om organisation för arbetsmiljöfrågor, företagshälsovård samt personalutbildning och personaladministrativ konsultation m. m. inom statsförvaltningen
28 sidor, varav 28 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 28 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1978/79:133, om organisation för arbetsmiljöfrågor, företagshälsovård samt personalutbildning och personaladministrativ konsultation m. m. inom statsförvaltningen
Dokumentets text
Prop.
1978/79:133 Regeringens proposition
1978/79:133
om
organisation för arbetsmiljöfrågor, företagshälsovård samt personalutbildning
och personaladministrativ konsultation m. m. inom statsförvaltningen
beslutad
den 8 mars 1979.
Regeringen
föreslår riksdagen att antaga de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag
av regeringsprotokoU.
På
regeringens vägnar
OLA
ULLSTEN
MARIANNE
WAHLBERG
Propositionens
huvudsakliga innehåll
I
prop. 1977/78: 157 om organisation av statsförvaltningens centrala arbetsgivarfunktion
anmäldes fortsatt utredningsarbete om vissa organisatoriska frågor. Detta
utredningsarbete är nu slutfört. Förslag föreläggs riksdagen i denna
proposition.
I
propositionen föreslås att en ny myndighet för personalutbUdning och personaladministration
inrättas fr. o. m. den 1 juli 1979. Den nya myndigheten bör bl. a. producera
och distribuera generell personalutbildning och bistå myndighetema med
konsultation i personaladministrativa frågor. Den nya myndigheten bör i första
hand byggas upp av nuvarande statens personalutbildningsnämnd (PUN) och vissa
delar av statens personalnämnd (SPN). Verksamheten bör i huvudsak finansieras
med avgifter. PUN och SPN föreslås upphöra vid utgången av juni 1979.
1
propositionen föreslås vidare att riksdagen godkänner det avtal som slutits den
19 februari 1979 mellan statens arbetsgivarverk (SAV) och de statsanställdas
huvudorganisationer om riktUnjer för organisation m. m. för statlig
företagshälsovård. Enligt avtalet skall ett nytt organ, benämnt Statshälsan,
inrättas gemensamt av de statliga arbetsmarknadspartema. Statshälsan skaU svara
för företagshälsovård för de statsanställda. Avtalet innebär vidare en
snabbare utbyggnadstakt av den statUga företagshälsovården. Den nuvarande
organisationen för statlig företagshälsovård bör upphöra när Statshälsan
påbörjar sin verksamhet.
Vidare
föreslås att riksdagen godkänner nytt avtal om statens arbetsmiljönämnd (SAN)
som slutits samma dag mellan SAV och de statsanställdas huvudorganisationer.
SAN övertar bl. a. nuvarande SAN:s uppgifter och får därtill vissa nya
uppgifter inom det statliga arbetsmiljöområdet.
1
Riksdagen 1978/79. 1 saml Nr 133
Prop. 1978/79:133
Utdrag
BUDGETDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid
regeringssammanträde 1979-03-08
När\'arande:
statsministem Ullsten, ordförande, och statsråden Sven Romanus, Mundebo,
Wikström, Wirtén, Huss, Rodhe, Wahlberg, Hansson, Enlund, Lindahl, Winther, Cars,
Gabriel Romanus, Tham
Föredragande:
statsrådet Wahlberg
Proposition
om organisation för arbetsmiljöfrågor, företagshälsovård samt
personalutbildning och personaladministrativ konsultation m. m. inom
statsförvaltningen
1
Inledning
Enligt
beslut av riksdagen (prop. 1977/78: 157, AU 1977/78: 39, rskr 1977/78: 358) har
fr. o. m. den 1 januari 1979 inrättats en ny myndighet, statens arbetsgivarverk
(SAV), för att som central myndighet företräda staten som arbetsgivare. Verket
har också bl. a. samordningsansvar för den statliga arbetsgivarpolitiken.
Riksdagen
bemyndigade vidare regeringen att vid tidpunkt som regeringen bestämmer
inrätta en central myndighet, statens arbetsmarknadsnämnd, för
arbetsmarknadsfrågor inom statsförvaltningen.
Underlag
för regeringens förslag i ärendet var bl. a. det av utredningen (B 1977: 4) om
vissa organisatoriska frågor med anledning av olika reformer inom arbetsrättens
område avlämnade betänkandet (Ds B 1977: 9) Staten som arbetsgivare
principförslag till organisation och arbetsformer jämte de remissyttranden som
har avgivits över betänkandet.
I proposiUonen
1977/78:157 anmäldes vidare att utredning pågick om dels arbetsmiljöfrågomas
organisation centralt, dels fortsatt organisation för personalutbildning och personaladministrativ
konsultation och därmed sammanhängande utvecklingsarbete och dels samordning av
viss regional verksamhet, bl. a. avseende den statliga företagshälsovården och
statens personalnämnds (SPN) regionala organisation.
Detta
utredningsarbete är nu slutfört. Förslag i dessa frågor bör nu föreläggas
riksdagen.
Utredningsarbetet
har bedrivits av en arbetsgmpp inom budgetdepartementet i nära kontakt med de
statsanställdas huvudorganisationer. Arbetsgruppen har redovisat resultatet av
utredningsarbetet i promemo-
Prop. 1978/79:133 3
rian
(Ds B 1978: 11) OrganisaUon för arbetsmUjöfrågor, företagshälsovård,
personalutbildning m. m. inom statsförvaltningen. En sammanfattning av
promemorians förslag i de delar som är av betydelse för förslagen i denna
proposition redovisas i bilaga 1.
Uppgifter,
ställning, verksamhet, organisation m. m. för de myndigheter och andra organ sora
f. n. har ansvar inom de verksamhetsområden som har behandlats i
utredningsarbetet har redovisats i de nämnda betänkandena.
Utredningsarbetet
har anpassats till de förutsättningar som gäller, bl. a. i arbetsrätlsligt
hänseende, för olika delar av de verksamhetsområden som har setts över. När
det gäller arbetsmiljöfrågorna inom statsförvaltningen finns kollektivavtal
som även berör vissa organisatoriska frågor. I promemorian har förslag tUl ny
organisation för handläggningen av arbetsmiljöfrågorna inom statsförvaltningen
med hänsyn härtill presenterats i form av underlag för överenskommelse mellan
parterna.
SAV
och de statsanställdas huvudorganisationer har den 19 februari 1979 under
förbehåll om regeringens godkännande slutit avtal om rikflinjer för
organisation m. m. för statlig företagshälsovård. Avtalet redovisas i bilaga
2.
Parterna
har samma dag slutit ett nytt avtal om statens arbetsmiljönämnd (SAN). Delta
ersätter avtalet den 30 november 1972, som reglerar uppgifter m. m. för
nuvarande statens arbetsmiljönämnd. Det nya avtalet redovisas i bilaga 3.
Arbetsgruppens
förslag till framtida organisation för personalutbildning och viss annan
personaladministration och därmed sammanhängande utvecklingsarbete ansluter i
hög grad till de förslag som lämnades av utredningen om vissa organisatoriska
frågor med anledning av olika reformer inom arbetsrättens område.
Förslagen
om samordning av den regionala verksaniheten och ledningen av denna verksamhet
är i allt väsentligt en ren konsekvens av den centrala organisationen för de
olika verksamhetsområden som behandlas i promemorian.
Betänkandet
Staten som arbetsgivare principförslag till organisation och arbetsformer remissbehandlades
i sedvanlig ordning. Remissutfallet redovisades i prop. 1977/78: 157. De
förslag tUl myndighetsorganisation som presenteras i departementspromemorian
är i allt väsentligt en bearbetning av förslagen i betänkandet. Någon
ytterligare remissbehandling har därför inte ansetts nödvändig.
2
Föredragandens överväganden
Utvidgningen
av statstjänstemännens förhandlingsrätt och de ökade möjligheterna till
kollektivavtalsreglering har väsentligt påverkat förut-
Prop. 1978/79:133 4
sättningarna
för de myndigheter sora centralt inom statsförvaltningen har uppgifter av
betydelse för förhållandet mellan staten som arbetsgivare och de
statsanställda. Medbestäramandereformen har medfört att formerna för de
statsanställdas inflytande har ändrats. Det medbestära-mandeavtal för det staUiga
arbetstagarområdet (MBA-S) som har slutits mellan dåvarande statens avtalsverk
och de statsanställdas huvudorganisationer visar att förhandlingar och avtal
och inte medbestämmande genom partssammansatta beslutsgrupper blir den
dominerande medbestämmandeformen inom statsförvaltningen.
För
att möta de nya krav som ställs med anledning av de olika reformerna inom
arbetsrättens område har regeringen tidigare i prop. 1977/78: 157 lämnat
förslag till ny organisation för statsförvaltningens centrala
arbetsgivarfunktion. Dessa förslag har godkänts av riksdagen (AU 1977/78: 39, rskr
1977/78: 358). Förslagen innebar bl. a. att två nya myndigheter skulle
inrättas, nämligen SAV och statens arbetsmarknadsnämnd. Underlag för
regeringens förslag var bl. a. det av utredningen om vissa organisatoriska frågor
med anledning av olika reformer inom arbetsrättens område avgivna betänkandet
Staten som arbetsgivare principförslag tiU organisation och arbetsformer.
De
centrala arbetsuppgiftema i anslutning tUl partsrollen som arbetsgivare har
fr. o. ra. den 1 januari 1979 samlats tUl SAV. Verket skall samordna den
statliga arbetsgivarpolitiken. Annan myndighet som företräder staten som
arbetsgivare skall därför samråda med SAV innan den utfärdar sådana
föreskrifter som rör förhållandet meUan staten och dess arbetstagare och som
skall gälla utanför den myndigheten eller dess underlydande organ.
Behovet
av att samordna den reglering som sker i författning och avtal bedömdes vara
särskilt framträdande inom det personaladministrativa området. SPN:s instruktionsenliga
uppgift att utfärda anvisningar och riktlinjer inom det personaladrainistrativa
området har därför överförts tUI SAV.
Genom
riksdagens beslut bemyndigades regeringen att inrätta arbetsmarknadsnämnden
vid tidpunkt som regeringen bestämmer.
Arbetsmarknadsnämnden
skaU översiktligt följa utvecklingen av personalbehovet inom
statsförvaltningen och fortlöpande medverka vid omlokalisering och i andra strukturpåverkande
frågor. Nänmdens uppgifter omfattar vidare bl. a. vissa omplaceringsinsatser,
insatser för att främja anstäUning av gmpper med svårigheter på arbetsmarknaden
samt vissa personalsociala insatser.
Nämnden
skall i första hand byggas upp med resurser från SPN. Det ankommer på
regeringen att närmare besluta om närandens uppgifter och organisation.
De
förslag som jag redovisar i det följande bör ses mot bakgrund av de
förändringar som jag nu har berört.
Prop. 1978/79:133 5
I
den nämnda propositionen anmälde föredragande statsrådet att organisationen
för vissa verksamhetsområden av betydelse för förhållandet mellan staten sora
arbetsgivare och de statsanställda borde utredas vidare. Det gällde dels frågan
om arbetsmiljöfrågornas organisaiion centralt, dels frågan om fortsatt organisation
för personalutbildning och personaladministrativ konsultation ra. ra. och dels
frågan ora samordning av viss regional verksamhet, avseende bl. a.
företagshälsovården och SPN:s regionkontor.
Utredningsarbetet
har bedrivits av en arbetsgrupp inora budgetdepar-teraentet i nära kontakt med
de statsanställdas huvudorganisationer. Arbetsgruppen har redovisat resultatet
av sitt arbete i departementspromemorian Organisation för arbetsmiljöfrågor,
företagshälsovård, personalutbildning, m. ra. inora statsförvaltningen.
Jag
behandlar först förslaget till ny organisation inora arbetsmiljöora-rådet.
Den
tidigare nämnda utredningen om vissa organisatoriska frågor med anledning av
olika reformer inom arbetsrättens område påpekade i sitt betänkande att flera
myndigheter och organ hade uppgifter inom arbetsmiljöområdet på den statliga
arbetsmarknaden. Det gällde bl. a. SPN, dåvarande statens avtalsverk,
företagshälsovårdsorganisationen och SAN. Arbetsfördelningen var särskilt oklar
mellan SPN och SAN.
SAN
är en av parterna gemensamt inrättad nämnd för arbetsmiljöfrågor (jfr prop.
1973:1 bil 2, p. 4). Dess uppgifter är reglerade i det s. k. trygghetsavtalet
från år 1972. Sedan dess har synen på arbetsrailjöfrå-goma i vissa avseenden
ändrats. Begreppet arbetsmiljö har givits en vidare innebörd. Detta har kommit
till uttryck i arbetsmiljölagen (1977: 1160), där det fastslås att arbetsgivare
och arbetstagare skall samverka för att åstadkomma en god arbetsmUjö. Det ter
sig mot denna bakgrund naturligt att parterna gemensamt har övervägt de
eventuella ändringar i SAN:s uppgifter, ställning ra. ra. som har ansetts
behövliga.
Parterna
på den statliga arbetsmarknaden har den 19 febmari 1979 slutit nytt avtal ora
SAN. Avtalet, som förutsätter regeringens godkännande, gäller fr. o. ra. den 1
juli 1979. Saratidigt upphör nu gällande avtal ora SAN att gälla.
Enligt
det nya avtalet, som återges i bilaga 3, skall SAN:s huvuduppgift vara att fräraja
utveckling och övergripande saraordning av arbetsmiljöverksamhet, inbegripet
företagshälsovård, inom statsförvaltningen. Nämnden övertar nuvarande SANis
uppgifter. Därtill kommer bl. a. att SAN enligt det nya avtalet skall utfärda
anvisningar för tilllämpning av kollektivavtal inom arbetsmiljöområdet, om
parterna i avtalet är ense om anvisningama, samt i övrigt utfärda allmänna
riktlinjer inom arbetsmiljöområdet varom parterna i avtalet är ense.
SAN
består av 16 ledamöter varav SAV utser åtta och de statsanställdas
huvudorganisationer åtta. Vid nämnden skall finnas ett beredningsutskott för
att förbereda ärenden inför nämnden.
Prop. 1978/79:133 6
De
centrala partsfunklionema på arbetsgivarsidan inom arbetsmUjö-området bör
självfallet även i fortsättningen åligga SAV. Jag vill i detta sammanhang även
nämna att jag i denna proposition kommer att föreslå en ny myndighet för
personalutbildning och personaladministration som bl. a. förutsätts genomföra
arbetsmiljöutbildning med SAN som fackansvarigt organ.
Jag
anser med hänvisning till vad jag nu har sagt att arbetsmiljöfrågorna på
central nivå i statsförvaltningen har fått en god organisatorisk lösning. Jag
anser därför inte att det finns behov av någon ytterligare central instans med
ansvar för arbetsmiljöfrågorna i statsförvaltningen.
Regeringen
bör därför hemställa att riksdagen godkänner avtalet och bemyndigar regeringen
att besluta om nödvändiga övergångsanordningar.
Det
förutsätts i avtalet att den administration som behövs för nämndens verksamhet
skall tillhandahållas av arbetsgivaren. Jag vUl i sammanhanget erinra om att
kansliresurser för nuvarande SAN tillhandahålls av SAV och att viss del av det
i årets budgetproposition under åttonde huvudtiteln uppförda anslaget Statens
arbetsgivarverk avser kostnader för nuvarande SANrs kansli. Jag finner det
naturligt att SAV även i fortsättningen tUlhandahåller erforderliga
kansliresurser.
Jag
Övergår nu till att behandla frågan om organisation för företagshälsovård för
de StatsanstäUda.
I
budgetpropositionen 1976 (prop. 1975/76: 100 bU. 2, p. 6, InU 1975/76: 34, rskr
1975/76: 168) gjordes vissa principiella ställningstaganden om utformning av
den staUiga företagshälsovården. Föredragande statsrådet framhöll bl. a. att
det var väsentligt att de anställda fick ett inflytande över
företagshälsovården. Företagshälsovården skulle omfatta en medicinsk, en
teknisk och en personalsocial del. Behovet av samplanering av den statliga
företagshälsovården med i första hand kommuner och landsting borde beaktas.
Föredragande
statsrådet fömtsatte att frågan om bl. a. riktlinjer för företagshälsovårdens
inriktning och innehåll skulle regleras i avtal mellan de centrala parterna på
den staUiga arbetsmarknaden. Ett sådant avtal slöts i maj 1976.
Jag
anser att de nu redovisade principiella ställningstagandena bör ligga till
grund för verksamheten även i fortsättningen. Företagshälsovården bör vidare
liksom f. n. håUas organisatoriskt skild från de myndigheter som betjänas.
Detta innebär självfallet inte heller i fortsättningen någon inskränkning i
vad som åligger myndigheterna enligt författning eller avtal. Verksamheten bör
liksom nu i första hand inriktas på att biträda myndigheter inklusive
affärsdrivande verk m. fl. vid planering och genomförande av åtgärder som
syftar tiU att förebygga fysisk och psykisk ohälsa.
I
propositionen redovisades även förslag tUl organisation för företags-
Prop. 1978/79:133 7
hälsovården.
Verksamheten borde bedrivas inora ramen för självständigt organiserade enheter
(företagshälsocentraler). Beslutanderätt i frågor om planering och drift av
verksamheten borde ligga hos särskilda partssammansatta hälsoråd.
Den
nuvarande organisationen har i huvudsak följande utformning:
Inom
region där SPN har regionkontor finns ett regionalt hälsoråd. Detta har tUI frärasta
uppgift att planera och samordna uppbyggnaden av den statliga hälsovården inora
regionen. Det skall pröva behovet av företagshälsocentraler och organisera
sådana i mån av tillgång på medel. För närvarande finns åtta regionala hälsoråd.
Dessa är självständiga myndigheter direkt under regeringen.
Under
de regionala hälsoråden lyder regionala hälsocentraler. Dessa skall bl. a.
tillgodose de mest omedelbara behoven av företagshälsovård inom regionen.
Övrig
företagshälsovård bedrivs vid lokala hälsocentraler. För planering och ledning
av deras verksamhet finns lokala hälsoråd. Också de lokala hälsoråden är
självständiga myndigheter. I budgetfrågor är de dock underordnade regionalt hälsoråd.
S.
k. särskilda hälsoråd svarar för ledning av sådan företagshälsovård vid främst
vissa affärsdrivande verk som fanns organiserad innan avtalet om inriktningen
av den statliga företagshälsovården slöts år 1976.
Företrädare
för de anställda har majoritet bland ledamöterna i hälsoråden.
I
den tidigare nämnda departementspromemorian framhölls att den nuvarande
ordningen, sora alltså innebär att de regionala och lokala hälsoråden alla är
självständiga myndigheter, är förenad med vissa olägenheter. Jag delar denna
bedömning. Allteftersom företagshälsovården byggs ut kommer också de olika
samordningsproblemen att öka.
Uppdelningen
på många små organ utan någon samordnande central funktion har bl. a. varit ett
hinder när det gäller att utveckla en ändamålsenlig ekonomi- och
personaladministration. Hälsoråden och hälsocentralerna har i dessa sammanhang
inte i tillräcklig utsträckning kunnat stödja sig på någon central instans.
Avsaknaden av en central samordnande instans har även varit kännbar när det
gäller gemensamt resursutnyttjande, upphandling och i andra frågor där
stordriftsfördelar står att vinna. Den har också försvårat utvecklandet av
gemensamma system för rapportering av arbetsmiljödata om hälsorisker m. m. Kontakter
och förhandlingar raed rikstäckande organisationer, bl. a. företagshälsovårdsorganisationer
inora andra sektorer, har också försvårats.
Enligt
nuvarande ordning bestrids kostnaderna för företagshälsovården från ett under
åttonde huvudUteln upptaget s. k. 1 000-kronorsan-slag. Regeringen fastställer
stat för hälsoråden. Kostnaderna skall slutligt fördelas på de myndigheter,
affärsdrivande verk m. fl. som är anslutna tiU centralerna och belasta dessa myndigheters
anslag för sjukvård
Prop. 1978/79:133 8
(motsv.).
Erfarenheterna av det nuvarande systemet har dock visat att
kostnadsfördelningen på anslutna myndigheter har medfört betydande
administrativa olägenheter.
Det
framstår enligt rain mening mot denna bakgrund sora angeläget att
företagshälsovården ges en ny organisation. En ny, bättre saraordnad organisation
är också enligt min mening en förutsättning för en snabbare utbyggnad av
företagshälsovården. En ökad utbyggnadstakt bör nämligen eftersträvas om
företagshälsovården inom statsförvaltningen skall kunna nå samma omfattning och
standard som företagshälsovården inora vissa andra samhällssektorer. Ett
längre planeringsperspektiv är också önskvärt i den fortsatta utbyggnaden.
Sora
jag redan har närant, har de statsanställdas fackliga organisationer ett
starkt inflytande över företagshälsovården. Riktlinjerna för företagshälsovården
är dessutom reglerade i kollektivavtal. Det har därför tett sig naturligt för
mig att parterna på den statliga arbetsmarknaden geraensarat har sökt finna en
bättre organisatorisk form för den statliga företagshälsovården.
SAV
och de StatsanstäUdas huvudorganisationer har den 19 februari 1979 slutit ett
avtal om riktiinjer för organisation m. m. för statlig företagshälsovård.
Avtalet återges i sin helhet i bilaga 2. I korthet innebär det att parterna
förklarar sig ense att gemensamt inrätta ett organ Statshälsan med uppgift
att inom ramen för tillgängliga medel svara för företagshälsovård för
arbetstagare hos staten. Partema skall efter särskUd utredning bestämma i
vilken företagsform verksamheten vid Statshälsan skall bedrivas. Enligt avtalet
bör i första hand stiftelseformen prövas.
Verksamheten
skaU huvudsakligen bedrivas genom lokala företagshälsocentraler. Lokala hälsoråd
skall ha inflytande över prioritering och inriktning av den hälsovård som
bedrivs vid hälsocentralerna. Verksamheten skall bedrivas i överensstämmelse
med det tidigare nämnda avtalet om riktlinjerna för företagshälsovården som
parterna slöt år 1976.
Statshälsan
skall vidare
planera och leda uppbyggnaden av och driva den
statliga företagshälsovården
pröva behovet av företagshälsocentraler och
organisera sådana
pröva behovet av och formerna för anslutning av statsanstäUda
till icke-statlig företagshälsovård och i förekommande fall genomföra sådan
anslutning samt där så är lärapligt erbjuda anslutning till statlig
företagshälsovård för anställda som inte orafattas av avtalet.
Statshälsan
skall ledas av en styrelse i vilken arbetstagarorganisationerna utser de
flesta ledamötema. Särskilda regionala företagshälsovårdsgrupper skall vara
knutna som rådgivande organ till Statshälsan med uppgift att lämna Statshälsan
förslag till beslut i frågor om prioritering och insatser gällande
uppbyggnaden av företagshälsovård. Företrä-
Prop. 1978/79:133 9
dåre
för arbetsgivare och arbetstagarorganisationer vid berörda myndigheter skall
ingå i dessa grupper.
Statshälsans
verksamhet skall finansieras genom medel som staten som arbetsgivare ställer
till förfogande efter kollektivavtalsförhandling mellan parterna. För det
ändamålet bör fr. o. m. budgetåret 1980/81 ett särskilt anslag föras upp i
statsbudgeten. Finansieringen skaU enligt avtalet grundas på en rullande
treårsplan. Den nya finansieringsformen medför att någon kostnadsfördelning på
anslutna myndigheter inte längre behövs.
Jag
anser att den nya organisation för företagshälsovården som parterna har enats
om har stora fördelar framför den nuvarande. De möjligheter till samordning av
verksamheten sora den erbjuder bör kunna lösa bl. a. de administrativa problem
som jag har redovisat.
Den
nya finansieringsformen bör enligt min mening underlätta en saraordnad och
långsiktig uppbyggnad av verksamheten samtidigt som den medför adrainistrativa
förenklingar.
Genomförandet
av den nya organisationen förutsätter att den företags-hälsovårdsorganisation
som regleras av förordningen (1976: 556) med instruktion för regionala och
lokala hälsoråd (ändrad 1977: 605) avvecklas och att de lokala och regionala hälsoråden
upphör. De statliga myndigheternas behov av företagshälsovård bör i stället
kunna tillgodoses genora de tjänster sora Statshälsan erbjuder. Detsarama
gäller den av SPN bedrivna försöksverksaraheten med företagshälsovård.
Statshälsan bör när dess verksamhet sätts igång kostnadsfritt få överta
utrustning och inventarier vid nuvarande regionala och lokala hälsoråd och
hälsocentraler samt viss utrustning och vissa inventarier vid SPN. Den företagshälsovård
som bedrivs enligt förordningen av den 28 oktober 1976 om särskilda hälsoråd
vid vissa statsmyndigheter (bl. a. vissa affärsverk) bör vidare efter beslut av
regeringen och i ordning sora sägs i avtalet i lämplig organisatorisk form
kunna inordnas i Statshälsans verksamhet.
Regeringen
bör hemställa att riksdagen godkänner avtalet och inhämta riksdagens
bemyndigande att besluta om de anordningar som krävs för övergången till den
nya organisationen.
En
av parterna gemensamt utsedd arbetsgrupp skall enligt avtalet bl. a. utarbeta
förslag till företagsform, stiftelseurkund (motsv.), organisation och
arbetsordning för Statshälsan. Enligt vad jag har inhämtat avser partema att i
denna utredning också överväga lokalisering av Statshälsans huvudkontor. Jag fömtsätter
att parterna härvid beaktar de uttalanden sora riksdagen har gjort bl. a. i
samband med behandlingen av omlokalisering av viss statlig verksamhet (InU
1971: 15, InU 1973: 22). Det ankommer sedan på parterna att besluta i dessa
frågor.
Avsikten
är att Statshälsan skaU inleda sin verksamhet den 1 juli 1980. Enligt avtalet
skall staten som arbetsgivare för drifl och utbygg-
tl
Riksdagen 1978/79.1 saml. Nr 133
Prop. 1978/79:133 10
nad
av verksamheten under budgetåret 1980/811982/83 tilldela Statshälsan 65, 83
resp. 101 miljoner kr.
Med
utgångspunkt i prisförhållandena i januari 1979 avses dessa belopp omräknas
utifrån förändringar i konsumentprisindex. I beloppen har inte beaktats de
kostnader som kan uppkomma när verksamhet, som f. n. bedrivs under särskUda hälsoråd,
inordnas i Statshälsans verksamhet. Enligt avtalet kan parterna vidare ora särskilda
skäl föreligger överväga att göra avsättningar utöver den gällande
treårsplanen.
Det
är av dessa skäl inte möjligt att f. n. fastslå de exakta anslagsbeloppen.
Regeringen bör därför fr. o. m. nästa år i budgetpropositionen årligen
återkomma med närmare beräkning av medel för Statshälsan.
Jag
övergår nu till att behandla frågan om organisaUon för personalutbildning och personaladministrativ
konsultation och därmed sammanhängande utvecklingsarbete.
De
myndigheter som f. n. har arbetsuppgifter inom dessa områden är i första hand
statens personalutbildningsnämnd (PUN) och SPN. PUN är centralt organ för
statlig personalutbildning i den mån detta inte ankommer på annan myndighet. SPN
är central förvaltningsmyndighet för den personaladrainistrativa verksamheten
inom statsförvaltningen och viss statsunderstödd verksamhet.
SPN
skall enligt sin instruktion bl. a. svara för utveckling och samordning av personaladministrativ
planering. Nämnden skall också bl. a. följa den personaladministrativa
verksamheten inom statsförvaltningen, verka för att personaladministrativa
frågor inom statsförvaltningen handläggs på ett ändamålsenligt och planmässigt
sätt samt biträda myndigheter och enskilda anställda med rådgivning inom sitt
verksamhetsområde.
SPN
har dessutom vissa uppgifter inom arbetsrailjöområdet. Det gäller bl. a.
uppgifterna att svara för utveckling och samordning av personalhälsovård, att
främja arbetarskyddsverksamheten inom statsförvaltningen samt att biträda med
medicinsk och skyddsteknisk vägledning vid utformningen av statsförvaltningens
arbetsplatser. Enligt mina tidigare redovisade ställningstaganden om den
centrala arbetsmiljöorganisa-tionen bör de centrala uppgifter på arbetsrailjöområdet
varom parterna är ense i fortsättningen åligga SAN.
SPN
har dessutom uppgifter som enligt riksdagens tidigare beslut skall föras till
statens arbetsmarknadsnärand. 1 min fortsatta framställning om SPN:s
verksamhet har jag undantagit de av nämndens uppgifter som enligt vad jag nu
har sagt bör föras till andra organ.
SPN:s
arbetsuppgifter har i huvudsak varit oförändrade sedan nämnden inrättades år
1971. Sedan dess har väsentliga förändringar skett i förutsättningarna för
personaladministrationen i statsförvaltningen, bl. a. tUl följd av reformerna
på arbetsrättens område. Inriktning och utformning av myndighetemas
personaladministration som tidigare har
Prop. 1978/79:133 11
varit
en ren "partsneutral" expertfråga har nu blivit mer beroende av arbetsmarknadsparterna.
Sålunda har flera personaladministrativa delområden reglerats i MBA-S. Möjligheler
har också öppnats att på lokal nivå reglera vissa personaladministrativa frågor
i avtal. Ytterligare personaladministrativa frågor kan i framtiden vänlas bli
reglerade i cenrala kollektivavtal.
Vidare
har, sora jag redan har nämnt, SPN:s tidigare normerande verksamhet dvs.
uppgiften att meddela anvisningar för tUlämpningen av gäUande förekrifter inom
det personaladministrativa området och att meddela allmänna rikUinjer för den
personaladministrativa verksamheten överförts till SAV.
De
förändrade förutsättningarna för personaladministrationen i statsförvaltningen
har emeUertid inte inneburit att myndigheternas behov av service i
personaladministrativa frågor skulle ha minskat.
Utredningen om vissa
organisatoriska frågor med anledning av olika reformer inom arbetsrättens
område behandlade denna fråga. Utredningen konstaterade att lokala
medbestämmandeavtal kan komraa att förutsätta ett omfattande personaladministrativt
utvecklingsarbete hos myndighetema. Det betonades att det därför var angeläget
att myndighetema har tUlgång till kvalificerad rådgivnings- och
konsultationsverksamhet för detta arbete.
Föredragande
statsrådet delade i prop. 1977/78: 157 bedömningen att myndigheternas behov av
stöd i form av utbUdning och rådgivning har ökat till följd av arbetsrättsreforraema.
Frågan om personaladministrativ
konsultation har även behandlats i departementspromemorian med utgångspunkt i
den starkare betoning av partsförhållandena inora statsförvaltningen som har
följt av medbestämmandereformen. Där konstateras bl. a. att efterfrågan på
konsultation kan komma från flera håll. Dels kan parterna var för sig komma att
efterfråga konsultation t. ex. som underlag för lokala avtalsförhandlingar (s.
k. partsbunden konsultation), dels kan de lokala parterna gemensamt behöva
sådan service, t. ex. vid genomförandet av förändringar sora följer av lokalt slutna
avtal.
Vid StäUningstagande till
frågan om inriktningen och organisationen av de delar av SPN:s
verksamhetsområde som jag nu avser bör man därför enligt min mening beakta att
verksamheten organiseras så att den smidigt kan anpassas tUl de verkliga behov
som finns vid myndigheterna. Den partsbundna konsultationen på
arbetsgivarsidan dvs. rådgivningen till myndighetemas arbetsgivarföreträdare
bör organisatoriskt vara samordnad med andra centrala partsfunktioner, övrig
personaladministrativ konsultation till myndigheterna bör ses som en servicefunktion
och bör hållas organisatoriskt skild från normerande verksamhet.
Den
statliga personalutbildningens fortsatta inriktning och organisa-
Prop. 1978/79:133 12
tion
har nyligen utretts. På grundval av bl. a. förslag från utredningen lämnade
regeringen vissa förslag i budgetpropositionen 1978. Riksdagen har godkänt
förslagen (prop. 1977/78: 100 bU. 11, AU 1977/78: 29, rskr 1977/78: 204).
Besluten
har i väsentliga avseenden påverkat PUNis verksamhet. Jag vUl här endast peka
på några förändringar:
Större
delen av PUN:s verksamhet är numera avgifisfinansierad. Avsikten är att
verksamheten därigenom skaU styras av de faktiska behoven hos myndigheterna.
Nämndens ställning som serviceorgan för myndigheterna har härigenom gjorts
tydligare.
Utvecklingen
har vidare medfört att PUN:s verksamhet har förskjutits i riktning från mer
traditionell kursverksamhet till produktion och distribution av studiematerial
samt rådgivning i utbildningsfrågor (s. k. utbUdningskonsultalion).
Sambandet
mellan personalutbildning och personaladministrativ konsultation behandlades av
utredningen om vissa organisatoriska frågor med anledning av olika reformer inom
arbetsrättens område. Utredningen fann att det fanns starka samband mellan SPN:s
konsultverksamhet och den verksamhet som PUN bedriver i syfte att bl. a.
stödja myndigheternas personalutbUdning.
Utrednmgen
föreslog därför att SPN:s myndighetsstödjande konsulterande verksamhet inom
det personaladrainistrativa området och det därtiU knutna utvecklingsarbetet
skulle sammanföras med PUN:s verksamhet till ett nytt slatligt institut för
personaladministration och personalutveckling.
Förslaget
om det nya institutet behandlades i prop. 1977/78:157. Föredragande statsrådet
fann en sådan organisatorisk samordning väl värd att pröva men ansåg att frågan
borde utredas vidare. Det fortsatta utredningsarbetet, som i huvudsak har varit
en bearbetning av det tidigare remissbehandlade förslaget, har redovisats i
departementspromemorian. Där konstateras att SPN:s verksarahet inom området
för personaladministrativ utveckling, rådgivning och konsultation i ökad utsträckning
bedrivs genom stöd tUI myndighetsanpassade utveclclingspro-jekt och produktion
av utbildningsmaterial, medverkan i utbUdning samt genom fortlöpande
rådgivning, främst genora regionkontorens försorg.
I
proraemorian påpekas vidare att PUN:s verksamhet i ökad omfattning har
inriktats mot stöd åt myndigheternas egen utbildningsverksamhet främst genom utbUdning
av utbUdare och handledare, och mot ökad konsultation och rådgivning bl. a. i
frågor som rör utbUdningspla-nering.
EnUgt
promemorian är det uppenbart att den myndighetsstödjande verksamhet som SPN
bedriver genom konsultation, rådgivning m. m. och utvecklingsverksamheten i
anslutning härtUI till sin inriktning och
Prop. 1978/79:133 13
delvis
till sitt innehåll har betydande likheter raed den verksarahet som PUN
bedriver. Övervägande skäl talar därför för en organisatorisk samordning. I
båda fallen är målet att främja effektiviteten i statsförvaltningen. I båda
fallen används såväl utbildning som konsultation och rådgivning för alt föra ut
kunskaper och erfarenheter.
Genora
att större delen av PUN:s nuvarande verksamhet är avgifts-finansierad kommer
verksamhetens inriktning i ökad utsträckning att styras av myndigheternas
faktiska behov samtidigt sora verksamhetens orafattning och organisation kan
anpassas till efterfrågan. Sararaa betraktelsesätt kan enligt promemorian
tillämpas i fråga om personaladministrativ konsultation. Beroende på
svårigheter att i dag bedöma efterfrågan på sådan konsultation bör den
nuvarande finansieringsformen behåUas övergångsvis. Enligt promemorian bör det
dock eftersträvas att all icke partsbunden personaladministrativ konsultation
och därmed sammanhängande utveckling, som berör flera myndigheter, skall finansieras
raed avgifter så snart de praktiska fömtsättningama föreligger.
Jag
delar bedömningen att övervägande skäl talar för en närmare organisatorisk
samordning mellan personalutbildning och icke partsbunden konsultation i
personaladministrativa frågor. En ny central servicemyndighet för
personalutbildning och personaladministration bör därför inrättas. Den bör
överta dels de uppgifter som nu åligger PUN, dels de serviceuppgifter som jag
har redovisat och som f. n. åligger SPN.
Den
nya myndigheten bör producera och distribuera generell personalutbildning med
särskild inriktning på administrativa områden. I uppgiftema bör även ingå bl.
a. att bistå myndighetema vid planering och utformning av deras
personalutbildning.
Den
nya myndigheten bör vidare bistå myndigheterna med konsultation i
personaladministrativa frågor.
Planering,
utveckling och genomförande av den nya myndighetens verksamhet bör ske efter
sararåd med fackansvarig myndighet, om sådan finns, enligt de rikUinjer som f.
n. gäller för PUN. Riktiinjema har redovisats i budgetpropositionen 1978 (prop.
1977/78: 100 bU. 11, s. 60). Enligt dessa tillförsäkras de fackansvariga myndighetema
möjligheter att påverka kursutbudet inom sitt fackområde. De har vidare
ansvaret för utbildningens sakliga innehåll, inom arbetsrailjöområdet bör SAN,
som jag tidigare har nämnt, vara fackansvarigt organ och ges samma ställning i förhåUande
till den nya myndigheten som de administrativa fackmyndigheterna.
1
uppgifterna för den nya myndigheten bör också ingå att svara för visst
utvecklingsarbete. Det gäller bl. a. utvecklingsarbete som behövs för dess
utbildnings- och konsultationsverksamhet och som inte bedrivs på annat håll, t.
ex. av fackansvariga myndigheter (motsv.). Myndigheten bör också utföra
utrednings- och utvecklingsarbete på uppdrag av regeringen.
Prop. 1978/79:133 14
Rådgivning
och utbildning som vänder sig tiU myndigheternas arbetsgivarföreträdare bör
liksom nu ankomma på SAV. SAV bör även ansvara för utvecklingsarbete som är
avsett att tjäna som underlag för exempelvis avtals- och normeringsverksamheten.
Detta hindrar självfallet inte att den nya rayndigheten på uppdrag av SAV bör
kunna biträda SAV med service i form av bl. a. expertutredningar och utbUdnings-insatser.
Den
nya myndigheten bör i första hand byggas upp av nuvarande PUN och vissa delar
av SPN. Från SPN:s centrala organisation bör i första hand huvuddelen av
avdelningen för utveckling och planering samt delar av enheien för intern
administration överföras.
SPN
omfattar även en regional organisation bestående av åtta regionkontor, som jag
nu övergår tiU att behandla.
Verksamheten
varierar något vid de olika regionkontoren beroende på bl. a. deras ålder och
storlek. Allmänt kan dock sägas att SPN:s konsultation till stor del sker
genom regionkontorens försorg. Regionkontoren medverkar också i personaladrainistrativa
utvecklingsprojekt vid myndigheterna. De svarar för utbildning för bl. a. rehabUiteringsansva-riga,
personalchefer, medlemmar av anpassningsgrupper och skoladministratörer. Vid
vissa regionkontor dominerar konferenser och seminarier för bl. a.
personalfunktionärer.
Huvuddelen
av regionkontorens verksamhet faller inom den del av SPN:s verksamhetsområde
som enligt mitt förslag komraer att föras till den nya myndigheten. PUN saknar f.
n. regional organisation samtidigt som behovet av en sådan har ökat i och med
att PUN:s verksamhet har fått ett ökat inslag av konsultation i
utbildningsfrågor. Jag finner det av dessa anledningar naturligt att SPN:s
regionala organisation inordnas i den nya myndigheten.
Regionkontoren
handhar f. n. även vissa individinriktade frågor, t. ex. vissa rehabUiteringsärenden.
Som en konsekvens av kollektivavtalet om riktlinjer för förelagshälsovården
från år 1976 bör en del av dessa frågor åligga
företagshälsovårdsorganisationen. Det gäller vissa serviceuppgifter såsom
information och rådgivning till myndigheter i samband med deras handläggning av
individärenden. Under en övergångstid bör regionkontoren behålla sådan
verksamhet som ännu inte har kunnat föras över till
företagshälsovårdsorganisationen. Det centrala ansvaret för regionkontorens
handläggning av dessa frågor bör under denna övergångstid tillkomma statens arbetsmarlcnadsnämnd.
Sådana
individärenden hos regionkontoren som inte är av servicekaraktär bör övertas
av arbetsmarlmadsnämnden. Det gäller t. ex. beslut om användning av anslaget
för lönekostnader vid viss omskolning och omplacering.
Den
nya myndigheten för personalutbildning och personaladministration bör ha
ställning som centralt serviceorgan för statsmyndigheterna.
Prop. 1978/79:133 15
Det
är, som jag redan har framhållit, därför angeläget att verksamheten inriktas så
att den motsvarar myndigheternas behov och efterfrågan. Verksamheten bör därför
finansieras genom avgifter.
Del
är emellertid f. n. svårt alt bedöma efierfrågan på personaladministrativ
konsultation. Denna konsultation bör därför övergångsvis finansieras med
anslag. Så snart de praktiska förutsättningarna föreligger, bör emellertid den personaladrainistrativa
konsultationen och det därmed sammanhängande utvecklingsarbetet enligt
regeringens bestämmande avgifisfinansieras. Den verksamhet sora förs över från
nuvarande PUN bör bedrivas enligt samma principer sora f. n. gäller för PUN.
Det
är angeläget att den nya myndigheten får en organisation som smidigt kan
anpassas till efterfrågan på personalutbildning och personal-adrainistrativ
konsultation. HandUngsberedskap bör finnas för såväl en ökad som minskad
efterfrågan.
Regeringen
bör inhämta riksdagens godkännande att inrätta en ny myndighet för
personalutbildning och personaladministration enligt vad jag nu har förordat.
För chefen för myndigheten bör inrättas en ordinarie tjänst med beteckningen p.
Samtidigt bör chefstjänsterna för PUN och SPN dras in. Regeringen bör få
besluta om den nya myndighetens namn och närmare avgöra myndighetens
uppgifter, organisation ra. ra. i huvudsaklig överensstämmelse med vad jag har
anfört. Jag har för avsikt att föreslå regeringen att tillsätta en särskild organisations-koraraitté
för att förbereda dessa beslut. Koraraittén bör även lämna förslag till
lokalisering av den nya rayndigheten. Regeringen har redan tillsatt en särskUd
arbetsgrupp för att bl. a. förbereda organisationskommitténs arbete.
När
det gäller tidpunkten för inrättande av arbetsmarknadsnämnden och den nya
myndigheten för personalutbildning och personaladministration och resurser för
deras verksamhet vill jag först hänvisa till vissa ställningstaganden i prop.
1977/78: 157. Det föreslogs där att arbetsmarknadsnämnden organisatoriskt i
första hand skulle byggas upp med resurser från SPN. Inrättandet av nämnden
skulle dock anstå tUl dess att ställning kunnat tas också till de frågor som
skulle utredas vidare. SPN:s verksamhet skulle därigenom i huvudsak kunna
fortsätta till dess alt frågorna får en samlad lösning.
Den
nya organisatoriska struktur som jag nu har redovisat innebär enligt min mening
att de olika organisationsfrågorna har fått en god samlad lösning. Det är
angeläget att de nya myndigheterna och organen kan påbörja sin verksamhet så
snart sora raöjligt. Inriktningen bör vara att de nya myndigheterna inrättas
den 1 juli 1979.
En
konsekvens av mina förslag är att PUN och SPN upphör när de nya myndighetema
inrättas.
Frågan
humvida trygghetsnämnden (TrN) eller delar därav bör in-, ordnas i
arbetsmarknadsnämnden skulle enligt föredragande statsrådet i
Prop. 1978/79:133 16
prop.
1977/78: 157 övervägas av organisationskommittén för arbetsmarknadsnämnden.
Beslut kommer på underlag från kommittén att fatfas av regeringen.
Kostnadema
för TrN:s kansli belastar f. n. det under ättonde huvudfiteln upptagna
anslaget Statens arbetsgivarverk. Om regeringen beslutar att TrN:s kansli skall
flyttas från SAV till arbetsmarknadsnämnden kommer det att medföra en besparing
på SAV:s myndighetsanslag. Motsvarande medel bör i så fall tillföras
arbetsmarknadsnämnden.
Jag
vill här också beröra frågan om kansliresurser för nämnden för vissa
omplaceringsfrågor (NOM). I prop. 1971: 29 angående omlokalisering av viss
statlig verksamhet föreslogs att en särskild nämnd skulle tillsättas raed
uppgift att efter kontakt raed den anställdes organisation ta StäUning till ora
åberopade skäl raot flyttning skulle anses tillräckligt vägande.
NOM:s
uppgifter gäller sådan omlokalisering av statlig verksamhet sora har beslutats
av riksdagen åren 1971 och 1973. Huvuddelen av omlokaliseringen är nu
genomförd och NOM:s verksamhet koramer som en följd av detta att avta under de
närmaste åren. NOM bör enligt min mening besluta i vissa omplaceringsfrågor
enligt nu gällande riktiinjer även efter det att arbetsmarknadsnämnden har
inrättats. Med hänsyn till arten av arbetsmarknadsnämndens arbetsuppgifter
finner jag det dock lämpligt att NOM:s nuvarande kansliresurser inordnas i
arbetsmarknadsnämnden. Härigenom underlättas även den omställning som följer
av att NOM:s verksamhet komraer att avta och på sikt upphöra.
Kostnaderna
för NOM belastar f. n. det under åttonde huvudtiteln upplagna anslaget
Förberedelser för omlokalisering av stadig verksamhet. Motsvarande medel bör
fortsättningsvis ställas till arbetsmarknadsnämndens förfogande och ingå i
staten för nämnden.
I
årets budgetproposUion har regeringen under åttonde huvudtiteln föreslagit
riksdagen att för budgetåret 1979/80 dels till Statens personal-utbUdningsnärand:
Förvaltningskostnader anvisa ett förslagsanslag av 3 477 000 kr., dels till
Statens personalutbildningsnämnd: Uppdragsverksamhet anvisa ett förslagsanslag
av 1 000 kr. och dels till Statens personalnämnd anvisa ett förslagsanslag av
29 187 000 kr.
Som
jag redan har framhåUit bör den nya myndigheten för personalutbildning och
personaladministration överta PUN:s nuvarande avgifts-finansierade verksamhet.
Inkomster och utgifter för denna verksamhet redovisas f. n. under anslaget
Statens personalutbildningsnämnd: Uppdragsverksamhet.
Ett
nytt anslag benämnt PersonalutbUdning och personaladministration:
Uppdragsverksamhet bör föras upp i statsbudgeten fr. o. m. budgetåret 1979/80.
Anslaget bör föras upp med ett formellt belopp av 1 000 kr. Under anslaget bör
redovisas inkomster av och utgifter för dels den verksamhet som den nya
myndigheten för personalutbildning
Prop. 1978/79:133 17
och
personaladministration övertar från PUN, dels sådan annan uppdragsverksamhet
som den nya myndigheten kommer att svara för. Samtidigt bör anslaget Statens
personalutbildningsnämnd: Uppdragsverksamhet utgå ur statsbudgeten.
För
de anslagsfinansierade delama av de nya myndighetemas verksamhet bör fr. o. m.
nästa budgetår föras upp två nya förslagsanslag med beteckningarna Statens
arbetsmarknadsnämnd resp. PersonalutbUdning och personaladministration:
Förvaltningskostnader. Anslagen bör föras upp med formella belopp.
Dessa
nya anslag bör i princip inte belastas med högre belopp än vad som har
beräknats i budgetpropositionen för den nuvarande verksamheten vid SPN och för
den anslagsfinansierade delen av PUN:s verksamhet resp. vad som har beräknats
för TrN:s och NOM:s kanslier. De i budgetpropositionen begärda anslagen Statens
personalutbildningsnämnd: Förvaltningskostnader och Statens personalnämnd
kommer inte att uppvisa någon belastning efter det att de nya myndigheterna har
inlett sin verksamhet.
Det
bör ankomma på regeringen att med dessa utgångspunkter fastställa stat för
arbetsmarknadsnämnden och den nya myndigheten för personalutbildning och
personaladministration. Regeringen bör också bemyndigas att besluta om de
övergångsanordningar i övrigt som krävs för atl genomföra de
organisationsförändringar som jag nu har föreslagit.
3
Hemställan
Med
hänvisning UU vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen att
1. godkänna de av mig förordade riktiinjema för organisation för
arbetsmiljöfrågor, företagshälsovård samt personalutbildning och personaladministrativ
konsultation m. m. inom statsförvaltningen
2. godkänna att en myndighet för personalutbUdning och personaladministration
med de uppgifter sora jag har angett inrättas den 1 juli 1979
3. godkänna avtalet meUan statens arbetsgivarverk och de statsanställdas
huvudorganisationer om riktiinjer för organisation m. m. för statlig
företagshälsovård
4. godkänna avtalet mellan statens arbetsgivarverk och de statsanställdas
huvudorganisationer om statens arbetsmUjönämnd
5. besluta att statens personalutbildningsnämnd och statens personalnämnd
skall upphöra vid utgången av juni 1979
Prop. 1978/79:133 18
6. besluta att de regionala och lokala hälsoråden skall upphöra vid
tidpunkt sora regeringen bestäramer
7. bemyndiga regeringen att besluta om kansliorganisation för nämnden för
vissa oraplaceringsfrågor
8. bemyndiga regeringen att i övrigt vidtaga de övergångsåtgärder och
andra åtgärder som behövs för att kunna genomföra de organisationsförändringar
som jag har redogjort för
9. bemyndiga regeringen att för chefen för den föreslagna myndigheten
för personalutbildning och personaladministration inrätta en ordinarie tjänst
med beteckningen p
10. till Statens arbetsmarknadsnämnd för budgetåret 1979/80 anvisa ett
förslagsanslag av 1 000 kr.
11. till Personalutbildning och personaladministration: Förvaltningskostnader
för budgetåret 1979/80 anvisa ett förslagsanslag av 1 000 kr.
12. med återkallande av förslaget i prop. 1978/79:100 bil. 11 att till
Statens personalutbildningsnäinnd: Uppdragsverksamhet för budgetåret 1979/80
anvisa ett förslagsanslag av 1 000 kr., till Personalutbildning och
personaladministration: Uppdragsverksamhet för budgetåret 1979/80 anvisa ett
förslagsanslag av 1 000 kr.
4 Beslut
Regeringen
ansluter sig tiU föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition
föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredraganden har lagt fram.
Prop. 1978/79:133 19
Bilaga
1
Sammanfattning
av promemorian (Ds B 1978:11) Organisation för arbetsmiljöfrågor,
företagshälsovård, personalutbildning m. ni. inom statsförvaltningen
1.
Allmänt
I
promemorian redovisas resultatet av det fortsatta utredningsarbete som
aviserades i prop. 1977/78: 157 om organisation av statsförvaltningens
centrala arbetsgivarfunktion.
I
promeraorian har det utredda området delats in i verksarahetsorarå-dena
arbetsmiljöfrågor, inbegripet företagshälsovård och personalraål-tidsverksamhet,
samt personaladministrativ utveckling, rådgivning, konsultation och personalutbildning.
I proraeraorian redovisas en kartläggning av befintlig verksarahet och förslag
till ny organisation för verksamheten inom dessa områden. Vidare redovisas
ytterligare kartläggning av verksamheten inom statens arbetsmarknadsnämnds
verksamhetsområde och vissa förslag angående bl. a. arbetsmarknadsnämndens lednings-
och kontaktorganisation.
Det
i promemorian redovisade karUäggningsarbetet har i huvudsak avgränsats tUI
statens personalnämnd (SPN), statens personalutbildningsnämnd (PUN), statens arbetsmUjönämnd
(SAN), trygghetsnämnden (TrN) och den statliga
företagshälsovårdsorganisationen.
Den
fortsatta redogörelsen behandlar bara de delar av promemorian som är av
betydelse för de förslag som läggs fram i propositionen.
2.
Tidigare utrednmg
I
proraemorian erinras inledrungsvis ora vad utredningen (B 1977: 9) om vissa
organisatoriska frågor med anledning av olika reformer inom arbetsrättens
område anförde om de områden som behandlas i proraemorian.
När
det gäller arbetsmiljöområdet konstaterade utredningen bl. a. att
arbetsfördelningen mellan olika centrala organ f. n. är oklar. SPN, den
statliga företagshälsovården och statens avtalsverk (SAV) har alla uppgifter
inom området. Utredningen förordade en närmare översyn varvid bl. a. frågan om
organisatorisk samordning mellan SAN:s verksamhet och de delar av SPN:s
verksamhet som är inriktade mot arbetsmiljöfrågor borde prövas.
Utredningen
pekade vidare på samordningsproblem i den regionala organisationen. Det gällde
arbetsfördelningen mellan verksamheten vid SPN:s regionkontor och verksamheten
vid den regionala företagshälsovårdsorganisationen. Personalorganisationernas
inflytande över hälso-vårdsfrågoraa motiverade enligt utredningen att partema
gemensamt borde lösa samordningsproblemen.
Utredningen
framhöll äyen i sitt betänkande att myndigheternas behov av stöd i form av
utbildning, konsultation och rådgivning inom det personaladministrativa området
ökar till följd av arbetsrättsreforraema.
Prop. 1978/79:133 20
Utredningen
visade på det starka saraband som råder mellan SPN:s konsultverksamhet och den
verksamhet som PUN bedriver i syfte att stödja myndigheternas
personalutbildning. Utredningen såg personalutbildningen och den konsulterande
verksamheten som sinsemellan kompletterande och föreslog därför att SPN:s myndighetsstödjande,
konsulterande verksarahet inom det personaladrainistrativa området och utvecklingen
av denna skulle sammanföras med PUN:s verksarahet i ett nytt institut för
personaladministration och personalutveckling.
3. Arbetsmiljöfrägor
inkl. företagshälsovård
I
promemorian erinras att föredragande statsrådet i prop. 1977/78: 157 anförde
att medbestäraraandereformen har koramit att medföra att formerna för de
anställdas inflytande har ändrats. Förhandlingar och avtal torde bli den
dominerande medbestämmandeformen inom statsförvaltningen. Detta återspeglas
också i medbestämmandeavtalet för det statliga arbetstagarområdet (MBA-S), som
bl. a. innehåUer möjligheter att i stor utsträckning sluta lokala avtal inom
olika medbestämmandeområden.
Arbetsmiljöfrågorna,
inkl. företagshälsovården, intar emellertid i vissa avseenden en särställning.
I arbetsmiljölagen (1977: 1160) slås fast att arbetsgivare och arbetstagare
skall samverka för att åstadkomma en god arbetsmiljö (3 kap. 1 §).
Arbetsmiljöfrågorna betraktas således sora en icke partsskUjande fråga och
parterna förutsätts samverka för att åstadkomma tillfredsställande arbetsförhåUanden.
Denna syn återspeglas emeUertid endast delvis i den nuvarande organisationen
inom arbetsrailjöområdet.
I proraemorian
konstateras att organisationsbilden inom arbetsmU-jöområdet i stort är
splittrad. Detta försvårar en effektiv verksamhet. Bl. a. behöver
företagshälsovården samordnas centralt.
Valet
av lämplig organisation för företagshälsovården hänger självfallet också
samman med den finansieringsform sora skall Ullämpas i framtiden.
Av
dessa anledningar föreslås i promemorian att de centrala parterna på den
statliga arbetsmarknaden bör sluta avtal om organisation m. m. för arbetsmiljöfrågoma
inom statsförvaltningen.
Det
förutsätts i promemorian att verksamheten inora hälsoråd och hälsocentraler
samt ansvaret för sådana utredningar, projekt m. m. inom arbetsmiljöområdet som
f. n. bedrivs av SPN övertas av de organ som kan komma att inrättas av parterna
geraensarat.
4. Personaladministrativ
utveckling, rådgivning, konsultation och perso
nalutbildning
I
promemorian diskuteras konsekvenserna av den starkare betoningen av
partsförhållandena för bl. a. den personaladministrativa konsultationen och
rådgivningen inom statsförvaltningen. Det konstateras att efterfrågan på sådan
konsultation kan komma från flera håll. Dels kan partema var för sig komma att
efterfråga konsultation, exempelvis som underlag för lokala
avtalsförhandlingar (s. k. partsbunden konsultation), dels kan de lokala
parterna gemensamt behöva service bl. a. till följd av träffade avtal.
Prop. 1978/79:133 21
Ansvaret
för partsbunden konsultation på arbetsgivarsidan åvilar statens
arbetsgivarverk.
EnUgt
promemorian medför den starkare betoningen av partsförhållandena att personaladministrativ
utveckling vid verk och myndigheter i siörre utsträckning kommer att vara en
fråga för parterna tillsararaans snarare än en partsneutral expertfråga.
Behovet
av partsgeraensara rådgivning och konsultation är emellertid svårt att fömtse.
Myndighet eller myndigheter och de lokala personalorganisationerna tillsararaans
bör i princip vara oförhindrade att själva välja konsult. Det kan dock vara
svårt att finna konsulter med erfarenheter från både statsförvaltningen och det
personaladministrativa området.
I proraemorian
framhålls vidare att den myndighetsstödjande verksarahet som SPN bedriver
genom konsultation, rådgivning m. ra. och utvecklingsverksamheten i anslutning
härtiU till sin inriktning och delvis till sitt innehåll har betydande likheter
med den verksamhet som PUN bedriver. Övervägande skäl talar för en
organisatorisk samordning. I båda fallen är målet att främja effektiviteten i
statsförvaltningen. I båda fallen används såväl utbildning som konsultation och
rådgivning för att föra ut kunskaper och erfarenheter.
Vad gäUer
finansiering av den personaladministrativa konsultationen sägs i promeraorian
att raan bör eftersträva att icke partsbunden perso-naladrainistrativ
konsultation och därmed sammanhängande utveckling, som berör flera myndigheter,
skall finansieras genora avgifter så snart de praktiska förutsättningarna
föreligger.
Mot
bakgrund av bl. a. vad som nu har redovisats föreslås i promemorian att SPN:s
nuvarande uppgifter inom området för personaladministrativ konsultation och
rådgivning samt därmed samraanhängande ut-vecklingsverksarahet bör samraanföras
raed PUN:s organisation. I samband härmed bör en ny nämnd inrättas, benämnd
nämnden för personaladministration och personalutbildning (PAN).
När
det gäller verksamheten vid SPN:s regionkontor konstateras i promeraorian att
denna dels avser rådgivning och konsultation riktad till rayndigheterna, dels individinriktade
frågor, exempelvis angående rehabilitering av arbetshandikappade.
Enligt
avtalet om riktlinjer för företagshälsovård m. m. skall bl. a. rehabiliterings-
och vissa omplaceringsfrågor handläggas inom företagshälsovården.
Hälsocentralerna bör alltså ses som ett serviceorgan i individärenden. I promeraorian
erinras om att om ytterligare insatser erfordras exempelvis omplacering över
myndighetsgränser bör frågan hänskjutas till arbetsmarknadsnämnden.
Enligt
proraeraorian bör därför verksamheten inom SPN:s nuvarande regionala organisation
inriktas mot mer renodlade serviceuppgifter, i första hand utveclding och
konsultation inom det personaladministrativa området samt personalutbildning.
Med
hänsyn till den framtida utvecklingen av regionkontorens verksamhet föreslås i
promeraorian att SPNis nuvarande regionkontor bör överföras tUl PAN.
Övergångsvis
i avvaktan på att företagshälsovårdsorganisationen är fullt utbyggd bör den
regionala organisationen fortsätta att handlägga omplacerings- och
rehabiliteringsfrågor på samma sätt som hittUls. Huvudman för denna del av
verksamheten bör vara statens arbetsmarknadsnämnd.
Prop. 1978/79:133 22
STATENS
ARBETSGIVARVERK Avtal
1979-02-19
Bilaga
2
RiktUnjer
för organisation m. m. för statlig företagshälsovård Tillämpningsområde
1 §
Avtalet
gäller företagshälsovård för arbetstagare hos staten för vilken avlöningsvillkoren
regleras eller brukar regleras mellan statens arbetsgivarverk eller myndighet
som arbetsgivarverket bestämmer och part på arbetstagarsidan i detta avtal
eller därtill anslulen organisation (motsvarande).
Avtalet
gäller inte arbetstagare som är stationerad utomlands och inte heller
arbetstagare som avses i 1 kap. 6 § LOA.
Avtalet
gäller inte i förhållande tiU organisation som varken är part i avtalet eller
tillhör sådan part.
Inrättande
av Statshälsan
2 §
Parterna
i detta avtal är ense om att geraensarat inrätta ett organ Statshälsan med
de huvudsakliga uppgifter som anges i 3 § och i huvudsak den organisation som
framgår av 48 §§ samt företagshälsovårdsgrupper som rådgivande organ enligt 9
§.
Parterna
skall efter särskild utredning som avses i 12 § punkt 1 bestämma i vilken
företagsform verksamheten vid Slatshälsan skall bedrivas. Härvid bör i första
hand stiftelseformen prövas.
Protokollsanteckning
till 2 §:
Parterna
är ense om att inriktningen bör vara att Statshälsan och förefagshälsovårdsgrupperna
skall kunna inleda sin verksamhet 1980-07-01.
3 §
Statshälsan
skall inom ramen för de resurser som ställs lill förfogande och i den uppbyggnadstakt
som Statshälsan beslutar ha tiU uppgift att svara för företagshälsovård för
arbetstagare hos staten som omfattas av avtalet.
Statshälsan
bedriver sin huvudsakliga verksamhet genom lokala förelagshälsocentraler.
Verksamheten
skall härvid bedrivas i överensstämmelse med det mellan parterna den 10 maj
1976 träffade avtalet om riktlinjer för företagshälsovård m. m. för den
statliga sektom i dess vid varje tidpunkt gällande lydelse eller med avtal som
ersätter nämnda avtal.
1
enlighet med första stycket skall Statshälsan vidare ha tUl uppgift att
planera och leda uppbyggnaden och driva den
statliga företagshälsovården
pröva behovet av lokala företagshälsocentraler och
organisera sådana
Prop. 1978/79:133 23
pröva behovet av och formema för anslutning till icke-statlig företagshälsovård
av anställda sora omfattas av avtalet och i förekommande fall genomföra sådan
anslutning samt där så är lämpligt erbjuda anslutning tUl slallig
företagshälsovård för anslällda som inte omfattas av avtalet.
Protokollsanteckning
till 3 §:
Erbjudande
som avses här skall i första hand avse anställda med statligt reglerade löne-
och anställningsvillkor.
Protokollsanteckning
till 13 §§:
Partema
har fömtsatt att
1) frågor ora anställning för arbetstagare hos staten
som sysselsätts i arkivarbete löses i enlighet med förslag i prop. 1978/79: 73.
2) frågan om företagshälsovård för arbetstagare sora
är stationerade utomlands tas upp i samband med förhandling om arbetsmUjöavtal
för denna gmpp.
3) den organisation för företagshälsovård varom
parterna enas i detta avtal skall verka för att anställda vid sådana stiftelser,
institut och liknande inrättningar sora helt eller delvis finansieras genora
statsbidrag efter särskild överenskommelse om bl. a. avgift ansluts till den
företagshälsovård som organisationen avser bedriva.
Statshälsans
organisation
4 §
Statshälsans
verksamhet skall ledas av en styrelse.
Styrelsen
skall bestå av sex ledamöter. Av dessa skall arbetstagarorganisationema utse
tre och arbetsgivaren två ledamöter. Dessa utser ytterligare en ledamot som
också skaU vara Statshälsans chef.
Styrelsen
skall utse en av arbetstagarorganisationerna utsedd ledamot att vara
ordförande.
För
var och en av de ledamöter part utsett skall sararaa part utse en personlig
ersättare.
5 §
Uppgifterna
för styrelsen särat regler för styrelsens sammanträden och krav för beslutsmässighet
skall meddelas i den stiftelseurkund (motsv.) som upprättas.
6 §
För
varje lokal företagshälsocentral skall finnas ett lokalt hälsoråd med
företrädare för arbetsgivare och arbetstagarorganisationer vid myndigheter som
är anslutna till hälsocentralen. Det lokala hälsorådet skall inom ramen för
företagshälsovårdsavtalet och direktiv från Statshälsans styrelse, prioritera
och fastställa inriktning av den hälsovård som bedrivs vid
företagshälsocentralen.
Lokalt
hälsoråd skall efter särskilt beslut i Statshälsans styrelse bestå av lägst 5
och högst 9 ledamöter. Från arbetsgivarsidan får härvid utses så många
ledamöter att deras antal med ett understiger antalet arbetsta-garledamöter.
Prop. 1978/79:133 24
Arbetstagarledamöterna
utser en av hälsorådets ledamöter att vara dess ordförande. För varje ledamot
skall fmnas en personlig ersättare. Utses icke ordförande enligt dessa regler
utses ordförande av Statshälsans styrelse.
Arbetsgivarledamöterna
utses av statens arbetsgivarverk eller av myndighet som arbetsgivarverket
bestämmer. Arbetstagarledamöterna utses av de arbetstagarorganisationer som är
parter i detta avtal eller del av sådan organisation som organisationen
bestämmer.
7 §
För
service och biträde i uppbyggnaden av företagshälsovård skall inom Statshälsan
finnas särskUda servicecentraler tills vidare på de orter där StatUga regionala
företagshälsocentraler f. n. finns inrättade. Till varje sådan servicecentral
bör vara knutet ett kansli.
8 §
Utöver
vad som föreskrivs i 46 §§ och vad i övrigt parterna bestämmer vid
inrättandet av Statshälsan skall Statshälsan själv besluta om sin inre
organisation.
Företagsbälsovårdsgrupper
9 §
För
uppgiften att lämna Statshälsan förslag till beslut om frågor om prioritering
och insaiser gällande uppbyggnaden av företagshälsovård skall finnas företagshälsovårdsgmpper
knutna som rådgivande organ till Statshälsan med företrädare för arbetsgivare
och arbetstagarorganisationer vid berörda myndigheter.
Partema
är ense om att företagshälsovårdens organisation på regional nivå bör ha en
mer decentraliserad utformning än den nuvarande, bl. a. genom ett utökat antal
regionala organ. Partema är därför ense om att uppdra åt den utredning som
avses i 12 §, punkt 1 att studera frågan om antalet företagshälsovårdsgmpper
med utgångspunkt från en indelning som i huvudsak baseras på län.
Företagshälsovårdsgruppema
skall efter särskUt beslut av Slatshälsan bestå av lägst 5 och högst 9 ledamöter.
Från arbetsgivarsidan får härvid utses så många ledamöter att deras antal med
ett understiger antalet ar-betstagarledamöter.
Arbetstagarledamöterna
utser en av företagshälsovårdsgmppens ledamöter att vara dess ordförande. För
varje ledamot skall finnas en personlig ersättare. Utses inte ordföranden
enligt dessa regler utses denna av Statshälsans styrelse.
Arbetsgivarledamöterna
utses av statens arbetsgivarverk eller av myndighet som arbetsgivarverket
bestämmer. Arbetstagarledamöterna utses av de arbetstagarorganisationer sora är
parter i detta avtal eller del av sådan organisation sora organisationen
bestämmer.
Statshälsans
finansiering
10 §
Statshälsans
verksamhet skall såvitt gäller arbetstagare som omfattas av detta avtal
finansieras genom medel som arbetsgivaren efter kollektiv-avtalsförhandling
mellan partema ställer till förfogande.
Prop.
1978/79:133 25
Parterna är ense om alt Stalshälsans finansiering bör
grundas på en rullande treårsplan. Genom kollektivavtalsförhandlingar skall
planen alltså årligen framskrivas så att den alltid omfattar tre år. Om
särskilda skäl föreligger kan partema därvid även överväga atl göra
avsättningar ulöver gällande treårsplan.
För
budgetåren 1980/811982/83 förbinder sig arbetsgivaren i en
lighet med försia stycket att för drift och utbyggnad av verksamheten
liUdela Statshälsan medel enligt följande treårsplan:
Budgetåret 1980/81 65 miljoner kr.
Budgetåret 1981/82 83 miljoner kr.
Budgetåret 1982/83 101 miljoner kr.
Med utgångspunkt från prisförhållandena januari 1979 avses
dessa belopp omräknas utifrån förändringar i konsumentprisindex.
Protokollsanteckning:
Vid beräkning av medel i treårsplanen har ej beaktats ev.
kostnader som kan uppkomma när verksamhet sora f. n. bedrivs av s. k. särskilda
hälsoråd inordnas i Statshälsans verksarahet.
Anställningsfrågor m. ta.
11 §
Arbetstagare som vid Statshälsans inrättande har anslällning
hos nuvarande regionala och lokala hälsoråd skall erbjudas anstäUning i Statshälsan.
12 §
Parterna skall utse cn gemensam arbetsgrupp som inlill
dess Statshälsan inrättas skall
1.
utarbeta
förslag angående företagsform, stiftelseurkund/motsvarande, organisation och
arbetsordning för Statshälsan.
2.
bereda frågan
om de allmänna anställningsvillkoren för dera som avses bli anställda i
Statshälsan samt frågan om vem som bör företräda Statshälsan i förhandlingar i
sådana frågor.
3.
bereda
personalfrågor i samband med avveckling av personal inom befintiig
företagshälsovård.
4.
genomföra
inventering av nödvändiga ändringar i t. ex. gällande avtal och författningar.
Hemställan till regeringen
13 §
Statens arbetsgivarverk skall hemställa hos regeringen alt
den meddelar beslut av i huvudsak följande innebörd.
a)
Bestämmelser
som dels ger Statshälsan rätt att företräda staten som arbetsgivare vid sådan
förhandling med allmän försäkringskassa som avses i 2 kap. 7 § andra stycket
lagen (1962: 381) om allmän försäkring, dels ger Statshälsan de bemyndiganden
som eljest kan behövas för att Statshälsan skall kunna bedriva sin verksarahet.
b)
Bestäraraelser
om att förordningen (1976: 556) med instruktion för regionala och lokala hälsoråd
skall upphöra att gäUa 1 juli 1980.
c)
Bestämmelser om
att Statshälsan kostnadsfritt får överta utrust-
Prop. 1978/79:133 26
ning
och inventarier vid nuvarande regionala och lokala hälsoråd och hälsocentraler
samt viss utrustning och vissa inventarier vid SPN.
d)
Bestämmelser om sådan ändring av förordningen (1976: 1062) om läkare för
sjukvård eller företagshälsovård hos statsrayndigheterna att frågor om
anställande av läkare m. m. före regeringens beslut skall ha underställts
Statshälsan för samrådsyttrande.
14
§
Statens
arbetsgivarverk skall vidare hemsfälla hos regeringen om att den, sedan
Statshälsan har förhandlat med berörda myndigheter och därefter gjort
framställning till regeringen i frågan, beslutar om åtgärder som behövs för att
verksamhet, som f. n. omfattas av förordningen av den 28 oktober 1976 om
särskilda hälsoråd hos vissa statsmyndigheter i lämplig organisatorisk form
skall kunna inordnas i Statshälsans verksamhet.
Protokollsanteckning
till 14 §:
I
anslutning tUI frågan om att i Statshälsan inordna verksamhet som f. n. lyder
under s. k. särskUda hälsoråd gör parterna följande gemen-samraa uttalande.
Inordnande av verksarahet sora avses i 14 § skall ske på sådant sätt att
företagshälsovården för de anställda vid berörda myndigheter håller minst
samma standard sora före inordnandet. Särskild hänsyn skall tas tUI de
speciella krav på företagshälsovård sora verksamheten inom berörda myndigheter
kan ställa.
Giltighetstid
m. m.
15 §
Avtalet
gäller endast under förutsättning att regeringen meddelar de bestämmelser som
avses i 13 § och att parterna träffar överenskommelser i de frågor sora
förutsätts i avtalets 2, 5, 8, 9 och 12 §§.
Avtalet
gäller t. v. med en uppsägningstid av ett år. Om avtalet efter det att
Statshälsan inrättats upphör att gälla utan att ersättas av nytt avtal skall
Statshälsan avvecklas i enlighet med stiftelseurkunden/raotsva-rande och staten
äga rätt att överta Statshälsans tillgångar och förpliktelser.
16 §
Förhandling
som förutsätts enligt 10 och 15 §§ i detta avtal föres under fredsplikt.
17 §
Avtalet
sluts under förbehåll om regeringens godkännande.
Stockholm
1979-02-19
Statens
arbetsgivarverk Centralorganisationen SACO/SR
K-L
Uggla per Gothefors
Statsanställdas
förbund TCOs statstjänstemannasektion (TCO-S)
Curt Persson Rune Larsson
Prop. 1978/79:133 27
STATENS
ARBETSGIVARVERK Avtal
1979-02-19
Bilaga
3 Avtal om statens arbetsmiljönämnd
1 §
Parterna
inrättar 1979-07-01 en ny partssammansatt nämnd, statens arbetsmUjönämnd.
2 §
Nämndens
huvuduppgift är att främja utveckling och övergripande samordning av
arbetsmiljöverksamhet inbegripet företagshälsovård inom statsförvaltningen.
Nämndens huvudsakliga uppgifter är att
verka för att arbetsmiljöfrågor inom
statsförvaltningen handläggs på ett ändamålsenligt och planraässigt sätt och
därvid beakta förhåUandena inom arbetslivet i övrigt
följa och föreslå forskning och utveckling inom
arbetsmiljöområdet
stödja utveckling inom företagshälsovårdsområdet inora
statsförvaltningen frärast genom saraarbete raed den organisation för företagshälsovård
varora parterna enats
-
verka för att uppgifter ora olycksfaU, tillbud eller arbetsmiljörisker vid
statliga arbetsplatser insamlas, sammanställs och bearbetas
utfärda anvisningar för tillämpning av
kollektivavtal inom arbetsmiljöområdet om parterna i avtalet är ense om anvisningama
samt i övrigt utfärda allmänna riktlinjer inom arbetsrailjöområdet varom
partema i detta avtal är ense.
bistå myndigheter i uppbyggnaden av ett effektivt
skyddsarbete
vara fackansvarigt organ för utbUdningen inom arbetsmiljöorarådet
utge inforraation inom arbetsmiljöområdet
i samverkan med berörda myndigheter verka för att
skyddsombud och annan personal som har att handlägga frågor om arbetsmiljön
utbildas och instrueras
i nära saraarbete raed myndigheter och fackliga
organisationer planmässigt identifiera och utarbeta förslag till lösningar på
generella arbetsmiljöproblera särat motverka uppkomsten av nya
yttra sig över myndigheternas ansökningar om bidrag
för arbets-miljöutbUdning från arbetarskyddsfonden
3 §
Statens
arbetsgivarverk skall hos regeringen hemställa om att den utfärdar bestäraraelser
som ger nämnden rätt att från myndigheter inhämta de uppgifter som behövs för
dess verksamhet.
4 §
Näranden
äger fatta för verksaraheten erforderliga beslut. Näranden består av sexton
ledamöter. Av dessa utser statens arbetsgivarverk (SAV) åtta, Statsanställdas
förbund (SF) och TCO:s statstjänstemannasektion (TCO-S) vardera tre samt
SACO/SR två. För varje ledamot utses enligt samma grunder en personlig
suppleant. Ledamot och suppleant utses för en tid av två år.
Nämnden
utser inom sig ordförande, förste och andre vice ordförande.
Prop. 1978/79:133 28
Näranden
sammanträder på kallelse av ordföranden. Näranden är beslutsför när lika många
ledamöter eller suppleanter från arbetsgivarsidan och arbetstagarsidan är
närvarande, dock minst fyra från vardera sidan. Som nämndens beslut gäller den
mening varom de flesta förenar sig.
Vid
närandens sammanträden skall föras prolokoll som justeras av ordföranden och
två andra ledamöter.
Nämnden
samraanträder i regel en gång per månad och i övrigt när ordföranden finner det
påkallat eller då minst hälften av ledamöterna så begär.
5 §
Vid
näranden skall finnas ett beredningsutskott med huvudsaklig uppgift att bereda
ärenden inför nämndens behandling. I utskottet ingår högst tre representanter
från arbetstagarorganisationerna och högst tre representanter för arbetsgivaren
samt kanslichefen. Parternas representanter skall utses bland nämndens
ledamöter och suppleanter.
Nämnden
kan utse särskUda utskott för speciella frågor.
6 §
TUl
nämndens förfogande skall finnas ett kansli.
Anmärkning:
Det
har förutsatts att för nämndens verksamhet erforderlig administration
tillhandahålls av arbetsgivaren. Näranden fömtsätts årligen över-lärana till
arbetsgivaren petitaunderlag för kommande budgetår.
Hemställan
till regeringen
7 §
Statens
arbetsgivarverk skall hemställa hos regeringen att den meddelar bestämmelser
om att personal som av arbetsgivaren anställes för att tjänstgöra vid nämndens
kansli skall anställas efter förslag av nämnden.
Protokollsanteckning:
Bestämmelsema
i 7 § ersätter bestämmelserna i avtal om förhandlingsordning i frågor om
tillsättning av vissa tjänster hos staten och MBL om information och
förhandling i tjänstetillsättningsärende.
Giltighetstid
a §
Detta
avtal som från arbetsgivarverkets sida sluts under förbehåll om regeringens
godkännande gäller från och med 1979-07-01 tiUs vidare raed tre raånaders
uppsägningslid. Samtidigt med detta avtals ikraftträdande skaU avtalet
1972-10-30 ora statens arbelsmiljönämnd upphöra att gälla.
Stockholm
1979-02-19
Statens
arbetsgivarverk Centralorganisationen SACO/SR
K-L
Uggla Per Gothefors
Statsanställdas
förbund TCOs statstjänstemannasektion (TCO-S)
Curt
Persson Rune Larsson
NORSTEDTS TRYCKEHI STOCKHOLM 197? 790224
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
21 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (21)
21 kopplingar i 15 dokument.
- SOU 2020:40 En gemensam utbildning inom statsförvaltningen s. 93 · s. 400 i texten
- SOU 2004:65 En statsförvaltning i utveckling och förnyelse s. 83 · s. 171 i texten
- Bet. 1990/91:AU15 Tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1990/91 i texten
- Prop. 1985/86:100 med förslag till statsbudget för budgetåret 1986/87 i texten
- Prop. 1983/84:100 med förslag till statsbudget för budgetåret 1984/85 i texten