Sök i Ratio Lex

om vissa frågor rörande forskning och forskarutbildning

196 sidor, varav 183 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 183 av 196 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1978/79:119, om vissa frågor rörande forskning och forskarutbildning

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop
1978/79:119 Regeringens proposition

1978/79:119

om
vissa frågor rörande forskning och forskarutbildning;

beslutad
den 22 februari 1979.

Regeringen
föreslär riksdagen att antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av
regeringsprotokoll denna dag.

På
regeringens vägnar OLA ULLSTEN

JAN-ERIK
WIKSTRÖM

Propositionens
huvudsakliga innehåll

I
propositionen föreslås på grundval av forskningsrådsutredningens betänkande
(SOU 1977: 52) Forskningspolitik vissa åtgärder för att förbättra planeringen
inom forskningsområdet.

Vidare
föreslås att resurserna för samhällsriklad forskningsinformation förstärks med
4 milj. kr.

Arbetstagarorganisationerna
föreslås få ökat inflytande över beslul i forskningsfrågor.
Arbetstagarorganisationerna skall således vara förelrädda inom bl. a.
styrelsen för teknisk utveckling (STU) och i styrelsema för instituten för
kollektiv forskning (branschforskningsinstituten). Arbetstagarorganisationernas
möjligheter att ta initiativ till forskning skall förbättras genom atl högsl 5
milj. kr. ur arbetarskyddsfonden får disponeras för stöd till detta.

Sekretariatets
för framtidsstudier anknytning till regeringskansliet föreslås upphöra.
Framtidsstudieverksamheten föreslås i stället anknytas till FRN.

Vidare
läggs i propositionen fram vissa förslag på gmndval av forskarutbildningsutredningens
belänkande (SOU 1977:63) Fortsatt högskoleutbildning.

Behörigheten till forskamtbildning föreslås delas in i allmän
behörighet och särskild behörighet. Gmndläggande högskoleutbildning omfattande
minst 80 poäng skall ge allmän behörighet för tillträde till forskarutbildning.
Kraven för särskild behörighet skall fastställas av fakultetsnämnd.
Utbildningsutbudet på nivån ovanför grundläggande högskoleutbildning föreslås
breddas genom att påbyggnadsutbildningar inrättas. För utveckling och drift av
överbryggande kurser för dem som har allmän men inte 1 Riksdagen 1978179. 1 saml. Nr
119

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:119 2

särskild behörighet till forskarutbildning samt för
planering av och försöksverksamhet med päbyggnadsutbildningar föresläs all 2
milj. kr. anvisas.

Ytterligare 75 utbildningsbidrag för doktorander föreslås
inrättade.

Ansvaret för de nu av STU finansierade
kontaktsekretariaten föreslås föras över på högskolan.

Särskilda medel - 7,5 milj. kr. - föreslås anvisas för alt
underlätta för universitetslektorer att aktivt delta i forskning. Innehavare av
tjänsier som förste assistent skall i fortsätiningen i Ijänslen även kunna
arbela med forskning.

För viss förstärkning av högskolans forskingsorganisation
föreslås alt 2 milj. kr. anvisas.

Vidare föreslås alt möjligheter öppnas för vissa
förändringar i fakultetsnämndernas sammansättning.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:119 3

Lagförslag

Förslag till

Lag om ändring i högskolelagen (1977:218)

Härigenom föreskrives att 16, 23 och 24 §§ högskolelagen
(1977:218) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

16 § Verksamheten inom högskolan skall ledas av lokala
styrelser, rektorsämbeten, linjenämnder, fakultetsnämnder, sektionsnämnder
saml styrelser för institutioner och andra arbetsenheter.

Vid högskoleenheten inom jord- I stället för fakultetsnämnder och

bruksdepartementets
verksamhets- sektionsnämnder får finnas andra

område
får i stället för fakultets- organ enUgt vad som föreskrivs i 23

nämnder och sektionsnämnder fm- § fjärde stycket och 25 §.

nas andra organ enligt vad som för

eskrives i 25 §.

23 §

För forskarutbildningen och forskningen vid högskolan inom
utbildningsdepartementets verksamhetsområde skall finnas fakultetsnämnder och
sektionsnämnder.

Fakulletsnämnds verksamhei skall avse ett särskilt
vetenskapsområde (fakultet) i en högskoleregion. Sektionsnämnds verksamhet
skall avse en del av en fakultet (sektion) i en högskoleregion.

Fakultetsnämnd och sektionsnämnd skall inom sitt verksamhetsområde

1.
planera
forskarutbildningen,

2.
handlägga
övriga frågor om vad forskarutbildningen skall innehålla och om hur
forskarutbildningen skall organiseras, samt

3.
handlägga vissa
frågor om planering av forskningen.

För sådan forskning och forskarutbildning som ej avser
ett särskilt vetenskapsområde får finnas andra organ än fakultetsnämnder och
sektionsnämnder. Föreskrifter om dessa andra organ meddelas av regeringen
eller myndighet som regeringen utser.

24 §

I fakultetsnämnd och sektions- I fakultetsnämnd och sektions

nämnd skall ingå företrädare för nämnd skall
ingå företrädare för

verksamheten inom nämndens verksamheten inom nämndens

verksamhetsområde. Företrädare verksamhelsområde.
Förelrädare

för de anställda och de studerande för
de anställda och de studerande

inom fakultetsnämnds och sek- inom
fakultetsnämnds och sek

tionsnämnds verksamhetsområde tionsnämnds
verksamhelsområde

har räll att ingå i nämnden. har
rätt att ingå i nämnden.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:119

Nuvarande lydelse

I fakulieisnämnd och sektionsnämnd kan ingå företrädare
för sådant jorsknings- och utvecklingsarbete utanför högskolan som har anknytning
till nämndens verksamhetsområde.

Föreslagen lydelse

I fakultetsnämnd och sektionsnämnd kan ingå företrädare
för

1.
sådant
forsknings- och utvecklingsarbete utanför högskolan som har anknytning till
nämndens verksamhetsområde,

2.
sådan
grundläggande högskoleutbildning som saknar representation i
fakultetskollegiet,

3.
allmänna
Intressen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Denna lag träder i kraft den I juli 1979.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:119 5

Uldrag

UTBILDNINGSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanlräde 1979-02-22

Närvarande: statsministern Ullsten, ordförande, och
statsråden Sven Romanus, Mundebo, Wikström, Friggebo, Wirtén, Huss, Rodhe,
Wahlberg, Hansson, Enlund, Lindahl, Winther, De Geer, Blix, Cars, Gabriel Romanus,
Tham, Bondeslam

Föredragande: slalsrådel Wikslröm

Proposition om vissa frågor rörande forsknings och
forskarutbildning

1 Inledning

Med slöd av Kungl. Maj:ls bemyndigande tillkallade
dåvarande statsrådet Moberg den 30 maj 1972 sakkunniga' för all utreda frågor
rörande forskningsråden inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde. De
sakkunniga antog benämningen forskningsrådsutredningen (FRU, U 1972:02).

FRU överlämnade i april 1975 betänkandet (SOU 1975:26)
Forskningsråd.

FRU fick genom tilläggsdirektiv ijuni 1974 och i april
1975 i uppdrag atl bl. a. utreda formerna för stöd till långsiktsmotiverad
forskning och undersöka och bedöma förutsättningarna för en långsiktig
forskningsplanering.

FRU överlämnade i november 1977 betänkandet (SOU 1977:52)
Forskningspolitikjämte bilagor (SOU 1977:53-55). En nulägesbeskrivning bör
fogas till protokollet i detta ärende som bilaga I. En sammanfattning av FRU:s
betänkande bör fogas till protokollet i delta ärende som bilaga 2.

Efter remiss har yuranden över FRU:s betänkande avgells av
brottsförebyggande rådet, datainspektionen, styrelsen för internationell
utveckling, beredningen för u-landsforskning, överbefälhavaren, försvarels materielverk,
försvarets forskningsanstalt (FOA), socialstyrelsen, sjukvårdens och
socialvårdens planerings- och ralionaliseringsinslilui (Spri),

' Riksdagsledamoten Ulla Ekelund, professorn Bengt
Gustafsson, riksdagsledamoten Lars Gustafsson, professorn Lars Ingelstam,
dåvarande riksdagsledamoten redaktören Kerstin Jordan, professorn Kerstin
Lindahl-Kiessling, riksdagsledamoten Ove Nordstrandh, riksdagsledamoten Gunnar
Richardson, f.d. universitetskanslern Nils Gustav Rosén (ordförande),
professorn Torgny Segerstedt samt riksdagsledamoten Roland Sundgren.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:119

televerket, transportforskningsdelegationen, Sveriges
meteorologiska och

hydrologiska institut, statistiska centralbyrån (SCB), konjutiklurinslitutel,

statskontoret, riksrevisionsverket (RRV), nämnden för sarhhällsinforma-

tion, riksarkivel, riksantikvarieämbetet och statens hisloriska museer, na

turhistoriska riksmuseet, universitets- och högskoleämbetet (UHÄ), som

överlämnat yttranden från lokala och regionala högskolemyndigheter,

utrustningsnämnden för universitet och högskolor (UUH), skolöverstyrel

sen (SÖ), svenska unescorådel, slyrelsen för sekretariatet för framlidsstu

dier, statens livsmedelsverk, fiskeristyrelsen, statens naturvårdsverk,

Sveriges lantbruksuniversitet, konsumentverket, patent-och registrerings

verket, arbetsmarknadsstyrelsen, styrelsen för arbelarskyddsfonden,

centrum för arbetslivsfrågor, statens råd för byggnadsforskning, statens

insiitui för byggnadsforskning, statens planverk, statens industriverk, Sve

riges geologiska undersökning, nämnden för energiproduktionsforskning,

statens kärnkraftsinspektion, styrelsen för teknisk utvecklirig (STU), sta

tens råd för vetenskaplig information och dokumentation i(SINFDOK),

statens delegation för rymdverksamhet, forskningsrådsnämnden (FRN),

medicinska forskningsrådet (MFR), humanistisk-samhällsyelenskapliga

forskningsrådet (HSFR), naturvetenskapliga forskningsrådet (NFR),

forskningsbiblioteksrådet, statens råd för skogs- och jordbruksforskning

(SJFR), lärartjänslutredningen, delegationen för energiforskning, decen

traliseringsutredningen, statens väg- och trafikinstitut, statens geotekniska

institut. Svenska handelskammareförbundet, Vetenskapsakademien, Ing

enjörsvetenskapsakademien (IVA), Nordforsk, Riksföreningen mot can

cer. Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet, Svenska läkare

sällskapet, Sveriges industriförbund, Sveriges Radio AB, Tjänstemännens

centralorganisation (TCO), Centralorganisationen SACO/SR, Landsor

ganisationen i Sverige (LO), Svenska arbetsgivareföreningen (SAF),

Svensk uppfinnareförening och Centerns ungdomsförbund |(CUF). Här

jämte Tiar inkommit ett antal skrivelser med anledning av betänkandet. En

sammanställning av remissyttrandena över FRU:s belänkande bör fogas

till protokollet i detta ärende som bilaga 3. I

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande tillkallade
dåvarande statsrå

det Zachrisson den 19 juni 1974 sakkunniga ' med uppdrag att utreda vissa

frågor rörande forskarutbildningen m. m. De sakkunniga antog benämning-

en forskarutbildningsutredningen (FUN, U 1974:06). ]

FUN avgav ijuni 1975 delbetänkande! (Ds U 1975: II) Utbildningsbi

drag för doktorander. j

Genom beslut den 14 augusti 1975 erhöll FUN
tilläggsdirektiv med utgångspunkt i riksdagens beslut om reformering av
högskoleutbildningen.

FUN överlämnade i november 1977 betänkandet (SOU 1977:63)
Fort-

i '
Riksdagsledamoten Anna Eliasson, riksdagsledamoten Arne Gadd (ordförande),
riksdagsledamoten Anita Gradin, professorn Kerstin Lindahl-Kiessling,
professorn David Magnusson, docenten Bengt Karlberg och professorn Rune
Lagneborg.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:119 7

satt högskoleutbildning. En sammanfattning av betänkandet
bör fogas lill protokollet i detta ärende som bilaga 4.

Efter
remiss har yttranden över FUN:s belänkande avgetts av brottsförebyggande rådet,
beredningen för u-landsforskning, försvarets materielverk, försvarels
forskningsanslall (FOA), socialstyrelsen, som hört nämnden för läkares
vidareutbildning, sjukvårdens och socialvårdens planerings- och
rationaliseringsinstitut (Spri), transportforskningsdelega-tionen, statistiska
centralbyrån (SCB), konjunkturinstitutet, staiskonioret, riksrevisionsverket
(RRV), statens personalnämnd, riksarkivet, riksantikvarieämbetet och statens
historiska museer, naturhistoriska riksmuseet, universilels- och
högskoleämbetet (UHÄ), som överlämnat yttranden från lokala och regionala
högskolemyndigheter, utmslningsnämnden för universitet och högskolor (UUH),
cenlrala studieslödsnämnden (CSN), skolöverstyrelsen (SÖ), styrelsen för
sekretariatet för framlidsstudier, statens livsmedelsverk, fiskeristyrelsen,
statens naturvårdsverk, Sveriges lantbruksuniversitet, konsumentverket,
patent- och registreringsverket, arbetsmarknadsstyrelsen,
arbetarskyddsstyrelsen, styrelsen för arbetarskyddsfonden, centrum för
arbetslivsfrågor, statens råd för byggnadsforskning, statens institut för
byggnadsforskning, statens planverk, statens industriverk, Sveriges geologiska
undersökning, nämnden för energiproduktionsforskning, slyrelsen för teknisk
utveckling (STU), statens räd för vetenskaplig information och dokumentation
(SINFDOK), statens delegation för rymdverksamhet, forskningsrådsnämnden (FRN),
medicinska forskningsrådet (MFR), humanistisk-samhällsvetenskapliga
forskningsrådet (HSFR), naturvetenskapliga forskningsrådet (NFR), statens råd
för skogs- och jordbruksforskning (SJFR), siudiesiödsulredningen, lärartjänslutredningen.
Vård 77, expertgruppen för regional utredningsverksamhet, delegationen för
energiforskning, statens bakteriologiska laboratorium, statens väg- och
trafikinstitut, statens geotekniska institut. Handelshögskolan i Stockholm,
Svenska handelskammareförbundet. Vetenskapsakademien,
Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA), Riksföreningen mot cancer. Svenska
kommunförbundet, Landstingsförbundei, Svenska läkaresällskapet, Sveriges
industriförbund. Tjänstemännens centralorganisation (TCO),
Centralorganisationen SACO/SR, Landsorganisationen i Sverige (LO), Svenska
arbetsgivareföreningen (SAF), Sveriges förenade studentkårer (SFS), Centerns
ungdomsförbund (CUF) och Moderata ungdomsförbundet. Härjämte har inkommit ett
antal skrivelser med anledning av betänkandet. En sammanställning av
remissyttrandena över FUN:s betänkande bör fogas till protokollet i detla
ärende som bUaga 5. Vidare har Vetenskapsakademien, Vitterhetsakademien och
Ingenjörsakademien inkommit med en skrivelse om behovet av en översyn av det
velenskapliga arbetets ställning i Sverige.

För överblickens och sammanhangets skull behandlar jag i
det följande åtskilliga frägor i vilka del ankommer på regeringen eller berörda
myndigheter all besluta.

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:119 8

Föredragandens överväganden 1. Allmänt

Forskning och utvecklingsarbete (FoU) bedrivs i olika
miljöer och under skilda förutsättningar. Det svenska FoU-systemet kan i stora
drag sägas bestå av

universitet och högskolor, forskningsrådsorganisationen,
den sektoriella FoU-organisationen samt näringslivet.

Finansieringen av FoU-verksamheten sker också på flera
olika sätt: genom direkta statsanslag till organ som har utförande av FoU som
huvuduppgift eller som ett led i sin myndighetsfunktion inom en viss samhällssektor,
genom statsbidrag till organ av forskningsrådstyp som i sin tur fördelar en
stor del av anslagen till de enheter som utför forskningen och genom bidrag och
uppdrag till de FoU-utförande enheterna från fonder och stiftelser eller från
bl. a. företag.

Ungefär hälften av all FoU-verksamhet och större delen av
forskningen i landet finansieras över statsbudgeten. På uppdrag av styrelsen
för teknisk utveckling (STU) och statens råd för byggnadsforskning har statistiska
centralbyrån (SCB) analyserat 1978 års budgetproposition med avseende på
anslagen till FoU (statliga anslag till forskning och utveckling 1978/79 och
aktuella trender under de senaste åren. En analys av 1978 års budgetproposition
och vissa jämförelser med motsvarande analyser avseende 1975 och 1977 års
budgetpropositioner. SCB 1978-11-15). 1 denna undersökning, som f. n. är den
mest aktuella, anges de statliga utgifterna för FoU för budgetåret 1978/79 till
5,055 miljarder kr., vilket är 3,2 % av de totala budgeterade statsutgifterna
för detta budgetår.

Nära tre fjärdedelar av FoU-anslagen kanaliseras genom tre
departement, nämligen utbildningsdepartementet (32 %), försvarsdepartementet
(20 %) och industridepartementet (20 %). Den närmare fördelningen på
departement framgår av följande tabell.

Tabell 1. Beräknade anslag i 1978 års budgetproposition.
Fördelning på departement.

Departement

Milj. kr.

%

Justitie

6,9

0,1

Utrikes

136,1

2,7

Försvars

985,5

19,5

Social

327,5

6,4

Kommunikations
(inkl. affärsverk)

150,6

3,0

Ekonomi

18,6

0,4

Budget

118,4

2,3

Utbildnings

1 608,4

31,8

Jordbruks

431,4

8,5

Handels

4,1

0,1

(forts.)

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:119 Tabell 1. (Forts.)

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andamål______________________ Milj, kr.____ %_

71,0

1,4

134,9

2,7

1 025,2

20,3

1,1

0,2

28,0

0,6

Arbetsmarknads

Bostads

Industri (inkl. affärsverk)

Kommun

Övrigt

Totalt_______________________ 5 054,4____ 100,0______

SCB har även gjort en ändamålsindelning av anslagen och dä
funnit att den största andelen eller 38 % anvisades för att främja allmän
vetenskaplig utveckling, framför allt forskning vid universitet och högskolor
och forskning stödd av forskningsråd. Den närmare fördelningen pä ändamål
framgår av följande tabell.

Tabell 2. Beräknade FoU-anslag i 1978 ärs
budgetproposition. Fördelning pä ändamål.

Ändamål

Milj.
kr.

%

/.
Näringslivets utveckling

382,2

7,6

1. Jordbruk, skogsbruk, jakt, fiske

94,9

1,9

2.
Industriell verksamhei m. m.

287,8

5,7

//.
Offentlig service m. m.

1 562,5

30,9

3.
Energi- och vattenförsörjning

464,9

9,2

4.
Transport och kommunikationer

166,3

3,3

5. Boendemiljö,
samhällsplanering

91,7

1,8

6.
Fysisk miljö, naturvård

86,3

1,7

7.
Hälso- och sjukvård

313,8

6,2

8.
Socialvård, social miljö, trygghet

91,6

1,8

9.
Kultur, massmedia, fritid

15,3

0,3

10.
Undervisning

73,0

1,4

11.
Arbetsmiljö, personalskydd

107,1

2,1

12.
Offentlig förvaltning, samhällsservice

133,6

2,6

13.
Utforskning av jorden och atmosfären

18,9

0,4

///.
Allmän vetenskaplig utveckling

1 925,1

38,1

14.
Allmän vetenskaplig utveckling

1 925,1

38,1

IV. Rymdforskning
och försvar

1 184,7

23,4

15.
Rymdforskning

87,6

1,7

16.
Försvar

1 097,1

21,7

Samtliga
ändamål

5
054,4

100,0

Den FoU-verksamhet som finansieras av det svenska
näringslivet är sannolikt minst lika omfattande som den som får medel över
statsbudgeten men har sin tyngdpunkt i utvecklingsarbete. Vidare finansieras
FoU av privata fonder och stiftelser av olika slag och av kommuner och landsting.

FoU-verksamhetens stora omfattning är redan den skäl för
att forskningsfrågor skall ägnas stor uppmärksamhet och intresse. Också andra
faktorer bidrar till att intresset för forskningsfrågor är stort. En orsak är
otvivelaktigt oron för den ekonomiska och samhälleliga utvecklingen. Många har
stora förhoppningar att forskningen skall kunna bidra till lösningen av olika
problem som har samband härmed. Det ökade intresset för
"livskvalitet" har också kommit att omfatta de intellektuella och kulturella
aktiviteter som forskning innebär och ger upphov till.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Finansiering
av FoU år 1975 inklusive FoU utförd i utlandet (Mkr.)

Finansieringskälla

Teknisk
och

Samhällsve-

Totalt

naturveten-

tenskaplig

skaplig
FoU

och humanistisk FoU

Näringslivet

2 991,4

13,5

3 004,9

Den
offentliga sektorn (FoU

som
finansieras över stats-

budgeten)

2 385,7

215,1

2 600,8

Privata,
ideella organisatio-

ner,
vetenskapliga samman-

slutningar,
medicinska, hu-

manitära
hjälporgan m. m.

102,3

45,0

147,3

Totalt

5
479,4

273,6

5 753,0

Källa:
SCB (Internalional Survey of the Resources Devoted to Research and Experimental
Development in 1975).

Liksom
det finns många olika motiv för forskning och för intresset för forskning finns
det mänga olika former för forskning. Många har försökt sig på olika slag av
klassificeringar eller systematiseringar av forskning eller forskningspolitik.
1 bl. a. forskningsrådsutredningens (U 1972:02, FRU) betänkande (SOU 1977:52)
Forskningspolitik diskuteras detta. Resonemang kring indelningsgrunder,
klassificering etc. förekommer också i många av remissyttrandena över FRU:s
betänkande och forskarutbildningsutredningens (U 1974:06, FUN) betänkande (SOU
1977:63) Fortsatt högskoleutbildning. Det finns inte anledning att här ta
ställning för den ena eller andra principen. Däremot är det viktigt att peka på
forskningens mångfald och variationsrikedom när det gäller syfte, innehall,
verksamhetsformer och metoder.

Vad
som ocksä bör uppmärksammas är att vi ännu har rätt liten kunskap om forskning:
hur den påverkas av olika organisationsformer, vad som påverkar möjligheterna
till framgångsrik forskning etc. För den fortsatta utbyggnaden av
forskningsverksamheten behövs otvetydigt mer forskning om forskning. En viss
sådan verksamhet bedrivs redan. Inom forskningsrådsnämnden (FRN) arbetar en
delegation för studier av forskning och forskningsorganisation. 1 sammanhanget
kan nämnas att användningsområdet för resurserna för forskning och
utvecklingsarbete för högskolan numera innefattar ocksä området forskning och
forskarutbildning och inte som tidigare endast grundläggande
högskoleutbildning.

FRU
och FUN avlämnade sina betänkanden ungefär samtidigt, hösten 1977. Båda
betänkandena har varit föremål för en omfattande remissbehandling. FRU:s
förslag gäller främst den övergripande forskningsplaneringen och
förutsättningama för denna. Vidare behandlar FRU bl. a. frågor som allmän och
samhällsinriktad information om forskning och forskningsresultat,
löntagarorganisationernas representation i sektoriella FoU-organ och deras
möjligheter att initiera forskning samt den fortsatta

s. 11 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:119 11

framtidsstudieverksamhetens organisation. FUN lägger fram
förslag om bl. a. nya regler för behörighet till forskarutbildning,
studiefinansiering inom forskarutbildning och breddat utbildningsutbud över
grundutbildningsnivån. FUN tar därutöver upp frågor som gäller högskolans
samverkan med forskning och utvecklingsarbete utanför högskolan. Vidare behandlar
FUN utformningen av tjänsteorganisationen samt planerings- och
ledningsorganisationen för högskolans forskning och forskarutbildning.

I FUN:s betänkande tas ocksä upp frägor om samspelet
mellan forskning och grundläggande högskoleutbildning.

De förslag som presenterats av FRU och FUN gäller stora
och väsentliga frågor, däribland riksdagens och regeringens möjligheter att
ange riktlinjer för planeringen av forskningen och att fördela resurser till
denna. Förslagen är dock i så måtto begränsade att de, i enlighet med
direktiven för utredningarna, dels främst gäller offentligt finansierad FoU,
dels i första hand avser organisatoriska frågor i vid bemärkelse och inte forskningens
omfattning och inriktning. Jag kommer i det följande att redovisa mina
ställningstaganden till FRU:s och FUN:s förslag. Dessa förslag bör kunna bilda
utgångspunkter för vidareutvecklingen av forskning och forskarutbildning i
Sverige. Som jag kommer att närmare belysa i det följande återstår dock vissa
viktiga frägor, som mäste behandlas i annat sammanhang. Jag vill här endast
peka på lärartjänstutredningens (U 1977:04) pågående arbete. Likaså arbetar
forskningssamverkanskommittén (U 1978: 01, FOSAM) med frågor som är centrala
både ur allmän forskningspolitisk synvinkel och för högskolan.

De förslag som lagts fram i årets budgetproposition är ett
uttryck för regeringens vilja att öka stödet till forskning och
utvecklingsarbete. Jag vill här erinra om att dessa förslag med avseende pä
utbildningsdepartementets verksamhetsområde innebär en ökning av resurserna
för forskning och forskarutbildning med ca 56 milj. kr.

Vidare kommer i proposition om byggnadsarbeten m. m. inom
utbildningsdepartementets verksamhetsområde att föresläs bl. a. att 15 milj.
kr. anvisas för finansiering av dyrbar vetenskaphg utrustning.

1 proposition om ett centralt organ för
informationsförsörjning kommer att föreslås att 7 milj. kr. anvisas för
informations- och dokumentationsverksamhet. Det gäller här ätgärder som i hög
grad kommer forskningen till godo.

Jag avser att i det följande föreslå att sammanlagt ca 19
milj. kr. anvisas för vissa åtgärder för förbättrad forskningsplanering och
forskarutbildning m. m.

Anslagen till forskning och forskarutbildning inom
utbildningsdepartementets område kommer således enligt förslagen för
budgetåret 1979/80 alt öka med sammanlagt ca 100 milj. kr. Detta är en
medelsförstärkning som till helt övervägande del gär direkt till forskningen.

Vidare kommer jag i det följande att förorda att högst 5
milj. kr.

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:119 12

ställs
till förfogande för stöd till arbetstagarorganisationernas initiering av
forskning.

Jag
vill i detta sammanhang erinra om att regeringen i proposition om vissa
åtgärder för att främja sysselsättningen i Norrbotten föreslagit en
förstärkning med 6 milj. kr. av resurserna för forskning och forskarutbildning
vid högskolan i Luleå.

Jag
gär nu över till att behandla vissa allmänna frågor som aktualiserats av FRU.

FRU
anser att sektorsprincipen, dvs. systemet att olika sektorsmyndigheter
finansierar forsknings- och utvecklingsarbete inom sina resp. områden, bör
bibehållas. FRU redovisar vissa synpunkter på den sektoriella
FoU-organisationen. FRU förordar bl. a. att den sektoriella FoU-verksamheten
knyts till ansvariga myndigheter och inte till departementen. Vidare framhåller
FRU att fristående sektoriella FoU-organ normalt bör undvikas med hänsyn till
de nackdelar som ligger i en sämre kontakt mellan forskning och
sektorsplanering, splittringen av forsknings- och utvecklingsresurser och den
mer svåröverskådliga organisation som blir följden av en satsning på nya och
ofta små fristående enheter för FoU. FRU påpekar ocksä att det är viktigt att
den FoU-planerande och initierande verksamheten vid myndigheterna tillförs
kompetens utifrän och inte ensidigt präglas av den ansvariga organisationens
föreställningsramar och dagliga verksamhet.

I
likhet med remissinstanserna delar jag FRU:s uppfattning att sektorsprincipen
bör bibehållas och utvecklas. De synpunkter på den sektoriella
FoU-verksamhetens organisation som FRU fört fram är, vilket utredningen också
påpekat, av den karaktären att de inte kan tas till utgångspunkt för
omedelbara åtgärder av typ förändringar i existerande organisation, ny
lagstiftning etc. Frågan om den sektorsanknutna forskningens organisation kan
givetvis inte lösas en gång för alla. Det bör inom en viss samhällssektor
ankomma på för sektom ansvariga departement och myndigheter att föreslå och
svara för konkreta förändringar av FoU-organisationen. Sädana förändringar
måste med största sannolikhet föregås av detaljerade studier av sektoms behov
och olika förutsättningar för FoU-verksamheten inom sektom. De resonemang som
förs i FRU:s betänkande bör kunna tjäna som ledning för sädana
utredningsinsatser och visar även pä problem som bör kunna beaktas i det
fortsatta arbetet.

Jag
vill i detta sammanhang beröra några frågor som ett bibehållande av
sektorsprincipen kan ge anledning till. För det första förtjänar det att på
nytt erinras om att forskning som finansieras av sektorsorgan till sin vetenskapliga
natur inte i någon väsentlig utsträckning skiljer sig eller bör skilja sig från
annan forskning inom högskoleorganisationen. Jag syftar då på att
sektorsforskningen självfallet bör vara underkastad samma vetenskapliga
kriterier och ha likartade behov av metodutveckling och teoribildning. Kraven
på dess vetenskapliga nivå och dess kritiska

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:119 13

granskningsförmåga måste vara lika starka som för annan
forskning. En grundförutsättning för sektorsfinansierad forskning är vidare att
den forskande personalen utbildas inom högskolan. Det är först under sådana
omständigheter som sektorsforskningen blir av särskilt värde för den sektors
utveckling som den skall tjäna och den koppling till utvecklingsarbete som är
naturlig. Det som ger den sektoriellt finansierade forskningen inom
högskoleorganisationema en särskild karaktär är främst valet av problemområden.
Sektorsforskningen måste styras av de problem som skall lösas för att sektorn
skall kunna utvecklas. Självfallet kan det dock även ulan att sektoriella
myndigheter är engagerade i finansieringen förekomma att forskning inom
högskolan organiseras med utgångspunkt i samhällssektorer och samhällsproblem.

Av vad jag här har anfört följer att planeringen av
sektorsforskningens utveckling och utbyggnad måste ske på ett sådant sätt att
nära samverkan kan åstadkommas mellan denna och högskolans internt initierade
forskning både för att säkerställa den vetenskapliga halten i forskningen och
för att dimensionering och inriktning av forskarutbildning och annan
kunskapsutveckling samt uppbyggnad av övriga forskningsresurser skall kunna
ske på ett för helheten tillfredsställande sätt.

Jag har i årets budgetproposition framhållit att Sverige
är ett ur forskningssynpunkt litet land. Det är därför i högsta grad angeläget
att de resurser personella och andra som finns tillgängliga för forskning
och utvecklingsarbete utnyttjas så rationellt som möjligt. I de flesta fall
torde det därför, som FRU framhåller, vara lämpligt att även den forskning som
finansieras av sektorsorgan utförs inom högskolan. Denna väg att genomföra
sektorsforskning bör säledes i allmänhet väljas framför t. ex. att inrätta
särskilda forskningsinstitut.

Samarbetet mellan högskolans forskning och
sektorsforskning kan försväras om sektorsforskning bedrivs i särskilda
institut. Ett svagt utvecklat samarbete med högskolans forskning kan leda till
att instituten efter en viss tid hamnar i en isolerad forskningsmiljö som
hämmar metodutveckling och teoribildning. Man mäste även beakta att det är svårare
att avveckla en viss forskningsverksamhet inom ramen för en fristående
organisation.

När särskilda institut i framtiden inrättas bör det därför
vara institut som har en betydande bredd i sin forskningsverksamhet och en nära
samverkan med högskolans forskning både när det gäller utnyttjande av resurser
och utbyte av forskande personal. Särskilt viktigt är att vägarna för idéutbyte
och ömsesidig granskning av forskningsresultat hålls öppna.

Det förhållningssätt till sektorsforskningen som jag här
har redovisat ställer ocksä vissa krav på utvecklingen av högskolans forskning.
En av högskolans huvuduppgifter är självfallet att utveckla den
disciplinoriente-rande forskningen. Denna är i många avseenden grundläggande
för ut-

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:119 14

vecklingen
av ny kunskap. Samtidigt med att ny kunskap vinns utvecklas givetvis också
indelningen i discipliner. Det är också angeläget att utveckla
forskningsområden där företrädare för skilda discipliner samverkar, dvs.
mångvetenskaplig forskning. En sådan ordning kan i många fall vara nödvändig
för att i högskolans forskning kunna ta upp och belysa samhällsproblem av
skilda slag.

För
att sektorsforskningen med framgång skall kunna utnyttja högskolans
forskningsresurser är en förstärkning av den sistnämnda utvecklingen nödvändig.
Den kan ske på skilda sätt. Jag vill här som exempel erinra om den
temaorienterade forskningsorganisationen vid universitetet i Linköping som
regeringen har lagt fram förslag om i budgetpropositionen och inrättandet av
professurer i socialt arbete och inom arbetsvetenskap-ligt inriktad forskning.
Det är således angeläget att högskolan strävar efter att stödja framväxten av
problemorienlerad forskning säväl i form av forskningsgrupper av typ centmm för
tvärvetenskap i Göteborg och det forskningspolitiska programmet i Lund som
temaorienterade forskningsprogram och forskartjänster med anknytning till
olika problemområden. Därigenom skapar den bättre fömtsättningar att bära upp
och samverka med sektorsforskningen. Det är heller knappast någon tillfällighet
att samverkan mellan sektorsforskning och högskolans forskning har nått betydande
omfattning på områden där forskningsorganisationen är förhållandevis
problemorienlerad. Det gäller bl. a. de medicinska och tekruska fakulteterna.
Avvägningen mellan disciplinorienlerad och problemorienlerad forskning blir
därmed en viktig fråga i såväl den övergripande som den lokala
forskningsplaneringen.

Jag
vill i detta sammanhang framhålla att en utbyggnad av den sektoriella
forskningen måste gmndas pä ett bättre planeringsunderlag än vad vi i regel har
i dag. Detta gäller framför allt samordningen mellan den sektoriella forskningen
och den allmänna kunskapsutvecklande forskningen inom högskolan samt inte minst
forskamtbildningen. Det är enligt min mening mycket viktigt att ett sådant
beslutsunderlag tas fram. Jag kommer i det följande att förorda åtgärder med
detta syfte.

Jag
har nyss nämnt att högskolans uppgifter inom det svenska FoU-systemet är
flerfaldiga. Högskolan skall svara för allmänt kunskapsutvecklande forskning.
Vidare skall inom högskolan utföras forskning som initieras och finansieras av
sektorsorgan, näringslivet eller andra uppdragsgivare. Högskolan har ocksä
ansvaret för forskarutbildningen. Jag har vidare framhållit att Sverige ur
forskningssynvinkel är ett litet land. Det är därför nödvändigt, som jag har
betonat i budgetpropositionen (prop. 1978/79: 100 bil. 12), att de resurser som
står och kan komma att ställas till förfogande för högskolans forskning
underkastas en sådan planering och prioritering att splittring av dem undviks.
En viktig utgångspunkt för denna planering är enligt min mening att fasta
resurser för forskning inom högskolan även under den tid som nu är överblickbar
bör vara koncentre-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:119 15

rade
till de sju högskoleorter som f. n. har enheter med fast forskningsorganisation.
Dessa är de sex universitetsorterna Stockhoini, Uppsala, Linköping, Lund,
Göteborg och Umeå samt Luleå. En geografisk koncentration av fasta
forskningsresurser skall inle på något sätt uppfattas som ett hinder för all
forskningsverksamhet mera tillfälligt bedrivs också på andra högskoleorter än
dessa sju. Jag vill vidare framhålla att forskningsanknytning av grundläggande
högskoleutbildning kan utvecklas på flera olika sätt även om den inte kan
byggas på direkt samband med fasta forskningsresurser.

Flera
skäl talar för att samtliga vetenskapsområden inte kan vara företrädda på alla
sju högskoleorterna med fast forskningsorganisation. Högskoleenhetemas
forskningsverksamhet måste profileras. Det finns f. n. en rad ämnen som har så
fä forskarstuderande och lärare/forskare att det kan ifrågasättas om de
varaktigt förmår fylla minimiförutsättningarna för en fast
forskningsorganisation. Jag utgår från att universitets- och högskoleämbetet
(UHÄ) i sitt planeringsarbete prövar möjligheterna att koncentrera de fasta
resurserna för forskning och forskarutbildning i sådana ämnen till färre
högskoleenheter.

1
både FRU:s och FUN:s betänkanden samt i mänga av remissyttrandena diskuteras
balansen mellan rörliga och fasta resurser för forskning inom högskolan.

Jag
har i arets budgetproposition föreslagit avsevärda förstärkningar av högskolans
fasta forskningsorganisation. Förslagen innebär bl. a. att 23 nya tjänster som
professor inrättas, att vissa professurer som nu är personliga görs permanenta
och att vissa lärartjänster omvandlas till professurer. Vidare har jag i
budgetpropositionen beräknat medel för förstärkning av basresurserna, dvs.
resurserna för biträdespersonal, materiel, bibliotek m. m.

Jag
har i årets budgetproposition även framhållit att
forskningsråds-organisationens verksamhet är av utomordentlig betydelse för
förnyelse av den vetenskapliga verksamheten. Detta förutsätter att
forskningsråden kan behålla och helst öka rörligheten i användrungen av sina
resurser. I budgetpropositionen föreslås därför att en rad verksamheter som nu
bekostas av forskningsrådsmedel förs över till högskoleorganisationen. Det rör
sig här om verksamheter som har byggts upp under en lång följd av år och som
kan bedömas vara av sädan kvalitet och tillgodose sådana stadigvarande behov
att de bör införlivas med den fasta forskningsorganisationen. I
budgetpropositionen har jag vidare räknat med en betydande förstärkning av
forskningsrådens medel.

Riksdagen
beslöt vid 1975/76 ärs riksmöte om en reformerad forskningsrådsorganisation
inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde från den 1 mars 1977.
Flertalet ledamöter i forskningsråden utses av forskare inom högskolan. De
första valen till den nya forskningsråds-organisationen genomfördes vintern
1976/77 under stark tidspress. BI. a.

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:119 16

till
följd härav blev de administrativa svårigheterna på några håll påtagliga.
Organisationskommittén (U 1976:07) för forskningsråden, som hade till uppgift
att förbereda den nya forskningsrådsorganisationen, har på gmndval av
erfarenheterna frän den första valomgången och med hänsyn till de förändrade
förutsättningar som den nya högskoleorganisationen ger lagt fram förslag om
bestämmelser för valen till forskningsråden. Förslaget har remissbehandlats.
Det ankommer på regeringen att meddela behövliga bestämmelser om dessa val. Jag
återkommer därför i armat sammanhang till regeringen i denna fräga. Min strävan
kommer givetvis därvid att vara att åstadkomma regler som är både enkla och
möjliggör medverkan av breda gmpper i valen av rädsledamöter. Nästa val kommer
att äga mm våren 1980.

1
samband med reformeringen av forskningsråden inrättades forskningsrådsnämnden
(FRN). Genom FRN har ett organ av helt nytt slag tillförts det svenska
FoU-systemet. Nämnden kommer att behöva tid för att utveckla lämpliga
arbetsformer. FRN har i förslag till anslagsframställning för budgetåret
1979/80 redovisat en omfattande planeringsverksamhet. De insatser som nämnden
planerar eller redan har inlett gäller enligt min mening angelägna områden. De
visar också att värdefullt samarbete inletts över sektors- och ämnesgränserna.

FRU
konstaterar i sitt betänkande att de privata stiftelsernas och fondemas
anslagsgivning endast i något fall är av den storleksordningen att ett mer
avgörande inflytande på FoU-systemet kan utövas av en enskild stiftelse.
Tillsammantagna betyder dock tillskotten från stiftelser och fonder, vars
medel till övervägande del går till mottagare inom högskolan, ett inte
oväsentligt bidrag till högskoleforskningen, särskilt den medicinska. Eftersom
stiftelserna endast i ringa mån ägnar sig ät aktiv marknadsföring är det
sannolikt att de endast kommer i kontakt med en mindre del av de forskare som
planerar eller bedriver från stiftelsens synpunkt angelägna projekt. Både
stiftelsema och de aktiva forskarna har således intresse av bättre information
om stiftelsernas möjligheter att finansiera FoU. Enligt min mening bör det
ankomma på FRN att försöka förbättra informationen i detta avseende.

Det
internationella FoU-samarbetet griper in i all slags forskning. En rad motiv
för organiserat FoU-samarbete på internationell bas kan framhållas. Det finns
t. ex. forskning som är extremt dyrbar och som ett enskilt land har svårt att
bygga upp egna resurser för. Unika resurser för viss typ av forskning kan
finnas i ett visst land och flera länder har intresse av att utnyttja dessa
resurser. Flera länder kan ha gemensamma problem eller gemensamma förhållanden
som lämpar sig för samordnade eller gemensamma forskningsinsatser.

Ett
genomgående problem vid alla större insatser i internationellt FoU-samarbete är
avvägningen mellan internationella och nationella insatser. Ytterst bör denna
avvägning, enligt min mening, göras av dem som har till

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79: 119 17

uppgift att göra motsvarande avvägningar mellan olika
forskningsinsatser inom landet.

En viktig forskningspolitisk fräga gäller inflytandet över
forskningen. Vem eller vilka skall få vara med och påverka vilka beslut.
Diskussionen om inflytande över forskningen för olika grupper har ofta vävts
samman med diskussion om "forskningens frihet". Enligt min mening bör
man i en diskussion om inflytandet över forskningen skilja mellan å ena sidan
val av vetenskaplig metod, teoriutveckling, resultatredovisning m. m. och å
andra sidan val av problemområde som bör belysas. Det första ledet bör, enligt
min mening, förbehållas en inomvetenskaplig prövning. Den vetenskapliga
kompetensen måste där få vara avgörande. I det andra ledet, som ju ytterst rör
resursfördelningen, är det angeläget att stärka inflytandet frän andra grupper
än forskarna själva. Detta är naturligt inom sektorsforskningen. Denna
distinktion blir inte lika lätt att till-lämpa på högskolans forskning. Där
vävs de båda leden ibland samman på ett sådant sätt att det är svårt att
särskilja dem.

Jag vill här erinra om att jag nyss har framhållit att en
av högskolans viktigaste uppgifter är att utveckla ny kunskap. Detta är med
mitt synsätt, såvitt gäller kunskap som utvecklas genom forskning, ett område
där de inom vetenskapliga aspekterna måste få stor tyngd. Inflytandet över forskningen
från allmänintresset bör därför på detta omräde sättas in framför allt på mera
övergripande nivåer än när det gäller sektorsforskningen. Det sker i dag genom
att riksdagen beslutar om resurser till fakulteter och forskningsrådsomräden
samt om fasta resurser säsom professurer, investeringar i byggnader m. m.
Högskolestyrelserna, i vilka allmänintressena är företrädda, yttrar sig över
fakultetsnämndernas förslag till anslagsframställningar och väger därvid
samman olika fakultetsnämnders önskemål. Enligt min mening bör denna ordning i
huvudsak bestå. Vad jag nu har anfört utesluter självfallet inte att man inom
högskolan strävar efter att utveckla nya kunskaper inom forskningsområden som
har betydelse för lösningen av aktuella samhällsproblem. Mina förslag i de
senaste budgetpropositionerna och vad jag i det föregående har anfört om
behovet av närmare samverkan mellan högskolan och sektorsforskningen visar att
jag fäster stor vikt vid detta. Den styrning av resurser och den vidgning av
högskolans kontakter med omvärlden som fordras härför bör åstadkommas med
andra ätgärder än sädana som kan uppfattas som en begränstung av den
vetenskapliga kompetensen hos organ vars främsta uppgift är att prioritera
utifrån vetenskapliga kriterier. Jag återkommer senare till dessa frågor.

När det gäller forskningsrådsorganisationen vill jag
erinra om att riksdagen 1976 beslutade om hur avvägning mellan forskarnas och
allmänintressenas inflytande skulle ske. Jag anser inte att de hittillsvarande
erfarenheterna ger någon grund för att nu ändra denna avvägning. Såväl
högskoleorganen som forskningsråden har möjligheter att till sig knyta

2 Riksdagen 1978/79. 1 saml. Nr 119

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:119 18

arbetsgrupper
och experter som företräder även externa intressen. Jag anser att denna väg bör
prövas i större utsträckning för att därigenom forskarna skall få bredare
underlag för avvägningar om forskningsområdens omfattning och inriktning.

När
det gäller sektorsforskningen är förhällandet som jag nyss har antytt ett
annat. Syftet med denna forskiung är ju att utveckla sektorn. Denna forskning
mäste därför styras utifrån sektorns behov. Det är därför enligt min mening
angeläget att andra grupper än forskarna där får en stark ställning när det
gäller prioriteringsfrågor, val av forskningsområden etc.

Jag
kommer i det följande att förorda ökad representation för arbetstagarorganisationerna
i vissa sektoriella FoU-organ. Jag kommer även att föreslå vissa åtgärder till
stöd för dessa organisationers möjligheter att bl. a. initiera forskning.

En
viktig förutsättning för att andra än forskarna själva skall få reella
möjligheter att utöva inflytande över forskningens omfattning och inriktning
är information till olika grupper om forskning och forskningsresultat.
Informationen om forskning har också en vidare aspekt. Vår samhällsutveckling
bygger i betydande utsträckning på resultat av tidigare forskning. Vi har
tagit i bruk och kommer att ta i bmk allt mer komplicerade tekniker på skilda
områden. Detta leder lätt till att de demokratiska beslutsprocesserna indirekt
kommer att styras av högt kvalificerade specialister med kunskap om teknik och
forskningsresultat som inte har gjorts förståeliga för en bredare allmänhet.
Därigenom riskeras i första hand att en allt djupare kunskapsklyfta uppstår
mellan beslutande instanser och den allmänhet, som besluten rör, och i
förlängningen givetvis en förtroendeklyfta mellan beslutsfattare och
allmänhet. Den kritik som de senaste åren har riktats mot teknik och
naturvetenskap har troligen delvis sin grund i en sådan utveckling. Enligt min
mening bör denna kritik inte uppfattas som antiintellektuell, vilket ibland har
förekommit, utan som uttryck för ett ur demokratisk synvinkel riktigt krav pä
att få en bättre information om forskningsresultat och deras tänkbara
tillämpningar. Jag anser därför att en förbättrad forskningsinformation är
ytterst angelägen både för att skapa förståelse för forskningens villkor och
möjligheter och för att få en insiktsfull debatt om och ett demokratiskt
infly-tan över forskningen. Jag kommer därför i det följande att föreslå att 4
milj. kr. anvisas för förbättrad forskningsinformation.

Jag
gär nu över till att behandla vissa allmänna frågor med anledning av FUN:s
förslag.

I
flera av remissyttrandena över FUN:s förslag uttrycks oro över den minskande
rekryteringen till fördjupningsstudier.

När
FUN tillkallades är 1974 var det bl. a. av det skälet att antalet studerande
inom forskarutbildningen ansågs överstiga vad som kunde bedömas rimligt med
hänsyn till möjligheterna under avsevärd tid framöver

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:119 19

för forskarutbildade att få anställningar som svarade mot
utbildningen. Bäde det dåvarande universitetskanslersämbetet och
Centralorganisationen SACO/SR hade i skrivelser till regeringen redovisat farhågor
angäende detta.

Inom flertalet fakulteter t. ex. teknisk, medicinsk och
lantbruksvetenskaplig var antalet nybörjare i forskarutbildning högre
läsåret 1977/78 än läsåret 1970/71. Inom de filosofiska fakulteternn. har
tillströmningen till forskarutbildning dock minskat.

FUN:s förslag rörande dimensioneringen av
forskarutbildningen och remissyttrandena över detta visar hur svårt det är att
avgöra vilken omfattning forskarutbildningen bör ha. Enligt min mening har vi
f. n. knappast underlag för att bedöma om antalet doktorander i dag generellt
är för litet, lagom eller för högt. Det förefaller dock sannolikt att rekryteringen
till vissa ämnen är alltför begränsad och att det därför på längre sikt kan
uppstå brist på personer med forskarutbildning inom vissa områden.

Antalet studerande i kurser pä den nivån att de leder till
behörighet för forskamtbildning är för de filosofiska fakulteternas del en av
de faktorer som påverkar rekryteringen till forskarutbildning. Den minskande
tillströmningen till sådana kurser är oroande. Även för andra verksamhetsområden
än forskningen behövs personer med fördjupad utbildning inom något ämnesområde.
Jag har i budgetpropositionen framhållit angelägenheten av att utbudet av
grundläggande utbildning planeras så att bättre möjligheter erbjuds de
studerande att nå sädan ämnesfördjupning som fordras för tillträde till
forskarutbildning. Av särskild betydelse i detta sammanhang är de allmänna
utbildningslinjerna. Syftet med dessa är i huvudsak att ge förberedelse för yrkesverksamhet
inom skilda yrken och yrkesområden. Det är viktigt att linjerna ges en
utformning som stimulerar de studerande att söka till dem. Enligt min mening
skulle en förbättring av många linjer i denna riktning kunna åstadkommas om de
studerande inom linjen kunde erbjudas möjlighet till en ämnesfördjupning som
också täcker eventuella särskilda förkunskapskrav för tillträde till
forskarutbildning. Förutom att detta sannolikt skulle innebära en generell
kvalitetshöjning av utbildningen skulle det också förbättra de studerandes
möjligheter att efter utbildningen välja mellan att gä ut i arbetslivet och att
fortsätta med forskarutbildning. Jag utgär mot denna bakgrund frän att UHÄ i
sitt utbildningsplanearbete noga prövar möjligheterna att i ökad utsträckning
låta fördjupningsstudier ingå i allmänna utbildningslinjer.

Rekryteringen till forskarutbildning påverkas givetvis
också av arbetsvillkoren för doktorander och i forskarkarriären. Jag vill här
framhålla att en attraktiv uppläggning av forskarutbildningen och en gynnsam
forskningsmiljö främst åstadkoms genom åtgärder som de lokala högskolemyndigheterna
råder över.

s. 20 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:119 20

2.
Forskningsplanering

FRU:s
huvudförslag innebär att regeringen en gäng per valperiod skall lägga fram en
principproposition om den samlade FoU-poUtiken, ett regeringens FoU-program,
för riksdagen. Programmet skall avse en femårsperiod och planeringen alltsä
göras rullande.

FRU
betonar att ambitionsnivån i planeringen kommer att vara beroende av de
politiska bedömningarna i regering och riksdag, av den allmänna debatten, av
möjligheterna att fä fram relevant information liksom av de erfarenheter som
planeringsarbetet successivt ger.

Som
exempel på de huvuddelar som en principproposition om FoU-politiken bör kunna
innehålla anger FRU ställningstaganden i aktuella forskningspolitiska frägor av
principiell räckvidd och förslag till riksdagen i konkreta frägor som är
aktuella vid tidpunkten för proposirionens avgivande. Vidare föresläs att
propositionen innehåller redogörelser för aktuella utredningsarbeten inom
området och en fyllig redovisning för FoU-arbetets omfång och inriktning i
Sverige i forskningspolitiskl relevanta termer.

Ett
principiellt viktigt inslag i ett regeringens FoU-program är enhgt FRU en
samlad redogörelse för den anslagsutveckling inom olika områden som regeringen
räknar med under den period programmet avser. I tillämpliga fall bör
redogörelsen också redovisa vilken inriktning regeringen anser önskvärd inom
viktigare områden. Genom att prioriteringar för olika områden görs synliga,
jämförbara och motiverade underlättas enligt FRU den forskningspolitiska
diskussionen och stimuleras de FoU-ansvariga myndigheternas flerårsplanering.

FRU:s
grundläggande uppfattning är alltså att sektorsprincipen inom FoU-systemet inte
bör överges men att den sektoriella FoU-poIitiken mäste kompletteras med i
ordets egentliga mening övergripande FoU-politiska beslut. Remissinstanserna
delar FRU:s uppfattning att sektorsprincipen bör bibehållas och majoriteten
tillstyrker också att regeringen regelbundet skall lägga fram FoU-program för
riksdagen. Remissinstanserna diskuterar endast i ringa män innehållet i
FoU-programmet. 1 den mån så sker understryks ofta att det bör avse
övergripande frägor och inte bör bli alltför detaljerat. Värdet av den av FRU
föreslagna redovisningen av beräknad anslagsutveckling under en kommande
femårsperiod understryks dock frän mänga häll. Flera remissinstanser
understryker också att FoU-programmen bör innehålla analyser av sambanden mellan
forskning inom olika områden och behovet av forskarutbildade.

För
egen del fär jag anföra följande.

1
ett FoU-system byggt på sektorsprincipen är definitionsmässigt en totalt
sammanhållen och centraliserad FoU-politik omöjlig. Den komplettering av den sektoriella
FoU-poIitiken som regelbundna, sammanhållande FoU-propositioner enligt FRU:s
förslag innebär kan dä inte heller drivas så långt att sektorsprincipen
överges.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 119 21

Som
också FRU betonar måste konstateras att samordningsbehovet inte på något sätt
är totalt. Ansvar och förmåga att ta vara pä nya och oförutsedda möjligheter
och att angripa nya problem måste även fortsättningsvis spridas i hela
FoU-systemet. Sektorsvis gjorda bedömningar måste alltjämt utgöra hörnstenar i
FoU-politiken också om forskningspolitiken kompletteras med mer
seklorsövergripande bedömningar.

Obestridligt
och av central betydelse är att alla beslutsfattare inom forskningsområdet,
däribland riksdag och regering, behöver en bättre överblick och information om
avslutad, pågående och planerad forskning än de i dag har. Innehållet i en
sädan förbättrad information om forskning kan givetvis skifta mellan olika
organ och nivåer. Även om den nu aktuella frägan gäller informationsbehovet hos
regering och riksdag är det givetvis sä att ett förbättrat informationsflöde
till dessa nivåer i skiftande grad kan utnyttjas av forskningsråd och
sektorsorgan liksom av näringslivet i dess FoU-pIanering. De olika slag av
beslut i FoU-frägor som i dag normalt fattas av regering och riksdag ger en
utgängspunkt för informationsbehoven på statsmaktsnivå. Det gäller i huvudsak
följande kategorier.

Det
viktigaste instrumentet för statsmakternas styming av FoU är att anvisa medel.
I det svenska systemet sker detta mestadels i mycket grova termer och de
ansvariga myndigheterna fördelar på eget ansvar medel till t. ex. projekt. Som
exempel kan nämnas att forskningsrådsorganisationen inom
utbildningsdepartementets verksamhetsområde anvisas endast fyra anslag: till
medicinsk, naturvetenskaplig och humanistisk-samhällsveten-skaplig forskning
samt till forskningsrådsnämnden.

Informationen
är även pä denna nivä i dag knappast tillräcklig och framför allt inte
tillräckligt överblickbar. Proportionerna mellan forskning och
utvecklingsarbete är ofta svåra att fä fram och först pä senare år har det
genom särskilda analyser i efterhand varit möjligt att efter nägot sånär
enhetliga principer få fram någorlunda säkra uppgifter om de totala statliga
satsningarna på FoU i statsbudgeten.

Vidare
fattar riksdag och regering vissa beslut om investeringar i byggnader och
utrustning, som är av stor betydelse för möjligheterna att bedriva olika slag
av forskning.

Regering
och riksdag fattar även en rad beslut om organisation och verksamhetsformer när
det gäller statligt finansierad forskning. Information om olika verksamhets-
och organisationsformer och deras konsekvenser, framför allt inom den
sektoriellt organiserade delen av FoU-systemet, när det gäller samarbete och
gränsdragning mellan olika organ, möjligheterna till kvalitetsbedömningar och
relevansprövning liksom kopplingen mellan FoU och verksamheten är viktig för
alla avgöranden av detta slag. Det nu existerande FoU-systemet har växt fram
utan långsiktig och samordnad planering. FoU-stmkturen är därför i hög grad
oenhetlig. Systematisk utvärdering och en i ökad grad överblickbar struktur
bör ge förbättrade möjligheter till väl avvägda beslut rörande t. ex. graden
av sekiorisering och myndighetsanknytning etc.

s. 22 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:119 22

Riksdag
och regering påverkar också FoU-verksamhetens inriktning genom att inrätta
tjänster som professor i högskolan. Även om dessa tjänsters ämnesbenämningar
ofta görs ganska vida och kan täcka skiftande forskningsinriktningar, påverkas
härigenom för mycket läng tid forskningens allmänna inriktning och inte minst
forskarutbildningen i avsevärd grad. ökad kunskap om inte minst de sektoriellt
motiverade behoven av forskarutbildad personal vore här av stort värde.

Riksdag
och regering påverkar FoU-verksamhetens omfattning och inriktning ocksä genom
direkta viljeyttringar i mer konkreta frägor t. ex. genom att ange att vissa
belopp skall gå till viss slags forskning eller genom att peka ut områden där
forskningen bör intensifieras eller projekt som bör genomföras. Sädana
uttalanden har när det gäller forskningsråden under utbildningsdepartementet
hittills gjorts i relativt liten omfattning men är naturligt nog vanligare när
det gäller sektoriell FoU, t. ex. inom energiforskningen. Viktiga områden för
direkta viljeyttringar gäller vidare samarbetsavtal med andra länder pä
forskningens område och deltagande i internationella samarbetsprojekt. Beroende
på omfattningen får de specificerade prioriteringar som görs effekter av i
princip samma karaktär som de medelsanvisningar som jag nyss har berört. Även i
detta sammanhang gäller alltså att omfattande och långsiktiga satsningar inom
t. ex. ett sektoriellt område inverkar på behovet av forskning inom andra närliggande
sektoriella områden eller området grundforskning. Den information som behövs
kan alltså gälla både den aktuella prioriteringen själv och dess konsekvenser
pä andra FoU-områden.

Forskningsfrågornas
mångskiftande karaktär gör det knappast möjligt att i detalj ange vad som
fordras för att riksdag och regering skall fä ett bättre beslutsunderlag i de
forskningsfrågor där de har att besluta. Det beror förutom på de sakfrågor
som aktualiseras, t. ex. via högskolans, forskningsrådens och sektorsorganens
eget planeringsarbete samt internationellt i hög grad pä ambitionsnivån i
det planeringsarbete i integrerande syfte som regeringen anser önskvärt och
möjligt att bedriva. Informationsbehovet måste alltsä fortlöpande analyseras
och ambitionsnivån stegvis anpassas till planeringskapacitet och
informationsmöjligheter.

Inte
minst möjlighetema att få fram efterfrågad information kan visa sig vara en
begränsande faktor. Jag vill återigen betona att samordningsbehovet inte pä
nägot sätt är totalt; såväl kraven på utrymme för en helt fri och i dominerande
grad forskarstyrd forskning som kraven pä sektoriella initiativ och
problemdefinitioner gör en centralisering och hård planering orimlig.

En
annan faktor av stor betydelse gäller tidpunkten för information, analys,
planering och beslut. FRU:s förslag om samlade FoU-propositioner en gång per
valperiod innebär att riksdagen och regeringen skulle kunna fatta långsiktigare
beslut än vad som nu normalt sker i det årliga

s. 23 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 119 23

budgetarbetet.
En rad beslut skulle naturligtvis även fortsättningsvis behöva fattas i
anslutning härtill men dä mot bakgrund av de mer långsiktiga och principiella
beslut som en FoU-proposition enligt FRU:s modell skulle kunna ge upphov till.

Även
i detta sammanhang finns enligt min mening vissa problem som behöver övervägas
ytterligare mot bakgrund av erfarenheterna av ett utökat planeringsarbete. Hit
hör t. ex. karaktären av myndigheternas anslagsframställningar under de är då
ett regeringens FoU-program löper. En annan fråga gäller möjlighetema att
snabbt fånga upp och fatta beslut om nya eller tidigare obeaktade problem; att
planeringen görs rullande underlättar dock väsentligt möjlighetema härtill. En
bundenhet för regering och riksdag i detta avseende mäste emellertid undvikas.
En planering som finge sädana effekter skulle i själva verket motverka sitt
eget syfte.

Enligt
min mening bör riksdag och regering rikta ökad uppmärksamhet mot de långsiktiga
och övergripande FoU-frågorna för att skapa förbättrad överbhck och sammanhang
i det långt sektoriserade svenska FoU-systemet. Det bör ske i full medvetenhet
om de svårigheter som faktiskt föreligger när det gäller informationsinhämtande
och analys av samband, konsekvenser etc. i ett så vitt förgrenat system. FRU:s
förslag om regeringsprogram för FoU anser jag vara i huvudsak väl avvägt. Det
bör därför prövas och successivt ge erfarenheter till ledtiing för ett
fortsatt arbete. Ambitionsnivån måste dock anpassas inte bara till kravet på
balans mellan sektorisering och överblick utan ocksä till föreliggande
informations- och analysmöjligheter. Det finns inte anledning att redan nu
närmare fixera den lämpliga ambitionsnivån i dessa avseenden erfarenheten av
ett första FoU-program måste bli vägledande för den fortsatta utvecklingen.

FRU
har föreslagit att regeringen i de av utredningen förordade FoU-programmen
skall lägga fram samlade redogörelser för den anslagsutveckling för olika
områden som regeringen räknar med för en femårsperiod. Ettärsbudgetering är
regel för statligt finansierad verksamhet. Detta bör dock inte hindra att
regeringen, t. ex. i en forskningsproposition av det slag jag här har
skisserat, redovisar vissa långsiktiga överväganden avseende forskningen utan
att för den skull precisera anslagsbelopp för längre perioder.

En
viktig effekt av regelbundna FoU-program, utöver förbättrade planeringsmöjligheter
för myndigheter med ansvar för FoU, bör enligt min mening bli en intensifierad
politisk och allmän debatt om forskningsfrågor bäde i riksdagen och
annorstädes. En insiktsfull, kontinuerlig och allmän diskussion i dessa frågor
är av avgörande betydelse för FoU-sy-stemets vitalitet.

En
annan viktig effekt är att de sektoriella organens satsning på mera långsiktigt
syftande projekt ökar erfarenheten har i många fall visat behovet härav. En
ytterligare viktig effekt blir att systemet ökar möjligheterna för Sverige att
bedöma intresset av att delta i internationellt orga-

s. 24 Kontrollera mot PDF

Prop,
1978/79: 119 24

niserat
samarbete. Man kan räkna med att sådant samarbete blir allt vanligare i
fortsättningen, både på ett nordiskt och på ett vidare intemationellt plan.

2.1
Arbetet inom regeringskansliet m. m.

FRU
diskuterar formerna för samordning m. m. av forskningsfrågor inom
regeringskansliet. FRU avvisar tanken på ett särskilt departement för
forskningsfrågor och föreslår att en interdepartemental arbetsgrupp, bestående
av tjänstemän i ansvarig ställning skall leda arbetet med att utarbeta det av
utredningen föreslagna FoU-programmet.

Jag
delar FRU:s uppfatttung att ett särskilt departement för forskningsfrågor inte
är lämpligt. Forskningsfrågorna bör som hittills höra till de departement som
svarar för de olika verksamhetsområden som forskningen ägnas. Till
utbildningsdepartementets roll återkorruner jag i det följande.

Med
hänsyn till den förbättrade redovisning av beslutsunderlag i forskningsfrågor
m. m. och de regelbundet återkommande forskningspropositioner som jag förordal
i det föregående behöver formerna för samarbete i forskningsfrågor inom
regeringskansliet ses över. Det ankommer pä regeringen att besluta om arbetsformerna
i regeringskansUet. FRU:s förslag och remissinstansernas synpunkter på detta
har enligt min mening gett värdefulla uppslag för fortsatt diskussion om
arbetsformerna. Det är naturligt att de återkommande forskningspropositionema
förbereds i samarbete med berörda myndigheter och organisationer.

FRU
framhåller att ett planeringsarbete som syftar till de av utredningen
föreslagna regelbundna FoU-programmen måste bedrivas kontinuerligt och att
ansvaret för att häUa samman planeringsarbetet och utan avbrott följa
samordningsaspektema på FoU-frågorna måste ges en organisatorisk bas inom
regeringskansliet. FRU anser att utbildningsdepartementet bör utgöra
administrativ bas för planeringsarbetet.

De
remissinstanser som yttrar sig i frägan tillstyrker i regel FRU:s förslag.

1
enlighet med FRU:s förslag bör utbildningsdepartementet svara bl. a. för att
samordningen i forskningsfrågorna förbättras och för att åtgärder vidtas för
att ta fram bättre underlag för regeringens och riksdagens beslut i forskningsfrågor.

Eventuella
förändringar i organisationen på myndighetsnivå måste bli beroende av hur pass
omfattande myndigheternas medverkan i arbetet med att ta fram underlag för
regeringens och riksdagens beslut kan komma att bli. Den närmare utformningen
av detta arbete mäste avvaktas innan man kan ta ställning till sådana
förändringar. Jag utgår dock från att eventuella förändringar kan ske inom
ramen för befintliga resurser.

Forskningsrådsnämnden
kommer vid bifall till mina förslag i det följande att fä ansvaret för flera
nya uppgifter. I nämnden ingår nu före-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79: 119 25

trädare för bl. a. de politiska partierna och
arbetstagarorganisationerna. Antalet ledamöter i nämnden bör enligt min mening
utökas och företrädare för Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), kommuner och
landsting ingå i nämnden.

Enligt FRU:s bedömning kan ett bevarande av
forskningsberedningen i dess nuvarande form inte grundas pä uppgiften att vara
samordningsinstrument för FoU-poIitiken eller rådgivare till regeringen i FoU-politiska
frågor. Ett bevarande av forskningsberedningen kan dock, framhäller FRU,
motiveras av andra skäl, t. ex. ett fortsatt behov av informella diskussioner
mellan berörda statsråd och företrädare för forskningen i samhället.

Ett mycket litet antal remissinstanser nämner
forskningsberedningen i sina yttranden.

Regeringen har enligt min mening även i fortsättningen
behov av kontaktorgan mellan regeringen och forskarna. Forskningsberedningen
bör kunna fylla rollen som ett sådant kontaktorgan och vara ett forum för
informella diskussioner i forskningsfrågor. Genom denna direktkontakt kan
synpunkter och förslag frän forskarhåll oförmedlat delges regeringen.
Forskningsfrågor av skilda slag aktualiseras inom så gott som samtliga
departements verksamhetsområden. Med hänsyn bl. a. härtill är det enligt min
mening lämpligt att forskningsberedningen knyts till regeringens samordnande
organ, statsrådsberedningen, och att statsministern är ordförande i
forskningsberedningen. Jag har i denna fråga samrått med statsministern.
Ledamöterna i beredningen bör utses för begränsad tid, t. ex. tre år, och det
normala bör vara att ledamöterna inte omförordnas. Det ankommer på regeringen
att besluta i dessa frägor.

2.2 Riksdagen och FoU-frågorna

FRU konstaterar att riksdagens arbete genom
författningsreformen och den därvid införda utskottsorganisationen blivit
starkt sektoriserat och att till följd härav FoU-frågor kommit att behandlas i
flera olika utskott. Möjlighetema till överblick över FoU-frågorna är enligt
utredningens bedömning inte tillräckliga. Även möjligheterna att få fram
kvalificerad men bearbetad forskningsinformation som rör sakfrågor är
begränsade. Det kan f. ö. noteras att det var på riksdagens initiativ som FRU i
tilläggsdirektiv fick uppdraget att undersöka förutsättningarna för en långsiktig
forskningsplanering.

FRU föreslår att nya insatser görs för att förbättra
möjligheterna till både forskningspolitisk information och forskningsbaserad
sakinformation för de enskilda riksdagsledamöterna och för partigmppema.
Riksdagens upplysningstjänst bör fä ökad möjlighet att förse riksdagens
ledamöter med bearbetad information om aktuellt forskningsläge inom olika områden
genom översikter, granskning av forskningsrapporter etc. FRU föreslär att 0,5
milj. kr. anvisas upplysningstjänsten för denna serviceverksam-

s. 26 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:119 26

het,
varav även utskotten och riksdagens inre förvaltning i övrigt kan dra nytta.
FRU anser vidare att en ökning av partigruppsstödet är befogad för atl ge
partigrupperna och särskilt de av stödets konstruktion gynnade
oppositionspartierna möjligheter att inhämta kvalificerad information om
forskning. FRU anser sig inle böra föreslå det belopp med vilket stödet bör
öka. Denna avvägning bör göras av riksdagens egna organ.

FRU:s
förslag rörande riksdagen och FoU-frågorna behandlas endast i ett mindre antal
remissyttranden. 1 flertalet av dessa tillstyrks den föreslagna förstärkningen
av riksdagens upplysningstjänst. Den föreslagna ökningen av partigmppsstödet
tillstyrks också av flera remissinstanser men i denna fråga redovisar ocksä
flera instanser tveksamma eller kritiska synpunkter.

De förslag som FRU fört
fram rörande riksdagen och FoU-frågorna gäller frågor i vilka riksdagen
beslutar utan förslag från regeringen. En av riksdagen tillsatt utredning
rörande riksdagens arbetsformer har nyligen lagt fram förslag som rör bl. a. de
frågor som FRU aktualiserat. Riksdagen kommer säledes att fä ta ställning till
de berörda frågorna i samband med behandlingen av förslag från utredningen om
riksdagens arbetsformer.

3.
FoU-statistik

FRU
föreslår att ökade insatser görs för att skapa en heltäckande FoU-statistik.
Särskilt viktigt anser FRU det vara att en reguljär och löpande FoU-statistik
över forskningen inom högskolan kommer till stånd.

FRU förordar att den
interdepartementala arbetsgrupp, som av utredningen har föreslagits få ansvar
för samordningsarbetet för regeringens FoU-program, får ett samordnande ansvar
även för utveckling av den reguljära svenska FoU-statistiken.

Flertalet remissinstanser
anser det värdefullt med en förbättrad FoU-statistik. Ett antal remissinstanser
avstyrker dock FRU:s förslag, bl. a. med motiveringen att de stora insatser som
mäste göras för att en sådan statistik skall bli meningsfylld inte skulle ge
ett utbyte som stär i rimlig proportion till insatta medel. I några
remissyttranden föresläs att FRN i stället för den interdepartementala
arbetsgruppen får ansvar för FoU-statistikens omfattning och inriktning.
"Driftansvaret" för statistiken föreslås åvila statistiska
centralbyrån (SCB). Flera organ inom högskolan befarar att en utvidgad
FoU-statistik kommer att öka institutionemas administrativa belastning och
kritiserar utredningen för att den inte har uppskattat institutionernas
kostnader i samband med uppgiftslämnandet. Universitets- och högskoleämbetet
(UHÄ) är tveksamt till om den av FRU skisserade ambitionsnivån för
FoU-statistiken ryms inom den av FRU angivna kostnadsramen (0,7 milj.
kr.). UHÄ anser också att

s. 27 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 119 27

kostnaderna för att utveckla system för FoU-statisliken
skulle vara betydande.

Redan i dag svarar SCB för en ganska omfattande
statistikproduktion avseende FoU.

För ställningstagande till frågan om omfattning,
inriktning och utformning av FoU-statistik är det, enligt min mening,
angeläget att ha ett bättre underlag än vad FRU redovisat om behovet av
FoU-statistik av olika slag.

FRU:s betänkande redovisar befintligt utbud av
FoU-statistik, men diskuterar inte närmare vilken efterfrågan pä eller vilket
behov av FoU-statistik som finns. Jag avser atl i annat sammanhang föreslå
regeringen att uppdra åt FRN att tillsammans med SCB undersöka vilket
statistiskt material olika tänkbara användare behöver. Viktiga frägor som mäste
klarläggas är också vid vilka tidpunkter uppgifterna behövs och hur pass
aktuella uppgiftema mäste vara för att vara av intresse för användarna. På
grundval av dessa uppgifter om behovet och efterfrägan på FoU-statistik bör
FRN i samråd med bl. a. SCB och UHÄ utarbeta förslag till omfattning, inriktning
och utformning av den samlade FoU-statistiken.

Som FRU har framhållit saknas egentlig FoU-statistik för
högskolan. Det torde stå klart att åtgärder för att förbättra FoU-statistiken
bör sättas in här. 1 samband med högskolereformen infördes för högskolan ett
nytt anslagssystem som bl. a. innebär att medel för grundläggande högskoleutbildning
och medel för forskning/forskarutbildning anvisas under skilda anslag. I detta
nya anslagssystem borde del finnas goda möjligheler att ur befintlig ekonomisk
redovisning eller med hjälp av anpassningar i denna sammanställa statistik
över FoU inom högskolan. Jag kommer i annal sammanhang att föreslå regeringen
att uppdra åt UHÄ att i samråd med bl. a. riksrevisionsverket (RRV) och SCB
utreda möjligheterna att med hjälp av högskolans ekonomi-administrativa
rutiner erhålla statistik över FoU inom högskolan.

FRU har föreslagit att den av utredningen förordade
interdepartementala arbetsgruppen skall ha ansvaret för FoU-statistiken.
Enligt min mening gäller det dock här uppgifter av en sädan karaktär att de
snarare bör ligga pä någon myndighet än på regeringsnivå. Det ovannämnda utredningsarbetet
bör ge underlag för ställningstagande till frågan hur samordning m. m. av
FoU-statistiken organisatoriskt skall utformas. Jag delar den uppfattning som
flera remissinstanser redovisat att de lösningar som bör eftersträvas inte fär
medföra en onödig administrativ belastning för institutionerna inom högskolan.

4. Forskningsregistrering

FRU föreslår att ett sammanhållet datoriserat register
över FoU-projekt skapas, vilket bör innefatta alla statligt stödda FoU-projekt
och så längt

s. 28 Kontrollera mot PDF

Prop, 1978/79:119 28

det
visar sig möjligt även FoU-projekt som det privata eller offentligt ägda
näringslivet stöder och bedriver.

Ansvaret
för registrets uppbyggnad och löpande anpassning till nya krav,
programansvaret, föreslås ligga på ett organ med centralt ansvar för planering
av FoU, t. ex. den av FRU föreslagna interdepartementala arbetsgruppen, UHÄ
eller FRN. Även anknytning till ett centralt biblioteksorgan anser FRU
tänkbar. Driftansvaret kan, enligt FRU, eventuellt läggas pä miljödatanämnden.
Det slutUga valet av teknik och organisation föreslås ske först efter en
försöksverksamhet. FRU föreslär att en sädan inleds. FRU beräknar de årUga
kostnaderna för driften av ett FoU-register tilll,52milj. kr.

Ett
stort antal remissinstanser tillstyrker FRU:s förslag om registrering av
pågående FoU, men det är också många som avvisar förslaget. De som tillstyrker
förslaget gör det oftast med allmänna motiveringar: ett sådant register skulle
vara "värdefullt", "av stor vikt för forskningen" etc. De
som avstyrker anger ofta mer specifika skäl. Som exempel på argument som förts
fram kan nämnas följande: det är tveksamt om strategisk planering är bäst
betjänt av register över projekt, många av dem små någon överblick skapas
inte automatiskt på det sättet; det är svart att förutse vilka uppgifter om
forskning som kan komma att behövas i skilda sammanhang och som därför borde
finnas i registret; det är svårt att hitta ändamälsenUg klassificering; risken
är stor att uppgiftsinsamlandet skulle ta sädan tid att registret alltid var
föråldrat eller i varje fall att man aldrig kunde vara säker pä att registret
var aktuellt; registrering av forskningsprojekt som skulle omfatta ett
någorlunda stort antal uppgifter skulle innebära merarbete för dem som skall
lämna uppgifterna FRU har inte uppskattat kostnaderna för detta; det
administrativa arbetet blir inte obetydligt, centralt och för
uppgiftslämnarna; det är tveksamt om de stora insatser som krävs för att
inrätta och vidmakthåUa ett rapporteringssystem motsvaras av nyttan av ett
sådant system.

Register
över pågående FoU-projekt fyller flera funktioner: de kan bl. a. bidra till att
"dubbelforskning" undviks och de kan ge information om forskning
till ohka myndigheter och grupper, däribland dem som skall planera och fatta
beslut om forskning. Det finns således skäl som talar för registrering av
FoU-projekt. Vissa av de svårigheter och risker t. ex. för onödig och dyrbar
byråkratisering med FoU-registre-ring, som många remissinstanser pekat på, är
dock enligt min mening i högsta grad reella och måste beaktas när förslag om
FoU-registrering prövas.

I
FRU:s betänkande och framför allt i expertbilagan (SOU 1977: 54) till
betänkandet om forskningsregistrering (Information om pågående forskning)
redovisas hur omfattande utbudet av information i register-form om FoU-projekt
redan i dag är. En inventering som FRU gjort avseende FoU-verksamhet med
statUgt stöd visade på existensen av närmare

s. 29 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79: 119 29

200 kataloger och listor sammanstäUda efter skiftande
principer. Det finns dock f. n. ingen motsvarande kartläggning av behovet av
och efterfrågan på information i registerform om FoU-projekt. Det är enligt min
mening knappast rimligt att ta ställning till frågan om register över
FoU-projekt utan uppgifter om vilka behov olika tänkbara användare har av
information ur ett sådant register: vilka uppgifter behöver de eller skulle i
varje fall vara av intresse för dem, vilka
indelningsgrunder/klassificeringssystem är de intresserade av, hur pass
aktuella måste uppgifterna vara, vid vilka tidpunkter behöver de uppgifterna, i
vilken form vill de ha dem etc.

Riksdagen beslöt hösten 1978 att en delegation för
vetenskaplig och teknisk informationsförsörjning skall inrättas. Delegationen
skall ha som huvuduppgift att svara för dels övergripande samordning och planering
av informationsförsörjningen, dels forsknings- och utvecklingsarbete inom
denna. En organisationskommitté (U 1978: 10) har tillkallats för all förbereda
inrättandet av delegationen. Det fortsatta utredningsarbete jag här har
skisserat har nära samband med arbetel inom organisationskommittén och
delegationen. Jag kommer i annal sammanhang atl föreslå regeringen att uppdra
åt organisationskommittén för vissa åtgärder på
informationsförsörjningsområdet atl i samräd med FRN kartlägga behovet hos
olika tänkbara användare av registeruppgifter om forskningsprojekt.

FRU redovisar att ett sammanhållet register skulle bU
mycket omfattande. Det skulle uppskattningsvis innehålla 20 00025 000
registreringsposter (projekt eller avhandlingsämnen). I den till FRU:s
betänkande fogade expertbilagan om forskningsregistrering framhälls att en
heltäckande samkatalog för svensk FoU skulle dels vara ohanterlig att använda,
dels bli mycket kostsam att framställa. I expertbilagan pekas bl. a. pä ett
alternativ med flera samverkande FoU-register. Detta alternativ utgår från
existerande register med kompletteringar för vissa ämnesområden eller sektorer
som i dag inte omfattas av något registreringssystem. Nägon form av
fördelningsplan föreslås upprättas varigenom ansvariga organ enligt frivillig
överenskommelse utses för insamlings- och registreringsarbete avseende bestämt
avgränsade ämnes/sektorsomräden. En central myndighet föreslås följa den
löpande utvecklingen på området och föreslår ansvariga institutioner inom nya
ämnesområden. Utformningen och innehållet i registren samordnas.

En sådan lösning är enligt min mening tilltalande. I det
nyssnämnda utredningsuppdraget bör ingå att pröva i vad mån redovisade behov
kan tillgodoses genom befintliga register, som samordnas bl. a. sä att de
alla innehåller ett visst minimum av information om enskilda projekt och eventuellt
kompletteras.

Informationen om befintliga register behöver sannolikt
förbättras och registren göras lättillgängliga. En tänkbar möjUghet är att det
pä universitetsbiblioteken och t. ex. riksdagsbiblioteket finns förteckningar
över alla

s. 30 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:119 30

FoU-register
och kopior av i varje fall vissa register av mer allmänt intresse. Hur
resultaten av redan utfört och kommande registreringsarbete skall kunna
utnyttjas bättre och av fler mäste vara en väsentlig fråga i det nyssnämnda
utredningsarbetet.

En
fräga som uppmärksammats av många remissinstanser är om ett eventuellt
FoU-register ocksä skall omfatta uppgifter om den forskning som inte
finansieras med offentliga medel. De allmänna motiv som hittiUs anförts för
FoU-registrering behovet av information till skilda gmpper, angelägenheten
att försöka undvika dubbelarbete talar för att en FoU-registrering bör vara
så fuUständig som möjligt. En rad särskilda problem bl. a. i fräga om
sekretessen är dock förknippade med att försöka fä en eventuell
FoU-registrering fullständig även i vad avser privatfinansie-rad forskning. Hur
pass angeläget det är att lösa dessa problem och vilka åtgärder som skall
sättas in för att4örsöka göra det är enligt min mening beroende av vilket behov
av uppgifter för skilda ändamål som olika tänkbara registeranvändare kan ha.
Ett slutligt ställningstagande till frågan om hur pass fullständig
FoU-registrering som skall eftersträvas i detta avseende bör därför anstå tiU
den nyss nämnda kartläggningen av efterfrägan på uppgifter i registerform om
FoU-projekt är klar.

Jag
vill i detta sammanhang erinra om att frägan om ett register över nordiska
forskningsprojekt har diskuterats av de nordiska utbildningsministrarna.

5.
Samhällsriktad forskningsinformation

FRU
konstaterar att det inom flera olika sektorer har kunnat utvecklas en effektiv
nyttjarinformation om forskning men att den allmänna forskningsinformatlonen
inte är väl tillgodosedd.

FRU
föreslär att FRN ges ett ansvar för och resurser till stöd för informationsprojekt,
populärvetenskapliga publikationer, stipendier etc. inom detta område. Det
fömtsätts att ansvar för forskningsinformation Uksom hittiUs vilar på en rad
olika organ som FRN kan stödja och samarbeta med.

Inledningsvis
bör, enUgt utredningen, 4 milj. kr. årUgen ställas till FRN:s förfogande för
detta ändamål. FRN föresläs inrätta en delegation för att behandla dessa frägor
i vilken skall ingå representanter för olika intressen inom området.

De
remissinstanser, som berör frågan, är positiva till ätgärder för att förbättra
den samhällsriktade forskningsinformationen. Man pekar på att formema för
forskningsinformation är och bör vara mänga. En rad remissinstanser
framhåller den egna verksamhetens betydelse i detta avseende. Riksarkivet,
riksantikvarieämbetet och statens historiska museer samt
forskningsbibUoteksrådet framhåller resp. arkivens, museernas och bibUotekens
betydelse för spridning av forskningsinformation. Styrelsen

s. 31 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 119 31

för
teknisk utveckUng (STU) erinrar om sina kontaktsekretariat. Kommunförbundet
anser att förbundets kurs- och konferensverksamhet samt förbundets tidskrift
Kommunaktuellt spelar en betydelsefull roll när det gäller information om
pågående forskning etc. Flertalet rillstyrker att FRN får ett ansvar för att
samordna och initiera samhällsinriktad fosknings-information samt att det inom
FRN inrättas en särskild delegation för detta ändamål. Några instanser
avslyrker dock de förordar all de FoU-finansierande och -utförande organen
själva fävara för informationen om den egna FoU-verksamheten.

Frägan
om resurser för forskningsinformation berörs framför allt i yttranden från
organ inom högskolan. 1 ett stort antal yttranden framhålls således att
medelstillskott behövs till högskolenheterna om de skall kunna fylla sin
uppgift i informationssammanhang. Enligt UHÄ bör de av utredningen föreslagna
resurserna för forskningsinformation inledningsvis fördelas dels på FRN, dels
pä universiteten och vissa högskolor.

Mänga
olika grupper behöver och har intresse av information om forskning. Det gäller
givetvis dem som pä olika sätt direkt skall använda sig av forskningens
resultat. Information till sädana grupper nyttjarinformation enligt FRU:s
benämning omfattas inte av FRU:s förslag. FRU framhåller att det redan finns
väl fungerande system för nyttjarinformation. Jag kan dela uppfattningen att
nyttjarinformationen fungerar tillfredsställande inom flera områden, t. ex.
jordbruksområdet och byggnadsområdet. Andra områden förefaller dock mindre väl
tillgodosedda. Det gäller t. ex. en stor del av den forskning som bedrivs inom
utbildningsdepartementets verksamhetsområde. En svårighet när det gäller denna
forskning är att hitta avgränsade målgrupper för nyttjarinformation. Jag kommer
i annat sammanhang att föreslå regeringen att uppdra åt FRN att i samarbete med
bl. a. UHÄ undersöka vilka behov av nyttjarinformation som inte är
tillfredsställande tillgodosedda och att lämna förslag i fräga om hur de
problem som eventuellt kan vara förknippade med utökad nyttjarinformation skall
lösas. FRN bör i anslutning till detta uppdrag även kunna ta initiativ till t.
ex. försöksverksamhet med utvidgad nyttjarinformation eller initiera andra
åtgärder i syfte att sprida nyttjarinformation om forskning. Kostnaderna för
dessa ändamål bör bestridas inom ramen för det belopp för forskningsinformation
som jag kommer att föreslå i det följande.

FRU:s
förslag avseende forskningsinformation gäller vad som utredningen kallar
samhällsriktad forskningsinformation. Sådan information har många mottagare,
såsom politiker, administratörer, lärare, folkbildningsorganisationer,
journalister m. fl. och sist men inte minst aUmänheten.

I
alltför många fall fär endast forskaren själv och en ytterst begränsad grupp
personer del av resultaten av ett forskningsarbete. Flera skäl talar för en
utbyggnad av den allmänna samhäUsriktade forskningsinformationen. Den nya
kunskap som forskningen frambringar kan oavsett den

s. 32 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:119 32

direkta
användbarheten och nyttan av forskningsresultaten ge de enskilda kulturell
och intellektuell stimulans.

Forskningen
är till stor del finansierad med offentliga medel. Medborgarna har därför rätt
att fortlöpande fä information om FoU-verksamheten. Forskningsresultat kan på
kort eller lång sikt påverka olika delar av samhällslivet. Det är rimUgt att de
som direkt eller indirekt kommer att beröras av dessa konsekvenser ocksä har
möjligheter att fä information om orsakerna. Ocksä sett ur forskningens
synvinkel är en förbättrad samhällsriktad allmän forskningsinformation
angelägen. Sädan information är en förutsättning för utveckUng av kontakter med
olika grupper, varigenom synpunkter på verksamheten kan komma fram och aktueUa
forskningsbehov redovisas.

Det
finns exempel på mycket fina insatser för att sprida information om forskning
och forskningsresultat. Jag vill här nämna tidskriften Forskning och framsteg.
Radio och TV har understundom utomordentliga populärvetenskapliga inslag,
vissa tidningar Ukasä. Vid universitetet i Uppsala har man haft goda erfarenheter
av den s. k. SAMSUS-verksamheten. Universitetet i Göteborg har tillsammans med
Vetenskapsakademien och UHÄ genomfört bl. a. en omfattande informationsinsats
avseende havsforskning, riktad till skolelever, journaUster och andra
opinionsbildande grupper samt allmänheten. Med anledning av FN:s barnår har
universiteten och berörda högskolor tagit initiativ för att sammanställa och
publicera information om all pågående barnforskning. Dessa forskningskataloger
kommer att utnyttjas för utstäUningar, föreläsningsserier, konferenser för
forskare och andra berörda grupper, seminarier för journaUster m. fl.
Forskningsinformation i form av popuIärvetenskapUga föreläsningsserier har
under senare år prövats med gott resultat, bl. a. av universitetet i Stockholm
i samarbete med studieförbund. Flera av universiteten och några högskolor har
vidare haft mycket uppskattad och framgångsrik s. k. "öppet
hus"-verksamhet, bl. a. med stöd av UHÄ. Mycket återstår dock att göra.
Den samhäUsriktade forskningsinformationen har länge varit eftersatt. Det är
enligt min mening mycket viktigt att denna informationsverksamhet utvidgas.
Jag kommer i det följande att föreslå att för budgetåret 1979/80 4 milj. kr.
anvisas för information om forskning. Medlen bör användas för stöd till
informationsprojekt, popuIärvetenskapUga publikationer etc.

Det
torde knappast vara möjligt att utan direkt kontakt med forskningen veta vad
det finns att informera om och vad informationen bör innehåUa. En stor del av
informationen om forskning mäste som bl. a. UHÄ framhållit framställas i
direkt kontakt med den miljö där forskningen bedrivs och under aktiv medverkan
av de berörda forskama.

Alla
berörda myndigheter och organ inom FoU-området måste ha ansvar för att det
informeras om den verksamhet de bedriver. Jag vill i detta sammanhang erinra om
att enUgt högskolelagen (1977:218) skaU högsko-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:119 33

lan sprida kännedom om forskning och utveckUngsarbete.
Högskolan skall enligt högskolelagen också sprida kännedom om vilka erfarenheter
och kunskaper som har vunnits och om hur dessa erfarenheter och kunskaper skall
kunna tillämpas. Jag anser det angeläget att förstärka högskolemyndigheternas
resurser för forskningsinformation. En del av den förstärkning för
forskningsinformation jag nu beräknar bör därför komma högskoleenheterna till
del.

Det är samtidigt nödvändigt att något organ fär ett
särskilt samordningsansvar för information om forskning. Detta organ skall
svara bl. a. för UtveckUng och spridning av informationsmetoder, samordning av
större informationsprojekt, utvärdering samt initiering av nya informationsinsatser.
Jag delar FRU:s uppfattning att FRN bör fä ett sådant ansvar. FRN har redan i
dag enligt sin instruktion tiU uppgift att verka för att information om forskning
och forskningsresultat sprids. FRN:s verksamhetsområde spänner över alla
vetenskapsområden och sektorer. Vidare har FRN kontakter och samarbete med ett
mycket stort antal myndigheter och organ inom FoU-området. FRN bör disponera de
särskilda medlen för forskningsinformation.

Jag har nyss nämnt att det enligt högskolelagen åvilar
högskoleenheterna att bedriva informaiion om forskning. Del är angeläget atl
denna verksamhet stimuleras ytterligare. Jag förordar därför att av de medel
som anvisas FRN för forskningsinformation för budgetåret 1979/80 2 milj. kr.
avsätts för stöd tiU högskoleenheternas information om forskning. Stödet bör
gälla information om särskilt omfattande forskningsprojekt eller forskning som
kan bedömas ha speciellt allmänintresse eller avse utveckling av nya former
för forskningsinformation. Medlen bör efter ansökan fördelas av FRN.

Jag återkommer senare till regeringen med förslag om att
uppdra åt FRN att genomföra den nu berörda verksamheten. Frågor om forskningsinformation
bör inom FRN beredas i nära kontakt med såväl forskare som informatörer och
mottagare av forskningsinformation, t. ex. genom en särskild delegation som
nämnden inrättar.

Inom naturvetenskapliga forskningsrådet finns en
redaktionstjänst, som bl. a. svarar för vissa uppgifter i samband med spridning
av vetenskapliga tidskrifter. Jag kommer i annat sammanhang att föreslå
regeringen att uppdra åt FRN att i samräd med forskningsråden pröva frägan hur
dessa arbetsuppgifter bäst utförs för rådsorganisationen som helhet.

Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet har i
sitt remissyttrande över FRU:s förslag påpekat att kunskaperna om bästa sättet
att informera om forskning alltjämt är fragmentariska och att experiment och
skiftande ansatser därför bör uppmuntras. I Sveriges radios remissyttrande
framhålls vikten av att forska kring för- och nackdelar hos skilda kanaler som
förmedlare av forskningsinformation, förutom massmedia även t. ex.
utbildningsväsendet, intresseorganisationer och folkrörelser.

3 Riksdagen 1978/79. 1 saml. Nr 119

s. 34 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:119 34

I
några länder t. ex. Norge och Frankrike har undersökningar gjorts om
allmänhetens önskemål i fräga om information om forskning. Dessa undersökningar
har visat på ett stort intresse för lättförståelig information om bl. a.
medicinsk forskning. Nägon motsvarande undersökning har inte gjorts i Sverige.
Eftersom det säledes råder viss osäkerhet både om lämpliga former för
forskningsinformation och om vilka områden som är mest angelägna att informera
om är det lämpligt att medlen för forskningsinformation ocksä kan användas för
att bekosta undersökningar rörande dessa frågor.

Det
stär dock klart att alla gmppers behov och önskemål i fråga om
forskningsinformation inte kan tillgodoses på samma sätt. Mänga olika former av
information måste prövas. Jag vill här särskilt betona vikten av att åtgärder
vidtas för att få fram lättillgänglig information om forskning och vetenskap
till barn och ungdom. Jag kommer att föreslå regeringen att uppdra åt FRN att
i samråd med andra berörda myndigheter undersöka möjlighetema att ge ut en
populärvetenskaplig tidskrift för bam och ungdom och överväga andra insatser
riktade till dessa.

Sedan
några år ges med statUgt stod försöksvis ut framför allt skönlitteratur i
upplagor som är mycket billiga, de s. k. f emkronorsböckerna i serien "En
bok för alla". Litteraturfrämjandet har låtit utvärdera utgivningen de två
första åren och överlämnat en rapport därom till utbildningsdepartementet.
Rapporten remissbehandlas f. n. FRN bör fä i uppdrag ocksä att i samräd med
statens kulturråd undersöka möjUgheterna att på motsvarande sätt ge ut
populärvetenskapUg Utteratur. Resultatet av FRN:s överväganden bör föreligga i
sådan tid att det kan behandlas i samband med ställningstagande till
utvärderingen av den skönlitterära utgivningen och frägan om de permanenta
formerna för denna.

Mycket
stora belopp stäUs årligen till forskningens förfogande genom forskningsråden.
FRN bör tillsammans med forskningsråden komma fram till lämpliga former för att
till olika intressenier sprida kännedom om den rädsfinansierade forskningen.

6.
Arbetstagarinflytande och arbetstagarorganisationernas möjligheter att
initiera forskning

Mot
bakgrund av en redovisning av arbetstagarorganisationernas representation i
FoU-ansvariga organ föreslår FRU att dessa skall ges ökat inflytande i
sektoriella FoU-organ. Forskningsråden bör i ökad utsträckning låta
intressenter utanför fackmännens krets delta i beredningen av
forskningsärenden.

FRU
föreslår vidare att centrum för arbetsUvsfrågor, numera arbetslivscentrum, ges
ett samlat ansvar för att förmedla stöd till arbetstagarorganisationernas
initiering av FoU och att medel ställs till förfogande härför. De insatser som
utredningen föreslär skall kunna Fansieras via dessa

s. 35 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79: 119 35

medel är bl. a. engagemang av forskare för utarbetande av
forskningsprogram, kunskapsöversikter, kursverksamhet, kontaktforskare till
disposition för organisationerna, remissarbete inom områden som rör
vetenskapliga frågor och stöd till förberedelser för ställningstaganden i
FoU-organ. Insatserna bör bekostas av medel som ställs till centrums
förfogande antingen via arbetarskyddsfonden eller genom en separat anvisning
till centrum. Kostnaderna beräknar FRU till 1,52 milj. kr. i ett
inledningsskede.

Mänga remissinstanser däribland LO, TCO och SACO/SR
anser att arbetstagarinflytandet generellt bör stärkas inom det svenska
FoU-arbetet genom representation i olika FoU-organ. Andra anser att en sädan
ökning av arbetstagarorganisationernas inflytande bör begränsas till arbetslivsfrågor.
Det framhålls också att andra intressen med lika stor rätt skulle kunna ställa
krav pä representarion, vilket skulle kunna leda till att antalet ledamöter i
olika FoU-organ blev ohanterligt stort.

Förslaget att tilldela arbetstagarorganisationerna ett
särskilt stöd för att initiera forskning, vilket skall fördelas genom
arbetslivscentrum, mottas i allmänhet positivt. FRN menar all ett sådant stöd
även kan ges åt en rad andra organisationer. LO och TCO föreslär atl de medel
som anslås för detta ändamål i stället skall fördelas mellan
huvudorganisationerna och all dessa sedan fördelar medlen på
medlemsorganisationer och aktiviteter. LO och TCO föreslår vidare att stödel
ges en omfattning av minst 5 milj. kr. för att sedermera ökas. Sveriges
industriförbund, SAF och Svenska handelskammarförbundet anser att eventuellt
nödvändigt särslöd för arbetstagarinitierad forskning väl ryms inom FRN:s nuvarande
ansvarsområde.

Det ökade intresset för forskningsfrågor har även kommit
till uttryck i arbetstagarorganisationernas verksamhet. Förutom att företrädare
för organisationerna har deltagit i den forskningspoUtiska diskussionen har t.
ex. LO gett ut en skrift: Forskningen en fråga för fackföreningsrörelsen.
Vidare har en av TCO tillsatt forskningsnämnd utarbetat en rapport. Forskningen
och tjänstemännen, vilken skall behandlas på TCO:s kommande kongress. Även inom
Centralorganisationen SACO/ SR förbereds ett forskningspolitiskl program.

Arbetstagarorganisationerna är i dag representerade i ett
stort antal, men långt ifrån alla, myndigheter och organ inom FoU-området.

Som exempel pä organ där arbetstagarorganisationerna är
representerade kan nämnas arbetarskyddsfonden, arbetarskyddsstyrelsen,
brottsförebyggande rädet, delegationen för energiforskning, expertgruppen för
regional utredningsverksamhet, expertgruppen för utredningsverksamhet i arbetsmarknadsfrågor,
konsumentverket, statens arbetsklinik, statens industriverk, statens
kulturråd, statens livsmedelsverk, statens nämnd för arbetstagares
uppflnningar, statens räd för skogs- och jordbruksforskning, Sveriges
geologiska undersökning, SÖ:s pedagogiska nämnd,
transport-forskningsdelegationen, institutet för social forskning,
jordbrukstekniska

s. 36 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 119 36

institutet,
nämnden för skogsteknisk forskning, statens institut för byggnadsforskning,
grafiska forskningslaboratoriet, institutet för vatten- och luftvårdsforskning,
institutet för verkstadsteknisk forskning, möbelinstitu-let och svenska träforskningsinstitutet.

Vidare
ingär företrädare för arbetstagarorganisationerna i vissa organ inom högskolan,
t. ex. UHÄ:s styrelse och planeringsberedningar. Företrädare för de anställda
har rätt att inga i aUa beslutande organ inom högskoleenheterna.

Arbetstagarorganisationerna
har också andra möjligheter att påverka beslut i FoU-frågor än genom direkt
deltagande i beslutande organ. Jag vill här peka pä remissförfarandet. Med
hänsyn till det intresse varmed forskningsfrågor möts inom organisationerna och
det kunnande som där börjat byggas upp i sädana frågor är det naturligt att
arbetstagarorganisationernas yttranden inhämtas i en rad frågor inom
FoU-omrädet.

Många
grupper är mer eller mindre berörda av forskningsfrågor och det säger sig
självt att alla inte kan få vara företrädda i de myndigheter och organ som
beslutar i forskningsfrågor. Arbetstagarorganisationerna är således inte de
enda som skulle kunna göra anspråk på representation i dessa sammanhang. Flera
skäl talar dock för att av intressenter utanför forskarsamhället
arbetstagarorganisationerna i mänga fall kan resa särskilda anspråk pä
representation. Arbetstagarorganisationerna företräder mycket breda
intressegrupper. Deras medverkan i oUka FoU-organ torde komma att tillföra
behandlingen av FoU-frägor många värdefulla synpunkter. Samtidigt kan denna
medverkan göra det möjligt för organisationerna att bland sina medlemmar skapa
större förståelse för forskningens villkor. Organisationemas motparter
arbetsgivarna råder över en mycket stor del av den samlade FoU-verksamhetens
omfattning och inriktning.

Jag
har förståelse för önskemålen om utökad arbetstagarrepresentation. Det är dock
knappast rimligt att arbetstagarorganisationerna skall vara företrädda i alla
myndigheter och organ inom FoU-området. Det är viktigt att representanter i
myndighetsstyrelser och andra organ utväljs sä att de med sin kunskap och
erfarenhet får möjlighet att på ett aktivt sätt bidra till verksamhetens
måluppfyllelse. I vissa av dessa organ förefaller arbetstagarrepresentation
inte att vara mer angelägen eller naturlig än representation för andra
grupper. Frägan om arbetstagarrepresentation måste bedömas frän fall till
fall. Eftersom mänga organ är sammansatta utifrån en princip om balans mellan
olika intressen kan en ökad representation för löntagarna i vissa fall kräva
att representationen för andra grupper ocksä prövas eller att hela
sammansättningen ses över. Hänsyn måste också tas till mandatperioderna för dem
som sitter i olika organ. Åtgärderna för att i rimlig utsträckning öka
arbetstagarorganisationernas representation i FoU-organ måste därför vidtas
successivt.

Ett
av de organ som nämnts i diskussionen om utökad arbetstagarrepresentation är
styrelsen för teknisk utveckling (STU). Det är otvivelaktigt sä

s. 37 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79: 119 37

att många aspekter på den tekniska utvecklingen i
företagen och samhället som helhet är av stor betydelse för de fackliga
organisationerna. Jag finner det vara naturligt att den
arbetstagarrepresentation som sedan länge finns i ett antal nämnder och grupper
för olika teknikområden inom STU utvidgas till central nivå inom verket. Det
är därför med tillfredsställelse jag konstaterar att arbetstagarintressen fått
en bred representation i två centrala policyskapande råd som helt nyligen har
tillsatts inom STU, nämligen det tekniskt-industriella rädet och det
tekniskt-vetenskapUga rädet.

Som jag tidigare har redovisat finns det
arbetstagarrepresentanter i några av de kollektiva forskningsinstitut, vars
verksamhet finansieras gemensamt av näringslivet och staten. Jag anser att det
finns skäl för en utvidgad arbetstagarrepresentation i denna grupp av institut,
främst i de institut som har anknytning till industribranschen. Sådana
representanter bör kunna ingå bland de statliga representanter i institutens
styrelser som varje år utses av STU. Det ankommer pä regeringen att vidta de
åtgärder som kan vara erforderliga i detta avseende. Jag har i dessa frågor
samrått med chefen för industridepartementet.

Det kan självfallet vara motiverat att
arbetstagarorganisationerna blir representerade ocksä i andra sammanhang. Genom
att låta företrädare för arbetstagarorganisationerna delta i behandlingen av
FoU-frägor kan berörda myndigheter sä längt möjligt tillgodogöra sig de
kunskaper och erfarenheter och det intresse för forskningsfrågor som finns
inom arbetstagarorganisationerna. Verksamheten torde härigenom i många fall
kunna tillföras nya idéer och synsätt till nytta inte bara för
arbetstagarorganisationerna.

Jag övergår nu till att behandla frågan om
arbetstagarorganisationernas möjligheter att initiera forskning. Även med en
utökad arbetstagarrepresentation i olika organ inom FoU-området kommer
organisationerna att ha begränsade möjligheter att ta initiativ till forskning
inom för dem angelägna områden. Organisationerna bör ha reella möjligheter att
komma in i den forskningsplanerande processen på ett tidigare stadium än det
där det gäller att prioritera olika av forskare föreslagna projekt.

Arbetstagarorganisationerna bör därför få ett särskilt
stöd för att initiera forskning. FRU har föreslagit att ett sådant stöd i
initialskedet skall vara av storleksordningen 1,52 milj. kr. samt att de skall
förmedlas av arbetslivscentrum. Etdigt min mening är dock arbetarskyddsfonden
bättre lämpad att svara för fördelningen av medel för denna typ av verksamhet.
Jag föreslår därför efter samråd med chefen för arbetsmarknadsdepartementet
att fonden lillförs denna uppgift samt att ett belopp om högsl 5 milj. kr. får
disponeras ur fondens kapitalbehållning för denna verksamhet under budgetåret
1979/80. Medlen bör, i överensstämmelse med FRU:s förslag, kunna användas för
utarbetande av forskningsprogram, kunskapsöversikter, kursverksamhet,
remissarbete inom områden som rör vetenskapliga frågor, stöd till förberedelser
för ställningstaganden i FoU-organ

s. 38 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 119 38

m.m.
Ingen begränsning i fråga om ämnesval, forskningsinriktning etc. bör gälla för
den arbetstagarinitierade forskningen.

Jag
är inte nu beredd att ta ställning till hur dessa medel bör fördelas mellan
berörda arbetstagarorganisationer för användning i ovan angivna system.
Principen för fördelning mellan berörda arbetstagarorganisationer bör
övervägas ytterligare av styrelsen för arbetarskyddsfonden tillsammans med
organisationerna. Det är enligt min mening viktigt att verksamheten kan
bedrivas utan överdriven byråkrati och detaljgranskning. Det centrala är alt
genom arbetstagarorganisationema kunna upptäcka och stimulera forskning kring
frågor som är angelägna för dessa. Det bör ankomma på styrelsen, som redan har
erfarenhet av medelsfördelning mellan berörda organisationer, att ange de
riktUnjer för medelsdisposition som fordras. Jag utgår från att dessa skall
innebära bl. a. att organisationerna i efterhand skall redovisa hur medlen
använts.

Framtidsstudier

Framtidsstudier
började introduceras och debatteras pä allvar i Sverige under 1960-talets
senare hälft. Är 1971 tillsattes en arbetsgmpp, knuten till
forskningsberedningen, för att behandla frågan om framtidsforskning. Arbetsgruppen
presenterade sina överväganden i betänkandet (SOU 1972:59) Att välja framtid.
Efter remissbehandling av arbelsgmppens betänkande inrättades år 1973 ett
tillfälligt sekretariat för framtidsstudier, knutet till statsrådsberedningen.
Formellt utgjorde sekretariatet en kommitté under justitiedepartementet. Till
arbetet knöts en parlamentariskt sammansatt ref erensgmpp. Referensgruppen
ombildades år 1975 tiU en styrelse för sekretariatet för framtidsstudier.
Styrelsen blev formellt en kommitté under utbildningsdepartementet.
Sekretariatet har genomfört ett flertal såväl större som mindre
framtidsstudier. Budgetåret 1978/79 har över statsbudgeten anvisats 3 672 000
kr. för framtidsstudier.

FRU
diskuterar olika altemativ i fräga om den organisatoriska utformningen av den
fortsatta framtidsstudieverksamheten. Utredningen föreslår att en delegation
för framtidsstudier inrättas med i huvudsak den ställning och de uppgifter som
sekretariatet för framtidsstudier erhöll efter omorganisationen 1975.

I en
reservation till FRU:s betänkande föreslås att delegationen för framtidsstudier
fär ställning som myndighet med en styrelse med bred parlamentarisk
representation.

De
remissinstanser som uttalar sig generellt om framtidsstudieverksamheten ser i
allmänhet positivt pä denna och vill att den skall fortsätta. I fråga om den
organisatoriska formen för verksamheten kommitté eller myndighet är
opinionen splittrad. En knapp majoritet föredrar myndighetsalternativet.

Som
argument för detta anförs främst vikten av att verksamheten

s. 39 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:119 39

garanteras stor självständighet. Styrelsen för
sekretariatet för framtidsstudier diskuterar för- och nackdelar med båda
lösningarna. Fördelen med myndighetsformen är enligt sekretariatet att den ger
en klarare stäUning främst i statsrättsligt hänseende. Myndighetslösningen
medför dock, enligt sekretariatet, vissa praktiska och ekonomiska nackdelar.
Styrelsen förordar därför kommittéformen. Styrelsen önskar bibehålla namnet
"sekretariatet för framtidsstudier".

Jag delar
FRU:s och remissinstansernas uppfattning att framtidsstudieverksamheten bör
fortsätta. Sekretariatet för framtidsstudier har i praktiken arbetat mycket
självständigt även om det formellt varit knutet till regeringskansliet.
Sekretariatet har knappast fungerat som direkt rådgivare till regeringen. Det
har framför allt haft betydelse som idégivare för den allmänna debatten. Det är
också i fortsättningen främst denna roll framtidsstudierna bör spela.
Verksamheten bör då både formellt och reellt ha en så självständig ställning
som möjligt. Den nuvarande kommittéformen kan inte sägas uppfylla alla krav i
dessa hänseenden.

Det är
lämpligt att också den fortsatta verksamheten leds av ett organ i vilket ingår
parlamentariker inte bara från regerings- utan också från oppositionspartier.
Det är en mindre lämpUg konstruktion att en permanent verksamhet under en
sådan parlamentarisk ledning bedrivs inom ramen för regeringskansliet, t. ex. i
kommittéform. Den fortsatta framtidsstudieverksamheten bör säledes organiseras
fristående frän regeringskansUet.

FRN har i dag ansvaret för bl. a. långsiktsmotiverad
forskning. En delegation för sådan forskning är knuien till FRN. FRN svarar
även för del svenska medlemskapet i Internationella institutet för tillämpad
systemanalys (HASA). Båda dessa verksamheter är näraliggande
framtidsstudie-verksamheten.

Jag har i
det föregående redovisat min syn på frågan om ökad representation för
arbetstagarorganisationerna i myndigheter och organ inom FoU-området.
Framtidsstudieverksamheten är av sådant intresse för arbetstagarna att
arbetstagarorganisationerna bör vara förelrädda i del organ som ansvarar för
verksamheten. Jag har tidigare påpekat alt parlamentariker bör ingå i
ledningen för framtidsstudieverksamheten. Bland ledamölerna i FRN finns såväl
parlamentariker som företrädare för arbetstagamas huvudorganisationer. FRN har
således en sammansättning som gör den väl lämpad att svara för
framtidsstudieverksamheten.

FRN bör
enligt min mening i fortsättningen ansvara även för den verksamhet som idag
bedrivs av sekretariatet för framtidsstudier. Därigenom ökar möjligheterna att
samordna framtidsstudierna med verksamheten inom angränsande områden och att
effektivt utnyttja tillgängUga resurser. Jag utgår från att
framtidsstudieverksamheten också skall kunna bibehålla och vidareutveckla de
inhemska och intemationella kontakter som det nuvarande sekretariatet byggt
upp. Nu pågående projekt i framtidsstudie-

s. 40 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 119 40

sekretariatets
regi skall givetvis fuUföljas utan hinder av förändringen i
framtidsstudieverksamhetens organisatoriska stäUning.

Som
sekretariatet för framtidsstudier redovisat i sitt remissyttrande är vissa
praktiska problem förknippade med att den studieprocess och det kontaktnät som
nu finns förs över till ny huvudman. Inför en anknytning av verksamheten till
FRN bör också bl. a. formerna för samordning med den långsiktsmotiverade
forskningen prövas närmare. Som FRN har anfört är framtidsstudier "inte i
sig själv forskning och kan inte ersätta eller ersättas av forskning". Jag
delar detta synsätt. EnUgt min mening kan mot denna bakgrund speciella hänsyn
behöva tas vid framtidsstudiernas samordnande med FRN:s övriga verksamhet. För
att dessa problem skall hinna lösas bör en förändring av sekretariatets organisatoriska
ställning inte träda i kraft förrän den 1 juli 1980. Jag kommer senare att
föreslå regeringen att uppdra åt FRN att i samråd med sekretariatet för
framtidsstudier förbereda framtidsstudieverksamhetens inordnande i FRN och att
senast i samband med förslag till anslagsframställning för budgetaret 1980/81
redovisa de förslag som kan behöva underställas regering och riksdag.

Teknikvärderingl
konsekvensanalys

Insikten
har vuxit det senaste decenniet om att många beslut inom främst de tekniska och
teknologiska områdena har träffats utan att konsekvenserna i andra och tredje
led tillräckligt uppmärksammats. Denna insikt i förening med oron för att
teknik och teknologiska system i vid mening inte längre kan kontrolleras och
att konsekvensema av dem inte längre är övervägande positiva har lett till
önskemål om förbättrade metoder att förutse konsekvenser av nya
system/teknikvärdering.

FRU
har haft i uppdrag bl. a. att överväga frägor rörande teknikvärdering. Området
är svåravgränsat och metodiskt instabilt och utredningen diskuterar bl. a.
avgränsningsfrågan; utredningen förordar att termen konsekvensanalys används
som svensk benämning och markerar därmed att den avser en strävan att

tidigt identifiera och varna
för negativa följder av tekniska och sam-hällsorganisatoriska system

identifiera och beskriva
konsekvenserna även i andra och tredje led av sädana system inom alla
samhällsområden och för alla grupper i samhället.

Utredningens
förslag och rekommendationer när det rör konsekvensanalys innebär att

ökade insatser bör göras i
fräga om utbildtiing och forskning om förhållandet mellan teknik och samhälle

konsekvensanalys bör ske såväl
inom näringsUvet som inom den offentUga sektorns olika grenar. Konsekvensanalys
inom näringslivet bör offentUggöras

s. 41 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 119 41

när det gäller
statliga myndigheter m. fl. remissväsendet bör kunna utgöra en bas för ökade
insatser konsekvensanalys bör prövas genom att aktuella frägor remitteras
till flera remissorgan frän olika samhällssektorer med uppdrag åt dess organ
att gemensamt avge utlåtande (storremisser)

nägot institut
för konsekvensanalys inte bör inrättas. Den föreslagna delegationen för
framtidsstudier bör ha ett allmänt ansvar för att bevaka och ta initiativ till
konsekvensanalyser fristående frän sektorsorganen.

Remissinstanserna är i allmänhet positiva till FRU:s
förslag om konsekvensanalys.

Konsekvensanalys
skall, som FRU framhållit, skapa bättre underlag för beslut. Svärigheterna att
åstadkomma en konsekvensanalys som tjänar detta syfte är uppenbara. Jag vill
dock också beröra vissa andra svårigheter.

En
svårighet är att en stor del av den utveckling som skapat behovet av
konsekvensanalys sker utan att samhällsorganen aUs fattar några beslut. Vid
sidan av stora reformer på t. ex. det sociala området eller när det gäller
stora beslut om investeringar från samhällets sida i tekniska system sker en
successiv utveckling genom en rad små beslut fattade av enskilda människor som
konsumenter eller enskilda företag som importörer och fabrikanter, genom
utvecklingen av administrativa rutiner inom enskilda myndigheter och företag
och inle minsl genom en internationell utveckling opåverkbar på ett nationellt
plan. Vad del här gäller är alltså inte bara att identifiera långsikliga
konsekvenser av olika system utan också att skapa beslutspunkter och
beslutsmekanismer så alt åtgärder kan vidtas om konsekvensanalys ger anledning
härtill. Det är sig en första rangens politisk fråga som rör grundläggande
ideologiska och samhällsor-ganisatoriska problem. Några generella åtgärder kan
knappast vidtas för alt skapa nya "belysningspunkter". Sådana måste
skapas av regering och riksdag i varje särskilt fall och under hänsynstagande
till förhållandena inom de områden som berörs.

Andra
svårigheter hänger samman med att målkonflikter eller oUka bedömningar av
konsekvensanalysens resultat kan komma att mer eller mindre omöjliggöra ett
bestämt och långtgående beslutsfattande.

Det finns
anledning att varna för en övertro på effekterna av konsekvensanalys. Det
självklara faktum att konsekvensanalys i sig inte löser frägan om hur
resultaten skall kunna omsättas i beslut är dock inget skäl att inte åtminstone
försöka ta fram det beslutsunderlag som konsekvensanalys avses utgöra. Jag
delar remissinstansernas uppfattning att FRU med sina förslag angäende
konsekvensanalys pekat på angelägna ätgärder. Förslagen är dock av den
karaktären att de inte nu kräver något beslut av riksdagen. Enligt min mening
bör de utgöra riktlinjer för fortsatt arbete såväl inom regeringskansUet som inom
berörda myndigheter. Jag

opaginerad Kontrollera mot PDF

har
i det föregående förordat att FRN fär ansvar för den fortsatta verksamheten
med framtidsstudier. FRU har pekat på atl konsekvensanalyserna har nära
samband med framtidsstudierna. FRN bör även få ett allmänt ansvar för att
bevaka och ta initiativ till konsekvensanalyser frislående från
sektorsorganen.

Jag
vill i detla sammanhang erinra om att det vid universitetet i Linköping byggs
upp en temaorienlerad forskningsorganisation. Ett av dessa teman gäller teknik
och social förändring. Enligt det program som utarbetats för forskningen inom
temat skall där eftersträvas en ökad kunskap om vilka metoder som kan användas
vid bedömningar av teknikutvecklingen och vari deras begränsningar består.
Forskningsinsatserna skall även avse konsekvensstudier av teknik, varvid
uppmärksamhelen ocksä skall riktas på frågor kring möjUgheterna att fömtsäga
nya tekniker. 1 programmet för temat framhålls att en viktig uppgift är att ge
information om forskning inom temat. Medel för den temaorienterade forskningen
i Linköping har beräknats i årets budgetproposition.

Jag
går nu över till att behandla de frågor rörande forskarutbildning m. m. som
tagits upp av FUN. Mina förslag i det följande läggs fram efter samråd med chefen
för jordbruksdepartementet och bör i tillämpliga delar gälla även Sveriges
lantbruksuniversitet.

7.
Rekrytering till forskarutbildning

Rekryteringen
till" forskamtbildning ökade kraftigt under senare hälften av 1960-talet
och i början av 1970-talet. TiUströmningen tiU olika fakultetsområden under
1970-talet framgår av följande tabeU.

Nybörjare
i forskarutbildning kalenderåren 1970 och 1971 samt läsåren 1972/731977/78

Fakultet
(motsv.)

1970

1971

1972/73

1973/74

1974/75

1975/76

1976/77

1977/78

Teologisk

23

23

31

37

31

34

30

57

Juridisk

14

27

15

46

29

39

30

51

Medicinsk

302

348

333

623

567

456

557

597

Odontologisk

51

43

52

36

28

41

51

45

Humanistisk

396

457

498

498

431

438

346

412

Samhällsvetenskaplig'

847

806

579

530

440

463

497

526

Matematisk-naturveten-

skaplig

446

399

406

390

403

385

391

402

Teknisk

378

346

428

440

468

541

453

447

Handelshögskola

44

20

18

20

25

20

43

20

Skogshögskola

10

13

8

9

17

13

16

12

Veterinärhögskola

14

19

8

19

16

17

20

22

Lantbrukshögskola

38

17

21

28

50

49

48

30

Farmaceuiisk

19

32

32

24

20

20

24

27

Summa

2 582

2 550

2 429

2 700

2 525

2 516

2 506

2 648

'
Exklusive nybörjare i psykologutbildning (skattat antal för år 1970 och 1971).

Källor:
SCB, SM U 1974:22 och 37,1975:17, 31 och 34, 1976:17 och 33, 1977:33,1978:25
och opublicerat

material.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 119 43

Tillströmningen har under 1970-talet legat på i stort sett
oförändrad nivå. De senasi tillgängliga siffrorna visar att totalt sett
tillströmningen nu är nägot högre än 1970.

Antalet närvarande studerande var höstterminen 1969 drygt
9 000. Sedan höstterminen 1971 har antalet närvarande legat relativt stabilt på
1100012 000. Antalet närvarande forskarstuderande inom olika fa-kultelsområden
framgår av följande labell. Det bör dock beakias att dessa siffror avser
närvarande individer och inte tar hänsyn till dessas mycket varierande grad av
studieaktivitet.

Antal närvarande studerande i forskarutbildning
höstterminerna 1960, 1963, 1966, 1969, 1971. 1973, 1975, 1977 och 1978.

Fakultet
(motsv.)

1960

1963

1966

1969

1971

1973

1975

1977

1978"

Teologisk

108

127

86

83

103

135

143

141

169

Juridisk

20

32

48

57

75

94

114

147

166

Medicinsk

416

638

683

988

1 306

1 509

1 701

1 926

1 934

Odontologisk

17

35

45

77

153

191

181

193

188

Humanistisk

1 205

1 812

1 284

1 642

2 040

2 116

2 260

2 326

2 357

Samhällsveten-

skaplig'"

1 119

2 261

4 273

2 344

2414

2 554

2 659

Matematisk-na-

turvetenskaplig

842

1 237

1 778

2 285

2 356

2 571

2 505

2 401

2 366

Teknisk

429

640

847

I 288

1 554

1 641

1 782

1 950

2 004

Handelshögskola

43

72

98

122

97

94

78

83

35

Skogshögskola

7

14

32

67

85

65

68

71

76

Veterinärhögskola

17

24

30

47

62

53

46

66

72

Lantbriikshögskola

62

84

88

151

187

179

208

231

219

Farmaceuiisk

11

23

31

71

96

118

109

108

111

Summa

3 177

4 738

6 169

9 139

12 387

n 110

11609

12
120

12 293

" Exklusive studerande för psykologexamen.

b Anm. ht 1978 preliminära siffror.

Källor: SCB. PM 1974:3, SM U 1976:42, 1977:7 och 10,
1978:25 och opublicerat material.

Den kraftiga expansionen av antalet forskarstuderande
borde vid mitten av 1970-talet ha resulterat i en ökning av examinationen.
Någon sådan ökning har dock inte inträffat. Antalet avlagda forskarexamina
redovisas i följande tabell.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Avlagda
forskarexamina läsåren 1969/701976/77 efter studieinriktning

opaginerad Kontrollera mot PDF

Fakultet
(motsv.)

1969/70
1970/71 1971/72 1972/73 1973/74 1974/75 1975/76 1976/77*

opaginerad Kontrollera mot PDF

Teologisk

19

30

21

13

17

7

7

16

Juridisk

15

9

10

8

15

4

6

4

Medicinsk

133

139

172

174

318

165

189

183

Odontologisk

6

7

2

11

25

11

10

24

Humanistisk

158

201

193

154

130

108

74

87

Samhällsvetenskapliga

142

239

294

233

164

138

118

106

Matematisk-naturve-

tenskaplig

355

461

365

285

263

200

163

185

Teknisk

177

239

196

202

218

116

145

108

Handelshögskola

11

8

10

14

11

13

8

10

Skogshögskola

5

7

10

9

3

11

6

7

Veterinärhögskola

7

7

4

10

12

14

7

1

Lantbrukshögskola

22

31

19

19

13

18

15

11

Farmaceuiisk

8

32

13

10

4

13

12

10

Summa

1058

1410

1309

1 142

1193

818

760

752

" Exklusive psykologexamina.

6 Anm. läsåret 1976/77 preliminära siffror.

Källor: SCB, SM U 1975:31, 1976.42, 1977:10 och 38 och
opublicerat material.

Stora skiUnader föreUgger meUan fakulteterna i fråga om
antalet studerande i forskarutbildning. Mycket få forskarstuderande finns
exempelvis inom juridisk fakultet. Inom samhällsvetenskapUg fakultet har skett
en kraftig ökning av antalet studerande efter gmndexamen, främst beroende på
att antalet studerande för psykologexamen stigit betydligt. (Studerande för
psykologexamen ingår inte i här redovisade tabeller.)

Antalet forskarstuderande vid medicinsk fakultet motsvarar
ungefär en femtedel av antalet studerande på läkarlinjen. Inom denna fakultet
har också ökningen i antalet avlagda examina varit betydande och i stort
motsvarat den ökade tillströmningen. Även matematisk-naturvelenskap-1ig
fakultet har en i förhållande till omfattningen av den grundläggande
utbildningen omfattande forskamtbildning.

Forskarutbildningen inom de skilda fakulteterna domineras
i flera fall av ett fåtal ämnen. Inom humanistisk fakultet har ämnen som
historia, engelska, konstvetenskap och litteraturvetenskap mycket stora andelar
av det totala antalet regisirerade forskarstuderande. Ämnena sociologi,
psykologi och pedagogik vid samhällsvetenskaplig fakultet studeras av sammanlagt
ca 50 procent av samtliga närvarande forskarstuderande inom fakulteten. Om
studerande för psykologexamen inkluderas blir beteendevetenskapernas dominans
än mer markerad.

Tillströmningen tiU vissa ämnen i forskarutbildningen är
mycket Uten och har i nägra fall nära nog upphört. Detta är en följd bl. a. av
att en vikande andel av de studerande i grundutbildningen läser de högre kurser
som ger behörighet för forskarutbUdning.

Den snedfördelning vad gäller kön och social bakgrund som
kan konsta-

s. 45 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:
119 45

teras för den grundläggande utbildningen återfinns också
inom forskarutbildningen. Färre kvinnor än män fortsätter med
forskarutbildning efter avslutad grundutbildning. Drygt en tredjedel av de
studerande inom grundutbildningen är kvinnor medan endast en fjärdedel av de
forskarstuderande är kvinnor. Ökningen i snedfördelningen mellan könen mellan
grundutbildning och forskarutbildning varierar emellertid mellan oUka delar av
högskolan. I ämnen där kvinnoma har liten representation pä grundläggande nivå,
t. ex. naturvetenskapliga och tekniska, minskar andelen pä
forskarutbildningsnivå mindre än inom ämnen där kvinnorna är väl representerade
pä grundläggande nivä. Proportionellt sett färre kvinnor än män har försörjning
under studietiden i form av tjänst i projekt, som universitetslärare eller som
assistent eller amanuens.

Snedfördelningen vad gäller social bakgrund är svårare att
fastställa. Det sedan länge kända faktum att varje utbildningsval i en lång
utbildningskedja tenderar att förstärka snedfördelningen gäller även
forskar-utbUdningen. Förändringarna i fråga om socialgruppstUlhörighet är emellertid
mindre mellan grundutbildning och forskarutbildning än t. ex. mellan
gymnasieskola och högskola. Här föreligger emellertid stora variationer, såväl
inom grundutbildning som inom forskarutbildning.

Åldersfördelningen hos de forskarstuderande har ändrats
under senare år. Genomsnittsåldern har ökat, bl. a. till följd av att
genomsnittsåldern ökat för de studerande inom grundläggande högskoleutbildning.
Genomsnittsåldern varierar något mellan olika fakulteter. Genomsnittligt yngst
är forskarstuderande vid farmaceuiisk fakultet och genomsnittligt äldst
studerande vid teologisk fakultet.

De förändringar i forskarutbildningens omfattning och
inriktning samt andra strukturella förändringar som har redovisats översiktligt
i det föregående har inte relaterats till förändringar i samhällets samlade
FoU-insatser. Även om det faktiska sambandet är svårt att fastställa, är det
uppenbart att den ökade satsningen på FoU under hela efterkrigstiden har haft
en stor betydelse för tillväxten av forskarutbildningen. FoU-verksamheten har
också verkat styrande på tillströmningen till och inriktningen av
forskarutbildning.

Möjlighetema att finansiera forskarutbildning liksom
framtidsutsikterna för dem som gått igenom forskarutbildning torde för de
flesta studerande ha en avgörande betydelse för beslut att övergå till
forskarutbildning. De ekonomiska villkoren under utbildningen torde också pä
ett avgörande sätt påverka studieintensiteten. Åtta procent av de forskarstuderande
har lärartjänst inom högskolan. Drygt tio procent av samtliga aktiva
forskarstuderande har f. n. utbildningsbidrag (tidigare doktorandstipendium).
Knappt var fjärde forskarstuderande har tjänst som assistent eller amanuens och
en mindre del bedriver sina studier parallellt med tjänstgöring i
externfinansierade projekt. 1 vissa fall innebär anställning i projekt att de
studerande kan bedriva sin forskamtbildning på heltid.

s. 46 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:119 46

Några exakta bedömningar av de olika
finansieringsformernas belydelse för studieintensiteten kan inte göras.

Förändringar
pä arbetsmarknaden har ocksä påverkat forskarutbildningens kvantitativa
tillväxt. Under vissa perioder, särskilt under 1970-talets första är, var
arbetslösheten bland universitets- och högskoleutbildad arbetskraft relativt
hög. Det finns anledning att förmoda att vissa forskarstuderande i brist pä
vad de ansett vara adekvat sysselsättning sökt sig till forskarutbildning.

FUN diskuterar
i sitt betänkande olika faktorer som skulle kunna bidra till en vidgad
rekrytering till forskarutbildning. FUN föreslår bl. a. följande.
Forskningsförberedande moment införs i gmndläggande utbildning som f. n. saknar
sådana. Högskolans forskning och forskarutbildning breddas disciplinärt och
tematiskt till områden som har särskild relevans för utbildningslinjer som
hiltills saknat eller haft svag anknytning till högskolans
forskningsorganisation. Studieplaner och studieorganisation utvecklas i syfte
att definiera etappavgångar inom forskarutbildning och påbyggnadsutbildning
samt att underlätta deltidsstudier. Statliga myndigheter med sektoriellt
ansvar för FoU fär skyldighet att medverka lill deltidsarbete för tjänstemän
som önskar gå igenom forskarutbildning.

FUN
framhåller vidare bl. a. att en väsentUg faktor när det gäller rekrytering
till forskamtbildningen är arbetsmarknadens formella och reella värdering av
utbildningen.

FUN pekar
även på att kön och social bakgrund verkar styrande också pä rekryteringen till
forskamtbildningen. Vidare erinrar FUN om att förändringar i rekryteringen
till den grundläggande utbildningen har medfört att forskarutbildningens
traditionella rekryteringsunderlag minskat främst vid de filosofiska
fakulteterna.

FUN:s
huvudförslag i fråga om rekryteringen till forskarutbildning gäller
behörigheten till sädan utbildning. FUN förordar att reglerna för behörighet
skall avse dels allmän behörighet, dels särskild behörighet. Allmän
utbildningsUnje omfattande minst 80 poäng skall ge allmän behörighet för
tillträde till forskarutbildning. Kraven för särskild behörighet i form av
förkunskaper i ämne eller ämnen, erfarenheter och andra förutsättningar skall
fastställas särskilt för varje ämne och högskoleenhet i forskarutbildningen.
Vid utformningen av de särskilda förkunskapskraven för forskarutbildningen
skall stort avseende fästas vid att upprätthålla nuvarande kvalitetsnivå.

Erfarenhet av yrkesverksamhet av betydelse för den
aktuella utbildningen skall enligt FUN kunna krävas om detta är motiverat av
utbildningens inriktning. Yrkeserfarenhet skall kunna tiUmätas betydelse också
vid urval mellan sökande.

AUmänna riktlinjer för utformningen av de särskilda
förkunskapskraven inom en fakultet skall, enUgt utredningen, anges av UHÄ i
utbildningsplan för forskamtbildningen inom fakulteten. Kraven för särskild
behörig-

s. 47 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79: 119 47

het skall anges i studieplan som fastställs av en av FUN
föreslagen forskarutbildningsnämnd.

FUN framhåller att skillnaden mellan allmän och särskild
behörighet många gånger kommer att vara stor. Omfattande åtgärder måste därför,
enligt utredningen, sättas in för att göra övergäng till forskarutbildning till
en realistisk möjlighet för studerande inom hela högskolan. För utveckling och
i vissa fall drift av "överbryggande kurser" m. m. förordar FUN att
10 milj. kr. anvisas.

Frägor om urval mellan sökande och antagning till
forskarutbildning föreslås åvila en antagningsnämnd pä varje institution.

Remissinstansema intar i aUmänhet en positiv inställning
till en breddad rekrytering till forskarutbildning. Det framhälls i
remissyttrandena bl. a. att en breddning kan ge forskning och forskarutbildning
nya impulser. Det betonas vidare att även den traditionella rekryteringen mäste
förbättras. Några remissinstanser påpekar att det är angeläget att fler
kvinnor genomgår forskarutbildning. 1 några remissvar redovisas farhågor för
sviktande underlag för rekrytering till forskamtbildning genom att antalet
studerande som bedriver fördjupningsstudier minskar och att andelen äldre och
deltidsstuderande i grundutbildningen ökar.

Ett antal remissinstanser anser att forskarutbildningen
bör tillmätas större värde bäde formeUt och reeUt vid tillsättning av tjänster.
Detta föresläs gälla "tjänster i allmänhet", "statUga
tjänster", "tjänster vid statliga forskningsinstitutioner utanför
högskolan", "tjänster som överläkare och biträdande överläkare"
samt "tjänster som övertandläkare och biträdande övertandläkare".
Landstingsförbundet redovisar dock farhågor för ökade kostnader till följd av
höjda krav för oUka tjänster.

Förslaget om etappavgångar stöds av bl. a. UHÄ och flera
organ inom högskolan. TCO ansluter sig till ett i en reservation till FUN:s
betänkande framfört förslag om ett inledande är efter vilket beslut om fortsatt
högskoleutbildning fattas.

Flertalet remissinstanser accepterar förslaget att
behörigheten skall avse dels allmän behörighet, dels särskild behörighet. Några
anser att studier motsvarande 80 poäng inom lokala och individueUa linjer samt
enstaka kurser ocksä bör ge allmän behörighet. Vidare påpekas att det inom högskolan
finns varianter av utbildningslinjer, som bygger på yrkeserfarenhet eller pä
utbildning utanför högskolan och därför är nägot kortare än den reguljära
allmänna utbildningslinjen, och att dessa varianter bör bedömas pä samma sätt
som den "normala" varianten av resp. linje. Centerns ungdomsförbund
menar att arbetslivserfarenhet måste vara ett krav för allmän behörighet tiU
forskarutbUdning.

Flera av de remissinstanser som accepterar FUN:s förslag
poängterar att den särskilda behörigheten måste utformas så att det inte blir
någon kvalitetssänkning inom forskarutbildningen. Detta framhålls av bl. a.
FRN, STU, Ingenjörsvetenskapsakademien och SACO/SR.

s. 48 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:119 48

FUN:s
förslag om allmän och särskild behörighet avstyrks av vissa remissinstanser.
Några anser att den aUmänna behörighetsnivån blir för låg. Andra uppehäller sig
vid att skillnaden mellan den allmänna och den särskilda behörigheten i mänga
fall skulle bli stor och anser av denna anledning att den aUmänna behörigheten
är meningslös.

Beträffande
de av FUN förordade "överbryggande kurserna" påpekar några
remissinstanser, däribland statskontoret, RRV och Sveriges lantbruksuniversitet,
att de skuUe bli svärgenomförbara och resurskrävande. Det anses bl. a. att
behovet av sädan utbildning bör tillgodoses inom befintligt kursutbud.

FUN:s
förslag i fräga om antagning avstyrks av de flesta remissinstanserna, vanUgen
med motiveringen att institutionsstyrelsen eller prefekten som hittills bör
kunna ansvara för antagningen. Några av dem som tillstyrker vill att i den
föreslagna antagningsnämnden utöver handledarna skall ingå
"allmänrepresentanter", "studeranderepresentanter",
"representanter för sjukvårdshuvudmännen" etc.

För
egen del vill jag anföra följande.

Stor
enighet råder om forskningens betydelse för vårt samhälle. För att forskningen
skall kunna uppfylla de krav och förväntningar som ställs på den är det
angeläget att de för forskning mest lämpade kan rekryteras tUl
forskningsarbete. Det är enligt min mening i högsta grad angeläget alt
forskarbegävningarna kan tas till vara. De studerande i forskarutbildningen
rekryteras f. n. sä gott som uteslutande från dem som gätt igenom de
traditionella universitets- och högskoleutbildningarna. Inom många områden
rekryteras alltför få kvinnor till forskarutbildning. Vidare är siuderande med
viss social bakgrund underrepresenterade bland doktoranderna. Att
rekryteringen till forskarutbildning på detta sätt är mer eller mindre starkt
begränsad till vissa kategorier innebär alt många individer som väl skulle
lämpa sig för forskningsarbete och som skulle kunna ha mycket att tillföra
forskningen går förlorade för forskningen. Det är ett slöseri med
begåvningsresurser som vi inte har råd med.

Jag
delar FUN:s och remissinstansernas uppfattning att rekryteringen till
forskarutbildning bör breddas. Genom ett bredare rekryteringsunderlag ökar
möjlighetema att i forskarutbildning få in dem som bäst lämpar sig för
forskning.

Forskningens
probleminriktning bestäms i stor utsträckning av forskarna själva. Brister i
rekryteringen kan innebära att många angelägna frågor inte uppmärksammas alls
eller inte uppmärksammas i tid inom forskningen. En breddad rekrytering tiU
forskarutbildning kan bidra tiU att det i forskningsarbetet kommer in individer
med andra erfarenheter, egenskaper, kontakter etc. än huvuddelen av dagens
forskare. Detta bör kunna få betydelse för val och behandling av
forskningsproblem.

En
naturlig följd av att vissa yrkesgrupper har utbildats inom universitet och
högskolor har varit att forskningsverksamhet har utvecklats i an-

s. 49 Kontrollera mot PDF

Prop, 1978/79:119 49

slutning till dessa utbildningar. Jag ser del som en
fördel för forskningen atl högskolan nu har fått en vidare omfallning. Del är
sålunda enligt min mening angeläget att del sker en kunskapsutveckling även i
direkt anslutning lill de nya högskoleutbildningarna. Jag vill här erinra om de
åtgärder som har vidtagits för atl utveckla forskning inom områdena socialt
arbete och vårdarbete.

En breddad rekrytering till forskarutbildning åstadkoms
givetvis inte med ett enda beslut. Myndigheter och organ på alla nivåer mäste
arbeta för att förverkliga detta.

Flera av de förslag som FUN fört fram gäUer åtgärder som
beslutas på myndighetsnivå. Det gäller bl. a. de olika förslagen om
forskningsanknytning och studieorganisation etc. Jag anser att FUN pekat på
angelägna ätgärder. Jag utgår frän att berörda myndigheter beaktar FUN:s
förslag i sitt fortsatta arbete.

Innan jag behandlar FUN:s huvudförslag avseende
rekryteringen till forskarutbildning, dvs. förslaget om nya behörighetsregler,
vill jag kommentera nägra av de övriga förslag som FUN för fram.

FUN har föreslagit att studieplaner och studieorganisation
för forskarutbildning utvecklas i syfte att definiera etappavgängar inom
forskarutbildning. Detta tillstyrks av remissinstanserna. Jag finner det
sannolikt att nya kategorier lättare kan komma att delta i forskarutbildning om
denna inte upplevs som ett stort och långsiktigt åtagande och om det finns
möjlighet att tillgodoräkna sig studier pä forskarutbildningsnivå även om de
inte omfattar en hel forskarutbildning. Detta är enligt min mening ett starkt
argument för att försöka utveckla etappavgångar inom forskarutbildning. Det är
knappast troligt att lämpliga etappavgångar kan identifieras inom alla
områden. Etappavgängarna måste utformas sä att de passar både
forskarutbildningen och arbetsmarknaden. De måste således dels utgöra naturUga,
avslutande moment inom forskarutbildningen, dels ge en utbildning som svarar
mot ett arbetsmarknadsbehov. Jag kommer att i annat sammanhang föreslå
regeringen att uppdra åt berörda myndigheter att utreda inom vilka områden
etappavgångar skulle vara lämpUga samt utarbeta förslag till sädana etappavgångar.
Frågan om särskilda examensbenämningar skall knytas till sådana
etapputbildningar som här kan bli aktueUa bör prövas i detta sammanhang.

FUN har vidare föreslagit atl studieorganisationen i
forskarutbildningen utvecklas i syfte atl underlätta deltidssludier. Sannolikt
skulle även goda möjligheter till deltidsstudier kunna bidra till ökad rekrytering
till forskarutbildning. Redan i dag studerar en stor del av doktoranderna i
praktiken på dellid. Utbildningen är dock oftast inte organiserad för
deltidsstudier. Jag anser att det är viktigt att FUN:s förslag beaktas av
berörda myndigheter. Möjligheter för den enskUde att fä ledigt från sitt
arbete för att delta i forskarutbildning ges bl. a. genom lagen (1974:981) om
arbetstagares rätt till ledighet för utbildning. Denna

4 Riksdagen 1978/79. 1 saml. Nr 119

s. 50 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:119 50

är
ett slöd för både dem i offentlig tjänst och dem i enskild tjänst som vill ta
ledigt för att studera. Jag vill i detta sammanhang också erinra om att lärare
har viss rält till tjänstledighet för fördjupningsstudier.

FUN
föreslår att forskarutbildning formellt och reellt skall ges ökat meritvärde.
FUN har med rätta påpekat att de kunskaper som forskarutbildning ger inte bara
gäUer ett oftast mycket specifikt ämnesområde. Forskarutbildning ger också
kritisk skolning, förmåga att förstå och kommunicera FoU, förmåga tiU
självständigt arbete m. m., aUt färdigheter som kan användas och vara till
nytta inom mänga områden. Det kan därför finnas anledning att förutsättningslöst
pröva om det med hänsyn till säväl värdet av genomgången forskamtbildning för
tjänsten och verksamheten i fräga som stimulanseffekten på rekryteringen till
forskarutbildning kan vara berättigat att för vissa typer av statliga och
kommunala tjänster kräva forskamtbildning eller ge sådan utbildning särskilt
meritvärde. Denna prövning måste dock beakta de allmänna strävandena inom yrkeslivet
att inte ställa upp högre krav för en befattning än arbetet motiverar. Dessa
frågor är enligt min mening angelägna framför allt för arbetsmarknadens
parter.

Jag
går nu över till att behandla FUN:s huvudförslag avseende rekrytering till
forskarutbildning, dvs. förslaget om nya regler för behörighet till sädan
utbildning.

Jag
anser i Ukhet med flertalet remissinstanser att det av FUN föreslagna systemet
med dels aUmän behörighet, dels särskild behörighet bör genomföras.
Motsvarande konstmktion tiUämpas i fråga om reglerna för behörighet till
grundläggande högskoleutbildning.

FUN
har föreslagit att endast allmän Unje inom grundläggande högskoleutbildning
skall ge behörighet. Hera remissinstanser, däribland UHÄ. förordar dock att
allmän behörighet skall nås också på lokal och individuell linje. Jag delar
remissinstansernas uppfattning. Kravet för albnän behörighet bör vara studier
motsvarande 80 poäng inom allmän, lokal eller individuell utbildningslinje.
Variant av allmän linje där de studerande på grund av sina förkunskaper ges en
kortare utbildning än vad som är regel bör bedömas pä samma sätt som den
normala utformningen av linjen; ger denna 80 poäng eller mer skall även variant
ge aUmän behörighet till forskarutbildning även om studiernas omfattning
motsvarar lägre poängtal än 80. Självfallet skall när särskilda skäl föreligger
dispens kunna ges från de behörighetsregler jag nu har förordat.

I
likhet med UHÄ viU jag framhålla värdet av möjUgheten att inrätta individuella
utbUdningsUnjer för studerande som siktar pä forskamtbildning i ämnen som inte
normalt förekommer i aUmänna Unjer.

I
fräga om allmän behörighet till forskarutbUdningen för dem som gått igenom
enstaka kurser vill jag också i likhet med UHÄ framhålla att behörigheten bör
grundas på den grundläggande utbildningens totala omfattning och innehåll.
Kravet på viss bredd i förutbildningen Uksom på

s. 51 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:119 51

viss fördjupning inom omrädel för forskarutbildningen
måste upprätthållas. Vederbörande fakulieisnämnd bör inom ramen för
riktlinjer som kan komma all anges av UHÄ kunna faslställa riktlinjer för
tillgodoräknande av bl. a. enstaka kurser.

Med den nu tillstyrkta ordningen kommer flertalet av de
Unjer som genom högskolereformen kommit att tillhöra högskolan att ge allmän behörighel
för forskarutbildning.

Den allmänna behörigheten innebär behörighet till
forskarutbildning inom samtliga fakulteter oberoende av området för den
behörighelsgivande grundutbildningen.

En speciell fräga som diskuterats av FUN och i några
remissyttranden är huruvida viss yrkeserfarenhet skall krävas för allmän
behörighet. Jag instämmer i FUN:s slutsats att det inte är rimUgt att generellt
kräva yrkeserfarenhet före forskarutbildning. Det bör dock framhållas att det
för vissa utbildningar antagUgen kan vara av stort värde med sådan erfarenhet.
Yrkeserfarenhet bör där det bedöms lämpligt kunna krävas för att ge särskild
behörighet för forskarutbildning. Yrkeserfarenhet av betydelse för
forskarutbildningen bör ocksä kunna tillgodoräknas vid urval till forskarutbildning.

Det är självfallet viktigt att behörighetskraven utformas
sä att kvaUtet i forskarutbildningen garanteras. De särskilda behörighetskraven
kommer här att spela en viktig roll. Det är enligt min mening önskvärt att
undvika formalism vid precisering av de särskilda behörighetskraven. Det viktigaste
måste sålunda vara att en forskarstuderande uppfyller kraven i vad avser
förkunskapernas innehåll och inte i fråga om en viss formell dokumentation av
kunskaperna. Givetvis bör endast nödvändiga förkunskaper krävas.

De särskilda behörighetskraven bör liksom regler för urval
mellan sökande till forskarutbildning fastställas av berörd fakultetsnämnd. UHÄ
bör svara för allmänna riktlinjer bäde för de särskilda behörighetskraven och
för urvalsreglerna. Vid utformningen av de särskilda behörighetskraven och
urvalsreglema bör en strävan vara att beakta sådana kunskaper och erfarenheter
som skulle kunna underlätta för kvinnor och andra i dag underrepresenterade
gmpper att få tillträde till forskarutbildning.

Jag vill i detta sammanhang erinra om vad jag har anfört i
årets budgetproposition. Jag framhöll där att utbudet av enstaka kurser i
större utsträckning än nu borde planeras sä att kurser inom ett visst område
bygger på varandra eller kompletterar varandra. Det är önskvärt att den som
börjar med en kortare kurs också skall kunna fördjupa eller bredda sina kunskaper
inom det område den inledande kursen tillhör. Detta skulle bl. a. kunna bredda
vägen för studerande att nä sädan ämnesfördjupning som krävs för tillträde till
forskarutbildning.

Ett problem för rekryteringen till forskarutbildning inom
de filosofiska fakulteterna utgörs i dag av den låga tillströmningen till
fördjupnings-

s. 52 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 119 52

studier,,
dvs. lill kurser på vad som lidigare betecknades som 60-poängs-nivå. Inom vissa
ämnen har härigenom rekryteringsunderlaget för forskarutbildning drastiskt
minskat. Det är enligt min mening högst sannolikt att ökade
fördjupningsstudier skulle vara av värde inle bara för möjligheterna att
rekrytera doktorander utan ocksä för den grundläggande högskoleutbildningen i
sig och för de studerandes kommande yrkesverksamhet. Som jag förut framhållit
utgår jag från att UHÄ noga prövar möjlighetema att i ökad utsträckning inrymma
fördjupningsstudier i de allmänna utbildningsUnjerna.

Flertalet
remissinstanser anser den av FUN föreslagna antagningsnämnden onödig. Jag
finner det angeläget att inte inom högskolan skapa nya organ, av vilka behovet
inte är klart dokumenterat. Jag kommer i det följande vid min behandling av
frägor om planerings- och ledningsorganisation även att ta upp frägan om
organisation för antagningen till forskarutbildning. Jag vill här endast
framhålla att jag anser att handledarnas bedömning måste tillmätas stor vikt
och att de måste ges tillfälle att delta i antagningsproceduren.

De
nya reglerna för behörighet till forskarutbildning kan inte genomföras utan
vissa förberedelser vid bl. a. berörda högskolemyndigheter. Också ur de
studerandes synvinkel är det angeläget att förändringar i behörighetsreglerna
inte genomförs alltför snabbt. Det är enligt min mening rimligt att de nya
reglerna för behörighet till forskarutbildning börjar tiU-lämpas den 1 juli
1980.

SkUlnaden meUan allmän och
särskild behörighet till forskamtbildning kommer i många fall att vara stor.
FUN har föreslagit att särskilda "överbryggande" kurser skall komma
till ständ för att göra övergång till forskarutbildning till en realistisk
möjlighet för dem som har allmän men inte särskild behörighet. Det
utbildningsbehov det här är fråga om kommer att bli ytterst mångskiftande.
Behovet av kompletterande utbildning för att nå särskild behörighet för
forskarutbildning inom ett visst ämne kommer i många fall att kunna tillgodoses
inom ramen för utbudet av enstaka "kurser eller genom att den studerande
t. ex. bereds möjlighet att gä igenom en del av en utbildningslinje. Jag utgär
från att berörda högskolemyndigheter sä långt möjligt kommer att bistå de
studerande bl. a. vid uppläggningen av de studier det här kan bli fråga om. För
vissa grupper av studerande kan det vara lämpligt att man anordnar särskilda
kurser som leder till behörighet för forskarutbildning inom ett visst ämne.
Jag kommer i annat sammanhang att föreslå regeringen att uppdra ät UHÄ att
analysera frägan om för vilka grupper det kan finnas klart definierade
utbildningsbehov av detta slag som är av en sådan storleksordning att de bör
mötas genom att särskilda kurser anordnas. Jag kommer i det följande att
beräkna medel för utveckling och försöksvis drift av sådana kurser. Pä sikt bör
emellertid detta slag av kurser ingå i högskolans normala utbud av utbildning och
medel härför räknas inom de reguljära anslagen.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:119 53

8. Breddat utbildningsutbud

Forskari:lbildningen förberedde länge främst för
verksamhet inom forskning och undervisning. Samhällsutvecklingen har medfört
ökade behov av personer med högt kvalificerad utbildning även för verksamhet
som ligger utanför den traditionella arbelsmarknaden för forskarutbildade.
Dessa behov har i viss ulsiräckning läckts med forskamlbildade. Samtidigt har
det emellerlid vuxit fram krav på att högskolan skall ge en mer differentierad
högre utbildning som är bätire anpassad till verksamhet utanför högskolan. I
dag finns inom några områden utbildning som bygger på grundläggande
högskoleutbildning utan att vara forskarutbildning. Som exempel kan nämnas
psykologutbildning efter grundutbildningen, samhäUsekonomisk
päbyggnadsutbildning och speciaUstutbildning vid teknisk fakultet. Härutöver
finns inom den grundläggande högskoleutbildningen påbyggnadslinjer, vilka
bygger på genomgängen allmän utbildningslinje eller motsvarande.

FUN föreslår att fortsatt högskoleutbildning som inte är
forskarutbildning benämns päbyggnadsutbildning. FUN ger inte konkreta förslag
om nya utbildningar utan anger förslag till riktUnjer och ramar för ett utveckUngsarbete.
Dessa riktUnjer innebär att påbyggnadsutbildning skaU

bygga pä
grundläggande utbildning om minst 80 poäng

ha ett klart
definierat utbildningsmål med inriktning mot kvalificerad yrkesverksamhet i en
viss funktion eller ett visst område

utformas som en
sammanhängande utbildning med i förväg angiven omfattning

omfatta minst
ett och ett halvt ärs heltidsstudier eller deltidsstudier av motsvarande
omfattning

inrättas med
utgångspunkt i arbetsmarknadens behov

inrättas endast
om utbildningsbehovet kan antas ha sådan varaktighet och omfattning att ett
inte alltför litet antal studerande kan utbildas under en följd av år.

FUN framhäller att utbildningen i vissa fall kommer att ha
stark anknytning till den grundläggande utbildningen och i andra fall till
forskarutbildningen. FUN föreslår därför att det i varje enskilt fall skall
beslutas om den grundläggande utbildningens eller forskarutbildningens regelsystem
i tillämpliga delar skall gälla för päbyggnadsutbildningen.

Ansvaret för initiering och övergripande planering av
päbyggnadsutbildning föreslår utredningen skall åvila regionstyrelserna.
Ansvaret för detaljplanering och genomförande skall av regionstyrelsen
överlämnas till antingen linjenämnd eller av FUN föreslagen
forskarutbildningsnämnd. Regionstyrelsernas verksamhet bör, enligt FUN,
bedrivas i nära koniaki med UHÄ, som också föreslås få möjlighet att i
undantagsfall upphäva beslut om att starta viss päbyggnadsutbildning.

För utveckling av och försöksverksamhet med
påbyggnadsutbildningar

s. 54 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:119 54

föreslår
FUN en förstärkning av medlen till regionslyrelserna och lill pedagogiskt
utvecklingsarbete med sammanlagt 4 milj. kr.

Så
gott som samtliga remissinstanser framhåller det angelägna i att påbyggnadsutbildningar
kommer till stånd. De pekar dock även pä vissa problem: det krävs resurser för
att få igång sådana utbildningar. Del kan vara svårt att åstadkomma
"lämpliga utbildningspaket". FUN:s förslag innebär enligt somliga
remissinstanser aUtför oklara avgränsningar mellan grundutbildning, päbyggnadsutbildning
och forskaratbUdning. Vissa av dem som tillstyrker FUN:s förslag betonar att
päbyggnadsutbildningen inte fär inrättas pä den grundläggande
högskoleutbildningens eller forskarutbildningens bekostnad.

De
riktlinjer för påbyggnadsutbildningarna som FUN har angett tillstyrks i
allmänhet. Nägra remissinstanser anser det dock vara onödigt att föreskriva en
minimilängd på 80 poäng.

1
nägra yttranden framhålls att päbyggnadsutbildning bör kunna utgöra en etapp
inom forskamtbildning.

Ett
fåtal remissinstanser tar upp frågan om studiefinansiering: några anser att den
bör ske som för grundutbildningen, dvs. med studiemedel, medan nägra förordar
utbildningsbidrag som för forskarutbildningen.

FUN:s
förslag att regionstyrelserna skall äläggas ansvar för planering och inrättande
av päbyggnadsutbildningar kritiseras av ett stort antal remissinstanser. I
stället föreslås att UHÄ och/eller högskolestyrelserna fär detta ansvar.

UHÄ
anser att påbyggnadsutbildning organisatoriskt bör vara en del av den
grundläggande utbildningen och att det nuvarande systemet med påbyggnadslinjer
i stort sett är ändamålsenligt. Medel för verksamheten bör, enligt UHÄ, anvisas
under anslagen till grundläggande högskoleutbildning.

Flera motiv finns enhgt
min mening för en breddning av utbildnings utbudet ovanför den nuvarande
grundläggande högskoleutbildningen Arbetsmarknaden har behov av kvalificerad
personal för sådan verksam het där den egentliga forskarutbildningens
inriktning mot forskningsverk samhet inte är helt ändamålsenlig, men där
utbildning utöver nuvarande grundläggande högskoleutbildning krävs. Det finns
vidare behov av utbildning som bygger på utbildningslinjer som genom
högskolereformen förts till högskolan och som f. n. saknar naturlig
fortsättning över gmndutbUd-ningsnivån. Det är säledes angeläget att fler
sädana utbildningar kommer tiU stånd. Jag utgår från att den mycket positiva
instäUning till FUN:s förslag om påbyggnadsutbildning som har kommit till
uttryck i remissyttranden också innebär att konkreta förslag till nya
utbildningar kommer att utarbetas.

Jag
delar UHÄ:s uppfattning att de nuvarande reglerna för påbyggnadslinjer är
ändamålsenliga även för utbildning av detta slag. Högskoleutbildning som
bygger pä genomgången utbildningslinje, inte är forskarutbild-

s. 55 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79: 119 55

ning och har en omfattning av minst 20 poäng bör betecknas
som påbyggnadslinje. För dessa linjer bör de nuvarande bestämmelserna i
högskoleförordningen gäUa. TiU påbyggnadslinjer kommer säledes att höra såväl
de av FUN diskuterade längre och i vissa avseenden mera kvalificerade
påbyggnadsutbildningarna som kortare däribland vissa befintliga
påbyggnadsUnjer. Något behov av en terminologisk eller organisatorisk
åtskillnad mellan dessa utbildningar finns enligt min mening inte.

Utbildningsbidragen för doktorander bör, enligt min
mening, förbehållas dem som deltar i forskarutbildning. Finansieringen av
studierna inom päbyggnadsutbildning bör ske på samma sätt som normalt för grundutbildningen,
dvs. med studiemedel. Mänga som deltar i denna typ av utbildning kommer
sannolikt att studera pä deltid, parallellt med yrkesarbete.

Jag delar UHÄ:s uppfattning att det med hänsyn till
påbyggnadslinjernas karaklär framstår som naturligt att de planeras i
anslutning till den grundläggande utbildningen, vars planerings- och
ledningsorgan bl. a. innehåller företrädare för yrkeslivet och för allmänna
intressen. Det normala bör därför vara att påbyggnadsUnjer liksom nu ses som
en del av grundläggande högskoleutbildning. I enlighet med UHÄ:s förslag bör påbyggnadslinjer
också kunna vara lokala. Möjligheten till lokala Unjer innebär att de lokala
högskoleorganen fär ansvar också för initiering av nya påbyggnadsutbildningar.

De principer för päbyggnadsutbildningarnas inordnande i
högskolans studieorganisation som jag här har förordat leder bl. a. till att
psykologutbildningen efter grundutbildningen bör bli en påbyggnadsUnje och att
medel för denna linje fortsättningsvis bör anvisas under anslaget till Utbildning
för administrativa, ekonomiska och sociala yrken. Jag utgär från att UHÄ
återkommer med de förslag som erfordras i samband med sina förslag till
anslagsframställning för budgetåret 1980/81. En överföring av medlen för
psykologutbildningen efter grundutbildningen tiU sektorsanslaget ger möjUgheter
till en samplanering av denna utbildning och psykologlinjen. Jag utgär från
att UHÄ med stöd av det bemyndigande jag förordat i årets budgetproposition för
budgetåret 1979/80 gör de omfördelningar av utbildningskapacitet och resurser
mellan dessa båda linjer som kan vara påkallade.

Jag kommer i det följande att beräkna medel för planering
av och försöksverksamhet med påbyggnadsutbildning av det slag som FUN har behandlat.
Medel för reguljär verksamhet med sädan utbildning bör, i överensstämmelse med
vad UHÄ har förordat, anvisas under berörda anslag till grundläggande
högskoleutbildning. Jag vill i detta sammanhang erinra om vad jag i årets
budgetproposition har anfört om behovet av omprioriteringar inom ramen för
redan givna resurser. Vid utformningen av nya påbyggnadslinjer bör givetvis
noggrant prövas möjUgheterna att finansiera dessa genom sädana
omprioriteringar.

s. 56 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:119 56

9.
Studiefinansiering

Studiestöd
inom forskamtbildning ulgår f. n. i form av utbildningsbidrag för doktorander,
stipendiering inom ramen för assistent- och amanuensljänster samt studiemedel.
Innevarande budgetår finns 1 306 utbildningsbidrag för doktorander.
Utbildningsbidrag ansluter beloppsmässigt till utbildningsbidragen inom
arbetsmarknadsutbildningen. Tjänster som assistent och amanuens inrättas genom
lokala beslut inom ramen för de reguljära anslagen till högskolan. FUN
redovisar i sitt betänkande att antalet sådana tjänster i febmari 1975 uppgick
till 4 000. FUN beräknar all det motsvarar ca 2 860 heltidstjänster som
assistent. Studiemedel utnyttjas enligt undersökningar som gjorts av FUN
endast i obelydlig utsträckning av studerande inom forskarutbildning.

Tjänsterna som assistent
och amanuens inrättas med hänsyn till den grundläggande högskoleutbildningens
behov. Antalet tjänster och deras ämnesinriktning är säledes beroende av
grundutbildningen. Tjänsterna är avsedda främst för studerande som bedriver
forskarutbildning. Tjänstgöringen för assistenter och amanuenser skall läggas
upp sä att de dels får möjlighet att bedriva aktiva studier i sådan omfattning
att de kan avlägga doktorsexamen inom fem år, dels kan medverka i resp.
institutions utbildnings- och forskningsverksamhet. Tjänstgöringsskyldigheten
uppgår för assistent tiU 1 000 timmar per år, för förste amanuens till 600
timmar per år och för andra och tredje amanuens tiU 400 timmar per år.
Assistenttjänsten anses vara heltidstjänst, förste amanuenstjänsten
halvtidstjänst och andre och tredje amanuenstjänsterna deltidstjänster.

Såväl assistent- som
amanuenstjänsterna innehåller ett stipendiemoment. Det studiestöd som
innehavare av assistent- och amanuenstjänst erhåller varierar dock med typ av
tjänst. Amanuenserna har avsevärt mindre stipendiedel (280, 186 resp. 40
timmar per läsår) i sina tjänster än innehavare av assistenttjänst (760 timmar
per läsår).

Assistent- och
amanuenstjänsterna fömtsätter deltidsstudier. Som en följd av att en stor del
av resursema för studiestöd inom forskarutbildningen är läst till dessa
tjänster saknar mänga forskarstuderande i realiteten möjUgheter att välja
mellan heltids- och deltidsstudier.

FUN förordar att
samhällets särskilda studiestöd för studerande i forskarutbildning utformas som
utbildningsbidrag för doktorander. Utbildningsbidragen skall kunna utgå vid
såväl heltids- som deltidsstudier. Studiestöd utgår därvid i proportion till
den tid som ägnas åt utbildningen. Utbildningsbidrag skall kunna utgå för en
tid som motsvarar fyra ärs heltidsstudier, dock längst åtta år.

Den resurs för
studiefinansiering som nu är bunden till assistent- och amanuenstjänsterna bör
enUgt FUN föras samman med befintliga medel för utbildningsbidrag för
doktorander. FUN förutsätter att medel för återstående del av assistent- och
amanuenstjänstema anvisas för samma ändamål som i nuvarande system.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79: 119 57

FUN föreslår atl assistent- och amanuenstjänsterna i
nuvarande form avvecklas. I stället bör tjänsteorganisationen inom högskolan
kompletteras med en ny typ av tjänst, som kopplas tiU studiefinansieringssystemet
inom forskarutbildningen. Tjänsten föresläs vara en halvtidstjänst, som i Ukhet
med nuvarande assistent- och amanuenstjänster förenas med tjänstgöringsskyldighet
i form av undervisning, forskning eller allmänt institutionsarbete. Tjänsten
skall enUgt utredningen, förenas med utbildningsbidrag för doktorander, vilket
därvid skall utgä med hälften av fullt bidrag. FUN föreslår att den nya
tjänsten benämns assistenttjänst. Förordnandetidens längd för innehavare av
den nya assistenttjänsten föreslås bli reglerad i lag.

Medel för utbildningsbidrag bör enUgt utredningen
inledningsvis anvisas under ett särskilt anslag i stadsbudgeten. Fördelningen
mellan fakulteter förutsätts samordnas med beslut om dimensionering av
forskarutbildning. Inom fakulteterna skall utbildningsbidragen, enligt FUN:s
förslag, fördelas mellan ämnen och institutioner av den av FUN föreslagna
forskarutbildningsnämnden. Fördelningen mellan sökande föreslås åläggas en av
FUN föreslagen antagningsnämnd för forskarutbildning vid varje institution.

Övergängen till det nya systemet bör, enligt utredningen,
ske på ett sädan sätt att studiestödets volym beräknad som hela bidragsår
behålls oförändrad. Härutöver föreslås antalet utbildningsbidrag öka med 250
under en treårsperiod. Kostnaderna för denna ökning uppgår med nu gällande
bidragsbelopp till sammanlagt ca 10 milj. kr. FUN beräknar att omvandlingen av
stipendiedelen inom assistent- och amanuenstjänstema till utbildningsbidrag
för doktorander kommer att medföra en kostnadsökning på ca 7 milj. kr.

FUN:s förslag har mötts av en blandad remissopinion.
Framför allt har den föreslagna nya assistenttjänsten väckt invändningar. Många
remissinstanser vill att nuvarande assistent- och amanuenstjänster skall
finnas kvar. Andra poängterar att den icke stipendierade delen av assistent-
och amanuenstjänsterna bör användas för olika arbetsuppgifter utan koppling
till studiefinansieringen av forskarutbildningen.

I flera remissyttranden bl. a. de från UHÄ, SACO/SR och
TCO förordas att nuvarande system med utbildningsbidrag ersätts av ett system
med doktorandtjänster.

Studiefinansieringen är en faktor av stor betydelse för
rekryteringen till forskarutbildning. En förutsättning för att studiestödet
skall kunna utnyttjas för att stimulera tillströmningen är givetvis att det
ger de studerande ekonomisk trygghet pä en i förhällande till andra grupper i
samhället realistisk nivå. En alltför låg nivä pä studiestödet medför att stora
uppoffringar i privat konsumtion och levnadsstandard krävs av den studerande
under utbildningstiden. Detta kan påverka urvalet av forskarstuderande
negativt.

s. 58 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:119 58

En godtagbar ekonomisk standard är ocksä en förutsättning
för att den studerande skall kunna koncentrera sig på sina studier.

Flera remissinstanser har förordat olika slag av
förbättringar i det nuvarande systemet med utbildningsbidrag för doktorander.
Bl. a. har doktorandtjänster i olika former föreslagits ersätta
utbildningsbidragen. Jag anser att denna fråga bör utredas ytterligare innan ställning
tas. Jag har med stöd av regeringens bemyndigande uppdragit åt
lärartjänstutredningen (U 1977:04) att bl. a. belysa de effekter olika sätt att
finansiera forskarutbildningen har när det gäller rekryteringen till
utbildningen och studiernas bedrivande. Därvid skall jämförelser göras mellan
bl. a. de nuvarande utbildningsbidragen och de föreslagna doktorandtjänsterna.
Utredningen skall föreslå lämplig form för studiefinansiering.

Tills vidare bör det nuvarande systemet med
utbildningsbidrag för doktorander bestå. Endast en mindre del av de
forskarstuderande kan i dag finansiera sina studier med utbildningsbidrag. Det
är enligt min mening angeläget att antalet utbildningsbidrag ökar. Jag kommer i
det följande att föreslå att för budgetåret 1979/80 medel beräknas för
ytterligare 75 utbildningsbidrag. Kostnaderna för dessa uppgår med nuvarande
bidragsbelopp till ca 3,4 milj. kr.

FUN har föreslagit att utbildningsbidragen mer direkt än
vad som f. n. sker skaU användas som ett instrument för dimensioneringen av
forskarutbildningen inom olika områden. Detta skulle ske genom att berörda
fakultetsorgan inte som f. n. fördelar utbildningsbidragen mellan individer
efter ansökan från dessa utan i stäUet fördelar utbildningsbidragen på institutioner.
Innehavare av utbildningsbidrag skall därefter utses inom institutionen.
Enligt min bedömning saknas f. n. underlag för den typ av beslut som FUN avser.
Antalet utbildningsbidrag är också än så länge så litet i förhållande till det
stora antalet ämnen inom flera fakulteter att en fördelning ämnesvis skulle
kunna leda till stora orättvisor mellan de forskarstuderande. Syftet med
utbildningsbidragen bör i första hand vara att rekrytera och ta till vara
forskarbegåvningar oavsett inrikining, inte att styra forskningen till vissa
ämnen. Jag anser därför att utbildningsbidragen även i fortsättningen bör
fördelas av fakultets/sektionsnämnderna mellan doktorander.

Vissa förändringar i de regler som gäUer för
utbildningsbidragen för doktorander bör enligt min mening genomföras. Det
ankommer på regeringen att besluta om dessa förändringar. För överblickens
skull redovisar jag dock mina överväganden i detta sammanhang.

För en del forskarstuderande kan under hela eller delar av
utbildningstiden deltidsarbete inom eller utom högskolan parallellt med
doktorandstudierna vara att föredra framför heltidsstudier.

Utbildningsbidrag för doktorander bör kunna utgä under
hela normalstudietiden för doktorsexamen, dvs. fyra år. Studerande som
bedriver deltidsstudier bör kunna uppbära del av utbildningsbidrag.
Utbildningsbidrag

s. 59 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:119 59

bör i sådana fall kunna utgå under den tid som motsvarar
fyra års heltidsstudier. För att motverka en stark splittring av resurserna
och orimligt långa studietider bör dock utbildningsbidrag aldrig kunna utgå
under längre tid än åtta år, dvs. för vad som motsvarar halvtidsstudier. Det
bör dock vara möjligt för en studerande att under en del av utbildningen uppbära
lägst 25 procent av helt utbildningsbidrag.

Enligt nu gällande bestämmelser får studerande som uppbär
utbildningsbidrag fullgöra högst 100 timmar schemalagd lärartjänstgöring eller
högst 200 timmar annat arbete under ett läsår, om inle särskilda skäl
föreligger. Även fortsättningsvis bör gälla att studerande som innehar helt
utbildningsbidrag skall bedriva studierna på heltid. MöjUgheterna att ha
arbete vid sidan av studierna bör därför, enUgt min mening, begränsas. Studerande
med helt utbildningsbidrag bör sålunda endast i undantagsfall medges fullgöra
undervisning eller annat arbete som överstiger 10 procent av full tjänst. Denna
begränsning bör gälla oavsett arbetets karaktär. För en sådan skärpning i
förhållande till nu gällande bestämmelser talar atl tvingande ekonomiska skäl
endast undantagsvis torde kunna anföras för mer omfattande förvärvsarbete.

Erfarenheterna sedan utbildningsbidragen infördes den 1
juli 1976 har visat att tillämpningen av sjuk- och föräldraförsäkringen för
studerande som uppburit utbildningsbidrag inte fungerat tillfredsställande. På
grund av regelsystemets utformning och det förhällandet att mänga forskarstuderande
haft ingen eller endast liten inkomst året före det första stipendieåret har
sjuk- och föräldrapenning utgått med lägsta belopp.

De bestämmelser angående sjuk- och föräldrapenning som
gäller för innehavarna av utbildningsbidrag för doktorander är desamma som
gäller för innehavare av vissa andra former av studiestöd, t. ex.
utbildningsbidragen inom arbetsmarknadsutbildningen. Det är en omfattande
fråga att ändra reglerna för sjuk- och föräldraförsäkringen med avseende på
samtliga kategorier som det här gäller. Enligt bestämmelserna för utbildningsbidrag
för doktorander får utbildningsbidrag utgå utan hinder av att den studerande
fullgör militärtjänstgöring eller är ledig för barnsbörd. Detta gäller dock
endast om tjänstgöringen eller ledigheten omfattar högst 60 dagar under ett
bidragsår.

Som jag har nämnt är reglerna för sjuk- och
föräldrapenning desamma för dem som uppbär utbildningsbidrag för doktorander
som för dem som har utbildningsbidrag inom arbetsmarknadsutbildningen. En
ändring av reglema för en av dessa grupper kan därför få konsekvenser också för
den andra gruppen. Mot denna bakgrund är jag inte nu beredd att förorda nägon
ändring av reglerna för sjuk- och föräldrapenning för dem som uppbär
utbildningsbidrag för doktorander. Jag vill dock betona att jag anser alt del
är angeläget att finna en lösning pä de problem jag här har berört. Genom det
nyssnämnda uppdraget till lärartjänslutredningen har denna till uppgift atl pröva
ocksä denna fråga.

s. 60 Kontrollera mot PDF

10.
Dimensionering av forskarutbildningen

FUN
framhäller att de avgörande besluten om forskarutbildningens dimensionering bör
fattas på politisk nivå. FUN föreslår att ett dimensioneringssystem införs där
dimensioneringsbesluten skall avse dels resursramar, dels intervall för
antalet examinerade alltså inte antalet forskarstuderande under en längre
tidsperiod, förslagsvis fem år.

Miniminivån
föreslås bestämmas av det antal forskarutbildade som krävs för att besätta
ämnesspecifika befattningar inom dels högskolan, gymnasieskolan och vissa
forskningsinstitutioner, dels den övriga offentliga och i viss utsträckning
den privata FoU-verksamheten. Miniminivån skall anges för varje ämne eller
gmpp av ämnen inom en fakultet. Maximinivån bestäms, enUgt utredningen, ytterst
av de tillgängliga resurserna och skall anges för varje fakultet. Inom den ram
som anges av mi-nimi- och maximiniväerna skall den av FUN föreslagna
forskarutbildningsnämnden med beaktande av de studerandes önskemål,
tillgängUga handledarresurser och föreliggande möjligheter att omfördela
resurser varje år fastställa antalet tillgängliga utbildningsplatser.

FUN
föreslår att fakultets- och forskarutbtldningsnämnderna, på grundval av institutionernas
förslag, skall utarbeta underlag för beslut om minimi- och maximinivåer.
Fakultetsorganens bedömningar skall redovisas i förslagen till
ansIagsframstäUning. Med utgångspunkt i detta material och i en långsiktig
forsknings- och forskarutbildningsplanering skall UHÄ utarbeta underlag för
statsmakternas dimensioneringsbeslut.

Mänga
remissinstanser avvisar FUN:s förslag till dimensionerings-system. Systemet
anses vara "en typisk skrivbordskonstruktion,»som enbart skulle leda till
administrativt merarbete" och det sägs vara "mycket kompUcerat och
svårt att överbUcka". Det arbete som måste läggas ned för att komma fram
tiU minimi- och maximiniväerna anses inte kunna korrmia att stå i rimlig
proportion tiU vinster i form av ett något bättre planeringsunderlag.

Andra
kritiska synpunkter som redovisas är följande: risken med mini-miberäkningarna
är att behovet underskattas eftersom endast helt kända faktorer tas med i
beräkningen; samtidigt är det möjligt att institutionernas tillgängUga
resurser i vissa stora undervisningsämnen sätter alltför höga maximigränser.
Fem är är vidare en alltför kort planeringsperiod.

Många
remissinstanser förordar dagens system med möjligheter att begränsa
antagningen på grund av bristande handledarresurser. Flera framhåller ocksä
att det är mer angeläget att med positiva åtgärder stimulera rekryteringen inom
bristområden än att i detalj dimensionera forskarutbildningen inom högskolan.

UHÄ
föreslår en femårig försöksperiod, först därefter bör beslut fattas om metoder
och ambitionsnivå för arbetet med dimensioneringsfrägor.

Dagens
förhållanden när det gäUer dimensioneringen av forskarutbild-

s. 61 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79: 119 61

ningen är enligt min mening ingalunda idealiska. Det torde
stå klart att en bättre planering av forskarutbildningen skulle vara högst
angelägen. Del gäller här långa och dyrbara utbildningar, och ur bäde
individernas och samhällets synpunkt är det viktigt att undvika felsatsningar.

FUN har i fråga om dimensioneringen av forskarutbildningen
oveder-sägligen haft en mycket svär arbetsuppgift. FUN:s förslag i fråga om
dimensioneringen av forskarutbildning har som nämnts blivit hårt kritiserat av
remissinstanserna. Förslaget har också enligt min mening vissa brister.

En
särskild svårighet vid utformning av ett dimensioneringssystem för
forskarutbildning och i viss män ocksä annan högskoleutbildning är hur ett
sektorsbestämt behov av arbetskraft skall översättas till ett disciplinindelat
utbildningssystem. Den modeU FUN har använt för dimensionering av forskarutbildning
påminner starkt om den modell som tillämpas inom den grundläggande
högskoleutbildningen. Det finns emellertid i detta avseende en avgörande
skillnad mellan grundläggande utbildning och forskarutbildning. Den består i
att de allmänna utbildningslinjerna utformas utifrån förhållandevis bestämda
yrkesfunktioner inom en arbetsmarknadssektor. Därigenom ges också en någorlunda
fast grund för att bestämma arbetsmarknadens behov av utbildade. Detta skall
sedan vägas samman med efterfrågan från de studerande. Utbildningarna kommer
genom sin utformning att täcka var och en ett flertal discipliner.
Forskarutbildningen har däremot för det första inte samma klara mäl pä
arbetsmarknaden i form av yrkesfunktioner. Själva utbildningen är vidare
ytterst sällan mångdiscipUnär utan innebär fördjupning i en enda disci-pUn.
Detta ger upphov till vissa problem. Hur skaU t. ex. industrins behov av
forskarutbildade fördelas på utbildning inom det stora antal forskarutbildningsämnen
som flnns vid teknisk fakultet? Eller för att ta ett annat exempel: hur skall
museernas behov av forskamtbildad personal fördelas på den rad ämnen som är
tänkbara här: etnografi, arkeologi, egyptologi, historia, historisk osteologi,
konstvetenskap, musikvetenskap, socialantropologi m. fl.?

Eftersom varje vetenskapUg disciplin har ringa eller liten
utbytbarhet är det således mycket viktigt att behovet av forskarutbildade kan
tolkas per discipUn.

Av vad jag har anfört framgår att det föreligger betydande
svårigheter att beräkna eller ens överslagsmässigt bedöma såväl en miniminivå
som en maximinivä. Jag vill här endast erinra om de svårigheter som har varit
förknippade med dimensioneringen av lärarutbildningen trots att arbetsmarknaden
för lärare är förhållandevis väl kartlagd. Till detta vill jag slutligen foga
ytterligare en aspekt. Både miniminivån och maximinivån skall beräknas för
hela landet för olika ämnen av mycket skiftande storlek och dessutom fördelas
på de orter där forskarutbildning inom ämnena sker. Någon analys av hur detta
praktiskt skall gå till och vad konsekvenserna

s. 62 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:119 62

blir
för såväl rekrytering av studerande som utbud av forskarutbildade har
utredningen inte redovisat.

UHÄ
har i sitt remissyttrande framhålUt att beslut om metoder m. m. för
dimensionering av forskarutbUdning bör föregås av en relativt omfattande
försöksverksamhet. Jag delar helt denna uppfattning. Jag kommer i annat
sammanhang att föreslå regeringen att uppdra ät UHÄ att belysa möjlighelerna
att genom olika modeller förbättra planeringen av forskarutbildningens
dimensionering. UHÄ bör som en första etapp av uppdraget redovisa vilken eller
vilka olika modeUer som bör prövas och hur en försöksverksamhet bör utformas.
Försöksverksamheten bör sikta till att klarlägga dels samarbetsformer och
planeringsmetoder, dels vilket underlag som behövs för en aktiv planering för
att tillgodose såväl arbetslivets som samhäUets behov i övrigt av forskning
inom skilda områden. Försöken bör helst omfatta ett helt forskningsområde (en
eller flera fakulteter). Samtidigt måste ett studium göras av arbetsmarknaden
för oUka typer av forskarutbildade i landet.

I
uppdraget till UHÄ bör ingå att i samråd med andra berörda myndigheter komma
med förslag om hur bl. a. sektorsorganens behov av forskarutbildad personal
bäst skall kunna beaktas vid planeringen av forskning och forskarutbildning
inom högskolan.

En väsentlig del av
beslutsunderlaget när det gäUer forskarutbildningens dimensionering är
uppgifter om rekryteringsunderlaget för forskarutbildningen, dvs. bl. a.
uppgifter om hur många studerande som går igenom fördjupningsstudier inom
olika ämnen. Detta måste beaktas vid utformningen av den framtida
högskolestatistiken såvitt avser grundläggande utbildning. Utredningen (U
1975:14) om studiedokumentation och statistik för högskolan (STUDOK) utarbetar
förslag angående denna. Tills vidare måste det i första hand ankomma på
högskoleenheterna att göra vad de kan för att det inom den grundläggande
högskoleutbildningen skall kunna utbildas ett tillräckUgt antal studerande för
att forskarrekryteringen skall säkras. Jag vill här erinra om vad jag i det
föregående har anfört beträffande möjligheterna att låta fördjupade studier
inom ett eller flera ämnen ingå i allmänna utbildningslinjer. Jag vill i detta
sammanhang anmäla att jag ser en översyn av högskolestatistiken såvitt avser
studerande i forskarutbildning som naturlig mot bakgmnd av dels mina
ställningstaganden i det föregående, dels nyssnämnda utredningsarbete med
statistik rörande den grundläggande utbildningen. Jag avser att i annat
sammanhang föreslå regeringen att uppdra åt SCB och UHÄ att i samräd göra en
sådan översyn.

11.
Samverkan med FoU utanför högskolan

Jag
har inledningsvis framhållit att många skäl talar för att forskningsoch
utvecklingsarbete i Sverige, oavsett finansieringskälla, så långt möjligt bör
förläggas till högskolan. En sådan samordning mellan FoU inom och

s. 63 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:119 63

utom högskolan bidrar till ett effektivt utnyttjande av
landets samlade personella, ekonomiska och materiella resurser för forskning.
Därigenom breddas också forskningens inriktning inom högskolan och skapas fömtsättningar
för ett vidgat ämnes- och problemurval inom forskarutbildningen.

Högskolan samverkar redan idag med FoU utanför högskolan
genom externt finansierade forskningsprojekt som förläggs till högskolan, genom
forskarutbildning i samarbete med institutioner som bedriver forskning samt
genom deltids- eller korttidsanställning av forskare som huvudsakligen är
verksamma utanför högskolan. Intensifiering och vidareutveckling av dessa
kontakter främjas inte i första hand genom föreskrifter från riksdag och
regering. Det är enligt min mening angeläget att berörda myndigheter så långt
möjUgt försöker stimulera olika former av samverkan mellan forskning och forskarutbildning
inom högskolan och forskningsoch utvecklingsarbete utanför högskolan.

Genom forskningssamverkan skaU högskolans egen verksamhet
tillföras nya verksamhetsområden, nya forskningsinriktningar. Det behöver knappast
sägas att detta inte får leda till att externa FoU-intressen får ett avgörande
inflytande över inriktning och utförande av forskningen och forskarutbildningen
inom högskolan. Det är bl. a. ur denna synpunkt viktigt att högskolan själv
förfogar över tillräckUgt stora resurser för forskning och forskarutbildning.
Jag vill här framhåUa den kraftiga förstärkning av dessa resurser som
förslagen i årets budgetproposition kommer att medföra.

FUN har redovisat en rad förslag som syftar till utökade
kontakter mellan högskolan och skilda delar av samhället. Det övervägande
antalet remissinstanser ser mycket positivt på ökad samverkan med FoU utanför
högskolan. Många remissinstanser betonar att högskolans basresurser måste
förstärkas dels för att garantera en rimlig balans mellan grundforskning och
tillämpad forskning, dels för att möjliggöra en effektiv samverkan med
sektorsorgan. Många förslag som FUN har fört fram har dock i remissyttrandena
blivit föremål för kritiska synpunkter. I fråga om flera av de förslag som FUN
har lämnat är det av olika skäl olämpligt att fatta beslut nu. Andra förslag
gäller åtgärder vilka det inte ankommer på riksdag och regering att besluta
om. För överblickens skull redovisar jag dock i det följande samtliga FUN:s
förslag rörande samverkan med FoU utanför högskolan.

För forskningsprojekt som utförs pä uppdrag av utomstående
skall högskolan, liksom idag, kräva full kostnadstäckning. FUN föreslår att
avtal om forskningssamarbete skall kunna innehålla föreskrift om tidsbegränsad
sekretess. Fakultetsnämnden föresläs få vetorätt i frågor om avtal om
forskningssamarbete.

FUN lämnar förslag till regler som skall gälla vid extern
finansiering av projekt inom högskolan. De föreslagna reglerna innebär bl. a.
att avtal

s. 64 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:119 64

upprättas
mellan högskolestyrelsen och den utomstående parten under medverkan av den
eller de forskare som skall utföra arbetet.

I
fräga om vem som skall sluta avtal är meningarna delade i remissyttrandena.
Bl. a. UHÄ förordar en trepartskonstruktion, dvs. avtal mellan finansiären,
högskolestyrelsen och forskaren. Andra tycker att avtal borde kunna slutas på
institutionsnivå. Några remissinstanser kommenterar fakultetsnämndens vetorätt
i de fall institutioner slutit avtal; både till- och avstyrkanden förekommer.
Flertalet av de remissinstanser som berör frågan om sekretess tillstyrker en
tidsbegränsad sådan. Några avvisar dock helt möjUgheten till sekretess.

FUN:s
förslag om regler för uppdragsforskning berör centrala delar av FOSAM:s
utredningsuppdrag. Enligt min mening är det angeläget att frågan om vilka
regler som bör gälla för uppdragsforskningen får den ytterligare genomlysning
som FOSAM:s arbete kommer att leda till. Beslut rörande sädana regler bör
således inte fattas förrän resultatet av FOSAM:s arbete föreligger.

Enligt
vad jag har inhämtat kommer chefen för jusUtiedepartementet alt i annal
sammanhang föreslå regeringen att för riksdagen lägga fram förslag om ny
sekretesslag. 1 det sammanhanget kommer även frågan om sekretess för
uppdragsverksamhet inom statliga myndigheter, däribland högskolemyndigheterna,
att behandlas.

FUN
har vidare lämnat förslag rörande arbetstagares rätt till uppfinningar. F. n.
har lärare vid universitet och högskolor rätt till sina uppfinningar och
forskningsresultat. För övriga anställda inom högskolan samt för anställda inom
annan offentlig eller privat verksamhet gäller att arbetsgivaren har rätt till
s. k. tjänsteuppfinningar samt viss rätt även till uppfinningar som faller
inom arbetsgivarens verksamhetsområde men som inte är tjänsteuppfinningar. De
anställda har härvid rätt till skälig ersättning för sitt arbete.

FUN
föreslår bl. a. att den rätt tUl egna uppfinningar och forskningsresultat som
f. n. tUlkommer lärare inom högskolan utsträcks till att omfatta också övriga
högskoleanställda samt studerande.

De
remissinstanser som har yttrat sig i frägan om rätten till uppfinningar
förordar enhetliga regler för skilda arbetstagare inom högskolan. Flertalet
tillstyrker utredningens förslag att även andra än lärare skall kunna fä egen
exklusiv rätt till forskningsresultaten.

Hästen
1977 tillkaUade chefen för justitiedepartementet efter regeringens
bemyndigande en utredare med uppdrag att utreda frägor rörande rätten tiU
arbetstagares uppfinningar (Ju 1977:15). Enligt sina direktiv skall denna
utredning bl. a. behandla förhållandena inom högskolan. Frågan om rätt till
uppfinningar m. m. för anställda inom högskolan kommer alltsä att behandlas i
samband med att ställning tas till de förslag som denna utredning lägger fram.

FUN
föreslår även att högskolan ges ökade resurser för att inrätta

s. 65 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79: 119 65

tjänster
som adjungerad professor. Mänga remissinstanser stöder detta förslag. Bl. a.
STU framhåller dock att den hittillsvarande verksamheten bör utvärderas innan
verksamheten byggs ut.

I
FOSAM :s uppdrag ingår ocksä att utvärdera verksamheten med adjungerade
professorer och lägga fram de förslag utvärderingen kan föranleda. Jag är inte
beredd att förorda förändringar i verksamheten innan FOSAM:s förslag
föreligger.

Vidare
föreslär FUN att högskoleanställda lärare skall kunna beviljas tjänstledighet
under begränsad tid för verksamhet i forskning utanför högskolan. Förslaget
tillstyrks av de remissinstanser som berör frågan.

Jag
vill här erinra om att regeringen har utfärdat vissa bestämmelser om
tjänstledighet som gäller för alla statligt anställda /KCirk (1970:388,
omtryckt 1974:1018) om tjänstledighet med G-avdrag m.m./. Däri anges normer för
vissa slag av tjänstledigheter. Tjänstledighet för att inneha enskild tjänst
t. ex. inom FoU-verksamhet utanför högskolan skall normall medges för 180
dagar. Detta antal dagar får dock överskridas bl. a. om önskemål om längre
ledighet sammanfaller med myndighetens intresse. I den mån det Ugger i
högskolemyndigheternas intresse att forskarna under viss tid deltar i
FoU-verksamhet utanför högskolan är således FUN:s syfte tillgodosett genom de
generella bestämmelserna om tjänstledighet.

FUN
förordar också dels att forskarstuderande engageras i FoU utanför högskolan,
dels att forskare som är verksamma utanför högskolan i ökad utsträckning anUtas
som handledare inom forskarutbildningen. Båda dessa förslag tillstyrks av de
remissinstanser som yttrat sig i detta hänseende.

Inga
formella hinder finns för de av FUN föreslagna åtgärderna. Det är inte helt
ovanUgt att forskarstuderande under sitt avhandlingsarbete deltar i FoU utanför
högskolan. Mer sällsynt är det troligen att externa handledare utnyttjas inom
forskarutbildningen. Mycket talar dock för att båda dessa kontaktformer kan
verka stimulerande för forskarutbildningen. Samarbetet bör bygga på positivt
intresse från alla berörda. Sådant intresse kan knappast manas fram genom påbud
från regering och riksdag.

Jag
utgår från att den positiva inställning till förslagen som kommit till uttryck
i remissyttrandena innebär att berörda myndigheter på alla sätt försöker
stimulera samarbete i dessa frågor.

På
grundval av riksdagsbeslut med anledning av prop. 1968:68 har STU, med början
är 1969, inrättat ett antal kontaktsekretariat vid vissa högskolor. Kontaktsekretariaten
skaU främja kontakterna meUan högskoleforskningen och näringslivet till gagn
för båda parter. Det innebär att näringslivet, särskilt småföretagen och
uppfinnarna, skall stimuleras att i sin produktutveckling använda de resurser
som finns vid högskoleenheter och andra forskningsinstitut.
Kontaktsekretariaten skall också-medverka till att resultaten frän
högskoleforskningen ges en praktisk till-

5
Riksdagen 1978/79. 1 saml. Nr 119

s. 66 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:119 66

lämpning
i näringsUvet. Sekretariaten är knutna till resp. högskolas eller universitets
centrala administration. Budgetåret 1978/79 har STU beräknat ca 1,7 milj. kr.
för basverksamheten vid samtUga sekretariat. HärtiU kommer planerad
förstärkning av sekretariaten för en produktutvecklingsservice.

FUN
föreslår att kontaktsekretariaten förs över till högskolan och knyts till
regionslyrelserna. Sekretariatens verksamhet föresläs omfatta hela högskolan
och rikta sig till alla delar av samhällslivet. Vidare föreslås att
sekretariaten tillförs ytterUgare resurser.

Flertalet
remissinstanser förordar att den av STU initierade kontaktverksamheten förs
över till högskolan och byggs ut så att den kan avse all verksamhet inom
högskolan. Remissinstanserna avvisar så gott som en-hälUgt förslaget att kontaktsekretariaten
knyts till regionstyrelserna. Det poängteras att verksamheten mäste förläggas
sä nära forskarna och den verksamhet som berörs som möjligt. BI. a. UHÄ och FRN
förordar att kontaktverksamheten förläggs till de högskoleenheter där det bedrivs
forskning.

Forskning får inte vara
någon exklusiv verksamhet. Den måste bedrivas i nära kontakt med dem som på
olika sätt har behov av den. Forskningens resultat måste spridas bl. a. tiU dem
som kan använda dem och dra nytta av dem.

STU
bedriver genom kontaktsekretariaten inom det tekniska området en verksamhet som
enligt min mening behövs för all forskning inom högskolan.
Kontaktsekretariatet finns idag vid universiteten i Uppsala, Linköping, Lund
och Umeå, tekniska högskolan i Stockholm, Chalmers tekniska högskola och
högskolan i Luleå. Efter samråd med chefen för industridepartementet biträder
jag i princip FUN:s förslag och föreslår att kontaktsekretariatens
basorganisation förs över till högskolan. Häri inbegriper jag dä inte den
verksamhet som avser ren produktutvecklingsservice. Denna bör även
fortsättningsvis finansieras via STU:s anslag. Kontaktsekretariatens verksamhet
bör kunna omfatta all verksamhet inom högskolan.

Det
är väsentUgt att kontaktsekretariaten även i fortsätttungen har till huvuduppgift
att koppla samman de resurser som finns inom högskolan med de behov som finns
inom näringsUvet och andra avnämarkategorier liksom att göra högskolan
uppmärksam på de utvecklingstendenser som finns ute i samhället. Även
fortsättningsvis bör kontaktsekretariaten beträffande teknisk och
matematisk-naturvetenskaplig fakultet hålla en nära kontakt med STU och de
regionala utvecklingsfonderna när det gäller planering av verksamheten och
kontakter med företag. Tillsättning av sådana kontaktsekreterartjänster bör
också ske efter samråd med dessa organ.

I
likhet med remissinstanserna anser jag det mindre lämpligt att kontaktsekretariaten
knyts tiU regionslyrelserna. Kontaktsekretariaten bör ha

s. 67 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79: 119 67

sä nära kontakt som möjUgt med organ som direkt svarar för
forskning. De bör därför knytas till högskoleenheter med fast
forskningsorganisation. Jag kommer i annat sammanhang att föreslå regeringen
att uppdra ät STU och UHÄ att i samråd behandla de organisatoriska och
praktiska frågor m. m. som är förknippade med att kontaktsekretariaten förs
över till högskolan. Jag förutsätter att myndigheterna lägger fram de förslag
som kan erfordras i sådan tid att överföringen av verksamheten till högskolan
kan äga rum budgetåret 1980/81.

FUN har också föreslagit att forskare/lärare vid vissa
institutioner skall kunna ges partiell befrielse från övriga tjänsteåligganden
för informalionsoch kontaktverksamhet. Medel för detta ändamål bör, enligt
utredningen, disponeras av regionstyrelserna.

Många remissinstanser stöder detta förslag, men betonar
att högskolestyrelserna, inte regionslyrelserna, bör ha ansvaret för
verksamheten. Några remissinstanser anser att förslaget är alltför
byråkratiskt.

Informations- och kontaktverksamhet är, som jag tidigare
framhållit, en viktig del av arbetet inom högskolan. Jag vill erinra om att
högskolan enligt högskolelagen har till uppgift bl. a. att sprida kännedom om
arbetet inom högskolan och resultatet av detta arbete. Jag utgår frän att de
som har det direkta ansvaret för högskolans samlade verksamhet ytterst
högskolestyrelsema disponerar tiUgängliga resurser, däribland forskares och
lärares tjänstetid, pä ett sådant sätt att också detta åliggande fullgörs på
ett tillfredsstäUande sätt. Formerna för högskolans informations- och
kontaktverksamhet kan komma att påverkas av resultaten av det arbete som f. n.
bedrivs inom två utredningar. Lärartjänstutredningen behandlar bl. a. frägor om
arbetsuppgifter m. m. för innehavare av lärartjänster inom högskolan. FOSAM
har i uppdrag att bedriva försöksverksamhet med näringslivskontakt för
forskare.

FUN har slutUgen föreslagit att FRN skall tillhandahålla
organisationer och företag, som saknar egen kompetens och egna resurser för att
beställa forskning, viss service när det gäller problemanalys, kontakter med
lämpliga forskningsinstitutioner samt ansökningar och anslag till projekt.

FRN bör, enUgt utredningen, ges resurser för att svara för
kostnaderna för problemanalyser och efter sedvanlig prövning av ansökan om anslag
att finansiera projekt som kan komma att initieras.

Endast ett mindre antal remissinstanser har yttrat sig om
detta. De flesta av dem är tveksamma till förslaget. Bl. a. Sveriges
industriförbund. Svenska handelskammareförbundet och SAF anser förslaget alltför
byråkratiskt.

Jag har i det föregående föreslagit att de nuvarande av
STU finansierade kontaktsekretariaten förs över till högskolan och att deras
verksamhet utvidgas till att omfatta hela högskolan. Dessa kontaktsekretariat
bör kunna tiUgodose stora delar av de servicebehov för organisationer och
företag som FUN pekar på. I det föregående har jag även föreslagit att

s. 68 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:119 68

medel ställs lill förfogande för stöd till
arbetstagarorganisationernas initiering av forskning. Även detla torde i högsta
grad bidra till att uppnå syfiet med FUN:s förslag.

Den försöksverksamhet med näringslivskontakt för forskare
som f. n. bedrivs genom FOSAM bör enligt min mening kunna ge värdefuUa erfarenheter
i fråga om lämpUg omfattning och inriktning av samt former för de av FUN
åsyftade kontakterna och samverkan mellan forskare och företag.

12. Tjänsteorganisation

Forskningens vikligaste resurs är självfallet den personal
som arbetar inom forskningen. Det är av stor belydelse att dessa är de för
forskningsarbete mest lämpade och atl de arbeiar under förhållanden som i så
hög grad som möjligl stimulerar och underlättar deras verksamhet. En
betydelsefull faktor både för rekryteringen till forskningsarbete och för
arbetsvillkoren för forskarna är de anställningsvillkor i vid bemärkelse som
erbjuds dem som arbetar inom forskning. Utformningen av tjänsteorganisationen
för forskarna forskarkarriären är således en myckel vikiig fråga.

FUN:s förslag till tjänsteorganisation innebär i korthet
följande.

Tjänsteorganisationen föreslås omfatta tre
tjänstekategorier nämUgen professor, docent och forskarassistent. Därutöver
föreslås att fasta tjänster skall tillkomma för högskolans uppdragsverksamhet
inom områden där denna verksamhet kontinuerUgt har en betydande omfattning.
Någon förändring av professorstjänsternas innehåU föreslås inte.

Nuvarande tjänster som universitetslektor och docent
skall, enUgt förslaget, föras samman till en ny tjänst, benämnd docent. Den
nya tjänsten skall ha huvudsaklig inriktning mot den grundläggande
utbildningen. Innehavare av tjänst som docent skall efter prövning i varje
enskilt fall ges särskild tid för forskning inom ramen för sin tjänst. Resurser
för ändamålet skall disponeras av fakultetsnämnden och fördelas mellan sökande
på grundval av en vetenskapUg prövning av föreslagna projekt. Innehavare, som
bereds tid för forskning, befrias helt eller delvis från undervisningsskyldigheten.
Vid fördelningen av den givna resursen skall fakultetsnämnden prioritera
långsiktigt planerad och genomförd forskning av det slag som präglat de
nuvarande tjänsterna som docent.

Med hänsyn till den nya docenttjänstens inriktning
föreslås att befordringsgrunderna utformas så att lika vikt fästs vid
vetenskapUg och pedagogisk meritering.

Tjänsterna som forskarassistent föreslås bibehåUas med
oförändrat innehåll. För att ytterUgare markera tjänstens karaktär av
genomgångstjänst föreslås en fyraårig förordnandeperiod utaii möjlighet till
omför-ordnande.

s. 69 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:119 69

Kostnaderna för de föreslagna förändringarna av
tjänsteorganisationen beräknar FUN till ca 8 milj. kr. Därutöver föreslås
resursförstärkningar i form av ökat antal tjänster som forskarassistent och
ytterligare resurser för att bereda innehavare av docenttjänst tillfälle tiU
forskning med sammanlagt ca 17 milj. kr.

FUN:s
förslag till tjänsteorganisation har i hög grad uppmärksammats av
remissinstanserna. Meningarna om förslaget har varit delade. Många instanser
anser atl frågan om tjänsteorganisation för forskning och forskarutbildning
inom högskolan måste ses i samband med tjänsteorganisationen för den
grundläggande högskoleutbildningen.

Jag vill först redovisa min allmänna syn på
lärartjänsteorganisationen.

Den
utbildning som ges på högskolenivå måste ha anknytning tiU forskning. Frägan
om forskningsanknytning och olika former för att få sädan anknytning har
diskuterats i samband med högskolereformen. I prop. 1975:9 om reformering av
högskoleutbildningen m.m. framhölls att universitetslektorer (motsv.) borde
ges tillfälle att inom ramen för tillgängliga resurser deltaga i forskning och
forskarutbUdning.

Enligt min
mening bör lärartjänsteorganisationen i sig medverka till ett starkt samband
mellan forskning och utbildning. Den kategoriindelning som idag gäller, med
tjänster som är avsedda företrädesvis för forskning/ forskarutbildning resp.
företrädesvis eller enbart för gmndläggande utbildning, måste därför
ifrågasättas.

En
huvudprincip vid utformningen av den framtida tjänsteorganisationen bör vara
att forskning/forskarutbildning och grundläggande utbildning i varierande
omfattning skaU kunna ingå i arbetsuppgifterna för alla innehavare av
lärartjänst inom högskolan. Den mångsidiga verksamheten inom högskolan kräver
en flexibel tjänsteorganisation, där utformningen av tjänsterna kan anpassas
efter lokala förhållanden.

De regler för anställningstrygghet m. m. som normalt
gäller på arbetsmarknaden tillämpas i dag för fierlalel anstäUda inom
högskolan. En annan huvudprincip vid utformningen av tjänsteorganisationen bör
vara att dessa regler så långt möjligt skall gälla för samtliga anslällda inom
högskolan.

En
förbättrad anställningstrygghet inom högskolan skuUe sannolikt förbättra
möjUghetema att rekrytera kvalificerad personal tiU högskolan. Trygga
anställningsförhållanden bör vara mer attraktiva än de mindre trygga
anställningsformer som idag gäller för vissa tjänster inom högskolan.

Det har ofta pekats på en konflikt mellan individens
önskemål om trygghet i anställningen och den nu gällande utökade
anställningstryggheten ä ena sidan och forskningens behov av förnyelse och
flexibilitet å andra sidan. Jag vill kommentera detta motsatsförhållande något.

Vi måste först fråga oss vad vi menar med forskningens
behov av förnyelse. Enligt min mening måste i detta inbegripas såväl fömyelse
av verk-

s. 70 Kontrollera mot PDF

samhetens
inriktning uppslag till nya forskningsområden, nya forskningsprojekt,
arbetsformer och nya forskningsmetoder som fömyelse i form av nya
infaUsvinklar på etablerade områden och metoder.

Förnyelse
av forskningen har ansetts böra ske genom att möjlighet öppnas för unga
forskare, ofta representerande nya inriktningar och meioder, att koncentrerat
och under en inte alltför kort tid ägna sig åt egen forskning. Innehavarna av
vissa tjänster t. ex. docenttjänsterna har endast kunnat förordnas för viss
begränsad tid. Det finns givetvis skäl för denna form av förnyelse. Det är
ocksä viktigt att nyutexaminerade forskare fär möjlighet att pröva sina krafter
pä egna självständiga uppgifter. 1 mänga fall är forskning och undervisning
inom högskolan en lämpUg verksamhet mellan studier och annat yrkesarbete. Jag
har därför viss förståelse för de motiv som har legat bakom den tjänstestruktur
som finns f. n. och som utvecklats ur ett stipendiesystem. Det finns dock också
starka skäl som talar däremot. Det är enligt min mening tveksamt om en
verksamhets behov av fömyelse behöver tillgodoses enbart genom tvångsmässigt
utbyte av personal. AII verksamhet torde i större eller mindre grad ha motsvarande
behov av förnyelse som forskningen. Det är dock enbart inom forskningsområdet
som behovet av förnyelse ansetts kunna tUlgodoses endast genom utbyte av
personer som är verksamma inom området. Andra möjligheter tiU förnyelse är t.
ex. personalutveckling och arbetsbyte, s. k. job rotation.

Forskning
organiseras i dag alltmer på samma sätt som verksamhet inom arbetslivet i
övrigt. Det är nu länge sedan forskningen uteslutande bedrevs av ensamma
forskare. Forskningen bedrivs i allt större utsträckning i projekt, där
"forskaren" bara är en av många anställda. Detta talar för att andra
möjligheter till fömyelse än utbyte av forskarens person bör kunna fungera
också inom forskningen.

Forskningen
bör givetvis inte för sin förnyelse vara hänvisad enbart till de enskilda
anställdas uppslagsrikedom utan också utnyttja möjligheterna att få idéer och
impulser från andra än dem som är direkt verksamma inom forskningen. Jag vill i
sammanhanget peka på att bäde högskoleorganen och organen inom
forskningsrädsorganisationen de senaste åren fått ändrad sammansättning. Bl. a.
denna samverkan med företrädare för olika intressen i samhälls- och arbetslivet
bör kunna ge utgångspunkier för en förnyelse ocksä av forskningen. Som
ytterligare exempel vill jag peka på de adjungerade professorerna vUka bör
kunna bidra med idéer till ny inriktning av forskning vid högskolan.

Möjligheterna
för dem som arbetar inom forskning att växla mellan forskningsarbete och annat
arbete bör ökas. Övergång från forskning till annan verksamhet inom eller utom
högskolan bör underlättas. Detta bör gälla för alla nivåer inom högskolan. Det
är enligt min mening olyckligt att t. ex. professorstjänsterna inom högskolan i
så stor utsträckning som nu är fallet upplevs som i ordets egenlliga mening
sluttjänsler. De stora kunskaper och erfarenheter som innehavarna av dessa
tjänster besitter borde

s. 71 Kontrollera mot PDF

i större omfattning kunna komma andra verksamheter utanför
högskolan lill del genom alt professorerna erbjuds attraktiva tjänster inom t.
ex. näringslivet, den offentliga förvaltningen och organisationerna.

Det förslag som FUN lagt fram stämmer i vissa delar väl
överens med de huvudprinciper för tjänsteorganisation och den syn på förnyelse
inom forskningen som jag har redovisat ovan. Den av FUN föreslagna nya
docenttjänsten omfattar både utbildning och forskning. Docenterna skall kunna
växla mellan verksamhet av oUka slag. Tjänsterna som docent skall innehas med
tillsvidareförordnande. Det förslag som FUN lagt fram om
forskarassistenttjänsterna inger dock farhågor att det s. k. docenteländet
flyttas till ett "forskarassistentelände".

EnUgt min mening finns det mycket som talar för en mera
enhetlig tjänstekonstruktion inom högskolan. En oundgänglig förutsättning för
en "enhetstjänst" är dock att den utformas så att variationer med
hänsyn till verksamhetens karaktär inom oUka utbildnings- och forskningsområden
bUr möjUga.

Eftersom forskning/forskarutbildning och grundläggande
utbildning i varierande omfattning skall kunna ingå i arbetsuppgifterna för
alla innehavare av lärartjänst inom högskolan bör tjänsteorganisationen för
alla arbetsuppgifter inom högskolan som bör ankomma pä lärare behandlas i ett
sammanhang. Många remissinstanser har också, som jag nämnt, framhållit att det
vore olyckligt att ta ställning till den närmare utformningen av
tjänsteorganisationen för forskning/forskarutbildning inom högskolan innan del
finns underlag ocksä för ställningstagande till tjänsteorganisationens
utformning, den grundläggande högskoleutbildningens utgångspunkier.

Lärartjänslutredningen arbetar sedan år 1977 med
tjänsteorganisatoriska frågor som främst rör den grundläggande
högskoleutbildningen. Enligt min mening är del angeläget atl de
ijänsteorganisatoriska frågorna får en lösning inom rimlig tid. Regeringen har
därför nyligen pä mitt förslag gett utredningen tilläggsuppdrag att med
utgångspunkt i de ovan redovisade huvudprinciperna för tjänsteorganisation samt
i FUN:s förslag och remissyttrandena över detta redovisa ett samlat förslag tUl
tjänsteorganisation för utbildning och forskning inom högskolan.

Vissa åtgärder inom det tjänsteorganisatoriska området bör
dock vidtas redan nu.

Det har länge varit ett starkt önskemål att innehavarna av
tjänster som universitetslektor och motsvarande tjänster som lektor skaU erbjudas
reella möjligheter att ägna sig åt forskning. Enligt min uppfattning finns
bland dessa lärare många höga kvaUficerade personer som skulle vara
utomordentligt väl lämpade för att forska. I princip finns inget som hindrar
dessa från att hos t. ex. forskningsråden ansöka om medel för forskningsprojekt.
I praktiken är det dock svårare för universitetslektorerna än för flera andra
grupper inom högskolan att göra detta. Lektorerna har på grund av sin mer
omfattande undervisningsskyldighet säledes inte samma

s. 72 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 119 72

möjligheter
som t. ex. docenterna att utarbeta projektplaner m. m. som skulle kunna
konkurrera vid forskningsrådens anslagsutdelningar. Lektorernas möjligheter
att utarbeta bl. a. kvaUficerade projektplaner skulle underlättas om de kunde
få tjänstledighet för detta. I dag finns inte resurser för sådana
tjänstledigheter. Särskilda medel bör enligt min mening anvisas för de
merkostnader som är förknippade med sådan tjänstledighet för
universitetslektorer. Lektorerna har ofta även av kostnadsskäl ett ogynnsammare
läge i konkurrensen hos forskningsråden. En lektor som söker anslag hos ett
forskningsråd måste begära medel också för sin egen lön lämpUgen pä en inom
högskoleenheten särskilt inrättad forskartjänst under den tid han är
tjänstledig för projektet. En docent kan utföra projektet inom ramen för sin
docenttjänst och med sin reguljära lön. Ett och samma projekt skulle alltså bU
dyrare för forskningsrådet om det utfördes av en lektor än om det utfördes av
en docent. Denna skillnad skulle försvinna om lektorn kunde få tjänstledigheten
bekostad med särskilda medel. Jag kommer i det följande att föreslå att 7,5
milj. kr. anvisas för stöd till universitetslektorernas (motsv.) forskning.
Medlen bör med hänsyn till bl. a. vad jag nyss har anfört användas för att
bestrida de merkostnader som är förknippade med att lektorer beviljas
tjänstledighet för atl bedriva forskning. Givetvis bör medlen kunna användas
för sådana kostnader även för universitetslektorer vid högskoleenheter som
saknar fast forskningsorganisation. Medlen bör enligt min mening disponeras av
högskolesyrelserna vid högskoleenheter med fast forskningsorganisation.
Regionstyrelserna bör disponera ett belopp avsett för dem som har tjänster vid
högskoleenheter ulan fast forskningsorganisation.

Universitetslektorer
bör i större utsträckning än vad som nu sker utnyttjas i forskarutbildningen.
Forskarassistenterna bör i gengäld kunna delta i undervisningen inom den
grundläggande högskoleutbildningen. Med de färska erfarenheter av eget
forskningsarbete som innehavama av forskarassistenttjänster oftast har bör de
kunna medverka till en förbättrad forskningsanknytning av grundutbildningen.
Jag kommer i annat sammanhang att föreslå regeringen att utfärda de ändringar
i nuvarande, övergångsvis gällande bestämmelser som kan erfordras för att
möjliggöra dessa förändringar i tjänstgöringen för universitetslektorer och
forskarassistenter. Berörda myndigheter bör så längt möjUgt stimulera till att
sådana nya möjligheter ocksä kommer att utnyttjas.

Innehavare
av docenttjänst, vars förordnandetid har gått ut, har i dag möjlighet att
erhålla tjänst som förste assistent inom högskolan. Kostnaderna för tjänst som
förste assistent bestrids med medel som högskolan disponerar för grundläggande
högskoleutbildning. Enligt nu gäUande bestämmelser får tjänster som förste
assistent inte bekostas med medel avsedda för forskning och forskarutbildning.
Innehavare av tjänster som förste assistent får i enlighet härmed inte i
tjänsten ägna sig ät forskning. Detta kan enligt min bedömning ofta innebära
ett stort slöseri med personella resurser. De personer som det här är fråga om
har ofta sina

s. 73 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79: 119 73

främsta
erfarenheter från och förtjänster inom forskning. Det är dä knappast rimligt
med ett generellt förbud mot att utnyttja dem för de arbetsuppgifter de ofta
är bäst ägnade för. Reglerna för tjänsterna som förste assistent bör därför
ändras sä att innehavare av dessa tjänster även kan fä ägna sig ät forskning.
Beslut om för vilket slags verksamhet en viss tjänst som förste assistent skall
vara avsedd, bör som hittills fattas av berörd högskolestyrelse och kostnaderna
för tjänsten bestridas inom ramen för medel som disponeras av högskoleenheten.
Jag kommer i annat sammanhang atl föreslå regeringen alt ulfärda de
bestämmelser som erfordras.

Jag
vill här erinra om att jag i årets budgetproposition under fakultetsanslagen
har beräknat medel för förstärkning av de rörliga resurserna för forskning och
forskarutbildning vilket bl. a. ger ökade möjligheter att inrätta extra
tjänster för forskande personal. I budgetpropositionen har jag även beräknat en
kraftig förstärkning av medlen för forskningsanknytning. Dessa medel kan bl.
a. nyttjas för att ge lärare inom utbildningar utan anknytning till fast
forskningsorganisation möjligheter till kontakt med aktuellt forskningsarbete.

Jag
kommer i det följande att föreslå att ytterligare 2 milj. kr. anvisas för
förstärkning av högskolans forskningsorganisation. Dessa medel bör ge ökade
möjligheter att inrätta extra tjänster för forskande personal. Medlen bör
framför allt få disponeras av högskoleenheter där forskningsorganisationen är
under uppbyggnad.

Vidare
vill jag i detta sammanhang erinra om att regeringen i är utfärdat ändring av
högskoleförordningen (1977:263) av innebörd att tjänstekategorierna professor
och biträdande professor båda benämns professor.

FUN
har i fråga om de tjänster som finansieras med medel från forskningsråd anfört
att råden måste ta det fulla ekonomiska ansvaret för de beslut de fattar. FUN
vill inte acceptera nu gällande ordning där arbetsgivaransvaret även för
forskningsrådsfinansierade tjänster åvilar högskolan. Jag vill beträffande
detta endast erinra om att FOSAM har till uppgift att se över frågan om ansvars-
och kostnadsfördelning mellan högskolan och forskningsråden.

13.
Planerings- och ledningsorganisation

FUN:s
förslag avseende planerings- och ledningsorganisation för forskning och
forskarutbildning inom högskolan berör såväl indelningen av verksamhetsområdet
som ekonomiadministration och redovisning samt institutionell organisation.

FUN:s förslag i fråga om
indelningen av verksamhetsområdet forskning och forskarutbildning innebär att
indelningsgrunden skall kunna vara såväl vetenskaplig samhörighet som teman
samt att indelningen skall kunna förändras över tiden och variera mellan
högskoleenheterna. Beslut om fakultetsindelning som inte kräver omläggning av
anslagssystemet och

s. 74 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:119 74

därmed
beslut av riksdagen föreslår utredningen skall fattas av UHÄ efter förslag från
eller hörande av berörda institutioner och högskolestyrelser. Nuvarande
sektioner bör, enUgt FUN, inledningsvis kunna utgöra grund för
fakultetsindelningen.

Det saknas inte positiva
remissyttranden över FUN:s förslag till fakultetsindelning. Kritiska
synpunkter förs dock fram, främst från företrädare för de medicinska,
samhällsvetenskapliga och tekniska fakulteterna.

Fakultetsindelningen
fyller framför allt två funktioner. För det första är fakultetsindelningen ett
viktigt instrument för riksdagens och regeringens planering av forskningen och
forskarutbildningen inom högskolan. Medel lill forskning och forskarutbildning
inom högskolan anvisas ju per fakultetsomräde. För det andra avgör
fakulletsindelningen omfattningen och inriktningen av verksamhetsområdena för
de organ inom fakulteterna som på det lokala planet bl. a. har att besluta i
vissa frågor, fördela resurser m. m.

I dag finns nio
fakultetsomräden och nio anslag till forskning och forskarutbildning inom
högskolan, nämUgen humanistiska, teologiska, juridiska, samhällsvetenskapUga,
medicinska, odontologiska, farmaceutiska, matematisk-naturvetenskapliga och
tekniska fakultetema.

Anslagssystemet för
forskning och forskamtbildning inom högskolan innebär därmed en mer
specificerad uppdelning av medlen än anslagssystemet för
forskningsrådsorganisationen. För forskningsrådsorganisationen anvisas medel
under ett anslag till vart och ett av de tre forskningsråden
humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet, medicinska forskningsrådet
och naturvetenskapliga forskningsrådet samt ett anslag till
forskningsrådsnämnden. Medel för teknisk forskning anvisas under det under
industridepartementets huvudtitel uppförda anslaget till styrelsen för teknisk
utveckling.

Det finns enUgt min mening
skäl som talar för att anslagssystemet bör vara mer detaljerat för högskolan än
för forskningsrådsorganisationen. Högskolans anslag avser uppbyggnad och drift
av en fast organisation och det är inte orimligt att regering och riksdag har
ett mer ingående inflytande däröver än över områdesfördelningen av de i princip
rörliga forskningsmedel som anvisas via forskningsrädsorganisationen.

En anslagsindelning i
enUghet med FUN:s förslag skulle leda till betydUgt fler anslag tiU forskning och
forskarutbildning inom högskolan. EnUgt min bedömning har riksdagen och
regeringen f. n. inte behov av en än mer ingående anslagsuppdelning avseende
forskning och forskarutbildning inom högskolan. Eftersom den nuvarande
fakultets- och sektionsindelningen också i huvudsak fungerat
tillfredsställande med avseende på de uppgifter som fullgörs av lokala
fakultetsorgan finns det, enligt min mening, inte f. n. skäl att besluta om en
genereUt ändrad sådan indelning.

Vid
universitetet i Linköping förbereds f. n. en temaorienlerad forskningsorganisation.
Denna forskning står utanför den sedvanliga disci-

s. 75 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:119 75

plinindelade fakulietsorganisationen. De uppgifter som
ankommer på fakulletsorgan fullgörs av bl. a. temaråd. Ett bibehållande av den nuvarande
fakulletsindelningen i stort bör, enligt min mening, inte innebära något
hinder för en särskild organisation för t. ex. temaorienlerad forskning. Den
temaorienterade forskningen i Linköping bör hänföras till en särskild fakultet.

Jag
övergår nu till att i korthet kommentera FUN:s förslag avseende
ekonomiadministration och redovisning för forskning och forskarutbildning inom
högskolan. FUN har här föreslagit att ekonomiadministration och redovisning
skall omfatta samtliga resursströmmar inom högskolan. Högskolans
ekonomiadministration och redovisning föreslås vidare vara baserad på projekt,
där varje projekt hänförs till ämne och då så är möjligt till
problemområde, som definieras med utgångspunkt i samhällsintresset.
Utredningen vill också att ekonomiadministration och redovisning skall
utformas så att det blir möjUgt att lägga samman uppgifterna ämnesvis,
fakultetsvis och problemomrädesvis för hela högskolan.

Flera
remissinstanser anser att FUN har föreslagit en onödigt hög ambitionsnivå för
högskolans ekonomiadministration och redovisning. Bl. a. RRV tillstyrker
införande av projektredovisning. En sädan redovisning förutsätter emeUertid,
framhåller verket, en fördelning av bl. a. lönekostnaderna på de olika
projekten. UHÄ föreslär en försöksverksamhet med projektredovisning.

FUN:s
förslag avseende ekonomiadministration och redovisning gäller i huvudsak frågor
i vilka det ankommer på berörda myndigheter att besluta. För statlig
verksamhet finns ett under 1970-talet infört ekonomi-administrativt system,
statens ekonomiadministrativa system (SEA). På förslag av regeringen i prop.
1976/77:130 har riksdagen antagit riktlinjer för modernisering av det statUga
budgetsystemet (FiU 1977/78:1, rskr 1977/78:19). Dessa innebär bl.a. att
ekonomiadministrationen inom den civila statsförvaltningen skall förbättras
genom successiv, myndighetsan-passad UtveckUng av SEA-systemet. Endast vissa av
rutinerna i SEA-syste-met är obUgatoriska för alla statliga myndigheter. 1
systemet ingår dock en rad frivilliga rutiner, som troligen skulle kunna
tillgodose en stor del av FUN:s önskemål om förbättringar i
ekonomiadministration och redovisning. Jag har tidigare angett att UHÄ och RRV
bör fä i uppdrag att studera möjligheterna att ur systemen för
ekonomiadministration och redovisning få fram uppgifter som kan tillgodose
behov av FoU-statistik. De berörda myndigheterna bör även pröva möjligheterna
att tillgodose de av FUN framförda förslagen om förbättringar i högskolans
ekonomiadministration och redovisning.

En förbättrad
redovisning av kostnaderna per forskningsprojekt är enligt min mening
angelägen. Det är dock samtidigt viktigt att de olika rutiner som krävs i detta
sammanhang utformas så att de inte ökar den administrativa bördan på
institutionsnivå. Jag anser att en försöksverksamhet med projektredovisning bör
inledas vid någon eller några fakulteter och hög-

s. 76 Kontrollera mot PDF

Prop.1978/79:119 76

skoleenheter.
Till grund för försöksverksamheten bör ligga den till FUN:s betänkande fogade
rapporten frän RRV angående ekonomisk redovisning. Jag kommer i annat
sammanhang att föreslå regeringen att uppdra ät UHÄ och RRV att svara för en
sådan försöksverksamhet.

Jag tar nu upp FUN:s
förslag rörande högskolans institutionella organisation. FUN har här lagt fram
förslag som berör institutionerna, fakultets/ sektionsnivån och UHÄ. FUN:s
förslag innebär att vissa nya organ skulle inrättas. FUN lämnar ocksä förslag
tiU sammansättning av organen. FUN utgår här ifrån en principiell uppfattning
att det finns en gräns för vilka frågor inom forskningsområdet som företrädare
för samhällsintressen bör engageras i. Företrädare för samhäUsintressen bör
främst återfinnas i högskolestyrelsen och pä de regionala och centrala
nivåerna inom högskole-området. På institutions- och fakultetsnivåerna är,
enligt FUN, de beslut som fattas av en sådan karaktär att de bör överlåtas till
företrädare för forskarna.

FUN:s förslag i fräga om
den institutioneUa organisationen har blivit föremål för många kommentarer i
remissyttrandena. Vissa allmänna övergripande synpunkter återkommer i flera
yttranden. En sådan synpunkt, som återfinns i yttranden bäde frän organ inom
högskolan och frän andra remissinstanser, är att FUN gör en alltför sträng
åtskillnad mellan frägor som "samhällsintressena" skall få vara med
och påverka och frågor som skaU avgöras utifrän "vetenskapens
intressen". FUN drar här en ganska skarp gräns vid fakultetsnivän många
remissinstanser anser detta vara en konstlad gräns. En annan vanlig synpunkt i
remissyttrandena är att det finns mer än nog av organ av skilda slag inom
högskolan och att man bör akta sig för att inrätta nya. De nya organ som FUN
föreslär möts av mycket ringa entusiasm.

Högskolans institutionella
organisation är redan i dag mycket differentierad och uppbyggd på ett stort
antal organ. I linje med den allmänna strävan att minska byråkratiseringen
inom det statliga verksamhetsområdet som kommit till uttryck bl. a. i den
antibyråkratiproposition som regeringen nyligen lagt fram bör det endast under
mycket tvingande omständigheter inrättas ytterUgare organ inom högskolan. Jag
vill i detta sammanhang erinra om de förslag som i betänkandet (DsU 1979: 1)
En decentraliserad högskola lagts fram av en inom utbildningsdepartementet
tillkallad sakkunnig som gjort en översyn av befogenhetsfördelningen mellan
olika myndigheter och organ inom högskolan. Förslagen remissbehandlas för
närvarande.

Jag
vill erinra om vad jag inledningsvis har anfört om allmänintressenas inflytande
i forskningsfrågor inom högskolan. I likhet med många remissinstanser anser
jag att nägon skarp gräns inte gär att dra mellan nivåer inom högskolans
beslutshierarki som behandlar frågor med forskningspoU-tisk innebörd eller
eljesl är av sådan karaktär att representanter för allmänna intressen bör
delta i behandlingen och nivåer som behandlar frågor som kan bedömas endast
utifrån inomvetenskapliga kriterier.

s. 77 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:119 77

Enligt min mening är emellertid arbetsuppgifterna på
fakultetsnivån i huvudsak sådana att bedömningar utifrån inomvetenskapliga
krilerier här bör väga tyngst. Detla synsätt ligger till grund för de förslag
angående sammansättningen av fakultets/sektionsnämnd, som jag kommer att
redovisa i del följande.

FUN föreslår, som jag berört i det föregående, i fråga om
organisationen pä institutionsnivå att ansvaret för antagning av studerande
till forskarutbildning läggs på en antagningsnämnd vid varje institution. Antagningsnämnden
skall, enligt utredningen, beslå av handledarna vid institutionen. Vidare
föreslås att antagningsbesluten skall fastställas av de av FUN föreslagna
forskarutbildningsnämnderna.

Flertalet remissinstanser avvisar förslaget om en
antagningsnämnd för forskarutbildning. De anser att i första hand
institutionsstyrelsen bör kunna klara antagningen.

Enligt min bedömning föreligger inte tillräckliga skäl för
att gå ifrån nuvarande ordning för antagning av studerande tUl
forskamtbildning. Denna innebär att för varje institution högskolestyrelsen
efter samräd med företrädare för dem som är verksamma vid institutionen
beslutar vilken av tvä modeller antagning genom institutionsstyrelsen eller
genom prefekten som skall tillämpas. Handledarna vid institutionen bör
självfallet delta i beredningen av frågor som rör antagning av
forskarstuderande. Hur detta skall organiseras bör emellertid avgöras lokall.

Huvuddelen av FUN:s förslag rörande den institutionella
organisationen gäller fakultetsnivån.

FUN:s förslag innebär i korthet följande. Indelningen av
fakulteter i sektioner avskaffas.

Fakultetskollegiet bevaras med oförändrade uppgifter och
oförändrad sammansättning.

En liten, forskardominerad fakultetsnämnd skapas.
Fakultetsnämnden skall bestå av dekanus och prodekanus, som väljs av fakultetskollegiet,
en, tre eller fem andra ledamöter som väljs av kollegiet, en företrädare för
de forskarstuderande och en för teknisk och administrativ personal inom
fakulteten samt, om regionstyrelsen sä beslutar, en företrädare för
grundläggande högskoleutbildning, som saknar eller har liten representation i
fakultetskollegiet. Av de ledamöter som väljs av fakultetskollegiet skall två,
fyra resp. fem vara professor. Efter förslag från kollegiet och beslut av
högskolestyrelsen skall en av de ledamöter som utses av kollegiet i stället
kunna vara förelrädare för FoU uianför högskolan.

Fakultetsnämnden skall ha övergripande planeringsuppgifter
inom sitt verksamhetsområde samt avge petita till UHÄ angående forskningen och
forskarutbildningen inom fakulteten.

En forskarutbildningsnämnd med självständigt ansvar för
forskarutbildningen inrättas inom varje fakultet. Forskarutbildningsnämnden
skall bestå av dekanus, som är ordförande, samt två, tre eller fyra före-

s. 78 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:119 78

trädare
för vardera fakultetskollegiet och de forskarstuderande.

Forskarutbildningsnämndens
uppgifter skall vara att planera forskarutbildningen och inom givna ramar
besluta om dess innehåll, organisation och dimensionering samt att till
fakultetsnämnden avge förslag till petita rörande forskarutbildningen.

Några
remissinstanser berör fakultetskollegiet och framhåller vikten av att man inom
berörda högskoleenheter vidtar åtgärder för att få kollegierna att fungera som
fora för vetenskapUga kontakter och diskussioner.

Flertalet
remissinstanser avstyrker förslaget att inrätta en särskild
forskarutbildningsnämnd. I stäUet föreslås att forskarstuderande och gruppen
övrig personal får vidgat inflytande i fakultetsnämnden. Det mindre antal
remissinstanser som är någorlunda positiva till förslaget om en
forskamtbildningsnämnd anser i regel att en sädan nämnd skall vara underställd
fakultetsnämnden eller fungera som ett beredningsorgan till fakultetsnämnden.

Några
remissinstanser berör frågan om fakultetsnämndens storlek; de befarar att
nämnden skall bU för Uten för att kunna rymma representanter för alla tunga
vetenskapsområden.

I frågan om
fakultetsnämndens sammansättning redovisas i remissyttrandena en rad
synpunkter. UHÄ förordar att andra gmpper än professorsgruppen ges en starkare
ställning i fakultetsnämnden än enUgt FUN:s förslag. EnUgt UHÄ:s mening bör
ytterligare erfarenheter av nuvarande ordning (dvs. en fakultetsnämnd bestående
av dekanus, prodekanus, fem ytterUgare ledamöter av fakultetskollegiet, två
anställda, två studerande) avvaktas innan sammansättningen ändras. Möjligheter
bör dock öppnas för atl låta en ledamot ingå i nämnden som företrädare för
gruppen "övriga lärare", dvs. lärare som inte ingår i
fakultetskollegiet och som tjänstgör i utbildning som saknar institutionell
anknytning till forskning. Vidare bör med hänsyn till den inom vissa fakulteter
betydande samverkan med intressenter utanför högskolan möjlighet öppnas för
representation i fakultetsnämnden också för allmänna intressen.

TCO
anser att representation för allmänna intressen i fakultetsnämnderna skall
vara regel och att denna kategori bör företrädas av två personer.

LO
föreslär att i fakultelsnämnderna skall ingå representation för yrkeslivet
genom löntagarorganisationerna.

Statens
råd för byggnadsforskning m. fl. anser att fakultetsnämnden obligatoriskt skall
innehålla företrädare för relevanta samhällssektorer.

Flera
remissinstanser, bl. a. regionstyrelser och vissa mindre högskoleenheter, vill
att en företrädare för grundläggande högskoleutbildning, som saknar
representation i fakultetskoUegiet, skall ingå i nämnden.

Jag
delar den uppfattning som kommit till uttryck i flertalet remissyttranden, att
planerings- och ledningsuppgifterna för forskning och forskarutbildning inom
en fakultet/sektion i en högskoleregion måste hållas samman och bör anförtros
en nämnd, fakultets/sektionsnämnden. Fördel-

s. 79 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:119 79

ningen av uppgifter mellan fakultets- och sektionsorgan
bör göras enligt nuvarande principer.

Fakultets/sektionsnämnden
består f. n. av dekanus, prodekanus, fem ytterligare ledamöter av
fakultets/sektionskollegiet, två företrädare för de anställda och två för de
studerande. En av de fem ledamöter som väljs av fakultets/sektionskollegiet kan
ersättas med en företrädare för FoU utanför högskolan med anknytning till
nämndens verksamhet. På motsvarande sätt kan en av företrädama för de anställda
ersättas med en företrädare för FoU utanför högskolan. De nuvarande reglerna
för fakultets/sektionsnämnds sammansättning har gällt sedan år 1977.
Ytterligare erfarenheter bör enligt min mening avvaktas innan principerna för
sammansättningen ändras. Jag förordar dock, i överensstämmelse med vad UHÄ
förordat, att viss möjUghet att komplettera fakultets/sektionsnämnden införs.

I enUghet med FUN:s förslag bör möjUghet öppnas att i
nämnden låta ingå en ledamot företrädande gruppen "övriga lärare"
dvs. lärare som inte ingär i fakultetskollegiet och som tjänstgör i utbildning
som saknar institutionell anknyining till forskning. Det bör ankomma på
högskolestyrelsen att för resp. fakultet/sektion bedöma behovei av sädan
representation och efter samråd med regionstyrelsen utse ledamoten i fråga.

Vidare bör med hänsyn till den betydande samverkan med
intressenter utanför högskolan som finns inom vissa fakulteter möjlighet
öppnas för en representation i fakultets/sektionsnämnden också för allmänna intressen.
Detta kan enligt min mening ha flera fördelar: förtroendet mellan allmänheten
och forskningen ökar och kommunikationerna underlättas samtidigt som ny
kompetens tillförs. Efter vad jag har erfarit är erfarenheterna av
representation för allmänna intressen inom den interimistiska
forskningsorganisationen vid universitetet i Linköping enbart positiva. Såväl
företrädare för arbetslivet som företrädare för seklorsmyndigheter etc. bör i
detta sammanhang kunna ses som allmänrepresentanter. Representation för
sjukvårdshuvudmannen i fakultetsnämnd med uppgifter på vårdområdet har
förordats av vissa remissinstanser. Också på det tekniska området torde i
vissa fall starkt intresse finnas för en representation för det omgivande
samhället i fakultets/sektionsnämnd. Högskolestyrelsen bör, efter förslag av
fakultets/sektionsnämnd, kunna besluta att en företrädare för allmänna
inlressen skall ingå i nämnden. Högskolestyrelsen bör också utse denna ledamot
sedan förslag inhämtats i lämplig ordning. I den mån önskemål finns om större
representation för allmänna intressen bör regeringen efter särskUd
framställning kunna medge detta i fråga om viss fakultets/sektionsnämnd.

Fakultets/sektionsnämnd kommer säledes enUgt vad jag nyss
har förordat att få följande sammansättning.

Ordinarie sammansättning

dekanus prodekanus

s. 80 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:119 80

5 ytterligare ledamöter av fakultets/sektionskollegiet

av dessa skall, i överensstämmelse med nuvarande regler
fyra vara professor,

två vara
professor, docent eller forskarassistent och en vara universitetslektor

2
företrädare för de anställda

2
företrädare för de studerande

Möjliga kompletteringar

1 av de 5 ledamöter som utses av
fakultets/sektionskollegiet kan ersättas

med en
företrädare för FoU utanför högskolan

1 företrädare för de anställda kan ersättas med en
företrädare för FoU

utanför
högskolan

1 företrädare för lärare som inte ingår i
fakultets/sektionskollegiet och som

tjänstgör
i utbildning som saknar institutioneU anknytning tUl forskning

1 företrädare för allmänna intressen

För forskning och forskarutbildning som byggs upp med
utgångspunkt i samhällsproblem eller samhällssektorer, t. ex. den
temaorienterade forskningen i Linköping, kan det vara motiverat med ett
annorlunda sammansatt lednings- och planeringsorgan än fakultets- och
sektionsnämnden. Regeringen bör därför få möjlighet att i sådana fall ge
särskilda regler om organ för ledning och planering av verksamheten. Förslag om
dylika organ bör komma från vederbörande högskoleenhet och UHÄ.

Vad jag har anfört om fakultets- och sektionsnämnds
sammansättning samt om möjligheten för regeringen att ge föreskrifter om andra
organ för ledning och planering föranleder ändring i 16, 23 och 24 §§
högskolelagen (1977:218). Förslag tiU ändring bör fogas tiU detta protokoU.

Det kan eventuellt finnas anledning att återkomma till
frägan om fakultetsnämndens sammansättning när ytterligare erfarenheter
vunnits av denna ordning.

Även med de möjhgheter till komplettering av
fakultets/sektionsnämnden som jag här förordat kommer ledamöterna normalt att
vara hämtade endast från en mindre del av samtliga ämnen m. m. inom nämndens
verksamhetsområde. Eftersom detta är ett förhällande som beklagats av mänga
remissinstanser vill jag i detta sammanhang framhålla att fakultets/sektionsnämnderna
givetvis har möjlighet att inrätta oUka slag av beredningsorgan i vilka ingår
representanter för ämnen etc. som inte är direkt företrädda i nämnden.

I dag avger fakultets/sektionsnämnden till UHÄ förslag
till anslagsframställning avseende forskning och forskarutbildning inom sina
resp. verksamhetsområden. Berörda högskolestyrelser avger yttrande över dessa
förslag. För övriga delar av verksamheten inom högskolan avger
högskolestyrelsen förslag tUl ansIagsframstäUning. Högskolestyrelsen har det
övergripande ansvaret för all verksamhet inom högskolan.

Jag ansluter mig till FUN:s förslag att högskolestyrelsen
alltjämt i motsats till vad som gäller i fräga om grundläggande
högskoleutbildning inte skall avge petita för forskning och forskarutbildning
utan här yttra sig över fakultets/sektionsnämndernas förslag. I Ukhet med UHÄ
vill jag emellertid framhålla att också detta yttrande måste ses som ett led i
plane-

s. 81 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:119 81

ringsprocessen. Högskolestyrelsen bör vara ett väsentligt
organ när det gäller att väga olika förslag rörande forskning och
forskarutbildning mot varandra, dels från den grundläggande utbildningens och
forskningsanknytningens synpunkt, dels också frän mera allmänna synpunkier på
högskoleenhetens profil och samspelet mellan enhetens forskning och det
omgivande samhället.

FUN föreslår att UHÄ fär i uppgift att svara för
långsiktig forskningsplanering och sammanställning av underlaget för
statsmakternas beslut rörande högskolans forskning och forskarutbildning. Dessa
uppgifter förutsätter, framhåller utredningen, ett omfatlande och nära
samarbete framför allt med seklorsorgan, forskningsråd och FRN. Enligt FUN bör
de nya uppgifterna få konsekvenser för UHÄ:s lednings- och kansliorganisation.

Remissinstanserna redovisar i fråga om förslagen rörande
den centrala verksnivån vissa farhågor för utökad byråkrati. Samtidigt har
remissinstanserna dock förståelse för behovet av ökad samordning, överblick m.
m. UHÄ framhåller i sitt remissyttrande att verket efter riksdagsbeslut med
anledning av förslagen i FUN:s och FRU:s betänkanden bör få i uppdrag att
utarbeta konkreta förslag till förändringar i UHÄ:s organisation och resurser.
Det ankommer pä UHÄ att inom ramen för befintliga resurser aktualisera de
förändringar i den permanenia organisationen som kan behövas.

FUN föreslär vidare bl. a. att regeringen och riksdagen
skall ange riktlinjer för forskning och forskarutbildning genom
forskningspoUtiska program som fastställs per fakultet. Till grund för
programmen skall ligga förslag och bedömningar frän högskolemyndigheterna. FUN
menar att med en sådan ordning riksdagen och regeringen inte längre skulle
behöva styra forskningsverksamhetens inriktning genom att fastställa
ämnesinnehåll för högre tjänster.

FUN:s förslag rörande delta planerings- och styrinstrument
har behandlats endast i ett litet antal remissyttranden. UHÄ ser den av FUN
skisserade ordningen som ett viktigt led i de på senare tid markerade
strävandena att åsiadkomma en dialog meUan de poUtiska instanserna och
högskolans organ. UHÄ förklarar sig berett atl medverka i en fortsatt
diskussion om utformningen av sädana styrinstrument.

Statskontoret däremot anser att skäl talar för att
regeringen och riksdagen behåller möjligheterna att påverka forskningens
inriktning genom ämnesbenämningar på professurer. Inriktningen inom ett visst
vetenskapsområde har, enligt statskontoret, många gånger betydande
konsekvenser i form av särskilda krav på teknisk personal, lokaler och
utrustning. Sådana frågor bör därför inte avgöras på den lokala nivå inom
högskolan som fakultetsnämnden representerar.

Som jag tidigare har framhållit har riksdagen och
regeringen endast ett begränsat antal instmment till förfogande för planering
och styming av forskning och forskarutbildning inom högskolan. Oftast medger
dessa in-

6 Riksdagen 1978/79. 1 saml. Nr 119

s. 82 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 119 82

strument
endast planering och styrning i mycket grova termer. FUN har, enligt min
mening, pekat på en intressant möjlighet att vidareutveckla formerna för
riksdagens och regeringens planering och styrning av forskning och
forskarutbildning inom högskolan. De av FUN förordade dokumenten med mål och
riktlinjer måste dock konkretiseras närmare. De för riksdagen nyligen
redovisade förslagen till program för den temaorienterade forskningen i
Linköping är ett exempel på sådana mer konkreta måldokument. Jag kommer i
annat sammanhang att föreslå regeringen att uppdra åt UHÄ att på försök för
nägra discipUnorienterade fakulteter utarbeta förslag till sådana dokument med
mål och riktUnjer för verksamheten som FUN föreslår. Först när resultatet av
några sådana försök föreligger och det finns underlag för att bedöma
möjligheterna att utforma meningsfulla sädana dokument även inom en
disciplinorienlerad fakultetsorganisation kan ställning tas till frågan om ett
system bör införas där forsknings- och forskarutbildningsverksamheten mera
generellt styrs med hjälp av mål och riktlinjer som anges av riksdagen och
regeringen.

14.
Samspel forskninggrundutbildning

FUN
för fram en rad förslag som syftar tiU att förverkliga ett samspel mellan
forskningen och all grundläggande högskoleutbildning. Förslagen innebär bl. a.

att forskare inom högskolan
medverkar vid utveckUng av studieplaner och utbildningsutbudet

att självständigt arbete förs
in i den grundläggande utbildningen i ökad utsträckning

att lärarlag bildas för den
grundläggande utbildningen med lärare från enheter med och enheter utan fast
forskningsorganisation

att utbudet av enstaka kurser
planeras så att det tillgodoser behoven hos dem som behöver komplettera sina
förkunskaper i ett eller flera ämnen inför studier inom forskarutbildning

att UHÄ ges i uppdrag att
planera och genomföra ett program för fortbildning av högskolelärare som i sin
utbildning saknar forskningsan-knytande moment av det slag som förutsätts komma
till inom all grundläggande utbildning

att undervisningsskyldigheten
för universitetslektorer (den nya tjänsten som docent) minskas med minst 36
timmar

att samtliga lärare inom
högskolan ges administrativ anknytning till närmast berörda institution med
fasta resurser för forskning

att forskningsprojekt, som
förläggs till orter utan fast forskningsorganisation, utformas på ett sådant
sätt, att även lärare utan forskarutbildning ges tillf alle att medverka

att informella referensgmpper
med anknytning till den grundläggande utbildningen och yrkesUvet inrättas i
anslutning till forskningsprojekt

att
regionslyrelserna tilldelas ytterUgare resurser för att främja kontak-

s. 83 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79: 119 83

ter mellan lärare och studerande vid enheter ulan fast
forskningsorganisation och enheter med sådan.

Flertalet remissinstanser är positiva till FUN:s förslag
rörande samspel forskninggrundutbildning. Några anser dock att FUN:s
utgångspunkter i alltför hög grad har varit det traditionella
universitetsområdet. TCO påpekar t. ex. att FUN föreslår en generell
nedskärning i undervisningsskyldigheten för universitetslektorer om 36 timmar
(läsår) för vilket kostnadema beräknas till 17 milj. kr. För de andra
lärargrupper som genom hög-skolerefonpen förts till högskolan föresläs endast
2,5 milj. kr. avsättas för fortbildning som skall främja
forskningsanknytningen. TCO framhåller att de båda grupperna är ungefär Uka
stora och att lärarna i den senare regelmässigt har betydligt större
undervisningsskyldighet än universitetslektorerna.

Flertalet av FUN:s förslag rörande samspelet mellan
forskning och grundutbildning gäller ätgärder som beslutas av berörda
myndigheter själva. Förslagen visar enligt min mening på angelägna åtgärder och
jag kommer i annat sammanhang att föreslå regeringen att uppdra åt berörda
myndigheter att i sin fortsatta verksamhet beakta FUN:s förslag.

Nägra av förslagen gäller dock frågor i vilka det ankommer
på regeringen och riksdagen att fatta beslut.

FUN har föreslagit att undervisningsskyldigheten för
universitetslektorer minskas. Utredningen har också föreslagit att UHÄ ges i
uppdrag att planera och genomföra ett program för fortbildning av
högskolelärare som i sin utbildning saknar forskningsanknytande moment.
Lärartjänstutredningen har i uppdrag att behandla frågor om både lärarnas
arbetsuppgifter och fortbildning och vidareutbildning av lärare. I dessa
frågor bör således beslut fattas först när lärartjänstutredningens förslag föreligger.

FUN har vidare föreslagit att regionstyrelserna tilldelas
ytterligare resurser för att främja kontakter mellan lärare och studerande vid
enheter utan fast forskningsorganisation och enheter med sådan. Jag vill här
erinra om att jag i årets budgetproposition föreslagit en kraftig förstärkning
av de medel för forskningsanknytning som disponeras av regionstyrelserna.

15. Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag,
att regeringen föreslår riksdagen att

1.
aniaga ett inom
utbildningsdepartementet upprättat förslag till lag om ändring i högskolelagen
(1977: 218),

2.
bemyndiga
regeringen alt i vissa fall besluta om särskild sammansättning av fakultets-
eUer sektionsnämnd,

3.
godkänna de
riktUnjer för forskningsplanering, forskningsinformation, forskarutbUdning m.
m. som jag har förordat.

s. 84 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79: 119 84

16. Anslagsberäkning för budgetåret 1979/80

16.1 Vissa kostnader i samband med
forsknings/forskarutbildnings-reform

Nytt anslag förslag 18 953 000

I statsbudgeten för budgetåret 1979/80 bör under nionde
huvudtiteln föras upp ett reservationsanslag benämnt Vissa kostnader i samband
med forsknings/forskarutbildningsreform. Under detta anslag beräknar jag i
överensstämmelse med vad jag tidigare anfört medel för följande ändamål.

Ändamål Belopp 1979/80

Samhällsriktad forskningsinformation 4 000 000

Utveckling och försöksvis drift av "över

bryggande" kurser för studerande som söker

sig lill forskarutbildning och påbyggnads

utbildning från yrkesverksamhet och frän I
~

utbildningslinjer som inte ger full '

särskild behörighet för tillträde

Utveckling och försöksvis drift av påbyggnads-

utbildningar

Ytterligare 75 utbildningsbidrag för 3 366 000

doktorander

Förstärkning av högskolans forskningsorganisation 2 000 000

Finansiering av universitetslektorers tjänstledighet

för forskning 7 500 000

Till regeringens disposition 87 000

18 953 000

Kostnaderna för de nya utbildningsbidragen bör bestridas
från anslaget Utbildningsbidrag för doktorander som härigenom kommer att
belastas med högre belopp än som beräknats i årets budgetproposition. Förevarande
anslag bör med avseende på dessa kostnader fungera som täckningsanslag för
statsbudgeten.

De förslag jag redovisat i det föregående innebär ökade
krav på utbildningsdepartementet när det gäller behandUng av forskningsfrågor.
För vissa förstärkningsätgärder beräknar jag 87 000 kr.

FRN kommer vid bifall till mina förslag i det föregående
att fä ansvaret för flera nya uppgifter. Nämndens kansUresurser bör därför
ökas. Jag kommer i annat sammanhang att föreslå regeringen åtgärder i syfte att
förstärka tjänsteorganisationen vid nämndens kansli.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

till Vissa kostnader i samband med
forsknings/forskarutbildningsreform för budgetåret 1979/80 under nionde huvudtiteln
anvisa ett reservationsanslag av 18 953 000 kr.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som
föredraganden har lagt fram.

s. 85 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:119 85

Bilaga I

Nuläge

Den svenska FoU-organisationen kan, starkt förenklad,
åskådliggöras som i figur 1. Längst ned de FoU-utförande institutionerna:
universitet och högskolor, forskningsinstitut, forskningsavdelningar vid olika
myndigheter och utvecklingsenheter inom induslrin. Högre upp på bilden
myndigheler och andra organisationer som har viktiga roller i fråga om
samordning, planering eller finansiering av FoU-aktivileter.
Forskningsrädsutredningen har främst intresserat sig för de senare funktionerna
och mindre för själva utförandet av forskning och utveckling. Nägra skarpa
gränser kan dock inte heller här dras vare sig mellan olika lyper av
organisaiioner eller olika aktörer - en och samma organisation har ofta både
FoU-planerande uppgifter och en egen FoU-verksamhet och de som är verksamma på
den FoU-utförande nivån bidrar i hög grad till planeringen genom att
initiativen tUl framtida FoU-verksamhet i praktiken ofta kommer från dem.

I det större FoU-systemet kan fyra vikliga delsystem med
särskilda karakleristika urskiljas, nämUgen

universitet och högskolor med en ceniral planerande
myndighet, universitets- och högskoleämbetet, UHÄ

forskningsrädsorganisationen, som efter omorganisation
1977 beslår av ett medicinskt, ett naturvetenskapligt och ett humanistisk-samhällsveten-skapligl
forskningsråd samt en samordnande, sidoställd myndighei, Forskningsrådsnämnden,
FRN, med uppgift att också aklivi initiera och samfinansiera forskning

den sektoriella FoU-organisationen, dvs. myndigheler med
uppgifter inom olika samhällssektorer som agerar för alt få till stånd FoU som
har relevans för respektive sektor, ofta med stöd av särskilt tilldelade
resurser för FoU (hit räknas också kommunala myndigheter) samt

näringslivet (affärssektorn), som lägger ned stora
resurser på ulveck-lingsanslrängningar och med stöd av tillgänglig statistik
kan uppskattas finansiera hälften av den samlade FoU-verksamheten i landet.

Vid sidan härav gör bl. a. akademier, privata stiftelser
och intresseorganisationer av olika slag kompletterande insatser.

Sammanhållande och styrande krafter i detla system utgör
dels myndigheter med planerande och samordnande uppgifter av lyp UHÄ, FRN och
STU, dels de olika departementen och särskilda delegationer (mer eller mindre
permanenta kommittéer) som knutits till vissa departement. Större FoU-politiska
beslut måste självfallet fallas av riksdagen.

Riksdagens roll

Riksdagen fattar årligen beslut om statens utgifter och
fastställer alltså även budgeten för sådan forskning och utveckUng som
finansieras via särskilda statsanslag. Den helt övervägande delen av resurserna
för forskning (men inte utveckling, eftersom utvecklingsresurserna till sin
del finns inom den privata industrin) blir därför varje år föremål för
riksdagens prövning. Det sker dock inte samlat utan i samband med atl budgeten
för respektive samhällssektor prövas (försvarsforskning behandlas således för
sig, transportforskning för sig, social forskning för sig etc). Frågorna bereds
i riksdagen av de olika utskotten, som är organiserade på sakområden enligt
följande och i stort speglar regeringens departement:

s. 86 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:119

Figur 1.

86

opaginerad Kontrollera mot PDF

T

D DD DDi

nnli

DDfr
DDlI

opaginerad Kontrollera mot PDF

!0

1 f.i

i'

, _ y.

O

7'.

V.

c: 'Vi

51

I-

Kl u.-

01

opaginerad Kontrollera mot PDF

UJ (C
H

CO Ul

-> >

lAj v3 _:

> cc to

K O
"J

2 \-

St

>: t/)

:j C-:

.
_ re al

W u. O
ca >

s. 87 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:119 87

Konstitutionsutskottet Socialutskottet

Finansutskottet Kulturutskottet

Skatteutskottet Utbildningsutskottet

Justitieutskottet Trafikutskottet

Lagutskottet Jordbmksulskotlel

Utrikesulskottel Näringsulskottet

Försvarsutskottet Arbetsmarknadsutskottet

Socialförsäkringsutskottel Civilulskottel

För
alt behandla komplexa frågor har riksdagen möjlighet att bilda sammansatta
utskott, men den möjligheten utnyttjas sällan. Den forskningspolitiska debatten
i riksdagen blir av dessa skäl lält splittrad, vilket ocksä påtalats i flera
motioner till riksdagen.

Tidigare
har forskningsfrågorna normalt inte varit partiskiljande i särskilt hög grad,
men under senare år har bl.a. miljövärdsdebatten, arbetsmiljöfrågorna och
energikrisen fört fram forskningsfrågorna i främsta ledet i den politiska
debatten och lett till en ökad insikl om att forskning har sociala
konsekvenser. Också framtidsforskningen har varit ett kontroversiellt ämne.

Med
den ökade insikten av forskningens betydelse har följt ökade krav på
information från riksdagsmännens sida. Dessa krav har behandlats i en intern
utredning inom riksdagen (riksdagens informalionsutredning) och resulterat i
ett särskilt slöd ät de politiska partiernas riksdagsgrupper för
utredningsarbete m. m. och ett ökat stöd åt ett fristående sällskap (RIFO) som
verkar för bätire kontakter mellan riksdagsmän och forskare.

Riksdagen
har en egen upplysningstjänst, som huvudsakligen anlitas av enskilda
riksdagsmän, särskilt från oppositionspartierna. Däremot anlitas den mera
sällan av de olika utskotten. Dessa har andra sätt att inhämla information,
bl.a. hearings.

FoU-frågornas
behandling i regeringen

Regeringen
har en initiativtagande roll gentemot riksdagen och styr därigenom riksdagens
arbete med olika frågor. Det gäller också forskningspolitiska frågor, som inom
regeringen huvudsakligen ses som en angelägenhet för respektive departement.
Det stora antalet ärenden omöjliggör i de flesta fall realdiskussioner inom
regeringen. Självfallet konsulterar de olika departementen vid behov varandra
under beredningen.

När
det gäller viktigare frågor av utpräglat politisk karaktär fungerar
statsministern som samordningsminister.

När det gäller frågor om
forskning och utveckling av särskild betydelse för olika samhällssektorer har
dessa fördelats på respektive departement (sektorisering). I själva verket har
nästan varje fackdepartement inom sitt ansvarsområde ett antal myndigheter
eller andra organ med särskilda FoU-planerande eller FoU-utförande uppgifter.
Särskilt betydelsefulla FoU-departemenl är, förutom utbildningsdepartementet,
som har ansvar för universilel och högskolor samt de allmänna forskningsråden,
industridepartementet (med bl. a. STU) och jordbmksdepartemenlet (jord- och
skogsbruksforskning samt miljövårdsforskning).

Vid
sidan av det ordinarie departementsarbetet finns andra former för beredning av
forskningsfrågor, där samordningsmotivet i vissa fall spelar en viktig roll.
Redan år 1962 inrättades ett organ för information i forskningsfrågor till
regeringen i form av forskningsberedningen.

Forskningsberedningen
är numera knuten till ett fackdepartement, utbildningsdepartementet, i stället
för som tidigare tiU statsrådsberedningen.

s. 88 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:119 88

Beredningen tjänar framför allt som ett forum för
informella diskussioner i forskningsfrågor.

Den sektoriella FoU-organisationen

Samhället har i allt större ulsiräckning lagit forskning
och utveckling i sin tjänst för olika slag av angelägen verksamhet och för atl
lösa olika samhällsproblem. Ofta har forskningen kopplats till verksamheten
inom en viss samhällssektor, vilket lett lill uppkomsten av begreppet
sektoriell forskning. Sektorsanknulen forskning syftar till att

-
ge underlag för
formulering av mäl inom en samhällssektor

-
identifiera och
analysera alternativa vägar atl uppnå målen samt

-
ulveckla de
metoder och redskap som behövs för all nå målen.

Den svenska FoU-organisationen präglas vid en
internationell jämförelse av en ovanligt långtgående sektorisering. Del finns
särskilda organ för planering och/eller finansiering av bl.a.
brottsförebyggande forskning, u-landsforskning, säkerhetspolitiska studier,
fredsforskning, social forskning, forskning kring sjukvård,
transporlforskning, trafikforskning, miljö-värdsforskning,
arbetsmarknadsforskning, invandrarforskning, forskning kring fysisk planering
och regional utveckling, energiforskning, rymdforskning, byggnadsforskning,
industrieU utveckUng, skogs- och jordbruksforskning, arbetarskyddsforskning
(arbetsmiljöforskning), försvarsforskning, konsumentforskning m. m.

Inom varje sådani område finns ibland en rad organ med
FoU-uppgifter, och ibland finns särskilda FoU-medel för relativt små, snävt
avgränsade forskningsuppgifter. I en del fall finns särskilda organ för samordning
av forskning och utveckling inom en sädan sektor, i andra fall samordnas
verksamheten genom respektive departemeni.

Olikheterna i organisation m. m. förklaras dels med att
verksamheten inom de olika sektorerna ställer särskilda krav, dels med att en sektorsan-knuten
forskning växt fram vid olika tidpunkter inom de olika sektorerna och att
organisationen påverkats av tillkomstperiodens forskningspolitiska synsätt och
administrativa teorier.

Som exempel kan nämnas att ansvaret för den
sektorsanknutna forskningen och utvecklingen ibland blivit en uppgift för den
dominerande administrativa myndigheten inom sektorn. Sä är fallet inom bl. a.
skolsektorn. I andra fall har särskilda forskningsmyndigheter skapals, t. ex.
inom försvarssektom. Ibland fördelas forskningsplaneringsuppgifterna på flera
myndigheter, samtidigt som en existerande myndighei eller en särskild
forskningsplaneringsmyndighet ges ett sammanhållande ansvar. Så är fallet inom
transportforskningsområdel.

Del finns ett behov av samordning mellan de statliga
sektorsorganen och de kommunala myndigheterna (kommuner och landsting) i fråga
om forskning och utveckling av intresse för alla parter. Kommuner och
landsting har i Sverige vikliga samhällsuppgifter. Så t.ex. är sjukvården till
siörre delen ett ansvar för landstingen, medan kommunerna har hand om socialvård,
barnomsorg, det gmndläggande skolväsendet, renhållning, kommunala transporter
m. m. Samtidigt finns inom flera av dessa områden statliga organ med
övervakande, planerande och utvecklande uppgifter. Enligt sektorsprincipen bör
emellertid utvecklingsarbete bedrivas i nära anslutning lill den egentliga
verksamheten, varför behov av samarbete och samordning uppstår. Än så länge är
dock de kommunala myndigheiernas engagemang i forskning blygsamt jämfört med de
statliga insatserna.

Ett uttryck härför är att kommuner och landsiing i
relativt blygsam

s. 89 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:119 89

utsträckning bidrar till finansiering av forskning och
utveckUng över sina budgetar. I slället är finansieringen av den sektorsanknutna
forskningen sä gott som helt en angelägenhet för staten, varvid den helt
dominerande principen är all forskningen finansieras över den statsbudget som
varje är godkänns av riksdagen.

Inle heller här är bilden dock entydig. I vissa fall, t.
ex inom byggforskningsområdet och arbetarskyddsforskningen, spelar
avgiftsfinansiering och en därtill kopplad fondbildning en dominerande roll. De
forskningsre-surer som går till detta slags forskning blir alltså inte
regelbundet utsatta för riksdagens prövning utan varierar med t. ex.
efterfrågan på arbetskraft inom näringslivet. När lönesumman inom
byggnadsbranschen ökar till följd av ökad sysselsättning eller höjda
avialsenliga löner ökar också anslagen till byggnadsforskning aulomatiskl.
Samtidigt har de betalande beställarna/arbetsgivarna, och, när del gäller
arbetarskyddsforskningen, även arbetsmarknadens organisaiioner i egenskap av
intressenter beretts inflytande över hur resurser används.

Forskningsrådsorganisationen

De första forskningsråden i Sverige inrättades på
1940-talel. Därmed skapades rörliga resurser, en "andra budget", för
den typ av forskning som universitet och högskolor traditionellt ägnat sig ät,
dvs. inomveten-skapligt betydelsefull forskning utan nägon särskild anknytning till
en viss samhällssektor. Del senare utesluter naturligtvis inte att forskningens
resultat finner användning i en eller flera samhällssektorer genom konkrela
tillämpningar.

Forskningsråden introducerades under visst motstånd från
dem som fmktade att universitetens inflytande pä forskningsinriktning och forskningsresurser
skulle minska och atl samhället skulle använda sig av de nya råden för atl på
ett otillbörligt sätl söka styra forskningen vid universitetet. Dessa farhågor
har dock knappast besannats. I stället har råden tillvunnit sig forskarnas
förtroende i hög grad.

Forskningsråden är formeUt myndigheter och beteckningen
används också för vissa organ som snarasi lillhör den sektoriella
FoU-organisationen som t. ex. jord- och skogsbruksforskningsområdet. De allmänna
forskningsråden, som tillhör utbildningsdepartementets område, var fram lill
1977 fem till antalet. Genom den reform som detta år genomfördes reducerades
deras antal tiU tre, nämligen

humanistisk-samhällsvetenskapUga forskningsrådet (HSFR)

medicinska forskningsrådet (MFR)

naturvetenskapliga forskningsrådet (NFR).

Samtidigt inrättades en särskild nämnd,
forskningsrådsnämnden (FRN), för att i den p.g.a. den tilltagande
specialiseringen alltmer komplexa och svåröverblickade forskningsmiljön knyta
samman intressen och la initiativ lill forskning inom nya ur samhäUssynpunkt
angelägna områden som inte klart faller inom ett visst organs ansvarsområde.
FRN har också medel för finansiering av projeki främst avsedda för
samfinansiering av huvudsakligen större projekt tillsammans med en eUer flera
andra intressenter. Det kan vara något av forskningsråden men också ett eller
flera sektorsorgan -en viktig uppgift för FRN är att förmedla kontakter mellan
forskningsrådsorganisationen och den sektoriella FoU-organisationen. FRN
fömtsätts ocksä göra viktiga insatser inom del internationella FoU-samarbetet
och inom områdel allmän (samhällsriktad) information av forskning.

s. 90 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:119 90

I renl administrativa angelägenheter skall FRN också ha en
samordnande roll gentemot råden och verka för enhetliga rutiner m. m.

För forskningsråden innebar reformen, förutom
sammanslagningen, att råden i fortsättningen utses genom val bland aktiva
forskare vid universiiet och högskolor, varigenom dessa gruppers inflytande i råden
väsentligt breddats. Genom särskilda rådskonferenser i anslutning till valen
skall ocksä debatten kring forskningsrådens verksamhet stimuleras och
policy-förklaringar avges.

Högskolan

Huvuddelen av den allmänna, kunskapsutvecklande
forskningen uiförs inom högskolan, som också svarar för forskarutbildningen.
Högskoleenheter med fasl forskningsorganisation finns på sju orter: Stockholm,
Uppsala, Linköping, Lund, Göteborg, Umeå och Luleå.

Högskolans forsknings- och forskarutbildningsverksamhet är
indelad i fakulteter. För närvarande finns humanistiska, teologiska, juridiska,
samhällsvetenskapliga, medicinska, odonlologiska, farmaceuiisk,
matematisk-naturvetenskapliga och tekniska fakulteter. Vid
lantbruksuniversitetet finns lanlbruksvetenskaplig, veterinärmedicinsk och
skogsvelenskaplig fakultet.

Antalet forskartjänster vid universitet och högskolor har
under perioden 1970-75 ökal med ca 200% och uppgick år 1975 till 2 150.
Antaletforskar-studerande har under perioden 1950-1970 ökat med 15% per år. Det
har således skett en kraftig expansion av forskningen inom högskolan. Under
senare år har dock en tendens till nedgång märkts. År 1976 fanns ca 12600
forskarstuderande, vilket motsvarar ungefär 12% av samtliga studerande vid
högskolan.

Expansionen har gjort det möjligl för universiteten att i
stigande utsträckning åta sig FoU-uppdrag från näringslivet och den
sektoriella FoU-organisationen, som i hög grad anlitar högskolan som
forskningsutförande organisation. Genom den sektorsanknutna forskningens tillväxt
ställs stora krav på forskningsresurser vid universitet och högskolor, som i
det svenska systemet förutsätts kunna utföra aUa typer av kvalificerad
forskning. Från universiteten fristående forskningsinstitut har endast
inräitats i begränsad omfattning, eftersom landets forskningsresurer inle
onödigtvis bör splittras genom inrättande av mindre, frän högskolan fristående
forskningsenheter.

Vid universitetet i Linköping införs ny, temainriktad
forskningsorganisation. Den nya forskningsorganisationen är i administrativt
hänseende uppbyggd på nästan samma sätl som den traditionella. Olika samhällsintressen
ges dock ett större inflytande över forskningen. I Linköping skall bedrivas
forskning kring större teman, som faststäUs av riksdagen. Dessa leman bryts ner
i subteman i den långsiktiga planeringen och ett forskningsprogram inom
subtemal arbetas fram av forskare och forskarstuderande och fastställs av
högskolans styrelse.

Vid sidan av högskolan under utbildningsdepartementet
finns en särskild högskola för jordbrukssektorns behov som sorterar under
jordbruksdepartementet. Organisatoriskt är denna uppbyggd på ett likartat sätt
som högskolan under utbildningsdepartementet. En skiUnad är dock att lantbmksuniversiletet
sorterar direkt under departementet, medan det för den övriga högskolan finns
en ceniral myndighet, UHÄ. UHÄ har framför allt samordnande och planerande
arbetsuppgifter. Många av de uppgifter som ålåg det tidigare centrala verket,
universitetskanslersämbetet, har genom

s. 91 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:119 9,

högskolereformen delegerats lill de i samband med denna
reform inrättade regionstyrelserna eller till högskoleenheterna.

Akademier och stiftelser

De velenskapliga akademierna. Vetenskapsakademien,
Vitterhetsakademien och Ingenjörsvetenskapsakademien har vikliga uppgifier som
stimulerande, kontaktskapande och informerande organ. Ingenjörsvetenskapsakademien
har ansvarei för den svenska organisalionen av veten-skapligt-lekniska
attachéer i ullandel i samarbete med bl. a. STU. Ingen av akademierna spelar någon
nämnvärd roll för finansiering av forskning.

Det gör däremot ett mindre antal stora privala stiftelser,
varav Wallen-bergsstiftelsen står i särklass med en årlig utdelning av ca 20
milj. kr. Utdelningen går ofta till finansiering av särskilt dyrbar utrustning,
som ibland samfinansieras med staien.

Del finns också ell stort antal mindre stiftelser (bortåt
700), som delar ut pengar lill forskning. Särskilt vanUgt är stöd till
medicinsk forskning.

Forskning och utveckling inom näringslivet

Siörre delen av utvecklingsarbetet i Sverige utförs inom
induslrin. Av FoU-verksamheten inom industrin kan 10% betecknas som forskning
medan resten är ulvecklingsarbele. Verksamheten finansieras till 85% med egna
medel. Karakteristisk är koncentrationen av FoU-verksamheten lill större
förelag och lill vissa industribranscher.

IntemationeUt samarbete

Del fmns ett rikt utvecklat nät av kontakter mellan
svenska FoU-organ och deras motsvarigheter i andra länder. I synnerhet
samarbetet med de övriga nordiska länderna är livligt. Sverige deltar i
FoU-samarbete inom ramen för FN och dess fackorgan, OECD och i någon mån de
europeiska gemenskaperna liksom i samarbetsorganisationer som den europeiska
kärnforskningsorganisationen (CERN), den europeiska organisalionen för astronomisk
forskning rörande södra stjärnhimlen (ESO), den europeiska konferensens för
molekylärbiologi allmänna program (CEBM) och dess program för ett europeiskt
laboratorium för molekylärbiologi (EMBL). De svenska forskningsråden och
akademierna är medlemmar i internationella velenskapliga unioner (ICSU) och
forskningsrådens europeiska samarbetsorganisation (ESF). Dessutom finns
bilaterala forskningsföreningar och forskningsstiftelser, ibland med anknytning
till näringslivet. Universitetens forskare har ofta personkontakter med
forskare vid inslilulioner i andra länder, ett informellt samarbete som utgör
en viktig bas för del mer organiserade samarbele som förekommer.

Det mer organiserade intemationella forskningssamarbetet
kan gälla enskilda projeki eller större forskningsprogram, samordning av
forskningsinsatser, samarbele i fråga om forskarutbildning, gemensam
finansiering och gemensamma forskningsinstitutioner. Den största salsningen av
della slag är del svenska deltagandel i CERN. Härutöver finns det ett antal
medelstora internationellt organiserade samarbetsprojeki inom främst det
naturvetenskapliga området (EISCAT, EMBO m. fl.). Det nordiska samarbetet har
gett upphov lill ett belydande antal gemensamma nordiska institutioner för
FoU. Det förekommer också alt de nordiska forskningsråden samordnar sina
aktiviteter.

s. 92 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:119 92

Bilaga 2

Forskningsrådsutredningen

Utgångspunkter

Forskningsrädsutredningen (FRU) anger i sitl belänkande
(SOU 1977:52) Forskningspolitik vissa grundläggande förutsättningar för en
långsiktig forskningsplanering. I en kortfattad genomgång av begreppen
forskning och utveckling beionar FRU - i nära anslutning lill vad som
framfördes i ulredningens första betänkande (SOU 1975:26) Forskningsråd - att
all forskning så längt möjligt bör bedömas både med hänsyn till sin
inomvetenskapliga betydelse och sin samhällsrelevans - egenskaper som all
forskning har i varierande grad. Begreppskedjan grundforskning riktad
grundforskning - tillämpad forskning är enligt utredningens uppfattning inle
särskilt klargörande. Siarka skäl talar emellertid för att hålla samman
begreppsparet forskning och utveckling, FoU. Detla är, enligt FRU, viktigt som
en markering av all ulvecklingsarbete bör ske på hög kunskapsnivå, för att via
utvecklingsarbete kunna identifiera kunskapsbehov som måste mötas med
forskningsinsatser elc. Utredningen beionar slarkl att försök till
avgränsningar av FoU bör göras med stor försiktighet. Det intuitiva inslaget i
all forskning, skapandet av kunskap på andra vägar än enbart intellektuella och
ocksä andra faktorer gör alla avgränsningsför-sök vanskliga.

Utredningen diskuterar också begreppet forskningspolitik
och konstaterar atl samhällets ökande forskningsberoende och forskningens
volymtillväxt under liden efter andra världskriget skapat behov av en
genomtänkt och sammanhängande grundval för alla de beslut som måsle fattas av
skilda samhällsorgan om forskningens finansiering, dess organisation,
forskarutbildning, överförande av forskningsresultat till näringsliv och samhälle
etc. Summan av alla faktiska förhållanden på detta område kan, enligt
utredningen, naturligtvis också - men då i mer inskränkt mening -belecknas som
samhällets forskningspolitik.

I Sverige har en viss utveckUng mot en helhetssyn på
FoU-politiken ägt rum, ehuru förhållandevis sakta. Som utgångspunkt för analys
av FoU-systemet i Sverige pekar ulredningen på två grunduppfattningar - doktriner
- om förhållandet mellan forskningen och samhället. Dessa synsätt är
analysredskap - de påverkar FoU-systemels uppbyggnad men kan knappast tänkas
helt renodlade i det verkliga livet.

Den ena grunduppfattningen betonar forskningens egenvärde.
Forskningen ses som angelägen i sig själv och även om den är betydelsefull för
samhällel bör den inte styras annat än inifrån.

Den motsatta doktrinen ser forskningen som medel, ett
bland andra för alt nå samhällsmål inom de sociala, ekonomiska och kulturella
områdena etc.

Dessa båda doktriner påverkar i olika blandningar och i
skiftande grad FoU-systemels utformning men knappast någonsin med fulll
genomslag. Den svenska situationen under de senaste decennierna präglas, enligt
FRU, allmänt av en utveckling mot en forskningen-som-medel-syn. Den
sektorsanknutna FoU-organisationen - dvs. den FoU-organisation som anknyter
till samhällsorganen inom olika områden och den planering för
samhällsverksamheten som där sker - är präglad av denna syn men har inslag
också av del andra synsättet. Utredningen påpekar atl den nya

s. 93 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:119 93

rådsorganisationen
genom forskningsrådsnämnden präglas av ökad tonvikt på "forskningen som
medel" men framhåller att båda synsätten utnyttjas i svensk FoU-politik.

Som
ett avgörande problem i sammanhanget framhåller utredningen inflytandefrågorna,
som får ett väsentligt olika innehåll beroende på vilken doktrin som präglar
synsättet.

FRU päpekar att
ulredningens frågeställningar i hög grad varit akluella även i andra länder.
Exempel anförs från några OECD-länder där diskussionen på senare tid varil
livlig i dessa frågor. På mänga häll arbetar man med problemen att finna
avvägningar mellan en mer sammanhållen och en mer sekloriserad FoU-politik och
med frågorna om hur forskningen skall inriklas mol viktiga samhällsområden.

Lösningarna och formerna
skiftar. FRU betonar att det är omöjligt att överföra färdiga mönsier från
utlandet till Sverige - förutsättningarna politiskt, konstilulionellt och
kulturellt är starkt skiftande och det svenska administrativa systemet unikt.

Det
svenska FoU-systemet

FRU
redovisar en genomgång av det svenska FoU-systemet i syfte atl inom olika
områden peka på problem som har betydelse ur planeringssyn-punkt.

Utredningen
diskuterar bl. a. hur riksdagen behandlar FoU-frågoma och riksdagens
möjligheter dels all skapa sig överblick över forskningspolitiska problem, dels
att få tillgång till forskningsbaserad sakinformation.

Ulredningen konstaterar
att riksdagens arbete genom förfaltningsrefor-men och den därvid införda
utskotlsorganisationen blivit starkt sektoriserat och alt lill följd härav
FoU-frägor kommii att behandlas i flera olika utskott. Möjlighetema till
överblick över FoU-frågorna är enligt utredningens bedömning inte
tillräckliga. Även möjlighelerna atl få fram kvalificerad men bearbetad
forskningsinformation som rör sakfrågor är begränsade. Ulredningen beionar att riksdagens
roll i det parlamentariska systemet gör det nödvändigt att rikta kraven på
tiUräcklig information inte bara mot riksdagens egna organ ulan även mot
regeringen och regeringskansliet. I sammanhanget måste, enligt FRU, ocksä
uppmärksammas de enskilda ledamöternas och oppositionens särskilda behov.

För
att belysa regeringens och regeringskansliets FoU-planering diskuterar
ulredningen främst det löpande samarbetet mellan departementen, budgetprocessen
och forskningsberedningens roll.

FRU framhåller alt
utvecklingen av en sektoriell FoU-organisation har inneburit atl flertalet
departement inom sitt område har ett eller flera organ för FoU och i
motsvarande mån har att hanlera frågor av delta slag. Ulredningen anser sig
kunna konstatera atl den sektoriella forskningens utveckling medfört starkt
minskade möjligheter för regeringen att för hela FoU-området fora en
sammanhållen politik där de olika sektorernas FoU-frågor kan passas in i ett
sammanhängande mönster. Det finns knappasl en enhetlig uppfattning om de
grundläggande viUkoren och principema för det sektoriella FoU-arbetet och om
vilka skillnader mellan olika områden som är motiverade, t. ex. av olikheter i
den administrativa strukturen.

Forskningsberedningen
tillkom 1962 och sågs då som ett instrument för samordning och långsiktig
inriktning av forskningspolitiken. Den har dock inte utvecklats i denna
riktning och utredningen anser att den med den konstruktion den fått inte
heller har förutsättningar för en sådan roll.

Redskap
för atl skapa en överblick och samsyn som är grundläggande

s. 94 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:119 94

för långsiktigt syftande forskningspolitik på
statsmaktsnivå måsle, enligt FRU:s uppfattning, skapas inom regeringsapparaten.

Med utgångspunkt i en diskussion av begreppet sektoriell
FoU - dvs. sädan FoU som tar sin utgängspunkt i samhällsbehov inom olika
områden - ger utredningen en kort översikl av den sektoriella
FoU-organisalionens framväxt och en överblick över dagens organisation.

Utredningen lar vidare upp en del långsiktigt
betydelsefulla problem till behandling, nämligen sektoriell FoU i förhållande
till myndigheter och departement, samordningen mellan och inom sektorer,
ansvarsfördelningen stat-kommun-landsting, kopplingen mellan sektoriell FoU
och sektoriell planering samt finansieringen av sektorsanknulen forskning.

Enligt utredningen bör sektorsprincipen inie överges. Till
ledning för arbetet inom sektorerna bör emellerlid finnas klarare principer för
den samlade FoU-organisationen vad gäller t. ex. myndigheternas och departementens
roll, formerna för finansiering m. m.

FRU anser atl en anknyining av sektoriell FoU till
ansvariga myndigheter bör eftersträvas i första hand. Härigenom ges en säkrare
koppling till planering och utnyttjande än om de sektoriella FoU-organen är
fristående.

Ett alternativ lili myndighelsanknytning är en anknytning
lill fackdepar-lement. Enligt utredningens uppfattning kan dock inte behovet av
en praktiskt förankrad sektoriell FoU tillgodoses utan myndighetsmedverkan.

1 frågan om finansiering anser utredningen atl
budgetfinansiering av statens utgifter bör vara det normala även för sektoriell
FoU. Även kommuner och landsiing bör koUektivi kunna finansiera FoU.

Ulredningen understryker forskningsrådsnämndens (FRN)
samordnande roll och ser energiforskningsmodellen som en intressant lösning på
samordningsbehoven över deparlementsgränserna. Bl.a. med hänsyn till de
svårigheter som tycks följa med lösningen önskar utredningen en uppföljning
och utvärdering av denna modell.

FRU anser alt både kommunala och statliga myndigheler i
ökad utsträckning bör samarbeta inbördes och med näringslivet (det statliga
och privata) för atl utveckla ny teknik och ny utrustning.

Utredningen framhåller även alt beslut i t.ex. planerings-
och organisationsfrågor vad gäller sektoriell FoU i konkreta fall måste
föregås av noggrann analys av de speciella förhållandena. De principer
utredningen talar för måste kunna omprövas efterhand som nya
organisationsmodeller utvecklas och kunskapen om existerande modeller
förbättras.

Som en separat expertpromemoria har publicerats sex
fallstudier frän den undersökning Statskonsult AB utfört för utredningens
räkning (SOU 1977:53).

Forskningsrådsorganisationen behandlar FRU endast
kortfattat eftersom den ingående genomlysts i utredningens första betänkande
(SOU 1975:26) och efter omorganisationen nu slår inför ett nytt utvecklingsskede.
Huvuddrag och huvudprinciper i organisationen redovisas men främst läggs vikt
vid långsiktigt betydelsefulla planeringsproblem som den nya rådsorganisationen
kommer atl möla. Utredningen pekar på vissa problem som inle lösts i samband
med omorganisationen och som alllså ärvs. Del gäller bl. a. finansieringen av
dyrbar vetenskaplig utrustning och frågan om täckning av under budgetåret
stegrade lönekostnader.

Av de planeringsproblem som betingas av den nya
organisationen pekar FRU på tvä. Det ena gäller inflytandefrågorna, dvs. hur
del nya systemet för atl utse vetenskapliga ledamöier i råden skall utvecklas
till att bli det

s. 95 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:119 95

avsedda instrumentet för nära kontakt med forskarna vid
universiteten. Det andra gäller FRN:s ställning.

FRU anser det vikligl att observera den fastlagda
huvudprincipen atl FRN så långt möjligt skall samfinansiera sina insatser med
andra FoU-organ; risken - om detta inte lyckas - är atl FRN endasl blir ett
nytt självständigt forskningsråd för samhällsrelevanl forskning. Samtidigt vill
utredningen uppmärksamma del problem som kan uppslå om till FRN knyts ett
ansvar för vissa forskningsområden på så säll all vissa preciserade belopp för
insaiser läggs fast av statsmakterna. Nämnden måsle kunna avväga storleken av
sina insatser under fri samverkan med andra organ.

Utredningen tar även upp problem som berör universitetens
och högskolornas planeringsförutsättningar.

Forskningsrådsutredningen diskuterar i detla sammanhang
tre problemområden:

-
utvecklingen av
de fasta resurserna för forskning inom högskolan

-
avvägningen
mellan fasta och rörliga resurser och högskoleorganisationen som bas för
sektorsanknulen FoU

-
systemet för
styrning av högskolans forskning.

Ulredningen utgär från all även fortsättningsvis stora
insaiser av forskning och utveckling måsle ske inom flera viktiga nya områden
för alt tillgodose människornas krav. Ett successivi ökande forskningsberoende
kommer då i tecknet av rådande och förutsebar resursknapphel alt ställa ökade
krav på forskningsorganen att inom ramen för befintliga resurser tillgodose nya
forskningsbehov. De redskap som i dag finns för denna omprioritering och
nyorientering utan stimulans av ökade resurser - främst den s.k. §69-prövningen
- är, enligt FRU:s bedömning knappast lillräckliga. En viktig uppgift i en
långsiktig forskningsplanering är alt finna posiliva incitament för denna
förändring.

Oavsett
hur förnyelsen av högskolans forskning skall ske aktualiseras frågan om hur
olika intressen samspelar i denna process. Utredningen betonar vid diskussionen
av denna fråga atl ett brett samarbele med intressenter utanför högskolan kring
frägor som rör basorganisalionens utveckling måste främjas. Del måsle dock i
detta samspel betonas alt universitetsforskningens uppgift också är att vara en
bas för och ulveckla inomvelenskapligt betydelsefull forskning. Det
balansproblem som föreligger här är viktigt att uppmärksamma, men det får inle
förväxlas med en motsättning mellan "universitetens" och
"samhällets" intressen. Genom inlressebildens sammansalthel och de
långsikliga konsekvenserna blir ulformningen av högskolans fasta organisation
för forskning en i högsia grad forskningspoUtisk fråga.

Den andra huvudfrågan som berörs gäller också den ell
balansproblem. Genom forskningsråden och via de sektorsanknutna
forskningsfinansierande organen tillförs högskolan lillfälliga projektanslag
som kompletterar basresurserna och ofta är nödvändiga för all effekliv
forskning skall kunna bedrivas. Avvägningen mellan fasta och rörliga resurser
totalt och inom skilda områden är ett problem som aktualiseras i takt med all
andelen rörliga resurser ökar. Ulredningen finner det angelägel atl detla
problem uppmärksammas men konstaterar bl. a. atl del förutsätter förbättrad
redovisning av forskningsvolym och forskningsfinansiering inom högskolan.
Ulredningen upprepar sitt i del tidigare belänkandet framförda förslag att
överföringen från rörlig till fast finansiering skall prövas samlal - förslagsvis
vart tredje år genom gemensamma förslag av forskningsråden och högskolan.

s. 96 Kontrollera mot PDF

En annan aspekt av balansproblemel fasta-rörliga resurser
uppmärksammar utredningen också. Del gäller hur kosinaderna skall fördelas mellan
högskolan och de externa finansierande FoU-organen. Läget är på detta område
oklart och FRU understryker behovet av en samlad utredning av dessa frågor.
Därvid bör både forskningsrådens och den sektorsanknutna forskningens speciella
roller i samband med universitetsforskningen uppmärksammas.

Utredningen kommer också in på frågan om när särskilda
forskningsinstitut bör inrättas respektive när högskolesystemet skall
utnyttjas för att lillgodose nya eller speciella forskningsbehov. Trots alt en
viss enighet tycks råda om att institutsbildning bör undvikas och högskolan så
långl möjligl utnyttjas inrättas då och då nya institut. Utredningen efterlyser
krilerier för bedömningen av dessa frågor.

Även om en slrävan bör vara alt även fortsättningsvis
utnyttja högskolan bör också institutens möjligheler alt bedriva en vital
forskning uppmärksammas. Särskilt understryker ulredningen möjligheten att
genom att skapa tillräckligt stora enheter få till stånd den rörlighet som
anses vara ett av inslilulsforskningens mer svårbemästrade problem.

Utredningen konsiaterar alt de privata stiftelsernas och
fondernas anslagsgivning endasl i något faU är av den storleksordningen atl
ett mer avgörande inflytande på FoU-systemet kan utövas av en enskild
stiftelse. Tillsammanlagna belyder dock tUlskotten från stiftelser och fonder,
vars medel lill övervägande del går till mottagare inom högskolan, ett inte
oväsentligt bidrag till universitetsforskningen, särskilt den medicinska.
Informationen om stiftelsernas forskningsslödjande verksamhei är enligt
ulredningens bedömning knappast tillräcklig; både stiftelserna själva och
forskarna lorde ha intresse av en förbättrad information om deras möjUgheter
och intresseprofil.

Av de offentliga eller officiösa organen av
stiftelsekaraklär eller liknande tar FRU bl.a. upp Riksföreningen mot cancer.
Ulredningen understryker sin tidigare redovisade uppfattning att huvudansvaret
för cancerforskningen bör ligga hos forskningsrådsorganisationen.

De vetenskapliga akademiernas viktiga uppgifter som
stimulerande, kontaktskapande och informerande organ och deras betydelsefulla
roll som internationella samarbetsorgan betonas av utredningen.

1 detta sammanhang berör utredningen också den forskning
för ideella folkrörelser som sedan år 1975 får slöd via en särskild delegation,
vilken från år 1977 administrativt knutits till FRN. Ulredningen framhåller all
en låsning av medel i smä ekonomiska ramar såsom skett inom detta område bör
undvikas.

FRU lämnar även en på befintlig statistik baserad
beskrivning av FoU-insatserna inom industrin, som förutom att de är de
statistiskt bäst kartlagda också är de mest betydande. FRU framhåller
utveckUngsarbelets totala dominans över forskningen och del förhållandet att
FoU-arbetet i hög grad är koncenterat till de stora företagen.

Ulredningen diskuterar vidare företagens behov av
sekretess kring FoU-arbetet. Avgörande är, enligt FRU, här den
konkurrenssituation företagen arbetar i olika ägarförhållanden innebär därvid
knappast någon avgörande skillnad. Frågan har emellertid stor principiell
betydelse både för möjligheterna att påverka inriktningen av företagens FoU,
för företagens möjligheter att lägga ut FoU-uppdrag till universitet och
högskolor och inte minst för uppbyggnaden av det offentliga FoU-systemet.

Utredningen pekar på ett antal områden där näringslivets -
främst

s. 97 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:119 97

industrins - FoU-problemalik har nära samband med allmänna
forskningspolitiska problem. Det gäller bl.a. industrin och forskamtbildningen,
gemensami bruk av avancerad utrustning, branschforskningsinstituten samt
forskningsuppdrag till högskolan. En gmndfräga när det gäller näringslivets FoU
är dess betydelse för ekonomisk tillväxt och företagsutveckling.

Utredningen diskuterar dessa frågor bl.a. i anslutning
till en studie av Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA) om försvaret och den
tekniska utvecklingen (IVA-rapport 97). En viktig tes i IVA:s rapport är atl
försvarets materielanskaffning när den innefattar utvecklingsuppdrag lill
näringslivet har en stark pådrivande effeki i utvecklingen av teknisk och annan
kompetens inom företagen.

Försvarets materielanskaffning innebär i allmänhet att
studier och utveckling beställs separat eller i ett paket inkluderat
serieproduktion. Det är i allt väsentligt försvarets myndigheler som gör
riskbedömningen och står för riskerna. Ofta elimineras härigenom den slörsla
risken - marknadsrisken. Här finns en väsenilig skillnad gentemot
utvecklingsarbete för civila ändamål.

Vid beställningar av försvarsmateriel kan en avsättning
för produkter garanteras och utvecklingsinsatser som annars inte skulle kommii
till stånd har därigenom kunnat genomföras.

IVA har framhållit att en liknande leknisk
kompetensutveckling är möjlig även vid motsvarande civila beställningar. FRU
understryker att satsningar på avancerad civil teknologi är en av de vägar som
bör prövas när del gäller all främja den tekniska utvecklingen. I sammanhanget
pekas på den betydelse som potentiella bestäUare som kommuner och landsiing
har. Näringslivets FoU mäste enligt utredningen ses i sitt samband med de
insatser som görs på det offentUga omrädel. Information om företagens
FoU-ansträngningar och behov av kompetens inom det offentliga FoU-området är
nödvändig för alt en planering och rimlig rollfördelning skall kunna komma lill
ständ.

Inflytandet frän samhällets sida och från de anställda pä
företagens FoU både när del gäller volym och inriktning är frågor vars
långsiktiga betydelse utredningen framhåller.

Del internationella FoU-samarbetet griper in i all slags
forskning och på alla de områden som FRU behandlar. Ulredningen uppmärksammar
de speciella villkor under vilka en stor del av detta samarbete sker och de
problem som kan vara förknippade därmed. FRU betonar att grunden för
internationellt vetenskapligt samarbete är ett fritt informationsflöde och
informella personliga kontakter mellan forskare.

Ulredningen belyser det organiserade inlernationella
FoU-arbetets former och problem.

I samband därmed diskuterar utredningen bl. a.
planeringsproblem inom del internationella forskningssamarbetet.

Ett sådant problem gäller finansieringsprinciperna.

När
det gäUer stora internationella FoU-projekt - Ofta i samband med investeringar
i tung utmstning - uppkommer bl. a. frågan om sådana kan och bör finansieras
inom ramen för de forskningsfinansierande organens normala anslag eller om
särskilda medel skall ställas till förfogande. FRU anser att strävan bör vara
att de FoU-ansvariga organen skall göra avvägningen meUan deltagande i
internationeUa FoU-projekt om inhemsk forskning. Utredningen anser dock atl
denna princip inte kommer att kunna genomföras hell; det kommer regelbundet att
aktualiseras projekt som inte 7 Riksdagen 1978179. I saml. Nr 119

s. 98 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:119 98

rimligen kan finansieras på delta säll ulan alt en alllför
radikal nedskärning på andra områden sker.

Ett samarbete måste även i dessa frågor ske mellan olika
svenska organ med ansvar inom området, och ulredningen uppmärksammar FRN:s roll
i sammanhanget.

Överväganden och huvudförslag

FRU konsiaterar att den sektoriserade FoU-organisationen
och forskningsfrågornas belydelse inom alla samhällsområden kan medföra en
splittring av resurser och gränsdragningsproblem som måste uppmärksammas och
motverkas.

De sektoriella FoU-principerna bör enligt utredningens
uppfattning inte överges men det är utredningens bestämda slutsats att den
sektoriella FoU-politiken måsle kompletteras med i ordets egentliga mening
övergripande FoU-politiska beslut. Ett nyckelbegrepp är ökad överblick och
utredningen exemplifierar med följande områden där sådan är nödvändig för
insiktsfulla beslut:

-
fördelningen av
FoU-resurser pä olika områden

-
forskarutbildningens
inriktning och dimensionering

-
avvägningen av
FoU-organens ansvarsområden och FoU-organisalionens uppbyggnad

-
inflytandefrägorna.

Denna överbUck och samordning måste åstadkommas pä
politisk nivå och utredningen framhäller att uppgiften i första hand är
regeringens ansvar. Frågan om förutsättningarna för långsiktig
forskningsplanering leder, enligt FRU, oundvikligen in på frågan om
regeringsarbetets organisation och utredningen behandlar i detta sammanhang
såväl frågan om ett forskningsdepartement som forskningsberedningens roll.

Ett forskningsdepartement i den meningen atl alla
FoU-frägor skulle brytas ut ur de olika fackdepartementen betraktar utredningen
som en orealistisk tanke och inte heller andra varianter av
forskningsdepartement anser sig utredningen kunna rekommendera.

Forskningsberedningen i dess nuvarande form kan enligt
utredningens bedömning inte tjäna som samordningsinstrument för FoU-politiken
eller som rådgivare till regeringen i forskningspolitiska frägor - om den
bevaras bör andra motiv ligga till gmnd härför.

Uppmärksamheten bör, enligt FRU, i försia hand riktas mot
processer och information som skapar större överblick. Utredningens
huvudförslag är därför att regeringen regelbundet lägger fram
princippropositioner för riksdagen om den samlade FoU-politiken. Dessa
propositioner, regeringens FoU-program, kan innehålla t. ex.

-
ställningstagande
i aktuella principfrågor,

-
förslag till
konkreta åtgärder och beslut,

-
redovisning av
aktuellt utredningsarbete,

-
bearbetad
statistisk redovisning av svensk FoU,

-
samlad
redogörelse för den framtida anslagsutvecklingen inom det statliga FoU-området
i form av planeringsramar utan bindningar till exakta belopp.

Regeringens FoU-program bör, enligt utredningen, avges en
gång per valperiod - varje nyvald riksdag fär därigenom tillfälle att diskutera
FoU-politiken i dess helhet. Programmen bör avse en femårsperiod, varigenom
planeringen blir rullande. Ulredningen understryker att planeringsarbetet måsle
ske med stor flexibilitet och att samordningsbehovet inte på något

s. 99 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:119 99

säll är totalt. Ansvar och inilieringsförmåga måsle
alltfort spridas på djupet i FoU-systemel om detla skall fungera väl.

FRU anser att det inom regeringskansliet mäsle byggas upp
ett kunnande för denna nya uppgift. Utredningen framhåller atl
fackdepartementen i flera fall behöver tillgång till ökad expertis inom sina
respektive FoU-områden.

Ett sammanhållande ansvar för planeringsarbetet inom
regeringskansliel anser ulredningen i försia hand bör åläggas
utbildningsdepartementet som bör bygga upp kompetens härför. Utredningen fö re
slår att en interdepartemental arbetsgrupp av tjänstemän i ansvarig ställning
följer och leder det löpande arbetet med regeringens FoU-program.

Ulredningen lägger även fram vissa förslag rörande
riksdagen och FoU-frågorna. Utredningen avvisar tanken på ett särskilt
forskningsutskott och ett forskningssekretariat med uppgifi att betjäna samtliga
utskott i forskningsfrågor. Ulredningen föreslår dock att nya insaiser görs
för alt förbäura möjligheten till både forskningspolitisk informaiion och
forskningsbaserad sakinformation för de enskilda riksdagsledamöterna och för
partigrupperna. Riksdagens upplysningstjänsl föresläs få ökad möjlighel alt
förse riksdagens ledamöier med bearbetad information om aktuellt forskningsläge
inom olika områden genom översikter, granskning av forskningsrapporter elc.
Utredningen föreslår alt 0,5 milj. kr. anvisas upplysnings-tjänsten för denna
serviceverksamhet, varav även utskotten och riksdagens inre förvaltning i
övrigt kan dra nytta.

Den förstärkning av regeringskansliets planeringskapacitet
på ett strategiskt område som ulredningens förslag skulle medföra
aklualiserar, enligt FRU, frågan om oppositionspartiemas behov av särskilt stöd
för atl fullgöra sina uppgifter i den politiska processen. Utredningen anser
atl en ökning av partigmppstödel är befogad för alt ge partigrupperna och
särskih de av stödets konstruktion gynnade oppositionspartierna möjligheler att
inhämta kvalificerad informaiion av del slag som här diskuteras. Utredning
anser sig dock inte böra föreslå del belopp med vilket stödel bör öka. Denna
avvägning bör, enligt FRU, göras av riksdagens egna organ. Vid avvägningen bör
bl.a. prövas om proportionen mellan slödel till regerings-respeklive
oppositionspartierna är den rimliga.

FoU-statistik är av gmndläggande belydelse för
möjlighelerna att upptäcka förändringar i utvecklingen inom FoU-området. FRU
föreslår alt ökade insaiser görs för alt skapa en heltäckande FoU-statistik.
Särskilt viktigt anser utredningen det vara att en reguljär (löpande)
FoU-statistik över forskningen inom högskolan kommer till stånd.

Ulredningen förordar alt den interdepartementala
arbetsgrupp som föreslagits få ansvar för samordningsarbetet för regeringens
FoU-program får ett samordnande ansvar även för utveckling av den reguljära
svenska FoU-sladsliken. Detta motiveras, enligt FRU, av att FoU-statistik är
ett redskap av avgörande vikt vid de forskningspolitiska övervägandena som
måste ske inom regeringen. Olika myndigheter bör som nu bevaka sina speciella
intresseområden, medverka med sin kompetens vid utformningen av statistiken,
beställa speciella undersökningar för sina egna behov etc. Statistiska
centralbyrån bör som hittills medverka i utredningsarbetet och svara för
insamlingsarbete och teknisk bearbetning.

Registrering av pågående forskning framstår, enligt FRU,
som ett allt vikligare redskap för atl skapa överbUck över FoU-området.
Utredningen framhåller atl uppgifier om pågående forskningsprojekts inriktning,
omfattning, finansiering etc. är av belydelse både för forskarna själva och
för

s. 100 Kontrollera mot PDF

specialister inom förvaltning och forskningsplanerande
organ. För en allmän forskningspolitisk debait och för initiering av forskning
är det nödvändigt atl kunna få veiskap om var kompetens inom olika områden
finns. Redan i dag görs belydande insatser på en rad håll för registrering av
forskning men i brist på samordning finns ingen överblick över områdel.
Ulredningen föreslår att ett sammanhållet datoriserat register över pågående
FoU skapas som bör innefatta i princip all statligt stödd FoU och så långl del
visar sig möjligl även FoU som del privata och offentligt ägda näringslivet
stöder och bedriver.

FRU föreslår atl ansvarei för registrets uppbyggnad och
löpande anpassning till nya krav (programansvaret) skall ligga på ett organ
med centralt ansvar för planering av FoU, t. ex. den av utredningen föreslagna
interdepartementala arbetsgmppen, UHÄ eller FRN. Ulredningen anser även att en
anknytning till ett centralt biblioteksorgan är tänkbar. Det slutliga valet av
leknik och organisation bör, enligt FRU, ske först efter en försöksverksamhet.
Ulredningen föreslår atl en sådan inleds. Som underlag för ställningstagandet
beträffande regislrering av forskning har utredningen kunnat utnyttja en
expertrapport (SOU 1977:54) som publiceras samtidigt med FRU:s betänkande.

Del krav på vidgat inflylande över forskningens
inrikining, som samhällets forskningsberoende medför och som tar sig utiryck i
breddad forskningspolitisk debatt och ökad uppmärksamhet på forskningsfrågor
över huvud t.ex. inom intresseorganisationer och ideella folkrörelser, innebär
också belydande behov av information lill mycket breda grupper av mottagare.

Inom flera olika sektorer har en effektiv
nyttjarinformation kunnat utvecklas men utredningen konstaterar att den
aUmänna forskningsinformationen inte är väl tillgodosedd.

FRU erinrar om atl till den nya högskolans uppgifter nu
uttryckligen har lagts att informera om forskning och utvecklingsarbete och
resultaten härav. Utredningen anser dock atl resurser mäste lill för alt denna
uppgift skall kunna fuUgöras.

FRU:s förslag tar sikte på att för allmän och
samhällsriktad forskningsinformation få tiU stånd ett system av samma slag som
gäller för forskningsrådens stöd till forskning.

Ulredningen föreslår att FRN ges ett ansvar för och
resurser till stöd för informationsprojekt, populärvetenskapliga publikationer,
stipendier etc. inom detla område. FRU fömtsätter att ansvar för
forskningsinformation Uksom hittills vilar på en rad olika organ som FRN kan
stödja och samarbeta med.

FRU föreslår att inledningsvis 4 milj. kr. årligen ställs
till FRN:s förfogande för detta ändamål. FRN bör, enligt utredningen, inrätta
en delegation för alt hantera dessa frågor med representation från olika
intressenter inom området. Som underlag för sitt stäUningstagande i denna fråga
har utredningen en samtidigt med betänkandet publicerad expertrapport (SOU
1977:55).

Utredningen har bl.a. haft i uppdrag att behandla
arbetstagarorganisationernas möjligheter all initiera forskning. Utredningen
konstalerar att arbetstagarorganisationernas intresse för forskningsfrågor ökat
starkt under senare år. Utredningen har vid överläggningar med företrädare för
de tre stora arbetstagarorganisationerna dock funnil alt dessa har svårigheter
alt formulera sina forskningsbehov och initiera forskningsinsatser.

Utredningen föreslår att arbetstagarorganisationerna skall
ges ökat infly-

s. 101 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:119 lOi

tände i de sektoriella FoU-organen. Ulredningen framhåller
också att forskningsråden i ökad utsträckning bör låta intressenier utanför
fackmännens krets delta i beredningen av forskningsärenden.

Representation i FoU-organ är emellertid, enligt FRU, inte
tillräckligt för att skapa goda möjligheler att initiera forskning. Ulredningen
föreslår därför särskilda åtgärder för atl skapa förbättrade konlakler mellan
arbetstagarorganisationerna och forskningen. Det nyinrättade Centrum för arbetslivsfrågor
bör, enligt FRU, få ett samlat ansvar för alt förmedla stöd till
arbetstagarorganisationernas initiering av FoU och medel bör ställas lill
förfogande för detta. Bland de insatser ulredningen föreslär skall kunna
finansieras via dessa medel är:

-
kontaktforskare
lill disposiiion för organisalionerna,

-
engagemang av
forskare för ularbelande av forskningsprogram,

-
kunskapsöversikter,
kursverksamhet,

-
remissarbete
inom områden som rör vetenskapliga frågor,

-
stöd lill
förberedelser för ställningstaganden i FoU-organ. Insatserna bör, enligt FRU,
bekostas av staismedel som slälls till Centrums förfogande antingen via
arbetarskyddsfonden eller genom särskild medelsanvisning till Centrum. Kostnaderna
beräknar utredningen till 1,5-2 milj. kr. i ett inledningsskede.

Framtidsstudier och konsekvensanalys

I ell separat avsnitt behandlar utredningen frågorna om
framtidsstudiernas organisation och s. k. teknikvärdering. En koppling mellan
dessa båda frägor finner utredningen vara sakligt motiverad: teknikvärdering
eller, med den benämningen utredningen föreslår, konsekvensanalys är närmast en
del av framtidsstudierna.

Utredningen beskriver framväxten av framtidsstudier och
karakieriserar dem som ett medel atl minska den osäkerhet som präglar
långsiktig planering och medvetandegöra de målkonflikter och andra
restriktioner som påverkar möjligheten att fatta långsikliga beslut.

Den centrala frägan i ulredningens uppdrag angäende
framtidsstudier gäller sekretariatets för framtidsstudier ställning.
Utredningen redogör för dess tillkomst och verksamhet och berör den debatt som
förts om sekretariatet i riksdagen.

FRU diskuterar tre huvudalternativ för sekretariatets
ställning. Två av dem innebär alt sekretariatet bevaras i någon form, ett att
sekretariatet avskaffas och helt andra lösningar söks.

Utredningen föreslår all en delegation för framtidsstudier
inrättas med i huvudsak den ställning och de uppgifier som sekretariatet för
framtidsstudier erhöll efter omorganisationen 1975.

Utredningen förordar att termen konsekvensanalys används
som svensk benämning för metoder atl fömtse konsekvenser av nya system (technology
assessment eller teknikvärdering).

Utredningen föreslår i fråga om konsekvensanalys att

-
ökade insaiser
bör göras i fråga om utbildning och forskning om förhållandel mellan teknik
och samhälle

-
konsekvensanalys
bör ske såväl inom näringslivet som inom den offentliga sektorns olika grenar.
Konsekvensanalyser inom näringslivet bör offentUggöras

-
när det gäller
statliga myndigheter m.fl. remissväsendet bör kunna uigöra en bas för ökade
insaiser - konsekvensanalys bör prövas genom a« aktuella frågor remitteras till
flera remissorgan frän olika samhälls-

s. 102 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:119 102

sektorer
med uppdrag ål dessa organ att gemensami avge utlåtande (storremisser) - något
institut för konsekvensanalys inte bör inrättas. Den föreslagna delegaiionen
för framtidsstudier bör ha ett allmänt ansvar för att bevaka och ta initiativ
till konsekvensanalyser fristående från seklorsorgan.

Reservation

I
en reservation av ledamöterna Lars Gustafsson, Kerstin Jordan, Kerstin
Lindahl-Kiessling och Roland Lundgren föreslås att en delegation för
framtidsstudier inrättas samt

att
denna delegation får stäUning som myndighet med en styrelse med bred
parlamentarisk representation.

s. 103 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:119 ,03

Bilaga 3

Remissyttrandena

Forskningsrådsutredningens betänkande (SOU 1977:52)
Forskningspolitik

Många remissinsianser har i sina remissyllranden över
forskningsrådsutredningens (FRU) betänkande (SOU 1977: 52) Forskningspolitik
framhållit forskningens stora belydelse saml behovet av ökade resurser för och
insaiser inom forskningen. Flera instanser beskriver också den egna
FoU-verksamheten.

FRU beröms av flertalet remissinstanser för all dess
betänkande ger en ulföriig och bra bild av forskningssituationen i Sverige.
Endast ett fålal remissinstanser riklar någon krilik - och då inle särskilt
slark - mot FRU:s arbete.

Brottsförebyggande rådet anser att FRU analyserat
förutsättningarna för en långsiktig forskningsplanering huvudsakligen med
uigångspunki i administrativa förhållanden och formella beslulsregler och
mindre med hänsyn till möjlighetema all realisera de planer som görs upp.
Brottsförebyggande rådet pekar pä den minskade tillströmningen till
forskarutbildning. Den cenlrala frågan är, enligt rådel i vilken grad
forskning blir planerbar och möjlig atl slyra med poUtiska beslut om forskarna
blir få i förhållande till efierfrågan och därför i slark position att ställa
villkor.

Bl. a. LO beklagar atl forskningen i företagen, framför
allt i industriföretagen har fåll en begränsad behandling i FRU: s betänkande.

De resonemang som FRU för och de rekommendalioner som
utredningen lägger fram i betänkandets inledande, i huvudsak beskrivande
kapitel, accepleras i allmänhet.

Störst uppmärksamhet ägnas i delta sammanhang vad FRU
skrivit om den sektoriella FoU-organisalionen. Remissinstanserna delar FRU: s
uppfattning att den s. k. sektorsprincipen bör bibehållas. De flesta remissinstanser
anser atl ansvarei för sektoriell FoU bör ligga hos berörda myndigheter. Detla
framförs av bl.a. beredningen för u-landsforskning, FOA, statskontoret,
naturvårdsverket, konsumentverket och styrelsen för arbetarskyddsfonden .

Nägra remissinstanser talar dock mot att knyta sektoriell
FoU lill myndigheter.

Lantbruksstyrelsen anser en sådan anknytning olämplig.
Enligt styrelsen visar erfarenheterna all del under sådana förhållanden kan
bli svårt atl bygga in inomvetenskaplig kompelens och kreativitet i
verksamheien. Även SJFR avstyrker myndighelsanknytning. Statens väg- och
trafikinstitut menar atl ansvarei för sektoriell FoU inte bör läggas på
verksnivå inom seklorer med många små myndigheter.

Enligt statens råd för byggnadsforskning lägger FRU alltför
stor vikt vid den sektoriella FoU-verksamhetens myndighelsanknytning. Denna är,
enligt rådet, självfallel av stor betydelse men får inte undanskymma att den
sektoriella FoU-verksamheten också skall bidra till del konkreta, praktiska
genomförandet av verksamheter inom sektorn. Byggnadsforskning har t.ex. som en
viktig uppgift att förse planverket och bostadsstyrelsen med kunskapsunderlag
för normering m. m. Men den skall också ge byggbranschen kunskaper för det
rationella genomförandel av byggnadsverksamheten och de planerande kommunerna
kunskap och metoder för att

s. 104 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:119 104

verkställa
planering. En direkl myndighelsanknytning är knappast lämplig om alla dessa
intressenter skall lillgodoses.

Bl.
a. centralorganisationen SACOISR anser atl organisationsformerna för sektoriell
FoU bör ses över. Enligt organisationen bör FRN ges huvudansvaret för att se
över den sektoriella forskningens inriktning, villkor och möjligheler.

Flertalet
av de remissinstanser som tar upp frågan om att inrätta frislående
forskningsinstitut avslyrker sådana. Det gäller bl. a. UHÅ, lantbruksuniversitetet,
TCO ochCenterns ungdomsförbund.

Några
remissinstanser finner dock skäl tala för fristående forskningsinstitut.

LO
betonar värdet av särskilda forskningsinstitut. Enligt LO har dessa stora
fördelar när det gäller målinriktning, smidig organisation och närhet till
användarna.

Även
arbetslivscentrum, statens institut för byggnadsforskning och Vetenskapsakademien
talar för fristående forskningsinstitut.

Andra
frågor som inledningsvis behandlas i vissa remissyttranden gäller - ulöver
"seklorsprincipen" - internationellt forskningssamarbete, lung
utrustning, överföringar från forskningsråd till högskolan, "täckningsanslag"
för forskningsrådsfinansierad verksamhet, forskningsrådens sammansättning,
finansiering av cancerforskning, vissa stiftelsers ställning.

I
fråga om inlernalionellt forskningssamarbete understryker FÄ/V vikten av att
FoU-finansierande organ själva prioriterar eventuella insaiser i
internationella samarbetsprojeki. I de fall där politiska beslut om deltagande
i internationella samarbetsprojekt fattas måste sådana antingen ha föregåtts
av diskussioner med FoU-finansierande organ, där dessa visat sig villiga att
deltaga vid finansiering av ett samarbele, eller måsle medel anvisas för ett
samarbete utöver de ordinarie anslagen.

Enligt
STU kan myckel stora internationella FoU-projekt inle finansieras på
forskningsråds- eller myndighetsnivå utan bör bli föremål för regeringsförslag.

Svenska
Unescorådel poängterar atl en inlernationell satsning måste följas av ett
engagemang för motsvarande forskning inom landet.

Enligt
centralorganisationen SACOISR bör FRN stödja och medverka till svenskt
deltagande i internationell forskning samt särskilt verka för atl former och
villkor för internationellt kunskapsutbyte utvecklas. STU delar FRU: s
uppfattning atl FRN kan tjäna som bas för den analys som måsle föregå
engagemang i internationella storprojekt.

I
fråga om s. k. tung utrustning framhåller utrustningsnämnden för universitet
och högskolor alt forskningsinstitutionerna måste ha tillgång till inle bara
kvalificerad velenskaplig personal utan också erforderlig forsk-ningsutmstning.
Nämnden föreslår i fråga om tung utmstning att regeringen - efter förslag av
FRN eller berörda forskningsråd - av det budgetutrymme som forskningsråden
ärligen tilldelas avsätter medel för dyrbar forskningsapparatur genom alt i
utrustningsplanen för högskoleenheterna m. m. föra upp kostnadsramar för
respektive forskningsråd.

Vetenskapsakademien
förordar att större belopp ställs till förfogande för dyrbar utrustning för atl
senare återbetalas ur berörda myndigheters årliga anslag.

Naturhistoriska
riksmuseet menar atl forskningsrådens trängda an-slagssitualion gör atl
löneanslag prioriteras pä bekostnad av bl. a. utmstning. Museet understryker
behovet av utmstningsansl för tung apparatur.

s. 105 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:119 105

Staiskonioret anser att forskningsråden och
högskolemyndigheterna gemensamt bör ularbeta förslag om överföring av
projektfinansierad FoU-verksamhet från råden till högskolans basorganisalion
för forskning.

HSFR släller sig positivt till tanken atl vart Iredje år
göra en samlad översyn av behovet av överflyttningar av verksamheien från råd
till högskola.

NFR erinrar om all forskningsråden till skillnad från det
helt övervägande flertalet statliga myndigheler inle är garanterade
kompensation för merkoslnader till följd av centralt träffade löneavtal.
Härigenom försvåras enligt NFR rådens planering avsevärt. NFR anser att
forskningsråden på samma sätt som t. ex. högskolan bör få kompensation för
avialsenliga löneökningar från det s. k. täckningsanslagel.

Enligt TCO borde forskningsråden ha en majoritet av
allmänna intressen som fattar beslut om prioriteringar och besluten förberedas
genom expertbedömningar.

MFR framhåller all de resurser som lillförs
cancerforskningen måste avvägas inom MFR mol resursbehoven för andra delar av
den medicinska forskningen. Riksföreningen mol cancer bör, enligt rådel, inte
får statligt slöd endast för föreningens upplysningsarbete.

Enligt MFR har de resurser som lillförts den medicinska
forskningen genom stiftelser utgjort ett värdefullt tillskott bl. a. för
anskaffning av dyrbar apparatur och resestipendier. MFR förordar mol bakgrund
härav atl FRN får i uppdrag all svara för en ökad och samlad information om
stiftelsernas finansiering av forskning.

TCO finner det otillfredsställande att privata intressen
genom olika stiftelser fått ett mycket stort inflytande över forskningen. FRU:s
förslag om förbättrat samarbete mellan stiftelserna och forskningsråden samt om
bälire överblick över stiftelsernas verksamhet är, enligt TCO, alltför begränsade.

Regeringens FoU-program

Majoriteten av remissinstanserna tillstyrker FRU:s förslag
att regeringen regelbundet skall lägga fram princippropositioner för riksdagen
om den samlade FoU-politiken, FoU-program. Förslaget förordas således av bl. a.
överbefälhavaren, försvarets materielverk, FOA,
transportforskningsdele-gationen, konjunkturinstitutet, statskontoret, RRV, riksarkivet,
riksantikvarieämbetet och statens historiska museer, skolöverstyrelsen, lantbruksuniversitetet,
konsumentverket, AMS, statens råd för byggnadsforskning, statens industriverk,
statens kärnkraftinspektion, STU, UHÄ, flenalet organ inom högskolan, FRN, MFR,
SJFR, Sveriges industriförbund. Svenska arbetsgivareföreningen och Svenska
handelskammareförbundet, Vetenskapsakademien, Ingenjörsvetenskapsakademien,
Riksföreningen mot cancer. Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet, TCO,
centralorganisationen SACOISR och Centerns ungdomsförbund.

Några exempel på de motiveringar som ges för stöd till
FRU:s förslag.

FOA anser att det föreslagna FoU-programmet bör kunna bli
ett lämpligt instrument för strategisk överblick och slyrning av forskningen från
regeringens och riksdagens sida.

Statskontoret tillstyrker förslaget om en
principproposition i forskningsfrågor, förslagsvis vart Iredje år, som ell
instmment för en långsiktig planering och samordning av samhällets FoU-insatser
på olika områden.

s. 106 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:119 106

Härigenom skulle, enligt statskontoret, bättre
förutsättningar skapas för en samlad bedömning redan på beredningsstadiet inom
regeringskansliel samtidigt som dess kunskaper om aktuella FoU-projekt inom
olika seklorer skulle främjas.

Lantbruksuniversitetet tillstyrker förslaget dels av de
skäl som utredningen framför, dels därför atl ett slällningslagande från
riksdagen i forskningsfrågor pä längre sikl i hög grad främjar universitetens
och forskningsrådens planering i forskningsfrågor.

Enligt STU:s mening är FoU-programmet ett nödvändigt
instrument för alt skapa överblick på politisk nivå över forskningsområdet. Det
kan ses som en komplettering av den sektoriella FoU-politiken men samtidigt som
en garanii för att riksdagen och dess utskott tillförsäkras erforderligt
beredningsunderlag.

Riksföreningen mot cancer framhåller atl en regelbunden
redovisning av regeringens syn på de forskningspoliliska frågorna och en
redogörelse för den väntade anslagsutvecklingen också är väsentlig för de
forskningsfinansierande och forskningsutförande organen.

TCO ser det som myckel värdefullt atl den samlade
FoU-verksamheten i samhället, dess förutsättningar och belydelse förs upp lill
debatt på högsta politiska nivå och tillstyrker därför förstaget om
FoU-program.

Centralorganisationen SACOISR delar FRU:s uppfattning att
framläggande av FoU-program från regeringen bör leda tiU en bätire planering i
FoU-frågor från berörda myndigheter. SACO/SR beionar att nya yttre former kan
bidra till atl öka engagemanget för forskningsfrågor. Sammanställningen över
olika sektorers FoU, regeringens FoU-program, kan därför fä betydelse genom
att väcka och hålla vid liv ett allmänt intresse för forskningsfrågor.

Några remissinstanser kringgärdar sin tillstyrkan av det
av FRU föreslagna FoU-programmet med vissa reservaiioner.

FRN tillstyrker det föreslagna FoU-programmet, men
framhåller att detta inte bara får innebära en formalisering utan måste ses som
rekommendalioner som syftar till en effektiv arbetsordning. Av detta följer,
enligt FRN, alt en fömtsättning för att förslaget skall medföra den samordning
och långsiktiga planering som i hög grad är nödvändig är att det finns intresse
och politisk vilja atl genomföra en aktiv forskningspolitik.

HSFR finner del rimligt att möjligheterna till långsiktig
forskningsplanering på slatsmaktsnivå förbättras. Enligt rådets mening är den
lösning som FRN stannat för i princip förtjänstfull. Mycket kommer dock att
bero på den närmare utformningen av relalionerna mellan å ena sidan departementen
och å andra sidan de FoU-utförande organen liksom mellan de senare inbördes.
Enligt HSFR: s mening kräver hithörande problem ytterligare noggrant
övervägande.

Statens råd för byggnadsforskning är berett atl tillstyrka
FoU-programmet under förutsättning att det byggs upp med det konkreta
huvudsyftet att överblicka samhällssektorernas samlade FoU-planer och atl
samordna högskolesystemets utveckling och forskarutbildningen med sektorverksamheten.

NFR framhåller alt det för rådets arbele och planering
skulle vara av slort värde all känna till vilka resurser NFR kommer att
disponera under en längre tid än ett budgetår. Ur NFR: s synpunkt skulle en
redovisning av den kommande anslagsutvecklingen vara det mest värdefulla
inslaget i ett FoU-program och det är framför aUt FRU: s förslag om detta
inslag som gör atl NFR viU tillstyrka förslaget om FoU-program.

s. 107 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:119 107

Förslaget om FoU-program avstyrks endast av ett fåtal
remissinstanser, bl.a. fakullelsnämnden vid tekniska högskolan, teologiska
fakuhetsnämnden i Uppsala samt naturvårdsverket.

Naturvårdsverket anser alt syftet med den föreslagna
forskningspropositionen torde kunna uppnås på ett bätire sätt genom ett
inlerdepartemenlall samarbele, eventuellt i form av en interdepartemental
arbetsgrupp.

Enda.st ett mindre antal remissinstanser går närmare in på
innehållet i eventuella FoU-program.

FOA menar alt FoU-programmen bör innehålla förslag om den
långsiktiga utvecklingen av landels samlade forskningsresurser mol bakgrund av
en analys av styrka och svagheter i den befintliga organisalionen och
förväntade framtida behov av kvalificerad forsknings-, utvecklings- och
utredningskompetens inom olika områden i samhället. FOA nämner som exempel dels
inrikining och dimensionering av högskolornas och forskningsrådens
grundläggande forskning och forskarutbildning, dels fördelning av den
sektoriella forskningen på olika forskningsutförande organ. Däremoi bör
FoU-programmen inle närmare gå in på inriktningen och dimensioneringen av den
målinriktade forskningen inom olika samhällssektorer.

Överbefälhavaren, försvarets materielverk, Sveriges
industriförbund. Svenska arbetsgivareföreningen och Svenska
handelskammareförbundet poängterar atl FoU-programmet endast skall avse
övergripande frågor och inte får bli för detaljerat.

FoU-programmet bör, enligt statskontorets mening, i
huvudsak begränsas till informaiion om och överblick över aktuella och
planerade FoU-program. Större beslut om forskningsinrikting eller utbyggnad av
forskningskapacitet inom ett vissl område är däremot ofta förknippade med
annat reformarbeie och bör därför, framhåller statskontoret, även i fortsättningen
föreläggas riksdagen i budgetproposition eller särproposition. En eventuell
strävan alt samla upp forskningspolitiska beslut i treårsinter-valler finner
statskontoret helt orealistisk med hänsyn lill den långa tid som normalt krävs
för atl verkslälla mer genomgripande förändringar på FoU-området.

RRV tycker att ett FoU-program bör innehålla alternativa
överväganden och ställningstaganden till framlida forskningssatsningar inom
olika sektorer och ämnesområden. Bl.a. bör programmel innehåUa analyser av
forskningsbeslulens koppling till och konsekvenser för forskarutbildning och
näringspolitik.

NFR konsiaterar alt övervägande delen av det innehåll FRU
föreslagit för FoU-programmet är faktasammanslällningar och beskrivningar och
inte förslag till beslut av riksdagen. NFR pekar på att det vid FRU:s konlakler
med förelrädare för riksdagen framkommit atl en förutsättning för all tid skall
kunna avsättas för reell behandling av ett dokument är alt del innehåller
ställningstaganden som kräver riksdagens beslut.

De flesta remissinstanser kommenterar inte den föreslagna
periodicite-ten - en gång per valperiod, dvs. treårsintervall - för
FoU-programmen. FoU-programmen skaU, enligt FRU, avse en femårsperiod. De som
berör denna fråga anser i allmänhet att tre är är för kort tid meUan
FoU-programmen.

Överbefälhavaren, försvarels materielverk och
Vetenskapsakademien anser au FoU-program bör läggas fram vart femte år. FOA
menar atl det bör vara tre-sex år mellan FoU-programmen.

Även Ingenjörsvetenskapsakademien anser att det bör vara
längre mellan programmen än FRU föreslagit dock utan att ange något antal år.

s. 108 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:119 108

Enligt UHÄ vore det olyckligt om de ofta långsiktiga
FoU-frågoma alllför ensidigt skulle knytas lill den politiska utgången av varje
riksdagsval. Resultatet kan, om det råder politiskt labila styrkeförhållanden,
i sämsta fall bli en ökad ryckighel i prioriteringarna eller främst verbala
nysatsningar vart Iredje år pä vad som just dä råkar vara i debalicentrum.

FRN tillslyrker treårsintervall och femårsperiod, men
framhåller alt hastiga omläggningar av forskningspolitiken även i ett
femårsperspektiv kan få starkt negativa konsekvenser.

Av de remissinsianser som tar upp frågan om ett
forskningsdepartement och en forskningsminister delar så gott som samtliga FRU:
s negaliva inslällning. Del gäller bl.a. konjunkturinstitutet, STU och många
organ inom högskolan.

Enligt universitetsstyrelsen i Stockholm bör man däremot
allvarligl överväga att inrätta en slatsrådsposl, vars innehavare skulle vara
särskilt ansvarig för forskningsfrågorna. Dessa frågor skulle härigenom få ökad
politisk tyngd. Humanistiska och juridiska fakultetsnämnderna i Uppsala
förespråkar en konsultaliv slalsrådspost för forskningsfrågor atl inrättas inom
utbildningsdepartementet.

Ell mycket litel antal remissinstanser, t.ex.
Vetenskapsakademien, TCO och LO nämner forskningsberedningen i sina yttranden.
Ingen förordar att beredningen finns kvar i nuvarande form.

Förslaget att inrätta interdepartemental arbetsgrupp som
skall leda och samordna arbetet med regeringens FoU-program tillstyrks
uttryckligen av bl.a. FOA, SCB, konjunkturinstitutet, statskontoret,
riksantikvarieämbetet och statens historiska museer, lantbruksuniversitetet,
konsumentverket, UHÄ och flertalet organ inom högskolan samt
centralorganisationen SACOISR.

UHÄ anser atl tillkomsten av en interdepartemental
arbetsgrupp skapar vissa förutsättningar för en mer konsistent behandling av
FoU-frågorna. Det är angeläget att det inom ramen för strävandena att ge ökad
tyngd åt FoU-frågorna verkligen kommer tiU stånd ett aktivt informationsutbyte
mellan departementen bl. a. för att skapa bättre insikt om samhällets FoU-behov
och befintlig forskningskapacitet inom och ulom högskolan, allt i syfte att
åstadkomma en bättre ceniral planering och framförhållning. Här kan
arbetsgruppen spela en viktig roll. Däremot är del - om sektorsprincipen skall
bestå - inte möjligl atl ge arbelsgruppen en reellt styrande och överordnat
samordnande uppgift, t.ex. beträffande resursavvägningar mellan olika sektorers
och departementsområdens FoU-satsningar.

Riksantikvarieämbetet och statens historiska museer menar
atl erfarenheterna av en motsvarande samordning inom ramen för den fysiska
riksplaneringen har varil myckel gynnsamma.

Enligt FOA bör syftet med den interdepartementala
arbetsgmppen främst vara atl skapa överblick över forskningsprogram och
forskningsresurser. Därigenom kan en gemensam referensram etableras för
beredning av de forskningsfrågor som enligt seklorsprincipen åvilar olika
fackdepartement. Gruppen bör därvid fungera som kontakt och samordningsorgan
bl. a. vid den årliga budgetbehandlingen av forskningsfrågor.

Även statskontoret anser att den interdepartementala
gruppens samordning inte bör begränsas till enbart en principproposition vart
tredje år utan även gälla den årliga budgelproposilionen och övriga
regeringsärenden som kan kräva forskningspolitiska överväganden av principieU
betydelse. Däremoi anser statskontoret - i motsats till FRU - att gruppen inte
bör tUldelas några verkställande uppgifter I.ex. i samband med reguljär
FoU-statistik eller registrering av forskningsprojekt.

s. 109 Kontrollera mot PDF

Flera remissinstanser som tillstyrker en
interdepartemental arbetsgrupp anser att denna bör kompletteras med någon form
av referensgrupp eller rådgivande expertgrupp.

MFR anser det angeläget alt den interdepartementala
arbetsgruppen till sig knyter en referensgrupp eller referensgrupper bestående
av framstående forskare för atl få synpunkter på avvägningar mellan olika
forskningsområden. Sådana åtgärder är, enligt MFR, mer effektiva än atl låsa
resurser för fast anställning av expertis inom regeringskansliet.

Sveriges industriförbund. Svenska arbetsgivareföreningen
och Svenska handelskammareförbundet föreslår alt den interdepartementala arbetsgruppen
förstärks med en rådgivande expertgrupp med personer med god
forskningserfarenhet från skilda delar av samhällel. Särskilt bör industriforskningen,
som representerar mer än hälften av samhällets lolala forskning ges en bred
represenlalion.

Ingenjörsvetenskapsakademien föreslår att till gruppen
knyts ett rådgivande expertorgan, bestående av framstående företrädare för
forskning inom högskola, sektorsorgan och industri.

Enligt LO:s mening innebär ulredningens förslag alt
departementstjänstemännens inflytande pä den övergripande FoU-planeringen blir
alltför slorl. LO föreslår all ett forskningsberedande organ knyts till
departe-menlsgruppen. I detta organ bör representanter för samhällel och
löntagarorganisationerna ingå. Det forskningsberedande organei skall enligt
LO, ha samma ställning och funlgtion som en utredning. Dess förslag bör efter
sedvanlig remissbehandling bilda underlag för den forskningsproposition som
enligt FRU: s förslag skall utarbetas av departemenlsgmppen.

Några remissinstanser är tveksamma till den föreslagna
interdeparlementala arbelsgruppen. SCB anser del oklart vilken roll gruppen
skall spela och att dess uppgifter är knapphändigt beskrivna.

Vetenskapsakademien är inte övertygad om att FRU: s
förslag väsentligt skulle förbättra den nuvarande planeringssituationen utan
föreslår alt frågan om den övergripande forskningsplaneringen på
departementsnivå blir föremål för ytterligare överväganden.

RRV föreslår att ett första FoU-program utarbetas inom en
särskild forskningsprogramkommitté. Erfarenhelerna av en sådan kommittés arbete
bör därefier få avgöra forskningsplaneringens framlida organisatoriska
utformning. Den av FRU föreslagna interdepartementala arbelsgruppen med
utbildningsdepartementet som organisatorisk bas för planeringsarbetet kan vara
en form, men även andra lösningar bör vara möjliga.

Ett fåtal remissinsianser, bl. a. några organ inom
högskolan och TCO, avslyrker en interdepartemental arbetsgrupp.

Enligt TCO finns del en betydande risk alt den allmänna
debatten om FoU-politiken blir lidande med den föreslagna ordningen. TCO
föreslår i stället alt arbetet med FoU-programmet skall bedrivas i form av en
rullande utredning med representation för breda samhällsintressen, däribland
löntagarna, och remissbehandling av förslagen.

FRU: s förslag atl ett sammmanhållande ansvar för
planeringsarbetet inom regeringskansliet skall åläggas utbildningsdepartementet
tillstyrks av bl. a. försvarels materielverk, FOA, konjunkturinstitutet,
lantbruksuniversitetet, konsumentverket, STU och UHÄ.

UHÄ framhåller att det för FoU-planeringen på
statsmaktsnivå också krävs en samlad ÖverbUck över forskarutbildningen. Av
detta skäl och med hänsyn till den nyckelroll högskolan trots allt spelar i den
samlade forskningsorganisationen är det, enligt UHÄ:s bedömning, rimligt atl
ul-

s. 110 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:119 110

bildningsdepartementet har det sammanhållande ansvaret för
FoU-planeringen inom regeringskansliet.

Även för STU är sambandet forskning-forskarutbildning det
avgörande argumentet för att förorda att utbildningsdepartementet ges
planeringsansvar i enlighet med FRU: s förslag.

Några alternativ till FRU: s förslag om
utbildningsdepartementet förordas dock också i remissyttrandena.

Bl. a. transportforskningsdelegationen, Sveriges
industriförbund. Svenska arbetsgivareföreningen och Svenska
handelskammareförbundet föreslår att den interdepartementala arbetsgruppen
knyls lill statsrådsberedningen. Att utbildningsdepartementet har det
dominerande ansvaret för den statliga forskningen och forskarutbildningen
talar, enligt Sveriges industriförbund. Svenska arbetsgivareföreningen och
Svenska handelskammareförbundet, snarast för en annan anknyining så att
gruppen friare kan framföra andra departements synpunkier, inklusive kritik av
forskningsorganisationen vid högskolan.

Ingenjörsvetenskapsakademien framhåller all den ekonomiskt
tunga forskning, som är nära knuten till materiell förnyelse i samhället hör
till andra departemeni än utbildningsdepartementet, t. ex. indusirideparlementel.
Handläggningen av propositionsarbetet bör, enligt akademien, ske inom
statsrådsberedningen, ekonomi- eller budgetdepartementen.

Den typ av FoU-planering som kan bli aktuell på
regeringsnivå vill statskontoret betrakta som ett led i en övergipande
långsiktig samhällsplanering. Statskontoret finner därför en administrativ
anknytning tUl ekonomidepartementet vara naturlig.

1 några remissyttranden berörs myndigheiernas medverkan i
utarbetandet av ett FoU-program.

STU understryker att regeringen vid arbetet med ett
FoU-program kommer alt vara starkt beroende av den planering som sker inom
myndigheter och organ med ansvar för FoU. En följd måste bli alt myndigheternas
planering förstärks liksom kontakterna mellan dem och fackdepartementen.

FRN framhäller att del är nödvändigi alt
regeringskansliets planering tidsmässigt blir en riktlinje för samtliga
FoU-organs planering. En sådan samordning underlättar regeringskansliets arbete
med FoU-proposilionen men kommer även att underlätta överblicken över hela
FoU-sektorn.

Enligt HSFR bör sektoriella organ, UHÄ och forskningsråden
ges sen jämbördig position i planeringsprocessen och den nödvändiga samordningen
dem emellan ske i inliml samband med verksamheten inom regeringskansliet.

Sveriges industriförbund, Svenska arbetsgivareföreningen
och Svenska handelskammareförbundet anser det viktigt all arbetet med
FoU-programmet inte kommer att innebära ytterligare krav på högskolan som,
enligt dessa organisationer, redan idag belastas med oproportionerligt myckel
adminisirativi arbete till följd av högskolereformen.

För FoU-planeringen på statsmaktsnivå kommer, enligt UHÄ,
bl.a. vissa ämbetsverk atl f en viktig roll i fråga om framtagning och
strukturering av underlagsmaterial. Det måste vara naturligt att UHÄ fär ett
överordnat ansvar för forsknings- och forskarutbildningsstatistik.

Vetenskapsakademien menar att FRU skulle gjort grundligare
studier av arbete med forskningspolitiska frågor i andra länder. Med hänsyn
till alt forskningen är intemationeU med breda inlernationella kontaktmönster
anser akademien att mer än vad FRU velal acceptera finns att lära om
forskningsadministration i andra länder med avancerad forskning.

s. 111 Kontrollera mot PDF

Riksdagen och FoU-frågorna

FRU:s resonemang och förslag rörande riksdagen och dess
behandling av FoU-frägor kommenteras endast av ett fåtal remissinstanser.

Minsl uppmärksamhei ägnas vad FRU skriver om
utskottsbehandlingen och beredningen i övrigt inom riksdagen av FoU-frågor.

I likhel med ulredningen anser STU alt om regeringsprogram
läggs fram detta kommer all i tillräcklig grad underlätta riksdagens arbete med
FoU-frågor i de olika fackutskotten m. m. Det är därför, enligt STU,
följdriktigt alt utredningen avvisar tanken på ett särskilt forskningsutskolt
liksom förslaget om ett forskningssekretariat som skulle betjäna samtliga
utskott i forskningsärenden.

Ingenjörsvetenskapsakademien betonar viklen av alt i ökad
utsträckning knyta personer med kvalificerad teknisk-naturvetenskaplig
utbildning till utskottens kanslier.

Något siörre uppmärksamhet ägnas FRU:s förslag om
förstärkning av riksdagens upplysningstjänsl. Detta tillslyrks av bl. a. försvarets
materielverk, FOA, riksarkivet, lantbruksuniversitetet, STU, UHÄ, medicinska
fakullelsnämnden vid karolinska institutet, konsistoriet vid universitetet i
Uppsala, universitetsstyrelsen i Linköping, styrelsen för universitetet i Lund,
FRN, MFR, Sveriges industriförbund. Svenska arbetsgivareföreningen och Svenska
handelskammareförbundet, Ingenjörsvetenskapsakademien, centralorganisationen
SACOISR och Centerns ungdomsförbund.

FOA anser den föreslagna resursförstärkningen - 0,5 milj.
kr. - blygsam med hänsyn till arbetsområdets omfattning.

Ingenjörsvetenskapsakademien framhåller att RIFO fyller en
viktig uppgift, men akademien anser likväl att huvudansvaret för de enskilda
riksdagsledamöternas tillgång tUl kvalificerad forskningsinformation bör läggas
på riksdagens upplysningstjänst, som måsle ges resurser för detla.

Centralorganisationen SACOISR tillslyrker förslaget om
ökade resurser till riksdagens upplysningstjänst, men ser detta endast som
komplement till den huvudsakliga kanalen för forskningsinformation nämligen
forskarnas eget informationsarbete. Forskarna bör, betonar SACO/SR, ges bättre
resurser alt föra ut sina resultat. Del är mer fundamentalt för en bättre
allmän FoU-information än ökade resurser till riksdagen och partierna.

Riksantikvarieämbetet och statens historiska museer anser
alt insatser för att förbättra forskningsinformationen till de enskilda
riksdagsledamöterna och till partigrupperna inle kan ses isolerade frän
forskningsinformationen i samhällel som helhet. En allmän förstärkning av
denna är angelägen.

Det kan, enligt naturvårdsverkels uppfattning, vara
motiverat atl förstärka riksdagens upplysningstjänst. Huvudansvaret för att
forskningsresultat sammanställs och utvärderas bör emellertid ligga hos
berörda an-slagsbeviljande organ. Kompetens för atl klara sådana uppgifier bör
således inte i första hand finnas hos riksdagens upplysningstjänsl.

Konjunkturinstitutet ställer sig tveksamt till förslaget
rörande riksdagens upplysningstjänst. Det skulle medföra en verksamhet av så
annorlunda art än den riksdagens upplysningstjänst nu svarar för att del skulle
fordra helt andra personalresurser och ett helt annal sätt att arbeta.

En ökning av partigmppstödel atl användas för information
om forskning tillstyrks av bl. a. lantbruksuniversitetet, konsumentverket,
UHÄ, FRN och Centerns ungdomsförbund. Enligt UHÄ:s bedömning är det av

s. 112 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:119 112

utomordentlig belydelse att riksdagen får praktiska
möjligheter att i högre grad engagera sig i en bred diskussion om FoU-frågor
särskilt med hänsyn till atl regeringen genom sina FoU-propositioner annars
riskerar att få en ensidigt styrande roll. Alla partier, inte minst de som
befinner sig i opposition måste fä realistiska möjligheter atl lägga fram
konstruktiva ändringsförslag och alternativ.

FRN understryker vikten av alt partigruppstödel ökas för
att på så sätt förbättra partiernas möjligheter till egen långsiktig
forskningsplanering.

Ett par remissinstanser redovisar en avvaktande
inslällning till förslaget om ökat partigruppstöd.

STU menar att riksdagens egna organ bör pröva frågan om
ökning av partigruppstödet för att förbättra möjligheterna att inhämta
kvalificerad information i FoU-frågor.

Centralorganisationen SACOISR framhåller att utredningen
inte beskrivit hur ökat partigruppstöd skulle kunna förbättra partiernas
kunskaper i forskningsfrågor. Innan riksdagen beslutar om ökat slöd Ull
partierna bör man se över med vilka konkreta åtgärder man kan fä avsedd verkan.

Sveriges industriförbund. Svenska arbetsgivareföreningen
och Svenska handelskammareförbundet avstyrker en öronmärkning av partigruppstödel.
En sädan detaljreglering är, enligt dessa organisationer, vare sig önskvärd
eller praktiskt möjlig.

FoU-statistik

Många remissinstanser, däribland många organ inom högskolan,-
framhåller behovet av en förbätirad FoU-statistik. FRU:s förslag angående
ökade insatser för att skapa en heltäckande FoU-statistik tillslyrks av
överbefälhavaren, FOA, SCB, konjunkturinstitutet, statskontoret, RRV,
riksarkivet, lantbruksuniversitetet, UHÄ samt flertalet organ inom högskolan,
konsumentverket, arbetarskyddsstyrelsen, styrelsen för arbetarskyddsfonden,
statens råd för byggnadsforskning, STU, delegationen för rymdverksamhet, FRN,
MFR, HSFR, SJFR, Sveriges industriförbund. Svenska arbetsgivareföreningen och
Svenska handelskammareförbundet. Ingenjörsvetenskapsakademien, TCO m.fl.

Arbetarskyddsstyrelsen framhåller alt en FoU-statistik som
också inkluderar industrins FoU-projekt skulle vara utomordentligt värdefull
bl. a. för de miljövårdande myndigheternas möjligheter all planera sin egen
forskning. Sveriges industriförbund, Svenska arbetsgivareföreningen
och Svenska handelskammareförbundet anser atl del inte minsl ur förelagens
synpunki är väsentligt att man fortlöpande kan fastställa om internationellt
sett rimliga resurser avsatts för grundläggande kunskaps- och metodutveckling,
dvs. verksamheter som är nödvändiga för industrins produktutveckling saml för
att upprätthålla våra vetenskapliga kontakter med omvärlden.

Ingenjörsvetenskapsakademien framhåller att en
fömtsättning för att näringslivet och staten på bästa sätt skall kunna fördela
resurser lill forskning och ulvecklingsarbete är tillgång tUl beslutsunderlag
i form av statistik över nuvarande resurser och deras fördelning på olika
ändamål.

Konjunkturinstitutet hör visserligen till dem som
vitsordar behovet att ökade insaiser görs för att åstadkomma en heltäckande
forskningsstatistik, men institutet pekar samtidigt på vissa problem, bl. a. i
fråga om definitioner och gränsdragningar, som är förknippade med detta.

Tveksamma till FRU:s förslag rörande FoU-statistik är bl.
a. riksantikvarieämbetet och naturvårdsverket.

s. 113 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:119 113

Riksantikvarieämbetet menar att utvecklingen av en mer
heltäckande forskningsregislrering måsle ställas i relation till användningen.
Enligt ämbelel visar erfarenheler atl befintligt material inte utnyttjas i den
grad som kunde väntas.

FRU:s
förslag avstyrks av bl. a. odontologiska fakultetsnämnden vid karolinska
institutet, fakultetsnämnden vid tekniska högskolan i Stockholm, styrelsenför
högskolan i Luleå och NFR.

NFR anser atl någon ulvidgning av den svenska
FoU-statistiken inte bör göras med mindre all del redovisas för vilka konkrela
ändamål statistiken behövs. Enligt rådet är ett allmänt hänvisande lill värdel
av FoU-stalistik inte tillräcklig grund för att avdela ytterligare resurser för
sådan slatislik.

1 några remissyttranden anförs skilda synpunkter på
utformningen av och innehållet i FoU-statisliken.

Konjunkturinstitutet underslryker FRU:s uttalande att en
förutsäitning för att statistiken skall byggas ut är alt en godtagbar kvalitet
kan uppnäs Samt att det är vikligare alt få en helhetsbild än atl försöka uppnå
ökad precision på delområden. Institutets erfarenhet är att ambitionen att t.
ex. försöka läcka företag i alla storleksgrupper ibland endast ger ell falskt
intryck av precision pä grund av de stora slumpfel man därvidlag riskerar
erhälla. Institutet vill atl belydligt siörre möda än hiltills läggs ned på en
god presentation av statistiken.

Styrelsenför Umeå högskoleregion menarall
statistikproduktionen bör ges en sådan uiformning alt så många myndigheter som
möjligt kan ha nytta av den.

UHÄ delar FRU:s bedömning av vikten av ökade insatser för
att skapa en heltäckande FoU-statistik. 1 likhet med utredningen anser UHÄ det
särskilt väsentligt att en reguljär statistik över forskningen inom högskolan
kommer till stånd.

SCB vill fästa uppmärksamheten på den diskussion av
informationsbehoven som förs i forskamlbildningsulredningens (FUN) betänkande.
SCB anser att del förslag till ekonomiadminislralivt syslem för högskolan, som
diskuleras av FUN, skulle uigöra ett väsentUgt förbättrat underlag för
resursstalistik för högskolan.

Försvarets materielverk anser all konkurrens- och sekretesskäl
lalar för alt återhållsamhet bör iakttas när det gäller ulökal statistiskt
malerial från industrin.

Enligt statskontoret bör vid uppbyggnaden av
FoU-statisiiken särskild uppmärksamhei ägnas ål dels möjligheterna atl förenkla
uppgiftslämnandet, dels nödvändigheten av att motivera statistikbehoven med
konkreta ändamälsbeskrivningar.

Konsistoriet
vid universitetet i Uppsala, juridiska fakultetsnämnden i Uppsala,
odontologiska fakultetsnämnden i Umeå m.fl. anser atl ulformningen av
statistiken måste ske i nära kontakt med forskningens organ och forskarna
själva.

Förslagen om viss periodicitet i insamlandet av
FoU-statistik kommen-leras i några yttranden från organ inom högskolan.
Farmaceutiska och matematisk-naturvetenskapliga fakultetsnämnderna i Uppsala
förespråkar en insamling av forskningsstatistik en gång per år.
Förvaltningsnämnd I vid universitetet i Lund och matematisk-naturvetenskapliga
fakulteten i Lund anser däremot att insamlingen bör ske vartannat år.

Några
remissinstanser anger den de anser bör ha ansvaret för FoU-statistiken. FOA,
lantbruksuniversitetet, STU och Landstingsförbundet anser all den av FRU
föreslagna interdepartementala arbetsgruppen bör ha 8 Riksdagen 1978179. I saml. Nr
119

s. 114 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:119 114

programansvaret för FoU-statistiken. Om en
interdepartemental arbetsgrupp för övergripande samordning av regeringens
FoU-program skapas bör denna grupp, enligt UHÄ, också fä ansvar för
FoU-statistikens omfattning och inrikining. TCO har inle tillstyrkt en
interdepartemental arbetsgrupp med de befogenheter ulredningen avsetl, men
anser dock att det sannolikt är lämpligt att en sådan grupp får ansvar för
utveckling av den svenska FoU-stalistiken.

Statskontoret förordar alt FRN får det övergripande
ansvarei för en fortsalt utveckling av svensk FoU-statistik.

EnUgt LO:s mening bör ansvaret för vilken typ av statistik
som skall tas fram falla på både regeringen och FRN.

Riksarkivet menar att samma organ bör ha hand om
FoU-statistiken och det föreslagna forskningsregistret.

FRN anser det tveksamt om ansvaret för FoU-statistiken och
forsk-ningsregislreringen bör läggas på skilda huvudmän. Ulredningen föreslår
atl den interdepartementala arbetsgruppen får övergripande ansvar för FoU-stalistiken
medan frågan om ansvaret för forskningsregistreringen görs beroende av
erfarenheterna från den föreslagna försöksverksamheten. I avvaklan på dessa erfarenheler
kan FRN nu biträda utredningens förslag.

Frågan om driftansvaret för FoU-stalistiken berörs endast
av ett mycket lilet antal remissinstanser. FOA, statskontoret,
lantbruksuniversitetet och UHÄ framhåller att detta ansvar bör åvila
statistiska centralbyrån.

SJFR anser alt ansvarei för FoU-statisliken liksom för
forskningsregistreringen bör ligga på den myndighet som har uppgifterna mest
tillgängliga i sitt ordinarie arbete.

Några organ inom högskolan befarar att införandet av en
heltäckande FoU-statistik kommer alt öka institutionernas administrativa
belastning. Sädana synpunkter redovisas av bl.a. matematisk-naturvetenskapliga
fakultetsnämnderna i Stockholm och Uppsala, universitetsstyrelsen i Stockholm
och tekniska fakultetsnämnden i Lund.

Delegationen för rymdverksamhet framhåller att de aktiva
forskarna bör belastas så lilet som möjUgt med statistikarbelet. Enligt delegationen
har under mänga år improduktiva arbetsuppgifter av liknande slag i allt större
utsträckning ålagts de arbetande forskarna till men för deras insaiser inom det
direkta forskningsarbetet.

Behovei av samordning meUan den svenska FoU-statistiken och
intemationeU statistik poängteras av bl. a. UHÄ och NORDFORSK. UHÄ erinrar om
att Sverige inom såväl OECD som UNESCO och NORDFORSK aktivt deltagit i
ansträngningarna atl skapa en systematisk och internationellt jämförbar FoU-statistik.

NORDFORSK vill fästa uppmärksamheten på de fördelar som
kan uppnås genom nordiskt samarbele om FoU-statistikens teknik och terminologi.

De av FRU
beräknade kostnaderna för FoU-statisliken kommenteras i flera yttranden från
organ inom högskolan. Matematisk-naturvetenskapliga fakultetsnämnden i
Stockholm kritiserar utredningen för alt den inte uppskattat institutionernas
kostnader i samband med uppgiftslämnandet. Bl.a. odontologiska fakultetsnåmnden
vid karolinska institutet understryker att medel avsedda för forskning inte
får bekosta forskningsstatistiken.

UHÄ ställer sig tveksamt till om den av FRU skisserade
ambitionsnivån ryms inom den angivna kostnadsramen. UHÄ framhåUer även de
betydande utvecklingskostnader som det föreslagna statistiksystemet medför,
inte

s. 115 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:119 115

minst om man skall kunna förverkliga kraven på
flexibilitet och användar-anpassad presentation av resultaten elc.

Forskningsregistrering

Transportforskningsdelegationen, RRV, nämnden för
samhällsforskning, riksarkivel, naturvårdsverket, Sveriges
lantbruksuniversitet, konsumentverket, patentverket, arbetsmarknadsstyrelsen
(AMS), arbetarskyddsstyrelsen, styrelsen för arbetarskyddsfonden, Sveriges
geologiska undersökning, SINFDOK, UHÄ samt flertalet organ inom högskolan,
forskningsrådsnämnden, MFR, SJFR, statens väg- och trafikinstitut, statens geotekniska
institut, forskningsnämnden inom Riksföreningen mot cancer, TCO och Centerns
ungdomsförbund m.fl. slöder utredningens förslag om en sammanhållen datoriserad
registrering av pågående forskning och utvecklingsarbete.

Överbefälhavaren har inget att erinra mot utredningens
förslag förulsatt att i projektet för forskningsregistrering beakias de
sekretesskrav försvarsmakten ställer.

RRV förordar alt en av verket föreslagen forskningsprogramkommilté
fär del övergripande ansvaret för utvecklings- och försöksverksamhet rörande
forskningsregistrering. Forskningsprogramkommittén skall samräda med bl. a.
statistiska cenlralbyrån, universitets- och högskoleämbetet och
forskningsrådsnämnden. Del slutliga ställningstagandet till omfattningen och
inriktningen av forskningsregistreringen samt till hur lednings-och
driftansvaret bör fördelas, bör kunna anstå lill dess att forskningsprogramkommittén
avslutat sitt arbete.

Som exempel pä de motiveringar som ges för slöd lill
forskningsregistrering kan nämnas följande.

Arbetsmarknadsstyrelsen anser att det för säväl ulformningen
av de forskningspoliliska programmen som nyttiggörandet av forskningsresultaten
är vikligl att en heltäckande redovisning av pågående FoU-verksamhet kan göras.
Förbätirad redovisning av och information om den forskning som bedrivs skapar
inte bara förutsättningar för en bättre förankring av de forskningspolitiska
besluten ulan kan sannoUkt också förbättra enskilda myndigheters och förelags möjligheler
all själva ta forskningsinitiativ och bedriva samarbete sinsemellan.

Sveriges geologiska undersökning påpekar att det i
nuvarande läge finns en uppenbar risk för dubbelarbeten, särskilt på forskarutbildningsnivän.

SINFDOK anser atl ett forskningsregister skulle ge
värdefull information lill användare av forskningsresultat och underlätta
bevakning av speciella områden.

Enligt patentverkets mening bör ett register vara
värdefullt för dem som söker information om tekniskt utvecklingsarbete.
Registret skulle sålunda kunna tjäna som ett nyttigt komplement till den
information som patent-verket kan tillhandahälla om vunna resultat av
forsknings- och utvecklingsarbete.

Nämnden för samhällsinformation anser regislrering vara av
största vikt för forskningen inom samhällskommunikalionsområdet. På grund av
att denna forskning kan förekomma vid många olika institutioner är en överblickbar
regislrering nödvändig för NSI som erfarenhetsinsamlande, erfa-renhelsförmedlande
och samordnande organ.

Vissa remissinstanser förordar en mer ambitiös uppläggning
av registret än FRU föreslagit.

s. 116 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:119 116

Transportforskningsddegationen säger all, då det blir allt
vanligare all forskningsprojekt föregås av en programskrivningsfas kan
principerna för registrering måhända behöva utsträckas till att omfatia även
program-skri vningsakliviteter.

Flera remissinstanser, däribland konsumentverket, Sveriges
geologiska undersökning, SINFDOK, forskningsnämnden inom Riksföreningen mot
cancer, TCO och Centerns ungdomsförbund, mer eller mindre kräver att ett
forskningsregister skall omfatta också den privalfinansierade forskningen inom
näringslivet.

Endast ett fåtal remissinstanser redovisar några synpunkier
på registreringens utformning.

Naturvårdsverket anser att registreringen bör förankras sektorieUt,
dvs. register bör byggas upp för miljövårdsforskning, energiforskning, elc. Detta
bör ske efter enhetliga principer så att ett seklorsövergripande utnyttjande
kan ske. Olika avnämare, inklusive sektorsmyndigheter, måste snabbt och på ett
smidigt sätt kunna få information av olika slag från del nationella registret, t.ex.
via terminal. Det nationella registret bör inte i försia hand leda till atl
kataloger publiceras - sådana används sannolikt i mycket liten utsträckning -
utan till ett ADB-baserat sökregister.

Lantbruksuniversitetet finner det angeläget med en sektoriell
indelning av registret.

Några remissinsianser, däribland SJFR, statens geotekniska
institut och Sveriges radio, framhåller alt befinlliga regisier bör tas tiUvara
och införlivas i en fortlöpande och utvidgad registrering av pågående
forskning.

Även i fråga om hur arbetet med registreringen skall gå
till och vem/vilka som skall ha ansvaret för registreringen är det endasl ell fålal
remissinstanser som redovisar några synpunkter.

För att undvika atl uppgiftslämnama, som ändå kommer atl
besväras med många blanketter, skall behöva lämna samma uppgifter flera gånger,
bör enligt riksarkivets mening uppgifierna lill FoU-statistiken och till forskningsregistrel
i görligaste mån samordnas. Praktiska skäl lalar därför för alt samma organ har
hand om såväl FoU-statistiken som forskningsregistret.

Forskningsnämnden inom Riksföreningen mot cancer menar att
antalet registeruppgifter bör anpassas så att insamlandet ej kompliceras och
vad gäller högskolan bör vederbörande projektledare ansvara för uppgiftslämnandet
och den lokala förvaltningen för insamlandet.

Lantbruksuniversitetet anser det lämpligt att varje
myndighet och motsvarande organ får ett inrapporleringsansvar för sin
forskning.

SJFR anser atl ansvarei för forskningsregistrel bör ligga
på den myndighet som har uppgifterna mest tillgängliga i sitl ordinarie
arbete.

Sveriges geologiska undersökning omtalar atl den under
senare år har byggt upp goda basresurser inom datasektorn och anser att den
därför vore en lämplig central för forskningsregistrering inom del
geovetenskapliga området.

Nämnden för samhällsinformation påpekar att det inom dess
kansli pågår en uppbyggnad av ett system för erfarenhetsinsamling, lagring,
bearbetning och förmedling inom området. Detla arbete förutses ske i nära
samråd med det organ som ska svara för uppbyggnaden av FoU-registret.

Enligt arbetarskyddsstyrelsen synes FRN vara den
lämpligaste instansen för programansvaret vad gäUer FoU-iegistret med hänsyn
till atl utredningen föreslår alt FRN ges ett ansvar för och resurser till
stöd för information, stipendier, m.m. kring FoU. Den instans som ger stöd för
informa-

s. 117 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:119 117

tionsprojekt m. m. lorde ha största möjligheten till
planering av sin stödverksamhet om den har snabb tillgäng lill informaiion om
pågående projekt och projektledare.

Även MFR föreslär att FRN får "programansvaret"
för forskningsregistret.

Knappast nägra av dem som tillstyrker ett
forskningsregister diskuterar kostnaderna för delta. Lantbruksuniversitetet
anser dock de av FRN beräknade kostnaderna alllför lågl tilltagna. Sveriges
geologiska undersökning framhåller atl särskilda resurser bör tillföras såväl
för löpande regi-slreringsverksamhet som för den engångsinsats som krävs för
registrering av befintligt material.

UHÄ och vissa organ inom högskolan redovisar farhågor för atl
en utbyggd registrering kan komma att dra resurser från forskning och forskarutbildning.

Några remissinsianser har vissa invändningar mot den
föreslagna forskningsregistreringen men tillslyrker den ändå. Det gäller t.
ex. statens institut för byggnadsforskning, statens planverk och delegationen
för energiforskning.

Statens institut för byggnadsforskning anser att de
svårigheter och lekniska problem som måsle lösas för atl ett
registreringssystem skall fungera frän såväl inpul- som outpulsidan inte får
underskallas. Ett eventuellt system måsle byggas upp i direkl anslutning lill registreringsprin-ciper
som tillämpas i andra länder. Endast som länk i en internationell utbyleskedja
på detta område kan ett nationellt regisier tänkas göra nytta.

Planverket förordar atl man inledningsvis strävar efter atl
bygga upp och förbättra avnämarorienterade delsystem.

Delegationen för energiforskning påpekar atl de
hittillsvarande erfarenheterna i såväl Sverige (t.ex. miljöområdet) som
utomlands leder till all man bör vara myckel försiktig med uppbyggnaden av
stora och allmängiltiga system.

Några remissinstanser I.ex. statens råd för
byggnadsforskning och STU - vill endast tillstyrka försöksverksamhel med
forskningsregistrering.

Byggforskningsrådet och STU anser båda att FRN bör svara
för försöksverksamheten.

Enligt STU bör vidare beslut om en systematisk
forskningsregistrering fattas först sedan den av FRU föreslagna interdepartementala
arbetsgruppen fåll tillfälle att överväga behovet och framlägga slutligt
förslag i ett regeringsprogram för FoU.

Frågan om forskningsregistrering behöver utredas
ytterligare hävdar bl.a. försvarets materielverk, FOA, SCB, och SES.

SCB anser det helt nödvändigt att en mera ingående
behovsanalys och en omfattande försöksverksamhet genomförs innan beslul fattas
om uppbyggnaden av och innehåUet i ett register. Med hänsyn till registrets
potentiella betydelse som underlag för FoU-statistiken bör SC B medverka i ett sådani
ulvecklingsarbete. I sammanhanget bör även den organisatoriska ramen närmare
utredas.

SFS ställer sig i princip positiva till det tänkta
registret. Däremot betvivlar SFS alt detta register kan upprättas och
kontinuerligt kompletteras med en rimlig ekonomisk och administrativ insats.
Detta bör undersökas ytterligare innan beslut fattas.

Brottsförebyggande rådet, datainspektionen, Spri, flera
organ inom högskolan, NFR, centralorganisationen SACOISR, statens provningsan-

s. 118 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:119 118

stalt. Handelshögskolan i Stockholm, statens strålskyddsinsiitui
och Sveriges civilingenjörsförbund avvisar förslaget om central forskningsregistrering.

Fakuhetsnämnden vid KTH kan inte finna något rimligt behov
av atl inrätta ett centralt register för slyrning av forskningen och det är
osäkert om detta gagnar någon myndighet eller organisation.

Brottsförebyggande rådet menar atl erfarenhelerna från
dalabanker inte är odelat gynnsamma om man inte har specifika och väl kartlagda
användningar för dem. Administrationsarbetet blir inte obetydligt, centralt
och för de uppgiftslämnande organen. Det är tveksamt om strategisk planering är
bäsl betjänt med omfattande, eventuellt datorbaserade register över projekt,
många av dem små. Någon överblick skapas inte automatiskt pä del sättet. Rådet
föreslår atl man ulgår från exisierande register eller projekt-kataloger, med
vissa samordningsregler för atl garantera täckning och ett visst minimum av
information om enskilda projekt.

NFR pekar på svårigheterna atl förutse vilka uppgifter om
forskning som kan komma att behövas i skilda sammanhang och som därför lorde
finnas i registrei. Vidare mäsle det, enligt NFR, vara myckel svårt alt hitta
ändamålsenligt klassificeringssystem för de uppgifter som eventueUt skulle ingå
i ell register. Risken är stor att uppgiftsinsamlandet skulle ta sädan tid att
registret alltid var föråldrat eller i varje fall att man aldrig kunde vara
säker pä atl registret var aktuellt. Registrering av forskningsprojekt som
skulle omfatia ett någorlunda stort antal uppgifier skulle innebära merarbete
för dem som ska lämna uppgifterna. FRN har inte uppskattat kostnaderna för
detta, men enligt NFR:s mening skulle de uppgå till inte negliger-bara belopp.

Centralorganisationen SACOISR och Sveriges
civilingenjörsförbund anser alt det är tveksamt om de stora resursinsatser som
krävs för att inrätta och vidmakthålla ett rapporteringssystem motsvaras av
nyttan av ett sådant system. Även statens provningsanstalt är tveksam till om
en så omfatlande organisation som behövs, särskilt för att hålla registret aktuellt,
är värd sitt pris.

Handelshögskolan i Stockholm sammanfattar sina skäl mot
det av FRU föreslagna forskningsregistret sålunda:

a. Standardiserade statistiska uppgifier om forskningens
omfattning -

om än aldrig så heltäckande är f. n. inte adekvata som underlag för

beslut om övergripande prioritering av forskningsområden.

b. Samordning mellan anslagsgivare blir meningsfuH
endast om den kan

följas upp med åtminstone informeUa överenskommelser om principerna

för anslagstilldelning. 1 den utsträckning dylika överenskommelser behö

ver baseras på analys av data om forskningsinriktning och liknande förhål

landen kan parterna självfallel framstäUa materialet om sin egen verksam

het.

c. Planering av stora satsningar kräver ett varierat
och synnerligen

intrikat datamaterial som bäst framtages för varje aktuellt problem.

Enligt statens strålskyddsinstitut har FRU starkt
överdrivit svårigheterna att fä överblick över den svenska forskningen inom
ett forskningsområde eller en sektor. I de allra flesta fall är insatserna
relativt små och begränsade till ett fåtal institutioner och det system av
forskningsöversikter, projektkataloger osv. som nu utges av forskningsråd och sektoriellt
ansvariga organ gör det normalt möjligt att snabbt få den överblick som ell centraU
register skulle ge. FRU har, enligt institutet, inte kunnat redovisa några
påtagliga vinster med ett centralt register.

s. 119 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:119 119

SamhåUsriktad forskningsinformation

De remissinstanser, som berör frägan, är positiva till
åtgärder för att förbättra den samhäUsriktade forskningsinformationen.

FRU:s förslag rörande sådan informaiion tillstyrks av bl.
a. överbefälhavaren, försvarets materielverk, FOA, Spri, statskontoret,
riksarkivet, naturhistoriska riksmuseet, patentverket, arbetarskyddsstyrelsen,
statens råd för byggnadsforskning, Sveriges geologiska undersökning, STU, UHÄ
och många organ inom högskolan, FRN, MFR, HSFR, NFR, Vetenskapsakademien,
Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet och TCO.

UHÄ vill med krafl understryka behovet av en förbättrad
forskningsinformation, bedriven i nära samarbele mellan universitet och
högskolor å ena sidan och centrala organ som FRN, forskningsråden och UHÄ å
andra sidan. UHÄ anför vidare: "Den centrala roll som FoU spelar och än
mer kommer atl spela för samhällets utveckling, ställer betydande krav på en
öppen kommunikation mellan olika grupper och organ i samhällel och forskningens
företrädare. Frågor om forskningens inriktning och arbetsformer kan förutses
stå i mittfältet för samhällsdebatten".

Några remissinstanser gär närmare in på vissa olika slag
av forskningsinformation. Datainspektionen behandlar således frågan om
information till personer som direkt berörs av viss forskning och framhåller
att inspektionen funnil ett klart behov av ökad upplysning lill dessa
personer.

Arbetarskyddsstyrelsen anser att det inom arbetsmiljöområdel
föreligger ett särskilt stort behov av läsbar information om komplicerade
vetenskapliga frågeställningar och nya fynd om hälsorisker m. m.

Sveriges geologiska undersökning tycker att de största
informations-bristerna finns inom del naturvetenskapliga området.

Enligt STU har näringslivets och då främst de små och
medelstora företagens behov av information i alltför ringa utsträckning
uppmärksammats av FRU. Även SINFDOK pekar på de små och medelstora företagens
behov av information.

Bl.a. livsmedelsverket framhäller forskarnas behov av
information om och dialog med det omgivande samhället.

Formerna för informaiion om forskning diskuleras i flera
remissyttranden.

Riksarkivet,
riksantikvarieämbetet och statens historiska museer samt
forskningsbiblioteksrådet framhåller resp. arkivens, museernas och bibliotekens
belydelse för spridning av forskningsinformation.

Sveriges geologiska undersökning anser atl FRU borde ha
diskuterat åtgärder för atl öka tillgången på naturvetenskapligt skolade informa-tionsspridare
inom massmedia. En kvotering vid biblioteks- och journalisthögskolorna skulle
kunna komma i fråga.

STU erinrar om den informationsverksamhet på regional nivå
som STU bedriver genom sina konlaklsekreterare. STU framhäller behovei av ett
ökat utbyte av information på regional nivå också på andra områden än det lekniska.

Svenska kommunförbundet framhåller all förbundets kurs-
och konferensverksamhet samt förbundets lidskrift Kommunaktuelll spelar en
betydelsefull roll när del gäller informaiion om pågående forskning. Ett utvidgat
samarbete mellan forskningsorganen och förbundets informations- och
utbildningsenheter bör eftersträvas.

Vetenskapsakademien understryker behovet av rörlighet
i informa-

s. 120 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:119 120

lionsspridningen. Mycket bör byggas upp på fasta rutiner,
planering och långsiklighet. Detta bör framför allt gälla servicefunktionerna i
informationshanteringen. Därigenom får man utrymme för en nödvändig flexibilitet
när det gäller själva innehållet i informationen. En flexibilitet och variation
som naturligtvis mäste kombineras med en kontinuerlig verksamhet som täcker hela
forskningsfältet och inte bara de för tillfället aktuella frågorna.

Beredningen för u-landsforskning beklagar att FRU inte ser
informalionen som en del av forskningsprocessen. Beredningen anser alt vissa
av de syften FRU vill uppnå - kommunikation mellan forskare och olika grupper
- troligen inle kan uppnås enbart med information och spridning av resultat.
Det fömlsäiier ofta en aktiv samverkan för att fastställa forskningsuppgifter
och ibland även i forskningsarbetet.

HSFR framhåller att kunskaperna om bästa sättet all
informera om forskning alltjämt är fragmentariska och alt experiment och skiftande
ansatser därför bör uppmuntras.

Sveriges radio anser att det är lätt att vara alltför
optimistisk beträffande massmedias och särskilt etermedias effektivitet som
kanaler för information av olika slag. Del är viktigt alt forska kring för-
och nackdelar hos skilda kanaler som förmedlare av forskningsinformation,
förutom massmedia även t.ex. utbildningsväsendet, intresseorganisationer och
folkrörelser.

I fråga om ansvaret för den allmänna, samhällsriktade
forskningsinformationen anser bl. a. riksarkivet, statens råd för
byggnadsforskning, FRN, MFR, TCO och flera organ inom högskolan att detta, i enlighel
med FRU:s förslag, bör vila på FRN och att FRN för detla ändamål skaU inrätta
en särskild delegation.

UHÄ tillslyrker att en delegation inrättas, men betonar atl
delegationens och FRN:s roll inle bör vara att slyra eller avgränsa arbetet med
forskningsinformation ulan i stället samordna och underlätta större och mer
kostnadskrävande informationsprojekt. Delegationen bör även ha till uppgift att
främja metodutveckling inom forskningsinformationen.

Flera remissinstanser - t. ex. beredningen för u-landsforskning,
Spri, lantbruksuniversitetet, STU, Vetenskapsakademien och forskningsnämnden
inom Riksföreningen mot cancer beionar, i likhel med UHÄ, att FRN och dess
delegation bör få ett med andra berörda myndigheter delat ansvar för
forskningsinformationen.

Enligt delegationen för energiforskning ligger del en risk
i att centralisera ansvarei för forskningsinformationen. FRN bör därför främst
stödja utbildning m. m. för atl bygga upp kompetens för alt informera
lättbegripligt om forskning och dess resultat.

FRU:s förslag rörande FRN:s ansvar för
forskningsinformation avstyrks av bl. a. RRV och centralorganisationen SACOISR.

RRV erinrar om att FRU konstaterat atl forskningsfrågor
har svårt att göra sig gällande i massmedia. Enligt RRV:s mening har FRU dock inle
övertygande visat hur en delegation för forskningsinformation vid FRN skulle
kunna ändra på delta förhållande. RRV avstyrker därför en sådan delegation och
förordar att de finansierande och utförande organen även framgent själva får
svara för informationen lill allmänheten.

Centralorganisationen SACOISR menaratt informationsfrågor
och initierande verksamhet av det slag som FRU föreslår inte är huvuduppgifter
för FRN. Det bör i stället åligga initierande, stödjande och ulförande organ
för FoU att föra ut information om den egna FoU-verksamheten. Det

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:119 12i

saknas därför, enligt organisalionen SACO/SR, skäl atl
inrätta en särskild delegation inom FRN.

En
speciell organisaiorisk fråga, den orh den s. k. redaktionsljänsten - i dag
knuten till NFR - uppmärksammas i några yttranden.

Vetenskapsakademien
anser det lämpligt atl redaktionsljänsten förs över till FRN och där får
utökade resurser för att ge service åt olika forskningsorgan.

Enligt NFR bör de kunskaper och erfarenheter som finns hos
redaktionstjänsten med fördel kunna utnyttjas av hela rådsorganisationen genom
FRN.

FRN anger i sitt yttrande att nämnden ännu inte tagil
ställning till förslaget om alt inrätta en för rådsorganisationen gemensam
redaktions-tjänst vid FRN.

Frågan om resurser för forskningsinformation berörs
framför allt i yttranden från organ inom högskolan. I ett stort antal
yttranden framhälls säledes atl medelstillskoll behövs lill högskolorna om de
skall kunna fylla sin uppgift i informationssammanhang.

UHÄ påpekar atl huvuddelen av forskningsinformationen av
naturliga skäl mäste framslällas i direkt kontakt med den miljö där forskningen
bedrivs. Enligt UHÄ:s uppfattning är del därför angelägel alt de föreslagna
resurserna för forskningsinformation inledningsvis fördelas dels på FRN, dels
pä universiteten och vissa högskolor. Därmed vinner man bl.a. bredare och mer
aktivt engagemang från forskare och andra berörda på olika nivåer inom
högskolan.

Vetenskapsakademien finner skäl att ge väsentligt ökal
stöd till forskningsinformation.

MFR framhåller alt det bör ankomma på FRN atl i sedvanlig
ordning äska medel för forskningsinformation. FRN bör vidare inom ramen för
tillgängliga resurser avsätta erforderliga medel för denna verksamhet. Ökade
resurser för informalionsändamål bör säledes byggas upp stegvis och i
konkurrens med andra aktiviteter inom FRN.

Arbetstagarinflytande och arbetstagarorganisationernas möjUgheter
att initiera forskning

Ett antal remissinstanser vill utan att ta ställning till
utredningens förslag i detalj underslryka utredningens bedömning all
arbetstagarorganisationernas möjligheler alt initiera forskning bör
förbättras. Arbetsmarknadsstyrelsen päpekar i detta sammanhang de förändringar
som under senare år skett inom arbetsmarknadspolitiken och lagstiftningen på
arbetsmarknadens omräde. Enligt arbetsmarknadsstyrelsen har behovet av
forskning här ökat kraftigt och ökade forskningsinsatser bör kunna bidraga lill
en effektivisering av arbetsmarknadspolitiken.

Skolöverstyrelsen,
SCB, socialstyrelsen, statskontoret, RRV, naturvårdsverket, delegationen för
energiforskning, statens väg- och trafikinstitut, konsumentverket och svenska
skogsarbetareförbundet delar utredningens uppfattning all arbetstagarinflytandet
generellt bör stärkas inom del svenska FoU-arbetet. Socialstyrelsen framhåller
samtidigt viklen av att socialsektorns personal i större utsträckning än hiltills
engageras i olika FoU-verksamheter. Konsumentverket vill ocksä understryka hur
viktigt det är all förmedla konlakler mellan forskare och organisalionernas medlemmar,
som ofta har bäst kännedom om problemen. Konsumentverket anger sin satsning på
utbildning bl. a. inom studieförbunden som ett led i denna kunskapsuppbyggande
och problemintensifierande process på det

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

konsumentpoliliska området. Även Riksföreningen mot
cancer, som är positivt inställd till utredningens förslag, vill understryka
alt det för att initiera forskning fordras kännedom om forskningens medel och
villkor varför det är angeläget med ökade kontakter mellan de fackliga organisationerna
och forskarna vid universitet och högskolor.

Vetenskapsakademien finner det värdefullt atl
arbetstagarorganisationernas intresse för utvecklings- och forskningsfrågor
ökat under senare år, och den delar ulredningens grundsyn all dessa organisaiioner
bör beredas ökade möjligheler att initiera forskning. Detta intresse syns dock
enligt akademien mindre beröra egenilig grundforskning. Akademien anser att den
forskning som kan komma lill ständ på grund av initiativ från arbetstagarorganisationerna
naturligtvis inte kan ersätta och därför inte får tränga lillbaka den
grundforskning för vilken akademien har pläderat. Forsk-ningsreslutat skall i
möjligaste mån vara objektiva fakta och faktaredovisningen får inte påverkas
av den ena eller andra parlens inlressen, framhåller akademien vidare och del
är därför enligt akademien av största vikt, atl partsintressen eller andra för
forskningen ovidkommande hänsyn inte tillåts influera på hur forskaren löser
den förelagda forskningsuppgiften eller på den forskningsmetodik han använder.

Konjunkturinstitutet och Handelshögskolan i Stockholm
intar en kritisk hållning till FRU:s förslag. Konjunkturinstitutet anser med
hänsyn till alt forskningsrädsutredningen betraktar frågan om
arbetstagarorganisationernas inflylande på forskning och utveckling som ett av
sina huvudproblem att utredningen har ägnat förhållandevis litet utrymme åt
frågan och att argumentationen inte är särskilt väl utvecklad. Då utredningen
menar att ett ökal inflytande för arbetstagarorganisationerna genom
representation i de sektoriella FoU-organen är angelägen borde utredningen
enligt institutet ha utformat ett preciserat förslag. Handelshögskolan påpekar
att utredningen i avsikt alt förmedla en bild av arbetstagarorganisationers
initiativmöjligheter i dagsläget uppställer i huvudsak ett par tabelleringar
över antalet (andel) representanter för arbetstagarorganisationer i sektoriella
organ och kollektiva forskningsinstitut. Utredningens slutsats av dessa
begränsade beskrivningar är enligt handelshögskolan alt det är angelägel att
öka inflytandet av arbetstagarorganisationerna genom fler representanter för
desamma i de sektoriella organens styrelser. Denna slutsats dras utan
diskussion av den totala sammansättningen av dessa organs styrelser; vilka
intressen som därvid företräds och varför, hävdar handelshögskolan.
Utredningens slutsats på denna punkt har ett visst intuitivt värde, men är en
obestyrkt konsekvens av en anmärkningsvärt begränsad beskrivning och analys
hävdar handelshögskolan.

Några remissinstanser tar upp frågan om vilka områden arbetstagarinflytandet
bör gälla. Således anser styrelsen vid tekniska högskolan i Stockholm och
styrelsen vid högskotan i Luleå att arbetstagarorganisationerna bör få ökat
inflytande inte bara beträffande arbetslivsforskning utan även avseende andra
forskningsområden. Humanistiska fakultetsnämnden i Umeå påpekar atl del inte är
så säkert atl forskning rörande arbetsmiljöfrågor är det enda som
arbetstagarorganisationerna upplever som betydelsefullt - även åtskillig
forskning inom t.ex. det humanistiska området kan vara av intresse för
organisationerna.

Fakultetsnämnden vid lekniska högskolan i Stockholm,
rektorsämbetet och medicinska fakultetsnämnden i Uppsala, tekniska
fakultetsnämnden i Linköping samt tekniska fakultetsnämnden i Luleå anser i Ukhet
med STU, Centerns ungdomsförbund och konjunkturinstitutet däremot att
en ökning

s. 123 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:119 123

av arbetstagarorganisationernas inflytande bör begränsas
till frågor avseende arbetslivsforskning. På övriga områden anser man atl
arbetstagarna inte bör ha mera inflytande än andra intressegrupper i samhället.
Tekniska fakultetsnåmnden i Luleå anser dessulom atl lokala arbetstagarorganisationer
redan är väl representerade i olika högskoleorgan och alt medbestämmandelagen
också medfört ell ökal reellt inflylande för arbetstagarna.

UHÄ understryker behovet av all en vidgad representation
för arbetstagarorganisationerna förenas med ätgärder för information och
utbildning av berörda ledamöier. Samma utbildningsbehov gäller för samtliga
"icke forskande" ledamöier i olika FoU-organ. UHÄ avser att ta
initiativ till överläggningar om högskolans möjligheler alt inom ramen för sitt
kursutbud erbjuda viss metodinriktad och FoU-orienterande utbildning för ledamöter
i FoU-organ.

Arbetstagamas huvudorganisationer LO, TCO och
centralorganisationen SACOISR är positivt inslällda till utredningens förslag
om ökad representation för arbetstagarorganisationerna i FoU-organ. LO påpekar
all ulredningen redovisar ett förhållande som sällan uppmärksammas, nämligen
alt arbetstagarorganisationerna är myckel svagt representerade i anslagsfördelande
organ. Detla är fallel i bl.a. de branschforskningsinstitul som arbetar med
forskning av väsenilig belydelse för arbetslivet och arbetstagarna, framhäller
LO, och det gäller även de berednings- och granskningsgrupper som förbereder
ärenden som skall behandlas i forskningsråden och i sektoriella organ.

LO tar inte i delta sammanhang ställning lill vilka organ
som borde breddas genom arbelstagarmedverkan eftersom kravet har generalitet.
LO vill dock erinra om -betydelsen av att arbetstagarna bereds tillfälle all
representeras i säväl forskningsråden som i styrelsen för teknisk utveckling.
TCO delar FRU:s bedömning all arbetstagarorganisationerna inte är
representerade i sektoriella FoU-organ i rimlig utsträckning. Särskilt anmärkningsvärt
anser TCO del vara att arbetstagarorganisationerna saknar representation i slyrelsen
för leknisk utveckling. TCO anser också att FRU överskattat representationen
genom att ta med företrädarna för personalen vid de olika myndigheterna. Detla
är enligt TCO:s uppfattning principiellt felaktigt. Alt pålägga
personalrepresentanterna uppgiften att företräda breda arbetstagarintressen är
i princip oförenligt med del mandal de har från sina arbetskamrater atl bevaka
de anslälldas inlressen och situationen vid arbetsplatsen.

TCO framhåller vidare all företrädare för allmänna
intressen bör utgöra majoriteten i forskningsråden.

Spri och NFR tillstyrker utredningens förslag. Spri vill
dock betona atl styrelserepresentaiion i FoU-organ ofta inle är tillräckligt
för atl påverka forskningsinriktningen. Ell mer långtgående inflytande kan
enligt Spri i regel bätire säkras på projektnivå genom representation i
ledningsgrupper, arbetsgrupper och dylikt. Även NFR anser att det måste vara
viktigast för organisationema att komma in i den forskningsplanerande processen
på ett tidigare stadium än när det gäller att prioritera mellan olika av
forskare föreslagna projekt. Arbetstagarorganisationerna bör således ha
möjlighet att initiera forskning kring de problem som de själva upplever som
angelägna anser NFR.

Statens råd för byggnadsforskning instämmer i att
arbetstagarorganisationerna bör ges bättre representation i sektororganens
styrelser. Bl. a. gäller detta rådets egen styrelse. Rådet vill särskilt
framhålla att förbättringar behövs när det gäller de LO-organiserade. Delta
sammanhänger

s. 124 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:119 124

enligt rådet med att de övriga stora
personalorganisationerna åtminstone indirekt företräds i FoU-systemet genom att
praktiskt taget alla som i andra roller ingår i styrelser och andra organ
tillhör antingen TCO eller SACO/SR.

Några remissinstanser ställer sig tveksamma till förslaget
om ökad arbetstagarrepresentation i FoU-organ.

Ett stort antal andra intresseorganisationer av skilda
slag skulle enligt konjunkturinstitutet med lika rätt kunna slälla krav på
representation, vilket skulle kunna leda till att ledamöterna i olika FoU-organ
växte till ett ohanterligt antal med starkt nedsatt effektivitet och även i
övrigt negativa effekier som följd.

Centems ungdomsförbund anser atl ell ökat inflytande över
den sektoriella forskningen från arbetstagarorganisationernas sida inte kan
vara ett mål i sig. Förbundet menar att arbetstagarna har inflytande på samma
vis som andra medborgare genom de politiskt valda representanterna. Även enligt
MFR:s mening bör företrädare för arbetstagarorganisationer och dylikl verka i
mera övergripande forskningspolitiska sammanhang.

Sveriges lantbruksuniversitet framhäller att balansen
mellan olika intressenters inflylande mäsle uppmärksammas.

Några organ inom högskolan ställer sig också tveksamma
till förslaget om ökad arbetstagarrepresentation. Juridiska fakultetsnämnden i
Uppsala hävdar alt en utökad representation inle bör ske förrän man utvärderat
erfarenheterna av fackliga företrädares medverkan i olika organ inom
högskoleområdet. SamhällsvetenskapUga fakultetsnåmnden i Umeå anser att arbetstagarinflytandet
bör kanaliseras via den redan befintliga organisationen och alt
arbetstagarorganisationerna bör uppmuntras atl ta direkt kontakt med forskarna.

Överbefälhavaren anser att medbestämmandeavtalet inrymmer
erforderliga möjligheler för organisationerna att initiera forskning vid
försvarels forskningsorgan.

Ulredningens förslag om särskilda ålgärder för all skapa
förbättrade kontakter mellan arbetstagarorganisationerna och forskningen och
öka kunskaperna om forskningens möjligheler och arbetsvillkor och om de problem
som organisationerna behöver få belysta med forskningsinsatser har explicit
berörts av endast ett mindre antal remissinstanser.

UHÄ framhåller att samspelet mellan organisationerna och
forskarsamhället förutsätter all arbetstagarorganisationerna inom sig kan
följa upp sin forskningspolitiska viljeinriktning med åtgärder för alt
kanalisera FoU-behov och samordna sina insatser beiräffande FoU. På molsvarande
sätt är det enligt UHÄ angelägel atl FoU-organ, universitet och högskolor
vidtar åtgärder för alt underiätta samarbelel. Ett exempel pä direkt samverkan
mellan en arbetstagarorganisation och högskolan utgör det sedan två och ett
halvt är pågående samarbetet mellan LO-distriktet i Skåne och universitetet i
Lund. Med början i en samverkan för att utveckla kurser svarande mot behov hos
fackligt aktiva har arbetet nu utvidgats tUl att även omfatta forskningsfrågor.
Erfarenheterna beskrivs på båda sidor som mycket goda. Denna form av direkl
kontaktverksamhet bör enligt UHÄ:s uppfattning byggas ut och ses som ett nalurligl
inslag i kontakterna mellan högskolevärlden och de fackliga organisalionerna.
Initiativ bör kunna tas såväl av olika högskoleenheter som av organisationerna.
UHÄ är berett alt i mån av resurser stödja utvecklingen av sådant samarbele.

Arbetarskyddsfonden anser att del självklart kan finnas
behov av kontaktskapande verksamhet på det sätl utredningen föreslår.
Organisationer-

s. 125 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:119 , I25

na är emellertid, enligt fonden, samtidigt i behov av
medel för att själva -tillsammans med de experter de från fall lill fall önskar
anlita - planera forskningsprojekt. Arbelarskyddsfonden har redan inorh sitl
område diskuterat humvida medel för ifrågavarande ändamål skulle kunna
tilldelas ett enskilt fackförbund eller motsvarande men också utnyttjas av
branschgemensamma organ, exempelvis de arbetsmiljökommiltéer och molsvarande
som finns inom olika branschomräden. Härigenom skulle förutsättningar skapas
för organisalionerna atl erhälla medel för planering av projekt inom det område
fonden företräder, anser fonden. Möjligheter bör enligt arbetarskyddsfondens
uppfattning skapas för att på det säll ulredningen föreslagit ge organisalionerna
bidrag inom andra områden som de är intresserade av. Valet av
forskningsinstitution i sädana sammanhang mäste emellertid enligt fonden
alltid ligga hos organisalionerna själva.

FRU:s förslag att arbetstagarorganisationerna skall fä ett
särskilt stöd för att initiera forskning vilket skall fördelas genom Centrum
för arbelslivsfrågor har mottagits positivt av näslan samtliga remissinsianser.

Skolöverstyrelsen, statskontoret, delegationen för
energiforskning, centralorganisationen SACOISR, NFR, Spri, STU och
Riksföreningen mot cancer tillstyrker förslaget alt centrum för arbelslivsfrågor
ges ett samlat ansvar för alt förmedla slöd lill arbetstagarorganisationernas initiering
av FoU och att medel ställs till förfogande härför.

FRN ser det som naturligt alt Centrum ges del ansvar som
föreslås. FRN menar dock alt ett slöd som här föreslås även kan ges åt en rad
andra myndigheler och organisationer. FRN anser det viktigt atl speciella insatser
görs för att åstadkomma en samverkan mellan arbetslivsforskning och andra
forskningsområden efiersom resurserna för arbetslivsforskning till stor del
kommer all beröra den direkia arbetssituationen och lämna frågor om sambandet
mellan arbetslivet och andra samhällssektorer i bakgrunden.

RRV, medicinska fakultetsnämnden i Lund och Sveriges
läkarförbund har inget atl erinra mol förslaget. De anser atl verksamheten bör
finansieras inom ramen för arbetarskyddsfondens medel. Centerns ungdomsförbund
är också positivt inställd, men vill påpeka vikten av atl inte enbarl de stora
organisationerna får del av stödet. Även mindre fackliga organisationer, som Hamnarbelarförbundel
och SAC bör kunna fä anslag från Centrum.

UHÄ tillstyrker utredningens förslag och stryker under
värdet av att pä detla sätt ett system byggs upp för kontakter mellan
arbetstagarorganisationerna och forskarsamhället.

Flertalet
av de organ inom högskolan, som tagit ställning till förslaget har uttalat sig
övervägande positivt. Detla gäller styrelsen för Umeå högskoleregion,
universitetsstyrelsen och samhällsvetenskapUga fakultetsnämnden vid
universitetet i Stockholm, konsistoriet och medicinska fakultetsnämnden vid
karolinska institutet, medicinska fakultetsnämnderna i Uppsala, Lund och Umeå, styrelsenför
högskolan i Växjö, linjenämnden för AES-sektorn vid högskolan i Luleå saml
styrelsen för högskolan i Östersund.

LO hälsar med tillfredsställelse förslaget om att
arbetstagarorganisationerna skall lilldelas resurser för arbete på det
forskningspolitiska området och finner de tekniska lösningarna lämpliga under
vissa förutsättningar. Även TCO har vissa invändningar beträffande stödets
närmare utformning. Båda organisationema anser det inle vara meningsfulll all
arbetstagarorganisationerna för varje projekt eller uppdrag, anställning av
forskare

s. 126 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:119 126

eller kursverksamhet i forskningsfrågor, måste vända sig
till Arbetslivscentrum, som då måste göra avvägningar mellan olika arbetstagarintressen.
LO och TCO föreslår istället atl de medel som anslås för detla ändamål fördelas
mellan huvudorganisationerna och atl organisationerna sedan, med
redovisningsplikt per budgetår, fördelar medlen på medlemsorganisationer och
aktiviteter.

Organisationerna påminner om all liknande arrangemang
förekommer när det gäller samhällets stöd till facklig utbildning, anslaget
till SIDA:s u-information eller facklig biståndsverksamhet. Det är
organisationerna själva som bäst känner möjligheler och svagheter, varför de
själva skall avgöra hur medlen skall disponeras. Detta ger den bästa effekten
för både organisationer och forskning, framhäller LO och TCO. Organisationerna
anser vidare att omfattningen av det föreslagna stödel är heh otillräcklig. LO
och TCO föreslår att stödet ges en omfattning av minst 5 milj. kr. för alt
sedermera successivt öka. LO framhåller att detta belopp lämpligen kan jämföras
med att de totala kostnaderna för forskning 1976/77 uppgick till 3,6 miljarder
kr.

Några andra remissinstanser har också vissa invändningar mol
ulredningens förslag till finansiering av forskningsstödet.

Sålunda finner arbetarskyddsfonden det tveksamt att
anförtro enbart en institution denna särskilda uppgift. Som fonden anser och
utredningen själv antyder, innebär detla en risk att andra forskningsslödjande
och forskningsplanerande organ känner sig fritagna från ansvaret alt inom sina
områden främja forskningsfrågor som intresserar arbetstagarorganisationerna.

Juridiska, farmaceutiska och matematisk-naturvetenskapUga
fakultetsnämnderna i Uppsala samt universitetsstyrelsen i Linköping anser det
också tveksamt och väl ensidigt att i så hög utsträckning som ulredningen
föreslär låta stöd till arbetstagarorganisationerna kanaliseras vid Centrum för
arbetslivsfrågor.

Statens råd för byggnadsforskning anser alt Centrum för
arbetslivsfrågor inte bör få som uppgift att ge finansiellt stöd lill FoU-initiering.
Rådet menar att Centrums uppgift bör vara att ge stöd främst genom att ställa
kompetent personal till förfogande för medverkan i initiering när det gäller FoU
inom arbetslivsområdel.

Medicinska fakuhetsnämnden i Uppsala föreslår atl arbetstagarorganisationerna
själva hell bekostar den forskning som de önskar genomföra. Ett skäl till detta
är enligt fakultetsnämnden att arbetstagarorganisationerna idag kanske är den
största ekonomiska maktfaktorn i samhäUet.

Sveriges industriförbund. Svenska arbetsgivareföreningen
och Svenska handelskammareförbundet finner det knappast rimligt att genom en
utvidgning av nuvarande uppgifter för Centrum för arbetslivsfrågor dubblera FRN.
Enligt organisationernas mening bör stödel till arbetstagarinitierad forskning
i huvudsak kanaliseras via bl.a. forskningsråden på samma sätl som stöd till
övrig FoU. Att splittra ansvaret efter olika avnämargrupper innebär, enligt
organisationerna, pålagliga risker för att forskningens kvalitet sjunker.
Organisationerna anser att eventuellt nödvändigt särslöd för arbetstagarinitierad
forskning väl ryms inom FRN:s nuvarande ansvarsområde.

Handelshögskolan i Stockholm anser det vara ett ganska
ovanligt förfarande alt en om forskningsmedel med universitet och högskolor
konkurrerande organisation utses alt fungera som huvudman för de resurser som
skall förbättra kontakterna mellan i huvudsak universitet/högskolor (for-

s. 127 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:119 127

skarsamhället) och arbetstagarorganisationer. Det torde
enligt handelshögskolan vara mer adekvat atl kanalisera dessa medel lill de
samverkans- och referensorgan som börjal byggas upp i form av en reviderad
basorganisation inom högskolan.

Juridiska fakultetsnämnden i Uppsala slulligen anseratt
redan inrättandet av Centrum för arbetslivsfrågor innebar en tvivelaktig
lösning av forskningens samordnings- och integrationsbehov. Centrums verksamhet
betecknas av fakullelsnämnden som en specialverksamhet utan garantier för alt
tillräcklig kontakt etableras med forskningsverksamheien inom högskolan.

Framtidsstudier och teknikvärdering

Bland de remissorgan som uttalat sig om sekretariatets för
framlidsstudier forlsatta verksamhet och organisaiion finns en klar majorilel
för fortsalt verksamhet; många är också positiva till ulredningens förslag om
alt en delegation för framtidsstudier inrättas. Bl.a. Ingenjörsvetenskapsakademien
anser dock att frågan om formerna och ansvaret för initierande av
framtidsstudier och konsekvensanalys bör utredas ytterligare med inriktning på
siörre bredd och mångfald.

När del gäller delegationens ställning som kommitté eller
särskild myndighet är bilden splittrad, men en allmän åsikt är atl
sekretariatet bör få arbeta under stor självständighel. UHÄ anser alt det
möjligen kan behövas en ulvärdering av sekretariatets verksamhet innan man
beslutar om den organisaioriska ställningen. Läkarförbundet för fram liknande
tankar. Centralorganisationen SACOISR anser att de organisatoriska formerna är
av underordnad betydelse i förhållande till hur arbetet inriktas och resultaten
utnyttjas. Förslaget atl nuvarande sekretariat för framtidsstudier i princip bibehålles
tillstyrks, men organisationen anser all olika projekt för framtidsstudier och
konsekvensanalyser i stor utsträckning bör läggas ut som uppdrag på
institutioner och tvärvetenskapliga grupper vid högskolorna.

Utredningens organisationsförslag, dvs. att sekretariatet
fortsätter som en delegation med kommitléslatus, biträds a\ RRV, STU,
delegationen för energiforskning, FOA, försvarets materielverk,
konjunkturinstitutet, Sveriges civilingenjörsförbund, universitetsstyrelsen i
Linköping, Sveriges industriförbund. Svenska arbetsgivareföreningen och
Svenska handelskammareförbundet biträder också förslaget i ett gemensamt
remissvar.

Bland de organ inom högskolan som tillstyrker ulredningens
förslag finns historisk-filosofiska och språkvetenskapliga sektionsnämnderna i
Stockholm, juridiska, medicinska och matematisk-naturvetenskapUga fakultetsnämnderna
i Uppsala, styrelsen för universitetet i Linköping, matematisknaturvetenskapliga
fakultetsnåmnden i Göteborg, odontologiska fakultetsnämnden i Umeå samtinstitutionen
för arbetsvetenskap vid högskolan i Luleå.

Styrelsenför sekretariatet för framtidsstudier diskuterar
de två aktueUa lösningarna på organisationsfrågan i kommitté eUer självständig
myndighet. En tungt vägande fördel med den första lösningen är enligt
styrelsen atl erfarenhelerna av denna hittills varit övervägande goda.

Fördelen med myndighetsformen är, att sekretariatet skuUe
få en klarare ställning främsi i statsrättsligt hänseende. Myndighetslösningen
medför dock vissa praktiska och ekonomiska nackdelar. Styrelsen har därför
kommit fram till atl sekretariatets verksamhei bör fortsätta enligt de ursprungligen
gmndläggande idéerna och i minsl oförändrad omfattning.

s. 128 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:119 128

Slyrelsen tar också upp namnfrågan. "Sekretariatet
för framtidsstudier" har enligt styrelsens mening blivit ett etablerat
begrepp och det vore därför olyckligt all ändra namnet. Speciellt olyckUgl
anser styrelsen det vore att kalla verksamheten för "Delegationen för
framtidsstudier", eftersom namnet lätt kan förväxlas med
systerorganisationen "Delegationen för långsiktsmotiverad forskning"
vid forskningsrådsnämnden.

I knapp majoritet är de remissinstanser som anser att
myndighetsformen är lämpligare än kommittéformen för den fortsatta
framtidsstudieverksamheten. De som klarl har uttalat sig för myndighet är: FRN,
Sveriges lantbruksuniversitet, statens råd för byggnadsforskning,
statskontoret, naturvårdsverket, konsumentverket, TCO, LO, CUF och SFS samt ett
stort antal organ inom högskolan bl.a. styrelsen för samt samhällsvetenskapliga
fakuhetsnämnden vid universitetet i Stockholm, studie- och yrkesorienteringslinjen
vid högskolan för lärarutbildning i Stockholm, konsistoriet vid universitetet i
Uppsala, styrelsen för universitetet i Lund, sektionsnämnden för maskinteknik
och teologiska fakultetsnåmnden i Lund, styrelserna för högskolorna i Växjö och
Kalmar, samhällsvetenskapliga fakultetsnåmnden i Göteborg samt humanistiska
fakultetsnämnden I Umeå.

FRN anser det viktigt att sekretariatet inte bara blir ell
regeringens beredningsorgan. En nära kontakt med övriga delar av den offentliga
seklorn måsle också finnas. Därför anser majoriteten av FRN;s ledamöter alt myndighetsslällning
är att föredraga.

Statskontoret anser atl verksamheten nu är normaliserad
och atl myndighetsformen därför är atl föredraga. Enligt statskontoret bör man
också överväga att inordna myndigheten under ekonomidepartementet.

Lantbruksuniversitetet bedömer del som viktigt atl
organisationsformen garanlerar stor självständighet och pluralism i arbetet. En
sädan självständighel garanteras bäsl om delegationen fär myndighetsslällning.

Universitetsstyrelserna i Uppsala och Stockholm anser atl
företrädare för forskningen bör ingå i myndighetens styrelse.

TCO anser att myndighetens styrelse bör ha en bred
representation för skilda samhällsintressen, däribland arbetstagarintressen.

LO tror också atl självsländighet för sekretariatet bäst
garanteras genom myndighetsställning utanför regeringskansliet. LO betonar att
ett engagemang från breda samhällsintressen är viktigt i
framlidsstudiearbetet.

Sekretariatets uppgift är att vara ett självständigt organ
som kompletterar de framtidsstudier och konsekvensanalyser som bör ingå som
ett naturiigi inslag i den sektoriella planeringen och forskningen, anser FOA.

Sveriges lantbruksuniversitet anser atl delegationen för
framtidsstudier i stort bör få den struktur och de uppgifter som det nuvarande
sekretariatet har, dvs. en liten personalstab som främst ansvarar för initiering,
planläggning och information om framtidsstudier, fördelning av finansiella
resurser och service tiU projekten.

FRU föreslår all lermen konsekvensanalys används för
metoder för att förutse konsekvenser av nya system. FRU föreslår bl. a. atl
sekretariatet för framtidsstudier får ansvar för att bevaka och ta initiativ
till konsekvensanalyser fristående från sektor. Delta förslag tillstyrks i
allmänhet. Statskontoret påpekar bl. a att sekretariatet behöver få särskUda
resurser för denna verksamhet. Centerns ungdomsförbund framhåller att det är
viktigt att konsekvensanalys inte enbart sker i offentliga organ ulan också
inom näringslivet saml atl alla konsekvensanalyser bör vara offentliga. Vetenskapsakademien
hävdar att konsekvensbedömningar av olika beslut och åtgärder bör ske genom
befintliga sakkunniga organ.

s. 129 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:119 129

Många
remissinstanser betonar starkt sektorsorganens ansvar för konsekvensanalys och
teknikvärdering. STU aviserar sin avsikl att stärka de egna resurserna på
området. Statens råd för byggnadsforskning framhåller att sekretariatels ansvar
för konsekvensanalys inte får innebära en försvagning av sektorernas ansvar i
sammanhanget. Televerket anser att en större bredd bör eftersträvas och
föreslår att formema och ansvarei för konsekvensanalys ytterligare utreds.

FRU:s
diskussion kring teknikvärdering och konsekvensanalys präglas enligt FOA.-s
uppfattning aUtför mycket av hur dessa verksamheter historiskt växt fram.
Teknikvärdering har, enligt FOA, huvudsakligen kommit aft förknippas med
analyser av de negativa konsekvensema av olika handlingslinjer, framför allt
när del gäller salsningar på stora och tekniskt komplicerade system. FOA vill
framhålla att en allsidig konsekvensanalys innefattande såväl positiva som negaliva
följdverkningar pä läng och kort sikt alltid bör eftersträvas i den
systemanalys - innefattande erforderiig forskning - som är en nödvändig del i
all långsiktsplanering med anspråk på kvalitet. Ansvaret för sådana analyser
åvilar, anser FOA, i första hand de myndigheter som ansvarar för planeringen
inom olika samhällssektorer. Det ligger samtidigt ett värde framhåller FOA i
att t.ex. olika seklorsor-gans vanligen specifikt beslulsinriktade studier kan
kompletteras med mer långsiktiga och seklorsövergripande konsekvensanalyser -
varvid inte minst universitels- och högskoleforskare bör kunna spela en roll.

Utredningen
för vidare fram förslag om s.k. storremisser som en form för konsekvensanalys. Remissinsianserna
visar intresse för att pröva meloden. Flera förutsätter dock i likhet med t.ex.
naturvårdsverket och Vetenskapsakademien alt särskilda resurser ställs till
sektorsorganens förfogande för detta ändamål. En del remissinsianser förutspår
dock betydande svårigheter för sådana storremisser. Till dem som är tveksamma
till tanken på storremisser hör bl. a. statskontoret.

9
Riksdagen 1978179. I saml. Nr 119

s. 130 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:119 130

Bilaga
4

Forskarutbildningsutredningen

Utredningens
grundsyn

Forskarutbildningsutredningen
(FUN) framhäller i sitl betänkande (SOU 1977:63) Fortsalt högskoleutbildning
alt två av högskolans uppgifter är kompetensuppbyggnad och kunskapsgenerering.
Dessa två verksamhetsgrenar är myckel intimt sammankopplade med varandra. Ulbildningen
av nya forskare sker i inte ringa utsträckning genom dellagande i forskningsprojekt
eller genom egen forskning under handledning. Inom den fasta organisationen är
det därför inte rimligt eller praktiskt möjligt, atl anslagsmässigt skilja
verksamhetsgrenarna ål. Inom vissa vetenskapsområden utförs i själva verket
huvuddelen av forskningen inom ramen för forskamtbildningen.

Forskning
inom högskolan kan i mänga fall inte bedrivas utan tillskott av resurser från
externa finansieringskällor. Detla gäller även sädan forskning som sker som ett
led i forskamtbildningen. Anslag från forskningsråd och seklorsorgan samt uppdrag
från näringslivet spelar inom flera fakulteter en avgörande roll för
utbildningskapaciteten inom forskamtbildningen. Detta innebär, atl
forskningsrådens, sektorsorganens och näringslivets möjligheter lill och
intresse av atl finansiera FoU inom högskolan och de externa medlens fördelning
mellan institutionerna på ett avgörande säll påverkar tillgången på forskamtbildad
arbetskraft under lång tid framöver. FUN beionar att det emeUertid inle lorde
finnas något omedelbart, enkelt samband mellan sektorsorganens eller
näringslivets efterfrågan på FoU-insatser inom högskolan vid en viss tidpunkt
och behovet av forskamtbildad arbetskraft på kort eller lång sikt. Planeringen
och dimensioneringen av forskamtbildningen måste sålunda trots den nära
kopplingen till forskningen kunna särskiljas från planeringen av denna.

Inflödet
av externa medel är en nödvändig och värdefull del av finansieringen och
styrningen av högskolans FoU-verksamhet. Som styrfaktor behöver del emellertid,
framhåUer ulredningen, kompletteras bl. a. med mer långsiktiga bedömningar av
utvecklingen av forskningen och forskningsbehovet. Det ligger, enligt FUN, i
sakens natur, atl sådana bedömningar inte kan få prognosens karaktär. Man rör
sig här med utvecklingen av fakiorer som i hög grad påverkas av politiska beslul
men som också själva påverkar de politiska besluten. Inom
högskoleorganisationen bör därför centralt finnas erforderlig kompetens och
kapacitet för atl i form av framtidsstudier, som belyser konsekvensema av
alternativa handlingsvägar, ta fram underlag för statsmakternas
prioriteringar.

Forskamtbildningen
skall, enligt de riktlinjer som lades fasl vid 1969 års forskamtbildningsreform,
utformas för att tiUgodose både behovei av forskare i inskränkt mening och
behovet av högt kvalificerad arbetskraft utanför undervisningsväsendet och ren
forskningsverksamhet.

FUN
framhåller att det i ett tidigare skede där en karriär som forskare eUer lärare
inom utbildningsväsendet var den naturliga fortsättningen på en fullbordad
forskarutbildning, också var naturligt att forskamtbildningens innehåll och
inriktning präglades av de värderingar som styr meritvärderingen vid
tillsättning av forskartjänster inom högskolan.

Utvecklingen
inom och utom högskolan förändrar emeUertid kraven på högskolans utbildning. I
fråga om sådan utbildning som bygger på avslutad gmndläggande
högskoleutbildning, dvs. för närvarande främst förskämt-

s. 131 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:119 131

bildningen,
är det främsi forskningens förändrade ställning i samhället och en alltmer
komplicerad samhällsprocess som medför ändrade förutsättningar. FUN betonar atl
det är nödvändigt atl utgå från atl endasl en del av dem som gått igenom forskamtbildning
kommer att fortsätta med yrkesverksamhet inom högskolan eller skolväsendel.
Högskolan har också att tillgodose behoven inom skilda delar av arbetsmarknaden
av kvalificerade analytiker och specialister. Del sektorsfmansierade FoU-arbetet
inom och utom högskolan släller andra krav pä formerna för forskningsarbetet än
vad som varit vanligt inom högskolan. Högskolereformen släller krav på all ytteriigare
samhällssektorer samt nya lärare- och studerandegrupper skall ha lillgång lill
och delaktighet i högskolans forskning och forskarutbildning.

Det
är mot denna bakgmnd viktigt att föra vidare den breddning av utbildningen
efter grundexamen som inleddes genom 1969 års forskamtbildningsreform. En sädan
breddning bör, enligt ulredningen, komma lill stånd dels genom förändringar som
rör den egentliga forskarutbildningens innehåll och verksamhetsformer, dels
genom en breddning av det utbildningsutbud, som bygger på gmndläggande
högskoleutbildning. Som en samlande benämning på egendig forskarutbildning,
dvs. utbildning till doktorsexamen, och annan utbildning som bygger på gmndläggande
högskoleutbildning använder FUN begreppei fortsatt högskoleutbildning.

FUN
poängterar alt forskarutbildningen ger varje siuderande en dubbel kompelens.
Den forskamlbildade har dels en specialistkompetens, dels en allmänkompelens
eller snarare generalistkompetens. Specialistkompetensen består i ämnesmässig
djupkunskap, kännedom om avancerade tekniker, metoder m. m. som är knutna till
ett small vetenskapsområde. Gene-ralislkompetensen är kunskap och färdigheter
som inte är unika för de forskarutbildade men som alla forskarutbildade i
varierande grad liUgodo-gör sig oberoende av ämnesområdet för utbildningen.
Till generalistkom-petensen kan föras bl. a. krilisk skolning, förmåga alt
förstå och kommunicera FoU, förmåga till självständigt arbete m. m. Andra
färdigheter av mer generell natur är förmåga alt överblicka, planera och hålla
samman ett större arbele, uthållighet, "arbetsmoral" etc. Färdigheter
av detta slag är gemensamma för dem som på ett framgångsrikt sätl gåll igenom forskamtbildning.

FUN
förordar att forskamtbildningen utformas så alt den forskamlbildade så länge
som möjligt har möjlighet att välja mellan en verksamhet där han utnyttjar sin
specialistkompetens och en verksamhet där främst de mer generella färdigheterna
kan utnyttjas.

Rekrytering

FUN
anger vissa mål för en reformering av rekrytering lill forskamtbildning, nämUgen

alt
vidga rekryteringsbasen till atl omfatta så stor del av den gmndläggande
utbildningens utbildningslinjer som möjligt,

alt
i ökad utsträckning rekrytera personer med erfarenhet av yrkesverksamhet lill
fortsalt högskoleutbildning,

atl
vidmakthålla den traditionella rekryteringsbasen för forskamtbildningen på en
hög nivå,

att
motverka snedrekrytering på grundval av kön, bostadsort eller social bakgmnd.

s. 132 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:119 132

I
syfte att förverkliga dessa mål för FUN fram förslag bl. a. om

nya
behörighetsregler för forskamtbildning och påbyggnadsutbildning,

forskningsförberedande
moment i grundläggande utbildning som f. n. saknar sådana,

ett
brett ulbud av överbryggande kurser för siuderande, som söker sig lill forskamtbildning
och päbyggnadsutbildning från yrkesverksamhet och från utbildningslinjer, som
inte ger fuU behörighet för tillträde,

breddning
av utbildningsutbudet efter gmndexamen främst i form av påbyggnadsutbildningar,

breddning
av högskolans forskning och forskamtbildning disciplinärt och tematiskt till
områden, som har särskild relevans för utbildningslinjer, som hittills saknat
eller haft svag anknytning till högskolans forskningsorganisation,

vidgade
kontakter mellan högskolan och FoU utanför denna,

utveckling
av studieplaner och studieorganisationen i syfte att definiera etappavgångar
inom forskamtbildning och påbyggnadsutbildning,

utveckling
av studieorganisationen i syfte att underlätta deltidssludier,

skyldighet
för statliga myndigheter med sektoriellt ansvar för FoU att medverka till
deltidsarbete för tjänstemän, som önskar gå igenom fortsatt högskoleutbildning.

FUN:s
förslag till nya behörighetsbestämmelser innebär, att kraven för behörighet
delas in i allmän behörighet och särskild behörighet.

För
allmän behörighet skall krävas att den studerande gått igenom allmän
utbildningslinje omfattande minst 80 poäng. Detta krav för allmän behörighel
avses gälla all fortsatt högskoleutbildning.

Kraven
för särskild behörighel i form av krav på förkunskaper i ämne eller ämnen, erfarenheler
och andra fömtsättningar skaH enligt FUN:s förslag fastställas för varje ämne i
forskamtbildningen och för varje påbyggnadsutbildning särskilt. FUN framhåller
att vid utformningen av de särskilda förkunskapskraven för forskamtbildningen
stort avseende skall fästas vid att upprätthålla nuvarande kvalitetsnivå.

Tillsammans
utgör allmän och särskild behörighet för varje utbildning en helhet som
definierar förkunskapskraven.

FUN
betonar, att en fömtsättning för att en vidgad rekrytering skall kunna
förverkligas är, att man individuellt prövar varje sökandes fömtsättningar för
den sökta ulbildningen och att stor vikt läggs vid kunskaper och färdigheter,
som inhämtats på annat sätt än genom studier inom högskolan, t. ex. genom
yrkesverksamhet.

FUN
menar att erfarenhet av yrkesverksamhet av betydelse för den aktuella utbildningen
normalt skall utgöra krav för särskild behörighet för påbyggnadsutbildningar
och i övrigt kunna krävas, om detta är motiverat av utbildningens inriktning.
Yrkeserfarenhet föreslås kunna tillmätas betydelse också vid urval mellan
sökande.

Allmänna
riktlinjer för utformningen av de särskilda förkunskapskraven inom en fakultet skaU,
enligt FUN:s förslag, anges av UHÄ i utbildningsplan för forskarutbildningen
inom fakulteten. Kraven för särskild behörighet skall anges i studieplan, som
fastställs av forskamtbildningsnämnden.

FUN
framhåller att skillnaden mellan allmän och särskild behörighet många gånger
kommer att vara stor. Omfattande åtgärder måsle därför, enligt utredningen,
sättas in för att göra övergång till fortsatt högskoleutbildning till en
realistisk möjlighet för studerande inom hela högskolan. För utveckling och i
vissa fall drifl av överbryggande kurser m. m. föreslår FUN att 10 milj. kr.
anvisas.

s. 133 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:119 133

Frågor om urval mellan sökande och antagning lill forskarutbildning
och i vissa fall päbyggnadsutbildning föreslås åvila en antagningsnämnd på
varje institution.

Breddat utbildningsutbud

FUN anger atl motiven för en breddning av
utbildningsutbudet är

dels atl tillgodose arbetsmarknadens behov av kvalificerad
personal för sådan verksamhet där den egenlliga forskarutbildningens inriktning
mot forskningsverksamhet inle är helt ändamålsenlig, men där utbildning utöver
grundläggande högskoleutbildning krävs,

dels atl tillgodose behovei av utbildning som bygger på
utbildningslinjer, som genom högskolereformen förts till högskolan och som f. n.
saknar naturlig fortsättning över gmndulbildningsnivån.

För sädan fortsatt högskoleutbildning som inte är egenilig
forskarutbildning använder FUN begreppei påbyggnadsutbildning.

FUN lämnar inga förslag om nya utbildningar utan anger
endast riktlinjer och ramar för ett ulvecklingsarbele, som redan inletts.

FUN framhåller, alt del varken är möjligt eller önskvärt
att söka ange innehållsmässiga kriterier för att avgränsa påbyggnadsutbildning
från grundläggande utbildning resp. forskarutbildning. De krilerier som anges
är därför av praklisk administrativ natur.

FUN föreslär sålunda att päbyggnadsutbildning skall

bygga på grundläggande utbildning om minst 80 poäng,

ha ett klart definierat utbildningsmål med inriktning mot
kvalificerad yrkesverksamhet i en viss funktion eller inom ett vissl område,

ulformas som en sammanhängande utbildning med i förväg
angiven omfattning,

omfatta minsl ett och ett halvt års heltidsstudier eller deltidssludier
av molsvarande omfattning,

inrättas med utgångspunkt i arbetsmarknadens behov,

inrättas endast om utbildningsbehovet kan antas ha sädan
varaktighet och omfattning, att ett inte alltför litet antal studerande kan utbildas
under en följd av år.

FUN beionar
alt principen om återkommande utbildning bör beaktas vid uppläggningen av
utbildningen. Utbildningen bör kunna organiseras i etapper där varje etapp har
ett klart angivet utbildningsmål. Utbildningen bör bestå dels av en kursdel,
dels av en lillämpningsuppgifl.

Inom de
föreslagna ramarna kommer, framhåller FUN, utbildning av starkt varierande
karaktär all kunna anordnas. I vissa fall kommer anknytningen atl vara slark
till den grundläggande utbildningen, i andra till forskarutbildningen. FUN
föreslår därför att efter beslul i varje enskilt fall anlingen den
grundläggande utbildningens eller forskarutbildningens regelsyslem - i
tillämpliga delar - skall kunna gälla påbyggnadsutbUdning.

Ansvarei för initiering och övergripande planering av päbyggnadsutbildning
skall enligt FUN:s förslag åvila regionstyrelserna. Ansvaret för detaljplanering
och genomförande skall av regionsiyrelsen överlämnas till antingen linjenämnd
eller forskarutbildningsnämnd, beroende på utbildningens karaktär. FUN anser
au regionsiyrelsernas verksamhet bör bedrivas i nära kontakt med UHÄ, som också
föreslås få möjUghet, att i undanlagsfall upphäva beslul om att starta viss
utbildning.

För utveckling av och försöksverksamhel med
påbyggnadsutbildningar

s. 134 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:119 134

föreslår FUN en förstärkning av medlen till
regionstyrelserna och till pedagogiskt ulvecklingsarbete med sammanlagt 4 milj.
kr.

Studiefinansiering

Vägledande principer vid utformningen av FUN:s förslag om
studiefinansiering har varit, att studiestödet inom forskarutbildningen skall

ge ekonomisk och social trygghet, som är likvärdig den som
gäller för andra jämförbara grupper i samhället,

främja effektiva studier på heltid eller dellid och därvid
kunna förenas med yrkesverksamhet inom eller utom högskolan,

utgå med samma belopp per tidsenhet lill alla studerande
som kommer i åtnjutande av det,

kunna användas i rektyleringsfrämjande syfte samt

kunna samordnas med dimensioneringsbesluten.

FUN:s förslag innebär all samhällets särskilda studiestöd
inom forskarutbildningen i sin helhet utformas som utbildningsbidrag för
doktorander av del slag som infördes den 1 juli 1976. Dessa utbildningsbidrag
ansluter beloppsmässigt lill utbildningsbidragen inom
arbetsmarknadsutbildningen och utgär f.n. med 44 880 kr. per är. De är vidare
förenade med vissa sociala förmåner.

FUN förordar alt utbildningsbidragen skall kunna utgå vid
såväl heltids-som deltidssludier. Studiestöd skall därvid utgå i proportion
till den tid som ägnas åt utbildningen. Utbildningsbidrag skall kunna utgå för
en tid som motsvarar fyra ärs heltidsstudier, dock längst åtta år.

Utredningens förslag innebär att den resurs för sludiefinansiering
som nu är bunden till assistent- och amanuenstjänster förs samman med befintliga
medel för utbildningsbidrag för doktorander. Assistent- och amanuenstjänsterna
i nuvarande form avvecklas. I stället kompletteras tjänsteorganisationen inom
högskolan med en ny tjänst, som kopplas till studiefinansieringssystemet inom
forskarutbildningen. Tjänsten är en halvtidstjänst, som - i likhel med
nuvarande assistent- och amanuensljänster -förenas med tjänstgöringsskyldighet
i form av undervisning, forskning eller allmänt institutionsarbete. Tjänsten är
avsedd all förenas med utbildningsbidrag för doktorander, som därvid skall
utgå med 50 procent av fullt bidrag. FUN föreslår atl tjänsten benämns assistenttjänsl.

Frägan om förordnandelidens längd för innehavare av den
nya assistent-tjänsten föreslås bli reglerad i lag.

Utredningen avser att medel för utbildningsbidrag
inledningsvis bör anvisas under ett särskilt anslag i statsbudgeten.
Fördelningen mellan fakulteter förutsätts samordnas med
dimensioneringsbesluten. Inom fakulteterna skall, enligt FUN:s förslag,
utbildningsbidragen fördelas mellan ämnen/institutioner av den av FUN
föreslagna forskarutbildningsnämnden. Fördelningen mellan sökande åläggs
antagningsnämnden för forskarutbildning vid varje institution.

FUN förutsätter alt övergången tiil del nya systemet sker
pä ett sådant sätl, att studiestödets volym beräknad som hela bidragsår behålls
oförändrad, dvs. räknai på förhåUandena år 1975 ca 2450 utbildningsbidrag. Härutöver
föreslär utredningen att antalet utbildningsbidrag ökar med 250 under en
treårsperiod. Kostnadema för denna ökning uppgår, med nu gällande
bidragsbelopp, lill ca 10 milj. kr. Kostnadsökningen för systemomläggningen
beräknar FUN till ca 7 milj. kr.

s. 135 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:119 135

Dimensionering

FUN anger att syftei med en dimensionering av
forskarutbildningen är all söka skapa balans mellan lillgång på forskarutbildad
arbetskraft, arbetsmarknadens och samhällets behov av sådan personal samt de
studerandes önskemål all genomgå forskarutbildning. En lotal överensstämmelse
förutses därvid inle kunna uppnås, men ett system för planerad dimensionering
bör, enligt utredningen, införas för atl åstadkomma en bättre balans mellan
tillgång och efterfrågan på forskamlbildade.

FUN:s förslag bygger bl. a. på alt samhällets efierfrågan
på forskarutbildad personal kan delas in med utgångspunkt i de funktioner de forskarutbildade
nu fyller pä arbelsmarknaden. Följande indelning föreslär utredningen skall
ligga till grund för bedömningar av behovet av forskarutbildad arbetskraft:

1.
högskolans,
gymnasieskolans och vissa forskningsinstitutioners efterfrågan på forskarutbildade
för befattningar för vilka forskarutbildning i visst ämne är ett behörigheiskrav,

2.
den offentliga
och - i viss utsträckning - den privata FoU-verksamhetens efterfrågan på
arbetskraft för funklioner som nära ansluter lill verksamheten inom den disciplinbaserade
forskningen inom högskolan,

3.
samhällets
behov av personal för funktioner inom bl.a. utbildningsväsendet och FoU, vilka
kräver vetenskaplig skolning och erfarenhet men som inte innebär krav på
ämnesspecifik kompetens,

4.
samhällets
behov av kvalificerad arbetskraft för funktioner där analytisk förmåga, erfarenhel
av forskning och vetenskapligt arbetssätt är av värde.

Bedömningar
av behovet av forskamlbildade inom delområdena 1 och 2 föreslår FUN skall ligga
lill grund för beslul om minimigränser för forskarutbildningens omfattning inom
skilda ämnen eller grupper av ämnen. Behoven inom dessa områden kan enligt FUN
beräknas relalivi väl. Till dessa beräkningar bör fogas mera allmänna
bedömningar av behoven inom delområdena 3 och 4. Dessa bedömningar bör dock,
enligt ulredningen, snarare avse riklningen av eventuella förändringar än
absoluta tal.

Utredningen konstaterar, atl beslul om
forskarutbildningens omfattning och inriktning inte kan fattas frikopplade från
beslul om forskningspolitiken i stort, kulturpolitik, näringspolitik etc. De
avgörande besluten om forskarutbildningens dimensionering bör därför fattas på
politisk nivå. Med hänsyn till verksamhetens karaklär föreslår FUN atl beslulen
skaU avse dels resursramar, dels intervall för antalet examinerade under en
längre tidsperiod, förslagsvis fem år.

Miniminivån i della intervall föreslås bestämmas av del
antal forskamlbildade som krävs för att besätta de ämnesspecifika
befattningarna inom delområdena 1 och 2. Miniminivån bör, enligt FUN, anges för
varje ämne eller grupp av ämnen inom en fakultet. Maximinivån bestäms ytterst
av de tillgängliga resurserna. FUN förordar all den anges för varje fakultet.
Inom den ram som anges av minimi- och maximiniväerna skall den av FUN
föreslagna forskamtbildningsnämnden - med beakiande av de studerandes
önskemål, tillgängliga handledarresurser och föreliggande möjligheter atl
omfördela resurser - varje år faslställa antalet tillgängliga utbildningsplatser.

FUN föreslär att underlag för de bedömningar, som skall
ligga till grund för beslut om minimi- och maximinivåer, utarbetas av
fakultets- och fors-kamtbildningsnämnderna på gmndval av institutionernas
förslag. Fakul-

s. 136 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:119 136

tetsorganens bedömningar skall enligt förslaget redovisas
i petita. På grundval av detta material och med utgångspunkt i en långsiktig
forsknings- och forskarulbildningsplanering, skall UHÄ ularbeta underlag för
statsmakternas dimensioneringsbeslul.

Samverkan med forskning och utvecklingsarbete utanför
högskolan

FUN beionar, alt en utökad samverkan mellan högskolan och
andra organ som driver eller finansierar forskning kräver, alt skärpt uppmärksamhet
ägnas balansen mellan inomvelenskapligt motiverad forskning och forskning som
initieras med utgångspunkt i bl.a. sektorsorganens behov. En alltför stor
dominans av endera forskningsinriktningen inom ett ämne under längre
tidsperioder kan, enligt utredningen, pä lång sikt påverka forskningen negativt
och bör motverkas. FUN föreslår att fakullelsnämnden fär särskilt ansvar för
att denna balans upprätthålls och atl den skall ange riktlinjer för
omfattningen och inriktningen av forskningssamverkan inom sitt område.

FUN föreslår all vissa regler skall gälla vid extern
finansiering av projekt i form av uppdrag eller anslag. Dessa innebär bl.a.
att avtal skall upprättas mellan högskolestyrelsen och den utomstående parten
under medverkan av den eller de forskare som skall utföra arbetet.

Utredningen föreslår vidare att avtal om
forskningssamarbete skall kunna innehålla föreskrift om tidsbegränsad
sekretess.

För forskningsprojekt, som utförs på uppdrag av utomstående
part, föreslår FUN att principen om full kostnadsläckning fortfarande skall
gälla.

1 fråga om arbetstagares räll till uppfinningar föreslår
utredningen bl. a. atl den rätt som f.n. lillkommer lärare vid högskolor
utsträcks lill att omfatta också övriga anställda samt studerande.

För att främja ett vidgat samarbete inom
forskarutbildningen föreslår utredningen ocksä alt ökade resurser avsätts för
alt inrätta tjänsier som adjungerad professor. FUN förordar även all högskoleanställda
lärare beviljas tjänstledighet under begränsad tid för verksamhet i forskning
utanför högskolan.

Vidare framhäller utredningen vikten av att
forskarstuderande engageras i FoU utanför högskolan och alt forskare, som är
verksamma uianför högskolan, i ökad utsträckning anlitas som handledare inom
forskarutbildningen.

FUN betonar att åtgärder som syftar till atl öka utbytet
av information och underlätta kontakter är av stor betydelse för ett ökat samarbele.
I detta syfte föreslär FUN atl de av STU finansierade kontaktsekretariaten förs
över till högskolan och knyts till regionstyrelserna. Sekretariatens verksamhei
bör, enligt ulredningen, omfatta hela högskolan och rikta sig till alla delar
av samhällslivet. FUN föreslår även att sekretariaten tillförs ytterligare
resurser.

De regionala sekretariatens verksamhet föreslås få en inslitulionsba-serad
motsvarighet genom atl forskare/lärare vid vissa institutioner ges partiell
befrielse från övriga ijänsleåligganden för informations- och kontaktverksamhet.
Utredningen föreslår att medel för delta ändamål slälls till regionsiyrelsernas
förfogande.

För alt vidga inflytandet över initieringen av forskning
till organisaiioner och företag, som saknar egen kompetens och egna resurser
för atl beställa forskning, förordar utredningen atl FRN skall tillhandahålla
viss service

s. 137 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:119 137

när det gäller problemanalys, kontakter med lämpliga
forskningsinstitutioner samt ansökningar om anslag lill projeki. FRN föreslås
även fä resurser för att svara för kostnaderna för problemanalyser och - efter
sedvanlig prövning av ansökan om anslag atl finansiera projeki, som kan komma
atl initieras.

FUN beräknar kosinaderna för förslagen om utökad
forskningssamverkan till närmare 10 milj. kr. Härav avser 3,4 milj. kr. de
regionala konlakl-och informationssekretariaten och 5 milj. kr. medel, som stäUs
lill FRN:s disposition.

Tjänsteorganisation

FUN betonar att tjänsteorganisationen skall bidra till
goda förutsättningar för forskning och utbildning inom högskolan.

Utredningen framhåller också att tjänsteorganisationen har
avgörande betydelse för högskolans möjligheler att samiidigi svara för
kompetensuppbyggnad och kunskapsgenerering, utgöra bas för samhällsfmansierad FoU
samt förse arbelsmarknaden med arbetskraft med erfarenhet av egen forskning.

FUN konstaterar att högskolans krav på en flexibel
tjänsteorganisation i vissa fall kommer i konfliki med de anställdas krav på
trygghet i anställningen. Behovet av en inom högskolan rörlig forskningsresurs
undersiryks av ulredningen.

FUN föreslår att tjänsteorganisationen skall omfatta tre
tjänstekategorier: professor, docent och forskarassistent. Därutöver föreslås
all fasta tjänster skall tillkomma för högskolans uppdragsverksamhet inom områden
där denna verksamhei kontinuerligt har en belydande omfattning.

Nuvarande tjänster som professor och biträdande professor
föreslås bli ersätta av en tjänst, benämnd professor. Några förändringar av
tjänstens innehåll föreslär FUN inle.

FUN föreslär
all nuvarande tjänster som universitetslektor och docent förs samman till en ny
tjänst, benämnd docent. Den nya tjänsten skall ha huvudsaklig inriktning mol
den grundläggande utbildningen. Innehavare av tjänst som docent skall efter
prövning i varje särskilt fall kunna ges särskild tid för forskning inom ramen
för sin tjänst. Resurser för ändamålet skall enligt FUN:s förslag disponeras av
fakultetsnämnden, och fördelas mellan sökande på grundval av en vetenskapUg
prövning av föreslagna projekt. Innehavare av docenttjänst, som bereds tid för
forskning, befrias helt eller delvis frän undervisningsskyldigheten. Vid
fördelningen av den givna resursen skall fakultetsnämnden prioritera
långsiktigt planerad och genomförd forskning av det slag som präglat de nuvarande
tjänsterna som docent.

Med hänsyn till den nya docenttjänstens inrikining
föreslår FUN, att befordringsgrunderna utformas så atl lika vikt fästs vid
vetenskaplig och pedagogisk meritering.

FUN:s förslag innebär, att tjänsterna som forskarassistent
behålls med oförändrat innehåll. För alt ytterligare markera tjänstens karaktär
av genomgångstjänst föreslår FUN en fyraårig förordnandeperiod utan möjlighet
till omförordnande. Förordnandelidens längd för innehavare av tjänst som
forskarassistent föreslås bli reglerad i lag.

Som ett led i strävandena alt underlätta en breddning av
forskning och forskarutbildning föreslår utredningen att högskolan får vidgade
möjligheter att till sig knyla ulländska forskare för viss tid. Ulökad
verksamhet med

s. 138 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:119 138

gästforskare och kontraktsanställning anger FUN som
länkbara vägar.

FUN behandlar även forskningsrådens möjUgheter all inrätta
tjänster för forskare. Därvid förordar ulredningen atl forskningsråden ges stor
frihet alt själva välja formerna för sitt stöd till forskningen. FUN beionar
dock all råden måsle ta det fulla ekonomiska ansvarei för de beslul de fattar.
Nuvarande ordning där arbetsgivaransvaret vid förordnandetidens utgång förs
över på högskolan kan, enligt utredningen, inle accepteras. FUN anser alt
frågan om ansvars- och kostnadsfördelning mellan högskolan och forskningsråden
bör ses över.

Kosinaderna för de föreslagna förändringarna av
tjänsteorganisationen beräknar utredningen till ca 8 milj. kr. Däruiöver
föreslår FUN resursförstärkningar i form av ökal antal tjänster som
forskarassistent och ytterligare resurser för att bereda innehavare av
docenttjänst tillfälle till forskning med sammanlagt ca 17 milj. kr.

Planerings- och ledningsorganisation

FUN föreslår att fakulletsindelningen skall kunna
förändras över tiden och variera mellan högskoleenheterna. Indelningsgmnden
skall kunna vara såväl vetenskaplig samhörighet som teman. Beslut om
fakultetsindelning, som inle kräver omläggning av anslagssystemel och därmed
fattas av riksdagen, bör, enligt FUN, kunna fattas av UHÄ efter förslag från
eller hörande av berörda institutioner och högskolestyrelser. FUN föreslår att
nuvarande sektioner inledningsvis får uigöra gmnd för indelningen.

I fråga om ekonomiadministration och redovisning föreslår FUN
bl. a. att dessa skall omfatta samtliga resursströmmar inom högskolan och vara
baserade på projekt, där varje projekt hänförs till ämne och - då sä är möjligl
- lill problemområde, som definieras med utgångspunkt i samhällsintresse.

Den löpande planeringen och ledningen av högskolans
forskning och forskamtbildning föreslås bygga på den årliga budgetprocessen.
Inom ramen för denna anser FUN att riksdag och regering skall fastställa mål
och riktlinjer för verksamheien inom varje fakultet. Vidare betonar ulredningen
belydelsen av att verksamhetsplan upprältas och av atl dispositionen av
tilldelade resurser för forskning, utbildning och studiefinansiering följs upp
på alla nivåer.

FUN föreslår atl UHÄ för forskarutbildningen inom varje
fakultet fastsläller utbildningsplan; för varje ämne skaU den av FUN
föreslagna forskamtbildningsnämnden faslställa studieplan.

1 fråga om beslutande organ på institutionsnivå föreslår FUN
att ansvaret för antagning av siuderande förs över till en antagningsnämnd för
forskamtbildning vid varje institution. Antagningsnämnden skall bestå av
handledarna vid institutionen.

I fråga om de beslutande organen på fakullelsnivå föreslår
FUN bl. a. atl en lilen, forskardominerad fakultetsnämnd skapas och alt en forskamtbildningsnämnd
med självständigt ansvar för forskamtbildningen bildas inom varje fakultet.
Vidare förespråkar FUN alt fakultetskoUegiet bevaras med oförändrade uppgifter
och oförändrad sammansättning.

Fakultetsnämndens huvuduppgifter föreslås vara

att planera forskningen inom sitl verksamhetsområde och
därvid redovisa de vetenskapliga kriterier som ligger till gmnd för nämndens
beslut,

att ange riktlinjer för omfattningen och inriktningen av
forskningssamverkan med organ utanför högskolan.

s. 139 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:119 139

alt ta inilialiv till forskning inom nya områden i samarbele
med företrädare för den grundläggande utbildningen,

alt samordna forskningen och forskarutbildningen,

att avge petita lill UHÄ angående forskningen och
forskarutbildningen inom fakulteten.

Fakullelsnämnden föreslås beslå av dekanus och prodekanus saml
en, tre eller fem andra ledamöier som väljs av fakultetskollegiet, en företrädare
för de forskarstuderande och en för teknisk och administrativ personal inom
fakulteten samt en företrädare för gmndläggande högskoleutbildning, som saknar
eller har lilen representation i fakultetskoUegiet, om regionstyrelsen så
beslutar.

Av de ledamöter som väljs av fakultetskoUegiet skall två,
fyra resp. fem vara professor. Efter förslag från fakultetskollegiet och beslut
av högskolestyrelsen skall en av de ledamöier som ulses av kollegiet i slället
kunna vara förelrädare för FoU uianför högskolan.

Forskamlbildningsnämndens huvuduppgifter föreslås vara att
planera forskamtbildningen och inom givna ramar besluta om dess innehåll, organisation
och dimensionering samt all till fakullelsnämnden avge förslag till petita
rörande forskamtbildningen.

Forskamtbildningsnämnden föreslås bestå av dekanus, som är
ordförande, saml två, tre eller fyra förelrädare för vardera fakultetskoUegiet
och de forskarstuderande.

FUN betonar högskolestyrelsens samlade ansvar för all
verksamhet inom högskoleenheten. UHÄ föresläs få i uppgifi, atl svara för en
långsiktig forskningsplanering och sammanslällning av underiaget för statsmakternas
beslut rörande högskolans forskning och forskamtbildning. FUN framhåller att
dessa uppgifter fömtsätter ett omfattande och nära samarbete, framför allt med
sektorsorgan, forskningsråd och FRN. Ulredningen fömiser atl de nya uppgifierna
kan få konsekvenser för UHÄ:s lednings-och kansliorganisation.

Samspel forskning-grundutbildning

FUN lägger fram en rad förslag som syftar lill alt försöka
förverkliga ett samspel mellan forskningen och all grundläggande
högskoleutbildning. Till dessa förslag hör bl. a. följande.

Förändringar av den gmndläggande utbildningens innehåll
och organisation bör åstadkommas genom

att forskare inom högskolan medverkar vid utveckling av
studieplaner och utbildningsutbudet,

att självständigt arbete förs in i den gmndläggande
utbildningen i ökad utsträckning,

att lärarlag bildas för den gmndläggande utbildningen med
lärare frän enheier med och enheier utan fast forskningsorganisation,

att utbudet av enstaka kurser breddas.

För att skapa fömtsättningar för en direkt kontakt med
forskning inom relevanta områden och för att höja den gmndläggande
utbildningens kvalitet föreslår utredningen

att UHÄ
ges i uppdrag att planera och genomföra ett program för fortbildning av
högskolelärare som i sin utbildning saknar forskningsanknytande moment av det
slag som fömtsätts komma till inom all gmndläggande utbildning,

att undervisningsskyldigheten för universitetslektor (den
av FUN före-

s. 140 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:119 140

slagna
nya tjänsten som docent) minskas med minst 36 limmar,

alt
samtliga lärare inom högskolan ges administrativ anknytning till närmast
berörda institution med fasta resurser för forskning.

I
syfte att bredda högskolans forskning till att omfatta ocksä nya områden med
relevans för den gmndläggande utbildningen förordar FUN

att forskningsprojekt, som
förläggs till orter utan fast forskningsorganisation, utformas på ett sådant sätl,
atl även lärare utan forskarutbildning ges tillfälle att medverka,

atl
lärare inom grundläggande utbildning, som saknar eller har liten representation
i fakultetskoUegiet, ges möjlighel till representation i fakulieisnämnd,

all informella referensgmpper
med anknytning till den grundläggande ulbildningen och yrkeslivet inrättas i
anslutning till forskningsprojekt,

atl regionslyrelserna lilldelas
ytterligare resurser för atl främja kontakter mellan lärare och studerande vid
enheter utan fast forskningsorganisation och enheter med sådan.

Resurser

Sammanlagt
föreslår FUN resursförstärkningar om 123 milj. kr. fördelade på tre år fr. o. m.
budgetåret 1979/80. Häri ingår en allmän förstärkning av basorganisationen för
forskning med 24 milj. kr.

Genomförande

FUN
redovisar tidplaner för genomförande av de skilda förslagen. Dessa innebär atl
de föreslagna förändringarna skall förverkligas under en treårsperiod med
början den 1 juli 1979.

s. 141 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:119 141

Bilaga
5

Remissyttrandena

Forskarutbiidningsutredningens
betänkande (SOU 1977:63) Fortsatt högskoleutbildning

Några
remissinstanser, främsi UHÄ, redovisar inledningsvis vissa allmänna synpunkier
på forskamtbildningen och forskningen inom högskolan saml på
forskarutbildningsutredningens (FUN) förslag.

UHÄ
framhåller värdet av att landels forskningsresurser även i fortsättningen
koncentreras till högskolan. Denna bör alltsä tas i anspråk även för den
starkt expanderande sektoriella forskningen och därigenom få en angelägen
kontakt med olika samhällsproblem.

Arbetslivscentrum
anser däremot alt institutsbildningar och liknande sektoriella organ har en
viktig uppgift även i del framtida FoU-systemet. De bör ges en fristående stäUning
och breda arbetsområden.

Enligt
Svenska läkaresällskapet måste en långsiktig nationell forskningspolitik syfta
till atl få en rimlig balans dels mellan högskolans forskning och samhällets
övriga forskning, dels mellan fri forskning och uppdragsforskning inom
högskolan.

UHÄ
betonar att del är viktigt atl uppnå balans mellan olika finansieringskällor
för forskning inom högskolan. Den extemt finansierade forskningen har kraftigt
ökat i omfattning på senare tid. UHÄ stryker under att det är nödvändigt atl
högskolan har en tillräcklig egen basorganisalion för forskning och
forskarutbildning.

Lantbruksuniversitetet
anser det vara av största vikt atl en fri och obunden basforskning inom alla
ämnesområden får lillräckliga resurser.

Enligt
Sveriges geologiska undersökning borde en målsättning för forskningsfinansieringen
vara att basresurserna för forskning står i rimlig proportion lill antalet Ijänsler.

FRN
anser del ytterst väsentligt att det finns en rörlig resurs för inomvelenskapligt
motiverad forskning vid universitet och högskolor.

En koncentration av högskoleforskningen
till de sju orter som f. n. har fasta forskningsresurser är enligt UHÄ:s mening
välmotiverad. En viss profilering i ämnesuppsättningen mellan olika
universitetsorter är naiurlig för att störsla möjliga mångfald i den samlade
forskningsorganisationen inom högskolan skall uppnås.

Mänga
remissinstanser gör den bedömningen av FUN:s förslag atl de är alllför
begränsade lill organisatoriska och administrativa förändringar.

HSFR
anser att de föreslagna lösningarna bygger på ett i huvudsak organisalionscentrerat
länkande. Endast obetydliga försök görs atl närmare analysera forskamtbildningens
och forskningens karaktär inom skilda vetenskapsområden för att därifrån
föreslå åtgärder, anpassade till de särskilda omständigheterna. HSFR är
tveksamt om värdet av den valda ansatsen. Det kan ifrågasättas om inte önskemål
om administrativ likformighet och enkelhel i alltför hög grad fått styra
utformningen av den högre utbildningen i vårt land. FUN borde enligt HSFR:s
mening ha tagit större hänsyn till befintliga olikheter mellan ämnen, ämnesgmpper
och fakulteter.

Vetenskapsakademien
anser att FUN :s förslag inte kan genomföras utan väsentlig överarbetning.
Utredningen har inte behandlat substansen i problemen ulan i realiteten endast
administrativa mliner.

s. 142 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:119 142

Ur
Ingenjörsveienskapsakademiens synpunkt gör FUN ett intryck av massiv
detaljreglering. En detaljstyrning med paragrafer främjar inte väsentliga mäl
med forskarutbildningen.

Även
Sveriges industriförbund. Svenska handelskammareförhundet och Svenska
arbetsgivareföreningen anser att FUN:s belänkande i alllför stor utsträckning
kommit atl gälla administrativa detaljregleringar.

TCO
anser FUN:s förslag präglas av föreställningen alt man kan åstadkomma
förbättrade förhällanden för forskarutbildningen ulan all beröra utbildningens
innehåll.

Enligt
centralorganisationen SACOISR bör FUN:s betänkande kompletteras med en
utvärdering av kvalitet på och effektivitet i högskolans forskamtbildning och
forskning.

Enligt
SFS:s uppfattning är det en självklarhet att frågorna om dimensionering,
mellanexamen, breddad rekrytering, forskningsanknytning, forskarkarriären,
studiefinansieringen etc. inte kan behandlas tillfredsställande utan atl en
grundlig analys gjorts av hur forskamtbildningen bedrivs idag och av de skilda fömtsättningar
disciplinerna erbjuder vid utformningen av forskarutbildningen.

Flera
remissinstanser, bl.a. MFR, Vetenskapsakademien, Sveriges industriförbund.
Svenska handelskammareförbundet och Svenska arbetsgivareföreningen, beklagar
att internationella utblickar näslan hell saknas i FUN:s betänkande.

Utgångspunkten
för FUN:s arbete synes, enligt TCO, i alltför hög grad ha varit det
traditionella universitetsområdet. Delta illustreras bl. a. av över 80 procent
av del resurstillskott som föreslås är atl hänföra lill detla område.

Enligt
skolöverstyrelsen har frägor som anknyter till den kommunala högskolan inte
fått en tillfredsställande belysning i betänkandet.

Rekrytering

Remissinstansema
är genomgående positiva lill en breddad rekrytering till forskarutbildning.
Många framhåller dock att kvalitetskraven på forskarutbildningen inte får
sänkas.

Några
exempel på vad remissistanserna skriver om breddad rekrytering:

UHÄ
framhåller alt forskning och forskamtbildning genom all de studerande kan ha
rikt varierad erfarenhetsbakgmnd, bör tillföras nya idéer och få en mer
mångsidig inriktning. Enligt UHÄ:s uppfattning är detta att se som en
kvalitetsdimension. Nya infallsvinklar och utgångspunkter vid val öch
bearbetning av forskningsuppgifter bör verka vitaliserande såväl för forskning
som för utbildning.

UHÄ
diskuterar också kvinnornas underrepresentation i forskamtbildningen. Enligt UHÄ:s
uppfattning måste hilhörande problem analyseras mer noggranl och systematiskt
och analysen måste knytas an lill aktuellt utvecklingsarbele. Detla borde ge underiag
för åtgärder från både statsmakternas och utbildningsmyndighelernas sida när
del gäller alt komma till rätta med ett av de allvarligaste problemen inom
forskarutbildningen.

Även
Ingenjörsvetenskapsakademien anser att ökad extern rekrytering till forskamtbildningen
vid de tekniska fakulteterna skulle kunna ge forskningen och de
forskarstuderande nya viktiga impulser.

VÅRD
77 tror att problemvalet i högskolans "forskning kan breddas genom atl siuderande
med arbetslivserfarenhet rekryteras till förskämt-

s. 143 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:119 143

bildningen.
En förutsättning härför är, atl de inom ramen för sin forskarutbildning får
tillfälle all bearbeta problem de ställts inför i arbetslivet.

Lokaliseringen
av högskoleutbildning och forskamtbildning är, framhäller VÅRD 77, av stor
betydelse för rekryteringen. Genom decentraliseringen av högskoleutbildningen
har fler människor och nya grupper fått möjlighet till högskolestudier. Detla mäste
följas upp med en decentralisering av forskarorganisalionen och forskamtbildningen.
En strävan bör vara att fasta resurser för forskning decentraliseras åtminstone
lill de f. d. universitetsfilialerna. För övriga högskoleorter måsle andra
former av forskningsanknytning finnas. Arbelslivsanknylning i forskningen är
också viktig för att bredda rekryteringen till forskarutbildning. Därigenom kan
personer med yrkeserfarenhet och med målinriktade studier bedriva forskarutbildning
med anknytning till sin yrkesverksamhet. Undervisningsformerna har också
betydelse för rekryteringen.

Enligt arbetslivscentrum
finns del ett slort behov av ålgärder för all underiätta rekryteringen av
kvinnliga forskare. Olika typer av åtgärder måste härvid övervägas. En möjlig
väg vore t. ex. särskilda stipendier och utbildningsbidrag för kvinnliga
forskarstuderande, specielll inom områden, där kvinnor är särskilt underrepresenterade.
Arbetslivscenimm anser det ocksä tänkbart all inrättandet av forskar- och
lärartjänster vid högskolorna med inrikining på jämställdhejsforskning inom
vissa traditionella discipliner skulle kunna fä posiliva effekter i detla
avseende. Särskilda utredningar bör göras om orsakerna lill den i stort sett lolala
brislen på kvinnliga forskare med avlagd doktorsexamen inom vissa ämnen bl. a.
nationalekonomi och statistik.

Flera
remissinstanser betonar alt även den traditionella rekryteringen lill forskamtbildningen
måsle förbättras.

STU inslämmer
i målsättningen atl i ökad utsträckning rekrytera personer med erfarenhel av
yrkesverksamhet lill fortsatt högskoleutbildning samt molverka snedrekrytering.
Emellerlid måsle enligt STU:s mening lyngdpunklen i reformarbetet avse
vidmakthållandet och förstärkandet av den traditionella rekryteringsbasen för
forskarutbildningen. Detla är på lång sikl den väsentliga garantin för en lillgång
inom landet av forskare med tillräckling kompelens för atl åstadkomma den
kunskapsutveckling vad gäller avancerad teknisk forskning och
utvecklingsarbete, som erfordras för att nå nödvändiga, konkreta och
kvalificerade resultat inom induslri och samhällssektorer.

MFR
finner det angeläget att en breddad rekrytering inte sker pä bekostnad av den
traditionella rekryteringen till forskarutbildningen ulan utgör ett komplement.

Försvarets
materielverk anser atl det centrala problemet när del gäller all fä en
tillräckligt vid rekryteringsbas för teknisk naturvetenskaplig forskarutbildning
är den allmänt vikande tillströmningen lill teknisk naturvetenskapliga linjer
redan på gymnasienivån. FMV beklagar atl förslag till kraftfulla ålgärder för
att råda bot på denna situation fallit utanför forskarutbiidningsutredningens
uppdrag.

Moderata
ungdomsförbundet vill påpeka de negaliva konsekvenser för rekryteringen som det
nya antagningssystemet för den gmndläggande högskoleutbildningen, enligt
förbundet, med all sannolikhet kornmer att medföra. Medianåldern för de
studerande inom gmndutbildningen har för många utbildningar höjts drastiskt.
Ungdomsförbundet a:iser atl en omedelbar översyn av antagningssystemet lill
den gmndläggande högskoleutbildningen är av nöden.

s. 144 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:119 144

Centralorganisationen
SACOISR anser att den mest angelägna insatsen i syfte alt öka rekryteringsbasen
för forskamtbildning bör vara att stimulera ungdomsstuderande att genomgå
längre, sammanhållna studier. Den föreslagna vidgningen av behörighetsgruppen
kommer, enligt organisationen, sannolikt endasl alt ge margineUa tillskott
till rekryteringsbasen inom överskådlig tid. Väsentligt är därför att
åstadkomma en mer posiliv attityd på såväl arbetsmarknaden som samhället i
övrigt lill forskning och forskar-kompetent personal, så atl de för forskamtbildning
mest lämpade finner det meningsfullt att påbörja och genomföra sådan
utbildning.

Enligt
Svenska läkaresällskapet får inte den breddade rekryteringen medföra en
försämring av den traditionella rekryteringen av forskarstuderande från läkarutbildningen.
Den breddade rekryteringen kräver därför ökade resurser. Dels behövs medel för lilläggsulbildning
i form av extra kurser eller dellagande i vissa kurser i läkarlinjen och dels
behövs ytterligare forskamtbildningsbidrag hos de medicinska fakulteterna för
att möjliggöra för de nya gmpperna av forskarstuderande att delta i denna
utbildning.

FUN
framhåller att rekryteringen till forskamtbildning försväras av atl
utbildningens meritvärde är inget eller ringa inom andra områden än den direkta
forskarkarriären, utbildningsområdet och sjukvården. Enligt UHÄ:s mening måste
forskamtbildningen få bättre attraktionskraft genom alt öppna vägar inte bara
mot uppgifter som forskare och i yrken inom utbildningssektom utan också mot
verksamhet i andra kvalificerade yrken.

Statens
bakteriologiska laboratorium anser också atl det är troligt att rekryteringen lill
forskamtbildningen och forskning i hög grad påverkas av det värde som
vetenskapliga meriter har vid tillsättningen av tjänster också utanför
forskarkarriären. Det är t. ex. motiverat att vetenskapliga meriter tillmäts belydelse
vid tillsättningen av tjänster vid statliga forskningsinstitutioner uianför
universitet och högskolor.

FRN
tycker att meritvärdet av en forskarutbildningsexamen bör beaktas inom en lång
rad samhällssektorer.

Styrelsen
för universitetet i Lund ser det som ett självklart krav att åtminstone statens
anställda "på ett vettigt sätt" får tillgodoräkna sin
forskarutbildning.

Konsistoriet
vid universitetet i Uppsala behandlar frågan om formeU kompetens för vissa
tjänster och säger: "Skälet till atl krav pä formeU kompetens för
befordran utöver en viss nivå i många grenar av offentlig tjänst under senare
tid successivt avskaffats torde bl. a. ha varit att dylika behörighetsvillkor
uppfattals som orättvisa då den behörighelsgivande utbildningen för stora gmpper
av medborgare i samhället i praktiken varil omöjlig eller svår att uppnå av
ekonomiska och sociala skäl. Med numera radikalt vidgade utbildningsmöjligheter
för alla" bör det "vara möjligt att anlägga en ny - för både
forskarrekryteringen och den allmänna kompen-lensnivån och kvaliteten mera
gynnsam syn på problemet". Konsistoriet exemplifierar bl.a. med alt man
inte behöver vara med. dr för alt inneha överläkartjänst eller biträdande
överläkartjänst, trots att tjänsterna är förenade med undervisningsskyldighet.

Fakultetsnämnden
vid odontologiska fakulteten och linjenämnden för tandläkarutbildning vid
karolinska institutet anser att vetenskapliga meriter bör tillmätas betydelse
vid tillsättning av tjänster som övertandläkare och biträdande övertandläkare.

Landstingsförbundet
befarar att kraven på tjänsleuppflytlning för nya

s. 145 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:119 145

kaiegorier
forskamlbildade skulle medföra avsevärda kostnadsökningar för
sjukvårdshuvudmannen om de tillgodoses. Konsekvenserna av del förda
resonemanget behöver enligt förbundets mening analyseras ytterligare bl. a. i sjukvårdsmässig
utgångspunkt.

FUN
föreslår all studieplaner om studieorganisation utvecklas i syfte all definiera
etappavgången inom forskarutbildning samt att underlätta deltidssludier.

Det
är enligt UHÄ:s uppfattning viktigt atl forskarutbildningen läggs upp sä all
studierna underlättas för de nya sluderandegmpperna. Stor flexibilitet bör eftersträvas
vad gäller arbetsformer. Studiema bör enligt UHÄ kunna anordnas i etapper.
Dessa mäste emellerlid ulformas sä all inle helheten i utbildningen förloras.
En elappindelning som exempelvis omfattar litleralursludier och kurser av
olika slag, direkt avhandlingsförbere-dande moment och slulligen själva
avhandlingsarbetet bör i mänga fall kunna göras. Etapperna bör dokumenteras pä
ett säll som gör del möjligl för den studerande alt i olika sammanhang åberopa
dem som meriter. UHÄ tycker även att deltidssludier bör underiättas.

Flera
organ inom högskolan, däribland rektorsämbetet vid högskolan för
lärarutbildning i Stockholm, matematisk-naturvetenskapUga fakultetsnämnden i
Stockholm och styrelsen för högskolan I Jönköping, stöder förslaget om möjligheler
till etappavgängar.

TCO
stöder Kerstin Lindahl-Kiesslings i en reservation framförda förslag om att
forskarutbildningen skall inledas med ett år efter vilket den siuderande i
samråd med handledare skall ta ställning till fortsatt utbildning. En sådan
etappvis upplagd utbildning borde bli mer attraktiv för gmpper som nu är underrepresenterade
i forskamtbildningen, inte minst kvinnor, anser TCO. Den försia etappen skall
både kunna uigöra en självständig enhet och början på en fullständig forskamtbildning.

MFR
anser det svårt att på ell rimligt sätt definiera etappavgångar och
mellanexamen inom medicinsk forskarutbildning. Experimentellt arbele eller
arbete av liknande slag utgör den dominerande delen av forskamtbildningen och
de till forskamtbildningen hörande formella kurserna är i allmänhet utspridda
under hela forskarutbildningsperioden.

FUN:s
huvudförslag avseende rekryteringen lill forskamtbildning gäller ändrade regler
för behörighet till forskarutbildning.

UHÄ,
flertalet organ inom högskolan, lantbruksuniversitetet, RRV, arbetarskyddsstyrelsen,
NFR, LO, TCO m. fl. biträder FUN:s förslag om en ordning med dels allmän, dels
särskild behörighel.

TCO tillstyrker
utredningens förslag om principer för tilllräde med följande tillägg. Inle
bara allmänna linjer ulan också lokala och individueUa (i den mån de
förekommer) bör ge allmän behörighel. TCO förutsätter att utredningens snäva
förslag är ell rent förbiseende eftersom argumentation mot atl la med lokal och
individuell linje saknas. Vidare bör den särskilda behörigheten ej omfatia mer
än 60 poäng i ämnen av direkl betydelse för forskarutbildningen.

Även
UHÄ, RRV m. fl. anser alt det bör vara möjligl för personer som genomgått
lokala eller individuella utbildningslinjer eller enstaka kurser i molsvarande
omfattning alt antas lill forskamtbildning.

UHÅ
vill likhet med flera remissinstanser - däribland VÅRD 77, TCO,
Landstingsförbundet - fästa uppmärksamhelen på atl det inom högskolan finns
varianter av utbildningslinjer, som bygger på yrkeserfarenhet eller på
utbildning utanför högskolan och därför är något kortare än den reguljära
allmänna utbildningslinjen. Enligt UHÄ:s uppfattning bör dessa vad gäller 10 Riksdagen 1978179. 1 saml. Nr
119

s. 146 Kontrollera mot PDF

behörighet för forskarulbildning i princip bedömas på
samma sätt som den "normala" varianten av resp. linje.

Centerns ungdomsförbund menar alt arbetslivserfarenhet måsle
vara ett krav för allmän behörighel till forskarutbildning.

Flera av dem som accepterar FUN:s förslag poängterar alt
den särskilda behörigheten måste utformas så att del inte blir någon
kvalitetssänkning inom forskarutbildningen.

FRN underslryker att den allmänna behörigheten generellt
ej ger en sådan kunskap alt forskamtbildningen i egentlig mening kan påbörjas,
och stora krav kommer att ställas på alt behovet av särskild behörighel analyseras
ulfrån ett kvalitetsperspektiv.

STU framhåller att stort avseende måste fästas vid
utformningen av de särskilda förkunskapskraven för forskamtbildningen för att
nuvarande kvalitetsnivå skall kunna upprätthällas. Detta är likväl enligt STU:s
mening inle tillräckligt som slutsals med hänvisning till de negativa erfarenhelerna
under de senasle åren som ulredningen pekat på. I stället bör kraven för
särskild behörighet utformas så alt kvalitetsnivån höjs och den negaliva
trenden bryls vad gäller studietid, avbroll saml examinationsfrekvens. Detta
kan på läng sikt uigöra en fömtsättning för att sektororgan skall finna det
ändamålsenligt att vidmakthålla och öka sin samverkan med universitet och
högskolor för alt nå uppsatta mål för sina FoU-insatser inom angivna tids- och
kostnadsramar.

Ingenjörsvetenskapsakademien instämmer i utredningens synpunki
att större vikt än hittills bör läggas pä kunskaper och färdigheter som
inhämtas på annal sätt än genom högskolestudier, t. ex. genom yrkesverksamhet.
Dessa faktorer bör vägas in vid bedömning av behörighet för forskarstudier.
Beträffande sänkningen från 120 till 80 poäng som minimum för allmän behörighet
anser akademien dock atl, för tillträde till forskamtbildningen vid leknisk
fakultet, behörigheten i stort sett skall motsvara genomgången
civilingenjörsutbildning vid den mot ämnesområdet svarande linjen.

Centralorganisationen SACOISR framhåller atl när det
gäller forskamtbildning vid juridisk fakultet bör denna, vad avser juridiska
karaktärsämnen, t.ex. processrätt, civilrätt och straffrätt, bygga på juris
kandidatexamen. Del måste krävas av dessa forskarstuderande att de har
överblick över hela rättsordningen, varför annan bakgmnd än juris kanditatexamen
inte kan godtas som behörighelsgivande. I de flesta ämnen är det även
fortsättningsvis en nödvändig förutsäitning, för atl kvaliteten i forskamtbildningen
skall kunna upprätthållas, att den särskilda behörigheten innefattar krav om
ämnesfördjupning motsvarande 60 poäng inom ämnesområdet för forskarulbildning.
Erhållande av likformighet i förkunskapskrav bör uppnås genom au UHÄ, på gmndval
av förslag frän fakultelsnämnderna, i utbildningsplanerna för
forskarutbildning anger erforderliga riktlinjer.

FUN:s förslag om allmän och särskild behörighet avstyrks
av bl.a. några organ inom högskolan, naturhistoriska riksmuseet, Sveriges industriförbund.
Svenska handelskammareförbundet och Svenska arbetsgivareföreningen,
Vitterhetsakademien, SFS och Moderata ungdomsförbundet.

Enligt naturhistoriska riksmuseets mening bör för
forskarstudier i de ämnen museet representerar, den allmänna behörigheten i
biologi omfatta minst 3 års studier (120 poäng) och den särskilda behörigheten
omfatta vidareulbildningskurser om sammanlagt minst 60 poäng (I 1/2 års
studier).

s. 147 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:119 - . 147

Därvid är atl märka atl denna forskningsförberedande
vidareutbildning ingalunda bör koncentreras till enbart botanisk och zoologisk
morfologi och systematik ulan bör omfatta även fysiologiska, ekologiska, etologiska,
biogeografiska och genetiska moment, vilka alla är av utomordentlig betydelse
för modern systematisk forskning.

Sveriges industriförbund. Svenska handelskammareförbundet
och Svenska arbetsgivareföreningen ser inga fördelar med FUN:s förslag lill ett
förändrat behörighetssyslem med dels allmän behörighet, dels särskild behörighel.
Den allmänna behörighelen (i princip utbildningslinje om minsl 80 poäng) kommer
i flertalet fall alt behöva kompletteras med omfattande särskilda behörigheiskrav
för all uppnå behörighel för forskarstudier. Men reellt kommer denna allmänna behörighel
inle att kunna ge tillträde till forskarstudier i något ämne. Detla kan knappasl
uppfattas som positivt för den enskilde och inte heller tjäna någon informativ
funktion. Till skillnad från den grundläggande utbildningen står den siuderande
sällan inför ett val mellan forskarulbildning inom vill skilda områden, vilkel
gör atl del inle föreligger ett behov av ett enhetligt behörighetssystem för
all forskarulbildning.

Vitterhetsakademien framhäller atl inom humaniora och
samhällsvetenskap är en bred kunskapsbas av vital belydelse för en
framgångsrik forskarinsats, och i del inlernationella perspektivet framstår
redan nuvarande fordringar som anmärkningsvärt låga. Akademien avvisar sålunda
förslaget om 80 poäng som allmän behörighet.

SFS avstyrker förslaget att dela upp behörigheten i en
allmän och en särskild del. I stället bör för varje ämne respektive
institutionsstyrelse ställa upp ett antal behörighetskrav. Dessa skall
fastställas av fakultetsnämnden. Behörighelskraven bör delas upp i tre delar
nämligen fördjupning, kommunikationsämnen och stödämnen och uttryckas i poäng.
SFS förordar atl kravel på fördjupning som regel skall vara 60 poäng eller
motsvarande.

Moderata ungdomsförbundet avstyrker besläml FUN:s förslag
till förändrat behörighetssyslem med dels allmän, dels särskild behörighet.
MUF kan inte på något sätl inse fördelarna med ett sådant system. Den allmänna
behörigheten (i princip utbildningslinje om minsl 80 poäng) kommer i flertalet
fall att behöva kompletteras med omfatlande särskilda behörighetskrav, vilket
leder lill alt den allmänna behörigheten i stort sett saknar värde. Atl uppnå
allmän behörighel för forskarstudier men samtidigt inle vara reellt behörig för
forskarstudier i något ämne kan knappast uppfattas som positivt från den
enskildes utgångspunkt och del tjänar inte heller någon informativ funktion.
Från informationssynpunkt kommer systemet att bli synnerligen otympligt.
Förbundet förordar ett behörighetssyslem som utformas så likartal som möjligt
inom skilda ämnesgmpper. Till skillnad från den grundläggande utbildningen
står, framhåller förbundet, den presumtive forskarstuderanden sällan inför ett
val mellan forskamtbildning inom vitl skilda ämnesområden, varför ett
enhetligt behörighetssyslem för all forskamtbildning inte behövs.

FUN:s förslag om särskilda kurser för atl uppnå särskild
behörighet för siuderande från linjer som i dag saknar forskningsanknyining,
överbryggande kurser, berörs endast i ett mindre antal yttranden.

Bl. a. FRN, centralorganisationen SACOISR och TCO
poängterar atl särskilda medel bör anslås för sådana kurser.

Statskontoret framhåller alt denna kursverksamhet måste
koncentreras till en eller ett fåtal orter för att erhålla ett tillräckligt
studerandeunderlag.

s. 148 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:119 148

Enligt RRV torde den övervägande delen av sädan
komplettering som de forskningsförberedande kurserna avser kunna ske inom ramen
för befinlligt kursutbud.

LantbruksuniversUetet påpekar att kurser för erhållande av
särskild behörighet för nya kategorier forskarstuderande kan komma att bli svårgenomförbara
och resurskrävande.

Bl.a. NFR och centralorganisationen SACOISR tillstyrker FUN:s
förslag alt urval och antagning till forskarutbildning skall behandlas av
antagningsnämnd på institutionsnivå.

VÅRD 77 anser att det skulle vara av värde om i en sådan
antagningsnämnd ingick också allmänrepresentanler och företrädare för de
studerande.

Lantbruksuniversitetet förordar att FUN :s förslag
nyanseras. I de fall en institution är så stor att det verkligen är fråga om atl
anta ett antal forskarstuderande varje år fyller säkert en antagningsnämnd en vikiig
funklion. Inom lanlbmksuniversilelel finns många institutioner som antar endast
någon eller ett par forskarstuderande per läsår. Denna antagning bör lika gärna
kunna ske enligt nuvarande bestämmelser av institutionsstyrelsen. Det bör
därvid föreskrivas att samråd skall ske med handledarna inom institutionen.
Nuvarande förordning medger dämtöver alt institutionsnämnder kan inrättas. De
institutioner som så önskar skulle därmed redan idag ha möjlighel atl införa
antagningsnämnd.

Sveriges industriförbund. Svenska handelskammareförbundet
och Svenska arbetsgivareföreningen tycker att en särskild antagningsnämnd för
forskarutbildning bör avvisas. Del är fullt tillräckligt att institutionsstyrelserna
handhar antagningsfrågorna.

TCO anser alt UHÄ bör utfärda anvisningar för den lokala
antagningen som betonar viklen av nytänkande och okonventionell bedömning av de
sökandes meriter.

VÅRD 77 vill atl forskamtbildningsnämnden meddelar
riktlinjer för antagningsnämndens verksamhet.

Landstingsförbundet föreslår att sjukvårdshuvudmännen får
yttranderätt beträffande urval och antagning till forskamtbildning och
påbyggnadsutbildning vid antagningsnämnd/motsvarande.

Breddat utbildningsutbud

De flesta remissinstanser som har uttalat sig om FUN:s
förslag avseende breddal utbildningsutbud anser atl det är angeläget att
påbyggnadsutbildningar kommer lill stånd. Dit hör UHÄ, lantbruksuniversitetet,
Handelshögskolan i Stockholm, arbetarskyddsstyrelsen, riksarkivet, planverket,
socialstyrelsen, delegationen för energiforskning, NFR, VÅRD 77, LO,
centralorganisationen SACOISR och Svenska läkaresällskapet.

Flera remissinstanser pekar på problem i sammanhanget.
Lantbruksuniversitetet framhåller alt möjlighelerna att genomföra
påbyggnadsutbildning beror på i vilken utsträckning resurser kan tillföras.
Naturvårdsverket anser alt påbyggnadsutbildningar är lämpliga för
miljövårdsområdet, men ett problem är svårigheten atl åstadkomma lämpliga utbildningspakel.
En lösning är att skapa ett system av frislående kurser.

TCO, Centerns ungdomsförbund och Sveriges läkarförbund
anser att förslaget är oklart. TCO menar alt detta särskilt gäller
gränsdragningen till grundutbildning och forskamtbildning, men alt även
utredningens tankar beträffande mål, innehåll och form är svåra att följa. TCO
tillstyrker dock

s. 149 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:119 149

att en försöksverksamhet med utveckling av päbyggnadsutbildning
kommer till ständ. Centerns ungdomsförbund anser atl i ett system med återkommande
utbildning kan påbyggnadsutbildning utgöra värdefulla komplement till
grundläggande utbildning. Sveriges läkarförbund anser atl skillnaden mellan
enstaka kurser, överbryggande kurser och påbyggnadsutbildning är oklar. SCB
framhåller att det för analysändamål är önskvärt med en klar gränsdragning
såväl mellan grundläggande utbildning och päbyggnadsutbildning som mellan päbyggnadsutbildning
och forskarutbildning.

SFS föreslår en differentiering av
påbyggnadsutbildningarna i två olika typer, dels påbyggnadslinjer som skall
knyta an till genomgången grundläggande högskoleutbildning och ses som
vidareutbildning eller specialisering, dels specialistutbildning, som läses
parallellt med forskamtbildningen, men är tidsmässigt kortare och inriktad mot
en specifik arbetsmarknad.

Vissa remissinsianser tillstyrker all päbyggnadsutbildningar
anordnas, men framhäver att de inte får bedrivas på bekostnad av resurser för
forskarutbildning eller grundutbildning. Dil hör arbetsmarknadsstyrelsen, MFR,
centralorganisationen SACOISR, Svenska läkaresällskapet, Sveriges
läkarförbund, Soclologförbundet samt Riksföreningen mot cancer.

Civilingenjörsförbundet framhåller att päbyggnadsutbildning
bör bygga på en stabil efterfrågan från arbetsmarknaden. Sociologförbundet
menar all päbyggnadsutbildning kan vara en lösning på arbetsmarknadens behov,
där det är möjligt atl definiera ell sädanl. Risken är dock alt man skapar utbildningar
som efter en tid är omoderna och inte ger arbete.

FOA är Iveksam till påbyggnadsutbildning: "Gränsen
mellan päbyggnadsutbildning och doktorandulbildning kan i många fall bli
flytande när del gäller utbildningens användbarhet för framlida yrkesverksamhet
och del kan då diskuteras om man för de befattningar som avses bör eftersätta
kraven på vetenskaplig skolning och ett självständigt forskningsarbete. FOA
ifrågasätter om man därför inte i första hand bör satsa på doktorandprogram
som är inriktade på yrkesverksamhet utanför högskolan utan alt för den skull
kompromissa med utbildningens vetenskapliga kvalitetskrav."

De mål och kriterier som ulredningen har ställt upp för påbyggnadsutbildningarna
accepteras av de flesta remissinsianserna. Den lägre tidsgränsen om 1,5 år
anses dock onödig av flera instanser, t. ex. UHÄ, VÅRD 77, Landstingsförbundet,
LO och centralorganisationen SACOISR. VÅRD 77 pekar på atl vårdutbildningarna
ofta är kortare än 1,5 år. Landstingsförbundet och LO anser alt längden bör
styras av samhällets behov och utbildningens mäl. Centralorganisationen SACOISR
menar att man undantagsvis bör acceplera utbildningar som inte är längre än
ett år på hellid eller motsvarande deltidsstudier.

Många remissinstanser har behandlat sambandet mellan
påbyggnadsutbildning och forskamtbildning. Handelshögskolan i Stockholm och
centralorganisationen SACOISR anser att vissa kurser bör kunna vara gemensamma
för forskarutbildning och påbyggnadsutbildning. Svenska arbetsgivareföreningen,
Sveriges industriförbund och Svenska handelskammareförbundet anser att
behörighetskraven skall vara desamma som för forskamtbildning.

Lantbruksuniversitetet, Sveriges geologiska undersökning
och statsve-tarförbundet föreslår att påbyggnadsutbildningen skall kunna
avslutas av en mellanexamen eller maslersexamen. Industriverket ser ingen
invänd-

s. 150 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:119 150

ning
mot atl viss påbyggnadsutbildning skall kunna uigöra en mellanexamen i
forskarutbildningen. Även IVÄ anser atl påbyggnadsutbildningen skall kunna uigöra
en etapp på väg mol doktorsexamen. Vitterhetsakademien föreslår att någon form
av päbyggnadsutbildning kan fungera som meriigivande avlänkning för dem som
misslyckas med forskarutbildning.

Av
de remissinstanser som har yitral sig om studiefinansieringen för päbyggnadsutbildningar
anser RRV och Centerns ungdomsförbund atl samma regler bör gälla som för gmndutbildningen,
nämligen alt studiemedel skall utgå. VÅRD 77 anser däremot atl päbyggnadsutbildningen
i della hänseende bör jämställas med forskamtbildningen. Naturvårdsverket framhåller
att arbetsgivarens villighet att bevilja ledighet för studier med lön kommer atl
bli avgörande för möjligheten atl genomgå påbyggnadsutbildning.

FUN:s
förslag alt regionstyrelserna skall åläggas del övergripande ansvaret för
planering och inrättande av päbyggnadsutbildningar har kriliserals av ell
stort antal remissinsianser. Det enda remissorgan som uttryckligen tillstyrker
förslaget är socialstyrelsen, som ser regionstyrelserna som en garanii för alt
sektorsansvariga organ ges stor möjlighet att påverka innehållet i
utbildningarna.

UHÄ
anser atl päbyggnadsutbildningen organisatoriskt bör vara en del av den gmndläggande
utbildningen och att det nuvarande systemet med påbyggnadsUnjer i stort sett är
ändamålsenligt. UHÄ föreslår i konsekvens härmed att de lokala högskoleorganen,
främst högskolestyrelserna får ansvar för initiering av nya påbyggnadslinjer.
Mer bestående utbildningsbehov av rikskaraktär bör enligt UHÄ tillgodoses
genom inrättande av allmänna påbyggnadslinjer.

Även
RRV, statskontoret, MFR och Svenska läkaresällskapet anser att högskoleslyrelsen
bör ha del övergripande ansvarei för påbyggnadsutbildningarna.
Centralorganisationen SACOISR och Civilingenjörsförbundet föreslår atl UHÄ får
det övergripande ansvaret medan högskoleenheterna skall vara förslagsslällande.
SFS och Moderata ungdomsförbundet föreslår alt UHÄ får ansvar för samordningen
av päbyggnadsutbildningen medan övriga uppgifier skall åligga linjenämnder
respektive fakultetsnämnder, beroende på om ulbildningen är anknuten till
grundutbildning eller forskarutbildning.

FUN:s
förslag om ett särskilt anslag för påbyggnadsutbildning tiUstyrks av
centralorganisationen SACOISR. UHÄ:s förslag till organisation av päbyggnadsutbildningen
innebär att det nuvarande anslagssystemet bUr tillämpligt även för
påbyggnadslinjer. Medel för dessa kommer dä att anvisas under sektorsanslagen saml
under anslagen för lokala och individuella linjer och enstaka kurser. Under en
övergångsperiod bör, enligt UHÄ, under respektive anslag medel specialdestineras
för utveckling och drifl av nya påbyggnadslinjer. TCO anser alt frågan om anslagskonstmk-tionen
bör övervägas ytterligare.

FUN
föreslår atl samhällets särskilda studiestöd inom forskarutbildningen i sin
helhet ulformas som utbildningsbidrag för doktorander. Assistent-och amanuenstjänstema
i nuvarande form avvecklas. I stället kompletteras tjänsteorganisationen inom
högskolan med en ny halvtidstjänst som assistent, som kopplas till studiefinansieringssyslemet
inom forskamtbildningen. FUN:s förslag tillstyrks av skolöverstyrelsen, RRV, SCB,
centrala studiestödsnämnden, arbetsmarknadsstyrelsen, LO, Sveriges lantbruksuniversnet,
Handelshögskolan i Stockholm, NFR, statens råd för byggnadsforskning,
försvarets materielverk, riksantikvarieämbetet och statens

s. 151 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:119 151

historiska museer, VÅRD 77, Arkitektförbundet och Centerns
ungdomsförbund.

Centrala studiestödsnämnden kan utifrån ett
prioriteringsresonemang ansluta sig till alt det särskilda studiestödet för
forskarstuderande tills vidare i princip endast skall kunna utgå för forskarulbildning.
CSN utgår från att i ell framtida studiefinansieringssyslem kommer alla som
antagits till forskarutbildning att erhålla det särskilda studiestödet till
forskarstuderande. Vidare anser studieslödsnämnden alt nuvarande beloppsnivån
på utbildningsbidraget för doktorander är relativt väl avpassad och att en beloppsmässig
differentiering av det särskilda studiestödet till forskarstuderande är
olämplig. Förslaget atl omvandla hittillsvarande assistent- och
amanuenstjänster till en ny form av ijänsl avsedd att kopplas lill finansieringssystemet
bör enligt studiestödsnämnden genomföras.

SCB vill i likhel med utredningen understryka belydelsen
av sludiefinan-sieringen. Nya studier av SCB:s register över studerande i
forskarutbildning visar att till exempel examinerade läsåret 1975/76 i siörre ulsiräckning
än samtUga siuderande haft stipendium/utbildningsbidrag och någon typ av tjänst
vid universitetet/högskolan under flera år före examen. Skillnaderna varierar
mellan fakulteterna, de är lägsl vid medicinsk fakultet och högst vid
humanistisk fakultet. Samtidigt har examinerade 1975/76 under åren närmasi före
examen i lägre utsträckning haft så kallad övrig förvärvsverksamhet, det vill
säga tjänst utanför universiiet och högskolor. Studiefinansieringen har
således stor belydelse som styrfaktor både ur rekryterings- och studielidssynpunkt
framhåller SCB. Liknande synpunkter framförs av arbetsmarknadsstyrelsen, VÅRD
77, statens råd för byggnadsforskning och försvarets materielverk.

VÅRD 77 vill stryka under möjlighelerna alt använda
studiestödet i rekryleringsfrämjande syfte, inte bara när det gäller all slimulera
rekryteringen till vissa områden, utan också för all slimulera nya grupper av
studerande alt söka sig till fortsatt högskoleutbildning.

Riksantikvarieämbetet och statens historiska museer delar
utredningens uppfattning att studiestödet skall ge ekonomisk och social
trygghet, som är likvärdig den som gäller för andra jämförbara gmpper och all stödel
skall kunna förenas med yrkesverksamhet utom högskolan. Många yrkesverksamma
inom samhällssektom kulturminnesvård - museer saknar möjlighel att fä
ekonomiskt slöd för forskarutbildning från arbelsgivaren. En fömtsättning för
att fortsatt utbildning av tillräcklig omfattning skall komma till stånd inom
sektorn är därför alt studiestöd kan erhållas. Möjligheten att kunna bedriva studiema
helt eller delvis på deltid bör underlätta en rekrytering av redan
yrkesverksamma. Tillgången på forskarutbildade har under del nuvarande
expansionsskedet för kulturminnesvården inle svarat mot efterfrågan. Inom sektom
finns därför ett uppdämt behov av utbildning på forskarnivå. Hänsyn bör,
enligt riksantikvarieämbetet, tas till detta förhållande vid dimensionering av
studiestödet.

NFR anser att med det föreslagna systemet kan klarare
gränser dras mellan forskarutbildning och instilulionemas övriga verksamhet. NFR
anser det mycket angeläget att fortbildningen av doktorerna utöver föreslagna ålgärder
stärks genom inrättande av tidsbegränsade stipendier av typen "post doctor
fellowships" för studier vid andra högskolor framför allt i andra länder.

Centerns ungdomsförbund kan i huvudsak tillstyrka
utredningens förslag till studiefinansiering men anser att studielön i ell
längre perspektiv skall införas. De föreslagna assislentljänslema kan innebära
värdefulla

s. 152 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:119 152

komplement till utbildningsbidragen samtidigt som
tjänsterna är nyttiga tillskott i tjänsteorganisationen.

RRV tillstyrker i princip utredningens förslag. RRV vill
emellertid samtidigt understryka de nuvarande assisienttjänsternas betydelse
för den löpande adminislralionen vid framför allt större institutioner. Assislentljänslema
utgör vid sidan av sludievägledarijänsterna och uppdragsbefattningarna prefekt
och studierektor oftast de enda administrativa tjänsterna pä institutionsnivå.
För att institutionernas ekonomiadministrativa uppgifter skall kunna fullgöras
på ett ändamålsenligt sätl, kan det därför, enligt RRV, vara rimligt att vid
större institutioner undanta vissa resurser från kravet pä anknytning lill utbildningsbidrag.

Förslaget all samhällets särskilda studiestöd inom
forskarutbildningen i sin helhet utformas som utbildningsbidrag tillstyrks ocksä
av lanibuksuni-versitetet. En klarare uppdelning av de olika uppgiftema som
åligger en assistent - forskning och undervisning - är nödvändig. Möjligheten
att skapa assistentljänster ulan knytning lill utbildningsbidrag för
doktorander måste dock finnas kvar, anser lantbruksuniversitetet.

Handelshögskolan I Stockholm finner utredningens förslag i
huvudsak vara väl avvägda. Det kan dock råda viss tveksamhet om förslaget atl
amanuens- och assislenltjänster skall vara högst halvtid och förbehållas
forskarstuderande som tilldelats utbildningsbidrag. Därigenom kan i vissa fall
tjänsterna låsas i onödan.

Landstingsförbundet anser att den tjänstgöringsform som
utredningen föreslagit i kombinalion med utbildningsbidrag för doktorander har
alltför liten sjukvårdsanknytning för all kunna användas inom klinisk forskamtbildning.
Förbundet finner del svårt atl för närvarande överblicka konsekvenserna för
sjukvärdens del av föreslagna förändringar för studiefinansieringen och för
studiestödets användning säsom dimensionerings- och rekryleringsinstrumenl för
forskarutbildningen. Härför fordras en genomgång av förhållandena pä varje
särskild sjukvårdsklinik.

Lärartjänstutredningen finner att de
dimensioneringsproblem som förslaget lill koppling mellan innehav av
utbildningsbidrag och innehav av tjänst ger upphov till för såväl forskarulbildning
som gmndutbildning inte är tillfredsställande behandlade.

Vetenskapsakademien är tveksam inför utredningens konstmktion
av studiefinansieringen. Utbildningsbidragen kommer all fördelas på ämnen i
stället för på individer, vilkel starkt försämrar möjligheterna all satsa
medlen på de bästa forskarbegävningarna och att använda resurserna där de bäst
behövs. Akademien understryker också betydelsen av att institutionerna kan
anställa siuderande på arvodesbasis före antagning lill forskarutbildning för
arbete inom gmndutbildningen. Detta har visat sig vara av betydelse bl. a. inom
den medicinska fakulteten. De speciella förhållandena mellan preklinisk och
klinisk utbildning inom den medicinska fakulteten torde kräva ytterligare
utredning, framhåller akademien.

Negativa till FUN:s förslag om studiefinansiering är MFR,
centralorganisationen SACOISR, TCO, Sveriges läkarförbund, Soclologförbundet,
Sveriges civilingenjörsförbund, Sveriges industriförbund. Svenska handelskammareförbundet.
Svenska arbetsgivareföreningen. Riksföreningen mot cancer, statskontoret,
Sveriges geologiska undersökning. Moderata ungdomsförbundet, m.fl.

Den koppling utredningen gör av systemet med assistentljänster
och det nyligen införda systemet med utbildningsbidrag finner statskontoret ej tillräckligt
underbyggd för atl kunna bedöma värdet och konsekvenserna

s. 153 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:119 > 153

av
FUN:s förslag. De studiesociala och studierekrylerande motiv som tidigare
funnits för ett system med assislenltjänster knuina lill den gmndläggande
utbildningens dimensionering synes rimligen bortfalla vid en utbyggnad av det
nya systemet med särskilda utbildningsbidrag inom forskarutbildningen. Ulredningens
förslag lill ijänstekonstmktion för assistenter innebär även ändrade villkor
för institutionerna inom sädana funktioner som nu bmkar ulföras av assistenter
med heltidsförordnande, framför allt allmänt institutionsarbete. Behovei av
denna tjänstetyp som ett kompletterande, extra studiestöd inom
forskarutbildningen diskuterar utredningen mer i förbigående. Dess förslag om
en ny typ av halvtidsljänstgörande assistenter med utbildningsbidrag innebär en
form av särskilt studiestöd för deltidsstudier, vars mer långsiktiga
konsekvenser för dimensionering av forskarulbildning och forskarkarriär hade varil
värda siörre uppmärksamhet.

Sveriges
industriförbund, Svenska handelskammareförbundet och Svenska
arbetsgivareföreningen påpekar atl förändringar av dagens assistentljänster
och skärpta villkor för bisyssla för dem som uppbär helt utbildningsbidrag i
enlighet med FUN:s förslag skulle medföra kraftigt sänkta inkomsler och ökad
arbetsbelastning för forskarstuderandena och därmed försämrade möjligheter all
rekrytera dugliga studerande lill forskarulbildning. En sädan minskad tillströmning
skulle i sin tur få allvarliga effekier på grundutbildningen, framför allt vid
de lekniska och medicinska högskolorna där huvuddelen av övningsmomenten leds
av assistenter.

MFR
päpekar att det inom medicinsk fakultet är regel att presumtiva doktorander
prövar pä forskningsarbele innan frågan om registrering som doktorand
aktualiseras. Amanuens- och assistenttjänster har här varit en utomordentlig lillgång.

Vid de prekliniska
institutionerna har inlresserade siuderande förordnats på amanuenstjänster och
kunnat arbeta på deltid med forsknings- och undervisningsarbete parallellt med studiema.
Först efter några terminer har frågan om registrering som doktorand blivit
aktuell. Fördelarna med ell sådant system är enligt MFR uppenbara. Den presumtive
doktoranden har kunnat bilda sig en uppfattning om vad forskarutbildning och
forskning innebär och län känna arbetsmiljön. En annan väsentlig fördel med det
nuvarande sysiemel är alt doktorander medverkar i grundutbildningen. Kopplingen
mellan gmndutbildning och forskning är slark inom den medicinska seklorn.

MFR
avstyrker sälunda FUN:s förslag alt avskaffa nuvarande amanuens- och
assistenttjänster. När det gäller utbildningsbidrag anser MFR det angeläget alt
liberalare regler för kombinalion av dessa med annan verksamhet införes.

Statens
bakteriologiska laboratorium anser att möjligheter för forskarstuderande alt
kombinera deltidstjänster med tjänstgöring vid statliga eller privata
forskningsinstitutioner uianför universiteten hittills har fungerat mycket väl.
Ulredningens förslag att omvandla amanuens- och assistentljänster till
tidsbegränsade assistentljänster för regisirerade doktorander och lill
utbildningsbidrag leder till all ell väsentligt mindre antal personer kommer atl
engageras.

Även Sveriges geologiska
undersökning avstyrker förslaget till studiefinansiering. Den föreslagna
ordningen beträffande utbildningstjänsterna skulle skapa problem särskilt vid
små institutioner inom geosektom genom brislen på flexibilitet.

Några
remissinstanser - bl.a. UHÄ, TCO, SFS, Moderata ungdoms-

s. 154 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:119 154

förbundet
föreslår att doktorandtjänster inrättas.

UHÄ
anser i likhet med FUN atl nuvarande amanuens- och assislenltjänster bör
avskaffas. Ett bevarande av dessa tjänsier synes i försia hand moliveras av
behovet av arbetskraft för vissa arbetsuppgifter främsi inom de laborativa
ämnesområdena. UHÄ delar vidare ulredningens uppfattning att studiestödet beloppsmässigt
bör vara odifferentierat men vill i likhet med flera remissinstanser
ifrågasätta om den föreslagna storleken av studiestödet är tillräckligt för att
nå angivna syften. UHÄ gör dock för sin del bedömningen att del både är möjligt
och lämpligt alt studiestödet utformas som doktorandtjänster och förordar en sädan
lösning. Tjänsterna bör enligt UHÄ inte vara förenade med andra uppgifter än
forskarstudier. Däremot bör stor frihet finnas att förena deltidstjänstgöring
på doktorand-tjänst med annat arbele, inom eller utom högskolan.

När
det gäller förslaget om deltidstjänst som assistent i kombinalion med
utbildningsbidrag har flera av organen inom högskolan framhållit att denna
tjänstetyp inte kan ersätta nuvarande amanuens- och assistentljänster när det
gäller att fullgöra viktiga uppgifier främsi inom den grundläggande
utbildningen. Enligt UHÄ kan frägan om ersättning för amanuens- och
assistenttjänster inte lösas förrän lärartjänstutredningen avgivit sina förslag.
I avvaktan härpå bör tjänsteorganisationen inom högskolan inte förändras.

En acceptabel
lösning på sludiefinansieringen kan inte bygga pä ett syslem med dels en
tjänstgöringsskyldighet inom ramen för en deltidstjänst, dels en
utbildningsdel uianför tjänsten, anser centralorganisationen SACOISR och
föreslår att det för varje forskarstuderande som erhållit utbildningsbidrag
inrättas en tjänst i vilken forskamtbildning och tjänstgöringsskyldighet i
form av undervisning, forskning och allmänt institutionsarbete ingår. En sådan
tjänstekonstruktion skulle aulomatiskt ge de förmåner som är förenade med
tjänsteinnehav samtidigt som den gmndar rätt till ersättning från
arbetslöshetskassa. Samtidigt måste de problem som sammanhänger med den alllför
omfattande tjänstgöringsskyldigheten angripas. Del bör vara möjligt alt inrätta
tjänst med tjänstgöringsskyldighet ned tUl 25 procent av en arbetstid. Likaså
skall studerande kunna kombinera forskamlbildningstjänst med förvärvsarbete på
deltid inom och utom högskolan. Organisationen framhåller också vikten av att
studiestödets konstmktion får en sådan flexibilitet atl det kan anpassas efter
de speciella förhållanden som råder vid olika fakulteter. Som exempel anförs
förhållandena vid medicinsk, juridisk och teknisk fakultet samt vissa ämnen
vid filosofisk fakultet. Om speciella skäl föreligger bör deltidstjänst kunna
inrättas för studerande som ej är anlagen till forskamtbildning.

TCO
avvisar FUN:s förslag till studiefinansiering. Enligt TCO:s uppfattning bör
forskarutbildning normalt ske inom ramen för tidsbegränsad anslällning, doklorandtjänster.
Sädana tjänster bör enligt TCO:s mening ersätta såväl utbildningsbidragen som
de nuvarande assistent- och amanuenstjänsterna. Högskolestyrelsen bör ha
möjlighet alt inrätta doktorandtjänster på externa medel, t. ex från forskningsråd.

Moderaia
ungdomsförbundet menar att utredningens förslag inte är tillräckligt uiredda.
MUF förordar ett system med särskilda doktorandtjänster, inom vilka ryms viss
skyldighet att undervisa och att sköta administrativa göromål. I andra hand
bör antalet utbildningsbidrag utökas och frikopplas från innehav av de
föreslagna assislentljänslema.

SFS
föreslår ett nytt studiefinansieringssyslem för de forskarstuderande.
Utbildningsbidragen och nuvarande assistent- och amanuenstjäns-

s. 155 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:119 ' *' 155

ter bör avskaffas i den mån tjänsterna inte är nödvändiga
för grundutbildningens behov. I slället bör forskarutbildnings- och doklorandtjänster
inrättas. Dessa bör konstrueras så att 1/3 av tjänstgöringstiden fullgöres
genom undervisning eller annat institutionsarbete medan 2/3 av tjänstgöringstiden
fullgöres genom egna siudier. Tjänsten bör normalt inle få innehas under en
längre lid än sex år. Arbetel skall kunna koncentreras tidsmässigt och sysiemel
bör generellt användas flexibell. Framför allt för laborativa ämnen är det,
enligt SFS, nödvändigt att tjänstgöringsskyldigheten går att förena med
sammanhängande perioder av forskarstudier. Uppläggningen av t. ex.
experimentella serier kan kräva en kontinuerlig bevakning.

RRV delar ulredningens uppfattning alt fördelningen av
studiestödet inte alltid bör vara proportionell mol antalet utbildningsplatser
inom olika fakulteter. Möjlighet bör finnas all styra resurser lill områden som
är angelägna atl priorilera.

RRV pekar på alt anslaget lill utbildningsbidrag för
doktorander idag endasl omfattar själva utbildningsbidraget. Efiersom detla är förenal
med sociala förmåner bör enligt RRV under anslagel även beräknas medel molsvarande
lönekostnadspälägg.

NFR är positivt lill tanken att eventuellt bidra lill sludiefinansieringen
men kommer inte alt låla della ske genom alt stäUa klumpsummor lill
fakulteternas förfogande utan kommer atl i överensstämmelse med rådels allmänna
policy förbehålla sig rälten atl själv värdera de sökande och inom projeklramarna
utvälja dem som skall få bidrag.

NFR ansluter sig också till förslaget att urvalet mellan
sökande av utbildningsbidrag skall åligga institutionernas antagningsnämnder.

UHÄ delar uppfattningen atl även forskningsråd och seklorsorgan
skall kunna ställa medel lill förfogande för studiestöd. Riksdagen bör ge riktlinjer
för del lolala antalet doktorandtjänster och medlen för studiestöd bör i
fortsättningen anvisas under anslagen för forskning och forskamtbildning. UHÄ
anser atl del lokala ansvaret för tillsättning av doktorandtjänster och andra Ijänsler
bör läggas på högskoleslyrelsen.

UHÄ pekar även på vissa särskilda problem inom den
kliniska forskarutbildningen och anser att utredningen inte ger underlag för
förändringar. UHÄ framhäller vikten av all dessa frågor tas upp lill konkret
behandling i samband med beredningen av ulredningens förslag.

Centrala studieslödsnämnden har ingenting att erinra mot
förslaget rörande ansvarsfördelning för studiestödet inom forskamtbildningen.
Om utbildningsbidragen i framtiden blir en generell stödform kommer nämnden
att aktualisera frågan om huvudmannaskapet för denna studiestödsform.

Beiräffande utredningens förslag om atl forskningsråden
och sektorsorganen skall ges möjlighet att bidra till sludiefinansieringen
vill STU hävda alt ett syslem för planerad dimensionering i huvudsak skall
kunna tillgodose sektorsorganens behov av kompetensuppbyggnad inom landet. 1
de fall detta ej kan ske av speciella skäl skall självfallel möjlighet finnas
för seklorsorgan att ge medel till sludiefinansiering pä forskamtbildningsnivå
inom eller ulom landet.

Något generellt ansvar för finansiering av doktorandulbildning
bör inte läggas på sektorsanknutna FoU-finansierande organ, anser statens råd
för byggnadsforskning. Direkt statligt stöd i form av tjänster och utbildningsbidrag
bör i slället ökas.

s. 156 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:119 156

Dimensionering

FUN
anger att målet för en dimensionering av forskamtbildningen skall vara atl söka
skapa balans mellan tillgången på forskamtbildad arbetskraft, samhällets behov
av dylik arbetskraft och de studerandes önskemål att genomgå forskarulbildning.
Denna allmänna målsättning stöds i princip av flertalet remissorgan. UHÄ framhåller
dock all det är svårt atl ulifrån utredningens förslag bedöma de olika problem
som är förknippade med att nå delta mål.

Även
enligt TCO:s uppfattning är del angelägel atl få en planerad dimensionering av
forskarutbildningen. Detta är motiverat inte bara av kravet att skapa balans i
förhållande till arbetsmarknadens behov av forskamlbildade.
Forskarutbildningen får också ses som ett mycket betydelsefullt instmment i en
sammanhållen forskningspolitik, dels genom all forskare med kompetens för vissa
områden utbildas, dels pä gmnd av den forskning som uiförs i samband med
utbildningen. TCO ser med stor oro på den minskade tillströmningen till
forskarutbildning framför allt inom den tekniska och naturvetenskapliga
sektorn. Mot denna bakgrund framstår utredningens förslag som alltför passivi.
TCO kan sålunda inte acceptera förslaget som en verklig lösning av
dimensioneringsfrågorna.

Många
remissinsianser är tveksamma inför FUN:s förslag till dimen-sioneringssyslem.

Något
behov av en allmän begränsning av antalet forskarstuderande kommer enligt SFS:s
bedömning inte alt vara aktuellt inom överskådlig tid. Visserligen kan
tillfälliga överskott uppstå inom enskilda ämnen, men SFS anser atl del är
bättre att stimulera rekryteringen inom bristområden än atl i detalj
dimensionera forskamtbildningen inom högskolan och på vaga grunder göra stora
omfördelningar av resurser. Hittillsvarande försök till prognoser av behovet av
högskoleutbildning borde enligt SFS:s mening ha avskräckt FUN från att bygga en
dimensionering av forskarutbildningen på uppskattningar av samhällets framlida
behov av kvalificerad arbetskraft. Processen för atl skaffa fram underlag för
dimensioneringen är både lids- och resurskrävande och osäkerheten i
uppskattningarna är stora. Del är vidare inte självklart att marknadens behov
av viss utbildad arbetskraft alltid överenssiämmer med olika ämnesteoretiska
behov. Den enskilde studerandes behovssilualion, sä som den uttrycks i
efterfrågan av viss utbildning, tycks FUN, anser SFS, helt ha bortsett från.
SFS förordar aU det idag rådande systemet består. Inom det finns möjligheter
att begränsa antagningen lill viss forskamtbildning på gmnd av brisiande
handledarresurser.

Cenierns
ungdomsförbund tycker att ulredningens förslag lill dimensioneringssystem
verkar mycket komplicerat och svårt att överblicka. Det är därför nödvändigt
all finna andra grunder för dimensioneringen. Behovet av forskarstuderande är
mycket svårt alt bedöma. Den indelning som utredningen gör har endast ell begränsal
värde. Forskamtbildning har ett belydande egenvärde som är svårt alt mäta i
framlida yrkesverksamhet. En långsiktig planering av dimensioneringen är
angelägen både för samhällets och för de studerandes planeringsmöjligheter.

FUN:s
förslag till dimensioneringssystem för forskamtbildningen med en minimi- och en
maximinivå förefaller för Moderata ungdomsförbundet vara en typisk skrivbordskonstmktion,
som enbart skulle leda till administrativt merarbete. Problemet för de flesta
ämnen är en vikande rekrytering. Ett laborerande med minimi- och maximinivå
för antagningen skulle

s. 157 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:119 ,y 157

för dessa ämnen knappasl förändra verkligheten. Förbundet
anser del väsentligt för forskamtbildningens kvalitet och för de
forskarstuderande själva att samtliga som antagits lill forskarutbildning skall
ha rätl att kräva en fullgod handledning. Eventuella antagningsbegränsningar
bör beslutas om lokalt i samräd mellan fakulieisnämnd och berörd institution.

Sveriges indusiriförbund.
Svenska handelskammareförbundet och Svenska arbetsgivareföreningen kan inte
finna atl del arbele som måste läggas ned för alt komma fram lill maximi- och
miniminivåerna kan komma att stå i rimlig proportion till vinster i form av det
eventuellt något bättre planeringsunderiaget. Ett fastställande av en
miniminivå för examination inom ell visst ämne är skäligen ointressant efiersom
ett sådani faslslällande i sig inle förbättrar rekryteringen av
forskarstuderande lill detla ämne. Då den föreslagna miniminivån dessutom är
kopplad enbarl lill vad som krävs för atl återbesätta tjänsier med
behörighetskrav på doktorsexamen inom högskolan, gymnasieskolan och vissa
forskningsinstitut, kan detta synsätt lätt leda till en konservering av synen
på forskarutbildning som enbart en utbildning för blivande universitetslärare, gymnasieleklorer
och forskare inom högskoleväriden. Samhällel måste stimulera intresset för forskamtbildning,
i synnerhet utbildningar med dålig rekrytering, via politiska beslul och
underlaget för dessa kan tas fram inom ramen för del årliga petita- och
budgetarbetet. Maximiantalet forskarstuderande inom ett visst ämne är självfallel
beroende av lillgängliga resurser, framför allt i form av disponibla handledare.
Organisationerna vill ånyo framhåUa atl kvaliteten inom forskamtbildningen inle
får eftersättas och alt del bör ankomma på lokala högskolemyndigheter all
begränsa lilllrädet till viss forskamtbildning om det visar sig all lillgängliga
handledare och övriga resurser inle förslår för alt ta emot samtliga som önskar
forskamtbildning samtidigt med bibehållen standard pä utbildning.

Ingenjörsvetenskapsakademien
anser atl dimensioneringen av forskarutbildningen i huvudsak skall styras via
resurstilldelningen. Den metod som FUN skisserar förefaller dock varken
nödvändig eller praktisk. Akademien anser att dimensioneringen av forskamtbildningen
bör göras genom övergripande bedömningar från år till år, utan låsningar lill
vissa beräkningsmetoder.

Även RRV
menar att de av FUN förordade beräkningarna av minimi-och maximinivåer för
examinationen skulle ha ett begränsal värde för planeringen.

Vitterhetsakademien
anser del uppenbart atl den avgörande fömlsättningen för en framgångsrik
forskarkarriär är den studerandes begåvning och iniresse för sitt ämne, och
följaktligen måste myndigheternas väsentliga insats bestå i att erbjuda den
lilla gmppen genuint forskarbegåvade gynnsamma villkor för alt träffa sill egel
fria val. Samiidigi är del självfallet ell samhällsintresse alt stimulera
forskning inom nya eller föga uppodlade problemområden. Även della blir dock,
framhåller akademien, i realiteten främst avhängigt av lillgången på kreativa
begåvningar.

I egenskap av sektorsorgan finner transportforskningsddegationen
det angelägel betona atl del på kort sikt inte finns något givet samband mellan
samhällets efterfrågan på forskningsinsatser och behovet av forskarutbildad
arbetskraft inom ett visst område. Plötsligt uppkomna behov av forskningsinsatser
inom ett område behöver inle alltid innebära ett långsiktigt behov av forskarutbildad
arbetskraft inom della område. Ett system för långsiktig dimensionering av
forskarutbildning måste kunna särskiljas frän mer kortsiktig planering av FoU-insalser.
De övergripande bedöm-

s. 158 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:119 158

ningar som görs rörande dimensioneringen av
forskarutbildningen får därför, enligt delegationens uppfattning, inte
innebära en begränsning av sektorsorganens m.fl. möjligheler att prioritera och
vid högskolorna beställa forskning inom angelägna forskningsfält.

Statens råd för byggnadsforskning och
riksantikvarieämbetet och statens hisloriska museer understryker vikten av atl
hela den sektorsanknutna FoU-verksamhetens behov beakias i
dimensioneringsprocessen.

Siaiens livsmedelsverk saknar konkrela förslag för alt
minska lillslrömningen inom sådana områden där det slår klart alt möjligheter
till sysselsättning inom forskningsanknuten verksamhet för forskamlbildade
varit små. Verkei anser atl del finns en betydande risk för all misstag vid
hanteringen av dimensioneringsfrågorna kan leda lill att alltför många forskarutbildade
i framtiden kommer atl sakna adekvat arbete.

SCB menar atl 5 år är i kortaste laget som basperiod för
den årliga, mllande planeringen. Del gäller ju lill exempel inte enbart att
kunna öka antagningen på ell område utan ocksä atl se till att
rekryteringsunderlaget ökar inom samma område, en process som både tar tid och
kräver ingripande på ell tidigt siadium. Planeringsunderlag kommer att behövas
både på central och lokal nivå.

. Försvarets materielverk ifrågasätter om den av FUN
förordade miniminivån är lillräcklig för samhällets behov av arbetskraft med
t. ex kvalificerad leknisk naturvetenskaplig utbildning. Maximinivån är ä
andra sidan starkt knuten till den befinlliga inslitutionsstmkturen, vilkel
inte nödvändigtvis överensstämmer med samhällets långsiktiga behov av forskamlbildade
inom olika områden.

NFR anser att risken med minimiberäkningarna är att
behovet underskattas eftersom endast hell kända faktorer tas med i
beräkningen. Omvänt är det väl hell möjligl atl institutionernas tillgängliga
resurser i vissa stora undervisningsämnen sätter alltför höga maximigränser. NFR
kan emellertid inle föreslå några bättre beräkningsmetoder utan viU snarare
varna för alt fästa alltför stort avseende vid gränser beräknade på detta sätt.
Liknande synpunkter anförs av Riksföreningen mot cancer.

Sveriges lantbruksuniversnet har inte några principiella
invändningar mol atl man försöker åstadkomma bättre balans mellan tillgång och
efterfrågan på forskarutbildade. Vid dimensionering av en miniminivå bör man fömtom
behoven för att återbesätta existerande tjänster samt nybesätta tjänsier som
kan antas inrättas, ta hänsyn till en på många områden expanderande efterfrågan
på experter med kvalificerad utbildning bland annat för utlandsuppdrag. Inom
lantbruksuniversitetet uppnås idag inom flera ämnesområden dock inte ens en
önskvärd miniminivå när det gäller antalet forskarstuderande. Definitionen av
en maximinivå är avhängig av vilka resurser som kommer atl ställas till
förfogande för påbyggnadsutbildning och den mastersutbildning som bedrivs. Beslämning
av maximinivån försvåras också av att handledarbehovet för enskilda
forskarstuderande är svårt att fastställa.

Endast ett mindre antal remissinstanser är positiva till FUN:s
förslag.

Centralorganisationen SACOISR tillstyrker FUN:s förslag
till dimensioneringssystem med föreslagna indelningsgmnder för beräkning av maximi-
och miniminivåer. Organisationen framhåller dock att det i rådande läge inte är
begränsningar i tillströmningen utan positiva åtgärder för att främja
rekryteringen som framstår som mest angelägna.

STU biträder förslaget att ett system för planerad
dimensionering införs och anser all den av utredningen föreslagna indelningen
av fyra funktions-

s. 159 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:119 ,1; 159

områden
kan ligga till gmnd för bedömningar av behovei av forskamtbildad arbelskrafl. Beiräffande
beslul om minimigränser inom skilda ämnen eller gmpper av ämnen för
funktionsområdena I och 2 måsle beaktas erforderlig kompetensnivå inom landet
och den beredskap som krävs för atl möla nya krav. Del är därför enligt STU:s
mening nödvändigi all redan för fastställande av miniminivåer UHÄ har nära
kontakt med bl. a. forskningsråd, FRN, i vilken STU ingår, samt seklororgan. I
fräga om maximinivåer och utrymmet mellan maximi- och miniminivåerna kan inle
enligt STU:s mening beslut fattas frikopplade från beslut om
forskningspolitiken i stort. Därför mäste beslut om forskamtbildningens
dimensionering i stort fattas på politisk nivå och statsmakternas dimensioneringsbeslul
måste integreras i regeringens bedömning av FoU-politiken i dess helhet, förslagsvis
i samband med framläggandet av det regeringsprogram för FoU som FRU föreslagil.
Vad gäller högskoleseklom är del enligt STU:s mening av stor vikt att FUN:s
förslag om en väsenilig höjning av ambitionsnivån på den långsiktiga forskamlbildningsplanering,
som bör åvila UHÄ, kommer till stånd.

I
nägra remissyttranden förordas försöksverksamhet med planerad dimensionering
av forskamtbildning. Det förslag till dimensioneringssystem FUN presenterar
karakteriserar statskontoret närmast som en administrativ modell för
tillvägagångssättet vid framtagning av beslutsunderlag om forskarutbildningens
dimensionering. Statskontoret har förståelse för alt FUN vid tolkningen av
utredningsdirektiven valt att göra denna begränsning av sitt
utredningsuppdrag. Den speciella arbetsmarknad som möter forskamtbildad
arbetskraft karakteriseras nämligen av att varje disciplin-orienterat
vetenskapsområde har ringa eller ingen utbytbarhet annat än mellan mycket
"närliggande" ämnesområden. Möjligheterna atl beräkna variationer i efierfrågan
pä denna typ av ytterligt specialiserad arbetskraft är bl. a. av det skälet
mycket begränsade, i varje fall på ämnesområdesnivå. Den av FUN skisserade
modellen för en fortlöpande dimensionering av forskamtbildningen är sålunda
inte till någon del prövad, varför ingen som helsl garanti finns för alt den
kan visa sig vara av praklisk betydelse. Statskontoret vill ändock inte
motsätta sig alt man prövar den i praktisk tillämpning. Härvid bör dock
ambitionen i dimensioneringsbesluten sättas klart lägre än FUN gjort. De
övergripande dimensioneringsbeslut som regering och riksdag skall göra i syfte
alt styra resurserna mellan och inom olika fakulteter - ämnesområde för
ämnesområde bör emellertid till en början begränsas till allmänna riktlinjer
samt tiU särskilda ålgärder inom speciella behovsområden.

UHÄ ställer sig positivt
till en övergång till en mera planerad utveckling av forskamtbildningens
omfattning och inriktning. Av hänsyn till de många och f. n. svåröverskådliga
problemen i samband härmed är del emellertid enligt UHÄ:s mening lämpligt med
en inledande försöksperiod omfattande förslagsvis fem år. Under denna lid bör
erfarenheter kunna erhållas av de metoder som skisserats av FUN. Försl därefter
bör ett slulligl ställningstagande göras beträffande metoder och ambilionsnivå
för arbetet med di-mensioneringsfrågoma. Försöksverksamheten bör sikta till atl
klarlägga dels samarbetsformer och planeringsmetoder, dels de fakiiska
underlagen för en aktiv planering. Försöken bör helst omfatta ett helt
forskningsområde (en eller flera fakulteter). Samtidigt måste ett studium
göras av arbetsmarknaden för alla typer av forskamlbildade i landet.

UHÄ
anser också alt frågan om samverkan mellan UHÄ och olika organ vid beräkning av
behov av forskamlbildade kräver fortsatta övervägan-

s. 160 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:119 160

den. Verket konstaterar vidare all uppbyggnaden inom UHÄ
av det tänkta planeringssystemet kommer att kräva insatser dels av personal med
vetenskaplig kompetens, dels av personal med erfarenhel av kvantitativ högskoleplanering
och av arbetsmarknadsfrågor. Medel kommer därutöver atl behövas för ulredningar,
statistiska bearbetningar elc. för att kartlägga samhällets behov av forskamlbildade.
Sådana kartläggningar är det endast undantagsvis meningsfullt att göra lokalt
ulan de bör göras centralt. Antingen måsle UHÄ få resurser för detta eller
också måsle SCB:s prognosin-slilut ges i uppdrag atl fortlöpande framslälla planeringsunderlag
avseende samhällets behov av personal med olika slag av forskamtbildning.

Samverkan med forskning och utveckUngsarbete uianför
högskolan

FUN:s förslag om en ökad samverkan med forskning och
utvecklingsarbete utanför högskolan har i huvudsak mottagits positivt av del
övervägande flertalet remissinstanser. I fråga om detaljerna i utredningens
förslag har emellertid många och i några delar mycket kritiska synpunkter framförts.
Flera inslanser har även i remissvaren lämnat mer eller mindre ingående
redovisning över sin samverkan med högskolan.

Några exempel på remissinstansernas allmänna synpunkter på
förslagen ökad samverkan med forskning och ulvecklingsarbete uianför högskolan:

Landstingsförbundet framhåller att sjukvårdshuvudmännen inle
kan anse all den hittillsvarande samverkan varit tillfredsställande ulan finner
det nödvändigt att alla möjligheter till förbättrat samarbele mellan sjukvårdsorganisation
och högskolans forskningsorganisation beakias i fortsättningen.

Expertgruppen för regional utredningsverksamhet anseratt FUN
vid sin genomgång av olika samarbelsformer alllför ensidigt uppmärksammai teknik
och naturvetenskap. FUN lar som centrala problem t. ex. upp rätten lill
uppfinningar och sekretessfrågor, vilka rör vissa forskares relalioner till
näringslivet. FUN tar däremot inte upp t.ex. humanvetenskapers relationer lill
förvaltningen, sektorsforskningen och de stora organisationerna. Det är enligt expertgmppen
angelägel alt även dessa frågor blir belysta.

Enligt STU har FUN inte tillräckligt analyserat de
sammanlagda konsekvenserna av sina olika förslag beträffande bl.a. organisalionen
av och kostnadsfördelningen vid uppdragsforskning vilka förslag visserligen i
sina enskildheter är rimliga och kan tillstyrkas. STU anser emellertid all
ställning till dessa frågor inte bör tas förrän efter ytterligare utredning.

Sveriges industriförbund. Svenska handelskammareförbundet
och Svenska arbetsgivareföreningen framhåller att när del gäller näringslivets möjligheler
att utnyttja högskolan för uppdragsforskning är ulredningens förslag delvis
motsägande. Å ena sidan uppskattar organisalionerna ambitionen att förenkla
handläggningen, t. ex. att beslutanderätten för mindre uppdrag skall kunna
delegeras till enskild institution. Jusl enkelheten och snabbhelen i den
administrativa handläggningen är myckel viktig för den stora mängd
uppdragsprojekt som har "frägakaraktär". Å andra sidan innebär
utredningens förslag att beslut om sekretess endast skall kunna träffas av
högskolestyrelsen, vilkel innebär avsevärt fördröjd handläggningslid.

Enligt Spri ger ulredningen en mycket snäv och
motsägelsefull syn på forsknings- och utvecklingssamverkan när man hävdar att sektoriell
forskning i stort skall bedrivas inom högskolans ram. Vidare vänder sig Spri
mot att utredningen överbetonat de sektoriella organens roll som beställare och
finansiärer av forskning vid högskolan. I stället borde utredningen ha

s. 161 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:119 Ti 16i

diskuterat prakliska former för forskningssamverkan (samarbetsprojeki
o. d.) mellan högskolan och de sektoriella FoU-organen.

Konsumentverket kan inte förorda atl samhällsfinansierad
forskning ensidigt förläggs till högskolan. Möjligheterna för organisationer
och enskilda utanför högskolan att göra forskningsinsatser bör enligt verkei
las tillvara av sektorsorganen, inte minst på del konsumentpoliliska områdel.

FOA efterlyser detaljerade dimensioneringsresonemang
angående högskoleorganisationens faktiska möjligheter att lillgodose olika sektoriella
forskningsbehov och understryker nödvändigheten av närmare siudier rörande hur
den sektoriella forskningen skall fördelas mellan högskoleinstitutioner och
fristående forskningsinstitut.

STU anser alt utredningen inte analyserat frågan om en
från högskolan fristående men lokalmässigl förenad organisation för
uppdragsforskning.

Enligt centralorganisationen SACOISR och Sveriges civiUngenjörsför-bund
bör fristående forskningsinstitut med egna personella och materiella resurser
undvikas.

Flera remissinstanser lar - delvis från skilda
utgångspunkter - upp frågan om ökade basresurser vid högskolorna.

Enligt lantbruksuniversitetet underskattar utredningen
betydelsen av en tillräckligt stor fri obunden basforskning för atl samverkan
på olika nivåer skall bli meningsfull.

Skolöverstyrelsen framhåller atl del är angeläget all
högskolans basorganisation dimensioneras så atl samverkan med sektorsorgan kan
fördjupas. Enligt skolöverstyrelsen råder det inom de delar av högskolan som
verket främst anlitat en påtaglig obalans mellan basresurser och externt
motiverad forskning. Det synes skolöverstyrelsen finnas stora regionala
skillnader i detla avseende. Skolöverstyrelsen har svårt all se hur utredningens
förslag i nämnvärd utsträckning kan leda lill atl dessa olägenheter minskas.

Enligt Moderata ungdomsförbundet måste varje institution lillförsäkras
så stora resurser alt den egna gmndforskningen inte holas.

Sveriges industriförbund. Svenska handelskammareförbundet
och Svenska arbetsgivareföreningen underslryker atl orsaken lill att externa
uppdrag i dag kan komma all la för stor andel av högskolans resurser i anspråk främsi
måste sökas i statsmakternas brisiande ansvar när del gällt all bevilja
tillräckligt mycket "fria" medel lill de enskilda institutionerna. Om
inte väsentligt större, av de fasta tjänsterna obundna, anslag ställs lill
högskolans förfogande kommer alllid en stor andel exierna bidrag att vara
nödvändiga för atl man ska kunna bedriva forskning av rimlig omfattning. Del
bästa sättet alt undvika den nämnda obalansen lorde, enligt organisationerna,
vara att öka institutionernas basanslag för gmndforskning. Organisationerna
anser dock atl några schablonregler inte kan uppställas för hur stor andel av
en institutions verksamhet som skall kunna gälla uppdragsforskning innan
obalans anses föreligga. Särskilt vid mänga tekniska inslilulioner måste
uppdragsforskningen med nödvändighet utgöra en stor del av verksamheten för atl
institutionen skall kunna vidmakthålla och ulveckla sin industriella kompelens.

Enligt statens institut för byggnadsforskning måste
högskolan vara beredd atl slälla sin seminarieverksamhet och metodiska handledarkompe-tens
till de sektoriella forskningsorganens förfogande för atl därigenom medverka
till all de vid dessa organ fasl anställda forskarnas kompetens kan
upprätthållas. Samverkan mellan högskolan och organ utanför denna bör således
utformas på ett sådant sätt, att den leder till ömsesidig kompetensuppbyggnad
och kunskap. 11 Riksdagen 1978179. 1 saml. Nr 119

s. 162 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:119 162

Några instanser lar upp personalpolitiska synpunkter med
anledning av forskningssamverkan.

Centralorganisationen SACOISR, Sveriges civiUngenjörsförbund
m.fl. framhåller att anställningstryggheten för projektanslälld personal sä långl
möjligl bör säkras.

NFR underslryker alt en verklig ökning av samhällets
forskningsverksamhet endast kan ske om högskolorna svarar för forskamas
anställningstrygghet.

TCO finner det angelägel alt fasta tjänster för samverkan
mellan högskolan och intressenterna uianför denna inrättas i så stor
utsträckning som möjligt.

Sveriges civilingenjörsförbund förordar även ett särskilt
lönetillägg -uppdragstillägg - för de forskande vid högskolan.

1 fräga om vilka regler som bör gälla vid intern
finansiering av projeki i form av uppdrag eller anslag är meningarna delade.

UHÄ förordar en trepartskonstmktion, dvs. ett avtal mellan
fiansiären, högskolestyrelsen och forskaren. Enligt UHÄ bör - såsom utredningen
föreslagit - styrelsens beslutanderätt kunna delegeras. UHÄ anför som
ytterligare skäl för en trepartskonstmktion frågor sammanhängande med reglering
av olika immateriella rättigheter. Enligt UHÄ är det naturligt all den som
skall ulföra uppdraget deliar som jämställd avtalspart vid reglering av dessa
frågor. Deltar flera forskare i uppdraget bör uppdragets projektledare vara
avtalspart och övriga skriftligen godkänna alt medverka på de villkor som anges
i avtalet.

Även delegationen för energiforskning förespråkar trepartsavial
eller ett avtal mellan fiansiären och högskolan med högskolans överenskommelse
med forskaren som bilaga - i de fall sådan särskild överenskommelse erfordras
för uppdragets genomförande.

Ingenjörsvetenskapsakademien framhåller att FUN:s förslag
om atl avtal om uppdragsforskning skall slutas mellan finansiären och
högskolans styrelse knappast är ägnat atl underlätta denna verksamhet och anser
att styrelsen som part möjligtvis kan moliveras om ett flertal institutioner
blir engagerade.

Transportforskningsddegationen och NFR finner de av FUN
föreslagna reglerna om avtal onödigt komplicerade och byråkratiska och
ifrågasätter om de kan verka som underlag för ökad samverkan.

SFS anser atl högskolestyrelsen skall behandla samarbetsavtal
och sålunda inle som utredningen föreslagit ett nytt organ.

RRV framhåller att velorält endast bör tillkomma organ i
vilka samhäUs-representanler ingår varför sådan inte skall ges till fakullelsnämnden
om inte denna får en ändrad sammansättning.

Statens råd för byggnadsforskning anser del viktigt att
det av FUN föreslagna utskoitet för behandling av samarbetsavtal ges omfatlande
befogenheler atl slula avtal.

Enligt Sveriges industriförbund. Svenska
handelskammareförbundet och Svenska arbetsgivareföreningen kan det synas
rimligt atl fakultetsnämnderna får i uppdrag all bevaka balansen mellan gmndläggande
forskning och tillämpad forskning/externa uppdrag. Med hänsyn till de relativa
nackdelar det alltid innebär för ett företag all förlägga delar av sitl forskningsarbete
utanför företaget anser organisationerna dock att ulredningen överdriver
riskerna för obalans i högskolans arbele p. g. a. uppdragsbeställningar från
näringslivet. Om man ser lill totalbeloppen torde riskerna för snedvridning
vara betydligt siörre till följd av sektorsforskningsuppdrag.

s. 163 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:119 ' 163

Landstingsförbundet
framhåller atl i den mån samarbetsavtal även påverkar sjukvårdsorganisationens
kliniska verksamhet har givelvis sjukvårdshuvudmannen flera inlressen att
bevaka. Tankegången om direkt styrning av samhällets resurser gäller enligt förbundel
sjukvårdsorganisationens resurser lika mycket som högskolans. Vissa
sjukvårdshuvudmän avvisar företagserbjudanden om avlöningsersättning mot viss
insats med hänvisning lill all man inte anser sådan verksamhet vara förenligt
med innehav av offentlig tjänst. Vidare konstalerar förbundel alt större företagsbindningar
inom teoretisk medicinsk forskning på längre sikl får effekter även för
sjukvårdshuvudmännen som därför bör informeras om sådana bindningar. Ömsesidig
information och information i avtal om uppdragsforskning förefaller önskvärt.
Formerna härför bör bli föremål för lokala diskussioner.

MFR
känner oro för FUN:s formuleringar rörande uppdrag och anslag och finner det
ytterst angeläget atl uppdragsforskning definieras mycket strikt så all
universitetens forskningsverksamhet inte hämmas av en rad diskussioner och
beslutsprocesser om en forskare/forskargrupp får mottaga ett sökl anslag från
annan källa än forskningsråden.

Flertalet
remissinstanser ansluler sig lill förslaget om atl full kostnadsläckning skall
bibehållas för forskningsprojekt som utförs pä uppdrag av utomstående part.

Moderata
ungdomsförbundet anser härvid all principen om full kostnadstäckning inte får
ruckas på medan SFS menar att tillåtelse till undantag bör ges mycket
restriktivt.

Lantbruksuniversitetet
har inle något att erinra mol principen om full kostnadstäckning men betonar
alt om möjlighel till dispens inte finns kommer man atl gå misle om yllersl
värdefull kunskapsgenerering.

Naturvårdsverket
tycker att del är angelägel all frägan om ansvars- och kostnadsfördelning
mellan högskolan och forskningsfinansierade organ klargörs. Rådande oklara
situation har sålunda avhållit verket atl sluta avtal om fasta forskargmpper
eller tjänster.

FOA
tillstyrker principen om full kostnadstäckning och anser det viktigt all man
kommer fram till ett syslem som ger möjlighel till konkurrens på lika villkor
mellan högskoleinstitutionerna och fristående forskningsinstitut.

Statens
väg- och trafikinstUut framhåller att det är klart konkurrenshämmande att
statliga och privata forskningsinstitut alllid mäste la ut full
kostnadstäckning medan detta endasl i undantagsfall sker vid universitet och
högskolor.

Delegationen
för energiforskning, som ansluler sig till principen om full kostnadstäckning,
lar upp frågan om hur denna princip skall tillämpas för sociala kostnader
avseende bl.a. sjukledighet och annan ledighet samt anställningstrygghet.

Förslaget
om sekretess vid uppdragsforskning har lagils upp av flera remissinsianser. I
några yttranden avvisas hell möjlighelen lill sekretess medan i flertalet
förordas en begränsad sådan. Mycket varierande förslag framförs emellerlid om
var gränsen skall dras mellan offentlighet och sekreless.

UHÄ
anser i likhet med FUN all möjlighet till sekreless i fräga om högskolans
uppdragshandlingar bör införas. Sekretesskydd bör dock endasl gälla då
uppdragsgivaren och högskoleenheten särskilt har enats därom i avlalel rörande
uppdraget. Sekretess bör begränsas till de fall där en sådan framstår som
nödvändig och också förenlig med högskolans intres-

s. 164 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:119 164

sen i övrigt. UHÄ erinrar om att det inom jusliliedeparlemenlet
pågår arbete med att förbereda en proposition om en ny sekretesslag, som bygger
på flera tidigare utredningar i ämnet. UHÄ anser att om förslaget till ny
sekretesslagstiftning antas bör lagens generella regler om sekretesskydd för
uppdragshandlingar kunna tillämpas även för högskolan.

FOA, som delar FUN:s uppfattning att
offentlighetsprincipen är av stor betydelse inom all forskning, finner det
angelägel att offenllighetsbestäm-melser inte ges en så strikt tillämpning alt
de försvårar en önskvärd cirkulation av högt kvalificerade forskare mellan FOA
och högskoleinstitutionerna. Enligt FOA bör det inle möla svårigheler att få
ett sekrelessbe-lagt arbele inräknat i en avhandling när del visar sig nödvändigi
atl sekretessbelägga forskningsresultaten under avhandlingsarbetets gång.
Likartade regler bör gälla för kommersiell och annan sekretess.

STU, TCO och delegationen för energiforskning tillstyrker
tidsbegränsad sekretess. Arbetsmarknadsstyrelsen anser atl möjlighelen lill
tidsbegränsad sekreless bör utnyttjas mycket restriktivt. SFS framhåller att
sekretessbeläggning normalt inte bör förekomma men alt en "viss-tidssekretess"
kan regleras i avtal.

Centerns ungdomsförbund anser att en utveckling mot ökad
sekretessbeläggning av forskning inom högskolan inte är önskvärd.

Flera remissinstanser bl. a. Vetenskapsakademien och MFR
instämmer i utredningens uppfattning att sekrelessbelagda projeki inle bör
utföras inom ramen för avhandlingsarbete. Enligt centralorganisationen SACOI SR
bör alla forskningsresultat som inle berör rikets säkerhet vara offentliga.
Arbetslivscentrum finner inte skäl atl öka möjligheterna till sekretess-belagd
forskning. Sveriges sociologförbund menar atl högskolan inte skall åta sig
uppdrag, vilka kräver atl resultat skall sekretessbeläggas.

1 fråga om organ vid högskolan som skall besluta i frågor
om sekretess anser Ingenjörsvetenskapsakademien alt högskolestyrelsen inte
skall behandla dessa frågor. Sveriges industriförbund. Svenska handelskammareförbundet
och Svenska arbetsgivareföreningen förordar att beslul om sekreless skall
kunna delegeras från högskolestyrelsen till rektorsämbetet eller till del
utskott inom högskolestyrelsen som enligt FUN:s förslag skall fatta beslut om
avtal om uppdragsforskning.

De remissinstanser som yttrat sig i frågan om rätlen till
uppfinningar förordar enhetliga regler för skilda arbetstagare vid högskolan.
Flertalet tillstyrker utredningens förslag om alt även andra än lärare skall ha
exklusiv rätt till forskningsresultaten. Delade meningar framförs i frägan om
att avvakta resultatet av pågående översyn om arbetstagares rält lill uppfinningar.

UHÄ erinrar om att dåvarande universitelskanslersämbetei
år 1975 förordal all samma räll till uppfinningar skulle gälla för all i
forskning engagerad personal inom högskolan och att de skäl som legat lill
grund för att undanta lärarna från arbetsgivarens rätt till arbetstagares
uppfinningar kunde åberopas för övrig berörd personal. Enligt UHÄ bör rälten lill
uppfinningar i enlighet med FUN:s förslag utsträckas till samtliga anställda.
Enhetliga regler är särskilt angeläget då innovationer inom högskolan i allt
större utsträckning kommer att bygga på lagarbete inom projektgmp-pen.

TCO, centralorganisationen SACOISR, Sveriges
civilingenjörsförbund. Ingenjörsvetenskapsakademien, Sveriges industriförbund.
Svenska handelskammareförbundet och Svenska arbetsgivareföreningen m. fl.
tillstyr-' ker FUN:s förslag om rätl till uppfinningar.

s. 165 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:119 165

Även delegationen för energiforskning tillstyrker
förslaget men betonar att vid uppdragsforskning med full kostnadsläckning bör
rätten till forskningsresultat (uppfinningar) tillkomma uppdragsgivaren.

Patentverket och STU tillstyrker likaså förslaget men
anser att resultatet av pågående översyn bör avvaklas innan beslut fattas i
frågan. Patentverket beionar i delta sammanhang behovei av rådgivning i
patentfrågor.

RRV och Centerns ungdomsförbund anser att
ställningstagande i frågan bör anstå i avvaklan på resultatet av pågående
utredningsarbete.

TCO tillstyrker förslaget att möjligheten skall öppnas för
återföring lill högskolan av inkomster från licenser, patent m. m. som kan bli
resultatet av forskningsarbeten inom högskolan. Ingenjörsvetenskapsakademien däremoi
anser della förslag föga genomtänkt. Önskar en lärare utan ersättning
överlämna patenträttigheter lill högskolan finns redan det gängse donalionsförfarandet,
varvid donator beslutar om disposition. Enligt akademien är emellertid
förslaget om att intäkter som återförs till högskolan skall undantas från
beskattning värt allt instämmande.

Förslaget
om ökade resurser för tjänster som adjungerad professor slöds av bl.a. FOA,
statens personalnämnd, centralorganisationen SACOISR, Sveriges industriförbund.
Svenska handelskammareförbundet och Svenska arbetsgivareföreningen saml
Sveriges läkarförbund.

En utvidgad verksamhet med även adjungerad lektor och
större möjligheter att engagera gästföreläsare föreslås av statens
personalnämnd medan Spri förordar ökade möjligheler att inrätta tjänster på
lägre nivåer, t.ex. extra lärartjänster och assistenttjänster, kombinerade med
utbildningsmöjligheter för dessa.

STU, redovisar positiva synpunkter på verksamheien med
adjungerad professor men framhåller dock alt då denna form av samarbete
utökades väsenUigt så sent som år 1976 verksamheien först bör utvärderas innan
ökade resurser avsätts för den.

Bl.a. FOA, STU, brottsförebyggande rådet och Centerns
ungdomsförbund är positiva lill FUN:s förslag all underlätta
utbytestjänstgöring mellan forskare vid universitet, högskola, frislående
forskningsinstitut och induslrin.

UHÅ understryker behovet av förbäitrad
forskningsinformation bedriven i nära samarbete mellan universitet och
högskolor, å ena sidan, och centrala organ, såsom FRN, forskningsråden och UHÄ å
den andra.

Enligt NFR ger förslagen om informations- och
kontaktverksamhetens organisation ett överbyräkratiskt intryck och bortser frän
atl även i fortsättningen säkert huvuddelen av all värdefull samverkan kommer
att ske genom direktkontakter mellan berörda parter. Rådet tillstyrker
emellertid att extra medel ställs till förfogande för ändamålei enligt FUN:s
förslag.

Naturvårdsverket anser att direkta konlakler mellan
forskare och forskningsfinansierade organ är väsentliga för ett smidigt
samarbete mellan sektorsorgan och högskola. Enligt verkets uppfattning ligger
det därför en fara i att bygga upp en alltför stor organisaiorisk apparat kring
forskningsplanering och forskningsverksamhet. Utredningens förslag i detta
avseende förefaller leda till atl ett allt större antal högst kvalificerade
forskare kommer att ägna en allt siörre del av sin tid till annat än forskning.

Förslaget om en utvidgad informationsorganisation pä
institutionsnivå stöds av bl. a. UHÅ, skolöverstyrelsen, riksantikvarieämbetet
och statens historiska museer, brottsförebyggande rådet, SFS,
centralorganisationen SACOISR, arbetarskyddsfondens styrelse och Sveriges civilingenjörsförbund.

s. 166 Kontrollera mot PDF

Enligt UHÄ är del dock tveksamt om varje institution aulomatiskl
bör få del av resurser för detta ändamål. Samordnings- och effektivitetsskäl lalar
snarare för alt det i många fall kan vara lämpligt med arrangemang gemensamma
för flera institutioner. Med hänsyn härtill bör högskolestyrelsen ha ansvaret
för den närmare fördelningen.

FRN anser att man bör pröva förslaget men atl det, i det
svårt ansträngda personalläge som många institutioner i dag befinner sig i,
finns stor risk att den föreslagna verksamheien på institutionsnivå blir en andrahandsuppgifl.

Sveriges civiUngenjörsförbund framhäller att
institutionerna vid de lekniska högskolorna är många och nära sammanhängande
varför kontaktsekretariaten vid de tekniska fakulteterna väl tillgodoser
behoven av information och kontakt.

Sveriges indusiriförbund. Svenska handelskammareförbundet
och Svenska arbetsgivareföreningen är mycket tveksamma lill värdel att inrätta
Ijänsler för särskilda kontaktpersoner på institutionerna. Möjligheten bör
finnas för enskild institution att göra detla om t. ex. kontaktvolymen väntas
bli mycket stor.

Remissyttrandena är nästan enhälligt negativa till FUN:s
förslag atl kontaktsekretariat knyls till regionsstyrelserna. Förslaget avvisas
säledes av t.ex. UHÄ, lantbruksuniversitetet, STU, NFR, SFS, centralorganisaiionen
SACOISR, Ingenjörsvetenskapsakademien, Sveriges industriförbund. Svenska
handelskammareförbundet, Sven.ska arbetsgivareföreningen, Sveriges
civilingenjörsförbund. Moderata ungdomsförbundet och Sveriges sociologförbund.

UHÄ anser att de nu av STU finansierade
kontaktsekretariaten bör föras över till högskoleorganisationen. De bör
emellertid enligt UHÄ ingå i kontakt- och servicesekretariaten vid berörda
högskoleenheter. Därmed vinner man en samordning med högskoleenheternas övriga informalionsoch
kontaktverksamhet, något som bl. a. erfarenheterna från universitetet i Lund
visar värdet av.

Lantbruksuniversitetet poängterar alt sekretariaten för
forskningsinformation bör förläggas så nära forskarna och den verksamhet som
berörs som möjligl. Först därigenom är del möjligl atl verkligen föra ut nägon
forskningsinformation.

STU framhåller att kontaktsekretariatens främsla arbetsuppgift
är atl söka sådana problemställningar bland de mindre och medelstora företagen
som högskoleforskarna kan angripa. Detta etablerar bl. a. genom samarbete med
förelagsföreningarna (fr.o.m. 1978-07-01 utvecklingsfonderna). Konlakler med
forskarna vid de lekniska högskoloma/fakulleterna är naturligtvis av vital
betydelse. Den av FUN föreslagna anknytningen lill regionslyrelserna skulle på
ett drastiskt sätt Qärma sekretariaten från de personer som skall arbela med
och lösa problemen.

FRN föreslår en decentralisering av de planerade
informationssekretariaten så att ett organ med övergripande informationsansvar
förläggs till varje enhet där väsenilig forskning bedrivs. Del är väsentligt
alt ekonomiska resurser tillförs, så atl det kan genomföras snarast möjligl.

Styrelsenför arbetarskyddsfonden tillstyrker all särskilda
kontaktorgan för samverkan lillskapas inom regionerna. Styrelsen äremellerlid iveksam
lill den föreslagna konstruktionen med en uppbyggnad av dessa organ kring STU:s
nuvarande kontaktsekretariat. Även RRV ifrågasätter den föreslagna utbyggnaden
av de nuvarande kontaktsekretariaten.

ArbetsUvscentrum anser alt ulredningen inle trängt djupare
in i de myc-

s. 167 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:119 v 167

ket komplicerade problem som gäller kontakter mellan
forskning och praktik och förordar att man väntar med att fatta bindande
beslut.

Brottsförebyggande rådet släller sig bakom utredningens
förslag om sekretariat på regional nivå.

Enligt skolöverstyrelsen är del angeläget med en regional
samordning av informations- och kontaklsekrelariat enligt ulredningens förslag.
Verksamheten bör emellertid även omfatta rådgivnings- och fortbildningsverksamhet
rikiad lill de utbildningslinjer som f. n. saknar egen forskning.

Beträffande informations- och kontaktverksamhet på central
nivå understryker konsumentverket betydelsen av FRN för tvärvetenskapliga projekt,
som ofta är nödvändiga i konsumentpolitisk forskning.

Enligt STU pekar FUN på behov av informations- och
kontaktverksamhet på ceniral nivå i en tyvärr oklar skrivning. Efter en
redovisning av sådana behov anser sig STU kunna tillstyrka att kompetens byggs
upp inom FRN och alt vissa resurser för allmän, samhällsinriktad informaiion slälls
till FRN:s disposition. FRN bör efter problemidentifiering av det slag som
skett som ett resultat av FRN:s enkätinvenlering emellertid också överiämna
frågeställningarna för problemanalys lill STU och andra liknande seklorsorgan
som redan har en uppbyggd kompetens för sådan verksamhet.

FRN finner det iveksaml om den service nämnden skall ge
bör ankomma på den delegation som anses bära ansvar för atl stimulera den
starkt eftersatta forskningsinformationen.

Ingenjörsvetenskapsakademien avvisar förslaget om
informations- och kontaktverksamhet vid FRN. Sveriges industriförbund. Svenska
handelskammareförbundet och Svenska arbetsgivareföreningen anser förslaget
alltför byråkratiskt.

MFR avvisar bestämt förslaget att tillföra FRN särskilda
medel för service när det gäller problemanalys, kontakter med lämpliga
forskningsinstitutioner samt ansökningar om anslag lill projeki. Enligt MFR
bör det ankomma på FRN att inom ramen för sina anslagsframställningar framföra
och priorilera ett sådant resursbehov.

Tjänsteorganisationen

Flertalet remissinstanser är positiva till atl bibehåUa
tjänstetypen/orj-karassistent med nuvarande karaktär av rekryteringstjänst. FUN:s
förslag om viss medverkan frän forskarassistenterna i gmndläggande utbildning
har icke närmare kommenterats i remissyttrandena. Flertalet remissinstanser
anser den av FUN föreslagna förordnandetiden alltför kort och förordar att den
nuvarande förordnandetiden bibehålls. Många remissinstanser ifrågasätter
möjligheten för en forskarassistent att med undervisningsskyl-dighel molsvarande
den nuvarande slutföra en forskningsuppgift under den av FUN föreslagna
förordnandeperioden. Skulle förordnandetiden förkortas kräver därför bl. a. NFR,
SFS och centralorganisationen SACOI SR all undervisningsskyldigheten minskas.
SFS pekar också på den risk för ökad diskonlinuitel vid handledning av
forskarstuderande som skulle bli följden av en förkortad förordnandetid.

Flera remissinsianser menar att det s.k. docenleländet med
FUN:s förslag i slället kommer att falla på forskarassistenlnivå. TCO avstyrker
därför lidsbegränsningen av forskarassistenttjänsten. Centralorganisationen SACOISR
menar all en anställningsgaranti i slallig tjänst är en

s. 168 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:119 168

absolut förutsättning för bibehållande av tjänsterna som
forskarassistent. Vissa organ inom högskolan menar att anställningstryggheten
för forskarassistenter bör förslärkas t.ex. genom atl de får viss förtur till
andra tjänster. UHÄ anser att tryggheten för forskarassistenterna bör utredas
närmare. Centralorganisationen SACOISR motsätter sig också det inledande
ettåriga förordnandet som enligt FUN skulle utgöra provijänstgö-ring på
tjänsten.

En förutsättning för att forskarassistenttjänsten
verkligen skall kunna tjäna som rekryteringstjänst är enligt SFS att antalet Ijänsler
utökas lill atl bli markant fler än docenttjänsterna. Flera organ inom
högskolan tillstyrker en fyraårig förordnandeperiod under fömtsättning atl
antalet tjänsier kraftigt ökas.

Majoriteten av remissinstansema är negativa till den av FUN
föreslagna nya ijänslen som docent. UHÄ kan inle tillstyrka förslaget om ny
docenttjänst främst avsedd förden gmndläggande utbildningen. TCO vill bibehålla
två kategorier av ijänsler, en huvudsakligen inriklad på forskning och en huvudsakligen
på undervisning.

Flera instanser anser alt forskning bör göras till ett direkl
åliggande för innehavare av en ny typ av tjänst. Centralorganisationen SACOISR
menar att ett principbeslul om detta bör tas redan vid reformens genomförande.
Många remissinstanser menar alt undervisningsskyldigheten generellt bör sättas
lägre än vad som föreslagits av FUN. Centralorganisationen SACO/ SR föreslår
att den maximalt bör motsvara 330 lektorstimmar och genomsnittligt uppgå till
264 lektorstimmar för samtliga tjänsteinnehavare totalt. MFR förordar en
undervisningsskyldighet molsvarande 3/4 av de nuvarande
universitetslektorernas. Naturhistoriska riksmuseet och Sveriges sociologförbund
föreslår alt undervisningsskyldigheten skall uppgå till hälfien av vad som nu
gäller för universitetslektorema.

Ett slort antal remissinstanser har uppmärksammat problem
som är förknippade med fördelningen av den resurs för forskning som enligt FUN:s
förslag skall ersätta de nuvarande tjänsterna som docent. Flera instanser
förutser en minskad forskningspotential om FUN:s förslag skulle genomföras. Arbetslivscenlrum
menar t. ex. alt så jämn fördelning som möjligt av resurserna över samtliga
tjänsteinnehavare skulle leda lill all längt färre personer än idag kan engageras
i ett koncentrerat och målmedvetet forskningsarbele. På samma säll skulle ett
rättviselänkande där varje universitetslektor bör få en sabbatstermin reducera
forskningspotentialen.

Centralorganisationen SACOISR betonar att möjligheten till
en fri forskningsperiod motsvarande nuvarande docenlforskning bör kunna komma i
fråga exempelvis för att en ny forskare skall kunna visa vad han eller hon går
för.

SFS menar att den docent som en gång getts möjlighel till
forskning därmed också meriterar sig mer än sina undervisande koUeger inför en
framlida konkurrens om tid till forskning. Statens delegation för rymdverksamhet
menar atl den som får en ny tjänst som docent inte i förväg vet i vilken
utsträckning han kan komma atl få forska.

Fakulietsnämndens forskningsresurs bör enligt statens råd
för byggnadsforskning, kunna användas för att ge forskningsmöjligheter även
för den som avser atl bedriva uppdragsforskning. Naturvårdsverket befarar atl
forskningsinriktningen inom högskolan i alltför stor utsträckning kan komma att
styras av sektorsorganens behov med minskad gmndforsk-ningsandel som följd. Ett
sätl alt motverka detta är, enligt verket, alt även inrätta tjänster avsedda
uteslutande för grundforskning och forskarutbildning.

s. 169 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:119 I69

Flera remissinsianser påpekar att fördelningen av
forskningsresurser genom nedsättning av undervisningsskyldigheten blir en grannlaga
uppgift för fakullelsnämnden. UHÄ menar alt risk föreligger för atl mekaniskt
verkande regler uppstår vid forskningsprojektens prioritering. Styrelserna för
universiteten i Uppsala och Stockholm anser antalet ledamöter i fakullelsnämnden
för lågt för atl nämnderna på ett rättvisande säll skall kunna bedöma de här akluella
ansökningarna. SFS anför likartade synpunkier och befarar atl den velenskapliga
synen hos fakulietsnämndens medlemmar kan komma atl alltför mycket prägla
bedömningen.

SFS pekar vidare på de motstridiga intressen som kan
uppstå mellan linjenämnd och fakultetsnämnd när del gäller docenten i dennes
undervisande resp. forskande kapacitet. UHÄ fömiser svårigheler i planeringen
av den gmndläggande ulbildningen exempelvis i de fall som fakulietsnämndens beslul
medför besvärsärenden.

De
föreslagna befordringsgmnderna för den nya docenttjänsten med lika vikt för
pedagogisk och velenskaplig skicklighet skulle om de tillämpats antagligen ha
gallrat bort många nuvarande docenter med utpräglad forskningsbegåvning.
Enhetligheten hos den nya tjänsten kan väntas medföra en icke önskvärd likriktning
anser bl. a. styrelserna för universitetet i Göteborg resp. tekniska högskolan
i Stockholm samt slutens delegation för rymdverksamhet.

De av FUN förordade befordringsgrunderna kräver all
pedagogisk och vetenskaplig skicklighet är mätbara, inte bara var för sig utan
även i förhållande lill varandra. Naturhistoriska riksmuseet menar atl normer
för en sådan vägning är svära att fastställa och understryker vikten av att
pedagogiskt och populärvetenskapligt informationsarbete värderas högre än vad
som nu är fallet. Lantbruksuniversitetet påpekar alt befordringsgmnderna bör
kunna anpassas till fördelningen mellan forskning och undervisning vid den akluella
högskoleenheten. Vetenskapsakademien tycker att de velenskapliga merilema bör
ges större vikt än de mer svårdefinierbara pedagogiska.

Flera remissinstanser har uppmärksammat att FUN lämnal
frågan om de exlra universitetslektorernas framlida ställning öppen.

NFR visar atl en jämn fördelning av nuvarande
forskningsresurser inom matematisk-naturvetenskaplig fakultet inkl. rimlig
andel av föreslagna förstärkningar fördelade på samtliga föreslagna nya
docenter skulle ge möjlighet till forskning och forskamtbildning till ca 50%
av liden. Skulle resurserna även fördelas på de exlra universitetslektorerna
inom fakulteten skulle forsknings- och forskamtbildningsdelen sjunka till 35 %.

Centralorganisationen SACOISR menar att nuvarande extra
universitetslektorer bör förordnas på nya extra docenttjänster. De bör även
ges möjlighet att konkurrera om forskningsulrymme inom den av FUN föreslagna
resursramen.

Lärartjänstutredningen framhåller att FUN:s förslag
dessutom inle omfattar ca 300 tjänster som lektor med Ijänslgöring
företrädesvis inom sektorn för undervisningsyrken. Dessa skulle därmed vara uleslutna
från den villkoriiga möjligheten alt forska. Lärartjänslutredningen anser
vidare atl FUN:s förslag innebär att aUa nuvarande extra universitetslektorer -
i molsats lill de ordinarie - måste söka de nya docenttjänsterna i konkurrens
med andra, t. ex. forskarassistenter.

Ett antal remissinsianser menar att säriösningar erfordras
för atl anpassa FUN :s modell lill behoven vid olika fakulteter eller
högskoleenheter. NFR anser atl FUN:s modell vore orimlig vid teknisk fakultet.
Styrelsen för

s. 170 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:119 170

karolinska institutet påpekar att tjänstekonslmklionen vid
de medicinska fakulteterna och särskilt de kliniska ämnena där skulle påverkas
drastiskt om FUN:s förslag genomförs. Sveriges läkarförbund menar att extra lidsbegränsade
tjänster för forskning bör inrättas vid medicinsk fakultet. Svenska
Läkaresällskapet anser att frågan om tjänsteorganisationen för de medicinska
fakulteterna bör prövas av en ny utredning. Landstingsförbundet anser att konsekvenserna
av förslag kan vara betydande för sjukvårdshuvudmännens tjänsteorganisation.
Dessa konsekvenser måste, enligt förbundet, analyseras närmare.

Ett antal remissinsianser har påpekat atl ulredningsförslagel
inle beaktat förhållandena vid de institutioner som idag saknar forskning.

Vissa remissinstanser redovisar länkbara konsekvenser av
alt införa den av FUN föreslagna tjänsteorganisationen:

FUN:s förslag torde enligt flera instansers uppfattning
leda lill en minskad rörlighet. Statens personalnämnd anser åtgärder för att
öka flödet av personal mellan högskolan och verksamhet utanför denna önskvärda.
Riksanlikvarieämbetet och statens historiska museer menar att förslaget innebär
en uppenbar risk för att högskolans arbetsmarknad får en mer sluten karaktär än
idag. Detla borde motverkas bl. a. genom förbättrade resurser för tjänsier som
adjungerade professorer. Lantbruksuniversitetet betonar atl ytterligare tjänsier
måsle inrättas eftersom rörligheten blir mindre med de nya tjänsterna. SFS
anför atl den nya docenttjänsten kommer all innebära minskade resurser för forskarhandledningen.
Vetenskapsakademien anför liknande synpunkter och framhåller även alt karaktären
av den nya tjänsten kommer atl innebära bortfall av ett steg i forskarkarriären
och att detta skulle få en ogynnsam effekt i fråga om rekryteringsunderlaget
för professurer.

SFS pekar på den stora osäkerhet som kommer att råda för
den kår av docentvikarier vars existens FUN förutsätter. När en docent går
tillbaka till sin undervisning efter att ha forskat är det inte säkert alt den
nedsättning i undervisningsskyldighelen docenten har går tillbaka lill samma
institution och därför är det ytterst osäkert om vikarien kan beredas fortsall
arbete vid institutionen.

Statens bakteriologiska laboratorium anför att om FUN:s
förslag om tre tjänstekategorier - professor, docent och forskarassistent -
genomförs bör en motsvarande förändring ske inom statliga institutioner uianför
högskolan.

RRV
ifrågasätter FUN:s förslag om särskilda tjänster för uppdragsforskning. FUN
har enligt verkets mening inte preciserat tjänsternas roll och ställning i
högskoleorganisationen tillräckligt. Delegationen för energiforskning anser
det olämpligt atl inrätta särskilda tjänsier för uppdragsforskning inom
högskolan under hänvisning till risken alt dessa Ijänsler kommer att betraktas
som en andra klassens tjänster. Transportforskningsddegationen finner å andra
sidan förslaget om inrättande av tjänster för uppdragsforskning välmotiverat.
Innehavarna av dessa tjänster bör dock enligt delegationens mening växla sä all
inle uppdragsforskning blir en permanent syssla för en liten grupp forskare.
Sveriges industriförbund. Svenska handelskammareförbundet och Svenska
arbetsgivareföreningen anför i sitt gemensamma yttrande att det normalt inle
kan vara acceptabelt atl alla uppdragsprojekt vid en viss institution hänvisas
till en speciell uppdragsforskare. Ett eventuellt syslem med uppdragsforskare
bör endast komma i fråga om efierfrågan på dennes specieUa kompelens är så stor
alt uppdragen inte kan förenas med personens normala tjänst som lärare eUer
högskoleforskare.

s. 171 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:119 - 171

Skolöverstyrelsen anser att den resursförstärkning som
enligt FUN:s förslag krävs för alt åstadkomma den generella nedsättningen med
36 undervisningstimmar för de nuvarande lektorerna bättre skulle tjäna sitt
syfte om den i stället användes för atl delvis finansiera fasta tjänster för
uppdragsforskning.

FUN:s förslag om en tjänst som professor i stället för
tjänsterna som bilrädande professor och professor möter inga invändningar av
remissinstanserna.

FUN:s förslag om ökad undervisningsskyldighet för
forskningsrådens särskilda forskartjänster tillstyrkes av Svenska
civilingenjörsförbundet. Förslaget avvisas emellertid bestämt av MFR.
Delegationen för rymdverksamhet anser alt undervisningsskyldighelen
motsvarande 25 limmar skall bibehållas.

En majoritet av remissinsianserna anser all frågorna
rörande tjänsteorganisationen bör prövas i ett samlal perspektiv när
lärartjänstutredningens förslag föreligger.

Lärartjänstutredningen anser alt det vore olyckligt om
statsmakterna tog beslut rörande tjänsteorganisationen inom högskolan av sådan
räckvidd som FUN:s förslag förutsätier innan man även genom
lärartjänst-utredningens arbete har fåll en helhetsbild av förändringsbehoven i
dessa avseenden inom högskolan. Utredningen pekar på praktiska problem som
skulle uppstå om FUN;s förslag genomfördes.

Enligt UHÄ:s uppfattning bör inle någon genomgripande
förändring av tjänsteorganisationen på den aktuella nivån genomföras i avvaklan
på lärartjänstutredningens förslag.

Tills vidare förordar UHÄ atl de nuvarande
docenttjänsterna bevaras men görs icke tidsbegränsande. Delta fömtsätter, om
ungefär oförändrat tillflöde till forskarkarriären skall bibehållas, alt ett
antal nya ijänsler av detta slag inrättas under en följd av år. UHÄ förordar
vidare att ocksä nuvarande universitetslektorstjänsler bevaras men atl de
förenas med skyldighet att följa och medverka i forskning och med möjlighet atl
inom ramen för tjänsten bedriva självständig forskning.

På längre sikt bör docent- och universitelsleklorstjänslerna
enligt UHÄ:s uppfattning ersättas med en ny tjänstetyp. Den nya ijänslen bör i
princip avse såväl forskning/forskamtbildning som gmndläggande utbildning. Befordringsgmnderna
bör emellertid kunna varieras i del enskilda fallel så atl en ijänsl avses
antingen främst för den ena eller främst för den andra verksamhetsgrenen.
Oavsett befordringsgmnderna räknar UHÄ med all det i framtiden skall finnas
stor lokal frihet atl fördela de enskilda lärarnas tjänstgöring på olika delar
av verksamheten.

Vissa remissinstanser redovisar mer ulföriigl altemativ
till FUN:s förslag. Som exempel på sådana alternativ kan anföras följande.

NFR föreslår all de forskarstuderande sex år efter
påbörjad forskamtbildning skall kunna få besked om de har någon framlid inom
högskolans verksamhelsområde. Dessa sex år kan ha använis på olika sätt: utbildningsbidrag
i alla kombinationer med den nya assislenltjänsten eller i kombination med
annan institutionstjänstgöring 1. ex. som forskningsassistent.

All verksamhei inom högskolan bör fördelas emellan alla
tillsvidareanställda befattningshavare på det mest ändamålsenliga sättet utan
alltför myckel detaljföreskrifter om tjänstgöringens art i de olika fallen.

Idag finns del myckel små möjligheler för högskolan atl
anställa en person annat än om en tjänst är ledig just då personen i fråga blir
tillgäng-

s. 172 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:119 172

lig,
t. ex. vid uigången av ett förordnande som forskarassistent. Tjänsteorganisationen
måste ha inbyggd någon slags rörlig pott som gör atl verkligt duktigt folk
alltid anställs.

SFS
anser all professurer, docenturer och lektorat bör slås ihop till en enhetsljänst
benämnd professur. Med den forskningsresurs professurerna för med sig i potten
ökas andelen forskning i enhetstjänslen betydligt jämfört med FUN :s förslag.
Med ytteriigare ett resurstillskott boren sådan enhetsljänst få en delad
tjänstgöringsskyldighet mellan forskning och un-dervisning/forskarhandledning.
Denna delning bör kunna variera mellan enskilda tjänster. Dock skall endast i
undantagsfall andelen forskning resp. utbildning/forskarhandledning kunna
undersliga 2025%. Funktionen "ämnesföreträdare" som nu professorn
har bör bli ett arvoderal uppdrag av samma typ som prefekt eller studierektor.
Med en enhetsljänst i reglerad befordringsgång skulle lönesättningen bli hell
beroende av antalet tjänsteår och antalet uppdrag (t. ex. prefekt).

TCO
föreslår två slag av tjänster, en kalegori med huvudsaklig inriktning pä
forskning och en med huvudsaklig inriktning på undervisning. TCO tar inte
ställning till hur många karriärsteg del bör finnas på de båda karriärvägarna
men menar att benämningen bör vara lika på båda. Enligt TCO är del angeläget
alt man skall kunna fullgöra sin tjänstgöringsskyldighet inom såväl forskning
och forskamtbildning som gmndutbildning oberoende av på vilka meriter man fåll
sin tjänst. Fördelningen av arbetsuppgifter på olika personer bör ske lokall.

Statens
personalnämnd framhåller alt de motstridiga kraven på flexibilitet och
trygghet inte kan lösas enbart med en tjänstekonstruktion. Med olika meioder måsle
man slimulera lill ökad frivillig rörlighet till även andra uppgifier än
undervisning och forskning. Ett sätt är enligt nämnden, all satsa på en "utslussningskanal"
genom alt skapa en personaladministrativ funktion med omplaneringsuppgifler i
vidaste bemärkelse.

Planerings-
och ledningsorganisation

FUN:s
förslag rörande planerings- och ledningsorganisation har berörts i flertalet
remissvar ur mera principiell synpunkt. Många remissinsianser har också berört detaljema
i förslagen och i många fall gett alternativa förslag.

RRV
tillstyrker i huvudsak ulredningens förslag beträffande planerings-och
ledningsorganisationen. Verket ser särskiU positivt på utredningens helhetssyn
när det gäller en sammanhållen planering och ledning av all FoU-verksamhet inom
högskolan.

LO
finner den sammanvägda lösningen för planering och ledning av högskolans
verksamhet väl moiiverad. De föreslagna systemen kompletterar varandra. LO
föreslår därför atl planerings- och ledningsorganisationen lillsammans med mål
och riktlinjer kommer till ulförande och all de styrinstrument som föreslagits
inte tunnas ut. Sammantaget ulgör systemet en fömtsättning för att högskolans
egna organ, fakulieisnämnder och forskarutbildningsnämnder och institutioner,
skall kunna ansvara för genomförande av forskning och forskamtbildning. Den
främsta förutsättningen är ändå högskolans vilja till medverkan, något som ingel
syslem kan skapa.

UHÄ
framhåller att en betydande del av forskningen och forskarutbildningen inom
högskolan finansieras på annat sätt än över fakulletsanslagen till
högskoleenheterna. Till FUN:s förtjänster hör enligt UHÄ:s mening att

s. 173 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:119 173

utredningen
belyst vad delta förhållande innebär för högskoleorganisationen. Därmed har FUN
bl. a. skapat goda fömtsättningar alt behandla frågor om högskolans organisaiion
för forskning och forskarutbildning i ljuset av de frågor om forskningspolitik
och forskningsorganisation i stort som FRU behandlat. UHÄ ansluter sig mot
denna bakgrund lill den helhetssyn på högskolans forskning och
forskarutbildning som FUN utgått från och till utredningens syfte all skapa förulsältningar
för en samlad planering och ledning av all FoU-verksamhet inom högskolan
oavsett finansieringskälla.

En
annan huvudtanke hos FUN är, framhåller UHÄ, alt man genom ulformningen av
planerings- och ledningsorganisationen skall skapa balans mellan å ena sidan samhällsinflytande,
å andra sidan frihet för forskningen att utvecklas på grundval av inomvelenskapliga
krilerier. Också detla syfte ansluter sig UHÄ principielll lill. UHÄ menar dock
alt FUN alltför myckel renodlat den berörda balansfrågan vid utformningen av
sitt organisationsförslag.

Spänningen
mellan samhällsrelevans och forskningens frihet kan enligt UHÄ:s mening
visserligen sägas ge inflytandefrågorna en särskild karaklär när det gäller organisalionen
för forskning och forskamtbildning. Enligt UHÄ:s uppfattning behöver detta
emellertid inte leda till att organisationen i denna del ges en i förhållande
till organisationen för den grundläggande utbildningen så avvikande uiformning
som enligt FUN:s förslag.

Vetenskapsakademien
molsäller sig principiellt varje förändring av organisationen som leder lill
en ökning av den redan myckel omfatlande administrativa överbyggnaden av högskolan.
Den av FUN betonade risken för skadliga effekter av läla och genomgripande
organisatoriska förändringar för utbildning och forskning måste enligt
akademiens mening understrykas.

Landstingsförbundet
anser all ulredningens förslag i fråga om planerings- och ledningsorganisation
kännetecknas av en starkt generell gmndsyn. Denna generella inriktning har
inte medgivit genomgång av de speciella förhållanden som råder i samarbetet
mellan högskoleorganisation och sjukvårdsorganisation. Invändningar och frågor
ur sjukvårdshuvudmännens synpunkter är enligt förbundet så pass många alt
förbundsstyrelsen avstår från en detaljerad genomgång härav. De principiella
och allmänna invändningarna är bl. a. följande.

Bristerna
inom statlig översiktsplanering av medicinsk FoU-verksamhet börjar bli alltmer
besvärande. Representation inom UHÄ:s planeringsberedning lämnar enligt
förbundels mening inga möjligheler för den speciella önskvärda bearbeiningen
från sjukvårdspolitiska målsättningar lill hanierbara och klarl angivna
delproblem inorn medicinska och vårdmässiga områden.

Forskningens
två särdrag ur planeringssynpunkl - inslaget av ofömtse-barhel, effekter av
tilltagande inomvetenskaplig specialisering - leder, framhåller förbundet, till
atl sjukvårdshuvudmännen måste bygga upp en egen balanserande kompetens ur
samhällssynpunkt på planeringsområdet. En sådan planeringskompelens kan inle
bygga pä projeklkataloger. I slället erfordras särskilda bearbeiningar till
ämnesområden och problemområden där projekten infogas i sitt större sammanhang
lids- och värderings-mässigt. För avvägningen mellan värdinlresse,
sjukvårdsekonomi och medicinsk forskning har sjukvårdshuvudmännen ett myckel
stort ansvar, anser förbundel.

FUN:s
förslag präglas enligt statskontoret stundom av en väl abstrakt

s. 174 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:119 174

syn på beslulsvillkoren både inom och utom högskolan. Den begrepps-mässigt
intressanta distinktionen mellan samhällsrelevanta och inomvetenskapliga
beslutskriterier på forskning och forskarutbildning kan enligt statskontorets
mening inte drivas så långt att denna utgångspunkt helt får bestämma
utformningen av en planerings- och ledningsorganisation för dessa uppgifier
inom högskolan.

Statens råd för byggnadsforskning säger sig i flera
sammanhang ha betonat vikten av bred samhällsrepresentation i FoU-verksamhetens
ledningsorgan. FoU-verksamhetens avnämare bör enligt rådet ha inflylande på
problemval i verksamheten. Det är då också enligt rådet nödvändigt alt
avnämarna ulvecklar sin kompelens alt della i FoU-arbetet. Bl. a. bör del ske
genom att FoU-frågoma ägnas större uppmärksamhet i avnämarnas egna
organisationer och genom all deras företrädare får tid och möjlighel att på
allvar tränga in i och lära sig förstå FoU-arbetels möjligheter och
begränsningar.

FOA anser det angeläget med en mer ingående prövning av
hur högskoleinstitutioner och olika statliga forskningsinstitut bör utnyttjas
i framtiden för olika sektoriella forskningsprogram. Om universilel och
högskolor i ökad utsträckning skall utnyttjas för sektoriell forskning är del
enligt FOA också väsentligt atl olika sektororgan får ett däremot svarande
inflytande i högskoleväsendets planerings- och ledningsorganisation. Dessa
inflytandefrågor behöver enligt FOA:s mening ägnas ingående uppmärksamhei i
del fortsatta organisationsarbetet. Försvarets materielverk anför liknande synpunkier.

I fräga om FUN:s förslag om verksamhetsområdets indelning
säger sig UHÄ dela uppfattningen alt en flexibel indelning på fakultetsnivå är
nödvändig för all underlätta en fortlöpande utveckling av högskoleforskningens
organisation och arbetsformer. Enligt UHÄ:s uppfattning bör därför pä slatsmaktsnivå
endast beslutas vilka fakulteter som skall finnas vid resp. högskoleenhel,
medan högskolestyrelsen efter samråd med de berörda bör beslula om den närmare
avgränsningen av fakulteterna. UHÄ säger sig vara berett att efter ett principbeslul
av statsmakterna ta initiativ liU en diskussion, enhet för enhet, om den
framtida fakulletsindelningen. Någon centralt föreskriven sektionsindelning av
fakulteter synes enligt UHÄ knappast nödvändig.

En flexibilitet i fråga om fakultetsindelning går enligt UHÄ:s
mening inte ihop med den av FUN samtidigt hävdade principen atl riksdagens
medelsanvisning skall ske fakulletsvis. Såvitt UHÄ kan bedöma måsle, så länge
denna princip skall gälla, variationer i indelningen mellan högskoleenheterna
leda lill en belydande detaljgrad i statsmakternas medelsberäkning. UHÄ anser
alltså, i motsats till FUN, inle alt de fördelar som del av utredningen
föreslagna anslagssystemet ger uppväger de nackdelar som är förenade med ell ökal
antal anslag. I stäUet ser UHÄ uppenbara risker för ett anslagsberäkningsmässigt
och regleringsbrevslekniskt "plottrande", som inte är utiryck för
någon övergripande forskningspolitisk styrning.

UHÄ förordar mot denna bakgmnd att medelsanvisningen till
forskningen och forskarutbildningen sker på ett sätl som å ena sidan ger
möjlighet för statsmakterna atl beräkna medel för enskilda fakulteter eller gmpper
av likartade fakulteter, å andra sidan inte innebär att statsmakterna också i
detalj måsle besluta vilken verksamhet och vilka lärartjänster m. m. som
hänförs lill resp. fakultet. En väg kunde här enligt UHÄ vara att medelsanvisningen
på riksdagsnivå sker i termer av anslag omfaitande flera fakulteter, t.ex. i enUghet
med indelningen av forskningsrådsorganisalionen

s. 175 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:119 175

och dess anslag. Regeringen kan sedan - givetvis efter att
ha redovisat sina överväganden för riksdagen - göra en preciserad fördelning på
anslagsposter för fakulteter/grupper av fakulteter och högskoleenheter, varvid
dock resp. högskolestyrelse enligt UHÄ:s mening bör ges räll att göra sådana omföringar
mellan anslagsposter som betingas av den lokala fakultetsindelningen. Oavsett
anslagsindelningen i övrigt anser UHÄ det motiverat med ett särskilt anslag
för tematiskt orienterade fakulteter, lills vidare avseende enbart universiletet
i Linköping.

Även
statskontoret förordar alt anslagen till forskning och forskamtbildning inom
högskolan indelas efter samma principer som gäller för medelsanvisning till
forskningsråden.

Högskolans
ansvar för långsiktig grundläggande forskning motiverar enligt centralorganisationen
SACOISR atl nuvarande fakullelsindelning bibehålls och övergång till problembaserad
totalorganisation inle sker. Man bör däremot enligt organisationen i; ökad
omfattning bilda cenlra av flera inslilulioner, organisera forskning i projekt
av skilda slag och samverka med fristående institut och liknande.
Organisationen framhåller vidare atl en förändrad fakultetsindelning skall
bygga på inilialiv från berörda högskolor och forskare och att behov av en
förändrad fakullelsindelning för närvarande ej torde föreligga.

Många
organ inom högskolan, främsi ide som förelräder tekniska och medicinska
fakulteter, är kritiska lill FUN:s förslag om ändrad fakullelsindelning.

Även Sveriges civiUngenjörsförbund,
Ingenjörsvetenskapsakademien, Vetenskapsakademien, MFR, centralorganisationen SACOISR,
SFS m. fl. är kritiska till FUN:s förslag om fakullelsindelning.

Det är
enligt RRV:s uppfattning väsentligt att förslag till organisatorisk indelning
inte leder lill särlösningar för olika anslagsområden beiräffande utformningen
av de ekonomiadministrativa systemen.

Indelningen
av verksamheten i fakulteter skall enligt ulredningen kunna förändras över
liden. Centerns ungdomsförbund vill starkt understryka all detta bör kunna ske.
Förändringar efter tiya förhållanden är enligt förbundel väsentliga för att
undvika fastlåsning ii institutionella lösningar, som har blivit ofunktionella.

TCO finner
det angeläget att forskningsorganisationen blir smidig och ger möjlighel att
anpassas lill ett tematiskt eller från andra utgångspunkier projektorienteral
arbetssätt. Del är ocksä viktigt att den medger alt forskningspoliliska
prioriteringar kan få genomslag i högskolans FoU-verksamhet. Dessa aspekter
synes enligt TCO bli tillgodosedda genom FUN:s förslag.

Indelningen i fakulteter bör enligt statskontorets mening
vara en lokal angelägenhet för resp. högskolestyrelse och inte styras av de
krav slals-budgettekniken kan komma att slälla på anslagsindelningen för
högskolan.

Svenska
handelskammareförbundet, Sveriges industriförbund och Svenska arbetsgivareföreningen
understryker i ett gemensamt remissvar atl indelningen av verksamhetsområdet forskning/forskamtbildning
är en lång process som inte får hämmas av krav på lotal enighet och
enhetlighet.

Sveriges civiUngenjörsförbund anser att en resursmässig
indelning av forskningen i problemområden, som i sin tur indelas i projekt,
inte är ändamålsenlig för högskolan i dess helhet. Högskolomas ansvar för långsiktig,
gmndläggande kunskapsuppbyggnad är enligt förbundet oförenligt med en
resurstilldelning i huvudsak i enlighel med utredningens förslag.

SCB anser atl kravet på flexibilitet i indelningen ställer
stora krav på ett

s. 176 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:119 176

informaiionssysieni.
För alt göra det möjligt all förändra indelningen fordras enligt verkei all
all information kan hänföras till så detaljerad nivå som möjligt. 1 SCB:s
nuvarande statistik över studerande i forskamtbildning hänförs all informaiion
till ämnesområde. Av vad som redovisas i ulredningen drar SCB dock slutsatsen atl
ingel talar för atl ämnesindelningen skulle slopas. Enligt SCB:s bedömning, bör
möjligheten lill ämnesindelning bibehållas, även om möjligheler skapas atl
redovisa bland annat statistiken i nya indelningar.

I
fråga om utredningens förslag rörande ekonomiadministration och redovisning
anser UHÄ den helhetssyn FUN anlagt på högskolans resurser för forskning och
forskarutbildning myckel väsentlig. Ett instrument för att uppnå en sådan
helhetssyn hos de planerande och resursförde-lande högskoleorganen är ett ekonomiadminislralivt
system som ger relevant information om de olika penningströmmarna till
forsknings- och fors-karutbildningsverksamhelen och om deras fördelning och
relativa betydelse. Denna information behövs, enligt UHÄ, i delvis oUka
tappning, på alla nivåer i organisationen: på institutionsnivå, fakultetsnivå,
högskolestyrelsenivå och centralt inom UHÄ och utbildningsdepartemenlet.

Flera
av organen inom högskolan som behandlat förslaget anser atl en mera realistisk
ambitionsnivå än FUN:s är nödvändig för atl inle institutionernas
arbetsbelastning skall bli för stor.

RRV
anser att utredningens förslag beträffande ekonomiadministration och
redovisning innebär en kraftig ambitionshöjning jämfört med nuvarande
utformning. RRV vill betona all del arbete som krävs för atl möjliggöra de
informationsuttag som utredningen föreslår kommer all fordra utbildnings- och
utvecklingsarbete under relalivi lång lid. I likhet med utredningen anser RRV atl
den information om forskning och forskamtbildning som krävs för en tillräcklig
uppföljning av verksamheten och som underlag för beslut på olika nivåer inle
går alt ta fram ur högskolans nuvarande informationssystem. RRV vill särskilt
påpeka de svårigheter som kan uppstå lill följd av alt ökade krav ställs på
summerad information efter alternativa indelningsgrunder.

Införandet
av ett över hela högskoleområdet enhelligt utformat ekonomiskt
redovisningssystem av föreslagen typ skulle, anser SCB, ge ett jämfört med
nuläget avsevärt förbättrat underiag för bland annat SCB:s resursstalistik -
den utbyggnadsdel av forskningsstatistiken som forskningsrådsutredningen
efterlyser i sitt betänkande, utan atl personalen vid institutionerna behöver
belastas med omfattande merarbete till följd av denna statistikgren.

Med
hänvisning dels till de kostnader som varje utvidgning av det redan tyngande
administrativa systemet medför, dels till de negativa effekier på
forskningsmiljö som ell detaljerat ekonomiadminislralivt system kan medföra,
vill centralorganisationen SACOISR starkt understryka vikten av alt beslul i enlighel
med utredningens förslag inte fattas utan ytterligare noggranna överväganden.
Enligt SACO/SR:s mening bör därvid uppmärksamheten inriktas mera mot en
innehållsmässigt motiverad planering och uppföljning än på syslem för
ekonomisk slyrning och planering.

FUN:s
förslag om redovisning av högskolans forskning per projeki har kommenterats av
flera remissinsianser. Några ställer sig avvisande. Styrelsenför universitetet
i Linköping och några ytterligare myndigheler inom högskoleområdet anser att
uppgifter om institutionens totalkostnader är minsl lika viktiga som uppgifter
om projektkostnader.

Fakultetsnämnden
vid Chalmers lekniska högskola förespråkar ett sy-

s. 177 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:119 177

slem
där bokföringen inom System-S ger basinformation, vilken får kompletteras med
olika manuella specialrutiner.

Styrelserna
för universiteten i Stockholm och Göteborg intar en mera avvaktande hållning lill
FUN:s förslag. Den förslnämnda förordar för sin del en försöksverksamhel med projeklredovisning.
MFR anser alt utredningens förslag rörande ekonomisk redovisning på
institutionsnivå inte fyller nägra väsentliga funklioner utan innebär ökad och
onödig belastning pä institutionerna. Inom medicinen bedrivs inte vissa projekt
på driflkosl-nadsanslag och andra på externa anslag, framhåller rådet. Det är
därför föga meningsfullt atl göra analyser av fördelningen av driflkostnadsan-slagsresurser
på olika projeki. Vidare skulle det, enligt rådels mening, bli frågan om
antingen grova skattningar och gissningar eller införande av tidkort o.d.

RRV
tillstyrker införandet av projektredovisning. En sådan redovisning kräver emellerlid,
enligt RRV, en fördelning av bl.a. lönekostnaderna på de olika projekten, för
att det skall vara möjligl alt beräkna externa intressenters kostnadsandelar i
verksamheten och för alt åstadkomma en rimlig intern kostnadsuppföljning och
resultatvärdering.

UHÄ
bedömer att den av FUN föreslagna projeklinriktade redovisningen av högskolans
forskning och forskarutbildning är av stor belydelse. Det är samtidigt viktigt
alt de olika mliner som krävs i delta sammanhang utformas så att de inle ökar
den administrativa bördan på institutionsnivå. Enligt UHÄ:s mening är det
lämpligt atl inledningsvis bedriva en försöksverksamhet med projeklredovisning
vid någon eller ett par fakulteter och högskoleenheter med den lill FUN:s
belänkande fogade RRV-rapporten som gmnd. UHÄ är berett att i samverkan med RRV
leda en sådan försöksverksamhet under fömtsättning att erforderliga medel
ställs till förfogande.

FUN:s
förslag rörande planerings- och styrinstrument har behandlats i endast ett fålal
remissvar. UHÄ ser den av FUN skisserade ordningen med mål och riktlinjer fakulletsvis
eUer fakulletsgmppvis, fastställda av statsmakiema på grundval av förslag och
bedömningar av högskolemyndigheterna, som ett viktigt led i de på senare tid
markerade strävandena att åsiadkomma en dialog mellan de politiska instanserna
och högskolans organ. UHÄ har principiell sympali för FUN:s förslag atl med en
sådan ordning statsmakterna inte längre skall behöva styra forskningsverksamhetens
inriktning genom alt fastställa ämnesinnehåll för högre lärartjänster. Om
detta förslag skall kunna förverkligas synes emellerlid något konkretare mäl
och riktlinjer krävas än i FUN:s exempel. UHÄ är berett alt medverka i en
fortsatt diskussion om utformningen av sådana styrin-stmment.

Statskontoret
däremoi anser alt skäl talar för att regering och riksdag behåller möjlighelema
att påverka forskningens inriktning genom ämnesbenämningar på professurer.
Inriktningen inom ett vissl vetenskapsområde har, enligt statskontoret, många
gånger belydande konsekvenser i form av särskilda krav på teknisk personal,
lokaler och utmstning. Sådana frågor bör därför inte avgöras på den lokala nivå
inom högskolan som fakultetsnämnden representerar.

UHÄ tillstyrker också den ordning med planeringsdokumenl som FUN
förordar och vill här särskilt framhålla verksamhetsberättelsernas betydelse
för den löpande uppföljningen av verksamheten i förhållande till givna
riktlinjer såväl lokall som centralt. UHÄ delar FUN:s uppfattning atl del är
viktigt atl den kassamässiga redovisningen kompletteras med en mera 12 Riksdagen 1978179. 1 saml. Nr
119

s. 178 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:119 178

värderande
och förklarande redovisning av detta slag, i första hand från fakulietsnämndens
sida.

UHÄ
är inle övertygat om behovet av en cenlralt fastställd utbildningsplan för
forskarutbildningen vid varje fakultet. I den mån de av statsmakterna angivna
målen och riktlinjerna för forskarutbildningen behöver konkretiseras på ett
sätt som inte bara berör en enskild fakultet bör det dock ankomma på UHÄ atl
göra detta. Ett exempel på behovet av centrala riktlinjer gäller, framhåller
UHÄ, de särskilda förkunskapskraven. UHÄ delar FUN:s uppfattning atl det behövs
riktlinjer för utformningen av dessa krav för fakulteter av likartade slag men
vill peka på svårigheten atl med den nya studieorganisationen för den
grundläggande utbildningen centralt utforma lätt överblickbara sådana
riktlinjer. Studieplaner för forskarutbildningen i olika ämnen bör liksom i
nuvarande ordning faststäUas av resp. fakultetsnämnd.

UHÄ
lar i della sammanhang upp ytteriigare en fråga, där UHÄ gäma hade sett en mera
konkret belysning av den av FUN tänkta ordningen. Det gäller frågan om
fakultetsnämndens möjligheter alt - såväl i förhållande lill forskarna inom
högskoleenheten som i förhållande lill externa forskningsfinansiärer - påverka
de resursströmmar till forskningen inom fakulteten som inle kanaliseras via de
reguljära högskoleanslagen.

UHÄ
framhåller att överblick över och information om dessa finansieringskällor är
en fömtsättning för fakultetsnämdens möjligheler att åstadkomma den
eftersträvade balansen mellan inomvelenskapligt motiverad och samhälleligt moiiverad,
mellan internt finansierad och externt finansierad forskning. Att ha information
och överblick är emellertid, framhåller UHÄ, inte detsamma som atl planera och
leda. Fakultetsnämnden måste, anser UHÄ, också ha effektiva styrmedel. Det enda
styrmedel som FUN antyder är en befogenhet för nämnden atl motsätta sig att ett
planerat samarbetsprojeki kommer lill stånd. UHÄ är för sin del tveksam om
detta lokala styrinstrument i sig kan ge den önskvärda utvecklingen av högskoleforskningens
samverkan med extema finansiärer. FUN anger visserligen att fakullelsnämnden
också skall utfärda riktlinjer av positiv art för omfattningen och
inriktningen av forskningssamverkan. UHÄ vill emellertid varna för en alltför
stor optimism i frågan om fakullelsnämnden verkligen kommer atl kunna genom
sädana riktlinjer påverka de enskilda institutionernas och forskarnas beleende
på det sätt FUN synes förutsätta. Del finns, framhåller UHÄ, anledning atl vid
ett genomförande av den föreslagna organisalionen följa erfarenheterna på
denna punkt med uppmärksamhet.

I
fråga om den institutionella organisationen har vissa remissinstanser inskränkt
sig till allmänna omdömen. Andra har tagit ställning för eller mot förslagen
medan några har gett alternativa förslag. Remissopinionen får därför anses vara
ganska splittrad i dessa frågor.

Sveriges
geologiska undersökning anser det befogat, mot bakgmnd av universitelsadministralionens
tillväxt under den senaste tioårsperioden, all förespråka en viss restriktivitet
vid inrättandet av nya organ.

Moderata
ungdomsförbundet säger sig inte dela utredningens tro på administration. Förbundel
anser att förslagen innebär en omfattande utökning av byråkratin.

LO
framhåller att FUN:s förslag innebär atl myckel viktiga planeringsuppgifter
skall utföras i organ som saknar kompetent representation från samhälle och
arbetsliv. LO betonar betydelsen av att man redan när underlaget för planering
tas fram, har lillgång lill erfarenhet från breda

s. 179 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:119 179

samhäUsintressen. LO anser alt det inte bara är en sak för
forskare ulan en angelägenhet för alla vilka problem som skall ställas och
vilka värden som skall analyseras.

UHÄ delar FUN:s uppfattning atl de lärargmpper som i försia
hand har ansvaret för forskningen och forskamtbildningen skall ha en stark
ställning i de lokala planerings- och ledningsorganen. Härigenom garanteras ulrymme
i organisationen för bedömningar och prioriteringar som utgär från forskningens
egen utveckling och dess egna behov. Detta förhällande bör enligt UHÄ:s mening
vara tillräckligt för alt de syften som ligger lill gmnd för FUN:s förslag
skall kunna uppnäs.

Riksantikvarieämbetet och statens historiska museer
erinrar om alt FUN:s förslag till planerings- och ledningsorganisation syftar
till all i organisationen som helhet och inle i varje organ för sig tillgodose
behovet av inflytande - politiskt och inomvelenskapligt - över forskningsprioriteringarna
och forskningsarbetet. Fördelningen av ansvar på fakultets-, högskole- och
regionnivå måsle emellertid, enligt ämbetsverkels mening, ses mot bakgrunden av
ett allmänt ansvar för all högskolans forskningplanering sker under en
fortlöpande dialog också med sektorsorgan.

FOA anser att FUN ej tillräckligt ingående belyst de sektoriella
forskningsorganens behov av inflylande på olika nivåer i den föreslagna planerings-
och ledningsorganisationen.

NFR anser all den administrativa överbyggnaden skall
hållas så begränsad som möjligt och att så mycket som möjligl av
beslutsprocesserna skall ske på institutionsnivå.

Även Vetenskapsakademien framhäller, alt det är viktigt atl
så myckel av beslutsprocessen som möjligl beträffande forskning och forskamtbildning
sker på institutionsnivå. Della är den nivå, där hänsyn bäst kan tas till den
enskilda disciplinens särart, lokala förhållanden och enskilda individers fömtsättningar
och kvalifikationer.

FUN:s
förslag rörande organisalionen på institutionsnivå, i försia hand förslaget om
ny antagningsnämnd för forskamtbildning, godtas endast av HSFR, rektorsämbetet
vid universitetet i Uppsala, Statsvetenskapliga förbundet och Sveriges
läkarförbund medan övriga som har yttrat sig har avvisat förslaget, ställt sig
tveksamma eller krävt modifieringar.

UHÄ anser inle lillräckliga skäl föreligga för att gå
ifrån nuvarande ordning, som innebär alt högskoleslyrelsen efter samråd med
företrädare för de vid en institution verksamma beslutar vilken av tvä modeller
som skall lillämpas: antagning anlingen genom institutionsstyrelsen eller genom
prefekten.

Det bör dock enligt UHÄ:s uppfattning vid varje berörd
institution finnas ett beredande organ i antagningsfrägor sammansatt på samma
sätt som den av FUN föreslagna antagningsnämnden. I den mån högskolestyrelsen
så beslutar bör också till denna "antagningsberedning" kunna delegeras
beslutanderätt i antagningsfrågor.

Övervägande flertalet organ inom högskolan avslyrker FUN:s
förslag med moiiveringen alt institutionsstyrelsen själv bör kunna klara antagningsarbetet.
Bl. a. RRV och TCO framför liknande synpunkter.

Lantbruksuniversitetet förordar atl utredningens förslag
om antagningsnämnd nyanseras. I de fall en institution är så stor alt det
verkligen är fråga om att anta ett antal forskarstuderande varje år fyller,
enligt lanlbmksuniversitetets mening, en antagningsnämnd en viktig funktion.
Många institutioner antar endast någon eller ett par forskarstuderande per
läsår. Denna antagning bör, anser universitetet, lika gäma kunna ske enligt

s. 180 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:119 180

nuvarande
bestämmelser av institutionsstyrelsen. Del bör därvid föreskrivas atl samråd
skall ske med handledarna inom institutionen. Nuvarande förordning medger
dämtöver atl institutionsnämnder kan inrättas. De institutioner som så önskar
skulle därmed redan idag ha möjlighet alt införa antagningsnämnd.

VÅRD
77 anser all det skulle vara av värde, om antagningsnämdens sammansättning kan
vidgas till all omfatia ocksä förelrädare för allmänna intressen och för de
studerande.

Även
några organ inom högskolan framhåller att representanter för de
forskarstuderande, yrkeslivet och/eller utbildningar ulan etablerad forskning
också bör ingå i en eventuell antagningsnämnd.

Remissinstanserna
har ägnat frågan om organisation av forskning och forskamtbildning på
fakultetsnivå stor uppmärksamhet. I centmm för inlresset har stått frågoma om
antalet organ och deras sammansättning.

Några
remissinsianser har berört frågan om fakultetskollegierna. UHÄ fömtsätter i
likhet med FUN inte några förändringar med avseende på fakultetskoUegierna. I
anslutning till vad som anförts av bl. a. rektorsämbetet vid universitetet i
Uppsala framhåller UHÄ vikten av alt man inom berörda högskoleenheter vidtar de
ålgärder som kan vara ändamålsenliga antingen för att få kollegierna själva att
fungera som fora för vetenskapliga kontakter och diskussioner eller för atl på annal
sätt säkerställa den lyp av kontakter och diskussioner på bredare bas inom
resp. fakultet som de fömtvarande fakultets/sektionsförsamlingama utgjorde en
plattform för.

Arbetarskyddsstyrelsen
anser atl del är av mindre belydelse om professorer och laboratorer vid arbelsmedicinska
avdelningen inle fåll säte i nägot kollegium, då kollegiet enligt styrelsen har
ganska få uppgifier och sällan sammanträder. Centralorganisationen SACOISR
anser atl erfarenheterna av fakultetskoUegierna är så negativa atl de bör ses
över i sin helhet beträffande sammansättning och funktion. En sådan översyn bör
enligt organisationen uppmärksamma eventuell represenlalion från ämnen som idag
saknar forskamtbildad personal.

Humanistiska
fakultetsnämnden i Umeå anser atl del föreligger svårigheler att aktivera
fakultetskollegiet och föreslår atl dess sammansäitning, funklioner och
arbetssätt tas upp lill prövning.

Linjenämnden
för gymnastik och idrottslärarlinjen vid högskolan för lärarutbildning i
Stockholm hävdar att fakultetskollegiet bör utökas med innehavare av ijänsler
för vilka forskamtbildning ej uppställls som behörighetskrav, därför alt forskamtbildning
inom tjänstemas ämnesområde inte funnits i Sverige. Hit hör bl.a. vissa
företrädare för gymnastik-, musik-, bild- och formämnen.

När
det gäller FUN:s förslag rörandefakultetsnämnd och forskarutbildningsnämnd
anser åtskUliga remissinsianser atl de av utredningen angivna uppgifterna bör
handhas av en nämnd.

RRV
ifrågasätter förslaget om att inrätta en särskild forskamtbildningsnämnd. En
uppdelning på två skilda fakultetsorgan av forsknings- och forskamlbildningsfrågor
kan mot bakgmnd av det starka sambandet mellan dessa områden komma att skapa
samordningsproblem.

Statskontoret
finner inte FUN:s skäl för separata forskamtbildnings-nämnder knutna tiU fakultetema
tillräckligt övertygande. En dylik ansvars-och uppgiftsfördelning mellan fakulieisnämnd
och forskamtbildningsnämnd är enligt statskontorets mening ägnad att skapa
administrativa svårigheter och ökad byråkrati inom fakulteten.

Centralorganisationen
SACOISR avstyrker förslaget om inrättande av

s. 181 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:119 181

forskamtbildningsnämnd.
De arbetsuppgifter och befogenheler som föreslås åligga detta organ bör överföras
till fakullelsnämnden. De krav på insyn och inflytande för forskarstuderande,
vilka ej i någon större utsträckning är representerade i fakullelsnämnden bör lillgodoses
genom atl beredande organ lill fakullelsnämnden inrättas. Sammansättningen bör
ske i enlighet med FUN:s förslag till sammansäitning av forskamtbildningsnämnden,
dvs. lika antal förelrädare för lärare och siuderande.

TCO
ser en risk för atl en forskarutbildningsnämnd hell kommer att domineras av fakullelsnämnden.
En bättre lösning är, enligt TCO, atl vidga inflytandet i fakullelsnämnden för
forskarstuderande och övrig berörd personal.

Svenska
handelskammareförbundet, Sveriges industriförbund och Svenska
arbetsgivareföreningen betonar atl man inte kan göra boskillnad mellan
forsknings- och forskamlbildningsfrågor och avvisar därför förslaget om en
speciell forskarutbildningsnämnd. Fakullelsnämnden bör i slället handha dessa
frågor. Organisalionerna menar som FUN att nämnderna bör fä allsidigare
sammansättning. De inomvetenskapliga kriterierna bör, enligt organisationerna,
vara avgörande för vem som skall sitta i nämnderna. Inslaget av forskarpersonal
kan utökas med representanter för docenter, forskarassistenter samt
forskarstuderanden. Samhällsinflytande bör, anser organisationerna, i första
hand utövas genom riktlinjer och prioriteringar av riksdag och regering.

STU
anser att en forskamtbildningsnämnd med självständigt ansvar kan behövas inom
varje fakultet. Möjligen tyder, enligt STU, analysen i utredningen beträffande
ansvarsfördelningen mellan fakultetsnämnd och forskamtbildningsnämnd på atl
ett alternativ kan vara att komplettera nuvarande fakulletsnämnders
sammansättning och närmare precisera ett ansvar för dessa beiräffande frågor
som rör forskamtbildning.

MFR
anser atl del i många fall kan vara behövligt med en forskamtbildningsnämnd.
Denna bör då vara underställd fakullelsnämnden men ges beslutanderätt i
lämpliga ärenden genom delegation frän fakultetsnämnden.

SFS
avvisar säledes förslaget om en forskamtbildningsnämnd och en fakultetsnämnd.
En nämnd, lämpligtvis kallad fakulieisnämnd, bör ha det samlade ansvarei för
forskning och forskamtbildning. Denna nämnd bör vara sammansatt med ett lika
antal lärare och siuderande jämte dekanus. För att inte ändamåsenliga lokala
varianter skall omöjliggöras föreslår SFS att forskamlbildningsnämnder i
enlighet med FUN:s modell får inrättas efter lokala beslut.

Ungefär
en tredjedel av organen inom högskolan ställer sig mer eller mindre positiva
till atl forskamtbildningsnämnden inrättas - dock anser flertalet att forskamtbildningsnämnderna
bör bli underställda fakultets-nämderna. Härigenom undviks en enligt
remissmyndigheterna olycklig splittring av ledningsorganisationen för forskning
och forskamtbildning.

Flertalet
högskoleorgan avstyrker FUN:s förslag då detta anses komma att försvåra
samordningen av forsknings- och forskamlbildningsfrågor. I stället föreslås atl
fakultetsnämnden även bör behandla forskarutbildningsfrågor och atl fakuhetsnämnden
därför bör få en sådan sammansättning att den väl kan tillgodose även de
studerandes m. fl. intressen.

Några
remissinstanser berör frågan om fakultetsnämndens storlek.

MFR
anser atl den enligt förslaget blir för lilen för atl på ett någorlunda rimligt
säll kunna representera de många och tunga vetenskapsområden som finns inom
medicinen.

s. 182 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:119 182

Sveriges
läkarförbund framhåller alt de medicinska fakulteterna kommer alt även i
fortsättningen vara numerärt stora och representera ett slort antal
vetenskapliga områden. Det är därför, enligt förbundels mening, nödvändigt atl fakuhetsnämnden
är tillräckligt stor för att dels hinna med alla arbetsuppgifierna, dels
besitta en allsidig velenskaplig kompetens, både vad gäller grundvetenskaperna
och den kliniska forskningen.

UHÄ
anser alt för fakulteter som byggts upp med utgångspunkt i samhällsproblem
eller samhällssektorer, t. ex. för den tematiskt orienterade forskningen i
Linköping, avvikelser från den angivna gmndmodellen om 11 ledamöter kan vara
motiverade, i första hand för att bereda utrymme för en större extern
representation. Regeringen bör, enligt UHÄ:s mening, inhämla riksdagens
bemyndigande att i sädana fall, efter förslag av vederbörande högskoleenhet
och UHÄ, besluta om särskild sammansäitning av fakullelsnämnden.

FUN:s
förslag rörande fakultetsnämndens sammansättning behandlas i ett stort antal
remissyttranden. Några remissinstanser stöder i huvudsak förslagen med vissa
modifikationer. Andra kräver representation från andra gmpper eller från en gmpp
i större utsträckning än FUN har föreslagil.

Centralorganisationen
SACOISR delar FUN:s uppfattning att fakultetsnämnden skall vara ett
expertorgan för inomvelenskapligt gmndade värderingar. Organisalionen delar
uppfattningen att ett begränsal antal ledamöter är en förutsättning för att
effektivt kunna handlägga de arbetsuppgifter som åligger fakullelsnämnden och
för att stärka ledamöternas integritet. Organisationen anser all suppleanter skaU
finnas för ledamötema i nämnden.

UHÄ
anser del nalurligt atl i fråga om fakultetsnämndens sammansättning utgå från
vad som f. n. gäller för fakulieisnämnd (dvs. dekanus, prodekanus, 5
ytterligare ledamöter av fakultetskoUegiet, 2 anslällda, 2 studerande). Enligt UHÄ:s
mening bör ytterligare erfarenheter av denna år 1977 införda ordning avvaktas
innan sammansättningsprinciperna förändras. UHÄ förordar att vissa möjligheter
alt komplettera fakultetsnämnden införs.

Många
högskoleorgan anser att utredningsförslaget medför uppenbar risk för alltför
stort inflylande för en alltför begränsad krets.

TCO:s
uppfattning är alt man för alt åstadkomma så breda kontaktytor som möjligt
mellan forskning och samhälle bör ha representation för allmänna samhällsinlressen
på samtliga nivåer i den beslutande organisationen. TCO anser att
representation för aUmänna intressen i fakultetsnämnderna skall vara regel och
att denna kategori bör företrädas av två personer. TCO fömtsätter atl de stora
löntagarorganisationerna får tillfälle att nominera representanter.

LO
föreslår atl fakultelsnämnderna kompletteras med representation från yrkeslivet
genom löntagarorganisationema. Denna representation skulle framför allt ge en
annan kunskap till organen på fakultetema och fungera som förmedlare av
forskningsbehov i arbets- och samhällsliv. Gränslinjen mellan politiskt
beslutsfattande och forskningens frihet har, anser LO, genom en sådan lösning
inte mbbats.

Med
hänsyn till de inlressen som VÅRD 77 har att bevaka föreslår kommittén att fakuttetsnämnden
skall kunna utökas med en representant för allmänna inlressen. Enligt
kommitténs uppfattning ger ett sådant arrangemang ökade förutsättningar för
ett fördjupat samspel mellan högskolan och dess forskningsorganisation å den
ena sidan och samhällslivet utanför högskolan å den andra.

s. 183 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:119 183

Statens råd för byggnadsforskning föreslär all fakullelsnämnden
obligatoriskt skall innehålla förelrädare för relevanta samhällssektorer. Fakullelsnämnden
måsle också, enligt rådets mening, ha ett ullalat ansvar för att fakultetens FoU-resurser
i form av organisationsenheter och människor motsvarar sektorsbehoven.

FOA anser all det bör föreskrivas att en vetenskapligl
skolad förelrädare för sektoriell forskning obligatoriskt skall ingå i fakulieisnämnd.

Flera remissinstanser, bland dem regionstyrelserna för
Stockholms, Uppsala och LundlMalmö högskoleregioner saml en förelrädare för
vissa mindre högskoleenheter, är positiva till ulredningens förslag om all en
företrädare för grundläggande högskoleutbildning, som saknar representation i fakultetskoUegiet,
skall ingå i nämnden.

Några remissinsianser hävdar atl ocksä linjeorganen inom
högskolan bör ha ledamöier i fakultelsnämnderna.

Vissa remissinstanser tar upp även andra frågor som rör de
föreslagna organen på fakultetsnivå.

LO framhåller atl FUN föreslår atl fakultelsnämnderna
skall vara små expertbeionade organ. LO vill påpeka risken för atl ämnen och
institutioner med lilen attraktionskraft men stor betydelse för utvecklingen
inom vissa samhällssektorer missgynnas. UHÄ bör få i uppdrag alt arbela fram
förslag lill hur problemen skall bemästras.

I fråga om fakulietsnämndens uppgifter framhåller MFR atl
rådet inte kan acceplera atl en fakulieisnämnd skulle ha möjlighet atl ändra pä
MFR:s och andra anslagsbeviljande organs prioriteringar. MFR utnyttjar i sitt
arbete med prioriteringar av anslag ett 70-lal experter inom 14 priorile-ringskommittéer.
MFR säger sig ha anledning anta atl priorilerings-kommiltéerna i sina
granskningar av ansökningar från hela landet kan göra de lämpligaste avvägningama.
MFR finner alt flera av förslagen rörande fakulletsnämnds uppgifter och
åligganden är mer avpassade till forskningsråd och anser att nu gällande
förordningar är rimliga och lämpliga.

UHÄ vill
framhålla vikten av den av FUN föreslagna ordningen innebärande att dekanus
kan befrias från en större del av sin reguljära tjänstgöringsskyldighet för
att fullgöra uppdraget som ordförande i fakultets-nämnd. UHÄ ulgår från att lärartjänslutredningens
arbele kommer alt ge underlag för att införa en ordning där planerings- och
ledningsuppgifter av detta slag ingår i vederbörande lärares tjänstgöring.

Mot
bakgrund av behoven att samordna utbyggnaden av forskning och forskamtbildning
kan del enligt RRV:s mening vara lämpligt atl avvakta med att överlåta åt resp.
fakultet alt beslula om inriktning av professors-tjänsterna. Enskilda
fakulteters beslul kan, enligt RRV:s mening, leda till en splittring av
forskningsresurser inom angelägna områden där sammanhållna resurser vid någon
eller några läroanstalter kan vara mera ändamålsenligt. En delegering av
beslutanderätten bör införas när en mera långsiktig planering för utbyggnad av
forskningsorganisationen föreligger.

RRV
erinrar om alt enligt utredningens förslag tyngdpunkten i administration och
planering av forskning och forskamtbildning skall förläggas till
fakultetsnivån. Utredningen har, framhåller RRV, emellertid inte uiformat något
förslag till kansliorganisation för fakultets- eller sektionsnivån. Såvitt RRV
kan bedöma kommer de i betänkandet redovisade uppgifterna i form av planering
och löpande administration, vilka ankommer på fakultetens beslutande organ,
att ställa betydande krav på beredning och leknisk service. Del är därför
enligt RRV:s mening angeläget atl organisationen för dessa uppgifier närmare
övervägs. Det bör särskilt beaktas hur samord-

s. 184 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:119 184

ningen
med grundutbildningens kansliorganisation skall utformas.

I
fråga om organisationen på högskoleenhetsnivå är den främsla invändningen mot FUN:s
förslag i flertalet remissvar alt detta skulle ge högskolestyrelsen för lilet
inflytande. UHÄ anser alt FUN alltför starkt reducerat högskolestyrelsens roll.
Med sitt ansvar för högskoleenhetens samlade resurser, av vilka i förekommande
fall är en stor del gemensamma för grundläggande utbildnings och forskning/forskamtbildning,
för utvecklingen av enhetens verksamhet i slort och för den gmndläggande
utbildningens forskningsansknytning måste högskoleslyrelsen, enligt UHÄ:s
mening, alllid spela en roll i planerings- och resursfördelningsprocessen också
i fråga om forskning och forskamtbildning.

RRV
framhåller att i det nuvarande anslags- och budgetsystemet fakul-lelsnämnder/seklionsnämnder
avger anslagsframställning till UHÄ avseende forskningen och forskamtbildningen.
Denna ordning kan, enligt RRV, försvåra en samordning av resp. högskoleenhels
resurser. Anslagsframställningarna beträffande gmndutbildning och forskning/forskamtbildning
bör därför enligt RRV:s mening samordnas av högskolestyrelsen som har del
totala ekonomiska ansvaret.

LO
föreslär att ansvaret för allt petilaarbele inom högskoleenheten och därmed
också prioriteringarna inom forskning och forskarutbildning läggs på
högskolestyrelsen, efter planering och beredning i fakulletsorgan.

UHÄ
ansluter sig lill FUN:s förslag alt högskolestyrelsen - i motsats tiU vad som
gäller beiräffande gmndläggande utbildning inte formellt skall vara pelitamyndighel
i fråga om forskning/forskamtbildning utan här yttra sig över fakultelsnämndemas
förslag. UHÄ vill emellertid framhålla att också detta yttrande måste ses som
ett led i planeringsprocessen.

I
fråga om regionstyrelsernas ställning i detta sammanhang har i huvudsak
högskoleorganen yttrat sig.

UHÄ
anser det inle, mot bakgmnd av moliven för regionstyrelsernas tillkomst,
motiverat att förstärka deras uppgifter när det gäller forskning eller annan
utbildning än gmndläggande högskoleutbildning.

Linjenämnden
för AES-sektorn i Umeå anser att de stora möjligheter till styrning av forskning/forskamtbildning
som regionstyrelsen får enligt FUN:s förslag inger tveksamhet med tanke på
styrelsernas nuvarande sammansäitning.

Matematisk-naturvetenskapliga
fakultetsnämnden i Göteborg motsätter sig bestämt att regionstyrelserna ges
några nya uppgifter som gäller forskning såsom administration, informaiion
etc.

Frågan
om organisationen på central nivå har behandlats i ganska få yllranden. Därvid
har man främst diskuterat UHÄ:s framtida roll.

Flera
organ inom högskolan avstyrker ökade resurser till central administration.

Styrelsen
för universUetet i Stockholm anser att särskilda expertorgan inom UHÄ skulle
innebära en omotiverad dubblering av forskningsrådens verksamhet. För övrigt
anser styrelsen liksom matematisk-naturvetenskapliga fakultetsnämnden vid
nämnda universitet att arbetet med långsiktiga och samordnande
forskningsfrågor bör bedrivas inom regeringskansliet.

Tekniska
fakultetsnämnden i Luleå anser det vara orealistiskt att ålägga UHÄ för stort
ansvar för forskning och forskningsplanering. Såväl fakulteter och
institutioner som forskningsråd och sektcursorgan måste ges möjlighet att
agera självständigt inom de ramar som UHÄ, främst genom professurernas inrikining,
drar upp.

s. 185 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:119 185

MFR
vill underslryka att om ökade uppgifier läggs på UHÄ - ämbetet i så fall måsle
knyta till sig avgjort mycket mer velenskaplig expertis för dessa uppgifier än
vad UHÄ förfogar över i dagens läge. Detta bör emellerlid, enligt MFR, inle
innebära behov av resursförstärkningar för UHÄ.

Odontologiska
fakuhetsnämnden och linjenämnden för tandläkarlinjen i Umeå anser liksom FUN atl
den cenlrala samordningsverksamheten bör ankomma på UHÄ och förordar
utredningens altemativa förslag om att UHÄ:s planeringsberedningar kompletteras
med allsidigt sammansatta ex-pertgmpper.

Riksantikvarieämbetet
och statens historiska museer, centralorganisationen SACOISR saml Sveriges
civilingenjörsförbund anför liknande synpunkter. Sistnämnda organisation anser
att det inom de tekniska och naturvetenskapliga vetenskaperna finns ett naturiigi
och starkt behov av all cenlralt kunna urskilja utvecklingstendenser och
reformbehov så tidigt som möjligt.

Statens
råd för byggnadsforskning framhåller alt UHÄ bör åläggas samrådsskyldighet med seklorknutna
FoU-finansierande organ i frågor som har med högskolans utbyggnad och
förändring som FoU-bedrivande organ att göra.

UHÄ
slulligen delar bedömningen all en planering av forskningen och
forskarutbildningen inom högskolan på FUN:s ambilionsnivå släller ökade krav på
ceniral samordning, överblick och samverkan med andra forskningsintressenter.
Denna uppgifi bör enligt verkei nalurligen ankomma på UHÄ och i så fall få effekier
både för verkets berednings- och för dess kansliorganisation. UHÄ tillstyrker FUN
:s förslag alt UHÄ efter riksdagsbeslut i principfrågorna skall ges i uppdrag
att utarbeta konkreta förslag till erforderliga förändringar beträffande UHÄ:s organisaiion
och resurser. UHÄ framhåller alt det härvid är viktigt atl la tillvara också de
erfarenheler som vunnils av den nuvarande verksorganisationens funktionssätt.

Samspel
forskning grundutbildning

FUN:s
allmänna tankegångar rörande samspel meUan forskning och gmndutbildning
överensstämmer med de principer för forskningsanknytning som har beslutats i
samband med högskolereformen. Flertalet remissinstanser som har yttrat sig
över FUN:s resonemang är positiva till dessa.

Några inslanser framhäller
dock att resonemangen är alltför allmänna och att konkreta förslag saknas. Dit
hör UHÄ, SFS och Moderata ungdomsförbundet.

UHÄ
menar att behovet av forskningsanknytning inom en utbildning kan lillgodoses
antingen genom att man skapar en överbyggnad i form av en organisaiion för
forskning och forskamtbildning eller också på annat sätt i form av icke permanenia
resurser. Det är enligt UHÄ angeläget att till de utbildningsområden som i dag
saknar för den gmndläggande utbildningen relevant forskning efter hand knyta
en permanenl överbyggnad av resurser för FoU och forskamtbildning eller annan
påbyggnadsutbildning av fördjupningskaraktär.

UHÄ
konstaterar att FUN inte har berört frågan om användningen av hittills anvisade
medel för forskningsankylning och ger vissa allmänna synpunkter på detta.

UHÄ
påpekar vidare att FUN endast mycket kortfattat har behandlat frågor om
anknytning av utbildningen inom det konstnärliga området till konstnärligt
utvecklingsarbete och framhåller att det är av avgörande

s. 186 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:119 186

belydelse för den konstnärliga gmndulbildningens kvalitet
och långsiktiga utveckling att resurser för konstnäriigl utvecklingsarbele knyls
till dessa utbildningar.

RRV, TCO, centralorganisationen SACOISR och SFS anser att
forskningsanknytning främsi mäste uppnås genom lärarna.

TCO framhåller att FUN:s utgångspunkier i aUtför hög grad
har varit det traditionella universitetsområdet. Detla framgår enligt TCO
tydligt i utredningens resonemang om samspelet mellan forskning och
grundutbildning. FUN föreslår en generell nedsättning i undervisningsskyldighelen
för universitetslektorer om 36 timmar/läsår. Kostnaden härför beräknas till 17
milj. kr. För de lärargrupper som genom högskolereformen förts till högskolan
föreslås endast 2,5 milj. kr. avsättas för fortbildning, som skall främja
forskningsanknytningen. TCO poängterar alt de båda grupperna är ungefär lika
stora och att lärarna i den senare regelmässigt har betydligt större undervisningsskyldighel
än 396 limmar.

TCO avstyrker förslaget om nedsättning av
undervisningsskyldigheten för universitetslektorer, men framhåller att
betydande resurser behöver avsättas för att skapa bättre fömtsättningar för forskningsanknyining
för högskolan som helhet. TCO föreslår all högskoleregionerna inom ramen för forskningsanknytningsanslagel
får särskilda lönemedel avsedda för i princip samtliga lärare. Medlen skall
användas till all ge lärare tjänstledigt för forskarutbildning, pedagogisk
utbildning samt forsknings- och utvecklingsarbele under en termin eller ett
läsår i taget.

Centralorganisationen SACOISR, som också anser att den
enda effektiva vägen lill att säkra en forskningsanknytning är en forskningsakliv
lärare, fäster uppmärksamheten på de icke forskamlbildade lärarnas förhållanden.
Organisationen poängterar all nuvarande medel för forskningsanknytning som
disponeras av regionstyrelserna inte är tillräckligt stora, samt att de icke forskarutbildade
lärarnas undervisningsskyldighet är så omfatlande alt del är förenat med stora
svårigheter att åstadkomma önskvärd forskningsanknytning.

Även SFS anser att utredningen har ägnal alltför litet
intresse ål lärare inom gmndläggande utbildning, som inle är forskamlbildade
eller upprätthållit tjänster för vilka genomgången forskamtbildning inle är
ett krav.

Handelshögskolan i Stockholm framhåller betydelsen av att
forskningen upplevs som relevant av eleverna och lärarna.

MFR anser visserligen att det är angeläget med forskningsanknyining
men beionar samtidigt att det snarare vore till skada om man i dagens läge
skulle tunna ut de begränsade forskningsresurserna genom att bygga ut forskning
på institutioner och platser som saknar forskningstradition och
forskningsutrustning. MFR är positivt tiU ökad information om forskning och
forskningsmetodik till lärare och studerande i utbildningar inom högskolan som
saknar forskning. Formerna för sådan information bör, enligt rådel, prövas i
olika slag av försöksverksamhet.

Bl. a. VÅRD 77, Landstingsförbundet och Svenska
läkaresällskapet yttrar sig speciellt om forskningsanknytningen av de
medellånga vårdutbildningarna.

Enligt VÅRD 77:s uppfattning måste avsevärda resurser
satsas på vidareutbildning av i första hand de lärare inom dessa utbildningar
som saknar eller har svag anknytning till forskningen.

Landstingsförbundet framhåller atl frågan om
forskningsanknytning för de medellånga vårdutbildningarna berörs av bl. a.
arbetet inom VÄRD 77 och lärartjänstutredningen.

s. 187 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:119 187

Innan resultatet av dessa ulredningar föreligger är
Landstingsförbundet inle berett alt la ställning till frågorna rörande forskningsanknyining
vid de medellånga vårdyrkesulbildningarna.

FUN:s förslag alt samtliga lärare inom högskolan ges
administrativ anknytning lill närmasi berörda institution med fasta resurser
för forskning är, enligt Svenska läkaresällskapet, av särskild betydelse för
bl. a. kommunal vårdyrkesulbildning som hittills ej haft forskningsanknyining.
Läkaresällskapet anser det även vara viktigt atl inom vårdyrkesulbildningen
inrätta lärarljänler med kombinerade utbildnings- och vårduppgifter.

Resurser och genomförande

Endast ett mindre antal remissinsianser berör kostnaderna
för FUN:s förslag.

UHÄ ställer sig bakom de av FUN framlagda
kostnadsberäkningarna i de delar UHÄ tillstyrkt utredningens förslag. På
följande punkter medför UHÄ:s ställningstaganden andra kostnadskonsekvenser än
de av FUN beräknade: Koslnader för omläggningen av studiefinansieringssyslemet
bör senareläggas i avvaktan på lärartjänslutredningens förslag. Medlen till
regionstyrelsernas disposiiion för kontaktverksamhet bör utgå. Som följd av UHÄ:s
ställningstagande för tillsvidareförordnande för innehavare av nuvarande
docenttjänst beräknas ett medelsbehov för nya sådana tjänster om ca 7 milj. kr.
per budgetår under ett antal år. I stället bortfaller de av FUN beräknade kosinaderna
för den av UHÄ avstyrkta nya docenttjänsten.

Enligt centralorganisationen SACOISR framstår FUN:s
förslag lill förstärkningar av resurserna för forskning och forskamtbildning
som relativt begränsade mol bakgrund av de ackumulerade behoven på
läroanstalterna. Det är dock ur samhällsintressets synpunki mycket viktigt att statsmaklerna
ger ulredningens förslag sitt fulla stöd och likaså alt ytterligare
forskningsfrämjande ålgärder övervägs och genomförs.

Enligt MFR:s bedömning bör resurstillskott för forskning
huvudsakligen kanaliseras genom forskningsrådsorganisationen. MFR har
uppfattningen all forskningsråden har större möjligheter att på ell nyanserat
och för forskningens främjande mer ändamålsenligt sätt fördela resurser för
forskning än vad universitetsorganisationen har. MFR avslyrker FUN:s förslag
om 10 milj. kr. lill överbryggande kurser, om förstärkning av kontaktverksamheten,
FRN:s anslag till projektanslag, högskolans förvaltningar, UHÄ och
forskningsanknytningen och om allmän förstärkning av forskningsresurserna vid
universiteten.

Forskningsnämnden inom Riksföreningen mot cancer förordar
att den allmänna försiärkning av forskningsresurserna som föreslås av FUN skall
utgå till forskningsråden. Det är enligt forskningsnämnden ytterst väsentligt atl
forskningsresursernas rörlighet bibehålls så långl möjligl. Forskningsråden
har därvid de slörsla möjligheterna att göra de väsenlliga velenskapliga
prioriteringarna och bör få utökade möjligheter att också initiera forskning.

Vid ett genomförande av reformer för högskolans forskning
och forskarutbildning måste, enligt riksantikvarieämbetet och statens
historiska museer, den aktuella situationen inom olika forskningsområden
beaktas liksom de skiftande behoven av resurser för planering och samspel med seklorsorganen.

s. 188 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:119 188

SCB
anser att FUN:s kostnadsberäkningar inte täcker kostnaderna för uppbyggnaden
och driften av erforderliga informationssystem.

Landstingsförbundei
gör reservationer mot FUN:s kostnadsberäkningar med anledning av bl. a. all
ingenting idag är känt om de kostnadsramar som stalsmaklerna kommer att
föreskriva för sjukvårdshuvudmännen i kommande LUA-förhandlingar om medel för
medicinsk forskning/forskamtbildning.

RRV
ifrågasätter förslaget om en allmän förstärkningsresurs som inle binds i tjänsier
och som disponeras av innehavaren av tjänst som professor och biträdande
professor. Det är enligt RRV:s mening nalurligt atl en eventuell
förstärkningsresurs tillförs högskolan i form av ökade programanslag och att
fördelningen mellan fakulteterna sker selektivt med hänsyn till statsmakternas
uttalade forskningspoliliska strävanden.

Statskontoret
förordar som ett alternativ lill FUN:s generella medelsuppräkning alt önskemål
om resursförstärkningar inom ett delområde av högskolan får tillgodoses genom
överföring från något annat delområde. Konkrela förslag härom bör utarbetas av
de lokala högskolemyndigheterna och berörda regionstyrelser.

Tidpunkten
och formema för genomförande av FUN:s förslag behandlas endast i ett fåtal
remissyttranden. UHÄ anser del mol bakgmnd av erfarenheterna av
högskolereformen viktigt all denna gång ge de berörda inom högskolan tiUräcklig
lid för förberedelse och planering. UHÄ förordar därför atl förändringar på gmndval
av FUN:s förslag genomförs med början den 1 juli 1980. Härvid förutsätter UHÄ
beslut av statsmaklerna höslen 1978, vilkel ger högskolemyndigheterna möjlighet
att i anslagsframställningarna för budgelårel 1980/81 lägga fram de konkrela
förslag som kan föranledas av statsmakternas ställningstaganden.

Centralorganisationen
SACOISR utgår från att generösa övergångsbestämmelser kommer atl tillämpas där
sådana erfordras.

Landstingsförbundet
anser att om sjukvårdshuvudmännens synpunkter kommer all beaktas och bearbetas
till reviderade förslag dessa varken kan börja tillämpas från 1 juli 1979 eller
genomföras inom treårsperioden därefter.

s. 189 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:119 189

Innehållsförteckning

Propositionen .................................................................. 1

Propositionens
huvudsakliga innehåll ............................. 1

Lagförslag
........................................................................ 3

1 Inledning ..................................................................... 5

Föredragandens
överväganden ...................................... 8

1
Allmänt ........................................................................ 8

2
Forskningsplanering
................................................... 20

2.1 Arbetet inom regeringskansliet m.m......................... 24

2.2 Riksdagen och FoU-frågorna .................................. .. 25

3
FoU-statistik.................................................................. .. 26

4
Forskningsregistrering
................................................ .. 27

5
Samhällsinriktad
forskningsinformation ...................... .. 30

6
Arbetstagarinflytande
och arbetstagarorganisationernas möjligheler att initiera forskning 34

7
Rekrytering lill
forskarutbildning .................................. .. 42

8
Breddat
utbildningsutbud ............................................. .. 53

9
Studiefinansiering
....................................................... .. 56

10
Dimensionering
av forskarutbildningen ........................ .. 60

11
Samverkan med FoU
uianför högskolan ........................ .. 62

12
Tjänsteorganisationer
................................................ .. 68

13
Planerings- och
ledningsorganisation .......................... .. 73

14
Samspel
forskning-grundutbildning ............................ .. 82

15
Hemställan .................................................................. .. 83

16
Anslagsberäkning
för budgelårel 1979/80 .................. .. 84

16.1 Vissa kostnader i samband med forsknings/forskamlbildningsre-

form ......................................................................... .. 84

Bilaga 1.
Nuläge ................................................................ .. 85

Bilaga 2. Forskningsrädsutredningen
............................... .. 92

Bilaga 3.
Remissyttrandena. Forskningsrådsulredningens betänkan

de (SOU 1977: 52) Forskningspolitik ............................... 103

Bilaga 4.
Forskarutbildningsutredningen ........................... 130

Bilaga 5.
Remissyttrandena. Forskamlbildningsulredningens belän

kande (SOU 1977: 63) Fortsalt högskoleutbildning ........ 141

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1979

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

130 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (130)

130 kopplingar i 50 dokument.

  1. Skr. 2011/12:170 Riksrevisionens rapport om att styra självständiga lärosäten s. 28 · s. 91 i texten
  2. Skr. 2011/12:36 Riksrevisionens rapport om användningen av basanslaget för forskning och forskarutbildning s. 34 · s. 37 om s. 19 · s. 96 i texten
  3. SOU 2004:27 En ny doktorsutbildning - kraftsamling för excellens och tillväxt - Del 1 s. 288 · s. 317 i texten
  4. Prop. 1998/99:94 Vissa forskningsfrågor s. 13 i texten
  5. Bet. 1996/97:KU13 Riksdagens arbetsformer m.m. i texten

Visa alla 50