Sök i Ratio Lex

om barn och kultur

142 sidor, varav 135 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 135 av 142 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1978/79:143, om barn och kultur

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:143 Regeringens proposition

1978/79:143

om barn och kultur;

beslutad den 1 mars 1979.

Regeringen föreslår riksdagen atl antaga de förslag som
har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.

På regeringens vägnar OLA ULLSTEN

JAN-ERIK WIKSTRÖM

Propositionens huvudsakliga innehåll

1 propositionen presenteras riktlinjer för arbetet med att
förbättra barnens kulturella villkor. Förslag läggs fram om ell omfattande
utvecklingsarbete för alt stimulera till experiment och förnyelse när det gäller
kulturaktiviteter bland barn. För detta arbete får statens kulturråd,
Riksteatern, Rikskonserler och Riksutställningar resursförstärkningar med
tillsammans omkring 3,5 milj. kr. Slödel lill folkbiblioteken förstärks med 2
milj. kr. för att ge utrymme för ökade insalser för barn- och
ungdomsbiblioleken. Förstärkningen görs i avvaktan på förslag beträffande
massmarknadsut-givning av barn- och ungdomslitteratur. För barnfilmändamål
föreslås en anslagsökning på 650000 kr. Av denna har 425000 kr. beräknats för
ökad import av barnfilm. Statliga och statsunderstödda museer fär sex nya
tjänster för sin barnverksamhel. Operan, Dramaten, Konstfrämjandet och
folkparkerna får resurser för försöksverksamhet.

Den sammanlagda kostnaden för reformförslagen i propositionen
uppgår till 7,5 milj. kr. Även ett stort anlal reformförslag som har
presenterats i budgetpropositionen för budgetåret 1979/80 innebär ökade
möjligheler att intensifiera kulturverksamheten bland barn.

1 Riksdagen 1978179. I saml. Nr 143

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:143

Utdrag

PROTOKOLL

vid regeringssammanträde

1979.03.01

Närvarande: statsministern Ullsten, ordförande, och
statsråden Sven Romanus, Mundebo, Wikström, Friggebo, Wirtén, Huss, Rodhe,
Wahlberg, Hansson, Enlund, Lindahl, Winther, De Geer, Blix, Cars, Gabriel Romanus,
Tham, Bondestam

Föredragande: statsrådet Wiksiröm och, såvitt gäller
avsnittet Skolan och förskolan (6.2), och Fritidsverksamhet (6.3), statsrådet
Rodhe

Proposition om barn och kultur

1 Inledning

Genom beslut den 14 oktober 1974 tillkallades åtta
sakkunniga' för beredning av frågor rörande barnkultur. De sakkunniga, som
antog namnet barnkullurgruppen, avlämnade år 1978 rapporten Barnen och
kulturen.

Efter remiss har yitranden över rapporten avgetts av
socialstyrelsen -efter hörande av lekmiljörådet -, statskontoret,
riksrevisionsverkel, statens kulturråd, regionmusiken, statens biografbyrå,
statens ungdomsråd, barnfilmrådet, skolöverstyrelsen (SÖ), universitets- och
högskoleämbetet (UHÄ) - efter hörande av universiiei och högskolor efter
ämbetets bedömande -, forskningsrådsnämnden, konsumentverket, statens
invandrarverk, bostadsstyrelsen, statens planverk, ytlrandefrihetsutredningen
(Ju 1977; 10), folkbildningsutredningen (U 1975; 19), videogramutredningen (U
1977:05) Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet, Stiftelsen Svenska
filminstitutet, Sveriges allmänna biblioleksförening, Bibliotek i samhälle.
Svenska barnboksinstitutet. Svenska riksleatern, Stiftelsen Institutet för
rikskonserter (Rikskonserter), Stiftelsen Riksutställningar, Stiftelsen
Svenska institutet, Sveriges Radio aktiebolag - som bifogat yttrande från
barnredaklionerna inom Sveriges Radio resp. barnsiudiegruppen inom Sveriges
Radios avdelning för publikundersökningar (PUB) -, Sveriges Lokalradio
aktiebolag, Sveriges Utbildningsradio aktiebolag. Folkets

' Riksdagsledamoten Kerstin Jordan, ordförande,
barnteaterkonsulenten Barbro Frambäck, studiesekreteraren Kaj Gustavsson,
leckningsläraren Hasse Hansson, skolkonsulenten Rolf Malmberg, musikintendenten
Gunnar Mörth, bibliotekskonsulenten Helena Sandblad och fil. lic. Gertrud
Schyl-Bjurman.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:143 3

husföreningars riksorganisation gemensaml med
Bygdegårdarnas riksförbund och Riksföreningen Våra Gårdar (FHR m.fl.).
Kooperativa förbundet (KF), Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens
centralorganisation (TCO), Centralorganisationen SACO/SR (SACO/SR), Teatrarnas
riksförbund. Folkpartiels ungdomsförbund (FPU), Sveriges socialdemokratiska
ungdomsförbund (SSU), Folkpartiets kvinnoförbund. Centerns kvinnoförbund,
Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund. Svenska kvinnors vänsterförbund,
Unga Örnars riksförbund, Förbundel Vi Unga, Arbetarnas bildningsförbund (ABD),
Tjänstemännens bildnings-verksamhet (TBV), Studieförbundet Vuxenskolan,
Folkuniversitetet, Sveriges kyrkliga studieförbund. Frikyrkliga
studieförbundet, lOGT-NTO, Verdandi, Riksförbundet Hem och Skola, Föreningen
Norden, Handikappförbundens centralkommitté (HCK), Konstnärliga och litterära
yrkesutövares samarbetsnämnd (KLYS), Konstnärernas riksorgnaisalion (KRO),
Svenska tealerförbundel Svenska musikerförbundet. Föreningen Sveriges
filmproducenter, Smalfilmdislribulörernas förening, Sveriges förenade barn-
och ungdomsfilmsludios, Sveriges filmulhyrarförening, Sveriges biografägareförbund,
Sveriges förenade filmstudios. Teatercentrum, Filmcentrum, Musikcenlrum,
Konslnärscentmm, Danscenlrum, kulturförvaltningen i Luleå kommun. Pressbyrån,
Svenska kyrkans församlings-och pasloralsförbund, Seriefrämjandel saml
Litteraturfrämjandet.

Härutöver har skrivelser kommil in från bl. a. Synskadades
riksförbund. Föreningen Svenska populärauktorer. Konstfrämjandets riksförbund
(Konstfrämjandet), Folkparkernas centralorganisation. Svenska danspedagogförbund,
Jämtlands läns museum. Föreningen Sveriges konsthantverkare och
industriformgivare (KIF), Föreningen Svenska tecknare. Svenska
bokförläggareföreningen, statens historiska museum, Sveriges kristna
socialdemokraters förbund (Broderskapsrörelsen), Länsmuseernas samarbetsråd.
Barn- och ungdomsboksrådet, de konstnärliga högskolorna i Stockholm -
danshögskolan, dramatiska inslitutet, konstfackskolan, konsthögskolan,
musikdramatiska skolan och scenskolan gemensaml. Sveriges författarförbund
samt enskilda personer.

En sammanfattning av rapporten bör fogas till protokollet
som bilaga I.

En sammanställning av remissvaren bör fogas till
protokollet som bilaga 2.

1 prop. 1978/79; 100 (bil. 12 s. Il) har jag anmält alt
jag avsåg att i samarbele med statsrådet Rodhe utarbeta en särskild proposition
om barnkultur, där jag tar upp dels förslag från barnkullurgruppens rapport
Barnen och kulturen och remissyttrandena över denna, dels förslag från anslagsframställningar
för nästa budgetår.

Jag anhåller all nu få ta upp dessa frågor.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:143 4

Föredragandens överväganden 2 Bakgrund

De förslag till insatser för kulturverksamhet bland barn
som jag i det följande föreslår för budgetåret 1979/80 har utarbetats med
utgångspunkt från i första hand barnkulturgruppens rapport Barnen och kulturen.
Barnkulturgruppen var knuten lill utbildningsdepartementet under åren
1974-1978 som en arbetsgrupp med uppgift all dels vara rådgivande vid beredningen
av de reformförslag som lades fram under denna period, dels analysera behovet
av insatser på områden som inte blivit behandlade i de olika statliga
kulturutredningar som presenterades under 70-talets början och lades till grund
för reformpolitiken. Gruppen skulle dessutom precisera hur en fortsalt
bevakning och utveckling av barnkulturfrågorna skulle ske inom ramen för
statens kulturråds arbeie.

Barnkulturgruppen har valt att slutredovisa sill uppdrag i
en rapport som innehåller såväl debatlstoff som principresonemang och konkreta
reformförslag. Även om rapporten inte har karaktären av vanligt statligt betänkande
innehåller den ändå så mycket material som kan läggas lill grund för
reforminsatser att jag fann det befogat med en sedvanlig remiss. Remissinstanserna
har gjorl många värdefulla kompletteringar och kommentarer till
barnkulturgruppens redovisning.

Barnens kulturella villkor har pä senare lid belysts också
av andra statliga utredningsgrupper än barnkulturgruppen. Jag tänker i första
hand på barnmiljöulredningen som inom ramen för sin redovisning av hur barns
levnadsvillkor har utvecklats har lagt fram en särskild rapport om barnens
kulturella situation (SOU 1975: 38 Barnkultur). Barnmiljöutredningens rapport
har utnyttjats i barnkulturgruppens arbete och den har också utgjort ett
viktigt bakgrundsmaterial för mina överväganden om barnen och kulturen.

Under den
tid som utredningsarbete i olika former har pågått inom kulturområdet har del
förts en livlig diskussion om barnkullurfrågorna och förslag till åtgärder har
aktualiserats både inom och utanför utredningarna. Inte minst har sådana
förslag förts fram i anslagsframställningar från institutioner och
organisationer på kulturområdet. Vad som har föreslagits från dessa håll inför
budgetåret 1979/80 har redovisats utförligt i budgetpropositionen.

Det material som nu kan tas till utgångspunkt för en
diskussion om åtgärder är rikhaltigt men i vissa avseenden ändå bristfälligt.
Det aktualiserar problem inom elt stort område, men de problem som det är
angelägel att komma lill rätta med är ännu inte så analyserade alt det nu är
möjligt att lägga fram färdiga förslag. Många av de problem som behöver utredas
ytterligare är sammansatta och svårlösta. Ett allsidigt program för de
kulturpolitiska insatserna för barn lar därför lång tid att utarbeta. Jag

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:143 5

återkommer i det följande beträffande en rad olika
utredningsuppdrag som pekar fram mot nya initiativ. Min avsikt med den
redovisning av insatser på barnkulturområdet som jag lämnar i det följande är
inle enbart alt förorda stöd till angelägna aktuella projekt ulan också alt
lägga en grund för fortsatt diskussion och utveckling.

3 Inriktningen av samhällets insatser för barnkulturen

Kravet på insatser för atl förbättra barnens kulturella
situation har förts fram med stort eftertryck i de senaste årens
kulturpolitiska debatt. Dessa krav är berättigade av många skäl. Barnens
kulturella villkor har uppmärksammats alldeles för litet i det genomförda
reformarbetet inom kulturområdet. De senaste årens omfattande kulturreformer
har berört så gott som varje verksamhetsfält. Bland reformerna har ingalunda
saknats insatser för att speciellt tillgodose barnens behov. Sålunda har gjorts
t. ex. när det gäller filmen och litteraturen. Men ett samlat reformprogram
utformat med utgångspunkt från barnens situation har saknats.

Ett
målmedvetet arbete för barnkulturen är motiverat bland annat därför att det
betyder så mycket för den enskildes personliga utveckling vilka impulser som
hon eller han får under uppväxtåren genom kontakt med konstnärliga verksamheter
och eget dellagande i kulturaktiviteter. Det är viktigt all barn tidigt får
upptäcka böcker, att de lär sig umgås med dem och återvända till dem. Barn
måste få chans atl uttrycka sin bildglädje och vana all tolka och kritisera
bilder. Atl musicera, spela teater eller dansa tillsammans är ett utmärkt sätt
atl skapa samhörighet med andra och ge utrymme för behovel all uttrycka sina
känslor och åsikter. I kullurverk-samheten skapas naturliga kontakter mellan
barn och vuxna.

Alla de aktiviteter jag nämnt och många liknande, som
utvecklas i hem och kyrkor, skolor och förskolor och kulturinstitutioner,
hjälper barnen alt bäitre förstå sig själva och sin närmaste omgivning. Barnen
blir medvetna om hur andra barn och hur vuxna upplever sin situation. De lär
hos andra känna igen sin rädsla, sin glädje, sin nyfikenhet.

Insatser
för alt främja barnens kulturaktiviteter är väsentliga inslag i en aktiv
kulturpolitik. Med våra kulturpolitiska strävanden syftar vi till alt skapa ell
engagemang för kulturverksamheten hos så många människor som möjligt. En
tidigkontakl med konstnärliga uttrycksformer betyder myckel när del gäller alt
skapa ell varaktigt kullurintresse. Genom all stimulera verksamhelen i de
miljöer där barnen vistas når vi barn med olika bakgrund och erfarenheter och
vi tillvaratar därigenom en viktig möjlighet all pä bredden påverka attityderna
lill kulturella uttrycksformer och aktiviteter.

Hos många har engagemanget för barnen och kulluren väckts
genom insikten om hur slarkl barnens kulturella villkor har förändrats genom
den

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:143 6

snabba samhällsomvandlingen. För de allra flesta vuxna har
välfärdssamhällets framväxt inneburit genomgripande förbättringar av de
ekonomiska, sociala och kulturella förhållandena. Del har därför länge varil
naturligt att främst la fasta på de positiva dragen i samhällutvecklingen då
det gällt alt bedöma barnens situation i samhället. Uppmärksamheten har då t.
ex. riktats pä de förbättrade utbildningsmöjligheterna, den förstärkta familjeekonomin,
det ökade intresset för barnomsorg och fritidsverksamhet, radions och televisionens
möjligheter all ge kulturell stimulans och bryta kulturell isolering.

Efter hand har medvetandet ökat om atl det också finns
negativa tendenser i utvecklingen och atl det är möjligt att barnen i högre
grad än de vuxna blir utsatta för det som är brister i samhället. Nybyggda
förortssamhällen erbjuder inte sällan en torftig uppväxtmiljö som inte förmår
stimulera barnens fantasi, upptäckarglädje och aklivitetslusl. Många barn har
i dag för få eller för ytliga kontakter med vuxna. Barnens uppväxtmiljö präglas
av massmedier i större utsträckning än vad som varit fallet i någon tidigare
generation. Läsvanor och musik vanor påverkas hos många på ett myckel ensidigt
sätt genom massmedier och av den kommersiella reklamen. Hos vissa barn kan
verksamhetslusten och mottagligheten för intryck leda till en överslimulans som
verkar splittrande och tröttande.

Det är lätt att notera negativa utvecklingstendenser av
detta slag. Svårare är det atl bedöma vilka effekterna i realiteten är. Det är
uppenbart att vi måste skaffa oss en klarare bild av barnens situation i
samhället. Vi måste också sätta in åtgärder för alt komma till rätta med det
som vi upplever vara problem. 1 det omfattande arbete som pågår för alt
förbättra barnens uppväxtmiljö och uppväxlvillkor spelar kulturinsatserna en
viktig roll. Barnens personliga utveckling är beroende av vilka möjligheter som
erbjuds dem i uppväxtåren att utveckla olika slag av kulturaktiviteter, uttrycka
sig i ord, bild, musik eller dans och träna sig i att uppfatta ell konstnärligt
budskap. Kulturverksamheten bland barn måste främjas genom insatser på många
olika områden. Det är viktigt atl stimulera den pedagogiska utvecklingen i
skola och förskola lika väl som barnens egen skapande verksamhet i föreningsliv
och fritidsverksamhet. Kvalilelsproduktionen av böcker, filmer, grammofonskivor
och tidningar är betydelsefull men också barnens möjligheler all få uppleva en
konsert en dans- eller teaterföreställning.

Ansträngningarna kan emellertid inle begränsas lill alt skapa
en mångfald av verksamheter. Det gäller också all undanröja sådana hinder som
utestänger barn från atl utnyttja de möjligheter som erbjuds. För barn som bor
i glesbygden måste kommunikationsfrågan lösas innan del kan bli fråga om någon
organiserad kulturaktivitet. Barn som har misslyckats med sina kamratrelalioner
behöver naturligtvis först av allt hjälp med all skapa naturliga kontakter med
sin omgivning. För invandrarbarn kan en intensivare språkträning vara en
nödvändig förutsättning för engagemang i kultur-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:143 7

aktiviteter. Om barns kulturella villkor skall kunna
förändras på ett genomgripande sätl räcker det inte med kulturpolitiska
insatser. Del behövs ålgärder på många områden av samhällslivet bl. a. inom
familjepoliiiken, bostadspolitiken, invandrarpolitiken och
utbildningspolitiken.

Delta
förhållande minskar emellertid inle nödvändigheten av att så snabbt som möjligl
förslärka de mer renodlade kulturinsatserna. Dessa måste dock utformas med
lanke på del samspel med ålgärder på andra områden som krävs för en förbättring
av barnens kulturella villkor. Det reformprogram som jag kommer alt presentera
i det följande avser ålgärder inom utbildningsdepartementet ansvarsområde med
tyngdpunkten på kultursektorn. Vid utarbetandet av förslagen har jag dock så
långt det har varit möjligt försökt atl bedöma åtgärdernas värde i ell vidare
sammanhang.

För atl
insatserna för barnens kulturaktiviteter skall kunna bli så verkningsfulla som
möjligt är det nödvändigt atl de uiformas utifrån bestämda utgångspunkter.
Enligt min mening bör följande riktlinjer därvid vara vägledande.

1.
Strävan måste
vara atl ge barn tillgång till all kultur - inte bara till en särskild
barnkultur. Den gräns som ibland dras mellan kultur för barn och kultur för
vuxna är fiktiv. Vuxna har många gånger ett myckel stort ulbyte av det som
egentligen var avsett för barn. Å andra sidan kan t. ex. en bok som
urspmngligen var tänkt som en vuxenbok bli barns käraste läsning. Barn behöver
hjälp med all hitta fram till del som intresserar dem bland kulturprodukter och
inom kullurinstilulioner. Grundproblemet är dock inte atl skapa
verksamhetsformer särskilt avsedda för barn utan att göra mer i kulluriivet
tillgängligt för barn.

2.
Insatserna
skall i största möjliga utsträckning sättas in i de miljöer där barn redan
vistas. Därigenom tillvaratar vi en möjlighet att nå alla barn och insatserna
blir på elt naturligt säll utformade med hänsyn till barns erfarenheter och
behov. Den kända miljön skapar en trygghet som betyder mycket för barnens
möjligheter atl tillägna sig nya upplevelser och uttrycksformer.

3.
Barns egen
skapande verksamhei måste främjas. Mycket i barnens värld är passiviserande.
Del gäller inle bara del omfattande massmedieutbudet. Även i skolan tvingas
många barn mest fungera som mottagare. Till och med de aktiviteter som
läromedlen stimulerar till förutsätts ofta bli genomförda enligl i förväg
bestämda mönster. Det finns liten tid för fritt skapande. Därför är del viktigt
alt barnens kulturverksamhet får präglas av egenaktivitel.

4.
De eftersatta
grupperna bland barnen måste uppmärksammas särskilt. Det råder en stor
ojämlikhet i barns kulturella villkor. Många barn får föga stimulans i
skolarbetet och tomhet kännetecknar även deras frilid. Andra har dagen fylld av
mångskiftande och utvecklande sysselsättningar. Del är motiverat med särskilda
ansträngningar för de barn som har de

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:143 8

sämsta förutsättningarna För barn som lever under svåra
sociala förhållanden kan det t. ex. behövas särskilda initiativ liksom för
barn med fysiska och psykiska handikapp. Invandrarbarn behöver etl särskilt
stöd så atl de kan lära sig sitt hemspråk och behålla kontakten med sill
hemlands kultur.

4 Några principfrågor

Innan jag går över till en systematisk behandling av hur kulturverksamheten
bland barn bör utvecklas vill jag ta upp elt par principfrågor som har fåll
slor uppmärksamhet både i barnkulturgmppens rapport och i den debatt som har
följt på rapporten. Den första frågan gäller hur vi på bästa skall kunna skapa
garantier för att de resurser som står till förfogande för kulturaktiviteter
disponeras så att de rimlig omfattning kommer barnen till del.

I vårt land saknas det varken vilja eller förmåga att
satsa på kulturaitivi-teler bland barn. Vi har många förtattare, bildkonstnärer,
filmare och tonsättare som har nått stor framgång med verksamhet som har riktat
sig till barnen. Vi har en i många avseenden väl utecklad pedagogisk metodik i
utbildning och fritidsverksamhet. Teatrar, museer och bibhotek har mångåriga
erfarenheter av arbeie med och för barn. Ofta möter man emellertid problemet
atl barnverksamhelen inle får tillräcklig stabilitet och omfattning.

Omfattningen är självfallet beroende inte bara på viljan
utan också på resurserna. 1 en situation då resurserna ökar steg för steg, sä
som har skett de senaste åren bl. a. när det gäller teatrar och museer, bör det
dock vara naturligt alt försöka finna metoder som garanterar att barnen får del
av verksamheten i tillräcklig utsträckning.

Barnkullurgruppen föreslår en kvotering av resurserna inom
teatrar, musikinslitutioner och museer i syfte alt tillgodose barnens
intressen. Minsl en tredjedel av institutionens medel skall ägnas åt verksamhet
för bam och de regionala teatrarna bör kunna få lilläggsbidrag om de utvecklar
barn- och ungdomsteatern. Kvoteringen skall för alla regionala institutioner
vara villkor för statsbidrag.

Kvoteringsförslagel har kritiserats av många
remissinslanser, bl. a. av statens kuhurråd. Kritiken avser inle intentionerna
bakom förslaget utan del förhållandel atl metoden vid praktisk lillämpning
kommer alt ge orimliga konsekvenser. En nystartad regional teater med en ännu
så länge liten ensemble kan t. ex. ha svårt atl presentera en fullödig
repertoar för både barn och vuxna. På musikområdel är del nästan omöjligt att
dra en gräns mellan vud som är avsett för barn och vad som är avsett för vuxna.

Del är vikligl atl barnens intressen blir tillgodosedda
och atl barnverksamheten inom institutioner och organisationer får ordentlig
stadga. Därför måste det skapas garantier för att den verksamhet som riktar
sig till

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:143 9

barn har en rimlig omfattning. Detta bör helst ske utan
tvång och krångliga regler. Genom atl uppmärksamhet fortlöpande rikias på hur
kultursituationen bland barn utvecklas blir brister och svårigheter påvisade
på etl tydligare sätt än idag och det skapas förutsättningar för stegvisa
förbättringar. Statens kulturråd bör därför få i uppdrag atl löpande följa
kulturverksamheten bland barn och vid ålerkommande tillfällen informera om
situationen. Genom att anmoda myndigheter och organisationer på kulturområdet
att i samband med den årliga anslagsframställningen lämna en redovisning för
hur stor del av verksamheten som avser barn får kulturrådet ett
underlagsmaterial som är mer omfattande och informativt än det som
barnkulturgruppen haft tillgång till och kan därigenom med jämna mellanrum ge
en realistisk bild av barnverksamhelens läge. Efter en treårsperiod bör rådet
göra en sammanfattande beskrivning av utvecklingen och bedöma om det finns
anledning alt på nytt aktualisera frågan om tvingande bestämmelser.

Alt
kulturverksamheten bland barn får stabilitet och bredd är betydelsefullt inte
bara för barnen utan också för de konstnärer, pedagoger och fritidsledare som
gärna arbetar bland barn. Om resurserna varierar stark från tid till annan och
framtiden är oviss tvekar många atl satsa på ett långsiktigt engagemang. Enligl
min mening är del en central kullurpolilisk uppgift all stödja de
kulturarbetare av skilda slag som intresserar sig för barnens
kulturaktiviteter. Även vid sidan av den vikliga uppgiften all skapa permanenta
arbetstillfällen måste åtskilligt göras. Det måste finnas goda
utbildningsmöjligheter och resurserna för elt konstnärligt och pedagogiskt
utvecklingsarbete. Jag återkommer närmare lill dessa frågor i det följande. Vid
min beräkning av medel till statens kulturråds verksamhet (8) kommer jag också
all beakta behoven av särskilda medel för atl arrangera seminarier för
kulturarbetare som sysslar med kulturverksamhet bland barn. Syftet med dessa
kan vara enkell men betydelsefullt; all stärka samhörighetskänslan inom och
mellan de olika yrkesgrupperna och utröna möjlighelerna till utökat samarbele.

Barnkulturgruppen
har ägnat stor uppmärksamhet ål frågor om hur barn påverkas av del kommersiella
utbudet av kulturprodukter och ser som en av kulturpolitikens viktigaste
uppgifter att motverka kommersialismens negativa verkningar inom
barnkulturområdet. Gruppens kritik av den kommersiella verksamheten på kulturområdet
uppmärksammas och kommenteras av flertalet remissinstanser. Många delar den
kritiska inställningen. Åtskilliga menar dock atl barnkullurgruppen beskriver
verkningar av den kommersiella marknadsföringen av kulturprodukter på ett
alltför onyanserat sätt.

Jag delar
uppfattningen alt del finns många oroande drag i den ulveckling som innebär
alt allt fler produkier säljs med allt mer raffinerade marknadsföringsmetoder
som riktar sig direkl till barn och ungdomar. Familjerna utsätts för en hård
ekonomisk press. Undermåliga produkier

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:143 10

får stor spridning. Reklam och massmedier ger ofta ullryck
för en falsk och ensidig människosyn. Del är idag verkligen befogat att studera
hur de kommersiella aktiviteterna utvecklas och skaffa sig beredskap för att
minska skadeverkningar och sälla in molålgärder.

Det är emellerlid inle rimligt att ensidigt framhäva de
negativa sidorna av kommersiell verksamhei. I och med att kulturprodukter
sprids genom massmedier och säljs på marknaden till överkomliga priser når
också produkter av bra kvalitet ul lill många människor. Modern teknik och
marknadsföring måste även kunna användas som värdefulla kulturpoli-liska
instrument.

Barnkullurgmppen har sammanfallal sina förslag belräffande
samhällets insatser i en "strategi mot kommersialismens negativa
verkningar inom barnkulturområdel". Jag ansluler mig lill gruppens mening
all del behövs motåtgärder genom opinionsbildning om den kommersiella
kulturproduktionens skadeverkningar, subventioner till den seriösa kulluren,
utvecklingsmöjligheter för en alternativ kulturproduklion och stimulans åt
barns egen förmåga atl gestalta. Den kulturpolitik vi bedriver är också
inriktad på delta slag av åtgärder.

Barnkullurgruppens iniresse för all påverka kulturulbudet
med lagstiftning som innebär restriktioner har jag emellertid svårare att
dela. Sådan lagstiftning kommer lätt i konflikt med den grundläggande princip
som yttrandefriheten måste utgöra i den statliga kulturpolitiken. Det enda konkreta
förslag som förs fram av gruppen gäller en avgift på alla serietidningar
vilken skulle finansiera en kraftig subvention av kvalitetsserier. Jag
återkommer mera i detalj lill seriefrågan i ett senare avsnitt (6.4) men vill
redan nu deklarera atl jag anser det vara ytterst tveksamt om en reform som den
föreslagna verkligen skulle få den avsedda effeklen på barns serieläsning.
Enligl min mening bör vi välja andra meioder all stimulera barn atl läsa bra
serier.

Barnkullurgmppen har också lagt fram förslag lill
begränsande åtgärder när det gäller marknadsföring som riktas mot barn.
Konsumentverket ser positivt på förslagen men framhåller atl de knappast kan
genomföras fullt ut med hänsyn till marknadsföringslagens nuvarande utformning
och lill-lämpning. Konsumentverket överväger, så som barnkulturgruppen har
förordat, hur man skall kunna begränsa idol- och kändisreklam som riktar sig
lill barn och vuxna. Verket anser också alt del inte finns några principiella
hinder mot alt, enligt barnkullurgruppens förslag, ingripa mot otillbörlig
marknadsföring bedriven av klubbar vilkas främsta syfte är att främja
försäljningen av etl förelags produkter. Del ankommer på konsumentverket att
la de initiativ på delta område som kan vara befogade.

I barnkulturgruppens strategi ingår förslaget om en parlamentarisk
utredning om kulturindustrin och dess förgreningar. Förslaget har avvisats av
många remissinstanser t. ex. statens kulturråd,.främst med hänvisning lill det
utredningsarbete som redan pågår inom dessa sektorer.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:143 1 j

Statens kulturråd fick i september 1974 regeringens
uppdrag atl följa utvecklingen i fråga om del kommersiella kulturulbudet. Rådet
arbelar planmässigt med denna fråga. Förslag belräffande fonogrammarknaden
kommer alt läggas fram inom kort.

1 september 1977 gav regeringen statens ungdomsråd i
uppdrag atl göra en kartläggning av barns och ungdomars val av
fritidsaktiviteter. Inom ramen för kartläggningsarbetel har rådet redan
publicerat två rapporter i en planerad serie debattskrifter, som främst avser
all belysa olika former av kommersiell påverka på barn och ungdomar. Flera av
de frågor som barnkullurgruppen har aktualiserat behandlas i del påbörjade
kartläggningsarbetet.

Utredningen (U 1976: 04) om läromedelsmarknaden har
nyligen kartlagt marknaden beträffande lek- och arbetsmaterial för förskolan
(Ds U 1978: 14). Videogramutredningen (U 1977:05) har enligl sina direktiv lill
uppgift att överväga om åtgärder behöver vidtagas för atl motverka negativa
effekter av kommersialism och förelagskoncenlralion på videoområdet. Inom kort
kommer utredningen all lägga fram en rapport angående den forskning som bedrivs
i Sverige och utomlands beträffande hur "kombinationen ljud och rörlig
bild inverkar på barn".

En rad utredningsiniliativ har alltså redan tagils för all
kartlägga marknaden av kommersiella kulturprodukter och analysera behovel av
insatser för atl motverka negativa verkningar. Det är givetvis inle uleslulel
all det efter hand kan komma atl visa sig nödvändigt all aklualiser ytterligare
utredningsiniliativ för atl fullständiga bilden. Innan pågående utredningar har
slutförts är del dock enligl min mening inte befogal all aktualisera ell nytt
kartläggnings- och analysarbete.

I stället bör vi koncentrera våra ansträngningar på atl
skapa alternativ lill undermåliga masskullurprodukler. Alternativa produkier
och alternativ verksamhet kan uiformas på många olika sätl. Utformningen måste
diskuteras mot bakgrund av den kunskap som finns om barns och ungdomars
kultur- och fritidsvanor.

Olika undersökningar visar att massproducerade
kulturprodukter är populära hos så gott alla barn. De allra flesta läser samma
serier och ser samma filmer. Däremot skiljer sig barnen ål när det gäller
användningen av den totala fritiden. Vissa barn får sina kulturupplevelser helt
och hållet genom masskullurprodukler och TV. Andra ägnar sig dessutom ål
läsning av ambitiösa barnböcker, olika organiserade fritidsaktiviteter och egen
skapande verksamhet.

En ensidigt kontakt med masskullurprodukler verkar
sannolikt hämmande och passiviserande genom atl produkterna ofta är stereotypa
och onyanserade både när del gäller utformning, innehåll och värderingar. Barn
som t. ex. bara läser serier måste därför stimuleras till att också läsa annat
och då är del viktigt alt det finns lättillgängliga och bra alternativ.

Del är en viktig kullurpolilisk uppgift all skapa
alternativ till utbudet av

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:143 12

masskuhur
för barn och att försöka se lill att detla når alla barn, inle bara de mest
aktiva. Genom all inrikta sig på skola, förskola och sådan fritidsverksamhet
som når mänga barn kan man uppnå all t. ex. olikheler i föräldraintresse inle
blir avgörande för barnens möjligheter att få kontakt med ett varierat
kulturulbud.

Alternativ
till den masspridda barnkulturen bör givetvis skapas inom just de områden där
massdislibution är särskilt lämplig. Det är inte någon tillfällighet atl den
tecknade serien är ett populärt uttrycksmedel eller atl böcker som bygger på
serier som i sin tur bygger på filmer eller TV-program tilltalar barnen. Barn älskar
atl känna igen sig. Därför bör dessa former utnyttjas för en mer ambitiös
produktion och mer varierande produkter.

Slagkraftiga
alternativ till masskulturen kan emellertid skapss också inom andra områden. På
biblioteken har barnen riklig tillgång också till andra böcker än sådana som är
producerade i långa serier till lågpriser och de kan få tillfälle att delta i
många olika aktiviteter som stimulerar läsintresset. Ambitiösa TV-program kan
ge barnen impulser och upplevelser som aldrig förmedlas av kommersiellet
producerade barnfilmer.

Jag
återkommer senare vid behandlingen av bl. a. frågor om massmedier (6.4), böcker
och bibliotek (6.5) och film (6.6) till aktuella åtgärder för all främja
kvaliletsalternativen i den kulturproduklion som riktar sig till barn.

5
Ansvaret för kulturverksamheten bland barn

Kulturverksamheten
bland barn är ingen ny företeelse. Folkrörelsernas barnverksamhel är nästan
lika gammal som folkrörelserna själva. Bibliotek och museer har länge ägnat sig
särskilt ål barn. De kommunala musikskolorna började byggas ut redan i början
av 1950-talet.

Vad
vi nu försöker alt fä lill stånd är en större planmässighet och stadga i
arbetet för atl främja barns kulturaktiviteter. Dessa ambitioner rubbar
självfallet inte den ansvarsföredelning som tillämpats sedan länge och gäller
för all verksamhei på kulturområdet.

I
arbetet med att utveckla kulturverksamheten bland barn måste många olika
myndigheter, organisationer också institutioner medverka. Den ansvarsfördelning
mellan olika organ och verksamhetsnivåer som tillämpas allmänl på kulturområdet
bör självfallet och gälla för den verksamhei som riktar sig direkt till barnen.
1 den första kulturproposilionen (prop. 1974:28 sid. 303) anges riktlinjerna
för hur verksamhetsansvaret bör vara fördelat mellan stal, kommun, landsting
och organisationsliv.

Enligt
min mening är del naturligt atl organisationerna får spela en framslädande roll
när del gäller att stimulera barns kullurintresse. De ha lätt för att nu ul med
verksamhet i de miljöer där barn vistas och vana vid . verksamhetsformer som
bygger på barnens egna aktiviteter.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:143 J3

Viktiga delar av barns kulturaktiviteter består av lokal
verksamhet som alltså ligger inom del kommunala ansvarsområdet. 1 kommunerna
görs betydande insalser för alt främja barns kultur- och fritidsliv. Mycket
återstår dock ännu alt göra för alt kulturverksamheten bland barn skall få
bredd och attraktionskraft. Verksamhetens framlid beror i mycket hög grad på
vilka insatser som kommunerna kan göra.

Flera av
barnkulturgruppens krav riktas lill kommunerna. Bland annat påpekar gruppen hur
angeläget det är med en planmässig genomgång i kommunerna av behovet av
insatser för barn. Jag delar barnkulturguppens mening i denna fråga. 1 flera
kommuner genomförs redan en målmedveten planering av kulturverksamheten som är
intressant inle minst därför att det ofta bedrivs över de traditionellt så
svårforcerade nämndgränserna. Även centralt inom Svenska kommunförbundet pågår
ett planeringsarbete som syfiar till att genom diskussioner och vägledning
stimulera kommunerna alt intensifiera sina ansträngningar på barnkulturområdel.

Statens
ansvar för barnkulluren avser de statliga institutionerna och de verksamheter
som får elt betydande statligt stöd. En viktig statlig uppgift är också alt
svara för utredningsverksamhet, utvecklingsarbete och information i frågor som
har gemensamt intresse för stat, kommuner och organisationsliv. Statens
kulturråd har huvudansvaret för de sistnämnda uppgifterna.

Barnkulturgruppen
har haft i uppdrag alt lämna förslag om hur bevakningen av barnkulturfrågorna
skall ske inom ramen för statens kulturråds verksamhet. Orsaken till att
barnkulturgruppen gavs uppdraget att precisera detta var bl. a. alt det hade
förts fram krav från olika håll på att ansvaret för barnkulturfrågorna skulle
ges åt en särskild nämnd eller arbetsgrupp inom kulturrådet. Gruppen har i sin
rapport avvisat denna lanke och föreslår i stället all regeringen vid utseende
av ledamöter i kulturrådels styrelse och nämnder ser till att personer med ett
dokumenterat intresse för barns kulturaktiviteter blir väl representerade. Inle
heller kulturrådels kansli bör enligt gruppen organiseras så atl
barnkulturfrågor handläggs av särskild personal. Vad som behövs är en allmän
förstärkning av personalresurserna så alt det skapas reella möjligheler alt i
del fortsatta arbetet ta särskild hänsyn till barnens behov.

Remissinstanserna
har över lag anslutit sig lill barnkullurgruppens förslag om hur det fortsatta
arbetet med frågor om barn och kultur skall bedrivas. Även jag ansluter mig
lill uppfattningen alt barnkulturfrågorna vid handläggningen inte bör skiljas
ut från övriga frågor. Del bör ankomma pä kulturrådet att närmat bestämma hur
barnkullurfrågorna skall handläggas.

Som jag
påpekade inledningsvis måste samhällets insatser för att främja barns
kulluraklivileter sältas in i etl brett perspektiv. Del behövs insalser på
många områden och därför är det nödvändigt för kulturrådet atl få till stånd
elt förtroendefullt samarbele mellan många olika organisationer.

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:143 14

verk
och myndigheter. Speciellt viktigt är del atl goda kontakter knyts med dem som
är ansvariga för kultur, barnomsorg, utbildning, fritidsverksamhet och för
frågor som gäller invandrare.

Enligt
de mål som har angivits för kulturpolitiken skall kulturverksamheten utformas
med hänsyn till eftersatta gruppers erfarenheter och behov. Barnen är en av de
eftersatta grupperna och deras behov måste därför uppmärksammas särskilt.
Kulturverksamheten måste i ökad uisiräckning utformas med utgångspunkt i barns
erfarenheter och önskemål.

Ansvasret
för att detta sker kan inle överlåtas på särskilda institutioner eller
personer. Det måste delas av alla som är verksamma på kulturområdet om elt
snabbi och bra resultat skall uppnås. Erfarenheterna av hur man bäst inresserar
och engagerar barn finns inom de institutioner, grupper, organisationer och
föreningar som svarar för kulturverksamhetens genomförande. Därför är del
naturligt att etl slort ansvar för all barns behov blir tillgodosedda läggs hos
dem som är praktiskt verksamma. Slaat, kommuner och landstingskommuner har att
svara för att kulturen får resurser. De som i praktiskt arbete förvaltar
resurserna får ansvara för alt barnen tillgodoses med en rimlig andel.

6
Åtgärder för att främja barns kulturaktiviteter

6.1
Inledning

Statens
uppgift på barnkulturområdet gäller till väsentlig del att sörja för de
basresurser i kulturlivet som behövs för en aktiv barnverksamhet. Utöver sådana
insalser behövs emellertid mer specialinriktade åtgärder som kan få en
strategisk betydelse genom atl de startar en utveckling som så småningom får
genomslag i ett vidare sammanhang. Jag har i del följande sökt atl koncentrera
mina förslag till specialinriktade insatser. Förslag som gäller förstärkningar
av basresurserna har presenterats redan i budgetpropositionen. Jag vill erinra
om att förslaget lill kulturbudget för budgetåret 1979/80 innebär all
reformulrymmet ökar med 50 milj. kr. vilket är den kraftigaste ökningen
hiltills mellan två budgetår. Betydande resursförstärkningar görs på områden
som har särskilt stor betydelse för barnens kulturverksamhet. Anslaget lill
filmproduktion ökar med 5,5 milj. kr. Ökningen till de fria teater- och
musikgrupperna är 4 milj. kr. De regionala teater- och musikinstitulionerna får
slatsbidrag lill ytteriigare etl 30-tal musiker och skådespelare. Till de
regionala museerna ökar anslaget med 5,5 milj. kr. och den regionala
biblioteksverksamheten får ytterligare 4 milj. kr. Stödet till
ungdomsorganisationerna, som inle inräknas i kulturbudgeten, förstärks med 14
milj. kr.

Hur
slor andel av den föreslagna ökningen av kulturbudgeten som kommer
kulturverksamheten bland barn till del kan inte avgöras förrän resur-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:143 15

serna har omsatts i verksamhet. Jag vill undersiryka det
angelägna i atl resursförstärkningarna verkligen används för att förbättra
barnkullurens ulvecklingsmöjligheler. Ansvaret för detla vilar, som jag nyss
(5) har framhållit, på dem som bl. a. inom institutioner och organisationer
svarar för kulturverksamhetens utformning.

Jag övergår nu lill alt presentera de särskilda insalser
för barns kulturaktiviteter som jag vill förorda för budgelårel 1979/80. Som
jag tidigare har framhållil är det inte möjligl all nu lägga fram förslag på
alla de områden där insatser har aktualiserats. Flera frågor är fortfarande
under ulredning och resultalel av utredningsarbelel måsie avvaktas. 1 några
fall är del dessulom nödvändigt atl ta nya utredningsiniliativ. För översiktens
skull gör jag undet deila avsnill en sammanfallande beskrivning av akluella
reformer, pågående utredningar och planerade inilialiv. Med denna redovisning
avser jag alt markera lill vilket område ansträngningarna för atl stimulera
barns kulturaktiviteter bör koncentreras.

6.2 Skolan och förskolan

Barnkulturinsalserna skall i störsia möjliga uisiräckning
sällas in i de miljöer där barn redan vislas. Denna grundläggande rikllinje för
arbetet med utveckling av barnkulluren leder förutom till hemmen i första hand
till skolan och förskolan och till olika former av fritidsverksamhet. Del är i
dessa sammanhang som barn och ungdom bör komma i kontakt med kulturlivet i dess
olika former och själva få möjligheler alt delta i kullurak-liviieler av olika
slag.

Skolan har alllid haft som en av sina väsentliga uppgifter
att förmedla vårt kulturarv till nya generationer. Den har all förmedla de
skaller av litteralur och konst, historia och religion som lillhör kulluren.
Den har att vänja eleverna vid alt aktivt söka upp och aklivl tillägna sig
också del som tillhör vår egen tid, det som ständigl skapas nylt på kulturens
olika områden. En viktig del av skolans kulturpolitiska uppgift är också att
ta vara på elevernas spontana skaparlust, och ge dem möjligheler att genom ell
fritt skapande ulveckla hela sin uttrycksförmåga. Del ger slimulans för
fantasin och en ökad känslighet för de konstnärliga uttrycksformerna.

1 och med atl Sverige blivit elt invandrarland under de
senaste årtiondena har skolan ett ansvar också för alt förmedla den kultur som
invandrarna är delaktiga av och utveckla förståelse mellan vår traditionella
kultur och de många nya kulturerna i Sverige.

Skolans kultumppgifl utförs framför allt inom ramen för
den ordinarie undervisningen. Många skolämnen delar ansvaret för atl delta
sker. Svenskundervisningen spelar en central roll. Ell välmstal skolbibliotek i
nära samverkan med folkbiblioteket är härvid etl viktigt redskap. De
samhällsorienterande ämnena till vilka religionskunskapen ansluter sig har atl
förmedla en omvärldsorientering som också innebär ell inträngande i kulturens
sammanhang. Nalurorienterande ämnen orienterar om viktiga

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:143 16

förulsäUningar för kullurens framväxande och utveckling.
Undervisningen i de främmande språken inövar inte endast basfärdigheter för atl
orientera sig om andra länders förhållanden, den kan också leda till
förtrogenhet med andra länders kultur. Ämnen som bild, musik, slöjd, gymnastik
ger utrymme både för orientering om bildkonst, musik, konsthantverk, dans men
också - och främst - för skapande verksamhet.

Jag vill erinra om vad departementschefen uttalade i
propositionen om riktlinjer för det svenska skolväsendels utveckling (prop.
1950: 70 s. 69).

"I många slyckel äro kraven på skolan oförändrade.
Den måste alltjämt ge något av det krav som hör barnaåldern lill, sång och
saga, lek och poesi, och den måste med nit och allvar innöta de grundläggande
tekniska färdigheterna, läsning, skrivning och räkning, inpränta dem så alt
färdigheten blir varaktig.

De ämnen åter som ha till särskild uppgift atl förmedla
barnens orientering i omvärlden, måste främst vara inriktade på atl vidga de
växande synfält och ge stoff åt deras fantasi samtidigt som de lämna sill
oumbärliga bidrag till den allmänna medborgarutbildningen."

Jag vill även erinra om vad del föredragande slatsrådel
uttalade i propositionen om skolans inre arbeie (prop. 1975/76: 39 s. 22).

"Skolan måste också ägna uppmärksamhet åt elevernas
möjligheter alt ge uttryck för sina tankar och upplevelser. Uttrycksformerna är
djupt förankrade i vår personalighet, och skolans påverkan måste ske med stor
varsamhet och respekt för eleven som människa. Genom alt stödja elevernas egel
språk och andra utlrycksmedel kan skolan hjälpa till alt utveckla dem.
Kommunikationsförmågan är grundläggande för allt skolarbete, och den måste
utvecklas i den dagliga verksamheten. I detla sammanhang är de
eslelsikt-praktiska ämnena av stor betydelse. Drama, bild och form, musik samt
rörelse i skolarbetet blir medel att nå en ny kunskap samtidigt som de ökar
elevernas uttrycksmöjligheter. Dessa uttrycksformer bör därför komma till ökad
användning i skolarbetet."

Överväganden av detta slag är vägledande för det arbete
som pågår med utarbetande av förslag lill ny läroplan för grundskolan. Våren
1978 överlämnade skolöverstyrelsen ett läroplansförslag. Förslagl har
remissbe-handlats och bereds för närvarande inom ulbildningsdeparlementel. Jag
har för avsikt all föreslå regeringen atl en proposition om ny läroplan skall
läggas fram för riksdagen under våren.

Skolans roll som kulturförmedlare, dess roll att stimulera
och ulveckla elevernas skapande förmåga kommer i delta läroplansförslag all
lillmätas slor vikt. Det gäller härvid inte bara den yttre ram som tim- och
kursplaner ger för skolans verksamhet. Läroplansförslaget kommer även alt lägga
stor vikt vid utvecklingen av skolans arbetsformer och vid dess kontakter med
samhällel utanför skolan. Det är därvid bl. a. fråga om all finna arbetssäll
och arbetsformer där de konstnärliga uttrycksformerna kan fungera som en
pedagogisk resurs i den dagliga verksamheten. Utredningen om skolans

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:143 17

inre arbeie (SOU 1974:53 s. 53 ff) gav exempel på
arbetsområden på högstadiet där teckningslärare och slöjdlärare kan ingå i
arbetslaget. Barnkulturgruppen har visat bl. a. på hur etl samarbete mellan
lågstadielärare och teckningslärare öppnat nya vägar till fördjupande kunskaper
för eleverna.

Undervisningen berikas av ell samarbele mellan skola,
kulturinstitutioner, organisationer på kulturområdet och kulturarbetare. Alt
t. ex inbjuda författare atl medverka i svenskundervisning och bildkonstnärer
på teckningslektionerna kan verka stimulerande och ge nya impulser för såväl
lärare som elever. De möjligheler som härvid kan erbjuda sig tycks ännu inte
vara utnyttjade i tillräcklig grad.

Idag finns
på många håll goda kontakter mellan skola och kulturliv. Rikskonserter,
Riksulslällningar och Rikslealern har sedan många år ell väl utbyggt samarbete
med skolan. Inom dessa institutioner pågår också försök alt finna nya former
för samverkan med skolan. Jag vill även erinra om att centrumbildningarna och
de fria grupperna tagit initiativ lill samarbete med skolan genom
förfatiarbesök, teaterföreställningar osv.

Enligl
riksdagens beslul med anledning av propositionen (prop. 1975/ 76:39, UbU
1975/76; 30, rskr 1975/76; 367) om skolans inre arbete får verksamheten
organiseras i en samlad skoldag där undervisning och fria aktiviteter varvas
med och kompletterar varandra. Införandel av en samlad skoldag öppnar nya
möjligheler lill ell närmande mellan kullur och skola och ökar skolans
möjligheler all fullfölja sin kullurpolitiska uppgift. De fria aktiviteterna
bör i hög grad kunna användas för skapande verksamhet och kontakter med
samhällets kulturulbud.

Barnkulturgruppen
menar alt mycket kan göras för alt utveckla kontakterna mellan skola och
kulturliv inom ramen för befintliga resurser. Jag delar denna uppfattning.
Läsåret 1978/79 infördes ell nyll statsbidragssystem för grundskolan.
Statsbidraget är i huvudsak uppbyggt i form av basresurser och
förslärkningsresurs. Förstärkningsresursen inrymmer medel som kan användas för
annan verksamhei än undervisning. Till de kommuner som inför den samlade
skoldagen utgår vidare etl särskilt bidrag. Det nya statsbidraget ger ökade möjligheter
till samarbete med det lokala föreningslivet. Genom ett sådant samarbele skapas
förutsättningar för barn och ungdomar att steg för steg la egel ansvar för
kultur- och friiidsakliviteler. Del är vikligl atl på alla sätt stärka
föreningslivels möjligheter atl engagera sig i skolans verksamhet. Jag avser
atl inom kort föreslå regeringen alt lägga fram en proposiiion som ger
arbetstagare räll lill ledighet för atl på uppdrag av förening medverka i
skolan.

Jag har i budgetpropositionen (prop. 1978/79; 100 bilaga
12, s. 244) ullalat atl jag har för avsikt all låla skolans roll i
barnkullurarbetel bli föremål för vidare behandling inom
ulbildningsdepartementet. Jag kommer därför atl påbörja elt arbeta inom
departementet för atl se över förutsättningarna för ett ökat samarbele mellan
skola och kulturinstitutioner. Även 2 Riksdagen 1978179. 1 saml. Nr 143

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:143 18

de av stal och kommun siödda fria teater- och
musikgruppernas insatser bör kunna behandlas. Syftet är atl bedöma vilka hinder
och svårigheter som föreligger för etl utökat samarbete och att lägga fram
förslag lill hur man på bästa sätl skall kunna la lillvara möjlighelerna till
samordning av insatserna och därmed öka effektiviteten i utnyttjandet av
samhällets samlade resurser.

De resonemang jag fört belräffande skolans kullurpolitiska
uppgift gäller också förskolan, även om metoder och arbetssätt av naturliga
skäl ofta måste bli annoriunda. På grundval av egen forskning och
barnstugeulred-ningens belänkande om Förskolan (SOU 1972:26 och 27) håller
socialstyrelsen enligl vad jag erfarit på alt utarbeta en arbetsplan för
förskolan. Denna är avsedd atl fungera som ell hjälpmedel i det pedagogiska
arbetet. Arbetsplanen avses bestå av en inlroduklionsdel samt ett antal
temadelar. Barn och kultur avses ingå som en temadel. En sådan temadel bör
kunna bli ett viktigt hjälpmedel i strävan atl fördjupa förskolans roll som
kulturmedlare i vid mening.

I förskolan finns elt betydande utrymme för skapande
verksamhei. Delta ger rika lillfällen all sätta in förskolans verksamhet i ett
kulturellt sammanhang, där kontakter med samhällets kulturverksamhet kan bli en
utvecklande och stimulerande del.

Böckernas betydelse i förskolans arbeie har tagits upp i
många olika sammanhang. Barnslugeutredningen framhöll att förskolan bör ha etl
rikligt bokbestånd som är tillgängligt för både barn och vuxna. Barnkullurgruppen
underströk för sin del alt om delta skall kunna förverkligas behöver varje
förskola dels etl eget bokbestånd dels möjligheter all flitigt utnyttja
folkbibliotekens resurser t. ex. genom vandringsbibliotek. Jag delar denna
uppfattning.

Utbyggnaden av förskolan har otvivelaktigt lett lill en
ökad efterfrågan på bibliotekens tjänster. Det är viktigt atl klargöra hur
biblioteken skall kunna betjäna förskolan. Detla bör ske inom ramen för det
arbete som statens kulturråd avser alt påbörja när det gäller samverkan mellan
förskolan och del lokala kulluriivel. Del kan vara värdefullt atl i del sammanhanget
ularbela alternativa modeller för hur del ekonomiska och prakliska ansvarel för
förskolans bokförsörjning kan fördelas i kommunerna. Elt sådani
utredningsarbete bör bedrivas i nära samarbete med socialstyrelsen och Svenska
kommunförbundet.

1 många kommuner pågår idag intressanta försök med atl
föra kulluren närmare förskolan och skolan. Enligt min mening är del värdefullt
om erfarenheterna av deila arbete kan komma flera lill del. För att ytterligare
stimulera denna utveckling avser jag att föreslå regeringen alt uppdra åt
kulturrådet alt i samarbele med skolöverstyrelsen respeklive socialstyrelsen
dokumentera akluella försök och sprida informaiion till kommuner, förskolor och
skolor om intressanta kultursatsningar. Kulturrådet bör också kunna ta
initiativ till etl utvecklingsarbete på delta område.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:143 19

Jag övergår nu till atl behandla en speciell
barnkulturfråga, nämligen dansarn t bild ningen. Den grundläggande utbildningen
av dansare har länge varit eftersatt i vårt land.

Riksdagen
fattade vid 1977/78 års riksmöte beslut om försöksverksam-hel med förberedande
dansundervisning i grundskolan saml om yrkesutbildning för dansare (prop.
1977/78: 100 bil. 12 s. 200 f, UbU 1977/78: 16, rskr 1977/78; 181).

Riksdagsbeslutet innebar, atl försöksverksamhet fick
inledas vid grundskolan i Stockholm, Göteborg och Malmö fr. o. m. hösllerminen
1978 med en klass i varje kommun i vardera årskurserna 4 och 7. Grundskolans
timplan modifieras för danseleverna så atl vissa limmars obligalorisk undervisning
ersälls med dansundervisning. Kommunerna erhåller för arvo-dering av timlärare
en resurs som motsvarar enbart reduktionen av den obligatoriska undervisningen.
Finansieringen i övrigt förulsalies ske inom ramen för grundskolan s. k.
förslärkningsresurs. Några ytterligare statsbidrag borde enligt föredragandens
mening inte ulgå under den tid försöksverksamheten pågår.

Beträffande yrkesutbildningen av dansare beslutade
riksdagen anvisa medel för två klasser av en specialkurs inom
gymnasieskolorganisationen i Stockholm fr. o. m. hösten 1978.

Varken den förberedande dansundervisningen i grundskolan
eller specialkursen för yrkesutbildning av dansare har kommil till stånd under
budgelårel 1978/79. I gemensam skrivelse har skolstyrelserna i Göteborg, Malmö
och Stockholm förklarat att den lillkommande kommunala koslna-den blir för
slor. Enligt skolstyrelsernas mening går del inte alt disponera
förslärkningsresursen för detta ändamål såsom avsikten varit. Av skolstyrelsernas
utredningar framgår vidare alt investeringskostnaderna blir stora för kommunerna.
De tre skolstyrelserna kräver en översyn av reglerna för statsbidrag.

Mol bakgrund av det inträffade har jag funnit det skäligt
att staten står för en siörre andel av kostnaderna än vad som förulsalies i
nyssnämnda riksdagsbeslul. Jag avser därför ta upp överläggningar med de
berörda kommunerna i frågan.

Jag har i dessa frågor samrått med statsrådet Wiksiröm och
med chefen för socialdepartemenlet.

6.3 Fritidsverksamhet

Barn möler idag den organiserade fritidsverksamheten redan
i skolan. Skolans verksamhei syfiar inle enbart till all meddela kunskaper utan
bl. a. också till att skapa iniresse för meningsfulla och engagerande
fritidsaktiviteter.

I fritidsverksamheten får barnen en chans alt pröva sin
förmåga i många olika sysselsättningar. De kan knyta nya kamratkontakter och de
får möta

s. 20 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:143 20

människor som är starkt engagerade för en sak eller en
idé. Fritidsverksamheten ger barnen tillfälle atl pröva sina inneboende
möjligheler och söka sig fram till vad som verkligen intresserar dem.

Fritidsverksamheten kan bli en riktigt slor tillgång
endasi om barnen kan erbjudas en mångfald av olika aktiviteter. På de flesta
platser i vårt land finns det också en mycket varierande verksamhet kanske
främst tack vare atl ansvaret är fördelat på många. Ungdomsorganisationerna har
en väl utbyggd verksamhet. Studieförbunden vänder sig i stor utsträckning också
till barnen. Kommunerna bedriver verksamhet i egen regi.

Fritidsverksamheten måste uiformas efter de lokala
förutsättningarna. Däri"ör är del nalurligi alt kommunerna har
huvudansvaret för att stödja ungdomsorganisalionernas lokala verksamhei. Jag
återkommer senare till frågan om ungdomsorganisationernas möjligheter att
bedriva kulturaktiviteter.

Statsrådet Wikström har tidigare (3) framhållit hur
viktigt det är atl kulturella aktiviteter bedrivs i de miljöer där barnen redan
vistas. 1 arbetet på fritidsgårdar och inom föreningslivet bör kulturinslagen
få spela en viktig roll. I del lokala utbudet av fritidsaktiviteter måste del
finnas elt ordentligt utrymme för kulturverksamhet av skilda slag.

Den kommunala musikskolan är en värdefull tillgång i det
lokala fritids- och kulturlivet. Nästan alla kommuner har i dag en egen
musikskola. Musikskolan fyller en viktig kompletterande funktion i förhållande
till den allmänna skolans musikundervisning. Genom atl stärka och utveckla ett
värdefullt fritidsintresse får musikskolan också ell sociall värde.

Den kraftiga utbyggnaden av musikskotan har gjorts av
kommunerna utan några egentliga statliga bidrag. Staten har däremot svarat för
utbildningen av musikskolans lärare och har också lagit på sig ett ansvar för
alt ge lärarna rimliga anställningsvillkor. Sedan den 1 juli 1978 är del
möjligt med fyllnadstjänstgöring mellan grundskolan och den kommunala musikskolan
vilket skapar förutsättningar för en naturlig och önskvärd integration mellan
skolan och musikskolan.

Organisationskommittén för högre musikutbildning, OMUS,
visade i sitt belänkande (SOU 1976: 33) på del slora behovet inom
musikundervisningen som helhet av kosntnärligl och pedagogiskl
utvecklingsarbete. Som ell resultat av regeringens och riksdagens
ställningslagande lill uiredningens förslag pågår inom UHÄ planering för elt
musikpedagogiskt utvecklingsarbete knutet till högskoleutbildningen i musik.
Detla arbeie bör enligl min mening ges en sådan inriklning att del kan
nyttiggöras inom all slags musikundervisning och därmed också komma det
pedagogiska arbetet i de kommunala musikskolorna till godo.

Enligt min mening är det angeläget atl tillvarata de
erfarenheter som i dag finns på musikområdel och föra över dem lill andra
områden. Jag tänker då i första hand på dans och teater. Inom dessa områden
görs en rad insatser av föreningslivet, studieförbunden och kommunerna. Dock är

s. 21 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:143 21

insatserna inte så samlade och målmedvetna som på
musikområdet, vilket bl. a. gör lärarnas arbelssiluation komplicerad.

Det är
naturligt att verksamhelen på lealer- och dansområdena utvecklas med
tillämpande av i princip samma ansvarsfördelning mellan stat och komun som
gäller på musikområdet. Staten bör således ta ansvar för utbildning,
pedagogiskt utvecklingsarbete och för att möjligheter lill ändamålsenliga
tjänslekonstruklioner kommer lill stånd. Vid åtgärder på detla område bör
utgångspunkten givetvis vara all förhållandena när del gäller huvudmannaskapel
för verksamhelen skall förbli oförändrade.

Sedan länge finns en stailig utbildning av danspedagoger.
F. n. pågår ett ulredningsarbele beträffande utbildningen av dramapedagoger.
Övriga frågor inom del statliga ansvarsområdet har visat sig svårare alt lösa
på grund av atl många olika huvudmän bedriver verksamheten. Det behövs en
kartläggning av den verksamhei som pågår och av lärarnas arbetssituation. En
sådan karlläggning kan också läggas till grund för en diskussion om hur den
pedagogiska utvecklingen skall stimuleras. Det bör vara en uppgift för statens
kulturråd att genomföra detla kartläggningsarbele i samarbete med Svenska
kommunförbundet. UHÄ och de organisationer som är huvudmän för verksamheten.

Barnkullurgruppen har lagt fram ett förslag om elt
särskilt projektbidrag till ungdomsorganisationerna som skall bidra lill all
organisaiionerna i ökad utsträckning använder de konstnärliga uttrycksformerna
i sill arbeie. Bidraget skall utgå under en femårsperiod. För del förslå årel
föreslås 2,5 milj. kr. all fördelas lill inlressanla projekl.

Den
erfarenhel som vi numera har av metoden all med en relativt lilen summa
projektmedel stimulera, kulturaktiviteter inom elt slorl verksamhetsfält lalar
för all iniresset för atl starta olika projekl är så stort all urvalet av
bidragsmottagare blir svårt och därmed tidsödande och kostsamt. Vidare krävs
det ett omfattande arbete för alt utvärdera verksamheten. Mot den bakgrunden
är det all föredra atl koncentrera arbetet med att stimulera en viss verksamhet
lill ett begränsat anlal pilotprojekt och att i stället söka sprida
erfarenheterna av dessa i en mycket vid krets saml klargöra hur de prövade
aktiviteterna kan fä stöd i generella former. Statsrådet Wiksiröm kommer senare
all föreslå alt statens kulturråd anvisas särskilda medel för
utvecklingsarbete på barnkulturområdet. Dessa bör av rådet användas bl. a. för
utvecklingsprojekt inom olika ungdomsorganisationer. Kulturrådet bör vid
planeringen av dessa samråda med statens ungdomsråd.

Folkparkernas centralorganisation har i sin
anslagsframställning för budgelårel 1979/80 lagt fram förslag om en intressant
försöksverksamhet som förtjänar atl stödjas på delta sätl. Den är avsedd alt
genomföras sommaren 1979 och målet med projektet är att nå barn som av olika
anledningar är kvar i stan under sommarmånaderna. Särskild vikt läggs vid atl
nå invandrarbarn och handikappade bam och ungdomar. Folkparkerna avser atl

s. 22 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:143 22

samarbeta med det lokala föreningslivet. Vid den
medelsberäkning som redovisats i del följande har hänsyn tagits till att
folkparksprojektet skall kunna få ett ekonomiskt stöd.

Jag vill i delta sammanhang erinra om alt statens
kulturråd ur sill anslag till experiment- och utvecklingsarbete inom kulturell
verksamhet bland amatörer kan ge bidrag lill projekt i vilka barn och ungdomar
är engagerade. Så har ocksä skett i ganska stor utsträckning. Även andra
bidrag kan utnyttjas för kulturverksamheten.

Det bidrag som betyder mest för ungdomsorganisationernas
lokala aktiviteter är det särskilda stödet lill den lokala verksamheten som
uigår enligl förordningen (1971:388, omtryckt 1978:247) om statsbidrag lill
ungdomsorganisationer. Bidraget utgår till organisationernas lokala avdelningar
i förhållande lill antalet bidragsberättigade sammankomster och kan myckel väl
användas för kulturaktiviteter. 1 sammanhanget bör nämnas att nästan alla
kommuner har ett molsvarande kommunalt bidrag vad avser den lokala
föreningsverksamheten.

Bidraget enligl förordningen (1974; 454) om slatsbidrag
lill kulturprogram inom föreningslivet har hiltills inte utnyttjats i någon
större utsträckning av ungdomsorganisationerna. Det står dock till förfogande
för allt föreningsliv, inle bara vuxenorganisationerna. Del fördelas genom
studieförbunden och länsbildningsförbunden. 1 årets budgetproposition har
beräknats en ökning av anslaget Kulturprogram inom föreningslivet med 2,9 milj.
kr. Det innebär ökade möjligheter för organisationslivet att ge utrymme för
barnen i sin verksamhei.

De bidrag som kan ulgå enligl förordningen (1963:463) om
slatsbidrag lill det fria och frivilliga folkbildningsarbetet de s. k.
studiecirkelbidragen utnyttjas redan i icke obetydlig omfattning för barns
kulturaktiviteter. Av aktuell statistik framgår atl 1977/78 dellog nära 20000
ungdomar under 14 år i någon musikcirkel anordnad av studieförbunden. Del är
emellerlid bara i musikämnel som bidrag utgår för dem som är under 14 år.
Barnkulturgruppen föreslår en generell sänkning av den nedre åldersgränsen i
syfte att förbättra arbetsmöjligheterna för barngrupper som arbetar med andra
kulturämnen. Förslagel stöds av många remissinstanser. Folkbildningsutredningen
(U 1975: 19) arbetar f n. med regelsystemet för studiecirkelverksamheten och
räknar med alt relalivl snart kunna presentera ett betänkande.
Barnkulturgruppens förslag lill ändringar av bidragsreglerna får övervägas
samtidigt med förslagen från folkbildningsutredningen.

6.4 Massmedier

1 barnens dagliga liv spelar massmediernas påverkan en
mycket viktig roll, till stor del utan inflytande från föräldrarnas eller
skolans sida. Vi vet mycket lite om denna påverkans effekl på lång sikt,
eftersom del massme-diedominerade samhället är ganska ungt. Det behövs, som
barnkulturgrup-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:143 23

pen med eftertryck framhåller, mer forskning om barn och
massmedier. Dessutom krävs det målmedvetna insatser för att främja
kvalitetsproduktionen i massmedieutbudet.

Det
massmedium som barnen använder mest och som når praktiskt taget alla barn, är
televisionen. Genom TV får barnen möjligheter alt skaffa sig ökade kunskaper
och flera kulturupplevelser. Barn kan t. ex. genom TV få en konkret bild av
miljöer som annars inte skulle vara tillgängliga för dem. TV kan också ge
impulser som ökar barnens engagemang och nyfikenhet. Men televisionen för
också med sig risker och svårigheter. Den värld som barnen möter via l.ex.
filmer eller nyhetsrapporter är ofta dramatisk och skrämmande. Många barn ser
på TV i avsaknad av annan meningsfull verksamhet. De kan ha svårigheter alt
bearbeta de intryck de får, i synnerhet om de saknar möjlighet att diskutera
programmen med någon vuxen.

De förslag
som jag presenterade i propositionen 1977/78:91 om radions och televisionens
fortsatta verksamhei har som grundläggande målsättning atl åstadkomma en
kvalitetsförbätlring av programverksamheten. Eftersom barnens
massmediekonsumtion i så hög grad domineras av TV, och eftersom deras
mottaglighet är sä stor, blir kravet på kvalitativt högtstående program
särskilt viktig just med lanke på barnen.

Barnens
TV-liltande begränsas dock inle lill barnprogrammen. Undersökningar visar att
barn i stor utsträckning följer TV-program som är avsedda för vuxna, även de
sena kvällsprogrammen. Ett viktigt problem i det sammanhanget är våldsinslag i
TV-programmen, och jag vill erinra om vad jag anförde i prop. 1977/78:91
angående de negaiiva effeklerna av våldsbilder och våldssekvenser.

Jag
framhöll där atl radion och televisionen har skyldighet atl informera publiken,
såväl de unga som de äldre, om del fakliska våld som förekommer i vår
tillvaro. Detta våld måste få behandlas i olika typer av program, t. ex.
nyhetsprogram, kommenterande program eller dramatiska framställningar.
Självfallet bör viss återhållsamhet i framställningssällel iakttas vid
sändningar som äger rum vid tider då barn kan förulsällas ta del av programmen.
Man bör också ta hänsyn till de risker som följer av all flera program som
skildrar våld sänds under kort lid. Den ökning av underhållningsvåldet som har
ägt rum i biograffilm och kommersiellt producerade TV-program bör däremot inte
återspeglas i den svenska televisionens programutbud.

Jag
hänvisade i radioproposilionen också till den forskning och deball som
förekommer i frågan och pekade på de risker för skadeverkningar som barnen
utsälles för genom våldsbilder och våldssekvenser. Vidare framhöll jag all
lelevisionens programulbud bör präglas av stor försiktighel när det gäller
våldsskildringar och våldsinslag och atl lelevisionsföretaget givelvis bör
följa den forskning som pågår och vid programpolilikens utformning ta hänsyn
till de erfarenheter som denna ger.

s. 24 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:143 24

En intressant del av barnprogramverksamheten står Sveriges
Utbildningsradio för. Utbildningsradions ambition att komplettera TV-programmen
med diskussionsmaterial och all stimulera vuxna att tala om programmen med
barnen utgör etl inslag som har slorl iniresse från programpolitiska
synpunkter.

Tecknade serier är en uttrycksform med stark
genomslagskraft. Kombinationen av en mångfald tecknade bilder kring samma tema
och ofta hårt koncentrerade texter talar till läsaren direkt och med en
omedelbarhet som torde påverka barnen i särskilt hög grad. Slora delar av det
massutbud av serietidningar och seriealbum som idag fyller marknaden molsvarar
inle berättigade kvalitetskrav. Det är därför angeläget att de kvalitativt goda
serier som utkommer ges möjlighet all hävda sin ställning och få god spridning
bland serieläsarna.

Barnkulturgruppen föreslår all serietidningarna beläggs
med en generell avgifi, samtidigt som elt kraftigt ekonomiskt stöd föreslås
utgå till serieproduktion av hög kvalitet. Genom den prisskillnad som
härigenom skapas skulle barnen enligt barnkulturgruppens mening i slor
uisiräckning övergå lill alt läsa kvaliletsserier. Förslaget får ett splittrat
mollagande i remisssvaren. Ytlrandefrihetsutredningen (Ju 1977: 10) framhåller
att kombinationen av en generell skall och en selekliv subvention kan försvåra
utgivandet av en skrift som inle blir lillräckligt subventionerad. 1 så fall
slår kombinationen av de båda ålgärderna i strid med tryckfrihetsförordningen.

Jag har redan inledningsvis (4) deklarerat atl jag anser
del tveksamt om den reform som barnkulturgruppen föreslår verkligen skulle
komma att få den önskvärda effekten på barns serieläsning. Andra metoder att
stimulera barn all välja kvaliletsserier, och även annan litteratur av bra
kvalitet, måste användas. Självfallel är del en viktig uppgift för staten att
stödja kvalitetsproduktionen av tecknade serier. Sådant stöd kan också ges inom
ramen för litteraturstödet. 1 anslulning lill mina förslag om ändrade
rikl-linjer för del siatliga litteraturstödet fr. o. m innevarande budgetår
(prop. 1977/78:99, KrU 1977/78:22, rskr 1977/78:274) underströk jag alt jag
finner det angeläget att stimulera den inhemska produktionen av tecknade serier
av god kvalitet.

Även inom ramen för de bestämmelser som gäller för slödet
till kultur-lidskrifter är det möjligt för kulturrådet alt ge bidrag till
serietidningar som rådet bedömer vara av god kvalitet.

För serieskapare finns goda möjligheter alt få slöd lill
utvecklingsarbete inom ramen för de bidrag och stipendier som fordelas av
konstnärsnämnden och styrelsen för Sveriges författarfond.

Jag vill också peka på atl möjligheten lill nordisk
samproduklion av bl. a. tecknade serier aktualiserats i en rapport (NU A 1978;
10) från den nordiska arbetsgruppenför barnkullurfrågor. Frågan kommer atl
diskuteras av nordiska ministerrådet i samband med alt rapporten i sin helhet
behandlas.

Dagstidningar och veckotidningar med ett innehåll som
riktar sig direkl

s. 25 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:143 25

lill barn kan vara ett värdefullt alternativ i
masskulturulbudet. Detsamma gäller naturligtvis det fåtal tidningar som vänder
sig enbart till barn. De senasle årens reformer av presstödet gäller också
barntidningarna, vilket knappast har uppmärksammals i barnkulturdebatlen.
Tidningar som i huvudsak vänder sig till barn kan få del av stödet till
organisationslid-skrifter och stödet lill tidningar på andra språk än svenska.
Bland villkoren märks alt tidningen mäste ges ut av en riksorganisation och, i
det senasle fallel, alt dess innehåll i huvudsak berör förhållanden i Sverige.
Flertalet övriga kvaliletsmässigt högtstående tidningar för barn torde uppfylla
kraven för statligt stöd lill kulturtidskrifter.

Jag räknar med alt del i ökande utsträckning skall vara
möjligt för statens kulturråd att bevilja slöd lill tidningar som i huvudsak
vänder sig till barn. Särskilt vill jag peka pä behovet av tidningar på de
viktigaste invandrarspråken, bland dem sådana tidningar som gör det möjligt för
invandrarbarnen att vidmakthålla kontakten med sina hemländer och stärka
förtrogenheten med det egna språket och kulluren.

Jag vill i delta sammanhang också erinra om alt jag i
prop. 1978/79; 119 om vissa frågor rörande forskning och forskarutbildning
förordal att forskningsrådsnämnden prövar möjligheterna att ge ut en
populärvelenskaplig tidskrift för barn och ungdom.

Barn och ungdomstidningar saknas idag för synskadade barn
i vissa åldersgrupper. Genom anslag från socialdepartementets huvudtitel ges
möjlighet för Synskadades riksförbund och Föreningen Sveriges dövblinda alt ge
ut särskilda laltidningar till synskadade men utgivningen omfaltar ännu inte
barn. Det är enligl min mening angeläget att även synskadade ges möjlighet lill
atl la del av barn och ungdomstidningarna. Jag tänker då på lidningar som
vänder sig lill barn i 7- 12 års åldern 1. ex. Kamralposlen. Synskadades
riksförbund bör därför få disponera särskilda medel för all kunna ge ut en
redigerad taltidning för barn. Jag kommer i det följande (8) vid min beräkning
av anslaget Bidrag till kulturverksamhet bland barn att la upp 60000 kr. för
delta ändamål. Jag avser all senare föreslå regeringen alt dessa medel skall
tillföras socialhuvudtilelns anslag Kostnader för viss verksamhet för
synskadade. Jag har i denna fråga samrått med chefen för socialdepartemenlet.

Försäljningen av fonogram har ökat kraftigt under de
senaste tjugo åren och idag ligger Sverige före alla andra länder i väriden när
del gäller antalet köpta fonogram per invånare. Den tid som används atl lyssna
på grammofonskivor och kassetter i hemmet har fyrdubblats under perioden 1970-
1976. De siffror som finns tillgängliga genom en undersökning gjord av Sveriges
Radios avdelning för publik och programforskning i samarbete med kulturrådet,
visar all barn och ungdom i åldern 9-24 år är de största konsumenlerna. De
lyssnar lill egna fonogram ca en timme om dagen och dessutom ytterligare en
timme till fonogram i radio. Popmusik är den dominerande musikformen.

s. 26 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:143 26

Sådana siffror antyder att många barn och ungdomars
musikupplevelser kan bli ganska ensidiga. Statens kulturråd inledde 1976 ett
utredningsarbete om det statliga stödet till fonogramverksamhel för att belysa
problemen när det gäller produktion och distribution av fonogram, eftersom
situationen av kulturrådet bedömts som kulturpolitiskt otillfredsställande,
inte minst för barn och ungdomsgrupperna.

Rådet arbetar med förslag om att en viss andel av ett
fonogramstöd skall användas för produktion av fonogram avsedd för barn. Denna
fråga kommer alltså upp till diskussion när ulredningen inom kort lägger fram
sin rapport.

6.5 Böcker

Den moderna svenska barnboken är världsberömd, konstaierar
barnkulturgruppen i sin rapport. Barnboken som litterär genre utvecklades
snabbt under 1960-talel. Mellan åren 1965 och 1970 översattes mer än 700
svenska barnböcker till andra språk. Del senaste decenniet har många nya
författare irätt fram. Barn- och ungdomslitteraturen har förnyats i riktning
mot ell ökat engagemang i olika samhällsfrågor och en ökad öppenhet för kritik
och debatt.

Parallellt med utvecklingen av den svenska barnboken har
antalet översättningar till svenska från andra språk stigit. Av de 478 titlar
som gavs ul år 1976 var hälften översättningar, enligl den statistik som
redovisas av barnkullurgruppen. 1 många fall geröversätlningslitteraluren
stimulerande inblick i andra kulturmönster än vårt egel. Barnkulturgruppen
visar emellertid också på vissa problem som sammanhänger med den växande multinationella
utgivningen av barnböcker. Gruppen vänder sig främst mot massproduktionen av
bilderböcker vilkas innehåll likriklas för all anpassas till en iniernalionell
marknad. Även de s. k. långserieböckerna tas upp. Del kommersiellt inriktade
massutbudet tenderar enligt gruppen att alltmer dominera utgivningen av barn-
och ungdomslitteratur. För atl motverka denna utveckling lägger gruppen fram
vissa förslag till förstärkningar och kompletteringar av det statliga
litteraturstödet.

Litteraturens betydelse för barns utveckling i olika
hänseenden har på senare år ägnats ökad uppmärksamhet. Genom aktiv läsning
vidgas barnens erfarenheter. Läsupplevelsen stimulerar fantasin och fördjupar
individens intellektuella och emotionella mognad. Läsningen bidrar lill atl
ulveckla de språkliga uttrycksfärdigheter som är grundläggande för den vuxnes
möjligheler till kommunikation, i arbeislivel liksom i samhället i övrigt.

Atl ge barn och ungdomar tillgång lill bra böcker och alt
utveckla goda läsvanor är ell angelägel mål för samhällets insatser inom
lilteralurens och bibliotekens område. DeUa gäller svenskspråkiga barn likväl
som barn med etl annat hemspråk än svenska.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:143 27

Samhället stöder redan utgivningen av god litteratur på
skilda sätt och medverkar även till atl litteraturen sprids pä olika vägar.

Det statliga slödet till bokutgivning fick sin nuvarande
form efter beslul av riksdagen våren 1978 (prop. 1977/78:99, KrU 1977/78:22,
rskr 1977/78:274). Slöd till barn- och ungdomslitteratur utgår antingen i
efterhand i form av ersättning till redan utgiven titel eller i förhand som
projektstöd. Medlen fördelas av statens kulturråd.

Efterhandsstödet kan avse både skönlitteratur och
fackböcker, i svenskt original eller i översättning. Även seriealbum kan
erhålla bidrag. Vid fördelningen av medel uppmärksammas i första hand den
svenska originalutgivningen. För den del av stödet som går till översättningar
eftersträvas en god spridning mellan olika originalspråk.

Eflerhandsslödel utgår efter arkersällningsprincipen, dvs.
stödet relateras till antalet ark i den titel som erhåller stöd. Möjligheterna
till att anpassa sådani stöd till särskilt kostnadskrävande utgivning är
begränsade. Etl förhandsslöd utgår därför fr. o. m. innevarande budgetår lill
kostsamma utgivningsprojekt. Inom ramen för detta ges bidrag till exempelvis
bilderböcker för barn.

Trots litteraturstödets återhållande effekt har
kostnadsutvecklingen på barnlitteraturens område det senaste året medfört
kraftigare prishöjningar än för andra lilleraturkalegorier vad gäller de böcker
som ges ul i normalupplagor. Barnkullurgruppen föreslår bl. a. att både
arkersällningsslödet och projektstödet skall ökas för atl del skall bli möjligt
för förlagen alt pressa priserna ytterligare. Gruppen anför vidare all etl slöd
till försäljningen av barn- och ungdomsböcker bör knytas till det utökade
litteraturstödet.

Remissopinionen är delad vad gäller gruppens förslag på
dessa punkter. Många instanser stöder tanken på en utökning av
efterhandsstödet. Andra åter släller sig tveksamma. Förslaget om en höjning av
porjektslödet möler ett mer positivt gensvar. Klart avvisande är de instanser
som uttalar sig om det föreslagna prestalionsslödet lill bokförsäljning, bl. a.
Svenska bokförläggareföreningen och Bok-, pappers- och kontorsvaruförbundet.

För egen del anserjag atl del bör finnas goda möjligheter
atl inom ramen för de riktlinjer som gäller fr. o. m. innevarande budgetår
effektivt stödja utgivningen av goda barn- och ungdomsböcker. Eflerhandsslödel
till barn-och ungdomslitteratur ger ulrymme för bidrag lill ca 150 titlar.
Detta motsvarar ungefär omfånget av den utgivning som är av sådan kvalitet all
den kan vara berättigad lill stöd. Vid min beräkning av medelsbehovet i prop.
1977/78; 99 (sid. 80) utgick jag ifrån all bidrag även skulle kunna utgå till
exempelvis kostnader för illustrationer. Det nyinrättade förhandsstödet ger
ytterligare möjligheter alt stimulera utgivningsprojekl inom barn- och
ungdomslitteraturen som beräknas medföra särskilda kostnader.

Förslag om preslationsslöd till bokhandeln har framförts
vid olika lillfällen. I propositionen om bokhandelsslöd (1976/77; 81, KrU
1976/77; 39, rskr

s. 28 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:143 28

1976/77: 239) anförde jag alt någol generellt stöd till
bokhandeln enligt min mening inle borde införas. Den nuvarande
försöksverksamheten med stöd till bokhandeln pågår t. o. m. budgetåret 1980/81.
En utvärdering beräknas ske i sådan tid att beslul i fråga om fortsatta
insatser kan fattas hösten 1980. Innan det pågående försöket har utvärderats
finner jag inte anledning all frångå tidigare ställningstaganden.

I några remissyttranden framhålls att det statliga
litteraturstödet även borde kunna användas t. ex. för böcker som författas av
barn, eller av barn och vuxna i samverkan. Enligt gällande bestämmelser kan
statens kulturråd lämna förhandsslöd till utgivning som anses särskilt
angelägen. Del är självfallel möjligl för kullurrådel att härvid ge stöd till
utgivningsprojekl med barn som medverkande. Även efterhandsstödet kan komma i
fråga för sådan utgivning.

Litteraturstödet inrymmer vidare stöd till utgivning av
litteratur på invandrar- och minoritetsspråk. Både från barnkulturgruppens
sida och från remissinstanserna har understrukils vikten av en produktion av
barnböcker på olika språk, i synnerhet för språkgrupper för vilka del är svårt
eller omöjligt att importera böcker. Del är önskvärt alt kulturrådet vid sin
fördelning av medel för denna utgivning ägnar särskild uppmärksamhet ål behovet
av litteratur för barn och ungdomar.

Bland de särskilda frågor gruppen tar upp i delta
sammanhang är också den försöksverksamhet med utgivning av lättläst litteratur,
s.k. LL-böcker, som bedrivits sedan år 1968.1 enlighet med förslag i
propositionen 1976/77:87 om insatser för handikappades kulturella verksamhet
(KrU 1976/77; 44, rskr 1976/77; 325) har utgivningen fr. o. m. föregående
budgetår vidgats till att omfatta även böcker för barn och ungdom.

Behovet av billiga kvalitetsböcker betonas i alla sammanhang
där barns läsning diskuteras. Enbart en utbyggnad av det nuvarande
litteraturstödel är enligt barnkulturgruppen inte tillräckligt för att motverka
del växande utbudet av internationellt massproducerad barn- och
ungdomslitteratur och bokserier av mindre god kvalitet. Enligt gruppen är del
viktigt att få fram en utgivning i nya former som på någorlunda lika villkor i
fråga om resurserna kan konkurrera med den massproducerade triviallitleraluren.
Gruppen föreslår all stöd ges till en försöksvis ulgivning av prisbilliga
kvalitelspockelböcker för barn med anknytning till Litteraturfrämjandets
molsvarande utgivning för vuxna i serien "En bok för alla". Enligt
förslaget skulle Litteraturfrämjandet svara för titelval, utformning och
distribution. En del av utgivningen skulle utgöras av titlar som anknöt till
aktuella program i radio och TV. Det statliga slödet till utgivning beräknas
till 2000000 kr., samt ytterligare förslagsvis 500000 kr. för den del av
utgivningen som anknyter till Sveriges Radios programverksamhet.

1 sin anslagsframställning för budgetåret 1979/80 lägger
statens kulturråd fram ett förslag om massmarknadsutgivning för barn och
ungdom. Förslå-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:143 29

get ansluter sig i stora delar till de synpunkter som
framförts av barnkultur-gruppen. Kulturrådet föreslår emellertid delvis andra
former för produktion och distribution. Rådet anför sålunda atl urvalet av
tillät bör göras av en referensgrupp med företrädare för olika organisationer
och förmedlare. Böckerna bör enligl rådet produceras av de föriag som har
utgivningsrätten och levereras till ett slatligl lagerförelag. Liksom
barnkullurgruppen beräknar kulturrådet medelsåtgången för del ställiga stödet
lill utgivningen till totalt 2 500000 kr. åriigen under en treårig försöksperiod.

I skrivelse den 6 december 1978 framhåller kullurrådel att
för etl eventuellt genomförande av den modell för utgivningen som skisserats i
anslagsframställningen krävs en mera ingående analys av utgivningens innehåll
och konsekvenser saml en utförligare beskrivning av organisaiionen. Med
hänvisning lill atl flera av kulturrådels styrelsemedlemmar reserverade sig mot
den föreslagna modellen anför rådet atl den fördjupade analysen också bör
innehålla en jämförelse mellan rådels förslag och del som lagts fram i
barnkulturgruppens rapport. Rådet hemställer om ett bidrag för att med
anlitande av särskild expertis genomföra en undersökning enligt redovisade
riktlinjer.

Med hänvisning till barnkulturgruppens förslag och vad som
anförts i kulturrådets anslagsframställning hemställer Litteraturfrämjandet i
en skrivelse till utbildningsdepartementet den 25 september 1978 om ell
statligt bidrag av 2 500000 kr. för en massmarknadsutgivning med Litteraturfrämjandet
som huvudman. I skrivelsen understryks alt Litleralurfrämjandel måste få
ansvaret för såväl produktion som marknadsföring av böckerna. Projektet skulle
avse en återutgivning av redan utkomna titlar. 1 etl första skede räknar
Litteraturfrämjandet med en begränsad utgivning av titlar riktade lill barn i lägre
åldrar. Böckerna skulle försäljas genom bokhandeln, Domusvaruhusen och
Pressbyrån men också genom Lilleralurfrämjandels bokombud. Vidare skulle
böckerna på olika vägar gå ul lill bl. a. förskolor, skolbibliotek och
fritidshem.

Barnkulturgruppens förslag kommenteras av ett stort antal
remissinstanser. Opinionen är starkt splittrad. Till dem som i princip är
positiva lill förslagel om en massmarknadsulgivning hör, förutom kulturrådet,
bl. a. statens ungdomsråd, SÖ och barn- och ungdomsboksrådel. Några instanser
anför emellertid all också andra förlag än Litleralurfrämjandel bör kunna få
projeklslöd för massmarknadsulgivning av barn- och ungdomslitteratur. Andra,
bl. a. Svenska bokförläggareföreningen och Sveriges för-fallarförbund, släller
sig tveksamma eller avvisande lill barnkullurgruppens förslag.

För egen del vill jag hänvisa lill den diskussion om
lidigare förslag om en massmarknadsulgivning av barn- och ungdomsböcker som
redovisades i regeringens proposiiion 1977/78:99 om slatligl litteraturstöd
m.m. Jag betonade i det sammanhängd atl för ell slällningstagande lill frågan
krävdes ett konkret utarbetat förslag avseende utgivningens sammansätt-

s. 30 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:143 30

ning och framför allt beträffande distributionen och
försäljningen.

Olika lösningar har föreslagits vad gäller stöd till
produktion och distribution av prisbilliga kvalitetsböcker. Förslagen ansluter
till del nu pågående försöket med utgivning av pocketböcker för vuxna. Som
framgår bl. a. av remissopinionen är emellertid särskilda problem förknippade
med en motsvarande utgivning inom barn- och ungdomslitleralurens område. Det
krävs avsevärda ekonomiska insalser för atl erbjuda en verklig konkurrens till
det kommersiella utbud av flera hundra liilar årligen som nu rikias mol de
yngre läsargrupperna. Barnkullurgruppen framhåller själv alt det förslag som
gruppen har lagt fram är marginellt i förhållande till deila jätteulbud och att
ett statligt eller statsunderstött förlag, om det skall kunna ha en funktion
som alternativ, måste få en helt annan omfattning än den föreslagna. Med en mer
omfattande utgivning ökar å andra sidan riskerna för alt utvecklingen av den
seriösa barnboksmarknaden störs genom konkurrensen med förlagens ordinarie
utbud av kvalitetslitteratur. Även frågor om distribution och försäljning är i
detta sammanhang av särskild vikt. De framlagda förslagen är oklara i dessa
avseenden.

Ytterst syftar förslagen om en massmarknadsutgivning lill
all siimulera nya grupper av barn och ungdomar lill läsning av god litteratur
genom all främja tillgången på prisbilliga böcker av litterär halt. För atl
klargöra formerna för hur delta kan ske på etl sådant säll all det på sikt
innebär en stimulans för kvalilelsbokmarknaden i dess helhet avser jag att
tillkalla en särskild arbetsgrupp. Gruppen avses belysa olika problem som
sammanhänger med en utgivnings omfattning och innehåll, marknadsföring och
spridning av böckerna samt ansvarsfördelning och kostnader. Gruppen bör lägga
förslag i sådan lid att de kan ligga till grund för överväganden om insatser
under budgetåret 1980/81 i anslutning till att beslut fattas om de permanenta
formerna för en utgivning av prisbillig kvalitetslitteratur för vuxna.

I avvaktan på att ställning kan tas till frågan om slöd
till nya utgivningsformer för barn- och ungdomslitteraturen, ser jag det som
väsentligt att i övrigt förstärka insalser för främjande av läsning av god och
stimulerande litteralur. Den mest effektiva vägen för spridning av god
barnlitteratur till breda läsargrupper torde vara biblioteken. I enlighet med
vad jag kommer att anföra i det följande föreslår jag därför att
medelstilldelningen till bibliotekens barn- och ungdomsverksamhet ökar med
2000000 kr.

Jag har i lidigare sammanhang understrukit belydelsen av
en väl utbyggd lokal biblioteksservice (prop. 1978/79: 100, bil. 12, s. 144).
Delta gäller i särskild hög grad de yngre låntagarna. Vid sidan av
folkbibliotekens breda verksamhet för barn och ungdom har skolbiblioteken slora
förutsättningar all nå alla barn i landet. En annan form av biblioteksservice
som visal goda resultat just när del gäller barnlitteratur är utlåningen på
arbetsplatsr. De nya former av samarbele mellan bibliotek och organisationsliv
som är under ulveckling kan vidare öppna nya vägar.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:143 31

Barnkulturgruppen anför att medan landets folkbibliotek
genomgått en mycket dynamisk ulveckling har skolbiblioteken i grundskolan
stagnerat. En genomlysning av skolbibliotekens situation och möjligheter lill
samverkan mellan skolbibliotek och folkbibliotek ges i kulturrådets rapport
(1972:2) Skola och folkbibliotek i samverkan. I skolan och den allmänna
förskolan kan biblioteket nä alla barn. framhåller kulturrådet. Möjligheten alt
utnyttja bibliotek och inte minst all kunna låna böcker med sig hem är en
viktig kullurpolilisk jämlikhetsfaklor.

I kulturrådets rapport ge exempel på hur samverkan mellan
skola, skolbibliotek och folkbibliotek kan förverkligas praktiskt. 1 etl
växande antal kommuner arbetar utredningar och projektgrupper med atl framlägga
konkreta förslag lill utökad samverkan. Det kan gälla samråd om inköp för all
få elt så brett ulbud som möjligl. Det kan gälla en samordning av skolbibliotekets
och folkbibliotekels distributionssystem för att få mediebeståndet så rörligt
som möjligt. Det kan gälla samarbete om gemensamma utbildningsdagar för folk-
och skolbibliotekspersonal, eller besök av bokbuss på skolor som ligger långt
frän folkbiblioteket. Samverkansformer sådana som de här nämnda har hittills
prövats endast i ett litet anlal kommuner. Kulturrådets rapport lyder
emellerlid på all elt intresse är under ulveckling såväl inom skolan som på
bibliolekssidan.

Förskolans och fritidsverksamhetens litteraturförsörjning
är en annan angelägen uppgift för folkbiblioteken. I förskoleåldern grundläggs
barnens intresse för litteratur, i form av berättelser förmedlade genom ord och
bild. Boken ger omvärldsorienlering, men också stimulans för fantasins ulveckling.
Del lilleralurintresse som har grundlagts i förskolan bör sedan följas upp i
fritidshemmet och i annan fritidsverksamhet. Insatserna där kompletterar i sin
tur vad som görs i skolan. Statsrådet Rodhe har lidigare framhållit betydelsen
av åtgärder inom dessa områden. Jag ansluter mig till hennes överväganden.

Folkbibliotekens verksamhet har under senare decennier
kontinuerligt uivecklats. Deras arbetsuppgifter har utvidgats. Nya grupper av
låntagare söker bibliotekens service, var och en med sina krav. Hit hör l.ex.
de växande invandrargrupperna. En stor andel låntagare är studerande 40 % av
folkbibliotekens fjärrlån avser material för studier. Olika former prövas för
att nå låntagarna på nya vägar, l.ex. genom arbetsplatserna. Ocksä verksamheten
för barn och ungdomar har utvecklats och omfatlar nu i många fall service och
aktiviteter uiöver själva bokullåningen. Av kuliurrådets rapport (1978: 1)
Regionala biblioleksuppgifler framgår alt av den totala utlåningen i rikel år
1976 utgjorde 43,6 % barn- och ungdomsböcker. Inom bibliotekens
allmänkullurella verksamhet - kulturprogram, utställningar etc. - ägnades 78,6
% av alla arrangemang åt barn.

Det är angeläget atl utvecklingen av verksamheten för barn
och ungdomar kan forisätta. De lokala insatserna torde vara av särskild
betydelse. De medel jag i det föregående har föreslagit skall utgå lill lokal
biblioteks-

s. 32 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:143 32

verksamhet bör möjliggöra en fortsatt upprustning av
barnbiblioteksverksamhet i olika former, en uibyggnad av mediebestånden för
barn och ungdom och en vidareutveckling av bibliotekens lässlimulerande
insalser. Vid fördelningen av medlen bör kullurrådel uppmärksamma behovel av
särskilda inslser för barn med annal hemspråk än svenska.

Jag övergår nu lill vissa andra frågor som har berörts i
barnkulturgruppens rapport.

Det räcker inte atl utbudet av god litteratur ökar. Av vikt
är också att läsfrämjandel stimuleras. Insatser i denna riktning blir
meningsfulla först då etl bestående intresse och en levande efterfrågan har
byggts upp hos allt vidare grupper av läsare. Detla är elt syfte med den
försöksverksam-hel med läsfrämjandeåtgärder bland barn och ungdom som bedrivs
sedan hösten 1976 i samarbete mellan olika studieförbund, barn- och
ungdomsorganisationer och statens kulturråd. Barnkulturgruppen föreslår alt
dessa insatser fortsätts och byggs ut. De remissinstansr som yttrar sig i
frågan ansluler sig allmänt till gruppens synpunkter. 1 en rad yttranden
framhålls emellerlid att ålgärder för läsfrämjande skulle bli effektivare om
också folkbiblioteken och skolbiblioteken engagerades i samarbetet. Kulturrådet
avser alt göra en utvärdering av verksamheten när del nu pågående försöket har
avslutals. Först därefter blir del möjligl att ta ställning till hur denna typ
av insatser på ett verkningsfullt säll kan samordnas med andra ålgärder på
litteratur- och biblioteksområdet för alt siimulera barns och ungdomars
läsning.

Barnkulturgruppen lar i sin rapport upp frågor om
utgivning och distribution av talböcker för barn. Gruppen föreslår alt denna
verksamhei förstärks, liksom utgivningen av punktskriftsböcker. I propositionen
1978/79: 100, bil. 12, har jag ingående behandlat vissa frågor som sammanhänger
med försörjningen av litteralur lill synskadade. Jag lade därvid fram förslag
rörande överförandel av Synskadades riksförbunds bibliotek till statligt
huvudmannaskap. 1 enlighet med vad jag då anförde har jag föreslagil regeringen
alt en särskild organisationskommitté tillkallas. Fömlom alt lämna förslag
till verksamhetsform för bibliotek är del en uppgift för kommittén all överväga
former för alt förbättra talboks- och punklskriftsförsörjningen i landet som
helhet. Det är naturligt att kommittén därvid särskilt uppmärksammar behoven
inom barn- och ungdomslitteraturen.

Som ett utslag av 1960-ialels växande intresse för barn-
och ungdomslitteraturen och dess funktioner i vårt samhälle bildades år 1965
Stiftelsen Svenska barnboksinsliluiet. Stiftaren var Stockholms stad,
Stockholms universitet. Svenska bokförläggareföreningen och Sveriges
ungdomsförfatlareförening (numera Sektionen för bam- och ungdomslille-ratur
inom Sveriges författarförbund).

Svenska barnboksinsliluiet har enligt stiftelseurkunden
till uppgift alt insamla och katalogisera på svenska utgiven barn- och
ungdomslitteratur

s. 33 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:143 33

och
att skapa elt forsknings- och referensbibliotek samt att samla och arkivera
värdefullt originalmaterial, verka för en utvidgad undervisning och forskning
på områdei och slå till tjänst med upplysningar till institutioner, massmedier
och enskilda. Svenska bokförläggareföreningen överlämnar genom sina medlemmar
löpande arkivexemplar av nyutgiven barnlitteratur till institutet. Statsbidrag
utgår lill personalens löner.

1
belänkandel (SOU 1973: 1) Lilteraluren i skolan gav lilleratumlrednin-gen en
redovisning av inslilulets organisation och arbetsuppgifter. Utredningen
konstaterade att när inslilulel år 1967 inledde sin uiålriktade verksamhet
torde knappast någon ha vågat räkna med en så snabb expansion som skedde under
de därpå följande fem åren både på undervisnings- och forskningssidan och i
fråga om allmänhetens iniresse för barnlitteratur. Mot bakgmnd av utredningens
redovisning fattade riksdagen i enlighet med regeringens förslag beslut om en
kraftig höjning av del slaliga bidragel lill institutet (prop. 1975; 20, KrU
1975: 12, rskr 1975; 201). Därigenom fick institutet möjlighet all anslälla
yiieriigare personal främst för informalions-och kursverksamhet.

Den
utveckling som skildrades av litieratumtredningen har varil karakteristisk
också för de senasle åren. Behoven av informations- och doku-mentationsmalerial
för massmedier, inom organisationslivel, på biblioteken och i skolan växer
ständigl. Kraven på undervisning och forskning kring barn- och
ungdomslitteratur ökar. Härigenom stiger också kraven på Barnboksinslilulels
Ijänsler. Mol den bakgmnden föreslår barnkullurgruppen atl utbyggnaden av
institutet fortsätter. 1 första hand bör en tjänsl som litteralurpedagog
inrältas och medel anslås lill ökad kursverksamhet.

Det
är enligl min mening väsentligt all institutet ges resurser all möta den
växande efterfrågan på forskarservice och utbildningsinsatser. Institutets
fasla personal uigörs f. n. av föreståndaren, en informationssekreterare och
bilrädespersonal. Jag förordar all del statliga bidragel lill institutet höjs
för atl bl. a. möjliggöra atl inslilulets pedagogiska resurser förstärks.

Kullurrådel
förordar i sill remissvar atl möjligheten utreds atl omvandla inslilulel till
en stailig stiftelse. Jag finner inle anledning alt nu väcka frågan om en
ändring av huvudmannaskapel för inslilulel.

6.6
Film

Film
för barn och ungdom hör lill de kullurprodukler som ges den hårdaste
kommersiella lanseringen. Många filmer produceras med stor medvetenhet om vad
som slår an hos de åldersgmpper som de vänder sig lill, samlidigl som de
lanseras med omfattande insats av reklam och andra marknadsföringsåtgärder.
Resultatet av del kommersiella trycket är all filmer som produceras och
marknadsförs på detta sätl blir populära bland barnen och ungdomarna och får en
stor publik. Del finns en påtaglig risk all sådana filmer hell kommer all dominera
utbudet och all filmer som har 3 Riksdagen 1978179. 1 saml. Nr 143

s. 34 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:143 34

producerals
med andra ambitioner har svårt att nå fram till publiken.

Del
bör vara en uppgift för den statliga kulturpolilken atl på olika sätt bidra
lill all den ambitiösa filmen för barn och ungdom får möjlighet atl hävda sig
bredvid de filmer som i dag får stöd av en massiv marknadsföring. Ålgärder av
olika slag bidrar lill att skapa sådana möjligheter.

Först
och främst måste det naturligtvis finnas tillgång lill ambitiösa filmer,
importerade eller svenska. Del måste också finnas kunskap om de filmer som är
tillgängliga. Slutligen måste det finnas kunskaper om film och om hur man
arbetar med film bland barn. Dessa kunskaper måste vara tillgängliga för dem som
arbetar praktiskt med barn.

Del
går inle all lämna några säkra uppgifter om tillgången på biograffilm för
barn. Skälen till delta är främsi all begreppel film för barn är oklart. Av de
ca 300 långfilmer som av biografbyrån godkändes för offentlig visning år 1978
godkändes ca 25 för alla åldrar, ca 25 blev tillåtna från 7 år medan ca 50 får
visas från 11 år. Biografbyråns godkännande innebär alt filmen inte ansetts
innehålla någol som kan orsaka psykisk skada för barn i de åldersgrupper för
vilka filmen är godkänd. Godkännandet innebär däremot inle alt filmen i andra
avseenden är lämplig för bam eller atl den ens vänder sig till barn.

I
fråga om barnfilm som finns tillgänglig i 16 mm-kopia har barnfilmrådet
redovisal vissa uppgifter. Enligl rådet är det inte känt hur många nya
barnfilmer som kommer till Sverige varje år, men del finns ca 2000 barnfilmer
för uthyrning, av vilka en slor del dock är föråldrade eller har andra brisler.

Stöd
till produktion av långfilm lämnas i olika former av Svenska filminstitutet.
Del totala tillgängliga stödbeloppet kan för innevarande budgetår beräknas till
ca 35 milj. kr. Av dessa medel utgörs ca 65 % av biografavgifier, som genom
filmavialets bestämmelser omfördelas till produktionen av svensk film, drygt
10 % tillförs från Sveriges Radio lill följd av avtalet om samarbele i fråga om
filmproduktion (den s. k. I-fonden) medan resterande ca 25 % är statsbidrag.

Statsbidraget
har ökat myckel kraftigt under senare år. Innevarande budgetår ökade statens
bidrag lill produklion av långfilm från 3,8 milj. kr. lill 7,8 milj. kr. För
budgetåret 1979/80 har föreslagits en ökning av statsbidraget lill
Filminsliiulel för filmproduktion med sammanlagt 5 milj. kr. (Prop. 1978/79:
100, bil. 12, s. 91 ff).

Syslemel
för slöd till långfilmsproduktion innehåller inga regler om fördelning av
produkiionen mellan barnfilm och film för vuxna. Produkiionen domineras av
filmer som främst riktar sig lill en vuxen publik.

Produktion
av kortfilm finansieras bl. a. inom ramen förden s. k. 1-fonden. För
innevarande budgetår disponerar I-fonden ca 3,5 milj. kr. för produklion av
barnfilm i annal format än biograffilmens, för produklion av annan kortfilm och
för verksamhelen vid den filmverkslad som Svenska filminstitutet driver i
samarbete med Sveriges Radio.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:143 35

Fr.
o. m. budgetåret 1978/79 har det också öppnats ökade möjligheter för
konstnärsnämnden atl med projektbidrag stödja produktionen av sådan film som
inte är avsedd alt distribueras genom de vanliga biograferna. 1 milj. kr. har
fördelats lill 12 projekl, av vilka ivå för eller om barn. För budgelårel
1979/80 har föreslagits en anslagshöjning med 500000 kr.

Enligt
min mening är det angeläget att den svenska filmproduktionen i ökad omfattning
inriktas på produklion för bam och yngre tonåringar. Ansvaret för att delta
sker vilar på de organ som stöder filmproduktionen, främst Svenska
filminsliiulel. Del siatliga bidrag till filmproduktion som har förelslagits
för budgelårel 1979/80 innebär atl statsstödet har mer än trefaldigats sedan
budgelårel 1977/78. Del bör vara möjligt att inom ramen för dessa ökade
resurser få lill stånd en kraftigt ökad produktion av barn-och ungdomsfilm.

Möjligheterna
för de beslutande organen all prioritera barn- och ungdomsfilm är emellertid
beroende av tillgången på idéer och förslag. Här har filmarnas vilja atl göra
film för vuxna hiltills varit belydligl siörre än viljan atl göra film för
barn. Av 65 kortfilmsprojekl som behandlades av Svenska filminsliiulel
budgelårel 1977/78 avsåg 55 vuxenfilm och endast 10 barnfilm. Av nära 200
ansökningar till konstnärsnämnden om projektbidrag för filmproduktion var
endast några lioial inriklade på barnfilm. Förhållandena på biograffilmens
område är likartade.

En
förklaring lill del svaga iniresset för alt göra barnfilm kan vara att
resurserna har varit begränsade. 1 så fall skulle den ökning av produktionsresurserna
som har skeil de senasle åren kunna leda till all det kom fram flera
barnfilmsprojekt.

Även
andra förklaringar är emellertid länkbara, l.ex. ulbildningsmässiga hinder
eller ovana hos filmare vid alt arbeta med film för barn. Därför kan del vara
befogal alt samla filmare, tecknare, författare och andra yrkesgrupper med
anknytning till filmproduktion till konferenser eller seminarier kring frågor
om barnfilmproduklionen. Härigenom bör kontakter kunna knytas och flera
människor än nu få upp ögonen för de möjligheter och behov som finns på
barnfilmorådet. Seminarier och konferenser av här angivet slag bör kunna
anordnas av kullurrådel som en del av del fortsalla arbetet för atl främja
barns kuliurakiiviieler.

Animerad
film, l.ex. tecknad film eller dockfilm, kan i och för sig riktas lill både
barn och vuxna, men animalionsleknikens lämplighet för all framställa sagosloff
har gjort tekniken särskilt använd för barnfilm. Den animerade barnfilmen
domineras av förelag som arbetar för en iniernalionell marknad och filmerna
blir därför gärna fatliga på nationella särdrag.

Enligl
min mening är det angelägel alt upprätthålla en kontinuerlig svensk produklion
av animerad film. Den svenska filmproduktionen har etl förhållandevis kraftigt
stöd av allmänna medel och del bör därför vara möjligl all göra filmer ulan den
slarka kommersiella inriktning som präglar den inlernaiionella produktionen.
Genom en kontinuerlig och någorlunda

s. 36 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:143 36

omfaiiande
filmproduktion gör vi del möjligl atl hålla kvar en yrkeskår av kunniga
animatörer och vi har då möjlighet all behålla och utveckla ett
"nationellt språk" för den animerade filmen. Inom produktionen av
svensk barnfilm har därför den animerade filmen sin givna plals.

För
alt göra animerad film behövs speciella yrkeskunskaper och tillgång lill
kamera- och trickbordsutmsining. Del finns några produktionsföretag för
animerad film som har den nödvändiga utrustningen. Någon särskild
yrkesutbildning har inte funnits utan den som har velat lära sig yrket har fåll
göra detta genom praktiskt arbete i sådana förelag.

Sedan
år 1971 finns emellertid vid konsthögskolan i Stockholm en verkstad för
animerad film. Verkstaden har varit öppen både för studerande vid
konsthögskolan och för andra intresserade. Verksamhelen har inte haft någon
fast förankring i konsthögskolans organisation och har i hög grad varit
beroende av intresset och entusiasmen hos de personer som har arbetat där.

Verkstaden
har gjort det möjligt för intresserade människor, i första hand konstnärer, alt
stifta en första bekantskap med den animerade filmens leknik. Den har vidare
fungeral som en resurs för experimenl med animerad film. Vissa av dessa
experimenl har också lell fram till reguljära produktioner. Etl tjugotal
animerade filmer har producerats vid verkstaden sedan starten.

Enligl
min mening finns del elt permanent behov av en studio eller verkstad för
animerad film som skall fylla de funktioner som verkstaden vid konsihögskolan
har haft. Verkstaden skall kunna utnytljas för utbildning i animerad film både
för studerande i olika konstnärliga utbildningar och för yrkesverksamma. Den
skall vidare kunna erbjuda en lämplig miljö för produktionsexperimenl och även
kunna användas för viss, inle alltför omfattande produklion.

Den
nuvarande verkstaden vid konsthögskolan bör kunna tjäna som utgångspunkt för en
sådan permanent lösning. Del är emellertid angelägel att verksamheten ges en
bredare förankring än f. n. Jag har därför tagit initiativ till ell samtal
mellan olika tänkbara intressenter som skulle kunna bilda en ny huvudman för
verkstaden.

Del
statliga stödet lill imporl av barnfilm kanaliseras genom Svenska
filminsliiulel. Filminsliiulel erhåller innevarande budgetår slatsbidrag med
540000 kr. för import och distribution av barnfilm. Dessutom bidrar
Filminstitutet till barnfilmverksamhelen med 300000 kr. av egna medel. Under
verksamhelsårel 1977/78 förvärvades 15 korlfilmer och 2 långfilmer. Anlalel filmer
i egen distribution uppgick lill omkring ca 95 och antalel visningsiillfällen
till omkring 3700. Dislribulionsverksamheten har expanderal kraftigt underdel
senaste årel.

1
sin anslagsframställning för budgetåret 1979/80 framhåller Filminstitutet atl det
kraftigt ökade intresset för barnfilm inle kan tillfredsställas inom ramen för
de resurser som disponeras. Del råder bl. a. brisl på kopior.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:143 37

Filminstitutet föreslår atl statsanslaget lill
verksamheten ökas med 815 000 kr. Huvuddelen är avsett för filminköp, men en
personälökning med en halv tjänst ryms också inom det föreslagna
ökningsbeloppet.

Barnkulturgruppen föreslår en ny stödordning för import av
barnfilm. Enligt gruppens förslag skulle filmimportörer kunna söka stöd för enskilda
titlar. Slödel skulle läcka alla kosinader för inköp, översältning och
ver-sionering av filmen. Beslut om stöd skulle vara förenat med villkor i fråga
um filmhyrans storlek. Filmer som har erhållit stöd skulle vara tillgängliga
för alla distributörer lill självkostnadspris. Beslut om stöd skulle enligt
förslaget fattas av barnfilmrådet, efter del alt rådet har fåll se den akluella
filmen.

Förslagel har fått etl blandat mollagande av
remissinslanserna. En grupp, som beslår av barnfilmrådet samt olika organisationer,
främst med anknytning till arbetarrörelsen, ger förslagel sitt stöd. Några
organisationer inom filmbranschen är i princip positiva till ell imporislöd,
men anser all del bör konstrueras på annal sätl än bamkullurgruppen föreslår.
En tredje grupp, som främsi representeras av Svenska filminstitutet, Sveriges
förenade filmstudios, anser alt de statliga resurserna för import av barnfilm
liksom nu bör koncentreras till Filminsliiulel.

Några remissinslanser har tekniska synpunkter på
förslaget. Smalfilms-dislribulörernas förening påpekar all
"lågfrekventa" filmer kan behöva stöd medan bra filmer som är riktade
mol elt brelt användningsområde i de flesta fall är självfinansierade. Flera
remissinstanser hävdar att den föreslagna handläggningsordningen, som
förutsätter atl en påseendekopia kan tas till Sverige, är administrativt
otymplig.

Remissbehandlingen visar enligl min mening alt
bamkullurgruppens förslag lill stödordning för import av barnfilm inle nu kan
läggas lill grund forell beslul. Del kompletterande utredningsarbete som
erfordras kommer alt ske inom ramen för den översyn av den statliga
filmpolitiken som pågår inom utbildningsdepartementet.

Efterfrågan på de barnfilmer som har importerats av
Svenska filminsliiulel har ökal kraftigl under den senasle tiden. För all
Filminslitutet skall kunna tillgodose denna ökade efterfrågan har jag räknat
med en höjning av bidragel till institutet för import och distribution av
barnfilm med 425 000 kr.

En förutsättning för all en ökad tillgång till god barnfilm
skall komma barnen lill del är all del finns informaiion om filmerna och all
denna informaiion når ul så all den kan påverka valet av repertoar. Därför
måsie ålgärder lill förmån för produklion och imporl av god film för barn
kom-plelleras med en gransknings- och informalionsverksamhei.

Filmer som skall visas offentligt för barn måste vara
godkända av statens biografbyrå för visning för den aktuella åldersgruppen. 1
tveksamma fall inhämtar biografbyrån barnfilmnämndens yttrande innan beslut
fattas. Som jag nämnt i det föregående innebär biografbyråns godkännande alt

s. 38 Kontrollera mot PDF

Prop,
1978/79:143 38

filmen har bedömts inte kunna vålla barn i den akluella
åldersgruppen psykisk skada. Däremoi innebär godkännandet inte atl filmen i
andra avseenden är lämplig för barn. Biografägaren är skyldig atl ange i vad
mån barn har tillträde lill biografföreställning. 1 praktiken anges
åldersgränsen i all bioannonsering.

Barnkullurgruppen föreslår att biografågarna bör åläggas
atl i annonseringen sätta ut av barnfilmnämnden rekommenderad ålder och
allmänna klassifikationer av filmen. Förslagel har endast berörts av ett fåtal
remissinstanser som i allmänhet har hänvisat till biografbyråns nuvarande
granskning.

Ytlrandefrihetsutredningen har enligt sina direktiv i
uppdrag all pröva behovel av en vuxencensur på filmens område. Till ulredningen
har överlämnats riksdagens skrivelse 1977/78; 75 jämte konstitutionsutskottets
betänkande 1977/78; 14, vari begärs en samlad översyn av bestämmelserna för
barns tillträde lill biografföreställningar.

I fråga om barnfilm som finns all hyra i 16 mm-formal för
slutna visningar har barnfilmrådet inlett en granskningsverksamhel. Det första
resultalel av granskningen presenlerades år 1978 då rådel gav ul
Barnfilmkalalo-gen/78. Katalogen bygger på granskning av omkring 250 filmer. Ca
150 av dessa rekommenderas av rådets granskare medan ca 100 ej rekommenderas.
För de rekommenderade filmerna innehåller katalogen utförliga rapporter, medan
bedömningen av de filmer som ej rekommenderas endast redovisas i tabellform.

Frågan om information om filmutbudet ställer sig olika
beroende på om den avser biograffilm eller övrig film. I fråga om biograffilmen
bestäms repertoaren av biografägaren i kontakt med filmdistribulören. När det
gäller de slora biografkedjorna sker filmsältningen centralt. De som beslutar
om vilka filmer som skall visas måste under alla förhållanden antas ha så god
kännedom om filmerna att ytterligare information riktad till denna grupp
knappast skulle förändra repertoaren. En information om biograf-filmutbudel för
barn som riktas direkt till barnen eller till deras föräldrar skulle troligen
inte bli särskiU effektiv, åtminstone inte på de platser där det saknas
valmöjligheter.

Frågan om en eventuell utökad informationsplikt belräffande
biograffilm för barn bör enligl min mening kunna tas upp på nytt när resultatet
av yltrandefrihetsutredningens arbete föreligger.

Jag vill i detta sammanhang erinra om all en
försöksverksamhet med fraktslöd för film har startat den I januari 1979. Genom
alt värdefull film kan erhållas fraktfritl bör det vara möjligt att den vägen
uppnå en förbättring också av matinéreperloaren.

Information om barnfilmer som finns all hyra i 16
mm-formal kan bli effektiv i den meningen alt den påverkar filmutbudet. Dessa
filmer visas inle vid offentliga föreställningar utan hyrs för visning i l.ex.
skolor, organisationer och inom kommunal fritidsverksamhet. Dessa filmvisningar

s. 39 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:143 39

kan fungera som värdefulla komplement och alternativ lill
såväl biografernas matinévisningar som till televisionens barnprogram.
Speciellt viktig är den möjlighet lill samtal i anslutning till filmvisningen
som denna visningsform ger. De som bestämmer om filmurvalet har inget
kommersiellt intresse i verksamheten utan strävar efter atl göra etl ur
barnens synpunkt så goll val som möjligl. En informaiion som riktar sig lill
dem bör därför kunna påverka deras filmval och därigenom också indirekl
filmdislributö-rernas inköpspoliiik.

Del är
därför enligt min mening angelägel alt den granskning av sådan film som nu har
inletts fortsätter. Vid min beräkning av bidragel till statens ungdomsråd för
barnfilmändamål har jag tagit hänsyn till detta.

Formerna
för granskningen och för publicering av granskningsresultaten bör givetvis
utvecklas fortlöpande. Härvid bör de synpunkter som har anförts på del hutills
utförda arbetet beaktas. Del kan l.ex. finnas anledning atl i högre grad än
som har skett ta hänsyn till all granskningsresulta-len skall kunna användas av
mottagargmpper med vill skilda värderingar, som skall kunna dra sina slulsalser
ulifrån den informaiion som lämnas. För mollagargrupperna är den sakliga
informationen om filmerna det viktigaste. Huruvida filmerna kan rekommenderas
eller ej bör inle avgöras av granskningsorganet ulan av moilagarna.

Vid sidan
av kännedom om vilka filmer som finns att hyra har de som skall arbeta med barn
och film självfallet behov av kunskaper av många andra slag. Tekniska kunskaper
är nödvändiga, l.ex. hur man sköter projektorn eller ordnar visningslokalen.
För den som skall leda en filmverksamhet är det viktigt att själv ha kunskap
om film, om filmens historia och estetik, liksom om hur man arbetar med film i
barngruppen, om förberedelser och om bearbetning av filmupplevelsen.

Del är
vanligt all barn som är mycket intresserade av all se film också vill filma
själva. Det är också ofta omvittnat all den som har filmat själv ser på film på
ett annal säll, med siörre insikt i hur filmen är gjord och i vad filmaren har
velat uppnå.

Också den
som skall leda barn som filmar själva behöver olika slags kunskaper. Även här
krävs tekniskt kunnande, men också förmåga all få gruppen alt samarbeta kring
del ganska långsiktiga mål som en filminspelning är.

Under
liden januari 1977-juni 1978 har barnfilmrådet bedrivit försöksverksamhet med
filmvisning för barn och med barns egel filmande i fyra kommuner. Sammanlagt
har 17 olika projekt genomförts. Del rör sig främsi om verksamhei inom
organisationer, men några projekt har också ägt rum inom kommunal
fritidsverksamhet. Utvärdering av försöksverksamheten pågår.

Regeringen
har vidare givit stöd lill Riksförbundet Sveriges fritids- och hemgårdar för en
försöksverksamhet med en förbättrad användning av film på ungdomsgårdar.
Förbundel har i försöksverksamheten samarbetat med

s. 40 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:143 40

Filmcentrum. Försöksverksamheten beräknas bli avslutad
innevarande budgetår.

Det är angeläget att de erfarenheter som har vunnits genom
de olika försöksverksamheterna sammanställs och kan föras vidare genom olika
former av kursverksamhet för dem som arbetar med barn och film. Det kan gälla
organisationernas ledarutbildning och personalutbildning för kommunalanställd
personal. Fortbildningen av lärare är också viktig, liksom den grundläggande
yrkesutbildningen för olika grupper som arbetar med barn.

Sedan utvärderingen av försöksverksamheterna är slutförd
kan det visa sig alt vissa frågor har blivit otillräckligt besvarade eller atl
det finns behov av ett fortsalt utvecklingsarbete på vissa områden. Ett sådant
arbeie bör kunna bedrivas inom ramen för kulturtådets allmänna ansvar för
utvecklingsarbetet på barnkulturens område.

Avgörande för hur lokalt organiserade filmvisningar skall
fungera är givetvis alt de som anordnar verksamhelen är kunniga och engagerade
och att lokaler och teknisk utrustning är tillfredsställande. Uppgifterna för
de lokall ansvariga kan emellertid underlättas avsevärt om det finns möjlighet
till samspel med en central organisation av något slag. Den centrala
organisationen kan svara för l.ex. filmbevakning, bokningsservice och
kursverksamhet inom filmområdel.

Sedan budgelårel 1975/76 finns del möjlighet atl erhålla
statsbidrag till sådana centrala funktioner på filmområdel. Verksamheten skall
syfta till alt förbättra möjligheten till visning av barnfilm i former som
ulgör alternativ lill biografernas matinéföreslällningar. Budgetåret 1978/79
har regeringen fördelat sammanlagt 500000 kr. för sådan barnfilmverksamhet.
Bidragen avser kostnader för central verksamhet, medan lokala kostnader får
finansieras på annat sätt, t. ex. genom lokalt aktivitetsslöd till ungdomsorganisationer,
kommunala bidrag eller egenavgifier.

En undersökning om verksamhetens omfattning har gjorts i
fråga om "Barnens Bio Kontrast" till vilket bidrag har utgått med
275000 kr. för budgetåret 1978/79. Under säsongen 1977/78 visades film i drygt
600 olika lokaler i 101 kommuner. Antalet besök anges till ca 150000.

Bidragsgivningen bör enligt min mening fortsätta även
under nästa budgetår. Jag har i min medelsberäkning tagit upp en viss ökning
av resurserna för ändamålet.

Frågan om den mera långsiklliga inriktningen av
verksamheten får tas upp inom ramen för den översyn av den statliga
filmpolitiken som pågår inom utbildningsdepartementet. Jag vill emellertid
redan nu peka på elt problem som gäller bidragsgivning för speciella ändamål
till barn- och ungdomsorganisationer som bedriver en allmän verksamhet. Dessa
organisationer erhåller generella slatsbidrag för sin verksamhet och bestämmer
själva om verksamhetens inriktning och bidragens användning. För att särskilda
bidrag för filmvisning skall kunna ulgå lill sådana organisationer bör man
enligt min mening kräva alt filmverksamheten är organiserad på

s. 41 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:143 41

ett sådant sätt all dess inriktning och omfaiining kan
urskiljas i förhållande lill organisalionernas övriga verksamhei.

En fråga
som har berörts i barnkulturgruppens rapport och som har diskuterats mycket av
remissinstanserna gäller hur ans vare t för barnfilmfrågorna skall fördelas
mellan olika organ. Här är meningarna starkl delade. Bakgrunden är följande.

1 prop.
1975; 20 om den statliga kulturpolitiken 2 föreslogs all etl barnfilmråd
skulle inrättas. Rådet skulle dels fungera som etl allmänt diskussionsforum
och som remissorgan för regeringen, dels som samrådsorgan för Svenska
filminstitutet i fråga om de uppgifter på barnfilmområdel för vilka institutet
uppbar slatsbidrag. De uppgifter som räknades upp i propositionen var
granskningsverksamheten, importen av barnfilm samt försök med distribution av
barnfilm. Föredraganden räknade också med att rådel skulle komma att kunna
följa verksamheten med produktion av barnfilm samt verksamhet inom
barnfilmområdet lill vilken det inle utgår statsbidrag. Barnfilmrådet är
tillsall av regeringen och har f n. nio ledamöter, som företräder bl. a. barn-
och ungdomsorganisationer, kommunerna och filmarbelarna.

Utvecklingen
har inle blivit den avsedda. Redan från början uppstod svårigheter i samarbetet
mellan barnfilmrådet och Filminstitutet och dessa svårigheter ledde lill ell
krav på att barnfilmrådet skulle lösgöras från institutet. Detta skedde den 1
juli 1976 då barnfilmrådet i stället knöls administrativt till statens
ungdomsråd. 1 samband med klyvningen delades anslaget till barnfilmverksamhelen
upp mellan Filminstitutet och statens ungdomsråd. Filminstitutet fick fortsalt
bidrag för import och distribution av barnfilm, medan ungdomsrådet fick medel
för granskning av barnfilm och för genomförande av en försöksverksamhet med
barnfilm. Särskild personal anställdes på ungdomsrådet för atl arbeta med
barnfilmfrågor.

Filminstitutets
barnfilmverksamhel innefattar i huvudsak produktion av barnfilm och import och
distribution av barnfilm. Produktionen sker inom ramen för I-fonden och handhas
inom institutets produktionsavdelning. Import och distribution sköts av
tjänstemän inom avdelningen för inköp och distribution av film. Dessa
tjänstemän svarar också för framställning av informationsmaterial om filmerna,
rådgivning m. m.

Den
verksamhet som har bedrivits under barnfilmrådets ledning har omfattat
granskning av barnfilm och försöksverksamhet med olika former för visning av
barnfilm och barns eget filmande. Dessulom har rådel arrangerat konferenser och
medverkat i inlernationelh samarbele.

Utvecklingen kan sammanfattas med alt vi i stället för den
ursprungliga konstruktionen där Filminslitutet skulle ansvara för hela
verksamhetsområdet med barnfilmrådet som samrådsorgan har fåll två parallella
organ. Samarbetet mellan barnfilmrådet och Filminstitutet har lilen omfattning.

Enligt min mening är del angeläget atl frågan om
förhållandet mellan barnfilmrådet och Filminstitutet löses. Härvid framstår del
som naturiigt

s. 42 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:143 42

att utgå från den faktiska fördelningen av uppgifter och
anpassa organisationen till den.

Filminstitutet svarar nu för produktion av barnfilm för
såväl biografvisning som visning i smalfilmsformal utanför biograferna.
Institutet bedriver vidare import och distribution av barnfilm i
smalfilmsformal samt viss informationsverksamhet i anslulning därtill.

I sitt arbete med dessa uppgifter är det angeläget att
Filminstitutet har goda kanaler till olika grupper som använder barnfilm, t.
ex. skolan, kommunerna samt barnfilmklubbar och andra barn- och
ungdomsorganisationer. Det var denna funktion som barnfilmrådet avsägs fylla.
Konstmk-lionen har emellertid inte fungeral väl och man bör därför välja en
form för dessa kontakter som är bäitre anpassad till Filminstitutets
organisation och sätt att fungera.

Filminstitutets förvaltningsråd är en rådgivande
församling vars ledamöter utses av olika organisationer m.m. inom filmområdet.
Inom förvaltningsrådet finns ett särskilt utskott för barnfilmfrågor. Enligl
vad jag erfarit avser man från Filminstitutets sida atl komplettera
förvaltningsrådet med företrädare för de grupper som enligl vad jag nyss anfört
är viktiga atl ha med i barnfilmarbetet och som inle nu är företrädda i
förvaltningsrådet. Härigenom kommer dessa grupper att få insyn i
Filminstitutets hela verksamhet på barnfilmområdel och möjligheler att
diskutera inriktningen med de ansvariga på institutet.

Den här angivna konstruktionen ger enligt min mening goda
förutsättningar för etl omfattande samarbele mellan Filminstitutet och
företrädare för olika berörda grupper i fråga om de viktiga uppgifter som institutet
har som rör film för barn. Inte minsl gäller det den ökade produktionen av
barnfilm som enligt vad jag har anfört bör komma till stånd.

Vid sidan av Filminstitutet har en rad olika myndigheter
och organ uppgifter på filmens område. Konstnärsnämnden stöd till viss
filmproduktion har jag redan nämnt. Som jag också har berört svarar
barnfilmrådet inom statens ungdomsråd för bl. a. granskning av smalfilm för
barn, för viss informationsverksamhet och för visst internationellt samarbele.
Rådet har också bedrivit en försöksverksamhet med bl. a. visningar av barnfilm
som f. n. utvärderas. De resultat som kommer fram i försöksverksamheten bör
kunna användas vid kurser och konferenser. Statens biografbyrå svarar för
filmcensuren samt försöksverksamheten med fraktstöd för film. Bidragsgivningen
till filmvisning i nya former handhas inom utbildningsdepartementet. Filmen
hör inle till statens kulturråds ansvarsområde i trängre mening, men
filmverksamhet måste anses ingå på en rad områden där kulturrådet har elt allmänt
ansvar utan uppdelning på olika konslområ-den. Hit hör l.ex. fördelning av
bidrag till utrustning, konferenser och festivaler, liksom givetvis de nya
uppgifter av utvecklingskaraktär på barnkulturens område som jag nu föreslår
skall åvila kuluturrådet.

Enligt min mening finns det skäl som talar för alt man
behandlar frågor

s. 43 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:143 43

om uppgifts- och ansvarsfördelningen för barnfilmen i
samband med organisationsfrågorna inom filmområdel i övrigt. Dessa frågor
övervägs f. n. inom ramen för den översyn av den statliga filmpolitiken som
pågår inom utbildningsdepartementet. I avvaktan på alt ett resultat av detta
arbete kan redovisas bör några ytterligare förändringar av ansvarsförhållandena
på banfilmens område - uiöver vad jag redogjort för i del föregående - inle
göras.

6.7 Lek och lekmateriel

Jag har i inledningsavsnillel i korthet berört
samhällsomvandlingens effekter på bamens situation. Alt samhällsförändringarna
har en stark genomslagskraft i barnens värld märks givelvis även när det gäller
lekarna.

Lekens betydelse för barns sociala och psykologiska
ulveckling har under senare är blivit alltmer uppmärksammad. Till följd av de
förändringar som ägt rum i t. ex. boendemiljön och familjestrukturen har
barnen ofta hamnat i en händelsefaltig miljö med få vuxenkontakter.
Kamralkonlak-lerna begränsas ofta till jämnåriga barn till följd av
åldersgruppsindelning i förskolan och årsklasser i skolan. Barnens
rörelsefrihet begränsas ofta av en farlig trafikmiljö och med ökad
tälorlsbebyggelse försvinner många möjligheler lill sponlan naturkontakt.

Alderssegregationen har en tendens att bli permanent
eftersom de äldre barnen inte får någon erfarenhel av de mindre barnens behov
och förmåga och därmed inte heller kan förväntas ta de hänsyn som krävs för atl
ett samspel mellan yngre och äldre barn ska fungera. De yngre barnen är ofta
rädda för de äldre i de miljöer där kontakterna är bristfälliga.

Barnkullurgruppen berör dessa problem i korthet i sin
rapport och påpekar att ett kulturarv håller på atl gå förlorat i och med att
vissa traditionella regellekar inte längre förmedlas från äldre barn till
yngre. Del problemet bör ses i samband med barns behov överhuvud taget av
varierande kontakter med andra barn i olika åldrar.

Inom skola och förskola diskuteras detla problem och en
intressant försöksverksamhet bedrivs med syfte alt vidga kontakten mellan
barnen över de olika åldersgränserna. I skolan prövas faddersystem, där äldre
barn får ett visst ansvar för barn i lägre klasser. Inom förskolan har en förändring
skett mol ökad åldersinlegration i s. k. syskongrupper, i vissa fall med barn
mellan 7 månader och 6 år i samma grupp.

1 en diskussionspromemoria från familjeslödsulredningen.
Daghem för Små barn, (Liber 1978) diskuteras barngrupper med barn i åldrarna 7
månader-12 år med slöd i resonemang om stora och små barns behov av varandra.

Det finns ett stort behov av försatt informaiion och
påverkan när del gäller såväl lekmateriel som att utforma nya miljöer eller
förbättra lekmöjligheter. Lekmiljörådet, som tillkom 1971, fyller en viktig
funktion på detla

s. 44 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:143 44

område. Rådet har som uppgift att hävda leken som en
förutsättning för människans ulveckling och verka för att goda möjligheter för
en utvecklingsfrämjande lek i såväl offentlig miljö som i bostadsmiljö skapas.
Lekmiljörådet har utarbetat information och förslag till aktiviteter med
tonvikt på barnens egen kreativitet. Rådet arbetar också med en
funktionsvärde-ring av leksaker och lekredskap, som torde kunna bli värdefull
vid planering av lekplatser och vid institutionernas inköp av lekmaterial.

Utvecklingen när det gäller barnens lekmateriel liknar den
vi har haft på läromedelsområdet. Under sextiotalet ökade användningen av
läromedel, men i dag börjar man ifrågasätta läromedlens styrande inverkan på
verksamheten. Inom förskolan har de pedagogiska leksakerna en relativt stor
betydelse, men det hörs också kritiska röster som hävdar att de pedagogiska
leksakerna inte stimulerar till samarbete, alt de främjar prestationsinriktning,
osjälvständighel och konkurrens om de vuxnas uppmärksamhet. Den expanderande
förskolan är naturligtvis en viktig marknad för lekmaterielproducenterna.

Problem som rör marknaden för lek- och arbetsmaleriel i
förskolan undersöks av utredningen om läromedelsmarknaden (U 1976: 04). Utredningen
har översiktligt undersökt dels produktions- och konkurrensförhållandena
beträffande lekmateriel i förskolan (Läromedelsmarknaden - produktions - och
konkurrensförhällande, DsU 1978; 12-13), dels kommunernas kostnader för inköp
av lek- och arbetsmaleriel (Samhällets kostnader för inköp av läromedel samt
lek- och arbetsmaleriel, DsU 1978: 14).

1 en inlensivsludie av 20 kommuner redovisar utredningen
också hur förskoleinstitutionerna försörjs med lekmatariel.

1 sitt slutbetänkande våren 1980 kommer utredningen att
diskutera resultaten av dessa undersökningar och lekmalerielens inverkan på
verksamheten.

6.8 Utvecklingsarbete

Om barn skall engageras av etl skådespel, en konsert eller
en utställning måste framställningen uiformas med hänsyn till barns inlressen
och föreställningsförmåga. För alt barnens egen skapande verksamhei verkligen
skall bli utvecklande behövs del en genomtänkt och stimulerande arbetsmetodik.
Arbetet bland barn blir riktigt framgångsrikt först när del inrymmer
möjligheter all experimentera med konstnärliga uttrycksformer, pedagogiska
metoder och nya former för kontakt med barngrupper. Del är en viktig uppgift
under de närmasle åren att skapa förutsättningar för elt utvecklingsarbete på
dessa områden. Därför anser jag det motiverat att resurser nu ställs till
förfogande för försöksverksamhet och utvecklingsprojekt som ger utrymme för
experiment och förnyelse.

Del utvecklingsarbete som jag vill förorda bör givetvis
bedrivas bland barn och i de miljöer där barn nalurligen vistas. Det är
angeläget all

s. 45 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:143 45

kulturinstitututioner av olika slag, lokala föreningar och
fria grupper får möjlighet att delta. Ledningsansvaret måste emellerlid ligga
centralt, i första hand hos statens kulturråd samt Riksteatern, Rikskonserler
och Riksutställningar.

För de tre sist nämnda organisaiionerna är
utvecklingsarbetet redan etl nalurligi inslag i verksamhelen. Jag kommer i det
följande alt förorda ökade medel för alt tillgodose önskemål som har framförts
i dessa organisationers anslagsframställningar.

För statens kulturråd är utvecklingsarbetet på detta
område en ny uppgift. Jag räknar ändå med alt rådet skall spela huvudrollen i
det arbete som jag anser bör komma till stånd. Rådet har elt övergripande
ansvar på kulturområdet och är därför den naturliga instansen när del gäller
atl fånga upp inilialiv och sprida informaiion.

Utvecklingsarbetet bör bedrivas lokalt. Kulturrådet bör la
initiativ till olika försöksprojekt, ansvara för att försöksprogrammet totalt
sett blir allsidigt sammansatt, all utvärdering görs i lämpliga former och all
information om erfarenheterna av försöken sprids på elt effektivt sätt. Rådel
bör vara lyhört för de uppslag och idéer till projekt som kan föras fram från
dem som arbetar lokalt i kultur- och fritidsverksamheten. Avsikten är inle att
de medel som rådet föreslås få förfoga över för utvecklingsarbetet ulan vidare
skall ställas till förfogande för lokala försök efter ansökan. Meningen är alt
ge möjligheter till att etl relativt begränsat antal ambitiösa pilotprojekt
genomförs vilka väljs ul med hänsyn till de intentioner som kullurrådel har
med sitt utvecklingsarbete.

I del följande behandlar jag frågor om försöksveksamhet på
fem olika områden: museer, bilder, musik, lealer och dans. Jag tar då upp
förslag som har förts fram av barnkulturgruppen, i remissvar eller anslagsframställningar.
Jag vill emellerlid undersiryka all kulturrådet i sitt utvecklingsarbete
självklart måste ha frihet all aktualisera projekl inom hela kulturområdet.
Jag har lidigare (6.3) pekat på möjligheter atl starta projekl inom
ungdomsorganisationerna. Jag har (6.6) också nämnt behovet av utvecklingsarbete
på filmområdel.

6.8.7 Museer

Museerna äger genom sina rika föremålssamlingar en stor kunskap
om det förflutna och vårt samhälles ulveckling till i dag. Genom alt bevara
föremål och dokumentera traditioner och genom alt göra del som bevarats levande
för senare generationer spelar museerna i landet en central roll för atl skapa
samband mellan vår nuvarande kultur och äldre tiders livsformer. Särskilt
angeläget är det att tillgodose barnens behov av kultur och förankring bakåt i
liden. Deila gäller inte minst i dagens samhälle, där den snabba tekniska
utvecklingen och den slora rörligheten på arbetsmarknaden försvårar
kontakterna mellan människor och generationer. Värdefulla kunskaper förs inte
på ett självklart säll vidare till barnen.

s. 46 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:143 46

Vårt kulturarv måste på nytt göras levande för den
uppväxande generationen. Bevarandet av den historiska kontinuiteten bidrar
till barnens känsla av trygghet och förankring i tillvaron, särskilt när det
gäller den egna hembygden.

Museerna har här en betydelsefull uppgift alt - vart och
elt inom sill ämnesområde - ta vara på barnens naturliga iniresse för föremål
och företeelser i äldre lid. För alt detta skall vara möjligt måste
verksamheten vid museerna anpassas lill barnens erfarenheter, behov och
förutsättningar.

Museernas verksamhet spänner över stora ämnesområden -
från konst och kuhurhisloria till nalurvelenskap och teknik. Museerna ger
tillfallen lill konslupplevelser och kunskap om hur människor levde under
gångna lider.

De kan också ge information om miljöproblem och
utvecklingen på teknikens område. Många museer uppmuntrar även till egen
skapande verksamhei och bidrar härigenom till atl främja kontakt och gemenskap
mellan människor.

En rad museer har under många år ordnat särskilda
skolvisningar och utställningar för skolor. Sedan 1960-lalet har flera museer,
vid sidan av aktiviteter för skolan, prövat nya och öppnare former av barn- och
ungdomsverksamhet. Några museer har startat särskild verksamhet för barn i
förskoleåldern. Vid ell par statliga museer finns förskollärare anställda för
denna verksamhet.

Barnkulturgruppen framhåller atl tillräcklig personal och
andra resurser för barnverksamhet saknas vid museerna. Dessa synpunkter delas
av några remissinstanser. Jag har viss förståelse för denna uppfattning. Aktiviteter
för barn och ungdom måste emellerlid, som jag även lidigare framhållit (4), ses
som en självklar del av den ordinarie verksamheten. Del ankommer på det
enskilda museet alt prioritera mellan olika ändamål.

Barnkullurgruppen föreslår att utställnings- och
visningsmetodiken vid museerna utvecklas så all den kan fånga in andra aspekter
än vad som sker i dag. Verksamheten måste anpassas till barnen och idémässigt
knytas samman med museet i övrigt. Det måste finnas möjlighet för barnen alt
tillsammans bearbeta sina intryck. Detla är synpunkter som flera remissinstanser
delar.

Enligt min uppfattning bör nu ett mer sammanhållet
utvecklingsarbete för barn- och ungdomsverksamhet komma till stånd inom musei-
och utställningsområdel. Delta utvecklingsarbete bör alla museer i landet ha
möjlighet all få glädje av. Arbetet bör bedrivas av statens kulturråd i
samarbete med museerna och Riksutställningar. De statliga museerna har ell
särskili ansvar för ulvecklingsarbele och service till andra museer i landet.
Dessa har genom sina breda nationella och internationella kon-lakler möjligheter
att fånga upp tankar, idéer och initiativ ulifrån. Informationen kan sedan
bearbetas och föras vidare till andra museer. Denna

s. 47 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:143 47

skapande och förmedlande roll bör de statliga museerna i
ökad utsträckning spela när det gäller förnyelse av aktiviteter för barn och
ungdom vid museerna. Jag föreslår därför en avsevärd ökning av resurserna vid
några statliga och statsunderstödda museer i Stockholm. Nya tjänster för barnverksamhet
bör fr. o. m. budgetåret 1979/80 inrältas vid sex museer, nämligen statens
historiska museum, naturhistoriska riksmuseet, moderna museet, etnografiska
museet. Nordiska museet och Tekniska museet. Tjänsterna bör inle enbart
inriklas på del egna museels verksamhei ulan också utnyttjas för ett allmänl ulvecklingsarbele
inom ramen för en planerad samverkan mellan olika museer. Utöver dessa tjänster
föreslår jag en förstärkning av verksamhetsmedlen vid resp. museum. Även
Riksutställningar bör ges ökade resurser för att förstärka sin verksamhei för
barnen. Jag kommer i det följande (8) atl beräkna medel för dessa ändamål.

Statens
kulturråd bör få i uppgift att hålla samman utvecklingsarbetet inom detta
område. Utvecklingsarbetet börinriklas på all pröva nya metoder, skapa koniakl
med barn och siimulera barn lill skapande verksamhei i anslulning lill
utställningarna. Etl fåtal barn kommer i kontakt med museernas verksamhet
genom besök på dessa. Olika metoder bör därför prövas för att nå ul till barnen
i deras vardag. Särskilt bör uppmärksammas den möjlighet som Riksutställningar
har att föra ut utställningar till en bredare publik. Ökade kontakter med skola
och förskola bör eftersträvas genom en aktiv uppsökande verksamhet. Etl annal
vikligl sätt för museerna atl vidga sin verksamhet är kontakter och samarbele
med studieförbund, hembygdsföreningar, ungdomsorganisationer, invandrarnas
organisationer m.fl.

De erfarenheter av barnverksamhel som finns hos många
museer i landet bör samlas in och tas tillvara i arbetet. Del är naturligt att
ulveck-lingsarbelel bedrivs i nära samarbele mellan statens kulturråd, museerna
och Riksutställningar. De medel för utvecklingsarbete som enligt mina förslag
ställs till kulturrådets förfogande bör kunna utnyttjas för den verksamhet som
museerna vill ta inilialiv lill. Del bör ankomma på kullurrådel all avgöra hur
medlen skall fördelas mellan olika ändamål. Kulturrådet bör vidare fortlöpande
utarbeta och sprida informaiion om den pågående verksamheten.

1 årets
budgetproposition har jag föreslagil en ökning med 5,5 milj. kr. av anslaget
Bidrag till regionala museer. Den totala summan kommer budgelårel 1979/80 all
uppgå till ca. 19,6 milj. kr. Denna kraftiga ökning av bidraget bör ge dessa
museer möjlighet att ytterligare öka sina insalser för barnen och medverka på
del regionala planet i del utvecklingsarbete som jag har förordat.

6.8.2 Bilder

En slor del av de bilder som barn möler i olika sammanhang
är konstnärligt likgiltiga eller undermåliga. Det gäller också många av de
affischer.

s. 48 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:143 48

"posters" som säljs till barn i handeln. Dessa
bilder rör sig inom elt ganska snävt fält av popidoler, idrotlssljärnor, olika
hobbyföreleelser etc. och de utnyttjar i stor utsträckning en begränsad
uppsättning av bildmässiga och innehållsmässiga schabloner.

Del måste vara en uppgift för kulturpolitiken att stödja
framställning och spridning av bilder som kan fungera som ett alternativ till
de spekulativt framställda bilderna och som därför syfiar till atl vidga
barnens upplevelsevärld. Det har lidigare (6.2) framhållits atl skolan spelar
en avgörande roll för barns bildseende och bildskapande.

Barnkulturgruppen framhåller att den konstnärliga
bildproduktionen sällan vänder sig direkl till barn och ungdom. Gruppen
diskutera olika vägar alt nå ul lill barnen med bilder av bra kvalitet. Statens
kulturråd anser i sitt remissvar att insalser för barn inom bildområdel i
första hand bör ske genom museer. Riksutställningar och Konstfrämjandet, som
har möjligheter alt genom pedagogiskt arbete och utställningar nå ut till barn
och ungdom. Jag delar denna uppfattning.

Jag har i det föregående föreslagh atl elt arbete för all
utveckla museernas arbeie för barn skall starta fr. o. m. nästa budgetår. Jag
räknar med alt detla också kommer alt omfatla bildområdet.

Riksutställningar har sedan flera år erfarenhel av
konstbildnings-arbete för barn och ungdom i skolan. Det utvecklingsarbete som
Riksutställningar fortlöpande bedriver syftar även till all förbättra
metoderna alt nå ul till barnen. Riksulslällningar har i sill remissvar lämnat
förslag till hur man kan öka sina insatser för barnen. Riksutställningar vill
öka sina bildpedagogiska utställningar för barn och bl. a. genom samarbete med
konstnärer finna nya vägar att engagera barnen, för konstnärliga uttrycksmedel.

Konstfrämjandet har bl. a. genom samarbete med olika
konstnärer och organisationer påbörjat framställningar av affischer, bilder och
utställningar för barn och ungdom. Konstfrämjandet planerar nu en fortsalt
produktion av affischer, som bl. a. belyser förhållandena utvecklingsländerna.
Konstfrämjandet planerar även atl i samarbele med bl. a. Moderna museet göra en
utställning med barngobelänger från Harrania i Egypten. 1 samband med
utställningen, som även skall turnera i landet planeras olika aktiviteter för
barn.

Jag har med intresse tagit del av de förslag som framförts
av Riksutställningar och Konstfrämjandet. Enligt min mening är det viktigt atl
den planerade verksamhelen kan genomföras så långt som möjligl. Jag kommer i
det följande att beräkna medel lill Riksutställningar och Konstfrämjandet för
försöksverksamhet som speciellt riktar sig till barn. Ännu så länge har vi
myckel begränsad kunskap om hur man på bästa säll når ut till och engagerar
barnen med kvalitetsbilder. Därför är det viktigt atl de resurser som nu kan
disponeras för försök utnytljas sä alt de ger så breda erfarenheter som
möjligt. Med hänvisning härtill bör Riksutställningar och Konst-

s. 49 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:143 49

främjandet planera sina resp. försök i samarbele och göra
en samlad utvärdering.

Enligt barnkulturgruppens mening är forskningen kring barn
och bilder idag hell otillräcklig. Gruppen föreslår därför bl. a. elt statligt
slöd till det dokumeniaiionscenlrum för barns skapande arbete som planeras i
Eskilstuna. Eskilstuna kommun har i särskilda framställningar lill regeringen
anhållit om statsbidrag för verksamheten, som bl. a. syftar till alt samla
barnkonst och möjliggöra forskningsinsatser inom barnbildområdet. Statens
kulturråd framhåller i sill remissvar all del är angelägel all elt
barn-kulturcentrum kan komma till stånd med den inriktning som Eskilstuna
kommun har föreslagit. Rådet föreslår emellertid atl regeringen vänlar med att
la ställning lill projektet till dess mer detaljerade uppgifter för den
dokumenterande delen föreligger. Enligl min uppfattning bör emellertid ell
slimulandsbidrag för verksamhelen kunna ulgå redan för nästa budgetår. Jag
kommer i del följande (8) atl beräkna all ett bidrag om 75 000 kr. skall utgå
till delta ändamål.

6.8.3 Teater och dans

Andelen barnteater vid teatrarna i landet varierar mycket
starkl. Av tillgängliga uppgifter framgår att l.ex. Rikslealern spelar ca 40%
barnteater, Stockholms stadsteater över 40%, Norrbottens länsleater över 70%.
Vidare spelas övervägande barn- och ungdomsteater vid mindre och nyare regionala
teatrar. Däremot ges en betydligt lägre andel barnteater vid andra stadsteatrar
samt vid Operan och Dramalen.

I barnkullurrapporten sägs atl antalet
barnteaterföreställningar har minskal de senaste åren. En heltäckande statistik
över barnlealersilua-lionen har emellerlid ännu inte presenterats. Det är
angelägel all få sådani material redovisal. Jag uigår från all kulturrådet
framdeles rapporterar fortlöpande om barnteatersituationen i landet.

Att öka antalet föreställningar som riktar sig lill barn
är en av de viktigaste uppgifterna på teaterområdet. Detla kan lösas dels genom
förstärkta resurser för barnteater och dels genom en ökad prioritet ål barnteater.
Jag vill i detta sammanhang erinra om den utökning av antalet grundbelopp vid
de regionala tealrarna som föreslagits i årets budgetproposition och om det
ansvar som vilar på varje institution atl ta hänsyn till barnens behov i
planeringen av verksamheten.

Barnteaterns utveckling är emellerlid inle enbart en fråga
om att öka antalet föreställningar eller all distribuera teatern effektivare
över landet. Etl viktigt led är också bearbetningen av föreställningarna. Detta
bör ske i samarbete med barn, lärare, föräldrar och andra som kommer i kontakt
med teatern. Den bör inriktas på bl. a. för- och efterarbele kring pjäserna och
på en utveckling av metoderna i publikarbele. En sådan utvecklingsverksamhet
inom barnteatern har t. ex. bedrivits av Unga Klara vid Stockholms
stadsteater. 4
Riksdagen 1978179. I saml. Nr 143

s. 50 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:143 50

Del är angelägel att det bedrivs ell fortlöpande
utvecklingsarbete inom barnteatern. En strävan bör vara att ge utrymme åt ell
sådant arbete inom ramen för varje institutions verksamhet. Därutöver kan det
behövas vissa centrala insatser bl. a. för att tillgodose de fria lealer- och
dansgruppernas behov. Jag räknar med alt stålens kulturråd kommer all använda
de resurser rådel kommer all disponera för elt utvecklingsarbete på barnkulturområdel
till utvecklingsprojekt också på teater- och dansområdena. Delta bör givelvis
ske i nära samarbele med bl. a. Riksteatern.

När det gäller Operan och Dramalen kan frågan om att öka
andelen barnteater endast lösas genom atl teatrarna ger barn- och
ungdomstealern större ulrymme inom ramen för teatrarnas ordinarie anslag. Det
är emellerlid enligt min mening vikligl all också stimulera Operan och Dramaten
att genom uppsökande verksamhet få kontakt med barn och ungdom. För atl kunna
genomföra vissa experiment med sådan verksamhet har jag därför i det följande
(8) beräknat ytterligare 200000 kr. för vardera Operan och Dramaten. Den
uppsökande verksamhelen bör ses som en möjlighet atl utveckla former för atl nå
ut med teater till barn och ungdom. Jag räknar med att Operans insatser i den
uppsökande verksamheten i slor utsträckning skall kunna gälla dansen som ju
för barn och ungdom är förhållandevis okänd som konstform.

Riksteatern har i sin anslagsframställning för budgetåret
1979/80 föreslagit ökade medel för barnteatern. Riksteaterns barn- och ungdomsverksamhet
består till stor del av uppsökande teater. För innevarande år har Riksteatern
valt att framställa barn- och ungdomsleater på temat "vårt förakt för
svaghet". Härigenom försöker Riksleatern inrikta sitt arbete pä all
fördjupa insikten om utslagningens orsaker och effeker lill försvar till rätten
för var och en att få leva ett människovärdigt liv. En sådan uppläggning av
barn- och ungdomstealern är enligt min mening intressant och kan på sikt ge
ulvecklingsmöjligheler och ses som ell försök att förnya formerna för barnteater.
På motsvarande sätt bör Rikskonserters förskoleverksamhet kunna verka
förnyande. Jag beräknar i det följande (8) 600000 kr. som förstärkning för
Riksteaterns barn- och ungdomsverksamhet. Jag föruisäiier alt Riksleatern
härigenom bl. a. kan öka teaterverksamheten i första hand för förskolebarn saml
ge föreställningar för invandrarbarn.

Genom de förslagna ökade satsningarna är det min
förhoppning atl ell framålsyftande ulvecklingsarbele kan åsiadkommas dels när
det gäller Riksteaterns förskoleverksamhet och dels när det gäller uppsökande
verksamhet för Operan och Dramaten.

6.8.4 Musik

Musiken måste inta en viktig plats i alla diskussioner om
barn och kullur. Sång och musik ger i olika sammanhang - i daghem, lekskolor,
skola och vid många andra lillfällen - upplevelser av gemenskap och kontakt,
möjligheter till känslomässiga erfarenheter och personlig ulveckling.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:143 51

Barns och ungdomars intresse för musik och sång är också
stort. Det framgår av att många själva musicerar och också av atl lyssnandet på
musik är en av de allra vanligaste sysselsättningarna. Dagens förhållande
erbjuder många möjligheler. Del har aldrig varil så läll all nå musiken som nu.
Siluationen innehåller emellertid också faror. Just del slora utbudet av musik
kan läll lendera atl gynna del slentrianmässiga lyssnandet. Skvalel är torftig
och innehållslös musik är en av de mest kritiserade företeelserna i vårt
samhälle.

Samhällets stöd bör i första hand inriklas på ålgärder som
gynnar barns och ungdomars möjligheler lill eget musicerande och som ökar deras
kunskaper om musik. Det innebär bl. a. atl skolans musikundervisning bör
uppmärksammas, liksom de kommunala musikskolorna och studieförbundens
musikverksamhel bland barn och ungdomar. Också möjligheterna alt lyssna på
levande musik bör förbättras, exempelvis genom konsertverksamhet med särskild
inriktning på barn. - Jag vill i sammanhanget erinra om vad jag tidigare anfört
om fonogrammen (6.4).

Det är vidare vikligl atl genom utvecklingsarbete
stimulera strävanden att öka barns kontakt med den levande musiken och skapa
intresse for olika musikaliska genrer.

Barnkulturgruppen pekar i sitt förslag på vikten av en
musikpedagogisk utvecklings- och dokumenlationsveksamhel av del slag som
föreslagits av OMUS. En sådan verksamhet kan vara av betydelse för det
musikpedagogiska utvecklingsarbetet både inom högskoleutbildningen i musik och
för musikundervisningen på andra nivåer. I prop 1977/78:14 om utbildning på
musikområdet anförde jag all formerna och organisaiionen för det musikpedagogiska
ulvecklingsarbelet behövde analyserar yiieriigare. Enligt vad jag erfarit pågår
f. n. elt arbeie i denna fråga inom UHÄ. UHÄ avser all i sin
anslagsframslällning hösten 1980 lägga fram ell förslag som bör kunna bli av
betydelse också för del pedagogiska arbete med musik bland barn. Staisrådel
Rodhe har redan tidigare (6.3) berört det musikpedagogiska utvecklingsarbetets
roll för den kommunala musikskolans arbeie.

Rikskonserler har bl. a. till uppgift atl genomföra
konsertverksamhet i grundskola och gymnasieskola. Inom ramen för denna
verksamhei har under senare år försök gjorts all finna nya och bällre
fungerande former för barns möte med levande musik i skolan samt på fritiden på
fritidshem och fritidsgårdar.

Rikskonserter har hiltills inle haft någol uppdrag atl
arbeta inom förskolan. Rikskonserter har emellertid bedrivit en
försöksverksamhet med social och pedagogisk inriklning inom förskolan. Detla
arbete har bedrivits med utgångspunkt från bl. a. arbetet i förskolan och har
resulterat i visst material och program för musikverksamhelen i förskolan.
Under budgetåret 1977/78 har Rikskonserler i 30 kommuner genomfört
studiedagspro-grammet "Ljud, lek, musik på dagis och lekis". I
programmen har personal från daghem, deltidsförskola och fritidshem deltagit.
Från Rikskon-

s. 52 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:143 52

serier har man ökal informationen om denna
försöksverksamhet. Rikskonserter anser all denna försöksverksamhet varit
värdefull och har i sin anslagsframställning föreslagit ökade medel saml atl försöksverksamhet
inom förskolan programmässigi knyts till skolkonsertverksamhelen.

Under budgetåret 1977/78 har Rikskonserter genomfört ca 5
350 skolmu-sikaktiviteter inom skolkonsertverksamheten. Aktiviteterna inom skolkonsertverksamhelen
kan uppskattas har varit riktade lill ca 530000 elever. Rikskonserler framför
i sin anslagsframslälling all ell utvecklingsarbete f. n. pågår inom
skolkonsertverksamheten. 1 ett fördjupat skolmusikar-bete används ibland
klassrumsakliviteter som en förberedelse till efterföljande skolkonserter.
Målet är alt förstärka och fördjupa programmens pedagogiska, upplevelsemässiga
och sociala effekl. För att kunna uppnå detla behövs enlgit Rikskonserter bl.
a. atl lärare och elever ges reella möjligheter till inflytande på program.
Programmen bör vidare bidra lill musikämnels integrering med skolans övriga
verksamhei.

Enligt min mening har det arbete som Rikskonserter
bedriver på förskolesidan och inom skolkonsertverksamhelen stor betydelse för
utvecklingsarbetet när del gäller musik för barn. Jag delar barnkullurgruppens
uppfattning alt ökade resurser bör ges åt Rikskonserter för all ulveckla dels
sin verksamhet inom förskolan och dels skolkonsertverksamheten i linje med de
förslag som lämnats av barnkullurgruppen. För delta ändamål har jag i del
följande (8) beräknat en ökning med 400000 kr. lill Rikskonserter.

6.9 Utbildningsfrågor

Barnkullurgruppen har i sin rapport pekat på behovet av
ökade kunskaper om barn och kultur för att förändra barnens kulturella
situation i samhället. Undervisning om barn och kultur bör därför ingå i
utbildningen och fortbildningen för dem som arbelar med barn. Som exempel på
utbildningar som bör innehålla dessa moment nämner barnkulturgruppen utbildningen
av barnskötare, förskollärare och klasslärare, journalister, musei-pedagoger,
bibliotekarier, fritidspedagoger, skådespelare, dagbarnvår-dare, ledare i barn-
och ungdomsorganisationer och bokhandelsmedhjälpare. Barnkullurgruppen vill
också alt 20-poängskursen i barnkultur vid Sloekholms universiiei byggs ut till
40 poäng.

Flertalet remissinslanser inslämmer i barnkullurgruppens
syn på behovet av utbildning och fortbildning. Även jag delar denna
uppfattning. En förändring av barns kulturella situation är endast möjlig om vi
på olika samhällsområden lär oss tänka in barns behov av kulturell verksamhei.
Ulbildning och fortbildning är vår viktigaste möjlighet atl påverka attityder
och få till stånd en fördjupad syn på barn och kultur.

Skolan och förskolans roll i kulturhänseende har tidigare
framhållits. Utbildningen av lärare och övrig personal bör la sjkle på att
skapa bättre förutsättningar alt använda de konstnärliga uttrycksformerna som
en inte-

s. 53 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:143 53

grerad del av verksamheten. Ökade kunskaper om barn och
kultur kan sannolikt bidra till att bana vägen för en närmare samverkan med
kulturarbetare. För all underlälta ell sådant samarbele bör bl. a. moment av
pedagogik och metodik ingå i den konstnärliga utbildningen.

Också ungdomsledare och fritidsledare har stor betydelse
för alt stimulera barns kulturella aktiviteter. Organisaiionerna utbildar lill
stor del sina ledare själva. Ledarutbildning förekommer också vid
folkhögskolor, gymnasieskolor och på högskolenivå. Fr. o. m.den Ijuli 1979
avvecklas frilids-ledareulbildningen i gymnasieskolan och högskolan och
överförs på folkhögskolan. Genom den nära samverkan som förekommer mellan
många folkhögskolor och folkrörelser kommer ungdomsledare och frilidsledare alt
kunna medverka till en mångsidig ulveckling av verksamheten för barn och
ungdomar grundad på skilda folkrörelsers värderingar. Del är enligl min mening
angelägel all skolor och förskolor uppmärksammar dessa gruppers möjligheler all
bidra med nya infallsvinklar på kullurverksamhe-len.

Också sjukhus och vårdhem har ell ansvar för alt
tillgodose barns behov av kulturella aktiviteter. Detta ansvar bör avspeglas i
utbildningen bl. a. av dem som vårdar sjuka och handikappade barn.

I delta sammanhang vill jag också betona föräldrarnas
roll. Barns kulturella villkor är i hög grad beroende av föräldrarnas villkor,
möjligheler och intressen. Föräldrautbildning skulle kunna bidra lill atl öka
medvetenheten om barns kulturella villkor och behov och underlälta för
föräldrarna att stödja barnens skapande verksamhei och alt förmedla kullur.

Flera förslag till utbildningar av betydelse för barns
kulturella situation har överlämnats till departementet. UHÄ har utarbetat
förslag till statlig dockspelarutbildning (UHÄ, Rapport 1978:3) och
översynsulredningen för statens scenskolor elt förslag till förändrad
skådespelarulbildning (UHÄ, Rapport 1978:1). Lärarutbildningsutredningen,
LUT-74, har lagt fram ett betänkande med förslag till en förändrad
lärarutbildning i grundskolan (SOU 1978: 86). 1 beredningen av dessa förslag
måste behovet av utbildningsinsatser för kulturverksamheten bland barn beaktas.

Del är också angeläget atl få en helhetsbild av vilka
utbildningar i övrigl som bör innehålla moment om barn och kultur. Jag avser
därför att föreslå regeringen all uppdra åt UHÄ att i samarbete med kullurrådel
göra en översyn av högskoleutbildningen ulifrån del synsätt jag här har
angivit. Barnkulturgruppens rapport kan därvid uigöra etl vikligl underlag för
arbetet.

Den kurs i barnkultur som ges vid Stockholms universitet
har visat sig vara en värdefull tvärvetenskaplig vidareutbildning för
yrkesutövare som arbelar med barn. En utbyggd och fördjupad utbildning i delta
ämne skulle enligl min mening kunna bli etl vikligl instrument atl öka
kunskaperna om barnens värld hos t. ex. förskollärare, klasslärare, musik-,
tecknings- och slöjdlärare, fritidspedagoger, museipedagoger, bibliotekarier,
journalister

s. 54 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:143 54

och kulturarbetare. Det ankommer på de lokala och
regionala högskolemyndigheterna att bedöma förutsättningarna för och besluta om
kurser av detta slag.

Länsbildningsförbund, länsskolnämnder, kommuner och
landsting har en betydelsefull roll när del gäller fortbildning på lokal och
regional nivå. Enligt min mening bör nya vägar kunna prövas för en sådan
fortbildning, l.ex. genom direkta kontakter mellan kulturarbetare och skolans
och förskolans personal. Jag utgår också ifrån atl det arbeie som kulturrådet i
samarbete med skolöverstyrelsen och socialstyrelsen föreslås få påbörja på
skolans och förskolans område kan ge värdefulla erfarenheter för fortbildningen.
Del ankommer på skolöverstyrelsen och socialstyrelsen att ta erforderliga
initiativ i detta hänseende. Jag har i denna fråga samrått med chefen för
socialdepartemenlet och med statsrådet Rodhe.

6.10 Forskning om barns kulturmiljö och kulturaktiviteter

Det finns slora brister i vår kunskap om barnens
kulturella situation. Framför allt gäller delta hur barnen påverkas av det
kulturulbud som når dem. Barnkulturgruppen föreslår all forskningsrådsnämnden
får i uppdrag all utarbeta planer för en ändamålsenlig organisation, som kan
främja dels grundforskning om barn och kullur, dels en lillämpad forskning som
kan ge underlag för en bedömning av hur samhällsinsatser på området skall kunna
inilieras och bedrivas. Barnkullurgruppen föreslår också omedelbara
forskningsinsatser inom massmedie-, musik- och bildområdena.

Flera remissinslanser instämmer i att forskningen om barn
och kultur är eftersatt och understryker angelägenheten av ytterligare
forskningsinsatser. UHÄ, rektorsämbetena vid universiteten i Stockholm,
Uppsala och Lund m.fl. påpekar dock atl del finns betydligt mer forskning kring
barn och kultur än vad barnkullurgruppen tycks ha haft kännedom om.

Jag delar barnkulturgruppens uppfattning att det är
angeläget att forskningen ger oss bättre kunskaper om barnens kulturella
situation. Många av de frågor som diskuteras livligt i kulturdebatten t. ex.
hur barn påverkas av det omfattande massmedieutbudet, behöver belysas
fortlöpande genom forskningsresultat. Statens kulturråd har nyligen presenterat
en karlläggning av pågående forskning inom del kullurpolitiska områdei. Den
visar atl forskning kring frågor som rör barn och kultur utgör en blygsam del i
förhållande till den del av den kullurpolitiska forskningen som främst rör
vuxna. Enligt min menning är del angeläget atl forskningen om barns villkor får
en bred bas. Våra kunskaper är alltjämt bristfälliga om hur sociala
förhållanden, barns fysiska och psykiska utveckling påverkar deras möjligheter
atl ta emot informaiion och delta i olika kulturaktiviteter.

Det behövs också bättre information om vad som uträttas
beträffande forskning om barn och kultur, dels för att göra
forskningsresultaten bättre kända, dels för att ge uppmärksamhet åt vilka
forskningsområden som är

s. 55 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:143 55

eftersatta. Jag instämmer i den uppfattning som bl. a. UHÄ
fört fram att det som bör komma i första hand när del gäller att förstärka
insatserna bör vara en systematisk dokumentation av forskningsresullal och
kunnande. Samtliga universitet och några högskolor i landet kommer inom kort
att publicera kataloger över aktuell forskning om barn och barns villkor i
anledning av FN;s internationella barnår 1979. Katalogerna kommer alt innehålla
en förteckning över forskningsprojekten samt beskrivningar av dessa. Jag vill
erinra om atl regeringen i proposition 1978/79; 119 om vissa forskningsfrågor
bl. a. har föreslagil en kraftig förstärkning av resurserna för informaiion om
forskning och forskningsresultat.

Ansvaret för att forskning om barn och kullur i forlsällningen
får tillräckligt ulrymme bör enligt barnkulturgruppen ges åt ett helt nytt
organ. Enligt min mening finns det ingen anledning att inrätta en särskild
organisation för detta ändamål. Statens kulturråd har nyligen tillsatt en
arbetsgrupp som bl. a. skall analysera behoven av kulturpolitisk forskning och
utveckling. Rådel avser alt låla denna grupp komma med synpunkter på hur
områdei barn och kultur kan främjas genom forskning. Arbetsgruppen kommer att
bedriva sitt arbeie i nära kontakt med humanistisk-samhällsve-tenskapliga
forskningsrådet. Jag vill erinra om att forskningsrådsnämnden bl. a. har till
uppgift att ta inilialiv till och stödja forskningsprojekt som är angelägna
från samhällets synpunkt. Forskningen om barns villkor bör enligt min mening ge
utrymme för sådana projekl. Jag utgår därför ifrån att kuliurrådets arbetsgrupp
också samverkar med forskningsrådsnämnden. Skolöverstyrelsen (SÖ) ansvarar för
ett omfattande forsknings- och ulvecklingsarbele på skolans område. I årets
budgelproposilion framhålls viklen av atl FOU-insatser rörande barns och
ungdomars kulturupplevelser beaktas vid planeringen av del pedagogiska
utvecklingsarbetet inom skolväsendet. En nära kontakt med SÖ är därför
angelägen. Barnkullurfrågorna är också akluella i våra nordiska grannländer.
Del är därför viktigt att möjligheterna lill samnordiska forskningsprojekt
beaktas.

7 Det fortsatta arbetet for att främja barns
kulturaktiviteter

Jag har i det föregående gett uttryck för min syn på vad
som på en rad olika områden bör göras för all förbättra barnens kulturella
villkor. 1 flera avseenden kan åtgärder sältas in genast, i andra är det
nödvändigt all invänta resultat av utredningar som pågår eller att ta nya
utredningsiniliativ. Det är omöjligt atl i elt sammanhang presentera färdiga
förslag för hela det område som jag har behandlat. Därtill är området för stort
och rymmer alldeles för komplicerade problem.

Avslutningsvis vill jag i stället göra en sammanfattning
av sådana förslag och inilialiv som jag och staisrådel Rodhe har berört och som
får betydelse för det fortsatta arbetet med barnkullurfrågorna.

s. 56 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:143 56

En väsentlig del av de förslag som jag och statsrådet
Rodhe har presenterat gäller utvecklingsarbete för atl främja barns
kulturaktiviteter. Vi har lidigare (6.3, 6.6, 6.8) berört några av de uppgifter
som detla arbete bör omfatla. De som får huvudansvaret för ulvecklingsarbetel,
Riksleatern, Rikskonserter, Riksutställningar och statens kulturråd, bör inom
de ramar som redan angivils ha slor frihet all bestämma arbetets inriktning.
Det är angelägel med elt nära samarbete mellan de ansvariga organen inte minst
när del gäller att presentera erfarenheterna av försök och experimenl så alt
dessa på bästa sätt kommer hela kulturlivet lill godo.

Atl sprida information blir också en viktig uppgift för
den närmasle framliden. Kulturrådet bör informera om hur kulturaktiviteter kan
bedrivas inom ramen för skolans och förskolans arbete (6.2). Det är också
viktigt att kulturrådet fortlöpande belyser hur den verksamhet som riktar sig
till barn utvecklar sig inom institutioner och organisationer. Jag har tidigare
berört denna fråga i anslutning lill diskussionen om kvotering av resurserna i
kulluriivel (4).

En rad utredningar har också aktualiserats i det föregående.
Kulturrådet kommer inom kort alt presentera sin fonogramulredning. Rådet bör i
det forlsalia utredningsarbetet belysa formerna för samarbete mellan förskolan
och del lokala kulturlivet, särskilt folkbiblioteken (6.2). Rådet bör också
kartlägga den lokala fritidsverksamheten med lealer och dans (6.3). Jag kommer
inom kort att föreslå regeringen att ge en särskild arbetsgrupp i uppdrag att
pröva möjligheterna alt få lill slånd en massmarknadsulgivning av barn- och
ungdomslitteratur (6.5). Jag avser också atl föreslå regeringen alt uppdra åt
UHÄ att i samarbete med kulturrådet göra en översyn av högskolans ulbildning om
barn och kullur. Inom utbildningsdepartementet kommer atl påbörjas en översyn
av förutsättningarna för etl ökat samarbete mellan skola och
kullurinstilulioner (6.2). Barnens kulturverksamhet berörs också av det
översynsarbete beträffande filmpolitiken som bedrivs inom
utbildningsdepartementet (6.6). Vidare får naturiiglvis videogramutredningen,
utredningen om läromedelsmarknaden och statens ungdomsråds utredning om
ungdomens fritidsaktiviteter betydelse för deball och utveckling på
barnkullurområdet. Detsamma gäller yttrandefri-hetsulredningen som prövar
frågan om censur av barnfilmer.

Statens kulturråd måste spela en central roll i den
fortsatta behandlingen av barnkulturfrågorna. För utvecklingsarbete,
information och utredningsverksamhet har jag beräknat en förstärkning av
rådets resurser med sammanlagt 2 milj. kr.

Huvuddelen av detla belopp bör användas för
utvecklingsarbete. Medlen för detta arbete skall användas för såväl lokala
projekt som för att täcka rådets egna kostnader för verksamhelsledning. Rådet
bör ha slor frihet när del gäller att bestämma hur utvecklingsarbetet i detalj
skall utformas. Det bör l.ex. vara fullt möjligl alt låla del omfaila fler
områden än dem som jag har nämnt i det föregående.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:143 57

Vid
min medelsberäkning har jag inte kunnat använda mig av något i detalj utformat
underlagsmaterial. Det är därför inle möjligt all ange någol besläml
beträffande omfattningen av kuliurrådets insalser på de områden jag har
behandlat. Det blir en uppgift för rådel att belysa delta i samband med nästa
anslagsframställning.

Del
är naturligt att kulturrådet vid delalplaneringen av barnkulturaktiviteterna noga
prövar möjligheterna att också utnyttja de ordinarie resurserna. Jag vill
erinra om all förslagen i budgetpropositionen innebär väsentliga
förstärkningar av medlen för rådels verksamhet. Vidare bör det vara en
utgångspunkt atl vart och ett av försöksprojekten bedrivs under en relalivl
begränsad tid. Detta gör del möjligl all vidga verksamhetsområdet efter hand.

Väsentliga
delar av del arbeie som jag således föreslår all rådel nu får i uppdrag alt la
itu med är av den karaktären atl det relativt snart blir aktuellt med
redovisning av gjorda erfarenheter eller presentation av utarbetade förslag.
En avrapportering av frågorna allteftersom de blirfärdigbe-handlade är
naturiiglsvis i de flesta fall alt föredra. Onödig tidsspillan undviks. Det
finns emellerlid också ell behov av en helhetssyn på frågan om vilka
möjligheter vi har att förbättra barnens kulturella situation och en sådan
fordrar etl mera samlat grepp. Kulturrådet bör därför överväga om del inle är
motiverat alt efter exempelvis en treårsperiod också lämna en översiktlig
rapport.

8
Anslagsberäkning för budgetåret 1979/80 8.1 Bidrag till kulturell verksamhet
bland barn

1979/80
Nytt anslag (förslag) 7485 000

Föredraganden

Jag
vill inledningsvis erinra om all redogörelsen för de förslag om insalser för
barnkultur som förts fram av myndigheter m. fl. inom kulturområdet har lämnats
i budgeipropositionen (prop. 1978/79; 100 bil. 12), avsnittet B. Kullurändamål.

Som
jag lidigare framhållil går samhällets uppgifter på barnkulturområdel lill
väsentlig del ut på alt förslärka basresurserna för institutioners och
organisationers verksamhei så atl möjligheterna all tillgodose barnens behov
ökar. Men utövar en förstärkning av basresurserna behövs medel för
specialinriktade insatser, dvs. ålgärder som syftar till alt få igång en
utveckling som sedan får betydelse i ell vidare sammanhang.
Basresursför-slärkningarna har av prakliska skäl beaktats redan i
budgeipropositionen. Under förevarande anslag tas således upp endast sådana
ökningar som är av betydelse enbart inom barnkulturområdet. Jag beräknar det
sammanlagda behovel av insalser av del här slaget under nästa budgetår lill
7485000 kr. Vid min medelsberäkning har jag utgått från följande;

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statens
kulturråd för

a)
information,
utrednings- och utvecklingsarbete

b)
bidrag till
folkbibliotek (se 6.5)

c)
stiftelsen
Svenska barnboksinstitutet (se 6.5) Riksteatern för utvecklingsarbete (se
6.8.3) Operan för utvecklingsarbete (se 6.8.3) Dramaten för utvecklingsarbete
(se 6.8.3) Rikskonserter för utvecklingsarbete (inkl. förskola) (se 6.8.4)
Folkparkernas centralorganisation för utvecklingsarbete (se 6.3) Svenska
filminstitutet för import och distribution av barnfilm (se 6.6) Statens
ungdomsråd för granskning av barnfilm m. m. (se 6.6)

Till
regeringens disposition för bidrag till försök med filmvisning i nya

former (se 6.6) Museer (se 6.8.1)

a)
statens
historiska museum

b)
moderna museet

c)
naturhistoriska
riksmuseet

d) etnografiska
museet

e) Nordiska
museet

f) Tekniska
museet

Riksutställningar för utvecklingsarbete (se 6.8.1, 6.8.2)
Konstfrämjandet för utvecklingsarbete (se 6.8.2) Eskilstuna kommun för
utvecklingsarbete (se 6.8.2) Socialstyrelsen för taltidning för synskadade barn
(se 6.4)

2000000 2000000 100000 600000 200000 200000 400000 200000
425 000 125000

100000

650000

200000 150000 75000 60000

7485000

opaginerad Kontrollera mot PDF

Jag förordar all ett nytt reservationsanslag, benämnt
Bidrag lill kulturell verksamhei bland barn, förs upp i statsbudgeten för nästa
budgetår. Jag vill redan nu framhålla atl jag har för avsikt atl föreslå
regeringen alt medel för molsvarande ändamål i statsbudgeten för budgetåret
1980/81 skall beräknas under resp. institutions ordinarie anslag.

9 Hemställan

Med hänvisning lill vad jag nu har anfört hemställer jag
atl regeringen föreslår riksdagen att

1.
godkänna de
riktlinjer för kulturinsatser bland barn som jag har förordat,

2.
till Bidrag
till kulturell verksamhet bland barn för budgetåret 1979/80 under nionde
huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 7 485 000 kr.

10
Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandenas överväganden
och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att aniaga de förslag som
föredragandena har lagt fram.

s. 59 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:143 59

Bilaga
I

Sammanfattning av barnkulturgruppens rapport Barnen och kulturen

I
Vad är barnkultur?

De
senaste årens utredningsverksamhet när det gäller barn har utgått från en oro
för barnens villkor i elt samhälle som genomgår snabba förändringar. Barnens
kulturella situation kan bara beskrivas fullständigt om man anlägger ett
helhetsperspektiv på barnens situation. En sådan beskrivning har
barnmiljöulredningen utfört. Barnkulturgruppen koncentrerar sina resonemang
och förslag till de konstnärliga uttrycksformerna, hur de förekommer i den
miljö som barn idag växer upp i och om de kan användas på ett annat sätl.

De
konslnäriiga uttrycksformerna är vid sidan av de omedelbara livserfarenheterna
del främsta instrumentet för atl skaffa sig kunskap och förmedla kunskap om
det samhälle vi lever i. Särskilt för de barn som växer upp i miljöer där
bostadsområden har skiljts från arbeie och samhällsliv i övrigt är alla former
av konst utomordentligt betydelsefull. Barnkulturgruppen föreslår insalser för
alt öka möjligheterna atll nå ut lill alla barn med en kulturell verksamhei som
utgår från deras behov.

Barns
möjligheler atl aktivt delta i kulturlivet bestäms i hög grad av föräldrarnas
sociala och ekonomiska villkor. Barnkulturgruppen ansluter sig till de av
riksdagen antagna kulturpolitiska målen, där en bärande tanke är att ge de
kulturellt eftersatta grupperna ökade möjligheter att ta del i samhällets
kulturulbud. Barnkulturgruppen konstaterar att barn i sig är en eftersall
grupp. För alt tillgodose barnens rättmätiga anspråk måste alla som har ansvar
på kulturområdet se till att det finns ulrymme för barnverksamhel inom resp.
sektor. Varje kullurinslitulion eller ansvarigt organ måste anta en målsättning
för sin barnverksamhel och ge den erforderliga resurser. En grundläggande
princip bör vara all tänka in barn i all verksamhet och att tänka med barn,
inte för barn.

Barnkullurgmppen
anser att barn- och ungdomsorganisationerna bör spela en central roll i fråga
om insatser på barnkulturområdel. Folkrörelserna har etl viktigt kulturarv att
förmedla till barnen.

Kommunerna
har en naturiig och viktig uppgift på kulturområdet genom att lokala
förhållanden och erfarenheter ofta bör avgöra hur kulturaktiviteterna ska
uiformas. Kommunerna ska tillsammans med del lokala föreningslivet förverkliga
en levande lokal kulturverksamhet. Kommunens främsta uppgift bör härvid vara
all ge slöd till föreningslivets verksamhei. Kommunerna kan ges ekonomiska
möjligheter att ta sitt kullurpolitiska ansvar genom en skatleutjämning som
minskar skillnaderna mellan kommunerna i ekonomiskt avseende.

Genom
en medveten planering av kulturverksamheten för barn kan betydande insalser
göras i kommunerna inom nuvarande resursramar. Barnkullurgruppen konstaterar
atl del sällan förekommer någon gemensam planering över nämndgränserna och atl
del saknas en enhetlig och medveten hållning till kulturverksamhet för barn i
kommunerna. Barnkulturgruppen föreslår atl statens kulturråd ges medel alt
fördela bidrag lill kommunerna för inventering och planering av lokala
kulturinsatser. Vid en sådan inventering kan kommunen närmare granska sina egna
insatser på barnkul-

s. 60 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:143 60

turområdet
och pröva i vilken utsträckning kulturinsatser för barn kan göras genom
föreningslivet. Kommunen kan också upprätta en rullande femårsplan för
kulturinsatser för barn och bedöma vilka insalser som bör ske bl. a. för att ge
kulturarbetare som arbetar med barn bättre arbetsmöjligheter i kommunen.

Barnkulturgruppen
underslryker belydelsen av en uibyggnad av förskolan. En barnstugeplats till
varje barn är en angelägen insats på barnkulturområdet.

Barnkulturgruppens
främsta krav är atl statens insatser på kulturområdet utformas för de grupper
som idag avslår från atl delta i kulturlivet. En beiydande del av det framtida
kulturarbetet måste ske genom alt de kulturinstitutioner som får samhällets
slöd prioriterar barnverksamheten inom befintliga resurser. Barnkullurgruppen
föreslår atl de statsunderstödda kulturinstitutionerna föreskrivs att avsätta
minsl en tredjedel av resurserna till kulturverksamhet för barn och ungdom. En
viktig uppgift i fråga om de statliga insatserna är all skapa ökad kunskap om
hur det stora utbudet av kullurprodukler påverkar barnens begreppsbildning och
syn på omvärlden och hur delta ulbud påverkar barnens eget skapande.
Kulturindustrins branschstruktur måste också undersökas.

2
Så både barnen det då så har de det idag

I
en översiktlig hislorik konstaterar barnkullurgruppen alt barnens sociala,
materiella och kulturella villkor avsevärt förbättrats under 1900-talet.
Samtidigt har samhällsomvandlingen medfört en ökad segrering mellan olika
åldersgrupper och livsmiljöer, som berövat barnen den trygghet som lidigare
integrerade miljöer kunde erbjuda. Barnen är i stor usträckning utsatta för en
kommersiell kulturindustri. 1 de fatliga kommunerna utgör bristerna i barnens
uppväxtmiljöer ell allvarligt problem.

3
De kulturpolitiska delmålen och barnen

Barnkulturgruppen
framhåller atl de av riksdagen fastställda kullurpolitiska delmålen också bör
gälla för barnens vidkommande.

Barnens
språk och yttrandefriheten

Barnkulturgruppen
för en allmän diskussion om språkets grundläggande betydelse som instrument för
att uppfatta och hantera verkligheten. Barnens möjligheler atl med sitt språk
påverka sin omgivning är myckel begränsade. Barn är missgynnade i förhållande
lill vuxna bl. a. genom att de inte förfogar över massmedier att framföra sina
åsikter i.

Kontakt,
gemenskap och egel skapande

Barnens
möjligheler lill kontakt med andra barn och vuxna har enligl barnkuhurgruppen
försämrats genom att familjerna blivit mindre och ofta lever ell liv relativt
isolerat från andra. Förskola och skola spelar en viktig roll när del gäller
all bryla barnens isolering.

Decentralisering

Barnkulturgruppen
påpekar att del idag inte finns något egentligt centralt barnkuhurutbud och alt
fömtsällningarna för en decentraliserad barnkultur därför torde vara goda.
Gruppen betonar också behovet av en verklig decentralisering, genom ett rikt
kulturulbud i bostadsområdena. Lokalradion har i detta sammanhang också ett
speciellt ansvar.

s. 61 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:143 61

Kultur åt alla

Vissa
barngrupper måste anses mer kulturellt eftersatta än andra. Det gäller barn i
avlägsen glesbygd, sociall hårt utsålla barn, barn med språkliga handikapp
såsom invandrarbarn och barn med fysiska och psykiska handikapp.

Barnkullurgruppen
framhåller all handikappade barn inle ska särbehandlas ulan ska inlegreras i
den gängse kuliurverksamhelen för barn. Varje del av kullurlivet har ansvar för
atl de handikappade får ta del av verksamheterna. I detta syfte måste
prakliska hinder för handikappade barns dellagande undanröjas, bl. a. genom
färdljänsl och lämplig ulformning av lokaler. Barn på institution bör ges
möjlighet atl la del av den kulturverksamhet som finns på den ort där de
lever. För atl barn med olika handikapp ska få del av kulluriivel krävs också
specialinsalser. För alla synskadade barn behövs en ordentlig upprustning av
punklskriflsböcker och talböcker. För att öka handikappade barns möjligheler
atl delta i föreningsliv tillsammans med andra barn bör barn- och
ungdomsorganisalionerna se över sina verksamhelsformer och ledamlbildning.

Konslnärlig och kullurell förnyelse

Barnkulturgruppen konstaterar all etl ökal intresse för
barnkultur uppstod under slutet av 1960-lalel. Utvecklingen inom delta område
har emellertid upphön på grund av de ekonomiska svårigheter som del inneburit
för kulturarbetare atl ägna sig ål barn. En förnyelse av barnkulturen kan
enligt barnkulturgruppen åsiadkommas genom ökade kontakter mellan barn och
kulturarbetare. En sådan dialog måste organiseras i föreningsverksamhet, skola
och förskola.

Äldre tiders kultur

Barnkullurgruppen
framhåller all del viktiga kulturarv som lekar, ramsor och hanlverkskunnande
utgör, på etl par decennier nästan har fallit i glömska bland barnen. Den
spontana förmedlingen av kulturarvet är mindre idag än lidigare. Det krävs
medvetna insatser för att ge barnen del av ell kulturutbud atl föra vidare lill
nästa generation.

Kulturutbyte

Barnkulturgruppen
konstaterar alt de möjligheter som invandrargrupperna erbjuder i fråga om
direkta upplevelser av andra kulturer inte tillräckligt tillvaratas i del
svenska samhällel. Förskolan, skolan och fritidsverksamheten kan hjälpa
svenska barn och invandrarbarn all nå varandra så alt de svenska barnen kan
tillföras de nya impulser och den stimulans som invandrarbarnen enligl
barnkullurgruppen ulgör. Barnkulturgruppen anser att det finns risk för alt
invandrarbarnen får mer av svenskt kulturmönster än vad de svenska barnen får
av utländskt.

4 Mer utsatta än eftersatta

Barnkulturgruppen beskriver den kommersiella
kulturindustrins expansion under 1900-talel och för ell principielll
resonemang om det kommersiella kullurutbudets innehåll och effekter. Den
kommersiella kulturen innebär att kulturen görs till en vara som till form och
innehåll bestäms av produktionsmetod, dislribulion och marknadsföring.
Barnkullurgruppen beskriver den kommersiella kulturen som en särskild,
konstruerad språk-kod som bygger på exploatering av fundamentala mänskliga
behov. Den kommersiella koden arbelar med lätlecknade, läll avlästa figurer i
ell igenkännbarl mönsier.

s. 62 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:143 62

Barnkullurgruppen
konstaterar att barn och ungdom är speciellt utsatta för påverkan från det
kommersiella kulturutbudet. Den kommersiella kulturen omfaltar en myckel slor
del av barns tillvaro.

För
barnens del innebär inlärningen av den kommersiella språkformen att de berövas
de instrument som kunna möjliggöra en analys och beskrivning av den egna
verkligheten. Barnkulturgruppen konstaierar att möjligheterna all motverka den
kommersiella kulturens negativa effekter är mycket marginella.
Barnkulturgruppen finner det troligl att 1970-talet i framtiden kommer alt
uppfattas som den tid då de kommersiella krafterna definitivt tog överhanden
och inget försök att stävja dem lyckades. Barnkulturgruppen anser att arbetet
att motverka kommersialismens negativa verkningar inom barnkulturområdet mer än
en fråga om att utarbeta en strategi än alt genomföra enstaka ålgärder.
Utgångspunkten för en sådan strategi bör enligt barnkullurgruppen vara
följande.

1. Alt skapa opinion såväl bland vuxna förmedlare som
bland barn och ungdom, grundad på en analys av och en kunskap om den
kommersiella kulturen.

2.
Att påverka producenterna.

3. Att subventionera den seriösa kuluren. Atl ställa
motkrav lill subven-lionerna. Alt hålla priserna nere.

4. Alt utveckla en alternativ produktion som använder
sig av den kommersiella språkkoden.

5. Att skapa restriktioner, som inte kommer i konflikt
med de liberala fri- och rältighelerna.

6. Alt tillsätta en parlamentarisk utredning om
kulturindustrin och dess förgreningar.

7. Atl utveckla barns egen förmåga att gestalta, som
en molkrafl mot och som en analys av den kommersiella kulturen.

8.
All ge barnen motståndskraft.

För
atl åstadkomma en begränsning av utbudet av kulturellt undermåliga serier
föreslår barnkulturgruppen generell avgift på serier i kombination med ett ökal
kvalitetsstöd till serieproduktion, efter samma principer som lilteralurslödel.
Någon myndighet bör tillsammans med intresseorganisationer av typ
Seriefrämjandel och ev. med representanter för serie-branschen, i en likartad
konstruktion som Svenska filminstitutet, medverka till en alternalivproduktion
av serier.

Barnkulturgruppen
konstaierar att gällande handelsavtal skapar svårigheter när det gäller att
lägga importavgift på utländska serier. När del gäller handelsavtalen mellan
länder inom GATT, EFTA och EG föreskrivs att medlemsstaterna får vidta ålgärder
för att skydda människors liv och hälsa och atl vidta sanktioner mot sådant som
stör goda seder. Hittills har dessa klausuler inte prövats vad gäller
kulturprodukter. Barnkulturgruppen konstaterar atl vi saknar handelshinder till
skydd för vår inhemska språkliga och kulturella identitet. Barnkulturgruppen
tillägger att många utländska serier trycks i Sverige och alt de därmed faller
under svensk tryckfri-helslagssliftning, vilket gör det möjligl alt belägga dem
med en speciell avgift. Möjlighelerna atl med hjälp av tryckfrihetsförordningen
hindra spridandet av skrifter som innehåller sådana förråande och fördomsfulla
element atl barn kan la skada, begränsas av all lagen i detta fall gör undantag
för sådan skrift som sprids genom vanlig handel. Barnkullurgruppen konstaterar
atl längre gående åtgärder förutsätter en grundlagsändring som ger ökade
möjligheter till ingripanden enligt tryckfrihetsförordningen. Barnkulturgruppen
framhåller i delta sammanhang behovel av atl barnfilm-

s. 63 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:143 63

censuren bibehålies. När del gäller
marknadsföringsåtgärder som rikias lill barn finns det i redan gällande
marknadsföringslag vissa hinder. Barnkullurgruppen förordar en skärpning i
synen på marknadsföringsåtgärder rikiade till barn enligl följande;

1.
I reklam eller
annan marknadsföring ska inte barn förekomma.

2.
Man ska inte
heller använda idoler, sportidoler, seriefigurer eller liknande i
marknadsföringsåtgärder som rikias mol barn.

3.
Barn ska inte
användas som levande annonspelare genom atl firmamärken och liknande trycks på
kläder eller på sportgrejor som förelrädes-vis används av barn.

4.
Genom
branschöverenskommelser bör man förhindra all förelagen i sin marknadsföring
startar klubbar av typ Dennisklubben eller liknande där syftel inte är annal än
alt öka försäljningen av etl företags produkier, genom all använda
föreningsformen, som är skyddad av lagen om medbor-geriiga fri- och
rättigheter.

Barnkulturgruppen framhåller del angelägna i att samhället
tar ställning till vilken kombination av ålgärder som är lämplig för alt
motverka kommersialismens negativa verkningar på kulturområdet som helhet.
Barnkulturgruppen förespråkar därför en parlamentarisk utredning som bör få
till uppgift atl dels kartlägga kulturindustrins ulveckling och branschslmklur,
dels komma med förslag på vilka åtgärder samhällel bör vidta mol kommersialismens
negaiiva verkningar. Del finns enligl barnkullurgruppens bedömning skäl all
anla att kulturindustrin sträcker sig över flera sektorer av kulturområdet och
att den dessutom är nära förbunden med annan industriell verksamhei. Del är
därför angeläget med en samlad ulredning som försöker beskriva situationen samt
ge underlag för hur samhället fortlöpande ska informera sig om utvecklingen
inom kulturindustrin.

Mol bakgrund av att barn på etl mer totalt sätt än vuxna
påverkas av kulturyttringar föreslår barnkulturgruppen alt det inom olika
utbildnings-former inrättas särskilda grenar, linjer eller kurser för dem som
väljer att syssla med barn.

Barnklulurgruppen konslaterar atl det finns ell stort
behov av en gemensam, övergripande ulbildning och föreslår all kursen i
barnkullur vid universilelel i Slockholm byggs ut till 40 poäng och att en
motsvarande kurs på 20 poäng inrättas vid högskolan i Borås.

Barnkulturgruppen underslryker också vikten av alt stödja
olika former av föräldrautbildning och förordar att utrymme ges för diskussion
av barnkullurfrågor inom varje form av föräldrautbildning.

5 De konstnärliga uttrycksmedlen och barnen

S.l Barnboken gör världen tydlig

Barnkulturgruppen underslryker barnens behov av litierafur
som speglar deras sociala verklighet och stimulerar till handling. Gruppen
pekar bl. a. på viklen av god facklilleratur som i ett läsfrämjande arbeie
bland ovana läsare ofta är del material som är mest lättillgängligt.
Grundläggande för etl arbeie med läsning bland barn och ungdom är, vidare, all
det kombineras med slimulans till egel skrivande.

Gruppen ger en översikt av barnboksulgivningen i Sverige.
År 1976 utgavs 478 barn- och ungdomsböcker, varav 44 nyutgåvor. Hälften av
denna utgivning var översättningar. Huvuddelen av utgivningen är kon-

s. 64 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:143 64

centrerad lill några stora förlag, främst B. Wahlström,
Rabén och Sjögren och Bonniers. Bortåt hälften av den skönlillerära ulgi
vningen utgörs av s. k. massmarknadslilteratur.

Kommunernas huvudbibliotek och flertalet större filialer
har någon form av barnavdelning. Dessa avdelningar sköts emellertid i stor
utsträckning av outbildad personal. Enligl barnkulturgruppen har alltjämt
förhållandevis få kommuner särskild barnbibliotekarie.

Landets folkbibliotek har emellertid på del hela taget
genomgått en dynamisk utveckling, menar barnkulturgruppen. I motsats till dessa
har skolbiblioteken i grundskolan stagnerat. Deras standard är klan lägre än
folkbibliotekens. Endast 68 kommuner kan sägas ha fungerande
skolbibiio-leks/läromedelscentraler för hela kommunens syslem av skolbibliotek.
Etl nära samarbele mellan skolbibliotek och folkbibliotek är en förutsättning
för all kommunens samlade resurser utnyttjas. En ulredning angående samverkan
mellan skola och folkbibliotek görs av kullurrådel i samarbete med SÖ och
svenska kommunförbundet och beräknas vara avslutad under år 1978.

Barnkulturgruppen släller sig positiv lill att
eflerhandsslödel till utgivning av barn- och ungdomslitteratur utgår till ett
begränsal antal (ca 150) titlar, att det utformas som etl arkersältningsstöd
med viss prispressande effekt, och att del kan konstrueras så att hänsyn tas
till bokens illustrering. Gruppen föreslår att stödet ökas från 2 milj. kr.
till 3 milj. kr. för atl stärka den prisåterhållande effekten. Med hänvisning lill
atl det finns en risk atl barn- och ungdomslitteraturen får svårt att hävda sig
vid fördelningen av projektstöd föreslår barnkulturgruppen vidare att
produklionsstödel lill särskilt kostnadskrävande litteratur ökas från 1 milj.
kr. till 2 milj. kr. Det bör härvid särskilt anges atl I milj. kr. ska användas
för produktion för barn och ungdom.

Vidare föreslår gruppen all Seriefrämjandel får i uppdrag
alt i samarbele med Svenska tecknare, Sveriges författarförbund. Statens
ungdomsråd och kulturrådets arbetsgrupp för stöd till barn- och
ungdomslitteratur göra en undersökning av hur många titlar etl slöd till
serieproduktion av god kvalitet skulle omfatla samt vad del skulle innebära
ekonomiskt. Barnkulturgruppen framhåller behovel av diskussion, utbildning och
läsforskning vad gäller tecknade serier.

Barnkullurgruppen anser alt försöket med läsfrämjande
verksamhei inom barn- och ungdomsorganisalionerna är värt att värna om.
Kopplingen till litteraturstödet är emellertid opraktisk. Slödköpel av böcker
för det läsfrämjande försöket bör enligt barnkullurgruppens mening ersättas av
direkta inköp. Urvalet bör göras av samma arbetsgrupp som väljer böcker för
stöd. Försöket bör kontinueriigt byggas ut under förslagsvis fem år. Efter
utvärdering av det pågående försöket bör medelsbehovel bedömas.

Seminarier för diskussion om barnboksutgivning, arbeie med
barnböcker, genomgång av olika lilleraiurkategorier etc. föreslås även få
ekonomiskt stöd genom kulturrådet. Barnkulturgruppen föreslår att stödet lill
produklion av lältläst litteralur, s. k. LL-böcker, byggs ul för all möjliggöra
en ökad utgivning. Med hänvisning till propositionen (1976/77:87) om insatser
för handikappades kulturella verksamhei anför gruppen vidare alt ell hundralal
av de 1 200 lalböcker som SRF:s bibliotek avses anskaffa rimligen bör vara
barn- och ungdomslitteratur. Vidare anser gruppen atl 50 av de 300 titlar som
ska överföras lill punktskrift bör vara bam- och ungdomslilleratur.

Även produklion av liiieratur på invandrarspråken bör
kompletteras

s. 65 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:143 65

med talböcker, menar barnkulturgruppen. 1 de fall där
barnen har begränsade möjligheter atl uppleva sitt hemspråk i skrift kan
direkt inspelning på band av berättelser och icke tryckta texter vara den
enklaste produktionsformen.

Ett stöd till bokdistributionen är ett nödvändigt
komplement till det statliga litteraturstödet och bokullåningen frän
biblioteken. Barnkulturgruppen föreslår att ett stöd lill försäljning av barn-
och ungdomsböcker knyts till ett utökat litteraturstöd, enligl den modell som
Sveriges författarförbund föreslår i sin utredning "Preslationsslöd till
bokhandeln". Elt försäljningsslöd av högst 9 kr. per volym föreslås utgå
för 2-5 volymer förutsatt atl försäljaren inköpt minst 40 titlar med minst 2
volymer vardera i fast räkning. Prestationsstöd bör ulgå med 2 000 kr. om minsl
2 volymer av 200 titlar är inköpta i fast räkning.

Barnkullurgruppen anser det vara naturligt att
postorderförsäljning knyts till folkbiblioteksverksamheten. Gruppen föreslår
vidare alt frågan om samhällets överlagande av pressbyrån snarast utreds.

De upprustningsbidrag som nu utgår till lokal
biblioteksverksamhet avser i första hand uppbyggnad av mediebeståndet. Dessa
bidrag bör enligl barnkulturgruppen konstrueras om och utvidgas. Gruppen
föreslår atl uppruslningsbidrag, avseende kostnader för medier och för
personal, utgår med högst 1 milj. kr. per bibliotek under högst 10 år. Bidraget
bör special-destineras till kommuner med mycket svagt utvecklat
biblioteksväsen, i första hand till kommuner med svag skattekraft. Avsikten med
bidraget bör vara att bygga upp etl lillräckligi bokbestånd och alt skapa
former för samarbete mellan kommunala organ och organisationsliv. Nya
upprust-ningsbibliotek bör starta varje år under minsl fem år.

Vidare föreslår gruppen all del inom ramen för bidrag till
lokal biblioteksverksamhet skapas en bidragsform (punktbidrag) för uppbyggnad
av verksamheten vid sådana bibliotek som inte har allmänna upprustningsbidrag.
Till skillnad från uppmslningsbidragel föreslås punktbidraget kräva en kommunal
satsning molsvarande 50% av projektets kostnad. 2 milj. kr. årligen föreslås
ulgå till punkibidrag.

Gruppen föreslår att nuvarande "bidrag till
samlingslokaler" utökas till atl omfatla även bidrag till
bibliotekslokaler.

Grundskolans bibliotek bör, enligt barnkullurgruppen, få
en resurs av fackutbildade bibliotekarier som samarbetar med folkbiblioteken.
Dessutom behövs riktlinjer för bokbeståndet motsvarande de som för närvarande
finns för folkbiblioteken. Riktlinjer bör även utfärdas för belägenheten och
omfattningen av skolbibliotekens lokaler samt för antalel öppetlimmar per
skola.

Förskolans bokförsörjning sker bäst, menar gruppen, genom
de kommunala folkbiblioteken. Så är oftast nu fallet. Kommunerna bör utfärda
riktlinjer för bokbeståndels omfattning och särskilda kommunala anslag bör
utgå till detta material.

Barnkulturgruppen föreslår att undervisningen i
barnlitteratur vid högskolan i Borås komplelleras med en introduktion i
barnbiblioteksarbete under den första terminen. Belydelsen av utvidgade
möjligheler lill vidareutbildning för barnbibliolekarier och
skolbibliotekarier understryks.

Behovel av billiga kvalitetsböcker betonas i alla
sammanhang där barns läsning diskuteras. Barnkulturgruppen understryker viklen
av all få fram en ulgivning som på någorlunda lika villkor i fråga om
resurserna konkurrerar med den s. k. skräplitleraluren. Gruppen föreslår en
treårig försöksverksamhet med massmarknadsutgivning av barn- och
ungdomsböcker. 5
Riksdagen 1978179. 1 saml. Nr 143

s. 66 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:143 66

Tilelval,
ulformning och distribution bör skötas av Litleralurfrämjandel med hjälp av en
statligt tillsatt referensgrupp. Utgivningen bör ha viss anknytning lill
"En bok för alla". En del av ulgivningen bör kunna bestå av titlar
som är aktualiserade genom program i radio/TV. 1 fråga om sådana titlar anser
gruppen atl bokens originalförlag kan kvarstå som producent, medan
Litteraturfrämjandet föreslås fungera som samorganisation för ulgivningen.
Ulgivningen föreslås omfatta fyra serier för olika åldersgrupper med minst 7
titlar i varje. Barnkullurgruppen bedömer ell årligt anslag av 2 milj, kr. vara
realistiskt. Till detta bör läggas ytteriigare 500000 kr. för utgivning av
titlar som är knutna lill SR/TV:s programverksamhet.

Gruppen
föreslår vidare atl staten stödjer en fabrikation av spel, leksaker och
samlarbilder som knyts till massmarknadsförlagel.

Barnkullurgruppen
föreslår alt ulbyggnaden av Svenska barnboksinstitu-lel fortsätter. I första
hand bör en tjänst som litteralurpedagog inrältas. Vidare bör medel anslås lill
ökad kursverksamhet. Dessutom bör ulgå ell anslag av 30000 kr. för inköp av
referenslitteratur m. m. Slutligen föreslår gruppen att departementet uppdrar
åt kulturrådet att utreda förutsättningarna och principerna för en utbyggnad
av institutets lokaler och verksamhet.

5.2
Bildspråket lika viktigt som talspråket

Barnkulturgruppen
anser att målel för bildundervisningen på olika nivåer inom skolsystemet har
formulerats i god överensstämmelse med bildens ökade roll som
kommunikationsmedel i samhället. Däremoi svarar den undervisning som
majoriteten av barnen möter i skolan inte mol ambilio-nerna på detla område.
Bristerna i skolans bildundervisning kompenseras inte heller av andra ålgärder
på området. Del finns l.ex, inle kommunala bildskolor på samma sätt som
kommunala musikskolor. Det finns därför ett stort behov av all se över
bildarbelets villkor på undervisningområdels olika stadier. En naturlig
utgångspunkt för etl sådant arbete vore alt analysera skolans läroplaner.
Barnkullurgruppen föreslår att de blivande klasslärarna ges mer tid alt arbeta
med bilder. Detla kan ske genom att pedagogik och metodik knyts närmare samman
och genom att undervisningen görs mer ämnesövergripande och projeklinrikiad.
Utbildningen skall leda till förmåga att bedriva utvecklingsarbete även på
bildområdel. Teckningslärare föreslås få ökade möjligheter att i arbetslag
arbeta tillsammans med elever och lärare inom förskolan och i grundskolans låg-
och mellanstadier. På högsladiet bör leckningslärarnas arbelssiluation
förändras så all mer lid kan ägnas varje elev.

Barnkulturgruppen
konslaterar att det kommersiella utbudet av bilder är slarkl inriklat på barn
medan den konslnäriiga bildproduktionen oftast saknar sådan inriktning.
Bildkonstnärerna föreslås få möjlighet alt i nära samarbele med barn formulera
bilder. Detta kan ske bl. a. genom alt bildgrupper arbetar fillsammans med
elever i skolan och i lokaler av verkstadstyp i bostadsområden. Lokala
organisationer bör i det senare fallet stå som ansvariga.

Barnkulturgruppen
föreslär att stålen stöder en fabrikation av spel, leksaker, samlarbilder elc.
När ell massmarknadsförlag för barn- och ungdomslilleratur bildals och när
ulgivningen kommil igång bör förlaget tillsammans med lekmiljörådel undersöka
möjlighelerna alt knyta i första hand en produklion av samlarbilder och spel
till förlaget.

s. 67 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:143 67

Den kommunala verksamhelen på kulturområdet bör ses över,
så att barn ges ökade möjligheler all ulveckla sin förmåga alt självständigt
skapa bilder, att kommunicera med bilder och att tolka och kritiskt granska
olika typer av bilder.

Eskilstuna kommun har planer på all starta en
försöksverksamhet med ell dokumenlalionscentrum för barns bilder. Syftel med
verksamhelen är atl dels samla in och systematiskt ordna barns bilder från hela
landet dels ge barn möjlighet alt skapa bilder, musik, teater etc.
Barnkullurgruppen föreslår att verksamheten ges statligt slöd. Gruppen anser
vidare all bristen på en sammanhållen forskning, som kan ligga lill grund för
mer genomgripande ålgärder på bildområdel, blir alltmer alarmerande. En ökad
forskning kring barns reaktioner på bilder är därför angelägen.

Barnkulturgruppen föreslår atl ulbildnigsdepartementet
tillsätter en statlig bildulredning med syfte all ge fördjupade insikter om
bilden som kommunikationsmedel, bildens olika funktioner i samhället samt
bildens möjligheter alt höja människors livskvalitet. Utredningen bör också
ges i uppdrag atl i nära samarbele med skolan se över bildarbelets villkor på
undervisningsområdets alla stadier.

Barnkullurgruppen konslaterar att del sena 60-talel
innebar ett uppvaknande för många museer när det gällde aktiviteter för
barnen. Skumgummigropar och lekverkstäder gavs plats på museerna. Mänga av
verkstäderna och lekutrymmena blev emellertid inget annat än barnparkeringar,
vilket gjorde atl många museer slutade upp med all erbjuda denna typ av
akliviieler. Barnen ska inle avskärmas från museiverksamheten ulan i stället
aktivt delta i den. En sådan inriklning ställer emellertid stora krav på
museerna.

Barnkullurgruppen anser all utställnings-och
visningsmelodiken vid museerna bör ulvecklas så atl den kan la in fler
aspekter än vad som sker i dag. Vidare måsie museernas uppsökande verksamhei förslärkas.
En tredjedel av de medel som går till utställningar, information och
uppsökande verksamhei bör användas för barn. En liknande kvotering bör gälla
också för Riksutställningars verksamhet.

Det saknas enligt barnkulturgruppen alltför ofta lokaler
där barn kan bearbeta sina intryck under museibesöket och gruppen föreslår
därför atl lokaler avsätts i museer och utställningslokaler för barns skapande
verksamhet. Gruppen anser också alt utbildningen av museipedagoger måste ses
över. Personalbristen pä museerna gör att barnen alltför ofta måste vägledas i
alltför stora grupper. Museipersonalen har vidare små möjligheler all
fortbilda sig. Barnkulturgruppen föreslår därför alt museipersonalens
fortbildning förstärks .

Barnkulturgruppen framhåller vidare all den kunskap som
finns inom museivärlden också borde komma barnen lill del i de områden där de
bor. Museerna föreslås få medel all i samarbele med skola och lokala organisationer
hjälpa barnen atl se och utforska sin egen hemtrakt.

De rika erfarenheter som finns av bild- och
museipedagogiskt arbete med barn bör enligt barnkullurgruppens mening
systematiseras och göras tillgängliga inte bara för museernas personal ulan
också för intresserade utanför museerna.

5.3 Alla barn tycker om musik

Barnkulturgruppen framhåller i rapporten att gruppens
arbeie koncentrerats till att försöka granska barnens musiksilualion i dagens
samhälle.

s. 68 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:143 68

Musiken ses av barnkulturgruppen inle som en isolerad
konstart utan som ett viktigt och värdefullt inslag i det dagliga livet, ell
kommunikationsmedel. Enligl barnkulturgruppen koncentreras i all undervisning
repertoaren till del som anses vara det mest värdefulla nämligen den
västerländska klassiska konstmusiken, medan man lär för litet om jazz, pop och
folkmusik. Uarnkultiirgruppen önskar en breddnig av repertoaren till andra uttrycksformer
och vill samtidigt alt kreativa aktiviteter som lek och skapande improvisation
skall få en stor plals i all musikverksamhet bland barn.

1 rapporten nämns alt barnen i Sverige i slor utsträckning
möler två olika musikvärldar. Den ena är institutionernas och skolans
musikvärld med den europeiska konstmusiken som utgångspunkt. Den andra är
musikindustrins och fritidens popmusikvärld som i, slilhänseende knyter an både
lill europeiska populärniusiklraditioner och afro-amerikansk musik.

Barnkulturgruppens förslag syftar främsi till alt skapa
bälte möjligheter för barnen att använda musik med utgångspunkt från sina egna
behov och förutsättningar.

1 rapporten framhålls att en på längre sikt viktig fråga
är att den reform av utbildning av musikpedagoger som gäller från den 1 juli
1978 inle urholkas utan fullföljs enligl de intentioner från
organisationskommittén för högre musikutbildning (OMUS) som ligger lill grund
för reformen. Vidare är det nödvändigt atl under de närmasle åren salsa medel
på kompletterande utbildning så att reformen snabbare kan slå igenom i
musikundervisningen i skolan. Barnkullurgruppen menar att ett omfattande
ulvecklingsarbele behövs för all förändra musikpedagogiken. Därvid är det av
stor vikt alt del musikpedagogiska dokumenlalionscentrum som OMUS har
föreslagil kan komma lill slånd. Vidare bör forskning bedrivas om hur barn
påverkas av bakgrundsmusik, ljudkulisser, höga ljudvolymer m. m. Forskningsrådsnämnden
bör ges i uppdrag atl upprätta en plan för projekt av denna typ. Del är också
viktigt atl ändra innehållet i den musikundervisning som ges på de flesta
lärarhögskolor. Detta gäller utbildning av förskole-, låg- och
mellanstadielärare.

Barnkullurgruppen anser att det utvecklingsarbete som
startats av Rikskonserter och som syftar lill alt hjälpa personalen på daghem
och förskolor med musik verksamheten är värdefullt. Rikskonserler bör få i
uppdrag att fortsätta arbetet i förskolan. Rikskonserler bör även kunna
fortsätta sitt arbete med att genom skolkonserterna söka finna nya former för
barnens kontakt med levande musik. 1 rapporten framhålls vidare att det är
viktigt att Rikskonserter startar etl utvecklingsarbete som syfiar till atl i
samarbete med skolmyndigheterna dra upp riktlinjer för musikverksamhet inom
ramen för SlA-skolans fria resurs.

Barnkullurgruppen föreslår att statens kulturråd bör ge
ökal slöd lill fria grupper som framträder för barn och ungdomar. Vidare säger
gruppen atl del är en viktig uppgift för samhället alt se lill all en ulgivning
av goda fonogram för barn kommer till stånd. Del är angelägel med en
kontinuerlig granskning av fonogramulgivningen för barn. En sådan kan ge
underlag för en mer aktiv konsumentupplysning lill föräldrar, bibliotek m. m.

Gruppen anser alt verksamhelen inom den kommunala
musikskolan bör få en ny inriktning. Barnens musikanvändning och egna
musikskapande måste sättas i centrum på etl annal sätt än hittills. Detta
innebär enligl barnkulturgruppen att bl. a. verksamhelen med olika former av
improvisation, musikteater, afroamerikansk musik och folkmusik måste få en
större omfattning än f. n.

1 rapporten framhålls att sludiecirkelverksamhel i
sludieförbund för

s. 69 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:143 69

många barn aren möjlighet att fortsätta musikaktiviteterna
efter den kommunala musikskolan. Därför är det viktigt alt kommunerna ser lill
att barnen via den kommunala musikskolan kommer i kontakt med studieförbunden.
Eftersom åldersgränsen på 14 år är slopad för musikcirklar kan en gemensam
planering mellan studieförbunden och kommunerna ge möjligheter för barnen alt
spela i ensembler tillsammans med vuxna inom studieförbundens ram. 1 rapporten
föreslår barnkullurgruppen bidrag lill kullurell planering i kommunerna. En sådan
planering bör kunna belysa de lokala möjligheterna lill samverkan mellan
kommunens och studieförbundens insatser i musiklivet. Barnkulturgruppen menar
vidare atl kommunerna bör la ansvar för atl lokala musikgrupper får tillgång
till ändamålsenliga övningslokaler.

I rapporten påpekas att många människor behöver hjälp vid
köp av instrument och fonogram, hjälp att finna noter och andra musikalier. Det
behövs således bra konsumentrådgivning och service på musikområdet. Vid en ev.
kuliurplanering i kommunen bör frågan tas upp om hur servicen på musikområdel
skall ske lill allmänheten. I avvaktan på all kommunerna tar ställning i denna
fråga bör man enligt barnkulturgruppen vara restriktiv med atl bygga ut
bibliotekens musikverksamhel.

5.4 Blås nytt liv i barnteatern

Barnkulturgruppen beskriver situationen på barnlealersidan
pä följande sätt. Målsättningen för verksamheten är svagt förankrad. Antalet
föreställningar för barn är för litet. Insatserna för utvecklingsarbete och
experimenl är alltför begränsade. Del råder reperloarbrist och utbildningen är
bristfällig. Vidare bedrivs del alldeles för lilen teaterverksamhet där barnen
själva fär delta.

Det behövs enligl barnkulturgruppen författare som i
samarbete med teaterarbetare och publik skriver ny dramatik för barn och
ungdom.

1 rapporten framhålls atl del inte kan vara en primär
uppgift all inrätta specialscener eller ensembler för barnteater. Effeklen blir
lätt den alt övriga ensembler och institutioner inte lar något ansvar för
barnteatern.

För alt stärka barnteatern krävs enligt barnkullurgruppen
speciella insalser. När det gäller inslitutionsteater föreslår gruppen att
ordentliga resurser skall avsättas både för etl ökat anlal barnföreställningar
och för en kvalitetsmässig utveckling. Staten bör kräva en plan av teatrarna
som innefattar dels beräkningarna av anlalel barn i olika åldersgrupper inom
respektive teaters spelområde dels beräknat behov av antalel föreställningar,
både abonnemang och offentliga föreslällningar, dels en 5-års slrategi för hur
man skall kunna läcka behovel inom ramen för befintliga resurser.

I rapporten föresläs atl minst en tredjedel av teatrarnas
totalutbud bör utgöras av lealer för barn. Vidare föreslås att statens
kulturråd bör se över beslämmelserna för statsbidrag till teater-, dans- och
musikinslitutioner (SFS 1974:451) med lanke på barn och ungdom.
Barnkullurgruppen menar att kulturrådet i det sammanhanget bör överväga att ge
tilläggsbidrag till institutioner som utvecklar barn och ungdomsleater. T. ex.
bör en sådan institution kunna få 75 % i statsbidrag i stället för nuvarande 55
%.

När del gäller fria lealergrupper föreslår
barnkullurgruppen en generell uppräkning av stödet med särskild hänsyn lill alt
en slor del av gruppernas produklion är riklad lill barn och ungdom. Enligl
barnkullurgruppen bör de grupper som spelar övervägande för barn och ungdom och
samlidigl ul-vecklar barnteaterns form och innehåll kunna få ett högre
slatsbidrag per

s. 70 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:143 70

gruppmedlem än rena vuxenlealergrupper. Ell högre slöd
lill barnleater-grupper motiveras också av att grupperna bör kunna ta rimliga
priser i förhållande till inslilutionsteatrarnas barn- och
ungdomsföreställningar.

Barnkulturgruppen föreslår också atl teatercentrum bör få
höjt anslag. För en del av denna höjning föreslås i rapporten alt Teatercentrum
skall göra en samlad anslagsframslällning med utvecklingsplaner för en femårsperiod
för de fria teatergrupperna.

Barnkulturgruppen anser atl kommunerna bör planera
teaterverksamheten bättre, förslagsvis för en femårsperiod. Det kan gälla att
bedöma behovel av egen fast ensemble, anlalel föreslällningar för skolor,
förskolor, friiidsverksamhei m.m. Planeringen bör göras i samarbele mellan
kullur-, social-, frilids- och skolförvallningarna. Målsättningen för verksamhelen
bör vara två föreslällningar per barn och år och bör gälla alla barn mellan Ire
och femton år.

Barnkullurgruppen anser att tid och resurser för
experimenl och utveckling bör finnas inom alla institutioner och grupper.
Utvecklingsarbetet bör bl. a. gälla innehåll och form, publikarbete, förnyelse
av repertoaren, ulveckling av dramatikerns roll i teaterarbetet. Vidare
föreslås etl projektstöd för barn- och ungdomsleatern som bör kunna
administreras av kulturrådet och kunna sökas av professionella teatrar och
grupper efter projektbeskrivning.

En barnteaterfrämjande verksamhet föreslås.
Barnkullurgruppen föreslår alt kullurrådel tillsammans med Riksteatern prövar
lösningar för ett ulvecklingsarbele inom barn- och ungdomslealerområdel. En
garanti bör därvid skapas för att den tänkta organisationen ger teatergrupper
och lealrar ulanför Rikslealern etl inflytande över ulvecklingsarbetel.

I rapporten framhålls alt drama som pedagogisk metod
blivit alll vanligare inom flera områden som förskola, skola,
fritidsverksamhet, folkbildningsarbete m. m.

Enligl barnkulturgruppen skulle del vara önksvärt atl
lärare, fritidsledare och dramapedagoger i dramaarbelel utgick från barnens
vardag och från kända situationer. Delta bidrar till att öka barnens medvetenhet
om sin situation och sina möjligheter i samhällel. För all uppnå deila mål
behövs bäitre utbildning av lärare, förskollärare och fritidsledare.

Barnkullurgruppen föreslår atl kommuner, landsting och
sludieförbund gör en inventering när del gäller barns och ungdomars behov av
skapande verksamhet. Den övergripande målsättningen bör vara att alla barn har
rätt till skapande verksamhei i förskola saml fritids- och föreningsliv. Dramapedagoger
bör liksom musik- och rörelsepedagoger kunna anställas i förskolan. Den fria
resursen i SlA-skoIan föreslås få användas för att utveckla arbetet med drama
och teater i skolan med dramapedagogers hjälp. Vidare föreslås atl en av
länsskolnämndens konsulenter bör få etl övergripande ansvar för utvecklingen av
drama och teater i skolan.

Barnkulturgruppen föreslår som en komplettering lill
övriga förslag på teaterområdet atl på några orter av olika typ en
försöksverksamhet startas under l.ex. tre år. Verksamheten bör syfta till en
bred folklig teaterverksamhet och bör pröva olika möjligheler till samspel
mellan å ena sidan barnen och å andra sidan den professionella teatern,
amatörteatern och dramaverksamheten. Försöksverksamheten föreslås tilldelas
projektstöd av kullurrådel. Ändamål för projektstöd kan bl. a. vara att ekonomiskt
stödja arbetet i grupper som infe får studiecirkelbidrag på grund av all
deltagare är under 14 år, att täcka hyreskostnader för lämpliga lokaler, att
knyta amatörteater och dramaledare till verksamheten eller knyta någon
professionell grupp till försöksverksamheten.

s. 71 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:143 71

5.5 Film, inte bara underhållning

Barnkulturgruppen inleder sitt avsnill om barnfilmen med
en allmän beskrivning av lägel. Enligt gruppen domineras utbudet av biograffilm
för barn av importerade underhållningsfilmer, som ofta ges en hård kommersiell
lansering. Malinévisningarna har nackdelar genom alt yngre barn inle klarar av
att hålla samman en lång biograffilm eller atl tillgodogöra sig texten, om
filmen inte har svenskl tal. Många barn går enligl gruppen från malinéföreslällningen
med sina intryck osorterade och obearbetade.

Barnkulturgruppen
anser alt visning av 16 mm smalfilm för barn har fördelar jämfört med
biografvisning. Koslnaderna är lägre och man är friare all välja visningslokal.
Själva visningssilualionen med små grupper av barn tillsammans med en vuxen gör
alt man lättare kan bearbeta del man har sett och upplevt.

Enligt
barnkulturgruppen fungerar barns eget filmande som en effektiv motåtgärd mol
manipulering från film och lelevision. Alt göra film ger också träning i
lagarbete. För all smalfilmsproduktion långt ner i åldrarna skall bli möjlig
all genomföra krävs emellerlid enligl barnkullurgruppen all resurser avsälls
för ulbildning av sådana vuxna som i sin dagliga gärning lar hand om barn.

Barnkullurgruppen
diskuterar barnfilmens plals i filmpolitiken. Gruppen påpekar atl filmavialet,
som i många avseenden är styrande för filmpolitiken, löper ul den 30 juni 1983
och atl en uppsägning måste ske senast den 30 juni 1981 om inle avtalet
automatiskt skall förlängas med fem år. Barnkullurgruppen anser all staten före
denna tidpunkl bör pröva den hiilills förda filmpolitiken och effekten av
avtalet ulifrån de kullurpolitiska riktlinjer som lagts fast. Därvid bör
silualionen på barnfilmområdel särskilt uppmärksammas. Enligl
barnkulturgruppens mening bör deila ulredningsarbele vara parlamenlariskt
förankrat.

Barnkullurgmppen pekar också på sitt förslag om utredning
av kulturindustrin. En sådan ulredning bör kunna belysa silualionen på
filmområdel.

Enligt barnkulturgruppens
mening bör inga organisatoriska förändringar göras på barnfilmområdet förrän
man har tagit ställning till filmpolitiken i dess helhet. Gruppen berör de
motsättningar som har förekommit mellan barnfilmrådet och Filminstitutet och
föreslår alt barnfilmrådet får arbeta vidare och får stanna kvar hos statens
ungdomsråd och att rådel behåller sina nuvarande arbetsuppgifter. Barnfilmrådet
föreslås emellertid därutöver få lill uppgift alt fördela det stöd till import
av barnfilm som gmppen föreslår saml all fördela de medel för filmvisning i nya
former som i dag av utbildningsdepartementet fördelas till barnfilmändamål.

Huvudansvaret för produktion av biograffilm för barn bör
ligga kvar hos Filminstitutet. Därvid bör institutet utnyttja den sakkunskap
som finns hos barnfilmrådet. Den s. k. i-fonden bör kunna utnyttjas för
stimulansåtgärder i syfte atl få fram goda barnfilmidéer. Etl slatligl slöd
lill produktion av smalfilm för barn kan utformas så att filmerna blir
tillgängliga för alla dislribulörer till självkostnadspris.

Barnkullurgmppen
föreslår en ny form för stöd till imporl av barnfilm genom
smalfilmsdistributörer. Slödet föreslås få följande uppläggning. Barnfilmrådet
beslutar vilka enskilda filmer som skall erhålla slöd, vilket förutsätter att
filmerna kan tas till Sverige för visning. Stödet skall täcka alla kostnader
fram lill A-kopia. Hyran får inle vara högre än självkostnaden
(administration, porto och framlida kostnad för ny kopia). De filmer som fått
stöd skall vara tillgängliga för alla distributörer till självkostnadspris
(kopiepris).

s. 72 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:143 72

Barnfilmrådet bör kunna ge bidrag för versionering av
svenska filmer för barn med särskilda behov, t. ex. textning eller dubbning
till invandrarspråk eller lextningför döva barn.

Barnkulturgruppen föreslår vidare att barnfilmrådet skall
få resurser för olika ålgärder för alt öka kunskapen om barn och film. Bland de
åtgärder som barnfilmrådet skall kunna stödja nämner gruppen regionala
visningar av aktuella barnfilmer där barn och vuxna som arbetar med barn och
film på ell lokalt plan skall kunna få se vilka valmöjligheter som finns. Rådel
bör också få möjligheter atl framställa och sprida information om hur man
arbetar med barn och film och till alt stödja pedagogiskt utvecklingsarbete och
forskning om barn och film. Barnfilmrådet bör också kunna stödja
ledarutbildning av experimentkaraklär på barnfilmområdet. Här bör
Film-instilutels erfarenheter av utbildning på filmområdet kunna tas till vara.

Utbildningen i framställning av animerad film bör
förbättras. Därför bör barnfilmrådet få utreda möjligheten alt inrätta en
statlig animalionsstudio.

Filminstitutet bör ges i uppdrag att ge förslag om hur en
arkivering av barnfilm kan ske. En sådan arkivering bör eventuellt samordnas
med det av barnkulturgruppen föreslagna bildarkivet för barn.

Biografägarna bör ha skyldighet alt sätta ut av
barnfilmnämnden rekommenderad ålder och allmänna klassifikationer av filmen i
samtliga filmannonser.

Barnkulturgruppen anser att samlingslokaler i skolor och
fritidsgårdar bör planeras så att de blir lämpliga atl visa film i. Nuvarande
upprustningsbidrag inom det statliga samlingslokalstödet bör finnas kvar även
efter år 1980. Bostadsstyrelsen bör ges i uppdrag all se över reglerna för
bostadslån så atl det verkligen byggs kuliurlokaler i bostadsområdena.

6 Barnen och massmedia

Barnkulturgruppen kritiserar den bristfälliga pre ss be
vakni ngen i fråga om barnens specifika behov och kräver atl barns behov av
information uppmärksammas i journalistutbildningen och i utbildningen av annan
massmediepersonal. Kamratposten framhålls som etl bra (och unikt) exempel på en
bra barntidning.

Barnkulturgruppen påpekar att en stor del av barnens
TV-tittande utgörs av program för vuxna och förordar att kvällsprogrammen
utformas så alt de kan ses av barn och vuxna samtidigt. Barnkulturgruppen
betonar också viklen av en förändrad attityd hos vuxna till underhållningsvåld
och förordar en nedskärning av TV-program som innehåller underhållningsvåld.

Barnkullurgruppen anser alten nordisk TV-satellil måste
avvisas med lanke på barnens behov. Den nordiska TV-salelliten kommer enligl
gruppen med all sannolikhet alt medföra en ökning av barnens konsumtion av
importerade underhållningsprogram, avsedda för vuxna.

Vidare uttrycker gruppen farhågor när det gäller
videoproduklio-nernas inverkan på barnkulturen och förordar att samhället
förbjuder införandet av denna teknik i Sverige. Videoproduklerna kommer enligt
barnkullurgruppen atl öppna en ny marknad för de kommersiella TV-produkter som
idag underkänns av Sveriges Radio och kommer alt medföra en negaliv
kuliurpåverkan och passivisering av barn och ungdom. Barnkulturgruppen inser
alt videotekniken har vissa pedagogiska fördelar

s. 73 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:143 73

men anser inte att de uppvägs av nackdelarna på den
kommersiella sidan. Även inom skolor och förskolor bör stor restriktivitet
tillämpas vid inköp av apparatur för videoteknik.

7 Barnen och kulturarbetarna

Barnkulturgruppen påpekar att barn oftast får del av den
färdiga kulturprodukten utan all reflektera över vem som skrivit boken, målat
bilden elc. Ell möte mellan kulturarbelare och barn skulle enligl gruppen
innebära slimulans och vägledning för barnen när del gäller deras eget
skapande, samtidigt som det skulle öka förståelsen för den färdiga produkten.
Kontakten mellan barn och kulturarbetare föreslås i första hand äga rum i
barnens vardagsmiljö.

1
rapporten redovisas några exempel på projekl där kulturarbetare engagerats för
alt arbeta i barnmiljöer. Elt exempel är en konslnärsverkslad i Brandbergen där
Konstnärscentrum och HSB m.fl. delat på ansvaret för verksamhelen. Etl annal
exempel är Örebro där två konstnärer anlilals för alt planera och delvis ulföra
den konslnäriiga ulsmyckningen av Hovsla cenlrum med dess låg- och
mellanstadieskola, barnsluga, bibliotek etc. inom en kostnadsram på 1 % av
byggkostnaden. Erfarenheterna från projektet uppges vara goda och i liknande
miljöer, som varil i bruk någon lid, anses skadegörelsen ha minskat.

Barnkullurgruppen framhåller atl centrumbildningarna
spelar en viktig roll när det gäller atl skapa kontakt mellan barn och
kulturarbetare. En höjning av centrumbildningarnas kulturanslag med 1 milj. kr.
föreslås.

Föreningarna kan enligt barnkullurgruppen också ha en
viktig roll, när det gäller barnens möjligheter att komma i koniakl med
kullurarbelare. Del bidrag för kulturellt utvecklingsarbete inom föreningslivet
(2,5 milj. kr.) som föreslås i rapporten bör enligl barnkulturgruppen kunna
främja kulturarbetarnas möjligheler till ökade insatser inom det idéburna
barn-och ungdomsarbetet.

8 Barnen ocb organisationerna

Barnkulturgruppen har en allmänt positiv inställning till
folkrörelser och organisalionsliv. Många av gruppens förslag knyter också an
lill folkrörelserna. Motivet är främst att vårt samhälle och vårt demokratiska
syslem bygger på att människor gått samman för att granska sina livsvillkor,
formulerat mål för samhällsutvecklingen och funnil metoder att söka uppnå dem.
Den svenska demokratin har växt fram genom människors engagemang i
folkrörelser. Det är enligt barnkulturgruppen vikligt atl förmedla denna insikt
till barnen. Akiiva barn faller för övrigt inte så lätt undan för kommersiella
krafter hävdar barnkullurgruppen.

Snabbaste sältel all fä igång kullurell verksamhei bland
barnen är alldeles säkert atl överlåla verksamheten till experter på de olika
konstomrä-dena och låta dem starta etl arbete bland barn. Ser man
kulturpolitiken i etl samhällsperspektiv framstår det emellertid mer angeläget
att alla dessa människor fick tillfälle att arbeta tillsammans med barnen i
barn- och ungdomsorganisationer. På sikt tror barnkulturgruppen atl detla
tillväga-gångssält skulle fördjupa demokratin.

Barnkulturgruppen föreslår att samhällets bidragsgivning
måste hållas på

s. 74 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:143 74

en
sådan nivå att den ger föreningarna en ekonomisk grundtrygghet som inte
urholkas av en snabb kostnadsutveckling. Man föreslår också ell
utvecklingsbidrag på 2,5 milj. kr. till barn- och ungdomsorganisationerna.
Statens kulturråd bör enligt barnkulturgruppen fördela bidragel efter samråd
med statens ungdomsråd.

Barnkulturgruppen
föreslår också all anslaget lill kulturprogram i föreningslivet ökas ( + 2
milj. kr.) med särskild anvisning att de skall användas för kulturprogram för
barn.

9 Forskning
om och för barn

Barnkullurgmppen
konslaterar atl del finns stora brisler vad gäller vår kunskap om barnens
kulturella situation och framhåller behovel av utökad forskning bl. a. i fråga
om hur barn påverkas av del kulturutbud som når dem

Barnkullurgruppen
föreslår att forskningsrådsnämnden ges i uppdrag atl framlägga en plan för
angelägen forskning inom områdei barn och kultur. En sådan plan bör omfatla
förslag lill en organisation som kan främja grundforskning inom
barnkulturområdet samt förslag lill hur tillämpad forskning, som kan ge
underlag för samhällsinsatser på områdei, ska kunna inilieras och bedrivas.

När
del gäller forskning om barn och massmedier redovisar barnkullurgruppen de
synpunkter och förslag som gruppen framfört till mass-medieforskningsulredningen,
främsi etl förslag om en professur i massmediekunskap med särskild inriklning
på barn.

10 Bevakningen
av barnkulturfrågorna

Barnkullurgmppen
framhåller alt gruppen diskuterat behovel av ett särskilt barnkulturinstitut
och/eller barnkulturråd men alt gruppen stannat för att föreslå att
barnkulturpolitik skall bedrivas i samma former som all annan kulturpolitik.

Enligt
gruppen bör en bevakning av barnkullurfrågorna främsi komma till slånd genom
atl de politiska partierna vid tillsättningen av ledamöter i olika organ ser
till att personer med kunskap om och erfarenhet av barn och barnkultur kommer
med.

Vidare
konslaterar gruppen all behovet av insatser för dokumentation och
utvecklingsarbete inom de olika konstformerna när det gäller barnkultur är
stort. Särskilda resurser bör därför ställas till de olika konstformernas
förfogande. Varje konstform föreslås bära sitt eget barnkullurprogram. Statens
kulturråd skall därvid se till atl kontakter och erfarenhetsutbyte kommer till
stånd. För detta bör vid rådel insättas en referensgmpp med företrädare för bl.
a. de olika konstformerna och samhälleliga organ med intresse för
barnkulturfrågor.

För
bevakningen av barnfrågorna vid statens kulturråd föreslås dämt-över följande.
I rådets styrelse och i var och en av nämnderna bör ingå minsl två ledamöter
med dokumenterat intresse för barnkullurfrågor. De bör dock inte enbart vara
inriktade på barnkulturfrågor.

Barnkullurgruppen
anser inte heller all det bör inrättas särskilda tjänster för barnkullurfrågor
inom rådets kansli. I stället bör beredningen och bevakningen av
barnkulturfrågorna ingå som en del i vissa tjänstemäns

s. 75 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:143 75

arbetsuppgifter.
Dessa bör tillsammans bilda en permanent arbetsgrupp inom rådets kansli för
bevakning av barnkullurfrågorna dels i det löpande arbetet, i utredningsprojekt
och remisser, dels inom områden som inle tidigare uppmärksammals ur
barnkullursynpunkl. Gruppens förslag innebär att rådets nuvarande
kansliresurser sammanlagt skulle behöva förstärkas med en och en halv ijänst
på handläggarnivå.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:143 7f,

Bilaga 2

Sammanställning av remissyttranden över barnkulturgruppens
rapport Barnen och kulturen

I Allm ä nna synpunkter p å
rapporten

De flesta remissinslanser uttrycker tillfredsställelse
över atl barnens kulturella villkor genom barnkulturgruppens arbete särskilt
behandlats och välkomnar att rapporten lagts fram.

Många remissinslanser, bl. a. statens ungdomsråd,
teckningslärarinsti-tutet vid Konsljäckskolan, institutionen för hibliotekarieutbildning
vid högskolan i Borås, Rikskonserler, TCO, FPU, Centerns kvinnoförbund. Svenska
kvinnors vänsterförbund, kulturförvaltningen i Luleå kommun och
Broderskapsrörelsen anser att rapporten ulgör ett värdefullt bidrag lill
diskussionen om barnkullurfrågorna och underlag för åtgärder inom barnkullurområdet.

Flera remissinslanser, däribland
fritidspedagoglinjenämnden vid universitetet i Uppsala, humanistiska
sektionsnämnderna vid universitetet i Göteborg, FPU, SSU, Centerns
kvinnoförbund, kulturförvaltningen i Luleå kommun. Föreningen Svenska
populärauktorer och Svenska danspeda-gogförbundei anser att rapporten har stora
förtjänster som en inventering och belysning (dokumentation) av barnens
kulturella situation i dagens samhälle.

Några remissinstanser släller sig dock tveksamma till
värdet av barnkulturgruppens rapport.

Socialstyrelsen beklagar atl barnkullurgruppen inle
tydligare anknutit till de frägeslällningar som presenteras i
barnmiljöutredningens betänkande Barnkultur SOU 1975: 38 och framhåller att en
debatt om barnkulturfrågorna bör ulgå från Barnmiljöulredningen.
Socialstyrelsen anser det vara väsentligt atl Barnmiljöutredningens
kartläggning och analyser av barns olikartade villkor kan fördjupas och bidraga
till ytterligare kunskap som underlag inför beslut på barnkulturområdet.
Socialstyrelsen uttrycker förhoppningen atl barnkulturgruppens rapport endast
kommer atl tjäna som underlag för en fortsall diskussion som ska klargöra
aktuella frågeställningar för ell forlsalt utredningsarbete med utgångspunkt i
barnmiljöutredningens arbeie.

Statskontoret menar alt värdet av rapporten främsi består
i atl den utgör en lättillgänglig debattbok som kan diskuteras i en vidare
krets. Som bidrag till utformningen av ett konkret åtgärdsprogram har rapporten
emellerlid högst påtagliga brisler, varför sialskoniorel förordar atl berörda
myndigheter och kulturinstitutioner ges i uppdrag atl utarbeta konkreta
åtgärds-program för en målinriktad och genomtänkt barnkuliurverksamhel.

Statens kulturråd anser att rapporten i del skick som den
publicerats har sina förtjänster som en nulägesbeskrivning av synen på barn och
barnkultur och en uppsamling av den deball som förls under de senasle åren.
Kulturrådet påpekar att rådet under de fyra år som barnkulturgruppen har
arbetat, i avvaktan på barnkulturgruppens resultat varil förhindrad atl
formulera någol samlat program för barnkullurfrågor. Förutom de förslag
kullurrådel presenterar i sitt remissyttrande, avser rådel all fortlöpande
bevaka barnkullursilualionen och atl successivt arbeta fram ytterligare

s. 77 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:143 77

förslag för atl förändra barnkullursilualionen. För all
kunna genomföra ett sådant arbete måste rådel få ökade resurser.

Rektorsämbetet vid universitetet i Stocklwlm menar att
rapporten gör en viktig etapp på vägen mot en förbättrad attityd till barnen
och deras kulturvärld. Rektorsämbetet anser dock alt rapporten (på grund av
vissa grundläggande brister) som helhet inle kan läggas lill grund för det
forlsalia arbetet på områdei.

Sveriges allmänna biblioleksförening är av den
uppfattningen atl rapportens slutresultat är tämligen otillfredsställande,
även med tanke på att rapporten inte avser att vara ett kommittébetänkande som
kompletterar lidigare utredningar inom kultursektorn. Föreningen anser alt
barnkulturgruppen har misslyckats med några av sina viktigaste analysuppgifter
och alt rapportens förslagsdel är tämligen torftig.

Sveriges författarförbund påpekar att barnkulturgruppens
beskrivning av barnens kulturella situation inle innehåller några nyheter.
Författarförbundet har i olika sammanhang pekat på flera av de
missförhållanden som barnkulturgruppen beskriver och även yrkat på ökade
insatser från den allmänna i syfte att förbättra barnens situation då det
gäller litleralurområ-det.

Många remissinstanser påpekar alt barnkulturgruppen
ofullständigt eller inle alls behandlat vissa frågor inom barnkullurområdet.

Socialstyrelsen, fakulietsnämnden vid
samhällsvetenskapliga fakulteten vid universilelel i Göteborg, humanistiska
fakultetsnämnden vid universiletet i Lund, anser att barnkulturgruppen
undervärderat den kultur som barnen faktiskt skapar i sina vardagsmiljöer.

Ell
flertal remissinstanser, bl. a. statens kulturråd, LO, Unga Örnars riksförbund,
Förbundel Vi Unga, ABF, Föreningen Norden och KIF vänder sig mot att
barnkulturgruppen inte uppmärksammat barnens egen aktivitel utan behandlar
barnen som konsumenter av elt kulturutbud.

Bostadsstyrelsen, Dramatiska institutet och Konsthögskolan
anmärker att miljöaspekten och barnens närmiljöer försummats i rapportens
resonemang och förslag.

LO, Verdandi och Folkparkernas centralorganisation påpekar
att barnkulturgruppens förslag tycks ulgå från alt kulturverksamhet
traditionellt ska ske under vinterhalvåret. Under sommarlid är elt flertal samhällsinstitutioner
stängda medan däremoi en rad organisationer utvecklar verksamheter som i stor
utsträckning riktar sig lill hela familjen.

Elt
flertal remissinslanser, däribland statens ungdomsråd, KF, LO, SSU, Förbundet
Vi Unga, ABF, Centerns kvinnoförbund och Folkparkernas centralorganisation
betonar all barnkulturgruppen i sina förslag inle uppmärksammat föreningslivets
insalser inom barnkulturområdet och behovel av stöd åt barn- och
ungdomsorganisationerna.

Bl. a.
socialstyrelsen, statens invandrarverk, SSU, Sveriges socialdemokratiska
kvinnoförbund. Svenska kvinnors vänsterförbund, ABF och Föreningen Norden
anser alt barnkulturgruppen i större utsträckning borde ha inriktat sina
förslag till ålgärder på de sociall och kulturellt eftersatta barngruppernas
behov.

Många remissinstanser, däribland TCO, Danscentrum, Svenska
danspedagogförbundet och Danshögskolan vänder sig mot att dansen inte alls
behandlas i rapporten.

Riksutställningar, SACOISR, Jämtlands läns museum, m.fl.
framhåller att utslällningsseklorn blivit alltför summariskt och ensidigt
behandlad.

s. 78 Kontrollera mot PDF

Svenska filminstitutet anser atl rapportens filmavsnitt är
mycket bristfälligt och påpekar atl rappportens verklighetsbeskrivning på
många punkter är direkl felaktig.

Seriefrämjandet anser atl barnkullurgruppen i alltför
liten utsträckning uppmärksammat serierna. Seriefrämjandet hävdar att
barnkullurgruppen inle haft tillräckligt med kunskaper för att kunna behandla
serierna på det sätt som denna konstart fordrar. När barnkulturgruppen trots
sin djupa okunnighet tagit upp serierna har de behandlats pä etl inkompetent
sätt. Seriefrämjandet anser atl barnkullurgruppen på denna punkl försummal sill
uppdrag och all de avsnill av rapporten som rör serierna måste lämnas utan
avseende.

2 Allmänna resonemang om principer och målsättningar

Barnkullurgruppen anger inledningsvis vissa principer för
insatserna inom barnkulturområdel. Gruppen framhåller alt barnens kulturella
situation bara kan beskrivas i ell helhetsperspektiv på barnens situalion och
hänvisar därvid till del arbeie som barnmiljöulredningen har ulförl. Barnkulturgruppen
har koncentrerat sina resonemang och förslag lill de konstnärliga
uttrycksformerna, som gruppen anser vara etl betydelsefullt instmment för barnen
att nå kunskap om sin omgivning. Barnkullurgruppen konstaierar all barnen är en
kulturellt eftersall grupp och anser att det behövs speciella insalser för att
förbättra barnens kulturella situalion. Barnkulturgruppen betonar att barns
möjligheter atl delta i kullurlivet i hög grad bestäms av föräldrarnas sociala
och ekonomiska villkor och framhåller vikten av atl nå ul lill alla barn med
en kulturell verksamhet som utgår från deras behov. En grundläggande princip
bör vara att tänka in bam i all verksamhet och att tänka med barn, inle/ör
barn.

Remissinslanserna ansluler sig genomgående lill flertalet
av de allmänna riktlinjer som barnkullurgruppen anger. En vanlig uppfattning
bland remissinstanser är emellertid att barnkullurgruppen inte konsekvent fullföljt
dessa principer i rapportens olika delar.

Således anser ell flertal remissinstanser, bl. a.
socialstyrelsen, statens kulturråd, statens ungdomsråd, rektorsämbetet vid
universitetet i Slockholm, humanistiska fakulietsnämnden vid universitetet i
Lund, konsumentverket, folkbildningsutredningen. Bibliotek i samhälle, KF, LO,
Förbundet Vi Unga, Riksförbundet Hem och Skota, Föreningen Norden, KLYS,
Danscentrum, Luleå kommun, KIF, de konstnärliga högskolorna i Stockholm
gemensamt och Dramatiska institutet att barnkullurgruppen inle följt upp sin
helhelssyn i rapportens resonemang och förslag.

Socialstyrelsen konslaterar alt barnkullurgruppen i
huvudsak nöjer sig med att hänvisa till Barnmiljöulredningen när det gäller
förhållandet mellan allmän kullur, del avgränsade kulturområdel och samhällel.
Därmed riskerar barnkullurgruppens rapport alt stimulera en debatt som
behandlar barnkulturfrågorna ur ett alltför snävt perspektiv. Socialstyrelsen
menar att barnkulturgruppen diskuterar barn i allmänhet och ensidigt utgår från
ett ulvecklingspsykologiskl perspektiv. Slyrelsen framhåller vikten av atl
uppmärksamma barns olikartade behov ulifrån ell socialpolitiskt synsätt.

Statens kulturråd anmärker att barnkulturgruppen inle drar
upp några långsiktiga och övergripande handlingslinjer.

s. 79 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:143 79

Förbundet Vi Unga anser att barnkulturgruppen arbetar med
ett alltför snävt perspektiv och framhåller att utgångspunkten för analysen av
dagens samhälle mäsle vara ett mer omfattande och innehållsrikt välfärdsbegrepp,
som innefattar den totala livsmiljöns ulformning.

Riksförbundet Hem och Skola anser all barnkullurgruppen i
huvudsak gör en mycket konventionell bedömning av barnens kulturella situalion
i samhället och atl gruppen endasi förmår ge rekommendationer för att förbättra
kulturulbudet men inle presenterar några förslag som går ul på atl förändra den
kulturella situationen för barnen.

Kulturförvaltningen i Luleå kommun släller sig krilisk
lill atl rapporten inte sätter in barnens kulturella villkor i ett större
kapitalistiskt sammanhang och inle diskuterar vilka mekanismer som ligger
bakom kulturkommersialismen. Kulturförvaltningen anser att barnkullurgruppen
inte riktigt uppfattat statens dubbla roll som stödjare och kritiker av del
kapitalistiska samhället. Kulturförvaltningen i Luleå kommun vänder sig också
mot att rapporten inle klargjort vilket mål som ska uppnås med de ökade
insatser för barnen som barnkulturgruppen föreslår. Enligt kulturförvaltningen
bör målet för samhällets kulturpolitik vara all medverka lill ett arbete för
socialismen i Sverige och i övriga världen.

Även socialstyrelsen anser alt barnkulturgruppen har en
alliför konflikt-fri syn på de samhälliga insatserna. Slyrelsen framhåller
viklen av alt uppmärksamma de målkonflikter som präglar samhällets insatser och
behovet atl analysera vilka medborgargmpper som kommer alt utnyttja de
verksamhelsformer som samhällel stöder.

Dramatiska
institutet påpekar alt miljöaspekten inte finns med i rapporten och framhåller
önskvärdheten av all barnkulturgruppen sammanfallal och lagil slällning lill
slulsalser från lidigare barnmiljöulredningar, vilket kunde ha legat till grund
för resonemang och förslag inom enskilda kulturområden.

Många remissinstanser, däribland socialstyrelsen,
barnfilmrådet, SÖ, humanistiska fakulietsnämnden vid universitetet i Lund,
bostadsstyrelsen, statens invandrarverk, Förbundel Vi Unga, ABF, Riksförbundet
Hem och Skola, lekmiljörådet, KIF och Dramatiska institutet vänder sig mol barnkullurgruppens
begränsning av kulturbegreppet till de konslnäriiga uttrycksformerna.

Socialstyrelsen
eflerlyser en diskussion om förhållandel mellan de allmänna och de snäva
kullurfrågorna och framhåller risken av atl kulturfrågorna ges felaktiga
proportioner i debatten om barns allmänna situation. Den allvarligaste
konsekvensen av bristen på diskussion om förhållandel mellan allmän och snäv
kultur är atl barnkullurproblematiken framslälls som en fråga om huruvida barn
har koniakl med de olika konslformerna eller ej. Därmed förbises frågan om
innehållel i olika kulluraklivileter och de olikartade uppfattningar som finns
om vad som är bäst för barnen. Socialstyrelsen anser alt barnkulturgruppen
ulifrån etl allmänl kulturbegrepp borde ha tagit upp en diskussion om olika
ideologier och intresserikl-ningar i fråga om utformningen av barns villkor.

ABF anser atl barnkullurgruppens inriklning på de
konstnärliga uttrycksformerna medför atl förslagen allt för slarkl knyts till
verksamheter som idag redan finns, medan aktiviteter som inte renodlat kan
betecknas som tillhöriga kulturområdet missgynnas, såsom barnens egenaktivitel
i föreningslivet.

Förbundet Vi Unga underslryker all barnkulturen inle bör
begränsas lill det konstutbud som olika professionella konstnärer kan erbjuda.

s. 80 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:143 80

Riksförbundet Hem t)ch Skola anser att barnkulturgruppen
förbigått den principiella skillnaden mellan den kullur som produceras av en
kulturelit och förmedlas lill en viss publik och den kullur som uppslår och
skapas i vitala mänskliga sammanhang. Villkoren för en kultur i den senare
bemärkelsen är enligl förbundets bedömning mycket dåliga.

Dramatiska institutet eflerlyser en djupare definition av
begreppet barnkultur och en diskussion om förhållandet mellan barnens och
vuxenvärldens kulturer.

En slor grupp remissinstanser, bl. a. statskontoret,
statens kulturråd, statens ungdomsråd, folkbildningsuiredningen,
konsumentverket, KF, LO, Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund, ABF,
Studieförbundet Vuxenskolan, RiksjÖrhundet Hem och Skola och lekmiljörådet är
kritiska mot att barnkulturgruppen i sina förslag lill konkreta åtgärder
begränsal sig lill punktinsatser inom samhäl I su nderstödda
kulturinstitutioner.

Statskontoret och lekmiljörådet påpekar alt enbart en
höjning av statsbidragen till olika kullurändamål inle kan åstadkomma några
större långsiktiga förändringar, såsom en attitydförändring lill barnkultur
hos myndigheter, institutioner och organisationer som är verksamma inom
kulturområdet. Lekmiljörådel framhåller särskilt viklen av att olika
institutioner som förskola, skola, sjukhus etc. får medel att bedriva kulturell
verksamhei i större utsträckning än som nu är möjlig. Lekmiljörådel ställer sig
skeptiskt lill lämpligheten av all använda punktbidrag för all ulveckla
barnkultur-verksamhet och förordar att resurser läggs pä atl säkra reguljär
verksamhet. Risken är annars atl nya projekt och verksamheter som påbörjas
inle fullföljs.

Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund framhåller att
den samhälliga barnomsorgen och folkrörelseorganisationerna betyder mer än
kulturinstitutionerna, även om dessa i framtiden vidgar sin kulturverksamhet.

Istället för en utbyggnad av befintliga samhällsataganden
vore del enligt statens ungdomsråd i etl längre kulturpolitiskt perspektiv mer
värdefullt om fler människor från olika intresseområden gavs tillfälle att
arbeta tillsammans med barnen i barn- och ungdomsorganisationer och folkrörelser.
ABF uttalar sig i samma riklning.

Studieförbundet Vuxenskolan framhåller att studieförbunden
med sin vitt förgrenade verksamhet och rika koniakier på alla orter har stora
möjligheler alt förmedla kulturulbudet.

En stor grupp remissinslanser, däribland statens
kulturråd, lekmiljörådel, SÖ, leckningslärarinstitutel vid Konstfackskolan,
Svenska kommunförbundet, Bibliotek i samhälle, LO, Sveriges socialdemokratiska
kvinnoförbund. Unga Örnars riksförbund. Förbundet Vi Unga, ABF, Verdandi,
Föreningen Norden, Danscenlrum, SMU, KIF och de konstnärliga högskolorna i
Slockholm gemensamt vill särskilt framhålla barnens egen aktivitet som del
centrala i barnkulluren.

Statens kulturråd anser atl den mest allvarliga
principiella kritik som kan rikias mol rapporten är alt den så goll som
uteslutande handlar om insatser för barnen och ser dem som konsumenter av del
ulbud och de kultur-normer som de vuxna har ställt upp. Barns spontana
kulturuttryck, deras skapande aktivitet och krealivitet har helt kommit i
skymundan. Rapporten ser i slor utsträckning kultur som en vara att konsumera,
inle som ett sätt att utforska verkligheten.

SÖ påpekar alt barnen själva i alldeles för liten
uisiräckning har fält komma till tals i rapporten och förordar all detta
beaktas i fortsatt arbete och forskning.

s. 81 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:143 81

KIF uttalar sig i samma riklning och framhåller atl
respekten för barnen saknas i rapporten. Barnkullurgruppens förslag är enligl
KIF inriklade pä alt skapa en kullur för barnen på den iradilionella kullurens
och de vuxnas villkor.

Likartade synpunkter framförs av fakulietsnämnden vid
samhällsvetenskapliga fakulteten vid universitetet i Göteborg, som påpekar alt
rapporten både i sin empiriska redovisning och i sina resonemang utelämnar
barnens kullur. Barnkullurgruppen har enligl fakulietsnämnden misslyckats i
sin ambition atl tänka med barn vilket bl. a. lar sig uttryck i rapportens
kulturdistribuliva grundsyn. Tanken atl barnen skulle vara medska-pare av
kullur las inte på allvar i rapportens konkreta exempel och förslag.

Bibliotek i samhälle anser all rapporten koncentrerats
lill distribution av kultur och saknar ulföriigare diskussion kring barnens
eget skapande och kring samspelet mellan barn och vuxna. Bibliotek i samhälle
eflerlyser positiva och konkreta exempel ur verkligheten.

Teckningslärarinstitutel vid Konstfackskolan konstaierar
all människans roll i det västerländska samhällel alllmer tenderar all bli den
passiva kulturkonsumentens och underslryker viklen av all barnen redan idag ges
möjlighet atl få fungera som akiiva människor, vana vid självsländighet,
krealivi tänkande för atl trygga en samhällsutveckling som leder mot gemenskap
och elt nalurligi hanterade av vår miljö och dess resurser.

Även Förbundel Vi Unga framhåller barnens egen akliviiel
ulifrån lokala förulsäUningar och behov som del centrala i barnkulturen. I
barnens miljöer är allting färdigt och för barnen återstår bara alt konsumera
verksamhet. Istället måsie barnen ges möjlighei all själva skapa sin kullur
och all utveckla känsla för samarbete och tilltro till kamratgruppens förmåga
alt själva skapa friiidsakliviteler. 1 detta sammanhang bör folkrörelserna ges
en central roll. Likartade uppfattningar framförs av LO, Unga Örnars
riksförbund, ABF och Verdandi.

SMU anser det vara mycket väsentligt alt stödja och ge
barn möjlighet att själva skapa sin egen kultur i böcker, lidningar och andra
konstnärliga uttrycksformer.

Folkparkernas centralorganisation framhåller alt
folkparkerna har unika möjligheter att tillgodose barnens kullurbehov och alt
erbjuda miljöer för barnens egenaktivitel. Folkparkerna har nu börjai finna
former för en stimulerande kulturell verksamhet som leder fram mol etl mer
fritt utvecklande av barnens inneboende resurser.

Lekmiljörådel, Unga Örnars riksförbund, ABF och
Danscenlrum poängterar lekens centrala ställning i barnens kullur. Unga Örnars
riksförbund understryker att barnens lek är ett väsentligt ullryck för barns
kullur. Leken är minsl lika viklig för barns ulveckling som undervisningen,
eftersom den ger barnet kunskaper om verkligheten och stimulerar lill aklivl
skapande. Unga Örnar framhåller all barnens möjligheler lill lek i
barnmiljöerna avsevärt måste förbättras. Danscentrum påpekar att den verksamhei
som uigår från barnen själva, såsom leken, måsie las på mycket siörre allvar än
som nu sker.

Många remissinstanser, bl. a. socialstyrelsen, statens
kulturråd, SÖ, teckningslärarinstitutel vid Konstfackskolan, Bibliotek i
samhälle, LO, Unga Örnars riksförbund, ABF, Föreningen Norden, KIF och de konstnärliga
högskolorna i Stockholm gemensamt anser dock att barnkulturgruppen inte
tillräckligt uppmärksammat barnens kulturella skapande.

Remissinstanserna instämmer genomgående i
barnkulturgruppens betoning av alt barnens villkor beror av villkoren för de
vuxna 6 Riksdagen 1978179. 1 saml. Nr 143

s. 82 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:143 82

som omger dem och att insatser för barnen inte kan särskiljas
från insatserna för vuxna.

Centerns kvinnoförbund inslämmer i att barn är beroende av
föräldrarnas situation och att barns möjlighet att delta i kulturlivet därmed
till viss del bestäms av föräldrarnas ekonomiska och sociala villkor.

Sveriges kyrkliga studieförbund understryker alt det är
genom de omgivande vuxna som barnet får sina beteendemodeller och kan
stimuleras lill kullurell aktivitel. Barns villkor bestäms i första hand av
föräldrarnas situalion. Liknande synpunkter framför av Föreningen Svenska
tecknare och Riksförbundet Hem och Skola.

Några remissinstanser framhåller särskilt vikten av att de
sociala sammanhang som är avgörande för barns kulturella situation uppmärksammas.

Lekmiljörådet vill i än högre grad än barnkulturgruppen
betona att förulsäliningarna för en iradilionell kultur ligger i ekonomiska,
sociala och ulbildningsmässiga förhållanden. En likartad uppfattning har de
konstnärliga högskolorna i Stockholm gemensamt.

Förbundet Vi Unga poängterar alt barnens villkor är en
följd av del samhälle de vuxna skapat. En genomgripande förbättring av barnens
villkor förutsätter en förändrad vuxenvärld. Utgångspunkten för
samhällsre-former bör vara ett mer totalt och innehållsrikt välfärdsbegrepp som
innefattar den totala livsmiljöns utformning. Hela samhällsutvecklingen måste
medvetet styras till att sätta människors behov i första rummet. Barnen och
deras villkor måste bli vägledande för besluten i samhällets alla organ. Denna
uppfattning delas av Centerns kvinnoförbund.

Några remissinslanser, däribland socialstyrelsen,
humanistiska fakulietsnämnden vid universiiei i Lund, SSU, Sveriges
socialdemokratiska kvinnoförbund, KLYS, lekmiljörådet, KIF och de konstnärliga
högskolorna i Stockholm gemensamt anser att barnkulturgruppen behandlat barnen
som en homogen grupp och understryker vikten av atl beakta de skillnader i
barns uppväxtvillkor som bestäms av föräldrarnas sociala och ekonomiska
siiuaiion.

Socialstyrelsen vill peka på att uppfattningen av atl barn
har olika behov inle återspeglas i den beskrivning som barnkullurgruppen gör av
de olika konslnäriiga formerna.

En nödvändig utgångspunkt för insatser på barnkulturens
område borde enligt humanistiska fakultetsnämnden vid universiletet i Lund vara
en undersökning av de många olika barnkulterer som faktiskt existerar i
samhällel.

De konstnärliga högskolorna i Stockholm gemensamt menar
att barn behandlas som en homogen grupp i slora delar av rapporten. Barnkullurgruppen
borde på etl bällre säll ha tagit lillvara den kunskap som finns såväl om barns
ulveckling generellt som barns utveckling under olika sociala och ekonomiska
förhållanden.

Mot bakgrund av alt barnens kulturella situalion bestäms
av förhållandena i samhällel och speciellt av föräldrarnas sociala och
ekonomiska villkor betonar ett stort anlal remissinstanser, däribland
lektniljörådet. Centerns kvinnoförbund, Sveriges socialdemokratiska
kvinnoförbund, Svenska kvinnors vänsterförbund, Förbundet Vi Unga, KIF, de
konstnärliga högskolorna i Slockholm gemensaml och Dramatiska institutet behovet
av andra åtgärder än kullurpolitiska för alt uppnå förbäll-ringar i fråga om
barnens kuliurella villkor.

Ell flertal remissinstanser, däribland humanistiska
fakulietsnämnden

s. 83 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:143 83

vid universitetet i Lund, LO, Centerns kvinnoförbund. Unga
Örnars riks-förhund. Förbundet Vi Unga, ABF, Studieförbundet Vuxenskolan, Sveriges
kyrkliga studieförbund, KLYS, Danscenlrum, lekmiljörådet och KIF framhäller de
bristande kontakterna mellan barn och vuxna och åtskillnaden mellan barnmiljöerna
och de vuxnas värld som väsentliga brister i barnens situation.

Statens kulturråd, statens ungdomsråd, LO, ABF,
Studieförbundet Vuxenskolan, Verdandi och Konstfrämjandet framhåller atl
insatser på barnkulturområdet för alt förbättra barnens kulturella situation
bör inriktas på alt öka samhörigheten mellan generationerna.

ABF anser atl barnkullurgruppen inle i tillräcklig grad
har uppmärksammat hur generationsklyftorna ska kunna minskas och barnen
inlegreras i de vuxnas aktiviteter.

Centerns kvinnoförbund och lekmiljörådel betonar vikten av
familjepolitiska åtgärder sä alt vuxna fär mer tid alt vara tillsammans med
barn. Lekmiljörådel tillägger atl ökade möjligheler för vuxna att vara tillsammans
med barn också innebär alt effekterna av det moderna samhällets uppdelning av
människor i olika grupper kan mildras.

Centerns kvinnoförbund. Svenska kvinnors vänsterförbund
och lekmiljörådel framhåller i detta sammanhang betydelsen av införandet av
sex timmars arbetsdag för atl ge föräldrar siörre möjlighet atl vara
tillsammans med barn.

Elt flertal remissinslanser uppehåller sig vid
föräldrarnas roll och ansvar för barnens utveckling och kulturella miljö.

SÖ konstaierar atl alla vuxna inle välkomnar akiiva,
skapande och produktiva barn, och framhåller att vuxna måste anpassa sig till
de krav det innebär alt barnen fär ett reellt inflylande över sin närmiljö och
ell direkt ansvar för delar av den.

Teckningslärarinstitutel vid Konstfackskolan påpekar att
barnen i takt med sin egen utveckling skapar sin egen kullur och att den vuxnes
roll framför allt är att fungera som stöd och vara öppen för uppmuntran och
förståelse.

Svenska kommunförbundet anser all föräldrarnas roll och
ansvar i alltför hög grad förbigås i rapporten.

Sveriges kyrkliga sludieförbund framhåller vikten av atl
föräldrarna genom föräldrarulbildning slimuleras till kullurell verksamhei
tillsammans med barnen. Likartade synpunkter framförs av Svenska kyrkans församlings-
och pastoratsförbund.

Riksförbundet Hem och Skola och Föreningen Svenska tecknare
anser att föräldrarna och deras inverkan på barnens kulturella miljö spelar en
alltför undanskymd roll i rapporten.

Socialstyrelsen, statens kulturråd. Centerns
kvinnoförbund, ABF, Studieförbundet Vuxenskolan, Sveriges kyrkliga
sludieförbund. Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund och
Danscentrum underslryker viklen av atl barn och vuxna tillsammans deltar i
kulturell verksamhet.

Studieförbundet Vuxenskolan menar att barn och föräldrar
bör ges möjlighet atl tillsammans la del av ett kuturutbud medan Sveriges
kyrkliga studieförbund poängterar viklen av atl föräldrar och andra vuxna i
barnens miljö slimuleras lill ökad kullurell verksamhei, både som mollagare och
i form av egel skapande.

Svenska kyrkans församlings- och pasloralsförbund förordar
en prioritering av sådana insatser som möjliggör och stimulerar barns och
föräld-

s. 84 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:143 84

rars egen användning av de konstnärliga uttrycksformerna.

Danscenlrum understryker vikten av alt vuxna deltar i
barns aktiviteter och menar atl barn i myckel högre grad än nu kan delta i
vuxnas kulluraklivileter. Danscentrum anmärker alt barnkulturgruppen inte
behandlat de aktiviteter som omfattar skilda åldersgrupper och de försök som
gjorts för alt överbygga åldersbarriärerna.

Unga Örnars riksförbund konslaterar alt barns och vuxnas
världar idag i stor utsträckning är skilda ål. De flesta barn har liten eller
ingen kännedom om vare sig föräldrarnas eller andra vuxnas arbetsvillkor.
Riksförbundet förordar därför att kontakt skapas mellan arbetsliv och skola bl.
a. genom medverkan av fackföreningsrörelsen så att arbetets kullur kan bli en
del av barnens kultur.

KIF framhäller att målet för åtgärder i syfte att
förbättra barnens villkor mäsle vara atl skapa gemenskap mellan barn och vuxna
i en upplevelserik vardagsmiljö där barn kan leka och vuxna arbeta och där båda
grupper kan lära av varandra och bry sig om varandra.

Svenska kommunförbudel, Svenska kvinnors vänsterförbund.
Studieförbundet Vuxenskolan, Sveriges kyrkliga sludieförbund. Riksförbundet
Hem och Skola, Svenska musikerförbundet, Danscentrum och Svenska kyrkans
församlings- och pasloralsförbund diskuterar särskilt skolans betydelse för
barn och understryker värdet av atl kulturinsatser för barn inlegreras med
kulturverksamheten för vuxna.

Svenska kvinnors vänsterförbund påpekar all barn lidigt
tar del av den massproducerade skräpkultur som riktas till vuxna och atl del
oftast är just delta slag av kulturutbud som når ut till barnen eftersom del är
billigt och lättillgängligt. Förbundel understryker dock atl barn också tidigt
kan ta del av mycket av det kvalitativa stoff som rikias till vuxna och
poängterar viklen av all barnen, samlidigl som de har sin egen kultur, får ta
del av vuxenkulturen. För all möjliggöra detta krävs subvenlioneringar av
vuxen-kulluren och akiiva insalser så all den goda vuxenkulturen inte
förbehålls redan privillegierade barn.

Riksförbundet Hem och Skola konslaterar att barn är mer
intresserade av kulturulbudet för vuxna än kulturulbudet för barn. Detta sammanhänger
med att barnkultur ofta saknar förmåga all engagera varför barnen måste uppsöka
mer spännande men kulturellt illa ansedda kulturprodukter. Riksförbundet anser
också att barnkullurens svaga ställning beror på kulturens svaga slällning i
samhället i allmänhet och på de vuxnas bristande kulturella iniresse.

Svenska musikerförbundet vill varna för en övertro på
särskilda insatser för barns kulturdelaklighet ulan att samhället samtidigt
rustar upp de vuxnas kulturella miljö.

Dramatiska institutet efteriyser en diskussion i rapporten
om förhållandet mellan barnens kultur och vuxenvärldens kultur.

3 Eftersatta grupper bland barnen

Barnkullurgruppen vill i enlighel med riksdagens beslut
rörande samhällets kulturpolitiska mål ge ökade möjligheter för kulturellt
eftersatta grupper alt tadel av samhällets kulturutbud. Barnkullurgruppens
främsta krav är därför att statens insatser på kulturområdet i första hand
utformas för de grupper som idag avslår från all delta i kulturlivet.

Ell flertal remissinstanser, däribland socialstyrelsen,
statens ungdoms-

s. 85 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:143 85

råd, SÖ, Riksutställningar, TCO, SSU, Folkpartiets
kvinnoförbund, Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund. Svenska kvinnors
vänsterförbund, ABF, Verdandi, Luleå kommun. Folkparkernas centralorganisation,
lekmiljörådel. Broderskapsrörelsen och de konstnärliga högskolorna i Stockholm
gemensamt ansluter sig till denna målsättning.

Folkpartiels kvinnoförbund anser atl den övergripande
målsättningen måste vara atl nå alla de barn som hittills av främst sociala
skäl ställs utanför samhällets kulturulbud. Berörda samhällsinslitulioner och
organisationer måste la fantasin lill hjälp för att medvetet och effektivt
utnyttja redan befintliga resurser genom omfördelningar och prioriteringar.

ABF framhäller vikten av atl lägga märke lill alt alla
barns uppväxtvillkor ingalunda är lika. Bostadssegregationer medför att vissa
barn tvingas växa upp i mera stressad och påfrestande miljö än andra. ABF
framhåller alt insatser som kan medverka till att barn frän kulturellt faltiga
eller eftersatta miljöer får bättre möjligheler till utveckling bör
prioriteras.

Folkparkernas centralorganisation påpekar alt
folkparkernas dagverksamhet framför allt vänder sig lill de grupper som idag
avslår från alt delta i kullurlivet. För barnen till de minst privilegierade
föräldrarna, som inte har möjlighet atl lämna hemorten under sommaren för alt
göra semesterresor eller vistas pä sommarställe, är folkparkernas
dagsverksamhel elt alternativ.

Socialstyrelsen menar atl barnkullurgruppen genom atl utgå
från de olika kulturella formerna i sin diskussion om barnkullur riskerar alt
resonera värderande om de grupper som idag inte deltar i det s. k. etablerade
kulturlivet. Svenska kvinnors vänsterförbund och lekmiljörådel vänder sig mol
barnkulturgruppens formulering att vissa grupper avstår från atl delta i
kullurlivet och poänglerar alt dessa grupper inle medvetet avstår från
kuliurelll verksamhet utan atl de inte nås av kulturulbudet och inle har
möjlighet atl delta i kulluriivel. Svenska kvinnors vänsterförbund anser delta
påpekande vara av vikt, då del enligt kvinnoförbundet är en vanlig fördom all
människor i Sverige har valfrihet när del gäller kultur. Svenska kvinnors
vänsterförbund anser den mesl angelägna uppgiften för närvarande är all finna
meioder för atl häva de stora skillnaderna i kullurhänseende mellan olika
grupper av barn. De barn som är sämst lottade - invandrarbarn, handikappade
barn, barn från avfolkningsbygder samt barn från fatliga slorstadsomräden - är
också de som nås sämst eller inle alls av de kulturella satsningar som görs.
Skillnaderna i kullurhänseende mellan olika kategorier barn är enligt
förbundets bedömning troligen större än skillnaderna i levnadsstandard i
övrigt. Mycket talar för att skillnaderna i kulturell standard ökar. När det
gäller atl nå invandrarbarn och handikappade barn behövs stödåtgärder för att
skapa etl nytt kulturulbud. 1 fråga om glesbygdsbarn och barn från kulturellt
fattiga slorstadsmiljöer gäller del framför allt atl nå dessa barn med den
kultur som redan finns.

Några remissinstanser anser att barnkulturgruppen inle
tillräckligt uppmärksammat behovet av insalser för eftersatta grupper.

Socialstyrelsen har svårt atl se att barnkulturgruppens
förslag till nya verksamhetsformer och slöd till befintliga former skulle
överensstämma med målsältningen atl statens insalser ska uiformas med sikte på
de grupper som idag avstår från all dellaga i kulturlivet.

Statens ungdomsråd efteriyser en klarare markering av
eftersatta gruppers kulturbehov.

Enligl SSU:s uppfattning omfattas redan stora barngrupper
av de förslag till åtgärder som barnkulturgruppen lägger fram. SSU förordar en
priorite-

s. 86 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:143 86

ring av insatser för barngrupper som är eftersatta socialt
och kulturellt.

De konstnärliga högskolorna i Stockholm gemensamt anser
atl barnkulturgruppens förslag mer påtagligt borde ha anknutits till barnens
behov och inriktats på atl motverka orättvisor på det kulturella området som
har sitt ursprung i barns olika uppväxlvillkor.

Många remissinstanser, bl. a. statens kulturråd, SÖ,
statens invandrarverk, barnredaktionerna vid Sveriges Radio, Svenskti kvinnors
vänsterförbund, TBV, Verdandi, Föreningen Norden, Folkparkernas centralorganisation
och Broderskapsrörelsen framhäller behovel av speciella insatser för
invandrarbarnens kullur.

Statens kulturråd påpekar alt invandrarbarn lillhör de
mest utsatta grupperna och atl de på grund av språksvårigheter och
kulturkonflikter riskerar att hamna vid sidan av samhället. Kulturrådet framhåller
atl del krävs speciella insalser för atl skydda dessa barn från atl hamna i ett
kulturellt vakum där de lätt sugs upp av de kommersiella krafterna. Rådel
förordar alt rådet erhåller begärda medel för projektverksamhet bland
invandrare och minoriteter och all rådet ges i uppdrag alt i samråd med
invandrarverket utforma bestämmelser för bidragsgivningen med särskild hänsyn
till barn och ungdom.

SÖ anser att invandrarbarnen lever under speciellt svåra
förhållanden och betonar betydelsen av atl invandrarbarnen ges möjligheler alt
växa in i de svenska kulturtraditionerna.

Statens invandrarverk anser att del behövs extra åtgärder
för invandrarbarn 1. ex. i form av översatt och bearbetad informaiion,
översatt barnlitteratur, visor, sånger, barnböcker från hemländerna,
barnprogram på invandrarspråk i radio och TV samt ivåspråkig personal inom
skola och fritidsverksamhet. Kommuner och föreningsliv har slora skyldigheler
att genom extra ålgärder se till all även invandrarbarnen fär kunskap om och
tillgång till del lokala ulbudet, varvid invandrarbarnens speciella behov måste
beaktas. Invandrarverket menar atl det vid planering av fritidsverksamhet för
barn är väsentligt att samla in och ta vara på erfarenheterna och önskemål från
invandrarna själva, l.ex. genom deras organisalioner. Svenska myndigheter och
personal vid institutioner som har kontakt med invandrarfamiljerna bör också
ges kunskaperom kulturbakgrund och barnuppfostran i invandrarnas hemländer.

Barnredaklionerna inom Sveriges Radio framhåller all
radions och lelevisionens ansvar alt tillgodose de barn som har särskilda
behov, även omfattar invandrarbarn. Barn-TV bör få ökade resurser för atl ulöka
och ulveckla sin pågående programverksamhet för barn som har annat modersmål
än svenska.

ABF påpekar alt invandrarbarnen ställs inför särskilda
svårigheter beroende på konflikter mellan olika kulturmönster. ABF föreslår
atl föreningslivet ges ekonomiska resurser för arbeie tillsammans med
invandrarbarn.

Folkparkernas centralorganisation instämmer i
barnkulturgruppens uppfattning om de möjligheler till kulturutbyte som landels
ökande andel invandrare erbjuder. Centralorganisationen framhåller viklen av
alt del satsas resurser på alt lära de svenska barnen att accepiera och
respektera invandrarbarnens kulturella mönster och egenheter.

Statens kulturråd, statens invandrarverk och Föreningen
Norden uppehåller sig vid betydelsen av att invandrarbarnen ges möjlighet att
u 1 v e c k-la sitt hemspråk som grund för alt lära sig del nya språket och för
deras emotionella och kulturella ulveckling. Med hänvisning lill barnkulturgruppens
resonemang kring kulturen som språk och med tanke pä

s. 87 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:143 87

språkets betydelse för möjligheten att ta del av
kulturulbudet, konstaterar statens invandrarverk att många invandrarbarn är
underpriviligierade och språkligt utarmade. Verkel anser all hemspråket bör få
betydligt starkare ställning i skola och förskola än vad nu är fallel.

Statens kulturråd anser alt etl konsekvent genomförande av
hem-spräksreformen i förening med tillgång till litteratur på hemspråket är av
avgörande betydelse när det gäller att ge invandrarbarnen ett språk.

Några remissinstanser anför kritiska synpunkter pä
barnkulturgruppens behandling av invandrarbarnen.

Statens invandrarverk finner del anmärkningsvärt att
invandrarbarnens situalion behandlats så knapphändigt i rapporten. ABF gör en
liknande kommentar. Invandrarverket anser alt risken är stor alt
invandrarbarnen blir en grupp som glöms bort i kommande insatser pä
barnkullurområdet. Verkel konstaterar all invandrarbarnen främsi behandlas som
en kullurre-surs för svenska barn och påpekar alt förutsätlningen för att
invandrarbarnen ska kunna fortsätta atl vara en sådan resurs, är alt de får
möjlighet atl bibehålla och utveckla sin kullur.

Föreningen Norden yrkar pä alt invandrarbarnens situation
och villkor aktualiseras i ett kompletlerande utredningsarbete. Elt oavvisligt
krav är all invandrarnas organisationer och aktuell forskning pä området får
komma till ullryck i en sådan utredning och alt etl särskilt ålgärdsprogram
utarbetas.

Behovel av insatser för handikappade barn och barn på
institution framhålls av bl. a. socialstyrelsen, statens kulturråd. Statens
ungdomsråd, SO, barnredaktionerna inom Sveriges radio, Sveriges socialdemokratiska
kvinnoförbund. Svenska kvinnors vänsterförbund, Verdandi, Handikappförbundens
centralkommitté, Svenska kyrkans församlings- och pastoratförbund, Synskadades
riksförbund och de konslnäriiga högskolorna i Stockholm gemensamt.

Socialstyrelsen vill dock understryka vikten av all
diskutera de s. k. socialt hårt utsatta barnen utifrån ett bredare perspektiv
på barns livsvillkor än vad som handikappsbegreppet tillåter.

Några remissinstanser, däribland statens kulturråd,
statens ungdomsråd, Verdandi, Handikappades centralkommitté och de
konstnärliga högskolorna i Stockholm gemensamt anser att barnkulturgruppen
inte tillräckligt behandlat de handikappades kulturella situation och behov.

Statens ungdomsråd anser atl de tankegångar som finns i
betänkandet Kultur ål alla borde ha följls upp i rapporten.

Handikappades centralkommitté saknar en närmare analys av
olika handikappgruppers behov insatta i ell kulturellt sammanhang saml konkreta
förslag om hur kulturutbudet bör vara utformat för alt barn med handikapp ska
kunna la del av del. Kommittén påpekar att böcker, teater, film etc. som sätter
in handikappade barn i etl naturligt socialt sammanhang kan bidra till all
skapa förståelse mellan handikappade och icke handikappade barn.

Synskadades riksförbund påpekar att handikappgruppen inte
får uppfattas som en enhetlig gmpp och påpekar all varje handikappgrupp har
sina speciella problem och behov. Förbundet konstaierar all barnkullurgruppen
förbigått de enskilda handikappgrupperna med undantag för döva och synskadade.
Synskadades riksförbund eflerlyser en beskrivning av olika gruppers handikapp
och förslag till speciella ålgärder som kan undanröja olika slag av handikapp.

Barnkullurgruppen anser atl handikappade barn inle ska
särbehandlas

s. 88 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:143 88

ulan inlegreras i den gängse kulturverksamheten för barn.
Varje del av kulturlivet har ansvar för att de handikappade får la del av
verksamhe-lerna. 1 detla syfte måste praklis ka hinder för handikappade barns
deltagande undanröjas, bl. a. genom färdljänsl och lämplig ulformning av
lokaler.

Principen atl insalser för handikappade barn ska
integreras med den gängse kulturverksamheten stöds av bl, a. socialstyrelsen,
statens kulturråd, barnredaktionerna inom Sveriges Radio, Sveriges
socialdemokratiska kvinnoförbund och Synskadades riksförbund. Riksförbundet
vill särskilt betona viklen av den skapande verkamhel där barnen själva är
aktiva och där handikappade barn kan inlegreras.

Statens kulturråd framhåller all det fordras särskilda
insatser med slöd av föreningsliv och kullurinstilulioner när del gäller barn
som vislas på vårdinstitutioner. Rådet anser att det behövs fler inventeringar
av det slag som lekmiljörådet företagit rörande möjligheter lill lek och
utevistelser för barn som är intagna på sjukhus. Kulturrådet avser alt
tillsammans med Landstingsförbundet ta upp barnkulturfrågorna till särskild
behandling i det planerade utredningsarbelel om kullur på vårdinstitutioner.

För atl ge barn på institution kontakt med kullurlivet
ulanför institutionerna krävs en upprustning av tekniska hjälpmedel och
litteratur elc. som är anpassade till handikappade barns behov framhåller
Handikappades centralkommitté.

De konstnärliga högskolorna i Slockholm gemensamt anser
atl insatser på barnkulturområdet främst bör inriktas på institutionerna där
barn befinner sig, bl. a. vårdhem och sjukhus i syfte alt tillföra dessa
institutioner konstnärliga uttrycksmedel.

4 Barnens närmiljöer

Statens kulturråd, humanistiska fakulietsnämnden vid
universitetet i Lund, bosladsstyrelsen, statens planverk. Centerns
kvinnoförbund. Svenska kvinnors vänsterförbund. Unga Örnars riksförbund.
Förbundet Vi Unga, ABF, Sveriges kyrkliga sludieförbund, Gävle kristna socialdemokraters
grupp, KIF och de konstnärliga högskolorna i Slockholm gemensaml framhåller
bristerna i barnens vardagsmiljöer som ett grundläggande problem i fråga om
barnens kulturella situation.

Lekmiljörådel understryker alt förutsättningarna för all
skapa god barnkultur ligger i skapandel av goda miljöer för såväl barn som
vuxna i fråga om arbetsplats, boendemiljöer och stadsplanering.

Statens kuhurråd betonar vikten av att kulturen förankras
i barnens vardagstillvaro och ingår som ell kontinuerligt inslag i barnens
miljöer. Rådet anser att slöd till föreningsliv och organisationer innebär en
av många möjligheter atl stödja kulturen i barnens egna miljöer och har därför
begärt ökade medel lill organisaiionerna för kullurell försöksverksamhet med
barn inom ramen för experiment- och utvecklingsbidraget. Kulturrådet nämnder
också att arbetet med ulvecklingsprojeklel Kultur i boendemiljön snart
startar. Detta projekt genomförs i samarbete med föreningslivet och avser atl
ställa kulturverksamhet i generalionssamverkan i förgrunden.

Humanistiska fakultetsnämnden vid universiletet i Lund
konstaierar atl det av rapportens helhetsperspektiv framgår alt det är
begränsningarna i barnens faktiskt närmiljö som ger dem deras konsumtionsprofil
när det

s. 89 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:143 89

gäller kullur. Det är boendemiljön, föräldrarnas sociala
och kulturella tillhörighet, tillgång till daghemsplatser, skolor etc. som är
de lunga deler-minenterna i barnens tillvaro. Av rapportens historiska
beskrivning av barnkulturen framgår den stora betydelsen av
föräldrarkonlakterna, kontakterna mellan hem och arbete, relationerna inom
boendeområdena m. fl. faktorer i barnens livsmiljö. Fakulietsnämnden anser det
önskvärt atl deila perspektiv också lillämpas på dagens barnkullur.

Bostadsstyrelsen
framhäller boendemiljöns grundläggande betydelse för barnens utveckling.
Barnens möjligheler att tillgodogöra sig och delta i olika kulturyttringar
beror i hög grad av boendemiljöns utformning och sociala innehåll. Av avgörande
betydelse för barnen är också möjligheten att vara tillsammans med vuxna, se
dem i verksamhet, lära av dem och göra saker tillsammans med dem. Styrelsen
betonar all förulsältningen för alt föreslagna ålgärder inom barnkulturområdet
ska få någon påtaglig effekl på alla barns kulturella möjligheter är att dessa
samband mellan barnens uppväxtförhållanden och deras möjligheler atl
tillgodogöra sig olika kulturyttringar analyseras och all resuliatet av en
sådan analys blir vägledande för boendemiljöernas utformning och innehåll.

Bostadsstyrelsen beklagar all barnens boendemiljö inle
uppmärksammats i rapportens resonemang och förslag till ålgärder. Angående
barnkullurgruppens förslag all bosladsstyrelsen bör se över lånebestämmelserna
för statliga bostadslån framhäller styrelsen all de statliga bostadslånen sedan
lång lid ger möjlighet atl finansiera lokaler för frilid och kullur.
Bosladsstyrelsen påpekar dock att tillgången till sådana lokaler trots dessa
möjligheter är mycket knapp i de flesta bostadsområden. Framför allt saknas s.
k. närlokaler där barn och vuxna kan ulveckla olika akliviieler och väl utformade
och trivsamma uterum i bostadsmiljön som kan underlätta barns och vuxnas
gemensamma utevistelse. Avståndet mellan barnens miljöer och de vuxnas liv är
en annan svår nackdel för barnens förståelse och delaktighet i samhället.

Statens planverk konstaterar atl dagens samhälle präglas
av en uppdelning mellan olika miljöer, där varje miljö är specialiserad och
präglas av ensidighet med avseende på bebyggelse, verksamheter och människor.
Ensidighet i boendemiljön i kombination med brisler i detaljutformningen är
problem som enligt planverket kräver uppmärksamhet. Statens planverk anser att
etl stort ansvar vilar på samhällsorganen för att förbättra barnens miljöer.
Sådana strävanden hämmas emellertid av all samhällets styrmedel är svaga vad
avser lokalisering av arbetsplatser och av målkonflikter som försvårar
möjligheterna atl uppnå en mångsidig sammansatt uppväxtmiljö med
direktkontakter mellan barn och vuxna. Planverket konslaterar därför atl några
avgörande förändringar i fråga om barnens boendemiljöer inle kommer alt ske
under den närmasle framtiden. Möjligen kan bristerna i barnens uppväxtmiljöer
kompenseras av god kollektivtrafik som kan förbättra barnens resmöjligheler
och göra dem mer rörliga och som gör det möjligt för dem all uppsöka andra
samhällsmiljöer.

Centerns kvinnoförbund understryker rapportens uppfattning
om behovet av all återupprätta sambandet mellan boende och arbeie och hänvisar
till Centerns decenlralistiska linje i samhällsplanering.

Svenska kvinnors vänsterförbund framhåller vikten av
åtgärder för atl förändra den torftiga yllre miljö i form av sterila
bostadsområden och affärscentra som många barn tllbringar sin frilid i.

ABF framhåller också viklen av skillnaden i barns
uppväxlvillkor uppmärksammas. Bostadssegregationen medför atl vissa barn får
växa upp i

s. 90 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:143 90

mer stressade och påfrestande miljöer än andra. ABF finner
del angeläget att framhålla värdet av alt barnen själva genom lekar och
upplevelser får tillgodogöra sig kunskap och spänningsmoment i sin närmiljö,
varvid föreningslivet kan spela en viktig roll.

SSU och Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund föreslår
alt skolans lokaler efter skoltid utnytljas lill kulturella aktiviteter och
får fungera som kulturcentra i bostadsområdet.

Sveriges kyrkliga studieförbund framhåller atl en
förutsällning för alt utveckla kullurlivet är all de boende själva får vara med
om atl skapa bostadsmiljöerna. Studieförbundet har här en slor uppgift i att
skapa studiegrupper där människor kan bearbeta sin miljö tillsammans.

Gävle kristna socialdemokraters grupp understryker att all
samhällsplanering, särskilt planering för boende, måste utgå från människors
behov av kontakt och gemenskap. Därvid bör de mest utsatta gruppernas behov
beaktas. För att en bra barnkultur ska kunna skapas behöver del nuvarande
boendebeslåndel ses över. Möjlighelerna att upplåta lägenheter i bostadsområdena
för skapande verksamhei och andra sätl all utnyttja boendemiljöerna för
kulluraklivileter bör också prövas.

De konstnärliga högskolorna i Stockholm gemensamt förordar
all rapporten kompletteras med ett avsnitt om barnens fysiska miljö.

5 Kulturkommersialismen

En majoriiel av remissinstanserna ansluter sig till
barnkulturgruppens beskrivning av den kommersiella kullurens roll i samhället
och delar gruppens uppfattning atl barnen utsätts för elt slarkl kommer-sielll
tryck. Genomgående inslämmer remissinstanser i barnkullurgruppens belöning av
att kommersialismens negativa verkningar på barnkullurområdet måste bekämpas.

Statens kulturråd underslryker angelägenheten av
omfattande insalser för barn främsi med tanke på atl barn och ungdomar lillhör
de grupper i samhällel som starkast utsätts för den kommersiella kulturens
tryck.

55fy understryker att samhället måste la elt större ansvar
för att motverka det kommersiella kullurutbudets dominans.

ABF anser all samhället måste skaffa sig en samlad
slrategi för alt motverka kullurkommersialismens inverkan pä barnen. ABF delar
dock inte barnkulturgruppens pessimistiska uppfattning rörande möjligheterna
att i framtiden på ett kraftfullare salt motverka kommersialismens avarter. ABF
anser i likhet med elt flertal remissinstanser att föreningslivet kan göra
betydelsefulla insalser på detta område.

KLYS delar barnkulturgruppens oro för den kommersiella
utvecklingen av kulturområdel och i synnerhet vad gäller den del som riktar sig
direkl lill barnen. KLYS framhåller atl kulturarbetarna skulle kunna spela en
väsentlig aktivare roll för att motverka den kommersiella kulturen om det fanns
ekonomiska resurser till detta.

Kulturförvaltningen i Luleå kommun påpekar alt
kommersialismen är en funktion av kapitalismen och att man inte enbart kan
angripa kommersialismen ulan att angripa dess rötter i kapitalismen.

Danscenlrum inslämmer inle i åsikten atl det bara är
kommersialismens skadliga verkningar som skall motverkas utan menar atl del är
hela del kommersiella tänkesättet som skall bekämpas. Föreningen Svenska tecknare
framför en liknande åsikt.

s. 91 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:143 91

Några remissinslanser uppehåller sig vid
barnkulturgruppens uppfattning om den kommersiella kulturen som en särskild,
konstruerad språkkod, som bygger på en exploatering av fundamentala
rriänskliga behov. Den kommersiella koden rör sig gärna med lältecknade, lätt
avlästa figurer i ett igenkännbart mönsier.

Svenska musikerförbundet anser del vara olämpligt att utgå
från den kommersiella koden när det gäller atl karaktärisera olika konstnärliga
uttrycksmedel. Förbundet påpekar alt moment som ingår i den kommersiella koden
kan förekomma och vara legitima i seriösa sammanhang, som när del gäller alt nå
ut med information.

Folkparkernas centralorganisation finner den kommersiella
språkkoden vara elt svårtolkat begrepp som mer bidrar lill alt myslifiera än
atl klargöra vad man egentligen menar.

Föreningen Svenska tecknare konstaterar atl den
kommersiella koden är ett värderande och tänjbart begrepp som inte i nämnvärd
grad förklaras i rapporten.

Seriefrämjandel påpekar att innebörden av begreppel
kommersiell kod är oklar och atl varken delta begrepp eller begreppel
kommersialism ges någon uttrycklig definition, vilket gör rapportens
framställning svårgenomtränglig och oklar. Seriefrämjandel finner det rimligt
att tolka begreppel kommersiell kod som den estetiska gestaltningen av den
populära kulturen för barn. Seriefrämjandel vill understryka alt den populära
barnkulluren inte är skadlig i sig. Barnkulturgruppens uppfattning att del
skulle finnas en kommersiell kod med en inneboende skadlighel, baseras enligl
Seriefrämjandet endasi på all barnkullurgruppen av det förhållande alt den
populära barnkulturen utsätts för en kommersiell behandling dragit den
felaktiga slutsatsen alt den lill sin natur skulle vara kommersiell.

Barnkulturgruppen föreslår en aktiv strategi på åtta
punkter för arbetet på alt motverka kommersialismens negaiiva verkningar inom
kulturområdet.

Statens ungdomsråd, barnfilmrådet, SÖ, linjenämnden för
konsthantverkslinjen och humanistiska sektionsnämnderna vid universiletet i
Göteborg, LO, Svenska musikerförbundet. Folkparkernas centralorganisation och
Föreningen Svenska tecknare ansluter sig i stort till de av barnkullurgruppen
föreslagna uigångspunkterna för denna strategi.

Unga Örnars riksförbund vill för sin del slå fast att
möjligheterna atl bromsa del kommersiella inflytandet på barnkullurområdet är
begränsade om inle mer genomgripande förändringar genomförs när del gäller villkoren
och förulsäliningarna för kullurproduktion.

Statens kulturråd anser atl arbetet på atl bekämpa
kommersialismens negativa verkningar på barn och ungdomsområdet måste bedrivas
efter två linjer, nämligen dels genom altitydförändrande och opinionsbildande
verksamhet, dels genom all stödja alternativ produktion och erbjuda möjligheter
till egenaktiviteter. Kulturrådet föreslår att rådets medverkan i utvidgade
insatser för atl motverka kommersialismens negaiiva verkningar även
fortsättningsvis bör ulvecklas efter tre linjer, nämligen utvidgat samarbete
mellan kullurrådel och forskare, förbällrad kullurslalistik och särskilda
ulredningsprojekt typ fonogramulredningen.

Barnkullurgruppens
uppfaiining om värdet av att skapa opinion bland barn och vuxna, grundad på en
analys av och kunskap om den kommersiella kulluren, delas av bl. a. statens
kulturråd. Centerns kvinnoförbund, Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund.
Förbundet Vi Unga, ABF, Verdandi, Seriefrämjandel, Föreningen Svenska
tecknare

s. 92 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:143 92

och Gävle kristna socialdemokratiska grupp.

Några remissinstanser, däribland Centerns kvinnoförbund,
Förbundet Vi Unga, ABF och Verdandi framhåller att föreningslivet har en viklig
uppgift när det gäller att bedriva opinionsbildning mot kulturkommersialismen.

LO och Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund ställer
sig tveksamma till möjligheten att påverka producenterna genom frivilliga
överenskommelser vad gäller ulbudet av krigsleksaker.

Gävle kristna socialdemokratiska grupp anser det vara hell
lönlöst att försöka påverka multinationella producenter.

Barnkulturgruppens förslag om subventionering av den seriösa
kulturen i kombination med krav på motprestation stöds av bl.a. barnfilmrådet.
Litteraturfrämjandet och Föreningen Svenska tecknare.

Ytlrandefrihetsutredningen påpekar alt alltför långtgående
statliga insatser av typ subventionering på sikt kan leda till effekter som
står i slrid med tryckfrihetsförordningen.

Seriejrämjandet påpekar alt den seriösa barnkulturen
existerar vid sidan av den populära, varför en satsning pä seriös kultur endasi
i obelydlig utsträckning kommer all påverka den populära barnkulluren.

Remissinslanserna understryker genomgående behovel av atl
ulveckla alternativ till del kommersiella kulturulbudel. Således framhåller bl.
a. statens kulturråd, barnfilmrådet. Svenska kommunförbundet, Sveriges
allmänna biblioleksförening. Utbildningsradion, LO, Folkpartiels kvinnoförbund.
Förbundet Vi Unga, Verdandi och Litteraturfrämjandet behovel av slöd lill en
alternativ produklion.

Svenska kommunförbundet delar uppfattningen att samhället
måste verka aktivt för att skapa en motvikt lill det kommersiellt inriktade
utbudet. Verkliga möjligheter atl erbjuda alternativ lill delta utbud torde
innebära behov av väsentligi ökade resurser såväl i produktions- som
dislribulions-ledel. Ansvaret för sådana insatser bör enligl kommunförbundel i
första hand åvila staten.

LO anser atl en alternativ produklion främst bör ses som
ett hjälpmedel i en verksamhet som bygger på egen aktivitet.

Förbundet Vi Unga betonar att staten måste la sill ansvar
för att ge människorna alternativ till skräpkulturen och för atl göra de
alternativ som finns tillgängliga för hela folket.

Rikskonserler påpekar alt den musikrörelse som vuxit fram
i Sverige under 1970-talet på sitt program har etl flertal punkter som
överensstämmer med den stralegi som barnkulturgruppen föreslår.

Barnkulturgruppens förslag all del bör ulvecklas en
alternativ produklion som använder sig av den kommersiella koden
tillstyrks av Folkpartiets kvinnoförbund, Seriefrämjandel och
Liileraiur-främjandet.

Folkpartiets kvinnoförbund påpekar alt serietidningarnas
språkdräkt utgör en etablerad och populär form som med fördel kan utnyttjas
och ges elt nyll innehåll. Barnens uppskallning av de seriösa alternativserier
som nyligen presenterats på den svenska marknaden visar enligt förbundet all
användandet av den kommersiella koden utgör en riktig melod all möta den
kommersiella kulturen.

I övrigt avstyrker remissinstanserna, bl. a.
socialstyrelsen, statens ungdomsråd, barnfilmrådet, LO, Svenska kvinnors
vänsterförbund, Verdandi, KLYS, Svenska musikerförbundet, lekmiljörådel, Gävle
kristna socialdemokraters grupp. Föreningen Svenska tecknare, de konslnäriiga
högsko-

s. 93 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:143 93

torna i Stockholm gemensamt och dramatiska institutet
förslagel atl den kommersiella koden ska användas i en alternativ produktion.

Lekmiljörådet
anser atl en alternativ produktion som följer den kommersiella koden inle
ulgör någol aliernaiiv, och framhåller att det inom bildområdet redan finns
bra produktioner på marknaden. Problemet består i att hävda de bra produkterna
och atl sprida dem på ett bra sätt. All ge barnen förenklade bilder som följer
den kommersiella koden är all undervärdera barnen.

KLYS
poänglerar alt den kommersiella koden står i motsällning till kulturpolitikens
syften. En slrategi mot kommersialismens negaiiva verkningar får inle gå ut på
all klä kullur och kullurupplevelser i säljbara förpackningar. KLYS framhåller
all det redan finns en alternativ produklion som använder sig av en annan
spräkkod än den kommersiella men att den arbetar med ytterst knappa resurser.

Barnkulturgruppen konstaterar alt samhällets möjligheter
all molverka kommersialismens negaiiva verkningar är myckel marginella. Gruppen
förordar alt det skapas restriktioner som inle kommer i konflikt med de
liberala fri och rättigheterna.

Flertalet remissinslanser, däribland sta/ens ungdomsråd,
barnfilmrådet, LO, FPU, SSU, Svenska kvinnors vänsterförbund. Unga Örnars
riksförbund, ABF, lOGT-NTO, Folkparkernas centralorganisation och Gävle
kristna socialdemokraters grupp underslryker viklen av atl skapa restriktioner
mot kommersialismens negaiiva verkningar.

FPU anser all den primära utgångspunkten för en stralegi
mot kommersialismens negativa verkningar måste vara all skapa restriktioner
som inle kommer i konflikt med de liberala fri- och rättigheterna. Utan sådana
restriktioner begränsas barnens frihet av de kommersiella krafterna.

SSU belönar all samhällel har en viklig uppgift alt
molverka de krafter som skadar barnen och atl sådana ålgärder bör ske i form av
lagstiftning och satsningar på information och utbildning av vuxna.

Svenska kvinnors vänsterförbund underslryker kravet på alt
det företas en undersökning av möjligheterna all lagslifla mol pornografi och
våldsskildringar utgivna i spekulalivl syfte. Förbundet påpekar att detta
utbud ökar och alt det i slor utsträckning är just barn och ungdomar som
drabbas av del. Förbundet föreslår atl ytlrandefrihetsutredningen får i uppdrag
alt företa en noggrann granskning av hur en sådan lagstiftning ska utformas
föratt inte komma i konflikt med den kulturella och politiska yttrandefriheten.

Statens ungdomsråd, barnfilmrådet, LO, Unga Örnars
riksförbund. Folkparkernas centralorganisation och Gävle kristna
socialdemokratiska grupp framhåller att handelsavtal och principer för fri- och
rättigheter inle får tillåtas lägga hinder i vägen för nödvändiga restriktioner
som syftar till att skydda barnen mol elt skadligt kommersiellt kulturutbud.

Barnfdmrådel konstaterar atl de liberala fri- och
räiiighelerna visserligen är centrala i en demokrati, men all de är långl
ifrån enlydiga och lälta atl precisera. Del finns åtskilliga begränsningar och
förbehåll som samhällel skapat för att skydda andra värden än dessa friheter.
Barnfilmrådet menar att det ibland kan finnas anledning alt komma i konflikt
med dessa friheter för atl uppnå någol väsentligare vilket ofta visal sig vara
nödvän-digi när del blivii uppenbart hur kommersiella krafter exploaterat
utsatta eller svaga grupper.

Folkparkernas centralorganisation belönar alt strävandena
atl skapa restriktioner mol skadligl kommersiellt kulturulbud inle får
förhindras av

s. 94 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:143 94

en yvig tolkning av begreppen yttrande- och tryckfrihet.

LO anser sig sakna lillräckligt underlag för ett besläml
slällningstagande till alla de former av restriktioner som barnkulturgruppen
diskuterar. Mot bakgrund av att klausuler rörande skydd för människors liv,
säkerhet och hälsa i Sveriges handelsavtal med vissa länder, inte prövas när
det gäller kulturprodukter förordar LO atl del företas en skyndsam analys
rörande vilka former av restriktioner som är möjliga atl göra pä
handelsavtalens område.

Unga Örnars riksförbund förordar att den av
barnkulturgruppen föreslagna ulredningen om kullurkommersialismen får till
uppgift att analysera vilka förändringar som är nödvändiga i
tryckfrihetsförordningen och i handelsavtal med andra länder för all åsiadkomma
en väsentlig begränsning av del kommersiella inflytandet på barnkulturområdel.
ABF förordar importrestriktioner för dåliga serier för barn, dålig film,
krigsleksaker m. m.

Några remissinstanser ställer sig i varierande grad
tveksamma lill restriktioner mot skadligt kommersiellt kulturulbud.
Yttrandefrihets-utredningen påpekar atl allför långtgående statliga insatser av
det slag barnkulturgruppen föreslagit, såsom subventionering av den seriösa kulturen
förenad med motkrav, ökat produktionsstöd och efterhandsstöd till litleralurproduklion
m. m. pä längre sikt kan leda till effekter som står i strid med
tryckfrihetsförordningen mol att myndighet eller annat allmänt organ censurerar
eller på annal sätt hindrar tryckning, utgivning eller spridning bland
allmänheten av tryckt skrift.

Sveriges allmänna biblioteksförening anser alt barnkullurgruppens
behandling av det kommersiella kulturulbudet ger uttryck för inlolerns och förmyndarmentalitet.
Föreningen pekar på svårigheterna att dra gränsen mellan alster som med hjälp
av lagstiftning definitivt bör förbjudas och dåliga produkter som inte bör
förbjudas genom samhälleliga åtgärder. Föreningen förordar att ansträngningar främsi
inriktas på all skapa goda och läiiillgängliga alternativ lill irivialulbudel islällel
för alt åstadkomma förbudslagstiftning. En liknande uppfattning framförs av KIF
och Föreningen Svenska tecknare.

Centerns kvinnoförbund förordar slor försiktighel vid
skapandet av restriktioner för kullurproduktion sä alt yttrandefriheten inle inskränkes.

Svenska musikerförbundet hyser stor tveksamhet till
restriktioner av typ censur och förordar att samhället tar elt klart ekonomiskt
ansvar för alternativa kulturproduklioner och verksamheter som amalörism och
folkbildningsarbete.

Seriefrämjandel saknar i rapporten sammanfallande, klart
formulerade motiveringar för införande av restriktioner och påpekar atl de
exempel på restriktioner som barnkullurgruppen för fram i högsla grad slrider mol
de liberala fri- och rättigheterna.

Svenska bokförläggareföreningen konstaterar att barnkullurgruppen
inte är främmande för all inskränka gällande iryckfrihelslagsiiflning för alt
skapa effektivare möjligheter lill styrning av barnens läsning. Föreningen
finner detta mycket betänkligt med tanke på atl Sverige kan berömma sig av en
mycket vidsträckt yttrandefrihet. Del faktum atl denna frihet också ger spelrum
ät marknadskrafterna på olika områden får inte föranleda överväganden om
inskränkningar i yttrandefriheten. Bokförläggareföreningen förordar istället
stimulansåtgärder och stöd till kulturprodukter av god kvalitet.

Barnkulturgruppens uppfattning atl barnfilmcensuren bör bibe-

s. 95 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:143 ,,, 95

hållas stöds av statens ungdomsråd, barnfilmrådet, LO, FPU,
Ver-duiulc och Folkparkernas centralorganisation.

Elt flertal remissinslanser, däribland KF, LO,
Folkpartiets kvinnoförbund, Sveriges socialdemokraters kvinntyförbund.
Förbundet Vi Unga och Gävle kristna socialdemokraters grupp framhåller i likhet
med barnkulturgruppen angelägenheten av åtgärder för att hejda flödet av undermåliga
serier och stimulera produkiionen av bra serier. KF, Folkpartiels
kvinnoförbund, Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund, Förbundet Vi Unga
och KRO ullalar sig till förmän för ett ökat Slöd till produklion av inhemska kvalitelsserier.
KF förordar all det närmare utreds hur seriemediet ska kunna bjuda bättre
kvalitet och atl de praktiska förutsättningarna för ett nordiskt samarbete och
en nordisk seriemarknad därvid behandlas.

Även Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund föreslär
att möjligheterna att via det nordiska kultursamarbetet erhålla resurser för
alt stödja serier för hela den nordiska marknaden närmare undersöks.

Förb:4ndet Vi Unga anser atl serien är ett utmärkt medium
som man måste slå vakt om samtidigt som seriernas förråande och förskönande
drag måste motverkas. Förbundet menar all skolan måste bidra till medvetenhet
om seriernas innehåll genom att eleverna själva kritiskt granskar och
ifrågasätter serieflorans budskap. Föreningslivet har en viklig uppgift när del
gäller atl genomskåda serietidningarnas budskap och värderingar. För att
uppmuntra alternativa serier föreslår förbundel att ett särskilt lilleralur-stöd
ges till föreningar och folkrörelser som vill producera egna serier med
utgångspunkt från sin ideologi. Förbundel förordar också atl del inrältas ett
barnens serieråd med representanter för barn- och ungdomsorganisationer, litteraturkritiker
och kulturarbetare. Rådets uppgift bör vara att granska och via skolan och ungdomsorganisalionerna
lämna yttranden över serier.

KRO understryker vikten av att bildkonstnärernas eget
kooperativa föriag ges sådana bidrag atl en verksamhei kan komma igång.

Seriefrämjandel påpekar att det nuvarande seriestödet
främst är inriktat på serieutgivning i album, vilket gynnar redan elablerade lecknare
och författare. Seriestödel bör istället läggas upp på ell sätl som direkl uppmuntrar
även organisalionslidningar, dagstidningar och serietidningsförlag att söka slöd
för serier som publiceras i kortare avsnitt. En sådan ulformning av seriestödel
skulle ge möjlighei för nya serieskapare att debutera och pröva sig fram under
mer anspråkslösa former. Seriefrämjandet anser också att det behövs speciella
utvecklingsbidrag som ges direkl till serieskapare, så alt de får möjlighet
att ulveckla en idé sä långt atl ell förlag kan la ställning lill den. Seriefrämjandel
föreslår atl del lillsälls en utredning med uppgift atl undersöka vilka
möjligheter som finns att väsentligt höja andelen svenska serier på marknaden.

Angående åtgärder för att molverka ulbudet av undermåliga
serier uttalar sig Förbundet Vi Unga, ABF, och Gävle kristna socialdemokraters
grupp för någon form av importrestriktioner i fråga om utländska serier.

Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund förordar all
regeringen lar initiativ lill överläggningar med seriebranschen för att fä till
stånd ell självsanerande organ molsvarande Pressens Opinionsnämnd.

KF anser sig sakna underlag för att ta ställning i frågan
om restriklioner på seriemarknaden.

Barnkullurgruppen föreslår atl samhället lägger en
generell avgifi

s. 96 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:143 96

på serier, som kombineras med ell ökat kvalitetsslöd till
viss serieproduktion.

Förslaget stöds a\ förvaltningsnämnden för lärarhögskolan
och musikhögskolan i Malmö. LO, Folkpartiels kvinnoförbund och Förbundet Vi
Unga. Statens kulturråd anser atl möjligheterna att avgiftsbelägga serier bör
undersökas.

Yttrandefrihetsutredningen, Sveriges socialdemokratiska
kvinnoförbund, KRO, Pressbyrån och Seriefrämjandet avstyrker förslagel.

Ytlrandefrihetsutredningen framhåller atl det ur Iryckfrihelsrätislig
synpunkt är helt oacceptabelt all vidtaga åtgärder mot tryckta skrifter i
syfte alt slå ul någon skrift, oavsett hur åtgärderna utformas i tekniskt
hänseende. Tryckfrihetsförordningen förbjuder visserligen inte generellt
stödåtgärder ål skrifter vilkas utgivning man vill främja, men yitrandefrihelsutred-ningen
vill framhålla att kombinationen av generell skall och en selekliv subvention
kan sä slarkl försvåra utgivandel av en skrift som inle blir subventionerad att
utgivandet hindras. I så fall stårälgärdskombinationen i strid med I kap 2 § 2
st. tryckfrihetsförordningen.

Enligl Pressbyråns uppfaiining är varje form av beskallning
av tryckta skrifter en principiellt olämplig metod. Pressbyrån anser atl andra
vägar än beskattning måste väljas för stödåtgärder åt vissa serier.

Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund avvisar förslagel
av det prakliska skälet alt de flesta seriemagasin består av etl flertal serier
av olika kvalitet, varför dessa magasin skulle betinga ett medelpris.

Även Seriefrämjandet framhåller att praktiska skäl talar
mot möjligheten att genomföra barnkulturgruppens förslag. Ett genomförande av
förslaget skull fordra en kontroll av seriemarknaden in i minsta detalj,
beroende på variationerna i kvalitet inom och mellan olika publikationer.

Seriefrämjandel betonar också alt förslagel om en avgift
på serier i förening med ell seleklivl kvalitetsslöd som administreras av en stailig
myndighet strider mot principen om konstens frihet och mot värnandet av
yttrandefriheten.

Seriefrämjandet släller sig dock positivt till principen
med en generell avgifi i kombination med ett selektivt stöd men föreslår atl
den utformas som en generell avgift på alla serier parallelll med etl stöd till
samtliga svenska serier.

Barnfilmrådet, konsumentverket, LO, FPU, Verdandi och
Folkparkernas centralorganisation stöder barnkullurgruppens förslag om en
skärpning av restriktionerna när det gäller marknadsföringsåtgärder riktade
mot barn.

Konsumentverket ställer sig positivt lill den allmänna inriklningen
av barnkulturgruppens förslag lill restriktioner. Konsumentverket påpekar att
marknadsföringslagens nuvarande ulformning och tillämpning knappast ger utrymme
för insatser fullt ul, inom de områden som barnkulturgruppen lar upp.
Konsumentverket vill också betona atl de föreslagna ålgärderna inte kan lösa
mer än en del av de problem som sammanhänger med marknadsföring riktad till
barn och ungdom.

Konsumentverket finner barnkullurgruppens förslag att barn
inle ska få förekomma i reklam eller annan marknadsföring vara svårtolkat. Om
det innebär alt bilder av barn inte får användas i reklam, anser konsumentverket
förslaget vara alltför långtgående. Det måste nyanseras för alt bli
meningsfullt. Förslagel att idoler, seriefigurer eller liknande inle ska få
användas i marknadsföring lill barn tillstyrks av konsumentverket, som f. n.
överväger möjligheterna atl begränsa idol- och kändisreklam som riktar sig lill
både bam och vuxna.

s. 97 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:143 ; 97

1 fråga om förslagel alt barn inte ska användas som
levande annonspelare genom att firmamärken och liknande trycks på kläder eller
sportarlik-lar som företrädesvis används av barn, anser konsumentverket del
befogat att skilja på fallet att tillverkaren märker sina produkter med sitt
eget varumärke och fallet alt kläder och sportartiklar märks med reklam för
andra produkter. Det första slaget av märkning får enligt konsumentverket anses
vara legitimt, medan det senare slaget av märkning inte bör fä förekomma.
Konsumentverket hyser dock vissa tvivel rörande möjligheter att f. n. motverka
sådan märkning med stöd av marknadsföringslagen, annat än i speciella fall.

Angående
förslaget alt förelagen genom branschöverenskommelser bör förhindras att starta
klubbar vars enda syfte är att öka försäljningen av ett företags produkter,
framhåller konsumentverket atl denna typ av klubbar knappast är grundlagsskyddad
på det säll barnkullurgruppen anger. De klubbar som anges har snarast
karaktären av kundregister och saknar stadgar och styrelse. Såvitt
konsumentverket kan finna föreligger inga principiella hinder mot att ingripa
mot otillbörlig marknadsföring bedriven genom sådana klubbar.

Barnfilmrådet menar alt förbud mot märkning av produkter
med varunamnet sannolikt skulle leda till en alltför omfattande kontrollapparal
och svåra avvägningsproblem.

Barnkulturgruppen föreslår att det tillsätts en
parlamentarisk utredning som får i uppdrag all kartlägga kulturindustrins
utveckling och branschstruktur och alt komma med förslag pä åtgärder från samhällets
sida mot kommersialismens negativa verkningar.

Förslagel tillstyrks av socialstyrelsen, SÖ, humanistiska
sektionsnämnderna vid universitetet i Göteborg, folkbildningsuiredningen.
Svenska kommunförbundet. Svenska riksleatern. Rikskonserter, TCO, Centerns
kvinnoförbund, Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund, Unga Örnars
riksförbund, ABF, Studieförbundet Vuxenskolan, lOGT-NTO. KLYS, KRO,
kulturförvaltningen i Luleå kommun. Folkparkernas centralorganisation och
Broderskapsrörelsen.

Rikskonserter påpekar att del i deballen efter 1974 års
kulturpolitiska målformuleringar förekommit varierande uppfattningar om
begreppet kulturkommersialism, varför ell klargörande av hithörande frågor
liksom konkreta förslag till åtgärder vore välkomna.

Centerns kvinnoförbund förordar alt utredningen ges i
uppdrag atl vidareutveckla vissa av barnkulturgruppens förslag och alt utreda
en alternativ kulturproduklion.

Unga Örnars riksförbund föreslår atl utredningens uppdrag
ska inkludera en analys av vilka förändringar som är nödvändiga i
tryckfrihetsförordningen och i handelsavtal med andra länder för att
begränsningar av det kommersiella inflytandet på barnkullurområdet ska kunna åsiadkommas.

ABF betonar atl den föreslagna ulredningen också bör ges i
uppdrag att lägga förslag till åtgärder som samhället som helhet kan vidta mot
kulturkommersialismens negativa sidor.

Studieförbundet Vuxenskolan finner utredningens förslag
till utredning någol förvånande mot bakgrund av all statens ungdomsråd driver
en utredning om den kommersiella kulturen.

lOGT-NTO vill inle avvisa förslaget om en ulredning men
understryker behovet av omedelbara åtgärder så långt möjligt i avvaktan på ett
utredningsförslag. Dessulom bör ett ev. utredningsarbete utmynna i alt dessa frågor
ges en kontinueriig bevakning. 7 Riksdagen 1978179. I saml. Nr 143

s. 98 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:143 98

Folkparkernas centralorganisation instämmer i kravet på en
parlamentarisk utredning men poängterar atl tillsättandet av en utredning inte
får tas till inläkt för att fördröja eller skjuta andra åtgärder ät sidan.
Folkparkernas centralorganisation framhåller att det redan finns en rad
åtgärder som kan vidtas omedelbart.

Barnkullurgruppens förslag om en parlamentarisk utredning
om kulturindustrin avstyrks av statens kulturråd, barnfilmrådet,
konsumentverket, Sveriges allmänna hihlioteksförening. Folkpartiets
kvinnoförbund. Svenska kvinnors vänsterförbund. Förbundet Vi Unga, Pressbyrån
och Serie-främjandet.

Sveriges allmänna biblioteksförening påpekar all de försök
som hiltills gjorts, bl. a. inom statens ungdomsråd, visat pä att slora
svårigheter är förknippade med att utreda det stora frägekomplex som
kulturkommersialismen utgör. Föreningen förordar att ekonomiska och personella
resurser sätts in på att åstadkomma alternativ till den kommersiella kulluren
och att framför allt förbättra tillgängligheten av god litteratur för barn.

Folkpartiets kvinnoförbund anser del vara förkastligt att
tillsätta en utredning om kulturkommersialismen, eftersom en sådan utredning
endast skulle fördröja de ålgärder som omedelbart kan och bör sällas in för all
skapa bättre kulturella villkor för barnen inom de resurser som redan finns.
Folkpartiels kvinnoförbund ställer sig emellertid på sikt positivt till en
vidare ulredning av masskulturen.

Svenska kvinnors vänsterförbund avstyrker förslaget om en
parlamentarisk utredning och föreslår att det tillsätts en snabbarbetande enmansutred-ning,
som sammanställer de fakta som finns och föreslår åtgärder. Förbundet understyrker
viklen av all snarast ta ilu med kommersialismens negativa verkningar och
ställer sig därför tveksam till de många nya utredningar som barnkullurgruppen
föreslår. Det viktiga är att omedelbart salsa pengar på konkreta åtgärder.

Statens kulturråd, barnfilmrådet, konsumentverket, Förbundel
Vi Unga och Pressbyrån avstyrker förslaget om en parlamentarisk utredning rörande
kulturkommersialismen med hänvisning till alt statens ungdomsråd f. n. har
regeringens uppdrag att genomföra en kartläggning av barns och ungdomars val
av fritidsaktiviteter m. m.

Förbundet Vi Unga förordar att del sker en samordning
mellan barnkulturgruppens synpunkter och statens ungdomsråds utredning.

Många instanser, bl. a. statens kulturråd, SÖ, LO, ABF, Verdandi,
Svenska kyrkans församlings- och pastoratförbund, Seriefrämjandel, Föreningen
Svenska tecknare. Broderskapsrörelsen, de konstnärliga högskolorna i Slockholm
gemensaml och dramatiska institutet ansluler sig lill barnkullurgruppens
uppfattning all en utgångspunkt för en stralegi mol kommersialismens negaiiva
verkningar bör vara alt ulveckla barns egen kulturskapande förmåga.

Viklen av alt ge barnen motståndskraft mot del
kommersiella kulturulbudet understryks av statens kulturråd, SÖ, SSU, Centerns kvinnoförbund.
Svenska musikerförbundet. Folkparkernas centralorganisation, KIF och
Broderskapsrörelsen.

Svenska musikerförbundet anser att en av förulsäliningarna
för atl barnen ska kunna få motståndskraft mot kommersiella skadeverkningar,
är atl de lidigt kommer i kontakt med alternativa aktiviteter. En annan
förutsättning är att barnens föräldrar genom ökad insikt och bredare kontakt
med kulturella akliviieler ges reella möjligheler all stimulera barnen.

Enligt Folkparkernas centralorganisations uppfattning ulgör
uppgiften

s. 99 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:143 99

att ge barnen motståndskraft genom att visa på alternativa
värderingar en av de väsentligaste punkterna i hela rapporten. Organisationen
anser att detla måste vara utgångspunkten för alla ålgärder som vidtas för all
skapa ett alternativ till kommersiella kulluren.

Statens kulturråd, FHR, m.fl., LO, SSU, Förbundet Vi Unga,
Centerns kvinnoförbund, Verdandi, Folkparkernas centralorganisation och Broderskapsrörelsen
framhåller i delta sammanhang att föreningslivet ulgör en viktig resurs när del
gäller att stimulera lill egenaktivitel och atl hävda andra värden än de som
förmedlas av det kommersiella kulturulbudet.

Statens kulturråd framhåller att föreningslivet spelar en
viktig roll eftersom dess verksamhet hävdar värden som solidaritet, gemenskap,
aktivitet och kunskapssökande.

SSU påpekar all samhällel mäsle slödja de organisalioner
som vill ge barn och ungdom kunskap om hur man skapar en omgivning under demokratiska
arbetsformer tillsammans med andra. 1 förebyggande syfte bör samhällel ställa ordenlligl
lilllagna ekonomiska resurser lill förfogande.

Centerns kvinnoförbund anser i likhel med barnkullurgruppen
all barn-och ungdomsorganisationerna har en viktig roll atl spela genom alt ge
barnen erfarenheter av vad ell livsmönster präglat av solidaritet och gemenskap
innebär.

Broderskapsrörelsen framhåller vikten av att samhället på
alla sätt underiättar verksamheten i det idéburna barn- och ungdomsarbetet. I
föreningslivet kan barnen stimuleras till egen aktivitel och undgå den passivisering
som det kommersiella kullurbudet ofta medför. FHR, m.fl. och ABF framför en
liknande uppfattning.

6 Utbildning och fortbildning i barnkultur

Mot bakgrund av atl barn i högre grad än vuxna påverkas av
olika kulturyttringar föreslår barnkulturgruppen atl det inom olika utbildningsformer
inrättas särskilda grenar, linjer eller kurser för dem som väljer atl syssla
med barn.

Ett flertal remissinslanser, däribland statens kulturråd.
Svenska barnboksinstitutet, KF, TCO, Folkpartiets kvinnoförbund, Sveriges
socialdemokratiska kvinnoförbund, Sveriges kyrkliga sludieförbund. Föreningen
Norden, Svenska kyrkans församlings- och pasioralförbund, Gävle kristna
socialdemokraters grupp, lekmiljörådet och länsmuseernas samarbetsråd
understryker behovet av ulbildning och fortbildning för dem som arbelar med
barn och ungdom.

KF vill kraftigl markera belydelsen av ulbildning och informaiion
till alla grupper som kommer i koniakl med barn och som vill förmedla kullur.
KF anser all en sådan ulbildning för föräldrar, barn- och ungdomsledare och
lärare m.fl. kan skapa en ökad medvetenhet om vikten av atl vuxna ständigt
umgås med barnen.

Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund anser att
innehållet i utbildning i barnkullur bör inriktas på atl stimulera barnen till
egen aktivitet och kritiskt länkande saml alt uppöva deras förmåga att
tillgodogöra sig kullur. Undervisningen bör också ta upp hur kommersialismens negaiiva
verkningar skall motarbetas och förmedla del kulturarv som barn inte själva
kommer i kontakt med.

Länsmuseernas samarbetsråd anser alt utbildningsfrågorna
för förskol-

s. 100 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:143 lOO

lärare, fritidsledare m.fl. måste skjutas i förgrunden och
ges en direkt koppling till kullurinstilulioner.

Konstfrämjandet anser atl lärare och personal som arbelar
med barn bör utbildas på elt sådani sätt alt de på ett pedagogiskt sätt kan
arbeta med bild.

SSU framhäller atl kommunerna bör la ell ansvar för att de
politiska partierna utbildar sina politiker i barnkulturfrågor.

Statens kulturråd framhåller alt länsbildningsförbund, länsskolnämnden
och primärkommunala förvaltningar har en viklig roll när del gäller att beakta
behoven av fort- och vidareutbildning av barnpersonal på regional och lokal
nivå. Organisalionernas behov av ledare måsie också lillgodoses.

TBV, SKS och Föreningen Norden påpekar att sludieförbund
och organisationer kan äta sig uppgifter i fråga om utbildning och
fortbildning i barnkultur.

Socialstyrelsen noterar att barnkullurgruppen har slora
förväntningar på de olika yrkeskategorier som arbetar med barn. För alt inte
dessa förväntningar ska fungera som lunga krav fordras alt man frågar sig om
all personal vill och kan arbeta med utgångspunkt i alla barns behov. Att
granska betydelsen av hur personalens fackliga intressen påverkar verksamhelen
är också angeläget.

Barnkullurgruppen konslaterar all del finns etl slorl
behov av en gemensam, övergripande utbildning i barnkulturfrågor och föreslår
att kursen i barnkultur vid Slockhoms universitet byggs ul till en 40-poängskurs
och att en motsvarande kurs för 20 poäng inrättas vid högskolan i Borås.

Ett flertal instanser, däribland statens kulturråd, barnfilmrådet,
rektorsämbetet vid universitetet i Stockholm, teckningslärarinstilutet vid
Konstfackskolan, leologiska fakulietsnämnden vid universitetet i Lund, institutionen
för bibliotekarieutbildning vid högskolan i Borås, Svenska barnboksinsliluiet,
TCO, Folkpartiets kvinnoförbund och Föreningen Norden ansluter sig till
barnkulturgruppens uppfattning om behovet av en utbyggnad av den högre
utbildningen i barnkultur.

Barnfilmrådet framhåller atl en sådan utbyggnad dessulom
är nödvändig inom vart och etl av de estetiska och/eller dramatiska ämnen som
undervisas i på högskolan. Rådet konstaierar alt del knappast alls förekommer
någon utbildning eller forskning om barnfilm inom de universiletsinslitu-tioner
som undervisar om film.

Statens kulturråd förordar alt 20-poängkursen i barnkultur
vid universitetet i Stockholm erhåller ökat slöd. Rådel föreslår också alt
planeringsberedningen inom UHÄ får i uppdrag atl bevaka hur barn och barnkullurfrågor
tas upp i olika utbildningar saml all UHÄ får i uppdrag all i sill
utredningsarbete om Dramatiska Institutet särskilt la upp utbildning för barn-
och ungdomskultur inom inslilulets område.

Rektorsämbetet vid universitetet i Slockholm påpekar att
utbildning kring barn- och ungdomsfrågor sedan en längre lid bedrivits inom
skilda insiitutioner vid Stockholms universitet. Reklorsämbelel nämner härvid
bl. a. den tvärvetenskapliga 20-poängskursen i barnkultur. Utbildningen inom
denna kurs utgör ett betydelsefullt led i fortulbildningen av sådana
yrkesutövare som direkt arbelar med barn eller som i varierande utsträckning
kan komma att arbeta med barn, såsom förskollärare, lågstadielärare,
klasslärare, fritidspedagoger, journalister, museipedagoger, bibliotekarier och
konstnärer inom olika media. Enligt rektorsämbelels uppfattning skulle en
kvantitativ utbyggd och samtidigt fördjupad ulbildning i barnkullur

s. 101 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:143 101

vara ett verksamt medel all ge spridning åt kunskaper om
barnens värld.

Teckningslärarinstitutel vid Konstfackskolan framhåller alt
kursen i barnkullur vid Konstvelenskapliga iristitulionen vid Stockholrris
universitet bör ulvecklas och ges alll stöd och förordar att ett intimt
samarbete inleds mellan Konstvelenskapliga inslilulionen och Teckningslärarinstitutel
i Stockholm.

Inslitutionenjör bibliolekarieutbildning vid Högskolan i
Borås finner 20-poängskursen i barnkullur vid Stockholms universitet vara
värdefull och angelägen och välkomnar en fortsättningskurs på 20 poäng.
Institutionen ansluter sig lill barnkulturgruppens förslag alt en liknande 20-poängskurs
i barnkultur inrättas vid högskolan i Borås, med lanke på alt där redan finns
utbildningslinjer för bibliotekarier, förskollärare och fritidspedagoger.

Även TCO tillstyrker förslaget alt 20-poängskursen i barnkullur
vid Stockholms universiiei byggs ul lill atl omfatla 40 poäng. Vad beträffar
förläggningen av högre ulbildning i barnkultur förordar TCO att en geografisk
spridning eftersträvas så alt utbildning anordnas inom så mänga högskoleregioner
som möjligt.

Barnkulturgruppen understryker vikten av atl stödja olika
former av föräldrarutbildning och förordar alt utrymme ges för diskussion av barnkullurfrågor
inom varje form av föräldrautbildning.

TBV påpekar att studieförbunden borde kunna erbjuda en
påbyggnad till föräldrakurserna, där barnen tillsammans med föräldrarna under
sakkunnig ledning ges lillfälle att uttrycka sig i olika konstformer.

Svenska barnboksinstitutet förordar atl grundutbildning
såväl som högre utbildning på tvärvetenskaplig basis arrangeras inom
föräldrarutbildningen.

Svenska kyrkans församlings- och pastoralförbund förordar
all ell nära samarbele upprättas med barnomsorgsgruppen i dess arbeie med
förslag lill föräldrarutbildning och framhåller att samverkan med det lokala
kulturlivet bör beaktas i planeringen av en kommande föräldrarutbildning.

Förvaltningsnämnden för lärarhögskolan och musikhögskolan
i Malmö, Svenska barnboksinstitutet. Barnredaktionerna inom Sveriges Radio,
Folkpartiets kvinnoförbund. Förbundet Vi Unga och Svenska kyrkans församlings-
och pasioralförbund ansluter sig lill arbetsgruppens uppfattning att
barnfrågor bör ingå i journalistutbildningen.

7 Barnkultur i förskola och skola

Barnkullurgruppen anser all del finns slora möjligheter
till förnyelse av kulturverksamheten inom barnstugorna och underslryker viklen
av all förskolan byggs ul. Barnkullurgruppens uppfaiining delas av flertalet
remissinstanser, bl. a. socialstyrelsen, statens kuhurråd. Svenska kommunförbundet.
Utbildningsradion, LO, SSU, Centerns kvinnoförbund, Sveriges socialdemokratiska
kvinnoförbund. Svenska kvinnors vänsterförbund. Unga Örnars riksförbund.
Folkuniversitetet, Verdandi och lekmiljörådet instämmer i barnkullurgruppens
uppfattning.

LO, FPU, Unga Örnars riksförbund, Svenska kvinnors
vänsterförbund, Verdandi och lekmiljörådel delar barnkulturgruppens synpunkt atl
tillskapandet avenbarnstugeplals för varje barn är en angelägen insals på barnkulturområdel.

Socialstyrelsen delar barnkullurgruppens uppfaiining om
viklen av alt betrakta de pedagogiska verksamheterna inom skola och förskola
som

s. 102 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:143 102

knutna lill barnkulturfrågorna. Socialstyrelsen menar dock
all en förutsättning för att förstå och därmed kunna använda dessa former inom
barnkulturpolitiken är att man granskar vilka strävanden och mekanismer som
formar den pedagogiska praktiken i skola och förskola.

Svenska kommunförbundel understryker att skolan och
förskolan bör spela en betydligt aktivare roll än nu i arbetet på att föra ut
kulturella aktiviteter lill barnmiljöerna och efterlyser en helhetssyn på
samhällets barnomsorg i barnkulturgruppens rapport.

LO, Unga Örnars riksförbund och Verdandi framhåller att
förskolans och fritidshemmens miljöer är av grundläggande betydelse för barns
utveckling och verksamhet. Med tanke på att alltför myckel är färdiggjort i
barnens miljöer och alt barnens egen skapande verksamhei hämmas genom
masstillverkade halvfabrikat av oftast dålig kvalitet är det av största vikt
att barns egenaktivitel i dessa miljöer på ett helt annal sätt slimuleras, bl.
a. genom samarbele med föreningslivel.

Även Centerns kvinnoförbund påpekar viklen av att
kvalitetsaspekterna beaktas samtidigt som barnomsorgen byggs ut. Lekmiljörådet
kan enligt förbundets mening spela en viklig roll även fortsättningsvis inom
delta område.

Statens kulturråd menar att en viss del av statsbidraget lill
förskolan borde kunna avsättas till kulturell verksamhei och föreslår att
regeringen ger socialstyrelsen i uppdrag atl tillsammans med kulturrådet
överväga hur elt bidrag till kulturell verksamhet inom barnstugorna ska kunna
inrättas.

Etl anlal remissinstanser däribland 5Ö, konsumentverket.
Svenska kommunförbundel, TCO, LO och SSU betonar skolans beiydelse för kulturella
akliviieler bland barnen och för insatser mot kullurkommersialismen.

Statens kulturråd framhåller all kulturens plats i skolan
gäller möjligheterna alt under den samlade skoldagen få utrymme för
kulturverksamhet både inom den ordinarie undervisningen och inom de fria
aktiviteterna. Kulturrådet vänder sig mot nedskärningar av kulturämnena i den
ordinarie undervisningen. Rådet föreslår alt SÖ får i uppdrag att tillsammans
med kulturrådet studera hur kulturaktiviteter kan föras in i skolan och ge ul elt
särskilt informationsmaterial.

SÖ påpekar all de av samhällel uppställda kullurpolitiska
målen präglat arbelel med kursplanerna i SÖ:s förslag till förändring av
grundskolans läroplan. I detla sammanhang har SÖ slagit fast att den kommersialiserade
barn- och tonårskulturen i hög grad präglas av normer och värderingar som står
i skarp motsättning till den människotyp som bör utmärka arbelel i skolan.

Svenska kvinnors vänsterförbund framhåller all SI
A-resurserna bör användas för barnkultur i skolorna och underslryker alt
sådana insatser förutsätter större resurser till SIA än planerat.

LO, SSU, Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund och Verdandi
understryker viklen av alt skolans undervisning ger möjligheler att använda
verkligheten som läromedel och all de konstnärliga uttrycksformerna användes
som pedagogiska hjälpmedel för atl levandegöra och bearbeta denna verklighet.
Skolan måste också på etl hell annat sätt än idag öppna sig mot samhällel och
arbetslivet och skolans samarbete med föreningslivet måste utvecklas.

SSU framhåller viklen av alt skolan ges resurser för all
aktivt stödja barn med särskilda behov och barn som inle upplever skolarbetet
som meningsfullt. Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund betonar värdet av
att de uppfattningar som barnen uttrycker i sin skapande verksamhet

s. 103 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:143 103

når ulanför skolan och bidrar till den allmänna debatten.
SSU och Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund poänglerar också att skolans
lokaler bör kunna utnyttjas till kulturella akliviieler och fungera som
kulturcentrum i bostadsområdet.

8 Kommunerna ocb barnkulturen

Barnkullurgruppen konstaterar att kommunerna har en
naturlig och viktig uppgift på kulturområdel genom atl lokala förhållanden och
erfarenheter många gånger bör avgöra hur kulturaktiviteterna ska utformas.
Barnkulturgruppen framhåller viklen av alt kommunerna tillsammans med del
lokala föreningslivel förverkligar en levande lokal kullurverksamhel. Kommunens
uppgift bör härvid främst vara att slödja föreningslivel. Kommunerna kan ges
ekonomiska möjligheler alt ta sill kullurpolitiska ansvar genom skalteutj
amning som minskar skillnaderna mellan kommunerna i ekonomiskt avseende.

Sveriges utbildningsradio. Centerns kvinnoförbund, Kommunförvaltningen
i Luleå kommun och Folkparkernas centralorganisation instämmer i dessa
synpunkter.

Landstingsförbundet påpekar all ansvarel för kullurpoliliska
ålgärder för barn och ungdom i slor uisiräckning vilar på kommunerna. De
ställiga insalserna bör därför inriklas på all stimulera kommunala insatser.

Kommunförvaltningen i Luleå kommun föreslår att det
stiftas en kulturlag där kravet på skatleutjämning kommer in som en integrerad
del. En kulturlag skulle skapa regional, social och kulturell jämlikhet och
garantera kommunerna en oförändrad kuhurstandard, oberoende av näringsstrukturen
i kommunen.

LO och 5517 delar barnkulturgruppens uppfattning atl
folkrörelserna bör ges uppgiften all a n s v a r a för den siörre delen av
kulturverksamheten i kommunerna.

Angående ansvarsfördelningen mellan kommuner och det
lokala föreningslivet rörande barnverksamhelen framhåller Svenska kvinnors
vänsterförbund den principiella uppfattningen att kommunerna bör ha huvudansvaret
för de kulturella satsningarna bland barn och ungdom. Organisationerna bör få
stöd när de spontant satsar på barnkullur, men bör inte prioriteras. Kommuner
bör vara likaberättigade med organisationerna i ekonomiskt avseende vad gäller
anslag från staten. Som skäl för att kommunerna bör ha huvudansvaret för
barnkulturen framhåller förbundet den ökade insyn och kontinuitet som
möjliggörs därmed samt den begränsning av barnens valmöjligheter som
folkrörelsernas ideologiska profilering medför.

Etl flertal instanser understryker barnkulturgruppens
uppfattning om viklen av medveten planering och samarbete över nämndgränserna
i fråga om kommuners kulturverksamhet för barn.

Statens kulturråd anser att en granskning av insatserna på
olika kommunala nämnders områden i avsikt atl få en överblick av de loiala
satsningarna på barn- och ungdomskultur i kombination med en rullande femårsplanering
och uttalade kommunala målformuleringar för kultursektorn kan få mycket
djupgående effekter.

Svenska kommunförbundel underslryker vikten av en god och
kontinuerlig samverkan mellan olika kommunala förvaltningar samt mellan kommuner
och organisationer när del gäller barnkullur. Många frågor om barns

s. 104 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:143 104

kultur är förvaltningsövergripande och det är nödvändigt
med planering över förvaltnings- och organisationsgränser. Samverkan bör enligt
förbundets mening ske inte bara på politiker- och förvaltningsnivå ulan
framför allt bland personal som arbetar på fältet. Kommunförbundet vill också
påpeka önskvärdheten av en bäitre samordning av skilda ställiga organs och myndighelers
insatser. Brister i samordningen medför inle sällan vissa problem för
kommunerna, där en integrering av barnkulturinsatser mellan de olika sektorerna
är betydligt vanligare än inom den statliga förvaltningen.

Lekmiljörådel framhåller viklen av kommunal planering och
samverkan mellan l.ex. kulturnämnd, socialnämnd och skolstyrelse.

Folkbildningsutredningen välkomnar en kommunal kuliurplanering
främsi inom musikområdet som syftar till bättre samarbete mellan kommunala
musikskolor och studieförbund. Folkbildningsutredningen påpekar dock att
samarbetet inte får leda till alt kommunen lar över verksamheler som med fördel
kan bedrivas av sludieförbunden.

Planeringsnämnden för lärarutbildning vid universitetet i
Linköping föreslår att del tillsätts en barnkulturnämnd i varje kommun, med
uppgift att ularbela förslag till en kullurverksamhel som är anpassad lill
lokala förhållanden.

Barnkullurgruppen föreslår all kommunerna med hjälp av bid
rag från statens kulturråd genomför en inventering av sina insatser på kulturområdet
och upprättaren rullande femårsplan för behovet av kulturinsatser för barn
samt prövar i vilken utsträckning kulturinsatser för barn kan ske genom föreningslivel.

Statens kulturråd välkomnar förslaget om en rullande femårsplanering
för utarbetande av riktlinjer för kulturverksamhet i skola, förskola, fritidsverksamhet
etc. Rådet avser att i samarbetsprojekt med Svenska kommunförbundet om
kommunernas verksamhetsplanering pä kulturområdet ta upp frågan om
långtidsplaneringen av verksamheten för barn och ungdom.

LO och SSU tillstyrker förslaget att kommunerna ska företa
inventeringar av lokala behov och planering av verksamhelen och understryker atl
sådana inventeringar bör ske i samarbete med folkrörelserna.

Svenska kommunförbundet påpekar att kulturområdet
innefattas i kommunernas reguljära planering.

Folkpartiets kvinnoförbund menar all inrättandet av en
rullande femårsplanering på barnkulturområdel innebär en onödig byråkratisering.
Förbundet förordar etl effektivare utnyttjande av tillgängliga resurser och omprioritering
av anslag.

Statens kulturråd och Svenska kommunförbundel avstyrker
förslaget om särskilda statliga bidrag till kommunerna för inventering och
planering av barnkullurverksamheten. Kulturrådet påpekar atl en sådan ordning
skulle innebära elt avsteg från gällande ansvarsfördelning på kulturområdet.

Svenska kommunförbundel redogör i detla sammanhang för sin
principiella uppfattning om förhållandet mellan statliga och kommunala
insatser på kulturområdet. Enligt kommunförbundets uppfattning överbetonar
barnkulturgruppen starkt de statliga insatser som görs för barnkulturen samlidigl
som gruppen i slor utsträckning förbigår de belydelsefulla insalser som
kommunerna gör. Förbundet framhåller kommunernas insalser för
biblioteksverksamhet och den kommunala musikskoleverksamhelen och påpekar alt
kommunernas andel av de loiala kullurutgiflerna i samhället är dubbelt så slor
som statens och dessutom sladd i tillväxt medan statens

s. 105 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:143 105

synes minska. Kommunförbundels principiella uppfattning är
atl statliga institutioner huvudsakligen bör syssla med utvecklingsverksamhet
och inrikta sin reguljära verksamhet i l.ex. förskola och skola på att
stimulera och slödja kommunala inilialiv. Enligt kommunförbundets mening bör slatsbidrag
till kommunerna utgå i form av generella bidrag och endasi undantagsvis i form
av punktbidrag. Eventuella statliga bidrag till kommunal verksamhet bör vara
kontinuerliga och bör inte ulgå i form av kortvariga stimulansbidrag. Specialdestinerade
statsbidrag förrycker kommunernas planering och ingriper i den priorileringsprocess
som bör vara en angelägenhet för de kommunala beslutsfattarna.

Statens kulturråd påpekar alt det f. n. finns ett stort anlal
statliga bidrag som utgår till föreningar och kommuner från olika anslag och
myndigheter som inkluderar satsningar på barnkullur. En samplanering av
kulturinsatserna för barn i kommunerna kräver atl de statliga bidragsformerna
är så konstruerade att de kan avstämmas med den totala kulturplaneringen i
kommunen. Del förhållandet kan inte sägas råda idag. Rådet konstaterar också
att de statliga bidragen gynnar stora organisationer och bättre lottade
kommuner och därmed inle når de kommuner där behoven av kulturinsatser för
barn är störst. Mot denna bakgrund föreslår kulturrådet alt det företas en
översyn av gällande statliga bidragsformer. Statens kulturråd konstaterar att
landstingskommunerna inte nämns i rapporten. Rådets erfarenheter är att
insatser på det regionala områdei kan vara av stor betydelse när det gäller att
utjämna skillnader mellan olika delar inom regionerna. Kulturrådet menar atl
del finns slor anledning alt följa de landstingsinilialiv som nu las på kulturområdel.
De kullurpolitiska utredningar som landstingen företar har mestadels beaktat
barn och ungdom. Rådet förordar alt utredningarnas förslag i detta avseende
sammanställs i avsikt alt inspirera det fortsatta arbelel. Rådet anser också
alt en rullande femårsplan med riktlinjer för kullurverksamhel för barn och
ungdom vore värdefull även för landstingen.

9 De konstnärliga uttrycksmedlen och barnen

9.1 Kulturinstitutionernas barn verksamhet

Barnkullurgruppens förslag alt varje kulturinstitution
eller ansvarigt organ skall anla en målsättning för sin barnverksamhet och ge
den erforderliga resurser och atl varje konslnärlig uttrycksform själv skall ta
ansvarel för ulvecklingen av en barnverksamhel lillstyrks av fiertalel
remissinstanser bl. a. regionmusiken, barnfilmrådet. Svenska kommunförbundet, Riksulslällningar,
KF, Centerns kvinnoförbund. Studieförbundet Vuxenskolan och Folkparkernas
centralorganisation och lekmiljörådel.

Svenska kommunförbundet förordar en omprövning av
kulturinstitutionernas arbetssätt innebärande en intensifiering av den
uppsökande verksamheten så atl kulturella aktiviteter för barn och ungdom förs
in i barns arbets- och fritidsmiljöer.

Barnkullurgruppens uppfattning atl en stor del av del
framtida kulturarbetet måste ske genom alt de kulturinstitutioner som får
samhällets stöd prioriterar barn verksamhet inom befintliga resursramar bi-falles
av inslilulionen för bibliolekarieutbildning vid högskolan i Borås, Riksutställningar,
Svenska kommunförbundet och Folkpartiets kvinnoförbund.

s. 106 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:143 106

TCO, KLYS, KRO och Svenska musikerförbundet släller sig
avvisande lill förslaget och förordar atl ökade anslag ges till
institutionernas kulturverksamhet för barnen.

TCO vill markera en från barnkulturgruppen avvikande
uppfattning, eftersom samhällsinsatserna på kulturområdet i dess helhet ligger
långt under den nivå TCO anser nödvändig för att beslutade riktlinjer för
kulturpolitiken ska kunna fullföljas. TCO förutsätter atl resursförstärkningar
för barnkulluren sker genom ökade anslag lill kulturområdet och inte genom en
omfördelning av medel som redan utgår för kulturaktiviteter. Resursförstärkningar
måste sättas in ulan dröjsmål och byggas ul under närmast följande år.

KLYS påpekar all det krävs elt särskilt kunnande och en
särskild metodik för all möta barnen i skapande verksamhet och för all
förmedla kultur. KLYS poänglerar nödvändigheten av att ökade ekonomiska
resurser görs tillgängliga för alt insatser för barnkullur ska kunna
genomföras.

KRO avvisar förslagel alt de institutioner som får
samhällets slöd ska prioritera barnverksamhelen inom nuvarande resursramar, med
hänvisning lill att det inte endast är barnen som är eftersatta i det utbud
som samhällsslödda kulturinstitutioner står för. Istället bör institutionerna i
första hand uppmärksamma all deras verksamhet även ska vara tillgänglig för
barnen. KRO understryker atl en prioritering av barn verksamhet måste
kombineras med nya anslag.

Svenska musikerförbundet påpekar att del inle är
självklart att alla kulturinstitutioner som får samhällets stöd har möjlighet atl
prioritera barnverksamhet. Både frän nuvarande ekonomiska utgångspunkter och i
vissa fall konstnärliga skulle detla kunna leda till mindre önskvärda resultat.

Barnkulturgruppens förslag att de statsunderstödda
kulturinstitutionerna bör avsätta en tredjedel av resurserna för barnverksamhet
lillstyrks av Folkpartiels kvinnoförbund.

Svenska kyrkans församlings- och pasioralförbund menar att
en sådan kvotering lill förmån för barn och ungdom är befogad och påpekar att
reglerna för kvoteringen bör uiformas så atl insatserna för barn tillsammans
med vuxna underlättas.

Förbundet Vi Unga framhåller atl kravet på atl en
tredjedel av resurserna skall användas till barn bör kombineras med kravet på
uppsökande verksamhet på landsbygden.

Barnkullurgruppens förslag atl minst en tredjedel av
teatrarnas lolal-ulbud bör vara teater för barn stöds av de humanistiska sektionsnämnderna
vid universitetet i Göteborg, Svenska kvinnors vänsterförbund och statens
scenskola som finner del rimligt all i en kullurell bristsituation ålägga
kulturella institutioner alt salsa en viss del av sin verksamhei på barn.

Enligl UHÄ bör de uppställda målen för barnlealerns andel
av del totala utbudet ses som elt långsiktigt mål.

Regionmusiken, Svenska kommunförbundet, Riksteatern,
Rikskonserter, LO, Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund, Sveriges
kyrkliga sludieförbund, KLYS, Svenska tealerförbundel. Svenska musikerförbundet
och Folkparkernas centralorganisation avvisar en generell kvotering av
resurserna till barnverksamhel.

Svenska kommunförbundel kan inle acceptera elt generellt
uttalande om alt en tredjedel av kulturinstitutionernas verksamhei skall
inriktas på barn och ungdom. Förbundet framhåller atl del måste ankomma på
varje kom-

s. 107 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:143 , 107

mun eller organisation att besluta om fördelningen av
resurser lill olika grupper av kommuninnevånare. Enligl kommunförbundet bör
insatsernas storlek stå i proportion till andelen barn och ungdom av kommunens
befolkning.

LO och Folkparkernas centralorganisation finner den
föreslagna kvoten alltför schablonartad i relation till de skiftande lokala och
regionala behoven och förutsättningarna. Samma resultat kan troligen uppnäs om
statsbidragsreglerna inrymmer en särskild stimulans för de institutioner som
satsar mer för barn och ungdom. Bl. a. av detta skäl bör konstruktionen av
statsbidrag ses över.

Sveriges kyrkliga studieförbund påpekar all generella
kvoteringar kan slå alldeles fel. Förbundet vänder sig mol användandet av
styrmedel av ekonomisk natur med tanke på deras konjunkturkänslighel och
förordar alt andra slimulansålgärder prövas för all öka föräldrars och andra
vuxnas kulturella aktivitet.

KLYS framhåller att i de fall kvoteringar inte åtföljs av
ökade resurser kan resultalel bli all befinllig verksamhet reduceras. Med tanke
på många kulturinstitutioners strama budget finner KLYS en sådan kvotering helt
oacceptabel. Däremot bör självfallet institutionerna uppmärksammas på sill
ansvar alt så långt möjligt göra kullurutbudel tillgängligt för alla medborgare,
vilket inbegriper även barnen.

Svenska tealerförbundel menar atl en kvotering av barnteatern
inom nuvarande ramar inte är realistisk. Enligt tealerförbundel krävs ekonomiska
resurser lill konkret teaterverksamhet. Barnteatern måste enligt
teater-förbundet få egen organisation, administration, scen och personal.

Statens Historiska museum framhäller all de statliga
anslagen generellt är så obetydliga alt effekten skulle bli myckel ringa på det
försummade barnkulturområdet om endast 1/3 av befintliga resurser användes för
barnarbete. Om förslaget skall få någon effekt bör del ulgå från att museerna
erhåller ell tilläggsanslag för barnkullur som är minst hälften så slort som
för närvarande utgående anslag för utställningar o. dyl.

När del gäller förslaget om att musikinstilutionerna bör
avsätta minsl en tredjedel av sill utbud lill barn och ungdom vill Statens
kulturråd peka på att musikinstitutionernas utbud inte lika entydigt som lealerinstilutioner-nas
låter sig delas upp i musik för barn respeklive för vuxna. Del är inle enbart
en repertoarfråga ulan snarare etl spörsmål om hur musiken presenteras och
tidpunkten för framförandet. Rådet förordar i sin aktuella anslagsframställning
att ett ökat antal grundbelopp tillföres musikinstitulionerna för atl öka
deras möjligheler till barnverksamhet.

Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund anser att en
kvotering av en tredjedel av resurserna till förmån för kulturverksamhet för
barn är en bra målsättning för framliden, men menar att dessa medel för
närvarande inte kan användas till en meningsfylld verksamhei med tanke på att
institutionernas insatser för barnkulturen fortfarande befinner sig i början
av elt uppbyggnadsskede. Förbundet förordar alt staten tar upp överläggningar
med kulturinslitutionerna rörande utbyggnaden av kulturverksamheten för barn lill
den tredjedel som barnkullurgruppen föreslår.

Statens kulturråd har inom befintliga bidragsformer
möjligheter atl prioritera insalser med hänsyn lill barnens behov. Rådet har i
sina anslagsframställningar föreslagil ett hell nyll bidrag till kullurell experimenl-
och utvecklingsverksamhet bland barn och ungdom. Det skall ge möjligheter till
projekt som går över konstomrädena och kunna utnyttjas av både institutionerna
och fria grupper. Kulturrådet föreslår att teater- och musik-

s. 108 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:143 108

institutionerna samt de regionala musikinstilutionerna
genom en föreskrift i förordningen 1977:547 åläggs alt i sina anslagsförslag
till kullurrådel ge in planer för sin barnverksamhet. Även de statliga museerna
och Riksulslällningar bör enligt rådet åläggas atl årligen lill kullurrådel ge
in planer för sin barnverksamhet.

9.2 Litteratur och bibliotek

Litteratur

Barnkulturgruppen ansluter sig lill det fr.o.m.
innevarande budgetår tillämpade arkersällningsslödet i efterhand till etl
begränsat anlal titlar (ca 150) inom barn- och ungdomslitteraturen. Gruppen
menar dock att stödet med oförändrat anlal titlar bör räknas upp från 2 milj.
kr. till 3 milj. kr.

Remissopinionen är något delad i denna fråga. Etl tiotal
instanser uttalar sig positivt om förslaget, bl. a. kommunförbundel, SACOISR,
Socialdemokratiska kvinnoförbundet och Svenska kvinnors vänsterförbund samt
Sveriges författarförbund. Vissa instanser ifrågasätter antalet titlar som
föreslås erhålla slöd. Bibliotekshögskolan är tveksam om det årligen ges ut
150 titlar av tillräckligt hög kvalitet för alt berättiga till stöd. Även barn-
och ungdomsboksrådel menar atl det föreslagna antalel stödberätligade titlar är
för högt. Kooperativa förbundel, åter, pekar på all den totala barnboksutgivningen
inte torde underskatta 600 titlar per år. Slödet kommer därför att fungera
starkt selektivt. Eftersom det utgår först i efterhand, innebär deila
förlustrisker för förlagen. KF föreslår atl riktlinjerna för stödet ses över.
Även Pressbyrån ställer sig avvaktande. Bibliotek i samhälle är negativ till eflerhandsstöd
över huvud tagel.

Göteborgs universitet, humanistiska sektionen föreslår att
litteraturstödel till översatia böcker kopplas lill en granskning av
översättningen. Vidare bör översättarnas ekonomiska villkor ses över.

Förslagel om en höjning av projektstödet lill ulgivning av
särskilt kostnadskrävande litteratur väcker ett positivt gensvar. Del stöds av
ell flertal instanser, bl. a. skolöverstyrelsen, invandrarverket. Kooperativa
förbundet, SACOISR, SSU och Socialdemokratiska kvinnoförbundet, handikappförbunden
och Sveriges författarförbund. Invandrarverkel menar alt ell speciellt stöd för
produktion av barnböcker på olika språk behövs. Särskilt viktigt är detta för
språkgrupper där del är svårt eller omöjligt alt importera böcker.

Förbundel Vi Unga anför atl det statliga lilteralurslödel
för "experi-mentlitteralur" borde kunna användas för alt på förslag
la fram böcker, som producerals av barngrupper eller av barn och vuxna i
samverkan. Socialdemokratiska kvinnoförbundet föreslår alt Litteraturfrämjandet
på försök ger ul som originalutgåva en novellsamling eller berättelse med barn
som författare.

Barnkulturgmppens förslag om beskattning av serier och slöd
lill kvalitetsserier stöds av bl.a. LO, Verdandi, KRO och Svenska tecknare. Det
avvisas däremot av Folkpartiels ungdomsförbund. Socialdemokratiska
kvinnoförbundet och Seriefrämjandel. Ytlrandefrihetsutredningen framhåller all
kombinationen av en generell skatt och en selektiv subvention så starkt kan
försvåra ulgivandet av en skrift som inte blir subventionerad all utgivandet
hindras. Om så blir fallet står åtgärdskombinationen i strid med
tryckfrihetsförordningen. Statens kulturråd finner

s. 109 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:143 109

en ökning av projektstödet vara en mer rationell och
principiellt riktigare stödform än förslaget om avgiftsbeläggning och
subvention.

Vi Unga
föreslår alt ett särskilt litteraturstöd ges till föreningar och folkrörelser
som vill producera egna serier med utgångspunkt i sin ideologi. Dessutom bör
inrättas ett barnens serieräd, där barn- och ungdomsorganisationer,
litteraturkritiker och kulturarbetare tillsammans skärskådar seriefloran.
Seriefrämjandet menar all del behövs ett särskilt utvecklingsbidrag för
serieskapare. Vidare bör införas en generell avgifi på alla serier och
samtidigt ett slöd lill alla svenska serier. Seriemarknaden bör ulredas, anser Seriefrämjandel.

Barnkullurgruppen
föreslår all de läsfrämjande ålgärderna bör fortsätta och byggas ut. Litleralurmalerialet
bör dock anskaffas genom direkta inköp och inte genom slödköp.

De instanser som yttrar sig i denna fråga ansluter sig allmänl
lill barnkullurgruppens synpunkter. Flera instanser, bl. a. 5Ö, bibliotekshögskolan.
Kommunförbundet, Bibliotek i samhälle och SACOISR framhäller att läs-främjandeförsöket
skulle bli effektivare om folkbiblioteken engagerades i samarbelel. Om läsfrämjandeförsöken
inle längre kopplas till slödköps-ordningen skulle, enligl SÖ: s mening,
litteraturval och inköp kunna decentraliseras till län eller kommun. Etl samarbele
mellan organisationer, folkbibliotek och skolbibliotek skulle kunna komma lill
slånd.

Bibliotekshögskolan m.fl. instanser understryker all
utbildningen av ledare för läsfrämjandeförsöken kan utformas effektivare i
samarbete med folkbiblioteken, både lokall och regionall.

Ulgivningen av litteratur för handikappade och av böcker
pä invandrarspråk föreslås i rapporten byggas ut på olika punkter.

Mot förslagen om ambitionshöjningar reses i princip inga
invändningar av de instanser som yttrar sig i detta sammanhang, men några
framhåller all förslagen är alltför blygsamma.

Statens kulturråd, Sveriges Radios barnredaklioner och
Sveriges författarförbund anför all man borde undersöka möjlighelerna atl låta
Synskadades riksförbunds bibliotek i större utsträckning få tillgång lill
Sveriges Radios produktioner av bokuppläsningar. Handikappförbundens centralkommitté
framhåller att del behövs böcker med både punktskrift och tecken liksom böcker
med skrift, tecken och bilder - även taktila bilder som kan läsas av såväl
handikappade som icke-handikappade. Kommittén framhäller vidare att även barn
måste ha tillgång lill inläsningsljänsl resp. utskrivningsljänst för dövblinda.
Enligl Synskadades riksförbund måste lagen om upphovsrätt ändras, för all del
ska vara möjligl för enskilda alt köpa och äga talböcker.

1
rapporten föreslås atl försäljningen av barn- och ungdomsböcker skall stödjas enligl
den av Sveriges författarförbund föreslagna modellen med preslationsslöd.
Vidare föreslås atl postorderförsäljning av böcker knyts till folkbibliotekens verksamhei.
Slutligen menar barnkulturgruppen atl frågan om samhällets övertagande av
pressbyrån snarast bör utredas.

Förslagen
om försäljningsstöd väcker föga entusiasm hos remissinstanserna. Fä instanser
yttrar sig på denna punkl. Av dem släller sig Bibliotek i samhälle positiv till
förslagel om postorderförsäljning genom bibliotek. Delta avvisas emellerlid av
kulturförvaltningen i Luleå kommun. Svenska bokförläggareföreningen och Bok-
pappers- och kontorsvaruförbundet vänder sig med skärpa mol den återgång lill fasla
bokpriser som ligger i förlängningen av förslagel om ett prispressande stöd.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:143 1 lo

Förslaget om en utredning av frågan om samhällets
övertagande av pressbyrån berörs av några instanser. Förslagel lillstyrks av
bl.a. Bibliotek i samhälle och ABF men avstyrks av Studieförbundet Vuxenskolan
och Pressbyrån m.fl.

Bibliotek

I rapporten föreslås utgå lill folkbiblioteken dels
allmänna uppruslningsbidrag omfaiiande högst 1 milj. kr. per bibliotek under
högst 10 år, dels punkibidrag lill projekt för vilka kommunen ålar sig att
satsa minst halva kostnaden. Vidgat samarbete grundskola - folkbibliotek föreslås,
liksom särskilda kommunala anslag till bokbeståndet inom förskolan. Vidare för
rapporten fram tanken på en bibliotekslag.

Endast ell fätal instanser berör frågorna om former för
bidrag till folkbiblioteken. Skolöverstyrelsen tillstyrker förslaget om
upprustningsbidrag. Kulturförvaltningen i Luleå kommun stöder samtliga krav.
Bibliotek i samhälle menar att en viss del av upprustningsbidraget måste öronmärkas
för barnbiblioteksverksamhet. LO anser att det är nödvändigt atl se över hela
det statliga stödet till folkbiblioteken.

Nödvändigheten all förstärka samarbetet folkbibliotek -
skola/förskola understryks av alla som yttrar sig i detta sammanhang, bl. a.
Statens kulturråd, skolöverstyrelsen. Bibliotek i samhälle, KF och Sveriges
författarförbund. Bibliotek i samhälle anför att varje rektorsområde bör ha en
fackutbildad bibliotekarie som kan samarbeta med elever och lärare i
undervisningen och delta i del dagliga arbetet i skolan. Om inte kommunerna anser
sig har råd att anställa skolbibliotekarier kan dessa tjänster förstatligas. SACOISR
och kulturförvaltningen i Luleå kommun m.fl. menar att skolbiblioteken bör
vara en integrerad del av den kommunala folkbiblioleksverksamheten.
Bibliotekshögskolan, Sveriges allmänna biblioteksförening, KF och barn- och
ungdomsboksrådet m. fl. framhåller särskilt behovet av alt förstärka förskolans
bokförsörjning.

Några instanser, bl. a. bibliotekshögskolan, SACOISR och
barn- och ungdomsboksrådet, ansluler sig lill tanken att en bibliotekslag bör
införas.

Barnkulturgruppen föreslår all grundutbildningen vid
bibliotekshögskolan kompletteras och byggs ut i vissa hänseenden. Vidare underslryker
gruppen behovet av vidareutbildning för barnbibliolekarier och skolbibliotekarier.

De instanser som berör utbildningsfrågorna är ense om behovel
av särskilda ulbildningsinsater för barnbiblioteksverksamhet. UHÄ framhåller,
med hänvisning till bibliotekshögskolans yttrande, all gruppens redovisning av
den nuvarande utbildningssituationen innehåller vissa felaktigheter. Vidare
påpekar UHÄ att bibliotekarieutbildningen nyligen setts över av en arbetsgrupp
knuten till högskolan, som bl. a. föreslagil betydande förbättringar i
utbildningen för barnbiblioteksverksamhel. Även SACOISR gör tillrättalägganden
när det gäller redovisningen i utbildningsavsnittei.

Förslaget om en särskild kurs för s.k. lärarbibliolekarier
möts med tveksamhet av bl. a. bibliotekshögskolan, och Luleå kommun, som menar
all utbildade bibliotekarier i stället bör utnyttjas i skolbiblioteken.

Massmarknadsulgivning

Barnkullurgruppen föreslår en treårig försöksverksamhet
med massmarknadsutgivning av barn- och ungdomsböcker.

s. 111 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:143 111

Remissopinionen är i denna fråga starkt splittrad.

En i princip positiv inställning redovisas av bl. a.
statens kulturråd, statens ungdomsråd. Bibliotekshögskolan, SÖ,
Kommunförbundet, TCO, ABF, TBV och barn- och ungdomsboksrådet. Några instanser,
bland dem Bibliotek i samhälle, LO och Verdandi, pekar pä att en eventuell massmarknadsulgivning
bör kopplas till läsfrämjande insatser.

Tanken atl minsl en fjärdedel av ulgivningen bör beslå av
titlar som aktualiserats av radio och Iv är, menar Sveriges Radio, tilltalande,
under förutsättning atl Sveriges Radios produklion inte kompliceras eller blir
mera bunden. Men Svenska kvinnors vänsterförbund och andra pekar på risken för
en alltför stark koncentration av ulgivningen, när del i stället är vikligl alt
barn möler en mångfacetterad kullur.

Vuxenskolan menar alt också andra föriag än Litleralurfrämjandel
bör kunna få projektstöd för massmarknadsutgivning av barn- och ungdomslilleratur.
Samma synpunkt framförs av Seriefrämjandel, som hänvisar till den modell för
utgivningen som föreslogs i betänkandet (DsU 1977: 14) Statligt litteraturstöd.

Synskadades riksförbund anför atl titlar som ingår i en massmarknadsulgivning
för barn också måste finnas tillgängliga som tal- och punktskrifts-bok.

Negaiiva lill förslagel om massmarknadsutgivning är i viss
mån Kooperativaförbundet och i än högre grad Föreningen Svenska tecknare.
Svenska bokförläggareföreningen, Sveriges Författarförbund och sex barn- och
ungdomsförfattare.

Svenska barnboksinstitutet

Barnkulturgruppen föreslår all barnboksinstitutet
förstärks med en tjänst som litteralurpedagog och medel för ökad kursverksamhet
och inköp av referenslitteratur m. m.

Förslagen tillstyrks allmänl av de instanser som
kommenterat dem, bl. a. statens kulturråd. Svenska institutet, barn- och ungdomsboksrådel
och Sveriges författarförbund. UHÄ väcker frågan om etl förstatligande av
institutet och förläggning till Borås i anslutning till högskolan.

9.3 Bilder och museer

Bilder

Det massmarknadsförlag för barn- och ungdomslitteratur som
barnkullurgruppen föreslår skall bildas, bör också tillsammans med lekmiljörådel
undersöka möjlighelerna all knyta i första hand en produktion av samlarbilder
och spel till förlaget.

Teckningslärarinstitutel vid konstfackskolan, KRO och ABF
stöder detta förslag. Folkparkernas centralorganisation anser alt insalser på
detta område är vikliga. KF anser all lekmiljörådet bör få resurser för alt med
projektbidrag slödja idérika formgivare.

Konstfrämjandets riksförbund föreslår atl medel för en massmarknadsulgivning
av konslnäriigl utformade bilder för barn ställs till Konstfrämjandets och
litteraturfrämjandets förfogande. Stödet bör kunna utformas så atl del ges till
Konstfrämjandet för produkiionen och lill litteraturfrämjandet för distribufionen.
Litteraturfrämjandet, LO och TCO stöder detla förslag.

s. 112 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:143 112

Statens kulturråd menar all dessa frågor behöver utredas
ytterligare innan man kan ta slällning.

Lekmiljörådel avvisar barnkulturgruppens förslag. Staten
bör snarare slödja distributionen än produktionen eftersom bra produkter redan
finns. Ett bra sätt atl sprida kvalitetsbilder är atl utveckla och öppna fler artolek.

Barnkullurgruppen föreslår vidare alt bildkonstnärerna ges
möjlighet all i nära samarbele med barn formulera bilder. Deila kan ske bl. a.
genom alt bildgrupper arbetar tillsammans med elever i skolan och i lokaler av
verkstadstyp i bostadsområden.

Förslaget stöds av Förvaltningsnämnden för lärarhögskolan
och musikhögskolan i Malmö, Seriefrämjandel och dramatiska institutet. Statens
kulturråd anser alt konlnärer, fotografer, formgivare med flera bör ges
möjligheter alt medverka i skolans arbete i enlighel med intentionerna bakom SlA-skolan.
KRO finner förslaget intressant, men betonar atl bildkonstnärerna måste
kompenseras ekonomiskt. ABF föreslår att barn- och ungdomsorganisationer får
produktionsstöd föratt tillsammans med yrkesmässigt arbetande bildskapare
producera bilder med utgångspunkt från sina värderingar.

Barnkulturgruppen föreslår all regeringen tillsätter en bildulredning
med syfte atl ge fördjupade insikterom bilden som kommunikationsmedel, bildens
olika funktioner i samhällel samt bildens möjligheter att höja människors
livskvalitet. Ulredningen ges också i uppdrag alt i nära samarbele med skolan
se över bildarbetets villkor pä undervisningsområdets alla stadier.

Flera remissinslanser är positiva lill förslagel såsom teckningslärarinstilutet
vid konstfackskolan, kullurlinjenämnden vid Uppsala universitet,
förvaltningsnämnden för lärarhögskolan och musikhögskolan i Malmö, folkbildningsuiredningen
och Föreningen Svenska lecknare. Handikappförbundens centralkommitté och
Synskadades riksförbund framhåller att en eventuell bildutredning måste närmare
undersöka olika handikappgruppers krav ifråga om bildspråket. Arbetet bör ske
i samarbete med berörda handikapporganisationer. Statens kulturråd kommer i
samråd med berörda atl fortsätta diskussionen om kraven från kulturrådels Bildfeslival
och i samband därmed ta slällning till förslaget om bildutredning. KRO släller
sig tveksam till en statlig bildutredning. En första åtgärd borde istället vara
att uppdra åt lämplig universitetsinstitution eller statens kulturråd att systematisera
den rika flora av kunskaper om bild som redan finns om än utspridd på många
händer.

De blivande klasslärarna bör enligt barnkulturgruppen ges
mer lid alt arbeta med bilder. Detta kan ske genom att pedagogik och metodik
knyts närmare samman och genom all undervisningen görs mer ämnesövergripande och
projeklinrikiad. Uibildningen skall leda lill förmåga all bedriva ulvecklingsarbele
även på bildområdel.

UHÄ framhäller all de förslag som barnkullurgruppen lagt
om förändringar i lärarutbildningen för att ge siörre utrymme ål frågor om
barns kulturella aktivitet, l.ex. bildarbele, kommer alt uigöra en del av
diskussionsunderlaget om lärarutbildningens framtida utformning.

Förvaltningsnämnden för lärarhögskolan och musikhögskolan
i Malmö, SSU och Konstfrämjandet anser att samlliga grupper som arbelar med
barns uppfostran och utbildning i sin egen utbildning ges siörre möjlighet atl
arbeta med bild och bildanalys. Enligt dramatiska institutets uppfattning
måste lärar- och bibliotekshögskolorna ge betydligt större ulrymme ål
undervisning om bild.

s. 113 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:143 113

Teckningslärarinstilutet vid konstfackskolan framhåller
alt lärarutbildningen mäste ges större resurser vad avser bildområdel. Därvid
bör de institutioner som utbildar bildlärare anlitas. Undervisningen i bildämnet
bör utökas i förskollärarulbildningen.

Statens kulturråd föreslår att SÖ fär i uppdrag att göra
en studie om skolan och bilden med hänsyn lill själva bildämnet och till övriga
aspekter, såsom bildkonstnärers medverkan i skolan, bild i läroböcker, skolmiljöns
utformning m.m. Rådel avser vidare alt i samband med sill yttrande över förslag
till läroplan för grundskolan lämna synpunkter på bildämnets ställning i
skolan.

5Ö påpekar all de nu gällande statsbidragsbestämmelserna
ger möjligheler alt i skolan förverkliga vad rapporten förordar angående
bildarbetet i skolan. SÖ:s förslag till förändring av grundskolans läroplan ger
också Ulrymme för samverkan mellan olika ämnen i detla sammanhang.

Barnkullurgruppen föreslår alt teckningslärare ges ökade möjligheler
all i arbetslag arbeta tillsammans med elever och lärare inom förskolan och i
grundskolans låg- och mellanstadier. Teckningslärarnas arbelssiluation på
högstadiet bör vidare förändras så atl mer tid kan ägnas varje elev.

Förvaltningsnämnden för lärarhögskolan och musikhögskolen
i Malmö inslämmer i dessa förslag. Även humanistiska sektionsnämnderna vid
universitetet i Göteborg anser alt teckningsämnet behöver stärkas i skolan och
framhåller att konslnäriiga bilder måste göras tillgängliga för barnen. Teckningslärarinstilutet
anser att rapporten lar fram väsentliga och värdefulla argument, där bl. a.
den svåra arbetssituationen i bildämnet (teckningen) på grundskolans olika
stadier framhålles.

Föreningen Svenska Tecknare framhåller atl
skolundervisningen i bild och form måste komma i nivå med undervisningen i
andra läroämnen.

Dokumentationscentret för barns bilder i Eskilstuna
föresläs av barnkullurgruppen fä slatligl slöd.Förslaget tillstyrks av socialstyrelsen,
UHÄ, teckningslärarinstilutet, förvaltningsnämnden för lärarhögskolan och
musikhögskolan i Malmö, Svenska kommunförbundel och KRO.

Kullurlinjenämnden vid universiletet i Uppsala anser alt
planerna för etl dokumentationscenlrum är alltför vagt beskrivna i rapporten.

Den kommunala verksamhelen på kulturområdel bör enligt barnkullurgruppen
ses över, så alt barn ges ökade möjligheter atl utveckla sin förmåga alt självsländigt
skapa bilder, atl kommunicera med hjälp av bilder och all tolka och kritiskt
granska olika typer av bilder.

Förvaltningsnämnden för lärarhögskolan och musikhögskolan
i Malmö anser att den kommunala verksamheten och det kommunala ansvarel för
barns kultur bör regleras så atl kommunerna påtar sig ett större ansvar på
detta område. Linjenämnden för konsthantverkslinjen vid universitetet i
Göteborg konstaterar atl flera kommuner idag gör stora satsningar på kommunala
musikskolor. Nämnden efteriyser en liknande salsning på barn som önskar arbeta
med bilder och hantverk. KIF framför liknande synpunkter.

Statens kulturråd menar att kommunala bildskolor är en
möjlighet som bör undersökas vidare.

Museer

Några remissinstanser framför allmänna synpunkter på barnkullurgruppens
behandling av barnen och museerna.

Riksutställningar anser atl ulställningssektorn inklusive bildområdel
har 8
Riksdagen 1978179. I saml. Nr 143

s. 114 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:143 114

blivit myckel summariskt och ensidigt behandlad, i
synnerhet vid jämförelse med de genomgripande beskrivningar och analyser som
ägnas litteratur-, teater- och musikområdena.

Konstfrämjandet påpekar atl beskrivningen av vad som sker
på utställningsområdel måste komplelleras med den utslällningsverksamhet som
sker inom föreningslivel.

SACOISR anser alt museiområdet fåll alltför liten uppmärksamhet
i rapporten. SACO/SR menar atl det i första hand är viktigt med en systematisering
av de erfarenheter av barnverksamhet på museer under de senasle lio åren som nu
finns spridda på flera håll. Delta borde vara den första uppgiften för en ny
arbetsgrupp. Jämtlands läns museum anser all barnkulturgruppen mera noggrant
borde ha sluderal och analyserat museernas bam- och ungdomsverksamhel.

Statens kuluiurråd anser all del närmare bör undersökas
vilka möjligheter del finns alt förbättra en ökad informaiion och deball om
museerna som resurs för barn verksamhet. De regionala museiinslilulionerna bör
enligt statens kulturråd genom en föreskrift i förordningen 1977; 547 i likhel
med teater- och musikinslitutioner åläggas atl i sina anslagsförslag till
kulturrådet ge in planer för sin barnverksamhet. Även de statliga museerna och
Riksutställningar bör åläggas alt årligen till kulturrådet ge in planer för sin
barnverksamhet.

Barnkullurgmppen föreslår alt Riksutställningarsverksamhet
vidgas.

Riksutställningar framhåller att stiftelsen alltsedan
försöksverksamhetens tid uppfattal barnen som en av de eftersatta grupperna
och därför på olika vägar sökt nå dessa genom skilda typer av utställningar och
aktivi-letsprojekt.

Konstfrämjandet föreslår atl möjlighelerna förbättras atl
lokalt organisera publikarbele och ordna aktiviteter för barn och vuxna i
samband med utställningar. Del är viktigt att det framtida utställningsslödel
formas med hänsyn till detta.

Statens kulturråd avser att i sitt utredningsarbete om
statligt slöd till konslulställningsverksamhet ta upp frågan om behovet av
sådan verksamhet för barn och ungdom. I detla utredningsarbete bör
Riksutställningars och statens konstmuseers ansvar för experiment- och
utvecklingsverksamhet diskuteras liksom andra utställningsarrangörers
förutsättningar och möjligheter till utställningar för barn och ungdom.

Barnkullurgruppen konstaterar atl det saknas personal med
pedagogisk utbildning vid museerna och föreslår att utbildningen av museipedagoger
ses över och att museipersonalens fortbildning förstärks med utgångspunkt från
barns kulturella situation och en helhetssyn på barn och språk.

SACOjSR och statens historiska museum påpekar atl ulbildning
för museipedagoger för närvarande saknas, men alt en sådan bör inilieras.
Historiska museet föreslår atl centralmuseerna ges resurser och ansvar för
sådan utbildningsverksamhet. Detta skulle väl svara mol cenlralmuseets roll som
serviceorgan till kommunala museer och länsmuseer. Även förvaltningsnämnden
för lärarhögskolan och musikhögskolan i Malmö anser det angelägel att museipedagoger
får utbildning för arbete med barn.

Statens kulturråd föreslår att UHÄ får i uppdrag all se
över museiulbild-ningen med hänsyn lill verksamhet bland barn och ungdom. UHÄ
framhåller att museiutbildningen inom högskolan fr.o.m 1977-07-01 ingår i kullurkommunikationslinjen.
UHÄ kommer alt beakta de ulbildningspro-

s. 115 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:143 115

blem barnkulturgruppen aktualiserat i samband med en pågående
översyn av kulturkommunikationslinjen. UHÄ vill vidare fästa uppmärksamheten pä
de kurser med anknytning till barn och bild som finns vid flera av de konstvelenskapliga
instilulionerna vid universiteten och andra universitetskurser som kan uigöra
inslag i fortbildning av museernas personal. SACOISR och länsmuseernas samarbetsråd
anser att det borde ingå i utbildningen av förskollärare och frilidsledare att
lära sig utnyttja museerna i sin verksamhei.

Barnkullurgruppen konslaterar alt del ofta saknas särskild
personal för att ta emot barn. Personalbristen på museerna gör atl barnen
alltför ofta måste guidas i stora grupper.

Statens kulturråd föreslår alt de av kullurrådel begärda
medlen i 1979/80 års anslagsframställning lill tjänster vid cenlralmuseerna för
deras konsul-liva funktioner bifalls.

Statens historiska museum har sedan några år en
förskollärare anställd vid museet. Historiska museet anser, att del är
synnerligen vikligt all denna verksamhei byggs ut. Museet har i sin anslagsframställning
för budgetåret 1979/80 en inlendenttjänst med specialisering inom barnkulturområdet
med ansvar för museels egen verksamhei saml för utvecklingsarbete inom förskoleseklorn
för länsmuseer och andra museer. Jämtlands läns museum föreslår all museerna
ges ekonomiska möjligheler all inrälla en barnanlikvarieintendent på varje
museum. Förvaltningsnämnden för lärarhögskolan och musikhögskolan i Malmö anser
all del är vikligt alt speciella tjänster med inriklning på barn inrättas vid
museerna.

9.3 Musik

Barnkulturgruppen har redovisat vissa allmänna synpunkter
på musik saml lagit upp problemet med barnens två musikvärldar. Många
remissinstanser instämmer i detla synsätt.

Statens kulturråd hör till dem som i slort instämmer i barnkullurgruppens
bedömningar.

Förvaltningsnämnden för lärarhögskolan och musikhögskolan
i Malmö instämmer i slort med rapportens förslag på musikområdel men påpekar atl
också barnkörverksamheten borde ha behandlats.

Regionmusiken skulle med ökade resurser kunna göra
betydligt bättre insatser för barn än f n. Nu är kunskaperna om barns
förhållande lill musik bristfälliga. Vidare finns det brister i fråga om
repertoar och lämpliga arrangemang, instmmentarium, producentinsalser och möjligheler
att engagera lämpliga frilansartister. Regionmusiken tar inle slällning till
alla gruppens resonemang och förslag men vill gärna instämma i rekommendationen
atl Sveriges Radio bör slopa program som bygger på försäljningssta-tislik och
införa fler program där fonogram blandas med levande musik och informerande
kommentarer.

Rikskonserter är också krilisk mol de radioprogram som
bygger på statistik över fonogramförsäljning.

Barnredaktionen inom Sveriges Radio reagerar mot
barnkulturgruppens påstående att barnradion inte skiljer på vuxenmusik och
barnmusik. Målsättningen bör enligt barnradion vara atl få barn alt förstå all
slags musik. Barnredaktionen påpekar vidare alt barnradion aldrig innehåller
"topplistor" och all kriliken inom barnradion är stark mot alll
tävlande när del gäller musik. Däremoi kan önskeprogrammen som finns diskuleras
även om dessa program ger en god kontakt med lyssnarna.

s. 116 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:143 116

Sveriges utbildningsradio anser sig genom sina media ha
möjlighet alt peka på olika alternativ lill del kommersialiserade musikutbudet.

Förbundet Vi Unga riktar kritik mot barnkulturgruppens
förslag som Vi Unga menar alltför ensidigt gynnar institutioner av olika slag.
Enligt Vi Unga har verksamheten Musik för Ungdom inom Rikskonserter skapat
kontakt med ungdomsorganisationerna varför krav framförs om atl bygga ut den
verksamheten.

Enligl ABF brister avsnittet om musiken och barnen
beträffande förslag som rör det musikliv för barn och ungdom som alltid funnits
inom folkrörelserna.

Svenska musikerförbundet instämmer i att musikinstilutionerna
bör intensifiera och utveckla sina intressen för barnen vilket troligen
fordrar ökade anslag.

Musikcenlrum menar alt man lätt får uppfattningen att
barnkulturgruppen favoriserar den afro-amerikanska traditionen framför andra
folkliga musiktraditioner. Denna uppfattning delas inle av Musikcentrum som
istället skulle ha värdesatt en strävan efter balans där även andra musikformer,
bl. a. vårt eget folkliga musikarv, hade självklara utrymmen. Det
kulturpolitiska ansvaret måste enligt Musikcentrum omfatla även förskolorna. Enligl
Musikcentrum är den musikaliska likriktningen f. n. del slora hotet mol en
levande musikkullur. Elt ställningstagande efterlyses lill den "europeiska
konstmusiken" som enligt Musikcenlrum har en självklar plals i
sammanhanget. Del finns en risk med atl överbetona de spontana kvaliteterna i musikulbudel
och därmed förringa andra mer krävande moment. Själva lyssnandet bör också
tillmätas en större betydelse.

De konslnäriiga högskolorna i Stockholm gemensaml menar
all rapporten borde kompletteras med bl. a. etl avsnitt om musikdramatik.

Barnkulturgruppen anser alt forskning bör bedrivas om hur bam
påverkas av bakgrundsmusik. Endasi elt fåtal remissinstanser har behandlat
denna fråga särskilt. Humanistiska sektionsnämnderna vid universitetet i
Göteborg anser att forskningen kring barn och musik måste intensifieras. Detta
anser även institutionen för förskollärarutbildning vid högskolan i Borås.
Institutionen för förskollärarutbildning i Umeå anser atl den nämnda
forskningen snarast bör komma till slånd med tanke på den Ijudsi-lualion barnen
befinner sig i och med tanke på den ringa kunskap som finns om detta.

Socialstyrelsen tillstyrker barnkulturgruppens förslag om
forskning och ulveckling inom musikområdet.

Viklen av all den av OMUS rekommenderade musikpedagogul-bildningen
fullföljs understryks av bl.a. statens kulturråd, SÖ, UHÄ, institutionen för förskollärarutbildning
vid högskolan i Borås och Svenska musikerförbundet.

Enligl förvaltningsnämnden för lärarhögskolan och
musikhögskolan i Malmö bör större vikt än nu läggas vid att musiklärare och
musikpedagoger får en bred utbildning i barnmusik från förskola och uppåt.

Förskollärarinstilulionen vid universitet i Umeå anser atl
OMUS-gmp-pens förändringsarbete rörande musikundervisningen i förskola bör
utvidgas atl gälla låg- och mellanstadiet i skolan.

Musikcenlrum framhäller all utbildningen av all slags
barnomsorgspersonal måste fördjupas på musikområdel.

Inslilulionen för förskollärarutbildning vid högskolan i
Borås, Rikskonserler och Svenska musikerförbundet inslämmer i barnkullurgruppens
uppfattning om viklen av alt elt musikpedagogiskt dokumentationscenlrum
kommer till stånd.

s. 117 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:143 117

UHÄ påpekar alt frågan om utformningen av etl dokumenlalionscentrum
kommer atl utredas och atl förslag härom lämnas i pelita för 1980/81.

Angående förändringar av skolans musikundervisning framhåller
statens ungdomsråd att en översyn av skolans musikundervisning är angelägen så
att man inom skolans ram kan fånga upp och utveckla barns intresse för musik.
Humanistiska sektionsnämnderna vid universitetet i Göteborg anser atl det är vikligl
alt musikundervisningen och musiklyss-nandel i förskola och skola förbättras,
att barn får tillfälle till direktkontakt med levande musik. Svenska kvinnors
vänsterförbund framhåller all skolans uppgift skall vara alt ge barn
alternativ till den musik som de ständigt möter. Förbundel är därför negativt lill
alt skolans musikundervisning i ökad utsträckning skulle ägnas ål att granska
del musik- och Ijudulbud barn möler i samhällel.

Rikskonserter föreslås få i uppdrag all ulveckla sin
verksamhet i förskoleverksamhet och utveckla formerna för skolkonserter. Vidare
bör formerna ulvecklas för samarbele med skolan inom ramen för SlA-skolans fria
resurs.

Statens kulturråd, Sveriges utbildningsradio, Rikskonserler,
Svenska musikerförbundet och Folkparkernas centralorganisation stöder förslagen
om Rikskonserters roll belräffande musik i förskolan. Rikskonserler är positiv
till barnkullurgruppens förslag belräffande Rikskonserlers insatser för barn i
förskola m.m. Musikcentrum menar alt resurser måste skapas för ålerkommande
musikerbesök på barnstugor i samarbete med ordinarie personal. Härför bör
institutionerna resp. skolorna få egna medel. Rikskonserter bör inte få elt
övergripande ansvar för detta arbete. Folkparkernas centralorganisation pekar
på de möjligheler som finns alt samarbeta med folkparkernas dagverksamhet.
Institutionen för förskollärarutbildning vid högskolan i Borås är krilisk mol
Rikskonserters insalser i förskolan som enligl institutionens uppfattning
varit musik för barn och inle med barn. Istället bör satsningar göras genom
kurser för förskolepersonal, genom alt anslälla konsulenter för rådgivning och
genom atl anställa musiklärare i förskolan.

Rikskonserter framhåller atl del är angläget för
Rikskonserter atl få medverka vid utformningen av SI A-skolans musik
verksamhet. Härför behövs ökade resurser. I fråga om skolkonsertverksamheten
påpekar Rikskonserler att verksamheten givit erfarenheter som lett fram till
andra former än de traditionella och som bl. a. integrerats med lokala
förhållanden. Dessa prövas nu som alternativ till turnékonserter.

Statens kulturråd, Rikskonserler och Förbundet Vi Unga
delar barnkullurgruppens uppfattning att del statliga stödet lill fria
musikgrupper bör ökas.

Statens kulturråd menar alt anslaget lill fria grupper bör
ökas i enlighet med rådels förslag i anslagsframställningen för 1979/80. Dessulom
bör en fortsatt salsning ske på arrangörsledet. Kulturrådet bör också få ökade
möjligheter alt genom bidrag till centrala amatörorganisationer lämna bidrag
till musikverksamhel bland bam och ungdom. Rikskonserler framhåller att den
musikrörelse som vuxit fram på 1970-talet och som beskrivs i barnkullurrapporten
är av stort värde och bör få stöd. En möjlig väg vore bidrag från statens ungdomsråd
till Kontaktnätet - riksförbund för ickekommersiell kultur. Förbundet Vi Unga
anser atl kulturrådets insalser på musikområdel bör ökas bl. a. genom ökal slöd
lill organisaiionerna för utveckling av fria grupper.

Statens kulturråd föreslås av barnkulturgruppen få till
uppgift all bevaka

s. 118 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:143 118

att utgivning av bra fonogram för barn får samhällstöd.
Vidare bör konsumentrådgivning vid kÖp av fonogram uppmärksammas i fonogramulredningen.

Regionmusiken framhåller atl man gärna deltar i en närmare
granskning av förutsättningarna för att regionmusiken kan medverka i utgivning
av prisbilliga grammofonskivor och kassetter. Enligt LO saknas en
samhälls-stödd alternativ fonogramproduktion av massmarknadskaraktär med andra
genrer än i Rikskonserters produktion. LO anser atl brevskolans förslag till en
sådan fonogramulgivning för barn bör ligga till grund för en reform på detla
område. Föreningen Svenska populärauktorer framhåller alt det behövs stöd från slaten
till barnskivor. Rikskonserter påpekar att Rikskonserter påbörjat utgivning av
skivor speciellt för barn.

Statens ungdomsråd och Svenska musikerförbundet ställer
sig avvisande till barnkulturgruppens förslag om inrättande av konsumentrådgivning
på biblioteken. Statens ungdomsråd förordar alt skolans musikundervisning
svarar för konsumentrådgivning i fråga om musik medan Svenska musikerförbundet
anser all sådan rådgivning bör finnas inom den kommunala musikskolan eller hos
studieförbunden.

Barnkullurgruppen tar upp problem med den kommunala musikskolan.
Verksamheten bör nå även förskolebarn. Musikskolan bör knyta an lill elevernas
spontana musikintresse och åstadkomma smidigare övergångar till det musikliv
som finns för vuxna.

Humanistiska sektionsnämnderna vid universitetet i
Göteborg anser att den kommunala musikskolan bör byggas ul och förbättras. FörvaUnings-nämnden
för lärarhögskolan och musikhögskolan i Malmö framhåller att verksamheten i den
kommunala musikskolan bör utvärderas i fråga om resurser, inriklning och
arbetsformer. Syftel för den kommunala musikskolan bör vara att sä många som
möjligt fär intresse för musikaktiviteler. Förbundel Vi Unga menar att
kravbundenhet och press på elever gör att många slutar i den kommunala
musikskolan. Musikskolans verksamhet bör vara för alla. Rikskonserler anser alt
del vore önskvärt atl få en mer konkret diskussion om målen för verksamheten i
de kommunala musikskolorna. I fråga om utvidgning av verksamheten till
förskolan kan problem uppstå genom lärarnas specialisering. Aktiviteter bör då
äga rum i samarbele med förskolans personal. Rikskonserter tar även upp
barnkulturgruppens förslag atl i förskolan kunna anslälla drama-, musik- och
rörelsepedagoger. Rikskonserler påpekar att dessa pedagogkategorier gjorl
väsentliga insalser inom Rikskonserters skolkonsertverksamhet. Svenska kvi/mors
vänsterförbund är positiv lill att ulvidga kommunala musikskolan lill förskolebarn.
Musikpedagogerna bör då komma till förskolan. De synskadades riksförbund är
positivt till den föreslagna förändringen av verksamheten inom den kommunala
musikskolan. Vidare borde synskadade barn i större utsträckning än f n. kunna
delta. För att åstadkomma detla krävs troligen en uppsökande verksamhet. Inslilulionen
för förskollärarutbildning vid universilelel i Umeå menar att den kommunala
musikskolan inte längre kan arbeta isolerat med musik utan bör kopplas till
skapande aktiviteter i bild, drama och rörelse resp. dans. Statens kulturråd
avser att med företrädare för kommunerna och SÖ ta upp diskussioner om förutsälining-arna
för all komplettera den kommunala musikskolan med verksamhei inom flera
konstområden.

Folkbildningsuiredningen, Svenska kommunförbundet, Rikskonserler,
Svenska musikerförbundet och Kulturförvaltningen i Luleå kommun stöder förslagel
om ökat samarbete mellan kommunal musikskola

s. 119 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:143 119

och studieförbund. Samarbetet bör enligt 5ve«5/;a
musikerförbundet även gälla amatörsensembler som står ulanför folkbildningsorganisalio-nernas
verksamhet.

9.4 Teater

Barnkullurgruppen anser atl silualionen för barnteater känneiecknas
av att målsättningen för verksamheten är svagt förankrad, att det ges för få
föreställningar för barn och att det satsas för lite på ulvecklingsarbele och
experiment. Dessulom är brislerna slora i fråga om ulbildning och satsning på
teaterverksamhet där barn själva får delta.

Ett
flertal remissinstanser delar barnkullurgruppens uppfattning om den
bristsituation som råder på barnleaterområdet. Några remissinslanser däribland
Förbundel Vi Unga, Folkuniversitetet, kulturförvaltningen i Luleå kommun.
Folkparkernas centralorganisation och dramatiska institutet instämmer i slort
med vad som föreslagits på teaterområdet av barnkulturgruppen.

En del remissinslanser har uttryckt allmänna synpunkter på
leaterav-snittet.

Svenska riksleatern redogör i sill remissvar för sin syn
på barn och ungdomsteatern samt för verksamhetens nuvarande omfattning inom Riksleatern.
1 Rikslealerns handlingsprogram för barn och ungdomsleater sägs bl. a. alt Riksleatern
anser all landels barn- och ungdomsleater skall få minsl så stor del av
teaterns totala samhällsbidrag som motsvarar barn och ungdomsgruppernas andel i
befolkningen. Riksteatern påpekar att dess handlingsprogram väl motsvarat och
motsvarar de krav som ställs i barnkulturgruppens rapport.

Teatrarnas Riksförbund delar gruppens mening om att ökade
satsningar pä barnföreställningar är starkt motiverade.

TCO, Svenska tealerförbundel och slutens scenskola i Slockholm
vänder sig mot att barnkullurgruppens förslag koncentrerats lill organisatoriska
frågor.

TCO pekar på problemet atl kommunerna i ökad utsträckning
måste intressera sig för satsningar på barnteatern.

Svenska tealerförbundel framhåller atl del på barnleaterområdet
inte behövs organisatoriska överbyggnader utan anständiga anställningsvillkor i
kommunerna för dramapedagoger, kraftigt ökat stöd från stal, kommuner och
landsting lill fria grupper och regionala teatrar.

Statens scenskola i Stockholm framhåller alt
barnkulturgruppen inte diskuterat de konstnärliga problemen och den utveckling
som barnteatern genomgått de senaste femton åren. Scenskolan menar att landels
region-teatrar måste ges möjlighet all producera konstnärligt kvalitativa barntea-terföreslällningar.
F. n. är tendensen enligl scenskolan atl landsting och kommuner enbart beaktar
kvantiteten.

Barnredakiionen inom Sveriges Radio framhåller alt det är
angeläget att stimulera författare all skriva dramatik för barn.

Utbildningsradion, som instämmer i att utbudet av barn och
ungdomsteater är begränsat, pekar på sin möjlighet att med ökade anslag kunna
sända radio- och tv-tealer.

ABF påpekar atl möjlighelerna för barnteatern atl
utvecklas i fria former skulle öka om amatörteaterstödel förbättrades.

De synskadades riksförbund påpekar alt del krävs extra ålgärder
för synskadade barn i form av bl. a. information, färdtjänst och introduktion lill
teaterstycket i form av scenbeskrivning.

s. 120 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:143 120

När del gäller inslitulionstealrar föreslår
barnkulturgruppen dels ett ökat anlal föreställningar och en kvalitetsmässig
utveckling.

Riksleatern framhåller atl av rikslealerns produklion och
antal föreslällningar riktar sig f. n. ca 40 procent till barn och ungdom.
Några tänkbara stimulansåtgärder för alt öka barnteaterutbudet är enligt
Riksteatern att låta de regionala teatrarna för sin barn- och ungdomsteaterandel
få högre andel av grundbeloppet.

Enligt barnkullurgruppen bör statens kulturråd överväga
att ge institutioner som utvecklar barn- och ungdomsleater elt lilläggsbidrag.

Förslagel stöds a\ förvaltningsnämnden för lärarhögskolan
och musikhögskolan i Malmö, Svenska riksleatern och statens scenskola i Stockholm.
Folkparkernas centralorganisation uttalar sig lill förmån för alt stimulans ges
till de institutioner som väljer atl producera mer för barn. Svenska tealerförbundel
och Teatercentrum avvisar förslagel. Svenska tealerförbundel föreslår att det
inrättas en nationalscen för barn- och ungdomsleater. Vidare föreslår tealerförbundel
ökade medel för all kunna anställa författare som vill lära sig skriva dramalik
för barn.

Statens ungdomsråd påpekar att det är vikligt all alla
barn oavsett var de bor har vissa möjligheter atl vara med om
teaterföreställningar. Detta kan bl. a. åstadkommas genom ökal slöd lill
regionala teatrar. Därför bör grundbidraget lill länslealrarna höjas.

Svenska kvinnors vänsterförbund anser alt inslitulionslealrarna
bör ställa visst antal subventionerade biljetter lill lämpliga
vuxenföreställningar lill skolornas förfogande.

Barnkullurgruppen föreslår för de fria lealergrupperna,
dels en generell uppräkning av stödet dels etl högre slatsbidrag per
gruppmedlem för de grupper som spelar övervägande för barn och ungdom.

Ett stort antal remissinstanser, bl. a. statens kulturråd,
UHÄ, de humanistiska sektionsnämnderna vid universitetet i Göteborg, Svenska kommunförbundel.
Landstingsförbundet, Svenska rikslealern, Sveriges socialdemokratiska
kvinnoförbund. Svenska kvinnors vänsterförbund. Svenska tealerförbundel.
Teatercentrum och statens scenskola stöder förslaget om ökade medel för de fria
grupperna.

Statens kulturråd anser att ökningen bör vara av den
omfattning som föreslogs i kullurrådels anslagsframställning för 1979/80.

Enligt UHÄ:s mening förefaller det rimligt att salsa på en
generell förbättring av gruppernas arbetsvillkor eftersom de redan nu spelar
barnteater i så stor utsträckning.

De humanistiska sektionsnämnderna vid universitetet i
Göteborg menar att de fria grupperna måste få betydligt ökade anslag för all
kunna nå ut i skolorna.

Svenska kommunförbundet pekar på atl de fria grupperna har
betytt myckel för en vitalisering av barnteatern och att de på många håll i landet
svarar för hela utbudet av barn- och ungdomstealern. Kommunförbundel anser alt
staten bör ta elt större ansvar för alt de fria grupperna kan existera på
rimliga villkor. Svenska rikslealern stöder tanken på etl ökal slöd lill de
fria grupperna.

Förslaget
all fria grupper som övervägande spelar teater för barn och ungdom ska ges
högre slatsbidrag tillstyrks av förvaltningsnämnden för lärarhögskolan och
musikhögskolan i Malmö och statens scenskola. Statens kulturråd och
Teatercentrum avvisar förslaget. Teatercentrum anser atl en sådan lösning
skulle medföra alt många grupper blev tvingade atl av ekonomiska skäl spela
barnteater. Statens kulturråd föreslår alt det

s. 121 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:143 121

företas en satsning på arrangörsslöd. Statens ungdomsråd
vill öka teater-utbudet i landet speciellt utanför storstadsområdena och
förordar att turnerande grupper får ett ökat stöd. ABF föreslår atl ett nytt
stöd inrättas som gör det möjligt för föreningslivel att för viss tid engagera
en fri teatergrupp.

Svenska teaterförbundet föreslår också ökade medel till
fria grupper för anställning av författare som vill lära sig skriva dramalik
för barn.

I rapporten föreslås etl projektstöd för barn och
ungdomsteatern. Stödet bör administreras av statens kulturråd.

UHÄ, de humanistiska sektionsnämnderna vid universitetet i
Göteborg, Svenska riksleatern, Verdandi, Teatercentrum och statens scenskt)la
stöder förslagel.

Enligl UHÄ är det en stor brist att resurser för
utvecklings- och experimentarbete saknas på barnkulturområdel. Svenska rikslealern
vill kraftigt understryka behovet av etl projektstöd för utveckling och
experiment på barn- och ungdomslealerområdel. Stödet bör vara två miljoner
kronor.

Verdandi anser att bidraget bör kunna sökas av organisationer
tillsammans med teatergrupper.

En barnteaterfrämjande verksamhet föreslås knuten lill
Riksteatern. Kulturrådet bör tillsammans med Riksteatern i det sammanhanget
pröva atl finna lösningar för ell utvecklingsarbete inom barn och ungdomslealerområdel.
Organisationen bör fä en sådan form att teatergrupper och teatrar ulanför Riksleatern
fär inflytande över ulvecklingen.

Statens kulturråd framhåller att rådet i samarbete med
Riksteatern och andra berörda avser lämna förslag om hur den barnteaterfrämjande
verksamheten skall läggas upp i framtiden. Vidare avser rådet atl under våren
1979 diskutera ett frislående barnlealerinslilut mer ingående.

Svenska rikslealern och Sveriges socialdemokratiska
kvinnoförbundet stöder förslaget om elt speciellt barnleaterfrämjande med
placering på Riksteatern.

Svenska kvinnors vänsterförbund anser alt ansvaret för ulvecklingsarbelet
inom barn- och ungdomslealerområdel skall ligga under statens kulturråd och
inte under Riksleatern med tanke på den konflikt som annars kan uppstå.

Teatercentrum, dramatiska institutet och statens scenskola
i Stockholm avvisar tanken på den föreslagna barnleaterfrämjande verksamheten.

Barnkulturgruppen föreslår all utbildning i dramateater
bör förbättras för låg- och mellanstadielärare, att utbildningen för
dramapedagoger bör förbli tvåårig och att dramapedagoger bör kunna anställas i
förskolan. Vidare föreslås dramapedagoger fä utveckla arbetet med drama och lealer
inom SlA-skolans fria resurs, saml all en av länsskolnämndens konsulenler bör
få övergripande ansvar för utvecklingen av drama och teater i skolan.

Förslagen stöds av förvaltningsnämnden för lärarhögskolan
och musikhögskolan i Malmö, Svenska rikslealern och stålens scenskola. Förvaltningsnämnden
ställer sig dock tveksam till att anställa dramapedagoger i förskolan. 1
stället bör de nu verksamma inom såväl grundskolan som förskolan få
fortbildning.

Även dramatiska inslitutet är tveksamt till att utbilda
fler dramapedagoger och skaffa fler tjänster för tealerkonsulenter.

Statens kulturråd föreslär all dramapedagogulbildningen
utökas till tre år. UHÄ påpekar att en särskild ulredning inom UHÄ överväger en
ireårig dramapedagogulbildning.

SÖ framhåller att bristen på ulbildning och fortbildning
av lärare gör det

s. 122 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:143 122

svårt alt förverkliga läroplanens mål. En förutsättning
för atl lokalt utvecklingsarbete ska komma igång är enligt SÖ atl det
utvecklas ett samarbete mellan dramapedagoger och skolans personal samt att
stöd erhålls från länsskolnämnden.

UHÄ understryker vikten av att estetiska ämnen för ett
ökat ulrymme i skolan och atl skapande dramatik bärs upp av utbildade
dramapedagoger.

En försöksverksamhet som syftar lill en bred folklig
teaterverksamhet föresläs för l.ex. en period om tre år. Enligt Rikslealern är
detta förslag vällovligt men Riksteatern vill särskilt framhålla behovel av slöd
lill den centrala amatörorganisationen ATR.

SSU, Verdandi och statens scenskola i Stockholm lillstyrker
förslaget. Verdandi menar dock alt detta projektbidrag även bör kunna sökas av
olika folkrörelser. Enligt SSU är en försöksperiod om tre år för kort. Statens
kulturråd och Svenska kvinnors vänsterförbund släller sig negaiiva till
förslaget. Kulturrådet anser atl förslaget är alltför obearbetat.

9.5 Dans

Barnkulturgruppen har i sin rapport inte behandlat frågan
om dans.

Flera remissinstanser beklagar atl dansen inte behandlats
i rapporten. Till dessa hör statens kulturråd. Bibliotek i samhälle,
institutionen för förskollärarutbildning vid universiletet i Umeå, TCO, Svenska
kvinnors vänsterförbund. Förbundet Vi Unga, Danscentrum, Svenska danspedagogförbundet.
Föreningen svenska lecknare, de konstnärliga högskotorna i Stockholm gemensamt,
dramatiska institutet och Danshögskolan.

Danscentrum påpekar alt dansen är den konstform som får
minst slöd från samhället. Danshögskolan framhåller att dansen är en del av
vårt kulturarv som riskerar all försvinna om det inte görs ansträngningar för
att bevara det.

Institutionen för förskollärarutbildning vid universitetet
i Umeå anser att staten måste ta ansvar för att utbildningen av dans- och
rörelsepedagoger utvecklas i omfattning och kvalitet.

Statens kulturråd och Danscenlrum anser alt barndansen
måste ges större utrymme i utbildningen lill danspedagog. Danscenlrum förordar
också att kunskaper om rörelse och dess betydelse ingår i läroplanen för
utbildningar till yrken där man kommer i kontakt med barn.

Danscentrum föreslår atl del tillsätts en utredning med
uppgift atl karl-lägga barndansens situalion och atl föreslå åtgärder för att förbätlra
siluationen.

Statens kulturråd föreslår atl rådet får särskilda
resurser för all göra ytterligare överväganden om hur dansens och därmed
barndansens ställning ska kunna förbättras. Vidare bör kulturrådet få ökade
medel lill fria dansgrupper saml möjligheler alt från anslaget lill centrala amatörorgani-salioner
lämna bidrag lill barn- och ungdomsverksamhel.

Några remissinslanser framhåller värdel av medverkan av
danspedagoger i förs ko lan.

Svenska kvinnors vänsterförbund framhåller att förskolorna
helst borde ha tillgång till såväl musik- som danspedagoger.

Danscentrum anser att resurser måste ges lill daghem och
skolor för atl utveckla samarbete med danspedagoger och dansgrupper.

Danshögskolan tar upp problemet med atl hittills ingenting
gjorts för alt förbättra förskolebarnens motoriska utveckling och kondition.
Danshögskolan framhåller att kropps- och rörelselekar borde vara självklara
och

s. 123 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:143 123

obligatoriska aktiviteter i våra lekskolor. Detta
förutsätter kommunalt anställda dans- och rörelsepedagoger.

Angående dansundervisningen i skolan påpekar Danscenlrum
att dans skulle vara ett gott alternativ för en del elever när det gäller SlA-skolans
fria resurs.

Danshögskolan anser att dansen borde kunna vara etl
alternativ lill gymnastiken i skolan.

Stålens kuhurråd föreslår att särskilda statsbidrag
anvisas de kommunala skolförvaltningar som nu är beredda att sälla igång den i
budgetproposition föreslagna dansamtbildningen.

Danscenlrum förordar att kommunala dansskolor inrättas och
Danshögskolan anser alt dansen på siki bör ingå i den kommunala musikskolan.
Danshögskolan nämner exempel från Solna kommun som sedan 1966 har en kommunal dansskola
varifrån man har goda erfarenheler. 1 Solna har också en särskild
försöksverksamhet med förskolebarn startats.

Danshögskolan lar upp problemel med alt dansundervisning i
slor utsträckning finns i studi förbund som inte får statsbidrag för barnundervisning.
Danscenlrum föreslår alt 14-årsgränsen slopas för statliga bidrag till
studiecirklar i dans.

6.5 Film, inte bara underhållning.

Barnkulturgruppens förslag på filmområdet inleds med en
allmän beskrivning av situationen. Några remissinslanser har synpunkter på
denna beskrivning.

Svenska filminstitutet anser alt många av barnkullurgruppens
förslag på filmområdel inte är grundade på kunskap om verkligheten. Institutet
finner del beklagligt atl beskrivningen av matinésituationen inle är dokumenterad,
trots att det finns en undersökning om barnfilmreperloaren på svenska
biografer. Enligt statens biografbyrå är det emellerlid sällsynl med barnfilm
av god kvalitel. Delta gäller särskilt för åldersgruppen 11-14 år. Även några
andra remissinslanser hävdar alt biografrepertoaren ofta är undermålig. Mot
denna bakgrund instämmer statens kuhurråd, barnfilmrådet, teologiska fakulteten
vid Lunds universiiei och Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund i
barnkulturgruppens uppfattning att filmcensuren för barn bör bibehållas.

Smalfilmdislribulörernas förening vänder sig mot den i
föreningens ögon allt för ensidiga beskrivningen av smalfilmdistribulörerna som
profit-inriktade företag. KF menar att en sådan beskrivning i varje fall inte
stämmer in på KF:s egen filmdislribution.

Enligt Filmcentrums uppfattning är den beskrivning som
görs av siluationen på barnfilmområdet i stort sett bra.

Statens ungdomsråd anser atl barnfilmfrägorna är myckel
eftersatta i Sverige i jämförelse med andra länder. Detta kan enligl
ungdomsrådet förklaras med den organisatoriska splittringen på området, men kan
också ha rent filmpolitiska skäl.

Svenska filminsliiulel konstaierar all de statliga
satsningar som hittills har skett på barnfilmen är obetydliga. Enligt
institutet bör barnfilmen ges en myckel hög prioritering i den statliga
filmpolitiken. Även efter en myckel kraftig uppräkning kommer emellertid de loiala
resurserna att vara så små att en splittring skulle vara rent slöseri.

Enligt barnfilmrådet får de kullurpolitiska målen följande
konsekvenser för barnfilmen.

s. 124 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:143 124

-
Tillgången på kvaliletsfiim
för olika grupper inom olika ämnesområden behöver en kraftig utökning. Detta
gäller såväl inhemsk produktion som imporl av kvaliletsfiim. Möjligheterna för
professionella filmskapare att experimentera med film och utveckla barnfilmen
behöver förbättras.

-
Barn bör få
möjlighet att lära sig filmens språk för att aktivt kunna bearbeta och kritiskt
analysera och utnyttja film. För detta krävs handledning av kunniga vuxna i
lämpliga visningssitualioner.

- Barn och vuxna som ska se barnfilm bör själva ha
möjlighet att

påverka vilka filmer de ska se. En förutsättning härför är god och väl

spridd information om vilka filmer som kan hyras och köpas eller ses på

biografer.

-
Barn bör få
möjlighet att i ökad utsträckning själva göra film för att därigenom dels lära
sig mera om filmens språk, dels få möjligheler att själva uttrycka sig och
kommunicera genom film.

-
Del
kommersiella syslemet tillgodoser inle alla behov av god barnfilm. Som motvikt
mot kommersialismens negaiiva verkningar inom barnfilmområdet behöver slaten,
kommunerna och organisationerna satsa mer resurser på god barnfilm. Härvid är
det nödvändigt att la särskild hänsyn lill olika eftersatta gruppers behov, l.ex.
invandrarbarn, utvecklingsstörda barn, hörselhandikappade samt till barn som pä
annat sätt är sociall och kulturellt missgynnade.

Barnkulturgruppen anser att staten till den tidpunkl då filmavialet
kan sägas upp skall låta en parlamentarisk utredning pröva den hittills förda
filmpolitiken och effekten av filmavtalet och att barnfilmfrågorna då särskilt
skall uppmärksammas.

I avvaktan på ett nytt ställningstagande om filmavtalet
föreslår barnkulturgruppen att barn film rådet får arbeta vidare samt att
rådet till dess stannar kvar hos slatens ungdomsråd. Barnfilmrådets
arbetsuppgifter bör vara de samma som förut med det tillägget att rådet bör fä
fördela stöd lill import av barnfilm m. m. samt bidrag till filmvisning i nya
former för barn. Remissinstansernas meningar är starkt delade i dessa frågor.
Förslaget om en parlamentarisk utredning som bör omfatta hela filmpolitiken
tillstyrks av LO men avvisas av Svenska filminslitutet. Föreningen Sveriges filmproducenter,
Sveriges biografägareförbund och Sveriges förenade filmstudios.

Filminstitutet hänvisar till atl 1968 års filmutredning
har behandlat den statliga filmpolitiken och att denna utredning har avgivit elt
särskilt delbetänkande om barnfilmen saml atl riksdagen år 1975 fattade beslut
om den statliga filmpolitiken. De övriga remissinstanserna anför liknande synpunkter.

Kooperativa förbundet, LO, Sveriges socialdemokratiska
kvinnoförbund. Unga Örnars riksförbund. Förbundet Vi Unga, Folkparkernas centralorganisation
och Filmcentrum anser att barnfilmrådet även i fortsättningen bör vara
anknutet till statens ungdomsråd. Flera av dessa organisationer betonar
särskilt vikten av ett nära samarbete med ungdomsorganisationerna.

Smalfilmdislribulörernas förening anser att barnfilmrådet
bör få arbeta vidare fram till tidpunkten för ett nytt ställningstagande om
filmavtalet. FHR m.fl. har liknande synpunkter.

Statens kulturråd konstaterar all kulturrådet inle har
organiserats med tanke på annat än allmänna kulturpolitiska bedömningar på
filmområdet. Detta förhållande bör rättas till i samband med atl filmavtalet
löper ut.

s. 125 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:143 125

Enligt statens ungdomsråd finns del myckel som talar för
alt filmfrå-gorna bör ligga inom statens kulturråds område, men enbart
barnfilmfrågorna av alla filmfrågor bör inle föras dit. Dessa frågor bör
enligt ungdomsrådets mening ulredas och klarläggas innan etl nyll filmavtal
skall tecknas. Fram till dess har statens ungdomsråd inget att invända mot att barnfilmrådet
som nu är knutet till ungdomsrådet med de uppgifter som skisseras i
barnkulturgruppens rapport.

Flera remissinslanser
släller sig tveksamma eller avvisande till förslaget att ett annat organ än
Filminstitutet skall ha ansvaret för barnfilmfrågorna. Föreningen Sveriges
filmproducenter, Sveriges filmulhyrareförening och Sveriges biografägareförbund
anser att barnfilmrådet borde finnas inom Filminstitutet. Även Sveriges
förenade filmstudios och Sveriges förenade barn- och ungdomsfilmsludios påpekar
att den ursprungliga kopplingen mellan barnfilmrådet och Filminstitutet är
logisk.

Svensku
filminstitutet anser att institutet bör bära ansvarel för barnfilmfrågorna och
alt inslitutet i konsekvens härmed bör tilldelas de för barnfilm avsedda
statliga stödinsatserna. För alt kunna bedriva ett forlsall gott samarbete med
olika intressenter på barnfilmområdel, inklusive organisationslivel, behöver Filminslitutet
inte etl särskilt barnfilmråd. Filminslitutet erinrar om att folkrörelserna
och föreningslivet är representerade inom institutels förvaltningsråd, som
bildal ett särskilt utskott för atl följa verksamheten på barnfilmområdet. Enligl
Filminstitutet finns det möjlighet atl förstärka barnfilmintressena inom förvaltningsrådet.

Den granskning av barnfilm ur konsumenlsynpunk-t som hiltills
har bedrivits av barnfilmrådet bör enligt filminstitutet ligga ulanför
institutet. Det kan med hänsyn lill Filminstitutets engagemang som producent,
importör och distributör av barnfilm vara tveksamt om institutet skall bedriva
granskning även av filmer som erbjuds av andra företag.

För denna granskningsverksamhet förordar Filminstitutet en
sammanslagning av barnfilmrådet och den till statens biografbyrå knutna
statens barnfilmnämnd,

Barnfilmrådet anser att all barnfilmverksamhel utom produklion
av barnfilm skall samlas hos rådet. Genom alt barnfilmrådet skulle fungera som
ensam fördelare av statliga medel skulle relationerna till organisationer och
distributörer bli mer entydliga och medelsfördelningen vinna i konsekvens.

Del föreslagna slödet till import av barnfilm m. m. bör
inte fördelas av Filminslitutet eftersom institutet själv distribuerar
barnfilm. De organisationer, institutioner och personer som engageras i de
barnfilmverksamheter som samordnas och stöds av rådet finner del vidare mera
naturligt atl samarbeta med barnfilmrådet än med Filminsliiulel så länge filmavlalel
löper.

De nödvändiga kopplingarna mellan barnfilmen och andra kulluryll-ringar
kan tillgodoses utan atl barnfilmrådet inordnas i statens kulturråd, även om en
viss anknytning genom ömsesidig slyrelserepresenlalion skulle stärka sambanden.
Den önskvärda kopplingen mellan barnfilmen och vuxenfilmen är svårare att
åstadkomma med rådels förslag, men även här kan ömsesidig representation i barnfilmrådet
och Filminstitutets styrelse vara till stor hjälp.

Barnfilmrådet anser inte att det skulle gagna barnfilmen
att vänta med en permanent lösning av barnfilmens organisationsfrågor tills det
blir tid för etl eventuellt nytt filmavtal. Rådel föreslår därför atl en
parlamentarisk utredning tillsätts för att skyndsamt undersöka möjligheterna
att samman-

s. 126 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:143 126

föra de statliga uppgifterna på barnfilmområdet till ett
självständigt slalligt organ.

Alla remissinslanser som ullalar sig i frågan inslämmer
med barnkultur-gruppen i att Svenska Filminsliiulel som hiltills bör ha huvudansvaret
för produktion av biograffilm för barn.

Barnfilmrådet anser atl andelen barn- och ungdomsfilmer
bör öka. Vid produktionsbesluten bör fondhandhavarna utgå från rekommendationer
från bl. a. barnfilmrådet.

Frågan om produktion av annan film än biograffilm har
berörts sparsamt i remissmaterialet.

Barnfilmrådet tycker att del är bra om fördelningen av
statliga produktionspengar även görs av andra än Svenska filminstitutet, t.
ex. konstnärsnämnden. Barnfilmrådet anser atl de som beslutar om produktion
skall utnyttja den sakkunskap om barn och film som finns inom rådet. De filmer
som till övervägande del produceras med statliga medel bör, som barnkulturgruppen
föreslår, vara tillgängliga för uthyrning från alla distributörer till
självkostnadspris.

Barnkulturgruppens förslag att de s. k. i-fonderna skall
kunna ulnyltjas för olika stimulansåtgärder för all få fram bra barnfilmidéer
berörs endasi av ell fåtal remissinstanser. Förslaget får elt visst stöd av
Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund, medan barnredaklionerna inom
Sveriges Radio och Föreningen Sveriges filmproducenter är negaiiva.

Barnfilmrådet anser att inlressel för barnfilm automatiskt
skulle öka bland filmarbetarna om det fanns mer produktionspengar. Rådet
motsätter sig dock inte särskilda stimulansåtgärder om dessa är av
engångskaraktär.

Barnkulturgruppen föreslår ett statligt stöd för import av
film. Stödet skall utgå till importörerna och täcka kosinader för inköp,
översättning och versionering av filmer som bedöms vara värda slöd av barnfilmrådet.
Filmhyran skall inte vara högre än självkostnaden sedan stödbeloppet har
räknats av. Filmer som har fått stöd skall vara tillgängliga för alla
distributörer för självkostnadspris.

Några remissinstanser uttalar sig allmänt positivt för en
ökad ekonomisk satsning på import av barnfilm. Hit hör statens biografbyrå, FHR
m.fl., ABF, Sveriges förenade filmstudios och Svenska tealerförbundel.

SÖ, statens invandrarverk och Sveriges Utbildningsradio
betonar alt importen från invandrarbarnens hemländer bör ökas.

I fråga om det föreslagna stödsystemets tekniska och
organisatoriska utformning är meningarna starkt delade.

Förslaget stöds i allt väsentligt av stålens ungdomsråd,
barnfilmrådet, FHR m.fl., KF, LO, Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund.
Unga Örnars riksförbund, Verdandi, Föreningsfilmo och Filmcenlrum. Av dessa har
endast ett fåtal kommenterat förslagen närmare.

Barnfilmrådet anser all slödel bör inriktas dels på
ekonomiskt slöd för imporl, dislribulion, friköpning, kopiering, förnyande av filmräller
för äldre barnfilmklassiker och versionering av kvalilelsbarnfilm, dels pä insamling
och spridning av information om tillgänglig utländsk kvalilelsbarnfilm till
svenska distributörer.

Stödet till import m.fl. ålgärder bör utformas som en förskottsgaranli
och variera med hänsyn till filmens kostnader och uppskattade intäkter. Det bör
förknippas med en överenskommelse om filmhyrans storlek, versioneringens
utförande saml informaiion om filmen. Filmerna bör som regel versioneras för
döva och hörselskadade barn och för invandrarbarn. .

Beslul om stöd bör fattas av en till barnfilmrådet knuten
grupp av

s. 127 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:143 127

barnfilmintressenter, främst bestående av representanter
för olika avnä-margrupper och för filmarbetarna. Vid beredningen av ärendena
bör filmerna också ses av t. ex. barnfilmrådets granskare, barn och ungdom
samt förelrädare för barn- och ungdomsorganisationer samt för kommunal barn-och
ungdomsverksamhel. Stöd bör enligt barnfilmrådet kunna utgå såväl till Svenska
filminstitutet som till andra filmimportörer.

De remissinstanser med anknytning till filmbranschen som
har yttrat sig över förslaget avstyrker samlliga en anknytning till
barnfilmrådet.

Sveriges biografägareförbund anser alt import och
distribution av barnfilm bör ske i samma former som hiltills. Anslaget för
import bör utökas och importen bör avse både 16 och 35 mm film. Det är viktigt
att bidrag kan utgå även till dubbning.

Smalfilmdislribulörernas förening hävdar atl förslaget om imporislöd
i många avseenden är orealistiskt och omöjligt all genomföra. Enligl föreningen
är del den s. k. lågfrekventa filmen som behöver stöd, medan en bra film som är
riktad lill etl brett användningsområde i de flesta fall är självfinansierad.
En lösning skulle kunna sökas efter de riktlinjer som anges i bilaga 7 till filmulredningens
betänkande (SOU 1972:9) Samhället och filmen 2. Där föreslås en bank eller en
fond från vilken distributörerna skulle kunna finansiera kopior av lågfrekvent
film. Fonden bör enligl föreningen även omfatla versionering. En sådan fond
skulle kunna ledas av en opolitisk importgrupp med anknytning till
Filminstitutet. I gruppen skulle ingå representanter för Filminstitutet,
barnfilmrådet och filmbranschen. Sveriges filmulhyrareförening haren liknande
uppfattning.

Föreningsfilmo reserverar sig mot ytlrandel från Smalfilmdistributörer-nas
förening. Företaget anser all barnkullurgruppens förslag kan och bör genomföras
i den utformning som föreslagits. Filmcentrum instämmer i reservationen.
Filmcentrum anser emellertid inle att filmer som har importerats med hjälp av
statligt slöd bör vara tillgängliga för alla distributörer. Det skulle försvåra
möjligheler till en profilering av olika distributörers filmutbud.

Filminstitutet sätter inte lilllro lill påslåendet atl det
skulle vara svårt för barn- och ungdomsorganisationer atl bryta kontakterna med
sin ordinarie distributör för alt i stället använda sig av de filmer som
Filminstitutet distribuerar. Den föreslagna metoden alt välja ut film är enligt
Filminsliiulel kostsam, byråkratiskt otymplig och tidskrävande. En liknande
metod har prövats i Danmark men övergivits. Barnkulturgruppens anlagande om hur
självkostnader och vinster beräknas är orealistisk.

Sveriges förenade barn- och ungdomsfilmstudios och
Sveriges förenade filmstudios avvisar förslagel med ungefär samma motivering
och anser att slatens stöd för import av barnfilm bör riktas lill Filminslitutet.

Några remissinstanser berör frågan om distribution i film-
eller video-gramform av barnprogram som har producerats för TV. Statens ungdomsråd.
Svenska kommunförbundet. Förbundet Vi Unga och Smalfilmdislribulörernas
förening betonar att barnprogram som producerals inom Sveriges Radio bör göras
tillgängliga för distribution i annan form än genom elersändning.

Barnfilmrådet pekar på att möjligheten atl distribuera
program som gjorts av Sveriges Radios anställda är beroende av pågående
förhandlingar, men atl program som producerats av frilansmedarbelare som har
kvar rättigheterna lill distribution i filmform kan komma i dislribulion om filmarna
får bidrag för framställning av kopior.

Barnkullurgruppen påpekar atl även svensk film kan behöva
ver-

s. 128 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:143 128

sioneras för alt barn med särskilda behov t.ex. döva barn
eller invandrarbarn skall kunna tillgodogöra sig den. Barnfilmrådet bör därför
kunna ge bidrag också för versionering av svensk film för barn med särskilda
behov.

Förslaget får ett allmänt stöd bland remissinslanserna.
Sålunda uttalar sig barnfilmrådet, statens invandrarverk, barnredaktionerna och
PUB inom Sveriges Radio, Sveriges Utbildningsradio, FHR m.fl., KF, Verdandi, Smalfilmdislribulörernas
förening, Föreningsfilmo, Sveriges filmulhyrareförening, Sveriges biografägareförbund
och Gävle kristna socialdemokraters grupp positivt om förslaget.

Under rubriken Utbildning till dem som skall arbeta med
barn och film diskuterar barnkulturgruppen olika åtgärder för atl höja
kunskapsnivån och informalionsgraden för dem som skall arbeta med barn och
film. Barnfilmrådet bör ges möjlighet alt stödja olika former av
kursverksamhet, regionala visningar av barnfilm och forsknings- och
utvecklingsarbete på detta område.

1 detta sammanhang har några remissinstanser berört den
granskning av barnfilm i 16 mm-formal som har bedrivits av barnfilmrådet och
som har resulterat i en katalog över granskad barnfilm. Statens ungdomsråd, barnfilmrådet
och Förbundet Vi Unga anser att erfarenheterna av granskningen och katalogen
är positiva. Barnfilmrådet anser därför atl granskningen bör fortsätta. Syftet
med granskningen är både att ge en samlad och utföriig informaiion för all
underlätta filmvalet och alt ge underlag för en bedömning av var det finns
bristområden som bör täckas med import och produktion. Parallelll med
granskningen bör del ske ett löpande arbete med definition och prövning av
tillämpade bedömningsgrunder. Enligt barnfilmrådets uppfattning bör
granskningen utvidgas till alt dels omfatta 35 mm film, dels undervisningsfilm.
Med hänsyn tiil atl viss granskning av undervisningsfilm f. n. utförs at
statens institut för läromedelsinformalion bör dock frågan om granskning av
sådan film ulredas.

Svenska filminstitutet ger uttryck för viss kritik över
hur barnfilmrådets hittillsvarande granskning har utformats. Filminstitutet
anser inle alt statliga organ bör avgöra vilka filmer som är lämpliga för
barn, uiöver den bedömning som kan ligga i slatens biografbyrås beslul om
åldersgränser för biograffilm. Filminstitutet anser dock att en viss granskningsverksamhel
kan vara berättigad under förutsättning dels all del rör sig om korrekt
konsumentupplysning av beskrivande mera än värderande art, dels att den uiformas
så atl den får praktisk effekl.

Några remissinstanser har berört behovet av forsknings-
och utvecklingsarbete inom området barn och film.

Barnfilmrådet pekar på behovet all utveckla
granskningsmetodiken och samla ytterligare kunskap om hur film påverkar barn.
Denna uppgift bör ges hög prioritet. Enligl barnfilmrådet finns del stor brist
på systematiskt insamlade data om vad det är i filmer som påverkar barn
positivt eller negativt. Likaså vet man allt för litet om hur olika visningssitualioner
påverkar olika kategorier av barn. Den totala marknaden för visning av barnfilm
behöver också kartläggas. Även kunskaperna om barns uttrycks-behov och
uttryckssätt i samband med egen framställning av film är mycket knapphändiga.

Av de remissinstanser som uttalar sig i fråga om en
satsning på barns eget filmskapande anser statens ungdomsråd, barnfilmrådet,
förvaltningsnämnden för lärarhögskolan och musikhögskolan i Malmö, Unga Örnars
riksförbund, Förbundel Vi Unga, Smalfilmdislribulörernas förening och

s. 129 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:143 129

dramatiska institutet atl del är fråga om en angelägen
verksamhet. Föreningen Svenska tecknare pekar på atl inlressanla försök har
gjorts atl låta barn göra egna animerade filmer, både med tecknade och
tredimensionella figurer.

Sveriges förenade barn- och ungdomsfilmsludios och
Sveriges förenade filmstudios menar däremot att en sådan verksamhet skulle bli
alltför kostsam och atl del också är tveksamt om egel filmande är ett bra sätl
alt lära barn se på film.

Sedan några år finns särskilda medel ur vilka regeringen
fördelar bidrag till försöksverksamhet med filmvisning i nya former. Barnkullurgruppen
föreslår alt barnfilmrådet i fortsättningen får fördela den del av dessa medel
som har gått till barnfilmverksamhet.

Förbundet Vi Unga anser all del är nödvändigt att
samhället stöder organisaiionerna när det gäller alt bygga upp och vidmakthålla
centrala funktioner för sin lokala filmverksamhet. Verdandi uttalar sig för en
ökning av stödet till försöksverksamhet med alternativa visningsformer. Även
LO anser all denna verksamhei bör ges ökal slöd. Barnfilmrådet bör få fördela slödel.
Också statens ungdomsråd, barnfilmrådet och Unga Örnars riksförbund instämmer i
att barnfilmrådet bör fördela stödet. Dessa remissinslanser förordar att också
barns eget filmskapande skall kunna stödjas.

Barnfilmrådet framhåller vidare att hittillsvarande bidragsgivning
har fåll igång eller ökal omfaltningen av olika filmakliviieter i de bidragsmotla-gande
organisationerna men att del nu saknas såväl pengar till utrustning, filmhyror
och fraktkostnader som personella och ekonomiska resurser för utbildning av
ledare.

Behovet av ledarutbildning för filmverksamhet med barn
understryks av förvaltningsnämnden vid lärarhögskolan och musikhögskolan i
Malmö och av Sveriges Utbildningsradio.

Sveriges Jorenade barn- och undomsfilmstudios och Sveriges
förenade filmstudios framhåller den enligl deras mening mycket stora betydelsen
av en god ledarutbildning. Endast om ledarna har en god utbildning kan man
komma bort från synen på filmen som enbart tidsfördriv.

Barnfilmrådet anser alt frågan om barn och massmedier
måste ingå i såväl föräldrautbildning som i olika yrkesutbildningar för
förenings- och fritidsledare samt personal inom skola och barnomsorg.
Medieutbildning bör också förekomma i förskola och skola. Del är vidare
angeläget atl TV i siörre utsträckning används för medieutbildning. Utbildning
om barn och massmedier saknas nästan hell vid universiteten. Barnfilmrådet ser
det därför som sin uppgift alt stimulera medieutbildning på alla nivåer, alt
anordna pilotkurser för att pröva nya metoder och läromedel saml att verka för produklion
av läromedel inom medieområdet. Utbildningsfrågorna bör ges hög prioritet,
anser barnfilmrådet.

UHÄ anser att barnkullurgruppen inle tillräckligt belyst
frågan om barnkulturens betydelse i den högre utbildningen på teater- och filmområdel.
UHÄ pekar på utbildningen inom dramatiska institutet där barnkulturen dock f. n.
är svagt företrädd på grund av begränsade tidsmässiga och ekonomiska resurser.
En utredning inom UHÄ ser f. n. över grundutbildningens längd och innehåll vid
dramatiska inslitutet.

Förslaget om att ge bidrag till regionala visningar där
barn och vuxna får se aktuella barnfilmer tillstyrks av barnfilmrådet och
Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund. Sveriges förenade filmstudios tror
inte atl barn klarar av att välja film själva utan att de kommer atl följa
minsta molslån-9 Riksdagen 1978179. 1 saml. Nr 143

s. 130 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:143 130

dels lag. 1 stället bör man salsa på utbildning av vuxna
med erfarenhet av kvalitet och låla dem välja vad barnen skall se.

Mot bakgrund av atl det finns få möjligheter all studera
framställning av animerad film föreslår barnkulturgruppen atl barnfilmrådet
utreder möjligheten atl inrätta en statlig animalionsstudio.

Förslaget får stöd av Föreningen Svenska tecknare och av barnredak-tionernainom
Sveriges Radio. Sistnämnda remissinstans betonar vikten av att aktivt slödja en
svensk produktion av god tecknad film för atl kunna möta en kommersiell
massproduktion av TV-serier från de stora produktionsländerna. En statlig animalionsstudio
är en nödvändig förutsättning för utbildning, ulveckling och experiment på detla
områdei.

Barnfilmrådet anser all frågan bör utredas, men inte av
rådet utan av Filminstitutet.

Övriga remissinstanser som har yttrat sig i frågan anser
att det finns tekniska resurser i tillräcklig omfattning, men att bristen på
pengar gör atl dessa inte ulnyltjas fullt ut. Av dessa instanser har FHR m.fl.
inget alt invända mot en ulredning, medan Svenska fllminstitutet. Föreningen
Sveriges filmproducenter, Smalfilmdislribulörernas förening och Sveriges biografägareförbund
avstyrker förslagel om ulredning.

Barnkullurgruppen anser att både film som görs för barn
och av barn bör bevaras för framliden. Filminstitutet bör ges i uppdrag att ge
förslag hur arkivering av sådan film kan ske. Eventuellt bör ett barnfilmarkiv
samordnas med del föreslagna bildarkivet för barn.

Enligt barnfilmrådet lagras professionellt producerad
barnfilm f. n. inte i den utsträckning som bör ske. Amatörfilm lagras inte
alls. Filminstitutet bör därför få i uppdrag att i samarbete med barnfilmrådet
ge förslag om hur en sådan arkivering bör ske. T. v. bör barnfilmrådet
provisoriskt lagra ell urval filmer som barn själva har skapat.

Föreningen Sveriges filmproducenter, Smalfilmdislribulörernas
förening, Sveriges filmuthyrarförening och Sveriges biografägareförbund avstyrker
samtliga förslaget. De anser att nuvarande arkiveringsmöjligheter inom
Filminstitutet, Sveriges Radio och det nya arkivet för ljud och bild är
tillräckliga. Svenska filminstitutet har liknade synpunkter.

Förslaget atl biografägarna skall åläggas alt sätta ul av
barnfilmnämnden rekommenderad ålder i annonseringen får inget slöd hos remissinstanserna.
Förslagel avstyrks av barnfilmrådet FHR m.fl., Sveriges filmulhyrareförening
och Sveriges biografägareförbund.

Statens biografbyrå påpekar emellertid all det
förhållandet atl filmer är godkända för barn under 15 år inle nödvändigt
innebär atl filmerna är lämpliga för barn.

10 Barnen och massmedierna

Barnkullurgruppen kritiserar den bristfälliga
pressbevakningen i fråga om barnens specifika behov och kräver all barns behov
av information uppmärksammas i journalistutbildningen och utbildningen av
annan massmediapersonal.

De remissinslanser som lar upp frågan inslämmer i
barnkulturgruppens beskrivning av situationen.

Barnkulturgruppen framhåller Kamratposten som exempel på
en bra barntidning. Humanistiska sektionsnämnderna vid universilelel i Gö-

s. 131 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:143 131

teborg. Svenska kvinnors vänsterförbund, Gävle kristna
socialdemokraters grupp och Föreningen Svenska tecknare förordar ett slöd till
Kamratposten, så atl tidningen kan ges en ökad spridning.

Synskadades riskförbund påtalar bristen på tidningar för
synskadade barn och föreslår att Kamratposlen ges ut i taltidningsversion.

Svenska kvinnors vänsterförbund framhåller all del utöver
Kamratposten behövs en bra tidning för förskolebarn.

Statens invandrarverk nämner atl Invandrartidningen med
extra resurser skulle kunna producera en tidning för barn på invandrarspråk, atl
distribueras efter Invandrartidningens register.

Barnkulturgruppen påpekar atl en stor del av barnens TV-tittande
utgörs av program för vuxna och förordar att kvällsprogrammen uiformas så att
de kan ses av barn och vuxna samtidigt. Barnkullurgruppen betonar också viklen
av en förändrad attityd hos vuxna till underhållningsvåld och förordar en
nedskärning av TV-program som innehåller under-hållningsväld.

Flertalet remissinstanser delar barnkullurgruppens
synpunkter på barnens TV-litlande.

Många remissinslanser, däribland barnredaklionerna och PUB
inom Sveriges Radio, TCO, Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund. Svenska
kvinnors vänsterförbund. Föreningen Svenska lecknare. Broderskapsrörelsen och
Dramatiska institutet understryker viklen av en minskning av
underhållningsvåldet i TV.

PUB inom Sveriges Radio framför kritik mot rapportens
beskrivning av massmediavåldeis effekter och menar all forskare under 70-talet
kommit fram till en alll siörre enighel om underhällningsvåldels negaiiva
verkningar. Barnkullurgruppens ståndpunkt betecknas som föråldrad, eftersom
den mer betonar oenigheten bland forskare när det gäller mediavåldels verkningar.

Barnkulturgruppen anser atl en nordisk TV-satellil måste
avvisas med tanke på barnens behov. Den nordiska TV-satellilen kommer enligt
gruppen med all sannolikhet all medföra en ökning av barnens konsumtion av
kommersiella underhållningsprogram. Remissinstanserna understyrker genomgående
barnkulturgruppens uppfattning om en nordisk TV-satellil.

Förvaltningsnämnden för lärarhögskolan och musikhögskolan
i Malmö, Teckningslärarinstitutel vid Konstfackskolan, barnredaklionerna inom
Sveriges Radio,TCO, Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund, Svenska
kvinnors vänsterförbund, Förbundel Vi Unga, Verdandi, KLYS, Svenska tealerförbundel,
Svenska musikerförbundet. Föreningen Svenska lecknare. Dramatiska inslitutet m.fl.
släller sig avvisande till en nordisk TV-satellil.

De humanistiska sektionsnämnderna vid universitetet i
Göteborg anser dock alt fördelarna med en nordisk TV-satellil för del nordiska
kultursamarbetet bör beaktas.

Barnkullurgruppen uttrycker farhågor när del gäller videoproduk-lionernas
inverkan på barnkulturen och förordar all samhällel förbjuder införandet av
denna teknik i Sverige. Videoproduklerna kommer enligt barnkulturgruppen all
öppna en ny marknad för de kommersiella TV-produkter som idag underkänns av
Sveriges Radio och kommer alt medföra en negativ kulturpåverkan och passivisering
av barn och ungdom.

Kulturförvaltningen
i Luleå kommun, leckningslärarinslitulet vid Konstfackskolan, och
förvaltningsnämnden för lärarhögskolan och musikhögskolan i Malmö, instämmer i
barnkulturgruppens bedömning och kräver

s. 132 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:143 132

restriktiv
lagsliftning när det gäller försäljning av videogram och videoteknik över.

Barnfilmrådet
delar barnkullurgruppens uppfattning all videogram inte kan jämställas med del iryckta
ordet och inordnas under tryckfrihetslagstiftningen eftersom medier som
förmedlar rörlig bild och ljud påverkar särskilt starkt.

Förbundel
Vi Unga släller sig tveksamt lill en fri utveckling och fri tillgång till
videogram. Däremot kan förbundel godta atl videogram används i
utbildningssammanhang varvid utbudet och utlåning av program och apparatur bör
knytas till AV-centralerna.

Även5Ö,
videogramutredningen, Sveriges utbildningsradio och Riksutställningar har
invändningar mot barnkulturgmppens krav på restriktivitet när det gäller videolekniken
och anser alt den räll använd är etl bra och lätthanterligt pedagogiskt
hjälpmedel.

II Barnen
och Kulturarbetarna

Barnkulturgruppen
anser att ökade kontakter mellan kulturarbetare och barn kan innebära slimulans
och vägledning för barnens eget skapande och öka barnens förståelse för olika
kulturprodukter.

SÖ,
humanistiska sektionsnämnderna vid universitetet i Göteborg, statens
invandrarverk. Centerns kvinnoförbund och Föreningen Norden inslämmer i
barnkulturgruppens allmänna tankegångar.

Planeringsnämnden
för lärarutbildning vid universitetet i Linköping anser atl kulturarbetarna i
första hand ska användas som handledare och inspiratörer för dem som har hand
om barngrupper.

Linjenämnden
för konsthantverkslinjen vid universitetet i Göteborg finner del
anmärkningsvärt alt barnkullurgruppen bortsett från konslhantver-karnas viktiga
roll som förmedlare av elt kulturarv. Nämnden betonar också att
konsthantverkare skulle kunna spela en viklig roll inom SIA-skolans frivilliga
aktiviteter.

Statens
kulturråd anser att medel bör anslås via kulturrådet för kulturellt experiment
och utvecklingsverksamhet för barn och ungdom för institutioner, fria grupper
och kulturarbetare. Kulturrådet anser vidare atl rådel bör ges i uppdrag all uiforma
beslämmelser för bidragels användning, med särskild hänsyn till
kulturarbetarnas möjligheter atl delta.

KL YS
och KRO påpekar att konstnärer inte har ekonomiska resurser att arbeta ideellt
och nämner att möjligheterna till beredskapsarbete för konstnärer också kan
användas för aktiviteter bland barn.

12
Barnen och organisationerna

Barnkulturgruppen
anser att barn- och ungdomsorganisalionerna har en viktig uppgift inom
barnkulturen. Den svenska demokratin baseras på människors engagemang i organisalioner,
varför folkrörelserna har ett viktigt kulturarv att förmedla till barnen. Barn
ska lära sig att organisera sig och atl hävda gemensamma krav och intressen.
Barnkulturgruppen framhåller därför vikten av att samhället slår vakt om
organisationslivet.

Många
remissinstanser, bl. a. Statens kulturråd. Statens ungdomsråd, FHR m.fl. LO,
SSU, Centerns kvinnoförbund, Förbundel Vi Unga, ABF,

s. 133 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:143 133

lOGT-NTO, Litteraturfrämjandet, Konstfrämjandet,
Folkparkernas centralorganisation och Broderskapsrörelsen anser att
folkrörelserna bör ges en huvudroll vad gäller insalser för barnkulturen.

Statens kulturråd anser att föreningsliv och
organisationer kan spela en viktig roll i fråga om insatser för kulluren i
barnens egna miljöer och för all erbjuda aliernaiiv lill den kommersiella
kulluren.

Folkbildningsutredningen betonar viklen av alt
kulturverksamheten inom barn- och ungdomsorganisationer och studieförbund
utvecklas parallellt med utbyggnaden av institutionernas aktiviteter för barn.

SSU understryker folkrörelsernas och föreningslivets unika
möjligheter till insatser för barnen. Folkrörelserna kan ge barnen kunskap om
vilken samhällsförändrande kraft en organisation kan vara. Folkrörelserna ulgör
dessulom ell vikligl alternativ till de kommersiella krafterna. LO och Verdandi
uttalar sig i samma riktning.

Förbundel Vi Unga kräver atl barnorganisationernas idéburna
och ideella verksamhet ställes i centrum för slatens kulturpolitik för barn.
Med ökade resurser skulle barn- och ungdomsorganisationerna tillsammans kunna
genomföra en genomgripande förändring av barnens villkor. Förbundel Vi Unga
framhåller att folkrörelser och organisationer måste ges möjligheter att
påverka barnen och att tidigt prägla dem med sina ideal.

ABF förordar att folkrörelserna prioriteras vid samhällets
stöd lill barn-kulturverksamhet. Föreningslivel speglar en viklig roll när det
gäller att erbjuda barnen möjlighet till stimulerande och lärorika lekar och
upplevelser i sin närmiljö. Den expertkunskap som finns inom samhällsorgan och
inslilulioner bör spridas till föreningslivet.

Många remissinslanser framhåller hembygdsrörelsens uppgifter
inom barnkulturens område.

Jämtlands
läns museum påpekar att den vikliga folkrörelse som hembygdsmuseerna och
hembygdsföreningarna ulgör, överhuvud tagel inle nämns i rapporten. Enligl
länsmuseets uppfattning är hembygdsrörelsens avsaknad av barn- och
ungdomsverksamhet en av de störsia brislerna när det gäller bevarandemålel.
Jämtlands läns museum anser atl hembygdsföreningarna bör ges stöd för alt
aktivera sig på barnkulturområdel.

Liknande synpunkter framförs av Centerns kvinnoförbund och
länsmuseernas samarbetsråd som framhåller att hembygdsrörelsen i sig har stora
och ofta förbisedda möjligheler atl engagera barn och ungdom.

Ett antal remissinslanser uppehåller sig vid
studieförbundens insatser för barnens kullur.

Folkbildningsutredningen förordar all en samverkan inleds
mellan barn-och ungdomsorganisalionerna och studieförbunden, med tanke på atl sludieförbunden,
inte i första hand är avsedda för alt bedriva verksamhet för och med barn. Ulredningen
anser atl studieförbundens medverkan kan bli synnerligen viktig när det gäller
all åsiadkomma en åldersintegrerad verksamhet, där skapande verksamhet bedrivs
över generationsgränserna.

Centerns kvinnoförbund anser atl sludieförbunden har en viklig
roll i kulturpolitiken genom att deras studieverksamhet utgår från olika människors
villkor och förutsättningar. Förbundel förordar att studieförbunden ges hög
prioritet i satsningar på kulturverksamhet.

Folkuniversitetet redogör för den lealerlekskola för barn
i åldern 4-6 år som givits en experimentell utformning och som med fördel kan
användas inom barnstugor och förskolor.

Svenska filminsliiulel och Svenska kvinnors vänsterförbund
delar inte helt barnkulturgruppens uppfattning om folkrörelsernas ställning i
fråga om insatser för barnkulturen.

s. 134 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:143 134

Svenska fllminstitutet ställer sig tämligen tveksamt till
barnkulturgruppens uppfattning om föreningslivels förtur i samhällets
satsningar på barnkulturen. Det vore enligl institutet orimligt om samhällets
insatser för barn i allmänhet och för barnkulturen i synnerhet begränsades till
eller kanaliserades företrädesvis genom organisationslivel. Så länge de flesta
barn står utanför organisationslivet är det vikligl att även la hänsyn till
deras intressen och behov. Barndaghem, fritidsgårdar och skolan förblir därför
inom överskådlig tid en minst lika viktig sektor för barnfilmen som föreningslivet.

Svenska kvinnors vänsterförbund anser all del finns slarka
skäl som lalar för alt kommunerna ska ha huvudansvaret för de barnkulturella
satsningarna. Angående del motiv som barnkulturgruppen anför för en satsning pä
barn- och ungdomsorganisationerna, nämligen atl barn ska lära sig alt
organisera sig, påpekar förbundel all barnen lär sig detta genom atl de bildar
egna klubbar och föreningar, inte genom atl de las upp som medlemmar i slora, elablerade
organisalioner.

Bland remissinslanserna är det en vanlig uppfattning all barnkullurgruppen
i sina förslag till ålgärder och slöd lill kulturverksamhet för bam förbigått föreningslivel.

Denna uppfattning framförs av bl. a. stålens ungdomsråd,
folkbildningsutredningen, KF, LO, SSU, Sveriges socialdemokratiska
kvinnoförbund, Unga Örnars riksförbund, Förbundet Vi Unga, Verdandi,
Litteraturfrämjandet, Folkparkernas centralorganisation. Broderskapsrörelsen
och Föreningen Svenska lecknare.

Slatens ungdomsråd anser att barnkulturgruppens
principiella inställning till folkrörelsernas roll i kulturarbetet inle
tillräckligt följts upp i förslagsdelarna. Ungdomsrådet vill därför peka på
några områden där ökade insatser skulle kunna ge ett goll resultat. Bland
folkrörelsernas kulturaktiviteter nämner ungdomsrådet Unga Örnars filmvisning i
nya former genom Barnens Bio Kontrast, frikyrkorörelsens omfattande musik-och körverksamhet,
saml den omfattande teaterverksamhet som utvecklats av fria grupper, sludieförbund
och nykterhetsrörelsen.

Några remissinslanser, bl. a. LO, Verdandi, SSU, Unga
Örnars riksförbund och lOGT-NTO påpekar atl folkrörelserna f.n. arbetar i
ekonomiskt u nderläge jämfört med institutionerna. I kommunerna har den
kommunala ungdomsverksamheten ofta siörre resurser än ungdomsorganisationernas
verksamhet, trots att organisalionernas verksamhei når belydligl fler
ungdomar, framhåller Unga Örnar.

lOGT-NTO understryker att föreningslivet har slora
svårigheter att hävda sig gentemot kommunala satsningar på kulturverksamhet
och de kommersiella krafter som verkar med samhällets tillåtelse. lOGT-NTO har
dock förhoppningen all samhällets lidigare felsteg vad gäller satsningar på
folkrörelser inle ska upprepas i nu aktuellt avseende.

LO befarar atl del föreslagna ökade statliga slödet till
institutionerna medför ökade kosinader för kommunerna, vilket ytterligare
försämrar organisationernas konkurrenssituation.

Fiertalel remissinstanser, däribland slatens kulturråd, slatens
ungdomsråd, slatens invandrarverk, FHR m.fl., KF, LO, SSU, Centerns kvinnoförbund,
Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund. Unga Örnars riksförbund, ABF,
Folkuniversitetet, lOGT-NTO, Verdandi, Litteraturfrämjandet, Luleå kommun.
Konstfrämjandet, Folkparkernas centralorganisation och Broderskapsrörelsen underslryker
behovet av ökat stöd till föreningslivel för alt möjliggöra insatser inom barnkulturområdel.

s. 135 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:143 135

Statens kulturråd. Förvaltningsnämnden för lärarhögskolan
och musikhögskolan i Malmö, LO, ÄBF, Litteraturfrämjandet, m.fl. framhåller
alt slödel till barnkulturen verksamhei inle uteslutande bör gä till barn- och
ungdomsorganisationer.

Statens kulturråd anser atl resonemanget om slöd lill
kulturverksamhet inom organisationerna även måste utvidgas lill andra delar av
föreningslivet än barn- och ungdomsorganisationer såsom t. ex.
invandrarföreningar, hembygdsföreningar, lokala amatörföreningar, miljögrupper
och studieförbundens lokala verksamhet.

TBV och Folkuniversitetet framhåller behovel av kommunala
och statliga bidrag till sludieförbunden för atl kunna tillvarata och vidareutveckla
erfarenheler från bidragsfinansierade projekl och för alt fortsätta verksamhelen
för barn efter försöksperiodens slul. Folkuniversiletel påpekar atl den öppna
verksamhet som anordnas av flera sludieförbund för barn och ungdom i regel dras
med slora ekonomiska problem. Verksamhelen subvenlioneras ofta av annan
verksamhet, trots ev. aktivitetsslöd. Alternativet är höga deltagaravgifter,
med åtföljande sociala snedrekrytering, vilket är elt lika otillfredställande
förhällande.

Barnkulturgruppen föreslår all del inrällas ell projeklbidrag
för experimenl- och ulvecklingsarbele inom barn- och ungdomsorganisationerna.
Projektbidraget ska fördelas av statens kulturråd och föreslås efter en
femårsperiod uppgå till fem milj. kr.

Förslaget stöds av bl. a. regionmusiken, statens
invandrarverk, KF, LO, Verdandi och Broderskapsrörelsen.

Statens kulturråd har i sin anslagsframslällning begärt
ökade medel lill organisationerna för kulturell försöksverksamhet med barn inom
ramen för experiment- och ulvecklingsbidragel. Ulanför rådets egna ansvarsområden
ser rådet det som angelägel all betona atl barn- och ungdomsorgnisa-lionernas möjligheler
alt bedriva kullur- och andra verksamheler på barnens villkor bör förbättras.

Statens ungdomsråd, SSU, Sveriges socialdemokratiska
kvinnoförbund. Unga Örnars riksförbund. Svenska kvinnors vänsterförbund och
ABF släller sig avvisande till förslagel om projektbidrag.

Lekmiljörådel ställer sig allmänt avvisande till
användandet av punkibidrag som stödform.

Statens
ungdomsråd och Unga Örnars riksförbund påpekar all projektbidrag inte är en
lämplig form för samhällets stöd till föreningslivel. Projektbidrag kan vara
användbara för att lösa vissa begränsade problem och för opinionsbildande verksamhei
inom speciella frågor, men får inle bli ett instrument alt tillgripa i alla sammanhang.
Statens ungdomsråd tillägger all det finns risk för att del av
barnkulturgruppen föreslagna projektbidraget kan tas till intäkt för all alla
initiativ som tas för all bredda barnkulturverksamheten hänvisas till att söka
ur det särskilda bidragel. Den konstmktion barnkullurgruppen föreslår och
storleken på bidraget gör att flertalet organisalioner kommer alt få avslag på
sina ansökningar. Risken finns all andra vägar all få bidrag lill
försöksverksamhet och utvecklingsarbete på barnkulturområdet då också stängs.
Rådet vänder sig också mot förslagel atl bidragsgivningen förläggs till statens
kulturråd och framhåller viklen av alt samordna bidragsgivningen inom detta
område till statens ungdomsråd.

SSU anser att en utökning av projektbidragen endasi kan
bli en kortsiktig lösning.

Svenska kvinnors vänsterförbund släller sig tveksamt till projeklbidrag
lill de elablerade barn- och ungdomsorganisationerna, med tanke på atl

s. 136 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:143 136

dessa föreningar redan är prioriterade i samhällets stöd
till föreningslivet.

ABF påpekar all det f.n. finns åtskilliga former av
projektbidrag och framhåller alt denna stödform i realiteten belyder all slaten
styr valet av arbetsinsatser för föreningslivet genom att statens kulturråd
kunnat sköta prioriteringen av ansökningar. ABF kan inle acceptera atl en sä starkl
styrande stödform som projektbidrag ytterligare byggs ul.

Även KF, LO och Broderskapsrörelsen, som lillstyrker förslagel
om projeklbidrag, framhåller projektbidragets begränsningar som stödform och
förordar alt det komplelleras med andra bidragsformer.

Statens ungdomsråd, KF, LO, SSU, Sveriges
socialdemokratiska kvinnoförbund. Unga Örnars riksförbund, ABF, och Verdandi
föreslår alt samhällets allmänna stöd till barn- och ungdomsorganisationerna
byggs ut.

SSU framhåller att folkrörelserna snarast måste ges fasta
bidrag så att verksamheten och ledarbehov kan planeras på längre sikt. Sådana
bidrag skulle ge folkrörelserna möjligheter till en kvalitativt och
kvantitativt bättre verksamhet i bostadsområden, i förskolan och i
ungdomsskolan samt öka möjlighelerna att arbeta med verksamhelsformer som
teater- och filmverksamhet.

KF, LO, Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund. Unga
Örnars riksförbund, ABF och Verdandi föreslår atl del införs etl nylt verksamhetsbidrag
som ger barn- och ungdomsorganisationerna möjligheler lill en bred aktivitet
över hela kulturområdet.

Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund föreslår att det
föreslagna projektbidraget till barn- och ungdomsorganisationernas
kulturverksamhet byggs ut till elt verksamhetsbidrag med ett anslag på tio
milj. kr.

Unga Örnars riksförbund anser alt verksamhetsbidraget för
barn- och ungdomsorganisationerna skall konstrueras så att det ger utrymmen för
att i större utsträckning än hittills engagera kulturarbetare.

LO, ABF och Verdandi föreslår alt statens ungdomsråd ges i
uppdrag att arbeta fram en konstruktion till etl verksamhetsbidrag för
kulturverksamhet för barn i föreningslivet.

Barnkulturgruppen föreslår att anslagen till kulturprogram
i föreningslivet ökas med särskild anvisning att medlen ska användas till
kulturprogram för barn.

Förslaget stöds av Folkuniversitetet, Svenska
musikerförbundet och Broderskapsrörelsen.

Svenska musikerförbundet framhåller att merparten av de
bidrag som ges från anslagen B4, Bidrag till kulturverksamhet inom
organisationer, samt B3, Bidrag till kulturprogram inom föreningslivel m. m.,
omedelbart måste höjas för att de organisalioner som kan komma ifråga för dessa
bidrag i ökad utsträckning ska kunna efterfråga kulturarbetares Ijänsler.
Förbundet kan tänka sig atl moltagarorganisationerna uppmanas att i sin
planering la särskild hänsyn till barns behov och till aktiviteter som vänder
sig till barn och vuxna tillsammans.

Folkbildningsuiredningen påpekar all tillskapandet av ett
sådant anslag inle får försvåra åldersintegrerad verksamhet.
Folkbildningsutredningen diskuterar f. n. ändringen av reglerna för
kulturprogram inom föreningslivel. Delta "bidrag till annan bildningsverksamhel"
vill dels möjliggöra en ulveckling av kulturaktiviteterna i allmänhet och dels
i ökad utsträckning integrera dessa aktiviteter med studiecirkelverksamheten.
Ett väsentligt utökat bidrag i antydd form kommer alt ha samma verkan som
barnkulturgruppens förslag och underiättar öppna kulturarrangemang för
barnverksamhet.

s. 137 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:143 137

Barnkulturgruppens förslag åldersgränsen 14 är slopas försöksvis
för statsbidrag till studiecirklar på kulturområdet stöds av linjenämnden för
konsthantverkslinjen vid universitetet i Göteborg, folkbildningsutredningen.
Svenska kommunförbundet. Svenska rikslealern, Förbundet Vi Unga, TBV,
Studieförbundet Vuxenskolan, Folkuniversitetet, Sveriges kyrkliga sludieförbund
och Danscenlrum.

Statens
kulturråd föreslår att folkbildningsutredningen prövar möjligheterna att på
alla konstområden införa samma regel beträffande 14-årsgränsen som för
musikverksamhet.

TBV anser atl 14-årsgränsen bör slopas för samlliga
cirklar i estetiska ämnen, så alt sludieförbunden får möjligheler alt
tillvarata och vidareutveckla erfarenheler från experimenl- och
utvecklingsarbete inom verksamheter som omfattar barn och vuxna.

Statens
kulturråd. Studieförbundet Vuxenskolan, Folkuniversiletel, Sveriges kyrkliga
studieförbund och Verdandi framhåller värdel av gemenskap mellan
generationerna och viklen av atl underiätla för barn och vuxna alt tillsammans
ta del av kulturverksamheter.

Folkuniversitetet påpekar all barn behöver lära sig alt arbeta
tillsammans med varandra och med vuxna i skapande verksamhet. Genom atl barnen
ges lillgälle till gemenskap och kulturell slimulans från tidiga år och i
organiserad verksamhei kommer de lättare atl finna vägen till föreningar och organisalioner
längre fram i livet.

Sveriges kyrkliga studieförbund framhåller alt verksamheler
rörande boendemiljöernas ulformning och vuxnas kulturella skapande bäst låter
sig genomföras i sådana cirklar där barn och vuxna ur samma familjer resp.
samma bostadsområde deltar.

Folkbildningsutredningen föreslår alt del för samlliga bidragsgrundade
cirklar ska gälla att hälften av dellagarna ska vara minst 14 år. Däremot delar
utredningen inte barnkulturgruppens uppfattning alt grupper med enbart barn ska
kunna arbeta som studiecirkel. Ulredningen vill nämligen inte medverka till alt
studiecirkeln enbart blir en finansieringsform för barn- och ungdomsorganisalionernas
verksamhei. Cirkelbidrag till barngrupper kan medföra en styrning av barn- och
ungdomsorganisalionernas verksamhet till främst denna verksamhetsform.

ABF
förutsätter att den pågående folkbildningsutredningen prövar möjlighelerna alt
i ökad utsträckning ge plats för barn och ungdomar i studieförbundens verksamhei.

SMU föreslår all åldersgränsen för musikcirklar sänkes
till åtta år bl. a. med hänsyn till all barnkörernas medlemmar ofta är mellan
sju och tolv år.

13 Forskning om och för barn.

Barnkullurgmppen konslaterar all det finns stora brister
vad gäller vår kunskap om barnens kulturella situation och framhåller behovet
av utökad forskning bl. a. i fråga om hur barn påverkas av det kulturulbud som
når dem.

Det flesta
remissinstanser som yttrat sig i frågan, bl. a. socialstyrelsen, statens
kulturråd, UHÄ, folkbildningsutredningen. Svenska kommunförbundet.
Utbildningsradion, LO, SACOISR, SSU, Centerns kvinnoförbund, Verdandi, Svenska
musikerförbundet och Broderskapsrörelsen instämmer i atl forskningen är
eftersatt på detta område och understryker angelägenheten av ytterligare
forskningsinsatser.

s. 138 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:143 138

SSU och Broderskapsrörelsen betonar särskilt behovet av
forskningsinsatser när del gäller att motverka och ge alternativ lill det
kommersiella kulturutbudet. SSU anser alt vissa grupper, såsom invandrarbarn,
hemmabarn och handikappade barn, bör ägnas speciell uppmärksamhet.

UHÄ, rektorsämbetena vid universiteten i Stockholm,
Uppsala och Lund, Sveriges Utbildningsradio och lekmiljörådet påpekar atl del
finns betydligt mer forskning utförd pä områden kring barn och kultur än vad
barnkulturgruppen synes haft kännedom om. UHÄ m.fl. framhåller att det första
ledet i ökade insalser på forskning rörande barn och kullur bör vara en
kartläggning av utförd forskning och en systematisk dokumentation av
forskningsresultat och kunnande, som finns inom bl. a. olika utbildningslinjer.

Barnkulturgruppen föreslår att forskningsrådsnämnden ges i
uppdrag alt framlägga en plan för angelägen forskning inom områdei barn och
kultur. En sådan plan bör omfatla förslag till en organisation som kan främja
grundforskning inom barnkullurområdet saml förslag lill hur lillämpad
forskning, som kan ge underlag för samhällinsalser på områdei, ska kunna
initieras och bedrivas.

Fakultetsnämnden vid samhällsvetenskapliga fakulteten vid universilelel
i Göteborg, Socialstyrelsen och konsumentverket tillstyrker förslaget atl
forskningsrådsnämnden ges i uppdrag att utarbeta en plan för forsk-ningsinslanser.
Fakulietsnämnden anser att forskningsrådsnämnden även bör ges särskilda
resurser för alt inhiera forskning inom området barnkullur.

UHÄ släller sig positivt till atl en plan för angelägen
forskning inom områdei läggs fram men anser atl ansvaret för sammanställandet
av en plan för forskning på barnkulturområdel bör kunna ligga på statens kulturråd
och humanistisk- samhällsvetenskapliga forskningsrådet gemensaml, eftersom
arbetsuppgiften kan anses falla inom dessa myndigheters reguljära
kompetensområden.

Slatens kulturråd avser att genom sin arbetsgmpp för
forsknings- och utvecklingsverksamhet och i kontakt med bl. a. humanistiska
forskningsrådet ularbela förslag om hur området barn och kultur kan främjas
genom forskning.

Även forskningsrådsnämnden anser att huvudansvaret för forskning-och
utvecklingsarbete om kulturpolitiska frågor måste anses åvila huma-nistisk-samhällsvelenskapliga
forskningsrådet och statens kulturtäd.

Förslaget att det bör inrättas ett speciellt organ för
främjandet av forskningsinsatser inom barnkulturområdel tillstyrks av ABF.

Statens kulturråd, UHÄ, forskningsrådsnämnden, LO, och Verdandi
avvisar förslaget. Forskningsrådsnämnden avråder från den ytterligare seklorisering
som inrättandet av speciella organ för forskning och utveckling inom detla
område skulle innebära. Vid sidan om kulturrådels verksamhet inom området är enligl
nämndens mening, särskilda organisatoriska åtgärder inle nödvändiga.

När det gäller forskning om barn och massmedier redovisar barnkullurgruppen
de synpunkter och förslag som gruppen framfört till massmedieforskningsutredningen,
främst etl förslag om en professur i massmediekunskap med särskild inriktning
på barn.

Barnkullurgruppens resonemang om vikten av forskning i
ämnet barn och massmedier stöds av bl. a. 50, slatens invandrarverk,
forskningsrådsnämnden, SACOISR, SSU, Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund,
ABF, Föreningen Svenska tecknare och Barn- och ungdomsbokrådet.

s. 139 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:143 139

1 fråga om den praktiska utformningen av forskning rörande
barn och massmedier anser humanistiska sektionsnämnderna vid universitetet i Göteborg
och leologiska fakultetsnämnden vid universitetet i Lund atl forskningen bör
bedrivas på ett flertal orter medan förvaltningsnämnden för lärarhögskolan och
musikhögskolan i Malmö, Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund och
Föreningen Svenska lecknare stöder barnkullurgruppens förslag om en samlad
forskning på en högskoleort.

Konsumentverket redovisar en planerad kartläggning och
analys av marknadsföringsåtgärder som riktar sig till barn saml en kommande konferens
om barnel som konsumenl, som kommer all av nordiska ämbetsman-nakommillen för
konsumentfrågor under våren 1979.

Nordiska museet redovisar ell projekl i museels regi där
man dokumenterar barns fritidsvanor och kulturella situation.

14 Bevakningen av barnkulturfrågorna

Barnkullurgruppen avvisar tanken på atl inrätta ell
särskilt barnkulturin-stitul eller barn kulturråd. Barnkullurpoliliken bör islällel
bedrivas i samma former som all annan kulturpolilik.

Barnkulturgruppen anser atl det inle heller bör inrällas
en särskild barn-kuliurkonsulenl inom slalens kulturråd ulan förorda all barnkullurfrågorna
bereds och bevakas av en permanent arbelsgrupp inom rådet.

Endast ett
fåtal remissinstanser berör denna fråga. Statens invandrarverk,
förvaltningsnämnden för lärarhögskolan och musikhögskolan i Malmö, och Sveriges
socialdemokratiska kvinnoförbund stöder barnkullurgruppens synpunkter och
förslag.

Statens kulturråd avvisar tanken pä att inrälla särskilda
tjänster för handläggningen av barnkullurfrågorna ulan menar alt
personalresurserna överlag bör förslärkas för alt så många som möjligt i rådets
personal ska kunna engagera sig i barnkullurfrågorna. De förstärkningar som rådel
önskar gäller i första hand de förslag som rådel lagt fram i årels anslagsäskande
men därutöver 100000 kronor för alt vid behov anlita lillfällig arbeiskraft för
speciella utredningsbehov och arbetsinsatser.

Statens invandrarverk anser atl någon person med
erfarenheter av invandrarfrågor bör ingå i kuliurrådets arbetsgrupp för barnkullurfrågor.

Sveriges
socialdemokratiska kvinnoförbund underslryker alt kullurrådels arbete med barnkullurfrågor
bör bedrivas i nära samarbele med statens ungdomsråd.

Lekmiljörådel framhåller viklen av all kulluren inle
särbehandlas utan blir en integrerad del i en barnmiljöpolitik. När det gäller
det övergripande ansvaret för barnkullurfrågor bör kullurrådel därför ha ell
nära samarbele med lekmiljörådet. Rådet nämner också möjligheten att lekmiljörådel
ges representation i kulturrådet.

En
avvikande uppfattning framfördes av Svenska kvinnors vänsterförbund som
framhåller alt värdet av specialkunskaper inom barnkulturområdel inte bör
underskallas. Förbundet föreslår alt det inrältas ell särskilt barnkullurråd
som knyts lill slatens kulturråd. Ett sådant råd bör bl. a. ha till uppgift alt
bevaka den vuxenkultur som når resp. bör nå barn.

Barnkulturgruppen
föreslår alt del lill kullurrådel knyls en referensgrupp med representanter
för olika konstformer och samhälleliga organ med intresse för barnkullurfrågor.
Referensgruppens uppgift ska vara alt arrangera kontakter och erfarenhetsbylen
mellan olika konstformer och att

s. 140 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:143 140

skapa ell forum för gemensamt kullurpolilisk arbete.

Remissinslanserna lar inle ultryckligen ställning lill förslagel.
Angående den föreslagna referensgruppens sammansättning föreslår lekmiljörådet
alt bostadsslyrelsen, lekmiljörådet, hyresgästföreningar m.fl. insiitutioner
och organisationer som behandlar frågor rörande den fysiska miljön, blir
representerad i gruppen.

När det gäller kulturrådets arbetsuppgifter i övrigt,
föreslår statens kulturråd bl. a. att rådet tillsammans med SÖ studerar hur kulturakUvileler
ska kunna föras in i SIA-skolan och alt kulturrådet tillsammans med
Landstingsförbundet tar upp barnkullurfrågorna lill särskild behandling i det
planerade utredningsarbetet om kultur på vårdinstitutioner. Kulturrådet
förordar ocksä alt regeringen ger socialstyrelsen i uppdrag alt tillsammans
med kulturrådet överväga hur ett särskilt anslag till kulturell verksamhet
inom barnstugorna ska förverkligas. Kulturrådet framhåller slulligen vikten av
att rådet tillförs ökade resurser för det fortsatta arbetet med
barnkulturfrågorna.

Förvaltningsnämnden för lärarhögskolan och musikhögskolan
i Malmö påpekar atl en viktig uppgift för kulturrådet bör vara att samla in
erfarenheter av olika kulturinsatser som sker ute i landet och ge spridning ål
dem ut till kommunerna.

15 Genomförande av förslagen

Barnkullurgruppens övergripande krav och förslagskatalog slöds
allmänt av regionmusiken, slalens biografbyrå, TCO, SSU, Centerns
kvinnoförbund, lOGT-NTO, KRO,Svenska musikerförbundet och Folkparkernas
centralorganisation.

TCO ansluter sig lill ett stegvis genomförande av åtgärder
i den turordning barnkulturgruppen föreslår, bl. a. med lanke på alt en
nödvändig resurstilldelning knappast på en gång kan ges i sådan utsträckning
att åtgärder kan sättas in på alla de områden som rapporten tar upp.

Många remissinstanser, däribland socialstyrelsen. Svenska
barnboksinstitutet, SSU, Centerns kvinnoförbund. Svenska kvinnors
vänsterförbund, ABF, KRO och Litteraturfrämjandet anser att förslagen är
alltför opreciserade och efterlyser en mer konkret ulformning av förslagen och
en prioritering av åtgärder inom förslagskalalogen.

Socialstyrelsen ser den stora mängden av förslag som ett
uttryck för barnkulturgruppens avsaknad av en diskussion om relationen mellan
vid och snäv kultur. Med utgångspunkt i en analys av barns allmänkuUurella
villkor hade det varil naturligt att prioritera de föreslagna insatserna gentemot
samfliga de insalser som berör barn.

Centerns kvinnoförbund anser att många av de förslag som
barnkulturgruppen lämnat behöver vidareutvecklas och förordar att denna
uppgift läggs på den föreslagna utredningen om kulturindustrin.

LO, SSU och Verdandi anser att den av barnkullurgruppen
föreslagna treårsperioden för satsningar på barnkultur är otillräcklig.

LO och Verdandi förordar en femårsperiod med tanke på atl
en rad utredningar arbelar med frågor som på olika sätt knyter an till flera av
barnkullurgruppens förslag.

SSU föreslår att satsningar på barnkulturen genomförs
under en period på sex år, för att undvika atl aktiviteterna avstannar efter
tre år.

Ell slort antal remissinslanser presenterar förslag till
prioriteringar av ålgärder inom barnkulturområdet.

s. 141 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:143 141

Innehållsförteckning

Propositionen
................................................... ... I

Propositionens
huvudsakliga innehåll ..................... ... I

Utdrag
av regeringsprotokoll den I mars 1979 ........... ... 2

1
Inledning ...................................................... ... 2

2
Bakgmnd ........................................................ ... 4

3
Inriktningen av de
kulturpolitiska insatserna för bam 5

4
Några principfrågor .......................................... ... 8

5
Ansvarel för kulturverksamheten
bland barn .......... . 12

6
Ålgärder för all främja barns kuliurakiiviieler
........... . 14

6.1
Inledning ................................................ . 14

6.2
Skolan och förskolan .................................. . 15

6.3
Fritidsverksamhet .................................... . 19

6.4
Massmedier .............................................. . 22

6.5
Böcker ................................................... . 26

6.6
Film.......................................................... . 33

6.7
Lek och lekmaterial ................................... . 43

6.8
Utvecklingsarbete .................................... . 44

6.8.1
Museer............................................... . 45

6.8.2
Bilder ................................................ . 47

6.8.3
Teater och dans ................................ . 49

6.8.4
Musik ................................................ . 50

6.9
Ulbildning av pedagoger och kullurarbelare
..... . 52

6.10
Forskning om barn och kullur ....................... . 54

7
Del fortsatta arbelel för atl
främja bams kulluraklivileter 55

8
Anslagsberäkningar för
budgetåret 1979/80 ........ . 57

8.1
Bidrag till kullurell verksamhet bland bam .... . 57

9 Hemställan
................................................... . 58

10
Beslut .......................................................... . 58

Bil.
I Sammanfattning av barnkullurgruppens rapport Bamen och

kulluren
................................................... . 59

Bil.
2 Sammanställning av remissyttrandena över bamkullurgmp-

pens
rapport ............................................ . 76

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1979

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

61 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (61)

61 kopplingar i 21 dokument.

  1. SOU 2009:27 Ta klass s. 39 · s. 214 i texten
  2. Dir. 1987:46 Översyn av verksamheten med spridning och visning av värdefull film i texten
  3. Bet. 1983/84:KrU21 om anslag till film, kulturtidskrifter, litteratur och bibliotek, m.m. (prop 1983/84:100 bil. 10 delvis) s. 15 om s. 24 i texten
  4. Bet. 1982/83:KrU24 om anslag till kulturverksamhet, m.m. (prop. 1982/83:100 bil. 10 delvis och prop. 1982/83:108) s. 4 · s. 16 i texten
  5. Prop. 1982/83:100 med förslag till statsbudget för budgetåret 1983/84 i texten

Visa alla 21