Sök i Ratio Lex

om åtgärder för att underlätta strukturomvandlingen inom specialstålindustrin och ståIgjuteriindustrin

35 sidor, varav 28 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 28 av 35 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1977/78:47, om åtgärder för att underlätta strukturomvandlingen inom specialstålindustrin och ståIgjuteriindustrin

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:47 Regeringens proposition

1977/78:47

om
åtgärder för att underlätta strukturomvandlingen inom specialstålindustrin och
stålgjuteriindustrin

beslutad
den 27 oktober 1977.

Regeringen
föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag
av regeringsprotokoll.

På
regeringens vägnar

THORBJÖRN
FÄLLDIN

NILS
G. ÄSLING

Propositionens
huvudsaldiga innehåll

I
propositionen läggs fram förslag om tidsbegränsade ålgärder för specialstålinduslrin
och stålgjuteriindustrin. För att underlätta strukturomvandlingen inom dessa
branscher föreslås dels att statliga lån skall kunna ges till ett sammanlagt
belopp av 700 milj. kr., dels att staten ikläder sig garantier till ett
sammanlagt belopp av högst 600 milj. kr.

För
att handlägga låne- och garantiärendena föreslås en särskild delegation bli
inrättad.

1
Riksdagen 1977/78.1 saml. Nr 47

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 47

Utdrag

INDUSTRIDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträdet 1977-10-27

Närvarande:
statsministern Fälldin, ordförande, öch statsråden Bohman, Ahlmark, Romanus,
Turesson, Gustavsson, Mogård, Olsson, Dahlgren, Åsling, Söder, Troedsson, Mundebo,
Krönmark, Ullsten, Burenstam Linder, Wikström, Johansson, Friggebo.

Föredragande:
statsrådet Åsling

Proposition
om åtgärder för att underlätta strultturomvandlingen inom specialstålindustrin
och stålgjuteriindustrin

1 Inledning

I
november 1976 uppdrog jag åt fil. dr. Tony Hagström att göra en analys av den
svenska specialstålindustrin. Utredningsrapporten (Ds I 1977; 3) 1977 års specialslålutredning
överlämnades av Hagström i mars 1977. I utredningen ges dels en beskrivning av
branschens aktuella läge och mest väsentliga problem, dels en redovisning av
pågående undersökningar om samarbete i olika former mellan företagen. Vidare
pekas i utredningen på strukturförändringar inom branschen, vilka enligt utredaren
närmare bör analyseras.

För
alt biträda vid handläggningen av vissa frågor rörande specialstålverken och
handelsstålverken tillkallade jag våren 1977 en särskild arbetsgrupp, den s. k.
stålortsgmppen, med representanter för berörda departement, de anställdas
organisationer samt branschorganisationerna inom stål- och gruvindustrierna.

Enligt
lämnade direktiv skall stålortsgruppen medverka i arbetet på att utforma
erforderliga åtgärder från samhällets sida för att åstadkomma önskvärda
förändringar inom stålindustrin i vad avser bl. a. ägarförhållanden,
produktionsinriktning, marknadsföring och distribution. Gruppen skall vidare
belysa de branschpolitiska, regionalpolitiska och sysselsättningsmässiga
konsekvenserna av olika handlingsalternativ inom stålbranschen och yttra sig
över de strukturella förändringar som övervägs.

Stålortsgruppen
skall även överväga vilka särskilda åtgärder som

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 47 3

kan
komma att krävas från samhällets sida för att säkra sysselsätt-nmgen på berörda
orter. I sitt arbete skall gruppen hålla kontakt med berörda kommuner och
länsstyrelser.

Stålortsgruppen
har under det senaste halvåret diskuterat vissa av de förslag till strukturella
förändringar som har redovisats i 1977 års specialstålutredning och som har
varit föremål för överläggningar mellan företagen. Vidare har arbetsgruppen
inhämtat berörda länsstyrelsers bedömningar av de regionalekonomiska
konsekvenserna av de i nämnda utredning angivna strukturförändringarna.

Statens
industriverk har under åren 1975 och 1976 låtit genomföra en utredning avseende
stålgjuteriernas nuläge och framtidsutsikter. Ut redningsrapporten är sekretessbelagd.
För att fortsättningsvis följa och analysera branschutvecklingen har verket
bildat en särskild referensgrupp bestående av representanter för de berörda
gjuterierna, branschorganisationerna, de anställdas organisationer och
industriverket.

2
Specialstålindustrin

2.1
Nuvarande förhållanden

Till
stålindustrin räknas vanligen anläggningar med produktion i en eller flera av
följande processer.

Tillverkning av råjärn i masugnar eller
tillverkning av järnsvamp och järnpulver i direktreduktionsprocesser.
Utgångsmaterialet för jämtillverkningen är malm.

Tillverkning av råstål. Flytande råjärn från
masugnar omvandlas till råstål i syragaskonvertrar. Råstål tillverkas också i elektrostål-ugnar
och martinugnar med utgångsmaterialen skrot, tackjärn eller direktreducerat jäm.

Bearbetning av råstål till handelsfärdigt stål. Råstål
från stålugnar gjuts eller bearbetas till stålämnen antingen genom stränggjutning
eller genom götvalsning. Stålämnen bearbetas vidare genom valsning eller smide
till plåt, band, stång, tråd, balk, rör m. m. Det handelsfärdiga stålet i dessa
former är insatsvaror i främst verkstadsindustri och byggnadsindustri. Till stålindustrin
räknas normalt inte gjuterierna, som dock i fråga om tillverkningsprocessen är
stålindustrin näraliggande. Ett antal stålverk har också tillverkning av stål-
och jämgjutgods.

Stål
indelas vanligen i huvudgrupperna handelsstål och specialstål. Indelningen
grundas på stålets kemiska sammansättning. Handelsstål, som är den volymmässigt
klart dominerande produktgruppen såväl i Sverige som utomlands, är stål med en kolhalt
på mindre än 0,6 % och ingen eller ringa halt av legeringsämnen. Allt annat
stål klassificeras som specialstål. Av den svenska stålproduktionen är
volymmässigt ca 75 % handelsstål och ca 25 % specialstål. Specialslålsandelen
i Sverige är internationellt sett mycket hög.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Frop.
1977/78: 47 4

Med
utgångspunkt från denna produktklassificering indelas producenterna
traditionellt i handels- resp. spécialstålverk. Som specialstålverk räknas
verk vilkas produktionsvolym till mer än 25 % utgörs av specialstål. Genom det
i genomsnitt drygt tre gånger högre priset på specialstål svarar specialstålet
i dessa verk för merparten av saluvärdet. Enligt detta kriterium finns f. n. i
Sverige nio specialstålföretag med totalt 25 produktionsanläggningar. Vissa
data avseende företagen och produktionsenheterna redovisas i tabell 1.

Tabell
1. Specialstålverken är 1976

Företag,
produktions-

Råståls-

Antal

Omsättning,

enheter

kapacitet, 1 000 ton

anstäUda

milj. kr.

Avesta Jernverks
AB

640

Avesta

200

3 000

Björneborgs
Jernverks AB

90

Björneborg

60

600

AB
Bofors

520

Kariskoga

150

2 350

AB
Bofors-Åkers

120

Åkers Styckebruk

60

500

Fagersta
AB

1250

Fagersta

300

2 800

Långshyttan

10

850

Vikmanshyttan

50

Forsbacka

450

Österby

8

450

Gränges Nyby
AB

710

Torshälla

130

1 900

Lesjöfors
AB

140

Lesjöfors

30

800

Sandvik
AB

1270

Guldsmedshyttan

300

Sandviken

240

5 950

SKF Stål

790

Hofors

320

3 650

Hällefors

310

1750

Bångbro

350

Surahammars
Bruks AB

320

Surahammar

200

1500

Spännarhyttan

400

Kohlswa Jernverks
AB

100

Kolsva

30

700

Uddeholms
AB

1230

Hagfors

140

2 000

Degerfors

110

1 500

Munkfors

1 100

Storfors

800

Söderfors

50

800

Slombacka

100

2 380

34 650

7180

Källa:
1977 års specialslålutredning.

Vid
flertalet enheter har antalet anställda minskats under år 1977.
Specialstålverket är i regel den helt dominerande arbetsgivaren på den

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 47

Tabell
2. Specialstälindustrlns betydelse för sysselsättningen i berörda kommuner

Kommun

Specialstålverkens andel av

(Produktionsenhet)

sysselsättningen

år 1974
i %

Totalt

Inom
industrin

Storfors

42

100

Munkfors

49

98

Hofors

50

90

Hagfors

32

83

Hällefors

35

79

Degerfors

36

78

Fagersta

35

63

Sandviken

33

62

Avesta

23

59

Hedemora
(Långshyttan, Vikmanshyttan)

18

53

Surahammar

31

52

Tierp
(Söderfors)

12

33

Ljusnarsberg
(Bångbro)

14

28

Karlskoga

14

26

Norberg (Spännarhyttan)

9

25

Strängnäs
(Bofors-Åkers)

6

24

Filipstad
(Lesjöfors)

12

22

Östhammar
(österby)

6

20

Kristinehamn
(Björneborg)

5

15

Köping (Kolsva)

6

14

Eskilstuna
(Nyby)

5

12

Lindesberg
(Guldsmedshyttan)

3

8

Gävle
(Forsbacka)

1

4

Karlstad
(Blombacka)

0,3

1

Källa:
1977 års specialstålutredning.

ort
där det är beläget. Detta framgår av tabell 2. Förhållandena har inte ändrats
nämnvärt under de senaste åren. Med undantag av Hedemora finns endast ett
specialstålverk i resp. kommun. I nio kommuner svarar specialstålinduslrin för
mer än 30 % av den totala sysselsättningen. I elva kommuner faller mer än
hälften av den samlade industrisysselsättningen på specialstålverken.

Sysselsättnings-
och omsättningssiffrorna i tabell 1 avser endast stålrörelsen inom resp. företag
eller produktionsenhet. Hämtöver har flertalet företag till stålproduktionen
anknuten verksamhet på andra orter i Sverige än de angivna. Totalt sysselsätts
inom sådan verksamhet närmare 2 000 personer. Verksamheten avser dels
försäljning, dels produktion. Som exempel på det senare kan nämnas verkstäder
för tillverkning av sågar, rördelar, fjädrar samt härdtjänster.

Ägarmässigt
är Avesta Jernverks AB ett helägt dotterbolag till Rederi AB Nordstjeman.
Björneborgs Jemverks AB är elt helägt dotterbolag till Avesta Jernverks AB. AB
Bofors-Åkers, tidigare Åkers Styckebmk AB, är ett helägt dotterbolag till AB
Bofors. Gränges Nyby AB är ett helägt dotterbolag till Gränges AB. Surahammars Bmks
AB och Kohlswa Jemverks AB ingår i ASEA-koncemen.

I
flertalet fall utgör sålimda resp. stålrörelse en del av en stor indu-

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 47 6

strikoncern.
Ofta svarar därvid stålsidan för en betydande del av koncernens totala
verksamhet. Inom Uddeholms AB hänför sig sålimda ca 60 % av omsättningen till stålsektom.
Inom AB Bofors och Sandvik AB är motsvarande andel en tredjedel. SKF Stål
svarar för 15 % av koncernförsäljningen inom AB Svenska Kullagerfabriken (SKF).
Av försäljningen från svenska produktionsbolag är SKF Ståls andel cirka 40%.

Den
produktionsmässiga integrationen mellan stålrörelsen och övliga delar inom
resp. koncem är relativt begränsad och visar dessutom en tendens att minska.
Inom Bofors-koncernen förbrukas mindre än en tiondel av stålproduktionen inom
andra delar av koncemen. Mellan Kohlswa Jernverks AB och den övriga ASEA-koncernen
är förhållandena desamma. Björneborgs Jernverks AB levererar ca en ijärdedel av
sin produktion till andra företag inom Johnson-koncernen. Surahammars Bruks AB
och SKF Stål avsätter ca två tredjedelar av sin produktion utanför koncernen i
fråga.

Den
svenska specialstålindustrin är starkt exportinriktad och säljer sina produkter
över hela världen. Av produktionen exporteras två tredjedelar mätt i volym.
Värdemässigt uppgår andelen till tre fjärdedelar. Detta ställer krav på en
omfattande och geografiskt spridd marknadsorganisation. Specialstålföretagen
har därför ett mycket stort antal försäljningsbolag i utlandet. Flertalet
företag har också producerande dotterbolag utomlands. Med något enstaka
undantag har tillverkningen utanför Sverige mycket nära samband med den svenska
produktionen. Det rör sig här främst om antingen en vidarebearbetning av i Sverige
producerat material eller produktion som kompletterar verksamheten i Sverige.
De svenska stålföretagen sysselsätter totalt inemot 8 000 personer utomlands.

Medan
man inom handelsstålindustrin vanligen klassificerar produktionen efter form
använder man inom specialstålindustrin oftast stålets kemiska sammansättning
som fördelningsgrund. Bland de stora produklgrappema, som på detta sätt kan
särskiljas, finns rostfritt stål, olegerat kolrikt stål, verktygsstål,
snabbstål, seg- och sätthärdningsstål samt kullagerstål. Den största
produktgruppen är rostfritt stål, som tonagemässigt svarar för ca 30 % av den
svenska specialstålproduk-lionen. Av leveransvärdet är andelen drygt 50 %. Inom
resp. produktgrupp finns sedan en eller flera av de olika formprodukterna.

Specialstålföretagen
har även en omfattande produktion av handelsstål. Ar 1974 producerade man
totalt 450 000 ton råstål av handels-stålkvalitet, vilket utgjorde närmare en
fjärdedel av den totala råstålproduktionen vid verken ifråga. Härigenom
svarade man för ca 10 % av landets totala handelsstålproduktion. År 1960
svarade emellertid handelsstålet för nästan hälften av produktionsvolymen vid
specialstål-verken och dessa verk hade då närmare 30 % av den svenska han-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 47 7

delsstålproduktionen.
Specialstålverkens handelsstålproduktion har alltså minskat i snabb takt.
Denna utveckling fortsätter.

De
handelsfärdiga produktema framställs till alldeles övervägande del genom varm-
eller kallvalsning. En mindre del av produktionen sker dock genom smidning
eller gjutning. På smidessidan finns i Sverige en betydande produktion utanför
den egentliga stålindustrin, främst som en integrerad del i vissa verkstadsföretag.
Stålgjutgods produceras dels vid fem specialstålföretag, dels vid sju företag
utanför special-stålindustrin. Även inom specialstålföretagen sker dock gjutgodspro-duklionen
i regel skild från den övriga ståltillverkningen. Bl. a. har man särskild
ugnsutrustning för gjutgodsproduktionen.

Som
tidigare nämnts har specialstålverken även viss vidarebearbetning av sina
produkter utanför bruksorterna. Denna verksamhet är dock mycket begränsad.
Inte heller vid stålverken finns i regel någon särskilt omfattande
vidareförädling. Av specialstålsleveranserna från verken svarade manufakturerade
produkter år 1974 för endast 15 % mätt i värde. Den helt dominerande andelen av
verkens leveranser avser sålunda s. k. handelsfärdigt stål i form av t. ex. plåt,
stång, tråd och rör.

De
svenska specialstålföretagens huvudsakliga produktionsinriktning framgår av
tabell 3.

Vissa
specialstålprodukter tillverkas även av företag utanför vad som här har
definierats som stålindustrin. Betydelsefulla exempel härpå är dragen tråd och
svetsade rör. Dessutom finns vid handelsstålverken viss produktion som enhgt
den kemiska klassificeringsgrund som används är specialstålproduktion.

Mellan
de olika produktionsenhetema finns avgörande skillnader vad avser produktionsutrustning.
Råjämsproduktionen sker sålunda dels i integrerade anläggningar i Fagersla, Hofors
och Hagfors, dels i Guldsmedshyttan och Spännarhyttan. De båda senare
anläggningarna har ingen råslålstillverkning eller valsning. Råstålsproduktionen
sker i samtliga anläggningar utom, vid sidan av de två redan nämnda, Vikmanshyttan,
Forsbacka, Bångbro, Munkfors, Storfors och Blombacka. I dessa anläggningar
finns främst valsverk för bearbetning av utifrån tillfört material.

Det
finns sålunda en betydande produktionsteknisk samverkan mellan de olika
enheterna. Denna samverkan är dock avsevärt större än vad som visas av den nyss
nämnda fördelning av produktionsutrustningen. Detta gäller inte endast mellan
skilda enheter inom resp. företag där flödet av halvfabrikat av olika slag ofta
är betydande. Även mellan de olika företagen sker en omfattande samverkan i
skilda former. Vissa enheter köper utgångsmaterial för sin egen bearbetning
från andra verk. I andra fall köper man tjänster av varandra, främst i form av legovalsning.
Denna samverkan, som innebär bl. a. att man fär en mera rationell produktion
och ett bättre utnyttjande av den be-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 47

Tabell
3. Specialstålföretagens huvudprodukter

opaginerad Kontrollera mot PDF

Avesta Jernverks
AB

Rostfritt i form av varmvalsad och kallvalsad plåt samt tråd
och svetsade rör. Smide (handelsstål) och jämgjutgods vid Björneborgs Jernverks
AB.

opaginerad Kontrollera mot PDF

AB Bofors

Smide i övrigt legerat stål (segstål) samt stång
(verktygsstål). Valsar vid AB Bofors-Åkers.

och sätthärdnings-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Fagersta
AB

Lesjöfors AB Gränges Nyby AB

SKF Stål

Sandvik AB

Surahammars Bruks AB

Uddeholms AB

Rostfritt i form av kallvalsade band (Fagerstaver-ken.
Långshyttan), svetsade rör (Fagerstaverken, Långshyttan) och tråd (Fagerstaverken,
Långshyttan). Tråd av olegerat kolrikt och handelsstål (Fagerstaverken). Bergborrstång
och handelsstålstång (Fagerstaverken, Forsbacka). Snabbstål i form av tråd,
band och stång (Långshyttan, österby, Vikmanshyttan).

Fjäderstål, dragen tråd och linor.

Rostfritt i form av kallvalsad plåt samt svetsade och
sömlösa rör,

Sömlösa rör av kullagerslål och handelsstål (ämnesrör) (Hofors).
Stång av kullagerstål och handelsstål (Hällefors). Tråd av kullagerstål och olegerat
kolrikt (Hofors och Hällefors). Kallvalsade smala band av olika kvalitetstyper
(Hällefors, Bångbro).

Sömlösa rör av rostfritt och handelsstål (ämnesrör).
Svetsade rostfria rör. Smala band i olika kvaliteter, främst olegerat kolrikt
stål och rostfritt. Dragen tråd i rostfritt. Bergborrstång.

Elektroplål. Jämvägsmateriel och smide i övrigt legerat
stål. Stålgjutgods vid Kohlswa Jernverks AB.

Stång i verktygsstål och rostfritt (Hagfors). Sömlösa och
svetsade rör i rostfritt och handelsstål (Storfors). Varmvalsad plåt i främst
rostfritt (Degerfors). Kallvalsade smala band av olika kvalitetstyper (Hagfors,
Munkfors). Dragen tråd, frärast i rostfritt (Munkfors, Blombacka).

opaginerad Kontrollera mot PDF

Källa: 1977 års specialstålutredning.

fintliga utmslningen, medför belydande kostnadsbesparingar
för branschen.

Däremot har det visat sig avsevärt svårare att skapa
hållbara samarbetsformer på försäljningssidan trots att förelagen, som
tidigare har nämnts, är starkt exportinriktade och därför var och en för sig
tvingas hålla en stor, geografiskt spridd och därmed kostsam försäljnmgs-organisation.

Stålbranschrådet har låtit analysera såväl
specialstålindustrins som handelsstålindustrins lönsamhet under senare år.
Enligt denna analys har specialstålföretagens avkastning på det totala
kapitalet efter skatt utvecklats enligt följande åren 19711975.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 47

År %

1971

0,3 %

1972

1,3
%

1973

4,9 %

1974

7,0%

1975

2,9 %

Beräkningen
avspeglar lönsamhetsvariationerna under en konjunkturcykel.

Den
genomsnittliga avkastningen efter skatt på totalt kapital un der perioden
uppgick till 3,2 %. Lönsamheten var genomsnittligt sämre för
specialstålindustrin än för de privata handelsstålverken under samma period.
Det kan vidare noteras att när specialstålrörelsen ingår i ett större företag
så uppvisar specialstålrörelsen klart lägre genomsnittlig avkastning än
företaget i sin helhet.

En
liknande beräkning har genomförts för skogsindustrin under samma period. Den
genomsnittliga lönsamheten för skogsindustriföretagen beräknad på motsvarande
sätt var cirka 6 %.

Skillnaderna
mellan specialstålföretagen inbördes under perioden är betydande. Dessa
skillnader kan dock inte härledas från olikheter i produktionsmetoder eller
produktionsinriktning.

Något
motsvarande materiel finns inte för år 1976. För samtliga specialstålföretag
var år 1976 dock ett dåligt år från lönsamhetssynpunkt. Med ett par undantag
var resultaten (vinst efler räntor och kalkylmässiga avskrivningar men före
skatt) negativa. 1 några fall var förlusterna betydande. Innevarande år kommer
alt medföra en ytterligare försämring med mycket stora förluster som följd.

Specialstålindustrin
är som framgått i flera avseenden mycket heterogen. Som exempel härpå kan
nämnas de stora skillnader som finns mellan olika företag/produktionsenheter i
fråga om storlek, produktionsutrustning och produktionsinriktning. Skiljaktigheterna
i sislnämnda avseende är särskilt belydelsefulla då de medför stora skillnader
i konkurrensförhållanden, behov av marknadsföringsresurser, forsknings- och
utvecklingsbehov m. m. Dessa markant olika förhållanden och de därav följande
skiljaktiga förutsättningarna vad avser den framtida utvecklingen för såväl
olika produkter som olika företag/produktionsenheter gör att sammantagna
branschbedömningar för specialstålindustrin är mycket vanskliga att göra.

2.2
1977 års specialstålutredning

Förutsättningarna
för den svenska specialstålindustrins framtid har analyserats av 1977 års
specialstålutredning. Denna analys är av kvalitativ art. Anledningen härtill
är främst den tidigare nämnda differen-

ii'
Riksdagen 1977178. 1 saml. Nr 47

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 47 10

lierade
tillverkningen inom specialstålindustrin och de väsentligt olika marknads- och
produktionsförhållanden som råder för skilda produkter.

Utredningen
konstaterar att allmänt sett har den svenska special-stålindustrins
traditionella konkurrensfördelar minskat starkt i betydelse. Detta gäller inte
minst i fråga om tillgången på de naturresurser malm, skog och vattenkraft
som utgjort grunden för svensk stålindustris redan mycket tidigt starka
internationella ställning. I fråga om råvara är specialstålindustrin i dag till
övervägande del baserad på skrot, som företagen köper på marknaden inom eller
utom Sverige. Inköp av legeringsämnen, som är en annan betydande insatsvara,
medför import antingen direkt eller indirekt genom köp från de två legeringsverk,
som finns i Sverige. Råvarutillgången ger således inte svensk
specialstålindustri några påtaliga fördelar jämfört med utländska konkurrenter.

Ljusbågsprocessens
dominans inom specialstålinduslrin har återgett vattenkraften något av dess
klassiska betydelse, men nu i form av billig elenergi. Flertalet spécialstålverk
har av historiska skäl tillgång till egen vattenkraft. Dessa, som regel äldre
vattenkraftverk, producerar elenergi till en kostnad, som ligger avsevärt
under dagens kostnader för elenergi från exempelvis kämkraftverk. Utredningen
framhåller att från samhällsekonomisk synpunkt är detta utan betydelse vid en
bedömning av specialstålsindustrins konkurrensförutsättningar. Rent
företagsekonomiskt innebär dock innehavet av egen billig vattenkrafts-alstrad
elektricitet en fördel för de svenska specialstålföretagen jämfört med många
utländska konkurrenter.

Vid
en bedömnmg av den svenska specialstålindustrins komparativa för- och nackdelar
jämfört med utländska konkurrenter måste enligt utredningen arbetskraftens
kunnande och yrkesskicklighet tillmätas en viktig roll. Samtidigt är detta en
faktor vars betydelse är mycket svår att mäta kvantitativt. Utredningen anser
att det rent allmänt torde gälla att yrkesskickligheten inom tillverkningen har
spelat en väsentlig roll för den kvalitet och därmed konkurrensförmåga som
svensk specialstålindustri traditionellt haft. Betydelsen av detta slags
kunnande har dock minskat påtagligt under efterkrigstiden genom ökad
mekanisering, processtyrning, datorisering och stordrift. Kunnandets betydelse
inom ståltillverkning blir i allt högre grad en fråga om forskning och utveckling.
Traditionellt har Sverige en stark ställning beträffande forskning och
utveckling på stålområdet, särskilt vad gäller metallurgi. Relativt sett gör
svensk stålindustri betydande insatser på forsknings- och utvecklingsområdet.

Svensk
specialstålindustri har enligt utredningens bedömning sammanlaget dock
fortfarande en viss konkurrensfördel genom sitt kunnande. Denna fördel hänför
sig emellertid inte till hela produktionen.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 47 11

Merparten
härav är standardbetonad, där pris och leveranssäkerhet är avgörande för
konkurrensförmågan.

Inte
sällan framförs uppfattningen att de svenska specialstålverken har
konkurrensfördelar genom att företagsmässigt vara integrerade med annan
tillverkning, särskilt verkstadsindustrien. Härigenom skulle marknadsmässiga
och tekniska fördelar uppnås.

I
verkligheten är, som tidigare har redovisats, derma integration relativt
begränsad och tenderar i flera företag att snarare minska än öka. Ser man på
specialstålindustrin i dess helhet avsätts huvuddelen av produktionen på den
öppna marknaden i konkurrens med andra stålföretag. Den vidareförädling och
integration med verkstadsindustrieli tillverkning som finns, har dock enligt
utredningen ett klart positivt värde. Nära sammanhängande med föregående
frågeställning är frågan om betydelsen för svensk stålindustri av att ha
tillgång tUl en kvalificerad hemmamarknad, särskilt i form av en avancerad
verkstadsindustri. Det råder enligt utredningen ingen tvekan om att svensk
specialstålindustri och verkstadsindustri vuxit fram i ett tekniskt och marknadsmässigt
växelspel. Även i framtiden konmier specialstålindustrin att kunna dra fördel
av tillgången till en kvalificerad hemmamarknad. Denna fördel tenderar dock att
minska i betydelse, framför allt beroende på att ökade krav på stordrift i
produktionen leder till krav på avsättningsvolymer, som vida överstiger den
svenska marknadens behov.

Utredningen
anser således att svensk specialstålindustri visserligen fortfarande har vissa
konkurrensfördelar av grundläggande natur men att dessa fördelar tenderar att
minska i betydelse. På ett mycket stort produktområde har konkurrensfördelarna
helt eliminerats, nämligen gentemot främst Japan i fråga om produktion av
rostfria, platta produkter i enklare kvaliteter. Genom införande av
tillverkning i tidigare okänd stor skala av dessa produkter har den japanska
stålindustrin inom loppet av några år helt förändrat konkurrensbetingelserna.
Stordrift tillsammans med de lägre japanska lönerna har försatt västeuropeisk specialslålindustri
i ett svårt konkurrensläge i fråga om rostfri plåt för diskbänkar,
diskmaskiner, tvättmaskiner, o. d. I fråga om dessa typer av enklare produkter
anser utredningen att svensk specialstålindustri framgent har små möjligheter
alt hävda sig.

Bortsett
från det stora produktområdet rostfria platta produkter av enkel kvalitet anser
utredningen dock att svensk specialstålindustri inte heller har några avgörande
naturliga konkurrensnackdelar jämfört med de viktigaste konkurrentema, som
främst återfinns i Västeuropa. Samtidigt tenderar dock de naturliga
konkurrensfördelarna att minska i betydelse. Sammantaget innebär detta att
lönekostnaden per producerad enhet i svensk specialstålindustri får allt större
betydelse för konkurrensförmågan gentemot de övriga västeuropeiska tillverkarna.

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 47 12

Utredningen
konstaterar att det klassiska receptet i Sverige för företag och branscher med
långsiktiga lönsamhetsproblem är att satsa på specialiteter, som kan bära de
relativt sett höga svenska lönekostnadema. Detta recept gäller även för
specialstålindustrin, men det löser enligt utredningens bedömning bara en
mindre del av branschens problem under i vart fall den överblickbara
framtiden. Specialprodukter i mer kvalificerad mening, typ ventilfjädrar och
musikstål, svarar för endast en begränsad del av specialstålindustrins
produktion i dag. Att fylla specialstålföretagens sammanlagda metallurgiska
kapacitet på över 2 milj. årston med sådana specialprodukter är enligt
utredningen inte praktiskt möjhgt.

Specialstålföretagens
produktion kan emellertid inte delas upp i två homogena kvalitetskategorier
standardprodukter och specialprodukter. Produkterna fördelar sig över en skala
från patentskyddade specialiteter till kvalificerade standardprodukter och
längst ner enkelt handelsstål. Under senare år har specialstålföretagen i
betydande omfattning lagt ner produktionen av handelsstål. Det är enligt
utredningen ofrånkomligt att denna process fortsätter. Volymmässigt dominerar i
dag kvalificerade standardprodukter. Utredningen anser att detta bör gälla i än
högre grad i framtiden.

Med
kvalificerade standardprodukter menar utredningen produkter med relalivt höga
kvalitetskrav och som produceras av ett jämförelsevis begränsat antal företag
i Västeuropa, Nordamerika och Japan. Allt fler utländska företag tar upp
tillverkning av produkter med de lägre kvalitetskraven med åtföljande
prispress. Detta tvingar de svenska förelagen att successivt gradera upp sina
produkter kvalitelsmässigl och samtidigt behålla eller öka den totala
produktionsvolymen. Etetta krav på successiv kvalitativ uppgradering ger
specialprodukterna större betydelse än vad deras volym vid varje given
tidpunkt anger. De innebär nämligen dels en tillväxtpotential, dels att det med
dessa produkter förenade tekniska kunnandet i företagen underlättar den kvalitelsmässiga
iippgraderingen av den stora volymproduktionen.

Tillverkningen
av kvalificerade standardprodukter är förenad med i;lara stordriflsfördelar om
än inte så utpräglat som inom produktionen av handelsslål. Genom produktbyten
har de svenska specialstålföretagen under senare år sökt åstadkomma en
specialisering vid resp. verk, som gör det möjligt att bättre utnyttja dessa
stordriftsfördelar. Denna utveckling mot längre produktionsserier kan dock mte
gå hur långt som helst inom ramen för existerande företags- och anläggnings-struktur.
Enligt utredningens bedömning kommer konkurrenstrycket utifrån och strävan
efter utnyttjande av stordriftsfördelar på flera produktionsområden att tvinga
fram företagsamgåenden och t. o. m. nedläggningar av vissa verk.

Vid
försäljning av specialprodukter till ett begränsat antal kvalifi-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 47 13

cerade
avnämare kan ett företags försäljningsorganisation vara liten även vid en
betydande export. Försäljningspersonalen kan bestå av en handfull kvalificerade
tekniker, som håller ständig kontakt med sina motparter hos kundföretagen. En
del av de svenska specialstålföretagens produkter är sådana till sin karaktär
att den här nämnda typen av försäljningsorganisation är mest effektiv.
Beträffande de stora volym-produkteraa såsom rostfria platta produkter,
rostfria rör, verktygsstål och konstruktionsstål krävs dock med få undantag
helt andra typer av försäljnings- och marknadsorganisation.

Enbart
för att rent fysiskt distribuera de volymer som det är frågan om, krävs
betydande resurser. Transporterna måste fungera smidigt och punktligt. Ofta
krävs egen lagerhållning på ett antal orter för att möjliggöra tillräckligt
snabba leveranser till kringliggande lokala marknader. Detta binder avsevärda
mängder av rörelsekapital. Inte sällan är det fördelaktigt från
konkurrenssynpunkt att i anslutning till denna lagerhållning ha annan
försäljningspersonal och personal, som kan göra smärre anpassningar av produktema
för att möta kundemas önskemål. Till detta kommer att de svenska
specialstålföretagen på grund av minskande naturliga konkiurensfördelar i
ökande utsträckning måste ha en mycket aktiv marknadsföring på de stora marknaderna
i Västeuropa för att kunna avsätta sina produkter. Utredningens slutsats är
sålunda att specialstålföretagen i framtiden bör satsa betydligt hårdare på
försäljningssidan.

Dessa
synpunkter beträffande de svenska specialstålföretagen förstärks vid en
jämförelse med de viktigaste konkurrenterna. I bl. a. Västtyskland, Frankrike,
Storbritannien och Österrike återfinns specialståltillverkningen till större
delen hos mycket stora företag med omfattande verksamhet inom
handelsstålindustri och i vissa fall verkstadsindustri. Konkurrentemas absoluta
storlek som sådan är inte något hot mot de svenska specialstålföretagens
konkurrensförmåga. I vissa situationer, exempelvis vid ett priskrig för vissa
produkter, kan dock konkurrenternas storlek och den därmed förenade finansiella
styrkan spela en väsentlig roll för de svenska företagens möjligheter att hävda
sig.

Utredningens
slutsats är således att de svenska specialstålföretagen för att överleva måste
satsa på både specialprodukter med begränsade volymer och kvalificerade
standardprodukter i stora volymer. En annan slutsats är att de senare
produkternas tillverkning är förenad med stordriftsfördelar, som tvingar fram
betydande omstruktureringar och en ökad koncentration inom den svenska
specialstålindustrin. Dessa slutsatser förstärks när man ser på de krav, som
ställs beträffande marknadsföring, finansiering samt forsknings- och
utvecklingsarbete.

Ser
man emellertid på den långsiktiga utveckluigen och utgår från att Sverige även
framgent kommer att vara ett höglöneland inom de ra-

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 47 14

mar
som sätts av vårt allmänna inlemationella ekonomiska beroende, finns det enligt
utredningen dock inte anledning att påstå att svensk specialstålindustri saknar
möjligheter att hävda sig i den internationella konkurrensen. För att göra
detta krävs emellertid som nämnts inom vissa avsnitt kraftiga förändringar i
fråga om struktur samt marknads-och produktinriktning. Även med sådana
förändringar är det dock osannolikt att specialstålindustrin under de närmaste
åren kan uppnå en lönsamhet, som är i nivå med genomsnittet för svensk
industri. Detta minskar dock inte betydelsen av förändringama. Stora värden
står på spel för företagen, de anställda och de berörda kommunema. Förändringar,
som ökar överlevnadsmöjligheteraa för företagen, är värdefulla även om den
företagsekonomiska lönsamheten inte blir tillfredsställande under de närmaste
åren.

Mot
denna bakgrund görs i utredningen en genomgång produktvis av möjlighetema att
förbättra den svenska specialstålindustrins internationella konkurrenskraft. I
det följande redovisas kortfattat några av utredningens mera genomgripande
förslag.

Särskilt
inom det rostfria området anser utredningen att en strukturrationalisering är
angelägen. Ett stort kapacitetsöverskott kommer att trycka marknaden i
Västeuropa för främst kallvalsade rostfria band och svetsade rör under de
närmaste åren med åtföljande ekonomiska påfrestningar för företagen, inkl. de
svenska. I en sådan situation blir det särskilt angeläget att inom den svenska
specialstålindustrin utnyttja alla tänkbara möjligheter till samarbete och
arbetsfördelning, som verkar kostnadssänkande.

Inom
ramen för existerande företagsstruktur finns enligt utredningen sådana
samarbetsmöjligheter främst beträffande försörjningen med breda varmband till
kallvalsverken hos de rostfria företagen. Det är främst Avesta Jernverks AB och
Gränges Nyby AB som har behov av att legovalsa varma band hos andra företag. Fagersta
AB klarar sitt valsningsbehov vid ett eget bandverk. För legovalsning lämpligt
bandverk finns hos Surahammars Bruks AB, vars varmvalsverk nyligen
restaurerats. Utredningen anser det angeläget att Avesta Jernverks AB, Gränges Nyby
AB och Surahammars Bruks AB vidtar åtgärder, som gör det möjligt att i större
utsträckning utnyttja valsverket i Surahara-mar med syfte att dels behålla
mesta möjliga sysselsättning inom landet, dels minimera de totala
produktionskostnaderna. Man bör med andra ord försöka bryta den nuvarande tendensen,
som innebär att legovalsning flyttas från svenska verk till utländska.

Ett
tänkbart alternativ till legovalsnmg av band i Surahammar är molsvarande legovalsning
hos Domnarvets Jernverk. En sådan lösning är enligt utredningen av skilda skäl
mindre realistisk men bör därför inte å priori helt uteslutas.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 47 15

Om
den nuvarande slmkluren inom den svenska rostfria industrin uppfattas som
given, är det enligt utredningen svårt att finna nya områden för samarbete och
arbetsfördelning, som påtagligt skulle stärka industrins konkurrenskraft. Den
samlade produktionen vid Avesta Jernverks AB, Fagersla AB och Gränges Nyby AB
av kallvalsade rostfria band och härpå baserad produktion av svetsade rör är
relativt stor. Den marknadsmässiga effekten härav i främst Västeuropa reduceras
emellertid starkt genom produktionens uppdelning på tre företag. De
påfrestningar som kan väntas de närmaste åren reser då frågan om inte
förändringar av den rostfria industrins struktur är påkallad. Den i dag
tämligen hårda konkurrensen mellan de tre företagen på vissa områden kan i
framtiden lätt komma att skärpas och sprida sig till nya produktområden på gmnd
av företagens strävan att stärka sina positioner och finna nya
avsättningsmöjligheter.

Mot
denna bakgrund anser utredningen att det finns anledning att överväga en
strukturrationalisering, som innebär att de tre företagens rostfria verksamhet
förs samman i ett enda förelag. Detta kan ske antingen genom att föra samman de
tre företagen i sin helhet eller genom att föra samman enbart företagens
rostfria verksamheter.

OiTi
ett samgående mellan samtliga tre företag visar sig ogenomförbart anser
utredningen att ett samgående mellan Fagersta AB och Gränges Nyby AB ar det
mest lämpliga alternativet. Utredningen framhåller att oavsett vilken lösning
som uppnås kommer Gränges Nyby AB sannolikt att drabbas av en relativt kraftig
personalminskning, främst beroende på att företagets råstålsproduktion kan komma
att läggas ned.

Vad
avser den rostfria grovplåten anser utredningen att starka skäl talar för att Degerfors
Jernverk och Avesta Jernverks AB etablerar ett samarbete, som begränsar
konfliktriskerna mellan enheterna, vilka är landets enda producenter inom detta
produktområde. Ett sådant samarbete kan ha olika former och omfatta exempelvis
produktuppdelning eller exportsamverkan.

Mot
bakgrund av de svårigheter som Storforsdivisionen inom Uddeholms AB brottas
med, anser utredningen att ett alternativ som bör övervägas är att Sandvik AB
övertar Storforsdivisionen. Härigenom skulle Sandvik AB kunna bl. a.
komplettera sitt rostfria produktprogram och medverka till en
strukturrationalisering inom det rostfria området samtidigt som
förutsättningarna enligt utredningens bedömning förbättras att upprätthålla
sysselsättningen vid Storforsenheten.

Inom
området smala kallvalsade kolrika band har Uddeholms AB och SKF Stål undersökt
möjligheterna att samordna bandproduktionen, eventuellt inom ramen för ett
gemensamt ägt bolag. En sådan samordning skulle enligt utredningens åsikt kunna
medföra en effektivare produklion inom det metallurgiska ledet och varmbandledet.
Utredningen anser vidare att det inte är osannolikt att ytterligare kost-

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 47 16

nadsreduktioner
kan erhållas om även produktionen vid Sandvik AB omfattas av samordningen. På
längre sikt är det därför tänkbart att en större samordning i det metallurgiska
ledet och varmbandledet kan vara fördelaktig och praktiskt genomförbar.

Avesta
Jemverks AB, Björneborgs Jernverks AB och AB Bofors har genomfört en gemensam strukturulredning
angående pressmides-och gjutgodsproduktionen inom de båda företagen. Pressmide (friform-smide)
finns vid både Björneborgs Jernverks AB och AB Bofors med det förstnämnda
företaget som den största producenten. Smidesproduktionen vid Björneborgs Jernverks
AB har tidigare till ca två tredjedelar gått till varvsindustrin och företaget
har därför drabbats hårt av varvskrisen och söker nu nya avsättningsmöjligheter
inom verkstadsindustrin. Om Björneborgs Jernverks AB övertar AB Bofors produktion
erhålls en beläggning av kapaciteten, som enligt utredningens mening
väsentligt ökar företagels möjligheter att överleva och trygga den nuvarande
sysselsättningen.

En
tänkbar motprestation ekonomiskt och sysselsättningsmässigt från Avesta Jernverks
AB:s sida är att släppa stålgjutgodsproduktion i Avesta till AB Bofors, som
också har elt stålgjuteri. Gjuteriet vid Avesta Jernverks AB är relativt
gammalt och slitet. Eftersom stålgjuteriindustrin lider av en betydande
överkapacitet, anser utredningen att en sådan överenskommelse mellan företagen
skulle innebära en lämphg strukturrationalisering inom delbranschen.

Specialstålföretagen
blir som tidigare har nämnts i allt mindre utsträckning beroende av malm av
speciell kvalitet. Undantag härifrån är främst elektroplål och kolrikt stål av
hög kvalitet. Det är mot denna bakgrund man skall se att landets enda elektroplåttillverkare
Surahammars Bruks AB nyligen har byggt en masugn i Spännarhyttan, fem mil
från Surahammar, och installerat en syrgaskonverter i Sura-hammar. Råjärnet
transporteras i flytande form per järnväg från Spännarhyttan till Surahammar.

Denna
nya metallurgiska kapacitet överstiger väsentligt det egna behovet vid
Surahammars Bruks AB. Samtidigt är Fagersta AB:s tre masugnar omoderna. Att
bygga en helt ny hytta är klart olönsamt. Att rusta upp de existerande
masugnarna är också det dyrbart.

Mot
denna bakgrund har diskussioner om samarbete tagits upp mellan Fagersta AB och
Surahammars Bruks AB. Med mindre tilläggsinvesteringar kan Spännarhyttans
kapacitet ökas så alt även behoven i Fagersta AB kan tillgodoses. Råjärnet
skulle kunna transporteras i flytande form även till Fagersla. Avståndet är
cirka 15 km och transporten skulle kunna ske med lastbil. Ett annat alternativ
är att allt råjärn transporteras till Surahammar, varifrån ämnen skulle
levereras till Fagersta AB. Enligt utredningens bedömning synes det diskuterade
samarbetet vara en rationell lösning då man härigenom uppnår elt ef-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 47 17

fektivi
utnyttjande av Sveriges modernaste masugn och samtidigt kan lägga ner gamla,
omoderna enheter i Fagersla.

I
utredningen pekas dessutom på ytterligare områden där möjligheterna till
strukturrationaliseringar bör studeras. Detta gäller bl. a. ett samarbete mellan
Fagersta AB och SKF Stål vad avser kolrik tråd, mellan Fagersta AB och
Uddeholms AB i fråga om snabbstål och mellan Fagersta AB, Sandvik AB och SKF
Stål vad gäller martinstål. Flera av de i utredningen nämnda strukturella
förändringarna har varit eller är föremål för diskussioner eller förhandlingar
mellan de berörda förelagen. Som exempel härpå kan nämnas frågan om ett
samarbete mellan Degerfors Jernverk och Avesta Jemverks AB. Den lösning som f. n.
diskuteras skulle innebära att Avesta Jemverks AB inträder som delägare till Degerfors
Jernverk. Från de berörda förelagens sida har dock redovisats att affären kan
genomföras endast om det nybildade företaget inledningsvis erhåller statligt
stöd.

Rörande
produktbytena mellan Avesta Jernverks AB, Björneborgs Jernverks AB och AB
Bofors har en överenskonunelse nåtts. Vid Björneborgs Jernverks AB kräver
omställningen att man genomför betydande investeringar. Även här har
framhållits att statligt stöd är en förulsättning för att förändringen skall
kunna genomföras.

Det
kan vidare nämnas att Gränges Nyby AB hos regeringen har begärt stöd för alt
dels kunna investera i en slränggjutningsanläggning och en ny pulvermelallurgisk
process för framslällning av rostfria sömlösa rör, dels kunna genomföra en
finansiell rekonstruktion av företaget.

2.3
Regionalekonomiska bedömningar

Som
tidigare har redovisats har stålortsgruppen inhämtat berörda länsstyrelsers
bedömningar av de regionalekonomiska konsekvensema av de strukturella
förändringar som diskuteras i 1977 års specialstålutredning. Länsstyrelserna
har därvid i samråd med berörda kommuner sökt belysa hur den av utredningen
bedömda utvecklingen kan påverka möjligheterna att uppnå de regionalpolitiska
målen.

Samtliga
länsstyrelser har dels redovisat en allmän oro för utvecklingen inom
specialstålindustrin, dels framhållit att strukturförändringarna i flertalet
fall medför betydande negativa konsekvenser för sysselsättningen eftersom
stålindustrin i stor utsträckning är lokaliserad till orter med ett mycket ensartat
näringsliv. Stålföretagen är ofta den helt dominerande arbetsgivaren i resp.
kommun och möjligheterna till alternativ sysselsättning är mycket begränsade.
Samtidigt är i många fall pendlingsmöjligheterna små.

Länsstyrelserna
har även lämnat förslag till åtgärder som man anser vara nödvändiga för att de
av statsmakterna angivna riktlinjema för

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 47 18

regionalpolitiken
skall kunna följas. Åtgärderna avser att trygga sysselsättningen i de berörda
kommunerna och omfattar dels allmänt näringslivsfrämjande åtgärder för att
bredda basen för den framtida sysselsättningen, dels arbetsmarknadspolitiska
insatser för alt möta de särskilda sysselsättningsproblem som kan uppkomma inom
stålindustrin. Inom stålortsgruppen sammanställs och analyseras f. n. det från
länsstyrelserna erhållna materialet.

3
Stålgjuteriindustrin

F.
n. finns i Sverige lolv stålgjuterier. Av dessa har som tidigare nämnts fem
stycken ägarsamband med specialstålföretag. Stålgjuterier finns sålunda i
Avesta Jernverks AB, AB Bofors, Fagersta AB Österbyverken, Kohlswa Jernverks
AB samt Uddeholms AB Hagfors Jernverk. Ett stålgjuteri finns vid ett handelsslålverk,
nämligen Kockums Jernverks AB. De övriga sex gjuteriema är med något enstaka
undantag delar av verkstadsinduslriföretag. Branschen sysselsätter totalt ca 2
000 personer.

Mellan
de olika slålgjuterierna finns betydande variationer i fråga om storlek och
produktionsinriktning. Spännvidden i produktionskapacitet går från ca 200 ton
per år till över 8 000 ton. De maximala styckevikter som kan tillverkas
varierar mellan några 100 kilo och 20 ton. 1 några stålgjuterier tillverkas
endast olegerat stålgjutgods, andra har specialiserat sig på höglegerat gods,
medan åter andra har en mera blandad produktion. Dessa olikheler medför bl. a.
att gjuterierna dels har olika kundkretsar, dels har stora skillnader i fråga
om utrustning.

Under
1970-talet har fem svenska stålgjuterier lagls ned. Någon nyetablering har
inte skett under denna period. Av de nedlagda gjuterierna var fyra mindre
medan det femte, gjuteriet vid AB Motala Verkstad, vid nedläggningstillfället
var landets största med drygt en fjärdedel av den samlade kapaciteten. Denna
nedläggning har dock endast i begränsad omfattning berört de övriga
producenterna, då AB Motala Verkstad huvudsakligen tillverkade betydligt grövre
gods än den övriga svenska stålgjuteriindustrin. Effekten har i stället blivit
en markant importökning.

Enligt
industriverkets bedömning kommer den svenska efterfrågan pä stålgjutgods all
vara något lägre år 1980 än år 1975, 38 000 ton resp. 41 000 ton. Detta beror
framför allt på att varvens gjutgodsbe-hov minskar. Ökade behov inom vissa andra
sektorer anses inte kunna helt hindra att den samlade efterfrågan sjunker.
Samtidigt förutses dock en viss nedgång i importen av den typ av gjutgods som
kan produceras i Sverige, dvs. exklusive gjutgods av den grovlek där AB Motala
Verkstad var den enda svenska tillverkaren. Sammantaget betyder detta

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop.
1911/lS: 47 19

att
de svenska stålgjuteriernas hemmamarknadsleveranser år 1980 beräknas vara av
samma storlek som år 1975. Till detta kommer att en mycket begränsad
exportökning anses vara möjlig.

Konjunkturvariationerna
inom stålgjuteriindustrin är mycket kraftiga. Enligt industriverkets bedömning
kan den möjliga produktionen år 1980 tänkas variera mellan 28 000 ton och 20
000 ton beroende på konjunktursituationen. Dagens svenska produktionskapacitet
tillåter en produktion som kan möta även den högsta av dessa efterfrågenivåer.

Inom
stålgjuteriindustrin finns emellertid i dag mycket omfattande investeringsplaner.
Om dessa genomförs kommer branschen år 1980 att få en synnerligen stor
överkapacitet; enligt industriverkets bedömning närmare 25 % i ett högkonjunkturiäge.

Mot
denna bakgrund anser industriverket det tveksamt huruvida investeringama
verkligen kommer att genomföras. Å andra sidan pekar verket på att det i
flertalet fall finns i hög grad tvingande omständigheter bakom de aktuella
investeringsplanerna. Investeringama anses sålunda nödvändiga för att dels
ersätta omoderna anläggningar eller delar av anläggningar, dels trygga
tillgången på personal, i synnerhet yrkeserfaren sädan.

Gjuteriema
står sålunda inför dilemmat att investeringar är nödvändiga i de enskilda
anläggningarna om driften skall kunna fortsätta samtidigt som dessa
investeringar medför att produktionskapaciteten ökar lill en nivå som mycket
kraftigt överstiger vad efterfrågan motiverar.

Industriverket
har diskuterat dessa problem med de berörda företagen och
branschorganisationerna. Man har därvid nått den samfällda bedömningen att
investeringar är nödvändiga för att åstadkomma en rationell produktionsapparat
och en miljö som tryggar tillgången på kvalificerad arbetskraft. Vidare anser
man att en koncentration till elt färre antal gjuterier är nödvändig för att enhelema
skall bli långsiktigt bärkraftiga. En minskning till halva antalet anläggningar
jämfört med dagsläget är inte osannolik. Samtidigt framhåller man alt en ökad
inbördes specialisering är angelägen. Omstruktureringen bör ske snabbt. Som
tidigare nämnts har beslut fattats om nedläggning av gjuteriet vid Avesta Jernverks
AB.

För
att följa branschutveckUngen har industriverket, de berörda företagen, de
fackliga organisationerna och branschorganisationerna bildat en särskild
referensgrupp.

4
Föredraganden

Det
finns i dag elt stort behov av strukturrationaliserande åtgärder inom
specialstål- och stålgjuteriindustrierna. I det följande behandlar jag
inledningsvis dessa behov och de svårigheter att genomföra ange-

s. 20 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 47 20

lägna
strukturförändringar som de berörda företagens svaga ekonomiska ställning
medför. Därefter lämnar jag förslag till åtgärder som syftar till att minska
dessa svårigheter.

Jag
använder här begreppei strukturförändring i relativt vid bemärkelse så att det
inte iimefattar enbart för flera företag eller produktionsenheter gemensamma
åtgärder. Även åtgärder som innebär mera väsentliga förändringar inom enskilda
företag/produktionsenheter ryms i begreppet strukturförändringar i den mening
jag använder det.

4.1
Branschutvecklingen

Den
svenska specialstålindustrin befinner sig f. n. i ett bekymmersamt läge. I
alla företag torde stålrörelsen komma att ge förluster innevarande år. I flera
fall är förlusterna myckel stora. Orderingången till företagen är dessutom
sådan att verksamheten med stor sannolikhet kommer att fortsätta att ge dåligt
resultat under avsevärd tid.

Dagens
situation är till en del en följd av den utdragna lågkonjunkturen i
världsekonomin, vilken i mycket hög grad har drabbat stålindustrin världen
över. Problemen är dock till väsentlig del också resultatet av en mera
långvarig utveckling i vår omvärld.

Specialstålutredningen
framhåller i sin rapport (Ds I 1977: 3) 1977 års specialstålutredning att
efterkrigstidens utveckling har inneburit i vissa avseenden radikala
förändringar av den svenska specialstålindustrins konkurrensförutsättningar.
De traditionella svenska konkurrensfördelarna har sålunda enligt utredningens
bedömning i flera fall försvunnit. Våra specialstålföretag konkurrerar i dag
med andra tillverkare, som vad avser t. ex. tillgången till och priset på
insatsvaror samt produktionsteknik knappast är underlägsna de svenska
företagen. Den ökande internationella standardiseringen inom stora
produktområden har accentuerat betydelsen härav för den svenska industrin.

Utvecklingen
inom specialstålinduslrin är oroande inte minst i sysselsättningsmässigt och regionalekonomiskt
hänseende. Det enskilda stålverket är genomgående den klart största
arbetsgivaren på resp. ort. I flertalet fall är dessutom orterna i fråga
belägna inom i övrigi syssel-sältningssvaga områden. De regionalekonomiska
svårigheter som branschens ulveckhng kan komma att medföra har också som lidigare
nämnis starkt framhållits av de berörda länsstyrelserna. Dessa har pekat på de
mycket begränsade möjligheterna som i dag finns till alternativ sysselsättning
på bruksorterna. Dessutom är i många fall pendlings-möjligheterna små. Det är
därför synneriigen angeläget att värna om sysselsättningen på dessa orter.
Härvid spelar åtgärder som påverkar utvecklingen vid specialstålverken en ceniral
roll.

De
senaste årens förluster och de på kort sikt begränsade möjligheterna lill en
återhämtning påverkar i hög grad specialstålföretagens fram-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 47 21

tidsbedömningar
i negativ riktning. Detta är förståeligt. Sett i det längre tidsperspektivet
finner jag i likhet med 1977 års specialstålutredning dock inte anledning att
tvivla på att huvuddelen av den svenska specialstålindustrin har möjligheter
att hävda sig på väridsmarknaden. Inom centrala områden har branschen
fortfarande en stark ställning. Detta gäller inte minst den internationellt
erkänt höga tekniska kompetensen samt den i flera företag väl utbyggda
försäljningsapparaten och den starka position som man alltjämt har på många
marknader. Det står dock klart att en fortsatt svensk konkurrenskraft i hög
grad är beroende av i vilken utsträckning man inom branschen kan genomföra effektivi-seringsåtgärder
såväl inom de enskilda förelagen som över företagsgränserna.

De
svenska specialstålföretagen har hittills sökt möta den hårdnande utländska
konkurrensen på olika sätt. Bl. a. har företagen lämnat områden där
stordriftsfördelarna i produktionen är särskilt stora, i första hand handelsstålområdet.
Inom specialstålområdet har företagen genom bl. a. inbördes produktutbyten
kunnat begränsa sina sortiment och därigenom öka effektiviteten i produktion
och marknadsföring. Vidare har en successiv förskjutning skett mot allt mer
kvalificerade produkter. I della sammanhang bör också nämnas de
effektivitetsvinster som har uppnåtts genom det sedan lång tid tillbaka väl
utvecklade produktions-samarbetet mellan de svenska specialstålverken. Jag vill
stryka under atl den samlade effekten av dessa åtgärder inte skall
underskattas. Däremot finns det anledning att beklaga den begränsade framgång
som samverkansslrävandena i fråga om marknadsföringen haft. Detta är särskilt
olyckligt eftersom många specialstålprodukter kräver en geografiskt mycket
spridd försäljningsorganisation och lagerhållning. Marknadsföringen blir
härigenom mycket kostsam. Jag är dock medveten om de svårigheter som det
innebär att samordna försäljningen från förelag med olika ägarintressen.

Mot
bakgrund av att handelsstålet fortfarande svarar för ca en femtedel av
specialstålverkens produktionsvolym och atl även specialstålet i stor
utsträckning är standardprodukter, där man möler konkurrens från stora
utländska tillverkare, anser specialstålutredningen det nödvändigt att
förelagen fortsätter sina ansträngningar att förskjuta sin produktion uppåt i
kvalitetsregistret.

Jag
delar denna utredningens grundsyn. Även med en framgångsrik utveckling i dessa
avseenden kommer specialstålverken under överskådlig tid dock atl ha kvar sin
produktmässiga tyngdpunkt på vad utredningen kallar kvalificerade
standardprodukter. Det torde inte vara någon överdrift atl påstå att
effektiviteten i denna basproduklion är helt avgörande för utvecklingen inom
branschen. En mera påtagligt ökad effektivitet inom detta område torde, som
också specialstålutredningen framhåller, numera endast undantagsvis kunna
erhållas utan en ökad

s. 22 Kontrollera mot PDF

Prop. 1911 US: 47 22

samverkan
mellan skilda företag och produktionsenheter. Det är mot denna bakgrund som
kraven på en strukturell anpassning av branschen till de ändrade
konkurrensförutsättningarna på världsmarknaden skall ses.

Det
synes råda enighet om att en sådan fortsatt strukturrationalisering är
nödvändig inom den svenska specialstålindustrin. Endast härigenom kan
branschen nå den styrka vad avser produktion, marknadsföring och
utvecklingsarbete som är en förutsättning för att man med framgång skall kunna
hävda sig på världsmarknaden. Detta är i sin tur nödvändigt om mycket negativa
sysselsättningskonsekvenser skall kunna undvikas i berörda orter och regioner.
Inom flera produktområden och för vissa produktionsenheter är förhållandena i
dag sådana att genomgripande åtgärder krävs. Detta visas inte minst i de
strukturförändringar som har redovisats av specialstålutredningen och som
diskuteras mellan företagen. För att åtgärderna skall kunna genomföras och få
önskad effekt krävs i många fall investeringar av betydande omfattning. I vissa
fall synes nödvändiga åtgärder inte kunna genomföras utan samtidiga
förändringar av ägarförhållandena.

Jag
vill i detta sammanhang framhålla att den definition av specialstålindustrin
som normalt tillämpas kan vara väl snäv från stmktur-rationaUseringssynpunkt.
Specialstålprodukter tillverkas som tidigare nämnts även i företag i andra
branscher än specialstålinduslrin. Det är självfallet angeläget att även denna
verksamhet utanför den egentliga specialstålinduslrin beaktas vid överväganden
rörande branschutvecklingen.

Att
söka gradera angelägenheten av olika strukturförändringar inom specialslålindustrin
är inte möjligt. Vilka effekter på konkurrenskraften olika åtgärder har, liksom
vilka framkomstvägar som finns, är frågor som i första hand måste utvärderas i
samarbete mellan berörda företag samt de anställdas organisationer. Inom ett
betydelsefullt område finns dock enligt min mening ett särskilt stort behov av
alt åtgärder vidtas med största möjliga snabbhet. Jag syftar här på
produktionen av rostfria produkter och därvid främsl på det platta sortimentet
där konkurrensen har skärpts mycket kraftigt under de senaste åren.

I
specialstålutredningen understryks alt det effekrivare utnyttjandet av
produktionsresurserna som stmkturrationaliseringen möjliggör måsle kombineras
med fortsatta och intensifierade forsknings- och utvecklingsinstanser. Jag
delar denna uppfattning. Såväl process- som produktmässigt är det nödvändigt atl
svensk specialslålindustri även i framliden intar en ledande ställning bland väridens
stålproducenter. Jag vill i detta sammanhang framhålla att det är angelägel att
forsknings- och utvecklingsarbetet, vars resultat är långsiktigt, drivs
oberoende av konjunktu-rella variationer i branschens lönsamhet. Delta gäller
inte minst den kollekliva delen av detta arbete.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 47 23

Enligt
min mening måsle statsmaktema även fortsättningsvis aktivt bidraga till alt
angelägna forsknings- och utvecklingsinsatser kommer till stånd inom järn- och
stålområdet. Sålunda är det exempelvis för tillverkningen av standardprodukter
angeläget att finna tekniska lösningar som möjliggör god produktionsekonomi
vid tillverkning även i mindre skala. Inom vissa områden slår mycket att vinna
om man inom specialstålområdet lyckas applicera redan känd och för andra
stålprodukter använd teknik.

Styrelsen
för teknisk utveckling (STU) spelar här en viktig roll som centralt organ för siatens
initiativ och stöd till teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete.

Inom
STU har utarbetats elt flerårigt forsknings- och utvecklingsprogram med
förslag till ökade insatser inom järn- och stålområdet. Statsrådet Johansson
avser enligt vad jag erfarit att våren 1978 lägga fram förslag rörande statliga
insatser inom forsknings- och utvecklingsområdet. I detta sammanhang kommer
också det av STU föreslagna programmet alt behandlas.

Statens
industriverk har låtit genomföra en studie av stålgjuteriernas nuläge och
framtidsutsikter. Mot bakgmnd av en samtidigt väntad minskning i efterfrågan på
stålgjutgods och en planerad kapacltelsut-byggnad förutses enligt studien en
mycket omfattande överkapacitet inom den svenska stålgjuteriindustrin. Vidare
finns en betydande överlappning mellan slålgjuterierna vad gäller
produktsortimenten. Vid de diskussioner som industriverket har haft med
samtliga berörda företag har dessa samfält bedömt dels att det finns ett behov
av att minska antalet stålgjuterier i Sverige, dels att en ökad specialisering
inom resp. gjuteri skulle stärka konkurrenskraften. En sådan speccialisering
kan ske endast genom en ökad samverkan mellan företagen. Också inom stålgjuteriindustrin
bedöms slrukluromvandlingsprocessen komma att medföra väsentliga omställningar
och investeringsbehov vid företagen. Utan att därvid ta ställning till
företagens uttalande om vad som är ett i framtiden lämpligt anlal gjuterier,
delar jag åsikten att rationaliseringsåtgärder av strukturell art är angelägna
också inom stålgjuteri-branschen. Del arbete som pågår inom industriverket med
deltagande från företagen, de fackliga organisationerna och
branschföreningarna, bör enligt min mening kunna verksamt bidra till alt en
sådan utveckling kommer till stånd.

4.2
Strukturpåverkade ätgärder

Sammanfattningsvis
kan konstateras att specialstålindustrin och stålgjuteriindustrin står inför belydande
strukturella förändringar om man skall kunna möta den internationella
konkurrensen på export-och hemmamarknaderna. De nödvändiga omställningarna
kommer att i

s. 24 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 47 24

olika
avseenden ställa stora krav på de berörda företagen och produktionsenheterna.
Dessa krav är av olika art. I många fall kommer stora investeringar att behöva
göras. I vissa fall innebär förändringarna omställningar med avseende på
produktionsteknik och produktionsinriktning. Båda dessa typer av förändringar
är tidskrävande och kostsamma. Till detla kommer stora påfrestningar på den
befintliga administrationen vid förelagen.

Ansvaret
för denna utveckling delas av samtliga berörda parter. Som jag har framhållit
måste effekterna av olika konkreta åtgärder i första hand utvärderas i
samarbete mellan företagen och de anställda. Jag räknar med alt parterna
intensifierar sitt arbete inom detta område och positivt prövar olika
utvecklingsvägar. Härvid är det särskilt angelägel att ägarförhållandena, där
så är nödvändigt, underordnas strävandena alt nå en rationell branschstruktur.
Endast härigenom kan alltför snäva dellösningar undvikas.

De
senasie årens utveckling har medfört att företagen är ekonomiskt dåligt rustade
för att genomföra denna anpassningsprocess. Förlusterna har i vissa företag
varit så omfattande att man saknar finansiella möjligheter att under de
närmast kommande åren genomföra en nödvändig strukturomvandling. Detta så
mycket mera som strukturåtgärderna i legel inte kan väntas få ett omedelbart ekonomiskt
genomslag. Dessa förhållanden gör emellertid inte förändringarna mindre
angelägna. Tvärtom synes situationen vid vissa produktionsenheter redan vara
och vid andra inom en snar framtid bli sådan alt uteblivna åtgärder kan tvinga
fram en drastisk nedskärning och i en del fall total nedläggning 3V
verksamheten. Som jag tidigare har framhållit medför de enskilda enheters
storlek och lokalisering att en sådan utveckling skulle få mycket allvarliga
sysselsättningskonsekvenser.

De
åtgärder som jag har nämnt syftar till att stärka branschernas konkurrenskraft
och därmed långsiktigt öka tryggheten i sysselsättningen för de anställda.
Även med dessa åtgärder torde det emellertid vara ofrånkomligt att
sysselsättningen minskar vid flera enheter. I vissa fall kommer minskningarna
att drabba s. k. enförelagsorter, där sysselsättningsnedgången kan få särskilt
negativa konsekvenser. Företagen har hittills i allmänhet tagit ett belydande
socialt ansvar och trots bristande lönsamhet och stora avsättningssvårigheter
bibehållit en högre sysselsättningsnivå än som är motiverat från strikt
företagsekonomiska synpunkter. Flera av företagen är emellertid finansiellt
mycket svaga till följd av de senaste årens bristande lönsamhet. Det kan därför
inte förväntas att de förmår ta på sig elt större ansvar för sysselsättningen
än som följer av gängse regler och god sed på arbetsmarknaden.

Efler
samråd med chefen för arbetsmarknadsdepartementet vill jag i detta sammanhang
anföra följande. Hela den medelsarsenal som slår till förfogande på de lokaliseringspoliliska
och arbetsmarknadspolitiska

s. 25 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:47 25

områdena
måste utnyttjas för alt lösa sysselsättningsproblemen. Särskilt angeläget är
att ersättningssysselsättning så långt möjligt skapas på de berörda orterna.

För
att möta sysselsättningsproblemen på stålorterna kommer de berörda
länsstyrelserna att tilldelas särskilda resurser för att arbeta fram förslag
till konkreta åtgärder och för atl samordna insatserna på länsnivå. Detta
avses ske i särskilda arbetsgrupper med förelrädare för länsstyrelser,
länsarbetsnämnder och företagareföreningar och i samverkan med bl. a. berörda
kommuner och fackliga organisationer. Jag räknar med att också ifrågavarande
företag aktivt medverkar i dessa ansträngningar. Inom regeringskansliet
tillsätts en särskild arbetsgrupp för att dels utarbeta egna åtgärdsförslag,
dels tillse att länsstyrelsernas förslag ges en snabb behandling. Detta arbete
kommer att bedrivas i nära samråd med stålortsgruppen. Jag vill i della
sammanhang också peka på de ökade insatser som jag lidigare denna dag förordat
för alt främja de mindre och medelstora företagens utveckling. Bl. a. har jag därvid
förordat att kreditverksamheten vid statens hantverks- och industrilånefond
och statens utvecklingsfond förs samman och regionaliseras. Varje län får
enligt förslagel en egen fond. Samtidigt förstärks utlåningsresurserna
väsentligt. Jag har vidare förordat att möjligheterna för Svenska Industrietablerings
AB (SVETAB) att på minoritetsbasis främja nyetableringar utökas genom att
regionala investmentbolag inrättas på försök i bl. a. Värmland-Bergslagenregionen.

Situationer
kan uppkomma då arbelsmarknadsorganen behöver ökat rådrum för att pröva olika
möjligheter att lösa sysselsättningsfrågorna för övertalig personal. I sådana
fall bör denna personal så långt möjligt övergångsvis beredas fortsatt
sysselsättning inom vederbörande företag. För att säkerställa att dessa
möjligheter tas till vara bör som villkor för finansiellt stöd till
strukturåtgärder därför gälla alt företaget åtar sig alt svara för sådan
sysselsättning. Chefen för arbetsmarknadsdepartementet avser enligt vad jag
erfarit att lägga fram erforderliga förslag avseende förstärkta arbetsmarknadspolitiska
insatser för att öka företagens möjligheter härtill.

Flertalet
av produktionsenheterna i de här aktuella branscherna ligger i kommuner inom
det allmänna stödområdet eller i gränsområdet till detsamma. Företagen kan
sålunda erhålla regionalpolitiskt stöd i form av bl. a. lokaliseringslån. Dessa
möjligheter har också utnyttjats i inte oväsentlig utsträckning. Den
regionalpolitiska stödverksamheten ses f. n. över av sysselsättningsulredningen
(A 1974: 02). Jag avser alt återkomma till dessa frågor när utredningens
förslag föreligger.

För
specialslålindustrin och stålgjuteriindustrin är emellertid situationen sådan
att ytterligare åtgärder för att främja en långsiktigt balanserad regional
sysselsättningsutveckling redan nu är nödvändiga. Jag kommer i det följande att
förorda alt sådana åtgärder sätts in. De

s. 26 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 47 26

ålgärder
som föreslås är temporära och syftar till att skapa en bas för en
tillfredsställande långsiktig lönsamhet i de berörda branscherna och därigenom
öka tryggheten för de anställda. Jag räknar inte med alt åtgärderna i sig
kommer att leda till en ökad produktions- och exporlvolym inom branscherna.
Åtgärderna inriktas främst mot att minska de finansiella hindren för angelägna
strukturförändringar. I begreppet specialstålindustri bör i detta sammanhang
inrymmas även tillverkning av specialslålprodukter i företag utanför den
egentliga stålindustrin.

Som
jag tidigare har nämnt krävs 1 många fall betydande investeringar för att
rationaliseringsåtgärderna skall få tillfredsslällande effekt. Ibland är
investeringarna en förutsättning för att åtgärderna över huvud tagel skall
kunna genomföras. På grund av företagens nuvarande finansiellt svaga situation
riskerar även angelägna strukturförändringar att inte bli genomförda. Behovet
av riskvilligt kapital för dessa investeringar lorde inte i tillfredsställande
omfattning kunna tillgodoses genom existerande finansieringskanaler. Det är
enligt min mening en viktig regional- och industripolitisk uppgift att
medverka lill alt dessa hinder för den nödvändiga strukturomvandlingen
undanröjs. Jag förordar därför alt särskilda åtgärder vidtas för alt
möjliggöra sådana investeringar inom specialslålindustrin och stålgjuteriindustrin
som är en förutsättning för eller en följd av strukturella förändringar. För
sådana investeringar bör kunna lämnas dels statliga lån, i det följande kallade
investeringslån, dels statliga garantier för företagens upplåning på kapitalmarknaden.

Villkoren
för investeringslånen bör anknyta till molsvarande villkor för lokaliseringslån
till industrin. Investeringslånen bör sålunda ges för investeringar i
byggnader, maskiner, arbetsredskap och verktyg. Även i övrigt bör lånevillkoren
i tillämpliga delar vara desamma som för lokaliseringslån. Detta gäller bl. a.
i fråga om krav på långsiktig lönsamhet, stödunderlag, räntesats,
amorteringstid samt möjligheter till räntebefrielse och anstånd med
avbetalning. Möjligheterna alt erhålla investeringslån bör gälla oberoende av produkrionsenheternas
lokalisering.

Investeringslån
bör normalt inte utgå med högre belopp än vad som svarar mot hälften av den
sammanlagda kostnaden för investeringen i fråga. För av sysselsättningsskäl
särskilt angelägna investeringar böi, om företagets finansiella situation
motiverar detta, investeringslån dock kunna utgå med ett belopp som motsvarar
hela investeringskostnaden. Del särskilda investeringslånet bör inte utesluta
andra stadiga investeringsstöd, t. ex. lokaliseringsbidrag eller
lokaliseringslån.

I
vissa fall torde förändringarna komma att innebära mycket genomgripande
omvandlingar av produktionsenheterna i fråga. Bl. a. kan det bli fråga om
omfattande ändringar i produktionsteknik och produktinriktning. Sådana
omläggningar innebär ofta dels investeringar av en

s. 27 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78: 47 27

storleksordning
som väsentligt överstiger företagets normala investeringsnivå, dels betydande
inkörnings- och introduktionskostnader. De risker för företaget som
investeringar av detta slag innebär synes i flera fall kunna komma att medföra
alt angelägna åtgärder inte vidtas och att produktionsenheternas framtid
härigenom kommer i fara. I sådana fall bör möjligheter finnas att lämna hela
eller en del av investeringslånet som lån med villkorlig
återbetalningsskyldighet. Sådant lån bör dock inte överstiga en tredjedel av
den sammanlagda kostnaden för investeringen. Låntagaren bör samtidigt som
beslut fallas om investeringslånet kunna erhålla besked om huruvida villkorlig
återbetalningsskyldighel kan komma att medges. Hur stor del av lånet som skall
lämnas med villkorlig återbelalningsskyldighet bör göras beroende av det
ekonomiska resultatet av verksamheten och bör därför bedömas mot bakgrund av den
mera långsiktiga resultatutvecklingen. Slutgiltigt beslut i denna fråga bör
därför fattas tidigast när eventuell räntebefrielse och/eller amorteringsanslånd
upphör och senast sex år efter det att beslut om lånet fattats.

Som jag tidigare har
framhållit bör investeringslånen kompletteras med statliga lånegarantier för
företagens upplåning på den ordinarie kapitalmarknaden. Villkoren för de lån
för vilka garantier lämnas bör svara mol villkoren för investeringslånen i vad
avser bl. a. krav på långsiktig lönsamhet, stödunderlag, räntesats och
amorteringstid. Lånegarantier bör beviljas för lån i affärsbanker, sparbanker,
kreditaktiebolag eller annan kreditinrättning som regeringen godkänner.

Lånegarantier
bör kunna kombineras med andra former av statligt investeringsstöd, t. ex. de
nämnda särskilda investeringslånen och övriga regionalpoliliska insatser.

De produktionsenheter, där
strukturrationaliserande åtgärder är mest angelägna, är i regel enheter som f. n.
är mycket förlustbringande. Som jag tidigare har framhållit, kan man inte vänta
sig atl strukturomvandlingen ger ett omedelbart genomslag i lönsamheten. Även
om åtgärderna på sikt återger enheterna en tillfredsställande lönsamhet torde
fortsatta förluster bli oundvikliga under de närmaste åren. I vissa fall synes
företagen sakna möjligheter att bära dessa förluster varför strukturåtgärderna
inte kan genomföras. Alternativet anses ofta vara en drastisk nedskärning av
verksamheten. En sådan utveckling bör självfallet undvikas och jag förordar
därför alt stöd skall kunna ulgå lill företagen med syfte atl likviditetsmässigt
överbrygga dessa inledande förlustår.

Även
detta stöd bör utgå i form av lån. Lånebeloppet bör beräknas med ulgångspunkt
från en kalkyl för den aktuella verksamheten under den närmast följande sex-
till tioårsperioden. Anstånd med amortering och räntebetalning bör kunna lämnas
under tid som anses behövlig med tanke på den kalkylerade resultatutvecklingen.
Upplupen ränta bör ackumuleras och läggas till lånebeloppet. Lånet bör kunna
kombineras

s. 28 Kontrollera mot PDF

Prop. 1911 nS: 47 28

med
andra former av statligt stöd, dvs. även med de nyss nämnda investeringslånen
och lånegarantierna, och utgå utan regionala inskränkningar.

I
fråga om krav på långsiktig lönsamhet, räntesats m. m. bör gälla samma
bestämmelser som för investeringslånen. Om särskilda skäl föreligger bör lånet
helt eller delvis kunna lämnas med villkorlig återbetalningsskyldighet.

Jag
vill understryka att de nya lånemöjligheler som jag här har förordat inte är
tänkta att ersätta företagens normala upplåning på kapitalmarknaden om
förutsättningar för en sådan upplåning finns. Vid prövning av lånens storlek
och övriga villkor bör därför hänsyn tas till företagets möjligheter att
utnyttja alternativa finansieringskällor. Samtliga de berörda företagen har
redan i dag väl etablerade bankförbindelser. Jag vill i detta sammanhang också
peka på de finansieringsmöjligheter som finns genom Sveriges Investeringsbank
AB. Bankens upplåningsmöjligheter vidgades genom beslut vid 1976/77 års
riksmöte (prop. 1976/77: 100 bilaga 17, NU 1976/77: 20, rskr 1976/77: 152).
Beslutet innebar alt banken kan låna upp medel eller ingå garantiförbindelser
till ett belopp som motsvarar högst åtta gånger det egna kapitalet mot tidigare
fem gånger det egna kapitalet. Vidare höjdes statens garanti för bankens
förpliktelser från 2 000 milj. kr. till 4 000 milj. kr. Samtidigt förulskickade
jag att en utvärdering av bankens nu tioåriga verksamhet skulle göras. Detta
arbete pågår f. n. inom industridepartementet. Jag avser att i annat sammanhang
återkomma lill denna fråga.

Allmänt
bör gälla att lån med statlig kreditgaranti och särskilt investeringslån i
nämnd ordning placeras förmänsrällsligt efler övriga lån för investeringen i
fråga.

De
svenska specialstålverken är mycket starkt inriktade på produktion av
halvfabrikat. Den manufakturering av det handelsfärdiga stålet som sker är av mycket
begränsad omfattning. Motsvarande förhållanden är än mer markerade inom stålgjuteriindustrin.
I detta avseende skiljer sig dock inte de svenska företagen nämnvärt från
flertalet av sina utländska konkurrenter. Jag är väl medveten om de hinder som
finns för en mera långtgående integration framåt i förädlingskedjan. Detta gör
det dock inte mindre angeläget atl företagen framdeles i högre grad än
hittills söker utvecklingsvägar som ger möjligheter alt minska halvfabrikatproduktionens
nu myckel starka dominans.

Jag
vill i detta sammanhang peka på ett område där de svenska företagen och jag
tänker då i första hand på specialstålföretagen emellertid synes ha en
betydligt mindre omfattande verksamhet än många av sina utländska konkurrenter.
Det gäller vad som med elt vitt begrepp kan kallas kunskapsförsäljning.
Stålföretag utomlands är i hög grad aktiva vad gäller försäljning av know-how,
patent, licenser o. d. I en del fall är stålföretagen också ägarmässigt knutna
till koncerner med

s. 29 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 47 29

tillverkning
av stålverksutrustning. Det torde inte vara någon överdrift alt påstå att denna
verksamhet är en förutsättning för den snabba ökningen av stålproduktionen som
genomförs och planeras i länder utan tidigare större erfarenheter inom området.

Enligt
min mening är det angeläget att de svenska företagen fortlöpande överväger
möjligheterna att i siörre omfallning och mera målmedvetet än vad som f. n.
synes ske på motsvarande sätt bredda sin verksamhet. Närmast till hands
liggande är därvid ökade insatser för att marknadsföra det stora kunnande som
finns samlat inom de här aktuella branscherna. Vår internationellt erkända
tekniska kompetens är i della sammanhang en mycket värdefull tillgång. En sådan
verksamhet bör i vissa fall med fördel kunna drivas gemensamt av flera företag.
Även möjligheterna till en ökad svensk utrustningslillverkning genom samverkan
med förelag inom t. ex. verkstads- och elektronikindustrierna bör beaktas.

En
verksamhet av detta slag torde i många fall med fördel drivas i särskilda
dotterbolag. Detta gäller naturligtvis särskilt när det rör sig om samverkansprojekt.
Erfarenhetsmässigt visar det sig att företag av denna typ behöver flera år för
att framgångsrikt etablera sig på marknaden. För att klara denna inlroduktionsperiod
behöver företaget kapital samtidigt som de reala säkerheterna är mycket
begränsade.

Det
är angelägel att finansiella restriktioner inte omöjliggör en ökad satsning på denna
typ av verksamhet. Den medelsram som jag i det följande anger för lån för att
främja stmkturomvandlingen inom specialstålindustrin och stålgjuteriindustrin
bör därför kunna användas även för lån lill företag med den verksamhet som jag
just har nämnt. Jag bedömer att dessa lån kommer att ta i anspråk endast en
mycket begränsad del av medelsramen. Lånen bör i dessa fall lämnas som förlagslån.
På lånen bör utgå ränta från dagen för utbetalningen efter samma räntesats som
för lokaliseringslån. Amorteringstiden bör sättas till högst tio år.

Förhållandena
i de här aktuella branscherna är sådana att det är angelägel atl de
strukturella anpassningarna beslutas och sätts igång så snart som möjligt. Jag
förordar därför att lån av samtliga de tre föreslagna typerna liksom de
statliga kreditgarantierna endast får beviljas under en relativt begränsad
tidsrymd. Efiersom det i många fall behövs komplicerade förhandlingar mellan de
i strukturomvandlingsprocessen dellagande företagen får att nå gemensamma lösningar
och eftersom en överblick över ett större fält kan vara nödvändig innan
ställning tas till enskilda lån, bör lånen kunna lämnas under en period av två
år. Detta betyder självfallet inget ställningstagande till i vilken takt strukturomvandlingen
sedan sker. Som jag tidigare har framhållit bör alla åtgärder vidtas för atl
balansera takten i de eventuella minskningar av sysselsättningen som kan vara
nödvändiga.

s. 30 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 47 30

Det
ankommer på regeringen att utfärda de närmare föreskrifter som behövs för denna
stödverksamhet.

Jag
beräknar för de erforderliga slruktuiinsalserna en medelsram om sammanlagt 700
milj. kr. för de statliga lånen. Härav avser 450 milj. kr. investeringslån och
250 milj. kr. lån för att finansiellt överbrygga inledande förlustår. För de
statliga lånegarantierna beräknar jag en ram om 600 milj. kr. Förluster i
anledning av dessa lånegarantier bör få läckas från fjortonde huvudtitelns
anslag Täckande av förluster vid investeringsgarantier till vissa företag.

För
att pröva frågor om lån och garantier av det slag jag har redovisat bör en
särskild delegation inrättas. I delegationen bör ingå bl. a. representanter för
anslällda och företag i berörda branscher. Över delegationens beslut i låne-
och garanliärenden bör inte besvär kunna anföras.

Delegationens
uppgifter bör emellertid inte begränsas till rena finansieringsärenden. Den
bör också ta aktiv del i strukturomvandlingsprocessen. Det finns f. n. flera
organ och myndigheter som bevakar och stöder strukturförändringar inom
industrin. En viktig roll har statens industriverk i vars uppgifter det ingår
bl. a. alt initiera önskvärda strukturförändringar inom gjuteribranschen.
Något sådant stmkturprogram finns f. n. inte för specialstålinduslrin och inom
denna bransch bör nu delegationen få ett motsvarande ansvar. Delegationen bör
därvid ge hög prioritet åt området rostfria produkter.

I
fråga om stålgjuteriindustrin bör huvudansvaret för sådan initierande verksamhei
ligga kvar hos industriverket, som dock bör nära samråda med delegationen i
denna del. Givelvis bör del också åligga delegationen att inom sitl
verksamhetsområde arbeta i nära samråd med industriverket och andra organ och
myndigheter som bevakar och stöder strukturomvandlingen inom industrin. Jag
vill i detla sammanhang särskilt peka på vikten av nära kontakt med den
arbetsgrupp, den s. k. stålortsgruppen, som biträder vid handläggningen vid
vissa frågor rörande special-stålverk och handelsstålverk. I frågor söm berör slålgjuteriindustrin
bör delegationen före beslut inhämta yttrande över de aktualiserade strukturförändringarna
från statens industriverk.

För
såväl den initierande verksamhelen som för handläggningen av konkreta låneärenden
behöver delegationen personal med särskild kompetens i finansieringsfrågor.
Enligt vad jag har inhämtat är Sveriges Investeringsbank AB beredd alt ställa
sådan personal till förfogande för delegationens arbete och i övrigt svara för
kanslifunktionerna åt delegationen. Vidare bör en tjänsteman i banken förordnas
all verkställa delegationens beslut. Vid delegationen skulle därför inte behöva
finnas någon anställd personal. Kostnaderna för delegationens verksamhet bör
bestridas från induslrideparlemenlels kommittéanslag.

Delegationen
bör inrättas den 1 januari 1978. Det ankommer på

s. 31 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 47 31

regeringen
att meddela de närmare föreskrifter som behövs för delegationens verksamhet.

Strukturproblem
av den art som jag tidigare har redovisat finns inom även andra delar av den
svenska industrin än de här aktuella branscherna. Utan alt därvid la ställning
till behovet av stödåtgärder och formerna för dessa vill jag framhålla att
såväl de åtgärder som den administration för handläggning av verksamheten som
jag nu har förordat har en sådan utformning alt en utvidgning bör kunna ske
till även andra delar av den svenska industrin där likartade strukturproblem
föreligger.

I detla
sammanhang vill jag särskilt peka på gruvindustrin. Strukturförändringar inom
såväl specialstål- som handelsstålindustrin kan komma atl få belydande
konsekvenser för i första hand de mellansvenska järnmalmsgruvorna. Samtidigt
finns intressanta utvecklingsprojekt avseende bl. a. brytning av sulfidmalm.
En annan delbransch där problemen är likartade de inom specialstål- och stålgjuteriindustrierna
är järngjuleriindustrin. Såväl inom regeringskansliet som inom berörda myndigheter,
förelag och branschorganisationer pågår överväganden om lämpliga
utvecklingsvägar för dessa båda branscher. Jag avser att inom kort återkomma
med förslag i dessa frågor.

5 Hemställan

Under
åberopande av det anförda hemställer jag alt regeringen föreslår riksdagen att

1. godkänna de riktlinjer och den organisation för stödåtgärder för att
underlätta strukturomvandlingen inom specialstålinduslrin och stålgjuteriindustrin
som framgår av vad jag har anfört,

2. bemyndiga regeringen alt under åren 1978 och 1979 ikläda staten garantier
för lån till specialslålindustrin och stålgjuteriindustrin med sammanlagt
högst 600 000 000 kr.,

3. lill Lån för att underlätta strukturomvandlingen inom special-ståUndustrin
m. m. på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1977/78 under
fonden för låneunderstöd anvisa ett investeringsanslag av 700 000 000 kr.

6 Beslut

Regeringen
ansluler sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredraganden lagt
fram.

NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM 1977 770590

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

43 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (43)

43 kopplingar i 31 dokument.

  1. Bet. 1987/88:NU24 Om vissa anslag inom industridepartementets område (prop. 1987/88:100 delvis) s. 25 i texten
  2. Prop. 1987/88:100 med förslag till statsbudget för budgetåret 1988/89 i texten
  3. Bet. 1986/87:NU7 om stålindustrin och vissa metallindustrier s. 2 i texten
  4. Prop. 1983/84:157 om strukturförändringar inom specialstålindustrin, m.m. s. 2 i texten
  5. Bet. 1982/83:NU41 om stålindustrin s. 2 i texten

Visa alla 31