om ändring i rättegångsbalken m.m.
21 sidor, varav 21 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 21 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1977/78:2, om ändring i rättegångsbalken m.m.
Dokumentets text
Regeringens proposition
1977/78:2
om
ändring i rättegångsbalken m.m.;
beslutad
den 9 juni 1977.
Regeringen
föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av
regeringsprotokoll denna dag.
På
regeringens vägnar
THORBJ Ö RN F Ä LLDIN
SVEN ROMANUS
Propositionens
huvudsakliga innehåll
I
propositionen föreslås att nuvarande förbud att driva advokatrörelse i
aktiebolagsform skaU mjukas upp så att advokatsamfundets styrelse kan medge
undantag från förbudet.
1
Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 2
Prop.
1977/78:2
Prop. 1977/78:2 2
1
Förslag till
Lag
om ändring i rättegängsbaiken
Härigenom
föreskrives att 8 kap. 4 § rättegångsbalken skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
8
kap.
4§1
Vid
utövande av sin verksamhet skaU advokat redbart och lutiskt utföra honom
anförtrodda uppdrag och i aUt iakttaga god advokatsed.
Verksamhet
som advokat må icke Verksamhet som advokat/år icke
bedrivas
underform av aktiebolag. bedrivas i bolag med annan än ad-
Ej heller må sådan
verksamhet be- vokal eller i aktiebolag, om ej advo-
drivas
i bolag med annan än advo- katsamfundets styrelse medgiver
kat,
med mindre advokatsamfun- undantag,
dets styrelse medgiver undantag.
Det
åUgger advokat att håUa penningmedel och andra tiUgångar, som tUlhöra hans
huvudmän, skUda från vad honom tiUhör.
Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1978.
2
Förslag till
Lag
om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385)
Härigenom
föreskrives att 1 kap. 1 § aktiebolagslagen (1975:1385) skall ha nedan angivna
lydelse.
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
1
kap.
1§
I
aktiebolag svarar delägarna ej personUgen för bolagets förpUktelser.
Aktiebolaget
skall ha ett aktiekapital, som skaU uppgå tiU minst femtiotusen kronor. Är
aktiekapitalet fördelat pä flera aktier, skaU dessa lyda på Uka belopp.
Utan hinder av första stycket svarar delägare i aktiebolag, som bedriver
advokatverksamhet, solidariskt med bolaget för sådana förpliktelser mot
klienter som bolaget ådrager sig medan han är delägare.
Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1978. 1 Senaste lydelse 1963:149.
Prop.
1977/78:2 3
Utdrag
JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid
regeringssammanträde 1977-04-28
Närvarande:
statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Romanus, Turesson,
Gustavsson, Antonsson, Mogård, Olsson, Dahlgren, Åsling, Troedsson, Mundebo,
Krönmark, Ullsten, Burenstam Linder, Wikström, Johansson, Friggebo
Föredragande:
statsrådet Romanus
Lagrådsremiss
med förslag till iag om ändring i rättegångsbalken m.m.
1
Inledning
Enligt
8 kap. 4 § andra stycket rättegångsbalken; RB) får verksamhet som advokat inte
bedrivas under form av aktiebolag. Utan tillstånd av styrelsen för Sveriges
advokatsamfund får sådan verksamhet inte heller bedrivas i bolag (dvs. som
handelsbolag eller enkelt bolag) med annan än advokat. Motsvarande regler finns
i 38 § första stycket i de av regeringen fastställda stadgarna för
advokatsamfundet.
Samfundets
fullmäktige har för sin del beslutat att stadgarna skall ändras så att
advokatverksamhet får bedrivas i aktiebolag om samfundets styrelse medger det.
Advokat som bedriver advokatverksamhet i aktiebolagsform skall enligt beslutet
jämte bolaget vara ansvarig för dess förpliktelser mot dess klienter. I
skrivelse den 18 juni 1976 har samfundet hemställt att 8 kap. 4 § RB ändras i
enlighet härmed och att regeringen fastställer stadgeändringen. TiU grund för
framställningen ligger ett betänkande, som har avgetts av en inom samfundet
tillsatt kommitté (aktiebolagskommittén).
Över
samfundets hemställan har yttranden avgetts av justitiekanslern (JK),
riksåklagaren (RÅ), Svea hovrätt, kommerskoUegium, riksskatteverket (RSV),
Sveriges domareförbund. Centralorganisationen SACO/SR och Svenska
arbetsgivareföreningen. Kommerskollegium har bifogat yttranden från
handelskamrarna i Stockholm och Göteborg och från Skånes handelskammare.
Prop. 1977/78:2
2 Frågans
tidigare behandling
Fram
till år 1964 gällde enligt 8 kap. 4 § RB oeh stadgarna för samfundet att
advokatverksamhet i princip inte fick bedrivas i aktiebolagsform men att styrelsen
för samfundet hade rätt att meddela dispens. Det principiella förbudet mot
advokatverksamhet i aktiebolagsform ansågs vid lagbestämmelsens tillkomst
motiverat med hänsyn till det personliga ansvar som bör åligga advokat för
uppdrag som har anförtrotts honom (se SOU 1938:44 s. 131). Nägon dispens
meddelades aldrig.
Vid
samfundets årsmöte 1960 behandlades en motion till mötet om att ta bort
förbudet mot aktiebolag. Motionären åberopade främst att systemet med allmän
tilläggspension var oförmånligt för egna företagare. Vidare åberopades hyresrättsliga
aspekter. En kommitté inom samfundet förordade å andra sidan att
dispensmöjligheten skulle tas bort. Som skäl mot rätten att driva
advokatverksamhet i aktiebolagsform åberopades advokatuppdragets starkt personliga
karaktär. Problemet med det personliga ekonomiska ansvar som advokaten på
grund härav borde ha ansågs inte kunna lösas inom aktiebolagsformen. Dessutom
pekades på svårigheten att förhindra att aktier i s.k. advokataktiebolag kunde
komma att innehas av andra än samfundsledamöter.
Kommitténs
förslag bifölls och bestämmelserna i RB och stadgarna fick därefter år 1964 sin
nuvarande utformning.
3 Advokatsamfundets
skrivelse
Till
grund för advokatsamfundets framställning ligger som tidigare nämnts ett betänkande
avgivet av en särskild kommitté inom samfundet. I betänkandet redovisas utöver
allmänna överväganden synpunkter på frågor om advokatens personliga anvarighet,
kontrollen över advokataktiebolag samt särskilda dispensvillkor.
Aktiebolagskommittén
framhåller i betänkandet till en början att advokatverksamhet innebär att
bedriva en rörelse som bör ge innehavarna och deras anställda en rimlig
ersättning för arbetet och trygghet för framtiden. Härigenom gagnas det
väsentliga kravet på att sådan verksamhet bedrivs så att klienterna får en god
och sakkunnig service. Kommittén anför vidare att klienterna med rätta har krav
på stabilitet och kontinuitet i den advokatbyrå som anlitas. Det är därför en
naturlig utgångspunkt att även advokaterna bör eftersträva att bedriva rörelsen
i sådan form som från dessa synpunkter framstår som lämpligast. Det är ett känt
faktum att aktiebolaget har kommit att bli den helt dominerande
verksamhetsformen även för verksamheter av måttlig omfattning. Det är sannolikt
av detta skäl som senare års lagstiftning inom t.ex. socialförsäkrings-,
pensions- och skatteområdena har utformats i första hand med tanke på
aktiebolags-
Prop
1977/78:2 5
formen.
Detta har medfört att de faktiska skiUnaderna i olika avseenden mellan rörelse
i aktiebolagsform och rörelse i form av handelsbolag eller enskild firma ökat.
Samtidigt har skett viktiga förändringar i advokatverksamheten som sådan.
Utvecklingen har gått mot större advokatbyråenheter. Vidare har den allmänna
samhällsutvecklingen gjort att advokaternas roll av företagare och arbetsgivare
har kommit alltmer i fö'grunden. De ökade förpliktelser och det vidgade ansvar
gentemot de anställda som under senare år har lagts på arbetsgivaren har gjort
det nödvändigt även för advokaterna att närmare överväga vilken verksamhetsform
som är lämpligast. Totalt sett har enligt kommittén förhållandena sedan 1964
års stadgeändring förändrats sä mycket att det är motiverat att ta upp till
förnyad prövning frågan om bedrivande av advokatverksamhet i aktiebolagsform.
Kommittén kommer också till slutsatsen att så bör få ske. Tekniskt bör detta
enligt kommittén genomföras på det sättet att det i RB tas in en bestämmdse som
ger samfundets styrelse möjlighet att dispensera från förbudet att driva
advokatverksamhet i den formen.
TUl
utvecklande av sin ståndpunkt anför kommittén bl.a. följande.
Det
ökade ansvaret på det ekonomiska planet för företagaren såväl mot samhället som
mot de anställda har enligt kommittén gjort att frågan om kapitalbildningen
inom företaget kommit i förgrunden på ett annat sätt än tidigare. Aktiebolaget
är i detta avseende enligt kommittén ett bättre alternativ. Frågan om
kapitalbildningen har ett starkt samband med rekryteringen till advokatyrket.
Etablerandet av en advokatbyrå, övertagandet av en befintiig sådan eller
inträde i ett handelsbolag kräver nämligen numera ofta avsevärda ekonomiska
resurser.
Kommittén
har den uppfattningen att aktiebolaget är en lämpligare företagsform än
handelsbolaget och den enskilda firman också vad gäller anställningstryggheten
för personal. Aktiebolaget har nämligen en större kontinuitet och består även
om förändringar på innehavarsidan sker. För innehavarna av rörelsen skulle aktiebolagsformen
innebära fördelar från trygghetssynpunkt, framför allt såvitt avser
pensioneringen.
Kommittén
anför vidare att den pågående utvecklingen mot större advokatbyråer har medfört
att det numera finns ett relativt stort antal advokatbyråer som innehas av ett
flertal delägare. Erfarenheterna inte minst från utlandet talar för att denna
utveckling kommer att accentueras och att advokatbyråenheterna kommer att bli
större, i vart fall i storstadsområdena. För sådana större advokatbyråer anser
kommittén aktiebolagsformen från åtskilliga synpunkter vara den naturliga och
lämpliga, inte minst därför att den gör det lättare att reglera de relativt
ofta förekommande ändringar på delägarsidan som måste ske i en större rörelse.
Sannolikt skulle enligt kommittén aktiebolagsformen också innebära att
kontinuiteten i advokatbyråerna skulle förstärkas, vilket skulle vara till fördel
inte minst för klienterna.
Kommittén
menar vidare att det från principiell synpunkt är riktigt att
Prop. 1977/78:2 6
varje
enskild rörelseidkare har rätt att själv välja vilken företagsform som han vill
använda för sin rörelse.
Mot
aktiebolagsformen har enligt kommittén tidigare anförts i huvudsak två skäl, nämUgen
den personliga ansvarigheten och risken för att aktier i ett advokataktiebolag
kan övergå till annan än advokat och därmed sammanhängande kontroUproblem.
Att
advokaten skall vara personUgt ansvarig fullt ut gentemot sin klient oeh även
gentemot samfundet anser kommittén vara en självklar princip, som måste kunna
upprätthållas i alla situationer. Handelsbolagsformen har i detta avseende
enligt kommittén hittills inte medfört några svårigheter, även om vissa problem
har uppkommit rörande omfattningen av handelsbolagsmans ansvar för annan
handelsbolagsmans åtgärder, t.ex. som konkursförvaltare.
Om
advokat skulle bedriva rörelse i aktiebolagsform, uppkommer enligt kommitténs
uppfattning knappast några svårigheter i förhåUande tiU samfundet. Det är således
klart att ett advokatuppdrag normalt måste handläggas av en advokat även inom
ett aktiebolag och att det disciplinära ansvaret således kan utkrävas av den
advokat inom aktiebolaget som har handlagt ärendet. Detsamma måste enligt
kommitténs uppfattning gälla även beträffande principalansvaret på samma sätt
som f.n. gäller inom ett handelsbolag. Den advokat inom advokataktiebolaget som
närmast ansvarar för en biträdande jurist som inte är advokat eller för annan personal
har således att bära det disciplinära ansvaret för fel och försummelse av de
anställda.
Även
beträffande det personliga ansvaret gentemot klienten blir enligt kommitténs
uppfattning den advokat som handlägger uppdraget eller som har
principalansvaret ansvarig. Vad gäller det ekonomiska ansvaret uppkommer dock
frågan om sådant föreligger utöver det som aktiebolaget har.
Kommittén
anser det vara naturligt att uppfatta advokatuppdraget som ett så personligt
uppdrag att den handläggande advokaten alltjämt har det fulla ekonomiska
ansvaret gentemot klienten, även om rörelsen bedrivs i aktiebolagsform. För att
tveksamhet inte skall uppkomma anser kommittén det nödvändigt att det
uttryckligen föreskrivs att de ledamöter som äger aktiebolaget skall vara
obegränsat personligt ansvariga för bolagets förpliktelser. Kommittén anser att
det personliga ansvaret bäst förankras i en bestämmelse som tas in i RB och i
samfundets stadgar. Kommittén påpekar att en motsvarande lösning har valts i
aktiebolagslagen (1975:1385, AL) för det fall att till revisor utses
revisionsbolag. Enligt 15 kap. 2 § andra stycket AL har således, 3'm så sker,
den för revisionen huvudansvarige jämte revisionsbolaget ersättningsskyldighet,
om skada genom uppsåt eller oaktsamhet av revisorn har vållats vid revisionen.
Det
framstår för kommittén som ett oeftergivligt krav för reformen att aktier i ett
advokatbolag inte kan övergå till annan än ledamot av samfundet.
Prop. 1977/78:2 7
Bestämmelsen
i 38 § stadgarna förhindrar att advokat bedriver verksamhet i bolag med annan
än samfundsledamot. Enligt kommittén har det i praktiken inte visat sig vara
förenat med svårigheter att upprätthålla denna bestämmelse i fall då
handelsbolagsman har avlidit, utträtt ur samfundet eller liknande. Det är
enligt kommittén därför möjligt att en regel i stadgarna att advokat som driver
rörelse i aktiebolagsform får göra detta endast så länge samtliga aktier i
bolaget innehas av samfundsledamot är tillräcklig för att säkerställa det berörda
kravet. Det bör emellertid enligt kommittén uppmärksammas att det kan vara
svårare att säkerställa upprätthållandet av detta krav i fråga om aktiebolag än
vid handelsbolag, bl.a. eftersom aktiebrev kan överlåtas och pantsättas.
Enligt
3 kap. 2 § AL kan aktie fritt överlåtas, om annat inte följer av hembuds- eller
utlänningsklausul intagen i bolagsordningen. Denna regel utesluter möjligheten
att genom bolagsordningsbestämmelse direkt förhindra att aktie överlåts till
annan än advokat. Kommittén anför vidare att man genom att i bolagsordningen
inta en sedvanlig hembudsklausul visserligen kan uppnå lösningsrätt för övriga
aktieägare, som förutsätts vara advokater, men om dessa inte utnyttjar rätten
kan överlåtelsen till annan än advokat genomföras. Ett säkerställande av att
aktie inte övergår till annan än advokat måste därför ske i annan form. Om
samfundet som villkor för att advokatrörelse skall få bedrivas i
aktiebolagsform uppstäUer kravet att aktie inte får innehas av annan än
advokat, kan sanktioner vid överträdelse riktas endast mot den eller de
advokater som äger bolaget. Sanktionen kan i första hand vara att rörelsen inte
längre får bedrivas i aktiebolagsform. I andra hand kan disciplinära åtgärder
vidtas. De advokater som driver rörelsen i aktiebolagsform har möjlighet att
genom konsortialavtal sinsemellan genomföra en reglering som skapar garantier
för att regeln om att aktie inte får övergå till annan än advokat alltid kan
iakttas av dem.
Kommittén
menar att det är väsentligt att garantier erhålls för att samfundet
underrättas så snart någon förändring i äganderätten till aktier i advokataktiebolag
inträffar. Detta kräver att aktiebreven deponeras på lämpligt sätt med
skyldighet för depositarien att underrätta samfundet om äganderättsförändringar.
Kommittén anser att deposition i bank med sådan underrättelseskyldighet för
banken bör krävas. Underrättelse bör ske vid såväl äganderättsförändring som
pantsättning och utmätning.
AL
ger möjlighet att genom särskilda bestämmelser i bolagsordningen i andra
avseenden än beträffande aktieinnehav upprätthålla kravet på advokatinflytande
i advokataktiebolag och kontroU över dess verksamhet. Kommittén påpekar att det
således är möjligt att ange att till styrelseledamot, verkställande direktör
eller firmatecknare får utses endast advokat som är aktieägare i bolaget.
Härigenom kan enligt kommittén viss garanti erhållas för att det reella
inflytandet i bolaget inte övergår till annan än advokat.
Kommittén
anför vidare att det med nya AL också är möjligt att ange att
Prop. 1977/78:2 8
föremålet
för bolagets verksamhet uteslutande skall vara att bedriva advokatrörelse. Bl.a.
med hänsyn till klientmedelsförvaltningen är en sådan bestämmelse befogad. Om
det tillåts att rörelsen omfattar även andra verksamhetsområden, skulle detta
kunna medföra ett ekonomiskt risktagande i bolaget som inte är förenligt med
advokatrörelsen och förhållandet till klienterna. Genom villkor om revision av
auktoriserad revisor kommer kontrollen av den ekonomiska förvaltningen att
kunna göras effektiv menar kommittén. Om dispensformen väljs, bör det också
vara möjligt att föreskriva i dispensvillkoren att revisorn årligen skall kontroUera
att dispensvillkoren är iakttagna och till samfundet inge besked härom. För att
förhindra att bolagsordningen ändras, sedan dispens har meddelats, kan i denna
anges att den får ändras endast efter medgivande av samfundets styrelse.
Bestämmelserna
kan enligt kommittén säkerställas genom en ytterUgare bestämmelse i
bolagsordningen att bolaget skall träda i likvidation om de särskilda
bestämmelserna inte är iakttagna. I fall då likvidationsskyldighet har inträtt
enligt bolagsordningen kan registreringsmyndigheten eller styrelsen, verkstäUande
direktör eller aktieägare göra framställning till rätten härom. Vid fall av
överträdelse av ifrågavarande bestämmelser i bolagsordningen förefaUer det
kommittén osannolikt att aktieägare eUer bolagsorgan gör sådan framställning.
Om samfundet får kännedom om sådant förhållande, kan samfundet emellertid för
kännedom meddela detta till registreringsmyndigheten. Trots att uttrycklig
bestämmelse härom saknas, torde enligt kommitténs uppfattning även i sådant
fall registreringsmyndigheten vidta åtgärder för förordnande om likvidation.
Kommittén
har övervägt om kravet på likvidationsskyldighet är nödvändigt. Kommittén anför
att det givetvis kan tänkas fall då aktier, t.ex. genom arv, övergår till annan
än advokat och då de nya aktieägarna har ett berättigat intresse av att kunna
fortsätta att driva bolaget med annan verksamhet. Om de nya aktieägarna är ense
härom, bör de kunna fatta beslut om erforderliga ändringar i bolagsordningen
och begära samfundsstyrelsens godkännande härav. Om genom de föreslagna
ändringarna bolagets verksamhet ändras så att samfundets intressen är
tillgodosedda, bör samfundsstyrelsen kunna lämna erforderligt medgivande till
ändringarna så att bolaget därefter kan bestå.
Med
tanke främst på fallet att aktierna med anledning av advokats dödsfall under en
kortare tid kommer att innehas av hans dödsbo, innan de överlåts till annan
advokat, anser kommittén det vara erforderligt att likvidationsskyldighet inte
ovillkorligen inträder omedelbart. Samfundsstyrelsen bör därför ha rätt att
medge undantag från likvidationsplikten i sådana fall då det finns anledning
att anta att aktierna inom kortare tid kommer att överlåtas till annan advokat.
Kommittén
föreslår vidare att i dispensvillkoren anges att bolaget skall vara skyldigt
att rätta sig efter alla de regler som gäller för advokatverk-
Prop.
1977/78:2 9
samhet. Bl.a. för att tveksamhet inte skall kunna råda om
att bolaget är skyldigt att underkasta sig skiljedom i arvodestvist är en sådan
bestämmelse lämplig.
Kommittén
har övervägt om advokataktiebolag borde förbjudas att ta in ordet
"advokat" i sin firma. Kommittén har emdlertid inte funnit sådant
förbud lämpligt, eftersom advokatbyråer vid övergång till aktiebolagsform bör
ha möjlighet att bibehålla sin gamla firma med tillägg av ordet "aktiebolag'
'. De problem som detta kan föra med sig om aktierna i bolaget skulle övergå tiU
annan än advokat är enligt kommittén inte större än att de går att lösa.
Kommittén anför i denna fråga att för aktiebolags firma enligt 16 kap.
1 §
AL bestämmelserna i firmalagen (1974:156) kommer att gälla. Enligt 16
§ firmalagen skall registrerad firma hävas bl.a. om firman har blivit vilse
ledande. Ett aktiebolags firma vari ordet "advokat" ingår torde vara
vilseledande, om bolaget inte ägs av samfundsledamot. Detta följer redan
av 8 kap. 1 § RB. Enligt nämnda bestämmelse i firmalagen kan talan om
hävande av registrering v firma föras bl.a. av "sammanslutning av berörda
näringsidkare", dvs. i detta fall samfundet.
En dispensordning har enligt kommittén den fördelen att de
med nödvändighet relativt de aljerade dispensreglerna inte behöver inarbetas i
stadgarna samt att styrelsen har möjlighet att företa de ändringar och tillägg
i dessa regler som utvecklingen efter hand kan kräva. Ett dispensförfarande kan
enligt kommittén möjligen befaras leda till godtycke i bedömningen från
styrelsens sida. Kommittén förutsätter emellertid att, om den föreslagna
dispensordningen genomförs, detta i praktiken måste innebära att styrelsen har
att meddela dispens så snart de uppställda formella kraven för dispens är uppfyUda
och att styrdsens dispensrätt således inte får utnyttjas så att dispens vägras
av andra skäl. Kommittén föreslår därför att särskilda dispensvillkor skall
fastställas av styrelsen att gälla intill dess styrelsen annorlunda beslutar.
I yttrande den 9 april 1976 över kommitténs rapport
uttalar samfundets styrelse att det bör överlämnas åt den att avgöra under
vilka förutsättningar medgivande att driva advokatrörelse i aktiebolagsform
skall lämnas. De av kommittén föreslagna dispensvillkoren kan enligt styrelsen
så till vida tjäna som en god vägledning. Hur dispensvillkoren än kan komma att
utformas uttalar styrelsen som sin uppfattning att den advokat som ansöker om
styrelsens medgivande och som uppfyller de villkor av generell karaktär som
därvidlag uppställs av styrelsen också kommer att få medgivande. Någon annan
prövning av sökanden eller dennes verksamhet skall med andra ord inte ske. Mot
kommitténs förslag till ändrad lydelse av 8 kap. 4 § andra stycket RB resp. 38
§ samfundets stadgar har styrelsen ingen annan erinran än att styrelsen anser
anledning saknas att ålägga advokat, som bedriver advokatverksamhet i
aktiebolagsform, solidariskt ansvar för bolagets förpliktelser utöver vad som
krävs för att inte försämra klienternas StäUning i förhåUande tUl vad som f.n.
gäller advokats ansvar i detta hänseende.
2 Riksdagen 1977/78. I saml. Nr 2
Prop. 1977/78:2 10
4
Remissinstanserna
Alla
remissinstanser utom Svea hovrätt godtar att advokatverksamhet i fortsättningen
får bedrivas i aktiebolagsform. Flera remissinstanser betonar vikten av att
advokat även fortsättningsvis blir personligt ansvarig gentemot sin klient och
mot samfundet. Nästan alla instanser godtar att den aktiebolagsrättsliga
principen om frihet från personligt ekonomiskt ansvar genombryts och att
reglerna utformas på sätt som har föreslagits av kommittén.
JK
framhåller att den verksamhet som en advokat bedriver är av utpräglat personlig
karaktär. Det kan enligt JK rent allmänt ifrågasättas om en juridisk
konstruktion av typen aktiebolag bör få skjutas in meUan en personlig
verksamhet av nu nämnt slag och dess utövare. Bortsett från vad som gäller om
advokatverksamhet föreUgger emeUertid inte i lagstiftningen några absoluta
förbud mot att driva sådan rörelse i form av aktiebolag. Utgångspunkten bör
därför enligt JK:s mening vara att en advokat, i likhet med varje annan enskild
företagare, måste ha rätt att själv välja företagsform, om inte väsentliga
skäl kan anföras häremot. Skillnaderna mellan olika företagsformer bör således
enligt JK inte vara avgörande för om aktiebolagsformen skall tillåtas eller
inte, i synnerhet som för- och nackdelar med den ena eller den andra
bolagsformen skiftar från tid tUl annan. Icke önskvärda skillnader bör enligt
JK rättas till genom ändrad lagstiftning och inte genom byte av företagsform.
RSV, som har i huvudsak samma inställning som JK, påpekar att de
skatterättsliga motiv för aktiebolagsdrift, som tidigare har förelegat, numera
har förlorat i styrka.
Enligt
RÅ ger det gällande förbudet mot att bedriva advokatverksamhet i
aktiebolagsform uttryck för en principiellt riktig ståndpunkt i frågan. Den
allmänna samhällsutvecklingen gör det emellertid enligt RÅ motiverat, att frågan
ånyo tas upp till prövning. RÅ delar samfundets uppfattning att det från flera
synpunkter kan vara ändamålsenligt att bedriva advokatverksamhet i form av
aktiebolag. En avgörande förutsättning för en ändring härvidlag måste dock
enligt RÅ vara, att den betydelsefulla principen om advokatens personliga
ansvar gentemot klient och samfund inte därigenom äventyras. Samfundets förslag
synes ge tillfredsställande garantier för att aktiebolagsformen inte kommer att
inverka menligt i nämnda hänseende.
Även
kommerskollegium anser att aktiebolag i flera fall kan vara en lämplig
verksamhetsform för advokatrörelse. Både kollegiet och handelskammaren i
Göteborg pekar på att revisorer numera kan få driva sin verksamhet i aktiebolagsform
och att några olägenheter härav inte har märkts. Handelskammaren menar att
bolagsformen snarare i en del avseenden torde innebära fördelar för
revisorernas klienter. Som exempel nämner handelskammaren att bolagsformen
medger större garantier för kontinuitet i uppdragsförhållandet och större
möjligheter att tillhandahålla
Prop. 1977/78:2 11
expertis
inom olika ämnesområden. Stora advokatbyråer i aktiebolagsform bör kunna ha
goda möjligheter att tillgodose önskemål om specialisering.
Domareförbundet
menar att vissa tekniska frågor har lämnats öppna i advokatsamfundets utredning
men att dessa frågor inte syr-s vara av så allvarligt slag, att de inte skalle
kunna bemästras efter . ' ingående ytterligare övervägande. Uppenbarligen
ligger det i samfundets eget intresse att skapa så fullgoda garantier som
möjligt att kontroUen blir effektiv. Om de berörda frågorna löses, anser
förbundet att de argument som i samband med 1963 års ändring anfördes mot
advokatverksamhet i aktiebolagsform inte längre har giltighet.
Endast
Svea hovrätt ställer sig kritisk till förslaget. Hovrätten erinrar inledningsvis
om att viss offentligrättslig reglering gäller för advokater och att en
förutsättning för förslagets genomförande givetvis är att klienternas intressen
inte äventyras. Något hinder mot förslaget från denna synpunkt anser hovrätten
dock inte föreligga, om advokatens personliga ansvar mot klienten bibehålls, aktieägarkretsen
avgränsas på ett betryggande sätt och garantier skapas mot monopolbildningar.
Advokatverksamhet i aktiebolagsform innefattar emellertid ett avsteg från den
aktiebolagsrättsliga principen om frånvaron av delägares personliga ansvar som
är så ingripande, att det kan ifrågasättas om aktiebolagsformen verkligen är en
lämplig associationsform för advokatverksamhet. Hovrätten betonar att det
tidigare har varit advokaters personliga ställning som varit huvudskälet mot
aktiebolagsform för deras verksamhet. Det i betänkandet nu föreslagna systemet
av regler för kontroll över advokataktiebolagen synes också så komplicerat att
aktiebolagsformen inte heller ter sig hdt naturlig. Vid tidigare tillfällen då
frågan om advokatrörelse i aktiebolagsform var aktuell förefaller pensions- och
skattefrågor ha haft stor betydelse för de överväganden som då gjordes. Av
betänkandet anser hovrätten framgå att skattemässiga överväganden haft
betydelse även för det nu framlagda förslaget. Sådana önskemål som har sin
grund i skattefrågor bör emellertid lösas inom skattelagstiftningens ram.
Hovrätten menar vidare att det hade varit värdefullt om förslaget mera ingående
ställts mot förhållandena i andra länder. Hovrätten påpekar att 1974 års
bolagskommitté (Ju 1974:21) enligt sina direktiv bl.a. har att behandla frågan
i vad mån det behövs en särskild ny bolagsform för mindre företag (jfr även prop.
1975:103 s. 69-70). Frågan synes enligt hovrätten beröra det av
advokatsamfundet framlagda förslaget, varför det för hovrätten framstår som
naturligt att detta övervägs inom nämnda utredning innan slutlig ställning tas tUl
förslaget, som f.ö. får antagas beröra även de allmänna advokatbyråerna. Mot
denna bakgrund anser sig hovrätten inte kunna f.n. tillstyrka det framlagda
förslaget.
I
fråga om advokats personliga ansvar pekar kommerskollegium på att en
motsvarighet till förslaget redan finns för revisorer i 15 kap. 2 § AL. Såvitt kollegiet
kan bedöma kan det vara möjligt att tUlämpa en liknande bestämmelse för
advokater. JK anser däremot att det ansvar för aktieägare
Prop. 1977/78:2 12
i
advokatbolag, som man här vill fastslå, inte som i fråga om revisors i revisionsbolag
- i vart fall inte helt - är ett skadeståndsansvar. Det kan enligt JK snarare
jämföras med ett borgens- eller garantiåtagande.
Både
JK och domareförbundet tar upp frågor om vilka personer i ett advokataktiebolag
som skaU ha fullt ekonomiskt ansvar. JK förutsätter att alla aktieägare i
bolaget alltid har samma ansvar. Domareförbundet menar att man måste förtydliga
förslaget så att det klart framgår vilka som är ansvariga och vilka
förpliktelser bolaget har för biträdande jurist. Om meningen är att en helt
passiv advokat skaU bli solidariskt ansvarig bör detta enligt förbundet utsägas
på ett tydligare sätt i motiven.
JK
framhåller i anslutning till övervägandena om det personliga ekonomiska
ansvaret att aktiebolagsformen inte torde innebära några svårigheter när det
gäller utkrävande av disciplinärt ansvar eller i fråga om skyldighet för
advokat att i arvodestvist underkasta sig skiljeförfarande.
Huvudregeln
i det föreslagna dispenssystemet godtas av nästan alla remissinstanser. Många
remissinstanser uttalar också att de föreslagna dispensvillkoren är lämpliga.
RÅ framhåller att samfundets styrelse sedan lång tid tillbaka har utövat
befogenheter av offentligrättslig karaktär och att det därför med fog kan
förutsättas såväl att dispensreglerna kommer att utformas under hänsynstagande
till den specieUa karaktär av personligt förtroendeförhållande mellan klient
och advokat som kännetecknar all advokatverksamhet som att dispensärendena
kommer att bli behandlade med objektivitet och opartiskhet.
Kritiska
mot att kontrollen över advokataktiebolag sker inom ramen för ett dispenssystem
är JKoch kommerskollegium. Enligt JK:s mening innebär samfundets inställning
till en framtida dispensprövning att förbudet mot att driva advokatverksamhet i
aktiebolagsform faktiskt upphävs och det är då ologiskt att tala om dispens.
Även med en bestämmelse som direkt anger villkoren för aktiebolagsdrift kan
enligt JK nås det syfte som eftersträvas, nämligen en stor flexibUitet.Den
fråga som enligt JK bör ställas är emeUertid om denna flexibilitet kan godtas.
Med hänsyn tiU samfundets i vissa delar offentiigrättsliga ställning och den
reglering detta tidigare har ansetts kräva, kan det enligt JK:s mening
ifrågasättas om inte en närmare reglering bör ske även i den nu aktueUa frågan.
Vad som enligt JK ligger närmast till hands är att i stadgarna ta in regler av
i stort sett det innehåll som har skisserats i dispensreglerna.
Kommerskollegium har den uppfattningen att dispens-prövningen är onödig och att
det i stället bör ankomma på samfundet att utarbeta villkor som bör gälla för
att aktiebolag skall få bildas.
Flera
remissinstanser tar upp mera specieUa frågor rörande dispens-villkoren. JK
anför att det är en självklar förutsättning att lösningsrätten beträffande
aktie endast bör tillkomma sådan aktieägare som är advokat och att
lösningsrätten bara föreligger när aktien har övergått till person som inte är
advokat. Texten bör på denna punkt enligt JK:s uppfattning förtydligas.
Beträffande villkoret att bolaget skall ha till uteslutande ändamål
att
bedriva advokatverksamhet påpekar domareförbundet att samfundet enligt vad
kommittén har uttalat bör kunna medge ändring av bolagsordningen på denna
punkt, om aktierna övergår till annan än advokat så att bolaget kan bestå. I
avsaknad av närmare förklaring av vad som avses ställer sig förbundet frågande
till resonemanget. Enligt förbundet måste det nämligen vara ett oeftergivligt
krav att advokataktiebolag aldrig driver annan verksamhet än advokatrörelse.
Förbundet anser detta vara av så grundläggande betydelse att det bör skrivas in
i såväl RB som samfundets stadgar. Kommerskollegium menar att ett ytterligare
bolagsvillkor bör vara att aktie i ett advokataktiebolag inte får innehas av
annan än advokat.
En
fråga som inte behandlas i samfundets utredning är om det skall vara tillåtet
för en advokat att köpa in sig i ett flertal advokatbolag genom förvärv av
mindre aktieposter. JK menar att aktierna i bolaget möjligen alltid bör ägas av
advokater som är verksamma i bolaget. Domareförbundet tar upp samma fråga och
anför att advokaten bör vara aktivt verksam i det aktiebolag han äger aktier.
Kommerskollegium har samma uppfattning. Såvitt kollegiet kan bedöma bör dock
advokater kunna vara delägare i flera bolag.
Samtliga
remissinstanser godtar att advokataktiebolag skall få använda advokatbeteckningen
i sin firma. Skånes handelskammare anser dock att komplikationer kan uppstå om t.ex.
dispensen återkallas därför att dispensvillkoren inte längre uppfylls.
Handelskammaren erinrar om kommitténs uttalande att samfundet kan föra talan om
hävande av firmaregistreringen och vUl i det sammanhanget fästa
uppmärksamheten på att en sådan talan kan medföra betydande tidsutdräkt.
Handelskammaren förordar för sin del att man överväger möjligheterna att införa
någon särskild form för hävande av registrering av enskild firma eller handelsbolag.
Handelskammaren ifrågasätter vidare om bestämmelsen i 17 kap. 15 § brottsbalken
om straff för den som obehörigen utger sig för advokat täcker den situationen
att en firmatecknare i ett advokataktiebolag utnyttjar bolagets firma efter det
att dispens har dragits in.
Domareförbundet
påpekar att det ankommer på registt-erings-myndighetens diskretionära prövning
om ingripande skall ske i det fall kännedom vinns om likvidationsskyldighet.
Det är inte självklart att likvidationsskyldighet över huvud taget inträder, om
samtliga aktier genom arv eller annat sådant fång har kommit att innehas av
annan än advokat.
Kommerskollegium
upplyser att några av de större advokatbyråerna f.n. har filialer både i
Sverige och utomlands och menar att detta bör vara möjligt även om verksamheten
bedrivs i aktiebolagsform. Enligt kollegiet bör vidare helägda dotterbolag
kunna tUlåtas.
I
frågan hur advokaternas personliga ansvar bör komma till uttryck lagtekniskt
menar JK att man bör göra ett tillägg till 1 kap. 1 § AL med påpekande om att
det finns särskilda bestämmelser i RB angående undantag från den
aktiebolagsrättsliga grundprincipen om begränsat personligt ansvar.
Domareförbundet menai att man i fråga om det personliga ansvaret
Prop. 1977/78:2 14
bör
undvika att tala om "bolagets klienter". Genom ett sådant
uttryckssätt urholkas nämligen enligt förbundet något av det personliga
förtroende-förhållande som inte får äventyras.
5
Föredraganden
Enskild
advokatverksamhet bedrivs antingen i handelsbolagsform eller i enmansföretag
utan bolagskonstruktion. Tidigare fanns även möjlighet att efter särskilt
tillstånd av styrelsen för Sveriges advokatsamfund få driva verksamheten i
aktiebolag. Denna möjUghet utnyttjades aldrig och togs bort år 1964 genom
ändring av 8 kap. 4 § rättegångsbalken (RB) och 38 § i stadgarna för samfundet.
I
skrivelse till regeringen har advokatsamfundet hemställt att den tidigare möjUgheten
att tillåta advokatverksamhet i aktiebolagsform skall återinföras. Samfundet
menar att frågan har kommit i ett nytt läge sedan år 1964. Samfundet föreslår
att advokat som driver sin verksamhet i aktiebolagsform skall vara personligen
ansvarig för bolagets förpliktelser mot dess klienter. Vidare skaU särskilda viUkor
gälla för tillstånd så att inflytande Över aktiebolaget inte skall kunna
utövas av annan än advokat.
Advokatsamfundets
framställning har remissbehandlats och därvid fått ett i huvudsak positivt
bemötande. Remissinstanserna godtar i allmänhet samfundets åsikt att det nu
finns skäl att upphäva det ovUlkorliga förbudet mot advokatverksamhet i
aktiebolagsform. Justitiekanslern (JK) och flera andra remissinstanser anser i
likhet med samfundet att det är en naturlig utgångspunkt att en advokat i
likhet med varje annan företagare skall ha rätt att välja den företagsform han
anser lämplig, om inte några väsentliga skäl kan anföras häremot. Endast Svea
hovrätt är kritisk mot förslagets huvudprinciper. Hovrätten ifrågasätter om
aktiebolag verkligen är en lämplig associationsform för advokatverksamhet med
hänsyn till att aktiebolagsformen bygger på frånvaron av personligt ansvar.
Hovrätten pekar också på att de föreslagna reglerna för kontroll över
advokataktiebolag är sä komplicerade att aktiebolagsformen av den orsaken inte
ter sig naturlig.
För
egen del ser jag saken på följande sätt. När man tidigare har diskuterat
frågan om att tillåta advokatverksamhet i aktiebolagsform är det framför allt
advokatens personliga ansvar mot klienten som har ansetts hindra en sådan
ordning. I praktiken har aktiebolagsformen inte heller kommit att användas för
advokatverksamhet under den tid då det formellt inte gällde något absolut
förbud häremot. Av advokatsamfundets skrivelse framgår emellertid att det
numera finns visst behov av att driva advokatrörelse i form av aktiebolag. I
framställningen har också anvisats vägar för att förena advokatens personliga
ansvar med en ändring av detta slag. Som har påpekats av bl.a. JK är det från
principiell synpunkt naturligt att advokat liksom andra företagare ges
möjlighet att fritt välja den form för
Prop. 1977/78:2 15
verksamheten
som han anser lämplig, om inte väsentliga skäl föreligger däremot. I
sammanhanget kan också påpekas att revisor enligt en nyligen genomförd reform
har rätt att driva sin verksamhet i form av aktiebolag. Vad frågan gäller är
därför enligt min mening närmast om en uppmjukning av förbudet i 8 kap. 4 § RB
är förenad med sådana olägenheter att förslaget på grund härav inte bör
genomföras.
De
olägenheter som har påtalats av remissinstanserna beträffande advokataktiebolag
är främst av teknisk natur. Sålunda måste frågan om delägarnas ansvar för
bolagets förpliktelser lösas på ett sätt som i och för sig är främmande för
aktiebolagsförhållanden i allmänhet. Det är också nödvändigt att åstadkomma en
effektiv men ändå inte alitför byråkratisk ordning för att hindra ett främmande
och därigenom olämpligt inflytande över advokataktiebolag.
Varken
samfundet eller remissinstanserna har närmare berört frågan i vad mån ett
advokataktiebolag som sådant i praktiken kan tänkas få förpliktelser mot
klienter. Det förhållandet att advokatrörelse drivs i bolagsform innebär
nämligen inte utan vidare att alla uppdrag som advokat åtar sig inom bolagets
verksamhet också skall anses mottagna på bolagets vägnar och därmed medföra
ekonomiskt ansvar för bolaget. Man får här skilja mellan olika typfall. För att
åskådliggöra dessa är det lämpligt att utgä från vad som f.n. kan anses gälla i
fråga om advokatrörelsei handelsbolagsform. Har advokat, som är delägare i
sådant bolag, uttryckligen eller underförstått mottagit ett uppdrag pä bolagets
vägnar, ansvarar bolaget (och medbolagsmännen) också för de ekonomiska
förpliktelser som kan följa med uppdraget. Den omständigheten att endast fysisk
person kan uppträda exempelvis som ombud i tvistemål (12 kap. 2 § RB) medför
ingen ändring härvidlag. Den advokat för vilken rättegångsfullmakten har stäUts
ut har då den befogenhet och de skyldigheter som följer av fuUmakts-förhållandet.
Men bolaget (och medbolagsmännen) svarar solidariskt, om advokaten tillfogar
sin klient skada vid fuUgörande av uppdraget eller uppdraget annars utförs på
ett otillfredsställande sätt. Vissa uppdrag har emellertid en så utpräglat
personlig karaktär att något ansvar inte kan anses åvila bolaget för den
händelse advokaten inte skulle ta till vara sin klients intressen. Det gäller
framför allt situationer då advokat har mottagit uppdrag på grund av
myndighets förordnande, t.ex. som konkursförvaltare eller offentlig försvarare.
Advokaten får i sådana fall inte utan myndighetens medgivande överlämna åt
annan att på eget ansvar sköta uppdraget. Bolaget får å sin sida inte heller
ingripa vid uppdragets fullgörande. I sådana fall torde huvudregeln vara att
advokaten ensam bär det ekonomiska ansvar som följer med uppdraget (se NJA 1973
s. 42).
Vad
som har sagts nu beträffande advokatrörelse i handelsbolagsform torde
principiellt bli tillämpligt också om sådan rörelse drivs i form av aktiebolag.
På motsvarande sätt som i handelsbolagsfallet kan sålunda aktiebolaget komma
att bära det ekonomiska ansvaret för förpliktelser som
Prop. 1977/78:2 16
följer
av uppdrag som advokat har mottagit på bolagets vägnar. Rör det sig emellertid
om uppdrag av rent personlig karaktär, åvilar de ekonomiska förpliktelserna till
följd av uppdraget uteslutande advokaten. Vad som skall räknas till denna
kategori kan inte besvaras generellt. Eftersom en del uppdrag torde vara av sädan
art, fär emellertid frägan om advokats ansvar för bolagets förpliktelser inte
allmän räckvidd.
Att
delägare i aktiebolag inte svarar personligen för bolagets förpUktelser är en
grundläggande regel i aktiebolagslagen (AL). Ett begränsat ansvar för bolagsfunktionärer
m.fl. kan dock komma i fråga enligt särskUda regler i AL. Sålunda blir enligt
13 kap. 2 § styrelseledamöter personligen ansvariga om de underlåter att vidta
de åtgärder som behövs för likvidation. Också andra bestämmelser i AL
genombryter principen om frihet från ansvar för bolagets förpliktelser. Detta
är fallet med de på skadeståndsrättslig grund uppbyggda reglerna i 15 kap. om
skadeståndsansvar för bl.a. stiftare, styrelseledamot, verkställande direktör
och revisor för deras sätt att fullgöra sina uppdrag. Det förutsätts att
skadan har orsakats uppsåtligen eller av oaktsamhet. Även aktieägare kan
drabbas av skadeståndsansvar, om han genom att medverka till överträdelse av AL
eller bolagsordningen uppsåtligen eller av grov oaktsamhet tillfogar bolaget,
aktieägare eller annan person skada. Regler om personligt ansvar för
aktiebolags skulder finns också inom skatterätten (se bl.a. 77 a §
uppbördslagen 1953:272). Även i dessa fall förutsätts uppsåt eller oaktsamhet.
Med tanke bl.a. på den förmögenhetsförvaltning som kan följa med
advokatverksamhet är regler med sådana begränsningar inte tillräckliga i nu
förevarande sammanhang. Som samfundet har framhållit måste man för att få ett
tillräckligt vittgående ansvar i stället söka vägledning i de ansvarsregler som
f.n. gäller när advokatverksamhet bedrivs i handelsbolagsform.
Delägarna
i handelsbolag svarar i princip primärt solidariskt för alla bolagets
förpliktelser. En bolagsborgenär kan sålunda utan att först kräva bolaget
vända sig direkt mot en bolagsman och av honom ta ut fordringens hela belopp.
Regeln är tvingande. Att bolagsmannen har samma förpliktelser som bolaget
betyder att han svarar inte bara för penningförpliktelser utan även t.ex. för
en skyldighet att prestera tjänster. Enligt samfundets förslag skall samma
ansvar gälla för aktieägarna i advokataktiebolag med den inskränkningen att
ansvaret endast gäller gentemot bolagets klienter. Remissinstanserna är ense om
att ett sålunda utformat ansvar är välmotiverat om advokatverksamhet skall få
ske i aktiebolag. Jag delar denna uppfattning. Med anledning av vad några
remissinstanser har uttalat vill jag framhålla att ansvaret liksom i fråga om
handelsbolag måste träffa samtliga aktieägare och inte bara de advokater i
bolaget som är aktivt verksamma. En ny aktieägare bör dock inte svara för
sådana förpliktelser som har uppkommit innan han förvärvade aktier i bolaget.
Inte heller bör aktieägare som säljer sina aktier svara för förpliktelser som
uppstår därefter. Med en sådan ordning uppnås viss överensstämmelse med vad som
gäller i fråga om handelsbolag.
Prop. 1977/78:2 17
Ansvarsregler
av det slag som har berörts nu går längre än någon av de ansvarsregler som f.n.
finns i AL. Jag anser inte att man av detta förhällande behöver, som Svea
hovrätt satt i fråga, dra slutsatsen att aktiebolagsformen inte skulle vara
lämplig för advokat verksamhet. Några praktiska olägenheter av den angivna
ordningen torde inte heller behöva uppstå.
Ett
annat argument som har förts fram mot förslaget att tillåta advokat-verksamhet
i aktiebolagsform är att frågor om olika associationsformer som alternativ till
aktiebolag f.n. behandlas av 1974 års bolagskommitté (Ju 1974:21). Enligt min
mening bör ett ställningstagande tiU förslaget inte skjutas upp i avvaktan på
resultatet av bolagskommitténs arbete. Det är nämligen inte möjligt att nu ha
en uppfattning om vilka förslag kommittén kan komma att lägga fram och om dessa
kommer att vara anpassade för ad vokat verksamhet.
Frågan
om kontrollen över advokataktiebolag behandlas ingående i det betänkande som
har avgetts av den inom samfundet tillsatta kommittén. Enligt förslaget skall
samfundet förena varje tillstånd att bedriva advokatverksamhet i
aktiebolagsform med dispensvillkor, främst rörande bolagsordningens innehåll.
Syftet med dispensprövningen är att åstadkomma en sädan bundenhet i fråga om
bolagsdriften att det reella inflytandet över ett advokataktiebolag inte kan
övergå till annan än advokat. Enligt samfundet kommer dispens att beviljas alla
som uppfyller villkoren.
Ingen
remissinstans bestrider att kontrollfrågorna går att lösa utan väsentliga
olägenheter. Flertalet remissinstanser godtar också det föreslagna systemet
för kontroll över advokataktiebolag. En del detaljer i förslaget har dock
utsatts för viss kritik.
Även
jag anser att kontrollfrågorna beträffande advokataktiebolag kan lösas
tillfredsställande. Pä grund härav och då jag inte heller i övrigt kan se något
hinder mot att förbudet mot advokatverksamhet i aktiebolagsform mjukas upp
förordar jag att samfundets förslag genomförs. Förslaget bör dock undergå vissa
jämkningar av lagteknisk art. Enligt min mening hör en bestämmelse om delägares
personliga ansvar för bolagets förpliktelser inte hemma i RB utan bör tas in i
AL. Bestämmelsen bör vidare jämkas sä att den så tydligt som möjligt uttrycker
ansvarets omfattning. Den behövliga ändringen i 8 kap. 4 § RB bör härutöver
undergå viss redaktionell omarbetning i förhållande till samfundets förslag.
En
särskild fråga är vilken ordning som skall tillämpas för att medge undantag
från det principieUa förbudet mot advokatrörelse i aktiebolagsform. JK och
kommerskollegium menar att den av samfundet föreslagna dispensprövningen bör
ersättas av bestämmelser som direkt anger de villkor som skaU vara uppfyllda för
att advokatverksamhet skall få drivas i aktiebolagsform. Enligt JK bör dessa
villkor tas in i samfundets stadgar. Flera remissinstanser uttrycker synpunkter
i fråga om villkorens utformning.
När
det gäller auktoriserade revisionsbolag i aktiebolagsform har motsvarande fråga
lösts genom att vissa villkor har ställts upp för bolagets
Prop.
1977/78:2 18
auktorisation och verksamhet. Bestämmelserna härom finns i
den av kommerskollegium utfärdade revisorskungörelsen (KFS 1973:6).
Vare sig man i fråga om advokataktiebolag väljer en
individuell dispensprövning eller mera generella villkor påkallar hithörande
frågor inte någon lagreglering utan endast vissa ändringar i samfundets
stadgar. Behövliga ändringar av det slaget får prövas av regeringen i ett
senare sammanhang.
Som samfundet och JK har anfört mäste även när
advokatverksamhet drivs i aktiebolagsform gälla vanliga regler om disciplinärt
ansvar och principalansvar. Sådant ansvar bör alltså pä vanligt sätt kunna
utkrävas av den advokat som har handlagt ärendet eller, när ärendet skötts av
biträdande jurist eller annan som inte är advokat, av den advokat i bolaget som
närmast ansvarar för den andre.
Ett advokataktiebolag måste i sin firma kunna använda
beteckning som anger att det är fråga om advokatverksamhet. Vad en
remissinstans har uttalat om svårigheten att komma till rätta med obehöriga utnyttjanden
av sådan firma efter återkallelse av advokatbehörighet eller av särskilt
tillstånd utgör inte något för aktiebolagsförhållanden specifikt. Behovet av
särskild lagstiftning mot sådana förfaranden torde vara föga framträdande. Jag
anser därför inte att förslaget om ändring i RB och AL behöver kompletteras
med någon lagbestämmelse av nu antytt slag.
Svea hovrätt har påpekat att ett genomförande av förslaget
måste förenas med garantier mot monopolbildning. Ocksä jag finner angeläget att
monopolbildning inte kommer till ständ. Risken härför är dock liten. Det är
sedan länge praxis att advokater frän en och samma byrå inte åtar sig att
företräda parter med motstridande intressen. Det ligger därför i sakens natur
att en alltför långt driven koncentration på mindre orter nästan alltid får
ofördelaktiga ekonomiska konsekvenser för de berörda advokaterna. Samfundet bör
emellertid följa utvecklingen och uppmärksamma koncentrationstendenser pä
mindre orter.
Avslutningsvis vill jag påpeka att mitt förslag inte är
avsett att medföra någon ändring i vad som nu gäller i fråga om möjligheterna
att förordna juridisk person som ombud i mål eller ärende vid domstol eller
annan myndighet.
De nya reglerna bör träda i kraft den I januari 1978.
6 Upprättade lagförslag
I enlighet med vad jag nu har anfört har inom
justitiedepartementet upprättats förslag till
1. lag om ändring i rättegångsbalken
2. lag om ändring i aktiebolagslagen
(1975:1385). Förslagen bör fogas tiU protokoUet i detta ärende som bilaga'.
' Bilagan har uteslutits här. Förslagen är liksdydande med
dem som är fogade till propositionen.
Prop. 1977/78:2 19
7 HemstäUan
Jag
hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över lagförslagen.
8 Beslut
Regeringen
beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.
Prop. 1977/78:2 20
Utdrag
LAGRÅDET PROTOKOLL
vid
sammanträde 1977-05-03
Närvarande:
f.d. justitierådet Brunnberg, justitierådet Hesser, regeringsrådet
Reuterswärd, justitierådet Hessler
Enligt
lagrådet tiUhandakommet utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 28
april 1977 har regeringen pä hemställan av statsrådet Romanus beslutat inhämta
lagrådets yttrande över förslag till
1. lag
om ändring i rättegångsbalken,
2. lag
om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385).
Förslagen,
som finns bilagda detta protokoll, har inför lagrådet föredragits av
hovrättsassessorn Peter Fitger.
Förslagen
föranleder följande yttrande av lagrådet:
Förslaget
till lag om ändring i rättegångsbalken
Enligt
tredje stycket i 8 kap. 4 §, vilket stycke kvarstår oförändrat sedan rättegångsbalkens
tillkomst, åligger det advokat att hålla penningmedel och andra tillgångar, som
tillhör hans huvudmän, skilda från vad honom tiUhör. Uppenbarligen är avsett
att bestämmelsen skall tillämpas analogivis när advokatverksamhet bedrivs i
aktiebolag, så att penningmedel och andra tillgångar, som tillhör klienterna
och mottas av bolaget, skall hållas avskilda. Detta torde gälla både i fråga om
tillgångar som tillhör delägarnas huvudmän och tillgångar som av klient till
äventyrs deponeras hos bolaget redan innan man kan säga att han är bestämd
advokats huvudman. Det synes ej föreligga behov av att meddela uttrycklig
föreskrift i ämnet. Vid rättegångsbalkens tiUkomst gällde i fråga om advokatverksamhet
i aktiebolag samma regler som nu föreslås och även då lämnades den nu berörda frågan
utan uttrycklig reglering.
Förslaget
till lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385)
Förslaget
lämnas utan erinran.
Prop.
1977/78:2 21
Utdrag
JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid regeringssammanträde 1977-06-09
Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och
statsråden Ahlmark, Romanus, Turesson, Gustavsson, Antonsson, Mogård, Olsson,
Dahlgren, ÅsUng, Söder, Troedsson, Mundebo, Krönmark, UUsten, Burenstam Linder,
Wikström, Johansson, Friggebo
Föredragande: statsrådet Romanus
Proposition om ändring i rättegångsbalken m.m.
Föredraganden anmäler lagrådets yttrande' över förslag
till
1. lag om ändring i rättegångsbalken,
2. lag om ändring i aktiebolagslagen
(1975:1385).
Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och
hemställer att regeringen föreslär riksdagen att antaga förslagen.
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som
föredraganden har lagt fram.
Beslut om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde
den 28 april 1977.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
11 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (8)
8 kopplingar i 7 dokument.
- Bet. 2004/05:LU23 Ny aktiebolagslag i texten
- Prop. 2004/05:85 Ny aktiebolagslag s. 511 om s. 14 i texten
- SOU 1999:31 Tillsyn över advokater m.m. s. 149 om s. 14 · s. 203 i texten
- Dir. 1997:39 Tillsynen över advokatväsendet m.m. i texten
- Prop. 1993/94:190 Enhetliga regler fér överklagande till hovrätt och Högsta domstolen m.m. s. 115 i texten
Rättsfall (2)
2 kopplingar.
- NJA 2000 s. 639 »Den amerikanska medborgarens testamente« om s. 15 i texten
- NJA 1994 s. 236 om s. 15 i texten
Doktrin (1)
1 koppling.
- Ebervall, Försvararens roll, 2002 s. 423 i texten