Sök i Ratio Lex

om ändring i lagen (1975:1132) om förvärv av hyresfastighet m.m.

152 sidor, varav 113 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 113 av 152 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1978/79:164, om ändring i lagen (1975:1132) om förvärv av hyresfastighet m.m.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:164 Regeringens proposition

1978/79:164

om
ändring i lagen (1975:1132) om förvärv av hyresfastighet m. m.;

beslutad
den 15 mars 1979.

Regeringen
föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag
av regeringsprotokoll.

På
regeringens vägnar

OLA
ULLSTEN

BIRGIT
FRIGGEBO

Propositionens
huvudsakliga innehåll

EnUgt
lagen om förvärv av hyresfastighet ra. ra. är den som vill förvärva en sådan
fastighet i vissa fall skyldig att söka hyresnärandens tUlstånd till
förvärvet. Denna skyldighet gäller f. n. bara i vissa kommuner i landels tre
storstadsområden. Talan mot hyresnämndens beslut i ärende om tiUstånd får föras
endast av sökanden.

I
propositionen föreslås att bestämmelserna om tillståndsprövning vid förvärv av
hyresfastighet utsträcks lill att gälla i hela landet. Tillständs-prövning
skall emellertid ske endast i de fall då den kommun där fastigheten är belägen
har begärt det. Vidare föreslås att kommunen och berörd hyresgästorganisation
får stäUning sora part i tUlståndsärendcl. Della innebär bl. a. alt de kan
anföra besvär till bosladsdomstolen.

Lagändringarna
föresläs träda i kraft den 1 juli 1979.

1
Riksdagen 1978/79.1 saml. Nr 164

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:164

1 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1975:1132) om förvärv av
hyresfastighet m. m.

Härigenom föreskrivs i fråga ora lagen (1975: 1132) om
förvärv av

hyresfastighet
m. m.

dels att punkt 2 av övergångsbestäraraelserna skall
upphöra att gälla, dels atl 17, 9, 10, 12, 25 och 26 §§ skall ha nedan angivna
lydelse, dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 3 a §, av nedan angivna

lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §

Fast egendom, sora är taxerad som annan fastighet och som
vid laxeringen betecknats som hyresfastighet, fär ej utan tillstånd av hyresnämnd
förvärvas genom

1.
köp, byte eller
gåva,

2.
lillskotl till
bolag eller förening,

3.
utdelning eller
skifte från bolag eller förening,

4.
fusion
enligt 175 § lagen 4. fusion enligt 14 kap. 1 eller
(1944: 705) om aktiebolag. 2 § aktiebolagslagen (1975:1385).

Förvärvstillstånd fordras dock endast om den kommun där
den fasta egendomen är belägen enligt 3 a § första stycket påkallar prövning
hos hyresnämnden.

Vad i denna lag sägs om fast egendom skall gälla även
tomträtt. Vad som sägs om lagfart skall, när fräga är om tomträtt, i stället
avse inskrivning av förvärv av tomträtt.

2 §

Förvärvstillstånd fordras ej

1.
om egendomen
förvärvas från slalen, koraraun, landstingskommun eller kommunalförbund,

2.
om staten,
kommun, landsiingskommun, koraraunalförbund, aktiebolag, som hell äges av
koraraun eller landstingskoraraun, allmännyttigt bostadsföretag,
riksorganisation av bostadsrättsföreningar eller bostadsrättsförening ansluten
lUl sädan organisation är förvärvare,

3.
om egendomen
enligt medgivande av regeringen förvärvas för kyrkligt ändamål eller fånget
prövats enligt lagen (1970: 939) om förvaltning av kyrklig jord,

4.
ora egendomen
förvärvas av kreditinrättning vUken enligt lag eller enligt reglemente eller
bolagsordning som regeringen fastställt är skyldig att åter avyttra egendomen,

5.
om
förvärvaren är gift med 5. om förvärvaren är gift med fångesmannen och ej heller om
överlåtaren och inte heller om för-förvärvaren eller, när makar för-
värvaren eller, när makar förvår-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Föreslagen
lydelse

var gemensamt, någon av dem är överlåtarens avkomling,
allt under förutsättning att överlåtaren inte är skyldig att avyttra
egendomen enligt 6 § eller enligt 7 § lagen (1916:156} om vissa inskränkningar
i riUten att förvärva fast egendom in. m.,

Nuvarande lydelse

värvar gemensamt, endera av dem är fångesinannens eller
också, öm denne är gift, hans makes avkomling, syskon eller syskons avkomling,
allt under förutsättning att fångesmannen ej är skyldig att avyttra egendomen
enligt 6 § eller enligt 7 § lagen (1916: 156) om vissa inskränkningar i rätten
att förvärva fast egendom m. m.,

6.
om förvärvet
avser andel i fastighet och förvärvet av andelen sker i syfte att bereda
förvärvaren och hans familj bostad på fastigheten,

7.
om förvärvet
skall prövas enligt 1, 2 eller 4 § lagen ora vissa inskränkningar i rätten att
förvärva fast egendora ra. m.,

8.
om förvärvet
sker genom inrop på exekutiv auktion,

9.
ora andel i
fastighet förvärvas av någon som redan äger andel i fastigheten och sora ej
enligt 6 § är skyldig att avyttra sistnämnda andel.

3 §

opaginerad Kontrollera mot PDF

Har
förvärvslillstånd ej sökts före fånget, skall det sökas inom tre månader från
det fånget skedde.

Vid
förvärv av fast egendom som avses i 1 § och som ej omfattas av
undantagsbestämmelserna i 2 § skall förvärvaren inom tre månader från det
förvärvet skedde anmäla förvärvet till den kommun där den fasta egendomen är belägen.
Till anmälningen skall fogas styrkt avskrift av fåiigeshandUng-en.

I fall
som avses i 1 § 24 får frågan om förvärvstillstånd prövas av hyresnämnden
redan innan förvärvet skett. Ansökan får i sådant fall inges till hyresnämnden
utan föregående anmälan till kommunen.

Tillstånd
att förvärva egendom på offentlig auktion enligt 7 § eller enligt 8 § lagen
(1916:156) orn vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom m. in.
lämnas före auktionen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

3 a §

Vill kommunen påkalla prövning enligt denna lag, skall
beslut härom anmälas till hyresnämnden inom tre månader efter det anmälan
skett enligt 3 § första stycket eller, om styrkt avskrift av fångeshandlingen
inte var fogad

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:164

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

till anmälningen, tre månader från det att kommunen mottog
sådan avskrift. Det åligger kommunen att snarast möjligt och senast inom samma
tid underrätta förvärvaren huruvida prövning påkallas.

Har
anmälan som avses i första stycket gjorts inom föreskriven tid, skall
hyresnämnden förelägga förvärvaren att inom en månad från det att han fått del
av föreläggandet ansöka om förvärvstillstånd. Föreläggandet skall innehålla en
erinran om bestämmelserna i 5 §. TiU föreläggandet skall fogas en avskrift av
kommunens anmälan.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Förvärvstillstånd
får vägras, om sökanden ej gör sannolikt att han är i stånd att förvalta
fastigheten, alt syftet med förvärvet är att han skall idka bostadsförvaltning
och därvid hålla fastigheten i sådant skick atl den motsvarar de anspråk de
boende enligt lag har rätt att slälla samt att han även i övrigt kommer alt
iaktta god sed i hyresförhållanden.

Förvärvstillstånd
skall vägras, om sökanden ej gör sannolikt att han är i stånd att förvalta
fastigheten, att syftet med förvärvet är att han skall idka bostadsförvaltning
och därvid häUa fasligheten i sådant skick att den motsvarar de anspråk de
boende enligt lag har rätt atl slälla samt att han även i övrigt kommer att
iaktta god sed i hyresförhållanden.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Förvärvstillslånd enligt denna lag fär ej vägras, ora det
i ärendet visas att fastigheten är obebyggd eller bebyggd med annat än hyreshus
eller raed hyreshus sora icke innehäller fler än två för bostadsändamål avsedda
lägenheter. Skall fastigheten enligt gällande planer användas för annat ändamäl
än för uppförande av hyreshus, får förvärvstillstånd meddelas även ora de
förutsättningar sora anges i första stycket ej före-

5 §

opaginerad Kontrollera mot PDF

Göres
ej ansökan om förvärvstillstånd inom föreskriven tid och på föreskrivet sätt
eller vägras förvärvstillstånd genom lagakraftägande beslut, är fånget
ogiltigt.

Förvärv som avses i 1 § och som ej omfattas av
undantagsbestämmelserna i 2 § är ogiltigt,

1.
om
förvärvet inte inom föreskriven tid anmäls till kommunen och förvärvaren inte
redan har erhållit förvärvstillstånd eller från kommunen fått besked att prövning
inte begärs,

2.
om
ansökan om förvärvstillstånd ej görs enligt föreläggande som avses i 3 a §
andra stycket,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Skulle mot bestämmelserna i 20 kap. 6 § 8 eller 7 § 11
jordabalken lagfart ha meddelats, äger första stycket ef tillämpning på
fånget.

Föreslagen
lydelse

3. om förvärvstillstånd vägras genom lagakraftägande beslut.

Har
lagfart meddelats i strid mot 20 kap. 6 § 8 eller 7 § 11 jordabalken, gäller
inle första stycket.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Egendom,
som förvärvats genom inrop på exekutiv auklion under sådana förhållanden
att förvärvstillstånd skulle ha krävts vid vanligt köp, skall äter avyttras
inom tvä år efter det att auktionen vunnit laga kraft, om ej dessförinnan
nämnda förhållanden upphört eller inroparen erhåUit hyresnärandens
tillstånd alt behålla egendomen. Har inropet skett för att skydda någon
inroparens fordran, för vilken han har panträtt i egendomen, eUer någon hans
rättighet, som är inskriven däri, fär länssiyrelsen på ansökan raedge
skäligt anstånd med egendomens avyttrande, om sannolika skäl visas atl i
annal fall förlust skulle uppkomraa för inroparen. Avyttras ej egendomen inom
föreskriven tid, skall länsstyrelsen på framställning av hyresnämnden förordna
att egendomen skall säljas på offentlig auktion enligt bestämmelserna i 7 §.

Egendom, som förvärvats genom inrop på exekutiv auktion
under sådana förhållanden att förvärvstillstånd skulle ha krävts vid vanligt
köp, skall åter avyttras inom två år efter det atl auktionen vunnit laga
kraft, ora ej dessförinnan nämnda förhällanden upphört eller inroparen
antingen fått besked från kommunen att prövning ej påkallas eller erhållit
hyresnärandens tillstånd att behålla egendoraen. Har inropet skett för att
skydda någon inroparens fordran, för vilken han har panträtt i egendomen,
eller någon hans rättighet, som är inskriven däri, får länsstyrelsen pä ansökan
medge skäligt anstånd med egendomens avyttrande, om sannolika skäl visas att i
annal fall förlust skulle uppkomma för inroparen. Avyttras ej egendomen inom
föreskriven tid, skall länsstyrelsen på framställning av kommunen eller hyresnämnden
förordna att egendomen skall säljas pä offentlig auktion enligt
bestämmelserna i 7 §.

Anteckning ora bestäramelserna i försia stycket skall
göras i det köpebrev som ulfärdas med anledning av den exekutiva auktionen
och, när lagfart sökes, införas i fasiighetsboken, om sökanden icke visar att
av-ytlringsskyldigheten upphört.

Bestämraelserna i 4 § gäller i fråga ora tillstånd att
behålla egendom.

7 §

opaginerad Kontrollera mot PDF

Har
förordnande meddelats eniigt 6 § och har inroparen dessförinnan eller senare
avyttrat egendomen, skall förordnandet trots detta gå i verkställighet, om
hyresnämnden icke återkallar sin framställning i ärendet.

Har
förordnande meddelats enligt 6 § och har inroparen dessförinnan eller senare
avyttrat egendomen, skall förordnandet trots detta gä i verkställighet, ora
kommunen eller hyresnämnden icke återkallar sin framställning i ärendet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

I övrigt skall så anses och med ärendet i tillämpliga
delar sä förfaras, som om egendomen blivit utmätt för fordran med bästa förmänsrätt
däri efter, i förekommande fall, sådana rättigheter som besvärade egendomen
redan vid den exekutiva auktionen och har företräde framför alla befintliga
fordringar. Även om del i enlighet härmed bestämda skyddsbeloppet täckes, får
försäljning dock ej ske om ej den bjudna köpeskillingen täcker även det värde
som i ärendet har åsatts egendomen enligt lagen (1971:494) om exekutiv försäljning
av fast egendom eller, om ägaren eller innehavare av fordran som är förenad
med panträtt i egendomen i god tid före auktionen påkallat särskild värdering,
det värde vartill egendomen uppskattas av värderingsmän som överexekutor
utser. Egendomen fär säljas endast till den som erhållit förvärvstillstånd
eller enligt 2 § 2, 3, 4 eller 9 får förvärva egendomen utan sådani tillstånd.
Avges vid auktionen bud som sålunda får antagas, skall försäljning ske även om
innehavare av fordran bestrider det. Vad utsökningslagen (1877: 31 s. 1) i
fråga om fördelning av köpeskilling föreskriver beträffande gäldenären skall i
ärende som avses här tillämpas på ägaren.

Kommer försäljning ej till stånd vid auktionen, får
hyresnämnden inom två år efter det att auktionen vunnit laga kraft hos
länsstyrelsen påkalla förordnande om ny auktion. Framställes ej sådan begäran
inom föreskriven tid eller avges ej heller vid den senare auktionen bud som får
aniagas, är frågan om försäljning av egendomen förfallen.

Kostnad i saraband med auktion av statsmedel.

Föreslagen lydelse

I övrigt skall så anses och med ärendet i tUlämpliga delar
så förfaras, sora ora egendomen blivit utmätt för fordran raed bästa
för-raånsrätt däri efter, i förekommande fall, sådana rättigheter som besvärade
egendomen redan vid den exekutiva auktionen och har företräde framför alla
befintliga fordringar. Även om del i enUghet härmed bestämda skyddsbeloppet
läckes, får försäljning dock ej ske om ej den bjudna köpeskillingen läcker även
det värde sora i ärendet har åsatts egendomen enligt lagen (1971: 494) ora
exekuiiv försäljning av fast egendom eller, om ägaren eller innehavare av
fordran sora är förenad med panträtt i egendomen i god tid före auktionen
påkallat särskild värdering, det värde vartill egendomen uppskattas av
värderingsmän som överexekutor utser. Egendomen får säljas endast till den som
fått besked från kommunen att prövning ef påkallas, erhållil förvärvstillstånd
eller enligt 2 § 2, 3, 4 eller 9 får förvärva egendomen ulan sådant tUlstånd.
Avges vid auktionen bud som sålunda får antagas, skall försäljning ske även om
innehavare av fordran bestrider det. Vad utsökningslagen (1877: 31 s. 1) i fräga
om fördelning av köpeskilling föreskriver beträffande gäldenären skall i ärende
som avses här till-lärapas på ägaren.

Koraraer försäljning ej tUl stånd vid auktionen, får
kommunen eller hyresnämnden inom två år efter det atl auktionen vunnit laga
kraft hos länsstyrelsen påkalla förordnande ora ny auktion. Fraraställes ej
sådan begäran inom föreskriven lid eUer avges ej heller vid den senare
auktionen bud som får antagas, är frägan om försäljning av egendomen
förfallen.

som ej lett till försäljning betalas

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

9 §

Äger bolag fast egendom som avses i 1 § och är egendomens
taxerade värde enligt senaste balansräkning minst tre gånger större än det
enligt samma balansräkning boicförda värdel av bolagels övriga tiUgångar, får
aktie eller andel i bolaget ej utan tillstånd av hyresnämnd förvärvas genom sådant
fång som anges i 1 § första stycket eller genom inlösen enligt 70 § lagen
(1944: 705) om aktiebolag. Detsamma gäller i fråga om förvärv av aktie eller
andel i moderbolag, om det sammanlagda taxerade värdel av koncernens fasta
egendom, som här avses, är minst tre gånger större än det sammanlagda bokförda
värdel av koncernens övriga tiUgångar, allt enligt koncernbolagens senaste balansräkningar.

Föreslagen
lydelse

Äger bolag fast egendom sora avses i 1 § och är egendomens
taxerade värde enligt senaste balansräkning minst tre gånger större än det
enligt samma balansräkning bokförda värdet av bolagets övriga tillgångar, får
aktie eller andel i bolaget ej utan tillstånd av hyresnämnd förvärvas genom
sådant fång som anges i 1 § första stycket eller genom inlösen enligt 3 kap. 3
§ aktiebolagslagen (1975: 1385). Detsamma gäller i fråga om förvärv av aktie eller
andel i moderbolag, om det sammanlagda taxerade värdet av koncernens fasta
egendom, som här avses, är minst tre gånger större än det sammanlagda bokförda
värdet av koncernens övriga tillgångar, allt enligt koncernbolagens senaste
balansräkningar.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bestämm.elserna i 2 § 16 gäller i tiUämpliga delar.
Tillstånd fordras ej till förvärv av aktie pä grund av nyemission där
aktieägarna tecknar de nya aktierna i förhållande till det antal aktier de
förut äger.

10 §

opaginerad Kontrollera mot PDF

/ fråga
om ansökan om tiUstånd till förvärv av aktie eller andel i bolag gäller 3 och 4
§§ samt 5 § första stycket i tillämpliga delar.

Flår
tillstånd till förvärv av aktie eller andel i bolag ej sökts före förvärvet,
skall det sökas inom tre månader från det förvärvet skedde. I fråga om prövning
av ansökan om tillstånd till sådant förvärv gäller 4 § i tillämpliga delar.

Görs ej ansökan om förvärvs-tillstånd inom föreskriven tid
och på föreskrivet sätt eller vägras förvärvstillstånd genom lagakraftägande
beslut, är förvärvet ogUiigt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

12 § Skall tillstånd enligt denna lag sökas till förvärv
av aktie genom köp, har kommun förköpsrätt vid försäljningen. Äger bolaget fast
egendora sora avses i 1 § inora flera koramuner, tillkommer förköpsrätten den
kommun inora vars omräde huvuddelen av denna egendom finnes. Frågan inom
vilken koraraun huvuddelen av egendomen ligger skall avgöras med ledning av
fastigheternas taxeringsvärde.

Skall tillståndsplikligt förvärv Skall lillständspliktigl förvärv

ske genom inlösen enligt 70 § la- ske genora inlösen
enligt 5 kap.

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:164 8

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

gen (1944: 705) om aktiebolag 3 § aktiebolagslagen (1975:1385)

från någon som förvärvat aktie från någon
som förvärvat aktie

genora köp, får koramunen för- genora köp,
får koraraunen för

värva aktien från säljaren genora värva
aktien från säljaren genom

förköp enligt bestämmelserna i förköp
enligt bestämraelserna i

denna lag ora förköpsrätt vid ak- denna
lag om förköpsrält vid ak

tieöverlåtelse, tieöverlätelse.

Aktieöverlåtelse sora omfattas av förköpsrätt är för sin giltighet be

roende av att förköp ej sker.

25 §

Talan mot hyresnämnds beslut Mot hyresnämnds beslut enligt

enligt denna lag föres hos bostads- denna
lag får part föra talan hos

domstolen genom besvär inom tre bosladsdomslolen
genom besvär

veckor frän den dag beslutet med- inom
tre veckor från den dag

delades. Besvärshandlingen skall beslutet
meddelades. Besvärshand-

inges till domstolen. ling skall inges till dorastolen.

26 §

I ärende ora tillstånd lill förköp I ärende om förvärvstillstånd

enligt denna lag skall vaidera par- och om tillstånd till förköp enligt

ten bära sin rättegångskostnad i denna lag skall vardera parten

bostadsdomstolen, I övrigt gäller svara för sin rättegångskostnad i

allmänna bestämmelser om rätte- bostadsdomstolen, / den mån ej

gångskostnad i bosladsdomstolen. annat följer av 18 kap. 6 § rätte

gångsbalken. I övrigt gäller all

männa bestämmelser om rätte-

gängskostnad i bosladsdomstolen.

Denna lag träder i Icraft den 1 juli 1979. I fråga om
förvärv som skett före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.

2 Förslag till

Lag om ändring i förköpslagen (1967: 868)

Härigenora föreskrivs att 7 och 12 §§ förköpslagen (1967:
868)i skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §2 Förköpsrätten utövas genom att kommun inom tid som
anges i andra siycket underrättar säljare och köpare om beslut att utöva
förköpsrält samt anmäler detta beslut till inskrivningsmyndigheten med
företeende av bevis om underrättelsema. Avser beslutet faslighet inom annan kommuns
område, gäller vad som sagts om underrättelse tiU säljare och köpare också den
andra koramunen. Beslutet skaU antecknas i fastighetsboken för varje fastighet
som ingår i försäljningen.

1 Lagen omtryckt 1974: 815.

2 Senaste lydelse 1975:1135.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:164

Nuvarande lydelse

Förköpsrätlen skall utövas sist på den inskrivningsdag
som infaller närmast efter tre månader från det lagfart söktes på köparens
förvärv eller, om förvärvstillstånd fordras enligt jordförvärvslagen (1965:
290), lagen (1916: 156) om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast
egendom m. ra. eller lagen (1975:1132) om förvärv av hyresfastighet tn. m.,
från det tillstånd söktes. Om säljaren eller köparen, med överlämnande av
styrkt avskrift av köpehandlingen, innan lagfart eUer tUlstånd sökts, anmäler
försäljningen till den eller de koramuner där den fasta egendomen är
belägen, räknas tiden i stället från det kommunen mottog sådan anmälan. Var
avskrift av köpehandlingen ej bifogad ansökan eller anraälan, räknas tiden
först från det koraraunen mottog sådan handling.

Föreslagen lyddse

Förköpsrätlen skall utövas sist på den inskrivningsdag som
infaller närmast efter tre månader från det lagfart söktes på köparens förvärv
eller, om förvärvstillstånd fordras enligt jordförvärvslagen (1979: 000) eller
lagen (1916: 156) om vissa inskränkningar i rätlen atl förvärva fast egendom m.
m., frän det tillstånd söktes. Om säljaren eller köparen, med överlämnande av
styrkt avskrift av köpehandlingen, innan lagfart eller tillstånd sökts,
anmäler försäljningen till den eller de kommuner där den fasta egendomen är
belägen, räknas tiden i stället från det kommunen mottog sådan anmälan. Skall
försäljningen anmälas till kommunen enligt 3 § första stycket lagen
(1975:1132) om förvärv av hyresfastighet m. m., räknas tiden alltid från det
kommunen mottog anmälan om försäljningen. Var avskrift av köpehandlingen ej
bifogad ansökan eller anmälan, räknas tiden först från det koraraunen raottog
sådan handUng.

Utövas förköpsrätten ej inom föreskriven tid, är
förköpsrätlen förlorad.

12 §3 Köp av
fast egendom är för sin giltighet beroende av atl förköp ej sker.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Har
lagfart för köparen beviljats i slrid med 20 kap. 7 § 10 jordabalken, är
förköpsrätlen förlorad. Har förköp skett, är det utan verkan. Motsvarande
gäller när förvärvslUlstånd meddelats i slrid med 2 § andra stycket jordförvärvslagen
(1965: 290) eller i slrid med 5 § andra siycket lagen (1916: 156) om vissa
inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom m. m. eller i strid med 16 b
§ tredje stycket lagen (1973: 188) om arrendenämnder och hyresnämnder.

Har
lagfart för köparen beviljats i strid med 20 kap. 7 § 10 jordabalken, är
förköpsrätten förlorad. Har förköp skett, är det utan verkan. Motsvarande
gäller när förvärvstillslånd meddelats i strid med 12 § andra stycket jordförvärvslagen
(1979: 000) eller i strid med 5 § andra siycket lagen (1916: 156) om vissa
inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom m. m. eller i strid med 16 b
§ fjärde stycket lagen (1973: 188) om arrendenämnder och hyresnämnder.

opaginerad Kontrollera mot PDF

När förköpet fullbordats, skall köparen till kommunen
överlämna de

3 Senaste lydelse 1975: 1135.

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:164 10

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

handlingar angående fastigheten som köparen innehar och
som är av betydelse för kommunen såsom ägare av fastigheten.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1979. 1 fråga om
förvärv sora skett före ikraftträdandet gäller äldre bestäramelser.

3 Förslag tiU

Lag om ändring i lagen (1973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder

Härigenom föreskrivs att 16 b § lagen (1973: 188) om
arrendenämnder och hyresnämnder' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lyddse Föreslagen lydelse

16 b §2

Ansökan om förvärvslUlstånd Ansökan
om förvärvstillstånd

skall för yttrande tillställas kom- skall för yttrande
tillställas kom

mun där tillståndspliktig fast egen- mun där tillständspliklig fasl egen

dom finnes. Avser ansökan till- dom finnes samt, om det lämpligen

stånd till förvärv av aktie, skall kan ske, organisation av hyresgäs

tiden för avgivande av yttrande be- ter som berörs av ansökningen.

stämmas så alt den ej understiger Avser ansökan tillstånd till för

tre månader. värv av aktie, skall liden för av

givande av yttrande bestämmas så

att den ej understiger tre mänader.

/ ärende angående förvärvslill

slånd skcdl komnmn, där den fasta

egendomen är belägen, samt hyres

gästorganisation, som berörs av

ansökningen, anses som sökandens

motparter.

I ärende angående förvärvstillstånd äger bestämmelserna i
14 § andra stycket motsvarande tillämpning. Ansökan om tillstånd alt förvärva

1.
fast egendom
eller tomirätt genom köp eller byte,

2.
aktie genora
köp eUer genora inlösen i faU som avses i 12 § andra siycket lagen (1975: 1132)
om förvärv av hyresfastighet m.m., får ej prövas innan det blivit slutligt
avgjort om förköp skall äga rum.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1979. I fråga om
förvärv som skett före ikraftträdandet gäller äldre bestäraraelser.

1
Lagen omtryckt
1974:1090.

2
Senaste lydelse
1975:1133.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:164 H

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1916:156) om vissa inskränkningar
i rätten att förvärva fast egendom m. m.

Härigenom föreskrivs atl 1 och 8 §§ lagen (1916: 156) ora
vissa inskränkningar i rält?n att förvärva fast egendora ra. ra. skall ha
nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §»

Utländsk medborgare mä ej utan tillstånd för varje
särskilt fall här i riket förvärva fast egendom eller inmuta raineralfyndighet
eller förvärva eller bearbeta inmutad mineralfyndighet eller idka gruvdrift.
Vad i denna lag sägs om fast egendom skall gälla även tomträtt.

Vad sålunda är stadgal ora utländsk raedborgare skall ock
tillämpas beträffande ulländska bolag, föreningar, andra samfälligheter och
stiftelser.

Möter ej hinder med hänsyn till allmänt iniresse eller
förvärvarens personliga förhållanden, skall utländsk medborgare meddelas
tillstånd atl förvärva fast egendora, om

1. egendomen förvärvas huvudsakligen för atl bereda
förvärvaren

och hans familj sladigvarande bo och hemvist särat egendomen är bo-

stadsfastighet, avsedd för en eller ett fätal familjer, eller torat, lärapad

att bebyggas raed ett mindre bostadshus,

2. egendomen förvärvas huvudsakligen för att bereda
förvärvaren och

hans familj bostad för fritidsändamål under fömtsättning dels att egen

domen icke är oläraplig för ändaraålet, dels att

a)
förvärvaren
förut varit svensk medborgare eller sedan två år har hemvist i Sverige eller
eljest har särskUd anknytning lill Sverige, eller

b)
förvärvet avser
fastighet inom omräde, där efterfrågan på fritidsfastigheter icke är så
betydande att på grund därav risk föreligger för stegring av fastighetsvärdena,

3.
egendomen
förvärvas för atl bereda förvärvaren utkomst genom jordbruk, åt vilket han kan
antagas korama att själv ägna sig, samt förvärvaren föml varit svensk
medborgare eller sedan två år har hemvist i Sverige,

4.
egendomen
förvärvas för att bereda förvärvaren utkomst genom annan näringsverksamhet,
för vilken egendomen prövas behövlig, samt förvärvaren antingen har hemvisl i
Sverige sedan två år och har fält sådant tillstånd till näringsverksaraheten
som avses i 5 § lagen den 29 november 1968 (nr 555) om rätt för utlänning och
utländskt företag alt idka näring här i riket eller har bosättningstillstånd,

5.
förvärvaren är
fångesmannens 5. förvärvaren är överlåtarens make
eller om förvärvaren eller, make
eller om förvärvaren eller, när makar förvärva gemensamt, när makar förvärva geraensarat, endera av dera är
fångesmannens någon av dem är överlåtarens
av-eller också, om denne är gift, hans komling.

» Senaste lydelse 1975: 366.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

makes avkomling, syskon eller syskons avkomling.

Länsstyrelsen skall avgöra tUlslåndsfrägan, om ärendet
gäller förvärv av fast egendom för ändmål som avses i tredje stycket 2.
Delsamma gäller ärende om förvärv av fast egendom i fall som avses i punklerna
1 och 35. I övriga fall prövas frågan ora tillstånd av regeringen.

8 §2
Finnes, sedan förordnande meddelats enligt 7 §, att inroparen dessförinnan
eller senare avyttrat egendoraen, äger länsstyrelsen besluta att förordnandet
ej skall gå i verkställighet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

I övrigt
skall så anses och med ärendet i tillämpliga delar så förfaras, som om
egendomen utmätts för fordran med bästa förmånsrätt däri efter, i förekommande
fall, sådana rättigheter som besvärade egendomen redan vid den exekutiva
auktionen och hava företräde framför alla befintliga fordringar. Egendomen mä
ej säljas lill den som är skyldig att söka tUlstånd därtill enligt 1 eller 2 §
eller enligt fordförvärvslagen (1965:290) eller enligt lagen (1975: 1132) om
förvärv av hyresfastighet m. m. men icke erhållit sådant tillstånd. Avgives
vid auktionen bud som sålunda må antagas, skall försäljning ske även om
innehavare av fordran bestrider det. Vad utsökningslagen (1877: 31 s. 1) i
fräga om köpeskillingens fördelning stadgar beträffande gäldenären skall i
ärende som nu avses gälla egendomens ägare. Bestämmelsen i 40 § första stycket
andra meningen lagen (1971: 494) om exekuiiv försäljning av fast egendom äger
icke tiUämpning i fräga om egendomens försäljning.

I övrigt
skall sä anses och med ärendet i tillämpliga delar sä förfaras, som ora
egendoraen ut-raätts för fordran med bästa förmånsrätt däri efter, i förekommande
fall, sådana rättigheter som besvärade egendomen redan vid den exekutiva
auktionen och hava företräde framför alla befintliga fordringar. Egendoraen mä
ej säljas till den som är skyldig att söka tillstånd därtill enligt 1 eller 2
§ eller enligt jordförvärvslagen (1979:000) eller enUgt lagen (1975: 1132) om
förvärv av hyresfastighet m. ra. raen icke erhåUit sådant tillstånd eller, i
fråga om sisinämnda lag, fått besked från kommunen att prövning enligt lagen
ej påkallas. Avgives vid auktionen bud som sälunda mä antagas, skall
försäljning ske även om innehavare av fordran bestrider del. Vad
utsökningslagen (1877: 31 s. 1) i fråga om köpeskillingens fördelning stadgar
beträffande gäldenären skall i ärende som nu avses gälla egendomens ägare.
Be-stäraraelsen i 40 § första stycket andra raeningen lagen (1971: 494) ora
exekutiv försäljning av fast egendom äger icke tillämpning i fråga ora
egendoraens försäljning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1979. I fråga ora
förvärv som skett före ikraftträdandet gäller äldre bestäramelser.

2 Senaste lydelse 1975:1134.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:164 13

Utdrag

JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1979-03-15

Närvarande:
statsministem Ullsten, ordförande, och statsråden Sven Romanus, Mundebo,
Wikström, Friggebo, Wirtén, Rodhe, Wahlberg, Hansson, Enlund, Lindahl, Winlher,
De Geer, Blix, Cars, Gabriel Romanus, Tham, Bondestam

Föredragande:
statsrådet Friggebo

Proposition
om ändring i lagen (1975:1132) om förvärv av hyresfastighet m. m.

1
Inledning

Enligt
lagen (1975:1132) om förvärv av hyresfastighet m.m. (tiU-ståndslagen) är
förvärv av hyresfastighet beroende av tillstånd av hyresnämnd. Tillståndsplikt
gäller också för förvärv av aktie eller andel i bolag i vissa fall. Härtill
anknyter bestämmelser ora kommunal förköpsrätt vid aktieöverlåtelse.

Tillständslagens
bestäraraelser ora tillstånd för förvärv av hyresfastighet gäller endast i sju
angivna korarauner i Stockholms-, Göteborgs- och Malmöorarädena. I övrigt
gäller lagen i hela landet.

Frägan
om en utvidgning av det omräde där det krävs tillstånd för förvärv av fastighet
har aktualiserats av riksdagen med anledning av motioner (CU 1976/77: 20, rskr
1976/77: 188; se även CU 1977/78: 33).

Inom
justitiedepartementet har upprättats en promemoria (Ds Ju 1978: 7) om ändring i
lagen (1975: 1132) ora förvärv av hyresfastighet m. m. Promemorian, som
iimehåller en redogörelse för gäUande rätt och tidigare riksdagsbehandling m.
ra., bör fogas tiU protokollet i detta ärende som bilaga 1.

Efter
remiss har yttranden över promemorian avgeits av bostadsdomstolen, Stockholms
tingsrätt, Falu tingsrätt, domstolsverket, hyresnämnderna i Stockholm,
Göteborg, Malmö och Växjö, riksrevisionsverket, bostadsstyrelsen, länsstyrelsen
i Gävleborgs län. Auktoriserade fastighetsmäklares riksförbund. Hyresgästemas
riksförbund. Näringslivets byggnadsdelegation, Svenska kommunförbundet,
Stockholms kommun, Gävle koramun, Sveriges advokaisamfund, Sveriges
allmännyttiga bostadsföretag (SABO), Sveriges fastighetsägareförbund, HSB:s
riksförbund och Stockholms kooperativa bostadsförening.

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:164 14

Länsstyrelsen
i Gävleborgs län har bifogat yttranden av Gävleborgs hyresgästförening,
Gävleborgs fastighetsägareförening och Hudiksvalls kommun. Stockholms koraraun
har bifogat en delrapport II
från kommunstyrelsens utredning om
faslighetshandeln, i vilken behandlas dels tillärapningen av lUlständslagen
första halvåret 1978, dels tillståndslagen och aktieförvärv i fastighetsbolag.

En
sammanställning av remissyttrandena bör fogas till protokollet i detta ärende
som bilaga 2.

2
Allmän motivering

2.1
Tillståndslagens tillämpningsområde

Lagen
(1975: 1132) ora förvärv av hyresfastighet ra.m. (lUlständslagen) innebär som
tidigare nämnts att förvärv av hyresfastighet är beroende av tillstånd av
hyresnämnd. Tillständsplikt gäller ocksä för förvärv av aktie eller andel i
bolag i vissa fall. Härtill anknyter bestämmelser om komraunal förköpsrätt vid
aktieöverlåtelse.

Bestämmelserna
i 17 §§ om tillstånd för förvärv av hyresfastighet gäller enligt en särskild
övergångsbestämmelse endast i sju angivna koramuner, nämligen Solna, Stockholm,
Sundbyberg, Malraö, Svedala, Göteborg och Mölndal. I övrigt gäller lagen i hela
landet.

Begränsningarna
i lagens tillärapUghelsområde när det gäller fasiighetsförvärv tillkom efter
en avvägning mellan behovet av en förhandsprövning och olägenhetema därav för
den normala fastighetsomsätl-ningen och den därtill knutna administrationen (CU
1975/76: 5 s. 4).

Sedan
riksdagen aktualiserat frågan ora en utvidgning av lagens till-lämpningsornråde
när det gäller fastighetsförvärv har i den tidigare näranda
departementspromemorian (Ds Ju 1978: 7) föreslagits att nuvarande begränsning
upphävs så atl tillståndsplikt i princip skall gälla oavsett var i landet
fastigheten är belägen. För att förfarandet skall bli så enkelt sora möjligt
föreslås emellertid saratidigt atl förvärvslUlstånd skall fordras endast ora
koramunen i det enskilda fallet begär atl prövning skall ske hos
hyresnäranden.

De
angivna förslagen tiUstyrks av flertalet remissinstanser. Några remissinstanser
anser dock att tillståndslagen inte behövs eller att det inte presenterats ett
tillräckligt underlag för att bedöma behovet av en utvidgning av lagens
tillämpningsområde.

Enligt
min raening har lUlständslagen en viktig funktion alt fylla. Lagen är ell
nödvändigt komplement till annan tvångslagsliftning inom hyresområdet, frärast
bostadsförvallningslagen (1977: 792) och bostadssaneringslagen (1973: 531). I
molsats till dessa lagar, som endast ger möjlighet till ingripanden i
efterhand, är tillståndslagens syfte att förhindra personer som är olämpliga
att förvalta hyresfastigheter från att

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:164 15

förvärva
sädana. En bedömning av lagens betydelse för att förverkliga detta syfte kan
inte grundas enbart pä statistik från hyresnämndernas tillämpning av lagen.
Redan lagens existens torde enligt min mening ha inneburit att åtskiUiga inte
önskvärda fasiighetsförvärv har avvärjts. Som framhålls i promemorian har det i
vissa kommuner konstaterats missförhållanden som motiverar en utvidgning av
lagens tillämpningsområde. Atl ändra lagen så att den koraraer atl gälla i
ytterligare ett antal särskilt uppräknade kommuner är emellertid inte någon
lämplig lösning. Det torde inte heUer i övrigt finnas några lämpliga principer
för en begränsad geografisk tillämplighet. Enligt min mening bör ocksä en
förvärvslagsliftning av förevarande slag i princip vara riksomfattande (se CU
1977/78: 33 s. 5). Bl. a. undanröjer man därmed riskema för att icke önskvärda
köpare inriktar sig pä områden där tillståndsplikt inle gäUer. Jag ansluter mig
därför tUl promeraorians förslag att lagen i dess helhet nu görs rikstäckande.

2.2
Förfarandet vid förvärv av hyresfastighet

En
utvidgning av förvärvsprövningen i dess nuvarande form till att omfatta hela
riket skulle medföra avsevärda praktiska olägenheter. För hyresnämnderna skulle
ett betydande merarbete uppstå, och de enskilda skulle drabbas av ett byråkratiskt
förfarande som i det stora flertalet fall skulle uppfattas som opåkallat. Om
tillståndslagen i sin helhet görs lillämplig i hela landet, måste därför
förfarandet i tillståndsfrägor ändras.

Nuvarande
ordning innebär att ansökan om förvärvslillstånd görs hos hyresnämnden, som
skickar ansökningen för yttrande till den koraraun där fastigheten finns.
Koraraunen, som har ansvaret för bostadsförsörjningen, får alltså yttra sig i
alla tillståndsärenden. Detta innebär i praktiken att det i första hand är kommunen
som bär ansvarei för bedömningen om sökanden är lämplig som fastighetsägare
(se prop. 1975/76: 33 s. 68). Lämnar kommunen ansökningen utan erinran, torde
hyresnämnden norraalt kunna utgå från att det inte finns nägot att erinra mot
sökanden.

Mol
denna bakgrund ansluter jag mig till promemorieförslaget om alt man när det
gäUer att förenkla nuvarande förfarande bör välja en lösning som i princip
innebär att förvärvsprövning hos hyresnämnd skall ske endast om kommunen i det
särskilda fallet begär det.

Hyresgästernas
riksförbund har i sitt remissyttrande anfört att även hyresgästorganisationer
bör få påkaUa prövning av förvärv. Förbundet föreslär en ordning som innebär
att kommunen alltid inhämtar yttrande från berörd hyresgästorganisation och att
kommunen är skyldig att begära prövning om hyresgästorganisationen inte
tillstyrker förvärvet.

Enligt
min mening är det, som ocksä framhälls i promemorian, na-

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:164 16

turligt
att kommunen utnyttjar den sakkunskap som finns hos hyres-gäslema och deras
organisationer och i erforderlig utsträckning samråder med berörd
hyresgästorganisation innan kommunen tar ställning. Den intressegemenskap som
finns raellan kommunerna och hyresgästorganisationerna vad gäller
boendeförhållandena torde ocksä medföra att en väl underbyggd begäran ora
hyresnärandsprövning sora frara-ställs av en hyresgästorganisation resulterar i
att kommunen påkallar sädan prövning. Att ge hyresgästorganisationerna en
uttrycklig möjlighet all framtvinga prövning är därför enligt min mening
onödigt. En sådan ordning skulle ocksä, oberoende av hur förfarandet
utformats, leda till att detta blir mer komplicerat och tidskrävande, till
förfång framför allt för de okontroversiella förvärven. Jag är alltså inte
beredd att föreslå nägon rätt för hyresgästorganisationer att påkalla prövning
hos hyresnämnd. Jag återkommer senare tiU frågan om hur hyresgästernas
ställning skall stärkas i de fall då förvärvsprövning sker hos hyresnämnden.

Frågan
är dä på vilket sätt koramunen skall beredas tillfälle att ta ställning till
behovet av förvärvsprövning. En möjlighet är att bibehålla det nuvarande kravet
på ansökan till hyresnämnd. Nämnden skulle därefter remittera ansökningen till
koraraunen, och förvärvsprövning skulle behövas endast om koraraunen i sitt
yttrande till näranden begär det. En sädan ordning skulle emellertid inle
medföra nägon större förenkling jämfört med vad som gäller nu. För hyresnämnden
blir egentligen enda skillnaden att ett enkelt utformat tillståndsbeslut kan
ersättas av ett avskrivningsbeslut. Det får anses väsentligt att
hyresnämnderna inte belastas med en omfattande hantering av ärenden i vilka
någon reell prövning aldrig kommer till stånd. Hyresnämndernas resurser bör i
stället koncentreras på de förvärvsärenden som är kontroversiella. Enligt min
mening är det alltså nödvändigt att förfarandet inleds på annat sätt än genom
ansökan till hyresnäranden.

F.
n. gäller alt ett förvärv blir ogilligt om ansökan om forvärvstillstånd inle
görs inom tre mänader från det fånget skedde. En sådan ogiltighelspåföljd är
nödvändig, om lagstiftningen skall få avsedd effekt. Motsvarande
ogiltighelspåföljd gäller också enligt jordförvärvslagen (1965: 290) och lagen
(1916: 156) om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendora ra. m.
Om ansökan till hyresnämnd inte längre skall vara obligatorisk, måste man finna
en annan utgångspunkt för ogiltighetspåföljden enligt tillståndslagen. Vidare
behövs en annan form för samordningen raellan lUlständslagen och förköpslagen
(1967: 868). I promemorian föresläs att förfarandet enligt tillståndslagen
skall inledas hos inskrivningsmyndigheten genom ansökan om lagfart. Om lagfart
inte söks inom tre månader frän det fängeshandlingen upprättades, föreslås
förvärvet bli ogiltigt. Ogiltighet enligt förslaget skall dock inte inträda om
hyresnämnden redan har meddelat tillstånd till för-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:164 ]7

värvet
eller om kommunen har förklarat alt den inte påkallar någon tillståndsprövning.
Förfarandet hos inskrivningsrayndigheten föreslås samordnat med förfarandet
enligt förköpslagen. Detta innebär att inskrivningsmyndigheten skall bereda
koramunen tillfälle att ta ställning till ora kommunen vill påkalla
förvärvsprövning eller inte samt, i förekommande fall, om kommunen vill utöva
förköp eller ej. VUl koramunen påkalla förvärvsprövning skall beslutet härom
anmälas till inskrivningsmyndigheten som underrättar hyresnämnden.
Hyresnämnden i sin tur förelägger förvärvaren alt inom en månad ansöka om
förvärvslillstånd vid äventyr att förvärvet blir ogiltigt.

Promemorieförslaget
tillstyrks eller lämnas utan erinran av flertalet remissinstanser. Från några
håll anförs dock att del föreslagna förfarandet är onödigi omständligt.
Förslaget avslyrks av domslolsverkel och de två tingsrätter som har yttrat sig.
Dessa remissinstanser föreslår atl förfarandel i stället inleds genom att
förvärvaren anmäler förvärvel till den kommun där fastigheten är belägen.
Förvärvet bör bli ogiltigt ora anraälan inle görs inom rätt tid. De angivna
remissinstansernas förslag innebär vidare att koraraun sora vill påkaUa
förvärvsprövning skall anmäla detla direkl till hyresnämnden och alt
inskrivningsrayndigheten kommer in först när förvärvsfrågan är avklarad hos
kommun eller hyresnämnd.

Enligt
min mening har del i promemorian föreslagna förfarandet bl. a. den förtjänsten
att det är enkelt ur förvärvarens synpunkt. Vid okontroversiella förvärv
behöver han endast fullgöra skyldigheten att ansöka om lagfart inom rätt tid.
Förfarandet sedan lagfartsansökan har gjorts kan dock bli tidskrävande och
komplicerat.

I
och för sig är det sannoUkt att förvärvare i stor utsträckning kommer atl på
ett tidigt stadiura själva kontakta kommunen för besked i prövningsfrågan. Om
koramunen lämnar ett positivt besked kan då full lagfart meddelas direkt. För
de fall dä något förhandsbesked inte har läranats kommer emellertid det i
promeraorian föreslagna förfarandet att medföra ett inte obetydligt merarbete
för inskrivningsmyndigheterna. Ogiltighetspåföljden vid för sen
lagfarlsansökan gör det nödvändigt att beträffande varje ansökan kontrollera
att den har givits in i rätt tid. Den föreslagna ovillkorliga lagfartsfristen
torde dessutom göra det nödvändigi atl inskrivningsmyndigheten har tUlgång lill
både köpekontrakt och köpebrev. I de fall där prövning sedermera sker hos hyresnämnden
koramer inskrivningsmyndigheten att ha kontakt med lagfartsärendet i tre
omgångar innan lagfart kan meddelas. Lagfartsansökningen torde, som
domstolsverket framhäller, föranleda ett beslut om uppskov i avvaktan pä att
kommunen tar ställning. Ora koramunen påkallar prövning, skall
inskrivningsmyndigheten meddela vilande lagfart, varvid förvärvet beläggs med
stämpelskatt. Lagfartsansökningen kan sedan bevUjas, när förvärvslillstånd har
raeddelats. Om förvärvs-

2
Riksdagen 1978/79. 1 saml. Nr 164

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:164 18

tUlstånd vägras, torde den vilande lagfarten korama att
stå kvar i fasiighetsboken till dess förvärvaren börjar verka för atl
återvinna stämpelskatten.

I promemorian åberopas atl inskrivningsmyndigheterna redan
har rutiner för atl ge kommunen lillfälle att ta ställning i förköpsfrågan (se
5 § förköpskungörelsen, 1967: 873) och att det därför inte blir så slort
merarbete, ora yttrande inhämtas i frågan om förvärvsprövning. I anledning av
detta uttalande framhåller en tingsrätt atl det endast i rena undantagsfall
förekommer att kommunens ställningstagande i förköpsfrågan inte presenteras
redan i samband med lagfartsansökningen och alt inskrivningsmyndigheten i dessa
undantagsfall kan få besked om kommunens slällningslagande genom att efter
informeU anraodan lill lagfartssökanden låta denne själv komplettera
ansölcningen med beskedet. Även ora praxis torde variera raellan olika
inskrivningsmyndigheter anser jag i likhet med domstolsverket att det rent
allmänt sett är önskvärt att kommunen har tagil ställning i förköpsfrägan
innan lagfarlsansökan ges in.

Det av domstolsverket framförda förslaget alt förvärvet
skall anmälas direkt till koraraunen ställer i inledningsskedet större krav på
förvärvaren genom att han skall inhämta kommunens besked i prövningsfrågan
innan han ger in ansökan om lagfart. A andra sidan innebär det en väsentlig
arbetsbesparing för inskrivningsmyndigheterna i jämförelse raed
proraeraorieförslaget. Tillståndsfrågan klaras här av ulan förmedling av
inskrivningsmyndigheten och kommunen får genom anraälan också möjlighet att ta
ställning i förköpsfrågan (se 7 § andra stycket andra meningen förköpslagen).
Enligt domstolsverkels förslag kommer lagfart därför normalt att sökas först
sedan det blivit klart att tillständs-lagen inte utgör något hinder för
förvärvet och, i förekommande fall, atl kommunen inte avser att ulöva sin
förköpsrält.

En jämförelse mellan de två förslagen med utgångspunkt
från vad som hittUls har anföris måsle enligt min mening utfalla till fördel
för det av domstolsverket föreslagna förfarandet. Som riksdagen tidigare har
framhållit (se LU 1976/77: 22 s. 9) är det angeläget att sådana åtgärder inte
vidtas som medför en kraftig belastning på inskrivningsmyndigheterna med
åtföljande risk för att de redan nu i vissa fall aUtför långa
expeditionstiderna ytterUgare förlängs. Den ordning som domstolsverket har
förordat är också i övrigt enklare än den som har föreslagits i promemorian.

Ett syfte med promemorieförslaget att förfarandet skall
starta hos inskrivningsmyndigheten är eraellertid också att raan därmed skulle
kunna få till ständ en bätire efterlevnad av lagfartsplikten. Delta skulle
uppnås genom att förvärvet i princip drabbas av ogiltighet, om lagfart inte
söks i tid. Ett slutligt ställningstagande till frågan om hur förfarandet
enligt lUlständslagen bör inledas fordrar därför också en diskussion

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:164 19

av
det lämpliga i atl införa en ogiltighetspåföljd vid underlåtenhet alt söka
lagfart på förvärv av hyresfastighet.

För
alla de lyper av fasiighetsförvärv som omfattas av lillståndslagen gäller även
skyldighet alt söka lagfart. Lagfart skall sökas inom tre månader efter det
att fångeshandlingen upprättades. För förvärv som beror av myndighets tUlstånd
räknas treraånaderstiden dock från del förvärvel fullbordades. Lagfart för
förvärv av tiUslåndspliktig hyresfastighet behöver alltså sökas först när
tUlständsfrägan är klar. Försummar nägon sin skyldighet att söka lagfart, får
inskrivningsmyndigheten förelägga vite.

Det
har i olika sammanhang konstaterats att det föreligger brister när del gäller
lagfartspliktens efterlevnad. Bl. a. har det sagts atl lagfart i alltför stor
utsträckning söks för sent, vUket leder till ränteförluster för staten och
bristande tillförlitlighet hos fastighetsböckerna. Det har också sagts att
lagfartsförsummelse utnyttjas eller ingår som ett led i ekonomisk brottslighet
i vid raening, varvid särskUt handeln med hyresfastigheter har nämnts som
exempel.

En
projektgrupp inom domstolsverket har diskuterat olika åtgärder för att få till
stånd en bättre ordning. Bl. a. har det övervägts att läla fastighetsförvärv
bli ogiltiga vid för sen lagfartsansökan. Projeklgmp-pen har dock inte ansett
det lämpligt att införa denna påföljd vid alla fall av lagfartsförsummelse.
Inle heller i övrigt har projektgruppen kunnat finna någon lämplig genereU
åtgärd för att komma till rätta med problemen.

Enligt
departementspromemorian bör man inte vidta några ålgärder i fräga om
lagfartsplikten som drabbar alla fastighetsförvärv. Det ligger i stället
närmast lill hands alt ingripa med selekliva ätgärder, dvs. åtgärder som
drabbar endasl en viss grupp av fastighetsförvärv. Härvid bör enligt
promemorian beaktas att vissa former av ekonomisk brottslighet torde ha
samband med förvärv av hyresfastigheter. Del är vidare ett hyresgästintresse
alt det inte skall råda någon längre tids ovisshet om aktuella
ägandeförhållanden. Detta talar för att man inför en ogiltighelspåföljd just
vid förvärv av hyresfastighet.

Jag
ansluter mig tiU promemorians bedömning atl man inte bör införa en
ogiltighelspåföljd eller vidta annan mera ingripande åtgärd som drabbar alla
fastighetsförvärv. Däremot finns det onekligen skäl som talar för atl man låter
förvärv av hyresfastighet bli ogiltiga, om lagfart inte söks i tid. Även om
ogiltighetspåföljden begränsas på det sättet finns det emellertid risk för atl
den i vissa situationer kommer att slä onödigt hart. En ordning med
ogUlighetspäföljd vid för sen lagfartsansökan lorde ocksä, som lidigare har
berörts, komma att medföra praktiska svårigheter för inskrivningsmyndigheterna.
En särskild komplikation som följer raed proraeraorieförslaget är alt lagfart
ofta mäste sökas på ett villkorat förvärv. Jag har när det gäller de praktiska
svå-

s. 20 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:164 20

righetema
förståelse för vad domstolsverket har anfört i sitt remissyttrande (se också
prop. 1970: 20 del B 2 s. 565).

HärtUl
koramer att redan en utvidgning av tUlståndsprövningen till att i princip
omfatta hela landet torde minska de missförhållanden som ligger bakom
önskemålen om en skärpning av lagfartsplikten. Sädana förvärvare av
hyresfastigheter som kan tänkas slarva med lagfartsplikten torde i viss
utsträckning också försumma att söka tillstånd till förvärvet eller vägras
tillstånd. I sådana situationer blir förvärvel ogUtigt och frågan om lagfart
behöver aldrig aktualiseras. Kvar står då sädana förvärv som har godtagits av
kommunen eller hyresnämnden. I den mån det i sådana fall finns behov att tvinga
fram en lagfartsansökan, fär det anses tiUräckligt med den nuvarande
möjlighelen för inskrivningsmyndigheten att förelägga vile.

Jag
anser på grund av del anförda att övervägande skäl talar mol att man skärper
lagfartsplikten genom att införa en ogiltighelspåföljd. För att sä långt
möjligt garanlera atl inskrivningsmyndigheterna får reda pä alla godkända
förvärv av hyresfastigheter, så alt det i förekoramande fall kan meddelas
vitesföreläggande, kan det emellertid övervägas att, som föreslås i
promemorian, införa en underrättelseskyldighet från kommun som avstår från att
påkalla förvärvsprövning resp. från hyresnämnd som meddelar förvärvstillslånd.
Jag kan emellertid inte finna att en sådan generell underrättelseskyldighet
skuUe medföra sådana fördelar när det gäller lagfartsplikten alt den kan
uppväga nackdelama av ett ökal pappersflöde och belydande merarbete för bl. a.
inskrivningsmyndigheterna. Om en förvärvare som fält förvärvslillstånd eller
som utan förvärvsprövning godkänts av kommunen därefter underlåter att söka
lagfart, kan koramunen eller berörd hyresgästorganisation hos inskrivningsmyndigheten
utverka ett vitesföreläggande för förvärvaren att ansöka om lagfart.

Vad
jag nu har sagt innebär atl det inle, med hänsyn tUl lagfartsplikten, finns
tillräcklig anledning att låta förfarandet enligt tillstånds-lagen starta hos
inskrivningsmyndigheten. I stället bör förfarandel inledas genom alt förvärvet
anmäls till den koraraun där hyresfastigheten är belägen. Förvärvet bör bli
ogiltigt, ora anmälan inte görs inom tre månader från det förvärvet skedde.
Förslaget innebär alt lagfart liksom f. n. skall sökas först när frägan om
förvärvslillständ är klar. En samordning med förköpslagen bör kunna ske på så
sätt att anraälan lUl kommunen i förekommande fall skall avse både
lillståndslagen och förköpslagen.

När
det gäller del fortsatta förfarandet bör kommunen inom viss tid ge besked om
humvida prövning påkallas eller inle. Enligt min mening bör koramunen disponera
tre månader för sitt stäUningstagande. Tiden bör räknas från del kommunen
mottog anmälan ora förvärvet. Delta är en fördel för kommunerna jämfört med
promemorieförslaget, efter-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79: 164 2!

som
ingen del av tiden går åt för underrättelse från inskrivningsrayndigheten till
koraraunen.

Om
kommunen anser det befogal med en förvärvsprövning hos hyresnämnden bör
kommunen alltsä inom tre månader påkaUa en sådan prövning. Frågan är då hur
tillståndsförfarandel vid hyresnämnden bör inledas. Enligt min mening bör
förvärvaren fortfarande ha ställning som sökande i tillsländsärendet. Det
kommunala beslutet alt påkalla prövning bör alltsä inte resultera i en ansökan
ulan endast anmälas tUl hyresnämnden. Som framhålls i promemorian visar
hittillsvarande tillämpning av tillståndslagen att ett negativt komraunalt
yttrande relativt ofta resulterar i alt förvärvaren avstår från att fullfölja
förvärvel. Kommunens anmälan bör därför inle utan vidare föranleda en
förvärvsprövning, utan i stället bör hyresnämnden förelägga förvärvaren alt
ansöka om förvärvstillstånd inom en månad frän del att han fått del av
föreläggandet vid äventyr atl förvärvet blir ogiUigt. Om föreläggandet inte
fullgörs, kan hyresnäranden i ett avskrivningsbeslut konstatera alt förvärvet
är ogiltigt.

Sammanfattningsvis
föreslår jag alltsä att det koraraunala beslutet atl påkaUa förvärvsprövning
skall anmälas liU hyresnämnden och att hyresnämnden skall förelägga
förvärvaren atl ansöka ora förvärvstillstånd vid äventyr alt förvärvet blir
ogUtigt.

2.3
Förhandsbesked

Enligt
4 § andra siycket förköpslagen kan köparen få lagfart, ora kommunen har
förklarat sig avstä från atl utöva förköpsrätt i fräga om en tUlämnad
försäljning. I promeraorian föreslås atl förvärvaren även enligt
tillståndslagen pä raotsvarande sätt bör kunna vända sig tUl koraraunen för ett
förhandsbesked om kommunens inställning. Förslaget har lämnats utan erinran av
remissinsianserna. Även jag ansluter mig till förslaget. Om kommunen har
förklarat sig avstå från alt påkalla prövning hos hyresnämnden av ett fraratida
förvärv, behövs givetvis ingen ytterligare anmälan tUl kommunen efter
förvärvet och det bör alllså inle föreligga något hinder mot lagfart i vad
avser lillståndslagen.

Det
finns f. n. möjlighet att fä förhandsbesked av hyresnäranden ora
förvärvstillstånd. Denna möjlighet bör enligt proraemorian finnas kvar.
Samtidigt påpekas att förhandsbesked torde vara av särskild betydelse vid de
associalionsrältsliga förvärven, exempelvis vid fusion.

De fyra hyresnämnder som
har yttrat sig ifrågasätter om det är nödvändigt att behåUa möjligheten att
begära förhandstillstånd. Enligt deras mening borde det vara tillräckligt med
möjlighelen att före förvärvet vända sig till kommunen för besked i
prövningsfrågan.

Regeringen
har i prop. 1978/79: 85 lagt frara ett förslag tUl ny jordförvärvslag, som f.
n. behandlas i riksdagen. EnUgt 12 § andra stycket

s. 22 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:164 22

nämnda
förslag fär en fråga om förvärvstiUstånd inte prövas förrän förvärvet skell
utom i fall som avses i 1 § 24 (dvs. de associationsrättsliga förvärven).
Förhandsprövning skall alltså inle längre kunna ske vid förvärv genom köp, byte
eller gåva. Denna inskränkning av den nuvarande möjligheten till
förhandsprövning vid alla typer av förvärv motiveras med att den priskontroll
sora föreslås i den nya lagen förutsätter att förvärvshandlingen företes (se
prop. 1978/79: 85 s. 50, 126 128 och 139).

Enligt
min mening talar goda skäl för atl pä molsvarande sätt inskränka möjligheten
tiU förhandsprövning enligt lillståndslagen. Möjligheten till förhandsprövning
hos hyresnärand har hittUls endast utnyttjats i fä fall. Genom den nu
föreslagna möjUgheten atl hos kommunen begära förhandsbesked i prövningsfrägan
rainskar behovet av förhandsprövning ytterligare. Förutsättningarna för alt
ingå på en verklig prövning av framtida förvärv är ofta begränsade. För en
sådan prövning bör hyresnämnden i allmänhet ha tillgång till säkra uppgifter om
köpeskilling och övriga villkor för förvärvet.

Jag
anser pä grund av det anförda att raöjligheten tiU förhandsprövning hos
hyresnäranden bör inskränkas tiU atl gälla för de associationsrättsliga
förvärven. I dessa fall bör ansökan fä ges in direkt till hyresnämnden utan
föregående anmälan lill koraraunen.

2.4
Förvärv av aktie eller andel i bolag m. m.

Den
nu föreslagna ordningen för prövning enligt tillståndslagen avser förvärv av
hyresfastighet. För förvärv av aktie eller andel i bolag föreslås i
promemorian att nuvarande ordning bibehålls. Förslaget har godtagits under
remissbehandlingen och även jag ansluter mig till det. Den som förvärvar aktie
eller andel i bolaget bör alltsä ansöka om lillständ direkt hos hyresnämnden
antingen före eller efter förvärvet.

Jag
är medveten om att tiUständslagens bestämmelser om aktie- och andelsförvärv har
vissa brisler. I praktiken torde sådana förvärv inle bli föremål för
tillståndsprövning i avsedd utsträckning. Sora föreslås i promemorian bör
emellertid hithörande problera övervägas ytterligare. En värdefull utgångspunkt
för dessa överväganden finns i den rapporl om bl. a. tillståndslagen och
aktieförvärv i fastighetsbolag sora Stockholms kommun fogat till sitt
remissyttrande.

Kommunförbundet
föreslår på grundval av önskemål sora framförts från Gävle kommun att
tillståndslagen görs tiUämplig även pä hyresfastigheter som enbart innehåUer
lokaler (jfr 4 § andra stycket tiUständs-lagen). Enligt rain raening finns det
dock inte i detta lagstiftningsärende tillräckligt underlag för atl nu utvidga
lUlslåndslagens tiUärapningsora-råde i enlighet med kommunförbundets önskemål
(jfr CU 1977/78: 33 s. 7). Något ytterligare material har inte heller kommit
fram i det lag-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:164 23

stiftningsärende
om lokalhyra som nyligen föranledde proposition till riksdagen (prop.
1978/79:89). Jag avser emellerlid att med uppmärksamhet följa utvecklingen på
området.

2.5
Besvär m. m.

Enligt
nuvarande ordning är det bara sökande som av hyresnämnden har vägrats
förvärvstiUstånd som har rätt att anföra besvär hos bostadsdomstolen mot
nämndens beslut. Kommunen har inte ställning som part i ärende om förvärvstillstånd
och kan aUtså inte föra talan mot nämndens beslut. I promemorian föreslås att
kommunen ges besvärsrätt fastän kommunen inte är part. Förslaget om en sådan
kommunal besvärsrätt godtas allmänt av remissinstanserna. Flera av dessa anser
dock att kommunen bör få parisställning redan i hyresnämnden.

Den
nu föreslagna ordningen när del gäUer förvärv av hyresfastigheter innebär att
del är kommunen som tar initiativ lill prövningen. Om hyresnämnden i ett
sådani fall meddelar förvärvstillslånd, torde det vara ett starkt kommunalt
intresse att kunna fä frågan prövad även i bostadsdomstolen. En kommunal
besvärsrätt är ocksä ägnad att fräraja en enhetlig tillämpning i frågor om
förvärvstillstånd. Intresset av att kontroversiella fall skall kunna prövas
även i bosladsdomslolen fär enligt min mening anses vara så starkt att det tar
över de ölägenheter som en ökad tidsutdräkt raedför för faslighetsomsättningen.
Som framhålls i promemorian saknas det anledning att i fråga om besvärsrätten
göra nägon skillnad mellan förvärv av hyresfastighet och förvärv av aktie eller
andel i bolag.

Om
kommunsn ges besvärsräit i ärende om förvärvstillslånd är del enligt min mening
naturUgt alt kommunen redan i hyresnämnden ges ställning av part. Kommunen har
ocksä redan enligt gällande ordning en partsliknande ställning. En annan
ordning skulle, som bostadsdomstolen närmare har utvecklat, kunna medföra ett
processuellt otillfredsställande resultat. PartsstäUningen ger bl. a. kommunen
möjlighet alt åberopa vittnesförhör och annan muntlig bevisning redan i
hyresnäranden.

Jag föreslär pä grund av
del anförda atl kommunen ges ställning av part i ärende om förvärvslillstånd.
Med parlsstäUning följer av allmänna regler även besvärsrätt.

I
promemorian föreslås att även organisation av hyresgäster som berörs av
hyresnämndens beslut skall få besvärsrätt. Vidare föreslås i promemorian att
hyresnämnden i ärende ora förvärvstiUstånd skall höra inte bara som f. n.
koramun utan även, ora det lärapUgen kan ske, organisation av hyresgäster som
berörs av ansökningen.

Förslagen
lämnas utan erinran av flertalet reraissinstanser. Några remissinstanser
avstyrker dock förslagen. Dessa remissinstanser anför i huvudsak att det redan
enligt gäUande ordning finns möjlighet att tiU-

s. 24 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:164 24

varata
den sakkunskap som finns hos hyresgästorganisationerna samt att kommunerna kan
väntas utnyttja sin besvärsräit när det finns ett allmänt intresse av att
tiUståndsfrågan prövas även i bostadsdomstolen. Enligt fastighetsägareförbundet
kan man befara atl hyresgästorganisationerna alltid komraer att okritiskt
anföra besvär till bostadsdorastolen, dels för att inför medleramarna visa att
man inte nöjer sig med ett beslut som gär organisationen emot, dels för atl dra
ut pä tiden med förvärvels ikraftträdande.

Det
finns f, n, ingen föreskrift om atl hyresnämnden är skyldig att höra
hyresgästorganisation i ärenden om förvärvstiUstånd. Anledningen härtill är
främst atl en sådan föreskrift vid tiUständslagens tillkomst bedömdes som en
belastning för handläggningen av de många ärenden där del står klarl atl
tUlstånd skaU ges (prop. 1975/76:33 s. 71; se även CU 1976/77: 20 s. 4).
Hyresnämnden kan emeUertid vid behov inhämta yttrande frän
hyresgästorganisation och sådan organisation kan också via kommunen eller
direkt lUl nämnden framföra sina synpunkter. Enligt min mening är det angeläget
alt hyresnämnden i ärenden om förvärvstiUstånd får del av den kunskap som
hyresgästernas organisationer har. Det får ocksä ses som ett led i strävandena
mot ökad boende-demokrati atl hyresgästerna ges möjUghet att påverka
bedömningen av frågan om en ny fastighetsägare är lämplig som hyresvärd eller
inte. Med den nu föreslagna prövningsordningen komraer en skyldighet för
hyresnämnden att inhämta yttrande i huvudsak endast alt gälla kontroversiella
ärenden. På grund av det anförda ansluler jag mig till promemorieförslaget att
ansökan om förvärvslUlstånd skall för yttrande tillställas organisaiion av
hyresgäster som berörs av ansökningen.

Hyresgästorganisationerna
har givits rätl att ansöka ora särskild förvaltning enligt
bostadsförvaltningslagen och om uppmstningsåläggande ra. m. enligt
bostadssaneringslagen saml har besvärsrätt enligt dessa lagar. Erfarenheterna
är positiva. Enligt min mening saknas det grund för misstankar om att
hyresgästorganisationerna skulle missbruka en besvärsrätt enligt
tillståndslagen. Jag föreslår aUtså alt även organisation av hyresgäster får
föra talan mot hyresnämndens beslut i ärende om förvärvstiUstånd. Jag anser det
ocksä bäst förenligt med hyresgästorganisationernas roU i
tillståndsförfarandel alt de Uksom koraraunen ges ställning av part redan i
hyresnämnden. Med partsställningen följer besvärsrätt.

Den
föreslagna partsställningen med åtföljande besvärsrätl bör tiUkomma
hyresgästorganisation som berörs av ansökningen. Hyresgästorganisation som har
förhandlingsordning enligt hyresförhandlingslagen (1978: 304) för den aktuella
fastigheten mäste aUlid anses vara berörd av en ansökan ora förvärvstillstånd.
Enligt rain raening är detta eraellertid inte tUlräckligt. Som har framhåUits
vid remissbehandlingen har Hyresgästernas riksförbund och de lokala
hyresgästföreningarna sär-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:164 25

skilda
kvalifikationer att utreda en förvärvares lämplighet. Medan hyresgästerna i
den aktueUa fastigheten inle kan förväntas ha någon tidigare erfarenhet av
förvärvaren har däremot den etablerade hyresgäströrelsen stor erfarenhet av och
överblick över hyresmarknaden och faslighelsägares förhållanden. Jag anser
därför att hyresgästförening som är ansluten till Hyresgästernas riksförbund
och inora vars verksamhetsområde fastigheten är belägen aUtid bör anses vara
berörd av ansökningen och följaktligen få ställning sora part i
förvärvsärendel, även om föreningen inte skulle ha förhandlingsordning för
fastigheten.

Enligt
promemorian bör hyresnäranden inle åläggas någon långtgående skyldighet att
undersöka om en viss hyresgästorganisation berörs av en ansökan. Mot bakgrund
av vad jag nyss har anfört anser jag att ansökningen regelraässigt bör sändas
tiU vederbörande hyresgästförening ansluten till Hyresgästemas riksförbund
samt dessutora tUl annan hyresgästorganisation som enligt vad hyresnämnden
känner till har förhandlingsordning för fastigheten.

I
hyresnäranden gäller alltid den principen all vardera parfen skall svara för
sina rättegångskostnader. I bostadsdorastolen gäller däremot som huvudregel de
allmänna bestämraelserna om rättegångskostnad i 18 kap. rättegångsbalken.

Tillständslagen
innehåller f. n. inga regler ora rättegångskostnader i ärenden hos
bosladsdomstolen ora förvärvstillslånd, eftersora det i sådana ärenden inte
finns någon raotpart till sökanden (se prop. 1975/76: 33 s. 102). Om kommun och
hyresgästorganisation ges besvärsrätt uppkommer frägan hur rättegångskostnader
i bosladsdomstolen bör regleras.

EnUgt
26 § tillständslagen skall vardera parten svara för sin rättegångskostnad i
bostadsdorastolen i ärende om lillständ tUl förköp. I promemorian föresläs
motsvarande gälla i ärende om förvärvstillslånd i bostadsdomstolen.

Förslaget
lämnas utan erinran av flertalet remissinstanser. Det avstyrks emeUertid av
bosladsdomstolen, hyresnämnden i Stockholm och fastighetsägareförbundet. Dessa
remissinstanser hänvisar till motsvarande bestämmelser i
bostadsförvallningslagen och bostadssaneringslagen som med vissa begränsningar
gör det möjligt alt döma ut ersättning för rättegångskostnader i
bostadsdorastolen.

Enligt
rain raening är det i ett tiUståndsärende av förevarande typ nalurligt att
vardera parten svarar för sina rättegångskostnader inte bara i hyresnämnden
utan även vid fullföljd av lalan till bostadsdomstolen (jfr 12 kap. 73 §
jordabalken och 33 § hyresförhandlingslagen). Jag ansluter mig alllså tUl
proraeraorieförslaget. Detta bör dock kompletteras med en hänvisning till 18
kap. 6 § rättegångsbalken, som bl, a, innehåller regler om skyldighet att
ersätta kostnader sora föranleds av försumlig processföring. En motsvarande
hänvisning finns redan i 12 kap. 73 § jordabalken och 33 §
hyresförhandlingslagen.

s. 26 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:164 26

2.6
Förutsättningarna för tillstånd

I
promemorian föreslås ingen ändring av de materiella reglerna i 4 §
tillståndslagen om förutsättningarna för tillstånd. Frågan om den hittillsvarande
tillämpningen av lUlständslagen på denna punkt tas emellertid upp av bl. a.
Stockholms koraraun och Hyresgästernas riksförbund. Enligt förbundet har det
bl. a. förekommit att hyresnämnderna lägger bevisbördan när del gäller
förutsättningarna för tUlstånd pä kommunen (hyresgästföreningen) i stäUet för
pä den blivande fastighetsägaren. Det görs vidare gällande att hyresnämnderna
vid tiUståndsprövningen inte i lillräcklig omfattning har beaktat att
förvärvaren under en kort period har köpt och sålt hyresfastigheter i större
omfattning.

Enligt
4 § första stycket tillständslagen får förvärvslillstånd vägras om sökanden
inte gör sannolikt att de olika förutsättningarna för tillstånd föreligger (se
prop. 1975/76: 33 s. 6770). Av formuleringen framgår att hyresnämnden kan från
fall till fall avgöra ora och i vilken orafattning utredning skall krävas av
förvärvaren. Formuleringen får ses mot bakgrund av att f. n. alla förvärv skall
prövas av hyresnämnden och att det då kan finnas behov av att efterge
ulredningskravet. I de fall närmare utredning ora sökandens lämplighet behövs,
ävUar utredningsskyldigheten, som framgår av lagtextens formulering, i första
hand honom. En annan ordning skulle i mänga fall uppenbarligen medföra att
lagens syfte äventyrades.

Den
ändring av förfarandet som jag har föreslagit i det föregående innebär att i
huvudsak endast kontroversiella förvärv kommer att prövas av hyresnämnden.
Nägot behov av att kunna efterge ulredningskravet bör därför normalt inte
föreligga. Med hänsyn härtill bör enligt min mening 4 § första stycket
formuleras om så att det framgår att tillstånd skall vägras, om förvärvaren
inle gör sannolikt atl viUkoren för tillstånd är uppfyllda.

Det
förhållandet att förvärvaren under en kort lid har köpt och säll
hyresfastigheter i större orafattning har i lUlslåndslagens förarbeten särskUt
angivits sora ett skäl att vägra tillstånd (prop. 1975/76: 33 s. 69).
Omfattande fastighelstransaklioner under en kort tid kan vara ett indicium för
att förvärvaren inle har för avsikt atl idka bostadsförvaltning. Det är
emellertid inte raöjligt alt närmare ange i vilka fall tidigare
fastighetstransaktioner skall ha denna verkan. Bedömningen av denna fråga måste
överlämnas till hyresnämnderna och bostadsdomstolen.

När
det i övrigt gäUer förutsättningarna för tillstånd vill jag påpeka att den
ulvidgade besvärsrätt som jag har föreslagit i det föregående är ägnad att
främja en enhetlig tillämpning av tiUsländsreglerna. Besvärsrätten och det
utvidgade tillämpningsområdet för lagen torde ocksä medföra att fler
kontroversiella förvärv blir allsidigt belysta. Del kan eraellertid
ifrågasättas om de nuvarande reglerna ora förut-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:164 27

sättningarna
för tillstånd även raed den justering som jag nyss har förordat ger
hyresnämndema och bostadsdorastolen lillräckliga raöjligheter alt stoppa
förvärv som inte kan anses önskvärda från allmänna synpunkter. Ett viktigt
syfte med lagen är att förebygga spekulationer i hyresfastigheter. Samtidigt
är det naturligtvis svårt för hyresnämnderna och bostadsdomstolen att avgöra
om ett förvärv verkligen sker i spekulationssyfte. I praxis har det förekommit
att lillständ har getts till ett förvärv trots alt, enligt vad som senare har
frarakorarait, köparen inte har haft för avsikt att idka bostadsförvaltning.
Fastigheten kan exerapelvis ha sålts vidare kort tid efter det att tillstånd
har getts.

Det
kan alltså finnas skäl atl se över reglerna ora förutsättningarna för tillstånd
i syfte alt få till ständ en bättre kontroll av förvärv av hyresfastigheter. En
sådan mera aUraän översyn får ske när ytterligare erfarenheter har vunnits av
lagens tUlärapning. Liksom när del gäller aktie- och andelsförvärv har
värdefullt material för belysning av hithörande frågor kommit fram i den
uiredning som har gjorts av Stockholms koramun.

2.7 Släktförvärv

Enligt
tillständslagen gäller undantag frän skyldighet att söka tillstånd vid viss
släktskap raellan överlätare och förvärvare. Motsvarande släktskapsundantag
finns i jordförvärvslagen (1965: 290) och lagen (1916: 156) om vissa
inskränkningar i rälten att förvärva fast egendom ra. m. I förslaget till ny
jordförvärvslag inskränks dock släktskapsundantaget till atl gälla dem som är
närmast arvsberättigade, dvs. make och avkomling (prop. 1978/79: 85 s. 1921
och 49). Från släktskapsundantaget utesluts alltsä syskon, syskons avkomling och
makes avkomling.

I
promemorian föreslås att tillständslagen anpassas till den nya jordförvärvslagen.
Förslaget har läranats utan erinran av remissinsianserna.

Utredning
saknas om omfattningen av släktförvärv av hyresfastigheter. Jag anser det
emellertid vara önskvärt atl släktskapsundantaget i de tre förvärvslagarna
stämmer överens och förordar därför att tillständslagen och 1916 års lag (jfr
SOU 1978: 73 s. 590) ändras i anslutning till den nya jordförvärvslagen. Jag
komraer alt senare ta upp frägan ora raotsvarande ändring i förköpslagen pä
grundval av förslag i departementspromemorian Ds Ju 1978: 9.

2.8 llu-aftträdande

De
föreslagna lagändringarna bör träda i kraft den 1 juli 1979. I fråga om förvärv
som har skett före ikraftträdandet bör äldre bestäraraelser gäUa.

s. 28 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:164 28

3
Upprättade lagförslag

I
enlighet med vad jag nu har anfört har inom justiiiedepartemeniet upprättats
förslag lill

1.
lag ora ändring i lagen (1975:
1132) om förvärv av hyresfaslighel m. m.,

2.
lag om ändring i förköpslagen
(1967: 868),

3.
lag om ändring i lagen (1973:
188) om arrendenämnder och hyresnämnder,

4.
lag om ändring i lagen (1916:
156) om vissa inskränkningar i rälten alt förvärva fast egendom m. ra.

4
Specialmotivering

4.1
Förslaget till lag om ändring i lagen (1975:1132) om förvärv av hyresfastighet
m. m.

1 §

Fast
egendom, som är taxerad som annan faslighet och som vid taxeringen betecknats
som hyresfastighet, får ej utan tillstånd av hyresnämnd förvärvas genora

1. köp,
byle eller gåva,

2.
tillskott tiU bolag eUer
förening,

3.
utdelning eller skifte från
bolag eller förening,

4.
fusion enUgt 14 kap. 1
eller 2 § aktiebolagslagen (1975:1385). Förvärvstillstånd fordras dock endast
om den kommun där den fasta

egendomen
är belägen enligt 3a § första stycket påkallar prövning hos hyresnämnden.

Vad
i denna lag sägs ora fast egendora skaU gälla även tomträtt. Vad som sägs om
lagfart skall, när fräga är ora toralrätl, i stäUet avse inskrivning av
förvärv av toralrätl.

I
paragrafen anges de förvärv sora är tillståndspliktiga.

I
första stycket punkt 4 i nuvarande lydelse anges som tillståndspliktigt
förvärv fusion enligt 175 § lagen (1944: 705) om aktiebolag. Denna lag har
emellertid den 1 januari 1977 ersatts av aktiebolagslagen (1975: 1385). 175 §
raotsvaras av 14 kap. 1 § aktiebolagslagen. Sädan fusion sora anges där innebär
att ett aktiebolag (överlätande bolag) upplöses utan Ukvidation och att dess
tillgångar och skulder övertas av annal aktiebolag (övertagande bolag). En ny
förra av fusion som kallas kora-bination har emeUertid införts i 14 kap. 2 §
aktiebolagslagen. Sådan fusion innebär att två eller flera aktiebolag
(överlätande bolag) förenas genom att bilda ett nytt aktiebolag som övertar
deras tillgångar och skulder. Eftersom sådan fusion innebär att ägarkonlrollen över
överlåtande bolags tillgångar förändras bör den omfattas av tillsländspliklen.
Punkten 4 har i enlighet med det anförda ändrats att avse fusion enligt 14 kap.
1 eller 2 § aktiebolagslagen.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:164 29

Motsvarande ändring har redan gjorts i förslaget till ny
jordförvärvslag (se prop. 1978/79: 85 s. 41). Lagen ora vissa inskränkningar i
rälten att förvärva fast egendora ra. ra. har anpassats tiU den nya aktiebolagslagen
redan är 1975. I vad avser fusion har detla skett genom en ändring i 18 § av
sarama sakUga innebörd som den som nu föresläs i tillståndslagen (se även SOU
1978: 73 s. 655).

I ett nytt andra stycke har tagits in den viktiga
bestämmelsen atl förvärvslillslånd fordras endast om den koramun där den fasta
egendomen är belägen påkallar prövning hos hyresnämnden. Kravel pä förvärvstillslånd
kvarslår dock tUl dess koramunen uttryckligen avstår frän prövning eller den i
3 a § angivna treraånaderstiden löper ut utan att koramunen till hyresnämnden
anraält sitt beslul all påkalla prövning.

2 §

Förvärvstillslånd fordras ej

1.
om egendomen
förvärvas från staien, koramun, landstingskommun eller kommunalförbund,

2.
om staten,
koraraun, landstingskommun, koraraunalförbund, aktiebolag, som hell äges av
kommun eller landstingskommun, allmännyttigt bostadsföretag, riksorganisation
av bostadsrättsföreningar eller bostadsrättsförening anslulen till sådan
organisation är förvärvare,

3.
om egendomen
enligt medgivande av regeringen förvärvas för kyrkligt ändaraål eUer fånget
prövais enligt lagen (1970: 939) om förvaltning av kyrklig jord,

4.
om egendoraen
förvärvas av kreditinrättning vilken enligt lag eller enligt reglemente eUer
bolagsordning som regeringen fastställt är skyldig att åter avyttra egendoraen,

5.
om
förvärvaren är gift med överlåtaren och inte heller om förvärvaren eller, när
makar förvärvar gemensamt, någon av dem är överlåtarens avkomling, allt under
förutsättning att överlåtaren inte är skyldig att avyttra egendomen enligt 6§
eller enligt 7 § lagen (1916:156) om vissa inskränkningar i rätten att förvärva
fast egendom m. m.,

6.
om förvärvet
avser andel i fastighet och förvärvet av andelen sker i syfte att bereda
förvärvaren och hans familj boslad på fastigheten,

7.
om förvärvet
skall prövas enligt 1, 2 eller 4 § lagen om vissa inskränkningar i rätten att
förvärva fast egendora ra. m.,

8.
om förvärvet
sker genom inrop på exekuiiv auktion,

9.
ora andel i
fastighet förvärvas av någon som redan äger andel i fastigheten och som ej
enligt 6 § är skyldig att avyttra sistnämnda andel.

Paragrafen innehåUer vissa undanlag från kravet pä
förvärvslillstånd.

Punkt 5
innehåller det s. k. släktskapsundantaget. Detta har i enlighet

med vad
som anförts i den allmänna motiveringen inskränkts att gäUa

make och
avkomling, Släklskapsundanlagel gäUer även vid förvärv av

aktie och andel i bolag (se 9 § andra stycket).

Enligt punkten 2 fordras inte förvärvstillslånd om bl, a,
riksorganisation av bostadsrättsföreningar eller bostadsrättsförening anslulen
lill sådan organisation är förvärvare (se prop, 1975/76: 33 s. 67). Önskemål

s. 30 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:164 30

om olika utvidgningar av detla undantag har framförts av
Auktoriserade fastighetsmäklares riksförbund, HSB:s riksförbund och Stockholms
kooperativa bostadsförening. De föreslagna tilläggen torde emellertid kunna
medföra vissa gränsdragningsproblem. Dessulom bör det nya förfarandel innebära
alt de förvärvare som i remissyttrandena föreslås undantagna från
tillständsplikt i de allra flesta fall ulan dröjsmål kan fä besked från
koramunen att prövning inte påkallas. Jag är alltså inte beredd att föreslå
någon ändring av punkten 2.

3 §

Vid förvärv av fast egendom som avses i 1 § och som ej
omfattas av .undantagsbestämmelserna i 2 § skall förvärvaren inom tre månader
från det förvärvet skedde anmäla förvärvet till den kommun där den fasta
egendomen är belägen. Till anmälningen skall fogas styrkt avskrift av
fångeshandungen.

I fall som avses i 1 § 24 får frågan om förvärvstillstånd
prövas av hyresnämnden redan innan förvärvet skett. Ansökan får i sådant fall
inges till hyresnämnden utan föregående anmälan till kommunen.

Tillstånd att förvärva egendom på offentUg auktion enligt
7 § eller eidigt 8 § lagen (1916:156) om vissa inskränkningar i rätten att förvärva
fast egendom m. m. lämnas före auktionen.

I paragrafen, som har helt ny lydelse, finns
bestäraraelser om anmälan av fasiighetsförvärv samt ora förhandstillslånd av
hyresnänmden. I sin nuvarande lydelse innehåller paragrafen endast en
bestämraelse om att förvärvstillstånd skall sökas inom tre raänader från det
förvärvet skedde.

Enligt första stycket skall förvärvet anmälas till
kommunen. Eftersora kommunerna uppvisar organisatoriska skiUnader, kan det
inte generellt anges lill vilkel komraunalt organ anraälan skall göras.
Förvärvaren bör eraellertid anses ha fullgjort anmälningsskyldigheten om anmälan
inom den angivna fristen inkommit till något kommunalt organ.

Anraälan skall göras inora tre raänader frän det förvärvet
skedde. Denna tidsfrist molsvarar gällande rält.

Försuramas den för anraälan sladgade fristen blir enligt 5
§ första stycket 1 förvärvet ogiltigt. Då anmälan inges måsle därför kontroll
ske av atl den inkomrail inom fristen. Har anraälan inkoramit för sent bör de
ingivna handlingarna återsändas tiU förvärvaren raed upplysning härom. Vill
förvärvaren göra gällande alt anraälan gjorts i rätt tid får frågan i första
hand prövas i lagfartsärendet.

För att kommunen skaU kunna ta ställning i prövningsfrågan
måste kommunen ha tillgäng lill en avskrift av fängeshandlingen. Det har därför
föreskrivits atl en sädan avskrift skall fogas till anmälningen. Försummas
detta och komraer avskrift av fängeshandlingen inte in förrän efter
treraänadersfristens uigång medför det inte att förvärvet blir ogiltigt.
Däremot börjar inte tidsfristen för kommunen enligt 3 a § första

s. 31 Kontrollera mot PDF

Prep. 1978/79:164 31

stycket att löpa förrän koraraunen har fått
fångeshandlingen. Detta följer av en särskUd föreskrift i nämnda siycke. Denna
reglering överensstämmer raed vad som i motsvarande situation gäller vid
anmälan enligt förköpslagen (se 7 § andra stycket sista raeningen
förköpslagen).

Säsom närmare har utvecklats i den allmänna motiveringen
skall s. k. förhandstiUstånd i fortsättningen kunna förekomma endast vid de
associationsrättsliga förvärv som avses i 1 § 24. En beslämmelse härom har
inlagils i andra stycket.

Enligt 7 §
tillståndslagen och enUgt 8 § lagen om vissa inskränkningar i rätten att
förvärva fast egendom ra. ra. får vid offenUig auktion, som skall hållas när
den som ropat in hyresfastighet på exekutiv auktion inte har rätt atl behälla den,
tiUslåndspliktig egendora säljas endast till den som fått besked av kommunen
atl prövning inte påkallas eller sora fått förvärvslillstånd. Även i dessa fall
mäste säledes förhandstillstånd kunna meddelas. En bestämmelse härom har
införts i tredje stycket. Bestämmelsen motsvarar 12 § andra stycket sista
meningen i förslaget tUl ny jordförvärvslag (se prop. 1978/79: 85 s. 128). I
detla speciella förfarande sora inte regleras av försia siycket får ansökan
ges in lill hyresnämnden utan föregående anraälan till koraraunen.

3a§

Vill kommunen påkalla prövning enligt denna lag, skall
beslut härom anmälas till hyresnämnden inom tre månader efter det anmälan skett
enligt 3 § första stycket eller, om styrkt avskrift av fångeshandlingen inte
var fogad till anmälningen, tre månader från det att kommunen mottog sådan
avskrift. Det åligger kommunen att snarast möjligt och senast inom samma tid
underrätta förvärvaren huruvida prövning påkallas.

Har anmälan som avses i första stycket gjorts inom
föreskriven tid, skall hyresnämnden förelägga förvärvaren att inom en månad
från det att han fått del av föreläggandet ansöka om förvärvstillstånd. Föreläggandet
skall innehålla en erinran om bestämmelserna i 5 §. Till föreläggandet skall
fogas en avskrift av kommunens anmälan.

Paragrafen, sora är ny, innehåller bestäraraelser ora
kommunens åligganden i anledning av förvärvsanmälan samt ora förfarandet i
hyresnämnd, dä prövning påkallas. Beslämmelserna har behandlats i den allmänna
motiveringen.

Som berörts i den allmänna motiveringen är förfarandet
samordnat med förköpslagen så att anraälan enligt 3 § tillständslagen i förekommande
fall skall göras samtidigt med anmälan enligt 7 § andra stycket förköpslagen.
Kommunen har således atl i dessa fall ta stäUning såväl lill prövningsfrägan
som till förköpsfrägan. Det är härvid att märka alt nägot olika tidsfrister
gäller när kommunen vill anmäla tiU hyresnämnd att prövning påkallas och när
del är fråga ora anmälan till inskrivningsmyndighet att förköpsrätt utövas.
VUl koramunen påkaUa förvärvsprövning skall anraälan göras senasi tre månader
efter förvärvarens anmälan till koraraunen. I förköpsfallet skall anraälan ske
senast på den inskriv-

s. 32 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:164 32

ningsdag
sora infaller närmast efter tre raänader efter del förvärvet anmäldes tUl
kommunen.

Om
en förvärvare söker lagfart på ett tillständspliktigt fång utan att
dessförinnan ha iakttagit anmälningsskyldigheten enligt 3 § skall förvärvaren
hänvisas att anmäla förvärvet tUl kommunen. Det är alt märka atl lagfarlsansökan
i sig inte innebär alt den i 3 § sladgade tids-frislen avbryts.

Nägon
remissinstans anser att det särskilt bör anges att i de fall kommunen inte
inora tremänadersfristen läranar besked i prövningsfrågan förvärvaren har rätt
att erhälla lagfart på förvärvet. I 7 § tredje stycket förköpslagen stadgas att
förköpsrätlen är förlorad, om den inte utövas inora föreskriven tid. Enligt min
raening är ett motsvarande stadgande i tillständslagen inte erforderligt.
Påföljden av atl kommunen inle lämnar besked inom tremänadersfristen kan inte
vara annan än att rätten atl påkaUa prövning av förvärvel upphör. Att del då
inte raed hänsyn till tillståndslagen föreligger nägot hinder för förvärvaren
att erhålla lagfart är enligt rain mening uppenbart. För alt få lagfart måste
förvärvaren ha dels ett bevis frän koramunen atl han fullgjort sin
anraäl-ningsskyldighet till koraraunen i rätt tid, dels ett bevis från
hyresnämnden att koraraunen inte påkallat prövning hos nämnden inora föreskriven
tid.

Koramunens
anmälan tiU hyresnämnden behöver inte motiveras. Det kan dock ofta vara
ändamålsenligt att kommunen anger i vUka avseenden invändningar har
frarakorarait mot förvärvaren. Ora det anförs koraraunalbesvär raot komraunens
beslul att påkalla prövning hos hyresnämnden, lorde det vara lämpligt att
tUlständsfrägan får vUa till dess kommunalbesvären är avgjorda.

Hyresnämnden
skall kontrollera alt komraunens anmälan görs inom rätt tid. Utgångspunkten för
tremänadersfristen är förvärvarens anmälan till kommunen eUer undantagsvis den
senare dag då avskrift av fångeshandlingen gavs in tiU konununen. Hyresnämnden
torde normalt kunna utgå från att kommunen har gjort anmälan i rätl tid. Frågan
kan emellertid behöva prövas, om förvärvaren gör invändning om alt komraunens
anmälan gjorts för sent.

Om
kommunens anmälan har gjorts i rätt tid, bör hyresnäranden i allmänhet
omgående utfärda föreläggande för förvärvaren att komraa in raed ansökan om
förvärvslillstånd, I en situation finns det eraellertid anledning all vänla med
föreläggandet, nämligen om kommunen saratidigt har beslutat att utöva förköp.
Om förköpet fullbordas behövs ingen förvärvsprövning. Om förköpet av någon
anledning inte koramer tiU ständ regeringen kanske lämnar en ansökan om
förköp utan bifall bör däreraot förvärvsprövning ske.

Förvärvaren
bör inte ha möjlighet att förhindra förköp genom att utnyttja
ogiltighetspåföljden enligt tillståndslagen. Till hur detla bör

s. 33 Kontrollera mot PDF

lösas återkommer jag i samband med att jag senare tar upp
de förslag som har lagts fram i departementspromemcj-ian Ds Ju 1978: 9. I nämnda
promemoria föresläs bl. a. en ändring i 16 b § lagen om arrendenämnder och
hyresnämnder av innebörd att cn ansökan om förvärvstillstånd inte får
avskrivas på grund av återkallelse, innan det blivit slutligt avgjort atl
förköp skall äga rum.

4§

Förvärvslillständ skaU vägras, om sökanden ej gör
sannolikt att han är i stånd att förvalta fastigheten, att syftei med förvärvel
är alt han skall idka bosladsförvaltning och därvid hålla fastigheten i sådani
skick att den motsvarar de anspråk de boende enligt lag har rätt att ställa
samt atl han även i övrigt kommer att iaktta god sed i hyresförhållanden.

FörvärvstiUstånd enligt denna lag fär ej vägras, om det i
ärendei visas all fastigheten är obebyggd eller bebyggd med annat än hyreshus
eller med hyreshus som icke innehåller fler än två för bostadsändamål avsedda
lägenheter. Skall fastigheten enligt gällande planer användas för annat ändamål
än för uppförande av hyreshus, får förvärvstillstånd meddelas även om de
förutsättningar sora anges i första stycket ej föreligger.

Paragrafen innehåller vissa bestäraraelser ora
förutsättningarna för förvärvslillständ.

För närvarande gäller enligt första stycket att
förvärvslillständ får vägras om sökanden inte förmår göra sannolikt alt angivna
villkor är uppfyllda. Säsom jag närmare har utvecklat i den allmänna
motiveringen bör det nya förfarandet, där i huvudsak bara kontroversieUa
förvärv prövas, medföra att bestämmelsen görs obligatorisk. Första stycket har
därför ändrats sä att tUlstånd skall vägras i de fall sökanden inte har förmått
göra sannolikt att villkoren är uppfyllda.

5§

Förvärv som avses i 1 § och som ej omfattas av
undantagsbestämmelserna i 2 § är OgUtigt,

1. om förvärvet inte inom föreskriven tid anmäls till
kommunen och

förvärvaren inte redan har erliålUt förvärvstillstånd eller från kommu

nen fått besked att prövning inte begärs,

2.
om
ansökan om förvärvstillstånd ej görs enligt föreläggande som avses i 3 a §
andra stycket,

3.
om
förvärvstillstånd vägras genom lagakraftägande beslut.

Har lagfart meddelats i strid mot 20 kap. 6 § 8 eller 7 §
11 jordabalken, gäller inte första stycket.

Paragrafen innehåUer bestämmelser om verkan av vägrat
förvärvstiUstånd ra. m.

Första stycket har i enlighel raed vad som anförts i den
allmänna motiveringen ändrats sä att ogiltighetspåföljden, utom i de fall då
förvärvstiUstånd vägras, inträder dels dä förvärvaren underlåtit att inom

3 Riksdagen 1978/79. 1 saml. Nr 164

s. 34 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:164 34

den i 3 § stadgade fristen anmäla förvärvet tiU kommunen,
dels då han underlåtit att efterkomma föreläggande att söka tillstånd enligt 3
a § andra stycket.

Har tillståndsprövning enligt 3 § andra stycket inletts i
hyresnämnden innan förvärvet skett och kommer förvärvet tUl ständ under
pägäende prövning, innebär regeln att förvärvet mäste anmälas tiU koramunen, om
inte förvärvstillslånd meddelas inora tre månader från det förvärvet skedde.
Att hyresnämndens beslul om förvärvslillständ skall hinna vinna laga kraft inom
angiven tid bör däremot inte krävas.

Enligt 21 § lagen om arrendenämnder och hyresnärander
skall, då förhandstillständ meddelas, hyresnämnden bestämma viss tid, högst ett
är, för tillståndets giltighet. Sker förvärvet under denna tid föreligger inte
skyldighet att anmäla det till kommunen. Sker däremot förvärvet efter det denna
tid gätt till ända skall de vanliga reglerna ora anmälan av förvärvet gälla.

Om kommunen innan ett förvärv har ägt rum har meddelat alt
raan avstår från att påkaUa prövning av förvärvet, behöver anmälan till kommunen
inte göras efter det att förvärvet har koramit till stånd (jfr 4 § andra
stycket förköpslagen).

Andra stycket har inte ändrats i sak. Bestämmelsens
formulering har anpassats tUl 13 § andra siycket förslaget lill ny
jordförvärvslag (se prop. 1978/79: 85 s. 5).

6§

Egendom, som förvärvats genora inrop pä exekutiv auktion
under sädana förhållanden att förvärvslUlstånd skulle ha krävts vid vanligt
köp, skall åter avyttras inom tvä är efter det atl auktionen vunnit laga kraft,
om ej dessförinnan nämnda förhåUanden upphört eller inroparen antingen fått
besked frän kommunen att prövning ej påkallas eller erhållit hyresnämndens
tUlstånd att behäUa egendomen. Har inropet skett för att skydda nägon
inroparens fordran, för vilken han har panträtt i egendoraen, eller nägon hans
rättighet, som är inskriven däri, fär länsstyrelsen pä ansökan medge skäligt
anstånd med egendomens avyttrande, om sannolika skäl visas alt i annat fall
förlusl skulle uppkomma för inroparen. Avyttras ej egendoraen inora föreskriven
tid, skall länsstyrelsen på framstäUning av kommunen eller hyresnämnden
förordna att egendomen skall säljas pä offenilig auklion enligt bestämmelserna
i 7 §.

Anteckning om bestämmelserna i första stycket skall göras
i det köpebrev som utfärdas med anledning av den exekuliva auktionen och, när
lagfart sökes, införas i fasiighetsboken, om sökanden icke visar alt
av-yttringsskyldigheten upphört.

Bestämmelserna i 4 § gäller i fråga om tUlstånd att behåUa
egendom.

7 §

Har förordnande meddelals enhgt 6 § och har inroparen
dessförinnan eller senare avyttrat egendomen, skall förordnandet trots detla gå
i verkställighet, om kommunen eller hyresnäranden icke återkallar sin framställning
i ärendet.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:164 35

I
övrigt skall sä anses och med ärendet i tiUämpliga delar så förfaras, som ora
egendomen blivit utmätt för fordran med bästa förmånsrätt däri efter, i
förekomraande fall, sådana rättigheter som besvärade egendomen redan vid den
exekutiva auktionen och har förelräde framför alla befintliga fordringar. Även
om det i enlighet härmed bestämda skyddsbeloppet täckes, får försäljning dock
ej ske om ej den bjudna köpeskillingen täcker även det värde som i ärendet har
åsatts egendomen enligt lagen (1971: 494) ora exekutiv försäljning av fast
egendora eller, om ägaren eller innehavare av fordran sora är förenad raed
panträtt i egendomen i god tid före auktionen påkallat särskild värdering, det
värde vartill egendomen uppskattas av värderingsmän som överexekutor utser.
Egendomen fär säljas endast till den som fått besked från kommunen alt
prövning ej påkallas, erhåUit förvärvstillslånd eller enligt 2 § 2, 3, 4 eller
9 får förvärva egendomen utan sådant tillstånd. Avges vid auktionen bud som
sålunda får antagas, skall försäljning ske även om innehavare av fordran
bestrider det. Vad utsökningslagen (1877: 31 s. 1) i fräga om fördelning av
köpeskUling föreskriver beträffande gäldenären skall i ärende som avses här
tillämpas på ägaren.

Koramer
försäljning ej till stånd vid auktionen, fär kommunen eller hyresnämnden inom
två år efter det alt auktionen vunnit laga kraft hos länsstyrelsen påkalla
förordnande ora ny auktion. Framställes ej sädan begäran inora föreskriven tid
eller avges ej heller vid den senare auktionen bud som fär antagas, är frägan om
försäljning av egendomen förfallen.

Kosinad
i samband med auklion, som ej lett till försäljning betalas av statsmedel.

Paragrafema
innehäller bestäraraelser om efterprövning och vidareöverlätelse eller
tvångsförsäljning när fastighet har förvärvats pä exekutiv auktion. Bakgrunden
till bestämraelserna är att förvärvslUlstånd inte fordras om förvärvet sker
genom inrop pä exekutiv auklion (2 § punkt 8). Motsvarande bestämmelser i
förslaget till ny jordförvärvslag har diskuterats ulföriigl av lagrådet (se
prop. 1978/79: 85 s. 21, 43, 112115, 135).

I
promemorian föresläs ingen ändring av bestämmelserna. Jag anser eraeUertid i
likhet med nägra remissinstanser atl bestämraelserna i raöj-ligaste män bör
anpassas till det nya förfarandet. 6 § har därför ändrats så atl skyldigheten
att åter försälja inropad egendom skall bortfaUa inte bara om inroparen fäll
hyresnämndens tillstånd atl behålla egendomen utan även om han fått besked från
kommunen att prövning inle påkallas. 7 § har ändrats sä att vid offenilig auktion
försäljning fär ske inte bara till den sora fält förvärvstillslånd (se 3 §
tredje stycket) utan även till den sora fått besked av koramunen att prövning
inte påkallas.

Enligt
gällande ordning skall länsstyrelsen pä frarastäUning av hyresnäranden förordna
att egendora skall säljas på offenilig auktion enligt 7 §. Enligt rain mening
är det naturligt atl även koramunen får rätt att påkalla offenilig auktion när
inropad egendom inte har sålts inom föreskriven tid. 6 och 7 §§ har ändrats i
enlighet härmed.

s. 36 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:164 36

9§

Äger bolag fast egendom som avses i 1 § och är egendomens
taxerade värde enligt senaste balansräkning minst tre gånger större än det
enligt sarama balansräkning bokförda värdet av bolagets övriga tillgångar, får
aktie eller andel i bolaget ej utan tillstånd av hyresnämnd förvärvas genom
sådant fång som anges i 1 § första stycket eller genom inlösen enligt 3 kap. 3
§ aktiebolagslagen (1975: 1385). Delsamma gäller i fråga om förvärv av aktie
eller andel i moderbolag, om det sammanlagda taxerade värdel av koncernens
fasta egendom, som här avses, är minst tre gånger större än det sammanlagda
bokförda värdet av koncernens övriga tillgångar, allt enligt koncernbolagens
senaste balansräkningar.

Bestämmelserna i 2 § 16 gäller i tiUämpliga delar.
Tillstånd fordras ej till förvärv av aktie pä grund av nyemission där
aktieägarna tecknar de nya aktierna i förhållande till det antal aktier de
förut äger.

I första stycket har gjorts en följdändring till nya
aktiebolagslagen.

10 §

Har tUlstånd till förvärv av aktie eller andel i bolag ej
sökts före förvärvet, skall det sökas inom tre månader från det förvärvet
skedde. I fråga om prövning av ansökan om tillstånd till sådant förvärv gäller
4 § i tillämpliga delar.

Görs ej ansökan om förvärvstillstånd inom föreskriven tid
och på föreskrivet sätt eller vägras förvärvstillstånd genom lagakraftägande
beslui, är förvärvet ogiltigt.

Paragrafen innehåUer bestämmelser om förvärv av aktie och
andel i bolag. Reglerna för dessa förvärv är inte avsedda att ändras i sak. I
nuvarande lydelse innehäller paragrafen emeUertid en hänvisning bl. a. till 3
och 5 §§, som föresläs ändrade. I förevarande paragraf har därför tagits in
bestämmelser som molsvarar dessa paragrafer i nuvarande lydelse.

12 §

Skall tillstånd enligt denna lag sökas till förvärv av
aktie genom köp, har kommun förköpsrätt vid försäljningen. Äger bolaget fast
egendora som avses i 1 § inom flera kommuner, tillkommer förköpsrätlen den
kommun inom vars område huvuddelen av denna egendom finnes. Frägan inom vilken
kommun huvuddelen av egendoraen ligger skall avgöras raed ledning av
fastigheternas taxeringsvärde.

Skall tillståndspliktigt förvärv ske genom inlösen enligt
3 kap. 3 § aktiebolagslagen (1975:1385) från nägon sora förvärvat aktie genom
köp, fär kommunen förvärva aktien från säljaren genora förköp enligt
bestämmelserna i denna lag om förköpsrätt vid aktieöverlåtelse.

Aktieöverlåtelse sora omfattas av förköpsrätt är för sin
gUtighet beroende av att förköp ej sker.

I andra stycket har gjorts en följdändring till nya
aktiebolagslagen.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:164 37

25 §

Mot hyresnämnds beslut enligt denna lag får part föra
talan hos bostadsdomstolen genom besvär inom tre veckor från den dag beslutet
meddelades. Besvärshandling skall inges tUl domstolen.

Paragrafen innehåller bestämmelser om talan mot
hyresnämndens beslut.

Kommunen och berörd hyresgästorganisation skaU i enlighet
raed vad som har anförts i den aUmänna motiveringen ha stäUning som part i
ärende om förvärvstiUstånd vid hyresnämnden (se 16 b § andra stycket lagen om
arrendenämnder och hyresnämnder) samt sora följd härav även ha besvärsrätt.
Förevarande paragraf har justerats sä att det skall komma tiil tydligt utiryck
att part har besvärsrätt (jfr 31 § hyresförhandlingslagen). Det är att raärka
atl en berörd hyresgästorganisation har besvärsrätt även ora organisationen
inte har agerat inför hyresnämnden.

26 §

I ärende om förvärvstillstånd och om tillstånd till förköp
enligt denna lag skall vardera parten svara för sin rättegångskostnad i bostadsdomstolen,
i den mån ej annat följer av 18 kap. 6 § rättegångsbalken. 1 övrigt gäller
allmänna bestämmelser om rättegångskostnad i bosladsdomstolen.

Paragrafen innehåller bestäramelser om
rättegångskostnadernas fördelning i bosladsdomstolen. Bestämraelserna har
behandlats i den allmänna motiveringen. De nya bestämraelserna gäller både i
ärenden ora förvärv av hyresfastighet och i ärenden om förvärv av aktie och
andel i bolag. Den oförändrade andra meningen i paragrafen gäller i ärenden om
vitesföreläggande enligt 18 § andra stycket och utdömande av vite enligt 24 §,
som förts vidare till bostadsdomstolen (se prop. 1975/76: 33 s. 102).

De ursprungUga övergångsbestämmelserna till
tillståndslagen

Punkt 2 av de ursprungliga övergångsbestämmelserna skall i
enlighet med vad som anföris i den allmänna motiveringen upphöra att gälla.
Denna punkt innehåller bestämmelsen om atl tiUstånd vid fastighetsförvärv
krävs endast i vissa kommuner (se CU 1975/76: 5).

Övergångsbestämmelser

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1979. I fråga om
förvärv som skett före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.

Övergångsbestämmelserna överensstämmer med punkt 3 i de
ursprungliga övergångsbestämmelserna samt raed exempelvis punkt 2 i övergångsbestämmelserna
till förslaget lUl ny jordförvärvslag (se prop.

s. 38 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:164 38

1978/79:
85 s. 132 och 139). Enligt min mening behövs det inte någon särskild
bestämraelse om alt ett förhandstillslånd bibehåller sin giltighet även om
förvärvel sker försl efter den 1 juli 1979.

4.2
Förslaget till lag ora ändring i förköpslagen (1967: 868)

7 §

Förköpsrätlen
utövas genom att kommun inom tid som anges i andra stycket underrättar säljare
och köpare ora beslut atl utöva förköpsrätt samt anmäler detta beslut tUl
inskrivningsmyndigheten med företeende av bevis om underrättelserna. Avser
beslutet fastighei inora annan koramuns omräde, gäller vad som sagts om
underrättelse tiU säljare och köpare ocksä den andra koraraunen. Beslutet skaU
antecknas i fastighetsboken för varje fastighei som ingär i försäljningen.

Förköpsrätten
skall utövas sist pä den inskrivningsdag som infaller närmast efter tre mänader
från det lagfart söktes pä köparens förvärv eller, om förvärvstillstånd fordras
enligt jordförvärvslagen (1979:000) eller lagen (1916: 156) om vissa
inskränkningar i rälten att förvärva fast egendom m. ra., frän det tiUstånd
sökles. Om säljaren eUer köparen, med överlämnande av styrkt avskrift av
köpehandlingen, innan lagfart eller tillstånd sökts, anmäler försäljningen till
den eller de kommuner där den fasta egendomen är belägen, räknas tiden i stäUet
från det kommunen raottog sädan anmälan. Skall försäljningen anmälas till
kommunen enligt 3 § första stycket lagen (1975:1132) om förvärv av
hyresfastighet m. m., räknas tiden alltid från det kommunen mottog anmälan om
försäljningen. Var avskrift av köpehandlingen ej bifogad ansökan eller anmälan,
räknas tiden först från det kommunen mottog sådan handling.

Utövas
förköpsrätten ej inom föreskriven tid, är förköpsrätten förlorad.

Paragrafen
innehäller bestäraraelser om hur kommun ulövar förköpsrätt enligt
förköpslagen.

Samordningen
mellan förköpslagen och lUlständslagen är f, n, reglerad sä atl den tid inom
vilken kommunen skall ulöva förköpsrält enligt andra stycket första meningen i
förevarande paragraf räknas från det förvärvstiUstånd sökles. Enligt det nya
förfarandet i tillståndslagen skaU förvärvet anraälas tiU kommunen. Den tid
inom vilken kommunen skaU utöva förköpsrätt bör därför i stället räknas frän
det koraraunen mottog anraälan ora förvärvet (andra siycket andra raeningen). I
enlighet med det anförda har tillståndslagen fått utgå ur uppräkningen i andra
siycket första meningen. I stället sägs i en ny bestämmelse (andra stycket
tredje raeningen) att tiden för utövande av förköp i den nu diskuterade situationen
alltid räknas från det kommunen raottog anraälan om förvärvet.

Givetvis
föreligger inte nägot hinder för förvärvaren att ansöka om lagfart innan
anraälan till koramunen har gjorts. Den nya bestäraraelsen raedför eraellertid
dä att lagfartsansökningen inte bildar utgängspunkt för den tidsfrist som
koramunen har för att utöva förköp. Härav följer

s. 39 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:164 39

också att inskrivningsrayndigheten inte bör vara skyldig
att underrätla koramunen enligt 5 § förköpskungörelsen (1967: 873) i fall då
både förköpslagen och tillständslagen är tillämpliga. Jag avser atl senare föreslå
regeringen att den angivna paragrafen ändras.

12 §

Köp av fast egendom är för sin giltighet beroende av att
förköp ej sker.

Har lagfart för köparen beviljats i strid raed 20 kap. 7 §
10 jordabalken, är förköpsrätlen förlorad. Har förköp skett, är det utan
verkan. Motsvarande gäller när förvärvstillslånd meddelals i slrid med 12 §
andra stycket jordförvärvslagen (1979:000) eller i slrid med 5 § andra siycket
lagen (1916: 156) om vissa inskränkningar i rätten atl förvärva fast egendom m.
m. eUer i strid med 16 b § fjärde stycket lagen (1973: 188) om arrendenämnder
och hyresnämnder.

När förköpet fullbordats, skall köparen till kommunen
överlämna de handlingar angående fastigheten som köparen innehar och som är av
betydelse för kommunen säsom ägare av fasligheten.

I paragrafen har gjorts redaktionella ändringar med
anledning av att ett nytt andra stycke införts i 16 b § lagen om arrendenämnder
och hyresnämnder samt med anledning av förslaget till ny jordförvärvslag.

Övergångsbestämmelser

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1979. I fräga om
förvärv som skett före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.

4.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1973:188) om
arrendenämnder och hyresnämnder

16b§

Ansökan om förvärvstillslånd skall för yttrande
tillställas kommun där tiUslåndspliktig fast egendom finnes samt, om det
lämpligen kan ske, organisation av hyresgäster som berörs av ansökningen. Avser
ansökan tillstånd till förvärv av aktie, skall tiden för avgivande av yttrande
bestämmas så alt den ej understiger tre mänader.

/ ärende angående förvärvstillstånd skall kommun, där den
fasta egendomen är belägen, samt hyresgästorganisation, som berörs av ansökningen,
anses som sökandens motparter.

I ärende angäende förvärvslillständ äger bestämraelserna i
14 § andra stycket motsvarande tUlärapning.

Ansökan om tillsiänd att förvärva

1.
fast egendom
eUer tomirätt genom köp eller byte,

2.
aktie genom köp
eller genom inlösen i fall som avses i 12 § andra stycket lagen (1975: 1132) om
förvärv av hyresfastighet m.m.,

fär ej prövas innan det blivit slutligt avgjort om förköp
skall äga rum.

Paragrafen innehåller bestämmelser om hyresnärandens
handläggning av lillslåndsärenden.

s. 40 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:164 40

I enlighet med vad som anförts i den allmänna motiveringen
har i första stycket införts skyldighet för hyresnämnden atl inhärata yttrande
över ansökan även frän hyresgästorganisation sora berörs av ansökan samt i ett
nytt andra stycke angivits alt kommunen och berörd hyresgästorganisation är
att anse som sökandens motparter i ärende om förvärvslillslånd.

Enligt den föreslagna lydelsen i första stycket skall
ansökan tillställas hyresgästorganisation för yttrande endast om det lämpligen
kan ske. Härmed avses att markera den vid tUlämpningen av 15 § förvaltningslagen
(1971:290) gällande principen att myndighet inte är skyldig atl särskilt
efterforska huruvida någon tredje man är att anse som part. Som jag har anfört
i den allmänna motiveringen bör hyresnämnden alltid vara skyldig alt inhämla
yttrande över ansökan från förening som är ansluten tiU Hyresgästernas
riksförbund och inom vars verksamhelsområde fastigheten är belägen. Om
hyresnämnden känner till atl del finns annan organisation som har
förhandlingsordning för den aktuella fastigheten, bör även den organisationen
höras.

Som jag redan har anfört vid 3 a § tillståndslagen kommer
jag att senare ta upp frågan om ytterligare ändringar i förevarande paragraf på
grundval av förslag i departementspromemorian Ds Ju 1978: 9.

Övergångsbestämmelser

Denna lag träder i krafl den 1 juli 1979. 1 fräga ora
förvärv som skett före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.

4.4 Förslaget tiil lag om ändring i lagen (1916: 156) om
vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom m. m.

I slutet av år 1978 har till justitiedepartementet
överläranats belänkandet (SOU 1978: 73) KontroU av uUändsk företagsetablering
i Sverige m. m. Betänkandet innehåller bl. a. förslag till lagstiftning avsedd
att ersätta lagen om vissa inskränknngar i rätten att förvärva fast egendom m.
m. Betänkandet remissbehandlas f. n.

Utländsk medborgare må ej utan tUlstånd för varje särskilt
fall här i riket förvärva fasl egendom eller inmuta raineralfyndighet eller förvärva
eller bearbeta inmutad mineralfyndighet eller idka gruvdrift. Vad i denna lag
sägs om fast egendom skall gälla även tomträtt.

Vad sålunda är stadgat om utländsk medborgare skall ock
tillämpas beträffande utländska bolag, föreningar, andra samfälligheter och
stiftelser.

Möter ej hinder med hänsyn lill allmänt intresse eller
förvärvarens personliga förhällanden, skall utländsk medborgare meddelas
tillstånd att förvärva fast egendom, om

s. 41 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:164 41

1.
egendomen
förvärvas huvudsakligen för att bereda förvärvaren och hans familj
stadigvarande bo och hemvisl saml egendomen är bostadsfastighet, avsedd för en
eller ett fåtal familjer, eUer tomt, lämpad atl bebyggas med ett mindre
bostadshus,

2.
egendomen
förvärvas huvudsakligen för att bereda förvärvaren och hans familj bostad för
fritidsändamål under förutsättning dels att egendomen icke är olämplig för
ändamälet, dels att

a)
förvärvaren
förul varit svensk medborgare eller sedan tvä år har hemvist i Sverige eller
eljest har särskild anknyining till Sverige, eller

b)
förvärvet avser
fastighet inom område, där efterfrägan på fritidsfastigheter icke är så
betydande att på grund därav risk föreligger för stegring av fastighetsvärdena,

3.
egendomen
förvärvas för att bereda förvärvaren utkomst genom jordbruk, ät vilket han kan
antagas komma att själv ägna sig, samt förvärvaren förul varil svensk
medborgare eller sedan två är har hemvist i Sverige,

4.
egendomen
förvärvas för att bereda förvärvaren utkomst genom annan näringsverksamhel, för
vilken egendomen prövas behövlig, samt förvärvaren antingen har hemvist i
Sverige sedan två år och har fått sådant tillstånd till näringsverksamheten som
avses i 5 § lagen den 29 november 1968 (nr 555) om rätt för utlänning och
utländskt förelag att idka näring här i rikel eller har bosättningstUlstånd,

5.
förvärvaren är
överlåtarens make eller om förvärvaren eller, när makar förvärva gemensamt,
någon av dem är överlåtarens avkomling.

Länsstyrelsen skall avgöra tillständsfrägan, om ärendet
gäller förvärv av fast egendom för ändamäl som avses i tredje stycket 2.
Delsamma gäller ärende om förvärv av fasl egendora i fall sora avses i
punkterna 1 och 35. I övriga fall prövas frägan om tillstånd av regeringen.

Punkt 5 innehåller det s. k. släktskapsundantaget. Della
har i enlighet raed vad som anförts i den allmänna motiveringen inskränkts till
att gälla make och avkomling. Motsvarande ändring har gjorts i 2 § tillståndslagen.

8§

Finnes, sedan förordnande meddelats enligt 7 §, att
inroparen dessförinnan eller senare avyttrat egendomen, äger länsstyrelsen
besluta att förordnandet ej skall gä i verkställighet.

I övrigt skall så anses och raed ärendet i tillämpliga
delar så förfaras, som om egendomen utmätts för fordran med bästa förmånsrätt
däri efter, i förekommande fall, sådana rättigheter sora besvärade egendomen
redan vid den exekutiva auktionen och hava företräde framför aUa befintliga
fordringar. Egendomen mä ej säljas till den som är skyldig att söka tillstånd
därtill enligt 1 eller 2 § eller enligt jordförvärvslagen (1979:000) eller enligt
lagen (1975: 1132) om förvärv av hyresfastighet ra. ra. men icke erhålUt sådant
tillstånd eller, i fråga om sistnämnda lag, fått besked från kommunen att
prövning enligt lagen ej påkallas. Avgives vid auktionen bud som sålunda raå
antagas, skall försäljning ske även om innehavare av fordran bestrider det. Vad
utsökningslagen (1877: 31 s. 1) i fråga ora köpeskillingens fördelning stadgar
beträffande

s. 42 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:164 42

gäldenären
skall i ärende som nu avses gälla egendomens ägare. Bestämmelsen i 40 § första
stycket andra raeningen lagen (1971:494) ora exekutiv försäljning av fast
egendom äger icke tillämpning i fråga om egendomens försäljning.

Paragrafen
innehåller bestämmelser ora försäljning på offentlig auktion av faslighet som
inropats på exekutiv auktion.

Pä
sarama sätt som i 7 § tillständslagen har bestämmelsema anpassats till det nya
förfarandet i förvärvsärenden enligt tiUståndslagen. Fcisäljning pä offentlig
auktion skall alltså kunna ske även tiU den som fäll besked av kommunen att
prövning enligt tillständslagen inte påkallas.

Övergångsbestämmelser

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1979. I fråga om förvärv som skett före
ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.

5
Hemställan

Med
hänvisning till vad jag nu har anförl hemställer jag alt regeringen föreslår
riksdagen atl antaga förslagen tiU

1.
lag om ändring i lagen (1975:
1132) om förvärv av hyresfastighet m. ra.,

2.
lag ora ändring i förköpslagen
(1967: 868),

3.
lag om ändring i lagen (1973:
188) om arrendenämnder och hyresnämnder,

4.
lag ora ändring i lagen (1916:
156) ora vissa inskränkningar i rätten atl förvärva fast egendom m. ra.

6
Beslut

Regeringen
ansluter sig tUl föredragandens överväganden och beslutar att genora
proposition föreslå riksdagen atl antaga de förslag sora föredraganden har
lagt frara.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Bilaga 1

JUSTITIEDEPARTEMENTET

PM

om
ändring i lagen (1975:1132) om förvärv av hyresfastighet m.m.

Ds Ju 1978:7 September 1978

s. 44 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:164 44

Innehållsförteckning

1 Lagförslag ..................................................................

1.1 Förslag tiU lag om ändring i lagen
(1975: 1132) om förvärv av hyresfastighet ra. ra

1.2 Förslag tiU lag om ändring i
jordabalken.................

1.3 Förslag till lag om ändring i
förköpslagen (1967: 868) ....

1.4 Förslag till lag om ändring i lagen
(1973: 188) om arrendenämnder och hyresnämnder

2
Inledning
.................................................................

3
Gällande rätt.................................................................

3.1 Lagen om förvärv av hyresfastighet ra. m...............

3.1.1 Allmänt............................................................

3.1.2 Förvärv av hyresfastighet................................

3.1.3 Förvärv av aktie eller andel i
bolag i vissa fall.

3.1.4 Förköpsrätt vid aktieöverlåtelse......................

3.1.5 Gemensamma bestämmelser ........................

3.2 Lagen om arrendenämnder och
hyresnämnder ......

3.3 Förköpslagen ........................................................

3.4 Förordningen om tillärapningen av
lagen (1975: 1132) ora förvärv av hyresfastighet m, m

4 Tidigare riksdagsbehandling..........................................

4.1 Civilutskotteis betänkande
1975/76:5 ..................

4.2 Interpellationssvar den 7 december
1976...............

4.3 Civilutskottets betänkande 1976/77:
20 ..............

4.4 Interpellationssvar den 7 november
1977 .............

4.5 Civilutskotteis betänkande 1977/78:
33 ...............

5
Kommunförbundets
skrivelse den 10 februari 1978.

6
Stockholms
kommuns utredning om fastighetshandeln

7
Lagfartsplikten
...........................................................

7.1 Gällande rätt .........................................................

7.2 Riksrevisionsverkets rapporl den 3
september 1976

7.3 Domstolsverkets promemoria den 22
februari 1977

7.4 Lagutskottels betänkande 1976/77:
22..................

7.5 Lagutskottets betänkande 1977/78:
18.................

8
Statistik
.....................................................................

9
Överväganden
och förslag...........................................

10
Upprättade
lagförslag ..............................................

11
Specialmotivering
.......................................................

11.1 Förslaget tUl lag ora ändring i
lagen om förvärv av hyresfastighet m. m

11.2 Förslaget tiU lag ora ändring i
jordabalken ...........

11.3 Förslaget lUl lag ora ändring i
försköpslagen.........

11.4 Förslaget till lag ora ändring i
lagen om arrendenämnder och hyresnämnder

12 Sammanfattning

s. 45 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:164 45

1 Lagförslag

1.1 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1975:1132) om förvärv av
hyresfastighet m. m.

Härigenora föreslcrivs i fråga ora lagen (1975: 1132) ora
förvärv av hyresfastighet ra. m.

dels att punkt 2 av övergångsbeslämraelserna skall upphöra
att gälla, dels atl 1, 3, 5, 9, 10, 12, 25 och 26 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lyddse Föreslagen lydelse

1 § Fast egendom, som är taxerad sora annan fastighet och
sora vid taxeringen betecknats som hyresfastighet, får ej utan tiUstånd av hyresnämnd
förvärvas genora

1. köp, byte eller gåva,

2, tillskott till bolag eller förening,

3. utdelning eller skifte från bolag eller förening,

4, fusion enligt 175 § lagen 4. fusion enligt 14 kap. I eller

(1944: 705) om aktiebolag. 2 § aktiebolagslagen (1975:1385).

Förvärvstillstånd fordras dock endast om den kommun där
den fasta egendomen är belägen i den ordning som anges i 3 § tredje stycket
beslutar att påkaUa prövning hos hyresnämnden.

Vad i denna lag sägs ora fast egendora skall gälla även
tomirätt. Vad sora sägs om lagfart skall, när fråga är ora toralrätl, i stället
avse inskrivning av förvärv av tomträtt,

3 §

Har förvärvstillstånd ej sökts När lagfart har sökts på förvärv

före fånget, skall det sökas inom som avses i 1 § och som
ef om-

tre månader från det fånget sked- fattas av undantagsbestämmelser-

de. na i 2 §, skall inskrivningsmyndig-

heten inom två veckor från den inskrivningsdag då
ansökningen gjordes underrätta den kommun där den fasta egendomen är belägen
om ansökningen. Underrättelsen skall innehålla uppgift om den inskrivningsdag
då lagfart söktes samt om överlåtarens och förvärvarens namn och adresser.
Vid underrättelsen skall fogas styrkt avskrift av fångeshandlingen.

Underrättelse enligt första stycket skall ej ske, om
förvärvstillstånd redan har meddelats eller

s. 46 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:164

Nuvarande lydelse

46

Föreslagen lyddse om den kommun där den fasta
egendomen är belägen har förklarat sig avstå från att påkalla prövning hos
hyresnämnden.

ViU kommunen påkalla prövning enligt denna lag, skall
beslut härom anmälas till inskrivningsmyndigheten sist på den inskrivningsdag
som infaller närmast efter tre månader från det lagfart söktes på förvärvet.
Till anmälan skall fogas bevis om att överlåtaren och förvärvaren underrättats
om beslutet. Har underrättelsen av kommunen avlämnats i rekommenderat brev på
postanstalt inom landet för befordran till mottagarens vanliga adress, anses
kommunen ha fullgjort vad som ankommer på kommunen.

Har anmälan som avses i tredje stycket gjorts inom
föreskriven tid och på föreskrivet sätt, skall inskrivningsmyndigheten
underrätta hyresnämnden. Hyresnämnden skall förelägga förvärvaren att inom en
månad från delgivning ansöka om förvärvstillstånd. Föreläggandet skall
innehålla en erinran om bestämmelserna i 5 §.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Göres
ej ansökan om förvärvstillstånd inom föreskriven tid och på föreskrivet sätt
eller vägras förvärvstillstånd genom lagakraftägande beslut, är fånget
ogiltigt.

Förvärv som avses i 1 § och som ej omfattas av undantagsbestämmelserna
i 2 § är ogiltigt,

1.
om
lagfart ej sökes på förvärvet inom föreskriven tid och förvärvstillstånd ej
redan har meddelats och den konimun där den fasta egendomen är belägen ej heller
har förklarat sig avstå från att påkalla prövning hos hyresnämnden,

2.
om
ansökan om förvärvstillstånd ej göres enligt föreläggande som avses i 3 §
sista stycket,

3. om förvärvstillstånd vägras

genom lagakraftägande beslut.

Skulle mot bestämraelserna i 20 kap. 6 § 8 eUer 7 § 11
jordabalken lagfart ha meddelats, äger första stycket ej tillämpning på fånget.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

9 §

Äger bolag fast egendom
som avses i 1 § och är egendoraens taxerade värde enligt senasle balansräkning
minst tre gånger större än det enUgt sarama balansräkning bokförda värdet av
bolagets övriga tUlgångar, får aktie eller andel i bolaget ej utan lillständ
av hyresnärand förvärvas genom sådant fång som anges i 1 § första stycket
eller genom inlösen enligt 70 § lagen (1944: 705) om aktiebolag. Delsamraa
gäller i fråga om förvärv av aktie eller andel i moderbolag, om det
sammanlagda taxerade värdel av koncernens fasta egendom, som här avses, är
minst tre gånger större än det sammanlagda bokförda värdel av koncernens
övriga tiUgångar, allt enligt koncernbolagens senaste balansräkningar.

Äger
bolag fast egendom som avses i 1 § och är egendomens taxerade värde enligt
senasle balansräkning minst tre gånger större än det enligt sarama balansräkning
bokförda värdet av bolagets övriga tiUgångar, får aktie eller andel i bolaget
ej utan tiUstånd av hyresnämnd förvärvas genom sådant fång som anges i 1 §
första stycket eller genom inlösen enligt 3 kap. 3 § aktiebolagslagen (1975:
1385). Detsamma gäller i fråga om förvärv av aktie eller andel i moderbolag,
om det sammanlagda taxerade värdet av koncernens fasta egendom, som här avses,
är minst tre gånger större än det sammanlagda bokförda värdet av koncernens
övriga tillgångar, allt enligt koncernbolagens senaste balansräkningar.

Bestämmelserna
i 2 § 16 gäller i tillärapliga delar. Tillstånd fordras ej till förvärv av
aktie på grund av nyemission där aktieägarna tecknar de nya aktierna i
förhållande tUl det antal aklier de fömt äger.

opaginerad Kontrollera mot PDF

10
§

/ fråga om ansökan om tillstånd Har tillstånd till förvärv av ak-

till
förvärv av aktie eller andel i tie eller andel i bolag ej sökts bolag
gäller 3 och 4 §§ samt 5 § före fånget, skall det sökas inom första stycket
i tillämpliga delar. tre månader från det fånget skedde. I fråga om
ansökan ont sådant förvärv gäller 4 § i tillämpliga delar.

Göres
ef ansökan om förvärvstillstånd inom föreskriven tid och på föreskrivet sätt
eller vägras förvärvstillstånd genom lagakraftägande beslut, är fånget
ogiltigt.

12 §
Skall tUlstånd enligt denna lag sökas till förvärv av aktie genom köp, har
koramun förköpsrält vid försäljningen. Äger bolaget fast egendora sora avses i
1 § inom flera kommuner, tUlkommer förköpsrätten den koraraun inom vars omräde
huvuddelen av denna egendom finnes. Frägan inom vilken koraraun huvuddelen av
egendomen ligger skall avgöras raed ledning av fastighetemas taxeringsvärde.

SkaU
tUlständspliktigt förvärv ske genom inlösen enligt 3 kap.

Skall
tillståndspliktigt förvärv ske genom inlösen enligt 70 §

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lyddse lagen (1944: 705) om aktiebolag från nägon som förvärvat aktie genom
köp, fär kommunen förvärva aktien frän säljaren genora förköp enligt
bestämmelserna i denna lag om förköpsrätt vid aktieöverlå-telsc.

Föreslagen
lydelse 3 § aktiebolagslagen (1975:1385) från nägon sora förvärvat aktie genom
köp, fär kommunen förvärva aktien frän säljaren genom förköp enUgt
bestämraelserna i denna lag om förköpsrätt vid aklieöverlålelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Aklieöverlålelse som omfattas av förköpsräll är för sin
giltighet beroende av att förköp ej sker.

25 §

opaginerad Kontrollera mot PDF

Talan mot
hyresnämnds beslut enligt denna lag föres hos bostadsdomstolen genora besvär
inora tre veckor från den dag beslutet meddelades. Besvärshandlingen skall
inges till domstolen.

Mot
hyresnämnds beslut enligt denna lag får part föra talan hos bostadsdomstolen
genom besvär inom tre veckor från den dag beslutet meddelades. Även kommun
där den fasta egendomen är belägen och organisation av hyresgäster som berörs
av nämndens beslut får föra talan mot nämndens beslut i ärende om förvärvstillstånd.
Besvärshandlingen skall inges tUl domstolen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

I ärende
om tillstånd tUl förköp enligt denna lag skall vardera parten bära sin
rättegångskostnad i bosladsdomstolen. I övrigt gäller allmänna bestäramelser
ora rättegångskostnad i bostadsdomstolen.

1 ärende
om förvärvstillstånd och om tillstånd till förköp enligt denna lag skall
vardera parten bära sin rättegångskostnad i bostadsdorastolen. I övrigt
gäller allraänna bestämmelser om rättegångskostnad i bostadsdomstolen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1979.1 fråga om
förvärv som skett före ikraftträdandet gäller äldre bestäraraelser.

1.2 Förslag tiU

Lag om ändring i jordabalken

Härigenom föreskrivs att 20 kap. 2 och 3 §§ jordabalkeni
skaU ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

20 kap. 2 § Lagfart skall sökas inom tre mänader efter det
att den handling på vilken förvärvet gmndas (fångeshandlingen) upprättades.
Tiden för sökande av lagfart räknas dock

1 Balken omtryckt 1971:1209.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:164 49

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

1.
för förvärv som beror av
villkor, myndighets tUlstånd eller annan sädan omständighet, frän det förvärvet
fullbordades,

2. för dödsbo, i faU som avses i 1 § andra stycket,
från det egendoraen överläts eller, om bouppteckning dä ej registrerats, från
det registreringen skedde,

3. för den som är ensam delägare i dödsbo, från det
bouppteckningen registrerades eller, om han först därefter blivit ensam
delägare, från det så skedde, dock, om boets förvaltning omhänderhas av boutredningsman
eller testamentsexekutör eUer om boet är avträtt tUl konkurs, ej i något fall
tidigare än från det egendomen utgavs lill delägaren,

4. för testamentstagare som tiUagts egendora i legat,
från det tesla-raentel vann laga kraft och legatel utgavs eller, ora
bouppteckning då ej registrerats, frän det registreringen skedde,

5. när talan väckts om återgång eller hävande av
förvärv innan tiden för sökande av lagfart utgick, från det dom varigenora
talan ogillades vann laga kraft.

Bestämmelserna i andra stycket 1 äger ej tillämpning i fråga om
förvärv som avses i 1 § lagen (1975:1132) om förvärv av hyresfastighet m. m.
och som ej omfattas av undantagsbestämmelserna i 2 § nämnda lag.

3 §
Sökes ej lagfart inom föreskriven tid, får inskrivningsmyndigheten förelägga
vite för lagfartsskyldighetens fuUgörande.

/ lagen (1975:1132) om förvärv av hyresfastighet m. m. finns
särskilda bestämmdser om ogiltighet av fånget när lagfartsskyldigheten ef
fullgörs.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1979. I fråga om förvärv som skett före
ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.

1.3
Förslag tiU

Lag
om ändring i förköpslagen (1967: 868)

Härigenom
föreskrivs alt 7 § förköpslagen (1967: 868) skaU ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

7
§2

Förköpsrätten
utövas genom att kommun inom tid sora anges i andra stycket underrättar säljare
och köpare om beslut att utöva förköpsrätt samt anmäler detta beslut till
inskrivningsmyndigheten med företeende

1 Lagen
omtryckt 1974: 815.

2 Senaste
lydelse 1975: 1135.

4
Riksdagen 1978/79. 1 saml. Nr 164

s. 50 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:164 50

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

av
bevis ora underrättelserna. Avser beslutet faslighet inora annan kommuns
omräde, gäller vad sora sagts om underrättelse till säljare och köpare ocksä
den andra kommunen. Beslutet skall antecknas i fastig-helsboken för varje
fastighet som ingår i försäljningen.

Förköpsrätlen
skall utövas sist Förköpsrätlen skall ulövas sist

på den inskrivningsdag som infal- på den inskrivningsdag som infal

ler närmast efter tre månader frän ler närmast efter tre månader frän

det lagfart sökles på köparens för- del lagfart söktes på köparens för

värv eller, om förvärvslUlstånd värv eller, om förvärvslUlstånd

fordras enligt jordförvärvslagen fordras enligt jordförvärvslagen

(1965: 290), lagen (1916: 156) om (1965: 290) eller lagen (1916: 156)

vissa inskränkningar i rätten all om vissa inskränkningar i rätten

förvärva fast egendom m. ra. eller att förvärva fast egendom ra. ra.,

lagen (1975:1132) om förvärv av från det tillstånd söktes. Ora säl-

hyresfastighet m. m., från det till- jaren eller köparen, raed över

stånd söktes. Ora säljaren eller lämnande av siyrkt avskrift av kö-

köparen, med överlämnande av pehandlingen, innan lagfart eller

siyrkt avskrift av köpehandlingen, tillstånd sökts, anmäler försälj-

innan lagfart eller tillstånd sökts, ningen tUl den eller de kommuner

anmäler försäljningen till den eller där den fasta egendomen är be-

de korarauner där den fasta egen- lägen, räknas tiden i stället frän

doraen är belägen, räknas tiden i det kommunen mottog sådan an-

stället från det kommunen mottog mälan. Var avskrift av köpehand-

sådan anmälan. Var avskrifi av lingen ej bifogad ansökan eller

köpehandlingen ej bifogad ansö- anmälan, rälcnas tiden först från

kan eller anraälan, räknas tiden det kommunen raottog sädan

först frän det kommunen mottog handling,

sådan handling.

Utövas
förköpsrätten ej inom föreskriven tid, är förköpsrätlen förlorad.

Denna
lag Iräder i kraft den 1 juli 1979. I fråga ora förvärv sora skett före
ikraftträdandet gäller äldre bestäramelser.

1.4
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder

Härigenom
föreskrivs att 16 b § lagen (1973: 188) om arrendenämnder och hyresnärander
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

16
b §2

Ansökan om förvärvstillstånd Ansökan ora förvärvstillslånd

skall
för yttrande tillställas kora- skall för yttrande tillställas kommun där
tillståndspliktig fast egen- mun där tillståndspliktig fasl egendora finnes.
Avser ansökan tiU- dora finnes samt, om det lämp-

1
Lagen omtryckt 1974:1090. 3 Senaste lydelse 1975:1133.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse stånd
till förvärv av aktie, skall tiden för avgivande av yttrande bestämraas sä
alt den ej understiger tre mänader.

Föreslagen
lyddse ligen kan ske, organisation av hyresgäster som berörs av ansökan. Avser
ansökan tUlstånd till förvärv av aktie, skall tiden för avgivande av yttrande
bestämmas så atl den ej understiger tre månader.

I
ärende angäende förvärvslUlstånd äger bestämmelserna i 14 § andra slyckel
raotsvarande tiUämpning. Ansökan om tillstånd atl förvärva

1.
fast egendom eller tomträtt
genom köp eller byte,

2.
aktie genom köp eller genom
inlösen i fall sora avses i 12 § andra stycket lagen (1975: 1132) om förvärv av
hyresfastighet ra. m.,

får ej prövas innan det
blivit slutligt avgjort ora förköp skall äga rura.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1979.

s. 52 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:164 52

2
Inledning

Enligt
lagen (1975: 1132) om förvärv av hyresfastighet m. ra. (lUlständslagen) är
förvärv av hyresfastighet beroende av tillstånd av hyresnärand.
Tillständsplikt gäller också för förvärv av aktie eller andel i bolag i vissa
fall. HärtUl anknyter bestämmelser om kommunal förköpsrält vid
aktieöverlåtelse.

Tillståndslagens
bestämmelser ora tiUstånd för förvärv av hyresfastighet gäller endast i sju
angivna korarauner i Stockholms-, Göleborgs- och Malmöområdena. I övrigt gäller
lagen i hela landet.

Frågan
om en utvidgning av det område där det krävs tillstånd för förvärv av fastighet
har aktualiserats av riksdagen med anledning av motioner (CU 1976/77: 20, rskr
1976/77: 188; se även CU 1977/78: 33).

För
alt utföra den av riksdagen begärda utredningen har en arbetsgrupp bildals
inom justiliedepartementel. I arbetet har deltagit företrädare för
Hyresgästernas riksförbund, Svenska kommunförbundet och Sveriges
fastighetsägareförbund.

I
denna promeraoria läggs fram förslag tUl lagändringar som grundar sig på det
arbete som har utförls inom arbelsgmppen. I promemorian behandlas också frågan
om lagfartsplikten (jfr LU 1976/77: 22 och LU 1977/78: 18).

3
Gällande rätt

3.1 Lagen om förvärv av
hyresfastighet m. m.

3.1.1 Allmänt

Lagen (1975: 1132) om
förvärv av hyresfastighet m. m. (lUlständslagen) har trätt i kraft såvitt
avser förvärv av hyresfastighet den 1 januari 1976 och i övrigt den 1 aprU 1976
(prop. 1975/76: 33, CU 1975/76: 5, rskr 1975/76: 102). Enligt punkt 2 av
övergångsbestäraraelserna till lUlständslagen gäller bestämmelserna i 17 §§
ora förvärv av hyresfastigheter endast i sju angivna kommuner, näraligen
Solna, Stockholm, Sundbyberg, Malmö, Svedala, Göteborg och Mölndal. Anledning
tiU denna av riksdagen införda begränsning i lagens tUläraplighet framgår av
redogörelsen för riksdagsbehandlingen (se avsnitt 4.1).

Bestämmelser om
förfarandet i tiUståndsärenden finns i lagen (1973: 188) om arrendenämnder och
hyresnämnder (nänmdlagen). Ytterligare bestämmelser om förfarandet finns i
förordningen (1975: 1139) om tillämpningen av lagen (1975: 1132) om förvärv av
hyresfastighet m. m. TiUståndsförfarandet för hyresfastigheter har samordnats
med förfarandet enligt förköpslagen (1967: 868).

s. 53 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:164 53

3.1.2
Förvärv av hyresfastighet

Enligt
1 § tiUståndslagen får fast egendora, sora är taxerad sora annan fastighet och
sora vid taxeringen har betecknats som hyresfastighet, inte ulan tillstånd av
hyresnärand förvärvas genora 1. köp, byte eller gåva, 2. tUlskott till bolag
eller förening, 3. utdelning eller skifie frän bolag eller förening, 4. fusion
enUgt 175 § lagen (1944: 705) om aktiebolag (som numera ersatts av
aktiebolagslagen, 1975: 1385). Tillständslagens bestämmelser om fast egendora
gäller även för toralrätl.

Enligt
koraraunalskaltelagen (1928: 370) skall fastighet taxeras sora annan fastighet
då den används för annat ändaraål än jordbruk eller skogsbruk. Inora den gmpp
av fastigheter sora taxeras sora annan faslighet görs en ytterligare
uppdelning med hänsyn till fastigheternas användningssätt. Fastighet som är
bebyggd med eller avsedd att bebyggas raed hyreshus klassificeras därvid som
hyresfastighet. Klassificeringen sker genora att fastigheten åsäits s. k.
typkod. Typkoden anges i fastig-hetslaxeringslängden och framgår av taxeringsbevis.
Av typkoderna svarar f, n. följande fem raot sådana fastigheter sora avses med
tillståndslagen: 20 (hyresfastighet; uppgifter för närmare klassificering
saknas), 21 (tomt för hyreshus), 22, 24 och 26 (hyreshus med varierande proportioner
mellan bostäder och lokaler).

Enligt
2 § lUlständslagen gäller åtskiUiga undantag från skyldigheten att söka
förvärvslUlstånd. Förvärvstillslånd fordras inte, om egendomen förvärvas från
staten, kommun, landstingskoraraun eller koraraunalförbund och inle heller ora
staten, koramun, landstingskoraraun, koraraunalförbund, bolag sora helt ägs av
koraraun eller landstingskoraraun, aUmännyttigt bostadsföretag,
riksorganisation av bostadsrättsföreningar eller bostadsrättsförening ansluten
tiU sädan organisation är förvärvare. Vidare gäller bl. a. vissa
släktskapsundantag.

Om
förvärvslillständ inte har sökts före fånget, skall tillstånd enligt 3 §
tillständslagen sökas inom tre mänader från det fånget skedde.

Enligt
4 § tillståndslagen fär förvärvstillslånd vägras, om sökanden inle gör
sannolikt alt han är i stånd att förvalta fasligheten, att syftet med förvärvet
är att han skaU idka bostadsförvaltning och därvid hålla fastigheten i sädanl
skick att den molsvarar de anspråk de boende enligt lag har rält att ställa
samt att han även i övrigt komraer alt iaktta god sed i hyresförhållanden.

Enligt
5 § första stycket lUlständslagen är fånget ogiltigt ora ansökan om
förvärvslUlstånd inte görs inom föreskriven tid och på föreskrivet sätl eller
om förvärvslUlstånd vägras genom lagakraftägande beslul.

Frågan
huruvida förvärvslUlstånd krävs skall beaktas vid inskrivningsmyndighetens
prövning av lagfartsansökan. Ora lagfart söks innan tillståndsfrågan har
avgjorts, skall ansökningen förklaras vilande enligt 20 kap. 7 § 11 jordabalken.
Har lagfart raeddelats i strid raot denna beslämmelse eller mot 20 kap. 6 § 8
jordabalken, har hänsynen tUl rätts-

s. 54 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:164 54

säkerhelen
ansetts kräva alt förvärvet inte drabbas av ogiltighetspåföljden. En
beslämmelse härom finns i 5 § andra stycket tillståndslagen.

6
och 7 §§ tillståndslagen innehåUer bestäraraelser ora efterprövning och
vidareöverlätelse eUer tvångsförsäljning när fastighet har förvärvats på
exekuiiv auklion.

3.1.3
Förvärv av aktie eller andel i bolag i vissa fall

Bestäraraelserna
i 811 §§ lUlständslagen innebär alt det krävs tillstånd av hyresnämnd också
för förvärv av aktie eller andel i bolag sora äger hyresfastigheter.
TillståndspUkten omfattar fömtom sädana förvärv som anges i 1 § även inlösen av
aktie pä grund av s. k. hembudsklausul i bolagsordning. Aktie- och
andelsförvärven är underkastade tiUslåndsplikt oavsett var bolagets fasligheter
ligger (jfr punkt 2 av övergångsbestära-melserna). Alla bolag faUer dock inte
under lagen. TillståndspUkten omfattar endast förvärv av aktie i en- eUer
fåmansbolag samt andel i handelsbolag. Som ytterligare villkor uppställs att
bolagets tillgångar uteslutande eller huvudsakligen utgörs av
hyresfastigheter. Det sistnämnda fallet skall enligt lagen anses föreligga, ora
taxeringsvärdet på bolagets fastigheter är rainst tre gånger siörre än det
bokförda värdet av bolagets övriga tillgångar. För koncernförhållanden gäUer
särskilda regler.

3.1.4
Förköpsrätt vid aktieöverlåtelse

Tillståndslagen
innehåller bestäramelser (1222 §§) som ger kommun förköpsrätt till aktier i
vissa fall. Syftet med förköpsrätten är att ge koinmunerna inflytande på
förvaltningen av hyresfastigheter som ägs av bolag som tUl huvudsaklig del
ägnar sig åt bostadsförvaltning. Förköpsrätt enligt förköpslagen kan inte
utövas i sädana fall där fastigheter ägs av bolag och där fastighetsöverlåtelse
i realiteten sker genom överlåtelse av aktierna i bolaget. TiUståndslagen
öppnar eraellertid möjUghet för komraunerna att förvärva hyresfastigheter
indirekt genom förköp av aktier i det bolag som äger fastigheterna.

Förköpsrätt
får utövas, om någon förvärvar aktie genom köp, för vUket förvärvstillstånd
krävs, eller genom tillståndspliktig inlösen på grund av s, k, hembudsklausul i
bolagsordningen, Förköpsrätlen tillkora-mer den kommun där bolagets
hyresfastigheter eller huvuddelen av dessa finns. Förköpsrätt utövas genora
att kommunen senast i samband med yttrande över förvärvarens ansökan om
förvärvstillslånd hos hyresnämnden anmäler sitt beslut att förköpa aktiema.
Förköp sker lill det pris sora har avtalals raellan köpare och säljare,
Uppkomraer tvisl huruvida förköpsrätt föreligger eller inte, ankorrmier det på
hyresnämnden att pröva tvisten. TiUstånd till förköp skall vägras bl, a. om det
är obilligt raed hänsyn till förhåUandet mellan köpare 'och säljare.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:164 55

J.7.5
Gemensamma bestämmelser

Talan
mot hyresnämnds beslut enligt lUlständslagen förs hos bostadsdomstolen genom
besvär inom tre veckor frän den dag beslutet meddelades (25 §). När det gäller
förvärvstillstånd är det endasl sökande som av hyresnämnden har vägrats
tillstånd som har rält alt anföra besvär mot nämndens beslut. Kommun har inte
ställning sora part i ärende om förvärvstiUstånd (se prop. 1975/76: 33 s. 71)
och kan alltså inte föra talan mot nämndens beslut i sådant ärende.

Beträffande
rättegångskostnaderna i hyresnäranden gäller den principen att vardera parten
skall bära sin kostnad, I bostadsdomstolen gäller däremot de allraänna
bestäraraelserna om rättegångskostnad i 18 kap, rättegångsbalken. 26 §
lUlständslagen innehåller ett undantag härifrän (se prop. 1975/76: 33 s, 102).
I ärende om tUlstånd lill förköp skall näraligen vardera parten bära sin
rättegångskostnad i bostadsdorastolen.

3.2 Lagen
om arrendenämnder och hyresnämnder

Bestämmelser
ora förfarandet hos hyresnäranden i ärende angående förvärvstiUstånd ra. m.
finns i 16 a c §§ närandlagen. Enligt 16 b § första stycket skall ansökan ora
förvärvstiUstånd för yttrande tillställas koraraun där fastigheten finns. Det
finns ingen föreskrift sora ålägger hyresnämnden att också inhämta yttrande
från hyresgästförening (se prop. 1975/76: 33 s. 71 och CU 1976/77: 20 s. 3).
Enligt 16 b § tredje stycket fär ansökan om förvärvslillslånd inle prövas innan
det blivit slulligt avgjort om förköp skall äga mm i fråga om fast egendom
eller aktie.

Om
beslut enUgt tiUståndslagen avser tiUstånd till fraratida förvärv, skall
hyresnämnden enligt 21 § nämndlagen ange viss tid, högst ett år, för beslutels
giltighei.

3.3 Förköpslagen

Förköpslagen
gäller vid köp och byte av fast egendom och tomträtt. Enligt 7 § förköpslagen
ulövas förköpsrätten genom att koraraun inora viss angiven tid underrättar
säljare och köpare ora beslut alt utöva förköpsrält samt anmäler detta beslut
till inskrivningsmyndigheten med företeende av bevis ora underrättelserna.
Förköpsrätten skall utövas sist på den inskrivningsdag som infaller närmast
efter tre raänader från det lagfart söktes pä köparens förvärv eller, ora
förvärvstillstånd fordras enligt jordförvärvslagen (1965: 290), lagen (1916:
156) om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom ra. m. eller
tillståndslagen, från det tillstånd söktes. Om säljaren eller köparen innan
lagfart eller tUlstånd sökts anmäler försäljningen till kommunen, räknas tiden
i

s. 56 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:164 56

stället
frän det kommunen mottog sädan anraälan. Ora avskrift av köpehandlingen inte
var fogad till ansökan eller anmälan, räknas tiden först frän det koramunen
mottog sådan handling.

Enligt
12 § förköpslagen är köp av fast egendom för sin giltighet beroende av att
förköp inle sker. Om lagfart har bevUjals för köparen i strid med 20 kap. 7 §
10 jordabalken, är dock förköpsrätten förlorad. Om förköp har skett, är det
utan verkan. Motsvarande gäller om förvärvstillstånd har meddelats i strid med
bl. a. 16 b § tredje stycket närandlagen.

Om
ansökan om lagfart inle kan bifallas på grund av atl frägan om förköp inle är
avgjord, skall inskrivningsrayndigheten enligt 5 § förköpskungörelsen (1967:
873) inom tvä veckor från den inskrivningsdag då ansökningen gjordes underrätta
den eUer de kommuner, där den fasta egendomen är belägen, om ansökningen.
Underrättelsen skall innehåUa uppgifi om den inskrivningsdag dä lagfart söktes
samt om säljarens och köparens namn och adresser. Vid underrättelsen skall
fogas styrkt avskrift av köpehandlingen.

Enligt
7 § förköpskungörelsen har hyresnäranden raotsvarande underrättelseskyldighet
i fräga ora ansökan ora förvärvslillständ.

3.4
Förordningen om tillämpningen av lagen (1975:1132) om förvärv av hyresfastighet
m. m.

Enligt
1 § tUlämpningsförordningen skaU fråga humvida förvärvslillständ fordras
bedömas pä grundval av bevis om fastighetens typkod enligt den vid tidpunkten
för förvärvet eller, när ansökan avser tiUstånd till framlida förvärv, den vid
lidpunkten för ansökningen senast fastställda taxeringen.

I 2
och 4 §§ tillämpningsförordningen finns bestäraraelser ora vad förvärvaren
skall lärana för uppgifter i ärende om förvärvstillslånd utöver vad sora följer
av 16 a § nämndlagen.

Ora
hyresnämnden skall länma underrättelse enligt 7 § förköpskungörelsen, skall
underrättelsen enligt en uttrycklig föreskrift i 8 § till-lämpningsförordningen
lämnas samtidigt med att näranden begär yttrande enligt 16 b § närandlagen.

Enligt
9 § tiUärapningsförordningen skaU beslut i ärende om förvärvslillständ
tillställas kommun sora har yttrat sig i ärendet.

4
Tidigare riksdagsbehandling m. m.

4.1
Civilutskottets betänkande 1975/76: 5

Den
geografiska begränsningen i tiUständslagens tUläraplighet enligt punkt 2 av
övergångsbestäraraelserna infördes av riksdagen vid behandlingen av prop.
1975/76: 33. Som motivering för alt tiUämpnings-

s. 57 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:164 57

orarådet
borde begränsas i fråga ora fastighetsförvärv anförde civilutskottet i sitt av
riksdagen godkända betänkande (CU 1975/76: 5 s. 4) bl, a, följande.

Utskottet
anser för det andra alt i avvaktan pä principiellt nya utgångspunkter
vägningen mellan behovet av en förhandsprövning och ölägenheterna därav för den
normala faslighetsomsättningen och den därtiU knutna administrationen bör kunna
inriktas på möjligheten att få områdesmässiga begränsningar beträffande
tUlståndsprövningen vid fasiighetsförvärv. Sädana begränsningar raed hänsyn
till ett skiftande behov av ingripanden har tidigare praktiserats i hyressammanhang.
Även ora det enligt utskottets mening självfallet är viktigt att stävja missbmk
av de med fastighetsägandet givna rättigheterna i alla orter kan dock antas att
det ekonomiska incitamentet växlar i styrka raellan olika områden. Enligt
utskottets mening skulle förslagels huvudsyfte tillgodoses även om lillständ
till förvärv av fastighet krävdes endast inom de tre storstadsområdena och där
i de kommuner som har en mer markerad innerstadskaraktär.

4.2
Interpellationssvar den 7 december 1976

Frågan
om lagens tUlämpningsområde behandlades i interpellationssvar den 7 deceraber
1976. Statsrådet Friggebo yttrade därvid bl. a. följande.

Alt
lagen inte gavs en vidare regional tillämpning sararaanhänger raed de
olägenheter som den för med sig för den helt acceptabla och normala
omsättningen på fastighetsmarknaden. Enligt min mening bör lagen vara tUlämplig
endast i de orter där behovet av en förhandsprövning väger så tungt att dessa
olägenheier får godtas. Lagen trädde i kraft för mindre än ett är sedan. Om det
framdeles visar sig att det finns behov av en utvidgning av lagens
tillämplighet till viss eller vissa kommuner koramer jag att ta upp frägan om
ändring i lagen.

4.3
Civilutskottets betänkande 1976/77: 20

Våren
1977 behandlade riksdagen en motion ora viss utvidgning av
tillärapningsomrädet. CivUulskottet framhöU i sitt betänkande (CU 1976/77: 20
s. 3) bl. a. följande.

Utskottet
har inte funnit anledning att ändra sin tidigare uppfattning (CU 1975/76: 5)
att kravet på tUlstånd tiU förvärv av hyresfastighet kan begränsas tiU vissa
kommuner. Utskottet ansluter sig därraed ocksä till den i interpellationssvar
(1976-12-07) anförda uppfallningen att bestäramelserna bör gälla i de koramuner
där behovet av dera är så starkt att det bör tUlgodoses även raed hänsyn tagen
tUl de olägenheter ett prövningsförfarande innebär för den norraala och
acceptabla fastighetsomsättningen. Riksdagens beslut varigenora lagen antogs
innebar ocksä en tillämpning av denna princip.

Den
avgränsning av tUlämplighetsområdet som nu gäller fick med hänsyn till
omständighetema ske efter endast översiktlig uiredning.

s. 58 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:164 58

Från
regeringens sida har ocksä utfäsls att frågan ora en ändring av lagen skulle
tas upp om det framdeles visar sig att det finns behov av en ulvidgning av
lagens tillämplighet lill viss eller vissa korarauner. Uppgifter om
fastighetsöverlåtelser i andra kommuner tyder på alt sädana överväganden nu bör
aktualiseras. Enligt utskottels mening bör en ytterligare utredning göras inom
regeringens kansli för alt belysa behovet av en utvidgning av
tiUämpningsorarädet. Mot bakgmnd av detta material vilket bör redovisas i
lämplig form kan i första hand regeringen bedöma om behovens tyngd motiverar
ett förslag till lagändring.

Riksdagen
beslöt att som sin raening ge regeringen till känna vad utskottei hade anfört
(rskr 1976/77: 188),

Med
anledning av riksdagens beslut har en arbetsgmpp bUdats inora
justitiedepartementet. I arbelet har deltagit företrädare för Hyresgästernas
riksförbund. Svenska koraraunförbundet och Sveriges fastighetsägareförbund.
Arbetsgruppen har samlat in statistik från hyresnämnderna i Stockholm, Göteborg
och Malraö och frän bostadsdorastolen. Vidare har synpunkter inhämtats från
berörda organisaiioner.

4.4 Interpellationssvar
den 7 november 1977

I
svar på en interpellation lämnade statsrådet Friggebo den 7 november 1977 en
redogörelse för de ätgärder sora regeringen dä hade vidtagit raed anledning av
riksdagens beslul. I interpellationssvaret anfördes bl. a. följande.

Som
ett första led i den av riksdagen begärda utredningen har man inora
justitiedepartementet undersökt hur lagen tiUämpats inom de områden där
tillståndsplikt f. n. råder. Hyresnämnderna i Stockholm, Göteborg och Malmö
har läranat statistik om de tUlståndsärenden sora handlagts under tiden den 1
januari 1976den 30 juni 1977. Vidare har avskrifter sänts in av saratliga
beslut där förvärvslUlstånd har vägrats. Liknande uppgifter har inhämtats från
bostadsdomstolen.

Överläggningar
har vidare ägt mm raed företrädare för Hyresgästernas riksförbund. Svenska
koraraunförbundet och Sveriges fastighetsägareförbund. Organisationema har
fält del av den statistik sora lämnals av bostadsdorastolen och hyresnämnderna
och har framfört synpunkter på den. De har åtagit sig att efter ytterligare
sonderingar inom resp. organisation ange sina uppfattningar ora behovet av en
utvidgning av lagens tUlämpningsområde och eventuella önskemål om andra ändringar
i lagen.

Överläggningarna
raed organisationerna koraraer att pågå under hösten. Regeringen koraraer
därefter att ta ställning till frägan ora behovet av ändringar i lagen.

4.5 Civilutskottets
betänkande 1977/78: 33

Vären
1978 behandlade riksdagen med anledning av motioner frågan ora ändring i
lUlständslagen. Motionerna avslogs av riksdagen i enlighet raed civUulskottels
hemstäUan (CU 1977/78: 33).

s. 59 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:164 59

I
fräga om lagens tillämpningsområde anförde civilutskottet (CU 1977/78: 33 s.
5).

Med
anledning av motionerna har företrädare för justitiedepartementet i februari
lämnat utskottet en muntlig redogörelse för utredningsarbetet. Därvid uppgavs
atl enligt arbetsgruppens bedömning bör en förvärvslagsliftning av förevarande
slag i princip vara riksomfattande. Utredningsarbetet bedrivs därför med denna
inriktning. Som framhållits av riksdagen skulle emellertid en utvidgning av
förvärvsprövningen i dess nuvarande form till att omfatta hela riket medföra
praktiska olägenheter för mänga kommuner och enskUda. En rikstäckande förvärvsprövning
fömtsätter därför att förfarandet i tUlståndsärenden ändras. Inom arbetsgruppen
har enighet uppnåtts om att man bör välja en lösning som innebär att
förvärvstillstånd skall fordras endast om kommun i ett enskilt fall begär att
prövning enligt lagen skall ske hos hyresnäranden. Avsikten med denna lösning
är atl kommunen i allmänhet skall kunna ta stäUning tUl frågan ora behovet av
förvärvsprövning i samband raed att kommunen avgör ora förköp enligt
förköpslagen (1967: 868) skall ske eller inte. En sådan utformning av
förfarandet i tillstånds-ärenden innebär att förhållandevis stora ingrepp mäste
göras i de nuvarande handläggningsreglerna. I samband därraed koraraer ocksä
andra reformfrågor beträffande lagen att prövas, t. ex. reglerna om överklagande
av hyresnämndens beslut i förvärvsärende. I enlighet raed de riktlinjer som
slalsrådet Friggebo under hand har meddelal för det fortsatta
utredningsarbetet bedrivs arbetet med den målsättningen alt ett förslag till
reviderad förvärvslagstiftning bör läggas fram för remissbehandling i höst.

Också enligt utskottets
uppfattning talar principiella skäl för att en förvärvslagstiftning av
förevarande slag bör vara riksomfattande. Utskottet finner det därför
tUlfredsställande att det på riksdagens initiativ igångsatta utredningsarbetet
nuraera är inriktat på att åstadkomma en lösning av de handläggningslekniska
problem som har föranlell att lagens tillämpningsområde har begränsats till de
områden där hyresgästernas behov av ett skydd mot fastighetsspekulalion har
ansetts vara störst. Utskottet vill stryka under vikten av att arbetet bedrivs
så skyndsam atl förslag kan föreläggas riksdagen i så god tid att lagändringar
kan träda i kraft den 1 juU 1979.

I
fråga ora besvärsrättens utforraning anförde civilutskottet (CU 1977/78: 33 s.
6).

Utskottet
vill framhälla alt bestänunelserna om besvärsrätt i 1976 ärs tillständslag
lorde vara utformade efter förebild av annan lagstiftning av liknande slag. I
lagar ora förvärvslUlstånd är del normalt endast sökande, som har vägrats
tillstånd, som har ansetts ha behov av besvärs-ratt. Sä är exempelvis fallet
enligt jordförvärvslagen (1965: 290). Det nu sagda bör dock enligt utskottets
uppfattning inte hindra att besvärsreglema i 1976 ärs tillståndslag utformas
på annal sätt om detta av särskilda skäl får anses ändamålsenligt. Som framgår
av den information sora utskottet har erhållit om den inom regeringens kansli
pågående översynen av lagen kommer besvärsbestämmelserna därvid att las upp
till närmare övervägande. Utskottet fömtsätter att de för- och nackdelar sora
kan vara förbundna raed den av motionärerna förordade ordningen

s. 60 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:164 60

kommer
att undersökas noga. I avvaktan pä resultatet av utredningsarbetet i denna del
bör något ställningstagande från riksdagens sida inte ske i sakfrågan.

Med
anledning av en motion om ålgärder mol spekulation vid köp och försäljning av
industrilokaler anförde civilulskottel (CU 1977/78: 33 s. 7) bl, a, följande.

Motionärerna
framhåller att spekulation i saraband med fastighets-affärer kan spåras även
när det gäller köp och försäljning av industrilokaler, främst s, k.
induslrihotell. Det har enligt motionärema före-korarait att personer, vilkas
läraplighet som fastighetsägare ifrågasatts av bl. a. Stockholms kommuns
fastighetskontor, har förvärvat industrilokaler pä andra häll i landet.
Motionärerna anser att frågan bör utredas och alt syftet bör vara alt
ästadkomraa en lagstiftning som sätter effektivt stopp för möjlighelerna till
spekulalion vid köp och försäljning av industrilokaler. Motionärema hemställer
att riksdagen ger regeringen delta tUl känna.

Utskottet
delar i och för sig motionärernas uppfattning att det är angeläget alt
motverka spekulationsköp också när det gäller den del av fastighetsbeståndet
som oranärans i raotionen. Som fraragår av den tidigare redogörelsen är dock
1976 års tiUständslag enbart inriklad pä alt skydda bostadshyresgäsler mot de
negativa verkningar som erfarenhetsmässigt blir följden av spekulativa
fastighetsförvärv. Att i samband med den nu pågående revisionen av denna lag överväga
en ulvidgning av tillämpningsområdet tUl alt omfatia också s. k. industrihotell
skulle enligt utskottets mening föra alltför längt. Denna uppfattning synes f.
ö. även motionärema ha. Även om utskottet inte kan biträda motionärernas
förslag att frågan nu bör bli föreraål för utredning vill utskottet stryka
under att regeringen bör följa utvecklingen pä orarådet raed uppmärksamhet och
ta de initiativ som kan bli påkallade. Enligt utskottets mening kan det
exempelvis finnas skäl att söka införskaffa närmare upplysningar om det i
motionen aktualiserade problemet i samband med departementsbehandlingen av
hyresrättsulredningens nyligen avgivna betänkande (SOU 1978: 8) Hyresrätt 2
Lokalhyra. Enligt vad utskottet inhämtat har frågan också berörts i en skrivelse
frän Gävle fastighets-närand som Kommunförbundet överlämnat tUl regeringens
kansli i samband med den nu pägäende översynen av 1976 års lUlståndslag. Eftersora
regeringen genora den näranda skrivelsen har blivit uppraärksara-mad på det här
föreliggande problemet finner utskottet det f, n. inte erforderligt med något
initiativ från riksdagens sida. Motionen bör därför inte föranleda någon
riksdagens vidare åtgärd.

En
redogörelse för den av utskottet omnämnda skrivelsen från kommunförbundet
lämnas i följande avsnitt.

5
Kommunförbundets skrivelse den 10 februari 1978

Svenska
kommunförbundet har med skrivelse den 10 februari 1978 lill
justitiedepartementet för kännedom översänt en skrivelse från Gävleborgs
länsavdelning, där det hemstäUs alt kommunförbundet låter utreda frågan ora en
eventuell utvidgning av lagstiftningen i fräga om

s. 61 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:164 61

spekulationsköp
av hyresfastigheter m. ra, till att orafatta även andra orter än de tre
storstadsorarådena och även andra lyper av hyresfastigheter.

Skrivelsen
från Gävleborgs länsavdelning är föranledd av en skrivelse frän Gävle
fastighetsnämnd, där det sägs bl, a. följande.

Behovet
av utvidgning av lagen har korarait upp till diskussion i Gävle, dels i
fastighelsnämnden, dels efter interpellation i kommunfullmäktige. Bakgrunden
är att man pä fastighetsmarknaden i Gävle kunnat förmärka ett ökande iniresse
frän personer som är yrkesraässigt engagerade i fastighetsbranschen i
storstadsområdena och som tidigare ej visat iniresse för fastigheter i Gävle.
Nalurligt nog är influensen från Stockholmsområdet tydligast märkbar i Gävle,
En utvidgning av lagens geografiska lUlärapningsoraräde skulle kunna förhindra,
att personer som i slorstadsoraräden ej tilläts förvärva delta slags
hyresfastigheter i stället etablera sig i andra kommuner.

En annan tendens sora raan
kunnat spåra är att del uppkommit en ny krets av intressenter för hyreshus som
innehåller enbart lokaler och sora därför inte orafattas av den nämnda lagen.
De alltmer stigande kraven på god arbetsmiljö i industrilokaler och andra
arbetsplatser medför alt behovet av gott underhåU och god fastighelsskötsel
ökar även beträffande dessa fasligheter. Det borde därför övervägas att
utvidga lagens lill-lämpningsoraräde lUl att gälla även andra större hyresfastigheter
än sädana sora innehäller många bostäder.

De erfarenheter vi har av
utvecklingen i Gävle är självfallet icke tillräckligt underlag för
lagändringar. Vi anhåller därför, att Länsavdelningen animerar
Koraraunförbundet atl göra en undersökning ora utvecklingen i andra större
tätorter varit likartad och att ora så är fallet verka för lagens utvidgning
både geografiskt och beträffande typer av hyresfastigheter.

6
Stockholms kommuns utredning om fastighetshandeln

Stockholras
koraraunstyrelse beslulade den 23 maj 1977 att tillsätta en utredning rörande
social utslagning och ekonomisk brottslighet. En delutredning avser
faslighetshandeln och leds av förste intendenten Ulf Lygnell. En delrapport 1
Fastighetsspekulationen och tillständslagen har enligt kommunstyrelsens beslut
den 26 april 1978 för kännedom överlämnats till justitiedepartementet. I
delrapporten behandlas de ärenden om tillstånd att förvärva hyresfastighet som
prövats i hyresnämnden i Stockholm under åren 1976 och 1977. Kommunen har i sju
faU avstyrkt tillstånd med spekulalionskrileriet som främsta grund. Trots
detla har hyresnämnden i sex av dessa faU givit sökanden tUlstånd. Enligt
delrapporten bör lagstiftningen förtydligas så alt täta fastighetstransaktioner
direkt blir diskvalificerande för tUlstånd att förvärva hyresfastighet.

En delrapport 2 har den 6
september 1978 överläranats till kommunstyrelsen, I delrapporten behandlas
dels tUlämpningen av tillståndslagen

s. 62 Kontrollera mot PDF

Prop.
1918/19:164 62

första
halvåret 1978, dels tiUståndslagen och aktieförvärv i fastighetsbolag.
Avsikten är alt även delrapport 2 skaU överlämnas till justitiedepartementet.
Utredningsarbetet fortsätter.

Enligt
delrapport 2 har under perioden fr. o. ra. den 1 april 1976 (då lagen Irädde i
kraft sävitt gäller aktieförvärv) till mitten av maj 1978 till hyresnämnden i
Stockholm korarait in endasl sex ansökningar om tillstånd till förvärv av
aktier eUer andelar i bolag. Av dessa ansökningar har fyra bifallits och två
återkallats. I rapporten görs ett försök att närmare undersöka frekvensen av
tiUståndspliktiga förvärv. Det framhåUs som önskvärt alt man fär en förbättrad
kontroU över aktie- och andelsförvärv och en del tänkbara ätgärder diskuteras.

7
Lagfartsplikten 7.1 Gällande rätt

Den
som med äganderätt har förvärvat fast egendom skall enligt 20 kap. 1 §
jordabalken söka inskrivning av förvärvet (lagfart). Enligt 20 kap. 2 §
jordabalken skaU lagfart sökas inom tre månader efter det att den handling pä
vilken förvärvet grundas (fängeshandlingen) upprättades. Tiden för sökande av
lagfart räknas dock för förvärv sora beror av villkor, myndighets tillstånd
eller annan sådan omständighet, frän det förvärvet fullbordades. Det anges i
balken även andra förhällanden som medför att tidpunklen för lagfartspUktens
inträde förskjuts.

Om inte lagfart söks inom
föreskriven tid, fär inskrivningsmyndigheten enligt 20 kap. 3 § jordabalken
förelägga vite för lagfartsskyldighetens fullgörande. Sådant vite får enligt 19
kap. 4 § jordabalken bestämraas till högre belopp än som eljest gäUer enligt de
allmänna bestämmelserna i 9 kap. 8 § rättegångsbalken. Inskrivningsrayndigheten
får även döma ut vitet.

Den som söker lagfart
skall enligt 20 kap. 5 § jordabalken ge in fängeshandlingen samt de övriga
handlingar sora fordras till styrkande av förvärvet.

I
20 kap. 6 § jordabalken anges de faU då lagfartsansökan skall avslås. Så skall
enligt punkt 8 ske, om det för sökandens rätt att förvärva fastigheten fordras
myndighets tUlstånd och i lag föreskriven tid för sökande av sådant tiUstånd
försuttits eller ansökan därom avslagits.

Ora det inte förekoramer
omständighet som avses i 6 §, skaU lagfartsansökan enligt 20 kap. 7 §
jordabalken förklaras vilande bl. a. om vid köp eller byte förvärvet är
beroende av att förköp inte sker eller vid förköp detta inte är fullbordat
(punkt 10) eller om förvärvet i annat fall enUgt lag är beroende av domstols
eller annan myndighets tillstånd (punkt 11).

Om
tomträtt övergår till ny innehavare, skall denne enhgt 21 kap.

s. 63 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:164 63

7
§ jordabalken söka inskrivning av sitt förvärv. Om inskrivningen gäller 20
kap. i tUlämpliga delar.

Under
förarbetet till jordabalken uppmärksammades behovet av kontroll av att lagfart
söks. För att få tUl ständ en bättre kontroll föreslog lagberedningen att laga
köpevittne skulle bestyrka köpehandlingen och rapportera fastighetsförvärvet
tiU inskrivningsdomaren. En liknande ordning föreslogs av
jordabalksutredningen. I jordabalkspropositionen anförde departementschefen i
fråga om det föreslagna vittneskravet (prop. 1970: 20 del Bis. 137) bl. a.
följande.

Det
är givetvis av vikt att lagfartspUkten fuUgörs. Särskilt blir detta
förhållandet med hänsyn tUl den ökade betydelse som lagfarten tillmäts enligt
jordabalksförslaget. Lagfartens rättsverkningar är emellertid väsentligen av
sådan art att det ligger i köparens eget intresse att erhålla lagfart. En
förbättrad lagfartskontroll i fråga om överlåtelse blir också av begränsad
betydelse för fastighetsböckernas tUlförlitlighet så länge inte en motsvarande
kontroU ordnas för andra fång, främst sådana av faraUjerättslig karaktär.

Även
med tillbörligt hänsynstagande tUl det önskvärda i en lagfarts-kontroll vid köp
möter starka betänkligheter mot det föreslagna vittnes-institutet. Parterna
kommer att åsamkas inte obetydliga besvär och kostnader och det föreslagna
formkravet mäste anses bli ett i förhåUande tUl den uppnådda fördelen alltför
tyngande band pä omsättningen. Därtill komraer den av lagberedningen hävdade
konsekvensen att även an-nuUering av köpeavtal måste ske med iakttagande av
formkravet. Jag finner inte tillräckliga skäl föreligga alt införa ett formkrav
med en för rådande rättsuppfattning sä främmande innebörd och verkan. Förslaget
om medverkan vid köp av ett kvalificerat vittne har därför inte lagits upp i
departementsförslaget.

Vid
remissbehandlingen har vissa alternativ tiU instituten laga köpevittne och
lagfartsvittne antytts. Vad som för fastighetsköpets vidkommande är av särskUt
intresse är förslaget om en ogiltighelspåföljd vid försummelse att söka
lagfart inom föreskriven tid. Om lagfartsskyldighetens fuUgörande görs till ett
formkrav, möter i och för sig inte hinder att låta en ogiltighelspåföljd
inträda vid åsidosättande av denna skyldighet. En sädan anordning, som blir
konsekvent genomförd i ett s. k. nolarial-system enligt vUket köpet kommer till
stånd inför den registrerande myndigheten, möter emellertid starka
betänkligheter, särskilt med hänsyn till att den radikalt bryter med svensk
rättstradition på detta område.

Frågan
om fullgörandet av lagfartspUkten togs upp även i specialmoliveringen tiU 20
kap. 3 §, varvid departementschefen anförde (prop. 1970: 20 del B 2 s. 569) bl.
a. följande.

I
jordabalksförslagen redovisas inte någon utredning angående den omfattning i
vUken fastighetsägare försummar att söka lagfart eller söker lagfart för sent.
Lagberedningen torde emellertid ha utgått från att läget inte kan anses
tiUfredsstäUande och att alltså fastighetsägarens eget intresse av att vinna
lagfart inte utgör en tillräcklig drivfjäder för att förmå honom att lagfara
sitt förvärv. I syfte att komma till rätta med della problera tänker sig
beredningen att göra övervakningen mera effektiv genom att dels flytta detta
åliggande frän åklagaren till inskriv-

s. 64 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:164 64

ningsdoraaren,
dels förse denne raed material som grundval för övervakningen genom att ålägga
laga köpevittnena att rapportera fastighetsöverlåtelserna till
inskrivningsdomaren. Jordabalksutredningen har lill och med velat betrakta laga
köpevittnena uteslutande som ett led i övervakningen av lagfartsskyldighetens
fullgörande.

Genom
atl institutet laga köpevittnen (lagfartsvittne) inte ges någon motsvarighet i
departementsförslaget måste spörsmålet om övervakningen beiräffande
lagfarlsskyldighelen prövas pä nytt. Jag har inle funnit tillräckliga skäl att
söka införskaffa någon uiredning i vilken utsträckning lagfartsskyldighelen
försumraas. Jag hyser dock den uppfattningen att probleraet inte har sådan
belydelse, att det motiverar några raera långtgående anordningar. Denna
uppfattning utgör för övrigi, såsom framgår av vad jag anfört i anslutning tiU
4 kap., ett viktigt skäl till att jag tagit avstånd från institutet laga
köpevittne.

En
speciell väg att påverka fastighetsförvärvare att i tid söka lagfart har på
senare tid diskuterats. Jag syfiar på stärapelskatteutredning-ens (SOU 1961:
37) förslag att slärapelskatten skulle utgå med förhöjt belopp vid dröjsmål
raed lagfartsansökan. I avvaktan på resultatet av den prövning som förslaget om
laga köpevittnen skulle komma att undergå medtogs inte förhöjningsregeln i
1964 års slämpelskatteförord-ning. Utraönstringen av institutet laga köpevittne
torde böra medföra att slämpelskatteutredningens förslag tas upp tUl förnyad
prövning.

När
det gäller att öva direkt kontroU över lagfartsskyldighetens fullgörande
ligger den väsentliga svårigheten i att som grundval för kontrollen
införskaffa utredning om de fastighetsförvärv, som äger mm. En möjlighet att
lösa detla problem kan måhända bestå i alt i en eller annan form utnyttja den
utredning angäende ägandeirätten tUl fast egendom, som finns hos lokal
skattemyndighet eller taxeringsnämnd.

Enligt
min mening kan inte anses nödvändigt att redan i detla sammanhang ta ställning
tiU frågan om några särskilda anordningar behöver vidtas för att skärpa
efterlevnaden av skyldigheten att söka lagfart samt ora i så faU skärpningen
bör ske i form av en direkt övervakning. Sådana anordningar bör inte införas
annat än om det blir klart visat att lagfartsskyldigheten försuramas i
besvärande utsträckning. Jag är för övrigt inte övertygad ora att en
övervakning om en sådan lösning anses ofrånkomlig bör anförtros
inskrivningsmyndigheten.

7.2
Riksrevisionsverkets rapport den 3 september 1976

Riksrevisionsverket
har som ett led i förvaltningsrevisionen av domstolsväsendet undersökt
förhåUandena rörande expeditionslider m. ra. vid inskrivningsmyndigheterna.
Härvid har verket ocksä uppmärksammat frågan om lagfartspUktens efterlevnad. I
en tUl domstolsverket överlämnad rapport den 3 september 1976 (dnr 1976: 536)
konsiaterar riksrevisionsverket att antalet förseningar med lagfartsansökan är
stort (ca 21 %). Tidsfördelningen av förseningarna är sådana att
fastighelsböc-kernas tillförlitlighet kan anses mindre tillfredsställande.
Förseningar medför dessutom ränteförluster för staten. Under förutsättning att
ett av riksrevisionsverket gjort urval är representativt uppgår den årliga rän-

s. 65 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:164 65

teförlusten
totalt till ca 3,4 milj. kr. Domstolsverket bör därför närmare överväga problemet
och utreda vilka möjligheler som är raest lämpade för att förbättra
efterlevnaden av lagfartsskyldighelen.

7.3
Domstolsverkets promemoria den 22 februari 1977

Domstolsverket
har tUl justitiedepartementet överlämnat en den 22 februari 1977 dagtecknad promemoria
nr 24 ora kontroll av atl lagfart söks. Promemorian har framstäUts och
behandlats av en projektgrupp inom domstolsverkets projekt
Inskrivningsmyndigheternas organisation, arbetsformer m. ra.

I
proraemorian framhålls vad gäller riksrevisionsverkets rapport atl det kan
ifrägasätlas ora de aUvarliga slutsatser verket drar har tillräcklig grund i
undersökningsresultatet. Rapporten ulvisar att närraare 80 % av förvärven
lagfars i rätt tid och över 90 % inom sex månader. Siffrorna är enligt
projektgmppen säkert än högre i verkligheten, eftersora i undersökningen anges
alt hänsyn inte tagits tUl möjligheten av att viUkor knutits till förvärvet,
vilket raedfört atl lagfartsskyldighetens inträde förskjutils. Den
bortskrivning av denna osäkerhetsfaktor sora skett genora hänvisning till
förköpsfallen förefaller projektgmppen något lättvindig. Statens ränteförlust
på grund av försenade lagfarlsansökningar torde i vart fall till en del
uppvägas av den räntevinst sora görs genora att fastighetsägare i icke ringa
utsträckning ansöker ora lagfart före lagfartsskyldighetens inträde.

I
proraemorian hänvisas vidare till en av statistiska centralbyrån (SCB) år 1975
utförd statistisk bearbetning av underlaget till lagfarts- och
fas-tighelsprisstatistiken. En grov beräkning av statens ränteförlust på grund
av de förvärv som undersökts av SCB slutar enligt promemorian pä 2,5 railj. kr.

I
proraemorian diskuteras fem olika åtgärder för att förbättra lagfartspliktens
fuUgörande.

1.
Införande av laga köpevittnen
(lagfartsvittnen) med rapporteringsskyldighet tUl inskrivningsmyndigheten.

2.
Ogiltighelspåföljd vid för sen
lagfartsansökan.

3.
Förhöjd stämpelskatt vid för
sen lagfartsansökan.

4.
Utnyttjande i en eller annan
form av den informaiion sora finns hos lokal skalterayndighet eUer
taxeringsnärand.

5.
Tillskapande av saraband mellan
banker och övervakande rayndighet, sä att långivning till fastighetsköp
autoraatiskt raeddelas till inskrivningsrayndigheten.

Projektgruppen
konstaterar alt de skäl som under förarbetena lUl jordabalken anförts mot
stadgande om laga köpevittnen (lagfartsvittnen) och ogiltighetspåföljd vid för
sen lagfartsansökan alltjämt är bärkraftiga,

5
Riksdagen 1978/79. 1 saml Nr 164

s. 66 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:164 66

i
all synnerhet sora riksrevisionsverkets och SCB:s undersökningar visar atl
deparleraenlschefens bedöraning av probleraens vidd var den riktiga.
Beiräffande laga köpeviltnen finner projektgruppen vidare att det av
jordabalksulredningen föreslagna systeraet skuUe raedföra en kraftig belastning
på inskrivningsrayndighelerna (IM). För att tanken frän IM:s synpunkt skall ha
något berättigande borde vittnenas uppgifter utökas med obligatoriskt
komraissionärsskap innefattande atl lagfart söks i rätl tid och på rätt sätt.
Man kunde då ha förhoppning om alt den nuvarande av riksrevisionsverket
påpekade bristfälliga standarden hos lagfartsansökningarna förbättrades
samtidigt som IM besparades merarbetel med lagfartsbevakning. Projektgruppen
anmärker också att IM med nuvarande ordning sällan har anledning att särskilt kontrollera
alt lagfartsskyldigheten iakttagits i rätt tid. Ogiltighetspåföljd skulle
därför ulöver de av departeraenlschefen anförda nackdelarna även raedföra ett
icke ringa merarbete för IM.

När
det gäller möjligheten att ta lill straffskall hänvisar projektgruppen till
departementschefens uttalande att förkastandet av lagfartsvittnes-systemel
aktualiserade förnyad prövning av straffskattefrågan. Någon sådan prövning har
dock ännu inte skett. Projektgruppen konsiaterar atl IM för närvarande säUan
har anledning att särskilt kontrollera att lagfart sökts i rätt tid. Det skulle
innebära ett beaktansvärt merarbete för IM alt ta ställning i denna fräga
beträffande alla ärenden som föranleder stämpelskall. Ytterligare tillkommer
besväret med att beräkna den förhöjda skallen. Del är enligt projektgruppen
att märka att påföljden inle berör stämpelskattefria fång, vilka utgör ca 23 %
av förvärven (1973). Vidare kan man, anser projektgmppen, riskera att en
straffskattebesläm-melse leder till manipulationer i form av posldalering och
omskrivning av köpeavtal o. d.

I
förarbetena hade vidare framförts som en möjlig lösning atl utnyttja den
information sora finns hos lokal skattemyndighet eller taxeringsnämnd.
Projektgruppen konstaterar alt dessa myndigheter endast i begränsad
utsträckning torde ha större kännedom om ägarbyten än vad IM har. Härtill
koramer att underrättelse till IM kan ske endast med betydande
tidsförskjutning.

Projektgruppen
tar slulligen upp frägan om underrättelse från banker vid långivning. Projektgruppen
anför därvid att en undersökning av sambandet mellan bankfinansiering av
fasiighetsförvärv och tid för lagfartsansökan torde komraa att visa att i
vart faU där banken själv är långivare lagfart oftast sökts i anslutning tUl
låneutbelalningen. I den män banken inle själv biträder vid ansökningen, vUket
torde vara det vanligaste, begär banken ofta kopia av det sedermera utfärdade
lagfarts-beviset. Detla torde regelmässigt tiUämpas av t. ex.
stadshypoteksför-eningarna. För det stora flertalet fall där bankerna medverkar
vid fastighetsöverlåtelser torde sålunda särskilda kontrollanordningar vara
över-

s. 67 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:164 67

flödiga.
En underrättelseplikt för banken skulle i dessa fall endast innebära ett
onödigt byråkratiskt system, som utan atl ge vinsler för statsverket
skulle leda till att kunderna drabbas av en höjning av de redan kännbara
avgifterna till banken.

Mot
bakgrund av det anförda gör projektgmppen följande bedömning.

Frågan
ora kontroU av lagfartspUktens fullgörande har kommit att debatteras av två
från varandra skilda skäl. Den ena är atl lagfartsförsummelse utnyttjas eller
ingår sora ett led i ekonoraisk brottslighet i vid raening, varvid särskUt
handeln med hyresfastigheter nämnts som exempel. Det andra är att det anses att
lagfart i allt för stor utsträckning söks för sent allmänt sett, vilket leder
lill ränteförluster för staien och bristande tillförlitlighet hos
fastighelsböckerna.

Av
SCBs slatislik framgår att av antalet inskrivna förvärv år 1973 endast fyra
procent avsäg överlåtelser av hyres- och affärsfastigheter. Härav bör dras den
slutsatsen att de missförhållanden sora är knutna till orasältningen av dessa
fastighetstyper lämpligen skall motverkas genom selektiva åtgärder. Lagen
(1975: 1132) om förvärv av hyresfastighet ra. m, torde ha grundats på detta
synsätt. De ätgärder sora ovan diskuterats är alla av generell natur. Samtliga
förslag raedför beaktansvärt raer-arbete för IM och flertalet innebär att den
helt övervägande delen lojala fastighetsägare oskyldigt drabbas av ökad
byråkrati eller ökade koslnader. Projektgruppens bedöraning blir därför den
all önskeraålen atl motverka den ekonomiska brottsligheten inte tillräckligt
motiverar generella åtgärder. Del ligger uianför projektgruppens korapetens alt
peka pä lärapliga selektiva ätgärder.

Vad
sedan gäller allraän försummelse av rätlidig lagfarlsansökan skulle kunna sägas
alt summan 3,4 mkr dvs. statens ränteförlust enligt RRV-rapporten utgör
övre koslnadsgränsen för evenluella kontrollåtgärder. I själva verket bör
beloppet justeras nedåt, eftersom ränteförluster uppkoraraer även vid
fraratvingade ansökningar. Vid en handläggningslid för anmaning, ansökan,
beslut och betalning om en månad skall justering ske raed 33 procent, vUket ger
en rest av 2,25 rakr. Det är tveksamt om en kontrollapparat gmndad på något av
förslagen 1, 2, 4 eller 5 kan åstadkommas till koslnader som understiger detla
belopp.

Den
bristande tillförlitligheten hos fastighetsböckerna som kan föranledas av alt
lagfart söks för sent bör bedömas i järaförelse med den osäkerhet om
rättsförhåUanden som en utdragen beslutsprocess hos IM medför. Det torde vara
viktigare att fastighetsboken utvisar av IM inom föreskriven expeditionstid
fattade beslut i anhängiggjorda ärenden och inte under längre lid införda
raen inle justerade beslut än att lagfart söks i rätt tid i saratliga fall.
Det är därför angeläget att IM inte åläggs ytterligare kontroUskyldigheler,
sora kan förlänga expeditionstiderna. Mot denna bakgrund frarastär det sora tveksarat
om älgärdsför-slag 3 kan ge ett totalt sett positivt resultat.

Projektgruppen
lämnade sin slutrapport från inskrivningsprojektet den 31 oktober 1977. I
rapporten godiar projektgruppen de ställningstaganden som promemorian
innehäller. Rapporten har överlämnats tUl justitiedepartementet för kännedom.

s. 68 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:164 68

7.4
Lagutskottets betänkande 1976/77: 22

Med
anledning av en motion om skärpt lagfartsplikt anförde lagutskottet i sitt av
riksdagen godkända betänkande (LU 1976/77: 22 s. 9) bl. a. följande.

Utskottet
vill för sin del understryka angelägenheten av atl sädana ätgärder inte vidtas
som raedför en kraftig belastning pä inskrivningsmyndigheterna med åtföljande
risk för att de redan nu i vissa fall alltför länga expeditionstiderna ytterligare
förlängs. Utskottet pekar ocksä på alt antalet fastighetsöverlåtelser sora
utgör föreraål för ekonoraisk brottslighet är raycket litet i förhållande till
hela antalet fastighetsöverlåtelser. Enligt utskottets mening Ugger det därför
närmast till hands att på detta omräde ingripa mot den ekonoraiska
brottsligheten med selektiva åtgärder. Vissa resultat kan uppnås om
hyresgäster, hyresgästföreningar eller andra intressenter anmäler kända fall av
underiålenhet alt söka lagfart till inskrivningsmyndigheterna som härigenom
kan få möjlighel alt ingripa med vitessanktioner.

Enligt
vad utskottet inhämtat är frågan ora försenade lagfartsansökningar f. n.
föremål för överväganden inom justitiedepartementet. Nägon vidare åtgärd från
riksdagens sida är därför inte påkallad.

7.5
Lagutskottets betänkande 1977/78:18

Frägan
om skärpt lagfartsplikt aktualiserades med anledning av en motion även våren
1978. Lagutskottet anförde i sitt av riksdagen godkända betänkande (LU
1977/78: 18 s. 4) bl. a. följande.

Enligt
vad utskoitet nu inhämtat övervägs frågan om åtgärder mot försunJig
lagfartssökanden alltjämt inom justitiedepartementet. Utskottet vill ocksä
peka på att lagen om förvärv av hyresfastigheter är föremål för översyn inom
regeringens kansli efter hemställan av riksdagen. Det ler sig enligt utskottets
mening naturligt atl vid en sädan översyn även frågor rörande lagfartspliktens
fullgörande blir föremål för överväganden.

Någon
åtgärd från riksdagens sida är därför inte heller nu påkallad.

8 Statistik

Från
hyresnämnderna i Stockholm, Göleborg och Malmö har tUl justiliedepartementel
ingivits dels vissa statistiska uppgifter, dels saratliga beslut under tiden
den 1 januari 197631 mars 1978 i vilka tillstånd tUl förvärv av
hyresfastighet har vägrats. I vissa fall har även ingivits beslut i sädana
ärenden där tiUstånd visserligen har givits men tUlständsfrägan har tett sig
kontroversiell. Frän bostadsdorastolen har ingivits motsvarande statistiska
uppgifter och samtliga beslut under tiden den 1 januari 1976den 31 mars 1978 i
ärenden om tillstånd till förvärv av hyresfastighet.

De
statistiska uppgifterna redovisas i tabellerna 15. Av tabellerna fraragår bl.
a. alt hyresnäranderna under perioden den 1 januari 1976

opaginerad Kontrollera mot PDF

den
31 raars 1978 fått in 2 163 ansökningar och av dessa hunnit pröva 1 761. Av
hyresnämndernas avgöranden har 1 582 innefattat bifall medan 39 raedfört
avslag och 140 annat beslul (avskrivning p, g, a, återkaUelse o. d.). 2 av
avslagsbesluten har efter besvär från sökanden ändrats av bostadsdomstolen.

Ärenden
ang. tillstånd till förvärv av hyresfastighet m. m. (ej aktie- eller
andelsförvärv)

Tabell
1. Ärenden hos hyresnämnderna år 1976

HNi

HNi

HNi

Summa

Stockholm

Göteborg

Malmö

Inkomna
ärenden

357

236

261

854

Icke
avgjorda ärenden

57

50

3

110

Prövade
ärenden

300

186

258

744

Bifall

266

167

230

663

Avslag

6

0

1

7

Annat
beslut

28

19

27

74

Tabell
2. Ärenden hos hyresnämnderna år 1977

HNi

HNi

HNi

Summa

Stockholm

Göteborg

Malmö

Från år
1976

57

50

3

110

Inkomna
ärenden

435

236

347

1018

Icke
avgjorda ärenden

194

60

106

360

Prövade
ärenden

298

226

244

768

Bifall

277

214

212

703

Avslag

3

0

2

5

Annat
beslut

18

12

30

60

Tabell
3. Ärenden hos hyresnämnderna första kvartalet år 1978

HNi

HNi

HNi

Summa

Stockholm

Göteborg

Malmö

Från är
1977

194

60

106

360

Inkomna
ärenden

117

88

86

291

Icke
avgjorda ärenden

225

82

95

402

Prövade
ärenden

86

66

97

249

Bifall

78

64

74

216

Avslag

3

1

23'

27

Annat
beslut

5

1

0

6

'
Samtliga 23 avslag har meddelats i ett beslut och avser två bolag.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tabell
4. Ärenden hos hyresnämnderna åren 1976 och 1977 samt första kvartalet år 1978

HNi

HNi

HNi

Summa

Stockholm

Göteborg

Malmö

Inkomna
ärenden

909

560

694

2 163

Icke
avgjorda ärenden

225

82

95

402

Prövade
ärenden

684

478

599

1 761

Bifall

621

445

516

1582

Avslag

12

1

26

39

Annat
beslut

51

32

57

140

Tabell 5. Ärenden
hos bostadsdomstolen

opaginerad Kontrollera mot PDF

Är 1976 År 1977

Första
kvartalet 1978

opaginerad Kontrollera mot PDF

Inkomna
ärenden

3

5

1

Bifall

0

1

1

Avslag

0

1

0

Annat
beslut

0

4

1

Icke
avgjorda ärenden

3

2

1

Justitiedeparteraentet
har erhållit följande upplysningar ora ansökningar om tillstånd till aktie-
och andelsförvärv under tiden den 1 juli 1977den 31 mars 1978. Hyresnäranden i
Göteborg: 11 ansökningar, varav 7 bifall, 2 avslag och 2 ärenden ännu ej
avgjorda. Hyresnämnden i Malmö: 13 ansökningar, varav 9 bifall, 1 annal beslut
samt 3 ärenden ännu ej avgjorda. Statistik för hyresnämnden i Stockholm
redovisas i avsnitt 6.

9
Överväganden och förslag

Lagen
(1975: 1132) om förvärv av hyresfastighet ra. ra. (tiUståndslagen) syftar tUl
att förebygga spekulation i hyresfastigheter och att hindra personer sora är
olärapliga alt förvalta sådana fastigheter frän att förvärva dem. Lagen innebär
att förvärv av hyresfastighet är beroende av tUlstånd av hyresnärand.
TiUslåndsplikt gäUer ocksä för förvärv av aktie eller andel i bolag i vissa
fall. HärtUl anknyter bestäraraelser om komraunal förköpsrält vid
aklieöverlålelse.

Bestämmelserna
i 17 §§ om tUlstånd för förvärv av hyresfastighet gäller enligt en särskild
övergångsbestämmelse endast i sju angivna kommuner, nämligen Solna, Stockholm,
Sundbyberg, Malraö, Svedala, Göteborg och Mölndal. I övrigt gäller lagen i hela
landet.

Begränsningarna
i lagens tillämplighetsomräde när det gäller fastig-

s. 71 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:164 71

hetsförvärv
infördes vid lagens tUlkomst efter en avvägning raeUan behovet av en
förhandsprövning och olägenheterna därav för den norraala
faslighetsorasättningen och den därtill knuina administrationen (CU 1975/76: 5 s.
4).

Riksdagen har vären 1977
begärt atl en utredning skall göras inora regeringens kansli för att belysa
behovet av en utvidgning av tillärapningsomrädet (CU 1976/77: 20 s. 3). För
alt utföra den av riksdagen begärda ulredningen har en arbelsgrupp bildats inom
justitiedepartementet, I arbetel har deltagit företrädare för Hyresgästernas
riksförbund. Svenska kommunförbundet och Sveriges fastighetsägareförbund,

Arbelsgruppen har saralat
in statistik frän dels bostadsdorastolen och dels hyresnäranderna i Siockholm,
Göleborg och Malmö när det gäller ärenden om tUlstånd till förvärv av
hyresfastigheter under tiden januari 1976mars 1978. Under denna lid avgjorde
hyresnämnderna 1 761 ärenden. Av dessa avgöranden har 1 582 innefattat bifall
tUl ansökan (ca 90 %) medan 39 medfört avslag (ca 2 %) och 140 annat beslut
(exerapelvis avskrivning efter återkallelse). Det bör näranas atl av avslagen
har 23 meddelats i ett och samma beslut för två bolag. Bostadsdomstolen
avgjorde under sararaa tid 8 ärenden, varav 2 innefattat bifall tUl ansökan
medan 1 medfört avslag och 5 annat beslut.

Arbelsgruppen har vidare
från de organisationer sora har raedverkat i arbetet fått del av synpunkter pä
behovet av att utvidga lagens till-lämpningsoraråde lill ytterligare korarauner.
Det har därvid sagts att det i vissa kommuner har förekoramit missförhållanden
sora motiverar en ulvidgning. Att ändra lagens tillämpningsområde sä, att den
koraraer alt gälla i ytterligare ett antal särskilt uppräknade korarauner har
eraellertid inte bedörals vara någon läraplig lösning. Inle heller i övrigi
har arbelsgruppen kunnat finna några lärapliga principer för en begränsad
geografisk tillämplighet. I stället har arbetsgruppen funnit alt en förvärvslagstiftning
av förevarande slag i princip bör vara riksomfattande och arbelet har därför
bedrivits med denna inriktning (se CU 1977/78: 33 s. 5).

En utvidgning av
förvärvsprövningen i dess nuvarande form till alt orafatta hela riket skulle
emellertid medföra avsevärda praktiska olägenheter. För hyresnämndema skulle
ett belydande merarbete uppstä, och de enskilda skulle drabbas av ett
byråkratiskt förfarande som i det stora flertalet fall skulle uppfattas sora
opåkallal. Ora tiUståndslagen i sin helhet skall göras tilläraplig i hela
landet, mäste därför förfarandel i tillständsfrägor ändras.

Nuvarande ordning innebär
att ansökan om förvärvstillslånd görs hos hyresnämnden, som skickar ansökningen
för yttrande tiU den kommun där fastigheten finns, Koraraunen, sora har
ansvarei för bostadsförsörjningen, får alltså yttra sig i alla
tUlståndsärenden, Detta innebär i praktiken att det i försia hand är kommunen
som bär ansvaret för bedöm-

s. 72 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:164 72

ningen
om sökanden är läraplig sora fastighetsägare (se prop, 1975/76: 33 s. 68),
Lämnar kommunen ansökningen utan erinran, torde hyresnämnden norraalt kunna
utgå från att det inle finns något att erinra mot sökanden.

Mol
nu angiven bakgrund har inom arbetsgruppen uppnåtts enighet om atl man när det
gäller att förenkla nuvarande förfarande bör välja en lösning som i princip
innebär att förvärvsprövning hos hyresnämnd skall ske endast om kommunen i det
särskilda fallet begär del. Företrädaren för Hyresgäsiernas riksförbund har
ansett atl inte bara kommunen ulan också hyresgästförening skall kunna påkalla
förvärvsprövning. Arbetsgruppen i övrigi har emellerlid funnit det tUlräckligt
att kommunen får rätt att begära prövning hos hyresnämnd. Det får dock anses
naturiigi alt koramunen utnyttjar den kunskap sora finns hos hyresgästerna och
i erforderlig ulsiräckning sararåder med berörd hyresgästorganisation innan
koraraunen lar ställning.

Frågan
är då på vilket sätt koramunen skall beredas tillfälle att la ställning till
behovet av förvärvsprövning. En möjlighel är att bibehålla kravet på ansökan
till hyresnämnd men atl kräva förvärvsprövning endast ora kommunen i sitt
yttrande tUl nämnden begär det. En sädan ordning skulle eraellertid inte
medföra någon större förenkling jämfört med nuvarande ordning. För hyresnämnden
blir egentligen enda skiUnaden alt ett enkelt ulforraat tUlståndsbeslut kan
ersättas av ett avskrivningsbeslut. Det fär anses vara väsentligt att
hyresnäranderna inte belastas raed en omfatlande hantering av ärenden i vilka
nägon reell prövning aldrig koramer tUl stånd. Hyresnämndernas resurser bör i
stället koncentreras på de förvärvsärenden sora är kontroversieUa. Del frarastär
på grund av det anförda sora nödvändigt att förfarandet inleds på annt sätt än
genom ansökan till hyresnämnden.

F.
n. gäller att ett förvärv blir ogilligt om ansökan om förvärvstiUstånd inle
görs inora tre raänader frän det fånget skedde. En sädan ogiltighetspåföljd är
nödvändig, om lagstiftningen skall fä avsedd effekt. Motsvarande
ogUlighetspäföljd gäller också enligt jordförvärvslagen och lagen om vissa inskränkningar
i rätten att förvärva fast egendom m. ra. Om ansökan lill hyresnärand inte
längre skall vara obligatorisk, måste man finna en annan utgängspunkt för
ogiltighetspåföljden enligt lillståndslagen.

Man
måste också finna en annan form för samordningen inellan lillståndslagen och
förköpslagen. Koraraunal förköpsrätt kan komraa i fråga vid köp och byte av
fastighet. När det gäller de sju korarauner där tillståndsplikt råder är det
f. n. hyresnämnden som svarar för att kommunen bereds tillfälle atl ta
ställning i förköpsfrågan innan nämnden prövar frägan om förvärvstillstånd.
När del gäller fasligheter som inte omfattas av tUlsländsplikten är del
däremoi inskrivningsmyndigheten sora i saraband med prövning av lagfarlsansökan
svarar för att kommunen

s. 73 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:164 73

får
ta ställning i förköpsfrågan.

För
alla de typer av fastighetsförvärv som omfattas av tillståndslagen gäller även
skyldighet att söka lagfart. Lagfart skall sökas inom tre månader efter det
att fångeshandlingen upprättades. För förvärv sora beror av myndighets tUlstånd
räknas treraånaderstiden dock från det förvärvet fullbordades. Lagfart för
förvärv av tillståndspliktig hyresfastighet behöver alltså f. n. sökas först
när tUlständsfrägan är klar. Försuraraar nägon sin skyldighet att söka lagfart,
får inskrivningsrayndigheten förelägga vite.

Det
har i olika saramanhang konstaterats att det föreligger brister när det gäller
lagfartspliktens efterlevnad. Detta innebär nackdelar i olika hänseenden. Bl.
a. har det sagts alt lagfartsförsummelse utnyttjas eller ingår som ett led i
ekonoraisk brottslighet i vid mening varvid särskilt handeln med
hyresfastigheter har nämnts som exempel. Det har också sagts att lagfart i allt
för stor utsträckning söks för sent, vilkel leder till ränteförluster för
staten och bristande tiUförlitlighet hos fastighetsböckerna.

En
projektgrupp inom domstolsverket har diskuterat olika ätgärder för atl
förbättra lagfartspliktens fullgörande, bl. a. ogiltighetspåföljd vid för sen
lagfarlsansökan. Projektgruppen har dock inte ansett det lämpligt att införa
denna påföljd vid alla fall av lagfartsförsumraelse. Inte heller i övrigt har
projektgmppen kunnat finna någon lärapligt generell åtgärd för att korama lill
rätta med problemen.

Vite är säkerligen i
allmänhet ett utmärkt medel när det gäller atl tvinga fram en ansökan om
lagfart på ett fastighetsförvärv. Problemel är emellertid att
inskrivningsmyndigheten inte alltid får reda på att ett fastighetsförvärv har
ägt rum och därför inte kan meddela något vitesföreläggande. Förbättrade
möjligheter för inskrivningsmyndigheten när det gäller att få in utredning om
aktuella förvärv skulle sålunda verksamt bidra tUl en bättre efterlevnad av
lagfartsplikten. Sora närmare skall behandlas i det följande kan vissa åtgärder
vidlas pä den punkten.

När
det gäller hur raan i övrigt bör gå till väga för atl förbättra förhållandena
på lagfartsomrädet är del sora riksdagen har understmkit (LU 1976/77: 22 s. 9)
angeläget att raan inte vidtar åtgärder som medför en kraftig belastning pä
inskrivningsmyndigheterna raed åtföljande risk för alt de redan nu i vissa fall
alltför långa expeditionstiderna ytterligare förlängs. Vidare bör beaktas att
de sora förvärvar fasligheter till allra slörsla delen är lojala och självmant
söker lagfart. Uppenbarligen bör denna gmpp inte i onödan drabbas av ökad
byråkrati eller ökade koslnader.

Vad
som nu har anförts talar för att man inte bör vidta några ätgärder som drabbar
alla fastighetsförvärv, åtminstone inte om ätgärderna är av mera ingripande natur.
Sora riksdagen har funnit ligger det i stället närraast till hands alt ingripa
raed selektiva ätgärder, dvs. ätgärder sora

s. 74 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:164 74

drabbar
endast en viss grupp av fasiighetsförvärv. Härvid bör beaktas alt, sora nyss
antyddes, vissa forraer av ekonomisk brottslighet torde ha samband med förvärv
av hyresfastigheter. Det är vidare ett hyresgästintresse atl del inte skall
råda nägon längre tids ovisshet om aktuella ägandeförhållanden. Det finns
alltså starka skäl som talar för selektiva åtgärder inriktade just mot
hyresfastigheter (se LU 1976/77: 22 s. 9 och LU 1977/78: 18 s, 4),

När
det gäller att garantera efterlevnaden av lagfartsplikten i fräga om
hyresfastigheter är det en naturlig tanke att knyta an till den ogiltighetspåföljd
som f, n, gäller vid försummelse att i rätt lid ansöka om förvärvstillslånd
och alltsä införa en motsvarande ogiltighetspåföljd vid försuraraelse att
ansöka ora lagfart. Det förhållandel att lagfart inte har sökts i rätt tid bör
eraellertid inte under alla förhällanden raedföra att förvärvet blir ogiltigt.
Om sålunda hyresnämnden redan har meddelat lillsiånd lill förvärvet eller
koraraunen har förklarat att den inte påkallar någon tillståndsprövning bör
lagfartsförsuramelsen inte föranleda ogUtighet av förvärvet, I det fallet bör
del vara tillräckligt med vitesföreläggande. Hur ett sådant föreläggande skall
kunna komraa lill stånd kommer att beröras närmare i det följande.

Ora man inför en ordning
som innebär att ett förvärv av hyresfaslighel i princip blir ogUtigt, om
lagfart inte söks i rätt tid, löser raan ocksä problemel med hur förfarandet
enligt tillständslagen bör inledas. Förvärvaren skulle dä i normalfallet inte
behöva ge in någon särskild ansökan om förvärvstillstånd utan det skulle räcka
alt han fullgör sin lagfartsplikt. Inskrivningsrayndigheten är redan nu
skyldig alt kontrollera alt lillständ till fastighetsförvärvet har inhäratals i
fall då detta är föreskrivet. Hos inskrivningsmyndigheten finns vidare rutiner
för atl bereda kommunen lillfälle att ta stäUning i förköpsfrägan. Molsvarande
rutiner kan tillämpas för att ge kommunen tillfälle att påkalla
förvärvsprövning enligt tillståndslagen. När det gäller köp och byte kan
förfarandena helt samordnas och lUlständslagen medför alltsä ett endast obetydligt
merarbete för inskrivningsmyndigheterna. När det gäller de andra typerna av
tillståndsplikliga fång (gåva, tUlskott, utdelning, fusion) är de inte beroende
av förköp och underrättelse tUl koraraunen ora dessa fång blir alltså en ny
uppgift för inskrivningsmyndigheterna. Dessa fång torde emellertid
antalsmässigt vara närmast försumbara. Fördelama av ett enhetligt förfarande
för saratliga typer av förvärv torde i vUket fall som helst väga över
olägenheterna för inskrivningsmyndigheterna av nya mtiner beträffande gåva osv.
Är fastighetsförvärvet sådani alt det i och för sig faller under
tillständslagen skall inskrivningsmyndigheten eraellertid först kontrollera
att lagfart har sökts inora rätt tid. I annal fall blir förvärvet i princip
ogiltigt enligt vad sora nyss har förordals.

Pä
grund av det anförda föresläs att tUlständsförfarandet vid förvärv av
hyresfaslighel skall inledas hos inskrivningsrayndigheten genora att

s. 75 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:164 75

förvärvaren
ansöker om lagfart. Ansökan skaU enligt jordabalken göras inom tre månader
efter det att fångeshandlingen upprättades.

Inskrivningsmyndighetens
underrättelseskyldighet mot kommunen föresläs reglerad i överensslämraelse med
vad som gäller enligt 5 § förköpskungörelsen. Inskrivningsrayndigheten bör alltsä
inora två veckor från den inskrivningsdag då lagfart sökles underrätta den
koraraun där fastigheten är belägen ora ansökningen. Underrättelsen bör
innehälla uppgift ora den inskrivningsdag då lagfart sökles samt om
överlåtarens och förvärvarens nanm och adresser. Vid underrättelsen bör fogas
styrkt avskrift av fängeshandlingen, Ora inskrivningsmyndigheten skall lämna
underrättelse bäde enligt tillständslagen och enligt 5 § förköpskungörelsen
bör underrättelserna givetvis lämnas samtidigt.

Det
finns f. n. möjlighet atl fä förhandsbesked av hyresnämnden om
förvärvslillslånd. Denna raöjlighet torde vara av särskild betydelse vid de
associationsrättsliga förvärven, exerapelvis vid fusion, och bör alltså finnas
kvar. Ora förvärstUlslånd redan har meddelats behövs givetvis ingen
underrättelse om lagfartsansökningen från inskrivningsmyndigheten till
koraraunen. Lagfart kan dä meddelas genast om övriga förutsättningar för
lagfart är uppfyllda. Däreraot bör underrättelse till kommunen ske även ora
förvärvaren visar att han har ansökt ora förvärvstillslånd. Det bör näraligen
vara kommunen och inte förvärvaren sora avgör om det behövs prövning hos
hyresnäranden.

Enligt
4 § andra stycket förköpslagen kan köparen få lagfart, ora koraraunen har
förklarat sig avstå frän att utöva förköpsrält i fräga ora en tilläranad
försäljning. Även enligt lUlständslagen bör förvärvaren ha möjlighet alt vända
sig direkt tUl kommunen och begära besked ora koramunens inställning. Om
koraraunen har förklarat sig avstå från att påkalla prövning hos hyresnäranden
behövs ingen ytterligare underrättelse och hinder föreligger inle mot lagfart
i vad avser tillständslagen.

När koramunen fär
underrättelse om en lagfartsansökan från inskrivningsmyndigheten, bör
koraraunen få rätt att påkaUa prövning enligt tillständslagen inom samma tid
och på sararaa sätt sora gäller för rälten att utöva förköpsrätt enligt 7 §
förköpslagen. Om koraraunen vill påkalla prövning enligt tillständslagen, bör
alltså beslut härom anmälas till inskrivningsmyndigheten sist pä den
inskrivningsdag som infaller närmast efter tre mänader frän det lagfart söktes
på förvärvet. Till anmälan bör fogas bevis om att överlåtaren och förvärvaren
har underrättats om beslutet. Dessa underrättelser bör få ske i rekommenderat
brev (se 15 § förköpslagen).

Den
föreslagna ordningen innebär att lagfart kan raeddelas när koramunen har
förklarat sig avstå från att påkaUa prövning enligt tillständslagen och vid
köp och byte dessutom förklarat sig avstå från att ulöva förköpsrätt. Lagfart
kan också meddelas om tremänadersfristen gär ut utan att koramunen låter sig
avhöra. Om kommunen beslutar sig för

s. 76 Kontrollera mot PDF

att
förköpa bortfaller behovet av förvärvsprövning.

Ora
koramunen i ett visst fall har påkallat förvärvsprövning bör inskrivningsmyndigheten
underrätta hyresnämnden. Hyresnämnden bör då förelägga förvärvaren att ansöka
ora förvärvslillständ inom förslagsvis en månad från delgivning vid äventyr att
förvärvet blir ogiltigt. Fördelen raed en sädan ordning är att hyresnämnden,
om föreläggandet inte fullgörs, i ett avskrivningsbeslut kan konstatera att
förvärvet är ogiltigt. Hittillsvarande tillämpning visar nämligen att ett
negativt komraunalt yttrande relativt ofta resulterar i att förvärvaren avstår
frän atl fullfölja förvärvet.

Som
nyss har sagts bör den nuvarande möjligheten att fä förhandsbesked av
hyresnärand om förvärvstillstånd finnas kvar. Vidare bör koraraunen kunna
förklara sig avslå frän att påkalla prövning hos hyresnämnden. I båda faUen
skaU, enligt vad som tidigare har förordals, förvärvel undgå att drabbas av
ogiltighet även om lagfart på förvärvet inle söks i rätt tid. I stället bör
ansökan om lagfart tvingas fram genom vitesföreläggande. För att även här
garantera att inskrivningsmyndigheten får reda på att ett förvärv av
hyresfastighet har ägt rum så att vitesföreläggande kan meddelas, bör
hyresnäranden och koramunen vara skyldiga att underrätta
inskrivningsmyndigheten om förvärvet. Bestämmelser härom bör lämpligen tas in
i förordningen om tillämpningen av lagen (1975: 1132) om förvärv av
hyresfastighet m. m.

Den
nu föreslagna ordningen för prövning enligt tillståndslagen avser förvärv av
hyresfastighet. För förvärv av aktie eller andel i bolag gäller ingen
lagfartsplikl och det saknas alltså förutsättningar för att också för dessa
förvärv låta förfarandet inledas hos inskrivningsmyndigheten. Nuvarande
ordning, som innebär att förvärvaren direkt ansöker ora tillstånd hos
hyresnänmden, mäste aUtså bibehåUas.

Det
har emellertid gjorts gällande att aktie- och andelsförvärven i praktiken inle
blir föremål för tiUståndsprövning i den utsträckning som har varit avsedd.
Uttalanden av sädan innebörd har gjorts i samband med en utredning inora
Stockholms kommun (se avsnitt 6). De problem som sammanhänger med aktie- och
andelsförvärven fär emellertid övervägas ytterligare.

När
det gäller förvärvstillslånd är det f. n. bara sökande som av hyresnämnden har
vägrats tillstånd sora har rätt att hos bostadsdomstolen anföra besvär mot
nämndens beslut. Konunun har inte ställning som part i ärende om
förvärvstillslånd och kan alltså inte föra talan mot nämndens beslut (se CU
1977/78: 33 s. 6). Den nu föreslagna ordningen när det gäller förvärv av
hyresfastigheter innebär att det är kommunen som tar initiativ tUl prövningen.
Om hyresnämnden i ett sädan fall meddelar förvärvslillständ, torde det mänga
gånger vara ett starkt kommunalt intresse att få frågan prövad även i
bostadsdorastolen. (Jfr den utredning som har gjorts inora Stockholms koraraun
och som har be-

s. 77 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:164 77

rörts
i avsnitt 6). En kommunal besvärsrätt skulle ocksä främja en enhellig
tiUämpning i frägor ora meddelande av förvärvslUlstånd. Intresset av atl
kontroversieUa fall skall kunna prövas även i bostadsdomstolen får anses vara
sä starkt att det tar över de olägenheter som ökad tidsutdräkt medför för
faslighetsomsättningen. Det saknas anledning att göra någon skillnad meUan
förvärv av hyresfastighet och förvärv av aktie och andel i bolag. På grund av
del anförda föresläs att koramun ges besvärsrätt i ärende om förvärvstillstånd
fastän koraraunen inte är part.

Enligt
16 b § närandlagen skall ansökan om förvärvstiUstånd för yttrande tillställas
koraraun där fastigheten finns. Det finns däremot ingen föreskrift som ålägger
hyresnäranden att ocksä inhärata yttrande från berörd hyresgästorganisation.
Anledningen härtiU är frärast att en sädan föreskrift vid tiUständslagens
tiUkomst bedömdes som en belastning för handläggningen av de mänga ärenden där
det slår klart att tillstånd skall ges (prop. 1975/76: 33 s. 71). Komraunema
torde dock regelraässigt eller i vart fall när det finns anledning till
närraare utredning om sökandens kvalifikationer höra hyresgästorganisationen
när ett ärende har remitterats till kommunen frän hyresnäranden (CU 1976/77: 20
s. 4).

Det
fär anses angeläget att hyresnämnden i tillståndsfrågor fär del av den kunskap
som hyresgästemas organisationer har. Med den nu föreslagna prövningsordningen
kommer en skyldighet att inhämta yttrande i huvudsak endast att gälla kontroversiella
ärenden. På grund av det anförda föreslås att ansökan om förvärvstiUstånd skall
för yttrande tUlställas inte bara som f. n. kommunen utan även, om det
lämpligen kan ske, organisation av hyresgäster som berörs av ansökan. På i huvudsak
samma skäl som anförts beträffande koraraun föreslås vidare att även
organisaiion av hyresgäster får föra talan mot hyresnämndens beslut i ärende
om förvärvstillstånd.

Om
kommun och hyresgästorganisation ges besvärsrätl uppkommer frägan hur
rättegångskostnader i bostadsdomstolen bör regleras. I ärende om tUlstånd till
förköp enligt tillständslagen skall enligt 26 § vardera parten bära sin
rättegångskostnad i bosladsdomslolen. Motsvarande bör lämpUgen gälla i ärende
om förvärvstiUstånd i bostadsdomstolen.

Den
företrädare för Sveriges fastighetsägareförbund som har deltagit i
arbetsgruppen har ställt sig tveksam till att hyresgästorganisation utan att
vara part ges besvärsrätt samt har i vart fall motsatt sig att
rättegångskostnaderna skall kvittas i bostadsdomstolen.

10
Upprättade lagförslag

I
enlighet med det anförda har upprättats förslag till 1. lag ora ändring i lagen
(1975: 1132) om förvärv av hyresfastighet ra. m..

s. 78 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:164 78

2.
lag om ändring i jordabalken,

3.
lag om ändring i förköpslagen
(1967: 868),

4.
lag om ändring i lagen (1973:
188) om arrendenämnder och hyresnämnder.

11
Specialmotivering

11.1
Förslaget till lag om ändring i lagen om förvärv av hyresfastighet m. ra.

1 §

I
paragrafen anges de förvärv som är tUlslåndspliktiga när det gäller fast
egendora.

I
första stycket punkt 4 i nuvarande lydelse anges sora lillslåndspliktigt
förvärv fusion enligt 175 § lagen (1944: 705) om aktiebolag. Denna lag har
emellertid den 1 januari 1977 ersatts av aktiebolagslagen (1975: 1385). 175 §
motsvaras av 14 kap. 1 § aktiebolagslagen. Sädan fusion innebär att ett
aktiebolag (överlåtande bolag) upplöses utan likvidation och alt dess tUlgångar
och skulder övertages av annat aktiebolag (övertagande bolag). En ny form av
fusion sora kallas korabination har emellertid införts i 14 kap. 2 §
aktiebolagslagen. Sådan fusion innebär att två eller flera aktiebolag
(överlåtande bolag) förenas genora att bilda ett nytt aktiebolag sora övertar
deras tillgångar och skulder. Eftersom sådan fusion innebär att ägarkonlrollen
över överlåtande bolags tillgångar förändras bör den omfattas av
tillståndsplikten. Pä gmnd av det anförda har punklen 4 ändrats att avse fusion
enligt 14 kap. 1 eller 2 § aktiebolagslagen.

Jordförvärvsulredningen
har föreslagit motsvarande ändring i förslaget liU ny jordförvärvslag (se SOU
1977: 93 s. 66). Jordförvärvsutredningen har även föreslagil att undantaget
från tillsländslvång på grund av släktskap inskränks liU alt gälla dera som är
närmast arvsberättigade, dvs. make och avkoraUng (se SOU 1977: 93 s. 72). Det
är naturiigt att släktskapsundantaget i de olika förvärvslagarna stämmer
överens. Släktskapsundantaget i 2 § lillståndslagen bör aUtså anpassas liU vad
som koramer att gälla enligt den nya jordförvärvslagen.

I
ett nytt andra stycke har tagits in den vikliga bestämmelsen att förvärvslillslånd
fordras endast ora den koraraun där den fasta egendomen är belägen beslutar alt
påkalla prövning hos hyresnämnden.

3
§

I
nuvarande lydelse innehåller paragrafen endast en beslämmelse om alt förvärvstillstånd,
om det inte har sökts före fånget, skall sökas inom tre månader frän det fånget
skedde. I fyra nya stycken regleras det förfarande som inleds raed ansökan ora
lagfart.

s. 79 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:164 79

I
första stycket anges inskrivningsmyndighetens åligganden med anledning av
lagfartsansökan. Bestämmelserna motsvarar 5 § förköpskungörelsen. Dessa
åligganden gäUer för de förvärv som tas upp i 1 § och som inte omfattas av
undantagsbestämmelserna i 2 §. I 8 § förordningen om tillämpningen av lagen
(1975: 1132) om förvärv av hyresfastighet ra. ra. bör tas in en bestämmelse
ora all underrättelse enUgt tillståndslagen och underrättelse enligt 5 §
förköpskungörelsen skall lämnas saratidigt.

Innan
det har klarlagts om förvärvstillstånd krävs får inskrivningsmyndigheten inte
bevilja lagfart. Lagfartsansökningen lorde norraalt fä förklaras vilande enligt
bestäraraelserna i 20 kap. 7 § 11 jordabalken. Har lagfart sökts efter utgången
av tremänadersfristen följer av bestämmelserna i 20 kap. 6 § 9 samma balk och
5 § tillständslagen alt ansökan skall avslås, ora förvärvstillstånd inte redan
har meddelats och kommunen inte heller har förldarat sig avstå från alt
påkalla förvärvsprövning.

I
andra stycket anges två fall då underrättelse enligt försia stycket inte skall
ske.

Det
ena fallet är alt förvärvslUlstånd redan har meddelats. Möjligheten att få
förhandstUlständ skaU näraligen finnas kvar. I 16 a § andra stycket och 21 §
första siycket nämndlagen finns vissa bestäraraelser om förhandstUlständ. Vid
tillståndslagens tUlkomst framhölls att viss komplikation kunde uppkomma vid
ansökan ora förhandstillslånd med hänsyn tUl komrauns förköpsrätt (se prop.
1975/76: 33 s. 73).

Det
andra undantaget är att den kommun där den fasta egendoraen är belägen har
förklarat sig avstå frän att påkalla förvärvsprövning.

För
att inskrivningsrayndigheten även ora lagfart inte har sökts skall fä kännedora
ora sådana förvärv sora nu diskuteras bör i förordningen ora tillämpningen av
lagen (1975: 1132) om förvärv av hyresfastighet ra. m. föreskrivas viss
underrättelseskyldighet för hyresnämnd resp. kommun. Inskrivningsmyndigheten
bör alltsä underrättas dels om beslut av hyresnämnd om förhandstillständ dels
ora beslut av koraraun atl avstå från atl päkaUa prövning. Ora
lagfartsskyldighelen inte fullgörs kan inskrivningsrayndigheten genora
vitesföreläggande fraratvinga ansökan ora lagfart.

I
tredje stycket anges hur koramunen kan päkaUa förvärvsprövning. Bestämraelserna
motsvarar 7 och 15 §§ förköpslagen.

Påkallar
kommunen förvärvsprövning skall beslutet härom handläggas som
inskrivningsärende av inskrivningsmyndigheten. Beslutet skall antecknas i
fastighetsboken. Bestämmelser härom bör tas in i 12 §
fas-tighetsbokskungörelsen (1971: 708) och i 8 § tomträttsbokskungörelsen
(1971: 801).

Fjärde
stycket innehåller bestäraraelser ora underrättelse frän inskri-ningsrayndighet
till hyresnärand och om hur förfarandet vid hyresnämnden inleds genom
föreläggande för förvärvaren alt ge in ansökan. Föreläggandet skall innehälla
en erinran om ogiltighetsbestämraelserna i 5 §.

s. 80 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:164 80

5 §

Paragrafen innehåller bestäraraelser ora verkan av vägrat
förvärvstillslånd ra. ra. Första stycket har ändrats så att
ogiltighetspåföljden, förutom fall då förvärvslUlstånd vägras, knyter an till
försummelse att söka lagfart och underlätenhet alt efterkoraraa föreläggande
sora avses i 3 § sista siycket. Liksora f. n. åligger del
inskrivningsrayndigheten att i samband med prövning av lagfartsfrågan ta
ställning till ora förvärvet eventueUt är OgUtigt (se 20 kap. 6 § 9
jordabalken).

9 §

I första stycket har gjorts en följdändring till nya
aktiebolagslagen.

10 §

Paragrafen innehäller bestäramelser ora förvärv av aktie
och andel i bolag. Reglerna för dessa förvärv är inte avsedda att ändras i sak.
I nuvarande lydelse innehäller paragrafen eraeUertid en hänvisning bl. a. lUl
3 och 5 §§, sora föresläs ändrade. I förevarande paragraf har därför tagits in
bestäraraelser som raotsvarar dessa paragrafer i nuvarande lydelse.

12 § I andra stycket har gjorts en följdändring till nya
aktiebolagslagen.

25 §

Paragrafen, sora innehåller bestäramelser om fuUföljd av
talan, har kompletterats med en regel som ger kommun och hyresgästorganisation
besvärsrätt i ärende om förvärvstiUstånd. Begreppet hyresgästorganisation skall
förstås på samrna sätt som i exempelvis 29 § bostadsförvaltningslagen
(1977:792). Hyresgästorganisation som har förhandlingsordning för fastigheten
är givetvis alltid besvärsberättigad,

26 §

Paragrafen, som innehåller bestämmelser om
rättegångskostnader i bosladsdomstolen, har kompletterats med en regel om att
vardera parten skall bära sina kostnader även i ärende om förvärvslillständ.

Övergängsbestämmelsei-na till tiUståndslagen

Punkten 2 innehåUer en begränsning till vissa korarauner i
fråga om tillämpligheten av bestämmelserna om förvärv av hyresfastighet. Denna
begränsning tas nu bort.

Övergångsbeslämmelsef

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1979. I
fråga om förvärv som har skett före ikraftträdandet skall äldre bestämmelser
gälla.

s. 81 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:164 81

11.2
Förslaget till lag om ändring i jordabalken

20
kap. 2 §

Paragrafen
innehåUer bestäraraelser om den tid inom vilken lagfart skall sökas.

I
paragrafens första stycke anges huvudregeln att lagfarlstiden skall räknas från
den lidpunkt då fängeshandlingen har upprättats. I andra stycket anges i fem
punkter vissa undantag frän huvudregeln.

Enligt
försia punkten räknas lagfartstiden beträffande förvärv, som beror av villkor,
myndighets tUlstånd eller annan sådan omständighet, från det förvärvet
fullbordades.

I
andra punkten ges en tidsangivelse för dödsbo, när boet är skyldigt all söka
lagfart på förvärv från den döde. I den iredje punkten behandlas lagfartstiden
för den som är ensam delägare i dödsbo och i den fjärde punklen anges vad som
gäller för testamentstagare som tillagts egendom i legat.

I
femte punkten sägs att ora före utgången av den för förvärvet annars gällande
lagfartstiden talan väcks om ätergäng eller hävande av förvärvet,
lagfartsskyldigheten suspenderas tills det visal sig att förvärvet kommer alt
bestå.

1
ett nytt tredje stycke har lagits in en bestämmelse att andra stycket första
punklen inte är tiUämplig i fråga om förvärv sora avses i 1 § tillständslagen
och som inte omfattas av undantagsbestämmelserna i 2 § samma lag. Även om ell
sådani förvärv beror av viUkor, rayndighets tillstånd eller annan sådan
omständighet gäller huvudregelns lidsangivelse för sökande av lagfart. Lagfart
pä viUkorliga och därmed likställda förvärv måste alltsä sökas innan villkoret
har uppfyllts eller tUlstånd har getts.

Beiräffande
de förvärv sora behandlas i andra stycket andrafjärde punkterna gäller
överhuvudtaget inle nägon tillståndspliki enligt tillståndslagen. Den i ferate
punklen upptagna tidsangivelsen för sökande av lagfart när talan väckts ora
återgång eller hävande av förvärv kan däreraot bli tiUämplig även vid sädana
förvärv sora omfattas av tillståndslagen.

20
kap. 3 §

Paragrafen
ger inskrivningsmyndigheten befogenhet alt förelägga vite för
lagfarlsskyldighetens fullgörande.

Ett
nytt andra stycke innehäller en erinran om de nya bestäraraelserna i
lillståndslagen ora ogiltighet av förvärvet när lagfartsskyldigheten inte
fullgörs.

Lagändringarna
har försetts med en övergångsbestämmelse om alt äldre bestämmelser skall gälla
i fråga om förvärv sora har skett före ikraftträdandet.

6
Riksdagen 1978/79. 1 saml. Nr 164

s. 82 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:164 82

1L3
Förslaget till lag om ändring i förköpslagen

7
§

Paragrafen
innehäller bestämmelser om hur kommun utövar förköpsrätt enligt förköpslagen.
Ändringen i andra stycket innebär alt den tre-månadersfrist sora kommun har för
att besluta om förköp löper från ansökan om lagfart även om det är fråga ora
fastighet sora är underkastad tillständsplikt enligt tillståndslagen.

Lagändringen
har försetts med en övergångsbestämraelse ora atl äldre bestäramelser skall
gälla i fräga ora förvärv sora har skett före ikraftträdandet.

11.4
Förslaget till lag om ändring i lagen om arrendenämnder och hyresnämnder

16b
§

Paragrafen
innehåller bestäraraelser ora hyresnämndens handläggning av ärende om
förvärvslUlstånd. Första stycket har kompletterats med en regel ora att ansökan
ora förvärvslillstånd, ora det lämpligen kan ske, skall för yttrande
tillställas organisaiion av hyresgäster sora berörs av ansökningen. Avsikten är
inte alt lägga på hyresnäranden någon långtgående skyldighet att undersöka om
en viss hyresgästorganisation berörs av ansökningen. Regeln är av den
karaktären att den bör gälla även om förvärvet har skett före ikraftträdandet.
Lagändringen har alltså inte försetts med någon särskild övergångsbestämmelse.

9 §
förordningen om tillärapningen av lagen (1975: 1132) om förvärv av
hyresfastighet m. m. bör kompletteras med en bestämmelse om att beslut i ärende
om förvärvslillständ skall tiUställas organisation av hyresgäster som har
yttrat sig i ärendet.

Tredje
stycket innebär bl. a. att ansökan ora tillstånd att förvärva fasl egendom
eller tomträtt genom köp eller byte inte får prövas innan det blivit slutligt
avgjort ora förköp skall äga rum. Denna regel bör fortfarande gälla, eftersom
den har betydelse vid ansökan om förhandstillständ.

12
Sammanfattning

Nuvarande
bestäraraelser ora tUlstånd tUl förvärv av hyresfastighet gäller endast i sju
angivna kommuner i Stockholms-, Göteborgs- och Malmöområdena. I promemorian
föreslås att denna begränsning upphävs sä att tUlståndsplikt i princip kommer
att gälla oavsett var i landet fastigheten är belägen.

För
att förenkla nuvarande förfarande föreslås att förvärvstillstånd skall fordras
endast om kommunen i det enskilda fallet begär alt prövning skall ske hos
hyresnäranden.

s. 83 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:164 83

För
alla de typer av fastighetsförvärv som omfattas av tillståndslagen gäller även
skyldighet att söka lagfart. Lagfart skall sökas inom tre månader från förvärvet.
Inskrivningsmyndigheten kan genast bevUja lagfart, om förvärvstillstånd redan
har meddelats efter begäran om förhandsbesked eller om kommunen har avstått
frän att påkaUa prövning hos hyresnämnden. I annat fall skall
inskrivningsmyndigheten bereda kommunen tillfäUe alt la ställning tUl om
kommunen vill påkalla prövning hos hyresnämnden eller inte. Delta förfarande
samordnas med förfarandet enligt förköpslagen.

Påkallas
förvärvsprövning skall inskrivningsmyndigheten enligt förslaget underrätta
hyresnämnden, sora i sin tur förelägger förvärvaren att inora en månad ansöka
om förvärvslillständ vid äventyr alt förvärvet blir ogiltigt.

Om
den som har förvärvat hyresfastighet underlåter att söka lagfart inom
föreskriven tid, blir förvärvet i princip ogUtigt.

Den
föreslagna ordningen avser förvärv av hyresfastighet. När det gäller lillständ
lill förvärv av aktie eller andel i bolag bibehålls nuvarande ordning, som
innebär att förvärvaren direkt ansöker om tUlstånd hos hyresnämnden.

F.
n. är del endast sökande som har vägrats förvärvstillslånd av hyresnämnden som
har rält att anföra besvär hos bosladsdomstolen. I promemorian föreslås att
även kommun särat organisation av hyresgäster som berörs av närandens beslut
skall fä besvärsrätt.

Vidare
föreslås att hyresnäranden i ärende ora förvärvslUlstånd skall höra inte bara
koramun utan även, om det lämpligen kan ske, organisation av hyresgäster som
berörs av ansökan.

Lagändringarna
föreslås träda i kraft den 1 juli 1979.

s. 84 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 164 84

Bilaga
2

Sammanställning av remissyttrandena

1
Tillämpningsområdet m. m.

Bostadsdomstolen:
Bostadsdomstolen tillstyrker förslaget alt tillstånds-lagen görs tillämplig i
hela riket och att förvärvstillslånd skall fordras bara om kommunen i det
enskUda fallet begär att prövning skall ske hos hyresnäranden. Under erinran
ora den debatt sora har förts ora tillståndslagen och dess tillämpning under
senare tid noterar dorastolen att bestäramelserna i 4 § ora förutsättningarna
för tillstånd inte har diskuterats i promeraorian.

Stockholms
tingsrätt: Tingsrätten vill till en början framhålla att det är ett angeläget
önskemål att den s. k. lUlständslagen görs tUlärapUg i hela landet. Därigenora
undviks att spekulationshandeln raed hyresfastigheter flyttas tUl korarauner
där lagen ej gäller.

Hyresnämnden
i Stockholm: Hyresnäranden tillstyrker att arbetsgruppens förslag läggs tiU
grund för lagstiftning. Hyresnäranden anser i likhet med arbetsgruppen att
förvärvstiUståndslagen bör gäUa i hela riket. Det är tUlfredsställande att arbetsgruppen
också föreslår ändringar i prövningssystemet i syfte alt begränsa olägenhetema
för den legitima faslighetshandeln och befria hyresnämnderna från
rutinärendena.

Hyresnämnden
i Göteborg: Tillståndslagens bestämmelser om förvärv av hyresfastighet gäller
såvitt avser hyresnärandens verksamhetsoraråde för närvarande endast i
Göteborgs och Mölndals kommuner. Enligt nämndens mening kan de skäl som angavs
för införandet av lagen alt förebygga spekulalion i hyresfastigheter och att
förhindra alt sådana fastigheter kommer i händerna på personer som är
olämpliga att förvalta dem åberopas med sararaa siyrka i fråga ora andra
kommuner inom nämndens verksamhetsområde. Även om behovet av en förvärvslagstiftning
är störst i kommuner med stor andel hyresfastigheter som t. ex. Halmstad,
Uddevalla, Borås och Trollhättan, bör en utvidgning av lagens
tillämpningsområde inle begränsas till vissa kommuner. Hyresnämnden tUlstyrker
därför förslaget att bestämraelserna ora tillstånds-plikt vid förvärv av
hyresfastighet skall gälla oavsett var fastigheten är belägen.

Hyresnämnden
i Malmö: Såvitt fraragår av proraeraorian har något påtagligt behov av
tiUståndslagen ej kunna påvisas i landels aUa koramuner men skall
missförhåUanden sora raotiverar en utvidgning av lagens tUlämpningsområde ha
förekorarait i vissa koramuner. Närmare uppgifter om antalet förvärv av
hyresfastigheter som kunnat förhindras enligt lUlständslagen och kommuner där
dessa förvärv förekommit lämnas ej i promemorian. Beträffande Kristianstads län
och Malmöhus län har, enligt vad hyresnäranden känner tUl, förekoramit ett icke
obetydligt antal förvärv av hyresfastigheter, sora bort bli föreraål för
förvärvsprövning. Detta gäller t. ex. Helsingborg, Kristianstad, Trelleborg
och Ystad. Förvärven har rört fastigheter med tillhopa flera tusen lägenheter
och där det sedermera visat sig att ett mycket stort antal hyresgäster har
blivit Udande av en otiUfredsstäUande fastighetsförvaltning. Enligt
hyresnämndens mening är det därför motiverat att utvidga till-

s. 85 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 164 85

slåndslagens
tillämpningsoraråde. Hyresnäranden anser, i likhet med vad som anföres i
promemorian, att utvidgningen bör ske så att lagen blir tUlämplig i hela
landet.

Hyresnämnden
i Växjö: Hyresnämnden, som i ett tidigare remissvar 1975-06-30 i samband med
lUlslåndslagens införande uttalat, att en eventueU lagstiftning borde göras
rikstäckande, är självfallet tillfredsställd över att förslag i den riktningen
nu fraralägges.

Riksrevisionsverket:
Arbetsgruppen föreslår att den nuvarande begränsningen i lagens tUläraplighet
att tillstånd till förvärv av hyresfastighet endast erfordras i sju kommuner
skall upphöra. I stället skall lagen tillämpas utan inskränkning i hela
landet. Vidare föreslås att ansökan ora tUlstånd för förvärv av hyresfastighet
skall inledas hos inskrivningsmyndighet i saraband med ansökan ora lagfart.

RRV
tillstyrker dessa förslag. RRV viU dock frarahålla att ett genomförande av
förslagen kommer att medföra ett merarbete för de hyresnämnder och kommuner
där lagen f. n. inte är tilläraplig särat ett visst raerarbele också för
inskrivningsrayndighelerna. Arbetsgruppen har inte behandlat frågan om
kostnaderna härför.

Bostadsstyrelsen:
Styrelsen tillstyrker ulredningens förslag.

Länsstyrelsen
i Gävleborgs län: Nu gällande lag om förvärv av hyresfastighet har varit i
kraft endast sedan den 1 januari 1976. Syftet med lagstiftningen var att utöva
kontroll av ägandet av denna typ av faslighet och att stävja spekulationsköp,
vilka symptom kunde tänkas uppträda främst i storstadsområdena. Den framtagna
statistiken över i hyresnäranderna och i bostadsdorastolen avgjorda ärenden
tyder inte på, att något omfattande missbmk förekorarait. Farhågor har
uppstått, att eventuella missförhåUanden därför skuUe kunna sprida sig utanför
lagens tiUämpningsoraråde, vilket skulle motivera, all detta utvidgades.
Alldeles oavsett detta förhållande anser länsstyrelsen, att en förvärvslagstiftning
av detta slag bör vara riksomfattande. Länsstyrelsen tUlstyrker därför att
lagen uislräckes att gäUa hela landet.

Hyresgästernas
riksförbund: Förbundet har i justitiedepartementets arbelsgrupp biträtt
meningen att tillståndslagen bör gälla i hela landet. Härför talar främst
svårigheten att finna någon lämplig geografisk avgränsning. Vi har även
anslutit oss lUl uppfattningen att hyresnämnderna inte i onödan bör belastas
med prövning av fastighetsförvärv. Den uppmjukning av förfarandet, som är
nödvändig ora lagen skall tUlära-pas i alla korarauner, får dock inte medföra
att lagens verkan försvagas.

Svenska
kommunförbundet: I proraeraorian föreslås i huvudsak att

tillståndstvånget utvidgas till att gäUa hela riket saml att prövningsord

ningen förenklas genom att tUlståndsprövning i varje enskUt fall skall

ske endast om koraraunen påkallar det. Styrelsen tillstyrker vad sålunda

föreslagits. Enligt styrelsens mening lillgodoser förslaget väl intresset av

att sakprövning koraraer tiU stånd, då skäl därtUl föreligger enligt la

gen, samtidigt sora den norraala och godtagbara faslighetsorasättningen

inte försvåras,---

Koraraunförbundet
har med skrivelse den 10 februari 1978 tiU Justitiedepartementet för kännedom
översänt en skrivelse frän Gävleborgs länsavdelning, föranledd av en skrivelse
från Gävle fastighetsnämnd. Enligt den sistnämnda skrivelsen har man i Gävle
märkt att det uppkommit en ny krets av intressenter för hyreshus, som
innehåller enbart

s. 86 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 164 86

lokaler
och som därför inte omfattas av lUlständslagen. Det borde därför enligt
fastighetsnämnden övervägas att utvidga lagens tillämpningsområde tiU att
gälla också andra större hyresfastigheter än sädana som innehåller bostäder.
Vad sålunda förevarit har åberopats av civilutskottet i utlåtande (CU 1977/78:
33 s, 7) över en motion om åtgärder mot spekulation vid köp och försäljning av
industrilokaler, I det saraman-hanget framhöll utskottei att regeringen borde
följa utvecklingen pä orarådet raed uppraärksamhet och ta de initiativ som
kunde bli påkallade. Enligt utskottets mening kunde det exerapelvis finnas
skäl att söka införskaffa närraare upplysningar om det i motionen
aktualiserade problemet i samband med departementsbehandlingen av hyresrättsutredningens
betänkande (SOU 1978: 8) Hyresrätt 2 Lokalhyra,

Den
åsyftade departementsbehandUngen torde f, n, pågå. Styrelsen, sora inte kan
bedöraa om det f, n, finns skäl att utvidga tillståndslagen till att gälla
också hyresfastighet med lokaler, vill stryka under vad civilutskottet enligt
det anförda uttalat samt i anslutning härtiU framhålla följande, Sora det
föreslagna systemet är uppbyggt kommer kommun att få underrättelse också om
förvärv av hyresfastighet med industrilokaler. Det synes därför med den
föreslagna nya prövningsordningen inte medföra någon administrativ omgång av
betydelse, om till-ståndsplikten skulle utsträckas att gälla också sådant
förvärv, och kom.-mun sålunda, där den lokala situationen påkallar det, ges
ra.öjlighet att få förvärvet sakprövat av hyresnämnden.

Stockholms
kommun ( = föredragande borgarrådet): Frågan ora utvidgning av lagens giltighet
lill övriga kommuner i landet är av begränsat intresse för Stockholms kommun.
Det kan eraeUertid, inte minst raot bakgrund av erfarenheterna frän lagens
tUlärapning i Stockholm, konstateras att det inte skulle vara praktiskt
möjligt att uividga lagen till att omfatta hela landet ifaU det nuvarande
adrainistrativa förfarandet skulle tiUärapas,

Gävle
kommun ( = fastighetskontoret): Fastighetskontoret anser utvidgningen av
lagens tillärapningsområde till hela landet välgrundad. Det forraella förfarandet
ansluter sig enligt förslaget nära till forraerna för utövande av koramunens
förköpsrält enligt förköpslagen. Härigenom beräknas merarbetel med
förvärvstUlständsärendena bli ganska måttligt för berörda statliga myndigheler.
Också för koraraunerna verkar den föreslagna metoden vara den bästa möjliga.
Fastighetskontoret tillstyrker förslagen i promeraorian.

Hyreshus
som innehåUer enbart lokaler koramer inle heller efter de föreslagna
lagändringarna atl omfattas av lagen. Behovet av utvidgning av lagen till att
omfatta även industrilokaler har inora Gävle kommun diskuterats vid flera
tiUfällen under år 1977 (i koraraunfullraäktige bl. a, 1977-06-20, § 224, då en
interpellation besvarades, och i fastig-hetsnäranden bl, a. 1977-10-06, § 411).
Denna fräga behandlas i promemorian på sid. 28 och 29, Fastighetskontoret har
ingen invändning raot att problemkomplexet lämnats därhän i
justitiedepartementets prorae-moria raen får understryka vikten av att
utredning kommer till stånd. Kontoret förordar, att man följer civilutskottets
förslag (CU 1977/78: 33 s, 7) och behandlar frågan i saraband raed deparlemenlsbehandlingen
av hyresrättsutredningens betänkande Hyresrätt 2 Lokalhyra (SOU 1978: 8). Sveriges
allmännyttiga bostadsföretag: Enligt vad SABO har erfarit

s. 87 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:164 87

synes
lagen ha fungerat relativt tillfredsställande på de orter den hittills har
gällt. Vissa brister synes ha förelegal i lagen vad gäller dess tilllämpning i
olika avseenden, men dessa brister torde i stort bli undanröjda genom det nu
föreliggande förslaget. De grundläggande förutsättningar som leder till spekulaliva
fastighetsaffärer raed negativa effekter för bostadsförsörjningen påverkas
dock endast i liten utsträckning av lagstiftning av detta slag,

Eftersora
de raotiv som ursprungligen föranledde lagens tillkomst även är tUlämpliga i
flertalet andra korarauner finner SABO det tillfredsställande att lagens tillärapningsområde
nu föreslås utvidgat till hela landet, SABO tillstyrker därför förslaget i
denna del.

Sveriges
fastighetsägareförbund: Förbundet vidhåller i princip den vid lagens införande
hävdade uppfattningen, att något egentligt behov av den ifrågavarande lagen ej
föreligger, eftersom antalet försumliga fastighetsägare är mycket lilet. Det i
promeraorian presenterade statistiska materialet bestyrker med önskvärd
tydlighet denna uppfattning. Genom bruksvärdesyslemet, hyresförhandlingslagen
och tvångsförvaltningslagen finns enUgt förbundels uppfattning lillräckliga korrektionsmöjlig-heter
för det fall, atl förvaltning av hyresfastigheter ej sker på sådant sätt, att
god sed på hyresraarknaden iakttages.

Vid bibehåUande
av lUlständslagen, tiUstyrker emeUertid förbundet att lagen utsträcks till alt
omfatta hela riket, under föruisättning atl prövning av förvärv av
hyresfastighet skall ske endast ora vederbörande komraun, efter underrättelse ora
ingiven lagfartsansökan, tar initiativ härtill. Detta förfaringssätt innebär
förhoppningsvis, atl prövning endast kommer att ske i kontroversieUa fall,

Falu
tingsrätt: Den geografiska begränsning av förvärvsprövningen, som nu gäller,
utgör resultatet av "en avvägning raellan behovet av en förhandsprövning
och olägenheterna därav för den normala fastighetsomsättningen och den därtiU
knutna adrainistrationen" (CU 1975/76: 5 s. 4). Den enligt riksdagens
begäran verkställda utredning, som presenteras i proraeraorian, har haft att
belysa behovet av att utvidga förvärvsprövningen och alt raot bakgrund av vad
därvidlag framkomraer bedöma cm behovets tyngd motiverar ett förslag till
lagändring (CU 1976/77: 20 s. 3 och rskr 1976/77: 188).

Behovet
av förvärvsprövningens utvidgning har inte belysis i vidare mån än att dels
redovisats viss statistik beträffande tillärapningen av gällande förvärvslagstiftning
och dels lämnats ett allmänt uttalande, som ej verifierats. Statistiken lär få
anses visa att förvärv som bör förhindras är relativt sett fåtaliga inom
lagstiftningens nuvarande tillämpningsområden och läranar inte nägon som helst
vägledning för bedöraning av hur förhållandena är i riket i allraänhet. Det
åsyftade uttalandet innebär endast att arbetsgmppen från de organisationer som
har medverkat i arbetet fått del av synpunkter på behovet av att utvidga lagens
tillämpningsoraråde till ytterligare korarauner och att det därvid sagts att
det i vissa kommuner har förekorarait missförhållanden som raotiverar en
utvidgning (s. 45 och 46), Det är ogörligt att på basis av detta material
bedöma huruvida eller i vilken utsträckning förvärvsprövningen trots
olägenheterna därav bör utvidgas. Detta är så mycket betänkligare som
lämpligheten av det system som valts för den enligt förslaget riksomfattande
prövningen kan ifrågasättas just från den utgångspunkten att prövningen inle
bör medföra onödiga olägenheter.

s. 88 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:164 88

Domstolsverket: Den utredning som presenteras i
betänkandet har företagits för att belysa behovet av en utvidgning av tUlämpningsområdet.
Det material som redovisats kastar emeUertid föga ljus över denna fråga. Den
statistik som redovisas är knapphändig och talar inte entydigt för en
utvidgning. Någon utvärdering av effekterna hittills av tUlständs-tvänget synes
inle ha förelagits. Det framgår av betänkandet att företrädare för
justitiedepartementet läranat civilulskottel en rauntlig redogörelse för
utredningsarbetet, som övertygat utskottet om atl tiUstånds-tvånget borde gälla
över hela landet. Redogörelsen återfinns inte i betänkandet. Domstolsverket
finner inte underlag i betänkandet för att bedöma ora motiven för en utvidgning
av tillståndstvånget är så starka att de uppväger den starka byråkratisering av
förfarandet vid förvärv av hyresfastigheter som utredningsförslaget medför.

Auktoriserade fastighetsmäklares riksförbund: Utan att ha
företagit egen uiredning anser förbundet efter genomgång av argumenten under
rubriken "Överväganden och förslag":

atl de ekonomiska grundema statens ränteförluster p. g.
a. försenade lagfartsansökningar knappast torde vara valida. Den totala statliga
ränteförlusten uppskattas i promeraorian till 3,4 railj. kronor. Antalet
överlåtelser avseende hyreshus uppgår till 4 %, och bör därför raarknadsvärdet
av dessa, dvs. det stärapelavgiftsgmndande värdet, kunna uppskattas till ca 10
% av det totalt orasatla värdet. Med denna beräkningsgrund bör den statliga
ränteförlusten på hyreshussektorn utgöra 340 000: kronor. Förbundet befarar
att en praktisk tillämpning av förslagets regler kommer att medföra kostnader
vida överstigande detta belopp.

alt de av Justitiedepartementets arbetsgrupp anförda
missförhållanden, som säges förekomma i vissa kommuner icke heller kan anses
vara tillräckligt valida skäl. Den av arbetsgruppen inhämtade statistiken från
de tre slorstadsblocken ger vid handen atl endast 18 förvärvare, dvs. ca 1 % av
hyreshusköparna erhållit avslag på ansökan ora förvärvslUlstånd. Mot denna
bakgrund torde icke kunna anföras att "raiss-förhåUanden" skulle råda
i landets saratliga andra kommuner.

att de av arbetsgmppen angivna brottsförebyggande skälen
synes vara svagt underbyggda. Påståenden såsom "Det har sagls.. ." o.
dyl. bör vara underbyggda raed fakiiska utredningar. Detta speciellt när frågan
är ora så aUvarliga problera som den ekonomiska brottsligheten.

En ordning där tUlständsförfarandet vid förvärv av
hyreshus inleds hos inskrivningsmyndigheten genora lagfartsansökan finner
förbundet värt tUlstyrka. För enkelhetens skull och i konsekvens av detta bör
även en person få möjlighet att ansöka ora förhandsbesked om förvärvslillstånd
utan att behöva ange objektet i fråga. Lagen 1975: 1132 syfiar ju till atl
förebygga spekulation och hindra olämpliga hyresvärdar, varför enligt
förbundets uppfattning förvärvaren bör prövas, icke det förvärvade objektet.

Avslutningsvis önskar förbundet framföra att förbundets
medlemmar samtliga auktoriserade fastighetsmäklare är av den meningen, att
numera sådana spekulativa inlressen icke förmärks på hyresmarknaden, att en
övergripande statlig kontrollapparat av detta slag kan anses berättigad. Olärapliga
hyresvärdar har mönstrats ut och mönstras fortlöpande ut. Kreditgivare såsom
banker, försäkringsbolag ra. fl. tar sitt samhälleliga ansvar i dessa frågor
och även de auktoriserade fastighets-

s. 89 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:164 89

mäklarna
genom vilkas förmedUng en stor del av hyreshusöverlålcl-serna äger rum har
bidragit till en sanering av marknaden.

Näringslivets
byggnadsdelegation: 1 och för sig är del tacknämligt aft man sökt begränsa
förvärvstillståndsprövningen i samband med den föreslagna utvidgningen av
lagens tillämplighetsområde så att inte alla fastighetsköp rörande
hyresfastigheter behöver handläggas från för-värvstUlständssynpunkt.

Förslaget
kan likväl leda till så vittgående konsekvenser, att det enligt delegationens
uppfattning ej bör genomföras i den ordning som föreslagits. Skälen härtUl är
framförallt följande.

Hur
pass vidlyftig myndighetshantering en riksomfattande förvärvslagstiftning kan
leda fram till är nalurUgen ovisst. Trots den föreslagna förenklingen kvarstår
risker för all prövningen kan bli omfattande, ätminstone i vissa korarauner. TUlärapningen
av förvärvstiUståndslagen hittiUs har visat aft den i ett antal uppmärksammade
fall åberopats i priskontrollerande syfte. SärskUt i samband med förvärv av
bostadsrättsföreningar har påståtts, atl själva prissättningen varit så hög,
att priset varit "spekulativt". Sprids denna uppfattning finns
tillräckliga skäl förmoda, atl vissa kommuner kan vilja pröva stora delar av
fastighetsomsättningen i priskontrollerande syfte, vilket skulle leda till en
omfattande administration av förvärvsärenden över hela landet. När tillståndsprövningen
på föreslaget sätt kombineras med förköpsprövning inbjuder för övrigt
lagstiftningen i viss mån till uppfattningen, att korarauner raed fördel kan
begagna förköpsrätten i fråga ora "billiga" fastighetsköp och
utnyttja förvärvstUlståndslagen för alt så vitt raöjligt få "dyra"
köp omintetgjorda. En sådan möjlighel till en riksomfattande prisprövning av
hyresfastigheter kan inle godtas utan grundliga överväganden.

Den
tillämpning och de farhågor som nu berörts bottnar i oklarheter kring
lagstiftningens syfte och innebörd. Dessa måste undanröjas innan en
riksomfattande giltighet beslutas. I princip skall lagen motverka transaktioner
som inte väntas leda till varaktig seriös fastighetsförvaltning. Uppenbart
borde därmed i vart fall bostadsrättsföreningars förvärv kunna ligga utanför
förvärvsprövningen. Här blir det ju en permanent förvaltning av konsumenterna
själva utan annan avsikt än att nå bästa möjliga självförvaltning. Priskontrollmolivet
torde knappast ha så uttalat stöd i nuvarande lag, att det skulle kunna komma i
fråga som avslagsgrund, i synnerhet inte som marknaden för bostadsrätter i princip
ej är priskontrollerad vid transaktioner hushållen emellan.

Detta
belyser oklarheterna i lagstiftningen. Är syftet att motverka
fastighetsspekulation begränsat till förvärv, som kan förväntas leda till
försumlig fastighetsförvaltning, Ugger syftet mycket nära intentionerna med
tvångsförvaltningslagen dvs. atl upprätthålla en god fastighetsförvaltning.
Det är självfallet tveksamt om detta syfte nås med pris-kontrollåtgärder, som
berör fastighetsomsättningen i sin helhet. Överlåtelser kan t. ex. fräraja
önskvärd strukturrationaUsering som förhindras, om inle marknadsraässig
prissättning accepteras. En överdriven prissättning kan vara en indikation på
tänkbar försumUg förvaltning, raen då närraast i korabination med andra fakiorer.
I princip bör bruksvärdesystemet, hyresförhandlingslagen, hyreslagens regler
om rätt till reparation på hyresvärdens bekostnad i vissa fall samt
tvångsförvaltningslagen garantera, att höga omkostnader för fastighetsförvärv drab-

s. 90 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:164 90

bar
förvaltaren, ej de boende. Det torde närmast vara försummelser att iaktta
skyldigheter raot bostadskonsumenterna, sora är förvärvslill-ståndslagens
egentliga syfte att söka förekorama. Därmed synes manifesterade konflikter
främst i anledning av den här berörda skyddslagstiftningen vara det avgörande
kriteriet för alt vägra förvärvstillstånd, inte prissättningen.

Enligt
delegationens uppfattning bör dessa frägor kring lagstiftningens egentliga
syfte klargöras, innan en tillämpning över hela riket beslutas. Lämpligen bör
dessa överväganden föregås av en undersökning av hittUlsvarande tillämpning av förvärvstiUståndslagen,
Samtidigt kan finnas anledning undersöka möjligheter till samordning med
tvångsförvaltningslagen på sätt sora komraer att utvecklas ytterligare senare
i värt yttrande,

I
avvaktan på ytterligare utredning om lagstiftningens syfte och inriktning kan
dock vissa omedelbara reformer genomföras.

I
första hand bör bostadsrättsföreningars fasiighetsförvärv undantas från lagens
tillämpningsområde, emedan förvärvaren i sådana fall inte i rimlig mening kan
ha för avsikt att inleda en försuralig fastighetsförvaltning raed spekulativa
inslag.

I
andra hand bör övervägas hur man skall förhindra en spridning av konstaterade
fall av dålig fastighetsförvaltning till övriga landet. Enklast sker detta
genom en regislrering av fall, där tvångsförvaltning beviljats eller förvärvstillslånd
vägrats, TUlförs dessa uppgifter inskrivningsmyndigheterna borde relativt
enkelt rutiner kunna skapas för en avstängning av sådana köpare från förvärv av
hyresfastigheter inom landet i sin helhet utan ytterligare riksomfattande förvärvskonlroU
av andra fastighetsförvärv. Enklast kan detta ske så, alt registrerad köpare
vägras lagfart av inskrivningsmyndigheten med påföljd att förvärvet blir
ogiltigt.

Sannolikt
kan åtskilligt vinnas med att samordna förvärvstiUståndslagen raed tvångsförvallningslagen
till en enhetlig lagstiftning med ett gemensamt syfte: att förhindra försumlig
fastighetsförvaltning. Det förekommer i landet ett litet antal mindre ansvarskännande
personer, vars negativa verksamhet på fastighetsmarknaden ofta väcker uppmärksamhet
långt uianför sin egentUga betydelse i våra massmedia på ett säll som riskerar
allvarligt rubba tilltron till fastighetsförvaltning över huvud taget. Det vore
önskvärt, att dessa problem kunde bemästras på ett mer effektivt sätt än hittUls,
Tvångsförvaltningslagen leder till omständliga förfaranden och komplicerade förvallningssituationer,
FörvärvstiUståndslagen leder, som antytt, också den lill omfattande administration
och betydande svårigheter att avgränsa kriterierna för tillståndsgivningen.

En effeklivare
ordning borde sannolikt kunna nås, om myndigheternas ansträngningar inriktades
på konstaterade missförhållanden, och att denna högst begränsade grupp
avslängdes från raöjligheter att idka fastighetsförvaltning i fortsätiningen.
Detta kunde ske dels genora registrering av dessa faU, så att de avslängdes
från förvärv, dels borde fastighetsinnehavet kunna avvecklas, t. ex, genora
likartat förfarande som tillämpas vid exekutiv auktion, så alt olägenheterna
med fortsatta missbruk från samme förvaltares sida på ett mera effektivt och
sannolikt enklare sätt kora att definitivt upphöra. Ett förfarande av detta
slag förutsätter en prövning som oragärdas raed tillräckliga rättssäkerhets-

s. 91 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:164 91

garantier.
En klandrad förvallare måste t. ex. få tillfälle visa, alt påstådda försumraelser
kan ha sin grund i rayndigheters påbud, exerapelvis byggnads- eller
rivningsförbud elc.

Delegationen
avslyrker sammanfattningsvis en utvidgning av för-värvstiUståndslagstiftningen
för hyresfastigheter på föreslaget sätt till hela landet. Delegationen förordar
i stället, att förvärvstiUståndslagen saraordnas med tvångsförvaltningslagen
till en enhetlig och mer effektiv lagstifining för att avstänga försumliga
fastighetsförvaltare från fortsatt verksamhet. I avvaktan härpå föreslås, att
nuvarande lagstiftning förändras så, att bostadsrättsföreningar undantas från
förvärvs-tillståndslagstiftningen. Lagakraftvunna beslut om tvängsförvaltning
och förvärvstillståndsvägran inora storstadsorarådena registreras och tUlförs
på lärapligt sätt inskrivningsrayndighelerna i hela landet, så atl de kan
läggas till gmnd för avslag pä lagfartsansökan. Vägrad lagfart fär därvid sora
rättsverkan att förvärvel blir ogiltigt.

Sveriges
advokatsamfund: I yttrande den 13 juni 1975 över departementets promemoria med
förslag tUl lag ora tiUståndsprövning av förvärv av vissa bostadsfastigheler
ra, m, (Ds Ju 1975: 10) avstyrkte samfundet på anförda skäl att det då
föreliggande förslaget lades tiU gmnd för lagstiftning (se TSA 1975 sid, 286 ff).
Samfundet har samma uppfattning nu som då och avstyrker därför att det förslag
sora nu lagts fram läggs till grund för lagstiftning.

2
Lagfartsplikten

Hyresnämnden
i Stockholm: Det är givetvis tillfredsställande om den föreslagna skärpningen
av lagfartsplikten kan motverka icke önskvärda forraer av handel raed
hyresfastigheter.

Hyresnämnden
i Göteborg: För att öka möjlighelen för inskrivningsmyndigheten att ge
vitesföreläggande föreslås i promemorian (s. 54 och 60) att koraraun som har
förklarat sig avstå från att påkalla förvärvsprövning samt hyresnärand sora
meddelat förhandstUlständ skall underrätta inskrivningsmyndigheten om
förvärvet. Bestämmelser härom föreslås intagna i förordningen om tillämpningen
av lagen (1975: 1132) om förvärv av hyresfastighet m. ra. Hyresnäranden är tveksam
om en sådan underrättelseskyldighet bör föreskrivas. Det är näraligen att märka
att något förvärv ju inte har skett när kommunen eller hyresnämnden fattar
sitt beslut och det är inte alla gånger säkert att något förvärv verkligen komraer
till stånd senare. Inskrivningsmyndigheten kommer därför att kanske flera
gånger få kontakta fastighetsägaren för att få uppgift om huruvida överlåtelse
har skett. Skall underrättelseskyldighet finnas kvar bör i vart fall kommunens
beslut att inte påkaUa förvärvsprövning tidsbegränsas i likhet med vad sora gäUer
i fråga ora hyresnämnds förhandstUlständ.

Hyresnämnden
i Malmö: Förslaget att tillståndsförfarandet skall inledas genora ansökan om
lagfart grundas enligt promemorian på bl. a. att man velat skapa regler som
garanterar efterlevnaden av lagfartsplikten, I promemorian föreslås i detla
hänseende att förvärv av hyresfastighet skall bli ogilligt ora lagfart ej söks
inom tre raänader från det fångeshandlingen upprättades i stället för, som
enligt tillståndslagen, om förvärvstillslånd ej söks inom tre månader från det
fånget skedde. Bättre efterlevnad av lagfartsplikten kan i och för sig
åstadkommas ge-

s. 92 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:164 92

nom
att tillståndslagen uislräckes att gälla i hela landet och hyres

näranden underrättar inskrivningsmyndigheten om meddelade förvärvs

tillstånd. Inskrivningsrayndigheten fär härigenora underlag för kontroll

att lagfartspUkten fullgöres. Det föreslås eraellertid icke endast att för

värv av hyresfastighet skall bli ogiltigt ora skyldigheten atl söka lagfart

åsidosattes ulan också alt skyldigheten att söka lagfart skaU inträda på

ett tidigare stadiura än vad sora nu är fallet. Sålunda kan en förvärvare

av hyresfastighet, t. ex. i det faU förvärvet är förenat med vUlkor, ett

vanligt villkor torde vara att köpeskillingen erlägges vid framtida till

fälle, inte vänla raed att söka lagfart och erlägga stämpelskatten tills

vUlkoret är uppfyllt. Denna och andra följder av förslaget angående

lagfartsskyldighetens inträde kan medföra olägenheter för förvärvama

raen fördelarna får anses överväga nackdelarna. Hyresnämnden finner

övervägande skäl tala för att, på sätt föreslagits, försuraraelsen att söka

lagfart skall raedföra ogiltighet av förvärvet, ,

Hyresnämnden
i Växjö: Promemorian innehåUer förslag om att hyresnämnd och koraraun vid
förhandsprövning skall vara skyldiga att underrätla inskrivningsrayndigheten ora
förvärv som koraraer tUl närandens eller koramunens kännedom. Det är dock
tvivelaktigt vUken nytta inskrivningsmyndigheten får av sådana underrättelser
om möjligheten till förhandsprövning bibehålles. Det blir en del arbele med
systematisering och förvaring av sådana uppgifter och efiersom de åtminstone
hyresnämndens avser ännu icke fullbordade förvärv, raåste inskrivningsrayndigheten,
innan vitesföreläggande ges, kontrollera huruvida förvärv verkligen sedermera
skett.

Riksrevisionsverket:
RRV pekade i sin rapport år 1976 på i huvudsak två konsekvenser av försenade
lagfartsansökningar, nämligen fastighetsböckernas brisiande tUlförlitlighet saml
ränteförluster för staten. Som ytterligare problera i storstadsområdena
framhöll RRV också, all förseningarna ledde till oklarheter beträffande
ägarförhållanden, vilket kunde medföra oklarheter i ohka ekonomiska avseenden.
Arbetsgruppens förslag till tillständslag innebär att sistnämnda problem
delvis undanröjs beträffande hyresfastigheter, Genora att ogiltigförklara
förvärv av hyresfastighet, sora inte följs av lagfarlsansökan, tvingar man fram
en sådan inom rätt tid.

Emellertid
har arbetsgruppen föreslagit att ogiltighet inte skall inträda om
tillståndsprövning ej påkallas eller om hyresnärand redan meddelat tillstånd.
Detta innebär alt förvärvare av hyresfastighet kan underlåta alt söka lagfart
om förvärvstillstånd redan erhåUits. Konsekvensen av detta blir, enligt RRVs m.ening,
att oklarheterna i fastighetsböckerna består och alt staten gör en
ränteförlust. Visserligen raenar arbetsgruppen alt kommunen bör underrätla
inskrivningsmyndigheterna om förvärvet för att vite skall kunna tUlgripas, raen
RRV anser inle detta vara den bästa lösningen. RRV m.enar att samtliga förvärv
av hyresfastigheter bör drabbas av ogUtighet ora lagfart inte söks i tid. Därmed
erhålls en enhetlig tillämpning av bestäraraelsen och man fär också korrekta
uppgifter i fastighelsböckerna särat uppnår att stämpelskatten erläggs i tid.

RRV
delar inte heller arbetsgruppens uppfattning att man bör underlåta alt vidta
generella åtgärder beiräffande försenade lagfarter. Visserligen lorde risken
för ekonomisk brottslighet vara störst vid transaktioner med hyresfastigheter.
I fråga om fastighetsböckernas till-

s. 93 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:164 93

förlitUghet
spelar dock hyresfastigheterna en mindre roll genom att transaktionerna är
förhållandevis få, RRV anser därför att åtgärder beträffande andra fastigheter
än hyresfastigheter också bör vidtas för att förbättra efterlevnaden av lagfartspUkten,
RRV anser att en scha-bloniserad straffränta eller straffavgift bör övervägas
för försenade lagfartsansökningar och kan inte finna att en sädan medför några
administrativa svårigheter,

Stockholms
kommun ( = föredragande borgarrådet): Den främsta fördelen med de i
departementspromemorian framförda förslagen är att ett förvärv av
hyresfastighet i princip blir ogilligt ora lagfart inte söks inom föreskriven
tid. Underlätenhet att söka lagfart inom föreskriven tid har varit vanligt förekomraande
i samband med osunda fastighets-transaktioner. Det finns anledning att anta att
lagfartsfcrsumraelsen ofta ingått sora ett led i ekonomisk brottslighet av
olika slag. Lagfartsförsummelserna har också inneburit otillförlitlighet hos fastighelsböckerna.
Det är angeläget att garantera efterlevnaden av lagfartsplikten ifråga om
hyresfastigheter och jag förordar att kommunstyrelsen tUlstyrker det framlagda
förslaget i denna del.

Stockholms
tingsrätt: Tingsrätten kan instärama i att det är av största vikt atl
lagfartsplikten efterlevs. Däreraot är det betänkligt atl, såsom utredningen
föreslår, införa en ordning som innebär atl ett förvärv av hyresfastighet blir
ogiltigt om lagfart ej söks i rätt tid. För närvarande skall enligt 20 kap. 2 §
jordabalken lagfart sökas inom tre månader efter det att den handling på vUken
förvärvet grundas (fångeshandlingen) upprättades. Av andra stycket första
punkten samma paragraf fraragår att tiden för sökande av lagfart räknas för
förvärv sora beror på viUkor, myndighels tUlstånd eUer annan sådan omständighet,
från det förvärvet fullbordats. Utredningen har dock föreslagit att i ett
sista stycke lill paragrafen skall intas en föreskrifi om att bestäramelserna i
andra stycket första punkten ej äger tillärapning i fråga om förvärv som avses
i 1 § lUlständslagen och som ej omfattas av undantagsbestämmelserna i 2 §
nämnda lag. Det av utredningen föreslagna tillägget får därigenom till följd
att lagfart ovillkorligen mäste sökas inom tre månader från förvärvet för atl
delta, där tillståndslagen är tUläraplig, skall bli giltigt. Så bUr fallet
enligt utredningen om köpets fullbordan även i övrigt är beroende av villkor, säsom
köpeskillingens erläggande. Denna ordning, innebärande att en köpare sålunda
blir skyldig atl söka lagfart på ett icke fullbordat fång och där han endast
kan erhåUa vUande lagfart, torde, enligt tingsrälten, strida mot den aUmänna
rättsuppfattningen, som även korarait tUl uttryck i jordabalken.

Den
raöjlighet sora för närvarande finns att få förhandsbesked av hyresnäranden
föreslås finnas kvar. Utredningen uttalar vidare atl förvärvaren bör ha
möjlighet att vända sig till koramunen för alt erhålla besked huruvida koraraunen
avser att påkalla prövning hos hyresnäranden. Mot bakgrund av dessa raöjUgheter
för köparen kan invändning göras raot den föreslagna lydelsen av 5 § i
tillståndslagen. Enligt första punkten är, såsora ovan angivits, ett tillståndspliktigt
förvärv ogiltigt ora lagfart ej söks inora föreskriven tid och
förvärvstillstånd ej redan har meddelats samt den kommun där den fasta
egendomen är belägen ej heller har förklarat sig avstå från att påkalla
prövning hos hyresnämnden. Om köparen hos hyresnäranden eller kommunen begärt
för-

s. 94 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:164 94

handsbesked
eUer om koraraunen påkallat hyresnämndens prövning innan lagfart ännu sökts
kan förvärvet bli ogiltigt under liden sora frågan behandlas av kommunen
respektive hyresnämnden. Om kommunen senare beslutar att ej påkalla prövning
eller hyresnämnden meddelar förvärvslillstånd har köparen föga glädje av detta
eftersom köpet likväl blir ogiltigt.

Mot
bakgrund av det nu anförda anser tingsrälten att den av utredningen föreslagna
lösningen att giltigheten av ett förvärv av en viss lyp av fastighet görs
helt beroende av om lagfart söks i rätt tid är betänklig, särskilt sora ett i
och för sig berättigat iniresse av att upprätthålla lagfartsplikten
beträffande denna fastighetslyp kan tiUgodoses genom andra lösningar (se
vidare under 3).

Falu
tingsrätt: Tingsrätten avstyrker den föreslagna ordningen att ett förvärv av
hyresfastighet i princip blir ogiltigt, om lagfart inte söks i rätt tid (se
vidare under 3). Anordningen atl låta en ogiltighetspåföljd inträda vid
åsidosättande av lagfartsskyldigheten bryter radikalt raed svensk
rättstradition på detta område. Det skaH föreligga utomordentligt starka skäl
innan man inför undantag från regler av det slag som det är fråga om när det gäUer
lagfartsansökans rättsverkan. Att göra detta för de relativt sett fåtaliga
förvärven av hyresfastigheter (anm: av SCB:s statistik framgår att av antalet
inskrivna förvärv är 1973 endast fyra procent avsåg överlåtelser av hyres- och affärsfastigheler)
kan inte försvaras med del i promemorian angivna behovet av selektiva ålgärder
i fråga om hyresfastigheter eller med att därigenom ernås en lösning av
problemet med hur förfarandet enligt lUlständslagen bör inledas. Den
föreslagna ogiltighetspåföljden skulle komma att innebära all
förvärvslagstiftningen beträffande hyresfastigheter grundades på en princip som
helt skiljer sig frän vad sora gäller enligt övrig förvärvslagstiftning
(jämför jordförvärvslagen och lagen ora vissa inskränkningar i rätten att
förvärva fast egendom ra. ra., enligt vilka lagar ogiltighetspåföljd inträder ora
ansökan om förvärvslUlstånd ej göres inom föreskriven tid).

Domstolsverket:
Enligt departementschefens uttalande i förarbetena lill nya jordabalken bör
särskilda anordningar för att skärpa efterlevnaden av lagfartsplikten inte
införas annat än om det klart visas att denna försummas i betydande
utsträckning (prop. 1970: 20 del B s, 570),

Riksrevisionsverkets
rapporl, som inte tar hänsyn till förekomsten av lagfartspliktsförskjutande vUlkor
i de undersökta förvärven, tyder närmast på att lagfartsplikten inte försummas
i besvärande utsträckning. Den innehåUer heller inte något sora tyder på att förvärvare
av hyresfastigheter skulle visa särskild försuraraelse. Inte heller SCB:s
bearbetning av 1973 års förvärv visar att lagfartsansökningar beträffande hyresfastighetsförvärv
skulle skilja sig från genorasnittel. Resoneraang om ränteförlust för staten
och bristande tillförlitlighet hos fastighetsböckerna saknar således generell
relevans även när det gäUer hyresfastighetsförvärv.

Det
är i stäUet här en liten gmpp förvärvare inom en liten grupp förvärv som skall
träffas av restriktioner. Att så är fallet framgår också av berörda
hyresnämnders statistik.

Att
mot den bakgrunden införa något sora så radikalt bryter mot svensk
rättstradition som ogUlighetspäföljd vid försenad lagfartsansökan framslår sora
mindre lämpligt.

s. 95 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:164 95

Det
är givetvis angeläget atl stävja ekonomisk brottslighet. Det väsentliga lorde
vara att tvinga frara transaktionerna i ljuset. Det bör då inle spela någon
roll om tvånget åstadkoraraes genom lagfartspUkten eUer skyldigheten att söka
förvärvstillstånd. Att märka är atl utredningen inte ens påstår att lUlständslagen
på denna punkt varit ineffektiv.

Lagfart
skall sökas inom tre månader efter del att den handling pä vilken förvärvet
grundas (fängeshandlingen) upprättades. Delta gäller emellertid inte
undantagslöst. Vid villkorade och därraed järaslällda förvärv inträder inte
lagfartsplikten förrän förvärvet fullbordats. Av förarbetena till jordabalken fraragår
att lagberedningen föreslog atl detta undantag inte skulle finnas.
Arbetsgruppen är nu inne på lagberedningens linje såvitt gäller förvärv av
hyresfastigheter. Mot lagberedningens förslag uttalade departementschefen
följande (prop. 1970: 20 del B s. 565):

Det
är ingen överdrift att påstå att fastighetsöverlåtelser, med bortseende från
de familjerättsliga förvärven, liU en början regelmässigt är för sin giltighet
beroende av villkor. Man torde också kunna utgå från alt den tid som normalt
förflyter från det köpeavtalet ingås tills det blir definitivt väsentligt
överstiger tre mänader. Med beredningens förslag innebär detta att det normala
skulle vara att lagfartssökandet fick ske i två omgångar. Lagfartsansökan på
del ännu ej fuUbordade förvärvet skuUe ju endast föranleda ett beslut ora vilandeförklaring,
som kräver fullföljd vid ett senare tiUfälle, Detla skulle otvivelaktigt
innebära en väsentligt ökad belastning på fastighetsomsättningen och, vilket
inte är minst betydelsefullt, för inskrivningsmyndigheterna. Nackdelarna med en
sådan ordning skulle vara särskilt framträdande i de säkerligen mycket vanliga
fall, när förvärvet av någon anledning ej alls bUr fullbordat eller inle på
sätt sora avsetts från början. Enligt min mening är det också principiellt
mindre tiUtalande att utkräva lagfartsskyldigheten innan förvärvaren kan få
full lagfart. Häremot har visserligen anförts, alt denna situation under alla
förhållanden kan inträda sora följd av annat lagfartshinder, exempelvis den oraständigheten
att fångesmannen ej vunnit lagfart. Denna invändning är dock inte träffande. I
förevarande fall är del ju förvärvarens eget fång, som ännu ej vunnit sådan
grad av ombbUghet alt lagfart kan raeddelas. Enligt rain raening har de skäl sora
sålunda kan åberopas mot den av beredningen föreslagna ordningen sädan tyngd
att de klart väger upp den vinst som ordningen skulle ge. Jag föreslår därför
att lagfartsskyldighet inte skall inträda i fråga om villkorade och därmed jämslällda
förvärv, förrän förvärvet fullbordats. Härigenom tillgodoses också de önskemål sora
frarakorarait under remissbehandlingen.

Det
departementschefen sålunda anförde raot lagberedningens förslag torde i lika
mån vara gUtigt mot arbetsgruppens,

I olUca
sammanhang har framhållits vikten av att IM häller lagstadgad expeditionslid i
inskrivningsärenden. Ett väl fungerande kreditliv är beroende av att
expeditionstiderna ej är för länga. Betydande insatser har under åren gjorts
för att förbättra och förenkla handläggnings-rutinerna vid IM, Ändringar i
gällande regler sora innebär ökad arbetsbelastning på IM med åtföljande risk
för förlängda expeditionstider bör därför inte företas annat än när tungt
vägande skäl föreligger. Förslaget om ändrad lagfartsplikt och ogiltighetspåföljd
innebär

s. 96 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:164 96

såsom
framgår av det följande merarbete för IM bestående i kontroll av att lagfart
sökts inom rätt tid, i förekoramande fall kombinerat med erforderUga ålgärder.

Upprättas
såsora normalt sker två köpehandlingar, köpekontrakt och senare köpebrev,
räknas köpekontraktet sora den egenlliga fångeshandlingen. Mycket vanligt är
också att lagfart söks enbart raed åberopande av köpebrevet, varvid vanligtvis
lagfart meddelas på grund av den handlingen. Blir emellertid förvärvet ogiltigt
om lagfart inte sökts inom tre månader från fångeshandlingens upprättande kan
en sådan ordning inte längre godtas. Köpekontraktet måste alltid ges in och har
så ej skett måste det fordras in av IM, Sökanden raåste kontaktas och
komplettering infordras. Oftast torde kontraktet inte hinna in till IM på den
aktuella inskrivningsdagen. Antingen får IM då meddela uppskovsbeslut till
senare inskrivningsdag eller mer formlöst sända lillbaka ärendet till sökanden
raed dennes raedgivande. Uppskovsbeslut skall antecknas i fastighetsbok och akt
skall läggas upp. Underrättels : skall sändas till sökanden raed angivande av
skälen lill beslutet samt föreläggande ora vUken uiredning han skall förebringa.
Anteckning skaU ske i minnesbok. Handlingar sora inte skall fogas till akten
eller renovalion i ärendet skall förvaras hos IM liUs dess ärendei ånyo tas
upp. De köpekontrakt sora pä dessa sätt infordras torde, i de fall ingivandet
skulle leda tUl förvärvets ogiltighet, i betydande utsträckning komma att
dateras om eller skrivas om raed angivande av ett senare datum.

Svårigheter
kan också komraa alt uppstå för IM när det gäller att bedöma om ett förvärv
blivit ogUtigt till följd av för sen lagfartsansökan ora det inte ges
vägledning i förarbetena. Hur skall man exempelvis bedöraa ett förvärv där
ansökan ora lagfart sker för sent och där en del av fastigheten förvärvas av
någon sora omfattas av undanlags-bestämraelserna i lUlslåndslagens andra
paragraf medan resten förvärvas av en annan som ej omfattas av dessa bestäraraelser?
Eller hur skall IM behandla en för sent inkommen lagfartsansökan av vilken inte
framgår ora förvärvslUlstånd redan meddelats eller om koramunen förklarat sig
avstå från alt påkalla prövning hos hyresnämnd?

Den
redan nu i jordabalken gäUande sanktionsmöjligheten mot försumliga
lagfartssökande är, såsom arbetsgruppen också framhållit, sä-kerUgen ett
utmärkt medel när det gäUer atl tvinga frara en ansökan om lagfart på ett
fastighetsförvärv. En underrättelse frän kommun till IM om att förvärv av
hyresfastighet ägt rum och att lillsiåndsprövning ej krävts, respektive från
hyresnämnd ora att tillstånd givils, skulle på ett effektivt sätt förbättra raöjligheterna
för IM att utfärda vitesförelägganden i erforderlig utsträckning. Sådan
underrättelse torde emellerlid vara överflödig i de aUra flesta fall eftersom
det främst är de förvärvare som inte får tUlstånd som också är benägna att
underlåta att söka lagfart.

Domstolsverket
menar alltså att det inle är motiverat med så genomgripande följder av för sen
lagfarlsansökan och vill bestärat avstyrka utredningens förslag att förvärv av
hyresfastighet kan bli ogiltigt om lagfart inte söks inora föreskriven tid,

Sveriges
advokatsamfund: Av den föreslagna nya lydelsen av 5 § första stycket 1. framgår
atl, ora lagfart inte söks inom föreskriven tid, förvärvet blir ogiltigt. Denna
utomordentligt stränga påföljd av utebli-

s. 97 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:164 97

ven ansökan om lagfart inom föreskriven tid skulle därvid
komma att gälla endast vid överlåtelse av hyresfastigheter. En sådan särbehandling
är inte tillräckligt motiverad av de syften som förslaget vill tillgodose och
kan leda tUl onödiga rättsförluster. Samfundet förordar därför att ärendet
rörande förvärvstiUstånd inle samordnas med ansökan om lagfart utan som
tidigare handläggs av hyresnämnd och bostadsdomstol.

3 Förfarandet

Bostadsdomstolen: Den föreslagna lösningen alt knyta an
tillstånds

prövningen tUl lagfartsinstitutet har domstolen inte någon erinran mot.

Domstolen stäUer sig eraellertid tveksam till förslaget alt inskrivnings

myndigheten (IM) skall underrätta hyresnämnden, om kommunen be

gär att förvärvsprövning skall ske, och att nämnden i sin tur skall fö

relägga förvärvaren atl ansöka om förvärvslillstånd inom viss tid. Bätt

re är enligt domstolens mening alt IM får la på sig uppgiften att an

moda förvärvaren atl ansöka hos hyresnämnden om förvärvstillstånd.

Det ligger nära till hands atl betrakta avsaknaden av förvärvslillständ

där sådant erfordras som en brisl i lagfartsärendet som kan botas ge

nom att lagfartssökanden får komplettera sin ansökan med bevis om

alt han har fått tillstånd till förvärvet, jfr jordförvärvslagen och 1916

års lag. I IM:s föreläggande bör självfallet anges inom vilken lid ansö

kan skall göras hos hyresnämnden och påföljden av alt ansökan inte

görs. Den ordning sora domstolen förordar stämmer f. ö. väl överens

med uttalandet i promemorian att det kan förväntas att en förvärvare i

många fall inte fullföljer sina avsikter, när han får klart för sig att

kommunen begär att tillståndsprövning skall ske. Om dorastolens för

slag i denna del biträds, kan del övervägas atl låla förvärvaren ge in

sin tillståndsansökan till IM på vUken i så faU skuUe ankomma alt prö

va ora ansökan har gjorls i rätt tid. Den ordning för anhängiggörande

av ärende om förvärvslillstånd som har diskuterats torde inte i prakti

ken medföra någon större arbetsbörda för IM,-

Arbetsgruppens förslag innebär att kommun inte skall inta
ställning

som part vid hyresnämnden i tillståndsärenden men ha rätt att föra ta

lan mol beslut, varigenom förvärvstillstånd ges. Förslaget är i dessa de

lar inte godtagbart. Eftersom det är kommunen sora genom sitt ställ

ningstagande tUl frågan om tUlståndsprövning är påkaUad initierar

prövningsförfarandet, bör kommunen kunna medge sökandens talan

vid hyresnämnden, om det exempelvis till följd av ny utredning visar

sig att skälen for kommunens tidigare ståndpunkt inte längre är håll

bara. Detta torde förutsätta att koraraunen får föra talan som part vid

näranden. Vidare ligger det i linje med de uppgifter som föreslås läggas

på komraunerna att kommunen bör kunna föra in utredning t. ex. i

form av rauntlig bevisning i ett lillståndsärende. Är koramunen inte

part i ärendet, lär koramunen inle kunna göra detta. Inte heller lär

komraun som inte är part ha s. k. aktinsyn, jfr 14 § förvaltningslagen.

En sådan ordning är inle godtagbar och bosladsdomstolen förordar

därför att kommun ges stäUning som part i lillståndsärende, jfr bo

stadsförvaltningslagen och bostadssaneringslagen.

I proraemorian har förutsatts att i de fall en koramun
lämnar förhandsmedgivande eller hyresnämnden meddelar förhandsbeslut
så

7 Riksdagen 1978/79. 1 saml. Nr 164

s. 98 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:164 98

skall kommunen respeklive nämnden vara skyldig att
underrätta IM

om sin åtgärd för att denna skall kunna följa upp ärendei och vid be

hov förelägga förvärvaren att söka lagfart, Lämplighelen av den ord

ning sora har förordats kan enligt bosladsdorastolens raening ifråga

sättas, I sädana fall där förhandsbesked eller förhandsbeslul inhäralas

är del regelraässigt fråga ora tillämnade fastighetsförvärv. Det ligger i

sakens natur atl det i sådana fall blir en besvärlig uppgift för IM att

fullgöra den bevakningsskyldighet som arbelsgruppen har förutsatt. Det

besvär som enligt förslaget läggs på IM torde knappast slå i rimlig pro

portion tUl den vinning sora systemet eventuellt kan medföra.

Bestäraraelserna i 6 och 7 §§ tillståndslagen om tiUståndspUkt
när fas

tighet har förvärvats genom inrop på exekuiiv auklion föreslås inte

ändrade i den remitterade proraeraorian. Det bör övervägas om inte

dessa fall av fasiighetsförvärv kan inordnas i det mönster som föreslås

gälla vid friviUiga försäljningar. Utgångspunkten är densamma i båda

fallen, nämligen att den som har förvärvat fastigheten är skyldig att

söka lagfart, Därraed föreligger förutsättningar att anpassa 6 och 7 §§

till den föreslagna ordningen.----

Avslutningsvis vUl bostadsdorastolen anraärka följande.
Det har kommit lill domslolens kännedom att hyresnämnderna ibland godtar atl
ett köp sora blivit ogiltigt därför atl ansökningstiden försuttits har förnyats
eller bekräftats av avtalsparterna mer eUer mindre formlöst i tUlståndsärendcl,
varefter nämnden har lämnat förvärvstillslånd, I sådana fall där förvärvaren
redan har sökt lagfart hos IM på den ursprungliga handlingen har detta medfört
komplikationer, särskilt i de fall där nämnden har läranat tiUstånd och det nya
köpet inte har skett enligt föreskrifterna i 4 kap. jordabalken eller enligt gifterraålsbalkens
bestäraraelser om samtycke av äkta make. Enligt domstolens mening är del
angeläget att ett klarläggande sker, förslagsvis genora ett motivul-talande av
innebörd alt hyresnämnden i nu åsyftade fall har att ogilla ansökan ora förvärvslUlstånd
under hänvisning till att ansökan har gjorts för sent.

Stockholms tingsrätt (se även under 2): Det av utredningen
föreslagna förfarandet verkar vara väl omständligt. Köparen skall först ansöka
om lagfart, varefter inskrivningsmyndigheten skall underrätta kommunen. Om
kommunen vill påkalla prövning skall detta anmälas till inskrivningsmyndigheten
som i sin tur underrättar hyresnämnden. Hyresnämnden skall därefter förelägga
förvärvaren atl ansöka ora förvärvslillslånd. Några steg i detla förfarande skuUe
utan vidare kunna uteslutas. Således är det knappast nödvändigt atl koramunen tiU
inskrivningsmyndigheten anmäler att den viU påkalla prövning hos hyresnäranden.
Inskrivningsmyndigheten är endast intresserad av att få underrättelse i de
fall kommunen ej vill påkalla prövning och där full lagfart därför kan
beviljas. Sedan hyresnämnden prövat eller, där hyresnämndens föreläggande om
att ansöka ora tiUstånd ej efterkomraits, avskrivit ärendet och detta beslut
vunnit laga kraft raåste inskrivningsrayndigheten givelvis få underrättelse om
utgången så att lagfartsansökan antingen kan beviljas eller avslås.

Tingsrätten vill för sin del framföra ett förslag sora i
sina huvuddrag går ut på att köparen inora tre månader från det att
fångeshandlingen upprättades hos koraraunen efterhör om denna påkallar prövning
hos hyresnäranden. Om sådan anmälan ej sker eller hyresnämnden vid sin

s. 99 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:164 99

prövning
avskriver eller eljest avslår ärendet är förvärvel ogiltigt, I flertalet fall
önskar dock kommunen ej påkalla prövning och förvärvaren kan därför med bevis ora
delta och koramunens samtidigt avgivna beslut i förköpsfrågan erhålla full
lagfart, Inskrivningsrayndigheten får underrättelse från koraraunen och kan, om
köparen ej själv ansöker om lagfart, vid vite förelägga denne att fullgöra lagfarstplikten.
Om kommunen däremot påkallar prövning bör detta ske inom viss tid, varefter hyresnäranden
har att förelägga förvärvaren att inkorama med nödvändig utredning inora viss
tid vid äventyr av alt ärendet eljest avskrivs, med påföljd atl köpet blir
ogiltigt, Hyresnärandens beslut tillställs sedan inskrivningsmyndigheten som,
om vUande lagfart tidigare beviljats, ex officio anlingen avslår ansökan eller
ger full lagfart. Om lagfart ej tidigare sökts kan inskrivningsmyndigheten med
anledning av hyresnämndens tillståndsbeslut vid vite förelägga köparen att
fullgöra sin lagfartsplikt.

Utöver
tingsrättens nu i huvuddrag skisserade förslag finns givetvis andra lösningar,
vilka enligt tingsrättens uppfattning borde ytterligare övervägas.

Falu
tingsrätt: Tingsrätten ansluter sig till åsikten all man bör välja en lösning
som i princip innebär att förvärvsprövning hos hyresnämnu skall ske endast om
kommunen i det särskilda fallet begär det och finner på skäl som anges i proraeraorian
att del kan vara lämpligt att förfarandet inleds på annal sätt än genom
ansökan lUl hyresnämnden.

Emellertid
avstyrker tingsrälten förslaget att förfarandet enligt tiU

ståndslagen skall inledas hos inskrivningsmyndigheten genom atl för

värvaren ansöker om lagfart (se även under 2), Som stöd för

förslaget
att ge inskrivningsmyndigheten en central ställning i systemet för
förvärvsprövningen har i promemorian anförts att hos inskrivningsmyndigheten
finns rutiner för att bereda kommunen tiUfälle atl ta ställning i
förköpsfrågan, att motsvarande rutiner kan tiUärapas för att ge kommunen tUlfäUe
att påkalla förvärvsprövning enligt lillståndslagen saml atl förfarandena när
det gäller köp och byle kan helt samordnas och att tiUståndslagen alltsä
medför ett endast obetydligt merarbete för inskrivningsmyndigheterna. Vad
sålunda anförts föranleder tingsrätten att framhålla att det hos inskrivningsrayndigheten
i Falu domsaga endasl i rena undantagsfaU förekommer att kommunens ställningslagande
i förköpsfrågan inte presenteras i lagfartsansökan och all nämnda myndighet i
sådana fall, särskilt för minskning av tidsutdräkt, normalt införskaffar besked
om kommunens slällningslagande genom att efter informell anmodan lill
lagfartssökanden låla denne själv kora-plettera ansökningen med beskedel. Då på
gmnd härav det i förköpslagstiftningen föreskrivna remissförfarandet näslan
aldrig tillämpas, skulle de åtgärder, sora enUgt förslaget skulle ankoraraa på
inskrivningsmyndigheten i fråga om förvärvsprövningen, komraa att innebära ett
klart och ingalunda obetydligt merarbete för myndigheten.

Till
följd av sin kritik raot förslaget har tingsrätten övervägt en annan ordning
för förvärvsprövningen. Tingsrätten har därvid liksora arbetsgruppen utgått
ifrån att förvärvsprövning hos hyresnärand skall äga mm endast om kommunen i
det särskilda fallet påkallar det och att förfarandet bör inledas på annat sätt
än genom tillslåndsansökan hos hyresnämnden. Vid beaktande av den avgörande
betydelse som alltså skall tillmätas kommunens stäUningstagande och raed hänsyn
tUl att

s. 100 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:164 lOO

förvärvaren
såsom även i proraemorian förutsattes alltid bör ha möjlighet att vända sig
direkt till koramunen och begära besked om dess instäUning vUl tingsrätten
ifrågasätta ora inte förfarandel lärapUgen inledes genom att förvärvaren
anmäler sitt fång till koramunen och i övrigt utformas efter linjer sora i
grova drag anges i följande stycke.

Förvärvaren
är skyldig att inom tre månader frän det fånget skedde skriftligen anmäla
fånget lUl koraraunen. Till anraälan fogas avskrift av fångeshandlingen. Göres
ej anraälan inora föreskriven tid och på föreskrivet sätt, är fånget ogiltigt.
Inora tre månader frän del anmälan inkom till kommunen läranar koramunen
förvärvaren skriftligt besked i frågan huruvida kommunen påkallar
tillståndsprövning eller ej. Lämnar kommunen ej besked inom föreskriven tid
eller på föreskrivet sätt, är kommunen betagen rätl att påkalla
tillståndsprövning. Påkallar kommunen tillständsprövning, har kommunen atl
snarast anraäla detta till hyresnäranden. Har kommunen gjort anmälan, sora nu
sagts, och ansöker förvärvaren ej självmant om tillståndsprövning, förelägger
hyresnämnden honom att göra detta vid äventyr alt förvärvet eljest blir
ogiltigt. När lagfart sökes inges, beroende på läget i frågan om
förvärvsprövningen, antingen besked frän koramunen att denna ej påkallar
tillståndsprövning eller bevis om att förvärvstillstånd lämnats eller om att
ansökan därom ingivits till hyresnämnden eller också bevis ora att koraraunen
ej fullgjort ovan angiven skyldighet all lämna förvärvaren besked i frågan
huruvida koraraunen påkallar tillståndsprövning eUer ej.

Ett
förfarande enUgt den skiss sora nu läranats innebär ett system som i väsenlliga
delar anknyter dels till regler i jordförvärvslagen och lagen om vissa
inskränkningar i rätten alt förvärva fasl egendora ra. ra, och dels tiU regler
i förköpslagen. Med i det skisserade förfarandet angivna skyldighet att anmäla
förvärv till koramunen och ogiltighetspåföljd vid eftersättande av denna
skyldighet mä jämföras 2 och 9 §§ jordförvärvslagen och 5 § lagen om vissa
inskränkningar i rälten att förvärva fast egendora m, ra. Den tiUtänkta
påföljden av alt koraraunen ej lämnar besked i frågan humvida kommunen påkallar
tillständsprövning eller ej kan ses i jämförelse med 4 § och 7 § andra stycket
andra meningen förköpslagen.

Det
skisserade förfarandel gör det nödvändigt alt omarbeta tiUståndslagen i vidare
omfattning än som följer av del syslem för förvärvsprövningen sora föreslås i proraemorian.

Domstolsverket:
Verket delar arbetsgruppens uppfattning att nuvarande förfarande bör ändras så
att förvärvsprövning i sak skall ske hos hyresnärand endast om kommunen i det
särskilda fallet begär del. Frågan är då på vilket sätt kommunen skall beredas
tUlfälle att la ställning till behovet av förvärvsprövning. Tre modeller synes
främst förtjäna att övervägas.

1.
Den av utredningen föreslagna, sora
innebär att förfarandet enligt lUlständslagen inleds hos inskrivningsrayndighet
(IM) genora att förvärvaren ansöker ora lagfart,

2.
Nuvarande ordning bibehålls
såtillvida att förfarandet inleds hos hyresnärand, raen förvärvsprövning krävs
endast i de fall kommunen i sitt yttrande till nämnden begär det,

3.
Förfarandet inleds hos koraraunen
genom att förvärvaren begär besked om kommunens instäUning.

s. 101 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:164 101

Modell
1

Modellen
innebär att förfarandet inleds hos IM genom att förvärvaren ansöker om
lagfart. Förloppet därefter kan i ett kompliceral respektive ett enkelt fall
bli följande.

För
det faU förvärvet inte är beroende av förköpsprövning (det gäller t. ex, ett associationsrättsUgt
förvärv) torde IM ha att meddela beslut om uppskov i avvaktan på att koraraunen
tar stäUning till ora den skall påkalla prövning hos hyresnärand. Dessförinnan
är det ju ej klart om myndighets tUlstånd krävs för förvärvet och om ansökan
därför skall vilandeförklaras enligt 20 kap, 7 § 11 p, jordabalken (JB), IM
antecknar beslutet i fastighetsboken och underrättar förvärvaren enligt 19
kap, 13 § JB, Vidare underrättas koramunen enligt den föreslagna 3 § i tillständslagen
och ärendet antecknas i minnesboken. Kommunen anmäler beslut om att påkalla
prövning till förvärvaren och till IM, IM kontrollerar anraälan, antecknar komraunens
beslut i fastighetsboken samt underrättar hyresnämnden. Del är nu klart att
förvärvet är beroende av myndighets tillstånd. Ansökan tas därför enligt 19 kap.
11 § JB upp till ny prövning och förklaras vilande varvid fånget beläggs med
stämpelskatt. Bevis om vilandebeslutet expedieras till förvärvaren mol
postförskott. Förvärvaren tillställs därjämte en underrättelse enligt 19 kap,
13 § JB, Hyresnämnden förelägger förvärvaren att ge in ansökan om tillstånd lill
förvärvet. Förvärvaren ger in ansökan, (Här må anmärkas att det redan här kan
ha förflutit sju månader från förvärvsdagen.) Hyresnämnden skickar ansökan för
yttrande tUl kommunen och hyresgästorganisation. Kommunen och organisationen
yttrar sig till hyresnämnden. Hyresnämnden fattar beslut i ärendet. Beslutet
tillställs förvärvaren, överlåtaren och kommunen. Någon underrättelse tiU IM är
inte föreskriven och den vUande lagfarten torde därför, om tillstånd lill
förvärvet inte gavs, komma att stå kvar i fasiighetsboken till dess förvärvaren
börjar verka för att återvinna stämpelskatten, Lagfarlsansökan kommer då alt
avslås. Om tillstånd ges, bevUjas lagfartsansökan då den sederraera fuUföljs,

I
det enklare faUet ges lagfartsansökan in till IM, som uppskjuter ärendet,
antecknar beslutet i fastighetsboken och underrättar förvärvaren. Kommunen
underrättas och ärendet antecknas i minnesboken. Sedan tre mänader förflutit
utan att komraunen hört av sig, tas ärendet upp och lagfart kan om andra
hinder inte föreligger meddelas.

Utredningen
finner modell 1 naturUg mot bakgrund av vad som i utredningen anförs om
bristerna när det gäller lagfartspliktens efterlevnad (se vad domstolsverket
anfört härom under 2),

Om
för sent inkommen lagfartsansökan ej fär till följd att fånget blir ogiltigt är
det inte längre lika naturligt att tillståndsförfarandel inleds hos IM, Andra
skäl får i så fall motivera en sädan ordning. Härvidlag framhålls i
utredningen alt de rutiner varigenora IM ger komraunen tiUfälle att ta
ställning till förköpsfrågan kan tiUärapas även beträffande tillständslagen.
Här må anmärkas att förköpslagen medfört en omfattande hantering för IM. Det
vore därför önskvärt att kommunen regelmässgit lagit ställning i förköpsfrågan
innan lagfartsansökan ges in.

Det
är annars riktigt att det inte skulle medföra större besvär för IM att samordna
handläggningen såvitt gäller underrättelsen tlU kommu-

s. 102 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:164 102

nen
enligt förköpslagen med en underrättelse enligt lillståndslagen. Det nuvarande
systemet innebär eraellertid också en samordning raellan förköps- och
tillståndsprövning efter underrättelse från hyresnämnden. Även modell 3, som
redovisas nedan, innefattar saraordning raed förköpslagens regler om anmälan
från förvärvare, ModeU 1 erbjuder således inte några särskilda fördelar i fråga
om saraordning raed förköpsreglerna. Det är också riktigt att IM har
inarbetade mtiner när det gäller att kontrollera att tiUstånd tiU
fastighetsförvärv har inhäratals i fall då detta är föreskrivet. Detta är en
fördel i alla tre modellerna och talar inte särskUt för modell 1.

ModeU
2

Nuvarande
ordning med ansökan till hyresnämnd bibehålls men förvärvsprövning krävs
endast ora koramunen i sitt yllrande tUl nämnden begär det.

Hos
hyresnämnderna i Stockholra, Göteborg och Malmö samt hos de sju koramuner där
tillståndslagen gäller finns inarbetade ruliner för hur tillståndsfrågorna
skall beredas. Dessa mtiner, som är arbetskrävande, bör förenklas raen inte hell
överges raed mindre andra frarastär sora klart fördelaktigare.

Av
utredningen fraragår inte i vilken omfattning hyresfastigheter överlåts i
landet. Den statistik som redovisas visar omsättningen av hyresfastigheter i
de sju korarauner lillståndslagen gäller. I vilken omfattning överlåtelser av
hyresfastigheter äger rura i övriga korarauner fraragår ej. Likaså saknas
prognoser om antalet överlåtelser i framtiden. Man torde dock kunna utgå ifrån
att omsättningen av hyresfastigheter i de koramuner där lagen f. n. tUlämpas är
Uvligare än i övriga landet och att så även komraer att vara fallet i fraratiden.

Det
kan därför enligt domstolsverkets raening ifrågasättas ora hyresnämndernas koramande
belastning p. g. a. förslaget atl vidga lUlslåndslagens tillämpningsoraråde
blir sä stor, att det är nödvändigt att förfarandet inleds på annal sätt. Ora
nuvarande rutin ändras så atl hyresnämnd behöver ingå i materieU prövning bara
i de fall då koraraunen påkallar detta förenklas handläggningen betydligt. Hyresnärandens
beslut torde i sådant fall kunna utformas så alt handläggningen inte tar
nämnvärda resurser i anspråk.

Det
skulle innebära en ytterligare förenkling om förfarandet kunde inledas raed en
enkel anmälan om förvärvet. Hyresnämnden kunde då slippa den nuvarande
omfattande pappershanteringen och inskränka sin befattning med ärendet till en regislrering
av anmälan och ett meddelande tiU komraunen om dess raöjlighet att påkalla tUlståndsprövning
inom viss tid. I flertalet faU skuUe komraunens frist löpa ut utan att prövning
begärts. Ärendet kunde då hos hyresnäranden avföras genora utfärdande av ett
bevis härom.

ModeUen
har också den fördelen all nuvarande samordning meUan tillständslagen och
förköpslagen kan bibehållas. Fångets ogUtighet kan alltjämt bli beroende av att
tUlstånd söks inora tre raänader från det fånget skedde, och därigenora även
fortsättningsvis stå i överensstära-melse med vad som gäller enligt övriga
lagar som inskränker rätten att förvärva fast egendom.

s. 103 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:164 103

ModeU
3

Förvärvaren
anmäler förvärvet direkt till kommunen och begär besked om dess inställning.

Det är endast komraunen sora
har anledning att befatta sig raed alla förvärv av hyresfastighet. Dorastolsverket
finner det anmärkningsvärt atl möjUghetema att inleda förfarandet hos koramun
inte ens diskuteras i promemorian.

Enligt förköpslagen kan
köpare få lagfart, ora kommunen har förklarat sig avstå från att utöva förköpsrält
i fråga ora en tillämnad försäljning. Har förvärvet ägt mm kan del anmälas
till koramunen, sora har att utöva förköpet inom viss tid efter anmälan. Enligt
arbetsgruppen bör även enligt lillståndslagen förvärvaren ha raöjlighet att
vända sig direkt till koramunen och begära besked om koramunens inställning i
frågan.

Då förvärvsprövning hos
hyresnämnd skall ske endast ora komraunen i det särskilda fallel begär det, ter
det sig enligt dorastolsverkets raening naturligt att inleda förfarandet hos koraraunen.
Koramunerna har inarbetade rutiner när det gäller att behandla ärenden enligt
förköpslagen även då ansökan eller anraälan görs av enskild (7 § 2 st. förköpslagen).
Tillständslagen och förköpslagen kan saraordnas så att komraunen har att ta
ställning tUl förköpsfrågan då anraälan enligt tillståndslagen görs till
kommunen. Som tidigare berörts skulle del raedföra stora besparingar för IM ora
förköpsfrågan regelmässigt underställdes komraunen direkt av förvärvaren. En
sådan ordning skulle också garantera kommunen att hela den lagstadgade frislen
kan disponeras. Såsora påtalats i riksdagsarbetet blir så inte alltid fallel
då underrättelse inkoramer från IM.

Domstolsverket
vill här peka på följande möjliga handläggningsrutiner.

a. TiUståndslagen
är ensara tillämplig.

Anmälan ora förvärv av
hyresfastighet görs av förvärvaren till kommunen inom tre månader från det
fånget skedde. Görs inte anraälan inom föreskriven tid är fånget ogUtigt. VUl
kommunen påkalla prövning, anmäls beslut därom tiU hyresnäranden sisl tre raänader
efter del kommunen mottog anmälan från förvärvaren. Hyresnämnden förelägger
förvärvaren att inora en månad från delgivningen ansöka om förvärvslUlstånd vid
äventyr alt förvärvet eljest blir ogiltigt.

Meddelas förvärvslUlstånd
kan hyresnämnden eventuellt underrätta IM om förvärvet. Detsamma kan gälla om komraunen
påkaUat prövning för sent. Vägras tillstånd genora lagakraftvunnel beslut är
fånget ogilligt. Förklarar sig koraraunen avstå från alt påkalla prövning hos
hyresnämnden kan kommunen eventuellt underrätta IM ora förvärvet. (Jämför vad
som sagls härom under modeU 1.)

b, Tillständslagen
och förköpslagen är både tillämpliga.

Anmälan ora förvärvet görs
av förvärvaren på raotsvarande sätt och vid sararaa äventyr som angetts under
a.

Kommunen
avstår från att utöva förköpsrätlen och frän alt påkalla prövning hos hyresnäranden:
Kommunen kan eventuellt underrätta IM om förvärvet.

Kommunen
avstår från att utöva förköpsrätten men beslutar påkalla prövning enligt lUlständslagen:
Handläggning motsvarande den under a, omnämnda.

s. 104 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:164 104

Kommunen
beslutar utöva sin förköpsrätt: Sarama handläggningsrutiner som f. n. gäller
då säljare eller köpare, med överlämnande av styrkt avskrift av köpehandlingen,
anmäler försäljningen till kommunen innan lagfart sökts, kan användas. Kommunen
underrättar således inom viss tid köpare och säljare ora beslutet att utöva förköpsrält
saml anmäler beslutet till IM med företeende av bevis om underrättelsema.
Beslutet antecknas i fastighetsboken, om lagfart inte sökts, i första lediga lagfartsrura.
Molsvarande torde kunna tillämpas i det fall då kommunen beslutar att i första
hand utöva förköpsrätlen och i andra hand om förköpsrätten förvägras, påkalla
prövning enligt tillståndslagen.

Den
möjlighet som f. n. finns atl få förhandsbesked av hyresnämnd om förvärvstillslånd
bör finnas kvar.

Domstolsverkets
bedömning

All
nuvarande ordning i oförändrad form skulle kunna tillämpas i hela landet måsle
anses uteslutet raed hänsyn lill den tungrodda hantering som den kräver vid
hyresnämnden.

ModeU
1 skUjer sig från vad sora gäller enligt andra lagar om tillstånd till förvärv
av fast egendora. Den kräver lagregler raed ett innehåU som strider mot svensk
rättstradition och som dessutom under förarbetena till jordabalken redan
utretts och befunnits inte böra komma i fråga. Den leder till dubbel eller i
värsta fall tredubbel hanlering vid IM utan atl vara den enda modellen sora
medför arbetsbesparing hos annan myndighet.

Modell
2 innefattar en förenkUng av nuvarande rutiner. Förenklingen är emellertid
begränsad. Den inledande hanteringen vid hyresnämnd framstår sora överflödig.
För förvärvaren kan det emellertid te sig naturligt att behöva ha kontakt raed
endast en myndighet i tillståndsfrågan. Modellen är den sora bäst ansluter sig
tUl övrig förvärvstillstånds-lagstiftning och den medför också god samordning
med förköpslagen.

Modell
3 framstår som den mest naturliga främst p. g. a. att förfarandel inleds hos
den instans som, oavsett vilken modell som väljs, måste ta ställning tiU
samtliga förvärv. En konsekvent tillärapning av modellen sparar resurser hos
såväl hyresnämnd som IM, det senare i all synnerhet om den kan få
återverkningar på förköpsbehandlingen av förvärv av andra fastighetstyper.
Arbetsbelastningen hos komraunen är inte större i denna modell än i de övriga.

Mot
bakgrund av det anförda avslyrker domstolsverket bestämt atl arbetsgruppens
förslag genomförs enligt modell 1 och förordar att eventuellt erforderlig
lagstiftning i stället utformas på gmndval av modeU 3.

Hyresnämnden
i Stockholm: Hyresnämnden ansluler sig i princip liil den omläggning av prövningssystemet
som arbetsgruppen föreslår.

Enligt
förslaget behålls nuvarande möjUghet att få förhandsbesked från hyresnämnd om
förvärvstillstånd. Samtidigt öppnas efter mönster av 4 § andra stycket
förköpslagen möjlighet för förvärvaren att innan köpet fullbordats vända sig
till komraunen och begära dess besked huruvida tiUståndsprövning kommer alt
påkallas. Det sistnämnda förslaget fär belecknas som en värdefull nyhet, ägnad
att underlätta den legitima faslighetshandeln och de berörda rayndigheternas
arbete. Enligt hyresnämndens mening bör förvärvama uppmuntras att utnyttja raöjligheten
att begära kommunens besked i lillslåndsfrågan. Möjligen bör

s. 105 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:164 105

en
motsvarighet till 4 § andra stycket förköpslagen införas i förvärvstiUståndslagen
och gäUa förvärv både av fast egendora och av aktie m, m, Arbelsgmppens
förslag synes inte utesluta att besked begärs inom lagfartsfristen efter det
att fånget skett men innan lagfart söks. Har besked inte lämnats före fristens
utgång, torde inskrivningsmyndigheten ha att underrätla kommunen enligt 3 §
första stycket förvärvstUlståndslagen. Motsvarande ordning skall enligt PM
gälla, om förvärvaren sökt men inle hunnit få förhandstillstånd av hyresnämnden.

Hyresnämnden
ifrågasätter om möjligheten tUl förhandstUlständ har någon större praktisk
betydelse vid sidan av det kommunala förhandsbeskedet. Det synes opraktiskt
att förvärvaren via hyresnämnden skall inhämta ett besked från komraunen som
han kan få genom direkt hänvändelse. Det har också visat sig alt kommun ibland
är obenägen att yttra sig i ärende ora förhandstillstånd, eftersom ett
eventuellt spekulativt inslag i förvärvet är svårt alt bedöma utan tillgång lill
fånges-handUngen, Som nyss berörts torde inskrivningsmyndigheten vara skyldig
att underrätta kommunen enligt 3 § första stycket förvärvstiUståndslagen, om förhandstillständ
sökts men inte hunnit raeddelas. Även ora tillstånd meddelats, men beslutet
inte vunnit laga kraft, torde underrättelse böra lämnas. Systeraet synes kunna
innebära onödig administrativ omgång. Med hänsyn tUl vad arbetsgmppen anförl om
förhandstillståndens betydelse vid associationsrättsliga förvärv, t. ex.
fusion, vill hyresnäranden dock inte raotsätta sig att institutet behälls.

Såvitt
gäller prövningsförfarandet vid fullbordade förvärv innebär förslaget att
lagfart på förvärv av hyresfastighet skall sökas inora tre mänader från det
fånget skedde. Sedan lagfartsansökan inkommit, skall inskrivningsmyndigheten inora
två veckor underrätta kommunen om förvärvet, Komraunen har så tre månader på
sig att besluta, om prövning enligt förvärvstUlståndslagen skall påkaUas och,
om så blir faUet, underrätta inskrivningsmyndigheten ora beslutet. Inskrivningsmyndigheten
underrättar hyresnämnden om kommunens beslut, varefter hyresnämnden skall
förelägga förvärvaren alt inom en månad ge in ansökan om tillstånd lill
förvärvet. Den egentliga handläggningen av ett kontroversiellt tillståndsärende
kan alltså inte inledas, förrän omkring sju månader från fångesdagen. Innan
hyresnämnden kan hålla sammanträde i ärendet vilket alltid torde bli
nödvändigt skall enligt 16 b § nämndlagen kommunen och berörd
hyresgästorganisation beredas tillfälle att yttra sig inora viss tid, som troUgen
måste beslämmas tUl minst en månad. Det finns anledning räkna raed att hyresnämndens
beslut oavsett utgången kommer att överklagas, om full-följdsreglerna ändras
enligt förslaget. Processen i bostadsdomstolen torde ta minsl ett par månader i
anspråk. Det anförda ger vid handen atl en tvistig förvärvsfråga ofta inte
kommer atl vara slutgiltigt avgjord förrän mer än ett år förflutit från
fångesdagen.

Det
finns mot den angivna bakgrunden anledning erinra ora föredragande statsrådets
uttalanden vid förvärvstillståndslagens tillkomst cm vikten av skyndsam
handläggning i hyresnämnden (prop. 1975/76: 33 s. 73). Tillståndsprövningen får
inte onödigt hindra fastighetsomsätl-ningen och skapa onödiga fördröjningar i fastighetskreditgivningen,
något som kan få rakt motsatt effekt för de boende än den lagstiftningen avser
att uppnå. Hyresnämnden vill tillägga alt avtalsparterna

s. 106 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:164 106

så länge tUlständsfrägan inle är avgjord svävar i ovisshet
om huruvida avtalet bUr gällande. Konsekvenserna av att t. ex. ett köpeavtal
blir ogiltigt bUr svårare ju längre förfarandet drar ut på tiden. Det är alllså
angeläget att ta till vara de möjligheter som kan finnas att påskynda förfarandel.

Del torde inte kunna komma i fråga att förkorta
lagfartsfristen eller den med förköpslagstiftningen samordnade treraånaderstiden
för kommunens StäUningstagande. Med tanke pä det kommande hyresnämndsförfarandet
synes det däremot önskvärt att koramunen sä långt del är möjligt utnyttjar tremänadersfristen
för utredning om förvärvarens lämplighet som hyresvärd. Härigenom skulle
yttrandet enligt 16 b § nämndlagen kunna avges inom förhållandevis kort tid,
något som i och för sig är angeläget. Det synes dock tveksamt om kommunen fär
tillräckligt underlag för en sådan uiredning enbart genora uppgifter om överlålarens
och förvärvarens namn och adresser särat avskrift av fångeshandlingen. Möjligen
bör förvärvaren vara skyldig att på anfordran lärana koraraunen uppgifter
enligt 2 § tillämpningsförordningen (1975: 1139).

Det är tänkbart att tillståndsfrågans avgörande kan
påskyndas genom att komraunen, när det är klart atl prövning kommer alt
påkallas och all förköpsrätten inte kommer att utövas, genast hänvisar förvärvaren
att söka förvärvslillständ hos hyresnämnden, om han inte föredrar att låta
förvärvet gå åter. Hänvisningen skulle kunna tas in i underrättelsen enUgt 3 §
tredje stycket förvärvstiUståndslagen. Det synes i och för sig möjligt alt låta
en sådan hänvisning ha formen av föreläggande enligt 3 § sista stycket
förslaget till ändring i förvärvstiUståndslagen.

Med den föreslagna uppläggningen av förfarandet blir det
kommunen sora tar inilialiv lill tillståndsprövningen, och koraraunen torde
därmed korama i ett sådant motsatsförhållande till förvärvaren som kännetecknar
tvåpartsförhållandet. Kommunen behandlas redan i nuvarande förfarande som part
i olika hänseenden. Ett kontroversiellt tillståndsärende lorde sålunda inte
avgöras utan att kommunen fått del av det malerial som sökanden tillfört
ärendet vid hyresnämnden (jfr 15 § första stycket första punkten
förvaltningslagen). Kommunen bereds regelmässigt tillfälle att närvara vid
sammanträde inför hyresnämnden (jfr 16 § förvaltningslagen). SlutUgen har
hyresnämnden genom 9 § i tUlämpningsförordningen till förvärvstiUståndslagen
ålagts tillställa kommunen beslut i ärende sora koraraunen yttrat sig i (jfr 18
§ förvaltningslagen). HärtUl komraer att kommunen enligt förslaget bUr sökandens
motpart i bostadsdorastolen, ora ärendet fullföljs dit. Hyresnämnden vUl
ifrågasätta om tiden inte är raogen att anse kommunen scm part redan i tUlståndsärendet
vid hyresnäranden. Enligt hyresnämndens mening skulle en sådan ordning vara
till fördel genom att möjliggöra ett mera flexibelt agerande från kommunens
sida. Förfarandet skulle också kunna koncentreras om den särskilda remissen
enligt 16 b § nämndlagen kunde undvaras. Det är uppenbarl att en parisställning
för kommunen inle förringar belydelsen av koramunens invändningar mot förvärvel.
Liksom hiltills ankommer det på sökanden alt göra sannolikt att han uppfyller
förutsättningarna för tillstånd.

Hyresnämnden i Göteborg: Vad gäller frågan hur
tillståndsförfarandet skall inledas vill hyresnäranden framhålla* atl del
nuvarande förfa-

s. 107 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:164 107

randet
med ansökan lill hyresnämnd är mycket tungrott. Gällande regler bör därför
inte bibehållas. Enligt hyresnämndens mening bör en sraidig handläggningsform
kunna tUlskapas genora atl lillsiåndsförfarandet vid genomförda förvärv i
enlighet med vad som föreslås i promemorian kopplas liU jordabalkens bestäraraelser
om lagfartsansökan. Någon raöjUghet för den som har förvärvat tillständspliklig
egendora att vända sig direkt till hyresnämnden raed ansökan om förvärvstillslånd
eller till kommunen t. ex. med begäran ora förklaring alt komraunen avstår
från att påkalla prövning av förvärvsfrågan hos hyresnämnden bör inte finnas.

Det föreslagna
tillståndsförfarandet gäller endast förvärv sora avses i 1 § första stycket tiUståndslagen
och sora inte omfattas av undantagsbestämmelserna i 2 § sarama lag. Hyresnäranden
vill erinra om att förvärv genom inrop på exekutiv auktion därför även i
fortsättningen komraer att handläggas i den ordning som föreskrivs i 6 § lillståndslagen,
I sådant fall skall alltså ansökan om förvärvstillstånd ges in direkt till hyresnäranden.

1 proraemorian ullalas alt
hyresnärand även i fortsättningen bör kunna ge tiUstånd till fraratida förvärv
av hyresfastighet. Vidare föreslås att kommunen i fråga ora en tilläranad
försäljning skall kunna avslå från att påkaUa hyresnämndsprövning.

EnUgt hyresnärandens raening
är det viktigt att det nya förfarandet blir enkelt och enheUigt. Näranden
sätter därför i fråga ora det är motiverat att ge den som tänker förvärva tillståndspliktig
egendora möjlighet att välja mellan ett förfarande hos hyresnämnden och ett
hos kommunen, särskilt sora antalet ärenden med begäran ora förhandstillslånd
hittills har varit mycket Utet. Efiersom tillståndsfrågan har nära samband med
förköpsfrågan framstår det som mest praktiskt alt den som avser att förvärva
egendom skall kunna vända sig till koraraunen för att i ett sammanhang få
besked enligt 4 § andra stycket förköpslagen och enligt tillständslagen. För
den händelse det anses angeläget alt en blivande förvärvare alltid skall ha
rätt att få frågan ora förhandstillstånd prövad således en rätt till
prövning sora inle föreligger i motsvarande situation enligt förköpslagen
måste kommunen åläggas att ta ställning i frågan med rätt för sökanden att vid
för honom negativt besked ta upp tillståndsfrågan i hyresnämnden. Det är
emellertid här atl märka alt ett avgörande i tillståndsfrågan kan träffas endast
ora komraunen i förköpsfallen har förklarat sig avstå från att utöva
förköpsrätt enligt beslämmelserna i 4 § andra stycket förköpslagen.

Enligt hyresnäranden bör
frågan om tiUstånd tUl framtida förvärv kunna lösas inora ramen för det ovan
skisserade förfarandet. Någon rätt för en bUvande förvärvare att vända sig direkl
till hyresnämnden för förhandstiUstånd behövs då inte. I detta sammanhang bör
vidare övervägas ora inte beslut av kommun i fråga ora tilläranad försäljning
skall ges begränsad giltighet i tiden på sätt sora nu gäller beträffande förhandstUlständ
av hyresnärand (21 § första stycket lagen ora arrendenämnder och
hyresnämnder).

Proraeraorieförslaget
innebär att inskrivningsmyndigheten skall un-dertätta komraunen ora lagfartsansökningen
och tillställa kommunen en bestyrkt avskrift av köpehandlingen.
Underrättelsen skall enligt förslaget endast innehålla uppgift om den
inskrivningsdag när lagfart söktes samt ora överlåtarens och förvärvarens naran
och adresser.

s. 108 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:164 108

EnUgt
nuvarande bestäraraelser skall förvärvsansökan innehåUa ål-skUUga uppgifter om
bl, a, förvärvaren och fånget. Ansökan tiUslälls kommunen i samband med att
hyresnämnden begär yttrande i tUlständsfrägan, I promeraorian förbigås frågan
hur koramunen i fortsättningen skall få tillgång till behövliga uppgifter om t,
ex. sökanden. Förhällandet torde vara del att de uppgifter som f. n. lämnas i
ansökan tUl hyresnämnden ofta inle är tillräckliga för atl kommunen skall få
ett tUl-föriilUgt underlag för sitt ställningstagande. Enligt hyresnämnden måste
frågan övervägas ytterligare. Ställs kommunen inför situationen att den
regelmässigt saknar tillräckligt beslutsunderlag är risken stor att avgörandena
komraer att ske slentrianraässigt utan reell prövning av sakfrågan. Detta kan
få till följd anlingen att angelägna tillståndsfrågor inte förs vidare till
hyresnämnden för prövning eller att kommunen väljer att alltid påkalla
prövning.

Enligt
uttalande i förarbeiena till lUlständslagen (prop. 1975/76: 33

s, 67) bör vid den tillståndsprövning som sker enligt lagen (1916: 156)

om vissa inskränkningar i rätten atl förvärva fast egendora ra, m. läns

styrelsen i regel inhämta hyresnämndens och den berörda komraunens

yttrande i sådana fall där förvärvet annars skulle ha varit underkastat

bestäraraelserna i tillståndslagen. Genomförs den i promeraorian före

slagna ordningen bör det enligt hyresnämndens mening i nu avsedda

fall vara tillräckligt att länsstyrelsen inhämtar yttrande från kommu

nen. -----

I
promemorian föreslås att till kommunens anmälan till inskrivningsmyndigheten
skall fogas bevis om att överlåtaren och förvärvaren har underrättats ora
beslutet, Hyresnäranden anser att denna bestäramelsc kan undvaras. Motsvarande
regel vid förköp har en praktisk funklion att fylla, eftersora underrättelsen tiU
köparen och säljaren kommer att utgöra utgångspunkten för deras bestridande av
förköpet, I ett förvärvsärende skall däremot förvärvaren enligt förslaget bli
skyldig att vidla åtgärd först sedan han har fält föreläggande från
hyresnämnden, I promemorian uttalas (s, 53 andra stycket) att behovet av förvärv.s-prövning
faller bort, om kommunen beslutar om förköp. Uttalandet kan enligt hyresnärandens
mening misstolkas. Del förhållandet alt kommunen utövar sin förköpsrätt
innebär inle att kommunen kan underlåta att inom tremänadersfristen ta
ställning till frågan om förvärvs-prövning. Inte heller kan
inskrivningsmyndigheten i sådani fall underlåta att underrätta hyresnämnden om
kommunens beslut att påkaUa förvärvsprövning, Koraraunen kan nämligen senare
vägras tillstånd till förköp och nägon möjlighet för kommunen att då återuppta
handläggningen av förvärvsärendet finns inte. En annan sak är alt hyresnämnden
inte kan pröva förvärvsärendel förrän förköpsfrågan är slutligt avgjord.

Enligt
promemorian skall inskrivningsmyndigheten underrätta hyresnämnden om kommunens
prövningsanmälan. Det äligger då hyresnämnden alt förelägga förvärvaren atl
söka förvärvslUlstånd inom en månad. Enligt hyresnämnden bör i detla sammanhang
uppmärksammas, alt nämnden och inskrivningsmyndigheten kan ha olika uppfattning
i frågan om förvärvstiUstånd behövs. Det kan sålunda inträffa att näranden
sedan den har tagit emot underrättelse från inskrivningsmyndigheten anser alt
denna myndighet har bedömt tillståndsfrågan felaktigt. Hyresnämnden vUl framhåUa
att det i Göteborg redan har inträf-

s. 109 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:164 109

fat
att inskrivningsmyndigheten och nämnden har haft olika uppfatt

ning ora tolkningen av undantagsbestäraraelsen i 2 § 9 lillståndsla

gen, ----

I
detta sararaanhang vill hyresnämnden peka på de följder för kommunens beslut
om förköp sora är förenade med atl förvärvaren underlåter att söka
förvärvstillstånd hos hyresnämnden inom förelagd tid, I sådant fall blir
förvärvet ogUtigt, vUket torde medföra att kommunen förlorar sin rätt tUl
förköp. Förslaget innebär alltså atl parterna vid en fastighetsöverlåtelse kan
omintetgöra kommunens förköpsräll genom att förvärvaren underlåter att söka förvärvslillstånd.
Det framgår inte av promemorian ora denna följd av förslaget har varit föremål
för övervägande. Problemet har inte heller behandlats i PM (Ds Ju 1978; 9) om
ändring i förköpslagen (1967: 868) och expropriationslagen (1972: 719) m,m.

Hyresnämnden
i Malmö: Förslaget måste innebära att övervägande antalet förvärvare av
hyresfastigheter kommer att behöva ansöka endasl om lagfart och inte dessutom
om tUlstånd hos hyresnämnden. För förvärvama är detla utan tvekan fördelaktigt.
Förslaget innebär emellertid också att den kännedom ora förvärvare, som
hyresnämnden kan ha inte torde kunna utnyttjas, när koraraunen beslutar
huruvida förvärvsprövning hos hyresnämnden skall påkallas. Denna kännedom borde,
om tiUståndslagen skall gälla i hela landet, vara värdefuU i synnerhet för de
kommuner vars resurser inte ulan vidare tUlåter dem att göra den utredning sora
fordras för en bedömning enligt 4 § I st, tiUståndslagen. Lämpligheten av att
hyresnämnden använder sin egen kännedom om förvärvare i prövningen av ett lillståndsärende
kan naturligtvis diskuteras. Alt hyresnämnden kan göra del ifrågasattes dock
ej av föredragande departemenischefen vid lUlslåndslagens tillkomst. Kommunens
bedömning i frågan om behovet av förvärvsprövning underlättas inte heller av
att vissa av de uppgifter förvärvare nu har alt lämna i tiUståndsärende jämlikt
2 § förordningen ora tUlämpningen av lagen ora förvärv av hyresfastighet ra.
ra. inte, sävitt fraragår av promemorian (s, 52), skall behöva lämnas i
samband raed att tUlständsförfarandet inledes hos inskrivningsmyndigheten och
bifogas underrättelsen tiU komraunen, I promemorian belyses överhuvud inte frägan
hur kommunen skall få nödvändigt underlag för sitl ställningstagande. Dock
namnes (s. 47) atl det får anses naturUgt att kommunen utnyttjar den kunskap sora
finns hos hyresgästerna och i erforderlig utsträckning sararåder raed berörd
hyresgästorganisation innan koraraunen tar ställning, HärtUl kan anmärkas att
det torde höra till undantagen att den enskilde hyresgästen sitter inne med
kunskaper om en tUltänkt förvärvare av fastigheten. Detsamma kan gälla
"berörd hyresgästorganisation" i det fall det rör sig om en förening
bestående av hyresgäster i fastigheten eller i kvarteret. Naturligtvis finns
det hyresgästorganisationer, i första hand givetvis förening ansluten till Hyresgäsiernas
Riksförbund, som kan ha för koraraunen nyttiga kunskaper och till dessa bör komraunen
kunna vända sig oavsett ora organisationen är "berörd" eller ej. I
detta saramanhang vUl hyresnämnden framhälla att fastighetsägareföreningarna,
som enligt hyresnärandens erfarenhel allvarligt strävar efter att raolverka olärapliga
fastighetsförvärv, bör vara en lika god upplysningskälla sora
hyresgästföreningar. Hyresnämnden vill ocksä framhålla att intresseledamolen
från fastighetsägarsidan ofta har

s. 110 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:164 110

kunnat
lämna vikliga bidrag ull utredningen i ärenden om förvärvstillstånd.

Fortfarande
torde gälla att, såsora föredragande departeraenlschefen

framhöll vid tillståndslagens tillkomst, prövningen av tiUståndsärenden

bör ankomma på den myndighet som är bäst förtrogen med förhållan

dena på hyresmarknaden och atl hyresnämndema lämpUgen bör hand

ha denna uppgift. De nu gällande förfarandereglerna mäste emeUertid

anses vara onödigi betungande för såväl hyresnämnderna som för fö."--

värvare av hyresfastigheter. Reglerna innebär en pappersexercis, sora

ofta är tyngande och i många fall helt onödig, t. ex. när förvärvslUl

stånd ej kan vägras på grund av bestämmelserna i 4 § andra stycket lill

ståndslagen eller när kända, seriösa fastighetsbolag, som redan fått ett

antal förvärvstillslånd ändå tvingas fortsätta alt söka tillstånd för varje

nytt förvärv. Med hänsyn tUl del anförda tillstyrker hyresnäranden för

slaget all tillståndsförfarandel skall inledas hos inskrivningsmyndighe

ten genom att förvärvaren söker lagfart.

Enligt
promeraorians förslag är det inte avsetl att kommunen skall ges ställning som
part i ärenden om förvärvstillstånd. Hyresnäranden har dock den uppfattningen
att, enär det är kommunen som initierar förvärvsprövningen, det ter sig
riktigare och naturligare alt låta kommunen inta partsställning och låla det
ankomma på koramunen alt göra ansökningen om förvärvsprövning i stället för
förvärvaren. Om en sådan regel införes, bör förvärvarens underlåtenhet atl på
kallelse inställa sig till sararaanträde inför hyresnämnden raedföra att
ärendet avgöres utan hinder av förvärvarens utevaro, vilket normall torde få lill
följd att förvärvstillstånd vägras. Hyresnämndens kontroU av att kommunen
ansöker om förvärvsprövning i rätl tid, härvid bör gälla samma tid som i
promemorian föreslagits beträffande kommunens anmälan till
inskrivningsmyndigheten, kan ske genora att kommunen ålägges att till
ansökningen om förvärvsprövning bifoga underrättelsen frän inskrivningsrayndigheten.
Inskrivningsmyndigheten kan erhälla erforderliga uppgifter för prövningen av
lagfartsärendet, om kommunen tUl anmälan om beslutet atl påkaUa
förvärvsprövning fogar besked om atl och när ansökan om förvärvsprövning hos
hyresnämnden skett. Kommunen bör alltsä få stäUning som part inte blott, säsom
föreslagits, i bostadsdomstolen utan även i hyresnäranden.

Ora
promeraorians förslag angående förfarandet i tiUståndsärenden genomföres,
föreslår hyresnämnden följande tUlägg i förfarandet. Koraraunen skall i anraälningen
tUl inskrivningsrayndigheten ora beslutet att påkalla förvärvsprövning ange de
huvudsakliga grunderna för kommunens beslut. Bestäraraelsen i 16 b § första
och andra styckena lagen om arrendenämnder och hyresnärander bör upphävas.

Möjlighelen
att fä förhandsbesked av hyresnämnden ora förvärvslillstånd föreslås kvarstå.
Vidare föreslås alt förvärvare av hyresfastighet dessutom skall kunna vända sig
direkt lUl komraunen och få besked ora kommunens inställning till ett lillämnat
förvärv. Hyresnämnden förutsätter alt enligt förslaget förvärvare av
hyresfastighet skall kunna ansöka om förvärvslUlstånd hos hyresnämnden endast i
de fall där fångeshandling ännu ej upprättats. En annan ordning vore opraktisk
och det skulle kunna inträffa att hyresnäranden gav tiUstånd tUl ett förvärv sora
blivit ogUtigt. Enligt hyresnärandens uppfattning är emellertid regler om
förhandsprövning i hyresnämnd i praktiken onödiga.

s. 111 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:164 111

I
de fall komraunen motsätter sig förvärvel, lär nämligen hyresnämnden inle
kunna inta annan ställning till förvärvet än komraunen gjort, eftersora den för
såväl vanlig förvärvsprövning som för förhandsbesked betydelsefulla möjligheten
saknas att bedöma de ekonomiska förutsättningarna för förvärvel med hänsyn tUl
köpeskUUngens storlek och fastighetens belåning. Ora möjligheten att erhåUa
förhandsbesked av hyresnäranden ändå skall kvarslå, bör det vara tUlräckligt om
hyresnämnden prövar även sådana frågor först sedan kommunen uppgett atl den
avstår från förköpsrätlen men inte från att påkalla prövning hos hyresnämnden.
Möjligheten att vända sig direkt till hyresnämnden för förhandsbesked bör
sålunda inte finnas.

Hyresnämnden
anmärker att förfarandereglerna beträffande tUl

stånd till förvärv av hyresfastighet efter exekutiv auklion (6 § till

ståndslagen) föreslås kvarstå.

Hyresnämnden
vill slutligen framhålla att inskrivningsmyndighetens bedömning huruvida
förköpslagen och lUlständslagen är tillämpliga på förvärvet liksom myndighetens
beslut om stämpelskatt bör grundas pä uppgifter i laxeringsbevis från sararaa
år.

Hyresnämnden
i Växjö: Probleraet raed tillständslagen är, atl densamma, för att fånga upp
högst enstaka olämpliga förvärvare av hyresfastighet och kanske framför allt atl
genora sin blotta existens verka avskräckande på dylika personer, förorsakar
myndigheter och enskilda betydande administrativa bestyr och detta utan alt
ändå kunna utgöra något effektivt hinder mot olämpliga förvärvare. Man måste
hela tiden hålla i minnet att det ej rör sig om något exakt vetenskapligl utan
att fråga snarare är om ett maxiraeringsproblera där för- och nackdelar med
lagen får vägas mot varandra.

Ur
hyresnämndernas synpunki verkar det vara en enorm vinning ora, såsora föreslås
i promeraorian, endast de enskilda fastighetsförvärv behöver prövas, där
kommunen så begär. Detta måste också för många förvärvare uppfattas såsom en
stor lättnad. Nyttan raed lagen ökar då kraftigt i förhållande till dess
avigsidor den hämraande och tyngande adrainistrativa apparaten. Såtillvida
är den nu föreslagna ordningen myckel tUlfredsställande.

För
kommunerna synes den föreslagna nya ordningen emellertid icke innebära någon arbetsbesparing
om reell prövning eftersträvas. De kommer i stället att få ett större ansvar, sora
kan korama att medföra noggrannare prövning eller annat merarbete. Det förefaUer
troligt att komraun för att kunna bestäraraa sig för om prövning skall
initieras anser sig nödsakad att bereda berörd hyresgästorganisation och kanske
t. o. m. polisrayndighel eller andra organ tillfälle atl yttra sig. Även ora
man bortser från de problem som eventuellt kan uppkomma genom att kommunala
beslut är överklagbara och genom arbetsrättslig lagsiiftning står det klart alt
en framgångsrik lagtillämpning raycket hänger pä ora förfarandet hos koramunen
kan ges en enkel och snabb raen ändå effektiv inrikining. Eftersom
statsmakterna numera lägger allt större ansvar för bostadsförsörjningen på komraunen,
är det väl kanske ändå konsekvent och rimligt att kommunen också på tiUständslagens
omräde får ta pä sig ett ökat ansvar och ökad arbetsbörda. Förhoppningsvis komraer
det efter en kort tid att visa sig bli till fyllest med ett tämligen summariskt
och informellt förfarande hos komraunerna i det stora flertalet fall.

s. 112 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:164 112

Mot
denna bakgrund kan hyresnämnden inte finna annat än att den i promemorian
förordade lösningen raed riksorafattande lagstiftning men begränsning av
prövningsförfarande till de mer diskutabla fallen utgör en principieUt klar
förbättring av tillståndslagen.

De
skäl som i promeraorian anförts för att samraankoppla tillståndsprövningen raed
lagfartsansökningen synes bärande. Hyresnämnden vill eraellertid betona viklen
av atl förfarandet, raed hänsyn till både allmänheten och hyresnäranderna göres
så enkelt och naturligt som möjligt. Det kan ifrågasättas ora den föreslagna
proceduren är tillräckligt enkel och naturlig. Enligt denna skall följande ske:
lagfart sökas inskrivningsrayndigheten underrätta kommunen kommunen besluta
atl påkalla prövning samt härom underrätta fastighetsöverlåtelsekon-trahentema
(varför?) och inskrivningsmyndigheten den sistnämnda underrätta hyresnämnden
denna förelägga förvärvaren att ansöka förvärvtillslånd förvärvaren
inge ansökan till hyresnämnden. Det synes hyresnämnden böra övervägas om inte
i stället gången bör var.:, följande: lagfart sökes inskrivningsmyndigheten
underrättar komraunen koramunen påkallar hos hyresnämnden tillståndsprövning
och underrättar därom inskrivningsrayndigheten inom tremånaders-fristen.

Härvid
kan man antingen låta kommunen uppträda säsom sökande eller såsom allenast
upplysningskälla. Det förra svarar enligt hyresnämndens raening bäst mot komraunens
verkliga intresse av och ansvar för att osunda förhållanden inora komraunens
hyresfastigheter i raöjlig mån undvikes. Det ter sig väl också ur den enskUda
fastighets-förvärvarens synpunkt rimligt att han fär en verklig molpart i ett kon-tradiktoriskt
förfarande där kommunen får utveckla och försvara sin ståndpunkt i så för
förvärvaren betydelsefulla frågor (både etiskt och ekonomiskt) sora här är fallel.
Med denna lösning blir det självklart att kommunen också får besvärsrätt i tillsländsärendet.
Det torde eraellertid ej kunna anföras vägande skäl mot att kommunen får
besvärsrätt även om kommunen formellt ej får ställning av part utan endast
såsom anmälande och upplysningskälla, vilket givetvis också är möjligt (se

vidare
under 5).---

Huruvida
tillståndsplikt eller ej föreligger bestäms enligt den nya lydelsen av 1 §
tillståndslagen av om komraunen beslutar alt påkalla prövning hos hyresnämnden.
Det ifrågasattes om inte skyldigheten skall knytas lill kommunens anmälan i lagfarlsärendet
till inskrivningsmyndigheten, I delta samraanhang mä påpekas all det inte
torde vara nödvändigt att koramunen, ora den beslutar att påkalla
tillståndsprövning, underrättar de båda förvärvskontrahenterna. Med den av
hyresnämnden föreslagna ordningen blir hänvändelsen till hyresnäranden inom tre-månadersfristen
det avgörande för om förvärvstillstånd fordras eller ej. Hyresnämnden har
noterat att den i promemorian förordade nya ordningen ej omfattar
tillståndspliktiga fall enligt 6 § tillständslagen avseende inrop på exekutiv
auktion och utgår ifrån att härvidlag den nuvarande ordningen skall beslå.
Någon vägande invändning häreraot kanske inte kan resas men helst borde nu aUa
möjligheter tUlvaratas när det gäller att göra förfarandet överskådligt,
lätthanterligt och så

enhetligt
som raöjligt.--

Möjligheten
tUl förhandsprövning kan, hur systeraet i övrigt än ut-forraas, lält leda tiU belydande
koraplikationer. Det är inte så aUdeles

s. 113 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:164 113

lätt
att av proraemorian utläsa hur detta skall kunna fungera i de olika fall som
kan förekomma. Ur handläggningssynpunkt vore det fördelaktigt om man kunde
slopa möjligheten till förhandsprövning hos hyresnämnd. Det förtjänar därför
alt noggrant övervägas, om det verkligen är nödvändigt att behåUa rätlen till
förhandsprövning och om det inte åtminstone går att begränsa denna rätt.
Förhandsprövning kan ju nu förekomma både i hyresnämnd och hos komraun, låt
vara med olika innebörd.

Länsstyrelsen
i Gävleborgs län: Med en utvidgning av tillämpningsområdet för lagen skulle nuvarande
handläggningssält av förvärvsärendena bli alltför tungrott. Förslaget att förvärvstiUstånd
krävs endast i de fall där kommun påkallat prövning hos hyresnäranden finner
länsstyrelsen bra. Många "onödiga" förvärvsärenden skulle därigenom
kunna såUas bort, då kommunen, som har en god blick över bostadsförsörjningen
i sararåd raed ortens hyresgästorganisation får anses besitta den bästa
förmågan alt bedöma en förvärvssökandes lämplighet som faslighetsägare.
Länsstyrelsen anser föreslagen handläggningsordning uppfylla höga krav på
ändamålsenlighet och rättssäkerhet.

Hyresgästernas
riksförbund: Utredningsuppdraget har inte omfattat några materiella ändringar
av bestämmelserna för tillståndsprövning. En sädan översyn bör dock snarast
komma tiU stånd. Erfarenheter som har vunnits under den tid som tillständslagen
har varit i kraft, tyder på att dess syften inle har uppnåtts.
Spekulationshandel raed hyresfastigheter förekoraraer ännu i de slorstadsoraräden
där lagen gäller. Det har inte kunnat förhindras, atl personer som senare visat
sig vara olämpliga att förvalta bostäder, ändå har fått tiUstånd att förvärva
bostadsfastigheter. Vi kan heUer inte utesluta att fastigheter har bytt ägare
genom överlåtelser av aktier och andelar, utan alt nägon tillståndsprövning
har kommit till stånd, fastän det varit fråga om tillstånds-pliktiga förvärv.

Anledningarna
till att lagen inte har fått avsedd verkan penetreras i den av Stockholms
kommun tillsatta utredningen om fastighetshandeln. Utredningens rapporter har överläranats
till justitiedepartementet. Förbundet kan ansluta sig till de slutsatser som
utredningen anför. Vi vill särskilt uppmärksamma en begynnande praxis att
hyresnämnderna lägger bevisbördan på kommunen (hyresgästföreningen) i stället
för på den blivande fastighetsägaren. Vidare måsle de klarläggas att en
fastighetsägare, som tidigare har visat sig olämpUg enligt tillståndslagens
kriterier, skall visa att han nuraera är i ständ att förvalta på ett godtagbart
sätt innan tiUstånd får meddelas. Härför mäste krävas såväl en karenslid som pålagliga
bevis för att en upprepning av tidigare försummelser inte behöver befaras.
Hänsynen till hyresgästernas intresse av goda boendeförhållanden bör leda till
alt försumliga fastighetsägare inte kan förvärva ytterUgare fastigheter. Vi
avser inte att fastighetsägare som har misskött sig skall vara bannlysta från
nya förvärv för all framtid. Men om lagens syfte skaU upprätthållas, måste
kraven på bevis för rättelse och tiden för att konstatera rättelse sträckas
avsevärt längre än den praxis som råder för närvarande.

Avsikten
alt molverka spekulation med hyresfastigheter uttrycks i lagen genom krav på
syfte att idka bostadsförvaltning. Praxis har utvecklats så att kommunen
(hyresgästföreningen) bör visa att det Ugger spekulationer bakom förvärvet om
förvärvaren påslår syftet vara bo-

8 Riksdagen 1978/79.1 saml Nr 164

s. 114 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:164 114

stadsförvaltning.
KöpeskiUingens storlek i förhållande till avkastnings-värdet, liksom ofta
återkommande köp och försäljningar av fastigheter, är påtagliga oraständigheter
sora koramunen (hyresgästföreningen) ibland har kunnat påvisa. Sådana
omständigheter har i några uppmärksammade fall inte ansetls utgöra kriterier
på att det är fråga om spekulationsförvärv. Det kan därför ifrågasättas, om lagsliftningens
intentioner beträffande åtgärder emot spekulalionshandeln kräver raer
preciserade motivuttalanden, som kan ge främst hyresnämnderna bättre vägledning
än hittiUs.

Den
översyn som förbundet nu förordar bör även orafatta bestämmelserna om prövning
av aktie- eller andelsförvärv. Den avgränsning sora valdes, för alt träffa
endast bolag vars huvudsakliga tillgångar ulgörs av hyresfastigheter, är
enligt förbundets raening inte ändamålsenlig. Jämförelsen raellan
taxeringsvärdet på hyresfastigheterna ä ena sidan och värdet av övriga tUlgångar
å andra sidan, kan enkell fås att utfalla på det sättet alt lagen inle blir tUlämplig,
fastän del uppenbart är fråga om tillståndspliktigt bolag i enlighet med lagens
syfte. Dessutom kan det, raed stöd av uppgifter från utredningen inora Stockholms
kommun, befaras att lillslåndspliktiga förvärv inte komraer tiU prövning.
Kontrollen är i del närmaste obefintlig.

Förbundet
hemstäUer, att de synpunkter sora har fraralagts här och i rapporterna från Stockholras
komraun, läggs tiU grund för en oragåen-de översyn av tillståndslagens maleriella
innehåll, raed syfte att ge hyresnämnderna och bostadsdomstolen vägledning för
rättsbildning sora uppfyUer intentionerna vid lagens tiUkorast.

Förbundet
herastäUer vidare, att det föreslagna prövningsförfarandel korapletteras raed
en skyldighet för koraraunen alt inhärata yttrande från hyresgästorganisation, liksora
att begära tillständsprövning ora hyresgästorganisationen raotsätter sig
förvärvet i fräga (se vidare under 4).

Stockholms
kommun (= föredragande borgarrådet): I utredningen

har fraralagts förslag innebärande att tillståndsprövning av ett fastig

hetsförvärv endast skall ske om komraunen i det särskilda fallet begär

det. Jag förordar att koramunstyrelsen i huvudsak tillstyrker det före

slagna administrativa förfarandet under förutsäitning att tillståndsla

gen i framtiden skall gälla i hela landet.

När
det gäller kommunens möjlighet att i hyresnämnden ställa yrkanden och föra
bevisning hänvisar jag till vad juridiska avdelningen anfört i sitt
remissyttrande. Jag hänvisar också till juridiska avdelningens yttrande när
det gäller, dels möjligheten atl utnyttja ogUtighetsef-fekten i tillståndslagen
för att förhindra förköp, dels saraordning av förfarande enligt tillståndslagen
och förköpslagen.

Juridiska
avdelningen har i sitt remissvar sammanfattningsvis anförl att lUlständslagen,
även efter de föreslagna ändringarna, är behäftad med brister och oklarheter på
flera punkter. I det fortsatta lagstiftningsarbetet bör, enligt juridiska
avdelningen, därför en överarbetning av hela lagen ske. Fastighetsnämnden har i
sitt remissvar anfört alt i samband med en mer genomgripande översyn av lagen
bör de problera beaktas sora påvisats av koramunstyrelsens utredning om faslighetshandeln.
Nämnden har anslutit sig till fastighetskontorets uppfattning alt det mol bakgmnd
av erfarenhetema frän den tid lagen varit i kraft finns anledning att utvärdera
bl. a. hur lagen tillämpats i fråga om kra-

s. 115 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:164 115

ven
för alt erhälla förvärvslUlstånd. Jag ansluter mig tiU vad juridiska
avdelningen och fastighelsnämnden här har anfört. Även i den föreliggande
departementspromemorian föreslås att vissa problem vad gäUer tillståndslagens utforraning
får övervägas ytterligare. Det är angeläget atl man i det fortsalla
utredningsarbete som är ofrånkomligt, även sedan nu aktuella lagändringar
genomförts, beaktar de av Stockholms kommun påtalade problemen vad gäller tillständslagens
utformning och tillämpning.

Mot utforraningen av tiUståndslagen
och dess förarbeten har riktals en i vissa avseenden raycket långlgående
kritik. Jag vUl här särskilt framhåUa den analys av lagens brister då det
gäller förvärv av aktier och andelar sora redovisas i delrapporten från den av komraunstyrelsen
tillsatta utredningen rörande social utslagning och ekonomisk brottslighet.
Juridiska avdelningen har i sitt remissvar i denna del anfört alt det måste
anses djupt otillfredsställande alt en överarbetning av lagen inte sker
beträffande dessa punkter. Det lorde enligt juridiska avdelningen föreligga en
betydande risk för rättsförluster hos tredje man när ogiltighetseffekten av
utebliven ansökan om förvärvstillslånd så små-ningora görs gällande. Juridiska
avdelningen har föreslagit, dels alt lagen ändras så att längre tids innehav
av tiUslåndspliktig aktie eller andel i handelsbolag blir oraöjUgt utan upptäckt,
dels att kringgående av lagen genom bokföringstransaktioner omöjliggöres. Jag
ansluter raig tiU vad juridiska avdelningen här har anfört.

Kritik
har även riktals raot utformningen av lUlslåndslagens § 4 och mot förarbeiena i
den del de hänför sig tUl denna paragraf.

Det har i praktiken visat
sig svårt att med hjälp av tillståndslagen inskrida mot fastighetsägare vilka i
siörre omfattning och snabb takt köpt och sålt hyresfastigheter. Juridiska
avdelningen har i detla sararaanhang påtalat risken för att personer raed
stort fastighelsinnehav i skydd av detta bedriver handel med fastigheter. I den
föreliggande delrapporten från den kommunala utredningen anförs atl det är
önskvärt atl fastighetsägare sora tidigare ej uppfyllt lagens krav inte kan
erhålla tillstånd till förvärv efter blotta påståenden om bättring eller endast
kort tids bättring.

Stockholms
komraun har i sitl yttrande hänvisat tiU följande delar av ett av kommunens
juridiska avdelning avgivet yttrande: Del kan ifrågasättas om ej kommunen
borde ha stäUning av part även i hyresnämnden med möjlighet att ställa
yrkanden och föra bevisning. Eljest uppkoraraer den situationen att först i sisla
instans har kommunen möjlighet att föra talan och åberopa bevisning. En sådan ordning
är ej tillfredsställande, då det kan tänkas all nytt processmaterial tillförs
ärende först pä detta stadium.

Från
kommunens sida har lidigare påpekais möjUgheten alt i illojalt syfte utnyttja ogiltighetseffekten
i tiUståndslagen när det gäller att förhindra förköp. De flesta av dessa raöjligheter
försvinner genora det föreslagna förfaringssättet raen ätminstone en sådan
möjlighet kommer att finnas kvar, I 7 § förköpslagen sägs att säljare eUer
köpare kan, med överlämnande av styrkt avskrift av köpehandlingen, anmäla försäljningen
täl kommunen. Den tid inom vilken kommunen har att utöva förköpsrätlen skall
då räknas frän den tidpunkt som koramunen mottog anmälan, Ora en köpare anmäler
förvärvet och sedan avvaktar kommunens utredning och ställningstagande i
förköpsfrågan har han möjlighet förhindra förköpet genom att underlåta all söka
lagfart. För-

s. 116 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:164 116

värvet
blir då ogiltigt och därmed faller förköpsrätlen eftersom det inte längre
föreligger något förvärv. Sådan anmälan varom här är fråga har tidigare varit
mycket sällan förekommande. Det kan befaras atl anmälningar i fraratiden i
vissa faU kan ha till enda syfte att försvåra kommunens möjlighet att utöva
förköpsrätten. Förköpslagen har utformats så att köpare och säljare inle har
möjlighet att överenskomraa ora en återgång av köpet om det inte föreligger en
verklig hävnings-grund. Detta för att förköpsrätten inte skaU kunna elimineras genora
Överenskommelse. Som ovan angivits öppnar ogiltighetsbestäramelsen i lUlständslagen
en möjUghet för partema att låta köpet gå åter utan Överenskommelse och utan
att någon hävningsgmnd föreligger. Denna möjUghet strider sålunda mot gmnderna
för förköpslagen och bör därför undanröjas, lämpligen genom alt tiUståndslagen
korapletteras raed en bestämmelse vari stadgas att ogiltighetseffekten inle
skall bli gällande mol kommun som utövat sin förköpsrätt.

Ett
tänkbart problem avser samordning av förfarande enligt tillständslagen och
förköpslagen. Det är inte osannoUkt att det inträffar fall där kommunen avser
alt ulöva sin förköpsrält men samtidigt har invändningar mot köparen som gör
all förhandling inför hyresnämnden bör påkaUas. Det fallet kan dä inträffa att
förköpet bestrids och kommunen inte erhåUer tUlstånd att utöva förköpsrätten.
Om komraunen då inte påkallat prövning komraer en köpare som inte ansetts acceptabel
att få äganderätt tUl fasligheten. För att undvika detta bör lagen kompletteras
med en liUämpningsföreskrift av innebörd att kommunen skall påkaUa prövning men
att frågan vilandeförklaras i hyresnämnden i avbidan på förköpsfrågans
avgörande.

En
minoritet inom Stockholms kommun (= de socialdemokratiska borgarråden): I deparleraentspromeraorian
föreslås att kommunen suveränt skall avgöra vilka förvärv som bör prövas.
Vilken inslällning som tas i denna fråga beror uteslutande på vUka syften man
anser lagen bör ha. Socialdemokraterna anser att nuvarande praxis är att föredra,
där samtliga sökanden måste göra sannolikt att de har uppställda
förutsättningar som fastighetsägare; kommunen får, enligt detla förfarande
ingen parlställning ulan samtUga förvärvare måste i sina respektive
ansökningar klart dokumentera sin kompetens.

Det
bör dock understrykas att nuvarande tUlämpning av lagen är avsevärt mUdare än
vad lagens ordalydelse ger uttryck för. Den preventiva effekt som lagen
uppnådde i början av tiUämpningen har successivt försvagais, bl. a. genora den
rainst sagt milda tolkning och tilllämpning som den borgerliga majoriteten i
fastighetsnämnden förespråkat och tillämpat,

Ora
lagens syfte rätt hade tolkats skulle inga tiUstånd bevUjals tUl de
fastighetsägare som ej har kunnat styrka sin kompetens. Detta har dock, på ett
utmanande sätt, gjorts av fastighetsnärandens borgerliga majoritet. Det bör,
som utredningen föreslår, klart fastläggas atl sökanden skall styrka att han
uppfyller lagens krav. Den hittillsvarande tillärapningen har, i stor
utsträckning, använt sig av oravänd bevisbörda.

Ora
lagen skall kunna nå avsedd effekt är det av avgörande betydelse att lagens
krav preciseras på ett sådant sätt att köparen klart doku-raenterar att han uppfyUer
lagens krav och därmed bedöras läraplig. Koramunstyrelsens utredningsförslag om
att täta fastighetstransaktioner ensamt ska vara diskvalificerande för tUlstånd
om inte särskUda skäl föreligger är en nödvändig precisering; "särskilda
skäl" bör dock

s. 117 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 164 117

klart definieras och preciseras. GodlyckUga bedömningar
från bl. a. fastighetsnärandens sida kan annars förekomma. Täta fastighelstransaklioner
på fastighetsmarknaden mäste betraktas som ren spekulation. Endast i extrema
fall kan man fastslå atl spekulationsmotivet inte varit avgörande.

Utredningens förslag ora en icke obelydlig
"karenstid" för fastighetsägare som inte tidigare uppfyllt lagens
krav, måste förtydligas. Vissa fastighetsägare har gjort sig skyldiga till så
graverande brott mot lagstiftning och enskilda hyresgäster atl vederbörande bör
utestängas från bostadsmarknaden.

Ora hyresnäranden på ett tiUfredsstäUande sätt skall kunna
ta ställning till kommunens och hyresgästföreningens yttrande bör nämnden
erhålla de resurser sora erfordras för ett aktivt utredningsarbete.

Vi vill ocksä hänvisa till den kritik av lagens brister
som framförs i delrapporten från den av kommunstyrelsen liUsalla ulredningen
rörande social utslagning och ekonomisk brolislighel.

Sveriges advokatsamfund: Det blir en värdefuU förbättring
att för-

värvslillståndsfrågan behöver prövas endast om komraunen i del en

skilda fallet begär det.----

Den föreslagna handläggningsordningen enligt 3 §
förefaller onödigt omständlig. Enligt denna ordning skall inskrivningsrayndigheten
underrätta koramunen om lagfartsansökan, kommunen skall hos inskrivningsmyndigheten
påkalla prövning, inskrivningsmyndigheten skall underrätta hyresnämnden, som i
sin tur skaU förelägga förvärvaren alt ansöka om förvärvstiUstånd.
Handläggningstiden borde kunna förkortas om föreläggandet till förvärvaren
ombesörjdes av inskrivningsmyndigheten i anslutning liU underrättelsen till hyresnäranden.

Sveriges allmännyttiga bostadsföretag: Enligt förslaget
skall kommun medgivas besvärsrätt över hyresnämndens beslut, vilket i och för
sig är tillfredsställande. Det kan emellertid från processuell synpunkt ifrågasättas
om ej komraunen borde tUlerkännas stäUning som part även i hyresnämnden. Koramunen
skulle dä ha möjlighet att ställa yrkanden och föra bevisning. Kommunen har eljesl
möjlighet att först i sista instans föra talan och åberopa bevisning, vilket
synes otillfredsställande också för förvärvaren. Nytt processmaterial kan
nämligen länkas tiUföras ett ärende först pä det stadiet.

SABO har vidare inle kunnai finna, alt lagen i dess nu
föreslagna skick kan förhindra fastighetsförvärv raed förevändning atl bostadsrättsförening
skall bildas men där den verkliga avsikten raed förvärvet är att bilda
andelsförening med s. k. strimlade län. Åtgärder liU förebyggande av förvärv
med sådana avsikter bör enligt SABO:s mening övervägas.

SABO vill avslutningsvis framhålla att den av
organisationen tillstyrkta lagändringen jämte ovan föreslagna kompletteringar
ej får förhindra fortsatt utredningsarbete om de skUda ekonoraiska förutsättningarna
för fastighetsförvaltning, orabyggnad ra. m., något sora också riksdagen
uttalat sig för.

Sveriges fastighetsägareförbund: Vid ett genomförande av
de föreslagna reglerna, kommer frägan om förhandsbesked från kommunen ora dess
inställning i tUlständsfrägan, alt få en raera central ställning än enligt gäUande
lag. Förbundet anser, att tiUståndslagen bör kompletteras raed bestäraraelser ora
förfarandet när förvärvaren vill vända sig direkt lill koramunen och begära
besked om kommunens inställ-

9 Riksdagen 1978/79. 1 saml. Nr 164

s. 118 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:164 118

ning.
Reglerna lorde kunna utformas efter modell i 4 § 1 st. förköps

lagen, dvs. med skyldighet för kommunen att inom viss tid, förslagsvis

tre månader, lämna bindande besked, huruvida man önskar begära

prövning av ett förvärv eller ej.-

Enligt 3 § tredje stycket
i förslaget skall koramun, som önskar påkalla prövning, anmäla detta till
inskrivningsmyndigheten senast på den inskrivningsdag, som infaller närmast
efter tre månader från det att lagfart sökles på förvärvet. Därvid krävs
endast, att till anmälan skall fogas bevis om att överlåtaren och förvärvaren
underrättals om kommunens beslut. Detla kan, enligt förbundels uppfattning, ej
vara tUlfyllest. Kommunen får en frist på tre månader för sitt beslut alt påkalla
prövning och det måsle då kunna krävas, alt koraraunen närmare moiiverar sitt
ställningstagande. I annat fall kan befaras, all kommunen i ett antal fall
reservationsvis kan komraa att göra anraälningar, vUka senare raåste återkallas
i brist på sakliga argument. En skyldighet för kommun att sakligt molivera sin
begäran ora prövning raedför dessutora, att handläggningen hos hyresnämnden
förenklas, eftersora förvärvaren redan i sin ansökan till hyresnämnden om förvärvslUlstånd,
får möjlighet all bemöta de skäl och omständigheter som föranlett komraunen
att påkalla prövningen. Förbundet anser att förslaget bör kompletteras med en
regel av innebörd, att koramun i sin anraälan till inskrivningsmyndigheten
skall vara skyldig att ange de sakliga skäl varpå beslutet atl påkaUa prövning
grundas.

Auktoriserade
fastighetsmäklares riksförbund: Enligt § 2 tillsländsla-gen gäller undanlag
från skyldigheten atl söka förvärvstillstånd om förvärvare av egendomen är slalen,
koraraun, landstingskommun, koraraunalförbund, koraraunalägt bolag, landslingskommunägt
bolag, allmännyttigt bostadsförelag, riksorganisation av
bostadsrättsföreningar eUer bostadsrättsförening anslulen lUl sådan
organisation. Enligt § 4 i sarama lag skall förvärvaren göra sannolikt atl han
är i stånd atl förvalta fastigheten och alt han skall idka bostadsförvaltning.

Förbundet föreslär i
anledning av ovanstående, att även en s. k. äkta bostadsrättsförening raed av
länsstyrelsen godkänd ekonomisk plan undantages från tillståndslagen. Man bör
nämligen kunna förutsätta, att en godkänd ekonoraisk plan innebär atl
föreningen av länsstyrelsen prövais och ansetts vara i stånd att förvalla
fastigheten särat alt föreningens ändamäl enligt bosladsrättslagen är lillgodoselt,
nämligen alt idka bosladsförvaltning.

HSB:s
riksförbund: Ett förtydligande bör göras av lagens 2 §, med innebörd atl även
regional bostadskooperativ organisation (HSB-före-ning) raed anslutning av bl.
a. bostadsrättsföreningar skall undantagas från förvärvslUlstånd på sarama sätt
som nu gäUer för bosladskoopera-tiv riksorganisaiion.

Stockholms
kooperativa bostadsförening' SKB är en särpräglad kooperativ bostadsförening
som rönt stor förståelse från statsmakternas sida när det gällt att skapa specialbestäramelser
för att föreningens verksarahet skall kunna fortsätta på ett ändaraålsenligt
sätt. Ofta har likheterna med bostadsrättsföreningarna beaktats. SKB har
sålunda dispens från bl. a. hyresvärds reparationsskyldighel enligt JB 12: 15
andra siycket, från förbudel i JB 12: 19 a § raot s. k. obestärad hyra särat
från bostadssaneringslagen och hyresförhandlingslagen. Vidare beviljas SKB vid
ny- och ombyggnader statliga bostadslån med 29 procent av löneunderlaget. SKB
anser därför alt föreningen bör tUlhöra den krets,

s. 119 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:164 119

.sora
enligt 2 § i lagen ora förvärv av hyresfastighet m. m. inte behöver tillstånd
och föreslår att 2. i denna paragraf ges följande lydelse:

"2.
om staten, kommun, landsiingskommun, kommunalförbund, aktiebolag, som helt äges
av kommun eller landstingskommun, aUmännyttigt bostadsförelag,
riksorganisation av bostadsrättsföreningar eller bostadsrättsförening ansluten
till sådan organisation eller bostadsförening, som enligt 16. andra stycket
övergångsbestämmelserna tiU bosladsrättslagen fått tillstånd att fortsätla sin
verksamhet, är förvärvare,".

4
Hyresgästorganisations ställning

Bostadsdomstolen:
Otvivelaktigt har den etablerade hyresgäströrelsen särskilda kvalifikationer aft
utreda en förvärvares lämplighet. En naturlig utgångspunkt vid en översyn av lillståndslagen
måsle vara alt möjliggöra för samhället alt i ökad utsträckning ta del av
hyresgäströrelsens saralade resurser och överblick över bostadshyresmarknaden.
Vad sora har anförts kunde i och för sig lala för atl lokal hyresgästförening
ges sarama rätt som kommun att begära atl tillståndsfrågan skall prövas av
hyresnämnden. Bostadsdomstolen delar emellertid arbetsgruppens uppfattning att
hyresgästkolleklivets erfarenhet i hithörande frågor lärapligen bör las lUl
vara genom atl kommunen inhämtar yttrande eller på annat sätt samråder med
hyresgästföreningen på orten. Skulle hyresgästförening ges rätl att vid sidan
av kommunen begära alt tillståndsfråga prövas, skulle det innebära ett mera
komplicerat förfarande än det sora arbelsgruppen har föreslagit. Om, i överensstämmelse
raed vad som föreslås i promemorian, också sammanslutningar av hyresgäster som
inte är anslutna till Hyresgästernas riksförbund skulle ges rätl alt begära
prövning så lorde tiUämpningsproblera inle kunna undvikas.

I
anslutning till vad sora har anförts i det närmast föregående viU bosladsdomslolen
frarahålla följande. Som har nämnts har de lokala hyresgästföreningarna och
Hyresgästernas riksförbund stor erfarenhel av och överblick över hyresraarknaden
och fastighetsägares förhållanden. Hur en hus- eller kvartersförening av
hyresgäster skall kunna tänkas tiUföra ett tiUståndsärende något av värde annal
än renl undantagsvis är svårt att förstå. Som förslaget ligger är del tänkt all
sådana sammanslutningar skall yttra sig ora den blivande hyresvärden och hans
kvalifikationer och förutsättningar, eller ra. a. o. om en person som hyresgästerna
i allmänhet inte tidigare haft att göra med och kanske inte ens känner till. En
inte oviktig invändning mot förslaget i denna del är att kommunen och
hyresnämnden inte säkert kan veta till vilken sammanslutning av hyresgäster som
komraunen respektive nämnden skaU vända sig raed begäran om yttrande eller
synpunkter. Bostadsdomstolen avstyrker under hänvisning lUl vad som har
anförts i förslaget alt i lillslåndsärendena koppla in annan organisaiion av
hyresgäster än hyresgästförening, anslulen till riksorganisation av
hyresgäster, dvs. i praktiken hyresgästförening, anslulen lUl Hyresgästernas
riksförbund.

Falu
tingsrätt: Begreppet organisation av hyresgäster sora berörs av ansökan eller
hyresnämndens beslut är diffust.

s. 120 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:164 120

Kommunen
med dess ansvar för bostadsförsörjningen får antas till-börligen ombesörja den
utredning, som är påkallad i ärende ora förvärvslUlstånd, och har möjlighet
att därvid inhämla yttrande från hyresgäster eller hyresgästorganisation. På
grund härav ifrågasattes starkt om det föreligger skäl för att belasta
hyresnämndens handläggning av tUlståndsärende med skyldighet för nämnden alt
för yttrande tillställa hyresgästorganisation ansökan om förvärvslillstånd.

Enligt
förslaget är det komraunen som suveränt avgör om förvärvs-prövning hos hyresnärand
skaU ske. Med hänsyn härtill synes del följdriktigt att besvärsrätt för annan
än part i ärende ora förvärvslillständ skall tillkomma kommunen och ingen
annan. Det har inle förebragts övertygande skäl för förslaget att även
organisation av hyresgäster skall få föra talan mol hyresnärandens beslut i nyssnärant
ärende. Della förslag avstyrkes.

Hyresnämnden
i Stockholm: Enligt föreslagen lydelse av 16 b § nämndlagen skall ansökan för
yttrande tillställas organisation av hyresgäster sora berörs av ansökan, ora
det lämpligen kan ske. Organisation av hyresgäster som berörs av hyresnämndens
beslut får besvärsrätt genora ändringen i 25 § förvärvstUlståndslagen. Begreppet
organisation av hyresgäster har enligt raotiven en vidsträckt innebörd och
omfattar inte bara hyresgästförening, anslulen tUl Hyresgäsiernas riksförbund,
utan också varje annan sammanslutning som uppfyller kraven på ideell förening
och företräder medleraraarnas intressen i hyresfrågor. I kravet på alt
organisationen skall beröras av ansökan resp. beslutet torde ligga att åtrainstone
någon av organisationens medleramar skall vara hyresgäster i förvärvsfastigheten
(jfr prop. 1976/77: 151 s. 110), Hyresgästorganisation som har
förhandlingsordning för denna fasiighel är enligt motiven alltid besvärsberättigad.

Hyresnämnden
är medveten om att förslagen i denna del överensstämmer med den principieUa
syn på hyresgästorganisationernas ställning som på senare år präglat
lagstiftningen. Hyresnämnden anser eraellertid alt förslagen ändå inle kan
läranas utan erinran.

Vad
först gäller ändringarna i 16 b § närandlagen anser hyresnäranden att en reraisskyldighet
inle bör föreskrivas i andra fall än sådana där ett klart utredningsbehov
tillgodoses genom remissen. Skyldigheten att enUgt 16 b § inhämta yttrande från
komraunen uppfyller detta krav liksom t. ex. skyldigheten enligt 17 § andra
stycket närandlagen atl inhärata yttrande från lantbruksnämnd. Såvitt gäller
organisationerna förefaUer behovei av den föreslagna remisskyldigheten raera tveksarat,
Della sammanhänger bl, a, med att organisationsbegreppets innebörd inte bara är
vidsträckt utan också obestämd, vilket f, ö. kan vålla svårigheter i
tillämpningen. Det är också oklart på vilket sätt reraisskyl-dighelen begränsas
genora lämplighetsprövningen enligt tillägget tiU 16 b §, Lagtextens utforraning
och molivultalandena s. 65 kan tydas sä att remiss inte fär underlåtas av den
anledningen atl den berörda organisationen inle kan väntas lUlföra ärendet nägot
utredningsmaterial av betydelse. Med en sådan innebörd ler sig den föreslagna reraisskyl-dighelen
alltför vittgående, och den kan ibland t, o. ra, tänkas slrida mot närandens
åligganden enligt 16 d § nämndlagen.

Del
är självfallet angelägel att hyresgästorganisationernas sakkunskap tas tUl vara
i tUlståndsärendena. Arbetsgruppens uttalanden s. 55 ger närmast intryck av alt
hyresnäranderna f, n, inte skulle få del av hyresgästorganisationernas
synpunkter. Som framgår av det åberopade ut-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:164 12i

skollsutlåtandet
torde kommunerna normalt höra de lokala hyresgästföreningarna i tveksamma
ärenden. Detta gäUer i varje faU Stockholms kommun. I sådana ärenden brukar
kommunen överlämna föreningens yttrande till hyresnämnden lillsammans raed det
egna yttrandet. Hyresnämnd är också oförhindrad atl komplellera ulerdningen i
ett kontroversiellt ärende genom att inhämta särskUt yttrande från hyresgästföreningen
eller genora att bereda föreningen tUlfälle att närvara vid sammanträde i
ärendet och då framföra synpunkier. Hyresnämnden anser att det inom ramen för
gällande bestämmelser finns tillräckliga möjligheler alt tillföra hyresnäranderna
organisationernas sakkunskap

och
avstyrker ändring i 16 b § närandlagen.- Enligt ikrafllrä-

dandebeslämmelsen
blir lagrummet i sin nya lydelse lillämpligl även i anhängiga ärenden som inte
hunnit avgöras före den 1 juli 1979, Hyresnämnden anser en sådan ordning oläraplig.
I fråga om förvärv som skett före ikraftträdandet bör äldre bestämmelser gälla.

Hyresnämnden
i Göteborg: Det är riktigt som franUiålls i promemorian att kommunens yllrande
hittUls i rättstillärapningen har haft stor betydelse för nämndens
ställningstagande. Det är emeUertid atl märka att hyresnäranden vid sin
handläggning av förvärvsärenden består av ordförande och intresseledamöter, I
nämnden finns alltså en ledamol raed särskild kännedom om hyresgästers förhållanden.
Dessa ledamöter har ofta också anknyining tUl någon i orlen verksam fastighetsägare-eller
hyresgästorganisation. Detta raedför alt ett förvärvsärende enligt nuvarande
ordning avgörs först sedan såväl komraunen sora ledamöter med god kännedom ora
hyresförhållandena i orten har fått tillfälle alt påverka beslutet.

Den
i proraeraorian föreslagna ordningen innebär att det blir kommunen ensam som
får la slutlig stäUning till om förvärvsprövning skall ske, I promeraorian frarahålls
att det fär anses naturligt atl koramunen före sill ställningstagande samråder raed
berörd hyresgästorganisation.

Hyresnäranden
sätter i fråga om de föreslagna reglerna kan anses lill fyUesl när det gäUer
att garanlera att hyresgästerna får tillräckligt inflytande på
förvärvsärendena. Någon skyldighet för kommunen att samråda med
hyresgästorganisation finns inle och även i del fall samråd sker ligger det
slutliga avgörandet hos kommunen. Någon rätt att överklaga komraunens beslut lorde
inte vara avsedd. Det förhållandet alt hyresnäranden även i forlsällningen
skall pröva förvärvsärenden och all hyresgästorganisation enligt förslaget ges
rätt att överklaga hy-resnärands beslut innebär inle någon garanii för
hyresgästinflytande, eftersora raöjligheten för hyresgästorganisation att agera
förutsätter att kommunen har beslutat atl begära förvärvsprövning.

Med
hänsyn lill det nu anförda anser hyresnäranden att frågan om rätt för
hyresgästorganisation att påkalla förvärvsprövning bör övervägas ytterligare.

Hyresnämnden
i Malmö: Det i promeraorian upptagna förslaget innefattar bestäramelser om bl.
a. alt hyresnäranden skall, om det lämpligen kan ske, bereda
hyresgästorganisation som berörs av förvärvet tillfälle alt yttra sig i ärendet
ora förvärvstillstånd och atl sådan organisation får rätt att besvära sig över
hyresnämndens beslut. Del syns tveksamt i vilken utsträckning hyresnäranden
skall vara skyldig att undersöka huruvida det finns hyresgästorganisation sora
berörs av förvärvet. Även om det av handlingarna i ärendet framgår att
hyresgästorganisation som berörs av förvärvet finns, kan hyresnämnden inte
ute-

s. 122 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:164 122

sluta att ytterligare organisationer berörs. Det bör inte
åläggas hyresnämnden alt göra egna efterforskningar av "berörd
hyresgästorganisation". Enligt hyresnämndens mening är det tillräckligt
att höra sådan organisaiion endast om del framgår av handlingarna i ärendei
att dylik organisation finns. Däremoi bör hyresnäranden vid behov höra hyresgästorganisation,
sora kan förväntas ha upplysningar alt lämna oavsett om den berörs av förvärvet
eller ej.

Hyresnämnden i Växjö: Beträffiinde den föreslagna
skyldigheten för hyresnämnden att inhämla yttrande i tillslåndsärendel frän
berörd hyresgästförening synes denna kunna begränsas till de fall där sådant
yttrande inlc redan lämnats till kommunen och sedan vidarebefordrats till
hyresnämnden. Detla hindrar ju inte att särskilt om det blir fråga om munllig
handläggning i hyresnämnden, vilkel ofta torde bli fallet hyresgästförening
bereds lillfälle att anföra (ytterligare) synpunkter muntligen eller skriftligen
under nämndens handläggning.

Bostadsstyrdsen: Enligt förslaget skall ansökan om
förvärvstillstånd för yttrande tillstäUas kommun, där tillständspliklig fast
egendom finns samt, om det lämpligen kan ske, organisaiion av hyresgäster som
berörs av ansökan.

Styrelsen ifrågasätter om inte eventueUt yttrande från
organisation av hyresgäster bör infordras av kommunen, som med kännedora om de
lokala förhållandena kan antas ha de bästa förutsättningarna att bedöma, om.
yttrande bör infordras och vilken organisation som lämpligen bör kontaktas.
Tillika kan kommunen härigenom få sådan kännedom om synpunkter från
organisationen i fräga, sora kan vara av värde vid avgivande av del kommunala
yttrandet.

Hyresgästernas riksförbund: Undersökningar sora vi har
gjort och som har rapporterats för arbetsgruppen visar att
fastighetsspekulanter har sökt sig lill andra orter sedan tiUståndslagen
infördes i Stockholms-, Göteborgs- och Malmöområdet. En sådan geografisk
rörlighet kommer att kunna påvisas även sedan lagen blivit lillämplig i hela
landet. Kommunerna torde ofta sakna kännedom om presumtiva fastighelsför-värvares
lidigare uppträdande i andra orter. Det kan inte förutsättas alt kommunen skaU
begära tillståndsprövning så snart förvärvaren inte är känd genom tidigare fastighelsinnehav
på orten.

Hyresgästerna kan genom sin organisaiion hålla sig
orienterade om och upptäcka när personer som tidigare har vägrats förvärvstillslånd,
eller har gjort sig kända för fastighetsspekulalion och dålig fastighetsförvaltning
i annan kommun, uppträder bland de lagfartssökande. Enligt promemorian är det
naturligt atl komraunen utnyttjar den kunskap som finns hos hyresgästerna och i
erforderlig utsträckning samråder med berörd hyresgästorganisation innan
kommunen tar ställning. Det föreslås även atl hyresnämnden skall inhämta
hyresgästorganisationens yttrande, ätminstone "om del lämpligen kan ske".
Förslaget innebär emellertid den viktiga förändringen atl förvärvet inte alls
blir pröval av hyresnäranden, om kommunen avstår från att utnyttja sin
initiativrätt. Koramunens ställningstagande kommer inte alltid atl ske i
saraband med att förvärvaren ansöker om lagfart. Enligt förslaget kan nämligen
kommunen i förväg avslå från tillståndsprövning om den blivande fastighetsägaren
begär det. Hyresgästerna kan således inte bevaka sin "yttranderätt"
genom atl hålla sig underrättade om aktuella lagfartsärenden. Vi har i
arbetsgruppen förordat att även hyresgästorganisation bör få

s. 123 Kontrollera mot PDF

Prop. 1918 f 19:164 123

påkalla tillståndsprövning. Motsvarigheter till en sådan
rätt finns redan i bosiadssaneringslagen och bostadsförvallningslagen. Det
råder ett starkt samband mellan grunderna för tUlståndsprövning och motiven för
tvängsförvaltning, vilket betonades av föredragande statsrådet i propositionen
om bostadsförvaltningslag. Syftet att förhindra dålig förvaltning av
hyresfastigheter har i bostadsförvallningslagen fått motivera alt såväl kommun
som hyresgästorganisation kan begära tvängsförvaltning. Om initiativrätten för
tillståndsprövning ulsträckes på samma sätt, ökar möjligheterna att lagen får
åsyftad verkan.

En lösning
som innebär atl hyresgästorganisation jämställes med komraun i fråga ora rätlen
att påkalla tillståndsprövning har den nackdelen atl inskrivningsmyndigheten
måste underrätta även den berörda hyresgästorganisationen om atl lagfart har
sökts. Det skulle öka belastningen på inskrivningsmyndigheten som inte har
några rutiner för kom-raunikation med hyresgästorganisationer. Detta kan
undvikas genom ett förfarande som innebär att kommunen alltid inhämtar yttrande
från berörd hyresgästorganisation, samt att kommunen ålägges begära prövning ora
hyresgästorganisationen inte tillstyrker förvärvet. Med en sådan ordning
kommer tillståndsprövning att ske i fall där hyresgästorganisationen motsätter
sig förvärvet eller där kommunen begär tillståndsprövning fastän hyresgästorganisationen
inte haft något att invända. Förvärv utan tillständsprövning kommer bara att kunna
ske när komraunen och den berörda hyresgästorganisationen är ense om att
prövning inte skall påkallas.

En
invändning som kan resas mot hyresgästorganisationens rätt att begära
tillståndsprövning är att den kan medföra större belastning på hyresnämnderna
än som annars skulle bli fallet. De erfarenheter som finns från
bostadsförvaltningslagen (tidigare lagen om tvångsförvaltning), ger dock inte
vid handen att hyresgästorganisationen utnyttjar sin formella möjlighet att
påkalla myndighetsprövning mer än vad som är befogat. Det ökade antal
hyresnämndsärenden som kan följa av hyresgästernas initiativrätt bUr beroende
av hur raänga tveksamma fall som kommunen annars skulle ha lämnal utan åtgärd.
Oron för alt lagen kan missbrukas av berörda hyresgästorganisationer väger
lätt i jämförelse med riskerna att tvivelaktiga förvärv kan passera utan någon
sakprövning. Det kan återigen hävdas alt kommunens ansvar för
bostadsförsörjningen är ett tiUräckligt motiv och att det därför inte skulle
finnas någon risk för att kommunen avstår från tillståndsprövning mol
hyresgästorganisationens uppfattning. Med den utgångspunkten finns dock inga
bärande skäl mot ett förfarande sora ger garantier för att hyresgästernas
synpunkter och erfarenheter av vissa fastighetsägares tidigare förehavanden komraer
tiU uttryck i lagens tiUämpning.

5 Besvärsrätt samt rättegångskostnader i
bostadsdomstolen

Hyresnämnden i Göteborg: Hyresnämnden tiUstyrker att
kommun och hyresgästorganisation ges rätt att föra talan mot hyresnämnds beslut.

I detta sammanhang vill hyresnämnden påpeka att frågan om
kommunalbesvär mol komraunens olika beslut enligt tiUståndslagen inte har tagits
upp tUl diskussion i promemorian. Det är t. ex. oklart i vad mån

s. 124 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:164 124

kommunens beslul att påkalla hyresnämndsprövning av ett
förvärv el

ler alt avstå från sådan prövning vid framtida förvärv kan angripas

genom kommunalbesvär och vad sådana besvär kan innebära för den

fortsatta handläggningen av tiUståndsärendet. Enligt hyresnämnden är

det viktigt atl hithörande frågor belyses under del fortsalla lagstift

ningsarbetet. ------ I fråga ora hyresgästorganisation anges att be

svärsrätl föreligger för organisation som berörs av nämndens beslut.

Det är oklart vad som menas raed berörd hyresgästorganisation. I rao

tiven uttalas (s. 62) att hyresgästorganisation som har förhandUngsord-

ning för fastigheten har besvärsrätt. Detta uttalande torde få tolkas så

att vid andels- eller aktieförvärv varje organisation som har förhand

lingsordning beträffande fastighei som ägs av bolaget har besvärsrätt.

Fråga uppstår eraellertid vad som skall gälla om förhandlingsordning

inte finns. Enligt hyresnämnden bör då riksorganisation eller förening,

som är ansluten tUl sådan organisation och inom vars verksamhetsom

råde fastigheten är belägen, ha besvärsrätl (jämför 1 § iredje stycket

bostadssaneringslagen). Det bör vidare övervägas ora inte sådan hyres

gästorganisation med hänsyn till dess allmänna kännedora om hyres-

förhåUandena i orten bör ges besvärsrätl även i de fall annan organi

sation har förhandlingsordning för fastigheten. Hyresnämnden föreslår

all det i lagtexien uttryckligen anges vilken eller vilka hyresgästorgani

sationer som skall ha rätt alt föra talan mol nämndens beslut.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län: Förslaget innebär en nyhet
beträffande besvärsrättens utforraning så till vida, atl rätt att anföra
besvär i bostadsdomstolen över beslut av hyresnämnden i förvärvsärenden
till-lagts förutom part även koramun, där den fasta egendomen är belägen och
organisation av hyresgäster som berörs av nämndens beslut. Arbetsgruppen
anför, att det är kommunen, sora har initiativ till förvärvsprövningen och att
det därför också är ett starkt komraunalt intresse att få frågan prövad även i
bosladsdomstolen. Länsstyrelsen anser det angeläget, all det allmännas iniresse
bevakas av kommun genom i demokratisk ordning utsedda representanter.
Länsstyrelsen vill därför tiUstyrka att kommunen erhåller besvärsrätt.

Hyresgästorganisation har inte enligt utredningens förslag
lillagls någon initiativrätt atl påkalla prövning av förvärvsfrägor. Inte
heller har hyresnämnden ålagts obligatorisk skyldighet atl höra sådan organisation.
I förslaget till ändring av 16 b § lagen om arrendenämnder och hyresnämnder
sägs alt ansökan om förvärvstiUstånd skall för yllrande tUlställas organisation
av hyresgäster som berörs av ansökan, "om det lämpligen kan ske".
Arbetsgruppen har förutsatt, att inhämtande av sådant yttrande huvudsakligen "skaU
gälla endast kontroversiella ärenden". Länsstyrelsen finner alt behov i
vissa fall kan finnas för en hyresgästorganisation, sora inte är part, att föra
upp ett förvärvsärende till bostadsdomstolen. Frågan härom och formerna för en
sådan besvärs-rätt mäsle emellertid uiredas fullständigare än vad ulredningen
nu gjort. Svenska kommunförbundet: Styrelsen finner del vidare självfallet alt
kommun, såsom föreslås, ges besvärsrätt i ärende om förvärvslUlstånd, faslän
kommunen inte är part. Enligt den föreslagna ordningen är det ju kommunen som
tar initiativ tUl prövningen, och ora hyresnäranden i sådant fall meddelar förvärvslillständ,
måsle del uppenbarligen ofta föreligga ett starkt komraunalt iniresse av alt
frågan prövas också i bosladsdomslolen. DärtUl kommer att en kommunal
besvärsrätt kan

s. 125 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:164 125

väntas
främja en enhetlig tUlämpning i frågor om meddelande av förvärvstillstånd.

Bosladsdomstolen:
Biträds bostadsdomstolens uppfattning om koramuns ställning vid hyresnämnd,
har kommunen självfaUet också besvärsräll. Får däremot kommunen inle föra lalan
som pari vid nämnden, motsätter sig domstolen förslaget om komrauns
besvärsrätt. Förslaget i denna del skuUe medföra tiUämpningsproblera, eftersom
kommunen trots att komraunen inle kunnat föra talan sora part vid nämnden
självfallet har rält atl åberopa nya omständigheter och föra in ny utredning
och bevisning i besvärsmålet, jfr 18 § tredje stycket lagen om bosladsdomslol.
I ett sådani fall torde bosladsdomstolen inte kunna ålerförvisa målet till
näranden för prövning av den nya utredningen, eftersom kommunen raed förslaget
inte har rätt att påkalla upptagande av muntlig bevisning i nämndärendet. Ett
genomförande av arbetsgruppens förslag i denna del medför alt tyngdpunkten i
prövningen i praktiken kommer atl förläggas till överinstansen. Detta strider
mot tanken bakora inrättandet av bostadsdorastolen.

På
samma skäl som har anföris i det föregående avstyrker bostadsdomstolen också
förslaget att hyresgästorganisation ges besvärsrätt.

Bostadsdomstolen
kan inte biträda arbetsgruppens förslag att rätle-gängskostnaderna i bosladsdomstolen
i mål ora tillstånd alt förvärva hyresfastighet skall bäras av vardera parlen.
Enligt doraslolens raening bör i sädana raål vanliga regler ora fördelningen av
kostnadema äga tUlärapning, Skulle hyresgästorganisation ges besvärsrätt bör
kostnads-bestämmelserna kunna ulformas efter förebild av 22 § bosiadssaneringslagen,

Falu
tingsrätt: Enligt förslaget är det komraunen sora suveränt avgör ora
förvärvsprövning hos hyresnärand skall ske. Med hänsyn härtill synes det
följdriktigt all besvärsräit för annan än part i ärende ora förvärvstillstånd
skall tillkorama komraunen och ingen annan. Det har inte förebragts övertygande
skäl för förslaget att även organisation av hyresgäster skall fä föra talan mot
hyresnämndens beslut i nyssnämnt ärende. Detta förslag avstyrkes.

I
25 § skiljs meUan part, ä ena, och kommun och hyresgästorganisation, å andra
sidan. Med hänsyn härtill framstår det sora raindre lyckat att i 26 § använda
uttrycket "vardera parten" för atl ange den visserUgen partsliknande
ställning sora kommun och hyresgästorganisation intar vid lillslåndsärendes
behandling i bostadsdomstolen.

Del
lär väl vara avsett att den besvärstid om tre veckor, som i 25 § föreslås för
part, skall gälla även för komraun och hyresgästorganisation. Detta framgår ej
av den föreslagna avfattningen av 25 §.

Hyresnämnden
i Stockholm: Hyresnäranden tUlstyrker på de av ar

betsgruppen anförda skälen alt kommun får besvärsrätt i ärende om

förvärvstillstånd, även ora komraunen inte har partsställning i ären

det. ------ I fråga ora föreslagen besvärsrätt för hyresgästorganisa

tion har arbetsgmppen (s. 55) åberopat i huvudsak samma skäl som

anförts beträffande besvärsrälten för kommun. Hyresnämnden anser

denna motivering otillräcklig. Frän principiell synpunki bör det krävas

tungt vägande skäl för att i ett administrativt tillståndsförfarande med

ge besvärsrätt för annan än part. Sädana skäl får anses föreligga be

träffande koraraunerna. Kommunen företräder ett allmänt boendein-

s. 126 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:164 126

Iresse och bär i första hand ansvaret för bedömningen av
sökandens lämplighet sora fastighetsägare (jfr prop. 1975/76: 33 s. 68). Koramunen
har därför ett särskilt intresse av all få ett beslut, som gåll komraunen emot,
pröval i bostadsdorastolen. Detla intresse i förening med önskemålet om
enhetlig rättslillämpning har som arbetsgruppen funnit sådan styrka att de
olägenheter i form av ökad tidsutdräkt som besvärsrätten medför får
accepteras. Förslaget innebär atl en obestärad krets av organisationer ges
befogenhet att förelräda hyresgästkollekti-vet i bostadsdomstolen. Av länkbara organisaiioner
kan den etablerade hyresgäströrelsen och organisation med förhandlingsordning
för förvärvsfastigheten sägas representera viktiga hyrcsgäslintressen. Hyresnämnden
ifrågasätter eraeUertid ora hyresgästorganisationerna i den generella raening
begreppet fått i förslaget har ett intresse av besvärsrätt med samma tyngd som
kommunens. Man torde kunna räkna med alt koraraunen fullföljer talan mot
meddelade tillståndsbeslut i de fall där det kan sägas vara ett aUmänt intresse
att få till stånd en prövning i bostadsdomstolen. Med hänsyn till den betydelse
som även i bostads-domstolen torde böra tillmätas koraraunens inslällning,
synes utsikterna för ändring i ett tillståndsbeslut på talan av organisation
vara obetydliga, om kommunen har nöjt sig med beslutet. Besvärsrätt för hyresgästorganisation
skulle alltså kunna leda till onödig tidsutdräkt. Hyres-näm.nden anser övervägande
skäl tala för att inga organisaiioner fär

besvärsrätt.------

Besvärstiden tre veckor gäUer uppenbarligen även kommun
och organisation av hyresgäster. Detta framgår inte med önskvärd tydlighet av
25 §. I avvaktan på fortsatt översyn av förvärvstillständslagen bör besvärsrälten
begränsas till att gälla tUlstånd till förvärv av fast egendom.

Hyresnäranden förordar att bestäraraelserna om
rättegångskostnad i bostadsdomstolen utformas efter mönster av 35 §
bostadsförvaltningslagen (1977: 792).

Hyresnämnden i Malmö: Beträffande hyresgästorganisations besvärsrätl
finner hyresnämnden, bl. a. av den anledningen att det kan vara svårt atl
avgöra om viss organisation berörs av förvärvel, ej skäl föreligga alt införa
dylik rätt (se även under 4).

Hyresnämnden i Växjö: Med hyresnämndens sätt atl uppfatta
kommunens roll på ifrågavarande fäll är bäst förenligt att kommunen får uppiräda
som sökandepari eller anmälande i ärendei (se under 3) och i bägge fallen utmstas
raed besvärsräit raed avseende pä beslutet i första instans. Goda skäl kan visserUgen
anföras för att även berörd hyresgästorganisation ges liknande befogenheter raen
detta frarastär samtidigt sora mindre nödvändigt, eftersom kommunen och
hyresgästorganisationen (om sådan finns) av naturliga skäl måsle hälla viss
kontakt och det är rimligt att del verkliga ansvaret för alt prövning och eventuell
överprövning koraraer tUl stånd läggs på ett enda organ. Det kan lätt uppstä
situationer, där del verkar tvivelaktigt att låta hyresgästorganisationen föra
talan i sädana ärenden, t. ex. då en för ändamålei tillfälligt bildad
organisation, sora sedan snabbt dör likt en dagslända, uppträder sora sökande eUer
besvärspart i ett ärende eller då en lokalförening av Hyresgästernas
Riksförbund har bara någon eller nägra få procent av de i fastigheten boende
som raedleramar. Ibland kan raer än en organisation vara att anse som
"berörd hyresgästorganisation". Det kan vara lärapligt ocksä för all
undvika gränsdragningsproblera att

s. 127 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:164 127

bestämma atl ingen hyresgästorganisation skall ha lale-
eller besvärs-rätt men givetvis yttranderätt, som bör utnyttjas av kommunen
och i nämnden. Del torde för övrigt inte raer än rent undanlagsvis behöva
befaras att en befogad opinion hos hyresgästerna hur man än kommer till
klarhet om den inte blir beaktad av kommunen när den bedömer behovei av
prövning och överprövning.

Sveriges advokatsamfund: I proraeraorian föreslås att,
förutom kommun, även organisation av hyresgäster skall få föra talan mol beslul
om förvärvstillstånd. Samfundet ifrågasätter ora inte kommunens besvärsräll är
lillräcklig. Enligt nu gällande regler kan hyresgästerna företrädas inte bara
av hyresgästförening anknuten till hyresgästförbun-del utan även av
sammanslutning av hyresgäster i enstaka fastigheter. Risk kan föreligga för
överklaganden mer grundade pä subjektiva bedömningar än på gällande rekvisit.
Detta kan i många fall leda tUl onödig tidsutdräkt för köpens fullbordande.
Intet talar mot att kommunerna även fortsättningsvis kommer atl höra
hyresgästerna företrädare om deras mening, innan komraunen gör sitt eget
ställningstagande. En samlad bedömning kan därefier komma Ull stånd, vUken i
erforderlig mån tillgodoser hyresgästernas inlressen. På anförda skäl anser
samfundet all den föreslagna utvidgningen av besvärsrätten inte bör lagfästas.

Sveriges fastighetsägareförbund: Förbundet är i och för
sig kritiskt till den besvärsrätt som enligt förslaget medges kommun i de fall
hyresnämnd medgivit förvärvstillslånd, eftersom detta torde strida mot
vedertagna rättsliga principer, då koramunen ej ges partsställning. Med tanke
på att det är kommunen som, enligt lagförslaget, lar initiativ till alt ett
prövningsförfarande inleds, lorde det dock vara rimligt, att kommunen, trots atl
den ej är part i egentlig mening, erhåller den besvärsräll som föreslagits i
promemorian.

Förbundet ställer sig däremot direkl avvisande till all
ytterligare avsteg göres från principen att endast part äger rält att
överklaga myndighets beslut. De skäl som i förslaget anförts för atl motivera
kommuns besvärsrätl, kan inte sägas ha raotsvarande giltighet beträffande
hyresgästorganisation och förbundet motsätter sig därför bestämt alt denna
extraordinära besvärsrätt ytterligare utvidgas i strid mot gällande
besvärsregler. Utöver denna principiella invändning vill förbundel framhålla,
alt man kan befara, atl hyresgästorganisation alltid kommer att okritiskt
anföra besvär till bostadsdomstolen, dels för att inför medlemmarna visa, att
man inle nöjer sig med ett beslul, som går organisationen emot, dels för att
dra ut på tiden med förvärvets ikraftträdande. Dessutom koramer belastningen
på bosladsdomslolen att öka kraftigt. Del måste anses hell tillfyllest, att
hyresnämnden enligt den föreslagna ändringen i 16 b § hyresnämndslagen, skall
inhämta yttrande från hyresgästorganisation "om detta lämpligen kan
ske", vilket lorde komma att innebära, att yttranden regelmässigt kommer atl
inhämtas. Vidare stär det ju hyresgästorganisation fritt, atl i angelägna fall
försöka påverka kommun att ulöva sin besvärsräit.

Även då det gäller de föreslagna reglerna, atl vardera
parten i b-o-stadsdomslolen skall bära sina rättegångskostnader, hävdar
förbundet en avvikande uppfattning. Del kan i och för sig vara rimligt atl den
föreslagna kostnadsfördelningen gäller i de fall då bosladsdomstolen vägrar förvärvslillstånd.
För det fall, att förvärvstillslånd beviljas, bör

s. 128 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:164 128

däremoi
kommunen förpliktas ersätta förvärvarens rättegångskostnader, efiersom ett
förfarande raed överklagande tUl bostadsdorastolen normall medför en icke
oväsentlig tidsutdräkt och detta förhållande ofta innebär extra kostnader för
förvärvaren.

För det faU, atl
hyresgästorganisation ges besvärsrätt, motsätter sig förbundet mycket bestämt,
att en förvärvare härigenom åsamkas ytterligare kostnader, genom att Ivingas
föra process i bostadsdorastolen mol en organisaiion sora icke är part i raålet
enligt vedertagna rättsprinciper. Vid sådant fall bör, enligt förbundet,
hyresgästorganisationen svara även för förvärvarens rättegångskostnader. En sädan
bestärarael-se skulle om den infördes kunna vara en återhållande kraft då det
gäller antalet obefogade överklaganden från hyresgästorganisationernas sida.

s. 129 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:164 129

Innehåll

Proposilionen ................................................................. ..... 1

Propositionens huvudsakliga innehåU ............................. ..... 1

Lagförslag.......................................................................... 2

1,
lag om ändring
i lagen (1975: 1132) ora förvärv av hyresfastighet ra. m 2

2,
lag om ändring
i förköpslagen (1967: 868) ................. 8

3,
lag om ändring
i lagen (1973: 188) ora arrendenärander och hyresnämnder 10

4,
lag om ändring
i lagen (1916: 156) om vissa inskränkningar i rätten alt förvärva fasl egendora
ra, ra 11

Uldrag av protokoll vid regeringssararaanträde den 15 mars
1979 .. 13

1
Inledning ..................................................................... 13

2
AUmän
motivering .......................................................... 14

2.1 TiUständslagens tillämpningsoraråde
...................... ... 14

2.2 Förfarandet vid förvärv av
hyresfastighet................. 15

2.3 Förhandsbesked .................................................... ... 21

2.4 Förvärv av aktie eller andel i
bolag m. ra................... 22

2.5 Besvär m, m............................................................. 23

2.6 Förutsättningama för tUlstånd ................................. 26

2.7 Släktförvärv ............................................................ 27

2.8 Ikraftträdande ........................................................ 27

3
Upprättade
lagförslag..................................................... ... 28

4
Specialraotivering
...................................................... 28

4.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1975: 1132) om
förvärv

av hyresfastighet m. ra............................................. 28

4.2 Förslaget tUl lag ora ändring i
förköpslagen (1967: 868) 38

4.3 Förslaget till lag om ändring i
lagen (1973: 188) ora arrendenärander och hyresnämnder 39

4.4 Förslaget tUl lag ora ändring i
lagen (1916: 156) ora vissa inskränkningar i rätlen att förvärva fast egendora
m. m.......................................................................... ... 40

5
Hemslällan .................................................................. 42

6
Beslut .......................................................................... 42

Bilaga 1

Promemoria (Ds Ju 1978: 7) om ändring i lagen (1975: 1132)
om

förvärv av hyresfastighet ra. m.......................................... ... 43

Bilaga 2

SaramansläUning av remissyttrandena ............................ 84

1
TiUämpningsområdet
ra. ra............................................ 84

2
LagfartspUkten............................................................... 91

3
Förfarandet .................................................................. ... 97

4
Hyresgästorganisations
ställning.................................... 119

5
Besvärsrätl
samt rättegångskostnader i bostadsdorastolen 123

NORSTEDTS TRYCKEm STOCKHOLM 1979

Doktrin (1)

  1. Ann Numhauser-Henning, Förvärvslagarna—ett hinder för s k dold samäganderätt i äktenskap och samboförhållanden, JT 1990/91 nr 2 s. 199, på s. 219

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

47 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (43)

43 kopplingar i 17 dokument.

  1. Prop. 2009/10:21 Ägande och förvaltning av hyreshus s. 41 om s. 78 i texten
  2. SOU 2008:75 Ägande och förvaltning av hyreshus s. 53 om s. 25 · s. 88 om s. 14 · s. 89 i texten
  3. Dir. 1993:53 Översyn av reglerna om förvärv och förvaltning av hyreshus om s. 24 i texten
  4. Bet. 1982/83:CU31 om ändrade regler om förvärv av hyresfastigheter m.m. (prop. 1982/83:153) s. 3 i texten
  5. Prop. 1982/83:153 om ändrade regler om förvärv av hyresfastigheter m.m. s. 12 · s. 18 om s. 22 · s. 20 om s. 15 · s. 30 om s. 38 · och 11 till i texten

Visa alla 17

Rättsfall (2)

2 kopplingar.

  1. NJA 2010 s. 214 om s. 28 i texten
  2. NJA 1986 s. 741 »Brobyggaren« om s. 14 i texten

Doktrin (2)

2 kopplingar.

  1. JT 1990/91 s. 199 Ann Numhauser-Henning, Förvärvslagarna—ett hinder för s k dold samäganderätt i äktenskap och samboförhållanden s. 219 i texten
  2. Agell, Samboende utan äktenskap, 1985 s. 142 i texten