om följdlagstiftning till 1976 års reform beträffande tryckfriheten
130 sidor, varav 67 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 67 av 130 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1977/78:62, om följdlagstiftning till 1976 års reform beträffande tryckfriheten
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1977/78:62
Regeringens proposition 1977/78: 62
om
följdlagstiftning till 1976 års reform beträffande tryckfriheten;
beslutad
den 3 november 1977.
Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag
som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll ovannämnda dag.
På
regeringens vägnar
THORBJÖRN
FÄLLDIN
SVEN
ROMANUS
Propositionens
huvudsakliga innehåll
Riksdagen antog under år 1976 vissa ändringar i
tryckfrihetsförordningen (TF). Reformen träder i kraft den 1 januari 1978. 1
propositionen föreslås erforderiig följdlagstiftning.
Enligt de nya reglerna i TF skall tillsynen över
tryckfriheten överfiyttas från justitieministern till justitiekanslern.
Regeringen skall emellertid fortfarande ha ett visst inflytande i åtalsfrågor.
Bl. a. finns möjlighet att i lag göra allmänt åtal för vissa tryckfrihetsbroti
beroende av medgivande från regeringen. I propositionen föreslås en särskild
lag med föreskrifter som innebär att denna möjlighet har utnyttjats. 1 lagen
finns också andra bestämmelser som har samband med reformen. Bl. a. införs en
ordning som innebär att utlänningar under vissa villkor får vara ägare och
utgivare av periodiska skrifter.
Ändringarna i TF innebär i övrigt bl.a. att åtal
mot den som lämnar meddelande eller anskaffar uppgift för publicering i tryckt
skrift skall prövas i tryckfrihetsmål, dvs. i princip av juiy, i stället för
som nu i vanlig brottmålsprocess. Med anledning härav föreslås i propositionen
ändringar i den lag som innehåller bestämmelser om rättegången i
tryckfrihetsmål.
TF:s nya föreskrifter om meddelar- och
anonymitetsskydd skall enligt propositionen fö motsvarigheter i
radioansvarighetslagen, som efter mönster av TF reglerar yttrandefriheten i
radio- och TV-program.
I Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 62
Prop.
1977/78:62 2
1
Förslag till
Lag
med vissa bestämmelser på tryckfrihetsförordningens område
Härigenom
föreskrives följande.
1 § Bestämmelse i denna lag som avser tryckt skrift eller tryckning av
skrift äger motsvarande lillämpning på annan skrift, på vilken
tryckfrihetsförordningen är tillämplig, eller på mångfaldigande av sädan
skrift genom stencilering, fotokopiering eller liknande tekniskt förfarande.
2 § Allmänt åtal för tryckfrihetsbrott som avses i 7 kap. 4 ij 1-7 eller
5 ij 1 tryckfrihetsförordningen får väckas endasf efter regeringens medgivande.
3 § I fall som avses i 10 kap. 11 ij andra stycket
tryckfrihetsförordningen får befattningshavare av lägst fänriks grad taga
tryckt skrift i förvar.
4 § Den som här i riket framställer tryckt skrift är skyldig att under
ett år, räknat från del skriften utgavs, bevara och efter anmodan av
justitiekanslern tillhandahålla denne ett exemplar av skriften för granskning.
Motsvarande skyldighet föreligger beträffande sådan
utom riket framställd tryckt skrift som anges nedan under 1 eller 2 och som
införes till riket. Skyldigheten åvilar
1. i fråga om periodisk skrift, för vilken
utgivningsbevis finnes eller skall finnas, den som här i riket är utgivare av
skriften,
2. i fråga om skrift, som ej är periodisk och vilken
är helt eller delvis avfattad på svenska språket, skriftens förläggare här i
riket eller, om sådan föriäggare ej finnes, den som har låtit utlämna skriften
för spridning här.
I fall som avses i andra stycket 2 inträder ej
skyldighet som där sägs, så länge endast enstaka exemplar av skriften har
införts till riket.
Del åligger polismyndighet att på begäran biträda
justitiekanslern vid anmodan enligl denna paragraf
5 §
Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 4 ij dömes till böter
eller fängelse i högst ett år. 1 ringa fall skall ej dömas till ansvar.
I mål om ansvar för brott som sägs i första stycket
är justitiekanslern åklagare.
6 § Utlänning får vara ägare lill periodisk skrift som tryckes här i
riket, om han har hemvist här. På de villkor som gäller för svensk medborgare
får utlänning vara utgivare av periodisk skrift, för vilken utgivningsbevis
finnes eller skall finnas.
7 § Patent- och registreringsverket prövar ärenden rörande
utgivningsbevis för periodisk skrift samt mottager anmälningar beträffande
utgivare av sådan skrift eller ställföreträdare för utgivare.
Prop.
1977/78:62 3
Uppfyller ansökan om utgivningsbevis icke vad som
är föreskrivet om sådan ansökan och efterkommer sökanden ej föreläggande att
inom viss tid avhjälpa bristen, får ansökningen avvisas.
Regeringen bemyndigas att meddela föreskrifter om
avgift för ansökan i ärende rörande utgivningsbevis för periodisk skrift samt
om avgift för utdrag ur register över periodiska skrifter.
8
§ Talan mot slutligt beslut av patent- och registreringsverket i ärende rörande
utgivningsbevis föres genom besvär hos patentbesvärsrätten inom två månader
från beslutets dag. Talan mot patentbesvärsrättens slutliga beslul föres hos
regeringsrätten genom besvär inom två månader från beslutels dag.
Denna lag träder i kraftden Ijanuari 1978.
Bestämmelserna i 4 § första och fjärde styckena samt i 5 tj skall tillämpas
även beträffande tryckt skrift som har utgått från tryckeri under år 1977.
Skyldigheten föreligger i sådant fall under ett år, räknat från det skriften
utgick från tryckeriet.
2
Förslag till
Lag
om ändring i lagen (1949:164) med vissa bestämmelser om
rättegången
i tryckfrihetsmål
Härigenom
föreskrives i frågaom lagen(1949:164)med vissa besfämmelser
om rättegången i tryckfrihetsmål' dels alt i 12 i;
ordet "Konungen" skall bytas ut mot "regeringen", dets att
1-3, 7, 10, 11 och 13 iJS skall ha nedan angivna lydelse, dels all i lagen
skall införas två nya paragrafer, 1 a och 1 b !j!j, av nedan
angivna
lydelse.
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
1§
Laga
domstol i tryckfrihetsmål är Laga domstol i mål angående
tingsrätt,
som är behörig att upptaga ansvar på grund av Iryckfrihetsbrott
tryckfrihetsmål
i det län där tryck- genom periodisk skriftärtingsrätlsom
ningsorien
är belägen; fmnas I länet är behörig att upplaga tryckfrihets-
flera tingsrätter med
sådan behörig- mk\idetländärskriflensutgivningsort
het,
skall målel, om skriften tryckts är belägen. Mål angående ansvar på
inom
domkretsen jör beliörig tingsrätt, grund av tryckfrihetsbrott genom an-
1
Senaste lydelse av 12 ;j 1964:748. Senaste lydelse 1970:765.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.1977/78:62
Nuvarande lydelse
upptagas av den tingsrätten och I annal fall av den av de
behöriga tingsrätterna, som är närmast tryckningsorten. Finnes för periodisk
skrift särskild utgivningsort, skall i fråga om rättens behörighel även den
orten anses som tryckningsort.
År skriften tryckt utom riket, skäU
som tryckningsorl anses den ort. där den som låtit utlämna skriften för
spridning inom riket har sitt hemvist.
Är vid talans väckande tryckningsorten
ej känd eller är, om skrifen tryckts utom riket, ort som avses i andra styckei
belägen utom riket eller ej känd, gälle som tryckningsorl den ort, där exemplar
av skriften anträffas.
Föreslagen lydelse
nan skrift upptages av tingsrätt som är behörig att
upptaga tryckfrihetsmål i det län där den, som enligt 8 kap.
tryckfrihetsförordningen har att svara Jör skriften, har sitt hemvist.
Finnes ej behörig domstol enligl
vad som sägs I första styckei, upplages målet av tingsrätt som är behörig all
upptaga Iryckfrihelsmål I del län där skriften är tryckt eller eljest mångfaldigad
eUer, om skriften är mångfaldigad utom riket, där den som låtit utlämna
skriften för spridning inom riket har sitt hemvist. Är vid talans väckande ej
känt var skriften mångfaldigats eller var den, som lålU utlämna utom riket
mångfaldigad skrift för spridning här i riket, har hemvist inom detta, upptages
målet av tingsrätt som är behörig att upplaga tryckfrihetsmål i det län där
exemplar av skriften anträffas.
Finnas jlera Ungsrätter som enligt
försia eller andra styckei kunna vara behöriga skall målel, om den ort som
grundar behörigheten är belägen inom domkretsen för en av tingsrätterna,
upptagas av denna, och i annat faU av den av tingsrätterna som är närmast den
orten.
1 a§
Tryckfrihetsmål angående ansvar på
grund av brott enligt 7 kap. 3 tryckfriheislörordningen, varigenom någon
medverkat Ull tryckfriheisbrott, upptages av tingsrätt, som är behörig i.fråga
om ansvar för tryckfrihetsbrot-let. Vad nu sagts äger motsvarande
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.1977/78:62
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
tillämpning å tryckfrihetsmål angående ansvar på grund av
brolt enligt 7 kap. 3 § andra stycket tryckfrihetsförordningen, varigenom
någon anskaffat uppgift eller underrättelse vars offentliggörande innefattat
Iryckfrihetsbrott för vilket han själv svarar enligt 8 kap. samma förordning.
Förekomma samUdigt vid tingsrätt
tryckfrihetsmål angående tryckfrihets-brott och tryckfrihetsmål angående annat
brolt, som på sätl angives i första styckei har samband med
Iryck-frlhetsbroitet, skola målen handläggas I en rättegång, om ej synneriiga
skäl föranleda annat.
Tryckfrihetsmål angående ansvar på
grund av annal broll enligt 7 kap. 3 § iryckfrihetsförordningen än som avses
iförsta slycket upptages av tingsrätt, som är behörig att upplaga tryckfrihetsmål
i det län, där den mot vilken talan väckes har sitt hemvist. Saknar han känt
hemvist inom riket, upplages målet av lingsrän med behörighet att upptaga
tryckfrihetsmål i del län, där brottet förövades eller där han gripits eller
eUesi uppehåller sig. Finnas jlera tingsrätter som kunna vara behöriga, äger 1
tredje styckei motsvarande tiUämpning. Vad som är föreskrivet i
rättegångsbalken angående laga domstol och förening av mål, när lalan väckes
mot flera, äger motsvarande Ullämpning i fråga om Iiyckfrihetsmål som avses i
detta stycke.
1 bs
Åtal för brolt, som äger samband
med tryekfrihetsbroii eller brott enligt 7 kap. 3.1 tryckfrihetsförordningen,
må väckas vid den tingsrätt som äger
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1977/78:62
Nuvarande lydelse
1 mål, vari talan föres om ansvar, skall rälten vid
förberedande behandling så snart ske kan utreda huruvida den tilltalade är
ansvarig för skriften samt, om så erfordras, meddela beslut därom.
Föreslagen lydelse
upptaga åtal för det sist angivna brottet, om rätten med
hänsyn UU utredningen eller annan omständighet flnner lämpligt, att åtalen
upptagas av samma domstol.
Tryckfrihetsmål, vari lalan föres
om ansvar, och annat brottmål må, utan hinder av att för målen samma rättegångsform
ej är tUlämplig, handläggas i en rättegång, om det på grund av målens samband
med varandra skulle vara Ull allvariig olägenhet alt målen handläggas i skilda
rättegångar. Hålles huvudförhandling i rättegången inför Jury, skall dock
talan, som ej är all hänföra till iryckfrihelsmål, prövas enbart av rätlen.
Fråga om förening av mål enligt
andra styckei prövas av rätten på framställning av justitiekanslern. Över
framställningen skall den tUltalade i del mål, som ej är all hänföra UU
tryckfrihetsmål, beredas tillfäUe att yttra sig. Talan mot rättens beslut, varigenom
mål förenats, föres särskilt. Mot beslut, varigenom framställning om förening
av mål avslagits, må särskUd talan föras av justitiekanslern.
I mål, som enligt andra stycket må
förenas med tryckfrihetsmål, är Justitiekanslern åklagare.
2 § 3
I mål angående ansvar på grund av
iiyckjrihetsbroii skall rätten vid förberedande behandling så snart ske kan
utreda huruvida den tilltalade enligl 8 kap. Iryckfrihetsförordningen är
ansvarig för skriften samt, om så erfordras, meddela beslut därom.
opaginerad Kontrollera mot PDF
3 Senaste lydelse 1958:14.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
Vid
målets beredande mä rälten, även då fråga är om allmänt åtal, höra part eller
annan så ock meddela beslul i fråga om målets avvisande. För behandling av
fråga som avses i första stycket må huvudförhandling utsättas; vid sädan
förhandling eller vid huvudförhandling, som eljest utsattes ehuru målet i
övrigt ej är berett till huvudförhandling, skall rätlen bestå av tre eller fyra
lagfarna domare.
Om särskild talan mol beslut, varigenom rätlen
ogillat invändning av den tUltalade att han icke är ansvarig för skriften,
gälle vad i rättegångsbalken är stadgat angående invändning om
rättegångshinder.
Vid
beredande av iryckjiiheismål, vari talan Jöres om ansvar, må rätten, även då
fråga är om allmänt ätal, höra part eller annan sä ock meddela beslut i fråga
om målets avvisande. För behandling av fråga som avses i första slycket mä
huvudförhandling utsättas; vid sådan förhandling eller vid huvudförhandling,
som eljest utsattes ehuru målet i övrigt ej är berett till huvudförhandling,
skall rätten beslå av tre eller fyra lagfarna domare.
Om
särskild talan mol beslut, varigenom rätten ogillat invändning av tilllalad
att han enligl 8 kap. tryckfrihetsförordningen icke är ansvarig för skriften,
gälle vad i rättegångsbalken är stadgat angående invändning om
rättegångshinder.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Vid målets beredande skall tillika bestämmas,
huruvida skriftens brottslighet skaU prövas av juiy.
Då jury skall medverka, skola vid sammanträde med
parterna inför rätten de åtgärder för juryns bildande vidtagas som i
tryckfrihetsförordningen stadgas. Sedan målets beredande slutförts, skall
rätten utsätta tid för huvudförhandling inför juryn.
SkaU Jury ej medverka, varde målel, sedan
beredandet slutförts, utsatt till huvudförhandling i den för brottmål i
allmänhet gällande ordningen.
Vid beredande av tryckfrihetsmål, vari talan föres
om ansvar, skall tillika bestämmas,om jury skaU pröva huruvida bron
föreligger.
Då jury skall medverka, skola vid sammanträde med
parterna inför rätten de åtgärder för jury ns bildande vidtagas som i
tryckfrihetsförordningen stadgas. Sedan målels beredande slutförts, skall
rätten utsätta lid rörhuvudförhandling.
Tryckfrihetsmål, vari Jury ej skaU medverka, varde,
sedan beredandet slutförts, utsatt till huvudförhandling i den för brottmål i
allmänhel gällande ordningen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Sedan förhandlingen inför juryn blivit förd till
slut, skall rätten ulan
7S
Sedan förhandlingen inför juryn blivit förd till
slut, skall rätlen utan
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.1977/78:62
Nuvarande
lydelse
uppskov
lill juryns besvarande skriftligen avfatta frågan, huruvida skriften är
brottslig efter del eller de lagrum som åklagaren eller målsäganden funnit
tillämpliga. Avser åtalet fiera brott eller föranleder målets beskaffenhet
eljest ftera frägor, skola de framställas var för sig. Innan frågorna till
juryn slulligen avfattas, skall närvarande part beredas tillfälle att yttra sig
över desamma.
Föreslagen
lydelse
uppskov
till juryns besvarande skriftligen avfatta frågan, huruvida brott föreligger
efter det eller de lagrum som åklagaren eller målsäganden funnit tillämpliga.
Föres lalan om ansvar för fiera brott eller föranleder måls beskaffenhet eljest
fiera frågor, skola de framställas var för sig. Innan frågorna till juryn
slutligen avfattas, skall närvarande part beredas tillfälle alt yttra sig över
desamma.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Då
i mål, vari målsägande fört talan, skriftens brottslighet prövats av jury, må,
om omständigheterna föranleda därtill, förordnas att målsäganden och den
tilltalade skola bära var sin rättegångskostnad.
Då
i mål, vari målsägande fört talan, frågan huruvida brott föreligger prövats av
jury, må, om omständigheterna föranleda därtill, förordnas alt målsäganden och
den tilltalade skola bära var sin rättegångskostnad.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Dom skall meddelas senast söck-endagen efter del
juryns svar tillställts rätten,' vid avkunnande av dom erfordras ej att juryn
är närvarande.
I
Dom i tryckfrihetsmål skal] meddelas senast
söckendagen efter det juryns svar tillställts rätten.Finnes på grund av målets
beskaffenhet rådrum för domens beslutande eller avfattande oundgängligen
erforderligt, må rällen dock besluta om anstånd därmed I högsl en vecka. Vid
avkunnande av dom erfordras ej att juryn är närvarande.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Vad i denna lag är stadgal om mål, vari talan föres
om ansvar, skall i tUlämpliga delar gälla beträffande mål, vari utan samband
med åtal talan föres om tryckt skrifts konfiskering eller om enskilt anspråk;
i mål om enskilt anspråk gälle dock följan-
13 S
Vad i denna lag är stadgat om tryckfrihetsmål, vari
talan föres om ansvar, skall i tillämpliga delar gälla beträffande
tryckfrihetsmål, vari utan samband med åtal talan föres om skrifts konfiskering
eller om enskilt anspråk; i mål om enskilt anspråk
Prop.1977/78:62 9
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
de
särskilda bestämmelser. gälle dock följande särskilda bestäm-
melser. Vid målets beredande skall utredas,
huruvida anspråket enligt tryckfrihetsförordningen må göras gällande mot
svaranden samt, om så erfordras, beslul därom meddelas. Om föreläggande för
part att komma tillstädes och om verkan av parts utevaro gälle vad i
rättegångsbalken är stadgat angående sak, varom förlikning ej är tillåten.
Skall jury ej medverka, varde mälet utsatt till huvudförhandling i den för
tvistemål i allmänhet gällande ordningen.
Denna lag träder i krafl den 1 januari 1978. Äldre
bestämmelser gäller fortfarande i fräga om rättegången i mäl som före
ikraftträdandet har anhängiggjorts vid domstol.
3
Förslag till
Lag
om ändring i radioansvarighetslagen (1966:756)
Härigenom
föreskrives i fråga om radioansvarighetslagen (1966:756) dels alt i 3 och 10
ijij ordet "Konungen" skall bytas ul mot "regeringen",
dels att 1,5 och 7-9 ijtj skall ha nedan angivna lydelse, dels att i lagen
skall införas en ny paragraf, 9 a tj, av nedan angivna lydelse.
Nuvarande
lyddse Föreslagen lydelse
I tj
Denna lag gäller yttrandefriheten i ljudradio- och
televisionsprogram (radioprogram) som svenskt programföretag äger anordna med
ensamrätt.
Bestämmelsen
i 5 ij andra slyckel Bestämmelsen i 5 ij andra stycket
är tillämplig även på
meddelande för är tillämplig även på meddelande för
offentliggörande i program som an- offentliggörande i program som an
ordnas av utländskt programföretag, ordnas av utländskt programföretag
Beslämmelserna i 2 S första stycket samt anskaffande av uppgifter och
saml 4,5 och 7-9 tjtj äroej lillämpliga underrättelser för sådant offenlliggö-
på program eller del av program som rande. Bestämmelserna i 2 tj första
består i direktsändning av dagshän- stycket saml 4, 5 och 7-9 o ijtJ äro ej
delse eller av sådan gudstjänst eller tillämpliga på program eller del av
offentlig tillställning som anordnas program som består i direktsändning
av annan än programföretaget. av dagshändelse eller av sådan guds-
tjänst
eller offentlig tillställning som
Prop. 1977/78:62 10
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
anordnas
av annan än programföretaget. I frågor, som ej behandlas i denna lag eller i
bestämmelse som meddelats med stöd av lagen, gäller vad som föreskrives i annan
författning.
5S Ansvar för yltrandefrihetsbrott i radioprogram
eller för medverkan till sådant brott får ej ådömas annan än den som är
ansvarig enligt 4 ij.
Den som lämnat meddelande för Den som lämnat
meddelande för
offentliggörande i radioprogram är offentliggörande i radioprogram eUer
fri från ansvar, när ansvarsfrihet anskaffat uppgijt eller underrättelse
skulle ha förelegat om meddelandet för att offentliggöra den i radlopro-
under motsvarande förhåUanden läm- gram eller för att lämna meddelande
näts för offentliggörande i tryckt som nyss sagts är fri från ansvar och
skrift. skadesiåndsskyldighet. Om sådant
förfarande
under motsvarande förhållanden skulle ha kunnal föranleda ansvar eller
skadeståndsskyldighet enligt tryckfrihetsförordningen, må dock dömas till
ansvar eUer skadesiåndsskyldighet.
Fräga som rör missbruk av yttrandefriheten i
radioprogram bedömes efter samma grunder som gälla för bedömningen av missbruk
av tryckfriheten enligt 1 kap. 4 ij tryckfrihetsförordningen.
Den som är ansvarig för innehållet i radioprogram
enligt 4 tj första eller tredje stycket skall anses ha haft kännedom om
innehållet och medgivit att programmet sändes.
I mål om ansvar eller skadestånd eller om
förverkande av egendom eller annan särskild rättsverkan på grund av
yttrandefrihetsbrott i radioprogram för fråga ej väckas om vem som, utan att
vara ansvarig för brottet eller skadeståndsskyldig enligt denna lag, författat
eller framställt programmet, framträtt i detta eller lämnat meddelande för
offentliggörande i programmet.
Fråga om vem som är ansvarig JÖr brott som avses i
5 andra slyckel andra punkten får utan hinder av tredje slycket i förevarande
paragraf handläggas I samma rättegång som mål som angives där.
Prop.
1977/78:62
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
11
opaginerad Kontrollera mot PDF
Mål
om ansvar eller skadestånd eller om förverkande av egendom eller annan
särskild rättsverkan på grund av yttrandefrihetsbrott i radioprogram
upptages av Stockholms tingsrätt. Om det är lämpligt med hänsyn till
utredningen, kostnader och andra omständigheter, kan sådant mål upptagas
även av annan tingsrätt som är behörig att pröva tryckfrihetsmål.
Mål om ansvar eller skadestånd eller om förverkande
av egendom eller annan särskild rättsverkan på grund av yttrandefrihetsbroit i
radioprogram upptages av Stockholms rådhusrätt. Om det är lämpligt med hänsyn
till utredningen, kostnader och andra omständigheter, kan sådant mål upptagas
även av annan rådshusrätt som är behörig att pröva tryckfrihetsmål.
Beträffande
rättegången äga i övrigt 12 kap. och 14 kap. 1-3 tji; tryckfrihetsförordningen
samt lagen den 22 april 1949 (nr 164) med vissa bestämmelser om rättegången i
tryckfrihetsmål, jämte anslutande föreskrifler, moisvarande lillämpning. De som
äro jurymän för tryckfrihetsmål äro behöriga att medverka även i mål som avses
i denna paragraf
Allmänt
åtal för yttrandefrihetsbrott i radioprogram väckes av justitiekanslern.
Sådant åtal skall väckas inom sex månader från det programmet sändes.
Bestämmelserna iförsta och andra styckena gälla
även mål angående ansvar eller skadeståndsskyldighet på grund av brotl som
avses i 5 § andra slyckel andra punkien och som ej gäller det sätt på vilket
uppgift eller underrättelse anskaffats. År fråga om brotl, varigenom någon
anskaffat uppgift
eller underrättelse men ej offentliggjort
denna i radioprogram eller meddelat den till annan för sådant offentliggörande
skall dock vad nyss sagts gälla endast om det är uppenbart att anskaffandet
skell för offeniliggörande i radioprogram.
Ällmänt åtal för yltrandefrihetsbrott i
radioprogram väckes av justitiekanslern. Sådant åtal skall väckas inom sex
månader från det programmet sändes. Justitiekanslern är åklagare även i annal
mål som skall handläggas i samma ordning som mål om yltrandefrihetsbrott i
radioprogram.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.1977/78:62
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
12
opaginerad Kontrollera mot PDF
Programutgivare, tjänsteman hos programföretaget eller annan som har
fl» taga befattning med radioprogram eller med nyhetsmeddelande för sådant
program får ej avslöja vem som författat eller framställt program, framträtt
i program eller lämnat meddelande för offentliggörande i program. Detta
gäller dock ej om den vars namn avslöjas samtyckt Ull detta eller om
skyldighet alt avslöja hans namn föreUgger enligt lag.
9S
Programutgivare, den som är eller Itar varit
anstäUd hos programföretaget eller annan som har lagU befattning med
radioprogram eller med nyhetsmeddelande för sådant program får ej röja vad han
därvid erfarit om vem som författat eller framställt program, framträtt i
program eller lämnal meddelande för offentliggörande i program, om ej
1. denne har samtyckt därtill:
2. i mål som sägs 17 tredje stycket fråga är,
huruvida den, mot vilken lalan föres, enligt denna lag är ansvarig för brottet
eller är skadeståndsskyldig;
3. IfaU som avses 15 andra slycket fråga är om sådant
brotl mot rikets säkerhel som angives i 7 kap. 3 .första stycket 1
Iryckfrihelsförordningen;
4. IfaU som avses 15 § andra stycket fråga är om brolt
enligt 7 kap. 3 § första stycket 2 eUer 3 tryckfrihetsförordningen och rälten
flnner det erforderligt att vid förhandling uppgift lämnas, huruvida den som
är tUltalad eller skäligen misstänkt för brottet har lämnat meddelandet;
5. rätten av hänsyn till aUmänt eller
enskilt iniresse flnner det vara av
synneriig vikt an uppgift i saken
lämnas vid vittnesjörhör eller förhör
med part under sanningsförsäkran.
Brott mot denna paragraf bestraffas med böter eller
fängelse i högst ett år. Åtal för väckas av åklagare endasl om målsäganden
angiver brottet till ätal. Åklagare är justitiekanslern.
9 a
Myndighet eller annal allmänt organ får ej
efterforska den som författat eller framstäUt radiopro-
Prop.1977/78:62 13
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
gram. framträtt i sådant program eller lämnat meddelande JÖr
offentliggörande i radioprogram i vidare mån än som erfordras för åtal eller
annal ingripande mot honom som ej står i strid med denna lag. Får efterforskning
förekomma, skall därvid beaktas den i 9 i Jörsta slycket angivna lystnadsplikten.
För efterforskning I strid med försia slycket
första punkien dömes till böter eUerfängelse i högst ell år. Åklagare är
JustUiekanslern.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1978. Äldre
bestämmelser gäller fortfarande i fråga om rättegången i mäl som före
ikraftträdandet har anhängiggjorts vid domstol.
4
Förslag till
Lag
om ändring i lagen (1949:165) angående beslag å vissa
skrifter
Härigenom föreskrives att 1 tj lagen (1949:165)
angående beslag å vissa skrifter skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
Is'
Anträffas vid avdelning av krigs- År riket i krig eller krigsfara och
makten skrift, som mångfaldigats på anträffas vid avdelning av försvårs-
annal sätl än genom tryckpress, och makten skrift, på vilken tryckfrihets-
innefattar dess spridande uppenbart förordningen ej äger lillämpning, och
sådan enligt lag straffbar uppvigling innefattar dess spridande uppenbart
all krigsman därigenom kan förledas sådan enligt lag straffbar uppvigling
åsidosätta sin tjänsteplikt, må skrif- att krigsman därigenom kan förledas
ten, efter beslut av befattningsha- åsidosätta sin tjänsteplikt, må skrif-
vare som enligt lag har bestraffnings- len, efter beslut av befattningsha-
rätt över personal vid avdelningen, vare som enligt lag har bestraffnings
tagas i beslag. Är fara i dröjsmål, må rätt över personal vid avdelningen,
1
Senasie lydelse 1972:364.
Prop.1977/78:62 14
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
även
Ulan sådant beslut åtgärd som tagas i beslag. Är fara i dröjsmål, må
nu
sagts vidtagas av annan befatt- även utan sädant beslut åtgärd som
ningshavare
av lägst fänriks grad. nu sagts vidtagas av annan befatt-
Anmälan
därom skall dock skynd- ningshavare av lägst fänriks grad.
saml göras hos
befattningshavare Anmälan därom skall dock skynd-
som först sagts; denne har
att genasi samt göras hos befattningshavare
pröva,
om beslaget skall bestå. som först sagts; denne har att genast
pröva,
om beslaget skall bestå.
Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1978.
5
Förslag till
Lag
om ändring i rättegångsbalken
Härigenom föreskrives att 36 kap. 5 och 8 iJS, 37
kap. 5 tj samt 49 kap. 4 S rättegångsbalken skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
36
kap. 5§'
Ej
må någon höras som vittne angående något, som han enligt lag eller annan
författning är pliktig att hemlighålla, med mindre den, till vilkens förmån
tystnadsplikten gäller, samtycker därtill.
Ej
heller eljest må advokat, läkare, tandläkare, barnmorska, sjuksköterska,
kurator vid familjerådgivningsbyrå, som drives av kommun, landstingskommun,
församling eller kyrklig samfällighet, eller deras biträden höras angående
något, som på grund av denna deras slällning förtrolls dem eller de i samband
därmed erfarit, med mindre det är i lag medgivet eller den, till vilkens förmån
tystnadsplikten gäller, samtycker därtill.
Rättegångsombud,
biträde eller försvarare må ej höras som vittne om vad för uppdragets
fullgörande förtrolls honom, med mindre parten medgiver, att det må yppas.
Utan
hinderav vad i andra eller tredje stycket sägs vare annan än försvarare skyldig
att avgiva utsaga i mäl angående brott, för vilket icke är stadgat lindrigare
straffan fängelse i två år.
Om
tystnadsplikt för präst inom svenska kyrkan är särskilt stadgat. Präst
1 Senaste Ivdelse 1975:670.
Prop.1977/78:62 15
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
inom
annat trossamfund än svenska kyrkan eller den som i sådant samfund inlager
motsvarande ställning må icke höras som vittne om någol, som han vid hemligt
skriftermål eller under därmed jämföriiga förhållanden erfarit.
A It den som har tystnadsplikt enligt 3 kap. 3 f
tryckfrihetsförordningen eller 9 § radioansvarigheislagen (1966:756) i vissa
fall må utan hinder därav höras som vittne om förhållande som lystnadspliklen
avser, därom stadgas I nämnda lagrum.
36 kap.
8 tj
Rätten må förelägga den som skall höras som vittne
att, innan han infinner sig för avgivande av vittnesmål, uppliva sin kunskap om
vad vittnesförhöret gäller genom att granska för vittnet tillgängliga
räkenskapsböcker, anteckningar eller andra handlingar eller besiktiga plats
eller föremål, om sådant kan ske utan avsevärd olägenhet för vittnet.
Om rätten enligt 3 kap. 3 § 5 iryckfrihetsförordningen
eller 9 \) Jörsta stycket 5 radioansvarighetslagen (1966:756) skaU pröva
huruvida någon, som är pUkiig alt hemlighåUa iPPgi.fi som där avses, likväl må
liöras som vittne därom, inltämle rätten först, om ej särskilda skäl föranleda
annat, yttrande från företag, hos vilkel han har erhållit vetskap om uppgiften.
37 kap.
5 s
Beträffande
förhör med part under Beträffande förhör med part under
sanningsförsäkran
skall i övrigt vad i sanningsförsäkran skall i övrigt vad i 36 kap. 5 och 6
tJS, 7 ij första stycket 36 kap. 5 och 6 SS, 7 ij första stycket.
SS i
8 andra styckei samt 15-18 tji; är
förhör äga motsvarande tillämp- stadgat om vittnesförhör äga mot-
ning. svarande lillämpning.
49 kap. 4 i; Talan mot underrätts beslul
under Talan mot underrätts beslut under rättegången skall föras
särskill, om rättegången skall föras särskilt, om
2
Senaste lydelse 1972:430.
Prop. 1977/78:62
Nuvarande
Ivdelse
Föreslagen
lydelse
16
opaginerad Kontrollera mot PDF
rätten
1. avvisat ombud, biträde eller försvarare;
2. ogillat iredje mans yrkande att få som intervenient
deltaga i rättegången;
3. förelagt part eller annan all förete skriftligt
bevis eller att tillhandahälla föremål för syn eller besiktning;
4. utlåtit sig angående ådömande av förelagt vite
eller häkte eller om ansvar för förseelse i rättegången eller angående
skyldighel för någon, som ej är part eller intervenient, att gottgöra i
rättegången vållad kostnad;
5. utlåtit sig angående ersättning eller förskott av
allmänna medel till målsägande eller angående ersättning eller förskott lill
biträde, försvarare, vittne, sakkunnig eller annan, som ej är part eller
intervenient;
6. utlåtit sig i tvistemål angående kvarstad,
skingringsförbud eller annan handräckning eller i brottmål angående häklning
eller åtgärd, som avses i 25-28 kap.; eller
7. avslagit begäran om rättshjälp eller om ersättning
eller förskott till part, som åtnjuter sådan förmån, elleravslagit begäran om
biträde eller försvarare eller till sädant uppdrag förordnat annan, än part
föreslagit.
rätten
1. avvisat ombud, biträde eller försvarare;
2. ogillat tredje mans yrkande alt fä som intervenient
deltaga i rättegängen;
3. förelagt part eller annan att förete skriftligt
bevis eller alt tillhandahålla föremål för syn eller besiktning eUer ock
enligl 3 kap. 3 § 5 tryckfriheislörordningen eller 9 § jörsta styckei 5 radioansvarighetslagen
(1966:756)funnit det vara av synneriig vikl all där avsedd uppgift lämnas vid
vUtnesJÖrliör eller JÖrhör med part under sanningsförsäkran;
4. utlåtit sig angående ådömande av förelagt vite
eller häkte eller om ansvar för förseelse i rättegången eller angående
skyldighet för någon, som ej är part eller intervenient, att gottgöra i
rättegången vållad kostnad;
5. utlåtit sig angående ersäitning eller förskott av
allmänna medel lill målsägande eller angående ersättning eller förskott lill
biträde, försvarare, vittne, sakkunnig eller annan, som ej är part eller
intervenient;
6. utlåtit sig i tvistemål angående kvarstad,
skingringsförbud eller annan handräckning eller i brottmål angående häktning
eller åtgärd, som avses i 25-28 kap.; eller
7. avslagil begäran om rättshjälp eller om ersäitning
eller förskott till part, som åtnjuter sådan förmån, elleravslagit begäran om
biträde eller försvarare eller till sådant uppdrag förordnat annan, än part
föreslagit.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Särskild lalan skall föras genom besvär. Är fråga
om beslut,som avses 11,2, 3 eller 7, åligge den som vill föra talan att, om
beslutet meddelats vid
Prop.1977/78:62 17
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
sammanträde
för förhandling, genast och eljest inom en vecka från den dag, då han erhöll
del därav, anmäla missnöje; försummas det, äge han ej vidare rätt till lalan.
Rätten pröve genasi, om anmälan rätteligen gjorts.
Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1978.
6
Förslag till
Lag
om ändring i lagen (1977:729) om patentbesvärsrätten
Härigenom föreskrives alt 1,4, 5 och 17 tjtj lagen
(1977:729) om patentbesvärsrätten skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande
lydetse Föreslagen lydelse
1§
Patentbesvärsrätten upptager som Patentbesvärsrätten upptager som
förvaltningsdomstol
besvär mot be- förvaltningsdomstol besvär mot be
slut av patent- och registrerings- slut av patent- och registrerings
verket enligt vad som föreskrives i verket enligt vad som föreskrives i
patentlagen (1967:837), mönster- patentiagen (1967:837), mönster-
skyddslagen (1970:485), varumär- skyddslagen (1970:485), varumär
keslagen (1960:644) och namnlagen keslagen (1960:644), namnlagen
(1963:521). (1963:521) och lagen (1977:000) med
vissa
bestämmelser på iryckfrihetsför-ordningens område. Patentbesvärsrätten har sitt
kansli i patent- och registreringsverket.
4S
Patentbesvärsrätten är domför med tre ledamöter.
Flerän fyra fårej i annat fall än som sägs i 5 tj sitta i rätten.
I patentmål skall minst tvä tekniskt kunniga
ledamöter ingå i rätten och skall en ledamot vara lagfaren, om ej rälten finner
att medverkan av lagfaren ledamot icke är behövlig.
1 mål om mönster, varumärke e//e/- 1 mäl om
mönster, vammärke,
namn skall minsl två lagfarna leda- namn eller ulgivningsbevis Jör perio-
möter ingå i rätten. disk skrift skall minst två lagfarna
ledamöler ingår i rätten. Åtgärd som avser måls
beredande fär i den omfattning domstolen bestämmer vidtagas av ledamot i
domstolen eller av annan tjänsteman hos denna.
2 Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 62
opaginerad Kontrollera mot PDF
Finner avdelning vid överiäggning till avgörande
av patentmål att målet eller viss fråga är av särskild betydelse frän
principiell synpunkt, får avdelningen förordna att målet eller, om det kan ske,
den särskilda frägan skall avgöras av domstolen i dess helhet. 1 mål om
mönster, varumärke etter namn får i motsvarande fall avdelningen förordna att
domstolens samtliga lagfarna ledamöter skall jämle avdelningen deltaga i
avgörandet.
5
Finner avdelning vid överläggning till avgörande
av patentmål att målet eller viss fråga är av särskild betydelse från
principiell synpunkl, får avdelningen förordna att målet eller, om det kan ske,
den särskilda frågan skall avgöras av domstolen i dess helhet. I mål om
mönster, varumärke, namn eller utgivnings-bevis för periodisk skrift får i
motsvarande fall avdelningen förordna att domstolens samUiga lagfarna ledamöter
skall jämte avdelningen deltaga i avgörandet.
opaginerad Kontrollera mot PDF
17 §
1
fråga om talan mot patentbesvärsrättens slutliga beslut finns bestämmelser
i patentlagen (1967: 837), mönsterskyddslagen (1970: 485), varumärkeslagen
(1960:644) och namnlagen (1963:521).
I fråga om talan mol patentbesvärsrättens slutliga
beslut finns bestämmelser i patentlagen (1967: 837), mönslerskyddslagen (1970:
485), vammärkeslagen (1960:644), namnlagen (1963:521) och lagen (1977:000) med
vissa bestämmelser på tryckfriheisjörordningens
område. Mot patentbesvärsrättens
beslul, som ej är slutligt, får lalan föras endast i
samband med lalan mot
beslut i själva målet. Talan får dock föras särskilt när
rätten har
1. ogillat invändning om jäv mot ledamot av rätten
eller invändning om att
hinder föreligger för talans prövning,
2. avvisat ombud eller biträde,
3. utdömt vile eller siraff för underlåtenhet att
iakttaga föreläggande eller ålagt vittne eller sakkunnig att ersätta kostnad
som vållats genom försummelse eller tredska,
4. förordnat
angående ersättning för någons medverkan i mälet.
Särskild talan som avses i andra stycket för föras av den som beslutet angår,
om
det har gått honom emot. Talan föres genom besvär hos regeringsrätten. Därvid
äger beslämmelserna i 7 tj förvaltningsprocesslagen (1971:291) motsvarande
tillämpning.
Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1978.
Prop.1977/78:62 19
7
Förslag till
Lag
om ändring i lagen (1949:166) angående skyldighet att avlämna
för
bibliotek avsedda exemplar av tryckt skrift
Härigenom
föreskrives i frågaom lagen(1949:166)angåendeskyldighelatt avlämna för
bibliotek avsedda exemplar av tryckt skrift dels att 3 t; skall upphöra att
gälla,
dels
att i 2 S ordet "Konungen" skall bytas ul mot "regeringen",
dels att 1 ij skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
IS'
Av varje tryckt skrift, som fram- Av varje tryckt skrift, som fram
ställts här i riket och här utgivits, ställts här i riket och här utgivits,
skall boktryckaren från upplagan skall boktryckaren från upplagan
avtaga och utan betalning till ettvart avtaga och ulan betalning till ellvarl
av kungl. biblioteket saml universi- av kungl. biblioteket samt universi
tetsbiblioteken i Uppsala, Lund och tetsbiblioteken i Uppsala, Lund,
Göteborg avlämna ett exemplar Göteborg och Umeå avlämna ett
(biblioteksexemplar). exemplar (biblioteksexemplar).
Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1978.
'Senaste lydelse 1961:25.
Prop.1977/78:62 20
Utdrag
JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid
regeringssammanträde 1977-09-29
Närvarande:
statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Ahlmark, Romanus, Turesson,
Antonsson, Mogård, Dahlgren, Åsling, Troedsson, Mundebo, Krönmark, Ullsten,
Burenstam Linder, Wikström
Föredragande:
statsrådet Romanus
Lagrådsremiss
med förslag till lag om medgivande till åtal för vissa tryckfrihetsbrott m. m.;
1
Inledning
Riksdagen antog år 1976 förslag till
grundlagsändringar angående tryckfriheten (prop. 1975/76:204, KU 1975/76:54,
rskr 1975/76:394, KU 1976/77:1, rskr 1976/77:2, SFS 1976:955). Dessa ändringar,
som berör ett stort antal bestämmelser i tryckfrihetsförordningen (TF), träder
i kraft den 1 januari 1978.
De nya föreskrifterna i TF innebär bl. a. att vissa
frågor skall regleras i vanlig lag. Massmedieuiredningen (MMU)' har utrett
dessa frågor och har avgelt slutbetänkandet (Ds Ju 1976; 18) Förslag till lag
om tillämpning av vissa bestämmelser i tryckfrihetsförordningen. Författningsförslaget
bör fogas till protokollet som bilaga I.
Betänkandet har remissbehandlats. Yttranden har
avgeits av justitiekanslern (JK), riksåklagaren (RÅ), överbefälhavaren (ÖB),
riksarkivet, kungl. biblioteket, forskningsbiblioteksrådet, patent- och
registreringsverket, statens invandrarverk. Pressens samarbeisnämnd. Svenska
bokförläggareföreningen. Svenska bokhandlareföreningen. Svenska
iryckeriföreningen, Sveriges författarförbund samt Konstnärliga och litterära
yrkesutövares samarbeisnämnd (KLYS).
RÅ har bifogat yttranden från överåklagarna i
Stockholms och Malmö åklagardistrikt samt länsåklagaren i Uppsala län.
Svenska bokhandlareföreningen har förklarat sig
dela de synpunkter som framförs i Sveriges bokförläggareförenings
remissyttrande. KLYS har
' Ledamöter vid utredningsarbetets avslutande:
bankkamreren Sven Gustafson, ordförande, riksdagsledamoten Nils Carlshamre,
Gustaf Jonnergård samt riksdagsledamöterna Lisa Mattson, Olle Svensson och
Bengt Wiklund.
Prop.1977/78:62 21
instämt
i Sveriges författarförbunds yttrande.
De nya reglerna i TF kräver ändringar i lagen
(1949:164) med vissa bestämmelser om rättegängen i tryckfrihetsmål (ändrad
senasl 1970:765).
Yttrandefriheten
i radio- och TV-program regleras genom radioansvarighetslagen (1966:756).
Lagen bygger delvis på beslämmelser i TF, som har ändrats genom 1976 års
reform. Det fömtsattes i ärendet att ändringarna i TF i tillämpliga delar
skulle gälla också yttrande- och informationsfriheten i radio-och TV-program
(prop. 1975/76:204 s. 39).
2
Den partiella reformen av tryckfrihetsförordningen
De är 1976 beslutade grundlagsändringarna angående
tryckfriheten, som träder i kraft den 1 januari 1978, innebär i korthet
följande.
TF gäller i dag bara iryckla skrifter, dvs.
skrifter som har framställts i tryckpress. I fortsättningen skall TF under
vissa fömtsättningar vara lillämplig också på skrifter som har mångfaldigats
genom stencilering, fotokopiering eller liknande tekniskl förfarande (1 kap. 5
§).
Den som lämnar meddelande för offentliggörande i
tryckt skrift skyddas enligt gällande TF bl. a. genom regler om straffrihet.
Det är sålunda tillåtet att meddela uppgifter i vilket ämne som helst för
offentliggörande i tryckt skrift bl. a. lill skriftens förfallare eller
utgivare, till tidningsredaktion eller till nyhetsbyrå. Denna meddelarfrihet
innebär att den som lämnar meddelandet i regel inte kan straffas för sin
handling enligt de bestämmelser som gäller i allmänhel, t. ex. i fråga om brott
mot tystnadsplikt.
Genom 1976 års ändringar i TF har införts ett skydd
också för den som anskaffar uppgift i avsikt alt den skall publiceras. Frihel
från straff skall gälla om den som anskaffar en uppgift antingen själv tänker
publicera den i tryckt skrift eller avser att meddela den vidare för
offentliggörande i tryckt skrift till författare, utgivare etc. (1 kap. 1 §
fjärde stycket). Men skyddel gäller inte själva tillvägagångssättet när
uppgiften inhämtas: den som gör sig skyldig t. ex. lill inbrott får åtalas och
dömas för gärningen efter vanliga regler (1 kap. 9 §3).
Meddelarfriheten är som antytts inte undantagslös.
Bestämmelserna i TF om vilka undantag som gäller har nu ändrats så att de fall,
då en meddelare kan ställas till ansvar, ulgörs av vissa grova brott mot rikets
säkerhel, uppsåtligt brott mol förbud att lämna ut hemlig allmän handling samt
uppsåtligt brott mot vissa tystnadsplikter (7 kap. 3 S försia stycket i dess
nya lydelse). Den som anskaffar uppgift för publicering i tryckt skrift kan
straffas för samma grova brotl mot rikets säkerhel (7 kap. 3 § andra styckei i
dess nya lydelse).
Endast ätal för tryckfrihetsbroti - dvs. brolt
genom själva publiceringen -prövas f n. i tryckfrihetsmål, vilket innebäratt JK
är åklagare samt att mälet handläggs av tryckfrihetsdomstol vari jury medverkar
om parterna inte är överens om annat. De nya processuella reglerna i TF om åtal
mot meddelare
Prop.1977/78:62 22
innebär
att hädanefter också sådant åtal skall prövas i tryckfrihetsmål. Även ålal mol
den som anskaffar uppgift skall i fortsättningen behandlas i tryckfrihetsmål.
Vissa begränsningar gäller dock i detta hänseende, bl. a. undantas åtal mot den
som har anskaffat uppgift för publicering genom att begå t. ex. inbrott (12
kap. 1 S andra stycket).
Den som lämnar meddelande för offentliggörande i
irycki skrift skyddas också genom regler om rält till anonymitet.
Anonymitetsskyddet innebär f n. bl. a. att fråga om
vem som är författare eller meddelare i princip inte fär väckas i mäl som rör
tryckfriheisbrott. Föratt göra det möjligt att handlägga ålal mol meddelare
gemensamt med åtal mot den som har publicerat den lämnade uppgiften i tryckt
skrift har denna regel modifierats (3 kap. 2 § andra slyckel TF i dess nya
lydelse).
En
annan komponent i anonymitetsskyddet är att den som har tagit befattning med
skrifts tryckning eller med tryckt skrifts utgivning i regel inle fär röja vem
som är författare eller meddelare mot dennes vilja. Fömtom att kretsen av
personer med sådan tystnadsplikt nu har vidgats, har de undantag som gäller
från tystnadsplikten inskränkts. Huvudregeln är all tystnadsplikten viker
endast om myckel slarka skäl talar för att någon hörs som vittne i saken (3
kap. 3 § TF i dess nya lydelse).
I
praxis har ur meddelarskyddet hittills härietts ett förbud för offentliga
Ijänstemän att efterforska meddelare i de fall där denne inte kan ställas till
ansvar för sitt meddelande. Detta efterforskningsförbud har nu skrivits in i TF
(3 kap. 4 § TF i dess nya lydelse).
Tillsynen över att TF efterievs överflyttas fr. o.
m. den I januari 1978 från chefen förjustitiedepartementel till JK, som
samtidigt liksom f n. skall vara åklagare i tryckfrihetsmål (9 kap. 1 §):
Chefen för justitiedepartementet har hittills kunnal göra en politisk bedömning
av frågan om åtal för tryckfrihetsbrott. En sådan bedömning förutsätter i
fortsättningen att det i vanlig lag föreskrivs att regeringens tillstånd till
allmänt åtal krävs i fråga om vissa tryckfrihetsbrott (9 kap. 2 § andra stycket
TF i dess nya lydelse).
Med omläggningen av lillsynssystemet sammanhänger
vissa andra ändringar i TF. De nännare bestämmelserna om skyldighet alt
tillhandahålla tryckt skrift för granskning och att leverera exemplar gratis
till vissa bibliotek har utmönstrats ur TF för att i slällel tas in i vanlig
lag (4 kap. 4 § TF i dess nya lydelse). Skyldighelen att lämna s. k.
granskningsexemplar av tryckt skrift till chefen för justitiedepartementet
eller tryckfrihetsombud har avskaffats. Frågor om utgivningsbevis för
periodiska skrifter, dvs. tidningar och tidskrifter, prövas f n. av chefen för
justitiedepartementet. Enligt de nya reglerna prövas sådana frågor av myndighet
som anges i lag (5 kap. 4-6 samt 8 och 9 S§ TF).
Enligt den nya ordningen för även utlänning vara
ägare eller utgivare av periodisk skrift (5 kap. 1 och 2 §§ TF i dess nya
lydelse). Vidare har en möjlighel införts för annan åklagare än JK att beslagta
tryckt skrift, antingen hela den för spridning avsedda upplagan eller, i
bevissäkringssyfte, enstaka
Prop.1977/78:62 23
exemplar
(10 kap. 2 och 14 §§). Slutligen har beslämmelserna om all militär myndighei
får ta tryckt skrift i förvar fött inskränkt tillämplighet (10 kap. II S)- C)e
ändringar som nu har berörts fömtsätter att kompletterande föreskrifter
meddelas i vanlig lag.
De speciella ansvarighelsregler som gäller för
tryckfrihetsbrott innebär att endast en pä formella grunder utpekad person
svarar för tryckfrihetsbroti: i första hand i fråga om periodisk skrift
utgivaren och annars författaren (8 kap. 1 och 5 §S TF). Finns inte nägon sådan
ansvarig, övergår ansvaret pä andra personer (8 kap. 2 §§ och 6-9 §§ TF).
Änsvarighelsreglerna har i stort selt ändrats
endast som en följd av att TF fr. o. m. år 1978 blir tillämplig också på andra
skrifter än tryckta.
3
Ällmänt om följdlagstiftningen
Som framgär av vad jag har anfört inledningsvis kan
följdlagstiftningen delas upp i tre kategorier. Den första består av lagsUftning
som behövs därför att de nya reglerna i TF i vissa frägor hänvisar till vanlig
lag. Den andra kategorin utgörs av sådana lagändringar som föranleds av de nya
reglerna i TF om rättegängen i tryckfrihetsmål. Till den tredje kategorin hör
följdändringar i det regelsystem som reglerar yttrandefriheten i radio och TV.
Vad
beträffar den försia kategorin innehäller MMU:s betänkande förslag till en
särskild lag med erforderiiga bestämmelser. Förslaget upptar bestämmelser om
skyldighel att hålla skrift tillgänglig för granskning, om arkivexemplar, om
utlännings rätt att vara ägare eller utgivare av periodisk skrift, om
utgivningsbevis, om regeringens tillstånd till ätal för vissa
tryckfrihets-brott, om förundersökning angående dessa brott samt om beslag och
förvarslagande av skrift.
Av central tryckfrihelsrättslig betydelse är frågan
om i vilken utsträckning regeringens medgivande skall krävas för allmänt åtal
för tryckfrihetsbroti. F. n. åligger det chefen för justitiedepartementet att,
själv eller genom ombud som förordnas av honom, vaka över att TF efterievs (9
kap. 1 § TF). Finner chefen för justitiedepartementet att allmänt ätal bör
väckas för tryckfrihets-brott, skall han anmäla saken till JK. Även utan sådan
anmälan får JK enligt nuvarande ordning väcka åtal för tryckfriheisbrott, som
hör under allmänt åtal (9 kap. 2 § TF). JK prövar självständigt frågan om åtal
för tryckfrihets-brott, men har justitieministern anmält en skrift lill honom
anses JK endast ha att pröva om lagliga förutsättningar för ätal finns, inte om
åtal är lämpligt. 1 konsekvens härmed anses att självständigt ålal frän JK:s
sida bör komma i fråga endast beträffande broll som är av den beskaffenhet att
justitieministerns prövning inte anses nödvändig Gfr prop. 1948:230 s. 182).
Enligt
TF:s nya lydelse är del JK som vakar över att de gränser för tryckfriheten som
anges i TF inle överskrids (9 kap. 1 S)- JK är fortfarande ensam åklagare i mål
om tryckfrihetsbroti (9 kap. 2 § TF). Emellertid gäller alt det i vanlig lag
kan föreskrivas att allmänt ålal för iryckfrihetsbrott får väckas
Prop.1977/78:62 24
endast
efler regeringens medgivande (9 kap. 2 S andra stycket TF i dess nya lydelse).
Därigenom kan enligt motiven nuvarande praxis beträffande förhällandel mellan
chefen förjustitiedepartementel och JK tillämpas i viss utsträckning. Samtidigt
skapas förutsättningar för en konstitutionell kontroll av tillsynen över TF:s
efterievnad (prop. 1975/76:204 s. 124). Det har fömtsätts att förslag till
lagreglering av JK:s åtalsrätt kommer till stånd före den I januari 1978 (jfr
prot. 1976/77:23 s. 65 ff).
MMU:s förslag i fråga om regeringens tillstånd till
allmänt åtal för tryckfriheisbrott tar enligt kommittén sikte pä brotl med
polilisk karaktär. Kommittén avvisar tanken på en generell regel om krav på
åtalsmedgivande för sådana brolt såsom alltför allmänt hållen. 1 stället
föreslås att ätalsmed-givande skall krävas för vissa uppräknade
tryckfrihetsbrott. Uppräkningen omfattar alla de tryckfriheisbrott, beträffande
vilka, enligl kommitiéns mening, en polilisk prövning kan ha en särskild
belydelse, nämligen högförräderi, krigsanstiftan, uppror, landsförräderi,
landssvek, landsskadlig vårdslöshet, spioneri, obehörig befattning med hemlig
uppgift, vårdslöshet med hemlig uppgift, ryktesspridning till fara för rikels
säkerhel och uppvigling saml försök, förberedelse och stämpling till vissa av
de angivna brotten. Övriga tryckfrihetsbrott-hets mot folkgrupp,
ärekränkningsbrotten samt otillätet offentliggörande av allmän handling som
inte är tillgänglig för envar och brott mot tystnadsplikt - anser MMU mera
sällan kräva en polilisk bedömning. Kommittén föreslår därför inget krav på
regeringens åtalsmedgivande i fråga om dessa brotl.
Remissinstanserna har godtagit MMU:s förslag i
fråga om antalet av de iryckfrihetsbrott för vilka allmänt åtal skall kräva
regeringens medgivande. Pressens samarbetsnämnd anser att regeringens
åtalsprövning är särskilt angelägen i fräga om brotten spioneri, obehörig
befattning med hemlig uppgift och vårdslöshet med hemlig uppgift.
Sveiigesförjatiartörbund ser med tillfredsställelse på förslaget att
regeringens medgivande till åtal skall omfatta alla de brott som kan uppfattas
som "politiska". Förbundet uppfattar förslaget som en bekräftelse på
den lolkning förbundet själv har gett de antagna gmndlagsändringarna, nämligen
att dessa inte i någol hänseende har varit avsedda som en försvagning av den nu
rådande tryckfriheten.
Somjag redan har nämnt fömtsattes det i
gmndlagsärendet att det i vanlig lag skulle föreskrivas att allmänt ålal för
vissa Iryckfrihetsbrott skulle förutsätta medgivande av regeringen. MMU:s
princip för urvalet av de brott, för vilka regeringens medgivande lill ätal
skall krävas, innebär all nuvarande praxis beträffande förhällandel mellan
chefen förjustitiedepartementel och JK alltjämt kan tillämpas i allt
väsentligt. Förslaget ligger alltså väl i linje med syftet med den nya
grundlagsregeln angående regeringens åtalsmedgivande. Att en polilisk bedömning
kan ha särskild belydelse vid brott mot rikets säkerhet ligger i öppen dag. Den
s. k. IB-affären (jfr prop. 1975/76:204 s. 76) visade att brott som obehörig
befattning med hemlig uppgifl kan vara aktuella
Prop.1977/78:62 25
i
samband med samhällskritisk journalistik. En politisk prövning av åtalsfrågan
är uppenbarligen angelägen i sådana fall. Som MMU har funnii är det också vid
uppviglingsbrotl ofta av värde med en polilisk bedömning vid sidan av den
juridiska.
Jag delar också MMU:s uppfaltning i fråga om vilka
tryckfriheisbrott som skall kunna åtalas av JK utan regeringens medgivande.
Beträffande otillåtet offentliggörande av allmän handling som inte är
tillgänglig för envar och brott mot tystnadsplikt kan särskilt framhållas att
de allvariiga fallen -de fall där en polilisk bedömning kan vara påkallad -
vanligen dessutom utgör även annat tryckfriheisbrott, t.ex. obehörig befattning
med hemlig uppgift, för vilkel sådani medgivande krävs.
1 likhet med remissinstanserna godtar jag alltså
MMU:s förslag i denna del.
En
fräga som vållade debatt i samband med riksdagsbehandlingen av
grundlagssliftningsärendet var i vilken utsträckning annan åklagare än JK skall
kunna förordna om beslag pä tryckt skrift. F. n. får endasl chefen för
justitiedepartementet förordna om beslag på tryckt skrift (10 kap. 2 § TF).
Visseriigen kan han uppdra åt tryckfrihetsombud att meddela förordnande om
beslag, men något sådant uppdrag har inte lämnats. Beslag avser hela den för
spridning avsedda upplagen av tryckt skrift (jfr 10 kap. 8 § försia slycket TF)
och har till syfte att säkerställa en kommande konfiskering av skriften. Några
reglerom beslag i syfte all säkerställa bevisning i tryckfrihetsmål finns inte
i gällande rätt. Skyldighelen att lämna granskningsexemplar innebär emellertid
att åtminstone ett exemplar av skriften skall finnas tillgängligt för de
myndigheter som har att ta slällning lill olika frågor i samband med misstanke
om tryckfrihetsbrott.
Enligt 10 kap. 2 S TF i dess nya lydelse är det JK
som skall förordna om beslag pä tryckt skrift. Rätten för chefen för
justitiedepartementet att uppdra åt tryckfrihetsombud att förordna om beslag
har ersatts av en möjlighel för riksdagen att genom lag besiämma att även
allmän åklagare för förordna om beslag inom sitt verksamhetsområde.
Reglerna
om skyldighet att avlämna granskningsexemplar av tryckt skrift har upphävts och
ersatts med en bestämmelse om beslag i bevissäkringssyfle (10 kap. 14 S)-
Åtgärden får enligt bestämmelsen avse exemplar av skrift, vilkel skäligen kan
antas ha betydelse för ulredning i tryckfrihetsmål. Bestämmelsen hänvisar till
10 kap. 2 S TF i fråga om vilka åklagare som för besluta om beslag.
MMU föreslår att behörighet för allmän åklagare all
förordna om beslag f n. begränsas till att avse Iryckfrihetsbrott som utgör
uppvigling. Kommittén förordar att samma befogenhet skall gälla i fråga om bäde
beslag av hel upplaga (10 kap. 2 S TF) och beslag av enstaka exemplar i
bevissäkringssyfle (10 kap. 14 STF).
Remissinstanserna
har genomgående godtagit förslaget. Endast mindre jämkningar har förordats i
nägra yttranden.
Prop.1977/78:62 26
Enligt min mening bör möjlighelen att delegera
befogenheten att besluta om beslag lill allmän åklagare användas mycket
restriktivt. Endast om ett särskill behov av möjlighet till snabbt ingripande
föreligger på nägot område bördelegering komma i fråga. Det synes tveksamt om
det f n. verkligen kan anses föreligga ett tillräckligt starkt behov av en
delegationsregel. Det kan för övrigt ifrågasättas om några slörre prakliska
fördelar är att vinna genom att låta även annan åklagare än justitiekanslern fö
möjlighet alt förordna om beslag när fråga arom skrift som innefattar
upppvigling. På gmnd härav ärjag inle beredd all förorda någon
delegationsregel. Skulle emellertid erfarenheterna framdeles visa att behovet
skulle vara större än vad som nu kan förutses, får frågan övervägas på nytt.
Enligt gällande ordning skall i vanlig lag meddelas
bestämmelser om skyldighet för boktryckare att lämna exemplar av tryckt skrift
lill bibliotek (4 kap. 7 S Oärde stycket TF). Bestämmelser härom är meddelade i
lagen (1949:166) angående skyldighet att avlämna för bibliotek avsedda exemplar
av tryckt skrift (ändrad senast 1961:25). Enligt denna lag skall av varje
tryckt skrift, som har framställts och utgetts inom landet, utan betalning ett
exemplar lämnas till vart och ett av kungl. biblioteket och universitetsbiblioteken
i Uppsala, Lund och Göteborg.
Också enligt TF:s nya lydelse skall föreskrifter om
skyldighet att lämna exemplar av tryckt och därmed jämställd skrift till
bibliotek eller arkiv meddelas i vanlig lag (4 kap. 4 S TF). MMU har föreslagit
att två exemplar av varje tryckt skrift skall lämnas till kungl. biblioteket.
Kommittén har av tidsskäl inte ansett sig kunna lägga fram förslag i fråga om
exemplar till universitetsbiblioteken.
1 slutet av är 1976 tillkallade chefen för
utbildningsdepartementet efter regeringens bemyndigande en utredning (U
1977:01) om skyldighel att leverera biblioteksexemplar av tryckt svensk skrift
m. m. Utredningen har nyligen lagt fram förslag till lag om pliktexemplar av
skrift (Ds U 1977:12). Förslaget avser leveransplikt av exemplar såväl till
kungl. biblioteket som till universitetsbiblioteken. Del är f n. föremål för
remissbehandling och kan leda till förslag Ull riksdagen tidigast under vären
1978.
Mol bakgrund av det anförda förordar jag efter
samråd med chefen för utbildningsdepartementet att frågan om skyldighel alt
lämna exemplar av tryckt skrift till bibliotek nu ges en provisorisk lösning.
MMU:s förslag i övrigt har i stort selt godtagits
av remissinstanserna. De erinringar som har framförts har endast gällt
detaljer. Enligt min mening bör de föreslagna lösningarna i del väsentliga
godtas. Som MMU har föreslagit bör erforderliga beslämmelser samlas i en
särskild lag. Angående den närmare utformningen av bestämmelserna återkommer
jag i specialmoliveringen.
Vad därefter gäller de båda andra kategorierna
följdändringar fär jag hänvisa till vad som anförs i specialmotiveringen.
Avslutningsvis
vill jag erinra om all jag med stöd av regeringens beslul den
Prop.1977/78:62 27
9juni
1977 (Dir 1977:71) tillkallat en pariamenlarisk kommitté föratt utreda frågan
om en ny yttrandefrihetsgmndlag. Det ingår bland kommitténs uppgifter alt se
över del regelkomplex som tas upp i detta lagstiftningsärende. De lösningar som
nu förordas får därför i viss mån ses som provisorier.
4 Upprättade
lagförslag
1 enlighet med vad jag nu har anfört har inom
justitiedepartementet upprättats förslag till
1. lag om medgivande till åtal för vissa
tryckfrihetsbrott m. m.,
2. lag om ändring i lagen (1949:164) med vissa
bestämmelser om rättegången i tryckfrihetsmål.
3. lag om ändring i radioansvarighetslagen (1966:756),
4. lag om ändring i lagen (1949:165) angående beslag å
vissa skrifter,
5. lag om ändring i rättegångsbalken,
6. lag om ändring i lagen (1977:729) om
patentbesvärsrätten,
7. lag om ändring i lagen (1949:166) angående
skyldighet att avlämna för bibliotek avsedda exemplar av tryckt skrift.
Det under 6 angivna
förslaget har upprättats i samråd med chefen för handelsdepartementet.
Förslagen bör fogas till regeringsprotokollet i delta ärende som bilaga 2.
5 Specialmotivering
5.1
Förslaget till lag om medgivande till åtal för vissa tryckfrihetsbrott m. m.
Den från tryckfrihelsrättslig synvinkel viktigaste
bestämmelsen i den nya lagen är den angående de tryckfrihetsbrott, för vilka
allmänt åtal kräver regeringens medgivande. Lagen har därför getts rubriken Lag
om medgivande till ätal för vissa tryckfrihetsbroti m. m. Lagen innehåller
betydligt färre paragrafer än MMU:s lagförslag. Detta beror i första hand på
att några regler om biblioteksexemplar inte har tagils upp i
departementsförslaget. Angående skälen härtill får jag hänvisa till vad jag
haranfört i den allmänna motiveringen.
1§
Enligt 1 S utredningsförslaget skall med tryckt
skrift i lagen avses sädan skrift som anges i 1 kap. 5 S TF. 1
departementsförslaget har bestämmelsen getts en avfattning som närmare ansluter
till föreskriften i TF.
2S
1 paragrafen anges vilka tryckfriheisbrott som JK
fär åtala endast efler regeringens medgivande. Bestämmelsen har behandlats i
den allmänna
Prop.1977/78:62 28
motiveringen
(avsnitl 3). Den motsvaras i MMU:s förslag av 13 §.
Vid sidan av den av MMU föreslagna bestämmelsen om
ätalsmedgivande finns i utredningsförslaget en paragraf (14 S) angående
förundersökning i sådant mål om tryckfrihetsbrott, i vilkel regeringens
medgivande krävs för allmänt ätal. Paragrafen innebär att i de fall, där
regeringens medgivande utgör förutsättning för allmänt åtal för
tryckfrihetsbrott, JK fär inleda endast sådan förundersökning som behövs för
att inhämta medgivandet samt att förundersökningen skall nedläggas om
regeringen inte lämnar ätalsmedgivande.
JK riktar utförlig kritik mot bestämmelsen och
förordar att den får ulgå. Han konstaterar bl. a. att någon motsvarande regel
inte finns förändra fall där regeringens medgivande krävs (t. ex. 5 kap. 5 §
och 18 kap. 8 S brottsbalken). Om frägan lämnas oreglerad öppnas möjlighel lill
en mer fiexibel handläggning.
Syftet med den föreslagna regeln är uppenbarligen
att begränsa förundersökningens omfattning i de fall där regeringens
medgivande krävs för ätal. Emellertid torde redan nuvarande bestämmelse i 23
kap. 4 § andra stycket rättegångsbalken innebära att förundersökning i mål om
tryckfrihetsbroti skall nedläggas om regeringen beslutar att inte lämna del
medgivande som JK;s framställning avser. Enligt den bestämmelsen skall nämligen
förundersökning nedläggas om del inte längre finns anledning att fullfölja
den. På grund härav och då den föreslagna regeln skulle kunna erbjuda
svårigheter vid tillämpningen har någon moisvarande beslämmelse inle tagits med
i departementsförslagel.
3S
I paragrafen ges reglerom skrifts tagande i förvar.
Enligt nuvarande lydelse av 10 kap. 11 S TF för tryckt skrift, som anträffas
vid avdelning av försvarsmakten och som uppenbart innefattar sådan enligt 7
kap. 4 S TF straffbar uppvigling att krigsman därigenom kan förledas att
åsidosätta sin tjänsteplikt, tas i förvar efter beslut av befattningshavare som
enligt lag har bestraffningsrätt över personal vid avdelningen. Beslutet gäller
i avbidan på förordnande om beslag. Är fara i dröjsmål, får även utan sådant
beslut åtgärden vidtas av annan befattningshavare av officers eller
underofficers grad. Det kan nämnas att motsvarande bestämmelser om
förvarstagande finns i fråga om andra skrifter än sådana som har framställts
genom tryckpress. Dessa bestämmelser är meddelade i lagen (1949:165) angående
beslag å vissa skrifter (ändrad senast 1972:364). Enligt lagen för beslut om
förvarstagande vid fara i dröjsmål fattas av befattningshavare av lägst fänriks
grad.
1 TF:s nya lydelse anges inte vilken annan
befattningshavare än bestralT-ningsberättigad som får beslula om
förvarslagande, om fara är i dröjsmål. 1 stället skall i vanlig lag anges vilka
befattningshavare som fär fatta sädant
Prop.1977/78:62 29
beslut
(10 kap. 11 S andra styckei TF).
MMU har föreslagit att befogenheten att i
brådskande fall besluta om förvarstagande skall tillkomma befattningshavare av
lägst fänriks grad (16 S utredningsförslaget). Förslaget har tillstyrkts av ÖB.
Departementsförslaget överensstämmer i sak med MMU:s förslag.
4S
1 paragrafen finns bestämmelser som rör skyldighet
att för granskning bevara exemplar av tryckt och därmed jämställd skrift.
Gällande
ordning in. m.
1 4 kap. 6 § TF finns f. n. en föreskrift om all
boktryckare är skyldig att under ett år förvara och pä polismyndighets begäran
för granskning tillhandahålla ett exemplar av alla tryckalster som har utgått
frän tryckeriet. Föreskriften har ersatts av en beslämmelse i 4 kap. 4 S TF i
den lydelse som gäller fr. o. m. den I januari 1978. Enligt den nya
bestämmelsen föreskrivs i lag om skyldighet att bevara exemplar av tryckt
skrift för granskning. Här liksom i övrigt enligl TF:s nya lydelse gäller detsamma
ocksä annan skrift, som TF är tillämplig pä, om annat inle anges (I kap. 5 S TF
i dess nya lydelse).
Bestämmelserna
i 4 kap. TF avser skrift som har mångfaldigats här i landet. Beträffande skrift
som har tryckts utomlands finns f n. ingen motsvarande skyldighet. Liksom i
fräga om skrift som är tryckt i Sverige gäller dock i fråga om skrift som är
tryckt i utlandet fram till årsskiftet 1977/78 skyldighel att avlämna
granskningsexemplar till chefen för justitiedepartementet eller
tryckfrihetsombud (4 kap. 7 S och 13 kap. 4 S TF). Av periodisk skrift, som
trycks i utlandet och för vilken utgivningsbevis skall finnas eller ändå har
utfärdats, skall granskningsexemplar sålunda avlämnas enligt samma regler som
gäller för skrift som är tryckt inom landel. Samma skyldighet finns också i
fråga om tryckt skrift, som inte är periodisk, om skriften hell eller till
någon del är avfattad på svenska språket och inte införs i endast enstaka
exemplar. Skyldigheten åvilar i fråga om periodisk skrift utgivaren och
beträffande annan skrift förläggaren eller, om förläggare inte finns, den som
har låtit utlämna skriften för spridning här i landet.
Enligt
13 kap. 4 S TF i dess nya lydelse föreskrivs i vanlig lag om skyldighel att för
granskning bevara exemplar av skrift, som har tryckts utom landet. Skyldighet
att avlämna granskningsexemplar av utomlands tryckt skrift föreligger inle
längre.
De
skyldigheter att för granskning bevara tryckt skrift och att avlämna
granskningsexemplar av sådan skrift, som f n. gäller, är sanktionerade genom en
ansvarsbestämmelse (4 kap. 8 S TF). Straffskalan omfatiar böter samt, om
skriften har förklarats brottslig eller omständigheterna annars är
Prop.
1977/78:62 30
synnerligen
försvårande, fängelse i högst ett år. Straffbestämmelsen upphör att gälla den I
januari 1978.
MMU
I MMU:s förslag finns föreskrifter som rör
skyldighet alt hålla skrift tillgänglig för granskning i tre paragrafer (2-4
SS)- n)en första rör skrift som är framställd här i landet. Den andra
paragrafen behandlar utomlands framställda skrifter. 1 den tredje paragrafen
upptas en ansvarsbestämmelse.
Beträffande skrift, som har tryckts här i landet,
gäller enligt 2 S utredningsförslaget att den som här i riket framställer
tryckt skrift, som är avsedd att utges här, är skyldig alt bevara ett exemplar
av skriften ell år ffän utgivningen och dämnder hålla det tillgängligt för
envar. Förslaget att envar skall ha rätt alt granska ett exemplar av skriften
motiveras med att den särskilda granskning genom juslitieminislern och
tryckfrihelsombuden, som nu skall upphöra, skall ersättas av en granskning
genom allmäiiheten. För en sädan granskning är det en förutsättning att alla
som sä önskar får tillgång lill det som trycks här i landel.
MMU har i 3 S utredningsförslaget tagit in
föreskrifter om skyldighet att bevara och för granskning tillhandahålla
exemplar av skrift sorn har tryckts utomlands. Föreskrifterna sakiiar
motsvarighet i gällande rätt men är ulformade efter förebild av vad som nu
gäller beträffande skyldighet att lämna granskningsexemplar av sådan skrift.
Enligt 3 S skall skyldighet enligt 2 S sålunda åvila också den sorn är utgivare
av utomlands tryckt periodisk skrift, för vilken ulgivningsbevis skall finnas
eller ändå har utfärdats. Vidare har kommittén föreslagit alt sådan skyldighet
skall föreligga beiräffande utomlands tryckt skrift, som ej är periodisk och
som utges här i landet, om skriften helt eller till någon del är avfattad på
svenska språket och skriften inte införs endast i enstaka exemplar. I fråga om
icke periodisk skrift skall skyldigheten åvila förläggaren eller, om förläggare
inte finns, den som har låtit utlämna skriften för spridning inom landet.
Som 4 S i utredningsförslaget har MMU upptagit en
ansvarsbestämmelse. Enligt denna skall den .som åsidosätter skyldigheten enligt
2 eller 3 § dömas till böler eller fängelse i högsl ett år.
Remissyttrandena
Pressens samarbetsnämnd har tillstyrkt
utredningsförslaget i denna del. MMU:s förslag i fråga om skrift, som har
tryckts här i landet, har föranlett uttalanden av tvä remissinstanser. Svenska
bok/örläggareföreniiigen har i och för sig ingen erinran mot förslaget men
framhåller vissa praktiska svårigheter vid tillämpningen. Svenska Irvckeritöreningen
är mera kritiskt inställd. Dels molsätlersig föreningen att granskning skall få
förekomma av skrift som inte har blivit utgiven, något som den föreslagna
lagtexten kan ge inlryck av. Dels
Prop. 1977/78:62 31
och
främst är föreningen kritisk mot förslaget om rätt för envar att granska
skrift. Föreningen framhåller all den som vill anmäla en skrift för iryckfrihetsmissbruk
i allmänhel redan torde ha tillgång till ett exemplar av skriften. Antalet fall
där det föreligger ett legitimt behov av att hos trycksaksfram-slällaren
granska skrifter synes därför inte vara slorl. Föreningen anser vidare att
bestämmelsen kan missbrukas. Risken för t. ex. industrispionage ökar.
Möjligheterna för tryckerierna all hålla utgivna skrifter skilda från skrifter
under produktion eller från skrifter som är sekretessbelagda är små, i vissa
fall kanske obefintliga. Föreningen noterar bl. a. att det beiräffande
kontorsoff-setupplagor inte finns någon valfrihet och att dessa alllid faller
under TF och granskningsbeslämmelsen. Det ärenligt toreningen inte rimligt att
kräva alt ett stort antal kontor, verkstäder, institutioner, organisationer
etc. skall hålla exemplar av allt som trycks i kontorsoffsetpressar
tillgängliga för granskning av "envar". Om det av nägon anledning
behövs en granskning kan man enligt föreningen ålägga allmänheten, pressen etc.
att anmäla sina önskemål orn granskning till polisen, som kan beordra
framställaren att visa granskningsexemplar. Föreningen föreslår därför att 2 S
utformas så att ett exemplar av alll som är utgivet skall göras tillgängligt
för granskning på polismyndighets begäran.
MMU:s förslag i fräga om skrift, som har tryckts
utomlands, har kommenterats av Sveiiges lörfaitarjörbund. som anmärker att den
av MMU föreslagna lagtexten är något oklar. Enligt förbundet bör i fråga om
skyldigheten för utgivare att bevara och låta granska utomlands tryckt
periodisk skrift anges att förpliktelsen åvilar den som är utgivare i Sverige
av skriften.
SverigesJÖrfattarlörbund har också tagit upp frägan
om hur ansvarsbestämmelsen skall tillämpas såvitt gäller andra skrifter än
tryckta. Enligt förbundet kan det antas att t. ex. stencilerade skrifter ofta
kommer till under sådana förhåUanden all skyldighelen att bevara exemplar av
skrifterna läll blir förbisedd. Förbundets mening är att det under en
övergångslid knappast kommer i fråga att utmäta straff för den händelse de
ansvariga av ursäktlig försummelse underlåter att uppfylla sin
arkiveringsp|ikt.
Föredraganden
I departementsförslaget har de beslämmelser som
niotsvarar 2 och 3 SS ' MMU:s lagförslag upptagits i första stycket i 4 S.
Bestämmelserna överensstämmer i sak med vad MMU har föreslagit. 1 ett avseende
har dock departementsförslaget en mera begränsad räckvidd. Det gäller vem som
skall ha rätt att granska skrift.
Den
nuvarande bestämmelsen i 4 kap. 6 S TF om skyldighel att bevara exemplar av
tryckt skrift för granskning gär tillbaka pä ändringar i 1812 ärs TF vilka
antogs åren 1940 och 1941. Den ursprungliga bestärnmelsen tillkom i samband med
att man från skyldigheten att utsätta uppgift om boktryckaren
Prop.1977/78:62 32
undantog
vissa tryckalster, s. k. tillfälligheistryck. Genom att boktryckaren ålades att
bevara ett exemplar även av sädana trycksaker blev del möjligt alt kontrollera
vilket tryckeri ett tryckalster hade utgått frän (prop. 1940:270 s. 33).
Bestämmelsen bör också ses mot bakgrund av de samtidigt reformerade reglerna om
ansvarighet för bl. a. boktryckare för innehållet i tryckt skrift.
Syftet med den nuvarande bestämmelsen i 4 kap. 6 S
TF är sälunda inte i och för sig att ge underlag för granskning av tryckt
skrifts innehåll utan närmasl alt ge möjlighel att fastställa vem som har
tryckt skriften. Bestämmelsen har alltså hittills haft en annan funktion än den
som MMU vill ge motsvarigheten i sitt förslag, nämligen alt ersätta del s. k.
granskningsexemplar som nu avlämnas till juslitieminislern och
tryckfrihetsombuden. 1 sammanhanget bör framhållas att det s. k.
granskningsexemplaret enligt gällande rält inle utgör allmän handling (2 kap. 7
S TF). Det är alltså inte tillgängligt för envar.
Frågan är nu om det finns skäl att genom den
ordning MMU har förordai söka förbättra fömtsättningarna för en granskning
genom allmänheten av Iryckla skrifter. Enligl min mening måsle en sådan
granskning i och för sig vara ett oumbärligt inslag i kontrollen av TF;s
efterlevnad. Emellertid synes den föreslagna ordningen erbjuda ganska
begränsade fördelar när det gäller allmänhetens möjligheler att delta i denna
granskning. Å andra sidan synes förslaget kunna medföra ansenliga prakliska
problem. Mot bakgrund av det anförda har i departemenlsförslaget skyldigheten
att tillåla granskning av här i landet tryckt eller på annal sätt mångfaldigad
skrift inte getts annan omfattning än den har i dag. Som jag har framhållit
förut (avsnitl 3) får de lösningar som nu förordas i viss mån ses som
provisorier. Skulle erfarenhelerna visa att behov föreligger att ge vidgade
möjligheter till granskning kan frågan tas upp lill fömyat övervägande av den
nyligen tillsatta yttrandefrihetsutredningen.
I 4 S första slycket föreskrivs sälunda med
utgångspunkt i gällande 4 kap. 6 S TF, att den som här i riket framställer
tryckt skrift är skyldig att under ett år bevara och på polismyndighets begäran
för granskning tillhandahålla ett exemplar av skriften. Av denna avfattning
följer att skyldighelen omfattar endast skrift som är utgiven - endast sådan
skrift är enligt 1 kap. 6 S TF att anse som tryckt. Motsvarande begränsning av
skyldigheten föreslås i fräga om utomlands tryckt skrift.
1 sammanhanget bör understrykas att bestämmelsen om
skyldighet att pä polismyndighets begäran för granskning tillhandahålla
exemplar av tryckt skrift inte innebär att polisen på eget initiativ skall
övervaka alt TF efterlevs, vare sig i fräga om missbruk av tryckfriheten eller
i fräga om ordningsför-seelser, t. ex. underiåtenhet att ange tryckeri pä
tryckt skrift.
1 andra stycket ges en ansvarsbestämmelse som
motsvarar 4 S utredningsförslaget. I huvudsak överensstämmer
departementsförslagets bestämmelse med nuvarande föreskrift i ämnet (4 kap. 8 S
TF). Sålunda är liksom f n.även oaktsamt åsidosättande av skyldighelen att
bevara ett exemplar av tryckt
Prop.1977/78:62 33
skrift
straffbart. En nyhet i departemenlsförslaget i jämförelse med gällande rätt är
föreskriften att i ringa fall ej skall dömas till ansvar. Genom denna
föreskrift tillgodoses i sak de synpunkter som Sveriges författarförbund har
framfört angående den av MMU föreslagna bestämmelsen.
Beträffande straffmätningen kan framhållas alt
syftel med den nya straffskalan inte är att åstadkomma någon skärpning. I
normalfallen bör sålunda liksom f n. endasl böter komma i fråga.
Slutligen finns i andra styckei en beslämmelse om
all JK är åklagare i mål om brott mot första stycket. Också på denna punkt
överensstämmer departementsförslaget med gällande ordning (9 kap. 2 S andra
stycket TF).
5S
F. n. färenligi5 kap. 1 STFendast svensk
medborgareellersvenskjuridisk person vara ägare till periodisk skrift. Enligl 2
S får endast svensk medborgare vara utgivare av sädan skrift. Den nya ordningen
innebär att även utlänning får vara ägare eller utgivare av periodisk skrift.
En förutsättning är dock att föreskrifter härom meddelas i lag. Beträffande den
närmare utformningen av bestämmelser i lag framhöll dåvarande
departementschefen (prop. 1975/ 76:204 s. 153) att han ansåg det rimligt att
utlänningar som är stadigvarande bosatta här i landet omfaltas av
bestämmelserna. - Enligt 5 kap. 2 S TF gäller f n. att utgivare skall ha
hemvist inom landet och att han inte får vara omyndig eller i konkurstillstånd.
Samma regel gäller ocksä enligt paragrafens nya lydelse.
MMU har föreslagit en föreskrift att utlänning som
har hemvist i riket kan vara ägare lill periodisk skrift och att utlänning kan
vara utgivare av sådan skrift på samma villkor som gäller för svensk medborgare
(10 S utredningsförslaget).
Förslaget har i allt väsentligt godtagits under
remissbehandlingen. 1 förevarande paragraf upptas en bestämmelse som i sak
överensstämmer med utredningsförslaget.
6S
I denna paragraf finns föreskrifter som rör
utgivningsbevis för periodisk skrift m. m.
Första
styckei
1 5 kap. 4-6,8 och 9 SS TF finns f n. detaljerade
bestämmelserom anmälan av utgivare för periodisk skrift saml om utgivningsbevis
för sädan skrift. I 4 S regleras skyldighelen all göra anmälan av utgivare och
anmälningsförfaran-del. Av 5 S framgär att periodisk skrift inte får utges innan
utgivningsbevis har meddelats. Vidare ges i paragrafen bestämmelser om
utfärdande av
3
Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 62
Prop.
1977/78:62 34
sädant
bevis. 1 6 S finns regler om återkallelse av utgivningsbevis. Föreskrifter om
när och i vilken ordning ny utgivare skall utses och anmälas ges i 8 S, och i 9
S finns regler om ställföreträdare för utgivare. Enligt dessa nu gällande
bestämmelser är chefen för justitiedepartementet behörig myndighet att mottaga
anmälan om utgivare och ställföreträdare och att handlägga frågor om utfärdande
och återkallelse av utgivningsbevis. Enligt den nya lydelsen av nämnda
paragrafer i TF skall dessa arbetsuppgifter i stället ombesörjas av myndighei,
som anges i vanlig lag.
MMU har föreslagit att patent- och
registreringsverket skall vara den myndighet som avses i 5 kap. 4-6,8 och 9 SS
TF i dessa lagrums nya lydelse (11 S utredningsförslaget). Kommittén hänvisar
därvid till att verket handlägger likartade ärenden enligl namnlagen
(1963:521, ändrad senasl 1977:733), aktiebolagslagen (1975:1385, ändrad senasl
1977:709), mönslerskyddslagen (1970:485, ändrad senast 1977:731) och
varumärkeslagen (1960:644, ändrad senast 1977:732).
Kommitténs
förslag har godtagits av remissinstanserna. Patent- och registreringsverket
anser att särskilt granskningen av periodiska skrifters titlar, vilken syftar
till att hindra alt i registret över sådana skrifter intas sinsemellan lätt
förväxlingsbara titlar, ligger väl i linje med vad verket f n. sysslar med
enligt namn-, firma- och varumärkeslagstiftningen. Verkei framhåller dessutom
att tidnings- och tidskriftstitlar - i den män de har erforderlig särprägel -
kan registreras av verket som varumärken för sådana publikationer.
Även enligt min mening bör befattningen med ärenden
angående ulgivningsbevis för periodisk skrift m. m. överföras lill patent- och
registreringsverket. En bestämmelse härom har tagits in i förstastycket. I
denna fråga harjag samrått med chefen för handelsdepartementet.
Andra
stycket
F. n. finns inga andra bestämmelser om hur man
skall förfara om ansökan om utgivningsbevis är ofullständig än den för ärenden
hos förvaltningsmyndighet generellt tillämpliga 8S förvaltningslagen
(1971:290). Enligt detta lagrum skall myndighet vägleda den som har gett in en
ofullständig ansökningshandling e.d., om bristen kan avhjälpas på ett enkelt
sätt och vägledningen behövs för att han skall kunna ta till vara sin rätt.
Däremot finns del varken i TF eller i annan författning bestämmelser om vad som
skall ske om en brist i ansökningshandling inte avhjälps. Enligt nuvarande
ordning torde därför ingen annan möjlighet finnas än att ta upp ansökningen i
sak och lämna den utan bifall.
Patent-
och registreringsverket har under remissbehandlingen av MMU:s förslag efteriyst
föreskrifterom avskrivning av ansökan om utgivningsbevis, när utfärdat
föreläggande inte har efterkommits.
För
egen del vill jag anföra följande. Kommer det in en ofullständig
Prop.
1977/78:62 35
ansökan
om utgivningsbevis till patent- och registreringsverket, skall verket givetvis
i försia hand enligl 8 S förvaltningslagen vägleda sökanden så att brislen kan
avhjälpas. Kan inte bristen avhjälpas på detta sätt bör verket kunna förelägga
sökanden att inom viss tid avhjälpa bristen. Som påföljd för underlåtenhet att
efterkomma föreläggandet bör gälla att ärendet kan avvisas. En bestämmelse i
enlighet med det sagda upptas i andra slycket.
Med
lanke på den betydelse från tryckfrihetsrättslig synpunkt som ärenden om
utgivningsbevis har, förutsätter jag att patent- och registreringsverket kommer
alt tillgripa avvisning endast i undantagsfall. Det sagda har kommit till
uttryck i lagtexten genom alt påföljden för underiåtenhet att efterkomma
föreläggande anges vara att ansökningen för avvisas.
Tredje
slyckel
Beslut av chefen för justitiedepartementet i
ärenden angående utgivningsbevis för periodisk skrift kan inte överklagas. Om
nu handläggningen av dessa ärenden överfiyttas på patent- och
registreringsverket uppkommer frågan, om talan mot verkets beslut i sädana
ärenden skall kunna föras.
MMU har föreslagit alt talan mol slutligt beslut av
patent- och registreringsverket i ärende angående utgivningsbevis skall fä
föras genom besvär hos verkets besvärsavdelning inom två månader från beslutets
dag. Vidare har kommittén i sitt förslag upptagit en bestämmelse om att talan
mot besvärsavdelningens beslut förs hos regeringsrätten genom besvär inom två
månader från beslutets dag (12 S utredningsförslaget). Förslaget har inte
kommenterats av remissinstanserna.
MMU:s förslag har upptagits i departementsförslaget
med den ändring som är nödvändig på grund av att verkels besvärsavdelning fr.
o. m. den 1 januari 1978 kommer att omvandlas till en förvaltningsdomstol,
patentbesvärsrätten (prop. 1976/77:96, NU 1976/77:29, rskr 1976/77:237, SFS
1977:729-733).
De föreslagna reglerna om fullföljd av talan hos
regeringsrätten innebäratt - i likhet med vad som gäller bl. a. varumärkesmål -
prövningstillstånd infe behövs för att regeringsrätten skall pröva besvären.
Av allmänna förvaltningsrättsliga principer får
anses följa att beslut att meddela utgivningsbevis för rättslig verkan redan i
och med alt beslutet meddelas.
Ikraftträdande
Den nya lagen bör givetvis träda i kraft samtidigt
med ändringarna i TF, dvs. den 1 januari 1978. Den enda övergångsbestämmelse -
vid sidan av dem som är meddelade i samband med den partiella reformen av TF -
som torde
Prop.1977/78:62 36
behövas
är en föreskrift som innebär att äldre bestämmelser fortfarande skall gälla i
fråga om skyldighel all för granskning bevara exemplar av skrift, som har
framställts före ikraftträdandet.
5.2
Förslaget till lag om ändring i lagen (1949:164) om rättegången i
tryckfrihetsmål
Den partiella reformen av TF har föranlett en
ändring i 1 S lagen med vissa bestämmelser om rättegången i tryckfrihetsmål om
forum i mål angående tryckfrihetsbrott och dessutom två nya paragrafer i lagen,
1 a och 1 b SS. De nya paragraferna angår forum i tryckfrihetsmål, som inte
rör tryckfrihets-brott, samt förening av tryckfrihetsmål med annat
tryckfrihetsmål eller vanligt brottmål. Med anledning av en framställning från
Stockholms tingsrätt föresläs dessutom en ändring i 11 S.
1
S
Som huvudregel gäller f n. enligt första stycket
alt laga domstol i tryckfrihetsmål är tingsrätt som är behörig alt uppta
tryckfrihetsmål i del län där tryckningsorten är belägen, dvs. i allmänhel
tingsrätten i länets residensstad (se 12 kap. 1 S första stycket TF). Finns
det särskild utgivningsort för periodisk skrift, skall även den orten anses som
tryckningsort, när det är fråga om rättens behörighet. Kompletterande
forumbestämmelser ges i andra och tredje styckena.
Under remissbehandlingen av MMU:s huvudbetänkande
(SOU 1975:49) uttalade sig några remissinstanser i fråga om vilken domstol i
försia instans som borde vara behörig att ta upp mål om t. ex. ansvar för
yttrande i tryckt skrift. Bland remissinstanserna förelåg enighet om att
svarandens hemvist i princip borde bestämma valet av domstol. Dock ansågs i
allmänhet att utgivningsorten för periodisk skrift borde vara utslagsgivande i
fråga om yitranden i sädan skrift.
Enligt prop. 1975/76:204 (s. 118 f) är bl. a. den
fördelen förenad med alt bestämma laga domstol i mäl om iryckfrihetsbrott efter
tryckningsorten att samma domstol för handlägga ätal för tryckfrihetsbroti
oavsett vem i den tryckfrihetsrättsliga ansvarskedjan som är tilltalad i målel.
Tryckningsorten saknar emellertid numera inte sällan varje knylning Ull
skriftens innehåll eller till dess upphovsman. Nuvarande regler kan därför leda
lill mindre tillfredsställande resultat. En naturligare anknytningspunkt synes
vara den tilltalades hemvist. Detta kan bli bestämmande för forum också i mål
mol den som har anskaffat eller meddelat uppgift för publicering. I
propositionen förordades att tryckfrihetsmål som huvudregel skall tas upp av
tryckfrihetsdomstol idet län där den tilltalade har sitt hemvist. Vidare
föreslogs bl. a. det undanlaget att mål om iryckfrihetsbrott i periodisk skrift
alltid skall tas upp av tingsrätt i del län där skriftens utgivningsort är
belägen. Som utgivningsort
Prop.1977/78:62 37
borde
anses ort där tidningen eller tidskriften har sin huvudredaktion. Dessa
ståndpunkter lämnades utan erinran av riksdagen.
Mot
bakgrund av det anförda föresläs följande huvudreglerom forum i mäl om
iryckfrihetsbrott. Är det fråga om tryckfriheisbrott genom periodisk skrift
skall skriftens utgivningsort vara avgörande. Var en periodisk skrift har sin
utgivningsorl kan i allmänhet bestämmas med ledning av var huvudredaktionen är
belägen. Det kan nämnas att utgivningsorten skall anges i ansökan om
utgivningsbevis (5 kap. 5 S TF i dess nya lydelse). För tryckfrihetsmål som rör
brott genom annan skrift är den tingsrätt behörig, som har att ta upp
tryckfrihetsmål i det län där den, som svarar för skriften enligt 8 kap. TF.har
sill hemvist. Med hemvist åsyftas i första hand mantalsskrivningsorl (jfr 10
kap. I S rättegångsbalken). Regler av nu angivna innebörd har tagits in i ett
första stycke i paragrafen. Av lagens 13 S följeratl forumbestämmelserna är
tillämpliga också i mål angående enskilt anspråk på grund av iryckfrihetsbrott
eller angående enbart konfiskering av skrift.
Beiräffande forum i andra tryckfrihetsmål än de som
nu har behandlats hänvisas till 1 a S-
De föreslagna huvudreglerna om forum i mäl om
tryckfrihetsbroti kan inte tillämpas, om en periodisk skrift saknar
utgivningsorl här i landet eller om den som svarar för annan skrift inte har
sitt hemvist här. För sädana fall föresläs kompletterande forumregler i andra
stycket. Dessa ansluler i sak nära till nuvarande forumregler.
I
vissa fall finns i ett och samma län två tingsrätter som för ta upp
tryckfrihetsmål (se kungörelse 1971:7). 1 tredje stycket ges därför
föreskrifter om vilken av dessa tingsrätter inom ell län som är behörig att ta
upp ett mål om tryckfrihetsbrott. F. n. finns sädana föreskrifter i försia
stycket. De nya bestämmelserna föresläs utformade med utgångspunkt i de
gällande föreskrifterna. Valet mellan tingsrätterna kan i fortsättningen inte
avgöras efter tryckningsortens belägenhet. Det föreslås att behörig domstol i
stället skall bestämmas efler var den ort är belägen, vartill den omständighet
som grundar behörighet för tryckfrihetsdomslol hänför sig. Ulgivningsorten för
periodisk skrift eller hemvistet för den som svarar för annan skrift är alltså
avgörande: mål om tryckfrihetsbroti skall sålunda las upp av tingsrätt, inom
vars domkrets den orten är belägen. För del fall orten inte är belägen inom
tryckfrihetsdomstols domkrets, föreslås som reservregel alt målet skall tas upp
av den tingsrätt som är närmast den orten.
la
S
Paragrafen är ny och innehäller bestämmelser
angående andra tryckfrihetsmål än mål om tryckfrihetsbrott, alltså sådana mål
som angår ansvar eller enskilt anspråk på grund av brott enligt 7 kap. 3 S TF i
dess nya lydelse.
Som har nämnls förul förordades i prop. 1975/76:204
som huvudregel att tryckfrihetsmål skall tas upp av tingsrätt i det län där den
tilltalade har sitt
Prop.1977/78:62 38
hemvist.
Vidare förordades bl. a. det undantaget att det måste tillses alt mål mol den
som är ansvarig för publiceringen av en viss uppgift och mot den som har
meddelat uppgiften till publicisten handläggs inför samma domstol. Lämpligen
borde för sådant fall föreskrivas att målen skall anhängiggöras vid den domstol
som enligt huvudregeln är rätt domstol i fråga om tryckfrihets-brottet. Detta
uttalande godtogs av riksdagen. Mot denna bakgrund föreskrivs i försia stycket
att tryckfrihetsmål angående ansvar på grund av brott enligl 7 kap. 3 S TF,
varigenom någon har medverkat till tryckfriheisbrott, skall tas upp av
tingsrätt som är behörig domstol i tryckfrihetsmål angående
tryckfrihetsbrottet.
De skäl som talar för den nu nämnda undantagsregeln
moiiverar också alt tryckfrihetsmål angående straffbart anskaffande av uppgift
vars offentliggörande innefattat tryckfriheisbrott, tas upp av samma domstol
som är behörig beträffande tryckfrihetsbroltel. Det sagda gäller dock endast om
uppgifien anskaffats och publicerats av samma person. Försia stycket har
avfattats sä att även denna situation täcks av en undantagsregel.
I regel bör mäl som avses i första styckei
handläggas gemensamt med mäl om själva tryckfrihetsbrottet. En föreskrift härom
ges i andra stycket. Enligt föreskriften skall gemensam handläggning äga rum om
inte synnerliga skäl föranleder annat. Undantaget är avsett i första hand för
det fall att målet beträffande en av fiera tilltalade inte kan företas till
avgörande inom rimlig tid, t. ex. på grund av att den tilltalade håller sig
undan.
1
tredje stycket ges föreskrifter om fomm i tryckfrihetsmål som inte angår
tryckfriheisbrott och som inte heller har det samband med mål om
tryckfrihetsbrott som anges i första stycket. Som huvudregel gälleratt sädant
mål som avses i tredje stycket tas upp av tryckfrihelsdomstol i det län där den
tilltalade har sitt hemvist. Saknar han känt hemvist inom landet, väcks talan
vid tryckfrihelsdomstol i det län, där han annars skall svara i mål enligt
rättegångsbalken,dvs. i vanligt brottmål när lalan förs om ansvar. 1 allmänhet
innebär detta att forum besiäms efter den ort, där brottet förövades (19 kap. 1
S rättegångsbalken).
Finns det i länet flera tingsrätter som är behöriga
att ta upp tryckfrihetsmål, äger enligt tredje stycket I S tredje stycket
motsvarande tillämpning. Behörig blir alltså vanligen den tryckfrihetsdomstol,
inom vars domkrets den tilltalades hemvist är beläget eller som är närmast den
orten. För det fall att talan i tryckfrihetsmål, som avses i tredje styckei,
väcks mot flera föresläs slutligen galla att rättegångsbalkens bestämmelser om
laga domstol och förening av mål skall äga motsvarande.tillämpning. Detta
innebär bl. a. att åtal mot flera tilltalade kan väckas vid tryckfrihetsdomstol
som är behörig att ta upp mål mot någon av dem (jfr 19 kap. 3 S
rättegångsbalken)samt alt mälen i regel skall handläggas gemensamt, om de avser
samma brott, och i annal fall om del är lill nytta för utredningen (jfr 45 kap.
3 S rättegångsbalken). Bestämmelsen gör del möjligt alt förena tryckfrihetsmål
enligt tredje styckei med tryckfrihetsmål som avses i första stycket eller i 1
S- I så fall bestäms forum av dessa lagrum.
Prop.1977/78:62 39
1
bS
Paragrafen saknar motsvarighet i gällande rätt. Den
avser förening av mål, som inte är tryckfrihetsmål, med tryckfrihetsmål.
Iprop. 1975/76:204 framhölls (s. 119f) att del kan
inträffa alt den tilltalade i tryckfrihetsmål har begått brott som inte skall
lagföras i tryckfrihetsmål men som likväl barett nära samband med brott som
handläggs i sådant mål. Under remissbehandlingen har särskilt uppmärksammats
det fallet att en uppgift anskaffats för publicering genom gärning som utgör
grovt brott mot rikels säkerhet men som samtidigt innefattar sådant förfarande,
t. ex. inbrott, som är särskilt kriminaliserat. Ett separat ätal vid allmän
domstol för det sätt varpå uppgiften har anskaffats, kan ställa domstolen inför
stora svårigheter. Så kan rätten t. ex. finna att det brott som har förövats
genom förfarandet får anses ingå som ett led i det grövre brottet,över vilkel
tryckfrihetsdomstolen haratt döma. Med tanke på sådana fall skulle del vara
till fördel, om möjlighel kan öppnas att i den rättegång, där tryckfrihetsmålet
handläggs, behandla åtal ocksä för andra brott än dem som påkallar den
särskilda processordningen.
1 propositionen anfördes vidare att åtal för
inbrott, olovlig avlyssning eller annat brott, varom var fråga, inle bör prövas
av jury. Ålalen bör alltså, även om de handläggs tillsammans med
tryckfrihetsmål, bedömas enbart av rälten. Denna består nu vid huvudförhandling
inför jury av tre eller fyra lagfarna domare. Departementschefen var inle
beredd att vid den lidpunkten föreslå att rätten i iryckfrihelsmål alltid skall
sammansättas med nämnd. Detta förhållande bör emellertid inte - framhölls del -
ulgöra absolut hinder mot att med tryckfrihetsmål förena vissa andra mål.
Eftersom minsta möjliga avsteg bör göras från grundsatsen att lekmän skall
medverka vid prövningen av åtal, boren,möjlighet att tillsammans med
tryckfrihetsmål handlägga åtal, som inte avser brott som skall prövas av jury,
begränsas till fall där ett särskiljande av målen skulle innebära att samma
gärning blir föremål för tvä rättegångar eller annars medföra betydande
processuella ölägenheter. Är brottet i fråga av allvarligare natur, bör det
handläggas i vanlig rättegång inför nämnd. Del bör få ankomma på
tryckfrihetsdomstolen alt på framställning av den åklagare som för lalan i det
egentliga tryckfrihetsmålet, dvs. JK, bedöma om omsländighelerna är sådana att
gemensam handläggning är påkallad. Avslutningsvis aviserades förslag, som
skulle läggas fram senare och som skulle innebära att möjlighet öppnas till
gemensam handläggning i enlighet med det anförda. Vad som uttalades i
proposilionen lämnades utan erinran av riksdagen.
Förevarande paragraf har utformats i enlighet med
de nu åiergivna uttalandena vid den partiella reformen av TF. I första stycket
föreskrivs sälunda all med tryckfrihetsmål för förenas sådant mäl om allmänt
åtal för brott.som ej skall handläggas som tryckfrihetsmål, om målen avser
talan mol samma person för samma gärning eller del annars pä grund av målens
Prop.1977/78:62 40
samband
med varandra skulle vara till allvarlig olägenhet att målen handläggs i skilda
rättegångar.
Exempel på fall där förening av mål kan komma i
fråga därför att mälen avser samma person och samma gärning är när ansvarstalan
förs mol nägon därför att han i publiceringssyfte har gjort sig skyldig till
grov obehörig befattning med hemlig uppgift och därvid anskaffat uppgifter
genom inbrott. 1 övrigt kan skäl att förena mål föreligga när någon har
anskaffat uppgift i annal syfte än att offentliggöra den i skrift, varpå TF är
tillämplig, men senare använder den för publicering i sådan skrift eller när
någon har lämnat samma meddelande både för publicering och för annat ändamål
och härigenom har gjort sig skyldig till två brott. Över huvud taget bör man se
till sambandet mellan de olika brotten och till vilka fördelar ur processuell
synvinkel som är förenade med en gemensam handläggning.
Som
framhölls i prop. 1975/76:204 mäste man emellertid ta hänsyn till hur
allvarligt det "vanliga" brottet är. Det bör i regel inte komma i
fråga att ulan nämnd handlägga annat brottmål än tryckfrihetsmål, om påföljden
i målet kan bli ett långvarigt frihetsberövande. Kan man räkna med att en
gemensam påföljd för det vanliga brottet och det brott som beivras genom
tryckfrihetsmålet inte skulle bli nämnvärt strängare än påföljden för
sistnämnda brott ensamt, bör mälen emellertid kunna handläggas gemensamt.
Vid bedömningen av om tvä mål skall förenas måste
hänsyn vidare las till föreskrifterna i 3 kap. 2 S TF i dess nya lydelse.
Enligl dessa föreskrifter för i mål som rör tryckfrihetsbroti i princip fräga
inte väckas om vem som är författare eller meddelare eller utgivare av icke
periodisk skrift. Frän denna huvudregel görs bl. a. det undantaget alt fråga om
vem som är ansvarig för brott enligt 7 kap. 3 S TF för handläggas i samma
rättegång som mål om tryckfrihetsbrott. De nu berörda föreskrifierna kan
medföra att det vanliga brottmålet inte kan handläggas gemensamt med mål om
tryckfrihetsbrott, nämligen om det är fråga om å ena sidan ett mål som rör ålal
mot meddelare enbart för del sätt varpå denne har anskaffat den uppgift han har
lämnat vidare och å den andra sidan ett mål om tryckfrihetsbroti.
I andra stycket finns bestämmelser om hur fräga om
förening av vanligt brottmål med tryckfrihetsmål skall prövas. Framslällning om
gemensam handläggning skall prövas av tryckfrihetsdomstolen. Det ankommer på JK
att göra en sädan framställning. Det innebär alt om åtalsfrågan i del vanliga
brottmålet till en början handläggs av allmän åklagare, denne skall överlämna
frågan till JK som bedömer, om förutsättningar för gemensam handläggning föreligger.
Avslår tryckfrihetsdomslol framställning om förening av vanligt brottmål med
tryckfrihetsmål, kan särskild lalan föras mol beslutet. Därvid gäller vad som
föreskrivs i rättegångsbalken angående talan mot slutligt beslut (49 kap. 2 S
rättegångsbalken).
1 enlighet med vad som anfördes i prop. 1975/76:204
har i tredje stycket upptagits en regel om att mål, som inte är tryckfrihetsmål
men handläggs i samma rättegång som sådant mål, skall prövas av rätten ensam.
Jury
Prop.1977/78:62 41
medverkar
alltså inte. Vidare har föreskrivits alt JK är åklagare i även annat mål som
avses i denna paragraf än tryckfrihetsmål. Givetvis skall rätlen pröva det
vanliga brottmålet och tryckfrihetsmålet samtidigt. Någon uttrycklig föreskrift
härom har inle ansetts nödvändig. All rällen vid huvudförhandlingen inför jury
består av tre eller fyra lagfarna domare framgår av 4 S-
2,3,7,
10 och 13 SS
På grund av alt lagen fr. o. m.den Ijanuari 1978
skall vara tillämplig också på andra mäl än mäl om tryckfrihetsbroti har vissa
ändringar gjorts i 2 S, 3 S första slycket saml 7,10 och 13 SS- Till
andrastycket i 3 S har dessutom lagts en föreskrift om att lill
huvudförhandling vid samma tillfälle som huvudförhandling i mål med jury skall
utsättas mål, i vil kel jury inte skall medverka men som skall handläggas i
samma rättegäng. Ändringen föranleder en jämkning av ordalydelsen i tredje
stycket.
11
S
Enligt gällande lydelse av förevarande paragraf
skall dom meddelas senast söckendagen efter det juryns svar har tillställts
rätten.
Enligt rättegångsbalken gäller följande i fråga om
tid för meddelande av dom. När huvudförhandling i tvistemål har ägt rum, skall
samma eller sisl nästa helgfria dag överläggning hållas och, om det kan ske,
dom beslutas och avkunnas. Krävs på grund av målets beskaffenhet rådrum för
domens beslutande eller avfattande, för rätten beslula anstånd därmed. Domen
skall dock, om inte synnerligt hinder möter, skriftligen avfattas och meddelas
inom två veckor efter förhandlingens avslutande (17 kap. 9 S rättegångsbalken).
Motsvarande bestämmelser gäller dom i brottmål. För att domen skall uppskjutas
krävs dock att det oundgängligen behövs. Är den tilltalade häktad gäller vidare
alt domen skall meddelas inom en vecka, om inte synnerligt hinder möter (30
kap. 7 S rättegångsbalken).
Stockholms tingsrätt har i skrivelse den 5 mars
1976 lill justiliedepartemeniel hemställt om ändring i 11 S 1949 års lag.
Tingsrätten erinrar om all det i 7 och 11 SS understryks att förfarandet skall
bedrivas snabbi, vilket i och för sig är önskvärt. 1 fråga om tidpunkten för
meddelande av dom är regleringen emellertid inte tillfredsställande. När juryn
friat ger sig inga svårigheter lill känna. Är juryns utslag däremot fällande,
kan den tid som står till buds vara för kort för att de lagfarna domarna, som
ju även har att penetrera saken för eventuellt frikännande, i önskvärd
utsträckning skall hinna beakla materialet och överlägga om domskäl och
domslut. Enligt tingsrätten ärdel naturligt att i tryckfrihetsmål samma regler
gäller som i rättegångsbalken i fråga om tiden för meddelande av dom. När juryn
friat kan rimligen nägot behov av rådrum inle föreligga. 1 mål med friande
utgång skulle någon praktisk skillnad alltså inte uppkomma om rättegångsbalkens
bestämmelser gällde på denna punkt.
Prop.1977/78:62 42
Enligt min mening visar erfarenheten alt rätten
ibland vid fällande utslag av juryn kan behöva vissl rådrum, innan domen kan
meddelas. Behovei av rådrum kan komma att öka när iryckfrihetsdomstolarnas
kompetens nu utvidgas genom de nya bestämmelserna i TFoch i denna lag. De nya
reglerna innebär att fiera mål kan föreligga till avgörande samtidigt och att rätten
i tryckfrihetsmål kan ställas inför nya och mera svårbedömda frägor än
hittills, t. ex. bevisvärderingsfrågor. På grund av det anförda förordar jag
att möjligheterna till anstånd med dom i tryckfrihetsmål vidgas något. På detta
område är det emellertid särskilt angeläget att domen meddelas utan onödigt
dröjsmål. Vidgningen bör därför gälla bara vid fällande dom och utformas pä det
sättet att samma tidsfrister skall tillämpas som de som gäller enligt
rättegångsbalken beträffande dom i brottmål där den tilltalade är häktad.
Paragrafen har ändrats i enlighet med det anförda.
Ikraftträdande
Ändringarna i lagen bör träda i kraft den Ijanuari
1978, då de nya reglerna i TF om bl. a. rättegången i tryckfrihetsmål blir
tillämpliga. En föreskrift bör meddelas om all äldre bestämmelser fortfarande
skall tillämpas i fråga om rättegången i mål som har anhängiggjorts vid domstol
före ikraftträdandet.
5.3
Förslaget till lag om ändring i radioansvarighetslagen (1966:756)
I radioansvarigheislagen regleras yttrandefriheten
i radio/TV på ett sätt som svarar mot TF:s beslämmelser om tryckfriheten. 1
stor ulsträckning hänvisar radioansvarighetslagen till TF. Bl. a. görs en
hänvisning i fråga om meddelarfrihet och rättegång i mål om missbruk av
yttrandefriheten i radio/ TV. I fråga om rättegång hänvisas också lill lagen
med vissa beslämmelser om rättegången i tryckfrihetsmål. Radioansvarighetslagen
innehåller vidare föreskrifter om anonymitetsskydd av samma slag som TF.
I prop. 1975/76:204 uttalades (s. 39) alt de
ändringar i TF, som då föreslogs beiräffande skrifter, i tillämpliga delar
borde gälla också yttrande- och informationsfriheten i radio- och TV-program.
Detta uttalande godtogs av riksdagen.
Mot
bakgrund av det anförda har de ändringar i TF som gäller meddelar-och anonymitetsskydd
saml processordningen fått motsvarigheter i radioansvarighetslagen. Fem
paragrafer föreslås ändrade, och i en ny paragraf, 9 a S, har upptagits ett uttryckligt förbud mot efterforskning av samma slag som det som har införts
i TF.
I S
1 andra styckei hänvisas till bestämmelsen i
5 S andra styckei om meddelarfrihet. Eftersom denna bestämmelse föreslås ändrad
så att den avser
Prop.1977/78:62 43
också
anskaffande av uppgifter och underrättelser för offentliggörande i
radioprogram, har motsvarande tillägg gjorts till andra stycket i förevarande
paragraf
Enligt andra stycket är vidare bestämmelserna i 2 S
försia styckei samt 4,5 och 7-9 SS inte tillämpliga på vissa radioprogram.
Dessa beslämmelser rör bl. a. ensamansvaret för brott i radioprogram och
anonymitetsskyddet. Till uppräkningen har fogats den nya 9 a S-
5S
Enligt gällande lydelse av andra stycket är den som
har lämnat meddelande för offentliggörande i radioprogram fri från ansvar, när
ansvarsfrihet skulle ha förelegat om meddelandet under motsvarande förhållanden
hade lämnats för offentliggörande i tryckt skrift.
Bestämmelsen har byggts ut sä att den omfattar
också den som har anskaffat uppgift eller underrättelse för att offentliggöra
den i radioprogram eller för att lämna meddelande för offentliggörande i sådant
program (jfr 1 kap. I S fjärde stycket TF i dess nya lydelse). Vidare har i
klargörande syfte angetts att skadesiåndsskyldighet för den som har anskaffat
uppgift inte föreligger, om det inte enligt TF i motsvarande fall gäller ett
skadeståndsansvar.
7S
1 paragrafens tredje stycke finns föreskrifter om
förbud mot att i mål om yttrandefriheisbrotl i radioprogram väcka frågan om vem
som, ulan att vara ansvarig för brottet eller skadeslåndsskyldig enligt
radioansvarighetslagen, författat eller framställt programmet, framträtt i
detta eller lämnat meddelande för offentliggörande i programmet. Enligt 8 S
departementsförslaget skall mål mot den, som har meddelat eller anskaffat
uppgift för offentliggörande i radioprogram, handläggas i samma ordning som
mål om yttrandefrihetsbroit i radioprogram. Avsikten med förslagel är bl. a.
att mål mot den som har meddelat en uppgift skall handläggas gemensamt med mål
mol den som svarar för offentliggörandet av uppgifien. En nödvändig konsekvens
av detta blir att frågan om vem som är meddelare kommer alt behandlas samtidigt
som talan på grund av yttrandefrihetsbroit i radioprogram. Frägan om vem som är
meddelare kan ocksä tänkas bli berörd, när den för ett radioprogram ansvarige
åtalas, förutom för yltrandefrihetsbrott, för brott vid anskaffandet av en
offentliggjord uppgift. För de nu nämnda fallen har ett förbehåll gjorts i
fjärde stycket. Det har avfattats med 3 kap. 2 S andra stycket TF i den nya
lydelsen som förebild (jft prop. 1975/76:204 s. 137 f).
Prop.1977/78:62 44
Bestämmelserna i paragrafen avser mäl om
yttrandefriheisbrotl i radioprogram, motsvarigheien till tryckfrihetsmål
enligt nu gällande lydelse av TF. Med anledning av de nya reglerna i TF om
processordningen i fräga om mäl om ansvar eller skadeståndsskyldighet för den
som meddelar eller anskaffar uppgift i publiceringssyfte har paragrafen
tillförts ett nytt tredje stycke. Beslämmelserna där innebär att föreskrifterna
i första och andra styckena gäller ocksä i mål om ansvar och
skadesiåndsskyldighet pä grund av brott som avses i 5 S andra stycket andra
punkten. Frän den särskilda processordningen har liksom i TF undantagits mäl
om brott.somavserdet sätt på vilkel uppgift eller underrättelse har anskaffats
(jfr 1 kap. 9 S 3 TF). Vidare har undantag gjorts för mål om brott varigenom
någon har anskaffat uppgift eller underrättelse men ej offentliggjort den eller
meddelat den till annan för offentliggörande, om det inte är uppenbart att
anskaffandet har skett för offentliggörande (jfr 12 kap. I S andra slycket TF i
dess nya lydelse).
Ifjärde stycket-som f n. är paragrafens tredje stycke-har
ett tillägg gjorts, enligt vilket JK är åklagare även i annat mål enligt
radioansvarighetslagen än mål om yttrandefrihetsbrott i radioprogram. På grund
av bestämmelserna i lagen (1975:1057) med instruktion för justitieombudsmännen
kan även riksdagens ombudsmän ha befogenhet att vara åklagare, t. ex. om fråga
är om åtal mot någon som står under JO:s lillsyn och som har brutit sin
lystnadsplikt genom att lämna meddelande för offentliggörande i radioprogram.
Paragrafens första stycke motsvarar de nya reglerna
om tystnadsplikt i 3 kap. 3 S TF i den nya lydelsen och har utformats efter
mönster av dem.
9a
S
Paragrafen saknar moisvarighei i gällande rätt.
Försia styckei har utformats efler mönster av den nya 3 kap. 4 S TF och innehäller
ett liknande efterforskningsförbud. 1 andra styckei upptas en bestämmelse om
ansvar för efterforskning i strid med förbudet i första slyckel (jfr 3 kap. 5 S
andra stycket TF i dess nya lydelse). Slulligen har i andra slycket getts en
bestämmelse om att JK är åklagare i mål om ansvar för olovlig efterforskning.
Ätt även riksdagens ombudsmän kan åtala sådant brott följerav lagen med
instruktion för justitieombudsmännen.
Ikraftträdande
Även ändringarna i radioansvarighetslagen föreslås
träda i kraft den I januari 1978. Äldre beslämmelser bördock fortfarande vara
tillämpliga i mål som har anhängiggjorts vid domstol före nämnda dag.
Prop.
1977/78:62 45
5.4
Förslaget till lag om ändring i lagen (1949:165) angående beslag å vissa
skrifter
Lagen innehåller föreskrifter om beslag på skrift
som inte är framställd genom tryckpress och som TF alltså f n. inte är
lillämplig på. Lagen är i huvudsak utformad efter mönster av 10 kap. II S TF om
förvarstagande av tryckt skrift. Bestämmelserna i TF har ändrats vid den
partiella reformen av grundlagsreglerna angående tryckfriheten. Motsvarande
ändringar har gjorts i I S. Beslagsreglerna blir härigenom tillämpliga endast
vid krig eller krigsfara. Tillämpligheten har dessulom begränsats till att bara
avse andra icke tryckta skrifter än sådana som föller under TF:s nya
tillämpningsområde.
5.5
Förslaget tUl lag om ändring i rättegångsbalken
36
kap. 6 a S och 37 kap. 5 S
Enligt 3 kap. 3 S TF i den lydelse som gäller fr.
o. m. den I januari 1978 föreligger tystnadsplikt för den som har tagit
befattning med tillkomsten eller utgivningen av tryckt eller därmed jämställd
skrift eller med framställning som var avsedd att införas i sådan skrift och
vidare för den som har varit verksam inom förelag för utgivning av sådana
skrifter eller inom företag för yrkesmässig förmedling av nyheter eller andra
meddelanden till periodiska skrifter. Tystnadsplikten omfattar vad han därvid
har erfarit om vem som är författare eller har lämnat meddelande enligt 1 kap.
1 S tredje stycket TF eller är utgivare av skrift som inte är periodisk.
Emellertid finns vissa undanlag från tystnadsplikten. Ett av dessa är att
rätten av hänsyn till allmänt eller enskilt intresse finner del vara av
synnerlig vikt alt uppgift i saken lämnas vid vittnesförhör eller förhör med
part under sanningsförsäkran (punkt 5). Motsvarande bestämmelser föreslås nu
bli införda i 9 S första stycket 5 radioansvarighetslagen.
I grundlagssliftningsärendet diskuterades (prop.
1975/76:204 s. 112) hur i tveksamma fall frågan, huruvida viiinesplikl eller
sanningsförsäkran skulle fö försteg framför den anonymiielsgrundande
tystnadsplikten, skulle prövas. Enligt proposilionen kunde bl. a. övervägas att
genom en föreskrift i rättegångsbalken ålägga rätlen alt före sitt
ställningstagande i anonymitets-frågan om möjligt inhämta yttrande från företag
- tidning, nyhetsbyrå, tryckeri, bokförlag - till vilkel uppgiftslämnaren kunde
vara knuten. I sammanhanget nämndes att förslag med liknande innebörd hade
förts fram av tystnadspliktskommiltén (SOU 1975:102) i fråga om vissa andra
lystnadsplikter som kunde komma i strid med viiinesplikien.
Ett förslag, byggt pä vad tyslnadspliktskommittén
sålunda har förordat, har nyligen lagts fram i departementspromemorian (Ds Ju
1977:1 och 11) Handlingssekretess och tystnadsplikt. 1 promemorian föreslås bl.
a. att i en ny paragraf 36 kap. 6 a S, i rättegångsbalken införs en föreskrift
om att rätlen i vissa fall skall inhämta yttrande från myndighet, huruvida den
som har varit
Prop.1977/78:62 46
knuten
till myndighelen bör fö höras som vittne om uppgift som omfattas av sekretess.
Departementsförslaget är utformat i enlighet med
den ordning som anvisades i prop. 1975/76:204. Skyldigheten har begränsats till
att avse fall, där det inte föreligger särskilda skäl som talar emot att
yttrande inhämtas, t. ex. därför all det är obehövligt att höra företaget eller
att frist som gäller i mäl mot häktad inte skulle kunna iakttas.
I 37 kap. 5 S har hänvisningen till 36 kap.
kompletterats så att uppräkningen omfattar också den nya 36 kap. 6 a S-
49
kap. 4 S
1 prop. 1975/76:204 diskuterades (s. 112) hur i
tveksamma fall frågan, huruvida vittnesplikt eller sanningsförsäkran skulle
genombryta anonymiielsgrundande tystnadsplikt, skulle prövas. Därvid
framfördes tanken att man skulle öppna möjlighet för vittne eller part alt
särskilt överklaga beslul, varigenom underrätt hade funnit det vara av
synnerlig vikl att tystnadsplikten lill skydd förden tryckfrihelsrällsliga
anonymiteten skulle stå tillbaka vid förhör inför domstol. 1 avvaktan pä
hovrättens prövning skulle enligt proposilionen förhöret givetvis anstå.
Den i grundlagssliftningsärendet förordade
ordningen med särskild besvärslalan mot underrättens beslul i frågan, skulle
uppenbarligen innebära en viktig förstärkning av anonymitetsskyddet. De
praktiska olägenheter som kan vara förenade med en sådan ordning torde å andra
sidan inle bli särskill kännbara. Det föreslås därför att en möjlighet införs
för vittne eller part att föra särskild talan mol beslut att tillåla beviset.
Något behov av särskild lalan mot beslut, vari rätten inte har tillåtit
bevisningen, torde inte föreligga. I det fallet för lalan föras i samband med
överklagande av rättens slutliga avgörande i målet. Den förordade bestämmelsen
har införts i 49 kap. 4 S första stycket 3.
Del kan anmärkas att föreskrifterna i 49 kap. 4 S
andra styckei om missnöjesanmälan och 11 S andra stycket om vilandeförklaring
är tillämpliga pä beslul som avses i punkt 3. Vidare kan framhållas alt punkt 3
till följd av 54 kap. 3 S äger motsvarande tillämpning beträffande talan mot
hovrätts beslut.
Ikraftträdande
De nya bestämmelserna i rättegångsbalken föreslås
träda i kraft samiidigi med ändringarna i TF och radioansvarighetslagen.
Prop.
1977/78:62 47
5.6 Förslaget
till lag om ändring i lagen (1977:729) om patentbesvärs
rätten
Enligt 6 S tredje stycket i den föreslagna lagen om
medgivande lill åtal för vissa tryckfrihetsbrott m. m., skall talan mot
slutligt beslut av patent- och registreringsverket i ärende rörande
utgivningsbevis föras genom besvär hos patentbesvärsrätten. Vidare föreslås att
talan mot beslut av patentbesvärsrätten skall föras genom besvär hos
regeringsrätten.
De föreslagna fullföljdsbestämmelserna kräver
ändringar i 1, 5 och 17 SS lagen om patentbesvärsrätten. I och 17 SS har
ändrats så att även den föreslagna lagen tas med bland de lagar som räknas upp
i de båda paragraferna. I 5 S har på motsvarande sätt mål om ulgivningsbevis
för periodisk skrift angetts.
5.7 Förslaget
till lag om ändring i lagen (1949:166) angående skyldighet att
avlämna för bibliotek avsedda exemplar av tryckt skrift
Lagen angående skyldighet att avlämna för bibliotek
avsedda exemplar av tryckt skrift har ändrats endast i den utsträckning det
behövs för att nuvarande ordning i stort setl skall behållas.
F. n. föreligger enligt I S 1949 års lag
leveransskyldighet gentemot kungl. biblioteket samt universitetsbiblioteken i
Uppsala, Lund och Göteborg. Enligt ett regeringsbeslut från år 1966 överiämnas
det granskningsexemplar av tryckt skrift som chefen för juslitiedepariementel
eller tryckfrihelsombud nu erhåller till universitetsbiblioteket i Umeå.
Skyldigheten att avlämna granskningsexemplar upphör emellertid den 1 januari
1978. För att universitetsbiblioteket i Umeå även i fortsättningen skall fö
ett exemplar av varje tryckt skrift har utredningen om skyldighet att leverera
biblioteksexemplar föreslagit att leveransplikten skall omfatta också
biblioteket i Umeå. Mot bakgrund av det anförda har universitetsbiblioteket i
Umeå tagits med i uppräkningen i 1 S av de bibliotek som skall få
biblioteksexemplar.
Enligl 3 S åvilar leveransplikten den boktryckare
som med stöd av nuvarande 4 kap. 5 S TF har låtit sätta ut uppgifl om sitt
boktryckeri på skrift, faslän skriften helt eller delvis har framställts på
annat tryckeri. Efter 1976 års ändringar i TF uttrycker 3 S inte annal än vad
som numera ändå för anses gälla (jfr prop. 1975/76:204 s. 148). Därför förordas
alt 3 S upphävs.
Ändringen
i 1949 års lag föresläs träda i kraft den 1 januari 1978.
6
Hemställan
Jag
hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över förslagen till
1. lag om medgivande till ätal för vissa
tryckfriheisbrott m. m.,
2. lag om ändring i lagen (1949:164) med vissa
bestämmelser om rättegången i tryckfrihetsmål.
Prop.1977/78:62 48
3. lag om ändring i radioansvarigheislagen (1966:756),
4. lag om ändring i lagen (1949:165) angående beslag å
vissa skrifter,
5. lag om ändring i rättegångsbalken,
6. lag om ändring i lagen (1977:729) om
patentbesvärsrätten,
7. lag om ändring i lagen (1949:166) angående
skyldighet att avlämna för bibliotek avsedda exemplar av tryckt skrift.
7
Beslut
Regeringen
beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.
Prop.1977/78:62 49
Bilaga
I
Utredningens
lagförslag
Förslag
till
Lag
om tillämpning av vissa bestämmelser i tryckfrihetsförordningen
Med stöd av 4 kap. 4 S,5kap. 1,2 och 4 SS, 9 kap. 2
Sandra stycket, 10 kap. 2 Soch 11 Sandra stycket samt 13 kap. 4 S
tryckfrihetsförordningen förordnas som följer.
Allmän
bestämmelse
1 §
Med tryckt skrift avses i denna lag sädan skrift som anges i 1 kap. 5 S
tryckfrihetsförordningen.
Om
skyldighet an hålla tryckt skrift tillgänglig för granskning
2 § Den som här i riket framställer tryckt skrift, som är avsedd alt här
utgivas, är skyldig att bevara ett exemplar av skriften ett år från utgivningen
och därunder hålla det tillgängligt för envar.
3 § Skyldighet enligt 2 S skall också åvila den som är utgivare av
utomlands tryckt periodisk skrift, för vilken utgivningsbevis skall finnas
eller ändock utfärdats.
Beträffande utomlands tryckt skrift, som ej är
periodisk och som utgives här i riket, skall skyldighet enligt 2 S föreligga om
skriften helt eller till någon del är avfattad på svenska språket och skriften
ej införes endast i enstaka exemplar. Skyldighet skall därvid åvila förläggaren
eller, om föriäggare ej finns, den som låtit utlämnda skriften för spridning
inom riket.
4 §
Den som åsidosätter skyldighet enligt 2 eller 3 S dömes till böter eller
fängelse i högsl ett år.
Om
arkivexemplar
5 § Av varje i riket tryckt skrift som utgives här skall den som
framställt skriften utan ersättning avlämna två exemplar till kungl.
biblioteket.
6 § Skyldighet att avlämna arkivexemplar enligt 5 S skall också åvila
den som är utgivare av utomlands tryckt periodisk skrift, för vilken
utgivningsbevis skall finnas eller ändock utfärdals.
Beträffande
utomlands tryckt skrift, som ej är periodisk och som utgives
4
Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 62
Prop.
1977/78:62 50
häri
riket, skall skyldighet att avlämna arkivexemplar enligt 5 S föreligga, om
skriften helt eller till någon del är avfattad pä svenska språket och skriften
ej införes endast i enstaka exemplar. Skyldigheten skall därvid åvila
föriäggaren eller, om föriäggare ej finns,den som låtit utlämna skriften för
spridning inom riket.
7 §
Arkivexemplar skall lämnas för varje halvt kalenderår inom tre månader
från halvårets utgång.
Arkivexemplar skall vara fullständiga och felfria
samt i övrigi i samma skick som de för spridning avsedda exemplaren.
8 §
Vad i 5 och 6 SS föreskrives äger icke tillämpning på bild- och
tillfällighetstryck som avses i 4 kap. 3 S tryckfrihetsförordningen.
Regeringen eller den myndighei regeringen bestämmer
äger ocksä i andra fall medgiva undantag från skyldighet enligt 5 eller 6 S-
9 §
Den som åsidosätter sin skyldighet enligt 5-7 SS dömes till böter.
Om
utlännings rätt
10 §
Utlänning, som har hemvist i riket, kan vara ägare till periodisk
skrift.
Utlänning kan vara utgivare av periodisk skrift pä
samma villkor som gäller för svensk medborgare.
Om
ulgivningsbevis
11 § Myndighet som avses i 5 kap. 4 S iryckfrihetsförordningen är
patent-och registreringsverket.
12 § Mol slutligt beslut av patent- och registreringsverket i ärende
angående utgivningsbevis föres talan genom besvär hos verkets besvärsavdelning
inom två månader från beslutets dag.
Mof
besvärsavdelningens beslul föres talan hos regeringsrätten genom besvär inom
två månader från beslutets dag.
Om
åtal
13 §
Justitiekanslern för ej utan regeringens medgivande väcka ätal för
tryckfrihetsbrott som innefattar högförräderi, krigsansliftan, uppror, lands
förräderi, landssvek, landsskadlig vårdslöshet, spioneri, grovt spioneri,
obehörig befattning med hemlig uppgift, grov obehörig befattning med
hemlig uppgift, vårdslöshet med hemlig uppgift, ryktesspridning till fara för
rikefs säkerhet eller uppvigling samt försök, förberedelse eller stämpling fill
Prop.
1977/78:62 51
högförräderi,
uppror, landsförräderi, landssvek, spioneri, grovt spioneri eller grov obehörig
befattning med hemlig uppgift eller försök eller förberedelse lill obehörig
befattning med hemlig uppgift.
14 §
I de fall som angives i 13 S för justitiekanslern inleda endast sådan
förundersökning, som erfordras för alt inhämta medgivandet. Lämnar
regeringen icke medgivande till åtal, skall förundersökningen nedläggas.
Om
beslag m. m.
15 § Förordnande om beslag av tryckt skrift enligt 10 kap. 2 Seller av
enstaka exemplar enligl 10 kap. 14 S tryckfrihetsförordningen för meddelas av
länsåklagare i fråga om skrift som innefattar uppvigling.
16 § Behörighet att taga skrift i förvar enligt 10 kap. 11 S andra
slycket tryckfrihetsförordningen tillkommer befattningshavare av lägst fänriks
grad.
Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1978.
I
stället för bestämmelserna i 2 SS gäller i fråga om skrift som utgivits före
den 1 januari 1978 fortfarande vad som tidigare kan vara föreskrivet.
Prop.1977/78:62 52
BUaga
2 De remitterade förslagen
1
Förslag till
Lag
om medgivande till åtal för vissa tryckfrihetsbrott m. m.
Härigenom
föreskrives följande.
1 § Bestämmelse i denna lag som avser tryckt skrift eller tryckning av
skrift äger motsvarande tillämpning på annan skrift, på vilken
tryckfrihetsförordningen är tillämplig, eller på mångfaldigande av sådan
skrift.
2 § Ällmänt åtal för tryckfrihetsbrott som avses i 7 kap. 4 S 1-7 eller
5 S 1 tryckfrihetsförordningen får väckas endast efter regeringens medgivande.
3 § I fall som avses i 10 kap. 11 S andra stycket tryckfrihetsförordningen
för befattningshavare av lägst fänriks grad taga tryckt skrift i förvar.
4 § Skyldighet att under ett år bevara och på polismyndighets begäran
för granskning tillhandahålla ett exemplar av tryckt skrift åligger
1. den som här i riket framställer sådan skrift,
2. utgivare här i riket av periodisk skrift, som har
tryckts utom riket, och för vilken utgivningsbevis finnes eller skall finnas,
3. föriäggare här i riket till skrift, som har tryckts
utom riket och som ej är periodisk, eller, om sådan förläggare ej finnes, den
som har låtit utlämna skriften för spridning här i riket, om skriften helt
eller delvis är avfattad på svenska språket och skriften ej införes i endasf
enstaka exemplar.
Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot
första stycket dömes till böter eller fängelse i högst ett år. I ringa fall
skall dock ej dömas till ansvar. Åklagare är justitiekanslern.
5 § Utlänning får vara ägare till periodisk skrift som tryckes här i
riket, om han har hemvist här. På de villkor som gäller för svensk medborgare
får utlänning vara utgivare av periodisk skrift, för vilken utgivningsbevis
finnes eller skall finnas.
6 § Patent- och registreringsverket prövar ärenden rörande
utgivningsbevis för periodisk skrift samt mottager anmälningar beträffande
utgivare av sådan skrift eller ställföreträdare för utgivare.
Uppfyller ansökan om utgivningsbevis icke vad som
är föreskrivet om sådan ansökan och efterkommer sökanden ej föreläggande att
inom viss tid avhjälpa bristen, för ansökningen avvisas.
Talan
mot slutligt beslut av patent- och registreringsverket i ärende
opaginerad Kontrollera mot PDF
rörande utgivningsbevis föres genom besvär hos
patentbesvärsrätten inom två månader från beslutels dag. Talan mot
patentbesvärsrättens slutliga beslut föres hos regeringsrätten genom besvär
inom två månader från beslutets dag.
Denna lag träder i kraft den 1
januari 1978. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om skyldighet all
för granskning bevara exemplar av tryckt skrift, som har framställts före
ikraftträdandet.
2
Förslag till
Lag
om ändring i lagen (1949:164) med vissa bestämmelser om
rättegången
i tryckfrihetsmål
Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1949:164) med
vissa bestämmelser
om rättegången i tryckfrihetsmål'
dels att i 12 S ordet "Konungen" skall bytas ut mot
"regeringen", dels att 1-3, 7, 10, 11 och 13 SS skall ha nedan
angivna lydelse, dels att i lagen skall införas tvä nya paragrafer, 1 a och 1 b SS, av nedan
angivna
lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
1 Laga domstol i tryckfrihelsmåt är
tingsrätt, som är behörig att upptaga tryckfrihetsmål i del län där tryckningsorlen
är belägen; flnnas I länet Jlera tingsrätter med sådan behörighet, skall
målel. om skriften tryckts inom domkretsen för behörig tingsrätt, upptagas av
den tingsrätten och i annal lätt av den av de behöriga tingsrätterna, som är
närmast tryckningsorlen. Finnes för periodisk skrift särskild utgivningsorl.
skall i.fråga om rättens behörighet även den orten anses som tryckningsori.
År skriften tryckt utom riket,
skall som tryckningsorl anses den ort, där den som låtit utlämna skriften för
1 Senaste lydelse av 12 S 1964:748.
2 Senaste lydelse 1970:765.
Föreslagen lydelse
S
Laga domstol i mål angående ansvar
på grund av tryckfrihetsbroti genom periodisk skrift är tingsrätt som är
behörig alt upptaga tryckfrihetsmål i det län där skriftens utgivningsort är
belägen. Mål angående ansvar på grund av Iryckfrihelsbroil genom annan skrift
upptages av tingsrätt som är behörig alt upptaga tryckfrihetsmål I del län där
den, som enligt 8 kap. tryckfrihetsförordningen har att svara för skriften, har
sitt hemvist.
Finnes ej behörig domstol enligt
vad som sägs i lörsta stycket, upptages målet av tingsrätt som är behörig all
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
spridning inom riket har sitt hemvist.
Är vid talans väckande tryckningsorten
ej känd eller är, om skriften tryckts utom riket, on som avses i andra stycket
belägen inom riket eller ej känd. gälle som tryckningsort den ort. där exemplar
av skriften anträf- fös.
Föreslagen lydelse
upptaga Iryckfrihelsmål i del län där skriften är tryckt
eller eljesi mångfaldigad eller, om skriften är mångfaldigad utom riket, där
den som låtit utlämna skriften för spridning inom riket har sitt hemvist. Är
vid talans väckande ej känt var skriften mångfaldigats eller var den. som
låtit utlämna utom riket mångfaldigad skrift Jör spridning här i riket, har
hemvist inom detia. upplages målet av lingsrän som är beliörig att upptaga
tryckfrihetsmål I det län där exemplar av skriften anträffas.
Finnas i län Jlera lingsräiier som enligt första eller andra
styckei äro behöriga att upptaga tryckfrihetsmål. väckes talan, om den
omständighet som grundar behörighet för tingsrätt hänför sig UU ort Inom
domkretsen jör en av tingsrätterna, vid den tingsrätten och I annat fall vid
den av de behöriga tingsrätterna, som är närmasl den orten.
opaginerad Kontrollera mot PDF
/fl,:
Tryckfrihetsmål angående ansvar på
grund av brott enligl 7 kap. 3 tryckfriheislörordningen. varigenom någon
medverkat UU tryekfrihetsbroii, upptages av lingsrän. som är behörig domstol i
tryckfrihetsmål angående tryckfrihetsbrottet. Vad nu sagts äger motsvarande
tillämpning å tryckfri-hetsmål angående ansvar på grund av brotl enligt 7 kap.
3 tryckfrihetsförordningen, varigenom någon anskaffat uppgifl eller
underrättelse vars offentUggörande Innefattai tryckfrihetsbrott för vilket han
själv svarar enligl 8 kap. samma förordning.
Förekomma samtidigt vid tingsrätt
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.1977/78:62
Nuvarande lydetse
55
Föreslagen lydetse
tryckfrihetsmål angående tryekfrihetsbroii och
tryckfrihetsmål angående annal brott, som på sätl angives i första stycket har
samband med iryckfrihetsbrottel, skola målen handläggas i en rättegång, om ej
synneriiga skäl JÖranleda annat.
Tryckfrihetsmål angående ansvar på
grund av annat brolt enligt 7 kap. 3 § tryckfrihetsförordningen än som avses
iförsta slycket upptages av tingsrätt, som är behörig all upplaga tryckfrihetsmål
i det län. där den mot vilken lalan väckes har sitt hemvist eUer, om han saknar
känt hemvist Inom riket, där han eljest har att svara I mål enligt
räiiegångsbalken. Finnas I länet flera behöriga tingsrätter, äger I ii tredje
stycket motsvarande tUlämpning. Vad som är föreskrivet i rättegångsbalken
angående laga domstol och förening av mål, när talan väckes mot flera, äger
moisvarande tiUämpning I fråga om tryckfrihetsmål som avses I detta stycke.
opaginerad Kontrollera mot PDF
1 b §
Med iryckfrihelsmål må förenas
sådani mål angående åtal för brotl, som ej skall handläggas som tryckfrihetsmål,
om målen avse lalan mot samma person JÖr samma gärning eller del eljest på
grund av målens samband med varandra skutte vara till allvariig olägenhet att
målen handläggas i skilda rättegångar.
Fråga om målens Jörening prövas på
framstäUning av JustUiekanslern av tingsrätt som är behörig att upptaga
tryckfrihetsmålet. Om särskild talan mot beslin, varigenom rätten avslagil
sådan framställning, gäller vad I rätte-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.1977/78:62
Nuvarande
lydetse
Föreslagen
lydelse
56
opaginerad Kontrollera mot PDF
gångsbalken är föreskrivet om lalan mot slutligt beslul.
Mål,
som ej är tryckfrihetsmål men handlägges i samma rättegång som sådani mål,
prövas enbart av rällen. Åklagare är justitiekanslern.
opaginerad Kontrollera mot PDF
2' 1 mål, vari talan jöres om ansvar. skall rätten
vid förberedande behandling så snart ske kan utreda huruvida den tilltalade är
ansvarig för skriften samt, om så erfordras, meddela beslut därom.
Vid måleis beredande må rätten, även då fråga är om
allmänt åtal, höra part eller annan så ock meddela beslul i fråga om målels
avvisande. För behandling av fråga som avses i försia slycket må
huvudförhandling utsättas; vid sådan förhandling eller vid huvudförhandling,
som eljesi utsattes ehuru målet i övrigt ej är berett till huvudförhandling,
skall rätten bestå av tre eller fyra lagfarna domare.
Om särskild talan mol beslut, varigenom rälten
ogillat invändning av den tiUtalade att han icke är ansvarig för skriften,
gälle vad i rättegångsbalken är stadgat angående invändning om
rättegångshinder.
I mål angående ansvar på grund av tiyckfriheisbroti
skall rätten vid förberedande behandling så snart ske kan utreda huruvida den
tilltalade är ansvarig för skriften samt, om sä erfordras, meddela beslut
därom.
Vid
beredande av tiyckfriheismål. vari talan Jöres om ansvar, mä rätlen, även då
fråga är om allmänt åtal, höra part eller annan så ock meddela beslul i fråga
om målets avvisande. För behandling av fråga som avses i första stycket må
huvudförhandling utsättas; vid sådan förhandling eller vid huvudförhandling,
som eljest utsattes ehuru målet i övrigt ej är berett till huvudförhandling,
skall rätlen bestå av tre eller fyra lagfarna domare.
Om
särskild talan mot beslut, varigenom rätlen ogillat invändning av tUltalad att
han enligl 8 kap. tryckfrihetsförordningen icke är ansvarig för skriften,
gälle vad i rättegångsbalken är stadgat angående invändning om
rättegångshinder.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Vid målets beredande skall tillika bestämmas,
huruvida skriftens brottslighet skall prövas av jury.
Vid
beredande av tryckfrihetsmål, vari talan föres om ansvar, skall fillika
bestämmas, om frågan huruvida bron föreligger skall prövas av jury.
opaginerad Kontrollera mot PDF
3
Senaste lydelse 1958:14.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Då jury skall medverka, skola vid sammanträde med
parterna inför rätten de åtgärder för juryns bildande vidtagas som i
tryckfrihetsförordningen stadgas. Sedan målets beredande slutförts, skall
rätten utsätta tid för huvudförhandling inför juryn.
Skall jury ej medverka, varde målet, sedan
beredandet slutförts, utsatt till huvudförhandling i den för brottmål i
allmänhet gällande ordningen.
Föreslagen
lydelse
Då jury skall medverka, skola vid sammanträde med
parterna inför rätten de åtgärder för juryns bildande vidtagas som i
tryckfrihetsförordningen stadgas. Sedan målets beredande slutförts, skall
rälten utsätta lid för huvudförhandling inför juryn. TUI huvudJÖrhandling vid
samma Ull-fälle utsattes ock mål, vari jury ej skall medverka men som skaU
handläggas i samma rättegång.
Skall i annat falljury ej medverka, varde målel,
sedan beredandet slutförts, utsatt till huvudförhandling i den för brottmål i
allmänhet gällande ordningen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Sedan
förhandlingen inför juryn blivit förd till slut, skall rätten utan uppskov till
juryns besvarande skriftligen avfatta frågan, huruvida skriften är brottslig
efter det eller de lagrum som åklagaren eller målsäganden funnit tillämpliga.
Avser åtalet fiera brott eller föranleder målets beskaffenhet eljest fiera frågor,
skola de framställas var för sig. Innan frågorna till juryn slulligen avfattas,
skall närvarande part beredas tillfälle alt yttra sig över desamma.
Sedan
förhandlingen inför juryn blivit förd till slut, skall rälten utan uppskov till
juryns besvarande skriftligen avfalla frågan, huruvida brotl fördigger efter
det eller de lagrum som åklagaren eller målsäganden funnit tillämpliga. Handläggas
vid hiivudförhandlingen Jler än ett mål eller avser åtal fiera brott eller
föranleder måls beskaffenhet eljest fiera frågor, skola de framställas var för
sig. Innan frågorna till juryn slutligen avfattas, skall närvarande part
beredas tillfälle all yttra sig över desamma.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Då i mäl, vari målsägande fört talan, skriftens
brottslighet prövats av jury, må, om omständigheterna föranleda därtill,
förordnas att målsäganden och den tilltalade skola bära var sin
rättegångskostnad.
10 S
Då i mål, vari målsägande fört talan, frågan
huruvida brott JÖreligger prövats av jury, må, om omständigheterna föranleda
därtill, förordnas att målsäganden och den tilltalade skola bära var sin
rättegångskostnad.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Dom skall meddelas senast söckendagen
efter det juryns svar tillställts rätten,' vid avkunnande av dom erfordras ej
att juryn är närvarande.
II
Föreslagen lydelse
Dom i tryckfrihetsmålskaW meddelas
senast söckendagen efter det juryns svar tillställts rälten. Har juryn funnit
brott Jöreligga och Jiniies på grund av målels beskaffenhet rådrum Jör domens
beslutande eller avjätiande oundgängligen erjbrder-ligt. må rällen dock besluta
om anstånd därmed I högst en vecka. Vid avkunnande av dom erfordras ej all
juryn är närvarande.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Vad i denna lag är stadgal om mål.
vari talan föres om ansvar, skall i tillämpliga delar gälla beträffande mål,
vari ulan samband med ålal lalan föres om tryckt skrifts konfiskering eller om
enskilt anspråk; i mål om enskilt anspråk gälle dock följande särskilda
bestämmelser.
13
Vad i denna lag är stadgal om
Iryckfrihelsmål. vari lalan föres om ansvar, skall i tillämpliga delar gälla
beträffande sådant mål, vari utan samband med åtal talan föres om skrifts
konfiskering eller om enskilt anspråk; i iiyckfrihetsmål om enskilt anspråk
gälle dock följande särskilda bestämmelser.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Vid målels beredande skall utredas,
humvida anspråket enligt tryckfrihetsförordningen må göras gällande mot
svaranden samt, om så erfordras, beslut därom meddelas. Om föreläggande för
part att komma tillstädes och om verkan av parts utevaro gälle vad i
rättegångsbalken är stadgat angående sak, varom förlikning ej är tillåten.
Skall jury ej medverka, varde målel utsatt till huvudförhandling i den för
ivislemål i allmänhet gällande ordningen.
Denna lag iräder i kraft den 1
januari 1978. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om rättegången i
mål som före ikraftträdandet har anhängiggjorts vid domstol.
3 Förslag till
Lag om
ändring i radioansvarighetslagen (1966:756)
Härigenom föreskrives i fråga om radioansvarigheislagen
(1966:756) dels alt i 3 och 10 SS ordet "Konungen" skall bytas ut
mot "regeringen".
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.1977/78:62
Nuvarande lydetse
Förestagen lydelse
59
opaginerad Kontrollera mot PDF
dels att 1,5 och 7-9 SS skall ha nedan angivna lydelse,
dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 9 a S, av nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bestämmelsen i 5 S andra styckei är tillämplig även på
meddelande för offentliggörande i program som anordnas av utländskt
programföretag. Beslämmelserna i 2 S första slyckel saml 4,5 och 1-9 SS äro
ej tillämpliga på program eller del av program som består i direktsändning av
dagshändelse eller av sådan gudstjänst eller offentlig tillställning som
anordnas av annan än programföretaget.
I S Denna lag gäller
yttrandefriheten i ljudradio- och televisionsprogram (radioprogram) som svenskt
programföretag äger anordna med ensamrätt.
Bestämmelsen i 5 S andra stycket är lillämplig även på
meddelande för offentliggörande i program som anordnas av utländskt programföretag
samt anskajfande av uppgifter och underrättelser för sådant offeniliggörande.
Bestämmelserna i 2 S försia stycket samt 4, 5 och 7-9 a SS äro ej tillämpliga på program eller del av program som består i direktsändning av dagshändelse
eller av sådan gudstjänst eller offentlig tillställning som anordnas av annan
än programföretaget. I frågor, som ej behandlas i denna lag eller i
beslämmelse som meddelats med stöd av lagen, gäller vad som föreskrives i annan
författning.
Den som lämnat meddelande för offentliggörande i
radioprogram är fri från ansvar, när ansvarsfrihet skulle tia förelegat om
meddelandet under niotsvarande förliållanden lämnats för offeniliggörande i
irycki skrift.
5S Ansvar för yttrandefriheisbrotl
i radioprogram eller för medverkan till sådant brott får ej ådömas annan än den
som är ansvarig enligt 4 S-
Den som lämnat meddelande för
offentliggörande i radioprogram eller anskaffäi uppgifl eller underräiielse för
an offentliggöra den i radioprogram eller för att lämna meddelande som nyss
sagts är fri från ansvar och skadeståndsskyldighet. Om gärningen under
motsvarande förhåltanden skulle ha kunnal föranleda ansvar eller
skadesiåndsskyldighet enligl tryckfrihetsförordningen, må dock dömas Ull
ansvar eller skadeståndsskyldighet enligt vad som eljesi är förskrlvei.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
7S
Fråga som rör missbruk av
yttrandefriheten i radioprogram bedömes efter samma grunder som gälla för
bedömningen av missbruk av tryckfriheten enligl I kap. 4 S
tryckfrihetsförordningen.
Den som är ansvarig för innehållet
i radioprogram enligt 4 S första eller iredje slycket skall anses ha haft
kännedom om innehållet och medgivit all programmet sändes.
I mål om ansvar eller skadestånd
eller om förverkande av egendom eller annan särskild rättsverkan på grund av
yltrandefrihetsbrott i radioprogram får fråga ej väckas om vem som, utan alt
vara ansvarig för brottet eller skudeståndsskyldig enligt denna lag. författat
eller framställt programmet, framträtt i detta eller lämnat meddelande för
offentliggörande i programmet.
Fråga om vem som är ansvarig för brott som avses i 5
andra styckei andra punkten Jår titan hinder av tredje stycket i Jörevarande
paragraf handläggas i samma rättegång som mål som angives där.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Beträffande rättegången äga i övrigt 12 kap. och 14 kap.
1-3 SS tryckfrihetsförordningen saml lagen den 22 april 1949 (nr 164) med
vissa bestämmelser om rättegången i tryckfrihetsmål, jämte anslutande
föreskrifter, motsvarande lillämpning. De som äro jurymän för tryckfrihetsmål
äro behöriga att medverka även i mål som avses i denna paragraf
Beslämmelserna i jörsta och andra
styckena gälla även mål angående ansvar eller skadesiåndsskyldighet på grund
av broll som avses i 5 andra Slycket andra punkien och som et
Mål om ansvar eller skadestånd eller om förverkande av
egendom eller annan särskild rättsverkan på grund av yttrandefrihetsbroit i
radioprogram upptages av Stockholms rådhusrätt. Om det är lämpligt med hänsyn
till uiredningen, kostnader och andra omständigheter, kan sådant mål upptagas
även av annan rädshtisräti som är behörig att pröva tryckfrihetsmål.
Mål om ansvar eller skadestånd eller om förverkande av
egendom eller annan särskild rättsverkan på grund av yltrandefrihetsbrott i
radioprogram upptages av Stockholms tingsrätt. Om det är lämpligt med hänsyn
till uiredningen, kostnader och andra omständigheter, kan sådant mål upptagas
även av annan tingsrätt som är behörig att pröva tryckfrihetsmål.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Allmänt åtal för
yttrandefrihets-brott i radioprogram väckes av justitiekanslern. Sådant åtal
skall väckas inom sex månader från det programmet sändes.
Föreslagen
lydelse
gäller del sätt på vilket uppgifl eller underrättelse
anskaffats. År fråga om brott, varigenom någon anskaftäl uppgifl eller
underrättelse men ej olfeniliggiori denna i radioprogram eller meddelal den
lill annan för sådani offeniliggörande skall dock vad nyss sagts gälla endast
om det är uppenbart att anskaffandet skett jör offentliggörande i radioprogram.
Ällmänt åtal för yltrandefrihetsbrott
i radioprogram väckes av justitiekanslern. Sådant åtal skall väckas inom sex
månader från det programmet sändes. Justitiekanslern är åklagare även i annat
mål som skall handläggas I .samma ordning som mål om yttrandefrihetsbroit i
radioprogram.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Programutgivare, tjänsteman hos programföretaget eller
annan som har att taga befattning med radioprogram eller med nyhetsmeddelande
för sådant program för ej avslöja vem som författat eller framställt program,
framträtt i program eller lämnat meddelande för offentliggörande i program.
Dena gäller dock ej om den vars namn avslöjas samtyckt till detta eller om
skyldighel all avslöja hans namn löreligger enligt lag.
Programutgivare eller tjänsteman
som har varit verksam hos programföretaget eller annan som har tagit
befattning med radioprogram eller med nyhelsmeddelande för sådant program för
ej röja vad han dän'id erlärit om vem som författat eller framställt program,
framträtt i program eller lämnat meddelande för offentliggörande i program, om
ei
1.
denne
har samtyckt därtill;
2.
fråga är
huruvida denne är ansvarig Jör yttrandefrihetsbroit eller skadeslåndsskyldig
enligt denna lag;
3.
fråga är
om brott som avses 15 andra styckei andra punkien och som angår rikets
säkerhet:
4.
fråga är
om annal brolt som avses i 51 andra stycket andra punkten och rällen flnner det
erjbrder-llgi alt vid förhandling uppgift lämnas, huruvida den som är tilllalad
eller
Prop.1977/78:62 62
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
skäligen misstänkt Jör brottet liar lämnat
meddelandet;
5. rätlen av hänsyn lill aUmänt
eller enskilt iniresse flnner del vara av synneriig vikl an uppgift i saken
lämnas vid vittnesjörhör eller förhör med part under sanningsJÖrsäkran. Brotl
mol denna paragraf bestraffas med böter eller fängelse i högst ett år.
Åtal får väckas av åklagare endasl om målsäganden angiver
brottet till åtal.
Åklagare är justitiekanslern,
9 a,;
Myndighei eller annal allmänt organ
Jår ej efterjbrska den som förlänat eller framstäUt radioprogram, framträtt i
sådani program eller lämnat meddelande JÖr offentliggörande i radioprogram I
vidare mån än som erfordras för åtal eller annat Ingripande mol honom som ej
slår I strid med denna lag. Får efterforskning JÖrekomma. skall dänid beaktas
den I 9}) första stycket angivna tystnadsplikten.
För efterjbrskning i strid med
försia stycket första punkten dömes tUl böter eUerfängelse I högst ett år.
Åklagare är justitiekanslern.
Denna lag träder i kraft den I
januari 1978. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fräga om rättegången i
mäl som före ikraftträdandet har anhängiggjorts vid domstol.
4 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1949:165) angående beslag å
vissa
skrifter
Härigenom föreskrives alt I S lagen
(1949:165) angående beslag å vissa skrifter skall ha nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
Anträffas vid avdelning av krigs-makien skrift, som
mångfaldigats på annat sätt än genom tryckpress, och innefattar dess spridande
uppenbarl sådan enligt lag straffbar uppvigling att krigsman därigenom kan
förledas åsidosätta sin tjänsteplikt, mä skriften, efter beslut av
befattningshavare som enligt lag har bestraffningsrätt över personal vid
avdelningen, tagas i beslag. Är fara i dröjsmål, må även utan sådant beslut
åtgärd som nu Sagts vidtagas av annan befatt-ning.shavare av lägst fänriks
grad. Anmälan därom skall dock skyndsamt göras hos befattningshavare som först
sagts; denne har att genast pröva, om beslaget skall bestå.
År riket i krig eller krigsfara och aniräffas vid
avdelning av jörsvars-makten skrift, på vilken tryckfrihetsförordningen ej
äger tiUämpning. och innefattar dess spridande uppenbart sådan enligl lag
straffbar uppvigling alt krigsman därigenom kan förledas åsidosätta sin
tjänsteplikt, må skriften, efter beslul av befattningshavare som enligt lag
har bestraffningsrätt över personal vid avdelningen, tagas i beslag. Är fara i
dröjsmål, må även ulan sådant beslul åtgärd som nu sagls vidtagas av annan
befattningshavare av lägst fänriks grad. Anmälan därom skall dock skyndsamt
göras hos befattningshavare som först sagts; denne har att genasi pröva, om
beslaget skall beslå.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Denna lag iräder i kraft den 1 januari 1978.
5 Förslag till
Lag om ändring i rättegångsbalken
Härigenom
föreskrives i fråga om rättegångsbalken dels att 37 kap. 5 S och 49 kap. 4 S
skall ha nedan angivna lydelse, dels att i 36 kap. skall införas en ny paragraf
6 a S, av nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
Ivdelse
Föreslagen lydelse
36 kap. 6 a
Om rätten enligt 3 kap. 315 iryck-jriheisjörordningen
eller 9 >,* forsla stycket 5 radioansvarighetslagen (1966:756) skall pröva
huruvida någon, som är pliktig att hemlighålla uppgift som där avses, likväl
må lämna
opaginerad Kontrollera mot PDF
Senaste lydelse 1972:364.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.1977/78:62
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
64
opaginerad Kontrollera mot PDF
uppgiften
vid vittnesjörhör, inhämte rätten försl. om ej särskilda skäl JÖranleda annal,
yttrande från Jörelag, hos vilket han har erhåUit vetskap om uppgiften.
opaginerad Kontrollera mot PDF
37 kap. 5 S Beträffande förhör med part under
Beträffande förhör med part under
sanningsförsäkran
skall i övrigt vad i 36 kap. 5 och 6 SS, 7 S första stycket samt 15-18 SS är
stadgat om vittnesförhör äga motsvarande tillämpning.
sanningsförsäkran
skall i övrigt vad i 36 kap. 5-6 o SS, 7S första stycket samt 15-18 SS är
stadgat om vittnesförhör äga moisvarande tillämpning.
opaginerad Kontrollera mot PDF
49 kap Talan mol underrätts beslut
under rättegången skall föras särskilt, om rätten
1.
avvi.sat ombud,
biträde eller försvarare;
2.
ogillat iredje
mans yrkande att få som intervenient deltaga i rättegången;
3.
förelagt part
eller annan att förete skriftligt bevis eller att tillhandahålla föremål för
syn eller besiktning;
4. utlåtit sig angående ådömande av
förelagt vite eller häkte eMer om ansvar för förseelse i rättegången eller
angående skyldighet för någon, som ej är part eller intervenient, att gottgöra
i rättegången vållad kostnad;
Talan mot underrätts beslut under
rättegången skall föras särskill, om rätten
1.
avvisat ombud,
biträde eller försvarare;
2.
ogillat tredje
mans yrkande att fä som intervenient deltaga i rättegången;
3.
förelagt
part eller annan att förete skriftligt bevis eller alt tillhandahålla föremål
för syn eller besiktning eUer ock enligt 3 kap. 3 5 tryckfriheislörordningen
eller 9 I Jörsta Slycket 5 radioansvarigheislagen (1966:756) funnii dei vara
av synneriig vikl att där avsedd uppgift lämnas vid vittnesförhör eller förhör
med pari under sannings försäkran;
4.
utlåtit sig
angående ådömande av förelagt vite eller häkte eller om ansvar för förseelse i
rättegängen eller angående skyldighet för nägon, som ej är part eller
intervenient, all gottgöra i rättegången vållad kostnad;
opaginerad Kontrollera mot PDF
Senaste lydelse 1972:430.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydeke
5. utlåtit sig angående ersättning eller förskott av
allmänna medel till målsägande eller angående ersättning eller förskott Ull
biträde, försvarare, vittne, sakkunnig eller annan, som ej är part eller
intervenient;
6. utlåtit sig i tvistemål angående kvarstad,
skingringsförbud eller annan handräckning eller i brottmål angående häklning
eller ålgärd, som avses i 25-28 kap.; eller
7. avslagit begäran om rättshjälp eller om ersättning
eller förskott till part, som åtnjuter sådan förmån, elleravslagit begäran om
biträde eller försvarare eller till sådant uppdrag förordnat annan, än part
föreslagit.
Föreslagen lydelse
5. ullätil sig angående ersättning eller förskott av
allmänna medel till målsägande eller angående ersättning eller förskott lill
biträde, försvarare, vittne, sakkunnig eller annan, som ej är part eller
intervenient;
6. ullätil sig i tvistemål angående kvarstad,
skingringsförbud eller annan handräckning eller i brottmål angående häktning
eller ålgärd, som avses i 25-28 kap.; eller
7. avslagil begäran om rättshjälp eller om ersättning
eller förskott till part, som åtnjuter sådan förmån, eller avslagit begäran om
biträde eller försvarare eller lill sådant uppdrag förordnai annan, än pari
föreslagit.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Särskild lalan skall föras genom besvär. Är fråga
om beslut,som avses i 1,2, 3 eller 7, åligge den som vill föra talan alt, om
beslutet meddelats vid sammanträde för förhandling, genast och eljest inom en
vecka från den dag, då han erhöll del därav, anmäla missnöje: försummas del,
äge han ej vidare rält lill talan. Rätlen pröve genasi, om anmälan rätteligen
gjorts.
Denna
lag träder i kraft den I januari 1978.
6
Förslag till
Lag
om ändring i lagen (1977:729) om patentbesvärsrätten
Härigenom
föreskrives att 1,5 och 17 SS lagen (1977:729) om patentbesvärsrätten skall ha
nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
] Patentbesvärsrätten upptager som förvaltningsdomstol besvär mot beslul
av patent- och registreringsverket enligt vad som föreskrives i patentlagen
(1967:837), mönsterskyddslagen (1970:485), varumär-
s
Föreslagen lydelse
Patentbesvärsrätten upptager som
förvaltningsdomstol besvär mot beslul av patent- och registreringsverket
enligt vad som föreskrives i patentlagen (1967:837), mönsterskyddslagen
(1970:485), varumär-
opaginerad Kontrollera mot PDF
5
Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 62
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.1977/78:62
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
66
opaginerad Kontrollera mot PDF
keslagen
(1960:644) och namnlagen keslagen (1960:644), namnlagen
(1963:521). (1963:521) och lagen (1977:000) om
medgivande lill
åtal jör vissa iryckfrihelsbroil m. m. Patentbesvärsrätten har sitt kansli i
patent- och registreringsverket.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Finner
avdelning vid överläggning till avgörande av patentmål all målet eller viss
fråga är av särskild belydelse från principiell synpunkt, fär avdelningen
förordna utt målel eller, om det kan ske, den särskilda frågan skall avgöras av
domstolen i dess helhet. I mål om mönster, varumärke eller namn får i motsvarande
fall avdelningen förordna att domstolens samtliga lagfarna leda-' möter skall
jämte avdelningen deltaga i avgörandet.
Finner
avdelning vid överläggning lill avgörande av patentmål att målel eller viss
fråga är av särskild betydelse från principiell synpunkt, får avdelningen
förordna alt målet eller, om det kan ske, den särskilda frågan skall avgöras av
domslolen i dess helhei. I mål om mönster, varumärke, namn eller
utgivnings-bevis JÖr periodisk skrift får i motsvarande fall avdelningen
förordna alt domstolens samtliga läglarna ledamöler skal I jämte avdelningen
deltaga i avgörandei.
opaginerad Kontrollera mot PDF
1
fråga om talan mot patentbesvärsrättens slutliga beslut finns bestämmelser
i patentlagen (1967: 837), mönslerskyddslagen (1970: 485), varumärkeslagen
(1960:644) och namnlagen (1963:521).
17 S
1
fråga om talan mol patentbesvärsrättens slutliga beslul finns
bestämmelser i patentlagen (1967: 837), mönsterskyddslagen (1970;
485), varumärkeslagen (1960:644), namnlagen (1963:521) och lagen
(1977:000) om medgivande lill åialjör vissa tiyckfriheisbroti ni. m. Mot
patentbesvärsrättens beslul, som ej är slutligt, får talan föras endast i
samband med talan mot beslut i själva målet. Talan får dock föras särskilt när
rälten har
1. ogillat invändning om jäv mol ledamot av rällen
eller invändning om att
hinder föreligger för talans prövning,
2. avvisat ombud eller biträde,
3. utdömt vite eller straff för underlåtenhet att
iakttaga föreläggande eller ålagt vittne eller sakkunnig all ersätta kostnad
som vållats genom försummelse eller tredska,
4. förordnat angående ersättning för någons medverkan
i målet.
Prop.1977/78:62 67
Särskild talan som avses i andra styckei får föras
av den som beslutet angår, om det har gått honom emot. Talan föres genom besvär
hos regeringsrätten. Därvid äger bestämmelserna i 7S förvaltningsprocesslagen
(1971:291) motsvarande lillämpning.
Denna
lag iräder i kraft den I januari 1978.
7 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1949:166) angående skyldighet att
avlämna
för bibliotek avsedda exemplar av tryckt skrift
Härigenom
föreskrives i fråga om lagen (1949; I66)angående skyldighel all avlämna för
bibliotek avsedda exemplar av tryckt skrift dels alt 3 S skall upphöra att
gälla,
dels
alt i 2 S ordet "Konungen" skall bytas ul mol "regeringen",
dels alt I S skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydetse
IS'
Äv varje tryckt skrift, som fram- Av varje irycki skrift, som fram
ställts här i riket och här utgivits, ställts här i riket och här utgivits,
skall boktryckaren frän upplagan skall boktryckaren frän upplagan
avtaga och ulan betalning lill ellvarl avtaga och ulan betalning till etlvart
av kungl. biblioteket samt universi- av kungl. biblioteket samt universi
tetsbiblioteken i Uppsala, Lund och leisbiblioieken i Uppsala, Lund,
Göteborg avlämna ett exemplar Göteborg och Umeå avlämna ett
(biblioteksexemplar). exemplar (biblioteksexemplar).
Denna
lag iräder i kraft den 1 januari 1978.
'Senaste
lydelse 1961:25.
Prop.1977/78:62 68
Utdrag
LAGRÅDET PROTOKOLL
vid
sammanträde 1977-11-02
Närvarande:
F. d. justitierådet Edling, justitierådet Brundin, regeringsrådet Ericsson och
justitierådet Nordenson.
Enligt utdrag av prolokoll vid regeringssammanträde
den 29 september 1977 har regeringen på hemställan av statsrådet Romanus
beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag till
1. lag om medgivande till åtal för vissa
Iryckfrihetsbrott m. m.,
2. lag om ändring i lagen (1949:164) med vissa
bestämmelser om rättegången i tryckfrihetsmål,
3. lag om ändring i radioansvarighetslagen (1966:756),
4. lag om ändring i lagen (1949:165) angående beslag å
vissa skrifter,
5. lag om ändring i rättegångsbalken,
6. lag om ändring i lagen (1977:729) om
patentbesvärsrätten,
7. lag om ändring i lagen (1949:166) angående
skyldighet att avlämna för bibliotek avsedda exemplar av tryckt skrift.
Förslagen,
som finns bilagda della protokoll, har inför lagrådet föredragits av
hovrättsassessorn Göran Regnar. Förslagen föranleder följande yttrande av
lagrådet:
Förslaget
till lag om medgivande till åtal för vissa tryckfrihetsbrott m. m.
Rubriken
Lydelsen av mbriken är enligt lagrådets mening
mindre lämplig, eftersom den lar direkt sikte pä endast en - låt vara viktig -
bestämmelse i lagen. Lagrådei föreslår, att rubriken för lyda; "Lag med
vissa bestämmelser på tryckfrihetsförordningens område".
Även utan särskilt stadgande torde vara klart, att
begreppen "tryckt skrift" och "periodisk skrift" i den nu
föreslagna lagen har samma innebörd som i TF. Tvekan kan däremot råda om
motsvarande skall kunna anses gälla beträffande uttryckel
"mångfaldigande", som i TF har en mer inskränkt innebörd än ordet i
och för sig anger. För tydlighetens skull bör enligl lagrådets mening slutorden
i lagtexten - i överensslämmelse med ordalagen i
Prop.1977/78:62 69
1
kap. 5 S första styckei TF i dess nya lydelse - lyda "mångfaldigande av
sådan skrift genom stencilering, foiokopiering eller liknande tekniskt förfarande".
4 §
De ändringar i TF som träder i kraft den 1 januari
1978 innebär bl. a. all chefen för justitiedepartementet inte vidare kommer att
ha någon befattning med övervakande av TF;s efterievnad. Den granskning av
tryckta skrifter som nu ankommer pä justitieministern kommer således att upphöra.
1 konsekvens härmed upphör ocksä den nu i 4 kap. 7 S och 13 kap. 4 S TF
stadgade skyldigheten för boktryckare all tillställa justitieministern eller av
honom förordnat tryckfrihetsombud s. k. granskningsexemplar. Slutligen kommer
inte heller alt finnas någon författningsreglerad befogenhet för
justitieministern att i egenskap av övervakare av tryckfriheten anmäla tryckt
skrift lill ätal genom JK. Däremot kommer regeringen att kunna göra sådan
anmälan.
Enligt de nya bestämmelserna är det JK som har tillsyn
över tryckfriheten. 19 kap. I S TF i dess nya lydelse stadgas sälunda, att JK
har att vaka över att de gränser för tryckfriheten som anges i förordningen
inte överskrids. Och liksom f n. skall JK vara ensam åklagare i mäl om
tryckfriheisbrott. TF i dess nya lydelse innehäller däremot inte några
uttryckliga bestämmelserom sädan granskning av tryckt skrift som svarar mot den
som f n. sker genom justitieministern och de av honom förordnade
tryckfrihetsombuden. Att någon form av granskning av tryckta skrifter har
fömtsätts skola äga mm även i fortsäitningen framgår emellertid av den nya
bestämmelsen i 4 kap. 4 S TF(jfr. 13 kap. 4 S), vari utsäges bl. a., att
föreskrifterom skyldighet att bevara exemplar av tryckt skrift för granskning
meddelas i lag.
Enligt MMU skulle de i TF tilltänkta
lagbestämmelserna i princip stadga skyldighet för den som framställde tryckt
skrift att bevara ett exemplar av skriften ett år från utgivningen och därunder
hålla det tillgängligt för envar; i MMU;s lagförslag upptogs bestämmelser
härom, beträffande här i riket framställda skrifter i 2 § och beträffande vissa
utom riket framställda skrifter i 3 §. 1 remissprotokollet förklarar
föredragande statsrådet, att han anslutersig till detta förslag utom i vad det
avser att granskningsexemplaret skall tillhandahållas envar; enligt
föredraganden erbjöd den föreslagna ordningen ganska begränsade fördelar när
det gällde allmänhetens möjligheler att delta i granskningen men medförde den å
andra sidan ansenliga praktiska problem. Föredraganden uttalar slutligen, att
skyldigheten att tillåta granskning av tryckt skrift mot denna bakgrund inte
hade getts annan omfattning i departementsförslaget än den har i dag.
Den föreslagna lagbestämmelsen stadgar, med ordalag
hämtade frän den efter är 1977 ej längre gällande föreskriften i 4 kap. 6 S TF,
skyldighel alt under ett år bevara och på polismyndighets begäran för
granskning tillhan-
Prop. 1977/78:62 70
dahålla
ett exemplar av tryckt skrift. Innebörden av denna beslämmelse är enligt
lagrådets mening inte fullt klar. Varken lagtexten eller de uttalanden som har
gjorts under förarbetena till ändringarna i TF eller i remissprotokollet ger
ett entydigt besked om arten eller omfattningen av den granskning av tryckta
skrifter som skall kunna ifrågakomma eller i frågan vilken eller vilka
myndigheter som skall äga ta initiativ lill eller ulföra sådan granskning. Med
hänsyn till alt dessa frågor är av stor principiell betydelse är det enligt
lagrådets mening angeläget att det genom den föreslagna lagstiftningen sker ett
klarläggande i dessa hänseenden.
Till en början torde det kunna hällas för visst att
det inte var grundlag-stiftarens tanke att polismyndighet skulle tilläggas
befogenhet att på eget initiativ företa en granskning från
tryckfrihetsrättsliga synpunkter av tryckta skrifters innehåll. Det remitterade
förslaget torde ej heller - även om lagtexten är oklar på denna punkt - avse
att ge polismyndighet en sådan granskningsbefogenhet. Stöd för denna tolkning
är bl. a. föredragande statsrådets uttalande, att bestämmelsen om skyldighet
alt pä polismyndighets begäran för granskning tillhandahålla exemplar av
tryckt skrift inte innebär att polisen pä eget initiativ skall övervaka att TF
efterlevs, vare sig i fråga om missbruk av tryckfriheten eller i fräga om
ordningsförseelser, t. ex. underiåtenhet alt ange tryckeri på tryckt skrift.
Mol bakgmnden av vad som förevarit i
grundlagstiftningsärendet fär det antagas ha varit tanken att den rätt alt fä
lillgång till tryckta- skrifter för granskning, som nu tillkommer chefen för
justitiedepartementet, övertages av JK som ett led i hans allmänna uppgift att
övervaka TF;s efterievnad. Denna rätt för JK att fö tillgäng till tryckta
skrifter bör enligt lagrådets mening komma lill uttryck i den nu föreslagna
lagen.
Det kan inte anses påkallal att JK berättigas att
tegära biträde av polismyndighet för att framtvinga ett tillhandahållande av
viss skrift. Även kontrollen över att föreskrifierna om skyldighet att i tryckt
skrift, som inte är att hänföra till bild- eller tillfälligheistryck, lämna
uppgifter om vem som har tryckt eller mångfaldigat skriften och om ort och år
för mångfaldigandel lorde pä tillfredsställande sätt kunna utövas av JK inom
ramen för dennes allmänna tillsyns- och granskningsverksamhet.
1 enlighet med vad som här har anförts förordar
lagrådet, att i förstastycket av 4 S las upp beslämmelse om skyldighet att
tillhandahålla JK ett exemplar av här i riket framställd tryckt skrift för
granskning. Motsvarande föreskrifter beiräffande utomlands framställd skrift
bör bilda ett andra stycke av paragrafen; undantagsregeln beträffande skrift,
som införts i endast enstaka exemplar, bör dock lämpligen tas upp i ett nytt tredje
stycke av 4 S-
1 samband härmed bör 4 § tredje stycket i
departementsförslaget överföras lill en särskild paragraf, betecknad 5 §, i
följd varav 5 och 6 §S i departementsförslaget bör erhålla beteckningarna 6
resp. 7 §.
Lagrådet förordar, att 4 och 5 S§ i den föreslagna
lagen ges följande lydelse.
Prop.1977/78:62 71
"4§
Den som här i riket framställer tryckt skrift är skyldig alt under ett år,
räknat från det skriften framställdes, bevara och efter anmodan av justitiekanslern
tillhandahålla denne ett exemplar av skriften för granskning.
Beträffande sådan utom riket framställd tryckt
skrift som anges nedan under 1 eller 2 och som införes till riket skall under
ett är, räknal frän det skriften infördes, moisvarande skyldighet åvila
1. i
fräga om periodisk skrift, för vilken utgivningsbevis finnes eller skall
finnas, den som här i riket är utgivare av skriften,
2. i
fråga om skrift, som ej är periodisk och vilken är helt eller delvis avfattad
på svenska språket, skriftens förläggare här i riket eller, om sådan förläggare
ej finnes, den som har låtit utlämna skriften för spridning här.
I fall som avses i andra stycket 2 inträder ej
skyldighet som där sägs, så länge endast enstaka exemplar av skriften har
införts lill riket.
5
§ Den som uppsåtligen eller av oaktsamhel bryter mot 4 § dömes till böter eller
fängelse i högsl ett år. I ringa fall skall ej dömas till ansvar.
I mål om ansvar för brotl som sägs i första stycket
är justitiekanslern åklagare."
Ikraftträdande
I den föreslagna övergångsbestämmelsen föreskrivs
alt äldre bestämmelser fortfarande skall gälla i fråga om skyldighet att för
granskning bevara exemplar av tryckt skrift som har framställts före
ikraftträdandet. Med "äldre bestämmelser" torde åsyftas nu gällande
stadgande i 4 kap. 6 S och därtill anslutande straffstadgande i 4 kap. 8 S TF.
Dessa grundlagsstadganden upphör alt gälla vid utgången av år 1977 utan att
nägra övergångsbestämmelser har meddelats. 1 fråga om dem som vid sagda
tidpunkt är skyldiga att enligt dessa stadganden bevara exemplar av tryckalster
behövs därför i anslulning till den nu föreslagna lagen en övergångsvis
gällande regel. Enligl lagrådels mening bör en sådan regel för dessa fall
föreskriva en skyldighet att bevara tryckt skrift enligt bestämmelserna i den
föreslagna lagen. Detta innebär bl. a. att den tid under vilken fortsatt
skyldighet att bevara tryckt skrift består bör räknas från det den har
framställts och ej längre från del den har utgått frän tryckeriet. Regeln bör
dock avse endast skrift som har utgått från tryckeriet.
1 enlighet med det anförda torde övergångsregeln
kunna föreskriva att beslämmelserna i 4 S första stycket och 5 S denna lag - i
den lydelse som lagrådet har förordat - äger tillämpning även beträffande tryckt
skrift som har framställts i tryckpress under år 1977 och som har utgått från
tryckeriet. Vid den straffrättsliga prövningen av fall då föreskriven
skyldighet har åsidosatts blir därvid att beakta alt straff för gärning, som
anses ha företagils före den 1 januari 1978, i vissa fall skall beslämmas med
tillämpning av äldre lag enligt de principer för strafflags tillämpning i tiden
som har fastslagits i 5 § brottsbalkens promulgationslag.
Prop.1977/78:62 72
Förslaget
till lag om ändring i lagen (1949:164) med vissa bestämmelser om rättegången i
tryckfrihetsmål
/ och I a §§
Enligt 12 kap. 1 S andra stycket TF i dess nya
lydelse hänförs till tryckfrihetsmål ej endast mål angående ansvar eller
enskilt anspråk pä grund av tryckfrihetsbrott utan även mäl angående ansvar
eller enskilt anspråk pä grund av brott som avses i 7 kap. 3 S TF (bl. a. brott
av meddelare eller anskaffare). 1 prop. 1975/76:204 gjorde föredragande
statsrådet vissa uttalanden angående vilka omständigheter som i olika fall bör
grunda behörighet för viss tryckfrihetsdomstol att upptaga tryckfrihetsmål. 1
det lagförslag som nu är föremål för lagrådets granskning har forumfrågorna
lösts i enlighet med vad sålunda uttalats; reglerna om behörig domstol i
iryckfrihelsmål angående Iryckfrihetsbrott upptages i 1 S och beträffande andra
tryckfrihetsmål i 1 a S-Mol den reglering i sak som forumfrägorna sålunda
erhållit har lagrådet ingen erinran; pä en punkt i förslaget vill lagrådet dock
föreslå en ändring.
Enligt
tredje styckei i 1 a S skall där avsett tryckfrihetsmål, om den misstänkte
saknar känt hemvist inom riket, upptagas av tingsrätt, som är behörig att
upptaga tryckfrihetsmål i det län där han har att svara i mål enligt
rättegångsbalken (RB). Innebörden av denna bestämmelse torde vara att ge
behörighet åt tryckfrihetsdomslol i del län, inom vilket den allmänna underrätt
är belägen där den misstänkte enligt RB har att svara. Enligt lagrådets mening
skulle dock genom en sädan hänvisning till RB regelsystemet för det
undantagsfall alt den misstänkte saknar känt hemvist i Sverige bli ganska
invecklat. Lagrådet föreslår, att behörighel i detta fall tilläggs
tryckfrihetsdomslol i det län, inom vilket den ort är belägen där brottet
förövades eller- med tanke på brotl som för anses vara begånget utomlands-där
den misstänkte gripits eller eljest uppehåller sig. Att en sådan regel på grund
av stadgandet i 13 S kommer alt gälla även mål som avser endast enskilt anspråk
torde ej möta betänkligheter.
/ b if
I samband med att i nyssnämnda proposition
framlades förslag att åtal enligt 7 kap. 3 S TF mot den som meddelat eller
anskaffat uppgift för publicering skulle handläggas i den för tryckfrihetsmål
stadgade ordningen berördes även frägan om icke mäl om ansvar för viss
närstående brottslighet borde kunna upplagas lill gemensam handläggning med
tryckfrihetsmålet. Föredraganden uttalade sig för all möjlighel skulle öppnas
till en sådan sammanföring av mäl i de fall där ett särskiljande av målen
skulle innebära att samma gärning blev föremål för två rättegångar eller att
annars betydande processuella olägenheter följde. Enligt föredragandens tanke
skulle emellertid inte den gemensamma handläggningen innebära, att frågan om
den tryckfrihetsmålet närstående brottsligheten bedömdes av juryn; prövningen i
Prop. 1977/78:62 73
denna
del skulle vara förbehållen rätten.
Det till lagrådet nu remitterade lagförslaget
bygger på dessa tankegångar. Någon närmare utredning angående behovet av den
föreslagna lagstiftningen har emellertid ej skett, och ej heller har förslagets
innebörd i förhållande till RB;s regler fått någon belysning i remissen. Det är
dock tydligt, att förslaget är förenat med åtskilliga svårigheter. Dessa hänger
uppenbariigen samman med att själva tryckfrihetsmålet som regel skall
handläggas i särskild ordning - av tingsrätt, bestående av fre eller fyra
lagfarna domare, och under medverkan av jury - medan mål angående den
brottslighet i övrigt som anses böra bedömas i sammanhang med tryckfrihetsmålet
enligt allmänna regler skulle ha handlagts i ordinär process, dvs. av en
lagfaren domare med nämnd.
Enligt
RB gäller den regeln (14:7 och 45:3), att mål för vilka gäller olika
rättegångsformer ej kan förenas i en rättegång. En sådan regel har också
hittills ansetts självklar; för att två mål skall kunna sammanföras lill en
processuell enhet måste formen för handläggningen - och därmed även rätlens
sammansättning - vara densamma. Är så ej fallel, måste för att en
sammansmältning fullt ut skall kunna komma till stånd den ena processformen få
segra över den andra. Äv förklariiga skäl har man emellertid enligt förslaget
inte velat låta åtalet för det "vanliga" brottet prövas i den för
tryckfrihetsmål stadgade ordningen. Uppgiften att pröva skuldfrågan i denna del
är något helt främmande för den svenska juryn. 1 detta dilemma har man valt en
mellanform; att sammanföra de båda målen till gemensam handläggning vid en och
samma domstol - tryckfrihetsdomstolen - men låta prövningen ankomma beträffande
tryckfrihetsmålet på rätten under medverkan av jury och beträffande
brottsligheten i övrigt på enbart rätten, bestående av tre eller fyra lagfarna
domare eller alltså i en sammansättning i brottmål som är okänd för vår nutida
processordning.
Enligt
lagrådets åsikt är denna lösning icke invändningsfri. Genom en förening av
målen i den form som föreslagits vinnes icke fullt ut det egentliga syftet
eller alt få en enhetlig bedömning av målen till stånd; den möjligheten är inte
utesluten att, i fall en och samma fråga är avgörande betydelse i båda
måldelarna, frågan kan avgöras av juryn på ett och av rätten på ett annat sätt.
Å andra sidan är det principiellt betänkligt att ett brottmål, enbart på den
gmnd att det har samband med ett tryckfrihelsåtal, skall inordnas under en
annan processform - och därtill en nyskapad sådan - än den för brottet eljest
gällande. Värdet av den föreslagna lagstiftningen kan därför enligl lagrådets
mening starkt ifrågasättas, i synnerhet som den antagligen skulle fö
tillämpning endast i sällsynta undantagsfall. Ätt i lagstiftningen infoga de
tilltänkta nya processreglema, som i ett viktigt hänseende bryler mol
processordningen i övrigt, torde vidare medföra åtskilliga lagtekniska problem,
vilka inte kan överblickas utan närmare undersökning.
Skulle
trots de framförda invändningama den föreslagna ordningen anses böra
genomföras, vill dock lagrådet föreslå en delvis annoriunda reglering än den
förslaget innehåller. Till en början torde böra tillses, att den som är åtalad
6 Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 62
Prop.1977/78:62 74
för
det brott som har samband med tryckfrihetsåtalet får tillfälle att påverka
frågan om en förening av åtalen och därmed frägan om valet av processform.
Beslut om förening av åtalen bör alltså ej fä ske utan att han fåll lillfälle
att yttra sig. Vidare bör han få befogenhet att överklaga beslut varigenom mål
förenats.
Den remitterade lagtexten innehåller en föreskrift,
enligt vilken fråga om förening av tryckfrihetsmål med annal brottmål skall
prövas av tingsrätt som är behörig att ta upp tryckfrihetsmålet. Där ges också
en föreskrift om särskild talan mot rättens beslut. Äv dessa föreskrifter, som
inte har närmare kommenterats i remissprotokollet, torde kunna utläsas alt
beslut i fråga om förening av målen avses kunna träffas av rätten redan innan
ätal har väckts, dvs. medan förundersökning ännu pågår, i båda målen eller i
något av dem. Möjligheten för den tingsrätt som är tryckfrihetsdomslol att
förordna om förening av målen förutsätter tydligen att den tingsrätten enligt
RB;s regler är laga domstol även beträffande det brottmål som äger samband med
tryckfrihetsmålet.
I den allmänna brottmålsprocessen fömtsätts att
fråga, huruvida fiera ålal skall handläggas i en rättegång, inte kan prövas av
rätten förrän åtalen har väckts. Detta framgår av 45 kap. 3 S RB. Vidare
gällerenligt en bestämmelsei samma lagrum - utöver det berörda kravet att samma
rättegångsform skall vara tillämplig - att ätal ej får förenas, med mindre
åtalen har väckts vid samma domstol och denna är behörig. Lagrådei hyser den
bestämda uppfattningen att, även om kravet beträffande rättegångsformen uppges,
övriga villkor, som RB uppställer för att förening av ätal skall få ske, likväl
inle bör rubbas i detta sammanhang.
Vad gäller det principiella kravet att domstol, för
atf förening av åtal skall kunna komma till stånd vid domslolen, måste vara
behörig beiräffande samtliga åtalen medger RB;s forumregler att åtal, som har
processuellt samband med varandra, i allmänhet kan handläggas gemensamt. 1 fall
då de allmänna forumreglerna inte ger domstolen erforderlig behörighet är den
vanligen behörig med stöd av de särskilda bestämmelserna i 19 kap. 3 eller 6 S
RB. Enligt dessa bestämmelser har domstol, som är behörig med avseende på ett
åtal, möjlighet alt i där angivna fall ta upp även annat ätal, om visst samband
råder mellan åtalen. Ordalagen i dessa bestämmelser motsäger inle en tolkning,
enligt vilken de skulle kunna vinna tillämpning även i fall dä där föreskrivet
samband finns mellan ett tryckfrihetsåtal och annat ätal; som följd av ett
stadgande i 19 kap. 9 S första stycket RB skulle dock endasl tingsrätt som är
tryckfrihetsdomstol kunna bli behörig i fråga om båda åtalen. Dessa
bestämmelser har emellertid tillkommit utan tanke pä att tryckfrihetsprocess
och annan rättegång skulle behöva samordnas. Mot bakgrund av del sagda bör till
undanröjande av varje tveksamhet en särskild forumregel tas in i förevarande
lag, lämpligen såsom en inledande bestämmelse i 1 b S.
Den bestämmelse i paragrafen som anger när
tryckfrihetsmål fär förenas med annat brottmål bör i enlighet med del anförda
utformas med utgångs-
Prop.1977/78:62 75
punkt
från att den i RB antagna principen, innebärande alt rätten kan besluta i fråga
om sådan förening först när åtalen har väckts, gäller även här. Lagtexten i
förslaget torde vidare böra jämkas sä att den, utan atf ange något typfall,
enbart kommer att innehålla den föreslagna allmänna föreskrift enligt vilken
förening av målen fär ske.
Det
lorde vara förutsatt i remissen all fräga om förening av målen skall tas upp i
tryckfrihetsmålet. Efiersom frågan enligl vad lagrådei förordar alltid skall
prövas sedan åtal har väckts, blir räliens beslut alltid ett beslut under
rättegängen. Rätt till särskild talan mot beslut, varigenom mål förenats, torde
böra föreligga utan inskränkning. Har JK:s framställning däremot avslagits, bör
särskild talerätt tillkomma endast JK.
I tryckfrihetsmål är JK alllid åklagare. I den
egenskapen har han att fullgöra vad som ankommer på åklagare redan under
förundersökningen i målet. Praktiska skäl talar för att JK för en motsvarande
ställning i mål som äger ett här avsett samband med tryckfrihetsmål. Han kan
därvid ta befattning med utredningen angående all den brottslighet som bör las
upp i ett sammanhang. En sådan samordning ger JK möjlighet att samtidigt ta
ställning till de olika åtalsfrågorna och väcka åtalen. Bestämmelsen i
förslaget angående JK;s åklagarfunktion torde sålunda böra jämkas och ges den
innebörden att JK är åklagare i mål som äger sådant samband med tryckfrihetsmål
att båda målen må - enligt föreskriften i paragafen om förening av mål -
handläggas i en rättegång. En sädan regel torde innebära att det i det enskilda
fallel för ankomma på JK och vederbörande allmänne åklagare att komma överens
om huruvida det vanliga brottmålet bör övertas av JK redan på
förundersök-ningsstadief.
På grund av det anförda vill lagrådet - för den
händelse möjlighet anses böra öppnas all med tryckfrihetsmål förena annat
brottmål - föreslå att 1 b S får följande lydelse.
"1
b§ Ålal för brolt, som äger samband med tryckfriheisbrott eller brott enligl 7
kap. 3 S tryckfrihetsförordningen, må väckas vid den tingsrätt som äger upplaga
åtal för del sist angivna brottet, om rätlen med hänsyn till utredningen eller
annan omständighet finner lämpligt, alt åtalen upptagas av samma domstol.
Tryckfrihetsmål, vari talan föres om ansvar, och
annal brottmål må, utan hinderav att för mälen samma rättegångsform ej är
tillämplig, handläggas i en rättegång, om det på grund av målens samband med
varandra skulle vara till allvariig olägenhet att målen handläggas i skilda
rättegångar. Sker huvudförhandling i rättegången inför jury, skall dock talan,
som ej är att hänföra till tryckfrihetsmål, prövas enbari av rätten.
Fråga om förening av mål enligt andra stycket
prövas av rälten pä framslällning av justitiekanslern. Över framställningen
skall den tilltalade i det mål, som ej är att hänföra lill tryckfrihetsmål,
beredas tillfälle att ytlra sig. Talan mot rättens beslul, varigenom mål
förenats, föres särskUt. Mot beslut, varigenom framställning om förening av mål
avslagits, må särskild talan föras
Prop.1977/78:62 76
av
justitiekanslern.
1
niål, som enligt andra slycket må förenas med iryckfrihelsmål, är
justitiekanslern åklagare."
Bestämmelserna i I b S i del remitterade förslaget
torde innebära, att sedan beslut om förening av målen meddelats, de båda målen
vid tillämpning av såväl RB:s bestämmelser som stadgandena i 1949 års lag är
att betrakta som ett enda mål, självfallel dock med de modifikationer som
följer av att det åtal som inte skall prövas enligt föreskrifterna om
handläggning av tryckfrihetsmål prövas enbart av rätten.
Av det sagda följer, att bestämmelsen i andra
stycket av nu förevarande paragraf om utsättande av tid för huvudförhandling
blir, i fall då förening av mål skett med stöd av I b S. utan vidare lillämplig
på målet i dess helhet, dvs. såväl det ursprungliga tryckfrihetsmålet som del
därmed förenade vanliga brottmålet. Under sädana förhållanden synes den
föreslagna nya bestämmelsen i andra stycket tredje punkten av denna paragraf
vara överfiödig och närmasl vilseledande. Lagrådet vill därför förorda att
denna bestämmelse utgår. 1 samband därmed bör orden "inför juryn" i
andra slycket andra punkten likaledes utgä.
En
ändring av andra stycket i enlighet med det anförda påkallar en mindre jämkning
i paragrafens tredje stycke, eftersom orden "i annat fall", i detta
stycke direkt hänför sig till tredje punkten i andra stycket. Lagrådet föreslår
därför, att inledningen lill tredje slycket för lyda;
"Tryckfrihetsmål, vari jury ej skall medverka,
varde, sedan beredan
det-- ".
1 det remitterade förslaget har intagits en regel
som säger att, när juryn funnit brott föreligga och rådrum är oundgängligen
nödvändigt för domens beslutande och avfattande, Uden för domens meddelande kan
förlängas med högst en vecka. Regeln är avfattad efter mönster av bestämmelsen
i 30 kap. 7 S RB i fråga om dom i brottmål när den tilltalade är häktad.
Lagrådet har ingen erinran mot att en regel om
anstånd införs och finner-på skäl som har anförts i remissen om det angelägna i
att dom meddelas skyndsamt - parallelliteten med rättegången vid ålal mot
häktad riktig.
I det remitterade förslaget har införts vidgade
möjligheter till förening av mål, vilket innebär bl. a. att tryckfrihetsmål och
vanligt brottmål kan komma att förenas. 1 RB förutsätts, utan att det
uttryckligen anges, att i mål som har förenats i en rättegång gemensam dom
skall meddelas. Detta framgär bl. a. av att i balken endast anges vissa fall,
då undantag får göras från denna princip. I mål som handläggs vid tingsrätt som
är tryckfrihetsdomstol kan enligt det
Prop.1977/78:62 77
remitterade
förslagel domen komma att avse ålal för såväl tryckfriheisbrott eller brott
enligt 7 kap. 3 S TF som annat brott. Domen kan sålunda komma att i skilda
delar grunda sig liksom hittills på både friande och fällande uttalanden av
juryn, men den kan också komma att till viss del avse brottslighet till vilken
juryn ej har tagit ställning. Det sagda föranleder lagrådet att föreslå att
undantagsregeln får tillämpas generellt i sådana fall där det är oundgängligen
nödvändigt med uppskov.
Förslaget
till lag om ändring i radioansvarighetslagen (1966:756)
9
och 9 a
Rörande de föreslagna nya bestämmelserna om
tystnadsplikt i 9 S första stycket radioansvarighetslagen (RAL) har
föredragande statsrådet i remissprotokollet uttalat, att bestämmelserna
motsvarar de nya reglerna om tystnadsplikt i 3 kap. 3 S TF och att de har
utformats efler mönster av dessa. I övrigt har beslämmelserna lämnats utan
kommentar.
Vad först angår själva den grundläggande
bestämmelsen om tystnadsplikt finns i och för sig ingen anledning lill erinran
mot den utvidgning av personkretsen som förslaget innebär. Från terminologisk synpunkt
kan det emellertid ifrågasättas om ultrycket "tjänsteman" lämpligen
bör behållas. Sedan RäL;s tillkomst
har ijänstemannabegreppet i svensk rätt fått ett förändrat innehåll. 1
lagstiftning som rör den offentliga verksamheten är begreppet pä väg att
utmönstras. Mot den bakgrunden vill lagrådet för sin del förorda, att den
personkrets som nu avses med "tjänsteman" i stället anges med
uttrycket "den som är eller har varit anställd hos programföretaget".
Lagrådet vill vidare föreslå, att själva tystnadspliktsbestämmelsen
tas upp i två särskilda punkter i ett första stycke, varvid i första punkten
regleras lystnadsplikten förden nyss angivna personkategorin, underdel att
motsvarande tystnadsplikt för dem som tagit befattning med vissl radioprogram
eller nyhetsmeddelande behandlas i andra punkten. De undantagsregler som i det
remitterade förslaget har tagils upp i första stycket under punkterna 1-5 bör
då tagas upp i ett nytt andra siycke. Av skäl som lagrådet kommer att ange
senare blir det i förevarande paragraf inte behov av någol sladgande
motsvarande del nuvarande andra stycket.
Från rätts- och lagtekniska synpunkter går de
föreslagna reglerna om undantag från tystnadsplikten inte hell fria frän
invändningar. Bestämmelserna ger inte alldeles entydiga besked om sin innebörd
och räckvidd. De synes delvis ge utrymme för tolkningar som inte har varit
avsedda. Åtminsione i vissa hänseenden kan en moisvarande kritik riktas mot
bestämmelsernas motsvarighet i 3 kap. 3 S TF. Dä det å andra sidan får anses
angeläget alt den sakliga överensstämmelsen mellan undanlagsreglerna i
sistnämnda lagrum och de nu ifrågavarande reglerna i RAL som eftersträvas ocksä
återspeglas i en nära formell överensslämmelse, finner lagrådet att
Prop. 1977/78:62 78
förslagel
i denna del i princip bör godtagas. För att en full saklig överensstämmelse
skall uppnås bör dock reglema enligl lagrådets mening underkastas vissa
redaktionella jämkningar.
Lagrådet
förordar i enlighet med det anförda att paragrafen får följande lydelse.
"9 § Den som är eller
har varit anställd hos programföretaget får ej röja vad han i sin verksamhet
inom företaget erfarit om vem som författat eller framställt program, framträtt
i program eller lämnat meddelande för offentliggörande i program. Motsvarande
tystnadsplikt åligger programutgivare och envar annan, som har tagit befattning
med tillkomsten eller sändningen av radioprogram eller nyhetsmeddelande för
sädant program.
Vad
i första stycket sägs skall dock ej gälla, om
1. den vilkens identitet röjes samtyckt därtill;
2. i mål som sägs i 7 § tredje stycket fråga är,
humvida den, mot vilken talan föres, enligt denna lag är ansvarig för brottet
eller är skadeslåndsskyldig;
3. i fall som avses i 5 § andra slycket fråga är om
sådant brolt mot rikels säkerhel som angives i 7 kap. 3 S första stycket 1
tryckfrihetsförordningen;
4. i fall som avses i 5 S andra stycket fråga arom
brott enligt 7 kap. 3 S första slycket 2 eller 3 tryckfrihetsförordningen och
rälten finner del erforderiigt att vid förhandling uppgift lämnas, humvida den
som är tilltalad eller skäligen misstänkt för brottet har lämnat meddelandet;
5. rätlen av hänsyn till allmänt eller enskilt
intresse finner det vara av synnerlig vikt att uppgift i saken lämnas vid
vittnesförhör eller förhör med part under sanningsförsäkran."
I nuvarande 9 S finns en straffbestämmelse som
säger att brotl mot paragrafen bestraffas med böter eller fängelse. Åtal får
väckas endasf efter angivelse av målsäganden; åklagare är JK.
1
brottsbalken (BrB) ersattes den 1 januari 1976 bestämmelsen i 20 kap. 3 S om
brott mot tystnadsplikt som begåtts av ämbetsman med en ny straffbestämmelse.
Denna föreskriver, utan angivande av personkrets, ansvar för var och en som
uppsåtligen eller av oaktsamhet yppar vad han lill följd av lag eller annan
författning är pliktig hemlighålla. 1 samband därmed upphävdes de
straffbestämmelser rörande brolt mot tystnadsplikt som fanns i olika
specialförfattningar och som genom den nya ansvarsregeln blev överfiödiga. 1
fråga om RAL anförde föredragande statsrådet följande (prop. 1975:78 s. 149).
I 9 S radioansvarighetslagen (1966:756) finns en
bestämmelse om förbud för den som har att ta befattning med radioprogram att
avslöja vem som har författat eller framställt program m. m. Förbudet är
förenat med straffansvar och har motsvarighet i 3 kap. 5 S
tryckfrihetsförordningen. Ändring av dessa båda straffbestämmelser bör anstå
tills andra ändringar i tryckfrihetsförordningen pä sätt jag senare återkommer
till aktualiseras.
Prop.1977/78:62 79
Efter förslag i prop. 1975/76:204 ändrades
straffbestämmelsen i 3 kap. 5 S TF sä att den i 3 kap. 3 S förordningen
upptagna lystnadsplikten straffsank-tionerades i överensstämmelse med 20 kap. 3
S BrB. Ätt en fristående straffbestämmelse behölls i förordningen lorde ha
betingals bl. a. av dennas karaklär av grundlag.
Lagrådei
finner att broll mot tystnadsplikt som åligger nägon enligt RAL nu bör regleras
pä samma sätt som vid den allmänna översynen av 20 kap. BrB. Säsom harskett i
andra liknande fall böralltså själva strafföeslämmelsen utgå ur RAL.
Bestämmelserna som rör åtal bör däremoi kvarstå i lagen, eftersom dessa har ett
delvis annat sakligt innehåll än de allmänna bestämmelserna i 20 kap. 5 S BrB.
1 den föreslagna 9 a S har intagils en straffbestämmelse rörande otillåten efterforskning. Även här finns en särskild
regel om åtal. Det synes lämpligt att sammanföra lagens regler om straff och
åtal i en gemensam paragraf Härvid torde utan olägenhet lagen kunna ges nya
paragrafnummer i en följd från och med 9 S.
Förslaget
till lag om ändring i rättegångsbalken
Bestämmelserna om vittne i 36 kap. RB vilar pä
gmndsatsen att envar är skyldig att avge vittnesmål inför domstol. Enligt
kapitlet gäller vissa inskränkningar i vittnespliklen. Beslämmelserna i 5 S
första stycket reglerar sålunda uppkommande konflikter mellan vittnesplikten
och i lag eller annan författning föreskriven tystnadsplikt. Från systematisk
synpunkt vore det önskvärt, om i anslutning lill dessa också upptogs vad 3 kap.
3 S TF och 9 S RAL innehåller om att endast i den mån där anges den där
stadgade tystnadsplikten skall vika för vittnespliklen. Med hänsyn till TF;s
karaklär av grundlag och till att RAL även i systematiskt hänseende nära
ansluter lill denna ärdel emellertid befogat all della frågekomplex regleras
separat. Enligl lagrådels uppfattning bör det emellertid i 36 kap. RB göras en
erinran om undantagsstadgandena i 3 kap. 3 S TF och 9 S RAL. En sådan erinran
kan lämpligen tas upp som ett nytt sjätte stycke i 36 kap. 5 S RB och därmed
till följd av hänvisningen i 37 kap. 5 S få avseende även på partsförhör. Den
kan ges följande lydelse.
"Att den som har tystnadsplikt enligt 3 kap. 3
S iryckfrihelsförordningen eller 9 S radioansvarighetslagen (1966:756) i vissa
fall må utan hinder därav höras som vittne om förhållande som tystnadsplikten
avser, därom stadgas i nämnda lagrum."
36 kap. 6 a § och 37 kap. 5 §
Den i 36 kap. 6 a S föreslagna bestämmelsen om skyldighet för domstol att i fall, då den som har tystnadsplikt enligt 3 kap. 3 STF
eller 9 S RAL skall höras som vittne om förhållande som tystnadsplikten avser,
inhämta ytirande frän
Prop.1977/78:62 80
företag,
hos vilket den som skall höras har fått kännedom om förhällandet, ger inte
lagrådei anledning till någon saklig erinran. Lagrådet vill emellertid förorda
att stadgandet förs in som ett nytt andra stycke i 8 S av kapitlet i stället
för att tagas upp i en helt ny paragraf Om detta godtages, bör den föreslagna
hänvisningen i 37 kap. 5 S anpassas härefter.
Enligt RB gäller som huvudregel, att särskild talan
inle får föras mot beslut, varigenom part eller annan förelagts att vid viss
påföljd fullgöra något i rättegängen. Sålunda föreligger inte rält lill talan
mot beslul, varigenom nägon förelagts att vid vite fullgöra sin vittnesplikt.
Enligt 49 kap. 8 S tredje stycket RB äger emellertid den som är missnöjd med
beslutet att i samband med särskild talan mot beslut, varigenom föreläggandet
tillämpats, påkalla prövning av dess giltighet. Vad nu sagts innebär t. ex.
att, om rätten i fall som avses i 36 kap. 5 S första slycket RB funnit ett
vittne vara skyldigt att vittna trots honom eljest åvilande tystnadsplikt,
beslutet inte kan särskilt överklagas av vittnet; först när fräga uppkommer om
att utdöma ett vite som rätten ålagt vittnet för att förmå honom att fullgöra
sin vittnesplikt, kan vittnet föra särskild talan mot beslutet härom.
1
remissen föreslås nu, att denna reglering skall brytas när del gäller beslul,
varigenom rätten enligt 3 kap. 3 S 5 TF eller 9 S första slycket 5 RAL funnit
det vara av synnerlig vikt alt uppgift lämnas vid vittnesförhör eller förhör
med part under sanningsförsäkran. Mof beslutet skulle enligt förslaget särskild
talan vara tillåten; lagrådet utgår från att en sådan talerätt skall tillkomma
endast den persom som skall höras.
Skäl
för att bereda beslut av denna art en särställning i jämförelse med andra
beslut om hörande av vittne eller part har inte framlagts i remissen i vidare
mån än att ordningen med en särskild besvärslalan ansetts skola innebära en
förstärkning av det tryckfrihetsrättsliga anonymitetsskyddet. Enligt lagrådets
mening kan det emellertid inle hävdas, att den tryckfrihetsrättsliga
anonymiteten är mer skyddsvärd än den enskildes intresse av att de förtroenden
han lämnat sin läkare eller advokai icke yppas eller statens intresse av att
dess anställda ej röjer förhållanden som i det allmännas intresse skall hållas
hemliga. Härlill kommer att det inte är vittnet-eller parten som skall höras
under sanningsförsäkran - utan den som åtnjuter anonymitetsskyddet som är
bärare av intresset att tystnadsplikten upprätthålls mot uppgiftspliklen i
rättegången och att därför vittnets - resp. partens -personliga intresse i
saken kan lämnas ål sidan. Avgörande skäl lalar alltså för att, även när det
gäller den tryckfrihetsrättsliga tystnadsplikten, rätlens bedömning av
konflikten med uppgiftsplikten i rättegång skall godtagas och att - när fråga
är om vittnesförhör-bedömningen får dragas under högre rätts prövning försl när
tvångsmedel verkligen måsle tillgripas.
Med
hänsyn lill det anförda avstyrker lagrådet förslaget till ändring i 49 kap.
Prop.1977/78:62 81
4 S RB.
Lagrådet
vill tillägga att om förslagel ändock skulle anses böra genomföras, det torde
böra närmare undersökas om inle motsvarande reglering bör ske i andra
processrättsliga lagar som t. ex. förvaltningsprocesslagen och lagen om
patentbesvärsrätten.
Förslaget
till lag om ändring i lagen (1977:729) om patentbesvärsrätten
/ och /7,W
Om mbriken till den föreslagna lagen om medgivande
till åtal för vissa tryckfrihetsbrott m. m. ändras i enlighet med lagrådets
förslag, bör lydelsen av dessa paragrafer anpassas därefter.
Liksom i mål om mönster, varumärke eller namn bör i
mål om utgivningsbevis för periodisk skrift minst två lagfama ledamöter ingå i
rätten. Paragrafens iredje stycke bör kompletteras i enlighet härmed.
Övriga
lagförslag
Lagrådet
lämnar förslagen utan erinran.
Prop.
1977/78:62 82
Utdrag
JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid
regeringssammanträde 1977-11-03
Närvarande:
statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Bohman, Romanus, Turesson,
Gustavsson, Antonsson, Mogård, Olsson, Dahlgren, Åsling, Söder, Troedsson,
Mundebo, Krönmark, Burenstam Linder, Johansson, Friggebo
Föredragande:
statsrådet Romanus
Proposition om följdlagstiftning till 1976 års reform
beträffande tryckfriheten
Föredraganden
anmäler lagrådets yttrande' över förslag till
1. lag om medgivande till ätal för vissa
tryckfrihetsbrott m. m.,
2. lag om ändring i lagen (1949:164) med vissa
bestämmelser om rättegången i tryckfrihetsmål,
3. lag om ändring i radioansvarighetslagen (1966:756),
4. lag om ändring i lagen (1949:165) angående beslag å
vissa skrifter,
5. lag om ändring i rättegångsbalken,
6. lag om ändring i lagen (1977:729) om
patentbesvärsrätten,
7. lag om ändring i lagen (1949:166) angående
skyldighet alt avlämna för bibliotek avsedda exemplar av tryckt skrift.
Föredraganden
redogör för lagrådels yttrande och anför.
Förslaget
Ull lag om medgivande till åtal för vissa tryckfrihetsbrott m. m.
Jag har ingen erinran mot lagrådets förslag i fråga
om rubriken till den nya lagen och i fråga om tillägget till 1 .
Vad
beträffar 4 s'' vill jag erinra om alt den tryckfrihetsrättsliga reform som
beslöts år 1976 innebär att tillsynen över tryckfriheten skall flyttas över
från justitieministern till justitiekanslern. Enligt 9 kap. 1 S TF i dess nya
lydelse har JK sålunda att vaka över att de gränser för tryckfriheten som anges
i förordningen inle överskrids. Reformen innebär också att det särskilda
övervakningssystemet med tryckfrihetsombud avskaffas ulan att ersättas
'
Beslut om lagrådsremiss fattat vid regenngssammanträde den 29 september 1977.
Prop.1977/78:62 83
med
något annal system. Som skäl fördetia anfördes under förarbetena bl. a. att del
nuvarande systemet var förenat med åtskilliga brister och att tillsynen torde
kunna fungera väl så effektivt genom massmediernas inbördes bevakning samt
anmälningar från polis och allmänhet (SOU 1975:49 s. 307, prop. 1975/76:204 s.
84 f, 123 0- Innebörden av reformen i denna del är att JK skall övervaka
tryckfriheten och alt den erforderliga granskningen av skrifter skall utföras -
förutom av honom själv - av i första hand allmänheten (jfr Ds Ju 1976:18 s.
16). Att polismyndighet inte skall ha någon befogenhet att på eget initiativ
företa en granskning frän iryckfrihelsrättsliga synpunkter framgår av 9 kap. 2
S första stycket TF och uttalanden i 1976 ärs proposition (prop. 1975/76:204 s.
123 0. En erinran om delta har dessutom tagits in i remissprotokollet. Del
remitterade förslaget har utformats från dessa utgångspunkter.
Enligt min mening kan det vara av visst värde att
JK kan påkalla biträde av polismyndighet när han vill ha tillgång till en
skrift. Därigenom vinner man en viss garanti för att skriften verkligen
tillhandahålls och alt detta sker ulan dröjsmål. Mot denna bakgrund har 4 S
avfattats efter mönster av gällande 4 kap. 6 S TF. Givetvis innebär den valda
avfattningen inle - lika litet som 4 kap. 6 S TF i dag - att polismyndigheten
ges befogenhet att använda tvångsmedel.
Med hänvisning till det anförda ärjag inte beredd
att i sak frångå förslaget i denna del. Såsom MMU har föreslagit bör
utgångspunkten för tidberäkningen vara utgivningsdagen. Vidare bör 4 S
omarbetas redaktionellt, i huvudsak efter de linjer lagrådet har föreslagit.
Bestämmelserna bör härvid delas upp på två paragrafer betecknade 4 och 5 SS-
1 fråga om 6 if i det remitterade förslaget
föreslår jag att bestämmelserna där om avgifter i tryckfriheisärenden.
F.
n. utgår avgift för expeditioner beträffande tryckfrihetsärenden enligt
expedilionskungörelsen (1964:618, omtryckt 1976:383, ändrad senast 1977:131).
Avgift utgår bl. a. för ulgivningsbevis för periodisk skrift och bevis om
ändring av periodisk skrifts titel samt för utdrag ur registret över periodiska
skrifter. Eftersom expeditionskungörelsens bestämmelser om avgift inte gäller
expedition som utfärdas av bl. a. patent- och registreringsverket (I S
kungörelsen), bör beslämmelser om avgift för expedition i tryckfrihetsärenden
inte längre meddelas i expeditionskungörelsen ulan i annan
regeringsförfattning.. Detta förutsätter att riksdagen bemyndigar regeringen att
meddela erforderliga föreskrifier. Bemyndigandet bör avse avgifter i ärenden om
utgivningsbevis och avgift för utdrag ur registret över periodiska skrifter.
För patent- och registreringsverket gäller att
kostnaderna för dess verksamhet skall täckas av de avgifter verkets kunder
erlägger (jfr prop. 1976/ 77:100 bil. 14 s. 63). Den principen bör gälla också
för de nya uppgifter som verket föreslås få. Jag vill framhålla all nu
ifrågavarande avgifter givetvis inte bör sättas högre än att intäkterna därav svarar
mot verkets kostnader för
Prop.1977/78:62 84
handläggningen
av de nya ärendena.
Medelsbehovet för de arbetsuppgifter som skall
överföras frän justitiedepartementet till patent- och registreringsverket kan
beräknas till 100 000 kr. för perioden den 1 januari-den 30 juni 1978, vilket
motsvarar tvä biträdestjänster samt omkostnader för dem. Jag räknar med alt
motsvarande besparing skall bli möjlig inom det anslag som har fastställts
förjustitiedepartementel för innevarande budgetär.
Jag
har i den nu behandlade frägan samrått med chefen för handelsdepartementet.
Jag har därvid inhämtat att denne avser alt föreslå regeringen att patent-och
registreringsverket för budgetåret 1977/78 för överskrida förslagsanslaget El.
Patent- och registreringsverket med 100 000 kr.
Föreskrifierna
i 6 S i del remitterade förslaget bör delas upp på två paragrafer. Med
anledning av att 4 S i det remitterade förslaget bör delas upp på två
paragrafer, 4 och 5 SS, bör de paragrafer som ersätter 6 S betecknas 7 och 8
SS.
Vad lagrådei har föreslagit i fråga om
övergångsbestämmelserna bör i huvudsak godtas.
Förslaget
till lag om ändring i lagen (1949:164) med vissa bestämmelser om rättegången i
tryckfrihetsmål
Vad
lagrådet har föreslagit i fräga om / a.s bör godtas.
Lagrådet har funnit förslaget till / b förenat med
åtskilliga svårigheter. Man pekar bl. a. på regeln enligl rättegångsbalken
(14:7 och 45:3) att mål för vilka gäller olika rätlegångsformer inte kan
förenas i en rättegång. Lagrådet anför vidare bl.a. att värdet av den
föreslagna lagstiftningen kan starkt ifrågasättas, i synnerhet som den
antagligen skulle få tillämpning endast i sällsynta undantagsfall.
Enligt min mening finns inte anledning att räkna
med att den föreslagna ordningen skall leda till några särskilt svårbemästrade
problem. Ätt man i vissa avseenden är hänvisad till lösningar som är delvis nya
är i och för sig inget skäl att avstå från att avhjälpa brister i nuvarande
ordning.
Utan
tvivel kan situationer inträffa då nuvarande ordning kan ställa domstolarna
inför stora svårigheter. Jag kan hänvisa till det exempel som anfördes i
grundlagstiftningsärendet (prop. 1975/76:204 s. 119). Enlösningav den typ som
del remitterade förslaget innehåller lorde ge möjlighet till en enhetlig
bedömning i fiertalet fall. Alt dessa fall i och för sig inte kan beräknas bli
särskilt många är ingen avgörande invändning mot förslagel. Över huvud laget är
ju tryckfrihetsmålen och de därmed sammanhängande mälen tillsammans en mycket
lilen målgrupp. Jag ser alltså ingen anledning all avstå från en lösning efter
förslagets riktlinjer.
När det gäller den närmare utformningen av
lösningen är olika vägar framkomliga. Lagrådei har här förordat en delvis
annorlunda reglering än den
Prop.1977/78:62 85
departementsförslaget
innehåller. I och för sig är skillnaderna mellan förslagen ganska obelydliga.
Då emellertid vad lagrådet har förordat ansluler något närmare lill
rättegångsbalkens regelsystem vill jag inte motsätta mig lagrådets altemativ.
Med den av lagrådet föreslagna lydelsen av 1 b S
för det tillägg till is'» andra slycket som gjorts i del remitterade förslaget
anses överflödigt. Jag föreslår därför alt det fär utgå. Därvid bör tredje
stycket i paragrafen jämkas på sätt lagrådet har föreslagit.
I fråga om 11 i} förordar jag att möjligheten till
anstånd vidgas i enlighet med lagrådets förslag.
1 övrigt bör vissa redaktionella ändringar vidtas i
det remitterade förslaget.
Förslaget
till lag om ändring i radioansvarighetslagen (1966:756)
1 fråga om 5 (; andra stycket förordar jag en
mindre redaktionell jämkning.
Jag har ingen erinran i sak mol de förtydliganden
som lagrådet har förordat beträffande 9 if första slycket i det remitterade
förslaget. Bestämmelsen i fråga bör dock redigeras i enlighet med vad som har
skett i del remitterade förslaget.
Tillräckliga skäl att i detta sammanhang göra
ändringar i 9 if andra styckei föreligger inte. Frågan torde få övervägas i
samband med det fortsatta arbetet på en ny yttrandefrihetsgrundlag.
Förslaget
till lag om ändring i rättegångsbalken
Lagrådet förordar att en erinran om att
bestämmelserna i 3 kap. 3 S TF och 9 S radioansvarigheislagen innebär att den
som har lystnadsplikt i vissa fall ändå för höras som vittne skall tas upplett
nytt sjätte stycke i 36 kap. 5 S- Jag vill inte motsätta mig det förslaget.
Inte heller harjag något att erinra mot att bestämmelsen i 36 kap. 6 a if i det remitterade förslaget förs in som ett nytt andra stycke i 36 kap. 8 S. Till följd därav
bör en jämkning ske i 37 kap.
Förslaget lill ändring i 49 kap. 4 avstyrks av
lagrådet. Därvid åberopas att det enligt rättegångsbalken som huvudregel gäller
att särskild talan inle får föras mot beslut, varigenom part eller annan
förelagts att vid viss påföljd fullgöra nägot i rättegången. Enligl lagrådei
kan del inte hävdas att den tryckfrihelsrällsliga anonymiteten är mer
skyddsvärd än övriga intressen som rättegångsbalkens förbud mot alt någon hörs
som vittne skall skydda. Lagrådet finner avgörande skäl tala för att rättens
bedömning skall godtas i fråga om vittnesplikten för dem som har tystnadsplikt
enligt TF och radioansvarigheislagen lika väl som i fräga om annan tystnadsplikt
och att överprövning skall ske först sedan tvångsmedel har lillgripits.
Prop.1977/78:62 86
Enligt min mening föreligger starka skäl att
förstärka anonymitetsskyddet på det sätt som har skett i det remitterade
förslaget. Ett särskilt skäl alt här införa speciella garantier mot att
tystnadsplikten bryts är att det på detta område i stor utsträckning
överiämnals till domstolarna att dra upp de närmare gränserna för tystnadsplikten.
När del gäller andra lystnadsplikter är intressekonfiikten löst redan i
lagstiftningen. Vad lagrådet har anfört bör alltså inte leda till att det
remitterade förslagel frångås.
Något praktiskt behov av att i förevarande
sammanhang ta upp frågan om en motsvarande reglering bör införas i andra
processrättsliga lagar föreligger inte.
Förslaget
till lag om ändring i lagen (1977:729) om patentbesvärsrätten
De av lagrådet förordade ändringarna i förslaget
bör göras. Jag har i denna fråga samrått med chefen för handelsdepartementet.
Hemställan
Med hänvisning till vad jag nu har anfört
hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att antaga de av lagrådet
granskade förslagen med vidtagna ändringar.
Regeringen ansluler sig lill föredragandens
överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga de
förslag som föredraganden lagt fram.
Prop.1977/78:62 87
Innehåll
Propositionen.................................................... 1
Propositionens
huvudsakliga innehåll...................... I
Lagförslag........................................................ 2
1
lag med vissa bestämmelser
på tryckfrihetsförordningens område 2
2
lag om ändring i lagen (1949:164) med
vissa beslämmelser om rättegången i tryckfrihetsmål 3
3
lag om ändring i
radioansvarighetslagen (1966:756) 9
4
lag om ändring i lagen (1949:165)
angående beslag å vissa .skrifter 13
5
lag om ändring i rättegångsbalken.................... 14
6
lag om ändring i lagen (1977:729) om
patentbesvärsrätten 17
7
lag om ändring i lagen (1949:166)
angående skyldighet att avlämna för bibliotek avsedda exemplar av tryckt skrift................................................. 19
Utdrag
av protokoll vid regeringssammanträde 1977-09-29 20
1
Inledning..................................................... .... 20
2
Den partiella reformen av
tryckfrihetsförordningen 21
3
Allmänt om följdlagstiftningen.......................... .... 23
4
Upprättade lagförslag.................................... .... 27
5
Specialmolivering.......................................... .... 27
5.1 Förslaget till lag om medgivande till ätal
för vissa tryckfri
hetsbrott m.m....................................... 27
IS..................................................................... 27
2 S................................................................... 27
3S.................................................................... 28
4 S 29
5S.................................................................... 33
6 S 33
Ikraftträdande...................................... .... 35
5.2 Förslaget
till lag om ändring i lagen (1949:164) om
rättegången
i tryckfrihetsmål................... .... 36
IS...................................................... .... 36
laS .................................................................. 37
I b
S................................................... 39
2,
3, 7, 10 och 13 SS............................. 41
II S..................................................... 41
Ikraftträdande...................................... .... 42
5.3 Förslaget
lill lag om ändring i radioansvarighetslagen
(1966:756)........................................... .... 42
IS..................................................................... 42
5 S 43
7 S 43
Prop.1977/78:62 88
8 S...................................................... .... 44
9 S...................................................... .... 44
9 a S .................................................. .... 44
Ikraftträdande....................................... .... 44
5.4
Förslaget till lag om ändring i lagen
(1949:165) angående beslag å vissa skrifter 45
5.5
Förslaget till lag om ändring i
rättegångsbalken 45
36
kap. 6 a S och 37 kap. 5 S.................. 45
49
kap, 4 S........................................... 46
Ikraftträdande....................................... 46
5.6
Förslaget till lag om ändring i lagen
(1977:729) om patentbesvärsrätten 47
5.7
Förslaget till lag om ändring i lagen
(1949:166) angående skyldighet alt avlämna för bibliotek avsedda exemplar av
tryckt skrift......................... 47
6
Hemställan.................................................. 47
7
Beslut......................................................... 48
Bilaga
1 Utredningens lagförslag............................ 49
BUaga
2 De remitterade förslagen......................... 52
Utdrag
av lagrådets protokoll 1977-11-02............... ... 68
Utdrag
av protokoll vid regeringssammanträde 1977-11-03 82
Innehållsförteckning........................................... ... 87
GOTAB Stockholm 1977 56 423
Doktrin (1)
- Anna Wallerman, Fakultativa regler: en taxonomi*, SvJT 2017 s. 399, på s. 406 · Fritt tillgänglig
Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur Svensk Juristtidnings öppna arkiv. Artiklarna läses hos SvJT.
Hänvisas hit från
26 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (21)
21 kopplingar i 18 dokument.
- Ds 2017:57 Följdändringar till ändrade mediegrundlagar s. 127 om s. 23 i texten
- SOU 2012:55 En översyn av tryck- och yttrandefriheten, del 1 i texten
- SOU 2006:96 Ett nytt grundlagsskydd för tryck- och yttrandefriheten?, del 1 i texten
- SOU 2004:114 Vissa tryck- och yttrandefrihetsrättsliga frågor Del 1 s. 372 i texten
- Prop. 2001/02:74 Yttrandefrihetsgrundlagen och Internet om s. 37 · om s. 72 i texten
Rättsfall (2)
2 kopplingar.
- RÅ 2007 ref. 53 om s. 33 ur registret
- NJA 2003 s. 107 »Annonserna i GP« om s. 79 i texten
Doktrin (3)
3 kopplingar i 2 dokument.
- Bernitz, Medborgarskapet i Sverige och Europa, 2004 s. 92 om s. 22 · s. 598 i texten
- SvJT 2017 s. 399 Anna Wallerman, Fakultativa regler: en taxonomi* s. 406 i texten