Sök i Ratio Lex

om ändrade processuella regler för skattetillägg, m. m.

22 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 13 av 22 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1978/79:137, om ändrade processuella regler för skattetillägg, m. m.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:137 Regeringens proposition

1978/79:137

om
ändrade processuella regler för skattetillägg, m. m.;

beslutad
den 22 februari 1979.

Regeringen
föreslår riksdagen all aniaga del förslag som har upptagits i bifogade utdrag
av regeringsprolokoll.

På
regeringens vägnar

OLA
ULLSTEN

INGEMAR
MUNDEBO

Propositionens huvudsakliga innehåll

1
propositionen föreslås att besluts- och besvärsförfarandel i fråga om skattetillägg
och förseningsavgift enligl laxeringslagen (1956:623) anpassas till de nya
regler om laxeringsförfarandet, som skall tillämpas fr. o. m. 1979 års
taxering. De föreslagna reglerna avses gälla intill dess beslutanderätten i fråga
om skattetillägg och förseningsavgift förs över från lokal skattemyndighet till
taxeringsnämnd enligt riksdagens principbeslut år 1975.

Förslagen
innebär bl. a. att den lokala skallemyndigheten skall besluta om skattetillägg
och förseningsavgift fortlöpande under laxeringsperioden allt eftersom
taxeringsnämnden beslutar om taxeringarna. Skattemyndighetens beslut skall
sålunda i regel föreligga före laxeringsperiodens utgång den 31 oktober, men
beslut lar fattas lill utgången av taxeringsåret. Skattemyndigheten föreslås
också fä skyldighet att under laxeringsåret ompröva sill beslut om den skaltskyldige
begär del eller skäl annars finns lill det.

Vidare
föreslås att besvärsliderna förlängs. Den skallskyldige får enligt förslaget
anföra besvär över skattemyndighetens beslul till utgången av februari månad
året efter taxeringsåret. Har han inte fält del av beslutet under taxeringsåret
fär han anföra besvär till utgången av årel efter taxeringsåret. Taxeringsintendenien
fär anföra besvär lill den 30 juni året efter taxeringsåret.

1
Riksdagen 1978/79. 1 saml. Nr 137

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:137 2

Förslag
till

Lag
om ändring i taxeringslagen (1956:623)

Härigenom
föreskrivs an 63, Il6d, Il6j, 116 k och 116 m §§ taxeringslagen (1956:623)'
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

63 §

Taxeringsnämnd
är beslutför med ordföranden och minst två eller, i taxeringsnämnd vars
distrikt omfattar mer än en kommun, minsl tre andra ledamöter. Dock skall den
omständigheten atl ledamot har atl avträda vid behandling av visst ärende icke
utgöra hinder mot an beslut fattas rörande detla ärende.

Om
del ej är påkallat av särskild anledning atl ärendet prövas av fullsulten nämnd,
är taxeringsnämnd beslutför med ordföranden ensam vid

hel.

1) beslut
som ej innefattar prövning av ärendet i sak,

2) beslut
om laxering utan avvikelse från självdeklaration eller annan av den
skattskyldige till ledning för egen taxering lämnad uppgift,

3) beslut
om taxering med avvikelse från självdeklaration eller annan av den skaltskyldige
till ledning för egen taxering lämnad uppgift, om avvikelsen uppgår lill högst
500 kronor taxerad inkomsi,

4) beslul
om rättelse av lidigare 4) beslut om rättelse av tidigare beslut, som till
följd av skrivfel, beslul, som lill följd av skrivfel, räknefel eller annal
sådant förbise- räknefel eller annal sådani förbiseende innehåller uppenbar orikiighet
ende innehåller uppenbar orikiig-

samt

5)
beslut i ärende i vilket saken är 5) beslut i ärende i vilket saken är

uppenbar. uppenbar mot?

6) avgivande av yttrande i besvärsmål eller i annat mål eller ärende.

116d§
Beslut om skallelillägg enligt Beslut om skattetillägg enligt 116 c S skall
undanröjas avskatterät- 116 c § skall undanröjas om deklara-ten, om deklaration
kommit in till tion har kommit in till lokal skaite-skaiierätiens kansh eller
lokal skatte- myndighet, länsstyrelse eller skatle-myndighei inom tvä månader
från det domstol före utgången av februari den skattskyldige fått del av
beslutet. månad året efter taxeringsåret. Har

den skattskyldige fått del av beslutet först efter taxeringsårets
utgång skall

'
Lagen omtryckt 1971:399. Senasle lydelse av lagens rubrik 1974:773.

2 Sena.ste
lydelse 1978:3)6.

3 Senaste
lydelse 1978:196.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:137

Nuvarande lydelse

Har deklaration avseende fysisk person kommit in efter
utgången av den i första stycket angivna tiden men före utgången av årel efter
det då skattetillägg enligt 116 c § beslutades, skall skatterätten sätta ned
tillägget till tio procent av det tillägg som skall utgå enligt lagrummet. Gör
den skaltskyldige sannolikt, aU han icke Ull kännedom om skattetilläggets storiek
inom sist angiven tid, skall tillägget undanröjas, om deklaration har kommit
in inom två månader från del han erhållit sådan kännedom.

Föreslagen lydelse

beslutet undanröjas om deklaration har kommit in inom två
månader från det han fick del av beslutet.

Har
deklaration som avser fysisk person kommit in före utgången av årel efter det
då beslut om skaileiill-lägg enligl 116 c § meddelades och är första stycket
inte tillämpligt skall tillägget sättas ned till tio procenl av del tillägg som
annars skulle ha utgått. Detsamma gäller om den skattskyldige gör sannolikt,
alt han inte har lått del av debetsedel eller annan handling med uppgift om
skattetilläggets storlek inom nyss angiven tid och deklaration har kommit in
inom två månader från det han fick sådan kännedom.

opaginerad Kontrollera mot PDF

116jr Fråga om särskild avgift prövas, såviii gäller
taxeringsnämndens beslul samt vid rättelse av taxering enligt 72 a §, av den
lokala skattemyndigheten i det fögderi där beskattningsorten är belägen. I fall
som avses i 24 § 2 mom. prövas dock fråga om sådan avgift av den lokala
skattemyndighet som länsstyrelsen bestämmer.

Skatterätten
prövar fråga om särskild avgift vid eftertaxering.

Fråga om undanröjande enligt 116 d § första stycket skalt
prövas av den lokala skattemyndigheten om taxeringsnämnden har omprövat sitt taxeringsbeslut
på grundval av den inkomna självdeklaratlönen. I annat fall skall frågan prövas
av skatterätten. Fråga om nedsättning enligt 116d§ andra stycket skall prövas
av skatterätten.

Den lokala skattemyndigheten skall ompröva sitt beslul
ifråga om särskild avgift när taxeringsnämnden har ändrat sitt
taxeringsbeslut. Omprövning skall också ske om den skattskyldige

" Senaste lydelse 1978:196.

1* Riksdagen 1978/79. 1 saml. Nr 137

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:137

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

begär det eller skäl annars föreligger. Beslutet får dock inie
omprövas av myndigheten om den skattskyldige har anfört besvär över det och
särskilda skäl för omprövning inle föreligger. Den skattskyldige skall
underrättas om möjligheten till omprövning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

116k§'

Lokal skattemyndighet skall pröva fråga om särskild avgift
före den 1 oktober laxeringsåret. I särskilda fall får beslut fattas senare,
dock ej efter den 15 december taxeringsåret. Har rättelse enligl 72 a §
beslutats, skall den lokala skattemyndigheten utan hinder av vad nu sagts
besluta om härav föranledd avgift eller ändring av beslut om avgift.

Innan beslul fattas om påföring av avgifi, skall den skaltskyldige
beredas tillfälle yttra sig, om ej hinder möter. Om det anses påkallat, lår
yttrande inhämtas från taxeringsnämndens ordförande.

Lokal skattemyndighets beslut om särskild avgift skall
tillställas den skaltskyldige i den ordning som föreskrivs i 69 § 4 mom. andra
stycket beträffande underrättelse om avvikelse från självdeklaration.

116 Skallskyldigs besvär över lokal skattemyndighets beslul
om särskild avgift skall ha kommit in till skatterättens kansli inom två
månader från det han erhållit del av beslutet.

Lokal skattemyndighets beslut i fråga om särskild avgift
skall ha meddelats före taxeringsårels utgång, om inte beslutet föranleds av
rättelse enligt 72 a § eller avser undanröjande enligt 116 d § första stycket.

Innan beslul fattas om påföring av särskild avgifi, skall
tillfälle beredas den skattskyldige att yttra sig, om ej hinder möler. Om del anses
påkallat, får yttrande inhämtas från taxeringsnämnden.

Lokal skattemyndighets beslut om särskild avgift skall tillställas
den skattskyldige i rekommenderat brev. Om särskilda skäl föreligger får beslutet
delges honom.

m §

Skatlskyldigs besvär över lokal skattemyndighets beslul om
särskild avgift som har meddelats under taxeringsåret skall ha kommit in till
skatterätten före utgången av februari månad året därefter. Har den
skatt-skyldige inte fått del av beslutet under

opaginerad Kontrollera mot PDF

5 Senaste lydelse 1978:196.

6 Senaste lydelse 1978:196.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Utan hinder av bestämmelsen i första stycket skall skatlskyldigs
yrkande i fråga om särskild avgift prövas, om den laxering som avgiften avser
icke har vunnit laga kraft. Detsamma gäller sådant yrkande av laxeringsintendent
lill förmån för skaltskyldig. Om yrkande som har sagts nu framställs först hos
regeringsrätten eller kammarrätt, kan domstolen förordna alt målet om särskild
avgift skall upptagas och vidare handläggas av skatterätt.

taxeringsåret får han dock anföra besvär intill utgången
av året efter laxeringsåret eller, om han inte under taxeringsåret har fått del
av debetsedel eller annan handling med uppgift om den särskilda avgiftens
storlek, inom ett år efter det han erhöll sådan handling.

Har den lokala skattemyndigheten meddelat beslul i fråga
om särskild avgift efter taxeringsårets utgång, får den skattskyldige anföra
besvär inom två månader från det han fick del av beslutet.

Utan hinder av bestämmelserna i första och andra styckena
skall skattskyldigs yrkande i fråga om särskild avgift prövas, om den taxering
som avgiften avser inte har vunnit laga kraft. Delsamma gäller sådant yrkande
av laxeringsintendent till förmån för skallskyldig. Om yrkande som har sagts
nu framställs först hos regeringsrätten eller kammarrätt, kan domstolen
förordna alt målel om särskild avgift skall upplagas och vidare handläggas av
skatterätt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna lag träder i kraft en vecka efter den dag, då lagen
enligt uppgift på den har utkommit från trycket i Svensk författningssamling
och tillämpas första gången i fråga om särskild avgift vid 1979 års laxering
eller eftertaxering för samma år.

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:137 6

Utdrag

BUDGETDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1979-02-22

Närvarande:
statsministern Ullsten, ordförande, och statsråden Sven Romanus, Mundebo,
Wikström, Friggebo, Wirtén, Huss, Rodhe, Wahlberg, Hansson, Enlund, Lindahl, Winther,
De Geer, Blix, Cars, Gabriel Romanus, Tham, Bondestam

Föredragande:
statsrådet Mundebo

Proposition
om ändrade processuella regler för skattetillägg, m. tn.

1
Inledning

Enligl
taxeringslagen (1956:623), TL, påförs den skattskyldige i vissa fall särskilda
avgifter i form av skattetillägg och förseningsavgift.

Skalletillägg
påförs om den skattskyldige i självdeklaration har lämnat oriklig uppgift, om
taxering bestämts skönsmässigt med avvikelse från deklaration eller om taxering
verkställts skönsmässigt därför att deklaration uteblivit.

Förseningsavgift
påförs om deklaration inte har lämnats i rätt tid.

Beslut
i första instans i fråga om skattetillägg och förseningsavgift fattas av den
lokala skattemyndigheten.

Det
principbeslut om en ny laxeringsorganisation i första instans som riksdagen
fattade år 1975 innebär bl. a. att beslutanderätten i ärenden om särskild
avgift, dvs. skattetillägg och förseningsavgift, skall föras över från lokal
skattemyndighet till taxeringsnämnd (prop. 1975:87, SkU 1975:31, rskr 1975:229).

Den
nya taxeringsorganisalionen tillämpas fr. o. m. 1979 års taxering. Denna
innebär bl. a. alt taxeringsnämndens arbetsperiod förlängs och atl deklaralionsgranskning
och föredragning i nämnden skall ulföras av tjänstemän hos länsstyrelserna och
de lokala skattemyndigheterna. Författningsregleringen av organisationen
beslutades av riksdagen våren 1978 (prop. 1977/78:181, SkU 1977/78:55, rskr
1977/78:362). Därvid tog man inte upp frägan om överfiyuningen lill
taxeringsnämnd av avgiftsärendena. Jag förutskickade i prop. 1977/78:181 au jag
skulle återkomma med författningsförslag härom.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:137 7

Frågan
är emellertid när denna överfiyttning lämpligen bör ske. Genomförandet av
taxeringsreformen ställer stora krav på skattemyndigheterna och deras personal.
Många nya arbetsuppgifter och arbetsmetoder vänlar i den nya organisaiionen. Omfaiiande
insalser måsie göras för alt följa upp verksamheten och fortbilda personalen.
Vidare är den nya taxeringsorganisationen ännu inte fullt utbyggd. Vid 1979
års taxering kommer sålunda tjänslemannagranskningen att vara genomförd i
huvudsak endast beträffande de särskilda taxeringsnämnderna, medan taxeringen
i de lokala nämnderna i många fall alltjämt sköts av s. k. fritidsgranskare. En
annan omständighet som måste beaktas är att personalen hos länsstyrelserna och
de lokala skattemyndigheterna inte kunnat utbildas i avgiftsfrågorna i den takt
som skulle ha varit önskvärd. Del gäller också ledamöterna i taxeringsnämnderna.
Detta sammanhänger bl. a. med att omfattande ändringar i reglerna om
skattetillägg beslutades av riksdagen under våren 1978 (prop. 1977/ 78:136, SkU
1977/78:50, rskr 1977/78:263) och aU utbildningen i avgiftsfrågorna därmed fick
senareläggas.

Här
angivna förhållanden talar enligt min mening för au avgiftsärendena inle bör
överföras till taxeringsnämnden redan vid årets taxering. Ytteriigare tid behövs
för organisationens ulveckling och för utbildning. En senarelägg-ning av
reformen ser jag som önskvärd också från en annan synpunkt. Del måste nämligen
vara till stor fördel aU ha erfarenheter av den nya taxeringsorganisalionen när
man skall avgöra vilka jämkningar som kan behöva företas i regelsystemet vid en
överfiyttning lill taxeringsnämnden.

Jag
föreslår sålunda att beslutanderätten i avgiftsärendena far ligga kvar hos de
lokala skattemyndigheterna åtminstone vid 1979 års taxering. Om möjligt bör överfiyuningen
ske till 1980 års laxering. Huruvida detta är möjligt kan emellertid inte med
säkerhet anges nu. Jag avser att återkomma till denna fråga så snart
förhållandena kan överblickas.

Vissa
av de ändringar som lidigare har vidtagits i TL:s beslämmelser på grund av den
nya taxeringsorganisalionen kräver ändringar också av reglerna om särskild
avgift. Jag skall i det följande ta upp dessa frågor.

2
Allmänna riktlinjer

Den
nya taxeringsorganisalionen i första instans innebär bl. a. att taxeringsnämndernas
arbetsperiod, som f n. slutar den 30 juni, förlängs t. o. m. den 30 november
taxeringsåret. De första åren skall dock laxeringsperioden sluta den 31
oktober. Även besvärstiderna förlängs.

Lokal
skattemyndighet har hittills i regel väntat med behandlingen av avgiftsfrågorna
till dess alt laxeringen har varil avslutad. Det innebär att huvuddelen av
arbetet har förlagts till perioden juli-september taxeringsåret. Enligl 116k§ TL
skall nämligen lokal skattemyndighet pröva fråga om särskild avgift före den 1
oktober taxeringsåret. I särskilda fall får beslut fattas senare dock inte
efter den 15 december taxeringsåret.

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:137 8

Vid
1979 års taxering föriängs taxeringsperioden till utgången av oktober. Debetsedlarna
på sluilig skatt skall dock liksom f n. sändas ut senast den 15 december
taxeringsåret.

Förlängningen
av taxeringsperioden medför atl prövningen av avgiftsfrågorna inle kan anstå till
efter taxeringsperiodens utgång om de särskilda avgifterna liksom f n. skall
kunna beaktas vid debiteringen av den slutliga skatten. För att slulskattesedlarna
skall kunna sändas ut senasi den 15 december kan nämligen vid denna debilering
hänsyn inle las lill sådana beslut som fallas efter utgången av
taxeringsperioden. Det är från uppbörds-synpunkt angeläget atl
avgiftsdebiteringen i största möjliga utsträckning sker i samband med
debiteringen av sluilig skatt. Även för de skattskyldiga bordet vara av iniresse
att debiteringarna samordnas. En sådan ordning medför nämligen för båda parter
en betydligt enklare och smidigare uppbörd än om avgifterna debileras särskilt
som tillkommande skall.

Det
anförda innebär sålunda all avgiflsprövningen i fortsättningen bör ske fortlöpande
under taxeringsperioden allt eftersom taxeringsbesluten fattas. På så sätt kan
det stora fiertalel beslul i avgiftsärendena föreligga i god tid före laxeringsperiodens
utgång och avspegla sig på slulskattesedlarna.

Den
här förordade ordningen förutsätter alt vissa besluts- och besvärsregler i
fråga om särskild avgift samordnas med motsvarande regler på taxeringsområdel.
Bl. a. måste lokal skaiiemyndighels beslulsförfarande anpassas till de nya
reglerna om skyldighet för taxeringsnämnden atl ompröva ett taxeringsbeslut
under hela taxeringsperioden. Men även frågan om en samordning av reglema om underrätlelseförfarandei
och besvärstiderna aktualiseras.

Det
bör framhållas att den utredningsrapport som låg till grund för 1978 års lagstiftning
om den nya taxeringsorganisationen innehåller förslag till en samordning av
besluts- och besvärsförfarandel i avgifisärendena och laxeringsärendena för det
fall taxeringsnämnden handlägger ärendena. Rapporten (Rationalisering av
skatteadministrationen; 1977:1) har utarbetats av den för riksskatteverket och
statskontoret gemensamma arbetsgruppen RS-utredningen. Förslaget innebär alt
frågorna om särskild avgift skall behandlas på samma sätt som
taxeringsfrågorna. Det medför att de besluts-och besvärsformer som gäller för
taxeringen också skall tillämpas i fråga om särskild avgift. Del innebär också
att frågorna om särskild avgifi skall beredas av granskningstjänstemännen
samtidigt med övriga taxeringsfrågor och att också beslul i frågorna fattas
samtidigt.

Även
om man senarelägger överftyttningen av avgifisärendena till taxeringsnämnden är
del angelägel att enhetliga besluts- och besvärsregler införs på dessa områden
redan till 1979 års taxering. Härigenom skapas förutsättningar för en viss
samordning i handläggningen av ärendena om särskild avgift och taxering och för
en mjukare övergång till den ordning som avses gälla när taxeringsnämnderna
beslutar i båda ärendeslagen.

Samtidigt
måste beaktas att det här rör sig om en lagstiftning som är avsedd

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:137 9

att
gälla loren relativt kort tid. Del lalar föratt man begränsar ingreppen. Jag förordar
att lagsiiftningen inriklas på atl åsiadkomma en samordning av de viktigaste
förfarandereglerna.

Jag
vill också erinra om att skaltetilläggsuiredningen (Fi 1975:06) har lagt fram
förslag på det processuella områdei i delbelänkandei (SOU 1977:6) Översyn av
del skatteadminislraliva sanktionssystemel 1, m. m. Vid den reform av sanktionssystemel
som enligl vad jag tidigare har sagt genomfördes år 1978 pä grundval av
betänkandet ställdes några frågor på framtiden. Jag framhöll sålunda i prop.
1977/78:136(s. 164och 168)all vissa förslagom taxeringsintendentens besvärsrält
och nedsättning av skattetillägg borde behandlas först sedan ställning hade
tagits till utformningen av den nya taxeringsorganisalionen.

Med
hänsyn till att förevarande lagsliftning är avsedd att gälla relativt kort tid tar
jag upp skaiietilläggsutredningens förslag endast i den mån de berör de nyss
angivna samordningsfrågorna.

Jag
behandlar i del följande först besluts- och underrätlelseförfarandei. Därefter
lar jag upp besvärstiderna och de särskilda reglerna om undanröjande av
skattetillägg.

3 Besluts- och underrättelseförfarandet

Beslutsperiod

Nuvarande
ordning innebär som jag tidigare har nämnt atl lokal skattemyndighet skall
pröva fråga om särskild avgift före den 1 oktober taxeringsåret. I särskilda
fall får beslut fattas senare dock inie efter den 15 december taxeringsåret.
Har den längdförande myndigheten beslutat om rättelse av taxeringen enligt 72 a
§ TL fär den lokala skattemyndigheten ulan den nyss angivna tidsbegränsningen
besluta om härav föranledd avgifi eller ändring av beslut om avgift.
Bestämmelserna härom finns i 116 k § TL,

Föriängningen
av taxeringsperioden till utgången av oktober månad förutsätter all också tiden
för avgiftsprövningen förlängs. Det måste sålunda finnas utrymme för atl pröva
frågan om särskild avgift för det fall atl ett taxeringsbeslut har fatlats mot
slutet av taxeringsperioden. Jag föreslår att lokal skattemyndighet flr
möjlighet alt besluta om särskild avgift till utgången av taxeringsåret. Jag
har tidigare förordal atl avgiftsprövningen skall ske i anslutning till
taxeringen och om möjligt vara avslutad i god tid före laxeringsperiodens
utgång. Några föreskrifter härom bör dock enligl min mening inte tas in i TL.
Nuvarande möjlighet för lokal skallemyndighel all efter taxeringsårets utgång
besluta om särskild avgift med anledning av rättelse enligl 72 a § bör finnas
kvar.

Min
förslag föranleder ändring i 116 k § förslå slyckel.

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:137 10

Omprövning

Enligt
de nya reglerna i 69 § 3 mom. TL om beslutsförfarandet i taxeringsnämnd skall
nämnden ompröva ett taxeringsbeslut under taxeringsperioden när den
skattskyldige begär det eller skäl annars föreligger. Taxeringsnämnden lär dock
inte ompröva etl beslul som den skaltskyldige har överklagat till skatterätten
om det inte finns särskilda skäl till det. Den skattskyldige skall underrättas
om möjligheten till omprövning. Den nya ordningen syftar till atl avlasta skatledomslolarna
frågor som hittills av formella skäl har måst föras dit.

Införandet
av ett omprövningsinstilut vid taxeringen gör det nödvändigt alt också införa
en rätt för lokal skallemyndighet atl ompröva beslut om särskild avgift. För
del fall att lokal skattemyndighet har beslutat om särskild avgift på grundval
av en taxering som sedermera ändras av taxeringsnämnden måste sålunda
skattemyndigheten ha rätt all ändra avgiftsbesluiei. Enligt min mening bör man
emellertid inte begränsa rätten alt ompröva avgiftsbeslulen lill sådana fall
där taxeringarna ändras.

Om
den skattskyldige begär omprövning av taxeringen och åberopar nya omständigheter
bör man sålunda kunna ta hänsyn till dessa i avgiftsfrågan och i förekommande
fall ändra beslutet även om taxeringen inte ändras. Men även utan samband med
omprövning av taxeringarna bör den lokala skattemyndigheten kunna ändra avgiftsbesluiei,
t. ex. om nya eftergiftsgrunder framkommer. Härigenom kan man avlasta
skattedomstolarna ärenden samtidigt som man öppnar möjlighet för den skatiskyldige
att fl en snabb prövning av nya omständigheter som han vill åberopa i
avgiftsärendet. Det bör emellerlid framhållas alt det här förordade omprövningsinstitutel
inle avses innebära någon utvidgad rätt för den lokala skattemyndigheten att fatta
beslut om särskild avgift efter utgången av laxeringsåret.

Jag
föreslår således att den lokala skattemyndigheten i princip flr samma rätt och
skyldighet alt ompröva avgiftsbeslut som enligl 69 § 3 mom. TL gäller för
omprövning av taxeringar. Enligt mitt förslag skall skattemyndigheten ompröva avgiftsbesluiei
om taxeringsnämnden har ändrat sitt taxeringsbeslut eller om den skatiskyldige
begär det eller skäl annars finns till det. Beslutet flr dock inte omprövas om
den skattskyldige har anfört besvär över det och särskilda skäl för omprövning
inte föreligger. Den skatiskyldige skall undertättas om möjligheten till
omprövning. De nya bestämmelserna bör las in i 116j §,Somjag nyss haraniyll
gäller bestämmelserna i 116 k § om senasle tidpunkt för meddelande av avgifisbeslut
också i fråga om beslul vid omprövning.

Kommunikation

Enligl
de nuvarande bestämmelserna i 116k§ skall den skaltskyldige innan beslut fattas
om påföring av avgift beredas tillfälle atl yttra sig, om inte hinder finns mol
delta.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:137 11

Motsvarande
bestämmelser har hittills gällt även vid laxeringen för del fall anledning har
förekommit all åsätta laxering med avvikelse från självdeklarationen. Yttrande
har dock inle behövt inhämtas när det uppenbarligen inte har erfordrats för att
bedöma frågan. Dessa bestämmelser har anpassats lill det nya laxeringsförfarandet.
Enligt de nya bestämmelserna skall taxeringsnämnden tillse att utredning görs
och att tillfälle bereds den skattskyldige atl yttra sig när del behövs för
nämndens beslul. Ändringen motiveras av atl deklarationsgranskningen - efter
införandet av skyldigheten att ompröva taxeringsbesluten - skulle framstå som
onödigt tungrodd om kommunice-ring med den skaltskyldige fick underiåtas bara
om yttrande av denne uppenbariigen inte behövdes.

Vad
jag tidigare har sagt om att de processuella reglerna om särskild avgift och
taxering så långt möjligl bör samordnas gäller i och för sig också kommuniceringsreglerna,
I fråga om avgiftsärendena lalar emellertid vissa skäl för att man åtminstone tills
vidare bör behålla nuvarande ordning. Genom all den skaltskyldige alltid bereds
tillfälle atl yttra sig innan beslut fattas om avgiftspåföring kan han
samtidigt uppmärksammas på vilka möjligheter det finns atl fä eftergift av
särskild avgift. Han flr också besked om anledningen till att avgiftspåföring
ifrågasätts och om grunderna för beräkningen av avgiften. Enligt min mening är
det angelägel att den skattskyldige Iir denna information innan beslut om avgiftspåföring
fattas. Jag förordar därför att nuvarande regler i 116k§ andra stycket om kommunicering
med den skattskyldige behålls,

I
116k§ andra stycket finns också en föreskrift om att yttrande lar inhämtas från
taxeringsnämndens ordförande om det anses påkallat. Den främsta anledningen till
all ordföranden och inte nämnden anges som remissorgan är atl
taxeringsnämnderna hiltills har tillsatts för elt taxeringsår i sänder och
skolat avsluta sitt arbete med utgången av juni månad taxeringsåret,

I
den nya taxeringsorganisalionen tillsätts nämnderna för en treårsperiod och
taxeringsverksamheten pågår siörre delen av taxeringsåret. Med hänsyn härtill
är det enligt min mening lämpligt att yurande kan inhämtas från nämnden. Jag
föreslår atl föreskriften ändras i enlighet härmed. En annan sak är att
taxeringsnämndens ordförande normall bör kunna besluta ensam i fråga om sådana
yttranden. Jag föreslår att detla klargörs genom ett tillägg till regleringen i
63 § TL av de fall där taxeringsnämnden är beslutför med ordföranden ensam.
Tillägget bör avse också yttranden i besvärsmål.

Underrättelseförfarandet

Lokal
skattemyndighets beslut om särskild avgift skall enligt Il6k§ tillställas den skaltskyldige
"i den ordning som föreskrivs i 69 § 4 mom, andra stycket beträffande
underrättelse om avvikelse från självdeklaration". Bestämmelserna om underrätlelseförfarandei
i 69 § 4 mom, har ändrats

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:137 12

fr.
o. m. den 1 januari i år samtidigt som styckeindelningen av lagrummet har slopats.
Enligt de tidigare bestämmelserna i andra stycket gällde som huvudregel atl
underrättelsen skulle tillställas den skallskyldige i rekom-menderai brev, Älerkom
försändelsen som obeställbar och förekom anledning all den skaltskyldige kunde
anträffas borde underrättelsen delges honom om det lämpligen kunde ske. De nya beslämmelserna
som skall lillämpas förslå gången vid årels taxering, innebär att
underrättelsen skall sändas lill den skattskyldige i vanligt brev. Försändelsen
flr dock i särskilda fall rekommenderas eller delges den skattskyldige.

Del
nya underrättelseförfarandet på laxeringssidan innebär en påtaglig förenkling
för både den enskilde och det allmänna. Flera skäl talar emellerlid för atl man
inle utan vidare bör tillämpa samma regler i fråga om skattetillägg och
förseningsavgift. Antalet beslul om särskild avgift är inte på långt när av samma
storleksordning som antalet beslul om avvikelse från självdeklarationen.
Vidare avser en stor del av avgiftsbesluten skattetillägg som påförts på grund
av skönstaxering vid utebliven deklaration. Ett sådant beslul om skattetillägg
skall enligt nuvarande bestämmelser undanröjas om deklaration kommer in inom
två månader från det att den skattskyldige har fatt del av beslutet. Jag skall
behandla dessa regler senare. Jag vill emellerlid redan nu föruiskicka atl jag
anser att tidsfristen för ingivande av deklaration i skönslaxeringsfallen även
i fortsättningen normall skall räknas från den dag beslutet har mottagits. För sådana
skattetilläggsbeslut bör nuvarande ordning med rekommenderade försändelser
eller särskilt delgivningsförfarande tillämpas. Även i fråga om andra beslut om
särskild avgift kan det vara av värde att man fär bevis om att beslutet har
mottagits. Man måste också beakta andel här är fråga om en påföljd, som det kan
finnas skäl att särskilt markera genom att beslutet tillställs den
skattskyldige på ett sätl som han tydligt uppmärksammar. Med hänsyn till del
anförda förordar jag att man tills vidare behåller de hittills tillämpade
rutinerna i fråga om alla beslut om särskild avgift.

Jag
föreslår sålunda att det anges i I16k§ tredje stycket att lokal skaltemyndighets
beslul om särskild avgift skall tillställas den skattskyldige i rekommenderat
brev. Vidare bör anges att beslutet får delges honom om särskilda skäl
föreligger.

4 Besvärstider m. m.

Allmänt

Föriängningen
av taxeringsperioden har nödvändiggjort en föriängning också av tiden för
besvär över taxeringsnämndens beslul. Det är som jag tidigare har sagt önskvärt
all så långt möjligl samordna besvärstiderna i fråga om särskild avgift med de
nya besvärstiderna på taxeringsområdel. Jag skall här först redogöra för
nuvarande besvärstider i avgifisärendena och för de

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:137 13

ändringar
som har vidtagits på taxeringssidan.

Bestämmelser
om besvär över lokal skattemyndighets beslul om särskild avgift finns i 116
1-116 m §§. Bestämmelserna innebär i huvudsak följande.

Skattemyndighetens
beslul överklagas hos skatterätten (116 I §). Skattskyldigs besvär skall ha
kommit in lill rättens kansli inom två månader från det han har fatt del av
beslutet. Skatlskyldigs yrkande i fråga om särskild avgifi skall dock alllid
prövas om den taxering som avgiften avser inte har vunnit laga kraft. Detsamma
gäller taxeringsintendents yrkande till den skattskyldiges förmån (116 m §).

Taxeringsintendeniens
besvärstid regleras inte särskilt i beslämmelserna om särskild avgift. Av en
hänvisning i 116 t § till övriga bestämmelser i TL följer emellertid att
reglerna om besvär över taxeringsnämndens beslut skall tillämpas. För
taxeringsintendenten talan i fråga om taxering skall han samtidigt föra därav
föranledd talan om särskild avgift (116 n §).

I fråga om besvär över
taxeringsnämndens beslut har hiltills gällt att den skaltskyldige skall inkomma
med sina besvär till skatterätten senasi den 15 augusti under taxeringsåret. Taxeringsintendeniens
besvärstid går ut den 30 april året efter taxeringsåret (76 §). För det fall
att skattskyldig inte har erhållit föreskriven underrättelse om
taxeringsnämndens beslul senasi den 15 juli har han extraordinär besvärsrätt
enligt 99 §. Han flr då besvära sig intill utgången av årel efter
taxeringsåret. Denna besvärstid blir ytterligare förlängd om den skattskyldige
inte heller har flit debetsedel på slutlig skatt under taxeringsåret.
Besvärstiden går i sådani fall ut först ett år efter det att den skattskyldige har
erhållit debetsedel.

De
nya bestämmelserna innebär alt den skattskyldige flr anföra besvär till utgången
av februari månad året efter taxeringsåret. Extraordinär besvärsrält enligt 99
§ föreligger om han inle har falt underrättelse om taxeringsbeslutet före utgången
av taxeringsåret. Taxeringsintendentens besvärstid föriängs till den 30 juni
året efter taxeringsåret.

Taxeringsintendeniens
besvärstid

Genom
hänvisningen i nuvarande I16t§ lill övriga bestämmelser i TL kommer föriängningen
av taxeringsintendentens besvärstid på taxeringssidan alt gälla också i fråga
om besvär över beslut om särskild avgift. Skaltetilläggsuiredningen har
föreslagit atl intendentens besvärstid i avgiftsärendena skall föriängas till
utgången av året efter taxeringsåret.

Enligt
min mening bör emellerlid förlängningen lill den 30 juni vara tillräcklig för
att intendenten skall hinna med erforderiig granskning av skattemyndigheternas
avgiftsbeslut och i förekommande fall anföra besvär. När taxeringsnämnderna
senare flr över avgiftsärendena är del också naturligt med en gemensam
besvärstid. Jag förordar därför alt taxeringsintendeniens besvärslid i fråga
om avgiftsbesluten skall löpa ut den 30 juni. Som jag nyss har påpekat kräver
förslaget ingen författningsändring.

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:137 14

Den
skattskyldiges besvärstid

Föriängningen
av den skaltskyldiges besvärstid i fråga om taxeringen lill utgången av
februari årel efter laxeringsåret gör det möjligt att också för den skattskyldiges
del låta besvärsliden på taxeringssidan gälla även i fråga om särskild avgift.
Som jag nyss har nämnt avses sålunda lokal skattemyndighet besluta om särskild
avgift fortlöpande under taxeringsåret allt eftersom laxeringarna beslutas. Det
innebär atl det hell övervägande antalet avgifts-beslut kommer alt vara de
skallskyldiga till banda i god lid före ulgången av taxeringsåret. Om
sluttidpunkten för anförande av ordinära besvär sätts lill utgången av februari
månad året därpå innebär detla således i de allra fiesta fallen en längre
besvärslid än f n. Samtidigt blir reglerna enhetliga och lättare atl överskåda.

Jag
förordar därför som huvudregel alt den skattskyldige får anföra besvär över
beslut om särskild avgift till utgången av februari månad året efter taxeringsåret.

För
del fall alt den skallskyldige inte erhåller avgiftsbeslutet före ulgången av
taxeringsåret bör den skatiskyldige ha extraordinär besvärsrält. Det bör sålunda
inte komma i fråga alt i något fall förkorta den nuvarande besvärsliden på två
månader. Även i fråga om den extraordinära besvärsrätten bör man enligt min
mening införa regler motsvarande de som gäller på taxeringsområdet enligt 99 § TL.

Jag
föreslår sålunda att skaltskyldig, som inle har fän del av beslutet om särskild
avgift under taxeringsåret, flr anföra besvär till utgången av året efter taxeringsåret.
Har han inte heller flit debetsedel eller annan handling med uppgift om den
särskilda avgiftens storlek under taxeringsåret får besvär anföras inom ett år
från del all han erhällii sådan handling.

Enligl
vad jag nyss har förordal far lokal skallemyndighel i ell fall besluta om
särskild avgift efter taxeringsårels utgång, nämligen om det föranleds av atl
taxeringen har rättats enligl 72 a ij TL. Även beslut om undanröjande av
skattetillägg i skönslaxeringsfallen kan någon gång behöva fattas av skattemyndigheten
efter taxeringsårets utgång. Jag återkommer till detta. 1 fråga om sådana
beslut som skattemyndigheten fattar efter taxeringsårets utgång bör enligt min
mening nuvarande besvärstid på två månader räknat från deliaendei behållas.
Vidare bör nuvarande regel om all den skallskyldiges yrkande om särskild avgift
skall prövas om inte taxeringen har vunnit laga kraft vara kvar.

Mina
förslag beträffande den skaltskyldiges besvärstider föranleder ändringar av 116
m §.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:137 15

5
Undanröjande av skattetillägg som påförts på grund av skönstaxering

Tidsfristerna

Enligl
116 c § skall skattetillägg påföras om den skatiskyldige har sköns-taxerats på
grund av alt han inte har lämnat deklaration. Beslul om sådani skattetillägg
förutsätter också att anmaning atl deklarera har sänts lill den skallskyldige.

Skattetillägget
har i dessa fall en viiesfunklion. Del är avseil all förmå den skaltskyldige
att deklarera. På grund härav har i I16dS föreskrivits att beslutet om
skattetillägg skall undanröjas av skatleräiten om den skatiskyldige lämnar
deklaration inom två månader efter det att han har fatt dei av beslutet. Lämnar
skaltskyldig, som är fysisk person, deklaration efter denna tidpunkt men inom ell
år efter del atl beslutet meddelades skall skallelill-läggei sältas ned till 10
%. Gör den skattskyldige sannolikt all han inle har flll kännedom om storleken
av skalletillägget inom ell år från besluiei skall skallelillägget undanröjas
om deklaration har kommit in inom två månader efter det att han har erhållit
sådan kännedom.

Skattetillägget
i skönslaxeringsfallen har som nämnts till syfte all framtvinga en deklaration.
Det är självfallet angelägel au de skattskyldiga i sådana fall kan förmås att
fullgöra sin skyldighet snarast möjligt och helst före taxeringsperiodens
utgång. Del lalar för att man inte bör förlänga nuvarande tvåmånadersfrist.

Ett bibehållande av
gällande ordning i fråga om lokal skattemyndighets beslul skulle å andra sidan
innebära alt tiden för alt med befriande verkan i skaltelilläggshänseende komma
in med deklaration i vissa fall löper ut innan den ordinarie besvärstiden går ut.
Enligt min mening finns det en uppenbar risk för att den skattskyldige i sådana
fall kan missförstå förulsäliningarna för att beslutet skall undanröjas och därigenom
åsamkas en rättsförlust.

Jag förordar därför att beslul
om skattetillägg enligt 116 c S skall undanröjas om deklaration har kommit in
före utgången av februari månad året efter taxeringsåret.

För det fall att den skaltskyldige
har filt del av beslutet om skattetillägg först efter taxeringsårets utgång bör
enligt min mening nuvarande tvåmånadersfrist gälla. Skatletilläggsbeslutet
skall således undanröjas om deklaration har kommil in inom två månader från det
all den skaltskyldige har filt del av beslutet. Denna ordning innebär
visserligen ett avsteg från principen att den skattskyldiges talerättslider bör
samordnas. Jag anser emellertid att det med hänsyn till intresset av alt snabbt
få in felande deklarationer inle är lämpligt att, som RS-utredningen har
föreslagit, på detta område införa någon motsvarighet lill de generösa reglerna
om extraordinär besvärsrätt i 99 § TL.

När
det administrativa systemet infördes fanns endasi möjlighet till helt
undanröjande. Bestämmelser om nedsättning infördes sedan det visat sig att

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:137 16

bestämmelserna
i några fall fåll en i viss mån stötande effekl. Del hade förekommit att
skattskyldiga med okomplicerade inkomstförhållanden försummat atl iaktta ivåmånadersfrislen
för all lämna deklaration och därför drabbats av etl för dessa skallskyldiga
avsevärt skallelillägg.

Med
hänsyn till all Ivåmånadersfrislen enligl min förslag kommer att finnas kvar
för vissa fall förordar jag att den särskilda nedsällningsregeln behålls tills
vidare. Denna regel har emellertid genom etl förbiseende i samband med 1978 års
ändringar av bestämmelserna om särskild avgift utformats så atl tillägget i vissl
fall skall undanröjas i stället för nedsättas. Föreskrifterna bör nu ändras så
att de far den avsedda innebörden.

Jag
föreslår all 116 d § uiformas i enlighel med del anförda.

Beslutande
myndighet m. m.

Mina
förslag i del föregående aktualiserar frågan om vilken myndighet som skall
besluta om undanröjande av beslul om skattetillägg eller nedsättning av skattetillägg.
F. n. beslutar skatterätten i sådana ärenden.

Som jag har sagt förut bör
lokal skattemyndighet kunna ompröva sitt beslut om skattetillägg bl. a. när
taxeringsnämnden har omprövat sitt taxeringsbeslut. Den lokala
skaltemyndigheten bör i linje härmed också kunna pröva fråga om undanröjande av
beslut om skattetillägg när deklaration har kommit in under taxeringsperioden
och denna läggs till grund för omprövning i taxeringsnämnden. 1 andra fall bör
fråga om undanröjande liksom hittills prövas av skatterätten. Den av mig
föreslagna ordningen kommer att innebära att lokal skattemyndighet regelmässigt
kommer att pröva fråga om undanröjande före taxeringsårets utgång. Något
formellt hinder mot att lokal skaltemyndighet prövar sådan fråga senare bör
dock enligt min mening inte skapas. Jag föreslår därför att utgången av
laxeringsåret inte sätts som någon sluttidpunkt för lokal skattemyndighets
beslutanderätt när fråga är om undanröjande av skattetillägg eller - i enlighet
med vad jag har sagt tidigare -ändring av skattetillägg som föranleds av
rättelse enligl 72 a § TL. Fråga om nedsättning av skattetillägg bör enligl min
mening också i fortsättningen prövas av skallerätlen. De här föreslagna
bestämmelserna bör lämpligen tas in i 116j § andra stycket. Nuvarande
bestämmelser i andra stycket om alt skatterätten prövar fråga om särskild
avgift vid eftertaxering är enligt min mening obehövliga och bör därför utgå.

Enligt
nuvarande bestämmelser i 116 d § skall deklaration ha kommit in lill länsskatlerättens
kansli eller lokal skattemyndighet. Deklaration flr emellertid ges in till
länsstyrelse eller lokal skattemyndighet. Deklaration kan vidare komma att
lämnas till skatterätt eller annan skatiedomstol i samband med att besvär
anförs över taxeringen. Också i dessa fall bör förutsättning för undanröjande
eller nedsättning anses föreligga om deklarationen lämnas inom föreskriven tid.
Jag föreslår därför all paragrafen ändras så all undanröjande eller nedsättning
kan ske om deklaration har kommit in till lokal skattemyndighet, länsstyrelse
eller skatiedomstol.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop.1978/79:137 17

6
Övriga frågor

Jag
har tidigare framhållit att den föreslagna ordningen skapar förutsättningar
för en viss samordning av handläggningen av ärenden om särskild avgift och
taxering. Det kan sålunda vara lämpligt att samtidigt med att ett taxeringsbeslut
tillställs den skattskyldige också inhämta den skattskyldiges yttrande över ett
ifrågasatt skattetillägg. Härigenom flr den skattskyldige på en gång klart för
sig vilka konsekvenser deklaralionsavvikelsen kan fl och han kan i förekommande
fall begära omprövning av taxeringsnämndens beslul. En sådan samordning är
möjlig i de fall taxeringsnämnden biträds av tjänstemän hos lokal
skattemyndighet eller länsstyrelse. Men även i fråga om deklarationer som
granskas av s. k. fritidsgranskare torde en sådan samordning kunna genomföras
i viss utsträckning. Det ankommer i första hand på regeringen atl besluta om de
administrativa föreskrifter som kan behövas för handläggningen av ärendena.

De
föreslagna ändringarna i TL bör lillämpas fr. o. m. 1979 års taxering.

7 Hemställan

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen atl antaga inom budgetdepartementel upprättat förslag till lag om
ändring i laxeringslagen (1956:623).

8 Beslut

Regeringen
ansluler sig till föredragandens överväganden och beslutar atl genom
proposition föreslå riksdagen atl aniaga det förslag som föredraganden har lagt
fram.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

6 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (6)

6 kopplingar i 5 dokument.

  1. SOU 2009:58 Skatteförfarandet, del 1 s. 1129 om s. 11 i texten
  2. SOU 2008:58 Egenansvar - med professionellt stöd s. 1129 om s. 11 i texten
  3. Prop. 1989/90:74 om ny taxeringslag m. m. i texten
  4. Rskr. 1978/79:233 i texten
  5. Bet. 1978/79:SkU43 med anledning av propositionen 1978/79:137 om ändrade processuella regler för skattetillägg, m. m. s. 1 · s. 6 i texten