Sök i Ratio Lex

om vissa sjöfartsfrågor

36 sidor, varav 35 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 35 av 36 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1978/79:116, om vissa sjöfartsfrågor

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:116

Regeringens proposition

1978/79:116

om
vissa sjöfartsfrågor;

beslutad
den 1 mars 1979.

Regeringen
föreslår riksdagen all anta de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av
regeringsprotokoll.

På
regeringens vägnar

OLA
ULLSTEN

ANITHA
BONDESTAM

Propositionens
huvudsakliga innehåll

I
propositionen läggs fram vissa förslag, som delvis grundas på en av sjöfarlspolitiska
utredningen i februari 1979 överlämnad promemoria.

Våren
1977 beslutade riksdagen om ell särskilt tidsbegränsat likviditetsstöd till
svenska rederiföretag I form av statliga kreditgarantier på 500 milj. kr., som
kunde beviljas till den 30 juni 1978. Riksdagen beslulade våren 1978 om
förlängning av delta slöd lill den 30 juni 1979. I förevarande proposiiion föreslås
att det belopp för statliga kreditgarantier som är oförbrukat den I juli 1979
får användas även under nästa budgelår på oförändrade villkor.

Vidare
föreslås att lånefonden för den mindre skeppsfarten fSr ell medelstillskott om
15 milj. kr. Till bidrag lill sjöfolkels fria resor föreslås utgå 18 milj. kr.
Lagen om tillstånd till överlåtelse av fartyg föreslås fortsätta att gälla lill
utgången av juni 1980.

1
proposilionen redovisas också vissa synpunkter på den senaste tidens utveckling
inom sjöfarten och det internationella sjöfarlspolitiska lägel.

Ett
sjöfartspolitiski program aviseras till hösten 1979.

1 Riksdagen 1978/79. 1 saml. Nr 116

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:116 2

Förslag
till

Lag om fortsatt
giltighet av lagen (1977:494) om tillstånd till

överlåtelse av fartyg

Iliirigcnom
föreskrivs au lagen (1977:494) om lillständ till överlåtelse av fartyg, som giiller
till utgången av juni 1979, skall äga fortsatt giltighei till utgången av juni
1980.

Denna
lag triider i kraft den 1 juli 1979.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:116

Uldrag
KOMMUNIKATIONSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1979-03-01

Närvarande:
statsminislern Ullslen, ordförande, och slalsråden Sven Romanus, Mundebo,
Wikström, Friggebo, Wirtén, Huss, Rodhe, Wahlberg, Hansson, Enlund, Lindahl, Winther,
De Geer, Blix, Cars, Gabriel Romanus, Tham, Bondestam

Föredragande:
statsrådet Bondestam Proposition om vissa sjöfartsfrågor

1
Inledning

Den
sjöfartspolitiska utredning som hade anmälts i prop. 1976/77:146 tillsattes i
juni 1977. Utredare är direktören Sven Gerentz. Han biträds av tio sakkunniga,
varav åtta represenianier för redarnas och de ombordanstäUdas organisaiioner. Av
direktiven framgår bl. a. att utredaren bör söka klarlägga den svenska
sjöfartsnäringens samhällsekonomiska betydelse. Utgångspunkter är därvid
bedömningar av världssjöfartens sannolika utveckling och den svenska
sjöfartsnäringens inlernationella konkurrenskraft. Uiredaren bör presentera
olika alternativ vad gäller omfattning och inriktning av den svenska
rederinäringen som underlag för överväganden och förslag om ett sjöfartspolitiski
program. Som delar i delta ingår en bedömning av den framlida relationen mellan
verksamhet i Iredjelandstrafik och trafik för svenska transportbehov. Utredaren
bör därför särskilt siudera den transoceana linjetrafiken saml färje- och
annan trafik i närtrafikområdel. Också den mindre skeppsfarten bör bli föremål
för särskilda överväganden. Utredaren bör också uppmärksamma förutsättningarna
för nya sjötransportlösningar av leknisk och annan karaktär.

I
utredningsuppdraget ingår vidare att göra en helhetsbedömning av utflaggningsfrågan
och då inte enbarl överföring av svenska fartyg till utlandet utan också andra
åtgärder med liknande syfte. Utredaren bör arbela skyndsamt och i den
utsträckning som detta är lämpligt etappvis redovisa resultatet av sitt arbete.

Utredningen
överlämnade den 6 februari 1979 en promemoria (Ds K 1979:2) med vissa förslag
från utredningen. I denna anges utredningens arbetsläge och olika preliminära
bedömningar jämte de förslag som ulred-

1* Riksdagen 1978/79. I saml Nr 116

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:116 4

ningen
anser atl riksdagen bör ta ställning till redan våren 1979. Ulredningen avser atl
avge betänkande under hösten 1979. Delta skall omfalia bl. a. förslag lili ett sjöfartspolitiski
program och ny lagstifining om överlåtelse av

fartyg.

2
Allmänt om sjöfartspolitiska utredningens promemoria 2.1 Sjöfartspolitiska
utredningen

Utredningens
promemoria redovisar utvecklingen under senare tid av den internationella
sjöfarten och av den svenska sjöfarten. Vidare redogörs bl. a. för svenska inlressen
i fariyg under utländsk flagg, svenska rederiers verksamhet med tidsbefrakiande
utländska fartyg och en internationell jämförelse av bemanningskostnaderna. Två
enkätstudier om rederiernas företagsekonomiska läge redovisar prognoser fram lill
år 1981. Även om läget är ansträngt för vissa rederier är - bl. a. som följd av
de åtgärder från statens sida som vidlagils de senasle åren - de i stånd au den
närmasle framtiden bemästra likviditet och soliditet.

De
av utredningen framförda förslagen innebär att per den 1 juli 1979 inte utnyttjad
dei av ramen förde slailiga kredilgarantiema får föras i ny räkning och stå till
förfogande på ungefär oförändrade villkor under budgetåren 1979/ 80 och
1980/81. Garantier börenligt utredningen framdeles få las i anspråk också för
att fylla brister i säkerheten för lån som har lämnals från Svenska skeppshypotekskassan.
Skeppsfartens sekundärlånekassa och Lånefonden för den mindre skeppsfarten.

Förslagen
om det forlsatta utnyttjandet av kreditgarantierna tillsammans med de i
enlighet med rederikommissions förslag redan fattade besluten om visst
ekonomiskt slöd till Broströms Rederi AB och Saléninvest AB börenligt utredningen
innebära att behandlingen av den svenska rederinäringens likviditets- och överlevnadsproblem
kan anses avslutad för utredningens del.

Förslagen
i övrigi är- framhåller utredningen - av mera kortsiktig natur och så avvägda
au de valda lösningarna går all anpassa lill bl. a. det sjöfartspoliliska
program som ulredningen avser all redovisa i sitt betänkande. Ulredningen
föreslår all nuvarande lillfälliga lag om överlåtelse av fariyg förlängs att
gälla under budgetåret 1979/80. Möjligheterna att flagga ut svenska fariyg föruisäits
sålunda förbli mycket begränsade under budgetåret och därmed möjlighelerna atl
denna väg förbättra rederiernas lönsamhet. Mol bl. a. denna bakgrund föreslår
utredningen vissa lillfälliga åtgärder i syfte atl förbättra sjöfartsnäringens
konkurrensförmåga och därigenom slimulera den svaga investeringsvilja som f. n.
kännetecknar näringen. Ulredningens förslag innebär alt svenska rederier
beskattningsåret 1980 som driftbidrag fSr överföra viss andel av innehållen
sjömansskatt, totalt ca 100 milj. kr. till skattepliktig intäkt av
rederirörelse. Statsbidrag till sjöfolkets fria resor bör

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:116 5

utgå
också under budgetåret 1979/80. Anslaget bör därvid höjas från 18 till 20 milj.
kr. och bidragsandelen till 50 procent av de totala resekostnaderna.

1
promemorian lämnas också vissa synpunkter på den internationella
sjöfartspolitiken och Sveriges agerande i olika nu aktuella frågor. Utredningen
anför vissa synpunkier på rederiengagemanget hos svenska varv. Bl. a. med
hänsyn lill sysselsättningsläget betonar utredningen angelägenheten av alt de varvsägda
fartygen seglar under svensk flagg så långt delta är möjligt.

2.2
Föredragandens allmänna överväganden

I
prop. 1977/78:166 om vissa sjöfartsfrågor föreslogs - i avvaktan på resultatet
av sjöfartspoliliska utredningens arbele - vissa ålgärder under budgelårel
1978/79. Föredragande departementschefen bör därmed ha räknai med all förslag
från utredningen skulle komma i sådan tid att - efter sedvanlig
remissbehandling- förslag kunde läggas lill riksdagen våren 1979. Sjöfartspoliliska
utredningens arbete har emellerlid inle gått alt inordna i en sådan tidsplan.
För all hålla sig inom tidsramen fören proposiiion våren 1979 har utredningen
som nämnts samlat vissa förslag till en promemoria som överlämnades i februari
1979. Ulredningen har bl. a. föreslagil ell drifibidrag på ca 100 milj. kr. till
svenska rederier. Detta bidrag skulle utgå underetl år-1980 - och på vissl sätl
knylas till innehållen sjömansskatt. Syftet med delta förslag är att förbättra
de svenska rederiernas konkurrensförmåga och öka investeringsviljan.

Inledningsvis
vill jag uttala atl sjöfarten utgör en väsentlig del av svenskt näringsliv. Den
tillför landet betydande valutainkomster, inkomsler som huvudsakligen härrör
från irafik mellan utländska hamnar. Även om de svenska fartygens andel av trafiken
på Sverige är förhållandevis ringa svarar svenska redare här för åtskilliga
tekniskt avancerade sjöiransportlösningar och främjar därmed allmänt
näringslivets internationella konkurrenskrafi. Direkl och indirekl skapar
sjöfarten ell stort anial arbelstillfällen.

Svensk
rederiverksamhet har drabbats hårt av den djupa och långvariga sjöfartskrisen.
Den omfatlande satsningen i början av 1970-talel på stora tank- och andra masslastfarlyg
har som fraklmarknaden kommii alt gestalta sig blivit en svår belastning.
Åtskilliga av masslastfariygen har den senaste tiden - ofta med föriust - fött
säljas till utlandet. Samtidigt har emellertid utbyggnaden av del mera
specialiserade tonnaget fortsall. Genom den omläggning som nu pågår bör Sverige
få en handelsfiotta som bättre svarar mol näringens långsiktiga
konkurrensförutsättningar. Det gäller nu atl la tillvara de tekniska och
kommersiella färdigheter som byggls upp inom sjöfarten med tillgångar i form av
modernt tonnage och yrkesskicklighet hos ombord- och landanställda.

Staten
har visat beredvillighet att övergångsvis stödja rederinäringen. De hittills vidtagna
åtgärderna har närmasi syftat lill alt upprätthålla handlings-

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:116 6

friheten
i avvaklan på mera långfristiga bedömningar av näringens möjligheter. Del
gäller såväl systemet med krediigarantier med syfte aU tillfälligt slärka
branschens likvidiiei som de företagsinrikiade stödåtgärderna för två av
landels största rederiföretag. Sjöfartspoliliska utredningens uppgift är all ulforma
förslag lill åtgärder på längre sikl. Ulredningen skall sålunda bl. a. mol
bakgrund av bedömningar av utvecklingen inom den internationella sjöfarten och
den svenska rederinäringens inlernaiionella konkurrenskraft utarbeta allernaiiv
för ell sjöfartspolitiski program. Det har emellerlid inte varil tidsmässigt möjligl
för utredningen atl sätta in sina nyligen avlämnade förslag i eu sådant
sammanhang. Utredningens mera kostnadskrävande förslag, alltså det lilirälliga driftbidragei
och dettas konstruktion, har inte heller på den korta lid som siåti till buds
kunnat prövas så ingående i regeringskansliet som är nödvändigi.

Det
torde råda enighet om att problemen kring det svenska näringslivets
internationella konkurrenskraft i första hand bör lösas genom en allmän kosinadsanpassning.
En fortsatt välståndsutveckling bygger på den specialisering som del inlernaiionella
utbytet av varor och ijänsler ger möjlighet till. Detta gäller även för
sjöfarten. Jag är emellertid medveten om de ekonomiska svårigheler som en stor
del av rederinäringen har kommii i och som, trots en i många avseenden god
prognos, näringen inle själv kan bemästra. För atl underiäita en fortsatt
anpassning med syfte atl återställa näringens långsiktiga bärkraft kan
stödåtgärder behövas övergångsvis.

Utredningen
har avsett att del föreslagna driftbidragei skulle gälla under ell år, år 1980.
Jag anser alt ell förslag som delta måsle - även om del har betecknats som
kortfristigt - ses i ett vidare sjöfartspolitiski sammanhang än som utredningen
har redovisal i sin promemoria. Även rederinäringen själv behöver snarasi en
grund för en långsiktig planering. En fråga som i sammanhanget ytterligare bör
belysas är samspelet mellan samhällets rederi-och varvspolitik.

Jag
räknar med alt efter sommaren ha lillgång till förslag lill sjöfartspolitiski
program. Därefier bör ålgärder kunna föreslås riksdagen hösten 1979 med verkan
fr. o. m. år 1980.

Av
skäl somjag nu har redovisal kommer jag i det följande inte närmare att behandla
det av utredningen framlagda förslaget om ett driftbidrag för år 1980. Jag tar
inte heller nu upp de synpunkter som ulredningen har lagl på rederiengagemanget
hos svenska varv. I denna fråga hänvisar jag till prop. 1978/79:49 om vissa
varvsfrågor och riksdagens behandling av denna (NU 1978/79:17, rskr 1978/79:115).
Jag vill i della sammanhang framhålla attjag erfarit att vissa förhandlingar nu
pågår mellan svenska rederier och Svenska Varv AB om driften m. m. av värvskontrollerade
fariyg.

Jag
inskränker mig sålunda till atl, efter all ha gett en kort översikl av utvecklingen
inom sjöfarten, i avsniii 4-8 behandla vissa internationella sjöfartsfrågor,
frågorna om kreditgarantier, lånefonden för den mindre skeppsfarten, bidrag lill
sjöfolkets fria resor saml förlängning av den s. k.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:116 7

Hagglagen.
Under varje avsnitt redogör jag för sjöfartspolitiska ulredningens förslag och
mina överväganden på grundval av bl. a. dessa förslag. I avsnitt 9 tarjag slulligen
upp vissa bemanningsfrågor.

3
Utvecklingen inom sjöfarten

Den
inlernationella sjöfartskrisen är nu inne på sill femle år. Orsaken till krisen
är bl. a. förstora leveranser under fiera år av nya fariyg, främsi av stora lankfarlyg.
Dessulom har genom de från år 1973 fierfaldigade oljepriserna och en följande
djup och långvarig lågkonjunktur skell eu avbroii i en under fiera år snabb
ökning av tonnageefterfrågan. Tonnageöverskotiei har spritt sig till torrbulkfarten
och också åtskilliga andra marknadsavsnilt.

I
prop. 1977/78:166 om vissa sjöfartsfrågor anförde föredragande departementschefen
alt utsikterna för sjöfarten inle heller för år 1978 ledde sig goda. Visseriigen
kunde tanklonnaget genom ökade skrotningar och starkt neddragna leveranser av
nybyggen väntas hålla sig i slort sett oförändrat under året. För torrbulklonnagel
hade man emellerlid alt räkna med ett belydande lonnagelillskotl under också detla
år. Godsvolymen försåväl oljor som annal massgods lorde knappast öka nämnvärt
under året. Tonnageöver-skollen kunde därför knappast antas minska och masslastfraklerna
därför fortsätla att ligga lågl. Konjunkiurförväntningarna talade knappast för
förbättringar inom andra marknader. Tvärtom kunde lonnageöverskotien sprida sig
med åtföljande fraklsänkningar.

Främsi
masslaslmarknaden kom all under år 1978 utveckla sig mera positivt än det fanns
anledning au räkna med vid årets början. Detta berodde på i första hand
utvecklingen under andra halvåret. Räknai på helårsbas sjönk tonnageefterfrågan.
Mätt i transportarbete torde den ha gåll ned med ell par procent jämfört med år
1977. Minskningen gällde såväl råolja och oljeprodukter som järnmalm och kol. Enbarl
för spannmålen höll sig transportarbetet uppe. Skeppningarna var emellerlid
ojämnt fördelade under året. Första kvartalet läg de genomgående lågl. Den
uppgång som skedde under andra kvartalet gällde huvudsakligen spannmålstransporter
som kom atl styra fraktutvecklingen på torrbulksidan. Olika störningar i det
amerikanska lastutbudet hade då neutraliserats med ökade skeppningar som följd.
Från augusti ökade mera allmänt tonnageefterfrågan. Kapacitetsreserven i form
av farlnedsättningar, uppläggningar m. m. sjönk och frakterna steg till nivåer
som inte förekommii de senaste åren. Delta gällde både oljor och torrbulk-gods.
Sin högsta nivå nådde frakterna kring månadsskiftet november/ december.

Tankfrakterna
hade under första halvåret pressats så djupl all de inte gav utrymme för myckel
mer än bunker- och hamnkoslnader. Följden blev ökade uppläggningar. Kring
halvårsskiftet hade det laslningsberedda obefraklade tonnaget i Arabiska viken
lagils i anspråk med den prislryckande effekt detla utövat. Befraktarna
tvingades höja sina bud för all få lillgång lill tonnage.

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:116 8

Angelägenhelen
au kompensera den nedgång av lagren som skett under första halvåret tillsammans
med förväntade ökningar av råoljepriset från årsskiftet medförde en stegrad
efterfrågan. Härtill kom atl ell antal stora japanska tankfartyg togs ur
marknaden för att användas som lager. Som en ytteriigare pådrivande faktor
utvecklade sig den inrikespolitiska oron i Iran med de verkningar denna kunde
få för energiförsörjningen i importländerna. Frakterna steg successivt och i
slutet av november gjordes för tankfartyg i 200 000 tons klassen, s. k. VLCC (very
large crude carriers), enstaka avslut som låg ca tre gånger så högt som
genomsnillet för första halvåret. Bristande lasttillgång förde därefter med sig
ett omslag och vid årsskiftet hade frakterna ungefär halverats. För de siörre
fartygen har de fortsatt att sjunka under början av år 1979.

De
frakter som noterades underetl par månader gav för åtskilliga fartyg ett
betydande bidrag lill kapitalkostnaderna. De avsåg dock enbart en eller i undantagsfall
två resor. Som följd av de mycket låga frakterna under första halvåret blev del
genomsniuliga utbytet under år 1978 för lankfarten fortfarande dåligi. Härtill
bidrog en försämrad dollarkurs.

Frakiökningarna
inom torrbulkmarknaden fick större genomslagskrafl. Utfallet blev i genomsnitt
betydligt bälire än under åren 1976 och 1977 trots den fortsatta svaga
stålkonjunkturen med den inverkan denna hade på skeppningarna av järnmalm och
kol. Fraktökningarna gällde i huvudsak de stora fartygen, dvs. enheter i panamaxklassen,
ca 50 000-80 000 dödvikts-ton, och än större enheier. Till förbättringen bidrog
all under höslen en ökad del av del kombinerade tank- och lorriasltonnaget gick
över till alt transportera råolja.

Medan
transportarbetet för masslastgods minskade något under året steg det för de
mera förädlade varorna, parti- och styckegodset, med 5 ä 6 96 jämfört med år
1977. Den ökade svenska exporten påverkade positivt godsunderlaget för de på
Sverige baserade fjärr- och närlinjerna. Den låga importen gjorde dock att
ökningen av fraktintäkterna hölls nere. De kombinerade passagerar- och lastfärjorna
fick ett förhållandevis gotl år. I övrigi präglades ro/ro-marknaden av ett
fortsatt växande lonnageöverskott. I fråga om den mindre skeppsfarten blev
fraktuppgången under höslen föga markerad för torrlaslfartygens del medan smålankfartygen
kunde uppnå betydligt ökade frakter. Av de försvenska rederier betydelsefulla
specialfarterna kan nämnas alt kyltransporterna också under år 1978 gav ell
gott utbyte medan det till följd av minskat laslutbud och åtskilliga nybyggen
försämrades för biltransporterna. Beräkningarna av sjöfartsneltoi m. m. lyder
på att lolalt selt den svenska rederinäringen inte obetydligt förbättrade sill
förtjänstläge jämfört med år 1977.

De
låga frakterna förde under första halvåret med sig en fortsatt press nedåt på andrahandsvärdena
för också moderna masslastfartyg. Priserna reagerade dock starkt på de höjda
frakterna och vid slulel av år 1978 låg de oftasl betydligt högre än vid årels
början. Uppgången gick som längsi i fråga om de

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:116 9

siorbäriga
torrbulkfartygen inberäknat de kombinerade tank- och lorrlaslfar-lygen. I vissa
fall fördubblades nära nog priserna under andra halvåret även om de långl ifrån
knöt an till fartygens nybyggnadsvärden.

Den
svenska masslasinotlan minskade avsevärt under år 1978. Nedgången gick längsi
för de kombinerade fartygen. Tonnaget gick ned med över 60 % lill knappt 0,7
milj. dödviklston. Också torrbulksfiotian krympte belydligt främsi genom
försäljning av ett antal panamaxfartyg. Tankfiollan höll sig tonnagemässigl
något så när uppe trots försäljning av bl. a. ell par enheter i 300 000 tons
klassen. Skälet var alt handelsfiottan tillfördes sill ojämföriigi största
fartyg, en enhel om nära 500 000 lon dödviki. Totalt minskade masslaslHoitan
med 2,4 milj. dödviktslon lill 7,8 milj. lon. De fiesia försäljningarna skedde
innan andrahandsvärdena gått upp mera påtagligt.

Nytillskotten
under året bestod huvudsakligen av specialiserade enheter, bl. a. ett antal ro/ro-fartyg
för Ijärrlinjefarten. Vid årets slut uppgick tonnaget till sammanlagt 9,2 milj.
dödviktston. Minskningen under året utgjorde 2,4 milj. lon eller 20 %. Antalet
fartyg gick ned med ett ireltilal enheier. Redan gjorda försäljningar tyder på
att masslastflotlan under år 1979 kommer att minska med ytterligare åtminstone
1,5 milj. dödviktslon. Också årets nyleveranser kommer att i huvudsak röra sig
om ro/ro-enheler för olika fartområden. På ett par år har den svenska handelsflottan
därigenom genomgått en omfatlande slmkturförändring.

Utsikterna
för fraklmarknaden under år 1979 är svåra att i dag få ett grepp om. En
slutsats av fraktuppgången under hösten 1978 är all beräkningarna om
föreliggande lonnageöverskott förefaller överdrivna. Den framräknade kapacileisreserven
i form av fartnedsäliningar, dellasler m. m. står till belydande del kvar även
under perioder med hävdade frakter. Uppläggningarna avser lill betydande del
tonnage som aldrig beräknas komma i irafik. Klart positivt är atl masslasinotlan
har slutat att växa. Tanklonnaget t. o. m. minskade med någon proceni underår
1978. Minskningen bör vid upprätthållen skroiningsnivå fortsätta under år 1979
samtidigt som nettotillskottet till torrbulkfiottan blir ringa.

Osäkerheten
i utvecklingen under år 1979 gäller lastuibudei. De ökade volymerna under andra
halvåret 1978 kan knappast hänföras till en konjunkturförbättring. Situationen
i Iran gör det osäkert vilken omfattning oljeutlaslningen därifrån kan få. Även
om skeppningarna ökar från andra oljeländer finns knappasl förutsättningar för ell
totalt höjt lastutbud. Tvärtom kan inte uteslutas atl utvecklingen blir den
motsatta med de konsekvenser detta kan få för också väridsekonomin i slort och
därmed för sjötransporterna.

Genom
den strukturförändring som skett inom den svenska handelsflottan har utfallet
inom masslastfarten fåll klarl minskad betydelse för den svenska
rederinäringen. Den konjunkturförbällring som räknats med för åtskilliga länder
under år 1979 borde posilivi påverka lastulbud och frakter inom linjefarten och
vissa specialfarter. Enbarl om oljeförsörjningen går alt

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:116 10

upprätthålla
lär emellertid konjunkturförbättringarna realiseras.

Perspektiven
på längre sikt är minst lika svårbedömda. En avgörande fråga är givetvis
oljeförsörjningen. En annan är den fortfarande klart överdimensionerade
varvskapaciteten. Med de stöd som i många länder utgår till varv och redare är
det en påtaglig risk för atl tonnageöverskotien sprids till praktiskt taget
alla sjöfartssektorer med de risker detta kan medföra för en på förelagsekonomiska
grunder upprätthällen rederiverksamhet. Härtill bidrar också de sjöfartsprolektionistiska
strävandena i olika länder och ländergrupper, en fråga som jag återkommer till
i del följande.

4
Det internationella sjöfartspolitiska läget 4.1 Sjöfartspolitiska utredningen

Ulredningen
har studerat utvecklingen inom den internationella sjöfarts-politiken alltsedan
OECD:s liberaliseringskod antogs år 1961 och principen om fri och rältvis
konkurrens fastslogs. Utredningen avser att i sitt kommande betänkande behandla
de huvudproblem som möler svensk sjöfart inlernalionellt. Bland dessa
problemområden kan särskilt nämnas FN:s linjekonferenskod, UNCTAD-sekrelariatels
förslag lill riktlinjer föratt öka u-ländernas konkurrenskraft i masslasltrafiken,
USA:s anlilruslpolitik, öststaternas konkurrens saml det bekvämlighetsfiaggade
tonnagel.

Den
internationella sjöfartspolitiken befinner sig enligt utredningen i en process
som otvetydigt syftar till atl omgestalta väridssjöfartens handlingsmönster.
Vedertagna principer håller på atl omvärderas. Nya intressegrupper har trätt
fram och ställt krav på ökat infiytande och deltagande vid utformningen och
tillämpningen av denna politik. Gränsen mellan renodlade handels- och sjöfartsinlressen
och allmänpolitiska överväganden är därvid ofta suddig.

Utredningen
framhåller att koncentrationen hiltills av den sjöfartspolitiska diskussionen till
linjesjöfarten inte innebär att tank- och annan masslastsjö-fart kan förväntas
bli oberörd och hänvisar därvid lill nationalistiska tongångar i USA och i
vissa u-länder och lill aktiviteten inom UNCTAD:s sekretariat inför UNCTAD-konferensen
i år.

Utredningen
avvaktar bl. a. de avgörande ställningstaganden som kan ske i andra stater
beträffande linjekonferenskoden. I avvaktan härpå anser utredningen att
Sverige bör fortsätta sitt odogmaliska försvar för den fria sjöfarten. Detta är
en naturiig uigångspunki för ell land med vår handelspolitiska inställning och
med en rederinäring som bedriver en omfattande tredjelands-trafik (cross-trade).

Det
är enligt utredningen ett väsentligt svenskt intresse att konferenssystemet
bibehålls inom linjetrafiken. Möjligt är att någon form av garantier måste
skapas och accepteras för att konferensmedlemmarna inle skall kunna tillämpa
illojala affärsmetoder.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:116 11

Utredningen
har i princip en negativ inställning lill FN:s linjekonferenskod. Samtidigt är
utredningen medveten om att denna uppfaUning bör omprövas för den händelse
samtliga EG-länder skulle komma att ratificera koden med det förbehållet alt lastuppdelningsbestämmelserna
inte tillämpas mellan dessa och andra OECD-länder. I eti sådant tänkt läge kan
en svensk ratificering visa sig vara förenlig med svenska inlressen.

Närdet
gäller masslastfarten ärdet enligt utredningen angeläget att Sverige motarbetar
varje form av lastuppdelning, vilket inte bör hindra alt vi hyser förståelse
för u-ländernas önskan att i rimlig utsträckning öka sitl tonnage.

Vad slulligen
angår ösistaiskonkurrensen är del utredningens uppfattning atl Sverige inom
ramen förden blandade sjöfartskommissionen och handelsförhandlingarna bör
forisätta sina strävanden all öka den svenska andelen i trafiken mellan Sverige
och Sovjetunionen och motarbeta förfaranden som är till skada för svenska inlressen,
bl. a. inom cross-trade.

4.2
Föredragandens överväganden

Den
svenska handelsfiottan är inte uppbyggd för atl i första hand betjäna vår egen
utrikeshandel utan är väsenlligen inriklad på trafiken mellan främmande hamnar (cross-trade).
Följaktligen beror den svenska rederinäringens handlingsutrymme av sjöfarlspoliliken
i andra länder, framför allt den slarkl ökade lendensen alt begränsa cross-lradeverksamhelen.
Den fria sjöfarten har varil en livsbetingelse för den svenska handelsfiottans
utveckling och nuvarande ställning.

Så
länge OECD-länderna helt behärskade världssjöfarten kunde de bygga upp ett sjöfartspolitiski
regelsystem avpassat efter egna behov och intressen. Sjöfartsbestämmelserna i OECD:s
liberaliseringskod som antogs år 1961 slår fasl principen om fri och rättvis
konkurrens. Kommersiella överväganden skall bestämma valet av fartyg och flagg.

En
genomgripande förändring av del sjöfartspoliliska läget inleddes år 1964 i och
med att u-länderna vid den första UNCTAD-konferensen formulerade krav på en väsentligt
ökad andel av transporterna av sin sjöburna utrikeshandel. U-ländernas krav
har sedermera tagit sig utiryck i en alltmer omfattande proteklionism.

Det
hittills viktigaste resultatet av u-ländernas strävanden är FN:s uppförandekod
för linjekonferenser, dvs. sammanslutningar av linjerederier som trafikerar
samma träd.Koden antogs inom UNCTAD:s ram år 1974 och bygger på en allmänt
omfattad önskan att förbättra konferenssystemet under hänsynstagande till u-ländernas
speciella behov och problem inom linjesjö-farien. Det för svensk sjöfart mest
besvärande i koden är principen att ett lands sjöburna utrikeshandel i första
hand skall transporteras av den egna handelsfiottan. Nationella rederier
förbehålls 80 % av trafiken mellan två länder. Tredje länders rederier får dela
på resterande 20 %. Denna regel skall

!* Riksdagen 1978/79. 1 saml. Nr 116

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:116 12

dock
gälla endasl om konferensen inte kommer överens om en annan lastlbrdelning.

Koden
iräder i kraft sedan den ralificcrais av 24 länder med 25 % av världens linjelonnage.
Hiuills har 33 länder anslutit sig till koden. De representerar dock endasl ca
6 "., av linjetonnaget.

Av
avgörande belydelse för kodens ikraftträdande är EG-ländernas inställning. F. n.
övervägs en lösning som innebär alt medlemsländerna ratificerar koden med reservalion
för all bl. a. lastuppdelningsbestämmelserna i princip inle skall Ullämpas
mellan OECD-länderna.

Sverige
har i demarcher till kommissionen och EG-länderna påtalat siu stora iniresse i atl
en EG-lösning inte utestänger svenska rederier från deras viktigaste marknad.
Jag vill tillägga alt Sverige har eit inslilulionaliseral samråd med EG-kommissionen
i sjöfartsfrågor och atl kommissionen förefaller angelägen all finna lösningar
på olika sjöfarlsproblem som är godtagbara också för Sverige.

Inför
UNCTAD:s femte konferens i Manila i maj 1979 har UNCTAD-sekreiariatei lagl fram
förslag som syftar till att tillförsäkra u-länderna vissa andelar av dessa
länders tank- och andra masslasttransporter. Sekretariatet hävdar atl ett land
som exporterar en råvara har rätt att la över viss del av transporterna och att
u-länderna kan bedriva sådan sjöfart mer ekonomiski än vad de traditionella sjöfarisländerna
kan göra under egen fiagg.

Ell
viktigt inslag i den internationella sjöfartspolitiska bilden är de problem som
möter linjesjöfarten till följd av anlilrustbestämmelserna i USA.

Samverkan
inom linjekonferenser som omfattar USA strider i och för sig mot antitrusllagsliftningen.
Då man emellertid av andra skäl i USA var positiv till linjekonferenserna
infördes ett särskilt regelsystem för dessa, vilkel gjorde del möjligt atl undanta
dem från antitrustlagstiftningens tillämpning. Systemet innebär kontroll över fraktraier,
service, praxis m. m. Denna reglering hindrar emellertid inte atl antitrustkonfiikier
kan uppstå. För atl söka minska de sjöfartspolitiska friktionerna äger överiäggningar
rum mellan de västeuropeiska sjöfartsnationerna och Japan, å ena sidan, och USA
å andra sidan. Diskussionerna har hittills berört affärsmetoder, linjekonferensernas
struktur, befraktarrådens roll samt möjligheterna till utvidgade mellanstatliga
konsultationer. Från europeisk och japansk sida eftersträvas att undanröja de
hinder mot en rationellt bedriven linjesjöfari som det amerikanska
regelsystemet skapar. 1 gengäld är man beredd all överväga någon form av offenilig
insyn i linjekonferensernas verksamhei för att komma tillrätta med vissa
illojala affärsmetoder.

Handelsflottorna
i de östeuropeiska länderna - särskilt Sovjetunionen - har visat en mycket
kraftig tillväxt under senare år. Deras andel av världshan-delsflottan är dock
alltjämt förhållandevis ringa. Denna avspeglar dock ej den satsning som
Sovjetunionen gjort på linjetonnaget. Landet har nu väridens störsla linjeflotla
och dess andel av uleliggande order pekar på ytteriigare. ökning under perioden
fram till år 1980. Att Sovjets frammarsch betraktas

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:116 13

som
ett allvarligt hot mot västvärldens sjöfart har fiera orsaker. Den mest
iögonfallande är att ell statshandelsland på grund av sitt ekonomiska system
har möjlighet att konkurrera med medel som inte står västländerna och deras
rederier till buds. Detla har lell till en priskonkurrens i linjesjöfarten där sovjetiska
rederier erbjuder frakter under - ofta långt under- linjekonferensernas
fastställda frakter.

Den
sovjetiska konkurrensen i direkllrafiken mellan Sverige och Sovjetunionen har
lett till att sovjetiska fartyg transporterar, i ton räknai, 92 % av exporten till
Sverige och 38 % av importen från Sverige. I cross-trade drabbas svenska redare
av sovjetisk konkurrens. De problem som den expanderande sovjetiska linjefioitan
skapardiskuieras inom OECD. Det haremellertid visat sig svårl alt besluta om
konkreta åtgärder.

Flertalet
EG-länder har infört lagstiftning som medger kvotering av laster, förbud mot befraktning
eller speciella avgifier för fartyg från länder vars sjöfartspolitik bedöms
skada den egna handelsfiottans intressen eller, enligt en formulering i den
danska lagen, kan komma att skada vissa andra länders sjöfart. EG:s ministerråd
har i december 1978 beslutat atl under två år särskilt övervaka utvecklingen av
linjetrafiken Europa-Östafrika och Europa-Centralamerika, där det finns
anledning anta all vissa rederier inte tillämpar marknadsekonomiska principer
och därigenom skapar konkurrensmässiga nackdelar för EG-ländernas handelsfiotior.

Sverige
har sedan år 1974 ett sjöfartsavtal med Sovjetunionen. En blandad kommission
möts regelbundet för alt diskulera avtalets tillämpning och fungerar också som
kanal till sovjetiska myndigheter. Kommissionen strävar bl.a. efter atl öka den
svenska andelen av transportema mellan de båda länderna.

Fartygen
under bekvämligheisfiagg svarar i dag för drygl 30 '-ti av världshandelsfiottans
tonnage. Tendensen visar på ytterligare lillväxt. Den kritik som riktals mot
dessa fartyg avsåg ursprungligen den dåliga sjövärdigheten och de undermåliga
förhållandena ombord. Kritiken har haft viss effekt.

Bl.
a. den intemationella uppmärksamheten lorde ha lett till att det nu under bekvämligheisfiagg
finns ett betydande högklassigt tonnage. Skillnaden i service till befraktarna
mellan dessa fartyg och fariyg under traditionell flagg är ofta marginell. Samiidigi
har bekvämligheistonnaget en helt annan kostnadsnivå och snedvrider därmed
konkurrensen. Detta har, bl. a. av Sverige, påtalats inom OECD men inte lett lill
några gemensamma ålgärder för atl begränsa den vidare utvecklingen av bekvämligheistonnaget,
som väsentligen ägs av redare i OECD-länder.

I
UNCTAD-sekrelariatels förslag i fråga om masslastfarlyg, som jag lidigare har redovisal,
riklas skarp krilik mot registrering av fariyg under bekvämligheisfiagg. Man
menar att bekvämlighetsfiaggen ger i-länderna stora förtjänster medan u-länderna
som oftast tillhandahåller besättningen snarast gör en förlusl.
Tillväxten av bekvämligheistonnaget hindrar

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:116 14

nämligen
u-länderna från att utveckla sina egna handelsnottor. Sekretariatet föreslår
vissa åtgärder i syfte att gradvis avveckla det bekvämlighetsfiaggade tonnaget.

Diskussionerna
kring FN:s linjekonferenskod visade all OECD-samar-betet pä det
sjöfartspolitiska områdel vilade på en svag grund. Verksamheten lamslogs i
stort sett. För all komma ur delta dödläge inledde man år 1976 en diskussion i
syfte atl finna en sjöfartspolilisk minsta gemensam nämnare. Arbetet har ännu inle
kunnat slutföras, vilket väsentligen beror på att man ansett sig böra avvakta
resultatet av EG-behandlingen av FN-koden. Problemen hänger samman med
tolkningen av begreppet "fri och rättvis konkurrens" inom sjöfarten, närmasi
huruvida detla är förenligt med en uttrycklig räu för ell linjerederi atl
transportera viss andel av siu lands utrikeshandel. Cross-traders rält att
delta i en irafik som regleras bilateralt mellan två andra länder hör också hit.

Den
klimatförändring som skett i den inlernationella sjöfartspolitiken under de
senaste tio åren har visserligen påverkat svenska rederiers handlingsutrymme
men i begränsad omfattning. Väridssjöfartens nya handlingsmönster - med
nationella fiaggpreferenser, bilaterala lasluppdelningar och myndigheisingripanden
i kommersiella frågorsom väsentliga element-förefallerallfåalll större
genomslagskraft. Underår 1979 kan förväntas en del avgörande
ställningstaganden. EG:s beslul i fråga om FN:s linjekonferenskod kommer all
få vittgående konsekvenser. Dialogen mellan Västeuropa och Japan å den ena
sidan och USA å den andra kan medföra ökad statlig insyn i konferensernas
verksamhet. De sjöfartspoliliska diskussionerna inom OECD kan få betydelse för
tolkning och tillämpning av sjöfartsbestämmel-serna i liberaliseringskoden.UNCTAD:s
femte konferens kommer att föra fram tank- och övrig bulksjöfart samt bekvämlighetsnaggen
som globala problem.

I de
sammanhang där den intemationella sjöfartspolitiken diskuteras och utformas
följer Sverige principerna i OECD:s liberaliseringskod atl världssjöfarten
skall följa den liberala konkurrensens handlingsmönster och att endasl
kommersiella överväganden får besiämma valet av fartyg. Olika former av
diskriminering, proteklionism och slallig slyrning inom sjöfarten motarbetas.
Andra hänsyn än renl sjöfartspoliliska saml en slrävan all finna samförståndslösningar
med andra länder eller ländergrupper hardock lett lill atl Sverige inte driver
den fria sjöfartens teser på ell doklrinärl säu. Med iakttagande av principen
att svensk sjöfart så långl möjligl skall drivas under svensk fiagg slöder
Sverige de olika former av rederisamverkan som siktar lill alt rationalisera
den internationella sjöfarten.

Sjöfartspoliliska
utredningen avser au i siu kommande betänkande dra upp riktlinjer för del
svenska agerandet i de inlernationella sjöfartspolitiska sammanhangen. I avvaklan
härpå anser utredningen alt Sverige bör fortsälla sitt odogmaliska försvar för
den fria sjöfarten. Jag delar denna uppfattning och menar liksom ulredningen au
den fria sjöfarten är en naturlig utgångs-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:116 15

punkt
för ett land med vår handelspolitiska inställning och med en rederinäring som
bedriver en omfattande cross-trade. Detta hindrar inte att Sverige i de
aktuella frågor som jag nyss nämnl godtar lösningar som inie är helt förenliga
med en strikt lillämpning av den fria sjöfartens principer men som på längre
sikt kan gynna svenska inlressen.

Som
utredningen framhåller är det ett väsentligt svenskt intresse alt konferenssystemet
bibehålls inom linjesjöfarten. Linjekonferenserna bör också ges möjlighel lill
ökad effekiivitei genom frihel atl lillgodogöra sig den teknologiska
utvecklingen och rationalisera verksamheien. Om en intemalionell överenskommelse
härom förutsätier ökad statlig insyn i konferensernas verksamhet i syfte att
förhindra illojala affärsmetoder, bör det kunna godtas av Sverige.

I
likhet med ulredningen anserjag att Sveriges hittills negaliva inställning till
FN:s linjekonferenskod bör omprövas om överläggningarna inom EG resulterar i en
lösning som innebär all kodens lastuppdelningsbesiämmelser inle skall tillämpas
mellan EG-länder och andra OECD-länder.

1
fråga om tank- och övrig bulksjöfart bör Sverige se positivt på u-ländernas önskan
alt bygga ut sina fioiior och få en rimlig andel av trafiken. Delta innebär
dock inte all Sverige skall godta lasiuppdelning eller andra former av lastpreferenser
inom denna sjöfart. Konsekvenserna för världshandeln av sådana ålgärder skulle
kunna bli ännu allvarligare i den irafiken än i linjesjöfarten.

Sverige
bör fortsälla sina sirävanden alt moiarbeia regislrering av fartyg under
bekvämlighetsflagg.

Den
svårbemästrade priskonkurrensen från öststaterna måste givetvis följas med stor
uppmärksamhet och i nära kontakt med OECD och EG.

5
Statliga kreditgarantier m. m. 5.1 Bakgrund

Syfiet
med det år 1977 beslulade kreditslödet i form av ställiga kreditgarantier lill
svenska rederiföretag (prop. 1976/77:146, TU 1976/77:26, rskr 1976/77:344) är i
första hand all under ett pressat läge för sjöfarten ge rederierna möjligheter
att undvika av likviditelsskäl framtvingade omfatlande försäljningar av
modernt tonnage till underpris. 1 propositionen betonades au eil sådani stöd
måste vara selektivt och gmnda sig på en ingående individuell bedömning. Både
rederi och fartyg skulle bedömas vara livsdugliga inom svensk rederinäring.
Åtskilliga förändringar måste accepteras för alt den svenska handelsfiottan
skulle kunna anpassas till nya förhållanden. Försäljningar till ullandel av
också förhållandevis nybyggda fariyg kunde därför få godias.

Slödel
var tidsbegränsat och skulle utgå under budgetårel 1977/78 inom en ram av ca
500 milj. kr., varav ca 50 milj. kr. beräknades för den mindre

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:116 16

skeppsfartens
behov. Syftet var att ge garaniier för relativt kortfristiga lån. Garanti
skulle dock om det fanns särskilda skäl kunna lämnas för lån med en löptid av
högst fem år och med amorteringsfrihel under de tre försia åren av
garantitiden. Garanti kunde medges upp till 90 "i. av fartygens beräknade värde.
Som säkerhei skulle lämnas icke utnyttjade bästa säkerheter i fartyg tillhörande
rederiet som medgavs kreditgaranti. Fullmäktige i riksgäldskonloret fick
bemyndigande att under liden I juli 1977 - 30 juni 1978 medge sådan garanti.
Ansökan om garanti eller utfästelse om garanti skulle vara inlämnad senast den
31 december 1977.

Med
hänsyn lill de speciella förhållanden som kunde föreligga för den mindre
skeppsfarten kunde andra garanti villkor bli akluella. Frågan borde i så fall
underställas regeringen för prövning.

Enligt
riksdagens beslul skulle garanti avse ett värde som inte statiskt bands till enbarl
marknadsvärdet. Närmare föreskrifier för utfärdande av statlig kreditgaranti
meddelades i förordningen (1977:497) om statlig kreditgaranti till svenskl
rederiföretag.

I
prop. 1977/78:166 om vissa sjöfartsfrågor redovisades de dittillsvarande erfarenhetema
av kreditslödet. Vid sin behandling av ansökningarna hade fullmäktige i
riksgäldskontoret, på förslag av nämnden för fartygskreditgaranlier (FKN),
normall ställt krav på amorteringsanstånd från företagens kreditgivare. Detta
gällde också för lån för fariyg som byggls vid svenska varv med slallig kredilgaranii.

Som
följd av bl. a. dessa ålgärder hade del gåll att kraftigt begränsa likviditetsstödet
i form av särskilda statliga kreditgarantier. Samtidigt som syftet med dessa kunnai
uppnås hade kreditgivarna på såväl den slailiga som den privata sidan tagit sin
del av ansvaret - och även riskerna - för atl rederierna skulle klara likviditetspåfrestningarna.

Av
ramen för de statliga kreditgarantierna kunde beräknas ålerslå ett belopp av storieksordningen
200 milj. kr. vid utgången av år 1977. I propositionen föreslogs att den del av
den ursprungliga ramen om 500 milj. kr. som kunde komma alt återstå sedan samtliga
ansökningar blivit avgjorda fick föras i ny räkning och stå till förfogande
fram till den 30 juni 1979 på de villkor som angells i prop. 1976/77:146 och i
uttalandena i TU 1976/ 77:26.

Per den 31 december 1978
återstod inom garantiramen ett belopp av 220 milj. kr., varav 25 milj. kr. på
den del som beräknats för den mindre skeppsfarten. Utestående garantier uppgick
till 104 milj. kr., varav 25 milj. kr. avsåg den mindre skeppsfarten. Ej ianspråktagna
garaniiutfästelser ävensom avvecklade garantiåtaganden uppgick lill sammanlagl
176 milj. kr.

Kreditgarantierna lill
svenska rederiföretag var enligt prop. 1976/77:146 au se som eu komplement till
det särskilda statliga stödet till fartygsbesiällare som föreslagils i prop.
1976/77:139 om vissa varvsfrågor. För del senare stödet gäller numera (prop.
1978/79:49, NU 1978/79:17, rskr 1978/79:115) följande. För atl underlätta
beställningar av fartyg vid svenska varv kan

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:116 17

fart>gsbeställareakontraktsprisel för beställt fariyg erhålla intill 70 ",, i form a\ statliga
kreditgarantier och inlill 25 ".. i form av lån med viss återvinningsrält
för staten. I syfte att undvika spekulaliva fartygsförvärv skall beställare
betala minst 5 "> av konirakispriset kontant och därlill äga vissl riskkapital.
I det fall lån inte alls eller endasl delvis beviljas kan kreditgarantierna
efter prövning lämnas till högre belopp än 70 ".. av kontraktspriset. Lån
och kreditgaranti får dock .sammanlagt uppgå till högsl 95 "n. Som säkerhet
för lån godtas panibrev inom 95 ".. av konianiprisel. Lån och garanti kan
lämnas för också siörre ombyggnader av fartyg. Stödel är temporärt och utgår
för konirakt som tecknats före uigången av år 1979 och som normall a\ser
leveranser senast den 31 december 1980. Ramen för kreditgarantier blev genom
riksdagens beslul hösten 1978 ulökad med 2 025 milj. kr. För lån ställdes till
förfogande ytteriigare 675 milj. kr.

Det iäge
som en betydande del av svensk rederinäring befinner sig i har aktualiserat
också vissa föreiagsspecifika åtgärder. En särskild rederikommission fick
sommaren 1978 i uppdrag atl skyndsamt ange ålgärder för att bibehålla på sikt
livskraftiga och för landet viktiga delar av svensk rederiverksamhet.
Kommissionens förslag och på grundval av dessa träffade avtal föranledde
förslag i prop. 1978/79:35 om ekonomiskt stöd lill vissa rederiföretag.
Förslagen godtogs av riksdagen (TU 1978/79:9, rskr 1978/79:101). Härigenom har
uppnåtts atl i avtal med staien landels två största rederiföretag, Broströms
Rederi AB och Saléninvest AB, har ikläu sig olika förpliktelser i fråga om
främst förläggningen av företagens administration, rederiverksamhetens
omfattning och ungerärligt antal svenskregistrerade fartyg. .Avialen omfattar
för Broströms åren 1979-1983 och för Saléns åren 1979-1982. De förutsätter amorteringsanslånd
för vissa statsgaranterade fartygslån från svenska varv. Däruiöver lämnar slalen
villkorslån till Broströms om 250 milj. kr. och till Saléns om 200 milj. kr.
Utbetalningen av lånet till Saléns är beroende av vissa förutsättningar i fråga
om företagets egna kapital och likviditet. Den senare påverkar även
omfattningen av de förutsatta amorieringsanslånden.

För
Broströms del är villkorslånel ränte- och amorleringsfrill under avtalsperioden.
Företaget hardessutom erhållit ell kontanlbidragom 80 milj. kr. vartill kommer
omläggning av vissa tidigare erhållna statliga kreditgarantier, bl. a. 100
milj. kr. i form av garanti lill svenskt rederiförelag.

Så
länge villkorslånen består fortsätter i huvudsak de båda företagens förpliktelser
även efter avtalstidens utgång. Avtalen innehåller däruiöver bl. a.
bestämmelser om statens insyn i företagen.

Sjöfartspolitiska
ulredningens promemoria innehåller vissa förslag som avser Svenska skeppshypotekskassan.
Skeppsfartens sekundäriånekassa och Lånefonden för den mindre skeppsfarten. För
dessa låneinstitut gäller i korthet följande.

De
båda kassornas verksamhet regleras i förordningen (1965:139) om. Svenska skeppshypotekskassan
och Skeppsfartens sekundäriånekassa.

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:116 18

Kassorna
har till uppgift alt lämna lån, huvudsakligen av långfristig karaktär, till svenska
rederiföretag eller ikläda sig garanti för sådana lån. Lånen lämnas på bestämd
lid som inte för överskrida för skeppshypotekskassan 15 åroch för sekundärlånekassan
10 år. Återbetalning skall ske genom avbetalningar enligt en fastställd plan.
För lånen skall ställas belryggande säkerhet i form av inteckningar i svenskt
fartyg eller borgen av staten eller bank. Inteckning skall i fråga om lån från skeppshypotekskassan
ligga inom 50 "n och i fråga om lån från sekundärlånekassan inom 70 "

För
kassornas förbindelser har låntagarna ett vissi solidariskt ansvar. För vad som
vid en likvidation återstår av förbindelser sedan kassans egna medel har använis
för au lillgodose dessa är låntagarna ansvariga i förhållande lill sin
låneskuld lill kassan. Ansvarighelen är dock maximerad illl viss procent, beträffande
låntagare hos skeppshypotekskassan fem och sekundärlånekassan tio procent, av
den vid likvidationstillfället uteslående låneskulden. Som särskild säkerhei
har bildats garantifonder genom att staten har ställt till förfogande
garantiförbindelser som har uifärdals av fullmäktige i riksgälds-kontoret. Del
sammanlagda beloppet av skeppshypoiekskassans resp. sekun-däriånekassans
låneskuld och garantiförbindelser flr ej överstiga tio resp. sex gånger det
sammanlagda beloppet av kassans garanti- och reservfond.

Skulle
en låntagare inle fullgöra sina åtaganden eller vid en ev. likvidation av en
kassa skall i försia hand reservfonden användas föran fullgöra kassans förpliktelser.
I andra hand är låntagarna solidariski ansvariga och försi därefter fär
garantifonden tas i anspråk.

För
närvarande uppgår reservfonden lill 35 milj. kr. i skeppshypotekskassan och
5,9 milj. kr. i sekundäriånekassan. Kassornas garaniifond utgör för skeppshypotekskassan
100 milj. kr. och för sekundärlånekassan 52 milj. kr. F. n. är den utnyttjade
upplåningsvolymen för kassorna ca 1,3 miljarder kr. lillsammans.

För
sin verksamhei anskaffar kassorna medel genom upplåning på kapitalmarknaden,
huvudsakligen mot obligationer. Sådan upplåning sker i allmänhet två gånger åriigen,
med utgångspunkt från i princip beviljade lån.

Lånefondens
verksamhei regleras i förordningen (1971:324) om lånefonden för den mindre
skeppsfarten. Lånefonden har lill syfte au med lån främja en från allmän synpunki
önskvärd förnyelse av landets bestånd av mindre fariyg. Lån kan lämnas för
nybyggda fartyg men även för köp av andrahandsfartyg och för ombyggnad eller
reparation av fartyg. Lånen lämnas på bestämd lid som inle för översliga lio
år. Om särskilda skäl föreligger kan äterbetalningsliden, i fråga om nybyggen
utsträckas till tolv år. För köp av fartyg flr lån inte beviljas, om fartyget
är äldre än lio år. För lånen skall siällas betryggande säkerheter. Inleckning
skall ligga inom 85 "n av dei värde till vilket lånenämnden för den mindre
skeppsfarten uppskattar fartyget. Återbetalning skall ske genom avbetalningar
enligt en fastställd

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:116 19

plan.

Efter
förslag i prop. 1977/78:101 (bil. 11) har skeppshypotekskassan och sekundärlånekassan
under åren 1978 och 1979 fåll disponera rörliga krediter om sammanlagl 139
milj. kr. i riksgäldskonloret (NU 1977/78:38, rskr 1977/ 78:160). Dessa medel
ger kassorna möjligheteratt lämna amoneringsanstånd till sina låntagare och
ändå fullgöra amorteringarna på obligationslånen. 1 beslut den 6 juli 1978 föreskrev
regeringen au den rörliga krediten skulle få utnyttjas för att täcka
likviditetsbrist på grund av amorteringsanstånd i de fall sådant anslånd
förutsatts i yttrande från nämnden för fartygskreditgarantier (FKN) i ärende om
likviditetsstöd åt svenskt rederiföretag. Efter förslag i prop. 1978/79:25 har
riksdagen senare beslutat att förlänga kassornas rörliga krediter i riksgäldskonloret
tills vidare.

5.2
Framställningar från slyrelsen i Svenska skeppshypotekskassan och Skeppsfartens
sekundärlånekassa saml lånenämnden för den mindre skeppsfarten

Kassornas
styrelse har i skrivelse till industridepartementet den 24 oktober 1978 och
lånenämnden har i skrivelse lill kommunikalionsdepartementel samma dag lagt
fram förslag att en tidsbegränsad iredje lånekassa skall inrättas och fungera
fram lill och med år 1983. Kassorna har bl. a. anfört alt föreskrifterna för
utlåningen inte är anpassade till au ge långsiktiga lösningar avseende amorteringsanslånd
samt au de för närvarande låga fartygsvärdena medför au ansökningar om anslånd
i vissa fall måsie avslås eller atl - i de fall anstånd medges - de
ackumulerade amorteringsbehoven som senare på en gång skall erläggas blir av
sådan storiek att rederierna svåriigen kan klara ifrågavarande betalningar. Den
föreslagna tredje kassan skulle administreras av del gemensamma kansliel för
kassorna och lånenämnden och som enda uppgift ha atl lämna lån att användas för
betalning av amorteringar till de tre låneinstiiuien. Den iredje kassans
styrelse skulle vara densamma som de nuvarande kassornas. Lån av olika typer
skulle kunna ges, däribland sådana som förordats av rederikommissionen i fråga
om Broströms och Saléns. Lån skulle be\ iljas endasl lill rederier som bedöms
vara livskraftiga på lång sikt. Beviljade lån skall bestridas från den rörliga
kredit i riksgäldskontoret som skeppsh) potekskassan och sekundärlånekassan har
erhållit. Säkerhetskraven skall anpassas efter kassornas och lånefondens
villkor. Säkerhets-brister skall utfyllas av staten.

Lånenämnden
erinrarom au den i sin anslagsframställning lör budgetåret 1978/79 föruiseii au
stödåtgärderna i form av statliga kreditgarantier skulle föra med sig alt
rederiernas möjligheter all amortera sina lån från fonden blev avsevärt
förbättrade. Förutsäitning för garanti har emellertid blivit att amorteringsanslånd
skall lämnas av samtliga kreditgivare dvs. garaniier utgår inte för alt ge ulrymme
för amorteringar. För alt nämnden skall kunna medge amorteringsanstånd krävs
emellertid att låntagaren skall kunna slälla

s. 20 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:116 20

säkerhet
i enlighet med bestämmelserna för fonden, dvs. en säkerhei som skall ligga inom
85 ''. av fariygsvärdei. Med hänsyn häriill har nämnden i vissa fall på grund
av de f n. låga fariygsvärdena nödgats avslå ansökningar om amorteringsanslånd
även om detla skulle få lill följd all kreditgarantier inle beviljas. Nämnden
anser sig inte som beslämmelserna nu är uifomiade kunna förfara på annal säu.

5.3
Sjöfartspoliliska utredningen

Utredningen,
som fått framställningarna om en tredje lånekassa på remiss, uttalar all del slailiga
likvidiielsstödel i form av krediigarantier till svenskt rederiföreiag har
visat sig behövligt även om ramen som följd av amorteringsanslånd m. m. enbarl
delvis behövi las i anspråk. Syfiei med siödet är au förhindra av likviditelsskäl
framtvingade omfattande försäljningar till ullandel av modernt lonnage lill
underpris. Även om många tecken lyder på en successiv förbäitring är sjöfariskrisen
inte övervunnen. Frakterna är inom många sjöfartsseklorer ännu olillfredsställande
och ger inle ulrymme för au läcka kapitalkostnaderna. Fariygsvärdena på andrahandsmarknaden
är fortfarande pressade.

Många
rederier kan förulses få svårigheler au fullgöra sina amorteringar, framför allt
de genom olika kortfristiga anslånd framskjutna amorteringar som nu läggs lill
ordinarie sådana. Häri ingår också de kortfristiga lån som erhållits med statlig
kreditgaranti som säkerhet. Det är därför enligt ulredningen angeläget att nu
utestående garantier kan förlängas.

Långivare
med bäure säkerheisläge än de slailiga garaniierna kan komma all visa sig
ovilliga alt medge ytterligare amorteringsanslånd. Slalen slälls då inför valet
all anlingen öka sill garantiåtagande eller godla en tvångsförsäljning med de
risker för förluster som följer med statens dåliga säkerheisläge. Då så visar
sig angelägel för all skydda statens fordran bör möjlighel finnas alt efter
noggrann prövning i varje särskili fall uividga del statliga garantiåtagandel.

Olika sjöfartsseklorer och
rederier har drabbats av sjöfariskrisen vid olika lider och olika svårt.
Rederier som hiuills klarat sig kan råka i svårigheter. Della kan ske även om
de fullgör sina amorteringar genom au lämnade säkerheter irots amorteringarna
urholkats av sänkia fariygsvärden. Rederier som hiuills inte behövt
kreditgarantier tack vare lämnade amoneringsanstånd kan om fortsatta anstånd
inte lämnas komma i eu annai läge. Utredningen föreslår att den del av ramen
för de statliga kredilgarantiema som kan komma att kvarstå outnyttjad vid uigången
av innevarande budgetår förs i ny räkning budgetåren 1979/80 och 1980/81. Ramen
skall enligt det anförda kunna användas på nuvarande villkor för såväl hell nya
garantier som då det befinns motiverat även för utvidgning av tidigare lämnade
sådana. Möjlighel bör också finnas atl förlänga utestående garantier utöver de
fem år som f n. gäller .som gräns. Därvid kan del också bli påkallat att godla säkerhei
som faller utanför de 90 ".. av fartygsvärdet som gäller för

s. 21 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:116 21

den
större skeppsfarten. Besluten måste därför tas på sjöfarlspolitiska grunder.
Ansökningar bör av detta skäl i samtliga fall prövas av regeringen efter
yttrande av FKN och fullmäktige i riksgäldskontorei. Föriängningen bör sträcka
sig lill endast nästa amorteringstidpunkt, dock lägst eu år men med möjlighet till
ytterligare föriängning. Härigenom kan utestående garantibelopp kontinuerligt
anpassas lill rederiets behov.

Som
yttrande över den av lånenämnden för den mindre skeppsfarten gjorda
framställningen om inrättande av en tillfällig iredje lånekassa anför Ulredningen
följande.

För
de tre låneinstituten finns i respektive författning besiämmelser om säkerhetslägel
för lämnade lån. Inleckning skall i fråga om lån från skeppshypoiekskassan
ligga inom 50 ".. och från sekundärlånekassan ligga inom 70 "<>
av det värde till vilket kassornas styrelse uppskattar fartyget. För lånefonden
för den mindre skeppsfarten gäller att inleckning skall ligga inom 85 "n
av det värde till vilket lånenämnden för den mindre skeppsfarten uppskattar
fartyget. Låneinstituten (ar säga upp lån till betalning om fartyget minskar så
i värde att säkerhelen äventyras.

Utredningen
har underhand erfaril att kassornas styrelse vid den regelbundet återkommande
prövningen av säkerheten för uteslående lån funnit befogat atl utgå inte från
de aktuella pressade fartygsvärdena utan från mera långsiktiga värden, varvid
man tagit hänsyn till bl. a. förtjänslförmågan hos fartyget i del ägande
rederiels hand.

Även
vid denna värderingsprincip föreligger dock vissa säkerhetsbrisier, främsi i
fråga om fartyg som lillhör den mindre skeppsfarten. Totalt svarar vid föreskrivna
procentsatser bristen mol 15 milj. kr. av de bedömda långsikliga värdena au
jämföra med 47 milj. kr. om de aktuella marknadsvärdena las som utgångspunkt. Ulgår
man däremoi från hela det aktuella marknadsvärdet begränsar sig föriuslrisken
till en milj. kr.

För lånefonden med dess kreditgivning
i ett högre riskläge är säkerhets-bristen vid de akluella marknadsvärdena 26
milj. kr., dvs. då räknai på 85 "n av dessa. Tas hela marknadsvärdena som
utgångspunkt begränsar sig föriuslrisken till 12 milj. kr. För några av de akluella
fartygen har därutöver beviljals statliga kreditgarantier om lillsammans 15
milj. kr. med sämre säkerheisläge än lånen från kassorna och fonden. Dock
föreligger i vissa fall komplelterande säkerheter.

Ulredningen
anför all de i den remitterade skrivelsen framförda förslagen avser enbart
låntagarnas likviditelsproblem. Problemen gäller enligt ulredningens mening emellerlid
också möjligheten all erbjuda säkerheter. För all slärka likvidiieten krävs omfinansiering
av förfallande amorteringar, i enstaka fall eventuellt kompletterad med ny kreditgivning
för att täcka räntebetalningar på lidigare lån och även möjligen kortfristiga driftsunder-skoli.
Säkerheterna måste därvid kompletteras.

Flera
av låntagarna i en eventuell tredje kassa lorde vara i del lägel att de inie
kan slälla i dag godtagbara säkerheter för nya lån. Det kan därför inte bli

s. 22 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:116 22

fråga
om sådan hypoteksmässig prövning som åligger de tre låneinstituten. Det rör sig
om ställningstagande av närmast sjöfartspolitisk karaktär varvid hela risken
skulle komma att bäras av staien. Mol denna bakgrund finner utredningen del
olämpligt att inrätta en tilirällig iredje lånekassa.

Dock
måste kassornas och fondens krav på säkerheter tillgodoses. Utredningen
föreslår att för ändamålet tas i anspråk viss del av ramen för statlig
kreditgaranti till svenskl rederiförelag. Garaniierna skall användas för att täcka
bristande säkerheter vad gäller både förfallna amorteringar för vilka beviljats
anslånd och den del av återstående skuld som faller uianför tillämpade
säkerhetsgränser. Mot bakgrund av den ovan angivna säkerhets-brislen och
rimliga framlida fartygsvärden bör enligi ulredningen eu belopp om totalt 40
milj. kr. vara tillräckligt för ändamålet. Hänsyn hardärvid lagils till den
effekt som en kompleltering av säkerhelen låneinstituten emellan kan få och
också lill riskerna för en viss framtida nedgång i fartygsvärdena under den relalivi
långa lid som garaniierna kan bestå. På samma säu som utredningen har föreslagil
vid föriängning av utestående kreditgarantier föreslår utredningen atl löptiden
för garantierna skall avse tiden fram till nästa amorteringsiilirälle, dock
lägst eu år med möjlighel till ytteriigare förlängning.

Enligt
utredningens förslag skall ansökningar om kreditgaranti prövas av regeringen
efter yllrande av FKN och fullmäklige i riksgäldskoniorei. Garanti förutsätts
beviljad endast då, efter ingående individuell bedömning, både rederi och
fartyg bedöms vara livskraftiga på sikl. Frän fall lill fall skall därvid
prövas på vilkel sätt statens risk snabbast kan avvecklas utan att syftet med garantigivningen
äventyras. Som säkerhet skall ställas inleckning i fartyget om möjligl
kompletterad med andra säkerheter.

Storleken
av den kreditgaranti som erfordras för all uppfylla kassornas och fondens krav
på säkerheter är beroende av det marknadsvärde som åsäits fartyget. Ulredningen
föruisäiier atl kassornas slyrelse och lånenämnden å ena sidan och FKN å andra
sidan kan komma överens om värderingen.

Ulredningen
berör också den likvidilelsbelaslning som amorieringsanslånden innebär för
låneinstituten. För kassorna- med deras på obligationer baserade inlåning och
därmed fasta återbeialningslider - kan uinyiijas den rörliga kredilen i riksgäldskontorei
om 139 milj. kr. För lånefonden innebär anstånden eti minskat ulrymme för nyuilåning.
Utredningen har tagil hänsyn härtill i sitt förslag om medelstillskott lill
fonden.

Ulredningen
anför att under utredningsarbetets gäng inte framkommil sådana omsländigheier
som nu skulle molivera förslag om yUeriigare villkorslån eller dylikt.

5.4
Remissyttranden över kassornas framställning

Under
avsnitt 5.3 har redovisals förslag från sjöfartspolitiska ulredningen. vilka delvis
fatt karaktären av remissyttrande över förslagen från kassorna och
lånenämnden om inrättande av en tredje kassa. Yttranden över

s. 23 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:116 23

kassornas
framställning har också kommit in från FKN och Svenska sjöfolksförbundet.

FKN inser de problem som
uppkommit vad gäller frågan om säkerhets-brister. Förslaget om särskilda statliga
garantier som säkerhet för erhållna amorteringsanstånd skulle emellertid
innebära ell frångående av den praxis som nämnden arbetat efter när del gäller
hanteringen av statliga kreditgarantier till svenskl rederiföretag. Andra
kreditgivares beredvillighet att lämna amorteringsanstånd skulle sannolikt
påverkas negativi. Nänmden anser atl de aktualiserade problemen framdeles bör
kunna minskas bl. a. genom ändrade värderingsprinciper. De fariyg eller
rederier som blir föremål för finansiering och amoneringsanstånd från kassornas
sida bör vara objekt som har utsikter lill lönsam drift i framliden. Moi
bakgrund av det nämnda anser sig FKN inle kunna tillstyrka den lösning
kassornas slyrelse föreslagil.

Svenska
sjöfolksförbundei biträder i princip förslaget men anser att det borde ha
kompletterats med närmare regler för den föreslagna tredje kassans verksamhet.

5.5
Föredragandens överväganden

En
betydande del av ramen för kreditgarantier till svenskt rederiföretag kvarslår f
n. outnyttjad. Skälen till deua är framför allt de krav på amorteringsanslånd
som ställts i samband med prövningen av behovet av kreditgarantier. Under andra
halvåret 1978 hargarantiulfästelserbeviljaisom 16 milj. kr. Per den 31 december
1978 fanns 220 milj. kr. av ramen kvar. Några obehandlade ansökningar om garaniiutfästelser
förelåg inte vid denna tidpunkt. Fullmäklige i riksgäldskoniorei har infriat en
garanti genom fullgörande av räntebetalning för ett lån på 22 milj. kr. Den
totala föriuslen för detla garantiengagemang har inte slutreglerals.

Sjöfarlspolitiska
ulredningen föreslår att den outnyttjade delen av garantiramen skall stå till
förfogande säväl budgetårel 1979/80 som budgetåret 1980/81. Ramen skall kunna
utnyttjas för dels nya garantier och dels utvidgning av redan lämnade sådana.
Vidare skall garaniierna kunna ges förlängd giltighetstid. Dei kan också enligi
ulredningen bli akluelll all lämna garaniier mot säkerheter som inle håller sig
inom 90 ".. av ett fartygs beräknade värde.

Ulredningen
tar också upp de bestämmelser som gäller säkerhetslägel för lån som har lämnats
från Svenska skeppshypotekskassan. Skeppsfartens sekundärlånekassa och
Lånefonden för den mindre skeppsfarten. Som följd av sjunkande fartygsvärden
kan, om nu inte kompletterande säkerheter går att erhålla, dessa bestämmelser
föranleda låneinstituten att till omedelbar betalning säga upp befintliga lån. Ulredningen
föreslår atl, i de fall det finns sjöfartspolitiska skäl, siailig garanti skall
få utnyttjas som kompletterande säkerhet och att en viss del av garantiramen
tas i anspråk för della ändamål.

Jag
vill framhålla au de statliga garantiema till rederiförelag är att se som eu

s. 24 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:116 24

tilllalligt
arrangemang. Sjöfartskrisen är emellertid långt ifrån övervunnen. Jag föreslår
därför all garantiramen får stå kvar under också budgetårel 1979/ 80. Om en ytterligare
förlängning bör ske får avgöras senare.

Villkoret
för garanti bör alltjämt vara alt såväl fartyg som rederi skall bedömas vara
livskraftiga inom svensk sjöfartsnäring. Sjöfartskrisens längd och djup kan
föra med sig att tidigare gjorda bedömningar i vissa fall kan behöva prövas om
med en mera restriktiv syn som följd. Inom vissa sjöfartsseklorer kan å andra
sidan finnas motiv för en mera positiv bedömning.

Det
sagda innebär alt nya garantier kan behöva beviljas och alt redan givna garaniier
skall kunna utvidgas. Jag har inledningsvis nämnt de krav på amorteringsanstånd
som ställts i samband med prövningen av behovet av krediigarantier. Även
framdeles bör som allernaiiv eller komplement lill garantiema förutsättas
amorteringsanstånd från kreditgivarna, såväl varv som kreditinstitut. Syftet
med garantigivningen är inte att förbättra dessas säkerhetsläge och trygga
amorteringar. De risker långivarna tagit fårde själva svara för. Vid prövning
av ansökningar om stöd bör lillses au syftei med stödet - vid de bedönmingar
som är rimliga vid prövningstillfället -tillgodoses och atl statens risk hålls
nere. Liksom gäller f n. äger fullmäktige i riksgäldskontoret att hänskjuta
garantiärende till regeringen för prövning då i vissl fall fråga uppkommer om
kreditgaranti står i överenssiämmelse med garantigivningens syfte eller det
risktagande som avses med garantigivningen. Jag vill i sammanhanget erinra om
den översyn av hanteringsordningen beträffande bl. a. de statliga
kreditgarantierna som sker genom en särskilt tillkallad utredare (I 1979:12).

Sjöfartspolitiska
ulredningen föreslär vidare att garanti framdeles skall kunna lämnas för längre
lid än fem år. Riksdagens bemyndigande år 1977 innebär au denna möjlighel redan
finns i fråga om den mindre skeppsfarten. Prövningen lillkommer därvid - som
också ulredningen avsett med sill förslag - regeringen. Del lorde vara för den
mindre skeppsfarten sådan föriängning i första hand kan bli aktuell. Om
bemyndigandet behöver utsträckas lill atl gälla också andra delar av sjöfarten
går i dag knappast au bedöma. Nu utestående garantier har hittills inte varil i
kraft myckel mer än ett år. Samma syfte som med en förlängning går vanligen att
åstadkomma genom ulvidgning av redan lämnad garanti. Jag är inie beredd alt f. n.
föreslå några ändrade bestämmelser på denna punkt. Den närmasle tidens utveckling
får avgöra behovei av en ändring av bestämmelserna.

Vad
slutligen gäller säkerhetsläget för lämnad garanii, dvs. f n. maximalt 90 '-I)
inom del beräknade värdel för farlygel, vill jag erinra om riksdagens uttalande
år 1977 atl det skall gälla ell värde som inte är statiskt bundet till marknadsvärdet.
Riksdagens uttalande har tolkats så att del skall vara fräga om ett mera långsiktigi
värde. Hänsyn skall tas lill det värde fartyget bör ha vid en mera normal sjöfariskonjunktur
och också del mervärde som kan räknas fartyget tillgodo i den nuvarande ägarens
hand på grund av t. ex. eu långsiktigt befraktningsavtal eller sysselsättningen
i upparbetad linjeverk-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:116 25

samhet. En sådan värdering är i dag vägledande vid
garantiprövningen. För den mindre skeppsfarten har regeringen i och för sig
genom riksdagens bemyndigande möjlighel lill ytterligare frihet i prövningen.
Att gå utöver 90 ".1 av eu beräknal framlida marknadsvärde ser jag dock knappasl
förenligt med rederinäringens långsiktiga inlressen eller ett rimligt
risktagande från statens sida. Jag finner alltså inie skäl att nu föreslå några
ändringar i de regler som gäller för den statliga garantigivningen i denna del.

Vad gäller frågan om behov av kompletterande säkerhet för
lån vilka har lämnats från kassorna eller länefonden får jag efter samråd med
chefen för industridepartementet anföra följande. Med de säkerhetsgränser som
är författningsmässigt föreskrivna för de tre låneinstituten föreligger fall då
dessa gränser genom sjunkande fartygspriser och uppskjutna amorteringar kommit
alt överskridas betydligt. Gränsen vid beviljande av län - av det beräknade fariygsvärdei
50 "n för skeppshypotekskassan och 70 "n för sekundärlånekassan - ger
i och för sig goda marginaler för atl möta framtida minskningar i fariygsvärdena,
dvs. minskningar som går längre än de successiva amorteringarna. Tryggheten för
längivarna - för kassornas del främst obligalionshavare - rubbas knappasl av
alt under lånens löptid marginalen tidvis minskar. Detta framgår också av alt irols
dagens låga fartygsvärden den totala risken för kassorna och dä enbart sekundärlånekassan
är mycket obetydlig, då beräknat efter de totala aktuella marknadsvärdena och inteckningssäkerheten
för lämnade lån.

Som sjöfartspolitiska utredningen haranförl grundar kassorna
numera sin bedömning pä mera långsiktiga fanygsvärden. Som framgårav vad jag
redan nämnt överenssiämmer en sådan bedömning med den praxis som gäller för
beredningen av de statliga kreditgarantierna till svenskl rederiföretag. Vid
den värdering som kassornas slyrelse redan tillämpar ökar marginalerna inte
obetydligt jämfört med en på de aktuella värdena grundad bedömning. Vid
fastställda säkerhelsgränser, alllså för sekundärlånekassan 70 "u av de
beräknade värdena, föreligger dock i några fall en viss om än närmasi leoretisk
kreditrisk. I de fall tilläggssäkerheter inte gär alt uppbringa skulle det formelll
kunna bli aktuellt au säga upp lämnade lån eller avslå ansökningar om amorteringsanslånd.
Den rörliga kredil i riksgäldskontoret som kassorna numera förfogar över löser
de lik vidilelsmässiga problemen vid amorteringsanstånd men kan inte påverka
säkerhetsfrågorna. Jag vill i sammanhanget anmäla atl chefen för
industridepartementet i samband med tilläggsbudget 111 kommer au föreslå en
ökning av garantifonden för sekundärlånekassan.

De fartyg för vilka säkerhetsbrister föreligger för sekundäriånekassans
del är främst alt hänföra till den mindre skeppsfarten. Fartygen ärockså
normalt belånade i länefonden som arbetar i ett högre riskläge och kan lämna
län inlill 85 96 av fartygens beräknade värde. Fondens långivning bestrids som
nämnts med budgetmedel.

Jämfört med fartygens nuvarande marknadsvärden blir enligt
de uppgifier som sjöfartspoliliska utredningen har lämnat föriuslrisken för
fonden 12 milj.

s. 26 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:116 26

kr.
om utgångspunkten är de totala marknadsvärdena, dvs. den reella risken lor
fonden, och 26 milj. kr. om som grund tas 85 % av dessa värden.

De
låneobjekt som det här gäller avser på något undantag när fanyg som levererats
under senare år. Det rör sig om såviti nu kan bedömas en ganska väl avgränsad
grupp. Jag ser därför inte anledning att f. n. föreslå ätgärder med en mera
bred räckvidd. Tillräckliga skäl finns inte att enligt lånenämndens och
kassornas förslag inrätta en särskild iredje kassa med uppgift att finansiera amorteringsanslånd.
Också det av sjöfartspoliliska utredningen föreslagna förfarandet med
individuella ansökningar m. m. ter sig onödigi byråkratiskt.

De
förluster som redan realiserats får liksom av övriga långivare bäras av låneinstituten
själva. Enligt vad jag har inhämtat rör del sig hitintills enbart om någoi
enstaka fartyg och förhållandevis obetydliga belopp. Också i ytterligare fall
kan del främsi för lånefondens del visa sig nödvändigt att la en förlusl.

Flera
av de fartyg som det här gäller ter sig dock livskraftiga inom svensk
sjöfartsnäring. Bristande möjligheter för ägarna atl erbjuda tilläggssäkerheier
bördärför inte framtvinga försäljningar eller förhindra amorteringsanstånd. 1 dessa
avseenden får dock liksom hittills ske en ingående individuell prövning. Denna
bör omfatta ocksä de risker som staten har iklätt sig genom redan medgivna
kreditgarantier med eller ulan tilläggssäkerheter.

Som ell
reellt problem ser jag närmasi lånefondens krediter med hänsyn till riskläget fördessa.
Jag finner det dock inte befogat att för lånefondens del ge tilläggssäkerheter
i form av statliga kreditgarantier, eftersom fondens utlåning bestrids med
statsmedel. Jag förordar i stället att regeringen efter att ha fåll en samlad
redovisning för de akluella fartygen far bemyndiga lånenämnden att med avsteg
från gällande bestämmelser ligga kvar med redan lämnade lån och också lämna amorteringsanslånd,
i sådana fall då det finns skäl att åtminstone l. v. trygga berörda fartygs
fortlevnad inom svensk sjöfartsnäring. Regeringen kommer alt ge lånenämnden i
uppdrag au efter samråd med FKN avge en sådan redovisning.

6
Lånefonden för den mindre skeppsfarten

6.1 Bakgrund

Jag
har lidigare lämnat en korlfallad redogörelse för de bestämmelser som gäller
för lånefonden för den mindre skeppsfarten. Lånefondens omslutning utgör
sålunda nu ca 120 milj. kr. Vid årsskiftet var 12 milj. kr. tillgängliga för utlåning.

6.2 Lånenämnden
för den mindre skeppsfarten

1
skrivelse den 29 augusti 1978 har nämnden hemställt om eu invesleringsanslag
om 50 milj. kr. förbudgelårel 1979/80. Nämnden beviljade under

s. 27 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:116 27

budgetåret
1977/78 nio lån om sammanlagl 17,2 milj. kr. Av de beviljade lånen avsåg tre om
tillsammans 3,4 milj. kr. moderniseringar av fartyg. Återstående belopp, 13,8
milj. kr., användes för att finansiera inköp av fem andrahandsfartyg med
inköpspris mellan 3 och 8 milj. kr. Fartygen höll sig mellan 840 och 2 820 lon
dödvikt.

Under
budgetåret har nämnden avslagit ansökningar om lån av tillsammans 28 milj. kr.,
varav 19,5 milj. kr. avsell nybyggnader vid svenska varv. Då säkerheierna för
del senare beloppet bestått av statliga kreditgarantier har ansökningarna
kunnat behandlas enbart formelll. Bestämmelserna för lånefonden tillåler inte
denna typ av säkerhet. Nämnden erinrar om en tidigare gjord framställning med
anhållan alt fa godta också sådan säkerhet.

Nämnden
anför all det fortsau dåliga fraktmarknadsläget har fön med sig atl likvidiieisläget
för de mindre rederierna blivii allimer ansträngt. Möjligheterna för låntagare
atl fullgöra amorteringar och räntor på lånen hos fonden har därigenom
försämrats ytteriigare. För atl hjälpa rederiema har nämnden därför beviljal
anstånd om lillsammans hälften av de lill lolv milj. kr. uppgående
amorteringarna under budgetårel.

Del
ansträngda likvidiieisläget har negativt påverkat aktiviteten i frågaom inköp
av andrahandstonnage. Intresset för sådana förvärv är dock fortfarande påtagligt.

6.3
Sjöfartspolitiska utredningen

Utredningen
anför att inberäknal amorteringar har utlåningskapacitelen hos lånefonden de
senaste fyra budgetåren legat vid 20 ä 25 milj. kr. per år. De amorteringsanslånd
som har och kommer att ges reducerar påtagligt länekapaciteten. För atl
upprätthålla denna bör fonden för nästa budgetår tillföras 20 milj. kr. Detta
belopp krävs för att lånefonden skall kunna fylla den uppgift som den har vid
förvärv av modernt andrahandstonnage.

Det
mindre tonnaget börjar alt bli ålderstiget. Medan den svenska handelsHottan
totalt sett haren gynnsam åldersfördelning ligger för fartygen under 2 000 bruitoregisierton
enbarl 21 procent av tonnaget i åldersklassen under fem är medan 63 procent är
äldre än lio år. Tonnaget behöver förnyas men redarnas investeringsvilja är
svag och investeringsförmågan ringa. Med den klena kapitalbas som kännetecknar
den mindre skeppsfarten kan man räkna med en tonnageförnyelse genom nybyggen
enbart i sådana fall då rederiet har nått en viss ekonomisk och organisatorisk
stadga. Härtill kan bidra långsiktiga befraktningsavtal eller dylikt! Det är
viktigt alt uppbyggnaden av ett rederi sker successivi och alt det inte vid en
för lidig tidpunkt binder sig för nybyggen. Av belydelse är också alt ett litet
rederi som planerar alt la över andrahandsfartyg från siörre, etablerade
rederier inom landet genom lånenämndens kreditprövning får en sakkunnig och
utomstående bedömning av projektet samtidigt som det genom beviljad kredil kan
bli

s. 28 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:117 28

fartygen
med ansvars- eller arbetsledningsfunktioner är inte sjöbefäl i kungörelsens
mening, även om de i vissa fall anses tillhöra befälskalegorin. Bemanningsbestämmelserna
i sjöbefälskungörelsen avser såväl antalet sjöbefäl av olika slag som
behörighets- och övriga kvalifikationsregler.

Sjöbefälskungörelsen
tillämpas enligt I § på alla handelsfartyg utom linfärjor och på fiskefartyg om
minst 20 brt. Vissa regler gäller dock inte generellt, vilket anges särskilt i
bestämmelsen. I 3 § finns definitioner på begrepp som används i kungörelsen.
Kungörelsens 2 kap., som omfattar 6-15 §§, reglerar befälsbemanningen på de
fartyg som avses med kungörelsen. Befälhavare skall vara svensk medborgare, ha
fyllt 20 år och inte vara omyndigförklarad (7 §). För allt sjöbefäl finns
vidare krav beträffande syn-och hörselförmåga. Dessa preciseras f n. i
kungörelsen (1970:160) om läkarintyg för sjöfolk. I anslutning till
genomförandet av en ny ordning för hälsoundersökning av sjöfolk (prop.
1978/79:19, TU 1978/79:7, rskr 1978/ 79:62) har regeringen med verkan från den
I juli 1979 delegerat till sjöfartsverket all besluta om vilka krav som skall
ställas upp beträffande syn och hörsel och övriga hithörande frågor genom
förordningen (1979:38) om läkarintyg för sjöfolk.

För
passagerarfartyg och för maskindrivet lastfartyg om minst 30 brt finns bestämmelser
om sjöbefälets antal och behörighet i fyra tabeller som är fogade till
kungörelsen. Utgångspunkten är de två huvudgrupperna passagerarfartyg och
lastfartyg. För vardera av dessa grupper görs en uppdelning mellan befälhavare
och övrigt fartygsbefäl å ena sidan samt maskinchef och övrigi maskinbefäl å
andra sidan. Tabellerna anger behörigheten att utöva befäl i skilda fartområden
och på olika stora fartyg. Utgångspunkten (parametem) för beräkningen av
fartygets sioriek vid bestämmandet av fartygsbefäl är fartygets dräktighet i bmtiolon
och vid bestämmandet av maskinbefäl maskinslyrkan angiven i effektiva häslkrafter.
Bestämmelser om befälsbemanningen på fartyg som inte omfattas av tabellerna
återfinns i Il-I4§§, vilka avser lastfartyg under 30 brt, fiskefartyg,
segelfartyg med hjälpmaskin resp. pråm.

Sjösäkerhetslagens
och sjösäkerhetsförordningens bemanningsregler gäller all sjöpersonal.
Huvudregeln återfinns i 6 kap. 1 § sjösäkerhetslagen. Där sladgas atl fartyg
skall vara bemannat på belryggande sätt. En anvisning om innebörden härav ges
genom stadgandet i andra stycket. 1 delta sägs att det på ett fartyg måste
finnas befäl och manskap som kan indelas i erforderligt antal vakter under
resa, som under vanliga förhållanden kräver mer än lolv limmars gång eller eljesl
är sädan atl skeppsljänslen måste indelas i skift. Vidare måste enligt iredje
stycket finnas personal för kosthållet ombord och för att betjäna föreskriven leleanläggning.

1
6 kap. 2 och 3 §§ sjösäkerhetslagen finns huvudreglerna om fartygs minimibesätlning.
Denna definieras som den minsta besättning som kan anses belryggande från sjösäkerhelssynpunkt
i den fart vari fartyget nyttjas eller avses att nyttjas. Minimibesätlning
skall fastställas för fartyg om minsi

s. 29 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:116 29

7
Statsbidrag till sjöfolkets fria resor

7.1 Bakgrund

I prop.
1976/77:146 om vissa sjöfartsfrågor behandlades bl. a. frågan om statsbidrag till
sjöfolkets fria resor. Kostnadema för sjöfolkels fria resor vilka bekostas av
arbetsgivarna, beräknades för är 1977 till ca 60 milj. kr. Det konstaterades i
propositionen all de fria resorna är en vikiig social och ekonomisk förmän för
de ombordanställda och all kostnaderna var belydande för främst sådana
rederier vilkas fartyg sällan eller aldrig anlöpte svenska eller närliggande
hamnar. Sett från redarnas synpunki skulle statsbidrag för de ombordanstäUdas
hemresor vara en älgärd frän det allmännas sida för au hälla nere
driftskostnaderna och därmed förbättra det inlernationella kostnadsläget.

Vid
en samlad bedömning ansäg föredragande att stålens bidrag - under en ivåårsperiod
- borde fasislällas till 30 % av rederiernas totala resekostnader med undantag
för sådana resor som hängde samman med leverans i utlandet av fartyg lill
svenska redare. Bidraget borde vidare utgå inom en total kostnadsram för
vardera av budgetåren 1977/78 och 1978/79 om 18 milj. kr. Förslaget godtogs av
riksdagen (TU 1976/77:26, rskr 1976/77:344).

7.2 Sjöfartspolitiska
utredningen

Ulredningen
redovisar bidragsutfallet för det första året. Totalt har i bidrag utbetalats
ca 14 milj. kr., vilket motsvarar 30 % av redarnas resekostnader. Dessa
kostnader uppgick för är 1977 säledes till ca 46 milj. kr., mot i propositionen
beräknade 60 milj. kr. Skillnaden kan bl. a. förklaras av atl viss del av den
svenska handelsflottan under året var utan sysselsättning. Stödbeloppet om ca
14 milj. kr. delades på 391 fartyg, vilkel innebar ett genomsnittligt bidrag
per fartyg för hemresekostnaderna om näslan 36 000 kr.

Utredningen
föreslår atl det statliga bidraget höjs från nuvarande högst 30 % lill 50 % och
alt för ändamälet tas upp ett förslagsvis betecknat anslag om 20 milj. kr. för
budgetåret 1979/80 avseende statsbidrag till sjöfolks fria resor är 1979.

7.3 Föredragandens
överväganden

Jag
kan konstatera atl det statliga stödet till sjöfolkels fria resor gett åsyftat resultat.
Siödet infördes för att under budgetåren 1977/78 och 1978/79 förbättra del
ekonomiska lägel för sjöfartsnäringen. För atl i ett fortsatt ekonomiskt
besvärligt läge ytteriigare minska redarnas koslnader för resorna finner jag
skäl atl förorda även för budgetåret 1979/80 ett anslag av 18 milj. kr. för fria
resor lill sjöfolket samtidigt med en höjning av den maximala bidragsprocenten lill
50 %. Med hänsyn till att administrationen av stödel

s. 30 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:116 30

varit
enkel och fungeral väl finns enligt min mening inga skäl att föreslå några ändringar
i stödets konstruktion eller administration. Till en ev. ytteriigare föriängning
av stödel avser jag återkomma i samband med ställningstagandet till ell sjöfartspolitiski
program.

1
prop. 1978/79:100 bil. 9 logs i avvaklan på den sjöfarlspolitiska propositionen
våren 1979 under anslaget D6. Bidrag till vissa resor av sjöfolk upp enbarl ell
belopp som hänförde sig till nedsättning i biljeltkostnader inom landet,
nämligen 100 0(X1 kr. Det nu föreslagna förhöjda statsbidraget bör utgå under
samma anslagsrubrik och ett belopp av 18 milj. kr. bör anvisas under anslaget
för budgetårel 1979/80 utöver tidigare föreslagna medel.

8
Överlåtelse av fartyg 8.1 Bakgrund

Enligt
lagen (1977:494) om tillstånd till överiåtelse av fartyg, som trädde i kraft
den 28 juni 1977,gälleraU svenskl reglstreringspliktigl skepp eller andel däri
inte flr överiålas utan tillstånd av regeringen eller myndighei som regeringen besiämmer,
om skeppet genom överiätelsen upphör att vara svenskt. Vid prövning av fråga om
tillstånd till överiåtelse skall särskilt beakias hur denna påverkar effektivitet
och sysselsättning inom sjöfartsnäringen och de ombordanstäUdas förhållanden.
Tillstånd skall inte lämnas, om det strider mot väsentligt allmänt iniresse att
skeppet upphör att vara svenskl.

Enligt
förordningen (1977:495) om tillstånd till överiåtelse av fartyg skall fråga som
avses i nämnda lag prövas av kommerskollegiet i samråd med riksbanken. Bedöms
ärendet ha siörre principiell betydelse eller allmän räckvidd börenligt
förordningen kommerskollegium höra sjöfartsverket och med eget yttrande
underställa ärendet regeringens prövning. Underställning förutsätts också böra
ske om de ombordanstäUdas organisationer har motsatt sig bifall till ansökan.

Bakgrunden
lill lagsiiftningen finns redovisad i prop. 1976/77:146 om vissa sjöfartsfrågor.

Lagen,
som enligt regeringens av riksdagen godtagna förslag skulle gälla till uigången
av juni år 1978, har därefier behandlals i prop. 1977/78; 166 om vissa sjöfartsfrågor
vari bl. a. föreslogs att den skulle ha fortsatt giltighet till utgången av
juni år 1979. Riksdagen beslöt i enlighel med regeringens förslag (TU
1977/78:25, rskr 1977/78:33).

I
prop. 1977/78:166 redovisades erfarenhelerna av lagens tillämpning från dess
ikraftträdande den 28 juni 1977 till och med utgången av första kvartalet 1978.
Därvid anfördes atl Haggfrågan inle fick ses isolerad utan måsle sättas in i sitl
sjöfartspolitiska sammanhang där sjöfartens samhällsekonomiska betydelse,
framtida verksamhei och konkurrensförmåga behövde klariäggas. Dessa frågor
ankom på den sjöfartspolitiska ulredningen att behandla. I

s. 31 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:116 31

propositionen
förordades därför atl lagen skulle gälla i avvaktan pä ulredningens förslag.

8.2
Sjöfartspolitiska utredningen

Ulredningen
har för att belysa svenska intressen i fartyg under utländsk fiagg tagil del av
sekretessbelagd informaiion i riksbanken om utförsel av valuta från Sverige till
utlandet för invesleringar i rederirörelse och har vidare sammanställt offenlliga
uppgifter ur fackpress m. m.

Fartyg
anses som svenskl och är berättigat atl föra svensk flagg, om del till mer än hälfien
ägs av svensk medborgare eller svensk juridisk person. Regeringen eller, efter
regeringens bemyndigande, sjöfartsverket kan medgiva atl annat fartyg, vars
drift slår under avgörande svenskt inflytande, skall anses såsom svenskt och
vara berättigat atl föra svensk fiagg.

Utredningen
har i första hand inriktat sin kartläggning på utlandsregistre-rade fartyg, som
konlrolleras av svenska rederier via dotterbolag eller liknande i en sådan
utsträckning atl man, om man i stället direkt ägl fartyget ifråga, hade varit
skyldig atl låta införa del i det svenska skeppsregistret. Vid årsskiftet
1978/79 gällde detta för ca 50 ullandsregislrerade fartyg på sammanlagt ca 350
000 brt som kontrollerades av svenska rederier via utländska dotterbolag. Dessa
fartyg motsvarade antalsmässigt ca 10 % och tonnagemässigt knappt 7 % av den svenskfiaggade
handelsflottan. Säväl antals- som tonnagemässigl har denna svenskkontrollerade ullandsregislrerade
flotta minskat relativt kraftigt under år 1978 genom försäljningar. En
jämförelse med fiaggutredningens malerial från hösten 1973 visar dock en ökning
med ett tiotal fartyg och ca 100 000 brt.

Av
de omkring 50 fartygen var ett tiolal registrerade i bekvämlighelsländer och
återstoden i traditionella sjöfarlsländer. De vanligasle fiaggorna i den senare
gruppen utgjorde den engelska och den holländska, som fördes av ca 20 resp. ca
10 fartyg.

Stora
tank- och kombinationsfarlyg saknas hell i den ullandsregislrerade flottan.
Däremot ingår eu par produkiiankfariyg och sex bulkfartyg, alla i mindre
storleksklasser. Flottan omfattar en stor andel linjefartyg, nämligen eu dussin
ro/ro-fartyg, sex container- eller semicontainerfartyg och ungefär lika många
konventionella linjefartyg av olika storiekar jämte ett pråmbärande fartyg. Antalet
mindre fartyg är sju.

Av
svenska rederier uppvisar Stena-bolagen det slörsla antalet ullandsregislrerade
fartyg - lolv - alla under engelsk flagg. Broströms har åtta och Saléns sex ullandsregislrerade
fartyg. Bland de sexton svenska rederierna med fartyg under utländsk fiagg
återfanns fyra som helt hade avvecklat sin svenskflaggade flotta.

Svenska
minoriteisandelar i utländska rederier förekommer i begränsad omfattning.
Salénkoncernen har sålunda andelar på 40 ä 50 96 i dels kylfartygsrederier i de
fruktproducerande u-länderna Marocko och Filippi-

s. 32 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:116 32

nerna
med lillsammans fem fartyg, dels ell lankfariygsrederi i Saudiarabien med två fariyg.
Rederi AB Transatlantic har andelar på ca 25 96 i eti antal stora linjefartyg
under dansk och norsk flagg inom ramen för ell nära samarbele med andra
linjerederier, som i sin tur har andelar i svenskregistrerade fartyg.

Beträffande
tillståndsprövningen efter den tid som redovisas i prop. 1977/ 78:166 meddelar
utredningen följande. Kommerskollegium har under tiden den 1 april 1978 lill
och med den 18 januari 1979 utfärdat tillstånd lill överiåtelse av 65 fartyg,
om sammanlagl ca 2 354 000 bruitoregisierton. I det angivna anialei ingår inte
nybyggen, fiskefartyg och fritidsbåtar.

Övervägande
antalet ärenden har, liksom under den lidigare redovisade perioden, avsell s.
k. ren försäljning till annat utländskt rättssubjekt än dotterbolag och utan på
annat sätt bevarat svenskt drifisinflylande.

Ett
ärende om ren försäljning av ett passagerarfartyg underställdes regeringens
prövning sedan representant för en av de ombordanstäUdas organisaiioner hos kommerskollegiei
motsatt sig bifall till ansökan. Ansökan återkallades emellertid sedermera.

Beträffande
ca 15 fartyg har bevarat svenskt driftsinflylande i nägon form ansetls
föreligga.

Ett
ärende avseende ivå kylfartyg undersiälldes regeringens prövning sedan de ombordanstäUdas
representanter motsatt sig bifall till ansökan. Försäljningen skulle ske till
ett utländskt bolag vari den svenska överiålaren ägde 40 % och med återbefrakining
för säljaren under sju år. Regeringen biföll ansökan med hänvisning lill alt
del svenska rederiet genom överiätelsen kunde bibehålla frakter och behålla sin
ställning på den intemationella kylmarknaden.

Två överiålelser
till helägda dotterbolag i England har medgivits av kommerskollegiet sedan de ombordanställda
inte haft någon erinran eftersom de försålda fartygen ersattes med tvä nya
under svensk flagg.

Ett
fartyg såldes på exekutiv auklion till douerbolag i England. De ombordanställda
hade ingen erinran mot bifall och kollegium lämnade begärt tillstånd.

I
ett fall hade fartyget i fråga under lång tid varit befraktat av ett engelskt
oljebolag, som nu krävde att fartyget skulle föra engelsk flagg. Det svenska rederiet
erhöll kollegiets medgivande att sälja fartyget lill helägt douerbolag i England.

En
siörre grupp av ärenden har rört försäljning lill utomstående utländskt
rättssubjekt men med återbefrakining till säljaren under varierande lidsperioder.
1 princip har de ombordansiälldas representanter inle haft någon erinran om
liden för åierbefraktningen inie översiigil ire år. Kollegium har i sådana fall
bifallit ansökningarna. Två ärenden har prövais av regeringen.

Ett
av ärendena gällde två fartyg som avsågs överiålas till ett liberianskt bolag
tillhörigt det japanska byggnadsvarvei. Förulsäiiningen var vidare alt fartygen
skulle tidsbefraklas av samma franska befraktare som före överlä-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:116 33

telsen.
Detta franska bolag ägdes till 35 96 av den svenske överlåtaren. Sedan en av de
ombordansiälldas representanter motsatt sig bifall underställdes ärendei
regeringen, som avslog framslällningen med hänvisning lill att överlåtelsen inte
kunde anses vara till gagn för svensk sjöfartsnäring.

Slutligen
har förekommii ett ärende beiräffande ivä fartyg lillhöriga Saléninvesl AB som
skulle överiålas lill ell ulomsiående ulländskl rällssubjekl med återbefrakining
under tre år. En representant för de ombordanställda motsatte sig bifall lill
ansökningen med hänvisning lill att överiätelsen stod i slrid mol del träffade
avtalet mellan staten och Saléns som godkänts efter förslag i prop. 1978/79:35
om ekonomiskt stöd till vissa rederiförelag. Regeringen har sedermera bifallii
ansökningen och bl. a. anförl all överlåtelsen inte stod i strid mot avlalel i
fråga.

Utredningen
finner au syftet med lagen har uppnåtts och att samverkansformerna fungerar
tillfredsställande. I avvaktan på utredningens slutliga ställningstaganden bör
den nu gällande lagen om tillstånd lill överiåtelse av fartyg förlängas ett år.

8.3
Föredragandens överväganden

Som
framgått av redovisningen av sjöfarlspolitiska utredningens promemoria har
kommerskollegium under liden den 1 april 1978 lill och med den 18 januari 1979
utfärdat tillstånd lill överiåtelse av 65 fariyg om sammanlagt 2 354 000 brt.
För år 1978 är antalet tillstånd 82 motsvarande 2 507 000 brt. En jämförelse
med de siffror som redovisades i prop. 1977/78:166 avseende är

1977 visar att antalet tillstånd ökat obetydligt medan motsvarande tal för tonnaget
ökat kraftigt. Detta förklaras av au år 1978 tillstånd getts för överiåtelse av
ett antal stora tank- och bulkfartyg. Det bör dock i sammanhanget framhållas atl
de angivna tonnagesiffrorna inle speglar de fakiiska leveranserna av andrahandstonnage
till utlandet. Dessa svarade under är

1978 mot 1 811000 brt.

Liksom
sjöfartspolitiska utredningen anserjag att den nuvarande lagen och den
samrådsordning som gälll vid lillämpningen av denna har fungeral lillfredssiällande.
En permanenl lagsiiftning flr ulformas mot bakgrund av eu sjöfartspoliiiskt
program. I detla sammanhang bör också frågan om s. k. bare-boai charter komma
upp till behandling. Inom kommunikationsdepartemenlet har utarbetats en
promemoria om denna form för befraktning (Ds K 1978:8) i syfte alt ta bon de lagiekniska
brister som f n. är förbundna med denna. Promemorian har remissbehandlats.

Jag
föreslår att lagen om tillstånd till överiåtelse av fartyg föriängs ett år.

s. 34 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:116 34

9
Vissa bemanningsfrågor

9.1
Bemanning av isbrytare och sjömätningsfartyg

Regeringen
uppdrog i regleringsbrev för budgetåret 1976/77 ät sjöfartsverket att i samråd
med chefen för marinen utreda förutsättningarna för en övergång - helt eller
delvis - till civil bemanning av sjöfartsverkets isbrytare och sjömätningsfartyg.
I en rapport benämnd Bemanning av isbrytare och sjömätningsfartyg
(sjöfartsverket oktober 1978) har sjöfartsverket redovisat uppdraget. Föreskrivel
samråd har skell med chefen för marinen. Mot bakgrund av den redovisning som
sker i rapporten - som behandlar frågan enbart med hänsyn lill konsekvensema av
en ändrad bemanningsform förde båda berörda statliga myndigheterna - föresläs
ingen generell ändring i bemanningsformen för staisisbryiarna och sjömätningsfarlygen.
I rapporten framhälls emellerlid att bemanningsfrågan kan komma i ett annat
läge om man också väger in de långsikliga aspeklerna på sysselsättningen inom
den svenska handelsflottan.

Rapporten
har remissbehandlats. Remissbilden är splittrad. Flera remissinstanser,
däribland överbefälhavaren, statskontoret, flertalet av de hörda länsstyrelserna
samt SACO/SR och kompani- och plutonsofllcersförbunden delar ulredningens
uppfattning all det även fonsäiiningsvis bör vara en mililärt bemannad isbrytar-
och sjömätningsflotta. Landsorganisationen, Svenska sjöfolksförbundet. Svenska
maskinbefälsförbundet. Statsanställdas förbund, Sveriges fartygsbefälsförening,
m. fl. anser däremot atl civila arbetsuppgifter säsom isbrytning och sjömäining
skall utföras av civil personal. TCO anser alt man inte nu bör genomföra någon
generell ändring i bemanningsformen, men att frågan utreds ytteriigare.
Slutligen anser en gmpp remissinstanser, bl. a. riksrevisionsverket. Svenska hamnförbundei
och statens personalnämnd, att frågan om civil eller militär bemanning inte har
analyserats lillräckligi och i alla avseenden.

För
egen del vill jag anföra följande. Frågan om civil eller militär bemanning av
isbrytarna och sjömätningsfarlygen har utretts vid flera tillfällen. Jag anser
det angelägel att eu definitivt ställningstagande sker så snabbt som möjligl
för att bl. a. undanröja den osäkerhei beiräffande den framlida
bemanningsformen som har funniis sedan länge. Den nu framlagda rapporten har främsi
lagil sikle på all belysa konsekvenserna vid en övergång till civil bemanning
för de båda berörda myndighelerna, sjöfartsverket och marinen. Företi definiiivi
ställningstagande i frågan ärdet nu presenterade underiaget enligt min mening
inte tillräckligt.

En
ändrad bemanningsform skulle fåolika konsekvenser i ekonomiska och andra
avseenden och torde med all sannolikhet påverka bl. a. sjöfartsverkets organisation.
Verket har under hösten 1978 kommii in med förslag till ny organisation för
sjöfartsverket. Förslaget bereds f. n. inom departementet. Av del nu anförda
framgår att frågan behöver beredas ytteriigare. Den nu

s. 35 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:116 35

framlagda
rap|X)rten behöver kompletteras i vissa hänseenden innan ett ilcfinitivt
förslag kan länmas.

9.2
Ny bemanningsreglering inom handelssjöfarten

Bemanningen
av fartyg är reglerad i 6 kap. lagen (l965:7l9)om säkerheten på fartyg (omirycki
1978:109), sjöbefälskungörelsen (1960:487, omtryckt 1976:774) m. fi.
författningar. Orsaken till atl bemanningen är reglerad i författning är främst
hänsynen lill sjösäkerheten, såväl säkerheten för fartyget, de ombordvarande
och lasten som skyddet för den marina miljön. För alla handelsfartyg utom de
minsta skall sjöfartsverket fastställa den minsta besättning som kan anses belryggande
frän sjösäkerhetssynpunkt i den fart vari farlygel används eller avses alt
användas (minimibesätlning).

Befälsbemanningsutredningen
avlämnade i januari 1978 sitt slutbetänkande. Regeringen överlämnade den 9
februari 1978 belänkandet till sjöfarlspolitiska utredningen för att denna inom
ramen för sina direktiv skulle göra vissa komplelleringar rörande de ekonomiska
konsekvenserna av förslagen och en översyn av vissa avsnitt, vilken föranleddes
av träffade kollektivavtalsuppgörelser. Sjöfartspolitiska utredningen överiämnade
i maj 1978 sin kompletterande utredning. Betänkandet och kompletteringen har därefter
remissbehandlats.

Befälsbemanningsutredningen
lägger fram förslag som innebär atl det oflentliga ansvaret för alt fartygen är
bemannade på ett från sjösäkerheis-synpunki belryggande säu mer odelat än för
närvarande läggs på sjöfartsverket. De nuvarande detaljbestämmelserna rörande
bemanning i författning slopas. Härigenom öppnas möjlighet till en flexiblare
praxis i bemanningsärenden, där större hänsyn kan las lill utvecklingen inom
sjöfarten och lill speciella förhållanden i enskilda fall. Inte minst
betydelsefulla för bemanningspraxis blir enligt utredningen de
överenskommelser som träffas mellan redarna och de ombordansiälldas
organisationer. Ett vidgat inflytande från arbetsmarknadsparternas sida på
bemanningen kommer enligt utredningen atl främja en utveckling som gagnar
näringen i stort.

En vikiig
del av utredningens förslag tar sikle på att avveckla den s. k. bristmönsiringen.
Delta system skall då försvinna etappvis och ersättas med en mer reglerad form
av möjlighet atl gå ifrån gällande beslul om minimibesätlning på fartygen.

Behörighetskraven
för all sjöpersonal föresläs reglerade i en särskild förordning. Denna skall
bygga på nuvarande ordning beträffande utbildning och praktik för behörighel
men innebära att den nya uibildningsordning som är under arbete beaktas.

De
frågor som behandlas av utredningarna, särskilt bemanningsfrågan, har stor belydelse
för sjöfarten. Delta gäller i främsla rummet sjösäkerheten men ocksä del ekonomiska
resultatet av fartygsdriften. Personalkostnaden utgör en stor andel av ett
fartygs driftskostnader. Det är därför en väsentl ig fräga för

s. 36 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:116 36

den
svenska handelsfioitans konkurrensförmåga, atl samhällets bemanningsreglering
är så smidig att bemanningsminskningen far genomföras snabbt om
förutsättningarna för arbetets bedrivande ändras genom nya arbetsbesparande
anordningar eller genom omorganisation av det arbete som skall kunna utföras av
minimibesäuningen.

Jag
avser atl inom kon föreslå regeringen au i en särskild proposiiion lägga fram
förslag beträffande den framtida bemanningsregleringen.

Det
viktigaste området som kommer att behandlas i denna proposition är enligt min
mening en ny form för bemanningsreglering, så au hänsyn kan las till förhållandena
på varje enskilt fariyg. I beslutsordningen bör också öppnas möjligheter att
anpassa minimibesäiiningsbeslulen till utvecklingen inom sjöfarten, både
tekniskt och på det kollekiivavtalsreglerade området. Inte minst belydelsefulll
blir detla därför att sjöarbeistidslagen (1970:105, senasi ändrad 1976:586) i
stor ulsiräckning lillåler parterna atl komma överens om annal arbetsiidsuiiag
än del i lagen beslämda.

Jag
avser också atl i proposilionen dra upp riktlinjer för en ny behörig-helsordning
för sjöpersonal.

10 Hemställan

Med
hänvisning till vad jag nu har anfön hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen dels att aniaga

1. inom
kommunikationsdepartemenlet upprällal förslag lill lag om

fortsatt giltighet av lagen (1977:494) om tillstånd till överlåtelse av fartyg,

dels
alt

2. bemyndiga fullmäklige i riksgäldskoniorei au under
liden den I juli 1979-den 30juni 1980 iklädastalen krediigarantier till svenskl
rederiföretag till högsl det belopp som den I juli 1979 slår kvar av del
garantibelopp om 500 000 000 kr., som beslöts av riksdagen med anledning av
förslag i prop. 1976/77:146,

3. till Bidrag till vissa resor av sjötölk - utöver
vad som har föreslagits i prop. 1978/79:100 - för budgetåret 1979/80 under
sjätte huvudtiteln anvisa ett anslag av 18 000 000 kr.,

4. till Statens lånefond för den mindre skeppsfärien -
med ändring av vad som har föreslagits i prop. 1978/79:100 - för budgetåret
1979/80 under statens utlåningsfonder anvisa ett investeringsanslag av 15 000
000 kr.

11 Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposiiion
föreslå riksdagen au aniaga de förslag som föredraganden har lagt fram.

GOTAB 61561 Siockholm 1979

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

24 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (23)

23 kopplingar i 14 dokument.

  1. Bet. 1986/87:TU4 om fortsatt giltighet av lagen (1977:494) om tillstånd tillöverlåtelse av fartyg (prop. 1986/87:29) s. 2 i texten
  2. Prop. 1986/87:29 om fortsatt giltighet av lagen (1977:494) om tillstånd till överlåtelse av fartyg. i texten
  3. Prop. 1980/81:100 med förslag till statsbudget för budgetåret 1981/82 i texten
  4. Bet. 1979/80:TU26 Med anledning av propositionen 1979/80:166 om sjöfartspolitiken m. m. jämte motioner s. 8 · s. 25 · s. 26 · s. 28 i texten
  5. Bet. 1979/80:KU50 med anledning av granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning s. 253 i texten

Visa alla 14

Doktrin (1)

1 koppling.

  1. Schelin, Bekvämlighetsflagg och arbetsförhållanden, 1997 s. 514 i texten