om vissa yrkestrafikfrågor m.m.
162 sidor, varav 93 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,4 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 93 av 162 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1977/78:137, om vissa yrkestrafikfrågor m.m.
Dokumentets text
Prop.
1977/78:137 Regeringens proposition
1977/78:137
om
vissa yrkestrafikfrågor m. m.;
beslutad
den 16 mars 1978.
Regeringen
föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag
av regeringsprotokoll.
På
regeringens vägnar
THORBJÖRN
FÄLLDIN
BO
TURESSON
Propositionens
huvudsakliga innehåll
I
propositionen föreslås ändringar i yrkestrafiklagstiftningen. Främst behandlas
lastbilstrafiken och uthyrning av motorfordon.
Förslagen
innebär sammantaget att konkurrensbegränsande regleringar tas bort och att ett
effektivare utnyttjande av transportapparaten främjas. De administrativa mtinerna
förenklas, vilket innebär minskad byråkrati för såväl enskilda som
myndigheter.
Reglerna
om den yrkesmässiga lastbUstrafiken anpassas tUl gällande trafikpolitiska
förutsättningar. I linje härmed föreslås att behovsprövningen i fråga om sådan
trafik slopas, liksom bestämmelserna om geografiska begränsningar i rätten att
utöva trafiken. Vidare syftar förslagen till en bättre branschstruktur inom
åkerinäringen. Kravet på att särskilda skäl skall föreligga för att juridisk
person skall kunna meddelas tillstånd att bedriva buss- eller lastbilstrafik
slopas. Därigenom öppnas möjlighet för den enskUde att själv välja lämplig
förelagsform.
Nya,
tyngre lastbilar och släpfordon föreslås utrastade med s. k. lastindikatorer.
Antalet överträdelser av belastningsbestämmelserna kan härigenom begränsas
ytterligare. Genom att "underlaster" Inte behöver ske, förbättras
transportekonomin för enskilda trafikutövare.
Yrkestrafikregistrerlngen
moderniseras för att underlätta tiUstånds-myndigheternas arbete och möjliggöra
en effektivare uppföljning.
Förslagen
i fråga om uthyrning av motorfordon innebär att långtidsuthyrning av bilar, s.
k. leasing, undantas från kravet på tillstånd tUl uthymingsrörelse. Del trafikrällsllga
ansvaret dvs. ansvaret för bl. a. fordonets skick, skatten och försäkringen
förs över från uthyraren till hyresmannen.
Den
övervägande delen av reformerna avses genomförd den 1 januari 1979.
1
Riksdagen 1977/78.1 saml Nr 137
Prop.
1977/78:137 2
1 Förslag till
Lag om ändring i förordningen (1940: 910) angående yrkesmässig
automobiltrafik m. m.
Härigenom föreskrivs i fråga om förordningen (1940:910)
angående yrkesmässig automobiltrafik m. m.*
dels att 16 och 22 §§, 25 § 3 mom., 31 §, 34 § 4 mom., 36,
37, 40, 43 och 46 §§ skaU upphöra att gälla,
dels att 2 och 5 §§, 7 § 1 och 3 mom., 9 § 1 mom., 1113
och 15 §§, 17 § 1 och 2 mom., 18 § 1 och 2 mom., 19 § 1 mom., 25 § 2 mom., 26
och 27 §§, 32 § 14 och 6 mom., 33 § 4 mom., 34 § 13 och 5 mom., 39 §, 44 § 1
och 2 mom. samt 45 § skall ha nedan angivna lydelse,
dels att i förordningen skall införas en ny paragraf, 5 b §,
av nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 §2 Från tillämpning av bestämmelserna om yrkesmässig
trafik 1 denna förordning undantagas:
1)
transporter med
ambulansbil, som äges eller drives av staten, landsting, kommun eller
sjukvårdsanstalt;
2)
befordran vid
färd med personautomobil till eller från egen arbetsplats av högst fyra
passagerare på väg till eller från arbetsplats, därvid med arbetsplats
likställes skola eller annan lokal för undervisning;
3)
transporter av
mjölk, mjölkprodukter och ägg;
4)
transporter
till förädlingsindustri av sockerbetor, potatis, grönsaker, frukt och bär samt
från sådan industri av betmassa, betfor, melass, slamkalk, pulpa, dränk och
kokt foderpotatis ävensom transporter tUl slakteri av slaktdjur;
5)
transporter av
snö och is i samband med snöröjning ävensom transporter, vilka uteslutande avse
renhållningen;
6)
transporter med
traklortåg i skogsbruket av runt, bilat, kluvet, flisat och kolal virke samt i
lantbruket av lantbruksprodukter och förnödenheter för lantbruket, under
förutsättning, i fråga om transpori som framgår på väg, atl traktorn är försedd
med gummihjul och alt traktor-tåget ej framföres längre vägsträcka än 15
kilometer;
7)
transporter
avseende uteslutande bärgning och bogsering av fordon med automobil, som är
särskilt inrättad för dylikt ändamål (bärgningsbil).
Därest beträffande viss yrkesmässig trafik undantag i
särskilt hänseende från denna förordning visas vara påkallat, meddelas bestämmelser
härom av regeringen eller den myndighet, regeringen därtill förordnat.
1 Senaste lydelse av
16 § 1972: 593, 22 § 3 mom. 1974: 105, 25 § 3 mom. 1967: 324, 31 § 1967: 324,
34 § 4 mom. 1972:593, 36 § 1972:437, 37 §
1 mom. 1951:653, 37 §
2 mom. 1969:689, 37 §
3 mom. 1972:593, 37 § 4 mom. 1951:653, 46 §
1977:251.
Senaste lydelse 1977: 251. Ändringen innebär att andra slycket
upphävs.
Prop.
1977/78:137 3
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
5
§3
Yrkesmässig
trafik må bedrivas endast efter vederbörligt tUlstånd (trafiktillstånd).
Trafiktillstånd
skall, såvitt ej Trafiktillstånd skall, såvitt ej
angår linjetrafik fÖr personbefor- angår linjetrafik för personbefor
dran. Innefatta föreskrift om det dran eller beställningstrafik för
antal automobiler och släpfordon, godsbefordran. Innefatta föreskrift
varmed trafiken må bedrivas, om det anlal aulomobUer och
samt om den största last eller det släpfordon, varmed trafiken må
högsta antal personer, som må bedrivas, samt om den största last
med varje automobil eller släpfor- eller det högsta antal personer,
don befordras. Släpfordon, som som må med varje automobU eller
icke är inrättat för person- eller siäpfordon befordras. Släpfordon,
godsbefordran, må brukas i yrkes- som Icke är inrättat för person- el-
mässig trafik utan särskUt till- ler godsbefordran, må brukas i yr-
slånd. kesmässig trafik utan särskUt till
stånd.
Ansökan
om trafiktillstånd eller medgivande till överlåtelse av sådant tillstånd skall
göras av den som avser att driva trafik med stöd av tillståndet. Kan antagas
all trafikförsörjningen inom viss kommun främjas, om beställningstrafiken för
personbefordran med personautomobil utövas av juridisk person, får kommunen
göra ansökan om tillstånd för den juridiske personen eUer om överlåtelse av tiUstånd
på denne.
Fråga
om tiUstånd alt bedriva linjetrafik å vägsträcka, som är belägen i mer än ett
län, eller mellan orter inom skilda län eller om medgivande till överlåtelse av
tillstånd till sådan trafik prövas av länsstyrelsen i det län, där längsta
delen av vägsträckan är belägen.
Fråga
om tillstånd att bedriva turisttrafik eller om medgivande till överlåtelse av
sådant tillstånd prövas av länsstyrelsen i det län där upptagning av
passagerare först skaU äga rum.
Fråga
om tillstånd att bedriva beställningstrafik för godsbefordran prövas av
länsstyrelsen i det län där sökandens kyrkobokföringsort är belägen eller, i
fråga om juridisk person, där företagets ledning finnes.
Fråga
om tillstånd att med personautomobil bedriva beställningstrafik för
personbefordran eller om medgivande till överlåtelse av sådant tillstånd
prövas 1 fall som avses i tredje stycket andra punkten av regeringen.
I
övriga fall prövas fråga om I övriga faU prövas fråga om
trafiktillsiånd eller om medgi- trafiktillstånd eUer om medgi
vande till överlåtelse av tUlstånd vande till överlåtelse av tiUstånd
av länsstyrelsen 1 det län, varest av länsstyrelsen 1 det län, varest
linjetrafik skall äga rum eller sta- linjetrafik skaU äga rum eUer sta
tionsort för beställningstrafik skall tionsort för beställningstrafik för
förläggas. personbefordran skall förläggas.
3
Lydelse enligt förslag i prop. 1977/78: 81. Senaste lydelse 1977: 251.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
I
fråga om tiUstånd som meddelats av regeringen enligt sjätte stycket anses
länsstyrelsen i det län där stationsorten är förlagd som tUlståndsgivande
myndighet vid tUlämpningen av denna förordning.
Föreslagen
lydelse
I
fråga om tiUstånd som meddelats av regeringen enligt sjunde stycket anses
länsstyrelsen i det län där stationsorten är förlagd som tillståndsgivande
myndighet vid tillämpningen av denna förordning.
opaginerad Kontrollera mot PDF
5
b §
Är
tillståndshavare aktiebolag, ekonomisk förening, handelsbolag eller
kommanditbolag, skall hos tillståndshavaren finnas befattningshavare som vid
tillämpningen av denna förordning eller med stöd av den meddelade föreskrifter
har ansvaret för trafikutövningen.
Ansvarig
enligt första stycket är i fråga om
aktiebolag,
verkställande direktören, om sådan finnes,
aktiebolag
utan verkställande direktör eller ekonomisk förening, den av
styrelseledamöterna som av bolaget eller föreningen har utsetts att bära
ansvaret för trafikutövningen,
handelsbolag
eller kommanditbolag, envar av bolagsmännen.
Föreligga synnerliga skäl får länsstyrelsen bestämma att annan än den
som anges i andra stycket skall ha ansvaret för trafikutövningen.
7 §
opaginerad Kontrollera mot PDF
1 m o m.* Vid ansökan om
trafiktillstånd skola fogas handlingar, som äro ägnade att bestyrka den
ifrågasatte tillståndshavarens lämplighet såsom utövare av det slag av
yrkesmässig trafik, ansökningen avser, ävensom, där fråga ej är om linjetrafik
för personbefordran, uppgift om typ och antal av de aulomobiler och släpfordon
för person- eller godsbefordran, som äro avsedda att användas i trafiken, med
angivande av den största last eller det högsta antal
*
Senaste lydelse 1977: 251.
1 m o m. Vid ansökan om
trafiktillstånd skola fogas handlingar, som äro ägnade att bestyrka den
ifrågasatte tUlståndshavarens lämplighet såsom utövare av det slag av
yrkesmässig trafik, ansökningen avser, ävensom, där fråga ej är om
beställningstrafik för godsbefordran eller linjetrafik för personbefordran,
uppgift om typ och antal av de automobUer och släpfordon för person- eller godsbefordran,
som äro avsedda atl användas i trafiken, med angi-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
personer,
som avses skola med varje automobil eller släpfordon befordras. Är fråga om beställningstrafik
med omnibus eller turisttrafik skall även angivas det antal reservfordon som
sökanden anser sig behöva för att ersätta fordon som kan komma att tagas ur
trafik på grund av reparation eller annan liknande orsak. Vid ansökan av kommun
enligt 5 § tredje stycket skall fogas den ytterligare utredning som regeringen
bestämmer.
3 m
o m. Ansökan om tiUstånd till bestäUningstrafik skall tillika innehålla förslag
till stationsort.
Föreslagen
lydelse
vande
av den största last eUer det högsta antal personer, som avses skola med varje automobU
eUer släpfordon befordras. Ansökan om tillstånd för aktiebolag, ekonomisk
förening, handelsbolag eller kommanditbolag skall innehålla uppgift om den som
enligt 5 b § skall ha ansvaret för trafikutövningen. Är fråga om beställningstrafik
med omnibus eUer turist-trafik skall även angivas det antal reservfordon som
sökanden anser sig behöva för att ersätta fordon som kan komma atl tagas ur
trafik på grund av reparation eller annan liknande orsak. Vid ansökan av kommun
enligt 5 § tredje stycket skall fogas den ytterUgare utredning som regeringen
bestämmer.
3
m o m. Ansökan om tillstånd tUl beställningstrafik för personbefordran skall tilUka
innehålla förslag till stationsort.
opaginerad Kontrollera mot PDF
1 m o m.'' Över ansökan om
sådant tillstånd till beställningstrafik, som det ankommer på länsstyrelse
att bevilja, skall länsstyrelsen höra polismyndigheten i den ort, varest automobil,
som kommer att användas 1 trafiken, avses skola hava sin slationsort, samt
genom tillkännagivande i ortstidning bereda trafikföretag, sammanslutningar
av utövare av yrkesmässig trafik samt andra inom länet, vilka ärendet kan angå,
tUlfälle att yttra sig.
1 m o m . Över ansökan om tUlstånd
till bestäUningstrafik för personbefordran skall länsstyrelsen höra
polismyndigheten i den ort, varest automobU, som kommer att användas i
trafiken, avses skola hava sin stationsort, samt genom tillkännagivande i
ortstidning bereda trafikförelag, sammanslutningar av utövare av yrkesmässig
trafik samt andra inom länet, vilka ärendet kan angå, tUlfälle alt yttra sig.
Över
ansökan om tillstånd till beställningstrafik för godsbefordran skall
länsstyrelsen, om det av särskilda skäl ej är obehövligt, inhämta yttrande från
polismyndigheten i den ort där sökanden är kyrkobokförd eller, i fråga om juridisk
person, där företagets ledning finnes.
opaginerad Kontrollera mot PDF
5
Senaste lydelse 1977: 705.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
11
§»
Utan
hinder av vad i 8 och 9 §§ är stadgat må infordrande av yttranden inskränkas
eller underlåtas, då ansökan avser tillstånd
alt
uteslutande befordra skolbarn och lärare tUl och från skola,
att
medtaga passagerare vid färd med personautomobil för egen räkning,
atl
med en eljest 1 linjetrafik hasatt omnibus eUer personautomobil tUlfälligt
ombesörja beställningstrafik eller turistlraflk Inom visst begränsat område
eller å viss vägsträcka,
att
för en tid av högst sex månader bedriva beställningstrafik för godsbefordran
eller att för samma tid i viss trafik öka antalet automobiler eller insätta
släpfordon för person- eller godsbefordran,
att
i beställningstrafik eller turisttrafik utbyta omnibus eUer personautomobil,
opaginerad Kontrollera mot PDF
att utbyta lastautomobil
eller släpfordon som användes i linjetrafik för godsbefordran, såvitt
därigenom den största sammanlagda last, som enligt gällande tra-fiktiUstånd
må medföras å fordonen, icke höjes med mer än femton procent,
att jämlikt 20 § i linjetrafik
för personbefordran medföra högst jfemhundra kilogram gods eller i dylik
trafik använda släpfordon för godsbefordran, vars maximilast icke överstiger
femhundra kilogram.
att
utbyta lastautomobil eller släpfordon, såvitt därigenom den största sammanlagda
last, som enligt gällande trafiktillstånd må medföras å fordonen, icke höjes
med mer än femton procent.
att
jämlikt 20 § 1 linjetrafik för personbefordran medföra högst femhundra kilogram
gods eller i dylik trafik använda släpfordon för godsbefordran, vars maximilast
icke Överstiger femhundra kilogram, eller att utföra transporter i fall som
sägs i 12 § andra stycket.
Första
stycket äger motsvarande tillämpning 1 fall, då ansökan gäller tiUstånd för
kommunalförbund eller aktiebolag som avses i lagen (1978:000) om huvudmannaskap
för viss kollektiv persontrafik att bedriva linjetrafik för viss kortare tid.
Vad nu sagts gäller även i fråga om sådan landstingskonunun eller kommun som
ensam är huvudman enligt nämnda lag samt trafikförelag som äges av den som
utövar huvudmannaskapet.
12 §
opaginerad Kontrollera mot PDF
Trafiktillstånd må
meddelas endast därest den ifrågasatta trafiken finnes behövlig samt i övrigt
lämplig.
Prövning
av trafikens behövlighet skall ej ske i fråga om tillstånd
Tillstånd till yrkesmässig
trafik för personbefordran eller linjetrafik för godsbefordran må meddelas
endast därest den ifrågasatta trafiken finnes behövlig samt i övrigt lämplig.
opaginerad Kontrollera mot PDF
«
Lydelse enligl förslag i prop. 1977/78: 92. Senaste lydelse 1977: 251. t
Lydelse enligt förslag i prop. 1977/78: 92. Senaste lydelse 1977: 251. Ändringen
innebär bl. a. att andra och sjunde styckena upphävs.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
att utföra transporter med lastautomobil, om största last
som må befordras med fordonet fastställes till högst 4 000 kilogram, och ej
heller i fråga om tillstånd att utföra transporter med sådant fordon, försett
med fast anordning för speciellt varuslag, som bestämmes av regeringen eller
myndighet regeringen förordnar. Behovsprövning s/caU ef heller äga rum, om
ansökan om trafiktillstånd avser
1)
rätt för
aktiebolag, handelsbolag eller ekonomisk förening, vars samtliga delägare
eller medlemmar visats ha behov av godstransporter för egen rörelse och vars
huvudsakliga ändamål är att tillgodose dessa behov, att uteslutande för
delägarnas eller medlemmarnas räkning i beställningstrafik utföra dylika
transporter med lastautomobil, vars maximilast ej överstiger 6 500 kilogram
eller med lastautomobil jämte släpfordon, vilkas sammanlagda maximilast ej
överstiger 8 000 kilogram;
2)
räll
att, i omedelbart samband med befordran av mjölk på uppsamlingslinje,
transportera fyllnads- och returgods.
Trafiktillstånd må meddelas allenast den, som med hänsyn tiU
erfarenhet, vederhäftighet och ekonomiska förhållanden samt andra på frågan
inverkande omständigheter befinnes lämpUg såsom utövare av yrkesmässig
trafik. Där flera sökande finnas, må tidpunkten för ansökans ingivande icke
vara avgörande för företräde dem emeUan. Avser ansökan tUlstånd till linjetrafik
eller turisttrafik, som kan komma att konkurrera med redan utövad linjetrafik
eller med järnvägs-, spårvägs- eUer sjötrafik skall, därest tUlstånd anses
böra meddelas och förhåUandena icke till annat föranleda, tillståndet lämnas
utövaren av dylik trafik, därest denne ansökt därom
Föreslagen lydelse
Trafiktillstånd må meddelas allenast den, som med hänsyn tiU
yrkeskunnande, vandel och ekonomiska förhållanden samt andra på frågan
inverkande omständigheter befinnes lämplig såsom utövare av yrkesmässig trafik.
Vid prövning av sökandens lämplighet skall särskilt beaktas om han tidigare
har gjort sig skyldig till upprepade eller allvarligare överträdelser av
bestämmelserna i denna förordning eller föreskrift som har meddelats med stöd
av den eller av de bestämmelser som gälla om förares arbetstid och vilotid,
fordons eller vägars belastning, fordons hastighet eller andra från säkerhetssynpunkt
väsentliga bestämmelser eller om han i övrigt brus-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
och
befinnes lämplig. Om kommunalförbund eUer aktiebolag som avses i lagen (1978:
000) om huvudmannaskap för viss kollektiv persontrafik, kommun, landstingskommun
eller kommunalt trafikföretag söker tillstånd tUl Unjetra-fik för
personbefordran och gör sannolikt att trafikförsörjningen främjas inom det
område som är avsett att trafikeras, om ansökningen bifalles, äger kommunalförbundet,
aktiebolaget, kommunen, landstingskommunen eller företaget företräde framför
annan sökande.
Föreslagen lydelse
tit
i allmän laglydnad i sådan utsträckning att han kan antagas vara olämplig som
trafikutövare. Tillstånd till beställningstrafik för godsbefordraiv får
meddelas endast den som har körkort med behörigheten C. 1 fall som avses i 5
b § gälla bestämmelserna i detta stycke om yrkeskunnande och vandel den eller
dem som skola ha ansvaret för trafikutövningen. Prövning av ekonomiska förhållanden
hos den eller dem som avses i 5 b § skall ske i den utsträckning regeringen
eller myndighet som regeringen bestämmer förordnar därom.
Länsstyrelsen
får medge undantag från kravet på sådan körkortsbehörighet som avses i andra
stycket för den som visar att han har ett motsvarande yrkeskunnande eller om
eljest särskilda skäl föreligga. Är sökanden juridisk person får undantag
också medges, om det med hänsyn till rörelsens storlek och organisation och vad
som i övrigt är känt om rörelsen får anses uppenbart att tillräckligt yrkeskunnande
finnes inom denna. Där flera sökande finnas, må lidpunkten för ansökans ingivande
icke vara avgörande för företräde dem emellan. Avser ansökan tUlstånd tUl
linjetrafik eUer turisttra fik, som kan komma att konkurrera med redan utövad
linjetrafik eller med jämvägs-, spårvägs- eUer sjötrafik skall, därest
tillstånd anses böra meddelas och förhållandena icke till annat föranleda,
tillståndet lämnas utövaren av dylik trafik, därest denne ansökt därom och befinnes
lämplig. Om kommunalförbund eller aktiebolag som avses i lagen (1978: 000) om
huvudmannaskap för viss koUektiv persontrafik, kommun, landstingskommun eller
kommunalt trafik-företag söker tillstånd till linjetrafik för personbefordran
och göi sannolikt att trafikförsörjningen
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
främjas
inom det område som är avsett alt trafikeras, om ansökningen bifalles, äger
kommunalförbundet, aktiebolaget, kommunen, landstingskommunen eller företaget
företräde framför annan sökande.
TiUståndet skaU ställas å
viss fysisk eller juridisk person samt upptaga de villkor och bestämmelser,
som prövas nödiga. Tillstånd till beställningstrafik i andra fall än som
avses i andra stycket 1) må dock meddelas juridisk person allenast om särskilda
skäl därtill äro. Därest förhållandena därtill föranleda, bör tillståndet
begränsas att omfatta vissa slag av transporter eller viss kortare tid. Beträffande
linjetrafik skall, såvida ej särskUda omständigheter tUl annat föranleda,
föreskrivas, att trafiken skall framgå å viss vägsträcka. Tillstånd till
linjetrafik bör i erforderlig utsträckning upptaga föreskrift om skyldighet
att driva samtrafik med anslutande järnvägs-, spårvägs- eUer sjötrafik-företag
samt om sättet för samtrafikens bedrivande.
TUlståndet
skall ställas å viss fysisk eller juridisk person samt upptaga de viUkor och
bestämmelser, som prövas nödiga. / till-ståndshandlingen skall tagas in erinran
om att åsidosättande av föreskrift som har meddelats kan föranleda återkallelse
av tillståndet. Av tillstånd till yrkesmässig trafik för juridisk person som
avses i 5 b § skall framgå vem som har ansvaret för trafikutövningen. I
tillståndet skall föreskrivas skyldighet att hos tiUståndsmyndigheten anmäla
ändrade förhållanden i detta avseende. Tillstånd till beställningstrafik för
personbefordran ined personautomobil må meddelas juridisk person allenast om
särskilda skäl därtill äro. Därest förhållandena därtill föranleda, bör
tillståndet begränsas att omfatla vissa slag av transporter eller viss kortare
tid. Beträffande linjetrafik skall, såvida ej särskUda omständigheter till
annat föranleda, föreskrivas, att trafiken skall framgå å viss vägsträcka. Tillstånd
till linjetrafik bör 1 erforderlig utsträckning upptaga föreskrift om
skyldighet att driva samtrafik med anslutande jämvägs-, spårvägs- eUer
sjötrafikföretag samt om sättet för samtrafikens bedrivande.
TUlstånd till linjetrafik
för kommunalförbund eller aktiebolag som avses i lagen om huvudmannaskap för
viss kollektiv trafik får avse viss kortare tid, om skäl därtUl föreligga. Vad
nu sagts gäller även i fråga om sådan landstingskommun eller kommun som ensam
är huvudman enligt nämna lag samt trafikföretag som äges av den som utövar huvudmannaskapet.
opaginerad Kontrollera mot PDF
TiUstånd att medtaga
passagerare vid färd med personautomobil för egen räkning må, därest ej
TiUstånd att medtaga
passagerare vid färd med personautomobil för egen räkning må, därest ej
opaginerad Kontrollera mot PDF
Föreslagen
lydelse
särskilda omständigheter annat föranleda, förklaras
gälla utan skyldighet att iakttaga bestämmelserna i 23, 25 och 29 §§ denna
förordning och vad som särskilt föreskrivits om lämplighetsbesikt-
Nuvarande lydelse
särskilda omständigheter annat
föranleda, förklaras gälla utan
skyldighet atl iakttaga bestämmel
serna i 23, 25 och 29 §§ denna
förordning och vad som särskilt
föreskrivits om lämpllghetsbesikt-
ning och trafikkort. ning.
Tillstånd att för en tid av högst sex månader bedriva
beställningstrafik för godsbefordran eller att för .samma tid öka antalet automobUer
i dylik trafik må, därest anledning föreligger därtill, förklaras gälla utan
skyldighet att iakttaga bestämmelserna om trafikkort.
opaginerad Kontrollera mot PDF
13 §
Vid
meddelande av tillstånd till beställningstrafik för personbefordran skall
bestämmas ort, å vilken automobil, som brukas i trafiken, skall vara
stationerad (st a-tionsort).
Vid meddelande av tiUstånd till beställningstrafik skall
bestämmas ort, å vUken automobil, som brukas i trafiken, skall vara stationerad
(s t a t i o n s o r t). / fråga om beställningstrafik för godsbefordran skall
tillika angivas ett lokalområde för trafiken. Lokalområdet skall utgöras av län
eller sammanhängande delar av ett eller flera län.
Det ankommer på transportnämnden att efter
länsstyrelsernas hörande och i övrigt erforderlig utredning indela riket i
lokalområden.
Då med hänsyn till stationsortens belägenhet samt
omständigheterna i övrigt så finnes lämpligt, äger transportnämnden med avvikelse
från den allmänna indelningen i lokalområden bestämma särskilt lokalområde för
viss tra-fikutövare eller viss grupp av trafikutövare.
Ansökan om sådant lokalområde, som i föregående stycke
sägs, skall ingivas till den myndig-fiet, som enligt 5 § äger meddela
trafiktillstånd.
opaginerad Kontrollera mot PDF
8 Senasie lydelse 1967:324. Ändringen innebär bl.a. att
andra, tredje och fjärde styckena upphävs.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
15 §9
Har transportnämnden bestämt särskilt lokalområde, skall
underrättelse därom tillställas länsstyrelse som beslutet angår.
Har länsstyrelse meddelat tiUstånd tiU linjetrafik eUer
turisttrafik, skall avskrift av beslutet sändas tUl polismyndighet som länsstyrelsen
finner böra underrättas om tillståndet samt, om trafiken berör även annat län,
länsstyrelsen i det länet.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Avskrift
av beslut, varigenom länsstyrelse meddelat tiUstånd till beställningstrafik,
skall sändas, om beslutet avser personbefordran till polismyndigheten å
stationsorten, och / annat fall till polismyndigheten i den ort där sökanden
är kyrkobokförd eller, i fråga om juridisk person, där företagets ledning
finnes.
Avskrift
av beslut som regeringen meddelat enligt 5 § sjunde stycket tillställes
vederbörande länsstyrelse.
Avskrift av beslut, varigenom länsstyrelsen meddelat tiUstånd
tlU bestäUningstrafik, skall sändas till polismyndigheten å stationsorten, och,
om det för trafiken angivna lokalområdet är beläget även i annat län,
länsstyrelsen i det länet.
Avskrift av beslut som regeringen meddelat enligt 5 §
sjätte stycket tillställes vederbörande länsstyrelse.
Vad sålunda är stadgat skall äga motsvarande tiUämpning i
fråga om beslut om ändring i trafiktillstånd.
Om kungörande av beslut, varom i denna paragraf sägs,
stadgas i 44 §.
17 §
1 m o m. Trafiktillstånd, som icke, på sätt i 12 § sägs,
begränsats till viss kortare tid, skall, såvitt ej särskUda omständigheter liU
annat föranleda, gälla tills vidare.
/ fall som avses i 5 b § skall den myndighet som har
meddelat tillståndet göra ny lämplighetsprövning, om utbyte sker av den eller
dem som skola ha ansvaret för trafikutövningen.
Ny lämplighetsprövning skall, i enlighet med särskilda
bestämmelser, göras även i vissa fall vid utökning av rörelsen.
2 m o
m. Har den, som efter tillstånd bedrivit yrkesmässig trafik, avlidit eller
försatts i konkurs, må rörelsen utan särskilt tillstånd för dödsboets eller
konkursboets räk-
2 mom. Avlider tillståndshavare eller försättes han i
konkurs, övergår tillståndet pä dödsboet eller konkursboet. TUlståndet gäller
under högst ett år räknat från
« Lydelse enUgt förslag i prop. 1977/78: 81, Senaste
lydelse 1977: 705. Ändringen innebär bl. a. att första stycket upphävs.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse .
ning fortsättas under en tid av högst ett år från
dödsfallet eller första borgenärssammanträdet.
I fall
som i första stycket sägs åligger det dödsboet eller konkursboet, om det vill
fortsätta rörelsen, att inom två månader från dödsfallet eller första borgenärssammanträdet
hos myndighet, som meddelat trafiktillståndet, anmäla person, som antagits
till föreståndare för rörelsen. Göres ej anmälan inom föreskriven tid eller
prövas den till föreståndare antagne icke vara därtill lämplig, och har i
senare fallet dödsboet eller konkursboet icke inom viss av myndigheten
fastställd tid anmält annan person, som av myndigheten kan för ändamålet
godkännas, anses trafiktillståndet hava upphört den dag, tiden för anmälningsskyldigheten
gått till ända eller beslul i frågan meddelades.
Föreslagen
lydelse
dödsfallet eller konkursbeslutet. För verksamheten skall
finnas godkänd föreståndare.
Har tillståndshavare avlidit eller försatts i konkurs och
vill dödsboet eller konkursboet utnyttja tillståndet, skall skriftlig anmälan
om föreståndare göras till den länsstyrelse som har meddelat tillståndet.
Anmälan skall göras inom två månader från dödsfallet eller konkursbeslutet.
Fråga om godkännande av föreståndare prövas av
länsstyrelsen. Därvid äga 12 § andra och tredje styckena motsvarande
tillämpning.
Godkännes
ej föreståndare, skall länsstyrelsen lämna dödsboet eller konkursboet tillfälle
att inom viss tid anmäla annan föreståndare. Godkännes ej heller denne, anses
tillståndet ha upphört att gälla tre veckor efter det att beslut i ärendet har
vunnit laga kraft.
Göres
ej anmälan som avses i andra eller fjärde stycket inom föreskriven tid, anses
tillståndet ha upphört att gälla den dag då liden utgick.
opaginerad Kontrollera mot PDF
1 m o m.i*
TUlstånd till yrkesmässig trafik må, då tillståndshavaren avlidit eller
försatts i konkurs eller då skäl eljest föreligga, överlåtas å annan efter
medgivande enligl 5 §.
1 m o m. TUlstånd
till yrkesmässig trafik för personbefordran må, då tUlståndshavaren avlidit
eller försatts i konkurs eller då skäl eljest föreligga, överlåtas å annan
efter medgivande enligt 5 §.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Vid
ansökan om tillståndets överförande å annan skall fogas avtal, som kan hava
upprättats rörande överlåtelsen. Vid ansökan av kommun enligt 5 § tredje
stycket skall fogas den ytterligare utredning som regeringen bestämmer.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Fråga om
medgivande till överlåtelse prövas med avseende å skälen och vUlkoren för
överlåtelsen, lämpligheten i de avseenden som angivas i 12 § tredje stycket
hos den, å vilken överlåtelsen ifrågasattes, samt omständlghetema i övrigt.
Fråga om
medgivande till överlåtelse prövas med avseende å skälen och villkoren för
överlåtelsen, lämpligheten i de avseenden som angivas i 12 § andra stycket hos
den, å vilken överlåtelsen ifrågasattes, samt omständlghetema i övrigl.
opaginerad Kontrollera mot PDF
10 Senaste lydelse 1977: 251.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
2 m o m. Avlider tillståndshavare, vilken bedrivit
yrkesmässig trafik såsom självständigt yrke, må den tillståndsgivande myndigheten,
på framstäUning av dödsboet, såsom viUkor för tUlstånd, som beviljas annan i
stället för den avlidne, föreskriva skyldighet för den nye tillståndshavaren
att 1 viss omfattning inlösa den eller de automobiler, som den avlidne eller
dödsboet använt i sin trafikrörelse. I samband med sådan föreskrift äger
myndigheten jämväl meddela erforderliga bestämmelser för reglerande av inlösningsplikten.
Föreslagen
lydelse
2 mom. Avlider tUlståndsha-vare, vilken bedrivit
yrkesmässig trafik för personbefordran såsom självständigt yrke, må den tillståndsgivande
myndigheten, på framställning av dödsboet, såsom vUlkor för tUlstånd, som bevUjas
annan i stället för den avlidne, föreskriva skyldighet för den nye tillståndshavaren
att i viss omfattning inlösa den eller de automobiler, som den avUdne eller
dödsboet använt i sin trafikrörelse. I samband med sådan föreskrift äger
myndigheten jämväl meddela erforderliga bestämmelser för reglerande av inlösningspUkten,
opaginerad Kontrollera mot PDF
1 m o m.
1 Trafiktillstånd kan flv myndighet, som meddelat tillståndet, återkallas
eller för viss tid Indragas, om vid utövningen av trafiken förekommit svåra
eller upprepade överträdelser av bestämmelserna i denna förordning eller av de
särskilda bestämmelser, som gälla i fråga om förares arbetstid och vilotid,
fordons eller vägars belastning eller fordons hastighet, om tillståndshavaren
eljest väsentligt åsidosatt sina skyldigheter såvitt angår trafikens omordnande
eller handhavande eller om han underlåtit att begagna tillståndet. Har
innehavare av trafiktillstånd gjort sig skyldig till förfarande eller
försummelse, som kan föranleda återkallelse eller indragning av tillståndet,
och kan det antagas, att han skall låta rätta sig utan sådan åtgärd, må varning
i stället meddelas. Sådan varning må ej överklagas.
1 mom. Ha i yrkesmässig trafik förekommit sådana
missförhållanden att tillståndshavaren ej kan anses lämplig att fortsätta verksamheten,
skall tillståndet återkallas eller för viss tid indragas.
Vid tillämpning av första stycket skall särskilt beaktas
1)
om i
samband med trafiken förekommit upprepade eller allvarliga överträdelser av
bestämmelserna i denna förordning eller föreskrift som har meddelats med stöd
av den eller av de bestämmelser som gälla om förares arbetstid och vilotid,
fordons eller vägars belastning, fordons hastighet eller andra från
säkerhetssynpunkt väsentliga bestämmelser,
2)
om tillståndshavaren,
i annat avseende än som anges i 1), i väsentlig mån har åsidosatt sina
skyldigheter i fråga om trafiken.
Äro
missförhållandena ej sådana att det föreligger skäl för återkallelse men
finnes anledning antaga att fråga därom kommer att tagas upp till prövning om
rättelse ej sker, skall tillståndshavaren tilldelas varning. Sådan varning
må ej överklagas.
opaginerad Kontrollera mot PDF
" Senaste lydelse 1972: 437.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Finnes
vid ny lämplighetsprövning som avses i 17 § 1 mom. andra stycket den eller de
som skola ha ansvaret för trafikuiövningen olämpliga för uppgiften kan
tillståndet återkallas.
Trafiktillstånd
som ej utnyttjas skall återkallas eller för viss tid indragas, om ej särskilda
skäl tala emot det.
Fråga
om återkallelse, indragning för viss tid eller varning prövas av den
myndighet som har meddelat tillståndet.
opaginerad Kontrollera mot PDF
25
§
2 m
o m.i- Automobil eller släpfordon må, med de undantag som föranledas av stadgandena
i 20 §, icke användas i yrkesmässig trafik, förrän trafiklUlståndets mnehavare
anmält att fordonet skall användas i trafik enligt tiUståndet och, i fråga om
fordon som skall användas för personbefordran, överlämnat bevis att fordonet
godkänts vid lämpUg-betsbesiktning.
Anmälan av fordon
som skall användas i beställningstrafik med omnibus eller i turisttrafik får
ej innefatta större antal fordon än vad som motsvarar det antal med vilket
trafik får bedrivas enligt tUlslåndet samt, i förekommande fall, det antal
reservfordon som tiUståndshavaren har uppgivit sig behöva i rörelsen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Anmälan skall göras
skriftligen och ingivas till den myndighet som meddelat trafiktiUståndet. Avser
anmälan registrerat fordon skall uppgift lämnas om fordonets
registreringsnummer. Är fordonet icke registrerat eller är det registrerat men
avställt skall anmälan innehålla sådana uppgifter om fordonets beskaffenhet,
som enligt vad därom är stadgat skola införas i bilregistret i fråga om fordon,
som är registrerat och icke avställt.
Anmälan skall göras
skriftligen och ingivas till den myndighet som meddelat trafiktUlslåndet. Avser
anmälan registrerat fordon skall uppgift lämnas om fordonets
registreringsnummer. Är fråga om fordon som icke är registrerat eller icke är
eller har varit registrerat annat än i samband med avställning skall anmälan
Innehålla sådana uppgifter om fordonets beskaffenhet, som enligt vad därom är
stadgat skola införas i bilregistret i fråga om fordon, som är registrerat och
icke avslällt.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Ulan
hinder av vad i första slycket sägs må automobil eller släpfordon i
yrkesmässig trafik användas för godsbefordran längst fyra veckor efter den
tidpunkt fordonet förvärvades.
Myndighet
som meddelat trafiktiUståndet kan, när anledning därtill föreligger, återkalla
godkännande som avses i första stycket.
12
Senaste lydelse 1977: 251.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslägen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
Angående
särskild beteckning å automobil, som användes i yrkesmässig trafik, ävensom
angående tillhandahållande och återkallande av eller kontroll över för ändamålet
använda beteckningsmärken meddelas närmare bestämmelser av regeringen eller den
myndighet, regeringen förordnar.
Om utmärkiiing
av automobil som användes i yrkesmässig trafik finnas särskilda bestämmelser.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Om
trafikkort, som förutsättning för rätt att föra automobil i yrkesmässig
trafik, stadgas i körkortskungörelsen (1972:592) och terrängtrafikkungörelsen
(1972: 594).
Om behörighet att föra automobil i yrkesmässig trafik
finnas särskilda bestämmelser.
opaginerad Kontrollera mot PDF
1 m o m.i
Yrkesmässig uthyrning av automobU utan att förare ställes till förfogande (uthyrningsrörelse)
må ske endast efter vederbörligt tillstånd.
1 mom.
Yrkesmässig uthyrning av automobil utan att förare ställes tiU förfogande
(uthyrningsrörelse) må ske endast efter vederbörligt tillstånd. Med
uthyrningsrörelse avses ej yrkesmässig uthyrning för bestämd tid om minst ett
år.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Fråga om tillstånd tiU uthyrningsrörelse prövas av
länsstyrelsen i det län där sökandens kyrkobokföringsort är belägen eller, i
fråga om juridisk person, där företagets ledning finnes.
Ansökan
om sådant tillstånd skall innehålla uppgift om ort, å vilken rörelsen skall
drivas, ävensom om antalet av de automobiler, som äro avsedda all användas i
rörelsen; och skola i övrigt föreskrifterna i 7 § 1 mom. i tillämpliga delar
gälla. Skyldighet alt uppgiva antalet automobiler skall dock ej föreligga i
fall som sägs i 3 mom. andra stycket.
opaginerad Kontrollera mot PDF
2 mom.!"
Över ansökan skall länsstyrelsen infordra yttranden på sätt i 9 § 1 mom.
närmare angives, dock att infordrande av yttranden må inskränkas eller underlåtas
i fall som sägs i 3 mom. andra stycket. Avser ansökan tUlstånd till uthyrning
av personauto-
2 mom.
Över ansökan skall länsstyrelsen infordra yttranden på sätt i 9 § 1 mom.
närmare angives, dock att infordrande av yttranden må Inskränkas .eller underlåtas
i fall som sägs i 3 mom. andra slyckel. Avser ansökan tillstånd till
uthyrning av omnibus.
opaginerad Kontrollera mot PDF
13 Senaste lydelse 1977:251. 1* Senaste lydelse 1974: 105.
15 Lydelse
enligt förslag i prop. 1977/78: 81. Senaste lydelse 1964: 103.
16 Lydelse
enligl förslag i prop. 1977/78: 81. Senasie lydelse 1964:103.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
mobil
eller av lastautomobil, vars toialvikt överstiger 3 500 kilogram, skall
länsstyrelsen inhämta yttrande från länsstyrelsen i annat län som beröres av uthymlngs-rörelsen.
Föreslagen lydelse
skall
länsstyrelsen inhämta yttrande från länsstyrelsen i annat län som beröres av uthyrningsrö-relsen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
3 m o m.i TiUstånd må
meddelas allenast om rörelsen finnes behövlig och i övrigt lämplig samt
sökanden skickad att handhava densamma.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prövning av rörelsens
behövlighet skaU ej ske, då ansökan avser tillstånd till uthyrning av personautomobil
eller av lastautomobil, vars totalvikt ej överstiger 3 500 kU ogram.
Vad i 12 § fjärde stycket
samt 16 §, 17 § och 18 § 1 mom. är stadgat skall i tillämpliga delar gälla 1
fråga om uthyrningsrörelse.
Prövning
av rörelsens behövlighet skall ej ske, då ansökan avser tillstånd till uthyming
av personautomobil eller lastautomobU.
Vad
i 12 § femte stycket samt 17 § och 18 § 1 mom. är stadgat skall i tillämpliga
delar gälla i fråga om uthymingsrörelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Tillstånd
kan, när anledning därtUl förekommer, av länsstyrelsen återkallas eUer för
viss tid indragas. Har tiUståndshavaren gjort sig skyldig tlU förfarande eller försmnmelse,
som kan föranleda återkaUelse eUer indragning av tUlslåndet, och kan det
antagas, att han skaU låta sig rätta utan sådan åtgärd, må varning i stäUet
meddelas. Sådan varning må ej överklagas.
Innefattar
beslut meddelande av tillstånd eller ändring i eller indragning på viss tid
eller återkaUelse av förat meddelat tUlstånd, skaU avskrift av beslutet genom
länsstyrelsens försorg sändas tiU vederbörande polismyndighet.
Beslut
om återkallelse eller indragning av tUlstånd eUer om varning skall genom den
beslutande myndighetens försorg delgivas den, som avses med beslutet.
4 m o m.i® Om lämplighetshesiktning
av terrängfordon, som användes i uthyrningsrörelse, stadgas i terrängtrafikkungörelsen
(1972: 594).
opaginerad Kontrollera mot PDF
AutomobU får tagas i bmk i
uthyrningsrörelse endast om tiUståndshavaren till den länsstyrelse, som
meddelat tillstånd till rörelsen, skriftligen anmält att fordonet skall
användas i rörelsen enligt tillståndet. I fråga om terrängfordon skall även
överlämnas bevis att fordonet godkänts vid lämpUg-hetsbesiktning.
Avser
anmälan registrerat fordon skall uppgift lämnas om fordonets
registreringsnummer. Är
Omnibus får tagas i bmk i
uthyrningsrörelse endast om tiUståndshavaren till den länsstyrelse, som
meddelat tiUstånd tiU rörelsen, skriftiigen anmält att fordonet skaU användas
i rörelsen enligt tillståndet. I fråga om terrängfordon skaU även överlämnas
bevis att fordonet godkänts vid lämplig-helsbesiktning.
Avser anmälan registrerat
fordon skaU uppgift lämnas om fordonets registreringsnummer. Är
opaginerad Kontrollera mot PDF
17
Lydelse enligt förslag i prop, 1977/78: 81. Senaste lydelse 1977: 251. IS
Senaste lydelse 1974:105.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
fordonet icke registrerat eller är det registrerat men
avställt skall anmälan innehålla sådana uppgifter om fordonets beskaffenhet,
som enligt vad därom är stadgat skola införas i bilregistret i fråga om fordon,
som är registrerat och icke avställt.
Föreslagen
lydelse
fråga om fordon som icke är registrerat eller icke är
eller har varit registrerat annat än i samband med avställning skall anmälan
innehålla sådana uppgifter om fordonets beskaffenhet, som enligt vad därom är
stadgat skola införas i bUreglslret i fråga om fordon, som är registrerat och
icke avställt.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Länsstyrelsen
kan, när anledning därtill föreligger, återkalla godkännande varom i andra
stycket sägs.
opaginerad Kontrollera mot PDF
6 mom.iö Automobil må icke i uthymingsrörelse lUlhandahållas
annan person såsom förare än den, som styrker sig innehava gällande körkort för
automobil och, då fråga är om lastautomobil, vars totalvikt överstiger 3 500 kilogram,
eller omnibus, visar sig hava uppnått 21 års ålder.
Förhyrd lastautomobil, vars totalvikt överstiger 3 500
kilogram, och förhyrd omnibus må icke föras av någon, som icke fyllt 21 år.
Annorstädes än inom stad eller tättbebyggt samhälle må ej
heller förhyrd automobil yrkesmässigt mot ersättning föras av någon för detta
ändamål anlitad person.
6 mom. Automobil
må icke i uthyrhingsrörelse tillhandahållas annan person såsom förare än den,
som styrker att han har behörighet att föra fordonet.
opaginerad Kontrollera mot PDF
33 §
4 m o m.20 Tillstånd må meddelas allenast om rörelsen
finnes behövlig och i övrigt lämplig samt sökanden skickad att handhava
densamma. Där flera sökande finnas, må tidpunkten för ansökningens ingivande
icke vara avgörande för företräde dem emellan.
Tillstånd skall stäUas å viss fysisk eller juridisk
person. I samband med meddelande av tUlstånd skola angivas de orter, mellan vUka
regelbundna transporter må äga rum, samt meddelas de villkor och bestämmelser
i övrigt, som prövas nödiga.
Vad i 14 §, 15 § och 23 § 2 Vad i 14 §, 15 § och 23 § 2
mom. är stadgal i fråga om linje- mom. är stadgat i fråga om Imje-
trafik ävensom vad i 16 §, 17 §, trafik ävensom vad i 17 §, 18 § 1
18 § 1 mom., 19 § 1 och 3 mom. mom. samt 19 § 1 och 3 mom. är
19 Senaste lydelse 1964: 103. Ändringen innebär bl.
a. att andra och tredje
styckena upphävs.
20 Senasie lydelse 1972: 437.
2 Riksdagen 1977/78.1 saml Nr 137
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
samt
31 § är föreskrivet skall äga motsvarande tillämpning å transportförmedling.
Föreslagen lydelse
föreskrivet
skall äga motsvarande tillämpning å transportförmedling.
opaginerad Kontrollera mot PDF
34 § 1 m o m.2i
Bedriver någon linje-, beställnings- eller turisttrafik eller uthyrningsrörelse
eller transportförmedling utan att vara berättigad tlU drivande av sådan trafik
eller rörelse, varom fråga är.
opaginerad Kontrollera mot PDF
eller bryter någon
mot föreskrifterna 1 21 eller 22 §, straffes med dagsböter.
eller bryter någon
mot föreskrifterna i 21 §, straffes med böter.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Är
på grund av särskild bestämmelse för viss ort obehörigt utövande av drosktrafik
eller liknande rörelse belagt med ansvar, må ej sådan bestämmelse tillämpas
vid ådömande av ansvar för motsvarande förseelse enligt detta moment.
2 ra o m.-- Uraktiåter
någon, som innehar tillstånd tUl yrkesmässig trafik, att fullgöra skyldighet,
som enligl 23 § 1 mom. åligger honom
opaginerad Kontrollera mot PDF
eller åsidosätter någon
honom jämligt 31 § eller 32 § 7 mom. åliggande skyldighet,
eller åsidosätter någon
honom jämlikt 32 § 7 mom. åliggande skyldighet.
opaginerad Kontrollera mot PDF
eller
åsidosattes fastställd turUsta utan att möjligheten att iakttaga densamma kan
anses utesluten till följd av förhållande, som vederbörande ej föranlett eller
förmått avvärja,
eller fordras vid
yrkesmässig trafik betalning i strid mot faststäUd taxa,
opaginerad Kontrollera mot PDF
eller åsidosättas i övrigt
av vederbörande myndighet vid meddelande av IrafiktlUstånd eller tillstånd
till bedrivande av uthyrningsrörelse eller transportförmedling eller eljest
enligt denna förordning lämnade föreskrifter,
straffes
den felande med dagsböter.
eller åsidosättas i övrigt
av vederbörande myndighet vid meddelande av trafiktillstånd eller tillstånd
till bedrivande av uthyrningsrörelse eller transportförmedling eller eljest enUgt
denna förordning eller med stöd av den lämnade föreskrifter,
straffes
den felande med böter.
opaginerad Kontrollera mot PDF
3 m o m.23 Brukas automobil
eller släpfordon i yrkesmässig trafik i strid mot 25 § 2 mom. eller 3 mom.
första stycket,
eller brukas i uthyrningsrörele
automobU i strid mot 32 § 4 mom. andra stycket,
straffes den, som
utövar trafiken eller rörelsen, med dagsböter.
3 mom. Brukas automobil eller
släpfordon i yrkesmässig trafik i strid mot 25 § 2 mom.,
eUer
brukas i uthyrningsrörelse omnibus i strid mot 32 § 4 mom. andra stycket,
straffes
den, som utövar trafiken eller rörelsen, med böter.
21 Senasie lydelse 1977: 251.
22 Lydelse enligt förslag i prop. 1977/78: 81.
Senaste lydelse 1972: 437.
23 Senaste lydelse 1972: 593.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
Ägde förare vetskap om
hindret mot fordonets brakande, vare jämväl han förfallen till ansvar, som
nyss sagts.
5
mom. Har beställningstrafik för godsbefordran bedrivits utan tillstånd, dömes
den för vars
5
m o m.2* Har beställningstrafik för godsbefordran bedrivits utan tiUstånd
eller i strid mot 22 § eller föreskrift enligt 5 § andra stycket om maximilast
för fordon, dömes den för vars räkning otUl-lålen transport utförts till dagsböter,
om han kände till hindret mot transportens utförande eller ej visar att han
gjort den undersökning huruvida sådant hinder förelåg, som skäligen kan begäras
av honom.
räkning otillåten
transport utförts till böter, om han kände tiU hindret mot transportens
utförande eller ej visar att han gjort den undersökning huruvida sådant
hinder förelåg, som skäligen kan begäras av honom.
opaginerad Kontrollera mot PDF
39 §
Finner
länsstyrelse eller poUsmyndighet anledning till återkallelse eller Indragning
på viss tid av trafiktiUstånd eller tillstånd tUl uthymingsrörelse eller
transportförmedling eller godkännande eUer medgivande, varom i denna förordning
förmäles, skall myndigheten, därest befogenhet i sådant avseende icke tUlkormner
denna, därom göra framstäUning hos den myndighet, som har att besluta i ärendet.
23
Finner
länsstyrelse eller polismyndighet anledning tlU återkallelse eller indragning
på viss tid av trafiktiUstånd eUer tiUstånd till uthyrningsrörelse eller
transportförmedling eller godkännande eller medgivande, varom i denna förordning
förmäles, skall myndigheten, därest befogenhet i sådant avseende icke tUlkommer
denna, därom göra framställning hos den myndighet, som har att besluta i
ärendet. Framställningen skall in' nehålla uppgift om personnummer eller
organisationsnummer.
opaginerad Kontrollera mot PDF
1 mom.26
Talan mot beslut av länsstyrelse eller transport nämnden enligt denna förordning föres hos regeringen genom be-
1 mom. Talan mot beslut av
länsstyrelse enligt denna förordning föres hos regeringen genom besvär.
opaginerad Kontrollera mot PDF
2 m o ra.27 Beslut
som avses i 1 mom. skola, med nedan angivna undantag, gälla utan hinder av
besvär.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Beslut, som innefattar trafiktiUstånd
eller tillstånd att bedriva uthyrningsrörelse eller transportförmedling,
vare, där ej på grund av särskilda skäl i tillståndet annor-
Beslut, som innefattar trafiktUl-stånd
eller tUlstånd att bedriva uthyrningsrörelse .eller transportförmedling,
vare, där ej på gnmd av särskilda skäl i tillståndet annor-
opaginerad Kontrollera mot PDF
24 Senaste lydelse 1972: 437.
25 Senaste lydelse 1972: 593.
26 Lydelse enligt förslag i prop. 1977/78: 81.
Senaste lydelse 1977: 251.
27 Senaste lydelse 1977: 705.
Prop. 1977/78:137 20
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
lunda
förordnals, icke gällande, lunda förordnats, icke gällande,
förrän beslutet vunnit
laga kraft förrän beslutet vunnit laga kraft
eller, där besvär däremot
anförts, eUer, där besvär däremot anförts,
beslutet bUvit
slutligen fastställt, beslutet blivit slutiigen fastställt.
Tiden för anförande
av besvär Tiden för anförande av besvär
över
dylikt beslut och över beslut över dylikt beslut skaU räknas från
om
indelning i lokalområden eller den dag, då beslutet tUlkännagivits
om
bestämmande av särskilt lokal- genom kungörelse i ortstidning.
område skall räknas från den dag,
då beslutet tillkännagivits genom
kungörelse i ortstidning.
Beslul
om återkallelse eller indragning på viss tid av traflktUlstånd eller annat tiUstånd,
som ovan sagts, vare ej gäUande förrän den, som avses med beslutet, därav
erhållit del.
I beslut, som innefattar återkaUelse
av traflktUlstånd enligt 19 § 2 mom. samt nytt trafiktiUstånd, skall angivas
viss tidpimkt från vUken återkallelsen och det nya tillståndet skola gälla. TiUståndsmyndigheten
får på begäran av part ändra tidigare fastställd tidpunlct.
opaginerad Kontrollera mot PDF
45 §
28
Regeringen
får föreskriva eller för visst fall medge undantag från denna förordning. Vid
meddelande av undantag får föreskrivas särskilda villkor. Regeringen får också
meddela ytterligare föreskrifter i de avseenden som regleras i denna
förordning och i fråga om registrering av innehav av tillstånd enligt
förordningen.
Regeringen
får åt förvaltningsmyndighet överlåta befogenhet som avses i första stycket.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Denna
lag träder i krafl den dag regeringen bestämmer. Förordnande om ikraftträdande
får begränsas till vissa av bestämmelsema. Regeringen får meddela de
övergångsbestämmelser som behövs.
28
Föratvarande 45 § upphävd genom 1972: 593.
Prop. 1977/78:137 21
2
Förslag till
Lag
om ändring i lagen (1967: 420) om flyttning av fordon i vissa fall
Härigenom
föreskrivs att 1 och 6 §§ lagen (1967: 420) om flyttning av fordon i vissa fall
skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
1 §
I
denna lag förstås med
fordon:
varje anordning som är eller varit försedd med hjul, band eller medar och som
inrättats för färd på marken på annat sätt än på skenor,
fordonsvrak:
fordon som måste anses övergivet enligt bestämmelsema i 2 § 3 och som
uppenbarligen har ringa eller intet värde.
Vad
som sägs i lagen om ägare Vad som sägs i lagen om ägare
av
fordon gäller i fråga om fordon av fordon gäUer i fråga om fordon
som
innehas på grund av avbetal- som innehas på gmnd av kredit-
ningsköp
i stället innehavaren, köp med förbehåll om återtagan-
trots
att äganderätten ej övergått derätt eller som innehas med nytt-
på
honom, och i fråga om över- janderätt för bestämd tid om
givet
fordon den som senast varit minst ett år innehavaren, och i
ägare. fråga om övergivet fordon den
som
senast varit ägare.
6 §1
När
beslut om flyttning med- När beslut om flyttning medde-
delats, skall den myndighet som lats, skall den myndighet som med-
meddelat beslutet underrätta äga- delat beslutet underrätta ägaren så
ren så snart det kan ske. snart det kan ske, / fråga om for-
don
som innehas med nyttjanderätt för bestämd tid om minst ett år skall även den
som har upplåtit nyttjanderälten (uthyraren) underrättas.
Har
fordon stäUts upp tUl förvaring på särskild uppstäUningsplats och har ägaren ej
kunnat anträffas, skall den myndighet som verksläUt flyttningen kungöra den i
ortstidning eUer på annat lämpligt sätt samt vidtaga de fortsatta undersöknmgar
och åtgärder som kan anses påkallade för atl göra underrättelse möjlig.
Denna
lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Äldre bestämmelser gäller
fortfarande i fråga om fordon som innehas med nyttjanderätt enligt upplåtelse
som har skett före ikraftträdandet. Regeringen får meddela de ytterligare
övergångsbestämmelser som behövs.
1
Senaste lydelse 1977: 699.
Prop. 1977/78:137 22
3
Förslag till
Lag
om ändring i lagen (1972: 435) om överlastavgift
Härigenom
föreskrivs att 7 § lagen (1972: 435) om överlastavgift skall ha nedan angivna
lydelse.
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
1 § 1
Överlastavgift
påföres för bU, ägaren, och för släpvagn, ägaren av den bil som släpvagnen
dragés av.
I
fråga om bU som limehas på I fråga om bU som innehas på
grund
av avbetalningsköp anses grund av kreditköp med förbehåll
innehavaren som ägare. Innehas om återtaganderätt eller som inne-
bil med nyttjanderätt, anses inne- has med nyttjanderätt för bestämd
havaren som ägare, om han har tid om minst ett år anses inneha-
befogenhet att bestämma om fö- våren som ägare. Innehas bil i an-
rare av bilen eller anlitar annan nat fall med nyttjanderätt, anses
förare än ägaren har utsett. innehavaren som ägare, om han
har
befogenhet att bestämma om förare av bilen eller anlitar annan förare än ägaren
har utsett.
Brukar
någon annans bil utan lov, påföres brukaren överlastavgiften.
Denna
lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Äldre bestämmelser gäller
fortfarande i fråga om fordon som innehas med nyttjanderätt enligt upplåtelse
som har skett före ikraftträdandet. Regeringen får meddela de ytterligare
övergångsbestämmelser som behövs.
i
Senaste lydelse 1975:1413.
4
Förslag till
Lag
om ändring i trafikskadelagen (1975:1410)
Härigenom föreskrivs
att 2 § trafikskadelagen (1975: 1410)i skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande Ivdelse
Föreslagen
lydelse
Trafikförsäkring skall
finnas för motordrivet fordon som är registrerat här i landet och ej är avställt
samt för annal motordrivet fordon som brukas i trafik här. Försäkringsplikten fullgöres
av fo-donets ägare. Innehas fordonet av någon som har förvärvat det genom
avbetalningsköp eller i övrigt under äganderättsförbehåll, fullgöres dock
försäkringsplikten av denne.
Trafikförsäkring skall
finnas för motordrivet fordon som är registrerat här 1 landet och ej är avslällt
samt för annat motordrivet fordon som brukas i trafik här. Försäkringsplikten fullgöres
av fordonets ägare. Innehas fordonet på grund av kreditköp med förbehåll om återtaganderätt
eller innehas det med nyttjanderätt för bestämd tid om minst ett år, fullgöres
dock försäkringsplikten av innehavaren.
Denna
lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Äldre bestämmelser gäller
fortfarande i fråga om fordon som innehas med nyttjanderätt enligt upplåtelse
som har skett före ikraftträdandet.
1
Lagen omtryckt 1977: 949.
Prop. 1911/18:137 24
Utdrag
KOMMUNIKATIONSDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid
regeringssammanträde 1978-03-16
Närvarande:
statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Bohman, UUsten, Romanus,
Turesson, Gustavsson, Antonsson, Mogård, Dahlgren, Åsling, Söder, Troedsson, Mundebo,
Krönmark, Burenslam Linder, Wikström, Johansson, Wirtén
Föredragande:
stalsrådet Turesson
Proposition
om vissa yrkestrafikfrågor m. m.
1
Inledning
Förordningen
(1940:910) angående yrkesmässig automobiltrafik m. m. (ändrad senast 1977: 705)
(YTF) trädde i kraft den I juU 1941 och ersatte då 1930 års
motorfordonsförordning. Lagstiftningen utgjorde resultatet av de
trafikutredningar som hade arbetat under 1930-talet och gav uttryck för det trafikpolitiska
tänkande som var förhärskande under detta decennium.
Sedan
YTF:s tiUkomst har ett flertal trafikpolitiska reformer genomförts. Förutom de
ändringar i yrkestrafiklagstiftningen som gjordes på grandval av 1953 års
trafikutredning, vars arbete resulterade i 1963 års trafikpolitiska beslut, har
yrkestrafiklagstiftningen under senare år reviderats i betydelsefuUa delar och
därvid anpassats efler de ändrade trafikpolitiska förutsättningarna.
Ett
viktigt steg för att främja en sund utveckling av den yrkesmässiga trafiken
togs sålunda genom riksdagens beslul på grundval av prop. 1972: 81 med förslag
till bl. a. ändringar i YTF. Propositionen framlades och antogs av riksdagen
under våren 1972 (TU 1972:13, rskr 1972: 232). I propositionen behandlades bl.
a. företagsstrukturen inom lastbilsnäringen och den ekonomiska
lämplighetsprövningen i fråga om sökande av tillstånd till yrkesmässig lastbUstrafik.
Riksdagen
har vidare antagit de förslag till nya definitioner av de olika
busstrafikbegreppen i YTF som regeringen lade fram under våren 1977 (prop.
1976/77: 70, TU 21, rskr 233). De ändringar i YTF som föranleddes av
riksdagens stäUningstagande trädde i kraft den 1 januari 1978.
Prop. 1911 fl8:137 25
De
reformer som har genomförts har inneburit att YTF under årens lopp har blivit
föremål för ett stort antal ändringar utan att någon författningsteknisk modemisering
har skett. En genomgripande för-fattningsreform har därför framstått som
angelägen. Jag anser att en sådan bör göras i samband med att man kan ta ett
mera samlat grepp över yrkestrafiklagstiftningen i anslutning till pågående
trafikpolitiska överväganden. I avvaktan härpå bör man emellertid fortsätta det
successiva reformarbetet av yrkestrafiklagstiftningen. Det finns ett klart
behov av ett sådant fortsatt reformarbete.
Jag
kommer i det följande att föreslå vissa ändringar i YTF som rör godstrafiken på
landsväg. Förslagen som bl. a. innebär ytterligare anpassning till gällande
trafikpolitiska föratsättningar medför enligt min mening förenklingar i olika
avseenden för såväl trafikutövarna som tillståndsmyndigheterna. De förslag som
jag sålunda kommer att presentera bygger huvudsakligen på trafikpolitiska utredningens
(K 1972: 07)1 belänkande (SOU 1975: 66) Trafikpolitik behov och möjligheter.
Jag
avser vidare att behandla frågor om uthyrning av motorfordon, främst
långtidsuthyrning, s. k. leasing. Utgångspunkten har härvid varit de förslag
som den s. k. leasingutredningen (K 1972: 06)2 presenterade i betänkandet (Ds K
1975: 11) Bil-Leasing.
De
båda betänkanden jag nu har nämnt har remissbehandlats.
2
Nuvarande ordning
2.1
Yrkesmässig lastbilstrafik m. m.
Yrkesmässig
trafik är enligt YTF trafik i vilken bil och förare tillhandahålls allmänheten
mot ersättning för person- eller godsbefordran (1 §). Från tiUämpningen av
bestämmelserna i.förordningen är undantagna en del transporter (2 §). Detta
gäller bl. a. transporter av vissa jordbruks- och skogsprodukter. I 2 § andra
stycket finns bemyndigande för regeringen att medge undantag från förordningen
för visst slag av trafik om det visas vara påkallat.
1 Sakkunniga
direktören Olle Nelander, ordförande, numera ambassadören
Nils-Olov Hasslev, vice ordförande, riksdagsledamoten Fritz Börjesson, för
bundsordföranden Hans Ericson, riksdagsledamöterna Carl-Wilhelm Lothigius,
John Magnusson och Sven Mellqvist, förbundsordföranden Lars Sandberg,
riksdagsledamöterna Hagar Normark och Rolf SeUgren, dåvarande planerings
chefen Carl-Johan Åberg samt direktören Sven Östiing. Den 15 mars 1973 till
kallades förste ombudsmannen Rune Larson. Förbundsordföranden Lars Sand
berg efterträddes den 15 december 1973 av andre förbundsordföranden Lars-
Erik Nicklasson.
2 Sakkunnig numera justitierådet
Böret Palm. Vidare förordnades numera
rättschefen Valter Nilsson, numera direktören Erland Strömbäck och kam
marrättsassessorn Leif Lindstam att som experter biträda utredningen.
Prop.
1977/78:137 26
Det
ankommer enligt 3 § YTF på länsstyrelserna att verka för ett ändamålsenligt
ordnande av den yrkesmässiga trafiken.
Den
yrkesmässiga trafiken uppdelas enligt 4 § i linjetrafik, beställ-ningstrafUc
och turisttrafUc.
Såvitt
avser trafik med person- eller lastbil förstås med linjetrafik yrkesmässig trafUc
för regelbunden befordran av passagerare eUer gods på viss vägsträcka eller
mellan vissa orter under sådana omständigheter att bestämmanderätten i fråga om
bilens utnyttjande inte tUlkommer viss trafikant eUer vissa trafikanter
gemensamt. Beställningstrafik är sådan yrkesmässig trafik, som inte är
linjetrafik.
Förutsättning
för rätten att driva yrkesmässig trafUc är enUgt 5 § YTF att vederböriigt tUlstånd
(trafiktillstånd) har meddelats. I tUlstånd, som bl. a. gäUer för
godsbefordran, skaU anges det antal bilar och släpfordon som trafiken får
bedrivas med och den största last som får befordras med varje fordon.
Ansökan
om trafiktiUstånd eller medgivande tiU överlåtelse av sådant tUlstånd skall
göras av den som avser att driva trafik med stöd av tillståndet.
Av
följande uppställning framgår vilka myndigheter som svarar för tUlståndsgivningen
i fråga om lastbilstrafUcen.
Trafikslag TUlståndsmyndighet
Linjetrafik
för godsbefordran på Länsstyrelsen i det län där trafiken
vägsträcka inom ett län skall bedrivas
Linjetrafik
för godsbefordran på Länsstyrelsen i det län där längsta vägsträcka inom flera
län eller delen av vägsträckan är belägen mellan orter inom skUda län
Beställningstrafik
för godsbeford- Länsstyrelsen i det län inom vilket
ran stationsorten skall förläggas
Bestämmelsema
om trafiktillstånd gäller i tillämpliga delar även tUlstånd till utökning av
trafik för vUken tUlstånd tidigare har meddelats (6§).
Förfarandet i samband med
ansökan om trafiktiUstånd är ingående reglerat såväl beträffande viUca
uppgifter, som skall åtfölja ansökningen, som i fråga om inhämtande av yttranden
över ansökningen från myndigheter, trafikföretag m. fl. (711 §§).
I 12 § YTF anges vUlkoren
för att trafiktiUstånd skaU meddelas. Tillstånd får meddelas endast om den
ifrågasatta trafiken är behövlig och i övrigt lämplig. Från behovsprövning undantas
transporter med lastbU, som har en maximUast av högst 4 000 kUogram. Frän
behovsprövning undantas också särskUda slag av s. k. kooperativa transporter
Prop. 1977/78:137 27
och
transporter av gods i omedelbart samband med befordran av mjölk på
uppsamlingslinje. Vidare har statens trafiksäkerhetsverk (TSV) efter
bemyndigande av regeringen förordnat om undantag från behovsprövningen för
transporter med fordon av visst slag. Undantagen finns angivna i kungörelsen
(1968:530) med tUlämpningsföreskrifter till 12 § andra stycket Kungl. Maj:ts
förordning den 25 oktober 1940 (nr 910) angående yrkesmässig automobUtrafik m. m.
Undantagen gäller i fråga om transporter med fordon av visst slag, bl. a.
sådana som är försedda med täckt karosseri avsett för kyl- eller varmtransporter.
Trafiktillstånd får
meddelas endast den som med hänsyn tUl erfarenhet, vederhäftighet och
ekonomiska förhåUanden samt andra på frågan inverkande omständigheter kan anses
lämplig som utövare av yrkesmässig trafik. Beträffande den ekonomiska
lämplighetsprövningen av sökande av tUlstånd till bestäUningstrafik för
godsbefordran finns bestämmelser i kungörelsen (1972: 444) om lämplighetsprövnmg
enligt förordningen (1940: 910) angående yrkesmässig automobUtrafUc m. m. Enligt
kungörelsen skall sökanden ge in utredning bestående av verksamhetsbeskrivning,
årsbudget och finansieringsplan för den rörelse som sökanden avser att driva
med stöd av tiUståndet lUcsom uppgifter om sökandens ekonomiska förhållanden i
övrigt. Utredningen, som skall redovisas på särskild blankett, skall vara
granskad av företagareföreningen i länet eller av auktoriserad revisor.
Trafiktillstånd skall
ställas på viss fysisk eller juridisk person och innehålla de vUlkor och
bestämmelser som anses behövliga. Enligt huvudregeln får tiUstånd till
beställningstrafik meddelas juridisk person endast om särskilda skäl
föreligger. Om förhåUandena föranleder till det bör tillståndet begränsas till
att omfatta vissa slag av transporter eller viss kortare tid.
I fråga om
beställningstrafik skall enligt 13 § bestämmas stationsort för bil som brakas i
trafiken. Av förarbetena tiU YTF framgår att som stationsort bör anges en
geografisk enhet, såsom stad, köping, muni-cipalsamhälle, kyrkby, hamnplats eUer
annat liknande område. Förutom stationsort skall i fråga om beställningstrafik
för godsbefordran anges ett lokalområde för trafiken. Lokalområde skall utgöras
av ett län eller sammanhängande delar av ett eller flera län. Det ankommer på
transportnämnden att indela riket i lokalområden. Landet är f. n. indelat i 23
sådana områden. I regel utgör länen lokalområden, men i vissa fall har
avvikelse härifrån skett. Transportnämnden kan beträffande viss trafikutövare eUer
viss gmpp av trafikutövare, med avvikelse från den aUmänna indelningen i
lokalområden, i vissa fall bestämma särskilt lokalområde.
I 15 § finns föreskrifter
om skyldighet för vissa myndigheter att underrätta annan myndighet om beslut
som har meddelats beträffande
Prop. 1977/78:137 28
traflktUlstånd
och lokalområden.
Hos
länsstyrelsema skall enligt 16 § YTF föras förteckningar (yrkes-trafikregister)
över trafikutövare och fordon som av tUlståndshavare har anmälts enligt 25 § 2
mom. Transportnämnden bestämmer sättet för och omfattningen av registerföringen.
Av
17 § framgår att traflktUlstånd vanligen gäller tUls vidare.
Har
tillståndshavaren avlidit eUer försatts i konkurs får rörelsen utan särskilt
tillstånd fortsättas under en tid av högst ett år från dödsfallet resp. första
borgenärssammanträdet. Som förutsättning för alt fortsätta rörelsen gäller att
dödsboet eUer konkursboet inom två månader frän dödsfallet eller första
borgenärssammanträdet tUl tiUståndsmyndigheten skaU anmäla person som har
antagits som föreståndare för rörelsen. Har sädan anmälan inte gjorts inom
föreskriven tid eller prövas den antagne föreståndaren inte vara lämplig och
har i senare fallet ny föreståndare inte anmälts inom tid som tiUståndsmyndigheten
har föreskrivit, anses trafiktiUståndet ha upphört den dag tiden för
anmälningsskyldigheten har gått ut eUer beslut meddelats i frågan.
När tUlståndshavare
har avlidit eller försatts i konkurs eller när skäl annars föreligger kan
enligt 18 § YTF traflktUlstånd överlåtas efter medgivande av den myndighet som
har meddelat tiUståndet. Vederbörande myndighet prövar bl, a. lämpligheten hos
den som vill överta tillståndet.
I 19
§ har införts bestämmelser om återkaUelse eller indragning på viss tid av
trafiktillstånd. Sådan åtgärd kan komma i fräga bl. a. om det vid utövandet av
trafiken har förekommit svåra eller upprepade överträdelser av bestämmelsema i YTF
eller av de särskUda bestämmelser som gäller i fråga om förares arbetstid och vUotid,
fordons eller vägars belastning eller fordons hastighet, vid underlåtenhet att
begagna tUlslåndet eller när tillståndshavaren på annat sätt väsentiigt har
åsidosatt sina skyldigheter såvitt angår trafikens anordnande eller handhavande.
Har innehavare av trafiktiUstånd gjort sig skyldig tUl förfarande eller
försummelse, som kan föranleda återkallelse eUer in-dragnmg av tiUståndet, och
kan det antas att han skall låta sig rätta utan sådan åtgärd, kan i stäUet vaming
meddelas.
I
22 § YTF finns bestämmelser om vissa geografiska begränsningar för den
yrkesmässiga lastbilstrafiken. Bestämmelsema innebär i huvudsak att körningar
får utföras mellan orter inom lokalområdet. Dessutom får transport äga rum från
ort inom lokalområdet tUl ort utanför detta eUer från ort utanför lokalområdet
till ort inom delta. Däremot är en transport mellan två orter, som båda är
belägna utom lokalområdet, inte tUlåten. Möjlighet finns för länsstyrelse att
medge undantag från annars gällande regler, om tillfälligt transportbehov
uppstår inom ett visst område.
Innehavare
av trafiktillstånd kan enligt 24 § YTF åläggas skyldighet
Prop.
1977/78:137 29
att
ansluta sig till förening av utövare av yrkesmässig trafik med syfte att hålla
beställningskontor eller handha de gemensamma uppgifter i övrigt som den tiUslåndsbevUjande
myndigheten finner lämpUga för trafikens ordnande.
Enligt
25 § får enligt huvudregeln fordon inte användas i yrkesmässig trafik förrän tUlståndshavaren
tUl tiUståndsmyndigheten har anmält, att fordonet skall användas i trafUc
enligt tiUståndet.
I
yrkesmässig trafUi för godsbefordran får inte användas fordon, vars maximilast
överstiger den största last som får befordras med fordonet enligt trafiktUlslåndet.
Föreligger särskUda skäl fär länsstyrelsen efter ansökan medge undantag från
denna bestämmelse.
Enligt
förordnande av regeringen med stöd av 26 § YTF har transportnämnden utfärdat
kungörelsen (1970: 594) om särskUd beteckning trafikbilsskylt pä bil, som
användes i beställningstrafik för godsbefordran (ändrad senast 1973: 103).
Enligt
31 § är utövare av yrkesmässig trafik skyldig att föra transporthandlingar och
driftstatistik i enlighet med bestämmelser som meddelas av transportnämnden i
fråga om transporthandlingar och av statistiska centralbyrån i fråga om driftstatistUc.
Enligt statistiska centralbyråns kungörelse den 20 december 1971 om upphörande
av uppgiftsinsamling för driftstatistik över yrkesmässig trafik har
centralbyrån beslutat att tUls vidare från och med den 1 januari 1972 upphöra
med att infordra uppgifter för driftstatistik från innehavare av tUlstånd tUl beställningstrafUc
för godsbefordran.
Av
intresse i sammanhanget är också lagen (1972: 435) om överlastavgift (ändrad
senast 1975:1413). Överträdelser av de bestämmelser som gäller om fordons eller
vägars belastning kan utöver bötespåföljd enligl väglrafikkungörelsen (1972:
603, ändrad senast 1978: 25) (VTK) medföra att en särskild avgift påförs
ägaren av del fordon som har påträffats med överlast. Enligt bestämmelserna i
lagen utgår överlastavgift om lastbil, buss eller släpvagn, som dragés av bil,
framförs på väg med högre axeltryck, boggitryck eller bruttovikt än som är tlll-lålcl
för viss axel eller boggl på fordonet eller för fordonet, fordonståget eller
vägen.
2.2
Uthyrning av motorfordon
Bestämmelser
om uthymingsrörelse finns i 32 § YTF. Samma regler gäller för långtidsuthyrnlng
(leasing) och korttidsuthyming.
I
32 § 1 mom. YTF föreskrivs att yrkesmässig uthyming av bU utan att förare
ställs till förfogande (uthymingsrörelse) får ske endast efter tUlstånd av
länsstyrelsen i det län där rörelsen skall drivas. Med bil avses enligt I och
41 §§ personbil, lastbil och buss samt terrängmotorfordon. Som 1 § har
utformats krävs det tillstånd också för uthyrning
Prop.
1977/78:137 30
av
traktortåg, dvs. traktor med tUlkopplat släpfordon. I övrigt krävs det inte särskUt
tiUstånd för att yrkesmässigt hyra ut släpfordon.
Ansökan
skaU mnehålla uppgift om den ort där rörelsen skall bedrivas. Handlingar som
är ägnade att styrka sökandens lämpUghet skall bUogas. Dessutom skall uppgift
lämnas om antalet fordon som är avsedda att användas i rörelsen. Det gäUer dock
inte om ansökningen avser personbU eller lastbU vars totalvikt inte överstiger
3,5 ton. Fordonstyp och den största last eUer det högsta antal personer som
avses befordras skall också uppges.
Enligt
32 § 2 mom. YTF skall länsstyrelsen höra vederbörande polismyndighet. Genom tiUkännagivande
i en på förhand bestämd tidning skall trafikföretag, sammanslutningar och
utövare av yrkesmässig trafik och andra inom länet som ärendet kan angå beredas
tiUfäUe att yttra sig. Avser ansökan tUlstånd tUl uthyming av personbU eUer av lastbU
vars totalvikt inte överstiger 3,5 ton får nu beskrivet förfarande inskränkas
eller underlåtas helt.
Tillstånd
till uthymingsrörelse får enligt 32 § 3 mom. YTF meddelas endast om rörelsen
finnes behövlig och i övrigt lämplig och om sökanden anses skickad att handha
den. Prövning av rörelsens behövlighet skall inte ske, när ansökan avser tiUstånd
tUl uthyming av personbU eUer av lastbU vars totalvUct inte överstiger 3,5
ton. Kan det antas att rörelsen kommer att beröra annat län än det där rörelsen
skall bedrivas och kan länsstyrelsen med hänsyn härtfll inte tUlfredsställande
bedöma behovet och lämpligheten av rörelsen, skall länsstyrelsen överlämna
ärendet till regeringen för avgörande.
Enligt
de förslag tiU ändringar i bl. a. YTF som regeringen tidigare i år har förelagt
riksdagen i prop. 1977/78: 81 skaU fråga om tiUstånd tUl uthymingsrörelse
prövas av länsstyrelsen i det län där sökandens kyrkobokföringsort är belägen
eller, i fråga om juridisk person, där företagets ledning finns. Vidare
föreslås bestämmelsen om hänskjutande till regeringen i vissa fall slopad.
TUlstånd
till uthymingsrörelse skall ställas på viss fysisk eller juridisk person och
innehålla de viUkor och bestämmelser som anses behövas.
Om
verkan av tiUståndshavarens dödsfaU eller konkurs samt om överlåtelse av tUlstånd
gäller motsvarande bestämmelser som i fråga om yrkesmässig trafik. (11 § 2 mom.
och 18 § YTF).
TUlstånd
till uthymingsrörelse kan återkallas eUer dras in för viss: tid. Vaming får
meddelas i stäUet för de angivna åtgärderna, om det kan antas att tUlståndshavaren
låter sig rätta därmed.
I 32 § 47 mom. YTF finns
olika bestämmelser som reglerar ut hymingsrörelse. Sålunda får bU inte tas i
bruk i uthyrningsrörelse förrän tillståndshavaren har gjort viss skrtftiig
anmälan härom tUl länsstyrelsen. Vidare får bU i uthymingsrörelse inte tUlhandahåUas
annan
Prop. 1977/78:137 31
person
som förare än den som styrker att han har gällande körkort för bU och då det gäUer
lastbU vars totalvikt överstiger 3,5 ton eller buss visar sig ha fyUt 21 år.
Inte heUer får förhyrd lastbU över 3,5 ton eUer buss föras av någon som inte
har fyllt 21 år, oaktat körkortsåldrarna eljest är 19 resp. 20 år. Vidare
finns en regel som anger att utanför stad eller tättbebyggt samhälle får
förhyrd bU inte "yrkesmässigt mot ersättning föras av någon för detta
ändamål anlitad per son".
Vägtrafiklagstiftningen,
dvs. VTK, fordonskungörelsen (1972:595, omtryckt 1976:778) (FK) och
bilregisterkungörelsen (1972:599, omtryckt 1976: 779, ändrad senast 1978: 124)
(BRK) m. fl. innehåUer inga särbestämmelser beträffande uthyrningsfordon utöver
dem som gäUer kontrollen av fordonen.
Enligt
75 § första stycket 1 FK skall kontroUbesiktning av bU dvs. personbil, buss eUer
lastbU som används i uthymingsrörelse ske inom vissa Inställelseterminer i
princip en gång i halvåret.
För
terrängmotorfordon som skall användas i uthyrningsrörelse krävs enligt terrängtrafUckungöfelsen
(1972:594, ändrad senast 1977:876) (TTK) godkännande vid lämplighetsbesiktalng.
Vidare skaU registrerat terrängmotorfordon som används i uthyrningsrörelse kontroUbesiktigas
senast inom ett år från närmast föregående besiktning.
Vägtrafiklagstiftningen
innehåller en rad regler som föreskriver ett primärt ansvar för fordonets
ägare. Reglerna rör huvudsakligen fordonets beskaffenhet och utmstning,
kontrollen av fordonet samt i vissa fall fordonets användning. Innehar någon
ett fordon på gnmd av avbetalningsköp gäller bestämmelsema innehavaren i
stället för ägaren. Detta är en i hela vägtrafiklagstiftningen genomgående
princip.
Författningarna innehåUer
också regler som i olika avseenden föreskriver ett ansvar för brukare i
stället för ägare. Med brukare avses därvid den som brukar ett fordon utan lov eUer
den som innehar fordonet med nyttjanderätt och har befogenhet att bestämma om
förare av fordonet eller anlitar annan förare än ägaren har utsett,
EnUgt 2 § trafikskadelagen
(1975: 1410, omtryckt 1977: 949, ändrad senast 1978: 120) åvilar trafikförsäkringspUkten
fordonets ägare. Innehar någon motorfordon på grund av avbetalningsköp eUer i
övrigt under äganderättsförbehåll skall försäkringsplikten dock fullgöras av
innehavaren även då äganderätten inte har gått över på honom.
FörsäkringspUkten är
sanktionerad genom straff och vitesbestämmelser. Fr. o. m. den 1 november 1978
avkriminaliseras underlåtenhet att håUa trafUcförsäkring för registrerade
motorfordon. I stället kan den försäkringsplUrtige åläggas att utge s. k. trafUcförsäkringsavgift
för den tid han har underlåtit att fullgöra sin försäkringsplUct. Avgiften tiUfaller
trafikförsäkringsföreningen. Kontroll av att försäkringsplikten fullgörs utövas
bl. a. med hjälp av uppgifter i bUreglstret,
Prop.
1977/78:137 32
Av
intresse i sammanhanget är också de bestämmelser som gäller väglrafUcbeskatlnlngen
och som i första hand finns i vägtrafikskattelagen (1973: 601, ändrad senast
1977: 60, ändring föreslagen i prop. 1977/78: 94) (VSL) och vägtrafikskattekungörelsen
(1973: 776, ändrad senast 1977: 948) (VSK).
Enligt
1 § VSL utgår vägtrafUcskatt i form av fordonsskatt och kUo-meterskatt.
Fordonsskatt utgår bl. a. för motorfordon och släpvagn, om fordonet är eller
bör vara registrerat och ej är avställt (skatteplUctigt fordon).
Utöver
fordonsskatt utgår kUometerskatt för skatteplUctig bU som är inrättad för att
drivas med annat drivmedel än bensin eller gasol och för vissa tyngre släpfordon
(kilometerskattepliktigt fordon). Skattskyldig är den som är eller bör vara
antecknad som ägare i bUreglstret, dvs. den som äger fordonet eller innehar det
på gmnd av avbetalningsköp (2 §).
I
princip gäller att fordonet inte får brukas om föreskriven vägtrafUcskatt inte
har erlagts för de två sista skatteåfen. Detta gäller även om fordonet har
övergått tUl annan ägare än den som har underlåtit att betala skatten. Det
straffrättsliga ansvaret för brukande i strid härmed åvilar ägaren om denne
inte visar att han har gjort vad på honom ankommit för att hindra brukandet.
Brakades fordonet utan lov eller av någon som innehar fordonet med
nyttjanderätt och har befogenhet att bestämma om förare av fordonet eller
anlitar annan förare än ägaren har utsett, åvUar ansvaret i stället brakaren.
Uppbörd
sker på så sätt att skattekvitto på fordonsskatt resp. kUometerskatt tillstäUs
fordonsägaren mot postförskott. Uppbörden av kilometerskatt grundas på avstämpUng
i kUometerräknaren. Fordonsr ägaren skall, innan han första gången tar fordonet
i brak, stämpla av räknaren och skicka stämpUngskortet tUl bUregistret. Avslämpling
och uppbörd av kUometerskatt sker därefter i princip fyra gånger om året.
Ägaren är skyldig att kontrollera att kUometerräknarapparaturen är i
föreskrivet skick. Besiktningen av apparaturen skall äga rum i samband med registreringsbesUctning
eUer kontrollbesiktning. Vidare kan länsstyrelse förelägga ägaren att instäUa
fordonet för särskUd besiktning av kUometerräknarapparaturen. Inställs inte
fordonet tUl sådan besiktning får det inte brukas.
Jag vUl i sammanhanget
lämna en kort redovisning för bUregistrets funktion. De uppgifter som finns
intagna i registret är av gmndläggande betydelse för möjlighetema att kontroUera
fordonsbeståndet. För att få denna kontroll effektiv har en rad skyldigheter
lagts på fordons-ägarna. De gäller såväl registerinnehåUet som åtgärder i fråga
om skyltar m. m. på fordonen för kontroU på vägama med hjälp av registret.
Bestämmelserna
om ägarens skyldigheter i de angivna avseendena
Prop. 1977/78:137 33
finns
i BRK. Enligt dessa straffas ägaren om registreringspliktigt fordon brukas t.
ex. utan att vara registrerat eUer när det är avställt. Ägaren är också
ansvarig för att fordonets skyltar överensstämmer med gällande föreskrifter.
Också brakaren kan bli ansvarig om förutsättningama för brukaransvar är
uppfyllda.
BRK
innehåller emellertid också flera straffsanktionerade bestämmelser där
brukaren enligt nuvarande regler inte träder i stället för ägaren. Det gäller
främst en rad förpliktelser att lämna uppgifter eller sända handlingar m. m.
till registret. Det gäller också bl. a. skyldigheten att anbringa kontrollmärke
på registreringsskylt.
I
registret som sådant är inbyggda en mängd administrativa kontroller som
fungerar automatiskt antingen i samband med anmälningar om ändringar i de
registrerade uppgifterna eller i samband med periodiska registergenomgångar,
t. ex. skattedebitering.
Registreringen
sker i ett för landet gemensamt bilregister som förs med hjälp av automatisk
databehandling. Länsstyrelsema är regionala registreringsmyndigheter och svarar
för beslut i enskilda regisireringsfrågor. Länsstyrelserna är utrastade med
bildskärmsterminaler med vars hjälp de sköter registerföringen och kan ställa
frågor. TSV är central registreringsmyndighet. Av intresse i detla sammanhang
är främst rutinerna fÖr skatteuppbörd och uppföljning av kontrollbesiktningen.
Skatteuppbörd
sker genom en postförskottsrutin. TSV skriver ut postförskottshandlingarna som
består dels av ett postgiroinbetalningskort, dels av skattekvitto och i
normalfallet kontrollmärke. Handlingarna som är ställda till fordonets
registrerade ägare sänds till resp. postanstall där ägaren får skattekvittot
och kontrollmärket mot att fordonsskatten betalas.
En
väsentlig uppgift som bilregistret används för är atl övervaka att besiklnlngsplikten
uppfylls. Med hjälp av bilregistret sänder TSV ut en erinran om
kontrollbesiktning tiU fordonsägaren några dagar före besiktningsterminens
början. Erinran skall tas med vid instäUelsen till besiktningen och används av
AB Svensk BUprovning för återrapportering till bilregistret.
Bilregistersystemets
övriga rutiner är i stor utsträckning uppbyggda på samma sätt som de två nyss
beskrivna. Anmälningar om ändringar skall normalt göras av fordonsägaren. Vid
olika typer av administrativa kontroUer och påminnelserutiner sänds brev direkt
till fordonsägaren. I nuvarande system går givetvis alla sådana försändelser i
fråga om uthyrda fordon till leasingföretaget.
Uppgifterna
i bUregistret utgör också grund för fordonsstatistik och används t. ex. för
planering, beredskapsändamål och ransoneringssystemets tiUämpning.
3 Riksdagen 1977/78. 1 saml Nr 137
Prop.
1977/78:137 34
2.3
Ansvarsbestämmelser m. m.
Straffbestämmelsema
i YTF finns i 34 §. Den som driver bl. a. yrkesmässig trafik eller uthymingsrörelse
utan att vara berättigad att driva sådan trafik eller rörelse straffas med
böter. Motsvarande gäller i fråga om olika slag av överträdelser i samband med
utövandet av verksamheten.
Den
som för bU, som har förhyrts i uthyrningsrörelse, utan att vara berättigad
därtill, kan straffas med böter, liksom den som bl. a. anstäUer eller brukar
sådan person som förare av bil som har förhyrts i uthyrningsrörelse.
Har
beställningstrafik för godsbefordran bedrivits utan tUlstånd eller i strid mot
bestämmelserna om lokalområden eller föreskrift som har meddelats i traflktUlstånd
om maximilast för fordon, döms den för vars räkning otUlåten transport har
utförts till böter, om han kände tUl hindret mot transportens utförande eller
ej visar att han har gjort den undersökning, huruvida sådant hinder förelåg,
som skäligen kan begäras av honom.
Enligt
36 § är domstolarna skyldiga att underrätta tillståndsgivande myndighet, om
innehavare av tUlstånd tiU bl. a. yrkesmässig trafik eller förare i sådan
trafik har dömts till straff för förseelse mot YTF. Underrättelseskyldighet
föreligger också om straff har ådömts för förseelse mot de särskilda
bestämmelser som gäller i fråga om förares arbetstid och vUotid, fordons eller
vägars belastning eller fordons hastighet i de fall förseelsen har skett i
yrkesmässig trafik.
I 37
§ finns bestämmelser om delegering av ägaransvaret för fordon till föraren
eller företrädare för vissa juridiska personer. Vidare skall enligt paragrafen grundema
för delegering av ägaransvaret tillämpas även i fråga om sådant ansvar som
enligt YTF skall ådömas innehavare av tillstånd tUl bl. a. yrkesmässig trafik
eller uthyrningsrörelse.
Länsstyrelse
eller polismyndighet, som finner anledning tiU återkallelse av trafUctUlstånd eUer
andra angivna tUlstånd enligt YTF, skall enligt 39 § göra framställning om återkallelse
eller indragning på viss tid hos den myndighet som har att besluta i ärendet.
I
41 § YTF behandlas vissa definitionsfrågor och i 43 § finns bestämmelser om
förbud för tjänsteman som bereder, föredrager eller beslutar i ärenden enUgt YTF
att bedriva vissa former av verksamhet. Besvärsbestämmelser och bestämmelser om
verkställbarhet m. m. av vissa angivna beslut enligt YTF finns i 44 §. Sludigen
finns i 46 § bemyndigande för regeringen att meddela de föreskrifter som behövs
för tillämpningen av YTF.
Prop. 1977/78:137 35
3
Aktuella reformfrågor 3.1 Yrkesmässig lastbilstrafik
3.1.1
Trafikpolitiska utredningens förslag
Jag
skaU i det följande redovisa trafikpolitiska utredningens förslag avseende den
yrkesmässiga lastbUstrafiken.
Utredningen
erinrar inledningsvis om de åtgärder bl. a. en utbyggnad av den ekonomiska
lämplighetsprövningen och en skärpning av företagaransvaret i fräga om
arbetstids- och belastningsbestämmelserna som har genomförts i enlighet med
riksdagens beslut år 1972. Utredningen anför att syftet med dessa åtgärder
liksom de ytterligare åtgärder utredningen har övervägt är att stödja utvecklingen
mot en effektivare och rationellare branschstmktur inom den yrkesmässiga
lastbilstrafiken för att därmed främja trafikpolitiskt sunda verksamhetsbetingelser.
I
fråga om företagsstrukturen inom åkeribranschen konstaterar utredningen att
större företagsenheter erbjuder ökade möjligheter tUl rationalisering och att
väsentliga krav som måste ställas vad avser trafiksäkerhet, arbetarskydd,
anställningstrygghet etc, bättre kan tillgodoses inom det större företagels
ram. Därvid ansluter sig utredningen tiU den redan i 1972 års beslut uttalade
åsikten, att aktiebolaget är en från många synpunkter lämplig företagsform.
Det understryks emeUertid att enbart företagets storlek inte är avgörande vid
bedömningen av den lämpliga branschstrukturen. Hänsyn måste enligt utredningen
tas till bl. a. transportuppgifternas art. Vidare erinras om den samverkan som
sker inom ramen för bl. a. lastbilscentralernas verksamhet och som verkar i
rationaliserande riktning.
I
enlighet med det nyss anförda finner utredningen, att den nuvarande
bestämmelsen i YTF som medger att åkerirörelse får drivas av juridisk person
endast om särskUda skäl föreligger utgör en hämmande faktor när det gäller
branschstrukturens utveckling. Utredningen föreslår därför att kravet på särskUda
skäl för trafiktillstånd till juridisk person slopas.
När
det giiller tillståndsprövningen har utredningen funnit det motiverat att
överväga om behovsprövningen har någon egentlig funktion att fyUa. Utredningen
framhåller att det ursprungliga syftet med behovsprövningen har varit att
hindra en "skadlig konkurrens". Därmed torde, enligt utredningen, ha
avsetts bl. a. att motverka negativa effekter på.andra trafUcmedel och
vägtransportsektorns expansion. Erfarenhetema visar enligt utredningen att behovsprövningen
härvidlag är ett bristfälligt styrmedel.
Bestämmelserna
om behovsprövning hänger intunt samman med bestämmelserna i YTF om
lokalområden. Behovsprövning i fråga om last-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1977/78:137 3g
bilstrafUc
har enligt utredningen hittills skett helt med hänsynstagande tUl redan
förefintliga lastbilar inom lokalområdet. Bestämmelser om behovsprövning och
lokalområden ger i och för sig vissa möjligheter till avgränsning av lastbUstrafiken
och därmed tiU en prövning av viss trafiks lämplighet i skilda avseenden.
Eftersom lokalområdena i allmänhet är knutna till länen kan man emeUertid med
hjälp av dessa bestämmelser främst påverka endast den lokala trafUcen.
Utredningen anför vidare att i den mån trafUc tUlåts utanför det egna lokalområdet
är begränsningarna inte avvägda så som behövs för mera övergripande
bedömningar.
Utredningen
diskuterar också vUka andra medel samhället kan använda sig av för att
tillvarata intresset av att trafiken drivs under former som är godtagbara med
hänsyn tUl trafiksäkerhet, arbetarskydd etc. Utredningen anför därvid att
bestämmelserna i YTF om personlig och ekonomisk lämplighetsprövning syftar
till att förhindra etablering av företag där den ansvarige saknar personliga
och ekonomiska förutsättningar att bedriva en företags- och samhällsekonomiskt
sund verksamhet. En effektiv och eventueUt utbyggd personUg lämplighetsprövning
i förening med en förbättrad övervakning av den yrkesmässiga trafiken bl. a.
genom ett centralt databaserat yrkestrafikregister är enligt utredningen, i
motsats tUl bestämmelser om behovsprövning, fullgoda medel att inom yrkestrafiklagstiftningens
ram skydda de intressen som nyss har nämnts.
Utredningen
konstaterar vidare att bestämmelser om behovsprövning är av ringa värde från
samhällets synpunkt. För de redan etablerade trafUcutövarna kan de vara ett
medel att skydda sig från konkurrens, vilket också torde innebära att
rationaliseringsintresset hämmas avsevärt. Att behålla behovsprövningen av
hänsyn tUl redan etablerade trafikutövare strider emellertid enligt utredningen
dels mot de tankar som ligger bakom lagstiftningen mot konkurrensbegränsning,
dels mot de trafikpolitiska målsättningar som tar sikte på marknadsmässig rörelsefrihet.
Utredningens överväganden
mynnar ut i att behovsprövningen i fråga om den yrkesmässiga lastbUstrafiken
bör slopas. Detsamma gäller i fråga om prövningen av trafikens lämplighet, som
i sak torde vara detsamma som behovsprövning.
Såsom nämnts hänger bestämmelsema
om behovsprövning intimt samman med bestämmelsema om lokalområde och stations-ort.
Utredningen anser att lokalområdesbestämmelsema medför negativa konsekvenser
för såväl trafikutövama själva som deras kunder. Som exempel anger utredningen
bl. a. att de inskränker möjlighetema för trafikutövama att ta returfrakter tUl
andra platser än sådana som är belägna inom det egna lokalområdet. Med hänsyn härtUI
anser utredningen att lokalområdesbestämmelsema bör slopas. Slopas lokal-
Prop.
1977/78:137 37
områdena
finns enligt utredningen inte heUer behov av särskild stationsort för fordon
som används i beställningstrafik för godsbefordran.
Utredningen
tar vidare upp frågan om slopandet av kapacitets-begränsning i tillstånd och remissförfarandet
i anledning av ansökningar om tillstånd tUl lastbilstrafUc. Utredningen konstaterar
att såväl uppgiftema i ansökan och traflktUlstånd om for-donslyp, antal fordon
och maximUast, som remissförfarandet, har sin grund i den behovs- och
lämplighetsprövning av den tUltänkta trafiken som f. n. skall ske enligt YTF. I
och med att behovs- och lämplighetsprövningen av trafiken bortfaller saknas
enligt utredningen anledning att för detla syfte behålla det nuvarande,
komplicerade regelsystemet. Utredningen anser därför att
kapacitetsbegränsningen i tUlstånden kan slopas. Vidare kommer utredningen fram
till att remissförfarandet kan inskränkas tUl enbart ett hörande av vederbörande
polismyndighet. Dennas yttrande anser utredningen vara nödvändigt för
prövningen av sökandens personliga lämplighet.
Utredningen
anser emellertid att skyldighet att anmäla fordon till yrkestrafikregistret
alltjämt bör föreligga. EnUgt utredningen finns det påtagliga fördelar med en
sådan lösning. Genom anknytningen till fordonsuppgifterna i bilregistret ger
detta system även möjlighet att utnyttja uppgifterna om den lastkapacitet som tillståndshavaren
använder i rörelsen. Härigenom fås tillräcklig information för att skyldighet
att undergå fömyad ekonomisk lämplighetsprövning skall kunna övervakas.
Utredningen behandlar
ingående den personliga lämplighetsprövningen. När det gäller den ekonomiska
lämplighetsprövningen bedömer utredningen det år 1972 införda utvidgade
prövningsförfarandet som ett betydelsefullt led i strävandena att hindra etablering
av sådana företag som saknar förutsättningar att driva en sund ekonomisk
verksamhet. Genom att tillträde tiU branschen ges endast dem som uppfyller
förutsättningarna för drivande av en verksamhet under sunda
konkurrensbetingelser finns goda möjligheter att tillgodose samhällets krav på trafUcsäkerhet,
arbetarskydd och fuU-görandet av de olUca förpliktelser som åligger den enskUde.
Prövningen av sökandens lämplighet bör därför även fortsättningsvis ske efter
de riktUnjer som har angetts i prop. 1972: 81.
Utredningen tar emeUertid
upp några frågor rörande utformningen av den gällande ordningen och redovisar
vissa förslag som syftar tUl en effektivisering av den ekonomiska
lämplighetsprövningen.
Bestämmelserna i
kungörelsen om ekonomisk lämplighetsprövning är utformade så att ekonomisk
utredning krävs även i de fall då ansökan om tUlstånd avser utökning av en
redan etablerad rörelse. I betänkandet ifrågasätts emeUertid nödvändigheten av
att kräva förnyad utredning och prövning vid varje utökning av rörelsen med
hänvisning till
Prop. 1977/78:137 38
att
ett sådant krav är förknippat med vissa olägenheter. Det innebär för den
enskilde inte obetydliga kostnader och en fördröjning av ärendets handläggning
och för tillståndsmyndigheterna en ökad arbetsbelastning. Värdet av en fömyad prövnmg
i anledning av lastökningar torde enligt utredningen i de flesta fall sakna
större värde med hänsyn tiU att det är fråga om mindre ökningar av den redan befintiiga
kapaciteten.
I
vissa fall är det emellertid befogat att kräva ekonomisk utredning även vid
utökning av rörelsen. Som exempel anges det fall där en trafikutövare, som med
stöd av beställningstrafUctUlstånd bedriver dislributionstrafik med en lätt
lastbil, övergår tUl att bedriva långväga transport med betydligt tyngre
fordon.
Enligt
utredningen blir det nödvändigt att söka avgränsa de fall i vilka ekonomisk
utredning skall krävas vid utökning av rörelse. En sådan avgränsning måste
nödvändigtvis göras, schablonmässigt. Ekonomisk utredning skulle som regel
behöva krävas endast i sådana fall där utökningen innebär att den totala lastkapaciteten
ökar med över 50 %. Utredningen framhåller emellertid att en så generell avgränsning
inte ger ett helt tiUfredsstäUande resultat i alla lägen.
Utredningen
föreslår vissa ändringar av innehållet i den blankett som f. n. används för den
ekonomiska utredningen. Bl. a. bör den kompletteras med underskrift och
försäkran om 'riktigheten av lämnade uppgifter. Krav på försäkran bör enligt
utredningens mening utgöra en avhåUande faktor för den som frestas att lämna
oriktiga uppgifter eller göra orealistiska antaganden för att få utredningen
att framstå som för honom positiv. TUl denna försäkran bör knytas en
straffsanktion.
Enligt
gällande bestämmelser är endast auktoriserad revisor resp. företagareförening
behörig att utföra den ekonomiska granskningen. Utredningen har övervägt frågan
om en utvidgning av de kategorier som i dag är behöriga och kommer därvid fram tUl
att även de revisorer som representerar gruppen godkända revisorer bör ges
behörighet som granskningsmän.
Utredningen
tar också upp den del av den personliga lämplighetsprövningen som avser
erfarenhet och vederhäftighet, dvs. de delar av prövningen som rör sökandens
yrkeskunnande och personliga vandel.
Utredningen
diskuterar frågan om erfarenhetskravets innebörd och redovisar också förslag
till en ändrad inriktning av erfarenhets-prövningen. Den framhåller bl. a. att
kravet på erfarenhet torde göra sig gällande med betydligt större tyngd i dag
än det gjorde vid tiden för kravets införande. Den moderna transportapparaten,
nödvändigheten av en genomtänkt trafikplanering, ett effektivt resursutnyttjande
etc. ställer således helt andra krav på en trafikutövare i dag än vad som
gällde vid tiden för YTF:s tUlkomst. Utredningen framhåller
Prop.
1977/78:137 39
också
säkerhetsaspekten och anför att det är helt naturligt att krav på kunskaper i
en rad avseenden ställs på föraren. Med hänvisning till vad som gäller i vissa
europeiska länder diskuteras om man bör införa någon form av krav på teoretiska
kunskaper som en utbyggnad av gällande lämplighetsprövning. Enligt utredningen
skulle en sådan utbyggnad vara värdefull.
Utredningen
anser sig emellertid inte kunna ansluta sig tiU tanken att införa en särskild utbUdningsform
för denna kategori. Man bör så långt möjligt undvika att skapa nya
utbildningsformer som kan medföra praktiska och ekonomiska problem. En lösning
som kan fogas in i de nuvarande utbUdningsformerna bör därför eftersträvas.
Utredningen
har tagit fasta på den yrkesförarutbildning som erbjuds i dag och funnit att
denna ger teoretiska kunskaper i sådana avseenden som är väsentliga även för åfceriföretagarna.
Den nuvarande och framtida yrkesförarutbildningen, vilken bedrivs i
gymnasieskolans och arbetsmarknadsstyrelsens regi, innehåller enligt
utredningen alla de moment som är viktiga i sammanhanget. Utbildningen syftar tiU
att ge eleverna C-behörighet, dvs. körkort som berättigar dem att framföra
tyngre lastfordon i yrkesmässig trafik. Kursplanerna upptar förutom ren körundervisning
och undervisning om fordons funktion och skötsel även undervisning i ämnen
som tar sikte på elevens verksamhet inom yrkestrafiken. Som exempel på sådana
ämnesområden som anges i läroplanen nänmer utredningen författningskunskap,
däri inbegripet yrkestrafikbestämmelscr och bestämmelser om arbetstid och
vilotid, arbetsmarknadsfrågor, arbetarskyddsfrågor samt företagspolitiska och
ekonomiska frågor. Vidare omfattar undervisningen frågor om
transportkostnader, kalkylering, taxesättning, godshantering och
transportplanering. Utredningen konstaterar att det i dag finns en
utbildningsform som täcker de ämnesområden som får anses viktigast.
Utredningen
kommer fram till att en utbyggnad av lämplighetsprövningen så att man av
sökanden kräver att han innehar körkort lägst klass xBCxE torde leda till en
höjd kunskapsnivå hos åkeriföretagarna både i fråga om teoretiska insikter och
när det gäller den praktiska delen av transportverksamheten. Kan sökande som
inte har sådant körkort visa att han ändå har ett motsvarande yrkeskunnande bör
enligt utredningen undanlag från själva körkortskravet kunna medges.
Utredningen
har också behandlat den del av prövningen som gäller sökandens vederhäftighet,
dvs. den personliga vande 1 n och har därvid redovisat den praxis som har
utvecklat sig i fråga om bedömningsgmndema.
Utrednmgen
anför bl. a. att den ordnuig som genom praxis har utbildats i fråga om vandelsprövningen
i stort sett bör gälla även fortsättningsvis. Prövningen bör emellertid få en
delvis annan tyngdpunkt
Prop. 1977/78:137 40
med
starkare betoning av säkerhetsaspekterna.
Utredningen
anför att bakom vederhäftighetsprövningen självfallet ligger tanken att man med
utgångspunkt i sökandens tidigare verksamhet och vandel skall kunna göra en
bedömning rörande hans för-utsättnmgar att driva den yrkesmässiga trafUcen på
lämpligt sätt. I fråga om säkerhetsaspekten betyder detta att en person som
tidigare har visat sig ha bristande respekt för sådana säkerhetsinriktade
regler som avser hastighet, vägars och fordons belastning, fordons beskaffenhet
och utrustning, arbets- och vilotidsbestämmelser kan utgöra en betydande
säkerhetsrisk. Detta gäller särskUt som åsidosättande av sådana bestämmelser
vid trafikutövningen ofta är förenat med en ekonomisk fördel. Utredningen
anför att de exempel på överträdelser som utredningen har nämnt bör beaktas i
främsta rummet. Det skulle underlätta en enhetlig rättstillämpning och understryka
vUcten av prövningen, om grunden för denna närmare anges i författningstexten
på motsvarande sätt som har skett i fråga om återkaUelsegmndema i 19 § YTF.
Preciseringen skulle kunna utformas så att vid prövningen av sökandens
vederhäftighet särskilt skaU beaktas om han har gjort sig skyldig tUl upprepade
eller allvarligare överträdelser av bestämmelser om förares arbetstid och vUotid,
fordons eller vägars belastning, fordons hastighet eller andra från
säkerhetssynpunkt väsentliga bestämmelser, om han har fällts till ansvar för
olaga yrkesmässig trafik eller om han i övrigt har brastlt i allmän laglydnad i
sådan utsträckning att han kan antas vara olämplig som trafikutövare.
Ett
slopande av kravet att särskUda skäl skall föreligga för alt juridiska
personer skall kunna meddelas trafiktiUstånd kräver enligt utredningen en särskild
inriktning av lämplighetsprövningen i fråga om juridiska personer. Lämplighetsprövningen
såvitt avser erfarenhet, vandel, yrkeskunnande etc. bör få en sådan utformning atl
man därigenom når den person i företaget som har det närmaste ansvaret för
trafikutövningen. Man måste således slå fast på vem lämplighetskraven skall stäUas.
Utredningen
diskuterar ingående frågan om lämplighetsprövningens inriktning i fråga om olfea
typer av juridiska personer.
I
fråga om aktiebolag är bolagels ledningsorgan verkställande direktören och
styrelsen sistahandsansvarigt bl. a. då det gäller att driva företaget så att
man inte kommer i konflikt med olika bestämmelser exempelvis i YTF. Det synes
därför naturligt att lämplighetsprövningen inriktas på bolagets lednmgsorgan,
i första hand verkställande direktören där sådan finns och i annat fall
styrelseledamot med motsvarande ansvar,
I
de fall bolag med verkställande direktör söker trafiktUlstånd bör som
huvudregel gälla att lämplighetsprövningen skall avse denne. Prövningen bör
motsvara den som sker i fråga om den som söker tUl-
Prop. 1977/78:137 41
stånd
i eget namn och alltså i första hand gå ut på att utröna huruvida han med
hänsyn tUl vandel och personliga förhållanden i övrigt kan anses lämplig att ha
ansvaret för atl rörelsen bedrivs på ett riktigt sätt. Prövning av
verkställande direktörens ekonomiska förhåUanden bör, med hänsyn tiU de krav
på minsta aktiekapital som stäUs upp i aktiebolagslagstiftningen, i allmänhet
inte vara nödvändig. Om särskUda skäl föranleder det bör emeUertid tiUståndsmyndigheten
ha rätt att pröva även vederbörandes ekonomiska förhållanden. Sådana särskUda
skäl kan vara att tUlståndsmyndigheten har vetskap om att verkställande
direktören i bolaget tidigare har drivit rörelse som har gått i konkurs eller
att han häftar i skuld för skatter eller allmänna avgifter. Ä andra sidan bör
den på vilken lämplighetsprövningen inriktas ha möjlighet att lämna den
information om sin person och sina ekonomiska förhåUanden som han finner
lämpligt, vUket kan vara i hans intresse om bolagets ställning är mindre stark.
Från
huvudregeln måste man enligt utredningen emellertid göra undantag. Syftet med
prövningen bör vara att man får grund för antagandet att den person som har
det närmaste ansvaret för trafikens bedrivande och som har den verkliga
kontrollen över verksamlieten är lämplig att ta detta ansvar. I stora företag
kan verkstäUande direktören ha begränsade föratsättaingar att utöva kontroll
över hur transportverksamheten bedrivs. Det bör i sådana fall vara möjligt för
bolaget att i ansökan ange den person i företaget som har utsetts att ha det
närmaste ansvaret för transportverksamheten. Lämplighetsprövningen skall då
avse denne. En ordning som innebär att man frångår huvudregeln måste dock tUlämpas
restriktivt och bör komma i fråga endast när det framgår klart att verkställande
direktörens kontakt med och möjligheter att kontrollera transportverksamheten
är ringa. Som exempel nämner utredningen den typ av företag som bedriver
yrkesmässig trafik endast som en mindre del av den egentliga verksamheten.
När
det gäller bolag utan verkställande direktör ett arrangemang som i vissa fall
är tiUåtet enligt aktiebolagslagstiftningen är det enUgt utredningen inte
möjligt att rent genereUt ange vad som bör gäUa. Denna typ av bolag torde vara
vanlig inom åkeribranschen. Ofta består styrelsen av endast en person eller kan
en av styrelseledamöterna ha hela ansvaret för bolagets verksamhet. Vad som har
föreslagits om prövning av verkställande direktören i lämplighelshänseende bör
gälla denne styrelseledamot. I andra fall kan ansvaret för bolagets verksamhet
vara uppdelat på flera personer. Lämplighetsprövningen bör då i första hand
inriktas på den som har att svara för transportförsäljningen och utnyttjandet
av fordonen i rörelsen. För alt uppnå syftet med prövningen måste man kräva att
bolag som söker tUlstånd redovisar de funktioner som envar av dess företrädare
har i rörelsen. Vidare bör krävas att bolaget i ansökan anger någon som
ansvarig före-
ståndare.
Denne bör då ha de funktioner i bolaget som nyss har nämnts.
Utredningen
tar i sammanhanget upp frågan om återkallelse av tillstånd för juridisk person
och hänvisar tUl att trafiktillstånd enligt 19 § YTF kan återkallas under vissa
förutsättningar. En fysisk person kan genom en rad omständigheter komma i en
sådan situation alt han vid en ny ansökan om trafiktUlstånd inte skulle godtas
vid en lämplighetsprövning. De omständigheter som visar att han är olämplig behöver
emellertid inte direkt vara hänförliga tUl sådana som kan föranleda återkallelse
enligt 19 §. Motsvarande bör enligt utredningen gälla i fråga om den person
verkställande direktör eUer styrelseledamot på vilken lämplighetsprövningen
inriktas vid ansökan om tiUstånd. Utredningen anser det därför vara naturligt
att ett personskifte utiöser en ny lämplighetsprövning. Denna situation kan
närmast lUinas vid den prövning som med avseende pä den personliga
lämpligheten sker vid överlåtelse av tillstånd meUan fysiska personer.
Utredningen
anser inte att systemet för omprövningen behöver utformas så att den juridiska
personens tUlstånd fömyas. Ett imderkän-nande av den nye verkstäUande
direktören eller styrelseledamoten kan i stället anges som en återkallelsegrund.
En
förutsättning för att en ny prövning skall kunna ske är givetvis att
personskiftet kommer tUl tUlståndsmyndighetens kännedom. Uppgiftsskyldighet i
detta hänseende bör enligt utredningen åläggas tillståndshavaren. Denna
skyldighet bör även omfatta förändringar med avseende på den person som utan
att vara verkställande direktör eller styrelseledamot har godkänts som
närmast ansvarig för trafiken.
Också
beträffande kraven på erfarenhet och yrkeskunnande bör enligt utredningen
prövningen i fråga om aktiebolag inriktas på verkställande direktör,
styrelseledamot och i vissa fall även på sådan person i företaget som har det
närmaste ansvaret för transportverksamhelen. En lösning som den föreslagna ger
i flertalet faU det restUtat man vUl uppnå, nämligen att den eller de personer
som i företaget är ansvariga för trafiken besitter erforderiigt yrkeskunnande.
Det bör rimligen vara så att det är först i fråga om mycket stora företag som
krav på viss körkortsbehörighet blir mindre meningsfullt. I de större företagen
är ansvaret för de olika funktionerna uppdelat på ett antal personer med skilda
ansvarsområden. Utredningen anser att man bör kunna utgå från att dessa
personer redan på gmnd av den prövning som företaget måste göra har det
yrkeskunnande och den erfarenhet som behövs för att de skall kunna fullgöra
sina uppgifter på ett tUlfredsställande sätt. TUlståndsmyndigheten bör därför
ges möjlighet alt medge undantag från huvudregehi i sådana fall där det med
hänsyn till företagets storlek och organisation och vad som i övrigt är känt om
Prop.
1977/78:137 43
företaget
får anses klarlagt att tUlräckligt yrkeskunnande finns representerat inom
detta.
Prövningen
av en ekonomisk förening bör i likhet med vad som föreslagits beträffande
aktiebolag utan verkställande direktör enligt utredningen inriktas på den av
styrelseledamöterna som har det närmaste ansvaret för trafikutövningen. Även i
fråga om ekonomisk förening bör krävas redovisning av de funktioner envar av
föreningens företrädare har liksom uppgift om vem som skall vara ansvarig föreståndare.
Utredningen
behandlar slutiigen den personliga lämplighetsprövningen av handelsbolag och
kommanditbolag. Var och en av bolagsmännen i ett handelsbolag är berättigad
att vidta förvaltningsåtgärd och kan därför sägas utgöra bolagsorgan. Med
hänsyn härtiU är det enligt utredningen motiverat att kriterierna för
lämplighetsprövningen genomgående tUlämpas på samtliga bolagsmän.
Utredningen
tar också upp frågan om behovet av att utse en ansvarig föreståndare i
handelsbolagsfallen. Övervägandena utmynnar i att behov av sådan föreståndare
inte kan anses föreligga, eftersom samtliga bolagsmän har lika ansvar för
bolagets förvaltning och skötsel. Detta innebär enligt utredningen att man
måste kräva att bolaget lämnar uppgifter för det fall att ny bolagsman tUlkommer.
Sådan uppgift skall då utlösa lämplighetsprövning av den nye bolagsmannen.
I
fråga om kommanditbolag leder övervägandena till att det saknas anledning att
göra någon åtskUlnad i prövningshänseende mellan det renodlade
handelsbolagsfallet och fallet med kommanditbolag. Utredningens förslag
innebär därför att även kommanditdelägare skall bli föremål för
lämplighetsprövning liksom att uppgiftsskyldighet bör gälla vid förändringar i
bolagets sammansättning.
Utredningen
behandlar ocksä vissa frågor som rör laglydnaden och övervakningen i fråga om
den yrkesmässiga lastbUstrafiken.
Vad
gäller efterlevnaden av belastningsbestämmelserna har utredningen studerat tUlämpningen
av lagen (1972: 435) om överlastavgift. Därvid har konstaterats att lagen haft
en god effekt i vad avser syftet atl nedbringa antalet överskridanden av
bestämmelserna.
Utredningen har övervägt
om även traktorer bör omfattas av lagen med hänsyn tUl den eventuella risken
för en överströmning av transporter från lastbil till traktortåg. Utredningen
har därför tagit upp denna fråga med rikspolisstyrelsen. Frän styrelsens sida
har upplysts att man inte har förmärkt några tendenser till överströmning av
det slag som nyss nämnts. Utredningen finner därför inte anledning att förorda
att även traktorekipagen skall omfattas av lagen om överlastavgUt.
Utredningen har vidare övervägt
frågan om införande av ett strikt ägaransvar för överskridande av
belastningsbestämmelserna. Övervägandena mynnar ut i ett avvisande av sådant
ansvar.
Prop.
1977/78:137 44
I
anslutning tUl sina överväganden rörande lagen om överlastavgift och belaslningsbestämmelsernas
efterlevnad tar utredningen också upp frågan om lastindikatorer på tyngre
fordon. Utredningen redovisar resultatet av det uppdrag som regeringen är 1972
lämnade statens vägverk att utreda frågan om utveckling och förbättring av
olika metoder för bestämning av vikten av lastbilars och släpvagnars last.
Utredningen
diskuterar vidare mot bakgmnd av vägverkets erfarenheter och utvecklingen av
och tUlgången pä lastindikatorer vid tidpunkten för utredningens
undersökningar införandet av ett obligatorium med lastindikatorer.
Utredningen
ställer sig positiv till lastindUcatom som ett hjälpmedel att bedöma
lastvikten. En väsentlig faktor anges vara att fordons-föraren har lättare att
undvika överlast om fordonet är försett med lastindikator. Större betydelse tUlmäter
emellertid utredningen det förhåUandet att tillgången tUl lastindikator gör
det möjUgt att undvika sådana underlaster som annars många gånger är nödvändiga
på grund av osäkerheten i lastviktsbestämningar som bygger pä volymbedömningar
o. d. Detta senare förhåUande är av väsentlig betydelse såväl för den enskUde
fordonsägaren från driftsekonomisk synpunkt som för det allmänna med hänsyn tUl
önskemål om en effektiv och rationellt utnyttjad transportapparat. Utredningen
anser däremot att ett lastindikatorsystem inte kan ersätta de vågar som måste
användas för beräkning av överlast vid påföring av överlastavgift eller
prövning av åtal.
Utredningen
bedömer det angeläget att överväga förutsättningarna för lagstiftning om
användning av lastindikator. En lagstiftning förutsätter att tillräckligt
antal lastindikatorer finns tiUgängliga och kan monteras inom föreskriven tid
liksom att den ökade efterfrågan inte medför omotiverade prisökningar. Det
förhållandet att kanske endast ett fabrikat kommer att finnas på marknaden
under ett inledningsskede möjligen under ett par år erbjuder enligt
utredningen vissa problem som måste lösas innan en lagstiftning är möjlig.
Utredningen anför att det
självfallet är möjligt för statsmaktema att med hänvisning tUl de nu
beskrivna problemen uppskjuta lagstiftningsfrågan. De hittUlsvarande
erfarenheterna tyder emeUertid på att en lösning av problemen utan särskUda
åtgärder från statsmakternas sida kommer att ta en avsevärd tid. En sädan
utveckling vore enligt utrednmgen olycklig med hänsyn tUl de stora vinster som
ett mera allmänt bruk av lastindikatorer på tyngre fordon synes medföra.
Utredningen förordar emellertid inte en statlig satsning i själva utvecklings-
eller produktionsverksamheten. Den lösning som bör övervägas är att en kontakt
las med tUlverkare/generalagent för att undersöka om vederbörande kan
garantera mätnoggrannhet, tUlförlitlighet, service och prisutveckling samt
tillräcklig tUlgång på lastindikatorer.
Prop. 1977/78:137 45
Möjligheterna
bör prövas att nå fram tiU ett bindande avtal rörande angivna förhåUanden.
Genom ett sådant avtal skulle tillverkaren få underlag för det ytterligare
utvecklingsarbete som kan behövas och för utbyggnad av servicenät. För
statsmakterna erbjuder avtalet en grund för lagstiftning. En lösning som den
beskrivna är inte något principiellt nytt utan motsvarar delvis vad som har
föregått kUometer-skattereformema.
Utredningen
har inte ansett sig böra gå in på frågan om hur en lagstiftning skall utformas
i detalj men framhåUer att ett obligatorium för att frågans lösning inte
skall försvåras inledningsvis bör omfatta endast tyngre fordon, förslagsvis treaxliga
lastbilar och två-axliga släpvagnar.
Utredningen
behandlar vidare olika frågor som hänger samman med övervakningen av den yrkesmässiga
lastbils-trafiken.
Utredningen
konstaterar inledningsvis att i länsstyrelsernas ansvar för den yrkesmässiga trafiken
ligger en skyldighet att följa upp hur tUlståndshavarna sköter sin verksamhet
med avseende på efterlevnaden av gällande bestämmelser och att vidta åtgärder i
de fall där det är påkallat. Utredningen anser att förhållandena när det
gäller tillständsmyndigheternas övervakande fimktion är bristfälliga. En orsak
härtill torde vara att yrkestrafikregistren i sin nuvarande utformning inte är
till någon större hjälp när det gäller övervakningen.
En
grundläggande förutsättning för att länsstyrelserna skall kunna ingripa mot
trafikutövare som inte följer gäUande bestämmelser är enligt utredningen att
begångna förseelser kommer till yrkestrafikenhe-ternas kännedom. Rapporteringen
av domar tiU yrkestrafikenheten bör kunna förbättras genom att i domen lämnas
uppgifter motsvarande dem som skall anges 1 polisens primärrapport så att det
av handlingarna klart framgår att förseelsen har begåtts i yrkesmässig trafik
och vem som är tillståndshavare. Den enhet som på länsstyrelsen tar emot
domarna skulle på så sätt lättare kunna sortera ut dem som skall gå vidare till
yrkestrafikenheten. En sådan komplettering av domarna bör enligt utredningen
kunna uppnås genom anvisningar från domstolsverket.
Utredningen
bedömer ett kraftfuUt agerande från länsstyrelsernas sida som en väsentlig
faktor när det gäller tUlsynen av yrkestrafUcen. Viktigt är emellertid också
att åtgärder sätts in på ett tidigt stadium och helst innan misskötsamheten har
gått så långt att det kan finnas anledning att återkalla tiUståndet.
Angivandet i 19 § 1 mom. andra punkten YTF av förutsättningarna för varning
torde emellertid innebära att varning kan meddelas först då äterkallelsean-ledning
föreligger. Detta är enligt utredningen en brist. Föratsättning-
Prop.
1977/78:137 46
ama
för vaming borde enligt utredningen i stäUet formuleras sä att varning skall
meddelas då det i den yrkesmässiga trafiken förekommit sådana missförhållanden
att fråga om återkallelse kan tas upp tiU prövning om rättelse ej sker.
Utredningen
berör i detta sammanhang också frågan om vUken länsstyrelse som skaU utöva tillsynen
över tlUståndshavares trafik. Förslagen om upphävande av bestämmelserna om
lokalområden och stationsort innebär att en viss trafUcutövares trafik inte
längre kommer att vara lokalt begränsad. Enligt utredningen bör fråga om trafiktiUstånd
för yrkesmässig lastbUstrafUc prövas av länsstyrelsen i det län där sökandens
kyrkobokföringsort är belägen eUer, i fråga om juridisk person, där styrelsen
har sitt säte. Denna länsstyrelse skulle sedan även fortsättningsvis svara för tiUståndsmyndighetens
uppgifter i fråga om det meddelade trafiktillståndet.
Utredningen
lämnar vidare en redovisning av hur polisens övervakning av den yrkesmässiga
lastbilstrafiken fungerar. Därvid framhålls de svårigheter som polisen har i
dag när det gäller att snabbt få fram uppgifter om tUlståndshavarna och de särskUda
vUUcor som kan vara förknippade med tUlstånden. Utredningen finner det angeläget
att åtgärder vidtas för att underlätta polisens kontroU av de bestämmelser som
gäller för yrkestrafUfcn. Redan ett genomförande av förslagen om slopande av
lokalområdes- och kapacitetsbegränsningama skulle medföra högst påtagliga
lättnader, eftersom dessa förhållanden torde höra till dem som det är svårast
att kontrollera.
En grundförutsättning för
en effektivare övervakning är att uppgifter om trafiktillstånd finns
lättillgängliga i ett modemt och aktueUt register. Uppgiftema ur detta register
skall för den kontroUerande polismannen kunna vara lika lätta att ta fram som
de uppgifter om fordon som finns i det centrala bilregistret. Uppbyggnaden av
ett sådant register tar emellertid en viss tid. Möjlighetema att få alla relevanta
uppgifter lagrade med direkt access har utredningen inte kunnat överblicka. I
viss mån är de beroende på hur de frågor som rör tiUståndsgivning och
lämplighetsprövning löses. Med hänsyn härtUI bör enligt utredningen med det
snaraste införas bestämmelser om skyldighet att under färd medföra tUlständshandlingar.
Sedan det centrala registret har byggts upp och varit i drift en tid bör
övervägas om skyldigheten kan slopas.
Att fordon i yrkesmässig
trafik utmärks med särskUda beteckningsmärken anser utredningen vara av vikt
inte endast från de övervakande myndighetemas synpunkt utan ocksä från
transportköparens synpunkt med tanke på transportköparansvaret och den undersökningsplUct
som åligger transportköparen i fråga om tillståndsinnehav. Även bestämmelser
om fordonens utmärkning bör straffsanktioneras.
Utredningen
tar slutligen upp frågan om inrättande av ett centralt yrkestrafikregister.
Prop.
1977/78:137 47
Utredningen
anför att en av orsakerna tUl de brister som f. n. finns när det gäller
övervakningen av den yrkesmässiga trafiken är de bristfälliga yrkestrafikregistren.
Dessa är i sin nuvarande utformning ofidl-ständiga, otidsenliga och
personalkrävande. På gmnd av bl. a. svårighetema att få fram de uppgifter ur
registren som behövs för olika kontrollåtgärder är de enligt utredningen inte tiU
någon större hjälp vid övervakningen.
Utredningen
framhåller att behovet av ett lättiUgängllgt och fullständigt yrkestrafikregister
föreligger inte endast vad beträffar polisens och tUlslåndsmyndigheternas
övervaknings- och kontrollfunktioner. Även transportköpama har med tanke på transportköparansvaret
ett behov av att lätt kunna kontroUera att den man anlitar för
transportuppdrag har det tUlstånd som krävs. Vidare behövs ett tUl-förlitligt
register för beredskapsplanering och för statistiska ändamål.
Mot
denna bakgmnd anser utredningen det högst angeläget att man vidtar en
genomgripande reformering av yrkestrafUcregistren.
Med
tanke bl. a. på att lättillgänglighet är ett krav som man bör ställa på ett
modernt yrkestrafikregister är det naturligt att registret utformas som ett
centralt register och att databehandling tUlämpas så långt det är möjligt.
Utredningen anför alt man redan nu i centrala bilregistret (CBR) har tagit in
uppgifter om fordon som används i yrkesmässig trafik. Det ligger därför
närmast till hands alt det centrala yrkestrafikregistret läggs upp med
anknytning främst tUl CBR.
Utredningen
anför vidare att CBR och det centrala körkortsre-gistret (CKR) är uppbyggda så
alt de svarar mot de krav som bör ställas pä ett modernt yrkestrafUcregister.
Systemen består av centrala register som är åtkomliga med hjälp av terminaler
från alla länsstyrelser och från polisen. En omständighet som enligt
utredningen gör att man bör knyta an yrkestrafikregistren till CBR är att
uppgifterna om tUlståndshavarna och fordonen redan finns i bilregistret och
hålls aktueUa genom olika åtgärder. Det medför således inget merarbete eller
dubbelslagning av data att lagra yrkestrafikuppgifter i anslutning till bUregistret.
Den tekniska uppbyggnaden av CBR är dessutom sådan alt det är enkelt att
ansluta ytterligare register och samtidigt utnyttja redan befintliga data.
Utredningen anser därför att en mängd fördelar är förenade med att utnyttja CBR-systemet
för ett centralt yrkestrafikregister med regional registerföring.
De
flesta av de uppgifter som i dag och även framgent skall tas in i yrkestrafikregistren
lämpar sig väl för lagring i ett centralt databaserat register. I ett sådant
register bör utan vidare kunna tas in person- eller företagsuppgifter samt
uppgifter om typ av tillstånd, tillståndsgivande myndighet och fordon som
används enligt tiUståndet.
Vissa
av de uppgifter som behövs i ett yrkestrafikregister är emellertid enligt
utredningen på grand av sin komplexa natur mindre lämpade
Prop. 1977/78:137 48
för
datamaskinen registrering. Som exempel på sädana uppgifter, som huvudsakligen
rör busslinjetrafUcen, nämner utredningen uppgifter om hållplatser,
linjesträckning, taxa, turlista och föreskrifter om upptagningsförbud.
Utredningen
anför att det skulle vara en fördel om uppgiftema kunde lagras pä ett sådant
sätt att de lätt kunde tas fram i samband med en kontroll. Utredningen kommer
emellertid fram till att uppgifter om linjesträckning etc. av datatekniska skäl
inte är möjliga att lagra på det sätt som kan ske i fråga om andra uppgifter
rörande trafiktUlstånd. De uppgifter det här är fråga om torde därför även
fortsättningsvis få behandlas manuellt.
Utredningen
framhåUer vikten av att registreringen av sådana förseelser som kan påverka tiUståndsinnehavet
fungerar tiUfredsställande. När det gäller uppbyggnaden av belastningsdelen i
ett reformerat yrkestrafikregister hade det varit tUl fördel om CKR-systemet
hade kunnat utnyttjas, eftersom det på registerbladen finns en fullständig
dokumentation rörande de flesta relevanta förseelserna. Eftersom anknytningen
tUl körkortsinnehavet emeUertid inte alltid förekommer då det är fråga om
sådana förseelser som kan påverka ett tUlståndsinnehav torde man för yrkestrafUcregistrets
del i stäUet få utnyttja de domar, beslut etc. som enligt nuvarande
bestämmelser översänds tUl länsstyrelsema rörande tiUståndshavare. Dessa
dokument kan användas för uppbyggnad av ett manueUt belastningsregister pä länsstyrelsemas
yr-kestrafikenheter vid sidan om den centrala registreringen. Handlingarna bör
enligt utredningen kunna samlas och förvaras på ett enkelt sätt genom
insortering i ett mapp- eller pärmsystem. Eventuellt kan på de större
länsstyrelserna ett enkelt kortsystem vara ändamålsenligt. Detta skulle då
kunna användas för att ge en referens till dé domar, straffförelägganden och
förelägganden om ordningsbot som är aktuella för en viss tillståndshavare.
Domarna etc. kan arkiveras i tidsföljd varigenom gallring blir lätt att
utföra. Utredningen anser att en kort rehabUiteringstid bör tUlämpas,
förslagsvis två år. Därigenom kommer omfattningen av arkiverade uppgifter att
hällas nere och föråldrade uppgifter kommer inte att påverka bedömningen av yrkestrafikärenden.
Det manuella belastningsregistret bör sekretessbeläggas på samma sätt som gäUer
för motsvarande uppgifter i körkortsregistret.
Enligt
utredningen bör det föreslagna systemet för tUlståndsgivnmg och registerföring
medföra en minskad arbetsbelastning för länsstyrelsema.
För
det centrala registret innebär den föreslagna registreringen en viss utökning
av registeruppgiftema i förhåUande till vad som gäller i nuläget.
Undersökningar har visat att kostnadema för att förändra registersystemet i
enlighet med vad som har föreslagits inte är av större omfattning. En viss
kostnad av investeringskaraktär kommer dock att
Prop. 1977/78:137 49
uppstå
dels för system- och programmeringsarbete, dels för det ökade regislerutrymme
som krävs. Driftskostnaderna beräknas bli av ungefär samma storleksordning som f.
n.
Utredningen
har inte ansett sig böra gå in i detaljer i fråga om överförandet av de
nuvarande yrkestrafikregistren tiU ett centralt register eller i fråga om
tidpunkten då det nya registret skaU börja tUlämpas. Frågor av detta slag bör
enligt utredningen bättre kunna övervägas av registeravdelningen inom TSV som
lämpligen torde få ett ansvar för ett register av den art utredningen föreslagit.
3.1.2
Remissyttranden
Yttranden
över utredningens förslag rörande den yrkesmässiga lastbilstrafiken har
avgetts av riksåklagaren (RÄ), rikspoUsstyrelsen, statens vägverk, TSV,
transportnämnden, statskontoret, riksrevisionsverkel, näringsfrihetsombudsmannen
(NO), statens pris- och kartellnämnd (SPK), arbetsmarknadsstyrelsen,
länsstyrelserna i Uppsala, Östergötlands, Jönköpings, Malmöhus, Göteborgs och
Bohus, Örebro, Kopparbergs, Västernorrlands och Norrbottens län,
skogsstyrelsen, trafiksäkerhetsutredningen (K 1973: 07), AB Svensk
Bilprovning, AB Godstrafik & Bilspedi-tlon (GBS), AB Stathmos, AB Svenska
Godscentraler (ASG), Centralorganisationen SACO/SR, Föreningen Sveriges
polismästare (numera Föreningen Sveriges polischefer). Föreningen Sveriges
länspolischefer, Landsorganisationen i Sverige (LO), Landstingsförbundet,
Lantbrukarnas riksförbund. Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande (NTF),
Näringslivets trafikdelegation, Statsanställdas förbund (SF), Svenska busstrafikförbundel,
Svenska transportarbetareförbundet. Svenska vägföreningen. Svenska
åkeriförbundet, Sveriges bilindustri- och bilgrossistförening och Tjäiistemännens
centralorganisation (TCO). Åtskilliga remissinstanser har bifogat yttranden
från andra myndigheter eller sammanslutningar.
Utredningens
förslag har mottagits positivt av det övervägande antalet remissinstanser. TUl
dessa hör bl. a. RA. rikspolisstyrelsen, TSV, transporlnämnden, länsstyrelserna
i Östergötlands, Jönköpings och Kopparbergs län samt SF. SPK framhåller att
förslagen är väl ägnade alt underlätta ett rationellt bedrivande av
godstrafiken på vägarna, vUket på sikt bör verka återhåUande på
taxeutvecklingen inom åkeribranschen. Nämnden anser att utredningen har
åstadkommit en rinJlg balans mellan å ena sidan trafiksäkerhetsmässiga och
arbetsmiljömässiga hänsyn och å andra sidan önskemålen om en ökad konkurrens
inom åkerinäringen. Riksrevisionsverket framhåller att utredningens förslag
bidrar tiU en sundare konkurrens mellan godslransportföretag över huvud taget.
NO är av samma uppfattning och pekar dessutom på de avsevärda förenklingar i
handläggningen av yrkestrafikärenden som ligger i utred-
4 Riksdagen 1977/78. 1 saml Nr 137
Prop. 1977/78:137 50
ningens
förslag. NTF finner förslagen vara väl avvägda och anser att de krav som man
kan ställa från trafiksäkerhetssynpunkt synes väl beaktade. Liknande
synpunkter framförs av TCO som också framhåller att förslagen bör gynna en företagsstmktur
som bidrar tiU ökad trafiksäkerhet och anstäUningstrygghet för de anställda.
Några
remissinstanser, bl.a. Landstingsförbundet och Svenska busstrafikförbundet, vUka
delar majoritetens positiva grandsyn, pekar på det samband som särskilt inom
glesbygdsområdena kan finnas meUan godstransporterna och den kollektiva
persontrafiken. Man anser det angeläget att detta beaktas så alt inte reformer
på godstrafikområdet får menliga effekter för persontrafiken.
Ett
mindre antal remissinstanser som generellt sett är positiva till vad
utredningen har anfört motsätter sig enskildheter i förslagen. Dit hör
Näringslivets trafikdelegation och Svenska åkeriförbundet.
Samtliga
remissinstanser som har yttrat sig rörande utredningens överväganden i fråga
om företagsstrukturen inom åkeribranschen instämmer i eller lämnar utan
erinran utredningens slutsatser och tUlstyrker att kravet på särskilda skäl
för tillstånd tUl juridisk person slopas. Transportnämnden, riksrevisionsverket,
NO, länsstyrelserna i Uppsala, Östergötlands, Jönköpings, Kopparbergs och
Norrbottens län. Näringslivets trafikdelegation och Svenska åkeriförbundet
instämmer i att större företagsenheter erbjuder ökade möjligheter till rationalisering.
Krav avseende trafiksäkerhet, arbetarskydd, anstäUningstrygghet etc. kan
bättre tillgodoses inom det större företagets ram. Man delar uppfattningen att
den lämpliga storleken på företagsenheterna och den lämpliga företagsformen
inte kan anges i generella termer utan är beroende av en rad olika faktorer.
Det framhålls som väsentiigt att lagstiftningen inte ställer hinder i vägen
för en stmkturrationaUsering och fortlöpande anpassning till ändrade
förutsättningar. Liksom utredningen finner man att bestämmelserna i YTF om krav
på särskUda skäl för trafiktiUstånd till juridiska personer utgör en hämmande
faktor i angivna avseenden. Svenska transportarbetareförbundet framför att
trafiktillstånd i första hand bör meddelas juridisk person och endast i undantagsfall
fysisk person. Lantbrukarnas riksförbund hävdar för sin del att regelsystemet
inte får utformas så att juridiska personer eUer stora företag prioriteras
framför fysiska personer eller små företag.
I
linje med att man tUlstyrker ett slopande av kravet på särskUda skäl för
trafiktillstånd tUl juridiska personer biträds också utredningens förslag när
det gäller lämplighetsprövningens inriktning i fråga om juridiska personer.
Utredningens
förslag i fråga om tillståndsgivningen däri inbegripet behovsprövningen,
lokalområden, slationsort, kapacitetsbegränsning i tiUstånd och
lämplighetsprövningen i fråga om juridiska personer tiUstyrks eller lämnas
utan erinran av nästan aUa remiss-
Prop. 1911 f 18:137 51
instanser.
Bl. a. NO och länsstyrelsen i Uppsala län finner förslagen stå i
överensstämmelse med strävandena att avveckla onödiga konkurrens-hämmande
regleringar. Slopande av lokalområdesbestämmelsema framhåller exempelvis ASG
främjar rationella trafiklösningar.
Ett
par remissinstanser länsstyrelserna i Malmöhus och Norrbottens län finner
det tveksamt om behovsprövningen bör slopas. En sådan prövning anses nämligen
ge möjUghet att påverka stmkturen inom åkerinäringen och utbudet av
transporter inom en region.
Majoriteten av
remissinstanserna tUlstyrker eller lämnar utan erinran utredningens förslag
avseende den personliga lämplighetsprövningen, både vad avser den ekonomiska
prövningen, erfarenhetsprövningen och vandelsprövningen. Hit hör bl. a. RÅ,
rikspolisstyrelsen, TSV, NO, länsstyrelserna i Östergötlands, Malmöhus,
Göteborgs och Bohus, Kopparbergs och Norrbottens län, ASG samt GBS. Flera remissinstanser,
bl. a. SF, Svenska transportarbetareförbundet och Svenska åkeriförbundet,
framhåller särskilt värdet av en effektiv och ändamålsenlig
lämplighetsprövning.
NO framhåUer
att den ekonomiska lämplighetsprövningen inte får tUl lämpas på sådant sätt att
den i realiteten innebär en behovsprövning
Svenska
transportarbetareförbundet framhåller vikten av att detal jerade bestämmelser
utformas om indragning av trafiktiUstånd för de fall det har visat sig att tillståndshavaren
saknar ekonomiska möjUg heter att fortsätta rörelsen. Enligt länsstyrelsen i
Jönköpings län bör de vara möjligt att i sådana fall föreskriva en begränsning
i rörelsen i stal let för atl återkalla tUlslåndet i dess helhet.
Utredningens förslag om
utbyggnad av lämplighetsprövningen med krav på yrkeskunnande tillstyrks eller
lämnas utan erinran av flertalet remissinstanser som har yttrat sig i denna
del. Bland dessa märks länsstyrelserna i Östergötlands, Jönköpings och
Norrbottens län, transportnämnden, NO, LO, Svenska transportarbetareförbundet
och Svenska åkeriförbundet. TSV framhåller att förslaget högst väsentligt bör
kunna bidra till ökad kunskapsnivå hos åkeriföretagarna både i fråga om teoretiska
och praktiska kunskaper.
Sveriges bilindustri- och bilgrossistförening
ställer sig tveksam tUl införande av krav på viss förarbehörighet medan TCO
och Näringslivets trafikdelegation avstyrker förslaget. Delegationen anför bl.
a. att körkortskravet inte ger någon garanti för alt sökanden har de
erfarenheter och det kunnande som en åkeriföretagare bör ha.
Från flera håll
understryks från trafiksäkerhetssynpunkt vikten av en tUl fredsställande vandelsprövning.
Utredningens överväganden
och förslag avseende laglydnaden och övervakningen har mottagits positivt av
det stora flertalet remissinstanser.
Övervägandena
rörande överlaster samt övervakning och sank-
Prop. 1977/78:137 52
tioner
i anslutning därtiU har sålunda genomgående godtagits av remissinstanserna.
Rikspolisstyrelsen anför att antalet brott mot belastningsbestämmelserna har
minskat under senare tid. Till denna minskning har sannolikt lagen (1972: 435)
om överlastavgift verksamt bidragit. Respekten för belaslningsbestämmelsema är
dock forifarande inte tillräcklig. Inle endast från trafiksäkerhetssynpunkt
utan även med hänsyn till vägbanornas förslitning är det av största betydelse
all belastningsbestämmelserna följs. Övervakning av bestämmelsernas
efterlevnad med oförminskad intensitet är därför nödvändig. En utökning av
antalet fasta våg-stationer kan bidra tUl effektivisering av övervakningen. De
torde också utgöra en försvarbar investering som hjälpmedel i vägmyndigheternas
strävan att bibehålla vägbanomas standard. Även Föreningen Sveriges
länspolischefer och Näringslivets trafikdelegation understryker värdet av
stationära vågslationer.
Beträffande
överlastlagens tillämpm"ngsområde uttalar länsstyrelsen i Kopparbergs län
att de skäl som ligger bakom lagens införande är tiU-lämpllga på alla slag av
fordon. Länsstyrelsen förordar därför att avgiftssystemet utökas tUl att
omfatta alla fordon som trafikerar allmän väg. På motsvarande sätt hemstäUer
Svenska åkeriförbundet att lagen utvidgas att omfatta även traktorekipage, vUket
enligt förbundet bör ske inte minst från konkurrenssynpunkt.
Det förhåUandet
att transportutövare i vissa faU i sina kalkyler räknar med att kunna lasta mer
än vad som är tiUåtet, beroende på de förhållandevis låga avgiftema för
överlast, kan enligt SF inte accepteras. Det är enligt förbundet nödvändigt att
successivt anpassa överlastavgifterna så alt dessa ansluts till förändringar i
penningvärdet eller tUl ett transportkostnadsindex. Dessa åtgärder måste
kombineras med betydligt bättre möjligheter tUl övervakning av att belaslningsbestämmelsema
efterlevs.
Utredningens
förslag i lastindikatorfrågan tiUstyrks av åtskilliga remissinstanser,
däribland riksrevisionsverket, länsstyrelsen i Östergötlands län, SF och
Svenska transportarbetareförbundet. TSV delar utredningens uppfattning att det
är synnerligen angeläget att intresset för en vidare utveckling av
lastindikatorer stimuleras. Bortsett från de transportekonomiska fördelarna har
lastindikatorer även en gynnsam inverkan på trafiksäkerheten. Lastindikatorn
får helt säkert sin betydelse för att motverka atl frekvensen överlastningar
tilltar till förfång för bl. a. trafiksäkerheten. En förutsättning för
lagstiftning är dock att marknaden kan erbjuda tlUförlltliga anordningar till rimUgt
pris. Det bör åligga industrin atl svara för utvecklingen av en sådan
utrustningsdetalj som lastindikatorn utgör. Enligt vad verket erfarit anser
sig de svenska tUlverkarna av lastfordon numera ha kommit en bit på väg i
utvecklingen av lastindikator. Det bör därför inte vara uteslutet att redan nu
fatta beslut om krav på utrustning med lastindikator, innebä-
Prop.
1977/78:137 53
rande
all de nya laslfordon, som registreras sedan två år förflutit från det beslutet
om lagstiftning fattats, skaU vara försedda med lastindikator. Med hänvisning tUl
vägverkets rapport rörande bestämning av lastbilars och släpvagnars last bör
enligt verket en lagstiftning omfatta fordon vars maximilast överstiger 10
ton. Även trafiksäkerhetsutredningen framhåller det angelägna i att utvecklingsarbetet
stimuleras och understryker vikten av att frågan om lastindikatorer som en
författningsenlig utrustningsdetalj snarast löses. Föreningen Sveriges
polismästare uttalar att det ur alla synpunkter är rekommendabelt atl, där så
är möjligt, vidta sådana tekniska åtgärder beträffande fordon alt
lagöverträdelser undviks.
AB
Svensk BUprovning tmderstryker särskUt betydelsen av att ifrågavarande
anordningar har tillräcldig driftsäkerhet. De tekniska lösningar som f. n.
finns i marknaden anses inte vara tiUräckUgt prövade i detta p.vseende. Vikten
av ett fortsatt utvecklingsarbete, utprovning av flera fabrikat, acceptabel
teknisk säkerhet etc. som fömtsättning för lagstiftning framhålls också av bl.
a. rikspolisstyrelsen, statens vägverk och skogsstyrelsen.
RÄ
ställer sig tveksam till att utredningens förslag f. n. genomförs, Lagen om
överlastavgift synes redan ha medfört en kraftig minskning av antalet
överträdelser av lastbestämmelserna och skäl finns att ytterligare avvakta
utvecklingen,
Sveriges
bilindustri- och bilgrossistförening, som avstyrker utredningens förslag,
anför att den svenska bUindustrin har bedömt och i flera fall provat de
lastindikatorer som hittlUs har presenterats på marknaden av olika tillverkare.
Ingen av dessa lastindikatorer inklusive det av utredningen föreslagna
fabrikatet Loadax har uppfyUt de krav på mätnoggrannhet eller tUlföriitUghet
som bör gälla för en utmstning av denna typ. Liknande grunder för avstyrkande
av förslaget åberopas av Svenska åkeriförbundet och Svenska vägföreningen. Även
Näringslivets trafikdelegation och GBS framför invändningar.
AB Stathmos bekräftar i
sitt yttrande att Loadaxlndikatom i praktisk drift kommer alt ha en noggrannhet
som väl ligger inom felvisnings-toleransen ±1 % vid normal uppställning av
fordonen. Bolaget kan leverera tiUräckligt antal indikatorer för atl täcka den
svenska mark-. nådens behov. För att nå den tiUverkningsvolym som behövs krävs
en tidsperiod av två år från det beslut om lagstiftning fattats. Efler denna
tidpunkt kan den årliga produktionen ligga på en nivå som motsvarar behovet med
hänsyn till nyregistrerade fordon, kompletteringsmontage beträffande befintiiga
bUar samt reservdelar. Bolaget kan åta sig att utföra montage på befintUga bUar
samt service och kaUbrering. Bolaget förklarar sig vidare kunna garantera en
större driftsäkerhet än som har redovisats i vägverkets rapport. Slutligen
garanterar bolaget en prisutveckling som Ugger i nivå med statistiska
centralbyråns index för industriprodukter.
Prop. 1977/78:137 54
Utredningens
förslag i fråga om övervakningen av den yrkesmässiga lastbilstrafiken har inte
föranlett erinringar från remissinstanserna. Från flera håU framhålls vikten av
att förslagen genomförs. Svenska åkeriförbundet reser invändning endast mot den
föreslagna skyldigheten att medföra tiUståndshandUngar under färd. Förbundet
anser att det måste ankomma på de tUlståndsgivande myndigheterna att se till
att de uppgifter som behövs finns lätt tUlgängliga i ett modemt och aktuellt databaserat
register.
Samtliga
remissinstanser som yttrat sig över förslaget om införande av ett centralt databaserat
yrkestrafikregister tUlstyrker förslaget eUer lämnar det utan erinran. Detta
gäller bl. a. transportnämnden, TSV, riksrevisionsverket, samtliga
länsstyrelser. Svenska transportarbetareförbundet och Svenska åkeriförbundet.
Rikspolisstyrelsen anför att polisen f. n. har begränsade möjligheter tiU
effektiv övervakning av den yrkesmässiga lastbilstrafiken. För att underlätta tiUståndsmyndig-heteraas
övervaknings- och uppföljningsverksamhet samt skapa möjligheter för polisen
att effektivare övervaka denna trafik bör enligt rikspolisstyrelsen snarast
ett centralt register inrättas i anslutning tUl de centrala bil- och
körkortsregistren.
Statskontoret
anser att det kan vara lämpligt att avvakta med genomförandet tiU dess
utredningen lämnat sitt slutbetänkande, som bl. a. kommer att beröra
vägtrafikens kostnadsansvar och därmed kan påverka behovet av datainsamling.
I
anslutning till sin behandUng av ulredningsförslagen har från vissa remissinstanser
framförts en del övriga synpunkter.
Svenska
åkeriförbundet hemstäUer i sitt yttrande att aU yrkesmässig lastbilstrafik Ukabehandlas
i vad avser tiUståndskrav och registrering och att bestämmelserna i 2 § YTF om
undantag för vissa lastbUstransporter slopas. Denna uppfattning delas av
Svenska transportarbetareförbundet.
Förslaget
om en ändrad fommregel föranleder erinringar endast från GBS och Svenska
åkeriförbundet som båda anser att tillståndsprövningen bör ankomma på ett
centralt organ.
3,2
Uthyrning av motorfordon
3.2.1
Leasingbegreppet
Uthyrning
av motorfordon och släpfordon för minst ett år brukar i praktiken kallas
långtidsuthyrning eller leasing. Vid leasing hyrs fordonet ut för en bestämd
tid under vilken avtalet i princip är ouppsäg-barl. Hyrestiden varierar från faU
tiU fall. För personbilar brukar den variera mellan ett år och tre år. Lätta
lastbilar hyrs vanligen ul för två eller tre år och tunga lastbilar för fyra eUcr
fem år.
Avtalen
tecknas oftast direkt mellan tUlverkaren eller leverantören och hyresmannen
(direkt leasing). En annan modeU är att tUlverkaren
Prop.
1977/78:137 55
eller
leverantören överlåter fordonet till ett leasingbolag (finansieringsföretag)
med vilket hyresmannen tecknar avtal (indirekt leasing).
Vanligen
svarar uthyrarna för underhåll och reparationer av fordonet (operationell
leasing). Sådan leasing kallas också ibland "fullservice leasing".
Personbils- och lätt lastbilsleasing är nästan uteslutande av denna karaktär.
Vid tung lastbilsleasing däremot träffas mer sällan avtal om att uthyraren
skall underhålla och reparera fordonet. I stället är hyrestiderna så långa att
de sammanlagda hyrorna motsvarar minst fordonets anskaffningskostnad (finansleU
leasmg). Uthyraren har därför inte samma intresse av fordonets s. k. restvärde,
dvs. fordonets värde vid hyrestidens utgång. För övrigt innehåller avtalen i
allmänhet en optionsklausul enligt vilken hyresmannen tillförsäkras rätt att
efter hyrestidens utgång mot en ringa ersättning förlänga av talet. Vanligen
behåller därför hyresmannen fordonet tUls det skall skrotas. De avtal som
används är i allmänhet utarbetade av resp. generalagent. Motorbranschens
riksförbund har ett standardavtal. I sak är de olika avtalens allmänna villkor
nära nog överensstämmande. I hyran ingår registerhållnings- och
besiktningsavgifter, fordonsskatt, försäkringsavgifter, service, däckkostnader
och kostnader för reparationer. BUhandelsföretagen har fasta prislistor för
hyran men vid uthyrning av större vagnparker träffas ofta särskilda prisöverenskommelser.
3.2.2
Uthyrningsverksamheteris omfattning m. m.
Vid
årsskiftet 197475 fanns anmälda på tillstånd tUl uthyrningsrörelse totalt 39
300 bUar. Härav utgjorde 36 900 (94%) personbilar, knappt 1 700 (4,3 %) lätta
lastbilar, ca 400 (1 %) tunga lastbUar och drygt 300 (0,8 %) bussar.
Av
det totala antalet bilar i uthyrningsrörelse var 32 400 långtidsul-hyrda vid
årsskiftet 197475. Fördelningen var 31 700 personbUar samt drygt 600 lätta och
ca 150 tunga lastbilar.
Antalet
släpfordon i uthyrningsrörelse uppgick vid slutet av år 1974 tUl 1 500. Av
dessa hänförde sig 1 300 till korttidsuthyming. Dessa fördelar sig på 750
mindre släpkärror (varav knappt hälften båttrailers), 500 husvagnar och 50 pähängsvagnar.
Återstoden av släpfordonen, 200, var långtidsuthyrda.
När
det gäller uthyrning av bilar dominerar bilhandelsföretagen helt
leasingmarknaden. Vanligen är det återförsäljarna som är ägare och uthyrare av bUama.
Det förekommer emellertid fall då en generalagent eller ett
finansieringsföretag står som ägare och uthyrare, medan återförsäljaren
ombesörjer att avtal sluts och svarar för underhåll och service på bilarna.
Efter hyrestidens utgång återgår bilen tUl uthyraren och säljs på den
begagnade marknaden.
Som
har framgått tidigare sker uthyming av släpfordon tUl övervä-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1977/78:137 5g
gande
delen för kort tid. Uthyming av husvagnar och andra lättare släpvagnar, bl. a. bättraUers,
har fått en relativt stor omfattning. Ett stort antal företag hyr ut mindre
släpkärror såsom bättraUers.
Utvecklingen
under åren 19751977 visar att uthyrningsmarknaden fortsätter att växa i
omfång. Detta gäller framför allt uthyrning av personbilar och lätta
släpvagnar,
3.2.3
Direktiven till leasingutredningen
I
direktiven till leasmgutredningen framhöll dåvarande departementschefen att
uthyrningsrörelse tidigare avsåg huvudsakligen korttidsuthyrning, dvs.
uthyrning för någon eller några dagar. Utvecklingen hade emellertid gått därhän
att långtidsuthyrning, s. k. leasing, blivit en alltmer vanlig form för uthyming
av fordon. Sådan uthyrning kan närmast ses som ett av olika skäl valt altemativ
tUl förvärv med äganderätt.
I
direktiven påpekades att det saknas bestämmelser som direkt tar sikte på
långtidsuthyrning av fordon. Även om detta inte hittills har gett upphov tiU
mer påtagliga olägenheter när det gäller personbUs-uthymingen, framhölls att
avsaknaden av sådana bestämmelser inte kan anses tiUfredsställande.
Vidare
framhölls i direktiven att bestämmelserna om uthymingsrörelse får ses som en
del av det regelkomplex som behandlar den yrkesmässiga trafiken och att de i
vissa avseenden är direkt inriktade på att hindra ett kringgående av föreskriftema
om sådan trafUc.
Beträffande den
trafikpolitiska aspekten blir enligt direktiven förutsättningarna för tUlståndsgivningen
andra när frågan gäller uthyrning på längre tid som ett alternativ till
förvärv med äganderätt än då fråga är om korttidsuthyrning. Från vissa
utgångspunkter kunde det vara mera rationellt att i sädana fall inrikta behovs-
och lämplighetsprövningen på inhyrarens förhållanden i stället för på uthy-rarens.
Departementschefen tog ocksä
upp frågan om det trafikrättsliga ansvaret för långlidsförhyrda fordon och
påpekade att ansvaret för fordonen i en rad olika avseenden har knutits tUl
fordonsägaren.
Vidare framhölls att
straff kan ådömas fordonsägaren för överträdelser av bestämmelsema i
vägtrafiklagstiftningen om bl. a. fordons utrustning och beskaffenhet, om
parkering o. d. samt om fordons belastning. Ägaren kan ocksä dömas, om fordon
brukas trots att det inte är registrerat eller att körförbud gäller. I den
sakkunniges uppdrag borde ingå alt pröva frågan om ansvarsfördelningen mellan uthyrare
och hyresman i olika avseenden.
I direktiven ifrågasattes
om man inte i vissa hänseenden borde behandla långtidsuthyrningen som en
temporär äganderättsöveriåtelse. Jämförelser ansågs kunna göras med
avbetalningsköp av fordon. De-
Prop.
1977/78:137 57
partementschefen
hänvisade till att avbetalningsköparen i flera hänseenden jämställs med ägare
i fråga om ansvar. Enligt direktiven borde utredningsarbetet också inriktas på
att skapa förutsättningar för att foga in långtidsförhyrningen i ett eventuellt
utbyggt system med kredit-restriktioner avseende även tyngre fordon.
Vidare
skulle den sakkunnige även utreda frågan om släpfordonens behandling i systemet
med långtidsuthyrning och överväga en reglering av långtidsuthyrning av sådana
fordon.
Slutligen
skulle den sakkunnige lösa problemet med gränsdragningen mellan
korttidsuthyrning och långtidsuthyrning samt undersöka förutsättningarna för
att tillföra bilregistret uppgifter även om den som hyrt fordonet.
3.2.4
Leasingutredningens förslag
Utredningen
behandlar inledningsvis ingående frågan om ansvarsfördelningen uthyrar e/h yresman.
Utredningen anför att ett generellt ägaransvar gäller på områden som är
aktuella i sammanhanget. Med ägare avses den civilrättslige ägaren utom då
fordonet innehas på grund av avbetalningsköp, i vilket fall innehavaren är att
anse som ägare. Utredningen påpekar att denna princip gäller genomgående i
trafiklagstiftningen och vägtrafikskattelagstiftningen.
Utredningen
framhåller vidare att det vid sidan om ägaransvaret också i många avseenden gäUer
ett brukaransvar som under vissa föratsättningar träder i stäUet för ägaransvaret.
Avgörande för om brukaransvar skall uppkomma eller ej är om brukaren äger rätt
att bestämma vem som skall köra fordonet eller om brukaren, utan sådan befogenhet,
låter fordonet föras av annan person än ägaren har utsett.
Vid leasing är uthyraren
ägare och hyresmannen brukare av fordonet. Vem av uthyraren och hyresmannen
som är ansvarig i olika hänseenden beror enligt utredningen på vad som har
avtalats mellan dem i olUca hänseenden. Utredningen anför att rättsläget
emellertid är komplicerat, bl. a. av att det vid tillämpningen av olika
bestämmelser inte alltid torde vara klart vem som är ansvarig av flera brukare.
Utredningen pekar på den situationen att ett företag leasar personbUar och
sedan låter dessa disponeras av anställda utan att någon inskränkning görs i
rätten för den anställde att bestämma om förare av fordonet.
Vikliga delar av de
förpliktelser som har knutits till fordonsinnehav stannar enligt utredningen
kvar hos uthyraren/ägaren, även när hyresmannen enligt brukarregeln tar över
stora delar av ägaransvaret. Under alla omständigheter är det ägaren som är
skyldig atl hålla fordonet registrerat, skattat och försäkrat.
Att
brukaransvaret skall övergå vid leasing av fordon anses enligt utredningen aUmänt
som självklart utan att det undersöks om de for-
Prop.
1977/78:137 58
mella
föratsättningama föreligger i det konkreta fallet. Grunden till denna
inställning är säkerligen såväl innehavets varaktighet som omfattningen av
hyresmannens rådighet över fordonet. Varaktigheten och rådigheten kan väl
jämföras med den vid avbetalningsköp. Det ligger därför mycket nära tUl hands
att presumera att leasing (uthyming om minst ett är) bör fullt ut jämställas
med avbetalningsköp när det gäller det ansvar som följer med fordonsinnehav.
Utredningen
övergår härefter tUl att belysa vilka för- eller nackdelar i praktiska och
andra hänseenden som kan följa, om den som långtidsförhyr ett fordon liksom
avbetalningsköparen jämställs med en fordonsägare i lagstiftningen också i de
fall där s. k. brukaransvar inte är föreskrivet.
Vad
beträffar fordonets skick anför utredningen att de flesta av de bestämmeber om
fordons beskaffenhet och utrustning och besiktning av fordon som finns i FK och
bilavgaskungörelsen (1972: 596, ändrad senast 1976: 367) (BAK) och som
förpliktar ägaren i olika avseenden också är tillämpliga på brukare.
Utredningen hänvisar bl. a. tiU ansvaret för att fordonet är beskaffat och
utrustat på visst föreskrivet sätt liksom ansvaret för överträdelse av körförbud
som har meddelats i samband med besiktning.
Utredningen
påpekar att straffansvaret i ett par fall inte överförs på brukaren. Dessa fall
avser underlåtenhet att förse färdskrivaruppteck-ning med föreskrivna
anteckningar, underlåtenhet att i vissa fall när fordon ändrats ställa in det
för registreringsbesiktning samt underlåtenhet alt följa föreläggande som har
meddelats vid flygande inspektion att inom viss tid styrka att brister pä
fordon har avhjälpts. Utredningen anser sig inte kunna se annat än att den som
varaktigt har den omedelbara rådigheten över ett fordon uppenbart bör vara närmast
till att bära ansvaret också i de nu angivna situationerna.
Om
hyresmannen likställs med avbetalningsköparen betyder det enligt utredningen
vidare att vissa inte straffsanktionerade bestämmelser i FK som tar sikte på
ägaren av fordonet blir tillämpliga på hyresmannen i StäUet. Som exempel anger
utredningen bl. a. att befogenheten att begära dubblett av bevis om
lämplighetsbesiktning då övergår på hyresmannen och att vissa förelägganden
att inställa fordon för kontrollbesiktning kommer att ställas på honom.
Utredningen anser sig inte kunna finna någon principiell invändning mot att
hyresmannen inträder i ägarens ställe i de avseenden som nu har angetts.
Utredningen
tar vidare upp till behandling de regler som knyter an till fordonets
användning och bestämmelsema i VTK som rör ansvaret för olaga uppställning av
fordon och för överträdelser av olika belastningsbestämmelser. Utredningen
konstaterar att ägaren är ansvarig vid överträdelse av parkeringsbestämmelserna
och att ansvaret inte övergår till brukaren i annat fall än om denne har kommit
över fordonet ge-
Prop.
1977/78:137 59
nom
brott. Detta förhällande innebär att uthyraren drabbas av påföljden för
överträdelsen. Enligt utredningen förekommer det ca 30 000 fall om året där uthyrningsförelagen
träffas av påföljder för parkeringsförseelser som hyresmannen gör sig skyldiga tUI.
Del kan vara fråga om böter eller parkeringsavgifter. Hyresmannen betalar i allmänhet
det belopp som utgår tUl ulhymingsföretaget, men det merarbete detta innebär
för såväl uthyrare som hyresman är betungande i förhällande till om kraven
skulle riktas direkt tUl hyresmannen.
Utredningen
nämner också den påföljd som enligt lagen (1967: 420) om flyttning av fordon i
vissa faU (ändrad senast 1977: 699) kan inträda vid olaga uppställning av
fordon. Utredningen påpekar atl del är ägaren som skall underrättas om att
fordon har flyttals och att ägaren är skyldig alt ersätta kostnadema för
flyttningen.
Utredningen
anser att den som långtidsförhyr ett fordon uppenbarligen är närmare till
såväl att underrättas om flyttningen som att liksom beträffande felparkering
stå den ekonomiska konsekvensen av den förseelse han eller den han lämnat bUen
till har begått. Leasingföretagarens intresse att bevaka att fordonet inte tiUfaller
stat eller kommun vilket kan inträffa om flyttat fordons ägare inte kan anträffas
kan enligt utredningen tillgodoses genom att ocksä han underrättas.
När
det gäller ansvaret för belastningsbestämmelsernas efterlevnad konstaterar
utredningen att det redan genomgående gäUer ett brukaransvar.
Utredningen övergår
därefter till att behandla ansvaret för försäkringspliktens fullgörande.
Trafikförsäkringsplikten skall fullgöras av fordonets ägare. Leasingfordonen är
genomgående helförsäkrade. Förutom trafikförsäkring tecknar uthyrarna
förarplats-, brand-, glasrute-, stöld-, räddnings- och rättsskyddsförsäkring
samt, i de fall vagnskade-garanti inte föreligger, även vagnskadeförsäkring.
När det gäller premiesättningen anför utredningen att den differentiering som
vanligen förekommer i fråga om bilförsäkringar till största delen inte gäUer uthyrningsfordon.
Vid de kontakter som utredningen har haft med företrädare för
försäkringsbranschen har starkt betonats att förutsättningar bör skapas för en
sådan differentiering av premiesättningen som till-lämpas i fräga om andra än leasade
fordon. Inom branschen har gjorts vissa undersökningar rörande möjligheterna
att inom ramen för nuvarande försäkringsform införa den önskade
differentieringen i fråga om personbUar. Delta har emellertid inte befunnits
praktiskt möjligt. Det eftersträvade resultatet kan enligt utredningen näs på
ett enkelt sätt om försäkringsplUcten läggs på hyresmannen.
En
annan synpunkt som enligt utredningen har framförts från försäkringsbranschen
gäller skadefall, där det har sagts att det skulle innebära inte oväsentliga
fördelar om hyresmannen var trafikförsäkrings-
Prop. 1977/78:137 60
pliktig
och alltså försäkringstagare. Vid ett skadefall är det nämligen närmast den som
har dispositionsrätten tiU fordonet, dvs. hyresmannen, som känner till de
uppgifter som kan ha betydelse i ersättningsfrågan. Det är också hyresmannen
som i praktUcen står den ekonomiska risken vid ett skadefall, särskUt som
leasingfordonen i princip alltid är helförsäkrade och leasingavtalen
genomgående föreskriver skyldighet för hyresmannen att ersätta eventuellt
uppkomna självriskkostnader. Förhandlingar måste därför praktiskt taget alltid
ändå föras med hyresmannen. Den risk uthyraren löper att försäkringen vid
skadefall inte är i kraft t. ex. på grund av bristande premiebetalning om
försäkringsplikten flyttas över pä hyresmannen, skulle uthyraren enligt
utredningen kunna skydda sig mot genom att den s. k. restskuldsför-säkringen
byggs ut till att avse även leasade fordon.
Utredningen
hänvisar också till att trafikskadeutredningen i sitt betänkande (SOU 1974; 87)
TrafUcskadeersättning ansåg starka skäl tala för att försäkringsplikten vid
leasing flyttas över från fordonets civilrältsllge ägare dvs.
uthyrningsföretaget till förhyraren, i varje fall när det gäller längre
leasingperioder.
Vad
beträffar frågan om ansvaret för skattskyldighetens fuUgörande i enlighet med
bestämmelserna i VSL framhåller utredningen att denna skyldighet sedan lång tid
tillbaka åvilar den som vid en viss tidpunkt är eller bör vara antecknad som
ägare i bilregistret, dvs. den civUrättsIlge ägaren eller, i förekommande fall,
avbetalningsköparen. Bestämmelserna synes enligl utredningen bygga på
principen att den som varaktigt har den faktiska dispositionsrätten över
fordonet också skall ha ansvaret för atl skatten betalas. Det skulle, hävdar
utredningen, överensstämma med denna princip att föra över skattskyldigheten
från ägaren tiU nytt-janderätlshavaren när nyttjanderälten grundar sig på ett
långfristigt hyresavtal.
Ett
förhållande som talar för att skattskyldigheten borde flyttas över på
hyresmannen är enligt utredningen de olägenheter straffbestämmelserna i VSL
kan innebära vid leasingförhållanden. Utredningen nämner bl. a. att fordonet
inte får brukas om tUl betalning förfaUen fordonsskatt inte har erlagts. När uthyraren
inte betalar skatten i tid får hyresmannen inte använda fordonet. Gör han det
ändå straffas han enligt brukarregeln, om förutsättningama härför är uppfyllda.
Annars straffas uthyraren i egenskap av ägare. Utredningen framhåller att denna
konstruktion med ömsesidigt beroende får anses vara föga lämplig-Utredningen
anser vidare att det skulle vara en uppenbar fördel om skattekvitto och
kontrollmärke tillställdes hyresmannen i stället för som f. n, uthyraren/ägaren.
Även
när det gäller kilometerskatten anser utredningen att fördelar, bl. a. ur
administrativ synpunkt, står att vinna om skyldigheten att
Prop.
1977/78:137 61
svara
för kontrollen av kilometerräknarapparaturen och avstämplingen av den åvilar
hyresmannen.
När
det gäller frågan om långtidsuthyrningens avgränsning mot korttidsuthyming
talar enligt utredningen flera skäl bl. a. sådana som har samband med ägaransvaret
för parkeringsförseelser för att tidsperioden för att korttidsuthyming skall
anses föreligga bestäms så snävt som möjligt. Kortare tid än ett år kan emeUertid
av många skäl inte anses praktiskt och har enligt utredningen heller ingen
naturlig förankring i sedvana och språkbruk. Mot bakgrund härav föreslår
utredningen att den lagstiftning som utredningen berört får en sådan utformning
att den som innehar ett fordon med nyttjanderätt för viss bestämd tid om minst
ett år i resp. författnings mening skall anses som ägare av fordonet.
Utredningen
erinrar om att uppgifterna i bilregistret är grundläggande för möjligheterna
att kontrollera fordonsbeståndet. Utredningen hänvisar till bestämmelsema i BRK
om ägarens straffsanktionerade skyldigheter i olika avseenden. Därvid pekas på
att BRK också innehåller flera straffsanktionerade bestämmelser där brukaren
enligt nuvarande regler inte träder i stället för ägaren. Det gäUer främst en
rad förpliktelser att lämna uppgifter eller sända handlingar m. m. till
registret, såsom anmälan om ny ägare eller adressförändring eller insändande
av bevis om trafikförsälcring. Det gäller också bl. a. skyldigheten att
anbringa kontrollmärke på registreringsskylt och, när sådant märke förstörts
eller förkommit, ansöka om dubbleltmärke.
Utredningen
framhåller att det är av väsentlig betydelse för kontrollen av
fordonsbeståndet att kontrollmärkessyslemet fungerar snabbt och säkert. I fråga
om de administrativa mtinerna kring utsändning av kontrollmärke och
skattekvitto framhåller utredningen, som har nämnts, att det skulle innebära
väsentliga förbättringar om hyresmannen jämställdes med ägaren av fordonet.
Handlingarna skulle därvid kunna sändas direkt till hyresmannen i stället för
som f. n. till uthyrningsföretaget för vidare befordran. Härigenom skulle man
t. ex. kunna undvika att fordonet på grund av fördröjning med utsändandet av
handlingarna brukades utan giltigt kontroUmärke.
Även
när det gäller den anmodan om kontrollbesikining som tillställs ägaren från
centrala bilregistret anser utredningen att det såväl ur kontrollsynpunkt som
ur administrativ synpunkt skulle vara betydligt bättre om handlingen
tillställdes hyresmannen direkt i stället för som f. n. via uthyrningsföretaget.
Likaså när det gäller sådana anmälningar till bilregistret om ändring av
fordon, som under vissa förutsättningar skall göras av fordonsägaren, anser
utredningen att det skulle vara en fördel om hyresmannen var att betrakta som
ägare.
Utredningen
framhåller också att det för bl. a. polisens övervakning är viktigt att man
snabbt kan få fram uppgifter som gör att man kom-
mer
så nära fordonets användning som möjligt både geografiskt och beträffande
brukaren.
Enligt
utredningen innebär inte det förhållandet att hyresmannen jämställs med ägaren nägra
registreringstekniska problem. För att undvika att hyresmannen registrermgsteknlskt
får rätt att sälja fordonet kan en markering göras i bUregistret, varigenom
framgår att hyresmannen inte är den verklige ägaren tUl fordonet. Däremot
anser inte utredningen att det finns motiv för att belasta registret även med
uppgift om uthyraren (leasingföretaget).
Utredningen
behandlar härefter frågan om infogande av långtidsför-hymingen i ett eventuellt
utbyggt system med kreditrestriktioner avseende även tyngre fordon.
Utredningen konstaterar därvid att leasingverksamheten med tyngre lastbUar har
visat sig ha mycket liten omfattning. Endast ett fåtal långtidsuthyrda lastbUar
används i yrkesmässig trafik.
Utredningen
slår vidare fast att kreditvärdighetsprövningen vid leasing är minst lika
ingående som vid ett avbetalningsköp. Den som inte är kreditvärdig nog för ett
avbetalningsköp med en större kontantinsats fyller inte heller de krav som mäste
ställas vid leasing. Från bil-handels- och finansieringsföretagen har enligt
utredningen också upplysts att det kan om inte speciella typer av kreditgarantier
ställs betraktas som i det närmaste uteslutet att leasing skulle komma att
erbjudas de företag som f. n, främst använder avbetalningsköpet som
förvärvsform.
Utredningens
överväganden mynnar ut i att en eventuell lagstiftning om kredilrestriktioner
avseende förvärv av även tyngre lastbUar och släpvagnar f, n, och inom
överskådlig framtid inte kan antas medföra några konstiade
överströmningseffekter tUl leasing.
Vad
gäller tillståndsgivningen anför utrednuigen att när bestämmelsema om uthyrningsrörelse
vid olika tillfäUen har varit aktuella i lagstiftningsarbetet har dels
trafiksäkerhetsintresset, dels behovet av skydd för den yrkesmässiga trafUcen
mot obehörig konkurrens med växlande styrka åberopats tUl stöd för tUlståndsprövningen,
Vad
gäller trafiksäkerhetsintresset har det enligt utredningen ansetts nödvändigt
att rörelsens och framför allt utövarens lämplighet prövas. Det måste kunna
förväntas att tiUståndshavaren tiUhandahåUer trafik-säkra fordon och att han
har ambition och ekonomiska möjUgheter att fortlöpande hålla vagnparken i
betryggande skick.
Utredningen
anser trots de trafiksäkerhetsreformer som har genomförts sedan tUUcomsten
av bestämmelsema om uthyrningsrörelse att lämplighetsprövningen ändå kan
fylla en viktig funktion ur trafiksäkerhetssynpunkt när det gäller
korttidsuthyrning. Utredningen pekar på alt risken fÖr bl. a, onormal
förslitning av fordon som används för korttidsuthyming är påfallande.
Prop.
1977/78:137 63
Vad
däremot gäller långtidsuthyrning finner utredningen inte längre något vägande
skäl för bibehållande av lämplighetsprövningen, om man flyttar över det
trafikrättsliga ansvaret på hyresmannen på sätt som utredningen har föreslagit.
Utredningen
diskuterar vidare behovsprövningen och framhåller att det i denna prövning inte
ingår något protektionistiskt moment gentemot etablerade företag inom
uthyrningsbranschen men att prövningen däremot har avsetts få en trafikpoUlisk
inriktning i förhållande tUl den yrkesmässiga trafiken. Utredningen anser sig emeUertid
inte finna något håUbart argument för ett anlagande att yrkestrafUcen berörs i
de fall uthyrning avser så lång tid som ett år eller mer. Utredningen anser
därför att behovsprövningen under alla förhållanden kan tas bort för
leasingverksamhetens del.
Utredningen
har övervägt om de särbestämmelser i övrigt som är knutna tUl reglema om
uthyrningsrörelse bör bibehållas i fråga om billeasing.
TUl
en början konstaterar utredningen att de särskilda kraven på förare av vissa
inhyrda fordon 21-årsregeln för tung lastbil och buss uppenbart torde kunna
slopas.
Med
tanke på att bUleasing inte har några särdrag ur trafiksäkerhetssynpunkt i förhåUande
till bilförsäljning anser utredningen att den tätare konirollbesiktningsskyldlgheten
måste anses vara omotiverad i fråga om leasingbilar. Ett slopande av den
tätare kontrollbesiktningsskyl-digheten skulle innebära 40 00050 000 färre
kontrollbesiktningar varje år, vilket enligt utredningen skulle medföra
avsevärda arbetstidsbesparingar.
Vidare
anser utredningen att särföreskrifterna om skyldighet att göra anmälan om
fordon och föra anteckningar över verkställda uthyrningar är obehövliga vid
leasing, efiersom behov av särskUd insyn i verksamheten av trafikpolitiska
skäl saknas. Inte heUer fyller enligt utredningen förbudet mot anlitande av
yrkesförare till uthyrningsbU någon funktion vid leasing.
Utredningen tar härefter
upp frågan om släpfordonens be-behandling i uthyrningssystemet. Mot bakgrund av
sina överväganden rörande tillståndsgivningen i fräga om långtidsuthyrning av
bilar konstaterar utredningen att det inte blir aktuellt att behandla
långtidsuthyrning av släpfordon. Däremot anser utredningen sig böra la upp
frågan om en reglering av korttidsuthyrningen av släpfordon. Anledningen till
att släpfordonen har undantagits från tUlståndsprövningen har enligt
utredningen varit att uthyrning av sådana fordon inte förekom vid
bestämmelsernas tillkomst. Uthyrning av lättare släpvagnar främst husvagnar,
mindre dragkärror och båt-trailers har emeUertid numera fått en inte
obetydlig omfattning och verksamheten bedöms som expansiv. De
trafiksäkerhetsskäl som har
Prop.
1977/78:137 64
åberopats
för en lämplighetsprövning vid korttidsuthyrning av bUar gör sig enligt
utredningen lika starkt gällande i fråga om släpvagnar. Utredningen
ifrågasätter därför om inte tUlstånd bör fordras för korttidsuthyrning också
av släpvagnar. En lämpUghetsprövning föreslås i sä fall avse alla släpvagnar
oberoende av vikt, medan en eventuell behovsprövning torde kunna inskränkas tiU
tyngre släpvagnar. Utrednmgen anser att viktgränsen här, liksom i vägtrafikskatteförfattningarna
och när det gäller kopplingsbesUctning, kan dras vid en totalvUct om tre ton.
Utredningen
tar också upp frågan om kontroUbesiktningsplikten rörande korttidsuthyrda
släpvagnar. Utredningen anför att enligt uppgifter frän AB Svensk BUprovning
skiljer sig inte släpfordonen nämnvärt från andra fordon när det gäller
förekomsten av påträffade un-derkännanden och brister vid kontrollbesiktning.
Oberoende av om tUl-ståndsprövning införs i fråga om korttidsuthyrda släpfordon
kan det därför enligt utredningen övervägas om inte kontroUbesiktningsplikten
beträffande släpvagnar bör vara utformad pä samma sätt som när det gäller korttidsuthyrda
bilar. Detta skulle innebära att besUctnings-plikten inträder redan innan
fordonet är två år gammalt och att den sedan skall fullgöras med
halvårsintervaller. Med hänsyn tiU utvecklingen av uthyrningsverksamheten
torde enligt utredningen en sådan ordning vara motiverad i vart fall i fråga om
de lättare släpfordonen.
Utredningen
behandlar vidare forumfrågan. De forumregler som hittUls har gällt har enligt
utredningen inneburit en onödigt omständlig administration. Bl. a. har i många
fall flera länsstyrelser kopplats in på ett och samma tUlståndsärende.
Utredningens förslag går ut på att tUlståndsprövningen knyts tUl det län där uthyraren
har sitt hemvist i stället för som f. n. till länsstyrelsen i det län dar
rörelsen bedrivs. Utredningen ifrågasätter också om inte plUcten att anmäla
fordon på olika tiUstånd kan avskaffas såvitt gäUer sådan korttidsuthyming som
inte är underkastad behovsprövning.
Jag vUl
här erinra om att regeringen i prop. 1977/78: 81 om vissa kommunala trafik- och
trafiksäkerhetsfrågor m. m. som har förelagts rUcsdagen tidigare i år har
föreslagit att forumreglema beträffande tillstånd tiU uthymingsrörelse ändras.
Förslaget innebär en lösning som går helt i linje med leasingutredningens
förslag i frågan.
Vad
gäller frågan om tidpunkten för ikraftträdande om utredningsförslagen antas
anser utredningen att en tid av sex månader från det att beslut fattas bör
vara tUlräcklig. Härander kan enligt utredningen TSV genomföra de ändrade
registerrutinerna. Vidare kan försäkringsbolagen under denna tid hinna
förbereda de nya avtal m. m. som blir nödvändiga.
För
att undvika att problem uppstår när det gäUer sådana leasingavtal som har
träffats före ikraftträdandet uppskattningsvis rörande 40000 fordon
föreslår utredningen att övergångsbestäm-
Prop.
1977/78:137 65
melserna
utformas så att äldre bestämmelser fortfarande skall gälla i fråga om fordon
som innehas med nyttjanderätt enligt upplåtelse före ikraftträdandet.
3.2.5
Remissyttranden
Yttranden
över utredningens förslag har avgetts av RÄ, rikspolisstyrelsen,
överbefälhavaren, TSV, transportnämnden, försäkringsinspektionen, riksskatteverket,
kommerskollegium, länsstyrelsema i Stockholms, Jönköpings, Malmöhus, Göteborgs
och Bohus och Västernorrlands län, AB Svensk Bilprovning, bilkredltnämnden.
Finansierings-företagens förening, Kungl. Automobil Klubben, Motorbranschens
riksförbund och Sveriges bUindustri- och bilgrossistförening (gemensamt yttrande).
Motorförarnas helnyklerhelsförbund, Motormännens riksförbund. Näringslivets
trafikdelegation. Oljekonsumenternas förbund (OK), Skånes handelskammare,
Sveriges trafikbilägares riksorganisation. Svenska transporiarbetareförbundet
och Trafikförsäkringsföreningen. ÅtskiUiga remissinstanser har bifogat
yttranden från andra myndigheter eller sammanslutningar.
Utredningens förslag
har fått ett övervägande positivt mottagande. Synpunkter har anförts
huvudsakligen endast i fräga om enskUdheter i förslagen. TSV anför att
utredningen på ett ingående och överskådligt sätt har redovisat det omfattande
regelsystem, som styr uthyming av motorfordon, och de olägenheter som rådande
system medför. Enligt verket är utredningens förslag väl ägnat att undanröja de
påtalade olä-genhetema. Kommerskollegium framhåller att förslagen innebär
större enhetlighet vid bedömning av ansvar och skyldigheter. Kollegiet anser
det därjämte positivt att förslaget medför betydande förenklingar i de
administrativa rutinerna avseende skatt, försäkring, kontrollbesikining osv.
Liknande synpunkter framförs av Motorbranschens riksförbund och Sveriges
bilindustri- och bilgrossistförening.
Det övervägande antalet
remissinstanser tillstyrker eller lämnar utan erinran utredningens förslag i fräga
om ansvarsfördelningen uthyrar e/h y r e s m a n. Skånes handelskammare
avstyrker dock att försäkrings- och skatteplikten överförs från uthyraren tUl
hyresmannen. Handelskammaren anför att det är uppenbart att uthyraren i båda
hänseendena har ett väsentligt ekonomiskt intresse av att förpliktelserna
fullgörs. En underlåtenhet från hyresmannens sida att fullgöra skatteplikten
skulle enligt handelskammaren innebära icke oväsentliga praktiska problem för uthyraren.
Utredningens förslag i fräga om försäkringsplikten innebär enligt handelskammaren
att de administrativa rationaliseringsvinster, som en försäkringshantering
genom uthyraren innebär, skulle reduceras avsevärt. Vidare skulle ett genomförande
av utredningens förslag också medföra ett administrativt merarbete för försäkringsbolagen
och ökade kostnader, som i sista hand
5
Riksdagen 1977/78.1 saml Nr 137
Prop.
1977/78:137 66
får
bäras av hyresmannen. Också Motorbranschens riksförbund och Sveriges
bilindustri- och bilgrossistförening som uttrycker tveksamhet om
lämpligheten av att flytta över försäkringsplikten pekar på de administrativa
fördelar dagens system innebär. Som en viktig faktor i sammanhanget anges att
skaderegleringen blir mera komplicerad, eftersom förutom hyresmannen även uthyraren
har ekonomiska intressen i skadefallen. Förbundet framhåUer också vikten av
att uthyraren, som civUrättsUg ägare, bUr i tUlfäUe att vid varje tidpunkt
vara förvissad om att hans egendom är försäkrad. Även Motorförarnas helnykterhetsförbund
är tveksamt tUl en helt fullföljd övergång från brukaransvar tUl ägaransvar
för hyresmannen. Förbundet åberopar därvid huvudsakligen samma skäl som de båda
tidigare redovisade remissinstanserna.
OK,
som tillstyrker utredningens överväganden i fråga om ansvarsfördelningen,
framhåller att det är av stor vikt att fordonet återställs till uthyraren i fuUgott
skick vid hyrestidens utgång. OK anser med hänsyn härtiU att det är viktigt
att ulhymingsföretaget underrättas i det fall att ett uthyrt fordon har
flyttats på den grunden att brukaren har övergett fordonet. Lagen (1967: 420)
om flyttning av fordon i vissa fall bör därför enligt OK kompletteras med en
bestämmelse som innebär underrättelseskyldighet gentemot uthyraren innan beslut
fattas om att fordonet skall tUlfaUa stat eUer kommun.
Utredningens
förslag tUl avgränsning mellan långtidsuthyrning och korttidsuthyrning har
länmats utan erinran.
Utredningens
överväganden i fråga om uppgifterna i bilregistret delas av det stora
flertalet remissinstanser. Från några håll har dock lämnats synpunkter pä
registerinnehållets utformning.
Enligt
riksskatteverket bör uppgift om verklig ägare alltid finnas i bilregistret.
Verket anför att man till de senaste årliga taxeringarna har låtit framställa
kontrolluppgifter över vissa kategorier skattskyldigas fordonsinnehav. Dessa
uppgifter har i synnerhet för skattskyldiga som taxeras i särskilda
taxeringsdistrikt visat sig vara av stort värde. Om uppgift om verklig ägare
inte införs för leasingfordon, kan sådana kontroUuppgifter fortsättningsvis
inte framställas för leasingföretag. Även i samband med annan skattekontroll,
bl. a. kontroll av mervärdeskatt, behövs enligt verket uppgift om
fordonsinnehav.
Länsstyrelsen
i Stockholms län föreslår att den verkUge ägaren alltid åläggs att anmäla sig
som ägare före hyresmannen i de fall ingen tidigare ägare finns registrerad.
Detta är enligt länsstyrelsen väsentligt bl. a. för att kontroll skall kunna
ske av att fordonet efter hyrestidens slut i registret faktiskt återgår tUl den
verklige ägaren. Liknande synpunkter framförs av Motorbranschens riksförbund
och Sveriges bilindustri- och bilgrossistförening, OK och Skånes
handelskammare.
Prop.
1977/78:137 67
Länsstyrelsen
i Göteborgs och Bohus län anser att det ur identifikationssynpunkt bör finnas
markering i registret som i fräga om uthyrningsfordon visar för vUka fordon
den tätare resp. normala kontroll-besiktningsskyldigheten gäller. AB Svensk BUprovning
framhåller att ett slopande av den tätare kontrollbesUctningsskyldigheten för
leasingfordonen får konsekvenser för rutinerna vid utsändning av anmodan om
kontrollbesiktning, varför det kommer att föreligga ett behov av att införa
uppgifter i registret om vilka fordon som är långtidsuthyrda även i de fall
hyresavtalen har träffats före ikraftträdandet av de nya bestämmelserna.
Utredningens
förslag att undanta långtidsuthymingen från tillståndsgivningen tiUstyrks
eller lämnas utan erinran av samtliga remissinstanser. Svenska
transportarbetareförbundet betonar dock vikten av att utvecklingen av
konkurrensförhållandena gentemot den yrkesmässiga trafiken kontinuerligt följs
upp. Detta är enligt förbundet nödvändigt för att åtgärder snabbt skall kunna
vidtas, om genomförandet av utredningens förslag skulle visa sig få negativa
konsekvenser för den yrkesmässiga trafiken.
Utredningens
förslag i fråga om de särbestämmelser i övrigt som gäller i fräga om
långtidsförhyrda bUar har lämnats utan erinran.
Även
utredningens överväganden rörande släpfördonens behandling i uthyrningssystemet
har lämnats utan erinran av det stora flertalet remissinstanser. TSV
understryker med tanke på den förväntade utvecklmgen av släpvagnsuthymingen
de trafiksäkerhetsmässiga aspektema och förordar att korttidsuthyming av
släpfordon görs tUl föremål för lämplighetsprövnmg.
Skånes
handelskammare anser att en eventuell behovs- och lämplighetsprövning bör
begränsas tUl tyngre släpfordon. Som lämplig viktgräns anges en totalvUtt om
950 kilogram.
AB
Svensk BUprovning anser att skäl föreligger att behandla korttidsuthyming av
släpfordon på samma sätt som korttidsuthyming av bil. Enligt bolaget bör dock
frågan utredas närmare.
4
Föredraganden
4.1
Yrkesmässig lastbilstrafik
4.1.1
Inledning
Den
yrkesmässiga lastbUstrafiken regleras i likhet med annan yrkesmässig trafik i
förordningen (1940: 910) angående yrkesmässig automobiltrafik m. m. (ändrad
senast 1977: 705) (YTF). Som jag har framhållit
Prop. 1977/78:137 68
i
del föregående (avsnilt 1) har YTF reviderats vid ell flertal tillfällen, bl.
a. under senare år, och har därigenom anpassats till de ändrade trafikpolitiska
fömtsättningama. Trots detta föreligger i dag ett stort reformbehov på
området. Det gäller både i fråga om reglernas materiella innehåll och i fråga
om den författningstekniska utformningen.
Trafikpolitiska
utredningen (K 1972: 07) har i belänkandet (SOU 1975: 66) Trafikpolitik behov
och möjligheter behandlat de frågor som gäller den yrkesmässiga lastbUstrafiken.
Förslagen berör bl. a. tillståndsgivningen, den personliga
lämplighetsprövningen samt laglydnaden och övervakningen, I dessa delar tar
utredningen upp bl, a. frågor om slopande av behovsprövningen i förening med en
effektiviserad ekonomisk lämplighetsprövning, slopande av bestämmelserna om
geografiska begränsningar lokalområden och stationsort i fråga om trafiken,
möjligheterna för juridisk person att erhålla trafiktillstånd, slopande av kapacltetsbegränsnmg
i trafiktiUstånden och åtgärder för att modernisera de nuvarande yrkestrafikregistren.
Utredningens
förslag har remissbehandlats och har därvid fått ett övervägande positivt
mottagande. Det har framhållits alt förslagen är väl ägnade att underlätta ett
rationellt bedrivande av godslrafiken på vägama, vilket på sikt bl. a. bör
verka återhållande på taxeutvecklingen inom åkeribranschen. Vidare har ansetts
att utredningen har åstadkommit en rimlig balans mellan å ena sidan trafiksäkerhetsmässiga
och arbetsmiljömässiga hänsyn och å andra sidan önskemålen om en ökad
konkurrens inom åkerinäringen.
När
det gäller frågorna om företagsstrukturen inom åkeribranschen framhålls från
flera håll vikten av att lagstiftningen inte ställer hinder i vägen för en
strukturrationalisering och fortiöpande anpassning tUl ändrade förutsättningar.
Endast på ett par punkter intar några remissinstanser en annan ståndpunkt än
den utredningen har valt.
För
egen del anser jag att konkurrenshämmande regleringar bör slopas och att ett
effektivare utnyttjande av transportapparaten bör eftersträvas. TiUståndsmyndigheternas
arbete bör underlättas genom förenklade administrativa rutiner, något som
kommer också den enskilde till godo. Härigenom kan myndigheternas insatser i
högre grad än f. n. koncentreras på planering och uppföljning av transportverksamheten.
Generellt
kan sägas att utredningsförslaget i de delar som nu är aktuella är väl ägnat
alt läggas tUl gmnd för en lagstiftning som är avsedd att uppnå de mål som jag
nyss har angett. Jag kommer i det följande att gå igenom förslaget och redovisa
mina ställningstaganden tUl det. På några punkter har jag en uppfattning som
avviker från förslaget. I andra delar har jag funnit att ytterligare
överväganden måste göras urnan ställning kan tas.
I
den författningstekniska delen föreUgger såsom jag har anfört också
Prop.
1977/78:137 69
ett
behov av revidering. De förslag som jag nu lägger fram ingår i YTF. En förfaltningsmässlg
revision bör göras när det trafikpolitiska reformarbetet har nått därhän att
en mera samlad bedömning kan ske. Jag är emellertid angelägen alt betona att de
ändringar som nu görs innebär alt ett antal svårtlUämpade bestämmelser mönstras
ut ur YTF. Det kan därvid framhållas att jag presenterar vissa mera författningstekniskt
betingade förenklingar som inte föranleds av trafikpolitiska utredningens
förslag.
Dispositionen
av min framställning följer 1 allt väsentiigt betänkandet. I det fåtal
avseenden där remissinstansema har anfört avvikande mening anger jag detta.
4.1.2
Företagsstrukturen juridisk person som trafikutövare
Utredningen
behandlar till en början frågan om företagsstrukturen inom åkerinäringen och
anför att de åtgärder som utredningen har övervägt bl. a. syftar tUl att
stödja utvecklingen mot en effektivare och rationellare branschstruktur inom
den yrkesmässiga lastbUstrafiken.
Utredningen konstaterar
bl. a. att större företagsenheter erbjuder större möjligheter till
rationalisering. Sådana enheter torde bättre kunna tUlgodose de krav som måste
ställas i fråga om trafiksäkerhet, anstäUningstrygghet, arbetarskydd etc.
Aktiebolaget är en från många synpunkter lämplig företagsform. Det understryks
emellertid att enbart förelagsstorleken inte är avgörande för bedömningen av
den lämpliga branschstrukturen.
Mot bakgrund av sina
överväganden i strukturfrågan anser utredningen att den nuvarande bestämmelsen
i YTF som medger att åkerirörelse får drivas av juridisk person endast om
särskilda skäl föreligger utgör en hämmande faktor när det gäller
branschstrukturens utveckling. Utredningen föreslår därför att kravet på
särskilda skäl för trafiktillstånd tUl juridisk person slopas.
Den lämpliga storleken på
företagsenheterna och den lämpliga företagsformen juridisk person eller
enskild firma kan inte anges i generella termer utan är beroende på en rad
olika faktorer, inte minst iransportverksamhelens art och omfattnmg samt
trafikutövarens föratsättningar att driva rörelsen. Jag anser det väsentligt
såsom också vissa remissinstanser påpekar att lagstiftningen inte lägger
hinder i vägen för en strakturrationalisering och en fortlöpande anpassning
till de ändrade förutsättningar som är en följd av utvecklingen i övrigt.
Att hålla fast vid
nuvarande ordning, varigenom möjligheterna för juridisk person att erhålla
trafiktillstånd inskränks i betydande grad, är enligt min mening en klar
nackdel. I dagens samhälle med dess komplicerade ekonomiska straktur är det
naturligt med olika former av samverkan mellan personer som ställer sina arbetskrafts-
och/eller kapitalresur-
Prop. 1977/78:137 70
ser
till gemensamt förfogande för atl därigenom bättre kunna fylla de krav som det aUmänna,
de anställda och andra intressenter ställer på företaget. Jag anser därför, i
likhet med utredningen och remissinstanserna, att man bör eftersträva en
ordning enligt vilken en juridisk person har lika stora möjligheter som en
fysisk person att vara innehavare av tillstånd till yrkesmässig trafik. Jag
förordar således att kravet att särskilda skäl skall föreligga för att
juridisk person skall kunna meddelas tillstånd till yrkesmässig trafik slopas.
Vad jag nu har föreslagit bör inte gälla endasl den yrkesmässiga lastbUstrafiken.
Även i fråga om tillstånd tUl bestäUningstrafik med buss bör kravet slopas. Vad
gäller tUlstånd till laxilraflk bör bestämmelsen emellertid gäUa även
fortsättningsvis i avvaktan på att frågoma om företagsstrukturen inom
taxinäringen och den s. k. turordningsprincipen löses.
Jag skaU
längre fram återkomma till frågan om meddelande av tiUstånd till juridisk
person i samband med mina överväganden rörande den personliga
lämplighetsprövningen.
4.1.3
TiUståndsgivningen
Tillståndsprövningen
består av två moment, nämligen dels en behovs-prövning som inriktas på en
bedömning om den ifrågasatta trafiken är behövlig och i övrigt lämplig, dels en
prövning av sökandens personliga lämplighet i olika avseenden. Bestämmelsema om
behovsprövning hänger intimt samman med bestämmelserna om lokalområden för
trafiken till vilka jag strax återkommer.
Reglerna
om behovsprövning gäller transporter med lastbil, som har en maximilast
överstigande 4 000 kilogram. Från behovsprövning undantas särskilda slag av s.
k. kooperativa transporter och transporter av gods i omedelbart samband med
befordran av mjölk på uppsamlingslinje. Vidare har statens trafiksäkerhetsverk
(TSV) efter bemyndigande av regeringen från behovsprövningen undantagit transporter
med fordon av visst slag. Undantagen gäller bl. a. transporter med sådana
fordon som är försedda med läckt karosseri avsett för kyl-eller
varmtransporter.
Av
förarbetena till YTF och senare ändringar i förordningen kan utläsas att det
ursprungliga syftet med behovsprövningen var att hindra "skadlig
konkurrens", dvs. motverka negativa effekter på andra trafikmedel och
expansionen inom väglransporlsektorn. De erfarenheter man har haft av
behovsprövningen ger enligt utredningen vid handen att den har varit ett bristfäUigt
styrmedel för att uppnå det ursprungliga syftet med prövningen. Sedan 1963 års
trafikpolitiska beslut har behovsprövningen också kommit att liberaliseras
etappvis. Utredningen diskuterar vilka andra medel samhället kan använda sig av
för att tUlvarata intresset av att trafiken drivs under former som är
godtagbara med hänsyn tiU trafiksäkerhet, arbetarskydd etc. Utredningen anser
alt en effektiv lämp-
Prop.
191H18:137 71
llghetsprövnlng
i förening med en förbättrad övervakning av den yrkesmässiga trafiken är
fullgoda medel att inom yrkestrafiklagstiftningens ram skydda dessa intressen.
Jag
instämmer 1 att behovsprövningen i fråga om den yrkesmässiga lastbUstrafiken är
av ringa värde från samhäUets synpunkt. För de redan etablerade trafikutövama
kan den vara ett medel all skydda sig mot konkurrens, vilket också torde
innebära att rationaliseringsintresset hämmas avsevärt. I likhet med
utredningen vars uppfattning också delas av remissinstanserna anser jag
därför att bestämmelserna om behovsprövning i fråga om tillstånd till
yrkesmässig lastbilstrafik bör slopas.
Bestämmelserna
om behovsprövning är såsom jag anförde nära anknutna till bestämmelserna i YTF
om lokalområden för trafiken. Dessa bestämmelser innebär i huvudsak atl
körningar får ulföras mellan orter inom lokalområdet 1 regel länet. Dessutom
får transport äga rum från ort inom lokalområdet till ort utanför delta eller
från ort utanför lokalområdet till ort inom delta. Däremot är en transport mellan
två orter, som båda är belägna utom lokalområdet, inte tillåten. Möjlighet
finns för länsstyrelse att medge undantag från annars gällande regler, om
tillfälligt transportbehov uppstår inom ett visst område.
Det har enligt utredningen
visat sig att lokalområdesbestämmelsema har medfört negativa konsekvenser för
såväl trafikutövarna själva som deras kunder. Som exempel anger utredningen bl.
a. att bestämmelserna inskränker möjligheterna för trafikutövarna att ta
returfrakter tlU andra platser än sådana som är belägna inom det egna
lokalområdet. Med hänsyn härtiU anser utredningen att
lokalområdesbestämmelserna bör slopas. Slopas lokalområdena finns enligt
utredningen inle heUer behov av särskild stationsort för fordon som används i beställningstrafik
för godsbefordran.
Den nuvarande
lokalområdesindelningen uppvisar även enligt min mening uppenbara svagheter. De
flesta lokalområdena i mellersta och södra Sverige är i dag alllför små för att
utgöra effektiva basområden för moderna godstransportföretag.
Lokalområdesindelningen utgör därmed hinder för en rationell
transportuppläggning. Bestämmelserna inskränker såsom utredningen har anfört
också möjligheterna för trafikutövare att la returfrakter till andra platser
än sådana som är belägna inom det egna lokalområdet. Avsaknaden av möjligheter
att på ett effektivt sätt utnyttja befintlig fordonspark medför samhälls- och
företagsekonomiskt negativa konsekvenser och har sannolikt också den effekten
att transportprisemas nivå i dag är högre än vad den skulle ha varit om gällande
geografiska begränsningar Inte fanns. Också från energibesparingssynpunkt är
begränsningarna en hämmande faktor.
Mot bakgrund av vad jag nu
har anfört förordar jag att bestämmelserna i YTF om lokalområden tas bort.
Prop. 191H18:137 72
I
konsekvens med mina nu redovisade förslag förordar jag att även bestämmelsema
om stationsort slopas. Dessa bestämmelser tjänar i fråga om godstrafiken endast
syftet att utgöra utgångspunkt för bestämning av lokalområde.
I
dag anges i trafiktillstånden en viss kapacitetsbegränsning. Detla innebär att
tUlslåndet skall innehålla uppgifter om fordonstyp, antal fordon och högsta tiUåtna
maximUast. Utredningen anser att dessa bestämmelser kan slopas som en
konsekvens av förslagen om behovsprövningens slopande. Remissinstansema har
inte haft någon erinran häremot. För egen del instämmer jag i utredningens
uppfattning. Däremot bör det finnas regler om förnyad ekonomisk lämplighetsprövning
vid mera betydande lastökningar. Denna fråga återkommer jag tUl senare.
Det
torde såsom också utredningen har kommit fram till alltjämt behövas
anmälan av fordonen tiU yrkestrafikregistret. Såsom utredningen har funnit
finns det fördelar med en sådan lösning. Genom uppgiftema i fordonsanmälan kan tiUståndsmyndigheten
få information om den lastkapacitet som används i rörelsen. Denna information
kan vara värdefuU t. ex. när det gäller skyldigheten att genomgå fömyad
ekonomisk lämplighetsprövning i vissa fall av kapacitetsökningar.
Utredningen
har anfört att en förenkling av anmälningsrutinerna skulle kunna uppnås om
redan den ägaranmälan som tillståndshavaren i egenskap av fordonsägare gör till
länsstyrelsema enligt 11 och 52 §§ bilregisterkungörelsen (1972: 599, omtryckt
1976: 779, ändrad 1977: 957) (BRK) betraktas som en anmälan om att fordonet
skall användas i den yrkesmässiga trafiken. En sådan lösning bör vara möjUg med
hänsyn till att det endast i undantagsfall vilka tillståndshavaren kan ange i
sin ägaranmälan torde förekomma att en åkeriföretagare har lastbil som inte
används i rörelsen.
Jag
anser att en lösning av det slag som utredningen har varit inne på bör
övervägas men är f. n. inte beredd.att göra ett definitivt ställningstagande.
Frågan bör behandlas i samband med uppläggningen av ett centralt yrkestrafikregister.
F. n.
fitms bestämmelser om ett omfattande remissförfarande med anledning av
ansökningar om tillstånd till lastbilstrafik. Dessa bestämmelser har utformats
mot bakgrand av behovsprövningen.
Utredningen
anser att remissförfarandet om behovsprövningen slopas kan förenklas i
betydande mån. Jag delar denna uppfattning. Mitt ställningstagande innebär att
remissförfarandet kan inskränkas till att endast polismyndigheten hörs. I
likhet med utredningen anser jag nämligen att polismyndighetens yttrande i
normalfallet är nödvändigt för prövningen av sökandens personliga lämplighet.
Förslaget innebär en betydande förenkling av hanteringen av tUlståndsärendena
samtidigt som handläggningstiden förkortas.
Prop. 1977/78:137 73
4.1.4
Personlig lämplighetsprövning
Den
personliga lämplighetsprövningen tar sikte på dels sökandens lämplighet från
ekonomisk synpunkt, dels hans tidigare erfarenhet av transportverksamhet, dvs.
yrkeskunnande, dels hans vederhäftighet, dvs. den personliga vandeln.
När
det gäller den ekonomiska lämplighetsprövningen bedömer utredningen den
utvidgade ekonomiska lämplighetsprövning vilken efler riksdagens beslut
infördes 1972 som ett betydelsefullt led i strävandena alt hindra etablering
av sådana förelag som saknar förutsättningar att driva en sund ekonomisk
verksamhet. Prövningen av sökandens lämplighet bör därför enligt utredningen
även fortsättningsvis ske efter de riktinjer som har angetts i prop. 1972: 81
angående vissa ändringar i YTF och som låg till gmnd för riksdagens beslut.
Jag
delar utredningens, av remissinstanserna underslödda, uppfattning att den
utvidgade prövning som efter riksdagens beslut infördes 1972 utgör ett viktigt
led i strävandena att endast ekonomiskt sunda transportföretag ges tUlträde
till åkerinäringen. Framför allt från trafiksäkerhets- och arbetarskyddssynpunkt
är det viktigt alt yrkesmässig lastbilstrafik drivs endast av den som har
ekonomiska föratsättningar härför. Jag förordar därför att sökande av tiUstånd
till yrkesmässig lastbUstrafik även fortsättningsvis blir föremål för prövning
av den ekonomiska lämpligheten.
Utredningen
har berört ett par frågor med anknytning till den ekonomiska
lämplighetsprövningen.
Bestämmelsema
i kungörelsen (1972: 444) om lämplighetsprövning enligt förordningen (1940:
910) angående yrkesmässig automobiltrafik m. m. är utformade så att ekonomisk
utredning krävs även i de fall då ansökan om tillstånd avser utökning av en
redan etablerad rörelse. Till-ståndsmyndighelen har visserligen möjlighet att
helt eller delvis medge undantag från uppgLftsskyldlghel, men det har visat sig
atl länsstyrelserna tillämpat denna möjlighet mycket olika. Härigenom har
enhetlighet i bedömningarna saknats när det har varit fråga om ansökningar om
utökning av rörelser.
Utredningen ifrågasätter
nödvändigheten av atl kräva fömyad utredning och prövning vid varje utökning
av rörelsen. Övervägandena leder fram till atl det endast i vissa fall är
befogat att kräva ekonomisk utredning vid utökning av rörelsen. Enligt
utredningen blir det nödvändigt att söka avgränsa de fall i vUka ekonomisk
utredning skall krävas vid utökning av rörelse.
Jag
delar utredningens uppfattning att man kan ifrågasätta nödvändigheten av att
kräva fömyad utredning och prövning vid varje utökning av rörelsen. Värdet av
en fömyad prövning med anledning av lastökningar torde i de flesta fall vara
obetydligt med hänsyn till att det
Prop. 1977/78:137 74
är
fråga om mindre ökningar av den redan befintiiga kapaciteten. Sådana mindre
ökningar, som ofta kan ha sin grund i utbyten av äldre fordon mot modernare,
kan inte antas ha någon Inverkan på trafikutövarnas möjligheter att bedriva
sin rörelse under sunda ekonomiska förutsättningar. Kravet på förnyad prövning
leder till inle obetydliga kostnader för den enskilde och en fördröjning av
ärendenas handläggning. Den skiftande praxis som f. n. råder inger också
betänkligheter från rättssäkerhetssynpunkt.
Det
kan emellertid såsom- utredningen har anfört i vissa fall vara befogat att
kräva förnyad utredning även vid utökning av rörelsen. Som exempel kan anges
det fall där en trafikutövare, som med stöd av be-ställningstraflktillslånd
bedriver distribullonstrafik med en lätt lastbil, övergår till all bedriva
långväga transport med betydligt tyngre fordon. Det är uppenbart att helt andra
ekonomiska förutsättningar kommer att gälla för trafikulövaren vid en sådan
förändring av rörelsens inriktning. Fallet är närmast att jämstäUa med en ny
ansökan om trafiktillstånd. Såsom utredningen har påpekat blir det dock
nödvändigt att göra en avgränsning i fråga om i vilka fall ekonomisk utredning
skaU krävas vid utökning av rörelse. En sådan avgränsning måste nödvändigtvis
göras schablonmässigt.
Utredningen
har ansett att förnyad ekonomisk utredning som regel skulle behövas endasl i
sådana fall där utökningen innebär att den totala lastkapaciteten ökar med över
50 %. En sådan lösning kan enligt min mening vara godtagbar för de flesta fall,
men den ger inte helt tUlfredsställande resultat 1 alla lägen. För den som
driver närdistribution med en lastkapacitet om kanske två ton kan redan ett
byte lill ett modernare fordon i motsvarande storleksklass leda till att 50-procentgränsen
överskrids. För den som driver en större rörelse kan å andra sidan även en
kapacitetsökning som understiger 50 % innebära en tämligen omvälvande
förändring av föratsättningama för rörelsens bedrivande. Svårigheterna att i
mera genereUa termer ange en helt tillfredsställande avgränsning talar enligt
min mening för att föreskrifter för avgränsningen bör ges av en därtiU lämpad
myndighet.
Sammanfattningsvis
Innebär det jag nu har anfört att en viss, mera omfattande kapacitetsökning bör
föranleda en förnyad ekonomisk lämplighetsprövning på grundval av ett utredningsunderlag
som tUlståndshavaren ger in till länsstyrelsen innan kapacitetsulvidgningen
sker. Bedömningen skall självfallet avse varje enskild kapacitetsökning för
sig och ökningen skall således inte beräknas med hänsyn tiU den urspmngliga
kapaciteten. Den skall givetvis helt inriktas på trafikutövarens ekonomiska fömtsättningar
att driva den utökade rörelsen.
Som
jag nyss har anfört bör normer ges för den förnyade prövningen. Dessa normer
bör beslutas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer. Lämpligast
torde vara att regeringen överlåter åt transport-
Prop.
1977/78:137 75
nämnden
att besluta de föreskrifter som behövs. Transportnämnden har enligt YTF redan i
dag vissa uppgifter med avseende på den yrkesmässiga trafiken. Nämnden är
också tillståndsmyndighet i fråga om internationeU yrkesmässig trafik. Vid
prövning av ansökningar om sådana tillstånd lUlämpar nämnden samma
prövningsförfarande bl. a. i fråga om sökandens ekonomiska lämplighet som
länsstyrelserna när det gäller inrikes yrkesmässig trafik. Det torde därför
ligga väl i Unje med nämndens verksamhet att utfärda sådana föreskrifter som
jag nu har nämnt.
Utredningen
har föreslagit vissa ändringar av innehållet i den blankett som f. n. används
för den ekonomiska utredningen. Bl. a. har föreslagits att blanketten
kompletteras med underskrift och försäkran om rikligheten av lämnade
uppgifter. Förslaget har inte föranlett några erinringar från
remissinstanserna.
Jag
biträder utredningens förslag om komplettering av blanketten. Krav på försäkran
bör utgöra en avhåUande faktor när det gäller den som frestas alt lämna
oriktiga uppgifter eller göra orealistiska antaganden för att få utredningen
att framstå som för honom positiv. Det är emellertid inte lämpligt att knyta an
tUl bestämmelsema om osann försäkran i brottsbalken med hänsyn tlU att dessa
tar sikte endasl på rena fakta och inte rimlighetsbedömningar. Vad sökanden har
att försäkra bör kunna formuleras så att uppgifterna i utredningen och därtill
hörande bilagor, såvitt gäller faktiska förhåUanden, är riktiga och att i övrigl
uppgifterna lämnats efter bästa förstånd. TUl denna försäkran bör finnas en
straffsanktion.
Jag
avser att senare i samråd med transportnämnden och länsstyrelsernas
organisationsnämnd företa en översyn av blankettinnehållel även i övrigt. Som
blanketten är utformad i dag är den mindre lämplig för sökande som är juridisk
person eller fysisk person som avser alt driva rörelsen med mer än en bil.
I dag får endast
auktoriserade revisorer godtas som gransknmgsmän. Utredningen har föreslagit
att även kategorin godkända revisorer ges behörighet att granska den
ekonomiska utredningen. Jag delar denna uppfattning.
Vad gäller erfarenhetsprövningen
kan man konstatera att det ursprungliga syftet med prövningen torde ha varit
att tillgodose mera konsumentskyddsbetonade intressen, dvs. allmänheten skulle kunna
lita på att den som överlog ansvaret för säkerheten av trafikkun-demas person
och egendom hade personliga kvalifikationer härför.
Utredningen framhåller bl.
a. att kravet på erfarenhet torde göra sig gällande med betydligt större tyngd
1 dag än det gjorde när kravet infördes. Utredningen diskuterar med
hänvisning tUl vad som gäller i vissa europeiska länder om man bör införa
någon form av krav på teoretiska kunskaper som en utbyggnad av gällande lämplighetspröv-
Prop.
1977/78:137 76
ning.
Enligt utrednmgen skulle en sådan utbyggnad vara värdefull. Utredningen
avvisar emellertid en sådan lösning med hänvisning tUl att man så långt möjligt
bör undvika att skapa nya utbildningsformer, med tanke inte minst på de
praktiska och ekonomiska problem detta kan medföra. Utredningen har emellertid
tagit fasta på den yrkesförarutbildning som erbjuds i dag och funnit att denna
ger kunskaper i sådana avseenden som är väsentliga även för åkeriföretagarna.
Utredningen kommer fram tUl att en utbyggnad av lämplighetsprövningen så att
man av sökanden kräver att han innehar körkort lägst klass xBCxE (C-behörig-hel)
leder till en höjd kunskapsnivå hos åkeriföretagarna både i fråga om teoretiska
insikter och när det gäller den praktiska delen av transportverksamheten. Kan
sökande som inte har sådant körkort visa att han ändå har ett motsvarande
yrkeskunnande bör enligt utredningen undantag från själva körkortskravet kunna
medges.
Det
stora flertalet remissinstanser däribland Svenska åkeriförbundet och Svenska
transportarbetareförbundet har godtagit utredningens förslag.
Jag
delar utredningens uppfattning att kravet på erfarenhet torde göra sig gällande
med betydligt större tyngd i dag än tidigare. Nya faktorer har kommit in i
bilden. Den moderna transportapparaten med dess utvecklade metoder för
godshantering och nya lastsyslem, nödvändigheten av en genomtänkt transporlplanering
och ett effektivt resursutnyttjande samt samhäUets önskemål om en utveckling av
en företagsstruktur inom åkerinäringen, som medger en sund och rationeU drift,
ställer helt andra krav på en trafikutövare i dag än vid tiden för YTF:s
tillkomst. Jag viU också framhålla säkerhetsaspekten. Trafikutövaren, som har
ansvaret för trafikens uppläggning och planering, fordonsparkens sammansättning
och skick, personalens arbetstider etc, bör ha en ingående kännedom om de
bestämmelser som gäller och de faktiska förhållanden t. ex. i fråga om
teknik, godshantering m. m. som styr verksamheten. Vid anbudsgivande och vid
antagande av transportuppdrag måste beaktas bestämmelser om fordons och vägars
belastning, högsta tUlåtna hastigheter, arbets- och vilotider för personalen
osv. Vidare måste hänsyn tas till att olika slag av gods ställer olika anspråk
i fråga om fordonens utrustning, lastens förankring och hantering etc. Av
särskild betydelse inom vissa sektorer blir alltmer de krav som ställs i fråga
om transporter av farligt gods och som fordrar en god kännedom om gällande
bestämmelser och godsets art.
I
likhet med utredningen kan jag inte ansluta mig tiU tanken att införa en
särskild utbUdning, vilken skulle utgöra ett krav för att få utöva yrkesmässig
lastbilstrafik. Detta skulle vara alltför långtgående och skulle kunna medföra
praktiska och ekonomiska problem inte minst för den enskilde. Såsom också
utredningen har kommit fram till innehåller den yrkesförarutbildning som leder
fram till C-behörighet moment som
Prop. 1977/78:137 77
är
väsentliga även för åkeriföretagarna. Kursplanerna innefattar förutom ren körundervisning
och undervisning om fordons funktion och skötsel även undervisning i ämnen
som tar sikte på elevens verksamhet inom yrkestrafiken. Jag kan som exempel
nämna sådana ämnesområden som författningskunskap, arbetsmarknads- och
arbetarskyddsfrågor samt företagspolitiska och ekonomiska frågor. Vidare
omfattar undervisningen frågor om transportkostnader, kalkylering,
godshantering och iransportplanerlng. Man kan alltså konstatera att det redan
nu finns en utbildningsform som täcker de viktigaste ämnesområdena.
Mot
bakgrund av vad jag nu har anfört förordar jag att lämplighetsprövningen byggs
ut så att man av sökande av tillstånd liU yrkesmässig lastbilstrafik kräver att
han innehar körkort lägst klass xBCxE.
Som
har framgått av det tidigare är avsikten med milt förslag om krav på C-behörighet
att säkerstäUa att trafikutövaren har tillräckliga kunskaper om den
transportverksamhet han avser att utöva. Sådana kunskaper kan förvärvas genom utbUdning
eUer praktisk erfarenhet. Självfallet skall den som har lång erfarenhet av
yrkesmässig trafik eller kunskaper som motsvarar dem som kan erhåUas genom yrkesförarat-bildningen,
men som saknar C-behörighet, också kunna meddelas tiUstånd. Jag vill i
sammanhanget nämna att motsvarande teoretiska kunskaper kan erhållas bl. a.
genom den utbildningsverksamhet som anordnas i Svenska åkeriförbundets regi.
Undantag
från kravet på C-behörighet bör sålunda kunna medges om sökanden har ett
yrkeskunnande som kan anses motsvara det som genomgången yrkesförarutbildning
ger. Är sökanden juridisk person bör undantag kunna medges, om det med hänsyn tiU
rörelsens storlek och organisation och vad som i övrigt är känt om rörelsen får
anses uppenbart att tillräckligt yrkeskunnande finns inom denna. Även i övrigt
kan det givetvis tänkas att det av särskilda skäl är befogat alt medge undanlag,
t. ex. då det rör sig om faU där den planerade trafiken väl formellt är atl
anse som yrkesmässig lastbllslrafik men verksamheten inte framstår som
åkerirörelse i egentlig mening. Fråga om undanlag bör prövas av tiUståndsmyndigheten,
dvs. länsstyrelsen.
Det
kan förutses att behov av preciseringar kommer alt föreligga när det gäller
frågan vad som är att anse som "motsvarande yrkeskunnande". Dessa
normer bör beslutas av regermgen eller myndighet som regeringen bestämmer.
Lämpligast torde vara att regeringen överlåter åt TSV som i dag meddelar
föreskrifter i fråga om körkortsutbildningen att besluta härom.
Vad
avser den del av lämpUghetsprövningen som tar sikte på sökandens vederhäftighet,
dvs, den personliga vandeln, har en viss praxis utbUdat sig i fråga om tUlämpningen.
Främst har avseende fästs vid frågan om sökanden är belastad genom lagföring
för brott av olika slag. De förseelser som framför allt beaktas är förmögen-
Prop. 1977/78:137 78
hetsbrotl,
gäldenärsbrott och förseelser mot olika bestämmelser i vägtrafik- och yrkestrafiklagstiftningen.
Utredningen anser att den ordning som genom praxis har utbildats i fråga om vandelsprövningen
i stort sett bör gäUa även fortsättningsvis. Utredningen förordar emellertid
att prövningen med större betoning av säkerhetsaspekterna får en delvis
annan tyngdpunkt och att man i författningstexten närmare preciserar vilken
typ av överträdelser som bör beaktas vid vandelsprövningen. Detta skulle
enligt utredningen underlätta en enhetlig rättstUl-lämpning och understryka
vikten av prövningen.
Jag
bedömer denna del av prövningen som ett viktigt led i den totala
lämplighetsprövningen. En person som är belastad med aUvarliga förseelser bör
normalt inte betros med trafiktillstånd. TUlslåndsmyndigheternas nuvarande
bedömningar har i viss utsträckning kommit att utgå från de anspråk som en
transportköpare bör kunna stäUa på en transportör. Grunderna för
koncessionssystemet i fråga om den yrkesmässiga trafiken har emellertid
förändrats. Numera är det föratom trafikplaneringssynpunkter och andra
sådana aspekter säkerhetsintresset som slår i förgrunden. Jag förordar därför
i likhet med utredningen att vederhäftighetsprövningen får en delvis annan
på säkerheten inriktad tyngdpunkt.
Bakom
vederhäftighetsprövningen ligger självfallet tanken att man med utgångspunkt i
sökandens tidigare verksamhet och vandel skall kunna göra en bedömning rörande
lians föratsättningar att driva den yrkesmässiga trafiken på lämpligt sätt. I
fråga om säkerhetsaspekten betyder detta atl en person som tidigare har visat
bristande respekt för sådana säkerhetsinriktade regler som avser hastighet,
vägars och fordons belastning, fordonens beskaffenhet och utraslning, arbets-
och vilotidsbestämmelser kan utgöra en betydande risk i trafiken. Detta gäller
särskilt som åsidosättande av sådana bestämmelser vid trafikutövningen ofta
torde vara förenat med en ekonomisk fördel. Denna kan vara så stor att den inle
tUlfredsställande kan motverkas av de vanliga straffrättsliga sanktionerna i
form av böter. Det jag nu har nämnt belyser vikten av att vederhäftighetsprövningen
får en lämplig inriktning. Jag har nyss gett exempel på vilka typer av
överträdelser som bör beaktas i främsta rummet. Det skulle enligt min mening
underlätta en enhetlig rättstillämpning och understryka vikten av prövningen,
om grunden för denna närmare anges i författningstexten på motsvarande sätt som
har skett i fråga om återkallelsegrunderna i 19 § 1 mom. YTF. Jag förordar att
en precisering sker. Preciseringen bör 1 enlighet med utredningens av remissinstansema
godtagna förslag utformas så att vid prövningen av sökandens vederhäftighet
särskilt skall beaktas om han har gjort sig skyldig till upprepade eller
allvarligare överträdelser av bestämmelser om förares arbetstid och vUotid,
fordons eller vägars belastning, fordons hastighet eller andra från
säkerhetssynpunkt väsentliga bestämmelser.
Prop. 1977/78:137 79
om
han fällts till ansvar enligt YTF eller om han i övrigt brustit i allmän
laglydnad i sådan utsträckning alt han kan antas vara olämplig som Irafikutövare.
Ett
slopande av kravet att särskilda skäl skall föreligga för att juridiska
personer skall kunna meddelas trafiktillstånd kräver enligt utredningen en särskild
inriktning av lämplighetsprövningen i fråga om juridiska personer.
Utredningen
har kommit fram till att lämplighetsprövningen såvitt avser erfarenhet,
vandel, yrkeskunnande etc. måste ges en sådan inriktning att man därigenom
når den person i företaget som har det närmaste ansvaret för trafikutövningen.
Man bör således slå fast på vem lämplighetskraven skall ställas. Utredningen
har ingående behandlat frågan om lämpliga lösningar. Förslagen har tillstyrkts
eller lämnats utan erinran av remissinstansema och jag vill för egen del
ansluta mig tUl vad utredningen har föreslagit. I det följande redovisar jag de
närmare riktlinjerna för lämplighetsprövningen i fråga om juridiska personer.
Eftersom
det i fråga om aktiebolag ostridigt förhåller sig så att bolagets
ledningsorgan verkställande direktören och styrelsen är sistar handsansvarigl,
bl. a. då det gäller att driva företaget så att man inte kommer 1 konflikt med
olika bestämmelser exempelvis 1 YTF, är det naturligt att
lämplighetsprövningen inriktas på bolagets ledningsorgan. I första hand kommer
då i fråga verkställande direktören, där sådan finns, och i annat fall
styrelseledamot med motsvarande ansvar.
I de fall bolag med
verkställande direktör söker trafiktUlstånd bör som huvudregel gälla att
lämplighetsprövningen skall avse denne. Prövningen bör motsvara den som sker i
fråga om den som söker tillstånd i eget namn och alltså i första hand gå ut på
att utröna huruvida han med hänsyn till vandel och personliga förhållanden i
övrigt kan anses lämplig att ha ansvaret för att rörelsen bedrivs på ett
riktigt sätt. Prövning av verkställande direktörens ekonomiska förhållanden bör
vid sidan av den som avser själva bolaget i allmänhet inte vara nödvändig.
Om särskilda skäl föranleder det bör emeUertid tUlståndsmyndigheten pröva även vederbörandes
ekonomiska förhåUanden. Sådana särskUda skäl kan vara att tUlståndsmyndigheten
har vetskap om alt verkställande direktören i bolaget tidigare har drivit
rörelse som har gått ikonkurs eller att han häftar i skuld för skatter eUer
allmänna avgifter. A andra sidan bör den på vilken lämplighetsprövningen
inriktas ha möjlighet att lämna den information om sin person och sina
ekonomiska förhåUanden som han finner lämplig, vUket kan vara i hans intresse
om bolagets ställning är mindre stark.
Från huvudregeln måste man
emeUertid göra undantag. Syftet med prövningen bör vara att man får grund för
antagandet att den person som har ansvaret för trafikens bedrivande och som har
den verkliga kontrollen över verksamheten är lämpUg att ta detta ansvar. I
stora
Prop.
1977/78:137 80
företag
kan verkstäUande direktören ha begränsade föratsättningar att utöva kontroll
över hur transportverksamheten bedrivs. Det bör i sådana fall vara möjligt för
bolaget att i ansökan ange den person i företaget som har utsetts att ha
ansvaret för transportverksamheten. Lämplighetsprövningen skaU då avse denne.
En ordnmg som mnebär att man frångår huvudregeln måste emellertid tiUämpas
restriktivt och bör komma i fråga endast när det framgår klart att verkstäUande
direktörens kontakt med och möjligheter att kontrollera transportverksamheten
är ringa. Som exempel kan nämnas den typ av företag som bedriver yrkesmässig
trafik endast som en mindre del av den egentiiga verksamheten.
När
det gäller bolag utan verkställande direktör ett arrangemang som är tUlåtet i
bolag vars aktiekapital eller maximikapltal inte uppgår tUl en miljon kronor
är det inte möjligt att rent generellt ange vad som bör gälla. Denna typ av
bolag torde vara vanlig inom åkeribranschen. Ofta består styrelsen av endast
en person eUer kan en av styrelseledamöterna ha hela ansvaret för bolagels
verksamhet. Vad som har föreslagits om prövning av verkställande direktören i
lämplighetshänseende bör då gäUa denne styrelseledamot. I andra fall kan
ansvaret för bolagets verksamhet vara uppdelat på flera personer.
Lämplighetsprövningen bör då i första hand inriktas på den som har alt svara
för transportförsäljningen och ulnytljandet av fordonen i rörelsen. För att
uppnå syftet med prövningen måste man därför kräva atl bolaget som söker
tillstånd redovisar de funktioner som envar av dess företrädare har i rörelsen.
Vidare bör krävas att bolaget i ansökan anger någon som ansvarig föreståndare.
Denne bör då ha de funktioner i bolaget som nyss har nämnts.
Jag vill i sammanhanget la
upp frågan om återkallelse av bolagstill-siånd. Enligt 19 § YTF kan tillstånd återkaUas
under vissa förutsättningar. En fysisk person kan genom en rad omständigheter
komma i en sådan situation att han vid en ny ansökan om trafiktillstånd inte
skulle godtas vid en lämplighetsprövning. De omständigheter som visar att han
är olämplig behöver emellertid inte direkt vara hänförliga till sådana som kan föranleda
återkallelse enligt 19 §. Motsvarande bör gälla i fråga om den person
verkställande direktör eller styrelseledamot på vilken lämplighetsprövningen
inriktas vid ansökan om tiUstånd. Det är också naturligt att ett personskifte
utlöser en ny lämplighetsprövning. Denna situation kan närmast liknas vid den
prövning som med avseende på den personliga lämpligheten sker vid
överlåtelse av tillstånd mellan fysiska personer.
I likhet med utredningen
anser jag inte att systemet för omprövningen behöver utformas så att den
juridiska personens tillstånd förnyas. Ett underkännande av den nye
verkställande direktören eller styrelseledamoten bör i stället anges som en återkallelsegrund.
En förutsättning för att
en ny prövning skaU kunna ske är givetvis att personskiftet kommer till
tillståndsmyndighetens kännedom. Uppgifts-
Prop. 1977/78:137 81
skyldighet
1 detta hänseende bör därför åläggas tillståndshavaren. Denna skyldighet bör
även omfatta förändringar med avseende på den person som utan alt vara
verkställande direktör eller styrelseledamot har godkänts som ansvarig för
trafiken.
Också
i fråga om kraven på erfarenhet och yrkeskunnande bör prövningen 1 fråga om
aktiebolag inriktas på verkställande direktör, styrelseledamot och i vissa
fall även på sådan person i företaget som har ansvaret för
transportverksamheten. En sådan lösning ger i flertalet fall det resultat man viU
uppnå, nämligen att den eller de personer som i företaget är ansvariga för
trafiken besitter erforderiigt yrkeskunnande. Rimligen är det så att det är
först i fråga om mycket stora företag som ett krav på viss körkorlsbehörlghet
blir mindre meningsfullt. I de större företagen är ansvaret för de olika funktionema
uppdelat på ett antal personer med skUda ansvarsområden. Jag anser att man bör
kunna utgå från alt dessa personer redan på grund av den prövning som
företagel måste göra har det yrkeskunnande och den erfarenhet som behövs för atl
de skall kunna fullgöra sina uppgifter på ett tillfredsställande sätl. Såsom
jag har anfört i det föregående bör därför ges möjlighet att medge undantag
från huvudregeln i sådana fall där det med hänsyn tUl företagets storlek och
organisation och vad som i övrigt är känt om förelaget får anses klarlagt att
tillräckligt yrkeskunnande finns representerat inom detta.
Vad
gäller prövningen av en ekonomisk förening bör i Ukhet med vad som har
föreslagits beträffande aktiebolag utan verkställande direktör denna
inriktas på den av styrelseledamöterna som har ansvaret för trafikutövningen.
Även i fråga om ekonomisk förening bör man kräva redovisning av de funktioner
envar av föreningens företrädare har liksom uppgift om vem som skaU vara
ansvarig.
Vad slutiigen
beträffar den personliga lämpUghetsprövningen i fråga om handelsbolag och
kommanditbolag kan man konstatera att var och en av bolagsmännen i ett
handelsbolag är berättigad att vidta förvaltningsåtgärd samt, om inte annat
har avtalals, företräda bolaget. Med hänsyn härtill är det motiverat att
kriterierna för lämplighetsprövningen genomgående tillämpas på samtliga
bolagsmän. Vidare måste man kräva att bolaget lämnar uppgifter för det fall alt
ny bolagsman tillkommer. Sådan uppgift skall då utlösa lämplighetsprövning av
den nye bolagsmannen.
I
fråga om kommanditbolag anser jag att det saknas anledning att göra någon
åtskillnad i prövnmgshänseende mellan det renodlade handelsbolagsfallet och
fallet med kommanditbolag. Mitt förslag innebär därför att även kommanditdelägare
skall bU föremål för lämplighetsprövning liksom att uppgiftsskyldighet bör gäUa
vid förändringar i bolagets sammansättning.
6 Riksdagen 1977/78.1 saml Nr 137
Prop.
1977/78:137 82
4.1.5
Laglydnaden och Övervakningen
Vad
gäller efterlevnaden av belastningsbestämmelserna kan konstateras att lagen
(1972: 435) om överlastavgift (ändrad senast 1975: 1413) har haft en god effekt
när det gäUt att nedbringa antalet överskridanden av belastningsbestämmelserna.
Under senare år vidtagna ändringar av brattoviktsbestämmelserna har också
främjat efterlevnaden.
Traktorer
och traktortåg omfattas inte av systemet med överlastavgift. Denna fråga
behandlades i samband med atl överlaslavgiften infördes. Med hänvisning tUl
att traktorekipage skUjer sig från andra motorfordon i bl. a, skatte- och registrcringshänseende
anfördes i prop. 1972: 81 att ett system med överlastavgifter bl. a. skulle
leda till vissa tillämpningssvårigheter i fråga om traktorekipagen. Denna
fordonskategori ansågs tills vidare böra lämnas utanför avgiftssystemet.
Riksdagen (TU 13, rskr 232) godtog uttalandena i propositionen.
Utrednmgen
har behandlat frågan och konstaterat alt det hittills inte har märkts några
negativa effekter av beslutet. Någon överströmning av transporter från lastbil
till traktortåg har såvitt är känt inte skett. Utredningen har inte funnit anlednmg
förorda alt även traktorekipagen skall omfattas av lagen om överlastavgift.
Svenska
åkeriförbundet har tagit upp frågan i sitt remissyttrande. Enligt min mening
kan det inte uteslutas att traktorekipagens särbehand-Img kan innebära vissa
konkurrensfördelar i förhållande till övrig yrkesmässig godsirafik. Jag anser
emellertid att tillräckligt underlag f. n. inte finns för ett definitivt
ställningstagande i frågan. Jag vill här hänvisa till att trafikpolitiska
utredningen under innevarande år kommer atl presentera sitt slutbetänkande som
behandlar vägkostnadsansvaret. Vidare pågår inom vägtrafikskatteutredningen (B
1977: 05) en översyn av vägtrafikskattelagstiftningen. Innan man tar slutlig stäUning
till om traktorekipagen bör omfattas av lagen om överlaslavgifl, bör man
enligt min mening avvakta resultaten av de utredningar som nyss har nämnts. SjälvfaUet
bör den fortsatta utveckUngen följas uppmärksamt.
Frågan
om bestämning av vikten av lastbUars och släpvagnars last liksom frågan om lastindikatorer
på tyngre fordon aktualiserades i prop. 1972: 81 i samband med förslagen om övcrlastavgift.
Under hösten 1972 uppdrogs
åt statens vägverk alt utreda frågan om utveckling och förbättring av olika
metoder för bestämning av vikten av lastbilars och släpvagnars last. Uppdraget
redovisades i en slutrapport under hösten 1974.
Vägverket föranstaltade i
samband med sitt uppdrag om en specialundersökning i syfte att utröna
förekomsten av olika typer av lastindikatorer. Som en försöksverksamhet lät
verket montera lastindikatorer av typ Loadax på 550 av verkets boggibilar.
Indikatorerna användes därefter under ohka klimatiska förhållanden. Verkets
beslut att montera lastindi-
Prop. 1977/78:137 83
katorer
på sina fordon baserades bl. a. på beräkningar av de kostnader underlaster
som en garanti för att undvika överlast skulle medföra för verket.
Beräkningarna är baserade på uppgifter rörande den årliga mängden
masstransporter som utförts med de bilar som deltog i försöket. Resultatet av
beräkningarna visar att redan en minskning av den tillåtna lasten med 500 kg
ger en ökad transportkostnad av 4 500 kr. per bil och år. Med ledning av dessa
beräkningar framgår, enligt verket, att investeringarna i laslindlkatorer kan
avskrivas redan under första året vid en så pass låg utayttjningsökning som
angivna 500 kg. Verkets erfarenheter av försöket var alltså positiva.
Utredningen har bedömt det
som angeläget att överväga förutsättningarna för lagstiftning om användning av
lastindikator. En lagstiftning förutsätter att tillräckligt antal lastindikatorer
finns tiUgängliga och kan monteras inom föreskriven tid liksom att den ökade
efterfrågan inte medför omotiverade prisökningar. Det förhållandel att kanske
endast ett fabrikat kommer att finnas på marknaden under ett inledningsskede
möjligen under ett par år - erbjuder enligt utredningen vissa problem
som måste lösas innan en lagstiftning är möjlig.
Utredningen förordar att
en kontakt tas från statsmakternas sida med tUlverkare/generalagent för att
undersöka om vederbörande kan garantera mätnoggrannhet, tillförlitlighet,
service och prisutveckling liksom att tillräckligt antal lastindikatorer finns
tillgängliga för den händelse skyldighet att använda sådan utrustning blir
obligatorisk. Enligt utredningen bör möjligheterna prövas atl nå fram tlU ett
bindande avtal rörande angivna förhållanden. Genom ett sådant avtal skulle tUlverkaren
få underlag för del ytterligare utvecklingsarbete som kan behövas och för
utbyggnad av servicenät. För statsmaktema skulle avtalet erbjuda en grund för
lagstiftning.
Det övervägande antalet
remissinstanser bl. a. TSV, Statsanställdas förbund och Svenska
transportarbetareförbundet tillstyrker utredningens förslag i lastindikatorfrågan.
Man framhåller bl. a. de transportekonomiska fördelar laslindlkatom har,
liksom att den har en gynnsam inverkan på trafiksäkerheten. På vissa håll intar
man emellertid en tveksam hållning och hänvisar bl. a. tiU att de tekniska
lösningar som finns i marknaden inte är tillräckligt utprovade. Liknande skäl åberopas
av det fåtal remissinstanser som avstyrker utredningens förslag.
För
egen del vill jag anföra följande.
Det är ur flera synpunkter
väsentligt att belastningsbestämmelserna efterlevs. Ett överlastat fordon utgör
en stor Irafiksäkerhetsrisk. Vid överskridande av fordonets totalvikt försämras
bromsegenskapema avsevärt. Överbelastningen innebär risk för brott på
fordonets bärande delar. Ett överlastat eller fellastat fordons köregenskaper
försämras och snedbelastningarna innebär alt vissa axlar, hjul och däck utsätts
för större påfrestningar än vad de är dimensionerade för.
Prop.
1977/78:137 84
överskridande
av högsta tillåtna axel- och boggitryck medför vidare en onormal förslitning av
vägarna och påtagliga risker för brobeståndet. Skatten för de tyngre fordonen
är beräknad med hänsyn tlU tUlåtna axel-och boggitryck. Härigenom har
kostnaderna för denna nedslitning kommit att övervältras på övriga bUister,
Genom
övervältringen har föratsältningarna för utvecklingen av vissa delar av
lastbilstrafiken snedvridUs. De vmster som kan göras genom överlaster pressar prisema.
Härigenom utsätts de åkare som följer gällande föreskrifter för en illojal
konkurrens. Vidare rabbar överlasterna konkurrensförutsättningarna för andra
trafikmedel.
Det
är allmänt känt att del föreligger svårighet alt utan särskilda hjälpmedel mäta
vikten av vissa laster. Det gäller kanske framför allt sand, grus och
skogsprodukter, där samma lastvolym kan ha olika vikt beroende på
fuktighetsgraden hos lasten. Svårigheten att på ett lätt och tillförlitligt
sätt mäta lastvikten medför att transportören ofta tvingas att köra med
underlast för att försäkra sig om att han håller sig inom belastningsbestämmelsernas
ram. Underlaster innebär såväl samhällsekonomiskt som transportekonomiskt
klara nackdelar. När det gäller transportekonomin anser jag att den
utvärdering som vägverket har gjort av försöksverksamheten med laslindlkatorer
talar sitt tydliga språk.
1
strävandena att komma till rätta med de problem som är förknippade med såväl
överlaster som underlaster bör.lastindikatorer vara till god hjälp.
När
det gäller utredningens överväganden rörande frågan om lagstiftning om
lastindikatorer liksom vissa remissinstansers tveksamma hållning bör man hålla
i minnet att utredningens överväganden baserar sig på förhållanden som ligger omkrmg
tre år tillbaka i tiden.
Den
tekniska utvecklingen inom lastlndikatorområdet har fortsatt. Flera svenska
företag har intresserat sig för sådan apparatur. Några av dessa har i
samarbete med bilindustrin tagit fram och marknadsfört laslindlkatorer, som
efter långtgående utprovningar har visat sig väl motsvara de krav som bör stäUas
på en tillförlitlig mätutrustning. Indikatorerna som bygger på avancerad
elektronik har också visat sig tåla de påfrestningar som t. ex. en bU för
anläggningstransporter utsätts för. Utvecklingen har alltså gått så långt att
de argument som har anförts emot lagstiftning inte längre kan anses ha någon
avgörande tyngd.
Mot
bakgrund av vad jag nu har anfört förordar jag att lagstiftning införs om
användning av laslindlkatorer på tyngre fordon.
Vad gäller de
fordonskategorier för vilka ett obligatorium bör gäUa förordar jag att det
främst bör omfatta lastbUar som har tre eller flera hjulaxlar och släpfordon
med två eUer flera hjulaxlar och söm är inrättade för att dras av lastbU.
Härigenom kommer sådana tyngre fordon som används för anläggnings- och vu-kestransporter
att faUa under obligatoriet. Som jag tidigare har anfört är det just i fråga om
sådana
Prop.
1977/78:137 85
transporter
som de största svårigheterna att mäta lastvikten föreligger. Det kan inte
uteslutas att även andra typer av fordon än de jag nyss har nämnt bör omfattas
av obUgatoriet. Jag tänker då t.ex. på en-axliga släpvagnar som används för gmstransporter.
Den närmare avgränsningen av vUka tyngre fordon som bör omfattas av
lagstiftningen får övervägas i samband med att föreskrifterna utfärdas.
Jag
har övervägt frågan om lagstiftningen skall omfatta såväl nya som äldre fordon.
Därvid har jag kommit fram till att montering av lastindikatorer på det äldre
fordonsbeståndet skulle komma alt medföra praktiska och ekonomiska problem. Jag
förordar därför att lagstiftningen skall omfatta endast nytillverkade fordon.
För
att ge bl. a. bil- och släpvagnstillverkare skäligt rådrum för att förbereda
reformen krävs en viss övergångstid. Enligt de bedömningar som nu kan göras bör
denna sättas tiU ca två år. Riktpunkten bör sålunda vara, att lastmdikatorer
skall finnas på fordon av 1981 eller senare års modeU.
Det
är självfaUet viktigt att den lastindikatorutrustnmg som erbjuds på marknaden
är tillförlitlig bl. a. vad beträffar mätnoggrannhet och tålighet.
Föreskrifter bör därför meddelas om att lastindikator skall vara typgodkänd. TSV
bör bemyndigas att föreskriva alt utrustningen skall vara av typ som har
godkänts av verket eller annan myndighet.
Eftersom
numera flera olika fabrikat finns tUlgängliga och utrustningskravet avses
gälla endast nya fordon, finns inte längre behov av särskilda åigärder från
statsmaktemas sida för att säkra tillgången till utrustning, service etc.
Vad
gäller övervakningen av den yrkesmässiga lastbilstrafiken kan man inledningsvis
konstatera att i länsstyrelsernas ansvar för den yrkesmässiga trafiken ligger
en skyldighet att följa hur tillståndshavarna sköter sin verksamhet med
avseende på efterlevnaden av gällande bestämmelser och att vidta åtgärder i de
fall där det är påkallat. Utredningen har påpekat att förhållandena när det
gäller tUlslåndsmyndigheternas övervakande funktion är bristfälliga. Enligt
utredningens mening torde en orsak härtill vara alt yrkestrafikregistren i sin
nuvarande utformning mte är till någon större hjälp när det gäller
övervakningen. Jag återkommer härtUI i det följande.
Ett
kraftfullt agerande från länsstyrelsernas sida är en väsenUig faktor när det
gäller tillsynen av yrkestrafiken. Viktigt är emellertid också att åtgärder
sätts in på ett tidigt stadium och helst innan misskötsamheten har gått så
långt att det kan finnas anledning att återkaUa tiUståndet. Angivandet i 19 § 1
mom. andra pimkten YTF av förutsättningarna för varning torde emellertid,
såsom utredningen anför, innebära att varning kan meddelas först då återkallelseanledning
föreligger. Detta får anses vara en brist. Fömtsättningama för varning
Prop. 1977/78:137 86
bör
därför i stället formuleras så atl varning skall meddelas då det i den
yrkesmässiga trafiken har förekomnut sådana missförhållanden att fråga om återkaUelse
kan tas upp tiU prövning om rättelse inte sker. Alt möjlighet införs alt "tidigarelägga"
varningen behöver inte innebära atl varning är utesluten i en situation där tillståndshavaren
har gjort sig skyldig till förfarande eller försummelse som kan föranleda återkallelse
av tillståndet. Föreligger sådant fall men bedömer tUlståndsmyndigheten att tillståndshavaren
skall låta sig rätta, kan denne knappast anses olämplig att fortsälla
verksamheten, åtminstone under viss tid efter vars förlopp tillståndsfrågan bör
kunna tas upp på nytt.
Vad
jag har anfört i det föregående aktualiserar frågan om vilken länsstyrelse som
skall utöva tillsynen över tUlståndshavares trafik. Förslagen om upphävande av
bestämmelserna om lokalområden och stationsort innebär att en viss
trafikutövares trafik inte längre konuner att vara lokall begränsad. EnUgt min
mening bör fråga om trafiktiUstånd för yrkesmässig lastbilstrafik prövas av
länsstyrelsen i det län där sökandens kyrkobokföringsort är belägen eller, i
fråga om juridisk person, där företagets ledning finns. Denna länsstyrelse bör
sedan även fortsättningsvis svara för tiUståndsmyndighetens uppgifter i fråga
om det meddelade trafiktUlståndet.
Utredningen har lämnat en
redovisning av hur polisens övervakning av den yrkesmässiga lastbilstrafiken
fungerar. Därvid har framhåUits de svårigheter soiii polisen har i dag när det
gäller att snabbt få fram uppgifter om tUlståndshavarna och de särskilda
villkor som kan vara förknippade med tillstånden. Utredningen har i avvaktan
på ett centralt yrkestrafikregister föreslagit att bestämmelser införs om skyldighet
att under färd medföra tillståndshandlingar. Förslaget har under
remissbehandlingen föranlett erinringar från Svenska åkeriförbundet, som hävdar
att del måste ankomma på de tillståndsgivande myndigheterna att se till att de
uppgifter som behövs finns lätt tillgängliga i ett modernt och aktuellt databaserat
register.
Jag delar den kritik som
har framförts mot utredningens förslag. Jag anser inte atl man som någon form
av provisorisk lösning skall ålägga tiUståndshavaren den av utredningen
föreslagna skyldigheten. Kontrollfrågorna bör i stället lösas genom ett system
med betecknings-märken och ett modemt yrkestrafikregister. Jag skall i det
följande behandla dessa båda frågor.
Utrednmgen anser det
viktigt att fordon i yrkesmässig trafik utmärks med särskilda beteckningsmärken.
Detta är motiverat inte endast med hänsyn till de övervakande myndigheterna
utan också med tanke på transportköparansvaret och den undersökningsplikt som
åligger transportköparen i fråga öm tUlståndsinnehav.
I
dag finns visserligen skyldighet att ha fordon i yrkesmässig lastbils-
Prop.
1977/78:137 87
trafik
utmärkta. Den ordning som nu gäller har emellertid visat sig vara högst
bristfällig. Beleckningsmärkena anskaffas av trafikutövarna själva utan offentiig
kontroU. Detta har medfört att oegentiigheter såsom tillgrepp av och handel
med beteckningsmärken har blivit vanliga. Vidare finns inga straffsanktioner
knutna lill de bestämmelser om beteckningsmärken som gäller f. n. Det
föreligger därför enligt min mening ett uppenbart behov av alt modemlsera
systemet med beteckningsmärken såvitt avser yrkesmässig lastbilstrafik.
Jag vill i sammanhanget
erinra om de bestämmelser om beteckningsmärken som gäller i fråga om
yrkesmässig trafik med buss enligt kungörelsen (1975: 883) om utmärkning av
buss i beställningstrafik. Beteckningsmärken tillhandahålls enligt kungörelsen
av TSV, sedan fordon har anmälts för användning i yrkesmässig trafik. TSV har
nyligen av regeringen fått 1 uppdrag att se över bussmärkessystemet. Jag avser
att senare föreslå regeringen att uppdra åt TSV att utarbeta ett system med utmärkning
även av fordon i yrkesmässig lastbUstrafik. TSV bör därvid kunna dra
erfarenheter av gällande ordning för utmärkning av bussar i bestälhilngstrafik,
liksom av resultatet av det uppdrag jag nyss har nämnt.
Som
jag har framhållit tidigare är en av orsakerna till de problem som f. n. finns
när det gäUer övervakningen av den yrkesmässiga trafiken de bristfälliga yrkestrafikregistren.
Dessa är i sin nuvarande utformning ofuUständiga, otidsenliga och
personalkrävande. På grund av bl. a. svårigheterna att få fram de uppgifter ur
registren som behövs för olika kontrollåtgärder är de inte till någon större
hjälp vid övervakningen.
Utredningen har pekat på
behovet och föreslagit att ett centralt yrkestrafikregister inrältas. Remissinstansema
delar samstämmigt utredningens uppfattning. Även för egen del anser jag att behovet
av ©tt sådant register är klart dokumenterat. Mina överväganden i det följande
gäller av naturliga skäl all yrkesmässig trafik och inte endast lastbUstrafiken.
Behovet av ett
lättillgängligt och fullständigt yrkestrafikregister föreligger inte endast
vad beträffar polisens och tiUståndsmyndighetemas övervaknings- och
kontrollfunktioner! Även transportköparna har - med tanke på transportköparansvaret
ett behov av att lätt kunna kontrollera att den man anlitar för
transportuppdrag har det tillstånd som krävs. Vidare föreligger enligt min
mening behov av ett tillförlitligt register för beredskapsplanering och för
statistiska ändamål.
Mot denna bakgrund
framstår det som angeläget att man vidtar en genomgripande reform av yrkestrafikregistren.
Med tanke bl. a. på att lättillgänglighet
är ett krav som man bör ställa på ett modernt yrkestrafikregister är det
naturligt att registret utformas som ett centralt register och att
databehandling tillämpas så långt det är möjligt. Redan nu har man i
bilregistret tagit in uppgifter om fordon
Prop. 1977/78:137 88
som
används 1 yrkesmässig trafik. Det ligger därför enligt mm menmg närmast till
hands att det centrala yrkestrafikregistret läggs upp med anknytning främst tUl
bilregistret.
Bilregistret
är, liksom körkortsregistret, uppbyggt så att det svarar mot de krav som bör
ställas på ett modernt yrkestrafikregister. Registret är åtkomligt med hjälp av
terminaler från alla länsstyrelser och från polisen. En omständighet som gör
att man bör knyta an yrkestrafikregistren till bilregistret är att uppgiftema
om tUlståndshavarna och fordonen redan finns i bilregistret och hålls aktuella
genom olika åtgärder. Det medför således inte något merarbete eller någon dubbelföring
av data att lagra yrkestrafikuppgifter i anslutning till bilregistret. Jag
finner därför atl en mängd fördelar är förenade med att utnyttja bilregistersystemet
för ett centralt yrkestrafikregister med regional registerföring.
De
flesta av de uppgifter som i dag och även framgent skall tas in i yrkestrafikregistren
lämpar sig enligt utredningen väl för lagring i ett centralt databaserat
register. I ett sådant register bör ulan vidare kunna tas in person- eller
företagsuppgifter samt uppgifter om typ av tiUstånd, tillståndsgivande
myndighet och fordon som används enligt tillståndet.
Vissa
av de uppgifter som behövs i ett yrkestrafikregister är emellertid på grund av
sin komplexa natur mindre lämpade för datamåskinell registrering. Som exempel
på sådana uppgifter som huvudsakligen rör busslinjetrafiken kan nämnas
uppgifter om hållplatser, linjesträckning, taxa, turlista och föreskrifter om
upptagningsförbud. De uppgifter det här är fråga om torde därför även
fortsättningsvis få behandlas manuellt.
Jag vill
1 sammanhanget stryka under vikten av atl registreringen av sådana förseelser
som kan påverka tillståndsinnehavet fungerar tillfredsställande. När det
gäller uppbyggnaden av belastningsdelen i ett reformerat yrkestrafikregister
hade det varit till fördel, om körkortsregistersystemet hade kunnat utnyttjas.
På registerbladen i detla system finns dokumentation rörande de flesta
relevanta förseelser. Eftersom anknytningen lill körkortsinnehavet emellertid
inte alltid förekommer då det är fråga om sådana förseelser som kan påverka ett
tiUståndsinnehav, torde man för yrkeslrafikregistrets del i stället få utnyttja
de domar, beslut etc. som översänds till länsstyrelsema rörande tUlståndshavare.
Dessa dokument kan användas för uppbyggnad av ett manuellt belastnings-register
på länsstyrelsernas yrkestraflkenheler vid sidan om den centrala
registreringen. I likhet med utredningen anser jag att en kort re-habiUteringstld
bör tillämpas, förslagsvis två år. Därigenom kommer omfattningen av arkiverade
uppgifter atl hållas nere och föråldrade uppgifter kommer inte att påverka
bedömningen av yrkestrafikärenden.
Frågan
om sekretessbeläggning av belastningsuppgifterna bör övervägas i samband med
det arbete på en ny sekretesslagstiftning som pågår inom
justitiedepartementet.
Prop. 1977/78:137 89
Jag
vill framhålla alt mina förslag i förhållande till dagsläget främst innefattar
en helt nödvändig modernisering av de arbelskrävande register som f. n. förs.
För det centrala registret innebär den föreslagna registreringen visserligen en
viss utökning av registeruppgifterna i förhållande till vad som gäller i
nuläget. När det gäller kostnaderna för alt förändra registersystemet kommer
dessa emeUertid inte att uppgå lill några mera betydande belopp. En viss
investeringskostnad kommer dock att uppstå för ytterligare datamåskinell
utrustning. Investeringskostnaden torde inte komma att överstiga 150 000 kr. Driftskostnadema
beräknas bli av ungefär samma storleksordning som f. n.
Det
bör ankomma på regeringen att bestämma hur överförandet av de nuvarande
registren tiU ett centralt yrkestrafikregister skall ske, liksom den tidpunkt
då det nya registret skaU träda i funktion. Det bör sedan efter uppdrag av
regeringen ankomma på TSV att överväga de närmare frågorna kring
registersystemets uppbyggnad. Verket bör också lämpligen få huvudansvaret för
den fortsatta centrala registerföringen.
När
det gäller den författningsmässiga regleringen av de förslag jag nu har lagt
fram får jag hänvisa till avsnitt 4.3 och specialmotiveringen 1 avsnitt 6.
4.1.6
Vissa andra yrkestrafikfrågor
Jag
vill i detta sammanhang ta upp några andra frågor rörande ändringar i YTF som
jag har funnit angelägna att genomföra i syfte atl revidera och modernisera
lagstiftningen.
Den
första frågan gäller trafiktillstånds giltighet efter inträffad konkurs.
Enligt gällande bestämmelser får rörelsen imder vissa förutsättningar
fortsättas för konkursboets räkning under en tid av högst ett år från första borgenärssammanträdet.
Bestämmelsen har visat sig leda till osäkerhet i fråga om tiUämpningen i fall
av s. k. förenklad konkurs, där borgenärssammanträde inte förekommer.
För
att undanröja de tillämpningsproblem som finns f. n. föreslår jag att
utgångspunkten för beräkningen av tiden för tillstånds giltighet skaU i alla
konkursfall vara den tidpunkt då konkursbeslutet meddelas.
I
31 § YTF finns en bestämmelse om skyldighet för utövare av yrkesmässig trafik
att i enlighet med bestämmelser som meddelas av transportnämnden resp.
statistiska centralbyrån föra transporthandlingar och drlftstalislik.
Centralbyrån har efter beslut år 1972 upphört att infordra driftslatislik. Inte
heller föreligger något krav från transportnämndens sida atl trafikutövare
skall föra. transporthandlingar. Jag föreslår mot bakgrund härav att
bestämmelsen mönstras ut ur YTF.
I
36 § YTF finns bestämmelser om skyldighet för domstol att underrätta liUståndsgivande
myndighet när straff har ådömts innehavare av tiUstånd enligt YTF för förseelse
mot förordningen. Motsvarande gäller
Prop.
1977/78:137 90
om
straff har ådömts för förseelse mot de särskilda bestämmelser som gäller om bl.
a. förares arbetstid och vUotid och förseelsen har skett i yrkesmässig trafik.
Bestämmelsen har nära anknytning till registreringen av tiUståndsinnehavet.
Som
jag tidigare har anfört (avsnitt 4.1.5) bör det ankomma på regeringen att
närmare bestämma hur och när överförandet av de nuvarande registren till ett
centralt yrkestrafikregister skall ske. För registerföringen måste särskilda
föreskrifter meddelas. Jag anser det vara naturligt alt man i samband med en
sådan reglering också anger hur underrättelseskyldigheten skall fuUgöras. Jag
föreslår därför all 36 § mönstras ut ur YTF och ersätts med en motsvarande
bestämmelse i den regeringsförfattning som kommer att närmare reglera registerföringen.
I
37 § YTF finns bestämmelser om bl. a. delegering av ägaransvar i fråga om vissa
överträdelser. Eftersom några bestämmelser inte längre finns i YTF som tar
sikte på fordonsägare föreslår jag att 37 § upphävs. Även några andra mindre
jämkningar i huvudsak av formell karaktär bör göras i fråga om
ansvarsbestämmelserna.
Enligt
43 § YTF får tjänsteman, som har att avge utiåtande angående bl. a. fråga om tiUstånd
till yrkesmässig trafik, t. ex. inte utöva sådan trafik eller vara
styrelseledamot i aktiebolag som driver sådan verksamhet. Bestämmelsen torde
numera sakna betydelse med hänsyn tUl dels de jävsregler som finns i 4 §
förvaltningslagen (1971: 290, ändrad senast 1977: 679), dels de regler om
bisysslor som finns i lagen (1976: 600) om offentlig anställning och i anstäUningsförordningen
(1965: 601). Jag föreslår därför all bestämmelsen slopas.
Jag
skall slutligen behandla en fråga som Svenska åkeriförbundet och Svenska
transportarbetareförbundet har berört i sina remissyttranden. Förbunden
hemställer atl all yrkesmässig lastbilstrafik Ukabehandlas i vad avser tiUståndskrav
och registrering och att bestämmelserna i 2 § YTF om undantag från förordningen
för vissa lastbilstransporter slopas.
De
undantag som åsyftas gäller såvitt avser lastbilstrafiken främst transporter
av skogs- och lantbruksprodukter. Undantagsbestämmelsen gäller emellertid
också en del persontransporter, t. ex. ambulans-transporter, och s. k.
samåkning lUl och från arbetsplats.
Frågan
om undantag från YTF för vissa transporter har inte behandlats av utredningen.
Inte heller finns f. n. något annat material som belyser konsekvenserna av att
slopa undantagsbestämmelserna för vissa lastbilstransporter. Jag anser därför atl
tillräckligt underlag saknas för att nu ta ställning till frågan. Min avsikt är
emellertid att i samband med det fortsatta arbetet med yrkestrafiklagstiftningens
revidering överväga saken.
Prop.
1977/78:137 91
4.2
Uthyrning av motorfordon
I
del följande behandlar jag frågor om långtidsuthyrning (s. k. leasing) av
motorfordon. Härunder brukar hänföras uthyrning för minst ett år. Sådan
uthyrning har utvecklats starkt under senare år som ett alternativ till
försäljning av fordonen och har bUvit så vanlig atl den volymmässigt helt har
kommit att dominera uthyrningsmarknaden. TUlgänglig statistik visar sålunda
att mer än 80 % av uthymingsbilarna är långtidsuthyrda.
De
frågor som jag avser alt ta upp rör främst tUlståndsgivningen i fråga om
uthyrningsrörelse och det trafikrätlsliga ansvarets fördelning mellan uthyrare
och hyresman. I sammanhanget kommer jag till viss del även all beröra frågor
som rör korttidsuthyrning.
De
grundläggande bestämmelserna om tillstånd till uthyrning av mo' torfordon finns
i 32 § YTF. Sanuna regler gäller för långtidsuthyrning och korttidsuthyrning.
Yrkesmässig
uthyrning av bil utan att förare ställs till förfogande (uthyrningsrörelse)
får ske endast efter tillstånd av länsstyrelsen i det län där rörelsen skall
drivas. Tillstånd krävs också för uthyrning av traktortåg, dvs. traktor med tillkopplat
släpfordon. Tillstånd krävs inte för yrkesmässig uthyrning av släpfordon.
TUlstånd
till uthyrnuigsrörelse får meddelas endast om rörelsen finnes behövlig och i
övrigt lämplig och om sökanden anses skickad att handha den. Behovsprövning
sker inte när ansökan avser tillstånd tUl uthyming av personbil eller av lastbU
vars totalvikt inte överstiger 3,5 ton.
I
vissa fall skall länsstyrelsen höra vederbörande polismyndighet och bereda
trafikföretag och andra som ärendet kan angå tUlfälle att yttra sig.
BU
får inte las i bruk i uthyrningsrörelse förrän tiUståndshavaren har gjort viss
skriftlig anmälan härom till länsstyrelsen. Vidare får bil i uthyrningsrörelse
inle tillhandahållas annan person som förare än den som styrker att han har gäUande
körkort för bil och då det gäller lastbil vars toialvikt överstiger 3,5 ton
eller buss visar sig ha fyllt 21 år. Inte heller får förhyrd lastbil över 3,5
ton eller buss föras av någon som inte har fyllt 21 år. Vidare finns en regel
som anger att förhyrd bil inte får "yrkesmässigt mot ersättning föras av
någon för detta ändamål anlitad person" utanför stad eller tättbebyggt
samhälle. Utövare av uthyrningsrörelse är slutiigen skyldig att i enUghet med bestämmelser
som tillståndsmyndigheten meddelar föra anteckningar över uthyrningar som äger
rum och om rörelsen i övrigt.
Väglrafiklagstiftningen,
dvs. vägtrafikkungörelsen (1972:603, ändrad senast 1978: 25) (VTK),
fordonskungörelsen (1972: 595, omtryckt 1976: 778) (FK) och
bilregisterkungörelsen (1972: 599, omtryckt 1976: 779, ändrad 1978: 124) (BRK) m.
fl. innehåUer inga särbestämmelser beträf-
Prop.
1977/78:137 92
fande
uthyrningsfordon utöver dem som gäller kontroUen av fordonen.
Enligt
FK skall kontrollbesiktning av bU dvs. personbil, buss eUer lastbil som
används i uthyrningsrörelse ske inom vissa inställelseter-miner i princip en
gång i halvåret.
Vägtrafiklagstiftningen
innehåller en rad regler som föreskriver ett primärt ansvar för fordonets
ägare. Reglerna rör huvudsakligen fordonets beskaffenhet och utrustning,
kontrollen av fordonet samt i vissa faU fordonets användning. Innehar någon ett
fordon på grund av avbetal' ningsköp gäller bestämmelserna innehavaren i
stället för ägaren. Detta är en i hela vägtrafiklagstlftiungen genomgående
princip. Författningarna InnehåUer också regler som i olika avseenden
föreskriver ett ansvar för brukare i stället för ägare. Med brukare avses
därvid den som brukar ett fordon utan lov eller den som innehar fordonet med
nyttjanderätt och har befogenhet att bestämma om förare av fordonet eller
anlitar annan förare än ägaren har utsett.
I
sammanhanget bör nämnas lagen (1976:206) om felparkeringsavgift (ändrad
1976:1124). Sådan avgift kan utgå i fall av vissa överträdelser mot
bestämmelserna i VTK om stannande och parkering. Avgift påförs den som vid
tiden för överträdelsen var antecknad som fordonsägare i bUregistret. Avgiften
tillfaller enligt huvudregeln kommunen.
Enligt
lagen (1967:420) om flyttning av fordon i vissa fall (ändrad senast 1977:699)
får fordon under vissa förutsättningar flyttas från sin uppställningsplats. I
lagen finns bestämmelser om att fordonets ägare skall underrättas om flytlningsbeslut.
Vad som sägs i lagen om ägare gäller i fråga om fordon som innehas på grund av avbetalningsköp
innehavaren. I vissa fall t. ex. om ägaren får anses ha uppgivit sin rätt till
fordonet kan fordonet tiUfalla stat eller kommun.
Enligt
trafikskadelagen (1975: 1410, omtryckt 1977: 949, ändrad senast 1978: 120)
åvilar trafikförsäkringsplikten fordonets ägare. Innehar någon motorfordon på
grund av avbetalningsköp eller i övrigt under äganderättsförbehåll skall
försäkringsplikten dock fullgöras av innehavaren även då äganderätten inte har
gått över på honom.
Försäkringsplikten
är sanktionerad genom straff och vilesbestämmel-ser. Fr. o. m. den 1 november
1978 avkriminaliseras underlåtenhet att hålla trafikförsäkring för registrerade
motorfordon. I stället kan den för-säkringspliktige åläggas alt utge s. k.
trafikförsäkringsavgift för den tid han har underlåtit att fuUgöra sin
försäkringsplikt. Avgiften tillfaller trafikförsäkringsföreningen. Den försäkringspliktige
kan också föreläggas vid vite att fullgöra sin försäkringsplikt. KontroU av
alt försäkringsplikten fullgörs utövas bl. a. med hjälp av uppgifter i
bilregistret.
Av
intresse i sammanhanget är också de bestämmelser som gäller vägtrafikbeskattningen
och som i första hand finns i vägtrafikskattelagen (1973: 601, ändrad senast
1977: 60, ändring föreslagen i prop. 1977/78: 94) (VSL) och vägtrafikskattekungörelsen
(1973:776, ändrad senast 1977: 948) (VSK).
Prop. 1977/78:137 93
Vägtrafikskatt
utgår i form av fordonsskatt och kUometerskatt. Fordonsskatt utgår bl. a. för
motorfordon och släpvagn, om fordonet är eller bör vara registrerat och ej är avstäUt
(skattepliktigt fordon).
Utöver
fordonsskatt utgår kUometerskatt för skattepliktig bU som är inrättad för att
drivas med annat drivmedel än bensin eller gasol och för vissa tyngre
släpfordon (kilometerskattepliktigt fordon). Skattskyldig är den som är eller
bör vara antecknad som ägare i bUregistret, dvs. den som äger fordonet eller
innehar del på grand av avbetalningsköp. I princip får fordonet inte brukas om
föreskriven vägtrafikskatt inte har erlagts för de två senaste skatteåren.
Detta gäller även om fordonet har övergått till annan ägare än den som har
underlåtit att betala skatten. Det straffrättsliga ansvaret för brukande i
strid härmed åvUar ägaren om denne inle visar att han har gjort vad på honom
ankommit för att hindra brukandel. Brukades fordonet utan lov eUer av någon som
innehar fordonet med nyttjanderätt och har befogenhet alt bestämma om förare
av fordonet eller anlitar annan förare än ägaren har utsett, åvUar ansvaret i
stället brukaren.
Uppbörd
sker på så sätt att skattekvitto på fordonsskatt resp. kilometerskatt tiUställs
fordonsägaren mot postförskott. Uppbörden av kUometerskatt grundas på avslämpling
av kilometerräknaren. Fordonsägaren skall, innan han första gången tar
fordonet i bruk, stämpla av räknaren och skicka avstämplingskortet till
bilregistret, AvstämpUng och uppbörd av kUometerskatt sker härefter i princip
fyra gånger om året. Ägaren är skyldig att kontrollera atl kilometerräknarapparaturen
är i föreskrivet skick,
Äv
intresse är också bestämmelserna om kredilrestriktioner vid bilköp. Dessa
finns Intagna i förordningen (1959: 575) med föreskrifter om vissa
betalningsvillkor vid yrkesmässig försäljning av bilar (omtryckt 1976: 63).
År
1972 tillkallades en sakkunnig för att utreda vissa frågor om långtidsuthyrning
av motorfordon och släpvagnar (leasingutredningen K 1972: 06).
De
frågor som utredningen enligt direktiven hade att behandla gällde leasingverksamheten,
främst tillståndsgivningen, fördelningen av det trafikrättsliga ansvaret mellan
uthyrare och hyresman samt frågan hur leasing bör behandlas i ett eventueUt
utbyggt system med kreditrestriktioner vid avbetalningsköp av tyngre fordon.
Utredningen har redovisat sina överväganden och förslag i belänkandet (Ds K
1975:11) BU-Leasing.
Vad
gäller frågan om ansvarsfördelningen uthyrare/ hyresman konstaterar utredningen
att nuvarande bestämmelser inte passar leasing. Bestämmelserna har tillkommit
med tanke på korttidsuthyrning och leasingsituationen liknar snarare den som
föreligger vid ett avbetalningsköp. I båda fallen har innehavaren en sådan rätt
till fordo-
Prop.
1977/78:137 94
net
att ägaren (uthyraren/säljaren) i praktiken varken rättsligt eller faktiskt
kan råda över fordonet och än mindre kontrollera hur det används. Utredningen
har därför undersökt om leasing bör fuUt ut jämstäUas med avbetalningsköp när
det gäller det ansvar som normalt följer med ett fordonsinnehav, särskilt som
det i princip endast är fråga om två alternativa finansieringsmetoder.
Utredningen
föreslår mot bakgrund härav att den som långtidsförhyr ett fordon på samma
sätt som en avbetalningsköpare betraktas som ägare i trafiklagstiftningens
och vägtrafikskattelagstiftningens mening. Såsom har redovisats tidigare gäller
redan nu under vissa förutsättningar ett brukaransvar vid sidan av ägaransvaret.
Rättsläget är emellertid oklart i delta avseende och en reglering i linje med
vad utredningen föreslår skulle undanröja olika tolkningssvårigheter.
När
det gäller långtidsuthyrningens avgränsning mot korttidsuthyrning föreslår
utredningen att lagstiftningen får en sådan utformning att den som innehar ett
fordon med nyttjanderätt för bestämd tid om minst ett år i resp. författnings
mening skall anses som ägare.
Nyttjanderättsupplåtelsen
blir enligt utredningens förslag i de berörda avseendena alt likställa med en
äganderättsövergång. Detla påverkar uppgifterna i bilregistret och innebär att
vid leasmg hyresmannen skall antecknas som ägare till fordonet i bUregistret
och svara för de olika skyldigheter som följer med fordonsinnehavet. Hyresmannen
blir således skattskyldig och skyldig att hålla fordonet trafikförsäkrat.
Vidare överflyttas ägaransvaret i olika avseenden från uthyraren till
hyresmannen. Praktiskt innebär ändringen bl. a. alt kontrollmärken, handlingar
och meddelanden som rör fordonet kan skickas direkt tUl den närmast berörde,
dvs. hyresmannen.
När
det gäller kostnaderna till följd av de ändringar av registersystemet som
behövs kommer dessa alt bli helt obetydliga.
Utredningen
hade också i uppdrag att undersöka frågan om långtidsuthyrningens inlemmande i
ett eventuellt utbyggt system med kreditrestriktioner. I detta avseende anför
utredningen bl. a. att långtidsuthyrning av tyngre fordon har en myckel blygsam
omfattning. Enligt utredningen kan en eventuell lagstiftning om
kreditrestriktioner avseende även tyngre lastbilar och släpvagnar inte väntas
medföra några konstlade överströnmingseffekter från köp tlU leasing.
Beträffande
tillståndsgivningen anför utredningen att långtidsuthyrning av bUar inte kan
anses ha någon Inverkan på den yrkesmässiga trafiken. Skäl att behovspröva uthymingsrörelse
föreligger därför bara i fråga om korttidsuthyming. Inte heller lämplighetsprövningen
av uthyrare kan enligt utredningen sägas ha någon betydelse vid leasing, ännu
mindre om det traflkrältsliga ansvaret flyttas över på hyresmannen.
Utredningen konstaterar därmed att det inte finns någon aur
Prop.
1911 fl8:137 95
ledning
att kräva tillstånd för rätt atl hyra ut fordon på långlidskonlrakt och
föreslår att tillståndskravet 1 YTF inskränks till alt gälla enbart uthyrning
för kortare tid än ett år.
Inte
heller anser utredningen att de särbestämmelser i övrigt som gäller
uthyrningsrörelse bör bibehållas 1 fråga om långtidsuthyrning. De särskilda
kraven på förare av vissa Inhyrda fordon föreslås därför slopade. Med
hänvisning till att bUleasing inle företer några särdrag ur tra-fiksäkerhetssynpunkt
i förhållande till bilförsäljning föreslås också att den tätare kontrollbesiktningsskyldigheten
slopas i fråga om leasingbilar.
Vidare anser utredningen
att föreskrifterna om skyldighet atl anmäla fordon som används i
uthyrningsrörelse och föra anteckningar över verkställda uthyrningar inte
behövs vid leasing. Inte heller fyller enligt utredningen förbudet mot
anlitande av yrkesförare tiU uthyrningsbU någon funktion vid leasing.
Utredningen behandlar
vidare frågan om släpfordonens behandling i uthyrningssystemet. Utrednmgen
anser att de trafiksäkerhetsskäl som har åberopats för lämplighetsprövning 1
samband med meddelande av tillstånd till uthyrningsrörelse med bilar gör sig
lika starkt gällande i fråga om släpvagnar. Utredningen ifrågasätter därför om
inte även släpvagnsuthyrning bör omfattas av reglerna om uthymingsverksamhet i
YTF och av de strängare kraven på kontrollbesiktning i FK.
Utredningens betänkande
har remissbehandlats. Förslagen har nästan genomgående tiUstyrkts eller lämnats
utan erinran av remissinstanserna. Det har bl. a. betonats att förslagen
innebär större enhetlighet vid bedömning av ansvar och skyldigheter och att de
medför betydande förenklingar i de administrativa rutinerna rörande skatt,
försäkring, kontrollbesiktning m. m.
Endast på ett par punkter
har några remissinstanser anfört synpunkter på förslagen. Det gäUer förslaget
att försäkrings- och skatteplikten överförs från uthyraren till hyresmannen. I detla
sammanhang har pekats på atl det är av väsentligt ekonomiskt intresse för uthyraren
att förpliktelserna fullgörs. Underlåtenhet att fullgöra skatteplikten skuUe
medföra praktiska problem för uthyraren. Vidare skulle de administrativa
rationaliseringsvinster, som en försäkringshantering genom uthyraren innebär,
kunna reduceras. Utredningens överväganden i fråga om uppgiftema i bilregistret
har föranlett några remissinstanser att göra vissa påpekanden, Detla gäller
främst atl uppgift om verklig ägare tUl leasingfordon bör finnas i registret.
För
egen del får jag anföra följande.
Som tidigare har
redovisats har leasing av framför alll personbUar ökat markant i omfattning.
Leasing av tyngre fordon förekommer däremot endast i blygsam skala.
Jag
delar utredningens uppfattning att nuvarande bestämmelser om
Prop.
1977/78:137 96
uthyrning
av bil inte passar vid leasing. Leasingsituationen är enligt min mening snarare
lik den som föreligger vid ett avbetalningsköp. Som utredningen påpekar har
innehavaren i båda fallen en sådan rätt till fordonet atl ägaren (uthyraren/säljaren)
i praktiken varken rättsligt eUer faktiskt kan råda över fordonet och än mindre
kontroUera hur det används. Jag instämmer därför i utredningens uppfattning
att man bör jämställa hyresmannen i leasingförhållanden med den som innehar fordonet
på grund av avbetalningsköp när det gäller ansvaret för fordonsinnehavel i
olika avseenden. En sådan ordning torde också stämma väl överens med den
allmänna uppfattningen om innebörden av leasingavtalet. I leasingavtalets idé
ligger nämligen en rätt för hyresmannen att nyttja fordonet på samma sätt som
en normalt aktsam ägare. En överflyttning av ägaransvaret på ömkaren inskärper
ytterligare aktsamhetskravet och slår därmed i god överensstämmelse med
gällande värderingar. Vidare kan framhållas vilket har betonats av såväl
utredningen som remissinstanserna atl en överflyttning av ansvaret
undanröjer oklarheter i nu gällande regler om ansvarsfördelningen.
När
det gäller frågan om långtidsuthyrningens avgränsning mot korttidsuthyming
anser jag i likhet med utredningen alt med långtidsuthyrnlng skall avses
sådana nyltjanderättsupplå-telser som har uigåtts för viss bestämd tid om minst
ett år. Ettårsgränsen överensstämmer med den begreppsbestämning som används
såväl inom försäkrings- som bilhandelsbranschen när det gäller leasing.
När
det gäller ansvaret för trafikförsäkringspliktens och skattskyldighetens fullgörande
vill jag efler samråd med chefen för justitiedepartementet och chefen för
budgetdepartementet särskUt framhålla följande.
Långtidsuthyrning
av motorfordon föregås av kreditvärdighetspröv-ning och den övervägande delen
av långtidsuthyrnlng sker till företag. Redan härav följer, att risken för att
skatten eUer försäkringspremien skall lämnas obetald torde kunna betraktas som
mindre än vid avbetalningsköp. I det sammanhanget kan framhållas att
leasingföretagens kundförluster av företagen själva bedöms som mycket små.
Såsom tidigare har framgått är det också rent praktiskt en uppenbar fördel om
skattekvitto och kontroUmärke kan tUlställas hyresmannen direkt. Det sagda
gäller såväl fordonsskatt som kilometerskatt. I fråga om kilometerskalten tiUkommer
emellertid flera omständigheter som ytterligare talar för att skaltepUkten bör
vila på hyresmannen. Jag tänker då på t. ex. ansvaret för att kilometerräknarapparaturen
fungerar tillfredsställande och ansvaret för att avstämpllngar görs. Såsom
utredningen har anfört är det uppenbart att den som varaktigt använder fordonet
har de bästa möjlighetema att fortlöpande kontrollera apparaturen och göra de avstämpllngar
som krävs. Det är också självklart atl det är en administra-
Prop. 1977/78:137 97
tiv
vinst om avstämplingskorlen kan skickas direkt till hyresmannen. I samband
härmed kan också framhållas att utbudet av dieseldrivna personbilar vilka är
kilometerskattepliktiga bedöms öka i framtiden och att den ökningen rimligen
bör avspegla sig också i uthyrningsstatistiken.
När
det gäller försäkringsplikten har utredningen gjort en ingående analys av de
konsekvenser som inträder om ansvaret flyttas över på hyresmannen. En sådan
överflyttning innebär bl. a. att premiesättningen kan differentieras efter
ortsområde, körsträcka, bonus, nyklerhetsrabatl m. m. på samma sätt som nu
gäller för andra än leasade fordon, en omständighet som får aUt större
betydelse med stigande försäkringskostnader. En annan synpunkt som har
framförts från försäkringsbranschen gäller skadefall, där det har sagts, att
det skulle innebära inte oväsentliga fördelar om hyresmannen var
trafikförsäkringsskyldig och alltså försäkringstagare. Detta torde bl. a,
underlätta skadeutredningen, eftersom det vid skadefall är den som har dispositionsrätten
till fordonet, dvs. hyresmannen, som närmast känner till de uppgifter som kan
ha betydelse i ersättningsfrågan.
Jag
delar alltså inte den tveksamhet i fråga om överflyttning av skatteplikten och
försäkringsplikten som några remissinstanser har uttryckt. Jag vill också
betona att en väsentlig vinning med uiredningens förslag är den enhetiighet i
fråga om ansvaret i olika avseenden som det ger möjlighet till. Denna fördel
går givetvis förlorad om ansvaret på väsentliga punkter skall ligga kvar på uthyraren
men i andra avseenden flyttas över på hyresmannen. En sådan uppdelning torde f.
ö. vara praktiskt ohanterlig, och därmed skuUe de rationaliseringsvinster som
utredningens förslag innebär inte kunna tas tiU vara.
Den
ordning som jag nyss har förordat innebär att hyresmannen i ansvarshänseende
blir att jämställa med ägare/avbetalningsköpare också när det gäller fordonets användning
och skick. Detta anser jag vara helt naturligt med tanke på att uthyraren så
gott som helt saknar möjlighet att påverka hyresmannen i fråga om efterievnaden
av de olika bestämmelser som är förknippade med fordonsinnehavet. I det
sammanhanget vill jag särskilt peka på de förenklingar som förslaget möjliggör
när underlåtenhet att följa parkeringsbestämmelsema skall beivras. F. n. tillslälls
bilägaren dvs. vid leasmg uthyraren krav på s. k. felparkeringsavgift
enligt lagen (1976: 206) om felparkeringsavgift. Uthyraren måste sedan kräva
beloppet åter av hyresmannen. Denna ordning som medför avsevärt extra besvär
har kritiserats och det har i många sammanhang framhållits att eh lösning av
problemet skulle ligga just i att ansvaret flyttas över på hyresmannen.
Såsom
tidigare har framhållits har en del remlssmstanser tagit upp registertekniska frågor
och då särskilt framhåUit vikten av att uppgift finns i registret om ägare. OUka
systemtekniska lösningar finns på problemet och dessa får övervägas i det
vidare arbetet.
7
Riksdagen 1977/78.1 saml Nr 137
Prop.
1977/78:137 98
Vad
avser frågan om infogande av långtidsuthyrning i ett eventuellt utbyggt syslem
med kredit restriktion er har utredningen genom sina kartiäggningar kunnat
påvisa att långtidsuthyrnlng av tyngre lastbilar förekommer endast i mycket
liten omfattning. Utredningen har också funnit att kreditvärdighetsprövningen
vid leasing är minst lika ingående som vid avbetalningsköp. Utredningen har
mot bakgrund härav kommit fram till att en eventueU lagstiftning om kredilrestriktioner
avseende även tyngre fordon inte kan antas komma att medföra några konstlade
överströmningseffekter till leasing. Jag delar denna uppfattning och anser
därför att några åtgärder f. n. inte är påkallade.
Utredningen
har, som framgått tidigare, ingående analyserat frågan om tillståndsgivningen
både vad avser lämplighetsprövningen och behovsprövningen och fimnit att
anledning saknas att upprätthålla ett tillståndskrav beträffande långtidsuthyrnlng.
Förslaget har i denna del inte mött invändningar från någon remissinstans.
Jag
delar uppfattningen att det inte är påkallat att kräva tillstånd till
långtidsuthyrning av bilar. Som jag tidigare har nämnt är bestämmelserna i YTF
om uthyrningsrörelse inte anpassade för leasingsituationer. De trafiksäkerhetsmässiga
aspekterna, som har varit en huvudsaklig grund för upprätthållande av en
lämplighetsprövning, kommer om de av mig förordade förslagen genomförs - att tUlvaratas
genom att hyresmannen helt övertar ansvaret för fordonets skick och användning.
Inte heller finns det från trafikpolitiska eller andra synpunkter någon
anledning att upprätthålla kravet på.behovsprövning.i fråga om leasing-fordon.
Genom
att undanta leasingfordonen. från tillståndsgivningen uppnår man många
fördelar. För tillståndsmyndighetema kommer det att innebära betydande arbetsbesparingar,
För den: enskilde, framför allt uthyra-, ren, innebär det bl. a. förenklade
arbetsrutiner och kostnadsbesparingar. .
Jag
har i det föregående (avsnitt 4.1.3) förordat att behovsprövningen i fråga om
yrkesmässig lastbilstrafik slopas, I konsekvens härmed föreslår jag att
bestämmelsen om behovsprövning:av;ansökan om uthyr-; ningsrörelse slopas också
såvitt avserkprttidsuthyrning av lastbUar..
Det förslag som jag nu har
lagt fram innebär alltså alt tjUståndskravet;
kommer att kvarstå endast i fråga om. sådan uthyrningsrörelse som avser;
korttidsuthyming av bUar. Här. är, det ay omständigheterna påkaUat att.
uthyrningsverksamheten, med,hänsyn till trafiksäkerhetens krav, fortfa
rande underkastas tillståndsplikt. TiUståndskravet innebär, att lämplig-
helsprövning skall göras, med avseende på den sqm driver uthymingsröt
relsen. Behovsprövningen kommer att omfatta endast uthyrning av bus
sar. .,, .:::..-.
När
det gäller de s ärb;es t ä.mme 1 s e r i; övrigt sojn utredningen har
behandlat och som har lämnats; utan erinran vid remissbe-, handlingen delar jag
utredningens uppfattning att de särskilda kraven på
Prop.
1977/78:137 99
förare
av vissa inhyrda fordon, 21-årsregeln för tung lastbil och buss, kan upphävas
såväl när det gäller långtids- som korttidsuthyrning. Däremot bör bU i uthymingsrörelse
inle tillhandahållas annan person som förare än den som styrker att han har
behörighet att föra fordonet.
Jag
biträder också utredningens uppfattning att anledning saknas att upprätthålla
kravet på tätare kontrollbesiktnlngsskyldighet när det gäller långtidsuthyrda
fordon. Genom att slopa detta krav når man överensstämmelse med vad som gäller
för den som innehar fordon på grand av avbetalningsköp. Vad jag nu har förordat
Innebär förenklade administrativa rutiner för bilregistret och uthyrningsförelagen.
Ell
genomförande av förslaget att slopa tillståndsgivningen i fråga om långtidsuthyrda
fordon gör att behov inte längre föreligger att behåUa den för
tillståndsmyndigheter och enskilda tungrodda apparat, som den gällande
skyldigheten att göra anmälan tUl yrkestrafikregistret och föra anteckningar
över verkställda långtidsuthyrningar innebär. Jag delar därför utredningens
uppfattning i denna fråga. I detta sammanhang förordar jag också att
skyldigheten att till länsstyrelsen anmäla korttidsuthyrda personbUar och
lastbilar tas bort. En skyldighet att göra anmälan till bilregistret föreligger
redan och bör vara tUlräcklig, eftersom uthyrningsverksamhet med sådana bilar
som jag har nämnt inte skall behovsprövas och därmed någon kännedom om antalet
bilar som ingår i rörelsen inte behövs. Härigenom vinns ytterligare
administrativa förenklingar.
Också
när det gäUer utredningens överväganden i fråga om bestämmelsen i YTF om
förbud alt anlita yrkesförare till uthyrningsbil instämmer jag i vad
utredningen har anfört.
Den ifrågavarande
bestämmelsen tillkom för att förhindra alt tUlstånd till uthyrningsrörelse
skulle kunna användas för att kringgå bestämmelserna om yrkesmässig trafik
genom att bil och förare samtidigt, om än från skilda håll, tiUhandahöUs
allmänheten. Eftersom bestämmelsen helt saknar praktisk betydelse, i alla fall
av uthyrning av bUar bör den mönstras ut ur YTF både när del gäller långtids-
och korttidsuthyming.
Jag övergår härefter till
frågan om släpfordonens behandling i uthyrning ssyst em e t, Under åberopande
av trafiksäkerhelsskäl har utredningen ifrågasatt om inte korttidsuthyrning av
släpfordon också borde underkastas tUlståndsplikt. Likaså har utredningen
ifrågasatt om inte den tätare kontroUbesiktningsskyldighelen borde gälla i vart
fall i fråga om lättare släpfordon som korttidsuthyrs.
Utredningen har visat. atl
uthyrnmg av släpfordon har ökat i omfatt
ning under senare år. Detla gäller framför alll husvagnar och båttrailers.
Undersökningar har vidare visat att släpfordonen inte skUjer sig nämn
värt från bilarna i fråga om, påträffade .bristfälUgheter och underkän-
nanden i samband med kontrollbesiktning. ,..-....
Det
är självfallet viktigt att -äyen släpfordon uppfyller långtgående
Prop.
1977/78:137 100
krav
i trafiksäkerhetshänseende. Korttidsuthyrda släpfordon som utnyttjas av en
mångfald hyresman under fordonets livstid kan antas innebära att fordonen
utsätts för större påfrestningar och större förslitning än andra släpfordon.
Det måste därför anses vara viktigt att den som tillhandahåller
uthyrningsfordon av det här slaget har möjligheter och intresse av att fortiöpande
hålla fordonen i trafiksäkert skick. Det kan därför finnas fog för att inlemma
släpfordonen i uthymlngssystemet så alt en lämplighetsprövning av uthyrare kan
göras från fall till fall.
Jag
anser emellertid att tillräckligt underlag saknas att f. n. föreskriva tUlståndsplikt
i fråga om släpfordon. Frågan bör därför som AB Svensk Bilprovning har
uttalat i sitt remissyttrande utredas ytterUgare. Jag avser alt senare
föreslå att regeringen länmar TSV uppdrag att undersöka behovet av och fömtsättalngama
för att infoga släpfordonen i tillståndssystemet. I samband härmed bör TSV
också behandla frågan om kontrollbesiktning av korttidsuthyrda släpfordon.
4.3
Författningsmässig reglering m. m.
De
förslag som jag har redovisat i det föregående i vad avser den yrkesmässiga lastbUstrafiken
föranleder ett flertal ändringar i YTF. Förslagen om ändringar av den
ekonomiska lämplighetsprövningens utformning kräver vissa ändringar i
kungörelsen (1972: 444) om lämplighetsprövning enligt förordningen (1940:910)
angående yrkesmässig automobiltrafik m. m. Förslaget om lagstiftning om laslindlkatorer
förutsätter ändringar i fordonskungörelsen (1972: 595). Ändrmgarna i de båda
sistnämnda författningarna faller inom regeringens kompetensområde. Jag avser
att senare för regeringen lägga fram förslag tUl de ändringar som behövs.
Också
mina förslag rörande uthyming av motorfordon föranleder ändringar i YTF. Vidare
krävs ändringar i lagen (1967:420) om flyttning av fordon i vissa faU, lagen
(1972:435) om överlastavgift samt trafikskadelagen (1975:1410).
Härutöver
krävs vissa ändringar i vägtrafiklagstiftningen i övrigt, bl. a.
bilregisterkungörelsen (1972:599). Jag avser även rörande denna lagstiftning
som också den faller inom regeringens kompetensområde alt senare för
regeringen lägga fram förslag till de ändringar som behövs.
Jag
vill i sammanhanget nämna att ägarebegreppet i VSL (7 §) och lagen (1976: 206)
om felparkeringsavgift (4 §) är så konstraerat att någon författningsändring
inte behövs.
De
förslag som jag har lagt fram i det föregående innebär att en viss förberedelsetid
behövs för såväl myndigheter som enskilda. Mot denna bakgrund förordar jag att
regeringen bemyndigas att bestämma om ikraftträdande av lagstiftningen.
Regeringen bör vi-
Prop.
1977/78:137 lOi
dåre
ges möjlighet att sätta i kraft ändringarna vid skilda tidpunkter. Ett visst
behov av övergångsföreskrifter kan förutses. Dessa bör regeringen bemyndigas
att meddela. En riktpunkt för ikraftträdandet bör vara att bestämmelsema om
behovsprövning, juridisk person m. m. (avsnitt 4.1.2 och 4.1.3) och leasingreglerna
(avsnitt 4.2) skall träda i krafl den 1 januari 1979.
I
vissa delar torde krävas en längre förberedelsetid. Det gäUer framför allt i
fråga om yrkestrafikreglstreringen och beteckningsmärkena. SUctet bör här vara
inställt på alt reformerna skall vara genomförda liU den 1 oktober 1979.
Beträffande lastindikatorer har jag angett hållpunkterna i avsnilt 4,1.5.
5 Upprättade
lagförslag
Inom
kommunikationsdepartementet har upprättats förslag tiU
1.
lag om ändring 1 förordningen
(1940: 910) angående yrkesmässig automobUtrafik m. m.,
2.
lag om ändring i lagen (1967:
420) om flyttning av fordon i vissa fall,
3.
lag om ändring i lagen (1972:
435) om överlastavgift,
4.
lag om ändring i trafikskadelagen
(1975: 1410).
Det
under 4 angivna förslaget har upprättats i samråd med chefen för
justitiedepartementet.
6 Specialmotivering
m. m.
6.1 Förslaget tlU lag om ändring i förordningen (1940: 910) angående yrkesmässig
automobiltrafik m. m.
2§
Se
under 45 §.
5§
Ändringarna
i paragrafen föranleds av förslaget att slopa behovsprövningen och
övervägandena rörande vUken länsstyrelse som skall utöva tillsynen över viss tUlståndshavares
trafik i fråga om all annan yrkesmässig lastbilstrafik än linjetrafik för
godsbefordran. En ny forumregel kommer sålunda alt gälla för ansökningar om
tillstånd llU sådan lastbilstrafik som inte är linjetrafik. Beträffande
bakgranden tiU och motiven för ändringen hänvisas till avsnitt 4.1.5.
5 b§
Paragrafen
anger vem som är ansvarig då trafiktiUståndet innehas av juridisk person. Se
närmare härom i avsnitt 4.1.4.
Prop. 1977/78:137 102
Enligt
paragrafens andra stycke kan länsstyrelsen om synnérUga skäl föreUgger bestämma
att annan person än som anges i första slycket skall ha ansvaret för
trafikutövningen. Som exempel på fall då avvikelse från huvudregeln kan
förekomma är det där kommanditdelägare i ett kommanditbolag är t. ex. ett aktiebolag,
vilket förekommer i inle obetydlig omfattning.
Vad
som anges i paragrafen förutsätts gälla även annan yrkesmässig trafik än lastbUstrafik:
Dock avses bestämmelsen inte tUlämpas i fråga om llllslånd som har meddelats
juridisk person innan nu aktuella ändringar har trätt i kraft. Detta kommer
att regleras i övergångsbestämmelserna till författningsändringarna.
7
§ 1 mom.
Mot
bakgrund av att kapacitetsbegränsning inte skall förekomma i tillstånd till
yrkesmässig lastbilstrafik behöver själva ansökan om tiUstånd tUl sådan trafik
inte innehålla uppgifter om fordonstyp, största last etc.
Uppgifter
om kapaciteten kommer emellertid att behövas för den ekonomiska
lämplighetsprövningen. Sådana uppgifter framgår dels av den ekonomiska
utredning som skall ges in enligt kungörelsen (1972:444) om lämplighetsprövning
enligt förordningen (1940:910) angående yrkesmässig automobiltrafik m. m.,
dels av uppgifterna i den fordonsanmälan som skall göras enligt 25 § 2 mom. YTF.
7
§ 3 mom.
Ändringen
föranledd av att stationsort inte skall anges för yrkesmässig lastbUstrafik.
9
§ 1 mom.
Slopande
av behovsprövningen i fråga om tillstånd till yrkesmässig lastbilstrafik
innebär att remissförfarandet kan förenklas avsevärt. Se härom i avsnitt 4,1.3.
När det gäller tillstånd tUl beställningstrafik med buss eller personbil
(taxitrafik) bibehåUs det nuvarande remissförfarandet.
11 §
Ändringarna
är föranledda av att behovsprövningen föreslås slopad i fråga om all annan
lastbilstrafik än sådan som utgör linjetrafik.
12 §
Ändringarna
är föranledda bl. a. av all behovsprövningen i fråga om annan yrkesmässig
lastbilstrafik än Imjetrafik slopas.
I
paragrafen förs in en bestämmelse om krav på C-behörighét för sökande av tUlstånd
till yrkesmässig lastbUstrafik. Vidare preciseras de
Prop. 1977/78:137 103
omständigheter som skall beaktas vid lämplighetsprövning i
allmänhet. Beträffande Innehållet och motiven tUl dessa bestämmelser hänvisas tiU
avsnitt 4.1.4.
När det gäller lämplighetsprövningen i fråga om aktiebolag
framgår av den allmänna motiveringen (avsnitt 4.1.4) ätt prövningen i första
hand skall gå ul på att utröna huruvida sökanden med hänsyn tiU vandel och
personliga förhåUanden i övrigt kan anses lämplig att ha ansvaret för att
rörelsen bedrivs på ett riktigt sätt. I allmänhet bör inle prövning av
verkställande direktörens ekonomiska förhållanden vara nödvändig. Vad nu har
sagts gäUer också i fråga om prövning av styrelseledamot i aktiebolag ulan
verkställande direktör.
Åsidosättande av skyldighet att i fråga om vissa juridiska
personer anmäla förändringar som rör ansvaret för trafikuiövningen kan föranleda
återkallelse av tillståndet enUgt 19 § 1 mom.
Ändringen
i paragrafens båda sista stycken innebär att bestämmelsen om dispens från
kravet på trafikkort mönstras ut ur YTF. Bestämmelser om yrkesförarbehörighet
finns inte längre i förordningen. De behov av undantag från behörighetsreglerna
som kan finnas kan tillgodoses genom dispensbestämmelserna i
körkortslagstiftningen.
13 §
Som en konsekvens av behovsprövningens slopande slopas
också bestämmelserna om lokalområde för yrkesmässig lastbilstrafik.
15 §
Ändringen hänger samman med alt lokalområdesbestämmelsema
slopas. Vidare föranleder den nya forumregeln (se under 5 §) att paragrafens
tredje stycke måste ändras.
17 §
Genom ändringarna i 1 mom. anges alt utbyte av den som är
ansvarig för juridisk persons trafikutövning skall utlösa ny lämplighetsprövning.
Jfr därvid vad som har sagts under 12 §. Vidare erimas om alt ny ekonomisk
lämplighetsprövning kan förekomma vid mera omfattande kapacitetsökning. Se
närmare härom i avsnitt 4.1.4. Föreskrifter om sådan prövning avses komma att
meddelas av regeringen eUer myndighet som regeringen bestämmer
(transportnämnden).
I 2 mom.
behandlas trafiktillstånds giltighet i fall av konkiurs eller dödsfall. För atl
underlätta tillämpningen av bestämmelserna har bl. a. ytterligare precisering
gjorts när det gäller utgångspunkten för beräkning av giltighetstidens längd.
Se närmare om motiven för ändringen under avsnitt 4.1.6.
Prop.
1977/78:137 IO4
18 §
De
föreslagna ändringama i 1 och 2 mom. innebär all institutet överlåtelse av
trafiktillstånd i fortsättningen endast kommer alt finnas kvar i fråga om
yrkesmässig trafik för personbefordran. Anledning saknas att behåUa institutet
när det gäller yrkesmässig lastbilstrafik. Detta hänger främst samman med att
behovsprövningen slopas för den övervägande delen av lastbilstrafiken.
19 §
1 mom.
Ändringarna
innebär bl. a. att förutsättningama för meddelande av vaming anges på ett
sådant sätt att varning kan sällas in på ett tidigare stadium än f. n. Se
närmare härom under avsnUt 4.1.5.
Vidare
anges att återkaUelse kan ske om vid utbyte av ansvarig person för juridisk
persons trafikutövning den eller de som i fortsättningen skall bära ansvaret
befinns olämpliga för uppgiften. Självfallet bör tillståndsmyndigheten, vid
negativt utfall av sådan ny prövning, bereda tillståndshavaren tillfälle att
utse annan ansvarig person på vilken prövningen kan inriktas.
Tillståndsmyndigheten kan därvid i avvaktan på sitt slutliga
ställningslagande meddela de föreskrifter som kan behövas för
trafikutövningen.
När
det gäller vUka omständigheter som skall beaktas vid prövning av fråga om återkallelse
har någon precisering utöver vad som gäller f. n. inte gjorts. Det torde inte
heller vara praktiskt möjligt att ge en mera uttömmande precisering av t. ex.
de förseelser som bör föranleda ingripande från tiUståndsmyndighetemas sida.
Det kan erinras om den praxis som har utbUdats i fråga om vandelsprövningen och
som innebär att även vissa förmögenhetsbrott och gäldenärsbrott beaktas. Sådana
brott liksom annan brottslighet får efter omständigheterna beaktas inom
ramen för 1 mom. första stycket.
25 §
2 mom.
Ändringarna
innebär en anpassning tUl gällande bUregisterrutiner.
26 och
27 §§
Paragraferna
ändras endast i redaktionellt hänseende.
32
§
Ändringen
i 1 mom. har knutits an till definitionen av uthyrningsrörelse. Paragrafen är
tekniskt uppbyggd så att ingen av dess bestämmelser blir tUlämplig på leasing,
om leasingverksamhelen utesluts från begreppet uthymingsrörelse. Den som
bedriver såväl leasing som korttids-uthyrningsverksamhet blir givetvis alltjämt
underkastad tillståndskravet och övriga föreskrifter i 32 § beträffande den
sistnämnda verksamheten.
Prop.
1977/78:137 105
Av
ändringama i 24 mom.-framgår att behovsprövning av uthyrningsrörelse i
fortsättningen endast skall ske i fråga om kortlidsulhyr-ning av buss.
Ändringama
i 6 mom. innebär bl. a. all den s. k. 21-årsregeln som f. n. gäller för
förhyrning av tung lastbil och buss slopas. Alltjämt skall emellertid gälla att
den som förhyr fordon skall inneha körkortsbehörighet för fordonet i fråga.
33 §
4 mom.
Ändringama
utgör följd av tidigare redovisade ändringar.
34 §
Ansvarsbestämmelserna
i 13 och 5 mom. har anpassats till de ändringar som har redovisats i det
föregående.
Bestämmelsen
i 4 mom. kan upphävas. Förfarande av det slag som f. n. anges i 4 mom. är
straffbart som olovlig körning resp. tillåtande av olovlig körrung enligt 3 §
lagen (1951: 649) om straff för vissa trafikbrott (ändrad senast 1978:121).
Det har inte ansetts vara
nödvändigt alt bland ansvarsbestämmelserna föra in någon särskUd bestämmelse
som uttryckligen behandlar frågan om straffansvaret för sådan ansvarig person
som avses i 5 b §. Frågan om ansvar för förseelse som äger rum i trafikrörelse
där en juridisk person är tUlståndshavare får bedömas efter de principer som
gäller om företagaransvar i allmänhet. Den som enligt 5 b § har det närmaste ansvaret
för trafikutövningen kommer därmed i praktiken regelmässigt att också få bära
straffansvaret.
44 §
Ändrmgarna
i 1 och 2 mom. är en följd av att bestämmelserna om lokalområden slopas.
45 §
Paragrafen
ersätter 2 § andra stycket och 46 § YTF. Jfr också nuvarande 16 §.
6.2
Förslaget till lag om ändring i lagen (1967: 420) om flyttning av fordon i
vissa fall
Paragrafen
har i redaktionellt hänseende anpassats bl. a. lill den terminologi som
används i konsumentkreditiagen (1977: 981), vUken träder i krafl den 1 januari
1979, och förslaget tUl lag om avbetalningsköp mellan näringsidkare m. fl. (prop.
1977/78:142). Det bör anmärkas alt vad som sägs om kreditköp med förbehåll om återtaganderätt
även innefattar avbetalningsköp med äganderättsförbehåll.
Prop. 1977/78:137 106
Ändringen
i 6 § iimebär skydd för uthyraren mot alt fordonet tUlfal-ler stat eller kommun
i de fall hyresmannen inte kan nås med underrättelse om flytlningsbeslut eller
om hyresmannen får anses ha uppgivit sin rätt till fordonet.
6.3 Förslaget
till lag oro ändring i lagen (1972: 435) om överlåstavgift
Beträffande
ändringen hänvisas tUl vad som har sagts i specialmotiveringen lUl 1 § i
förslaget till lag om ändring i lagen (1967:420) om flyttning av fordon i
vissa fall.
6.4 Förslaget
till lag om ändring i trafikskadelagen (1975:1410)
Jfr
under 6.3.
7 Hemställan
Jag
hemstäUer alt regeringen föreslår riksdagen atl antaga förslagen till
1.
lag om ändring i förordningen
(1940: 910) angående yrkesmässig automobiltrafik m. m., .
2.
lag om ändring i lagen (1967:
420) om flyttning av fordon i vissa fall,
3.
lag om ändring i lagen (1972:
435) om övcrlastavgift,
4.
lag om ändring i trafikskadelagen
(1975: 1410).
8 Beslut
Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredraganden har lagt
fram.
Prop.
1977/78:137 107
Innehåll
Propositionen
.................................................... 1
Propositionens
huvudsakliga innehåll ........................ ... 1
Lagförslag
1
Lag om ändring 1 förordningen
(1940: 910) angående yrkesmässig automobiltrafik m. m 2
2
Lag om ändring i lagen (1967:
420) om flyttning av fordon i vissa faU 21
3
Lag om ändring i lagen (1972:
435) om överlastavgift 22
4 Lag
om ändring i trafikskadelagen (1975: 1410) ... .. 23
Utdrag
av protokoll vid regeringssammanträde 1978-03-16 24
1
Inledning ....................................................... .. 24
2
Nuvarande ordnmg............................................. .. 25
2.1
Yrkesmässig lastbilstrafik m. m......................... .. 25
2.2
Uthyrning av motorfordon............................... .. 29
2.3
Ansvarsbestämmelser m. m............................ .. 34
3 Aktuella reformfrågor
...................................... 35
3.1 Yrkesmässig
lastbilstrafik................................ .. 35
3.1.1
Trafikpolitiska utredningens
förslag............. 35
3.1.2
Remissyttranden..................................... 49
3.2 Uthyrning
av motorfordon............................... .. 54
3.2.1
Leasingbegreppet ............................... 54
3.2.2
Uthyrningsverksamhetens
omfattning m. m.. .. 55
3.2.3
Direktiven tiU leasingutredningen............... 56
3.2.4
Leasingulrednlngens förslag...................... 57
3.2.5
Remissyttranden..................................... 65
4 Föredraganden.................................................. 67
4.1 Yrkesmässig
lastbUstrafik................................ 67
4.1.1
Inledning............................................... 67
4.1.2
Företagsstrukturen juridisk
person som trafikutövare 69
4.1.3
TUlståndsgivningen................................. 70
4.1.4
Personlig lämplighetsprövnmg ................... 73
4.1.5
Laglydnaden och övervakningen................ 82
4.1.6
Vissa andra yrkestrafikfrågor ................. :. 89
4.2
Uthyrning av motorfordon................................ . 91
4.3
Författningsmässig reglering m.
m..................... 100
5
Upprättade lagförslag.......................................... 101
6
Specialmotivering m. m........................................ 101
6.1
Förslaget till lag om ändring i
förordningen (1940: 910) angående yrkesmässig automobUtrafik m. m 101
6.2
Förslaget liU lag om ändring i
lagen (1967: 420) om flyttning
av
fordon 1 vissa fall..................................... 105
6.3
Förslaget till lag om ändring i
lagen (1972: 435) om överlastavgift 106
6.4
Förslaget tiU lag om ändring i trafikskadelagen
(1975:1410) 106
7
Hemställan ..................................................... 106
8
Beslut .......................................................... 106
NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM 1978 780183
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
27 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (24)
24 kopplingar i 16 dokument.
- Prop. 1987/88:50 om trafikpolitiken inför 1990-talet s. 588 i texten
- Bet. 1987/88:TU2 om vissa yrkestrafikfrågor s. 2 i texten
- Bet. 1986/87:TU7 om vissa yrkestrafikfrågor m.m. (prop. 1986/87:5) s. 5 i texten
- Bet. 1985/86:TU2 om vissa yrkestrafikfrågor m. m. s. 3 i texten
- Bet. 1984/85:TU2 om vissa yrkestrafikfrägor m.m. s. 3 i texten
Rättsfall (1)
1 koppling.
- RÅ 1995 ref. 41 ur registret
Doktrin (2)
2 kopplingar i 1 dokument.
- Millqvist, Finansiell leasing, 1986 s. 54 om s. 96 · s. 373 i texten