Sök i Ratio Lex

om ny befälsordning för det militära försvaret

84 sidor, varav 83 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 83 av 84 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1977/78:24, om ny befälsordning för det militära försvaret

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 24

Regeringens proposition

1977/78: 24

om
ny befälsordning för det militära försvaret;

beslutad
den 12 januari 1978.

Regeringen
föreslår riksdagen att antaga det förslag som har upptagits i bifogade utdrag
av regeringsprotokoll.

På
regeringens vägnar

THORBJÖRN
FÄLLDIN

ERIC
KRÖNMARK

Propositionens
huvudsakliga innehåll

Pä
gmndval av 1973 års riksdagsbeslut (prop. 1973:128, FöU 1973:23, rskr 1973:309)
om principer för en enhetlig befälsordning inom det militära försvaret läggs i
propositionen fram förslag till en ny befälsordning. Belalsordningen innebär en
samlad lösning för allt befäl - yrkesbefäl, reservbefäl och värnpliktsbefal.

1
den nya belalsordningen skall allt blivande yrkesbefäl gå genom befälsutbildning
som värnpliktiga tillsammans med övriga värnpliktiga. Efter värnpliktsulbildningen
följer en gemensam grundläggande yrkesutbildning. Denna utbildning skall leda
fram till samma första uppgiftsnivå för alla yrkesofficerare oavsett vilka
uppgifter som officeren efter hand skall lösa i organisationen. En sådan
ordning lorde f n. vara unik inom den statliga verksamheten.

Stor
bredd vid rekryteringen lill officersyrkel är viktig i den nya befälsordningen.
Del är därför nödvändigt att kunna rekrytera yrkesbefäl från alla kategorier av
befälsutbildade värnpliktiga. Som civil utbildning för tillträde till den
grundläggande ofncersutbildningen skall krävas allmän behörighet enligt
högskoleförordningen (1977:263) och vissa särskilda förkunskaper. De som inle
har tillräckliga kunskaper i allmänna ämnen bör få möjlighet att gå genom
kompletterande utbildning.

Alll
yrkesbefäl skall i den nya befälsordningen ha kompetens att fullgöra uppgifter
som chef, fackman och utbildare i såväl krigs- som fredsorganisationen. Alla
officerare skall efler hand vidareutbildas till uppgifier på plutonchefsnivån
i krigsorganisationen och till uppgifier i fredsorganisationen som kvalificerade
utbildare vid pluton eller som kvalificerade delsystemledare eller tekniker.
Ungefär hälften av varje årsklass officerare vidareutbildas till befattningar
på högre nivåer. Urvalet till vidareutbildning skall ha formen av ett
successivt urval, där individens mognadstakt och personliga förhållanden

I Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 24

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop.1977/78:24 2

får
en större betydelse än som nu är fallet.

Reservbefälet skall i den
nya befälsordningen rekryieras och utbildas i stort sett enligt dagens system.
Lämpliga reservofficerare skall dock i större omfattning än hittills kunna
utbildas för och placeras i befattningar på bataljonschefsnivån i
krigsorganisationen. Reservofficersutbildningen skall i ökad ulsträckning
samordnas med lämpliga avsnitt i yrkesbefälsutbild-ningen. Dessa förslag och
andra åigärder beräknas kunna förbättra reservoffi-cersrekryteringen.

Värnpliktigt
befäl fullgör huvuddelen av befälsuppgifierna i nuvarande krigsorganisation.
Någon principiell förändring förutsätts inte i detta avseende. Värnpliktiga
skall alltjämt tas ut och utbildas för uppgifter som grupp-, tropp- och
plutonchefer och motsvarande befattningar i krigsorganisationen på samma sätt
som i dagens system.

Det
tiänsteställningssystem för det militära försvaret som infördes genom 1972 års
tjänsteställningsreform skall i princip gälla också i den nya befälsordningen.
Vissa jusleringar blir dock nödvändiga med hänsyn till alt nuvarande fyra
gruppbenämningar för yrkespersonal - gruppchefer, plulonsofficerare, kompaniofficerare
och regementsofficerare - utgår och ersätts av en enda benämning,
yrkesofficerare.

1
den nya befälsordningen blir fänrik den lägsta tjänstegraden för yrkesbefälet.
För reservofficerare innebär de större möjligheterna att utbildas för vissa
krigsbefattningar på balaljonschefsnivån att fier reservofficerare än hittills
kan få ijänstegraden major.

Den
nya befälsordningen föreslås börja genomföras under programplaneperioden
1978/79-1982/83. De första ansökningarna om antagning som yrkesbefälsaspirant
skall kunna ske år 1979, och den första omgången blivande yrkesbefäl skall
kunna gå genom den gemensamma grundläggande yrkesbefälsulbildningen åren
1981-1983.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop.1977/78:24

Utdrag

FÖRSVARSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1978-01-12

Närvarande:
statsministem Fälldin, ordförande, och statsråden Bohman, Ahlmark, Romanus,
Turesson, Gustavsson, Antonsson, Olsson, Dahlgren, Åsling, Söder, Troedsson, Mundebo,
Krönmark, Ullsten, Wikström, Johansson, Friggebo.

Föredragande:
statsrådet Krönmark

Proposition
om ny befälsordning för det militära försvaret

1
Inledning

1.1
1973 års principbeslut om en enhetlig befälsordning inom det militära försvaret

År
1973 fattade statsmakterna principbeslut i frågan om en ny och för det militära
försvaret enhetlig befälsordning (prop. 1973:128, FöU 1973:23, rskr 1973:309).
1 propositionen redogjorde min företrädare översiktligt för utvecklingen av befälsordningsfrågan
fram till år 1973 och redovisade bl. a. följande principiella riktlinjer för en
ny befälsordning, gemensam för all personal inom försvarsgrenarna.

Allt
yrkesbefäl inom försvarsmakten måste fullgöra uppgifter i såväl krigs-som
fredsorganisationen. Inom båda dessa skall befälet uppfylla de tre väsentliga
kraven att vara chef fackman och utbildare. Sambandet mellan uppgiftema i
krigsorganisationen och i fredsorganisationen är av såväl funktionell som
ekonomisk och organisatorisk art. Krigels krav styr befälets insatser och
därmed också kraven på yrkesbefälet. I krig skall yrkesbefälet verka i kraft av
den utbildning och den verksamhet som har genomförts i fred. Delta speglar
dagens krav. Kommande förändringar i den teknologiska och materiella miljön
visar dock att man även inom en framtida krigsorganisation måsle ställa stora
krav på personalens kvalitet på alla uppgiftsnivåer. Kraven på förmåga att
handla självständigt samt att instruera, leda och ha kontakt med människor blir
framträdande.

Uppgifterna
som chef fackman och utbildare förenar yrkesbefälet i sådan grad att en ny
grundsyn på befälsstrukturen är motiverad. Yrkesbefälet bör därför i
fortsättningen ses som en enda grupp med gemensam identitet.

Den
totala mängden uppgifier för yrkesofficerare måste med hänsyn till försvarsmaktens
mångskiftande karaktär fördelas på personal som utbildas för att verka inom
olika områden och på skilda kompetensnivåer. En indelning i kompetensgrupper,
som grJndas på de faktiska behoven inom

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:24 4

krigs-
och fredsorganisationen, måsle därför finnas. Att bestämma antalet sådana
grupper och de olika gruppernas uppgifter och utbildning samt hur urvalet till
dem skall ske bör bli en väsentlig uppgift vid detaljutformningen av en ny
befälsordning.

Även
förhållandena inom samhället i övrigt måste på ett avgörande sätt påverka
befälssystemet i olika avseenden, t, ex. i fråga om rekrytering, utbildning och
arbetsmiljö.

Inom
skolans område är det inte endast den kvantitativa utvecklingen som har
betydelse. Av stor vikt är också nya begrepp och idéer inom organisation och
pedagogik samt ändrade relationer mellan lärare och elever.

Inom arbetslivet
utvecklas, parallellt med förstärkningen av tryggheten för de anställda, en
ökad strävan att vidga den enskildes medinfiytande. Dessa strävanden måste
också prägla utvecklingen inom försvaret.

En modern befälsstruktur
måste ge möjlighet för organisationen alt på bästa sätl ta till vara den
enskildes förmåga och praktiska erfarenhet så att dessa resurser blir
utnyttjade på ett konstruktivt sätt.

Värnplikten
och värnpliktssystemet är av största vikt när det gäller den principiella
inriktningen av yrkesofficerens uppgifter, rekrytering och utbildning.
Värnplikten är den avgörande förutsättningen för att vi organisatoriskt skall
kunna förverkliga de försvarsresurser som vår säkerhetspolitik i så stor utsträckning
vilar på. Det är därför ett oavvisligt krav på yrkesofficeren att han har god
kännedom om värnplikten och dess ideella och praktiska förutsättningar liksom
också praktisk insikt i och erfarenhet av värnpliktsutbildningen och dess
villkor. Huvuddelen av de manliga medborgarna genomgår värnpliktsutbildning.
Denna ulbildning är kvantitativt en utomordentlig rekryteringstillgång som ger
goda möjligheter lill önskvärd bredd i urvalet av yrkesofficerare.

Förutom
nu angivna allmänna förutsättningar framhöll departementschefen vissa mer
speciella åtgärder som borde beaktas vid utformningen av ett nytt befälsordningssystem.

Fördelningen
av krigs- och fredsorganisationens befälsuppgifter mellan olika
kompetensgrupper av yrkesofficerare, reservofficerare och värnpliktsbefäl
måste sålunda ske efter en realistisk analys av befälsuppgifterna i
organisationen. Principen om rekrytering genom värnplikten måste ges större praktisk
betydelse än som nu är fallet. Behörighetsreglerna måste anpassas till utvecklingen
inom det civila utbildningsväsendet och dess normer. För visst yrkesbefäl kan
liksom hittills behövas särskilda rekryterings- och utbildningsvägar samt
särskilda urvalskriterier. Försvarsmaktens behov av personal som vid
tillräckligt låg ålder kan ges kvalificerade uppgifter måste särskilt beaktas.

På
grundval av de metoder som redan finns inom försvaret måste utbildningen av
yrkesofficerare utvecklas och reformeras. Särskild hänsyn bör härvid tas till
utvecklingen inom del allmänna utbildningsväsendet bl. a. i fråga om s. k.
varvad utbildning. Förvärvad praktisk erfarenhet måste ges

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop.1977/78:24 5

större
vikt än nu vid utbildning och urval. Särskilt bör möjligheterna att ge redan
utbildat yrkesbefäl erforderlig och ändamålsenlig vidareutbildning uppmärksammas.

Försvarets
inomverksutbildning och det civila samhällets olika utbildningsåtgärder måste
samordnas för alt bl. a. ge möjlighet att snedda mellan olika kompetensgrupper
vid olika ålderslägen. Systemet bör göras mer fiexibelt än hittills med större
möjligheter för den enskilde att av egen kraft och förmåga gå vidare till allt
mer kvalificerade uppgifter.

Vid
utformningen av befälsstrukturen måste tillfredsställande befordringsmöjligheter
behållas. Kompetensgruppernas antal och definition måste studeras noga. Målet måsle
vara att alla yrkesofficerare under hela den yrkesverksamma tiden skall kunna
få arbetsuppgifter som motsvarar deras utbildning och erfarenhet. Hänsyn måste
också tas till behovet av samordning inom och mellan försvarsgrenarna.

Reserv-
och värnpliktsbefälet kommer också i framtiden att ha avgörande betydelse för
krigsorganisationens funktionsduglighet. Det är därför betydelsefullt att bl.
a. rekryterings- och utbildningssystem ulformas så att behovet av välutbildad
personal inom dessa befälsgrupper kan tillgodoses. Modernt utformad information
är härvid av stor betydelse. De vägledande idéer som har angetts för
yrkesofficerarna måste i fråga om uppgiftsinriktning och urval, rekrytering,
utbildning och medinfiytande i lillämpliga delar gälla även för reservofficerare
och värnpliktsbefal.

1
propositionen uttalade min företrädare vidare att han, under förutsättning att
riksdagen inle hade något att erinra mot vad som anförts om utgångsvärden för
en reformering av krigsmaktens befälsstmktur, avsåg att inom försvarsdepartementet
fortsätta arbetet med att ta fram underiag till de reformer som behövdes inom
befälsområdet. Till departementet skulle därvid knytas en särskild delegation
för samråd i dessa frågor med representanter för försvarsmakten och
personalorganisationerna samt också ledamöter av riksdagen. Tyngdpunkten i det
fortsatta arbetet måste naturligen ligga på frågor om avvägning av
befälsgruppernas uppgifter inom krigs-och fredsorganisationen saml om yrkesbefälels
rekrytering, urval och utbildning.

Avslutningsvis
anmälde departementschefen att han av pågående utredningar om befälsordningen
inom marinen och flygvapnet inhämtat att utredningsarbetet inom dessa
utredningar hade nått så långt att resultatet kunde ingå i underiagel för de
fortsatta övervägandena.

Riksdagens
försvarsutskott (FöU 1973:23) underströk kraftigt värdet av en hög kvalitet på
försvarets befäl. Förutsättningarna för att arbetet med en ny befälsordning
skulle få en fast grund bedömdes som goda. Det militära försvarets ledning och
berörda personalorganisationer hade i princip anslutit sig till de i
propositionen angivna tankegångarna för uiformning av en framtida
befälsstruktur.

Utskottet
hade inte något att erinra mot de principiella riktlinjer som

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop.1977/78:24 6

departementschefen
hade redovisat och inte heller mot den avsedda uppläggningen av arbetet.
Departementschefens avsikt alt tillkalla en särskild samrådsdelegation för
medverkan i det fortsatta arbetet tillstyrktes.

Utskottet
underströk, i likhet med departementschefen och i anslutning lill vissa av
utskottet behandlade motioner i ämnet, det reservanställda och värnpliktiga
befälets avgörande betydelse för krigsorganisationen och vikten av att dessa
befälskategoriers förhållanden i olika avseenden beaktades i förevarande
sammanhang och i lämplig utsträckning anpassades till vad som kunde komma att
gälla för yrkesbefälet.

Riksdagen
(rskr 1973:309) följde i sitt beslut försvarsutskottets hemställan.

1.2
Befälsordningsarbetei efter 1973 års principbeslut

1
enlighet med departementschefens uttalande i prop. 1973:128 bildades år 1974
inom försvarsdepartementet en särskild arbetsgrupp, befälsordningsgruppen
(BOG), med uppgift att ta fram underiag för och utarbeta förslag lill en ny
befälsordning.

Samtidigt
knöts till departementet en särskild delegation för samråd i befälsordningsfrågorna.
1 denna ingår bl. a. ledamöter av riksdagen saml företrädare för myndigheterna
och de tre yrkesbefälsförbunden. Företrädare för Reservofficerarnas centralorganisation
har beretts möjlighet att della i delegationens sammanträden.

BOG
har i sitt arbete lämnat företrädare för personalförbunden tillfälle att fortlöpande
delta i arbetssammanträden som anordnats av gruppen. Härvid har även
företrädare för Reservofficerarnas centralorganisation beretts tillfälle att
delta i arbetssammanträden med gmppen. Syftet har härvid varit att få
förbundens inställning i olika frågor klarlagd och att om möjligt nå enighet om
principer för och tillämpning av alternativa lösningar på frågorna. Företrädare
för överbefälhavaren och försvarsgrenscheferna har också fortlöpande deltagit
i arbetssammanträden med gruppen och har därvid lämnat synpunkter och förslag i
olika frågor.

Under våren 1975 lämnade
BOG lill departementschefen ett första utkast med förslag lill ny befälsordning
(BOG:s grundskiss). Förslaget gmndades på de i 1973 års riksdagsbeslut angivna
huvudprinciperna, på vissl underlag från överbefälhavaren saml på de betänkanden
som hade avgetts av befälsutredningarna för marinen och flygvapnet. Vid
utarbetandet av förslagel hade BOG också beaktat personalförbundens under
arbetets gång framförda synpunkter på och ställningstaganden till en gemensam
rekrytering och grundutbildning till yrkesofficer. I grundskissen angavs att
vissa frågor hade berörts ofullständigt och därför krävde ytteriigare
behandling.

Personalförbunden
bereddes lillfälle att ta del av grundskissen och lämnade under hand vissa
synpunkter på denna.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop.1977/78:24 7

Efterbehandling
inom departementet av grundskissen gav min företrädare i slutet av år 1975
vissa riktUnjer för del forisatta arbetet i befälsordningsfrågan för all
snabbt få fram ett genomarbetat huvudalternativ.

Under
det följande arbetet ägde fortsatta överiäggningar rum mellan BOG, företrädare
för myndigheterna och personalförbunden, främst rörande tjän-sieställningsnivån
efter den grundläggande yrkesutbildningen. Överiäggningar förekom även inom försvarsdepartementet
och mellan företrädare för berörda departemeni.

Under
mars 1976 upprättades inom försvarsdepartementet ett principut-kasl med förslag
till en ny befalsordning. Genom beslut den 11 mars 1976 uppdrog regeringen åt
överbefälhavaren att med ledning av en till uppdraget fogad promemoria granska principutkaslel.

Efter
remiss avgav Svenska officersförbundet (SOF), Kompaniofficersförbundet (KOF)
och Plutonsofficersförbundet (POF), Reservofficerarnas centralorganisation och
Sveriges civilingenjörsförbund yttranden över principutkaslel. SOF, KOF och POF
lämnade ett gemensamt yttrande.

Sedan
överbefälhavaren i en särskild ulredning, personalutredning 1976, redovisat bl.
a. resultatet av sin granskning av principutkastet, har befälsförbunden och
Reservofficerarnas centralorganisation yttrat sig även över överbefälhavarens
personalutredning. KOF och POF har därvid avgett gemensamt yttrande.

De
centrala militära staberna har under år 1977 på grundval av de preliminära
ställningstagandena arbetat med att förbereda reformerna inom befalsordningsområdet.

2
Visst underiag för 1976 års principutkast till en ny befälsordning

Som
en allmän bakgmnd till såväl 1976 års principuikast som den på grundval av bl.
a. utkastet och yttrandena över detta utarbetade nya befälsordningen har en
översiktlig redogörelse för nuvarande ordning i fråga om bejälspersonalen inomjörsvarsmakten
ställts samman inom försvarsdepartementet. Denna sammanställning bör fogas till
protokollet i detta ärende som bilaga.

Befälsutredningarna
för marinen (MBU) och flygvapnet (MTU) överlämnade under hösten 1973
promemorian (Ds Fö 1973:4) Marinens befäl -Principiella utgångspunkter och
förslag beträffande reformer av befälsstrukturen vid marinen och betänkandet (SOU
1973:34) Flygvapnets belal -Rekrytering och ulbildning. Dessa förslag har
ingått i underlaget för 1976 års principutkast.

Utredningarna
grundar sina överväganden och förslag på en helhetsbild av befälsbehoven för
resp. försvarsgren och de andra delar av försvarsmakten som funktionellt hänger
samman med ifrågavarande försvarsgren. Förslagen avser såväl värnpliktsbelal
som yrkesbefäl och reservbefäl.

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop.1977/78:24 8

1
fråga om yrkesbefälet konstaterar båda utredningarna att varje yrkesofficer
skall vara chef fackman och utbildare i såväl freds- som krigsorganisationen.
Efter att ha analyserat bl. a. organisatoriska utgångsvärden och befälsuppgifternas
innebörd föreslår dessa utredningar befälsstrukturer vid marinen resp.
flygvapnet som fömtsätter värnpliktsrekrytering på två rekryteringsvägar till yrkesbefal.
Utredningarna anser vidare all yrkesofficerarna bör delas in i tre
uppgiftsgrupper, nämligen regementsofficerare, kompaniofficerare och
plutonsofficerare med utökade möjligheter till snedd-ning (övergång) från en befälsgrupp
till en annan.

Av betydelse för det
fortsatta arbetet i befälsordningsfrågan är den systematisering som MBU på
grundval av studier av befälsuppgiflernas innebörd har gjort av kraven på
befäl. MBU anger fem olika kravnivåer -funktionsnivåer. Dessaärlägs t a fun k t
ion s ni våer med jämförelsevis begränsade befälsuppgifter inom visst
fackområde - motsvarande gruppchefsnivå - saml delsystemledning med belalsuppgift
inom del av ett funktionsområde. Exempel på delsystem är de i ett vapensystem
ingående delarna, t. ex. spaningsdel, utvärderings- eller eldledningsdel och
själva vapnet. Befälsuppgiftema inom denna funktionsnivå kan i sin tur delas
upp i uppgifter av normal resp. mera kvalificerad karaktär. Dessa motsvarar uppgifter
på troppchefs- resp. plutonchefsnivå. Ytterligare nivåer är e n s y -slemledning
med ledning av helt vapensystem eller annat system -motsvarandekompanichefsnivå-ochflersy
slem led ni n g med krav på förmåga att leda och samordna flera vapensystem och
andra system till en samlad funktion - motsvarande bataljonschefsnivå. Den
högsta nivån innebär ledning av flera flersystem och motsvarande eller än mer komplicerade
befälsuppgifter - moisvarande nivån för högre chefer, regementschefsnivån och fredsbataljonschefsnivån.

Såväl
MBU som MTU föreslår att den allmänmilitära utbildningen samt ledar- och
lärarutbildningen för yrkesofficerarna inom marinen resp. flygvapnet
förstärks.

MBU;s
förslag anger vidare att marinens kompaniofficerare i teknisk tiänst framdeles
bör utföra en stor del av de uppgifter som i nuvarande organisation fullgörs av
mariningenjörer linje G (gymnasieingenjörer).

MTU
föreslår för flygvapnet bl. a. att kategorierna fältflygare och trupputbildare
avvecklas. Uppgifterna i allmänmilitär utbildning bör föras över från kategorin
tmpputbildare och fördelas på alla yrkesofficerare i marktiänst vid flygvapnet.
De nuvarande tmpputbildarnas uppgifter i krigsorganisationen bör härvid övertas
av värnpliktigt befäl och reservbefäl, vilket innebär alt nya utbildningslinjer
för dessa befälskategorier tillkommer. De civilmilitära mästarna och
flygteknikerna bör få militär ställning som kompani- och plutonsolTtcerare.
Särskilda åtgärder föreslås också för att ge de flygande krigsdivisionerna
lämpligt personal in nehåll och minska avgången av piloter till civil luftfart.

De
tre yrkesbefälsförbunden hade i sitt gemensamma yttrande över den

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:23 9

infördes
var en av lörutsältningarna alt det inte skulle leda lill en överströmning av
läkare från den offentliga till den privata sektom. Det lorde nu slå klart att
någon sådan effekt inte uppkommit. De offentliga sjukvårdshuvudmännen har visseriigen
fortfarande en otillräcklig tillgång på läkare, men detta beror inte på att
läkare i större utsträckning blivit privatpraktiker. Så långt statistiken hittills
visar har antalet yrkesverksamma privatpraktiserande läkare minskat under
1970-talet. Från läkarförbundei har också påtalats att någon nämnvärd
nyetablering av privatpraktiker inle skett under 1970-taIet, vilket skall ses
mot bakgrund av den förestående stora avgången av åldersskäl bland de
privatpraktiserande läkarna. I detta sammanhang har pekats på de ekonomiska
svårigheter som är förenade nied att öppna ny privatpraktik på läkarvårdslaxans
grundnivå. Förbundet har därför framhållil behovet av att åtgärder vidtas för
alt underlätta viss nyetablering av privatpraktiker.

Socialdepartementets
sjukvårdsdelegation fastställer periodvis ett läkarfördelningsprogram som är
ett planeringsinstruntenl för fördelningen av tillgängliga läkarresurser till
olika verksamhetsområden och vårdformer. Programmet skall bl. a. ligga till gmnd
för socialstyrelsens medgivande att inrätta läkartjänster inom den offentliga hälso-
och sjukvården. Nu gällande läkarfördelningsprogram avser perioden 1975-1980.
Enligt beräkningsgrunderna fördetta förutsätts antalet privatpraktiserande
läkare som är under 65 år förbli oförändrat under programperioden. Det innebär ell
beräknat ersäli-ningsbehov med ca 30 vidareutbildade läkare per år. Övriga
läkare, som utövar privatpraktik vid sidan av annan verksamhet eller sedan de
uppnått 65 års ålder, påverkar inte läkarfördelningsprogrammel.

Som
jag tidigare nämnt omfattar möjligheten till högre individuell arvodeslaxa enbari
läkare som var verksamma år 1973 saml läkare vid gruppmottagningar som fanns
inrättade detta år. En nyetablerad läkare är hänvisad till läkarvårdslaxans
grundnivå. Detta har visat sig innebära svårigheler, eftersom kostnaderna för
en ny läkarmottagning vanligen är högre än för äldre mottagningar.

Efter
samråd med statsrådet Troedsson vill jag förorda följande åtgärder.

För
alt underlätta etablering av nya privatpraktiserande läkare i den omfattning
som beräknats i gällande läkarfördelningsprogram bordet införas en särskild möjlighel
till individuell taxebindning i samband med nyetablering. En sådan särskild
laxenivå, som bör ligga högsl 20 % över taxans grundnivå, bör omfatta högst 30
läkare under vardera år 1978 och 1979, dvs. sammanlagt 60 läkare under
tvåårsperioden. Denna särskilda taxenivå bör liksom nu gällande regler för
individuell taxebindning få formen av en övergångsbestämmelse i
läkarvårdstaxan. Frågan om i vilken takt den här aktuella särskilda laxenivån
skall avvecklas bör tas upp till prövning i anslutning lill det förslag rörande
avveckling av den individuella taxebindningen, som riksförsäkringsverket avser
att lägga fram i samband nied nästa

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:24 10

gymnasiala
studier och ca 15 % ha gått genom olika specialkurser inom gymnasieskolan. Ca
35 % av de inryckande kan väntas inneha allmän behörighel för högskolestudier.
Denna andel kan antas sjunka något som en följd av den minskade tillströmningen
till gymnasieskolans teoretiska linjer och den ökade efterfrågan på
yrkesinriktad gymnasial utbildning. Detta förhållande kan komma att ändras
genom revision av läroplanerna. Ca 15 96 av de värnpliktiga beräknas ha enbart
grundskola som bakgrund.

3
1976 års principutkast till en ny befalsordning

1
regeringens anvisningar i mars 1976 till överbefälhavaren för programplanering
för perioden 1977/78-1981/82 lämnades bl. a. ett utredningsuppdrag beträffande
personal. Mot bakgrund av vissa organisatoriska riktlinjer skulle härvid
redovisas alternativa omfattningar och utformningar av personalorganisationen
samt de konsekvenser som dessa medförde i fråga om kostnader och övriga
effekter på kort och lång sikl. Enligl anvisningama skulle bl. a. förutsättas
all befälspersonalens tjänstgöring i slörre ulslräckning än f n. ägnades åt
utbildningen av värnpliktiga. Vid behovsberäkningar för personal i
krigsorganisationen skulle vidare förutsättas att i princip all anställd befälspersonal
som utbildades i det nya systemet med enhetlig befälsordning krigsplacerades
som lägst pluionchef (motsvarande).

Samtidigt
som programplaneanvisningarna lämnades uppdrog regeringen åt överbefälhavaren
att granska ett inom BOG upprättat principutkast till en ny befälsordning för
del militära försvaret. 1 anvisningar för detta uppdrag angavs bl. a. att
granskningen skulle ulgå från den kvantitativa inriktning av befälspersonalen
som framgick av anvisningarna för programplaneringen. Syftet med granskningen
skulle vara att ge underlag för beslul om huvudlinjerna i en ny befälsordning
för del militära försvaret i enlighet med de riktlinjer som hade redovisats i
1973 års riksdagsbeslut i befälsordningsfrågan.

Principutkastet
avsåg en gemensam principlösning för hela det militära försvaret. Förhållandena
för det vämpliktiga befälet och reservbefälet berördes dock endast i den mån de
hade direkl sammanhang med yrkesbefälets förhållanden.

Principutkaslel log fasta
på de av personalorganisationerna framförda tankarna på en gemensam rekrytenng
och grundutbildning till yrkesofficer. Det innehöll en rad huvudmoment såsom
rekrytering och värnpliktsutbildningens genomförande för blivande yrkesbelalsaspiranter,
antagnings- och behörighetskrav, grundläggande yrkesbefälsutbildning, urval,
vidareutbildning etc.

1 principutkastet angavs
bl. a. alt blivande yrkesbefälsaspiranter fullgör grundutbildning som
värnpliktiga tillsammans med övriga värnpliktiga inom resp. uitagningskategori.
Erforderiigt antal aspiranter och nödvändig bredd i rekryteringen förutsatte
att denna skedde från såväl pluionsbefäls- som

s. 11 Kontrollera mot PDF

Prop.1977/78:24 11

gruppbefälsutlagna
värnpliktiga. Vidare angavs mera detaljerat antagningskrav i fråga om
befälsskattning, principer för ansökan, urval och antagning av aspiranter samt
förkunskapskrav i allmänna ämnen för tillträde till grundläggande yrkesbefälsutbildning.
Härvid borde i princip krävas allmän behörighet och vissa särskilda
förkunskaper av dels generell art, dels varierande yrkesspecifik art.

Den
grundläggande yrkesbefälsulbildningen borde enligt principutkaslel i alla de
fall då eleverna kommer från skilda värnpliktskategorier inledas med en
förberedande yrkesbefälsskola med mål att ge aspiranterna en ensartad militär
kunskaps- och färdighets nivå. Den grundläggande yrkesutbildningen skulle
meddelas inom en yrkesofficersskola 1 med mål att främst ge eleverna förmåga
att tiänstgöra som utbildare inom pluton eller motsvarande enhet eller som
delsystemledare. Skolan förutsattes omfatta högst ca två år och innefatta såväl
skolmässig ulbildning som praktisk tiänstgöring.

Enligt
principutkaslel skulle överbefölhavaren vidare överväga vissa altemativa mål
för och utformningar av dels den grundläggande yrkesbelals-utbildningen, dels
yrkesofficerarnas vidareutbildning på de båda officers-skolor som följde efter
officersskola 1. Överbefälha våren skulle sålunda pröva en grundläggande yrkesbelalsutbildning
som för icke systembunden personal även innefattade teoretisk utbildning för
placering på plutonchefsnivå i krigsorganisationen. Vidare skulle som
alternativ undersökas möjligheterna att för icke systembunden personal ftytta
över teoretisk utbildning för uibildaruppgifterna från officersskola 2 till den
grundläggande yrkesbefälsulbildningen. I sammanhanget angavs vidare alt en
omvärdering av vissa befattningars nivågruppering kunde behöva ske och att jusleringar
i tiänsle-slällningssystemet kunde bli aktuella.

Ett
första urval till officersskola 2 skulle enligt principutkaslel ske ett till
två år efter den grundläggande yrkesbelalsutbildningen bland dem med intresse
för fortsatt högre utbildning. Urvalsprinciper redovisades också liksom även de
lider inom vilka urval av blivande bataljonschefer/ftersystemledare resp. kompanichefer
(motsvarande) i krigsorganisationen borde ske.

Officersskola
2 var enligl principutkastet fn villig och skulle för arméns och kustartilleriets
del leda till tiänstbarhet i fred som kvalificerad utbildare inom pluton som förbandsutbildas.
1 krigsorganisationen skulle placering kunna ske i sådana befattningar på
plutonchefsnivå som oundgängligen krävde yrkesmän. Utbildningen borde omfatta
ett år och vara uppdelad för att därigenom minska frånvaron från
utbildningsverksamheten vid förbanden.

Personal
som av olika skäl inte hade gått genom officersskola 2 senast tolfte året efter
yrkesofficersskola 1 eller före denna tidpunkt bedömdes inte komma i fråga för
officersskola 2 skulle enligl principutkastet allt efter freds-och/eller
krigsorganisationens behov vidareutbildas för specialuppgifter. Nivågrupperingen
av olika uppgifter i detta fält skulle övervägas i samband med granskningen.
Vidare skulle övervägas för vilka uppgifter lång erfa-

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:24 12

renhet
kunde ersätta skolning.

Officer som efter
officersskola 2 hade fullgjort minst två års väl vitsordad tiänst som utbildare
eller kvalificerad delsystemledare och som fullgjort krigsförbandsövning eller
särskild övning i krigsbefaitning på plutonchefsnivå kunde enligt principutkastet
kommenderas till fortsatt utbildning på motsvarigheten till nuvarande
truppslags- och vapenofficersskolor, i utkastet benämnd yrkesofficersskola 3.
Utbildningen vid denna skola skulle syfta till tjänslbarhet i krig som
kompanichef (syslemledare) och i fred som chef för pluton (systemledare).
Förkunskaper i civila ämnen utöver allmän behörighet torde behövas generellt
och borde lägst motsvara teoretisk linje på gymnasieskolan jämte särskilda
förkunskaper i övrigt anpassade till den yrkesspecifika utbildningen.

Fortsatt utbildning till
bataljonschefsnivå och högre nivåer skulle enligt principutkaslel ske vid
officersskolorna 4 och 5 som motsvarade nuvarande militärhögskolans allmänna
resp. högre kurser.

Vissa i principutkastet
berörda frågor förutsattes bli prövade i senare sammanhang, bl. a. inhämtande
av behörighetsgivande utbildning före militär vidareutbildning, åldersgränser
och uppgifter för äldre personal samt frågan om den civilmiliiära lekniska
personalens och nottiljpolispersonalens framtida kategoritillhörighet.

4
Personalorganisationernas yttranden över principutkastet

SOF,
KOF och POF framhöll bl. a. att principlösningen i utkastet till sina huvuddrag
stämde överens med de förslag till ny befälsstmktur som förbunden hade lämnat i
gemensamt yttrande över den departementspromemoria som låg till grund för prop.
1973:128.1 sistnämnda yttrande framhölls dock som särskild förutsätining fören
ny befälsordning att den obligatoriska utbildningen för yrkesofficerare borde
föra fram lill så kvalificerade och ansvarsfulla uppgifier att de uppfattades
som intressanta och meningsfulla även efter lång anställningstid, dvs.
fredsbefattningar på nivån plutonchef specialplutonchef, speciallärare inom
armén och befattningar på motsvarande nivå inom marinen och flygvapnet.

Under fömtsättning att
nämnda kvalitetshöjning tillgodosågs tillstyrkte förbunden att principutkastet
i allt väsentligt godtogs som underiag för det fortsatta arbetet på en ny,
enhetlig befölsordning för det militära försvaret.

På några punkter gav
principutkastet enligl förbunden uttryck för uppfattningar som förbunden
antingen särskilt önskade understryka, eller hade en avvikande mening om och
ifrågasatte ändringar av.

I fråga om rekrytering
förutsatte förbunden att kategorin värnpliktigt kompanibefäl tillfördes rekryteringsunderiaget
på samma grunder som värnpliktigt plutons- och gruppbefäl. Förbunden vidhöll
härutöver sitt krav på lägst befälsskattning 6 för tillträde till
yrkesofficersutbildning.

Kravet
på allmänbehörighet som villkor för tillträde till yrkesoffi-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:24 13

cersutbildning
fick enligt förbundens bestämda uppfattning inte eftersättas. Elever med ett
begränsat kompletteringsbehov i enstaka ämnen borde dock kunna beredas
tillfälle till studier för komplettering under yrkesofficersskola 1.

Förbunden
utgick vidare från att behovet av särskilda förkunskaper prövades ytteriigare i
anslutning till det fortsatta arbetet. De utredningar och förslag som
försvarsgrenscheferna år 1976 hade redovisat rörande behovet av förkunskaper i
allmänna ämnen fick enligt förbunden inte föregripa en sådan prövning.
Förbunden förväntade sig lösningar som tillgodosåg objektiva krav på
yrkesofficeren i rollerna som chef fackman och utbildare på olika nivåer, men
samtidigt stämde överens med principerna för utformningen av
tillträdesvillkoren för grundläggande högskoleutbildning på gmndval av riksdagens
beslut år 1975 och de föreskrifter som regeringen med stöd härav utfärdade.

Vad
avsåg yrkesofficersskola 1 framhöll förbunden bl.a. att arbetsuppgifterna inom
den lägsta utbildningsenheten - pluton (motsvarande) - där den nyutnämnde
yrkesofficeren verkar borde fördelas efter lärarnas kunskaper, intressen och erfarenhet.
Eftersom tiänstgöringsförhål-landena inom pluton enligt förbundens mening
omöjliggjorde en strikt funktionsuppdelning, borde yrkesofficerarna vid pluton
(motsvarande) ha ungefär samma pedagogiska kvalitet. För personal som inte är systembunden
borde därför det principiella målet för yrkesofficersskola 1 i fråga om uppgift
i fredsorganisationen vara att ge den teoretiska grund som behövdes för att
yrkesofficeren skulle kunna verka som kvalificerad utbildare vid pluton (motsvarande)
som förbandsutbildas. Del av denna utbildning borde fullgöras under
handledning vid gmndutbildningsförband.

För
systembunden personal behövde yrkesofficersskola 1 delas upp på fack eller
linjer. En mycket stor del av utbildningen borde dock vara gemensam och ha motsvarande
mål som för den icke systembundna personalen. Förutom grundläggande
yrkesofficersutbildning borde skolan för systembunden personal ge en bred bas
för fortsatt utbildning inom facket och till annat fack.

Viss
kvalificerad pedagogisk utbildning, t. ex. i förbandsutbildningsmelo-dik, och
mer krävande teoretisk undervisning kunde enligt förbunden med fördel anstå lill
dess yrkesofficeren hade något eller några års erfarenhet i tjänsten och
sålunda hänföras lill närmast högre utbildningsnivå.

Förbunden
framhöll vidare all den blivande yrkesofficeren i en ny befälsordning - utöver
värnpliktig befälsutbildning och förberedande yrkesofficersskola - skulle
komma att gå genom en ca två år lång yrkesofficersutbildning och förvärva
avsevärt fördjupad kunskap och förmåga som fackman, ledare och utbildare inom
pluton vid eget iruppslag. Målet för yrkesofficersskola 1 borde därför enligt
förbunden utformas så att krigsplacering i överensstämmelse med regeringens
tidigare nämnda anvisningar för programplaneringen, dvs. som lägst plutonchef
(motsvarande), kunde säker-

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop.1977/78:24 14

ställas
för såväl systembunden som icke systembunden personal. För att nå delta mål
kunde, enligt förbunden, tiden för den grundläggande yrkesofficersutbildningen
behöva föriängas i förhållande lill vad som förutsattes i principutkaslel.

Om
målel för den grundläggande yrkesofftcersutbildningen utformades i enlighet med
förbundens synsätt och därvid uppkommande behov alt förlänga utbildningstiden
vid yrkesofficersskola 1 tillgodosågs kunde, enligt förbundens mening,
yrkesofficersskola 2 utgå i utbildningsgången för yrkesofficerare. En
ytterligare förutsättning härför var dock att visst utbildningsinnehåll i
sistnämnda skola fördes över till yrkesofficersskola 3 som härigenom behövde
förlängas i motsvarande mån. Underlag fören ändamålsenlig avvägning mellan de
båda utbildningsskedena i fråga om utbildningsmål, utbildningstid,
ämnesfördelning m. m. bordeenligt förbunden tas fram i samband med det
fortsatta arbetet med kurs- och timplaner för resp. skeden.

Den fortsatta utbildningen
efter yrkesofficersskola 1 skulle, med beaklande av den lägsta kompetensnivå
som förbunden hade förutsatt att alla minst skulle uppnå, i princip ske enligt
den enskilde yrkesofficerens fria val inom ramen för det antal
utbildningsplatser som stod lill förfogande. Bland sökande till fortsatt
utbildning kunde ett urval behöva ske. 1 principutkaslel tecknad grund för
sådant urval kunde förbunden godta men de satte i fråga om särskilda studielämplighetsprov
behövdes utöver de urvalskriterier som angavs.

Förbunden anslöt sig till
principen att tillträde till skolor och kurser som ingick i fortsatt utbildning
efter yrkesofficersskola 1 skedde successivt inom vissa tidsintervall. De i
principutkastet angivna tidsintervallen kunde därvid ligga till grund för
slutliga överväganden. Utbildningsgångarna måste utformas under beaktande av behovei
att säkerställa en god rekrytering och hög kvalitet på yrkesofficerskåren som
helhet. För att tillgodose krigs- och fredsorganisalionens behov av
kvalificerade chefer i ledande befattningar måste utbildningen som yrkesofficer
medge en snabb yrkeskarriär för ungdomar som med framträdande studie- och
befälslämplighet förenade hög ambition att tillgodogöra sig officersyrkets
utvecklingsmöjligheter och nyttiggöra försvaret sin duglighet. Ell rimligt
anspråk härvidlag syntes enligt förbunden vara att tillträde lill yrkesofficersskola
3 fick ske tidigast efter två års tjänst som yrkesofficer.

Beiräffande
utbildningsinnehåll och utbildningsmål ansåg förbunden all den nyutnämnde
yrkesofficeren efter genomgång av yrkesofficersskola 1 och därpå följande
praktisk tjänstgöring hade tillräckligt bred allmän kunskaps-och erfarenhetsgrund
för fortsalt utbildning vid yrkesofficersskola 3. Samma utbildning i samhälls-
och naturvetenskapliga ämnen samt fördjupade kunskaper om totalförsvaret som
gavs vid yrkesofficersskola 3 borde också ges eleverna vid speciallinje.

1
konsekvens med uppfattningen att yrkesofficersskola 2 kunde ulgå, om

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop.1977/78:24 15

den
grundläggande yrkesofficersutbildningen inriktades så som förbunden förordade,
måste vissl utbildningsinnehåll föras över till yrkesofficersskola 3. Utbildningen
vid denna behövde då förlängas. Storleken av föriängningen kunde enligt
förbunden bedömas först när kurs- och timplaner för aktuella utbildningsskeden
förelåg.

Reservofficerarnas
ceniralorganisalion framhöll i sitt remissyttrande bl. a. att inom
försvarsmaktens krigsorganisation utgör yrkesbefälel ca 10 % av allt befäl.
Inom armén är ca 80 % av befälet på kompanichefsnivån reservofficerare.
Centralorganisationen fann att den sedan flera år helt otillräckliga reservofficersrekryteringen
till armén, främst infanteriet, utgjorde ett allvarligt hot mot vårt militära
försvars effektivitet. Ett av huvudsyftena med en ny befälsordning var, enligt
centralorganisationen, alt trygga tillgången på befäl. Reservofficersfrågan
måste därvid ägnas ett primärt intresse och lösas tillsammans med övriga
befälsfrågor.

Centralorganisationen
framhöll alt den delade försvarsutskottets uppfattning att bl. a.
försvarsekonomiska faktorer skulle ligga till grund för befälsordningen. Det
torde, enligt centralorganisationen, ställa sig dyrare att besätta en
befattning i krigsorganisationen på kompanichefsnivå med en yrkesofficer än med
en reservofficer. En analys borde därför göras av vilka befattningar i
krigsorganisationen som inte nödvändigtvis måste besättas med yrkesbefäl. Det
borde även, enligt organisationen, utredas vilka uppgifter i
fredsorganisationen som kunde fullgöras av reservofficerare och värnpliktigt
befäl under egen utbildning och övning för krigsuppgiften. Organisationen ansåg
att sådana överväganden borde ligga lill grund för dimensionering av
personalbehovet i fredsorganisationen.

Centralorganisationen
befarade vidare att de förhållandevis låga behörighetskraven och den långa
utbildningsgången för yrkesbefälet enligt principförslaget skulle komma att
medföra svårigheler att rekrytera välkvalificerad ungdom lill officersyrket.
Organisationen bedömde del vara nödvändigt att behörighetskraven för antagning till
yrkesofficersutbildning kompletterades med en beskrivning över yrkets krav i
olika nivåer.

Organisationen
framhöll också att en ny befälsordning inte fick leda till alt yrkesbefälet
blev en isolerad grupp i förhållande lill övriga befälsgrupper inom
krigsorganisationen. Ett sätt att undvika detta var att för krigsuppgifterna
samordna utbildningen för de olika befälskategorierna så långl detta var praktiskt
möjligt.

Centralorganisationen
ansåg slutligen att del borde öppnas möjligheter för reservofficerare som var
lämpade för militär vidareutbildning till befattningar på bataljonschefsnivå
och som var villiga därtill att åta sig sådan utbildning.

Sveriges
CivUingenjörsförbund ansåg att oavsett hur en framlida befälsordning
utformades skulle det inom befälshierarkin både i fred och krig komma att
behövas sådan personal med kvalificerad teknisk ulbildning som motsvarade
dagens civilmilitära ingenjörer.

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop.1977/78:24 16

Den
nya befälsordningen måsle ulformas så att anställning inom försvaret i framtiden
var konkurrenskraftig och attraktiv även för ingenjörer.

För
den kvalificerade tekniska utbildningen av anställda inom försvarsmakten borde
man så långt det var lämpligt utnyttja del allmänna skolväsendets resurser.

Förbundet
ansåg vidare att det var synnerligen väsentligt att a 11 civilmilitär ingenjörspersonal,
oavsett försvarsgrenstillhörighet, behandlades på ett likartat sätt och i ett
sammanhang när det gällde att undersöka hur rekrytering, utbildning m. m.
skulle ske i framliden.

5 Överbefälhavarens personalutredning 1976

Inledningoch
grunder

Överbefälhavarens
personalutredning 1976 omfattar dels utredning rörande försvarsmaktens
personalbehov m. m., dels granskning av det inom försvarsdepartementet upprällade
principulkasiet lill ny befälsordning fördel militära försvaret.
Överbefälhavaren använder i personalutredningen begreppen "stambefäl"
och "stamofficer" i stället för "yrkesbefäl" och "yrkesofficer".

Överbefälhavaren
framhåller att befälsordningen måste utformas på sådant sätl att rekryteringen
tillgodoses såväl kvalitativt som kvantitativt. Vidare konstateras att befälsordningsfrågan
inie kan slutföras utan att reserv-och värnpliktsbefälels utnyttjande och
villkor samtidigt noggrant behandlas. Överbefälhavaren förutsätter alt samtliga
befälskategorier tas upp i del fortsatta arbetet.

Överbefälhavaren redovisar
i personalutredningen de kvantitativa och kvalitativa totalbehoven, dvs.
behoven av stam-, reserv- och värnpliktsbefäl, i krigs-och fredsorganisationen
i slutelav 1980-talet.Överbefälhavaren utgår från alt huvuddelen av den
civilmilitära personalen, dvs. mästare och tekniker, mariningenjörer linje G
samt floltiljpoliser vid flygvapnel räknas som stambefäl i den nya
befälsordningen. Härvid understryks särskilt att allt stambefäl skall utbildas
för att kunna medverka i utbildningen av värnpliktiga.

Krigsorgan
isationen

Rörande
krigsorganisationens totala befälsbehov framhåller överbefälhavaren att
behoven av reserv- och värnpliktigt befäl även i framtiden är antalsmässigt
dominerande. Detta aren logisk och nödvändig konsekvens av värnpliktsförsvaret.

Överbefälhavaren
konstateraratt stambefäl behövs i många olika typerav krigsförband. Detta
gäller för befattningar där fördjupade kunskaper om organisalion, materiel och
stridsmiljö är särskilt värdefulla för förbandens

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop.1977/78:24 17

effekt
och för vilka värnplikts- och reservbefälens utbildnings- och tiänstgö-ringstider
är otillräckliga. Sådana s. k. "skaU"-befattningar återfinns på alla
nivåer från troppchefsnivå och uppåt.

Totalbehovet
av stambefäl i "skalf-befaltningar inom krigsorganisationen uppgår enligt
överbefälhavaren till 20 200. Behovet för fredsorganisationen utgör ca 21 500.
Överskjutande del - ca 1 300 - utnyttjas även inom krigsorganisationen, främst
på plutonchefs- och kompanichefsnivåerna. Överbefälhavaren framhåller att det
stora behovet av stambefäl i "skalf-befaltningar inte är något nytt.
Behovet finns även i dagens krigsorganisation. Det har emellertid ökat på grund
av kraven i den framtida stridsmiljön och den avkortade värnpliktsutbildningen.

Överbefölhavaren
framhåller vidare att kraven i den framtida stridsmiljön även har motiverat en
översyn av dagens nivågmppering av olika befattningar för såväl stambefäl som
reserv- och värnpliktigt beföl. Härvid har särskilt befattningarna på
troppchefs-, plutonchefs- och kompanichefsnivåerna granskats. Överbefälhavaren
konstaterar att översynen av de samlade uppgiftema i krigsorganisationen beslyrkerstambefälets
avgörande betydelse för värnpliklsförsvarels effekt, framför allt omedelbart
efter mobilisering innan övrigt befäl har hunnit fö rutin och befäst fältvana.

Överbefälhavarens
analyser visar att den framtida stridsmiljön kräver sådani yrkeskunnande hos
chefer på bataljonschefsnivå och högre nivåer att stambefäl liksom tidigare
måste tas i anspråk där.

Beträffande
kompanichefsnivån (systemledarnivån) konstaterar överbefälhavaren att
uppgifternas krav på färdigheter och ledarskap med fa undantag endasl kan
tillgodoses inom ramen för stam- resp. reservbefälsutbildning. Reservbefälsinstitutionen
är i dag och än mer i den framtida krigsorganisationen en omistlig del av
försvaret. Alla ansträngningar bör därför även i fortsättningen göras för att
rekrytera denna befälsgrupp. Reservbefälets villkor utgör en integrerad del av
hela befälsordningsfrågans lösning.

Den
nyssnämnda översynen av dagens nivågruppering av olika befattningar i
krigsorganisationen har lett till att vissa befattningar för såväl stam-som
värnpliktsbefäl av försvarsgrenschefema har hänförts till högre nivå än i dagens
krigsorganisation. Exempel härpå är kompanikvartermästarna. Dessa är i dag
hänförda lill iroppchefsnivå. Överbefälhavaren framhåller att det mot bakgmnd
av de ökande kraven på personal-och underhållstjänsten vid förband för röriig
strid är nödvändigt alt höja kompetensen för kvartermästarna till plulonchefsnivå.
Dessutom måste flertalet befattningar för kompanikvartermästare besättas med
stambefäl. Trots de omvärderingar till högre nivå som gjorts kvarstår ett stort
antal "skaU"-befattningar (ca 4 000) på troppchefsnivå.

Överbefälhavaren
bedömer det inte möjligt att betrakta alla nämnda behov av stambefäl i krig som
normgivande för befölsstaten. Fredsuppgifterna, dvs. främst förbandsprodukiionen
och mobiliseringsförberedelserna, måste totalt sett vara dimensionerande för
stambefälets omfattning. Krigsorganisatio-

2 Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 24

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop.1977/78:24 18

nens
behov av stambefäl på lägre nivåer än bataljonschefsnivån får efter inbördes
prioritering tillgodoses mol bakgrund av den totala omfattning som fredsuppgifterna
och fredsorganisationens struktur medger.

Fredsorganisationen

Det
kvantitativa behovet av stambefäl i fredsorganisationen bestäms av fredsutbildtiingsarbetet
och med delta sammanhängande produktion och vidmakthållande av
krigsorganisationen. Därutöver finns i fred ett antal gemensamma myndigheter
och funktioner för främst gemensam ledning, utbildning, förvaltning och
forskning. Dessa ingår till vissa delar i krigsorganisationen.

Överbefälhavaren
erinrar om och lämnar exempel på det fortlöpande utredningsarbetet rörande
behovet av militär personal och summerar med utgångspunkt i dessa utredningar
att försvarsmaktens behov av militär och civilmilitär personal år 1974
beräknades till drygt 23 000. Tillgången på militär och civilmilitär personal
budgetåret 1976/77 är 20 350. Obalans råder främst inom utbildningssektorn
beträffande behov och tillgång på befäl. Efter prövning av rimliga
uppgiftsförändringar och inventering av möjligheterna till fortsatta
rationaliseringar under 1980-talet utgår överbefälhavaren från att det totala
befälsbehovet i slutet av 1980-talel kan begränsas till ca 21 500. Överbefälhavaren
förutsätter härvid att en del av befälsuppgifterna löses av trupptiänstgörande stambefälsaspiranter
(elever under officersskola 1).

Överbefälhavaren
anser alt nuvarande brister inom värnpliktsutbildningen och beträffande
befälets arbetsmiljö måste avhjälpas genom att befälets kvalitet höjs och de framräknade
befälsbehoven täcks. Vad rör fredsbehovet av stambefal liksom behovet i
krigsorganisationen har överbefälhavaren granskat befälets uinyitiande i
fredsarbetet för att nå optimala lösningar. Resultatet av granskningen visar
att huvuddelen av stambefälet från början och vissa under avsevärd del av sin
yrkesverksamma tid bör verka som utbildare vid pluton (delsystemledare).

Behoven
av stambefäl i krigs- och fredsorganisationen på olika nivåer framgår av
följande tabell.

Krigsorganisation

Fredsorganisation

Behov

nivå typbefattning (exempel)

nivå typbefattning (exempel)

armé-personal

marin personal

- flyg-vapen-perso-nal

summa

1 Högre
befattning-

2 ar
(högre än

3 bataljonschef
etc.)

1 Bataljonschef m. m. och högre befattningar

940'

275

270

1485

s. 19 Kontrollera mot PDF

Krigsorganisation

Fredsorganisation

Behov

nivå typbefattning (exempel)

nivå typbefattning (exempel)

armé-personal

marin personal

- nyg-vapen-perso-nal

summa

4 Bataljons-, fartygs- och flygdivisionschef

II Kompanichef fanygschef
(stridsfartyg) och flygdivisionschef

1 740'

440

430

2 570

5 Kompanichef systemledare

III Plutonchef systemledare

3 545

1600

1040

6 185

6
Plutonchef rotechef

IV Ställföreträdande plutonchef rotechef

3 945

760

1750

6 495

7 Troppchef delsystemledare

V Utbildare vid pluton, delsystemledare

2 380

1000

910

4 290

Summa Civilmilitär personaP

12 550 160

4 075 75

4 400 260

21025 495

Totalt

12710

4 150

4 660

21520

'
Arméns fredsbehov (I-ll) är 2 680, krigsbehov 2 580. Behoven för
"normerande" befattningar i åldersläget 35-45 år i
krigsorganisationen måste även i fortsättningen delvis tillgodoses med personal
på reservstat. 2 Utbildas i särskild ordning.

Befälsstruk
tu ren

Även
om befäl i högre åldersläge kan och måste utnyttjas för befattningar i krigsorganisationen
resp. kan medverka i värnpliktsulbildningen är tillgången på befäl i
åldersskikten 235 år avgörande för effekten i krig och fred. Stambefäl i dessa
ålderslägen krävs för att tillgodose behovet i krigs- och fredsorganisationen
oavsett hur personalstmkturen i övrigt utformas eller personalramarna avpassas.

Stambefälet
skall således mellan omkring 23-45 års ålder utnyttjas för utbildning i
fredsorganisationen och för att leda förband i krigsorganisationen.

Överbefälhavaren
konstaterar att befälsstrukturen i en för försvarsmakten gemensam befälsordning
måste utformas med utgångspunkt i uppgifterna i krigs- och fredsorganisationen.
På en ny befälsstmktur måste främst kunna ställas kravet att den tillgodoser
verksamhetens behov i krigs- och fredsorganisationen samtidigt som den upplevs
som stimulerande och utvecklande för den enskilde. Befälsstrukluren måste
säkerställa sambandet mellan dels de samlade uppgifterna och
personalresurserna, dels den enskildes krigs- och fredsuppgifter. Strukturen
måste vidare utöver tillräcklig rekryteringskraft innehålla rättvisa och
allmänt accepterade urvalsprinciper med möjlighet för

s. 20 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:24 20

den
enskilde att själv påverka sin utveckling beträffande kompetenstillväxt och val
av arbetsuppgifter.

Efter
överväganden i nära samarbete med försvarsgrenscheferna redovisar
Överbefälhavaren ett förslag lill en för försvarsmakten gemensam befälsstmktur
som enligt överbefälhavarens uppfaltning tillgodoser principema i 1973 års
riksdagsbeslut.

Befälsbehoven
på kompetensnivåerna 6/IV och 7/V (jfr tabellen s. 8-19) kan enligt
överbefälhavaren tillgodoses på olika sätt. Försvarsgrenscheferna har mot bakgmnd
av behoven på olika nivåer och i strävan att utnyttja stambefölet så rationellt
som möjligt i krigsorganisationen föreslagit en karriär med senaste övergång lill
nivå 6/IV i åldersläget 30-35 år. Överbefälhavaren biträder denna
principlösning, som enligt hans mening tillgodoser regeringens anvisningar i programplanedirektiven
alt "all anställd befälspersonal som utbildas i det nya systemet med
enhetlig befälsordning krigsplaceras som lägst plutonchef (motsvarande)".

Överbefälhavaren
understryker att den föreslagna principlösningen är ny och, såvilt
överbefälhavaren har sig bekant, inte återfinns i någon annan försvarsmakt i väriden.
Den torde inte heller återfinnas inom något annat yrkesfack i det svenska
samhället. Inga erfarenheter har därför kunnal nyttiggöras vid utformningen av
strukturen. Enligl överbefälhavaren måste man därför i det fortsatta arbetet
räkna med avsevärda svårigheter och komplikationer som nu inte kan förutses.

Överbefälhavaren
pekar på att frågan om målet för den grundläggande stambefälsutbildningen har
fått en central plats i övervägandena om en ny befälsordning.
Försvarsgrenscheferna har granskat möjligheterna för och lämpligheten av alt
som mål sätta kompetensnivåerna 6/lV, 7/V och den i försvarsdepartementets befälsordningsskiss
angivna 7-1-eller6-/V. Försvarsgrenschefema förordar 7/V.

Överbefälhavaren
framhåller all befälsuppgifterna i krigsorganisationen uppvisar stora
skillnader i fråga om innebörd och krav på utbildning och erfarenheter. För att
säkerställa en klar, entydig och snabbt fungerande organisalion är uppgifterna
fördelade på olika nivåer med klart definierade kompetenskrav. Nuvarande
nivåindelning av uppgifier i krigsorganisationen tillgodoser, enligt
överbefälhavaren, nämnda krav och har i personalutredningsarbetet visat sig
vara ändamålsenlig. Något nytt nivåindelningssystem har heller inte satts i
fråga i uppdragen till överbefälhavaren.

All
befälspersonal får genom nivåindelningen en referens lill en bestämd nivå i
krigsorganisationen. Krigsreferensen styr för reserv- och värnpliktsbefälet de
minimikrav som måsle uppfyllas. Inom fastställda pressade utbildningstider har
det därvid blivit nödvändigt att för dessa grupper starkt prioritera
utbildningen för "chefsrollen" för en bestämd befattning i krigsorganisationen
och begränsa utbildningen i "fackmanna- och utbildarroller-na". Trots
detta blir utbildningen i "chefsrollen" för befattningen begränsad. För
krigsorganisationen medför detta nackdelar som så långt möjligt måste kompenseras
genom att stambefälet ges en allsidigare utbildning på bredden.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Prop.1977/78:24 21

dvs.
för flera befattningar, och djupet än vad som är möjligt för reserv- och värnpliktsbefälet.
Slambefälets mångsidiga användbarhet har f n. och får även i framtiden
avgörande betydelse för krigsorganisationens effektivitet och stadga.

Även om allt befäl på en
uppgiftsnivå har samma referens (nivå) i krigsorganisationen, har ett stambeföl
väsentligt allsidigare utbildning på bredden och djupet som chef fackman och
utbildare än övrigt befäl. Skillnaderna är i de flesta fall så avgörande att en
markering av slambefälets särskilda kompelens för varje aktuell nivå kan behöva
övervägas, såväl av praktiska som psykologiska skäl.

För det praktiska arbetet
i fred är det enligt överbefälhavaren nödvändigt att även nivåindela uppgiftema
i fredsorganisationen. Den nu tillämpade nivåindelningen I-V har särskilt
granskats i befälsordningsarbetei och enligt överbefälhavaren och
försvarsgrenscheferna befunnits ändamålsenlig.

Ett starkt och nära
samband föreligger enligt överbefälhavaren mellan nivåindelningen i krig och
fred. Det fredstida utbildningsarbetet vid flygvapnet sker sålunda i betydande
utsträckning i krigsorganisationen. I viss utsträckning sker så även under
grundutbildning inom armén och marinen. I alla försvarsgrenar sker repetilionsutbildningen
i krigsförband. En riktig avvägning mellan uppgifterna i krigs- och
fredsorganisationen är en förutsättning för hög effekt i krigsorganisationen.
Överbefälhavaren anser all hans förslag till nivåindelning av de samlade
uppgifterna i krig och fred samt knytningen dem emellan är väl underbyggt och
skapar riktig balans i organisationen.

Målet
för den grundläggande stambefälsutbildningen skall väljas mot bakgrund av uppgiftema
i krig och fred. Överbefälhavaren pekar på följande väsentliga förhållanden som
inverkar på valel av detta mål.

Ett
stort antal befälsuppgifter, av stambefälsuppgiflerna ca 20 96, återfinns i
krig och fred på nivå 7/V. Delkraven för rollerna som chef, fackman och utbildare
i dessa uppgifier är inte sådana all en högre kompetensnivå kan motiveras av
rationella skäl. Allt stambefäl når enligl den av överbefälhavaren föreslagna stmkturen
senasl i åldern 30-35 år nivå 6/lV. Kompetensen förden högre nivån kan därvid
förvärvas genom arbetslivserfarenhet i yrket i förening med kortare fackinriktade
kurser.

Försvarsgrenscheferna
föreslår nivå 7/V som startnivå. Endast inom yrkesfackel flygtjänst vid
flygvapnet föreslås nivå 6/lV som obligatorisk startnivå. En gemensam
befälsordning med enhetlig befälsstruktur för försvarsmakten kan inte
rationellt förverkligas med siarinivå 6/IV. En hög kvalitet hos stambefälet är
nödvändig men måste av flera skäl relateras till de huvuduppgifter som den
enskilde har och kommer att tilldelas.

Överbefälhavaren
konstaterar att varje kvalitetshöjning medför kostnader. Detta måste vägas mot
andra angelägna behov för krigsorganisationen. Överslagsmässiga
kostnadsberäkningar ger vid handen att redan grundul-bildningsnivå 7/V medför
ökade kostnader i jämförelse med dagens organisalion. Vid en höjning av nivån lill
6/lV stiger kostnaderna ytteriigare.

s. 22 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:24 22

Enligt
överbefälhavaren kan man inte acceptera en generell kvalitetshöjning som inte
är oundgängligen nödvändig av organisatoriska skäl.

Mot
denna bakgrund finner överbefälhavaren att en högre nivå än 7/V inte är
motiverad som mål för den grundläggande stambefälsutbildningen i en för försvaret
enhetlig befälsstmktur.

Granskningen
av försvarsdepartementets principutkast

Överbefälhavaren
redovisar bl. a. följande ställningstaganden i anslutning till huvudpunkterna i
principutkastet.

Rekrytering
och värnpliktsulbildning

Överbefälhavaren
anser att man måste rekrytera stambefälsaspiranter från både plutonsbefäls- och
gruppbefälsskolor. Endast därigenom för man en tillräckligt bred och allsidig
rekryteringsbas för de olikartade slambefölsupp-gifterna inom hela
organisationen. Fullgjord grundutbildning till värnpliktigt grupp- eller
plutonsbefäl tillsammans med övriga värnpliktiga bör därför vara huvudrekryteringsväg.
Överbefälhavaren konstaterar också att det finns ett stort antal
utbildningslinjer för värnpliktiga och att en stor del av dessa är lämpade som
grund för stambefälsrekrytering.

Antagning
som aspiranl

Överbefälhavaren
förutsätter att någon form av fast anställning av aspiranten inte kan vara
aktuell, eftersom denne måste kunna skiljas från utbildningen, t. ex. vid visad
oförmåga. Aspiranl bör antas dels preliminärt efter ansökan t. ex. före
inryckning, dels slutligt före den grundläggande stambefälsutbildningen (officersskola
1). Överbefälhavaren betonar att antagning i första hand skall grundas på
individuella meriter.

Förberedande
stambefälsutbildning (officersskola)

Behovei
inom försvarsgrenarna av en förberedande officersskola för alt så långt möjligt
ge eleverna ensartad militär erfarenhets- och färdighetsbakgrund varierar.
Överbefälhavaren föreslår därför att man skall betrakta den sammanlagda tiden
från grundutbildningens slut t. o. m. officersskola 1 slut som ett
"paket" så att särförhållandena inom försvarsgrenarna kan beaktas.

Behörighet

Överbefälhavaren
tillstyrker att allmän behörighet i princip skall krävas före genomgång av
officersskola 1. För ett stort anlal uppgifter krävs

s. 23 Kontrollera mot PDF

Prop.1977/78:24 23

dessutom
särskilda förkunskaper. Det är i förekommande fall mera angeläget att dessa
särskilda förkunskaper, som i regel behövs för att eleven skall kunna tillgodogöra
sig undervisningen, inhämtas före officersskola 1 än den allmänna behörigheten.

Eventuell
komplettering till formell allmän behörighet bör inhämtas parallellt med övrig
undervisning på officersskola 1 eller som särskild kurs. Denna kan efter
behoven läggas före eller efter skolan men alltid före utnämning till
yrkesbefäl. All kompletterande ulbildning i allmänna ämnen måste preciseras vad
beträffar kursinnehåll och inpassas i tiden så att kurserna kan anpassas lill
övrig militär utbildningsverksamhet. Att det civila utbildningsåret helt skulle
styra tidsinpassningen kan överbefälhavaren inte godta på grund av de stora
lidsförseningar som då kan uppstå. Försvarets nuvarande resurser för intem
utbildning i allmänna ämnen kan minskas endast om det allmänna
utbildningsväsendet kan säkerställa utbildning i civila läroämnen på sätt som
den militära verksamheten kräver.

Officersskola
1-5 och urval

Överbefälhavaren
erinrarom att principutkastet i fråga om officersskolorna 1-3 innehåller vissa
alternativa mål och utformningar. Mot bakgrund av den redovisning som överbefölhavaren
har lämnat i det föregående finner överbefälhavaren liksom
försvarsgrenscheferna att det inte föreligger organisatoriska behov eller
motiv för att genomföra dessa alternativa mål och utformningar.

Om officersskola
I anför överbefälhavaren bl. a. alt mål för utbildningen skall vara att
yrkesofficeren kan krigsplaceras på troppchefsnivå och i fredsorganisationen
användas som utbildare inom pluton resp. delsystemledare, tekniker.
Utbildningens längd måsle regleras med hänsyn lill det utbildningsomfång som
krävs i resp. tiänstegren för att nå detta mål. Hittills anmälda krav innebär
variationer mellan ca I 1/2 och 2 1/2 år. Tekniska tiänslegrenar kräver i regel
den längre tiden. Sådana variationer synes emellertid inte utgöra hinder för en
gemensam ordning. Värvning av utbildningen är väsentlig och bör ske med hänsyn till
utbildningens art. Av särskild vikt är att eleverna under handledning tiänstgör
som "instruktörer" vid en omgång värnpliktiga under grundutbildning.
Utbildningen linjeindelas yrkesfackvis i den utsträckning det behövs av
praktiska skäl.-Samläs-ningsmöjligheter mellan linjerna bör tas till vara.

Anställning
som yrkesofficer bör ske i samband med skolans slut eller senare då avsedd
behörighet har uppnåtts.

U
r v a I bör enligt överbefälhavarens principiella syn påbörjas så tidigt som möjligt
med hänsyn till såväl den enskildes intresse som myndighetens behov.
Organisationens behov av personal med kvalificerad kompetens och erfarenhet vid
relativt låg levnadsålder måste tillgodoses. Tidigt påbörjat urval förutsätter
att personalen också meriterar sig efter hand. Hänsyn måste dock tas till de
för varje urvalsuppgift gällande kvalitetskraven bl. a.

s. 24 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:24 24

ålderskrav.
Mål för urval bör vara kompanichefsnivå och högre nivå i krigsorganisationen.

Mot
denna bakgrund anser överbefälhavaren att de i principutkastet angivna
tidsintervallen för urval måste ses över. Repetitionsövningsinter-vallet styr
möjligheterna att få praktisk erfarenhet från krigsförbandsövniiig och bör
särskilt beaktas. Kriterierna för urval bör vara de i principutkastet angivna
jämte studielämplighetstest. Stort avseende måste fästas vid praktisk tiänst.

Överbefölhavaren
konstaterar attofficersskola2 utgör första steget i vidareutbildning mot
kompanichefsnivå och högre nivåer. Skolan bör ha som mål att främst bygga under
fortsatt kompetenstillväxt och vidga officerens användbarhet samt att göra
honom krigsplaceringsbar i sådana befattningar på plutonchefsnivå som kräver
yrkesmän och tiänstbarhet i fredsorganisationen som kvalificerad utbildare
(systemledare eller tekniker). Med hänsyn till tidigare nämnda mål för urval
finner överbefälhavaren att huvuddelen av dem som skall vidareutbildas måste
börja skolan omedelbart efter officersskola 1.

Officersskola
3, vars längd enligt överbefälhavaren kan variera mellan sex och tolv månader
mellan försvarsgrenarna, bör införas vid flygvapnet.

I
fråga om officersskolorna4och 5 samt övrig utbildning biträder överbefälhavaren
i huvudsak de principer som redovisas i principutkastet.

Behörighetskomplettering

Överbefälhavaren
anser att kraven på särskild behörighet och särskilda förkunskaper i allmänna
ämnen för utbildning till och tiänstbarhet på olika nivåer måste utredas
närmare under det fortsatta arbetet.

Kraven
på de framtida befälsuppgifterna måste enligt överbefälhavarens uppfattning
ställas minst lika höga som för motsvarande typer av uppgifter i dagens
organisation. Detta innebär generellt för tiänstbarhet på nivå 4/II kunskaper i
centrala ämnen på den nivå och med det innehåll som förmedlas i treårig
gymnasieskola. Härvid beaktas behovet av minst ett främmande språk utöver
engelska.

Tjänslbarhet
på nivå 5/II1 bör baseras på lägst den kompetens som f n. krävs av
kompaniofficer, dvs. tvåårig social linje eller tvåårig teoretisk teknisk linje
i gymnasieskolan. I övrigt bör allmän behörighet jämte vissa särskilda förkunskaper
vara tillräcklig.

Behovet
av kompletterande utbildning kan bli slort och mycket differentierat. Detta
understryker enligt överbefälhavaren kraven på att befälsordningen stöds av en
ordning för utbildning i allmänna ämnen som kan motsvara dessa krav i form av
särskilda kurser på tider som passar de skilda militära utbildningsrytmerna.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:24 25

Reserv-
och värnpliktigt beföl

Samordning
av utbildningen till stam-, reserv- och värnpliktsbefäl sker inom ramen för
värnpliktsutbildningen. Därefter är uppgiftsinriktningen åtskild och moiiverar
skilda utbildningsvägar. Detta utesluter inte att, där det är genomförbart och
lämpligt, även vissa avsnitt av utbildningen samordnas liksom hittills.
Långtgående samordning av administration och resurser i övrigi måste enligt
överbefälhavaren eftersträvas.

Civilmilitär
personal

Överbefälhavaren
anser alt de civilmilitära grupperna mästare och tekniker vid armén,
mariningenjörer linje G saml mästare, tekniker och flottiljpoliser vid flygvapnel
i framtiden skall vara yrkesbefäl. För dem bör i princip gälla samma allmänna
villkor beträffande rekrytering och utbildning som för yrkesbefäl i övrigt.
Överbefälhavaren är beredd att närmare utreda villkoren för övrig civilmilitär
personal.

Överbefälhavaren
anmäler slutligen att flera aktuella områden och frågor inte har behandlats
eller har behandlats ofullständigt i personalutredningen på grund av den korta lid
som stått till förfogande samt redovisar exempel på detta.

6
Personalorganisationernas yttranden över överbefälhavarens personalutredning

KOF
och POF vidhåller i de olika berörda huvudpunkterna i allt väsentligt den uppfallning
som förbunden gett till känna i det med SOF gemensamt avgivna yttrandet över
försvarsdepartementets principutkast lill ny befälsordning. 1 vissa punkler
redovisar KOF och POF bl. a. följande ytterligare förtydliganden eller
ställningstaganden.

I
fråga om rekrytering och utbildning genom värnplikten kan förbunden inte godta
någon särskilt anordnad yrkesinriktad ulbildning för värnpliktiga som
föranmäler sig till yrkesofficersutbildning. 1 de fall värnpliktslinje enligl dagens
system saknas bör enligl förbunden sådan lämplig utbildning skapas. Detta
gäller exempelvis inom flygvapnet.

Förbunden
anger alt de inte kan acceptera att aspiranter vid visad oförmåga skall kunna
skiljas från utbildningen utan ansvar för försvaret. Aspiranternas
anställningsförhållanden måste enligt förbunden regleras så att deras anställningstrygghet
inle åsidosätts.

1
motsats till överbefälhavaren anser förbunden att 3-6 månaders förber-dande
yrkesofficersutbildning är tillräcklig tid för att alla yrkesbefälsaspiranter
skall nå motsvarande nivå som kompanibefälsvärnpliktiga, dvs. plutonchefsnivå i
krigsorganisationen.

Vidare
erinras om att principutkastet fömtsätter att kompletteringsutbildning i
allmänna ämnen skall genomgås i det allmänna utbildningsväsendet med
skolöverstyrelsen som huvudman. Förbunden anger sig inte kunna

s. 26 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:24 26

godta
överbefälhavarens motiv för att behålla inomverksutbildning i allmänna ämnen.

Vad
gäller den grundläggande yrkesbefälsulbildningen kan det enligt förbunden vara
möjligt att, om detta behövs av organisatoriska eller andra skäl, ha kvar
yrkesofficersskola 2 i stället för att föra över vissa delar av denna skola till
yrkesofficersskola 1 och vissa delar lill yrkesofficersskola 3. Yrkesofficersskola
2 skulle i så fall vara obligalorisk för alla och genomgås senast fem år efter
yrkesofficersskola 1.

Förbunden
anser sig inte kunna godta överbefälhavarens förslag till målsättning för
yrkesofficerskola 1.

Rörande
principer för urval kan förbunden inte acceptera direkturval till kompanichefsnivå
och högre. Det framhålls också att praktisk tjänstgöring efter
yrkesofficersskola 1 är nödvändig för att de teoretiska kunskaperna skall befästas.
Vidare anger förbunden att den enskilde skall ha möjlighet att återkomma med
ansökan om urval vid flera tillfällen och inte vara stängd från urval vid
senare tidpunkt om första erbjudandel om urval av personliga skäl inte har
kunnat antas.

Beträffande
yrkesofficersskola 3 anger förbunden alt utbildningen till nivå 5/III bör vara
första urvalssteget för dem som skall gå vidare i organisationen. Principen om
det successiva urvalet bör vidare enligt förbunden gälla från varje nivå lill
närmast högre med den utbildning och erfarenhet som behövs för den högre nivån.

Vad
gäller övrig utbildning framhåller förbunden bl. a. att de yrkesofficerare som
inte kommer i fråga för urval till yrkesofficersskola 3 bör fö en obligatorisk
vidareutbildning vid 35-40 årsåldern för både freds- och krigsuppgifter.
Utbildningen för fredsuppgiftema bör inriktas på administrativa uppgifter,
lednings- och planläggningsuppgifter, förvaltningstjänst m. m. samt för
krigsuppgifter inom underhållstjänsten. Nämnda utbildning lill stabs- och förvaltningstiänst
bör vidare enligl förbunden vara upplagd så alt det finns möjlighet att efter
en "gmndutbildning" i stabs- och förvaltningstiänst senare fö urval
och vidareutbildning till högre nivåer inom denna.

SOF
behandlar i sitt yttrande främsl de problem som förbundet anser sig närmast ha
att bevaka, nämligen utbildningen till nivåerna l/I-II enligt överbefälhavarens
förslag. Förbundet anger härvid alt detta sker helt på gmndval av de krav på en
ny befälsstrukiur som de tre befälsförbunden gemensamt fört fram.

Förbundet
delar överbefälhavarens uppfattning att en ny befälsstruktur skall syfta till
att bättre tillgodose försvarsmaktens behov av yrkesbefäl i krigs- och
fredsorganisationen samt till att bättre tillgodose de anställdas krav på
stimulerande arbetsuppgifter och möjligheter till personlig utveckling i yrket.
Förbundel grundar sitt ställningstagande på bl. a. följande omständigheter.
Utbildning och ledning av försvarets personal blir alll mer betydelsefull för
krigsförbandens effekt i krig. Försvarets yrkesbefäl måste därför ha en högre
och jämnare kvalitet än som nu är fallet. Gemensam utbildning lill

s. 27 Kontrollera mot PDF

Prop.1977/78:24 27

stamofficer
är möjlig och lämplig om målet förden obligatoriska utbildningen höjs och varje
stamofficer ges utvecklingsmöjligheter. Högre krav och bättre möjligheter till
utveckling inom yrket är nödvändiga förutsättningar i en struktur med gemensam
yrkesutbildning för att rekryteringen av stamofficerare som är lämpade för
utbildning till chefer skall bli tillfredsställande.

Enligt förbundets
uppfattning har de förhållanden som bör styra uppläggningen av utbildningen i
en ny befälsstmktur inte blivit tillräckligt ingående studerade under arbetet
med en ny befölsstmktur. Efiersom befälsordningsfrågan är av så stor betydelse
för försvaret under en mycket lång tid bör principbeslut inte fattas förrän
hösten 1977.

De kostnadsökningar som
överbefälhavaren anser att en ny befälsstruktur kan komma att medföra kan
enligt förbundets uppfattning starkt sättas i fråga. Förbundet anser att
följderna av en kvalitetshöjning hos stamoffice-rama noga borde bedömas. Bl. a.
borde härvid övervägas om inte ökade kostnader kan vara motiverade för all nå
bättre resultat i utbildningen av krigsförbanden. Det är enligt förbundet inte
osannolikt att skickligare utbildningsbeföl kan motverka de negativa effekterna
av den nu förkortade gmndutbildningen för vämpliktiga.

SOF
konstaterar vidare alt den anställda militära personalens kvalitet och kvantitet
är faktorer som kan påverka personalkostnaderna. En ökning av personalkostnaderna
kan tvinga till reduceringar inom materielområdet. I ett trängt ekonomiskt läge
kan en avvägning därför vara svår. Vid en sådan måste dock beaktas att det nu
inte råder balans mellan ambitioner och resurser i försvarets
utbildningsverksamhet.

Beiräffande
de ekonomiska faktorer som påverkar den framtida befäls-strukturen anser
förbundet sammanfattningsvis följande. En mer ingående avvägning mellan
kvalitet och kvantitet bör göras. Därvid bör personalfaktorns allt större
betydelse för försvarsmaktens effektivitet i krig och fred beaktas. Om en
enhetlig befälsstmktur skall införas bör vidare fler uppgifier av mtinkaraktär
än enligt överbefälhavarens personalplan föras över lill värnpliktigt beföl i
krigsorganisationen och i fredsorganisationen till värnpliktiga under
grundutbildning. Utgångspunkten för övervägandena om kvalitet och kvantitet bör
vara gällande befälsstater och förslag från marinens och flygvapnets befölsutredningar.

Beträffande
överbefälhavarens synpunkter i fråga om en ny befälsstruktur framför SOF bl. a.
följande synpunkter.

Arbetsuppgifterna
i fred och krig för de stamofficerare, som inte för urvalsbefattningar,
påverkar på ett avgörande sätt möjligheterna att rekrytera lämpliga personer till
chefsbefattningar. Dessa arbetsuppgifter bestämmer utformningen aV den
obligatoriska utbildning som är gemensam för alla stamofficerare vid viss
utbildningslinje samt tidpunkten för och tempot i utbildningen mot
urvalstjänst. Stor hänsyn måste enligt förbundel tas till försvarsgrenarnas
särskilda förhållanden. Kravet på enhetlighet får inte drivas så långt att stmkturen
blir olämplig för någon försvarsgren.

s. 28 Kontrollera mot PDF

Prop.1977/78:24 28

Den
nivåindelning av befattningarna i krigsorganisationen, som överbefälhavaren grundar
sitt förslag på, har enligt förbundet vissa brister. Behovet av att nivåindela fredsorganisalionens
befattningar kan starkt sättas i fråga. Förbundet anser att nivåsystemen inle
får styra utformningen av en ny befälsstruktur i så hög grad som i överbefälhavarens
förslag. Variationer i t. ex. skolornas mål och längd måsle vara möjliga mellan
försvarsgrenarna.

SOF
anser att skilda problem föreligger för systembunden personal och icke systembunden
personal. Målen för den obligatoriska utbildningen av dessa två stamofficersgmpper
torde därför inte kunna bli lika. Även inom försvarsgrenarna kan det därför bli
nödvändigt att godta olika utbildningsmål.

Beträffande
systembunden personal är SOF med hänsyn till redovisat behov av slamofficerare
på iroppchefsnivå berett att godta att målet för yrkesofficersskola 1 begränsas
till denna nivå. Befattningarna på troppchefsnivån bör främst vara
passagebefattningar.

Förbundet
anser vidare att man vid en obligatorisk yrkesofficersskola 2 så snart som
möjligt efter yrkesofficersskola 1 (högst 5 år) bör ge det systembundna
stambefälet en bredare ledarskaps- och lärarutbildning, som ger teoretisk
kompetens för nivå 6/IV. Därmed skapas större möjligheter för den enskilde att
fortsätta utbildningen mot mer kvalificerade befattningar. Samtidigt ökar också
möjligheterna att mer flexibelt utnyttia de stamofficerare som inte
vidareutbildas.

När
det gäller den i eke systembundna personalen ,dvs. främst all arméns personal,
som har en utbildarroll är det enligt förbundets uppfattning oundgängligen
nödvändigt med en markerad höjning av mini-mikvaliteten. Då behovet av
stamofficerare på troppchefsnivå vid armén inte i så hög grad är beroende av
uppgiftens svårighet som av det allmänna önskemålet att ha stamofficerare vid
varje kompani, synes det inte vara motiverat att begränsa utbildningsmålet vid
yrkesofficersskola 1 till nivå 7. SOF anser att starka skäl talar för att alla
icke systembundna stamofficerare inom ramen för yrkesofficersskola 1 fSr
teoretisk kompetens för nivå 6. En uppdelning av de stamofficerare som verkar
inom utbildningsplutonens ram i tre nivåer är enligt förbundet redan i dag
olämplig. Redan efter yrkesofficersskola 1 bör alla icke systembundna
stamofficerare ha utbildats till kvalificerade utbildare (IV-V).

En
senare utbildning vid yrkesofficersskola 3 eller vid specialkurs, som ger motsvarande
utbildning för befattning på plulonchefsnivån i fred, bör vara obligatorisk om ulbildningsledarna
skall få den kvalitet som behövs. Alla stamofficerare bör med sådan ulbildning
kunna fö kvalificerade och omväxlande uppgifter i fred. Detta är enligt
förbundets uppfattning en förutsättning för att det militära utbildaryrket
skall få tillräcklig rekryteringskraft.

Förbundet
anser att man trots dessa skillnader mellan systembunden och icke systembunden
personal får ett i stort sett enhetligt system för försvaret.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Prop.1977/78:24 29

Delta
sker främst genom att utbildningen till stamofficer är gemensam inom tmppslag
och utbildningslinje samt att möjlighelen för fortsatt utveckling inom systemet
finns inom alla försvarsgrenar.

Rörande
antagning av aspiranter erinrar SOF om att överbefälhavaren har angett att
behörighetskraven för stamofficersutbildningen i vissa fall inle behöver vara
uppfyllda förrän efter yrkesofficersskola 1. Förbundet anser att en väsentlig,
positiv rekryteringsfaktor är att behörighetskraven för tillträde lill stamofficersuibildningen
är likvärdiga med de krav som ställs för annan utbildning mot uppgifter inom
det civila samhället av samma kvalitet som slamofficerens. Allmän behörighet
och vissa särskilda förkunskaper måsle därför i princip vara grunden för
slutlig aspirantantagning.

Förbundet
kan inte godta att myndigheterna antar stamofficersaspiranier med en medveten
avsikt att få en differentierad kvalitet. Vid antagningen bör en uttalad
strävan vara att få så dugliga sökande som möjligt. En lämplig kvalitetsmässig
spridning kommer ändå att erhållas.

Vidareutbildningen
kan enligt SOF genomföras med ett första steg efter något år som stamofficer om
utbildningsmålen för yrkesofficersskola I beskrivs som befälsförbunden
gemensamt har angett.

Behörighetskraven
för tillträde till yrkesofficersskolorna 3-5 bör enligt förbundet vara minst de
samma som nu. Utbildningen vid yrkesofficersskolorna 4 och 5 bör genomföras
senast vid samma tidpunkt som i dagens system. Eftersom befälsstrukturen
omfattar successiv utbildning till närmast högre nivå, är detta enligt
förbundets uppfattning nödvändigt för att inte personer som är dugliga och ser
fram emot mer ansvarsfulla arbetsuppgifter skall lämna yrket.

SOF
framhåller avslutningsvis att man inte har haft möjlighel alt i detalj granska
de behovsberäkningar som ligger till grund rör myndigheternas förslag.
Förbundet uppfattar det dock som om dessa förslag innebär dels en stark
differentiering av kvalitetskraven mellan olika grupper av stamofficerare,
dels ett bibehållande av dagens kvalitetsnivåer i slott.

Dessa
ingångsvärden strider mot förbundets gmndsyn och är enligt förbundets mening
omöjliga alt förena med en långigående enhetlighet inom befälsordningen. Kravei
på hög kvalitet och ökad homogenitet inom stambefälskåren är enligt förbundet
en grundförutsättning för en hell enhetlig befölsordning. Kan detta krav inte
upprätthållas, måste antagning och utbildning av befälet måldifferentieras.

Om
myndigheternas förslag godlas av statsmakterna, måsle detta enligt förbundets
bestämda uppfattning innebära, alt antagningskrav och utbildningsgångar
differentieras och tidigt inriktas mot i första hand två linjer.

Reservofficerarnas
centralorganisation anför i sitt yttrande bl. a. att vissa av befattningarna på
bataljonschefsnivå och högre nivåer i krigsorganisationen inte är sådana att de
måste besättas med stambefäl, vilket överbefälhavaren anger i sin
personalutredning. Centralorganisationen anför vidare att det av överbefälhavarens
ulredning synes framgå att man inle har pröval reservoffi-

s. 30 Kontrollera mot PDF

Prop.1977/78:24 30

cerarnas
förmåga att - i kraft av sin totala kompetens som till stor del förvärvats
genom civil utbildning och verksamhet - besätta mer kvalificerade befattningar
i krigsorganisationen. Centralorganisationen anser att man bör kartlägga de civila
utbildningar och verksamheter som med mer eller mindre omfattande
kompletterande militärutbildning kan utnyttjas i krigsorganisationen.

1
anslutning till överbefölhavarens uttalanden om att en eventuell markering av
stambefälets särskilda kompetens för varje aktuell nivå kan behöva övervägas
framhåller centralorganisationen att uppgifterna i krigsorganisationen enligt
dess uppfattning skall vara styrande för tjänsteställningen. Befäl på samma
nivå med likartade uppgifter skall ha samma tiänstegrad och inbördes
tjänsteställning. Organisationen motsätter sig i och för sig inte att man
överväger om personal med särskild kompetens som utbildare eller fackman av
betydelse för den militära uppgiften bör få detta markerat på uniformen.
Centralorganisationen ifrågasätter dock starkt behovet och nyttan av sådana
markeringar. Om dessa införs förutsätter organisationen att all personal skall
omfattas härav och att markeringarna skall avse såväl civil som militär
utbildning och kompelens av betydelse för tiänsten.

7
Föredraganden 7.1 Inledning

Svensk
säkerhetspolitik syftar till alt genom alliansfrihet i fred kunna upprätthålla
neutralitet i krig. Denna politik stöds av ett väl uppbyggt och förberett
totalförsvar.

Vårt
försvar måste vara så starkt all vi gör trovärdigt för omvärlden att vi kan, vill
och skall försvara oss. Om vårt land utsätts för angrepp, skall försvarsmakten
möta detta och i det längsta förhindra att angriparen får fast fot på svensk
mark. I varje del av landet skall bjudas segl motstånd, om så erfordras även i
form av det fria kriget. Liksom hittills bör det militära försvaret gmndas på
allmän värnplikt. Endast därigenom kan krigsorganisationen ges en bredd som
svarar mot vårt försvars uppgifter.

Genom
värnpliktssystemet blir försvaret en hela folkets angelägenhet och en naturiig
del av samhället. Vämpliktssystemet innebär också att de värdefulla personliga
resurser av skilda slag, bl. a. i fråga om civil utbildning samt yrkes- och
livserfarenhet, som finns hos de värnpliktiga, tas till vara och kommer
krigsorganisationen till godo.

Värnpliktssystemet
är således en naturlig rekryteringsbas för befälet i vår försvarsmakt. Det
bestämmer därigenom också i hög grad hur befälet skall utbildas och hur
uppgifterna mellan värnpliktsbefal, reservbefäl och yrkesbefäl skall fördelas.
Jag finner det därför vara självklart att den militäre yrkesmannen skall ha god
kännedom om de värnpliktigas villkor. Han måste

s. 31 Kontrollera mot PDF

Prop.1977/78:24 31

vara
rekryterad ur de värnpliktigas led och ha fullgjort sin grundläggande militära
utbildning som värnpliktig.

Krigsorganisationens
behov av befäl måste med hänsyn till organisationens omfattning och av
ekonomiska skäl till övervägande del tillgodoses med värnpliktigt beföl och
reservbefäl. Inslaget av yrkesbefäl blir därför procentuellt litet. Yrkesbefälel
måste i krigsorganisationen i första hand avses för befattningar som kräver
längre utbildning samt större erfarenhet och rutin än vad reserv- och värnpliktsbefälet
kan få.

Försvarsmaktens
fredsorganisation är i princip en konsekvens av krigsorganisationen.
Verksamheten omfattar utbildning av värnpliktiga och anställda, mobiliserings-
och krigsplanläggning, anskaffning av materiel samt vård och underhåll av
denna, administration, studieverksamhet, forskning och vidareutveckling m. m.
För dessa uppgifter inom fredsorganisationen måste finnas ett tillräckligt
antal ständigt tiänstgörande yrkesbefäl.

Antalet
yrkesbefäl bestäms således dels av del krigsorganisatoriska behovet, dels av
fredsverksamhetens behov av kvalificerade yrkesmän. Om det antal som
oundgängligen behövs för krigsorganisationen är större än vad som krävs för
fredsorganisationen utnyttjas reservstatsinstitutionen.

Som
jag redan har anfört måste rekryteringen av yrkesanställt befäl grundas på de
förutsättningar som värnpliktssystemet ger. Tillgången inom varje åldersklass
på värnpliktiga som är lämpliga att fungera som befäl, deras skolunderbyggnad elc.
är härvid ofrånkomliga grundvärden. Vid urvalet för yrkesbefälsutbildning från
en åldersklass måste hänsyn las lill dessa förhållanden men också lill de krav
som de olika befälsuppgifterna släller.

Utbildningen
av all personal måste inriktas på alt skapa stridsdugliga förband. För alt nå
detta mål krävs att yrkesbefälet tas i anspråk för sådana uppgifter i
krigsorganisationen där dess fackkunnande, yrkeserfarenhet och möjligheter till
omedelbara insalser vid mobilisering ger största möjliga effekt. Av
yrkesbefälet krävs också förmåga att genomföra en realistisk utbildning av
värnpliktiga och anställda under grundutbildning och repetitionsutbildning.
Inom ramen för sin utbildning och praktiska tiänst skall yrkesbefälet också tiänstgöra
vid krigsorganiserade förband i egen krigsbefattning i minst samma omfattning
som övrig personal. Krav på fysisk uthållighet och prestationsförmåga måste
därför ställas på alll yrkesbefäl. Åldersgränserna för tiänstbarhet måste
anpassas till befattningarnas krav på fysisk och psykisk förmåga.

Statsmakterna
beslutade år 1960 (prop. 1960:109, SU 1960:113, rskr 1960:290) om principer för
en ny befälsordning inom armén. Besluten grundades på förslag av 1954 års befälsutredning
och innebar bl. a. en allmän höjning av yrkesbefälels kompetens. Genom utökad
obligatorisk ulbildning skulle personalen kunna användas i mer kvalificerade
befattningar i organisationen. Genom beslulel preciserades också uppgifterna
för arméns nuvarande tre befälskårer. För att söka nå överensstämmelse mellan
försvarsgrenarna tillsattes sedermera särskilda utredningar med uppgift att se
över

s. 32 Kontrollera mot PDF

Prop.1977/78:24 32

befälssystemen
vid marinen och flygvapnet. År 1972 infördes, bl. a. som en konsekvens av
arméns nya befälsordning, ett nytt tjänsteslällningssyslem för försvarsmakten.

Efter hand visade det sig nödvändigl
alt förnya och vidareutveckla 1960 års befälsordningsprinciper. Fördetta arbete
fick år 1971 en särskild arbetsgrupp inom försvarsdepartementet i uppgift alt
la fram principunderlag för beslut om en ny befälsordning för försvarsmakten. Gmppen
överlämnade år 1972 till departementschefen en promemoria om principiella
utgångsvärden för befälsstrukturen inom försvaret m. m. Yttranden över
promemorian avgavs sedermera av överbefälhavaren, personalorganisationer m. fl.
Promemorian lades härefter till grund för proposition till riksdagen (prop.
1973:128).

Genom riksdagens beslut år
1973 (prop. 1973:128, FöU 1973:23, rskr 1973:309) togs ett viktigt steg mot en
ny, gemensam befälsordning för hela del militära försvaret. Sedan dess har ett
omfattande arbete bedrivits för att omsätta 1973 års principbeslut till en
praktiskt fungerande befälsordning. Detta arbete har bl. a. visat att den i
beslutet skisserade idealslmkiuren i princip kan grundas på en gemensam gmndläggande
yrkesbefälsutbildning till chef, fackman och utbildare efter fullgjord
grundutbildning som värnpliktig. Urval till vidareutbildning i yrkeskarriären
kan ske så att alla har i princip samma möjligheter att efter sina förulsättningar
efter hand kunna fö alltmer kvalificerade uppgifter i krigs- och fredsorganisationen.
En höjning av yrkesbefälets standard på den grundläggande nivån har visat sig
nödvändig. Detta gäller även personal i teknisk tiänst. Det har också bestyrkts
att huvuddelen av den f n. civilmilitära yrkespersonalen i framliden bör vara militär
yrkespersonal och utbildas för sina uppgifier på i princip samma sätt som övrig
militär yrkespersonal.

Dessutom
har arbetet visal all värnplikts- och reservbefälets förhållanden i princip
måste behandlas samtidigt med yrkesbefälets inom ramen för en ny befälsordning.

Ännu
återstår åtskilligt planläggnings- och detaljarbete innan rekrytering och ulbildning
enligt den nya befälsordningen kan påbörjas. Jag finner det därför angelägel
att här beskriva det nya systemet så utföriigt all redovisningen kan ligga till
grund för det fortsatta arbete som behövs för att den nya ordningen skall kunna
börja genomföras under programplaneperioden 1978/ 79-1982/83.

Jag
kommer här att till slörsia delen behandla frågor om yrkesbefälels framtida
förhållanden. Jag delar emellertid, som jag nyss har framhållit, den uppfattning
som tidigare har uttalats av bl. a. riksdagen att frågor rörande en ny ordning
för yrkesbefälet måste ses som en del av ett system, där värnpliklsförsvarels
behov av värnpliktigt befäl, reservbefäl och yrkesbefäl får en samlad, samtidig
och logiskt sammanhängande lösning. Befälsordningen i vad avser yrkesbefälet
måste därvid bygga på och fortlöpande anpassas till värnpliktssysiemets fömtsättningar
och utformning.

För
värnplikts- och reservbefäl finns del enligl min mening inte anledning

s. 33 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:24 33

att
nu förutsätta några principiella förändringar. Som tidigare framgått har nämligen
uppgifter och ulbildning för värnplikts- och reservbefäl nyligen varil föremål
för översyner och reformer. Utbildningen av yrkesbefälet måsle självfallet tid
efter annan anpassas till de förändringar av värnpliktsutbildningen som kan
bli aktuella. Sådana anpassningar påverkar dock inte principerna för en ny
befälsordning för yrkesbefälet.

Möjligheterna
att samordna reservbefälets och yrkesbefälets utbildning efter den gemensamma
grundutbildningen bör självfallet tas till vara. Jag återkommer till delta i
del följande.

Värnplikts-
och reservbefäl utbildas för uppgifter i krigsorganisationen. Yrkesbefälels
utbildning avser uppgifter i både krigs- och fredsorganisationen. Det ärenligt
min mening väsentligt att yrkesbefälet så tidigt som möjligt utbildas för sina uppgifier
i fredsorganisationen.

Jag
har utgått från att det i krigsorganisationen behövs yrkesbefäl på alla nivåer
fr. o. m. troppchefsnivån. Det finns vidare ett starkt samband mellan befälets
uppgifter i krigs- resp. fredsorganisationen som motiverar alt utbildningen i
olika steg konsekvent drivs parallellt för såväl krigs- som fredsuppgifter.

Alll
yrkesbefäl måste i den nya befälsordningen kunna lösa huvuduppgifterna att
vara chef, fackman och utbildare. Chefsutbildningen har central betydelse.
Chefer på alla nivåer skall förberedas dels för att föra befäl över krigsförband
eller delar av dessa, dels för att vara ledare i fredsorganisationen. Chefsutbildningen
skall ge förmåga att välja och utöva rätt ledarskap gmndat på gott föredöme,
förtroende och god personalbehandling.

Gediget
fackkunnande behövs som grund både för chefsutövningen i krig och för
utbildningsverksamheten. Särskill bör befälets personliga färdigheter uppmärksammas
och tidigt befästas.

Utbildaruppgiften
är för allt yrkesbefäl den primära uppgiften i fredsarbetet och för merparten
av befälet huvuduppgiften.

Omfattningen
av yrkesbefälels ulbildning för de tre uppgifterna måsle självfallel avvägas mol
innebörden av krigs- och fredsuppgifterna på varje nivå. Olika avvägningar
måste också göras med hänsyn till de skilda behoven inom försvarsgrenarnas organisalion.

Den
civilmilitära personalen har viktiga uppgifter i krigsorganisationen och skall
föra befäl över värnpliktiga i såväl krigs- som fredsorganisationen. Stort behov
finns av dess medverkan i utbildningsverksamheten. Jag anser därför att huvuddelen
av de uppgifter som de civilmiliiära grupperna f n. har i det nya systemet bör
lösas av militär personal som har utbildats för dessa fackuppgifter och
dessutom för chefs- och uibildaruppgifterna på samma sätt som övrigt
yrkesbefäl.

Efler
förslag av min företrädare beslöt regeringen i febmari 1975 all tillkalla en
särskild beredning (Fö 1975:01) för att föra det påbörjade arbetet med att skapa
möjligheter för kvinnor att fö befälsanställning inom del militära försvaret
vidare. Även jaganser att det ärangeläget att kvinnor får möjlighet

3
Riksdagen 1977/78. I sand. Nr 24

s. 34 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:24 34

att
bli yrkesbefäl. Denna beredning har därför av mig i december 1976 fått vissa
tilläggsdirektiv. Beredningen lämnade i juni 1977 betänkandet (SOU 1977:26)
Kvinnan och försvarels yrken. Beredningens belänkande är f n. efter
remissbehandling under handläggning i försvarsdepartementet. I avvaktan på att
detta arbete blir slutfört ärjag inte beredd att nu ta ställning till beredningens
förslag. En framtida rekrytering och utbildning av kvinnor för anställning som
yrkesbefäl bör dock i allt väsentligt följa de principer som anges för den nya hiefälsordningen.

7.2
Befälspersonalens uppgifter i krigs- och fredsorganisationen

Som underiag
för överväganden om befälsstrukturen i stort och om rekrytering och ulbildning
av de olika personalkategorierna har ell omfattande material efter hand
ställts samman av överbefälhavaren och försvarsgren scheferna. Underlaget har
redovisats senast genom Överbefälhavarens personalutredning 1976. Redovisningen
anger det totala behovet av befäl på troppchefsnivån och högre nivåer i
krigsorganisationen mot slutet av 1980-talet till närmare 100 000 man, nämligen

ca
53 000 på iroppchefsnivå,

ca
22 000 på plutonchefsnivå,

ca
15 000 på kompanichefsnivå samt

ca
4 000 på bataljonschefsnivå och högre nivåer.

Drygt
4 000 av befattningarna på troppchefsnivån kräver enligt redovisningen sådant
yrkeskunnande att endast yrkesbefäl bör komma i fråga. På plutonchefsnivån
behövs ca 7 500 yrkesbefäl, medan huvuddelen av uppgifterna på denna nivå
skall lösas av värnpliktsbeföl.

På
kompanichefsnivån krävs drygt 6 000 yrkesofficerare i krigsorganisationen. För
övriga befattningar på denna nivå används reservofficerare. Värnpliktiga
officerare kan endast i undantagsfall utnyttjas för uppgifter på denna nivå.

På
bataljonschefsnivån och högre nivåer är kraven på yrkeskunnande sådana att i
huvudsak endast yrkesofficerare kommer i fråga. Ett visst antal reservofficerare
och officerare ur väg- och vattenbyggnadskåren utnyttjas dock f n. för
uppgifter på denna nivå.

Jag
finner att överbefälhavarens redovisning i personalutredningen av krigsorganisationens
befälsbehov och den principiella fördelningen av uppgifter på olika
kompetensnivåer för värnpliktigt befäl, reservbefäl och yrkesbefäl i allt
väsentligt kan ligga lill grund förden nya befälsordningen. Jag delar också
överbefälhavarens uppfattning att tillgången på yrkesbefäl i åldersskiktet 23-45
år har stor betydelse för krigsorganisationens effekt. Enligt min mening bör
särskilt lämpade reservofficerare kunna utnytyas på bataljonschefsnivån i
större omfattning än som sker f n. Jag kommer i del följande att föreslå
åtgärder i detta syfte. Som tidigare har framgått har

s. 35 Kontrollera mot PDF

Prop.1977/78:24 35

överbefälhavaren
förutsatt att ett stort antal uppgifter för yrkesbefal i krigsorganisationen
omvärderas. Enligt hittillsvarande ordning sätts ca 50 % av yrkesbefälet in på
uppgifter på gruppchefs- och troppchefsnivåerna. 1 överbefälhavarens underlag
utgår i krigsorganisationen alla uppgifter för yrkesbefäl på gruppchefsnivån
medan huvuddelen av uppgifterna för yrkesbefäl på troppchefsnivån höjs lill plulonchefsnivån.
Jag anseratt dessa förändringar är betydelsefulla och nödvändiga.

Som
jag i andra sammanhang har framhållil har reservbefäl och värnpliktigt kompanibeföl
stor betydelse i krigsorganisationen. Tillgången på sådan personal är
emellertid f n. otillräcklig, främst inom armén. Som jag också lidigare har
framhållit anser jag det nödvändigl att rekryteringen härvidlag förbättras.
Genom riksdagens beslut år 1976 (prop. 1975/76:199, FöU 1975/76:38, rskr
1975/76:374) har inom armén öppnats möjlighet att ta ut vämpliktiga för
obligatorisk utbildning till militär befattning för kompanibefäl. Åtgärden
syftar till att snabbt förbättra tillgången på värnpliktiga plutonchefer för
arméns krigsorganisation. Härigenom torde också bättre möjligheter till
rekrytering för utbildning till reservofficer vid armén komma att skapas. Till
frågan om alt ytteriigare förbättra denna rekrytering kommer jag tillbaka i det
följande.

Även
överbefölhavarens redovisning av befälsbehovet i fredsorganisationen finner
jag vara väl ägnad att ligga lill grund för utformningen av den nya
befälsordningen beträffande befälsstrukluren i stort samt rekrytering av och
utbildningsgångar för yrkesbefäl.

Somjag
tidigare framhållil har huvuddelen av den civilmilitära personalen så viktiga
befäls- och utbildningsuppgifter i såväl krigs- som fredsorganisationen att
den i fortsättningen bör vara militär personal och utbildas för samma
fackuppgifter som tidigare men dessutom för chefs- och utbildarupp-gifter på
samma sätt som övrigt yrkesbefäl. Delta gäller arméingenjörer samt arméns
mästare och tekniker, mariningenjörer linje G (gymnasieingenjörer) samt
mästare, tekniker och floltiljpoliser vid flygvapnet. Denna personal bör i allt
väsentligt följa samma villkor beträffande rekrytering och utbildning som yrkesbefälel
i övrigt. En vidareutbildning till uppgifier som f n. fullgörs av arméingenjörer
och mariningenjörer linje G bör införas för militär personal i teknisk tiänst.

Flygvapnets
ingenjörer, en del av marinens och vissa av arméns ingenjörer är f n.
högskoleutbildade. Dessa högskoleingenjörers framtida villkor beträffande
rekrytering och utbildning bör närmare utredas. Härvid bör särskilt studeras
möjligheterna till rekrytering genom vidareulbildning av militär personal i
teknisk ijänst och eventuell samordning av sådan utbildning med den som
tekniskt utbildade stabsofficerare genomgår. Övriga civilmilitära grupper, dvs.
läkare, veterinärer, tandläkare och meteorologer, berörs i princip inte av befälsordningsreformen.
Särskilt beslut har redan fattats beträflande trafikledare (prop. 1975:81, TU
1975:16, rskr 1975:197).

Frågan
om den allmänmilitära utbildningen för flygvapnets markpersonal

s. 36 Kontrollera mot PDF

Prop.1977/78:24 36

har
behandlats av militära tiänslgöringsåldersutredningen (SOU 1973:34).
Utredningen har föreslagit att uppgifterna att leda denna utbildning fördelas på
allt yrkesbefäl i marktiänst vid flygvapnet samt all kategorin tmpputbildare
efter hand avvecklas.

Jag
finner det vara angelägel att markpersonalen inom flygvapnet i större utsträckning
än f n. deltar i och har ansvar för den allmänmilitära utbildningen av
värnpliktiga. Detta anserjag vara en självklar uppgift för allt yrkesbefäl inom
flygvapnet utom flygförarpersonalen liksom för allt övrigt yrkesbefäl inom det
militära försvaret.

Överbefälhavaren
har beräknat att det på sikl behövs ungefär 21 500 yrkesbefäl. Antalet yrkesbefal
uppgårår 1977 till drygl 20 000. Med hänsyn till nödvändigheten att begränsa
personalkostnaderna ärjag inte beredd alt förorda en sådan utökning av antalet
yrkesbefäl som förutsätts i överbefälhavarens beräkningar. Del är därför nödvändigl
all utnyttja reservbefäl och värnpliktigt befäl i krigsorganisationen i slörre
omfattning än vad överbefälhavaren har utgåit från. Antalet anställda i fredsorganisationen
lorde få bestämmas i samband med organisationsutredningar etc. Självfallet
måste del antalsmässiga behovei av yrkesbefäl fortlöpande prövas med hänsyn till
utvecklingen på skilda områden, exempelvis förändringar av krigs- eller fredsorganisationen,
arbetstiden för anställda och värnpliktsulbildningen. Antalet yrkesbefäl i
organisationen får alltså inte ses som ett statiskt behov utan måsle för varje lillfälle
bedömas med hänsyn till den rådande situationen.

7.3
Yrkesbefäl 7.3.1 Bakgrund

Som
bakgrund lill den efterföljande mera utförliga redovisningen vill jag särskill
framhålla följande.

Den
nya ordningen innebär en gemensam gmndläggande yrkesutbildning för allt
yrkesbefäl till en gemensam försia uppgiflsnivå i yrket oavsell vilka uppgifter
som efter hand skall lösas av den enskilde. Denna ordning lorde f n. vara unik
inom den statliga verksamheien och väl svara mol de allmänna principer som slatsmaklerna
har lagt fast för utbildningsväsendet i slort.

Stor
bredd vid rekryteringen är viktig. Del är nödvändigt att kunna rekrytera
yrkesbefäl från alla kategorier av befälsutbildade värnpliktiga. Allt blivande
yrkesbefäl skall gå genom gmndutbildning som vämpliktiga tillsammans med övriga
värnpliktiga. Det vanliga bör vara att vämpliktiga med intresse för
officersyrket anmäler detta i samband med inskrivningen eller vid en
fastställd, senasle tidpunkt före inryckningen. Anmälan bör dock också kunna
ske under och efter grundutbildningen.

Allmän
behörighet enligt högskoleförordningen (1977:263, ändrad senast 1977:1054)
jämte vissa särskilda förkunskaper skall ulgöra behörighetskrav

s. 37 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:24 37

för
tillträde till den gemensamma grundläggande officersutbildningen. Utbildning
till yrkesofficer är därför att jämställa med högskoleutbildning.

Den
grundläggande officersutbildningen skall baseras på grundutbildningen genom
värnplikten och i förekommande fall inledas med en förberedande officersskola
för att ge elever från skilda värnpliktskategorier i största möjliga
utsträckning gemensamma militära kunskaper och färdigheter.

Målet
förden grundläggande yrkesutbildningen skall vara att ge yrkesbefälet kompetens
att i krigsorganisationen inneha yrkesbefälsbefattningar på troppchefsnivån och
att i fredsorganisationen tjänstgöra antingen som utbildare vid pluton eller
motsvarande enhel eller som delsystemledare eller tekniker.

Utbildningen
bör vara tvåårig och bestå av en skolmässig del om ca tolv månader och en del
med handledd, praktisk yrkesijänslgöring.

Utbildningen
bör ske vid skolor (under del förberedande arbetet inom försvarsdepartementet
benämnda YOS l)som är gemensamma förtruppslag (moisvarande). Skolorna bör
kallas officershögskolor med i varje särskill fall lämpligt prefix, t. ex. infanleriofficershögskolan.
Fortsatt undersökning för visa om någon officershögskola i teknisk tiänst
behövs vid armén.

Under
den förberedande officersskolan bör aspiranterna i princip fö värnpliktsförmåner.
Samma förhållande bör gälla för dem som inhämtar kompletterande kunskaper i
allmänna ämnen före utbildningen vid officershögskolan. Under utbildningen vid
officershögskolan bör aspiranterna däremot vara anställda genom tidsbegränsat
förordnande.

Allt
yrkesbefal vidareutbildas till befattningar för yrkesbefäl på pluton

chefsnivån i krigsorganisationen och till kvalificerade utbildare vid pluton

(plutonchefs ställföreträdare), kvalificerade delsystemledare eller tekniker i

fredsorganisationen. Utbildningen sker vid tidpunkter som inom försvars

grenarna anpassas lill de organisatoriska behoven och börjar för ftertalet

tidigast ett år efter den grundläggande officersutbildningens slut. Utbild

ningen sker på två kurser, en allmän kurs som även utgör grund för

kommande vidareutbildning till kompanichefs- och bataljonschefsnivåerna i

krigsorganisationen och en specialistkurs,somgerspecialutbildning förändra

kvalificerade uppgifter i krigs- eller fredsorganisationen. Specialistkursen,

som förutsätter att eleverna har ingående yrkeserfarenhet, lorde i regel böra

genomgås tidigast efter fem års tjänstgöring efler officershögskolans slut.

Den pedagogiska och allmänorienterande utbildningen har i princip samma

mål på de båda kurserna. Utbildningen bör för allmänna kursen omfalta ca

tolv månader- vid marinen kortare tid och i teknisk tjänst vid flygvapnet ca

18 månader-och för specialistkursen preliminärt ca sex månader. Kurserna

bör kallas krigshögskolans (YOS 2) allmänna kurs resp. specialistkurs med i

varje särskilt fall lämpligt prefix. ,

Det
är enligt min mening angeläget alt försvarsmtens behov av förhållandevis unga
officerare på vissa högre befattningar i krigsorganisa-

s. 38 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:24 38

tionen
säkerställs. De som tidigt visar goda förutsättningar för en snabb karriär bör
därför beredas möjlighel att förhållandevis snabbt gå genom utbildning som
kvalificerar för högre befattningar. En sådan ordning verkar också
rekryteringsfrämjande. Vidareutbildning mot kompanichefsnivån och högre nivåer
i krigsorganisationen skall därför kunna ske så tidigt som möjligt efter den gmndläggande
officersutbildningens slut. För officerare inom samma årskull skall emellertid möjlighetema
till sådan vidareutbildning också kunna sträckas ut under relativt lång tid så
alt hänsyn kan las till individuell utveckling och visad praktisk duglighet.
Jag vill i detta sammanhang betona betydelsen av en noggrann personalplanering
från arbetsgivarens sida och förtroendefulla samtal mellan arbetsgivare och
arbetstagare i syfte att tidigt och efter hand klargöra individens
förutsättningar för olika former av tjänstgöring och karriär. Den inriktning
som är ett resultat av sådana överväganden och samtal skall självfallel kunna
ändras med ledning av efter hand uppnådda resultat av utbildningen och visad
förmåga att i praktisk tjänst omsätta kunskaperna.

Mål, innehåll och uppläggning
av nuvarande tmppslagsskolor och vapen-officerskurser samt militärhögskolans
allmänna och högre kurser är i huvudsak lämpliga. Utbildningen vid dessa skolor
och kurser bör därför bedrivas i nuvarande former med de justeringar som kan
bli aktuella med hänsyn till de förändringar beträffande yrkesbefälets ulbildning
som här redovisas. Motsvarighet lill arméns tmppslagsskolor och marinens vapenoffi-cerskurserbör
införas vid flygvapnet. Dessa senare skolor och kurser bör i den nya ordningen
kallas för krigshögskolans högre kurser (YOS 3) med i varje särskilt fall
lämpligt prefix. Kursernas ungeföriiga längd och omfattningen av mellanliggande
praktisk tiänstgöring efter krigshögskolans allmänna kurs framgår av följande
uppställning.

Verksamhet
resp. skola Omfattning

(kurs)

praktisk
tjänstgöring i regel minst två år

högre
kurser vid krigshögskolan ca sex-åtia månader, vid mannen dock ca

(YOS
3) tolv månader

praktisk
tjänstgöring fyra-sex år

allmän
kurs vid militärhögskolan högsl tolv månader

(YOS
4)

praktisk
tiänstgöring ett-fyra år

högre
kurser vid militärhögskolan ca två år

(YOS 5)

För
krigshögskolans högre kurser i teknisk tjänst kan längre tid än ca sex-åtta
månader behöva övervägas.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Prop.1977/78:24 39

7.3.2
Rekrytering

1973
års riksdagsbeslut om en gemensam befälsordning fömtsätter rekrytering genom
värnplikten av bl. a. ideologiska, pedagogiska, rekryterings-mässiga och
ekonomiska skäl. Jag vill än en gång understryka betydelsen av att
yrkesofficeren rekryteras ur de värnpliktigas led, utbildas gemensamt med
övriga värnpliktiga och får sina grundläggande erfarenheter från värnpliktsutbildningen.

Befölsordningen skall
sålunda bygga på värnpliktssystemet. Detta system förändras fortlöpande av
olika skäl. Krigsorganisatoriska förändringar kan t. ex. medföra att ändrade
kvalitativa krav ställs på värnpliktsutbildningen och därmed följande ändringar
av utbildningstiderna. Nya uppgifier för vämpliktiga i krigsorganisationen kan
leda till nya utbildningslinjer för värnpliktiga under grundutbildning etc. Yrkesbefälsulbildningen
måste därför fortlöpande kunna anpassas till förändringar i vämpliktssystemet.

Rekrytering
genom värnplikten innebär att särskilda utbildningslinjer uteslutande för yrkesbeföl
inte får anordnas i eller parallellt med värnplikts-systemet. Det enda
undantaget är flygvapinets flygförare på stridsflygplan som inte kan fö
nödvändig yrkesutbildning inom värnpliktsutbildningen. Även i detta fall bör
dock utbildningen i största möjliga utsträckning genomföras i den ordning som
gäller för övriga värnpliktiga.

Principen
om rekrytering genom vämplikten bör i övrigi genomföras enligl följande
riktlinjer.

Uitagningen
till sådan utbildningslinje eller huvudtjänst inom grundutbildningen av
värnpliktiga, från vilken rekrytering av blivande yrkespersonal bör ske,
avpassas så att den motsvarar summan av det årliga omsättnings-behovet av vämpliktiga
i krigsorganisationen och det antal blivande yrkesbefäl som åriigen behövs. Hämtöver
beräknas viss reserv.

I värnpliktssystemet
uppställs kvalifikationskrav av varierande slag för olika ulbildningsvägar och
för olika kategorier av vämpliktiga. Dessa krav är motiverade av uppgifterna i
krigsorganisationen och måste behållas. Särskilda krav får däremot inte ställas
upp därför att yrkesbefäl rekryieras genom vämplikten. Det som slutligen skall
avgöra antagningen som yrkesbefälsaspirant är den lämplighet för befälsyrket
som vederbörande har visat under sin värnpliktstiänstgöring. En förutsättning
är dock att vederbörande har befälsulbildals under sin grundutbildning.

Befälsskallningen
i samband med inskrivningen aren prognos beträffande den värnpliktiges allmänna
lämplighet som befäl. Denna prognos är ett hjälpmedel vid fördelning av
värnpliktiga för utbildning till den befattning som närmast svarar mot deras
bedömda förutsättningar. En värnpliktig som bedöms vara lämplig för
befälsutbildning och som före inryckningen anmäler intresse för officersyrkel
tas efler sin skattning ut till plutonsbefäls- eller gruppbefälsutbildning.

Värnpliktiga
som inte har tagils ut lill biefälsutbildning men som under

s. 40 Kontrollera mot PDF

Prop.1977/78:24 40

grundutbildningen
anmäler intresse för yrkesbefälsutbildning och har visat lämplighet för sådan
utbildning kan f uitagningen ändrad. Kompanibefäls-uttagen värnpliktig vid
armén behåller sin uttagning under den tiänstgöringstid som åligger honom
enligt uitagningen.

Rekryteringsåtgärdema
bör inriktas så att föranmälan blir del huvudsakliga sätiet för yrkesbefälsrekrytering.
Med föranmälan avses all värnpliktiga med iniresse för officersyrket anmäler
detta i samband med inskrivningen eller vid den senaste tidpunkt före
inryckningen som är möjlig med hänsyn till den praktiska planeringen av
utbildningsorganisation m. m. Dessa värnpliktiga kan då las ul till det förband
saml den värnpliktskaiegori och utbildningslinje eller tjänst som moisvarar
deras förulsättningar och iniresse samt organisationens behov.

Föranmälan
ger de bästa fömtsättningarna för en god planering och tillgodoser i flertalet
fall bäsl den enskildes intressen. Informaiion i samband med yrkesvägledning
inom grundskola och gymnasium blir därför av stor vikt liksom olika former av
kollektiv och individuell information från militära myndigheter.

En
slor del av den rekrytering som f n. sker till plutonsofficersyrkel har s. k.
förtidsinskrivning som gmnd. Förtidsinskrivning innebär att en yngling
omedelbart efter grundskolan frivilligt kan låta skriva in sig före ordinarie inskrivning,
som äger mm det år han fyller 18 år, och snarast därefter påbörja sin ulbildning.
Värnpliktsulbildningen sker därefter i regel på särskilt organiserad befälsskola
eller också fullgör den förtidsinskrivne som kontraktsanställd en förberedande
befälsutbildning som räknas honom till godo som fullgjord gmndutbildning som
värnpliktig. 1 det nya systemet skall särskilda befälsskolor för blivande
yrkesbefäl inte anordnas parallellt med övrig grundutbildning eller som del av
denna. Blivande yrkesbefäl skall fullgöra värnplikten lillsammans med övriga
värnpliktiga. Delta innebär bl. a. att den blivande aspiranten i regel inte bör
vara yngre än de värnpliktiga i allmänhet såvida inte hans fysiska och psykiska
ulveckling likväl gör honom lämpad. Förlidsinskrivning bör därför komma i fråga
endast i undantagsfall. Det bör dock finnas möjlighet för en värnpliktig som
avser att bli yrkesbefäl att få börja sin värnpliktsutbildning under samma år
som den ordinarie inskrivningen äger rum.

Befölselev
som går genom grundutbildning på linje som inte är avsedd för yrkest)efälsrekrytering
kan också anmäla intresse att bli aspiranl. 1 varje särskilt fall bör då
avgöras om vederbörande kan flyttas över till lämplig linje, om han kan
fullfölja påbörjad utbildning och ändå antas eller om annan åtgärd behöver
vidtas, t. ex. att han avbryter påbörjad utbildning och ansluler till nästa
utbildningsgång som är lämplig för yrkesbefälsrekrytering.

Överföring
under gmndutbildning inom samma årsklass av värnpliktig för utbildning till
annan befattning kan i regel ske utan olägenhet om samtidig inryckning har
skett och ansökan sker före förbandsutbildningens böljan. Vid överföring från värnpliktskategorierna
E, F och G till befälsutbildning liksom

s. 41 Kontrollera mot PDF

Prop.1977/78:24 41

från
gruppbefäls- till pluionsbefälsutbildning måste i de flesta fall särskilda anordningar
vidlas.

Möjlighet
skall finnas för värnpliktiga alt söka till yrkesbefälsutbildning i direkt
anslutning till fullgjord grundutbildning eller därefter. Sådan sökande bör i
regel kunna antas t. o. m. det kalenderår under vilket han fyller 25 år. Har
den värnpliktige utbildats till plutonsbefäl eller gruppbefäl ingår han i rekryteringsunderiaget
under samma fömtsättningar i övrigt som de plutonsbefäls- och
gruppbefälselever som under det akluella året avslutar sin gmndutbildning.

Reservofficersaspirant
eller reservofficer kan också söka lill yrkesbefälsutbildning. Med hänsyn till
kraven på det yngre yrkesbefälel i uppgifterna som fackman och utbildare måste
varje sådan sökande till officersyrket inhämta lillräckliga kunskaper för dessa
uppgifter. Den som rekryteras på detta sätt måste uppfylla samma krav som
gäller för övriga yrkesbefälsaspiranter senasl när den gmndläggande
officersutbildningens praktiska del börjar.

7.3.3
Värnpliktsulbildning

Den
blivande yrkesbefälsaspiranten fullgör grundutbildning som vämpliktig företrädesvis
vid plutonsbefälsskola eller gmppbefälsskola tillsammans med övriga
värnpliktiga befälselever. Detta innebär att grundutbildningen vid armén i
regel genomförs vid regemente. Vid flottan bedrivs den vid öriogsskolornaoch till
sjöss underdel av sjöexpedition. Vid kustartilleriet sker den vid central
utbildningsanstalt och vid regemente. Vid flygvapnet genomförs
grundutbildningen centraliserat eller vid flottilj.

Av
särskild vikt är att det blivande yrkesbefälet inom alla försvarsgrenar under sin
grundutbildning fullgör gmndläggande krigsförbandsutbildning eller motsvarande ulbildning
tillsammans med övriga värnpliktiga. Det är främst genom denna del av
grundutbildningen som del blivande yrkesbefälel lär känna de krav som ställs på
de värnpliktiga i olika uppgifter inom krigsorganisationen. Den gmndläggande krigsförbandsutbildningen
har också stor betydelse för bedömningen av yrkesbefälsaspiranternas lämplighet
för den fortsalla utbildningen.

Det
bör snarast möjligt fastställas vilka utbildningslinjer inom värnpliktsulbildningen
som utgör lämplig bakgrund för yrkesbefälsulbildningen.

Somjag fömt har anfört har
yrkesutbildningen för flygvapnets flygförare på stridsflygplan inte någon moisvarighei
inom värnpliktsutbildningen. Med hänsyn till att denna personal skall utnyttjas
som krigsflygförare så länge som möjligt är det nödvändigt att utforma den
inledande utbildningen som en särskild utbildningslinje för yrkesbefäl. Denna
bör dock formellt utformas som en värnpliktsutbildning med de tider och övriga
villkor som gäller för grundutbildning av jämförbar värnpliktskategori.

s. 42 Kontrollera mot PDF

Prop.1977/78:24 42

7.3.4
Antagning som aspiranl

Preliminär
antagning sker tidigast vid inskrivningen och normalt senast när den
värnpliktige har fullgjort grundutbildningen. Som jag tidigare har angett bör
emellertid möjlighel finnas att söka till yrkesbefälsutbildning även senare och
intill en ålder av ca 25 år.

Slutlig antagning sker
före officershögskolan och skall främst gmndas på den lämplighet för
befälsyrket som den sökande har visal under den militära grundutbildningen.
Vidare bör krav ställas på viss fysisk minimistandard samt på civila
förkunskaper enligl de behörighetsregler som jag återkommer lill i det
följande.

Föranmälda
värnpliktiga placeras i enlighet med sin uttagning vid lämpliga linjer för
befälsutbildning. Från dessa utbildningslinjer kan också andra värnpliktiga
anmäla sig under grundutbildningen eller senare. Hänsyn måste också tas till
alt värnpliktsutbildningen slutar vid olika tidpunkter för skilda uttagningskategorier
eller inryckningsomgångar som skall ulgöra rekryte-ringsunderiag för samma
årskull yrkesbefäl. Antagningsreglerna bör därför utformas så att de lämpligaste
kan tas ut från alla aktuella kategorier.

Förhållandet mellan
antagningsbehov och antal sökande kan givetvis variera mellan tmppslag,
huvudtjänster, yrkesfack etc. Möjligheter bör finnas att med vederbörandes
samtycke placera om behörig sökande som inte för plats på "egen
linje" till likartad utbildningsväg där brist finns.

7.3.5
Behörighet

Allmän
behörighet till gmndläggande högskoleutbildning enligt högskoleförordningen
skall somjag tidigare harangett krävas före slutlig antagning som aspiranl. 1
undantagsfall bör dock aspiranter kunna börja officershögskolan även om de
saknar fullständig allmän behörighet under förutsättning att de har så litet
kompletteringsbehov att de bedöms kunna komplettera sina kunskaper vid sidan av
ordinarie utbildning vid skolan.

Allmän
behörighel har bl. a. den som har gått genom fullständig minsl tvåårig
utbildning i gymnasieskolan eller annan likvärdig utbildning och erhållit betyg
i alla de ämnen som betygsätts. Vidare krävs kunskaper i svenska och engelska
motsvarande två årskurser på tvåårig linje i gymnasieskolan.

Utöver
allmän behörighet föreligger även krav på vissa särskilda förkunskaper. Sådana
förkunskaper är dels sådana som krävs av alla yrkesofficerare inom försvaret
eller inom en försvarsgren, dels sådana som behövs för alt fullgöra tjänst i
ett särskilt yrkesfack, en särskild tjänstegren eller liknande.

Kraven
på särskilda förkunskaper för flertalet utbildningslinjer till yrkesbefäl bör
omfatta två årskurser på tvåårig gymnasielinje i ämnena samhällskunskap,
matematik och naturkunskap eller motsvarande kunskaper. Kravet

s. 43 Kontrollera mot PDF

Prop.1977/78:24 43

på
förkunskaper i ämnet naturkunskap för vissa lekniskt betonade linjer i yrkesbefälsulbildningen
kan dock ersättas med krav på förkunskaper i ämnena fysik och kemi. Vidare bör erforderiig
undervisning i ämnena psykologi och socialkunskap ingå i den gmndläggande
officersutbildningen.

Som
jag kommer alt beröra i det följande anordnas officershögskola inom försvarsgrenarna
med intagning en gång åriigen. En stor del av aspiranterna torde behöva
komplettera sina kunskaper i allmänna ämnen för att uppfylla kraven på allmän
behörighet och vissa särskilda förkunskaper. Vissa aspiranter som harett litet
kompletteringsbehov bör kunna komplettera sina kunskaper vid sidan av ordinarie
utbildning vid officershögskolan. Övriga aspiranter bör beredas möjlighet att
gå genom kompletteringsutbildning före officershögskolan. Den genomgångna
militära utbildningen bör härvid tillgodoräknas så att den kompletterande
utbildningen kan begränsas. Den tid som inle används för studier i allmänna
ämnen skall utnyttjas för praktisk tjänst under handledning vid eget förband. Aspiranter
som skall gå genom förberedande officersskola bör göra delta innan
kompletteringsutbildningen påbörjas.

Kompletteringsutbildningen
Ixjr anordnas så att den så långt möjligt kan anpassas till
officersutbildningen och så att den medför lägsta möjliga kostnader för staten.
Inom ramen fördessa förutsättningar skall det allmänna utbildningsväsendets
resurser i största möjliga utsträckning utnyttjas. Det kan i detta sammanhang
nämnas att formerna för kompletteringsutbildning utreds av försvarets
gymnasieutredning (Fö 1975:02).

De
ålders- och behörighetskrav som jag har angeit i det föregående medför att
allmän behörighet enligt den s. k. 25/4-regeln endasl i undantagsfall blir
aktuell för sökande till officersyrket. Allmän behörighet enligt denna regel fömtsätter
nämligen alt vederbörande bl. a. inte får vara yngre än 25 år.

7.3.6
Grundläggande ojficersutblldning

Den
grundläggande officersutbildningen bör utformas med utgångspunkt i de
förutsättningar som har fastställts genom 1973 års riksdagsbeslut och som innebär
rekrytering på stor bredd genom värnplikten. Dessa fömtsättningar och den valda
lösningen med en inom försvaret i princip enhetlig utbildningsväg till
yrkesbefäl, som skall ha kompetens för uppgifterna som chef, fackman och
utbildare i såväl krigs- som fredsorganisationen, kräver att den gmndläggande
officersutbildningen ger elever ur skilda vämpliktskategorier en gemensam och
likvärdig kunskaps- och färdighetsnivå före anställningen som yrkesofficer.

Målet
för den gmndläggande officersutbildningen måste bestämmas mot bakgrund av
yrkesbefälets första uppgifter i krigs- och fredsorganisationerna.

Som
jag tidigare har nämnt innebär överbefälhavarens översyn av

s. 44 Kontrollera mot PDF

Prop.1977/78:24 44

uppgiftsfördelningen
i krigsorganisationen att samtliga befattningar för yrkesbefäl på
gruppchefsnivån har utgått och att huvuddelen av uppgiftema på troppchefsnivån
har höjts till plutonchefsnivån. Jag finner dock att det även efter denna
översyn återstår ett relativt stort antal yrkesbefälsuppgifter på
troppchefsnivå i krigsorganisationen. Dessa uppgår lill ca 20 % av yrkesbefälets
totala uppgifter. Översynen har genomförts mot bakgmnd av kraven i 1980- och 1990-talens
stridsmiljöer. Målel för den grundläggande gemensamma utbildningen för
yrkesbefälet blir därför vad gäller krigsorganisationen att befälet skall
kunna fullgöra uppgifter i sådana befattningar på troppchefsnivå som kräver
särskild kompetens (nivå 7). Vidareutbildning för krigsbefattningar på
plutonchefsnivå ges senare vid krigshögskolan,

1
fredsorganisationen är den första yrkesuppgiflen att vara utbildare inom pluton
(delsyslemledare, tekniker) varvid varje yrkesbefäl skall vara kompetent att
fullgöra uppgifier som chef, fackman och utbildare. Målet för den gmndläggande
gemensamma utbildningen blir därför att befälet skall kunna fullgöra uppgifier
i nämnda befattningar på nivå V.

Ett
av huvudsyftena med befälsordningsreformen är all utforma den grundläggande
yrkesutbildningen så att fredsorganisationen tillförsäkras en hög utbildarkvalitet
vid pluton resp. skickliga delsystemledare och tekniker. Detta kommer att ha
stor betydelse för vämpliklsutbildningen. Minsl lika viktigt är att det
nyutexaminerade befälet för rimliga möjligheter att lyckas i sin försia
yrkesuppgift, vilket torde ha slor betydelse för befälets vilja att stanna i
yrket. Skall den grundläggande officersutbildningen nå dessa mål är det
väsentligt att officershögskolan blir tillräckligt lång och för ett väl avvägt innehåll.

Med
hänsyn till vad jag i det föregående har anfört om utbildningen genom värnplikten
och med beaktande av nu redovisade organisatoriska behov finner jag att den gmndläggande
officersutbildningen bör omfalta ca två år och innehålla såväl skolmässig
utbildning som praktisk tiänstgöring under handledning.

Den gmndläggande
officersutbildningen måste präglas av fältmässighet, realism och gynnsamma
möjligheter för elevemas personlighelsulveckling. Mål fördenna
personlighetsutveckling skall vara att ge eleven självförtroende i uppgifterna
som chef, fackman och utbildare. Han skall väl förstå sin roll som befäl och fö
en riktig bild av sitt kommande yrke. Samarbetsförmågan bör utvecklas och han
bör fö en realistisk uppfattning om sin egen förmåga i olika avseenden föratt
därigenom få möjlighet att välja rätt inriktning i yrket. Den pedagogiska
uppläggningen av utbildningen bör därför vara sådan att den ger social träning
och inlärning, vilket bl.a. innebär att samspelet i grupper ger upplevelser av
kontakt och samverkan. En sådan uppläggning bör också skapa förulsättningar att
nå en gemensam identitet i yrket.

Mot
bakgrund av vad jag har anfört i det föregående bör den grundläggande officersutbildningen
organiseras i en förberedande officersskola och en

s. 45 Kontrollera mot PDF

Prop.1977/78:24 45

officershögskola.

Den
förberedande officersskolan skall som tidigare har nämnts ha som mål att ge
elever från skilda värnpliktskategorier samma militära kunskaps- och
färdighetsnivå så långt det är möjligt. Längden och utformningen av denna
utbildning bör avpassas efter särförhållandena inom varje försvarsgren. För
huvuddelen av aspiranterna torde dock omfattningen bli ca 3-5 månader. För befälsutlagna
värnpliktiga som har gått genom 14-15 månaders grundutbildning torde
förberedande officersskola inte behövas.

Officershögskolan
bör innehålla en skolmässig del och en del med praktisk yrkestjänstgöring under
handledning vid en omgång värnpliktiga under grundutbildning.

Den
skolmässiga delen bör innehålla ett anlal olika block och omfatta ca tolv
månader eller ca 2 000 tim. Begreppet block innebär i detta sammanhang inte att
undervisningen i de ämnen som ingår i blocket hålls samman i tiden utan är
endast ett enkelt sätt att redovisa det väsentliga innehållet i olika delar av
utbildningen. Tiden bör disponeras i huvudsak enligt följande;

Ett teknikblock som ger eleven
fackkunskaper i ämnen av teknisk natur och omfattar ca 500 tim.

Ett organisationsläreblock med
ämnen som ger eleven erforderiiga fackkunskaper i försvarskunskap,
administration m. m. och omfattar ca 400 tim.

Ett läramtbildningsblock 1 med
i huvudsak teoretisk lärarutbildning som omfattar ca 500 tim.

Ett lärarutbildningsblock 2 med
i huvudsak metodik och praktisk tillämpning som omfattar ca 600 tim.

Den
nu redovisade fördelningen avser närmast de linjer som skall leda fram till
utbildare vid pluton. På linjer för blivande delsystemledare behöver viss tid
fördelas om från de två lärarutbildningsblocken till teknikblocket. På linjer
för blivande tekniker behövs viss ytterligare omfördelning av tid från lärarutbildningsblocken
till teknikblocket. Blocket med organisationslära m. m. förutsätts vara i
huvudsak lika inom alla linjer av den grundläggande officersutbildningen.

Utbildningens
mål och fördelningen på ämnesblock har främst byggts upp med utgångspunkt i
fredsorganisationens behov av skickliga och kunniga utbildare inom pluton
(delsystemledare, tekniker). Detta har inneburit en kraftig satsning på
utbildning i människokunskap, pedagogik, metodik och tmpputbildning inom
plutons (motsvarande) ram.

Utbildaren
vid pluton (delsystemledaren, teknikern) måste emellertid, uiöver den
utbildning som han erhåller under grundutbildningen som vämpliktig och under
den förberedande officersskolan samt inom de två lärarutbildningsblocken, fö
ett relativt stort tillskott av fackkunskaper i militära ämnen för sin uppgift
som utbildare. Dessa militära ämnen ingår i teknikblocket - bl. a.
stridsteknik, vapenlära, fältarbeten - och i organisa-tionsläreblocket - bl. a.
försvarskunskap, administration.

s. 46 Kontrollera mot PDF

Prop.1977/78:24 46

Jag
vill särskill framhålla att de kunskaper och färdigheter som eleven för inom
ramen för de redovisade ämnesblocken ger möjlighet att på den gmndläggande
nivån utnyttja honom för krigsplacering i olika befattningar. Detta gäller även
för verksamheten inom fredsorganisationen.

Den
praktiska tjänstgöringen, som aspiranten genomför under handledning av erfarna
yrkesmän efter den skolmässiga delen, skall i försia hand ha som mål att
omsätta och befästa de kunskaper som han har fått under den teoretiska
utbildningen samt att ge honom erforderlig erfarenhetsbakgrund för kommande
yrkesverksamhet som utbildare vid pluton (delsystemledare, tekniker).
Tjänstgöringen skall också ge underiag för slutlig bedömning av elevens
lämplighet för officersyrket.

För
att eleverna skall få en allsidig och nägoriunda fullständig erfarenhet av all
förekommande verksamhet inom gmndutbildningen måste den praktiska tjänstgöringen
omfatta en hel omgång av de värnpliktigas grundutbildning (vid flottan en halv
sjöexpedition).

Den
grundläggande, gemensamma yrkesutbildning som jag nu har redovisat kommer
således att omfatta en förberedande officersskola på ca 3-5 månader för
huvuddelen samt en officershögskola med en skolmässig del på ca 12 månader och
en praktisk del på ca 8-9 månader. TiU detta bör läggas ca 2 månader för
ledighet. Totalt innebär detta att den grundläggande yrkesutbildningen kommer
att omfatta ca 25-28 månader.

Officershögskolan
anordnas åriigen inom alla tre försvarsgrenarna. Utbildningen bör tidsmässigt
placeras in så att den nyblivne officeren direkt efter den grundläggande
officersutbildningen kan tas i anspråk i produktiv tjänst senast fr. o. m. den
tidpunkt då värnpliktsomgång eller motsvarande rycker in till tiänstgöring.

Den
som inle fullföljer utbildningen till yrkesbefäl krigsplaceras i befattning
för värnpliktig i krigsorganisationen på den nivå som den genomgångna värnpliktsulbildningen
syftar till.

Sammanfattningsvis
vill jag framhålla all den här angivna grundläggande yrkesutbildningen väl
tillgodoser de kvalitetskrav som innefattas i 1973 års principbeslut. Den bör
ha stora förutsättningar att ge yrkesofficeren god förmåga alt i
fredsorganisationen arbeta som utbildare vid pluton (delsystemledare,
tekniker) och alt i krigsorganisationen tjänstgöra på troppchefsnivån i uppgifter
som företrädesvis eller uteslutande måste fullgöras av yrkesmän.

7.3.7
Anslällniitgsförmåner m.m. under grundläggande ofticersiUblldnIng m. m.

Under
ulbildning lill plutonsofficer tillämpas f n. inom armén och kustartilleriet löneplansanställning
på tjänst som plutonsofficersaspirant efterfullgjord grundutbildning som vämpliktig.
Vid flygvapnet gäller samma ordning beträffande teknikeraspiranter. Inom
flottan och flygvapnet anställs

s. 47 Kontrollera mot PDF

Prop.1977/78:24 47

aspiranter
(utom teknikeraspiranter vid flygvapnet) under den tid som motsvarar tiden för
grundutbildning som värnpliktig på tiänst som menig och därefier i yänst som plutonsofficersaspirant.

Regementsofficerare
rekryteras f n. dels den s. k. långa vägen, där aspiranterna under utbildningen
innehar Ijänst som plutons- eller kompaniofficer, dels genom grundrekrytering.
1 det senare fallet avlönas aspiranten med stöd av värnpliktsförmånsförordningen
(1976:1008).

Den
som går genom ulbildning lill fast anställt befäl kan alltså f n. antingen
åtnjuta avlöningsförmåner m. m. enligt löneplan eller värnpliktsförmåner
enligt värnpliktsförmånsförordningen. De aspiranter som är anställda enligt löneplan
omfattas av de regler som gäller för statstjänstemän i allmänhet, dvs. lagen
(1976:600) om offentlig anställning m. fl. författningar. Anställningsförmånerna
regleras dock genom kollektivavtal. Förmåner m. m. lill aspiranter som avlönas
enligt de för värnpliktiga gällande gmnderna regleras däremot ensidigt av
statsmakterna.

Inom
den civila statsförvaltningen tillämpas i vissa fall löneplansanställning för aspiranter
under utbildning, t. ex. inom polisväsendet.

Vad
gäller den framtida officersutbildningen anserjag att övervägande skäl talar
för en ordning, där aspiranterna under utbildningen vid officershögskolan
anställs genom tidsbegränsat förordnande på samma sätt som annars medges, då statstiänstemän
undergår föreskriven aspirantutbildning (jfr 3 S punkt 5 i kungörelsen 1974:1007
om lidsbegränsning av statligt lönereglerad anställning, m. m.). Liksom enligt
kungörelsen bör förordnandet ulformas på ett sådant sätt att det blir möjligt
alt, då skäl föreligger, skilja elever från pågående utbildning. Trots del
säkrare underlag för urval som rekrytering efter fullgjord gmndläggande
värnpliktsutbildning i förening med föreskrivna behörighetskrav ger, är det
enligt min mening väsentligt att elever, som under utbildningen vid
officershögskolan visar oförmåga eller befinns olämpliga för officersyrket,
efter uppsägning skall kunna skiljas från utbildningen redan före
förordnandetidens utgång. Jag förutsätter emellertid att sådan uppsägning - för
vilken gäller bl.a. reglerna i lagen (1974:12) om anställningsskydd och 7 kap.
lagen om offentlig anställning - endast blir aktuell i ett fötal fall och då
sker så tidigt som möjligt.

Frågor
om anställningsförmåner och andra villkor under anställningstiden bör regleras
i den ordning som gäller för statstjänstemän i allmänhet.

Under
den förberedande officersskolan bör utgå värnpliktsförmåner enligt det system
som gäller för värnpliktiga under gmndutbildning. Utbildningspremier bör dock
inte utgå. Samma förhållanden bör också, i likhet med vad som nu är fallet för
vissa aspiranter, gälla för dem som före utbildningen vid officershögskolan
behöver inhämta kompletterande kunskaper i allmänna ämnen under den tid som
kompletteringen pågår.

s. 48 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:24 48

7.3.8
Urval

Den
princip med successivt urval som framgår av 1973 års riksdagsbeslut måste
förverkligas med utgångspunkt i resultaten av såväl kompetensgivande ulbildning
som praktisk tjänst. Med hänsyn till rekryteringskraflen krävs ett urvalssystem
som dels tar till vara tidigast möjliga urvalstidpunkt, dels ger de enskilda
möjlighet att meritera sig efter hand under en så lång tidrymd som det av
organisatoriska skäl är möjligt.

Alla yrkesofficerare skall
vidareutbildas till att fullgöra uppgifier på plutonchefsnivån i
krigsorganisationen och som kvalificerade utbildare vid pluton (plutonchefs
ställföreträdare), kvalificerade delsystemledare eller tekniker i
fredsorganisationen (nivå 6/lV).

Därutöver måste ungefär
hälften av varje årsklass officerare vidareutbildas föratt fylla
organisationens behov dels av personal på bataljonschefsnivån i krigsorganisationen
och som kompanichef (systemledare m. m.) i fredsorganisationen (nivå 4/ll)och
högre nivåer, dels av officerare för vilka slutmålet är kompanichefsnivån i
krigsorganisationen och plutonchef (systemledare eller motsvarande i teknisk tiänst)
i fredsorganisationen (nivå 5/III). Andelen av varje årsklass som måste
vidareutbildas varierar mellan försvars- och vapengrenar som en följd av det
organisatoriska behovet.

Utbildning till och tiänstgöring
i befattning på nivåerna 7/V och 6/IV är för båda de nyssnämnda grupperna en
nödvändig bakgrund innan fortsatt utbildning till nivå 5/111 och högre nivåer
kan ske. Fören effektiv tiänstgöring i krigs- och fredsorganisationen måste
huvuddelen av dessa båda grupper förhållandevis snabbt riktas in mot
vidareutbildning till nivå 5/111 och högre nivåer så att kompetens pä dessa
nivåer nås vid relativt låg levnadsålder. För vissa officerare kan dock
tidpunkten när kompetens för nivå 5/111 skall vara nådd sträckas ul till 40 års
ålder. Särskill viktigt är all de som riklas in mol nivå 4/11 och högre nivåer
tidigt börjar sin vidareulbildning.

Tidig inriktning mol
slutmål är nödvändig med hänsyn främsl lill de krigsorganisatoriska behoven men
också med hänsyn till individen och av pedagogiska skäl. Systemets
förutsättningar all dra till sig kvalificerad personal ökar om var och en så
tidigt som möjligt kan fö besked om sina utvecklingsmöjligheter för vidareutbildning
och alltmer kvalificerade uppgifter. Det är också väsentligt att de unga
officerare som visar mycket god prognos för militär vidareulbildning lill nivå
5/111 eller högre nivåer men som inte uppfyller ställda behörighetskrav i
allmänna ämnen snarast får tillfälle att förvärva de kunskaper som de behöver i
detta avseende.

De som har riktals in mot
nivå 5/III eller mot högre nivåer bör gå genom samma vidareutbildning och samma
erfarenhetsskapande tiänstgöring. Inriktningen skall kunna ändras med ledning
av erfarenheterna från denna utbildning och tiänstgöring.

Urvalssystemet
måste beakla den individuella mognadstaklen och ta till vara individens
inneboende förutsättningar saml ta hänsyn till hans

s. 49 Kontrollera mot PDF

Prop.1977/78:24 49

personliga
förhållanden. Det är angeläget att individen får större möjlighet än som nu är
fallet all påverka tidpunkten när vidareutbildning skall ske. En rimlig
avvägning mellan individens förutsättningar och organisationens behov måste
eftersträvas.

Flerstegsurval
är grunden för den följande beskrivningen av urvalssystemet. Urval förutsätts
ske efler ansökan.

Ett första preliminärt
urval mot nivå 5/111 eller högre nivåer kan ske redan i samband med
officershögskolans slut. Detta urval bör förutsätta såväl goda vitsord från den
skolmässiga utbildningen som utmärkt resultat av den praktiska tiänsten vid
förband. Den praktiska tiänsten efter officershögskolans slut skall i regel
fullgöras som yrkesman med självständigt ansvar för tilldelade uppgifter och i
princip omfatta minst ett år. Den bör kunna ge förbättrat underlag fördel
slutliga urvalet till krigshögskolans allmänna kurs. Detta urval för
vidareutbildning mot nivå 5/III eller mot högre nivåer bör för flertalet i en
officerskurs påbörjas tidigast ett år och för huvuddelen vara genomfört senast
fem år efter den grundläggande officersutbildningens slut. Systemet innebär
dels att den som har blivit preliminärt uttagen all gå genom viss utbildning inte
alltid blir slutligt uttagen lill denna, dels alt den som inte har blivit
preliminärt uttagen kan tas ut vid det slutliga urvalet. Jag vill emellertid
framhålla att vissa individer kan komma alt mogna senare än andra och att detta
kan medföra att den prognos som gjordes för dem i ett tidigareskedeavderas
verksamhet kan behöva ändras. Del är därför naturligt all möjlighet till
vidareutbildning lill nivå 5/111 och högre nivåer skall finnas även för de
officerare som under eller efter krigshögskolans specialistkurs bedöms vara
lämpliga för denna vidareutbildning. Den närmare utformningen av fömtsättningarna
för denna vidareutbildning får, i närmare samarbete med berörda
personalorganisationer,övervägas underdel fortsatta arbetet.

De
urvalskriterier som skall utnyttjas i urvalsprocessen är bedömd lämplighet för
nivå 5/111 eller för nivå 4/11 och högre nivåer, resultat av kompetensgivande
utbildning och förmåga att omsätta kunskaperna i praktisk tiänst.

Fortsatt
utbildning mot tiänstbarhet på nivå 5/111, nivå 4/11 och högre nivåer måste ske
i form av en konsekvent varvad utbildning. I varje steg tillämpas samtliga
urvalskriterier. Urvalsprocessen bör ha samma principiella utformning som den
som föregår slulligt urval till krigshögskolans allmänna kurs. Särskilt viktigt
är att underlätta för dem som startar mot nivå 5/111 och som senare
kvalificerar sig för vidareulbildning till nivå 4/11 att åta sig denna utbildning.

Den
nu angivna urvalsprocessen förutsätter att varje enskild inom en av
organisatoriska skäl betingad period åtar sig den utbildningsgång, tjänstgöring
och i förekommande fall den vidareutbildning i allmänna ämnen som befälsordningen
fömtsätter. Vederbörande har givetvis räll att avböja

4 Riksdagen 1977/78. I saml. Nr 24

s. 50 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:24 50

vidareutbildning,
befordran etc. Konsekvenserna av detta kan emellertid vara att ytteriigare
tillfälle till vidareutbildning och befordran inte kan erbjudas efter denna
period.

Jag
vill understryka vikten av att den slutliga ulformningen av urvalsprocessen blir
sådan att individen upplever den som en hjälp att finna de uppgifter och det
verksamhetsområde som han är lämpad för och där han kan finna
arbetstillfredsställelse under sin kommande yrkeskarriär.

7.3.9
Vidareulbildning

All
vidareutbildning måste i fråga om mål, innehåll, tidpunkt, antal elever etc.
anpassas till de organisatoriska behoven. Utbildningens uppläggning i stort
skall präglas av s. k. återkommande eller varvad utbildning. Olika skolor och
kurser måste så långl det är möjligt passas in så att eleverna inte är borta
från verksamheten vid förbanden merän absolut nödvändigt. Officerarna bör under
sin praktiska tiänstgöring mellan olika skolor och kurser även tiänstgöra vid krigsorganiserade
förband i egen krigsbefattning.

Jag
lämnar i det följande en principiell och översiktlig redovisning av de skolor
och kurser som skall ingå i vidareutbildningen.

Krigshögskolans allmänna
kurs eller specialistkurs utgör en för alla yrkesofficerare obligatorisk
vidareutbildning till tjänslbarhet i befattning för yrkesofficer på
plutonchefsnivå i krigsorganisationen och som kvalificerad utbildare vid pluton
(plulonchefs ställföreträdare), kvalificerad delsystemledare eller tekniker i
fredsorganisationen (nivå 6/IV). För dem som före krigshögskolan har bedömts
lämpliga för uppgifter på kompanichefsnivå i krigsorganisationen och som
plutonchef (systemledare eller motsvarande i teknisk tiänst) i fredsorganisationen
(nivå 5/111) eller högre nivåer måste utbildningen ges en för fortsalt
vidareutbildning lämplig inriktning. För de officerare för vilka krigshögskolan
utgör det sista obligatoriska ledet i yrkesutbildningen bör i utbildningen ingå
moment som ger specialutbildning för vissa kvalificerade uppgifter inom krigs-
eller fredsorganisationen. Av praktiska skäl bör därför utbildningen
organiseras på två kurser som inom vissa principiella avsnitt bör ha gemensamt
innehåll.

Krigshögskolans
allmänna kurs motsvarar närmasl nuvarande krigsskolor för regementsofficerare
och kompaniofficersskolor. Utbildningen skall syfta till tjänslbarhet på
plutonchefsnivån i krigsorganisationen i sådana befattningar som kräver
yrkesbefäl med god teoretisk utbildning. Kursen skall meddela vidareutbildning
i pedagogik, trupputbildning och personalbehandling och öka officerens
användbarhet för utbildningsarbetet i fred. Systembunden och teknisk personal
för motsvarande höjning även av systemkunnande och kunskaper i tekniska ämnen.
Utbildningen för uppgifter inom fredsorganisationen skall ha som mål att ge
kompetens som kvalificerad utbildare vid pluton (plutonchefs ställföreträdare),
kvalificerad delsystemledare eller tekniker. Kursen utgör försia ledel i
vidareutbildning

s. 51 Kontrollera mot PDF

Prop.1977/78:24 51

mot
nivå 5/111 och högre nivåer och skall därför som nämnts samtidigt ge gmnd för
kommande vidareutbildning.

Krigshögskolans
allmänna kurs anordnas åriigen inom alla tre försvarsgrenarna för
yrkesofficerare som skall påbörja vidareutbildning till nivån 5/1II eller högre
nivåer. Kursen anordnas centralt för resp. försvarsgren.

Det successiva
urvalssystemet innebär i princip att flertalet av de officerare som skall gå
genom utbildningen vidden allmänna kursen gör det efter ett års och upp till
efter fem års tiänstgöring efter officershögskolans slut. Urvalstidpunkten
anpassas till de organisatoriska behoven. Om särskilda organisatoriska skäl
föreligger, för utbildningen påbörjas tidigare.

Längden av krigshögskolans
allmänna kurs bör bestämmas efter en avvägning av del sammanlagda innehållet av
denna kurs och krigshögskolans högre kurs, eftersom dessa kurser och
mellanliggande praktik tillsammans utgör skolningen till nivå 5/111. Inom
armén och flygvapnet (utom i teknisk tjänst) bör den allmänna kursen av
organisatoriska skäl inte vara längre än högst ett kalenderår. Vid marinen bör
kursen vara kortare, i teknisk tiänst vid flygvapnet bör den vara längre.

Krigshögskolans specialistkurs
har inte någon motsvarighet i nuvarande utbildningssystem. Utbildningen vid
denna kurs skall ge kompetens för tiänstbarhet i krigsorganisationen på
plutonchefsnivån i sådana befattningar som förutsätter att nödvändig
specialistutbildning kan baseras på ingående yrkeserfarenhet. Kompetensen för
uppgifter inom fredsorganisationen som kvalificerad utbildare vid pluton (plulonchefs
ställföreträdare), kvalificerad delsystemledare eller tekniker skall
fullständigas genom pedagogisk och allmänorienterande utbildning med i princip
samma mål som vid krigshögskolans allmänna kurs. De avsnitt i den allmänna
kursen som är inriktade på vidareutbildning till nivån 5/111 ersätts vid
specialistkursen med avsnitt som avser specialuppgifter. 1 anslulning härtill
kan också ingå fortsatt utbildning i allmänna ämnen t. ex. matematik eller
fysik.

Krigshögskolans
specialistkurs anordnas årligen inom alla tre försvarsgrenarna. Med hänsyn till
de krigs- och fredsorganisatoriska behoven behöver de officerare som skall
utbildas på denna kurs ofta vidareutbildas vid skilda tidpunkter för olika
individer inom en och samma årskull. Specialistkursen torde i regel böra
genomgås tidigast efter fem års och senast efter nio års tjänstgöring efter
officershögskolans slut. Tidpunkten anpassas till de organisatoriska behoven
inom resp. truppslag, vapengren eller yrkesfack.

Möjlighet alt gå genom
krigshögskolans högre kurs bör finnas för officer som har gått genom
specialistkursen. Jag återkommer till detta i det följande.

Som
jag tidigare har nämnt har krigshögskolans specialistkurs inte någon
motsvarighet i dagens system. Innan några erfarenheter har vunnits, synes en längd
av ca sex månader för denna kurs vara lämplig.

Längden av och innehållet
i en krigshögskoleutbildning i teknisk ijänst -såväl allmän kurs som
specialistkurs - kan utom vad gäller flygvapnet i stort

s. 52 Kontrollera mot PDF

Prop.1977/78:24 52

anpassas
till övriga krigshögskolekurser.

Krigshögskolans
högre k u rs genomgås av officerare som skall utbildas till ijänstbarhet på
nivå 5/111 eller högre nivåer. Officeren skall ha tiänstgjorl i yrket under i
regel minst två år efter krigshögskolans allmänna kurs. Denna praktiska tiänst
skall vid armén och kustartilleriet ha fullgjorts i befattning som plutonchefs
ställföreträdare vid pluton som förbandsutbildas. I systembundna och tekniska tiänslegrenar
skall vederbörande ha tjänstgjort dels som utbildare av värnpliktiga, dels inom
eget fackområde på motsvarande nivå.

Väl
vitsordad krigsförbandsövning eller särskild övning i befattning på plutonchefsnivå
i krigsorganisationen bör, där det av organisatoriska skäl är möjligt, föregå
skoltiden vid krigshögskolans högre kurs.

Krigshögskolans
högre kurs motsvarar nuvarande truppslagsskolor (motsvarande). Vid flygvapnet
finns inte någon motsvarighet till den föreslagna kursen.

Målel
för utbildningen är tiänstbarhet i krigsorganisationen som kompanichef
(systemledare eller motsvarande befattning i leknisk tjänst) på nivå 5 och i fredsorganisationensomchef
för pluton som förbandsutbildas (systemledare och motsvarande befattning i leknisk
tjänst) på nivå 111. Utbildningen inriktas därutöver på att ytteriigare
fördjupa officerens allmänna militära kunskaper och bredda hans användbarhet
främst inom det egna tmppslaget, vapengrenen och yrkesfacket.

Krigshögskolans
högre kurs bör ha en längd av ca åtta månader vid armén utom i teknisk tjänst,
där annan lid kan behöva övervägas, ca tolv månader vid marinen, som har en
annan avvägning av utbildningsinnehållet mellan krigshögskolans kurser än
övriga försvarsgrenar, och ca sex månader vid flygvapnet.

Officer
som har gått genom krigshögskolans specialistkurs och bedöms lämplig för
utbildning till nivå 5/II1 bör beredas möjlighet alt gå genom krigshögskolans
högre kurs. Innan officeren börjar utbildningen vid den högre kursen skall han
på lämpligt sätt komplettera de militära och civila kunskaper som behövs.
Officer som redan under specialistkursen bedöms lämplig för sådan
vidareutbildning bör i de fall det är praktiskt möjligt kunna flytta över till
krigshögskolans allmänna kurs. 1 det organisatoriska behovet av officerare på
nivå 5/111 skall även räknas in officerare som rekryteras från specialistkursen.

1
avsnitt som avser uppgifter i krigsorganisationen som kompanichef (motsvarande)
bör utbildningen så långt del är möjligt samordnas med utbildningen av blivande
reservofficerare. Jag återkommer till denna fråga i avsnittet om reservbefäl.

Militärhögskolans
allmänna kurs genomgås av officerare som skall utbildas till tjänslbarhet på
nivå 4/11 eller högre nivåer. Utbildningen bör i huvudsak motsvara den
nuvarande militärhögskolans allmänna kurser och ha en längd av högst tolv
månader.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Prop.1977/78:24 53

Utbildningen
skall ge kompetens för uppgifter inom krigsorganisationen på nivå 4 som
bataljonschef (flersystemledare, divisionscheO och fredsuppgifter på nivå II
som chef för utbildningskompani (flersystemledare, divisionscheO. Hämtöver bör
eleverna få ingående kunskaper om det militära försvaret, i synnerhet den egna
försvarsgrenen. Fullständig kompetens för tjänslbarhet på nivån 4/11 kan uppnås
efter några års praktisk tjänst efter den skolmässiga utbildningen. Som norm
bör eftersträvas all minsl två krigsförbandsövningar har genomförts i
krigsbefattning på kompanichefsnivån innan bataljonschefskompetens uppnås.

Allmänna
kursen bör i regel genomgås fyra-sex år efter krigshögskolans högre kurs. 1 en
del fall kan senare tidpunkt vara lämplig, framförallt för viss icke flygande
personal vid flygvapnet.

Militärhögskolans
högre kurser bör i allt väsentligt motsvara den nuvarande militärhögskolans
högre kurser och ha i stort samma mål, inriktning och längd som dessa. Av vikt
är att såväl tidigare utbildningsresultat som praktisk förmåga vägs in vid
urval av sökande. Antagning bör normalt kunna ske inom ett till fyra år efter
det att officeren har gått genom allmän kurs.

7.3.10
Övrig ulbildning

Utöver
den vidareutbildning som jag hittills har redovisat behövs också andra former
av vidareutbildning för att tillgodose behovet av personal för speciella
uppgifter inom krigs- och fredsorganisationen. Denna utbildning bör i stort ha
samma former som i nuvarande l)efälsordning. Följande slag av utbildning bör
därvid anordnas.

Specialutbildning
av yrkesofficerare för utbildning till viss krigs-befattning, t. ex. brigadkvartermästarkurs,
eller vidareutbildning för freds-tiänslen, t. ex. kurs i motortiänst.

Övergångsutbildning,dvs.
utbildning av äldre personal för övergång från "linjetjänst" till
uppgifter främst inom stabs- och förvaltningstjänst. Denna utbildning bör
principiellt ske vid sådan ålder att officerarnas kapacitet tas till vara i
utbildningsorganisationen så länge som möjligt. Normalt lorde övergångsulbildning
därför bli aktuell i 405-årsåldem. Behovet av officerare i stabs-,
förvaltnings- och teknisk tiänst i krigsorganisationen och av personal med
militär miljökunskap i ledande befattningar i fred motiverar dock att viss sådan
utbildning sker tidigare.

Vidareutbildning
av militär leknisk personal för uppgifter som i nuvarande befölsordning
fullgörs av arméingenjörer och mariningenjörer linje G bör, som redan har
anförts, införas. Rekrytering och utbildning av personal till befattningar som
kräver högskoleingenjörskom-pelens bör utredas ytteriigare, varvid möjlighelerna
att vidareutbilda militär personal i teknisk tiänst skall studeras.

s. 54 Kontrollera mot PDF

Prop.1977/78:24 54

Enligt
min mening motsvarar dessa olika slag av vidareutbildning väl de krav som
framgår av 1973 års riksdagsbeslut i fråga om varvad och återkommande
utbildning samt behovet av att ge den praktiska erfarenheten stor vikt.

7.3.11 Komplellering
av Jörkunskaper I allmänna ämnen

ICraven
på behörighet i allmänna ämnen för slutlig antagning som aspiranl harjag
tidigare redovisat. För urval till vidareutbildning kan ytteriigare krav på
förkunskaper behöva ställas. Dessa krav bör formuleras så att de i princip knyter
an till årskurs i ämne på gymnasieskolan.

Kompletteringsutbildningen
skall i princip ske så att den som har riklats in mot vidareutbildning för
kompanichefsnivån i krigsorganisationen (nivå 5/ III) eller högre nivåer före
genomgång av krigshögskolans allmänna kurs inhämtar dels de förkunskaper som
motsvarar akluell linje i gymnasieskolan, dels de särskilda förkunskaper som
kan vara föreskrivna för resp. tjänstegren (motsvarande).

Före
vidareutbildning vid militärhögskolans allmänna kurs inhämias de ytteriigare
förkunskaper som kan vara aktuella.

Det
är angeläget att kompletteringsutbildningen noga passas in med hänsyn till
gången av befälsutbildningen i övrigt och verksamheten vid försvarets förband.

Behovet av kompletterande
utbildning kan som jag fömt har sagt väntas variera. Ett mycket begränsat
omfång lämpar sig för bredvidläsning vid sidan av ordinarie tiänstgöring. Behov
av flera fullsländiga gymnasiekurser i olika ämnen bör tillgodoses i första
hand genom studier inom det allmänna utbildningsväsendet. I avvaktan på att de
krav som den nya befälsordningen ställer på utbildning i allmänna ämnen blir
fastställda till omfallning och inplacering ärjag inte beredd att redovisa hur
kompletteringsutbildningen bör utformas. Jag vill också erinra om att den
frågan delvis berörs av försvarets gymnasieutredning.

7.3.12 Åldersgränser

Nu
gällande åldersgränser för olika uppgifter i krigsorganisationen bedömer jag
som lämpliga.

Vad
gäller fredsorganisationen vill jag framhålla viklen av att äldre befäl i ökad
omfattning används i utbildningsverksamheten, t. ex. inom centrala befölsgmpper.

Pensionsåldern
är f n. - med vissa undantag - 60 år för militär och civilmilitär personal.
Beroende på de åriiga förändringarna av åldersfördelningen uppstår inom
befälskårerna tid efter annan olika typer av s. k. "äldreproblem".
Sådana situationer måste hanteras olika från fall till fall.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Prop.1977/78:24 55

7.4
Reservbefäl

I
nuvarande befälssystem rekryteras och utbildas reservanställl befäl för skilda
uppgifter. Reservofficerare utbildas inom alla försvarsgrenar och försvarets
intendentkår för att fullgöra uppgifter på kompanichefsnivån i
krigsorganisationen. Dessutom rekryteras och utbildas inom den frivilliga befälsulbildningen
reservofficerare för att i armén fullgöra vissa uppgifter på iroppchefsnivån.

Reservbefäl
behövs även i framtiden för krigsorganisationens befattningar på
kompanichefsnivån. Uppgifterna på denna nivå är så kvalificerade att värnpliktiga
inte kan utbildas för dem inom de tider som står till förfogande enligl värnpliktslagen.
Jag finner också att det behövs särskilda reserver på plutonchefsnivån för att
bl. a. tillgodose behovet av personal för de kvalificerade befattningar som föreslås
bli förda till denna nivå från iroppchefsnivån. Del bör vara möjligt att
organisera sådana reserver vid samtliga försvarsgrenar, i försia hand med
förtidsavgången yrkespersonal. Dessutom bör nuvarande reservofficersutbildning
för vissa uppgifter på troppchefsnivån i armén behållas.

Jag vill
i detta sammanhang också framhålla vikten av alt det förtidsavgångna
yrkesbefälets kunskaper och färdigheter till fullo kommer krigsorganisationen till
godo. Alla möjligheler bör därför tas till vara att fö denna personal anställd
i reserv.

Som förul
nämnls rekryteras och utbildas reservofficerare för att främst fullgöra
uppgifter på kompanichefsnivån i krigsorganisationen. Ett begränsat antal
reservofficerare, som genom civil utbildning och verksamhet har bedömis
särskilt lämpliga, uppehåller dock f n. befattningar på bataljonschefsnivån i
krigsorganisationen. De har i samband härmed som regel fött viss militär
tilläggsutbildning. F. n. har också vissa officerare ur väg- och valtenbyggnadskåren
befattningar på bataljonschefsnivån. Deras civila kunskaper och erfarenheter i
vad avser såväl fackmässigt kunnande som arbetsledning utnyttias således i
krigsorganisationen.

Jag
anser att kompanichefsnivån även i framtiden normalt bör ulgöra högsta
befattningsnivå för reservofficerarna. Åtskilliga reservofficerare har emellertid
till följd av civil utbildning och yrkeslivserfarenhel kunskaper och färdigheter
som är av värde även på högre nivå i krigsorganisationen.

Alla
möjligheter alt utnyttia civilt kunnande i krigsorganisationen skall tas lill vara.
Enligt min mening är del troligt alt även andra yrkesgrupper än personal inom
väg- och vaitenbyggnadsfacket har civila kunskaper och erfarenheter som gör dem
lämpade att fullgöra uppgifter i krigsorganisationen på bataljonschefsnivån.
Jag finner därför att starka skäl talar för att särskilt lämpade
reservofficerare bör utnyttjas i vissa befattningar på denna nivå i större
omfattning än som har skett hittills. Deras civila kunnande måste emellertid
före ett sådani utnyttjande kompletteras med militär påbyggnadsutbildning. En
sådan utbildning måsle givetvis innehålla både teoretiska och

s. 56 Kontrollera mot PDF

Prop.1977/78:24 56

praktiska
moment. För godkänd ulbildning bör också krävas att reservofficeren med goda
vitsord har prövats i uppgifier på bataljonschefsnivån i krigsorganisationen.

Jag kommer senare att
föreslå regeringen att uppdra åt överbefölhavaren att med ledning av vad jag nu
har sagt närmare utreda hur och i vilken omfattning reservofficerare kan uinyttjas
på och vidareutbildas för bataljonschefsnivån. Därvid bör även klarläggas
frågor om tiänstgöringstidens längd och inplacering för reservofficer som skall
gå genom sådan utbildning.

Rekryteringen av
reservofficerare bör ske enligt samma grunder som gäller för rekryteringen av
yrkesbefäl i den nya befö'lsordningen, dvs. genom värnplikten. Liksom för
yrkesbefäl och värnpliktigt kompanibefäl bör vidareutbildningen för
reservofficer grundas på att den värnpliktige har uppnått användbarhet på
troppchefsnivån i krigsorganisationen genom antingen plutonsbefälsskola eller
gruppbefälsskola jämte påbyggnadsutbildning i form av t. ex. frivillig
befälsutbildning och att vederbörande därefter gått genom plutonchefsskola
(kadettskola). Jag utgår emellertid från att den särskilda rekryteringsväg som
nyligen har tillkommit för reservofficer i flygtjänst vid flygvapnet bör finnas
kvar så länge de organisatoriska behoven finns.

Jag finner det vidare
lämpligt alt det för flottans del, som en vidareutveckling av den nuvarande reservofficerslinjen
A och i anslutning lill de förslag som har förts fram av marinens
befälsutredning, inrättas en ny form av reservofficersutbildning för
handelsflottans däcks- och maskinbefäl.

Rekryteringen lill
reservofficer har, främst inom armén, underen följd av år varit otillräcklig
och medfört brister i tillgången på personal för krigsorganisationen. Jag
anser det därför nödvändigt all rekryteringen förbällras. En åtgärd som kan
komma i fråga för detta syfte synes vara att genom förbättrad information öka
intresset hos grundutbildal värnpliktigt kompanibefäl och plutonsbefäl alt gå
genom ulbildning för alt kunna bli reservofficer även sedan ett anlal år har
förflutit efter grundutbildningens slut. Vidare torde meritvärderingen av
reservofficersutbildningen exempelvis vid tillträde till högre civil utbildning
ha stor betydelse för rekryteringen. Jag konstaterar därför med
tillfredsställelse att både utbildning lill och tiänstgöring som reservofficer
numera ger poäng för arbetslivserfarenhet vid urval lill grundläggande
högskoleutbildning.

Som jag fömt har anfört i
samband med yrkesbefälets utbildning vid krigshögskolans högre kurs finner jag
det lämpligt att reservofficerarnas utbildning till uppgifter i
krigsorganisationen på kompanichefsnivån så långt som det är möjligt samordnas
med de avsnitt av yrkesbefälets utbildning vid kursen som avser motsvarande
uppgifter i krigsorganisationen.

Jag
vill understryka betydelsen av att en blivande reservofficer - kompanichef
(motsvarande) - inhämtar erfarenhet av tiänstgöring på plutonchefsnivån i
krigsorganisationen innan han som reservofficer krigsplaceras på kompanichefsnivån.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Prop.1977/78:24 57

Reservofficerarnas
tiänslgöringsskyldighet bör också i fortsättningen beräknas så att erforderlig
erfarenhet för att vara kompanichef (motsvarande) i krigsorganisationen kan
inhämtas och hållas vid makt och så att krigsförbandsövningar och särskilda
övningar för befäl kan genomföras i den befattning som reservofficeren är
placerad i. Som jag tidigare har framhållit bör det finnas utrymme för vissa
kurser. Behörigheten i allmänna ämnen för utbildning till reservofficer bör i
det nya systemet ligga på samma nivå som i nuvarande bestämmelser.

7.5.
Värnpliktsbefäl

Som
jag lidigare har uttalat måste huvuddelen av befälsuppgifterna i försvarets
krigsorganisation även i fortsättningen fullgöras av värnpliktigt befäl.
Värnpliktiga skall alkjämt tas ul och utbildas för uppgifter som grupp-, tropp-och
plutonchefer och motsvarande befattningar i krigsorganisationen. Någon ändring
i denna principiella inriktning av uppgifterna kan enligt min mening inte
förutses.

När
det gäller värnpliktigt befäl vill jag särskilt understryka den frivilliga befälsutbildningens
betydelse som ett värdefullt komplement till utbildningen enligt värnpliktslagen.

Inom
ramen för en samlad lösning av befölsfrågorna får kvaliteten i grundutbildningen
och förutsättningarna alt genom repelilionsutbildning och frivillig befälsutbildning
hälla värnpliktsbefälels kunskaper och färdigheter vid makt stor betydelse
även för hemvärnet och dess möjlighel att göra insatser.

7.6
Tjänsteställningsfrågor

Det
tiänsteställningssystem som infördes genom 1972 års tiänsteställ-ningsreform börenligt
min mening i princip gälla även efter befälsordningsreformen. Vissa
justeringar blir dock nödvändiga med hänsyn till att nuvarande fyra gruppbenämningar
för yrkespersonal - gruppchefer, plutonsofficerare, kompaniofficerare och regementsofficerare
- ulgår och ersätts av en enda benämning, nämligen yrkesofficerare. Inom ramen
för tiänsleställ-ningssystemets principer medför också den nya befälsordningen
vissa förändringar i fråga om den lägsta ijänstegraden för yrkespersonal och möjlighelerna
för reservofficerare att nå högre tjänstegrad.

Under
de första tjänstgöringsåren kommer yrkesofficerarna att i krigsorganisationen
tas i anspråk för vissa särskilda befattningar på troppchefsnivån. Dessa för
yrkesbefäl avsedda uppgifter på troppchefsnivån kräver en högre kompetens än
som förutsätts för andra befattningar på denna nivå. Genom utbildningen för uppgiftema
i fredsorganisationen har yrkesofficeren dessutom fått en högre allmän
befälskompetens än värnpliktsbefälet på

s. 58 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:24 58

samma
nivå. Jag har därför funnit att den lägsta tiänstegraden för yrkesofficeren
bör vara fänrik.

Jaganseratl
befordran lill löjtnant, kapten och major liksom hittills bör ske efter
föreskriven väl vitsordad tiänstgöring och genomgången kompetensgivande
utbildning förden högre graden. Kompetensgivande utbildning blir i del nya
systemet för löjtnantsgraden krigshögskolans allmänna kurs eller specialistkurs,
för kaplensgraden krigshögskolans högre kurs och för majorsgraden
militärhögskolans allmänna kurs.

För
urvalsbefordran till överstelöjtnant och högre tiänstegrader bör i huvudsak
nuvarande regler gälla. Detta innebär all befordran skall ske när vederbörande
vid särskild prövning har ansetts vara väl skickad alt i freds-och
krigsorganisationen uppehålla för graden särskill angivna befattningar.
Utnämning bör ske så att antalet yrkesofficerare i varje tiänstegrad stämmer överens
med det organisatoriska behovet.

Vid
tjänsteställningsreformen år 1972 förutsattes att slulgraden för reservofficerarna
skulle vara kapten. Officerare som tillhörde väg- och valtenbyggnadskåren
skulle dock liksom tidigare kunna bli majorer och även nå högre tiänstegrader.
Bristen på regementsofficerare hade emellertid föranletl att vissa
reservofficerare var placerade som bataljonschefer eller i moisvarande
befattningar. Med anledning härav intogs i 28 § reservbefälskungörelsen (1972:464)
för krigsmakten en bestämmelse som gjorde del möjligt att i vissa fall befordra
reservofficer lill major och högre tjänstegrader. Enligl denna bestämmelse får,
om det behövs med hänsyn till krigsorganisationens behov, den som genom militär
ulbildning och civil verksamhet är särskilt lämplig att uppehålla befattning på
balaljonschefsnivå eller högre nivå befordras till den tiänstegrad eller ijänsteklass
som svarar mot befattningen. Beslut om sådan befordran meddelas av regeringen efler
förslag av överbefälhavaren eller, enligt dennes bestämmande, försvarsgrenschef
Med tillämpning av denna bestämmelse har ett förhållandevis litet anlal
reservofficerare befordrats till majorer. Därvid har krävts all vederbörande förulom
särskild lämplighet att uppehålla befattning på bataljonschefsnivån också har
viss ulbildning för att utöva sådant befäl. Han skall också vid tidpunkten för
befordran vara krigsplacerad i sådan befattning och med goda vitsord ha
fullgjort krigsförbandsövning i befattningen.

I
samband med min redogörelse för utbildningen av reservofficerare inom den nya
befälsordningen harjag framhållit att särskill lämpade reservofficerare i
större omfattning än hittills skall kunna vidareutbildas för att placeras i vissa
krigsbefattningar på balaljonschefsnivån. Jag anser att den reservofficer som
med godkända vitsord har gått genom särskill anordnad utbildning till befattning
på bataljonschefsnivån och fullgjort författningsenlig tiänstgöring i den
omfattning som kommer alt föreskrivas skall erhålla tiänstegraden major.

Som
jag har förordat i det föregående bör den lägsta tjänstegraden för yrkesofficeren
vara fänrik. Jag har också angett att målel för den gmndläg-

s. 59 Kontrollera mot PDF

gande
yrkesutbildningen bör vara kompetens att i krigsorganisationen inneha befattningar
för yrkesmän på troppchefsnivån. Detta innebär att vi i krigsorganisationen
kommer att ha troppchefer med tiänstegraden fänrik. Samtidigt har det på grund
av rådande vakansläge varit nödvändigt alt undantagsvis placera
reservfanjunkare och vämpliktiga fanjunkare på befattningar i
krigsorganisationen som är hänförda till plulonchefsnivån. Jag vill betona att
placeringen av reservfanjunkare och värnpliktiga fanjunkare på befattningar på
denna nivå har berott på rådande vakansläge och alltså inle får anses ha varit
ett normalt förfaringssätt. Dessutom är sådana fanjunkare placerade på
befattningar på iroppchefsnivån som i det nya systemet kommer att hänföras till
plutonchefsnivån. 1 det nya systemet bör gälla att den som placeras på
plutonchefsnivån skall ha gått genom föreskriven ulbildning för denna nivå.

Med
nu angivna förändringar kommer tiänslegraderna att t. v. utnyttjas enligt
följande tabell.

Tjänstegrad for

Yrkesofficerare

Reservofficerare'

Värnpliktig personal

utom
flottan

flottan

värnplikts-oflicerare

Vpl gruppchefer

General

Amiral

GeneraP

Generallöjtnant

Viceamiral

Generallöjt-nant

Generalmajor

Konteramiral

Generalmajor

Överste
1. gr

Kommendör l.gr

Överste 1. gr

Överste

Kommendör

Överste

Överstelöjt-

Kommendör-

Oversielöjt-

nant''

kapten"

nant"

Major

Orlogskapten

Major

Kapten

Kapten

Kapten

Kapten

Löjtnant

Löjtnant

Löjtnant

Löjtnant

Fänrik

Fänrik

Fänrik Fanjunkare

Fänrik

Fanjunkare

Sergeant

Överfurir

Furir

Korpral

'
Även officerare i VVK.

2
Ej förutvarande yrkes- och reservofficerare. Dessa behåller tidigare innehavd

tjänstegrad.

31
flottan har reservofficer samma tjänstegradsbenämning som yrkesofficer.

"*
Vissa överstelöjtnanter (kommendörkaptener) tilldelas särskild tjänsteställning
och

räknar
därmed tjänsteställning före övriga.

7.7
Övergång till en ny befälsordning

Som
jag tidigare har nämnt kan den nya befälsordningen börja införas under programplaneperioden
1978/79-1982/83. Jag räknar därvid med att de

s. 60 Kontrollera mot PDF

Prop.1977/78:24 60

första
ansökningarna om antagning som yrkesbefälsaspirant i det nya systemet kan ske
under år 1979 samt att den första omgången yrkesbefälsaspiranter går genom officershögskolan
åren 1981-1983.

1
samband med att den nya ordningen införs kommer det alt bli nödvändigt att
reglera övergången till det nya systemet för del befäl och de befälsaspi-ranter
som redan har påbörjat utbildning enligt dagens system. Vidare måsie del av
organisatoriska skäl betingade behovet av kompletterande utbildning
fastställas. Dämtöver finns det en mängd andra frågor som måste övervägas ytterligare.
Till ledning för del fortsatta arbetet vill jag anföra följande.

Yrkesbefälsaspiranter
som är rekryterade ur den årsklass vämpliktiga som påbörjar grundutbildning
under år 1980 förutsätts kunna utbildas helt enligt det nya systemet. Aspiranter
som har påbörjat utbildningen tidigare genomför utbildningen enligt nuvarande
ordning med erforderiig anpassning till del nya systemet. Detta gäller även vid
övergång till regementsofficersutbildning från plutonsomcersuibildning eller kompaniofficersutbildning
efter genomgången kompaniofficersskola.

Aspiranter
som har påbörjat grundutbildning som värnpliktiga under år

1979 och
som inle uppfyller behörighetskraven bör beredas lillfälle att

inhämta föreskriven behörighet. De bör också beredas tillfälle att gå över lill

den nya utbildningsgången.

Plutonsofficerare som har
fullgjort plutonsofficersutbildning enligl gällande ordning och har
kvalificerat sig för kommendering lill kompaniofficersutbildning enligl
nuvarande syslem bör beredas tillfälle att gå genom denna eller motsvarande
utbildning. Övriga plulonsofficerare som under år

1980 inte
har uppnått 45 års ålder bör gå genom kompletteringsutbildning i

den omfattning som behövs för att de skall få den kompetens som del nya

systemet kräver.

Kompaniofficerare
som har utexaminerats från kompaniofficersskola enligt nuvarande ordning skall
beredas tillfälle att gå genom krigshögskolans högre kurs.

Kompaniofficerare
som har gått genom truppslagsskola (motsvarande) enligt nuvarande ordning och
uppnått högst 35 års ålder och kvalificerat sig för vidareutbildning bör
beredas möjlighel till sådan kompletteringsutbildning som kvalificerar för
inträde till militärhögskolans allmänna kurs. 1 vissa fall kan med hänsyn lill
de organisatoriska behoven detta ske även vid högre ålder.

Regementsofficerare
som har utexaminerats från krigsskola enligt nuvarande ordning skall i
enlighet med gällande villkor beredas lillfälle att gå genom krigshögskolans
högre kurs och militärhögskolans allmänna kurs i del nya systemet.

Tidpunkt
för tilldelning av nya tiänstegrader lill berörd personal i samband med
övergången till ny befälsordning kan fastställas först sedan denna fråga ytterligare
har övervägts underdel fortsatta arbetet. Vad avser grunderna för tilldelning
av nya tiänstegrader är min principiella inslällning följande.

s. 61 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:24 61

Som
jag tidigare har uttalat skall lägsta tiänstegrad för yrkesbefäl vara fänrik.
Detta innebär all de nuvarande plulonsofficerarna vid övergång till det nya
systemet skall tilldelas denna tiänstegrad. Detta bör ta sin början i anslutning
till den första utexaminationen av officerare som har utbildats i det nya
systemet och genomföras i takt med erforderlig kompletteringsutbildning.

Tjänstesiällningsbefordran
till löjtnant bör för plutonsofficerare från tidigare system i princip ske efter
genomgången kompetensgivande ulbildning för denna grad enligl det nya
systemet. Plutonsofficerare som är 45 år och äldre bör kunna tilldelas
löjtnants tiänstegrad utan sådan kompetensgivande utbildning.

Den
som har gått genom utbildning till kompaniofficer bör tilldelas löjtnants
tjänstegrad och den som har gått genom truppslagsskola för regements- eller
kompaniofficer eller motsvarande utbildning bör tilldelas kaptens tiänstegrad.

För
dem som i övergångsskedet är yrkesanställt gruppbefäl bör tiänsteslällningen
liksom utbildningen efter hand anpassas till den nya ordningen.

Somjag
tidigare har nämnt har reservfanjunkare och värnpliktiga fanjunkare i viss utsträckning
placerats på befattningar i krigsorganisationen som är hänförda eller i del nya
systemet kommer att hänföras till plulonchefsnivån. Jag anser att del skall
vara möjligt alt övergångsvis befordra sådan reservfanjunkare eller vämpliktig
fanjunkare till fänrik utan all han i alla avseenden har gått genom föreskriven
utbildning under förutsättning att han är varakiigt krigsplacerad i befattning
på plulonchefsnivån och med tillfredsställande resultat har tjänstgjort i
sådan befallning under minsl en krigsförbandsövning.

7.8
Kostnader för en ny befälsordning

Utbildningen
enligt den nya befälsordningen medför ökade kostnader. En mindre del av
ökningen kan hänföras lill den kompletterande utbildning som måste meddelas
befäl utbildat enligt den nuvarande befälsordningen. Överbefälhavaren har
beräknat dessa merkostnader till närmare 10 milj. kr. per år under en tioårig
övergångsperiod.

Utbildningsgången
för befäl som nyrekryleras sedan den nya befälsordningen har trätt i kraft
innebär att antalet elevdagar per år ökar. Kostnadsuppskattningarna för
utbildning av befäl i ett färdigt system är emellertid osäkra. Mycket beror på
hur behovet av förläggningsplatser, utbildningslokaler, utbildningshjälpmedel m.
m. kan tillgodoses inom ramen för nuvarande utbildningsorganisation.

Den
tidsplan som jag har föreslagit för genomförande av befälsordningen förutsätter
att utbildningsorganisationen byggs ut under innevarande programplaneperiod om
organisationen från början skall vara hell anpassad

s. 62 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:24 62

lill
den nya utbildningsgången med bl. a. väl samlade utbildningsenheter. Överbefälhavaren
har beräknat all en sådan utbyggnad kräver investeringar på omkring 150 milj. kr.,
varav ca 120 milj. kr. under den närmaste femårsperioden. Det ekonomiska
utrymmet inom försvaret är dock begränsat. Jag anser det därför nödvändigl alt
inledningsvis begränsa investeringsbehovet främsl genom alt befintliga
militära anläggningar utnyttjas. Möjlighetema alt även använda tillgängliga civila
resurser bör enligt min mening undersökas ytterligare. I samband med att fredsorganisationen
struktureras oirr i relalivi slor omfattning under den närmaste tioårsperioden
bör det finnas möjligheler att på sikl åstadkomma mer samlade utbildningsenheter.

Under
alla förhållanden blir vissa investeringar ofrånkomliga. Jag bedömer emellertid
alt dessa kan begränsas så att investeringsbehovet under den närmaste
femårsperioden uppgår lill högst 100 milj. kr.

Jag
bedömer att de inskränkningar som måsle göras i den i och för sig önskvärda
utbyggnadstakten inte i någon nämnvärd grad påverkar fömtsättningama för att
genomföra befälsordningen.

Överbefälhavaren
har preliminärt uppskattat att utbildningskostnaderna på sikt ökar med omkring
20 milj. kr. per år i förhållande till kostnaderna för nuvarande
utbildningssystem. En noggrann beräkning kan göras först när myndigheterna mera
i detalj har utformat utbildningssystemet vad gäller kursinnehåll, elevantal,
lokaler, tekniska hjälpmedel m. m. samt kursernas förläggning lill olika utbildningsorter
eller fartygstyper m. m.

Jag
delar uppfattningen att de åriiga utbildningskostnaderna kommer att öka i
förhållande till nuvarande kostnader. Jag bedömer dock att det bör vara möjligt
att begränsa den av överbefälhavaren beräknade kostnadsökningen.

8 Hemställan

Med
hänvisning lill vad jag nu har anfört hemställer jag alt regeringen föreslår
riksdagen

att
godkänna de riktlinjer för en ny befälsordning för det militära försvaret som
jag har förordat i det föregående.

9 Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen att aniaga det förslag som föredraganden har lagl
fram.

s. 63 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:24 63

Bilaga

Nuvarande
ordning i fråga om befälspersonalen inom försvarsmakten

1 Inledning

Inom
försvarsmaktens krigsorganisation fullgör värnpliktsbefäl och reservbeföl
mellan 90 och 95 ?f) av befälsuppgifterna. Inslaget av yrkesanställd
befälspersonal är alltså totalt sett myckel begränsat. Inom flottan och flygvapnet
är andelen yrkesbefäl relativt sett större än inoni andra delar av försvarsmakten.

Principerna
för nu gällande befälsordning inom armén beslutades av riksdagen år 1960 (prop.
1960:109, SU 1960:113, rskr 1960:290). Beslutet avsåg dock inle civilmilitär
teknisk personal. Marinens och flygvapnets befälssystem är f n. ulformade
efter mönster som liknar arméns syslem.

Inom
samtliga försvarsgrenar omfatiar värnpliktsbefälet följande gmpper:

o
värnpliktiga gruppchefer

o värnpliktsofficerare/plutonsbefäl
och

o värnpliklsofficerare/kompanibefäl.

Reservbefälet
indelas i gmpperna

o
reservofficerare/plulonsbeföl och

o
reservofficerare/kompanibefäl och högre.

Det
yrkesanställda militära befälet utgörs av grupperna regementsofficerare,
kompaniofficerare, plutonsofficerare och gmppchefer. Motsvarande indelning
gäller även för den civilmilitära personalen, varvid dock befälsgrupperna har annoriunda
benämningar. Sålunda kallas t. ex. civilmilitär personal i teknisk tiänst
ingenjörs-, mastar- och teknikerpersonal. Inom marinen har kompani- och
plutonsofficerare i teknisk tjänst militär slällning.

2 Befälsuppgifterna
i krigsorganisationen

Befälsuppgifterna
inom försvarsmaktens krigsorganisation är bl. a. att föra förband i strid,
operativ planläggning, förberedelse och ledning samt verksamhet som avser
förbindelser, förbandens försörjning med personal och förnödenheter, sjukvård
etc.

Befälsuppgifterna
utförs av personal som har utbildats för all verka inom olika verksamhetsområden
och på skilda kompetensnivåer. Dessa nivåer utgår från de kompetenskrav som
gäller för vissa huvudtyper av befallningar i främst krigsorganisationen.
Kompetensnivåerna är åtta, nämligen

s. 64 Kontrollera mot PDF

Prop.1977/78:24 64

nivån
för högre chefer (H), regementschefsnivån (R), fredsbataljonschefsnivån (F), balaljonschefsnivån
(B), kompanichefsnivån (K), plutonchefsnivån (P), troppchefsnivån (T) och gruppchefsnivån
(G).

De
fem senare kompetensnivåerna är knutna till krigsorganisationen. Nivå B
inrymmer bl. a. befattningar som bataljonschef och ställföreträdande bataljonschef,
vissa fartygschefer, chef för flygande division samt befallningar i staber och
ledningsförband. Till nivå K hänförs förutom kompanichef och ställföreträdande
kompanichef även t. ex. tiänstegrenschef på slridsfariyg, chef för radarjaktledning
och stabsbefattningar av motsvarande karaktär. Nivå P omfatiar bl. a.
befattningarna plutonchef och liknande i krigsorganisationen. På nivå T
återfinns befattningar som chef för sådana avdelningar i krigsorganisationen
som är mindre än pluton men större än gmpp. Bl. a. ingår befattningar som
plutonchefs ställföreträdare, kompani-kvartermästare och vissa befäl i leknisk
tjänst. Nivå G slulligen omfallar befattningar i krigsorganisationen för
gruppchef och gmppchefs ställföreträdare.

På
motsvarande nivåer i krigsorganisationen finns också den yrkesanställda civilmilitära
personalen.

1
befattningar på nivå B och högre nivåer i krigsorganisationen finns i princip
endast regementsofficerare på aktiv stat och i vissa fall regementsofficerare
på reservstat. Den senare kategorin förekommer i de fall då en avstämning av
krigsorganisationens behov mot fredsorganisalionens har visat att behovet i
krigsorganisationen är större än behovet i fredsorganisationen. De som inle
behövs för fredsorganisationen anställs då på reservstat. De skall ha samma
kompelens som den ständigt tiänstgörande yrkesmannen i fråga om utbildning och
viss minimierfarenhel. Ett begränsat antal reservofficerare och officerare ur
väg- och valtenbyggnadskåren är placerade i befattningar på balaljonschefsnivån
i krigsorganisationen.

3
Befälsuppgifterna i fredsorganisationen

Befälsuppgifierna
inom fredsorganisationen är ocksä fördelade på skilda kompetensnivåer inom de
olika verksamhetsområdena. Uppgifterna fullgörs i princip endast av det yrkesanställda
befälet. 1 vissa fall förekommer frivillig tiänstgöring av reserv- och
värnpliktig personal.

Den fredsmässiga
högre stabstiänslen fullgörs till övervägande del av regementsofficerare.

Den
antalsmässigt största gruppen av uppgifter i fredsorganisationen avser

s. 65 Kontrollera mot PDF

Prop.1977/78:24 65

att
utbilda vämpliktiga och anställt befäl. Exempel på befattningar inom detta verksamhetsområde
är

o
för plutonsofficerare: instmktör vid pluton och plutonchefs ställföreträdare
vid grundutbildning av värnpliktiga, specialinstruktör resp. repetilionsöv-ningsinstmktör
bl. a. i central befälsgrupp, säkerhelsbeföl vid skjutfält, instruktör och
lärare vid vissa utbildningsanstalter och skolor

o
för kompaniofficerare: plutonchefs ställföreträdare och plutonchef vid gmndutbildning
av värnpliktiga, befäl i central befälsgrupp samt lärare vid vissa
utbildningsanstalter och skolor

o
för regementsofficerare: plutonchefs ställföreträdare, plutonchef, ställföreträdande
kompanichef kompanichef och högre vid grundutbildning av värnpliktiga, befäl i
central befälsgmpp, lärare vid utbildningsanslalt eller skola, chef för utbildningsdeialj
och avdelning.

Civilmilitär
personal i teknisk tjänst har motsvarande utbildningsuppgifter företrädesvis
inom sitt fackområde.

En
annan grupp av uppgifter hänför sig till förbandens materiella utrustning. För
dessa uppgifter tas i anspråk både militär och civilmilitär personal.

Inom
den administration och förvaltning som behövs för all fredsmässig verksamhel
återfinns befälsuppgifter för sanitliga grupper av den militära och civilmilitära
yrkesanställda personalen.

I
övrigi förekommer uppgiftersom hänger samman med förberedelser för övergång
från freds- lill krigsorganisation, dvs. mobiliseringsverksamhet, samt med
verksamhet för att upprätthålla incidenlberedskap och kuppför-svarsberedskap
inom ramen för löpande utbildningsarbete. Också inom dessa verksamhetsområden
förekommer såväl militär som civilmilitär befälspersonal pä skilda nivåer.

4 Värnpliktsbefäl

Uttagning

De
värnpliktiga indelas efter krigsorganisationens behov i olika kategorier. Befälsuttagna
värnpliktiga indelas i grupp-, plutons- eller kompanibefäl.

Uttagning
av värnpliktiga för utbildning till värnpliktsbeföl sker på gmndval av
resultaten vid inskrivningsförrättningarna. Vid dessa prövas de värnpliktigas
duglighet till krigstjänst genom inskrivningsprov som omfattar medicinska och
psykologiska prov.

De
60 procent vämpliktiga som vid de psykologiska proven (1-proven) konstateras ha
bäsl allmänbegåvning klassas i provgmpperna 5 till 9 och går genom intervjuer
som utförs av psykologer. Efter intervjun skattas den värnpliktiges befälslämplighel
- s. k. befälsskattning - och psykiska funktionsförmåga. Denna skattning är en
prognos för hur den enskilde kommer

5 Riksdagen
1977/78. I saml. Nr 24

s. 66 Kontrollera mot PDF

Prop.1977/78:24 66

att
kunna tillgodogöra sig utbildning till och fungera som befäl. Resultatet av befälsskattningen
redovisas i en nio-gradig skala. Enligt nu gällande regler räknas värnpliktiga
med befälsskattning 6 och högre som lämpliga för ulbildning lill plutonsbefäl
och högre befäl samt de med befälsskatining 3-5 som lämpliga för utbildning
till gruppbefäl.

Antalet som är lämpliga
som plutonsbefäl resp. gruppbeföl är betydligt större än det krigsorganisatoriska
behovet. Uttagning för utbildning till värnpliktsbefäl kan därför ske bland dem
som har den högsta befälsskattningen. Detta medför att den genomsnittliga befälsskallningen
bland de uttagna är avsevärt högre än den uppställda lägsta befälsskattningen
för resp. kategori. Riksgenomsnittet är f n. för plutonsbefölsultagna 8,0 och
för gruppbefälsuttagna 6,3. Betydande regionala variationer förekommer dock.

Nämnda
förhållanden innebär att åtskilliga gmppbefölsultagna värnpliktiga också är plutonsbefälslämpliga
och att ell antal värnpliktiga med god befälsskatining - såväl plutonsbefälslämpliga
som gruppbefälslämpliga -återfinns bland övriga värnpliktiga, främst inom
menigkategorierna E och F.

Uttagning för utbildning till
gruppbefäl och plutonsbefäl får inom samtliga försvarsgrenar ske utan den
värnpliktiges medgivande. Uttagning för utbildning till militär befattning för
kompanibefäl vid marinen och flygvapnet för inte ske utan den värnpliktiges
medgivande. 1 enlighet med riksdagens beslut år 1976 (prop. 1975/76:199, FöU
1975/76:38, rskr 1975/76:374) för däremot vid armén tills vidare utan den
värnpliktiges medgivande uttagning ske för utbildning till militär befattning
för kompanibefäl. Beslutet har tillkommit för att täcka behovet av plutonchefer
i arméns krigsorganisation. För kalenderåret 1977 fick högsl 1 500 vämpliktiga
vid armén tas ut för obligatorisk kompanibefälsulbildning.

Utbildning

Gällande
system för utbildning av värnpliktiga -det s. k. VU 60-systemel -grundas på beslul
av 1966 års riksdag (prop. 1966:106, LU 1966:48, rskr 1966:271).

De
värnpliktigas utbildning omfattar enligl värnpliktslagen grundutbildning och repetilionsutbildning.
Repetitionsutbildningen kan utgöras av krigsförbandsövningar, särskilda
övningar, fackövningar, särskilda fackövningar och mobiliseringsövningar.

De
värnpliktigas grunduibildningstid är differentierad inom och mellan
försvarsgrenarna. Utgångspunkt härvid ärbl. a. all behovet av utbildning och utbildningstid
för olika befattningar i krigsorganisationen växlar.

Utbildningen lill
gruppbefäl har som mål att ge den värnpliktige sådana färdigheter all han kan krigsplaceras
i typbefaltningen gruppchef Utbildningen meddelas vid gmppbefälsskola (GBS).

s. 67 Kontrollera mot PDF

Prop.1977/78:24 67

Mål för plutonsbefölsutbildningen äratt den värnpliktige
kan krigsplaceras i typbefattningen ställföreträdande plutonchef eller iroppchef
Utbildningen ges vid plutonsbefälsskola (PBS).

Mol kompanibefälsutbildningen svarar typbefattningen
plutonchef Den kompanibefälsuttagne går först genom plutonsbefälsskola saml
därefter kompanibefälsulbildning.

För att
åstadkomma ekonomiska besparingar beslöt statsmakterna att fr. o. m.
utbildningsåret 1972/73 på försök förkorta grundutbildningstiderna för de
värnpliktiga.

Gmndutbildningstiderna för värnpliktiga som är uttagna för
utbildning till militära befattningar framgår av följande tabell.

Grundutbildningens längd i dagar vid

Kategori armén Uotlan kustartille- flygvapnet

riet

Gruppbefälsvärnplik- 290-315 325-350 290-315 325-350

liga (260-300)1

Plutonsbefälsvärn- 325-360 4I5M0 38005 335-360

pliktiga (39550)2 (325-350) (320-345)»

Kompanibefälsvärn- samma lid som för plutonsbelalsvärnpliktigaS

pliktiga saml ytteriigare 90 dagar

' I särskild befattning i underhålls- eller
underrättelsetjänst. 21 särskilt kvalificerad befattning.

3 Värnpliktig som har avlagi sjökaptens- eller
sjöingenjörsexamen. " I stabstjänstbefattning.

5 Vid pansartrupperna, ingenjörtrupperna och signallrupperna
kommer dock kompanibefälsutbildningen att omfatta 360 -I- 90 dagar.

För värnpliktiga som har tagils ul för utbildning till civilmilitär
befattning för tekniker är gmndutbildningen vid armén och kustartilleriet minst
320 och högsl 345 dagar.

En väsentlig del av vämpliktssystemet som helhet är den
frivilliga befölsutbildningsrörelsen. Av den del av verksamheten som ärdirekl
inriktad mot uppgifterna i krigsorganisationen är framför allt befordringsutbildningen
och de s. k. krigsförbandskurserna av belydelse.

5 Yrkesanställt befäl

Rekrytering och antagningskrav

Till de militära och civilmilitära befälsyrkena leder i
fråga om rekrytering och grundläggande utbildning två huvudvägar med
sinsemellan skilda antagningskrav. Den«na huvudvägen är den till
regementsofficer resp. för

s. 68 Kontrollera mot PDF

Prop.1977/78:24 68

civilmilitär
teknisk personal till ingenjör. Den andra vägen leder till plutonsofficer
resp. för civilmilitär leknisk personal till tekniker.

Båda
vägarna - plutonsofficers- resp. teknikervägen helt och regementsofficersvägen
till sin huvuddel - rekryteras genom extern rekrytering (grund rekrytering).

Kompaniofficerare
och deras civilmilitära motsvarigheter i teknisk tjänst armén och flygvapnet - mästarpersonalen-
rekryteras genom urval bland och vidareutbildning av plutonsofficerare resp.
civilmilitära tekniker, dvs. intern rekrytering. Flygvapnets civilmilitära flottiljpoliser
rekryteras också från plutonsofficerare sorn bedöms lämpliga för och som har
intresse för att gå över till denna specialtjänst.

Även
en del av regementsofficerarna rekryieras internt, den s. k. långa vägen, genom
att plulonsofficerare och, i mindre omfattning, kompaniofficerare
vidareutbildas.

För
den externa rekryteringen till befälsyrkena gäller bl. a. följande. Ansökan om
antagning som aspiranl eller befälselev kan ske före inskrivning som värnpliktig,
i samband med denna, mellan inskrivningsförrättningen och inryckning lill
grundutbildning som vämpliktig saml under eller efter denna ulbildning.

Till regementsofficersaspiranl
får anlas inskriven värnpliktig som uppfyller föreskrivna fordringar med
avseende på kroppsbeskaffenhel och hälsotillstånd samt under det kalenderår då
utnämning till regementsofficer beräknas ske fyller högst 27 år eller, om
försvarsgrenschef medger del på grund av särskilda skäl, högsl 32 år. Regementsofficersaspirant
på flyglinjen inom flygvapnet för dock det år utbildningen skall börja fylla
högst 22 år. Intill den 1 juli 1977 gällde vidare att den sökande skulle ha
gäll genom tre- eller fyraårig gymnasieskola med lägst medelbetyget 2,3. Inom
vissa delar av försvaret har krävts att sökande skall ha gått genom någon av
vissa specificerade gymnasielinjer eller ha kunskaper i vissa särskilda ämnen
från dessa linjer.

Fr.
o. m. den I juli 1977 gäller nya behörighetsregler. Dessa innebär att regementsofficersaspiranl
skall inneha allmän behörighet till gmndläggande högskoleutbildning enligt
högskoleförordningen (1977:263) och särskilda förkunskaper enligt läroplan för
gymnasieskolan i ämnena

1
svenska 3 årskurser på treårig linje eller motsvarande

2
B/C-språk 2
årskurser på tvåårig linje eller motsvarande

3
historia 2 årskurser på tvåårig linje eller moisvarande

4
samhällskunskap 2
årskurser på tvåårig linje eller moisvarande

5
matematik vid
armén: 2 årskurser på tvåårig linje eller

motsvarande

vid marinen och
flygvapnet; 3 årskurser på

treårig
linje eller motsvarande

s. 69 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:24 69

6
vid armén:

naturkunskap 2
årskurser på tvåårig linje eller motsvarande

vid
marinen

och flygvapnet:

fysik 3 årskurser på naturvetenskaplig linje eller

fyraårig
teknisk linje eller motsvarande

Medelbetyget
i de särskilda förkunskapsämnena skall vara lägst 3,0.

Vid
marinen får än-inel fysik bytas ul mot två årskurser i naturkunskap på tvåårig
linje eller n-iotsvarande.

Behörighetsvillkoren
skall vara uppfyllda när aspiranten kommenderas till krigsskolan resp. till
sjökrigsskolans lägre kurs och vid flygvapnet vid antagning till regementsofficersaspirant.
Vid vissa tmppslag inom armén och vid marinen ställs krav på ytterligare
särskilda förkunskaper för kommendering till truppslags- resp.
vapenslagsskolan för regementsofficerare.

Vid
armén gäller dessutom att aspirant, som inte tidigare har förvärvat sådana
kunskaper, skall erhålla viss undervisning i ämnena psykologi och socialkunskap
före kommendering till krigsskolan.

Sökande
till plulonsofficersutbildning skall ha gått genom den obligatoriska skolan
och ha fylll 16 år. För antagning lill utbildning till tekniker krävs vid armén
att den sökande skall ha viss tvåårig yrkesinriktad gymnasieutbildning och vid
flygvapnet all den sökande skall ha antingen sådan utbildning eller
verkstadsutbildning samt dämtöver viss praktik och ha fullgjort gmndutbildning,
helst i leknisk tjänst vid flygvapnet.

Elever
(aspiranter) till stamhiefälsuibildning tas f n. ut på flera olika sätt. Den
som söker till stambefälsutbildning vid armén och kustartilleriet, lill regemenisofficersutbildning
vid flottan och flygvapnel samt till leknikemt-bildning vid flygvapnet skall alltid
vara inskriven som värnpliktig. Underårig sökande skrivs in i förtid.

Vid
inskrivningen eller eventuellt senare sker preliminär antagning av regementsofficersaspiranter
vid armén och kustartilleriet. Slutlig antagning skerefter antagningsprövningar
som äger rum efter inryckningen - vid armén innan eleverna börjar aspirantskola
1 (ca tre månader efter inryckningen) och vid kustartilleriet ca en månad efter
inryckningen.

Sökande
till regementsofficersutbildning vid flottan och flygvapnel anlas efler
särskilda antagningsprov före inryckningen. Flygteknikeraspiranlergår inte
genom några antagningsprövningar.

Aspiranter
till plutonsofficersutbildning vid flottan och flygvapnet saml till fältflygarutbildning
antas alltid efter särskilda antagningsprov.

Antagningsprövningarna
inom flygvapnet sker genom flygvapnets uttag-ningskommission, som också har
hand om antagningsprövningarna av sökande till regementsofficersutbildning vid
flygvapnet.

6 Riksdagen 1977/78. I saml. Nr 24

s. 70 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:24 70

Grundläggande
utbildning

Inom
ramen för den gmndläggande utbildningen till yrkesanställt befäl förekommer f n.
olika modeller med sinsemellan olika anknytning till grundutbildningen av värnpliktiga
och med skilda anställningsförhållanden för stambefälsaspiranterna.

En modell - den som
tillämpas som huvudmodell för den gmndläggande utbildningen lill
regementsofficer inom samtliga försvarsgrenar - innebär att aspiranten under
den gmndläggande utbildningen fr. o. m. inryckningen fram till antagning som
stambefäl är värnpliktig. Den grundläggande utbildningens första del är
formellt setl grundutbildning som värnpliktigt plutonsbefäl men bedrivs
huvudsakligen inom särskilda aspirantskolor (eller motsvarande skolor) som är
skilda från utbildningen av övriga vämpliktiga. Utbildning tillsammans med
övriga värnpliktiga sker dock inom armén under de tre första månaderna och inom
flottan under drygt fyra månaders sjötiänstgöring på långresefartyg.

En
annan modell tillämpas vid rekrytering och utbildning till plutonsofficer vid
armén och kustartilleriet samt till tekniker vid armén och flygvapnet.

Denna
modell innebär att aspiranten fullgör grundutbildning som värnpliktig på gmppchefsskola
resp. vid flygvapnet i teknisk tjänst. Anställning som plutonsofficersaspirant
resp. teknikeraspirant sker när grundutbildningen som värnpliktig har
avslutats. Även i denna modell genomförs vid armén och kustartilleriet
grundutbildningsåret inom de olika förbanden normalt i särskilda skolavdelningar,
skilda från den övriga gmndutbildningen av värnpliktiga. Värnpliktig som har
fullgjort grundutbildning i vanlig ordning kan gå över lill pågående
grundläggande plutonsofficersutbildning.

En tredje modell tillämpas
vid rekrytering och utbildning till plutonsofficer vid flottan och flygvapnet
samt till fältflygare vid flygvapnet. Den innebäratt aspiranten fr. o. m.
inryckningen är anställd fram till antagning som stam-befäl. I fältflygarkarriären
anställs eleven härvid på kontrakt. Den grundläggande utbildningen till
stambefäl sker i särskilda skolavdelningar och är skild från utbildningen av
värnpliktiga. Den grundläggande utbildningens försia del räknas emellertid till
godo som fullgjord grundutbildning son-| värnpliktig. Vämpliktig som har
fullgjort grundutbildning kan i vissa fall gå över lill pågående grundläggande
plutonsofficersutbildning.

Den grundläggande
utbildningen lill regementsofficer omfattar (inklusive

tiden för värnpliktsutbildningen)

vid armén 39.5 månader

vid flottan 38 månader

vid kustartilleriet 37
månader

vid flygvapnet 36
månader

Inom
samtliga försvarsgrenar är utbildningen uppbyggd som en växling

s. 71 Kontrollera mot PDF

mellan
skeden av skolmässig utbildning och skeden av praktisk tjänstgöring. Utbildningens
mål ärett delmål på vägen till slutmålet att regementsofficeren skall nå
kompetens för befattningar på bataljonschefsnivå i krigsorganisationen.
Delmålet kan närmast anges som tiänstbarhet i befattningar på plutonchefsnivån
i krigsorganisationen och som plutonchefs ställföreträdare (motsvarande nivå) i
fredsorganisationen. Vid flygvapnet är emellertid den nyblivne regementsofficeren
inte färdigulbildad för krigsplacering som förare på krigsflygplan resp. i
luftbevaknings- och stridsledningsbefattningar. Utbildningen fördessa uppgifter
följer i omedelbar anslutning till regementsofficerskursen och omfattar 16,5
resp. ca två månader.

Värnpliktiga
regementsofficersaspiranter som inle har fullständig civil studiekompetens
kompletterar denna vid försvarels gymnasieskola före utnämning till
regementsofficer. Tiden för sådan civil kompletteringsutbildning är inte inräknad
i de nyss redovisade tiderna för den gmndläggande utbildningen till
regementsofficer.

Omfattningen
i månader av den grundläggande utbildningen till plutonsofficer resp. civilmilitär
tekniker (inklusive liden för grundutbildning som värnpliktig) framgår av
följande tabell.

Tid i månader vid

armén

marinen

fiygvapnei

Slag av utbildning

plutons-officer

armé-tekniker

fiottan plutonsofficer

kustartilleriet
plutonsofficer

plutons-officer

fiyg-tek-niker

Skolmässig
utbildning Praktisk tjänstgöring

21 15-24't

25-271 22

ca 422 18

30 16

24 36

23-273 305

Totalt

365

479

ca 60

46

60

53-57

'
Utbildningen inleds med grundläggande militär ulbildning om två-fyra månader beroende
av utbildningsrytmerna i grundutbildningen av övriga värnpliktiga. 'Stora
variationer förekommer beroende av bl.a. utbildningslinje, aspiranternas förkunskaper
och inryckningstidpunkt under året. 3 Variationerna är beroende av elevernas
förkunskaper.

*
Variationerna är beroende av utbildningsrytmerna i grundutbildningen av värnpliktiga.

5
Häri ingår dock tre-fem månader specialutbildning (s. k. typskolning) vid materielkurser.

Vid
armén, flottan och flygvapnet fullgörs den prakliska tiänstgöringen i allmänhet
i en sammanhängande följd under den senare delen av utbildningen. Arméns plutonsofficersaspiranter
går dock genom ett skede med skolmässig utbildning-plutonsofficerskurs om ca
tre månader-omedelbart före utnämning till plutonsofficer.

s. 72 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:24 72

Plulonsofficers-
resp. leknikeraspiranlerna fullgör den praktiska tiänstgöringen som
instruktörer (motsvarande) på gruppbefälsnivå (nivå G i krigsorganisationen).

Utbildningen
till fältflygare omfattar f n. ca fyra år fram till krigsplacering som förare
på krigsflygplan. Antagning som fältflygare rned överfurirs grad sker emellenid
efter två års utbildning. Kontraktsanslällning sker fr. o. m. antagning som
elev. Kontraktstiden är sex år och tio månader med möjlighet att förlänga tiänstgöringen
upp till 34 års ålder. Fältflygare kan emellertid numera gå över till långtidsanslällning
och är då skyldig alt gå genom kompaniofficersutbildning.

1
de redovisade tiderna för den grundläggande utbildningen lill plutonsofficer, civilmilitär
tekniker och fältflygare ingår - utöver skolmässig, militär utbildning och
praktisk tjänstgöring-också viss utbildning för dem som inte innehar
erforderliga kunskaper i allmänna ämnen.

Intill
den I juli I977gälldeaii utbildningen i allmänna ämnen omfatladeen kon-iplelleringsdel
och en påbyggnadsdel. Härtill kunde komma den ytterligare specialinriktade ulbildning
i allmänna ämnen som behövdes som grund för särskild yrkesutbildning.

Kompletteringsdelen
var avsedd för elever som inom det allmänna skolväsendel hade gått genom
årskurs 9 enligt 1962 års läroplan för grundskolan på andra linjer än g, h, i, m
eller s eller som inte på annat säll hade inhämtat moisvarande kunskaper.

Påbyggnadsdelen
var avsedd för samtliga elever.

Fr.
o. m. den I juli 1977 gäller nya bestämmelser om undervisning i allmänna ämnen
vid utbildning till plutonsofficer (FES 1977:31). Enligl dessa bestämmelser går
den som utbildas till plutonsofficer genon-i undervisning i alln-iänna ämnen
enligt läroplan för gymnasieskolan och med följande omfattning

1
svenska 2 årskurser på tvåårig linje

2
engelska 2 årskurser på tvåårig linje

3
san-ihällskunskap 2
årskurser på tvåårig linje

4
matematik 2
årskurser på tvåårig linje

5
naturkunskap 2
årskurser på tvåårig linje

För
personal vid marinen och flygvapnet för undervisningen i samhällskunskap i
stället omfatta en årskurs. För personal vid armén för undervisningen i
matematik omfatta en årskurs.

För
personal i teknisk tiänst vid marinen och i slridslednings- och luftbevakningsljänst
vid flygvapnet för ämnet naturkunskap ersättas av två årskurser fysik på
tvåårig leknisk linje. För annan personal i marinen får undervisningen i
naturkunskap omfatta en årskurs.

1
utbildningen till plutonsofficer skall vidare ingå viss undervisning i ämnena
psykologi och socialkunskap.

s. 73 Kontrollera mot PDF

Prop.1977/78:24 73

1
utbildningen till fältflygare ingår, beroende av elevernas skolunderbyggnad,
undervisning i allmänna ämnen. Mål för undervisningen är alt ge eleverna
kunskaper som i huvudsak svarar mot årskurs ett av gymnasieskolans
naturvetenskapliga linje samt i matematik och fysik större delen av årskurs två
av samma gymnasielinje.

Som
inledningsvis har nämnts rekryteras kompaniofficerare och den civilmilitära mästarpersonalen
genom urval bland och vidareutbildning av plutonsofficerare resp. civilmilitära
tekniker. Vid flygvapnet rekryteras också kompaniofficerare genom
vidareutbildning av fältflygare som efler ansökan för långtidsanställning.

Till
kompaniofficerskurs för antas den som med godkända vitsord har gått genom
utbildning till plutonsofficer och som under detårdå utbildningen vid kompaniofficersskolan
beräknas börja uppnår högsl 32 års ålder. Han skall vidare ha tjänstgjort som
gruppchef och plutonsofficer omkring fyra år.

För
antagning lill mäslarkurs gäller bl. a. att utbildningen för påbönas tidigast
efter fyra års väl vitsordad anställning som armétekniker resp. fiygtekniker.

Kompaniofficersaspirant
som saknar erforderiig studiekompetens skall före kompaniofficersskolan
komplettera sina kunskaper i allmänna ämnen.

Intill
den I juli 1977 gällde att den som saknade föreskriven studiekompetens skulle
gå genom tvåårig social linje enligt läroplan för gymnasieskolan.

Fr.
o. m. den I juli 1977 gäller all kompaniofficersaspirant före kommendering till
kompaniofficersskola skall ha förvärvat allmän behörighet lill grundläggande
högskoleutbildning enligt högskoleförordningen (1977:263) och följande
särskilda förkunskaper enligt läroplan för gymnasieskolan

1
B/C-språk 2
årskurser på tvåårig linje eller motsvarande

2
historia 2 årskurser på tvåårig linje eller motsvarande

3
samhällskunskap 2
årskurser på tvåårig linje eller motsvarande

4
matematik 2
årskurser på tvåårig linje eller motsvarande

5
naturkunskap 2
årskurser på tvåårig linje eller motsvarande

Medelbetyget
i de särskilda förkunskapsämnena skall vara lägst 3,0.

För
personal i teknisk tiänst vid marinen får historia och naturkunskap bytas ul
mot tekniska ämnen på maskinteknisk och elteknisk gren av tvåårig teknisk
linje.

Personal
i teknisk tiänst vid marinen och i stridslednings- och luftbevak-ningstiänsi
vid flygvapnet skall i matematik ha två årskurser på tvåårig teknisk linje.

Naturkunskap
för bytas ut mot dels tre årskurser i fysik på naturvetenskaplig linje eller
fyraårig teknisk linje eller två årskurser på tvåårig teknisk

s. 74 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:24 74

linje,
dels tre årskurser i kemi på naturvetenskaplig linje eller två årskurser på fyraårig
teknisk linje eller lägst en årskurs på tvåårig leknisk linje.

För
personal vid flygvapnet för naturkunskap bytas ut mot två årskurser i fysik på
tvåårig teknisk linje.

Aspirant
som inte uppfyller fordringama går genom kompletterande utbildning vid
försvarels gymnasieskola eller-då det gäller personal i teknisk tiänst vid
marinen - vid marinens tekniska skola.

För
blivande mästare är erforderlig undervisning i allmänna ämnen inarbetad i mästarkursen.

Kompaniofficerskursen
omfatiar

vid
armén ca 11 månader

vid flottan cal2-15 månader

vid kustartilleriet ca
12' månader

vid
flygvapnet ca 7 månader

Utbildningens
mål är alt ge eleverna kompetens för krigsplacering på plutonchefsnivå och för
fredsplacering som ställföreträdande plutonchef (motsvarande) vid
utbildningspluton (motsvarande).

Mästarkursen
omfattar

vid
armén ca 16 månader

vid flygvapnel ca iP månader

Målet
för utbildningen är kompetens för krigsplacering på plutonchefsnivå samt
fredsplacering som lärare och arbetsledare i teknisk tjänst.

Obligatorisk
vidareulbildning

Vidareutbildningen
av det yrkesanställda befälet sker i viss utsträckning enligl olika principer
inom försvarsgrenarna. Inom armén och marinen sker den främst genom
obligatoriska kurser för all personal inom samma befälsgrupp.
Vidareutbildningen inom flygvapnet sker i större omfattning som
specialutbildning inriktad mot en viss befattning och kan delas in i huvudgrupperna
materielutbildning och befattningsutbildning.

Gemensamt
för all vidareutbildning a v stambefälet är att den sker i form av kommendering
och utan kostnad för den enskilde.

Den
obligatoriska vidareutbildningen av plutonsofficerare utgörs av truppslagsskola
för plutonsofficerare. Vid marinen kallas skolan vapenkurs

'
För tekniker dock ca 15 mån.

Uppdelad på två kurser med
viss praktisk tjänstgöring mellan kurserna.

3 Uppdelad på två skeden
med nio mån. praktisk tjänstgöring mellan skedena.

s. 75 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:24 75

eller
vapenslagsskola. Den följer normalt två till fyra år efter plutonsofficers-ulnämningen.
Inom flygvapnet finns inle någon direkt motsvarighet till denna skola.
Utbildningens längd är

vid
armén ca 4 månader

vid
flottan ca 5 månader

vid
kustartilleriet ca 2 månader

Målet
för utbildningen är vid armén och kustartilleriet att ge eleverna kompetens för
krigsplacering som kompanikvariermästare och för fredsplacering som bl. a.
plutonchefs ställföreträdare (moisvarande) vid gmndutbildning av värnpliktiga.
Vid flottan är målel bl. a. att ge eleverna kompelens för alt tjänstgöra som
plutonchefs ställföreträdare och instmktör vid allmänmilitär utbildning och
örlogsutbildning. De skall vidare bl. a. avlägga skeppar-examen och ges formell
kompelens som bevakningsbålchef

Den
civilmilitära leknikerpersonalen går inte genom någon motsvarande obligatorisk
utbildning.

Den
obligatoriska vidareutbildningen av kompaniofficerare ulgörs av truppslagsskola
för kompaniofficerare. Vid marinen kallas skolan vapenkurs eller
vapenslagsskola. Den följer normalt två år efter utnämningen till kompaniofficer.
Flygvapnet saknar direkt motsvarighet till denna skola. Utbildningens längd är

vid
armén 5-7 månader

vid
fiottan ca 6 månader

vid
kustartilleriet ca 4 månader

Målet
för utbildningen vid truppslagsskolan (motsvarande) är att ge eleverna formell
kompetens för krigsplacering på kompanichefsnivå och för fredsplacering som pluionchef
(motsvarande) vid grundutbildning av värnpliktiga m. m.

Den civilmiliiära
mästarpersonalen går inte genom någon utbildning som motsvarar truppslagsskolan.

Den
obligatoriska vidareutbildningen av regementsofficerare omfatiar truppslagsskola
och allmän kurs vid militärhögskolan. Flygvapnet saknar dock direkt
motsvarighet till truppslagsskolan.

Truppslagsskolan,
som vid marinen kallas vapenregementsofficersskola, följer normalt vid armén
och kustartilleriet två och vid flottan ett år efter regementsofficersutnämningen.
Utbildningstiden ä

ar

vid
armén ca 7 eller ca 11' månader

vid flottan ca 9 månader

vid kustartilleriet ca
4 månader

' Vid artilleriet, luftvärnet, ingenjör- och
signaltrupperna.

s. 76 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:24 76

Den
allmänna kursen vid militärhögskolan följer normalt tre till fem år efter truppslagsskolan.
Utbildningstiden är

vid
armén ca 8 månader

vid marinen ca 6 månader

vid flygvapnet ca 7 månader

Målet
för utbildningen vid truppslagsskolan (moisvarande) är i huvudsak detsamma som
gäller för utbildningen vid truppslagsskola (motsvarande) för kompaniofficerare.

Målet för utbildningen vid
militärhögskolans allmänna kurs är alt ge eleverna formell kompetens för
krigsplacering på bataljonschefsnivå och för fredsplacering som bl.a.
kompanichef (motsvarande). Full kompetens för dessa uppgifter nås efter några
års praktisk tjänstgöring och senast vid 34-35 årsåldern.

Övrig
vidareulbildning

Regementsofficerare
som under allmän kurs vid militärhögskolan har kvalificerat sig för högre
utbildning går genom högre kurs vid militärhögskolan under ca två till två och
ett halvt år. Delta kan f n. ske i nära anslutning till eller några år efter
genomgång av allmän kurs. Vid den högre kursen utbildas eleverna för sådana
chefs-, stabs- och lärarbefattningar som kräver ingående kvalificerade
kunskaper om operativ och taktisk verksamhet.

Särskilt
kvalificerade regementsofficerare kan gå genom försvarshögskolan. Vid denna
bedrivs undervisning som främst avser studier av totalförsvarsfrågor.

Övrig vidareutbildning kan
schematiskt delas upp i specialutbildning för särskilda uppgifter och
övergångsutbildning som är avsedd att allt efter organisatoriska behov
förbereda personal som lämnar de fysiskt sett mera krävande uppgifterna för
andra uppgifter.

Specialutbildningen kan
avse att ge eleverna den utbildning som behövs för krigsplacering i viss beföttning
eller för att öka eller vidmakthålla elevens användbarhet i t. ex.
utbildningsarbete i fredsorganisationen. Flygvapnets vidareutbildningav plulonsofficerare
lill flottiljpoliserären specialutbildning för uppgifter i såväl krigs- som
fredsorganisationen.

Övergångsutbildningen
avser främsl utbildning för olika typer av befattningar inom stabs-,
förvaltnings- och expeditionstiänst. Till denna kan också räknas den utbildning
av regements- och kompaniofficerare som sker före övergång lill försvarets iniendenlkår
eller lill forlifikaiionskåren.

s. 77 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:24 77

Övergång
till annan befälsgrupp

I
del föregående har redovisats den övergång från en befälsgrupp till en annan
som sker genom att kompaniofficerare och civilmilitär mästarpersonal rekryteras
från plutonsofficerare resp. civilmilitära tekniker. Urvalet av kompaniofficersaspiranter
sker redan någol eller några år efter plutonsoffi-cersutnämningen. Plutonsofficer
som då inte kommer i fråga för vidareutbildning till kompaniofficer får
normall inte någon ytteriigare möjlighet härtill under senare skede av sin tiänstgöring.

Urvalet
av civilmilitära tekniker till mäsiarulbildning sker f n. ca fyra år efter
utnämningen till tekniker och efter ansökan av den enskilde. Den civilmilitäre teknikern
harf n. möjlighetatt i vissa fall uppemot 40-årsåldern få en ansökan om mäsiarulbildning
prövad och beviljad.

Plutonsofficerare,
fältflygare och kompaniofficerare kan också vidareutbildas till
regementsofficer. Vederbörande skall före övergången till regementsofficersutbildning
ha inhämtat erforderliga förkunskaper i allmänna ämnen. Detta äger normalt rum
vid försvarets gymnasieskola. Plutons- och kompaniofficerare i teknisk ijänst vid
marinen kan vidareutbildas till mariningenjör linje G (gymnasieingenjör). Före
övergången inhämtas erforderliga kunskaper i allmänna ämnen på så sätt att
vederbörande kommenderas lill fyraårig teknisk linje vid gymnasium inom det
allmänna skolväsendet.

Plutonsofficer
skall gå genom ca två år a v den grundläggande utbildningen till regementsofficer.
Kompaniofficer skall efter kompaniofficerskursen gå genom ca ett år av den
grundläggande utbildningen till regementsofficer. Har han efter
kompaniofficerskursen också gått genom truppslagsskola vid armén omfattar
utbildningen till regementsofficer endast en ca två månader lång kurs i
sociologi och pedagogik.

Urval
och befordran

Fr.
o. m. år 1972, när gällande tjänsteställnin:gssyslem infördes, innebär begreppet
befordran två från varandra skilda åtgärder- tillsättning av högre tiänst (tiänstetillsättning)
och tilldelande av högre tiänstegrad (tiänsteställ-ningsbefordran).

För
befordran genom tjänstetillsättning finns särskilda föreskrifler beträffande
krav på utbildning, praktisk tiänstgöring, vitsord m. m. Till vissa tjänster
sker urvalsbefordran. Sådana tiänster finns för alla gmpper av yrkesanslällt
befäl. De tillsätts först sedan beford ringsberedning har granskat och
värdesalt lämpligheten för urvalsbefordran till tiänst hos dem som är aktuella
för befordran.

Tjänstesiällningsbefordran
sker när den enskilde har gått genom föreskriven uibildningoch därigenom
uppnått kompetens för krigsplacering i den typbefattning som svarar mot tiänstegraden.
Tjänstesiällningsbefordran till fredsbataljonschefsnivån och högre nivåer sker
genom urval.

s. 78 Kontrollera mot PDF

Prop.1977/78:24 78

ÅIdersgränser

Huvuddelen
av den yrkesanställda militära och civilmiliiära lekniska personalen har 60 års
pensionsålder. Pensionsåldern för generaler och amiraler är 65 år. För
arméingenjörer och arméverkmäslare samt för förste flygverkmäslare i verksladsbefaltning
gäller 63 års pensionsålder.

Med
hänsyn till kraven i fysiskt och psykiskt hänseende på personalen i krigsorganisationen
tillämpas för flertalet en högsla placeringsålder av ca 55 år. 1
fredsorganisationen gäller en högsta åldersgräns vid ca 42 år för personal vid utbildningsplulon
(motsvarande). Personal placeras om från fysiskt mera krävande tiänst till
fysiskt mindre krävande tiänst vid 40-45 års ålder.

6
Reservbefäl

Allmänt

Personalen
i försvarsmaktens reserver utgörs av pensionsavgången, förtidsavgången,
reservanställd och värnpliktsavgången personal. Den till antalet största och
även i övrigt mest betydelsefulla av de nämnda grupperna är de reservanställda.

Gällande
ordning för reservanställl befäl bygger i flera hänseenden - bl. a. i fråga om anslällningsvillkor
och tiänslgöringsskyldighet i fredstid - på principer som fastställdes genom
1960 års befölsordningsbeslut för armén och kom till uttryck bl. a. i 1962 års reservbefälskungörelse.
Nu gällande bestämmelser fastställdes till sina huvuddrag genom reservbefälskungörelsen
(1972:464, ändrad 1974:739) för krigsi-nakten.

Rekrytering
och antagningskrav

För ulbildning
till reservofficerare (kompanibefäl) rekryteras och antas reservofficersaspiranter
inom försvarsgrenarna och försvarets iniendenlkår antingen i huvudsak enligt
samma principer som gäller för rekrytering och antagning av direklrekryterade regementsofficersaspiranter
eller genom antagning av reservofficersaspiranter bland värnpliktigt kompanibefäl.

Kraven
för antagning som reservofficersaspirant för utbildning till reservofficer (kompanibeföl)
är vid armén att vederbörande skall vara uttagen för lägst pluionsbefälsutbildning.
Den som vill bli reservofficer måste vidare ha goda betyg från kadettskola och
bedömas ha förulsättningar att kunna tillgodogöra sig utbildning till
reservofficer. Vidare krävs allmän behörighet till grundläggande
högskoleutbildning enligl högskoleförordningen (1977:263). Om särskilda skäl
föreligger får dock, enligl chefens för armén beslämrnande, även den som inle
innehar sådan behörighet antas under förutsättning att han bedöms kunna
tillgodogöra sig utbildningen lill reservofficer.

s. 79 Kontrollera mot PDF

Prop.1977/78:24 79

Vid armén kan reservanställas värnpliktigt plutonsbefäl
som har fullgjort krigsförbandsövning och efler frivillig befordringsutbildning
inom Frivilliga befölsutbildningsrörelsen erhållit fanjunkares grad och uppnått
lägst 27 och högst 36 års ålder.

Vid marinen och flygvapnel var antagningskraven tidigare
alt aspiranten skulle ha gått genom treårig gymnasieskola. På vissa reservofficerslinjer
ställdes härulöver i huvudsak samma krav på gymnasielinjer eller ämnen som för närmasl
motsvarande linje i regementsofficersutbildningen. Fr. o. m. den 1 juli 1977
gäller för antagning av reservofficersaspirant vid flygvapnet samma krav på
allmän behörighet till grundläggande högskoleutbildning enligt
högskoleförordningen (1977:263) och särskilda förkunskaper enligt läroplan för
gymnasieskolan som de som gäller för antagning av regementsofficersaspirant.

Blivande reservofficersaspiranter vid marinen och
flygvapnet antagnings-prövas enligl samma principer som blivande regementsofficersaspiranter
inom dessa försvarsgrenar.

Utbildning till reservofficer ( kom pa n i be fä 1)

Utbildningen till reservofficer(kompanibeföl)omfattar(tiden
för grundutbildning som värnpliktig inräknad)

vid armén 22 eller 24' månader

vid flottan 15 eller 26 månader

vid kustartilleriet 24 månader

vid flygvapnet 19 eller ca 26-' månader

Efter denna utbildning sker utnämnning till reservofficer
med löjtnants grad vid armén och kustartilleriet samt med fänriks grad vid
flottan och flygvapnet.

Vid armén utbildas de blivande reservofficetarna först
till värnpliktigt kompanibefäl. Efter detta följer två reservofficerskurser om
vardera tre månader med en mellanliggande krigsförbandsövning om ca en månad
varunder reservofficersaspiranten är placerad som plutonchef Utbildningen är
uppdelad på tre skilda kalenderår med den första reservofficerskursen sommaren
efter del att kadettskolan genomgåtls. För att söka nå en förbättrad reservofficersrekrytering
införs fr. o. rn. utbildningsåret 1977/78 en alternativ utbildningsgång till
reservofficer vid armén. Denna innebär att hela utbildningen genomförs i
anslutning lill kompanibefölsutbildningen

' Gäller vid alternativ ny utbildningsgång och under
förutsättning att reservofficersaspiranten åtar sig viss frivillig
tjänstgöring.

2 Gäller
för linje A tillräiialagd för sjökaptener.

3 Gäller
för ny linje till reservofficer i fiygtiänst inkl. komplettering i förm av civilt

inriktad fiygutbildning.

s. 80 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:24 80

och,
med undanlag forell uppehåll på ivå månader mellan reservofficerskur-serna, i
en följd. Denna utbildningsgång blir sammanhängande om reservofficersaspiranten
fullgör viss frivillig tiänstgöring mellan reservofficerskur-serna.

Flottans
reservofficersulbildning bedrivs i en följd och på två linjer, linje A för
sjökaptener och linje B för övriga elever (med minst treårig gymnasieskola).
Utbildningen på linje Bär under de nio första månaderna identisk med stambefälsaspiranternas
utbildning. På denna linje ingår ytteriigare drygt fyra och en halv månaders
praktisk sjötiänstgöring mellan skeden av skolmässig utbildning. I utbildningen
på båda linjerna ingår även dets. k. fönriksåretsom formellt är en del av
första reservtiänstgöringen (jfr följande avsnitt om tiänslgöringsskyldighet).

Inom
kustartilleriet fullgör de blivande reservofficerarna kompanibefälsulbildning
som vämpliktiga och därefter en första, ca fyra månader lång reservofficerskurs.
Den andra reservofficerskursen följer drygl ett år senare. Denna kurs avslutas
med övning i krigsbefaitning som plutonchef (motsvarande).

Flygvapnets
reservofficersutbildning bedrivs - liksom flottans - i en följd och har hittills
skett på två marklinjer inriktade på uppgifter på plutonchefsnivå i lufibevaknings-
resp. sambandstiänst.

Ulbildning
på en ny linje till reservofficer i flygtjänst började under år 1977. Målet för
utbildningen på denna linje är att bli flygförare vid lätt altackdivi-sion.
Utbildningen är planerad att avslutas med en civil kompletteringsutbildning
för den kommersiella luftfartens behov. Denna del av utbildningen beräknas
komma att ske under medverkan av luftfartsverket och flygbolagen SAS (ABA) och LIN.

Utbildning
till reservofficer (plutonsbefäl)

Värnpliktigt
plutonsbefäl som har fullgjort minsl en krigsförbandsövning kan gå genom
utbildning till reservanställd reservofficer (plutonsbefäl). Denna utbildning
omfattar två till två och en halv månader samt inneföttar dels kurser i Frivilliga
befälsutbildningsrörelsens regi, dels genomförande av en krigsförbandsövning i
egen krigsbefallning. Utbildningen genomförs under loppet av högsl fyra år.
Utbildningsmålet är kompetens för krigsplacering som kompanikvartermästare, sambandslroppchef(motsvarande)
eller stabsassisteni (motsvarande).

Tjänstgöringsskyldighet

De reservanställda
officerarna är med vissa undantag skyldiga att i reserv fullgöra en första tiänstgöringsperiod
om 170 dagar före utgången av det år de fyller 36 år och en andra
tjänstgöringsperiod om 150 dagar fr.o.m. nyssnämnda år intill utgången av det
är de fyller 47 år. För personal i

s. 81 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:24 81

marktiänst
i flygvapnets reserv omfatiar första tiänstgöringsperioden dock 235 dagar.

Vatie
tiänstgöringsperiod delas upp i krigsförbandsövningar, särskilda övningar,
mobiliseringsövningar, befälskurser och annan tiänstgöring. Antalet tjänslgöringsomgångar
får vara högst 20.

Reservanställd
fänrik i flottans reserv är skyldig att uiöver och före nyssnämnda tiänstgöringsperioder
fullgöra ytteriigare en tiänstgöringsperiod - första reservtiänstgöringen - som
omfatiar 365 dagar inom fyra år. Denna fullgörs i en omgång och omföttar dels
en vapenofflcerskurs om ca tre månader, dels sjötjänstgöring om ca nio månader.

Personalen
i försvarsmaktens reserver är också skyldig att tiänstgöra i krig och när värnpliktiga
i annat fall tas i anspråk för rikets försvar eller säkerhel eller för att
fullgöra beredskapsövning.

Anställningen
i reserv upphör vid utgången av det år den reservansiällde fyller 52 år.
Tillstånd alt kvarstå i reserv kan dock beviljas den som visat särskild
lämplighet för fortsatt tjänstgöring vid försvarsmakten. Tjänstgöringsskyldighet
i fredstid föreligger dock i princip till högst 47 års ålder.

Viss
personal i de olika reserverna är fortfarande underkastad äldre bestämmelser i
fråga om tjänstgöringsskyldighet. Denna kategori har också rätt till s. k.
reservpension i stället för premier.

Pensions-,
förtids- och värnpliktsavgången personal i reserv

Till
pensionsavgångna hänförs regements-, kompani- och plulonsofficerare samt civilmililär
personal som har avgått med ålders- eller förtidspension från tiänst på aktiv
stat eller reservstat och har skyldighet att efter avgången inträda i reserv.

Till
förtidsavgången hänförs regements-, kompani- och plutonsofficerare samt civilmilitär
personal som har avgått ulan rätt till ålders- eller förtidspension från tiänst
på aktiv stat eller reservslat. Tjänstgöringsskyldigheten för förtidsavgången
personal i reserv är i princip densamma som för reservanställd personal.
Anställningstid på aktiv stat fr. o. m. det år den förtidsavgångne fylll 27 år
räknas härvid till godo enligt särskilda regler.

Som
värnpliktsavgången för i reserv anställas värnpliktig kapten eller vämpliktig
fanjunkare som vid värnpliklsiidens slut är särskill lämplig för fortsatt tiänstgöring
vid försvarsmakten.

7 Tjänsteställningssystemet

Den
vägledande principen i 1972 års tjänsteställningsreform var all åsladkomma ett
logiskt samband mellan uppgifterna i krigsorganisationen och tiänsteslällningen.
Därvid fastslogs bl. a. följande. Tjänsteställningen skall ge uttryck för varje
krigsmans relativa förmåga - kon-ipetens-att utöva

s. 82 Kontrollera mot PDF

Prop.1977/78:24 82

befäl.
Mot vatie typbefattning i främst krigsorganisationen svararen bestämd tiänstegrad.
Tjänstegraden erhålls när genom föreskriven utbildning kompetens har uppnåtts
för krigsplacering i den typbefattning som svarar mot tiänstegraden eller -
främst beträffande fredsbataljonschefsnivån och högre nivåer - när efter
särskild lämpligförklaring placering sker i befattning.

Krigsorganisationens
typbefallningar placeras med hänsyn lill kompetenskravet på åtta olika nivåer
- kompetensnivåer. En närmare redogörelse för dessa nivåer har redan lämnats i
avsnillet 2 ("Befälsuppgifterna i krigsorganisationen").

Genorii att varje
typbefallning svarar mot en bestämd tjänstegrad erhålls ett klart samband
mellan befälsrätt och tiänsteslällning. Den som exempelvis har kompetens för
uppgift i krigsorganisationen på kompanichefsnivå för kaptens tiänstegrad och
det blir utan betydelse i tiänsteställningshänseende från vilken befölsgrupp
befattningshavaren kommer.

s. 83 Kontrollera mot PDF

Prop.1977/78:24 83

Innehåll

1 Inledning..................................................... 3

1.1 1973
års principbeslut om en enhetlig befälsordning inom

det
militära försvaret.............................. 3

1.2 Befälsordningsarbetei
efler 1973 års principbeslut 6

2
Visst underiag för 1976 års principuikast
till en ny befälsordning 7

3
1976 års principuikast till en
ny befälsordning..... 10

4
Personalorganisationernas
yttranden över principutkastet 12

5
Överbefölhavarens
personalutredning 1976......... 16

6
Personalorganisationernas
yttranden över överbefälhavarens personalutredning 25

7
Föredraganden............................................. .... 30

7.1
Inledning............................................... 30

7.2
Befälspersonalens uppgifter i
krigs- och fredsorganisationen 34

7.3
Yrkesbefäl............................................. 36

7.3.1
Bakgrund...................................................... 36

7.3.2
Rekrytering................................... .... 39

7.3.3
Värnpliktsutbildning........................ .... 41

7.3.4
Antagning som aspirant................... .... 42

7.3.5
Behörighel.................................... .... 42

7.3.6
Grundläggande
officersutbildning....... .... 43

7.3.7
Anställningsförmåner m. m.
under grundläggande officersutbildning m.m 46

7.3.8
Urval .......................................... .... 48

7.3.9
Vidareutbildning............................. .... 50

7.3.10
Övrig utbildning............................. .... 53

7.3.11
Komplettering av förkunskaper
i allmänna ämnen 54

7.3.12
Åldersgränser................................ .... 54

7.4
Reservbefäl........................................... 55

7.5
Värnpliktsbeföl....................................... 57

7.6
Tjänsteställningsfrågor............................ 57

7.7
Övergång till en ny befölsordning........... 59

7.8
Kostnader för en ny
befälsordning.............. 61

8 Hemställan.................................................. 62

9 Beslut.................................................... 62

Bilaga
Nuvarande ordning i fråga om befälspersonalen inom försvars

makten.................................................... .... 63

1
Inledning..................................................... .... 63

2
Befälsuppgifterna i
krigsorganisationen.......... ,,.. 63

3
Befälsuppgiftema i
fredsorganisationen.............. .... 64

s. 84 Kontrollera mot PDF

Prop.1977/78:24 84

4 Värnpliktsbefäl............................................. 65

Uttagning.................................................... 65

Ulbildning.................................................... 66

5 Yrkesanställt befäl........................................ 67

Rekrytering
och antagningskrav....................... 67

Grundläggande
utbildning................................ 70

Obligatorisk
vidareutbildning............................ 74

Övrig
vidareutbildning.................................... 76

Övergång
till annan befälsgrupp....................... 77

Urval
och befordran...................................... .... 77

Åldersgränser............................................... 78

6 Reservbeföl................................................. 78

Allmänt....................................................... .... 78

Rekrytering
och antagningskrav....................... .... 78

Utbildning
lill reservofficer (kompanibefäl).......... 79

Utbildning
till reservofficer (plutonsbefäl)........... .... 80

Tjänstgöringsskyldighet.................................. 80

Pensions-,
förtids- och värnpliktsavgången personal i reserv... 81

7 Tjänsteställningssystemet.............................. 81

GOTAB Sloclholm 197B 56312

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

50 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (50)

50 kopplingar i 38 dokument.

  1. Prop. 2007/08:1 Budgetpropositionen för 2008 Förslag till statsbudgeten för 2008, finansplan, skattefrågor och tilläggsbudget m m i texten
  2. Prop. 1998/99:74 Förändrad omvärld - omdanat försvar s. 136 i texten
  3. SOU 1998:42 Försvarsmaktsgemensam utbildning för framtida krav i texten
  4. Bet. 1994/95:FöU4 Försvarspolitiken 1995/96 i texten
  5. Prop. 1994/95:100 Förslag till statsbudget för budgetåret 1995/96 i texten

Visa alla 38