Sök i Ratio Lex

om inrättande av en central myndighet för utredning av allvarligare civila och militära Iuftfartsolyckor, m.m.

31 sidor, varav 20 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 20 av 31 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1977/78:88, om inrättande av en central myndighet för utredning av allvarligare civila och militära Iuftfartsolyckor, m.m.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78; 88

Regeringens proposition

1977/78: 88

om
inrättande av en central myndighet för utredning av allvarligare civila och
militära luftfartsolyckor, m. m.

beslutad
den 12 januari 1978.

Regeringen
föreslår riksdagen alt antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av
regeringsprotokoll.

På
regeringens vägnar

THORBJÖRN
FÄLLDIN

BO
TURESSON

Propositionens
huvudsakliga innehall

I
propositionen konstateras, mot bakgrund av bl. a. luftfartens expansion och den
tekniska utvecklingen under de senaste tjugo åren, att ett behov föreligger av
en effektiverad organisation för utredning av luftfartsolyckor. Som följd därav
föreslås att en central myndighet - statens haverikommission - inrättas för
utredning av allvarligare civila och militära luftfartsolyckor. Myndigheten
föreslås bli inrättad den 1 juli 1978. Samtidigt skall verksamheten vid
försvarets haverikommission upphöra. För ändamålet bör anvisas ett
förslagsanslag av 1,2 milj. kr. för budgetåret 1978/79.

1 Riksdagen 1977/78. I saml. Nr t

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:88

Förslag
till

Lag
om ändring av luftfartslagen (1957:297)

Härigenom
föreskrives i fråga om'luftfartslagen (1957:297)'

dels
atl 11 kap. 9 § skall upphöra atl gälla,

dels att 11 kap. 8 och
10-13 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Undersökning
varom i 7 § sägs skall verkställas av en undersökningskommission.

1
kommissionen skall erforderlig teknisk och juridisk sakkunskap vara företrädd.

; §

Undersökning
varom i 7 § sägs skall verkställas av den myndighet regeringen bestämmer.

Vid
undersökningen skall erforderlig operativ, teknisk och juridisk sakkunskap
vara företrädd.

opaginerad Kontrollera mot PDF

10 §2

På sätt regeringen
förordnar skall kommissionen underrätta dem saken kan angå samt bereda dem
tillfälle att anföra vad de akta nödigt till bevakande av sin rätl. De äga,
såvitt del kan ske ulan men för utredningen, närvara vid undersökning å olycksplatsen
samt eljest vid kommissionens utredningsarbete.

På sätt regeringen
förordnar skall den myndighet som undersöker olyckan underrätta dem saken kan
angå samt bereda dem tillfälle att anföra vad de akta nödigt lill bevakande av sin
rätt. De äga, såvitt det kan ske utan men för utredningen, närvara vid
undersökning å olycksplatsen samt eljest vid utredningsarbetet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

11 §

Kommissionen
skall utföra sill arbete i samråd med polismyndighet eller åklagare, som i
saken leder förundersökning jämlikt 23 kap. rättegångsbalken.

I
avvaktan på att kommissionen börjar sin verksamhet har luftfartsverket att i
samråd med polismyndighet eller på annat lämpligt sätt företaga de åtgärder
för säkerställande av utredningen, som finnas nödiga och icke utan våda kunna uppskjutas.

1 Senaste
lydelse av II kap. 9 § 1970:128.

2 Senaste
lydelse 1976:11 Gfr 1976:644).

3 Senaste
lydelse 1969:201.

Undersökning
skall utföras i samråd med polismyndighet eller åklagare, som i saken leder
förundersökning jämlikt 23 kap. rättegångsbalken.

I
avvaktan på att undersökningen inledes har luftfartsverket att i samråd med
polismyndighet eller på annat lämpligt sätt företaga de åtgärder för
säkerställande av utredningen, som finnas nödiga och icke utan våda kunna
uppskjutas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

12 §

Kommissionen
må hålla förhör med envar som antages kunna lämna upplysning av betydelse för utredningen
samt granska föremål som kan antagas äga sådan betydelse.

Såframt
undersökningen finnes eljest icke kunna behörigen fullföljas, må kommissionen
påkalla utredning genom polismyndighet. Vid sådan utredning skall vad i 23
kap. rättegångsbalken är stadgat gälla i tillämpliga delar; tvångsmedel som avses
i 24-28 kap. rättegångsbalken må dock användas allenast i den mån anledning
förekommer att brott som hör under allmänt åtal förövats.

Finner
kommissionen nödigt att vittne eller sakkunnig höres vid domstol eller alt
föreläggande meddelas någon att såsom bevis tillhandahålla skriftlig handling
eller föremål, må kommissionen göra framställning därom hos den allmänna underrätt,
inom vars område händelsen timat eller den vistas som skall höras eller
åtgärden eljest angår. Rätten skall anställa förhör eller meddela föreläggande,
därest laga hinder ej möter. Angående åtgärd som nu sagts skall i tillämpliga
delar gälla vad som är stadgat om bevisupptagning i rättegång utom huvudförhandling.

Den
myndighet som undersöker olyckan må hålla förhör med envar som antages kunna
lämna upplysning av betydelse för utredningen saml granska föremål som kan antagas
äga sådan betydelse.

Såframt
undersökningen finnes eljest icke kunna behörigen fullföljas, må myndigheten
påkalla utredning genom polismyndighet. Vid sådan utredning skall vad i 23
kap. räuegångsbalken är stadgal gälla i tillämpliga delar; tvångsmedel som avses
i 24-28 kap. rättegångsbalken må dock användas allenast i den mån anledning
förekommer alt brott som hör under allmänt åtal förövats.

Finner
den myndighet som undersöker olyckan nödigt alt vittne eller sakkunnig höres
vid domstol eller att föreläggande meddelas någon att såsom bevis
tillhandahålla skriftlig handling eller föremål, må myndigheten göra
framställning därom hos den allmänna underrätt, inom vars område händelsen timat
eller den vistas som skall höras eller åtgärden eljest angår. Rätten skall
anställa förhör eller meddela föreläggande, därest laga hinder ej möter. Angående
åtgärd som nu sagts skall i tillämpliga delar gälla vad som är stadgat om
bevisupptagning i rättegång utom huvudförhandling.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Anträffas luftfartyg
eller gods, som befordrats med luftfartyg, eller något, som hör till sådant
fartyg eller gods, och förekommer anledning

13
§

Anträffas
luftfartyg eller gods, som befordrats med luftfartyg, eller något, som hör till
sådant fartyg eller gods, och förekommer anledning

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

antaga
att luftfartsolycka timat, må vad som anträffats icke avlägnas eller rubbas
ulan tillstånd av polismyndighet eller undersökningskommission, med mindre
det sker för att rädda människoliv eller eljest synnerliga skäl äro därtill.

Har någon tillvaratagit
egendom som avses i första stycket skall anmälan därom ofördröjligen göras hos
polismyndighet eller undersökningskommission, som äger omhändertaga egendomen
när det finnes påkallat.

Föreslagen lydelse

antaga
alt luftfartsolycka timat, må vad som anträffats icke avlägsnas eller rubbas
utan tillstånd av polismyndighet eller den myndighet som undersöker olyckan,
med mindre det sker för att rädda människoliv eller eljest synneriiga skäl äro
därtill.

Har
någon tillvaratagit egendom som avses i första stycket, skall anmälan därom ofördröjligen
göras hos myndighet som avses i första stycket. Myndigheten äger omhändertaga
egendomen när det finnes påkallat.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1978.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop.1977/78:88 5

Utdrag
KOMMUNIKATIONSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1978-01-12

Närvarande:
statsministem Fälldin, ordförande, och statsråden Bohman, Ahlmark, Romanus,
Turesson, Gustavsson, Äntonsson, Olsson, Dahlgren, Åsling, Söder, Troedsson, Mundebo,
Krönmark, Ullsten, Wikström, Johansson, Friggebo.

Föredragande:
statsrådet Turesson

Proposition
om inrättande av en central myndighet för utredning av allvarligare civila och
militära luftfartsolyckor, m. m.

1
Inledning

Ordföranden
i försvarets haverikommission, dåvarande sjösäkerhetsdirektören numera
hovrättslagmannen Göran Sieen - i fortsättningen kallad utredningsmannen - överiämnade
år 1974 till cheferna för försvars- och kommunikationsdepartementen förslag till
ny organisation för utredning av civila och militära luftfartsolyckor.
Förslaget, som inte gmndades på särskilda utredningsdirektiv, remissbehandlades.

Med
anledning av vad som framfördes vid remissbehandlingen ansågs skäl föreligga
för att göra en översyn av förslaget. En arbetsgrupp inom försvars-och
kommunikationsdepartementen med företrädare för chefen för flygvapnet och
luftfartsinspektionen har genomfört en sådan översyn. Resultatet av
arbetsgruppens översyn redovisas i en departementspromemoria (Ds K 1977:2)
Statens Haverikommission - Förslag lill utredningsorgan för allvarligare
luftfartsolyckor.

Yttranden
över promemorian har avgelts av överbefälhavaren (ÖB) efter hörande av chefen
för flygvapnet (CFV), försvarets materielverk (FMV), försvarets
forskningsanstalt (FOA), flygtekniska försöksanstalten (FFA), försvarets
rationaliseringsinstitut (FRI), luftfartsverket, chefen för luftfarts-inspektionen,
statskontoret, riksrevisionsverket (RRV), Landsorganisationen i Sverige (LO)
efter hörande av Svenska transporiarbetareförbundet, Svenska officersförbundet.
Svensk pilotförening, Scandinavian Airlines System (SAS), Linjeflyg AB (LIN), Kungl.
Svenska Aeroklubben (KSAK), Svenska allmänflygföreningen (SPAF), Taxiflygförelagens
Riksförbund (TFR), Svenska flygtrafikledareföreningen samt Handelstjänslemannaför-bundet
(HTF).

\* Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr i

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:88 6

2 Nuvarande
ordning

I
artikel 26 i den s. k. Chicagokonventionen rörande internationell luftfart, som
ratificerats av Sverige, åläggs de fördragsslutande staterna atl i vissa fall närmare
undersöka inträffade luftfartsolyckor. När luftfartyg som är registrerat i fördragsslulande
stat drabbas av olyckshändelse skall den stat där olyckan inträffat utreda de
närmare omständigheterna kring olyckan om

- olyckan medfört att någon dödats eller allvariigt skadats
eller

- olyckan föranleder antagande all allvarligt
tekniskt fel föreligger hos luftfartyget eller markorganisationen.

Företrädare
för den stat där luftfartyget är registrerat och för tillverkar-landet skall
beredas tillfälle att delta i undersökningen. Den stat som svarar för
undersökningen skall delge de andra berörda staterna rapporten med slutsatserna
rörande händelsen. Annex 13 lill artikel 26 i konventionen reglerar närmare de fördragsslulande
staternas skyldigheter vid undersökning av luftfartsolyckor.

De
delar av den svenska luftfartslagstiftningen som rör utredning av
luftfartsolyckor bygger på konventionens bestämmelser och har följande innebörd.

Inträffar
i civil luftfart olycka av viss omfattning skall enligl luftfartslagen (1957:297,
ändrad senast 1977:276) för varje tillfälle tillsättas en kommission för
undersökning av händelsen. Haverikommission tillsätts av luftfartsverket.
Chefen för kommunikationsdepartementet kan utse en eller flera ledamöter i
haverikommission eller, t. ex. vid större olycka, förordna en särskild
undersökningskommission. Närmare föreskrifter för angivna kommissioner och
deras verksamhet meddelas i luflfarlskungörelsen (1961:558, ändrad senast
1976:990).

Inträffar
vid svenskt militärt luftfartygs utnyttjande olyckshändelse som medför alt
någon avlider eller (år allvarligare kroppsskada eller att betydande skada
uppstår på luftfartyget eller egendom som inte befordras med det, skall enligt
kungörelsen (1966:436, ändrad senast 1972:348) om undersökning av militära
luftfartsolyckor, undersökning av olyckshändelsen, dess orsaker m. m. göras av
försvarets haverikommission. Är civilt luftfartyg inblandat i olyckshändelsen
skall undersökning ske enligl luftfartslagen. Kommissionen, som är permanent,
består vanligen av ordförande och fyra andra ledamöter. Ordföranden skall vara
eller ha varit innehavare av domarämbete. Regeringen utser ledamöter i
försvarets haverikommission för tre år i tagel. Ledamöterna har uppdraget som
bisyssla.

3 Förslag
till utredningsorgan för allvarligare luftfartsolyckor

3.1
Förslag av utredningsmannen jämte remissyttrandena

Den
snabba utvecklingen som sketl inom luftfarten och de ökade krav som internationellt
och nationellt ställs på utredning av luftfartsolyckor har enligt utredningsmannen
medfört alt nuvarande organisationsform för utredning

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop.1977/78:88 7

av
olyckor har så väsentliga brister att en reform är nödvändig. Mot denna
bakgrund föreslog utredningsmannen att ett permanent frislående organ för
utredning av allvarligare civila och militära luftfartsolyckor borde inrättas. Hos
organet borde enligt förslaget finnas 12 tjänster. Utöver chefen för organet,
som bör vara jurist, bör ingå ledamöter med bl. a. flygoperativ och flygteknisk
kompetens saml erfarenhet av flygtrafikledning. För varje ledamot bör finnas
tre ersättare som skall inneha tjänst med rätt till ledighet för
haveriutredningsuppdrag. Särskilda experter skall dessutom vid behov kunna
knytas lill utredningsorganet.

Utredningsverksamheten
bör- utöver vad som följer av särskilda svenska bestämmelser - bedrivas i
överensstämmelse med del förfarande som den internationella civila
luftfartsorganisationen - ICAO - förordat.

Utredningsorganel
bör enligt utredningsmannen också ha bl. a. följande uppgifter:

- alt informera berörda intressenter inom luftfarten
snarast efter inträffat haveri/tillbud om vad som blivit känt under
haveriutredningen,

- att följa luflfartsinspeklionens och flygvapnets
säkerhetsinspektions verksamhet i den utsträckning chefen för organet och
berörd myndighet bedömer erforderligt,

- att följa motsvarande verksamhet i andra länder och
inom ICAO,

- alt analysera resultaten från egna eller andra myndigheters
haveriutredningar och föreslå säkerhetshöjande åtgärder om så är påkallat,

- att göra särskilda tendensundersökningar efter
särskilt förordnande av regeringen,

- alt åriigen lämna redogörelse för sin verksamhet till
regeringen. Utredningsmannens förslag remissbehandlades.

Flertalet
remissinstanser tillstyrkte i huvudsak utredningsmannens förslag. Till de
myndigheter som ställde sig positiva till förslaget hörde FOA, FFA, RRV och
statskontoret. Bland intresseorganisationerna förordade HTF, LO, SACO/SR,
Svensk pilotförening, SPAF, Svenska fiygtrafikleda-reföreningen och TCO alt
förslaget - i vissa fall efter någon komplettering -bör genomföras.

Vissa
myndigheter, organisationer och förelag - CFV, FMV, FRI, luftfartsverket,
chefen för luftfartsinspektionen, SAS, LIN och KSAK -kunde inte tillstyrka
förslaget i dess helhet men ansåg atl förbättringar i nuvarande
utredningssystem bör komma till stånd. Således tillstyrkte bl. a. chefen för
luftfartsinspektionen inrättandet av ett mindre organ för undersökning av
större luftfartsolyckor.

3.2
Arbetsgruppens överväganden och förslag

3.2.1
Bakgrund

Arbetsgmppen
konstaterar att det allmänt anses att haveriutredningsar-betel är ett
självklart och helt nödvändigt led i det flygsäkerhetsfrämjande arbete som
myndigheter, företag och organisationer bedriver. Ett omfattande

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:88 8

arbete
läggs därför i alla länder ned på utredning av flyghaverier. Under de senaste
åren har frågan om en effektivisering av haveriutredningsverksamheten rönt
uppmärksamhet i våra nordiska grannländer. Arbetsgruppen pekar också på alt i
ett stort antal utomnordiska länder utförs haveriutredningar av permanenta,
från luflfartsmyndigheterna fristående organ.

1
Sverige har utredningsverksamheten beträffande luftfartsolyckor grundats på
vad som därom stadgas i luftfartslagen och på de principer som ICAO rekommenderat.
Utredningsformen är inte likartad i militär och civil flygverksamhet.
Allvarliga militära flygolyckor utreds av en permanent organisation -
försvarets haverikommission - medan civila flygolyckor utreds av
luftfartsverkets kommissioner ibland förstärkta med någon utomstående opartisk
ledamot. I speciella fall kan chefen för kommunikationsdepartementet tillkalla
en särskild undersökningskommission.

3.2.2
Överväganden och .forslag

Arbetsgruppen
framhåller inledningsvis att den i huvudsak delar utredningsmannens
principiella synpunkter och finner att vissa förbättringar i nuvarande
organisationsformer kan göras.

En
haveriutrednings viktigaste funktion är enligt arbetsgruppen att förhindra att
en liknande händelse upprepas. Med den alltmer utvecklade tekniken inom
flygverksamheten är det angeläget alt i samband med ett haveri snabbi få
kännedom om de brister i verksamheten som orsakat olyckan eller bidragit till
den. Ett väl utvecklat flygsäkerhetssystem förutsätter enligt arbetsgruppen
att utredningsorganisationen håller hög standard. Skulle den förklaring till en
olycka som utredningsorganel har kommit fram lill vara felaktig eller
ofullständig kan säkerheismyndigheten eller andra intressenter bli missledda
när det gäller att vidta effektiva förebyggande åtgärder. En uppenbar risk kan
då föreligga för att en liknande olycka inträffar igen. Mot bakgmnd bl. a. av
alt en flygolycka inle sällan medför dödsfall och stora egendomsskador framstår
detla som oacceptabelt.

De
nuvarande organisationsformerna för utredning av haverier när det gäller
militär flygverksamhet och även i viss mån civil flygverksamhet bygger på atl
kommissionsledamöterna - med undantag av ett fåtal tjänstemän vid luftfartsverkets
haverisektion - har utredningsverksamheten som bisyssla. Regelmässigt gäller
det dem som representerar den juridiska sakkunskapen. Detta har enligt
arbetsgruppen fått vissa negativa konsekvenser, bi. a. när det gäller de
allmänna fömtsättningama att fortlöpande följa utvecklingen och utredningstidens
längd. Arbetsgruppen understryker också att formen av bisyssla utgör en
påtaglig risk för instabilitet i utredningssystemet bl. a. därigenom att
ledamot i kommission på grund av andra arbetsuppgifter under viss tid eller för
gott måste lämna utredningsverksamheten. Det nuvarande systemet baseras vidare
enligt arbetsgruppen i alltför hög grad på enskilda ledamöters personliga
intresse och vilja atl åla sig extrauppdrag och är därför

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:88 9

ytterst
känsligt för personella förändringar. I detta sammanhang bör enligt arbetsgruppen
framhållas att utredningsverksamheten kräver att kommissionsmedlem helst samma
dag som olyckan inträffat påbörjar undersökning på haveriplatsen. Eli sådant
krav är enligt arbetsgruppen svårt all förena med alt ledamöterna har
utredningsverksamheten som bisyssla.

Ett
annat skäl för ett permanent utredningsorgan är önskvärdheten av alt kunna
utnyttja den sakkunskap och erfarenhet som finns i försvarets haverikommission
för utredning av civila haverier. Om detta önskemål skall kunna tillgodoses i
ett framtida system framstår det enligt arbetsgruppen som olämpligt att
utredarna har utredningsverksamheten som bisyssla.

Arbetsgruppen
framhåller att det i vissa sammanhang har påpekats att den militära
flygverksamheten kommer att minska i framtiden och att detta förhållande bör
medföra minskat antal haverier för försvarets del. F. n. utreds cirka 15
haverier per år av försvarets haverikommission. Även om en viss minskning
kommer att ske av antalet haverier, torde detta enligt arbetsgruppen mer än
väl uppvägas av att haverierna - inte minst inom den militära sektorn - synes
bli alltmer komplicerade och utredningarna därigenom alltmer omfattande.

Luftfartslagen
bygger på principen att allvariiga olyckor, och särskilt de där luftfartsmyndigheten
varit inblandad, bör utredas av en särskild undersökningskommission eller
kommission förstärkt med ledamöter som har sin verksamhet utanför
luftfartsverket. Mot bakgrund av bl. a. säkerhetsmyndigheternas alltmer
centrala ställning i flygsäkerhetsarbetet, såväl operativt som tekniskt, torde
det inte vara sällsynt atl myndighetens säkerhetsfrämjande arbete analyseras i
samband med en haveriutredning. I sakens natur ligger enligt arbetsgruppen att
det inte kan anses tillfredsställande atl en myndighet utreder en olycka som
den själv är inblandad i. Arbetsgruppen understryker mot denna bakgrund värdet
av att en utredning av en allvariigare luftfartsolycka genomförs av en neutral
och opartisk instans.

Sammanfattningsvis
finner arbetsgruppen alt nuvarande organisationsformer för utredning av civila
och militära flyghaverier inte erbjuder tillräcklig stabilitet från bl. a.
personell synpunkt. Kravet på hög utrednings-effektiviiet är sålunda inle
förenligt med atl utredningsmännen har utredningsverksamheten som bisyssla.
Arbetsgruppen anser i likhet med utredningsmannen att man genom alt tillskapa ett
frislående permanent utredningsorgan för luftfartsolyckor bör kunna tillgodose
erforderliga effektivitetskrav liksom även kravet på atl utredningarna skall
verkställas av en neutral och opartisk instans. Genom ett permanent organ
möjliggörs också en fortlöpande uppföljning av utvecklingen på haveriutredningsområdel,
vilket torde vara en förutsättning för en successiv effektivisering av
utredningsverksamheten.

Enligt
arbetsgruppen vore det från vissa synpunkter önskvärt att skilda utredningsorgan
utreder civila resp. militära haverier. De kvalificerade resurserna på detta
område är emellertid begränsade, varför det för svenskt

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:88 10

vidkommande
framstår som naturiigt all satsa på ett gemensamt mindre organ. Även andra skäl
- framför allt den beslutade integreringen av den civila och militära
flygtrafikledningen - talar för ett gemensamt civilt/militärt utredningsorgan.
Ett gemensamt organ medför också - vilket bör utgöra en fördel från
utredningsteknisk synpunkt - alt för varje haveri måste knytas specialister till
organet för just den typ av haveri som är föremål för utredning, bl. a. sådana
specialister som i sin dagliga tjänst är knutna till operaliv eller teknisk
flygverksamhet. Härigenom fås en garanti för att utredningsorganet alltid
besitter de speciella kvalifikationer som behövs för aktuell uppgift.

En
sådan ordning förutsätter att kvalificerad personal från den civila och militära
sidan finns lätt tillgänglig och med kort varsel kan delta i en haveriutredning
och atl i övrigt myndigheterna lämnar utredningsverksamheten erforderligt
biträde.

Mot
bakgrund bl. a. härav anser arbetsgruppen, i överensstämmelse med
utredningsmannens förslag och i likhet med flera remissinstanser, att det föreslagna
permanenta utredningsorganel bör få till uppgift att utreda såväl civila som
militära haverier.

Under
remissbehandlingen av utredningsmannens förslag har från flera håll framhållits
att det föreslagna organets verksamhet skall begränsas till de allvariigare
luftfartsolyckorna underdel att utredning av övriga olyckor skall åvila
säkerhetsmyndigheterna. Övervägande skäl talar enligt arbetsgruppen för atl del
föreslagna kvalificerade organet inriktar sin verksamhet på i första hand flygolyckor
som medfört dödsfall eller allvarlig personskada. Skulle andra haverier vara
komplicerade från utredningssynpunkt eller om speciella skäl eljest föreligger,
bör dock möjlighet finnas för säkerhetsmyndigheten att påkalla utredning från
organet. En motsvarande ordning gäller i princip redan nu.

Förutom
en fortlöpande uppföljning av utvecklingen inom haveriutredningsområdel i
syfte atl bl. a. successivt effeklivera utredningsmetodiken bör enligt arbetsgmppen
några andra arbetsuppgifter än haveriutredningsverksamhet inte åvila del nya
organet.

Med
den inriktning som det permanenta utredningsorganel enligl arbetsgruppen bör
få skall säkerhetsmyndigheterna inte endast ha primäransvaret för utredning av
tillbud utan även för analysverksamhet och tendensundersökningar. Andra
gränsdragningsfrågor kan enligt arbetsgruppen eventuellt behöva tas upp till
prövning sedan viss tids erfarenhet vunnits av verksamheten.

Arbetsgmppen
har funnit alt utredningsorganels rapporter bör överlämnas lill säkerhetsmyndigheten,
dvs. luftfartsinspektionen resp. chefen för flygvapnet. Det skall sedan
ankomma på säkerhetsmyndigheten att efter remissbehandling av rapporten fatta
beslut om de åtgärder vartill utredningen kan föranleda. Härutöver bör
utredningsorganet varje år lämna en detaljerad verksamhetsberättelse lill
försvars- och kommunikationsdepartementen.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:88 11

Under
år 1976 inträffade inom den civila luftfarten 64 händelser som betraktades som
haverier och som därför krävde haveriutredning. Av dessa 64 haverier föranledde
10 förordnande av haverikommission, 9 utreddes av förordnad utredningsman medan
resten - 45 - utreddes genom s. k. kontorsulredning hos luftfartsinspektionen.
Mot bakgrund av de definierade uppgifterna för det föreslagna utredningsorganel
och alt antalet olyckshändelser under år 1976 inte påtagligt avviker från
genomsnittet under de senaste åren konstaterar arbetsgruppen att omkring 15
civila haverier per år kommer all utredas av det föreslagna fristående
utredningsorganet. Inom den militära luftfarten inträffade under samma period
14 haverier som det föreslagna utredningsorganet skulle ha utrett. Antalet
haverier bedöms inte komma att öka i framtiden. Haveriernas komplexitet kan
emellertid, som tidigare nämnts, komma att öka och därigenom även kravet på
utredningsresurser.

Vid bedömning av den storlek
och sammansättning som utredningsorganet bör ha påpekar arbetsgmppen till en
början att i luftfartslagen (11 kap. 8 §) föreskrivs att erforderiig teknisk
och juridisk sakkunskap skall vara företrädd i undersökningskommission. Med
teknisk sakkunskap förslås i detla sammanhang såväl flygoperativ som
flygteknisk expertis. Organet bör därför bestå av minst tre ledamöter, nämligen
en jurist, en flygoperativ expert och en flygteknisk expert. Med hänsyn lill
det bedömda antalet utredningar per år och erfarenhetsmässig genomsnittlig
tidsåtgång per utredning för man enligt arbetsgruppen räkna med att
utredningsorganet kommer att arbeta med flera haverier samtidigt. För atl delta
skall vara möjligt krävs, bl. a. med hänsyn lill alt den som leder haveriutredningen
naturiigen bör ha juridisk bakgrund, att även ett mindre utredningsorgan oundgängligen
måste bestå av minst fyra ledamöter, varav två bör representera juridisk
sakkunskap och två teknisk-operativ sakkunskap. Av det tidigare sagda framgår
alt det föreslagna utredningsorganet utöver de fast anställda ledamöterna måste
ha tillgång lill speciell expertis för olika slag av olyckor. I likhet med vad
som gäller för försvarets haverikommission bör säkerhetsmyndighet efter
överenskommelse med utredningsorganet ställa personal till organets förfogande
som experter eller sakkunniga. Utrednings-organet skall också ha möjlighet att
anlita andra experter och sakkunniga. Med hänsyn till risken för extraordinär
anhopning av olyckor under en begränsad tidsperiod bör ersättare för de fast
anställda ledamöterna förordnas. Dessa ersättare bör inte ha fast anställning.

Utredningsorganet
bör enligt arbetsgmppen ha viss egen biträdeshjälp.

Del nya utredningsorganet börenligt
arbetsgmppens mening benämnas statens haverikommission. Genom inrättandet av
statens haverikommission upphör försvarets haverikommission.

RRV
har berört frågan om en sammanslagning av statens haverikommission med den
kommission för utredning av sjöolyckor som från den 1 juli 1976 är under
uppbyggnad. Arbetsgruppen anser att frågan om sammanslag-

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:88 12

ning
av de två kommissionerna bör tas upp lill prövning senare.

Kostnaderna
för del föreslagna utredningsorganels verksamhet kommer enligt arbetsgruppen
huvudsakligen att bestå av löner, arvoden m. m. Vissa kostnader för resor,
traktamenten, lokaler och expenser kommer också att belasta utredningsorganet.
Därutöver uppkommer kostnader för arbeten av teknisk karaktär såsom
platsundersökning, bärgning, motorundersökning, bränsleprov, hållfaslhelsberäkningar
och i vissa fall flygprov. Dessa kostnader belastar f. n. luftfartsverket och
flygvapnet.

Kostnaderna
(exkl. kostnaderna av teknisk karaktär) i 1976 års prisläge för statens
haverikommission har på dessa grunder av arbetsgruppen bedömts komma atl uppgå till
ca 800 000 kr. per budgetår. Som följd av del föreslagna systemet för
haveriutredningar bortfaller kostnaderna för försvarets haverikommission - f. n.
ca 250 000 kr. - samt vissa arbetsuppgifter inom luftfarts-inspektionen. Dessa
uppgifter är fördelade på flera tjänstemän och kan totalt beräknas motsvara ett
manår, eller i kostnader ca 100 0(X) kr. Merkostnaden som följd av den
föreslagna organisationen bedömer arbetsgruppen därför till mindre än 500 000
kr per budgetår.

Arbetsgmppen
har avgivit förslag till behövliga ändringar i luftfartslagen, luflfarlskungörelsen
och kungörelsen om undersökning av militära luftfartsolyckor. Förslag till instmktion
för det föreslagna haveriutredningsorganet har också avgivits.

4
Remissyttrandena

Någon
erinran mot redovisningen av bakgrunden lill arbetsgruppens öv erväg anden och
förs lag har inte framförts.

Till
arbetsgmppens förslag att ett fristående permanent utredningsorgan för allvarligare
militära och civila luftfart so ly c kor skall inrättas ansluter sig i stort
sett samtliga remissinstanser. Endast FMV och TFR, som anser att de nuvarande haveriutredningsor-ganisaiionerna
inte har sådana brister att det motiverar ett nytt utredningsorgan, har
avvikande uppfattning. FMV har således inte kunnat konstatera annan brist inom
sill ansvarsområde än vissa förseningar i slutförandet av utredningsrapporterna
vilket inte bedöms som allvarligt.

FFA
understryker att arbetsgmppens grundläggande synpunkter på behov av och motiv
för haveriutredningsarbetel bör vara vägledande vid ställningstagande till
frågan om organisationsform för utredning av luftfansolyckor. FFA finner stöd
härför bl. a. i den internationella utvecklingen och anser att ett genomförande
av förslagen är en nödvändig fömtsättning för att ett gott resultat skall kunna
uppnås lill rimliga kostnader. FFA delar vidare arbetsgruppens synpunkter vad
gäller svårigheterna för deltidsengagerad personal alt bedriva
utredningsverksamheten med erforderiig kapacitet och kontinuitet.

CFV
och Svenska officersförbundet påpekar alt nuvarande system för den

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:88 13

militära
haveriulredningsverksamheten fungerar tillfredsställande. FMV föreslår att
eventuella personalförstärkningar för utredning av militära haverier bör ske
genom en ändring av försvarets haverikommissions nuvarande sammansättning. FRI,
som biträder förslaget, framhåller att en förutsättning måste vara alt den nya
organisationen inte leder till kostnadsökningar för försvaret.

Arbetsgruppens förslag
angående utredningsorganets arbetsuppgifter och gränsdragningen gentemot säkerhetsmyndigheterna
kommenteras av en rad remissinstanser. Cfl anser att utredningsorganets
huvudsakliga arbetsuppgift bör vara administrativ ledning och uppföljning av
den totala utredningsverksamheten samt studier och vidareutveckling av haveriulredningsmetodiken.
Organet bör endast i begränsad omfattning aktivt leda utredningar av civila och
militära flyghaverier. Även kapacitetsskäl begränsar utredningsorganets
möjligheter i delta avseende. Liknande synpunkter framförs av FMV,
statskontoret och Svenska officersförbundet. CFV och FMV förordar dessutom att
verksamheten tills vidare skall ske på försök.

FRI,
som har förståelse för behovet av en enhetlig bedömning av flygsäkerhetsfrågorna,
anser att gränsdragningen mellan säkerhetsmyndigheternas och det föreslagna
utredningsorganets arbetsuppgifter bör förtydligas. Med hänsyn till bl. a.
kostnadsskäl bör utredningsverksamheten, enligt FRI, främst inriktas på större
haverier eller tillbud där väsentliga flygsäkerhets- och samhällsintressen
berörs.

Även
FFA framför vissa invändningar mot den föreslagna gränsdragningen mellan
säkerhetsmyndigheternas och utredningsorganets verksamhetsområden. Enligt FFA
kan det vara olyckligt att begränsa utredningsorganels arbetsuppgifter till
olyckor där dödsfall eller allvariig kroppsskada har inträffat. FFA framhåller
sålunda att haverilillbud utan personskador kan vara mycket farligare för
flygsäkerheten än ett haveri med personskador. FFA föreslår därför att det nya
utredningsorganet ges möjligheter att efter eget bedömande delta i
haveriutredningar när effekten av haveriet eller tillbudet på flygsäkerheten
kan vara stor. Även RRV anser att utredningsorganet självt bör få avgöra i
vilka fall det skall svara för undersökningen. FFA är vidare tveksamt till om säkerhelsmyndighelerna
skall ha hela ansvaret för analys- och tendensundersökningar.

Luftfartsverket
ifrågasätter, med hänsyn till bl. a. kostnadsskäl, om från utredningssynpunkt
mindre komplicerade olyckor skall undersökas av det nya utredningsorganet
enbart därför att olyckan medfört dödsfall eller allvariig kroppsskada.
Luftfartsverket delar i övrigt de uppfattningar vad gäller utredningsorganels
arbetsuppgifter som framförts av chefen för luftfartsinspeklionen.

Chefen
för lufifarisinspektionen ansluter sig i huvudsak till den föreslagna arbetsfördelningen
mellan utredningsorganel och chefen för luftfartsinspektionen, men anser att
en del förlydliganden bör göras. Chefen för luftfarts-

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:88 14

inspektionen
förordar således vissa ändringar i den föreslagna lydelsen av luftfartskungörelsen
och i förslaget lill instruktion för det nya utredningsorganel. Ändringarna
avser bl. a. atl klargöra ansvarsfördelningen i fråga om dels den
haveriförebyggande verksamheten, dels rapporteringen till ICAO och berörda
utländska luftfartsmyndigheter. Vidare bör det av luftfartskungörelsen klart
framgå att utredningsorganets verksamhet är begränsad till undersökning av
händelser inom riket. Även SAS framhåller behovet av en precisering i dessa
avseenden och understryker bl. a. atl ansvaret för den haveriförebyggande
verksamheten liksom hittills bör ligga hos luftfartsinspeklionen.

Statskontoret
har invändningar mot atl utredningsorganel skall ha till uppgift att
fortlöpande följa utvecklingen inom haveriutredningsområdet i syfte alt bl. a.
effektivisera utredningsmetodiken. Denna verksamhet bör i stället åvila
säkerhetsmyndigheterna. LIN framhåller att utredningsorganels haveriförebyggande
verksamhet bör begränsas till att gälla erfarenheterna från de specifika fall
som utreds av organet.

En
rad remissinstanser framför synpunkter på arbetsgruppens förslag i fråga om utredningsorganels
storlek.

Förslaget
att antalet fast anställda ledamöter skall uppgå till fyra biträds av bl. a. CFV,
FFA och chefen for luftfartsinspeklionen. Med hänvisning till att utredningsorganel
i princip blir ett ledningsorgan för utredning av allvariiga luftfartsolyckor
anser chefenför lufifarisinspektionen alt ersättare för ledamöterna inte bör
utses. Ordförande jämte tre övriga ledamöter torde vara tillräckligt även vid
anhopning av haverier.

FRI
förordar att antalet fast anställda ledamöter minskas till tre i syfte alt
begränsa kostnaderna. I stället kan flera ersättare lill utredningsorganels ordförande
utses. FRI anser vidare att utredningsorganet bör repliera på en lämplig
myndighet i fråga om administrativa tjänster. Även RR V framhåller möjligheterna
att samutnyttja kanslipersonal mellan utredningsorganet och annan myndighet.
Statskontoret anser atl det borde specificerats och närmare utretts i vilken
utsträckning befintliga resurser kan utnyttjas för biträdeshjälp till utredningsorganel.

Enligt
luftfartsverkets mening skulle det vara av värde om utredningsorganet
kompletterades med två lekmannarepresenlanter. Dessa skulle huvudsakligen
delta i plenarsammanträden.

Statskontoret
anser att utredningsorganets fast anställda personal bör utgöras av två
personer med juridisk bakgrund. Enligt statskontorets mening bör därutöver
personer som anses komma att behövas för utredning av allvariigare
luftfartsolyckor förordnas i förväg. Utredningsorganet måste dessutom, i
enlighet med arbetsgruppens förslag, kunna anlita experter och sakkunniga från
bl. a. säkerhetsmyndigheterna. Chefenför luftfartsinspek-tionen anför i detta
sammanhang all del inle är rimligt att en begäran om personella resurser från
utredningsorganet skall ha prioritet över säkerhetsmyndigheternas arbetsuppgifter.
En avvägning måste kunna göras i samråd

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:88 15

mellan
chefen för luftfartsinspeklionen och ordföranden i det föreslagna utredningsorganel.

LIN ifrågasätter
möjligheten att inom den föreslagna kostnadsramen låta utredningsorganets
verksamhet omfatta samtliga fall av allvarliga luftfartsolyckor, även
inbegripet allmänflyg och segelflyg. LIN tror därför att önskemål om en
permanent ökning av antalet ledamöter kommer alt läggas fram inom en snar
framtid och befarar att utredningsorganet kan bli för stort.

Med
hänsyn till atl militära luftfartsolyckor är svåmlredda på grund av dels deras
komplexitet, dels sekretessfrågor, anser Svenska officers förbundet att antalet
heltidsanställda ledamöter bör utökas med en regementsofficer. Denne bör ha
aktuell flygerfarenhet och ha varit flottiljchef.

Flera remissinstanser har
synpunkter på arbetsgmppens förslag beträffande utredningsorganets sammansättning
och de kompetenskrav som bör ställas på ledamöterna.

Det
är enligt chefens för flygvapnet mening inte en riktig avvägning i samband med
utredning av flyghaverier om juridisk kompetens samt teknisk och operativ
sakkunskap tillgodoses i lika omfattning. Därför hören av de två föreslagna
ledamöterna med juridisk bakgrund ersättas av en ledamot med flygoperativ
kompetens. Därigenom skulle såväl civil som militär flygoperativ sakkunskap
vara företrädd i utredningsorganel. Liknande synpunkter framförs av bl. a.
chefen för luftfartsinspektionen. Svenska officersförbundei föreslår att en
jurist bör ersättas av en flygoperalivi eller flygtekniskt sakkunnig ledamot.

Luftfartsverket anser atl
förslaget all utredningsorganels ordförande skall vara eller ha varit
innehavare av domarämbele är alltför restriktivt. Verket anför till stöd för
sin uppfattning, att utredningsarbetet till övervägande del är av teknisk och
inte av juridisk natur. Ordföranden skall främst leda och fördela arbetet och
ge erforderligt administrativt och utredningstekniskt stöd åt olika
utredningsprojekt. Verket konstaterar dock att juridisk sakkunskap bör vara
företrädd i utredningsorganel. Vidare anser verket att kompetenskraven på
ledamöterna inle bör anges i utredningsorganets instruktion, vilket arbetsgruppen
föreslagit. RRV framför liknande synpunkter och menar att ordförandeposten inte
utan tungt vägande skäl bör reserveras för en specialkompetens. Genom alt i
instruktionen specificera vilka kompetenskrav som skall gälla för varje
enskild ledamot införs bara en stel och formell struktur som inte tjänar något
konstruktivt syfte.

Chefen
för luftfartsinspeklionen ansluter sig till förslaget alt ordföranden skall
vara eller ha varit domare. Även Svenska officersförbundei menar att ordföranden
bör ha juridisk bakgrund.

Transporiarbetareförbundet
anser atl en företrädare för den tekniska tillsynspersonalen bör ingå i
utredningsorganet som sakkunnig eller som expert. HTF framhåller vikten av atl
representanter för kabinpersonalen anlitas som experter av utredningsorganet.
FOA påpekar alt experter med

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:88 16

beieendevelenskaplig
bakgrund bör anlitas i utredningsarbetet.

Flera
remissinstanser tar upp frågan om kostnaderna för statens haverikommission och hur
de skall finansieras.

Chefen
för flygvapnet förutsätter att kostnaderna för försvarets del kommer att
finansieras som hittills och att bl. a. löner till fast anställda ledamöter
inte kommer att belasta försvarsanslaget. FMV och FRI anför liknande synpunkter
och framhåller alt försvarsanslaget inte bör belastas med mer än nuvarande
kostnader för försvarets haverikommission. RRV anser att finansieringen bör ske
på liknande sätt som hittills, dvs. dels via luftfartsavgifter och dels via
anslaget till chefen för flygvapnet.

Chefen
för luftfartsinspeklionen beräknar att haveriutredningskostnaderna för civil
luftfart i slorl sett kommer all fördubblas genom det nya utrednings-organets
tillkomst. Med hänsyn lill att utredningsverksamheten bör vara oberoende av
säkerhetsmyndigheterna bör verksamheten inte finansieras av luftfartsverket och
chefen för flygvapnet utan via ett särskilt anslag till kommissionen. FRI anser
att frågan om i vilken omfattning kostnadskrävande bärgningar, tekniska
utredningar etc. skall utföras bör avgöras av den direkt säkerhelsansvariga
myndigheten i nära samråd med utredningsorganet.

5/4S
förutsätter att kostnaderna inte i någon del överförs på luftfartsverket. Liknande
synpunkter framförs av SPAF. LIN anser att kostnadema för utredningsorganets
verksamhet bör finansieras med allmänna medel. KSAK hänvisar för sin del till
sina tidigare framförda synpunkter att de ekonomiska konsekvenserna för det
civila och militära flygel inle är klarlagda. Även TFR konstaterar atl
finansieringen av det nya utredningsorganels verksamhet inte berörts i arbetsgmppens
förslag.

FFA,
statskontoret och RR V tar upp frågan om sammanslagning av organisationerna för
utredning av luftfarts- och sjöolyckor.

FFA
bedömer en sådan åtgärd som praktiskt olämplig, främst med hänsyn till att det
krävs olika juridisk och teknisk/operativ sakkunskap i samband med utredningar
inom de båda områdena. Statskontoret anser, i likhet med arbetsgruppen, att frågan
om sammanslagning bör anslå tills erfarenheter vunnits från förändringarna inom
luftfarts- och sjöfartssektorerna. RRV förutsätter att frågan åter prövas inom
två till tre år. En sådan försöksperiod bör enligl RRV ge tillräckligt
erfarenhetsunderlag vid prövningen.

5
Föredraganden

Den
civila luftfarten har vuxit snabbt i omfång under de senaste decennierna.
Antalet avresande passagerare på de statliga flygplatserna har ökat från drygt
900 000 år 1960 till 4,2 milj. år 1976, vilket motsvarar en åriig tillväxt med
ca 10 %. Linje- och charterflygets landningar på de statliga flygplatserna har
ökat med ca 5 96 årligen sedan 1960 och uppgick år 1976 till

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop.1977/78:88 17

ca
112 000. Den lägre ökningstakten såvitt avser landningarna är ett ullryck för
den tekniska omvandling som skett inom flyget med successiv övergång lill allt större
flygplan med ökad kapacitet. Denna utveckling har möjliggjorts bl. a. genom att
luftfartens markorganisation har byggts ut med nya modernt utrustade
flygplatser och förbättrade navigations-, inflygnings- och landningshjälpmedel.
Dessa åtgärder har inte bara varit nödvändiga förutsättningar för
flygtrafikens utveckling över huvud utan de har också bidragit till atl
ytterligare öka säkerheten och regulariteien i trafiken.

Vid
sidan av del tyngre flygel har inom den civila luftfarten skett en kraftig
tillväxt av det s. k, allmänflyget. Ett utmärkande drag i den civila
luftfartens utveckling är vidare att den kommit att betjäna allt fler orter i
landet. Totalt finns i dag 209 flygfält som är öppna för civil trafik. Av dessa
är 55 utmslade för instmmentflygning. Reguljär inrikes trafik bedrivs f. n. på
32 av flygplatserna.

Tillväxten
av den civila luftfarten väntas enligt luftfartsverket fortsätta.

I
takt med utvecklingen inom luftfarten har flygets betydelse i det totala transportsystemet
och för samhällsutvecklingen i stort successivt ökat. Detta sammanhänger med en
rad olika faktorer såsom den ökade levnadsstandarden, befolknings- och
bebyggelseutvecklingen, stmkturförändringarna inom näringslivet m. m. För
svenskt vidkommande har flyget blivit särskilt betydelsefullt på gmnd av vårt
lands geografiska läge. Med tanke på Sveriges beroende av utrikeshandeln är
flyget ett oumbärligt hjälpmedel i de nödvändiga kontakterna mellan svenskt
näringsliv och omvärlden. Flyget har också stor betydelse för turismens
utveckling. Den tidsvinst och de ökade möjligheter inrikesflyget erbjuder
enskilda människor, förvaltning och näringsliv är för vårt långsträckta land av
största betydelse. I trafik- och regionalpolitiska sammanhang - framför allt
när det gäller långväga transporter - spelar därför flyget numera en väsentlig
roll.

Den civila flygtrafikens
tillväxt och dess successivt större geografiska utbredning medför ett ökat ianspråktagande
och ett allt intensivare utnyttjande av det svenska luftrummet. Luftmmmet
skall samtidigt utnyttjas av militärflyget, vars verksamhet bedrivs under
speciella operativa betingelser. Flygvapnet behöver för sin övningsverksamhet
tillgång till luftrum där man ostörd av civil trafik kan bedriva t. ex.
avancerad flygning och lufistridsöv-ningar. På grund av de militära kraven blir
de erforderiiga områdena och höjdskikten myckel stora. Den framtida
utvecklingen innebär därför att behovet av samordning mellan civil och militär
trafik ökar i fråga om luftmmmels utnyttjande. Detta torde bli fallet även om militärflygets
verksamhet totalt sett kommer att minska.

Mot denna bakgrund beslöt
riksdagen år 1973 (prop. 1973:27, TU 1973:12, rskr 1973:160) att de civila och
militära flygtrafikledningsorganisalionerna skulle sammanföras i en gemensam
organisation. Denna skulle i sin tur inordnas i luftfartsverket. Riksdagen
beslöt också atl den fortsatta utvecklingen av flygtrankledningssystemel
skulle inriktas på övergång till s. k.

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:88 18

yttäckande
flygkontroll. Enligt riksdagens beslut har dessutom en central skola för
gemensam utbildning av civila och militära flygtrafikledare inrättats i Stump.

Riksdagen
(prop. 1975:81,TU 1975:16,rskr 1975:197) beslöt år 1975 om ny organisation för
luftfartsverket. Syftet med omorganisationen var bl. a. att mot bakgrund av den
allmänna utvecklingen inom luftfarten förbättra fömtsättningama för en en"ektivisering
av luftfartsverkets och luftfartsinspektionens arbete. I prop. 1977/78:5 om flygvädertjänstens
system och organisation m. m. föreslogs ett antal åtgärder i syfte att
effektivera flygvädertjänsten. I propositionen föreslogs bl. a. att fömtsättningama
för en ytteriigare integrering mellan civil och militär vädertjänst bör prövas
fortlöpande. Riksdagen beslöt i enlighet med förslagen i propositionen.

Allmänt
sett kan konstateras att det under de senaste 20 åren inom luftfarten har skett
ett stort antal förändringar som berör flygsäkerheten.

Från
luftfartens begynnelse har utredning av luftfartsolyckor utgjort en viktig
komponent i flygsäkerhetsarbetet. Den snabba tekniska och volymmässiga
utvecklingen inom luftfarten och en i väsentliga delar förändrad luftfartsstruklur
har undan för undan skärpt kraven på det totala flygsäker-hetssystemets lillföriitlighet
och effektivitet. Dessa förändrade förhållanden far sin största betydelse när
det gäller det förebyggande säkerhetsarbetet. Genom att detla är starkt
beroende av de erfarenheter som inträffade luftfartsolyckor kan ge är det
angeläget att så långt som möjligt förbättra också systemet för utredning av
luftfartsolyckor och tillbud.

I
luftfartslagen (1957:297, ändrad senast 1977:276) har frågan om utredning av
olyckor och tillbud getts en central ställning. InträlTar i civil luftfart en olycka
av viss omfattning skall enligt luftfartslagen för varje tillfälle tillsättas en
kommission för undersökning av händelsen. Haverikommissionen tillsätts av
luftfartsverket. Chefen för kommunikationsdepartementet kan utse en eller flera
ledamöter i haverikommissionen eller, t. ex. vid större olycka, förordna en
särskild undersökningskommission. En sådan har hittills endast tillsatts vid
tre tillfällen - senast vid den s. k. Kälvestaolyckan i fiol.

För
försvarels vidkommande utreds sedan mitten av 1960-lalel allvariigare olyckor
av försvarets haverikommission. Mindre allvariiga olyckor eller tillbud till
olyckor utreds av chefen för flygvapnet eller i vissa fall av annan militär
myndighet. Försvarets haverikommission har till skillnad från civila haverikommissioner
permanent utsedda ledamöter.

De
nuvarande organisationsformerna för utredning av allvarligare civila och
militära luftfartsolyckor bygger på principen alt kommissionsledamöterna skall
ha utredningsverksamheten som bisyssla.

Utvecklingen
utomlands inom detta område har gått mot tillskapandet av permanenta
utredningsorgan som är fristående från säkerhetsmyndigheterna. Hur väl
säkerhetsarbetet än är uppbyggt måste man räkna med alt haverier

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop.1977/78:88 19

och
tillbud kommer att inträffa. F. n. inträffar inom den civila och militära luftfarten
i Sverige varje år ca 30 allvarligare olyckor - olyckor med dödlig utgång eller
eljest av allvariig art. Antalet olyckor bedöms inle komma att öka i framtiden.
Haveriernas komplexitet kan dock komma alt öka och därigenom även kravet på
utredningsresurser.

Mot
denna allmänna bakgmnd framstår det enligt min uppfattning som naturiigt att nu
Överväga en effektivering av organisationen för utredning av allvariigare
luftfartsolyckor. Innan jag går närmare in på de olika frågor som därvid
aktualiseras vill jag nämna att jag i delta ärende har samrått med chefen för
försvarsdepartementet.

En arbetsgmpp inom
försvars- och kommunikationsdepartementen med företrädare för chefen för
flygvapnet och luftfartsinspektionen har överarbetat ett förslag till
utredningsorgan för allvarligare luftfartsolyckor som har lagts fram av
ordföranden i försvarets haverikommission. Arbetsgruppens resultat redovisas i
en departementspromemoria (Ds K 1977:2) Statens haverikommission - förslag till
ulredningsorgan för allvarligare luftfartsolyckor. Förslaget innebär
sammanfattningsvis att ett fristående permanent organ för utredning av
allvarligare civila och militära luftfartsolyckor -statens
haverikommission-skall inrättas. Organets fyra ledamöter, som skall vara haveriuiredare
på heltid, bör vara högt kvalificerade och företräda juridisk, teknisk och
operativ sakkunskap. Organet bör för varje särskild utredning knyta den
ytterligare expertis till sig som bedöms nödvändig för aktuell typ av haveri.
Statens haverikommission skall vidare vara helt fristående från de civila och
militära flygsäkerhetsmyndigheterna-chefen för flygvapnet och chefen för
luftfartsinspektionen.

Arbetsgruppens
principförslag har tillstyrkts av så gott som samtliga remissinstanser. Det
gäller bl. a. chefen för flygvapnet, FRI, luftfartsverket, chefen för luftfartsinspeklionen,
statskontoret och RR V.

I likhet med arbetsgmppen
och i stort sett samtliga remissinstanser anser jag att det föreligger behov av
all effektivera organisationsformerna för utredning av allvarligare
luftfartsolyckor. Enligt arbetsgruppens förslag skall allvariigare olyckor
utredas av en neutral opartisk och permanent myndighet. Samtidigt föreslås att
kommissionsledamöterna inte längre skall ha utredningsarbetet som bisyssla.
Delta är en förändring som enligt min mening i hög grad bidrar till en hög utredningsslandard.
Genom ett sådant permanent organ möjliggörs också en fortlöpande uppföljning av
utvecklingen på haveriutredningsområdet, vilket är ett självklart och
nödvändigt led i det flygsäkerhetsfrämjande arbetet. Förslaget överensstämmer
vidare med den internationella utvecklingen. Jag förordar därför, i enlighet
med arbetsgmppens förslag, att en central myndighet för utredning av allvarligare
civila och militära luftfartsolyckor -benämnd statens haverikommission - inrättas
direkt underställd regeringen.

Den
nya myndigheten bör påbörja sin verksamhet den 1 juli 1978.

s. 20 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:88 20

Samtidigt
bör verksamheten vid försvarets haverikommission upphöra.

Jag
övergår nu till vissa frågor rörande statens haverikommissions verksamhet och
organisation.

Enligt
min mening är del av stor betydelse för ett framgångsrikt förebyggande flygsäkerhelsarbete
att allvarligare olyckor inom luftfarten utreds snabbt och effektivt.
Utredningens viktigaste uppgift måste vara att klariägga orsakssammanhang och
eventuella brister i det totala säkerhetssystemet för att man genom
förebyggande åtgärder skall kunna förhindra liknande olyckor. Ändamålet med en
haveriutredning bör således vara att skapa en helhetsbild av olyckans orsaker
och följder samt även av räddningsåtgärdernas effektivitet. Det är därför inle
tillräckligt att såsom resultat av en utredning endast påvisa alt olyckan
orsakats av t. ex. ett mänskligt misstag. Utredningen bör även klargöra varför
en verksamhet anordnats så all en olycka kan bli följden av ett mänskligt
misstag samt föreslå åtgärder som är ägnade att förhindra en upprepning av en
likartad händelse. Härav följer också atl utredningens ändamål primärt är alt
gagna flygsäkerheten och inte alt finna ansvars- och ersättningsskyldiga.

Jag
vill vidare, i likhet med vad som gjordes i förarbetena till luftfartslagen, understryka
betydelsen av all en olycka, där säkerhetsmyndigheiernas ställning inte kan
anses helt opartisk, utreds i sådana former all utredningens objektivitet inte
kan ifrågasättas. Delta uppnås genom ett utredningsorgan som är fristående från
säkerhetsmyndigheterna. Detla är särskilt väsentligt mot bakgrund av att säkerhelsmyndighelerna
- i såväl operativt som tekniskt hänseende - har fått en alltmer central
ställning i flygsäkerhetsarbetet. Det är därför inle sällsynt att
myndigheternas säkerhelsfrämjande arbete måste analyseras i samband med en
haveriutredning.

Förslaget
innebär all statens haverikommission skall utreda såväl civila som militära
olyckor. En enhetlig beredning av flygsäkerhetsfrågorna är enligt min mening
naturlig. För ett gemensamt organ talar också den beslutade integreringen av
den civila och militära flygtrafiktjänsten. I sammanhanget kan vidare erinras
om den gemensamma skolan för utbildning av civil och militär nygtrafikledningspersonal.
Del är dessutom angeläget alt ta till vara de samordningsvinster som följer av
alt resurserna inom ett fackområde hålls samman i en organisation. En sådan
ordning torde dels vara en nödvändig förutsättning för upprätthållande av en
hög utredningsstandard, dels vara väl ägnad att stimulera lill en fortsatt
rationalisering och kvalitetsförbättring av verksamheten.

Under
remissbehandlingen av promemorian har framkommit vissa önskemål om
förtydligande av gränsdragningen mellan säkerhetsmyndigheiernas och det nya utredningsorganets
verksamhetsområden. Det torde fö ankomma på regeringen att ta ställning till
denna fråga. För riksdagens information vill jag dock nämna att jag för min del
anser att den i departementspromemorian föreslagna gränsdragningen är väl
avvägd. Kommissionen bör således utreda större

s. 21 Kontrollera mot PDF

Prop.1977/78:88 21

haverier
och tillbud där väsentliga flygsäkerhets- och andra samhällsintressen berörs.
Den bör i princip svara för utredning av olyckor som medför att någon avlider
eller får allvarlig kroppsskada. Jag utgår ifrån att några reella gränsdragningsproblem
inle skall uppkomma utan att ett fruktbart samarbete kommer lill stånd mellan
de berörda myndigheterna.

i
departementspromemorian föreslås, vad gäller myndighetens storlek och sammansättning,
att vid statens haverikommission skall finnas fyra tjänster varav två skall
besättas med personer med juridisk sakkunskap, bl. a. myndighetens chef, och
två med personer med teknisk-operativ sakkunskap. Enligt min mening är den
föreslagna dimensioneringen av myndigheten väl anpassad till den förväntade
verksamhetsvolymen och till erforderliga kvalitetskrav. Med hänsyn till
myndighetens arbetsuppgifter och betydelse kan en begränsning till fyra fasta
tjänster ge ett intryck av underbemanning. För varje utredning skall emellertid
- förutom civil och militär kompetens som skall finnas representerad inom
myndigheten - den övriga expertis som behövs knytas till myndigheten. Hängenom
erhåller myndigheten en flexibel och från kompetenssynpunkt mycket lämplig organisation.

Vissa remissinstanser
anser att myndighetens chef inte nödvändigtvis bör vara jurist. Med anledning
därav vill jag erinra om atl enligt luftfartslagen bör den som leder särskild
undersökningskommission i princip vara jurist. Från bl. a.
rättssäkerhetssynpunkt är det angeläget att utredningarna handläggs och
redovisas på ett såväl tekniskt som juridiskt riktigt sätt. Även om en
haveriutredning inte skall la ställning till ansvars- och ersättningsfrågor kommer
utredningarna ofta att ligga till grund för sådana ställningstaganden. Mot
denna bakgrund är jag, i likhet med chefenför luftfartsinspeklionen, inte beredd
att frångå arbetsgruppens förslag att myndighetens chef bör vara jurist.

Några
remissinstanser har föreslagit att en av myndighetens två jurister skall
ersättas av en person med flygoperativ sakkunskap. Om varje utredning skall
ledas av en jurist, vilket enligt vad jag har anfört tidigare bör vara fallet, synes
det med hänsyn lill det bedömda antalet utredningar per år inte vara möjligt atl
tillgodose dessa förslag. Jag förordar emellertid atl det genom en jämkning i
11 kap. 8§ luftfartslagen klarläggs att flygoperativ sakkunskap skall vara
företrädd vid utredningen. Frågan bör dock kunna prövas på nytt efter några års
erfarenhet av verksamheten.

I
fråga om tjänsterna vid myndigheten bör det ankomma på regeringen att inrätta
en ordinarie tjänst för verkschefen med beteckningen p.

Vad
gäller myndighetens uppgifter och sammansättning har ett antal detaljfrågor
tagits upp av vissa remissinstanser. Från luflfartsinspeklionens sida har bl.
a. berörts frågan om ansvaret för rapportering av olyckor som utreds av den nya
myndigheten, främst till den internationella civila luftfartsorganisationen - ICAO
- och utländska luftfartsmyndigheter. Jag utgår ifrån att berörda myndigheter
kan lösa frågan om del internationella

s. 22 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:88 22

och
nationella underrättelseansvaret i samförstånd. Regeringen och berörda myndigheter
bör i lämpligt sammanhang ta ställning till övriga detaljfrågor.

Jag
avser i annat sammanhang föreslå regeringen de ändringar som krävs i
luftfartskungörelsen (1961:558, ändrad senast 1976:990) och kungörelsen
(1966:436, ändrad senast 1972:348) om undersökning av militära luftfartsolyckor.
Regeringen bör också besluta om instruktion för statens haverikommission. För
riksdagens information vill jag dock nämna att kungörelserna och instmktionen
därvid enligl min mening bör utformas i huvudsaklig överensstämmelse med
förslagen i departementspromemorian.

1
departementspromemorian konstateras atl utredningsorganet bör ha viss egen biträdeshjälp.
RRV anser att kansliets storlek måste prövas ingående med beaktande bl. a. av
möjligheten att i detta avseende repliera på annan myndighet. FRf och siatskoniorei
anför liknande synpunkter. Frågan om statens haverikommissions kansli och
ekonomi-administrativa mliner i övrigt bör enligt min mening övervägas av
myndigheten tillsammans med statskontoret och RRV med beaktande av bl. a. RRV:s
synpunkter. Regeringen bör därefter fatta beslut i frågan.

Arbetsgmppen
har beräknat kostnaderna för statens haverikommission till ca 800 000 kr. per
budgetår i 1976 års prisläge. Kostnaderna består huvudsakligen av löner och arvoden.
Kostnader för arbeten av teknisk karaktär har inle medräknats eftersom dessa
liksom f n. föreslås betalas direkt av luftfartsverket och chefen för
flygvapnet. Merkostnaden som följd av den föreslagna organisationen bedömer
arbetsgruppen till mindre än 500 000 kr. per budgetår. Vissa remissinstanser
anser att kostnadsökningen är för stor. Merkostnaden är, mot bakgrund av den
erhållna standardhöjningen, enligt min mening rimlig. Arbetsgmppen har inte
behandlat frågan om finansiering av kostnaderna.

Flertalet
remissinstanser anser att kostnaderna för statens haverikommission bör
finansieras av allmänna medel. RR V anser atl finansieringen bör ske på
liknande sätt som hittills, dvs. dels via luftfartsavgifier och dels via anslaget
till chefen för flygvapnet. För egen del anser jag, främst mot bakgmnd av
kravet på myndighetens objektivitet, att del är väsentligt atl något direkt
kund-leverantörsförhållande inle uppstår mellan säkerhetsmyndigheterna och
statens haverikommission. Jag föreslår därför att medel för haverikommissionens
verksamhet, sedan kommissionen åriigen till regeringen har lämnat in
framställning med förslag till kostnader för verksamheten, anvisas under ett
nytt förslagsanslag på sjätte huvudtiteln benämnt E 19. Statens haverikommission.
Med hänsyn till atl verksamheten enligt förslaget skall påbörjas den I juli
1978 bör till statens haverikommission för budgetåret 1978/79 anvisas ett
förslagsanslag av 1,2 milj. kr. Medel har därvid även beräknats för vissa
initialkostnader.

För
att inrättandet av statens haverikommission inte skall innebära en ytterligare
belastning på statsbudgeten bör luftfartsverket och chefen för

s. 23 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:88 23

flygvapnet
årligen till inkomsttiteln Övriga diverse inkomster omföra ett belopp som
motsvarar haverikommissionens kostnader. Detta innebär att anslagsredovisningen
skall gmndas på bruttoredovisning. Antalet civila och militära haverier och
resursåtgången för alt utreda haverierna bör ligga till grund för fördelningen
av kostnaderna mellan de berörda myndigheterna. Kostnaderna bedöms f n. i stort
sett komma att delas lika mellan myndigheterna. I samband med den åriiga
budgetbehandlingen får den slutliga fördelningen fastställas.

Frågan
om sammanslagning av organisationerna för utredning av luftfarts- och sjöolyckor,
anser jag, i likhet med siatskoniorei och RRV, bör prövas när erfarenhet har
erhållits av den nu föreslagna förändringen. Därvid bör - mot bakgrund av en
bedömning av värdet av att i samhället ha ett permanent fristående
utredningsorgan -även prövas om statens haverikommissions tjänster skall tas i
anspråk även i andra sammanhang.

Själva
inrättandet av statens haverikommission skall givetvis ske i nära samarbete med
personalorganisationerna.

6
Upprättat lagförslag

I
enlighet med vad jag nu har anfört har inom kommunikationsdepartementet
upprättats förslag till lag om ändring i luftfartslagen (1957:297).

7
Hemställan

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen dels att antaga förslaget lill

1. lag
om ändring av luftfartslagen (1957:297),

dels att

2. godkänna att en central myndighet med de uppgifter m.
m. som jag har angett inrättas den 1 juli 1978,

3. bemyndiga regeringen alt vid den centrala
myndigheten inrätta en ordinarie tjänst för verkschefen med beteckningen p,

4. besluta alt försvarels haverikommission skall
upphöra när den centrala myndigheten har inrättats,

5. till Statens haverikommission för budgetåret
1978/79 under sjätte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 1 200 000 kr.,

6. bemyndiga regeringen all vidta de övergångsåtgärder
och åtgärder i övrigt som behövs.

s. 24 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:88 24

8
Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition
föreslå riksdagen atl antaga de förslag som föredraganden har lagt fram.

Innehållsförteckning

Propositionens
huvudsakliga innehåll...................... ...... 1

1. Inledning..................................................... 5

2.
Nuvarande ordning........................................ 6

3.
Förslag till utredningsorgan för allvariigare
luftfartsolyckor.... 6

3.1
Förslag av utredningsmannen jämte
remissyttrandena .. 6

3.2
Arbetsgruppens överväganden och
förslag.. ...... 7

3.2.1
Bakgrund..................................... ...... 7

3.2.2
Överväganden och förslag............... ...... 8

4.
Remissyttrandena......................................... ..... 12

5.
Föredraganden............................................. 16

6.
Upprättat lagförslag...................................... 23

7.
Hemställan................................................... 23

8.
Beslut......................................................... 24

Innehållsförteckning........................................... 24

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

6 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (6)

6 kopplingar i 5 dokument.

  1. SOU 2014:82 Nya bestämmelser om säkerhetsutredning av olyckor s. 86 om s. 6 i texten
  2. Prop. 1980/81:100 med förslag till statsbudget för budgetåret 1981/82 i texten
  3. Bet. 1977/78:TU15 med anledning av propositionen 1977/78:88 om inrättande av en central myndighet för utredning av allvarligare civila och militära luftfartsolyckor, m. m. s. 1 · s. 7 i texten
  4. Prop. 1978/79:100 med förslag till statsbudget för budgetåret 1979/80. i texten
  5. Skr. 1979/80:103 1979/80:103 s. 551 i texten