Sök i Ratio Lex

om försvarsmaktens hälso- och sjukvård i fred

24 sidor, varav 21 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 21 av 24 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1977/78:139, om försvarsmaktens hälso- och sjukvård i fred

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 139 Regeringens proposition

1977/78:139

om
försvarsmaktens hälso- och sjukvård i fred;

beslutad
den 16 mars 1978.

Regeringen
föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av
regeringsprotokoll.

På
regeringens vägnar

THORBJÖRN
FÄLLDIN

ERIC
KRÖNMARK

Propositionens
huvudsakliga innehåll

1
propositionen lämnas förslag om principer för organisation av försvarsmaktens hälso-
och sjukvård i fred. Förslagen lämnas mot bakgrund av försvarets sjukvårdsstyrelses
rapport Försvarsmaktens hälso- och sjukvård i y--d:

Utgångspunkten
för förslagen är atl hälso- och sjukvården för de anställda inom försvarsmakten
bör organiseras på samma sätt som för övriga statsanställda. Försvarsmakten bör
enligt propositionen alltjämt ha ansvar och resurser för de värnpliktigas hälso-
och sjukvård, medicinsk rådgivning till förbandschef och medicinsk medverkan i
mobiliserings- och krigsförbe-redelsearbete samt utbildning.

Förslag
lämnas om att inrätta hel- eller deltidstjänster för läkare på i första hand
större garnisonsorter. På orter där arbetsuppgifterna är av mindre omfattning
bör strävan vara att tillgodose behovet av läkare genom samverkan med landsting
och hälsoråd inom den statliga företagshälsovården. Betydande variationer
mellan olika orter bör enligt propositionen vara möjliga när det gäller att
tillgodose behovet av läkarresurser.

Utnyttjandet
av värnpliktiga läkare i fredssjukvården föreslås upphöra så snart som möjligt.

I
propositionen föreslås slutligen att en särskild utredningsman tillsätts för bl.
a. det fortsatta organisationsarbetet och för vissa överläggningar med landsting
och regionala hälsoråd.

1 Riksdagen 1977/78. I .saml. Nr 139

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.1977/78:139

Utdrag

FÖRSVARSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1978-03-16

Närvarande:
statsministern Fälldin, ordförande, statsråden Bohman, Ullsten, Romanus,
Turesson, Gustavsson, Antonsson, Mogård, Dahlgren, Åsling, Söder, Troedsson, Mundebo,
Krönmark, Burenstam Linder, Wikström, Johansson, Wirtén

Föredragande:
statsrådet Krönmark

Proposition
om försvarsmaktens hälso- och sjukvård i fred

1
Inledning

Regenngen
uppdrog i maj 1975 åt försvarets sjukvårdsstyrelse att ta fram underlag för
utformning och organisation av företagshälsovård inom försvarets förbandssjukvård.
Utredningsarbetet skulle genomföras med utgångspunkt i de allmänna riktlinjer
och direktiv som angavs i en promemoria som fogades till beslutet. Enligt
riktlinjerna skulle förbandssjukvården ledas av heltidsanställda förelags-
eller personalläkare. Strävan skulle vara att successivt avveckla de
värnpliktiga läkarnas medverkan 1 fredssjukvården. Behovet av läkare för
verksamheten vid värnpliktsverkel och staberna samt av specialläkare för
utbildning av värnpliktiga skulle enligt direktiven övervägas var för sig.
Vidare angavs att det var av stor betydelse alt kontakterna med landsting och
kommuner fördjupas så att bl. a. tillgänglig personal kan utnyttjas gemensamt.

Enligt
direktiven skulle sjukvårdsstyrelsen samråda med överbefälhavaren,
värnpliktsverket, socialstyrelsen, arbetarskyddsslyrelsen, Landstingsförbundet,
utredningen om företagshälsovården för den civila statliga sektorn,
arbetsgruppen från 1975 års värnpliktskonferens och berörda
personalorganisationer, dvs. Tjänstemännens centralorganisations statstjänslemannasektion
(TCO-S), Centralorganisationen SACO/SR (SACO/SR) samt Statsanställdas förbund
(SF).

Försvarets
sjukvårdsstyrelse har i juni 1977 lämnat rapporten Försvarsmaktens hälso- och
sjukvård i fred. Till rapporten har fogats yttranden från samrådsinstanserna
och statens personalnämnd. Sjukvårdsstyrelsens förslag har behandlats i militädedningen,
varvid cheferna för armén, marinen och flygvapnet har anslutit sig till
överbefälhavarens yttrande. Till SACO/SR:s

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:139 3

yttrande
har fogats yttrande från Sveriges läkarförbund. Härutöver har efter remiss
yttranden över rapporten avgelts av försvarets rationaliseringsinstitut, statskontoret,
riksrevisionsverkel, de regionala hälsoråden i Stockholm, Linköping, Kalmar,
Malmö, Göteborg, Karlstad, Sundsvall och Umeå, Sjukvårdens och socialvårdens
planerings- och rationaliseringsinstitut, Kronobergs, Norrbottens, Skaraborgs
och Östergötlands läns landsting samt Landsorganisationen i Sverige (LO).

2
Nuvarande ordning

Försvarsmaktens
hälso- och sjukvård syftar till all i fred och krig främja ett gott
hälsotillstånd hos all personal. Detta kräver medicinsk medverkan vid uttagning
och bedömning av både värnpliktig och anställd personal. Sjukvården inom
försvarsmakten omfattar främst vämpliktiga. Medicinsk och veterinärmedicinsk
sakkunskap behövs vidare vid handläggning av ärenden som rör föriäggning,
fritidslokaler saml vallen- och livsmedelshygien. Dessutom krävs medverkan av
läkare i försvarets arbetarskyddsorganisa-lion.

Förutom
hälso- och sjukvård för vämpliktiga och anställda omfattar verksamheten i fred
på lägre regional och lokal nivå bl. a. medicinsk medverkan i mobiliserings-
och krigsförberedelsearbeie samt utbildning. Medverkan av läkare i detta arbete
behövs också inom militärområdesstaberna och försvarsgrensstaberna.

Vid
marinens undersökningscentral i Karlskrona och flygvapnets medicinska undersökningscentral
i Stockholm genomförs större hälsoundersökningar av flygare och dykare med
hänsyn till de särskilt påfrestande arbetsmiljöer som dessa personalgrupper
arbetar i. Viss sådan verksamhet -främst av forskningskaraktär - kommer också
att bedrivas vid marinens dykericentral som f. n. är under uppbyggnad.

Försvarels
sjukvårdsstyrelse leder försvarsmaktens hälso- och sjukvård och är central
förvaltningsmyndighet för sjukvårdsförvaltningen inom försvaret.

Värnpliktig
skall enligt värnpliktsförmånsförordningen (1976:1008) få bl. a. fri hälso- och
sjukvård under tjänstgöring, in- och utryckningsdagarsamt färd till eller från
tjänstgöring. Den fria hälso- och sjukvården omfattar bl. a. läkarundersökningar
vid förband, sluten vård vid förband eller allmänt sjukhus, läkemedel samt
transporter 1 samband med sjukdoms- och olycksfall. Den slutna vården vid
förbanden omfattar sådan vård av okomplicerade sjukdomar som inte kräver den
civila sjukvårdens resurser (s. k. hemsjukvård). Värnpliktig skall för att få
fri sjukvård anlita läkare vid det förband där han tjänstgör. Han får söka vård
hos annan läkare vid olycksfall och akut behov av sjukvård saml efter
hänvisning av läkare vid förband. Förbandets läkare svarar för det medicinska
omhändertagande som behövs och bedömer

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:139 4

om
den värnpliktige patientens förmåga atl tjänstgöra är nedsatt på grund av sjukdom
eller skada.

Försvarsmaktens
anställda är liksom andra statsanställda enligt allmänt avlöningsavtal för
statliga och vissa andra tjänstemän (AST) tillförsäkrade vissa
sjukvårdsförmåner. Hälso- och sjukvård för anställda inom försvaret omfattar
även den hälsolillsyn av personalen som är nödvändig i den särskilda
arbetsmiljö som den militära tjänsten innebär. Enligt den s. k. anvisningsläkarkungörelsen
(1955:666) skulle tidigare finnas anvisningsläkare för läkarvård åt
tjänsteman. Denna kungörelse har i november 1976 ersatts av en förordning
(1976:1060) om sjukvård i statligt reglerad anställning, m. m. Enligt
förordningen bör myndighet om möjligt komma överens med läkare om åtgärder som
gör det lättare för arbetstagare hos myndigheten alt anlita läkaren.
Överenskommelse får endast träffas med läkare inom öppen vård som är anordnad
av staten, landstingskommun eller kommun och med privatpraktiserande läkare som
är ansluten till den allmänna försäkringen. Läkare som har förordnats som
anvisningsläkare innan förordningen har trätt i krafl far kvarstå med
oförändrade villkor.

För hälso-
och sjukvården vid försvarets förband svarar förbandsläkare, tjänsteläkare och
anvisningsläkare eller läkare som förbandet har ingått överenskommelse med enligl
nyss nämnda förordning. De läkare som anlitas enligt särskild överenskommelse
är normalt inte anställda vid förbandet.

Förbandsläkaren
är förbandschefens medicinske rådgivare och skall ha tillsyn över hälso- och
sjukvården vid förbandet. I arbetsuppgifterna ingår bl. a. att förestå
sjukvårdsavdelning, vid behov vara ledamot av granskningsnämnd, delta i
förbandsnämnd och skyddskommitté saml ge råd om mobiliserings- och
krigsförberedelsearbete från medicinsk synpunkt och om sjukvårdsmateriel.
Förbandsläkaren är skyldig alt undervisa värnpliktiga och anställda i hälso-
och sjukvård. Arbetstiden uppgår till 6,8 eller 10 timmar per vecka beroende på
förbandets storiek. Tjänsteläkaren svarar huvudsakligen för sjukvård av
värnpliktig personal. Tjänsteläkare och förbandsläkare förordnas av försvarets
sjukvårdsstyrelse för längst sex år. Ersättning utgår i form av arvode som
fastställs genom förhandlingar mellan statens avtalsverk och Sveriges
läkarförbund.

Utöver
förbands- och tjänsteläkare kan läkare anställas mot arvode för en tjänstgöring
på 60 dagar per år. De arvodesanslällda läkarna disponeras i första hand för
tillfälliga behov inom förbandssjukvården.

De
anvisningsläkare som övergångsvis finns kvar svarar för den anställda
personalens sjukvård. Anvisningsläkarna har vanligen bedrivit vård vid förbandens
läkarmottagningar. Vid flertalet förband är samma läkare förbands-, tjänste-
och anvisningsläkare.

Övrig
sjukvårdspersonal är översköterskor, undersköterskor och sjukvårdsbiträden.
Vid sjukvårdsavdelningarna på förbanden tjänstgör dessutom en
expeditionsföreståndare (plutonsofficer), civil skrlvpersonal och

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop.1977/78:139 5

handräckningsvärnpliktiga.
Vid avdelningarna förekommer också värnpliktiga sjukvårdare under utbildning.

De
uppgifter som ligger på förbandsläkarna har blivit eftersatta vid fiertalet förband.
Bl. a. har utbildning och krigsplanläggning inom hälso- och sjukvårdsområdet
inte tillgodosetts på ett tillfredsställande sätt. Detta har delvis sin grund i
betydande vakanser i fråga om läkare. Vakanssituationen har medfört att
värnpliktiga läkare används inom fredssjukvården för uppgifter som inte har
något samband med de krigsuppgifter som de utbildas för.

Beträffande
värnpliktssjukvården har konstaterats atl de sjukanmälningar som görs vid
läkarmottagningarna ofta gäller bagatellartade och lätta fall. Bortfallet av
övningstid för de värnpliktiga genom sjukanmälan och sjukskrivning är
betydande.

Överbefälhavaren
beslutade i september 1976 i samråd med försvarets sjukvårdsstyrelse om försök
med förenklat förfarande för att bedöma tjänslgöringsförmågan hos värnpliktiga.
Försöksverksamheten påbörjades i slutet av år 1976. Syftet med försöken är atl
pröva möjligheterna att delegera åtgärder vid bagatellartade åkommor lill plulonsnivå
där befäl och värnpliktig gemensamt gör en bedömning av den värnpliktiges
förmåga alt tjänstgöra, att låta sjuksköterskor hålla mottagning för kompaniets
värnpliktiga samt atl låta plutons- och kompanichef disponera viss enklare sjukvårdsmateriel
och medicin. Dessa åtgärder bedöms medföra alt belastningen på förbandens läkarmottagningar
minskar. Delta bedöms i sin tur leda lill atl frånvaron från utbildningen
minskar och alt sjukvården vid förbanden får ett mer kvalificerat innehåll.
Försöken pågår vid ett begränsat antal förband.

Försvarsmakten
svarar vidare för tandvård för anställda och värnpliktiga. Tandvården omfattar
fri undersökning och vård av vämpliktiga, akutvård av anställd personal saml
undersökning av dykande och fiygande personal. Formerna för tandvård för
värnpliktiga m. fl. utreds f. n. Utgångspunkten för utredningsarbetet är att
vårdansvaret skall föras över till folktandvården (prop. 1976/77:100 bil. 7, FöU
1976/77:9, rskr 1976/77:154).

Försvarsmaktens
hälso- och sjukvård har anknytning till personalvården och arbetsmiljöfrågorna.
Personalvärden omfattar både anställda och värnpliktiga och består bl. a. av
allmän personalvård, själavård, socialtjänst, bildningsverksamhet saml trivsel
främjande verksamhet. Försvarsmaktens personalvård är i hög grad integrerad med
övrig verksamhet och ligger inom chefsansvarei i både krig och fred.
Överbefälhavaren leder försvarsmaktens personalvård. Vid militärområdesstaberna
finns enheter för personalvård som leds av slabskonsulenter. Vid förband och
skolor ingår konsulenter i personalavdelningarna eller personalsektionerna som
chefer för personalvårdsdetaljerna.

Den verksamhet som avser
arbetsmiljöfrågor är inriktad på att tillförsäkra alla som är verksamma inom
försvaret en så god och säker arbets- eller

r Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 130

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:139 6

utbildningsmiljö
som möjligt. På central nivå handläggs arbetarskyddet för arbetsgivarens
räkning främst inom försvarsstaben. Där finns sedan år 1976 en arbetsmiljöenhet
med uppgift all bl. a. samordna beredning och handläggning av ärenden som rör
arbetsmiljön. För fiygsäkerhetstjänsten svarar chefen för fiygvapnet och under
denne i första hand fiygsäkerhetsinspektören med flygsäkerhetsavdelningen och
därtill knutna enheter inom Hygstaben. Vid varje militärområdesstab finns
hälsovårdsassistenter som bl. a. utför mätningar och prover samt analys och
utvärdering av arbetsmiljöfaktorer. Den lokala organisationen för samverkan i arbeiarskyddsfrågor
är i princip uppbyggd på samma sätt som i civil verksamhet vad gäller
skyddsombud, skyddskommittéer m. m. Genom val av högst två skyddsassistenter
som adjungeras till resp. skyddskommitté har de värnpliktiga möjlighet alt medverka
i skyddsarbetet. För alt handlägga arbetsmiljöfrågor på lokal nivå för
arbetsgivarens räkning finns skyddsinspektörer. De förenar skyddsverksamheten
med annan verksamhet vid förbanden.

Statens
avtalsverk och statstjänstemännens huvudorganisationer har i maj 1976 slutit
avtal om riktlinjer för företagshälsovård m. m. (prop. 1975/76:100 bil. 2,lnU
1975/76:34, rskr 1975/76:168). Avtalet har godkänts av regeringen och trätt i
kraft den I juli 1976.

Verksamheten
inom företagshälsovården är enligt avtalet ett led i den verksamhet hos de
statliga myndigheterna som syftar lill all skapa en god arbetsmiljö.
Företagshälsovården inom det statliga området skall inriktas på att skydda
arbetstagarna mot hälso- och skaderisker som de kan bli utsatta för genom sitt
arbete eller de förhållanden som detta utförs under samt att medverka till att
arbetet anpassas till arbetstagamas arbetsförmåga. Vidare skall
företagshälsovården inriktas på rehabiliteringsverksamhel och viss sjukvård.

Företagshälsovården
skall inle omfatta sådan sjukvård som kan skötas av samhällets sjukvårdsorgan
eller av läkare som är anslutna lill försäkringssystemet. Den sjukvård som ges
inom företagshälsovårdens ram bör begränsas lill dels sådan sjukvård som utgör
en integrerad del av företagshälsovården som underiag- för kontinueriiga 0',h
direkta konstateranden om hälsoriskemas ursprung och konsekvenser för de
anställdas fysiska och psykiska hälsa, dels - om så är möjligt och lämpligt -
sjukvård vid akuta sjukdoms-eller olycksfall på arbetsplatsen.

Verksamheten
inom företagshälsovården skall hållas samman inom en organisatorisk enhet.
Arbetsuppgifterna fördelas på en medicinsk, en teknisk och en psykosocial
funktion och skall fullgöras i nära samverkan mellan dessa funktioner.

Samverkan
skall ske mellan företagshälsovården och berörda myndigheters lokala
skyddsorganisation, anpassningsgrupper och andra liknande organ saml med andra
myndigheter som har att handlägga arbetsmiljöfrågor.

Som
ett komplement till nyss nämda avtal utfärdade regerigen i juni 1976 förordningen
(1976:556) med instmktion för regionala och lokala hälsoråd.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop.1977/78:139 7

Av
instruktionen framgår bl. a. följande. Inom sådana regioner där statens personalnämnd
har regionkontor skall finnas regionala hälsoråd. I varje region skall, efter
regeringens bestämmande, finnas en regional företagshäl-socentral och en eller
flera lokala företagshälsoccntraler. För varje företagshälsocentral skall
finnas ett lokall hälsoråd. Regionalt hälsoråd åligger särskilt att bl. a.
planera och samordna uppbyggnaden av den statliga företagshälsovården,
organisera hälsocenialer samt planera och leda verksamheten vid regional
hälsocentral. Lokalt hälsoråd planerar och leder verksamheten vid lokal
företagshälsocentral. Ledamöterna i de regionala hälsoråden förordnas av
regeringen, huvuddelen efler gemensamt förslag från de anställdas
huvudorganisationer och övriga efter förslag från statens personalnämnd. Kostnaderna
för verksamheten vid företagshälsocentralerna skall fördelas på de myndigheter m.
fl. som är anslutna till hälsocentralerna (prop. 1975/ 76:100 bil. 9).

I
oktober 1976 utfärdade regeringen förordningen om särskilda hälsoråd hos vissa
statsmyndigheter. Förordningen gäller sådan företagshälsovård som fanns
organiserad vid statlig myndighet den 19 juni 1976. Regionalt hälsoråd får dock
efter samråd med berörd myndighet föreskriva atl denna förodning inte skall
tillämpas. Hos myndighet där förordningen tillämpas skall finnas ett särskilt hälsoråd
som fattar myndighetens beslut i fråga om företagshälsovården vid myndigheten.
Företagshälsovård i den mening som avses 1 författningen finns f. n. inte inom
försvaret.

3
Försvarets sjukvårdsstyrelses förslag

Försvarets
sjukvårdsstyrelse redovisar tre modeller för organisation av företagshälsovård
för de anställda och hälso- och sjukvård för de värnpliktiga inom försvaret.

Modell
I innebär att lokal företagshälsocentral som betjänar militärt förband även
skall svara för hälso- och sjukvård för de värnpliktiga.

Modell
11 innebär att försvaret har en egen organisation för hälso- och sjukvård för
de värnpliktiga, medicinsk rådgivning ål förbandschef och medicinsk medverkan i
utbildning och krigsförberedelsearbeie m. m. Företagshälsovården för de
anställda organiseras enligt avtalet om riktlinjer för företagshälsovård m. m.
och förordningen med instruktion för regionala och lokala hälsoråd. Hälso- och
sjukvård förde värnpliktiga m. m. samordnas där del är möjligt med
förelagshälsovården för de anställda genom atl samarbetsavial upprättas mellan
förband och hälsoråd.

Modell
III tömtsätter en särlösning för försvarets vidkommande i avseende på förelagshälsovården
för försvarels anställda. Särskilda hälsoråd inrättas Inom försvaret. Särskilda
hälsoråd skall vara så sammansatta att företrädare för personalorganisationerna
är i majoritet. Särskilt hälsoråd vid förband skulle därvid bemyndigas att
fatta förbandets beslul både i frågorsom rör företagshälsovården för de
anställda och hälso- och sjukvården för de värnpliktiga.

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop.1977/78:139 8

Med
hänsyn bl. a. till att avtalet om den statliga förelagshälsovården omfattar
försvarels personal anser sjukvårdsstyrelsen att fömtsättningar saknas fören
särlösning enligt modell 111. Sjukvårdsstyrelsen har inte heller funnit det
lämpligt att hälso- och sjukvård för de värnpliktiga överiåts på lokala eller
särskilda hälsoråd. Modell II föreslås därför ligga till grund för organisation
av hälso- och sjukvården inom försvaret.

Detta
innebär att företagshälsovården för försvarets anställda organiseras enligt
samma principer som gäller för alla andra statsanställda. Försvaret behåller
däremot ansvar och resurser för hälso- och sjukvård av de värnpliktiga,
medicinsk rådgivning åt förbandschef, medicinsk medverkan i krigsförberedelsearbete
och utbildning samt vissa specialmedicinska funktioner, främst inom marinen och
flygvapnet.

1
regeringens direktiv till sjukvårdsstyrelsen sägs att förbandssjukvården inom
försvaret skall ledas av en heltidsanställd företagsläkare eller personalläkare,
som skall ersätta nuvarande förbands-, tjänste- och anvisningsläkare.

Sjukvården
för de anställda har dock sedan direktiven gavs reglerats dels genom avtal,
dels genom förordningen om sjukvård i statligt reglerad anställning, m. m.
Sjukvårdsstyrelsen anser att fömtsättningar genom denna reglering saknas för
att låta anvisningsläkamppgifter ingå i arbetsuppgifterna för heltidsanställda
läkare. Myndighet har dock enligt förordningen rätl att komma överens med
läkare om åigärder som gör det lättare för arbetstagarna vid myndigheten att
anlita läkaren. Myndighet som avser atl i ökad utsträckning anställa eller
anlita läkare för att ombesörja sjukvård eller företagshälsovård bland
arbetstagarna skall begära medgivande till detta hos regeringen enligt
förordningen (1976:1062) om läkare för sjukvård eller förelagshälsovård hos
statsmyndigheterna.

Enligt
sjukvårdsstyrelsen är del önskvärt atl företagshälsocentraler som betjänar
militära förband i så stor utsträckning som möjligt föriäggs till dessa. För
alt möjliggöra detta föreslås att företagshälsovårdens resurser kombineras med
försvarsmaktens resurser för hälso- och sjukvård. Detta kan ske genom att samarbetsavial
upprättas mellan förband och lokala hälsoråd. 1 avtalen regleras gemensam
användning av personal och lokaler. Hälsocentralerna bör föriäggas till
förband mot bakgmnd av det samlade behovet av förebyggande åtgärder för
anställda och värnpliktiga, tillgången lill personal och lokaler samt de
särskilda kraven på kunskap om försvarets arbetsmiljöer. Även om
företagshälsocentralerna inle förläggs till förband bör samordning mellan
förband och hälsoråd eftersträvas.

1 fråga om de uppgifter
som f n. ligger på förbandsläkare resp. tjänsteläkare konstaterar
sjukvårdsstyrelsen alt vissa av uppgiftema efter hand torde tillgodoses genom atl
företagshälsovården byggs ut. Värnplikissjukvården som f n. kräver betydande
arbetsinsatser påverkas dock inte av förelagshälsovården.

Betydande
ansträngningar måste göras för att utan läkarinsatser klara de dagliga
bedömningarna av de värnpliktigas Ijänslgöringsförmåga. För att

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:139 9

möjliggöra
en successiv avlastning av läkarmottagningarna förordar sjukvårdsstyrelsen
ökat ansvar för de värnpliktiga själva på grundval av erfarenheterna av de
pågående försöken med s. k. egensjukskrivning, ökad betoning av befälets och de
värnpliktigas möjlighet att tillsammans klara en stor del av de dagliga
bedömningarna av de värnpliktigas Ijänslgöringsförmåga samt bättre utnyttjande
av befintlig sjukvårdspersonals kompetens och kapacitet.

Gällande
anställnings- och ersättningsvillkor är enligt sjukvårdsstyrelsens mening en
faktor som påverkar förutsättningarna för alt rekrytera läkare. För att
underlätta rekryteringen börenligt sjukvårdsstyrelsen de medel som f n. tas i
anspråk för atl ersätta förbands- och tjänsteläkare få utnyttjas för atl
anställa hel- eller deltidstjänstgörande läkare vid försvarsmaktens förband. Arbets-
och anställningsvillkoren bör anpassas till vad som gäller för statliga företagsöverläkare
och förelagsläkare.

En
av dessa läkares viktigaste uppgifter blir till en början att medverka till att
ge värnpliktssjukvården en annan inriktning och omfattning med ökat ansvar för
de värnpliktiga och deras närmaste befäl vid bedömningar av förmågan att
tjänstgöra m. m. Efler hand bör arbetstid kunna frigöras från värnplikissjukvården
till andra viktiga och f. n. eftersatta uppgifter såsom medicinsk medverkan i
utbildning, förebyggande och administrativt arbele. Hel- eller deltidsanställd
läkare bör kunna benämnas regementsläkare, fiottiljläkare eller skolläkare.
Läkare vid försvarsområdesförband (motsvarande) och vid luftförsvarsseklorförband
bör inneha företagsöveriäkares ställning.

Regementsläkare
(motsvarande) föreslås få samma ställning I organisationen som nuvarande
förbandsläkare. Läkaren skall vara direkt underställd förbandschefen i egenskap
av förbandschefens medicinske rådgivare- med de undantag som finns i allmänna läkarinstmktionen
- samt vara chef för hälso- och sjukvårdsavdelningen. Läkaren bör vara civilmilitär
och tillhöra försvarets medicinalkår. Fullgjord värnpliktstjänstgöring skall
emellertid inte krävas. Därigenom kan kvinnor och de män som inte har fullgjort
värnpliktstjänstgöring anställas.

Sjukvårdsstyrelsen
föreslår alt samma anlal tjänster för läkare inrättas som det antal tjänster
för förbands- och tjänsteläkare som finns f. n. Förslaget innebär all nuvarande
befattningar för förbands- och tjänsteläkare vid 76 förband får omvandlas lill
hel- eller deltidstjänster.

Flertalet
av de nuvarande förbands- och tjänsteläkarnas förordnanden går ut vid budgetårsskiflet
1977/78-1978/79. Enligl sjukvårdsstyrelsens mening är del nödvändigt alt
nuvarande läkare ges möjlighet att gå över till hel- eller deltidsanställning
som regementsläkare (motsvarande) vid förband före utgången av budgetåret
1977/78.

Läkare
som är anställda som regementsläkare, bataljonsläkare, marinlä-

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:139 10

käre
eller flygläkare enligt den organisation som gällde fram till budgetåret 1966/67
och som går över till anställning som regementsläkare (motsvarande) föreslås få
tjänstledighet med C-avdrag från ordinarie läkarbefattning men med bibehållen pensionsrätl.
Sjukvårdsstyrelsen föreslår all sådana ordinarie tjänster dras in efler hand
som de blir vakanta. Vidare föreslås atl de värnpliktiga läkarnas insatser inom
förbandssjukvården gradvis minskas för au upphöra helt den I juli 1983.

För
alt kunna komplettera förbandssjukvårdens läkarresurser när arbetsbelastningen
är ojämn föreslås att förband flr ingå avtal med landsting, annan kommunal
huvudman eller enskild läkare om tjänstgöring inom förbands-sjukvården.
Sjukvårdsstyrelsen föreslår vidare all förbandschef ges rätt alt ingå avtal om hälso-
och sjukvården för värnpliktiga. Träffas avtal med enskild läkare om
tjänstgöring vid förband, t. ex. visst antal timmar per dag, föreslås atl
ersättning utgår med arvode för veckotimme och år (veckotim-norm).

Sjukvårdsstyrelsen
bedömer all kostnaderna för de hel- och deltidsanställda regementsläkare
(motsvarande) som har föreslagils samt för kompletterande läkarresurser
sannolikt inle kommer alt överstiga summan av förbandssjukvårdens nuvarande läkarkostnader
och de ytteriigare medel som skulle krävas om det inle fanns några vakanser.

Enligl
sjukvårdsstyrelsens mening är det nödvändigt all utbildade läkar-sekrelerare
tillförs organisationen. Detta anses kunna ske successivt och inom nuvarande
kostnadsramar för administrativ personal.

Förbands-
och tjänsteläkare samt översköierskor anställs f n. av sjukvårdsstyrelsen.
Delta medför enligt sjukvårdsstyrelsen ell merarbete som drabbar både förbanden
och sjukvårdsstyrelsen. All personal bör i princip anställas av den myndighet
där tjänsten är placerad. Med hänsyn lill sjukvårdsstyrelsens fackmässiga
ansvar föreslås alt anställning av regementsläkare (motsvarande),
översköterska och undersköterska får ske först sedan sjukvårdsstyrelsen har
granskat vederbörandes behörighet. Sjukvårdsstyrelsen bör fastställa
kompetenskrav för förbandssjukvårdens personal.

Sjukvårdsstyrelsen
anser att det är angelägel atl lokala överläggningar kommer lill stånd med
sjukvårdshuvudmännen. Överiäggningarna bör Inte bara omfatta försvarels behov
av kompletterande läkarresurser vid hög arbetsbelastning. Försvarets behov och
resurser bör också diskuteras i samband med övrig sjukvårdsplanering.
Sjukvårdshuvudmännens övergripande ansvar för hälso- och sjukvården bör
beaktas vid dessa diskussioner. Bl. a. bör beredskapsplaner utarbetas för den
händelse att förband ställs utan läkare för längre eller kortare tid.
Sjukvårdsstyrelsen erinrar i detta sammanhang om den pågående utbyggnaden av
primärvården och anser att det är angeläget att diskussionerna förs i ett
framlida perspektiv och inle låses till den befintliga men övergående
bristsituationen. Det bort. ex. vara möjligt att i framliden i ökad
utsträckning ta hand om värnpliktiga inom primärvården, bl. a. vid
vårdcentraler.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Prop.1977/78:139 11

Sjukvårdsstyrelsen
framhålleratt det långsiktiga planeringsperspektiv som präglar verksamheten
inom försvaret inte har gjort sig gällande inom fredssjukvården. Denna
bristande planering kan inte förenas med de krav på underlag som ställs för att
ta upp diskussioner om samarbete med regionala hälsoråd och landsting.
Utvecklingsplaner bör därför utarbetas för försvarsmaktens hälso- och
sjukvård.

Sjukvårdsstyrelsen
ser sina förslag som underlag för ett fortsatt planerings-och
förhandlingsarbete och anser därför att man kan överväga au tillkalla en delegation
för dessa uppgifter.

I
samband med att sjukvårdsstyrelsen beslutade om innehållet i utredningsrapporten
avgavs ett särskilt yttrande över sjukvårdsstyrelsens förslag av
försvarsöverläkarna Lagcrholm och Strandberg samt försvarsöverveleri-nären
Hullsved. Dessa ansluter sig till en lösning av hälso- och sjukvården inom
försvaret som grundar sig på modell 11 därför atl en gemensam organisation för
både anställda och värnpliktiga inte förefaller vara möjlig alt genomföra i
dag. Samtidigt konstaterar de emellertid att man i denna modell inte kommer till
rätta med svårigheten att rekrytera läkare till de nya befattningarna. Åtgärder
bör därför enligt det särskilda yttrandet redan nu vidtas för atl göra
läkartjänsterna mer attraktiva. Detta skulle kunna ske bl. a. genom all, enligt
förordningen om läkare för sjukvård eller företagshälsovård hos
statsmyndigheterna, låta tjänsterna omfatta även viss sjukvård för de anställda.

4
Remissyttrandena

Huvuddelen
av remissinstanserna stöder sjukvårdsstyrelsens förslag till val av organisationsmodell,
nämligen atl modell II skall ligga till grund för organisation av hälso- och
sjukvården inom försvaret. Modell II innebär all
förelagshälsovården för de anställda regleras enligl det avtal som har slutits
mellan siatens avlalsverk och berörda personalorganisationer. Denna lösning
betraktas av flera samråds- och remissinstanser som den enda tänkbara under
nuvarande förutsättningar.

Överbefälhavaren
delar dock inle försvarels sjukvårdsstyrelses uppfattning alt företagshälsovård
för de anställda bör organiseras enligt avtal. Fast anställd personal och
värnpliktiga arbetar i samma miljö och ofta med likartade arbetsuppgifter,
varför det enligt överbefälhavarens uppfattning är naturiigt att en enda
förelagshälsovårdsorganisation arbetar mot denna gemensamma målgrupp. Enligt
överbefälhavarens mening innebär sjukvårdsstyrelsens förslag att två organisationer
för företagshälsovård verkar på samma arbetsplats, riktade mot två
personalkategorier. Detta ger sannolikt sämre effekt till högre kostnader.
Överbefälhavaren anser alt både anställda och värnpliktiga skall omfattas av
företagshälsovården och att sjukvård för värnpliktiga skall ingå i denna
företagshälsovård. Enligt överbefälhavarens uppfattning bör hälsocentraler
upprättas vid huvuddelen

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:139 12

av
försvarsmaktens förband. Hälsocentralerna bör ledas av fast anställda företagsöverläkare.
Dessa läkare skall även biträda förbandscheferna med mobiliserings- och krigsplanläggningsuppgifter.

Arbetarskyddsslyrelsen
och Norrbottens läns landsting föredrar en utveckling av modell I, dvs, att
lokal förelagshälsocentral som betjänar militärt förband även skall svara för hälso-
och sjukvård för de värnpliktiga. För en lösning enligt modell I krävs enligt
arbetarskyddsstyrelsens mening att befintliga militära resurser ställs till hälsorådens
förfogande. Norrbottens läns landsting och Sveriges läkarförbund ifrågasätter
om en lösning enligl modell II tillgodoser kraven på hög vårdkvalitet och på en
effektiv organisation. Läkarförbundet anser atl en integrerad organisation
sannolikt ger den bästa kvaliteten på företagshälsovården och förordar
sammanfattningsvis en organisation enligt modell III.

Landstingsförbundet
kan inte se atl förbandssjukvårdens problem kan lösas genom alt de värnpliktiga
formelll omfattas av en statlig företagshälsovårds-organisation. Enligt
Landstingsförbundets mening finns det inte några lösningar som på kort sikt
ändrar vakansutvecklingen inom förbandssjukvården. Behovet av läkare kommer
följaktligen 1 allt större utsträckning atl tillgodoses genom den offentliga hälso-
och sjukvårdshuvudmannen. Landstingsförbundet anser därför att del från
resurs- och planeringssynpunkt är rationellt att precisera kraven på
landstingen så atl insatsema kan systematiseras.

Enligt
riksrevisionsverkets uppfattning är utredningens förslag (modell II) inle det mest fördelaktiga från effektivitetssynpunkt.
Riksrevisionsverket förordar en organisation som bygger på samordning under en
huvudman av hälsovård för de anställda och hälso- och sjukvård för de
värnpliktiga. Vidare anser riksrevisionsverket alt beslutsunderlaget i flera
avseenden bör utvecklas innan slutlig ställning tas till sjukvårdsstyrelsens
förslag. Även statskontoret för fram att den föreslagna organisationen kan få
vissa svagheter från effektivitetssynpunkt. Enligt statens personalnämnd finns
inte något hinder mot alt läkare som är verksamma inom bl. a.
värnpliktssjukvården även lämnar viss service till förelagshälsovården för
anställda under förutsättning dels alt de försvarsanställda ändå har rätt att
utnyttja den statliga företagshälsovårdens hälsocentraler, dels atl
försvarsmakten är beredd att svara för de ökade kostnader som delta medför.

De
regionala hälsoråden i Stockholm, Göteborg och Karlstad, Landstingsförbundet
samt SF menar att åtgärder som vidtas för att förbättra arbetsmiljön för de
anställda i de flesta fall kommer att medföra förbättringar även för de värnpliktiga.
Enligt hälsorådet i Karistad bör del vara möjligt att när särskilda skäl
föreligger vidta åtgärder för att lösa speciella arbetsmiljöproblem för de värnpliktiga,
om särskilda resurser ställs till den statliga förelagshälsovårdens förfogande.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop.1977/78:139 13

Regionala
hälsorådet i Stockholm anser alt försvarsmaktens hälso- och sjukvård i fred har
vissa paralleller med skol- och studcrandehälsovården. Hälsorådet hävdar mot
denna bakgrund att den offentliga hälso- och sjukvården i första hand bör svara
för sjukvården för de värnpliktiga och att frågan om sjukvård för de
värnpliktiga omgående måste utredas ytteriigare. Värnpliktiga arbetsgruppen
anser alt de värnpliktiga måste få del av den moderna företagshälsovården och
att huvudmannaskapet för de värnpliktigas hälso- och sjukvård bör föras över till
landstingen. Sjukvårdens och socialvårdens planerings- och tailonaliseiingsinslinit
sätter i fråga om en särskild organisation bör skapas för de värnpliktigas hälso-
och sjukvård. Institutet anser att möjligheten till samordning med resp.
landsting borde ha prövats. Allteftersom primärvården byggs ut torde behovet av
öppen vård kunna tillgodoses inom ramen för denna organisation. Enligt
försvarets raiionaliseringslnsiliuis mening bör möjligheterna till samverkan
med den allmänna sjukvården tas till vara.

Kronobergs
läns landsting är berett att nu ta upp förhandlingar om samordning mellan
landstinget och förbanden inom länet. Norrbottens läns landsting menar att
samverkan mellan landstinget och försvaret redan förekommer i Norrbottens län,
men atl möjligheterna alt ställa läkare till försvarets förfogande är
begränsade, efiersom vakanssituationen i Norrbotten är besvärande. Skaraboigs
läns landsting framhåller att möjligheterna alt avsätta resurser för extern
verksamhet är starkt begränsade på grund av den knappa läkartillgången. Öslergötiands
läns landsting för fram liknande synpunkter.

Flera
remissinstanser stöder utredningens inställning att f ö r e t a g s h ä 1 -sovården
och försvarsmaktens hälso- och sjukvård om möjligt bör samverka. Försvarets
rationaliseringsinstitut anser att samverkan med hälsoråden sannolikt är
önskvärd i många fall, men att den förutsätter atl erforderiiga investeringar
kan ske utanför försvarsmaktens ram, att förbandssjukvården budgeteras och
redovisas så att ersättning kan tas ut av hälsoråden på basis av full
kostnadstäckning samt att inpassering och tillträde kan ske på sätt som är
betryggande frän säkerhetssynpunkt.

Överbefälhavaren delar
sjukvårdsstyrelsens uppfattning att företagshälsocentraler bör föriäggas lill
förband. Sjukvårdens och socialvårdens planerings-och raiionaliseringsinsiiiui
menar att delta i flera fall torde bli en naturiig lösning, eftersom förbandens
anställda på många platser är flera än personalen vid andra statliga
myndigheter. Regionala hälsorådet i Karistad framhåller att den ställiga
förelagshälsovården inte bör läggas samman med sjukvården för de värnpliktiga,
vare sig organisatoriskt eller lokalmässigl. SACO/SR markerar vikten av att man
på orter där statsanställda utanför försvaret är i majoritet tar hänsyn till
detta förhållande vid lokaliseringen av företagshälsocenlraler. Regionala hälsorådet
I Linköping redovisar bl. a. att diskussioner pågår om att förlägga filialer lill
företagshälsocenlraler till vissa förband inom regionen.

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop.1977/78:139 14

Arbetarskyddsslyrelsen
samt de regionala hälsoråden I Stockholm, Linköping och Göteborg är tveksamma lill
att personalen samulnyttjas genom atl den är anställd både inom den statliga
företagshälsovården och inom försvarsmaktens hälso- och sjukvård. Risker anses
föreligga för all lojalitets- och rollkonflikter kan uppstå. Regionala hälsorådet
i Stockholm menar att försvarels resurser i stället bör ställas lill hälsorådens
förfogande. För alt undvika dubbelanställning av personal kan försvaret enligt hälsorådet
köpa tjänster av hälsoråden. Sjukvårdens och socialvårdens planerings- och
rationaliseringsinstitut anser det väsenlligl att samordningen på lokal nivå
drivs långt. Försvarsmakten förfogar över lokaler, utrustning och personal som
borde kunna utnyttjas även för den statliga företagshälsovården.

Förslaget
till åtgärder för att minska belastningen på förbands sjukvården har tagils upp
av ett flertal remissinstanser. Försvarels rationaliseringsinstilui hävdar att
de värnplikiiga bör ges större ansvar att själva pröva sina förutsättningar att
delta i utbildning och övningar. Även Landstingsförbundet anser atl detta är
angeläget. Statskontoret är positivt till ökat ansvar för de värnpliktiga att
själva bedöma sin förmåga att tjänstgöra, men anser att systemet kräver en
noggrann uppföljning. Enligt riksrevisionsverkets mening tycks försöken atl
lösa de värnpliktigas sjukvårdsbehov inom kompaniernas ram vara ett steg i rätt
riktning. Riksrevisionsverket menar att utvärderingen av dessa försök bör
påskyndas så att försöken snarast möjligt kan övergå till en fast rutin, om
utvärderingen är positiv. Värnpliktiga arbetsgruppen anser att värnpliktiga bör
fa rätt alt frisk- resp. sjukskriva sig på samma grunder som i det civila. En
förutsättning för att systemet med egensjukskrivning skall ge avsett resultat ärenligt
SACO/SR:s mening att befälet ges möjlighet atl fullfölja intentionerna i
systemet. SACO/ SR hävdar mot denna bakgrund atl egensjukskrivning inte bör få
förekomma vid förband som har vakanser på befäl och stort övertidsuttag vid
plutonerna.

Beträffande
organisationen av hälso- och sjukvården på lägre regional och lokal nivå anser
försvarets raiionaliseringsinsiiiui att ell alternativ för fortsatta
överväganden bör vara att samordna insatser för de värnpliktiga avseende hälso-
och sjukvård, psykosociala åtgärder och arbetsmiljö. Institutet föreslår att en
hälso- och sjukvårdsenhet inrättas vid försvarsområdesförband. Hälso- och
sjukvårdsenheten bör driva dels polikliniker för de vämpliktiga vid en eller
flera utbildningsmyndigheter, dels ett sjukhus som är gemensamt för flera
förband. Kompanisjuksköterskor, förbandspsykologer och konsulenter bör ingå i
enheten. Institutet föreslår vidare att de värnpliktigas arbetsmiljöfrågor
löses av enheten. Dessutom bör enligt institutets mening övervägas alt föra
över de hälsovårdsassistenter som f n. finns vid militärområdesstaberna lill hälso-
och sjukvårdsenheterna. Institutet anser att viss sjukvård för anställda
möjligen kan läggas på läkare vid förbandssjukvården enligl förordningen om
läkare för sjukvård eller företagshälsovård hos statsmyndigheterna. Gällande
avtal tolkas av institutet så att förbandssjukvården 1 princip skall avlastas
alla uppgifter som rör

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:139 15

anställd
personal, bl. a. hälsoundersökningar för personal i särskilt krävande tjänst
såsom flygande och dykande personal samt personalvårdskonsulen-lernas
uppgifter. Institutet anser att behovet av medicinsk medverkan i krigsförberedelsearbeie
och utbildning alltjämt skall tillgodoses av läkare i förbandssjukvården.

SACO/SR
och Sveriges läkarförbund stöder sjukvårdsstyrelsens förslag all de läkarbefattningar
som finns i dag skall omvandlas lill hel- och deltidstjänster. Även försvarets raiionaliseringsinsiiiui
och statskontoret anser att förslagen till förändringar i läkarnas
anställnings- och ersällningsförhållanden är väl befogade. Institutet menar
dock atl underiag saknas för alt ta ställning till förslaget att inrätta
tjänster för 76 hel- och deltidsanställda läkare och föreslår att högst 45 försvarsläkarbefattningar
(hellid) och 27 tjänster för poliklinikföreståndare inrättas enligt den av institutet
föreslagna organisationsmodellen. Landstingsförbundet är tveksamt till den
föreslagna tjänstekonslruktionen men vill inte motsätta sig omvandlingen till
hel- och deltidstjänster. Överbefälhavaren är, som har nämnts tidigare, av den
uppfattningen att hälsocentraler för såväl företagshälsovård för anställda som hälso-
och sjukvård för värnpliktiga skall ledas av fast anställda företagsöverläkare.

Beträffande
läkarnas tjänsteställning finner försvarets raiionaliseringsinsiiiui del inte
motiverat alt tjänstgöring inom försvarsmakten utan anknytning till
krigsuppgifter skall ge civilmilitär status utan prövning.

VärnpUkisverket,
försvarets raiionaliseringsinsiiiui, Landsiingsförbundei, SACO/SR och Sveriges läkaiförbund
delar sjukvårdsstyrelsens uppfattning att utnyttjandet av värnpliktiga läkare
för värnpliktigas sjukvård bör upphöra. Värnpliktsverkel och SACO/SR menar alt avvecklingen
bör ske i högre takt än vad sjukvårdsstyrelsen har föreslagit. Försvarets rationaliseringsinstitut
anser atl man inte helt bör avsäga sig möjligheten alt använda värnpliktiga
läkare vid vakanser inom förbandssjukvården.

Vad
gäller övrig personal för hälso- och sju k vård bör enligt försvarets rationaliseringsinstilui
frågan om inrättande av tjänster för läkarsek-reterare utredas närmare innan
beslut fattas.

Försvarels
rationaliseringsinstitut instämmer i utredningens bedömning alt den långsiktiga
planeringen inom facket hälso- och sjukvård bör förbättras. Institutet ser det
som en viktig uppgift för sjukvårdsstyrelsen att i likhet med andra
fackmyndigheter redovisa en fackplan.

Försvarets
railonaliseringsinsiitut anser att nuvarande underlag inte är tillräckligt för
att beräkna kostnaderna för den nya organisationen. Institutet bedömer dock att
kostnaderna totalt sett kommerati stiga avsevärt. Siatskoniorei konstaterar atl
sjukvårdsstyrelsen inte har redovisat material som gör det möjligt atl
ekonomiskt bedöma de olika organisationsmodellerna.

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop.1977/78:139 16

Flerialet
remissinstanser understryker atl genomförandet av förändringarna inom
försvarets hälso- och sjukvård bör ske snarast möjligt.

Försvarets
railonallseringsinsiinii föreslår att en organisationskommitté tillsätts med uppgifi
bl. a. att ta fram underiag för dimensionering av organisationen, göra
kostnadsberäkningar, pröva de lokala förulsällningarna för samordning med hälsoråd
och sjukvårdshuvudmän samt eventuellt sluta ramavtal för samordningen. En
arbetsgrupp bör enligt riksrevi.fioiisverkeis mening tillsältas med uppgift att
utveckla beslutsunderiaget för val av modell och att successivt föreslå
detaljerade organisatoriska lösningar.

5
Föredraganden

Försvarsmaktens
hälso- och sjukvård har till uppgift atl verka för ett gott hälsotillstånd hos
försvarsmaktens personal och bl. a. ge medicinskt underlag för uttagning och
bedömning av personalen.

Värnpliktig
skall enligl värnpliktsförmånsförordningen (1976:1008) bl. a. erhålla fri hälso-
och sjukvård under tjänstgöring, in- och utryckningsdagar samt färd till eller
från tjänstgöring. Hälsovård för de värnpliktiga omfattar åtgärder för atl
förebygga hälso- och skaderisker lill följd av värnpliktstjänstgöringen.

Försvarsmaktens
anställda är liksom andra statsanställda tillförsäkrade vissa sjukvårdsförmåner
enligt allmänt avlöningsavlal för statliga och vissa andra tjänstemän (AST)
samt förordningen (1976:1060) om sjukvård i statligt reglerad anställning, m. m.
Denna förordning ersätter anvisningsläkarkungörelsen (1955:666). Vissa
personalgrupper som arbetar i särskilt krävande arbetsmiljö, t. ex. dykande och
flygande personal, får härutöver särskild hälsolillsyn. Större
hälsoundersökningar för dessa grupper görs vid marinens och flygvapnets
medicinska undersökningscenlraler.

Förutom
hälso- och sjukvård för värnpliktig och anställd personal omfattar den
medicinska verksamheten i fred medverkan i krigsförberedelsearbeie och
utbildning på central, regional och lokal nivå. Denna verksamhet ombesörjs på
lokal och lägre regional nivå av förbandsläkare. Tjänsteläkare svarar för de
värnpliktigas hälso- och sjukvård och hälsovård för viss anställd personal.
Anvisningsläkare finns enligl den numera upphävda anvisningsläkarkungörelsen
övergångsvis kvar för viss sjukvård för de anställda. Det är vanligt att samma
läkare är förbands-, tjänste- och anvisningsläkare.

Personalvård för anställda
och värnpliktiga ombesörjs förutom av chefer på alla nivåer av konsulenter.
Skyddsinspektörer handlägger arbetsmiljöfrågor på lokal nivå. Inspektörerna
förenar skyddsverksamheten med annan verksamhet vid förbanden. Liksom på andra
arbetsplatser finns inom försvarsmakten skyddsombud och skyddskommittéer för
samverkan i arbetsmiljöfrågor. De värnpliktiga medverkar i skyddsatbelet genom
skydds-assistenter som adjungeras till skyddskommittéerna.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:139 17

Regeringen
gav i maj 1975 försvarels sjukvårdsstyrelse i uppdrag att i samråd med bl. a.
överbefälhavaren och berörda personalorganisationer ta fram underlag för
organisation av företagshälsovård Inom försvarels förbandssjukvård.
Förbandssjukvården skulle enligt direktiven ledas av heltidsanställda
förelagsläkare eller personalläkare.

I
maj 1976 slöts ell avtal om statlig företagshälsovård mellan siatens avtalsverk
och berörda personalorganisationer (prop. 1975/76:100 bil. 2, InU 1975/76:34, rskr
1975/76:168). Verksamheten inom den statliga företagshälsovården skall enligt
avtalet hållas samman organisatoriskt. Arbetsuppgifterna skall fördelas på en
medicinsk, en psykosocial och en teknisk funktion och fullgöras i nära
samverkan mellan dessa funktioner. Företagshälsovården skall huvudsakligen vara
sjukdoms- och skadeförebyggande och inriktas på att skydda arbetstagama mot hälso-
och skaderisker som de kan bli utsatta för till följd av sill arbete eller de
förhållanden under vilka arbetet utförs. Företagshälsovården skall vidare
medverka till att arbetet anpassas till arbetstagarnas arbetsförmåga. Avtalet
omfattar endast anställd personal. 1 anslutning till avtalet om statlig
företagshälsovård utfärdades i juni 1976 förordningen (1976:556) med
instruktion för regionala och lokala hälsoråd.

Försvarets
sjukvårdsstyrelse har redovisat sitt uppdrag i rapporten Försvarsmaktens hälso-
och sjukvård i fred, som har lämnats i juni 1977. I rapporten föreslår
sjukvårdsstyrelsen att företagshälsovården för de anställda inom försvaret
organiseras på samma sätt som för övriga statsanställda, dvs. genom regionala
och lokala hälsoråd och företagshälsocenlraler. Försvarsmakten skall dock enligl
sjukvårdsstyrelsens förslag även i fortsättningen svara för hälso- och sjukvård
för de värnpliktiga, medicinsk rådgivning åt förbandschef saml medicinsk
medverkan i krigsförberedelsearbete och utbildning. Dessutom bör försvarsmakten
svara för verksamheten vid marinens och flygvapnets medicinska undersökningscenlraler.
Sjukvården förde värnpliktiga bör utformas mot bakgmnd av ett förenklat
förfarande vid bedömning av de värnpliktigas förmåga att tjänstgöra.

Sjukvårdsstyrelsen
föreslår att hälsoråd och förband skall samverka beträffande bl. a. lokaler och
personal genom att samarbetsavtal upprättas. Företagshälsocenlraler som
betjänar försvarsmaktens anställda bör t. ex. enligt förslaget i så slor uisträckning
som möjligt förläggas lill förband. Sjukvårdsstyrelsen föreslår vidare att
förhandlingar las upp med landstingen om samordning med den offentliga hälso-
och sjukvården i fråga om värnplikissjukvården.

Förslaget
innebär att hel- och deltidstjänster för läkare skall inrättas vid 76 förband.
Läkarna bör ha civilmilitär ställning och benämnas regements-, skol- eller fiottiljläkare.
De bör vidare ha samma anställnings- och ersättningsformer som statliga
företagsläkare eller företagsöverläkare. Sjukvårdsstyrelsen föreslår att de
värnpliktiga läkarna.s medverkan inom fredssjukvården gradvis minskar.
Kompletterande läkarresurser bör tillföras genom lokala avtal med landsting,
annan huvudman eller enskild läkare. Utbildade

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:139 18

läkarsekreterare
bör dessutom enligl sjukvårdsstyrelsens mening tillföras organisationen.
Sjukvårdsstyrelsen anser att rutinerna för anställning av sjukvårdspersonal bör
förenklas och att utvecklingsplaner bör utarbetas för försvarsmaktens hälso-
och sjukvård.

Förslagen
i rapporten bör enligt sjukvårdsstyrelsens mening tjäna som underlag för ett
fortsatt planerings-, utvecklings- och förhandlingsarbete. Styrelsen föreslår
att en delegation tillkallas för dessa uppgifter.

Huvuddelen
av remissinstanserna delar uppfattningen atl företagshälsovården för de
anställda bör regleras enligt avtalet om statlig företagshälsovård.
Överbefälhavaren har emellertid, efter överiäggning i militärledningen, inte
lämnat samråd på sjukvårdsstyrelsens förslag. Både anställda och värnpliktiga
skall enligt överbefälhavarens uppfattning omfattas av företagshälsovården och
de värnpliktigas sjukvård skall ingå i denna. Regionala hälsorådet i Stockholm
och vämpliktiga arbetsgruppen anser att den offentliga hälso- och sjukvården
bör svara för de värnpliktigas sjukvård. Sjukvårdens och socialvårdens
planerings- och rationaliseringsinstitut samt försvarets rationaliseringsinstilui
anser att möjligheterna lill samverkan med landstingen bör tas till vara.
Flertalet av de tillfrågade landstingen framhåller emellertid att de har
begränsade möjligheter alt ställa läkare till förfogande.

Remissinstanserna
är i allmänhet positiva till samverkan mellan förband och hälsoråd. De är
emellertid tveksamma till samutnyltjande av personalen. 1 fråga om
värnpliktssjukvården menar försvarets rationaliseringsinstitut, statskontoret,
riksrevisionsverket, Landstingsförbundet och värnpliktiga arbetsgruppen atl de
värnpliktiga bör ges större ansvar atl själva bedöma sin Ijänslgöringsförmåga.
Försvarets rationaliseringsinstitut föreslåratl försvars-maklens hälso- och
sjukvård i lägre regional och lokal instans organiseras på samma sätl som övrig
verksamhet. Delta innebär enligl institutet bl. a. atl man bör organisera hälso-
och sjukvårdsenheter vid försvarsområdesförbanden. Flera remissinstanser
stöder förslagen att inrätta hel- eller deltidstjänster för läkare. Värnpliktsverkel,
SACO/SR och Sveriges läkarförbund instämmer i utredningens uppfattning atl
utnyttjandet av värnpliktiga läkare successivt bör upphöra. Försvarets ralionaliseringsinstltut
och riksrevisionsverket föreslår i likhet med försvarets sjukvårdsstyrelse atl
en organisationskommitté, arbetsgrupp e. d. tlllsälls för det forlsalla
arbetet. Flertalet remissinstanser betonar alt ett genomförande av
förändringarna i försvarsmaktens hälso- och sjukvård inte får fördröjas.

1 likhet med huvuddelen av
remissinstanserna delar jag sjukvårdsstyrelsens uppfattning alt försvarsinaklens
anställda bör omfattas av den statliga företagshälsovården enligt del nyligen
slutna avtalet mellan statens avlalsverk och berörda perspnaförganisationer. Enligl
min mening bör det eftersträvas atl finna en tillfredsställande lösning på
företagshälsovården för statsförvaltningen i sin helhet. På många oner utgör de
försvarsanställda en betydande del av d?l totala antalet statsanställda och
kan där bilda

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:139 19

huvuddelen
av underlaget för företagshälsocenlaler. Det är mot denna bakgrund angeläget
att de försvarsanställda omfattas av samma organisation som övriga
statsanställda så att de resurser som byggs upp för den statliga företagshälsovården
kan utnyttjas effektivt. 1 detla sammanhang vill jag erinra om de särskilda
ledningsformer som gäller för den statliga företagshälsovården. Regionala och
lokala hälsoråd skall planera, leda och samordna verksamheten vid
förelagshälsocentralerna. De regionala hälsoråden är myndigheter direkt under
regeringen. Företrädare för personalorganisationerna är i majoritet bland hälsorådens
ledamöter Personalföreträdare skall även inneha ordförandeskapet i hälsoråden.

Den
statliga företagshälsovården skall omfatta en medicinsk, en teknisk och en psykosocial
funktion. F. n. utförs inom försvaret uppgifter som ligger inom
företagshälsovårdens verksamhetsområde. Jag anser att dessa uppgifter i
fortsättningen som regel bör utföras inom ramen för den statliga förelagshälsovårdens
organisation. Exempel på uppgifter som nu utförs inom försvarsmaktens hälso-
och sjukvård och som efter hand bör föras över lill den statliga
företagshälsovården är riktade hälsoundersökningar för fiygande och dykande
personal. Försvaret bör dock även 1 fortsättningen svara för verksamheten vid
marinens och flygvapnets medicinska undersökningscenlraler samt för
verksamheten vid marinens dykericentral. Vissa likheter föreligger mellan delar
av försvarets personalvård och företagshälsovårdens psykosociala funktion. Jag
vill därför i detla sammanhang något beröra inriktningen av personalvården inom
försvaret.

Försvarels personalvård
omfattar både anställda och värnpliktiga och är i hög grad integrerad med övrig
verksamhet på förbanden. Personalvård utövas av chefer på alla nivåer och
ligger inom deras ansvarsområde i såväl krig som fred. På lägre regional och
lokal nivå handläggs personalvårdsfrågor av konsulenter. Under krig bedöms
personalvården få stor betydelse för att vidmakthålla stridsmoral m. m. Också i
fred krävs tillgång till en väl fungerande personalvård med hänsyn lill de
svårigheter som försvarsmak-lens personal kan utsättas för, bl. a. i samband
med större fredsorganisatoriska förändringar Mot denna bakgmnd bör enligl min
mening inriktning och organisation av personalvården inom försvaret inte
påverkas av tillkomsten av företagshälsovårdens psykosociala funktion. I syfte
att bl. a. undvika dubbelarbete bör dock försvarsmaktens konsulenter i
samarbete med de tjänstemän som svarar för företagshälsovårdens psykosociala
funktion utarbeta samverkansrutiner vad gäller gemensamma eller näriiggande uppgifter.

Avtalet
om statlig förelagshälsovård innebär enligt min mening alt försvaret i princip
inte behöver några egna resurser för den anställda personalens hälso- och
sjukvård när den statliga företagshälsovården är utbyggd. Behovet av hälsovård
tillgodoses genom företagshälsocentralernas verksamhet. För enklare sjukvård
hänvisas personalen till den läkare som vederbörande myndighet har kommit
överens med enligl förordningen om

s. 20 Kontrollera mot PDF

sjukvård
i statligt reglerad anställning, m. m. 1 övrigl svarar samhällets sjukvårdsorgan
för den sjukvård som behövs. För försvarsmaktens del återstår att lösa frågan
om organisation av de värnpliktigas hälso- och sjukvård, av den medicinska
rådgivningen till förbandscheferna samt av medicinsk medverkan i mobiliserings-
och krigsförberedelsearbetet och utbildningen.

Vad
gäller hälso- och sjukvården för värnpliktiga har försvarets sjukvårdsstyrelse
prövat om denna skulle kunna ombesörjas av företagshälsocentral som betjänar
militärt förband. Sjukvårdsstyrelsen har dock inle förordat en sådan lösning.
Jag delar sjukvårdsstyrelsens och flera remissinstansers uppfattning att de
värnpliktigas hälso- och sjukvård inte bör höra til! företagshälsocentralernas
arbetsuppgifter. Samverkan bör emellertid ske mellan försvarsmakten och hälsoråden.
Samverkanslösningar bör eftersträvas främst beträffande de delar av
företagshälsovården för de anställda som har starka beröringspunkter med
hälsovården för de värnpliktiga. Därigenom kan onödig dubblering av resurserna
undvikas. Samutnyltjande av personalen bör dock enligl remissinstanserna inte
ske genom atl personalen är anställd både vid förband och förelagshälsocentral.
Jag delar denna uppfattning och anser att läkarinsatser m. m. i stället bör
säljas eller köpas av förbanden enligl lokala avtal. Samutnyltjande av lokaler
kan organiseras på samma sätt.

Jag
instämmer med de remissinstanser som hävdar att möjligheterna lill samverkan
med landslingen då det gäller de värnpliktigas hälso- och sjukvård bör tas till
vara och stöder försvarets sjukvårdsstyrelses förslag atl förhandlingar om
samverkan bör las upp med landstingen. Som huvuddelen av de tillfrågade
landstingen har påpekat är tillgången lill läkare begränsad, vilket medför atl
deras möjligheter atl ställa läkare lill förfogande är relativt små. Mot denna
bakgrund måste försvaret, i avvaktan på atl primärvården byggs ut, ha ansvar
och resurser för de värnpliktigas hälso- och sjukvård. Med hänsyn lill den
allmänt begränsade tillgången till läkare i samhället och lill svårigheterna
att rekrytera läkare till förbandssjukvården måste enligt min mening åtgärder
vidtas som minskar behovet av läkarinsatser. En angelägen åtgärd är att ändra
systemet för bedömning av de värnpliktigas tjänstgörings-förmåga. Systemet bör
utformas med utgångspunkt i erfarenheterna från den försöksverksamhet som
bedrivs vid vissa av försvarsmaktens förband. Försöken innebär att befäl och
värnpliktig gemensamt bedömer den värnpliktiges möjlighet att tjänstgöra, atl kompanimoitagning
med sjuksköterska anordnas samt att plutons- eller kompanichef disponerar
enklare sjukvårdsmateriel och medicin. De värnpliktiga måste dock alltid ges
möjlighet att rådfråga läkare. Viktigt är också att sjuksköterska alltid har
möjlighet atl rådgöra med en läkare. Jag anser atl införandet av ett sådant
system för att bedöma de värnpliktigas möjlighet att tjänstgöra bör medföra ett
minskat behov av läkarinsatser i försvarsmaktens hälso- och sjukvård. Föratt
minska bortfallet av utbildningstid bör sjukvård av de värnpliktiga så långt
möjligt

s. 21 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:139 21

ske
på eller i nära anslutning lill förbanden.

Som
jag tidigare har nämnt behövs även läkare för medicinsk rådgivning lill förbandschef
och medicinsk medverkan i utbildning samt mobiliserings-och krigsförberedelsearbeie.
Läkare behövs t. ex. i utbildningen i samband med vissa övningar och vid
undervisningen i hälso- och sjukvård. Instmk-tions- och läraruppgifterna
fullgörs emellertid huvudsakligen av annan personal än läkare. Läkarmedverkan i
mobiliserings- och krigsförberedelsearbete bör på både högre och lägre
regional nivå enligt min mening till slor del kunna tillgodoses genom
militärområdes- och militärkommandoläkarna, vars tjänster numera är
heltidstjänster På lägre regional nivå bör återstående behov av medverkan i
mobiliserings- och krigsförberedelsearbelel i alll väsentligt kunna tillgodoses
av reservanslällda och värnpliktiga läkare i samband med krigsförbandsövningar
och särskilda befälsövningar. Jag vill i detta sammanhang erinra om alt
försvarsmaktens ledningsutredning (Fö 1974:03) har atl lämna förslag om den
högre regionala ledningsnivån inkl. resurserna på denna nivå för hälso- och
sjukvårdsfrågor.

Med
hänsyn lill behovet av läkare förde värnpliktigas hälso- och sjukvård, rådgivning
lill förbandschef saml medverkan i utbildningen anser jag atl underlag f n.
finns inom försvarsmakten för all anställa läkare på hel- eller halvtid på
vissa större garnisonsorler. På övriga platser är arbetsuppgifterna av mindre
omfattning. På dessa orter bör man enligt min mening i stället sträva efter att
tillgodose behovet av läkare genom samverkan med landsting och hälsoråd. Även
på orter där läkartjänster inrättas torde kompletterande läkarresurser behövas.
Jag stöder sjukvårdsstyrelsens förslag att sådana kompletteringar flr göras
genom lokala avtal med landsting, annan huvudman ellerenskild läkare. På de
orter där del finns anledning att anställa läkare bör hel- eller
deltidstjänster inrättas. Del är svårt alt nu exakt ange antalet tjänster, efiersom
behovet av atl inrätta tjänster är beroende av resultatet av förhandlingar om
samverkan med landsting och hälsoråd. Jag bedömer dock att det f. n. torde röra
sig om ell tiotal heltidstjänster och ytteriigare ett tiotal halvtidstjänster,
men vill betona osäkerheten i denna bedömning.

Med
hänsyn till framför alll rekryteringssvårigheterna är det nödvändigt all
anpassa organisationen lill förhållandena på varje ort. Betydande variationer
mellan olika orter måste därför vara möjliga. Del bör t. ex. vara möjligt atl
inom försvaret anställa läkare som enligt avtal med hälsoråd även ombesörjer
företagshälsovård för anställda. Alternativt bör läkare som är anställd vid
företagshälsocentral även kunna ha lill uppgift att svara för sjukvård för
värnpliktiga. De ekonomiska förhållandena bör ordnas genom köp av tjänster. Efler
hand som den nya organisationen genomförs bör nuvarande förbands-, tjänste- och
arvodesläkarbefaltningar samt läkartjänster på lägre regional och lokal nivå
utgå ur organisationen.

Diskussioner
har förts om att låta försvarsmaktens läkartiänster omfatta viss sjukvård för
anställda i syfte att skapa ett bredare arbetsinnehåll i

s. 22 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:139 22

tjänsterna.
Enligl gällande bestämmelser är det emellertid som regel inle möjligt för
myndighet (motsvarande) all anställa läkare för den anställda personalens
sjukvård. Sjukvård för de anställda är därför en uppgifi som inle kan ingå i
läkartjänsterna. Vissa remissinstanser har i detla sammanhang åberopat
förordningen (1976:1062) om läkare för sjukvård eller förelagshälsovård hos statsmyndigheterna.
Enligt denna förordning skall myndighet som avser att i ökad utsträckning
anställa eller anlita läkare för sjukvård eller företagshälsovård bland
arbetslagarna begära medgivande lill delta hos regeringen. Möjligheterna att
anställa läkare enligt denna förordning är emellertid begränsade. Enligl min
mening bör i stället då så är lämpligt överenskommelse träffas med den läkare
som anställs för de värnpliktigas hälso- och sjukvård m. m. om alt denne även
ombesörjer sjukvård för de anställda enligt förordningen om sjukvård i statligt
reglerad anställning, m. m.

I likhet med försvarets
rationaliseringsinstitut finner jag del inte motiverat att läkare med
tjänstgöring ulan anknytning till krigsuppgifter skall ha civilmilitär
ställning. Enligt min mening bör läkarna på lokal och lägre regional nivå vara
civil personal. Vidare anser jag all fullgjord värnpliktstjänstgöring inte bör
krävas för anställning som läkare. De läkare som tjänstgör på förbanden bör
dock ha vissa gmndläggande kunskaper om försvaret. Dessa kunskaper kan erhållas
genom värnpliktstjänstgöring eller särskilt ordnad utbildning vid
anställningens början. Därmed kan både kvinnor och män anställas som läkare.
Sjukvårdsstyrelsen föreslår att dessa läkare skall få samma anställningsvillkor
och ersättning som statliga företagsläkare eller förelagsöverläkare. Jag anser
alt denna fråga liksom övriga förmånsfrågor bör lösas mellan berörda
avtalsparter. Utnyttjandet av värnpliktiga läkare i fredssjukvården, utöver vad
som kan vara motiverat för deras utbildning, börenligt min mening upphöra så
snart som möjligt. Jag är f n. inte beredd att ta ställning till behovet av
övrig personal för hälso- och sjukvård vid förbanden.

Försvarets
rationaliseringsinstitut har diskuterat en organisationsmodell där bl. a.
insatser för de värnpliktiga avseende sjukvård, psykosociala åigärder och
arbetsmiljö samordnas lokall genom atl en hälso- och sjukvårdsenhet inrättas
vid försvarsområdesförband. Jag anser atl denna typ av organisatoriska
lösningar bör prövas i det fortsatta arbetet.

Jag delar
sjukvårdsstyrelsens uppfattning atl utvecklingsplaner bör utarbetas för
försvarets hälso- och sjukvård och anser alt det ingår i sjukvårdsstyrelsens
uppgifter atl svara för denna planering.

Underlag saknas f n. föratt
beräkna de totala kostnaderna för hälso- och sjukvård av försvarsmaktens
anställda och värnpliktiga. Anledningen härtill är dels all den statliga
företagshälsovården befinner sig i ett uppbyggnadsskede och att de ekonomiska konsekvenserna
av en fullt utbyggd företagshälsovård ännu inle helt kan överblickas, dels all
kostnaderna för de värnpliktigas hälso- och sjukvård m. m. beror bl. a. på
lokala avtal med

s. 23 Kontrollera mot PDF

Prop.1977/78:139 23

landsting
och hälsoråd. Lönekostnaderna för förbands-, tjänste- och arvodesläkare
uppgick enligt försvarets sjukvårdsstyrelse till knappt 10 milj. kr. år 1975.
Mellan 35 och 45 % av läkarbefattningarna är emellertid vakanta. Jag räknar med
alt mina förslag om de värnpliktigas hälso- och sjukvård m. m. kommer att
medföra kostnader av ungefär samma storiek som kostnadema för nuvarande
organisation.

I
likhet med sjukvårdsstyrelsen anserjag all ett omfattande arbete återstår vad
avser försvarsmaktens hälso- och sjukvård. En särskild ulredare bör därför
tillsättas, bl. a. för det fortsatta organisationsarbetet och för vissa överiäggningar
med regionala hälsoråd och landsting. Jag avser att senare återkomma till
regeringen 1 denna fråga.

6
Hemställan

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag alt regeringen föreslår
riksdagen att

1.
godkänna de riktlinjer som jag
har förordat för organisation av försvarsmaktens hälso- och sjukvård,

2.
bemyndiga regeringen alt vidla
de övergångsålgärder och åigärder i övrigt som behövs för att genomföra vad jag
har förordat.

7 Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredraganden har lagt
fram.

opaginerad Kontrollera mot PDF

GOTAB
Stockholm 1978 56 981

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

8 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (8)

8 kopplingar i 7 dokument.

  1. Prop. 1985/86:100 med förslag till statsbudget för budgetåret 1986/87 i texten
  2. Bet. 1984/85:FöU9 om planering och anslag för totalförsväret (prop. 1984/85:100 bil. 6 och skr. 1984/85:148) s. 16 i texten
  3. Bet. 1978/79:FöU23 med anledning av propositionen 1978/79:100 såvitt avser anslag m. m. för budgetåret 1979/80 inom försvarsdepartementets verksamhetsområde och propositionen 197… s. 24 i texten
  4. Bet. 1977/78:FöU27 Med anledning av propositionen 1977/78:139 om försvarsmaktens hälso- och sjukvård i fred jämte motioner s. 1 i texten
  5. Prop. 1977/78:185 om anställning av kvinnor som befäl inom det militära försvaret m.m. s. 20 · s. 58 i texten

Visa alla 7