med försIag till lag om ändring i atomenergilagen (1956:306), m.m.
40 sidor, varav 30 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 30 av 40 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1977/78:138, med försIag till lag om ändring i atomenergilagen (1956:306), m.m.
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1977/78:138
Regeringens proposition
1977/78:138
med
förslag till lag om ändring i atomenergilagen (1956: 306), m. m.
beslutad
den 16 mars 1978.
Regeringen föreslår
riksdagen att antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av
regeringsprotokoll.
opaginerad Kontrollera mot PDF
På regeringens vägnar THORBJÖRN
FÄLLDIN
OLOF
JOHANSSON
Propositionens
huvudsakliga innehåll
I
propositionen föreslås ändringar i dels alomenergUagen (1956: 306), dels lagen
(1940: 358) med vissa bestämmelser tUl skydd för försvaret m. m., den s. k.
skyddslagen.
Ändringen
i atomenergilagen innebär att anläggning för bearbetning, lagring eUer
förvaring av använt atombränsle eUer radioaktivt avfaU som uppkommer vid
användning av atombränsle eller vid bearbetning av använt atombränsle kommer
att faUa inom atomenergUagens tUlämp-ningsområde. Vad gäUer anläggning för
använt alombränsle innebär lagändringen ett förtydligande. Genom ändringen
kommer uppförande, innehav och drift av sådana anläggningar att kräva
regeringens eller, efter särskilt bemyndigande, statens kärnkraflinspektions
tillstånd. Än-läggningama kommer vidare att stå under kärnkraftinspektionens tUlsyn.
Med den föreslagna ändringen i alomenergUagen ges sålunda kärnkraftinspektionen
möjlighet att pröva och kontrollera säkerheten hos anläggningar i kärnkraftens
hela processkedja.
Ändringen
i skyddslagen syftar till alt förbättra möjlighetema att skydda kämreaktorer
och vissa andra anläggningar inom kämenergiområdet mot sabotage m. m. Det
föreslås ske på så sätt alt skyddslagens bestämmelser om bl. a. förbud mot tUlträde
tUl vissa försvarsanläggningar görs tiUämpliga på dem.
Lagändringarna
föreslås träda i kraft den 1 juli 1978.
1
Riksdagen 1977/78.1 saml Nr 138
Prop.
1977/78:138
1 Förslag tiU
Lag om ändring i atomenergilagen (1956:306)
Härigenom
föreskrives att 2 § atomenergilagen (1956: 306) skaU ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
2§i
Ulan tillstånd av regeringen el- Utan tillstånd av regermgen el-
ler
myndighet som regeringen be- ler myndighet som regeringen be
stämmer må ej någon uppföra, in- stämmer må ej någon uppföra, in
nehava eUer driva atomreaktor el- nehava eller driva atomreaktor el
ler anläggning för bearbetning av ler anläggning för bearbetning av
ämne eller förening som avses i ämne eller förening som avses i
1 §. 1 §. Detsamma gäller i fråga om
anläggning
för bearbetning, lagring eller förvaring av använt atombränsle eller
radioaktivt avfall som uppkommer vid användning av atombränsle eller vid
bearbetning av använt atombränsle.
Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1978.
De
nya bestämmelserna skall icke tillämpas i fråga om uppförande och innehav av
anläggning, om uppförandet har påbörjats före ikraftträdandet eller
anläggningen innehas vid ikraftträdandet.
Den
som vid ikraftträdandet driver anläggning som avses i 2 § andra meningen och
som ej omfattas av tiUstånd enligt 2 § i dess äldre lydelse får, under
förutsättning att ansökan om tillstånd görs före utgången av år 1979, fortsätta
att driva anläggningen utan tillstånd till dess ansökningen har slutligt
prövats.
1
Senaste lydelse 1975: 706.
Prop. 1911/18:138
2
Förslag till
Lag
om ändring i lagen (1940: 358) med vissa bestämmelser till skydd för försvaret m.
m.
Härigenom
föreskrives i fråga om lagen (1940: 358) med vissa bestämmelser tiU skydd för
försvaret m. m.i
dels att i 1, 3, 8, 1011 §§
ordet "Konungen" i olika böjningsformer skall bytas ut mot
"regeringen" i motsvarande form,
dels
att 2 § skaU ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
2§
Konungen eller .enligt Konung- Regeringen eUer enligt regering-
ens bemyndigande
vederbörande ens bemyndigande vederbörande
länsstyrelse må utfärda förbud, länsstyrelse må utfärda förbud,
som i 1 § avses, i fråga om anlägg- som i 1 § avses, i fråga om anlägg
ning, inrättning, fartyg, luftfartyg ning, inrättning, fartyg, luftfartyg
eller område, som eljest är av be- eller område, som eljest är av be
tydelse för försvarsväsendet. tydelse för försvarsväsendet. Det
samma gäller i fråga om kärnkraft
anläggning eller annan anläggning
som avses i 2 § atomenergilagen
(1956:306).
Vid
krig eller krigsfara, vari riket befinner sig, eller eljest under utomordentliga
av krig föranledda förhållanden må förbud på sätt i första stycket sägs
utfärdas jämväl i fråga om anläggning, inrättning, fartyg, luftfartyg eller
område, som är av betydelse för folkförsörjningen.
Denna
lag träder i krafl den 1 juli 1978.
1
Lagen omtryckt 1960: 75. Senaste lydelse av 10 a § 1971: 571.
Prop. 1977/78:138
Utdrag
INDUSTRIDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid
regeringssammanträde 1978-03-16
Närvarande:
statsministern FäUdin, ordförande, och statsråden Bohman, Ullsten, Romanus,
Turesson, Gustavsson, Antonsson, Mogård, Dahlgren, Åsling, Söder, Troedsson, Mundebo,
Krönmark, Burenslam Linder, Wikström, Johansson, Wirtén
Föredragande:
statsrådet Johansson
Proposition
med förslag till lag om ändring i atomenergilagen (1956: 306), m. m.
1
Inledning
Kontroll
och tiUsyn över verksanUieten på kärnkraftområdet utövas enligt lagen (1956:
306) om rätt att utvinna atomenergi m. m. (alomenergUagen, AEL). TUlsynsmyndighet
enligt AEL är statens kämkraftinspektion. Inspektionens tillsynsansvar
omfattar bl. a. det kämkraftav-fall som innehåUer s. k. klyvbara ämnen, t. ex.
uran och plutonium.
Dåvarande
chefen för induslrideparlementet tUlkaUade år 1973 med stöd av Kungl. Maj:ts
bemyndigande utredningen (I 1972: 08) rörande aktivt avfall från kärnkraftverk,
Aka-utredningen. Dess uppgift var bl. a. att göra en genomgång av tekniska,
ekonomiska och säkerhetsmässiga problem i samband med såväl upparbetning av
kärnbränsle som den följande behandlingen och förvaringen av det högaktiva
avfallet. På gmndval av genomgången skulle utredningen analysera de olika
frågor som är av betydelse för den svenska beredskapen på avfallsområdet, bl.
a. frågor om lagstiftning.
Aka-utredningen
avgav i maj 1976 betänkandet (SOU 1976: 3031) Använt kärnbränsle och
radioaktivt avfaU. I betänkandet föreslås bl. a. att AEL ändras så att också
anläggningar för bearbetning och förvaring av radioaktivt avfaU, som uppkommer
vid användning av kärnbränsle eller bearbetning av använt kärnbränsle, omfattas
av i AEL föreskriven tillståndsskyldighet och av kärnkraftinspektionens tiUsyn.
Lagförslaget bör fogas tiU protokollet i detta ärende som bilaga 1.
Belänkandet
har remissbehandlats. Av det stora antal remissinstanser och underinstanser
som yttrat sig över betänkandet har yttranden
Prop. 1977/78:138 5
över
den föreslagna lagändringen och vissa anknytande lagstiftningsfrågor avgetts
av universitetet i Uppsala (juridiska och matematiska-naturvetenskapliga fakiUtetema),
svenska språknämnden, koncessionsnämnden för miljöskydd, statens kämkraftinspektion,
länsstyrelsema i Blekinge, Malmöhus och Hallands län, Södertälje och
Oskarshamns kommuner samt AB Atomenergi. Länsstyrelsen i HaUands län har
bifogat yttrande av Svenska kommunförbundets avdelning i Hallands län.
I
skrivelse den 1 juU 1977 om kärnkraftinspektionens tUlsyn över och kontroll av
hantering och förvaring av radioaktivt avfall från kärnkraftanläggningar har
inspektionen hemstäUt att regeringen vidtar behövliga åtgärder för att ändra AEL
så att tiUstånd krävs för att dels förvärva, inneha, överlåta, bearbeta eller
på annat sätt ta befattning med även radioaktiv avfallsprodukt, som har
bildats vid utvinning av atomenergi i atomreaktor eUer bearbetning av använt
kärnbränsle, dels uppföra, inneha eller driva anläggning för bearbetning eller
förvaring av sådan produkt. Till skrivelsen har fogats förslag till lag om
ändring i AEL. Förslaget bör fogas tUl protokollet i detta ärende som bilaga
2.
Efter
remiss har yttranden över skrivelsen avgelts av rikspolisstyrelsen, hovrätten
över Skåne och Blekinge, statens jämvägar, statens vägverk, sjöfartsverket,
statskontoret, siatens naturvårdsverk, statens strålskyddsinstitut,
koncessionsnämnden för miljöskydd, arbetarskyddsstyrelsen, statens planverk,
statens industriverk, Sveriges geologiska imdersök-ning (SGU), statens vattenfaUsverk,
programrådet för radioaktivt avfall, siatens brandnänmd, länsstyrelsema i
Uppsala, Södermanlands, Kalmar, Malmöhus och Hallands län. Svenska
kommunförbundet, Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens
centralorganisation (TCO), Centralorganisationen SACO/SR, Centrala
driftledningen, AB Atomenergi, Oskarshamnsverkets Kraftgrupp AB, Sydkraft AB,
AB Asea-Atom och Svensk kärnbränsleförsörjning AB. TiU länsslyrelsemas yttranden
har fogats yttranden av länsläkarorganisationen i Uppsala län, Kävlinge kommun,
hälsovårdsnämnden i Östhammars kommun samt Sydvästra Skånes kommunalförbund.
I
skrivelse den 4 november 1976 om skydd mot obehörigt intrång i
kärnkraftanläggningar m. m. har statens kämkraftinspektion hemstäUt att
regeringen vidtar åtgärder för alt göra det möjligt att förstärka skyddet vid kämkraftanläggningar
och andra anläggningar som avses i 2§ AEL, dvs. anläggningar för bearbetning av
ämne eUer förening, som används eller kan användas som kärnbränsle, liksom av
använt kärnbränsle. Skyddet avses gälla mot avsiktiig skadegörelse, sabotage,
stöld och terroristhandUngar, s. k. fysiskt skydd.
Efter
remiss har yttranden över skrivelsen avgelts av rikspolisstyrelsen, statens strålskyddsmstitut,
överbefälhavaren (ÖB), länsstyrelserna i Uppsala, Södermanlands, Kalmar,
Malmöhus och HaUands län, statens vattenfaUsverk, Oskarshamnsverkets Kraftgmpp
AB, Sydkraft AB och
Prop.
1977/78:138 6
AB
Atomenergi. Till länsstyrelsernas yttranden har fogats yttranden från
Östhammars, Nyköpings, Oskarshamns, Kävlinge och Varbergs kommuner.
2
Gällande bestämmelser
2.1
Bestämmelser om kontroll och tillsyn enligt atomenergilagen m. m.
Kontroll
och llUsyn över verksamheten på kämenergiområdet utövas som redan har nämnts
enligt AEL. Enligt AEL (1 §) krävs tiUstånd för förvärv, innehav, överlåtelse,
bearbetning av eller annan befattning med uran, plutonium eller annat ämne som
används som bränsle i atomreaktor. Tillståndsskyldigheten omfattar också
förening i vilken sådant ämne ingår. Vad som nu har sagts gäUer också i fråga
om bl. a. kämbränsle som har använts i reaktor.
Vidare
behövs tillstånd för utförsel av kämbränsle eller änrne som kan omvandlas tUl
kärnbränsle och för utförsel av använt kärnbränsle (3§).
Enligt
2 § AEL krävs tillstånd för att uppföra, inneha och driva atomreaktor eller
anläggning för bearbetning av ämne eller förening som avses i 1 §, dvs. bl. a.
använt kärnbränsle.
Vid
meddelande av tiUstånd liksom under tillstånds giltighetstid får uppstäUas
sådana villkor som är påkaUade av säkerhetsskäl eller eljest från allmän
synpunkt (4 §).
Tillstånd
enligl AEL meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer. I
förordningen (1976: 12) om tillsynsmyndighet enligt atomenergilagen (1956:
306), m. m. har regeringen överlåtit åt statens kärnkraftinspektion att pröva
vissa tillståndsfrågor. TUlstånd att uppföra, inneha eller driva atomreaklor eUer
anläggning för bearbetning av bl. a. använt kärnbränsle meddelas dock av
regeringen.
Enligt
förordningen utövar inspektionen tillsyn över efterlevnaden av 13 §§ AEL samt
av vlUkor som har meddelats med stöd av 4 § samma lag. Med tillsynsfunktionen
följer rätt att få de upplysningar och handlingar som behövs för att trygga
efterlevnaden av föreskrivna vUlkor. Inspektionen har också rätt att få
tillträde tUl anläggning eller plats där verksamhet på kärnenergiområdet
bedrivs (6 §).
Frågor
om skydd mot strålningsskador regleras med slöd av strålskyddslagen
(1958:110). Enligt denna får radiologiskt arbete, bl. a. arbete med radioaktivt
ämne eller vid anläggning för utvinning av kärnenergi, inte bedrivas utan tiUstånd
(2 §). När tUlstånd meddelas skall också meddelas de vUlkor och andra
föreskrifter som finns behövliga från strålskyddssynpunkt (5 §).
Prop.
1977/78:138 7
Tillstånd
enligt strålskyddslagen krävs inte för vad som omfattas av tillstånd enligt AEL,
om inte annat föreskrivs i det tillståndet (2 § femte slycket). När tillstånd
har beviljats enligt AEL får emeUertid, utöver de för tiUståndet gäUande
villkoren, meddelas särskilda föreskrifter som behövs för strålskyddet. Om tUlslåndet
avser anläggnmg som anges i AEL skall dock fråga om föreskrift som angår annat
än den normala driften eller som kan i avsevärd mån påverka omfattaingen av
eller driften vid anläggningen underställas regeringens prövning.
Frågor
om tUlstånd prövas och särskUda föreskrifter meddelas av strålskyddsmyndigheten
som är statens strålskyddsinstitut. Institutet utövar också tUlsyn över
efterlevnaden av strålskyddslagen och de föreskrifter som har meddelats med
stöd av denna.
2.2
Vissa bestämmelser som syftar tUl att minska riskerna för sabotage m.m.
Frågor
om fysiskt skydd prövas i samband med tillståndsprövningen för kärnkraftanläggningar
och andra anläggningar som avses i 2 § AEL. Härvid föreskriver kämkraftinspektionen
som villkor för tUlstånd att anläggningarna förses med tUlfredsställande skydd
mot avsiktlig skadegörelse, sabotage, stöld och terroristhandlingar. Skyddsåtgärderna
kan avse t. ex. dels anläggningarnas konstruktion och utförande, dels personell
bevaknmg och annat tlUlrädesskydd.
Bevakning ombesörjs
normalt av bevakningsföretag som anlitas av den som driver anläggningen. Enligt
7 § lagen (1974: 191) om bevakningsförelag (ändrad senast 1975: 687) åtnjuter
väktare skydd som avses i 17 kap. 5 § brottsbalken. Det innebär att våld, hot, förgripelse
eller våldsamt motstånd mot väktare straffas som brott mot allmän verksamhet.
Väktaren har samma rätl som varje annan person atl hindra eUer håUa kvar någon
som tas på bar gärning (24 kap. 1 § brottsbalken och 24 kap. 7 § andra stycket
rättegångsbalken) och att la tiUbaka stulet gods "å färsk gärning"
(14 § lagen (1964: 163) om införande av brottsbalken). Har väktaren utraslals
med ordningsvaklsförordnande enligt 90 § polisinstruktionen (1972: 511) har han
också polismans befogenheter, dvs. han har rätt att med visst våld och genom
tillfälligt omhändertagande avvärja olaga intrång 1 anläggningen.
Den som gör sig skyldig
till olaga intrång kan straffas enligt 4 kap. 6 § andra slycket brottsbalken.
Är det olaga intrånget inte grovt, krävs att målsäganden anger brottet tiU åtal
eller att åtal finns påkaUat från allmän synpunkt. Vid direkta angrepp på
egendom kan straff komma i fråga enligt brottsbalken bl. a. för stöld och
egenmäktigt förfarande (8 kap. 1 och 8 §§), skadegörelse (12 kap. 1 §) och
sabotage (13 kap. 4 §).
Prop. 1977/78:138 8
Genom
några författningar har vissa möjligheter skapats att minska riskema för
sabotage m. m. vid kraftanläggningar.
I
kungörelsen (1966: 273, ändrad senast 1977:437) om säkerhetsskydd vid
statsmyndigheter skall sådan myndighet som har befattning med uppgift eller förhållande
som angår rikets försvar eller landets säkerhet i övrigt vidta åtgärder för
säkerhetsskydd inom sitt verksamhetsområde. Kungörelsen torde gälla för
statens vattenfaUsverk men tiUämpas i huvudsak också av övriga kraftföretag.
Säkerhetsskydd innefattar bl. a.
skydd mot att innehåUet i
hemlig handling eUer annan uppgift av betydelse för landets säkerhet kommer tUl
obehörigs kännedom,
skydd mot obehörigs tillträde
till aidäggning, inrättning, fartyg, luftfartyg eller område, där hemlig
handling eller annal av betydelse för landets säkerhet förvaras eller
verksamhet av sådan betydelse drivs,
skydd mot att den som ej är pålitiig
från säkerhetssynpunkt får tjänst, vikariat eller uppdrag som avses i 1 §
personalkontrollkungörelsen (1969: 446, ändrad senast 1976: 110).
Genom
personalkontroll kan man undvika att besätta vissa tjänster med icke lämpUg
personal. Personalkontroll enligt personalkontroll-kungörelsen får företas av
bl. a. statens vattenfallsverk.
Lagen
(1940: 358) med vissa bestämmelser till skydd för försvaret m. m. (skyddslagen)
ger regeringen eller efter regeringens bemyndigande vederbörande mUllära
befälhavare möjlighet alt utfärda förbud för obehöriga bl. a. alt beträda
anläggning, inrättning, fartyg, luftfartyg eller område som liUhör eller
nyttjas av försvarsväsendet, att av eller inom sådana anläggningar etc. ta
fotografier eller göra avbUdningar eller beskrivningar eller att inom sådana
anläggningar etc. inneha sprängämnen (1 §). I fråga om anläggning, inrättning,
fartyg, luftfartyg eller område, som eljest är av betydelse för
försvarsväsendet, får regeringen eller enligt regeringens bemyndigande
vederbörande länsstyrelse utfärda sådant förbud (2 § första stycket). Vid krig
eller krigsfara fär förbudet utsträckas också tiU anläggning etc, som är av
betydelse för folkförsörjningen (2 § andra slycket).
Bevakningspersonal
vid anläggning etc, som skyddas av förbudet enligt skyddslagen, har befogenhet
(10 §) att i den omfattning som krävs för att fuUgöra bevakningsuppgiften
företa kroppsvisitation på personer som där söker vinna tillträde eUer som uppehåUer
sig där samt undersöka föremål som dessa personer medför. Bevakningspersonalen
får också på platsen eller i dess närhet tUlfälligt omhänderta personer och av
dessa medförda föremål. Dessa befogenheter kan enligt 3 § bevak-ningskungörelsen
(1940: 383) utövas av fömtom krigsman polisman eller annan som åtnjuter
polismans skydd och befogenheter (ordningsvakt).
Oavsett
om någon fälls till ansvar för överträdelse av skyddslagen el-
Prop. 1977/78:138 9
ler
ej kan fotografier, avbildningar, beskrivningar, apparater och materiel, inkl.
sprängämnen, som tUlkommit eller innehafts i strid mot förbudet förklaras
förverkade (9 §).
Den
som bryter mot förbudet kan straffas med dagsböter eller fängelse (7 §).
I
den nyss nämnda bevakningskungörelsen ges bl. a. vissa närmare föreskrifter om
hur bevakningspersonalens befogenheter skall utövas.
3
Aka-utredningens förslag ocb kärnkraftinspektionens skrivelser
3.1
Allmänt om radioaktivt avfall
I
statens kämkraftinspektions skrivelse den 1 juli 1977 lämnas en redogörelse
för de skilda slag av radioaktivt avfall som uppkommer i kärnkraftens
processkedja.
Radioaktivt
avfall uppstår vid drift av kärnkraftverk dels vid käm-klyvningsprocessen genom
att klyvningsprodukterna i många faU är starkt radioaktiva, dels genom att
radioaktiva aktiveringsprodukter bildas i material som är utsatta för det
starka neutronflödet inne i reaktorn. Klyvningsproduktema stannar kvar i det
använda kärnbränslet. De avskiljs vid bränslets upparbelnmg och bildar då det
högaktiva avfaUet. Om upparbetning inte sker, betraktas det använda bränslet i
sin helhet som högaktivt avfall.
En kärnkraftanläggning
är försedd med ett antal reningskretsar för reaktorns kylvatten. Radioakliva
produkter, som kommit ut i kylvatlnet antingen på gmnd av felaktiga
bränsleelement eller genom korrosion av aktiverat material, fångas i dessa
kretsar upp i fUter och jonbytare, vUka ger upphov till radioaktivt avfall.
Detta avfall benämns ofta medelaktivt.
Även
lågaktivt kärnkraftavfall uppkommer vid kämkraftanläggning-arna och består till
en del av fast material såsom papper, plast och glas som i ringa utsträckning
är förorenade av radioaktivitet. Detla avfall kan förpackas, hanteras och
lagras i emballage som säckar och fat utan omfattande skyddsåtgärder. Flytande
avfall av denna typ behandlas genom indunslning eller på annat sätt för att
avfallet skall få mindre volym.
Enligt
kärnkraftinspektionen krävs särskUd uppmärksamhet från hanterings- och
skyddssynpunkt i fråga om avfall som innehåller plutonium eller andra
alfastrålande ämnen.
Enligt
Aka-utredningens betänkande (SOU 1976: 30 s. 58) kan man räkna med följande
volymer radioaktivt avfall från drift av en kärnreaklor på 900 MW eleffekt
under ett år.
1
Riksdagen 1977/78.1 saml Nr 138
Typ av avfall
Högaktivt
avfall
Medelaktivt
avfall Kapslingsavfall Jonbytarmassor och indunstarkoncentrat
Härdkomponenter,
höljerör och metalliskt avfall
Lågaktivt avfall
Sopor
och liknande avfall
Före
behandling
m3
Efter
behandling
mS
17
3
11
2
90
9
100
50
800
120
3.2
Aka-utredningens förslag till ändring i atomencrgilagen
I
Aka-utredningens betänkande (SOU 1976: 30 s. 97) uttalas att det inte klart i AEL
framgår vUket ansvar som åvilar statens kärnkraftinspektion som
tillsynsmyndighet vad gäller hanteringen av använt kämbränsle och radioaktivt
avfall. Utredningen föreslår därför att 2 § AEL ändras så att också
anläggningar för bearbetning och förvaring av radioaktivt avfall, som
uppkommer vid användning av kärnbränsle eller bearbetning av använt
kärnbränsle, omfattas av tillståndsskyldighet samt kontroll och tillsyn enUgt AEL.
3.3
Kärnkraftinspektionens förslag till ändring i atomcnergilagen
I
kärnkraftinspektionens skrivelse den 1 juU 1977 om liUsyn över och kontroll av
hantering och förvaring av radioaktivt avfall från kämkraftanläggningar pekar
inspektionen på atl inspektionens tillsyn och kontroll f. n. är begränsad till
de ämnen och anläggningar som anges i 1 och 2 §§ AEL. Endasl om avfallet
innehåller uran, plutonium eller torium eller föreningar därav omfattas det av
bestämmelserna i AEL. Lagen reglerar sålunda direkt endasl i begränsad
utsträckning frågor om hantering och förvaring av det radioaktiva avfall, som
uppkommer vid kämkraftanläggningar eller som uppslår vid lagring av material
som kan användas som kärnbränsle. Dessa frågor regleras i stället genom
föreskrifterna i strålskyddslagen.
Genom
att AEL endast i begränsad utsträckning är tillämplig beträffande radioaktivt
avfall, är kärnkraftinspektionens möjligheter alt utöva llUsyn över och
kontroll av hanteringen och förvaringen av radioaktivt avfall från kärnkrafianläggningar
begränsade i samma mån.
EnUgt
slatsmaktemas uttalanden (se prop. 1976/77: 100 bil. 17 s. 168, NU 1976/77: 24,
rskr 1976/77: 206) bör det ankomma på kämkraftinspektionen alt svara för
tillsyn över och kontroll av hantering och förvaring av radioaktivt avfall
från kämkraftanläggningar. Ansvaret bör enligt inspektionen omfatta hela
avfallshanteringen och avse alla slag av
Prop.
1977/78:138 H
radioaktivt
avfall från kärnkraftanläggningarna. Nuvarande författningsreglering ger inte
inspektionen möjlighet att la ett fullständigt ansvar. I den mån avfaUet inte
innehåller klyvbart material, regleras i dag frågor om radioaktivt avfaU
uteslutande i strålskyddslagen. En lagändring bör därför enligt inspektionens
mening göras så alt inspektionen får behörighet som kontroU- och tUlsynsmyndighel
beträffande alla slag av radioaktivt avfaU från kämkraftanläggningar.
3.4
Kärnkraftinspektionens förslag om skydd mot obehörigt intrång i kärnkraftanläggningar
m. m.
Bakgranden
tiU kämkraftinspektionens hemställan om åtgärder för att göra det möjligt att
förstärka det fysiska skyddet vid anläggningar, som nu är i fråga, är att
länsstyrelsen i Kahnar län med slöd av skyddslagen och bevakningskungörelsen
utfärdat förbud mot bl. a. tUlträde till Oskarshamns kämkraftverk och i samband
härmed ålagt kraftverksäga-ren att bl. a. uppsätta förbudstavlor. Härigenom får
bevakningspersona-len vissa särskilda befogenheter och straff kan följa på överträdelse
av förbudet. Skyddslagens bestämmelser har enligt kärakraftinspeklionen liUämpats
beträffande kämkraftanläggningar också av andra länsstyrelser.
Förutsättningen för att
under normala fredsförhällanden utfärda ett förbud som nu avses är all anläggningen
är av betydelse för försvarsväsendet ulan alt tiUhöra eUer nyttjas av detla.
Sedan ÖB uttalat att det närmast torde ankomma på mUitär myndighet atl bedöma
om en anläggning har betydelse för försvarsväsendel, har chefen för Kronobergs
regemente förklarat att Oskarshamns kämkraftverk ej har betydelse för det
militära försvaret ("försvarsväsendet").
Dessa uttalanden från
militärt håll ger enligl kämkraftinspektionen anledning tiU tvekan om ett av
myndighet direkt utfärdat tiUträdesför-bud, innefattande särskilda bestämmelser
om straff för överträdelse och särskilda befogenheter för bevakningspersonalen,
under normala fredsförhållanden kan stödjas på skyddslagen när del gäller kämkraftanläggningar
och andra anläggningar som avses i 2 § AEL. Lagen är, påpekar kämkraftinspektionen,
utfärdad före kärnkraftens tid.
Enligt kärnkraftinspektionens
mening torde dock ett förbud vara påkallat från de synpunkter inspektionen har
att beakta. Kärnkraftinspektionen saknar befogenhet att utfärda föreskrifter
motsvarande ett sådant förbud, eftersom inspektionen kan utöva myndighet endast
gentemot innehavare av tillstånd enligt AEL genom att lämna föreskrifter som viUkor
för tiUståndet. Direkt för allmänheten bindande och straffsanktionerade
bestämmelser i samband med kämkraftanläggningar meddelas av andra myndigheter.
Prop. 1977/78:138 12
4
Remissyttrandena
4.1 Över
Aka-utredningens förslag till ändring i atomenergilagen
Endast
ett fåtal remissinstanser har yttrat sig över Aka-utredningens förslag till
ändring i 2 § AEL. Statens kärnkraftinspektion delar utredningens uppfattning
alt hantermgen av radioaktivt avfall bör regleras i första hand i AEL. Med
utredningens förslag blir tillsynsmyndigheten enligt AEL huvudansvarig för
tillsyn vad gäller kärnenergins avfallsfrågor.
Flera
remissinstanser, däribland statens kärnkraftinspektion, länsstyrelserna i
Blekinge och Malmöhus län samt juridiska fakulteten vid Uppsala universitet, pekar
på behovet av en mera genomgripande översyn av lagstiftningen på området i
syfte att bl. a. modernisera denna och samordna tiUståndsprövningen med annan
närliggande prövning. Några instanser, såsom koncessionsnämndeli för
miljöskydd, länsstyrelsen i Hallands län och Oskarshamns kommun menar att de
av utredningen behandlade anläggningarna för upparbetning av använt kämbränsle
och central lagring av radioaktivt avfall regelmässigt bör underkastas prövning
enligt 136 a § byggnadslagen (1947: 385). Oskarshamns kommun framhåller
särskilt behovet av att kunna göra en samlad bedömning av lokaUseringsfrågoma.
4.2 Över
kämkraftinspektionens förslag till ändring i atomencrgUagen
Samtiiga
instanser som har yttrat sig över statens kärnkraftmspeklions förslag till
ändring i AEL ställer sig positiva tUl att k ä r n k r a f t i n-spektionen ges
ett tillsynsansvar beträffande radioaktivt avfall från kärnenergianläggningar.
Rikspolisstyrelsen framhåUer att tUlsynen över och kontroUen av kärnkrafianläggningar,
kärnbränsle och radioaktivt avfall från kärnkrafianläggningar är av vital
betydelse framför allt från säkerhetssynpunkt. Den tveksamhet som i dag råder
beträffande ansvaret för tUlsynen över och kontrollen av den del av det
radioaktiva avfallet som inle innehåller klyvbara ämnen är otiUfredsställande.
Statens strålskyddsinstitut pekar på att nuvarande lagstiftomg på kämenergiområdet
inle omfattar anläggningar för bearbetning eUer förvaring av högaktivt
radioaktivt avfaU. Om exempelvis kylningen skuUe upphöra eUer tanken skuUe
brista vid förvaringen av färskt högaktivt avfall efter upparbetning av kärnbränsle,
skulle konsekvenserna kunna bli spridning av radioaktiva ämnen i en omfattnuig
som är jämförbar med en reafctorolycka. Det finns därför skäl för att
kärnkraftinspektionen även beträffande sådana anläggningar utför en
säkerhetskontroll motsvarande vad som nu sker för kärnkraftverken.
Strålskyddsinstitutet framhåller vidare att kärnkraft-
Prop.
1977 f 18:138 13
inspektionen
med den nuvarande lydelsen av AEL saknar formell grund för en kontroU av
säkerheten i andra anläggningar än dem i vilka det finns klyvbart material.
Liknande synpunkter framförs av SGU som anser det vara riktigt och lämpligt all
kärnkraflinspeklionen förutom sina hittillsvarande uppgifter också skall utöva
tillsyn över och kontroll av hantering och förvaring av radioaktivt avfaU från
kärnkraftanläggningar, även om avfallet inte innehåUer klyvbart material.
Detta bör gälla oavsett om hantering och förvaring sker vid kärnkraftanlägg- nuigarna
eller i anläggningar på annan plats. Arbetarskyddsstyrelsen tiUstyrker att
lagändring sker som utsträcker kärnkraftinspektionens normala befogenheter att
gälla även anläggningar för bearbetning och förvaring av radioaktivt avfall som
uppkommer vid användning av kämbränsle eller bearbetning av använt kämbränsle.
Några
remissinstanser, däribland statens vattenfallsverk och Svensk
kärnbränsleförsörjning AB, erinrar om sin positiva syn på Aka-utredningens
förslag om att kämkraftinspektionen får ökade resurser för kontroll av
hantering och förvaring av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall.
Frågan
hur ansvaret formellt skall fördelas meUan tillsynsmyndigheterna på
kärnenergiområdet behandlas av många remissinstanser. Vissa remissinstanser,
däribland statens strålskyddsinstitut, belyser ingående ansvarsfrågorna.
Kärnkraftinspektionens
förslag tUl ansvarsfördelning får stöd eUer lämnas ulan eriman av många
remissinstanser. TiU dessa hör rikspolisstyrelsen, sjöfartsverket,
koncessionsnämnden för miljöskydd, statens planverk, statens brandnämnd,
länsstyrelserna i Södermanlands, Kalmar, Malmöhus och Hallands län,
hälsovårdsnämnden i Östhammars kommun, Kävlinge kommun. Sydvästra Skånes
kommunalförbund och AB Asea-Atom.
Vissa remissinstanser
pekar på oklarheter i ansvarsfördelningen mellan tillsynsmyndigheterna som kan
uppslå om kärnkraftinspektionens förslag följs. Statens industriverk framhåUer
att förslaget synes innebära en ny gränsdragning mellan kärnkraftinspektionens
och strålskyddsinsli-tutets tUlsynsområden. SGU noterar atl fråga om
gränsdragningen mellan de båda tillsynsmyndigheternas verksamhetsområden kan
uppkomma, men förmodar att sådant kan regleras i annan ordning. Programrådet
för radioaktivt avfall menar att kämkraftinspektionens förslag kan medföra att
verksamheter, som hittills övervakats av siatens strålskyddsinstitut, förs in
under kärnkraftinspektionens tillsynsansvar. Detta kan leda tUl oklarheter i
gränsdragningen mellan resp. myndigheters ansvarsområden och till dubblering
av tiUsynskompetens om inte särskilda förlydliganden görs. Oklarheten uppkommer
när kärnkraftavfall förvärvas och bearbetas i annat syfte än alt förvara det.
Det förefaller enligt programrådet sannolikt att det omfattande
utvecklingsarbete
Prop. 1977/78:138 14
inom
avfaUsområdet som nu pågår inom och utom landet kommer att i viss ulsträcknmg
inriktas på att avfall skall kunna nyttiggöras. En användning som ledan har
aktualitet är starka strålkällor för sterilisering av livsmedel och för
sterilisering av rölslam. Andra användningar torde aktualiseras efter hand som
strålkällor kan framstäUas till lägre kostnad ur kärnkraflavfall än genom
bestrålning av modersubstanser i reaktorer. Användning av strålkällor inom
forskning, utvecklingsarbeten och industriell verksamhet regleras av slrålskyddslagen
och står under strål-skyddsinstitutets tiUsyn. Det synes enligt prograrmådets
mening inte föreligga några starka motiv för att lägga tUlsynsansvar hos en
annan myndighet därför atl kärnkraftavfall varit utgångsmaterial för en strålkälla.
Nuvarande kompetensfördelning bör i princip bibehållas oförändrad. Liknande
synpunkter anför Sydkraft AB, som även påpekar att aUt från början lågaktivt aviall,
som inle innehåUer alfa-aktivt eller klyvbart material, bör undantas från kämkraftinspektionens
ansvarsområde. TUl-synsansvaret för sådant avfall vUar på strålskyddsinstitutet
och något väsentiigt skäl atl ändra på delta föreligger inte.
Länsstyrelsen
i Uppsala län understryker vikten av att ansvarsfördelningen i dessa frågor
regleras på ett klart och entydigt sätt. Länsstyrelsen delar uppfattningen att
tUlägg tUl nuvarande lagstiftning måste göras i avsikt att ge kärnkraftuispektionen
ansvar för och därmed överbUck över den tekniska kontrollen av avfaUshanteringen
i dess helhet. Slrål-skyddsinstitulet bör liksom hittills uppställa de krav som
skall gälla omgivningspåverkan med avseende på människor och miljö samt med
hjälp av mätningar utöva kontroll härav. Liknande synpunkter anförs av Svenska
kommunförbundet som framhåller alt, om kämkraftinspektionens förslag tUl
ändring av AEL genomförs, inspektionen kommer att få ansvar för tillsyn och
kontroll också av icke-klyvbart radioaktivt avfall, vilket nu faller under strålskyddsinstitulets
ansvarsområde. Del svenska skyddet av lotalmUjön kännetecknas nu av en rik
flora av mjmdigheter, vilkas ansvarsområden delvis täcker varandra. En sådan
dubbel- eller flerfaldig läckning förekommer t. ex. inom vattenvården,
livsmedelskontrollen, produktkontrollen och miljövårdsinformationen. Det torde
bli allt svårare alt motivera eller bibehålla en så orationell verksamhet.
Också AB Atomenergi delar uppfattningen att kämkraftinspektionen bör ha ett väl
definierat ansvar för radioaktivt avfall. Det är även viktigt att gränsen mot
andra myndigheters ansvarsområden samtidigt blir väl definierad, främst mot
statens strålskyddsinstitut, som under strålskyddslagen har ansvar för skydd
mot bl. a. joniserande strålning. En överlappning av oUka myndigheters
ansvarsområden leder enligt bolaget tlU en dubblering av tillsynsverksamheten
och blir ekonomiskt betungande för samhället. Kärnkraftinspektionens förslag
kan leda tiU oklarheter bl. a. vid tUlämpning på hantering av strålkällor och
andra produkter
Prop.
1977/78:138 15
som
framsläUs genom bestrålning i atomreaktorer eller utvinns ur radioaktivt
avfall. Dessa oklarheter bör undanröjas.
Länsläkarorganisationen
i Uppsala län anför att ett kämkraftverk aldrig kan bli en helt isolerad del
från samhället i övrigt och att det därför från tillsynssynpunkt är en mindre
god lösning att den lokala eUer regionala tillsynsmyndigheten inte kan följa
tillsynsorganets verksamhet även inom kärnkraftverkets område. Även om det
fortsättningsvis inle skulle vara möjligt att åstadkomma en sådan rutin blir
varje förändring, som medför överförandet av tUlsynen tlU en enda myndighet,
från "omgivande" tillsynsmyndigheters synpunkt till en klar fördel
för deras arbete. Med det senare avses i första hand hälsovårdsnämnden,
länsstyrelsen, länsläkaren och i viss mån också landstinget. Länsstyrelsen i
Uppsala län hänvisar tUl dessa synpunkter och förutsätter att frågor som berör
de regionala och lokala myndighetemas verksamhet kan lösas genom kontinuerlig
information från de centrala tUlsynsmyndighclema.
Några
remissinstanser stäUer sig tveksamma eller negativa tUl kämkraftinspektionens
förslag och förordar ytterligare utredning av ansvarsfördelningsfrågorna.
Statens naturvårdsverk anser att de föreslagna ändringarna i 1 § AEL synes
leda tUl oklarheter i den ansvarsfördelning mellan kämkraftinspektionen och
strålskyddsinstitutet, som i dag råder och där strålskyddsinstitutet är ansvarig
myndighet för frågor, som faller under strålskyddslagen. En avvikelse från
denna princip kan leda till komplikationer i ärendehantering och kontakter
mellan myndigheter och expertgrapper med olika kompetens och sakkunskap inom
området. Minoriteten i Svenska kommunförbundets styrelse pekar på att
kärnkraftinspektionens förslag innebär en dubbeltäckning av tillsynsansvaret
för icke-klyvbart material. Det kan därför inte tUlstyrkas utan bör utredas
närmare. Liknande synpunkter framförs av Sydkraft AB och Svensk
kärnbränsleförsörjning AB.
Flera
remissinstanser avstyrker kärnkraftinspektionens förslag tlU ansvarsfördelning
och förordar i stället den lösning som Aka-utredningen framfört i betänkandet
Använt kärnbränsle och radioaktivt avfall. Statskontoret erinrar om sitt jtrande
över Aka-utredningens förslag, där statskontoret tillstyrkte atl ansvaret för säkerhetsmriktat
utvecklingsarbete och härtiU anknuten granskning och kontroll inom bränsle- och
avfallsområdet skulle förläggas tUl kärnkraftinspektionen. Det förefaUer rimUgt
att kärnkraftinspektionens ansvar för säkerhet och produklkontroU utvidgas att
omfatta även anläggningar där radioaktiva klyvningsprodukter kan finnas. Om Aka-utredningens
förslag i denna riktning genomförs, synes den av kärnkraftinspektionen
föreslagna ändringen överflödig.
Statens
strålskyddsinstitut avstyrker kärnkraftinspektionens förslag och framhåller att
det enklaste och mest effektiva handläggningsförfa-
Prop, 1977/78:138 16
randel
är om avfallsfrågorna behandlas med samma ansvarsfördelning mellan de två
myndigheterna som redan råder inom övriga oinråden. Någon ändring av 1 § AEL skuUe
då inte erfordras och Aka-utrednmg-ens ändringsförslag skuUe vara tillräckUgt.
Det ger kämkraftinspektionen möjlighet att pröva och kontroUera säkerheten i
varje anläggning i kärnkraftens processkedja, där del finns risk för olycka med
allvarliga konsekvenser. Förslaget innebär också alt det kommer att krävas tiUstånd
enligt AEL för sådana anläggningar. Kämkraftinspektionens förslag synes
emellertid ha ytterligare en ambition. I Unje med den princip som exemplifieras
i den s. k. villkorslagen är det önskvärt att de totala konsekvenserna av en
föreslagen verksamhet kan överblickas när tillstånd ges för verksamheten. Detla
mål kan emeUertid uppnås på grundval av det ändringsförslag som framfördes av Aka-utredningen.
Ett tillstånd enligl AEL innebär automatiskt ett tillstånd enligl
strålskyddslagen, såvida inte annat föreskrivs i tiUståndet. Detta betyder
emellertid inte att den tekniska handläggningen av strålskyddsfrågorna sker enligl
AEL. Prövningen sker här enligt strålskyddslagen vid strålskydds-institutet som
anger de särskilda viUkor som kan bli nödvändiga. Det går således utmärkt att
med slöd av strålskyddslagen kräva en redovisning av hur man tänkt sig slutiigt
hantera det radioaktiva avfallet från strålskyddssynpunkt innan man bedömer den
avfaUsproducerande anläggningen acceptabel från denna synpunkt. Med den av Aka-utredningen
föreslagna ändringen av 2 § AEL kan också kämkraftinspektionen kräva en
redovisning av hur man tänkt sig lösa säkerhetsaspekterna vid de
avfallsanläggningar som kan bli nödvändiga. 4 § AEL ger här
kärnkraftinspektionen slora befogenheter.
Strålskyddsinstitutet
anger alt institutet har förståelse för att man kan vilja centralisera
handläggningen av kärnkraftens avfaUsproblem tUl en enda myndighet och det kan
tyckas som om detta utgjorde en förenkling och effektivisering. Så blir
emellertid icke fallet eftersom strålskyddsinstilutet fortfarande har sitt
ansvar enligt strålskyddslagen. I stället för en förenkling skiUle förslaget
leda till en oklarhet om ansvarsfördelningen. Strålskvddsinstitutet avråder
därför bestämt från den av kämkraftinspektionen föreslagna ändringen i AEL och
förordar i stället att endast 2 § AEL ändras i enlighet med Aka-utredningens
förslag. Strålskyddsinstilutet rekommenderar vidare att kärnkraftinspektionen
och strålskyddsinstitutet när det gäller anläggningar för bearbetning eller
förvaring av radioaktivt avfall från kärnkraftverk följer samma
ansvarsfördelning som f. n. gäller vid handläggningen av frågor rörande
kraftverken. Institutet delar uppfatmlngen att del är lämpligt att tillstånd
för uppförande av sådana anläggningar meddelas av regeringen på grandval av AEL
efter det att strålskyddsaspekterna har behandlats av strålskyddsinstitutet på
grundval av strålskyddslagen. Institutet anser att strålskyddslagen ger
tillräckliga möjligheter att kräva en redovisning av för-
Prop.
1977/78:138 17
utsättningarna
atl lösa samtliga strålskyddsproblem som kan uppstå genom långlivade
avfallsprodukter. Institutet betonar vidare att skyddsproblemen beträffande
radioaktivt avfall i de flesta faU är av slrål-skyddskaraklär snarare än
säkerhetskaraktär. Institutet förutser därför att kärnkraftinspektionens
intresse i första hand bör vara inriktat på anläggningar för förvaring av det
högaktiva avfallet, särskilt under den period då detta är färskt och innebär
en potentiell risk för stora olyckor. Problemen med det lågaktiva avfallet från
kämkraftverken är i princip likartade med problemen med lågaklivt avfaU från
andra källor. Det senare avfallet skulle inte heller enligt kämkraftinspektionens
förslag föras in under AEL.
Också
statens vattenfaUsverk, LO, TCO och Oskarshamnsverkets kraftgrupp AB pekar på
riskerna med en oklar ansvarsfördelning och förordar att Aka-utredningens
förslag genomförs.
Några
remissmstanser kommenterar det förslag till övergångsbestämmelser som kärnkraflinspeklionen
lämnat i sin skrivelse. Länsstyrelsen i Malmöhus län menar att övergångsbestämmelserna
bör kompletteras så alt en samordning med tidigare tUlstånd och föreskrifter,
som meddelats enligt strålskyddslagen, underlättas. Sydkraft AB framhåller att
de föreslagna övergångsbestämmelserna beträffande avfaUslagring och
lagringsanläggningar bör ändras. Hanteringsutrustningar och lager för avfall,
som hilliUs har installerats, är inte avsedda att utoyttjas längre än under
kärnkraftverkets livstid för .elproduktion. Det har fömtsatts vid projektering
av sådana avfallsanläggningar alt ett för landet gemensamt lager skaU finnas
tillgängligt från omkring mitten av 1980-talet. Hittillsvarande tUlstånd för
kärnkraftverken medför rätt att under myndlghetsliUsyn inneha
avfallsanläggning samt hantera och lagra avfaUsprodukt, Under förutsättning alt
anläggningsägaren uppfyller gällande föreskrifter för avfallsverksamheten innebär
det erhållna tiUståndet ett visst rättsskydd, som medger rimliga planeringsmöjligheter
för den fortsatta energiförsörjningen.
Kämkraftinspektionens
förslag alt ansökan om förnyad prövning av gällande tUlstånd skaU inges före
den 1 januari 1980 medför enligt Sydkraft AB rättsosäkerhet. Sådan prövning är
inte heller nödvändig. Myndigheternas insyns- och tillsynsmöjligheter är redan
tillgodosedda i nuvarande lagstiftning och säkerhetsgranskning har skett i
vederbörlig ordning. Av förarbetena tUl lagändringen bör därför klart framgå
att anläggningar för avfaU, som säkerhetsgranskals och tagits i drift före
lagändringens ikraftträdande, ej skall undergå ny prövning.
Ett
par remissinstanser har pekat på behovet av en mera aUmän översyn av gällande lagstiftning
på kärnenergiområdet. Länsstyrelsen i Malmöhus län anser att en översyn av AEL
och strålskyddslagen bör göras i syfte att modernisera lagarna. Liknande åsikt
har Sydvästra Skånes kommunalförbund som menar att
Prop.
1977/78:138 18
AEL
i sin helhet bör omarbetas. Redan i remissvaret över Aka-utredningens
betänkande framförde kommunalförbundet vissa synpunkter på behovet dels av
beredskapsplaner i samband med transporter av använt kärnbränsle och
radioaktivt avfall, dels av avvecklingsplaner i samband med ansökan om
koncessioner för kämkraftanläggningar. Det bör enligt kommunalförbundets mening
föranleda fler kompletteringar gäma i form av en mer fullständig och tidsenlig kärnenergUag.
4.3
Över kärnkraftinspektionens förslag om skydd mot obehörigt intrång i
kärnkraftanläggningar m. m.
Samtiiga
remissinstanser stäUer sig positiva tiU statens kärnkraftinspektions framställnmg
om skyddsföreskrifter ooh betonar angelägenheten av att ytterligare skydda kärnkraftarUäggningar.
Rikspolisstyrelsen framhåller att vissa förhållanden, inte minst utvecklingen
av den internationeUa terrorismen, har inneburit att man i dag på ett helt
annat sätt än tidigare måste beakta risken för sabotage och andra angrepp mot
från samhällssynpunkt vitala objekt även i fredstid.
Flera
remissinstanser bl. a. länsstyrelsen i Kalmar län understryker det stora
samhällsintresset av alt kärnkraftverken ges bästa möjliga skydd mot sabotage
och annan avsiktlig skadegörelse. Nyköpings kommun pekar på att inte minst
behovet av skydd för den personal, som verkar inom anläggningen, bör
uppmärksammas.
Några
remissinstanser anser det vara angeläget att antingen skyddslagen ses över,
omarbetas och moderniseras eller helt nya bestämmelser utarbetas för att
bereda skydd i fredstid. Enligt rikspolisstyrelsen framstår lagbestämmelser
motsvarande de i skyddslagen och läckande ett vidare område, exempelvis objekt
av vitalt samhällsintresse, som i högsta grad önskvärda. I fråga om de objekt
som bör skyddas anser bl. a. ÖB och Sydkraft AB att bestämmelsema bör gälla
objekt av betydelse för totalförsvaret.
Flertalet
remissinstanser framhåller att motsvarande problem och skyddsbehov som vid
kärnkraftanläggningar kan finnas också vid andra aiUäggningar med
sabotagekänslig verksamhet. Bl. a. pekas från flera håll på
elförsörjningsanläggningar. Länsstyrelsen i Södermanlands län anför i detla
sammanhang att det torde finnas en rik flora på industrier och anläggningar som
från sabotagesynpunkt är mycket enklare att skaffa sig tillträde till och skada
än kämkraftverk. Sabotage torde med många gånger förhållandevis enkla medel
lätt kunna genomföras och effekten härav kan enUgt länsstyrelsen bli avsevärt
mer katastrofal för såväl människor som miljö. Länsstyrelsen förordar därför
att utredning verkställs angående behov av särskilt skydd för kärnkraft- och
andra sa-bolagekänsliga anläggningar.
Prop.
1977/78:138 19
5
Föredraganden
5.1
Ändring i atomenergilagen
En
självklar förutsättning för att kärnkraften skaU få utnyttjas som energikäUa är
att de risker som är förenade med den kan bemästras på ett betryggande sätt. Långtgående
krav på säkerhet måste vara uppfyUda innan tillstånd att uppföra och driva en
anläggning meddelas. Ett viktigt led i säkerhetsarbetet är vidare tillsynen av
att stäUda krav uppfyUs. TiUsynen måste omfatta alla led i kämkraftproduktionen
och särskUt inriktas på de från skilda synpunkter kritiska punklema i
kärnbränslecykeln. Erfarenheter av säkerhetsproblem måste återföras och
utnyttjas i syfte all åstadkomma ytterligare förbättring av säkerheten.
På
senare år har de problem och risker som är förbundna med hanteringen av använt
kärnbränsle och radioaktivt avfall alltmer uppmärksammats. Vad gäller det
radioaktiva avfallet har uppmärksamheten i första hand kommit att gälla det
högaktiva avfallet, dvs. främst de klyvningsprodukter som avskUjs vid upparbetning
av använt kärnbränsle. Men också det låg- och medelaktiva avfaUet medför
problem som måste bemästras genom fortlöpande kontroU och tiUsyn.
Kämkraftens avfallsfrågor
har ingående behandlats av Aka-utredningen (I 1972: 08) bl.a. i utredningens
slutbetänkande (SOU 1976: 30 31) Använt kämbränsle och radioaktivt avfall. Detla
betänkande jämte remissyttrandena däröver har sedermera överlämnats att ingå i
underlaget för energikommissionens (I 1976: 05) arbete. Med anledning av ett
av Aka-utredningens förslag har statsmaktema (se prop. 1976/77: 100 bil. 17 s.
168, NU 1976/77: 24, rskr 1976/77: 206) uttalat att tUlsyns-och
kontrollverksamhet med avseende på hantering och förvaring av radioaktivt
avfall från kärnkraftanläggningar bör byggas upp vid statens kämkraftinspektion.
Inspektionen har från och med den 1 juli 1977 inrättat en enhet för
avfallsfrågor.
Verksamheten på
kärnenergiområdet står under kontroll och tUlsyn bl. a. enligt reglerna i
atomenergilagen (1956: 306) (AEL). ErUigt 1 § AEL krävs tillstånd för förvärv,
innehav, överlåtelse, bearbetning av eller annan befattning med uran, plutonium
eUer annat ämne som används som bränsle i atomreaktor. Tillståndsskyldigheten
omfattar också förening i vilken sådant ämne ingår och gäller även i fråga om
bl. a. kärnbränsle som har använts i reaktor. Vidare behövs tiUstånd enligt 3
§ AEL för utförsel av kämbränsle eller ämne som kan omvandlas till kämbränsle
och för utförsel av använt kärnbränsle.
Enligt 2 § AEL krävs tUlstånd
för att uppföra, inneha eUer driva atomreaktor eller anläggning för bearbetning
av ämne eUer förening som avses i 1 §, dvs. bl. a. använt kämbränsle.
Vid
meddelande av tillstånd liksom under tillstånds giltighetstid får
Prop.
1977/78:138 20
uppställas
sådana villkor som är påkallade av säkerhetsskäl eller eljest från allmän
synpunkt (4 §).
TiUstånd
enligt AEL meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer. I förordnmgen
(1976:12) om tiUsynsmyndighet enligt atomenergilagen (1956: 306), m. m. har
regeringen överlåtit åt kärnkraftinspektionen att pröva vissa tiUståndsfrågor,
TUlstånd att uppföra, inneha eller driva atomreaktor eUer anläggning för
bearbetning av bl. a. använt kämbränsle meddelas dock av regeringen. Enligt
förordningen utövar kämkraftinspektionen tiUsyn över efterlevnaden av 13 §§
AEL samt av villkor som har meddelats med stöd av 4 § samma lag. Med tillsynsfunktionen
följer rätt att få de upplysningar och handUngar som behövs för att trygga
efterlevnaden av föreskrivna viUkor. Kämkraftinspektionen har också rätt att
få tUlträde tiU anläggning eUer plats där verksamhet på kärnenergiområdet
bedrivs (6 § AEL).
Vid
sidan av AEL gäller beträffande kärmeaktorer som inle tagUs i drift före den 8
oktober 1976 lagen (1977:140) om särskilt tillstånd att tillföra kärnreaklor
kärnbränsle, m. m., den s. k. villkorslagen.
Kärnkraftinspektionens
tUlsyns- och kontrollverksamhet gäUer de ämnen och anläggningar som anges i 1
och 2 §§ AEL samt de förhållanden varom föreskrifter har meddelats med stöd av
4 § lagen. Bestämmelsema i AEL reglerar endast i begränsad utsträckning frågor
om hantering och förvaring av det radioaktiva avfall som uppkommer vid användning
av kärnbränsle eller vid bearbetning av använt kämbränsle. Detta har
uppmärksammats av Aka-utredningen, som i sitt betänkande (SOU 1976: 30 s. 97)
föreslår att 2 § AEL ändras så att också anläggningar för bearbetning och
förvaring av radioaktivt avfall omfattas av tillståndsskyldighet samt kontroll
och tiUsyn enligt AEL.
Aka-utredningens
förslag har i detta hänseende inte mött någon gensaga vid remissbehandlingen.
Flera remissinstanser pekar också på önskvärdheten av en mera genomgripande
översyn av lagstiftningen på kärnenergiområdet.
I
skrivelse den 1 juU 1977 om tillsyn över och kontroll av hantering och förvaring
av radioaktivt avfall från kärnkraftanläggningar har statens
kärnkraftinspektion pekat på att AEL endast i begränsad utsträckning är
tillämplig beträffande radioaktivt avfaU, något som i samma mån begränsar
inspektionens möjligheter att utöva tillsyn över och kontroll av det
radioaktiva avfaUet. Det lUlsyns- och kontroUansvar som statsmakterna har givit
kärnkraftinspektionen bör enligt inspektionen omfatta hela avfallshanteringen
och avse aUa slag av radioaktivt avfaU från kärnkraftanläggningarna. Då
nuvarande författningsreglering inte ger kämkraftinspektionen möjUghet att ta
ett fuUständigt ansvar, bör en lagändring enligt inspektionens mening göras så
att inspektionen får behörighet som kontroU- och tUlsynsmyndighel beträffande
alla slag av radioaktivt avfall från kärnkrafianläggningar.
Samtiiga
remissinstanser är positiva tiU att kärnkraftinspektionen ges
Prop.
1977/78:138 21
ett
tillsynsansvar beträffande radioaktivt avfaU. Däremot finns bland
remissinstanserna olika uppfattningar om avgränsningen av kärnkraftinspektionens
ansvarsområde.
För egen del vill jag
understryka det behov av en utvidgning av AEL:s tillämpningsområde som har
påvisats av både Aka-utredningen och kärnkraftinspektionen. Som bl. a.
strålskyddsinstitutet har påpekat kan risker och problem i samband med
avfallshanteringen delvis jämföras med vad som gäller för ett kämkraftverk.
Flera remissinstanser har framhåUit den vikt som måste tillmätas säkerhetsaspektema
i samband med hantering, transporter och förvaring av det radioaktiva avfallet.
Reformbehovet i det hänseende jag nyss har redogjort för är klart dokumenterat.
De
båda förslag till ändring av AEL för vilka jag tidigare har redogjort innebär
skilda lagtekniska konstmktioner. De skUjer sig delvis åt också i sak.
Det
förslag som statens kämkraftinspektion har fört fram 1 sin skrivelse den 1
juli 1977 tar sikte på en ändring av 1 § AEL. Enligt inspektionen kan AEL
göras tiUämplig med avseende på radioaktivt avfall genom atl ett tillägg görs tiU
1 § av den innebörden att sådana radioaktiva avfallsprodukter, som har bildats
vid utvinning av atomenergi i atomreaktor eller bearbetning av använt kämbränsle,
jämstäUs med de ämnen och föreningar som omfattas av 1 § AEL i dess gäUande
lydelse. Därutöver föreslås viss, huvudsakligen redaktionell ändring i 2 §.
Kärnkraftinspektionens
förslag har, som jag tidigare nämnt, vunnit stöd eller lämnats utan erinran av
flertalet remissinstanser. Många remissinstanser har emellertid pekat på
problem och oklarheter av främst administrativ art som skuUe kunna uppstå ifall
inspektionens förslag genomförs. Gemensamt för remisskritiken är påpekanden om
oklarheter i ansvarsfördelningen mellan statens kämkraftinspektion och statens strålskyddsinstitut,
vUka kan uppkomma till följd av förhållandel mellan AEL och strålskyddslagen
(1958:110). I och för sig regleras frågor om skydd mot slrålningsskador med
stöd av slrålskyddslagen enligt vUken radiologiskt arbete, bl. a. arbete med
radioaktivt änme eUer vid anläggning för utvinning av kärnenergi, inle får
bedrivas utan tiUstånd (2 §). Sådant tUlstånd meddelas av statens strålskyddsinstitut.
När tiUstånd har meddelats skall också meddelas de vUlkor och andra
föreskrifter som finns behövliga från strålskyddssynpunkt (5 §). TUlstånd enligt
strålskyddslagen krävs emellertid inte för vad som omfattas av tUlstånd enligt
AEL, om mte annal föreskrivs i det tillståndet (2 § femte slycket). När tillstånd
har beviljats enligt AEL får dock, utöver de för tiUståndet gällande villkoren,
meddelas särskilda föreskrifter som behövs för strålskyddet.
Flera remissinstanser,
däribland programrådet för radioaktivt avfaU, Svenska kommunförbundet, AB
Atomenergi, Sydlaaft AB och Svensk
Prop. 1977/78:138 22
kärnbränsleförsörjning
AB, framhåller alt kärnkraftinspektionens förslag kan medföra att
verksamheter, som hittiUs har stått imder strål-skyddslnstitutels lUlsyn, förs
in under kärnkraftinspektionens ansvarsområde. Risken för dubblering av tiUsynskompetens
bUr därmed stor. Programrådet pekar i sitt yttrande särskilt på att strålkällor
för användning i forsknings- och utveckUngsarbete samt i industriell
verksamhet i framtiden trollgen kommer att framställas ur kärnkraftavfaU. I dag
regleras användningen av sådana strålkällor enligt strålskyddslagen och det
föreligger enligt programrådet inte motiv för överföring av tiUsyns-ansvaret
endast därför att kärnkraflavfall har varit utgångsmaterial.
Några
remissinstanser har mot kämkraftinspektionens förslag till ändring av AEL stäUt
den av Aka-utredningen förordade lösningen. Denna innebär, till skUlnad från
inspektionens förslag, endast en ändring i 2 § AEL på så sätt att också
anläggningar för bearbetning och förvaring av radioaktivt avfall, som
uppkommer vid användning av kärnbränsle eller bearbetning av använt
kärnbränsle, omfattas av tillståndsskyldighet enligt denna paragraf. Någon
utvidgning av tillämpningsområdet för 1 § föreslås inte, TiU de
remissinstanser som har förordat detta förslag hör strålskyddsinstitutet som
har framhåUit att avfallsfrågorna bör behandlas med samma ansvarsfördelning
mellan tUlsynsmyndighe-tema som redan råder inom övriga områden, något som
möjliggörs genom Aka-utredningens förslag.
För
egen del ansluter jag mig till förslagen om att AEL:s tiUämpningsområde nu bör
vidgas tUl att gälla också radioaktivt avfaU. Jag förordar att detta sker så
att ett tillägg görs till 2 § AEL, av vilket framgäi atl denna paragraf är
tillämplig också i fråga om anläggningar för bearbetning, lagring eUer förvarmg
av använt kärnbränsle eller radioaktivt avfall som uppkommer vid användning av
kärnbränsle eller vid bearbetning av använt kärnbränsle. Härigenom kommer
uppförande, irmehav och drift av sådana anläggningar att kräva regeringens eUer,
efter särskilt bemyndigande, kärnkraftinspektionens tUlstånd. Vidare får kämkraftinspektionen
möjlighet att pröva och kontroUera säkerheten hos anläggningar i kärnkraftens
hela processkedja.
Tillståndsprövningen Uksom
tUlsynsverksamheten med avseende på anläggningar för radioaktivt avfall kommer
med den nu förordade ändringen i huvudsak att följa de regler och den praxis
som har utvecklats vad gäller reaktorer. Ett tillstånd enligt 2 § AEL i den
föreslagna lydelsen till drift av exempelvis en förvaringsanläggning för
radioaktivt avfall innebär sålunda samtidigt tillstånd enUgt strålskyddslagen,
såvida inte annat föreskrivs i tUlslåndet. Med stöd av 4 § AEL kan tUlslåndet
tidsbegränsas saml förknippas med de viUkor som är påkallade av säkerhetsskäl
eller annars från allmän synpunkt. Sådana villkor kan också uppställas när som
helst under tillståndets gUtighetstid. Statens kämkraftinspektions uppgifter
med avseende på de anläggningar som omfattas
Prop. 1977/78:138 23
av
2 § AEL följer av förordningen (1976: 12) om tUlsynsmyndighel enligt
atomenergilagen (1956: 306), m, m. Enligt denna skall inspektionen utöva tUlsyn
över efterlevnaden av bl, a. 2 § AEL samt av vUlkor som har meddelats med stöd
av 4 § samma lag. Ansökan om tiUstånd enligt 2 § AEL UU exempelvis en
förvaringsanläggning skaU enUgt förordningen ges in tUl kämkraftinspektionen
som har att inhämta behövUga yttranden och med eget yttrande överlämna
handlingarna i ärendet tiU regeringen. Med slöd av 6 § AEL kan kämkraftinspektionen
efter anfordran få del av de upplysningar och handlingar som behövs för tUlsynens
utövande. Tillsynsmyndigheten får meddela de föreskrifter som behövs för att trygga
efterlevnaden av uppställt vUlkor och har rätt till tUlträde tUI anläggning
eller plats, där verksamhet som avses i bl. a, 2 § AEL bedrivs.
Jag
vUl påpeka att det nu föreslagna tUlägget tiU AEL endast delvis råder bot på de
brister i gäUande lagstiftning på kämenergiområdet, som har påtalats av
remissinstanserna. Jag har för avsikt att i annat sammanhang återkomma tiU
regeringen med förslag om en översyn av lagstiftningen och
myndighetsorganisationen på området.
Det av mig förordade
tillägget till 2 § AEL avser anläggningar för bearbetning, lagring eller
förvaring av använt kärnbränsle eller radioaktivt avfall. Med anläggning avser
jag sådan särskild anordning, i form av byggnad, bergrum eller liknande, som
helt eller delvis iordningstäUs eUer har iordningställts för bearbetning,
lagring eller förvaring av använt bränsle eUcr radioaktivt avfaU. Vad som
utgör en sådan anläggning skall således tolkas ganska vidsträckt, med
utgångspunkt i del syfte, för vilket anläggningen ställs eUer har ställts i
ordning. Utanför begreppet anläggning faller bränslebassänger och liknande
anordningar i själva reaktorbyggnaden, vilka redan omfattas av AEL:s
bestämmelser.
I jämförelse med Aka-utredningens
förslag gör jag en åtskUlnad mellan lagring och förvaring av använt bränsle
eller radioaktivt avfall. Denna distinktion knyter språkligt an tUI den
terminologi som på sistone har utvecklats i Sverige. Sålunda talas om lagring
då det gäller omhändertagande av kortare varaktighet, medan det långsiktiga
omhändertagandet benämns förvaring. Enligl detta betraktelsesätt har också myntats
begrepp som meUanlager och centraUager resp. slutförvar. Även om terminologin i
Sverige ännu inte kan anses helt enhetlig, har begreppen lagring och förvaring
numera fått en sådan stadga, all jag förordar atl de förs in i AEL.
Redan enligt sin nuvarande
lydelse omfattar lagen använt kärnbränsle. I delta hänseende innebär
lagförslaget endast ett förtydligande så till vida att det uttryckligen
innefattar anläggningar för lagring eller förvaring av det använda
kärnbränslet. Av redaktionella skäl behålls i lagtexten benämningen atombränsle.
Begreppet radioaktivt avfaU
inrymmer avfall av olika slag. Dels avses radioaktivt avfall, såväl högaktivt
som medel- och lågaktivt, som upp-
Prop. 1977/78:138 24
kommer
vid användning av kämbränsle i en reaktor. Exempel på sådant radioaktivt avfall
är kapslingsavfall, jonbytarmassor, indunstarkoncentrat, härdkomponenter,
höljerör, metalliskt avfall, plast och papper. Dels avses sådant radioaktivt avfaU
som uppkommer vid bearbetning av använt kärnbränsle. Häri innefattas både det
högakliva avfaU i form av klyvningsprodukter som avskiljs vid upparbetning av
använt kämbränsle och det radioaktiva avfall som bildas vid själva upparbetnings-processen.
Också radioaktivt avfall som uppstår vid annan bearbetning av det använda
bränslet än upparbetning hör hit. Sådant avfaU kan tänkas uppstå bl. a. vid en
anläggning där använt kämbränsle behandlas för direkt slutförvaring. Jag vill i
detta sammanhang nämna att en och samma anläggning såväl av säkerhets- och
miljöskäl som av ekonomiska skäl inte sällan kan komma att användas för skUda
slag av radioaktivt avfall, vilket kan tänkas underlätta en samlad tUlståndspröv-ning
och tillsyn.
Den
av mig förordade lagändringen bör träda i kraft den 1 juli 1978. Finns vid
ikraftträdandet anläggrungar för bearbetning, lagring eUer förvaring av använt
bränsle eller radioaktivt avfall vilka är under uppförande bör dessa få byggas
färdiga och innehas utan tiUstånd. Detsamma bör gäUa redan uppförda anläggningar.
Sådana anläggningar som jag nu har nämnt bör dock inte få tas i drift förrän de
har tUIståndsprövats och tillstånd har lämnats. I den mån anläggningar som har
tagits i drift inte omfattas av lämnat tiUstånd enUgt 2 § AEL i dess nuvarande
lydelse talar säkerhetshänsyn för att också dessa anläggningar blir prövade.
Jag föreslår aUtså att den som vid ikraftträdandet driver sådan anläggning som
avses i 2 § AEL i den av mig förordade lydelsen och som inte omfattas av tiUstånd
enligl samma paragraf i dess äldre lydelse skaU vara skyldig att ansöka om
tillstånd för att få fortsätta att driva anläggningen. Ansökan skaU göras före
utgången av år 1979. Den som i rätt tid har gjort ansökan om tiUstånd får
fortsätta att driva anläggningen till dess ansölmingen har slutligt prövats.
5.2
Skydd mot obehörigt intrång i kämkraftanläggningar m. m.
Under
senare år har utvecklingen, inte minst av den intemationeUa terrorismen,
medfört att riskerna för sabotage, avslktUg skadegörelse och andra angrepp på
från samhällssynpunkt viktiga funktioner på ett annat sätt än tidigare måste
ägnas uppmärksamhet. Från att tidigare ha gäUt huvudsakligen krigs- och beredskapstUlstånd
har nu frågor om fysiskt skydd inom olika verksamhetsområden aktualiserats
också i fredstid. Bland åtgärder, som syftar till att åstadkomma fysiskt skydd,
ingår att hindra obehörig att få tUUräde tUl anläggning eUer område där verksamhet
som skall skyddas bedrivs.
Enligt
2 § AEL krävs som jag nyss har nämnt särskilt tiUstånd för att
Prop. 1977/78:138 25
uppföra,
inneha eller driva kämreaktorer och vissa anläggningar på kämenergiområdet.
Tillstånd meddelas av regeringen. För tUlstånd kan uppstäUas de vUlkor som är
påkallade av säkerhetsskäl eUer eljest från allmän synpunkt (4 §), Med stöd av
denna bestämmelse har kämkraftinspektionen ålagt anläggningsägarna atl vidla
vissa åtgärder med avseende på fysiskt skydd. Åtgärdema avser bl. a,
anläggningarnas konstruktion och utförande, personell bevakning och tlUlrädesskydd,
Inspektionen kan dock inte meddela föreskrifter rörande t, ex. tUlträdes-förbud.
Med
stöd av lagen (1940: 358) med vissa bestämmelser tiU skydd för försvaret m. m.
(skyddslagen) och den i anslutning därtUl utfärdade be-vaknmgskungörelsen
(1940: 383) kan länsstyrelsen utfärda förbud mot bl. a. tillträde till vissa
anläggningar. Förutsättnbgen för att under fredsförhållanden utfärda ett sådant
förbud är att anläggningen är av betydelse för försvarsväsendet utan att tlUhöra
eller nyttjas av delta. Fråga har nu uppkommit om ett av länsstyrelse utfärdat tiUträdesförbud
under fredsförhållanden kan stödjas på skyddslagen när det gäller kämkraftanläggningar
och andra anläggningar som avses i 2 § AEL.
I
skrivelse den 4 november 1976 om skydd mot obehörigt intrång i kämkraftanläggningar
m. m. har statens kämkraftinspektion hemställt om åtgärder för att göra det
möjligt att förstärka det fysiska skyddet vid kämkraftanläggningar och andra
anläggningar som avses i 2 § AEL, dvs., förutom kämreaktorer, f. n.
anläggningar där ämne eUer förening, som används eUer kan användas som
kärnbränsle, eller använt kärnbränsle bearbetas.
Samtliga
remissinstanser stäUer sig positiva tiU kämkraftinspektionens framstäUning om
skyddsföreskrifter och betonar att det är angeläget att kärnkraftanläggningar
får bästa möjliga skydd.
Även
jag viU understryka vikten av säkerhet i och omkring anläggningar där
verksamhet på kärnenergiområdet bedrivs. För att skydda anläggningarna och den
personal som arbetar där har ett omfattande och kostnadskrävande fysiskt skydd
byggts upp. För att skydda allmänheten om en olycka skulle inträffa så atl
radioaktivitet sprids i omgivningen har länsstyrelsen enligt statsmaktemas
beslut planlagt, utbildat och övat en omfattande räddningsorganisation. Som
komplement tiU de åtgärder som redan har vidtagits är det enligt min mening
angeläget att anläggningarna ges det skydd mot obehörigt intrång som ett
tillträdesförbud innebär.
Flera
remissinstanser pekar på att motsvarande behov av säkerhet finns vid andra
elförsörjningsanläggningar med hänsyn tUl betydelsen från samhällelig synpunkt
av en ostörd och ohindrad elproduktion och eldistribution.
Ett
sabotage mot en kraftanläggning innebär i allmänhet ett produk-tionsborlfaU,
ev. en driftstörning för konsumenterna och en ekonomisk
Prop. 1977/78:138 26
förlust
för ägaren. Ett sabotage mot en kämkraftanläggning eUer annan anläggnmg som avses
i 2 § AEL kan dessutom innebära risk för spridning av radioaktiva partiklar,
varvid också omgivningen kan påverkas. Större krav måste därför enligt min
mening ställas på det fysiska skyddet vid dessa anläggningar än vid
kraftanläggningar av annat slag.
Flertalet
remissinstanser framhåller att motsvarande problem och skyddsbehov som vid
kärnkraftanläggningar kan finnas också vid andra anläggningar, där
sabotagekänslig verksamhet förekommer. En remissinstans pekar på att sabotage
med många gånger förhåUandevis enkla medel kan genomföras vid åtskilliga
industrier och anläggningar med katastrofala verkningar fÖr såväl människor som
mUjö, Från några håll föreslås att möjligheterna att utfärda förbud enligt
skyddslagen utvidgas till alt gälla objekt som är av betydelse för
totalförsvaret.
1
denna del vill jag anföra följande. I ett öppet samhälle som vårt är del
ogörligt att åstadkomma skydd i alla de fall där risk finns för sabotage eller
andra angrepp. Sådana risker finns, som framhållits vid remissbehandlingen,
beträffande många industrier och andra anläggningar med eller utan betydelse
för totalförsvaret. Som exempel kan nämnas anläggningar inom den kemiska
industrin och för samhäUet viktiga funktioner som vattenförsörjningen. Jag är
emellertid inte beredd att nu ta någon ställning till de förslag om mer
generella löstUngar som har förts fram vid remissbehandlingen. Enligt vad jag
har erfarit överväger cheferna för justitie- och försvarsdepartementen alt se
över skyddslagen. Frågoma om fysiskt skydd vid sabotagekänsliga anläggningar i aUmänhet
synes lämpligen kunna tas upp i det sammanhanget.
Behovet
av förstärkt skydd på kärnkraftområdet anser jag emellertid vara så angeläget,
inte mmst med hänsyn till behovet av enhetliga skyddsföreskrifter, att
lagstiftningsåtgärder bör vidtas redan nu.
Föreskrifter om skydd mot
bl. a. obehörigt intrång finns, som jag har nämnt, i skyddslagen och
bevakningskungörelsen. Enligt lagen får regeringen eller enligt regeringens
bemyndigande militär befälhavare utfärda förbud för obehöriga bl. a. att
beträda anläggning, inrättning, fartyg, luftfartyg eller område som hör till
försvarsväsendet eUer nyttjas av delta eller att fotografera, göra avbildningar
eUer beskrivningar av eUer inom sådana anläggningar m. m. eller att därinom
inneha sprängämnen (1 §). I fråga om anläggning, inrättning, fartyg, luftfartyg
eller område, som eljest är av betydelse för försvarsväsendet, får regeringen
eller efter bemyndigande vederbörande länsstyrelse utfärda sådant förbud (2 §
första stycket). Vid krig eller krigsfara eller annars under utomordentliga av
krig föranledda förhållanden får förbud utfärdas också i fråga om anläggning m.
m., som är av betydelse för folkförsörjningen (2 § andra stycket).
Vid
anläggning eller område, som skyddas av förbud enligt skyddslagen, har
bevakningspersonalen befogenhet (10 §) att i den omfattning
Prop.
1977/78:138 27
som
krävs för atl fuUgöra bevakningsuppgiften kroppsvisitera personer som där söker
vinna tillträde eller som uppehåller sig där samt undersöka föremål som dessa
personer för med sig. Bevakningspersonalen får också på platsen eller i dess
närhet tUlfälligt omhänderta personer och av dem medförda föremål. Dessa befogenheter
kan enligt 3 § bevakningskungörelsen utövas av förutom krigsman polisman
eller annan som åtnjuter polismans skydd och befogenheter (ordrungsvakt).
Bestämmelser
om skydd mot bl. a. tillträde tUl kämkraftanläggningar bör, som kämkraftinspektionen
har avsett, i sak motsvara vad som gäller enligt 2 § första stycket
skyddslagen beträffande anläggningar som är av betydelse för försvarsväsendet.
Bestämmelser
av detta slag hör systematiskt inte hemma i AEL. Det finns enligt min mening
inte heller anledning att utarbeta en särskUd lag om skydd för kämkraftanläggningar.
Efter samråd med chefema för justitie- och försvarsdepartementen förordar jag i
stäUet en lösning inom skyddslagens ram. Jag är medveten om att inte heller en
sådan lösning är invändningsfri från systematisk synpunkt men jag anser att den
bör kunna godtas i avbidan på en allmän översyn av föreskrifterna på området.
Som framgått av vad jag
nyss har anfört får enligt 2 § första stycket skyddslagen regeringen eller, efler
regeringens bemyndigande, vederbörande länsstyrelse utfärda förbud bl. a. mot
tillträde till vissa anläggningar av betydelse för försvarsväsendet. Jag
förordar att skyddslagen genom ett tillägg till nämnda lagrum görs tiUämplig
också beträffande kärnkraftanläggningar och andra anläggningar som avses i 2 § AEL.
Anknytningen till AEL medför att skydd mot obehörigt intrång kan ges alla
anläggningar som omfattas av tillståndsplikt enUgt AEL. Föreskrifterna om
skydd enligt skyddslagen kompletterar på så sätt de föreskrifter som kärnkraflinspeklionen
meddelar som vUlkor för tillstånd. Som jag tidigare har förordat bör 2 § AEL
omfatta också anläggningar för bearbetning, lagring och förvaring av använt kämbränsle
eller radioaktivt avfall, som uppkommer vid användning av kärnbränsle eller
vid bearbetning av använt kämbränsle.
Lagändringen
bör träda i kraft den 1 juli 1978.
6
Upprättade lagförslag och hemställan
I
enlighet med vad jag nu har anfört har inom industridepartementet upprättats
förslag till
1.
lag om ändring i alomenergUagen
(1956: 306),
2.
lag om ändring i lagen (1940:
358) med vissa bestämmelser tUl skydd för försvaret m. m.
Prop. 1977/78:138 28
Det
under 2 angivna förslaget har upprättats i samråd med chefen för j uslitiedepartementet.
Jag
hemställer att regeringen föreslår riksdagen att antaga förslagen.
7
Beslut
Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition
föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredraganden har lagt fram.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bilaga
1 Aka-utredningens förslag
Förslag
till
Lag
om ändring i atomenergilagen (1956:306)
Härigenom
föreskrives att 2 § alomenergUagen (1956: 306) skaU ha nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
Utan tillstånd av
regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer må ej någon uppföra, innehava
eller driva atomreaktor eller anläggning för bearbetiung av ämne eller
förening som avses i
Föreslagen
lydelse
2§i
Utan
tUlstånd av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer må ej någon
uppföra, innehava eUer driva atomreaktor eller anläggning för bearbetning av
ämne eller förening som avses i 1 § eller anläggningar för bearbetning och
förvaring av radioaktivt avfall som uppkommer vid användning av kärnbränsle
eller bearbetning av använt kärnbränsle.
opaginerad Kontrollera mot PDF
1
Senaste lydelse 1975: 706,
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bilaga 2 Statens
kärnkraftinspektions förslag
Förslag
till
Lag
om ändring i atomenergiiagen (1956:306)
Härigenom föreskrives
att 1 och 2 §§ atomenergilagen (1956: 306) skall ha nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Ej må någon utan tiUstånd
av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer förvärva, innehava,
Överlåta, bearbeta eUer eljest taga befattning med uran, plutonium eller
annat ämne, som användes såsom bränsle (atombränsle) i anläggning för
utvinning av atomenergi (atomreaktor), eller förening vari sådant ämne
ingår.
Vad
nu sagts skall gaUa jämväl Vad nu sagts skaU gäUa jämväl
1 fråga om torium och
annat ämne, som är ägnat att omvandlas till atombränsle, ävensom förening vari
sådant ämne ingår så ock beträffande alombränsle, som använts i atomreaktor.
i fråga om torium och
annat ämne, som är ägnat att omvandlas tUl atombränsle, ävensom förening vari
sådant ämne ingår så ock beträffande atombränsle, som använts i atomreaktor
samt radioaktiv avfallsprodukt, som har bildats vid utvinning av atomenergi i atomreaktor
eller bearbetning av använt atombränsle.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Ulan tillstånd av
regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer må ej någon uppföra, innehava
eller driva atomreaktor eller anläggning för bearbetning av ämne eller
förening som avses i 1§.
Ulan tillstånd av
regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer må ej någon uppföra, innehava
eller driva atomreaktor eller anläggning för bearbetning eller förvaring av
ämne, förening eller produkt som avses i 1 §.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1978.
Övergångsbestämmelser
Den
som vid utgången av år 1977 innehar produkt som avses i 1 § eller sådan
anläggning som avses i 2 § och för vUken tillstånd erfordras enligt denna lag
får, under förutsättning att ansökan om tillstånd göres före den 1 januari
1980, fortsätta att inneha produkten eller anläggningen utan tUlstånd till
dess ansökningen slutiigt prövats.
1 Senaste lydelse 1975: 706,
2 Senaste lydelse 1975: 706.
Prop.
1977/78:138 31
Innehål]
Sid.
Propositionen
.................................................... 1
Propositionens
huvudsakUga innehåU ...................... .... 1
Lagförslag ................................................... 2
1.
Förslag tlU lag om ändring i
atomenergilagen (1956: 306) .... 2
2.
Förslag tUl lag om ändring i
lagen (1940: 358) med vissa bestämmelser tiU skydd för försvaret m. m 3
Utdrag
ur protokoU vid regeringssammanträde 1978-03-16 4
1.
Inledning ..................................................... 4
2.
Gällande bestämmelser ................................. .... 6
2.1
Bestämmelser om kontroll och tiUsyn
enligt atomenergilagen m. m 6
2.2
Vissa bestänmielser som syftar
till att minska riskerna för sabotage m. m 7
3. Aka-utredningens
förslag och kämkraftinspektionens skrivelser . 9
3.1
Allmänt om radioaktivt avfall.......................... .... 9
3.2
Aka-utredningens förslag tUl
ändring i atomenergilagen .. 10
3.3
Kärnkraftinspektionens förslag tUl
ändring i atomenergilagen 10
3.4
Kärnkraftinspektionens förslag
om skydd mot obehörigt intrång i kämkraftanläggningar m.m 11
4. Remissyttrandena .......................................... 12
4.1
Över Aka-utredningens förslag
till ändring i atomenergi-lagen 12
4.2
Över kärnkraftinspektionens
förslag tiU ändring i atomenergilagen 12
4.3
Över kärnkraftinspektionens
förslag om skydd mot obehörigt intrång i kärnkraftanläggningar m. m 18
5. Föredraganden .............................................. 19
5.1
Ändring i atomenergilagen ........................... 19
5.2
Skydd mot obehörigt intrång i kämkraftanläggningar
m. m. 24
6.
Upprättade lagförslag och
hemställan ............... .. 27
7.
Beslul ........................................................... .. 28
BUagor
1.
Aka-utredningens förslag tUl
lag om ändring i alomenergUagen (1956:306) 29
2.
Statens kämkraftinspektions
förslag till lag om ändring i alomenergUagen (1956: 306) 30
NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM 1978 700221
Doktrin (1)
- Håkan Strömberg, Några aktuella problem om delegation av normgivningsmakt, FT 1989 nr 4–6 s. 197 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur artiklarnas text; artiklarna läses hos utgivaren.
Hänvisas hit från
5 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (4)
4 kopplingar.
- Prop. 1983/84:60 med förslag till ny lagstiftning på kärnenergiområdet s. 35 om s. 23 i texten
- Prop. 1982/83:103 med överlämnande av 1983 års kommittéberittelse i texten
- Bet. 1977/78:NU62 Med anledning av propositionen 1977/78:138 med förslag till lag om ändring i atomenergilagen (1956:306), m. m. i texten
- Prop. 1978/79:215 med förslag till lagstiftning om gränsövervakning s. 15 om s. 27 i texten
Doktrin (1)
1 koppling.
- FT 1989 s. 197 Håkan Strömberg, Några aktuella problem om delegation av normgivningsmakt s. 197 i texten