om ändring i byggnadsstadgan (1959:612), m.m.
146 sidor, varav 123 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: Svag — ungefär 2,0 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
- Sidnummer: 123 av 146 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1977/78:50, om ändring i byggnadsstadgan (1959:612), m.m.
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1977/78: 50 Regeringens proposition
1977/78: 50
om ändring i byggnadsstadgan (1959:612), m. m.;
beslutad
den 10 november 1977.
Regeringen föreslår
riksdagen all antaga de förslag som har upplagils i bifogade utdrag av
regeringsproiokoll ovannämnda dag.
opaginerad Kontrollera mot PDF
På regeringens vägnar
THORBJÖRN FÄLLDIN
ELVY
OLSSON
opaginerad Kontrollera mot PDF
Propositionens
huvudsakliga innehåll
I
byggnadsstadgan (1959:612) finns bestämmelser om all del lill nya byggnader
skall höra anordningar som möjliggör alt avfall från byggnaden kan las om hand
och forslas bort på ett tillfredsställande sätt. I propositionen föreslås att
stadgan kompletleras med en bestämmelse som gör del möjligt för samhället alt
beträffande befintliga byggnader kräva all skäliga ålgärder vidtas så alt
godtagbara arbetsförhållanden åsladkommes för dem som hämtar avfall från
byggnaderna. Även bestämmelserna i stadgan om underhåll av byggnad kompletteras
med krav på all byggnad skall underhållas så alt möjligheterna lill godtagbar
avfallshantering vidmakthålls. Vidare föreslås en ändring i lagen (1973:189)
med särskilda hyresbestämmelser för vissa orter. De nu avsedda ändringarna
skall träda i krafl den I april 1978. Samtidigt härmed vidgas möjligheterna all
lämna bostadslån enligt bostadsfinansieringsförordningen (1974:946) för ombyggnad
av soprum m. m.
I
propositionen föreslås också all i byggnadsstadgan las in bestämmelser som
innebär att de säkerhetsföreskrifter som gäller för portar och liknande
anordningar i nya byggnader skall tillämpas också på sådana anordningar i
befintliga byggnader. Bestämmelserna, som skall träda i krafl den I juli 1979,
skall kompletteras med föreskrifier om besiktning m. m. Regeringen hemställer i
propositionen om bemyndigande att meddela föreskrifter i detta avseende genom
förordning.
1 Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 50
Prop. 1977/78:50 2
1
Förslag till
Lag
om ändring i byggnadsstadgan (1959:612)
Härigenom föreskrives i
fråga om byggnadsstadgan (1959:612)' dels att 44 § 7 mom. saml 50 och 75 §§
skall ha nedan angivna lydelse, dels all i stadgan skall införas en ny
paragraf, 82 a §, av nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
44 §
7 mom. Eldstäder och andra
anordningar för uppvärmning, rök-och ventilationskanaler, sopnedkast, hissar,
gårdslanteminer, ledningar för vallenförsörjning och avlopp samt därmed
förbundna anordningar, ledningar för gas och elektrisk slröm saml ulrymmen för
särskilda ändamål, såsom pannrum, garage, tvätt- och torkrum, bränsleförråd och
dylikt skola anordnas så, att brandfara, risk för olycksfall eller sanitär
olägenhet icke uppkommer.
7 mom. Eldsläder och andra
anordningar för uppvärmning, rök-och ventilationskanaler, sopnedkast, hissar,
portar och liknande anordningar, gårdslanteminer, ledningar för
vattenförsörjning och avlopp samt dämied förbundna anordningar, ledningar för
gas och eleklrisk slröm samt ulrymmen för särskilda ändamål, såsom pannrum,
garage, tvätt- och torkrum, bränsleförråd och dylikt skola anordnas så, all
brandfara, risk för olycksfall eller sanitär olägenhel icke uppkommer.
opaginerad Kontrollera mot PDF
50 §
Byggnad
skall underhållas så, att hållfastheten icke äventyras, alt brandfara,
sanitär olägenhet eller vanprydnad icke uppkommer.
Byggnad
skall underhållas så, all hållfastheten icke äventyras, atl brandfara, sanitär
olägenhel eller vanprydnad icke uppkommer. Anordningar som avses i 46 § andra
styckel 5 skola hållas i stånd.
opaginerad Kontrollera mot PDF
75
§ Till nybyggnad hänföres:
a) uppförande
av helt ny byggnad;
b) till- eller påbyggnad av förut befintlig byggnad;
c) ombyggnad
eller annan ändring med avseende å byggnads yttre eller inre utförande av så
genomgripande beskaffenhet, att den kan anses jämförlig med ombyggnad;
d) byggnads
inredande hell eller delvis lill väsentligen annal ändamål än
del vartill byggnaden förut varit använd;
'
Stadgan omlryckt 1972:776.
Prop. 1977/78:50 3
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
e)
sådan förändring av byggnad, som medför atl byggnaden kommer all sirida mot
fastställd generalplan, sladsplan, byggnadsplan eller utomplansbestämmelser;
samt
O
annan förändring av byggnad, vilken i befintligt skick strider mol plan eller
bestämmelsersom nyss sagts, såvida ej fråga arom bostadsbyggnad med högst två
bostadslägenheter eller därtill hörande uthus.
Vad
ovan i denna paragraf stadgas Vad ovan i denna paragraf stadgas
skall ej medföra alt såsom nybygg- skall ej medföra all såsom nybygg
nad anses anordnande av värmeled- nad anses anordnande av godtagbar
ning eller vattenklosett eller andra avfallshantering eller av värmeled
hygieniska förbättringar i befintlig ning eller vattenklosett eller andra
byggnad som, även om sådan anord- hygieniska förbättringar i befintlig
ning ej medgåves, måste antagas byggnad som, även om sådan anord-
komma att kvarstå under längre ning ej medgåves, måsle antagas
tid. komma atl kvarstå under längre
lid.
82
a §
TiU
byggnad som har uppförts före den I juli 1977 eller för vilken byggnadslov har
beviljalsföre nämnda dag skola höra sådana i 46 § andra slyckel 5 avsedda
anordningar som enligt den 1 april 1978 gällande normer skäligen kunna fordras
för atl åsladkomma godtagbara arbetsförhåUanden för dem som hämta avfaU från
byggnaden.
Beslämmelserna
i 44 § 7 mom. om porlar och liknande anordningar skola tillämpas ifråga om
byggnad som har uppförts före den 1 juli 1974 eller för vilken byggnadslov har
sökts före nämnda dag.
Denna
lag Iräder i kraft, såvitt avser 44 § 7 mom. saml 82 a § andra slyckel den I
juli 1979, och i övrigt den 1 april 1978.
Föreläggande
enligt lagen (1976:666) om påföljder och ingripanden vid olovligt byggande m.
m. belräffande ändring av byggnad för ändamål som avses i 82 a § försia siycket
fär ej meddelas före mars månads uigång 1979.
Prop.1977/78:50 4
2
Förslag till
Lag
om ändring i lagen (1973:189) med särskilda hyresbestämmelser
för
vissa orter
Härigenom
föreskrives all 3 § lagen (1973:189) med särskilda hyresbestämmelser för vissa
orter skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande
lydelse Förestagen lydelse
3§
Bostadslägenhet eller lägenhet, som är avsedd alt hell eller till ej oväsentlig
del nyttjas för holell- eller pensionalrörelse, får ej utan hyresnämndens
tillstånd uthyras eller tagas i bruk av ägaren för väsentligen annat ändamål än
det avsedda.
Första stycket gäller ej lägenhet som tages i anspråk för ändamål som
angives i 82 a § forsla slyckel byggnadsstadgan (1959:612).
Denna
lag träder i krafl den I april 1978.
Prop.1977/78:50 5
3
Förslag till
Lag om ändring i lagen
(1977:484) med bemyndigande att meddela
föreskrifter om hissar
och andra lyft- eller transportanordningar
Härigenom
föreskrives alt rubriken lill lagen (1977:484) med bemyndigande alt meddela
föreskrifter om hissar och andra lyft- eller transportanordningar saml 1 §
lagen skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
Lag
med bemyndigande att med- Lag med bemyndigande att med
dela föreskrifter om hissar och dela föreskrifter om hissar och
andra lyft- eller transportanord- andra lyft- eller transportanord
ningar ningar m. m.
1§
Regeringen
bemyndigas all i fråga Regeringen bemyndigas all i fråga
om hissar och andra lyft- eller Irans- om dds hissar och andra lyft- eller
portanordningar meddela föreskrif- transportanordningar,c/e/spo/vo/oc/j
ler som gäller utförande, använ- liknande anordningar meddela före-
dande, besiktning eller tillsyn eller skrifter som gäller utförande, använ-
som i övrigt är påkallade från säker- dande, besiktning eller tillsyn eller
helssynpunkl. som i övrigt är påkallade från säker-
hetssynpunkt.
Regeringen
bemyndigas atl meddela föreskrifter om avgifter för provning, kontroll eller
besiktning eller annan verksamhet enligt beslämmelse som avses i första
styckel.
Denna
lag Iräder i kraft två veckor efler den dag, då lagen enligt uppgift på den
utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Prop.1977/78:50
Utdrag
BOSTADSDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid
regeringssammanträde 1977-10-13
Närvarande:
statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Bohman, Ahlmark, Romanus,
Turesson, Gustavsson, Antonsson, Olsson, Dahlgren, Troedsson, Mundebo,
Krönmark, Wikström, Johansson, Friggebo
Föredragande:
slatsrådet Olsson
Lagrädsremiss
om ändring i byggnadsstadgan (1959:612), m. m.
1
Inledning
På
grtind av förslag i prop. 1976/77:31 beslöt riksdagen (CU 1976/77:6, rskr
1976/77:96) under hösten 1976 om ändring i 46 och 48 a §§ byggnadsstadgan
(1959:612, omlrycki 1972:776, ändrad senasi 1977:339), BS. Ändringen, som
trädde i krafl den 1 juli i år (SFS 1977:22), innebar alt del infördes krav på
alt del lill byggnad skall höra anordningar som gör del möjligt att la om hand
och forsla bort avfall från byggnaden på ell lillfredsslällande säll. De nya
beslämmelserna är lillämpliga vid både ny- och ombyggnad.
Prop.
1976/77:31 grundades på elt förslag av den under våren 1976 tillsatta
arbetsgruppen för sophämtningsfrågor (AFS). Utöver de nyss nämnda ändringarna
innebar detla förslag all skäliga anspråk på en godtagbar avfallshantering
skulle kunna uppställas på befintliga byggnader även ulan samband med
ombyggnad. 1 denna del ledde förslagel emellertid inte till någon lagstiftning.
I stället tillsattes en ny arbetsgrupp med uppdrag atl med största möjliga
skyndsamhel lägga fram elt nyll förslag lill bestämmelser i fråga om
avfallshanteringen i befintliga byggnader. Arbetsgruppen överiämnade i juni
månad i år promemorian (Ds Bo 1977:1) Förbättrad avfallshantering i befintlig
bebyggelse med förslag till lagsliftning och finansiering. Promemorian bör
fogas lill protokollet i della ärende som bilaga 1.
Efter
remiss har yttranden över promemorian avgelts av bosladsdomstolen, Svea
hovrätt, hyresnämnderna i Stockholm, Malmö och Göteborg, kammarrätten i
Sundsvall,socialstyrelsen, byggnadsslyrelsen, riksrevisionsverket (RRV),
arbeiarskyddssiyrelsen, bostadsslyrelsen, siatens råd för byggnadsforskning,
statens institut för byggnadsforskning, statens planverk, länsstyrelserna i
Stockholms, Göieborgs och Bohus, Malmöhus samt Väslernorrlands län, Svenska
kommunförbundel. Svenska landstingsförbundet.
Prop.1977/78:50 7
Svenska
byggnadsentreprenörföreningen, Sveriges fastighetsägareförbund. Näringslivets
byggnadsdelegalion, Sveriges advokalsamfund, Svenska transportarbelareförbundel.
Svenska kommunalarbetareförbundet. Svenska byggnadsarbetareförbundet.
Föreningen Sveriges stadsarkitekter, Sveriges allmännyttiga bostadsförelag
(SABO), Svenska riksbyggen, HSB:s riksförbund (HSB), Hyresgästernas
riksförbund. Svenska renhållningsverksföreningen (RVF), A Z Sellbergs AB samt
Göteborgs, Malmö, Norrköpings, Luleå, Eskilstuna, Vilhelmina och Örebro
kommuner.
Efter
underremiss har yttranden över promemorian avgetts av länsbostadsdirektörerna
i Stockholms, Uppsala, Öslergöllands, Jönköpings, Göteborgs och Bohus,
Västernorriands och Norrbottens län samt avdelningen för
länsbostadsnämndsärenden i Gollands län, LO-distriktet i Stockholms län,
Göieborgs fastighelsägareförening. Hyresgästföreningen i västra Sverige,
byggnadsnämnden i Härnösands kommun saml Slockholms, Täby och Uddevalla
kommuner. Svenska byggnadsentreprenörföreningen har åberopat yttrandet från
Näringslivels byggnadsdelegalion som sill egel yttrande.
Slalens
planverk har i hemställan den 2juni i årtill bostadsdepartementet föreslagit
alt i BS införs en beslämmelse som ger möjlighel att tillämpa föreskrifterna i
Svensk byggnorm (SBN) rörande skydd mol olycksfall i maskinellt drivna portar
även beträffande sådana portar som har utförts före den 1 januari 1974, då
nämnda föreskrifter trädde i kraft. I en lill hemställan fogad promemoria
lämnas en redogörelse för bl. a. bestämmelserna i SBN, inträffade olycksfall
samt kosinaderna föratt förbättra skyddet mol olycksfall i befintliga
maskinellt drivna porlar. Planverkets hemställan och promemorian bör fogas
till prolokollel i della ärende som bilaga 2.
Efter
remiss har yttranden över planverkets förslag avgetts av socialstyrelsen, RRV,
konsumentverket, arbeiarskyddssiyrelsen, bostadsslyrelsen, slalens
industriverk, statens provningsanstalt, AB Slalens anläggningsprovning (SA),
barnolycksfallsutredningen. Hyresgästernas riksförbund. Svenska riksbyggen,
SABO, Sveriges fastighetsägareförbund. Svenska kommunförbundet, Sveriges
indusiriförbund saml Slockholms, Malmö, Umeå och Västerås kommuner.
Sveriges
industriförbund har bifogat och med instämmande åberopat ell yttrande från
Portgruppen inom Sveriges mekanförbund.
2 Arbetsgruppens
och statens planverks förslag m. m.
I
fråga om nuvarande ordning saml förslagen i arbetsgruppens promemoria och i planverkets
hemställan ber jag atl fä hänvisa lill bilaga I resp. bilaga 2.
3 Remissyttrandena
Både
arbetsgruppens och planverkels förslag har fält ett övervägande positivt
mottagande vid remissbehandlingen. En sammanställning av remissyttrandena bör
fogas lill protokollet i detla ärende som bilaga 3.
Prop.1977/78:50 8
4
Föredraganden
4.1
Förbättrad avfallshantering i benntlig bebyggelse
4.1.1
Allmänna synpunkter
Sedan
den 1 juli i år gäller nya bestämmelser i byggnadsstadgan (1959:612, omlrycki
1972:776, ändrad senast 1977:339), BS, i fråga om avfallshantering. 1 46 §
andra slyckel 5 föreskrivs atl lill byggnad skall höra anordningar som
möjliggör atl avfall från byggnaden kan omhändert.as och bortforslas på ell
tillfredsställande säll. Jämfört med tidigare gällande bestämmelser har de
nuvarande en mera generell utformning, vilket ger förutsättningar för goda
helhetslösningar och för atl kraven på avfallshanteringen på etl smidigt säll
kan anpassas lill den tekniska utvecklingen på området. För all dessa allmänt
utformade bestämmelser skall kunna lillämpas på ett enhetligt och meningsfullt
sätt måste de kompletteras med föreskrifter och allmänna råd i Svensk byggnorm
(SBN), vilka utarbetas av statens planverk. På gmnd av bestämmelserna i 76 vj
1 mom. tredje slyckel BS måste föreskrift, som är av inte oväsentlig ekonomisk
belydelse, fastställas av regeringen.
Beslämmelserna
i 46 S andra siycket 5 BS gäller när hell nya byggnader uppförs. För
ombyggnadsfall finns bestämmelser i 48 a och 49 §§ BS. I 48 a 5 regleras fall
då ändringsarbetena är av sådan art atl de enligt 75 S b)-0 BS är alt hänföra
lill nybyggnad. För dessa fall skall enligt 48 a S bestämmelserna för helt nya
byggnader tillämpas, dock endast belräffande de delar som berörs av ändringen
och endast i den omfallning som behövs för all dessa delar av byggnaden skall
uppfylla skäliga anspråk på bl. a. godtagbar avfallshantering.
Är
ändringsarbetena inte av den arten all de är all hänföra lill nybyggnad, skall
enligt 49 § BS bestämmelserna för hell nya byggnader äga molsvarande
lillämpning i fråga om de delar av byggnaden som berörs av ändringen.
Byggnadsnämnden kan dock medge undanlag, när del påkallas av omständigheterna
och inte medför brandfara eller olägenhel i sanitärt avseende eller eljesl.
Också
för ombyggnadsfallen måsle beslämmelserna kompletteras med föreskrifier och
allmänna råd.
Nuvarande
bestämmelser i BS ger inte möjlighet för samhället all utan samband med
ombyggnad kräva sådana ändringar i befintliga byggnader alt en
lillfredsslällande avfallshantering kan ordnas. Det är således hell beroende på
fastighetsägarens egel initiativ och planer på ombyggnad, om sådana ändringar
skall komma till stånd.
Det
förslag som arbetsgruppen för sophämtningsfrågor (AFS) lade fram år 1976
innefattade bestämmelser som skulle göra del möjligt för samhället alt även
utan samband med ombyggnad kräva ändringar av del slag som jag nyss nämnde. Vid
prövningen av AFS:s förslag i denna del uttalades emellertid både i
propositionen (prop. 1976/77:31) och vid riksdagsbehandlingen (CU 1976/77:6)alt
det saknades tillräckligt underiag förett beslul om lagstiftning i
Prop. 1977/78:50 9
frågan.
I propositionen förulskickades emellertid fortsatt utredningsarbete som borde
inriktas på atl åsladkomma etl syslem som i likhet med AFS:s förslag gör del
möjligt att ålägga fastighetsägare all avhjälpa förekommande brister i
sophämtningspersonalens arbetsförhållanden genom ingrepp i befintliga
byggnader. Samtidigt uttalades atl de bestämmelser som behövs i della syfte bör
ingå i byggnadslagstiftningen och all varje ålgärd som kan bidra lill all
förbättra arbetsförhållandena för sophämtningspersonalen bör genomföras ulan
dröjsmål. Riksdagen anslöt sig till dessa uttalanden (rskr 1976/77:96).
I
enlighet med ullalandet i prop. 1976/77:31 uppdrog jag under hösten 1976 ål en
särskild arbetsgrupp atl lägga fram förslag lill ell syslem som gör del möjligt
att ålägga fastighetsägare att avhjälpa förekommande brister i befintlig
bebyggelse. Arbetsgruppen har nu lagt fram ell sådant förslag. Det innehåUer
bl. a. förslag lill ändring i BS och riktlinjer för ell statligt
finansieringssystem.
Förslaget
har fåll etl övervägande positivt mottagande vid remissbehandlingen. Några
remissinstanser har emellertid en kritisk inställning lill förslagel.
Riksrevisionsverket (RRV) anser sålunda atl de ekonomiska konsekvenserna av
förslagel inte är tillräckligt utredda. En mer tillförlitlig kostnadsbedömning
bör enligt RRV göras innan den föreslagna ändringen i BS genomförs.
Arbetsgruppen
har bedömt det inte vara möjligt atl ulan belydande arbetsinsatser klarlägga
kostnaderna för all ställa i ordning soprum och Iransportleder för
avfallslransporl inom byggnader. En tillföriiilig kostnadsbedömning skulle
enligt arbetsgruppen behöva baseras på en omfattande inventering av utrymmen
för avfallshantering. Arbetsgruppen har därför sökt att på annat säll uppskatta
storieken av kosinaderna, i försia hand genom all utnyttja undersökningar som
har ulförts i vissa kommuner. En grov bedömning med ledning av tillgängliga
uppgifter för enligt arbetsgruppen fram lill en kostnad för förslagel på
200-250 milj. kr.
Som
arbetsgruppen framhåller skulle del krävas betydande arbetsinsatser, om man
skall kunna fä fram en helt tillföriiilig bedömning av kostnaderna. Den
bedömning som arbetsgruppen har gjort är alltså myckel grov och grundar sig på
ett förhållandevis lilel antal fasligheter. Även om bedömningen ger endasl en
ungefäriig uppfattning om kosinaderna, anserjag dock all delta förhållande inte
bör uigöra någol hinder mol atl etl förslag nu läggs fram.
En
kritisk inställning lill arbetsgruppens förslag har också Näringslivels
byggnadsdelegalion, som förordar atl de akuta sophanleringsproblemen skall
lösas inom ramen för hälsovårds- och arbelarskyddslagsliflningen. Om en generell
förbättring skall åstadkommas i äldre bebyggelse, förordar delegationen elt
syslem som innebär lillämpning av ersättningsreglerna vid expropriation.
Sveriges fastighetsägareförbund anser att, om samhället bedömer all
förbättringar på området är oumbäriiga, nödvändiga ombygg-
Prop.1977/78:50 10
nåder
hell bör bekostas med statliga medel. Förbundel framhåller att de byggnader som
omfattas av förslaget i de flesta fall har uppförts efler granskning och
godkännande av ansvariga myndigheter. Eftersom byggnadslagstiftningen
principiellt inte har haft tillbakaverkande kraft, har fastighetsägarna inte
haft anledning atl sätta av medel för de investeringar som nu aktualiseras.
Även om det föreslagna finansieringssystemet underlättar investeringarna,
anser förbundel alt de åtgärder som skall vidtas i åtskilliga fall kommer all
innebära oacceptabla påfrestningar på faslighets-ekonomin.
Som
jag nyss nämnde slogs del fast vid behandlingen av prop. 1976/77:31 att en
sådan ordning bör införas som gör del möjligt alt ålägga fastighetsägare all
avhjälpa förekommande brister i sophämlningspersonalens arbetsförhållanden och
all de bestämmelser som behövs i della syfle bör ingå i byggnadslagstiftningen.
Vad som har förekommit vid remissbehandlingen av arbetsgruppens förslag har
inte givit mig anledning atl föreslå någon ändring i dessa avseenden. I likhet
med del hell övervägande antalet remissinstanser ansluter jag mig därför till
arbetsgruppens förslag. 1 delta sammanhang vill jag emellertid erinra om vad
jag framhöll i mitt anförande till prop. 1976/77:31, nämligen all även
hälsovårds- och arbelarskyddslag-stiftningen kan tillämpas när man skall komma
till rätta med många olägenheter i fråga om avfallshanteringen.
Vad
härefter gäller frågan vem som skall bära del ekonomiska ansvarel för de
ålgärder som blir nödvändiga vill jag erinra om all rörelseidkare - till vilka
också ägare lill flerfamiljshus fär räknas - i princip inte anses berättigade
till någon ersättning, när samhället föreskriver all en viss standard skall
iakttas. Ersättning utgår t. ex. inte när förbättringsåtgärder genomdrivs med
stöd av arbelarskyddslagsliflningen. Kosinaderna för sådana åtgärder faller
således på produktionen. Det finns enligt min mening inte anledning all göra
någon annan bedömning i fråga om den typ av förbäliringar som nu är aktuell.
Kosinaderna för dessa bör alltså i princip täckas på samma sätl som andra
driftskostnader. Denna princip bör givetvis gälla inte bara beträffande
flerfamiljshus ulan också beträffande en- och tvåfamiljshus.
När
del sedan gäller all i del enskilda fallet bestämma vilka krav på förbättringar
samhället skall kunna ställa, spelar givetvis fastighetens ekonomi en avgörande
roll. Den faslighetsekonomiska bedömningen påverkas i sin lur i hög grad av om
statligt stöd lill förbättringarna kan utgå. Jag återkommer i del följande till
dessa frågor. Redan nu vill jag emellertid anmäla attjag i annal sammanhang i
della ärende avser att förorda atl slatiigt finansiellt stöd och subventioner i
viss omfattning skall kunna utgå.
Jag
vill i detla sammanhang också ta upp frågan om sophämtningsavgifter.
Arbetsgruppen och några remissinstanser framhåller som angeläget all kommunerna
tillämpar taxor som differentierar avgifterna i förhållande lill
svårighetsgraden vid hämtningen, efiersom en sådan differentiering kan tjäna
som påtryckning på fastighetsägarna atl vidta nödvändiga åtgärder. Jag
Prop. 1977/78:50 11
kan
dela uppfattningen alt det kan vara lämpligt atl anpassa avgifterna efter hur
svårt det är att hämta avfallet. En differentierad häminingslaxa kan dock inte
ersätta ulan endasl komplettera andra åtgärder för all förbättra avfallshanteringen.
4.1.2
Avfallshanteringens ordnande i befintliga byggnader
Arbetsgruppen
diskuterar inledningsvis hur avfallshanteringen bör ordnas i befintliga
byggnaderoch konstaterar därvid att det i huvudsak är två faktorer som kan
försvåra arbetet för renhållningspersonalen, nämligen svårtillgängliga och
trånga sopulrymmen saml svårframkomliga transportvägar. Arbetsgruppen
framhållerallsvårighelerna vid avfallshanteringen i de flesta fall kan
undvikas, om sopulrymmei eller sopbehållaren placeras i mark- eller gatuplanet.
Sopulrymmei bör vara lätt åtkomligt och helsl ligga så all avfallet kan hämtas
utan att det behöver bäras. Både sopulrymme och transportväg bör kunna belysas
väl. Vidare bör transportvägen vara så anordnad all kärror kan användas vid
borlforslingen. Därvid kan dragramp eller irapplift behöva anordnas förall
underiätla kärrtransporten. Om sopulrymmei inte kan flyttas lill markplanet kan
del enligt arbetsgruppen bli nödvändigl atl anlita mekaniska transportmedel.
I
likhet med flertalet av de remissinstanser som yttrar sig i frågan ansluler
också jag mig lill de principer som arbetsgruppen föreslår. Dessa principer
måsle konkretiseras genom föreskrifter och allmänna råd i SBN. De krav på en
tillfredsställande avfallshantering som gäller vid ombyggnad bör enligt min
mening vara vägledande när ålgärdskrav slälls beträffande befintliga byggnader,
dvs. ulan samband med ombyggnad. Jag vill särskilt framhålla atl skälet lill
atl regler om avfallshantering nu föreslås även för befintliga byggnader är den
ökade vikl som fortsättningsvis bör läggas vid att anordningarna medger
godtagbara arbetsförhållanden för sophämlningsper-sonalen, I många fall kan del
möta svårigheter att ulan höga merkostnader samtidigt tillgodose önskemål om
all bibehålla sådana anordningar för sopavlämning - t. ex. sopnedkast - som
normalt krävs vid nybyggnad. Jag återkommer till dessa avvägningsfrågor i del
följande.
Slalens
planverk kommer att ta fram förslag lill komplettering av SBN med erforderliga
föreskrifier och med exempel på godtagbara lösningar. Enligt vad verket uppger
kommer i anslutning härtill all utarbetas riktlinjer för och exempel rörande
uiformning av soprum i befintlig bebyggelse. Det kommer vidare att finnas
möjlighet till typgodkännande av lämpliga tekniska lösningar.
Frågan
om separering av hushållens avfall las upp av några remissinstanser. Jag vill
erinra om atl denna fråga uppmärksammades vid tillkomsten av beslämmelserna i
BS om avfallshantering vid ny- och ombyggnad. 1 mitt anförande till prop.
1976/77:31 framhöll jag all del i tidigare lagstiftnings-
Prop. 1977/78:50 12
ärenden
har förutsatts atl planverket i föreskrifter för tillämpningen av BS beaktar
del behov av särskilda sopmm eller tekniska anordningar som kan föreligga i
samband med separering av hushållens avfall. Jag betonade vidare all delta
självfallet skulle gälla även efler det all de då föreslagna ändringarna i BS
hade genomförts. Jag vill också nu stryka under att tillämpningsbestämmelserna
i SBN rörande separering av avfall och anordnande av godtagbar avfallshantering
naturiigtvis måsle vara samordnade.
4.1.3
Vissa hyresfrågor
En
av de frågor som enligt vad jag framhöll i mitt anförande lill prop. 1976/
77:31 borde bli föremål för ytterligare utredning var vilka ändringar i
hyreslagstiftningen som bör genomföras för alt verkligt effektiva möjligheter
alt förbättra sophämlningspersonalens arbetsförhållanden skall kunna åstadkommas.
Enligt
12 kap. 46 S första stycket jordabalken (hyreslagen) gäller att
bosladshyresgäsl i händelse av uppsägning har rätt lill förlängning av
hyresavtalet. I samma stycke anges emellertid vissa situationer då delta
besittningsskydd bryts. Så är fallet bl. a. om lägenheien inte vidare skall
användas för bostadsändamål och det inte är obilligl mol hyresgästen alt
hyresförhållandet upphör (46 § första styckel 5).
Enligt
arbetsgruppen torde undantaget i 46 S första slyckel 5 hyreslagen göra del
möjligt för hyresvärden all efter uppsägning till hyrestidens utgång få la i
anspråk uthyrt bostadsutrymme eller del därav som soputrymme e. d.
Arbetsgruppen framhåller emellertid alt hyresgästens möjlighel all fä annan
lägenhet ibland torde påverka lidpunklen för hyresförhållandets upphörande.
I
likhet med de remissinstanser som yttrar sig i hyresfrågorna ansluler jag mig
till arbetsgruppens bedömning. Som bosladsdomstolen och hyresnämnden i
Göteborg framhåller kan emellertid svårigheten atl skaffa hyresgästen
ersältningslägenhet vara belydande på vissa orler i landet, vilket. kan medföra
all hyresgästen fär sitl hyresavtal föriängt i större utsträckning än
arbetsgruppen synes räkna med. Hur byggnadsnämnden kan förfara i en sådan
situation skall jag senare återkomma till.
I
fråga om lokaler har hyresgästens besittningsskydd en annan principiell
utformning än när del gäller bostadslägenheter. Man brukar tala om ett indirekt
besittningsskydd. Uppsägning av ell hyresavtal angående en lokal leder alltid
till atl hyresförhållandet upphör. Om uppsägningen är obefogad, blir
hyresvärden i stället skyldig atl ersätta hyresgästen dennes föriust på grund
av hyresförhållandets upphörande. I 57 i; försia slyckel hyreslagen anges vissa
situationer när hyresvärden har rält all upplösa hyresförhållandet ulan att
ersättningsskyldighet uppkommer. En silualion i vilken ersättningsrätt inte
föreligger (57 S försia siycket 2) kännetecknas av atl husel skall rivas eller
undergå sådan större ombyggnad alt hyresgästen uppenbariigen inte kan
Prop.1977/78:50 13
sitta
kvar i lägenheten utan nämnvärd olägenhet för ombyggnadens genomförande.
Enligt 57 S första styckel 3 skall ersättning inte heller ulgå, om hyresvärden
i annat fall har befogad anledning alt upplösa hyresförhållandet.
Mot bakgrund av bl.a.
uttalanden i hyreslagens förarbeten kommer arbetsgruppen fram till all
fastighetsägaren fär anses ha befogad anledning atl vägra förlängning av
hyresavtal belräffande lokal som enligt beslut med stöd av BS måsle tas i
anspråk för alt byggnaden skall uppfylla skäliga anspråk på godtagbar
avfallshantering. Någon skyldighel att belala ersällning lill hyresgästen
skulle därmed inte uppkomma. Några remissinstanser, däribland Svea hovrätt saml
hyresnämnderna i Stockholm och Göteborg, anser att man inte kan utesluta risken
för skadestånd.
Vid
prövning av frågan om en uppsägning är befogad eller inte skall det göras en
skälighelsavvägning, där tyngden av hyresvärdens skäl för uppsägningen skall
vägas mol hyresgästens intresse av all behålla lokalen. De omständigheter som
härvid måste beakias varierar naturiigtvis från fall lill fall. Även om del
måsle anses utgöra sakligt skäl för uppsägning atl en lokal enligt beslul med
stöd av den beslämmelse i BS som jag nu föreslår skall hell eller delvis användas
som sopulrymme, är del givetvis inte helt otänkbart alt lokalhyresgästen någon
gång kan åberopa skäl som gör atl inlresseavvägningen faller ul lill hans
förmån. Enligt min mening är emellertid sannolikheten för atl en sådan
silualion inträffar myckel liten. Jag anser del därför inte påkallat att nu
föreslå någon ändring i hyreslagen.
Vid remissbehandlingen av
AFS:s förslag påpekades från fiera håll all förslaget i åtskilliga fall inte
skulle fä någon omedelbar verkan med hänsyn lill all del inte är ovanligt all
lokaler hyrs ul med flerårskontrakt (prop. 1976/ 77:31 S.41) och till all
hyreslagen saknar bestämmelser om rält för hyresvärden lill förlida uppsägning
av hyresavtal. Arbetsgruppen har övervägt atl lägga fram ell förslag om en ny
bestämmelse i hyreslagen som skulle göra det möjligt atl i förtid säga upp
hyresavtal på grund av myndighets föreläggande atl vidla åtgärder med lokalen.
Arbetsgruppen konstaterar emellertid att ersättningen lill lokalhyresgäslen kan
bli belydande, om man inför ett system med förtida uppsägning. Hyresvärdens
ersättningsskyldighet skulle vid en eventuell förtida uppsägning bli betungande
utan all han fär någon molsvarande ekonomisk nytta. Del är enligt arbetsgruppen
inte heller säkert all förbättringsåtgärderna för sophämlningspersonalen
påskyndas genom en möjlighel lill förtida uppsägning. Arbetsgruppen anser atl
det dessulom lorde vara relativt ovanligl med långtidskonlrakl som behöver
sägas upp på grund av problem med avfallshanteringen. Mot denna bakgrund har
arbetsgruppen stannat för atl inte föreslå någon beslämmelse om förlida
uppsägning.
Jag
delar arbetsgruppens uppfattning atl något förslag lill beslämmelse om förtida
uppsägning inte bör läggas fram. Som jag återkommer till i del följande kan del
emellertid i de fall som nu åsyftas vara en lämplig utväg atl vidla
Prop. 1977/78:50 14
provisoriska
ålgärder i avbidan på kontraktstidens uigång.
Sammanfattningsvis
anser jag således, i likhet med arbetsgruppen och flertalet av de
remissinstanser som yttrar sig i frågan, all några ändringar i hyreslagen inte
är nödvändiga. I denna fråga har jag samrått med statsrådet Friggebo. Jag
återkommer senare lill del vid remissbehandlingen framförda förslaget om
ändring i lagen (1973:189) med särskilda hyresbestämmelser för vissa orler.
4.1.4
TiUämpningen av den föreslagna ordningen m. m.
Som
jag lidigare har påpekat gäller enligt 48 a S första styckel BS alt
beslämmelserna om nya byggnader i bl. a. 42-48 SS skall tillämpas vid sådan
ändring av byggnad, som enligt 75 S b)-0 är all hänföra lill nybyggnad.
Bestämmelserna skall dock tillämpas endast beträffande de delar av byggnaden
som berörs av ändringen och endasl i den omfallning som erfordras för atl dessa
delar av byggnaden skall uppfylla skäliga anspråk på säkerhel, handikappanpassning,
god värmehushållning, trevnad, god hygien och godtagbar avfallshantering.
Den
reglering som arbetsgruppen föreslår innebär att beslämmelserna i 46 S andra
siycket 5 BS beträffande befintliga byggnader skall äga tillämpning i den
omfattning som erfordras för alt byggnaden skall uppfylla skäliga anspråk på
godtagbar avfallshantering. Jag har i del föregående framhållit all de
ombyggnadsbeslämmelser som tas in i SBN skall vara vägledande belräffande de nu
avsedda befintliga byggnaderna. 1 vissa situationer kan del inträffa atl dessa
bestämmelser inte kan tillämpas fullt ut. I mitt anförande lill prop.
1976/77:31 framhöll jag i anslutning till förslaget om nya ombyggnadsbeslämmelser
atl omständigheter som höga koslnader, byggnadslekniska hinder, kulturhistoriska
eller miljömässiga värden kan påverka bedömningen av hur godtagbar
avfallshantering skall kunna anordnas vid ombyggnader och atl del i dessa fall
kan tänkas alt en sammanvägd helhetslösning innebär alt sopnedkast inte ordnas.
Någon erinran mol delta uttalande framfördes inte under riksdagsbehandlingen.
Sådana omständigheter måste - som jag har framhållit i del föregående -
givelvis påverka bedömningen också när ålgärder belräffande avfallshanteringen
skall vidtas ulan samband med annan ombyggnad. Jag vill i likhet med Svenska
kommunförbundel peka på den omständigheten att också byggnadens planlösning kan
förhindra atl kraven uppfylls hell. I detla sammanhang vill jag också framhålla
atl del endast i undanlagsfall bör kunna komma i fråga alt krav på inrättande
av sopnedkast slälls när ålgärder skall vidtas i befintliga byggnader ulan
samband med annan ombyggnad. Enligt min mening bör sådana krav kunna ställas
endasl när sopnedkast kan anordnas ulan nämnvärd merkostnad.
När
det gäller avvägningen i dessa situationer anser jag att byggnadsnämnden bör
göra en med hänsyn lill förhållandena lämplig avvägning mellan t. ex. vad som
bör krävas för all förbättra arbetsmiljön för sophämlningspersonalen och vad
ålgärder i della syfie bör få kosta. Riktmärket bör
Prop.1977/78:50 15
vara
att få till stånd en med hänsyn till ekonomiska och byggnadstekniska
förutsättningar godtagbar helhetslösning vad avfallshanteringen beträffar. För
att man skall åsladkomma en sådan lösning kan det ibland bli nödvändigl all
avstå från sådanl som normall hör till den interna sophanteringen i byggnaden.
Krav på en godtagbar transportväg kan t. ex. medföra alt hyresgästerna får
upphöra med att kasta avfallet i sopnedkast och i stället lämna avfallet i
särskill anordnade ulrymmen i anslutning till transportvägen. 1 dessa fall då
en avvägning måsle göras mellan arbetsmiljön för sophämtningspersonalen och den
interna sophanteringen i byggnaden bör alltså enligt min mening
sophämtningspersonalens arbetsmiljö i första hand tillgodoses.
Arbetsgruppen
framhåller alt del när kulturhistoriska och iniljömässiga värden föreligger
finns anledning att mera påtagligt avvika från uppställda krav endasl när del
föreligger klart dokumenterade och betydande kulturhistoriska intressen eller
speciella miljömässiga värden. När byggnadstekniska hinder föreligger, anser
arbetsgruppen all sådan avvikelse från kraven kan godias om del rör sig om
absoluta eller i del närmaste absoluta byggnadstekniska hinder, dvs. atl det
saknas känd leknik för alt komma lill rätta med problemet. När del gäller höga
kostnader läcker della begrepp enligt arbetsgruppen två olika fall, nämligen
dels att åtgärden från samhällsekonomisk synpunkl framstår som oförsvarlig med
hänsyn till den tid varunder man kan beräknas fä nytta av den, dels att
kostnaden framstår som hög från fastighetsekonomisk synpunkt.
Jag
kan i allt väsentligt ansluta mig till vad arbetsgruppen anför men vill
framhålla alt, vid bedömningen av vad som skall krävas i det enskilda fallel,
kostnaderna för åtgärderna från fastighetsekonomisk synpunkt blir av väsenllig
belydelse. Här avser jag en ekonomisk avvägning som gäller en viss lidsperiod.
Jag har lidigare anmäll attjag avser att i annal sammanhang i detla ärende
lägga fram förslag om statligt stöd som syftar lill alt ålgärder som är
nödvändiga för att förbättra sophämlningspersonalens arbetsförhållanden skall
kunna genomföras till kostnader som är försvarliga även från fastighetsekonomiska
utgångspunkter.
Arbetsgruppen
tar också upp frågan om ingripande när förbättringar skall åstadkommas i hus
som kan förväntas bli rivet inom inte alltför avlägsen tid. Visar det sig atl
byggnaden skall rivas inom en lidsrymd av exempelvis två till sex år, får della
enligt arbetsgruppen inte medföra att byggnadsnämnden avslår från att ingripa.
Rör det sig om belydande missförhållanden för sophämtningspersonalen finns det
enligt arbetsgmppen anledning atl överväga tillfälliga lösningar i avbidan på
alt en mera definitiv lösning kommer till stånd. Arbetsgruppen anser atl det i
dessa fall bör vara möjligt att uifärda två olika förelägganden, ett som avser
den definitiva lösningen och ett som avser tiden fram lill dess förverkligande.
Varje slag av föreläggande bör därvid las i ell beslul för sig. Om det visar
sig atl en rivning är aktuell först mer än sex år framåt i tiden bör man enligt
arbetsgruppen alltid direkt inrikta sig på en definitiv lösning.
Prop. 1977/78:50 16
Svea
hovrätt finner del tveksamt om dubbla förelägganden bör förekomma. I vart fall
bör de enligt hovrätten ges i elt beslul och inte var för sig som arbetsgruppen
föreslår. För egen del kanjag inte finna några hinder mol att två förelägganden
ulfärdas som riktas mol samma fastighetsägare men som har olika innehåll.
Huruvida föreläggandena bör ges i elt eller två beslut ankommer på den
beslutande myndigheten all bedöma.
När
det gäller byggnader som skall slå kvar i mer än sex år anserjag i likhet med
länsstyrelsen i Malmöhus län och Malmö kommun att del inte bör föreligga någol
hinder mol all tillgripa provisoriska lösningar. Frågan om provisoriska
lösningar skall accepteras bör ingå som ell moment i den avvägning som
byggnadsnämnden enligt vad jag nyss anförde har att företa i varje särskill
fall.
Några
remissinstanser betonar vikten av att förbättringsåtgärderna samordnas med
annan ombyggnadsverksamhet på fasligheten. Jag delar dessa synpunkler men vill
framhålla all en sådan tidsmässig samordning av arbetena inte får medföra
onödigt dröjsmål med atl förbättra avfallshanteringen. Som påpekas av
arbetsgruppen kan det i dessa fall ofta vara lämpligl all välja tillfälliga
lösningar i avvaktan på all byggnaden skall byggas om.
I
en del fall kan det länkas att utrymme som behöver las i anspråk för
förbättringsåtgärd är uthyrt och atl faslighelsägaren därför inte kan förfoga
över det förrän han har hafl tillfälle atl säga upp hyresgästen. Som
arbetsgruppen framhåller bör tiden för åtgärdens genomförande i sådana fall
beslämmas så atl fastighetsägaren hinner säga upp hyresgästen och därefter
genomföra ålgärden. I sådana förmodligen sällsynta fall då utrymme, som är
uthyrt på långtidskonlrakl, oundgängligen måste las i anspråk kan det vara en
lämplig lösning atl, som arbetsgruppen förordar, provisoriska åtgärder vidtas i
avvaktan på all utrymmet blir tillgängligt.
Jag
vill avslulningsvis peka på atl det många gånger kan visa sig möjligt atl
åsladkomma goda lösningar för såväl sophämtningspersonal som boende, om
sophanleringen ordnas gemensamt för flera fastigheter. Enligt arbetsgruppen
bör detla kunna lösas med hjälp av anläggningslagen (1973:1149, ändrad senasi
1977:364). Arbetsgruppen anför som exempel alt en gemensamhetsanläggning
bildas för all lillgodose någol enstaka moment inom avfallshanteringen, t. ex.
för att ordna utfarter o. d.
4.1.5
Förfarandet när förbättringsåtgärder skall företas m. m.
I
promemorian erinras om att det är fastighetens ägare som ansvarar för atl en
byggnad uppfyller gällande krav enligt byggnadslagstiftningen. Även i fråga om
den i promemorian föreslagna bestämmelsen i BS rörande befintliga byggnader
ankommer det enligt arbetsgruppen på fastighetsägaren alt svara för att
erforderliga åtgärder vidtas. Den omständigheten, all beslul om föreläggande
atl förbättra avfallshanteringen skall fattas av byggnadsnämnden, kan enligt
arbetsgruppen inte medföra alt del enbari kan bero på byggnadsnämnden om
missförhållanden upptäcks och rättas till. Nämnden
Prop. 1977/78:50 17
har
visseriigen som en följd av sin tillsynsskyldighet del övergripande och
samordnande ansvaret för all en förbättrad avfallshantering kommer lill stånd,
men del lorde enligt arbetsgruppen inte alltid vara möjligt för
byggnadsnämnderna alt inom ramen för den normala besikiningsverksam-heten
avdela särskild personal för denna uppgift. Det torde därför vara svårt för
nämnderna alt ulan särskilda åtgärder uppdaga bristerna i avfallshanteringen.
Arbetsgruppen erinrar emellertid om alt del numera är kommunerna som har
ansvaret för avfallshämlningen och att de kommunala organen för renhållningen
därför har anledning alt sälla sig in i hur sophämtningen fungerar inom
kommunen. Som en följd därav bör del enligt arbetsgruppen vara möjligt för
byggnadsnämnderna all i samarbete med renhållningsverken fä till stånd en
kartläggning av förhållandena på området. På så säll bör del bli möjligt för
byggnadsnämnden atl la vissa initiativ till förbättringsåtgärder. Enligt
arbetsgruppen lorde emellertid många sådana initiativ komma alt väckas av dem
som närmast berörs av frågan, dvs. av renhållningspersonalen själv.
Arbetsgmppens
synpunkter på den interna kommunala hanteringen av frågor om
förbättringsåtgärder delas av remissinstanserna. Bl. a. RVF framhåller alt det
torde vara en förutsättning för förslagets genomförande alt ärenden som rör
föreläggande bereds av det kommunala organ som ansvarar för avfallshanteringen.
Även jag kan i alll väsentligt ansluta mig till vad arbetsgruppen anför. I
likhet med socialstyrelsen villjag emellertid peka på att också
hälsovårdsnämnden torde fä en betydelsefull roll i sammanhanget.
I de
fall fastighetsägaren själv tar initiativ till förbättringar bör han enligt
arbetsgruppen samråda med övriga berörda parter, såsom t. ex. renhållningspersonalens
fackliga organisationer och hyresgästföreningen, när han har utformat sitl
förslag till åtgärder. Om de planerade åtgärderna fordrar byggnadslov, har
fastighetsägaren att inge sitt förslag lill byggnadsnämnden för prövning enligt
54 § 1 mom. BS. Även om byggnadslovsskyldighel inte föreligger, anser
arbetsgmppen det vara välbetänkt all fastighetsägaren påkallar byggnadsnämndens
prövning av åtgärderna enligt 54 S 4 mom. BS. Härigenom kan han nämligen i
förväg fä prövat att de planerade åtgärderna är tillräckliga.
Jag
kan i stort ansluta mig till dessa rekommendationer men vill framhålla atl del
många gånger kan vara lämpligt atl fastighetsägaren lar kontakt med berörda
parter, till vilka jag räknar också yrkesinspektionen, redan innan han utformar
sitt förslag till åtgärder.
Arbetsgruppen
anför synpunkler också på byggnadsnämndens handläggning av ansökningar om
byggnadslov i nu avsedda fall. Synpunkterna har inte mött annan erinran än att
bl. a. arbetarskyddsstyrelsen framhåller atl nämnden bör ha kontakt med
yrkesinspektionen, som har slor erfarenhet i arbetsmiljöfrågor.
Vid
prövning av ansökan om byggnadslov skall byggnadsnämnden enligt 56 § I mom.
första styckel BS se lill atl del tillämnade företagel inte strider mol bl. a.
arbetarskyddslagen (1949:1, ändrad senast 1977:534) eller bostads-
2 Riksdagen 1977/78. 1 samt. Nr 50
Prop.1977/78:50 18
saneringslagen
(1973:531, ändrad senasi 1974:1086). För denna bedömning kan del visa sig
nödvändigt för nämnden att ta kontakt med renhållningspersonalens fackliga
organisationer, yrkesinspektionen och hyresgästföreningen. I vad mån sådana
kontakter behöver tas måste nämnden naturligtvis bedöma med hänsyn till
omsiändigheterna i varje enskilt fall.
Om
det förslag som jag nu lägger fram blir genomfört, ankommer del i princip på
faslighelsägaren alt svara för all erforderliga åtgärder för att förbättra
avfallshanteringen vidtas. Det kan förutsättas alt fastighetsägare i de allra
flesta fall kommer alt självmant låla ulföra förbättringarna. Om nödvändiga
ålgärder trots alll inte kommer till stånd på frivillig väg, återstår det för
byggnadsnämnden atl tvångsvis söka fä åtgärderna genomförda. Med stöd av lagen
(1976:666) om påföljder och ingripanden vid olovligt byggande m. m. (LPI) kan
byggnadsnämnden ingripa mot försumliga fastighetsägare. De tvångsmedel som
enligt LPI står till förfogande är vitesföreläggande, föreläggande med föreskrift
om utförande genom byggnadsnämndens försorg och handräckning.
Som
arbetsgruppen påpekar torde del i flertalet fall vara lämpligl alt
vitesföreläggande meddelas. Jag vill också instämma i arbetsgruppens uttalande
alt föreläggande om ålgärder för alt förbättra avfallshanteringen så långt del
är möjligt och lämpligl bör ange vilka ålgärder som skall vidtas. För att en
hyresvärd skall anses ha godtagbart skäl alt säga upp hyresavtal beträffande en
lägenhet, som behövs för sopulrymme, torde det sålunda medföra belydande
fördelar om han i uppsägningsärendet kan åberopa ell föreläggande som avser
just den lägenheten.
Arbetsgruppen
diskuterar om vite som har satts ut i föreläggande skall dömas ul när
hyresnämnden ogillar uppsägning av hyresavtal beträffande lägenhet som enligt
föreläggandel skall användas som soputrymme. Enligt arbetsgmppen fär
fastighetsägaren i en sådan situation anses ha gjort vad på honom ankommer,
varför utsatt vite inte kommer all dömas ut.
Någon
erinran mot arbetsgmppens slutsats har inte framförts under remissbehandlingen.
Sveriges fastighetsägareförbund anser emellertid att arbetsgruppen inte har
tillräckligt analyserat problemen ulan har lämnai flera frågor olösta. Det bör
sålunda enligt förbundel klargöras dels om del för alt vitet inte skall dömas
ut räcker att hyresvärden har sagt upp hyresgästen eller om man skall beakta
hur hyresvärden har fört processen i hyresnämnden, dels om del är tillräckligt
att endasl hyresnämnden har ogillat uppsägningen elierom sådanl beslul även
skall fattas av bosladsdomstolen och dels i vilken omfattning hyresvärden måsle
medverka lill all skaffa annan lägenhet lill hyresgästen.
De
frågor som förbundel lar upp måsle givelvis bedömas mol bakgrund av
omständigheterna i varje enskilt fall. För egen del anser jag all fastighetsägaren
som regel bör anses ha gjort vad på honom ankommer om han vidtar de ålgärder
som han normall bmkar föreia när han vill ha elt hyresförhållande upplöst.
Prop.
1977/78:50 19
Från
bl. a. några kommuner framhålls all promemorieförslaget kommerati under en
övergångstid medföra en ökning av arbetsbelastningen för byggnadsnämnderna.
Vad gäller beslut av slalsmaklerna som medför skyldighel för kommunerna all
ställa ökade resurser lill förfogande för byggnadsnämndernas insatser måste naturiigtvis
slörsia återhållsamhel iakttas. Å andra sidan är del angelägel alt åtgärder för
all uppnå en godtagbar avfallshantering genomförs så snabbi som möjligt. Enligt
vad jag tidigare har anfört kan man emellertid räkna med all en slor del av
arbetet med kartläggning av brister kommer att skötas av de organ och personer
som handhar avfallshanteringen. Dessa kan också antas föreslå förbättringar.
Arbetet torde som regel kunna ulföras inom ramen förden ordinarie verksamheten.
Vidare kan fömlsätlas all de exempel på godtagbara lösningar m. m. som
planverket utarbetar kommer att förenkla arbetet. Del ligger i sakens natur att
det kommer att krävas en inte alltför begränsad övergångstid innan man fär en
godtagbar avfallshantering. Det torde inte finnas skäl att generellt utöka
byggnadsnämndernas personal för alt handlägga frågor av endast övergående
nalur. Med hänsyn lill vad jag nu har anfört anserjag alt några särskilda
ålgärder med anledning av byggnadsnämndernas uppgifier inte är påkallade.
4.1.6
Ikraftträdande m. m.
De
av arbetsgruppen föreslagna ändringarna avses träda i kraft den 1 januari 1978.
En del remissinstanser framhåller som angeläget att det före ikraftlrädandel
ges en bred information angående de nya beslämmelserna, alt planverket hinner
utarbeta föreskrifter och allmänna råd till bestämmelserna samt alt berörda
myndigheter fär tillräcklig lid att lägga upp nödvändiga rutiner för
handläggning av de nya ärendena. Remissinstanserna antingen ifrågasätter om
dessa åtgärder hinner vidtas före den 1 januari 1978 eller föreslår all
ikraftträdandet skjuts fram lill den Ijuli 1978 eller lill den Ijanuari 1979.
Vid behandlingen av prop.
1976/77:31 uttalade riksdagen (CU 1976/77:6) all det mol bakgrund av att en
skyndsam utredning hade utfästs, fanns all anledning utgå från alt nya
bestämmelser kan träda i kraft senast den 1 januari 1978. Jag delar helt den
bedömning som kommer till uttryck i uttalandet, nämligen alt del så snart som
möjligt bör skapas förutsättningar för att driva igenom nödvändiga förbättringar
av sophämtningspersonalens arbetsförhållanden i befintliga byggnader. Som
remissinstanserna framhåller bör emellertid de föreskrifier och allmänna råd
som planverket skall utarbeta träda i kraft samtidigt med ändringarna i BS. Del
är vidare angelägel alt information om de nya beslämmelserna kan spridas i
tillräcklig lid före ikraftträdandet. Enligt min mening kommer del alt bli
myckel svårt all på elt tillfredsställande sätt fullgöra dessa uppgifier, om
ikraftträdandet bestäms till den 1 januari 1978. Med hänsyn lill det nu anförda
förordar jag all de nya
Prop.1977/78:50 20
beslämmelserna
iräder i kraft den I april 1978.
Detla
innebär all fastighetsägarna i princip blir skyldiga all den 1 april 1978
uppfylla de nya kraven, vilket givetvis kan medföra en kraftig tillströmning av
ärenden lill byggnadsnämnderna. Som jag lidigare har framhållit kommer det
emellertid alt krävas en inte alltför begränsad övergångslid innan reformen är
genomförd och man har fält en godtagbar avfallshantering. I den mån del
uppkommer en anhopning av ärenden bör insatserna i försia hand inriktas på alt
avhjälpa de allvarligaste bristerna.
Arbetsgruppen diskuterar
om det bör beslämmas en lid inom vilken ombyggnadsålgärder och förbättringar
skall vara genomförda. Med hänsyn bl. a. lill all en tidsgräns kan molverka
samordning av förbättringsåtgärder rörande avfallshanteringen med andra
ombyggnadsålgärder och lill tl förbättringsåtgärder kan komma att förskjutas
lill slutet av tidsfristen, anser arbetsgruppen övervägande skäl tala för alt
någon tidsfrist inte bör beslämmas. Erinran häremot förs fram endast av
Sveriges fastighetsägareförbund, som anser all det av bl. a. skälighelshänsyn
måste finnas en inte alltför kort övergångstid, förslagsvis fem år, inom vilken
tid åtgärderna skall vara utförda. Föregen del anserjag i likhet med
arbetsgruppen att en lidsgräns är olämplig. Genomförandel är beroende av alt
många olika praktiska problem löses. Man kan enligt min mening ulgå från alt
byggnadsnämnderna medverkar lill atl genomföra reformen så smidigt och snabbi
som möjligt. Härvid kommer bl. a. informationen om de nya bestämmelserna att
spela en väsentlig roll.
4.1.7
Förslaget UU ändringar i BS
Den
i promemorian redovisade laglekniska lösningen av förslagel har inte mött några
invändningar. Jag delar arbetsgruppens förslag alt den nya bestämmelsen bör tas
in i en ny paragraf, 49 a S, och föregås av rubriken Förbättring av befintlig
byggnad. Av arbetsgruppens förslag lill 49 a § följer alt paragrafen blir
lillämplig på alla byggnader som uppförs före den 1 januari 1978. Det synes
inte nödvändigl alt paragrafen omfattar sådana byggnader som efter den 1 juli
1977 uppförs i enlighet med de krav på godtagbar avfallshantering som då
infördes för ny- och ombyggnader. Jag föreslår därför alt bestämmelsen skall
gälla dels byggnader som har uppförts före den 1 juli 1977, dels byggnader som
efler den 1 juli 1977 uppförs med stöd av byggnadslov som har meddelats före
nämnda dag. I 49 a S bör således föreskrivas atl, i fråga om byggnad som har
uppförts före den 1 juli 1977 eller för vilken byggnadslov har beviljats före
nämnda dag, beslämmelsen i 46 S andra slyckel 5 skall äga lillämpning i den
omfattning som erfordras för att byggnaden skall uppfylla skäliga anspråk på
godtagbar avfallshantering.
Förslagel att utöka
skyldigheten enligt 50 § BS att underhålla byggnad lill att omfalla också
godtagbar avfallshantering ifrågasätts endasl av bostads-styrelsen, som anser
all beslämmelsen bör utformas så all den lar sikte på
Prop.1977/78:50 21
byggnadens
lolala skick. Jag anser det inte lämpligl atl i delta begränsade sammanhang la
upp styrelsens förslag. Jag tillstyrker därför med en viss redaktionell
jämkning arbetsgruppens förslag.
Arbetsgmppen
föreslår vidare alt byggnadsåtgärder för atl åsladkomma en godtagbar
avfallshantering inte skall anses som nybyggnad, inte ens om de vidtas i
byggnad som i befintligt skick strider mot plan eller mot utomplansbestämmelser
(75 § försia stycket O BS). Syftet med förslagel är alt underiätla för
fastighetsägaren och även byggnadsnämnden atl fä lill stånd godtagbar
avfallshantering i byggnader för vilka nybyggnadsförbud gäller. Enligt
arbetsgruppen bördetia komma till uttryck genom ändring i 75 § sista stycket
BS. Detta stycke innehåller f n. en regel som innebär att definitionen i 75 §
första slyckel av vad som skall hänföras till nybyggnad inte skall medföra alt
som nybyggnad anses anordnande av värmeledning eller vattenklosett eller andra
hygieniska förbättringar i befintlig byggnad som, även om sådan anordning inte
skulle medges, måste anlas komma all stå kvar under längre lid. Arbetsgruppen
föreslår all anordnande av godtagbar avfallshantering skall las in i
uppräkningen i 75 S sista siycket.
Länsstyrelsen
i Göieborgs och Bohus län framhåller atl arbetsgruppens synpunkter på
förelägganden som avser s. k. rivningsfasligheler och ombyggnadsfastigheter i
vissa fall kan ge anledning lill ivekan om nybyggnadsdispens kan avvaras på
del säll som arbetsgruppen synes syfta lill. Enligt länsstyrelsen skulle den
åsyftade regleringen bli klarare om i 75 § sista stycket som sista punkt tas in
en bestämmelse som utsäger atl inte heller anordningar för godtagbar
avfallshantering i byggnad skall anses hänföriiga till nybyggnad.
Jag
är inte beredd alt nu föreslå något avsteg från den princip som har kommit till
uttryck i 75 § sista slyckel BS och ansluler mig därför till arbetsgruppens
förslag.
Länsslyrelsen
framhåller ocksä alt kravet på god arbetsmiljö för sophämtningspersonalen bör
beakias även vid planläggning enligt byggnadslagstiftningen och ifrågasätter
om inte en erinran härom bör las in i 12 § BS. Denna paragraf anger i 1 mom.
vissa förhållanden som skall beakias vid uppgörande av sladsplan. Etl bifall
lill länsslyrelsens förslag medför enligt min mening att man måsle överväga om
inte paragrafen bör kompletteras med en erinran även om andra belydelsefulla
faktorer som bör beaktas vid planläggningen. Jag anser atl sådana överväganden
inte bör göras i detla begränsade sammanhang och avslyrker därför förslaget.
4.1.8
Andringar i annan lagstiftning
I
promemorian diskuteras om även annan lagstiftning än BS behöver ändras.
Arbetsgruppen kommer emellertid fram till alt några sådana ändringar inte är
nödvändiga. Arbetsgruppens bedömning godias av så gott som samtliga
remissinstanser som uttalar sig i frågan. Några instanser föreslår
Prop. 1977/78:50 22
emellertid
en ändring i lagen(1973:189) med särskilda hyresbestämmelser för vissa orter
(ändrad senast 1974:1089). 1 lagens 3 § stadgas att bosladslägenhel eller
lägenhet, som är avsedd atl hell eller lill inte oväsentlig del nyttjas för
hotell- eller pensionatrörelse, inte ulan hyresnämndens tillstånd fär hyras ul
eller las i bruk av ägaren för väsentligen annal ändamål än det avsedda.
Efiersom bestämmelsen synes bli lillämplig även då lägenhet behöver las i
anspräk för avfallshantering, kan hyresnämndens tillstånd komma all erfordras i
de kommuner där lagen gäller. Med hänsyn dels till all förbättringar i fråga om
avfallshanteringen bör komma till stånd ulan onödig omgång, dels lill alt del
när lägenhet behöver las i anspråk ofta torde bli nödvändigl med en prövning av
byggnadsnämnden, bör kravet på hyresnämndens tillsländ för nu avsedda fall tas
bort. Jag föreslår därför all lagen ändras så atl del i 3 § tas in etl nytt
stycke av innehåll att paragrafens försia slycke inte skall gälla lägenhet som
las i anspråk för ändamål som anges i 49 a § BS. Ändringen bör träda i krafl
samtidigt som den föreslagna ändringen i BS, dvs. den I april 1978. 1 denna
fråga har jag samrått med statsrådet Friggebo.
4.2
Skydd mot olycksfall i maskinellt drivna portar m. m.
I
SBN kap. 41 finns föreskrifter med allmänna krav på byggnadsdelar. Avsnitt
20-24 nämnda kap. innehåller föreskrifter och allmänna råd angående
skyddsanordningar för maskinellt drivna, horisontellt eller vertikalt röriiga
portar, galler, dörrar, grindar och luckor med undanlag av dörrar, grindar och
luckor lill hisschakt och hisskorg. I föreskrifterna ställs krav på skydd mol
kläm- och skärskador, skydd mot atl porten faller ner samt krav på all
instruktion för användning och skölsel av porten skall finnas i omedelbar
närhet av denna.
Föreskrifterna
fastställdes av Kungl. Maj:t den 2 november 1973. Därvid förordnades alt
föreskrifterna skulle träda i kraft den I januari 1974 men atl de inte skulle
vara bindande i fråga om byggnad, som projekterats i sin helhel eller till
huvudsaklig del före den I januari 1974, under förutsättning all lov lill
byggnaden söktes före den 1 juli 1974.
Planverkets
förslag all i BS skall tas in bestämmelser som gör det möjligt atl tillämpa
föreskrifterna i SBN också på portar i byggnader som har uppförts före den 1
januari 1974 tillstyrks av nära nog samtliga remissinstanser. Några instanser
förordar emellertid justering av tillämpningsområdet för bestämmelserna.
Enligt RRV bör sålunda beslämmelserna gälla portar som regleras med hjälp av
impulsdon, t. ex. fotocell, radiosignal. Portar som regleras med hjälp av
hålldon, t. ex. hållknapp, anses emellertid vara relalivt säkra,och det är
enligt RRV därför kanske inte nödvändigt atl sådana omfattas av de föreslagna
bestämmelserna. Arbetarskyddsstyrelsen förutsätter atl vidare undersökningar
görs innan man beslular om beslämmelserna skall omfatta portar inom
industriområden.
Prop. 1977/78:50 23
Som
framhålls i planverkets promemoria har det inlräffat flera olycksfall med
maskinellt drivna garageportar som har installerats innan de nya föreskrifterna
trädde i kraft den I januari 1974. En förutsättning för att sådana olycksfall
framdeles skall kunna undvikas är enligt min mening atl de föreskrifter som
gäller för nya portar blir tillämpliga också på dessa äldre portar. Jag finner
inte skäl atl som RRV föreslår därvid undanta portar som regleras med hjälp av
hålldon. Vad gäller arbetarskyddsslyrelsens förslag vill jag framhålla att den
s. k. portgruppen inom Sveriges mekanförbund har tagit initiativ lill en
utredning som syftar lill all åstadkomma ell bättre underiag för bedömning av
portar från säkerhetssynpunkt. Enligt vad som har upplysts från portgruppen
väntas utredningen bli slutförd under första halvåret 1978. Jag kommer i det
följande atl föreslå all den nya regleringen skall träda i kraft den 1 juli
1979. Med hänsyn till all de undersökningar som arbetarskydds-styrelsen synes
åsyfta således kan anlas bli slutförda i god tid före ikraftträdandet finns det
enligt min mening inte skäl alt göra något undanlag för porlar inom
industriområden.
Föreskrifterna
i SBN angående porlar m. m. ulgör en precisering av de allmänt hållna
beslämmelserna i 44 § 7 mom. BS. Där föreskrivs bl. a. alt vissa anordningar,
t. ex. hissar, samt ulrymmen för särskilda ändamål, såsom pannrum, garage,
tvätt- och torkrum, bränsleförråd och dylikt skall anordnas så atl brandfara,
risk för olycksfall eller sanitär olägenhel inte uppkommer. Dessa bestämmelser
gäller för hell nya byggnader saml enligt 48 a och 49 §S BS i viss utsträckning
också vid ändring av byggnad. Del förslag som jag nu lägger fram innebär
emellertid atl byggnadens ägare, oavsell om någon ändring av byggnaden är
aktuell, blir skyldig alt se lill att portar i byggnaden fyller de
säkerhetskrav som slälls på nya portar.
Planverket
har inte lagt fram något förslag lill författningstext. Inte heller
remissinstanserna har diskuterat den lagtekniska lösningen. För egen del
anserjag att bestämmelsen om befintliga portar lämpligen bör las in som elt
andra stycke i 49 a S och utformas på motsvarande sätt som den föreslagna
bestämmelsen i första slyckel om avfallshantering. Jag anser vidare all
beslämmelsen om befintliga portar bör avse alla slag av portar och liknande
anordningar. Med hänsyn till vad som förordnades när föreskrifterna om porlar
m. m. faslslälldes av Kungl. Maj:t, bör bestämmelsen i andra stycket omfalla
port och liknande anordning i byggnad som har uppförts eller för vilken byggnadslov
har sökts före den 1 juli 1974.
För
atl de krav som skall ställas på befintliga portar skall kunna anges bör
hänvisning kunna göras till den bestämmelse som avser nya portar. Som framgår
av vad jag nyss anförde finns emellertid i 44 S 7 mom. endast en allmänt
utformad beslämmelse om att vissa utrymmen i byggnad skall anordnas så alt bl.
a. risk för olycksfall inte uppkommer. Jag föreslår därför alt i den uppräkning
som finns i 44 S 7 mom. skall tas in också portar och liknande anordningar samt
all i 49 a § andra slyckel las in en regel av innebörd atl beslämmelserna i 44
S 7 mom. om portar och liknande
Prop.1977/78:50 24
anordningar
skall lillämpas även i fråga om byggnad som har uppförts eller för vilken
byggnadslov har sökts före den 1 juli 1974.
Det
ankommer i försia hand på planverket att mot bakgrund av del nu framlagda
förslagel och den kritik som under remissbehandlingen har framförts mol
föreskrifterna i SBN överväga om föreskrifterna behöver ses över. I sådana
överväganden bör enligt min mening ingå också den fråga som konsumentverket
väcker, nämligen om föreskrifier behövs också för sådana portar som sköts
manuellt. Som jag redan tidigare har anmärkt skall föreskrift, som är av inte
oväsentlig ekonomisk betydelse, fastställas av regeringen.
Planverkets
förslag om besiktning av portar och liknande anordningar har vunnil en allmän
anslutning bland remissinstanserna. Även jag kan i huvudsak godta förslagel.
Efler samråd med chefen för industridepartementet avser jag alt i annat
sammanhang i delta ärende föreslå regeringen all inhämta riksdagens
bemyndigande alt meddela nödvändiga föreskrifier om besiktning m. m.
4.2.1
Ikraftträdande m. m.
I
den lill planverkels hemställan fogade promemorian föreslås alt nödvändiga
ändringar av de äldre portarna skall vara genomförda inom en treårsperiod.
Förslaget har mött erinringar från Sveriges fastighetsägareförbund, som
ifrågasätter om någon lidsgräns skall beslämmas och i vart fall anser all den
föreslagna lidsfristen är för kort.
Som
jag nyss nämnde pågår en utredning som syftar till att åsladkomma bättre
underlag för bedömning av porlar från säkerhetssynpunkt. Utredningen väntas
bli slutförd under första halvåret 1978. Del är enligt min mening mycket
angelägel atl förbäliringar av skyddet mol olycksfall på delta område genomförs
utan onödigt dröjsmål. Samtidigt måste emellertid skälig tid sättas av dels för
översyn av föreskrifterna i SBN med anledning av resultatet av den nyss nämnda
uiredningen, dels för den omställning som portlillverkare m. fl. måsle göra och
dels för genomförandel av nödvändiga ändringar av de äldre portarna. Mol
bakgrund av del nu anförda föreslårjag all de nya beslämmelserna skall träda i
kraft den 1 juli 1979.
Jag
har i del föregående anmäll alt jag senare avser all föreslå regeringen all
inhämta riksdagens bemyndigande atl meddela föreskrifier angående bl. a.
besiktning och tillsyn av porlar och liknande anordningar. Enligt min mening
bör sådana föreskrifter kunna träda i kraft betydligt tidigare än den 1 juli
1979. Härigenom skapas förutsättningar alt eliminera de olägenheter som kan
vara förenade med att beslämmelserna i BS om äldre porlar inte iräder i kraft
förrän den I juli 1979.
5 Upprättade lagförslag
I
enlighet med vad jag nu har anfört har inom bostadsdepartementet upprättals
förslag till
Prop. 1977/78:50 25
1. lag om ändring i byggnadsstadgan (1959:612),
2. lag om ändring i lagen (1973:189) med särskilda
hyresbestämmelser för vissa orter.
Del
under 2. angivna förslaget har upprättals i samråd med statsrådet Friggebo, som
i chefens för jusliliedepartemenlel ställe föredrar lagstiftningsärenden som
rör hyra.
Förslagen
bör fogas lill regeringsprolokollel i della ärende som bilaga 4.
6 Hemställan
Jag
hemställer all lagrådets yttrande inhämtas över lagförslagen.
7 Beslut
Regeringen
beslutar i enlighel med föredragandens hemställan.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop,
1977/78:50
27
Bilaga 1
Förbättrad avfallshanterjng i befintlig bebyggel
PM med
förslag till lagstiftning och finansiering (Ds Bo 1977:1)
Prop.
1977/78:50 29
Till Statsrådet och chefen för bostadsdepartementet
Sedan
det förslag som lagts fram av den under våren 1976 tillsatta arbetsgruppen för
sophämtningsfrågor inte lett lill lagsliftning med syfle alt förbättra
avfallshanteringen i befintlig bebyggelse ulan samband med ombyggnad tillsattes
en siörre, mer allsidigt sammansatt arbetsgrupp för alt verkställa de
kompletterande utredningar som behövdes för att ta ställning lill denna fråga.
Till ledamöler i arbetsgruppen utsågs Bengl Hedman, tillika ordförande,
bostadsdepartementet, Lars Beckman, justitiedepartementet, Gunnar
Essunger,siatens planverk, Anders Westin, Svenska transportarbelareförbundel,
Åke Sköld, Fastighetsanställdas förbund, Sven Nyberg, Svenska
kommunalarbetareförbundet, Alf Ljung, Göteborgs fastighelsägareförening, Björn
Björnström, AB Familjebostäder, Stig Landqvist, Hyresgästernas riksförbund och
Leif Josephsson, Sveriges köpmannaförbund. Som sekreierare ål arbetsgruppen har
tjänstgjort Per Eklund, Svea hovrätt.
Sedan arbetsgruppen nu
slutfört sill arbete fär vi härmed överiämna en promemoria med resullatel av
våra överväganden. Promemorian innehåller förslag lill lag om ändring i
byggnadsstadgan m. m. samt lill rikllinjer för ett statligt
finansieringssystem.
Slockholm
i juni 1977.
På
arbetsgmppens vägnar:
Bengt
Hedman
/Per Eklund
Prop.1977/78:50 30
1 Inledning
I
februari 1976 tillsattes inom bostadsdepartementet en arbetsgrupp för att
ulreda vilka ålgärder som borde vidtas för atl förbättra sophämlningspersonalens
arbetsmiljö. Arbetsgruppen, som kallade sig arbetsgruppen för
sophäminingsfrågor (AFS), överiämnade i juni 1976 en promemoria med förslag
lill lag om ändring av byggnadsstadgan (1959:612) (BS). Promemorian finns som
bilaga 1 lill prop. 1976/77:31 (s. 11).
De
av arbetsgruppen föreslagna ändringarna i BS innebar dels nya regler om hur
avfallshanteringen skulle ordnas vid ny- och ombyggnader, dels att skäliga
anspråk på en godtagbar avfallshantering skulle kunna uppställas på befintliga
byggnader även utan samband med ombyggnad.
Arbetsgruppens
förslag remitterades. Remissutfallet finns redovisat i bilaga 2 till prop.
1976/77:31 (s. 31).
I
prop. 1976/77:31 lades fram förslag lill ändringar i BS för atl förbättra
sophämtningspersonalens arbetsförhållanden. Ändringarna avsåg ny- och
ombyggnad. Frågan om tillämpning av bestämmelserna om avfallshantering på
befintlig bebyggelse ulan samband med ombyggnad ansågs på anförda skäl böra
ytterligare övervägas. I denna fråga lades därför inte fram något förslag lill
bestämmelser. Föredragande departementschefen uttalade i propositionen bl. a.
alt del fortsatta utredningsarbetet borde inriktas på all åsladkomma ett
system som gjorde del möjligt all ålägga fastighetsägare all avhjälpa
förekommande brister belräffande avfallshanteringen i befintlig bebyggelse.
Civilutskollet
(CU 1976/77:6 s. 3) tillstyrkte de föreslagna ändringarna i BS avseende ny- och
ombyggnad. Utskottet (s. 5) ansåg alt del inte var möjligt all ulan ytteriigare
ulredningsunderiag la ställning till i motioner framförda krav på alt
bestämmelserna om avfallshantering skulle lillämpas även på befintlig
bebyggelse ulan samband med ombyggnad. Motionerna avstyrktes sälunda i dessa
delar.
Riksdagen
beslöt i enlighet med civilulskotlets förslag (rskr 1976/77:96, SFS 1977:22).
Chefen
för bosladsdeparlemenlel beslöt i november 1976 att tillsätta en ny och utökad
arbetsgrupp med uppdrag att med största möjliga skyndsamhet lägga fram ell nyll
förslag till bestämmelser som avser avfallshanteringen i del befintliga
byggnadsbeståndet. Till ledamöler i den nya arbetsgruppen utsågs förelrädare
för bostads- och justitiedepartementen, statens planverk,
arbetstagarorganisationer, fastighetsägare och hyresgäster.
2 Frågans
tidigare behandling
2.1
Förslaget från AFS
AFS
konstaterade atl det i del befintliga byggnadsbeståndet finns påtagliga brister
i utformningen av soprum och transportvägar. AFS ansåg all del av
Prop. 1977/78:50 31
hänsyn
lill sophämlningspersonalens arbetsmiljö borde finnas lagstiftning, som gav
samhället möjlighet all kräva sådana ändringar i befintliga byggnader atl en
tillfredsställande avfallshantering kunde ordnas. Gällande lagstiftning saknade
uttryckliga regler av detla slag (prop. 1976/77:31 s. 23). Även om del kunde
finnas möjlighet all med stöd av hälsovårds- och arbelarskyddslagsliftningen komma
lill rätla med en del ölägenheter i fråga om avfallshanteringen ansåg AFS att
det var nödvändigl att möjligheterna förbättrades.
Enligt
AFS inrymmer frågan om avfallshanteringens ordnande i slor utsträckning
bedömningar av byggnadsteknisk art. Som AFS såg det måsle därför bestämmelser
som möjliggör tillfredsslällande avfallshantering finnas också i
byggnadslagstiftningen. Med hänsyn lill del nära sambandet med andra
byggnadslekniska åtgärder fick det enligt AFS anses vara mest naluriigl all de
bestämmelser som behövdes för atl frågan om avfallshanteringen skulle fä en
godtagbar lösning togs in i byggnadslagstiftningen. AFS:s förslag om nya och
ändrade lagregler berörde därför enbart denna lagsliftning.
AFS
framhöll alt i samband med nybyggnad eller ombyggnad kan fastighetsägare
tvingas genomföra förbättringar i arbetsmiljön för sophämtningspersonalen (a.
prop. s. 25 ft). Del är enligt AFS däremol inte i övriga fall möjligt alt ulan
fastighetsägarens medgivande åsladkomma sådana förbättringar belräffande del
befintliga beståndet av soprum och transportvägar. Anledningen härtill är atl
byggnadslagstiftningen principiellt vilar på den grunden att nya krav på
egenskaper hos byggnader inte skall ges tillbakaverkande kraft.
AFS
ansåg atl en reform var i högsta grad motiverad. Om arbetsmiljön för
sophämlningspersonalen skulle förbättras inom rimlig tid kan man enligt AFS
inte acceptera en utveckling som sker i takt med att byggnadsbeståndet förnyas
eller saneras. För atl de av AFS föreslagna beslämmelserna rörande
avfallshantering vid nybyggnad över huvud taget skulle fä någon genomslagskraft
ansåg AFS del nödvändigl all de kunde lillämpas även med avseende på befintliga
byggnader. AFS föreslog därför att nybyggnadsbe-slämmelserna skulle i princip
äga lillämpning även i fråga om byggnad som har uppförts eller för vilken
byggnadslov har beviljats före bestämmelsernas ikraftlrädande.
AFS
strök under att förslagel om retroaktiv lillämpning av beslämmelserna om
sophanlering naturiigtvis måste förenas med undantagsregler. Om så ej skedde
skulle fastighetsägare, lill skillnad mol vad som föreslogs gälla vid
ombyggnad, kunna föreläggas all rusta upp befintliga soputrymmen till
nybyggnadsslandard, vilket i många fall skulle vara uppenbart olillfredsslällande.
AFS ansåg del därför rimligt att de krav på en tillfredsslällande
avfallshantering som föreslogs gälla vid ombyggnad borde vara normerande då det
gällde atl bestämma de krav som skulle kunna ställas på den befintliga
bebyggelsen. Höga kostnader, byggnadstekniska hindereller kulturhistoriska
Prop. 1977/78:50 32
värden
skulle liksom vid ombyggnad, som faslighelsägaren själv tagit initiativet lill,
i vissa fall kunna betyda atl nybyggnadskraven i fråga om sophanlering inte
kunde lillämpas fulll ul. AFS ville dock stryka under att delta inte fick
tolkas så all man regelmässigt skulle tillämpa mildare bedömningar i fråga om
befintlig bebyggelse eller vid ombyggnader.
Reglerna borde enligt AFS
ha elt sådant innehåll atl byggnadsnämnden inte hindrades från atl göra en med
hänsyn lill förhållandena lämplig avvägning mellan t. ex. vad som borde krävas
för alt förbättra arbetsmiljön för sophämlningspersonalen och vad ålgärder i
delta syfle borde fä kosta. Riktmärket borde vara att fä till stånd en med
hänsyn lill ekonomiska och byggnadslekniska förulsältningar godtagbar
helhetslösning vad avfallshanteringen beträffar. Förhållandena kunde t. ex.
vara sådana atl del bedömdes vara nödvändigl alt göra genombrott i bärande vägg
eller annan liknande ålgärd för atl anordna en godtagbar transportväg för
avfall. För all åsladkomma en sådan avfallshantering fick man tvingas all
avslå från sådant som normalt hörde till den interna sophanteringen i
byggnaden. Önskemålet all anordna en godtagbar transportväg fick t. ex. vägas
mol de boendes önskemål atl av bekvämlighetsskäl kasta avfallet i sopnedkastet.
Det skulle i del enskilda fallel kunna visa sig all kravet på att anordna en
godtagbar transportväg medförde att hyresgästerna fick upphöra med att kasta
avfallet i sopnedkastet och i stället lämna avfallet i särskill anordnade
ulrymmen i anslutning lill transportvägen.
Med
hänsyn lill behovel av undantagsbestämmelser och mol bakgrund av de
överväganden som AFS hade gjort angående utformningen av sådana bestämmelser
fann AFS alt de föreslagna bestämmelserna om avfallshantering vid nybyggnad
borde beträffande befintlig byggnad äga tillämpning i den omfattning som
erfordrades för all byggnaden skulle uppfylla skäliga anspråk på godtagbar
avfallshantering. AFS föreslog all beslämmelserna om avfallshantering rörande
del befintliga byggnadsbeståndet skulle ha följande innehåll: Beslämmelserna i
46 S andra slyckel 5 skall, såvitt avser byggnad som har uppförts eller för
vilken byggnadslov har beviljats före den 1 januari 1977, äga lillämpning i den
omfattning som erfordras föratt byggnaden skall uppfylla skäliga anspråk på
godtagbar avfallshantering.
2.2
Remissbehandlingen
Remisskritiken
mol AFS:s förslag beträffande avfallshanteringen i befintliga byggnader kan i
huvudsak sammanfattas enligt följande. En del remissinstanser ansåg all
förslaget inte borde genomföras förrän man visste mer om de tekniska och
ekonomiska problem som kan uppstå vid tillämpningen av de föreslagna
beslämmelserna. Behovet av en analys av förslagets koslnadskonsekvenser ströks
särskill under av några remissinstanser. I delta sammanhang efteriyste man från
en del håll förslag om på vilket sätt samhället kan genom lån eller bidrag
eller på annat säll stimulera till sådana
Prop. 1977/78:50 33
ombyggnads-
och ändringsarbeten som uppfyller det av arbetsgruppen redovisade målel för
avfallshanteringen. Så gott som samtliga remissinstanser som var kritiska mot
förslaget menade att annan lagstiftning än byggnadslagstiftningen borde kunna
lillämpas för all komma till rätta med rådande missförhållanden i
sophämlningspersonalens arbetsmiljö. Några remissinstanser framhöll all
förslagel på vissa punkler skulle kunna medföra konsekvenser för hyresnivån.
Det påtalades också att hyreslagstiftningen skulle kunna försvåra elt genomförande
av förslagel.
2.3 Regeringens
förslag
Föredragande
statsrådet anförde i prop. 1976/77:31 (s. 8) atl hon ansåg i princip att
ingrepp i befintliga byggnader för att åstadkomma en bättre arbetsmiljö för
renhållningspersonalen hade etl så nära samband med andra byggnadslekniska
ålgärder att erforderiiga bestämmelser i ämnet borde ingå i
byggnadslagstiftningen.
Enligt
föredragandens mening saknades i AFS:s promemoria en tillräckligt allsidig och
utförlig belysning av de problem som remissinstansema hade pekat på. Särskilt
efleriystes en utredning om vilka kostnadskonsekvenser som ell genomförande av
förslaget kunde leda lill. Även frågan om vilka ändringar i hyreslagstiftningen
som borde genomföras för alt åsladkomma verkligt effektiva möjligheter att
förbättra sophämtningspersonalens arbetsförhållanden borde bli föremål för
ytteriigare utredning.
Regeringen
anslöt sig till föredragandens överväganden och lade inte fram något förslag
lill bestämmelser om skyldighet för ägare av befintliga byggnader atl också ulan
samband med ombyggnad förbättra möjligheterna till avfallshantering.
I
sammanhanget pekades särskill på de möjligheter till ingripande som gällande
hälsovårds- och arbetarskyddslagstiftning ger och framhölls att vad som
framkommil vid remissbehandlingen av AFS:s förslag visade alt den
lagsliflningen kan lillämpas för alt komma till rätta med många ölägenheter i
fråga om avfallshanteringen.
2.4 Riksdagens
beslut
Med
anledning av propositionen väcktes motioner (1976/77:32 och 33), vari bl. a.
yrkades att riksdagen skulle anta det av AFS framlagda förslaget belräffande
avfallshantering i befintliga byggnader.
I
sitl belänkande redogjorde civilutskollet för de skäl som föredragande
statsrådet hade åberopat mot att föreslå nya lagregler i frågan (CU 1976/77:6
s. 4). 1 anslutning härtill anförde utskottet:
Enligt
också ulskotlels mening bör etl regelsystem lagfästas som gör del möjligt att
ålägga fastighetsägare atl avhjälpa förekommande brister i
sophämlningspersonalens arbetsförhållanden genom ingrepp i befintliga
3 Riksdagen 1977/78. 1 sami Nr 50
Prop. 1977/78:50 34
byggnader.
Utskottet delar också uppfattningen all de bestämmelser som behövs i detla
syfte bör ingå i byggnadslagstiftningen. Utskottet nödgas liksom
bostadsministern konstatera atl det f n. inte finns förutsättningar för etl
beslut om lagstiftning i ämnet. Den arbetsgrupp i sophäminingsfrågor som
tillkallats av och arbetat under den lidigare bosladsminislern har, uppenbarligen
på grund av dess ensidiga sammansättning, inte tillräckligt utrett alla frågor
som behöver belysas före elt beslul. Också om man bortser från invändningar om
atl hälsovårds- eller arbetsmiljölagsliftningen skulle vara lämpligare atl
använda än byggnadslagstiftningen kvarstår dock oklarheter i frågor som måste
las in i lagstiftningsövervägandena och inte kan överiämnas lill arbetet med
föreskrifter och råd i Svensk byggnorm. En fråga är den om vilka
koslnadskonsekvenser elt genomförande av arbetsgruppens och motionärernas
förslag kommer att fä. Frågan om kosinaderna är inte endasl en bedömning av hur
kosinaderna likviditetsmässigt skall finansieras. Det är också en fråga om hur
avvägningen mellan koslnader och nytta skall göras när en länkbar lösning
innebär atl hyresgäster måste avstå från sopnedkast. Det är fråga också om vem
som på sikl skall belala kostnaderna, när de inte läcks av fastighelsinläklerna
och inte heller motsvaras av etl ökat boende-värde. Del kan också vara fråga om
all fä klarhet i hur koslnader för eventuella skadestånd lill lokalhyresgäsler
skall behandlas. Alll della är ställningstaganden som inte kan hänskjutas lill
anvisningsarbelel. Med hänsyn till det anförda och lill de av bostadsministern
i övrigi redovisade skälen har ulskotlel inte sett det möjligt atl ulan
ytteriigare ulredningsunderiag la ställning till den i motionerna upptagna
lagstiftningsfrågan. Motionerna avstyrks sålunda i dessa delar. Till utskottets
ställningstagande i denna del har självfallet bidragit atl en skyndsam
utredning utfästs och atl del därför finns all anledning ulgå från alt förslag
i ämnet kan läggas fram så alt de kan träda i krafl senast den 1 januari 1978.
Finansieringsfrågorna
då det gäller ingrepp i befintlig bebyggelse ulan samband med ombyggnad togs
också upp i motionerna. Med anledning härav framhöll civilutskollet all den
fortsatta utredningen skulle komma alt ytteriigare belysa också
finansieringsaspekterna.
Vid
riksdagsdebatten i frägan (riksdagens prol. 1976/77 nr 48) diskuterades bl. a.
dels om och när avfallshantering skulle ordnas i byggnader som snart skulle
rivas eller byggas om (a. prol. s. 90 och 99), dels huruvida förbättrad
avfallshantering skulle kunna påverka storieken av hyran för bostadslägenheter
och lokaler (a. prol. s. 92,106 och 11 l),dels på vilket säll kosinaderna för
upprustningarna borde fördelas (a. prol. s. 108).
Riksdagen
gjorde ingen erinran mol utskottets uttalande atl inte f n. föreslå
lagstiftning belräffande avfallshantering i befintliga byggnader ulan samband
med ombyggnad.
1
detta sammanhang bör anmärkas all finansieringsfrågorna har av riksdagen
behandlats även vid elt senare lillfälle, nämligen i anledning av motion som
hade väckts i anslutning lill prop. 1976/77:100 rörande vissa anslag lill
bostadsbyggande m. m. I motionen (1976/77:415) hade föreslagits all riksdagen
skulle uttala att finansiering av ombyggnadskostnader för atl förbättra soprum
m. m. skulle ordnas så alt belastningen på boendekostnaderna blir den minsta
möjliga samt att åtgärderna skulle kunna stödjas med
Prop.
1977/78:50 35
statliga
bidrag och lån.
Civilutskollet
(CU 1976/77:18s. 35) avstyrkte bifall lill motionsyrkandena varvid uttalades
att det redan på principiella grunder var givet att skäliga och inte
oväsentliga kostnader för atl uppfylla ställda krav skulle kunna finansieras
med bostadslån. I avvaktan på del utredningsarbete som påbörjats ansåg
ulskoltel det vara för tidigt atl göra några specifika uttalanden om
finansieringen. Utskottet uttalade vidare atl det torde vara obestritt atl del
i hyresfallen inte finns någon direkt koppling mellan kapitalkostnader och hyra
i etl visst hus.
3
Frågor som nu bör belysas
Den
i del föregående lämnade framställningen visar atl det finns många frågor som
bör belysas i del fortsatta utredningsarbetet. Vad som i detta hänseende har
uttalats i propositionen och vid riksdagsbehandlingen ulgör naturiigtvis
utgångspunkten för vårt arbete. Vi har emellertid ansett oss oförhindrade alt
behandla även andra frågor som har aktualiserats inom den nya arbetsgmppen
eller av de remissinstanser som yttrade sig över AFS:s förslag. De överväganden
och förslag som vi lägger fram syftar till att dels införa sådana lagregler i
byggnadslagstiftningen som gör det möjligt atl ålägga fastighetsägare att
avhjälpa förekommande brister i sophämtningspersonalens arbetsförhållanden
genom ingrepp i befintliga byggnader, dels underlätta tillämpningen av dessa
regler (jfr prop. 1976/77:31 s. 9 och CU 1976/77:6 s. 4).
4
Gällande ordning
4.1
Byggnadslagstiftningen
När
BS infördes logs beslämmelserom soprum och sopnedkast in i 46 och 47 §§ BS. 1
46 S andra stycket 5 föreskrevs att det lill byggnaden skulle höra soprum, om
så erfordrades. 1 fråga om byggnader med mer än två bostadslägenheter och med
flera våningar än två skulle enligt 47 § första siycket 5 sopnedkast vara
anordnat.
Beslämmelserna
om sopnedkast i 47 § första stycket 5 överfördes år 1975 lill 46 § andra
stycket 5 (1975:817). På grundval av AFS:s förslag ändrades sislnämnda
beslämmelse år 1977 (1977:22). Fr. o. m. den I juli 1977 har 46 § andra stycket
5 BS följande lydelse: Till byggnad skola höra anordningar som möjliggöra atl
avfall från byggnaden kan omhändertagas och bortforslas på ell
tillfredsställande sätt.
144
§ 7 mom. BS föreskrivs att sopnedkast skall anordnas sä atl brandfara, risk för
olycksfall eller sanitär olägenhet inte uppkommer.
175
§ första stycket BS räknas upp sådana åtgärder med byggnad som är att hänföra
lill nybyggnad. Enligt paragrafens andra stycke skall emellertid
Prop. 1977/78:50 36
bestämmelserna
i första slyckel inte medföra alt anordnande av värmeledning eller
vattenklosett eller andra hygieniska förbäliringar i befintlig byggnad anses
som nybyggnad, om del finns anledning atl anla all byggnaden även ulan sådan
anordning skall kvarstå under längre tid.
1 54
S 1 mom. första stycket BS föreskrivs att ålgärd, som enligt 75 S är att
hänföra till nybyggnad, inte fär företas ulan byggnadslov.
Beslämmelserna
i 46 S andra styckel 5 och 44 S 7 mom. BS gäller vid uppförande av hell ny
byggnad. De skall enligt 48 a S försia siycket BS lillämpas också vid sådan
ändring av byggnad, som enligt 75 S b)-0 är atl hänföra till nybyggnad.
Bestämmelserna fär dock i sådana fall tillämpas endast i fråga om de delar av
byggnaden som berörs av ändringen och endasl i den omfattning som erfordras för
all dessa delar av byggnaden skall uppfylla skäliga anspråk på bl. a. godtagbar
avfallshantering (1977:22). I byggnadens övriga delar skall enligt 48 a § andra
stycket BS sådana brister undanröjas som avser hållfasthet, brandsäkerhet eller
sanitära förhållanden och som innebär så avsevärda olägenheter all de inte.
skäligen kan godtas. Är ändring av byggnad av sådan beskaffenhet all den inte
skall hänföras lill nybyggnad gäller enligt 49 ij försia siycket BS att
bestämmelserna i 388 SS BS skall äga molsvarande lillämpning i fråga om de
delar av byggnaden som berörs av ändringen. Enligt paragrafens andra stycke kan
byggnadsnämnden under vissa förulsältningar medge undantag från första stycket.
4.2
Lagen om påföljder och ingripanden vid olovligt byggande m. m.
Lagen
(1976:666) om påföljder och ingripanden vid olovligt byggande m. m. (LPI)
trädde i krafl den I januari 1977. Lagen gäller vid överträdelse av sådan
föreskrift om byggande som har meddelals i byggnadslagen (1947:385) (BL) eller
BS eller med stöd av någon av dessa författningar. Enligt 16 S LPI fär
byggnadsnämnden, om någon underiåter all ulföra arbete eller vidta annan
åtgärd, som åligger honom enligt BS eller enligt beslul som har meddelats med
stöd av BS, förelägga honom atl inom viss tid vidla ålgärden. Föreläggande fär
enligt 17 S försia slyckel LPI förenas med vite eller med föreskrift att om
föreläggandet inte åtlyds, ålgärden kan ulföras genom byggnadsnämndens försorg
på den försumliges bekostnad. Om fastighetsägaren inte efterkommer
föreläggande med föreskrift om utförande genom byggnadsnämndens försorg skall
nämnden enligt samma paragraf andra stycket beslula atl åtgärden skall ulföras
och hur del skall ske, såvida ej omständigheterna föranleder nämnden alt
underiåta atl fullfölja föreläggandel. Åtgärd genom byggnadsnämndens försorg
skall utföras ulan oskälig kostnad. I 20 S LPI föreskrivs atl beslut om
föreläggande skall antecknas i fastighelsboken eller tomträtlsboken.
Om
föreläggande enligt 16 § LPI inte åtlyds kan byggnadsnämnden också begära
handräckning. Enligt 13 S 4. LPI fär nämligen överexekutor meddela handräckning
så all rättelse åstadkoms när någon underiåter atl efler
Prop.1977/78:50 37
föreläggande
därom utföra arbete eller vidta annan åtgärd som åligger honom enligt BS.
Talan
mot byggnadsnämndens beslul förs enligt 30 § hos länsstyrelsen genom besvär.
Länsstyrelsens beslul kan sedan överklagas lill kammarrällen. Överklagbara
beslul av byggnadsnämnden är bl. a. beslul om föreläggande enligt 16 § samt
beslut enligt 17 § andra styckel att ålgärd skall utföras genom nämndens
försorg på den försumliges bekostnad. Beträffande sistnämnda slag av beslut lär
nämnden, om del finns skäl för del, förordna all beslutet skall gälla ulan
hinder av att det inte äger laga kraft. Den som överklagar elt sådanl beslul
kan ha anledning atl begära inhibition av verkställigheten av beslutet.
4.3 Anläggningslagen
Enligt
anläggningslagen (1973:1149) kan anläggning inrättas som är gemensam för flera
fastigheler och som tillgodoser ändamål av stadigvarande belydelse för dem
(gemensamhetsanläggning). Gemensamhetsanläggning fär inrättas endasl om
fördelarna av anläggningen överväger de kostnader och ölägenheter som
anläggningen medför. Är anläggningen förutsatt i fastställd generalplan,
sladsplan, tomlindelning eller byggnadsplan gäller detta villkor endasl om
särskilda skäl föranleder del. Gemensamhetsanläggning fär inte inrällas, om
ägarna av de fastigheler som skall delta i anläggningen och hyresgästerna i
sådana fastigheter mera allmänt motsätter sig åtgärden och har beaktansvärda
skäl för del. Vid denna prövning skall främst deras mening beakias som har
störst nytta av anläggningen. Della s. k. opinionsvillkor gäller inte om
behovet av anläggningen är synneriigen angeläget. Rätl alt påkalla förrättning
enligt anläggningslagen tillkommer ägaren av fastighel, som avses skola della i
anläggningen, byggnadsnämnden och hyresgästorganisation. Länsstyrelsen kan
påkalla förrättning för inrättande av anläggning som länsstyrelsen finner vara
av siörre belydelse från allmän synpunkl.
4.4 Hyreslagen
12 kap.
jordabalken (hyreslagen) innehåller bestämmelser om bl. a. rält lill
förlängning av hyresavtal. I 46 S hyreslagen räknas upp flera fall då
bosladshyresgäsl inte har rätt lill en sådan förlängning. Enligt 46 S försia
styckel 4. föreligger inte rätt lill föriängning, om huset skall undergå större
ombyggnad och det inte är uppenbart all hyresgästen kan sitta kvar i lägenheien
ulan nämnvärd olägenhel för ombyggnadens genomförande samt del ej är obilligl
mol hyresgästen all hyresförhållandet upphör. I 46 § försia siycket 5.
föreskrivs också alt besittningsskyddet bryts, om lägenheien ej vidare skall
användas för bostadsändamål och del ej är obilligl mot hyresgästen all
hyresförhållandet upphör. Uppräkningen av besiltningsbry-
Prop.
1977/78:50 38
tände
grunder avslutas med en generalklausul. Enligt 46 § första stycket 10.
föreligger inte rätl till föriängning av hyresavtalet, om det i annat fall än
som sägs i 1-9 inte strider mol god sed i hyresförhållanden eller eljest är
obilligl mol hyresgästen alt hyresförhållandet upphör. Om hyresvärdens intresse
blir tillgodosett genom atl hyresgästen avlräder endast en del av lägenheien
och avtalet lämpligen kan förlängas såvitt avser lägenheten i övrigt, har
hyresgästen enligt 46 § andra siycket utan hinder av de undantag som gäller
enligt första styckel rält till sådan föriängning.
Hyreslagen innehåller
besittningsskyddsbeslämmelser även för lokaler. Besittningsskyddet har
emellertid en annan principiell utformning än vad som gäller för
bostadslägenheter. Man brukar tala om ell indirekt besittningsskydd.
Uppsägning av ett hyresavtal angående en lokal leder alllid lill att
hyresförhållandet upphör. Om uppsägningen är obefogad, blir hyresvärden i
stället skyldig alt ersätta hyresgästen dennes förlust på grund av hyresförhållandets
upphörande. I 57 § första stycket hyreslagen nämns vissa situationer när
hyresvärden har rätl all upplösa hyresförhållandet ulan all
ersättningsskyldighet uppkommer. En situation i vilken ersättningsrätt inte
föreligger (57 § första stycket 2.) kännetecknas av alt husel skall rivas eller
undergå sådan siörre ombyggnad att hyresgästen uppenbariigen inte kan sitta
kvar i lägenheten ulan nämnvärd olägenhet för ombyggnadens genomförande. 157 §
första styckel 3. stadgas att ersättningsrätt inte är för handen, om
hyresvärden i annat fall har befogad anledning att upplösa hyresförhållandet.
Någon motsvarighet lill bestämmelserna i 46 § andra styckel finns inte då
hyresförhållande avser lokal.
I 48 § hyreslagen finns
bestämmelser om vilken hyra som skall gälla vid föriängning av hyresavtal
rörande bostadslägenhet. Den allmänna hyressält-ningsnormen innebär atl hyran
skall utgå med skäligt belopp och atl den hyra som hyresvärden fordrar skall
godias, om den inte är oskälig. Fordrad hyra är all anse som oskälig, om den är
påtagligt högre än hyran för lägenheter som med hänsyn till bruksvärdet är
likvärdiga. Härvid skall bortses från lägenhet vars hyra inte är rimlig med
hänsyn till det allmänna byteslaget i orten för närmast jämföriiga lägenheter i
nybyggda hyreshus. Vid prövning av hyran skall främsl beakias hyran för
lägenheter i hus som ägs och förvaltas av allmännyttigt bostadsföretag.
Hyreslagen innehåller
bestämmelser om och hur ett hyresförhållande påverkas av myndighels förbud
eller föreläggande belräffande hyreslägenheten. Enligt 10 § andra stycket
förfaller hyresavtalet, om myndighei före tillträdesdagen på grund av
lägenhetens beskaffenhel meddelar förbud mol atl använda lägenheten för det
avsedda ändamålet. Lagen behandlar också i 12 § det fallet att myndighei före
tillträdesdagen meddelar elt beslut som innebär att del av lägenheten frångår
hyresgästen eller atl denne på annal säll lider inlrång i sin nyttjanderätt.
Hyresgästen har i sådanl fall rätt till skälig nedsättning av hyran. Också här
måste beslutet vara grundat på lägenhetens beskaffenhet. Skulle beslutet
väsentligt inskränka nyttjanderätten, fär hyres-
Prop. 1977/78:50 39
gästen
säga upp avtalet. Enligt båda paragraferna kan hyresvärd dessulom bli skyldig
att utge skadestånd. De nu angivna bestämmelserna äger enligt 16 S första
stycket 4. motsvarande lillämpning, om myndighei under hyrestiden meddelar
beslut som avses i 10 ij andra styckel eller 12 § utan att hyresgästen har gett
anledning lill beslutet.
5 Överväganden och förslag
5.1
Hur bör avfallshanteringen ordnas i befintlig bebyggelse?
För
all avfallshanteringen skall fungera lillfredsslällande för sophämlningspersonalen
krävs naturiigtvis all arbetsmiljön utformas så all hämtningen och
borlforslingen av avfallet underiättas. Belräffande del beflnlliga
byggnadsbeståndet skall här något beröras på vilka sätt man bäst kan uppnå en
godtagbar avfallshantering för ifrågavarande personal. Mol bakgrund av de
synpunkter som har framkommil dels från den inom Slockholms kommun verksamma
arbetsgruppen i renhållningsfrågor (AIR), dels vid remissbehandlingen av AFS:s
förslag, dels under det utredningsarbete som vi har bedrivit synes motiverat
att föra fram vissa målsättningar rörande sopulrymmens belägenhet m. m. I annat
sammanhang skall behandlas hur de bästa lösningarna av
avfallshanteringsproblemen för renhållningspersonalen skall vägas mot andra
intressen, t. ex. hyresgästers inlresse av atl använda en lokal eller
sopnedkast.
För att avfallshanteringen
skall vara ordnad på ett godtagbart sätt krävs givelvis också alt man har tagit
vederböriig hänsyn till risken för brand, olycksfall och sanitära ölägenheter
Ofr 44 § 7 mom. BS). Detla gäller hela sophanleringsledet, dvs. eventuella
sopnedkast,sopförvaringsulrymmen och bortlransportvägar. Atl sådan hänsyn las
är naturiigtvis ell gemensamt inlresse för alla berörda parter.
Del är allmänt sett i
huvudsak två faktorer som kan försvåra arbeiei för sophämlningspersonalen. Det
kan vara fråga om svårtillgängliga och trånga soputrymmen och/eller svårframkomlig
transportväg för avfallet. Beträffande nybyggnadsfallen finns i planverkels
lillämpningsbesiämmelser lill BS, Svensk byggnorm (SBN 1975), kap. 43
föreskrifier och allmänna råd om bl. a. sopulrymmens placering och
dimensionering saml om anordnande av transportväg, vilka har som främsta syfle
all underiätta hämtningsarbetel. Önskvärt är att dessa föreskrifter och
allmänna råd så långl som möjligt slår igenom även när förhållandena i
befintlig bebyggelse skall förbättras.
Svårigheterna
vid avfallshanteringen kan i de flesta fall undvikas, om sopulrymmei eller
sopbehållaren placeras i mark- eller gatuplanet. Sopulrymmei bör vidare vara
lätt åtkomligt och helsl ligga så all avfallet kan nås och hämtas av personalen
utan alt bärning av det behöver ske. Såväl sopulrymme som transportväg bör
kunna belysas väl. Normalt bör transportvägen vara så anordnad att kärror kan
användas vid borlforslingen. Därvid
Prop.
1977/78:50 40
kan
dragramp eller irapplift behöva anordnas för att underlätta kärrtranspor-len. I
vissa fall kan del vara nödvändigt att tillgripa andra transportanordningar,
t. ex. iransportband eller hiss, varvid soprummel kan ligga kvar i
källarvåningen.
Kraven på sopulrymmen i
gatuplanet har i de allra flesta fall tillgodoselts i sådana flerbostadshus som
har uppförts före år 1930. Undersökningar från framför alll Slockholms
innerstad visar all de sopskåp som placerades på gården i anslutning till denna
äldre bebyggelse i allmänhet är lätt åtkomliga. I många fall äremellertid
transportvägen från gård till gala besväriig med långa trappor, flera dörrar
och långa, smala passager. Belysningen är mestadels undermålig. Oftasi ligger
galan lägre än del försia våningsbjälklagel. Gården däremot kan ligga både
lägre och högre än bjälklaget. I åtskilliga nu aktuella fall synes möjligt all
uppfylla de vikligaste förutsättningarna för all transportvägen för avfallet
skall vara godtagbar, nämligen atl den skall ha dragbana saml sådan lutning all
kärra eller annal transportredskap kan användas. Om nivåskillnaden mellan mark
och bjälklag överstiger ca 120 cm kan del i vissa fall vara möjligt all ordna
öppningar i källarmuren för mekanisk ullransport av sopsäckar.
I flerbostadshus byggda
efter år 1930 har oftast installerats sopnedkast. I sådana hus är det inte
enbart transportvägens belägenhet som kan förorsaka svårigheter i samband med
hämtningen av avfallet. Även sopulrymmels uiformning och storiek medför
liknande svårigheter. Soprummen är ofta förlagda under marknivån i exempelvis
källarvåningen. För att komma till soprummel förekommer del, särskill i hus
byggda under 1930-lalel, all man försl fär gå upp en halvlrappa lill det försia
våningsbjälklagel och trapphuset, varifrån man fär gå ner en hel trappa till
källarvåningen.
Allmänt sett är
utformningen av transportvägen i många fall otillfredsställande, om
sopulrymmena är belägna under marknivån. Nivåskillnader i förening med smala
och branta trappor gör det inte lätt atl ordna kärrslänier. I dessa fall blir
mekaniska transportmedel erforderiiga, om inte soputrymmet kan flyttas.
Sopulrymmei bör ha lämplig
storiek med hänsyn lill antalet lägenheter, sopmängd och möjliga tekniska
hjälpmedel för komprimering. Sopmängden bör beräknas efler de normer som gäller
för nya byggnader. Utrymmets yta kan många gånger utökas i åtminstone en
riktning. 1 vissa fall är sopulrymmei omöjligt eller myckel svårt att utvidga,
t. ex. då del finns hinder såsom hissmaskinrum, skyddsrum, undercenlral,
pannrum, trappa, hisschakt eller inslallationsvägg. Det kan då bli nödvändigt all
flytta soprummel. Alternativt kan övervägas all använda tätare
hämtningsinler-vall, om del befintliga sopmmmel i övrigi är godtagbart.
Tekniska
hjälpmedel av olika slag kan, som redan har påpekats, användas för all
förbättra avfallshanteringen. Del är självklart en väsenllig fördel från
kostnadssynpunkt, om man med tekniska anordningar kan nå samma goda resultat
som kan erhållas efler kanske omfattande ombyggnadsarbeten. I det
Prop. 1977/78:50 41
följande
lämnas några exempel på andra tekniska hjälpmedel. Förmodligen kommer nya
sådana hjälpmedel atl tillskapas i takt med den tekniska utvecklingen pä
området.
Förbättrade
arbetsförhållanden kan åstadkommas genom all transportvägarna för avfall
förses med lyftanordning som exempelvis sätts fasl i taket. Som har framhållits
av bl. a. miljö- och hälsovårdsförvallningen samt fastighetskontoret, båda i
Slockholms kommun, vid remissbehandlingen av AFS:s förslag finns det på
marknaden flera mekniska och pneumaliska transport- och förvaringsulmstningar.
Om
t. ex. elt sopulrymme är olämpligt beläget kan det visa sig vara möjligt alt på
leknisk väg, exempelvis genom användande av en s. k. skruv, föra bort avfallet
från detta utrymme till en annan plals i byggnaden, varifrån
renhållningspersonalen ulan svårigheter kan hämta avfallet.
Enligt
vår mening bör de i det föregående nämnda åtgärderna i allt väsentligt
behandlas i SBN. Beträffande den befintliga bebyggelsen anser vi i likhet med
AFS:s förslag atl ombyggnadsbeslämmelserna i SBN, efter del alt dessa har
kompletterats med bestämmelser om bl. a. transportanordningar, skall vara
normerande även belräffande del befintliga byggnadsbeståndet. Kommentarer och
typlösningar bör dessulom komplettera SBN, till vägledning för dem som skall
planera och vidla erforderiiga förbättringsåtgärder.
5.2
Utgångspunkter för vårt förslag
Såväl
föredragande statsrådet som riksdagen uttalade vid behandlingen av AFS:s
förslag atl del fortsatta utredningsarbetet skulle syfta lill all lösa
föreliggande problem genom tvingande bestämmelser inom ramen för
byggnadslagstiftningen. Vi vill därför mot bakgrund av de i föregående avsnitt
redovisade övervägandena om hur avfallshanteringen bör ordnas inledningsvis
bedöma om AFS:s förslag lill lagändring kan godias som grund för våra
överväganden.
AFS
ansåg del rimligt atl de krav på en tillfredsslällande avfallshantering som
föreslogs gälla vid ombyggnad borde vara normerande då del gällde alt bestämma
de krav som skulle kunna ställas på den befintliga bebyggelsen. Efter alt ha
gjort vissa överväganden i denna fråga (prop. 1976/77:31 s. 26 O fann AFS atl
beslämmelserna i 46 § andra slyckel 5 BS borde belräffande befintlig byggnad
äga tillämpning i den omfattning som erfordras för att byggnaden skall uppfylla
skäliga anspråk på godtagbar avfallshantering. AFS ansåg atl de föreslagna
bestämmelserna om avfallshantering som rörde det befintliga byggnadsbeståndet
lämpligen borde upptas i elt särskilt stadgande i BS. AFS föreslog atl
beslämmelserna skulle tas in i en ny paragraf, 48 b §. Belräffande tillämpningen
av den föreslagna bestämmelsen gjorde AFS vissa uttalanden (se avsnitt 2.1).
AFS:s
uppfattning all den föreslagna 48 b § borde ha en lydelse i nära anslutning
lill vad som föreslogs gälla vid ombyggnad för all uppnå en
Prop. 1977/78:50 42
godtagbar
avfallshantering mottogs i huvudsak positivt vid remissbehandlingen. Även
förslagel alt föra in de nya beslämmelserna i en ny paragraf, 48 b §, godtogs
med ell undanlag av de remissinstanser som uttalade sig härom.
Med
hänsyn till del anförda finner vi alt anledning saknas all på väsentliga
punkler frångå de förslag och bedömningar som AFS har lämnat i berörda
hänseenden. Vårt förslag lill bestämmelser rörande avfallshantering i det
befintliga byggnadsbeståndet har därför AFS:s förslag som förebild. 1 följande
avsnitt skall vi diskutera om övervägandena rörande hyresfrågor, finansiering
m. m. bör föranleda några kompletteringar eller ändringar i förhållande lill
AFS:s förslag. Vårt slutgiltiga förslag lill ändringar i BS presenteras i
avsnitt 5.13.
5.3
Vissa hyresfrågor
5.3.1
Uppsägning av hyreskontrakt
I
avsnittet om gällande ordning (4.4) har redogjorts för hyreslagens bestämmelser
om hyresgästens besittningsskydd. För bosladshyresgäsl är besittningsskyddet
direkt, vilket innebär alt han i princip har rätl lill föriängning av
hyresavtalet vid hyresvärdens uppsägning. Lokalhyresgäst har endast elt
indirekt besittningsskydd. Della innebär alt hyresgästen visseriigen är skyldig
att fiytta men all hyresvärden kan bli skyldig all i skälig omfallning ersätta
hyresgästen dennes förlusl på gmnd av hyresförhållandets upphörande.
1 46
S hyreslagen anges belräffande bostadslägenhet vissa undanlag från rällen lill
förlängning av hyresavtalet. Undantaget i 46 S första styckel 5. alt lägenheten
inte vidare skall användas för bostadsändamål ansluler lill undantagen i
punkterna 3 och 4, som avser rivning och siörre ombyggnad. I alla dessa fall
krävs all del inte är obilligl mol hyresgästen all hyresförhållandet upphör.
Hänsyn måste alltså las lill hyresgästens möjligheter atl skaffa annan bostad.
Normall behöver någon ulredning om behovel för faslighelsägaren alt genomföra
omläggningen av brukningsändamålet inte förebringas, men sker omläggningen
väsentligen i syfle atl sätta hyresgästens besittningsskydd ur spel bör den
anses vara obillig mol hyresgästen. På så sätt kan skälen till
fastighetsägarens önskan all disponera lägenheten för annal ändamål fä viss
belydelse (se prop. 1968:91 Bihang A s. 92 och prop. 1974:150 s.
497
0.
Generalklausulen
i 46 S försia styckel 10. innebär en allmän avvägning mellan hyresvärdens och
hyresgästens iniressen. Hyresvärden kan åberopa all han behöver lägenheten för
faslighelens skötsel och tillsyn (dvs. oftasi som boslad ål fastigheissköiare).
Praxis ger vid handen att delta skäl ofta vid intresseavvägningen kommer alt
väga lätt gentemot svårigheten eller olägenheten för hyresgästen alt skaffa
annan boslad (se F. Lejman, Den nya
Prop. 1977/78:50 43
hyresrätten
efter hyresregleringens avskaffande, Stockholm 1976, s. 340 och 346).
Enligt
vår mening torde undantaget i 46 § försia siycket 5. göra det möjligt för
hyresvärden atl efter uppsägning till hyrestidens uigång fä la i anspråk uthyrt
bostadsutrymme eller del därav som soputrymme e. d. Hyresgästens möjlighel all
fä annan lägenhet torde ibland påverka tidpunkten för hyresförhållandets
upphörande.
I 57 § hyreslagen anges
vissa undanlag från del indirekta besittningsskyddet för lokaler. Av särskilt
inlresse är bestämmelserna i 57 S första stycket 3., vilka - liksom belräffande
bostadslägenheter - innebär en allmän intresseavvägning mellan hyresvärd och
lokalhy resgäsl. Generalklausulen är emellertid någol annoriunda formulerad än
molsvarande klausul belräffande bostadslägenheter. Den i 57 S begagnade
formuleringen liknar den som används beträffande förutsättningarna för undantag
från del direkta besittningsskyddet belräffande bostadslägenheter i en- och
tvåfamiljshus i 46 S försia slyckel 6., där siörre hänsyn skall tas till
hyresvärdens iniressen. Del förefaller därför som om en bakomliggande tanke har
varit all så också bör ske i fråga om lokalhyra (se Lejman a.a. s. 369). Å
andra sidan har hyreslagslift-ningssakkunniga (SOU 1966:14 s. 333 0 anfört alt
vid prövningen "bör beaktas sådana omständigheter på hyresgästens sida som
dennes behov av lägenheten och möjligheter atl erhålla annan lämplig lokal, den
lid hyresgästen bedrivit sin verksamhet i lokalen och arten av denna
verksamhei, beroendet av viss kundkrets eller vissl läge osv."
Som
sakligt skäl för hyresförhållandets upphörande i förevarande fall har angetts,
att hyresvärden behöver lokalen för fastighetens lillsyn eller skötsel,
exempelvis till bostad åt fastighetsskötare. I dessa avseenden torde enligt
Lejman (a.a. s. 369 O siörre hänsyn las lill hyresvärdens intressen än då det gäller
besittningsskyddet vid bostadslägenheter.
Vad
som har anförts i del föregående motsäger enligt vår mening inte antagandet alt
fastighetsägaren - utan efterräkningar i form av skadestånd -kan säga upp
hyresavtalet att upphöra vid hyrestidens uigång, däresl den uthyrda lokalen
behövs som soputrymme e. d. Om med stöd av BS har beslutats att en lokal måsle
tas i anspråk för all byggnaden skall uppfylla skäliga anspråk på godtagbar
avfallshantering får faslighelsägaren anses ha befogad anledning alt inte föriänga
hyresavtalet beträffande lokalen. Till följd härav är hyresgasten i detla fall
inte berättigad lill ersällning.
Det
kan emellertid länkas situationer då fastighetsägaren inte lorde kunna undgå
ersättningsskyldighet. För den händelse han hyr ul en lokal åt en ny hyresgäst,
oaktat han känner lill all lokalen enligt byggnadsnämndens föreläggande måste
användas lill sopulrymme,synes del vara rimliglalt han i skälig omfattning får
gottgöra hyresgästen för dennes eventuella förluster. Ell annal fall då skyldighel
att utge ersättning kan förekomma föreligger när endasl en del av en lokal
behöver användas för avfallshanteringen. I delta läge måsle lill följd av
hyreslagstiftningens konstruktion uppsägning av hela
Prop. 1977/78:50 44
lokalen
ske. Om hyresgästen kan använda den förminskade lokalen men vägras all ingå etl
nytt hyresavtal belräffande den del av lokalen som inte är berörd av
avfallshanleringsfrågan och således måsle flytta, lorde fastighetsägaren bli
skyldig alt ersätta hyresgästen dennes förlusl på grund av hyresförhållandets
upphörande.
5.3.2
Vissa problem i samband med långtidskontrakt
Vid
remissbehandlingen påpekades från flera håll att AFS:s förslag om godtagbar
avfallshantering i befintliga byggnader i åtskilliga fall inte skulle fä någon
omedelbar verkan med hänsyn lill det inte ovanliga förhållandel att lokaler
hyrdes ul med flerårskontrakt (prop. 1976/77:31 s. 41).
Hyreslagen
saknar bestämmelser om rätl för hyresvärden lill förtida uppsägning av
hyresavtal. Med anledning av remissinstansernas påpekanden har vi övervägt atl
lägga fram elt förslag om en ny bestämmelse i hyreslagen som skulle göra del
möjligt all i förtid säga upp hyresavtal på grund av myndighels föreläggande
all vidta åtgärder med lokalen. Vi har i denna fråga gjort följande
bedömningar.
Om
en lokalhyresgäst tvingas all flytta i förtid på grund av förtida uppsägning är
förhållandena jämförbara med atl han måsle flytta därför all fasligheten
exproprieras. Lokalhyresgäslen bör därför erhålla full ersättning för sin skada
och denna bör beslämmas enligt de principer som gäller vid expropriation. Det
saknas utrymme för alt i något avseende jämka denna ersättning eller all i
ersällningshänseende göra en avvägning mellan intresset av förbättrade
sophämtningsförhållanden och lokalhyresgäslens intresse av all rörelsen inte
drabbas av ekonomisk skada.
Sammanfattningsvis
kan sägas alt ersättningen lill lokalhyresgäslen kan bli belydande om man inför
ell syslem med förlida uppsägning. I föregående avsnitt har framhållits alt en
uppsägning till kontraktstidens utgång i allmänhet inte behöver medföra någon
ersättningsskyldighet för hyresvärden. Hyresvärdens ersättningsskyldighet
skulle alltså vid en eventuell förtida uppsägning bli betungande ulan alt han
får någon molsvarande ekonomisk nytta. Del är inte heller säkert atl
förbättringsåtgärderna för sophämtningspersonalen påskyndas genom en möjlighet
till förtida uppsägning. Ell sådanl beslul måsle kunna överklagas och
eventuellt måsle särskilda prövningsgrunder tillskapas. Enligt vår bedömning
lorde det dessutom vara relativt ovanligt med långtidskonlrakl som behöver
sägas upp på grund av problem med avfallshanteringen. Som framgår av vad vi
anför i del följande (avsnitt 5.8) är del också möjligt all i avbidan på
kontraktstidens uigång vidla provisoriska ålgärder.
Vi
har mot denna bakgrund stannat för att inte föreslå någon beslämmelse om
förtida uppsägning. Till della har också bidragit svårigheten alt utforma
lagtexten så, atl den inte leder lill oförutsedda eller oönskade konsekvenser i
fråga om myndighets beslut om annat än del som rör avfallshanteringen.
Prop. 1977/78:50 45
5.3.3
Möjligheterna atl utföra åtgärder då uppsägning av hyresavtal har förklarats
ogiltig
X AFS:s promemoria
behandlades det problem som kan uppstå när fastighetsägaren inte kan uppfylla
föreläggande alt ordna godtagbar avfallshantering med hänsyn till att det
utrymme föreläggandet avser är uthyrt och uppsägning av hyresgästen har
ogillats av hyresnämnden. Enligt arbetsgruppens mening skulle i denna
silualion ell eventuellt förelagt vite inte komma all dömas ut (prop.
1976/77:31 s. 28).
Vid
remissbehandlingen ifrågasatte Slockholms kommun och länsstyrelsen i
Slockholms län om AFS:s uppfattning i denna fråga var riklig. Stockholms kommun
påpekade att byggnadsnämnden i kommunen i ärenden rörande olovlig konlorisering
hävdade den uppfattningen all ell föreläggande inte förfaller på grund av
ogilligförklarad uppsägning. Länsslyrelsen framhöll alt en ogilligförklarad
uppsägning i regel inte ugjorde någol hinder för hyresvärden all med åberopande
av elt myndighetsbeslul frånträda ell hyresavtal och genomföra den erforderiiga
ålgärden (se R. Lavin, Viiesföreläggandels adressat, s. 106 f med där anmärkta
rättsfall).
Som
framgår av redogörelsen i avsnitt 4.4 rörande vissa bestämmelser i hyreslagen -
10 § andra stycket, 12 S och 16!; försia styckel 4. - kan hyresvärden med
åberopande av etl myndighetsbeslul frånträda hyresavtalet utan uppsägning,
oavsell om hyresnämnd skulle ha föriängt avtalel. Det vanligaste fallet då dessa
bestämmelser träder i lillämpning torde avse beslul av hälsovårdsnämnd eller
byggnadsnämnd alt på grund av lägenhetens beskaffenhel förbjuda hyresvärden all
använda lägenheien för bostadsändamål. Ett beslul av dessa myndigheter kan
även innefatta etl föreläggande för hyresvärden all vidla sådan ändring av
lägenhet, som fömtsätter alt hyresgästen flyttar. Också här måsle kravel på
ändring av lägenheten bero på atl denna inte är i godtagbart skick eller alt
användningen av lägenheten på elt olagligt sätt har ändrats, t. ex. genom s. k.
smygkonlorisering.
Förevarande
regler i hyreslagen lar sikte på de fall då exempelvis lägenhetens hygieniska
eller byggnadslekniska brister är sådana all myndighei anser sig böra ingripa.
Bristerna kan ibland bero på försummelse av hyresvärden, vilket medför all
hyresgästen har rätt till ersättning för skada.
Förhållandena
då fastighetsägare föreläggs all förbättra avfallshanteringen så all lägenhet
behöver tas i anspråk för sopulrymme är enligt vår mening inte desamma som då
beslutet om föreläggande eller förbud grundas på omständigheter som rör
lägenhetens skick eller användning. Alt lägenhet måsle användas för att
förbättra sophämlningspersonalens arbetsmiljö kan inte anses jämförbart med atl
lägenhet på grund av t. ex. hälsorisk inte längre fär användas för sitl
ändamål. På grund av alt hyreslagens bestämmelser om lägenhetens skick m. m. är
avsedda för hell andra situationer kan de inte tillämpas i de fall lägenheien
behöver las i anspråk för alt uppnå en godtagbar
Prop.
1977/78:50 46
avfallshantering.
I sislnämnda fall har hyresgästen rält all sitta kvar i lägenheten till dess
faslighelsägaren genom uppsägning av hyresavtalet önskar få förfoga över
lägenheien för all antingen frivilligt eller efler föreläggande förbättra
avfallshanteringen. Om uppsägningen ogillas av hyresnämnden har, såsom AFS
konstaterade, fastighetsägaren gjort vad på honom ankommer för atl följa
föreläggandel, om sådant har utfärdats, varför eventuellt förelagt vite inte
kommer atl dömas ul. Sislnämnda slutsatser avser bostadslägenheter. Uppsägning
av ell hyresavtal angående en lokal leder alllid lill all hyresförhållandet
upphör.
Molsvarande
bedömning belräffande bostadslägenheter bör göras då handräckning har begärts
eller då del är fråga om alt åtgärd skall utföras genom byggnadsnämndens
försorg på fastighetsägarens bekostnad. Orsaken härtill är atl möjlighel att
ingripa med handräckning och utförande genom byggnadsnämndens försorg
föreligger endast vid underlåtenhet från faslig-helsägarens sida. Föreligger
del hinder för åtgärdens utförande som faslig-hetsägaren inte råder över
föreligger inte någon underlåtenhet. Om uppsägning av hyresavtalet ogillas kan
således nämnda tvångsåtgärder inte verkställas beträffande den hyrda
lägenheien.
Om del visar sig alt
fastighetsägaren inte inom behörig tid har sagt upp hyresgästen så atl
föreläggandet kan ållydas lorde man kunna konstatera atl det föreligger en
underlåtenhet från fastighetsägarens sida varför förelagt vite skall dömas ul.
I dessa situationer lorde del däremol inte vara möjligt all använda sig av
handräckning eller tvångsgenomförande, efiersom man därigenom skulle träda
iredje mans rätl förnär. Om den önskvärda ålgärden berör uihyrda ulrymmen kan
del vara lämpligl all använda vite som påtryckningsmedel.
5.3.4
Hyressäiiningsfrågor
Ordnande
av förbättrad avfallshantering kan i några fall påverka hyressättningen.
Enligt vår bedömning kan en sådan förbättring inte i någol fall medföra en
betydande förändring av hyrans storiek. 1 avsnitt 4.4 har redovisats reglerna
om den s. k. bruksvärdeprincipen i 48 S hyreslagen. Vad vi har kunnat
konstalera kan bruksvärdehyrorna påverkas dels när sopnedkast stängs och
ersätts med soplunna på gården, dels när koslnader för förbättrad
avfallshantering läggs ned på faslighelen. Belräffande del förstnämnda fallet
kan utan vidare slås fast all föriuslen av sopnedkast minskar lägenhetens
bruksvärde och kan medföra en sänkning av hyra som bestäms enligt
bruksvärdeprincipen.
Koslnader
för förbättrad sophantering som läggs ned på fastighelen påverkar inte
bostadslägenheternas bruksvärde och motiverar alltså inte i och för sig någon
höjning av hyra som bestäms enligt bruksvärdeprincipen. Vid
bruksvärdeprövningen skall emellertid främsl beakias hyran för lägenheter i hus
som ägs och förvaltas av allmännyttigt bostadsföretag. Hyran i sådana
hus
bestäms i princip med hänsyn lill bostadsföretagens självkostnad. Koslnader för
förbättrad sophanlering kan alltså beakias vid hyressättningen i allmännyttigt
bostadsförelags hus. Härigenom kan även hyresnivån vid bruksvärdeprövningen
påverkas. Denna indirekta effekl lorde bli myckel obetydlig, särskill som de
allmännyttiga bostadsföretagen har en förhållandevis liten andel av de hus där
ålgärder för förbättrad sophantering kan aktualiseras.
Hyressättningen
för lokaler är i princip fri. Koslnader för förbättrad sophanlering kan alltså
påverka hyrans storiek. Del äremellertid alt märka alt hyresvärden kan fä
kostnadstäckning endast om den högre hyran är marknadsmässig.
5.3.5
Behov av ändringar i hyreslagen
De
i föregående avsnitt 5.3.1-5.3.4 gjorda övervägandena leder lill alt vi för vår
del inte anser det nödvändigt eller lämpligt att föreslå några ändringar i
hyreslagstiftningen. De ölägenheter som uppstår av ekonomisk natur bör
motverkas genom atl elt speciellt statligt stöd införs för att stimulera lill
förbättringar på avfallshanteringsområdet.
5.4
Kostnadsuppskattning
En
viktig fråga som ingår i vårt uppdrag är att utreda hur myckel en förbättrad
avfallshantering kan kosta såväl beträffande enstaka slag av fastigheler som i
fråga om alla fastigheter i landet där förbättringar behövs. Kosinaderna kan
betraktas från samhällsekonomiska och faslighetsekonomiska synpunkler. Del är
en samhällsekonomisk fråga att uppskatta de totala kostnaderna för att ordna en
godtagbar avfallshantering i riket. Här kommer den statliga finansieringen in i
bilden. Även kostnader för förbättringar av en fastighel kan i vissa fall
bedömas på samhällsekonomiska grunder. Del kan t. ex. i det enskilda fallel
vara samhällsekonomiskt betänkligt atl helt söka uppfylla kravel på en
godtagbar avfallshantering i en byggnad som snart skall rivas.
Vi
har bedömt all del inte är möjligt atl ulan belydande arbetsinsatser klariägga
kosinaderna för all iordningsställa sopmm och iransportleder för
avfallstransport inom byggnader. En tillföriiilig kostnadsberäkning skulle
behöva baseras på en omfallande inventering rörande beskaffenheten hos Utrymmen
för avfallshantering. Vi har därför sökl atl på annal säll bilda oss en
uppfattning om storleksordningen av kosinaderna. I försia hand har vi Utnyttjat
de undersökningar som har utförts inom vissa kommuvAer.
AIR
i Stockholms kommun gjorde i samband med sin kartläggning av
sophämtningsställena inom kommunen en uppställning av olika typfall med förslag
lill förbättringsåtgärder. De föreslagna åtgärderna i dessa typfall har på vårt
uppdrag koslnadsbedömts av K-konsull. Vi har också fäll la del av en
Prop.1977/78:50 48
ulredning
rörande beräknade kostnader för förbättrad avfallshantering i några AB
Familjebostäder tillhöriga fastigheter i Stockholm. Slutligen har från Svenska
Renhållningsverkföreningen överlämnats utredningar som innehåller
uppskattningar av kosinaderna för förbättrad avfallshantering i åtskilliga
fastigheler i bl. a. Malmö och Slockholm.
Del
för oss tillgängliga utredningsmaterialet ger exempel på en hel del olika
lösningar och åtgärder för alt åsladkomma en godtagbar avfallshantering. Vi har
övervägt att ta med några typfall i vårt förslag för att ge en bild av vad
genomförandet av vissa lösningar skulle kosta. Av följande skäl har vi
emellertid inte tagit med några exempel i promemorian.
De
möjliga åtgärder som skall vidtas för all förbättra avfallshanteringen
beträffande en faslighet kan vara helt olika de ålgärder som erfordras i fråga
om en annan faslighel. De byggnadslekniska och planiekniska förutsällningarna
kan variera inom vida gränser. Godtagbar avfallshantering inrymmer mänga olika
och komplicerade moment. Vi har bedömt att några enstaka exempel på lösningar
inte kan ge en rättvisande bild av kostnaderna. Del finns också skäl att befara
att en exempelsamling kan få alltför stor genomslagskrafl och åberopas i
tillämpningen på ell olämpligt säll. Den lid som har stått till vårt förfogande
har inte heller räckt till för atl närmare analysera utredningsmaterialet saml
bearbeta och sammanställa uppgifterna.
Även
om det enligt vår uppfattning är mycket svårt all fä fram några typfall av
ålgärder som kan kostnadsberäknas med en någoriunda grad av tillföriitlighet
är det inte osannolikt att etl fortsatt arbete med dessa frågor skulle kunna
leda till ell användbart resultat. Enligt vad vi har inhämtat avser planverket
alt i kommenlarlexl lill SBN ta in några exempel på godtagbara lösningar av avfallshanleringsfrågan.
Därvid lorde koslnadskonsekvenserna av dessa lösningar komma atl bedömas.
Synpunkter på olika förbättringsåtgärders koslnadskonsekvenser kan också
förväntas vid remissbehandlingen av vårt förslag. Med del nu sagda vill vi
framhålla all del under innevarande år bör vara möjligt atl komplettera del
utredningsmaterial som finns samt göra en så långl möjligt tillföriitlig
sammanställning av uppgifterna med på enhetligt sätt gjorda
koslnadsbedömningar. Oavsett om man lyckas göra en sådan sammanställning är
denna enligt vår mening inte i vart fall nödvändig för att vårt förslag skall
kunna genomföras.
Av
del tillgängliga utredningsmaterialet kan följande slutsatser göras belräffande
storieken av kostnaderna för de olika ålgärder som kan erfordras. På grund av
all del i många fall kan röra sig om ganska omfattande ombyggnadsålgärder saml
tekniska installationer visar utredningarna alt del kan bli fråga om
förhållandevis höga koslnader. Av typfallen framgår atl en del lösningar för
att förbättra avfallshanteringen kan medföra en total kostnad i
storieksordningen 50 000-70 000 kr förenstaka fastigheter. Om förbättringar
skall ordnas för flera fastigheter gemensamt kan kostnaderna uppgå lill
väsentligt högre belopp. Del bör emellertid framhållas atl del i ovannämnda
Prop.1977/78:50 49
beräkningar
finns kostnadsposter för bl.a. utrustning inbyggda, vilka inte alllid är
nödvändiga för den förbättrade avfallshanteringen, utan snarare eventuellt kan
innebära en rationaliseringsvinst för faslighelsägaren. Del bör vidare
framhållas alt det i flertalet fall inte torde behövas åtgärder som kräver
koslnader av någon större omfattning.
Återstår
så frågan om del är möjligt alt uppskatta de totala kosinaderna för alt
uppnåengodlagbaravfallshanlering i landet. Vi haremellertid inte lyckats ta
fram erforderiigt underiag för en uppskattning som uppfyller rimliga anspråk på
tillföriitlighet. Med ledning av vissa uppgiftersom har lämnais av några
renhållningsverk kan följande grova bedömning av den totala kostnadskonsekvensen
göras.
Om
man jämför de beräknade kosinaderna för att utföra de ålgärder i Stockholms
kommun som föreslogs av AIR med riket i övrigt kan de totala kosinaderna grovt
uppskattas till ca 250 milj. kr. Också inom Malmö kommun har man utfört undersökningar
rörande sophämtningsförhållandena. Om de i denna kommun gjorda beräkningarna
läggs till gmnd för en bedömning av storleken av ombyggnadskoslnaderna för
samtliga kommuner skulle totalkostnaderna uppgå lill omkring 200 milj. kr.
Förbättrade avfallshanteringsförhållanden skulle samtidigt kunna medföra en
minskning av sophämtningskoslnaderna i landet med ungefär 17 milj. kr. per år,
därest landets samtliga taxor vore differentierade på samma säll som taxan i
Malmö.
5.5
Kostnadsansvar och finansiering
Som
framgår av vad som har anförts i avsnittet 5.3.4 kan ingrepp för att förbättra
avfallshanteringen i befintliga hus påverka faslighelens ekonomi på tre sätl
dels genom alt hyrorna eventuellt sänks i och med alt förmånen av sopnedkast
faller bort, dels genom alt vissa hyresintäkter faller bort på grund av all
utrymme måsle tas i anspråk för sopulrymme eller transportväg, dels slutligen
genom alt kostnader uppkommer för atl ulföra byggnads- och
inslallalionsålgärder. I del senare fallet har konstaterats atl den nuvarande
utformningen av hyresreglerna endasl i obetydlig utsträckning ger utrymme för
fastighetsägarna alt ta ut kostnaderna från hyresgästerna. Av avsnitt 5.4
framgår alt kostnaderna för erforderliga åtgärder i många fall kommer atl uppgå
till belydande belopp. Många av de hus som behöver åtgärdas har uppförts efter
vederböriig granskning och godkännande av ansvariga myndigheter. Hittills har
byggnadslagstiftningen med vissa smärre undantag inte hafl den innebörden all
fastighetsägare i efterhand varit skyldig att vidla förbättringar avseende
uppförda byggnader. Sedan byggnaden har kommil lill stånd har del endasl
förelegat viss underhållsplikt. Fastighetsägaren har därför inte heller haft
anledning atl avsätta medel för de investeringar som nu aktualiseras. Ofta
lorde det därför vara omöjligt för fastighetsägare atl ordna fram erforderligt
kapital härför utan atl fastighetsförvaltningen i övrigt blir
4 Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 50
Prop. 1977/78:50 50
lidande.
Någon möjlighel atl hos vanliga kreditinstitut låna pengar för delta ändamål
finns inte annal än i sällsynta undantagsfall. För att önskvärda förbättringar
verkligen skall komma till stånd utan atl det uppslår oönskade följdeffekter
för fastighetsförvaltningen och för de boende bör det bli möjligt all
finansiera åtgärderna med statliga medel. De statliga medlen bör utgå i sådan
omfallning atl hela kostnaden blir täckt i de fall statligt stöd anses befogal.
Stöd kan nämligen enligt vår mening inte vara erforderiigl i alla de fall då det
föreligger missförhållanden.
Då del gäller atl avgränsa
under vilka omständigheter statligt stöd bör ulgå har vi funnit att stöd inte
bör ulgå i de fall då missförhållandena beror på bristande underhåll av
byggnaden och befintliga installationer eller på allmänt undermålig
fastigheisskölsel, exempelvis genom atl befintliga trappor är nedslitna och
behöver repareras eller befintligt belysningssystem eller soputrymme behöver
underhållas. Stöd bör vidare inte ulgå för sådant hyresborlfall som blir
följden av alt sopnedkast slängs eller att uthyrt utrymme las i anspråk för
ålgärd i syfle atl åsladkomma förbättrade avfallshanieringsförhållanden. Vi
anser nämligen alt statligt stöd endast bör komma i fråga för att stödja
ålgärder som medför en påtaglig och beslående förbättring av förhållandena i
byggnaden. Som en allmän förutsättning för stöd anser vi därför alt del bör
föreskrivas alt stöd skall utgå till byggnads- och inslallalionsålgärder som -
utan alt innebära underhåll eller ersättningsanskaffning - medför att
befintlig byggnad kommer alt uppfylla de krav på avfallshantering som kan
ställas med stöd av de här föreslagna bestämmelserna i BS. Enligt vår mening
bör inte förbättringsåtgärder som drar endast en obetydlig kostnad föranleda
atl statligt stöd utgår. Vi föreslår därför att stöd endast skall utgå, om
kostnaden för de aktuella åtgärderna uppgår till minst 2 000 kr. per faslighel.
Härmed avses summan av alla nödvändiga koslnader för t. ex. nya dörrar,
transportramper, ny belysning i soprum och transportväg.
Genom
den föreslagna kosinadsgränsen torde de flesta fall där det erfordras
inslallalion av ny belysning som enda ålgärd falla utanför slödels tillämpningsområde.
Stöd enligt den föreslagna
ordningen bör kunna utgå lill alla slag av fastighetsägare. De blivande
beslämmelserna i BS kommer alt bli tillämpliga på alla slag av fastigheter utom
ekonomibyggnader för jordbruk, skogsbruk och därmed jämföriig näring utanför
område med fastställd generalplan, stadsplan eller byggnadsplan. En stor grupp
av fastigheter som faller inom lagens tillämpningsområde utgörs av en- och
tvåfamiljshus. För dessa kan en godtagbar avfallshantering alltid ordnas genom
alt sopställ ställs upp inom fastighelen i anslutning lill infarten eller i
omedelbar anslutning lill faslighelen. Med hänsyn härtill anser vi all dessa
fastighetslyper kan undantas från det föreslagna stödsystemet.
Vi har också övervägt om
del stafliga stödet bör ha formen av lån eller bidrag eller uigöra en
kombination av lån och bidrag. Vi har därvid funnit atl
Prop.1977/78:50 51
stöd
i form av lån väl löser de problem av finansiell natur som uppslår vid
genomförandel. Med tanke på gällande hy ressältningsregler är det emellertid
antagligt all faslighelsägaren inte hell kan fä täckning för blivande räntor och
amorteringar på lånen. Del är vidare sannolikt atl den del av kostnaden som
kommer all slå igenom i hyrorna blir onödigt hög på grund av all de
förbättringsåtgärder som genomförs i efterhand blir förhållandevis dyra jämfört
med om de företas i samband med ny- eller ombyggnad. För att åsladkomma en
rimlig fördelning av kostnadsansvaret mellan fastighetsägare, hyresgäster och
del allmänna vill vi därför föreslå att en del av stödet skall få formen av
bidrag. Härigenom kommer stödet också atl uigöra en väsenllig stimulans för
fastighetsägarna atl avhjälpa förekommande brister utan atl avvakta
föreläggande. Vi har därvid funnit att 65 procent av kostnaden bör läckas av
lån och återstoden eller 35 procent med bidrag. I vissa undantagsfall kan del
bli nödvändigl all genomföra åtgärder som får osedvanliga koslnadskonsekvenser.
Del kan vara fallet t. ex. om man nödgas tillgripa ovanliga och därmed exlreml
dyrbara byggnadslekniska lösningar eller ålgärder som framstår som betungande i
förhållande till faslighelens ekonomiska bärkraft. För dessa fall vill vi
föreslå all del öppnas möjlighet för regeringen all förordna atl bidrag kan
ulgå med högre belopp än 35 procent, dock högst 65 procent. Vi vill i detla
sammanhang något beröra ytterligare några exempel där stöd inte bör utgå.
Kostnad för utbyte av befintlig sopbehållare mot ny sådan bör således aldrig
vara slödberälligad. Vid översynen av faslighetens
avfallshanieringsförhållanden kan det ofta visa sig lämpligl att övergå från
befintliga sopkäri eller sopsäckar till engångssäckar av plast eller papper.
Inte heller anskaffande av ställ för sådant emballage bör medföra all statligt
stöd utgår. I många fall installeras säckväxlare, ibland försedda med
komprimalorer. Sådana anordningar torde oftast inte vara nödvändiga för all
lillgodose sophämtningspersonalens inlresse av goda arbetsförhållanden. De
medför däremot ofta rationaliseringsvinster för faslighelsägaren i form av
minskat behov av lillsyn i sopulrymmei och längre tidsintervall mellan
hämtningslillfällena. Med hänsyn härtill har vi funnit att dessa installationer
inte bör omfattas av stöd i form av bidrag. Däremot bör lån kunna ulgå för
anskaffande av säckväxlare, om sådan installeras i samband med atl ålgärder
vidtas som medför all faslighel kommeratt fylla de krav på godtagbar
avfallshantering som ställs upp.
Under
arbetets gång har vi övervägt vilken enhet som bör ligga till grund för
beräkning av kostnader och slödel. De alternativ som härvid främsl slår lill
buds är alt räkna per faslighet, per byggnad eller per soprum. Då många av de
mest uppseendeväckande bristerna hänger samman med undermåliga soprum och
dessas belägenhet kan del synas ligga nära till hands alt använda sig av
soprummen som enhet vid kostnadsberäkning och utdelande av stöd. 1 en hel del fall
förhåller del sig emellertid på del sättet atl åtgärderna inte bara berör
soprummen utan även andra ulrymmen inom fasligheten såsom trappor och infarter.
I andra fall kan missförhållanden från avfallshanterings-
Prop.1977/78:50 52
synpunkt
föreligga ulan att del finns något soprum inom fasligheten. Vi har därför
funnit atl beräkningen inte bör ske per soprum. Med hänsyn till att
erforderliga åtgärder i vissa fall måsle ske utanför byggnaden och kan vara
gemensamma för flera byggnader på samma fastighet har vi funnit att inte heller
begreppet byggnad bör vara underlag för de aktuella beräkningarna. Vi vill
därför föreslå atl koslnadsuppskallningen och beräkningen av erforderligt stöd
sker per faslighet. Della torde också vara mest naturligt med hänsyn till att
eventuella tvångsingripanden av naturliga skäl bör avse hela faslighelen i ett
sammanhang. Om fastighet blir den enhet som används kommer
kostnadsberäkningarna alt kunna omfatta alla erforderliga ålgärder inom
fastighetens alla byggnader och hela gårdsutrymme och del blir möjligt atl
uppnå den lösning som är mest ändamålsenlig även om flera byggnader flnns på
fasligheten ulan atl reglerna för det statliga stödet fär någon styrande
inverkan. Atl vi har använt begreppet faslighel innebär inte att man därför i
alla sammanhang måste räkna med regislerfasligheler. Om flera bebyggda
fastigheter ligger i en ägares hand under gemensam förvaltning bör reglerna
vara tillämpliga på en sådan grupp av fasligheter.
Innan
stöd skall utgå bör det alltså för den berörda faslighelen ha klarals ul alt
samtliga föreliggande problem löses genom åtgärderna, dvs. soprummen,
transportvägarna och installationerna skall uppfylla de krav som kan ställas
med stöd av BS. I de fall åtgärderna föregås av föreläggande från byggnadsnämnden
eller överordnad instans (jfr avsnitt 5.9.3) behöver det inte råda någon ivekan
om alt så är fallel. Enligt vår mening bör emellertid stöd ulgå inte bara i de
fall samhället ingriper med föreläggande mot försumliga fastighetsägare utan
även i de fall fastighetsägare frivilligt följer de bestämmelser som blir
resultatet av vårt förslag. I dessa fall bör kontrollen av all åtgärderna är
tillräckliga för all stämma överens med BS ske på så säll alt byggnadsnämnden
innan stöd utgår prövar all fastigheten efter åtgärderna fyller BS:s krav. En
sådan ordning är ju naturlig med hänsyn lill byggnadsnämndernas ansvar enligt
7 § BL. Vi har mol denna bakgrund övervägt atl låta byggnadsnämnderna bli del
organ som skulle ha hand om det statliga stödels utbetalning. Vi haremellertid
stannat föratt föreslå all länsbostadsnämnderna även i della fall skall vara
lånebeviljande och förvaltande organ. Den kontroll som bör ankomma på
byggnadsnämnderna bör utövas på del sättet alt i blivande författning som en
fömlsältning för slödels utgivande anges att byggnadsnämnden antingen har
förelagt faslighelsägaren alt utföra åtgärdema i fråga eller att nämnden i
särskill yttrande lill länsbostadsnämnden dels har förklarat all fastigheten
efter åtgärdernas vidtagande fyller BS:s krav, dels har angett vilka ålgärder
som har varit nödvändiga för all uppnå överensslämmelse med dessa krav. Stöd
skall givelvis inte utgå för åtgärder som innebär överslandard på områdel.
Med
hänsyn lill de mycket varierande förhållandena har vi funnit del mindre
lämpligl att införa någon form av maximibelopp för vare sig lånedelen eller
bidragsdelen. För alt bidragsdelen skall framstå som i egentlig mening
Prop.1977/78:50 53
stimulerande
på genomförandel av de myckel angelägna förbättringar det är fråga om har vi
funnit att bidrag bara bör ulgå under en inledande lidsperiod, förslagsvis tre
år från lagstiftningens ikraftlrädande. Därefier bör lån dock kunna utgå för
hela kostnaden.
De
lån som utbetalas enligt den här föreslagna ordningen bör amorteras under 10
år. Uppgår lånet lill 40 000 kr eller mer bör amorteringstiden dock utsträckas
lill 20 år. Räntan bör beslämmas på samma sätt som för slalens utlåning i
övrigt, dvs. f n. 9,75 procent.
I
avsnitten 5.8.4-5.8.6 kommer vi atl behandla vissa fall då det kan bli aktuellt
för byggnadsnämnden all uifärda förelägganden som lar sikte på provisoriska
lösningar av förekommande avfallshanleringsproblem. Dessa ålgärder, som
vanligen skall gälla under en lidrymd av två lill sex år, torde enligt vår
mening normalt avse sådant som enligt vad som har anförts i del föregående
faller utanför del föreslagna finansieringssystemet. Det kan emellertid inte
uteslutas atl del i vissa undanlagsfall behövs mera omfattande ålgärder föratt
avhjälpa missförhållandena. I dessa fall bör det vara möjligt all lämna bidrag
med högsl 4000 kr till den del av kostnaden för provisoriska förbättringar som
överstiger 2 000 kr. Med lanke på den korla nytljandeliden torde det inte vara
lämpligl med lånefinansiering i denna del.
Vi
har slutligen övervägt vilken förfaltningsteknisk form del statliga stödet bör
ha. De alternativ som slår lill buds är alt skapa en särskild författning för
denna stödform eller alt arbeta in den i bostadsfinansieringsförordningen. Med
hänsyn till alt förslagel innebär atl även andra byggnader än bostadsbyggnader
skall få del av slödel till den tidsbegränsade bidragsdelen har vi funnit atl i
detta fall den lämpligaste lösningen är att ha en särskild författning.
Avslulningsvis
vill vi anmäla alt del i en del fall kan bli på del sättet alt
sophämtningsavgiflerna för den berörda fasligheten kan komma atl sjunka efter
förbättringsåtgärdernas genomförande. Vi har bedömt alt etl hänsynstagande
härtill skulle krångla lill tillämpningen av låne- och bidragsreglerna. Med
hänsyn härtill och då vi anser all stöd inte bör utgå för vissa bortfallna
hyresintäkter har vi inte funnit skäl föreslå någon reduktion av slödels
omfattning. Härtill har också bidragit att de nu tillämpade
sophämtningsiax-orna inte i alla fall fulll ul differentierar avgifterna på
gmndval av svårighetsgraden vid hämtningen.
Vi
vill i detta sammanhang framhålla att del är synneriigen angelägel att
kommunerna tillämpar taxor som differentierar avgifterna i förhållande till
svårighetsgraden vid hämtningen.
5.6
Tvångsmedel
Som
framgår av avsnittet 4.2 kan byggnadsnämnden med stöd av LPI ingripa mol
fastighetsägare som motsätter sig atl ordna en godtagbar avfallshantering. De
tvångsmedel som slår till förfogande är vitesföreläg-
Prop.1977/78:50 54
gande,
handräckningsansökan och föreläggande med föreskrift om tvångs-utförande genom
byggnadsnämndens försorg. Byggnadsnämnden kan i del särskilda fallel välja den
väg som bedöms bli lämpligast och även vid behov gå över från ett alternativ
till ett annat.
I praktiken lorde det
vanligast använda tvångsmedlet bli vitesföreläggande. Då det gäller alt la i
anspråk uthyrda utrymmen för soprum o. d. sy nes sådanl föreläggande vara det
bästa och kanske enda alternativel. I avsnittet 5.3.3 har denna fråga
diskuterats mol bakgrund av möjligheterna all utföra ålgärder då uppsägning av
hyresavtal har förklarats ogiltig. Om vitesföreläggandet inte åtlyds kan
byggnadsnämnden - utan hinder av all det försuttna vilet inte har dömts ut -
förelägga fastighetsägaren atl vid elt nytt, högre vite vidla erforderiiga
ålgärder. Såväl vitesföreläggande som dom på vilets utdömande kan överklagas.
Enligt 13 S 4. LPI skall
handräckning kunna meddelas när fråga är om underiåtenhet all efler
föreläggande därom ulföra arbete eller vidla annan ålgärd som åligger någon
enligt BS. Lagrådel ansåg bestämmelsen onödig, bl.a. därför atl byggnadsnämnden
själv föreslogs kunna förordna om verkställigheten (prop. 1975/76:164 s. 255).
Departementschefen ansåg emellertid all del måste vara en betydande fördel, bl.
a. från kostnadssynpunkt, all byggnadsnämnden fick denna möjlighel till
handräckning (a. prop. s. 290). Bestämmelsen kom därför med i lagen.
Handräckningsvägen har sina fördelar. Ansökan om handräckning kan i vissa fall
riktas mot annan än ägaren. Den kan snabbi leda lill målel, efiersom
överexekutors handräckningsutslag blir omedelbart verkslällbarl, och den kan
ha fördelar! koslnadshänseende. Överexekutors beslut om handräckning kan
överklagas.
Föreläggande med
föreskrift om ivångsutförande kan också med fördel användas mot försumliga
fastighetsägare. Om faslighelen övergår lill ny ägare, gäller föreläggandel i
stället mot denne. När det finns skäl till det kan byggnadsnämnden förordna alt
beslutet om verkställighet av föreläggandet skall gälla ulan hinder av atl det
inte äger laga kraft. Vilka skäl som skall föreligga föratt förordnande om
omedelbar verkställighet skall få beslutas har inte kommenterats i förarbetena
till lagen. I allmänhet lorde med hänsyn lill sakens beskaffenhet lillräckliga
skäl förefinnas för beslut om dylikt förordnande när del gäller alt åsladkomma
förbättrad avfallshantering. När förordnandet har meddelals eller, i annal
fall, verkslällighelsbeslulet har vunnit laga kraft kan nämnden få biträde av
kronofogdemyndigheten med verkslällighelsbeslutels genomförande (17 S tredje
slyckel LPI). Beslutet om föreläggande och verkslällighelsbeslulet kan
överklagas. Fastighetsägaren kan också fä frågan om ivångsutförande prövad av
domstol i samband med att kosinaderna för utförandet skall tas ul (a. prop. s.
55).
I
föreläggandet skall byggnadsnämnden bestämma den tid inom vilken
fastighetsägaren skall vidta de erforderliga åtgärderna. Nämnden kan därvid
anpassa denna tid till vad som med hänsyn till omständigheterna i del enskilda
fallel är lämpligt. Att man därvid i vissa fall har atl la hänsyn lill
Prop.1977/78:50 55
befintliga
hyreskontrakt, förestående ombyggnad eller rivning framgår av vad som anförs i
det följande (avsnitt 5.8). Där kommer vi även all diskutera möjligheterna för
byggnadsnämnden alt utfärda två förelägganden, ett som avser den definitiva
lösningen av avfallshanleringsfrågan beträffande en fastighet och ett annal som
avser provisoriska lösningar i avbidan på atl den slutliga lösningen
förverkligas. Såvitt vi kan förstå är del inte oförenligt med LPI:s
bestämmelser att förfara på sislnämnda sätl.
Som
framgår av del anförda har byggnadsnämnden goda möjligheter all se lill att
avfallshanteringsproblem kan bli lösta även då fastighetsägaren inte själv vill
medverka härtill. På grund härav synes vårt förslag inte behöva föranleda några
ändringar i LPI.
5.7 Tillämpning
av anläggningslagen
Länsstyrelsen
i Slockholms län tog i sill remissyttrande upp frågan om lillämpning av
anläggningslagen (1973:1149) vid lösandet av avfallshanle-ringsproblemen.
Bortforsling av sopor är enligt länsslyrelsen oftast etl gemensamt problem för
fastigheterna inom ell område. Del är därför enligt länsstyrelsens mening
angelägel att formerna för bildande av gemensamhelsanläggningar för
sophanlering särskill ses över med lanke på nya tekniska lösningar.
Goda
lösningar för såväl sophämlningspersonal som boende kan enligt
byggnadsslyrelsen åstadkommas till rimliga koslnader om sophanleringen ordnas
gemensamt för flera fasligheter.
Vi
anser i likhet med dessa remissinstanser all anläggningslagen bör kunna
användas för atl förbättra avfallshanteringen. En förutsättning för tillämpning
i det enskilda fallel är naturligtvis atl del visar sig både lämpligl och
möjligt atl lösa frågan med hjälp av nämnda lag. Enligt vår mening föreligger
inga hinder mol alt inrätta gemensamhetsanläggning för alt anordna en godtagbar
avfallshantering för flera fasligheter gemensamt. En annan sak är att del
givelvis kan vara svårt atl få till stånd en gemensamhetsanläggning, om inte
berörda fastighetsägare i huvudsak är överens om denna lösning. Vårt förslag om
förbättrade sophämtningsförhållanden bör dock rimligtvis öka fastighetsägarnas
intresse för gemensamma lösningar. Elt exempel på en sådan lösning kan vara atl
en gemensamhetsanläggning bildas för all lillgodose någol enstaka moment inom
avfallshanieringen, t. ex. för att ordna ulfarter o. d.
5.8 Tillämpning
i vissa fall
Del
av AFS framlagda förslagel innebar beträffande befintlig bebyggelse atl
bestämmelserna för nya byggnader skulle äga lillämpning i den omfattning som
erfordrades för atl byggnaderna skulle uppfylla skäliga anspråk på godtagbar
avfallshantering. AFS anförde därvid att det är rimligt atl de krav
Prop.1977/78:50 56
på
en tillfredsställande avfallshantering som föreslogs gälla vid ombyggnad borde
vara normerande vid bestämmandet av de krav som skulle ställas på den
befintliga bebyggelsen. I etl föregående avsnitt (5.1) har redovisats vilken
principiell inställning vi har lill frågan hur sophanteringen bör ordnas. I
detla avsniti skall diskuteras hur avvägningen bör ske i vissa situationer då
del finns skäl som kan tala för ell frångående av den mest ändamålsenliga
lösningen eller då fråga uppkommer om samordningen av arbeten för
avfallshanteringens ordnande med andra arbeten på byggnaden.
5.8.1 Kulturhistoriska
och miljömässiga värden föreligger
I
samband med 1976 års ändring av 48 a S BS uttalades i prop. 1976/77:31 alt
kulturhistoriska och miljömässiga värden naturligtvis kan påverka bedömningen
av hur godtagbar avfallshantering skall kunna anordnas vid ombyggnader och all
det i dessa fall även kan tänkas alt en sammanvägd helhetsbedömning innebär atl
sopnedkast inte anordnas. Delta uttalande föranledde ingen erinran vid
riksdagsbehandlingen.
AFS
uttalade i silt förslag alt riktlinjerna för ombyggnadsfallen borde vara
vägledande också vid bestämmandel av kraven vid sådana förändringar i befintlig
bebyggelse som inte vara atl hänföra till ombyggnad. AFS underströk dock alt
detla inte fick tolkas så alt man regelmässigt skulle tillämpa mildare
bedömning än vid nybyggnad.
Vi
har under arbetet övervägt den här angivna avvägningssituationen och funnit atl
de lidigare uttalandena är lämpliga och bör läggas till grund för tillämpningen
av de regler vi föreslår. Vi vill dock framhålla atl det givetvis endast är när
del föreligger klart dokumenterade och belydande kulturhistoriska intressen
eller speciella miljömässiga värden som det finns anledning alt mera påtagligt
avvika från nybyggnadskraven. Den samordning som erfordras i dessa frågor
underlättas av alt del är byggnadsnämnderna som har ansvaret för såväl
tolkningen av de bestämmelser som vi föreslår som tolkningen av kultur- och
miljöintresset (38 S BS). Ofta torde den lämpliga lösningen i dessa fall vara
atl ordna fristående sopuppsamlingsställen utanför byggnaden.
5.8.2 Byggnadslekniska
hinder föreligger
X AFS:s förslag och i prop.
1976/77:31 uppmärksammades också frågan om betydelsen av byggnadstekniska
hinder. Därvid jämställdes della fall med de fall då det föreligger
kulturhistoriska eller miljömässiga värden.
Vi
kan instämma i alt så bör vara fallet, om del rör sig om absolula eller i del
närmaste absolula byggnadstekniska hinder, dvs. att det saknas känd teknik för
atl komma till rätta med problemet. Detta lorde kunna vara fallet i en del
äldre byggnader. 1 de allra flesta fall torde del emellertid vara möjligt att
genom byggnadslekniska ålgärder åsladkomma sådana ändringar som
Prop.1977/78:50 57
möjliggör
en godtagbar avfallshantering, i varie fall om även maskinella hjälpmedel kan
installeras. Sådana ålgärder kan dock ibland medföra slora
koslnadskonsekvenser. Vilken bedömning som bör ske när del blir fråga om
osedvanligt dyra lösningar återkommer vi till i del följande.
5.8.3 Höga
koslnader föreligger
AFS behandlade
i silt förslag även den situationen atl kosinaderna för erforderiiga ålgärder
skulle framstå som höga. Därvid ansågs alt dessa fall borde behandlas på samma
säll som då del föreligger kulturhistoriska eller miljömässiga värden. Denna
uppfattning delades i de uttalanden som gjordes i prop. 1976/77:31.
Begreppei
höga kostnader täcker två olika fall dels att åtgärden från samhällsekonomisk
synpunkt framstår som oförsvariig med hänsyn till den tid varunder man kan
beräknas få nytta av den, dels atl den framstår som hög från
faslighelsekonomisk synpunkt. Mol bakgrund av att AFS inte föreslog all
finansieringen av ålgärder i befintlig bebyggelse skulle underlättas var det
befogat all beakia båda dessa fall. I fråga om befintlig bebyggelse torde särskild
hänsyn ha fält lagas till de faslighetsekonomiska synpunkterna, om AFS:s
förslag hade genomförts utan finansieringsstöd.
Som
framgår av avsnitt 5.5 förordar vi all del förslag lill regler för befintlig
bebyggelse som nu läggs fram skall kombineras med ell låne- och bidrags-syslem.
Detla är så avvägt atl vi menaraii det inte i lika hög grad som tidigare finns
anledning alt vid prövningen av olika alternativa lösningar la hänsyn lill
kostnaderna härför från faslighetsekonomiska synpunkter. Särskill för det fall
det från samhälls- eller faslighetsekonomiska synpunkter, l.ex. med tanke på
byggnadens återstående livslängd, framstår som obefogat atl investera etl högt
belopp börenligt vår mening höga kostnader fören tänkbar lösning få leda till
alt man väljer en annan lösning,
5.8.4 Tillämpning
på rivningsfasligheler
För
all belysa innebörden i det förslag som vi lägger fram finns det anledning att
diskutera hur man bör ingripa för att åstadkomma förbättringar i hus som kan
förväntas bli rivna inom en inte altiför tång lidsrymd. Därvid bör först
anmärkas atl dessa byggnader ofta är så gamla atl de inte har sopnedkast och
därmed sammanhängande problem, varför det mera sällan blir aktuellt med
kostnadskrävande byggnadsåtgärder. Även om antalet fall således inte kan
beräknas vara särskilt stort är det av intresse atl diskutera hur
handläggningen bör gå till.
Inledningsvis
börsläs fast att frågan om det rör sig om en rivningsfastighet eller inte i
försia hand måsle avgöras med hjälp av yttre omständigheter såsom av kommunen
upprättade stadsplaner, saneringsplaner o. d. Även fastighetsägarens egna
uppgifter om all byggnaden snart skall rivas bör
Prop. 1977/78:50 58
godtas,
om de vinner stöd av omständigheterna i övrigt såsom husets skick eller av
fastighetsägaren vidtagna ålgärder för att fä rivning till stånd. Talar inte
övervägande skäl för att byggnaden snart skall rivas skall fastighetsägaren
åläggas atl snarast möjligt vidta de ålgärder som behövs för att åstadkomma alt
byggnaden uppfyller skäliga krav på godtagbar avfallshantering. Om del när
frågan kommer upp visar sig all förberedelser redan har vidtagits för rivning,
t, ex, genom all byggnaden är evakuerad eller alt rivningslov har beviljats,
skall byggnadsnämnden underiåta atl vidta några ålgärder. Visar del sig i andra
fall all byggnaden visserligen sannolikt kommer all rivas men del kan beräknas
ske först vid en senare inte alllför avlägsen tidpunkt, exempelvis om två lill
sex år, får delta inte medföra atl byggnadsnämnden avstår från att ingripa, I
sådana fall lorde del vara lämpligast atl byggnadsnämnden lar initiativ till
del remissförfarande som kommer alt beskrivas i avsnittet 5,9 för alt efler en
allsidig ulredning fä fram den lösning som bäst tillgodoser kravet på all
byggnaden skall uppfylla skäliga anspråk på godtagbar avfallshantering. Om
denna lösning innebär mer betydande byggnadsarbeten börden lid inom vilken
åtgärden skall vara utförd avpassas så all den planerade rivningen kan ske
dessförinnan. Resultatet av en sådan ordning blir atl föreläggandel förfaller,
om rivning kommer lill stånd i enlighet med vad som hade planerats, men atl
föreläggandet anses gällande och åsidosatt, däresl byggnaden slår kvar vid den
i föreläggandel angivna lidpunkten. Då del gäller all avgöra om en silualion sådan
som den angivna föreligger kan man enligt vår mening inte enbari fästa avseende
vid humvida gällande planer utgår från att fasligheten skall rivas, eftersom
del ofta kan dröja avsevärd tid innan planerna genomförs.
Om
del i den nyss angivna situationen rör sig om belydande missförhållanden för
sophämtningspersonalen finns del anledning atl överväga tillfälliga lösningar
i avbidan på alt den förelagda åtgärden kommer till stånd. Del vanligaste torde
härvid vara all man under "väntetiden" stänger befintliga sopnedkast
och soprum. Enligt vår mening bör det vara möjligt för byggnadsnämnden att i
dessa fall utfärda tvä olika förelägganden, ett som avser den definitiva
lösningen och elt som avser tiden fram lill dess förverkligande, Varie slag av
föreläggande bör därvid tas i ell beslul för sig.
Om
det i ärendet visarsigatl en rivning ärakluell först mer än sex år framåt i
tiden bör man enligt vår mening alltid direkt inrikta sig på en definitiv
lösning.
5.8.5
Samordning med ombyggnadsverksamhet
Vid
remissbehandlingen av AFS:s förslag påpekades alt separata ålgärder för atl
förbättra sophämtningspersonalens arbetsförhållanden ofta kan medföra dyrare
och kanske mindre ändamålsenliga lösningar än om arbeiei samordnas med andra
ombyggnadsåtgärder.
Prop.1977/78:50 59
1
anledning härav har vi övervägt även den situationen all en fastighetsägare
invänder all avfallshanleringsproblemen bör lösas först i samband med atl
ombyggnad i övrigt skall ske. Vi har därvid funnit all det som i det föregående
har sagls rörande lillämpning på rivningsfasligheler bör till alla delar vara
tillämpligt även i dessa falt. Det gäller såväl den tidsmässiga anpassningen
som möjligheten att utfärda förelägganden avseende såväl den slutliga lösningen
som tillfälliga lösningar i avbidan på den slutliga lösningens genomförande.
Vid valet av lid för de definitiva åtgärdernas genomförande bör dock beaktas
atl det ofta tar en förhållandevis lång lid - ibland upp lill 3 år - innan en
planerad ombyggnad kan bli utförd.
5.8.6 TiUämpning
då hyresgäst behöver sägas upp
X en del fall kan del tänkas
att utrymme som behöver las i anspråk för förbättringsåtgärd är uthyrt och atl
fastighetsägaren därför inte kan förfoga överdel förrän han har haft lillfälle
att säga upp hyresgästen, jfr avsnitt 5.3.1.1 sådana fatl bör enligt vår mening
byggnadsnämnden i föreläggandel bestämma liden för åtgärdens genomförande på
sådanl sätl all fastighetsägaren hinner säga upp hyresgästen och därefter
genomföra ålgärden inom föreskriven lid. Som vi har framhållit tidigare är del
förhållandevis sällsynt med flerårskontrakt i den typ av hus där
sophämtningsproblemen är vanliga, jfr avsnitt 5.3.2. Vi har gjort den
bedömningen att nämnvärda problem inte kommer atl uppstå genom atl man avvaktar
med genomförandet lill dess uppsägning har skett. Skulle del visa sig att del i
något fall föreligger en situation som gör all utrymme som är uthyrt på
långtidskonlrakl oundgängligen måsle las i anspråk bör fastighetsägaren i
avbidan på förverkligandet härav föreläggas all vidta provisoriska ålgärder.
Problemet med att avvakta ulgången av långtidskonlrakl är nämligen i slorl
jämförbart med de nyss berörda rivnings- och ombyggnadsfallen. Ofta torde del
dock i dessa situationer vara ändamålsenligt all inrikta ansträngningarna på
alt åstadkomma en annan lösning (jfr prop. 1976/77:31 s. 28). Hur man skall
förfara i dessa och liknande fall kan inte regleras eller förutses i detalj,
eftersom situationernas karaktär kommer alt variera i stor utsträckning. Det
får överiämnas åt i första hand byggnadsnämnderna atl under iakttagande av del
primära syfiet atl lillgodose intresset av alt förbättra avfallshanteringen
träffa de avgöranden som erfordras för atl åstadkomma en lämplig avvägning,
5.8.7 Tillämpning
på fastigheler i allmänhet
Till
denna kategori, som omfattar hus där det inte framstår som aktuellt med vare
sig rivning eller ombyggnad, torde höra etl stort anlal av de byggnader som är
behäftade med sophäminingsproblem, dvs. sådana som är uppförda på 1930-, 1940-
och 1950-talen, För denna kategori av hus börenligt vår mening del nu framlagda
förslagel lillämpas fullt ut. Vi anser således inte atl det finns någon
principiell anledning att särbehandla dessa fall.
Prop.1977/78:50 60
5.9
Förfarandet vid byggnadsnämnden
5.9.1 Vem
skall la initia livet Ull förbättringsåtgärder?
Det
är givetvis fastighetens ägare som ansvarar för atl en byggnad uppfyller
gällande krav enligt byggnadslagstiftningen. Det ankommer sålunda på
fastighetsägaren att se till att byggnad underhålls på säll som föreskrivs i 50
S BS. Även i fråga om den av oss föreslagna tillbakaverkande föreskriften i BS
rörande befintliga byggnader ankommer det på fastighetsägaren alt svara för att
erforderiiga ålgärder vidtas.
Det
bör i likhet med vad som har förutsatts lidigare vara byggnadsnämndens sak atl
besluta om fastighetsägare skall föreläggas atl förbättra avfallshanteringen.
Därav följer inte all det enbart kan bero på byggnadsnämnden om
missförhållanden skall upptäckas och rättas till. Även om byggnadsnämnden som
en följd av dess tillsynsskyldighet måsle ha del övergripande och samordnande
ansvaret för atl en förbättrad avfallshantering kommer till stånd torde det
inte alltid vara möjligt för byggnadsnämnderna atl inom ramen för den normala
besiklningsverksamheien avdela särskild personal för denna uppgifl. Del lorde
därför vara svårt för nämnderna atl ulan särskilda åtgärder uppdaga bristerna i
avfallshanteringen. Vi vill emellertid erinra om alt det numera är kommunerna
som har ansvaret för avfallshämtningen. De kommunala organen för renhållning
har därför anledning att sälla sig in i hur sophämtningen fungerar inom
kommunen. Del bör som en följd därav vara möjligt för byggnadsnämnderna alt i
samarbete med renhållningsverken få till stånd en kartläggning av
ifrågavarande förhållanden. På så sätt bör det bli möjligt för byggnadsnämnden
atl ta vissa initiativ till förbättrings-åtgärder med avseende på
avfallshanteringen. Under alla omständigheter bör berörda fastighetsägare kunna
informeras om behovet av all vidla erforderliga åtgärder. Del ankommer sedan i
försia hand på fastighetens ägare alt se till att avfallshanteringen ordnas på
ell tillfredsställande sätl.
Många
initiativ lill förbättringar torde emellertid komma att väckas av dem som
närmast berörs av frågan, dvs. av renhållningspersonalen själv. Även andra -
enskilda eller organisationer - kan fästa byggnadsnämndens uppmärksamhet på
rådande missförhållanden. Någon begränsning av initiativrätten bör inte gälla.
5.9.2 Vad
bör hända efier anmälan?
I de
fall fastighetsägaren själv tar initiativ till förbättringar bör han samråda
med övriga berörda parter, såsom t. ex. renhållningspersonalens fackliga
organisationer och hyresgästföreningen, när han utformat sitt förslag till
åtgärder. Om de planerade åtgärderna fordrar byggnadslov, har fastighetsägaren
att inge sitl förslag till byggnadsnämnden för prövning enligt 54 § 1 mom. BS.
Även om byggnadslovsskyldighet inte föreligger, är del välbetänkt atl
fastighetsägaren påkallar byggnadsnämndens prövning av åtgärderna
Prop.1977/78:50 61
enligt
54 § 4 mom. BS. Härigenom kan han nämligen i förväg få prövat alt de tänkta
åtgärderna är tillfyllest. Som lidigare har nämnis föreslås del att en
fömtsättning för beviljande av statligt ekonomiskt stöd skall vara att
byggnadsnämnden har funnit att ombyggnadsålgärderna leder till alt kraven på
godtagbar avfallshantering uppfylls.
Sedan byggnadsnämnden har
fått del av förslag lill ålgärder bör nämnden förfara på sätt som anges i del
följande. I de fall nämnden genom initiativ från annan än fastighetsägaren
blivit uppmärksammad på missförhållanden, ankommer del på nämnden atl genom
besiktning eller på annat sätt få en uppfattning om huruvida åtgärder för
förbättrade sophämtningsförhållanden är erforderliga. Finns det skäl för
anmärkning mot sophämlningsförhållan-dena bör byggnadsnämnden anmoda
fastighetsägaren atl till nämnden inkomma med förslag lill förbättringar. I
syfte atl ge byggnadsnämnden ett så brett underlag som möjligt för sin
bedömning av ärendet bör inkommet förslag från faslighelsägaren härefter
remitteras för yttrande lill renhållningspersonalens fackliga organisationer.
Om förslaget berörde boendes intressen, exempelvis genom alt sopnedkast flyttas
eller atl bostad eller bostadskomplement las i anspråk, bör vidare
hyresgästorganisation höras.
Om fastighetsägaren
underlåter alt lämna förslag lill åtgärder kan gjorda
anmärkningar,besiktningsprotokoll m. m. remitteras till de berörda parterna. På
grund av detla remissförfarande torde nämndens ställningstagande väsentligt
underiättas. Det är nämligen inte alllid lätt att ulan en allsidig ulredning få
en uppfattning om vad som bör fordras för alt en byggnad skall uppfylla del
allmänt formulerade kravet på godtagbar avfallshantering. Detta lorde i stor
utsträckning komma alt gälla även om en precisering av kravet görs i
tillämpningsföreskrifter i SBN kompletterade med allmänna råd och kommentarer
från planverket (jfr avsnitt 5.1). Att etl ärende av detta slag blir föremål
för en remissomgång medför också atl byggnadsnämnden i många fall har större
möjligheter alt göra den sammanvägda helhetsbedömning av sophanteringsfrågan
som kan behövas. I det föregående har behandlats hur en sådan helhetsbedömning
bör göras. Naturiigtvis kan det inträffa att del föreligger olika uppfattningar
om vad som bör göras. Om remissvaren enligt byggnadsnämndens bedömning
föranleder att man bör överväga att vidta andra åtgärder än de som
fastighetsägaren har föreslagit, bör fastighetsägaren beredas tillfälle all
ånyo yttra sig i saken. Under alla förhållanden är det byggnadsnämnden som
skall slutligt avgöra vitka ålgärder som skatt vidtas. Vid denna prövning skall
målet alltid vara alt försöka åsladkomma tillfredsställande arbetsförhållanden
för sophämtningspersonalen.
Om
fastighetsägare och fackorganisationerna accepterat en godtagbar lösning av
avfallshanleringsfrågan och lösningen inte strider mot BS eller SBN finns del
naturligtvis ingen anledning för byggnadsnämnden all föreskriva en annan
lösning.
1
delta sammanhang vill vi framhålla atl byggnadsnämnden bör följa upp de
förbätlringsinilialiv som inkommer och därvid, efter inventering, ta egna
Prop.1977/78:50 62
initiativ
i områden där erinringar av olika anledningar uteblir. 1 andra områden där
erinringar endasl görs inom elt större område bör byggnadsnämnden göra en
kompletterande inventering och la de initiativ som krävs för att få ett
rationellt genomförande av förbättringarna inom elt större område.
5.9.3
Hur bör föreläggande vara uijbrmat?
Den
av oss föreslagna hanleringsordningen fär betydelse då byggnadsnämnden avser
alt uifärda etl föreläggande i ärendet. Ell mot fastighetsägare riktat
föreläggande all ordna avfallshanleringsfrågan på ell godtagbart sätl kan
utformas på olika säll. Föreläggandel kan hållas mera allmänt eller i detalj
föreskriva vilka åtgärder som erfordras. I det förstnämnda fallel flnns del
risk för all föreläggandel inte ger tillräcklig vägledning och all
fastighetsägaren, osäker på vad som krävs av honom, låter ulföra otillräckliga
eller onödiga byggnadsåtgärder. Etl föreläggande som i detalj anger lösningar
kan också medföra en del olägenheter. Bl. a. är del inte alltid säkert atl
byggnadsnämnden i föreläggandet har angett den bästa tekniska lösningen för
all ordna en tillfredsställande avfallshantering.
Vi har inhämtat all
byggnadsnämnderna brukar utfärda generellt avfattade förelägganden. Emellertid
talar enligt vår mening flera skäl för att förelägganden av här akluetll slag
ges en mera detaljerad uiformning. Befintliga byggnader skall enligt vårt
förslag uppfylla vissa anspråk på en godtagbar avfallshantering. Del
förhållandet all begreppei godtagbar avfallshantering är ganska diffust och
föga vägledande medför all det är så gotl som nödvändigl all föreläggandel
preciseras. Alt del i föreläggandel klargörs vilka åtgärder som erfordras fär
bl. a. betydelse då fastighetsägaren måsle säga upp hyresgäst som hyr sådan
lägenhet eller lokal som kan behövas för soputrymme. För all hyresvärden skall
kunna ha befogad anledning att t. ex. upplösa hyresförhållandet belräffande en
lokal bör det åtminstone fordras alt han kan åberopa etl föreläggande som avser
just denna lokal. Om föreläggandet är generellt utformat finns risk för all
hyresnämnden och domstolar i samband med överklaganden o. d. i anledning av
uppsägningen tvingas göra ingående och tidsödande utredningar och överväganden
om vilken leknisk lösning som i del enskilda fallet är atl föredra. Är
föreläggandel däremol preciserat kommer det inte atl finnas anledning att i
della sammahang pröva det val av teknisk lösning som träffals. När nämnden har
bestämt sig för en viss lösning skall nämnden förelägga fastighetsägaren alt
ordna en godtagbar avfallshantering på del sätl som nämnden har funnit vara
mest ändamålsenligt. Härigenom fär fastighetsägaren också vetskap om vilka
ålgärder han bör vidla för atl undgå verkningarna av föreläggandet. Om de
tekniska frågorna har belysts och klarats ut redan av byggnadsnämnden talar
sannolikheten för att dessa frågor inte kommer all belasta överprövande
myndigheter i någon siörre utsträckning. Överklaganden som rör dessa frågor
Prop. 1977/78:50 63
torde
nämligen inte bli så vanliga. 1 de fall överklagande sker torde etl preciserat
föreläggande medföra att ärendet påskyndas.
Med
hänsyn lill det anförda föreslår vi att byggnadsnämnden så långt det är möjligt
utfärdar preciserade förelägganden såviii avser avfallshanteringen. Härmed
avses inte att tekniska detaljfrågor skall vara förutsedda ulan endasl all
valet av lösning av föreliggande avfallshanleringsproblem skall vara
angiven.
Några författningsändringar synes inte erforderliga för alt åsladkomma den
föreslagna
ordningen.
5.10
Fråga om Förbättring av avfallshanteringen i byggnad som omfattas av
nybyggnadsförbud
För
alt uppnå en littfredsstättande arbetsmiljö för sophämlningspersonalen kan i
många fall krävas ganska omfattande byggnadsåtgärder. 1 vissa fall torde
åtgärder av detla slag fordra byggnadslov. Om åtgärden är alt hänföra till
nybyggnad enligt 75 S BS, blir ombyggnadsbeslämmelserna i 48 a S BS
tillämpliga. Om ändringsålgärden inte är att hänföra till nybyggnad skall
beslämmelserna i 49 S BS komma lill användning.
Det
är sannolikt all nybyggnadsförbud råder beträffande åtskilliga av de byggnader
som behöver ändras för att förbättra arbetsmiljön för sophämtningspersonalen,
Föratt önskvärda förbättringar i befintliga byggnader skall komma till
utförande kan byggnadsnämnden medge undantag från nybyggnadsförbudet,
Förfarandel med ansökan om byggnadslov saml byggnadsnämndens prövning av
ansökningen och om dispens från förbudet skall medges är emellertid
omständligt. Även då byggnadsnämnden överväger atl förelägga fastighetsägaren
alt anordna en godtagbar avfallshantering måsle nämnden la ställning lill
frågan om dispens från byggnadsförbudet skall medges. Över huvud laget kan
kravet på byggnadslov förmodligen motverka intresset av atl lösa
avfallshanleringsproblemen.
Vi
anser alt man så långt det är möjligt bör underlätta för fastighetsägaren och
byggnadsnämnden att fä till stånd en godtagbar avfallshantering i sådana
byggnader som har påtagliga brister i fråga om renhållningspersonalens
arbetsmiljö, I detla syfte kan BS ändras så atl åtgärder för all anordna en
godtagbar avfallshantering aldrig skall hänföras lill nybyggnad enligt 75 S BS,
Härigenom undviks också svårigheterna att bedöma vilka åtgärder av nu aktuellt
slag som är att anse som nybyggnad.
Anledningen
lill atl vissa hygieniska installationer inte hänfördes till nybyggnad var, att
det bedömdes vara angeläget att inte onödigtvis hindra hygieniska förbäliringar
i byggnader. Enligt vår mening är det också angeläget atl inte i onödan hindra
att en tillfredsslällande avfallshantering anordnas i byggnader. På grund härav
förordar vi att även byggnadsåtgärder för all åstadkomma en godtagbar
avfallshantering inte skall anses som nybyggnad, inte ens om de vidtas i
byggnad som i befintligt skick strider mot
Prop.
1977/78:50 64
plan
eller mot utomplansbestämmelser (75 S försia siycket O BS). Vi föreslår alt 75
S sisla stycket BS ändras i enlighet härmed.
Det
bör framhållas att byggnadslovsplikl i enlighel med 54 S 1 mom. andra stycket
BS föreligger i den mån byggnadsåtgärder exempelvis berör konstruktionen av
byggnadens bärande delar eller avsevärl påverkar dess planlösning elleryitre
utseende. Likaså kan skyldighet att söka byggnadslov föreligga,om utrymme tas i
anspråk för väsentligen annal ändamål än del vartill det förul varit använt.
5.11
Bör röreläggande att utföra förbättringar rörande sophämtningsförhållandena
medföra skyldighet att vidta andra åtgärder med fastigheten?
Sveriges
fastighetsägareförbund och Näringslivels byggnadsdelegation framhöll i sina
remissyttranden alt byggnadslovskrävande ålgärder för all förbättra
sophanleringen torde bli omfattande och dyra, därest byggnadsnämnden som
villkor för byggnadslov skulle fordra att jämväl andra åtgärder måste företas
med byggnaden. Som exempel på ålgärd som inte behövs föratt åstadkomma en
godiagbaravfallshanleringanförde fastighetsägareförbundet iordningställande av
särskilda förvaringsplatser för t. ex. cyklar och barnvagnar. Enligt förbundel
skulle byggnadsnämnden kunna kräva alt en sådan åtgärd utfördes samtidigt med
all sophämtningspersonalens arbetsmiljö förbättrades i byggnaden.
Remissyttrandena
aktualiserar bl. a. frågan om och hur ombyggnadsbestämmelserna i BS skall
kunna tillämpas i samband med alt fastighetsägare föreläggs alt utföra
förbättringar rörande sophämtningsförhållandena.
1
del föregående har förslag lämnats om atl anordnande av godtagbar
avfallshantering inte skall hänföras lill nybyggnad. Om förslaget genomförs kommer
ombyggnadsbestämmelserna i 48 a § BS inte alt bli lillämpliga beträffande
byggnadsåtgärder som syftar till atl förbättra avfallshanteringen.
Bestämmelserna i 49 § BS gäller däremol alla byggnadsåtgärder som inte är alt
anse som nybyggnad.
49
§ försia siycket BS kan tillämpas endast beträffande de delar av byggnaden som
berörs av den ändring av byggnaden som är påkallad för alt uppnå en godtagbar
avfallshantering. Frågan vad som skall anses vara "berörd del" har
inte på ell tillfredsställande säll klariagts i lagförarbeten eller praxis.
Begreppet berörd del synes många gånger ha föranlett tolkningssvårigheter.
Vilka delar av byggnad som berörs resp. inte berörs av ändringsarbete i
samband med ombyggnad får i allmänhet avgöras med hänsyn lill bl. a. omfattningen
av ändringsarbetena och vilka funktioner som påverkas av dessa ändringar.
Av
flera skäl synes mindre lämpligl att ett föreläggande atl förbättra
sophämtningsförhållandena skall kunna medföra skyldighet atl vidla andra
åtgärder med byggnaden. Bl. a. måsle det framstå som obilligt att kräva av
fastighetsägare, som har bestämi sig för alt åtlyda etl vitesföreläggande i
Prop. 1977/78:50 65
förevarande
fråga, att denne skall utföra från avfallshanleringssynpunkl ovidkommande
ombyggnadsåtgärder beträffande delar av byggnaden som berörs av de
ändringsålgärder som avses med föreläggandet. Ell annat skäl mot atl låla
föreläggandel förenas med krav på andra ålgärder hänför sig till den situation
som uppstår då byggnadsnämnden med stöd av 17 § andra siycket LPI har beslutat
låta ulföra sophanleringsfrämjande åtgärder genom nämndens egen försorg på
fastighetsägarens bekoslnad. I sådana fall kan det inte komma i fråga all
nämnden låter vidta andra byggnadstekniska ålgärder än de som har samband med
avfallshanteringsfrågan.
Faslighelsägaren
bör inte komma i etl sämre läge, om han har godkänt etl utfärdat föreläggande
all åsladkomma en godtagbar avfallshantering. Inte heller i della fall bör
byggnadsnämnden kunna kräva av faslighelsägaren all han skall vidta ålgärder
som inte inryms i föreläggandel.
Följdriktigt
skall inte heller fastighetsägare, som ulan föreläggande avser alt förbättra
sophämtningsmiljön, behöva vidta byggnadsåtgärder som inte har betydelse för
avfallshanteringen. En motsatt ståndpunkt skulle försvåra möjligheterna att på
frivillighelens väg åstadkomma de önskade förbättringarna. Med det tidigare
förda resonemanget skulle det nämligen bli förmånligare för fastighetsägaren
atl invänta elt föreläggande, efiersom han då inte skulle behöva utföra andra
åtgärder än de som har förelagts honom.
Med
hänsyn till det anförda vill vi slå fasl alt byggnadsnämnden inte får kräva all
andra byggnadsåtgärder vidtas än de som syftar lill all förbättra
avfallshanteringen i byggnaden. Någon författningsändring synes inte erforderlig
för alt uppnå delta.
5.12 Utökad
underhållsplikt
Enligt
50 § BS skall byggnad underhållas så, att hållfastheten inte äventyras saml
brandfara, sanitär olägenhel eller vanprydnad inte uppkommer.
De
utredningar som har gjorts rörande missförhållandena för sophämtningspersonalen
visar all bristerna i arbetsmiljön i många fall beror på eftersatt underhåll.
Det är angeläget all de förbättringar som nu förväntas komma till stånd
underhålls på elt tillfredsstäUande sätt. Det är också givetvis önskvärt att
byggnaden underhålls på så säll alt arbetsmiljön är godtagbar. 50 § BS, sådan
den nu är utformad, synes inte medföra all underhållsplikt föreligger i här
avsedd omfattning. På grund härav vill vi föreslå all 50 § kompletteras på det
sättet att byggnad skall underhållas så att godtagbar avfallshantering
vidmakthålls.
5.13 Förslag
till ändringar i byggnadsstadgan
I
avsnitt 5.2 har vi angett alt det av AFS framlagda förslagel lill ändring i BS
utgör förebild för vårt förslag. De överväganden som har redovisais ovan i
avsnitten 5.3-5.11 innebär inte att vi har funnit anledning frångå AFS:s
5 Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 50
Prop. 1977/78:50 66
förslag.
Vad som har anförts i avsniti 5.5 visar all vi anser att vissa åtgärder inte
behöver finansiellt stöd för alt man skall ställa krav på deras genomförande.
Med hänsyn härtill behöver inte i lagtexten anges atl finansiellt stöd är en
fömtsättning för att lagreglerna skall vara tillämpliga. De i AFS:s förslag
upptagna bestämmelserna i 48 b § anser vi därför böra med oförändrat innehåll
ingå även i vårt förslag. Beträffande tillämpningen hänvisar vi till avsnitten
2.1 och 5.8. Däresl det statliga stödet inte kommer till stånd kommer givetvis
tillämpningen av den föreslagna lagregeln att påverkas.
Beträffande
placeringen av den föreslagna bestämmelsen finner vi att varken AFS:s förslag
om placering som 48 b § BS under rubriken "Nybyggnad" eller
planverkels vid remissbehandlingen framförda förslag om atl den skulle las in
bland övergångsbestämmelserna i 82 § BS är särskill lämpligl. Vi föreslår
därför alt den nya regeln tas in i en ny paragraf betecknad 49 a § och att den
föregås av mbriken "Förbättring av befintlig byggnad".
Med
hänsyn lill alt de av AFS föreslagna ny- och ombyggnadsbestämmelserna Iräder i
kraft den 1 juli 1977 bör den av oss föreslagna 49 a § BS inte gälla byggnader
för vilka byggnadslov har meddelals efter nämnda dag. I övrigt bör paragrafen
göras lillämplig på alla byggnader som har uppförts före den 1 januari 1978
eller som därefier uppförs med stöd av byggnadslov som har meddelals före den 1
juli 1977.
Vidare
föreslås, som framgår av avsnitt 5.10 resp. 5.12, att 75 och 50 §§ BS skall
ändras.
5.14
Annan lagstiftning
5.14.1
Bosladssaneringslagen
Under
vårt arbete har uppkommit fråga om atl eventuellt komplettera eller ändra
bostadssaneringslagen (1973:531) för atl tillgodose intresset av förbättrade
avfallshanieringsförhållanden.
Bosladssaneringslagen
syftar i första hand till all lillgodose primära hyresgäslinlressen. Den är
därför inriktad på all förbättra bostadslägenheternas standard. Vidare
innehåller den vissa regler som syftar till atl förhindra sanering ulöver
lägsta godtagbara standard. Rätt all la initiativ enligt lagen tillkommer
kommunen och organisation av hyresgäster. Prövande myndighet är hyresnämnd.
Bostadssaneringslagen äger endasl tillämpning på faslighet på vilken finns
bosladslägenhel som regelmässigt hyrs ut för annal än fritidsändamål. Den
gäller dock inte för fastighel som tillhör slalen eller kommun.
De
av oss i del föregående föreslagna beslämmelserna gäller alla slag av byggnader
och alla ägarekalegorier. Genom LPI är del också väl sörjt för möjligheter alt
tvångsvis fä lill stånd önskvärda förbättringar. Med hänsyn härtill har vi
funnit all del inte finns någon anledning alt, för tillgodoseende av
genomförandet av åtgärder lill främjande av en förbättrad avfallshanle-
Prop.
1977/78:50 67
ring,
föreslå några kompletteringar eller ändringar av den beträffande
tillämpningsområdet nu begränsade bostadssaneringslagen.
I
elt avseende har vi funnit all del kan ifrågasättas om inte nämnda lag kan
användas för alt söka förhindra en upprustning av avfallshanteringen i en
bostadsbyggnad. I denna fråga vill vi anföra följande.
Enligt
2 a § bostadssaneringslagen får hyresnämnd förbjuda fastighetsägare alt i
fastighelen ulföra förbättringsarbete eller liknande ålgärd, som inte kräver
byggnadslov, om inte ålgärden behövs för all bostadslägenhet skall uppnå lägsta
godtagbara standard. Förbud skall meddelas, om del är uppenbart alt ålgärden
inte är påkallad av boendehänsyn. Fråga om förbud eller hävande av förbud
upptas på ansökan av organisation av hyresgäster eller av faslighelsägaren. Om
organisation av hyresgäster motsätter sig all i faslighet vidtas annan åtgärd,
som kräver byggnadslov, än som behövs för all bostadslägenhet skall uppnå
lägsta godtagbara standard, får åtgärden vidtas endasl om hyresnämnden på
ansökan av faslighelsägaren medger det. Sådanl medgivande får lämnas endasl om
särskilda skäl föreligger därlill.
Ordalagen
i nämnda bestämmelse ger vid handen all hyresnämnden skulle kunna förbjuda
fastighetsägare atl vidta sådan byggnadsåtgärd som syftar lill all förbättra
avfallshanteringen. Hyresgästorganisation eller fastighetsägare som är missnöjd
med byggnadsnämnds beslul angående ålgärd som rör avfallshanteringen skulle
genom all vända sig lill hyresnämnden söka utverka etl förbud mot åtgärden. I
förarbetena lill 2a § uttalade departementschefen emellertid all reparationer
eller förbättringsarbeten som företas för all uppfylla föreskrifterna i
exempelvis BS inte kan förbjudas med stöd av nämnda paragraf (prop. 1974:150 s.
509). Med hänsyn till detla uttalande synes paragrafen inte kunna användas för
all förhindra alt en bostadsbyggnad erhåller en godtagbar avfallshantering.
Någon lagändring anser vi därför inte erforderlig.
5.14.2
Bosiadsförvaliningslagen
X prop. 1976/77:151 har lagls
fram förslag lill bostadsförvaliningslag, som skall ersätta 1970 års lag om
tvångsförvallning av bosladsfastighet. Den nya lagen föreslås träda i krafl den
1 januari 1978.
Försummar
faslighelsägaren vården av fastigheten eller underiåter han all vidtaga
angelägna åtgärder för atl bevara sundhet, ordning och skick inom faslighelen
eller framgår del på annal sätl all han icke förvallar fastigheten på elt för
de boende godtagbart sätt, får hyresnämnden enligt 2 § förslaget till
bostadsförvaliningslag besluta om särskild förvaltning av faslighelen.
Vad
som är en lillfredsslällande fastighetsförvaltning får avgöras med ledning av
normen god sed i hyresförhållanden och föreskrifterna om fastighetsägarens
skyldigheter inom hyres-, hälsovårds- och byggnadslagstiftningen.
Faslighelsägaren är normalt skyldig all se lill atl sophämtningen fungerar på
ell lillfredsslällande säll. För alt ingripande skall kunna ske med
Prop. 1977/78:50 68
stöd
av bostadsförvallningslagen krävs emellertid atl brister i fråga om
sophämtningen drabbar den, som hyr bostadslägenhet i fastighelen.
Den
föreslagna bostadsförvaltningslagen tillgodoser inte sophämtningspersonalens
inlresse av en förbättrad avfallshantering såvida inte intresset hell eller
delvis sammanfaller med vad hyresgästerna önskar. Då det emellertid genom LPI
är väl sörjt för möjligheter att tvångsvis få till stånd önskvärda
förbättringar har vi funnit atl det saknas anledning alt föreslå några
ändringar i den föreslagna bostadsförvallningslagen.
5.15
Ikraftträdande m. m.
Vårt
utredningsuppdrag har bedrivits skyndsamt i syfte all lägga fram förslag i
ämnet i så god lid alt de föreslagna författningsändringama, efter vederböriig
regerings- och riksdagsbehandling, kan träda i kraft den I januari 1978. Vi
bedömer del som möjligt att tidpunkten för ikraftträdandet kan bestämmas till
nämnda dag och föreslår därför att så sker. Härvid har vi beaktat atl de föreskrifier
och allmänna råd som planverket i anledning av vårt förslag skall utarbeta
också bör kunna träda i kraft den 1 januari 1978 eller i vart fall kort lid
därefter.
Före
och efter ikraftträdandet av de nya bestämmelserna i BS är del angelägel alt man
genom en brett upplagd information till berörda parter klargör vilka krav som
kan ställas på en förbättrad avfallshantering samt vilka tillvägagångssätt som
finns för all få förbättringarna genomförda.
1
detta sammanhang kan diskuteras om del bör bestämmas en lidsgräns inom vilken
ombyggnadsåtgärder och förbättringar, föranledda av vårt förslag, skall
genomföras. I sill remissyttrande föreslog planverket all förevarande ålgärder
skall vara genomförda inom tre år efler del atl lagen har trätt i kraft. Stockholms
kommun anförde liknande synpunkler (prop. 1976/ 77:31 s. 35).
Det
finns skäl som talar både för och mot en sådan lidsgräns. Fördelarna är i
huvudsak följande. En begränsad tidsram lorde tvinga fram en i slort sett total
och samordnad inventering av rådande missförhållanden för renhållningspersonalen
i landet. Förbättringsåtgärder kan därefter utföras med elt brett och
varierande erfarenhelsmalerial som bakgmnd inbegripet en kartläggning av
tekniska problem och förslag lill tekniska lösningar i olika situationer. Del
bör självfallel inte vara möjligt att erhålla lån eller bidrag efter utgången
av den tidsgräns som bestäms. Nämnda förhållanden i förening med den press på
fastighetsägaren som enbart tidsbegränsningen som sådan måste medföra torde förmå
fastighetsägaren att genomföra erforderliga förbättringar så snart som del är
möjligt.
Vad
gäller nackdelarna med en fixerad, lagfäst tidsgräns vill vi först erinra om
atl vi i det föregående har behandlat möjligheten för fastighetsägaren atl
under vissa förutsättningar samordna förbättringsåtgärder rörande avfallshanteringen
med andra ombyggnadsåtgärder. Från kostnadssynpunkt är det
Prop.1977/78:50 69
bättre
med en sådan samordning. Det kan vidare vara fråga om att invänta utgången av
en avtalad tid för hyra av lägenhet eller lokal som behöver tas i anspråk för
att förbättra avfallshanteringen. Det är inte osannolikt alt uppsägningstiden i
en del fall kan sträcka sig längre än den lid inom vilken förbättringsåtgärder
skall vara utförda. En principiellt viktig fråga är vad som händer om en
fastighetsägare underiåter alt inom den bestämda tidsgränsen förbättra
avfallshanteringen. Påföljdssystemel i LPI synes inte vara anpassat lill en
situation som den nu diskuterade. Den möjlighet till ingripande som byggnadsnämnden
har är all jämlikt 16 § LPI förelägga den försumlige fastighetsägaren att vidta
nödvändiga ålgärder, vilket i praktiken innebär atl nämnden endast kan göra
samma ingripanden som om en tidsgräns inte fanns. Slutligen bör nämnas etl par
andra ölägenheter med en lidsgräns. Somliga fastighetsägare torde inte komma
atl förbättra avfallshanteringen förrän mol slulel av den utsatta tiden.
Byggnadsnämnd, som under tidsperioden utfärdar ell föreläggande, kan komma all
mötas av invändningen att faslighelsägaren tänker påbörja nödvändiga
förbäliringar innan liden går ul. Nämnda förhållanden kan leda till atl
förbättringsarbetet starkt försenas. 1 sammanhanget kan man heller inte bortse
från risken atl en begränsad tidsram och därmed sammanhängande forcerat
genomförande kan verka höjande på kostnadsnivån för ifrågavarande arbeten.
Mot
bakgrund av dessa överväganden har vi stannat för all inte föreslå någon i BS
angiven tidsgräns inom vilken förbättringsåtgärderna skall vara vidtagna. Med
vårt i avsnitt 5.5 lämnade förslag om tidsbegränsad statlig bidragsgivning har
vi bl. a. velat la lill vara de positiva verkningarna av en lidsgräns.
Vi
vill avslutningsvis framhålla att, med beaktande av de förhållanden som råder i
del enskilda fallel, det är angelägel alt byggnadsnämnderna allmänt verkar för
att förbättringsåtgärderna genomförs utan onödigt dröjsmål.
opaginerad Kontrollera mot PDF
6
Lagtext
Förslag
till
Lag
om ändring i byggnadsstadgan (1959:612)
Härigenom
föreskrives i fråga om byggnadsstadgan (1959:612)' dels atl 50 och 75 §§ skall
ha nedan angivna lydelse, dds all i stadgan skall införas en ny paragraf, 49 a
§, saml närmasl före nämnda paragrafen rubrik med nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lyddse
Föreslagen
lyddse
Förbättring
av befintlig bebyggelse.
49
a §
Beslämmelserna
146 andra stycket 5 skall, såvin avser byggnad som har uppförts före den 1
januari 1978 eller Jör vilken byggnadslov har beviljats före den 1 juh 1977,
äga lillämpning i den omfattning som erfordras for an byggnaden skad uppfylla
skäliga anspråk på godtagbar avfallshaniering.
opaginerad Kontrollera mot PDF
50 §
Byggnad skall underhållas
så, all hållfastheten icke äventyras samt brandfara, sanitär olägenhel eller
vanprydnad icke uppkommer.
Byggnad skall
underhållas så, atl hållfastheten icke äventyras, atl brandfara, sanitär
olägenhel eller vanprydnad icke uppkommer samt att godtagbar avfallshantering
vidmakthålles.
opaginerad Kontrollera mot PDF
75
§ Till nybyggnad hänföres:
a) uppförande av hell ny byggnad;
b) lill- eller påbyggnad av förul befintlig byggnad;
c) ombyggnad eller annan ändring med avseende å
byggnads yttre eller inre utförande av så genomgripande beskaffenhet, att den
kan anses jämföriig med ombyggnad;
d) byggnads
inredande hell eller delvis lill väsentligen annat ändamål än
del vartill byggnaden förul varit använd;
e) sådan
förändring av byggnad, som medför att byggnaden kommer atl
strida mol faslslälld generalplan, sladsplan, byggnadsplan eller utomplans
bestämmelser; saml
1
Stadgan omlryckt 1972:776,
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.1977/78:50
.Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
71
opaginerad Kontrollera mot PDF
O annan förändring av byggnad,
vilken i befintligt skick strider mol plan eller bestämmelser som nyss sagts,
såvida ej fråga arom bostadsbyggnad med högsl två bostadslägenheter eller
därtill hörande uthus.
Vad ovan i denna paragraf
stadgas skall ej medföra all såsom nybyggnad anses anordnande av värmeledning
eller vattenklosett eller andra hygieniska förbättringar i befintlig byggnad
som, även om sådan anordning ej medgåves, måste antagas komma all kvarstå
under längre lid.
Vad ovan i denna paragraf
stadgas skall ej medföra atl såsom nybyggnad anses anordnande av godtagbar
avfallshantering eller av värmeledning eller vattenklosett eller andra
hygieniska förbättringar i befintlig byggnad som, även om sådan anordning ej
medgåves, måste antagas komma atl kvarstå under längre tid.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Denna
lag träder i kraft den I januari 1978.
Prop. 1977/78:50 73
Bilaga
2
Statens planverk HEMSTÄLLAN
1977-06-02
Bostadsdepartementet
Fack
103
20 Stockholm
Retroaktiv
bestämmelse rörande maskinelh drivna portar
Bestämmelser
om maskinellt drivna portar för nya byggnader utfärdades 1973 och gäller för
byggnader, för vilka byggnadslov sökts efter 1974-01-01.
Sedan
beslämmelserna trädde i krafl har inom bostadsområden ett anlal allvariiga
barnolycksfall inträffal i maskinellt drivna porlar av äldre dalum. En närmare
redogörelse av beslämmelserna i SBN, inträffade olycksfall och förekomsten av
maskinellt drivna porlar ges i bilagd PM.
För
att i görligaste mån förhindra olycksfall i befintliga maskinellt drivna porlar
föreslår planverket atl i byggnadsstadgan införs en beslämmelse, som gör del
möjligt att tillämpa föreskrifterna i SBN 1975 avsnitt 41:2 även för portar i
byggnader uppförda före 1974-01-01.1 bilagd PM redovisas kostnads-konsekvensen.
Planverket
föreslår även att i byggnadsstadgan införs en beslämmelse om all maskinellt
drivna portar i såväl nybebyggelse som i äldre bebyggelse skall besiktigas med
vissa tidsintervall, förslagsvis vart femte år.
Beslut
i detla ärende har fallats av planverkets slyrelse. Därvid har deltagit, jämte
undertecknad Holm, ledamöterna Landberg, Lindh, Lundin, Mallsson och Tobé. Vid
den slutliga handläggningen har även närvarit personalföre-Irädarna Engström
och Sundeli, överingenjören Essunger, byråcheferna Anegren och Friberger,
Ijänsteförrällande byråcheferna Eklöf och Kindahl saml byrådirektören Lundberg,
föredragande.
LENNART
HOLM
ÅKE
LUNDBERG
Prop.1977/78:50 74
PM
1977-06-02
Maskinellt
drivna portar. Åtgärder mot olycksfall
År
1972 inträffade ell flertal barnolycksfall med garageportar bl. a. under lek
(två av olycksfallen med dödlig uigång).
Planverket
utarbetade förslag till lillämpningsbesiämmelser till byggnadsstadgan om
säkerhetsåtgärder mol olycksfall med maskinellt drivna portar och hemställde i
skrivelse 1973-04-27 lill Kungl. Maj:l atl föreslagna föreskrifier skulle
faslslällas. Föreskrifterna fastställdes 1973-11-02 och trädde i kraft
1974-01-01. Bestämmelserna är nu införda i Svensk byggnorm 1975 (avsnitt 41:2).
Beslämmelserna
innehåller föreskrifier om skydd mol klämskador, nedstörtning och skärskador.
Föreskrifter finns rörande manöveranordningar. Dessa anordningar skall vara
försedda med nyckellås eller vara belägna inom låsbart skåp med självslängande
lucka. Om port öppnas eller stängs med exempelvis folocell, radiosignal eller
induktiv givare (impulsdon), skall på väl synlig och lättåtkomlig plals på båda
sidor om porlen och i dess omedelbara närhet anbringas sloppdon (stoppknapp)
och särskill varselmärke. I beslämmelserna föreskrivs också att
skötselinstruklion skall finnas. Beslämmelserna innehåller även anvisningar med
exempel på godtagbara lösningar. Om horisontellt röriig port, manövrerad med
impulsdon, har sin anslagskanl till en höjd av 2 m från golv försedd med s. k.
koniakllist, godias porten om klämkraften är högst 90 N och porten reverserar.
Bestämmelserna gäller för maskinellt drivna, horisontellt eller vertikalt
röriiga portar, galler, dörrar, grindar och luckor med undantag av dörrar,
grindar och luckor till hisschakt och hisskorg, för vilka gäller särskilda
bestämmelser.
Beslämmelserna
gäller för nybyggnad och är alltså inte tillämpliga på befintliga byggnader.
Alt bestämmelserna inte omfattade äldre redan installerade portar
uppmärksammades av riksrevisionsverket i dess svar 1973-06-15 på
civildepartementets remiss 1973-05-17 angående planverkets förslag. RRV anförde
bl. a. atl beslämmelserna endast i begränsad utsträckning förväntades reducera
aktuell typ av olycksfall, eftersom beslämmelserna inte omfattade redan
installerade porlar.
Sedan
föreskrifterna trädde i kraft 1974-01-01 har ytteriigare ett anlal
barnolycksfall inträffat med maskinellt drivna garageporlar. Två av olycksfallen
har medfört dödsfall och elt olycksfall har orsakat hjärndöd. Dessa tre
olycksfall har sketl i porlar som levererats före 1974-01-01.
Många
portar installerade före 1974 saknar ofta tillräckligt skydd mot klämskador och
skärskador samt skötselinstruklion. Delta gäller särskilt porlar inom
bostadsområden.
Flertalet
portlillverkare tillhandahåller utrustning för atl förbättra säkerheten hos
äldre portar. Sådan komplettering lorde dock hittills huvudsakligen ha ulförls
på s. k. induslriporlar och endasl i ringa utsträckning på porlar
Prop.1977/78:50 75
inom
bostadsområden.
För
alt nedbringa olycksfallsfrekvensen i befintliga maskinellt drivna portar bör
åtgärder vidtas för all förbättra befintliga portar som inte är försedda med
betryggande säkerhetsanordningar.
Antalet
maskinellt drivna portar inom bostadsområden uppskattas lill ca 7 000. Av dessa
beräknas ca 5 000 ha installerats före 1974-01-01, Antalet maskinellt drivna
porlar inom industriområden uppskattas lill ca 35 000, Av dessa beräknas ca 20
000 ha installerats före 1974-01-01,
År
1967 utfärdade arhetarskyddsstyrelsen anvisningar nr 60 "Mekaniskt drivna
horisontellt röriiga vik- och skjutporlar". Vik- och skjutportar, som
ulförls enligt dessa anvisningar, fordrar endasl begränsade kompletterande
ålgärder för att uppfylla nu gällande krav,
Erforderiiga
ålgärder för alt iordningställa en garageporl för etl flerbilsga-rage
uppskattas lill ca 1 000 kronor om den tillverkats åren 1968-1973 och
uppskattas lill ca 5 000-8 000 kronor om den tillverkats före 1968, För en
maskinellt driven mindre port i exempelvis enbilsgarage kan kostnaden
uppskattas till ca 500 kronor.
Med
hänsyn lill begränsade resurser hos kommuner för inventering och kartläggning
och hos tillverkare och installatörer för erforderiiga kompletteringar, torde
del vara nödvändigl alt räkna med en period av ca tre år för genomförandel av
de föreslagna åtgärderna. Vad gäller inventering och karlläggning bör lämpligl
förfarande övervägas, Ell säll kan vara all insamla uppgifterna i samband med
särskild faslighetsdeklaration.
En
grov uppskattning av kostnaden för atl iordningställa samtliga maskinellt
drivna porlar i bostadsområden så atl de i slorl sett uppfyller nu gällande
krav visar atl den totala kostnaden lorde uppgå till i runt tal 10 miljoner
kronor.
Tidigare
har nämnis alt skötselinstruklion ofta saknas för äldre porlar. Delta bl, a,
gör att skölsel av port ofta eftersatts. Maskinellt drivna porlar förslits.
Skador kan också uppkomma vid hanteringen eller genom påkörning. Det är därför
nödvändigt atl sådana porlar kontinueriigt ses lill och vid behov underhålls.
För
all inte etl försummat underhåll skall medföra olyckor är det motiverat atl
maskinellt drivna portar besiktigas med viss lidsintervall. Förfarandet bör
vara ungefär delsamma som ifråga om besiktning av hissar, Besiklningsverksamheien
lorde lämpligen kunna ombesörjas av Siatens anläggningsprovningar AB, som
numera utsetts alt vara riksprovplats för bl, a, lyflanordningar.
Prop.1977/78:50 77
Bilaga
3 Sammanställning av remissyttrandena
1 Promemorian Förbättrad avfallshantering i befintlig
bebyggelse (Ds Bo 1977:1)
I
stort sett har promemorian fåll ett gynnsamt mottagande vid remissbehandlingen.
Ett anlal remissyttranden innehåller visserligen kritik mot de överväganden som
görs och mot de förslag som läggs fram i promemorian, men kritiken begränsas i
huvudsak till några punkter medan övriga förslag och överväganden tillstyrks
eller lämnas utan erinran, I det följande redovisas remissinstansernas
inställning i olika delfrågor efter i huvudsak den ordning som frågorna
behandlas i promemorian,
1.1
Allmänt
Ingen
remissinstans ifrågasätter behovel av förbättrad arbetsmiljö för
renhållningspersonalen. Förslaget att erforderliga bestämmelser bör las in i
byggnadslagstiftningen tillstyrks eller lämnas utan erinran av nästan samtliga
remissinstanser som ullalar sig härom. Från en del håll pekar man dock på
alternativa och kompletterande åtgärder med vilka de önskade förbättringarna
bör kunna åstadkommas. Arbetsgruppens förslag lill finansiering möler inga
väsentliga principiella invändningar. Flera detaljer i förslagel kritiseras
däremol i siörre utsträckning,
Svea
hovrätt erinrar om att förslagel innebär att nya krav på egenskaper hos
byggnader ges tillbakaverkande kraft och att därmed avsteg görs från de
principiella grunder på vilka byggnadslagstiftningen vilar. Härtill kommer att
del är fråga om ålgärder som skall vidtas lill gagn för andra intressen än
fastighetsägarnas och hyresgästernas. Hovrätten konstaterar atl regering och
riksdag redan har tagit siällning till förmån för sådan lagändring och
framhåller därför endast att, i den mån skyldigheten att vidla förbättringar medför
- efter avräkning för eventuell nytta - beaktansvärda koslnader och
inkomstbortfall eller andra väsentliga olägenheter för fastighetsägare eller
hyresgäster, del föreligger en situation av expropriationsliknande karaktär.
Delta måsle enligt hovrätten naturiigen beaktas vid utformningen av bl, a,
åtgärder för lån och bidrag.
Enligt
Näringslivets byggnadsdelegalion har utredningsarbetet visat alt retroaktiva
regler för all förbättra sophanteringsslandarden medför en rad
tillämpningsproblem, som framstår som svårlösta. Delegationen förordar atl de
direkt akuta sophanleringsproblemen i äldre bebyggelse bör lösas inom ramen för
hälsovårds- och arbelarskyddslagsliftningen. Vill slalsmaklerna genomföra en
generell standardförbättring i all äldre bebyggelse, rekommenderar
delegationen atl detta sker med tillämpning av ersättningsreglerna vid
Prop. 1977/78:50 78
expropriation,
vilket garanterar en likvärdig behandling av berörda enskilda,
Sveriges
fastighetsägareförbund kan i och för sig instämma i all möjligheterna till att
omhänderta och bortforsla avfall borde förbättras i många byggnader. Förbundet
konstaterar emellertid att byggnaderna i de flesta fall har uppförts efler
vederbörlig granskning och godkännande av ansvariga myndigheter. Eftersom
byggnadslagstiftningen principiellt inte haft tillbakaverkande krafl, har
fastighetsägarna inte haft anledning avsätta medel för de investeringar som nu
aktualiseras. Även om den ekonomiska situationen givelvis förbättras genom det
föreslagna finansieringssystemet kommer åtgärderna enligt förbundet all i
åtskilliga enskilda fall innebära oacceptabla påfrestningar på
fastighetsekonomin. Med hänvisning bl, a, lill del anförda motsätter sig
förbundet där förslaget. Om statsmakterna bedömer atl förbättringarna är oumbäriiga
anser förbundel alt ombyggnaderna helt bör bekostas med statliga medel.
Enligt
riksrevisionsverkels (RRV) uppfattning bör en mer tillförlitlig kostnadsberäkning
göras innan den föreslagna ändringen i BS genomförs.
1.2
Ordnande av avfallshantering i befintlig bebyggelse
Arbetsgruppens
synpunkler på frågan hur avfallshanteringen bör vara ordnad för atl den skall
vara godtagbar för sophämlningspersonalen (avsnitt 5,1) delas av flertalet av
de remissinstanser som yttrar sig i frågan. Några remissinstanser för
emellertid fram detaljanmärkningar.
Socialstyrelsen
påpekar att del enligt uiredningen i huvudsak är två faktorer som försvårar
arbeiei försophämtningspersonalen, nämligen svårtillgängliga och trånga
soputrymmen samt svårframkomliga transportvägar. En tredje faktor som inte har
behandlats i utredningen men som enligt styrelsen är av slor belydelse i
sammanhanget är olämpliga, exempelvis alllför stora eller tunga,
avfallsbehållare som är svåra atl transportera bort. Orsakerna till bristerna i
renhållningspersonalens arbetsmiljö kan enligi styrelsen således vara flera än
som har angetts i utredningen liksom möjligheterna all komma till rätta med
problemen. Anordnande av sopnedkast och soprum i befintliga hus lorde inte
alllid vara den bästa lösningen. Enbari utbyte av olämpliga avfallsbehållare
kan enligt styrelsen i många fall ge till resultat en helt godtagbar
arbetsmiljö ulan slora kostnader och/eller omfattande ombyggnadsarbeten.
Sveriges
fastighetsägareförbund ifrågasätter om del, som arbetsgruppen uttalar, blir
aktuellt all använda mekaniska transportmedel om soputrymmet inte kan
flyttas,eftersom sophämtningen därigenom kommeratt kräva mer personal. Svenska
kommunalarbelareförbundei betonar att soprummet skall ligga i gatuplanet,
Endasl byggnadstekniska skäl kan enligt förbundets uppfattning föranleda
dispens från denna allmänna regel. Även om det rent lekniskl är möjligt all
genom iransportband eller lyftanordning transportera
Prop.1977/78:50 79
avfallet
från utrymme under markplan, är detta inte tillräckligt skäl atl avstå från alt
föriägga sopulrymme till markplanet. Enligt Sveriges aUmännyiiiga
bostadsföretag (SAQO) ulgör de fastigheter i vilka soprummet är placerat över
eller under körbana/gångvägsnivå men där förhållandena i övrigt är acceptabla
ett särskilt problem. Att i sådana fäll ersätta trappsteg med ramper kan kräva
omfattande ingrepp i huset och i marken. Under förulsättning alt
bostadsföretaget kan träffa överenskommelse med berörda personalorganisationer
bör enligt SABO dispens kunna ges. Svenska renhållningsverkföreningen (RVF)
och Malmö kommun framhåller att sopulrymmei bör ligga så alt avfallet kan nås
och hämtas ulan att bärning behöver ske. RVF ser med tillfredsställelse all
mekaniska transportmedel används, om sopulrymmei inte kan flyttas.
Arbetsgruppens förslag att tätare hämlningsinlervall kan övervägas, om
sopulrymmei är omöjligt eller mycket svårt aU utvidga, anser RVF vara olämpligt
från transporlekonomisk synpunkt.
Enligt
arbetsgruppens mening hörde ålgärder för alt förbättra avfallshantering som
redovisas i promemorian i allt väsentligt behandlas i Svensk byggnorm (SBN).
Efter vissa kompletteringar bör ombyggnadsbestämmelserna i SBN vara normerande
även belräffande det befintliga byggnadsbeståndet. Enligt arbetsgruppen bör
SBN dessutom kompletleras med kommentarer och typlösningar lill ledning för dem
som skall planera och vidta förbättringsåtgärder. Svenska kommunförbundet,
landslingsförbundet och Hyresgästernas riksförbund stryker under behovel av
exempel på lämpliga lösningar för an förbättra avfallshanteringen inom den
befintliga bebyggelsen. Avsaknad av vägledande bedömningar kan enligt
riksförbundei leda lill atl bestämmelserna lillämpas med skiftande verkan i
olika kommuner. A Z e/fte/gi/lÄ framhåller att klara förslag på typfall
förenklar det administrativa arbeiei hos byggnadsnämnderna.
Bostadsslyrelsen
anser atl kraven på befintliga byggnader kan ställas på elt sådant sätl att
SBN:s föreskrifter för nybyggnad inte sätts i kraft retroaktivt. Om de
byggnadstekniska kraven på befintlig bebyggelse skiljs från kravnivån för
nybyggnad kan denna senare kravnivå utvecklas utan att della medför krav på
ålgärder i del befintliga byggnadsbeståndet. Bostadsstyrelsen anser all della
praktiskt kan lösas genom särskilda avsnitt i SBN som gäller enbart för
befintliga byggnader. De egenskaper i del befintliga beståndet, som omfattas av
sådana särskilda bestämmelser, skulle därigenom visserligen inte alltid stämma
överens med molsvarande nybyggnadsföreskrifter i SBN, men skulle likväl kunna
ges en godtagbar nivå i fråga om säkerhel, hygien och trevnad.
Statens
planverk uppger att verkel, om den föreslagna ändringen i BS genomförs, kommer
atl komplettera kap. 43 i SBN med bestämmelser, som i försia hand rör
transportanordningar inom byggnad samt exempel på godtagbara lösningar. I
anslutning härtill avser verkel att publicera rikllinjer för och exempel
rörande utformning av soprum i befintliga byggnader. Vid tillämpning av
funktionskraven kommer också atl finnas möjlighel lill
Prop.1977/78:50 80
typgodkännande
av lämpliga tekniska anordningar.
Socialstyrelsen
erinrar om gällande föreskrifter om åleranvändning av i första hand vissa typer
av papper. Skyldigheten att omhänderta papper skall enligt
renhållningslagstiftningen vara hell genomförd 1980. Det hade enligt styrelsen
varit värdefullt om denna fråga i varje fall hade berörts i promemorian. Vid
separat uppsamling inom fastighel av sådana restprodukter erfordras i många
fall särskilda ulrymmen. Separering av olika avfallstyper minskar därför värdet
av sopnedkast och förekomsten av sopnedkast kan bidra lill all man inte
separerar sitt avfall i önskad omfattning utan kastar allt silt avfall i
sopnedkastet. Även bostadsslyrelsen, länsstyrelserna i Malmöhus och
Väslernorrlands län, saml hyresnämnden i Slockholm berör frågan om separering
av avfall. Bostadsslyrelsen framhåller all utvecklingen i fråga om hantering
och återvinning av avfall kan komma atl leda till nya lösningar och
förhållanden som bör påverka utformningen av tillämpningsbestämmelserna lill
BS. Länsslyrelsen i Malmöhus län finner alt del är viktigt atl arbetsgruppens
förslag samordnas med de frågor som rör åleranvändning och separering av
avfall.
1.3
Vissa hyresfrågor
Arbetsgruppen
diskuterar (avsnitt 5.3) om bestämmelser rörande avfallshantering i det
befintliga byggnadsbeståndet medför behov av ändringar i hyreslagstiftningen
men finner atl delta är varken nödvändigl eller lämpligt.
De
remissinstanser som yttrar sig i hyresfrågorna ansluter sig i alll väsentligt
till arbetsgruppens bedömningar. Vissa påpekanden görs emellertid.
Bosladsdomstolen har ingen erinran mot arbetsgruppens ställningstaganden
såviii gäller de hyresrätlsliga aspekterna på de frågor som arbetsgruppen har
tagit upp. Med anledning av gruppens uttalande (avsniti 5.3.1) om möjligheterna
atl efter uppsägning ta i anspråk uthyrt bostadsutrymme som sopulrymme erinrar
domstolen emellertid om atl svårigheten -särskilt i de siörre städerna - all
skaffa hyresgäst godtagbar ersältningslägenhet kan komma alt medföra atl
hyresgästen får sitl hyresavtal föriängt i betydligt större utsträckning än vad
arbetsgruppen synes ha räknat med. Hyresnämnden i Göteborg, som också i allt
väsentligt instämmer i arbetsgruppens bedömningar, framför en liknande erinran.
Nämnden framhåller vidare atl det i fråga om uppsägning av lokalhyresgäsi har
stor belydelse om 57 S försia siycket 2. eller 3. hyreslagen tillämpas,
efiersom hyresvärden vid prövning enligt punkten 2 i regel måste erbjuda
ersättningslägenhet för att undgå ersättningsskyldighet, vilket inte fordras
vid prövning enligt punklen 3. Enligt hyresnämndens uppfattning är det inte
självklart atl - såsom arbetsgruppen tycks mena - prövningen i alla situationer
skall ske enligt den sistnämnda punklen. Nämnden anser atl frågan bör belysas
vidare vid del fortsatta lagstiftningsarbetet.
Hyresnämnden
i Slockholm ansluler sig i huvudsak lill de skäl som arbetsgruppen anför till
stöd för sin uppfattning. Nämnden delar emellertid inte den i promemorian framförda
uppfattningen i fråga om den intresseavvägning som skall företas vid
uppsägning av hyreskontrakt rörande lokal. Även om lokalen skall las i anspråk
för sopändamål, kan enligt hyresnämndens mening inlresseavvägningen, även i
andra fall än de som anges i promemorian, mycket väl leda till den bedömningen
all hyresvärden inte har befogad anledning atl upplösa hyresförhållandet och
all hyresvärden i skälig omfallning skall ersätta lokalhyresgäslen dennes
förlust på grund av hyresförhållandets upphörande. Liknande synpunkler anför
Svea hovrätt, Näringslivets byggnadsdelegalion, Sveriges advokalsamfund och
Sveriges fastighetsägareförbund. Enligt förbundet är del närmasl självklart
all man ändrar hyreslagen på denna punkt. Om statsmakterna anser alt sophämlningsfrågan
är av så slor belydelse att den måsle lösas, bör man helt undanröja risken för
all någon blir skadeslåndsskyldig när kraven skall uppfyllas. Förbundel anser
all del vore enklast atl i 57 S hyreslagen införa behov av sopulrymme som en
särskild upphörsgrund. För all förslagels konsekvenser skall bli mera
fullständigt belysta bör man enligt RRV undersöka i vilken omfattning sådana
långtgående ålgärder som uppsägning av hyresavtal kan bli nödvändiga och
försöka uppskatta storleken av härigenom uppkomna hyresförluster.
Sveriges
fastighetsägareförbund lar upp arbetsgruppens bedömningar (avsnitt 5.3.3) i
fråga om möjligheterna alt utföra åtgärder då uppsägning av hyresavtal har
förklarats ogiltig. Förbundet instämmer i arbetsgmppens uppfattning att 10 S
andra slyckel, 12 lj och 16 S försia siycket 4. hyreslagen inte lorde kunna
åberopas lill stöd för uldömande av vite. Förbundel anser emellertid alt
arbetsgruppen inte har tillräckligt analyserat problemaliken utan har lämnai
flera frågor olösta. Del kan exempelvis ifrågasättas om det är tillräckligt atl
hyresvärden har sagt upp hyresgästen eller om man i vitesärendet även skall
beakia hur hyresvärden har fört processen i hyresnämnden. Enligt förbundel
uppkommer också fråga dels om värden behöver klaga på hyresnämndsbeslutel eller
om del räcker med atl etl beslul föreligger i första instans, dels i vilken mån
värden måsle medverka till atl skaffa annan lägenhet till hyresgästen.
Förbundel anserdel nödvändigl alt klarhet skapas på dessa punkter.
Beträffande
förslagels inverkan på hyran för bostadslägenheter konstaterar hyresnämnden i
Stockholm alt arbetsgruppen inte har närmare besvarat frågan om vilka kostnader
reformen kan medföra för faslighelsägarna. Möjligheterna atl bedöma
verkningarna från hyressätlningssynpunkl blir redan på grund härav begränsade.
Det är enligt nämnden vidare tveksamt, åtminstone såviti gäller
stockholmsområdet, om arbetsgruppen har rätt i sin uppfattning all de
allmännyttiga bostadsföretagen haren förhållandevis liten andel av de hus där
ålgärder för förbättrad sophanlering kan aktualiseras. Del är alltså länkbart
att de allmännyttiga företagens kostnader för förbättrad sophante-
6 Riksdagen 1977/78. 1 saml Nr 50
Prop.1977/78:50 82
ring
i siörre utsträckning än arbetsgruppen har antagit kan påverka hyrorna i det
allmännyttiga bostadsbeståndet och därmed även i del privatägda. Liknande
synpunkter anför hyresnämnden i Malmö och länsbostadsdirektören i Stockholms
län. Sveriges fastighetsägareförbund anser all de enskilda fastighetsägarna
inte kan räkna med någon kompensation ulan i stället drabbas med vad man skulle
kunna kalla "tredubbel effekl" i många fall; försl en sänkning av
bruksvärdet på grund av föriust av sopnedkast, vidare bortfall av hyresintäkter
på grund av att uthyrt utrymme las i anspråk och slutligen ränta och amortering
på del statliga lånet. Även om dessa effekter inte uppträder i alla fastigheter
anser förbundel all del är tillräckligt alt effekterna inträder i enskilda fall
för all de skall betraktas som inte godtagbara.
Hyresnämnden
i Malmö erinrar om bestämmelserna i 3 S lagen (1973:189) med särskilda
hyresbestämmelser för vissa orter. Enligt dessa bestämmelser fär
bosladslägenhel eller lägenhet, som är avsedd atl helt eller lill ej oväsentlig
del nyttjas för holell- eller pensionalrörelse, inte ulan hyresnämndens
tillslånd hyras ul eller las i bmk av ägaren för väsentligen annal ändamål än
del avsedda. Nämnden framhåller alt lillslånd kan komma all behövas om
lägenhet, som omfattas av lagen, hell eller till större del las i anspråk för
anordnande av soprum. Med hänsyn bl. a. lill den prövning som byggnadsnämnden
enligt förslaget skall göra anser hyresnämnden all lagen bör ändras så atl
kravet på tillslånd i nu avsedda fall tas bort. Liknande synpunkler framförs av
bostadsdomstolen, Svea hovrätt och hyresnämnden i Göteborg.
1.4
Kostnadsuppskattning
Arbetsgruppen
har på basis av en undersökning rörande sophämtningsförhållandena i Malmö och
Slockholm grovt uppskattat totalkostnaden lill mellan 200 och 250 milj. kronor
(avsnitt 5.4). RRV, som har tagit del av undersökningen, framhåller atl båda
undersökningarna bygger på en i sin lur grov uppskattning av hur många
fastigheter som behöver åtgärdas samt på en beräkning av kostnadernas storiek
för ett urval fasligheter. Den slutsals som arbetsgruppen på basis härav har
dragit om totalkostnaden för landet i dess helhel framstår därför enligt RRV
som synneriigen osäker. RRV anser att en mer tillföriitlig kostnadsberäkning,
baserad på ell siörre urval fastigheler, bör göras innan beslul om den
föreslagna beslämmelsen i BS fattas. Beräkningar bör om möjligt göras för
alternativa förslag lill ombyggnadsbeslämmelser för soprum och transportvägar.
Sverigesfastighetsägareförbund betraktar det som olillfredsslällande att förslag
genomförs utan all de ekonomiska konsekvenserna lillföriilligen har
analyserats. Uppskattningen att de totala kosinaderna i landet kan uppgå lill
ca 250 milj. kr rymmer enligt Näringslivets byggnadsdelegation stora
osäkerhetsmoment. De verkliga kostnaderna kan vara betydligt större - kanske t.
o. m. mångdubbelt större. När del gäller kosinaderna i del enskilda fallet kan
del inte uteslutas alt dessa kan bli mycket betungande. Kraven på ålgärder kan
vidare bli föremål för olika
Prop.1977/78:50 83
bedömningar
beroende på hur byggnadsnämndernas inlresseavvägning utfaller. Enligt
delegationen kan del därför inte heller uteslutas all resullatel i vissa fall
kan leda till olika uppfattning både om åtgärdernas omfallning och ekonomiska
rimlighet, kanske l.o.m. inom vida gränser. Delegationen anser all graden av
tvång kan bli myckel varierande, sett både från inlresseavväg-ningssynpunkt och
när del gäller del ekonomiska resullatel.
Till
de remissinstanser som anför kritik mol atl kostnaderna för reformen inte har
blivit tillräckligt belysta hör också hyresnämnden I Malmö, Hyresgästernas
riksförbund och Göteborgs kommun.
1.5
Kostnadsansvar och finansiering
Arbetsgruppen
föreslår (avsniti 5.5) elt statligt ekonomiskt stöd i form av lån och bidrag
för genomförandet av aktuella ålgärder. Syflel med slödel är enligt
arbetsgruppen all åsladkomma all önskvärda förbäliringar verkligen skall komma
lill stånd utan atl det uppslår oönskade följdeffekter för
fastighetsförvaltningen och för de boende. Arbetsgmppens förslag har fått etl
positivt mottagande vid remissbehandlingen. Arbetarskyddsstyrelsen anser
sålunda all ett statligt stöd lorde medföra alt förbättringar inom områdel
genomförs snabbare än vad annars skulle vara fallel. Länsstyrelsen I
Västernorrlands län finner det angeläget att det av arbetsgruppen föreslagna
stödsystemet kommer till stånd. De i promemorian föreslagna bidrags- och
lånebestämmelserna blir enligt Sveriges fastighetsägareförbund i många fall a v
avgörande belydelse för den enskilde fastighetsägarens möjligheter all
genomföra en erforderlig upprustning och torde även fä den effekten alt många
fastighetsägare genomför åtgärderna ulan myndighetsingripanden.
Bostadsstyrelsen framhåller all etl statligt ekonomiskt stöd är värdefullt bl.
a. av del skälet all del undanröjer eventuella likvidiietsmässiga hinder för
etl snabbi genomförande. Införande av ett ekonomiskt stöd för älgärder av delta
slag kan enligt styrelsen å andra sidan inleda en utveckling där även andra
yrkesgrupper med f n. olillfredsslällande arbetsmiljö kräver ekonomiskt stöd
för miljöförbättrande åtgärder som följer av lagstiftning eller begärs av
personalorganisation.
Enligt
förslaget skall stöd inte utgå för sådanl hyresbortfall som blir följden av all
sopnedkast slängs eller all uthyrt utrymme tas i anspråk för ålgärd i syfle alt
åslakomma förbättrade avfallshanteringsförhållanden. Sveriges
fastigheisägareförbund anser det vara en orimlig ståndpunkt all slödel inte
skall utgå för del fall atl ålgärden medför sänkt bruksvärde och all således
faslighelsägaren ensam skall svara för de ekonomiska konsekvenser som blir en
följd av ålgärder som statsmakterna anser nödvändiga. För den händelse en
uppsagd lokalhyresgäsi har berättigade krav på ersällning kan del enligt Svea
hovrätt vara skäl atl överväga om inte sådan ersättning - oavsett om
hyresvärden är formellt ansvarig eller inte -skall kunna täckas genom statliga
bidrag. Sveriges advokatsamfund har samma uppfattning.
Prop. 1977/78:50 84
Förslagel
all kosinaderna bör uppgå lill minsl 2 000 kr per fastighel för alt bidrag
eller lån skall ulgå lorde enligt Sveriges fastighetsägareförbund kunna godtas.
Flera remissinstanser framhåller emellertid all beloppet är för lågt.
Länsslyrelsen i Väslernorrlands län anser med hänsyn lill kostnadsutvecklingen
inom byggnadssektorn alt beloppet bör indexregleras. Del kan annars vara
lönande att avvakta med billiga ålgärder lills dessa blir bidragsberättigade.
Enligt RRV skulle den föreslagna gränsen 2 000 kr medföra att
länsbostadsnämnderna kommer alt få motta ett slort antal låne- och
bidragsansökningar. Av de ca 12 000 fasligheter i Slockholm, där åtgärder har
bedömts nödvändiga, synes flertalet komma alt ligga över den föreslagna
gränsen. Med hänsyn även till all länsbostadsnämnderna och de kommunala förmedlingsorganen
skall kontrollera atl stöd inte utgår till åtgärder som innebär underhåll och
ersättningsanskaffning m. m. finner RRV del sannolikt alt
administrationskostnaderna för de föreslagna lånen och bidragen kommer all bli
höga. För större fastigheter synes vidare den föreslagna bidragsgränsen vara
lågt satt, efiersom för dessa fasligheter kostnader i storleksordningen 2 000
kr lorde ha relativt liten belydelse för fastighetsekonomin. Båda dessa
förhållanden, tillsammans med förslaget atl stödet ovanför gränsen skall uigöra
100 procent, motiverar enligt RRV:s mening alt gränsen ändras så atl den på
något sätl varierar med faslighelens storiek, dess taxeringsvärde e. d.
De
låneadminislrativa myndigheterna är också kritiska mot den föreslagna beloppsgränsen.
Bostadsstyrelsen anser med hänsyn lill alt en- och tvåfamiljshus inie skall
omfattas av stödsystemet atl den föreslagna gränsen är orimligt låg. Styrelsen
erinrar om alt bostadslån för ombyggnad av flerfamiljshus utgår endast om
kostnaden uppgår lill minst 15 000 kr. Eftersom stödsystemet skall stimulera
till alt erforderliga förbättringar genomförs, är del enligt styrelsen dock
rimligt att gränsen i della sammanhang sätts lägre än vid bostadslån för
ombyggnad, förslagsvis vid 5 000 kr per fastighet. Samma beloppsgräns föreslås
av länsbostadsdirektörerna i Slockholms och Norrbottens län.
Länsbostadsdirektörerna i Uppsala och Väslernorrlands län vill sätta gränsen
vid 4 000 kr,
A
Z5e//öe/-gs/
Förslaget
att det statliga stödet skall utgöra en kombination av lån och bidrag där 65
procent av kostnaden normall bör täckas av lån och återstoden eller 35 procent
med bidrag lämnas ulan erinran av de flesta av de remissinstanser som uttalar
sig i frågan.
HSB
påpekar emellertid atl kostnader för förbäliringar av avfallshanteringen
kommer atl drabba i slort sett enbari flerfamiljshus och alt denna
Prop.1977/78:50 85
snedbelastning
på bostadsbeståndet rimligen måsle ha som konsekvens all bidrag utgår för hela
kostnaden. Länsbostadsdirektören i Slockholm anser atl enbart lån bör ulgå när
det gäller bostadsbyggnader. Lånet bör ges under samma villkor som gäller
enligt energisparförordningen, dvs, med räntebidrag om kostnaden överstiger 25
000 kr. Amorteringstider och kostnads-gränser bör anpassas härefter Enligt
nämnden skulle lånevillkoren enbart avse bostadsbyggnader.
Länsbostadsdirektören
i Göteborgs och Bohus län anser alt kosinaderna för den enskilda fastigheten
kan bli avsevärda och atl räntebidrag därför bör utgå såsom nu sker vid
enerigspariån. Liknande synpunkler framförs av länsstyrelsen i Göieborgs och
Bohus län, länsbostadsdirektören i Jönköpings län, Sveriges
fastigheisägareförbund, HSB och Göteborgs kommun.
Näringslivets
byggnadsdelegalion anser atl utredningens förslag till kosl-nadsreglering är
etl steg i rätl riktning för att skapa rättvisa mellan olika enskilda i fråga
om avbräck och kostnader vid en tvångsvis genomförd retroaktiv
standardförbättring. Problemet ärenligt delegationen all även en 35-procentig -
i undantagsfall 65-procentig - bidragsgivning kan innebära stora olikheter i
ekonomisk behandling mellan skilda fall. Kostnadskonsekvenserna kan bli hell
olika fören husägare som kan uppfylla kraven för t, ex, en kostnad av 10 000 kr
jämfört med etl fall, där åtgärderna kostar, säg 100 000 kr, I del senare
fallel uppkommer en trolig förlust i storieksordningen 65 000 kr, eventuellt 35
000 kr, beroende på vilken bidragsnivå som väljs, jämfört med en betydligt
blygsammare utgift för kanske mer normala fall. Också olikheten i
bidragsgivning leder lill skilda resultat. Delegationen anser därför den
föreslagna koslnadsregleringen otillräcklig för alt lillgodose de krav på lika
behandling som kan ställas av medborgarna på lagstiftningen i ell välordnat
samhälle,
Bosiadssiyrelsen
anser alt arbetsgruppens urval av slödberälligade åtgärder kan ifrågasättas och
föreslår en mindre strikt avgränsning av de slödberälligade byggnadslekniska
eller maskinella åtgärderna, framför allt av det skälet all en gränsdragning
mellan vad som skall vara stödberättigal och inte kan vara onödig vid mer
omfallande ombyggnad, Sveriges fastighetsägareförbund anför liknande
synpunkter.
Några
remissinstanser tar upp de skattemässiga konsekvenserna. Om hyreshöjning inte
är möjlig på grund av principerna för hyressättningen bör enligt
bostadsslyrelsen och Sveriges fastighetsägareförbund de nedlagda kostnaderna -
efter avdrag för utgående bidrag - ur skallesynpunkt kunna betraktas såsom
underhållskostnad. Nuvarande anvisningar till kommunalskaltelagen medger inte
della när t, ex, sopulrymmei flyttas till annan plats i byggnaden, I en
likartad fråga (inredning av s. k. dispensskyddsrum), där nedlagda koslnader
inte kunde anses uigöra grund för hyreshöjning, gavs anvisningar om alt dessa
belopp skulle vara alt jämställa med underhållskostnader.
Det
är enligt ios/arfssore/sen inte självklart all, som arbetsgruppen föreslår.
Prop.1977/78:50 86
begreppet
fastighel bör utgöra enhet för beräkning av koslnader och stöd. Som alternativ
eller kompletterande lösning föreslår styrelsen all slödel skall ulgå med vissl
belopp per betjänad lägenhet.
All
länsbostadsnämnderna anförtros verksamhelen alt administrera del föreslagna
slödel synes enligt bostadsslyrelsen naturiigt vad gäller bostäder. 1
administrativt hänseende betyder emellertid förslaget atl länsbostadsnämndernas
verksamhetsområde i delta avseende utvidgas till all omfalla lyper av byggnader
och lokaler som är främmande för bostadsorganisationen. Denna utvidgning kan
vidare komma alt fä myckel stor volym. Med hänsyn bl. a. härtill anser
styrelsen all elt ekonomiskt stöd för ordnande av ulrymmen för avfallshantering
i byggnader hellre bör ges en administrativ uppbyggnad liknande den som har
valts för stödet för energibesparande ålgärder. Della skulle innebära all man
skiljer mellan å ena sidan bostäder och sådana lokallyper som kan belånas
enligt bosladsfinansieringsförordningen och å andra sidan byggnader för andra
ändamål, t. ex. kontor, industrier, affärsfastigheter etc. Beslämmelserna om
stöd för ordnande av ulrymmen för hantering av avfall vad gäller bostadshus kan
då inarbetas i bostadsfinansieringsförordningen och denna del av verksamhelen
på ett naturiigt sätl åläggas länsbostadsnämnderna. Förövriga byggnader kan
verksamhelen i likhet med energisparstödel handhas främsl av siatens
industriverk. För denna sektor, där hyresbildningen sker på annal sätt än efter
bruksvärdesprincipen, kan del enligt styrelsen f ö. vara motiverat all överväga
ell stöd bestående av enbari bidrag - även della i likhet med vad som gäller i
fråga om energisparstödel.
Några
remissinstanser framhåller att det kan bli en svår uppgift för
länsbostadsnämnderna atl kontrollera de koslnader som skall ligga lill grund
för lån och bidrag. Bostadsstyrelsen framhåller atl man vid handläggning av
ärenden om bostadslån och energilån m. m. genomgående arbetar med
koslnadsschabloner, vilket emellertid knappast kan bli aktuellt i förevarande
sammanhang. Även länsbostadsdirektörerna i Uppsala, Väslernorrlands saml
Cö/eiorgsoc//fioAus/ört understryker all kostnadskontrollen blir svår att göra.
Sveriges fastighetsägareförbund och länsbostadsdirektören i Västernorriands län
föreslår all kosinaderna skall beslämmas efler ell anbudsförfarande.
Bostadsstyrelsen
framhåller alt den ökade arbetsbelastningen för länsbostadsnämnderna lorde
kräva viss förstärkning av nämndernas personella resurser. Länsbostadsdirektörerna
I Stockholms, Uppsala, Västernorrlands, Norrbottens samt Göteborgs och Bohus
län anser också all personalen hos nämnderna behöver utökas, om förslaget
genomförs.
Etl
tjugotal remissinstanser är negativa lill arbetsgruppens förslag all begränsa
liden för erhållande av statligt bidrag till tre år. Förslagel tillstyrks
uttryckligen av Svenska kommunförbundet och Örebro kommun.
Sveriges
advokatsamfund framhåller all det i promemorian pekas på ett flertal
situationer där fastighetsägare kan möta svårigheter - främsl tidsmässiga -
all genomföra åtgärderna inom den lid av tre år från lagstiftningens
Prop.1977/78:50 87
ikraftlrädande
som har föreslagits som gräns för slatiigt bidrag. Samfundei ifrågasätter även
i övrigi om inte denna gräns är för snävt tilllagen. Del får anlas alt det i
ett inledningsskede kommer atl råda viss oklarhel om vilka åtgärder som är
tillräckliga för atl uppfylla lagsiiftningens krav. Säkeriigen kan valet av
lösning i enskilda fall erfordra överväganden som tar lid. Mol della står
sophämlningspersonalens och samhällets inlresse av alt åtgärderna vidtas ulan
onödig lidsuldräkt. Det synes därför enligt samfundei motiverat all sätta en
tidsgräns för del statliga bidraget. Om denna sätts till tre år, bör
tillämpningen därav ske med mjukhet. Exempelvis bör bidrag ulgå om arbetena har
påböriats inom treårsperioden och slutförts inom skälig lid därefter. Vidare
bör enligt samfundet bidrag utgå även efler utgången av treårsperioden, om
förseningen beror på omständigheter för vilka faslighelsägaren inte kan
lastas, exempelvis iakttagande av uppsägningstid, särskilda tekniska
svårigheter m. m. Stockholms och Norrköpings kommuner saml länsslyrelsen i
Stockholms län anser alt ett dispensförfarande, genom vilket statligt bidrag
skall kunna ulgå även efler treårsperioden, är motiverat.
All bidraget upphör att
utgå efter tre år innebär enligt Svenska riksbyggen ingen stimulans lill
byggnadsnämnderna alt göra etl föreläggande inom denna lid. I många fall lorde
åtgärder från fastighetsägarnas sida inte bli aktuella ulan atl ell
föreläggande från byggnadsnämnden föreligger. Efiersom bidragsdelen maximall
kan uppgå lill 35 procent, motsvarar ett uteblivet bidrag endasl insparade
räntekostnader på hela anläggningskostnaden under en treårsperiod. Om arbetsgruppens
förslag i detla avseende fastställs, finns därför risk atl genomförandel av
åtgärderna kommer all dra ul på liden onödigt länge.
Svea hovrätt,
bostadsstyrelsen, länsstyrelserna i Västernorriands saml Göteborgs och Bohus
län, länsbostadsdirektörerna i Västernorriands och Norrbotlens län, Föreningen
Sveriges stadsarkitekter, Hyresgästföreningen i västra Sverige samt Eskilstuna,
Vilhelmina och Göteborgs kommuner anser atl tidsfristen bör förlängas.
Landstingsförbundet, Sveriges fastighetsägareförbund, Näringslivets
byggnadsdelegation, länsslyrelsen i Malmöhus län och Malmö kommun anser alt
någon lidsgräns inte bör beslämmas.
Flera
remissinstanser, bl. a. Svea hovrätt, påpekar all del i promemorian inte har
angivils om tidpunkten för länsbosladsnämnndens beslul eller ärendets
anhängiggörande hos byggnadsnämnden eller annan tidpunkt skall vara avgörande
för om bidrag skall ulgå.
SABO
uppger att del statliga stödet i enskilda fall kan komma att finansiera en
sophanieringsanläggning som ger den berörda fastighetsägaren lägre
sophämtningsavgifter. Denna reducering av driftskostnaden bör rätteligen komma
de boende i faslighelen lill del, någol som automatiskt sker i allmännyttigt
och kooperativt förvallade fastigheter men inte i övrigt. I bedömningen av vad
som är skäliga koslnader bör enligt Hyresgästernas riksförbund självfallet
vägas in sådana besparingar som kan uppslå, exempelvis genom sänkta avgifter
för sophämtningen. Det kapitaliserade värdel av
Prop.1977/78:50 88
minskade
omkostnader för avfallshanteringen inom fastighelen och sophämtningen från
fastighelen bör således las med i beräkningen av de tillämnade åtgärdernas
effekter på såväl fastighetsekonomin som samhällsekonomin.
Näringslivets
byggnadsdelegalion rekommenderar atl standardförbättringarna genomförs med
tillämpning av ersättningsreglerna vid expropriation så snart åtgärderna
överstiger etl rimligt grundbelopp, som alla berörda enskilda skall belastas
med för att förbättra sophanleringen. En sådan ordning garanterar enligt
delegationen en likvärdig behandling av berörda enskilda samtidigt som
flertalet tillämpningsproblem därmed av allt att döma får en konsekvent och
effektiv lösning.
I
promemorian framhåller arbetsgruppen all del är synneriigen angelägel att
kommunerna tillämpar sophämlningslaxor som differentierar avgifterna i
förhållande lill svårighetsgraden vid hämtningen. Svenska kommunförbundet
påpekar att åtskilliga kommuner redan i dag tillämpar en differentierad
sophämlningslaxa, där avgifterna slår i förhållande lill svårighetsgraden vid
hämtningen. Del finns dock anledning för kommunerna atl se över avgifterna. En
högre taxa för hus med olillfredsställande sophanleringsut-rymmen kan nämligen
bidra lill atl faslighelsägarna vidtar ålgärder för att förbättra förhållanden
tidigare än de annars skulle ha gjort. Svea hovräll, bostadsslyrelsen,
länsstyrelsen i Väslernorrlands län, länsbostadsdirektören i Göteborgs och
Bohus län saml en reservant hos statens Inslilul för byggnadsforskning anför
liknande synpunkler.
1.6
Tillämpning i vissa fall
1
promemorian (avsnitt 5.8) diskuterar arbetsgruppen hur avvägningen bör ske i
vissa situationer då det finns skäl som kan tala för all den mest
ändamålsenliga lösningen av avfallshanteringsfrågan frångås eller då fråga
uppkommer om alt samordna arbeten för avfallshanteringens ordnande med andra
arbeten på byggnaden. Endasl några remissinstanser kommenterar de överväganden
som arbetsgruppen gör i dessa avseenden. Arbeiarskyddssiyrelsen godlar i
princip arbetsgruppens bedömningar. Utöver de exempel som diskuteras i
promemorian vill Svenska kommunförbundet framhålla planlösningstekniska hinder
som skäl för alt kraven på förbättringar inte kan uppfyllas helt.
Bostadsslyrelsen
ifrågasätter om det i och för sig angelägna kravet på lillfredsslällande
arbetsmiljö för renhållningspersonal alllid skall prioriteras framför andra
berörda gruppers iniressen, vilket synes vara arbetsgruppens utgångspunkt. Det
räcker enligt styrelsen alt peka på de svårigheter en sådan ulgångspunkt kan medföra
för boende med större eller mindre grad av handikapp, om konsekvensen t. ex.
blir all befintliga sopnedkast måste avstängas. Även miljösynpunkter och
hänsynen till allmän trevnad kan enligt styrelsen tala för ett mer nyanserat
synsätt, där olika iniressen blir
Prop. 1977/78:50 89
sammanvägda.
Sveriges fastighetsägareförbund anser del vara synnerligen viktigt all man inte
ställer alllför höga krav på de äldre fastigheter, som skall saneras inom en
viss tid. Del är vanligt atl del kan dröja uppåt fem år från planeringens börian
innan saneringsfrågan är slutligt löst och del bör då endasl i undanlagsfall
krävas atl man skall vidta provisoriska ålgärder belräffande soprummen i
avvaktan på ombyggnaden. Här måste enligt förbundel en samordning komma lill
stånd, då risken för felinvesteringar och ändringar eljest är myckel slor med
slöseri av arbetskraft och malerial som följd. Enligt länsstyrelsen i Malmöhus
län och Malmö kommun är del ur bl. a. samhällsekonomisk synpunkt inte försvariigl
atl man i fråga om rivningsfasligheler, som beräknas kvarstå mer än sex år,
alllid direkt bör inrikta sig på en definitiv lösning. De bestämmelser, som i
bl. a. hithörande avseenden kan komma att las in i SBN, bör inrymma möjlighel atl
i undanlagsfall avgöra om provisoriska åtgärder kan under längre tid vara
tillfyllest utan all avkall i högre grad ges på målsättningen all godtagbar
avfallshantering erhålles.
Arbetsgruppen
anser atl det - närmasl för rivningssiluationer - bör vara möjligt för byggnadsnämnden
all samtidigt utfärda två förelägganden, ell som avser provisoriska åtgärder
och elt som gäller den definitiva lösningen. Svea hovrätt finner det tveksamt
om sådana dubbla förelägganden bör förekomma. I vart fall bör de enligt
hovrätten ges i elt beslul och inte var för sig som arbetsgruppen har
föreslagit.
Länsbostadsdirektören
i Göteborgs och Bohus län betonar all del från bl. a. tekniska, ekonomiska och arbetsmässiga
synpunkter är viktigt atl arbetet med atl förbättra avfallshanteringen
samordnas med annan ombyggnads-verksamhet. HSB anför liknande synpunkler.
Arbetsgruppen
förordar (avsnitt 5.8.6) atl byggnadsnämnden i föreläggande till
fastighetsägaren besiämmer liden för åtgärdens genomförande på så sätt att
denne hinner säga upp hyresgästen och därefier genomföra åtgärden inom
föreskriven lid. Sveriges fastighetsägareförbund anser att en beslämmelse som
reglerar dessa förhållanden bör införas. Enligt förbundet är del nämligen olillfredsställande
atl del kommer alt ligga i byggnadsnämndernas fria skön atl - oberoende av
fastighetens kontraktsförhållanden -bestämma till vilken tidpunkt ålgärden
skall vara genomförd. Del borde åligga nämnden all ta reda på hur
kontraktsförhållandet är samt anpassa tiden därefter.
1.7
Förfarandet vid byggnadsnämnden
Vad
arbetsgruppen (avsniti 5.9) har uttalat om förfarandel vid byggnadsnämnden
tillstyrks eller lämnas ulan erinran av flertalet av de remissinstanser som
yttrar sig härom.
Svenska
kommunförbundet finner atl frågan om ordnande av godtagbar avfallshantering i
byggnader naturiigen faller inom byggnadsnämndens verksamhetsområde. Förbundel
vill emellertid samtidigt påminna om all
Prop. 1977/78:50 90
även
andra organ än byggnadsnämnden kommer att beröras, främsl hälsovårdsnämnden, förmedlingsorganel
och renhållningsorganisalionen. Initiativ till förbättringar bör enligt förbundel
lämpligen väckas av renhållningspersonalen själv. Förmedlingsorganet bör ha
hand om frågor som rör del statliga slödel. Också socialstyrelsen framhåller
viklen av alt ålgärder vidtas i nära samarbete med berörda parter.
Socialstyrelsen vill därvid särskill poänglera hälsovårdsnämndens roll i
sammanhanget därför atl nämnden själv har möjlighet och skyldighel alt ingripa mol
problem av här berört slag och dessutom har stor erfarenhet i
renhållningsfrågor. Arbetarskyddsstyrelsen stryker under atl byggnadsnämnderna
bör ha kontakt med yrkesinspeklionen,som harall bevaka arbetsmiljön även vid
avfallshantering och oftasi har god kännedom om arbetsförhållandena på de
aktuella arbetsplatserna. Yrkesinspektionens erfarenheier finns samlade distriklsvis
och det synes enligt arhetarskyddsstyrelsen lämpligt att de enskilda
byggnadsnämnderna inom respektive yrkesinspeklionsdistrikt samråder med inspeklionen
vid t. ex. större ombyggnader och särskilt vid sådana ändringar där tekniska
installationer i form av transportörer och hissar sker. Liknande synpunkler
framförs av en reservant hos statens institut för byggnadsforskning.
Statens
planverk, A Z Sedbergs AB och RVF förutsätter atl renhållningsverken i
kommunerna kommer all medverka vid kartläggning av de brister som förekommer.
En fömtsättning för förslagels genomförande synes enligt RVF vara all ärenden
som inrymmer förelägganden bereds av del kommunala organ som ansvarar för
avfallshanteringen, här närmast renhållningsverket. Det synes därjämte naturiigt
att, som på många håll redan sker, renhållningsverket får dellaga i sladsplanearbelen
och byggnadslovsgranskning i de delar som berör avfallshanteringen. RVF:s
uppfattning om de kommunala renhållningsverkens roll i sammanhanget delas av
kommunerna och Sveriges stadsarkitekter.
De
nya uppgifterna för byggnadsnämnderna i fråga om initiativ och kontroll och
inte minsl med utarbetande av specificerade förslag lorde enligt Norrköpings
kommun under de närmaste åren efler ikraftträdandet av de nya reglerna innebära
en belydande ökning av arbetsbelastningen, vilket under del försia skedet kan
medföra dröjsmål med handläggningen. Länsstyrelsen i Västernorrlands län och
Malmö kommun uttrycker liknande farhågor. Statens institut för
byggnadsforskning stryker under all byggnadsnämnderna måste förses med
tillräckliga resurser för all de skall klara ifrågavarande uppgifier.
Institutet anser dock inte alt kommunerna bör stå för kostnaderna för denna
förstärkning. Landstingsförbundet erinrar i della sammanhang om den
överenskommelse som träffades mellan regeringen och kommunförbunden om
kommunernas och landstingens ekonomi år 1978. Parterna enades då om Slörsia
återhållsamhet i sådana politiska beslul som föranleder ökade anspråk på
kommunala utgifter. Speciellt gjorde regeringen en utfästelse alt snarasi se
över de bestämmelser som reglerar statliga myndigheters utfärdande av
normgivande rikllinjer, rekommendationer, vägledande informationer etc.
Prop. 1977/78:50 91
för
olika kommunala verksamheter i syfle att nå en begränsning av de kostnader som
kan föranledas av dylika beslul.
Länsbostadsdirektören
i Uppsala län framhåller att den ständigt växande arbetsbördan för
byggnadsnämnder och förmedlingsorgan, som på inget håll motsvaras av en
utökning av personalresurserna där, får till följd även en ökad belastning för
länsbostadsnämnderna genom all ärendena blir alll sämre beredda i kommunerna. Ytteriigare
låne- och bidragsgrenar (t. ex. för avfallshantering) bör genomföras först
sedan man har penetrerat effekterna därav på kommunernas och nämndernas
arbetssituation.
1.8 Förslag
till ändringar i byggnadsstadgan (BS)
Enligt
arbetsgruppen (avsniti 5.13) behöver inte i lagtexten anges all finansiellt
stöd är en förutsättning för att de föreslagna kravbestämmelserna skall vara lillämpliga.
Enligt Näringslivets byggnadsdelegalion kan en sådan ordning självfallel inte godias
från rätlsskyddssynpunkl. Övriga remissinstanser som lar upp förslagel lill
ändring i BS framför i huvudsak endasl laglekniska anmärkningar. Statens
planverk förordar all del föreslagna tillägget i 50 ij BS förtydligas genom alt
det ges följande formulering: "samt all godtagbar avfallshantering kan
vidmakthållas". Bostadsstyrelsen ifrågasätter behovel av del föreslagna
tillägget lill 50 S BS. Styrelsen föreslår i stället atl bestämmelsen görs mera
generell. Den skulle t. ex. kunna formuleras så att kravet avser byggnadens
totala skick i förhållande till slutbesiktning och eventuella bestämmelser i SBN
om befintliga byggnader. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län ifrågasätter
del föreslagna tillägget i 75 S BS. Den föreslagna bestämmelsen innebär alt
nybyggnad inte skall anses föreligga i fall där byggnad "måsle antagas
komma all kvarstå under längre lid". Arbetsgruppens synpunkler på kortlidsförelägganden,
s. k. provisoriska förelägganden, i fråga om bl. a. rivningsfasligheler och
ombyggnadsfaslig-heter i vissa fall kan ge anledning till tvekan om
nybyggnadsdispens kan avvaras på sätl uiredningen synes syfta lill.
Enligt
länsstyrelsen skulle den åsyftade regleringen bli klarare om i 75 S sisla styckel
BS som sista punkt las in en bestämmelse som utsäger atl inte heller
anordningar för godtagbar avfallshantering i byggnad skall anses hänföriiga lill
nybyggnad.
Länsslyrelsen
framhåller vidare att kravel på god arbetsmiljö för sophämtningspersonalen bör
beaktas inte bara i enskilda fall utan även vid planläggning enligt
byggnadslagstiftningen. Det kan enligt länsslyrelsen ifrågasättas om inte en
erinran härom bör las in i 12 § BS.
1.9 Bosladssaneringslagen
(BSL)
Arbetsgruppen
diskuterar behovel av ändring i BSL (avsnitt 5.14.1) men kommer fram till
alt någon ändring inte behövs. Svea hovräll delar
Prop.1977/78:50 92
arbetsgruppens
uppfattning, medan däremol Näringslivets byggnadsdelegalion efterlyser en
ändring i 2 a S BSL. Med lanke på all de här aktuella åtgärderna kan kräva
uppsägning och avfiyttning av hyresgäst eller rör väsentliga förändringar i
lägenheter är del enligt delegationen långt ifrån säkert hur tillämpningen kan
komma att bli, i vart fall när förändringar sker på frivillighetens väg utan
stöd av någol formellt föreläggande.
1.10
Ikraftträdande m. m.
De
föreslagna ändringarna i BS skall enligt förslaget träda i kraft den 1 januari
1978. Några remissinstanser ifrågasätter om det är lämpligt alt förslagel
genomförs redan då. Länsslyrelserna i Malmöhus och Väslernorrlands län påpekar
att del är angeläget med bred information lill berörda parter. Dessulom skall
planverket hinna med atl utarbeta föreskrifier och allmänna råd. Länsslyrelserna
ifrågasätter om del är möjligt alt innan lagändringen avses träda i kraft hinna
ge den information till byggnadsnämnderna som är nödvändig. Bostadsslyrelsen
och länsbostadsdirektören i Västernorrlands län föreslår att ikraftträdandet
sker tidigast den 1 juli 1978 sä all berörda parter hinner få informaiion och
myndigheterna hinner lägga upp rutiner för granskning, rådgivning, besiktningar
och informaiion. Vilhelmina kommun anser med hänsyn lill behovet av information
till berörda parter alt beslämmelserna bör träda i kraft försl den 1 januari
1979.
Sveriges
fastighetsägareförbund anser alt det av bl.a. skälighelshänsyn måste införas en
inte alllför kort övergångstid, inom vilken soprummen skall vara ombyggda.
Förbundet föreslår att denna tid bestäms till fem år. En brett upplagd
informationskampanj kan enligt förbundet effektivt motverka de negativa
konsekvenserna av alt man av praktiska och realistiska skäl inför en
övergångslid.
Svenska
kommunjörbundel stryker under atl exempel på lämpliga lösningar för all
förbättra avfallshanteringen liksom information lill berörda parter bör ges
innan författningsändringarna träder i kraft. Även landstingsförbundet
framhåller behovet av informaiion.
2
Statens planverks förslag om bestämmelser rörande skydd mot olycksfall i
maskinellt drivna portar
2.1
Ändring av BS
Så
gott som samtliga remissinstanser tillstyrker planverkets förslag att i BS
införs bestämmelsersom föreskriver att samma säkerhetskrav skall ställas på
maskinellt drivna portar i såväl ny som äldre bebyggelse. Konsumentverket anser
all planverkets bestämmelser i tillämpliga delar bör utvidgas lill all omfatta
även manuellt drivna porlar. Det är enligt verket särskilt angeläget att
bestämmelserna omfattar skydd mot nedstörtning, eftersom del inte är
Prop.1977/78:50 93
ovanligl
alt manuellt drivna vipporlar lossnar i sina övre fäslen när man öppnar dem.
RR
Kanser all man mycket kritiskt bör pröva förslag till rambestämmelser i BS som
ger myndighet rätt att meddela byggnormer med retroaktiv verkan. 1 föreliggande
fall är dock konsekvenserna av sådana retroaktiva normer överblickbara. Kosinaderna
förden enskilde faslighelsägaren synes även bli relativt små. RRV tillstyrker
därför atl det i BS införs en beslämmelse som gör del möjligt all tillämpa
föreskrifterna och anvisningarna i SBN 1975 avsnitt 41:2 på äldre maskinellt
drivna portar som regleras med hjälp av impulsdon (t. ex. folocell,
radiosignal). Portar som regleras med hjälp av hålldon (t. ex. hållknapp) anses
vara relativt säkra och med dessa har inte heller några allvariiga olyckor
inträffat. För porlar med hålldon är det enligt RRV därför kanske inte
nödvändigt alt införa bestämmelser i BS med retroaktiv verkan. Sveriges
fastighetsägareförbund, som säger sig vara principiell motståndare lill
införande av retroaktiva bestämmelser, är emellertid med hänsyn till atl de
föreslagna beslämmelserna berör personsäkerheten berett acceptera alt de
skärpta kraven skall omfatta även porlar installerade före den 1 januari 1974. Förslagel
tillslyrks också av SABO.
Arbeiarskyddssiyrelsen
ställer sig positiv till förslagels lillämpning vad avser maskinellt drivna
porlar inom bostadsområden men förutsätter alt vidare undersökningar görs innan
ställning las lill bestämmelsernas tillämpning på maskinellt drivna porlar inom
industriområden, s. k. industriportar.
Malmö
kommun, som biträder uppfattningen atl åtgärder måsle vidtas för alt förebygga
olycksfall, anser emellertid inte alt detla bäst kan uppnås genom retroaktiva
bestämmelser i BS. Då del huvudsakliga syftet med lagändringen synes vara alt i
första hand undanröja brister i det befintliga äldre poribeslåndet, kan enligt
kommunens mening detta åstadkommas genom en utvidgning av t. ex.
hisskungörelsen. Umeå kommun avslyrker de föreslagna åtgärderna och
rekommenderar i stället informaiion och produktutveckling som lämpliga ålgärder
för all komma lill rätta med problemen.
2.2
Kostnader och finansiering
Några
remissinstanser lar upp frågan om kosinaderna för nödvändiga ålgärder. Bosiadssiyrelsen
anser all kostnaderna inte är av sådan storiek alt de bör uigöra hinder för ell
genomförande. Enligt vad RRV har erfarit är flertalet av de portar som
installerades i bostadsområden 1968-1973 inte utformade enligt arbetarskyddsslyrelsens
anvisningar nr 16/1975. Genomsnittskostnaderna för erforderiiga åtgärder torde
därför enligt RRV komma atl bli betydligt högre än vad planverket har antagit.
RRV konstaterar att uppskattningen av totala antalet porlar i bostadsområden
som behöver åtgärdas liksom genomsnittskostnaden för erforderiiga ålgärder är
mycket osäker och all den angivna totalkostnaden 10 milj. kr. eventuellt kan
vara någol underskattad. Portgruppen inom Sveriges mekanförbund uppskattar för
sin del
Prop. 1977/78:50 94
kostnaderna
lill 350 milj. kr.
Finansieringsfrågan
berörs av Sveriges fasligheisägaiejörbund. Svenska riksbyggen och RR V.
Fastighetsägareförbundet framhåller att fastighetsägare inte har hafl anledning
avsätta medel för de investeringar som nu aktualiseras. Med hänsyn härtill
anser förbundet all del är motiverat alt införa regler om statliga lån och
bidrag i den mån kostnaden för ombyggnaden uppgår lill vissl belopp,
förslagsvis 2 000 kr. Svenska riksbyggen anser del angeläget alt regeringen
anger vilka statliga finansieringsmöjligheter som kan utnyttjas för
ifrågavarande ålgärder. Enligt RRV:s uppfattning bör statsbidrag normall inte
kunna ulgå för de aktuella åtgärderna. Utbyte av maskinutrustning m. m. i
porlar måsle alllid göras med vissa intervaller och svårigheter skulle därför
uppslå att bestämma bidragsbeloppens storiek. Administrationskostnaden skulle dessulom
bli hög i förhållande till bidragsbeloppens storlek. Många automatiska portar, särskill
i enfamiljsgarage, har installerats med hjälp av bostadsanpassningsbidrag för
all tillgodose handikappade personers behov. 1 dessa fall bör enligt RRV bidrag
även kunna ulgå för erforderiiga kompletterande säkerhetsanordningar.
Efiersom
de maskinellt drivna portarna i första hand synes tillkomna föratt underiätla
för bilisterna faller del sig enligt Hyresgästernas riksförbund naluriigl att
de kostnader som kan uppstå på grund av ökade säkerhetskrav också betalas av
bilisterna.
2.3 Tillämpningsbestämmelser
i SBN
Några
remissinstanser har synpunkter på hur planverket bör utforma bestämmelserna i SBN
rörande maskinellt drivna portar. Vissa ändringar och tillägg lill beslämmelserna
föreslås från en del håll. Portgruppen Inom Sveriges mekanförbund anser sålunda
att bestämmelserna i SBN lill vissa delar är ofullständiga och inte kan lillämpas
av tillverkare eller kontrolleras utan subjektiva tolkningar. Underiaget för
bedömning av klämkrafler är fortfarande otillfredsställande. Portgruppen har lagil
initiativ till en utredning som syftar lill all utreda frågan om klämkrafter
från medicinsk synpunkl. Gruppens arbete beräknas pågå i ungefär etl år. Enligt
portgruppen är det angelägel all resullatel av denna utredning avvaktas innan beslämmelserna
i SBN utvidgas.
2.4 Besiktning
m. m.
Planverkets
förslag om lillsyn, kontroll och besiktning möter ell i huvudsak positivt
gensvar från remissinstanserna. Tillsynen av atl beslämmelserna i SBN efterkommes
vid nybyggnad bör enligt Malmö kommun fortsättningsvis åvila byggnadsnämnden.
Kommunen framhåller atl avgörande för lagförslagels genomslagskraft är atl erforderiiga
personella resurser kan ställas till byggnadsnämndernas förfogande dels för elt
omfattande
Prop.1977/78:50 95
inventerings-
och kartläggningsarbete, dels för tillsynen av att de föreslagna åtgärderna
vidtas. Vidare är del väsentligt att byggnadsnämnderna ges tillgång lill sådana
rättsmedel att nämnderna effektivt kan ingripa mol den som är försumlig i silt
underhåll av maskinellt drivna portar. Slockholms kommun understryker angelägenheten
av att beslämmelserna utformas på etl sådant sätt alt onödig arbetsinsats för
kommunernas tillsynsorgan, byggnadsnämnderna, undviks. Kommunen förutsätter
sålunda att bestämmelserna fonnuleras med beaktande av atl del i försia hand är
fråga om en skyldighel för faslighelsägarna alt vidta erforderliga åtgärder och
i andra hand en skyldighet för byggnadsnämnden atl tillse alt dessa fullgör
sina åligganden. För att byggnadsnämndernas lillsyn skall kunna fullgöras med
en rimlig arbetsinsats erfordras vidare bl. a. att fastighetsägarna åläggs atl
anmäla vidtagna åtgärder till byggnadsnämnden med bifogande av besiktningsbevis
från godtaget kontrollorgan.
I
vad avser den fortlöpande besiktningen anser socialstyrelsen alt portar inom
bostadsområden bör besiktigas oftare än t. ex. portar inom industriområden,
där skyddsombuden torde kunna bevaka all portarna hålls i fullgott skick. RRV
påpekar alt de flesta maskinellt drivna portarna finns i industriområden och
alt yrkesinspekiörerna har praktisk erfarenhet av vilka kompletterande
säkerhetsåtgärder som bör vidtas för olika lyper av äldre portar.
Siatens
provningsanslall anser atl man bör föreskriva dels en första besiktning,
alternativt krav på typgodkännande, dels återkommande besiktning, t. ex. med tidsintervallet
2 år. Enligt provningsanstalten innebär planverkets förslag om obligatorisk
besiktning enligt lagen (1974:896) om riksprovplalser all riksprovplats skall
utses i särskild ordning. Slalens provningsanstalt skall utreda och lämna förslag
lill lämplig riksprovplats för objeklområde för vilket föreskrift om officiell
provning ulfärdas. Såvitt provningsanstallen kan bedöma bör förslaget all AB Siatens
anläggningsprovning (SA) skall ombesöria besiktningen och atl beslämmelserna
anknyts lill vad som gäller för hissar uigöra en möjlig lösning.
Enligt
SA besiktigas mer än 5 200 maskinellt drivna porlar regelbundet. Detla sker som
s.k. frivillig kontroll, efiersom myndighets föreskrift saknas. Tidsintervallet
är 2 år. En av SA utförd studie visar all även de maskinellt drivna portar som
besiktigas regelbundet - vartannat år - har oroväckande hög felfrekvens. För
att olycksfall i maskinellt drivna portar skall kunna förebyggas är del enligt
SA av slor betydelse atl portarna är försedda med effektiva
säkerhetsanordningar och all dessa är intakta och fungerar på avsett vis. SA
föreslår därför att maskinellt drivna portar skall besiktigas varje år. Vidare
vore det lämpligl ur såväl teknisk som ekonomisk synpunkl att besiktning av
porlar sker i samband med besiktning av hissar. Officiell provning av hissar
sker varie år inom såväl industrier som bostadsområden. Portgruppen Inom
Sveriges mekanförbund föreslår också årlig besiktning.
RRV
anser all bestämmelser om besiktning inte bör införas i BS förrän
Prop. 1977/78:50 96
behovet
av en sådan fortlöpande besiktning samt kostnadskonsekvenserna har utretts.
Umeå kommun, som avslyrker planverkels förslag, anser att kosinaderna för olika
skyddsåtgärder måsle slå i rimlig proportion lill olycksriskerna. I den mån
maskindrivna garageporler förekommer på arbetsplatser kan erforderiig kontroll
utövas genom den verksamhei som skyddsombud och skyddskommittéer bedriver.
Behovet av kontroll inskränks enligt kommunen därvid till maskindrivna
garageportar i privathus. All för del förhållandevis ringa antalet porlar av della
slag som finns i landet tillskapa etl nyll kontroll- och besiktningsorgan som ytlerligare
skall belasta den kommunala ekonomin förefaller enligt kommunen hell onödigt, särskill
som moderna maskindrivna porlar tycks vara utrustade med lillfredsslällande
säkerhetsanordningar. Del bästa sätet alt angripa del säkerhetsproblem som
maskindrivna garageporlar kan utgöra är enligt kommunen all lämna en saklig
information om riskerna och alt i samråd med tillverkarna fä fram en bättre och
säkrare produkt.
2.5
Ikraftträdande m. m.
Sveriges
fastigheisägareförbund ifrågasätter om någon tidsgräns, inom vilken de
föreslagna åtgärderna skall vara genomförda, bör stipuleras. I vart fall är
enligt förbundet den i planverkels promemoria föreslagna tidsfristen tre år en
för kort tid. Förbundel anser all en begränsad tidsram och därmed
sammanhängande forcerat genomförande med säkerhet skulle verka höjande på
kostnadsnivån för ifrågavarande arbeten.
Slockholms
kommun stryker under atl särskilda insatser kommer atl bli nödvändiga föratt
informera fastighetsägarna om de retroaktiva bestämmelserna. Kommunen
förutsätter att ändringen av BS kommer all förenas med en omfattande
informationsinsats från planverket.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bilaga
4 (De remitterade förslagen)
1
Förslag till
Lag
om ändring i byggnadsstadgan (1959:612)
Härigenom föreskrives
i fråga om byggnadsstadgan (1959:612)' dels att 44 S 7 mom. samt 50 och 75 S§
skall ha nedan angivna lydelse, dels att i stadgan skall införas en ny
paragraf, 49 a §, samt närmasl före nämnda paragrafen ny rubrik av nedan
angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
44 §
7 mom. Eldsläder och andra
anordningar för uppvärmning, rök- och ventilationskanaler, sopnedkast, hissar,
gårdslanteminer, ledningar för vattenförsörjning och avlopp samt därmed
förbundna anordningar, ledningar för gas och elektrisk ström saml ulrymmen för
särskilda ändamål, såsom pannrum, garage, tvätt- och torkmm, bränsleförråd och
dylikt skola anordnas så, atl brandfara, risk för olycksfall eller sanitär
olägenhet icke uppkommer.
7 mom. Eldstäder och andra
anordningar för uppvärmning, rök- och ventilationskanaler, sopnedkast, hissar,
portar och liknande anordningar, gårdslanteminer, ledningar för
vattenförsörjning och avlopp saml därmed förbundna anordningar, ledningar för
gas och elektrisk ström samt ulrymmen för särskilda ändamål, såsom pannrum,
garage, tvätt- och torkmm, bränsleförråd och dylikt skola anordnas så, atl
brandfara, risk för olycksfall eller sanitär olägenhel icke uppkommer.
opaginerad Kontrollera mot PDF
' Stadgan omtryckt 1972:776.
7 Riksdagen 1977/78. I saml. Nr 50
Förbättring
av befintlig byggnad.
49
a S
/
fråga om byggnad som har uppförts före den 1 juli 1977 eller för vilken
byggnadslov har beviljats före nämnda dag skall bestämmelsen i 46 jj andra
stycket 5 äga tillämpning i den omfauning som erfordras för att byggnaden skad
uppfylla skäliga anspråk på godtagbar avfallshantering.
Bestämmelserna
i 44 § 7 mom. om porlar och liknande anordningar skad tillämpas ifråga om
byggnad som har uppförts före den 1 juh 1974 eller för
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1977/78:50
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lyddse
98
opaginerad Kontrollera mot PDF
vilken
byggnadslov har sökts före nämnda dag.
opaginerad Kontrollera mot PDF
50 S
Byggnad skall underhållas
så, atl hållfastheten icke äventyras samt brandfara, sanitär olägenhet eller
vanprydnad icke uppkommer.
Byggnad skall
underhållas så, atl hållfastheten icke äventyras, att brandfara, sanitär
olägenhet eller vanprydnad icke uppkommer samt att möjligheterna till godtagbar
avfallshantering vidmakthålles.
opaginerad Kontrollera mot PDF
75
S Till nybyggnad hänföres:
a) uppförande av helt ny byggnad;
b) till- eller påbyggnad av förul befintlig byggnad;
c) ombyggnad eller annan ändring med avseende å
byggnads yttre eller inre utförande av så genomgripande beskaffenhel, alt den
kan anses jämföriig med ombyggnad;
d) byggnads
inredande hell eller delvis lill väsentligen annal ändamål än
del vartill byggnaden förul varit använd;
e) sådan
förändring av byggnad, som medför atl byggnaden kommer att
sirida mol faslslälld generalplan, sladsplan, byggnadsplan eller utomplans
bestämmelser; samt
O
annan förändring av byggnad, vilken i befintligt skick strider mol plan eller
bestämmelser som nyss sagts, såvida ej fråga är om bostadsbyggnad med högsl två
bostadslägenheter eller därlill hörande uthus.
nad anses anordnande av
värmeledning eller vattenklosett eller andra hygieniska förbäliringar i
befintlig byggnad som, även om sådan anordning ej medgåves, måsle antagas
komma att kvarstå under längre lid.
Vad
ovan i denna paragraf stadgas Vad ovan i denna paragraf stadgas skall ej
medföra alt såsom nybygg- skall ej medföra alt såsom nybygg-
nad
anses anordnande öv godtagbar avfallshantering
eller av värmeledning eller vattenklosett eller andra hygieniska förbättringar
i befintlig byggnad som,även om sådan anordning ej medgåves, måste antagas
komma all kvarstå under längre tid.
Denna
lag träder i kraft, såvitt avser 44 S 7 mom. saml 49 a Sandra siycket den 1
juli 1979, och i övrigi den 1 april 1978.
Prop.
1977/78:50 99
2
Förslag till
Lag
om ändring i lagen (1973:189) med särskilda hyresbestämmelser
för
vissa orter
Härigenom
föreskrives all 3 S lagen (1973:189) med särskilda hyresbestäm-melser för vissa
orter skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
3S
Bostadslägenhet eller lägenhet, som är avsedd att hell eller lill ej oväsentlig
del nyttjas för holell- eller pensionatrörelse, får ej utan hyresnämndens
tillstånd uthyras eller lagas i bruk av ägaren för väsentligen annal ändamål än
del avsedda.
Försia
siycket gäller ej lägenhet som tages i anspråk för ändamål som angives i 49 a §
försia slyckel byggnadsstadgan (1959:612).
Denna
lag träder i kraft den 1 april 1978.
Prop. 1977/78:50 100
Utdrag
LAGRÅDET PROTOKOLL
vid
sammanträde 1977-10-31
Närvarande:
f d. justitierådet Brunnberg, justitierådet Hesser, regeringsrådet Petrén, justitierådet
Hessler
Enligt
protokoll vid regeringssammanträde den 13 oktober 1977 har regeringen på
hemställan av slatsrådet Olsson beslutat inhämta lagrådels yttrande över
förslag till
1. lag om ändring i byggnadsstadgan (1959:612),
2. lag om ändring i lagen (1973:189) med särskilda hyresbestämmelser
för vissa orler.
Förslagen, som finns
bilagda delta protokoll, har inför lagrådel föredragits av hovrättsassessorn
Per Eklund. Förslagen föranleder följande yttranden.
Förslaget
till lag om ändring i byggnadsstadgan
5 kap.
44 §
Lagrådet:
Ändringen
i förevarande paragraf har endast karaktär av förtydligande av vad som redan
gäller. Bifalles vad lagrådel kommer atl föreslå belräffande 49 a § andra siycket,
bortfaller från denna synpunkt behovet av elt förtydligande. Då emellertid
enligt departementschefen en förfallning om besiktning av motordrivna portar är
all emotse finns likväl gmnd för förtydligandet. Lagrådet tillstyrker därför
den föreslagna ändringen.
49
a § första styckel
Brunnbeig,
Hesser och Hessler:
I
della lagrum, som saknar motsvarighet i den nu gällande byggnadsstadgan (BS),
meddelas vissa bestämmelser för s. k. befintliga byggnader. I fråga om byggnad
som har uppförts före den 1 juli 1977 eller för vilken byggnadslov beviljats
före nämnda dag skall bestämmelsen i 46 § andra slyckel 5 om anordningar för
omhändertagande och bortforslande av avfall äga tillämpning i den omfallning
som erfordras för all byggnaden skall uppfylla skäliga anspråk på godtagbar
avfallshantering.
Såsom
i remissprolokollet framhålls ger nuvarande bestämmelser i BS inte möjlighet
för samhället alt utan samband med nybyggnad eller ombyggnad kräva sådana
ändringar i befintlig bebyggelse all en lillfredsslällande
avfallshantering
kan ordnas. De regler som nu föreslås innebär atl frågan löses i
byggnadslagstiftningen genom att i BS upptagna för nybyggnad och ombyggnad
gällande bestämmelser om anordningar för avfall i viss omfallning görs lillämpliga
även i della fall.
Del
är en fråga av stor principiell belydelse om det kan anses stå i överensslämmelse
med gällande rättsgmndsatser all belräffande en byggnad som uppförts i enlighel
med tillslånd efter då tillämpade byggnormer sedermera, då kraven på nya
byggnader skärpts, införa skyldighet för ägaren atl vidtaga förändringar Såsom framhålles
i remissmaterialet vilar byggnadslagstiftningen principiellt på den grunden
att nya krav på egenskaper hos byggnader inte skall ges tillbakaverkande kraft.
Emellertid har, som också nämns, i något fall denna princip genombmtils. Så har
varit fallet med regler i
45 §
BS om skyddsanordningar på tak; enligt 82 § BS skall vissa av dessa krav
gälla även i fråga om byggnad som uppförts eller för vilken byggnadslov
beviljats före BS:s ikraftträdande.
En
fråga humvida ny lagstiftning på delta område skall tillämpas på äldre
bebyggelse måsle givetvis avgöras under hänsynstagande lill både allmänna och
enskilda iniressen. Reglerna i 45 § BS uppbäres av bl. a. det mycket beaktansvärda
intresset atl man bör förhindra olyckor, och det har varit naturiigt alt andra
hänsyn här fåll vika. I nu förevarande fall är del otvivelaktigt elt viktigt
allmänt intresse alt genom alt inrätta förvaringsplatser och transportvägar på
lämpligl säll förbättra arbetsförhållandena för sophämlningspersonalen. Vilken
belastning delta innebär för fastighetsägarna kan inte närmare bedömas;
kostnadsuppskattningar har inte kunnal göras annal än i mycket grova drag och
för de enskilda faslighelerna är förhållandena högsl olika. De föreslagna nya beslämmelserna
är ju också myckel allmänt hållna och tillämpningen avses bli närmare reglerad
genom planverkets byggnormer och individuella beslul av vederbörande byggnadsnämnd.
På bedömningen inverkar även i vad mån faslighelsägaren kan fä ersällning från
del allmänna för koslnader. Belräffande denna fråga säger sig
departementschefen ämna förorda atl slatiigt finansiellt stöd och subventioner
i viss omfattning skall kunna ulgå, men närmare redogörelse härför lämnas inte.
I
förslagel är emellertid tillämpningen på befintliga byggnader av reglerna i
46 §
andra styckel 5 BS omgärdad av vissa restriktioner. Främsl är härvid att
märka den modifikationen all vad som krävs är all byggnaden skall uppfylla
"skäliga anspråk" på godtagbar avfallshantering. Även om innebörden
av
detta uttryck varierar från lid lill annan -ell förhållande vartill vi
återkommer
- avses ullrycket skola innebära en begränsning i förhållande till del för
nybyggnad och ombyggnad avsedda stadgandet, låt vara all delta sistnämnda
såsom departementschefen framhåller bör vara vägledande. I departements
chefens anförande framhålls också att särskilda hänsyn kan behöva las lill
Prop. 1977/78:50 102
sådana
omständigheter som höga koslnader, byggnadstekniska hinder saml
kulturhistoriska eller miljömässiga värden.
Den
avvägning mellan olika intressen som nu skall göras försvåras alltså av atl
flera faktorer är svårbedömbara. Enligt vår mening torde man emellertid kunna
förvänta att, med ledning av de motivullalanden som gjorts, bestämmelserna
erhåller en tillämpning som ej lägger otillbörliga bördor på fastighetsägarna.
Vi godlar därför alt principen i 46 § andra slyckel 5 BS i viss omfallning görs
lillämplig på befintliga byggnader.
Däremol
kan anmärkningar riktas såväl mot den närmare utformningen av bestämmelsen i 49
a § försia slyckel som mol dess inplacering i 5 kap. BS.
Som motiv för atl en
ändring bör vidtagas har såväl vid frågans behandling under 1976/77 års
riksmöte som i remisshandlingarna uteslutande anförts att
sophämtningspersonalens arbetsförhållanden bör förbättras. Uttrycket "avfallshantering"
omfallar emellertid även de i byggnaden boendes transpor-lering av avfall från
bostäderna till soprum eller dylik förvaringsplats. Avsikten har dock inte
varit att de boendes iniressen härvidlag skall primärt kunna föranleda
tillämpning av den föreslagna bestämmelsen; när hänsyn lill dem som hämtar
avfallet från byggnaden kräver atl åtgärder vidtages, skall emellertid även
andra intressen beaktas vid prövningen. För alt stadgandets innebörd i delta
avseende skall komma lill tydligt ullryck krävs enligt vår mening en
omredigering.
I etl annal hänseende
synes beslämmelsen böra undergå en saklig ändring. Enligt förslaget skall
beträffande byggnad, som den 1 juli 1977 var uppförd eller för vilken
byggnadslov då hade beviljats, bestämmelsen i 46 § andra slyckel 5 äga
tillämpning i den omfattning som närmare anges i della lagrum och i 49 a § försia
stycket. Den standard som genom dessa regler anges är emellertid inte en gång
för alla given. Del ligger i syslemet, all såväl bestämningen i 46 § andra siycket
5 "på etl tillfredsslällande sätl" som bestämningen i 49 a § första styckel
"uppfylla skäliga anspråk" med liden undergår betydelseförändringar
dels genom alt nya byggnormer fastslälles och dels genom att en annan
uppfattning gör sig gällande angående vad som på detta område är tillfredsslällande
och skäligt. Enligt den föreslagna lagtexten skulle därför standarden för
befintliga byggnader ständigt behöva höjas. Atl märka är all della skulle vara fallel
endast belräffande de den 1 juli 1977 befintliga byggnaderna men däremot inte i
fråga om de därefter tillkomna. En sådan effekt av sladgandel framstår som
orimlig och har förmodligen inte heller åsyftats. I varje fall anser vi all en
ändring bör vidtagas, så att kraven på uppmstning av de den 1 juli 1977 befindiga
byggnaderna skall bedömas efter de normer som gäller vid ändringslagens ikraftlrädande.
Hillills
har vi behandlat del materiella innehållet i etl stadgande i ämnet. Vad angår
förfarandet i hithörande ärenden anföres följande.
Prop. 1977/78:50 103
Departementschefen
utgår från all den procedur, som regleras genom de bestämmelser om tvångsmedel
som finns i lagen (1976:666) om påföljder och ingripanden vid olovligt byggande
m. m. (LPI), skulle vara tillfyllest. Departementschefen uttalar i anslutning
härtill all del i flertalet fall torde vara lämpligt all vitesföreläggande
enligt lagen meddelas (jfr 16 och 17 SS i lagen).
I
de fall för vilka enligt uttalanden vid lagens tillkomst vitesföreläggande i försia
hand är avsett innebär fastighetsägarens underiåtenhet i regel att han
försummat bota en brist vars art och omfattning faslighelsägaren själv kan
fastställa. Då del t. ex. gäller eftersatt underhåll finns regelmässigt en norm
att följa i de beslut om byggnadslov m. m. som Udigare fallals och som ligger lill
gmnd för de krav som kan ställas beträffande byggnadens fortsatta skötsel. I
fråga om anordningar för sophämtning är fastighetsägarens skyldigheler - vare
sig de formuleras så som föreslagils i remissprolokollet eller så som vi i det
följande föreslår - angivna i så allmänna ordalag att fastighetsägaren i regel
torde ha svårt all själv fastställa vad som fordras av honom. Det synes därför nödvändigl
all del skapas en ordning enligt vilken arten och omfattningen av hans
skyldigheter preciseras. Enklast synes delta böra ske genom att man till den
materiella regeln i ämnet fogar en beslämmelse alt byggnadsnämnden i fall då
den finner all sådana anordningar som föreskrives i den materiella
bestämmelsen saknas eller all förefintliga anordningar är otillräckliga skall beslula
om vilka anordningar som skall inrättas. I anslutning härtill bör stadgas atl
lagen om påföljder och ingripanden vid olovligt byggande m. m, skall äga lillämpning
endasl om sådant beslut meddelals. Det ligger i sakens nalur atl faslighelsägaren
bör erhålla skäligt rådmm innan tvångsåtgärd lillgripes.
På
grund av del anförda föreslår vi alt en bestämmelse i ämnet får följande avfattning:
"Till
byggnad som har uppförts före den 1 juli 1977 eller för vilken byggnadslov har
beviljats före nämnda dag skall höra sådana i 46 § andra stycket 5 avsedda
anordningar som enligt den I april 1978 gällande normer skäligen kan fordras
för alt åsladkomma godtagbara arbetsförhållanden för dem som hämtar avfall från
byggnaden.
Finner
byggnadsnämnd alt sådana anordningar som sägs i försia slyckel saknas eller alt
förefintliga anordningar är otillräckliga, skall nämnden besluta om vilka
anordningar som skall inrällas.
Bestämmelserna
i lagen (1976:666) om påföljder och ingripanden vid olovligt byggande m. m.
äger lillämpning endasl om beslul som avses i andra slyckel meddelals."
Enligt
del remitterade förslagel skall del nu ifrågavarande stadgandet ingå i 5 kap, BS.
Delta kapitel handlar emellertid om byggande, dvs. nybyggnad och ombyggnad, men
däremot inte om beskaffenheten - annal än i fråga om underhållet (50 §) - av
befintlig byggnad. Sladgandel har därför systematiskt inte sin plats i 5 kap.
Det kan påpekas all den lidigare nämnda 82 § BS, som
Prop.1977/78:50 104
gör
bestämmelser i 5 kap. om lakanordningar lillämpliga på befintliga byggnader,
ingår bland stadgans övergångsbestämmelser. På samma sätt reglerades frågan om
takanordningar på befintliga byggnader i övergångsbestämmelserna till 1947 års
byggnadsstadga (se 178 §). Vi föreslår alt stadgandet, med ovan förordad avfattning,
intages som en ny paragraf som sätts in omedelbart efter 82 § med beteckningen
82 a §.
Petrén:
Försl
redovisar jag under 1-7 allmänna synpunkler på förslagel om anordning för
behandling av avfall i befintlig bebyggelse. Under 8 tar jag därefter ställning
till det av lagrådets övriga ledamöter framlagda förslaget.
1.
Åläggande att förbättra befintlig byggnad
I
svensk rätl gäller f n. all ägare lill byggnad, som uppförts planenligt och i
överensstämmelse med erhållet lov, då sådant erfordrats, icke kan förpliktas
att, utöver underhållet, vidla standardhöjande åtgärder på byggnaden; se t. ex.
RÅ 1975 ref 58. Fastighetsägarens förpliktelser har sälunda, som framgår av 50 S
BS, icke sträckt sig längre än atl han varit skyldig alt underhålla existerande
byggnad så myckel att icke dess hållfasthet äventyras eller brandfara, sanitär olägenhel
eller vanprydnad uppkommer.
Det
remitterade lagförslagel innebär aU man nu genombryter denna princip och att
det allmänna genom regler i byggnadslagstiftningen generellt ålägger fastighetsägarna
atl i vissl avseende förbättra sina hus. Byggnadsstyrelsen ansåg i den första
remissomgången i detla ärende det principiellt felaktigt och förenat med svåröverblickbara
konsekvenser att genom byggnadslagstiftningen påfordra standardhöjande ålgärder
i befintlig bebyggelse (prop. 1976/77:31 s. 38). Bostadsslyrelsen yttrade sig i
samma riktning om än i något mera försiktiga ordalag. Att med utgångspunkt i BS
i efterhand ställa nya tekniska krav på redan uppförda byggnader fann bostadsslyrelsen
knappasl rimligt (samma prop. s. 37).
I
ärendet har åberopats två exempel på alt fastighetsägare tidigare ålagts ulföra
åtgärder i befintliga byggnader. De är emellertid, som skall visas i det
följande, icke brukbara för detla syfle. De ulgör nämligen icke något egentligt
avsteg från den nyss nämnda huvudregeln.
Regeln
i nuvarande 45 § BS om säkerhetsanordningar på hustak infördes 1944. Den
gjordes då tillämplig även på befintliga hus. Det var emellertid då, som
departementschefen angav (prop. 1944:147 s. 21), fråga om en föreskrift
föranledd av hänsyn till allmän ordning och säkerhel. Bestämmelser till skydd
för allmän säkerhet hade Kungl. Maj:t enligt dåvarande statsrätt befogenhet alt
själv uifärda och ge tillämplighet överallt där en regel av sådan
Prop. 1977/78:50 105
art
behövdes. Regeln om säkerhetsanordningar på tak kunde därför införas i en renl adminislraliv
ordning i en stadga ulan stöd i lag.
Sladgandel
i 45 § BS ulgör sålunda i realiteten lillämpning av grundsaisen att, då fråga
är om fariiga anordningar som kan medföra risker för personlig säkerhel, det
allmänna äger ingripa även i bestående rättsförhållanden för alt trygga allmän säkerhel.
Principen illustreras även i den andra delen av förevarande lagrådsremiss
vilken handlar om fariiga porlar. Bakgrunden för förslaget i den delen är att
lagstiftaren äger förbjuda eller eljest reglera bruket av fariiga anordningar,
oaktat dessa lidigare fält fritt användas. Regeringen har här enligt gällande
grundlag en förordningsrält som anges i 8 kap. 7 § första styckel 1.
regeringsformen.
Exemplet
i 45 § BS visar sålunda inte annal än all hänsynen till allmän säkerhet kan ta
över grundsatsen att fastighetsägare ej fär åläggas att förbättra fastighel.
Del
andra exemplet, som har anförts som stöd för all del remitterade lagförslaget
ej innebär någol nylt, är föreskriften i 53 § 4 mom. BS om alt på tomt med viss
bebyggelse friyla skall finnas som är lämplig för lek och utevistelse, om sådan
friyta kan beredas för rimlig kostnad och ulan synneriig olägenhel.
Ifrågavarande regel ingår i de allmänna beslämmelserna om tomts ordnande och ulgör
icke någol exempel på alt fastighetsägare blivit ålagda någon skyldighet med
avseende på befintliga byggnader. Jag kan för övrigi hänvisa lill departementschefsutialandet
i prop. 1971:168 s. 20, där del framhålles alt vad del gäller är all i
befintlig bebyggelse ställa befintliga friytor till förfogande för lek- och
rekreationsändamål.
Det
åläggande som i lagrådsremissen föreslås infört beträffande avfallshantering måsle
förstås som en principiell nyhet. Den är ullryck för tanken atl alla är
skyldiga medverka till, även med uppoffrande av egna ekonomiska iniressen, alt
olika yrkesgmpper får en så sund arbetsmiljö som möjligt. I förevarande fall
vill man generellt pålägga alla fastighetsägare att - i den mån så erfordras -
ombygga sina hus på sådant säll all byggnaden uppfyller skäliga anspråk på
godtagbar avfallshantering vad gäller sophämlningspersonalens arbetsvillkor.
Några exakta beräkningar av kostnaderna för dessa ombyggnader har icke ansetts
möjliga alt göra. Approximativt har nämnis beloppet 250 miljoner kronor.
På
.själva sakfrågan finns del icke anledning att här ingå vidare. Riksdagen har
klart uttalat sig för all ett regelsystem lagfästs som gör del möjligt all
ålägga fastighetsägare all avhjälpa förekommande brister i sophämtningspersonalens
arbetsförhållanden genom ingrepp i befintlig bebyggelse (se CU 1976/77:6 s. 4).
Vad frågan nu gäller är endast hur denna lagsliftning skall utformas.
Prop.
1977/78:50 106
2.
Rätl till ersättning
Av
väsentlig belydelse för lagstiftningens uiformning är hur man besvarar frågan
om fastighetsägarna har rätt till ersättning för atl de pålägges en
förpliktelse i allmänt intresse.
I della hänseende hänvisar
departementschefen till grundsatsen all rörelseidkare i princip inte anses
berättigade till någon ersättning, när samhället föreskriver atl en viss
standard skall iakttas. Som exempel nämns förbättringar som skall vidtas enligt
arbelarskyddslagsliflningen. Kostnaderna skall då falla på produktionen, dit
departementschefen tydligen hänför framställandet av nytligheten boslad också
då den frambringas i enfamiljshus. Klarare uttryckt synes departementschefen
mena all det är de i varje fastighet boende som slutligen skall betala
kostnaden för alt sophämlningspersonalen får bättre arbetsvillkor.
Departementschefen
förordar visseriigen atl statligt finansiellt stöd och subventioner i viss
omfattning skall kunna utgåfrimligtvis lill fastighetsägarna), men dessa
förmåner synes rättsligt sett skola utbetalas ex gralia. Departementschefen har
härvidlag med tystnad förbigått frågan vilka skyldigheter det allmänna kan ha atl
enligt 2 kap. 18 § regeringsformen utge ersättning.
Då fastighetsägaren i della
fall pålägges en förpliktelse lill förmån för etl allmänt intresse, som ej
omedelbart angår honom, uppkommer spörsmålet om han är skyldig all tåla detta
ingrepp utan ersättning. Svea hovrätt har i silt remissyttrande över arbetsgmppens
förslag observerat denna frågeställning och konstaterar atl det föreligger en
situation av expropriationsliknande karaktär.
Enligt
2 kap. 18 § regeringsformen skall varje medborgare vara tillförsäkrad ersällning
enligt gmnder som bestämmes i lag för det fall alt hans egendom tages i anspråk
genom expropriation eller annal sådanl förfogande. Spörsmålet blir sålunda humvida
myndighets beslul alt fastighetsägaren för förbättring av sophämlningspersonalens
arbetsmiljö skall bygga om sin fastighel är elt "annal sådanl
förfogande" i grundlagens mening. Viss osäkerhet inställer sig härvidlag.
Någon klar praxis har
nämligen ännu ej utvecklals rörande vad som skall förslås med "annal sådanl
förfogande". 1973 års fri- och rättighelsulredning har i en bilaga till sitl
betänkande (SOU 1975:75 s. 413-431 Bil. 16) lämnat en utföriig redovisning av
olika inlrång som kan länkas falla in under delta begrepp. Följer man den
tolkning som förordas i bilagan, skulle sannolikt dock icke elt intrång av
denna nalur - elt åläggande all bygga om fasligheter för atl lillgodose en viss
yrkesgrupps krav på en bättre arbetsmiljö - falla in under grundlagsregeln i 2
kap. 18 § regeringsformen. Departementschefen uttalade vid grundlagens
antagande (prop. 1973:90 s, 237) atl stadgandet syftade på ingripanden som
avses i t, ex, rekvisitions- och förfogandelagstiftningen men ej på hinder i
planlagstiftning om begränsningar i möjligheterna
Prop.1977/78:50 107
atl
använda fast egendom. Förevarande intrång, som å ena sidan ej innebär ell äganderältsavstående
men å andra sidan går vida längre än alt vara en begränsning i elt framlida
användningssätt, ligger på skalan över olika inlrång milt emellan dessa båda av
departementschefen angivna ytterpunkter. Vilken väg rättspraxis kommerati la
vid tolkningen av denna grundlagsregel kan ej förutses i dag,
I
delta läge synes del, lill undvikande av alt i en framlid tvister uppkommer om humvida
ersättningsfråga avgjorts grundlagsenligt, lillrådligasl alt inrätta sig efter
alt grundlagsregeln är tillämplig. Della kan ske så myckel lättare som regeln i
2 kap. 18 S regeringsformen på denna punkt icke ställer andra krav på det
allmänna än all den som träffas av förfogandel - i delta fall faslighelsägaren
- skall vara tillförsäkrad ersättning enligt grunder som bestäms i lag. Som
nyss nämnis fömlskickar departementschefen atl ersällning skall ulgå i viss
omfattning. Gmndlagsregelns formkrav skulle sålunda vara uppfyllda om blott
grunderna för ersättningen fastställs i lag. Om så sker kan framgent
grundlagsenlighet av beslul om åläggande alt bygga om sopulrymmen ej
ifrågasättas under åberopande av 2 kap. 18 § regeringsformen.
Av
vad nu sagls framgår alt jag förordar att regler om ersättning ingår som etl avsniti
i den tilltänkta lagstiftningen.
Av
intresse i sammanhanget är att notera all grundlagsbudel icke närmare utlåter
sig om hur ersättningsgrunderna skall utformas. Grundlagen ger inget stöd för
uppfattningen atl, om "förfogandet" sker för tillgodoseende av
säkerhetsändamål eller arbelsmiljösyflen,ersättning för ingreppet skulle utgå efler
för den drabbade mindre fördelaktiga gmnder än om ingreppet skell lill förmån
för t. ex. stadsplanering, trafikinlressen eller försvaret. Departementschefens
uttalande om all "produktionen" skall bära alla koslnader för
standardförbättringar i arbetarskyddssyfte lärer sålunda behöva modifieras då
fråga är om förfoganden enligt 2 kap. 18 § regeringsformen.
3.
Åläggandets karaktär och omfallning
Som
redan flera gånger sagls åsyftar del åläggande varom är fråga all skapa goda
arbetsvillkor för en viss yrkesgrupp. Bestämmelserna i ämnet borde därför renl
systematiskt ha sin plals i arbetarskyddslagstiftningen. Denna bygger
emellertid sina regler på relationen arbetsgivare/arbetstagare. Enligt I §
arbetarskyddslagen har denna lag lillämpning på verksamhei vari arbetstagare
användes lill arbete för arbetsgivares räkning. Faslighelsägaren slår
emellertid normalt icke i något arbetsrättsligt förhållande lill sophämlningspersonalen.
Den är anställd av kommun eller någon enskild entreprenör. Arbetsgivaren har
sålunda icke större faktisk möjlighet atl inverka på personalens
arbetsförhållanden inom fastigheten. Del är därför fastighetsägaren i stället måsle
bli bärare av förpliktelsen belräffande arbetsmiljön.
Prop. 1977/78:50 108
När
del gäller atl lägga fasl arten och omfattningen av de skyldigheler som skall
påläggas faslighelsägaren föreslår departementschefen i en ny 49 a § BS att faslighelsägaren
skall fullgöra nybyggnadskraven i den omfallning som erfordras för all
byggnaden skall uppfylla skäliga anspråk på godtagbar avfallshantering. Även om
någon oklarhel vidlåder departementschefens uttalanden i den aktuella
lagrådsremissen, framgår av lagstiftningsärendets uppkomst och del
bakomliggande riksdagsbeslutet atl vad som skall regleras är endast frågan om
arbetsmiljön för den personal som avhämlar avfall och sopor. Däremot är ej
avsikten, trots de valda ordalagen, atl nu reglera hela avfallshanteringen inom
faslighelen, därvid framför alll inrättandet av sopnedkast för de i fasligheten
boendes räkning kommer i förgmnden.
Förutom
att åläggandel genom atl anknyta lill begreppei godtagbar avfallshantering
givits en vidare beskrivning än som egentligen åsyftas, har denna också blivit
mycket allmänt hållen. För riskema härmed har redan tidigare bostadsslyrelsen
varnat (se prop. 1976/77:31 s. 37). En sådan vag lagregel kommer nämligen alt
utlösa ell rullande syslem av plikter. Successivt måsle ombyggnader ulföras av
varje faslighel alll efiersom lagregelns materiella innehåll förändras i och
med atl kraven i byggnormerna med liden skärps. Varje ändring av byggnormerna i
standardhöjande riktning, som ger ny innebörd ål lagens ord "skäliga
anspråk", föranleder då en ny omgång ombyggnader av alla berörda
fastigheter i hela landet.
Riksdagsbeslutet,
som nu skall verkställas, måste rimligen förstås så att meningen är all lyfta
hela del nuvarande byggnadsbeståndets avfallslokali-leler, såvitt gäller
sophämtningspersonalens arbetsmiljö, till en nivå som ler sig skälig med hänsyn
lill dagens anspråk. Därför måste i själva lagen faslslällas vilken nivå som
åläggandel för faslighelsägarna avser. Del kan antingen göras genom all vissa
standardkrav sammanfattas direkt i lagen eller genom all del i lagen hänvisas lill
de per viss dag, t. ex. den 1 april 1978, gällande byggnormerna för nya hus vad
gäller sopulrymmen. Departementschefen återger i försia slyckel i avsnittet
4.1.2 de standardkrav som arbetsgruppen funnit böra uppfyllas. De kan måhända
tjäna lill ledning, om det blir fråga om atl direkt i lag fastställa
fastighetsägarens förpliktelser.
Vilka
ålgärder den enskilde fastighetsägaren blir skyldig ulföra kommer att starkt
variera från fall till fall. Belräffande många fastigheter kan vara fråga om
ganska enkla och föga kostnadskrävande ålgärder. Men i andra fall - och de blir
sannolikt talrika - kan del vara mer eller mindre svårt all klargöra vad den
nya lagsiiftningens standardkrav reellt innebär. På bedömningen skall enligt
departementschefen inverka faktorer som byggnadens tekniska konstruktion,
kulturhistoriska och miljömässiga hänsyn, storieken av de kostnader som en
standardhöjning drar med sig, hänsyn lill de i faslighelen boendes bekvämlighet
såviti gäller deras medverkan i avfallshanteringen i faslighelen, nylljanderätlsupplålelser
såvitt gäller utrymmen som behöver las i anspråk för avfallshanteringen och
byggnadens återstående bmknings-
lid.
Vad faslighelsägaren skall anses skyldig ulföra blir då resullatel av vad
departementschefen kallar "en sammanvägd helhetslösning." På utfallet
av denna prövning kan också influera möjligheten atl fä ersättning av det
allmänna.
Del
är självklart all resultatet av en sådan helhelsprövning i många fall måsle te
sig mycket ovisst förden berörde fastighetsägaren. Lagförslaget är så utformat
att del lagls på fastighetsägaren atl på egen risk själv ulföra helhelsprövningen
med ledning av de byggnormer som kommer all finnas. Del är visseriigen atl
vänta alt de byggnormer som kommer all meddelas kommer all vara relativt
preciserade. Den enskilde faslighelsägaren bör därför denna väg fä ell icke
oväsentligt bistånd. Det måste dock ifrågasättas om del är rimligt all i
princip överiämna ål den enskilde all själv söka bestämma innebörden och omfänget
av de honom åvilande förpliktelserna med avseende å avfallshanteringen.
Närmaste parallell erbjuder på denna punkt regeln i 50 § BS som anger en
minimigräns för del underhåll en fastighetsägare är skyldig ägna en av honom
ägd byggnad. Det ankommer på varje fastighetsägare all själv tillse alt
underhållet håller sig över denna nivå. Härvidlag har emellertid
fastighetsägaren vanligen tillräcklig vägledning av de olika normer som gällt
beträffande faslighelen vid dess tillkomst och de beslul om byggnadslov m. m.
som meddelals rörande den. Normalt vet fastighetsägaren vad hans
underhållsskyldighet innebär. Annoriunda förhåller det sig med den
ombyggnadsskyldighet varom nu är fråga. 1 sista hand kan blott myndighet
(byggnadsnämnd i försia instans) bestämma denna.
Det
bör också erinras om all enligt det remitterade lagförslaget förpliktelsen att
ha alla soputrymmen anordnade enligt den högre standarden inträder redan från
och med den 1 april 1978. Alla Sveriges fastighetsägare, som har byggnader
varifrån avfall avhämlas, får sålunda blott någon eller några månader på
sig-dvs. tiden från lagens promulgerande lill dess ikraftlrädande - all dels
för sig själva klargöra vad lagen fordrar av dem, dels låta utföra de ålgärder
som erfordras för atl sätta byggnaderna i lagenligt skick. Fastighetsägarna
sätts sålunda under en mycket kraftig tidspress. Det är icke överdrivet atl
påstå att den lidsfrist som givils fastighetsägarna är helt orealistisk.
4.
Förfarandet vid fastställande av åläggandets omfallning i del enskilda fallet
Departementschefen
utgår i lagrådsremissen från atl flertalet fastighetsägare kommer atl själva
la initiativ till de ändringar av sina fastigheler som behövs för all de skall
ha fullgjort envar sill åliggande. Den enskilde har all la del av de allmänna
standardkraven beträffande sophämtningsanordningar som kommer att fastställas.
Härifrån har han all utgå.
Prop. 1977/78:50 110
1
de många fall då fastighetsägaren utifrån dessa byggnormer kan bilda sig en fulll
klar uppfattning om innebörden av den ombyggnadsskyldighel, som åvilar honom
för all han skall ha uppfyllt kraven belräffande avfallshanteringen, har han
alt välja mellan bl. a.följande alternativ (se bl. a. prop. 1973:25 s. 14).
Är
den ombyggnad som krävs av så begränsad beskaffenhet all fråga är om en till
nybyggnad ej hänföriig ändring av byggnaden och påbörjar faslighelsägaren
frivilligt omändringarna, blir han skyldig enligt 49 § BS all föreia
ombyggnaden på sådanl sätt all nybyggnadsslandard uppnås belräffande
anordningarna avseende alla led i avfallshanteringen. Bl. a. blir han i
allmänhet nödsakad all installera sopnedkast, om sådanl ej finns förul. Han kan
dock hos byggnadsnämnden ansöka om dispens om att fä tillämpa en lägre standard
vid ändringarna. Faslighelsägaren blir då hell beroende av byggnadsnämndens
bedömning av dispensfrågan. Den kan dock genom besvär föras under högre
myndigheters prövning. Skulle han påbörja ändringama efter 49 § BS men därvid
icke följa de i bestämmelsen angivna standardkraven, utsätter han sig för
risken alt få ell föreläggande enligt 16 och 17 §§ lagen om påföljder och
ingripanden vid olovligt byggande m. m. (LPI). Han har nämligen då handlat i slrid
med BS:s regler och kan utsättas för omedelbara tvångsåtgärder.
Faslighelsägaren
kan emellertid också planera ändringarna i faslighelen på sådant sätt att ombyggnaden
med tillämpning av 75 § BS blir att anse som nybyggnad. Fastighetsägaren kan t.
ex. medtaga någon annan ombyggnadsfråga i ärendet. Därmed vinner han atl 48 a
§ BS blir all tillämpa i stället för 49 § BS. De legala kraven på ombyggnaden i
vad gäller avfallshantering sänks då lill att byggnaden skall uppfylla skäliga
anspråk på godtagbar avfallshantering. Visseriigen skall även i delta fall
anordningar för samtliga led i avfallshanteringen las i betraktande - även de i
faslighelen boendes - men faslighelsägaren har laglig rält till atl fä sitt
åliggande fastställt efter en lägre norm. Fastighetsägaren är då icke beroende
av byggnadsnämndens välvilja ulan kan, om så skulle visas nödvändigl också
besvärsvägen, hävda sin rält i denna del. Bedömningen blir, som framgår av prop.
1976/77:31 s. 6-7, mera nyanserad.
Fastighetsägaren
kan också välja etl Iredje alternativ, nämligen atl icke göra någol alls ulan
invänta all ett ivångsförfarande inleds mot honom. I sådant fall blir 49 a § BS
enligt förslaget all tillämpa. I della läge är fastighetsägaren gynnsammare
ställd. Enligt motivullalanden av departementschefen i lagrådsremissen skall
nämligen vid tillämpningen av 49 a § BS gälla atl endasl undantagsvis krav på
anordnande av sopnedkast skall kunna ställas. Han kan därför räkna med alt i
huvudsak blott anordningar i soppersonalens inlresse kommer atl påläggas honom.
Varje
fastighetsägare måste sålunda säga sig all han i slort sett placerar sig själv
i den gynnsammaste positionen om han avvaktar alt byggnadsnämnden
Prop. 1977/78:50 Hl
inleder
etl ivångsförfarande mot honom. 1 vart fall försätter han sig i den mest
ofördelaktiga positionen, om han vidtar frivilliga ålgärder enligt 49 § BS.
Allmänt
kan sägas alt en ordning som bygger på atl den som ej fullgör sina skyldigheler
skall bli bättre ställd än den som försöker frivilligt ulföra vad som honom
åligger är fel konstruerad.
På
valet mellan olika vägar kan också inverka spörsmålet om byggnadslov behöver
sökas eller ej. Vid lillämpning av 48 a § BS måsle enligt huvudregeln i 54 § 1
mom. första styckel BS alllid byggnadslov sökas. Om byggnadslov behövs vid
ändringar enligt 49 § BS beror på om någol av de fall som anges i 54 § I mom.
andra siycket BS är för handen.
1
alla de fall där en byggnadslovsprövning måste göras torde det inte kunna
undvikas att denna sker antingen enligt 48 a § BS eller enligt 49 § BS beroende
på vilket författningsmm som är tillämpligt. Byggnadslovsprövningen har
nämligen till utgångspunkt en frivilligt ingiven ansökan. Reglerna i 49 a § BS
kommer däremot bloll i lillämpning i de fall då byggnadsnämnden inlett etl
tvångsförfarande. Enligt 18 § LPI kan visseriigen byggnadsnämnden i ell ivångsärende
ex officio upptaga även fråga om byggnadslov, men detla stadgande synes ej
kunna brukas i ell ärende om Ivångsverkställighet av förpliktelse jämlikt 49 a
§ BS.
Här måsie
framhållas alt ell ärende om ivångsverkställighet belräffande åliggande enligt
49 a § BS och ell ärende om byggnadslov för ombyggnad av avfallshanleringsanordningar
icke avser samma sak. I det förra ärendet skall slutligen fastställas vad som
åvilar fastighetsägaren för att förbättra arbetsmiljön för sophämlningspersonalen.
I del senare ärendet prövas om del av hänsyn lill alla de skilda intressen som
enligt 56 S BS skall beakias vid behandling av en byggnadslovsansökan
föreligger hinder för ombyggnaden. På denna punkt kan hänvisas till
departementschefens uttalande i lagrådsremissen. Del framstår som på sill sätt
administrativt oegenlligt alt byggnadsnämnden försl skall fastställa vilka ålgärder
som erfordras för alt en godtagbar avfallshantering skall erhållas och sedan
kan finna alt av hänsyn till andra intressen hinder möler all meddela
byggnadslov för dessa åtgärders utförande. Det framgår icke fulll tydligt om
departementschefen menar all, samtidigt som den primära prövningen av
fastighetsägarens skyldigheter sker i tvångsmedelsärendel, del i detla ärende
skall indragas även byggnadslovsprövningen när en dylik är erforderiig. Olika
element i byggnadsprocessen skulle med en sådan uppläggning komma att
sammanblandas på ett sätt som måste skapa betänklig oreda.
Systematiskt
förefaller förslagel icke tillräckligt genomtänkt. Det håller knappasl måltet
såvitt nu är i fråga.
Åtskilliga
av de svårigheter som belysts i det föregående skulle undanröjas om faslighelsägaren
kunde hos behörig myndighet fä elt auklorilalivi besked om vad som krävs av
honom. Elementära rältssäkerhetshänsyn talar också härför. Lagstiftaren bör med
andra ord tillhandahålla fastighetsägaren etl
Prop. 1977/78:50 112
procedere
i vilket hans skyldigheler med avseende å arbelsmiljövillkoren vid sophämtning
från fasligheten kan faslslällas.
Departementschefen
hänvisar härvidlag lill reglerna i 54 § 4 mom. BS som ger rält för den som
ämnar verkställa byggnadsarbete alt fä byggnadsnämndens prövning härav, även
om byggnadslov ej erfordras för arbetet. Del synes emellertid ej möjligt atl på
detta sätl fä bestämi vad som krävs av en fastighetsägare enligt 49 a § i
förslaget. Ordningen enligt 54 § 4 mom. BS avser en oförbindande
lämplighetsprövning.
Huvudtanken
i förslaget är icke heller att fastighetsägares åliggande skall primärt beslämmas
i del i 54 § 4 mom. BS angivna förfarandet. 1 stället förntsättes så skola ske
i ett ärende om Ivångsverkställighet enligt 16 § LPI. 1 denna paragraf stadgas atl
byggnadsnämnden får förelägga en person atl inom viss tid vidtaga åtgärd, som
han underiåtit utföra. Ålgärden skall antingen vara angiven i ell beslul, som
meddelats enligt BS, eller också åvila personen ifråga direkt enligi BS. I
föreliggande avseende är fråga om den senare situationen, enär någol beslut
meddelat med stöd av BS i regel ej föreligger om fastighetsägares skyldighet
all bygga om anordningar för sophämtning.
Tvångsåtgärder
enligt 16 § LPI fär antagas kunna tillgripas mol någon direkt på grund av
bristande iakttagande av BS endasl i sådana fall, då den som skall drabbas av
tvångsåtgärden bort kunna, med bmk av normal fattningsförmåga, omedelbart av BS
utläsa vad som krävs av honom. Av motiven lill lagmmmet (prop. 1975/76:164 s.
79) framgår all vad lagstiftaren haft i tankarna är lillämpning av sådana
relativt enkla regler i BS som den i 53 § om skyldighel atl hålla tomt i vårdal
skick. Den rättspraxis som finns rörande tillämpningen av föregångaren till 16
§ LPI - 70 § BS - gäller också i huvudsak nedskräpningsfall av olika slag. Även
fall av brister i underhåll av byggnad har förekommit.
I
förevarande ärende är fråga om plikter av mera komplicerat slag. Givetvis finns
enkla fall, men ofta nog kan del icke begäras av fastighetsägaren atl han skall
själv kunna av det allmänna lagsladgandel jämte byggnormerna få fram vad han är
rättsligen skyldig alt fullgöra i ombyggnadshänseende. Det behövs en ordning
med två led. Först skall klargöras vad fastighetsägaren är pliktig att ulföra.
Fullgör han inte denna sin skyldighet, kan i näsla etapp tvång tillgripas. All
man fär ett förfarande byggt upp efler nu skisserade grundsatser är så mycket
mer befogal som själva ombyggnadsskyldighelen framstår som ett ingrepp i
beslående rättsförhållanden. En metod all objektivt fastställa detta ingrepps
omfattning i alla icke helt klara fall bör då rimligen finnas till hands.
Del
kunde - med hänsyn lill att det i vissa fall är så många intressen som skall sammanvägas
- ifrågasättas om icke muntlig förhandling borde brukas vid handläggning av
ärenden om fastslällelse av fastighetsägares ombyggnadsskyldighel. Till en
sådan förhandling kunde förelrädare för alla olika
Prop.1977/78:50 113
iniressen
samlas och resonera sig fram lill en praktiskt användbar lösning.
Byggnadsnämndens
slutliga beslut i ärende av denna arl bör klart beskriva fastighetsägarens
skyldigheter. Ofta kan olika alternativ tänkas bli angivna mellan vilka ägaren
har valmöjlighet. I beslut torde också en viss lidrymd kunna beslämmas, inom
vilken de ålgärder som skall vidtagas skall vara utförda.
En
intressant parallell erbjuder reglerna i 51 § BS om rivning av byggnad. Regeringsrällen
har för denna typ av ärenden i dom den 18 augusti 1977 i mål nr 2661/1974
slagit fasl att, innan tvångsåtgärder enligt 16 § LPI kan tillgripas, det genom
särskill beslul enligt 51 § 1 mom. BS skall ha faslslällls all skyldighel alt
riva byggnaden föreligger. Försl sedan beslul härom vunnit laga kraft, kan elt
förfarande med tvångsåtgärder inledas i syfte alt förmå den, som lill äventyrs
ej åtlylt rivningsbeslutel, all iaktta detla. Del är med andra ord även här
fråga om etl ivåstegsförfarande. Bakom ligger tanken all medborgaren försl
skall fä veta vad samhället fordrar av honom och sedan fä möjlighet att
självmant utföra della innan samhället ingriper med tvång mot honom.
Ell särskill
spörsmål är om ersätlningsspörsmålen kan förfarandemässigl hell frikopplas från
frågan om omfattningen av fastighetsägarens skyldigheler. Departementschefen
har icke i delta lagstiftningsärende närmare utvecklat hur det statliga finansiella
stöd som fömtskickas skall bestämmas och administreras. Arbetsgruppen har i sitl
förslag förordat alt länsbostadsnämnd blir del organ som skall besluta om
stödet som förntsättes skola utgå i efterhand sedan ombyggnaden verkställts. Då
kostnadsfrågorna kan förmodas i åtskilliga fall komma atl inverka på "den
godtagbara helhetslösningen", förefaller del lämpligl atl dessa löses
samtidigt som omfattningen av fastighetsägarens ombyggnadsskyldighel läggs fasl.
Erinras bör också om all, därest grunderna för rällen till ersällning som ovan
förordats bestäms i lag, prövningen av frågor om sådan rätl torde böra föriäggas
lill elt judicielll organ. Jag kan härvidlag hänvisa lill föreskrifterna i arl.
6 p. 1 Europarådets konvention angående skydd för de mänskliga rättigheterna
och de grundläggande friheterna. 1 avsaknad av närmare upplysningar i
lagrådsremissen om ersättningsfrågorna är del ej möjligt att ingå vidare på
dessa frågor. Det må vara nog alt erinra om hur molsvarande frågor lösts, när
del gäller expropriation. Där gäller atl ingreppet först beslutas i adminislraliv
väg men följs av elt domstolsförfarande avseende ersättningsfrågorna.
5,
Särskill om förfarandel enligt 16 S LPI
Förfarandel
enligt 16 S LPI skall mynna ut i etl beslul som har formen av föreläggande.
Detta kan enligt 17 § LPI förenas med vite eller med föreskrift om Ivångsutförande
genom byggnadsnämndens försorg på den försumliges bekoslnad.
8 Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 50
Prop.1977/78:50 114
Av
motiven till nämnda 17 § framgår-se lagrådels uttalande (prop. 1975/ 76:164 s.
257) och departementschefens uttalande (samma prop. s. 290)- att lill
förhindrande av tidsutdräkl föreläggandel i princip bör vara förenat med vite
eller föreskrift om ivångsutförande. Departementschefen ullalar ånyo i nu
förevarande lagrådsremiss atl del i flertalet fall torde vara lämpligl all
vitesföreläggande meddelas.
Del
i remissen förordade förfarandet fär anses slå i dålig överensslämmelse med
grundläggande principer i svensk offentlig rätt. En person som för
tillgodoseende av ell allmänt intresse - i detla fall elt arbetsmiljöintresse -
är skyldig atl underkasta sig visst inlrång i de rättsförhållande som beslår
avseende hans fasta egendom bör icke, ulan alt beaktansvärda säkerhetsinlressen
är i fara, kunna utsättas för viieshol och hot om ivångsverkställighet, såframt
han icke ådagalagt någon form av tredska alt fullgöra vad del allmänna kräver
av honom.
Belräffande
innehållet i föreläggandel instämmer departementschefen i ell uttalande alt
föreläggandel "så långl del är möjligt och lämpligl" bör ange vilka ålgärder
fastighetsägaren skall vidtaga. Härav kan utläsas atl departementschefen
förutsätter del ibland vara lämpligl alt icke ange de ålgärder som skall
vidtagas. Enligt fasl praxis i svensk viiesrätl undanröjer överinstanserna
varje viiesföreläggande som icke klart och tydligt anger vad den förelagde har atl
ulföra för att undgå vitespåföljden. Förelägganden ulan precisering av
åligganden kan sålunda ej förenas med vite eller annal tvång. Vidare kan beslämmelserna
i 16 § LPI icke läsas på annal sätl än alt ell förfarande enligt denna paragraf
alllid måste mynna ul i elt föreläggande, som konkret anger den ålgärd den förelagde
har alt vidtaga. Om departementschefen önskar öppna möjlighel atl fä fram
beslut innehållande mera allmänna uttalanden om vad som förväntas av
fastighetsägaren i fråga om ändringar i dennes byggnad för atl förbättra sophämlningsmiljön,
får detla mål nås på andra vägar än genom lillämpning av 16 § LPI.
Om
vad i del föregående förordats iakllages, kan själva ivångsverkslällig-helsreglerna
i en ny lagstiftning, avseende del andra steget, göras kortfattade. Del lorde i
stort sett räcka med en hänvisning lill 13-18 §S LPI. Någol mera omedelbart
behov av särregler framträder ej.
6.
Lagstiftningens utformning och placering
Sammanfattningsvis
kan sägas atl en lagstiftning rörande fastighetsägares skyldighel att ombygga
hus för att förbättra sophämtningsmiljön bör omfatta fyra olika avsnitt, ell
som anger omfattningen av fastighetsägarens skyldighel att ändra befintlig
byggnad, ell som närmare reglerar fastighetsägares rätt lill ersällning för della
intrång, etl som innehåller nödiga stadganden om sättet för skyldighetens
fastställande och övriga förfaranderegler, ev. även gällande förfarandel vid
bestämmande av ersättningen, saml ett avsniti om tvångs-verkställighet.
Prop. 1977/78:50 115
Nästa
fråga gäller lagreglernas placering. Riksdagen har ullalat sig för att
lagreglerna i ämnet skall ingå i byggnadslagstiftningen (CU 1976/77:6 s. 4).
Eftersom i realiteten fråga är om ombyggnad av hus, ler sig denna mening
naturlig. Riksdagen har emellertid icke uttalat sig om huruvida reglerna skall
införas direkl i byggnadslagen eller byggnadsstadgan eller om de skall placeras
annorstädes inom byggnadslagstiftningens ram. I lagrådsremissen föreslås all
vissa ändringar skall göras i BS.
BS
är en ursprungligen renl adminislraliv författning innehållande kompletterande föreskrifier
lill byggnadslagen. Som framhölls av flera av de på byggnadsområdel särskill
sakkunniga remissinstanserna i del förra lagstiftningsärendet avseende regler
om avfallshanteringen vid nybyggnad och ombyggnad, är det avsnitt av BS varom
nu är fråga - 5 kap. Om byggande - centrerat kring byggnadslovet och vad därmed
äger sammanhang. Byggnadslovet är resultatet av den hinderslöshetsprövning som
byggnadsnämnden skall föreia beträffande en byggherres förslag om begagnande
av sin byggrätt till nybyggnad eller ombyggnad. Till delta regelsystem med
byggnadslovet som centralpunkt anknyter vidare LPI som sedan 1977 ersätter de lidigare
i 69 och 70 §§ BS intagna tvångsbestämmelserna.
BS
är systematiskt icke så uppbyggd, all regler om skyldighet för alla
fastighetsägare alt höja standarden på befintliga byggnader i ett angivet
avseende naturiigen passar in i den. Som nyss nämnis kommer därtill alt BS lill
sitt ursprung är, som namnet alltjämt anger, en administrativ författning. Den
har utfärdats med stöd av elt bemyndigande i byggnadslagen, låt vara att man
med hänsyn till innehållet i 8 kap. 3 § regeringsformen sedan 1975 i viss omfallning
använt lagformen vid ändringar i BS. Vissa regler i BS har sålunda numera
karaktär av lag.
Ell
åläggande för enskilda av den typ varom är fråga i detla ärende är etl
typexempel på ett sådanl ämne som enligt det nyss nämnda grundlagssladgandel måsle
regleras genom lag. Del förefaller då stötande atl placera in föreskrifterna i
en a-paragraf i en administrativ stadga, om ock lagformen därvid brukas som
hjälpmedel.
En
lagsliftning av den omfallning som här förordals skulle förtora i överskådlighel,
om den delades upp och sköts in i någon redan förefintlig lag. Den naturliga
lösningen är all reglerna bereds plals i en särskild lag. En sådan kan ges
formen av elt provisoriskt arrangemang. Arbetet med en ny byggnadslag pågår
sedan länge. Om man avser atl framgent i siörre omfattning pålägga
fastighetsägare skyldighel att ändra redan befintliga, lagligen uppförda
byggnader, lorde ell särskill avsnitt i denna nya lag böra ägnas delta ämne. I sådanl
fall kommer de lagregler, om vilka är fråga i detla lagstiftningsärende, atl
senare kunna infogas i ett större sammanhang.
Prop. 1977/78:50 116
7. Allmänna
slutsatser
Det
remitterade lagförslaget är, såvitt gäller frågan om höjd standard i befintlig
bebyggelse beträffande anordningar för avhämtning av avfall, enligt min mening
så bristfälligt atl del icke i förevarande skick kan läggas lill grund för lagsliftning.
Jag avstyrker därför förslagel i nu angiven del.
Med
lanke på den händelse atl förslaget, trots dess uppenbara brister, skulle komma
att brukas som underiag för lagstiftning, har jag ansett mig böra i andra hand
medverka i en deialjgranskning av förslagel. När jag i det följande deltar i
lagrådets yttrande på olika punkler innebär det icke atl jag frånlrält min
primära uppfattning om lagförslagets allmänna otjänlighet i vad gäller avfallshantering.
8. Del
remitterade förslaget lill 49 a § första siycket BS
Jag
biträder i andra hand den av lagrådets övriga medlemmar uttalade meningen alt i
BS infoga en ny 82 a S med den av dem föreslagna lydelsen. Genom de i denna
paragraf intagna reglerna löses dock icke alla de av mig ovan behandlade
problemen, t. ex. spörsmålet om relationen mellan ell ärende enligt den
föreslagna 82 a S andra slyckel och ett ärende om byggnadslov.
49
a S andra styckel
Lagrådet:
F.
n. finns i BS inga särskilda bestämmelser om porlar och liknande anordningar.
Däremot har i de av statens planverk utfärdade tillämpningsföreskrifterna till
BS (SBN 1975 avsniti 41:2) meddelats vissa anvisningar och föreskrifter om
skyddsanordningar för maskinellt drivna portar. Föreskrifterna, som
fastställts av regeringen och gäller från och med den 1 januari 1974, utgör en
precisering lill allmänt hållna bestämmelser i 44 § 7 mom. BS om vissa
anordningar såsom hissar och ulrymmen för särskilda ändamål. De nämnda föreskrifterna
gäller för nybyggnad och, i viss utsträckning, för ombyggnad. I remissprolokollet
föreslås alt - samtidigt som genom ell tillägg i 44 § 7 mom. de där meddelade beslämmelserna
uttryckligen görs lillämpliga på portar och liknande anordningar - i andra siycket
av 49 a S föreskrivs att bestämmelserna i 44 § 7 mom. skall tillämpas i fråga
om byggnad som har uppförts före den 1 juli 1974 eller för vilken byggnadslov
har sökts före nämnda dag.
Enligt
lagrådets mening är det uppenbart alt lill förhindrande av olyckor
säkerhetsföreskrifter behövs angående maskindrivna portar och liknande
anordningar även i befintliga byggnader. Det är likaledes klart att efterlevnaden
av sådana bestämmelser, såväl vid nybyggnad och ombyggnad som beträffande
befintliga byggnader, behöver övervakas genom inspektioner. I
Prop.1977/78:50 117
remissprotokollet
framhåller departementschefen också all särskilda föreskrifter om besiktning
avses skola meddelas. Under föredragningen av förslagel har upplysts att
meningen är atl besiktningen inte skall utföras av byggnadsnämnderna utan av
organ med speciell leknisk sakkunskap. Del vill då synas som om, såvitt gäller
befintliga byggnader, de erforderliga säkerhetsbestämmelserna inte bör ingå i byggnadsförfallningarna
ulan upplagas i den specialförfaltning som avses skola reglera
inspektionsverksamheten. Denna författning bör naturiigen ange de krav som
skall ställas för all anläggning skall godkännas liksom även regler om förbud mol
alt begagna anläggning som vid besiktning befunnits ej uppfylla kraven för
godkännande. Lagrådel vill erinra om all i fråga om hissar i befintliga
byggnader regleringen och tillsynen anordnats på nu angivet säll Gfr kungörelse
den 3 november 1939 angående anordnande och begagnande samt lillsyn av vissa
hissar). Av anförda skäl avstyrker lagrådet den föreslagna beslämmelsen i andra
slyckel av 49 a §.
50 §
Lagrådel:
Denna
paragraf handlar om skyldighel all underhålla byggnad. Del i remissprolokollet
föreslagna tillägget skulle möjligen kunna läsas såsom innebärande en skyldighel
att upprusta anordningar för avfallshantering till högre standard allteftersom
större krav i detla hänseende ställs för nybyggnad eller ombyggnad (jfr vad som
yttrats vid 49a§). För alt undanröja varje möjlighel lill missförstånd föreslår
lagrådet all ändringen görs på del sättet, all lill det nuvarande sladgandel
såsom en ny andra mening fogas: "Anordningar som avses i 46 § andra slyckel
5 skall hållas i stånd".
75
§
Brunnberg,
Hesser och Hessler:
Av
del föreslagna stadgandet följer atl ålgärder för anordnande av godtagbar
avfallshantering som en fastighetsägare av egen drifl vidtar, i den mån de ulgör
ändring av byggnad, är att hänföra till sådana ändringar som avses i 49 §.
Formellt blir därvid reglerna i 46 § andra stycket 5 om vad som gäller vid
nybyggnad lillämpliga, dvs. kraven skulle vara högre än som anges i den
särskilda bestämmelse om sophanleringsanordning som man avser atl införa i
detta lagstiftningsärende. Della kan dock rimligen ej vara meningen. Del får
ankomma på byggnadsnämnderna all med utnyttjande av sin dispensräll enligt
andra slyckel i 49 § begränsa kravel på ålgärder lill vad som skall gälla
enligt den nämnda specialregeln.
Prop. 1977/78:50 118
Petrén:
Genom
ändringen avses all underlätta för faslighelsägaren och även för byggnadsniimnden
all fä till stånd godtagbar avfallshantering i byggnader för vilka
nybyggnadsförbud gäller. Ändringen medför emellertid också den konsekvensen alt
skyldigheten alt söka byggnadslov för ombyggnader i syfte atl förbättra
avfallshanteringen reduceras till de fall som avses i 54 § 1 mom. andra slyckel
BS. Ändring som är att hänföra till nybyggnad fordrar enligt nämnda moment
första slyckel automatiskt byggnadslov.
Jag kan icke finna
tillrådligt all bloll för alt underiätta ombyggnad av sophämlningsanordningarna
så markerat reducera kravet på byggnadslovsprövning. Anordnandet av godtagbar
avfallshantering kräver i många fall så slora ändringar i byggnaden att fråga
blir om en enligt 75 § försia stycket BS lill nybyggnad hänförlig ombyggnad. Om
då ej någol av de i 54 S 1 mom. andra styckel BS angivna fallen föreligger,
försvinner med den föreslagna ändringen av 75 § andra slyckel BS kravel på
byggnadslov. Intresset av all snabbi få till stånd en förbättrad
avfallshantering kan inte få spela en så dominerande roll att för den skull den
allsidiga prövning av etl byggnadsförelag som skall ske i ett
byggnadslovsärende går föriorad. Ej sällan lorde i de fall som här avses
behovet av byggnadslovsprövning kunna betecknas som angeläget.
Byggnadsnämnd
kan i allmänhet själv meddela dispens från eventuella nybyggnadsförbud, om
ombyggnad för förbättrad sophämtning ler sig önskvärd. Nybyggnadsförbuden kan
därför icke antagas verka i egentlig mening hindersamma eller särskilt
fördröjande vad gäller för avfallshanteringen önskvärda ändringar av
byggnaden. I vart fall måste olägenheter av della slag anses som mindre än den olägenhel
borttagandet av byggnadslovsprövningen i ell slort anlal fall skulle uigöra.
De byggnadsåtgärder som erfordras för anordnande av godtagbar avfallshantering
kan inte heller generellt likställas med de sanitära ändringar i byggnad som nu
finns angivna i 75 § andra slyckel BS. De är genomsnittligt av byggnadsmässigl
sett föga ingripande nalur. Dessutom är de i huvudsak föremål för en offentiigrältslig
kontroll enligt hälsovårdsstadgan, varför en byggnadslovsprövning för deras del
blir mindre väsenllig.
Jag
avstyrker den föreslagna ändringen av 75 § BS.
Ikraftträdandebestämmelsen
Lagrådet:
Lagrådel
har inte någon erinran atl göra mot den föreslagna huvudregeln atl
lagstiftningen skall träda i kraft den 1 april 1978. Förslagel upptar en
särskild ikraflträdandedag för 44 § 7 mom. och 49 a § andra siycket. Bifalles
vad lagrådet föreslagit beträffande 49 a § andra styckel, blir någon övergångsbestämmelse
för detla lagmm ej aktuell och synes någon särskild övergångsbestämmelse för
44 § 7 mom. ej erforderlig.
Prop.1977/78:50 119
Brunnberg.
Hesser och Hessler:
Huvudregeln
innebär all de förpliktelser som lagen ålägger faslighelsägarna beträffande
anordningar för avfallshanteringen i princip inträder redan vid lagens ikraftlrädande.
Enligt vårt i del föregående framförda förslag skall emellertid tvångsåtgärder
kunna vidtagas försl sedan byggnadsnämnden i särskill beslut preciserat
skyldighetens omfallning och della beslul ej efterföljts. Skulle vårt förslag i
denna del ej godtagas, bör fastighetsägarna på annat sätt beredas rådrum.
Ikraftträdanderegeln bör i så fall förses med det tillägget atl föreläggande
enligt lagen om påföljder och ingripanden vid olovligt byggande m. m. får, belräft"ande
ändring av befintlig byggnad för sådant ändamål som avses med förevarande lagsliftning,
meddelas först från en senare tidpunkt, förslagsvis den 1 januari 1980.
Petrén:
Jag
instämmer i vad lagrådets övriga medlemmar yttrat om ikraftträdandet av
tvångsregler.
Om
den föreslagna ändringen av 75 § BS antages av riksdagen, bör den träda i kraft
den dag då lagen enligt uppgift på den utkommit från trycket i Svensk
författningssamling. Fastighetsägare blir nämligen, som departementschefen
framhåller, skyldig alt redan vid lagens ikraftlrädande den 1 april 1978
uppfylla de nya kraven om godtagbar avfallshantering. Ägare till faslighet, för
vilken gäller nybyggnadsförbud, bör då rimligtvis ges möjlighel att, så snart
lagen utfärdats, utan hinder av della förbud genomföra de ändringsåtgärder, som
krävs av honom, så atl byggnaden - som lagen fömlsätler - den 1 april 1978
befinner sig i lagenligt skick.
Förslaget
till lag om ändring i lagen med särskilda hyresbestämmelser för vissa orter
Lagrådel:
Belräffande
delta förslag bör iakttagas, alt hänvisningen i del föreslagna nya andra siycket
av 3 § får bli en annan, om beslämmelsen angående avfallshantering ges annan
placering än som föreslås i remissen.
Prop.1977/78:50 120
Utdrag
BOSTADSDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid
regeringssammanträde 1977-11-10
Närvarande:
statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Bohman, Ahlmark, Romanus,
Turesson, Gustavsson, Anionsson, Olsson, Dahlgren, Åsling, Söder, Troedsson,
Krönmark, Burenslam Linder, Wikström, Johansson, Friggebo
Föredragande:
statsrådet Olsson
Proposition
om ändring i byggnadsstadgan (1959:612), m. m.
1
Anmälan om lagrådsyttrande
Föredraganden
anmäler lagrådels yttrande' över förslag lill
1. lag om ändring i byggnadsstadgan (1959:612)
2. lag om ändring i lagen (1973:189) med särskilda hyresbestämmelser för
vissa orter.
Föredraganden
redogör för lagrådets yttrande och anför.
Förslaget
till lag om ändring i byggnadsstadgan (BS)
49
a S försia siycket
Tre
av lagrådels ledamöler godtar atl beslämmelserna i 46 S andra styckel 5 om
anordningar för omhändertagande och bortforslande av avfall i viss omfattning
görs tillämpliga på befintliga byggnader. Däremol riktas anmärkningar mot den
närmare utformningen av den föreslagna beslämmelsen i 49 a § försia stycket och
mol dess inplacering i 5 kap. BS.
En
ledamol anser all del remitterade förslaget är så bristfälligt att det inte kan
läggas lill gmnd för lagsliftning och avslyrker därför i försia hand förslagel.
I andra hand biträder han - med viss reservation - övriga ledamöters
ändringsförslag beträffande 49 a § första styckel.
Av
väsenllig belydelse för lagsiiftningens uiformning är enligt denne
'
Beslut om lagrädsremiss fatlat vid regeringssammaniräde den 13 oktober 1977.
Prop.1977/78:50 121
ledamol
hur man besvarar frågan om fastighetsägarna har rält lill ersättning förande
påläggs en förpliktelse i allmänt inlresse. Enligt hans mening kan del med
hänsyn lill 2 kap. 18 § regeringsformen ifrågasättas om inte regler om ersällning
måste ges. Till undvikande av all i en framlid tvister uppkommer om hunjvida
ersättningsfråga avgjorts grundlagsenligt anser han del lillrådligasl att
inrätta sig efter atl gmndlagsregeln är lillämplig.
Enligt
2 kap. 18 § regeringsformen skall varje medborgare vara tillförsäkrad
ersättning enligt grunder som bestämmes i lag för del fall all hans egendom las
i anspråk genom expropriation eller annal sådanl förfogande. För egen del hyser
jag ingen ivekan om atl den förpliktelse som genom del remitterade förslaget
läggs på fastighetsägare inte är all hänföra lill sådanl ianspråktagande som
avses i 2 kap. 18 § regeringsformen. I denna fråga har jag samrått med chefen
för juslitiedepartementet. Jag vidhåller således den uppfattning som jag
uttryckte i samband med remissen lill lagrådet, nämligen atl någon rätt lill
ersättning för fastighetsägaren inte bör föreligga i nu avsedda fall.
Lagrådet
framhåller all del såväl vid frågans behandling under 1976/77 års riksmöte som
i remisshandlingarna uteslutande har anförts att sophämlningspersonalens arbetsförhållanden
bör förbättras. Del i förslagel till 49 a § försia styckel använda uttrycket
"avfallshantering" har enligt lagrådel emellertid en vidare mening.
För alt stadgandets innebörd i della avseende skall komma lill tydligt ullryck
föreslår tre av lagrådels ledamöler en omredigering. Jag ansluler mig till förslagel.
Lagrådel
framhåller vidare all den standard som anges genom reglerna i 46 § andra styckel
5 och 49 a § första slyckel inte är en gång för alla given utan all den med
liden undergår betydelseförändringar, bl. a. genom atl nya byggnormer
fastställs. Enligt den föreslagna lagtexten skulle därför standarden för
befintliga byggnader behöva höjas, dock endast belräffande byggnader som
omfattas av 49 a S första slyckel, dvs. de den 1 juli 1977 befintliga, men däremol
inte beträffande byggnader som tillkommer därefier. Tre av lagrådets ledamöler
föreslår all sladgandel ändras, så atl kraven på uppmstning av de den 1 juli
1977 befintliga byggnaderna skall bedömas efler de normer som gäller vid
ändringslagens ikraftträdande. Jag ansluler mig lill förslaget.
När
del gäller förfarandel påpekar lagrådet all fastighetsägarens skyldigheter är
angivna i så allmänna ordalag atl denne i regel lorde ha svårt atl själv
fastställa vad som fordras av honom. Lagrådel föreslår därför alt man till den
materiella regeln i ämnet fogaren bestämmelse att byggnadsnämnden, i fall då
den finner all sådana anordningar som föreskrivs i den materiella beslämmelsen
saknas eller all förefintliga anordningar är otillräckliga, skall beslula om
vilka anordningar som skall inrättas. I anslutning härtill bör stadgas all
lagen (1976:666) om påföljder och ingripanden vid olovligt byggande m. m., LPI,
skall äga lillämpning endast om sådant beslul meddelals. Skulle della förslag
inte godtas, bör fastighetsägarna enligt
9 Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 50
Prop. 1977/78:50 122
lagrådet
på annal säll beredas rådrum. Lagrådel föreslår alt ikraftträdanderegeln i så
fall förses med elt tillägg av innebörd alt föreläggande enligt LPI får
meddelas först från en senare tidpunkt, förslagsvis den 1 januari 1980.
Som
jag framhöll i samband med remissen till lagrådel, måsle beslämmelsen i 49 a §
försia slyckel konkretiseras genom föreskrifier och allmänna råd i SBN. I
anslutning härtill kommer enligt siatens planverk all utarbetas riktlinjer för
och exempel rörande uiformning av soprum i befintlig bebyggelse. Den enskilde
fastighetsägaren kommer härigenom att i väsenllig utsträckning fä uppgifi om
vilka ålgärder han kan behöva vidla.
Som
jag (xkså lidigare har anföri kommer genomförandel av reformen all kräva en
viss övergångslid. Man måsle vidare hålla i minnet att det ligger i alla
berörda parters intresse atl de ändringar som behöver vidtas i byggnaderna
utförs på ett ändamålsenligt säll. Del finns därför anledning ulgå från alt
ändringarna i det hell övervägande antalet fall kommer att utföras på frivillig
väg i samförstånd mellan dessa parter.
Jag
har emellertid ingen erinran mol att fastighetsägaren tillförsäkras etl rådmm
innan tvångsåtgärder vidtas. Däremot kanjag inte ansluta mig till det förslag
som lagrådet enligt vad jag nyss anförde i försia hand förordar. Det beslut som
avses med förslagel synes jämförbart med etl föreläggande som inte är förenat
med någol äventyr. Talan mot beslutet lorde kunna fullföljas, och om det sedan beslulel
har vunnil laga krafl blir nödvändigl alt meddela faslighelsägaren etl
föreläggande med äventyr, kan också beslutet härom överklagas. En sådan ordning
medför enligt min mening alllför slor risk för onödig lidsuldräkt.
Jag
förordar i stället den av lagrådel i andra hand föreslagna lösningen, nämligen atl
ikraftlrädanderegeln förses med ell tillägg av innebörd atl föreläggande enligt
LPI inte fär meddelas förrän viss lid efter ikraftträdandet. Enligt min mening fär
fastighetsägaren tillräckligt rådrum om del föreskrivs all föreläggande inte fär
meddelas före utgången av mars månad 1979.
En
av lagrådels ledamöler lar upp mitt uttalande i samband med lagrådsremissen atl
föreläggande så långt det är möjligt och lämpligl bör ange vilka ålgärder
fastighetsägaren skall vidta. Med anledning härav vill jag i klarhetens
intresse framhålla alt jag med ullalandet inte avsåg all förorda något avsteg
från principen atl föreläggande klart skall ange vad fastighetsägaren har all
ulföra. Med uttrycket "lämpligl" avsåg jag enbart all ange all detaljeringsgraden
i föreläggandet har en gräns. Detaljeringen bör inte drivas så långt atl faslighelsägaren
binds för en lösning som sedermera visar sig inte vara den bästa.
Lagrådel
har också riktat anmärkning mol förslagel att placera 49 a § försia siycket i 5
kap. BS. Enligt lagrådel har stadgandet systematiskt inte sin plats i nämnda
kapitel, eftersom detta inte handlar om beskaffenheten - annat än i fråga om
underhållet (50 §)- av befintlig byggnad. Lagrådel föreslår därför att
Prop.
1977/78:50 123
stadgandet
tas in som en ny paragraf, betecknad 82 a §, bland övergångsbestämmelserna i BS.
Jag biträder förslagel men förordar en redaktionell jämkning i den föreslagna
lagtexten.
49 a
§ andra styckel
Lagrådet
avstyrker den föreslagna bestäm melsen i 49 a § andra siycket med den
huvudsakliga motiveringen alt de erforderiiga säkerhetsbestämmelserna i fråga
om portar och liknande anordningar bör upptas i den specialförfaltning som
enligt vad som har fömlskickats i remissen avses skola reglera verksamheten
beträffande inspektion av dessa anordningar.
Som lagrådel
påpekar finns i fråga om hissar i befintliga byggnader bestämmelser om säkerhel
och tillsynsverksamhet i en särskild författning från år 1939. Det är naturiigtvis
möjligt atl även belräffande portar och liknande anordningar införa molsvarande
bestämmelser i en särskild författning. Som lagrådet framhåller skulle därmed
bestämmelser i ämnet inte behöva las in i BS. Alltsedan tillkomsten av BS har
det emellertid varit en strävan all ta in bestämmelser som rör byggandet i
byggnadslagstiftningen och atl utmönstra sådana bestämmelser ur annan
lagstiftning. Med en sådan ordning skapas bl. a. förutsättningar för all
projektorer, byggare och övriga berörda ulan omgång kan skaffa sig kännedom om
uppställda krav. Också för byggnadsnämnderna blir det lättare all vid byggnadslovsprövningen
bevaka all alla bestämmelser som avser byggandet uppfylls. Med hänsyn lill del
nu anförda anser jag att den grundläggande bestämmelsen om skydd mol olycksfall
i befintliga porlar m. m. bör las in i BS. Härigenom kan också LPI tillämpas,
vilket gör det möjligt för byggnadsnämnderna all effektivt ingripa mol och
rätta till brister i fråga om säkerheten. Jag vidhåller därför del remitterade
förslaget i denna del. Som jag nyss nämnde biträder jag lagrådels förslag all
ta in del remitterade förslaget till 49 a § första styckel som en ny paragraf
82 a §, bland övergångsbestämmelserna i BS. På gmnd härav bör bestämmelsen om
portar och liknande anordningar tas in som etl andra slycke i paragrafen. En
redaktionell jämkning av lagtexten bör emellertid göras.
50 §
Enligt
lagrådel kan del föreslagna tillägget i 50 § BS möjligen läsas så all del
innebär en skyldighel alt upprusta anordningar för avfallshantering till högre
standard allteftersom större krav i della hänseende slälls för nybyggnad eller
ombyggnad. För atl undanröja varie möjlighet lill missförstånd föreslår
lagrådet att ändringen görs på det sättet, all lill del nuvarande stadgandet
såsom en ny andra mening fogas: "Anordningar som avses i 46 § andra styckel
5 skall hållas i stånd". Jag biträder förslagel men vill förorda en
redaktionell jämkning i laglexten.
Prop.
1977/78:50 124
75 §
Jag
vidhåller förslagel till ändring i 75 § BS. Vad tre av lagrådets ledamöler
anför i anslutning lill denna paragraf kan jag ansluta mig till.
Ikraftlrädandebeslämmelsen
I
del föregående har jag biträtt lagrådets förslag all ikraftlrädanderegeln
förses med del tillägget alt föreläggande enligt LPI skall få meddelas först
från och med en senare tidpunkt än ikraftlrädandel den 1 april 1978. Vad en av
lagrådels ledamöler föreslår beträffande ikraftträdandet av ändringen i 75 § BS
är jag inte beredd att biträda.
Förslaget
till lag om ändring i lagen med särskilda hyresbestämmelser för vissa orter
Lagrådel
påpekar atl hänvisningen i del föreslagna nya andra siycket av 3 S får bli en
annan än som föreslås i remissen, om bestämmelsen angående avfallshantering ges
den placering som lagrådet föreslår. Jag har i del föregående biträtt lagrådels
förslag på denna punkt. Hänvisningen i 3 § bör justeras i enlighel härmed.
2
Besiktning av portar m. m.
I
samband med remissen lill lagrådel anmälde jag min avsikt all i annat
sammanhang i della ärende föreslå regeringen alt inhämta riksdagens
bemyndigande all meddela nödvändiga föreskrifier om besiktning m. m. av portar.
Jag vill nu la upp den frågan.
Som
förul har nämnts finns inga författningsbestämmelser om provning, kontroll
eller besiktning av portar och liknande anordningar. Enligt planverkets
hemställan bör maskinellt drivna porlar i såväl ny som äldre bebyggelse
underkastas officiell provning i form av besiktning med vissa tidsintervall,
förslagsvis vart femte år. I den till hemställan fogade promemorian förordas
ett besiklningsförfarande av ungefär samma typ som nu finns föreskrivet i fråga
om hissar. I promemorian anförs vidare att besiklningsverksamheien lämpligen
bör handhas av AB Siatens Anläggningsprovning (SA), som är riksprovplats för
bl. a. lyftanordningar.
Regler
om besiktning av andra hissar än sådana som slår under yrkesinspektionens
tillsyn finns i kungörelsen (1939:783) angående anordnande och begagnande saml lillsyn
av vissa hissar (ändrad senasi 1977:565), den s. k. hisskungörelsen. För de
hissar som regleras i denna är byggnadsnämnden tillsynsmyndighet. När nämnden utövarsin
lillsyn, skall den anlita biträde av riksprovplats. Enligt förordningen
(1977:608) om provning enligt lagen (1974:896) om riksprovplalser m. m. är SA riksprovplats
för officiell provning
Prop.1977/78:50 125
av
bl. a. lyft- och transportanordningar. Till SA har, med stöd av lagen
(1975:444) om beslutanderätt för riksprovplats som ej är myndighet, överlämnats
atl pröva frågan om godkännande dels vid första besiktning innan hissen las i bmk,
dels vid återkommande besiktning, vilken normall sker en gång per år. Molsvarande
gäller i fråga om de hissar som slår under yrkesinspektionens lillsyn.
Planverkels
förslag om besiktning har vunnit en nära nog allmän anslutning bland
remissinstanserna. SA uppger sig regelbundet besiktiga mer än 5 200 maskinellt
drivna portar. Denna besiktning har karaktären av frivillig provning. Tidsintervallet
mellan besiktningarna är 2 år. SA har gjort en undersökning av säkerhetsnivån
hos maskinellt drivna portar. Undersökningen, som har omfattat totalt 406
portar, visar enligt SA en oroväckande hög felfrekvens. Vid besiktningen av
dessa portar gjordes sammanlagt 244 säkerhelsanmärkningar. Undersökningen visar
också all mer än var trejde port var i sådanl skick all besiktningsresullatel
blev "ej godkänd" eller "villkoriigt godkänd". Mol denna
bakgrund föreslår SA all maskinellt drivna portar skall besiktigas varje år. SA
framhåller också all del från såväl leknisk som ekonomisk synpunkt vore lämpligl
all besiktning av portar sker i samband med besiktning av hissar. SA utför
varje år officiell provning av hissar inom såväl industri- som bostadsområden.
Enligt siatens provningsanslall bör del föreskrivas dels en första besiktning,
alternativt krav på typgodkännande, dels återkommande besiktning, t. ex. med tidsintervallet
2 år. Förslagen atl SA skall ombesörja besiktningen och atl bestämmelserna
anknyts lill vad som gäller för hissar bör enligt provningsanstallen utgöra
möjliga lösningar på besiklningsfrågan.
Kritik
mot planverkels förslag framförs av RRV, som anser all bestämmelser om
besiktning inte bör införas förrän behovel av besiktning samt koslnadskonsekvenserna
har utretts.
Efler
samråd med chefen för industridepartementet anser jag all portar m. m. bör underkastas
officiell provning för kontroll av all de säkerhetskrav som slälls blir
uppfyllda. Både tekniska och ekonomiska skäl talar, som SA framhåller, för all
en besiktning av portar m. m. samordnas med hissbesiktningen. Innan delta kan
genomföras krävs emellertid alt en del frågor fär ytlerligare belysning. Jag
syftar närmast på sådana frågor som besiktningsskyldighetens omfattning, dvs.
vilka slags portar som bör besiktigas, och hur ofta besiktning bör ske. Det
gäller här att åsladkomma en ordning som medger en tillfredsslällande kontroll
av säkerhetsnivån hos portarna. Samtidigt är del emellertid angelägel all se lill
att förfarandet bli så smidigt som möjligt. Med hänsyn till sakens slora
betydelse bör arbeiei med nu avsedda frågor bedrivas skyndsamt.
De
bestämmelser som behövs för besiklningsverksamheien kommer att innehålla bl. a.
åligganden för enskilda. Enligt 8 kap. 3 § försia stycket regeringsformen
meddelas sådana föreskrifter genom lag. Utan hinder härav
Prop.1977/78:50 126
kan
emellertid regeringen enligt 7 § samma kap., efler bemyndigande i lag, genom
förordning meddela föreskrifter om annal än skall, om föreskrifterna avser bl.
a. skydd för liv, personlig säkerhet eller hälsa. Riksdagen har lämnai ell sådanl
bemyndigande i fråga om bl. a. hissar (prop. 1976/77:125, NU 1976/77:40, rskr
1976/77:345). Enligt I § försiasiycket lagen(1977:484) med bemyndigande atl
meddela föreskrifter om hissar och andra lyft- eller transportanordningar får
regeringen sålunda meddela föreskrifier som rör utförande, användande,
besiktning eller tillsyn eller som i övrigt är påkallade från
säkerhetssynpunkt. Enligt paragrafens andra stycke får regeringen också meddela
föreskrifier om avgifter för provning, kontroll eller besiktning eller annan
verksamhet enligt bestämmelse som avses i första siycket. Enligt 2 § fär
regeringen i sin lur ge molsvarande bemyndiganden lill förvaltningsmyndighet.
Vidare kan regeringen överiåta åt kommun alt meddela föreskrifier om avgifter.
Mol
bakgrund av vad jag nu har redovisat anserjag all regeringen i fråga om porlar
och liknande anordningar bör ha elt bemyndigande av samma omfattning som
riksdagen har lämnai belräffande hissar m. m. I enlighel med del nu anförda har
inom bostadsdepartementet upprättats förslag lill lag om ändring i lagen
(1977:484) med bemyndigande atl meddela föreskrifier om hissar och andra lyft-
eller transportanordningar.
3 Vissa finansieringsfrågor m. m.
Finansiering
av ombyggnad av soprum m. m.
En
fastighetsägare har enligt lag olika skyldigheler, bl. a. i egenskap av
hyresvärd och arbetsgivare. Fastighetsägarens skyldigheter medför ofta etl
ekonomiskt ansvar som han förutsätts kunna bära utan särskilt stöd från
samhällets sida. En hyresgäst har t. ex. enligt hyreslagen rätt alt ställa
vissa grundläggande krav på fastighetens skick och skölsel oavsett vilka faslighetsekonomiska
förutsättningar som finns i del enskilda fallet och vilka effekter kraven kan
leda till. Som jag nyss har anfört bör man också kunna ställa vissa
grundläggande krav på arbetsmiljön i etl hus ulan atl samhället därför skall
behöva la det ekonomiska ansvarel för att kraven uppfylls i del enskilda fallel.
Med hänsyn lill vad jag nu har anfört anserjag mig inte böra förorda
arbetsgruppens förslag om ett generellt statligt stöd till ålgärder för
förbättrad avfallshantering i befintlig bebyggelse.
Redan
nu kan emellertid ombyggnad av soprum m. m. ske med statligt stöd i vissa fall,
nämligen då sådana åtgärder vidtas i samband med annan ombyggnad som omfattas
av den statliga bosladslångivningen. En vidgning av denna långivning till atl
omfatta även ombyggnad som avser enbart förbättrade arbetsförhållanden för dem
som hämtar avfall skulle enligt min
Prop.1977/78:50 127
mening
kunna genomföras ulan hinder av de nyss nämnda principerna för
fastighetsägarens ekonomiska ansvar.
I
del följande behandlar jag närmare frågan om en sådan vidgning.
1
likhet med bostadsslyrelsen anser jag all ålgärder för atl förbättra
sophämtningspersonalens arbetsmiljö ofta kan samordnas med annan ombyggnad.
Sådan ombyggnad kan, när det gäller bostadshus, som regel stödas med statligt
bostadslån. Del är därför i fråga om bosläder naturligt alt samordna etl stöd
för förbättrad avfallshantering med befintlig stödform. I åtskilliga fall torde
det emellertid inte vara möjligt all åsladkomma en sådan samordning, t. ex.
därför alt de åtgärder som gäller avfallshanteringen inte kan anstå i avvaktan
på lämplig tidpunkt för genomförandel av övriga ålgärder. Som jag nyss nämnde
kan bostadslån för förbättrad avfallshantering enligt nuvarande ordning utgå endasl
om ålgärder av detta slag är samordnade med annan ombyggnad. Det ärenligt min
mening inte tillfredsställande all stödet i de fall jag nu avser skulle bli beroende
av all andra åtgärder beträffande fastighelen vidtas samtidigt. Det innebär bl.
a. risker för förseningar av angelägna förbättringar av arbetsmiljön. Efter
samråd med statsrådet Friggebo villjag därför förorda all bostadslån skall fä
utgå även för ombyggnad som avser enbart bättre arbetsförhållanden för dem som
hämtar avfall i byggnad som innehåller bosläder eller lokaler som kan ingå i låneunderiagel
för bostadslån. Härigenom tillgodoses också de av flera remissinstanser
framförda önskemålen om all stödet när del gäller bosläder skall ulgå enligt bosladslånereglerna
och innefatta räntebidrag. 1 sammanhanget villjag också framhålla att stöd i
denna form ger lägre kapitalkostnader än den av arbetsgmppen föreslagna
stödformen.
Som
förutsättning för stöd bör gälla alt fastighelen efter det all åtgärderna har
genomförts uppfyller de i 82 a § försia slyckel BS uppställda kraven.
I
fråga om lånevillkoren i övrigi får jag anföra följande.
Lån
bör ulgå ulan hinder av all ombyggnaden inte medför någon väsenllig ökning av bosladsvärdel.
Långivningen bör omfalla de anordningar och ålgärder som främjar den totalt
sett mest ekonomiska förbättringen av sophämlningspersonalens arbetsmiljö. Om
fastighetsägaren har ålagts atl ersätta en lokalhyresgäsi som har blivit
uppsagd på grund av skäl som här kommer i fråga, bör även kostnader för sådan
ersättning få ingå i låneunderlagel. I den mån ombyggnaden direkt föranleder
arbeten som är atl hänföra lill löpande underhåll bör lån utgå även för dessa.
För bostadslånet bör gälla normala regler i fråga om förskott, fördjupning,
räntebidrag m. m.
Bostadslån
bör ulgå även för all förbättra arbetsmiljön i hus som innehåller en viss andel
pantvärdelokaler eller inte belåningsbara lokaler. I sådana fall bör låneunderiagel
avvägas med hänsyn lill andelen bosläder och låneun-deriagslokaler.
Enligt
arbetsgruppens förslag skall en- och tvåfamiljshus undantas från stöd. För egen
del anserjag liksom vissa remissinstanser att del kan flnnas
Prop. 1977/78:50 128
behov
av förbättrad arbetsmiljö för sophämtningspersonalen inom vissa grupper av
småhus, t. ex. grupper med traflkseparering där avfallslransporter inom husgmpperna
är förenade med svårigheter.
Den
begränsning av långivningen som behövs av administrativa skäl bör ske genom alt
det föreskrivs att lån inte utgår, om den godkända kostnaden för arbetena
understiger etl vissl belopp. En sådan föreskrift ansluler sig lill den
allmänna regeln all bostadslån inte utgår för ombyggnad som är av endasl ringa
omfattning. Vad som i olika fall av ombyggnad är all anse som ringa omfattning
bestäms av bostadsslyrelsen genom beloppsgränser. 1 styrelsens remissyttrande
anges för ifrågavarande slag av ombyggnader 5 000 kr som en lämplig gräns i
dagens byggprisläge.
Vissa
remissinstanser tar upp frågan om kostnadskontroll i låneärendena. Jag är
medveten om alt kostnadskontrollen inte är problemfri och alt långivningen
endast i begränsad utsträckning kan baseras på schabloner. Svårigheterna bör
emellertid vara av övergående art. 1 silt remissyttrande anför bostadsslyrelsen
alt det blir möjligt att sammanställa uppgifier om ålgärder och kostnader när
man får erfarenheter av verksamhelen. Därigenom kan länsbostadsnämnderna fä ell
underiag för sin kostnadskontroll.
I
likhet med arbetsgruppen anser jag alt lill låneansökan bör fogas elt yttrande
från byggnadsnämnden. Om nämnden inte har förelagt sökanden att vidla
åtgärderna, bör i yttrandet anges om kraven i BS kommer all vara uppfyllda
efter ombyggnaden.
Bostadsslyrelsen,
länsslyrelsen i Gollands län och Sveriges fastighetsägareförbund ifrågasätter
om inte anvisningarna till kommunalskaltelagen bör ändras så all
fastighetsägarens koslnader för förbättrad avfallshantering alllid betraktas
som underhållskostnader. Efter samråd med chefen för budgetdepartementel och
statsrådet Friggebo vill jag anföra följande. Riksdagen begärde år 1976 en
översyn av skattereglerna för olika faslighelsägarekale-gorier(CU 1975/76:22).
1 avvaktan på en sådan översyn ärjag inte beredd all tillstyrka en utvidgad avdragsrätl
för enskilda fastighetsägare. I del övervägande antalet fall lorde dock nu
gällande regler medge avdrag för kostnader för förbättrad avfallshantering.
De
ändringar i grunderna för bosladslångivningen som jag har förordat bör lillämpas
fr. o. m. den 1 april 1978.
Effekler
av den vidgade långivningen på ramar och anslag, bl. a. i fråga om
personalbehovet på länsbostadsnämnderna, bör behandlas i 1978 års budgetproposition.
Enligt
kungörelsen (1973:400) om statligt stöd till allmänna samlingslokaler
(omtryckt 1976:794, ändrad senasi 1977:337) kan lån och bidrag av statsmedel ulgå
bl, a. för anordnande och upprustning av sådana lokaler. Nu gällande regler ger
enligt min uppfattning utrymme för stöd i sådana fall då förbättringsåtgärder i
fråga om arbetsmiljön för sophämlningspersonalen behöver företas i dessa
lokaler.
Prop.
1977/78:50 129
Finansiering
av Förbättring av maskinellt drivna portar
Jag
har tidigare anfört alt en fastighetsägares skyldigheler ofta medför ell
ekonomiskt ansvar som han förutsätts kunna bära utan särskilt stöd från
samhällets sida. Bl. a. mol den bakgrunden har jag inte ansett mig böra förorda
etl generellt statligt stöd lill åtgärder för förbättrad avfallshantering. Samma
princip bör gälla i fråga om åtgärder på grund av skärpta säkerhels-krav för
maskinellt drivna portar. Jag kan således inte förorda något särskilt statligt
stöd för sådana ålgärder.
I
vissa fall kan maskinellt drivna portar ha installerats med stöd av bostadsanpassningsbidrag
för handikappade. Enligt RRV bör bidrag i dessa fall kunna ulgå även för
kompletterande säkerhetsanordningar. Efter samråd med statsrådet Friggebo vill
jag anföra följande. Gällande bestämmelser för bostadsanpassningsbidrag är
inget hinder för stöd även för ålgärder på gmnd av skärpta säkerhetskrav för
maskinellt drivna portar. Detta gäller oavsett om portar har installerats med
stöd av bostadsanpassningsbidrag eller inte. Några särskilda åtgärder från
statsmakterna är således inte nödvändiga i denna fråga.
Hyressättningsfrågor
En
av de frågor som enligt civilutskollet (CU 1976/77:6) borde belysas innan
bestämmelser om skyldighel för fastighetsägare atl avhjälpa brister i fråga om
avfallshanteringen införs är frågan om vem som på sikl skall belala kosinaderna
när de inte läcks av fastighelsinläklerna eller motsvaras av etl ökat boendevärde.
Arbetsgmppen lar upp frågan och framhåller inledningsvis all kostnader för
förbättrad avfallshantering inte påverkar bostadslägenheternas bmksvärde och
därför i och för sig inte motiverar någon höjning av hyror som bestäms enligt
bruksvärdeprincipen. Arbetsgruppen konstaterar emellertid alt vid
bruksvärdeprövningen skall främst beakias hyran för lägenheter i hus som ägs
och förvallas av allmännyttigt bostadsföretag. Efiersom hyran i sådana hus i
princip bestäms med hänsyn lill bostadsföretagens självkoslnad, kan koslnader
för förbättrad sophantering alltså även beakias vid hyressättningen i andra
hus. Arbetsgruppen anser dock all denna indirekta effekl lorde bli myckel
obetydlig, särskilt som de allmännyttiga bostadsföretagen har en förhållandevis
liten andel av de hus där åtgärder för förbättrad sophantering kan
aktualiseras.
När
del gäller lokalerär hyressättningen i princip fri,och kostnaden, ex. för
förbättrad sophanlering kan alltså påverka hyrans storlek. Arbetsgmppen
framhåller emellertid alt hyresvärden kan fä kostnadstäckning endasl om den
högre hyran är marknadsmässig.
Enligt
min mening kan frågan om kostnadsläckning för fastighetsägaren inte diskuteras endasl
med utgångspunkt i frågan om kapitalkostnader för förbättringsåtgärden motsvaras
av ökade hyresintäkter. Som har påpekats
Prop. 1977/78:50 130
under
remissbehandlingen tillämpar åtskilliga kommuner sophämtnings-taxor som
differentierar avgifterna i förhällande lill svårighetsgraden vid hämtningen.
Det kan i många fall därför leda lill lägre fastighetsomkostnader om man
förbättrar avfallshanteringen än om man avstår från ålgärder. De förslag jag lidigare
har förordat i fräga om ändringar i BS fär således inte någon entydig koslnadshöjande
effekt. Detla innebär inte atl hyrorna i enskilda fall alllid förblir
Opåverkade. Hur stor påverkan kan bli är det dock givelvis inte möjligt alt nu
ange.
Information
Som
arbetsgmppen och flera remissinstanser framhåller är del av slor belydelse att
länsbostadsnämnderna, byggnadsnämnderna, fastighetsägarna och andra som direkl
berörs av de nya beslämmelserna får tillräcklig informaiion om dessa. Enligt
vad jag har erfarit pågår inom både bostadsstyrelsen och planverket arbete med
sådan information.
4 Hemställan
Jag
hemställer alt regeringen föreslår riksdagen alt
dels
antaga de av lagrådet granskade lagförslagen med vidtagna ändringar samt
förslaget lill lag om ändring i lagen (1977:484) med bemyndigande alt meddela
föreskrifter om hissar och andra lyft- eller transportanordningar,
dels
godkänna de grunder för lån till ombyggnad av soprum m. m. som jag har angett.
5 Beslut
Regeringen
ansluter sig lill föredragandens överväganden och beslutar all genom
proposition föreslå riksdagen all antaga de förslag som föredraganden har lagt
fram.
Prop. 1977/78:50 131
Innehåll
Propositionen.................................................... 1
Propositionens
huvudsakliga innehåll...................... ...... I
Lagförslag......................................................... 2
1
lag om ändring i byggnadsstadgan
(1959:612).... 2
2
lag om ändring i lagen (1973:189) med
särskilda hyresbestämmelser för vissa orter 4
3
lag om ändring i lagen (1977:484) med
bemyndigande att meddela föreskrifier om hissar och andra lyft- eller
transportanordningar............................... ...... 5
Utdrag
av regeringsprolokollet den 13 oktober 1977.. ...... 6
1
Inledning..................................................... ...... 6
2
Arbetsgruppens och statens planverks
förslag m.m 7
3
Remissyttrandena......................................... ...... 7
4
Föredraganden............................................. ...... 8
4.1 Förbättrad
avfallshantering i befintlig bebyggelse 8
4.1.1 Allmänna
synpunkler....................... 8
4.1.2
Avfallshanteringens ordnande i
befintliga byggnader 11
4.1.3
Vissa hyresfrågor........................... .... 12
4.1.4
Tillämpningen av den
föreslagna ordningen
m. m............................................................ 14
4.1.5 Förfarandel
när förbättringsåtgärder skall företas
m. m...................................................... 16
4.1.6
Ikraftträdande m. m....................... .... 19
4.1.7
Förslaget till ändringar i BS.............. .... 20
4.1.8
Ändringar i annan lagstiftning........... .... 21
4.2...................................................... Skydd
mol olycksfall i maskinellt drivna portar m.m... 22
4.2.1 Ikraftträdande m. m.................... .... 24
5
Upprättade lagförslag..................................... 24
6
Hemställan................................................... 25
7
Beslul.......................................................... .... 25
Bilaga
1 Departementspromemorian........................ .... 27
1
Inledning..................................................... .... 30
2
Frågans lidigare behandling...:......................... .... 30
2.1
Förslagel från AFS.................................. 30
2.2
Remissbehandlingen................................ 32
2.3
Regeringens förslag................................ .... 33
2.4
Riksdagens beslut................................... .... 33
3 Frågor
som nu bör belysas.............................. .... 35
Prop.1977/78:50 132
4 Gällande
ordning........................................... .... 35
4.1
Byggnadslagstiftningen........................... .... 35
4.2
Lagen om påföljder och ingripanden vid
olovligt byggande
m.
m.................................................... .... 36
4.3
Anläggningslagen................................... .... 37
4.4
Hyreslagen........................................... .... 37
5 Överväganden och
förslag............................... 39
5.1
Hur bör avfallshanteringen ordnas i
befintlig bebyggelse? 39
5.2
Utgångspunkter för vårt förslag................. 41
5.3
Vissa hyresfrågor................................... 42
5.4
Kostnadsuppskattning............................. 47
5.5
Kostnadsansvar och finansiering................ .... 49
5.6
Tvångsmedel......................................... .... 53
5.7
Tillämpning av anläggningslagen ............... .... 55
5.8
Tillämpning i vissa fall.............................. .... 55
5.9
Förfarandel vid byggnadsnämnden............. .... 60
5.10 Fråga om förbättring av avfallshanteringen i
byggnad som omfattas av nybyggnadsförbud 63
5.11 Bör föreläggande att utföra förbäliringar rörande
sophämtningsförhållandena medföra skyldighet all vidla andra åtgärder med
fasligheten?........ .... 64
5.12 Utökad underhållsplikt............................. .... 65
5.13 Förslag till ändringar i byggnadsstadgan...... .... 65
5.14 Annan lagstiftning.................................. .... 66
5.15 Ikraftträdande m. m................................ .... 68
6 Lagtext....................................................... 70
Bilaga
2 Planverkets hemställan............................. 73
Bilaga
3 Remissyttrandena.................................... .... 77
1 Promemorian
Förbättrad avfallshantering i befintlig bebyggelse
(Ds
Bo 1977:1)............................................. .... 77
1.1
Allmänt................................................ .... 77
1.2
Ordnande av avfallshantering i
befintlig bebyggelse .... 78
1.3
Vissa hyresfrågor................................... .... 80
1.4
Kostnadsuppskattning............................. .... 82
1.5
Kostnadsansvar och finansiering................ .... 83
1.6
Tillämpning i vissa fall.............................. .... 88
1.7
Förfarandet vid byggnadsnämnden............ .... 89
1.8
Förslag till ändringar i
byggnadsstadgan (BS) 91
1.9
Bosladssaneringslagen (BSL)..................... .... 91
1.10 Ikraftlrädande m, m................................ .... 92
2 Statens
planverks förslag om bestämmelser rörande skydd mot
olycksfall
i maskinellt drivna portar................... .... 92
2,1
Ändring av BS.................................... .... 92
Prop.1977/78:50 133
2.2
Koslnader och finansiering........................ .... 93
2.3
Tillämpningsbestämmelser i SBN................ 94
2.4
Besiktning m.m...................................... 94
2.5
Ikraftträdande m. m................................ 96
Bilaga
4 De remitterade förslagen.......................... .... 97
1
Lag om ändring i byggnadsstadgan
(1959:612)... 97
2
Lag om ändring i lagen (1973:189) med
särskilda hyresbestämmelser för vissa orter 99
Utdrag
av lagrådels protokoll den 31 oktober 1977.... 100
Förslagel
lill lag om ändring i byggnadsstadgan.... .. 100
Förslaget
till lag om ändring i lagen med särskilda hyresbestäm
melser för vissa orter..................................... .. 119
Utdrag av regeringsprolokollet
den 10 november 1977 .. 120
1
Anmälan om lagrådsytlrande............................ 120
2
Besiktning av portar m.m................................ .. 124
3
Vissa finansieringsfrågor m.m........................... .. 126
4
Hemställan................................................... .. 130
5
Beslul......................................................... .. 130
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
9 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (8)
8 kopplingar i 7 dokument.
- Bet. 1980/81:CU28 om byggnadslagstiftning m.m. s. 4 · s. 9 i texten
- Bet. 1979/80:KU50 med anledning av granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning s. 103 om s. 124 i texten
- Bet. 1977/78:CU6 Med anledning av propositionen 1977/78:50 om ändring i byggnadsstadgan (1959:612), m. m., jämte motioner s. 1 i texten
- Prop. 1977/78:100 med förslag till statsbudget för budgetåret 1978/79 i texten
- Prop. 1977/78:76 med energisparplan för befintlig bebyggelse s. 47 i texten
Rättsfall (1)
1 koppling.
- NJA 1994 s. 85 om s. 14 i texten