningen av det ekonomiska
utbyte som behövs för att fisket skall få täckning för sina totala kostnader
har kommittén ställt fiskeflottans totala kostnader i relation tiU värdet av
de möjliga fångsterna. Därigenom kan en översiktiig bedömning göras av fiskeflottans
kapacitetsförhållanden. Beräkningarna gör inte anspråk på absolut exakthet,
eftersom ett antal osäkerhetsfaktorer alltid finns i beräkningar som denna.
Materialet är dock enligt kommittén av sådan beskaffenhet att det kan tjäna
som underlag för de överväganden som är erforderliga från kommitténs
utgångspunkt.

Totalkostnaden för fiskeflottan och värdet av de
möjliga fångstuttagen under de närmaste åren framgår av följande uppställning.
(Värden i milj. kr. i 1975 års prisnivå.)

Fiskeflotta Total kostnad Möjlig fångst

Västerhavet 140 133

Östersjön 80 130

Summa 220 263

Kommittén framhåller att fångstroöjligheterna i
västerhavet således inte är helt tUlräckliga för den nuvarande fiskeflottan. I
Östersjön finns efter gränsutvidgning möjligheter att kompensera detta bortfaU.

Kommittén har mot denna bakgrund bedömt att de
fångst- och av-sättnmgsmöjligheter som beräknas föreligga under de närmaste
åren är tiUräckliga för att ge sysselsättning åt en fiskeflotta av den storlek
som Sverige f. n. har. Utan de ökade fångstmöjligheter som fiskegräns-

s. 24 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:112 24

utvidgningen
medför skulle emellertid enligt kommittén en mycket betydande överkapacitet
föreligga i den svenska fiskeflottan. Enligt kommittén krävs dock för att de
ökade fångstmöjligheterna skall kunna tas till vara ökad flexibUitet i fråga
om fångstinriktningen och en planering av fisket så att fisktillgångarna
utnyttjas på bästa möjliga sätt. Det är vidare enligt kommittén nödvändigt att
noggrant följa kapacitetsutvecklingen i fisket så att denna håller sig inom de
ramar som anges av fångst- och avsättningsmöjligheterna.

3.2
Målen för fiskeripolitiken

Fiskerikommittén har vid sina överväganden om
fiskeripolitikens framtida utformning utgått från att de som arbetar inom
fiskerinäringen skall ha en god försörjning och trygghet i tillvaron samtidigt
som konsumenterna erbjuds en bra vara till rimliga priser. Detta förutsätter att
man på bästa möjliga sätt kan ta tillvara och utnyttja de fångstmöjligheter
som står tUl förfogande.

Fångstmöjligheterna är avhängiga av såväl
beståndens storlek som tillgången på fiskevatten och fiskeflottans storlek och
effektivitet. Storleken av de framtida fångsterna i Nordsjön, Skagerrak och
Kattegatt liksom i viss utsträckning i Östersjön är enligt kommittén ytterligt
svåra att beräkna.

Vid beräkning av fångstvolymen på längre sikt, dvs.
efter år 1986, mäste hänsyn tas till risken för ändrade förutsättningar för det
svenska fisket i Nordsjön. Fiskerätten i hela Skagerrak är säkrad fram till år
2002.

Produktionsvolymen påverkas givetvis också av
möjligheten att sälja fångsterna till priser som täcker produktionskostnaderna.
Inom ramen för prisreglering och gränsskydd på fiskets område finns vissa
möjligheter att skydda den inhemska avsättningen från störningar av
tiUfäl-liga överskott i utlandet. Avsättningen till export är däremot beroende
av de internationella avsättningsförhållandena och möjligheterna till en lönsam
avsättning kan därför variera kraftigt från år till år.

Kommittén framhåller att en viktig förutsättning
för ett bärkraftigt svenskt fiske är att så god överensstämmelse som möjligt
råder mellan tillgång och efterfrågan på fisk. I fråga om mindre sill torde f.
n. en klar överproduktion föreligga, medan förhållandet är det motsatta i fråga
om torskfisk.

Fängststorleken bör enligt kommittén avvägas så att
vi får en produktion som ger oss den fisk vi behöver för färskkonsumtion, för
beredningsindustrin och för foderändamål samt för en lönsam export. Om en
sådan avvägning av produktionen kan åstadkommas att olönsamma överuttag
undviks, skapas förutsättningar för att bestånden skall räcka för ett också på
lång sikt uthålligt fiske.

Olika
åtgärder behöver dock sättas in för att utnyttja fiskeflottan på

s. 25 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:112 25

ett
rationellt sätt. Därigenom kan nuvarande brist- resp. överskotts-situation på
enstaka fiskslag undvikas. Ett effektivt utnyttjande av fiskeflottan för att
tiUgodose konsumenternas och industrins behov av fisk är enligt kommittén den
bästa garantin för en rimlig utkomst för fiskarna och lägsta möjliga priser för
konsumenterna.

Som ett komplement till det svenska fiskets
fångster kommer också i framtiden import av fisk och fiskprodukter att behövas.
Avvägningen mellan vilka kvantiteter av olika fiskslag som skall produceras
inom landet resp. importeras bör enligt kommittén göras med utgångspunkt i en
bedömning av den långsiktiga utvecklingen av importpriserna i förhållande till
kostnaderna för svenskfångad fisk av motsvarande slag. Tillfälliga variationer
i importprisnivån bör däremot inte föranleda en ändrad produktionsvolym inom landet.
Detla innebär att gränsskyddet på fiskvaruområdet bör ges en sådan utformning
att avsättningsförhållanden inom landet inte påverkas av pristryckande import
på grund av tiUfälliga överskott av fisk i andra länder eller tillfälligt
ändrade konkurrensförhållanden på den internationella marknaden.

Kommittén betonar vikten av att regionala och
sysselsättningsmässiga skäl beaktas vid bedömningar av omfattningen och
inriktningen av fisket. Sysselsättningen för den bofasta befolkningen i kust-
och skärgårdsområden där fisket är av stor omfattning och möjligheterna till
alternativ sysselsättning är små måste enUgt kommittén tryggas.

Kommittén
understryker särskilt att det är nödvändigt att den tillgängliga
fångstkapaciteten utnyttjas så effektivt som möjligt så att kostnadema för den
fisk som det svenska fisket producerar kan hållas så låga som möjUgt. Likaså
understryks också att det är ett samhällsekonomiskt välmotiverat krav att de
resurser som tas i anspråk för produktionen utnyttjas på bästa möjliga sätt.
Från fiskerinäringens synpunkt är effektivast möjliga produktionsförhållanden
en nödvändig förutsättning för en tillfredsställande konkurrensförmåga såväl på
den svenska marknaden som vid export. Då föreligger även de bästa förutsättningarna
för en tillfredsställande inkomstutveckling för näringens utövare.

Ett
effektivt utnyttjande av tiUgången på fisk och på fiskeflottans kapacitet är
enligt kommittén också viktiga förutsättningar för att skapa trygghet för dem
som arbetar inom fiskerinäringen. Den trygghet som gäller på arbetsmarknaden i
övrigt bör enligt kommittén också gäUa fiskets utövare.

Kommitténs
förslag tiU prissystem utgår från att en rimlig inkomst skall garanteras dem
som verkar inom fiskerinäringen. Priserna på fiskets produkter blir härvid
tillsammans med effektiviteten i näringen avgörande. Utgångspunkten för
prissättningen bÖr vara att de som arbetar inom fiskerinäringen skall ha en med
de inom andra näringar verksamma jämförbar inkomst.

s. 26 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:112 26

För att en sådan inkomst skaU kunna nås utan att
konsumenterna i oskälig utsträckning drabbas krävs enligt kommittén att
fiskerinäringen arbetar så rationellt som möjligt. Man bör eftersträva en
fiskproduktion som inte är större än vad som kan avsättas till priser som
täcker produktionskostnaderna.

Om inkomstutvecklingen inom fisket skall kunna
följas krävs ett kontinuerUgt statistiskt underlag.

Kommittén föreslår följande sammanfattande mål för
fiskeripolitiken.

Målet för fiskeripolitiken bör vara att skapa
föratsättningar för en effektiv och bärkraftig fiskerinäring som ger dem som
arbetar inom näringen god försörjning och trygghet i tiUvaron. Fångsternas
storlek bör inom de gränser som anges av tUlgången på fisk bestämmas av möjligheterna
till en lönsam och stabU avsättning samt med hänsyn till kravet på
sysselsättning i kust- och skärgårdsområden där fisket har stor
regionalekonomisk betydelse. Fisket skall bedrivas så rationellt och fångstema
tas om hand, beredas och distribueras så effektivt att de som är sysselsatta i
fiskerinäringen kan få en ekonomisk standard som är jämförbar med den som
erbjuds inom andra näringar, samtidigt som konsumenterna erbjuds en bra vara
tUl rimliga priser.

3.3
Fiskets omfattning och inriktning under de närmaste åren

Enligt de mål för fiskeripoUtiken som
fiskerikommittén har föreslagit bör fångsternas storlek, inom de gränser som
anges av tillgången på fisk, bestämmas av möjligheterna till en lönsam och
stabil avsättning.

Kommittén konstaterar att flertalet fiskslag för
den svenska marknaden f. n. inte produceras i tUlräcklig mängd av det svenska
fisket. Därför importeras betydande kvantiteter för att täcka behovet. Samtidigt
överstiger fångsterna av sill/strömming avsättningsmöjligheterna inom landet.
Betydande kvantiteter måste därför avlastas marknaden och exporteras, i vissa
fall till mycket låga priser. Överskott uppstår främst i fråga om
sill/strömming av mindre storlekssortering. Det råder således f. n. en
betydande obalans mellan produktionen av olika fiskslag i det svenska fisket
och avsättningsmöjligheterna på marknaden.

Kommittén har redovisat en undersökning av
fångstmöjligheterna i de fiskevatten som kommer att stå till det svenska
fiskets förfogande i framtiden. Av undersökningen framgår att fisktUlgången på
längre sikt inte behöver hindra en viss ökning av fiskets omfattning. Under de
närmaste åren är dock fångstmöjligheterna när det gäUer flera viktiga områden
och fiskslag starkt begränsade på grund av de senaste årens överfiskning främst
i Skagerrak, Kattegatt och Nordsjön. De fångstkvantiteter som tilldelats
Sverige för år 1977 innebär starkt minskade

s. 27 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:112 27

fångster
i förhållande tUl Sveriges traditionella nordsjöfiske. Sillfisket, som
traditionellt är det viktigaste fisket i Nordsjön, är sålunda f. n.
total-förbjudet.

Kommittén anför att möjligheter att öka det svenska
fisket under de närmaste åren endast finns i Östersjön. Eftersom totalfångsten
i Östersjön inte kan ökas måste ett ökat svenskt fiske innebära att andra
länders fiske i den svenska fiskezonen minskas. Hur stora fångster som andra
länder skall tillåtas att ta upp i den svenska fiskezonen i Östersjön kan
avgöras först sedan Sveriges behov av fångster i denna zon fastställts.
Utgångspunkten bör härvid enligt kommittén vara att, inom ramen för de
kvantiteter fisk som efterfrågas på den svenska marknaden för färskkonsumtion,
beredning och som fodermedelsråvara eller för export, så långt möjligt utnyttja
den svenska fiskeflottans produktionskapacitet. Olönsam överskottsproduktion
bör däremot enligt kommittén undvikas.

Kommittén har mot denna bakgrund angett de
förändringar av fiskets omfattning och inriktning som kommittén, med hänsyn
tUl den sannoUka utvecklingen av fångst- och avsättningsmöjligheterna för fisk
under de närmaste åren, har ansett nödvändiga för att uppnå en bättre balans
mellan fångster och avsättningsmöjligheter.

De fångstvolymer av bl. a. sill/strömming,
torskfisk och foderfisk som anges i det följande bör enligt kommitténs
bedömning kunna uppnås efter en tid av tre till fem år. Volymerna har
beräknats utifrån de bedömningar av fångst- och avsättningsmöjligheterna som nu
kan göras. Därför bör de angivna volymerna närmast ses som riktmärken för
fångsterna.

Torskfisk. En betydande del av efterfrågan på
torskfisk i Sverige tillgodoses genom import. Genom utvidgningen av den svenska
fiskezonen får Sverige väsentligt ökade möjligheter att fiska torsk i Östersjön.
Även i Skagerrak och Kattegatt bör fisket efter torskfisk kunna öka.

Kommittén framhåller att ett ökat torskfiske är
nödvändigt för att trygga sysselsättningen och lönsamheten i fisket. Mot
bakgmnd av den stora importen av torskfisk till Sverige bör det enligt
kommittén finnas avsättningsutrymme inom landet för ökade fångster av
torskfisk.

På
sydkusten och södra ostkusten bedrivs torskfisket f. n. praktiskt taget
uteslutande under månaderna januarimaj, då torsken står nära den svenska
kusten. Under hösten samlas torsken längre ut till havs bl. a. i ett område
söder om Gotland, där den fiskas bl. a. av fiskare från Bornholm. Det svenska
torskfisket i Östersjön under höstmånaderna är litet.

Den
torsk som fiskas i södra Östersjön används främst för beredning av färska och
frysta filéer. På sydkusten finns en väl utbyggd beredningskapacitet för
filéer vilken dock endast kan utnyttjas under

s. 28 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:112 28

torskfiskesäsongen,
dvs. i stort sett under första halvåret. Under andra halvåret kan
beredningskapaciteten inte utnyttjas på grund av brist på råvara.

Kommittén föreslår att torskfisket i Östersjön ökas
bl. a. genom att fiske och beredning av torsk också bedrivs under andra
halvåret. Även under första halvåret kan normalt ett ökat torskfiske bedrivas.
Ökningen bör genomföras successivt under de närmaste åren genom att vissa av
de fartyg som f. n. under andra halvåret fiskar sUl/ström-ming stimuleras att i
stäUet fiska torsk. Som riktmärke för produktionen av torsk i Östersjön anger
kommittén 25 000 ton per år, vilket innebär en ökning med 8 00010 000 ton.

Även i Kattegatt och Skagerrak bör ett ökat fiske
av torskfisk eftersträvas. Totalt bör eftersträvas en sammanlagd fångst av ca
37 000 ton torskfisk per år.

Sill/strömming. Fiskerikommittén framhåller att
betydande kvantiteter sill/strömming inte kan avsättas. Överskotten består
huvudsakligen av småfallen silL/strömming. Samtidigt kan fisket av slora
kvantiteter liten, icke lekmogen sill innebära betydande risker för de redan
överfiskade sillbestånden i Nordsjön, Skagerrak, Kattegatt och Östersjön. Om
fisket av småsill minskar innebär detta att fisket efter stor sill på några års
sikt kan öka. Efterfrågan på stor sill överstiger tillgången inom landet,
vilket bl. a. innebär att konservindustrin importerar betydande kvantiteter
sådan sill som råvara eller halvfabrikat.

Kommittén
föreslår en begränsad minskning av sill/strömmingsfisket i syfte att förhindra
dels överbeskattning av vissa sillbestånd, dels pristryckande överskott av
liten sill/strömming. Utgångspunkten bör enligt kommittén vara att inte större
kvantiteter av sUl förs i land än vad som kan avsättas inom landet eller på
export till priser som täcker produktionskostnaden. Minskningen bör genomföras
genom att ett antal fiskefartyg som f. n. bedriver sillfiske i Östersjön under
andra halvåret i stället stimuleras att fiska torsk. I den mån tillgången på
stor sill i Skagerrak och Kattegatt är otUlräcklig bör enligt kommittén även
sillfiskare från dessa områden stimuleras att fiska torskfisk. Vid begränsningen
av sillfångsterna bör emellertid hänsyn tas till att sill/ strömmingsfisket i
vissa områden har mycket stor betydelse för sysselsättningen i fisket och att
några altemativa fiskarter inte finns i dessa områden. Detta gäller i första
hand mellersta och norra ostkusten. I dessa områden kan fisket efter strömming
enligt kommittén sannolikt inte minskas.

För
den svenska marknaden (färskkonsumtion och beredning) torde enligt
fiskerikommittén 32 00035 000 ton sUl/strömming per år behövas. Härtill
kommer ca 27 000 ton som normalt direktlandas i utländska hamnar och ca 10 000
ton för kommersiell export.

Med
hänsyn till nuvarande fångst- och avsättningsförhållanden för

s. 29 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:112 29

sill
föreslår kommittén att den årliga fångsten av sill/strömming av mindre
slorlekssortering minskas med 10 00012 000 ton. Som riktmärke för
sill/strömmingsfisket bör enligt kommittén under de närmaste åren, då
tillgången på stor sill är begränsad, gälla en fångst av ca 70 000 lon per år.
När tillgången på stor sill ökar, som en följd av de nu vidtagna
fångstbegränsningarna, bör fångsterna åter kunna ökas.

Foderfisk. Det svenska jordbruket förbrukar åriigen
70 00080 000 ton fiskmjöl som fodermedel. Över 80 % av fiskmjölsbehovet
tiUgodoses genom import. Den svenska förbrukningen av fiskmjöl motsvarar 350
000400 000 ton foderflsk.

Enligt kommittén är en viss ökning av fisket efter
foderfisk nödvändig för att bereda sysselsättning för de fiskare och fartyg
som fått sys-selsättningssvårigheler genom begränsningarna av siUfisket i
Nordsjön, Skagerrak och Kattegatt. Kommittén har emellertid starkt betonat att
fisket måste ske under sträng kontroll och i första hand med inriktning på sädana
arter som inte kan avsättas som direkt människoföda.

Kommittén anger som riktmärke för omfattningen av
fisket efter foderfisk 80 00090 000 ton per år.

Räka. Fångsterna av kokräka har minskat sedan
början av 1970-talet och är nu ca 1 100 ton/år. Fångsterna av råräka ökade
starkt under de två första åren av 1970-talet för att år 1972 halveras. Efter
år 1972 har råräkfångsterna åter ökat och var år 1976 t. o. m. större än fångsterna
av kokräka. Det sammanlagda fångstvärdet av kok- och råräka har under åren
19701976 varierat mellan 20 och 23 milj. kr.

Det svenska fiskets fångster av räka beräknas
motsvara endast ca 10 % av avsättningen av räkor och räkprodukter på den
svenska marknaden. Importen av kokt räka med skal (färsk och fryst) beräknas
år 1976 ha uppgått till ca 7 400 ton.

Härutöver
importeras betydande kvantiteter färdiga räkprodukter.

Kommittén
anför att bestånden av nordhavsräka beskattas på ett sätt som inger farhågor
för beståndens framlid. Den största delen av antalet fångade räkor är ung räka
som inte deltagit i fortplantningen. De kvantiteter räkungar som fångas som
bifångst vid räkfisket, i genomsnitt 300 per 1 000 råräkor, förs inte i land
utan kastas överbord och dör. Genom att öka maskstorleken i räktrålarna kan
fångsterna av råräka och räkungar minskas, medan fångsterna av större och
värdefuUare kokräka kan ökas.

Kommittén föreslår att Sverige tar initiativ till
förhandlingar med berörda länder om en reglering av räkfisket.

Laxfisk
och ål. Fisket efter laxfisk och ål har stor betydelse för kustfisket och för
fisket i insjöarna. Lax fiskas dessutom till havs i Östersjön. Några
avsättningsproblem föreligger inte för ål och lax. I Östersjön fiskas f. n.
totalt ca 3 000 ton lax per år. Av denna fångst tar Sverige ca 600 ton eUer 20 %.
Av all laxsmolt som produceras i öster-

s. 30 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:112 30

sjöområdet,
såväl naturlig som odlad, svarar Sverige för ca 10%.

Fångstema av ål i Östersjön har minskat från 1
5002 000 ton/år under 1940- och 1950-talen till ca 800 ton under år 1974. En
uppgång skedde dock under år 1975 tiU ca 1 400 ton. År 1976 minskade dock
fångsten åter till ca 650 ton. De minskade fångstema har uppgetts bero på att
bestånden har minskat och inte på minskad fiskeansträngning.

Kommittén anför att goda möjligheter föreligger att
öka fångsterna av ål och laxfisk i Östersjön genom utsättning av fiskungar.

Kommittén föreslår olika finansieUa åtgärder för
att främja utsättning av lax och ål i kustvatten och insjöar.

De fångstmängder som kommittén har angett som
riktmärken för produktionen av olika fiskslag bör enligt kommittén kunna uppnås
på tre till fem års sikt. Det är enUgt kommittén emellertid uppenbart att
förutsättningarna såväl i fråga om fångstmöjligheter som i fråga om avsättningsmöjligheter
kan ändras under en ganska kort tidsperiod. Kommittén har särskilt pekat på
att utvecklingen av vissa viktiga fiskbestånd f. n. är utomordentligt
svårbedömd. Detta gäller t. ex. sUlbe-stånden i Nordsjön, Skagerrak och
Kattegatt.

Mot bakgrund härav anser kommittén att en
fortlöpande planering av fiskets omfattning och inriktning är nödvändig för att
de fiskresurser som står till det svenska fiskets förfogande skall kunna
utnyttjas på bästa sätt samtidigt som fiskeflottans kapacitet utnyttjas så
rationellt som möjligt.

Kommittén föreslår att den fortlöpande planeringen
sker i två oUka tidsperspektiv i form av dels en årlig produktionsplan, dels en
rullande plan för fisket under de närmaste tre till fem åren. Utgångspunkten
för planeringsarbetet bör enligt kommittén vara de resurser av olika slags fisk
som kan beräknas stå tiU förfogande för fisket under planeringsperioden.
Vidare bör avsättningsmöjligheterna för olika fiskslag under planeringsperioden
så långt möjligt bedömas.

3.4
Licensiering av yrkesfiske

Fiskerikommittén framhåller att fångsttekniken inom
fisket har utvecklats snabbt under senare år och att fisket härigenom har
kunnat bedrivas på ett tekniskt mer effektivt sätt. Följden härav har bUvit
överfiskning av värdefulla fiskbestånd, vUket i sin tur lett tiU olika beslut
om begränsning av fångsterna.

Enligt kommittén kommer med all sannoUkhet alla
viktigare fiskarter i havet att vara föremål för fångstbegränsning antingen
genom internationeUa överenskommelser eller beslut av kuststat. Det förhåUandet
att allt väsentligt fiske i framtiden torde komma att vara reglerat ställer
mycket stora krav på planering av fiskets omfattning

s. 31 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:112 31

och
inriktning. För att fisket skall kunna bedrivas rationellt och fiskeflottan
utnyttjas så effektivt som möjligt krävs att fiskeflottans totala
fångstkapacitet är väl anpassad tiU den önskvärda produktionsvolymen inom
fisket. Den planering som erfordras bör åvila samhället i samarbete med näringen
i dess helhet.

Även inom kustfisket och insjöfisket är tillgången
på fisk och fångstmöjligheternas utveclding i många områden svåra att
överblicka för en enskUd fiskare som viU etablera sig i näringen.

Kommittén framhåller vidare att fömtsättningen för
att de stödåtgärder som kommittén föreslår skall få avsedd effekt är att man
på ett administrativt enkelt sätt kan avgränsa det yrkesmässiga fiske som
skall få del av stödet från andra former av fiske, t. ex. fritids- och husbehovsfiske.

Mot denna bakgrund föreslår kommittén ett system
med särskild licens förvärvsfisketillstånd för förvärvsmässigt fiske.

Kommittén föreslår två former av licens. För fiske
med fiskefartyg som enUgt sjölagen (1891: 35 s. 1) är skepp, dvs. har en
största längd av minst tolv meter och en största bredd av minst fyra meter
föreslås att licensen skall avse själva fartyget och sökas av befälhavare, eUer
om sådan inte är utsedd, av ägaren till fartyget. För övrigt förvärvsmässigt
fiske föreslås att tillståndet skall vara personligt och sökas av var och en
som viU utöva sådant fiske.

Kommittén anser att individueU licens bör beviljas
alla som i dag bedriver yrkesmässigt fiske när systemet införs. Som kriterier
på yrkesmässigt fiske bör härvid gälla att vederbörande under den senaste tolvmånadersperioden
har bedrivit fiske under minst sex månader och av detta fiske kan redovisa en
bruttointäkt av minst det belopp som är gränsen för redovisning av
mervärdeskatt, dvs. f. n. 10 000 kr. samt vara registrerad som redovisningsskyldig
för sådan skatt.

Den som vid tidpunkten för licensprövningen är
heltidssysselsatt i annat yrke än fiske bör enligt kommittén endast om
särskilda skäl föreligger kunna få licens.

Om särskilda skäl föreligger bör Ucens kimna
beviljas sökande som inte uppfyller de angivna kriterierna. Möjligheten tiU
undantag är nödvändig för att hänsyn skaU kunna tas till lokala förhållanden.

I fråga om sådan licens som avser fiskefartyg bör
eiUigt kommittén vid systemets införande tillstånd kunna beviljas för svenskt
fiskeskepp som under den senaste tolvmånadersperioden har använts tiU fiske
under minst sex månader. Fisket med fartyget bör härvid ha inbringat lägst det
belopp som är gränsen för redovisning av mervärdeskatt. Fiskeföretaget bör
vidare vara registrerat som skattskyldigt för sådan skatt. Om särskilda skäl
föreligger bör emeUertid Ucens även kunna beviljas för fiskeskepp som inte
uppfyUer dessa kriterier.

Det
antal licenser som kan beviljas vid den fortlöpande tillämpningen

s. 32 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:112 32

av
systemet bör enligt förslaget beräknas i särskild ordning. Hänsyn bör härvid
tas tiU fiskbeståndens storlek samt avsättningsmöjligheterna.

Samtliga Ucenser bör omprövas med jämna mellanrum.
Det bör därvid undersökas om licensinnehavaren fortfarande är att anse som förvärvsfiskare.
I den mån licensinnehavaren inte längre ägnar sig åt fiske i sådan omfattning
att han uppfyller kraven för licens bor denna kunna dras in.

Innehav av licens bör enUgt kommittén vara en
förutsättning för att få del av de stödåtgärder som utgår tUl fisket. För vissa
former av statligt stöd tiU fisket, t. ex. rationaliseringsstöd, krävs förutom
licens även en prövning av förutsättningarna i det enskilda fallet för att stöd
skall kunna utgå. Den som inte har licens bör således inte kunna få del av
sådant statligt stöd som avser yrkesmässigt fiske.

Kommittén anför att innehav av licens bör berättiga
tUl fiske med alla tillåtna fiskeredskap. Frågan om vilka fiskeredskap som
skall få användas av fiskare utan Ucens behandlas av 1973 års fiskevattensutredning.

Licens bör enligt kommittén vara förenad med
skyldighet att lämna uppgift om fångster samt fartygs- och redskapsinnehav m.
m. i sådan omfattning att den fiskeriuiventering som f. n. vart tredje år
genomförs av SCB och fiskenämnderna blir överflödig.

Kommittén föreslår att licens för fiske med
fiskeskepp skall prövas av fiskeristyrelsen, medan individuell licens skall
prövas av fiskenämnden i det län där sökanden är bosatt.

I den mån någon ledamot i fiskenämnden anmäler
skiljaktig mening i beslut rörande tUlstånd bör enligt kommittén frågan
hänskjutas till fiskeristyrelsen. När fråga om Ucens behandlas i fiskenämnden
bör nämnden förstärkas med ytterligare en företrädare för yrkesfisket. I
fiskeristyrelsen bör Ucensfrågor handläggas av en särskUd licensdelegation. I
delegationen bör styrelsens chef vara ordförande. I övrigt bör ingå
representanter för statens jordbruksnämnd och Sveriges fiskares riksförbund.

3.5
Fiskets rationaUsering

3.5.1
Utgångspunkter

Enligt fiskerikommittén är det från såväl näringens
som konsumenternas synpunkt nödvändigt att genom olika åtgärder skapa en
effektiv fiskerinäring. En fortlöpande effektivisering av fisket i takt med den
tekniska utvecklingen och rationaliseringen i andra länders fiske är nödvändig
om det svenska fisket skall kunna bevara och stärka sin konkurrensförmåga.

Det är enligt kommittén självfaUet i första hand de
enskilda företagarnas sak att ta initiativ till åtgärder i syfte att
effektivisera sina

s. 33 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:112 33

företag.
I en fiskerinäring som uppfyller kravet på hög effektivitet och som har en
tillfredsställande lönsamhet borde, framhåller kommittén, sådana åtgärder i
princip finansieras av företagen själva. I nuvarande läge kan dock inte
näringen själv klara den erforderliga kapitalförsörjningen tiU
investeringarna, varför ett fortsatt statligt stöd behövs.

Bedömningen av stödåtgärderna måste sättas in i
sitt samhällsekonomiska och regionalpolitiska sammanhang. Bl. a. måste
tillgången på fisk och fiskeflottans totala fångstkapacitet noga beaktas.

Den fortsatta rationaliseringsverksamheten bör
enligt kommittén inriktas såväl på åtgärder för att anpassa fångstkapaciteten
till fångst- och avsättningsmöjligheterna för olika fiskslag som på förnyelse
och förbättring av den befintiiga fiskeflottan. En möjlighet för fisket att
uppnå högre effektivitet är enligt kommittén att styra över fångstkapacitet
från fiskslag där överproduktion förekommer till fiskslag där bristsituation
råder.

För att fisket på längre sikt skall kunna bestå som
näring är det enligt kommittén även nödvändigt att fiskeflottan successivt
förnyas. En sådan förnyelse bör i princip också innebära en viss
rationalisering, eftersom nya fartyg är effektivare än äldre.

Kommittén anför vidare att äldre fartyg kan göras
effektivare och deras fångstkapacitet ökas genom att de exempelvis förses med
starkare motorer, som ger ökad dragförmåga vid training. Andra åtgärder som kan
medverka till en effektivisering av den befintliga fiskeflottan är att utrusta
fartyg med arbetsbesparande utrustning som gör det möjligt att öka den
effektiva fisketiden.

Enligt kommitténs mening bör det statliga stödet
inriktas på att möjliggöra nyetablering, modernisering och strukturomvandling
samt därutöver på forskning, utveckling och rådgivning.

J.5.2
Villkor för statligt rationaliseringsstöd

Det statliga rationaliseringsstödet bör enligt
kommittén som regel utgå endast tUl företag som kan bedömas ha fömtsättningar
att klara sig i framtiden och ge sina utövare tryggad utkomst. För att ett företag
skall bedömas uppfylla detta villkor måste företaget på sikt kunna uppnå en
sådan lönsamhet att de i fisket heltidssysselsatta såväl på kort som lång sikt
kan få en tillfredsställande manslott samtidigt som medel för framtida
erforderliga rationaliseringar skapas.

Därutöver bör stöd kunna utgå till företag som utan
att fullt ut uppfylla ovan angivna krav ändå bedöms kurma erbjuda rimliga villkor.
Avgörande för om stöd skall ges eller inte bör bl. a. vara övriga
sysselsättningsmöjligheter i området.

För
att avgöra om nödvändig lönsamhet kan uppnås och tUlfredsställande manslott
tas ut fordras en lönsamhets- och Ukviditetsbedöm-ning. 3 Riksdagett
1977/78.1 saml Nr 112

s. 34 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:112 34

Kommittén framhåller att en bedömning av
förutsätlningarna för investeringen blir särskilt viktig vid nyetablering. För
att ett nybildat fiskeföretag skall få statligt stöd till investeringen bör
krävas att tUlgången på fisk av det eller de slag som företaget avser att fiska
finns i tillräcklig mängd i de vatten där fartyget är avsett att användas. Även
avsättningsmöjligheterna bör självfallet beaktas. Föratsättningsbedömningen
bör i princip avse den tid som företaget kan förväntas bestå, dvs. som regel
fartygets beräknade ekonomiska livslängd. Självfallet kan föratsättningar för
en etablering skapas genom att äldre fiskeföretag avvecklas. Förutsättningsbedömningen
bör normalt kunna samordnas med licensprövningen.

Även i fråga om ett bestående fiskeföretag måste en
föratsättnings-bedömning göras innan statligt stöd lämnas. Innebär den
tiUtänkta investeringen att företagets fångstkapacitet ökas är det angeläget
att de biologiska och marknadsmässiga förutsättningarna för detta prövas. Även
om investeringen inte innebär kapacitetsökning är det angeläget att klarlägga
om företaget har möjligheter att bestå på sikt och utvecklas till ett
effektivt företag eller om den fångstkapacitet som fartyget representerar i
stället bör överföras till ett annat fiskeföretag som bedöms ha bättre
möjligheter att utvecklas.

För att komma i fråga för statligt stöd bör
sökande, för att åtgärden skall kunna genomföras, vara i behov av statligt
stöd.

Statligt stöd för förvärv av fiskefartyg bör enligt
kommittén avse högst kostnaden för förvärvet. KöpeskiUingen för fartyget bör
för att statligt stöd skall kunna utgå vara skälig med hänsyn tUl den
avkastning som kan förväntas från fiske med fartyget.

Statligt stöd för andra åtgärder, t. ex. ombyggnad
av fartyg eller investering i utrustning eller redskap, bör avse högst
kostnaden för åtgärden.

Det statliga stödet bör kunna minskas om delta är
motiverat med hänsyn till sökandens ekonomiska ställning och möjligheter att
själv på rimliga villkor finansiera ett fartygsförvärv eller annan åtgärd.

För statligt lån eller lån med statlig garanti
skall ställas tillfredsställande säkerhet. Kravet på säkerhet bör dock kunna
efterges om särskilda skäl föreligger.

3.5.3
Rationaliseringsslödets utformning

Kommittén framhåller att en betydande
kapitallillgång numera krävs för investeringar i fisket. Enligt kommittén bör
rationaliseringsstöd lämnas till förvärv av fiskefartyg endera i samband med
nyetablering eller för att rationalisera driften i ett bestående fiskeföretag.
Vidare bör stöd utgå tUl större ombyggnad av fiskefartyg, motorbyte eUer annan
liknande åtgärd som gör fartyget mer rationellt.

För
utrustning av fartyget i samband med förvärv av fartyg eUer

s. 35 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:112 35

större
ombyggnad bör stöd utgå liksom för utrustning eller redskap som behövs för
övergång till annat fiske.

Slutligen föreslås att stöd skall kunna lämnas till
fiskodling och utsättning av fisk samt till utveckling av fiskeredskap.

Kommittén föreslår att rationaliseringsstöd bör
utgå i form av statsbidrag, fiskerilån och/eller statlig lånegaranti.

Statsbidrag. Statsbidrag bör utgå i samband med
nybyggnad av fiskefartyg. Om särskilda skäl föreligger bör statsbidrag även
utgå vid byte av fartyg om bytet leder till modernisering av flottan. Bidraget
bör utgå med högst 10 % av godkänd kostnad för fartyget, dock med högst 100
000 kr. Statsbidrag bör också kunna utgå till fiskodling och utsättning av
fisk med högst 25 % av godkänd kostnad, dock högst 50 000 kr.

Statsbidrag bör inte lämnas om sökanden själv eller
tillsammans med familjemedlem har likvida medel eller inkomst av sådan storlek
att statsbidrag inte kan anses motiverat. Statsbidrag bör lämnas som avskrivningslån.

Fiskerilån. Fiskerilån bör lämnas med högst 1 milj.
kr till ett och samma företag. Om statsbidrag har utgått till företaget bör
fiskerUånet minskas med bidragsbeloppet.

Lånets återbetalningstid bör anpassas tiU den
ekonomiska varaktighetstiden för fartyget eller den utrustning som lånet
avser. Det bör ankomma på fiskeristyrelsen att bestämma amorteringstid.

Fiskerilån bör som hittills vara räntefritt under
de två första åren. Räntan bör därefter löpa med en räntesats som motsvarar två
tredjedelar av statens normalränta.

För fiskerilån bör ställas tillfredsställande
säkerhet. Kan den som söker fiskerilån inte ställa säkerhet bör lån ändå få
beviljas, om det med hänsyn till låntagarens eller företagets förhållanden bedöms
kunna ske utan oskälig risk.

Statlig lånegaranti. StatUg lånegaranti bör förutom
för de ändamål som angetts i det föregående även kunna lämnas för lån tUl
driftskapital.

För
lån för vilket garanti beviljas bör ställas tillfredsställande säkerhet. Kan
den som söker garanti inte ställa säkerhet bör garanti ändå kunna beviljas om
det med hänsyn till låntagarens eller företagets förhållanden bedöms kunna ske
utan oskälig risk. Lånegaranti bör ställas endast för lån i bankaktiebolag,
sparbank, hypoteksförening eUer föreningsbank eller arman kreditinrättning,
som den garantibeviljande myndigheten godkänner som långivare.

Lånegaranti
bör kunna lämnas för driftslän också till belopp som erfordras för att
bestrida nödvändiga driftsutgifter för att få i gång fisket efter förvärv av
fiskefartyg eller annan mera omfattande investering. Storleken av driftslån bör
avvägas bl. a. med hänsyn till att sökandens

s. 36 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:112 36

eget
kapital i första hand bör användas till drift- och rörelsekapital och att
möjligheterna utnyttjas till en sund finansiering av företaget.

Det bör ankomma på fiskeristyrelsen att bestämma om
amorteringstid också för lån med statlig lånegaranti.

Särskilt rationaliseringsstöd. Ett särskilt
rationaliseringsstöd bör enligt fiskerikommittén kunna utgå i kust- och
skärgårdsområden eller vid insjöar, där fisket har särsidld betydelse som
försörjningsunderlag för en bofast befolkning och där alternativa
sysselsättningsmöjligheter inom rimligt pendlingsavstånd saknas.

Sådant särskilt rationaliseringsstöd bör lämnas som
statsbidrag i form av avskrivningslån för samma ändamål som ordinarie
rationaliserings-stöd. Stöd bör utgå med högst 50 % av det bidragsberättigade
investeringsbeloppet. Statsbidraget bör dock inte överstiga 100 000 kr.
Bidraget bör efter särskild prövning kunna lämnas också till annan investering
än till nybygge eller byte till modernare fartyg.

Övriga frågor. Kommittén framhåller vidare att det
finns skäl att stimulera företag som är inriktade på visst fiske att övergå
tUl annat fiske. Som exempel har kommittén angett att ett företag, vars fiske
huvudsakligen är inriktat på sill, bör stimuleras att övergå till fiske efter
torsk, kolja, vitiing m. fl. fiskslag som normalt anses som
"bristfiskar", dvs. där efterfrågan överstiger utbudet inom landet.
För att ett fiskeföretag skaU kunna ändra sin fångstinriktning krävs ofta vissa
investeringar. I vissa fall är det nödvändigt att fiskeföretaget byter fartyg,
i andra fall räcker det med att komplettera redskap och utrustning.

För att främja en önskvärd inriktning på fisket
föreslår kommittén särskilt stöd till fiskeföretag som vill byta
fångstimiktning på ett sätt som leder till ett bättre utnyttjande av bestånden
och flottan.

Stödet bör utgå som statsbidrag i form av
avskrivningslån upp tiU 50 % av kostnaderna för de investeringar som föranleds
av den ändrade fångstinriktningen, dock högst 100 000 kr. För återstoden av investeringen
bör fiskerilån kunna lämnas enUgt tidigare redovisade regler. En förutsättning
för stödet bör vara att företaget uppfyller angivna lönsamhets- och
likviditetskriterier.

Kommittén
konstaterar också att fiskeflottan har en hög medelålder. Särskilt gäller detta
de mindre och medelstora fartygen. Av 216 fiskefartyg i Göteborgs och Bohus
län i storleksklassen 1075 bruttoton är inte mindre än 129 eller nära 60 % av
antalet fartyg byggda före år 1940. På sydkusten är 40 % av fartygen i samma
storleksklass byggda före år 1940. Även på ostkusten är många fartyg gamla.
Särskilt påfallande är enligt konmiitlén att endast ett litet antal mycket
stora fartyg byggts sedan mitten av 1960-talet. Många äldre fiskefartyg har
moderniserats och är effektiva och rationella fartyg.

För
att fisket på sikt skaU kunna bestå som näring krävs enligt kommittén att
fiskeflottan successivt förnyas. Enligt kommittén bör den

s. 37 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:112 37

utformning
av rationaliseringsstödet som den har föreslagit kunna bidra till detta.
Kommittén pekar också på ytterligare åtgärder som bör kunna vidtas för att
förbilliga och påskynda en förnyelse av flottan.

En
medelstor trålare kostar f. n. ca 4 milj. kr. Enligt kommittén bör kostnadema
för att bygga fiskefartyg kunna minskas om fartygen byggs i längre serier.
Under senare år har knappast något fiskefartyg, bortsett från mindre
fiskebåtar, byggts på svenska varv. Mot bakgrund härav och av de
sysselsättningssvårigheter som råder inom varvsindustrin föreslår kommittén
att fiskeristyrelsen och styrelsen för teknisk utveckling får i uppdrag att i
samarbete med Sveriges fiskares riksförbund och svenska varv utveckla
fiskefartyg som är lämpade för fiske i svenska fiskevatten, och som kan
tiUverkas i längre serier och till rimliga kostnader vid svenskt varv.

Kommittén
föreslår vidare att en plan för fiskeflottans förnyelse upprättas i samråd
mellan fiskeristyrelsen och Sveriges fiskares riksförbund. Planen bör vara
vägledande för tiUämpningen av rationaliseringsstödet i detta avseende. Planen
bör utgå från att de fartyg som är byggda före år 1940 ersätts före år 1990.

Fiskerikommittén beräknar att en årUg fiskerUåneram
av 25 milj. kr. behövs för det rationaliseringsprogram kommittén förordar.
Häratöver beräknar kommittén 5 milj. kr. per år till statsbidrag i de olika
former kommittén har föreslagit. För lånegarantier beräknar kommittén den
nuvarande ramen på 20 milj. kr. som tUlräcklig.

3.6
Prisreglering och gränsskydd

5.6.7
Utgångspunkter

Kommittén anför att fångster och
avsättningsförhållanden även i framtiden kommer att variera så att
förstahandspriserna på fisk inom landet behöver stödjas genom prisreglering och
gränsskydd. Dessa stödåtgärder bör ses som medel att nå de av kommittén
föreslagna målen för fiskeripolitiken.

Ett
av huvudsyftena med prisregleringen på fisk är enligt kommittén att skapa
sådana lönsamhetsförhållanden för fisket att inkomstmålet kan nås. Inkomstmålet
enligt kommitténs förslag innebär att de som är verksamma inom fiskerinäringen
skall kunna få en ekonomisk standard som är jämförbar med den som erbjuds inom
andra näringar. Enligt kommitténs uppfattning bör dock inte en automatisk
inkomstföljsamhet för fisket i förhåUande till någon bestämd grupp i samhället
tillämpas. I stället bör övervägandena bygga på en allsidig bedömning av
inkomstförhållandena inom näringen. Föratom inkomstutvecklingen för näringen
som helhet, måste även inkomstfördelningen mellan olika grupper av fiskare
beaktas.

I
en prisreglering som syftar till att påverka inkomstema i fisket

s. 38 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:112 38

krävs
ett beslutsunderlag i form av statistik över inkomst- och kostnadsutvecklingen
inom fisket. För att ett tillfredsställande beslutsunderlag skall erhållas
krävs vissa förbättringar och kompletteringar i de deklarationsundersökningar
för fiskare som f. n. görs varje år av SCB.

Enligt kommittén varierar såväl inkomstnivån som
inkomstutvecklingen kraftigt mellan olika grupper av fiskare. Inkomstnivån,
sådan den framkommer i deklarationsundersökningen, är fortfarande låg för slora
grapper av fiskare trots att yrkesfiskarnas taxerade inkomster under perioden
19701975 steg med i genomsnitt 14 % per år.

Enligt kommittén är det såväl från det allmännas
som från fiskets synpunkt viktigt att fiskets produktionsvolym anpassas till
avsättnings-möjUgheterna för olika fiskslag på den inhemska marknaden och vid
export.

Prisregleringen bör därför enligt kommittén
utformas så att den stimulerar fisket alt i ökad utsträckning producera de
fiskslag där efterfrågan på främst den inhemska marknaden är större än
utbudet, medan fångsterna av de fiskslag som normalt ger stora överskott bör
begränsas.

En självklar utgångspunkt för prisregleringens och
gränsskyddets utformning är enligt kommittén att konsumentpriserna på fisk
skall hållas på en i förhållande till andra livsmedel rimlig nivå. Att
konsumentpriserna inte är högre än nödvändigt ligger också i fiskerinäringens
eget intresse, eftersom i förhållande till andra livsmedel höga konsumentpriser
på fisk kan leda till minskad konsumtion och därmed tUl minskat
avsättningsutrymme för näringens produkter.

Av särskild betydelse i detla sammanhang är hur
prisstödet på jord-bmksområdet är utformat och vilken prisnivå som tillämpas på
sub-stituerbara jordbmksprodukter. Vid avsättningen inom landet konkurrerar
fiskets produkter nämUgen med andra livsmedel, vilkas prisbildning bestäms
inom ramen för jordbmksprisregleringen. Fram till början av 1970-talet avvägdes
priserna inom jordbraksprisregleringens ram med hänsyn till överväganden om bl.
a. jordbrukarnas inkomstutveckling i förhållande till andra
befolkningsgruppers. Under senare år lämnas med utgångspunkt i samma avvägning
stödet till jordbruket i betydande utsträckning även i form av direkta
pristillägg. Detta innebär att konsumentpriserna på vissa jordbruksprodukter
på den inhemska marknaden blir lägre än om jordbrukets inkomstkrav helt skulle
tUlgodoses genom höjda konsumentpriser. Så länge detta förhållande råder är det
enligt kommitténs uppfattning inte möjligt att genom marknadsreglerande åtgärder
och gränsskydd höja priset på fisk till den nivå som skulle erfordras för att
nå den för fisket tidigare angivna önskvärda inkomsten. Även från
konsumentsynpunkt är en sådan utformnmg av prisregleringen på fisk enligt
kommitténs mening olämpUg. Om den i så fall eftersträvade prisnivån på
svenskfångad fisk skall kunna upprätthållas

s. 39 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:112 39

krävs
nämligen att även priserna på importerad fisk höjs till motsvarande nivå.
Eftersom svenskfångad fisk endast utgör ca en tredjedel av den fisk som
konsumeras inom landet skulle detta uppenbarligen vara mycket oförmånligt för
konsumenterna.

Prisstödet till fisket bör därför enligt kommittén
i stället lämnas genom pristillägg på den inhemska produktionen i den mån de i
det följande föreslagna normpriserna inte uppnås på marknaden.

De
åtgärder som kan vidtas inom ramen för prisregleringen på fisk är dock enligt
kommittén inte tillräckliga för att främja låga konsumentpriser på fisk.
Förstahandspriserna utgör nämligen endast en liten del av priset i
konsumentledet. Från såväl näringens som konsumenternas synpunkt är en
fortgående effektivisering av såväl fisket som distributionen av fisk nödvändig.

Prisregleringens utformning påverkar även
råvarukostnaderna för den industri som vidareförädlar fiskets produkter.
Fiskberedningsindustrin har stor betydelse för avsättningen av fisk. Genom sin
starka koncentration till Göteborgs och Bohus, Kristianstads och Blekinge län
har denna industri också stor betydelse för sysselsättningssvaga regioner. Mot
denna bakgrund har fiskerikommittén ansett att prisreglering och gränsskydd
bör utformas så att den svenska fiskberedningsindustrins avsättningsmöjligheter
inle försvåras.

3.6.2
Prisregleringens utformning

Utgångspunkter. Kommittén anför att de nuvarande
formerna för prisreglering på fisk innebär att en lägsta prisnivå upprätthålls
på den svenska marknaden för färskkonsumtion och beredning. För de flesta
fiskslag som omfattas av regleringen bestäms prisema på den svenska marknaden i
hög grad av det internationella marknadsläget. För att främja avsättningen av
fisk och på bästa sätt tUlvarata marknadens efterfrågan måste minimi- och
garantiprisema anpassas till utvecklingen av marknadsprisema för ifrågavarande
fiskslag. Vid en internationell pris-uppgång kan minimipriserna som regel höjas
och fisket således få ökade inkomster. När fiskprisema på den internationeUa
marknaden sjunker måste, om avsättningen av fisk skall kunna bibehållas,
minimipriserna i princip sänkas, vilket leder till minskade inkomster för
fisket. I praktiken kan emellertid en nedgång i priserna för fisk som förs i
land i Sverige i viss utsträckning motverkas av prisregleringsåtgärder. Möjligheterna
att upprätthålla i förhållande till marknadsprisnivån höga minimipriser
begränsas dock av de medel som står tUl Svensk fisks förfogande. Enligt
grunderna för prisregleringen bör nämligen Svensk fisk, när minimi- och
garantipriserna fastställs, beakta att utgifterna för prisstödet håller sig
inom ramen för de medel som enligt statsmakternas beslut disponeras av
föreningen.

I
ett svagt marknadsläge kan således inom vissa gränser förstahands-

s. 40 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:112 40

priserna
på fisk inom landet hållas uppe genom regleringsåtgärder. Detta kan dock
medföra att betydande kvantiteter fisk måste undandras marknaden som
överskott. Dessa får avsättas till låga priser utomlands eller inom landet för
djurföda och beredning av fiskmjöl, vilket medför stora kostnader för
regleringen.

Fiskets inkomstförhållanden och kostnaderna för
prisregleringen på fisk påverkas enligt kommittén i stor utsträckning av det
internationella marknadsläget för fisk.

I ett svagt internationellt marknadsläge har det
visat sig att minimi-prissystemet i praktiken är otillräcldigt för att inom en
rimlig kostnadsram tUlförsäkra fiskarna en rimlig inkomstnivå. När prisema på
den internationeUa marknaden för fisk stiger, leder detta ofla till starkt
ökade priser på fisk inom landet, vilket inte är tiUfredsställande från
konsumentsynpunkt.

Kommittén har i detta sammanhang erinrat om att den
mot bakgrund av svårigheterna för fisket under budgetåret 1975/76 ansåg det
nödvändigt att föreslå särskUda pristUlägg på fisk. Enligt kommitténs bedömning
behövdes pristUläggen för att förbättra lönsamheten inom fisket.
Inkomstförbättringar för fisket kunde visserligen tekniskt uppnås inom ramen
för minimiprissystemet. Höjda minimipriser på fisk skulle dock ha lett till
ökade konsumentpriser, vilket sannolikt skulle ha minskat avsättningen och
medfört ökade överskott av fisk.

Kommittén
anser att den intemationella marknadssituationen inte bör vara avgörande för
fiskets inkomstutveckling och för priserna på fisk inom landet.
Förstahandspriserna på fisk bör enUgt kommittén i stället avvägas med
utgångspunkt i av kommittén angivna mål. Härvid bör fisket tillförsäkras de
priser som med hänsyn till kostnadsutvecklingen inom fisket behövs för att de
inom fisket verksamma skall tillförsäkras en med andra grupper jämförbar
standard, samtidigt som konsumentema erbjuds en bra vara till rimliga priser.

Mot
bakgrand härav har kommittén utformat ett förslag till prisregleringssystem,
som enligt kommittén beaktar såväl fiskarnas som konsumenternas intressen.
Förslaget innebär att prisstöd utgår i den mån det efter överläggningar
överenskomna priset inte kan uppnås på marknaden. Konsumenternas intressen
tillvaratas genom att de får ett ökat inflytande över prissättningen och genom
att särskilda åtgärder kan sättas in om priserna överstiger den nivå som krävs
för att ge fisket tillfredsställande inkomster.

Kommitténs
förslag innebär att s. k. normpriser fastställs för olika fiskslag och
sorteringar. Om de förstahandspriser som uppnås på marknaden understiger
normpriserna bör pristillägg utgå till fiskaren. Pristillägg bör dock utgå
endast för vissa s. k. normkvantiteter som fastställs på samma sätt som
normprisema. Normkvantitet skall fastställas med utgångspunkt i behovet av fisk
för färskkonsumtion, beredning

s. 41 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:112 41

och
foderändamål inom landet samt lönsam export. Dessutom föreslås att också ett
lägstapris och ett överskottspris skall fastställas.

Normpris. Normprisets funktion bör vara att ange
den nivå för förstahandspriset på ett visst fiskslag som behövs för att de
inom fisket verksamma skaU få en runlig utkomst av sitt arbete. Om
marknadspriset inte når upp till normpriset bör pristillägg utgå. PristUlägg
föreslås utgå med 75 % av skillnaden mellan överenskommet normpris och uppnått
marknadspris. Detta utgör en stimulans att söka få ut så högt pris som möjligt
på marknaden.

Pristillägget kan enligt kommittén i praktiken
beräknas på de genomsniltiiga marknadspriser som uppnåtts för olika fiskslag
och sorteringar under en viss regleringsperiod, t. ex. en månad. Beräkningen av
genomsnittspris och pristillägg bör ske gemensamt för alla fiskelag som tillhör
en viss fiskförsäljningsförening. Enligt kommittén är det i ett norm-prissystem
naturligt att tillämpa kollektiv avräkning. Beräkningen av uppnått marknadspris
bör enligt kommittén kunna ske med utgångspunkt i partipriset.
Normprissystemet förutsätter vidare att partipriset noga definieras.

Normpriserna bör normalt fastställas för hela
regleringsårel, som omfattar tiden den 1 juliden 30 juni. Det bör dock vara
möjligt att fastställa olika normpriser för olika delar av regleringsåret.

Normkvantitet. Enligt kommittén bör normpriset gälla
endast för en viss överenskommen normkvantitet, som skall gälla för hela
regleringsåret och omfatta hela landet. Normkvantitet bör fastställas för alla
fiskslag där risk för olönsam överproduktion föreligger.

Vid
fastställande av normkvantitet bör hänsyn tas till behovet av fisk för olika
avsättningsändamål. I den mån fiskeflottans struktur inte är anpassad till
avsättningsmöjligheterna för olika fiskslag, måste under en övergångstid även
detta beaktas. Temporärt kan det således vara nödvändigt att fastställa större
normkvantiteter för vissa fiskslag än vad som är motiverat med hänsyn till
avsättningsmöjligheterna.

Formema
för fördelningen av normlcvantiteterna mellan olika delar av landet och mellan
oUka tider av året bör enligt förslaget ingå som ett led i den förutsatta
överenskommelsen.

För
de fångster som överstiger normkvantilelen skall inte den i normprissättningen
inbyggda inkomsttryggheten garanteras. Enligt kommitténs mening bör det vara
en uppgift för näringen att utan stödåtgärder avyttra dessa fångster.

Lägstapris
och överskottspris. EnUgt kommittén bör ett lägstapris för försäljning av fisk
fastställas. Fisk som mte kan säljas till lägstapris bör betraktas som
överskott. Överskotten bör som hittills övertas av föreningen Svensk fisk.

För
de överskott som fortlöpande uppstår under en viss period bör Svensk fisk
betala ett s. k. överskottspris. Överskottspriset bör fast-

s. 42 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:112 42

ställas
av Svensk fisk och i huvudsak motsvara vad Svensk fisk kan beräknas få in vid
försäljning av överskotten. Överskottspriset bör således vara lägre än
lägstapriset. Fisken måste bjudas ut till minst lägstapris innan den anmäls
som överskott.

Kommittén föreslår att vid slutet av en
regleringsperiod avstämning görs mot den för perioden gällande normkvantiteten.
Om den kvantitet som under regleringsperioden sålts till minst lägstapris
understiger normkvantiteten bör de kvantiteter som övertagits av Svensk fisk
till överskottspris kunna räknas in upp lill normkvantiteten. För de kvantiteter
som på detta sätt räknas in i normkvantiteten bör pristillägg utgå med 75 % av
skillnaden mellan överskottspris och normpris.

Lägstapriserna behövs för att marknadens
efterfrågan bäst skall kunna tas till vara. Lägstapriserna bör därför i mycket
hög grad kunna anpassas till marknadsläget.

Det bör enligt kommittén ankomma på Svensk fisk att
fastställa lägstapris för de fiskslag som åsatts normpris. I samband med att
lägstapriset fastställs bör föreningen eftersträva att avsättningen av fisk i
största möjliga utsträckning främjas och att kostnaderna för prisregleringen
blir så låga som möjligt. Beslut om lägstapriser bör enligt kommittén bygga pä
överväganden om marknadsläget för olika fiskslag, och avvägningen av lägstapriserna
göras så alt överskotten blir så små som möjligt.

Övriga frågor. Det bör enligt kommittén ankomma på
statens jordbruksnämnd att årligen efter överläggningar med fiskets
förhandlingsdelegation och nämndens konsumentdelegation avge förslag lill normpriser
och normkvantiteter för viktigare fiskslag för det kommande regleringsåret. I
samband med överläggningarna bör även frågan om vilka fiskslag som skall
omfattas av systemet med normpriser behandlas. Enligt kommittén bör under
vissa fömtsättningar även fisk som av svenska fiskare landas utomlands kunna
omfattas av normprissystemet.

Förslaget till normpriser och normkvantiteter bör
före regleringsårets början prövas av statsmaktema. Statsmakterna bör samtidigt
ta ställning till en fiskeplan för regleringsåret enligt de grunder som
kommittén har föreslagit.

I
samband med överläggningarna behövs ett omfattande underlag i form av statistik
över inkomst- och kostnadsutvecklingen i fisket samt bedömningar och prognoser
över marknadsutvecklingen under regleringsåret. Enligt kommittén bör
materialet om kostnads- och inkomstutvecklingen inom fisket kunna bygga på
SCB:s deklarationsundersökning för fiskare. Denna undersökning bör emellertid
byggas ut och förbättras. Eftersom deklarationsmaterialet inte visar de
löpande aktuella inkomst- och kostnadsförhåUandena måste det kompletteras med
vissa uppgifter. De viktigaste kostnadsposternas utveckling, liksom fiskprisernas
utveckling, bör löpande följas och genom kalkylmodeller relateras till den
senast tiUgängliga deklaralionsundersökningen.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:112 43

Kommittén framhåUer att det är angeläget att
konsumenternas krav på ett tillfredsställande urval av fisk till acceptabla
priser beaktas vid utformningen av prisstödet tUl fisket. Kommittén anser att
höga konsumentpriser på fisk kan vara tiU nackdel också från fiskets synpunkt
eftersom avsättningsmöjligheterna för fisk påverkas av fiskprisernas relativa
nivå. Enligt kommittén bör konsumenterna ges ett motsvarande inflytande över
utformningen av prisregleringen på fisk som de har när det gäller
prisregleringen på jordbruksprodukter. Detta bör ske genom att
konsumentdelegationen aktivt medverkar i de överläggningar som enligt
kommitténs förslag skaU föregå faststäUandet av normpriser och normkvantiteter
för olika fiskslag som skall omfattas av regleringen. Konsumenterna har ett
starkt intresse av att delta i överläggningarna också därför att finansieringen
av prisstödet tiU fisket enligt fiskerikom-mitténs förslag också i framtiden i
betydande utsträckning bör ske genom avgifter som tas ut på
förstahandsförsäljningen och importen av fisk. Avgifterna påverkar
konsumentpriserna på fisk.

Kommittén
framhåller att normpriset innebär en avvägning mellan fiskerinäringens intresse
av att nå tillfredsställande inkomster och konsumenternas intresse av rimliga
priser på fiskels produkter. Det är självfallet angeläget från
konsumentsynpunkt att priserna på fisk inte under någon längre tid väsentUgt
överstiger fastställda normpriser. Även fiskerinäringens intresse av största
möjliga varaktiga avsättning av fisk talar starkt för att fiskprisema inom
landet inte genom t. ex. utvecklingen på den internationella marknaden för fisk
stiger tUl en nivå som leder till köpmotstånd. Enligt kommittén bör det därför
finnas möjlighet att när förstahandspriserna på fisk tenderar att stiga
väsentligt över de överenskomna normpriserna vidta särskilda åtgärder. Om
prisökningarna beror på inflytande från den internationeUa marknaden för fisk
bör såsom f. n. en exporlavgift kunna tas ut. Andra åtgärder som bör kunna
användas för att motverka alltför höga fiskpriser är att tiUfälligt sänka eller
helt ta bort prisregleringsavgiften för importfisk samt att mjuka upp eller
slopa de kvantitativa begränsningarna av importen.

Enligt
kommittén lämpar sig ett system med normpriser bäst för en situation där
huvuddelen av förstahandsomsättningen av fisk sköts av fiskarägda
fiskförsäljningsföreningar. F. n. omhänderhas också större delen av utbudet av
fisk, om man bortser från auktionsförsäljningen på västkusten, av sådana
föreningar. I bl. a. Skåne finns dock ett antal privata grossister som köper
fisk direkt från fiskare.

Enligt
kommittén finns självfallet inget hinder mot att de fiskare som säljer sina
fångster tUI en privat fiskmottagare också omfattas av systemet med
normpriser. Den praktiska tillämpningen av systemet kan dock behöva avvika
något från vad som tUlämpas för producentkooperativa föreningar. Det kan t. ex.
bli aktueUt med vissa särskUda bestämmelser för att trygga att prisstödet
oavkortat kommer fisket tillgodo. Vidare bör

s. 44 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:112 44

i
samband med överläggningarna en viss del av normkvantiteten avskiljas för de
fiskare som levererar sina fångster till mottagare utanför en gemensam
organisation av försäljningsföreningar.

Den närmare tekniska utformningen av
normprissystemet blir beroende bl. a. av hur en gemensam organisation av
fiskförsäljningsföreningar utformas. Kommittén betonar, utan att ta ställning
till hur en gemensam fiskförsäljningsorganisation byggs upp, att
normprissystemet förutsätter att en sådan kommer till stånd. När
normprissystemet kan börja tiUämpas är också beroende av när en sådan
organisation kommer tiU stånd. Enligt kommittén är det angeläget att
organisationen kan börja sin verksamhet så snart som möjligt. Ett nytt
prisregleringssystem torde enligt kommittén tidigast kunna tiUämpas fr. o. m.
budgetåret 1979/80.

Det har inte varit möjligt för kommittén att gå in
på den närmare tekniska utformningen av systemet med normpriser. Kommittén
föreslår därför att regeringen snarast tUlsätter en särskUd arbetsgrupp med uppgift
att utarbeta förslag tUl den närmare tekniska utformningen av normprissystemet.

3.6.3
Prisregleringens finansiering

Kommittén anför att finansieringen av
prisregleringen på fisk påverkar priserna på fisk. Om prisregleringen
finansieras med avgifter på svenskfångad och importerad fisk kan man anta att
avgiften slår igenom på konsumentpriserna på fisk. Kostnaderna för
prisregleringen får således bäras av konsumenterna i förhållande till deras
konsumtion av fisk. Ökade konsumentpriser kan också befaras leda till minskad
avsättning av fisk. Om prisregleringen i stället finansieras med budgetmedel leder
det inte tiU ökade konsumentpriser på fisk. Kostnadema för stödet betalas i
detta fall i stället av konsumenterna som skattebetalare.

Det är enligt kommittén självfallet ett starkt
allmänt intresse att konsumentpriserna på fisk hålls så låga som möjligt. Även
från fiskets egen synpunkt är låga konsumentpriser på fisk önskvärda för att
främja avsättningen. En ökning av avgiften med någon enstaka procentenhet kan
enligt kommittén inte rimligtvis påverka konsumtionen.

Genom en utvidgning av avgiftsunderlaget kan vidare
ökade medel tillföras prisregleringen.

Kommittén föreslår att prisregleringsavgift införs
på svenskfångad och importerad ål, lax, långa och foderfisk samt på fiskmjöl,
torrfisk och panerade fiskfiléer m. m som importeras till Sverige. Prisregleringsavgiften
föreslås i fortsättningen uppgå till 4 %. Vidare bör avgift tas ut även på fisk
som landas utomlands. Tekniskt kan avgiftsuppbörden i det sistnämnda fallet
ske genom att fiskarnas organisationer åtar sig att betala in en avgift för den
fisk som deras medlemmar landar

s. 45 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:112 45

utomlands.
Genom kommitténs förslag beräknas inkomsterna i prisregleringskassan komma att
öka till ca 28 milj. kr./år.

Enligt kommittén bör det ankomma på statens
jordbraksnämnd att i sitt förslag tiU normpriser och normkvantiteter för det
framförliggande regleringsåret också redovisa en beräkning av de kostnader som
förslaget medför. Härvid bör jordbruksnämnden efter överläggningar med de båda
delegationerna även föreslå de ändringar i avgiftsuttaget som behövs. Det bör
därefter ankomma på statsmakterna att besluta om kostnaderna skall täckas
genom avgifter eller till viss del av budgetmedel.

3.6.4
Gränsskyddet

Enligt kommitléns mening har Sverige ett i
förhållande till andra länder begränsat gränsskydd på fiskvaruområdet. Genom
kvantitativ reglering upprätthålls dock ett starkt gränsskydd för de från det
svenska fiskets synpunkt viktigaste arterha av färsk fisk.

Kommittén anser att det nuvarande gränsskyddet
behöver förstärkas för att förhindra import till onormalt låga priser, som
hotar att störa den inhemska prisregleringen.

Enligt
kommittén bör ett vidgat system med importminimipriser kunna medverka till
stabilare avsättningsförhållanden på den svenska marknaden och härigenom
underlätta tillämpningen av prisregleringen på fisk. Kommittén har erinrat om
att åren 1975 och 1976 präglades av betydande avsättningssvårigheter och låga
priser på den intemationella marknaden för fisk. Marknadsstörningarna medförde
även ett betydande tryck på den svenska marknaden. Även om priserna på fisk
som landades i Sverige för konsumtion inom landet i viss utsträckning kunde
upprätthållas genom prisregleringsåtgärder, skedde detta till priset av mycket
stora överskott av fisk och med stora kostnader för regleringen som följd. Även
i framtiden kan avsättningssvårigheter eller ändrade konkurrensförhållanden på
den internationeUa marknaden för fisk leda till allvarliga marknadsstörningar
inom landet. Vidare kan tillämpningen av en restriktiv importpolitik i andra
länder, t. ex. till följd av de s. k. referenspriserna i EG, medföra ett ökat
tryck på den svenska marknaden, som har ett relativt svagt gränsskydd.
Liberaliseringen av den svenska importpolitiken gentemot bl. a. länder med centraliserad
export kan också skapa behov av importskydd om ett pristryck på den svenska
marlcnaden därigenom skulle bli följden. Importminimiprisema bör följaktligen
syfta till att priserna allmänt stabUise-ras.

Vid
utformningen av ett system med importminimipriser bör hänsyn tas tUl
konsumenternas krav på ett tUlfredsställande urval av fisk till så låga priser
som möjligt. Det är vidare angeläget att inte genom att fördyra
fiskberedningsindustrins råvaruinköp ytterligare försämra denna industris redan
ansträngda konkurrensläge.

s. 46 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:112 46

Enligt konmiitténs menmg har frysta fiskfiléer ett
svagt gränsskydd som inte utgör tUlräckligt skydd mot lågprisimport. Med hänsyn
till den stora konsumtionen i Sverige av frysta fiskfiléer har priserna på
dessa varor mycket stor betydelse för prisbildningen i allmänhet på fiskvaror i
Sverige. Kommittén anser därför att ett skydd mot import av frysta fiskfiléer
till onormalt låga priser skulle väsentligt bidra tiU en allmän
prisstabilisering på fisk inom landet och väsentUgt underlätta tillämpningen
av prisregleringen på fisk.

Kommittén föreslår att importminimipriser införs
för fryst filéad fisk hänförlig tUl tulltaxenr 03.01.

Systemet bör enligt kommittén vid behov kunna
utvidgas till att omfatta även hel fryst fisk hänförlig till tulltaxenr 03.01
samt vissa slag av vidarebearbetade frysta fiskfiléer (panerade fiskfiléer m.
m.) hänförliga till tulltaxenr 16.04.

Den närmare omfattningen av systemet med
importminimipriser på fisk bör beslutas av regeringen eller efter dess
bemyndigande av statens jordbruksnämnd.

Kommittén anser att Sveriges internationella
åtaganden inte utgör något hinder för att införa ett vidgat system med
minimipriser vid import av frysta fiskfiléer till Sverige. I Sverige finns f.
n. importminimipriser för frysta filéer av torsk och kolja. Vidare utgör
referenspriser vid import en central del av EG:s marknadsreglering.

Kommittén betonar att importminimipriser
självfallet bör tillämpas så att exporten inte diskrimineras i förhållande till
den inhemska produktionen.

Enligt kommittén bör som nyss redovisats det
primära syftet med importminimiprisema vara att skydda mot import till onormalt
låga priser som hotar alt störa den inhemska prisregleringen på fisk. Därför
bör importminimiprisema kunna sättas något lägre än marknadspriserna.
Härigenom bör systemet kunna accepteras också från konsumentsynpunkt.
Importminimiprisema bör dock inte sättas så låga att de inte ger den avsedda
stabiliseringen av fiskpriserna.

I
övrigt bör vid avvägningen av importminimiprisema beaktas marknadsläget för
olika vamslag samt prisutvecklingen för den svenskfångade varan och för
motsvarande importerad vara. Vid avvägningen av priserna bör hänsyn även tas
till de prisvariationer som normall förekommer. Eftersom importminimiprisema
syftar till att hindra lågprisimport bör enligt kommittén systemet sättas i
kraft endast vid behov och gälla tUls vidare.

3.7
Åtgärder för att främja beredning och avsättning av fisk

Kommittén anför att en fortsatt minskning av
färskfiskkonsumtionen kan leda till successivt minskad avsättning av
svenskfångad fisk. Mot bakgrund härav är det enligt kommittén nödvändigt att
det svenska fis-

s. 47 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:112 47

kets
fångster i ökad utsträckning bearbetas till beredda och färdiglagade produkter
om avsättningen av svenskfångad fisk skall kunna ökas.

Vid import av frysta fiskfiléer tUl Sverige utgår
införselavgift. För fisk- och skaldjurskonserver utgår tiUl. Enligt
EFTA-avtalet gäller dock tull- och avgiftsfrihet vid import av dessa produkter
från EFTA. EFTA-länderna har medgivit motsvarande lättnader för svensk export
till EFTA.

Frysta fiskfiléer samt fisk- och skaldjurskonserver
omfattas däremot inte av Sveriges frihandelsavtal med EG, vilket innebär att
tull utgår på svensk export till EG av beredda fiskvaror. Danmarks och
Storbritanniens inträde i EG har således medfört att frysta fiskfiléer samt fisk-och
skaldjurskonserver beläggs med tull även i dessa länder.

I samband med EG-avtalet åtog sig dock Sverige i en
särskild skriftväxling att behålla tullfriheten för frysta fiskfUéer samt
fisk- och skaldjurskonserver vid import från Danmark och Storbritannien samt
att utsträcka dessa förmåner att gälla hela EG.

I praktiken innebär den ensidiga tuHfriheten att
frysta fiskfiléer samt fisk- och skaldjurskonserver av EG kan exporteras
tullfritt tiU Sverige. Svensk export av motsvarande produkter tUl EG beläggs
däremot med tull. Detta förhållande har enligt kommittén lett tUl att svensk
export till Danmark och Storbritannien av ifrågavarande varor försvårats och
starkt minskat utan att motsvarande skydd finns mot importkonkurrens.

Av en utredning som gjorts av statens industriverk
framgår att fiskberedningsindustrins svårigheter när det gäller bl. a.
avsättningen av branschens produkter kan öka risken för en utflyttning av
svensk fiskberedningsindustri till EG.

Mot
bakgrund av den stora betydelse som fiskberedningsindustrin har som avnämare
för fiskets produkter skulle en sådan utveckling i kombination med den
minskande avsättningen av färsk fisk inom landet enligt kommittén kunna medföra
stora avsättningsproblem för fisk. Kommittén har också betonat den stora
betydelse som fiskberedningsindustrin har för sysselsättningen i Göteborgs och
Bohus, Blekinge och Kristianstads län.

Enligt kommittén är det från fiskets synpunkt
angeläget att svensk export av beredda och konserverade fisk- och
skaldjursprodukter till EG ges samma tullfrihet som beviljats EG för
motsvarande varor vid import till Sverige. Förhandlingar härom bör enligt
kommittén tas upp med EG. SkuUe förhandUngarna inte leda till önskat resultat
bör Sverige överväga att återkalla det ensidiga åtagandet gentemot EG.

För att främja avsättningen av svenskfångad fisk är
det enligt kommittén önskvärt om svensk fiskberedningsindustri i ökad
utsträckning kan ta upp tUlverkning av nya och expansiva fiskprodukter baserade
på svensk fiskråvara. Utveckling av nya produkter och marknadsintroduk-

s. 48 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:112 48

tion
av dessa är numera mycket kostnadskrävande. För små och medelstora företag är
det därför enligt kommittén oftast inte möjligt att i egen regi utveclda nya
produkter. Den svenska fiskberedningsindustrin består förutom av ett fåtal
större företag, nästan uteslutande av små och medelstora enheter, vUka inte
torde ha tillräckliga resurser för produktutveckling.

För att främja produktutveckling och
marknadsintroduktion av nya fiskprodukter föreslår fiskerikommittén att statUgt
stöd utgår tUl sådan verksamhet. Stödet bör främst utgå till mindre och
medelstora företag. Stödet bör lämnas inom ramen för det stöd till fiskets
berednings- och konservindustri som administreras av fiskeristyrelsen. Härvid
bör fiskberedningslån enligt kommittén kunna lämnas till utveckling av nya
fiskprodukter baserade på svensk fiskråvara, om det bedöms kunna främja
avsättningen av svenskfångad fisk. TiU marknadsintroduktion av sådana
produkter bör stöd kunna utgå i form av lånegaranti.

Kommittén förutser ett ökat lånebehov mot bakgrand
av att fisk i ökad utsträckning bör beredas och vidareförädlas. Vidare behövs
ytterligare medel med hänsyn till att stöd även föreslås kunna utgå för produktutveckling
och marknadsföring. Kommittén föreslår därför att medel ställs till förfogande
så att lån kan beviljas med 10 mUj. kr. per år.

Den årliga ramen för statliga lånegarantier bör
enUgt kommittén höjas tiU 15 milj. kr.

3.8
Särskilda åtgärder för insjöfisket

Kommittén framhåller att det är angeläget att
främja en fortsatt rationalisering och utveckling inom det yrkesmässiga
insjöfisket. Kommittén pekar särskilt på behovet av att utveckla nya metoder i
insjöfisket och möjligheterna att plantera in värdefulla fiskslag som ål och
lax i insjöar. Genom åtgärder av detta slag finns enligt kommittén möjlighet
att förbättra lönsamheten i befintliga insjöfiskeföretag och eventuellt också
för ett begränsat antal nyetableringar inom insjöfisket. En annan möjlighet att
skapa tillräckligt försörjningsunderlag i vissa mindre insjöar ar enhgt
kommittén att kombinera insjöfiske efter t. ex. ål och lax med odling av
konsumtionsfisk i s. k. nätkassar. Härvid kan den skräpfisk som en insjöfiskare
erhåller som bifångst tas tiU vara som foder för den odlade fisken.

Kommittén föreslår att 100 000 kr. per år under de
närmaste tre åren anslås for fortsatt försöksverksamhet och metodutveckling med
inriktning på det yrkesmässiga insjöfisket. Vidare föreslår kommittén att 600
000 kr. per år anslås under i första hand en femårsperiod för in-plantering av
fisk i insjöar och vattendrag. Såväl försöksverksamheten som
inplanteringsverksamheten bör handhas av fiskeristyrelsen. Styrel-

s. 49 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:112 49

sen
bör samråda med Svenska insjöfiskamas centralförbund om användningen av
medlen.

Stöd tUl investeringar i Lnsjöfisket bör enhgt
kommittén utgå inom ramen för det rationaliseringsstöd tUl fisket som kommittén
föreslagit. I de fall åtgärder av angivet slag bedöms ha föratsättningar att
leda till en bestående förbättring i lönsamheten för ett insjöfiskeföretag
anser fiskerikommittén att det mot bakgrand av de genomsnittligt låga inkomsterna
i insjöfisket är motiverat att rationaUseringsstöd tiU fiskodling och
utplantering av fisk ges högre prioritet.

Statligt stöd tUl kursverksamhet och utbUdning av
insjöfiskare i nya och rationella fiskemetoder bör enligt fiskerikommittén ges
prioritet inom ramen för de medel som anslagits tUl kursverksamhet på fiskets
område.

Slutligen föreslår kommittén att regeringen uppdrar
åt domänverket att i samråd med fiskeristyrelsen och Svenska insjöfiskarnas
centralförbund utreda frågan om arrendeavgifternas storlek på de av statens
vatten som upplåtes för yrkesmässigt fiske.

4
Remissyttrandena 4.1 Allmänna synpunkter

Fiskerikommitténs betänkande möts positivt rent
allmänt av flera remissinstanser. TiU dessa hör fiskeristyrelsen, SPK,
länsstyrelserna i Kalmar, Blekinge, Kristianstads och Göteborgs och Bohus län,
Sveriges fiskares riksförbund, KF, TCO, LRF och Sveriges fritidsfiskares riksförbund.

Fiskeristyrelsen anser de av kommittén framförda
förslagen vara i allt väsentligt välgrundade. Om ett bärkraftigt fiske av
nuvarande omfattning skall kunna bibehållas måste enligt styrelsen en
anpassning ske till de radikalt förändrade förutsättningarna för fisket.
Styrelsen framhåUer att Sverige genom utflyttningen av fiskegränsen och genom
förhandlingar med berörda kuststater har säkrat mycket betydande
fisk-resurser, som kvantitativt mer än väl kompenserar de förluster utvecklingen
på havsrättens område i övrigt medfört beträffande fiskemöjligheter för
svenska fiskare. Fiskarna får emellertid i framtiden mindre frihet att välja
fångstområde och inriktning på fisket. För att de tiUgängliga fiskresurserna
skall kunna tillgodogöras på ett samhällsekonomiskt riktigt sätt blir det
vidare oundgängligen nödvändigt att såväl fisket som fångstens utnyttjande
styrs inom ramen för en fortlöpande planering. Det system för
resursutnyttjande som kommittén föreslagit innebär att stora krav kommer att
ställas på fiskeriadministrationen och på fiskets organisationer. Ytterst blir
det de enskilda fiskeutövarnas inbör-

4
Riksdagen 1977/78.1 saml Nr 112

s. 50 Kontrollera mot PDF

des
solidaritet som blir avgörande för om omgestaltningen av näringen skall bli
framgångsrik.

Sveriges fiskares riksförbund konstaterar med stor
tillfredsställelse den positiva grundsyn som präglar kommitténs betänkande och
anser att de allra flesta för fisket livsviktiga frågoma har fått en välvUlig
behandling.

LRF anför att den svenska fiskerinäringen under en
följd av är har kännetecknats av stora struktureUa förändringar.
Fömtsättningama för fisket har förändrats genom fiskegränsutflyttningar och
fångstkvoteringar. Samtidigt har svårigheterna att tiUgodose fiskarnas krav på
en skälig inkomstutveckling blivit aUtmer uppenbara. Mot den bakgranden finner
LRF det tiUfredsstäUande att ett samlat grepp om fiskerinäringens problem nu
tas av fiskerikommittén. Också KF hälsar betänkandet med tillfredsställelse.

4.2
Målen för fiskeripolitiken

Kommitténs förslag till mål för den framtida
fiskeripolitiken tUlstyrks eller lämnas utan erinran av flertalet
remissinstanser. Detta gäller t. ex. statskontoret, lantbruksstyrelsen,
fiskeristyrelsen, jordbruksnämnden, jordbruksnämndens konsumentdelegation,
länsstyrelserna i Kalmar och Kristianstads län, Sveriges fiskares riksförbund,
Föreningen Svenska konservtillverkare, KF, TCO, SACO/SR och LRF.

Sveriges fiskares riksförbund pekar på
möjligheterna tUl en ökad självförsörjningsgrad för fisk med hänsyn till att
endast ca en tredjedel av den fisk som konsumeras i Sverige fångas av svenska
fiskare medan två tredjedelar importeras. KF delar kommitténs uppfattning att
en viktig förutsättning för ett bärkraftigt svenskt fiske är att ha en god
överensstämmelse mellan tillgång och efterfrågan på fisk. EiUigt KF bör eftersträvas
en produktion som ger Sverige huvuddelen av den fisk som behövs för
färskkonsumtion, för konservberedningsindustrin, för foderändamål och för en
lönsam export, samtidigt som olönsamma överskott undviks. Även jordbruksnämndens
konsumentdelegation understryker angelägenheten av att olönsamma överskott
undviks.

LRF finner det värdefuUt att mål preciseras för
fiskeripolitiken i enlighet med vad som skett på jordbrakets område och
betonar att in-komstmälet bör vara det primära. Detta behöver enligt LRF inte
stå i konflikt med önskemålet att erbjuda konsumenterna en bra vara till
rimliga priser.

Sveriges fiskares riksförbund anför i fråga om
inkomstmålet att utgångspunkten bör vara att yrkesfiskarna skall ha en
inkomstutveckling som är jämförbar med liknande företagargruppers, t. ex.
jordbrukarna. Särskild hänsyn bör härvid tas tUl de speciella förhållanden som
råder inom yrkesfisket vad gäller arbetsförhäUanden och arbetstider.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:112 51

KF riktar viss kritik mot kommitténs förslag att en
rimlig inkomst skall garanteras dem som arbetar inom fiskerinäringen och anser
det vara mindre lämpligt att ställa upp en inkomstgaranti av detta slag.

Även NO är kritisk mot utredningens förslag i
sistnänmda avseende, som han anser innefatta en övergång till ett slags
planhushåUning beträffande fiskerinäringen. Enligt NO synes inkomstmålet såsom
huvudskäl för de föreslagna åtgärderna inte vara invändningsfritt. Den rationalisering
och effektivisering av fiskeflottan som kommittén framhåller som
eftersträvansvärd för att höja fiskerinäringens konkurrenskraft främjas enligt
NO:s uppfattning bättre genom temporära stödinsatser än genom ett fortlöpande
regleringssystem, som syftar tiU att skapa en skyddad hemmamarknad. Detta är
närmast ägnat att verka i motsatt riktning, dvs. försvaga näringens
konkurrensförmåga i förhållande tUl omvärlden.

Jordbruksnämnden och statskontoret noterar vissa
motsättningar mellan effektivitetsmålet och önskemålet om sysselsättning i
kust- och skärgårdsområden där fisket har stor regionalekonomisk betydelse.
Jordbruksnämnden förutsätter att de regionala insatser som kan befinnas
påkaUade så långt möjligt utformas så att de fiskeripolitiska målen inte
urholkas.

4.3
Fiskets omfattning och inriktning under de närmaste åren

Kommitténs förslag om en fortlöpande planering av
fiskets omfattning och inriktning tUlstyrks i huvudsak av RRV, statskontoret,
fiskeristyrelsen, jordbruksnämnden, konsumentdelegationen och KF.

Statskontoret anser dock att den föreslagna
planeringen är aUtför kortsiktig för att kunna ligga tUl gnmd för en lämplig
utveckling av fiskeflottans kapacitet. Produktionsplanerna bör därför enligt
statskontoret kompletteras med mera långsiktiga planer vari alternativa
utvecklingslinjer och deras konsekvenser beskrivs.

Fiskeristyrelsen anser att en svaghet i förslaget
är att några egentliga styrmedel för fiskeplanernas genomförande inte
föreslagits. Liknande synpunkter anförs av jordbruksnämnden.

Sveriges fiskares riksförbund anser däremot det
vara ytterst tveksamt att genom någon form av tvångsåtgärder styra fisket från
ett fiskslag till ett aimat. Däremot anser förbundet att en styrning bör ske
genom andra åtgärder, t. ex. vad beträffar prissättningen, samt att man på
olika sätt bör underlätta för de fiskare som exempelvis viU öka sitt fiske
efter i första hand torskfisk.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser att
fiskeristyrelsen i anslutning till upprättande av de årUga fiskeplanerna bör
samråda med länsstyrelserna så att den aktuella regionalpoiitiska planeringen
och arbetsmarknadssituationen kan beaktas.

s. 52 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:112 52

RRV anser att konsumentintresset bör vara
representerat redan på planeringsstadiet.

De riktmärken för produktionen av viktigare
fiskslag som kommittén föreslår för den närmaste tre-femårsperioden tillstyrks
i huvudsak av remissinstanserna.

Jordbruksnämnden framhåller att en ändring av fiskets
nuvarande omfatming och inriktning är angelägen, eftersom tidvis stora överskott
av silLströmming uppstår. Vidare råder enligt nämnden osäkerhet om
avsättningsmöjligheterna på sikt för småsill/strömming.

Sveriges fiskares riksförbund, som i övrigt tiUstyrker
kommitténs förslag, är tveksamt till den av kommittén föreslagna minskningen av
sill/strömmingsfisket.

4.4
Licensiering av yrkesfiske

Meningarna är delade om kommitténs förslag att
avgränsa det förvärvsmässiga fisket från andra former av fiske genom ett
licenssystem.

Förslaget tillstyrks i huvudsak av statskontoret,
1973 års fiskevattensutredning, tolv av aderton hörda fiskenämnder samt
Sveriges fiskares riksförbund. Länsstyrelsen i Blekinge län och LRF godtar
förslaget under vissa förutsättningar.

KF och konsumentdelegationen hyser viss principiell
tveksamhet men motsätter sig inte förslaget.

Lantbruksstyrelsen, NO, SPK, konsumentverket,
länsstyrelsen i Norrbottens län och Sveriges fiskgrossisters riksförbund
avstyrker förslaget.

Fiskeristyrelsen framhåller att även om förslaget
genomförs kan vem som helst fiska var som helst på aUmänt vatten med vUka som
helst eljest tillåtna redskap och sälja sin fångst till vem som helst.
Förslaget bör därför enligt styrelsen i stäUet betecknas som en registrering av
yrkesfiskare berättigade att erhålla statligt stöd i form av bidrag, lån och
pristillägg. Vid kusterna och i vissa inlandsvatten förekommer ett alltmer
omfattande deltidsfiske. Det föreslagna licenssystemet torde enligt
fiskeristyrelsen inte få någon hämmande inverkan på deltidsfisket. Tvärtom kan
effekten från avsättningssynpunkt bli negativ för yrkesfisket. F. n. säljs en
del av fångsterna i fritidsfisket tUl fiskförsäljnings-föreningarna. Med
inrättandet av en gemensam fiskförsäljningsorganisation och prisstöd endast
tUl yrkesfiskare kommer fångsterna i deltidsfisket att på andra vägar
tillföras marknaden och kan lokalt få inverkan på prissättningen.

Jordbruksnämnden
anser i likhet med kommittén att fisket i framtiden bör bli föremål för planering
för att möjliggöra en anpassning av fisket till fångst- och
avsättningsmöjligheterna. Större resurser bör inte bindas i fisket än att de
som är sysselsatta i näringen kan erhåUa tUlfredsställande inkomster. Om ett
licenssystem skulle införas bör ett par väsentliga modifieringar emeUertid ske
i kommitténs förslag.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:112 53

Jordbraksnämnden finner att licensprövningen tUl
stora delar kan bli verkningslös enligt kommitténs förslag. Om förvärvsfisketillstånd
skaU kunna utgöra ett medel för planering av fiskets omfattning och inriktning
såsom kommittén föreslår, är det nödvändigt atl tillståndet knyts till en viss
fångstinriktning. TUlståndet bör således gälla endast så länge som den huvudsakUga
fångstinriktningen överensstämmer med den som låg till grund för utfärdandet av
licens eUer ändrad huvudsaklig fångstinriktning medges av fiskeristyrelsen.
FörvärvsfisketUlstånd för visst fiske bör endast utfärdas om gällande riktmärke
för produktionen ännu inte uppnåtts.

Även LRF ifrågasätter om inte krav på viss
fångstinriktnmg bör knytas tiU innehavet av licens.

NO anför att förslaget innebär en återgång tUl
förhållanden liknande dem som rådde under 1930-talet inom olika
detaljhandelsbranscher och som upphörde i och med tillkomsten av
konkurrensbegränsningslagen. Nyetableringskontroll medför förutom kostsam och
tyngande administration alltid risk för konservering av branschstmkturen och
hämmande av verkningsförmågan inom näringslivet. Behovet av effektivisering
inom fiskerinäringen torde enUgt NO:s uppfattning kunna tUlgodoses bättre i
samband med prövning av ansökningar om olika former av rationaliseringsstöd.

EnUgt SPK:s mening torde införandet av ett
licenssystem inte vara nödvändigt för att avgränsa det statliga stödets
räckvidd, eftersom distributionen av fisk från fritids- och husbehovsfiske sker
genom andra kanaler än yrkesmässigt fångad fisk. Det är därför mindre saimolikt
att sådan fisk skulle få del av pristilläggen. Statligt stöd tUl rationaliseringsåtgärder
bör prövas från fall till fall och behöver inte ta utgångspunkt i ett särskilt
licensförfarande. Liknande synpunkter anförs också av konsumentverket.

De kriterier som enligt kommitténs förslag skaU
tillämpas vid licenssystemets införande godtas i huvudsak av de
remissinstanser som är positiva tUl förslaget i stort. Samtidigt betonar flera
remissinstanser att hänsyn måste tas till främst binäringsfiskarna.

LRF framhåUer den betydelse fisket har för den
jordbrakande befolkningen i kust- och skärgårdsområden. Möjligheten att få en
tillräcklig familjeinkomst är här i många faU helt beroende av att ett binäringsfiske
kan bedrivas. Även om kommittén utgått ifrån att de som nu utövar
binäringsfiske automatiskt bör få förvärvsfiskelicens kan det enligt LRF inte
uteslutas att en framtida prövning kan behöva bU mer rigorös. När LRF sålunda
godtar kommitténs förslag att reglera fisket genom särskUda licenser så sker
detta under den bestämda förutsättningen att även i framtiden hänsyn måste tas
tiU de specieUa förhåUanden som gäller i kust- och skärgårdsområdena.

Länsstyrelsen i Blekinge län anför liknande
synpunkter och framhåller att endast om det är möjligt att ej träda husbehovs-
och binärings-

s. 54 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:112 54

fiskarnas
månghundraåriga rätt att fiska för när kan länsstyrelsen biträda förslaget.

Sveriges fritidsfiskares riksförbund anser de
föreslagna kriterierna oklara. Förbundet anser också att stor restriktivitet
måste råda mot att ge licens med hänsyn tiU särskilda skäl.

1973 års fiskevattensutredning anser i likhet med
kommittén att aUa, som bedriver yrkesmässigt fiske när licenssystemet införs, i
princip bör få förvärvsfisketillstånd. Därefter bör tillstånd meddelas endast
i den mån tillgången på fisk och avsättningsmöjligheterna medger det. I likhet
med vad kommittén föreslagit bör en regelbunden omprövning av licensinnehavet
göras, varvid tUlståndet bör dras in för den som inte längre uppfyller kraven
för erhållande av tiUstånd. De av kommittén förordade kriterierna på yrkesfiske
torde enligt utredningen sannolikt kunna tillämpas beträffande rent havsfiske
och i övrigt användas vid avgörande av frågan om vem som bör komma i åtnjutande
av vissa statliga stödåtgärder. Utredningen ifrågasätter dock om dessa regler
är helt ändamålsenliga vid tiUämpning på kust-och insjöfiske, bl. a. av den
anledningen att antalet licenser som grundas på särskUda skäl kan komma att
överstiga antalet i vanlig ordning meddelade licenser. Utredningen anser därför
att definitionen av begreppet yrkesfiskare bör få sådan utformning att bl. a.
de binäringsfiskare som kommittén talar om blir berättigade att erhålla
förvärvsfisketiUstånd utan att särsldlda skäl förebringas. Avgörande för om
förvärvsfisketillstånd skall meddelas skuUe enligt utredningen kunna vara om
fisket utgör sökandens enda yrke eller bedrivs i kombination med annat yrke,
vilket ej utgör heltidssysselsättning.

Fiskeristyrelsen anför att det föreslagna
bruttointäktvärdet förefaller orättvist ur geografisk/regional synvinkel. Den
föreslagna gränsen för bruttointäkt på 10 000 kr. motsvarar enligt
fiskerikommitténs material 56 % av medianvärdet av den taxerade nettoinkomsten
av fiske för yrkesfiskare på ostkusten, 20 % för syd- och västkusten samt 81 %
för sötvattensdistrikten. Enligt styrelsen innebär därför kravet på ett
bruttofångstvärde av angiven storlek inte en likvärdig bedömning i olika
regioner. Förslagsvis bör kriteriet göras mer flexibelt och ändras så att
licens erhålls, när en deklarerad bruttointäkt kan redovisas som exempelvis
motsvarar minst nedre kvartilen på taxerad nettoinkomst av fiske i olika
regioner. Med en sådan gränsdragning erhålls även en viss indexreglering i
förhållande tUl bruttointäktvärdet.

Sveriges fiskares riksförbund, som föratsätter ett
nära samarbete med de myndigheter som skall administrera licenssystemet,
föreslår att medlemskap i fiskets fackliga organisationer i normalfaUet bör
krävas för Ucens. Vidare bör organisationerna i tveksamma fall få yttra sig
över ansökningar om Ucens. För fiskare som dels periodvis deltar i fisket
ombord på större fartyg, dels bedriver ensamfiske, bör enligt

s. 55 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:112 55

förbundet
möjlighet finnas att även erhålla individuell licens även om intäkterna från
vederbörandes enskilda fiske ej uppgår till 10 000 kr. Som regel bör dock den
sammanlagda fiskeinkomsten uppgå till 10 000 kr. Förbundet anser vidare att
även beträffande fartyg som inte är skepp och som har en besättning på tre man
eller fler bör licensen kunna avse fartyget. Liknande synpunkter framförs av
fiskeristyrelsen och länsstyrelsen i Blekinge län.

När det gäller administrationen av licenssystemet
anser lantbruksstyrelsen och jordbruksnämnden att såväl licenser för fartyg
som individuella licenser bör prövas av fiskeristyrelsen.

4.5
Fiskets rationalisering

Kommitténs förslag i fråga om fiskets
rationalisering tUlstyrks eller lämnas i allt väsentligt utan erinran av
remissinstanserna. I fråga om enskildheter i förslagen framförs dock olika
invändningar och förslag.

Lantbruksstyrelsen anser att stöd tUl
rationalisering bör vara det grundläggande stödet till en näring och innebära
hjälp till självhjälp. Styrelsen är tveksam till kommitténs förslag att
rationaliseringsstödet till fiskerinäringen i betydande utsträckning skall
lämnas i form av bidrag. Ett bidragsstöd till företag med tUlfredsställande
ekonomi blir enligt styrelsen av begränsat värde för företaget då
avskrivningsunderlaget minskar med bidragsbeloppet. Bidrag har dock i regel en
stimulerande psykologisk effekt. Enligt styrelsen har efterfrågan på
fiskerilån, trots avsevärt lägre lånetak än som nu föreslås, under senare år
varit större än tillgången. Att vid nybyggnad av fartyg m. m. kombinera lånestödet
med bidrag i form av avskrivningslån förefaller därför enligt styrelsen vara
otillräckligt motiverat. Skulle en mycket snabb föryngring av fiskeflottan
påfordra större förändring av lånereglerna än som föreslagits kan med
oförändrad administrativ insats ett ökat stöd till låntagarna uppnås genom att
öka den räntefria tiden.

Sveriges
fiskares riksförbund anser att det föreslagna bidragsbeloppet är otillräckligt
med hänsyn till kostnaderna för stora, moderna fiskefartyg och önskemålet om
en successiv förnyelse av fiskeflottan.

Jordbruksnämnden
och fiskeristyrelsen är tveksamma tUl konunitténs förslag att statsbidrag om
särskilda skäl föreligger även skall kunna utgå vid byte av fartyg, om bytet
leder till modernisering av fiskeflottan. Jordbruksnämnden anser att bidrag bör
utgå endast vid nybyggnad av fartyg. Fiskeristyrelsen föreslår stor
restriktivitet med bidrag vid byte av fartyg.

Sveriges
fiskares riksförbund föreslår att statsbidrag skaU kunna lämnas tiU fiskodling
och utsättning av fisk med högst 50 %.

Jordbruksnämnden
pekar på behovet av samordnuig mellan de olika former av stöd tUl utplantering
av fisk som föreslås.

s. 56 Kontrollera mot PDF

Prop, 1977/78:112 56

Kommitténs förslag alt höja högsta belopp för
fiskerUån från f. n. 200 000 kr. eller om särskilda skäl föreligger 300 000 kr.
till 1 milj. kr. möter inga invändningar. Sveriges fiskares riksförbund anser
dock att det med hänsyn till kostnaderna för nybyggda fiskefartyg bör finnas
möjlighet att under vissa förhållanden höja beloppet ytterligare.

Fiskeristyrelsen är negativ tiU kommitténs förslag
att ränta för fiskerilån bör utgå med två tredjedelar av statens normalränta.
Enligt styrelsen är det bättre att behålla den nuvarande fasta räntan på fem
procent. Sveriges fiskares riksförbund anser att den föreslagna amorteringstiden
för de statliga lånen bör ökas. I fråga om statlig lånegaranti föreslär
förbundet att möjligheterna att lämna räntesubventioner undersöks.

Lantbruksstyrelsen anför i fråga om kommitténs förslag
till särskilt rationaUseringsstöd tUl fisket i kustbygder och skärgårdar att
sådant stöd bör utgå endast om förutsättningar saknas att skapa ett helt rationellt
fiskeföretag. Det föreslagna särskUda stödet lUl fisket bör enUgt styrelsen
även anpassas tUl övriga regionalpolitiska stöd såsom skärgårdsstödet.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anför att
löpande samråd bör ske med länsstyrelserna inom vilka områden det särskilda
rationaliseringsstödet bör utgå.

Kommitténs förslag att särskilda åtgärder skall
vidtas inom ramen för rationaliseringsstödet för att anpassa fiskets inriktning
på olika Åskslag till fångst- och avsättningsmöjUghetema tUlstyrks i aUmänhet
av remissinstanserna. Fiskeristyrelsen påpekar dock i detta sammanhang de
svårigheter som är förenade med att snabbt ändra fångstinriklningen i fisket.

Jordbruksnämnden anser att stödet tiU ändrad
fångstinriktning bör vara bundet till det slag av fiske som avsågs när beslut
om slöd meddelades.

Också kommitténs förslag till successiv förnyelse
av fiskeflottan biträds i allt väsentligt av remissinstansema.
Fiskeristyrelsen framhåller dock möjligheterna att köpa relativt modernt
begagnat tonnage utomlands som ett alternativ tiU nybyggnad. Köp utomlands av
fartyg som är yngre än tio år innebär enligt styrelsen en bUUgare förnyelse av
fiskeflottan än nybyggnad.

Sveriges fiskares riksförbimd föreslår att bidrag
skall utgå tiU s. k. kondemnering av gamla och uttjänta fartyg för att
stimulera till köp av nya fartyg eller begagnade fartyg i gott skick. Även
fiskeristyrelsen framhåller att en modemisering av fiskeflottan skulle
underlättas av kondemneringsbidrag.

Kommitténs förslag till allmänna viUkor för
rationaliseringsslödet har inte föranlett några invändningar från
remissinstansema.

Fiskeristyrelsen framhåUer att många fiskeföretag
bedriver ekonomisk verksamhet av betydande omfattning. Det statliga stöd som
lämnas ett

s. 57 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:112 57

sådant
företag kan också ha ansenliga dimensioner. Från såväl samhällets som den
enskildes synpunkt är det därför angeläget att lönsamhets-och
likviditetsbedömning beträffande fiskeföretagen utförs av ekonomikonsulenter
med god utbildning beträffande de speciella förhållanden varunder fisket
bedrivs. Styrelsen tillstyrker kommitténs förslag att tre sådana tjänster
inrättas för fiskels rationalisering. Styrelsen föreslår också ytterligare
personalförstärkningar vid styrelsen och fiskenämnderna. Även
lantbruksstyrelsen tillstyrker förslaget om ekonomikonsulenter. För att
beredningen av stödärenden med lönsamhets- och likviditetsbedömningar skall ge
ett tillfredsställande beslutsunderlag anser lanlbruksstyrelsen i likhet med
kommittén att fiskeriorganisationen bör tillföras ytterligare företagsekonomisk
kompetens. En översyn av fiskeri-konsulentorganisationen bör i anslutning
härtill vara motiverad. Trädgårdskonsulentorganisationens uppbyggnad torde vid
en sådan översyn kunna ges viss vägledning.

4.6
Prisregleringens utformning

Kommitténs förslag tiU riktiinjer för ett nytt
prisregleringssystem för fisk möts i princip positivt av bl. a.
fiskeristyrelsen, jordbruksnämnden, SPK, Sveriges fiskares riksförbund och LRF.

Jordbruksnämnden
är positiv tUl grundtanken bakom och huvudlinjerna i kommitténs förslag till nytt
prisregleringssystem. Ett genomförande av förslaget, såsom det skisserats av
kommittén, kommer emellertid enligt nämnden att medföra många svårbemästrade
problem och kräva en längre tids förberedelsearbete. Innan den av kommittén
föreslagna arbetsgmppen utarbetat ett slutligt förslag till den närmare
utformningen av ett normprissystem är det inte möjligt att överblicka de
konsekvenser som systemet kan föra med sig. Arbetsgruppen bör enligt nämndens
mening i detalj klarlägga de praktiska fömtsättningama för ett förverkligande
av ett normprissystem och konsekvensema från olika synpunkter av en tUlämpning
av systemet. Därvid bör bl. a. uppmärksammas de ändrade funktioner som ett
nytt prisregleringssystem medför för regleringsföreningen Svensk fisks verksamhet.
I kommitténs förslag understryks starkt, framhåller nämnden, konsumentemas
intresse av att bli erbjudna en bra vara till rimUga priser. Kommitténs förslag
tiU prisreglering påverkar enligt nämnden dock inte i någon större utsträckning
marknadspriset. Detta pris kommer liksom fallet är f. n. att bli starkt
influerat av prisrörelserna på den internationella marknaden. I ett svagt
intemationellt marknadsläge kan man genom prisstöd tillse att fiskarna
kompenseras för prisfallet. Däremot är det betydligt svårare alt skydda
konsumenten mot aUtför kraftiga prisstegringar på den svenska marknaden till
följd av höga internationeUa priser. Kommittén anför att det självfallet är
angeläget från konsumentsynpunkt att priserna på fisk

s. 58 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:112 58

inte
under någon längre tid väsentligt överstiger fastställda normpriser. De
åtgärder kommittén anvisar för att i ett läge då marknadspriserna överstiger
normpriserna återföra de förstnämnda till normprisnivå förefaller enligt
nämndens bedömning inte tillräckligt verkningsfuUa. Nämnden ifrågasätter om
inte en produktionsavgift skulle tas ut i ett sådant läge. Avgiften skulle
tiUföras prisregleringskassan för fisk.

SPK vUl i likhet med kommittén understryka att det
från såväl producent- som konsumentsynpunkt är olämpligt att genom ett gränsskydd
försöka upprätthålla en prisnivå på svenskfångad fisk som svarar mot
målsättningen att tiUförsäkra de inom fisket verksamma en standard jämförbar
med andra gruppers. Nämnden tillstyrker därför kommitténs förslag om särskUda
statliga pristillägg. Enligt nämndens mening behöver däremot införande av
statiiga pristillägg inte innebära att den inhemska prisnivån på fisk isoleras
från påverkan av den internationella marknaden. Tvärtom bör med de av
kommittén föreslagna åtgärderna ett visst samband mellan inhemska och
intemationella priser på fisk kunna bibehåUas samtidigt som de svenska
fiskarnas inkomstnivå upprätthåUs. Detta gäUer i första hand frysta
fiskprodukter och råvaror till fiskberedningsindustrin där importen dominerar
tillförseln tiU den svenska marknaden.

Sveriges fiskares riksförbund framhåller att
kommitténs förslag får ses som en ram inom vUken det fortsatta
utredningsarbetet skall bedrivas. Förslaget måste således ytterligare
konkretiseras, varvid förbundet förutsätter att detta sker i nära samarbete
med fiskets organisationer. Förbundet är även berett att diskutera andra
lösningar av frågan. Förbundet framhåller också vikten av att även
sötvattensfisket om möjligt inordnas i ett kommande prissystem.

LRF anför att det inte varit möjligt att i detalj
analysera effekterna av systemet med normpriser och normkvantiteter Enligt
LRF:s bedömning bör dock det föreslagna systemet kunna vara en lämplig utgångspunkt
för prisregleringen på fisk. LRF tUlstyrker därför att ett sådant införs men
vUl dock samtidigt peka på att det föreslagna systemet kan komma att innebära
att en särskild lägre prisnivå uppstår för fisk som inte omfattas av normpriser
och normkvantiteter och att denna prisnivå kan komma att störa systemets
funktion.

Vissa
remissinstanser, bl. a. lantbruksstyrelsen, konsumentdelegationen och KF, tar
inte ställning tiU förslaget i avvaktan på att den föreslagna arbetsgruppen
konkretiserat utformningen.

KF anför att det kan acceptera en viss
prisreglering med åtföljande gränsskydd även på fiskområdet i syfte att
stabUisera marknadsprisema och för att ge fiskarna möjlighet att uppnå rimliga
inkomster. Som en allmän synpunkt anför KF att likaväl som man tänker sig ett
lägstapris till fiskarnas skydd bör man också kunna uppstäUa ett högstapris tUl
skydd för konsumentema.

s. 59 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:112 59

Konsumentdelegationen, konsumentverket, KF och TCO
tUlstyrker förslaget att konsumentdelegationen aktivt skaU medverka i överläggningarna
inom ramen för prisregleringen. Konsumentverket och TCO anser att endast de
renodlade konsumentintressena skall vara företrädda i delegationen.

Några remissinstanser är mera negativa tiU
konunitténs förslag till prisregleringssystem. Hit hör NO, Föreningen Svenska
konservtillverkare och Sveriges fiskgrossisters riksförbund.

Enligt NO främjas rationaUsering och
effektivisering i syfte att höja fiskerinäringens konkurrenskraft bättre av
tillfälliga stödinsatser än genom ett fortlöpande regleringssystem, som syftar
tUl att skapa en skyddad hemmamarknad. Detta är enligt NO närmast ägnat att
verka i motsatt riktnLng, dvs. försvaga näringens konkurrensförmåga i förhållande
tUl omvärlden.

Föreningen Svenska konservtillverkare anför att ett
system med normpriser innebär en konstlad prissättning. Därför bör sådan
råvamkost-nadsutjämning för industrin som förekommer inom jordbmksprisregleringen
införas.

Sveriges fiskgrossisters riksförbund anser det föreslagna
systemet inte vara en praktisk lösning på prisregleringens utformning.
Förbundet föreslår att förslag tiU prisregleringens utformning utarbetas med utgångspunkt
i gäUande reglering.

4.7
Prisregleringens finansiering

Kommitténs förslag om höjning av
prisregleringsavgiften biträds eller lämnas utan erinran av bl. a.
lantbruksstyrelsen, Sveriges fiskares riksförbund och LRF. Den föreslagna
höjningen godtas även av konsumentdelegationen och KF, som dock båda
ifrågasätter om inte beslut härom kan anstå tiU de prisöverläggningar som
enligt förslaget skall föregå fastställandet av prisstödet i fortsättningen.

Jordbruksnämnden,
SPK, Sveriges fiskgrossisters riksförbund och Fiskkonservfabrikernas förening
avstyrker den föreslagna höjningen av prisregleringsavgifien.

Föreningen
Svenska konservtillverkare anser att prisregleringsavgift inte bör utgå på
fiskråvara för industriemas beredningsverksamhet utan att någon form av
avgiftsbefrielse eller prisutjämning bör införas.

Kommitténs
förslag att prisregleringsavgift skall tas ut på ytterligare fiskslag och
fiskprodukter tUlstyrks i princip eller lämnas utan erinran av
lantbruksstyrelsen, jordbruksnämnden, SPK, konsumentverket, Sveriges fiskares
riksförbund och LRF. Jordbruksnämnden tUlstyrker också att prisregleringsavgift
skaU tas ut också på fisk som landas utomlands enligt den lösning som
kommittén har föreslagit.

Konsumentdelegationen
och KF godtar även utvidgningen av av-

s. 60 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:112 60

giftsuttaget,
men båda ifrågasätter om inte beslut kan anstå till pris-överläggningarna.

Utvidgningen avstyrks däremot av Sveriges
fiskgrossisters riksförbund. Även kommerskollegium är tveksamt till denna.

I fråga om kommitténs förslag att ta ut
prisregleringsavgift på ål och lax anför Sveriges fiskares riksförbund att de
medel som flyter in genom avgifter pä dessa fiskslag i sin helhet bör användas
för ål- och laxutsättningar.

Jordbruksnämnden och fiskeristyrelsen påpekar
svårigheterna att ta upp prisregleringsavgift på svenskfångad ål och lax tiU
följd av handelns straktur.

Jordbruksnämnden påpekar att för panerade fiskfUéer
m. m. har regleringsavgift tidigare erlagts för huvuddelen av dessa produkter.
Avgiften föU emellertid bort i och med att produkterna överfördes från
tulltaxem 03.01 tiU 16.04. Frågan om införande av prisregleringsavgift vid
införsel av dessa produkter kan enligt nämnden aktualiseras även med hänsyn
till att avgift redan nu utgår för råvara som används i motsvarande
svenskberedda produkter.

Jordbruksnämnden anser vidare att förslaget att
avgiftsbelägga foderfisk som används för tillverkning av fiskmjöl inte bör
genomföras. Avgift bör i stället utgå i form av tillverkningsavgift på
svensktiUverkat fiskmjöl. Motsvarande avgift bör tas ut på importerat fiskmjöl.
Dén föreslagna avgiften är visserligen av sådan storlek att den knappast kan
anses i väsentlig utsträckning påverka animalieproduktionens kostnader.
Avgiften kommer dock att ge ett visst utslag i det av nämnden beräknade
produktionsmedelsprisindexet. Konsekvensen härav blir att merkostnaderna vid de
halvårsvisa s. k. inflationsregelöverläggningama kommer att täckas genom
höjning av konsumentpriserna på jordbmksprodukter. I detta sammanhang
framhåller nämnden att av de väsentliga proteinfodermedlen är det endast kött-
och fiskmjöl som ligger utanför prisregleringen på fodermedelsområdet. Detta
måste enligt nämnden betecknas som en svaghet i fodermedelsregleringen, där
ett viktigt moment är nämndens möjligheter att genom avgiftsbeläggning reglera
priserna på olika fodermedel på ett sådant sätt att såväl förbrukning av
inhemska fodermedel som produktionen av animaUer styrs på ett lämpligt sätt.
Mot denna bakgmnd anser nämnden det önskvärt att en avgiftsbeläggning kommer
tUl stånd som inte är så schablonmässig som den av kommittén föreslagna.
Nämnden anser det angeläget att liksom på fodermedelsområdet i övrigt den
inhemska prisnivån kan styras genom en rörlig prisregleringsavgift. Av de
upp-buma avgiftsmedlen bör en viss del, motsvarande det av kommittén föreslagna
beloppet för fiskprisregleringen, föras tUl sistnämnda reglering, medan
återstoden bör tillföras jordbmksprisregleringen.

NO
redovisar en allmänt kritisk inställning tUI finansieringsförslaget

s. 61 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:112 61

och
efterlyser en redovisning av såväl de budgetmässiga som prismässiga
konsekvensema härav.

4.8
Gränsskyddet

Kommitténs förslag om importminimipriser för främst
frysta fiskfiléer tiUstyrks i princip eUer lämnas utan erinran av flertalet
remissinstanser t. ex. jordbruksnämnden, konsumentdelegationen, SPK, Sveriges
fiskares riksförbund, KF och LRF.

Kommerskollegium
berör i sitt yttrande frågan om importminimipris-systemets förenlighet med
Sveriges internationeUa åtaganden. Kollegiet påpekar att systemets förenlighet
med GATT aldrig har prövats. Kollegiet påpekar vidare att uttagande av
importavgift för panerade fiskfiléer i visst fall kan föranleda omförhandling
i enlighet med GATT. KoUegiet konstaterar att Sveriges avtal med EG inte torde
utgöra hinder mot att förslaget genomförs. Vad gäUer EFTA-konventionen erinrar
kollegiet om att de år 1970 införda importminimiprisema inte föranledde några
erinringar från övriga EFTA-länder. Trots detta bör dock det föreslagna
systemet inte sättas i kraft utan föregående överläggningar med berörda
EFTA-länder, dvs. Norge och Island.

Förslaget att begränsa systemet med
importminimipriser tiU att avse frysta fiskfiléer tillstyrks i allmänhet av
remissinstanserna. Föreningen Svenska konservtillverkare och
Fiskkonservfabrikernas förening föreslår dock att frysta fiskfiléer som
importeras som råvara i industriell beredning skall undantas.

Även kommerskollegium framhåller vikten av att vid
tillämpningen och utformningen av systemet hänsyn tas till
fiskberedningsindustrin. Kommitténs förslag att systemet endast bör sättas i
kraft vid behov och att importprisernas nivå bör avvägas med hänsyn till EG:s
gränsskydd biträds av koUegiet.

SPK har dock en annan uppfattning när det gäller
importminimipri-sernas nivå. Enligt SPK kan en anknytning till EG-nivån leda
till ett högre gränsskydd än vad som är nödvändigt för att fullfölja den
statliga fiskeripolitiken.

Statens industriverk anser det väsentligt att
importminimipriset inte sätts så högt att konsumentpriserna ökar i någon högre
grad. Verket pekar också på hänsyn till beredningsindustrins konkurrensförmåga.

KF anser att importminimiprisema bör avvägas med
hänsyn till konsumenternas och fiskerinäringens behov, varvid importen inte får
diskrimineras jämfört med den svenska produktionen.

NO och Sveriges fiskgrossisters riksförbund är
tveksamma till om kommitténs förslag står i överensstämmelse med Sveriges
handelspolitiska åtaganden. NO påpekar också att hänsyn måste tas till
beredningsindustrins beroende av importråvara.

s. 62 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:112 62

Sveriges fiskgrossisters riksförbund anser att man
inte bör införa ett utvidgat system med importminimipriser utan att
diskussioner har förts med de mest betydelsefulla handelspartnerna inom EFTA
och EG. Förbundet anser att det nuvarande gränsskyddet i princip bör fungera
oförändrat i framtiden.

4.9 Åtgärder
för att främja beredning och avsättning av fisk

Kommitténs förslag att överläggningar bör tas upp
med EG i syfte att bereda svensk export av beredda och konserverade fisk- och
skaldjursprodukter tUl EG samma tullfrihet som bevUjats EG för export tUl
Sverige tillstyrks av jordbruksnämnden, kommerskollegium, statens industriverk,
Sveriges fiskares riksförbund och Fiskkonservfabrikernas förening. Flera av
remissinstanserna betonar att frågan är angelägen. Föreningen Svenska
konservtillverkare anser att ett annat alternativ bör ges företräde, nämligen
att införa någon form av stöd som kompensation för det gränsskydd som
industrin möter vid export till EG.

Kommitténs förslag att stöd i form av
fiskberedningslån och lånegaranti skall kunna lämnas tiU utveckling och
marknadsintroduktion av nya fiskprodukter liksom förslagen om ökade medel för fiskberedningslån
och lånegarantier tiUstyrks i huvudsak av remissinstansema.

Föreningen svenska konservtillverkare anför att de
nuvarande fisk-beredningslånen till främjande av beredning och avsättning av
fisk nästan uteslutande går tiU fiskförsäljningsföreningar, varför det av
kommittén föreslagna stödet inte kan väntas leda till en stmkturrationaUsering
av branschen. Om det föreslagna stödet inrättas, bör det enligt föreningen
utgå tUl beredningsföretag oavsett storlek eUer ägarstruktur.

Även Fiskkonservfabrikernas förening, som
framhåller att det föreslagna stödet är nödvändigt, anser det tveksamt om
stödet till produktutveckling och marknadsintroduktion främst skall utgå till
mindre och medelstora företag.

4.10 Särskilda
åtgärder för insjöfisket

Kommitténs förslag till stödåtgärder för det
yrkesmässiga insjöfisket tillstyrks i huvudsak eUer lämnas utan erinran av
flertalet remissinstanser, bl. a. jordbruksnämnden, konsumentdelegationen,
länsstyrelsen i Värmlands län och KF.

Fiskeristyrelsen och Sveriges fiskares riksförbund
ställer sig positiva till stödåtgärderna men anser att de föreslagna beloppen
är otUlräckliga. Fiskeristyrelsen anser att ekonomiskt stöd även bör kunna utgå
till organisationer som bedriver information m. m.

Jordbruksnämnden pekar på behovet av samordning av
olika åtgärder med inriktning på utplantering av fisk.

s. 63 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:112 63

5
Reglering av priserna på fisk under budgetåret 1978/79, m. m. 5.1 Nuvarande
förhållanden

Budgetåret 1976/77 uppgick inkomstema i
prisregleringskassan till totalt 11,6 milj. kr. Av detta belopp svarade
prisregleringsavgifter för 10,2 milj. kr., införselavgifter för 0,1 milj. kr.
och ränteinkomster på medel innestående i kassan för 1,3 mUj. kr. Några
fettvamavgifter har tmder året inte överförts till prisregleringskassan.
Utbetalningarna från kassan uppgick sammanlagt tUl 21,4 milj. ler. Därav
utbetalades till föreningen Svensk fisk 21 milj. kr. och tiU Sveriges fiskares
riksförbund 125 000 kr. Behållningen i jordbruksnämndens prisregleringskassa
för fisk uppgick den 30 juni 1977 tiU 13 milj. kr.

För
att bestrida kostnadema för prisregleringsverksamheten budgetåret 1976/77 fick
föreningen Svensk fisk enUgt riksdagens beslut 17 milj. kr. från prisregleringskassan
för fisk. Genom beslut av regeringen den 17 juni 1976 tillfördes Svensk fisk
ytterligare 4 milj. kr. från prisregleringskassan för fisk. Föreningen fick
dessutom använda de ränteinkomster som under budgetåret uppkom hos föreningen
eller dess kon-junkturutjämningsfond. Dessa kom att uppgå tiU 1,4 milj. kr. För
budgetåret 1976/77 disponerade således Svensk fisk för den ordinarie
pris-regleringsverksamheten 22,4 milj. kr. Föreningens kostnader för prisregleringen
uppgick till 13,6 mUj. kr. Vid regleringsårets slut överfördes 8,8 milj. kr.
tUl föreningens konjunkturutjämningsfond. Fonden tiUför-des vidare i början av
budgetåret 1976/77 10 milj. kr. av budgetmedel, varigenom behåUningen i fonden
vid budgetårets slut kom att uppgå tUl 23,8 milj. kr. Kostnaderna för de
särskilda pristUläggen, vilka genom beslut av regeringen den 24 februari 1977
bestreds av budgetmedel, uppgick tiU 15,8 mUj. kr.

Svensk
fisks kostnader under budgetåret 1976/77 för samtliga regleringsåtgärder
uppgick till 29,4 milj. kr.

För
marknadsreglermg budgetåret 1977/78 har anslagits sammanlagt 55 milj. kr.,
varav 45 milj. kr. utgår av budgetmedel och 10 milj. kr. från
prisregleringskassan för fisk. Härvid skaU Svensk fisk tillföras 25 mUj. kr.
för att bestrida kostnadema för den löpande prisregleringsverksamheten. Av
beloppet utgår 15 milj. kr. av budgetmedel och 10 milj. kr. från
prisregleringskassan för fisk. Dessutom får Svensk fisk för den löpande
verksamheten använda de ränteinkomster som under budgetåret uppkommer hos
föreningen eller dess konjunktumljämningsfond, vilka f. n. kan beräknas till ca
3 milj. kr. För att förstärka Svensk fisks kon-junkturatjämningsfond har vidare
under budgetåret fonden tillförts 5 milj. kr. av budgetmedel. Svensk fisk får
för den löpande verksamheten vid särskilda behov disponera en fjärdedel av
behållningen i den förstärkta fonden, som således uppgår till 28,8 milj. kr.
Slutiigen har för

s. 64 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:112 64

särskilda
pristillägg på fisk under budgetåret 1977/78 anslagits 25 mUj. kr. av
budgetmedel. Medel som anslagits för den löpande regleringsverksamheten samt
särskUda pristillägg och som inte tas i anspråk under budgetåret skall tiUföras
Svensk fisks konjunktumljämningsfond.

Det internationella marknadsläget för fisk
förbättrades redan under budgetåret 1976/77. Under innevarande budgetår har
ytterligare en stark prisuppgång skett, i synnerhet för sill och torskfisk.
Denna utveckling har medfört förutom att priserna på svenska fiskares
fångster ökat betydligt att av Svensk fisk övertagna, fisköverskott kraftigt
reducerats och därmed också föreningens kostnader för den löpande
prisregleringen. Med beaktande av Svensk fisks kostnader under andra halvåret
1977 och utifrån dagens marknadsläge kan kostnadema för den löpande prisregleringen
imder budgetåret 1977/78 beräknas inte överstiga 10 milj. kr. Om hänsyn även
tas till ränteinkomster som uppkommer hos föreningen eUer dess
konjunkturatjämningsfond samt tiU beräknat överskott på anslagna medel för
pristillägg, torde behåUningen i Svensk fisks konjunkturutjämningsfond vid
utgången av budgetåret 1977/78 kunna uppskattas tUl ca 52 milj. kr.

Behållningen i prisregleringskassan för fisk
uppgick vid utgången av budgetåret 1976/77 tiU 13 mUj. kr. Inkomsterna i form
av prisreglerings-och införselavgifler samt räntor under innevarande budgetår
kan beräknas till ca 16 milj. kr. Som tidigare nämnts skall Svensk fisk från
prisregleringskassan under budgetåret tUlföras 10 milj. kr. Av medel från
regleringskassan fmansieras vidare vissa kostnader för uppbörd och kontroU m.
m. som uppgår tiU ca 0,5 milj. kr. Behållningen i kassan vid utgången av
innevarande budgetår kan därför beräknas tUl ca 18,5 milj. kr.

Regeringen bemyndigade den 24 februari 1977
jordbraksnämnden att använda högst 850 000 kr. för försök med prisstöd på viss
insjöfisk under budgetåret 1976/77. Stödet skulle få lämnas i form av
pristiUägg till fiskare och generella stödåtgärder.

Regeringen har den 14 april 1977 uppdragit åt
jordbruksnämnden att utreda former för stöd till yrkesfisket efter
sötvattensfisk i insjöar, vattendrag och kustvatten. Nämnden har äimu ej
avslutat utredningen.

5.2
Statens jordbruksnämnd

Jordbruksnämnden har i samförstånd med
konsumentdelegationen kommit överens med fiskets förhandlingsdelegation om att
föreslå att föreningen Svensk fisk för den löpande prisregleringsverksamheten
under budgetåret 1978/79 skall tUlföras 12 milj. kr. ur prisreglerLngskassan
för fisk. Härutöver bör föreningen liksom tidigare få använda de ränteinkomster
som uppkommer hos föreningen eUer dess konjunkturutjämningsfond för att
bestrida kostnader för den löpande verksamheten. Des-

s. 65 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:112 65

sa
ränteinkomster kan uppskattas till inemot 5 mUj. kr. Vidare har föreningen i
enlighet med gällande direktiv rätt att vid särskilda behov använda en
fjärdedel av behållningen i konjunktumtjämningsfonden för den löpande
verksamheten. Behållningen i fonden vid ingången av budgetåret 1978/79
beräknas av jordbruksnämnden uppgå tUl ca 52 milj. kr., vilket skulle innebära
att ytterUgare ca 13 milj. kr. står till förfogande för den löpande
verksamheten. Sammanlagt kommer således föreningen ha möjlighet att, om så
skulle behövas, kunna disponera 30 milj. kr. Jordbruksnämnden framhåller att
de anvisade medlen till den del de inte behöver tas i anspråk överförs till
föreningens konjunkturutjämningsfond och står till förfogande för
prisreglering under kommande år. Förslaget innebär enligt jordbmksnämnden att
några budgetmedel inte behöver anslås för den löpande verksamheten under
budgetåret 1978/79. Fiskets förhandlingsdelegation har vidare förklarat att man
avser att hos regeringen i särskild ordning aktualisera frågan om fortsatt
tillämpning av särskilda pristillägg under budgetåret 1978/79.

De medel som anslås för den löpande verksamheten
bör föreningen få använda även för marknadsfrämjande åtgärder och
upplysningsverksamhet.

Vid överläggningarna med jordbruksnämnden har
fiskets förhandlingsdelegation hemställt om ett från 160 000 kr. tUl 250 000
kr. förhöjt organisationsbidrag för budgetåret 1978/79. Höjningen av bidraget
har motiverats med förbundets ökade kostnader. Jordbruksnämnden vUl inte
motsätta sig att det begärda bidraget utgår ur prisregleringskassan för fisk.

Nämnden föreslår vidare att högst 1 milj. kr. av de
fettvaruavgifter som utgår vid härdning av siUolja av inhemskt ursprung, med
avdrag för vad som kan beräknas restitueras vid export, skall överföras till
prisregleringskassan för fisk.

Jordbruksnämnden erinrar om att
prisregleringsavgift f. n, inte tas ut för frysta beredda fiskfiléer,
fiskpinnar och liknande produkter, panerade, även stekta samt frysta
fiskrätter hänförliga till tuUtaxenr 16.04. Huvuddelen av hithörande produkter
var emellertid avgiftsbelagda fram lill år 1973 men avgiften föll bort i och
med att produkterna från den 1 januari 1973 överfördes från tuUtaxenr 03.01 tiU
16.04. För obehandlade fiskfiléer samt för den råvara som ingår i motsvarande
svenskberedda produkter ulgår däremot prisregleringsavgift. Det har vidare
enligt jordbruksnämnden kunnat konstateras att importen av de berörda produkterna
ökat kraftigt de senaste åren, nämligen från 3 766 ton år 1973 till 5 679 ton
är 1976. För att undvika att den svenska produktionen av hithörande produkter
även i fortsättningen kommer i ett oförmånligare läge än motsvarande
importerade produkter samt för att få en likformig avgiftsbeläggning jämfört
med importerade obehandlade fiskfiléer föreslår nämnden att
prisregleringsavgift införs för varor hänförliga till sta-

5 Riksdagen 1977/78.1 saml Nr 112

s. 66 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:112 66

tisliskt
nummer 16.04 511 och 16.04 519. Om avgiften med hänsyn till varornas sammansättning
faststäUs till två procent av införselvärdet skulle det beräknat på 1977 års
importvärde erUigt nämnden medföra att ett belopp av ca 1 milj. kr. tillförs
prisregleringskassan för fisk.

Jordbruksnämnden erinrar om att nämnden i ett
tidigare sammanhang har förordat att nänmden bemyndigas att dels uppta
prisregleringsavgift för färsk långa och torkade långaprodukter, dels medge
att föreningen Svensk fisk får införa prisstöd på färsk långa. Fiskets förhandlingsdelegation
har tUlstyrkt införandet av regleringsavgift för de nyss nämnda slagen av
produkter. Nämnden erinrar också om att fiskerikommittén i sitt betänkande har
förordat att prisregleringsavgift tas ut för ifrågavarande varor.

Jordbruksnämnden anhåller om bemyndigande att under
budgetåret 1978/79 i huvudsaklig överensstämmelse med de grunder som nu tillämpas,
ta upp prisregleringsavgifter och, i enlighet med vad ovan föreslagits,
besluta om att utbetala medel ur prisregleringskassan för att bestrida
kostnaderna för fiskprisregleringen. De aUmänna riktiinjerna för prisregleringen
som faststäUts av statsmakterna för innevarande budgetår föresläs i huvudsak
gälla oförändrade under budgetåret 1978/79. Nämnden bör således bemyndigas
medge att prisstöd får utgå fömtom genom minimi- och garantiprisreglering även
genom pristUlägg, prisutjämningsbidrag och regionalt fraktstöd.

I enlighet med hittills gällande grunder bör
importen av fisk inom ramen för gällande intemationella åtaganden regleras
i den omfattning som är nödvändig för att upprätthålla prisregleringssystemet.
Jordbruksnämnden föreslår att regleringen av importen och exporten får ske i
huvudsak på samma sätt som under innevarande budgetår.

Nämnden anhåller slutligen om bemyndigande att
också nästa budgetår använda medel ur prisregleringskassan till erforderligt
belopp för att täcka kostnaderna för kvalitetskontroll av andra fiskvaror än
konserver.

6
Föredraganden

6.1
Allmänna utgångspunkter

Den svenska fiskerinäringen lämnar ett viktigt
bidrag till vårt lands livsmedelsförsörjning. Den ger också tillsammans med
fiskberedningsindustrin ett väsentligt sysselsättningstillskott främst i
annars sysselsätt-ningssvaga kust- och skärgårdsbygder och skapar på så sätt
förutsättningar för en bofast befolkning i dessa bygder.

Under
1950- och 1960-talen utvecklades det svenska fisket i första hand genom ökad
produktionskapacitet och större fångster. Samtidigt skedde en betydande nedgång
i antalet yrkesfiskare. Mot slutet av 1960-talet och

s. 67 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:112 67

under
början av 1970-talet inträdde emellertid en period med minskade fångster,
ekonomiska svårigheter för fiskeföretagen och därav följande minskad
sysselsättning och omställningssvårigheter för fisket. Härefter har
förhållandena varierat. Det senaste året har inneburit goda fångster och
avsättningsmöjligheter. Utvecklingen under det senaste decenniet av de
viktigaste fiskbestånden i Nordsjön, Skagerrak och Kattegatt har i förening
med förändringarna på havsrättens område ändrat fömtsättningama för det svenska
fisket. Den nu genomförda utvidgningen av den svenska fiskezonen är en direkt
följd härav.

Antalet yrkesfiskare enligt fiskeriinventeringen år
1976 var ca 4 200, därav ca 300 i sötvattensfisket. Antalet binäringsfiskare
uppgick till ca 2 500, därav ca 560 i sötvattensfisket. Fiskberedningsindustrin
hade samma år ca 2 000 anställda.

Det svenska saltsjöfiskets fångster uppgick år 1977
till ca 175 000 ton till ett fångstvärde av ca 290 milj. kr. De viktigaste
fiskslagen är sill, torskfisk och foderfisk som tiUsammans normalt svarar för
ca 90 % av fångstmängden och ca 70 % av fångstvärdet. Insjöfisket svarade samma
år för en fångst av ca 2 000 ton tiU ett värde av ca 12 milj. kr. Exportvärdet
av fisk och fiskprodukter uppgick år 1977 enligt preliminära beräkningar till
215 milj. kr., varav 50 milj. kr. avsåg direktiandningar av svenskfångad fisk i
utländska hamnar. Det sammanlagda importvärdet uppgick tiU 800 milj. kr. HärtiU
kommer importen av bl. a. fiskmjöl.

Konsumtionsutvecldingen i Sverige visar en
kontinuerlig minskning av konsumtionen av färsk fisk, medan konsumtionen av
beredda varor samt färska och beredda skaldjur ökar. Det svenska fisket svarar
för ca en tredjedel av den svenska marknadens försörjning med fisk. Konsumtionen
av fisk i Sverige beräknas tiU ca 26 kg (i hel färsk vikt) per person och år.

Nu
gällande mål för fiskeripolitiken fastlades av 1970 års riksdag (prop. 1970:
61, JoU 1970: 27, rskr 1970: 236). Innebörden härav är att det genom marknads-
och strukturpolitiska åtgärder skaU skapas stabila ekonomiska förhåUanden för
ett fiske som är väl anpassat till avsättningsmöjligheterna på den svenska
marknaden och vid export. När det gäller marknadsåtgärder skall förhållandena
inom landet stabUiseras genom prisreglerande och avsättningsstimulerande
åtgärder. Åtgärderna fär inte utformas så att de står i strid med strävandena
på strukturområdet. Marknadsåtgärdema skall vidare på kort sikt utformas så att
marknadsläget för olika fiskslag utnyttjas på bästa sätt. De strukturpolitiska
åtgärdema skall syfta tUl att rationaliseringen inom svenskt fiske främjas bl.
a. genom att möjUgheter skapas att på rimliga villkor finansiera investeringar
i fisket. Genom åtgärder på stmkturområdet skall fångstmöjlig-hetema inom
svenskt fiske tas tUl vara samtidigt som fångstkapaciteten hålls inom de
gränser som ges av möjligheterna till en lönsam avsättning på längre sikt.

s. 68 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:112 68

Med hänsyn till de ändrade förutsättningarna för
det svenska fisket bör riktlinjer nu dras upp för den framtida
fiskeripolitiken. Underlag härför har presenterats av fiskerikommittén (Jo
1975: 07), som hösten 1977 har avgett betänkandet (SOU 1977: 74)
Fiskerinäringen i framtiden.

Innan jag går in på mina överväganden med anledning
av kommitténs förslag vill jag ge några allmänna synpunkter på det svenska
fisket och dess framtid.

I likhet med flertalet av vårt lands näringar är
fisket i olika hänseenden beroende av den internationella utvecklingen. På
fiskets område har detta sedan länge gällt marknadsförhåUandena. Genom vår
betydande utrikeshandel med fisk är det svenska fisket känsUgt för variationer
i de internationella marknadsförhåUandena. Under de senaste åren har också förändringarna
på havsrättsområdet starkt påverkat det svenska fisket. Som jag närmare
utvecklade i propositionen 1976/77:118 om utvidgning av den svenska fiskezonen
har utvecklingen tvingat Sverige att anpassa sig till andra länders
ställningstaganden och utvidga sin fiskezon för att det svenska fisket skall
kunna bestå på sikt. Samtidigt är det svenska fisket också i framtiden beroende
av att kunna fiska i andra länders zoner, främst i Nordsjön, där vårt
traditioneUt mest betydande fiske har bedrivits. Jag förutsätter att svenska
fiskare också framdeles skall kunna bedriva ett lönsamt fiske i Nordsjön. De
avtal som har slutits med Norge och EG syftar till att möjliggöra detta.

Huvudmotivet för utvidgningen av den svenska
fiskezonen har således varit att tUlgodose den svenska fiskerinäringens behov
av fångstmöjligheter. Samtidigt har Sverige påtagit sig ett ökat ansvar för
skyddet och vården av fiskbestånden i zonen. Vi får inom överskådlig framtid
räkna med fångstrestriktioner i olika former såväl i svensk fiskezon som i
andra länders zoner för att undvika utfiskning av bestånden. Detta får också
ses som en del av det allmänna krav på hushållning med naturresurserna som
alltmer gör sig gällande och som enligt min mening inte kan nog understrykas.
Utvecklingen har lärt oss att också de naturresurser som brukar betecknas som
förnyelsebara kan förbrukas, om man inte hushållar med dem.

Ett livskraftigt svenskt fiske förutsätter
emellertid inte bara tillgång på fisk. Det måste också ha
avsättningsmöjligheter, vilket i sin lur fömtsätter att kapacitet finns för
vidareförädling av fångsterna. Vidare behövs en mottagnings- och
distributionsapparat som snabbt och effektivt kan föra fiskets produkter till
förädlingsindustrin och konsumenterna. Samtidigt behöver fiskets utövare
tillgång till samhällsservice i samma utsträckning som övriga delar av vår
befolkning. Eftersom fisket och beredningsindustrin av naturliga skäl är
lokaliserade främst till kustbygder, där förutsättningarna för annat
näringsliv ofta är mindre goda, behövs en aktiv närings- och
lokaliseringspolitik som tar särskild hänsyn till fisket. Begreppet levande
skärgård eller levande kustbygd bör ges ett

s. 69 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:112 69

konkret
innehåll. Stödet till fisket och stödet till skärgårdsföretag är viktiga
instrament i detta sammanhang.

Jag vill här också beröra yrkesfiskarnas förhåUande
till en annan kategori fiskare, nämUgen fritidsfiskama. Som yrkesfiskare
räknar jag då även binäringsfiskarna. Fritidsfiske är en av de viktigaste
rekreationsformerna i vårt land. Flera undersökningar vitsordar dess stora
omfattning och betydelse. Samtidigt konkurrerar fritidsfiskaren och yrkesfiskaren
om samma resurs, ofta i samma vatten. Dessa förhåUanden avser främst kust- och
insjöfisket. Förutom fritidsfiske i rekreationssyfte förekommer också ett icke
obetydligt fiske på fritid i förvärvssyfte och med yrkesmässiga redskap. Enligt
min mening bör yrkesfiskets intressen komma i första hand. Det är emellertid
också angeläget att främja fritidsfiske i rekreationssyfte. Från den
utgångspunkten tror jag att goda föratsättningar föreligger att lösa de
intressemotsättningar som finns. Anledning saknas däremot att stödja
fritidsfiske i förvärvssyfte. Det arbete som f. n. utförs av 1973 års
fiskevattensutredning (lo 1973: 07) skall ge underlag för ställningstaganden
till bl. a. fiskelagstiftningens utformning och statliga insatser för
fritidsfiske i relcreationssyfte. Utredningen beräknas lägga fram sina förslag
under hösten 1978.

Såväl yrkesfisket som fritidsfisket är beroende av
en aktiv fiskevård. Detta förhållande hänger samman med vad jag tidigare har
anfört om hushållning med fiskbestånden. Vikliga delar av havsfisket liksom
kust-och insjöfisket är i dag mycket beroende av att utsättningar av fiskungar
görs i syfte att förbättra fisktillgången. Samtidigt förutsätter fiskevården
att de vatten i vilka fisken lever har sådan kvalitet att fisken kan överleva
och föröka sig. En effektiv miljölagstiftning och tillsyn över dess efterlevnad
är väsentliga förutsättningar härför. Arbete med att förbättra lagstiftning
och tillsyn pågår inom miljöskyddsutredningen (Jo 1976: 06). Jag utgår från att
också fiskets intressen tillvaratas i detta sammanhang. Vidare är det
internationella samarbete som pågår på såväl fiskets som miljövårdens område
inom olika organisationer och inom ramen för olika konventioner av vital
betydelse för fiskets framtid.

Forskning
och utvecklingsarbete är av väsentlig betydelse för våra möjligheter att
rationellt tillvarata, utveckla och reproducera fiskresurserna. Även på dessa
områden har det internationella samarbetet stor betydelse. Samtidigt behöver
sådant arbete bedrivas inom landet. Jag vill här erinra om att en översyn pågår
av fiskeristyrelsens undersökningsverksamhet genom styrelsens och
statskontorets försorg.

I detta sammanhang vill jag också understryka
betydelsen av yrkesutbildning på fiskets område för att bl. a. säkra
rekryteringen till fiskar-yrket. Formerna för och lokaliseringen av en sådan
utbildning inom gymnasieskolan övervägs f. n. av skolöverstyrelsen i samarbete
med bl. a. fiskeristyrelsen och Sveriges fiskares riksförbund. Jag vill också
erinra om det förslag som regeringen har lagt fram i årets budgetpro-

s. 70 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:112 70

position
om inrättande av en allmän fiskevårdsUnje vid universitetet i Göteborg för
utbildning av fiskeritjänstemän.

Slutligen vUl jag peka på betydelsen av att ha
tiUgång till en väl fungerande statlig administration på fiskets område. De
resurser som kan avsättas för detta ändamål fär prövas enligt samma grander
som gäller för statlig verksamhet i övrigt. Det är emellertid också angeläget
att yrkesfiskarna själva får en sådan organisatorisk styrka att de kan tillvarata
sina rättmätiga intressen på ett effektivt sätt och därigenom ta ett ansvar
för fiskerinäringens framtid.

6.2
Målen för fiskeripolitiken

Kommittén framhåller att en föratsättning för en
bärkraftig svensk fiskerinäring är att så god överensstämmelse som möjligt
uppnås mellan tillgång och efterfrågan på fisk. Genom en sådan avvägning av
produktionen kan olönsamma överskott undvikas och föratsättningar skapas för
att bestånden skall räcka för ett också på sikt uthålligt fiske. Ett effektivt
utnyttjande av fiskeflottan för att tillgodose konsumenternas och indu-. strins
behov av fisk är enligt kommittén den bästa garantin för en rimlig utkomst för
fiskarna och lägsta möjliga priser för konsumenterna. Kommittén understryker
att regionala och sysselsättningsmässiga skäl måste beaktas vid de bedömningar
som görs av fiskets omfattning och inriktning. Kommittén föreslår att såväl
produktions- och effektivitetsmål som inkomst- och konsumentmål anges.

Sammanfattningsvis anför kommittén att målet för
fiskeripolitiken bör vara att skapa förutsättningar för en effektiv och
bärkraftig fiskerinäring som ger dem som arbetar inom näringen god försörjning
och trygghet i tillvaron. Fångsternas storlek bör inom de gränser som ges av
tillgången på fisk bestämmas av möjlighetema till en lönsam och stabU
avsättning samt med hänsyn tUl kravet på sysselsättning i kust- och
skärgårdsområden där fisket har stor regionalekonomisk betydelse. Fisket skall
bedrivas så rationellt och fångsterna tas om hand, beredas och distribueras så
effektivt att de som är sysselsatta i fiskerinäringen kan få en ekonomisk
standard som är jämförbar med den som erbjuds inom andra näringar, samtidigt
som konsumentema erbjuds en bra vara till rimliga priser.

Kommitténs förslag i denna del tiUstyrks eller
lämnas utan erinran av flertalet remissinstanser. Sveriges fiskares
riksförbund, som också tar upp möjligheterna till en ökad självförsörjning med
fisk, anför således att utgångspunkten bör vara att yrkesfiskarna skaU ha en
inkomstutveckling som är jämförbar med liknande företagargrappers t. ex.
jordbrukarna. Några remissinstanser riktar viss kritik mot kommitténs förslag
att en rimlig inkomst skall garanteras dem som arbetar inom fiskerinäringen och
anser det mindre lämpligt att ställa upp en inkomstgaranti av detta slag.

s. 71 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:112 71

Några remissinstanser noterar vissa motsättningar
mellan effektivitets-målet och önskemålet om sysselsättning i kust- och
skärgårdsområden där fisket har stor regionalekonomisk betydelse. Sålunda
förutsätter jordbruksnämnden att de regionala insatser som behövs så långt
möjligt utformas så atl de fiskeripolitiska målen inte urholkas.

Mot bakgrund av vad jag har anfört i det
föregående, är det enligt min mening nödvändigt att ompröva målen för de
statliga insatsema på fiskets område. Gällande mål för fiskeripolitiken innebär
i huvudsak att stabila ekonomiska förhållanden skall skapas för ett fiske som
är väl anpassat till avsättningsmöjligheterna på den svenska marknaden och vid
export. De kompletteringar i målsättningen som kommittén föreslår ligger i
linje med de strävanden som enligt min mening bör komma till uttryck vid
utformningen av riktlinjer för vårt lands fiskeripolitik.

En
brist i nuvarande mål för fiskeripolitiken är enligt min uppfattning att något
inkomstmål inte är uppställt. Det är enligt min mening närmast en självklarhet
att de som arbetar inom fiskerinäringen skall kunna uppnå samma ekonomiska
standard som jämförbara grupper. För jordbruksnäringen har sedan lång tid
funnits ett inkomstmål av i huvudsak den innebörden. Jag anser således att som
ett av de fiskeripolitiska målen bör anges ett inkomstmål. Jag vill redan nu
framhålla att inkomstmålet självfallet inte bör innebära någon inkomstgaranti
för enskilda fiskare eller fiskeföretag. Inkomstmålet bör i stället innebära
att med statliga insatser skall eftersträvas sådana villkor för fisket alt de
som är sysselsatta i ett rationellt bedrivet yrkesfiske kan uppnå en med jämförbara
gmpper likvärdig ekonomisk och social standard.

Enligt
min uppfattning strider ett inkomstmål av den innebörd som jag nu har angett,
och som överensstämmer med kommitléns förslag, inte mot konsumentemas lika
självklara krav på tUlgång till fisk av god kvalitet till rimliga priser. Den
bästa garantin för att detta krav kan uppfyllas är nämligen att en stabil och
lönsam svensk fiskerinäring kan upprätthåUas.

Samtidigt
bör framhållas alt vad jag nu har anfört förutsätter att fiskerinäringen
arbetar så rationellt och effektivt som möjligt. Endast genom en fortlöpande
effektivisering av näringen är det möjligt att förena inkomstmålet med de krav
som konsumenterna och samhället kan ställa. Kravet på effektivitet gäller
naturligtvis inte bara själva fisket. Det gäller i lika hög grad
omhändertagandet av fångsterna samt beredningen och distributionen av
fiskprodukterna.

I
fråga om produktionsmålsättningen delar jag i stort Sveriges fiskares
riksförbunds uppfattning att en ökad försörjning med svenskfångad fisk bör
eftersträvas. En ökad självförsörjning främjas enligt min uppfattning bäst
genom att fiskets inriktning så långt möjligt anpassas till efterfrågan på
fisk inom landet så alt en god balans uppnås mellan tUlgång och efterfrågan.
Däremot bör olönsamma överskott undvikas. Fångstemas

s. 72 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:112 72

storlek
bör således inom de gränser som ges av en god hushållning med fisktillgångarna
i princip bestämmas av möjligheterna tUl en lönsam och stabil avsättning.
Avvägningen av det svenska fiskets omfattning bör ha som utgångspunkt en
långsiktig bedömning av utvecklingen av importpriserna i förhållande till
kostnaderna för att tillhandahålla svenskfångad fisk av samma slag. Det svenska
fiskets omfattning bör således inte påverkas av tillfälliga variationer i
importpriserna.

Vid avvägningen av fiskets omfattning och
inriktning måste hänsyn också tas till kravet på sysselsättning inom fisket i
kust- och skärgårdsområden där denna näring har stor regionalpolitisk betydelse.
Det är givet alt en sådan strävan inte får leda till att det uppstår företag
som inte har förutsättningar att bedriva ett rationellt fiske. Genom ett
lämpligt utformat statligt stöd bör dock den i fisket sysselsatta bofasta
befolkningen i dessa områden kunna få rimliga möjligheter till arbete i sin
hemort.

Målen för fiskeripolitiken bör således vara att
skapa förutsättningar för att de som är sysselsatta i fiskerinäringen kan få
både en ekonomisk och social standard som är jämförbar med den som erbjuds inom
andra näringar och trygghet i arbetet samtidigt som konsumenterna erbjuds fisk
av god kvalitet tUl rimliga priser. Inom de gränser som ges av en ansvarsfull
hushållning med fisktillgångarna bör fisket bedrivas så effektivt som möjligt
och fångsterna bestämmas av möjligheterna till lönsam och stabil avsättning.
Samtidigt bör hänsyn tas till behovet av sysselsättning främst i kust- och
skärgårdsområden där fisket har stor regionalpolitisk betydelse.

6.3
Fiskets omfattning och inriktning under de närmaste åren

Kommittén redovisar en undersökning av
fångstmöjligheterna i de fiskevatten som kommer att stå till det svenska
fiskets förfogande i framtiden. Av undersökningen framgår att fisktillgången
på längre sikt inte behöver hindra en viss ökning av fiskets omfattning. Under
de närmaste åren är dock fångstmöjligheterna när det gäller flera viktiga
områden och fiskslag starkt begränsade på grund av de senaste årens
överfiskning, främst i Skagerrak, Kattegatt och Nordsjön. Möjligheter att under
de närmaste åren öka det svenska fisket finns endast i Östersjön. Utgångspunkten
bör härvid enligt kommittén vara att inom ramen för de kvantiteter fisk som
efterfrågas på den svenska marknaden, för färskkonsumtion, beredning och som
fodermedelsråvara eller för export, så långt möjligt utnyttja den svenska
fiskeflottans fångstkapacitet. Olönsam överskottsproduktion bör däremot enligt
kommittén undvikas. Kommittén anger mot denna bakgrund de förändringar av
fiskets omfattning och inriktning som den, med hänsyn till den sannolika
utvecklingen av fångst- och avsättningsmöjligheterna under de närmaste åren,
anser nöd-

s. 73 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:112 73

vändiga
för att uppnå en bättre balans mellan fångster och avsättningsmöjligheter.

De fängstvolymer av sill/strömming, torskfisk och
foderfisk som kommittén anger bör enUgt kommittén kunna uppnås efter en tid av
tre till fem år. Volymema har beräknats utifrån de bedömningar av fångst-och
avsättningsmöjligheterna som nu kan göras. Därför bör, framhåller kommittén, de
angivna volymema närmast ses som riktmärken för fångstema. Sillfisket bör
således enligt kommittén begränsas till ca 70 000 ton/år för att undvika
olönsam överskottsproduktion av småsill. I stället bör fångsterna av torsk och
kolja öka med ca 10 000 ton till sammanlagt 35 00040 000 ton/år. För foderfisk
anges en fångst av ca 90 000 ton/år. I fråga om ål och lax betonar kommittén
behovet av reproduktionsfrämjande åtgärder.

Kommittén föreslår vidare att planer för fiskets
omfattning och inriktning på kortare och längre sikt årligen utarbetas av
fiskeristyrelsen i samråd med jordbraksnämnden och efter överläggningar med
Sveriges fiskares riksförbund. Syftet med planeringen bör enligt kommittén vara
att utnyttja tiUgången på fisk av olika slag på bästa möjliga sätt.

Remissinstansema tillstyrker i allmänhet kommitténs
förslag. Några remissinstanser anser att en svaghet i förslaget är att inga
egentiiga styrmedel för planemas genomförande har föreslagits. Sveriges
fiskares riksförbund avstyrker tvångsåtgärder.

För
egen del anser jag att en fortlöpande planering av fiskets omfattning och
inriktning är en förutsättning för att näringen skall kunna ta till vara de
fiskresurser som står till buds och för ett effektivt utnyttjande av
fiskeflottan. Jag biträder förslaget att fiskeristyrelsen i samråd med
jordbruksnämnden och i samarbete med Sveriges fiskares riksförbund skall utföra
en löpande planering. Planeringen bör avse de resurser som beräknas stå tUl
förfogande under planeringsperioden. Härvid bör vägas in
avsättningsmöjligheterna för de olika fiskslagen så långt detta låter sig göra.

Samtidigt
vill jag betona att utvecklingen av vissa fiskbestånd f. n. är synnerligen
svårbedömd. Detta gäller bl. a. sillbestånden i Nordsjön, Skagerrak och
Kattegatt. Även om avsättningsmöjligheterna för sUl/ strömming f. n. är goda
inger avsättningsmöjligheterna på längre sikt på exportmarknaderna vissa
farhågor. Enligt min mening finns därför anledning till viss försiktighet i den
framtida produktionsplaneringen.

I
likhet med kommittén anser jag att det svenska fisket i ökad utsträckning bör
utnyttja tUlgången på torskfisk främst i Östersjön.

När
det gäller fiske efter foderfisk vUl jag framhålla att utnyttjande av fisk till
fiskmjöl bör ske med inriktning i första hand på sådana fiskarter som inte kan
avsättas som direkt människoföda för färskkonsumtion eller efter beredning.

Som
kommittén också har föreslagit anser jag att svenska fiskare måste vara beredda
att anpassa fångstinriktningen med hänsyn tUl fångst- och

s. 74 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:112 74

avsättningsförhållanden.
En ökad flexibilitet bör därför stimuleras inom ramen för det statliga
rationaliseringsstödet. Jag återkommer i det följande tiU detta.

I det föregående har jag framhåUit vikten av
reproduktionsåtgärder. SärskUt intresse har sådana åtgärder i fråga om läxfisk
öch ål. Fisket efter dessa arter har stor betydelse för såväl havsfisket som
kustfisket, inte minst i Östersjön, och för fisket i insjöar och vattendrag.
Några avsättningsproblem föreligger inte heUer för dessa arter. Ett omfattande
laxfiske bedrivs i Östersjön också av andra länder än Sverige. F. n. svarar
emellertid Sverige för en betydande del av reproduktionen. Enligt min mening
bör flera länder bidra till reproduktionsåtgärder. Jag har därför tagit
initiativ till överläggningar med vissa stater i denna fråga. Jag återkommer i
det följande tUl behovet av medel för att finansiera vissa svenska reproduktionsåtgärder.

6.4
Licensiering av yrkesfiske

Enligt kommittén krävs i framtiden en noggrann
planering av fiskeflottans kapacitetsutveckling så att denna hålls inom de
ramar som anges av tillgängliga fångst- och avsättningsmöjligheter. För att de
stödåtgärder som kommittén föreslår skall få avsedd effekt är det enligt
kommittén nödvändigt att på ett administrativt enkelt sätt kunna avgränsa det
yrkesmässiga fiske som skall få del av stödet från andra former av fiske, t.
ex. fritids- och husbehovsfiske. Kommittén föreslår ett system med licens eller
förvärvsfisketUlstånd för förvärvsmässigt fiske som skall administreras av
fiskeristyrelsen eller fiskenämnd. Kommittén föreslår två former av licens.

För fiske med fartyg som i sjölagens mening är skepp
föreslås licensen avse själva fiskefartyget. För övrigt förvärvsmässigt fiske
föreslås tUlståndet vara personligt. När systemet införs bör enligt kommittén
i fråga om individuell licens gälla att alla som i dag bedriver yrkesmässigt
fiske får licens om de så önskar. Som kriterier på yrkesfiske anger kommittén
att vederbörande under senaste tolvmånadersperiod har bedrivit fiske under
minst sex månader och av fisket kan redovisa en brattointäkt av minst det
belopp som är gräns för redovisning av mervärdeskatt samt är registrerad som
redovisningsskyldig för sådan skatt. Den som är heltidssysselsatt i annat yrke
än fiske bör endast om särskilda skäl föreligger få licens. Om särskilda skäl
föreligger bör licens också kurma bevUjas den som inte uppfyller de nyss
angivna kriteriema.

I fråga om licens som avser fiskefartyg bör enligt
kommittén vid systemets införande sådan kunna beviljas för svenskt fiskeskepp
som under den senaste tolvmånadersperioden har använts till fiske under minst
sex månader. Fisket med fartyget bör härvid ha inbringat lägst det belopp som
är gränsen för redovisning av mervärdeskatt. Fiskeföretaget bör vidare vara
registrerat som skattskyldigt för mervärdeskatt. Om särskilda

s. 75 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:112 75

skäl
föreligger, bör tUlstånd även kunna beviljas för fiskeskepp som inte uppfyller
dessa kriterier.

Antalet Ucenser vid fortlöpande tiUämpning av
systemet bör enligt kommittén bli beroende av bl. a. fiskbeståndens utveckling
och avsättningsmöjligheterna. Samtiiga licenser bör omprövas med jämna
mellanrum.

Kommittén anför att innehav av licens bör vara en
föratsättning för att få del av de stödåtgärder som utgår till fisket. För
vissa former av statligt stöd tiU fisket, t. ex. rationaliseringsstöd, fömtsätter
kommittén också en prövning av fömtsättningama i det enskilda fallet för att
stöd skall kunna utgå. Innehav av licens bör eiUigt kommittén berättiga tUl
fiske med alla tillåtna fiskeredskap.

Meningarna är delade bland remissinstansema om
kommitténs förslag tUl Ucensiering av fisket. TUl dem som är positiva hör bl.
a. Sveriges fiskares riksförbund. Vissa remissinstanser anser att planering av
fisket är nödvändig men ställer sig mera avvaktande till ett
licensieringsförfarande. Fiskeristyrelsen framhåller att förslaget närmast
innebär en registrering av stödberättigade yrkesfiskare. Flera remissinstanser
framhåller nödvändigheten av att också binäringsfiskarna beviljas licens.
Några remissinstanser framhåller att till licens bör knytas villkor om viss
fångstinriktning. De remissinstanser som avstyrker förslaget anser en
licensiering inte vara nödvändig för att statligt stöd skaU kunna utges.

För egen del delar jag kommitténs uppfattning att
en planering av fisket bl. a. fömtsätter att yrkesfisket kan avgränsas från
andra former av fiske. Med yrkesfiske avser jag sådant fiske som utgör
vederbörandes huvudsakliga inkomstkälla eller eljest är av betydelse för
vederbörandes försörjning. I yrkesfisket inkluderar jag således också
binäringsfisket. För att främja yrkesfisket bör också fortsättningsvis ett väl
avpassat statligt stöd lämnas. Stödet bör givetvis komma endast yrkesfiskare
tillgodo och inte med dem konkurrerande fiskare som på fritid fiskar i
förvärvssyfte och samtidigt är heltidssysselsatta inom annat yrke.

Det bör framhållas att kommitténs förslag tiU
licensiering av yrkesfisket är avsett att skapa garantier för att det statliga
stödet till fisket, främst rationaliseringsstödet och prisstödet, kommer
yrkesfisket till del. Förslaget innebär däremot inte att yrkesfiske som sådant
skall vara underkastat tillståndstvång.

Mot
bakgmnd härav och då önskemålet om Ucensiering i enlighet med kommitténs
förslag är väl förankrat bland yrkesfiskets företrädare förordar jag att ett
licenssystem införs i huvudsaklig överensstämmelse med kommitténs förslag.
Självklart bör också i fortsättningen gäUa att t. ex. beviljande av
rationaliseringsstöd föregås av prövning av fömtsättningama härför i det
enskUda faUet. Jag vill också understryka att licenssystemet inte bör innebära
förbud mot yrkesfiske för dem som inte har licens.

Licens
bör kunna avse antingen fiskelag som bedriver yrkesfiske med

s. 76 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:112 76

visst
fartyg eller enskild yrkesfiskare. Vid prövning av fråga om licens bör beaktas
tillgången på fisk och föratsättningama i övrigt att bedriva ett rationellt
fiske. Samtidigt bör beaktas möjligheten att avsätta fångstema och att
förutsättningar finns att nå en med inkomstmålet avsedd ekonomisk och social
standard. Licens bör kunna meddelas för viss tid eller tills vidare och
förbindas med särskilda vUlkor och föreskrifter. Härvid bör bl. a. kunna
föreskrivas viss uppgiftsskyldighet.

Vid licenssystemets införande bör licens normalt
kunna bevUjas den som under en period av tolv månader dessförinnan har bedrivit
yrkesfiske under minst sex månader, om inte särskUda skäl föranleder annat. Sådant
särskUt skäl bör t. ex. vara att vederbörande är heltidssysselsatt inom annat
yrke. Vid prövning av huruvida yrkesfiske föreligger bör hänsyn tas tUl om
vederbörande är registrerad som skattskyldig för mervärdeskatt. Vidare bör i
detta sammanhang licens kunna beviljas den som utan att uppfylla de nu angivna
fömtsättningama kan anses bedriva yrkesfiske. Omständigheterna i det enskilda
fallet bör således beaktas vid prövningen.

Fråga om licens bör prövas av fiskeristyrelsen
eller fiskenämnd. För styrelsens handläggning av licensfrågor bör i enlighet
med kommitténs förslag inrättas en särskild delegation. Det ankommer på
regeringen att besluta i denna fråga liksom om delegationens sammansättning m;
m. Jag förutsätter att Sveriges fiskares riksförbund skall kunna bistå myndigheterna
vid den utredning som kan behövas i anslutning till licensprövningen och
därigenom underlätta handläggningen av denna.

Licens som viUkor för statligt stöd bör kunna
tillämpas fr. o. m. budgetåret 1979/80.

Det ankommer på regeringen att utfärda närmare
föreskrifter för licensprövningen.

Med anledning av vad kommittén har anfört om att
licens bör ge rätt att fiska med alla slags tillåtna fiskeredskap vill jag
erinra om att 1973 års fiskevattensutredning f. n. utreder frågan om
lagstiftning rörande rätten att nyttja olika typer av fiskeredskap.

6.S
Fiskets rationalisering

Kommittén föreslår ett utbyggt rationaliseringsstöd
till fisket. Försläget innebär att rationaliseringsstödet inriktas på successiv
förnyelse av fiskeflottan liksom på effektivisering av äldre fartyg. Enligt
kommittén bör rationaliseringsstöd utgå i form av statsbidrag och liksom
hittills i form av fiskerilån och lånegaranti.

Statsbidrag i form av avskrivningslån föreslås
kunna utgå i samband med nybyggnad av fiskefartyg och, om särskilda skäl
föreligger, i samband med byte av fartyg. Bidrag föreslås utgå med högst 10 %
av investeringskostnaden, dock med högst 100 000 kr.

Fiskerilån
föreslås utgå med högst 1 milj. kr. med avdrag för eventuellt

s. 77 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:112 77

statsbidrag.
Den nuvarande fasta räntan för fiskerilån föreslås ersättas med en räntesats
som motsvarar två tredjedelar av statens normalränta. För lån och lånegaranti
bör ställas tiUfredsställande säkerhet. Kravet på säkerhet föreslås dock kunna
efterges om det kan ske utan oskälig risk.

Vidare föreslås att statlig lånegaranti får lämnas
i samband med rationalisering av fiskeföretag.

Ett särskUt rationaliseringsstöd i form av
statsbidrag med högst 50 % av investeringskostnaden föreslås kunna utgå i kust-
och skärgårdsområden samt vid insjöar där fisket har särskild regionalpolitisk
betydelse och alternativa sysselsättningsmöjligheter inom rimligt s. k.
pendlingsavstånd saknas. Bidrag föreslås dock utgå med högst 100 000 kr. Vidare
föreslår kommittén att sådant bidrag efter särskild prövning skall kuima lämnas
till annan investering än nybyggnad eUer byte av fartyg.

Vidare föreslår kommittén statsbidrag för att
stimulera fiskeföretag att byta fångstinriktning på ett sätt som leder till
bättre balans mellan tillgång och efterfrågan på olika slags fisk. Bidraget
föreslås utgå med upp till 50 % av kostnaden för de investeringar som föranleds
av bytet.

Som villkor för statligt rationaUseringsstöd
föreslår kommittén att fiskeföretaget uppfyller vissa lönsamhets- och
likviditetskriterier. Kommittén föreslår alt en särskUd fömtsättningsbedömning
görs i fråga om stöd till investeringar som kan påverka kapaciteten i
fiskeflottan. Förutsättningsbedömningen är avsedd att ge underlag för en
prövning av de biologiska och marknadsmässiga föratsältningarna för åtgärden.
För företagsekonomiska bedömningar föreslås att tre tjänster som ekonomikonsulent
inrättas vid fiskeristyrelsen.

Slutligen föreslår kommittén en särsidld plan för
en successiv fömyelse av fiskeflottan. Kommittén föreslår samtidigt att
fiskeristyrelsen och styrelsen för teknisk utveckUng får i uppdrag att i
samarbete med bl. a. Sveriges fiskares riksförbund utveckla nya typer av
fiskefartyg som är lämpliga för fiske i svenska vatten.

Kommitténs förslag tUl utbyggt rationaUseringsstöd
till fisket tillstyrks i allmänhet av remissinstanserna. Lantbruksstyrelsen är
dock tveksam till förslagen om statsbidrag.

Enligt
min mening bör utgångspunkten för statens insatser för fiskels rationalisering
vara samhällets, konsumenternas och fiskerinäringens gemensamma intresse av en
så effektivt arbetande fiskerinäring som möjligt. Endast genom en fortlöpande
rationalisering kan det svenska fisket bli konkurrenskraftigt och ge sina
utövare tryggad sysselsättning och tillfredsställande inkomster samtidigt som
konsumentema kan erbjudas fisk till rimliga priser.

Mot
denna bakgrund bör det statliga stödet utformas så att det stimulerar de
enskUda näringsutövarna tiU sådana åtgärder som dels förbättrar inkomster och
lönsamhet i det enskilda företaget, dels främjar effektiviteten för näringen i
dess helhet.

Det
statliga stödet tUl rationaUsering av fisket bör därför inriktas på

s. 78 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:112 78

åtgärder
som förbättrar effektiviteten hos de äldre fiskefartygen bl. a. genom att
dessa förses med starkare motorer och arbetsbesparande eller annan
effektivitetsförbättrande utrustning. Vidare bör en successiv fömyelse av
fiskeflottan ske genom att rationella typer av nya fartyg utvecklas. För egen
del fäster jag särskild vikt vid utvecklingen av nya typer av fiskefartyg, som
på längre sikt kan ersätta föråldrade, medelstora trätrå-lare. Regeringen har
denna dag uppdragit åt fiskeristyrelsen att i samarbete med bl.a. styrelsen
för teknisk utveckling och Sveriges fiskares riksförbund närmare utreda föratsättningama
för utveckling av lämpliga fartygstyper.

Åtgärder som främjar en bättre anpassning av
fiskets inriktning på olika fiskslag till avsättningsmöjligheterna bör också
kunna leda tUI ökad effektivitet för näringen i dess helhet. För att fiskerinäringen
skall kunna arbeta effektivt och utnyttja sin fångstkapacitet på ett
tiUfredsställande sätt är det vidare angeläget att flottans totala
fångstkapacitet är väl anpassad tUl fångst- och avsättningsmöjligheterna.

Mot denna bakgrand kan jag i huvudsak biträda
kommitténs förslag när det gäller utformningen av stödet till fiskets
rationalisering. Statligt stöd bör enligt min mening kunna lämnas i form av
fiskerilån, lånegaranti och statsbidrag.

Fiskerilån och lånegaranti bör enligt min mening
kunna lämnas för förvärv av fiskefartyg eller för åtgärd som är ägnad att
effektivisera och förbilliga driften av fiskefartyg eller varaktigt förbättra
sådant fartyg. Vidare bör sådant stöd kunna utgå för annan åtgärd som gör att
fiske kan bedrivas mer effektivt eller att fångster kan tas om hand på ett
rationellare sätt samt för utmstning eller redskap som behövs för ett rationeUt
fiske och har en beräknad varaktighetstid av mer än tre år. Slutligen bör
dessa stödformer kunna avse mindre anläggning för beredning av fisk eller för
fiskodling, om verksamheten bedrivs i kombination med yrkesmässigt fiske.

Lånegaranti bör vidare kunna lämnas för lån till
rörelsemedel, om lånet tas i samband med investering av större omfattning.

För att stöd skall kunna utgå vid byte av
fiskefartyg bör det klart framgå att fisket med det nya fartyget kan bedrivas
mer effektivt än med det tidigare.

I
likhet med kommittén anser jag att statligt rationaliseringsstöd som regel
endast bör utgå tUl företag som kan bedömas ha föratsättningar att bestå på
sikt och ge dem som arbetar i företaget tryggad utkomst. För att uppfylla detta
villkor måste företaget bedömas kunna uppnå en sådan lönsamhet att de i fisket
heltidssysselsatta såväl på kort som på lång sikt kan få en tillfredsstäUande
inkomst samtidigt som medel för framtida erforderliga investeringar skapas. Det
statiiga stödet bör inriktas på sådana företag där ägarna själva deltar i
fisket.

Stöd
bör om särskilda skäl föreligger även kunna lämnas till beståen-

s. 79 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:112 79

de
företag som utan att fuUt ut uppfylla dessa vUlkor ändå bedöms kunna erbjuda
rimliga villkor.

För
att avgöra om erforderlig lönsamhet och tillfredsstäUande inkomst kan uppnås
bör en lönsamhets- och likviditetsbedömning göras. När fråga är om nyetablering
eller investering som ökar ett bestående fiskeföretags fångstkapacitet bör en
särskild förutsättningsbedömning göras för att utröna om biologiska och
marknadsmässiga föratsättningar för åtgärdema finns. Även om investeringen inte
medför kapacitetsökning behövs en fömtsättningsbedömning för att klarlägga om
företaget har möjlighet att bestå på sikt eller om den fångstkapacitet som
företaget representerar bör föras över till ett företag som har bättre
möjligheter att klara sig på silrt.

Statsbidrag bör som kommittén har föreslagit kunna
lämnas i samband med nybyggnad av fiskefartyg med upp till 10 % av kostnaden
för fartyget, dock med högst 100 000 kr. Om särskilda skäl föreligger bör bidrag även få lämnas vid köp av begagnat
fiskefartyg. Kommitténs förslag att inom ramen för rationaliseringsstödet till
fisket bevilja statsbidrag tiU fiskodling och utsättning av fisk kan jag dock
inte biträda. Jag återkommer i det följande tiU andra åtgärder för utsättning
av fisk.

Jag biträder kommitténs förslag om statsbidrag vid
byte av fångst-inriktning. I detta faU bör bidrag kunna lämnas med högst 50 %
av de kostnader som är förenade med bytet, dock med högst 100 000 kr.

Bidrag till byte av fångstinriktning bör kunna utgå
endast när förutsättningar finns att skapa ett rationellt fiskeföretag och
företaget uppfyUer de lönsamhets- och likviditetskriterier som angetts i det
föregående.

Förslaget om ett särskilt rationaliseringsstöd i
kust- och skärgårdsområden och vid insjöar kan jag i huvudsak biträda. För att
sådant stöd skall kunna utgå bör det vara från allmän synpunkt önskvärt att
upprätthålla ett fiske i området. Vidare bör i det enskilda fallet saknas
möjligheter till alternativ sysselsättning inom rimligt s. k. pendlingsavstånd.
Stödet bör utgå i form av statsbidrag med högst 50 % av investeringskostnaden
för åtgärder vartiU fiskerUån kan beviljas. Sådant statsbidrag bör dock inte
utgå till anläggning för beredning av fisk eller till fiskodling. I lUdtet med
vad lantbraksslyrelsen har anfört i sitt remissyttrande anser jag att denna
form av stöd bör lämnas endast när föratsättningar saknas att skapa ett helt
rationellt fiskeföretag. Jag viU också betona att bidrag inte regelmässigt bor
utgå med högsta bidragsprocent. Bidragsandelen bör i stället anpassas med
hänsyn till behovet av stöd och fiskets betydelse för sökandens försörjning.

Statsbidrag
bör utgå i form av avskrivningslån. Bidrag bör inte utgå om sökanden själv eUer
tUlsammans med familjemedlem har inkomst eller Ukvida medel av sådan storlek
att bidrag inte kan anses motiverat. Mer än en form av statsbidrag bör inte få
tUlämpas vid ett och samma investeringstUlfälle eller motsvarande. Utgår bidrag
i mer än en form

s. 80 Kontrollera mot PDF

Prop,
1977/78:112 80

till
ett och samma fiskeföretag bör summan av avskrivningslånen inte vid något
tillfälle få överstiga 100 000 kr.

Förslaget att höja högsta belopp för fiskerilån
från f. n. 200 000 kr. eller om särskilda skäl föreligger 300 000 kr. kan jag
biträda. Fiskerilån bör således få beviljas med högst 1 milj. kr. tUl ett och
samma fiskeföretag. Om statsbidrag utgår, bör fiskerUån kunna lämnas med högst
1 milj. kr. minskat med bidragsbeloppet.

Fiskerilån bör löpa med en räntesats som motsvarar
två tredjedelar av riksbankens diskonto. Fiskerilån bör vidare Uksom hittills
vara räntefritt under två år från lyftningsdagen. Lånet bör vara återbetalat
senast 20 år från lyftningsdagen.

RationaUseringsstöd bör liksom hittills även kunna
lämnas i form av statlig lånegaranti enligt samma gmnder som f. n. Likaså
förordar jag att lånegaranti till konsolidering av fiskeföretag liksom hittills
bör kunna lämnas vid behov.

För fiskerilån och lån mot statlig garanti bör
ställas tUlfredsställande säkerhet. Jag delar kommitténs uppfattning att kravet
på säkerhet för lån och garanti bör få efterges om det med hänsyn tUl
företagets eUer låntagarens förhållanden kan ske utan oskälig risk. MöjUgheten
att efterge kravet på säkerhet är främst av betydelse när lån eller garanti
lämnas för fiskefartyg som i sjölagen betecknas båt. Dessa fartyg kan nämligen
numera inte inlecknas.

De övriga bestämmelser för stadigt
rationaliseringsstöd som kan behövas bör få beslutas av regeringen eller efler
regeringens bemyndigande av fiskeristyrelsen.

Jag fäster stort avseende vid att
tillfredsställande bedömningar kan göras av förutsättningarna för och
lönsamheten av de åtgärder, vartill statligt slöd kan lämnas. Jag förordar
därför att vid fiskeristyrelsen inrättas tre tjänster som ekonomikonsulent.
Kostnaden härför för nästa budgetår torde få bestridas genom överskridande av
tionde huvudtitelns anslag Fiskeristyrelsen.

I detta sammanhang vUl jag också ta upp frågan om
avveckUng av det omställningsstöd som kan ulgå till fiskare.

Omställningsstöd kan f. n. beviljas fiskare som vid
övergång från fiske till annan yrkesverksamhet har behov av särskilt stöd.
Stödet utgår i form av ett engångsbidrag med ett belopp som motsvarar sökandens
genomsnittliga nettoinkomst av fiske under de senaste tre åren, dock med högst
12 000 kr. Bidrag får lämnas endast tUl den som avser alt varaktigt utöva
annan yrkesverksamhet än fiske.

Fiskeristyrelsen erinrar i sitt yttrande över
kommitténs betänkande om att omställningsslödet tillkom vid en tidpunkt då
antalet yrkesfiskare var alltför stort. Omställningsstödet saknar enligt
styrelsen numera betydelse.

Jag delar fiskeristyrelsens uppfattning att
särskUda åtgärder för atl stimulera fiskare att övergå lUl annan verksamhet
inte längre behövs.

s. 81 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:112 81

Jag
förordar därför att omställningsstöd inte bör utgå till fiskare som lämnar
fisket efler den 30 juni 1978. Det bör ankomma på regeringen all besluta om de
övergångsbestämmelser som kan behövas med anledning härav.

6.6
Prisregleringens utformning

Kommittén föreslår ett nytt prisregleringssystem
för fisk. Förslaget innebär att s. k. normpriser fastställs för olika fiskslag
och sorteringar. Om det förstahandspris som uppnås på marknaden understiger
normpriset, föreslås att pristillägg skall ulgå till fiskaren med 75 % av
mellanskillnaden. Pristillägg föreslås utgå inom ramen för s. k.
normkvantileter för vissa fiskslag. Dessutom föreslås att också ett lägstapris
och ett överskottspris skall fastställas.

Normpriser och normkvantiteter föreslås bli
fastställda av statsmakterna efter överläggningar mellan jordbruksnänmden och
dess konsumentdelegation samt fiskels förhandlingsdelegation.

Lägstapris och överskottspris föreslås däremot
fastställas av regleringsföreningen Svensk fisk. Den fisk som inte kan säljas
tiU lägstapris skall enligt förslaget övertas av Svensk fisk till
överskotlspris. För överskott som ryms inom den fastställda normkvantilelen
föreslår kommittén att pristillägg skall utgå med 75 % av skiUnaden meUan
normpriset och överskottspriset.

Kommittén
anför att konsumenternas intressen tUlvaralas genom atl de får ett ökat
inflytande över prissättaingen och genom att särskUda åtgärder kan sättas in om
priserna överstiger normprisema. Enligt kommittén bör en exportavgift kunna
tas ut om förstahandspriset på grand av inflytande från den intemationella
marknaden tenderar att stiga över normpriserna. Andra åtgärder som i sådana
fall kan övervägas i konsumentemas intresse är att sänka eller helt la bort
prisregleringsavgiften för importfisk eller att mjuka upp de kvantitativa
begränsningarna för importen.

Förslaget till nytt prisregleringssystem
förutsätter enligt kommittén bl. a. alt en gemensam fiskförsäljningsorganisalion
kommer lill stånd. Den närmare tekniska utformningen av systemet blir enligt
kommittén också beroende av hur en sådan organisation utformas.

Kommittén föreslår alt regeringen tUlsätter en
arbetsgrupp för att utarbeta förslag till den närmare tekniska utformningen av
normprissystemet.

Av
remissinstanserna är bl. a. fiskeristyrelsen, jordbruksnämnden, statens pris-
och kartellnämnd, Sveriges fiskares riksförbund och Lantbrukarnas riksförbund
positiva till kommitténs förslag. Vissa remissinstanser, bl. a.
lantbruksstyrelsen, konsumentdelegationen och Kooperativa förbundet (KF), tar
inte ställning till förslaget i avvaktan på alt den före-

6
Riksdagen 1977/78.1 saml Nr 112

s. 82 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:112 82

slagna
arbetsgruppen konkretiserat utformningen av förslaget. Några remissinstanser är
mer negativa tUl kommitténs förslag tiU nytt regleringssystem. Hit hör
näringsfrihetsombudsmannen. Föreningen Svenska konservtillverkare och Sveriges
fiskgrossisters riksförbund.

I det föregående har jag redovisat mina förslag tiU
mål för fiskeripolitiken. Föratsättningen för att dessa mål skall kunna nås är
att staten stöder näringen genom marknadsreglerande åtgärder. Under helt fria
marknadsförhållanden skulle nämligen priser och avsättningsförhållanden för
fisket variera starkt. Härigenom skulle också fiskarnas inkomster i aUtför hög
grad variera med marknadsläget. Det är enligt min mening inte tiUfredsställande
att en yrkesgmpp när det gäller ersättningen för sitt arbete skall vara helt
beroende av starkt varierande marknadsförhållanden. De åtgärder som här kommer
i fråga är gränsskydd och prisreglering. Gränsskyddets och prisregleringens
utformning påverkar fiskamas inkomstförhåUanden och inkomstfördelningen inom fiskarkåren.
Vidare påverkas fiskets omfattning och produktionsinriktning Uksom konsumentpriserna
på fisk och fiskprodukter samt råvarukostnaderna för fiskberedningsindustrin.
Prisregleringen och gränsskyddet bör således utformas med beaktande av dessa förhåUanden.
Jag tar i detta sammanhang först upp prisregleringen.

De nuvarande formema för prisreglering innebär att
en lägsta prisnivå upprätthålls på den svenska marknaden för fisk avsedd för
färskkonsumtion och beredning. För att främja avsättningen av fisk och på
bästa sätt tillvarata marknadens efterfrågan måste i nuvarande regleringssystem
minimi- och garantiprisema som regel anpassas tUl marknadsläget. När priserna
på den intemationella marknaden sjunker måste, om avsättningen av fisk skaU
kunna bibehåUas, minimipriserna sänkas, vUket leder till minskade inkomster för
fisket. Sådan nedgång kan mötas med prisregleringsåtgärder, som dock begränsas
av de medel som står till Svensk fisks förfogande. I ett svagt marknadsläge kan
således inom vissa gränser förstahandspriserna på fisk inom landet håUas uppe
genom regleringsåtgärder. Detta kan dock medföra att betydande kvantiteter
fisk måste undandras marknaden som överskott, vilket innebär betydande
kostnader för regleringen.

För egen del delar jag kommitténs uppfattning att
den intemationeUa marknadssituationen inte bör vara avgörande för fiskets
inkomstutveckling och för prisema på fisk inom landet. Förstahandspriserna på
fisk bör i stäUet avvägas med utgångspunkt i de av mig förordade målen för
fiskeripolitiken. Härvid bör fisket tillförsäkras de priser som med hänsyn till
kostnadsutvecklingen inom fisket behövs för att de inom fisket verksamma skall
kunna få en med andra grapper jämförbar ekonomisk standard samtidigt som
konsumenterna erbjuds fisk till rimliga priser. Om fiskprisema hålls på en i
förhållande tiU andra Uvsmedel rimlig nivå, främjas också avsättningen av fisk.

s. 83 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:112 83

Jag är således positiv till grundtankarna bakom och
huvudlinjerna i kommitténs förslag tUl nytt prisregleringssystem för fisk. En
avgörande fördel med ett så utformat prisregleringssystem är att det ger fisket
möjligheter att delta i överläggningar om en prisnivå för fisk så avvägd att
den i princip ger fisket kompensation för kostnadsstegringar och fiskarna en
rimlig ersättning för sitt arbete. Ett prisregleringssystem uppbyggt i enlighet
härmed ligger i linje med vad jag nyss har anfört i fråga om syftet med prisregleringen
på fisk. Härigenom får fisket också en i princip motsvarande ställning som
jordbruket har haft sedan lång tid. Att även konsumentema ges ett ökat
inflytande över prisnivån är enUgt min uppfattning givetvis av stort värde.

I enlighet med vad jag nu har anfört förordar jag
att normpriser för olika fiskslag faststäUs inom ramen för normkvantiteter. Om
marknadspriset till producent understiger normpriset bör ett pristillägg utgå.
Pris-tiUägget bör dock inte motsvara hela skillnaden meUan marknadspris och
normpris. En lägsta prisnivå bör som hittills upprätthållas för den fisk som
säljs på marknaden. Fisk som inte kan säljas tiU lägstapris bör övertas av
regleringsföreningen Svensk fisk. För fisk som övertagits bör föreningen betala
ett s. k. överskottspris. Lägstapris och överskottspris bör fastställas av
Svensk fisk. I samband med att lägstapris faststäUs bör föreningen eftersträva
att avsättningen av fisk i största möjliga utsträckning främjas och att
kostnaderna för prisregleringen blir så låga som möjligt.

Jag vill också påpeka att i ett sådant system som
jag nu förordar bör liksom i nuvarande system en lägsta prisnivå upprätthållas
för den fisk som säljs tiU färskkonsumtion och beredning inom landet. I övrigt
bör prisbildningen pä marknaden även fortsättningsvis i princip vara fri. Om
priset till producent överstiger normpriset, bör dock från konsumentsynpunkt
påkallade marknadsreglerande åtgärder kunna vidtas t. ex. på sätt kommittén har
föreslagit. En skillnad jämfört med nuvarande prisregleringssystem är att vid
prisfaU kompenseras fisket med pristillägg, som motsvarar viss del av skUInaden
meUan normpris och marknadspris tUl producent. Detta innebär också att en
större inkomststabilitet kan uppnås inom fisket trots varierande marknadsförhållanden.

När
det gäller normkvantitet bör sådan enligt min mening kunna fastställas i syfte
att hindra att prisstödet leder tiU en alltför stor ökning av fisket efter
vissa fiskslag och därmed till icke önskvärda överskott av konsumtionsfisk som
inte kan tas tiU vara som människoföda. Norm-kvantitet bör däremot inte
fastställas så snävt att den inte täcker de normala variationema i fisket. Jag
vill också understryka att normkvantilelen inte i sig bör innebära någon
begränsning i fisket utan endast ange för vUken kvantitet prisstöd kan utgå.

Mot bakgrand av vad jag nu har anfört kan jag
således förorda att huvudlinjerna i kommitténs förslag läggs till grand för
ett nytt prisregleringssystem för fisk. Den närmare tekniska utfornmingen av
systemet

s. 84 Kontrollera mot PDF

Prop,
1977/78:112 84

bör
som kommittén har föreslagit utarbetas av en arbetsgrupp. Arbetsgmppen, i
vilken bör ingå bl. a. företrädare för Sveriges fiskares riksförbund, bör
sträva efter så enkla och praktiska lösningar som möjligt. De av mig nu
förordade riktUnjerna för prisregleringen torde således kunna tiUämpas tidigast
fr. o. m. budgetåret 1979/80.

Jag
vill understryka att den utformning av prisregleringen på fisk som jag nu har
förordat ställer ökade krav på statistiskt underlag. Jag fömtsätter att
statens jordbruksnämnd i samarbete med Sveriges fiskares riksförbund kan ta
fram erforderUgt underlagsmaterial för överläggningarna om normpriser. I
avvaktan härpå torde inledningsvis överläggningarna kunna grundas på
tUlgängligt material.

I
detta sammanhang vUl jag även beröra den fråga om en samordning av verksamheten
i de producentkooperativa fiskförsäljningsföreningarna som kommittén har tagit
upp. Jag vill dock klart understryka alt det inte ankommer på statsmakterna
ulan på fiskets organisationer atl besluta i denna fråga.

I
en utredning som har gjorts inom Sveriges fiskares riksförbund föreslås
nämligen bl. a. att de producentkooperativa fiskförsäljningsföreningarna
samordnar sin verksamhet inom ramen för en gemensam organisation. Flera av
remissinstanserna har i samband med sina yttranden över kommitténs förslag även
kommenterat ifrågavarande utredning. Många remissinstanser ser positivt på en
gemensam organisation av fiskförsäljningsföreningar. Några befarar emellertid
att den tilltänkta organisationen skulle leda till monopolisering av
förstahandsutbudel av fisk.

För
egen del vill jag framhålla att jag delar kommitténs uppfattning att en
effektivisering av förstahandsförsäljningen och distributionen av fisk är
mycket angelägen. En bättre samordning av fiskförsäljningsför-eningarnas
verksamhet skulle enligt min uppfattning ge betydande kostnadsbesparingar och
därmed väsentligt bidra tiU alt skapa en lönsam och bärkraftig fiskerinäring.
Enligt vad jag har inhämtat pågår också inom fiskets organisationer ett arbete
med att genomföra samordningen.

6.7
Prisregleringens finansiering

Enligt kommittén bör det ankomma på
jordbruksnämnden atl i sill förslag till normpriser och normkvantileter för
visst regleringsår ocksä redovisa en beräkning av de kostnader som förslaget
medför. Härvid bör jordbmksnämnden efter överläggningar med de båda
delegationema också föreslå de ändringar i uttaget av prisregleringsavgift som
behövs. Det bör därefter enligt kommittén ankomma på stalsmaklema alt besluta
om kostnadema skall täckas genom avgifter eller tUl viss del av budgetmedel.
Kommittén har samtidigt föreslagit att dels prisregleringsavgiften höjs från 3
% till 4 %, dels att sådan avgift skaU tas ut på vissa ytterligare fiskslag
och fiskprodukter.

Om
kommitténs förslag alt höja prisregleringsavgifien råder delade

s. 85 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:112 85

meningar
bland remissinstanserna. Förslaget om utvidgning av avgiftsunderlaget
tUlstyrks eller lämnas utan erinran av flertalet av dem. KF och
konsumentdelegationen godtar såväl höjningen av avgiften som utvidgningen av
avgiftsunderlaget, men båda ifrågasätter om inte beslut härom kan anstå till de
överläggningar som enligt förslaget skall föregå fastställandet av prisstödet.

För egen del vUl jag anföra att en riktpunkt för
ett nytt prisregleringssystem bör vara att regleringen i första hand bör
bekostas inom ramen för regleringsekonomin. Jag vUl samlidigt understryka att
statsmakterna bör ha ett ansvar för att prisregleringen kan upprätthållas.

Enligt lagen (1974: 226) om prisreglering på
fiskets område (ändrad 1974: 866) ankommer det på regeringen att besluta om
uttagande av prisregleringsavgift. Beslut om ändrat uttag av
prisregleringsavgift bör dock enligt min mening i princip anstå till dess
frågan har tagits upp i överläggningar mellan jordbruksnämnden,
konsumentdelegationen och fiskets förhandlingsdelegation. Jordbruksnämnden har
emellertid i sitt förslag till prisreglering på fisk för nästa budgetår efter
överläggningar med förhandlingsdelegationen och efter hörande av
konsumentdelegationen föreslagit att prisregleringsavgift tas ut på vissa
ytterligare fiskprodukter. Jag återkommer i det följande tUl denna fråga.

6.8
Gränsskyddet

Kommittén föreslår att det nuvarande gränsskyddet
på fiskvaruområdet förstärks med importminimipriser på i första hand frysta
fiskfUéer. Importminimiprisema är avsedda att skydda mot import till onormalt
låga priser och föreslås därför sättas i kraft endast vid behov och då gälla
tills vidare.

Förslaget tillstyrks eller lämnas utan erinran av
flertalet remissinstanser.

Genom nuvarande kvantitativa regleringar
upprätthälls ett starkt gränsskydd för de viktigaste slagen av färsk fisk. Jag
anser däremot att gränsskyddet för frysta fiskfiléer bör förstärkas på det
sätt som kommittén har föreslagit. Eftersom importerade frysta fiskfiléer har
stor betydelse för prisbUdningen på fiskvaror i allmänhet i Sverige bör genom
del föreslagna skyddet en allmän prisstabilisering kunna uppnäs.

Det ankommer i första hand pä regeringen att
besluta i denna fråga. För riksdagens information vill jag emellertid nämna atl
jag har för avsikt alt, efter konsultationer med berörda länder, föreslå
regeringen att besluta om importminimipriser för frysta fiskfiléer. Såsom
kommittén har anfört bör importminimipriser sältas i kraft endast vid behov.
Det bör ankomma på jordbruksnämnden att ta de initiativ som behövs härför.

7
Riksdagen 1977/78. 1 saml Nr 112

s. 86 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:112 86

6.9 Åtgärder
för att främja berednmg ocb avsättning av fisk

Kommittén föreslår åtgärder i syfte att främja
avsättningen av svenskfångad fisk genom att stimulera till en ökad beredning
av fiskets fångster.

Kommittén framhåller att Sveriges ensidiga åtagande
gentemot EG att suspendera tullen för vissa beredda fiskvaror, samtidigt som
svensk export till EG av dessa varor beläggs med tull, har lett till att
exporten har försvårats. Åtagandet gjordes i anslutning till Sveriges
frihandelsavtal med EG. Kommittén föreslår att överläggningar tas upp med EG om
motsvarande tuUättnader för svensk export.

Vidare föreslår kommittén stöd i form av
fiskberedningslån för produktutveckling samt i form av statUg lånegaranti för
marknadsintroduktion av nya fiskprodukter baserade på svensk råvara.

Remissinstanserna tillstyrker i allmänhet att
överläggningar tas upp med EG. Föreningen Svenska konservtUlverkare föreslår
dock att industrin i stället får kompensation för tuUen i form av ett särskilt
stöd.

Förslaget att stöd i form av fiskberedningslån och
lånegaranti skall kunna lämnas till utveckling och marknadsintroduktion av nya
fiskprodukter tillstyrks också i allmänhet av remissinstansema. Föreningen
Svenska konservtUlverkare anser dock att stödet, om det införs, bör utgå tUl
beredningsföretag oavsett storlek eller ägarstraktur och inte som kommittén
föreslagit förbehållas mindre och medelstora företag. Även
Fiskkonservfabrikernas förening är tveksam till förslaget att ifrågavarande
slöd endast skall utgå till mindre och medelstora företag.

För egen del viU jag framhålla att det med hänsyn
till konsumtionsutvecklingen av fisk och fiskprodukter är angeläget att främja
en ökad beredning av det svenska fiskets fångster. Likaså bör exporten av
beredda produkter främjas. Mot denna bakgrund biträder jag kommitténs förslag
om överläggningar med EG om avveckling av tullen på svensk export av beredda
och konserverade fiskvaror. Sådana överläggningar har också tagits upp dels
inom ramen för det allmänna tull- och handelsavtalet (GATT), dels bilateralt
med EG.

Vidare kan jag även biträda förslaget att stöd till
utveckling av nya fiskprodukter av svensk råvara bör kunna ges i form av
fiskberedningslån och till marknadsintroduktion av sådana produkter i form av
statiig lånegaranti. Stödet bör som kommittén har föreslagit utgå främst till
sådana mindre och medelstora företag som inte själva har resurser till sådan
verksamhet. I övrigt bör fiskberedningslån och garantier lämnas enligt
hittillsvarande grander.

6.10 Särskilda
åtgärder för insjöfisket

Kommittén föreslår särskilda stödåtgärder för att
främja en fortsatt rationalisering och utveckling av det yrkesmässiga
insjöfisket. Förslaget innebär att medel skall ställas till förfogande för
fortsatt försöksverksamhet och metodutveckling samt för utsättning av fisk i
insjöar. Kom-

s. 87 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:112 87

mitten
föreslår också att frågan om arrendeavgifternas storlek vid arrende på de av
statens vatten som upplåts för yrkesmässigt fiske utreds.

Förslagen tillstyrks i huvudsak eller lämnas utan
erinran av remissinstansema.

Även jag anser att insatser för att vidareutveckla
det svenska insjöfisket är angelägna. Jag vill erinra om att utsättning av
fisk i insjöar i vissa fall lett till mycket gott resultat. Jag förordar därför
att medel ställs till förfogande för sådana reproduktionsåtgärder. Jag vill i
detta sammanhang framhålla att åtgärderna bör avse sådana arter som normalt
fiskas i yrkesmässigt fiske och sådana sjöar där föratsättningar i övrigt finns
för ett lönsamt yrkesfiske.

Vidare förordar jag att medel ställs tUl förfogande
för fortsatt försöksverksamhet och metodutveckling. Jag vill slutligen
framhålla att insjöfisket självfallet bör få stöd inom ramen för
rationaliseringsstödet på samma vUlkor som gäller för saltsjöfisket.

Till
anslagsfrågorna återkommer jag i det följande.

Slutiigen viU jag erinra om att 1973 års
fiskevattensutredning ser över frågor som hänger samman med upplåtelse av fiske
på bl. a. statens vatten.

6.11
Reglering av prisema på fisk under budgetåret 1978/79, m, m.

Efter överläggningar med fiskets
förhandlingsdelegation har statens jordbruksnämnd lagt fram förslag om
reglering av prisema på fisk för budgetåret 1978/79, m. m. Förslaget har lagts
fram i samförstånd med nämndens konsumentdelegation och innebär bl. a. att
regleringsföreningen Svensk fisk, ekonomisk förening, för den löpande
verksamheten under budgetåret 1978/79 skall tUlföras 12 milj. kr. från
prisregleringskassan för fisk. Förslaget innebär enligt jordbmksnämnden att
några budgetmedel inte behöver anslås för den löpande verksamheten under
budgetåret 1978/79.

Under innevarande budgetår har det internationella
marknadsläget för fisk förbättrats väsentligt. Detta har medfört bättre priser
även för svenska fiskares fångster. På grund av det förbättrade marknadsläget
har också överskotten av fisk som måste tas om hand av reglermgsföreningen
Svensk fisk minskat starkt och även medfört lägre kostnader för prisregleringen.
Av det belopp som för innevarande budgetår har tiUförts Svensk fisk för
prisregleringen torde en betydande del inte behöva tas i anspråk utan kommer
att tillföras Svensk fisks konjunkturatjämningsfond. Behållningen i fonden vid
utgången av innevarande budgetår kan enligt jordbraksnämnden uppskattas till 52
milj. kr.

Även i nuvarande goda marknadsläge är det enligt
min mening angeläget att effektiva medel står till förfogande för
prisregleringen på fisk. Av särskild betydelse är härvid enligt min mening att
en stark reglerings-

s. 88 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:112 88

ekonomi
kan byggas upp och möjliggöra tillfredsstäUande regleringsåtgärder också i ett
sämre marknadsläge.

Under budgetåret 1978/79 kan det förslag till nytt
prisregleringssystem som jag har förordat i det föregående inte tillämpas. Jag
förordar därför att prisregleringen på fisk under budgetåret 1978/79 utformas
enligt i huvudsak samma grander som under innevarande budgetår. Prisstödet på
fisk bör således få lämnas i form av minimi- och garantipriser, pristiUägg,
prisutjämningsbidrag och regionalt fraklstöd. Härutöver bör särskilda
pristillägg på fisk få lämnas även under nästa budgetår.

För den löpande verksamheten i form av minimi- och
garantiprisreglering m. m. bör Svensk fisk tUlföras 12 milj. kr. Härutöver bör
föreningen få använda de ränteinkomster som under detta år uppkommer hos
föreningen eller dess konjunkturutjämningsfond.

Vid särskUda behov bör föreningen liksom hittiUs
för den löpande verksamheten få disponera högst en fjärdedel av behållningen i
kon-junkturatjämningsfonden. Fondens behållning bör dock inte utan regeringens
särskilda medgivande understiga 10 milj. kr. De medel som anslås för den
löpande verksamheten bör föreningen även få använda för marknadsfrämjande
åtgärder och upplysningsverksamhet.

För särskilda pristillägg på fisk under budgetåret
1978/79 beräknar jag ett belopp av 25 milj. kr. Kostnadema för särskUda
pristUlägg bör som hittUls bestridas av budgetmedel.

Det ankommer på regleringsföreningen Svensk fisk
att inom ramen för direktiv som ges av jordbruksnämnden fastställa minimi- och
garantipriser för fisk liksom att besluta om övriga stödåtgärder inom ramen
fÖr den löpande verksamheten. Det bör däremot ankomma på regeringen att fastställa
storleken av de särskilda pristilläggen. Regeringen eller efter dess
bemyndigande jordbruksnämnden bör få meddela de övriga bestämmelser som
behövs.

Medel som anslagits till minimi- och
garantiprisreglering och som inte tas i anspråk under budgetåret bör få
tillföras Svensk fisks konjunkturutjämningsfond.

Jordbruksnämnden anhåller om bemyndigande att ta
upp prisregleringsavgift på svenskfångad och importerad länga samt på
importerade torkade långaprodukter. Nämnden anhåUér vidare om bemyndigande att medge
Svensk fisk att införa prisstöd pä svenskfångad färsk långa. Nämnden föreslår
vidare att prisregleringsavgift tas ut på vissa slag av frysta produkter
hänförliga tiU tulltaxenr 16.04. Prisregleringsavgift har tidigare utgått för
huvuddelen av ifrågavarande varor men avgiften föU bort i samband med att
varorna överfördes från tulltaxenr 03.01 till 16.04. Prisreglerings avgift
utgår f. n. på råvaran för motsvarande varor av svensk tillverkning. Såväl
fiskets förhandlingsdelegation som konsumentdelegationen har förklarat sig
inte ha något att erinra mot nämndens förslag.

Det
ankommer på regeringen att besluta i dessa frågor. För riksdagens

s. 89 Kontrollera mot PDF

Prop, 1977/78:112 89

information
vill jag dock nämna att jag biträder nämndens förslag att det svenska
långafisket vid behov bör kunna få prisstöd inom ramen för prisregleringen på
fisk. Likaså anser jag att prisregleringsavgift bör tas ut på de fiskslag och
fiskvaror som jordbruksnämnden har föreslagit. Avgift bör tills vidare utgå med
högst 3 % av förstahandsvärdet resp. importvärdet. Jag har för avsikt att
föreslå regeringen att besluta i enlighet härmed.

Till prisregleringskassan för fisk bör liksom under
innevarande budgetår föras över högst 1 milj. kr. av de fettvamavgifter som
utgår vid härdning av sillolja av inhemsk råvara, med avdrag för vad som kan
beräknas restitueras vid export.

För att under budgetåret 1978/79 bestrida
kostnaderna för kvalitetskontroll av andra fiskvaror än konserver bör
jordbruksnämnden få använda medel från prisregleringskassan för fisk. Medel i
prisregleringskassan bör även under nästa budgetår få användas för andra
ändamål än vad som förut har angetts, om regeringen anser det påkallat vid
akuta svårigheter inom fisket.

Slutligen förordar jag att 250 000 kr. från
prisregleringskassan ställs till Sveriges fiskares riksförbunds förfogande för
förbundets verksamhet.

7
HemstäUan

Med hänvisning tUl vad jag nu har anfört hemställer
jag att regeringen föreslår riksdagen att

1.
godkänna de av mig förordade
allmänna riktUnjerna för fiskeripolitiken,

2.
godkänna de av mig förordade
grunderna för licensiering av yrkesfiske,

3.
godkänna de av mig förordade
grundema för slöd till fiskets rationalisering,

4.
godkänna vad jag har anfört om
avveckling av omställningsstöd till fiskare,

5.
godkänna de av mig förordade
grunderna för prisreglering på fisk m. m.,

6.
godkänna vad jag har förordat
om stöd till beredning och avsättning av fisk och fiskprodukter,

7.
medge att för tiden intill den
30 juni 1979 reglering av priserna på fisk, m. m. jämte vad därmed hänger
samman samt användningen av medel i prisregleringskassan för fisk får ske
enligt de grunder som jag har förordat i det föregående.

s. 90 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:112 90

8
Anslagsfrågor för budgetåret 1978/79

DRIFTBUDGETEN

TIONDE
HUVUDTITELN

E 3, Främjande i
allmänhet av fiskerinäringen

1976/77
Utgift 849 277 Reservation 2 419
173

1977/78
Anslag 1 000 000

1978/79
Förslag 3 000 000

Från anslaget utgår f. n. bidrag till främjande i
allmänhet av fiskerinäringen i enlighet med plan som regeringen fastställer på
förslag av fiskeristyrelsen. Vidare utgår ersättning för förlust på
försöksfiske för vUket statsgaranti har lämnats enligt kungörelsen (1953: 242)
angående statsgaranti för försöksfiske (ändrad senast 1976: 49). Från anslaget
utgår också statsbidrag till säkerhetsutmstning för fiskefartyg enligt kungörelsen
(1971: 445) om statligt stöd till fiskerinäringen (omtryckt 1976: 449, ändrad
senast 1977: 516). Dessutom bestrids från anslaget vissa kostnader för
stödfartyg för det svenska sillfisket. Från anslaget utgår även ersättning
till samema för visst avgiftsfritt fiske på statens vatten inom Norrbottens
län.

Fiskeristyrelsen

Den del av anslaget som står till regeringens
disposition används i stor utsträckning för att bestrida lönekostnader i
samband med speciella undersökningar. Med hänsyn till löneutvecklingen och
högre lönekostnadspålägg föreslås en höjning av posten med 73 000 kr. till 200
000 kr. För främjande av ål- och laxfisket samt för utvecklingsarbete inom
området för akvakultur föreslås att anslaget tillförs 2,4 mUj. kr. Vidare
föreslås att anslaget tillförs 200 000 kr. för undersökningar av statens
veterinärmedicinska anstalt rörande fisksjukdomen UDN.

Föredraganden

I det föregående har jag betonat vikten av
hushåUning med fisktillgångarna och en god fiskevård. För vissa fiskslag,
främst lax och ål, är det nödvändigt att genom utsättning av fiskungar
kompensera bristande naturlig rekrytering till fiskbestånden. Genom sådana
åtgärder kan även fisktillgången förbättras till nytta för såväl havsfisket som
kust- och insjöfisket.

Odling och utsättning av laxfisk har hittiUs i stor
utsträckning finansierats med avgifter som inflyter enligt 2 kap. 10 §
vattenlagen (1918: 523). Enligt min bedömning är dessa avgiftsmedel inte längre
tillräckliga för de reproduktionsåtgärder som behövs.

s. 91 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:112 91

Fiskerikommittén har föreslagit att
prisregleringsavgift skall las ut på lax och ål och att medel ur
prisregleringskassan för fisk skall kunna användas för utsättningsåtgärder.
Också jag delar kommitténs uppfattning att kostnadema för vissa sådana åtgärder
för lax och ål bör kunna bestridas inom ramen för fiskprisregleringen. Frågan
bör därför aktualiseras i kommande överläggningar om prisregleringen.

I avvaktan härpå bör medel stäUas tUl förfogande
över statsbudgeten. Jag förordar att för budgetåret 1978/79 sammanlagt 2,5 milj.
kr. anvisas från detta anslag för utsättningsåtgärder, varav 1,7 milj. kr. för
utsättning av laxfisk i kustvatten, 200 000 kr. för utsättning på försök av ål
i kustvatten och 600 000 kr. i enlighet med kommitténs förslag för utsättning
av ål och laxfisk i insjöar. Härigenom bör vattenavgiftsmedlen bättre kunna
förslå för de övriga ändamål som finansieras med dem.

Det är vidare angeläget att främja utvecklings- och
försöksverksamhet på fiskets område. Jag förordar därför att 500 000 kr. anslås
för detla ändamål. Jag har därvid bl. a. räknat 100 000 kr. för åtgärder
inriktade på det yrkesmässiga insjöfisket i erUighet med kommitténs förslag. I
sammanhanget vill jag erinra om att regeringen den 7 juli 1977 har uppdragit
åt statens veterinärmedicinska anstalt att inom ramen för anvisade medel
genomföra undersökningar rörande fisksjukdomen UDN.

Följande
utgifter som hittills har bestritts från anslaget, nämligen bidrag tUI
säkerhetsutrustning för fiskefartyg, kostnader för stödfartyg för sillfisket
och ersättning till samerna för visst avgiftsfritt fiske, bör i fortsättningen
bestridas från det nya anslaget Bidrag till fiskets rationalisering m. m., till
vilket jag återkommer i det följande. Ersättning för förlust vid försöksfiske
med statsgaranti bör fortsättningsvis bestridas från anslaget Täckande av
förluster på gmnd av statiig kreditgaranti tUl fiske.

Förevarande anslag bör således för nästa budgetår
föras upp med 3 milj. kr.

Jag
hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Främjande i allmänhet av fiskerinäringen
för budgetåret 1978/79 anvisa ett reservationsanslag av 3 000 000 kr.

E
8. Bidrag till fiskets rationalisering ni. m.

Nytt
anslag (förslag) 6 000 000

I det föregående har jag förordat att stöd tUl
fiskets rationalisering skall lämnas bl. a. i form av statsbidrag. Jag beräknar
i likhet med fiskerikommittén medelsbehovet för bidrag under nästa budgetår
till 5 milj. kr. För bl. a. detta ändamål bör ett nytt förslagsanslag anvisas,
benämnt Bidrag till fiskets rationalisering m. m.

Från
anslaget Särskilt omställningsstöd lill fiskare, m. m. har hittills

s. 92 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:112 92

bestritts
utgifterna för fångstbegränsningsbidrag enligt förordningen (1976: 448) om
statUgt stöd till fiskeföretag vid fångstbegränsning (omtryckt 1977: 412). Med
hänsyn tUl kostnadsutvecklingen bör bidragsbeloppen räknas upp med ca 20 %.
Bidrag bör i fortsättningen ulgå med följande belopp.

Fartygets
motorstyrka i hkr Bidrag per stilleståndsdag i kr.

högst
399 235

400
649 315

650
899 390

9001199 470

1
2001 499 545

1500 625

Liksom för innevarande budgetår bör 3 mUj. kr.
ställas tiU förfogande ur prisregleringskassan för fisk för lån tiU
fiskeföretag med anledning av fångstbegränsning.

Fiskeristyrelsen har beräknat medelsbehovet under
nästa budgetår för bidrag tiU säkerhetsutrustning för fiskefartyg tiU 565 000
kr. Jag delar fiskeristyrelsens bedömning.

Utgifterna för statsbidrag till
säkerhetsutrustning, ersättning till samerna för visst avgiftsfritt fiske och
för stödfartyg för sillfisket har hittUls betalats från anslaget Främjande i
allmänhet av fiskerinäringen. Ifrågavarande utgifter bör i fortsättningen
bestridas under förevarande anslagsrubrik. Detsamma bör gälla utgifterna för
fångstbegränsningsbidrag liksom de utbetalningar av omställningsstöd som kan
förekomma.

Utgifterna under anslaget för nästa budgetår
beräknar jag lill sammanlagt 6 milj. kr. med vilket belopp det nya anslaget
bör föras upp.

Jag
hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1.
godkänna vad jag har förordat i
fråga om fångstbegränsningsbidrag,

2.
medge att under budgetåret
1978/79 statsbidrag beviljas tiU fiskets rationalisering med sammanlagt högst 5
000 000 kr.,

3.
till Bidrag UU fiskets
rationalisering m. m. för budgetåret 1978/ 79 anvisa ett förslagsanslag av 6
000 000 kr.

E
9. Täckande av förluster vid statlig kreditgaranti tiU fiske

1976/77
Utgift 424 563

1977/78
Anslag 1 000

1978/79
Förslag 1 000

Från anslaget bestrids bl. a. utgifter för att
täcka förluster på grund av statlig garanti för lån till konsolidering av eller
investering i fiskeföretag.

s. 93 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:112 93

för
lån till investeringar inom fiskets berednings- och konservindustri samt för
lån lUl vissa åigärder som främjar fritidsfisket. Bestämmelser härom finns i
kungörelsen (1971: 445) om statligt stöd till fiskerinäringen (omtryckt 1976:
449, ändrad senast 1977: 516) och i regleringsbrev 1977/78.

Fiskeristyrelsen

Garantiramarna för lån till konsolidering av eller
investering i fiskefartyg samt för lån tiU åtgärder som främjar fritidsfisket
bör föras upp med oförändrade belopp av 20 milj. kr. resp. 2 milj. kr.
Garantiramen för lån till investeringar inom fiskets berednings- och
konservindustri bör höjas till 15 milj. kr.

Föredraganden

Garantiramen för lån till fiskets berednings- och
konservinduslri bör med hänsyn till vad jag har anfört i det föregående höjas
till 10 mUj. kr. Garantiramarna för lån tiU investering i eller konsolidering
av fiskeföretag och för åtgärder som främjar fritidsfisket bör föras upp med
oförändrade belopp.

Vidare förordar jag att ersättning för förlust på
försöksfiske för vilket statsgaranti har lämnats enligt kungörelsen (1953: 242)
angående statsgaranti för försöksfiske (ändrad senast 1976: 49), som hittills
har bestritts från anslaget Främjande i allmänhet av fiskermäringen, i
fortsättningen får utgå från förevarande anslag. Garantiramen bör för nästa
budgetår liksom f. n. vara 400 000 kr.

Anslaget
bör föras upp med oförändrat 1 000 kr.

Jag
hemstäUer alt regeringen föreslår riksdagen att

1.
medge att under budgetåret
1978/79 statlig garanti bevUjas för län till fiskeföretag med sammanlagt högst
20 000 000 kr., för lån till fiskets berednings- och konservindustri med
sammanlagt högst 10 000 000 kr. och för lån tiU åtgärder som främjar fritidsfisket
med sammanlagt högst 2 000 000 kr.,

2.
till Täckande av förluster vid
statlig kreditgaranti till fiske för budgetåret 1978/79 anvisa ett
förslagsanslag av 1 000 kr.

E
13, Prisreglerande åtgärder på fiskets område

1976/77
Utgift 25 600 000

1977/78
Anslag 45 000 000 1978/79 Förslag 25 000 000

Från anslaget utgår särskilda pristillägg på fisk
enligt bestämmelser som regeringen meddelar.

s. 94 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:112 94

Statens
jordbruksnämnd

För innevarande budgetår har 25 milj. kr. anvisats
för särskilda pristillägg på fisk, 15 milj. kr. ställts tUl förfogande för
minimi- och garantiprisreglering och 5 milj. kr. tillförts Svensk fisks
konjunkturutjämningsfond.

För budgetåret 1978/79 har jordbraksnämnden räknat
med ett oförändrat belopp för kostnadema för särskilda pristiUägg.

Det totala anslagsbehovet blir beroende av
resultatet av bl. a. överläggningar med fiskets förhandlingsdelegation.

Föredraganden

I det föregående har jag redovisat mina
ställningstaganden till prisregleringen på fisk under budgetåret 1978/79.
Dessa innebär att minimi-och garantiprisregleringen i sin heUiet finansieras
med medel från prisregleringskassan för fisk.

Kostnadema för nästa budgetår för särskilda
pristillägg på fisk beräknar jag till oförändrat 25 mUj. kr. Anslaget bör
således föras upp med detta belopp.

Jag
hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Prisreglerande åtgärder på fiskets område
för budgetåret 1978/79 anvisa ett förslagsanslag av 25 000 000 kr.

KAPITALBUDGETEN

IV. STATENS UTLÅNINGSFONDER

8.
Fiskerilånefonden. Ur fonden beviljas lån främst för inköp av båtar och
utraslning för yrkesmässigt fiske. Nuvarande bestämmelser om lån ur fonden
finns i kungörelsen (1971: 445) om statligt stöd tUl fiskerinäringen (omtryckt
1976: 449, ändrad senast 1977: 516). Ramen för utiåning från fonden har sedan
budgetåret 1966/67 varit 9 milj. kr. årligen.

Fiskeristyrelsen

På grand av kostnadsstegringarna föreslås att lån
får beviljas med sammanlagt högst 400 000 kr. eller, om särskilda skäl
föreligger, högst 600 000 kr. Med hänsyn till de stora krav på lån ur fonden
som föreligger bör låneramen höjas till 18 milj. kr. Fonden bör därför
tillföras 9 mUj. kr.

Föredraganden

Med hänsyn till de förslag som jag har lagt fram i
det föregående och särskilt behovet av en successiv fömyelse av fiskeflottan
förordar jag att

s. 95 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:112 95

låneramen
höjs till 25 milj. kr. för budgetåret 1978/79. Jag beräknar att amorteringar
och räntor på utestående fiskerUån flyter in med 8 milj. kr. under nästa
budgetår. Fonden bör därför tUlföras 17 milj. kr. Jag hemställer att regeringen
föreslår riksdagen

att till Fiskerilånefonden för budgetåret 1978/79
anvisa ett investeringsanslag av 17 000 000 kr.

9. Lånefonden
till främjande äv beredning och avsättning av fisk m. m.

Ur
fonden bevUjas lån för sådan åtgärd inom fiskets berednings- och
konservindustri som väsentligt underlättar avsättningen av fisk eller förbättrar
fiskarnas möjligheter att köpa förnödenheter. Nuvarande bestämmelser om lån ur
fonden finns i kungörelsen (1971: 445) om statiigt stöd till fiskerinäringen
(omtryckt 1976: 449, ändrad senast 1977: 516).

Fiskeristyrelsen

Vid utgången av budgetåret 1976/77 fanns i fonden
ett odisponerat belopp av 1 076 000 kr. För budgetåret 1977/78 har fonden
tUlförts 1,7 milj. kr. Amorteringarna beräknas tUl 328 000 kr. för budgetåret
1977/78 och 371 000 kr. för 1978/79. Låneansökningarna uppgår f. n. tiU ca 10
mUj. kr. För budgetåret 1978/79 beräknas fonden behöva ett tillskott av 10
milj. kr.

Föredraganden

Med
hänsyn tUl bl. a. de utvidgade möjligheter tUI lån ur fonden som jag har
förordat i det föregående föreslår jag att fonden tUlförs 6,7 mUj. kr. Jag har
därvid beräknat att en viss behållning i fonden föreligger vid utgången av
innevarande budgetår. Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Lånefonden till främjande av beredning och
avsättning av fisk m. m. för budgetåret 1978/79 anvisa ett investeringsanslag
av 6 700 000 kr.

10. Statens
fiskredskapslånefond. Ur fonden beviljas lån tUl fiskare, som

vid utövning av yrkesmässigt fiske fått fiskeredskap skadade eller förlorat

fiskeredskap samt tiU följd av skadan eller förlusten behöver ekonomiskt

bistånd för att kunna fortsätta med yrkesfiske. Bestämmelser om lån ur

fonden finns i kungörelsen (1962: 100) om fiskredskapslån (ändrad se

nast 1977: 515).

Fiskeristyrelsen

Utiåningen från fonden uppgick vid utgången av
budgetåret 1976/77 till ca 20 000 kr. Fondens behållning är 1102 000 kr.
Anslaget bör föras upp med oförändrat 1 000 kr.

s. 96 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:112 96

Föredraganden

I avvaktan på förslag från fiskerikommittén
angående ersättning vid slormskador på fasta fiskeredskap bör anslaget föras
upp med oförändrat 1000 kr.

För stormskador som har inträffat under år 1977 bör
statsbidrag få lämnas enligt samma gmnder som för 1976 års skador (prop. 1976/77:
125, JoU 1976/77: 34, rskr 1976/77: 340). Kostnaderna härför bör få bestridas
från anslaget Bidrag vid förlust på grand av naturkatastrof m. m.

Jag
hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1.
godkänna vad jag har förordat
om statsbidrag till följd av stormskador på fiskeredskap under år 1977,

2.
till Statens
fiskredskapslånefond för budgetåret 1978/79 anvisa ett investeringsanslag av 1
000 kr.

9
Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens
överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga de
förslag som föredraganden har lagt fram.

s. 97 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:112 97

Innehåll

Propositionen...................................................... ..... 1

Propositionens
huvudsakliga innehåU........................ ..... 1

1
Inledning ....................................................... 3

2
Nuvarande förhållanden...................................... ..... 4

2.1
Den internationella
havsrättsutvecklingen m. m. .... 4

2.2
Sysselsättning, struktur och
produktion m. m.... .... 6

2.3
Inhemsk försörjning och
utrikeshandel ............ 9

2.4
Konsumtion och priser.................................. 10

2.5
Nuvarande mål och riktiinjer
för fiskeripolitiken... ... 14

2.5.1
Översiktligt mål ................................. ... 14

2.5.2
Prisreglering ....................................... 14

2.5.3
Gränsskydd ....................................... 16

2.5.4
Stöd till investeringar m. m..................... ... 17

3 Fiskerikommittén ........................................... ... 20

3.1
Fiskels framtida
förutsättningar .................... ... 20

3.2
Målen för fiskeripolitiken................................ ... 24

3.3
Fiskets omfattning och
inriktning under de närmaste åren 26

3.4
Licensiering av yrkesfiske.............................. 30

3.5
Fiskets rationalisering ................................ 32

3.5.1
Utgångspunkter ................................ 32

3.5.2
Villkor för statligt
rationaUseringsstöd ...... 33

3.5.3
Rationaliseringsstödets
utformning ........ 34

3.6 Prisreglering
och gränsskydd ....................... 37

3.6.1
Utgångspunkter ............................... 37

3.6.2
Prisregleringens utformning ................. 39

3.6.3
Prisregleringens finansiering
.................. 44

3.6.4
Gränsskyddet .................................. 45

3.7
Åtgärder för att främja
beredning och avsättning av fisk .. 46

3.8
SärskUda åtgärder för
insjöfisket.................... 48

4 Remissyttrandena
......................................... 49

4.1
Allmänna synpunkter ................................ .. 49

4.2
Målen för fiskeripolitiken................................ 50

4.3
Fiskets omfattning och
inriktning under de närmaste åren 51

4.4
Licensiering av yrkesfiske.............................. 52

4.5
Fiskets rationalisering .............................. 55

4.6
Prisregleringens utformning .......................... 57

4.7
Prisregleringens
finansiering ...................... 59

4.8
Gränsskyddet ........................................... 61

4.9
Åigärder för att främja
beredning och avsättning av fisk .. 62

4.10
SärskUda åtgärder för
insjöfisket.................... .. 62

5 Reglering
av priserna på fisk under budgetåret 1978/79, m. m. .. 63

5.1
Nuvarande förhållanden ............................. .. 63

5.2
Statens jordbruksnämnd ............................ 64

6 Föredraganden
............................................. 66

6.1
Allmänna utgångspunkter.............................. 66

6.2
Mälen för fiskeripolitiken................................ 70

6.3
Fiskets omfattning och
inriktning under de närmaste åren 72

6.4
Licensiering av yrkesfiske.............................. .. 74

6.5
Fiskets rationalisering ............................... 76

6.6
Prisregleringens utformning ........................... 81

6.7
Prisregleringens finansiering.......................... .. 84

s. 98 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:112 98

6.8
Gränsskyddet ............................................. 85

6.9
Åtgärder för att främja
beredning och avsättning av fisk .. 86

6.10
Särskilda åtgärder för
insjöfisket...................... 86

6.11
Reglering av prisema på fisk
under budgetåret 1978/79,

m.
m.......................................................... .. 87

7
HemstäUan .................................................... 89

8
Anslagsfrågor för budgetåret
1978/79 ................... .. 90

9
Beslut .......................................................... .. 96

NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM 1478 7(0111

Doktrin (1)

  1. Ulf Bergström, Anna Christiernsson, David Langlet, Rättsliga förutsättningar att reglera fiske i Sveriges territorialhav för att främja miljön och det småskaliga kustfisket. Del 2. Om fördelning av nationella fiskemöjligheter, FT 2024 nr 4 s. 437, på s. 440 · Fritt tillgänglig

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur artiklarnas text; artiklarna läses hos utgivaren.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

68 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (67)

67 kopplingar i 45 dokument.

  1. SOU 2005:27 Den svenska fiskerikontrollen -en utvärdering s. 279 i texten
  2. Dir. 1996:97 Översyn av fiskeriadministrationen m.m. i texten
  3. Bet. 1992/93:JoU23 Fiskelag m.m. i texten
  4. Prop. 1992/93:184 om vissa fiskefrågor i texten
  5. Bet. 1989/90:JoU22 Fisket s. 13 i texten

Visa alla 45

Doktrin (1)

1 koppling.

  1. FT 2024 s. 437 Ulf Bergström, Anna Christiernsson, David Langlet, Rättsliga förutsättningar att reglera fiske i Sveriges territorialhav för att främja miljön och det småskali… s. 440 i texten