Sök i Ratio Lex

om organisation av statsförvaltningens centrala arbetsgivarfunktion

40 sidor, varav 40 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 40 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1977/78:157, om organisation av statsförvaltningens centrala arbetsgivarfunktion

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:157

Regeringens proposition

1977/78:157

om
organisation av statsförvaltningens centrala arbetsgivarfunktion,

beslutad
den 16 mars 1978.

Regeringen
föreslår riksdagen all antaga de förslag som har upplagils i bifogade utdrag av
regeringsprotokoU.

På
regeringens vägnar THORBJÖRN FÄLLDIN

INGEMAR
MUNDEBO

Propositionens
huvudsakliga innehåll

I
propositionen föreslås all ett nytt centralt ämbetsverk - statens arbetsgivarverk
- inrättas fr. o. m. 1 januari 1979 som central myndighet för arbetsgivarpolitiken
på verksnivå. Till arbetsgivarverket föreslås sådana centrala
myndighetsuppgifter samlas som renodlat kan hänföras lill statens roll som
arbetsgivarpart. Arbetsgivarverket skall enligl förslaget bl. a. svara för alt
genomföra eller samordna förhandling med de statsanställdas huvudorganisationer
i alla frågor i vilka staten förhandlar centralt med undantag för de
förhandlingar som statens förhandlingsräd (FHR) svarar för i frågor som bereds
inom regeringskansliet för beslut av statsråd, regering eller riksdag.
Arbetsgivarverket skall dock kunna överlämna avtalsförhandlingar till annan
myndighet där så är lämpligt.

1
fråga om samverkansförhandlingar, dvs förhandlingar enligl 11-14 § lagen
(1976:580) om medbestämmande i arbetslivet som förs av den myndighet som
fattar beslul i den aktuella frågan, skaU arbetsgivarverket svara för den
samordning av formerna för myndigheternas förhandlingar som kan komma alt
krävas. FHRs uppgifter atl bistå de statiiga myndigheterna med
rekommendationer, råd och synpunkter i frågor som rör samverkansförhandlingar
skall enligl förslaget överföras till arbetsgivarverket. Verket föreslås även
kunna biträda administrativa fackmyndigheter, t. ex. statskontoret,
riksrevisionsverket och siatens personalnämnd (SPN) med förhandlingsexpertis i
samband med samverkansförhandlingar.

Vidare
föreslås all arbetsgivarverket skall ha samordningsansvaret för sådan
normerande verksamhet 1 form av föreskrifter, tillämpningsanvis-

I Riksdagen
1977/78. 1 saml. Nr 157

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:157 2

ningar
m. m. som rör förhållandet mellan staten som arbetsgivare och de statsanställda
och som har giltighet utanför den myndighet som utfärdar bestämmelserna.
Myndighet med uppgifi all utfärda sådana bestämmelser skall enligl förslaget
åläggas samrådsskyldighet med arbetsgivarverket innan bestämmelserna utfärdas.
SPNs uppgifi all meddela anvisningar för tillämpningen av gäUande föreskrifter
inom del personaladministraliva området och atl meddela allmänna riktiinjer
för den personaladministraliva verksamheten föreslås överföras lill
arbetsgivarverket.

Arbetsgivarverket
skall även enligl förslaget svara för sådan rådgivning och utbildning som
riktar sig till myndigheterna i deras roll som arbetsgivare.

1
propositionen läggs vidare fram förslag om inrättande av en ny central myndighet,
benämnd siatens arbetsmarknadsnämnd. Nämnden föreslås få 1 uppgift bl. a. atl översiktiigt
följa utvecklingen av personalbehovet inom statsförvaltningen, särskUt med
avseende på effekter av stmklurförändringar inom förvaltningen, övertalighelsproblem
m.m. Nämnden föreslås vidare fortlöpande medverka vid omlokalisering och i
andra slmkturpåverkade frågor samt vid behov medverka i arbetsmarknadspolitiskt
betingade åtgärder avseende den statiiga arbetsmarknaden.

I
nämndens arbetsuppgifter skall enligl förslaget ingå även individinrik-lade
åtgärder, såsom omplacerings- och vissa personalsociala insatser. Ett nära
samarbete med arbetsmarknadsverket förutsätts i dessa frågor.

Vidare
anmäls i propositionen ett fortsatt utredningsarbete rörande dels frågan om
fortsall organisation av personalutbildning och personaladministrativ
konsultation m. m., dels frågan om arbelsmlljöfrågornas organisation, dels
frågan om ledning och samordning av den regionala verksamheten.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:157

Utdrag

BU DG ETD EP ARTEM ENTET PROTO KO LL

vid
regeringssammanträde 1978-03-16

Närvarande:
statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Bohman, Ullsten, Romanus,
Turesson, Gustavsson, Antonsson, Mogård, Dahlgren, Asling, Söder, Troedsson, Mundebo,
Krönmark, Burenslam Linder, Wikström, Johansson, Wirtén

Föredragande:
statsrådet Mundebo

Proposition
om organisation av statsförvaltningens centrala arbetsgivarfunktion

1
Inledning

Med
slöd av regeringens bemyndigande den 14 april 1977 tillkallade chefen för budgetdepartementet
en särskild utredare' för att utreda vilka olika organisatoriska åtgärder som
behövs för atl staten som arbetsgivare skall kunna uppfylla de krav som ställs
med anledning av olika reformer inom arbetsrättens område.

Med
skrivelse den 28 november 1977 har utredningen överlämnat belänkandet (Ds B
1977:9) Staten som arbetsgivare - principförslag lill organisation och
arbetsformer.

Efler
remiss har yttranden avgivits av rikspolisstyrelsen (RPS), överbefälhavaren
(ÖB), försvarets materielverk (FMV), försvarets forskningsanstalt (FOA),
postverket, televerket, statens järnvägar (SJ), statens vägverk, siatens trafiksäkerhetsverk
(TSV), luftfartsverket, statistiska centralbyrån (SCB), statskontoret, generaltuUstyrelsen,
byggnadsstyrelsen, riksrevisionsverket (RRV), siatens avtalsverk (SAV), trygghelsnämnden
(TrN), statens personalpensionsverk (SPV), statens personalnämnd (SPN), statens
personalulbildningsnämnd (PUN), statens förhandlingsråd (FHR), universitets-
och högskoleämbetet (UHÄ), kommerskollegium, arbetsmarknadsstyrelsen (AMS),
statens invjmdrarverk (SIV), statens lantmäteriverk (LMV), statens industriverk
(SIND), statens vattenfallsverk, domänverket, förenade fabriksverken (FFV),
länsstyrelsen i Stockholms län, Centralorganisationen SACO/SR, Statsanställdas
förbund (SF)

'Generaldirektören
Folke Rydbo

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:157 4

och
Tjänstemännens centralorganisations stalsljänslemannaseklion (TCO-S).

Vidare
har SACO/SR-föreningen vid SPN och slatstjänslemannaför-bundels avdelning vid SPN
inkommit med yttranden.

2
Utredningen 2.1 Allmänt

Utredningen
har kartlagt nuvarande arbetsfördelning mellan centrala administrativa
myndigheter vad avser uppgifter av betydelse för staten som arbetsgivare.
Utredningen har vidare lämnai förslag lill fortsall organisation av den
centrala statliga arbetsgivarfunktionen.

Utredningen
konstaterar atl arbetsgivarfunktionen i statsförvaltningen utövas av alla verk
och myndigheter. Dessa har alla berörts av del omfattande reformarbetet inom
arbetsrättens område. Bland reformerna har lagen (1976:580) om medbestämmande i
arbetslivet (MBL) och lagen (1976:600) om offentlig anställning (LOA) den
principiellt mest genomgripande betydelsen.

För atl
myndigheternas särskilda förulsäuningar bättre skall kunna beaktas föreslår
utredningen atl nuvarande centrala arbetsgivarfunktioner delegeras till
myndigheterna i den utsträckning del är möjligt.

En
annan utgångspunkt för utredningen har varit den starkare markering av parlsrelalionen
mellan staten som arbetsgivare och personalorganisationerna som kommer lill
ullryck i bl. a. MBL och LOA. Utredningen har utgått från alt förhandlingar och
kollektivavtal kommer att bli den dominerande medbestämmandeformen.
Erfarenheterna inom statsförvaltningen av rollen som arbetsgivarpart är
emellertid begränsade. Arbetsgivarpolitiken behöver ytterligare utvecklas i
många frågor.

Arbetsuppgifter
som ankommer på staten som arbetsgivare bör enligl utredningen organisatoriskt
hållas skilda från de uppgifter som sammanhänger med statens allmänna
samhällsfunktioner. Det bör klart framgå vilka organ som representerar de
statliga arbelsgivarinlressena.

Utredningen
menar all del ligger i såväl myndighetemas som personal-organlsallonemas
intresse all arbelsgivaruppgiflerna är väl samlade och samordnade. Den
nuvarande arbetsfördelningen mellan olika centrala organ med arbetsgivamppgifler
är emellertid enligt utredningen f. n. myckel splittrad.

Utredningens
förslag till ny organisatorisk stmktur har avgränsats till de delar av den
centrala arbetsgivarfunktionen, som av statsmakterna överlämnats lill särskUda
myndigheter och som berör förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare
för alla eUer slora flertalet anställda med statiigt reglerade anstäUnlngsförhållanden.

Utredningens
organisalionsförslag utgår från den centrala förhandlingsfunktionen.
Utredningen har vidare utgått från all myndigheterna

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:157 5

kommer atl behöva effektivt stöd i arbetet all uppfylla de
krav som kan komma all ställas lill följd av bl. a. kommande
medbestämmandeavtal.

I fråga om central personaladministrativ verksamhet bygger
utredningens förslag på all den principiella skillnad som föreligger mellan å
ena sidan personaladministrativ konsultations- och rådgivningsverksamhet och
övergripande utvecklingsarbete och å den andra sidan omplacerings- och personalsocial
verksamhet bör vara organisationsgmndande.

Utredningen påpekar i sammanhanget alt omplacering och personalsocial
verksamhet ofla är inriktad mot åigärder som sträcker sig över myndighetsgränser.
Frågorna måste ofla lösas i kontakt med berörda enskilda anställda. Åtgärderna
kan för myndigheterna ha mer eller mindre tvingande karaktär och skiljer sig
därigenom väsenlligl från den kundrelation som råder i samband med konsultation
och allmän personaladministrativ rådgivning.

I utredningens förslag till ny organisatorisk struktur tillmäts
den regionala verksamheten slor betydelse. En omfördelning av verksamheten
från central till regional organisation bör därför ske.

2.2 Arbetsgivarverket

Utredningen föreslår all de arbetsuppgifter som ankommer
på staten som arbetsgivarpart på central nivå bör samlas lill en myndighet -
arbetsgivarverket. Del nya verket bör ges ställning som central myndighet i
frågor där staten uppträder som arbetsgivare.

Arbetsgivarverket föreslås svara för samordningen av den
statliga arbetsgivarpolitiken i den mån detta inte ankommer på regeringen. I
begreppet arbetsgivarpolitik innefattar utredningen bl. a. de mål och
principer som staten som arbetsgivare representerar och verkar för i frågor som
berör förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare.

I samordningsansvaret för den statliga
arbetsgivarpolitiken bör enligl utredmngen ingå uppgiften att verka för en
samordning mellan centrala organ inom verksamhet som är av betydelse för den statiiga
arbetsgivarpolitiken. Vidare innefattas uppgiften att främja ell enhetligt arbelsgivarage-rande
hos myndigheterna i den utsträckning delta anses nödvändigt och lämpligt.

I arbetsgivarverkets uppgifter bör vidare ingå alt
samordna eller genomföra förhandling med de centrala personalorganisationerna
i alla frågor i vilka staten förhandlar på central nivå.

Förhandlingar som syftar till kollektivavtal på central
nivå bör enligl utredningen i princip samlas till arbetsgivarverket. Dock bör
arbetsgivarverket kunna överlämna genomförandet av avtalsförhandlingar till
annan statlig myndighet där så är lämpligt. Detta bör gälla såväl till annan
administrativ fackmyndighet som annan myndighet. Utökningen av del avtalsbara
området lalar enligt utredningen för en ökad delegering av förhandlingsverksamheten.

ti Riksdagen 1977178 1 saml. Nr 157

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:157 6

I likhet med vad som nu gäller för SAV bör
arbetsgivarverket enligl utredningen kunna meddela bindande anvisningar om
tillämpningen av kollektivavtal som träffals av verket. Har rätten alt
genomföra avtalsförhandlingar delegerats lill annan myndighet bör denna
myndighet också meddela eventuella tillämpningsföreskrifter.

1
arbetsgivarverkets samordningsansvar för den centrala förhandlingsverksamheten
bör - vid sidan av uppgifterna i samband med kolleklivav-talsförhandlingar-
ingå vissa uppgifter som har samband med de administrativa fackmyndigheternas
samverkansförhandlingar. 1 detta sammanhang konstaterar utredningen atl MBL
förutsätter, att den instans som fattar beslul i en fråga, i förekommande fall
också svarar för genomförande av samverkansförhandlingar. Administrativa
fackmyndigheter som utfärdar för myndigheterna bindande bestämmelser i frågor
som berör förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare är därmed
förhandlingspart vid sådana samverkansförhandlingar. Enligt utredningen bör
arbetsgivarverket svara för den samordning av formerna för de administrativa
fackmyndigheternas samverkansförhandlingar som kan komma atl krävas. Arbetsgivarverket
bör vidare, om så önskas kunna biträda dessa myndigheter med
förhandlingsexpertis.

I arbetsgivarverkels ansvar för förhandlingsverksamhelen
bör vidare ingå uppgiften alt verka för ändamålsenliga och korrekta former för
myndigheternas förhandlingsverksamhet, såväl vad gäller kollektivavialsför-handlingar
som samverkansförhandlingar saml när så erfordras utfärda föreskrifter i sådana
frågor. Detla innebär bl. a. alt arbetsgivarverket bör överta FHRs nuvarande
uppgift atl bistå de statliga myndigheterna med rekommendationer, råd och
synpunkter i frågor som rör förhandling som inle syftar till kollektivavtal
samt om information enligt MBL.

Utredningen anser således atl FHRs verksamhet bör
koncentreras lill alt samordna och genomföra förhandlingar enligl MBL i frågor
som bereds inom regeringskansliet för beslut av statsråd, regering eller
riksdag.

Enligl utredningen är del angeläget atl säkerställa en
samordning mellan den normerande verksamhet på verksnivå som staten som
arbetsgivare ensidigt svarar för genom författningar m. m. å ena sidan och
avtalsförhandlingar å den andra. Därför bör arbetsgivarverket ges möjligheter lill
insyn och påverkan i de frågor om föreskrifter och anvisningar av betydelse
för förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare, som enligt gällande
regler kan avgöras av bl. a. de administrativa fackmyndigheterna.

Utredningen föreslår all central myndighet som äger
utfärda direktiv som berör förhållandel mellan arbetsgivare och arbetstagare
med giltighet utanför den egna myndigheten bör åläggas samrådsskyldighel med
arbetsgivarverket före utfärdande av sådana bestämmelser. Arbetsgivarverket
bör vidare enligt utredningen ha allmän överblick över del aktuella regelsystemet.

Utredningen utgår från alt betydande delar av SPNs verksamhelsområ-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:157 7

de
i framtiden kommer all regleras genom avtal. Utredningen föreslår därför att SPNs
inslruktionsenliga rätl all meddela anvisningar för tillämpningen av gällande
föreskrifter inom det personaladministraliva området och atl meddela aUmänna riktiinjer
för den personaladministraliva verksamheten bör överföras till
arbetsgivarverket.

Utredningen
framhåller all arbetsgivarverket måste ha väl fungerande kontakter med
myndigheterna för all kunna genomföra sina uppgifter på ett ändamålsenligt sätl.
Det bör därför enligl utredningen ingå i arbetsgivarverkets åligganden att
följa utvecklingen hos myndigheter i viktigare frågor som berör förhållandena
mellan arbetsgivare och arbetstagare.

Flera
olika kontaktformer bör tillämpas. 1 arbetsgivarverkets uppgifter bör
exempelvis ingå all svara för sådan rådgivning och utbildning som riktar sig lill
myndigheterna i deras roll som arbetsgivare.

För
alt myndigheternas erfarenheter och problem skall kunna fångas upp redan på ett
tidigt stadium i planeringen av den arbelsgivarpoliliska verksamheten föreslår
utredningen all myndigheterna deltar i del vid arbetsgivarverket bedrivna
utvecklingsarbetet.

Utredningen
föreslår också all särskilda periodiska arbetsgivarkonfe-renser genomförs.
Cheferna för verk och myndigheter bör vid dessa konferenser kunna diskutera
och lämna synpunkter på den övergripande arbetsgivarpolitiken. Konferenserna
bör ges rådgivande ställning lill arbetsgivarverket. Den inre organisationen
av arbetsgivarverket bör vidare enligl utredningen byggas upp med särskilt
beaktande av behovet av löpande kontakter mellan arbetsgivarverket och
myndigheterna.

Enligt
uiredningens bedömning kommer arbetsgivarverkets uppgifter ofla att kräva
omfattande förberedelser i form av utrednings- och utvecklingsarbete.
Utredningen framhåller alt förberedelsearbetet inför avtalsförhandlingar inom
arbetsgivarverket alllid bör utformas med hänsyn till dess karaktär av intern arbetsgivarangelägenhel.
Med hänsyn lagen till de speciella krav som följer härav bör enligl utredningen
formerna för förberedelsearbetet kunna varieras efter frågans art.

Utredningen
anser all arbetsgivarverkels ställning som central myndighet för
arbetsgivarpolitiken motiverar all verket i princip har egen expertis inom hela
det avlalsbara området. 1 vissa fall torde detta endasl innebära all verket har
tillräckliga resurser för alt ha allmän överblick inom ett visst ämnesområde. I
andra fall bör verket ha mer omfattande egen kompelens.

Eftersom
rådgivningsverksamheten i anslutning till träffade avtal blir en kontinuerlig uppgifi
föreslår utredningen alt arbetsgivarverket har egna permanenta resurser inom de
sakområden som har blivit föremål för central avlalsreglering.

Utredningen
har utgått ifrån all viss sakkunskap inom olika administrativa områden
permanent kan överföras lill arbetsgivarverket från berörda administrativa
fackmyndigheter. 1 huvudsak bör dock arbetsgivarverkets behov av sakkunskap
tillgodoses genom inlåning av personal från dessa och andra myndigheter.

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:157 8

I fråga om arbetsgivarverkets ledningsorganisation anser
utredningen atl verket bör ledas av en styrelse med uppgifter motsvarande dem
som nu åligger SÄVs styrelse. Enligl utredningen bör i arbetsgivarverkets
styrelse ingå företrädare för regeringen. Härutöver bör ett antal ledamöter
representera myndigheternas intressen. Med hänsyn bl. a. till utvidgningen av
det avlalsbara området bör också företrädare för vissa av de administrativa
fackmyndigheterna ingå i styrelsen.

Inom styrelsen bör finnas en förhandlingsdelegation som
inom sig bör kunna utse arbetsutskott.

Som komplement till styrelsen och förhandlingsdelegationen
föreslår utredningen alt särskilda rådgivande arbelsgivardelegationer bör
knytas lill arbetsgivarverket för bestämda sakområden inom
arbetsgivarpolitiken. I delegationerna bör bl. a. finnas företrädare för
myndigheter med uppgifter inom respektive område samt representanter för andra
myndigheter. Tillkomsten av rådgivande delegationer, liksom den närmare
inriktningen av deras verksamhet, bör fortlöpande anpassas lill bl. a.
tyngdpunktsförskjutningar i den centrala förhandlingsverksamheten.

1 vissa fall bör enligt utredningen arbelsgivardelegation
kunna ges mandal all sluta kollektivavtal. Del bör ankomma på
arbetsgivarverket att pröva när detla är lämpligt och i förekommande fall
hemställa hos regeringen om inrättande av sådan delegation.

2.3 Nämnden för omplacering och trygghetsfrågor

Enligt utredningen medför bl. a. de pågående
strukturförändringarna inom förvaltningen all personalrörligheten mellan och
inom myndigheter får ökad betydelse. En effektiv omplaceringsverksamhet är en
förutsättning för atl staten skall leva upp lill de krav som följer av Irygghetslagslift-ningen.
Utredningen anser därför atl staten som arbetsgivare - och som koncern - lill
sitt förfogande bör ha ett särskilt organ som är specialiserat på dessa och
närliggande frågor och föreslår all en ny myndighet, nämnden för omplacering
och Irygghetsfrågor, inrättas.

Verksamheten vid den föreslagna nämnden bör enligt
utredningen i första hand omfatta omplaceringsinsatser vid övertalighel, omlokalisering
och olika slag av arbetshandikapp, insatser för all främja anställning av
grupper med svårigheter på arbetsmarknaden, t, ex. äldre och arbetshandikappade,
samt direkt individinriklade personalsociala insatser i frågor som är av sådan
karaktär all de inte kan lösas av de enskilda myndigheterna. Verksamheten bör
även omfatta vissa utvecklingsinsatser och viss rådgivning riktad till
myndigheterna.

Enligt utredningen bör nämnden ges en nära organisatorisk
anknytning till arbetsgivarverket. Arbetsfördelningen mellan
arbetsmarknadsverket och den föreslagna nämnden bör utformas så att nämnden
medverkar vid genomförandel av arbetsmarknadspolitiken som företrädare för
staten som koncem, jämförbar med en förelagsgrupp inom den privata sektorn.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:157 9

Den verksamhet som enligt utredningsförslaget skulle åvila
den nya myndigheten åliggerf n. i första hand SPN. OcksåTrNs verksamhet faller enligl
utredningen till slora delar inom den föreslagna nämndens verksamhetsområde.
Utredningen föreslår atl den nya nämnden organisatoriskt skall byggas upp genom
en sammanslagning av TrN och vissa delar av SPN.

2.4 Statens institut för personaladministration och
personalutveckling

Utredningen framhåller på flera släUen i sitt belänkande
alt myndigheternas behov av slöd i form av utbildning, konsultation och
rådgivning bl. a. inom det personaladministraliva området ökat till följd av
arbetsrättsreformerna. I sammanhanget konstaterar utredningen atl en del av SPNs
verksamhet är inriktad mot konsultation och medverkan i utveckling av
personaladministrationen inom enskilda myndigheter. SPN har med nuvarande
resurser fått inrikta olika utvecklingsprojekt mot i första hand generella
insatser, t. ex. framställning av skrifter och handböcker, medan den direkta myndighetsanpassade
assistansen varit jämförelsevis blygsam. Stora myndigheter med förhållandevis
goda, egna resurser för personaladministraliva frågor har enligt uiredningens
bedömning i de flesta fall förutsättningar all själva anpassa och bygga vidare
på generellt inriktade konsultinsatser medan mindre myndigheter i regel
behöver mer direkt assistans. Enligl utredningen är del över huvud laget svårt
för myndigheterna att finna konsulter med erfarenheter från både statsförvaltningen
och det personaladministraliva området. Del är därför angelägel alt
myndigheterna har tillgång lill en kvalificerad rådgivnings- och konsulla-tionsverksamhel
för sill personaladministraliva utvecklingsarbete.

Utredningen pekar på det starka samband som råder mellan SPNs
konsultverksamhet och den verksamhet som PUN bedriver i syfte bl. a. atl stödja
myndigheternas personalutbildning. Utredningen ser personalul-bildningsinsalser
och den här beskrivna konsulterande verksamheten som sinsemellan kompletterande
och föreslår därför all myndighelsslödjande, konsulterande verksamhet inom del
personaladministrativa området och utvecklingsverksamhet som behövs i
anslutning därtill och som nu bedrivs inom SPN sammanförs med PUNs nuvarande
verksamhet till ett nytt statligt institut för personaladministration och
personalutveckling.

Utredningen anser alt vissa delar av det nya inslilulets
verksamhet lämpligen skulle kunna finansieras genom avgifter. Frågan om den
närmare fördelningen mellan avgiftsfinansierad och anslagsfmansierad verksamhet
bör dock enligt förslaget utredas ytterligare.

Enligt förslaget bör institutets konsultarbete inriktas
mot atl i första hand stödja myndigheter med begränsade möjligheter all själva
utveckla sin personaladministration och personalutveckling.
Utvecklingsarbetet

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:157 10

bör i slörsla möjliga utsträckning ske i nära samarbete
med enskilda myndigheter eller grupper av myndigheter.

2.5 Organisation för arbetsmiljöfrågor

Vad gäller staten som arbetsgivare har utredningen
konstaterat alt den nuvarande arbetsfördelningen inom arbetsmiljöområdet är
oklar, såväl på central som på regional nivå. SPN, siatens arbelsmiljönämnd
(SAN), de regionala hälsoråden och SAV har alla uppgifter inom området. Utredningen
har inle lämnai förslag tUl hur en mer ändamålsenlig arbetsfördelning skulle
kunna åstadkommas. Utredningen har dock konstaterat att frågan bör utredas
närmare gemensamt av parterna. Bl. a. bör därvid prövas frågan om en
organisatorisk samordning mellan SAN och de delar av SPN som f. n. är inriktade
på arbetsmiljöfrågor saml konsekvenserna av den nya arbelsmiljölagen.

2.6 Den regionala verksamhetens organisation

Utredningen har konstaterat atl den regionala
organisationen uppvisar vissa samordningsproblem, bl. a. vad gäller
arbetsfördelningen mellan verksamheten vid SPNs regionkontor och verksamheten
vid den statliga företagshälsovårdsorganisationen. Utredningen menar all de
samlade personalsociala resurserna skulle las tillvara mer effektivt om en
organisatorisk samordning genomfördes på regional nivå. Med hänsyn lill
personalorganisationernas inflytande över bl. a. de regionala hälsoråden bör
samordningsproblemen enligl uiredningens mening lösas gemensamt av parterna.
Utredningen har därför avstått från all lämna förslag i frågan.

I avvaktan på atl frågan om den regionala organisationen
löses bör enligt utredningen SPNs nuvarande regionala organisation övergångsvis
föras till den föreslagna nämnden för omplacering och Irygghetsfrågor.

2.7 Genomförande av den nya organisationen

Utredningen har redovisat atl den i sill arbele vid flera
tillfällen erfarit att ell snabbt ställningstagande i fråga om organisationen
av den centrala statliga arbetsgivarfunktionen är nödvändigt. I syfte all göra detla
möjligt har utredningen begränsat sitt uppdrag lill all lämna ell
principförslag och föreslagit all den närmare utformningen av de föreslagna nya
organens inre organisation och mer preciserade arbetsuppgifter utreds i
särskilda organi-sationskommiltér.

Vad gäller arbetsgivarverkels inre organisation har
utredningen särskilt framhållit del angelägna i alt en integration kan
åstadkommas mellan de olika kunskaper, synsätt och erfarenheter som samlas 1
verket till följd av förslaget.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:157 11

Verksamheten vid den föreslagna nämnden för omplacering
och Irygghetsfrågor och det föreslagna institutet för personaladministration
och personalutveckling kommer enligt utredningen atl ha betydelse för hur vissa
åligganden till följd av bl. a. avtal uppfylls. Utredningen har föreslagit alt
de centrala huvudorganisationerna bereds tillfälle atl medverka i det fortsatta
utredningsarbetet i dessa delar.

Utredningen har i sill arbete utgått från alt den nya
organisatoriska strukturen skall kunna tillskapas inom ramen för i huvudsak
oförändrade resurser.

3 Remissinstanserna 3.1 Allmänt

Remissinstanserna delar i huvudsak utredningens
grundläggande utgångspunkter för förslaget till ny organisation av den
centrala statliga arbetsgivarfunktionen. Vikten av att de statliga arbetsgivaruppgifterna
så långt som möjligt decentraliseras och delegeras till anslällningsmyndighe-terna
betonas av många remissinstanser. Exempelvis pekar SAV pä att tendensen under
senare lid gått mot ökad decentralisering av lönefrågor. Löneavtalen har
inneburit ökat ansvar på lokal nivå genom all myndigheterna haft att efter
förhandlingar med de lokala personalorganisationerna fördela lönemedel som
ställts till förfogande genom centralt avtal. SAV finner det troligt alt denna
decentraliseringstendens kommer alt fortsätta. Till detta kommer enligt SAV den
lokala hanteringen av medbestämmandefrågor.

ÖB understryker de förändrade krav som kommer all ställas
på arbets-givariunklionen på olika nivåer i samband med alt arbetsgivarbefogenheler
decentraliseras. Ansvaret ökar för förhandlingar, avtal och tolkning m. m. på
lokal nivå. SJ menar alt vikten av all de statliga arbelsgivamppgiftema i
största möjliga utsträckning decentraliseras genom delegering till de enskilda
myndigheterna är uppenbar. De senaste årens arbetsrältsliga utveckling bygger
på en sådan decentralisering som en av de väsentligaste grundprinciperna för
ökad trygghet och ökal medbestämmande.

Liknande uppfattningar redovisas även av bl. a. RPS,
televerket, luftfartsverket, generallullstyrelsen, byggnadsstyrelsen, SPN, PUN,
UHÄ, SIV, LMV, statens vattenfaUsverk, länsstyrelsen i Stockholms län, SACOISR.
SFochTCO-S.

Vissa remissinstanser, bl.a. televerket, SJ,
luftfartsverket, byggnadsstyrelsen och SIV varnar, med instämmande i
utredningens uppfattning, för en utveckling som skulle innebära ökad
centralisering av arbetsgivarfunktionen. Televerket anför t. ex. atl även om
centrala enheter behövs för viss styrning inom statsförvaltningen som en enhet
betraktad bör inriktningen vara atl begränsa och inte utvidga den centrala
dirigeringen.

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:157 12

Enligt byggnadsstyrelsen bör man i utövandet av de
centrala arbetsgivarfunktionerna inte överdriva behovet av samordning, om de
enskilda myndigheterna ska kunna bedriva sin verksamhet smidigt och rationellt.
Enligt styrelsen visar erfarenheten alt centralt utfärdade anvisningar ofta på
grund av sin detaljeringsnivå och strävan att vara helt läckande kan bli
svårförståeliga och svåra atl tillämpa i den praktiska verksamheten.

SPN delar principiellt utredningens uppfattning all
myndigheterna måste få betydande frihet atl själva komma fram till
ändamålsenliga lösningar. SPN betonar dock att det från både
rättssäkerhetssynpunkt och som ett uttryck för koncernpolitik är mer effektivi
och i vissa fall nödvändigt atl en central fackmyndighet tar fram generella
metoder och hjälpmedel än atl varje myndighet gör det själv. SPN avser här
sådana föreskrifter som följer av förordningar från regeringen samt generell
utvecklings- och utbildningsverksamhet. Enskilda statsanställda bör få en
likvärdig behandling åtminstone vad beträffar en lägsta godtagbar standard -
oberoende av vilken myndighet de tillhör.

Även de statsanställdas huvudorganisationer delar uiredningens
värderingar i dessa frågor.

SACOISR pekar på all utvecklingen på del statliga
medbestämmande-området f. n. går mot en omfattande avtalsreglering av frågor
som i MBLs ganska vidsträckta mening rör förhållandet mellan arbetsgivaren och
arbetstagaren.

1 samband med pågående förhandlingar om statliga
medbestämmandeavtal har, enligt SACO/SR, avtalsförslag utväxlats, som visar
att principen om långtgående delegering och decentralisering inte är partsskiljande.
Del är givetvis angeläget att den centrala statliga arbetsgivarorganisationen
inte minst i det här avseendet ansluter sig lill och tillämpar de principer som
kommer atl anges i kommande avtal.

SF anser all ell förverkligande av intentionerna bakom arbelsrättsre-formen
kräver långtgående delegering och decentralisering av beslutsfunktioner inom
statsförvaltningen. Detta förutsätter i sin lur en anpassning av den centrala
arbetsgivarfunktionen. Organisatoriska förutsättningar måste skapas för att
erforderligt stöd skall kunna ges myndigheterna, så atl dessa kan svara upp mot
de nya kraven. Del gäller bland annat del ökade behovet av information och
utbildning.

TCO-S anför bl. a. atl medbeslämmandereformens viktigaste
innebörd är utvidgningen av det kollektivavtalsbara området. Av särskild
betydelse i sammanhanget är också medbestämmandelagens inriktning mot en förstärkning
av löntagarnas inflytande på lokal nivå. Dessa utgångspunkter har enligt TCO-S
principiellt avgörande betydelse för utformningen av den statliga
arbetsgivarfunktionen i främst följande två avseenden. Organisationen måste
vara sådan atl den inte bara tekniskt och formellt svarar mot de krav som den
nya arbetsrätten ställer ulan måste också vara ell verksamt instmment för en
utveckling som bygger på kollektivavtalet som form

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:157 13

för parternas inlressereglering. Vidare gäller att
arbetsgivarfunktionens utformning måste svara mot kravet på en ökad delegering
av befogenheter från central lill lokal nivå.

3.2 Organisatorisk struktur i stort

Många remissinstanser uttrycker principiellt slöd för
utredningens förslag lill organisatorisk struktur 1 stort, dvs. inrättandet av
ell särskilt arbetsgivarverk, en nämnd för omplacering och Irygghetsfrågor saml
ell institut för personaladministration och personalutveckling. Detta gäller
bl. a. FMV, FOA, postverket, SJ, TSV, luftfartsverket, generallullstyrelsen, SAV,
SPV, kommerskollegium, AMS, LMV, statens vattenfaUsverk, domänverket och FFV.

Också personalens huvudorganisationer, SACO/SR, SF och TCO-S
tillstyrker i princip utredningsförslaget.

SACOISR konstaterar atl utvecklingen går mot omfattande
avtalsreglering. Det är därför enligt SACO/SR naturligt alt utredningen i sitt
förslag utgått från de krav som den nya situationen ställer och all utredningen
fäster stort avseende vid arbetsgivarsidans förberedelser för förhandlingar om
och tillämpning av medbestämmandeavtal. SF delar uiredningens uppfattning alt
den nuvarande organisationen inle är helt ändamålsenlig. En förändring av
organisationen är därför motiverad av de skäl som utredningen redovisar och av
de erfarenheter som SF har av den nuvarande organisationen. SF finner liksom
utredningen skäl för alt särskilja den konsulterande och rådgivande
verksamheten på del personaladministraliva området från den individinriktade
omplacerings- och personalsociala verksamheten. TCO-S tinner alt den
organisatoriska strukturen i utredningens förslag väl motsvarar gmndläggande
fackliga intressen. TCO-S anser i likhet med utredningen atl de principiella
skillnader som föreligger mellan konsultalionsverksamhel och personalsocial
verksamhet bör vara organisationsgrundande. Enligl TCO-S fmns inga principiella
skäl som talar mot den av utredningen föreslagna uppdelningen av SPNs nuvarande
verksamhet.

Principen att lill en myndighet samla de centrala
arbetsuppgifter som sammanhänger med siatens partsroll får slöd av samtliga
remissinstanser som uttalat sig i frågan med undanlag för FHR, som inle anser
all utredningen påvisat all förslaget skulle medföra avgörande fördelar.
Samordningsproblem mellan nuvarande organ med arbelsgivamppgifter skulle
enligt FHR, i avvaktan på ytteriigare överväganden om organisatorisk ordning
kunna lösas t. ex. i en samrådsnämnd med företrädare för berörda myndigheter. SPN
tillstyrker en organisatoriskt samlad arbetsgivarfunktion men anser att en
tillräckligt entydig arbetsgivarorganisation skulle kunna uppnås på enklare
sätt än vad utredningen har föreslagit.

Några remissinstanser förordar en längre gående
organisatorisk sam-

t2 Riksdagen 1977178. 1 saml. Nr 157

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:157 14

ordning än vad utredningen föreslagit bl. a. för atl
risken för kompetens-tvister skall kunna undvikas och ell effektivare
utnyttjande av befintliga resurser skall kunna säkerställas.

SCB och statens vattenfaUsverk ifrågasätter om inte vissa
organ för central personaladministration, såsom nämnden för vissa omplaceringsfrågor
(NOM), statsförvaltningens centrala förslagsnämnd och statens grupplivnämnd,
borde införlivas med eller knytas lill del föreslagna arbetsgivarverket.

Televerket, stålens vågverk, UHÄ och länsstyrelsen i Stockholms
län anser att den föreslagna nämnden för omplacering och Irygghetsfrågor saml
del föreslagna institutet för personaladministration och personalutveckling
organisatoriskt bör samordnas med den centrala arbelsgivarmyn-dighelen.
Liknande synpunkter har framförts från SCB.

Även andra remissinstanser har kommenterat utredningens
förslag om inrättandet av en nämnd för omplacering och trygghetsfrågor samt ett
institut för personaladministration och personalutveckling.

SPN ställer sig avvisande till uppdelningen av den personaladministraliva
verksamheten på central nivå. Erfarenheterna visar enligl SPN ofta att del inte
är möjligt alt nå positiva resultat enbart genom ensidiga insatser antingen i
form av rådgivande och konsulterande verksamhet, utvecklingsverksamhet eller individinriktad
verksamhet. De större problemen måste i stället angripas från en mer total personaladministrativ
synvinkel vilket innebär behov av kombinationer av förutseende, förebyggande
och avhjälpande insatser riktade til! myndigheterna. SPN anser alt verksamheten
bör sammanhållas i en myndighet. Den myndigheten bör dock till skillnad från
arbetsgivarverket inle vara ell renodlat arbetsgivarorgan. Del utvecklings- och
planeringsarbete som SPN bedriver skall sålunda kunna vara underlag och hjälp
även för arbetstagarorganisationer.

Även FHR, SIND och länsstyrelsen i Stockholms län förordar
all nämnden och institutet bör hållas samman organisatoriskt. SACOISR
framhåller del angelägna i alt information från den individinriklade verksamheten
når organ som arbetar med annan administrativ verksamhet.

Ulan all ifrågasätta del ändamålsenliga i alt inrätta den
föreslagna nämnden har bl. a. statskontoret, RRV och PUN vissa kritiska
synpunkter på förslaget om institutet.

RRV anser atl del även i fortsättningen bör finnas ell
centralt organ för statsförvaltningens personaladministrativa utvecklingsarbete
och övergripande frågor om personalutbildning. Del personaladministraliva
utvecklingsorganet bör alltjämt vara SPN. Enligl RRV bör PUN beslå med
huvudinriktning på avgiftsfinansierad kursproduktion och kursdistribution.

Statskontoret avstyrker förslaget all inrätta del
föreslagna institutet med motiveringen alt del bör vara tillfyllest atl SPNs
nuvarande uppgifter fördelas på arbetsgivarverket och den föreslagna nämnden.
Krävs ytlerii-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/-:157 15

gare centrala personaladministraliva insatser bör dessa
kunna ulföras av statskontoret, SPV, PUN, RRV och konsultförelag. Också PUN,
som ifrågasätter bildandet av institutet, är tveksam lUl vUken personaladministrativ
konsultation som faller utanför arbetsgivarverkels, den föreslagna nämndens,
statskontorets, RRVs och PUNs verksamhetsområden.

Remissinstansernas
synpunkter på vissa delfrågor i uiredningens förslag om nämnden och institutet
redovisas senare.

3.3 Arbetsgivarverket

Utredningens förslag all samla de rena parlsuppglflerna
för staten som arbetsgivare till en myndighet - arbetsgivarverket - får, som
redan redovisats, stöd från en bred remissmajoritet. Detta gäller även
personalens huvudorganisationer.

En samstämmig remissopinion tillstyrker även
utredningsförslaget alt arbetsgivarverkels verksamhet skall präglas av
decentralisering.

Ulan alt ifrågasätta förslaget om arbetsgivarverket i slort
har vissa remissinstanser tagit upp olika delfrågor i utredningsförslaget.

Enligl utredningen föreslås arbetsgivarverket svara för samordningen
av den statliga arbetsgivarpolitiken i den mån detla inle ankommer på regeringen.
Detta kommenteras bl. a. av SIND som finner det värdefullt alt speciell
sakkunskap på arbetsgivarpolitikens område samlas hos ett och samma organ på
vilket myndigheterna kan repliera.

Enligl SIV kan uppgiften all samordna arbetsgivarpolitiken
ge utrymme för alltför långtgående krav på enhetlighet. Verket anser dock all
utredningsförslaget ger tillfredsställande utrymme för myndigheternas inflytande
på arbetsgivarverket. Statskontoret menar alt den statiiga arbetsgivarpolitiken
främst är avhängig av politiska överväganden och av den samhällsekonomiska
utvecklingen. Det är, menar statskontoret, regeringen och inte
arbetsgivarverket som har all utforma arbetsgivarpolitiken,

Enligl RRV och SPN faUer det yttersta ansvaret för
arbetsgivarpolitiken på statsmakterna. RRV för ett omfattande resonemang om
vissa frågor som enligt RRV är av betydelse för utformningen av den statliga
arbetsgivarpolitiken och som inle har behandlats av utredningen. Verket
konstaterar bl. a. all den statiiga verksamheten inte enbart kan ses i
traditionella arbetsgivar- och arbetstagarfunktioner. Den statliga
arbetsgivaren måste beakta också samhällsintresset.

RRV konstaterar vidare all den arbetsrältsliga
lagstiftningen medfört att den exekutiva tyngdpunkten i arbetsgivarfunktionen
kommer all ligga hos resp. verksledning. Inom ramen för centrala avtal m. m.
gör verksledningarna ställningstaganden på eget ansvar. Enligt RRV måste
beslut som fattas av regeringen eller centrala arbetsgivarverk vara förankrade
i förväg hos bl. a. det statiiga arbetsgivarkollektivet. Centrala beslul måste
således

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:157 16

kunna underbyggas med båda parternas synpunkter, även den
"lokala" arbetsgivarsidans.

Uiredningens förslag om arbetsgivarverkets uppgifter i
samband med samordning och genomförande av förhandlingar tillstyrks i huvudsak
av remissinstanserna. Exempelvis anser generallullstyrelsen atl det är önskvärt
alt så slor del som möjligt av det centrala förhandlingsarbetet sker hos en och
samma myndighet.

Vikten av atl förhandlingsverksamhelen delegeras betonas
av flera remissinstanser. SF anser exempelvis att det måste vara en
målsättning att kollektivavtalsförhandlingarna i större utsträckning kan föras
av de enskilda myndigheterna. SACOISR och TCO-S framför liknande synpunk-ter.AMS
finner hittillsvarande erfarenheter av avtalsdelegering goda och understryker
därför utredningens uppfattning att genomförande av avtalsförhandlingar i ökad
utsträckning bör överlämnas till annan myndighet.

Bl. a. SACOISR anser i likhet med utredningen att det är
principiellt rikligt att ansvaret för förhandlingar om saml anvisningar till
och tolkningar av avtal förs till samma myndighet. Också bl. a. FHR anser alt
den centrala avtalsslulande myndigheten bör meddela föreskrifter och anvisningar
till hur träffade avtal skall tolkas och tihämpas.Byggnadssiyrelsen anser alt
verket själv bör få rätt all träffa erforderliga avtal inom sitt
verksamhetsområde. Arbetsgivarverket bör dock i vissa fall av samordningsskäl
inträda som avtalspart. RRV ansluter sig till utredningens förslag att centrala
samverkansförhandlingar i ämnen som bara indirekt rör förhållandet mellan
arbetsgivare och arbetstagare - exempelvis frågor om redovisning, revision,
arkivvård - bör föras av fackansvarig myndighet. RRV delar också utredningens
förslag all avtalsförhandlingar i sådana frågor bör delegeras lill den
myndighet som har fackansvaret.

Utredningens förslag om arbetsgivarverkets uppgifter att
svara för viss samordning mellan avtalsverksamheten och annan normerande verksamhet
i frågor av betydelse för förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare
kommenteras av vissa remissinstanser. Exempelvis FHR delar uiredningens
uppfattning att del är angelägel alt normerande föreskrifter inle får stå 1
strid med träffade avtal eller försvåra kommande avtalslösningar. 1 avvaktan på
ytterligare överväganden om hithörande frågor bör tillämpas den ordningen att
samråd mellan berörda myndigheter sker exempelvis i en samrådsnämnd. PUN
finner del befogal att arbetsgivarverket ges möjlighet alt samordna anvisningsverksamhel
i anslutning till avtal och författningsgrundad nor-meringsverksamhet. Bl. a. RPS
har fört fram liknande synpunkter.

SPV anser det angeläget att finna smidiga och effektiva
former för den samrådsskyldighet med arbetsgivarverket som enligl utredningen
skall åligga myndigheter som inom sina verksamhetsområden får utfärda föreskrifter
i frågor som är av betydelse för förhållandel mellan arbetsgivare och
arbetstagare även utanför den egna myndigheten.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:157 17

I frågor som inte omfattas av kollektivavtal och som berör
förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare bör enligt SAVs mening den
centrala arbetsgivarfunktionen endast avse frågor av principiell eller
övergripande karaktär medan den egentliga hanteringen bör åvila myndigheterna.

SJ anser del angeläget alt arbetsgivarverkels normerande
verksamhet begränsas lill vad som är nödvändigt för all ge myndigheterna
förutsättningar och ramar för deras verksamhet. Efiersom centrala direktiv kan
få ekonomiska konsekvenser som kan försvåra affärsverkens konkurrenssituation,
bör enligt postverkel arbetsgivarverket främst ha rollen som konsult i
relation till affärsverksgruppen.

LMV anser det riktigt all föra den normerande verksamhet
som nu åvilar SPN till arbetsgivarverket såsom utredningen föreslagit.
Televerket anser det logiskt och riktigt all SPNs normgivningsmakl överförs lill
arbetsgivarverket. Rätten atl föra förhandlingar och sluta avtal bör enligt
televerkets mening gå hand i hand med den normgivande befogenheten.

SPN anser att en samordning bör säkerställas av normerande
verksamhet till följd av MBLs ikraftträdande. Nämnden föreslår all
erforderliga arbetsgivartolkningar m. m. i anslutning till avtal bör ankomma på
arbetsgivarverket i samverkan och samråd med berörda administrativa fackmyndigheter.
Utformandet av tillämpnlngsföreskrifler bör dock åligga respektive
administrativa stabsorgan i samverkan med arbetsgivarverket. SPN motsätter sig
all nämndens normerande verksamhet i dess helhet förs till arbetsgivarverket.

Byggnadsstyrelsen anser det angelägel all verkets
myndighetsroll beträffande normer för planering, byggande och
fastighetsförvaltning bibehålls entydig och klar.

För all de enskilda myndigheterna i deras roll som
arbetsgivare skall kunna uppfylla de krav som ställs på dem i samband med
förhandlingar och avtal måste de, enligt utredningen, kunna påräkna slöd i form
av rådgivning och utbildning. Flera remissinstanser delar denna uppfattning.
Det gäller bl. a. ÖB, TSV, luftfartsverket, statskontoret, generaltuUslyrdsen,
SAV, SPN, PUN, UHÄ, SIND och SACOISR.

PUN anser att den ökade avlalsregleringen ställer ökade
krav på arbels-rättsligt och administrativt kunnande. PUN finner det därför
naturligt att en satsning på utveckling av arbetsgivarförelrädarna i
myndigheterna till en del sker genom atl arbetsgivarverket ger ut
informationsskrifter, anordnar informationskonferenser och ger råd.

UHÄ ser del som en av det nya arbetsgivarverkets
viktigaste uppgifter att svara för sådan rådgivning och utbildning och ulgår
från alt tillräckliga resurser ställs lill verkels förfogande för ändamålet.

Vad gäller formerna för dessa insatser anser siatskoniorei
atl utbildning i hittills vederlagen mening bör åvila PUN. Enligl PUN bör
huvudprincipen vara all mer omfattande utbildning i anslutning lill avtal
tillgodoses genom samverkan mellan arbetsgivarverket och PUN. Liknande synpunkter
har framförts av RRV, SPN och SACOISR.

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:157 18

TCO-S anser atl avsevärd uppmärksamhet bör ägnas åt avgränsningen
mellan arbetsgivarverkels parlsinriklade rådgivning och utbildning å ena sidan
och sådan konsultation som enligt förslaget avses åligga del föreslagna
institutet för personaladministration och personalutveckling å den andra.

Behovet av väl fungerande kontakter mellan arbetsgivarverket
och myndigheterna betonas av både utredningen och många remissinstanser.
Utredningen föreslår flera former för informationsutbytet mellan myndigheterna
och arbetsgivarverket. Bl. a. SIV anser all uiredningens förslag tUl
kontaktformer mellan arbetsgivarverket och myndigheterna är
tillfredsställande. RPS framhåller särskilt vikten av atl myndigheterna genom
periodiska arbetsgivarkonferenser får möjligheter att diskutera och lämna
synpunkter på den övergripande arbetsgivarpolitiken. Betydelsen av de
föreslagna periodiska arbetsgivar-konferenserna berörs även av bl. a.
luftfartsverket, generaltuUstyrelsen och RRV.

Också uiredningens förslag om all lill arbetsgivarverket
knyta rådgivande arbelsgivardelegationer för bestämda sakområden inom
arbetsgivarpolitiken har vunnit slöd hos remissinstanserna. Delta gäller bl. a.
ÖB, postverket, vägverket, luftfartsverket, statskontoret och SPV.
Byggnadsstyrelsen anser att man i avvaktan på vissa klarlägganden bör vara
återhållsam med att knyta en särskild delegation för byggnads- och lokalfrågor
till arbetsgivarverket.

Televerket anser all förslaget alt vissa
avtalsförhandlingar bör kunna genomföras av särskilda arbelsgivardelegationer
är ett bra exempel på sätt att involvera myndigheterna.

Utredningen har föreslagit all arbetsgivarverket skall
svara för visst utrednings- och utvecklingsarbete. Bl. a. av detta skäl anser
utredningen att viss sakkunskap permanent bör tillföras arbetsgivarverket från
de administrativa fackmyndigheterna. 1 övrigt bör verket tillfälligt kunna låna
in experter från dessa och andra myndigheter.

I likhet med utredningen anser bl. a. luftfartsverket atl
arbetsgivarverkets egen expertkompetens bör begränsas till vad som krävs för
all ha allmän överblick medan mer omfattande kunskap inom ett sakområde i
normalfallet bör kunna hämtas hos administrativa fackmyndigheter och andra
myndigheter.

PUN anser atl arbetsgivarverket bör tillföras permanent
kompetens inom de administrativa områdena. Till en del bör detta ske genom
permanent överföring från de administrativa fackmyndigheterna. SPN anser atl
ett permanent överförande av tjänstemän från stabsmyndigheter till arbetsgivarverket
på sikt inle ger någon kompetensökning, efiersom dessa efler en lid inte
Inhämtar kunskaper och erfarenheter i sin gamla miljö. En kombination av
inlåning och permanent överförande av tjänstemän torde vara del alternativ som
bäst tillgodoser arbetsgivarverkets behov av ex-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:157 19

perlis. Byggnadsstyrelsen anser all man bör vara återhållsam
med att knyta särskild expertis i byggnads- och lokalfrågor lill
arbetsgivarverket.

ÖB anser att förslaget atl låna in personal bör
säkerställa behovet av kontakt och aktuell miljökunskap. Också exempelvis FMV,
SJ och PUN framhåller del angelägna i alt arbetsgivarverket bemannas med
personal med erfarenhet från del praktiska arbelel vid myndigheterna.
Generaltullstyrelsen anser dock att mindre och medelstora myndigheter kan ha
svårt all avslå från personal. Arbetsgivarverket måste därför enligl styrelsen
bli självförsörjande i fråga om basarbelskrafl.

Enligt statskontoret bör arbetsgivarverkels resursbehov
bedömas utifrån de krav som under överskådlig framlid kan komma all ställas på
organisationen. Verket menar all möjligheterna att träffa kollektivavtal på nya
områden i och för sig skapar behov av nya resurser på central nivå.RRV anser
inte atl arbetsgivarverket annat än undanlagsvis bör skaffa sig permanent
expertis från olika fackområden eftersom sakkunskap i regel förutsätter kontinuerlig
kontakt med verksamheten i fråga. I stället bör behov av sakkunskap tillgodoses
genom tillfälliga tjänster.

Både statskontoret och RRV avstyrker förslaget att
arbetsgivarverket tillförs permanenta resurser genom överföring från de
administrativa fackmyndigheterna.

Utredningens förslag till ledningsorganisation för arbetsgivarverket
har kommenterats av några remissinstanser.

SA V ansluter sig lill förslaget atl arbetsgivarverkets
ledningsfunktion breddas i förhållande till SÄVs styrelse.

Luftfartsverket anser att förslaget att myndigheterna bör
vara representerade i styrelsen visserligen är välmotiverat men all del varken
är praktiskt möjligt eller i övrigt lämpligt atl myndighetsförelrädarna
betraktas som företrädare för alla myndigheter. Myndigheternas inflytande måste
därför tillförsäkras på annat sätt. Liknande synpunkter framförs från
statskontoret och generallullstyrelsen.

ÖB anser del viktigt att försvarsmakten är representerad i
arbetsgivarverkets styrelse. SJ anser att det vore lämpligt atl del i
styrelsen ingår ledamöter med kännedom om arbetsmarknaden utanför den
offentliga sektorn. Byggnadsstyrelsen anser all myndigheten bör vara företrädd
i arbetsgivarverkets styrelse.

Siatskoniorei anser att om arbetsgivarverket ges den
kraftfulla ställning som utredningen föreslagit måste ordförandeposten i
princip Innehas av en företrädare för regeringen i form av en av budgelminislerns
närmaste medarbetare.

3.4 Förhandlingsrådets uppgifter och ställning

Utredningen har föreslagit atl FHRs uppgifi alt bistå de
statliga myndigheterna med rekommendatio-

s. 20 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:157 20

ner,
råd och synpunkter i frågor som rör förhandling som inte syftar till
kollektivavtal samt om information enligt MBL överförs lill arbetsgivarverket.
Förslaget tillstyrks av en majoritet av de remissinstanser som yttrat sig i
frågan.

Vissa
remissinstanser anser dock inte alt FHR skall kvarstå som en självständig
myndighet såsom utredningen föreslagit med uppgifi atl svara för
samverkansförhandlingar i frågor som bereds inom regeringskansliet för beslut
av statsråd, regering och riksdag, RPS anser-all en samordning av
arbetsgivarpolitiken lättare skulle åstadkommas om hela FHRs verksamhet
överfördes lill arbetsgivarverket, GeneraltuUstyrelsen, SIND och SACOISR
ifrågasätter om inte FHRs förhandlingsverksamhel lämpligen borde inordnas i
regeringskansliet.

Ä
andra sidan anser SPN alt FHR bör bibehållas för all markera skillnaden mellan
de beslul som förbehålls statsmakterna och de beslul som grundas på
överenskommelser med de anställdas organisationer.

FHR
anser att rådets båda verksamhetsslag är naturliga och värdefulla komplement
till varandra. 1 FHRs rekommenderande verksamhet drar rådet nytta av den
praktiska erfarenheten från förhandlings- och informationsverksamheten i fråga
om regeringsärenden.

3.5
Nämnden för omplacering och trygghetsfrågor samt statens institut for personaladministration
och personalutveckling

Remissinstansernas
kommentarer lill utredningens förslag om inrättande av en nämnd för omplacering
och Irygghetsfrågor saml ett institut för personaladministration och
personalutveckling har redovisats tidigare.

Den
föreslagna nämndens relation till arbetsmarknadsverkets verksamhet har berörts
av några remissinstanser. RPS ifrågasätter om inle huvuddelen av nämndens
verksamhet med fördel kan underordnas arbetsmarknadsverket. FOA och SJ menar atl
arbetsmarknadsverkets resurser bör användas för delar av den verksamhet som enligl
utredningen bör åligga nämnden. AMS har inget alt erinra mot förslaget och
framhåller i sammanhanget del ansvar som staten som arbetsgivare har i arbelel
att bereda arbetshandikappade sysselsättning inom statsförvaltningen.

Enligt
utredningen bör nämnden ges en nära organisatorisk anknytning till arbetsgivarverket.
Exempelvis TSV anser atl detta väl kan försvaras med utgångspunkt från
utredningens grundläggande organisationsprinciper. Andra remissinstanser
ställer sig tveksamma lill denna del av förslaget. Detta gäller bl. a. SPN,
luftfartsverket, statskontoret och TCO-S. Siatskoniorei menar exempelvis all
omfattningen av nämndens verksamhet administrativt sett motiverar en fristående
ställning.

Bl.
a. FOA och SACOISR finner det angeläget alt en nära samverkan

s. 21 Kontrollera mot PDF

Prop, 1977/78:157 21

tillförsäkras
mellan verksamheten vid nämnden och del av utredningen föreslagna institutet.
Den principiella skillnaden mellan de båda myndigheternas verksamhet lalar
dock - som redovisats - enligt majoriteten av remissinstanser mot en
organisatorisk samordning.

Utredningen
har föreslagit att TrN skall inordnas som en del av nämnden. SA V och TrN
avstyrker förslaget med motiveringen bl. a. att TrN inrättats i anslutning till
centralt träffade avtal för att pröva vissa frågor som överiämnats till
arbetsgivaren, s .k. arbetsglvarventiler. Härigenom har verksamheten så nära
anknytning till den centrala arbetsgivarfunktionen att den nuvarande
organisatoriska samordningen bör bestå.

TSV finner
det önskvärt atl den av utredningen föreslagna nämnden organiseras så atl de
centrala personalorganisationerna ges möjlighet lill inflytande över
verksamheten. TCO-S konstaterar all utredningen inle närmare behandlat frågan
om ledningsorganisation för nämnden men ulgår för sin del från alt
ledningsorganet kan få en parlssammansalt konstmktion.

Vissa
remissinstanser har tagit upp frågan om relationen mellan myndigheterna och del
föreslagna institutet. SIND anser - i motsats lill utredningen - alt
institutet bör ha normerande uppgifter inom sitt område, dvs. ansvar för
utarbetandet av tillämpningsregler m. m. SIV - som ställer sig frågande till
inrättandet av institutet - anser å andra sidan atl råd i frågor av pollcykaraktär
inom institutets verksamhetsområde bör hämtas från arbetsgivarverket. Enligt SF
och TCO-S bör institutet ges en roll som rent serviceorgan. SACOISR, som i
likhet med övriga huvudorganisationer tillstyrker inrättandet av institutet,
anser all inslilulets ställning i förhållande lill myndigheterna bör klargöras.

Relationen
mellan institutet och arbetsgivarverket har uppmärksammats av några
remissinstanser. Enligt FOA bör arbetsgivarverket använda sig av Institutets
kompelens vid förhandlingar och normgivande verksamhet inom del personaladministraliva
området. Liknande synpunkter har framförts av SACO/SR. Postverket anser all
institutet bör ges en mindre fristående ställning i relation lill arbetsgivarverket
än vad utredningen föreslagit.

Som
tidigare redovisats anser vissa remissinstanser all Institutet organisatoriskt
bör samordnas med arbetsgivarverket.

1
anslutning lill utredningens förslag att institutets verksamhet till viss del
bör avgiftsfinansieras har bl. a. RPS och luftfartsverket understrukit
utredningens påpekande att myndigheterna måste erhålla medel så atl de kan
köpa tjänster av institutet. Bl. a. FOA delar uiredningens uppfattning all
visst utvecklingsarbete bör anslagsfinansieras.

GeneraltuUstyrelsen
och SPN anser all konsullalionsverksamheien bör vara avgiftsfri så att inle
knapphet på medel blir en broms för myndigheternas personaladministraliva
utvecklingsarbete. SJ anser del mest ändamålsenligt att verksamheten i sin
helhet avgiftsfinansieras.

s. 22 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:157 22

SF anser inte atl den myndighelsslödjande rådgivande
verksamheten skall finansieras via avgifter. TCO-S anser med slöd i uiredningens
förslag att frågan om avgiftsfinansiering bör utredas vidare. SACOISR delar
denna uppfattning och varnar för all avgiftsfinansiering kan minska
efterfrågan.

3.6 Organislion för arbetsmiljöfrågor

Uiredningens förslag om fortsatt utredning av den framtida
organisationen för arbetsmiljöfrågor tillstyrks av bl, a. FMV och generallullstyrelsen,
som konstaterar alt del f. n. föreligger slor uppsplittring på olika centrala
organ. Ärbetsmiljöfrågorna bör enligl FMV samlas hos en myndighet.

RPS anser alt SPNs direklivräll i arbetsmiljöfrågor bör
föras lill SAN i avvaktan på den föreslagna uiredningens förslag. Enligl FOA
bör arbetsmiljöområdet fördelas mellan arbetsgivarverket, nämnden för
omplacering och Irygghetsfrågor saml institutet för personaladministration och
personalutveckling på samma sätt som övriga personaladminislrativa områden.

SPN framhåller atl det är angeläget att bringa klarhet i
organisationen av arbetsmiljöområdet på central och regional nivå. Enligl
nämnden bör organisationen för statliga arbetsmiljöfrågor samordnas med ansvar
för genomförande av andra personalfrågor.

3.7 Regional organisation

Utredningen har pekat på vissa samordningsproblem på
regional nivå. Enligt utredningen skulle exempelvis de samlade personalsociala
resurserna mer effektivi kunna las tillvara om en organisatorisk samordning på
regional nivå genomfördes. Äv bl. a. dessa skäl har utredningen föreslagit att
parterna gemensamt prövar den organisatoriska samordningen av den regionala
verksamheten i slort. Övergångsvis borde SPNs nuvarande re-gionkonlor knytas lill
den av utredningen föreslagna nämnden.

Flera remissinstanser, exempelvis statskontoret och LMV,
instämmer med utredningen i all en samordning mellan SPNs regionala verksamhet
och verksamheten vid den nya hälsovårdsorganisationen vore ändamålsenlig.

Dagens problem borde enligt SPN kunna lösas ulan större
ingrepp. Enligl nämnden är del angeläget alt den nuvarande
hälsovårdsorganisationen får en rimlig chans all utvecklas.

SACOISR och TCO-S tillstyrker all arbetsfördelningen
mellan region-kontoren och den regionala förelagshälsovården prövas av parterna
gemensamt. SF anser inle atl de regionala hälsorådens verksamhet organisatoriskt
bör samordnas med SPNs reglonkonlors nuvarande verksamhet.

Statskontoret tillstyrker förslaget atl SPNs nuvarande regionkonlor
övergångsvis överförs lill den av utredningen föreslagna nämnden med
motiveringen atl regionkonlorens verksamhet 1 väsentiig mån är inriktad

s. 23 Kontrollera mot PDF

Prop,
1977/78:157 23

på personalsocial verksamhet. SPN påpekar - i likhet med
utredningen -all regionkonloren f.n. bedriver verksamhet som omfattar
verksamhels-områdena för såväl del av utredningen föreslagna institutet som
nämnden för omplacering och Irygghetsfrågor. En anknytning till den senare
skulle enligl SPN innebära en avskärmning av större delar av den förutseende
och förebyggande personaladminislrativa verksamhet som erfordras för alt bl. a.
förhindra uppkomsten av övertalighel eller arbetshandikapp. En anknytning till
institutet skulle å andra sidan Innebära en avskärmning av sådan kunskap om bl.
a. individernas problem som är nödvändig för atl bestämma inriktningen av
kontorens förebyggande verksamhet.

Flera remissinstanser har med instämmande i utredningens
förslag betonat atl den regionala verksamheten bör tillmätas stor betydelse
och all en omfördelning från central lill regional nivå kan vara lämplig. Hit
hör bl. a. SPN, PUN, SACOISR, SF och TCO-S.

Vissa remissinstanser har framfört förslag om fackmässigt
bredare regional verksamhet. Statskontoret har exempelvis Ingenting att erinra
mot att frågan om behovet av regionala enheter för rådgivning i olika administrativa
frågor förutsättningslöst prövas för i princip alla centrala stabsorgan. PUN
delar utredningens uppfattning all det bör ske en ökad omfördelning från
central till regional nivå av verksamhet som berörs av arbetsgivaransvaret.
Det är enligt PUNs mening angelägel all regionall åstadkomma en samordning
mellan de administrativa delområdena - administrativ rationalisering,
ekonomiadministration, personaladministration och personalutbildning.

Också SACOISR framför liknande synpunkter. Organisationen
anser alt integration mellan individinriktad och annan personaladministrativ
verksamhet måste säkerställas på den regionala nivån. Ell sådant samband
skulle kunna åstadkommas om regionkontorens anknytning lill ett centralt organ
i första hand betraktades som en praktisk fråga med hänsyn till den interna
ekonomi- och personaladministrationen. Frågan om anknytning till den föreslagna
nämnden, det föreslagna institutet eller lill något annat organ skulle då få
mindre betydelse. Intresset skulle i stället knytas till regionkontorens olika
funktioner. Huvudsaken är då att regionkontoren kan få biträde av central
myndighet i varje del av sin verksamhet. Ingenting skulle med ett sådant
synsätt heller hindra all regionkontoren vid behov samarbetade med andra
administrativa fackmyndigheter, t. ex. statskontoret och RRV.

3.8 Genomförande

Några remissinstanser har kommenterat uiredningens förslag
till genomförande av den nya organisationen. GeneraltuUstyrelsen och domänverket
framhåller del angelägna i all förslaget genomförs snarast. TCO-S anser att
utredningens förslag måste ses som en helhet. SACOISR, SF och

s. 24 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:157 24

TCO-S tillstyrker liksom bl. aSAV \ stort formerna för del
fortsatta utredningsarbete som föreslås av utredningen.

ÖB, RRV, SPN, FHR och SIV anser atl vissa frågor - dock ej
frågan om arbetsgivarverkets ställning och arbetsformer -bör utredas vidare.
Detta utredningsarbete bör emellertid med hänsyn lill frågornas stora betydelse
inte ske i organisationkommilléer som utredningen föreslagit. Ulredningsförslagen
bör senare i dessa delar prövas av statsmakterna.

4 Föredraganden

Förändringarna i statstjänstemannens möjligheter att
påverka sina anställnings- och arbetsvillkor har under de senaste decennierna
varit omvälvande. Tidigare reglerades dessa ensidigt av staten, dvs. på offentligrältslig
väg. I och med 1965 års förhandlingsrättsreform - i samband med vilken statens
avtalsverk (SAV) kom till - ersattes emellertid den gamla ordningen av ett
system med Inslag av både privalrällsliga och offentligrättsliga regler.
Därigenom erkändes principen om avtalsfrihet mellan arbetsgivare och
arbetstagare på det statliga Ijänstemannaområdel. Betydelsefulla begränsningar
i avtalsbarheten fanns dock kvar. Genom senare lagändringar har det avtalsbara
området undan för undan vidgats.

Lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet (senaste
ändring 1977:532, MBL) och lagen (1976:600) om offentlig anställning (omtryckt
1977:1047, LOA) markerar en utvidgning av de privalrällsliga inslagen i
regleringen av förhållandel mellan staten som arbetsgivare och de statsanställda.

MBL omfattar 1 princip även den statliga sektorn. Något
särskilt avtalsförbud - i den form det kom lill uttryck i äldre lag - finns
inte längre. Avtal får dock självfallet inte träffas i strid mot tvingande
lagstiftning, däribland den offentiigrällsliga. Man kan inom den statliga
sektorn inle heller lämna över beslutsbefogenheter lill utomstående direkt
genom ett medbestämmandeavtal. Sådant överiämnande får nämligen enligt
regeringsformen ske i offenlligrätlslig ordning. (Jfr prop. 1976/77:137, s,
110).

Någon rätt eller plikt atl förhandla föreligger inle inom
del statliga området om förhandlingsresultatet skulle komma all strida mot
tvingande lagregler. Del saknas också rätl atl genom strejk eller annan slridsålgärd
söka få lill stånd ell lagstridigl avtal.

Ett annat läge råder på del område där ett avtal, ulan alt
strida mot lag, ändå direkt eller indirekt kränker den politiska demokratin,
nämligen genom all avse den offentliga verksamhetens mål, inriktning,
omfattning eller kvalitet. Där föreligger enligt MBL förhandlingsplikl för
arbetsgivaren. I förarbetena lill LOA (prop. 1975/76:105, bil. 2) sägs dock atl
kollektivavtal inte bör träffas i sådana frågor. Förhandlingsparterna bör
enligt 1976 års särskilda huvudavtal avhålla sig från stridsåtgärder med syfte
att tvinga fram ett sådant kollektivavtal.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:157 25

Både rätl till avtalsförhandling, möjlighet till
kollektivavtal och - inom LOAs ram - full möjlighet till stridsåtgärder
föreligger däremot på hela det återstående området, dvs. där ett avtal varken
skulle strida mot uttrycklig föreskrift i lag eller i lagslödd författning
eller annars träda den politiska demokratin för när.

Sammanfattningsvis kan del alltså konstateras all den arbetsrältsliga
utvecklingen inneburit en betydande utvidgning av del förhandlingsbara området
för statstjänstemannen. Det har också blivit möjligt all i kollektivavtal
reglera allt fler sakfrågor.

En utgångspunkt för medbeslämmandereformen har vidare
varit atl myndigheterna skall sträva efter en så långt gående delegering och
decentralisering i sitt inre arbete som kan anses lämplig. Detta i sin tur
förutsätter en successiv delegering av nuvarande centrala arbetsgivarfunktioner
lill de enskilda myndigheterna.

Medbestämmandereformen har även kommit all medföra alt
formerna för de anställdas inflytande ändrats. Medinflytande från de anställda
genom representation i parlssammansalta organ hos myndigheterna utgjorde en
viktig inflytandeform under den tid som präglades av företagsnämnds-verksamhet
och försöksverksamhet med vidgad förvaltningsdemokrati (Deff-försöken).
Organisationen av de centrala funktionerna för de personalpolitiska frågorna
inom statsförvaltningen bär också i hög grad prägel av förhållanden som då
rådde. 1 samband med tillkomsten av MBL och övergångsavtal i anledning av arbelsrällsreformen
har förelagsnämnds-verksamheten och Deff-försöken praktiskt taget helt upphört
inom statsförvaltningen. Fortsättningsvis torde förhandlingar och avtal vara
den dominerande medbestämmandeformen inom statsförvaltningen.

Dessa viktiga förändringar, liksom andra reformer inom
arbetsrättens område, har krävt en översyn av de organisatoriska förulsällningarna
för att staten effektivt skall kunna utöva sin funktion som arbetsgivare. Jag
tillkallade därför en utredning med uppgifi alt se över vilka olika organisatoriska
åtgärder som behövs för all staten som arbetsgivare skall kunna uppfylla de
krav som ställs med anledning av olika reformer inom arbetsrättens område.
Utredningen skulle enligt sina direktiv arbeta skyndsamt. Utredningen, vars
förslag har karaktär av principförslag lill ny organisatorisk stmktur,
föreslår atl vissa delfrågor ulreds vidare men framhåller samtidigt alt den nya
situationen kräver ell snabbt beslul av statsmakterna.

Utredningen har utgått från den centrala
förhandlingsfunktionen vid sin bedömning av lämplig organisatorisk struktur och
föreslår atl bl. a. ansvaret för alla centrala förhandlingar som syftar lill
kollektivavtal skall sammanföras till en ny myndighet - statens
arbetsgivarverk. Verket bör enligt förslaget ges ställning som central
myndighet i frågor där staten uppträder som arbetsgivare och ges ett
samordningsansvar för den statliga arbetsgivarpolitiken.

s. 26 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:157 26

Så
gott som samtiiga remissinstanser, däribland de statsanställdas huvudorganisationer,
delar uiredningens uppfattning atl de centrala uppgifterna i anslutning lill
partsrollen som arbetsgivare bör samlas lill en myndighet. Inrättandet av ell
särskilt arbetsgivarverk anses innebära en bällre ordning än den nuvarande, inle
minsl med hänsyn till enskilda myndigheters möjligheter all få effektivt slöd
vid utövningen av arbetsgivarfunktionen.

Många
remissinstanser, som stöder uiredningens förslag i dessa delar, betonar
samtidigt vikten av alt de centrala arbelsgivaruppgiflerna så långt möjligt
decentraliseras och delegeras till myndighetema.

En
samordning och styrning i detalj av myndigheternas agerande i deras roll som
arbetsgivare anses enbart leda till ett administrativt merarbete. En detaljerad
styrning anses inte heller vara lämplig med hänsyn lill de nu avtalsbara
frågornas karaktär.

Jag
delar, i likhet med remissinstanserna, utredningens bedömning all sådana
centrala myndighetsuppgifter som renodlat kan hänföras lill statens roll som
arbetsgivarpart bör samlas till eller samordnas av en myndighet. Som jag senare
återkommer till bör dock denna myndighet kunna delegera vissa uppgifter till
annan myndighet.

Sedan
del förhandlingsbara området har utvidgats kan numera kollektivavtal träffas
mellan SAV och de statsanställdas huvudorganisationer i en rad frågor som mer
eller mindre rör verksamheten inom myndigheter som centralt har ansvaret för
administrativa frågor, 1 fortsättningen kallade administrativa fackmyndigheter,
t. ex. statens personalnämnd (SPN), statskontoret, riksrevisionsverket (RRV)
och siatens personalutbildningsnämnd (PUN). Samtidigt kan dessa myndigheter
uppträda som arbetsgivarpart i centrala förhandlingar vilka inte avses
resultera i kollektivavtal (samverkansförhandlingar enligt 11-14 §§ MBL) i
frågor inom sitt resp. verksamhetsområde som rör förhållandel mellan arbetsgivare
och arbetstagare. Vidare har statens förhandlingsråd (FHR) bl. a. rådgivande
uppgifter gentemot myndigheterna i frågor som rör samverkansförhandlingar. Genom
alt den centrala partsrollen renodlas på del sätt som utredningen föreslår
skapas enligt min mening förutsättningar för all lägga fast en klarare
rollfördelning och befogenhetsfördelning mellan de myndigheter inom
statsförvaltningen som har centrala arbetsgivaruppgifter. Vidare kan en
samordning säkerställas mellan å ena sidan den normerande verksamhet på
verksnivå som staten som arbetsgivare ensidigt svarar för genom författningar m.
m. och å andra sidan avtalsförhandlingar mellan staten och de statsanställdas
huvudorganisationer.

En
sammanhållen och väl fungerande partsfunktion på central nivå utgör enligt min
mening en viktig förutsättning för ett effektivt genomförande av medbeslämmandereformen.En
huvudprincip för hela reformarbetet är atl medbestämmandet skall utövas på
lokal nivå. Den centrala verksamheten måste därför Inriktas bl. a. på all underiätta
för de lokala parterna atl

s. 27 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:157 27

hanlera medbeslämmandefrågorna och all lämna den
vägledning och del stöd som kan behövas.

Den utvidgade förhandlings- och avtalsrätten har också
påtagligt förstärkt kravet på utveckling av en enhetlig arbetsgivarpolitik.
Behovet av stöd i rena parisfrågor hos myndigheterna har kommit lill klart
ullryck bl. a. i remissvaren. Jag anser det vara av slörsla vikt all
myndigheterna i princip har en enda central instans alt vända sig lill i alla
frågor som kan uppkomma lill följd av deras utökade roll som arbetsgivarpart.

SAV förfogar f. n. endast 1 begränsade delar över den
kompetens som behövs med hänsyn till den utvidgning av del avlalsbara området
som arbelsrällsreformen innebär. SAVs nuvarande kompelens finns i huvudsak
inom de områden där förhandlingar traditionellt har förts, dvs. i löne-och
andra förmånsfrågor.

Jag biträder mot denna bakgrund uiredningens förslag, all ell
nytt centralt ämbetsverk - statens arbetsgivarverk - skall inrättas. Verket
bör inrättas den I januari 1979. Samlidigt bör statens avlalsverk upphöra.

Jag övergår nu lill vissa frågor rörande
arbetsgivarverkets verksamhet, organisation, ledningsfunktion och resursbehov.

Enligt utredningen bör arbetsgivarverket genomföra eller
samordna förhandling med de statsanställdas huvudorganisationer i alla frågor
i vilka staten förhandlar centralt. Ansvaret för förhandlingsverksamheten bör
således enligl utredningen inte enbart avse förhandlingar som syftar till
kollektivavtal utan även omfatla samverkansförhandlingar. Ett undantag bör vara
FHRs samverkansförhandlingar enligl MBL i frågor som bereds inom
regeringskansliet för beslut av statsråd, regering eller riksdag.

Samverkansförhandlingar skall enligl MBL genomföras av den
instans som fattar beslut i den aktuella frågan. Administrativa fackmyndigheter
som fattar beslut om bindande bestämmelser för myndigheterna är därmed
förhandlingspart. I arbetsgivarverkets uppgifter bör ingå all bistå fackmyndigheterna
med förhandlingsexperlis. Del bör vidare åligga arbetsgivarverket all svara
för den samordning av formerna för myndigheternas samverkansförhandlingar som
kan komma all krävas.

FHRs nuvarande uppgifter all bistå de statiiga
myndigheterna med rekommendationer, råd och synpunkter i frågor som rör
förhandling som inte syftar till kollektivavtal bör enligl utredningen föras
över till arbetsgivarverket.

Alla förhandlingar som syftar till kollektivavtal bör enligl
utredningen i princip samlas lill arbetsgivarverket. Utredningen fömtsätter
dock atl arbetsgivarverket, liksom SAV f, n. bör kunna överlämna avtalsförhandlingar
till annan myndighet där så är lämpligt. Vad gäller formerna för delegering av
förhandlingsrätten till annan myndighet med ansvar för viss sakfråga bör flera
möjligheter kunna komma i fråga. I vissa fall bör hela förhandlingsansvaret
kunna överiämnas lill den andra myndigheten. 1 andra fall bör
arbetsgivarverket kunna medverka med förhandlingsexperlis.

s. 28 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:157 28

Även
i de fall där genomförandet av avtalsförhandlingar överlämnats till annan
myndighet bör enligl utredningen arbetsgivarverket svara för all formerna för
förhandlingarna är korrekta.

Uiredningens
förslag om ansvar och former för samordning av den statliga
förhandlingsverksamheten har i huvudsak bemötts positivt av remissinstanserna.
Vissa remissinstanser, i första hand berörda administrativa fackmyndigheter,
har understrukit vikten av all delegeringen av avtalsrätten får sådan
omfattning att verksamheten inte onödigtvis försvåras. Samordningen av
förhandlings- och avlalsverksamhelen bör begränsas till sådana situationer där
det får anses föreligga ett klart intresse därav.

Jag
biträder uiredningens förslag om arbetsgivarverkels uppgifter vad gäller
genomförande och samordning av förhandlingsverksamhelen i fråga om både
avtalsförhandlingar och samverkansförhandlingar på central nivå.

Genom
att arbetsgivarverket ges möjlighet att överlåta lill annan myndighet att föra
förhandlingar och sluta avtal finns förutsättningarna för atl åstadkomma en
smidig fördelning ulan onödig byråkrati. Jag återkommer senare lill frågan om
myndigheternas kontakter i övrigt med arbetsgivarverket.

Utredningens
förslag all vissa av FHRs uppgifter skall överföras till arbetsgivarverket
stöds av många remissinstanser.

FHR
framhåller dock all rådets båda verksamhelsslag är naturliga och värdefulla
komplement till varandra. I FHRs rekommenderande verksamhet drar rådet nytta
av den praktiska erfarenheten från förhandlings- och informationsverksamheten i
fråga om regeringsärenden.

Vissa
remissinstanser ifrågasätter om FHR även fortsättningsvis bör kvarstå som
självständig myndighet. Rikspolisstyrelsen (RPS) anser t. ex. alt en samordning
av arbetsgivarpolitiken lättare skulle åstadkommas om hela FHRs verksamhet
överfördes till arbetsgivarverket. Generallullstyrelsen, statens industriverk (SIND)
och Centralorganisationen SACO/SR ifrågasätter om inle FHRs förhandlingsverksamhel
lämpligen borde inordnas i regeringskansliet.

SPN
anser att FHR bör bibehållas som självständig myndighet för all markera att de
frågor som FHR förhandlar om är sådana som förbehålls statsmakterna lill
skillnad från de beslut som gmndas på överenskommelser med de anställdas
organisationer.

I
fråga om FHRs fortsatta uppgifter och ställning vill jag erinra om vad föredragande
statsrådet bl. a. anförde i prop. 1975/76:105, bil. 2 Arbets-

rällsreform:
Lag om offentlig anställning:

"Såsom
framgår av del förut anförda avgörs emeUertid ett slort anlal frågor som på ett
myckel ingripande sätt rör förhållandena vid en eller flera myndigheter av
regeringen. Som har framgått av det föregående, kan förhandlingar i sådana
frågor inte ske direkt med regeringen. 1 den mån förhandlingar skall föras i
sådana frågor får det i stället ske under medverkan av regeringskansliet.
Vikliga förhandlingsfrågor på departementsnivå torde komma alt avse

s. 29 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:157 29

den
verksorganisatoriska uppbyggnaden i slorl och större myndighetsinterna
organisationsförändringar. Sådana frågor innefattar i slor utsträckning
problem av likartad natur, oavseti om frågorna rör myndigheter som lyder under
det ena eller del andra departementet. Behandlingen av sådana frågor kan ofta
få betydelse även för andra myndigheter än den eller de som en viss förhandling
avser. Jag finner del därför lämpligast atl dessa förhandlingar samordnas av
ett särskilt förhandlingsorgan under finansdepartementet. Därmed kan man uppnå
förutom en enhetlig behandling av likartade förhandlingsfrågor också rent
organisatoriska fördelar. Genom delta organ skapas möjligheter att samla
tjänstemän med erforderlig erfarenhet av frågor av detta slag. Därigenom
skulle förhandlingsberedskapen inom regeringskansliet höjas."

Enligt
min mening har inte förutsätlningarna för dessa bedömningar på något sätl
ändrats. Jag förordar således att FHR även fortsättningsvis skall utgöra en
självständig myndighet direkt under regeringen med uppgifi alt svara för
samverkansförhandlingar enligl MBL i frågor som bereds inom regeringskansliet
för beslul av statsråd, regering eller riksdag. Liksom hittills skall FHR inte
svara för förhandlingar som gäller regeringskansliets interna angelägenheter.
Jag förordar vidare i likhet med utredningen och många remissinstanser, atl FHRs
nuvarande uppgifter alt bistå de statliga myndigheterna med rekommendationer,
råd och synpunkter i frågor som rör samverkansförhandling skall överföras till
arbetsgivarverket.

Enligt
utredningen bör arbetsgivarverket vidare ha samordningsansvaret för
föreskrifter, tillämpningsanvisningar m. m. (normerande verksamhet) i frågor
som rör förhållandel mellan staten som arbetsgivare och de statsanställda.
Utredningen avser här sådana bestämmelser inom del i princip avlalsbara området
vilka även fortsättningsvis kan komma all regleras i offentligrältslig ordning.
Utredningen pekar på att flera administrativa fackmyndigheter enligl sin instmktion
f. n. har räll all utfärda sådana bestämmelser. Utredningen föreslår därför atl
sådan fackmyndighet som äger rätt att utfärda bestämmelser med giltighet
utanför den egna myndigheten åläggs skyldighet all samråda med
arbetsgivarverket innan bestämmelserna utfärdas.

SPNs
inslruktionsenliga uppgifi att meddela anvisningar för tillämpningen av
gällande föreskrifter inom det personaladministraliva området och att meddela
allmänna riktlinjer för den personaladministrativa verksamheten bör enligl
utredningen överföras lill arbetsgivarverket.

I
de fall då frågor som rör förhållandel mellan arbetsgivare och arbetstagare
regleras genom kollektivavtal bör arbetsgivarverket, eller den myndighet tiU
vilken arbetsgivarverket överiämnar rätlen att föra avtalsförhandling, enligl
utredningen kunna meddela bindande anvisningar om till-lämpningen av avtalet 1
likhet med vad som nu gäller för avtalsverkel.

Några
remissinstanser har särskilt kommenterat förslaget i dessa delar. Bl. a.
postverket menar att centrala direktiv kan få ekonomiska konsekvenser, som kan
försvåra affärsverkens konkurrenssituation. Arbetsgivarverket bör i dessa
avseenden främst ha rollen som konsult. FHR anser

s. 30 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:157 30

att behovet av samordning 1 dessa frågor i avvaktan på
ytterligare överväganden om organisatorisk ordning kan lösas genom alt
samordningsskyldigheten i frågor som är av mer generell betydelse för
statsförvaltningen och som berör förhållandet mellan arbetsgivare och
arbetstagare utövas t. ex. i en samrådsnämnd, i vilken ingår företrädare för de
berörda myndigheterna. Byggnadsstyrelsen betonar atl styrelsens myndighetsroll
beträffande generella normer för planering, byggande och fastighetsförvaltning
måste bibehållas entydig och klar. SPN avstyrker förslaget att nämndens
uppgift att utfärda anvisningar och riktlinjer inom det personaladministraliva
området skall överföras till arbetsgivarverket. Samtliga remissinstanser som
uttalar sig i frågan är dock överens om att en samordning av den normerande
verksamheten är nödvändig.

Även jag finner det angeläget att den normerande
verksamhet samordnas som berör förhållandet mellan arbetsgivare och
arbetstagare och som har giltighet även utanför den myndighet som utfärdar
bestämmelserna. Inom arbetsgivarverket bör finnas en samlad överblick över hela
det regelsystem som är av betydelse för förhållandet mellan arbetsgivare och
arbetstagare på det statliga området. Med hänsyn till att olika administrativa
fackmyndigheter meddelar föreskrifter inom områden som hänger nära samman och -
inte minsl viktigt i detta sammanhang - inom områden, som numera är avtalsbara,
är det nödvändigt all koppla samordningen av den normerande verksamheten lill
det organ som svarar för förhandlingar och avtal inom området. Detla utesluter
självfallet inte att även andra centrala myndigheter än arbetsgivarverket efter
samråd med arbetsgivarverket kan utfärda nödvändiga bestämmelser i frågor som
rör förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare. Behovet av samordning i
dessa avseenden är enligt min mening särskilt framträdande när det gäller
direktiv, föreskrifter m. m. inom det personaladministrativa området eftersom
detta område kan förväntas komma att i stor uisträckning regleras genom avtal i
framtiden. Jag delar således uppfattningen att den normerande verksamhet som SPN
nu svarar för bör överföras till arbetsgivarverket.

I vissa frågor som är gemensamma för hela
statsförvaltningen är det enligl min mening nödvändigt att centrala direktiv
kan utfärdas som är bindande för samtliga myndigheter. Jag tänker här bl. a. på
frågor som rör omplacering av anställda över myndighetsgränser och placering av
arbetshandikappade. I dessa frågor måste enligl min mening alla myndigheter,
även de affärsdrivande verken, följa samma regler för att staten som
arbetsgivare skall kunna uppfylla gjorda åtaganden. Arbetsgivarverkets roll kan
därför inle vara enbart konsulterande. I arbetsgivarverkets uppgifter måste
kunna ingå all själv meddela för alla myndigheter bindande föreskrifter i den
mån detla inle redan ingår i annan myndighets åligganden eller delegerats till
sådan myndighet av arbetsgivarverket.

Del torde i kontakten mellan berörda myndigheter och
arbetsgivarverket naturligen kunna avgöras vilka frågor som är av sådan art
att en central

s. 31 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:157 31

samordning är nödvändig och vilka frågor som helt eller
delvis bör las om hand av resp. myndighet.

Frågan om kontakler och formerna för dessa kontakler
mellan arbetsgivarverket och övriga myndigheter har berörts av många
remissinstanser.

Samtliga remissinstanser som uttalat sig i frågan har
framhållit del angelägna i att arbetsgivarverket kan ge myndigheterna ett effektivi
slöd genom rådgivning och utbildning och all former skapas för smidiga kontakter
även i övrigt. SAV pekar på all man erfarenhetsmässigt vet att det krävs kontakler
med central arbetsgivare för diskussioner om vad som från centralt
arbetsgivarhåll avsetls med exempelvis skrivningar i centrala avtal eller
centralt meddelade föreskrifter utanför avtalet. SAV menar också att
möjligheter till fortlöpande information om vad som avhandlas mellan parterna
på central nivå som underlag för beredskap för åigärder m. m. är ett rimligt
krav från myndigheterna. Ell självklart intresse för såväl myndigheter som
central arbetsgivare är all få del av varandras erfarenheter och problem vid
hantering av frågor som rör förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare.

Enligt min mening måste frågan om del ömsesidiga
informationsutbytet mellan arbetsgivarverket och myndigheterna tillmätas stor
betydelse vid utformningen av arbetsgivarverkels organisation. Vid uppbyggnaden
av verkets organisation bör behovet av smidiga kontakter med myndigheterna
beaktas.

Som utredningen också föreslår bör flera olika
kontaktformer tillämpas. I arbetsgivarverkets uppgifter bör ingå att följa
utvecklingen hos myndigheterna i viktigare frågor som berör förhållandet
mellan arbetsgivare och arbetstagare. Arbetsgivarverket bör vidare svara för
sådan rådgivning och utbildning som riktar sig till myndigheterna i deras roll
som arbetsgivare.

Jag anser också att uiredningens förslag om särskilda
periodiska arbetsgivarkonferenser, där cheferna för verk och myndigheter kan
diskutera och lämna synpunkter på den övergripande arbetsgivarpolitiken, är väl
värt att pröva.

Som jag återkommer till i del följande bör myndigheterna
även ges representation i arbetsgivarverkets styrelse och i särskilda
rådgivande arbelsgivardelegationer.

Härutöver bör erfarenheter och problem hos myndigheterna
kunna fångas upp på ett tidigt stadium bl. a. genom all företrädare för dessa
deltar i det utvecklingsarbete som bedrivs Inom arbetsgivarverket. Enligl min
mening kommer kravet på sådant förberedande utvecklingsarbete alt öka
väsentligt i och med att förhandlingar och avtal nu kan gälla områden där olika
lösningar kan få vittgående administrativa konsekvenser för myndighetema.

Enligl utredningen bör arbetsgivarverkets styrelse vidgas
i jämförelse med SÄVs nuvarande styrelse med bl. a. företrädare för vissa av de
centrala organ som är av särskild betydelse för förhållandel mellan arbets-

s. 32 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:157 32

givare
och arbetstagare. Vidare bör företrädare för myndigheterna ingå i styrelsen.
Motivet är utvidgningen av del avlalsbara området och arbetsgivarverkets
vidgade uppgifter.

Samtiiga
remissinstanser som uttalat sig i frågan har delat utredningens uppfattning.
Bl. a. SAV ansluter sig lill uiredningens förslag om breddningen av verkels
ledningsfunktion. Statskontoret anser att om arbetsgivarverket ges den
kraftfulla ställning som utredningen föreslagit måste ordförandeposten i
princip Innehas av en företrädare för regeringen i form av en av
budgetministerns närmaste medarbetare.

Luftfartsverket
anser all förslaget atl myndigheterna bör vara representerade i styrelsen
visserligen är välmotiverat men alt del varken är praktiskt möjligt eller i övrigl
lämpligt att myndighetsrepresentanterna betraktas som företrädare för alla
myndigheter. Myndigheternas inflytande måste därför tillförsäkras på annal
sätt. Liknande synpunkter framförs från statskontoret och generaltullstyrelsen.

Även
jag stöder uiredningens uppfattning atl arbetsgivarverkets vida ansvarsområde
motiverar en bredare styrelserepresentalion än den som SAV för närvarande har.
Enligt min uppfattning bör i arbetsgivarverkels styrelse ingå representanter
för bl.a. regeringskansliet, myndigheterna och administrativa fackmyndigheter
med uppgifter inom det avtalsbara området.

Styrelsens
ordförande bör vara statssekreteraren hos budgeldepartementets
personalenheter.

Inom
styrelsen bör finnas en särskild förhandlingdelegation. I förhandlingsdelegationen
bör arbetsgivarverkets chef vara ordförande.

Dessutom
bör i enlighet med utredningens förslag särskilda rådgivande arbelsgivardelegationer
kunna knytas till arbetsgivarverket med företrädare för administrativa
fackmyndigheter, andra myndigheter och regeringskansliet.

Det
ankommer på regeringen atl bestämma den närmare sammansättningen av
arbetsgivarverkets styrelse.

Jag
övergår nu till frågan om arbetsgivarverkets resursbehov.

Utredningen
har utgått från alt den föreslagna organisatoriska strukturen skaU kunna
skapas med i huvudsak oförändrade resurser. För arbetsgivarverkets del
förutsätter utredningen all viss sakkunskap inom olika administrativa områden
permanent kan överföras från berörda administrativa fackmyndigheter. I
huvudsak bör dock behovet av sådan sakkunskap tillgodoses genom alt
arbetsgivarverket vid behov lånar in personal såväl från dessa myndigheter som
från andra myndigheter.

Några
remissinstanser, bl. a. de statsanställdas huvudorganisationer, har ifrågasatt
utredningens bedömning atl omorganisationen bör kunna genomföras med i huvudsak
oförändrade resurser. Statsanställdas förbund (SF) anser för sin del atl det
primära intresset måste vara alt skapa en väl fungerande organisation som
resursmässigt avpassas till de uppgifter som

s. 33 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:157 33

skall utföras. Nuvarande resursramar får inle avgöra i vad
mån del intresset kan tillgodoses. Tjänstemännens centralorganisations statstjänslemannasektion
(TCO-S) delar inte utredningens bedömning mot bakgrund av de nya krav som
arbetsgivarsidan lika väl som de fackliga organisationerna ställs inför.

TCO-S menar också atl del är nödvändigt all uppmärksamma
behovet av resursförstärkning vid myndighetema. Framförallt är del enligl TCO-S
angelägel alt myndigheterna ges sådana personalresurser alt de på ett effektivt
sätt kan möta de krav som en alll mer decentraliserad förhandlingsverksamhel
ställer. Liknande synpunkter har framförts av bl. a. SAV, generallullstyrelsen
och luftfartsverket.

Statskontoret är införstått med all arbetsgivarverket kan
behöva ha tillgång lill viss kompetens på olika administrativa områden, med
hänsyn till alt kollektivavtal i framtiden kommer att tecknas på en rad områden
utanför det traditionella löneområdet. Statskontoret konstaterar samtidigt att SAV
genom en fortgående delegering till myndigheterna av förhandlingsarbete och avtalsslulande
har avlastats en hel del arbete på löneområdet. De nyligen genomförda s. k. ALLÄ-förhandlingarna
är exempel härpå. Det torde därför enligt statskontoret vara rimligt all anta atl
de nya arbetsuppgifterna kan utföras med i huvudsak oförändrade personalresurser.

RRV anser för sin del inte att arbetsgivarverket annat än
undantagsvis bör skaffa sig permanent expertis från olika fackområden.
Sakkunskap förutsätter i regel kontinuerlig kontakt med verksamheten i fråga.
Uppkommande behov av detta slag bör därför så långt möjligt tillgodoses genom
tillfälliga tjänster. Byggnadsstyrelsen anser atl arbetsgivarverket inte bör
tillföras egen expertis i byggnadsfrågor.

Både statskontoret och RRV avstyrker förslaget att
arbetsgivarverket tillförs permanenta resurser genom överföring från de
administrativa fackmyndigheterna.

PUN understryker vikten av att arbetsgivarverket
tillförsäkras sådan kompetens som kan underlätta samarbetet med
fackmyndigheterna även på övriga administrativa områden.

För egen del stöder jag uiredningens åsikt att
arbetsgivarverket, som central myndighet för arbetsgivarpolitiken på verksnivå,
bör ha tillgång till egen sakkunskap inom del avlalsbara området.
Arbetsgivarverket bör vidare svara för bl. a. utbildningsinsatser som riktar
sig lill arbetsgivarföreträdare på myndigheterna. Jag är inle beredd all nu la
ställning till hur stora permanenta resurser det nya arbetsgivarverket bör ha.

Jag ämnar återkomma till frågan om anslag till ändamålet i
annal sammanhang. Övergångsvis bör arbetsgivarverkets behov av sådana resurser
inom olika administrativa områden m. m. kunna tillgodoses genom inlåning från
berörda administrativa fackmyndigheter.

Jag stöder också uppfattningen att behovet av
specialistkunnande, bl. a.

s. 34 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:157 34

inför förberedelser för avtalsförhandlingar, bör lösas
genom inlånad expertis från berörda administrativa fackmyndigheter och andra
myndigheter med hänsyn lill vilka frågor som är aktuella för förhandlingar och
avtal. Härigenom kan myndigheterna tillförsäkras möjligheten atl påverka inriktningen
av förhandlingsverksamhelen. Vidare skapas goda förutsättningar att smidigt
anpassa organisationen till de olika krav som från tid lill annan kommerati
ställas.

Som jag tidigare har framhållit bör behovet av smidiga
kontakter med myndighetema beaktas vid uppbyggnaden av arbetsgivarverkels organisation.
Utformningen av den organisationen bör härutöver ske bl. a. så att ett
effektivt erfarenhetsutbyte kommer till stånd mellan de olika fackmässiga och
administrativa områden som nu avses bli representerade inom arbetsgivarverket.
Det är vidare angelägel alt närmare undersöka de organisatoriska och
resursmässiga konsekvenserna för verket av all vissa löneförhandlingar
delegerats till myndigheterna saml arten och omfattningen av
arbetsgivarverkets behov av egna resurser inom det avtalsbara området.

Del ankommer på regeringen att närmare besluta om verkets
ställning, uppgifter och inre organislion i huvudsaklig överensstämmelse med
vad jag har anfört.

Jag avser all föreslå regeringen atl tillsätta en särskild
organisationskommitté för all förbereda detta beslul.

Jag övergår nu till att behandla utredningens förslag om
inrättande av en nämnd för omplacering och irygghetsfrågor. Utredningen har i
sina överväganden i princip utgått från en grundsyn enligt vilken den
personaladministrativa verksamheten bör betraktas som ett verksamhetsområde.
Inom myndigheterna finns också klara fördelar av alt organisatoriskt hålla samman
personaladministraliva uppgifter. På central nivå finns dock enligt utredningen
inte samma skäl all eftersträva en total organisatorisk samordning.

Utredningen menar all de principiella skillnader i verksamhelssyfle
och verksamhelskaraklär som föreligger mellan individinriklade åigärder och
annan personaladministrativ verksamhet, exempelvis stöd i form av rådgivning och
utvecklingsarbete, bör vara avgörande för arbetsfördelningen mellan centrala
organ. Det erfarenhetsutbyte, som behövs mellan olika personaladministraliva
verksamhetsområden på central nivå, bör enligt utredningen kunna tillgodoses på
annat sätt än genom organisatorisk samordning.

En effektiv omplaceringsverksamhel är enligt utredningen
en förutsättning för att staten skall tillgodose de krav som följer av
trygghetslagstiftningen och de pågående strukturförändringarna inom
statsförvaltningen. Staten som arbetsgivare bör därför lill sitt förfogande ha ell
särskilt organ som är specialiserat på omplacering och närliggande frågor.
Utredningen föreslår att en ny myndighet - nämnden för omplacering och Irygghetsfrågor-inrättas.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:157 35

Verksamheten vid den föreslagna nämnden bör enligt
utredningen i första hand omfatta omplaceringsinsatser vid övertalighet, omlokalisering
och olika slag av arbetshandikapp, insatser för att främja anställning av
grupper med svårigheter på arbetsmarknaden, t. ex. äldre och
arbetshandikappade, saml direkt individinriklade personalsociala insatser i
frågor som är av sådan karaktär att de inte kan lösas av de enskilda
myndigheterna.

Utredningen anser atl nämnden bör ges en nära
organisatorisk anknytning till arbetsgivarverket.

Den föreslagna nämnden bör vidare ha nära kontakt med
arbetsmarknadsverket (AMS) så att dubbelarbete undviks. Arbetsfördelningen
mellan AMS och den föreslagna nämnden bör enligl utredningen utformas så att
nämnden medverkar vid genomförandel av arbetsmarknadspolitiken som företrädare
för staten som koncern, jämförbar med en företagsgrupp inom den privata
sektorn.

Den verksamhet som enligt utredningsförslaget skulle åvila
den nya myndigheten åligger f. n. i första hand SPN. Också Irygghetsnämndens (TrN)
verksamhet faller enligt utredningen till stora delar inom den föreslagna
nämndens verksamhetsområde. Utredningen föreslår därför alt den nya nämnden
organisatoriskt skall byggas upp genom en sammanslagning av TrN och vissa delar
av SPN.

Majoriteten av remissinstanserna tillstyrker inrättandet
av ell särskilt organ för omplacering m. m. med den principiella avgränsning av
arbetsuppgifterna som utredningen föreslagit. SF finner liksom utredningen
skäl för att särskilja den konsulterande och rådgivande verksamheten på del
personaladministrativa området från den individinriktade omplacerings-och
personalsociala verksamheten. TCO-S anser att de principiella skillnader som
föreligger mellan konsultationsverksamhel och personalsocial verksamhet bör
vara organisationsgrundande. Enligt TCO-S finns inga principiella skäl som
talar mot den av utredningen föreslagna uppdelningen av SPNs nuvarande
verksamhet. SACO/SR framhåller det angelägna i all information från den individinriktade
verksamheten kontinuerligt når fram till organ som arbetar med annan
administrativ verksamhet.

Andra remissinstanser har ställt sig kritiska. SPN anför
sålunda att större personaladminislrativa problem vid myndigheterna måste
angripas från en total personaladministrativ synvinkel vilket innebär behov av
kombinationer av förutseende, förebyggande och avhjälpande insatser. SPN anser
därför att den föreslagna uppdelningen mellan individorienlerad å ena sidan och
allmänt utvecklande och förebyggande verksamhet å den andra är felaktig. FHR
och SIND har framfört liknande synpunkter. Några remissinstanser, bl. a.
televerket, vägverket, universitets- och högskoleämbetet (UHÄ) och länsstyrelsen
i Stockholms län anser all personaladministrativ konsultation och utbildning
samt personalsocial verksamhet organisatoriskt bör knytas till den centrala arbelsgivarmyndighelen.

s. 36 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:157 36

Vissa remissinstanser, bl a. SÄV, TrN och SACO/SR, har
avstyrkt att TrN inordnas i den nya organisationen med hänvisning till den
särskilda karaktären hos TrNs verksamhet.

Ell fåtal remissinstanser har vidare ifrågasatt den
föreslagna arbetsfördelningen mellan nämnden och AMS. AMS har dock intet alt
erinra mot förslaget och betonar i sammanhanget det ansvar som staten som
arbetsgivare har att bereda arbetshandikappade möjligheter till arbele.

Jag delar, i likhet med remissmajoriteten, uiredningens
uppfattning atl staten som arbetsgivare lill sitt förfogande bör ha ell
särskilt organ som är specialiserat på bl. a. omplaceringsfrågor. Enligl min
mening bör emellertid ell sådant organ ges ell vidare verksamhetsområde än vad
utredningen föreslagit.

Den föreslagna nämnden bör bl a. få i uppgifi att
översiktligt följa utvecklingen av personalbehovet inom statsförvaltningen,
särskilt med avseende på effekter av strukturförändringar inom förvaltningen, övertalighelsproblem
m. m. Nämndens uppgifter bör avse personalbehov såväl kvantitativl som
kvalitativt och inom såväl sektorer och regioner som statsförvaltningen i slorl.
Härutöver bör nämnden fortlöpande medverka vid omlokalisering och i andra slmklurpåverkande
frågor samt vid behov medverka i arbetsmarknadspolitiskt betingade åtgärder
avseende den statliga arbetsmarknaden.

Nämndens arbetsuppgifter bör vidare omfatla bl. a. individinriktade
åigärder, såsom omplacering och vissa personalsociala insatser. Nämnden bör
också kunna fungera som remissinstans och biträda utredningar med experlkunnande
inom sill verksamhetsområde.

Med hänsyn till de utökade arbetsuppgifter i förhållande lill
utredningens förslag som jag anser bör anförtros nämnden anserjag att den bör
få en självständig ställning. Jag föreslår därför att en ny central myndighet,
benämnd statens arbetsmarknadsnämnd, inrättas med i huvudsak de arbetsuppgifter
som jag har angivit.

Jag utgår från att arbetsmarknadsverket skall kunna bistå
staten som arbetsgivare med insatser på samma sätt som verket gör i fråga om
andra arbetsgivare. Jag förutsätter därför ett nära samarbete mellan den nya
nämnden och arbetsmarknadsverkels centrala, regionala och lokala organisation.

Den nya nämnden bör organisatoriskt i första hand byggas
upp med resurser från SPN.

Det ankommer på regeringen all närmare besluta om den nya
myndighetens uppgifter och organisation. Jag har för avsikt all föreslå
regeringen atl tillsätta en särskild organisationskommitté - i vilken
företrädare för personalens huvudorganisationer bör ingå - för atl förbereda detla
beslut. I likhet med bl. a. SF anserjag alt organisationskommittén även bör
överväga om TrN eller delar därav bör inordnas i den nya myndigheten.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:157 37

Med
hänsyn till karaktären i verksamheten vid den föreslagna statens arbetsmarknadsnämnd
anserjag, i likhet med bl. a. TCO-S, det naturligt att personalens
huvudorganisationer bereds möjlighet till Inflytande över verksamheten. Frågan
om formerna för detla inflytande bör lösas genom förhandlingar mellan parterna.

Jag
återkommer senare lill frågan om lämplig tidpunkt för inrättande av nämnden med
hänsyn lill de organisatoriska konsekvenserna för SPN.

Jag
övergår nu lill all redovisa frågor som utredningen haft alt belysa men i vilka
jag inle nu är beredd atl förelägga riksdagen förslag. Då del emellertid har
viss betydelse för sammanhanget viU jag upplysa om följande.

Utredningen
har konstaterat att myndighelemas behov av slöd i form av utbildning och
konsultation inom bl. a. det personaladminislrativa området har ökat till
följd av arbelsrätlsreformerna.

Utredningen
understryker viklen av all sakkunskap inom del personaladministraliva fältet
finns samlad i ett centralt organ. Utredningen pekar också på del starka
samband som sell från myndigheternas synpunkt finns mellan personaladministrativ
konsultation och personalutbildning.

Utredningen
har mot bl. a. denna bakgrund föreslagit alt en ny myndighet - ett institut
för personaladministration och personalutveckling - inrättas genom all den personaladminislrativa
konsultationen och utvecklingsverksamheten i anslutning härtill som nu bedrivs
inom SPN sammanförs med PUNs nuvarande verksamhet. Institutets huvuduppgift
bör vara att stödja myndigheterna med personaladministrativ konsultation och
personalutbildning.

Utredningen
anser också all de närmare förutsättningarna för avgiftsfinansiering av vissa
delar av institutets verksamhet bör undersökas.

Remissinstansernas
uppfattning i fråga om del nya institutet är splittrad. Många ställer sig
positiva till förslaget. Detla gäller bl. a. personalens huvudorganisationer.
SF anser all institutet bör ha rollen som ell rent serviceorgan som kan utnyttjas
enligl vad myndigheterna och berörda fackliga organisationer tillsammans kommer
överens om. Också SACO/ SR tillstyrker förslaget och anser all institutets
utvecklingsarbete kan bilda en del av grunden också för arbetsgivarverkets arbele.
TCO-S understryker bl. a. alt del är angelägel alt Inslilulets verksamhet
inriktas på all stödja de myndigheter som inte har tillräcklig kapacitet all
svara för angeläget utvecklingsarbete.

Enligl
RRV behövs även i fortsättningen ett centralt organ för statsförvaltningens
personaladministrativa utvecklingsarbete till vilket också hör övergripande
frågor om personalutbildning. Enligt verket bör PUN beslå men med
huvudinriktning på avgiftsfinansierad kursproduklion och kurs-distribution saml
ulbildningsteknisk konsultation.

Vissa
remissinstanser ställer sig negativa till förslaget. Del gäller bl. a. SPN,
statskontoret och PUN. Som jag redan redovisat avstyrker SPN en

s. 38 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:157 38

organisatorisk uppdelning av den personaladministraliva
verksamheten på central nivå. SPN anser att PUN kan behållas som ett fristående
organ för den centrala personalutbildningens produktion och distribution.
Planerande och samordnande uppgifter inom den centrala personalutbildningens
område bör tillföras SPN.

Statskontoret anser att det bör vara tillfyllest all SPNs
nuvarande uppgifter fördelas på arbetsgivarverket och den föreslagna nämnden.
Statskontoret avstyrker därför förslaget. Krävs ytterligare centrala personaladministrativa
insatser bör dessa kunna utföras av statskontoret eller av SPV, PUN, RRV och
olika konsultbolag, PUN avstyrker förslaget på liknande grunder.

Utredningens förslag lill avgiftsfinansiering av delar av
konsultations-verksamheten ifrågasätts av vissa remissinstanser. Flera
uttrycker oro för att brist på medel skall bli en broms för myndigheternas
personaladministrativa utvecklingsarbete.

Jag delar utredningens bedömning att myndigheternas behov
av stöd i form av utbildning och rådgivning ökat till följd av reformerna inom
arbetsrättens område. Uiredningens förslag om en närmare samordning mellan personaladministrativ
konsultation och personalutbildningsverksamheten är väl värt alt pröva. Jag är
emellertid nu inle beredd atl la ställning till inrättandet av en ny myndighet enligl
utredningens förslag. Jag anser således att frågan om fortsatt organisatorisk
ställning för central personal-utbildningsverksamhet, personaladministrativ
konsultation och därmed sammanhängande utvecklingsarbete bör utredas vidare.

Utredningen har även lagt fram förslag om fortsatt
utredningsarbete i fråga om dels den framtida organisationen för
arbetsmiljöfrågor inom statsförvaltningen, dels den framtida regionala
organisationen.

När del gäller organisation för arbetsmiljöfrågorna anser
utredningen bl. a. alt den organisatoriska samordningen mellan de delar av
nuvarande SPN, som är inriktade på arbetsmiljöfrågor, och siatens arbelsmiljönämnd
(SAN) bör utredas närmare. Förslaget om fortsatt utredning tillstyrks av många
remissinstanser, bl. a. FMV och generaltullstyrelsen, som båda konstaterar alt
verksamheten f. n. är splittrad på olika centrala organ, Ärbetsmiljöfrågorna
bör enligt dessa samordnas. RPS anser alt SPNs direklivräll i arbetsmiljöfrågor
bör föras lUI SAN i avvaktan på den föreslagna utredningens förslag. SPN
framhåller atl del är angeläget all bringa klarhet i organisationen av arbetsmiljöområdet
på både central och lokal nivå. Enligt nämnden bör organisationen för statliga
arbetsmiljöfrågor samordnas med ansvar för genomförande av andra
personalfrågor.

Jag delar utredningens uppfattning all arbelsmlljöfrågornas
organisation bör utredas ytteriigare. En utgångspunkt bör vara alt undersöka
formerna för en närmare samordning på central nivå.

I fråga om den regionala organisationen har utredningen
pekat på en del samordningsproblem. Enligt utredningen skulle exempelvis de
samlade

s. 39 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:157 39

personalsociala
resurserna mer effektivt kunna tas tillvara om en organisatorisk samordning på
regional nivå genomfördes. Av bl. a. dessa skäl har utredningen föreslagit alt
parterna på den statliga arbetsmarknaden gemensamt skall pröva formerna för en
samordning av bl. a. SPNs regionala verksamhet och verksamheten vid den nya
hälsovårdsorganisationen (de regionala hälsoråden). Övergångsvis borde SPNs
nuvarande regionkontor knytas lill den av utredningen föreslagna nya nämnden
för omplacering och Irygghetsfrågor.

Flera
remissinstanser har med instämmande i utredningens förslag om fortsatt
utredning betonat atl den regionala verksamheten måste tillmätas slor betydelse
och att en omfördelning av uppgifter från central lill regional nivå bör
eftersträvas. Vissa remissinstanser har även framfört förslag om fackmässigt
bredare regional verksamhet. Enligt exempelvis PUNs uppfattning är del
angelägel atl regionall åstadkomma en samordning mellan de administrativa
delområdena administrativ rationalisering, ekonomiadministration,
personaladministration och personalutbildning.

SACO/SR
anser all integration mellan individinriktad och annan personaladministrativ
verksamhet måste säkerställas på den regionala nivån. Ett sådant samband skulle
kunna åstadkommas om regionkontorens anknytning lill ell centralt organ i
första hand betraktades som en praktisk fråga med hänsyn lill den interna
ekonomi- och personaladministrationen. Intresset skulle då kunna knytas lill regionkonlorens
olika funktioner. Huvudsaken skulle då enligt SACO/SR vara all regionkonloren
kunde få biträde av central myndighet i varje del av sin verksamhet.

Jag
delar också i denna fråga utredningens uppfattning om behovet av fortsatt
utredning.

Det
är enligl min mening angeläget att dels frågan om fortsatt organisation av
personalutbildningen och den personaladministraliva konsultationen m. m., dels
frågan om arbetsmiljöfrågornas organisation centralt, dels frågan om ledning
och samordning av den tidigare nämnda regionala verksamheten ulreds i ett
sammanhang. Ell sammanhållet utredningsarbete är nödvändigt med hänsyn till den
nära kopplingen mellan olika frågeställningar centralt och regionall och
exempelvis del nära sambandet mellan individinriktad och annan personaladministrativ
verksamhet på regional nivå.

Utredningsarbetet
bör bedrivas skyndsamt och i nära samarbete med de organisationskommittéer jag
tidigare har föreslagit saml under medverkan av bl. a. de statsanställdas
huvudorganisationer.

För
atl organisationsförändringarna skall kunna genomföras så smidigt som möjligt,
både med hänsyn till verksamheten inom berörda myndigheter och lill berörda
anställda, bör SPNs verksamhet fortsätta med de inskränkningar som följer av
all arbetsgivarverket inrättas lill dess ställning kunnat las också lill de
frågor som skall utredas vidare. Valet av tidpunkt för igångsättandet av
verksamheten vid den av mig föreslagna

s. 40 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:157 40

statens
arbetsmarknadsnämnd bör ske med beaktande av detta. Det bör ankomma på
regeringen alt besluta om denna tidpunkt. Övergångsvisa anordningar för SPNs
regionala organisation behöver härigenom inle heller bli aktuella.

5 Hemställan

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen att

1.
godkänna de av mig förordade
riktlinjerna för arbetsgivarorganisationen inom statsförvaltningen,

2.
besluta all en central
myndighet, statens arbetsgivarverk, med de uppgifter som jag har angett, inrättas
den I januari 1979,

3.
bemyndiga regeringen all
inrätta en central myndighet för arbetsmarknadsfrågor m. m. inom
statsförvaltningen, benämnd statens arbetsmarknadsnämnd, vid tidpunkt som regeringen
bestämmer,

4.
bemyndiga regeringen all för cheferna
för de föreslagna myndigheterna inrätta ordinarie chefstjänster med
beteckningen p samt all

5.
bemyndiga regeringen all vidta
de övergångsålgärder som behövs för atl genomföra förslagen.

6 Beslut

Regeringen
ansluter sig lill föredragandens överväganden och beslutar all genom
proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredraganden har lagt
fram.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1978

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

34 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (32)

32 kopplingar i 22 dokument.

  1. Bet. 1993/94:KU19 En ombildning av arbetsgivarorganisationen för det statliga området i texten
  2. Bet. 1989/90:KU30 med anledning av granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning i texten
  3. Prop. 1987/88:100 med förslag till statsbudget för budgetåret 1988/89 i texten
  4. Bet. 1986/87:KU33 med anledning av granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning s. 54 i texten
  5. Bet. 1985/86:KU25 med anledning av granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning s. 18 · s. 319 i texten

Visa alla 22

Doktrin (2)

2 kopplingar i 1 dokument.

  1. Eklund, Anställningsförhållandet vid företagsöverlåtelser, 1983 s. 61 · s. 327 i texten