Sök i Ratio Lex

med förslag till lag om förbud mot investeringar i Sydafrika och Namibia

174 sidor, varav 172 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 172 av 174 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1978/79:196, med förslag till lag om förbud mot investeringar i Sydafrika och Namibia

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:196 Regeringens proposition

1978/79:196

med
förslag till lag om förbud mot investeringar i Sydafrika och Namibia;

beslutad
den 17 april 1979.

Regeringen
föreslår riksdagen att antaga det förslag som har upptagits i bifogade utdrag
av regeringsprotokoll ovannämnda dag.

På
regeringens vägnar

OLA
ULLSTEN

HÄDAR
CARS

Propositionens
huvudsakliga innehåll

I
propositionen läggs fram förslag till lag om förbud mot investeringar i
Sydafrika och Namibia. Genom lagen begränsas den svenska näringsverksamheten
där i avsikt att öka det internationella trycket på den sydafrikanska regimen
och påverka dess raspolitik.

Den
nya lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 juli 1979.

1 Riksdagen 1978179. I samt. Nr 196

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:196

Förslag
till

Lag
om förbud mot investeringar i Sydafrika och Namibia

Härigenom
föreskrivs följande.

1
§

Svensk
juridisk person för inte

1. mot vederlag förvärva rörelse som drivs i Sydafrika
eller Namibia eller del av sådan rörelse,

2. mot vederlag förvärva aktie eller andel i sydafrikanskt
eller namibiskt företag eller obligation eller annan för den allmänna
omsättningen avsedd skuldförbindelse som sådant företag utfärdat,

ge
sådant företag tillskott av pengar eller annan egendom som är avsedd att
användas i dess verksamhet,

ge
sådant företag penninglån eller annan kredit med en löptid över två år, eller

ställa
säkerhet för sådant företags skulder med en löptid över fem är,

3. genom handling eller underlåtenhet bidra till att
åtgärd som anges i 1 eller 2 vidtas av utländskt dotterföretag,

4. genom handling eller underlåtenhet bidra till
anskaffning av anläggningstillgångar i sydafrikanskt eller namibiskt
dotterföretag.

Med
dotterföretag avses juridisk person beträffande vilken svensk juridisk person
direkt eller genom annan juridisk person på grund av aktie- eller andelsinnehav
eller avtal har ett bestämmande inflytande och en betydande andel i resultatet
av verksamheten.

2 §

Svensk
juridisk person som själ v eller genom utländskt dotterföretag driver rörelse i
Sydafrika eller Namibia skall åriigen upprätta investeringsplan för denna
rörelse med angivande av finansieringsmetoder. Regeringen bemyndigas att
meddela närmare föreskrifter om sådan plan.

3 §

Svensk
juridisk person som själv eller genom utländskt dotterföretag driver rörelse i
Sydafrika eller Namibia skall åriigen till regeringen eller myndighet som
regeringen bestämmer redovisa hur verksamheten i dessa länder utvecklas.
Redovisningen skall avse produktion, omsättning, antal anställda, företagna
investeringar och andra sådana förhållanden som har betydelse för kontroll av
efterievnaden av denna lag. Regeringen bemyndigas att meddela närmare
föreskrifter om sådan redovisning.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:196 3

4 i;

Regeringen
kan för visst fall medge undanlag från 1 §. Sådant undantag flr dock endast
avse sådan svensk juridisk person, som vid ikraftträdandet av denna lag själv
eller genom utländskt dotterföretag driver rörelse i Sydafrika eller Namibia.

Medgivandet
får avse viss investering eller investeringar i visst företag under ett år.
Undantag får inte göra det möjligt för sökanden att utvidga sin verksamhet i
Sydafrika eller Namibia.

Medgivande
för återkallas eller ändras om de uppgifter på vilka det grundats var oriktiga.

5s

Regeringen
flr utan hinder av 1 4; medge svensk juridisk person, som före ikraftträdandet
av denna lag har förbundit sig att inte utvidga sin verksamhet i Sydafrika
eller Namibia, rätt tills vidare att ersätta utrangerad, avyttrad eller
föriorad anläggningstillgång. Medgivandet får återkallas om verksamheten
utvidgas eller eljest särskilda skäl föreligger.

Den
som bryter mot 1 § döms, om gärningen skett uppsåtligen, till böter eller
fängelse i högst två år eller, om gärningen skett av grov oaktsamhet, till
böter eller fängelse i högst sex månader. I ringa fall skall ej dömas till
ansvar.

För
anstiftan av eller medhjälp till brott mot 1 S döms ej till ansvar.

Den
som underiåter att fullgöra skyldighet enligt 2 eller 3 § döms till böter.

7S

Svensk
medborgare, vilken som företrädare för svensk juridisk person har utom riket
brutit mot 1 §, döms efter denna lag och vid svensk domstol, även om 2 kap. 2
eller 3 § brottsbalken ej är tillämplig.

Utbyte
av brott enligt denna lag skall förklaras förverkat, om det ej är uppenbart
obilligt.

Egendom
som använts såsom hjälpmedel vid brott enligt denna lag kan förklaras
förverkad, om det är påkallat till förebyggande av brott eller eljest särskilda
skäl föreligger. Detsamma gäller egendom med vilken tagits befattning som utgör
brott enligt denna lag. I stället för egendomen kan dess värde förklaras
förverkat.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:196

9 1;

Åtal
för brott enligt denna lag (år väckas endast efter förordnande av regeringen
eller den regeringen bemyndigar.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1979.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:196 t

Utdrag

HANDELSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1979-02-22

Närvarande: statsministern Ullsten, ordförande, och
statsråden Sven Roma-nus, Mundebo, Wikström, Friggebo, Wirtén, Huss, Rodhe,
Wahlberg, Hansson, Enlund, Lindahl, Winther, De Geer, Blix, Cars, Gabriel
Romanus, Tham, Bondestam.

Föredragande: statsrådet Cars

Lagrådsremiss med förslag till lag om förbud mot
investeringar i Sydafrika och Namibia

1 Inledning

Med stöd av regeringens bemyndigande den 7 juli 1977
tillkallade dåvarande chefen för handelsdepartementet dels den 15 juli 1977 en
kommitté (H 1977:04)' för att utreda frågan om förbudsåtgärder från svensk sida
med avseende på kapitalexport till Sydafrika och Namibia i samband med svenska
investeringar där, dels den 27 oktober 1977 en särskild utredare (H 1977:06) för
att hålla överiäggningar med närmast berörda svenska företag i syfte att
åstadkomma en begränsning av dessas verksamhet där.

Utredaren, som antog namnet utredningen för begränsning av
företagens verksamhet i Sydafrika, avlämnade i maj 1978 betänkandet (DsH
1978:3) De svenska företagens verksamhet i Sydafrika. Kommittén, som antog
namnet sydafrikautredningen, avlämnade i augusti 1978 betänkandet (SOU 1978:53)
Förbud mot investeringar i Sydafrika. Till protokollet i detta ärende bör fogas
en sammanfattning av sydafrikautredningens betänkande som bilaga I och det
lagförslag som läggs fram i betänkandet som bilaga2.1 övrigt hänvisas till
respektive betänkande.

Efter remiss har yttranden över betänkandena avgetts av
riksåklagaren (RÅ), Göta hovrätt, Stockholms tingsrätt, SIDA, kommerskollegium
(KK),

' Ledamöter regeringsrådet Eskil Hel!ner, ordförande,
landshövdingen Astrid Kristensson samt riksdagsledamöterna Carl Lidbom, David
Wirmark och Rolf Örjes. Kommittén biträddes av särskilda sakkunniga och
experter. De sakkunniga var direktörerna Helge Berg och Carl-Johan Bouveng,
ombudsmannen Sigvard Ländin, kanslichefen Bengt Säwe-Söderbergh och
litteratursekreteraren Lester Wikström.

2 Förre landshövdingen Valter Åman.

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:196 6

överstyrelsen
för ekonomiskt försvar, exportkreditnämnden, statens industriverk, juridiska
fakulietsnämnden vid Stockholms universitet, Sveriges exportråd. Svenska
handelskammarförbundet genom Stockholms handelskammare och Skånes
handelskammare. Internationella handelskammarens svenska nationalkommitté,
Sveriges grossistförbund, Sveriges industriförbund tillsammans med Svenska
arbetsgivareföreningen här kallade SI/SAF, Svenska företagares riksförbund.
Kooperativa förbundet (KF), Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens
centralorganisation (TCO), Svenska bankföreningen, Sveriges redareförening.
Järnkontoret, Sveriges mekanför-bund, Sveriges ungdomsorganisationers landsråd
(SUL), Svenska ekumeniska nämnden. Svenska missionsrådet. Svenska
FN-förbundet, Svenska kyrkans mission. Alfa Laval AB, ASEA, Atlas Copco AB,
ESAB, Sandvik AB, Skega AB och SKF. SI/SAF har till det gemensamma yttrandet
fogat utlåtanden av professorn i folkrätt vid universitetet i Oxford, D P
0'Connell, och av professorn i internationell rätt vid Stockholms universitet,
Lars A E Hjerner.

Remissinstanserna
har bifogat yttranden, LO från Svenska metallindustriarbetareförbundet och TCO
från Svenska industritjänstemannaförbundet (SIF). Yttranden i ärendet har
dessutom kommit in från Folkpartiets ungdomsförbund, Sveriges kristna
ungdomsråd och Afrika-grupperna i Sverige. En sammanställning av
remissyttrandena bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 3.

2
Allmän motivering 2.1 Utgångspunkter

2.1.1 Sydafrika - en unik situation

I
sydafrikautredningens betänkande lämnas en utföriig redogörelse för situationen
i Sydafrika. Vid remissbehandlingen har ingen invändning riktats mot
utredningens beskrivning av de faktiska förhållandena.

De
svarta, färgade och asiatiska befolkningsgrupperna i Sydafrika omfattar i dag
över 22 miljoner människor.' Vid sekelskiftet beräknas de utgöra över 43
miljoner. Sydafrikas drygt 4 miljoner vita invånare, afrikaans- och engelskspråkiga,
beräknas då uppgå till något under 6 miljoner. De vita, som således utgör
mindre än en sjättedel av landets befolkning, styr landet helt utan medverkan
av de andra befolkningsgrupperna.

Jag
vill framhålla att Sydafrika är det enda land i väriden där rätten att välja
eller bli vald till landels beslutande organ är exklusivt förbehållen en enda
ras. I författningen fastslås, att endast vita sydafrikaner kan väljas till
medlemmar

I
I enlighet med gängse praxis används i fortsättningen benämningen "de
svarta" som en gemensam beteckning för de svarta, färgade och asiatiska
befolkningsgrupperna i Sydafrika.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:196 7

av
pariamentels senat och representanthus. Detta pariament är ensamt ansvarigt för
all lagstiftning i republiken. Kontroll och administration av de svartas
ekonomiska förehavanden ligger i den vite slatspresidenlens händer. Landet står
som det heter i regeringspartiets program under "den europeiska rasens
kristna ledning".

Grunden
till raskonflikten lades tidigt. Steg för sieg har ett samhälle formats där de
svarta fått en underordnad ställning. Den snabba industrialiseringen framför
allt efter andra väridskriget medförde att behovet av svart arbetskraft blev
allt större. Detta skapade politiska och sociala problem och ledde till krav på
ökad segregation mellan raserna från det boer- eller afrikaansdominerade
National Party. I flera avseenden utgjorde 1948 års pariamentsval ett vägskäl i
sydafrikansk politik. Detta år övergick den politiska makten från det av
brittiska invandrare stödda United Party till National Party som därefter har
styrt landet. Det segrande partiet knäsatte nu definitivt det system som gett
rasåtskillnadssamhället dess slutgiltiga form. Under beteckningen apartheid -
åtskillnad - genomförde National Party sin politik.

Del
viktigaste elementet i apartheidpolitikens ideologi är, som sydafrikautredningen
framhåller, uppfattningen att de olika folkgrupperna i Sydafrika har
grundläggande särdrag vilka kan föras tillbaka på historiska, kulturella och
även biologiska omständigheter. Enligt apartheids förespråkare skall varje
folkgrupp eller ras ha rätt till sin egen identitet och utveckling. Genom en
politisk, social och boendemässig åtskillnad skall man säkerställa att en
folkgrupp inte föriorar sin identitet genom att utplånas av en annan.

Apartheidideologin
bygger på en noggrant i lag reglerad ordning som separerar raserna. Enligt
denna är det den vita rasen som bär huvudansvaret för utvecklingen i landet.
Samtidigt skall den separata utvecklingen gynna ett ekonomiskt samspel mellan
raserna. Bakom denna tes döljer sig apartheid-politikens dubbelmoral. Samspelet
syftar helt enkelt till att bevara den vita privilegierade folkminoritetens
kontroll över landet. De fiesta vita i Sydafrika är beredda acceptera eller
uppmuntra apartheid bl. a. på grund av de ekonomiska fördelar som uppstår för
den vita befolkningen.

Denna
djupt kränkande ocIj cyniska
politik utformas av den vita, välutbildade minoriteten och grundar sig på en
alltmera komplicerad och repressiv lagstiftning mot de svarta. Lagar,
administrativa bestämmelser och en ofta skönsmässig rättstillämpning utgör instrumenten
för den sydafrikanska regimens diskriminerande politik mot
befolkningsmajoriteten.

Här
skall endast nämnas de allra viktigaste av de hundratals sydafrikanska lagar
och förordningar som kan sägas göra de svarta till främlingar i sitt eget land.

Enligt
Bantu Land Act 2711913 fråntas den svarta befolkningen rätten att äga land
utanför de s. k. hemländerna. Denna kompletteras med Bantu Trust and Land Act
18/1936 varigenom 13,7 procent av Sydafrikas areal tilldelas de svarta. Group
Areas Act 41/1950 bestämmer att vissa befolkningsgrupper

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:196 8

endast
får bosätta sig i för dem reserverade områden. Bantu Homelands Citlzenship Act
26/1970 gör de svarta till medborgare i respektive hemland.

Population
Registration Act 30/1950 kräver att varje sydafrikan måste klassificeras och
registreras efter rastillhörighet. Bantu Act 67/1952 tvingar de svarta att bära
identitetskort med diverse personuppgifter.

Genom
Mines and Horks Amendment Act (Colour Bar Act) 25/1926 reserveras vissa arbeten
förde vita. Apprenticeship Act37/1944 slänger många utbildningsvägar för svarta
ungdomar. Bantu Education Act 47/1953 ger de svarta en sämre utbildning än de
vita. Genom Bantu Labour Relations Regulation Act 48/1953 förbjuds de svarta
att strejka annat än i ytterst begränsad omfattning. De svartas fackföreningar
erkänns inte av myndigheterna. Reseivation of Separate Amenities Act 49/1953
förbehåller offentliga inrättningar och transporter för den vita rasen utan att
likvärdiga upprättas för andra raser.

Prohibition
oJMixed Marriages Act 55/1949 förbjuder äktenskap mellan personer av olika ras.
Immorality Act 23/1957 förbjuder sexuellt umgänge mellan personer av olika ras.

1
det allmännas intresse ges statspresidenten enligt Bantu Administration Act
38/1927 rätt att förvisa eller bannlysa svarta personer.

Dessa
grundpelare i apartheidsystemet har under de senaste decennierna kompletterats
med en rad repressiva lagar som i sig inte är diskriminerande men som i
huvudsak används mot den svarta befolkningen. Genom dessa har regeringen
praktiskt taget totalitär makt i landet. Enligt Internal Security Amendment Act
79//76 (tidigare Suppression ofCommunism Act 44/1950) kan varje form av
opposition mot apartheidsystemet lätt sammankopplas med främjande av
kommunistiska idéer. Criminal Law Amendment Act 8/1953 och RiotousAssembliesAct
17/1956 innebära» politiska protestaktioner kan bestraffas och att regeringen
ges möjlighet att inkräkta på församlingsfriheten. Dessa kompletteras av
Riotous Assemblies Amendment Act 30/1974 som innebären ytteriigare urholkning
av möjligheterna att ordna politiska och fackliga möten.

Uniawfril
Organisations Act 34/1960 ger statspresidenten möjlighet att förklara vissa
oganisationer olagliga och upplösa dem. Detta ledde bl. a. till att de svarta
anti-apartheid-rörelserna African National Congress (ANC) och Pan Africanist
Congress (PAC) olagligförklarades.

Genom
Terrorism Act 83/1967 infördes en möjlighet att hålla en person häktad utan
tidsbegränsning och utan rätt till domstolsprövning. Polisbefäl får besluta
härom om han anser att en person är terrorist eller har information att lämna
om brott mot terroristlagen. Delta kapitel i Terrorism Act har blivit särskilt
ökänt och ses som en symbol för förtrycket. Därutöver har justitieministern enligt
Internal Security Amendment Act rätt att häkta person, som han anser ägna sig
åt samhällsfariig verksamhet. Slutligen bör

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:196 9

nämnas
.Alfccted Oiganisaiions Act 31/1974 som ger regeringen möjlighet att stoppa
ekonomiskt stöd från utlandet till olika institutioner och organisationer.

Kränkningar
av mänskliga rättigheter förekommer förvisso på andra håll i världen. I
Sydafrika har rasdiskrimineringen emellertid klätts i en laglig form som gör
att situationen saknar motstycke och måste anses alldeles särskilt motbjudande.
Lägel i Sydafrika med de djupt förnedrande regler, som den vita minoriteten
utformat och som i detalj reglerar de svartas tillvaro livet igenom, har av en
överväldigande majoritet av världens länder i FN ansetts utgöra ell hot mot
internationell fred och säkerhet. 1 ingen annan fråga har en sådan FN-majoritet
under så många år krävt att en regim bör isoleras genom ekonomiska och andra
sanktioner. Ingen annan regim har för sin politik fördömts så länge och
konsekvent av FN:s samtliga medlemsstater. FN-organisationens ställningstagande
är, som jag skall återkomma till, ett klart uttryck för att läget i Sydafrika
är utan jämförelse.

Jag
delar därför sydafrikautredningens uppfattning att situationen i Sydafrika är
unik. Detsamma kan sägas om omväridens fördömande hållning i denna fråga.

Regimen
säger sig ha intagit en ny hållning till s. k. petty apartheid genom att t. ex.
tillåta att vissa dyrare hotell får vara öppna för alla raser. Detta innebär
emellertid på intet sätt att någon fundamental förändring i
rasåtskill-nadspolitiken är på väg. Tvärtom har det politiska lägel i Sydafrika
under de senaste två åren påtagligt skärpts. De svartas politiska verksamhet
har särskilt efier händelserna i Soweto 1976 starkt kringskurits och den
kontrolleras ingående av myndigheterna. Direkta ingrepp är vanliga och sker
under förevändning av hänsyn till nationens säkerhet och kommunistfaran. 1
dessa sammanhang har upprörande fall av polisbrutalitet förekommit.

Genom
exempelvis bannlysningar har myndigheterna i administrativ ordning inskränkt
enskildas och organisationers möjlighet att verka utan att någon rättslig
prövning av dessa åtgärder ägt rum. I oktober 1977 förbjöds en rad
sammanslutningar för svarta. Samtidigt tvingades det ekumeniska kristna
institutet, som gjort stora insatser för de svarta, att upphöra med sin
verksamhet. Parallellt genomför de vita makthavarna en kraftig upprustning på
de militära och polisiära områdena.

Det
finns i detta sammanhang även anledning beröra den sydafrikanska regimens s. k.
hemlandspolitik. Avsikten med denna är att för den svarta majoriteten av
befolkningen efter hand tillskapa särskilda statsbildningar som skall ge de
svarta ett visst infiytande över sina egna angelägenheter utan att de vita
behöver göra avkall på några av sina ekonomiska privilegier.
Sydafrikautredningen framhåller att hemlandspolitiken innebär att de vita
egenmäktigt undantränger folkmajoriteten till en del av Sydafrika som
arealmässigt är långt mindre än den del som de vita förbehåller sig själva.
Dessa områden utgör för övrigt de ekonomiskt minst utvecklade. En enhällig
världsopinion tar avstånd från hemlandspolitiken. Enligt FN förblir Sydafrika

s. 10 Kontrollera mot PDF

en enda och odelad stat. De vita får inte rädda sina
privilegier genom all dela upp en historiskt och ekonomiskt sammanhängande
nation. Hälften av alla svarta vistas utanför sina upprättade eller lillämnade
hemländer. Hemlands-politiken tillbakavisas även av företrädare för de svarta i
Sydafrika. Den är hell enkelt en skenlösning. Ingen stat förutom Sydafrika
erkänner de hittills upprättade hemländerna som självständiga statsbildningar.

Sydafrika ockuperar fortfarande dagligen Namibia (f d.
Sydvästafrika). I delta område har visseriigen viktiga rasåtskillnadslagar upphävts
i samband med de interna val som ägde rum i december 1978. Åtskilliga
diskriminerande bestämmelser tillämpas dock fortfarande. Förhandlingar pågår f
n. mellan FN och Sydafrika om formerna för en övergång till ett självständigt
Namibia. Om dessa förhandlingar inte leder til! att Namibia blir självständigt
finns det anledning förmoda att Sydafrika kommer att ge Namibia en ställning
som ungefär motsvarar hemländernas. Del är inte troligt att Namibia i del lägel
kommer att erkännas av några andra stater än Sydafrika. FN kommer samtidigt att
fortsättningsvis kräva åtgärder för att genomföra full självständighet för
området. Det är därför naturiigt att låta åtgärder riktade mol Sydafrika även
gälla för Namibia tills detta område uppnår verklig självständighet.

2.1.2 Kraven po internationella åtgärder mot Sydafrika
2.1.2.1 Generalförsamlingen

Redan vid FN.s rörsia general/örsamling 1946 riktades
uppmärksamheten mot Sydafrikas raspolitik. Indien begärde då att
väridsorganisationen skulle medverka till att förhållandena för den asiatiska
befolkningen i Sydafrika förbättrades.

Mol slutet av 1950-talet och särskilt i början av
1960-talet skärptes hållningen i generalförsamlingen mot Sydafrika. Krav på
långtgående åtgärder framfördes i fiera resolutionsförslag. Förslagen innebar
att internationella åtgärder skulle tillgripas för att påverka den allt
hårdare rasåtskill-nadspolitiken. Genom att avbryta ekonomiska, militära,
politiska och diplomatiska förbindelser med Sydafrika antogs omvärlden kunna
medverka till nödvändiga samhällsförändringar.

Denna isoleringssiraiegi vann så småningom alltmer
fotfäste i generalförsamlingen. År 1962 antog en majoritet av staterna i
generalförsamlingen en resolution vari medlemmarna för första gången uppmanades
att i en rad hänseenden, individuellt eller kollektivt, avveckla sina
förbindelser med Sydafrika. Samtidigt anmodades säkerhetsrådet att vidta
lämpliga åtgärder, däribland sanktioner, för att säkerställa Sydafrikas
åtlydnad av FN;s olika tidigare beslut.

Generalförsamlingens beslut utgjorde inledningen till ett
långvarigt och intensivt FN-engagemang i sydafrikafrågan. En genomgående linje
blev

s. 11 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:196 11

härvid
kravet på en total isolering av den sydafrikanska regimen. Uppslutningen bakom
denna politik var emellertid inte fullständig. Särskilt på väslmaktshåll fanns
uppfattningen att Sydafrika i första hand kunde och borde förändras genom inre
samverkan mellan rasgrupperna. Samhället borde steg för steg förändras genom
all den sydafrikanska regeringen efter hand kom till insikt om del ohållbara i
den förda raspolitiken.

I
en rad resolutioner har emellertid generalförsamlingen alltsedan 1962 anvisat
isoleringsslrategin som en väg för att utöva påtryckningar mot Sydafrika. Ett
betydande antal medlemmar har vid omröstningar stött tanken på en
blockadpolitik och allt eftersom tiden gått har det stödet blivit mera
omfattande.

2.1.2.2
Säkerhetsrådet

Även
säkerhetsrådet behandlade vid ett par tillfällen under 1960-talet
sydafrikafrågan. År 1963 uppmanade säkerhetsrådet i icke-bindande form
medlemsstaterna att upphöra med leveranser av vapen och militärutrustning till
Sydafrika. Påföljande år fick generalsekreteraren uppdraget att tillsätta en
expertkommitté med uppgift att undersöka metoder för att lösa situationen i
Sydafrika. Under Alva Myrdals ordförandeskap föreslog denna expertkom mitté
bl. a. alt sanktionsfrågan skulle utredas i avvaktan på Sydafrikas reaktion på
en uppmaning från FN om alt sammankalla ett nationalkonvent med företrädare för
alla rasgrupper i Sydafrika för att avgöra landets politiska framtid. Någon
enighet om den därefter särskilt tillsatta sanktionskommit téns slutsatser
kunde emellertid aldrig uppnås.

Apartheidfrågan
behandlades i säkerhetsrådet igen år 1970.1 en resolution betecknades lägel då
som ett potentiellt hot mot internationell fred och säkerhet. Liksom tidigare
undvek man således den i stadgan givna förutsättningen för ett bindande
sanktionsbeslut: ett konstaterande av säkerhetsrådet att dylikt hot föreligger.
Medlemsstaterna anmodades emellertid att ovillkorligt och utan reservationer
iaktta rådets tidigare uppmaningar om vapenembargo.

Under 1970-talet har
generalförsamlingen i allt talrikare resolutioner i sydafrikafrågan uppmanat
enskilda länder att avbryta alla ekonomiska kontakter med Sydafrika. Samtidigt
har säkerhetsrådet lika enträget som tidigare uppmanals att föreskriva bindande
ekonomiska sanktioner mot Sydafrika.

År 1977 kan en hårdnande
inställning till apartheidpolitiken noteras bl. a. i västmaktskretsen.
Förtrycket i Sydafrika ökade då ytteriigare genom nya bannlysningar,
censuringripanden och organisationsförbud. Sydafrika vägrade fortfarande att
åtlyda FN:s beslut att ge Namibia självständighet. Uppfattningen att något
konkret måste göras i sydafrikafrågan vann allt fier anhängare.

I
november 1977 beslöt säkerhetsrådet för första gången att genomföra

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:196 12

bindande sanktioner mol Sydafrika enligt kapitel VII i
stadgan. Den tidigare rekommendationen om ett vapenembargo omvandlades till ett
bindande beslut. Därvid förklarades Sydafrikas anskaffande av vapen och annan
militär utrustning utgöra hot mot upprätthållandet av internationell fred och
säkerhet.

2.1.2.3 Förslag och resolutioner i FN om stopp för
nyinvesteringar

Sydafrika har en omfattande utrikeshandel och är starkt
beroende av utländska investeringar. Detta har gjort det naturligt för FN att
ägna betydande uppmärksamhet åt medlemsstaternas ekonomiska samarbete med
Sydafrika.

År 1976 tog Sverige initiativet i generalförsamlingen till
en resolution rörande utländska nyinvesteringar i Sydafrika. Förslaget, som
antogs med en myckel bred majoritet, innebar att församlingen riktade
säkerhetsrådes uppmärksamhet på betydelsen av åtgärder mol utländska
nyinvesteringar i Sydafrika. Sådana utgjorde enligt resolutionen ett stöd för
landets apartheidpolitik. Ett nyinvesteringsförbud angavs mol den bakgrunden
vara ett viktigt led i kampen mot rasåtskillnadspolitiken. Generalförsamlingen
uppmanade säkerhetsrådet alt överväga åtgärder för alt få slut på utländska
nyinvesteringar i Sydafrika.

Även följande år antog generalförsamlingen med
röstsiffrorna 120 mot O en resolution med krav på stopp för investeringar i
Sydafrika. Canada, Frankrike, Förbundsrepubliken Tyskland, Förenta Staterna
och Storbritannien avstod i omröstningen.

I denna resolution uttryckte församlingen inledningsvis
övertygelsen att ett stopp för nya utländska investeringar i Sydafrika skulle
utgöra ett betydelsefullt steg i kampen mot apartheid, eftersom sådana
investeringar hjälpte och uppmuntrade apartheidpoliiiken. Med beklagande
noterades att säkerhetsrådet ej kunnat nå en överenskommelse om åtgärder mot
sådana investeringar i Sydafrika. Församlingen välkomnade som positiva steg de
åtgärder som vissa regeringar vidtagit för att hindra ytterligare investeringar
i Sydafrika. Församlingen noterade dock, att även om del skett en viss
minskning av utländska investeringar i Sydafrika sedan resolutionen 1976, hade
ett antal utländska ekonomiska och finansiella intressenter fortsatt att öka
sina investeringar. Säkerhetsrådet uppmanades att i samband med ett förnyat
studium av frågan överväga vilka åtgärder som borde vidtagas, snarast möjligt,
för att stoppa utländska investeringar i Sydafrika.

Då resolutionen behandlades i säkerhetsrådet i januari
1978 begärde Sverige att få tala i rådet. Den svenske delegaten framhöll bl. a.
att vapenembargot mot Sydafrika var ett viktigt men otillräckligt beslut. Det
fanns en rad starka skäl för säkerhetsrådet att, som ett led i kampen mot
apartheid, vidta åtgärder för att snabbt hejda utländska nyinvesteringar i
Sydafrika. Dessa skäl var bl. a. följande.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:196 13

1.
Vapenembargol
var inte lillräckligt eftersom Sydafrika sökte bli själv-försögande i fråga om
vapentillverkning. Delvis byggde denna inhemska tillverkning på utländska
licenser och utländska invesieringar. Ell slopp för investeringar var därför
ett nödvändigt komplement till beslutet om vapen-embargot.

2. Ett stopp för nyinvesteringar
skulle allmänt sett påverka den sydafrikanska ekonomin, som var beroende av
kapital utifrån.

3. Psykologiskt skulle ell slopp för
nyinvesteringar vara viktigt. Ledarna i Pretoria skulle inte längre kunna känna
sig övertygade om all Sydafrika ingick som en oumbärlig del i västvärldens
ekonomiska system. Om västländerna visade all de vore beredda att offra en del
av sina kortsiktiga ekonomiska intressen i Sydafrika, skulle detta inte bara
hjälpa den förtryckta sydafrikanska majoriteten, utan också vara i
västmakternas politiska och ekonomiska intresse på längre sikt.

4. Apartheid ingick som ell viktigt
element i den sydafrikanska ekonomin. Den billiga arbetskraften och frånvaron
av strejker m. m. var en viktig förklaring till lönsamheten i fråga om
nyinvesteringar i Sydafrika. Mänskliga och moraliska överväganden måste
emellertid också ingå i de kalkyler som gjordes av utländska företag
beträffande verksamheten i Sydafrika.

I delta sammanhang tillbakavisades från svensk sida
argumentet att ekonomisk utveckling i Sydafrika, i synnerhet i form av all de
internationella företagen bedrev en progressiv anställningspolitik, skulle
undergräva apartheidsystemet. Utländska ekonomiska intressen måste arbeta på
den sydafrikanska regimens villkor. Förändring kunde bara komma som en följd
av tryck, ej genom att vädja till företagens goda vilja.

5. En resolution i säkerhetsrådet om
slopp för nyinvesteringar skulle verka som en uppmuntran förde människor som
led under förtrycket. Deskulle få veta att de inte var isolerade i sin kamp.

6. Slutligen påpekades att ett beslut
om upphörande av utländska nyinvesteringar skulle verka som en kraftig varning
till den sydafrikanska regeringen. Om apartheidsysiemel ändå fortsatte, kunde
ytterligare åtgärder beslutas av säkerhetsrådet. Det borde slå klart för den
sydafrikanska regimen att trycket skulle komma alt öka obevekligt till dess att
apartheidsysiemel hade upphört.

Säkerhelsrådsdebaiten om investeringsresolutionen
avslutades utan något beslut av rådet.

Även vid generalförsamlingen hösten 1978 lade Sverige
tillsammans med övriga nordiska länder fram ett resolutionsförslag med krav på
slopp för nyinvesteringar vilket denna gång utvidgats till att gälla även
finansiella lån till Sydafrika.

I denna resolution, som antogs av generalförsamlingen den
24 janauri 1979 med i stort sett samma majoritet som förra gången, uttrycker
församlingen övertygelsen all ett stopp för nya utländska investeringar i och
finansiella lån till Sydafrika utgör ett betydelsefullt steg i kampen mol
apartheid, eftersom

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:196 14

sädana invesieringar och lån hjälper och uppmuntrar apartheidpoliiiken.
I resolutionen noteras au ett antal transnationella förelag, finansiella
institutioner och andra intressenter har fortsatt alt göra nya invesieringar i
och ge finansiella lån till Sydafrika. Församlingen välkomnar som positiva steg
de åtgärder som vissa regeringar vidtagit för au hejda denna utveckling. Med
beklagande konstateras att säkerhetsrådet ej kunnat nå en överenskommelse om
åtgärder för all göra delta. Säkerhetsrådet uppmanas att snarast överväga vilka
åtgärder som bör vidtagas för att avbryta utländska invesieringar i och
finansiella lån till Sydafrika.

Vid debatten hösten 1978 i FN:s generalförsamling om den
sydafrikanska rasåtskillnadspolitiken framhölls från svensk sida, att
situationen i Sydafrika innebar ett hot mot iniernalionell fred och säkerhet.
Delta hot hade sina rötter i apartheidsysiemel. Även om del i första hand var
den sydafrikanska befolkningen själv som måste åstadkomma genomgripande
förändringar i del sydafrikanska samhället, så måste befolkningsmajorileten
samtidigt känna all man hade stöd utifrån i denna kamp. Säkerhetsrådets beslut
om vapenembargo mol Sydafrika hade varit ell betydelsefullt steg för all öka
trycket moi landet men del måste kompletteras med andra åtgärder. Ell sådant
betydelsefullt steg skulle vara alt säkerhetsrådet övervägde åtgärder för att
stoppa nya invesieringar i och finansiella lån till Sydafrika. En rad skäl
talade för sådana åtgärder. Endast åtgärder, som beslutades av säkerhetsrådet,
kunde bli verkligt effektiva. I brist på sådana beslut och mot bakgrund av den
både unika och allvarliga karaktär situationen i Sydafrika hade måste
medlemsslaierna emellertid vara beredda alt överväga unilaicrala åtgärder.

2.1.2.4 Förslag och resolutioner i FN om andra ekonomiska
åtgärder

Genom åren har generalförsamlingen, som förut har nämnts,
fattat en rad andra beslut som berör läget i Sydafrika. Ofta återkommer
resolutionerna om Sydafrika år från år.

Vid den senaste generalförsamlingen antogs således den 24
januari 1979 bl. a. en resolution mol ekonomiskt samarbete med Sydafrika. I
denna uppmanas alla regeringar all bryta banden med apartheidregimen och all
förhindra att transnationella förelag, banker och andra institutioner utövar
samarbete med Sydafrika. Säkerhetsrådet ombeds för sin del att överväga
bindande ekonomiska sanktioner mot rasistregimen och all vidta åtgärder enligt
FN-stadgans kapitel VII i syfte all stoppa leverans av olja, oljepro-dukleroch
andra strategiska material till Sydafrika, lån till och investeringar i
Sydai"rika, kreditgarantier eller annat stöd för invesieringar,
preferenser för import från Sydafrika samt alt stoppa all handel med Sydafrika.

I generalförsamlingens debatt framhöll den svenske
delegaten att säkerhetsrådet borde överväga bl. a. bindande sanktioner på
handelsområdet.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:196 15

Sverige
har inte ansett sig kunna rösta för resolutionen mot ekonomiskt samarbete bl.
a. eftersom den uppmanar regeringarna att i olika avseenden bryta banden med
apartheidregimen. Från svensk sida har iradilionelll hävdals att
sanktionsåtgärder enligt stadgan kräver bindande beslut av säkerhetsrådet.
Sverige ansluter sig vidare till den s. k. universalitetsprinci-pen. Även
Sydafrika bör enligt denna princip vara medlem av FN och förbindelser således
upprätthållas med den sydafrikanska regimen. Jag avser att i avsnittet om de
folkrättsliga övervägandena (2.3) återkomma till FN-stadgans bestämmelser och
åtgärderna mol Sydafrika.

Förutom
de berörda resolutionerna om investeringar i och lån till Sydafrika samt om
ekonomiskt samarbete med Sydafrika har FN vid den senaste generalförsamlingen
bl. a. antagit resolutioner om oljeembargo och mot kärnkraftssamarbete med
Sydafrika.

Genomgående
är att dessa resolutioner har antagits med en mycket stor majoritet.

2.1.2.5
Åtgärder av enskilda länder

Det
är naturligt att det i första hand är genom FN som staterna försöker påverka
Sydafrika att ändra sin raspolitik. Verkligt effektiva åtgärder kräver bred
anslutning från inte minst de stora handelsnationernas sida.

Inte
desto mindre har ett antal länder även beslutat om unilaterala, ekonomiska
åtgärder för att söka påverka Sydafrika.

Norge
beslöt således år 1976 att inte längre ge valutalicenser för norska
investeringar i Sydafrika. Samtidigt beslöts all inte längre ge statliga
kreditgarantier för export till Sydafrika. Japan förhindrar direkta investeringar
i Sydafrika genom att inte bevilja tillstånd till valutaöverföring. Den
japanska regeringen avråder vidare från investeringar i Sydafrika från eller
via japanskägda företag utanför Japan. Vid FN:santi-apartheidkonferens i Lagos
i augusti 1977 tillkännagav Nigerias statschef vissa åtgärder mol de länders
regeringar och företag som hade ett nära ekonomiskt samarbete med Sydafrika.
Ett särskilt övervakningsorgan skulle identifiera och sammanställa information
om företagen som på sikt antingen skulle utestängas från den nigerianska
marknaden eller tvingas uppge sina sydafrikanska engagemang. Det är ännu för
tidigt att säga vad denna principförklaring från Afrikas mest folkrika stat kan
komma alt leda till.

EG-staterna
har enats om en särskild "uppförandekod" för företag i Sydafrika.
Denna berör förhållandel mellan arbetsgivare och arbetstagare, migrerande
arbetskraft, lönefrågor och segregationsregler på arbetsplatsen. Enligt koden
skall moderföretagen varje år offentliggöra och till regeringarna överiämna en
rapport om framstegen på dessa områden. EG-regeringarna skall varje år ta
ställning till hur koden tillämpats. Även den kanadensiska regeringen har
antagit en liknande kod. Amerikanska företag har enats om en frivillig kod för
företagens uppträdande i Sydafrika.

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:196 16

2.1.2.6
Åtgärder av ideella organisationer

Politiska
partier och ideella organisationer spelar runt om i världen en stor roll för
att vid sidan av regeringarna väcka opinion i sydafrikafrågan. År 1972 beslöt
Kyrkornas världsråd rekommendera medlemskyrkorna att överväga att sälja sitt
aktieinnehav i sådana bolag som bedrev verksamhet i Sydafrika. Detta medförde
att förbindelserna överhuvudtaget mellan rådsmedlemmarnas hemländer och
Sydafrika kom att uppmärksammas av stora befolkningsgrupper, vilkas intresse
eljest främst var förknippade med de kyrkliga angelägenheterna. Världsrådets
förslag om en avyttring av aktier innebar alt isoleringsstrategin fick ett
stöd. På några håll i Nordamerika och i Europa genomfördes också de
rekommenderade aktieförsäljningarna. Jag vill i detta sammanhang vidare peka på
de insatser som den Friafackföreningsinterna-lionalcn gör för att informera och
engagera löntagarna i sydafrikafrågan. Nordens fackliga saniorganisaiion har
antagit ett särskilt handlingsprogram om Sydafrika. I detta heter det bl. a.
all de nordiska regeringarna kraftfullt bör fortsätta att verka för att FN:s
säkerhetsråd beslutar om stopp för nyinvesteringar i Sydafrika samt att
samtliga nordiska regeringar genomför och upprätthåller ett effektivt stopp för
sådana invesieringar.

2.1.3
Svenska åtgärder mot Sydafrika

Mot
slutet av 1950-talet skärpte Sverige sin hållning mot Sydafrika. Stegvis ökades
vår kritik i FN mot apartheidpolitiken, vilket bl. a. tog sig uttryck i att man
från svensk sida skarpt tillbakavisade den sydafrikanska ståndpunkten att
världsorganisationen saknade behörighet att över huvud befatta sig med landets
inre angelägenheter.

Även
i fråga om kravet på FN-sanktioner skärptes den svenska regeringens inställning
till Sydafrika efter hand.

På
svensk sida anser vi att situationen i Sydafrika utgör ett hot mot
internationell fred och säkerhet. Första gången den svenska regeringen uttalade
denna uppfattning var vid FN:s generalförsamling år 1965. Sveriges inställning
till sanktioner blev därmed också mera öppen. Sverige underströk emellertid att
del enligt FN-stadgan var säkerhetsrådet och inte generalförsamlingen som ägde
fastställa förutsättningarna för och tillämpningen av tvångsåtgärder av detta
slag. Det betonades också att säkerhetsrådet vid ett eventuellt beslut måste
tillse att sanktionerna blev universella och i praktisk handling omfattades av
alla stater. Denna ståndpunkt bibehåller Sverige alltjämt.

För
Sverige har en huvudprincip varit att vår medverkan i internationella
sanktioner förutsätter en rekommendation eller ett bindande beslut i FN:s
säkerhetsråd. Riksdagsbehandlingen av sydafrikafrågan våren 1977 (jfr UU
1976/77:22) utvisade emellertid att riksdagen ansåg att man borde vara beredd
att överväga vissa begränsade unilaterala åtgärder på det ekonomiska

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:196 17

området
gentemot Sydafrika. Flera omständigheter anfördes för ell sådant agerande.
Tillsammans motiverade de ett avsteg från vår nämnda huvudprincip.

En grundläggande bedömning
var enligt riksdagen att situationen i Sydafrika under de senaste åren hade
förvärrats. Rasmolsätlningarna hade ökat kraftigt och regimen visade en allt
mer brutal inställning. 1 FN:s säkerhetsråd fanns vilande förslag om
tvångsåtgärder men del kunde inte uteslutas all ett positivt
säkerhelsrådsbeslul i denna riktning skulle fördröjas eller under överskådlig
tid helt ulebli. I del lägel fanns del anledning all på svensk sida gå vidare
och överväga att i svensk lagstiftning i särskild ordning införa förbud mot
kapitalexport till Sydafrika och Namibia i samband med
föreiagsinvesleringardär. Samtidigt skulle Sverige fullfölja ansträngningarna
att genom FN:s säkerhetsråd nå ett internationellt sanktionsförfarande gentemot
Sydafrika eller, om detta skulle utebli, få så många industrislater .som
möjligt att för egen del vidta motsvarande åtgärder.

En begränsning av de
svenska intressena i Sydafrika betraktades inte bara som en politisk fråga om
vad som kunde tänkas utgöra effektiva påtryckningar på den sydafrikanska
regeringen. I riksdagen tillmättes också moraliska argument stor betydelse.
Frågan gällde om svenska företag skulle medverka i ett politisk system som
byggde på rasdiskriminering och förtryck av svart arbetskraft.

Ell avgörande skäl till
att riksdagen krävde åtgärder torde också ha varit det förhållandel att svenska
företag inte följt regeringens rekommendationer från börian av 1970-talet att
avslå från nyinvesteringar i Sydafrika. De svenska företagens verksamhet i
Sydafrika hade utvecklats ganska kraftigt under 1970-ialei. År 1973 hade en
särskild instruktion till legationen i Pretoria angående svenska investeringar
i Sydafrika utfärdats. I denna instruktion underslröks regeringens negativa inställning
till sådana investeringar. Legationen anmodades att inte ge svenska
investerare annat bistånd än den hjälp av allmän art som normalt tillkommer
varje svensk medborgare. Beskickningen skulle sålunda inte genom sina åtgärder
kunna ge intryck av alt man på officiellt håll stödde investeringar i
Sydafrika.

År 1974 uttalade dåvarande
handelsministern i samband med en diskussion om svenska företags investeringar
i Sydafrika alt Sverige i FN krävt att säkerhetsrådet skulle ta upp frågan om
ekonomiska sanktioner mot Sydafrika. I det läget var det naturligt att
regeringen intog en allmänt restriktiv hållning till svenska företags
engagemang i Sydafrika. Regeringen hade tidigare bl. a. avrått svenska företag
från investeringar i Sydafrika. Den svenska regeringens negativa syn på svenska
företags investeringar i Sydafrika har därefter vid olika tillfällen
tillkännagetts. I detta sammanhang vill jag nämna all Sveriges industriförbund
år 1974 utarbetade vissa etiska regler för de svenska förelagens verksamhet i
Sydafrika.

Det
kan tilläggas att regeringen under de senaste åren ytterligare skärpt sin
hållning mot den sydafrikanska regimen i andra avseenden. I oktober 1978
infördes viseringsskyldighet för sydafrikanska medborgare.

2 Riksdagen 1978179. I saml. Nr 196

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:196 18

.Setlan mitten av 1960-Uilel lämnar Sverige stöd till
sydafrikanska fiyk-tingar, befriclserörelserna ANC och SWAPO (South Wesi Africa
Pcople's Organisation of Namibia) och aparlheidpolilikons offer. Del direkta
slödet till bcfrielserörelserna har ökat kraftigt under de senaste åren. Vid
sidan härav lämnas på andra vägar ell omfattande bistånd till offer för
apartheidpoliiiken, bl. a. i form av rättshjälp och studiebidrag. Lika.så får
FN:s olika organ för verksamhet i Södra Afrika ett omfattande stöd från svensk
sida. För 1978-79 omfatlar biståndet genom olika kanaler närmare 60 miljoner
kronor.

2.1.4 Utländska investeringar i Sydafrika

En redogörelse för de utländska investeringarnas roll i
Sydafrika återfinns i kapitlen 4 och 6 i sydafrikaulredningens belänkande.

De utländska investeringarna i Sydafrika utgör en viktig
länk mellan omvärlden och Sydafrika. Genom investeringarnas betydelse för den
sydafrikanska ekonomin finns en möjlighei att utifrån konkret påverka den vila
befolkningen och regeringen. Huvudskälet till alt utländskt kapital dras till
Sydafrika torde, som sydafrikaulredningen framhåller, vara landets
råvaru-rikedom och snabba industriella utveckling. Sydafrika erbjuder relativt
goda vinstmöjligheter. Ullandsägda förelag som bedriver verksamhet i landet
ingår vanligtvis i koncerner som har verksamhet i många länder och som
eftersträvar en iniernalionell expansion. Regeringen i Sydafrika visar på många
sätt en välvillig inställning till utländska företag. Beskattningen är
förhållandevis låg och risken för nationaliseringar har ansetts liten. Ett
motiv lör all elablera och inneha lillverkande dotterbolag i Sydafrika kan
därför sökas i det för företagen gynnsamma ekonomiska klimatet. Under de
senaste 15 åren har de ullandsägda tillgångarna i och fordringarna på Sydafrika
ökat kraftigt. År 1960 uppgick de till något över 3 miljarder sydafrikanska
rand (I rand = 5 skr). I slutet av år 1974 hade de ell sammanlagt värde av nära
13 miljarder rand.

Mellan 40 och 50 procent av tillverkningsindustrin i
Sydafrika är om än i varierande omfattning kontrollerad från utlandet. Det
utländska kapitalets betydelse är således iögonfallande. Ägarbilden med
avseende på det utländska kapitalet i Sydafrika är ganska entydig. Den
domineras av intressen i de stora västliga handelsnationerna. År 1976 svarade
Storbritannien för 37 procent av de utländska investeringarna. Förenta Staterna
för 21 procent, Förbundsrepubliken Tyskland för 9 procent, Schweiz för 5
procent och Frankrike för 4 procent.

De svenska investeringarnas roll i Sydafrika belyses också
i sydafrikautredningen. Under perioden 1970-1976 investerade sju svenskägda
tillverkningsföretag omkring 190 miljoner kronor. Företagen i Sydafrika med
svenskt ägarinslag är med få undantag dotterföretag till storförelag i vårt
eget land. Elablering i Sydafrika utgör ett led i dessa storföretags strävanden
alt befästa och ytterligare stärka sin ställning på världsmarknaden.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:196 19

Fil
20-tal svenska företag redovisar ägariniressen i förelag som är inregistrerade
i Sydafrika. Generellt gäller att producerande förelag bedömt en elablering med
tillverkning också i Sydafrika som nödvändig för alt vinna insteg på den
expansiva sydafrikanska marknaden. De svenskägda företagen avsätter sin produktion
så goll som uteslutande i Sydafrika och dess grannländer.

Det
finns även andra former för elablering i Sydafrika, exempelvis samarbelsavial
och licenslillverkning. Sannolikt finns del några svenska förelag som genom
sådana arrangemang säljer ett industriellt tekniskt kunnande till sydafrikanska
bolag.

De
svenskägda företagens verksamhet i Sydafrika uppvisade under 1970-lalels första
hälft en påtaglig expansion. Tillverknings- och försäljningsbolag med svenskt
ägarinslag ökade kraftigt sin sammantagna omsättning mellan åren 1970 och 1976
från omkring 62 miljoner rand till omkring 195 miljoner rand. Antalet anställda
vid svenskföretagen växte likaså markant, från omkring 4 200 år 1970 till
omkring 5 500 år 1976.

2.2
Förbud mot InvesterinRar

2.2.1
Kapitaicxportfhrbud - invesleringsförbiid

Frågan
om förbud mot svenska invesieringar i Sydafrika och Namibia aktualiserades av
riksdagen år 1977. En enhällig riksdag hemställde då att regeringen skulle
utarbeta ett förslag som innebar att i svensk lagstiftning i särskild ordning
infördes förbud mol kapitalexport till Sydafrika, likasom till det av Sydafrika
alltjämt ockuperade Namibia, i samband med företagsinvesteringar där. Vidare
förutsattes alt regeringen skulle låta ombesöria överläggningar med närmast berörda
svenska företag i syfte att åstadkomma en begränsning av dessas verksamhet i
Sydafrika (och i förekommande fall i Namibia) lill vad som under rådande
omständigheter syntes lämpligt (UU 1976/77:22, rskr 1976/77:350). Med anledning
härav tillsattes sydafrikautredningen och utredningen för begränsning av
företagens verksamhet i Sydaf rika (Åmans utredning).

Av
Åmans utredning framgår all de aktuella svenska koncernledningarna våren 1978
inte var villiga att genom en överenskommelse medverka till en inskränkning i
den svenska näringsverksamheten i Sydafrika. Även sydafrikautredningen kom
lill samma slutsats vid samtal med företagen.

Sydafrikautredningen
föreslår en lag som riktar sig mot själva investeringarna i Sydafrika, oavsett
hur de finansieras. Förslagets syfte är att hindra att företag nyetableras och
all svenska företag utvidgar den verksamhet de nu bedriver i Sydafrika. Jag
delar uppfattningen att åtgärder bör vidtas i del angivna syftet. Liksom
sydafrikautredningen anser jag att det hade varit att föredra om begränsningen
kunnat åstadkommas genom kapitalexporlförbud och en överenskommelse med
företagen. Ett kapitalexportförbud utan en

s. 20 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:196 20

kompletterande
överenskommelse skulle emellertid inte uppfylla syftet all begränsa svensk
näringsverk.samhet i Sydafrika. Som sydafrikautredningen visat har de svenska
investeringarna under 1970-talel till endast 9 procent sken genom
kapitalöverföring från Sverige. En så begränsad åtgärd får således knappast
någon effekl.

Den
I december år 1978 kallade jag ledande förelrädare för Svenska
arbetsgivareföreningen, Sveriges industriförbund och de Svenska företag som
bedriver tillverkning i Sydafrika lill överläggningar i frågan. Vid detta
tillfälle framhöll jag all regeringen innan den tog slutlig ställning till
förslaget om förbud mol svenska investeringar i enlighet med
sydafrikautredningens belänkande önskade en förnyad kontakt med näringslivet
och berörda företag föran utröna om vissa av de åtgärder som behövdes skulle
kunna säkras utan all omfattande lagstiftning behövde användas. Enligt min
uppfattning borde en överenskommelse om icke-expansion i kombination med ett
förbud mot kapitalexport för svenska juridiska personer och viss
informationsskyldighel vara all föredra. Genom ett åtagande om icke-expansion
skulle förelagen undvika att i detalj behöva redovisa och motivera
invesieringar i Sydafrika som endast hade karaktär av ersäitningsinvesteringar.
Dessutom behövde myndigheterna då inte ägna sig åt en betydande detaljkontroll.
Det väsentliga blev att förelagen styrkte att deras verksamhet i Sydafrika som
helhet icke expanderade.

För
delta ändamål tillsattes efter beslut av regeringen en delegation för
överläggningar m. m. i sydafrikafrågan. De överläggningar som ägde rum med lill
verkningsföretagen under december 1978 och januari 1979 ledde emellertid inte
till någon överenskommelse. Det visade sig inte möjligt att uppnå ett
frivilligt åtagande från förelagens sida att inte utvidga sin verksamhet i
Sydafrika. En viktig fråga i delta sammanhang var regeringens önskemål om viss
öppenhet i redovisningen av företagens verksamhet i Sydafrika.

Mol
denna bakgrund finner jag i likhet med sydafrikaulredningen. att det angivna
syftet kan nås endast om restriktioner sätts in mot investeringar över huvud oavsett
varifrån det behövliga kapitalet för expansion hörrör. Härigenom kan
nyetablering förhindras. Likaså stoppas redan etablerade företag från alt
finansiera investeringar med vinstmedel eller via den sydafrikanska
kapitalmarknaden eller tredje land. Lagen kan dock endast omfatta sådana
rättssubjekt som har den anknytningen till Sverige alt de kan nås av de
sanktioner med vilket förbudet måste förenas. Givetvis skall lagstiftningen,
vilket utredningen också framhållit, utformas med hänsyn till den i 2 kap. 7 §
brottsbalken uttryckla principen alt svensk lags tillämplighet och svensk
domstols behörighet inte bör utsträckas utöver vad som kan anses förenligt med
allmänt erkända folkrättsliga grundsatser.

Sydafrikautredningens
förslag om investeringsförbud har under remissbehandlingen fått ett blandat
mottagande. Från olika remissinstanser har framförts invändningar i fråga om
bl. a. de effekter en lagstiftning skulle ha i Sydafrika, Sverige, tredje land
och FN.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:196 21

2.2.2
Effekter i Sydafrika

Huvudsyftet
med ell investeringsförbud är att söka påverka den sydafrikanska raspolitiken
och samhällsordningen. Ell ensidigt svenskt förbud får viktiga politiska och
psykologiska effekter genom all öka trycket på den sydafrikanska regimen. Vi
bidrar till att isolera Sydafrika vilket vi på sikt hoppas skall medverka till
att de djupgående motsättningarna i landet löses på fredlig väg. Jag har redan
i avsnitt 2.1 redovisat all denna uppfattning har stöd hos alla FN:s
medlemsstater. Åtgärderna måste ses som ett led i de internationella
ansträngningarna alt avskaffa apartheidpolitiken i Sydafrika.

Som
jag tidigare nämnt (avsnitt 2.1.4) är Sydafrika starkt beroende av utländska
investeringar och av sin utrikeshandel. Det är därför självklart all m.an i Sydafrika
har anledning att noggrant bevaka de ekonomiska påtryckningsåtgärder som
förbereds eller vidtas av omvärlden för att ändra raspolitiken.

Jag
vill också understryka att den sydafrikanska svarta oppositionen kräver
internationell isolering av Sydafrika. Man är uppenbarligen, trots de svårigheter
som ekonomiska åtgärder mot Sydafrika kan medföra för de svarta arbetarna,
beredd till sådana uppoffringar för alt på sikt förändra samhället. De svenska
åtgärderna har fullt stöd av de svarta sydafrikanska organisationerna African
National Congress (ANC), Pan Africanist Congress (PAC) och den sydafrikanska
fackföreningsrörelsen SACTU. Dessa organisationer, som är bannlysta i
Sydafrika, kan endast öppet verka i exil. Det bör framhållas alt uttalanden om
stöd för ekonomiska påtryckningsåtgärder är brottsliga enligt den sydafrikanska
terroristlagen. De svarta inom Sydafrika kan därför inte utan risk för
repressalier uttala sig för sådana åtgärder.

Enligt
sydafrikautredningen och även Åmans utredning har tillverkningsföretagen
påpekat att ett investeringsförbud skulle kunna få konsekvenser långt utöver en
begränsning av näringsverksamheten. Ett förbud skulle enligt delta synsätt
hindra företagen att förnya sig vilket krävs på den snabbi föränderiiga
sydafrikanska marknaden. Svensk näringsverksamhet i Sydafrika skulle därigenom
på kort tid tvingas till nedläggning.

SI/SAF
menar i sill remissyttrande alt ett genomförande av förslaget leder till all
företagen tvingas avveckla. Man understryker alt det blir svårt eller omöjligt
att komma tillbaka då läget i Sydafrika förändrats. Konkurrenterna har då tagit
över marknaden och arbetat in sig. Vidare understryks de negativa
konsekvenserna för de svarta anställda. Deras anställningstrygghet minskas och
det blir svårt att genom olika insatser förbättra deras arbetsförhållanden.

Statens
industriverk anser alt man får räkna med att ett investeringsförbud i fiertalel
fall medförande svenska företagen efter någon tid på ett eller annat sätt får
avveckla sin verksamhet i Sydafrika.

Jag
delar sydafrikautredningens uppfattning att lagen skall ge möjlighet för.

s. 22 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:196 22

företagen an överleva "på sparlåga" tills
förhållandena förändrats, vilket dispensreglerna skall medge. I likhel med
utredningen och flera remissinstanser anser jag all del är svårt au säkert
bedöma ifall inveslcringsförbudel kommer att leda till all svenska
lillverkningsföretag i Sydafrika avvecklas. Försäljningsföretagen påverkas inte
pä samma sätt av invesleringsiorbu-det.

Det har under remissbehandlingen vidare hävdals an
effekterna av de svenska ålgärderna skulle kunna sällas ur spel genom
sydafrikanska lagstiftningsåtgärder. Sydafrika skulle kunna ställa
dotterbolagen under tvångsförvaltning eller utnyttja den lagstiftning som redan
finns och förbjuda uppgiftslämnande lill moderföretagen av del slag som den
svenska lagstiftningen förutsätter.

Sydafrikanska motåtgärder i form av lagstiftning m. m. kan
sannolikt leda till all svensk företagsamhet i Sydafrika begränsas eller
avvecklas. I den mån sydafrikansk lagstiftning förbjuder dolterföretagen att
vidarebefordra information till sina moderföretag om verksamheten i Sydafrika
av den typ som krävs enligt det svenska förslaget torde följden bli att
moderföretagen tappar kontrollen över dotterföretagen. De uppgifter del är
fråga om är nämligen av den karaktären alt moderföretagen måste ha tillgång
till dem för alt på ell meningsfullt sätt kunna utöva ledning av
dotterföretagen. Har moderföretagen inte tillgång till information får
dotterföretagen en så självständig ställning att en avveckling måste framstå
som naturlig. Utredningsförslaget förutsätter dock alt företagen skall kunna
leva kvar "på sparlåga".

Som också framhållits från svensk sida i bl. a. FN, anser
jag att del är osannolikt att svenska företag, som är underkastade sydafrikansk
lagstiftning, skulle kunna påverka förhållandena pä den sydafrikanska
arbetsmarknaden i någon avgörande omfattning. Jag vill även understryka att
vårt ställningstagande har en moralisk sida. Svenska företag tvingas delta i
rasdiskrimineringen genom all de måste följa sydafrikansk lag. Jag har i
avsnitt 2.1.1 redogjort för vissa av dessa lagar. Bl. a. av det skälet menar
jag all svenska företag efter hand bör söka sig till andra marknader än
Sydafrika.

2.2.3 Effekter i Sverige

Enligt sydafrikautredningen inlernlevererar de svenska
moderföretagen färdigvaror och komponenter till sina dotterföretag i Sydafrika
i en omfattning som håller omkring 1 100 årsarbetare sysselsatta. Ett
investeringsförbud kan leda till alt "internexporten" stagnerar eller
minskar. Sydafrikaulredningen anser vidare alt en sannolik konsekvens av ett
investeringsförbud är att handelsutbytet mellan Sverige och Sydafrika över
huvud kommer all minska.

SI/SAF menar i sitt remissyttrande all den sannolika
avvecklingen av de svenska företagen i Sydafrika kommer att leda till stora
kapilalföriuster, en

s. 23 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:196 23

väsentlig minskning av svensk export och ett avsevärt
bortfall av arbetslili-lällen i Sverige. Den föreslagna lagstiftningen skulle
få mycket allvarliga följder för tilltron till Sverige som ekonomisk och
politisk samarbetspartner och svensk industris möjlighet att sälja sina
produkter skulle försvåras.

Även SIF hur uttryckt farhågor för förslagets
sys.selsättningseffekier. Förbundet eflerlyser med instämmande av TCO
ytterligare utredning om detta.

Statens industriverk framhåller all del är osannolikt all
några beiydande efiekter för sysselsättningen i Sverige skulle uppkomma på
grund av ett investeringsförbud. Under ogynnsamma omständigheter kan emellertid
vissa problem uppstå inom de företag som tillverkar gruvutrustning.
Konsekvenserna är emellertid svårbedömbara.

I fråga om sysselsällningseffeklerna kan framhållas alt
den svenska exporten lill Sydafrika år 1977 uppgick till ell värde av 360
miljoner kronor. Sydafrikas andel av den svenska exporten utgjorde detta år
endast 0,4 procenl. Exporlen lill Sydafrika molsvarar enligl induslrins
bedömning ca 3 000 sysselsältningstillfällen. Detta motsvarar emellertid mindre
än 0,3 procent av induslrisysselsätlningen i Sverige. Även vid ett fullständigt
exportslopp för svenska produkter - vilket är osannolikt - skulle alltså
sysselsällningseffeklerna sen i ett totalperspektiv vara ganska små.

Trots all den svenska sydafrikaexportens beiydelse för den
samlade svenska sysselsällningen är obelydlig kan del inle uleslulas alt en
nedgång i leveranserna kan få negativa effekter för enskilda företag. I inget
fall svarar dock internleveranserna för mer än 2,5 procent av sysselsättningen
inom de svenska moderföretagen. Om dessa leveranser skulle försvinna hell inom
en treårsperiod - vilket alltså inte är sannolikt - skulle detta medföra ett
sysselsäitningsbortfall på högst 0,8 procent per år, vilket endast är en
bråkdel av ett företags normala personalomsättning. Även om naturiiglvis
sysselsätl-ningsborlfallet kan vara koncentrerat lill mindre
tillverkningsenheter bör de här berörda företagen rimligen kunna klara sådana
omställningar utan uppsägning av personal.

Efter samråd med chefen för arbetsmarknadsdepartementet
vill jag rörande behovet av arbetsmarknadspolitiska åtgärder anföra följande.
Behovet av sådana åtgärder förde företag och anställda som eventuellt kan
komma an beröras av reaktionen på ett svenskt investeringsförbud i Sydafrika
kan inie ses isolerat från utvecklingen på arbetsmarknaden i övrigt. Som
redovisats tidigare är sydafrikaexportens sysselsältningsmässiga betydelse
totalt sett så liten att även en kraftig reduktion bör kunna klaras genom den
normala omsättningen på en balanserad arbetsmarknad.

Ell successivt bortfall av leveranser till Sydafrika bör
inte i sig medföra mer beiydande störningar än vad ell förelag normall måste
kunna räkna med och har beredskap för.

I en uppåtgående konjunktur torde möjligheterna att
ersätta ett visst bortfall av export till Sydafrika vara goda. Tillsammans med
de övriga

s. 24 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:196 24

faktorer
som här redovisats lalar delta för all de eventuella sysselsättningsproblem
som ell svenskt investeringsförbud kan medföra bör kunna klaras genom normala
arbetsmarknadspoliliska insatser.

Jag
delar inle företagens uppfattning att åtgärderna mot Sydafrika kan ha negativa
effekter för exporten till andra länder. Situationen i Sydafrika är unik. Alla
stater inklusive de stora handelsnationerna och de länder i tredje världen, som
vi ibland har anledning kritisera för deras inställning lill mänskliga
rältigheler. intarsamma hållning som Sverige gentemot Sydafrika. Jag kun därför
inle se någon anledning varför åtgärder mot Sydafrika skulle resultera i
köpmolslånd mot svenska varor i andra länder. Om detta ändock i något fall
skulle inträffa, bör svenska utlandsmyndigheter stödja svenska företag som
anser sig ha svårigheter på grund av den svenska sydafrikapo-liiiken.
Stalsmakterna bör också söka underlätta för företagen att finna
ersättningsmarknader.

1
detta sammanhang finns det anledning notera den beiydande good will-effekl som
den svenska Södra Afrika-politiken och vårt konsekventa stöd till folkens
frigörelsesträvanden lett till i olika delar av världen. Det är inte osannolikt
att svenska företag kan dra nytta härav och att svensk export således kan
förbättra sina möjligheter på viktiga marknader i u-länderna.

Jag
vill understryka all förslaget således inte innebär alt handeln med Sydafrika
avbryts. I och för sig är det enligt min mening riktigt all lillgripa breda
ekonomiska sanktioner i syfte att få slut på rasåtskillnadspolitiken. Vi är
således beredda att ansluta oss till sanktioner riktade mol handeln efter
beslut av säkerhetsrådet. Endast sådana beslut kan emellertid upphäva de
åtaganden på handelns område som Sverige har gjort som medlem av bl. a. GATT
och OECD.

2.2.4
Effekter i tredje land och FN

Ell
väsentligt syfte med den föreslagna lagen är enligl sydafrikautredningen att
öka det politiska trycket på den sydafrikanska regimen och därigenom bidra till
en genomgripande samhällsförändring i Sydafrika.

I
enskilda stater liksom i FN:s säkerhetsråd uppmärksammas frågan om ekonomiska
åtgärder gentemot Sydafrika nu mer än tidigare. Flera viktiga ländei, däribland
permanenta medlemmari säkerhetsrådet, har emellertid en tveksam eller negativ
hållning till sådana internationella aktioner. I delta läge kan enligl
sydafrikaulredningen ett ensidigt svenskt agerande få psykologisk och politisk
betydelse. Genom våra åtgärder kan vi medverka till att andra stater och
säkerhetsrådet lar ställning till vidgade aktioner mot Sydafrika.

Flera
remissinstanser har understrukit den psykologiska effekl som den svenska lagen
kan få för andra länders agerande.

Jag
instämmer i utredningens slutsatser när del gäller effekterna i tredje land och
FN. I FN finns ett mycket starkt politiskt stöd för åtgärder av det slag

s. 25 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:196 25

jag nu föreslår. FN:s prestige kan således inte skadas av
dessu unilulerula åtgärder, som några remissinstanser påstått. Ålgärderna
vidtas i FN:s anda. Vi hoppas kunna inspirera andra sluter till efterföljd.
Utvecklingen i Sydafriku och Namibia, liksom omvärldens reaktioner därtill, hur
nu nått en sådan punkt att delta syfte inle framstår som orealistiskt. I sisiu
hand hoppas vi på all en efterföljd från andra sluter även skall innebära ökat
tryck på FN:s säkerhetsråd ull vidlu ytterligare åtgärder mot Sydafrika. Övrigu
nordiska länder delar i slori vår syn på politiken gentemot Sydafrika. De nordiska
länderna kan i slor utsträckning agera gemensamt, bl. a. i fråga om initiativ i
FN för alt stoppa nyinvesteringar. Detta ökar självfallet möjligheterna all få
vidare stöd för vår politik.

Även om regeringarna i de västmakter, som har ell
omfattande ekonomiskt samarbete med Sydafrika eventuellt kommer alt inta en
avvaktande hållning till de svenska åtgärderna, kan dessa ändå få sin betydelse
genom att stora intressegrupper i dessa länder kommer all uppfatta det svenska
initiativet som ett stöd för sina krav på åtgärder mol Sydafrika.

Del är slutligen min förhoppning att man i tredje världen
skall uppfatta det svenska initiativet som ett uttryck för att Sverige i
handling vill visa sin solidaritet med dem som kämpar mot apartheidsysiemel i
Sydafrika.

2.3 Folkrättsliga överväganden

Vissa remissinslanser har kriliseral utredningsförslagel
från folkrältsliga utgångspunkter. Man har hävdat alt de svenska åtgärderna
skulle innebära ett avsteg från Sveriges hittillsvarande politik rörande
internationella sanktioner. Dessa åtgärder skulle vidare, anförs det, utgöra
ett otillbörligt suveränitetsintrång, strida mot våra internationella åtaganden
samt också på andra sätt vara oförenliga med folkrätten. Sverige skulle genom
de föreslagna åtgärderna inte tillämpa folkrättens regler pä det sätt som
förväntas av oss (bona flde).

Efter samråd med chefen för utrikesdepartementet vill jag
rörande de överväganden av folkrättslig natur, som föranleds av den föreslagna
lagstiftningen säga följande.

Folkrätten reglerar staternas inbördes relationer och
deras uppträdande gentemot varandra. Folkrättens regler har uppkommit genom
långvarig praxis i umgänget mellan staterna. Dessa allmänna folkrältsregler kom
att genomgå väsentliga förändringar med FN-stadgans tillkomst. Stadgan, lill
vilken nästan alla stater är anslutna, är numera en central del av
regelsystemet avseende staternas folkrältsliga rättigheter och skyldigheter.

En av FN-stadgans grundtankar är att staterna skall
försöka undvika konfiikler och internationella motsällningar genom au främja
och befordra aktningen för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter för
alla, utan åtskillnad med avseende på ras, kön. språk eller religion (art. 1).
Staterna har vid undertecknandet av stadgan åtagit sig att lojall lämna FN bistånd
i varje

s. 26 Kontrollera mot PDF

Prop.1978/79:196 26

åtgärd som organisutioncn företar i överensstämmelse med
studgun. Successivt har denna också kommit att komplcllerus av andra vikliga
dokument, t. ex. FN:s allmänna deklaration om de mänskliga fri- och
rättigheterna år 1948. samt uv rällsligl bindunde konventioner i ämnet. Del kun
därför slås fast ull principen om respekt för människan som individ ulan
åtskillnad med avseende på ras, kön, religion etc. alltmer kommit all bli en
viktig faktor i folk rät ten.

Frågan om påföljder för brott mot den folkrältsliga
grundordningen har under lång tid diskuterats i den folkrättsliga doktrinen.
Enligt nu gällunde folkrätt, som den kommer lill ullryck i FN-stadgan,är del
FN:s säkerhetsråd som skall besluta om för medlemmarna bindande sanktioner när
hot eller brott mot freden konstaterats. Generalförsamlingen får emellertid
enligt artikel 10 dryfta varje fråga som faller inom ramen för stadgan eller
hänför sig till befogenheter och uppgifter som tillkommer någol FN-organ. Den
får lägga fram förslag i sådana frågor för medlemmarna eller för
säkerhetsrådet. Generalförsamlingen får också tu upp frågor som rör bevarande
av internationell fred och säkerhet. Enligl artikel 14 har församlingen räll
alt föreslå åtgärder för att på fredlig väg lösa sådana frågor som skadar de
vänskapliga förbindelserna mellan staterna.

Generalförsamlingen har kommit all spela en betydelsefull
roll. Där kan alla medlemmar göra sin röst hörd. Många exempel kan ges på hur
resolutioner och deklarationer antagna av generalförsamlingen kommit alt utgöra
grunden för utarbetandet av rättsligt bindande konventioneroch avtal mellan
staterna. På så sätt bidrar församlingen lill de folkrältsliga normernas
utveckling och uppbyggnad. En resolution som innebär att en viss norm eller
regel antas, kan antingen tas som bekräftelse på att ifrågavarande norms
existens erkänns av statssamfundets medlemmar, eller all det samlade
statssamfundet önskar se en viss norm eller regel tillämpad i praktiken. Detta
gäller naturligtvis särskilt när resolutioner antagits enhälligt eller med
mycket stark uppslutning.

Resolutionsinstilutet bygger på förutsättningen att
staterna med tiden också verkligen vill agera i enlighet med resolutionens
anda. Härav följeratt en stat som väljeratt på grundval av i olika resolutioner
framkomna önskemål handla unilateralt, kan komma att inleda en rällsutveckling,
eftersom andra stater mycket väl kan önska följa den siat som har lagii det
avgörande stegel.

Här kan erinras om vad jag anfört i avsnitten 2.1.1 och 2.1.2
om de resolutioner som med överväldigande majoritet antagits av generalförsamlingen
i vad gäller åtgärder mot regimen i Sydafrika. Jag har därvid framhållit del
unika i alt världsorganisationen under mer än tre decennier funnit anledning
fördöma en medlemsstats politik.

Även om huvudlinjen också i fortsättningen måste vara all
del är säkerhetsrådet som har kompetens att falla bindande beslut om
sanktioner, finns enligt min uppfattning utrymme för den individuella staten
att vidtaga den typ av begränsade åtgärder som utredningen har föreslagit,
särskilt som

s. 27 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:196 27

dessa hur ett så murkunt stöd i de uv gcnerallorsumlingen
anlugnu resolutionerna. Av särskild betydelse är därvid samstämmigheten i
generalförsamlingens resolutioner under lång lid i frågu om åtgärder mot det
sydafrikanska apartheidsysiemel. Till delta kommer all enighet nåtts i
säkerhelsrådei om sanktioner mol Sydafrika i fråga om vapenexport dit.

Del kun även erinrus om den konsiitulionella debull som
efter erfurenhe-lernu från Koreakrigels utbrott föris inom FN om förhållundel
mellan säkerhetsrådets och generulförsumlingens kompelens ull agera. Särskilt
från väslmakishåll hur anmärkts ull slulernu på egel inilialiv kan vidtaga
åtgärder som alt avbryta diplomatiska, ekonomiska och finansiella relationer
med en annun stal. Ingenling i siadgan hindrar dem från all vidtaga sådana
ålgärder kollektivisom svar på en resolulion avgenerulförsumlingenellereli
regionall organ. Del kan påpekas ull Öslen Undén år 1951 framhöll generulförsumlingens
möjligheter all i händelse av blockering i säkerhetsrådet med två tredjedels
mujorilet rekommendera sanktioner.

I den folkrältsliga doktrinen har frågan om intervention i
en annan stats inre ungelägenheter länge diskuterats. Intervention ansågs
tidigure enligt folkrutten vara rällsenligt. Idag är emellertid principen om
icke-inblandning den förhärskande. FN-stadgans artikel 2:4 föreskriver att
"alla medlemmari sina internationella förbindelser skall avhålla sig från
hot om eller bruk av våld, vare sig riklat mol någon annan stats territoriella
integritet eller politiska oberoende, eller på annat sätt oförenligt med
Förenta Nationernas ändamål". Artikel 2:7 stadgar vidare, att FN inte har
rält att ingripa i frågor som väsentligen faller inom vederbörande siats egen
behörighet. Undanlaget är sanktioner enligt stadgans kapitel VII. Principen om
icke-inblandning kan emellertid inte anses lägga hinder i vägen för diskussion
av frågan om mänskliga fri- och rättigheter. Det får unses klart ull FN har räll
att ta upp frågan om mänskliga fri-och rältigheler i varje land utan hinderuv
artikel 2:7. De mänskliga fri- och rättigheterna tillhör ett sä väsentligt
område inom folkräilen all numera vane stal även bilateralt får anses ha rätt
all ta upp dessa frågor ulan att kunna beskyllas för inblandning i annan stals
inre angelägenheter.

Del kan nämnas alt Östen Undén redan 1950 framhöll att FN
inle endasi hade rält att diskutera sydafrikafrågan, utan även skyldighet
därtill. Artikel 56 i stadgan kan här särskilt omnämnas. Enligt denna har alla
medlemsstater förbundit sig all såväl samfällt som var för sig vidta åtgärder i
samarbete med FN för att uppnå de i artikel 55 omnämnda syftemålen, varibland
särskilt märks främjande av aktning för och respekterande av mänskliga
rältigheler och grundläggande friheter för alla utan åtskillnad med avseende på
ras, kön, språk eller religion. Generalförsamlingen häri fiera resolutioner
gjort klart all artikel 56 ålägger medlemsstaterna skyldighet all följa vissa
bestämda riktlinjer i frågan om mänskliga fri- och rättigheter, liksom den
uppmanat vissa medlemmar, särskilt Sydafrika, all ändra en politik som bryter
mol dessu riktlinjer. Från folkrältsliga och politiska synpunkter är det
tillfreds-

s. 28 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:196 28

siullunde uti del numera inle kan ifråga.säiius ull både
FN och dess medlemsstater individuellt har rätt och kompelens att ta ställning
i dessa frågor.

Principen om icke-inblandning har vidare behandlats i den
uv generulför-sumlingen antagna deklarationen om internationella rättsprinciper
rörande vänskapligu relaiioner och samarbete mellan stater i enlighet med FN:s
stadgu. Syftel med deklarationen ur bl. a. all stärka staternas s. k. bona
fide-relationer. Enligt deklarationen är varje stat skyldig att genom enskilda ålgärder
eller gemensamma aktioner främja den allmänna respekten för och iuktiagunde av
mänskligu fri- och rättigheter i enlighet med FN-stadgun.

En stat som uppenbart inte uppfyller folkrättens principer
ftr)/;(7//f/c, såsom de bl. a. tagit sig uttryck i FN-stadgun, kan inle
rällsenligt få hänvisa lill andra dokument, av mer underordnad an för all
"tvinga" andra nationer lill fortsatt normall umgänge. Detta skulle
kunna leda till att FN och dess medlemsstaters försök all råda bot på en
internationellt otillfredsställande och hotande situation är dömda att för all
framtid neutraliseras.

Varsamhet bör emellertid iakttagas i dessa hänseenden och
regeln all avtal skall hållus (pacta siini servanda) bör vara vägledande för
tillämpningen av ingångna rättsligt bindande avtal staterna emellan. En
unilateral svensk akiion mol handels- och varuutbytet med Sydafrika bedömer jag
därför inle möjlig. Delta är en åtgärd av sådan vikt och rättslig natur all den
måste regleras genom den i FN-st;idgan förutsedda för medlemsstaternas bindande
ordningen. GATT-avialel innehåller också regler som tillåter att avtalels
bestämmelser sätts ur kraft i sådant fall. Ett avbrytande av handelsförbindelserna
skulle därför strida mol internationella åtaganden. Däremot strider de av
ulredningen föreslagna mer begränsade ålgärderna enligt min mening inte mol
GATT-avtaleis bestämmelser. Jag vill emellertid i sammanhanget understryka, att
det är min förhoppning alt del på sätt som FN-stadgan föreskriver skall bli
möjligl alt få till stånd sådana bindande sanktioner all Sydafrika även
isoleras handelsmässigl. Sverige kommer, liksom hiilills, all verka för detla.

Vissa remissinsianser-säsom juridiska fakulietsnämnden vid
Stockholms universitet saml SI/SAF i sill gemensamma yttrande - pekar på att
den av utredningen föreslagna åtgärden att föreskriva regler för svenska
moderförelags agerande skulle kunna inrymmas under begreppet otillåten
jurisdiktion. I frågan hänvisas särskilt lill det s. k. Lotusfallel avdömt av
fasta mellanfolkliga domstolen år 1927, i vilket domstolen uttalar satsen all
ingen stal får utöva "itspower in any form in the terrilory of
anotherstate". Denna sals tycks vara huvudlinjen i argumenteringen.
Slutsatsen är, att de svenska moderföretagens agerande i syfte att förmå sina sydafrikanska
dotterföretag alt följa de direktiv svenska moderföretag till följd av interna
svenska lagbestämmelser tvingas utfärda, skulle innebära utövande av svensk
jurisdiktion i Sydafrika "i någon form". Den svenska åtgärden skulle
därmed vara folkrättsligt otillåten.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:196 29

Jag hur noggrunni tagit del av de synpunkter
remissinstanserna ullulal i dessu stycken och av de gjorda folkrältsliga
utredningarna. Jug har särskilt uppmärksammat påståendet om ull Sverige genom
sin lagstiftning skulle överskrida de folkrältsliga gränserna för en stals
makt- och myndighetsutövning. Den av SF/SAF anlitade folkrättsjurislen
0'Connell menar all del folkrältsligu problemet inte avser frågan om Sveriges
jurisdiktion över svenska rättssubjekt, uinn gäller förhållandet mellan Sverige
och Sydafrika såsom två suveräna sluter, båda underkastade folkrätten. Den
svenska åtgärden skulle vara att betrakta som ett folkrättsligt
suveränitelsinirång gentemot Sydafrika.

Av folkrätten följer att varje stat har oinskränkt rätt
till utövande av jurisdiktion - territoriell jurisdiklionsrält - inom sitt
område vad gäller både dess egna medborgare och utlänningar som vistas i
territoriet och där begår straffbelagda gärningar. En siat har vidare s. k.
personlig jurisdiklionsrält över sina egna medborgare, vare sig dessa befinner
sig inom statens territorium eller utomlands. Även om dessa vistas utomlands
måste de ta hemlandets regelsystem i beaktande, Irols all detta just då kan
sakna möjlighet all utöva sin jurisdiklionsrält. En stat kan inle utöva
jurisdiktion inom ell annat lands territorium. Ett sådant handlingssätt vore
folkrättsligt otillåtet och kunde påkalla motåtgärder från berörd stals sida.

Jag vill med anledning härav slå fast alt jag inle kan
finna att den föreslagna begränsade åtgärden skulle innebära sådant utövande av
svensk suveränitet eller jurisdiktion gentemot Sydafrika som kan uppfattas som
otillbörligt. Vad som från svensk sida krävs är all en svensk koncernledning
vid utövandet av sina möjligheter au ge direktiv till ett svenskägl eller
svenskdomineral dotterföretag skall följa de svenska lagreglerna. Vid
eventuella lagkollisioner måste emellertid grundprincipen, enligl folkräilen,
vara att inte tvinga sina egna rättssubjekt, när dessa lyder under främmande
stats territorialhöghet, lill handlingar som är oförenliga med utländska
lagsystem. Jag har tidigare (avsnitt 2.1.1) i fråga om straffrättsliga
lagkollisioner berört föreskriften i 2 kap. 7 § brottsbalken enligl vilken de
begränsningar som följer av allmänt erkända folkrältsliga grundsatser alltid
skall iakttas i fråga om svensk lags tillämplighet och svensk domstols
behörighet.

Jag förutsätter att de svenska företagen lojalt följer de
svenska lagbestämmelserna även i förhållande till dotterföretag i tredje land.
Syftet med investeringsförbudet är all effekterna skall drabba Sydafrika och
inte utsträckas till tredje land.

Lagstiftning i tredje land torde visseriigen kunna
förhindra all de svenska bestämmelserna ger effekl via dotterföretag i delta
land. Införandel av särskild lagstiftning skulle dock enligt min mening vara en
så långtgående politisk markering av stöd lill Sydafrika och dess
apartheidsystem att frågan kan ställas om någol tredje land skulle välja en
sådan uppseendeväckande och demonstrativ handlingslinje. Jag förutsätter att
även berört tredje land har samma grundinställning i aparlheidfrågan som
Sverige.

s. 30 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:196 .10

Jug konstaterar vidare i frugun om s. k. otillbörligt
suveriiniietstrång ull de uv remissinslunsernu åberopade folkrutlsligu
ulrcdningurnu behundlur frågan från mycket snäva utgångspunkter. Mun hävdar ull
Sverige gentemot Sydafrika gör cu oiillbörligi suveräniiclsinirång, ungefär på
samma salt som stormakter och muliinuiionellu bolag kun söku styru en stats
hundlunde.

Enligl min mening måste mun bedöma frågan i ell betydligt
vidare folkrättsligt perspektiv. Jug har därför i del föregående berört några
av huvudprincipernu i det folkrättsligu systemet. Som jug tidigare hur visat ur
de svenska åigurdernu i linje med del inlernulionellu samfundets försök all
rådn bot på en situution .som i vusenilig grud strider mol folkräliens regler.
De ukluella svenska åigurdernu hur därför, lill skillnud från såduni handlande
uv stormakter och mullinaiionella förelag som jug nyss berört, folkrättsligt
stöd.

Jag har redogjort för de omständigheter som varit
avgörande för min bedömning av den uniku situationen i fråga om Sydafrika. De
svenska ålgärdernu går enligl min beslämda uppfattning inle utöver gränsernu
för en enskild sluts unilaterala handlingsmöjligheter enligl FN-stadgan och
folkrätten i övrigl.

2.4 Förslag till lag om förbud mot investeringar i
Sydafrika och Namibia

Som jag redan framhållit syftur den föreslagna lagen lill
all genom in vesteringskoniroll hindra en svensk nyetablering av företag i
Sydafrika och Namibia eller en expansion av redun etablerade svenska företag
där. När jag i forlsällningen lalar om Sydafrika inbegriper jag Namibia.

Sydafrikaulredningen (i fortsättningen benämnd
utredningen) har ansett del lagtekniskt vara bäst alt utforma
investeringskontrollen som ell principiellt förbud för företag med säte i
Sverige all företa eller bidra lill vissa transaktioner med avseende på
ekonomisk verksamhet i dessa länder. LJtredningen har emellertid förutsett ett
behov av undanlag från ett sådant principiellt förbud, främst för att begränsa
förluster eller undvika friställningar i Sverige vid företag med verksamhet i
dessa länder. Därför föreslås att dispens skall kunna ges från förbudet.

Enligt utredningsförslagel las reglerna om
investeringsförbud med därtill knutna ansvarsbestämmelser och dispensregler upp
i en särskild lag. Lagen innehåller även bestämmelser om bl. a. skyldighet för
berörda företag att lämna information om sin verksamhet i Sydafrika och alt
upprätta investeringsplaner för sina doilerförelag där.

Jag delar i huvudsak utredningens uppfattning om den
laglekniska utformningen av invesieringskonlrollen och dispensförfarandei. Jag
är emellertid medveten om all den föreslagna lagen är långlsyftande och att
verkningarna av den i viss mån är svåra att överblicka, någol som också har
framhållits i en del remissyttranden. Med anledning härav vill jag under-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:196 31

slrykii att det är fråga om en i många hänseenden
komplicerad reglering. Även om den knyter un till valutulugstiflningen och
lngen( 1971:176)om vissu inlernulionellu sunklioner suknar den i slorl
förebilder i tidigare svensk lagstiftning.

Enligt min mening är del ungelägel ull så snabbt som
möjligt få till stånd regler om investeringsförbud. Min avsikt är att reglerna
skall träda i kraft redan den I juli i år. Det är emellertid förenut med
uppenbara svårigheter all på så kort lid utforma en reglering som i alla
hänseenden är heltäckande. På en del punkter kan sålunda, vilket också påpekats
under remissbehandlingen, vissa tillämpnings- och bevissvårigheter förutses.
Även om detta kan inverka på möjligheterna alt kontrollera efterlevnaden av
invesieringsförbudel har man dock uniedning alt ulgå från all de svenska
förelag del här är fråga om handlar i enlighel med lagens syfte. Vidare bör
belydelsen av den bevakning av svenska förelags verksumhel i Sydafrika som även
i forlsällningen kommer alt ske genom exempelvis fackliga och undra ideella
organisutioner suml massmedia inte underskattas. För den händelsen
tillämpningen visar all del uppställda syftet inle helt kan nås med regleringen
utan ull den i något hänseende behöver komplelterus får deilu las upp efterhand
mol bakgrund av gjorda erfurenheler.

Jag vill i delta sammanhang och mot bakgrund uv ull lugens
bestämmelser är straffsanklionerade understryka alt den särskilda ålalsprövning
som jag avser all föreslå kommer alt innebära en garanti för all lagen inte
tillämpas när en överträdelse framslårsom mindre straffvärd. Genom
åtalsprövningen ges, som RÅ också har anfört, möjlighet lill en nyanserad
skälighetsbedömning i det enskilda fallet. Jag återkommer närmare lill detla i
specialmotiveringen.

Den föreslagna lagstiftningen bör i enlighet med
utredningsförslagel tas upp i en särskild lag även om den har åtskilliga
beröringspunkter med såväl sanktionslagen som med valulalagsliftningen. Behovet
av invesieringsförbudel beslår så länge det politiska läget i Sydafrika
motiverar del och så länge en resolulion eller rekommendation av FN:s säkerhetsråd
inte ger förulsält-ningar för tillämpning av sankiionslagen. Reglerna bör, som
också framhållits under remissbehandlingen, utformas i så nära anslutning som
möjligt till sistnämnda lag.

2.4.1 Allmänt om förbudets omfattning

Enligt utredningsförslaget bör investeringsförbudet riktas
mot svenska juridiska personer med säte här i landet, såsom aktiebolag,
handelsbolag och ekonomiska föreningar. Något praktiskt behov av att låta det
omfatta också enskilda, fysiska personer finns inle enligl ulredningen. Några
invändningar mol delta har inte gjorts under remissbehandlingen och jag delar
utredningens uppfattning i detta hänseende.

I likhel med utredningen anser jag att en reglering som
inte sträcker sig

s. 32 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:196 32

längre än lill ett förbud förde angivna svenska
rättssubjekten ull själva direkt köpu ukiier eller företuundru liknunde
iransuklioner inle får tillräcklig effekt. Situationen är ju den alt
verksamheten i Sydufriku vanligen utövas genom doilerförelag som bildus och
drivs enligl den sydufrikansku lagsiiftningen. Oflu ingår i koncernen också
doilerförelag i yiierligare undra länder. Ett förbud som enbart avser svenska
direktinvesteringur kan därför enkelt kringgås genom all undra förelag i
koncernen förelur de förbjudna trunsak-lioncrna lill förmån för dotter- eller
syslerföretag i Sydafrika.

Lagsiiftningen bör därför utformas så all den säkerställer
en svensk kontroll över agerandet hos svenskdominerade dotterföretag utanför
våra gränser i vad gäller deras förhållande lill Sydafrika. En förutsättning
måste självfullei vara alt moderföretaget rent faktiskt har ett bestämmande
inftytande över doilerförelaget, vilket ju är utmärkande för koncernförhållandet.

Flera remissinstannser har gjort invändningar mot en sådan
reglering. Dels har folkrättsliga hinder åberopats, dels har det hävdats alt
del skulle uppslå svårigheter all bestämma vilka företag som bör falla in under
ett koncernbegrepp. Att några folkrättsliga hinder inte föreligger har jug
redan berört. Till frågan om koncernbegreppet återkommer jag senare.

1 likhet med utredningen anserjag all de investeringarsom
försloch främst bör förbjudas är sådana som innebär en nyetablering av
svenskdominerade företag i Sydafrika. Den lämpligaste åtgärden måste därvid
enligt utredningen vara ell förbud mot varje förvärv mol vederlag av aklier
eller andelar i sydafrikanskl företag eller av rörelse eller del av rörelse.
Förbudet bör även gälla förvärv av obligationer och liknande värdepapper som
sådant företag utfärdar. Det bör enligl utredningen inte heller vara tillåtet
att ge sydafrikanskt förelag tillskott av pengar eller annan egendom för dess
verksamhet. Tillskott skall därvid fattas i vidsträckt mening. Ej heller bör
det vara tillåtet att stullu säkerhet för företagets långfristiga skulder.

För en ordning som syftar till kontroll av sydafrikanska
dotterföretags invesieringar är det enligl utredningen inle tillräckligt att
kontrollera kapitaltillförseln från övriga koncernförelag i fråga om de
investeringsåtgärder som nyss nämnts. Det är således nödvändigt att även styra
investeringsbesluten i dotterföretagen genom att direkt inrikta förbudet mot
anskaffning av anläggningstillgångar. Utredningen, som i fråga om vad som skall
förslås med anläggningstillgångar hänvisar till 13 § bokföringslagen (1976:125),
framhåller särskilt all under begreppet "anskaffa anläggningstillgångar"
bör falla inle bara förvärv av färdig maskin eller liknande ulan även
tillverkning av sådana tillgångar.

Några synpunkter på vilka invesleringsåtgärder som i och
för sig bör omfattas av förbudet har inte givits under remissbehandlingen. Min
uppfattning är att invesieringsförbudel för all bli effektivt bör omfatta
samtliga de ålgärder som utredningen föreslagit.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:196 33

Som
framgår av vad jag har sagt i anslutning till de folkrättsliga övervägandena
kan det emellertid inte bli fråga om all rikta ell förbud direkt mol
dotterföretag i utlandet. Förbudet måste begränsas lill del företag i Sverige -
moderföretaget - som har inflytande över dotterförelaget. Del blir således del
svenska företagel som får åläggas ett siraffsanklionerat ansvar för alt dess
dotterföretag i Sydafrika eller i annat främmande land inle företar
investeringar i strid med den svenska lagstiftningen. Jag återkommer senare
lill den förbjudna gärningen, som jag i delta hänseende beskriver som
"bidra genom handling eller underlåtenhet". Vidare återkommer jag
till frågan om vem eller vilka som skall anses företräda företaget vid ansvar
för brott mot lagen och bäras. k. företagaransvarsamt till straffbestämmelser
och reglerom förverkande.

2.4.2
Koncernbegreppet

Det
koncernbegrepp som utredningen har utgått från i sina överväganden bygger på 1
kap. 2 § aktiebolagslagen (1975:1385). Där föreskrivs all om aktiebolag äger så
många aktier eller andelar i svensk eller utländsk juridisk person att del har
mer än hälften av rösterna för samtliga aktier eller andelar, aktiebolaget är
moderbolag och den juridiska personen dotterföretag. Äger dotterföretag eller
äger moderbolag och dotterföretag eller flera dotterföretag tillsammans aklier
eller andelar i juridisk person i den angivna omfattningen, är också den
sistnämnda juridiska personen dotterföretag till moderbolaget. Om ett
aktiebolag - utan att äga röstmajoritet - på grund av aktie- eller
andelsinnehav eller avtal har ett bestämmande inflytande över en juridisk
person och dessutom en betydande andel i resultatet av dess verksamhet, är
enligt samma paragraf aktiebolaget moderbolag och den juridiska personen
dotterföretag. Moderbolag och dotterförelag utgör tillsammans en koncern.

Utredningen
anser att den angivna koncerndefinitionen i det aktuella sammanhanget bör
vidgas på så sätt att förbudet kommer att omfatta inte bara koncerner där
moderföretaget är ett svenskt aktiebolag utan även fall där modern är en juridisk
person över huvud taget t. ex. handelsbolag, ekonomisk förening eller
stiftelse.

Utmärkande
för en koncern är bl. a. att ett bestämmande inflytande kan utövas frän ett
förelag, moderföretaget, över ett annat, dotterföretaget. Jag anser detta vara
en ändamålsenlig utgångspunkt för förbudslagstiftningen. Härtill kommer att
moderföretaget skall ha en betydande andel i dotterföretagets resultat.

Någon
kritik har inte heller i och för sig riktats mot utredningsförslaget i detta
hänseende under remissbehandlingen. Några remissinstanser anser emellertid att
det kommer att bli svårt att visa att ett koncernförhållande föreligger när
ägarintresset understiger 50 procenl. Vidare har det påpekats att ett bolag som
endast har t. ex. 10 procent av aktierna i ett annat bolag kan ha

i
Riksdagen 1978/79. 1 saml. Nr 196

s. 34 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:196 34

ell
bestämmande inflytande, om övriga aklier ur splittrade på många händer, men
därmed inte en beiydande andel i resultatet. Något koncernlorhållande kan då
enligt detta synsätt knappast föreligga och i varje fall inle om andelen i
resultatet delas efter aktieinnehavet.

När
moderföretaget är aktiebolag torde del enligl min mening i och för sig inte
komma att uppslå några för dessa sammanhang speciella tillämpnings-eller
bevisproblem med avseende på koncernbegreppet, eftersom det ju är
aktiebolagslagens begrepp som ligger till grund.

När
moderföretaget är annan juridisk person än aktiebolag finns för närvarande inte
några särskilda koncernregler all på samma sätl falla tillbaka på. I detta
sammanhang kan jag emellertid hänvisa till att man vid tillämpningen av lagen
(1974:12) om anställningsskydd torde anse att koncernförhållande i varje fall
kan föreligga i den formen att moderföretaget utgörs av ett handelsbolag (jfr
prop. 1973:129 s. 136 0- Vidare kan jag erinra om all i ett inom
jusliliedeparlemenlel utarbetat förslag till lag om ändring i lagen
(1951:381)om ekonomiska föreningar, vilket förslag inom kort kommer att
remissbehandlas, har upptagits koncernregler enligt vilka moderföretaget är
ekonomisk förening. I betänkandet (SOU 1978:67) Nya bolagsregler m. m. föreslås
med direkt förebild i 1 kap. 2 § aktiebolagslagen att bl. a. handelsbolag och
näringsidkande stiftelse skall kunna vara moderföretag i koncern. Uppenbarligen
står vi här inför en utveckling av koncernbegreppet i svensk räll som kan
väntas resultera i lagstiftning om koncerner där "modern" är annan
juridisk person än aktiebolag. Jag förutser med hänsyn härtill inte att det
skall vålla några svårigheteratt använda ett koncernbegrepp som omfatlar också
företagskonstellationer där "modern" inte är aktiebolag.

2.4.3
Begreppet "bidra genom handling eller underlåtenhet"

Enligt
utredningsförslagel får en svensk juridisk person varken genom handling eller
underlåtenhet medverka till att dess utländska dotterföretag i eller utanför
Sydafrika nyetablerar sig där. Inte heller får svensk juridisk person genom
handling eller underlåtenhet medverka till att ett sydafrikanskt dotterförelag
skaffar sig anläggningstillgångar.

Utredningen
framhåller att medverkan i dessa sammanhang avser en självständig gärning och
således inte medverkan i strikt straff rättslig mening. Del straffrättsliga
begreppet medverkan, som anges i 23 kap. 4 § brottsbalken såsom främjande av
straffbar gärning "med råd eller dåd" och vars närmare innebörd har
utvecklats i rättstillämpningen, saknar enligt utredningen relevans i detta
sammanhang.

Flera
remissinstanser har invänt mot att utredningen använder termen medverkan i en
annan betydelse än det straffrättsliga medverkansbegreppet häri 23 kap. 4 §
brottsbalken, utan att det särskilt anges i lagtexten. Även jag anser det
mindre lämpligt att använda termen medverkan och förordar att ordet bidra
används.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:196 35

Utredningsförslaget
utgår från att moderföretaget skall ha en plikt att aktivt övervaka
dotterföretagens verksamhet i Sydafrika i syfte att förhindra brott mot
förbudslagstiftningen. Denna plikt kommer bl. a. till uttryck i förslaget om
att moderföretaget årligen skall upprätta investeringsplan för dotterföretaget
med angivande av finansieringsmetoder. Moderföretaget kan därigenom enkelt
hålla sig underrättat om planer som strider mot lagstiftningen.

Del
ligger enligt utredningen i sakens natur att investeringsplanen skall redovisa
att det inte finns några avsikter att investera i t. ex. anläggningstillgångar
i Sydafrika för såvitt inle dispens begärs för dessa. Skulle moderföretaget
från dotterföretaget erhålla underiag för investeringsplan som visar motsatsen,
kan det inte förhålla sig passivt. Det måste tvärtom aktivt verka för att
förhindra att dotterföretagets angivna planer sätts i verket. Passivitet inför
dokumenterade planer på en aktiv investeringsverksamhet i strid mot
förbudslagstiftningen grundar enligt förslaget straffansvar. Även
underiå-tenhet att över huvud tagel skaffa in underiag för en investeringsplan
för dotterföretaget bör grunda straffansvar om det visar sig att
dotterföretagel anskaffat anläggningstillgångar.

Utredningen
anför vidare alt om man i en svenskstyrd koncern har tillsatt en styrelse i
dotterföretaget som inte känner sig bunden av den svenska
Sydafrikalagstiftningen, man bör vara skyldig att aktivt verka för att
styrelsen fåren annan sammansättning. Försummar man det och leder förhållandet
till att dotterföretaget vidtar förbjudna investeringsåtgärder, får
underiåtenheten anses ha bidragit till åtgärderna och straffansvar inträda. Att
utredningen ansett sig kunna inta en så strikt hållning beror på att dess
förslag helt tar sikte på situationer där moderförelaget faktiskt har ett
bestämmande inflytande. Detta inflytande kan utövas inte endast genom beslut på
dotterföretagets stämmor utan också genom särskilda underhandsdirektiv till
dotterföretagets ledning.

Jag
delar utredningens uppfattning i nu anförda hänseenden. Med anledning av några
remissyttranden vill jag påpeka att direktiv av sistnämnt slag förekommer och
anses i vissa fall t. o. m. kunna grunda skadeståndsansvar enligl 15 kap. 3 §
aktiebolagslagen. Det förtjänar att påpekas att den rent faktiska möjligheten
till underhandsdirektiv indirekt erkändes i 210 § i 1944 års aktiebolagslag som
föreskrev skadeståndsskyldighet för aktieägare som uppsåtligen genom begagnande
av sill inflytande över styrelseledamot, verkställande direktör eller
likvidalor förorsakade viss skada. Någon ändring på denna punkt har inte
åsyftats med 1975 års aktiebolagslag.

Det föreligger således en
plikt för moderföretaget att handla dels genom att införskaffa underlag för
investeringsplan, dels genom att söka förhindra att planer på brott mot
förbudslagstiftningen som redovisas i det nämnda underiaget sätts i verket.
Underlåtenhet på någon av dessa punkter är straffbar, om förbjudna
investeringar kommer till stånd.

Självfallet
kan man inte ställa krav på moderföretaget att hindra förbjudna

s. 36 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:196 36

invesleringsåtgärder
i fall där ulländsk lagsliftning eller utländska myndighetsåtgärder rent
fakiiskt gör det omöjligt all påverka dolterföretagets handlande. Inte heller
om dotterföretagel handlar i strid mol givna order kan ansvar ulkrävas. Enligt
min mening bör för undvikande av ansvar för passivitet krävas all man från
moderföretagets sida gör ett allvariigt menat försök så långt de faktiska
förhållandena medger del att påverka dotterföretaget att avstå från
investeringarna. Som förut har nämnts kan därvid eventuellt krävas all
moderförelaget aktivt verkar för all dolterföretagets styrelse för en annan
sammansättning.

1
detta sammanhang kan påpekas an förslagets uttryckliga regel om att även
underlåtenhet skall vara ansvarsgrundande ligger i linje med de regler som
utbildats inom specialstraffrätten när det gäller brott som förövats av
företrädare för juridiska personer. Detla har även framhållits under remissbehandlingen.
Den allmänna plikt att leda och övervaka verksamheten, som följer av en
funktion i företagsledningen, har i praxis ansetts medföra viss skyldighet att
på eget initiativ granska och övervaka förvaltningen för att förvissa sig om
alt den äger rum på ett lagenligt sätt. I vart fall torde en ledamot av företagsledningen
vara skyldig att ingripa till förhindrande av lagöverträdelser så snart han
fått anledning till misstanke om detta.

I
förarbetena till sanktionslagen har också framhållits, att om någon, som utövar
kontinuerlig ledning av en verksamhet, uraktlåter att ingripa mot företeelser i
verksamheten som innefattar överträdelse av förbud, underiå-tenhetatt ingripa
kan bedömas som positivt handlande (prop. 1971:77 s. 91 O-Som exempel nämns att
ett aktiebolag i Sverige, som har inflytande över ett utländskt bolag,
underiåter att försöka se till att dotterbolaget upphör med en verksamhet som
strider mot sanktionslagstiftningen.

2.4.4
S. k. företagaransvar

När
det gäller förbjudna investeringsåtgärder som företas direkt av svenska
juridiska personer möter enligl utredningen inte några särskilda svårigheter
att fastställa vem som har ansvaret. Utredningen hänvisar till att
rättstill-lämpningen på vanligt sätt får bestämma med hänsyn till
omständigheterna i det särskilda fallet vem som kan hållas ansvarig för brottet.

I
fråga om föreskriven skyldighet att övervaka utländska dotterföretags
investeringsverksamhet i Sydafrika bör emellertid ansvarstalan enligt utredningen
som regel riktas mot ledamöterna i koncernens styrelse. Endast i exceptionella
fall skall styrelsen med befriande verkan kunna delegera denna skyldighet.
Utredningen har däremot inte uttalat sig om vem som bör bära ansvaret för
underiåtenhet att fullgöra skyldighet att upprätta s. k. investeringsplan
eller alt lämna föreskrivna uppgifter om dotterföretagens verksamhet.

Under
remissbehandlingen har kritik riktats mot utredningens uttalande om att
koncernledningen, dvs. styrelsen i moderföretaget, bör ges ett så gott

s. 37 Kontrollera mot PDF

Prop.1978/79:196 37

som
strikt ansvar för investeringsverksamheten i de utländska dotterföretagen.
Detla skulle enligt några remissinslanser innebära en avvikelse från sedvanliga
i rättspraxis utbildade reglerom s. k. företagaransvar, vilket bl. a. bygger på
grundsatsen alt ansvaret bör åvila den som med den arbetsfördelning som gäller
i branschen eller enligl förelagets egen organisation har det avgörande
inflytandet över den det av verksamheten vartill överträdelsen hänför sig.

Jag anser det inte
nödvändigt att såsom utredningen föreslagit lägga ett principiellt eller i del
närmaste strikt ansvar på koncernledningen i fråga om de aktuella
dotterföretagens investeringsverksamhet. Det kan nämnas att man inte heller i
sanktionslagen, vilken här liksom i övrigt i möjlig mån bör tjäna som förebild,
varit inne på en sådan tankegång (jfr prop. 1971:77s. 91 Q-De regler som har
utbildats i domstolspraxis om straffansvaret för dem som leder juridiska
personer och har största möjigheten att förebygga lagöverträdelser i
verksamheten, bör kunna anses ändamålsenliga även i förevarande sammanhang.
Detta innebär emellertid självfallet inte att koncernledningen kan delegera
ansvaret för investeringsbesluten i Sydafrika till personer som är oåtkomliga
för det svenska rättsväsendet t. ex. till styrelsen i dotterföretag i Sydafrika
eller dotterföretag i tredje land.

2.4.5
Straffbestämmelser m. tn.

Utredningen
föreslår att överträdelse av investeringsförbudet skall kunna medföra
straffansvar om den sker uppsåtligen eller av grov oaktsamhet. Det skall dock
inte dömas till ansvar i ringa fall. Utredningen har framhållit att höga krav
måste ställas på koncernledningen och att försummelse att upprätta
investeringsplan får anses konstituera grov oaktsamhet om otillåten investering
sker i dotterföretaget. I straffskalan ingår böter eller fängelse. För underiåtelse
att fullgöra skyldighet all upprätta investeringsplan för verksamheten i
Sydafrika eller att redovisa hur verksamheten där utvecklas föreskrivs böter.

Några invändningar mot
förslaget i dessa hänseenden har inte gjorts under remissbehandlingen och även
jag ansluter mig till detta. Jag vill dock erinra om vad jag har anfört i
anslutning till de folkrättsliga övervägandena om den begränsning i
ansvarshänseende som kan uppkomma vid eventuella lagkollisioner.

Brottsbalkens allmänna
regler i 23 kap. om ansvar för anstiftan eller medhjälp till brott torde bli
analogt tillämpliga vid överträdelser av investeringsförbudet i den mån
fängelse ingår i straffskalan. Utredningen har föreslagit att dessa regler inte
skall vara tillämpliga i fråga om brott som avser dotterföretags verksamhet.
Anledningen härtill skulle vara det närmast strikta ansvar som enligt
utredningsförslaget läggs på koncernledningen. I övrigl skulle de emellertid
gälla.

Jag
anser att dessa regler över huvud laget inte bör vara tillämpliga vid brott

s. 38 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:196 38

mot
den föreslagna lagsiiftningen. Så är inte heller fallet i fråga om
sanktionslagen, som ju så långt som möjligt bör tjäna som förebild. Där har bl.
a. åberopats alt inom ramen för medverkansreglerna i brottsbalken kan falla åtskilligt
handlande som ler sig föga straffvärt med hänsyn lill de syften lagen är avsedd
alt tjäna. Särskilt i fråga om verksamhetsområden såsom industrin måste det
uppstå stora svårigheter att bestämma kretsen av personer som kan komma i fråga
för medverkansansvar. Avgränsningen av kretsen kan i det konkreta fallet lätt
komma att bli godtycklig (jfr prop. 1971:77 s. 25 f och 58). Dessa argument har
samma bärkraft här. Inte heller försök, förberedelse eller stämpling till brott
(jfr 23 kap. brottsbalken) bör bestraffas.

2.4.6 Förverkande

Enligl
utredningsförslagel skall egendom som har varit föremål för brott enligt lagen
eller värdet av sådan egendom samt utbyte av sådant brott förklaras förverkat
om det inle är uppenbart obilligt.

Förslaget
innebär, som också påpekats under remissbehandlingen, en avvikelse från
motsvarande bestämmelser i sanktionslagen. Enligl den senare skall utbyte av
brott sålunda förklaras förverkat om del ej är uppenbart obilligi, medan annat
förverkande skall ske endast om det är påkallat till förebyggande av brott
eller eljest särskilda skäl föreligger.

Sanktionslagens
förverkandebestämmelser utgår från de allmänna principerna för förverkande som
har kommit till uttryck i 36 kap. brottsbalken. Enligt min mening saknas här
anledning frångå dessa. Dock bör i förhållande till dessa en mindre jämkning
göras med hänsyn till att det svåriigen kan tänkas något fall där förverkande
av egendom som frambragts genom brott mot samma lagstiftning kan bli aktuell,

2.4.7 Dispens

Som
tidigare berörts föreslår utredningen regler om dispens från investeringsförbudet
för att begränsa föriuster och undvika friställningar. Dispens, som dock inte
får ges för nyetablering, skall enligt förslaget kunna meddelas för viss
investering eller för investeringar i visst företag under ett år. Enligt
utredningen bör man acceptera en ordning som innebär att den svenska
företagsamheten kan leva kvar i Sydafrika i avvaktan på att apartheidsystemet
avvecklas. Utredningen anser att del kan vara värdefullt aU svensk industri
därför behåller ett fotfäste på den sydafrikanska marknaden. Av det skälet bör
man i princip godta att företagen flr fortsätta att investera i sådan
utsträckning som är absolut nödvändig för att de efter hand skall kunna ersätta
försliten utrustning. En expansion av verksamheten Hr det emellertid inte bli
fråga om.

Utredningen
förutsätter emellertid en tillämpning av dispensreglerna som är restriktiv men
som tar hänsyn till de enskilda företagens situation. Det framhålls att
reglerna bör öppna möjligheter att påverka företagen så alt de.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:196 39

där
del är möjligt att finna ersättningsmarknader, drar sig bort från den
sydafrikanska marknaden och i stället investerar på annat håll. Förslaget
innebär enligt utredningen att regeringen, i vars hand del bör ligga att
meddela dispenser, alltid kan säga nej till en ansökan. Några lagfästa
garantier för dispens för t, ex. ersäitningsinvesteringar bör inle ges.

Under remissbehandlingen
har hävdats såväl att dispensmöjligheterna är för snäva och all förelagen bör
ges en ovillkorlig rätt lill ersäilningsinvesle-ringar som att reglerna är för
vida och skapar möjligheter att kringgå investeringsförbudet.

Jag delar utredningens
uppfattning om att det är lämpligt att det principiella förbudet mot invesieringar
kompletteras med de angivna dispensmöjlighe-lerna. Med hänsyn till syftet med
invesieringsförbudel bör dispens i enlighet med utredningsförslaget givetvis
endast ges företag som nu är etablerade i Sydafrika. Jag delar även
utredningens uppfattning alt dispensreglerna skall tillämpas restriktivt, men
att hänsyn skall tas till de enskilda förelagens situation. Dispens bör inte
under några omständigheter ge utrymme för en utvidgning av förelagens
verksamhet. Enligt min mening bör det dock vara möjligt all ge dispens för en
investering som direkt syftar lill all förbättra de sociala arbetsvillkoren för
de svarta. Sålunda bör dispens kunna avse invesieringar i t. ex. en
hälsocentral. Garantier för all dispens inte skall leda till att förelagen
expanderar skapas genom den skyldighet att upprätta investeringsplan och den
informationsplikt om verksamheten som åläggs företagen. Jag skall återkomma
till detla senare.

Vissa av de förelag med
sydafrikanska dotterföretag som berörs av den aktuella lagsiiftningen har i
skilda sammanhang hävdat att de måste lägga ner dotterföretagens verksamhet om
dessa inte tillåts expandera. I likhet med ulredningen inser jag såsom jag
framhållit tidigare alt detta kan bli en konsekvens av invesieringsförbudel. I
de fall då en avveckling blir nödvändig bör emellertid den svenska
koncernledningen med det föreslagna dispensförfarandet kunna få rimlig tid alt
omorientera verksamheten mol nya marknader och finna ny sysselsättning ål
anställda som tidigare tagit del i koncernens sydafrikaverksamhet.

Under remissbehandlingen
har vidare framförts krav på all dispensreglerna skall ges en mera entydig
utformning än vad förslaget innebär bl. a. för att förelagen vid sin planering
lättare skall kunna bedöma om en dispensansökan kommer alt beviljas.

En garanterad räll för
förelagen att göra ersäitningsinvesteringar skapar enligt min mening
ofrånkomligen utrymme för viss expansion. Detta är också utredningens
uppfattning. Den har framhållit att t, ex, en föråldrad maskinpark då skulle
kunna ersättas med en ny som har betydligt större produktionskapacitet.

Jag
är således inte beredd alt ge regler om någon garanterad rätt att företa
investeringar. Regeringen måste med hänsyn till syftet med investeringsförbudet
alltid kunna säga nej till dispens. Del kan nämnas att utredningen

s. 40 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:196 40

diskuterat
möjligheten av all ge de aktuella företagen frihet an inom vissa i lagen
angivna ramar på egel ansvar företa ersäitningsinvesteringar i Sydafrika. Ell
syfte med detla skulle vara all begränsa den byråkratiska apparat som följer
med en obligatorisk dispensprövning. Svårigheterna att i lag bestämma rambelopp
som visseriigen räcker för de investeringar av ersäitningskaraklär som behövs
för att bevara företagets verksamhet vid högst nuvarande omfattning men å andra
sidan inte medger investeringar av expansionska-rakiär är emellertid uppenbara.
Kriterier som skulle passa för ell förelag passar inte för ett annat.
Ulredningen fann del inte heller möjligl att utforma generella regler om detta.

Med
hänsyn till att de förelag det här gäller endast uppgår till en ljugotal anser
utredningen att det inte möter några oöverstigliga svårigheter att fastställa
ett investeringsprogram för eitvart av dem och utredningen föreslår en sådan
ordning. Jag delar utredningens uppfattning och vill tillägga att del
huvudsakligen torde bli aktuellt med dispens i fråga om de ca tio företag som
bedriver tillverkning.

För
alt tillmötesgå företagens behov all lättare kunna planera sin verksamhet och
samtidigt uppnå ett mindre byråkratiskt förfarande föreslår jag att regeringen
får rätt all medge förelag, som innan lagstiftningen har trän i kraft har
förbundit sig all inte utvidga sin verksamhet i Sydafrika, rätt au göra
ersäitningsinvesteringar ulan särskild dispens. Rätten bör omfatta utrangerad,
avyttrad eller förlorad anläggningstillgång. Från övervakningssynpunkt
förutsätter ett sådant medgivande informationsskyldighet om verksamheten och
efterhandskontroll i samma utsträckning som för andra förelag som omfattas av
invesieringsförbudel.

Jag
har tidigare berört den investeringsplan som det svenska moderföretaget enligl
förslaget skall vara skyldigt att åriigen upprätta för varje sydafrikanskt
dotterföretag. Utredningen framhåller att sådan plan självfallet skall ges in i
samband med ansökan om dispens för närmast följande räkenskapsår. Man kan
emellertid också tänka sig, framhåller utredningen vidare, situationer där en
sliten anläggning i Sydafrika behöver ersättas med en ny som skall byggas under
en längre period än ett år. I sådant fall bör dispens kunna gälla hela
investeringsprojektet. Självfallet måste man enligt ulredningen räkna med att
förhållandena kan förändras under det år dispensen gäller. En brand kan t. ex.
nödvändiggöra vissa ersäitningsinvesteringar. Det bör då stå regeringen fritt
att öka den medgivna investeringsramen. Visar det sig å andra sidan att
förelaget försummat att i sin ansökan uppge omständigheter om sin verksamhet
som, om de varit kända när ansökningen prövades, skulle ha lett till avslag,
bör enligl utredningen dispensen kunna återkallas eller del medgivna
investeringsbeloppet reduceras.

Jag
instämmer i nu berörda synpunkter. I anslutning lill frågan om ålerkallelse av
dispens vill jag framhålla all sådant medgivande att utan särskild dispens företa
ersättningsinvesteringar, som jag nu föreslår, bör

s. 41 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:196 41

återkallas
om företagel utvidgar sin verksamhet i strid med avgiven förklaring all inle
göra delta. Delsumma bör gällu om de förulsäUningar under vilka medgivandet har
lämnats eljest ändrus på ell uvgörunde sätt. Självfullei bör ett återkallande
inte ske om det ler sig obilligi.

Som
redan framgått bygger dispensprövningen enligl utredningsförslaget på tanken
att det ringa antal företag - i praktiken ca tio som bedriver till verkning-för
vilka dispens kan bli aktuell, varje år ansöker om tillstånd t ill de
investeringar som enligt deras mening måste företas och att del ankommer på
förelagen att visa att investeringarna inte öppnar möjligheter all expandera i
området. Jag ansluter mig till detta.

I
utredningsförslaget har reglerna om dispens tagits upp såsom övergångsbestämmelser
till reglerna om investeringsförbud. Del har påpekats under remissbehandlingen
att dispensbeslämmelserna har karaktär av permanent reglering och att de därför
bör tas upp i själva lagen. Jag delar denna uppfattning.

2.4.8
Investeringsplan, informationslämnande och sekretess

Som
redan har berörts föreslår utredningen en straffsanklionerad skyldighet för
moderföretaget i en svenskstyrd koncern med egen rörelse eller dotterföretag i
Sydafrika att åriigen dels upprätta investeringsplan för rörelsen eller
dotterföretagel, dels redovisa hur verksamheten i Sydafrika utvecklas.

Skyldigheten
alt upprätta investeringsplan, som skall innehålla uppgifter om investeringar i
såväl anläggnings- som omsättningstillgångar, tjänar enligt utredningen två
syften. Dels skall den inskärpa vikten av alt koncernledningen aktivt verkar
för att statsmakternas intentioner med sydafrikalagstiftningen inte
omintetgörs, dels tjänar den som grund för den straffrättsliga regleringen.

Informationsskyldigheten
behövs enligt ulredningen för att kontrollera att investeringsförbudet
efterievs. Den information som är av intresse i detta sammanhang är främst
sådan som ger besked om hur verksamheten i resp. företag i området utvecklas
med avseende på produktion, omsättning, antal anställda och företagna
investeringar. Det föreslås att regeringen skall kunna föreskriva om skyldighet
all redovisa ytterligare omständigheter som kan ha betydelse för kontrollen.

Ulredningen
framhåller vidare att den svenska företagsamheten i Sydafrika i dag är föremål
för stort intresse i den offentliga debatten och att det är angeläget att ge
garantier för att så bra sakunderlag som möjligl för en debatt här i landet i
sydafrikafrågan. Från den synpunkten bör man enligt utredningen sträva efter en
så öppen redovisning som möjligl av vad som förekommer i dispensärendena eller
i fråga om den information som förelagen eljest enligt förslaget skall lämna
till regeringen i kontrollsyfte. Mot detta står emellertid enligt utredningen
näringslivets krav på skydd mot att

s. 42 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:196 42

deras
investeringsplaner m. m. kommer till konkurrenternus kännedom. Avvägningen
mellan dessa motstående intressen får ske inom ramen för
sekretesslagstiftningen.

Även om del sålunda inte
är möjligl au ha en ordning med absolut offentlighet beträffande innehållet i
investeringsplaner m. m. som ges in tillsammans med dispensansökningar och
regeringens behandling av dessa eller de åriiga redovisningarna för kontrollen
av verksamheten, bör det enligl utredningen inte möta några betänkligheter mot
all regeringen årligen låter publicera uppgifter som ger en tillförlitlig bild
av utvecklingen i väsentliga hänseenden inom varje enskilt förelag. Detta kan
lämpligen ske i den formen att regeringen varje år till riksdagen lämnar en
redogörelse på motsvarande sätt som i dag sker i. ex. beträffande tillämpningen
av 20 § utlänningslagen (1954:193).

Jag delar utredningens
uppfattning om behovet av att företagen åläggs att i enlighet med förslaget
upprätta investeringsplan och lämna information. Jag anser även att del är
lämpligt att regeringen offentliggör uppgifter om företagens verksamhet på det
sätl som ulredningen föreslår.

Om inte annat föreskrivs
kommer de handlingar som ges in till regeringen med dessa uppgifter alt vara
offentliga. Med stöd av 21 S lagen (1937:249) om inskränkningar i rätten att
utbekomma allmänna handlingar kan regeringen meddela erforderliga bestämmelser
om att handlingarna inte flr lämnas ut om detta kan leda till men för
företaget. Jag har i denna fråga samrått med chefen för justitiedepartementet,
som kommer att föreslå regeringen behövliga föreskrifter.

I detla sammanhang kan
nämnas att det under remissbehandlingen har framhållits alt möjligheterna för
företagen att skaffa fram erforderiiga uppgifter för den föreslagna
informationsskyldigheten kan försvåras och t. o. m. i viss utsträckning
omintetgöras av sydafrikansk lagstiftning. Detla är emellertid, som jag har
berört under avsnitt 2.2.2, en konsekvens om vi får vara beredda på.
Beträffande informationen från utländska dotterföretag, är man hänvisad lill
den rätt att erhålla upplysningar, som följer av den för dotterföretaget
gällande utländska lagstiftningen och till den press på företaget som
moderföretaget kan utöva på grund av sin faktiska maktposition i detta. Delta
kan som jag redan har berört i de folkrältsliga övervägandena (avsnitt 2.3)
innebära en konflikt mellan den sydafrikanska lagstiftningen som förbjuder att
uppgifter om dotterföretaget lämnas ut och de föreslagna reglerna om skyldighet
för moderföretaget att lämna information. Som jag skall beröra närmare i
specialmotiveringen lill de föreslagna reglerna om åtalsprövning kan detta leda
till ansvarsbefrielse för moderförelaget.

2.5
Ikraftträdande

Jag
föreslår i likhet med utredningen att lagstiftningen bör träda i kraft den 1
juli 1979.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:196 43

2.6
Ersättningsfrågan

Det
föreslagna förbudet mot invesieringar kan medföra ekonomiska förluster för de
förelag som berörs. Utredningen föreslår emellertid inle att någon lagfäst rätt
lill ersättning införs. Utredningen hänvisar till all frågan om ersättning för
ekonomisk skada till följd av att förbud meddelas med stöd av ny lag
diskuterats i tidigare lagstiftningssammanhang och all statsmakterna därvid av
flera skäl inte ansett det lämpligt med särskilda ersättningsregler.
Utredningen hänvisar i detta sammanhang till sanklionslagens förarbeten (prop.
1971:17 s. 64).

Flera
remissinstanser har krävt att särskilda ersättningsregler införs i den nu
aktuella lagstiftningen. Jag delar emellertid utredningens uppfattning på denna
punkt och hänvisar liksom ulredningen till att man tidigare i liknande
sammanhang inte ansett det lämpligt att i lag närmare ange förutsättningarna
för en ersältningsrätt. Såsom utredningen påpekat hindrar detta emellertid inte
att en skadelidande vänder sig till statsmakterna med en begäran om
gottgörelse. Det (år då i varje särskilt fall prövas om och i vad mån det kan
finnas skäl au låta den skadelidande få ersäuning av statsmedel för lidna
förluster.

3
Upprättat lagförslag

1
enlighet med det anförda har inom handelsdepartementet upprättats förslag till
lag om förbud mot investeringar i Sydafrika och Namibia. Förslaget bör fogas
lill protokollet i detla ärende som bilaga 4.

4
Specialmotivering

Denna
paragraf innehåller det principiella invesieringsförbudel och molsvarar 1 §
utredningsförslaget, dock med vissa jämkningar i punkterna 3 och 4.

Förbudet
riktar sig, som jag närmare har angett i den allmänna motiveringen (avsnitt
2.4.1), endast lill svenska juridiska personer. Att ett utländskt förelag ägs
av svenska intressen gör det inte till svensk juridisk person i paragrafens
mening (jfr 1 kap. 2 § aktiebolagslagen).

Punkt
1. Som jag har framhållit (se bl, a, avsnitt 2,4,1) skall svenska företag
förhindras au genom investeringar etablera sig på den sydafrikanska marknaden,
1 enlighet härmed föreskrivs förbud mot förvärv av rörelse eller del därav som
drivs i Sydafrika eller Namibia, Rörelsebegreppet är väl känt i

s. 44 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:196 44

svensk
rätt och torde inle behöva utvecklas närmare. En motsvarande förbud finns i 5 a
!; lagen (1916:307)om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom
m. m. Jag hänvisar till vad som anfördes i del sammanhanget (jfr prop.
1973:72). Utanför rörelsebegreppet, liksom företagsbegreppet i punkten 2,
faller sådan humanitär verksamhet som bedrivs av kyrkliga och andra ideella
organisationer liksom andra kulturella och vetenskapliga insalser som varken
direkt eller indirekt syftar till att ge ekonomisk vinst.

Punkt
2. Svensk juridisk person för enligt denna punkt inte mol vederlag förvärva
aktie eller andel i sydafrikanskl eller namibiskt förelag. Svensk juridisk
person fSr inte heller mol vederlag förvärva obligation eller annan
skuldförbindelse, som är avsedd för den allmänna omsättningen och har utfärdats
av sådant företag.

Kravet
på vederlag innebär att gåva, testamente etc. faller utanför förbudet. Utanför
förbudet faller även förvärv av aktier på grund av fondemission, som ju endast
innebär en uppdelning av befintliga aktier och inte tillför företaget
ytterligare kapital. Att teckna aktier i samband med nyemission är däremot inte
tillåtet och aktieägaren hänvisas i stället alt i förekommande fall försöka
sälja sin teckningsrätt, om han inte kan få dispens enligt 4§. Även övertagande
av befintligt företag genom fusion omöjliggörs.

Som
skuldförbindelser avsedda för den allmänna omsättningen räknas främst
obligationer och föriagsbevis.

Svensk
juridisk person flr inte heller enligl denna punkt ge sydafrikanskt eller
namibiskt företag tillskott av pengar eller annan egendom som är avsedd att
användas i dess verksamhet. I den allmänna motiveringen (avsnitt 2.4.1) har jag
framhållit att tillskott i förevarande sammanhang har en vidsträckt mening. Det
bör självfallet inbegripa förfaranden som går ut på att det svenska
rättssubjekten i realiteten företar en kapitalöverföring genom alt sälja till
uppenbart underpris till eller köpa till uppenbart överpris från sitt
sydafrikanska dotterföretag. Kapitalförsörjning av dotterförelaget genom
koncernbidrag är givetvis inte heller tillåten.

Sist
i denna punkt föreskrivs förbud för svenska juridiska personer att ställa
säkerhet för sydafrikanskt eller namibiskt företags långfristiga skulder,
varmed här förstås skulder med en löptid av mer än fem år. Utanför förbudet
faller t. ex. remburser och kortfristiga krediter. Som säkerhet räknas pant och
borgen men även andra ansvarsförbindelser av den typ som skall tas upp i balansräkningen
under punkterna C och D i det balansräkningsschema som föreskrivs i 19 §
bokföringslagen.

Punkt
3. Enligl denna punkt får svensk juridisk person inte bidra till andess
dotterföretag eller dolterdotterföretag i utlandet köper sydafrikansk eller namibisk
rörelse eller köper andelar eller obligation i, tillskjuter medel till eller
ställer säkerhet för sydafrikanskt eller namibiskt företag. En svenskstyrd
koncern kan således inte låta ett dotterföretag i Sydafrika, Namibia eller
annat främmande land företa sådana transaktioner som ett svenskt rättssubjekt
enligt punkten 1 eller 2 är förbjudet företa.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:196 45

Den
förbjudna gärningen beskrivs som "alt bidra genom handling eller
underiåtenhet". Innebörden härav har utvecklats i den allmänna motiveringen
(avsnitt 2.4.3).

Punkt
4. Denna punkt förbjuder svensk juridisk person all genom handling eller
underlåtenhet bidra till anskaffning uv anläggningstillgångar i sydafrikanskt
eller namibiskt dotterföretag. Formuleringen innebär en viss justering i
förhållande lill utredningsförslagel därigenom att handlingen eller underlåtenheten
skall ha bidragit till själva anskaffandet av tillgångarna och inte till
beslutet i doilerförelaget.

Vad
som skall förstås med anläggningstillgångar och anskaffning av sådana
tillgångar har jag angivit i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.4.1).
Definitionen på anläggningstillgångar anknyter till 13 § bokföringslagen.

Andra
stycket innehåller en koncerndefinition som anknyter till 1 kap. 2 §
aktiebolagslagen. Jag har behandlat koncernbegreppet i den allmänna
motiveringen (avsnitt 2.4.2).

2 §

Denna
paragraf, som motsvarar 2 >; utredningsförslaget, föreskriver skyldighet
för moderföretaget i svenskkontrollerad koncern med egen rörelse eller
dotterföretag i Sydafrika eller Namibia att årligen upprätta investeringsplan
för rörelsen eller dotterföretaget med angivande av finansieringsmetoder.

De
moderföretag det i huvudsak kommer att gälla är aktiebolag, vilka enligl 11
kap. 10 § aktiebolagslagen är skyldiga att upprätta koncernredovisning.
Koncernen har i allmänhet också en sådan storlek att moderbolaget enligt 11
kap. 11 § sjätle slyckel samma lag är skyldigt att avge finansieringsanalys
för koncernen. Ändamålet med en sådan finansieringsanalys är all ge en översikt
över koncernens finansierings- och investeringsförhållanden. I analysen skall
visas dels hur koncernen tillförts medel, dels hur medlen använts och dels hur
förändringar av rörelsekapitalet under räkenskapsåret har uppstått.
Finansieringsanalysen skall fogas till koncernförvallningsberäl-telsen (jfr 11
kap. 9 § fjärde stycket aktiebolagslagen).

Koncernredovisning
skall fastställas pä moderbolagets bolagsstämma senast sex månader efter
utgången av moderbolagets räkenskapsår. Alla koncernföretagen, även de utländska,
skall ha samma räkenskapsår, om inte riksskaileverket medgivit undantag
härifrån (12 § femte stycket bokföringslagen).

Som
jag har framhållit i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.4.3 och 2.4.8) tjänar
paragrafen till vägledning vid tolkningen av begreppet "bidra genom
handling eller underiåtenhet" i I § första stycket 3 och 4 samt att
inskärpa vikten av alt koncernledningen särskilt övervakar dotterföretagen i
Sydafrika och Namibia.

Investeringsplanen
skall innehålla uppgifter om investeringar i såväl

s. 46 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:196 46

anläggnings-
som omsättningstillgångar. Av I § följer all investeringarna i
anläggningstillgångar i princip skall vara noll, vilket jag också framhållit
iden allmänna motiveringen (avsnitt 2,4,3), 1 4 !j finns emellertid vissa
dispensmöjligheter som kan föranleda alt även investeringar i
anläggningstillgångar tas upp.

Investeringsplanen är i
motsats till finansieringsanalysen en intern handling för bolaget, I den mån
planen emellertid anger investeringar i anläggningstillgångar, vilkas
genomförande moderbolaget inte avser att förhindra, måste moderföretaget söka
dispens och planen bifogas då ansökningshandlingen. Som jag har berört i den
allmänna motiveringen (avsnitt 2,4,8) bör det finnas möjlighet att undanta
ansökningshandlingarna inkl, investeringsplanen från den annars gällande
offentlighetsprincipen.

Skyldigheten
all upprätta investeringsplan är straffsanktionerad i 6 § tredje slyckel.

3 §

I
paragrafen, som ulan sakliga ändringar molsvarar 3 § utredningsförslaget, ges
bestämmelser som skall möjliggöra för regeringen att kontrollera hur lagen
efterlevs. I enlighet härmed föreskrivs skyldighet för moderföretaget i en
svenskstyrd koncern med verksamhet i Sydafrika eller Namibia att varje år lill
regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer redovisa hur verksamheten
där utvecklas.

I paragrafen anges
särskilt att redovisningen skall innehålla uppgifter om produktion, omsättning,
antal anställda och företagna investeringar. Som jag har framhållit i
anslutning till 2 § berör lagstiftningen i huvudsak endasi koncerner på vilka
aktiebolagslagen är tillämplig. Uppgifter av nämnt slag ingår regelmässigt i
koncernens årsredovisning. Sålunda skall i förvaltningsberättelsen lämnas
upplysning om sådana för bedömningen av moderbolagets resp. koncernens
verksamhetsresultat och ställning viktiga förhållanden, för vilka redovisning
inte skall lämnas i resultaträkning eller balansräkning. Dessutom skall
upplysning lämnas om händelser av väsentlig betydelse för bolaget, som har inträffat
under räkenskapsåret eller efter deltas slut. Har bolaget eller koncernen
anställda i flera länder skall löner och ersättningar anges särskilt för varje
land jämte uppgift om medelantalet anställda i resp. land (11 kap. 9§
aktiebolagslagen). Tilläggas kan att moderbolagets resp. koncernens
bruttoomsätlningssumma i princip skall offentliggöras (11 kap. 6 ij
aktiebolagslagen).

De uppgifter som nu
föreskrivs är mer specifika än vad som gäller enligt aktiebolagslagen.
Regeringen kan vidare föreskriva att ytterligare omständigheter skall
redovisas, om de har betydelse för att kontrollera lagens efterlevnad. Med
hänsyn till att uppgifterna sålunda kan innehålla affärshemligheter måste man
räkna med att de behöver underkastas sekretess. I den allmänna motiveringen
(avsnitt 2.4.8) har jag berört att en sammanställ-

s. 47 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:196 47

ning
av uppgifterna årligen skall lämnas lill riksdagen.

Jag
anser att regeringen i lagtexten bör ges bemyndigande an föreskriva om
skyldighei för förelagen all lämna ytterligare uppgifter av betydelse för
kontrollen av deras verksamhet.

4 §

I
denna paragraf föreskrivs om dispens från del principiella förbudet mot
invesieringar enligl 1 §. Paragrafen motsvarar punkterna 2-4 i utredningsförslagets
övergångsbestämmelser. Dispensreglernas närmare innebörd har jag behandlat i
den allmänna motiveringen (avsnitt 2.4,7),

Enligl./öVswsryc/ff/flr
dispens från 1 § meddelas för svensk juridisk person som vid ikraftträdandet av
lagen själv eller genom utländskt dotterföretag driver rörelse i Sydafrika
eller Namibia, Dispens prövas i enlighel med vad jag har utvecklat i den
allmänna motiveringen (avsnitt 2.4.7) av regeringen.

Andra
stycket föreskriver att dispens får meddelas för helt år eller för visst
investeringsprojekt. Ett sådant projekt kan då ta flera år att genomföra.
Vidare föreskrivs au dispens inte flr göra del möjligl för sökanden all utvidga
sin verksamhet i Sydafrika eller Namibia. Inom denna ram ges regeringen full
frihet alt bestämma beloppet eller vägra dispens.

I specialmoiiveringen lill
2 och 3 t;!; har jag redovisat rutinen för upprättandet av investeringsplan och
koncernredovisning. Del är naturiigt att det svenska moderbolaget i samband med
all koncernredovisning för räkenskapsår 1 upprättas också färdigställer en investeringsplan
för räkenskapsår 3 beträffande de sydafrikanska eller namibiska företagen och
ger in den vid liden för bolagsstämman under räkenskapsår 2. Då har regeringen
och bolaget drygt sex månader på sig att diskutera och pröva ärendet.

I
enlighet med vad jag har anfört i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.4.7)
föreskrivs i tredje stycket an beslut om dispens får återkallas eller ändras om
de uppgifter som beslutet grundats på visar sig ha varit oriktiga.

5S

Denna
paragraf saknar motsvarighet i utredningsförslaget. Den innehåller, som jag har
berört i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.4.7), bestämmelser om att
regeringen flr medge företag, som kan söka dispens enligt 4 §, rätt att utan
särskild dispensansökan ersätta utrangerad, avyttrad eller förlorad
anläggningstillgång. En förutsättning härför är att företaget före lagens
ikraftträdande uttryckligen har förbundit sig att inte utvidga sin verksamhet i
Sydafrika eller Namibia.

Medgivandet
innebär självfallet inte befrielse från skyldighet all i övrigt rätta sig efter
lagens regler om investeringsförbud. Skyldighet att upprätta investeringsplan
enligt 2 § och lämna information enligt 3 § föreligger således ändå. En
investering som går utöver medgivandet kan föranleda straffansvar

s. 48 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:196 48

för
brott mot 1 !;. Medgivandet får återkallas om del visar sig att verksamheten
utvidgas eller eljest särskilda skäl föreligger (jfr avsnitt 2.4.7).

6§

Denna
paragraf innehåller straffljestämmelser och motsvarar i allt väsentligt 4 S
utredningsförslaget. Den har motsvarighet i II § sanktionslagen.

första stycket föreskrivs straff för den som är ansvarig för brott mot I §.
Rättssubjektet i 1 § är en juridisk person. Av allmänna regler följer
emellertid att straffanspråket skall riktas mot den eller de fysiska personer
som bär ansvar för den förbjudna gärningen. Jag har behandlat denna fråga, som
rör s, k, företagaransvar, i den allmänna motiveringen (avsnitt 2,4.4),

I
detla sammanhang kan framhållas att ställföreträdare för ell dotterföretag i
Sydafrika inte i denna egenskap kan hållas straffrällsligt ansvariga för
företagets investeringar ens om de är svenska medborgare med hemvist här i
landet. Straffsanktionerna rikvas mot moderförelagets ställföreträdare. Det kan
även påpekas all det är åklagaren som har bevisbördan för att ett
koncernförhållande föreligger. Gör moderföretaget exempelvis gällande att det
inte har ett bestämmande inflytande över dotterföretaget och kan påståendet
inte vederläggas kan straffansvar inte komma i fråga.

Enligt 4 § ges möjlighet
till dispens från förbudet i 1 §, Ansvar enligl första stycket i förevarande
paragraf kan inträda när man har genomfört eller bidragit till en investering
utan att över huvud taget söka dispens. Ansvar kan också inträda om
investeringen genomförs trots vägrat tillstånd. Ett tredje fall är när
företaget genomför en investering som går utöver dispensen,

I
subjektivt hänseende krävs uppsåt eller grov oaktsamhet. Jag har berört detta i
den allmänna motiveringen (avsnitt 2,4,5),

Straffskalan för uppsåtligi
brott inrymmer böter eller fängelse i högst två år. Det innebär bl. a. att
brottet preskriberas efter fem år. Vid grov vårdslöshet är straffet böter eller
fängelse i högst sex månader. Preskriptionstiden är därmed två år,
Sankiionslagen har motsvarande straffsatser. Med hänsyn till att fängelse
sålunda ingår i straffskalan kan bl, a, husrannsakan företas i samband med
utredning av brott mot 1 §,

Straffansvar
bör inte ulkrävas i ringa fall. En bestämmelse härom har lagils upp i andra
meningen i delta stycke.

Jag har tidigare (avsnitt
2,4,5) nämnt att jag i motsats till utredningen anser att reglerna i 23 kap.
brottsbalken om ansvar för anstiftan och medhjälp inte skall vara tillämpliga.
En regel härom har tagils in som andra stycke. I nyssnämnda sammanhang framhöll
jag att inte heller försök, förberedelse eller stämpling till brott bör
bestraffas. Någon särskild bestämmelse om detta behövs dock inte.

Brott
mot 1 § kan begås såväl här i landet som utomlands. En särskild regel om
domstols kompetens i mål om sådana brott tas därför upp i 7 §.

I
tredje stycket föreskrivs böter för den som är ansvarig för underiåtelse att

s. 49 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:196 49

fullgöra
skyldighet enligt 2 eller 3 §,

Jag
har tidigare (avsnitt 2,4,3) nämnt att underiåtenhet att över huvud tagel skaffa
in underiag för en investeringsplan för dotterföretaget bör grunda straffansvar
för brott mot I § om del visar sig alt dotterförelaget anskaffat
anläggningstillgångar. Härvidlag gör sig moderbolaget även skyldigt till
underlåtenhet att upprätta investeringsplan enligl 3 S. Alt döma till ansvar
för båda brotten samtidigt kan emellertid inte komma i fråga.

7 §

Brott
mot 1 § kan även begås utomlands t. ex. genom aktieköp på Londonbörsen för
medel som lagligen finns i England, I sådana fall torde svensk domstol sakna
kompetens att tillämpa ansvarsbestämmelserna i 6 §, om annat inte föreskrivs
särskilt. Enligt 2 kap, 2 § brottsbalken är svensk lag nämligen inle tillämplig
om gärningen är fri från ansvar enligt lagen på gärningsorten, vilket flr
fömtsättas vara fallet i de flesta länder vid den tidpunkt då
invesieringsförbudel träder i kraft. De undanlag från kravet på dubbel
straflbarhet som görs i 2 kap, 3 § brottsbalken torde inte vara tillämpliga med
hänsyn bl, a, till att lagen snarast får anses ha de svarta i Sydafrika som
skyddsobjekt. Brott mot bestämmelserna kan till följd härav knappast uppfattas
som förövade mot Sverige,

Med
hänsyn härtill ges i paragrafen - i enlighet med 6 § utredningsförslaget och
efter mönster av 11 § sanktionslagen - en regel som ger svensk domstol
kompetens att döma svenska medborgare som utomlands har begått brott mot 1 §, I
förhållande till utredningsförslaget och även till sanktionslagen har dock
gjorts den avvikelsen att undantag inte görs från 2 kap, 5 a § brottsbalken.
Sistnämnda bestämmelse har föranletts av 1970 års europeiska konvention om
brottsmålsdoms internationella rättsverkningar och undantag görs endasi med
stöd av konventionsbestämmelser (jfr, prop, 1972:98),

8§

Denna
paragraf innehåller regler om förverkande på grund av brott. Som jag har berört
i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.4.6) avviker bestämmelserna i viss mån
från motsvarande regler i 5 § utredningsförslaget men överensstämmer så när som
på en mindre punkt helt med reglerna i 12 och 13 §§ sanktionslagen. De allmänna
bestämmelserna i 36 kap. brottsbalken om förverkande är här på samma sätt som
inom specialstraffrätten i övrigt direkt tillämpliga.

EnVigi
forsla stycket skall utbyte av brott enligt lagen förklaras förverkat om det
inte är uppenbart obilligi. Härvidlag överensstämmer mitt förslag med
utredningsförslaget.

Enligt
andra stycket skall egendom som har använts som hjälpmedel vid

4 Riksdagen 1978/79. I saml. Nr 196

s. 50 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:196 50

bron
eller värdet av sådun egendom förklaras förverkad, om det är påkallat lill
förebyggande av brott eller eljest särskilda skäl föreligger. Detsamma gäller
egendom med vilken tagils befallning som utgör brott enligl lagen. Bestämmelsen
överensstämmer i slorl sen med 36 kap. 2 § broltsbulken.

9 §

Denna
paragraf som motsvarar 7 § utredningsförslaget och 14 i; sanktions-lagen,
innehåller en regel om särskild ålalsprövning vid brott mot lagen. 1 paragrafen
föreskrivs generellt alt åtal för brott mot lagen - vare sig det har begåtts
utom eller inom landet - flr väckas endast efter förordnande av regeringen
eller den regeringen bemyndigar därtill.

Som
jag redan har framhållit i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.4) kan åtal
genom kravet på särskild åtalsprövning underiåtas i vissa fall. Härigenom kan
hänsyn las till bl. a. all lagföring skulle te sig stötande eller alt en
handling, som är förbjuden, i det enskilda fallet kan vara ursäktlig. Detta kan
vara särskilt angelägel mot bakgrund av att svenska dotterföretag i utlandet är
underkastade den främmande statens lag. Jag har tidigare i bl. a. avsnitt 2.2.2
och 2.4.8 berört att möjligheterna att uppfylla skyldigheten enligt 3 § att
lämna information kan vara beskurna på grund av sydafrikansk lag. Kan
informationen inte tillhandahållas företagsledningen i Sverige t. ex. därför
att straffansvar skulle utkrävas i Sydafrika torde detla i enlighet med de
folkrättsliga principer, som jag förut har utvecklat i fråga om s. k. lagkollisioner
(avsnitt 2.3 och 2.4.5), innebära att förutsättningar för straffbarhet över
huvud taget inte föreligger. Även näraliggande fall kan emellertid tänkas där
en lagföring skulle framstå som obillig. Frågan får bedömas från fall till
fall. Finns däremot informationer tillgängliga hos moderföretaget i Sverige
skall uppgifterna självfallet lämnas, eljest inträder straffansvar.

5
Hemställan

Jag
hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över förslaget till lag om förbud
mol investeringar i Sydafrika och Namibia.

6
Beslut

Regeringen
beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:196 51

Bilaga
1 Sammanfattning av sydafrikautredningens betänkande

1 Inledning

Situationen
i Sydafrika är i flera avseenden unik. Inle någonstans i väriden drivs en så
långtgående och systematisk diskriminering grundad på hudfärg. Raspolitiken har
inskrivits i lag och den utgör ett rättesnöre för förvaltningen, samhällets
uppbyggnad och medborgarnas inbördes relationer. Regimen ifråga har därtill
inte i något enda väsentligt hänseende visat att den är beredd att ompröva sin
raspolitik. Man kan vidare konstatera att utvecklingen i Sydafrika under lång
tid och särskilt under de senaste åren gått mot en försämring av folkflertalets
politiska och ekonomiska förhållanden. Den förda politiken framstår allt
tydligare som stridande mol folkmajoritetens vilja och intressen.

Situationen
i Sydafrika är också unik i den meningen all den enligt FN:s generalförsamling
utgör ett hot mot internationell fred och säkerhet. En överväldigande majoritet
av väridens länder, däribland vårt land, har därför krävt alt FN vidtar till
buds stående tvångsåtgärder gentemot Sydafrika. Kravet på införandel av
ekonomiska sanktioner stöds av ett stort antal länder - också detta är unikt.
Det finns i själva verket inte någol annat existerande fall där del
internationellt föreligger en så stark politisk anslutning till kravet på
tvångsåtgärder. Än så länge utgör emellertid stormakternas vetorätt i FN:s
säkerhetsråd ett hinder för kollekliva sanktioner.

Från
omväridens sida har man under avsevärd tid sökt påverka den sydafrikanska
samhällsordningen. Den vita befolkningsminorilelen har dock hitintills inte i
något väsentligt hänseende tillmötesgått det sydafrikanska folkflertalets och
omväridens krav på en demokratisering. Tvärtom har det politiska och ekonomiska
förtrycket gentemot det svarta folkflertalet skärpts. Motståndet mol
rasåtskillnadspolitiken i Sydafrika har därför under senare år blivit allt
kraftfullare. Såväl inne i landet som utanför dess gränser krävs nu
grundläggande förändringar i samhällsordningen. De svartas motstånd mot raspolitiken
är idag mer militant än kanske någonsin tidigare. Utvecklingen i Sydafrika och
förändringarna i landets närmaste omgivning har lett till an de vita
makthavarna snabbi ökat den militära och polisiära upprustningen. Tydligare än
någonsin framstår situationen i Sydafrika som ett allvarligt hot mot
internationell fred och säkerhet. Rasmotsättningarna i landet har kraftigt
skärpts.

På
skilda håll i omväriden finns idag en växande beredvillighet att utöva
påtryckningar på den sydafrikanska regimen. Också i länder i västväriden som
tidigare varit negativa till tvångsåtgärder kan i flera fall en förändrad

s. 52 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:196 52

hållning
inregistreras. Enskilda sluter såsom Norge, Kunadu och Nigeria har nyligen ulan
uu avvakta cli sanklionsbcslul i FN:s säkerhetsråd vidtagit åtgärder för all
minska det ekonomiska samröret med Sydafrika. I andra länder övervägs för
närvarande liknande mall och steg. I november 1977 beslöt FN:s säkerhetsråd om
cii bindunde vapenemburgo mol Sydafrika. Den formella grunden för besluiei vur
ull vapenexixiri lill Sydafrika ansågs utgöra ell hot mol internationell fred
och säkerhet.

Den
inlernulionellu debatten har ulltmer konccnirerai sig på ekonomiska sunklioner
enligt FN-sludgan som det främsta medlet genom vilket mun utifrån kan medverka
lill en fredlig förändring av den djupt orättfärdiga samhällsordningen i
Sydafrika.

Från
svensk sida har man under de senusle 10 åren gång efter unnun framhållit att
ekonomiska sanktioner, siudgeenligi beslutade inom FN:s rum, måste genomföras
för uu framtvinga nödvändiga förändringar i del sydafrikanska samhället. Med
beklagande har den svenska regeringen vid åtskilliga tilirällen tvingats
konsiutera all FN:s säkerhetsråd inte kunnat enas om såduna sanktioner. I FN:s
generalförsamling har emellertid majoriteten för en anslutning till
bojkoiipolitiken hclu tiden vuxit.

På
försommaren 1977 hemställde en enhällig svensk riksdug om alt regeringen
ulurbeuirell förslag som innebur ull i svensk lagstiftning i surskild ordning
införs förbud mol kupiiulexpori lill Sydafriku, liksom lill del uv Sydafriku
alltjämt ockut'>erade Namibia, i samband med föreiagsinvesleringar där.
Vidare förutsatte man alt regeringen skulle låta ombesörja överläggningar med
närmust berörda svenska förelag i syfte all åsiadkomma en begränsning av dessas
verksamhet i Sydafrika (och i förekommande fall i Namibia) till vad som under
rådande omständigheter synes lämpligt.

Riksdagsbeslutet
innebar således alt en begränsning av svensk näringsverksamhet i Sydafriku och
Namibia bör komma till stånd genom två samtidiga ålgärder, nämligen dels
förbud mol kapitalexport, dels en överenskommelse mellan statsmakterna och de
berörda företagen som går ut på att företagen åtminstone inte motverkar syftel
med ett kapitalexporlförbud genom all finansiera investeringar i Sydafrika och
Namibia med andra medel än kapital frän Sverige. Den specielle
utredningsmannens, Valter Åman, överiäggningar liksom våra egna sonderingar hos
svenska förelag med verksamhet i Sydafrika har givit vid handen att den
kombination av kapitalexporlförbud och frivilliga begränsningar som sålunda
förulsalies inte är iTiöjlig au uppnå, därför au svensk industri inte synes
vara beredd au medverka lill inskränkningar i den svenska näringsverksamheten
i Sydafrika.

Mot
denna bakgrund har kommittén sett sig nödsakad att söka andra lagtekniska
lösningar än ett kapitalexporlförbud för att uppnå den av riksdagen efterlysta
begränsningen av de svenska företagens verksamhet i området till vad som under
rådande omständigheter synes vara lämpligt.

Ett
rent kapilalexportförbud utan begränsningsålaganden av förui berört slag skulle
nämligen bli ett slag i luften.

Den
nu aktuella lagsiiftningen bör primärt syfta lill att stoppa investeringar i
Sydafrika och Namibia. Ett totalförbud för alla investeringar skulle emellertid
slå orimligt hårt mot de redan etablerade svenska företagen i området.
Kommittén förutser ett behov av undanlag från ett principiellt investeringsförbud
främst för att begränsa föriusier eller undvika friställningar i Sverige

s. 53 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:196 53

vid
föreiug med verksamhet i dessu länder. Dennu lunke har också stöd i den debatt
som föregick riksdagens beslut.

Lagtekniskt
anser kommittén del bäsiu varu att ulformu investerings-kontrollen som ett
principiellt förbud för förelag med säte i Sverige alt företa eller medverka
lill vissa transaktioner med avseende på ekonomisk verksamhet i Sydafrika eller
Namibia. Förbudet kan i vårt förslag förenas med vissu dispensmöjligheter när
det gäller förelag som redan är etablerade på den sydafrikanska marknaden.

2 Sydafrikanska Republiken

I
kapitel 2 lämnas en kortfallad orientering om Sydafrika. I förgrunden står
härvid rasåtskillnadspolitiken och dess ekonomiska och politiska konsekvenser
för folkflertalet. Del betonas särskili all moisuuningarna i del sydaf rikanska
samhället under senare år kraftigt skärpts. Den viktigaste orsaken till
skärpningen stod all finna i del förhållandel all de svarta kraftfullare än på
länge och på bred from avvisar regimens rasätskillnadspolitik.

De
vita makthavarna insåg tidigt att den svarta medveienhetsrörelsen -
konkretiserad genom olika öppet verksamma sammanslutningar - po-leniielll
utgjorde ett allvariigt hot mol den beslående samhällsordningen. Myndigheterna
ingrep därför på skilda sätt mot organisationerna ifråga, t. ex. genom un
bannlysa deras svarta ledare. I juni 1976 kom det till en urladdning mellan
svarta ungdomar och de vita makthavarna. Skolungdomar i Soweto, den afrikanska
stadsdelen i anslutning till Johannesburg, protesterade mol
utbildningssystemets utformning. Demonstrationen utvecklades på kort tid till
en våldsam konfrontation och myndigheterna sökte med brutala medel kväsa den.
Trots regimens hårda ingripande spred sig de svartas revolt lill flera andra
ställen i landet. Allt som allt torde ett tusental människor ha mist sill liv
till följd av den våldsamma konfrontationen mellan styrande och styrda som ägde
rum vid denna tid.

Den
sydafrikanska regimen har på skilda sätl sökt bemästra de svartas allt
kraftigare motstånd mot rasåtskillnadspolitiken under sjuttiotalet. Myndigheterna
ingrep med långtgående åtgärder mot enskilda och organisationer. I oktober 1977
förbjöds exempelvis en rad sammanslutningar för svarta. På samma gång tvingades
del Kristna Institutet all upphöra med sin verksamhet. Radikala svarta och
vila bannlystes.

Mellan
åren 1972-1977 mer än tredubblades försvarsanslagen i fast penningvärde.
Regimen förklarade all landet befann sig i ett tillstånd nästinlill öppet krig.
Till följd av de ökade spänningarna i landet påskyndades också genomförandet av
den s. k. hemlandspolitiken.

Bilden
av den samhälleliga utvecklingen är emellertid inte entydig. Sålunda påbörjade
regimen i mitten av sjuttiotalet en del liberaliseringar, vilket skall ses som
motåtgärder mot de förut beskrivna allt tydligare motsättningarna i samhället.
Genomförda eller föreslagna ålgärder innebär onekligen vissa smärre lättnader i
de många regler som styr de svartas tillvaro. Förändringarna har emellertid en
ringa praktisk innebörd. Inte i något hänseende tillmötesgås genom dessa
liberaliseringar de mer grundläggande krav som de svarta framställt.

s. 54 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:196 54

3 Sydafrikafrågan i ett internationellt perspektiv

I
kapitel 3 analyseras sydafrikafrågan i ell internationellt perspektiv. Kring
sextiotalets början hårdnade på fleru håll i väriden hållningen gentemot den
sydufrikansku ruspolitiken. Man krävde handfasta aktioner mot landet. Nu
inleddes en påtaglig "internationalisering" av frågan om
apariheidpolitiken. Fortsättningsvis skildras i detta kapitel de åtgärder som
på internationellt plan föreslagits och lidvis förverkliguts i syfte all
påverka den sydafrikanska samhällsordningen. Vidare berörs några orsaker lill
all blockadtanken inte vann nämnvärd praktisk anslutning. Slutligen redovisas
sydafrikafrågans internationella läge under sjuttiolalel.

Omvärldens
strävan att påverka Sydafrikas samhällsordning intensifierades vid mitten av
sjuttiotalet. Skarpare än någonsin fördömdes nu raspolitiken och kraven på
internationella aktioner vann vidgad anslutning. Bakgrunden härtill kunde i hög
grad sökas i de scenväxlingar som ägde rum i Södra Afrika kring minen av
årtiondet. En följd av dessa blev att Sydafrikas säkerhetspolitiska situation
förändrades. På samma gång ökade utomstående staters engagemang i regionen.

4 Utländska investeringar i Sydafrika

Kapitel
4 ägnas ål de utländska investeringarna i Sydafrika och deras roll.

Sedan
lång tid tillbaka är Sydafrikas ekonomiska liv länkat till väslväri-dens. I
själva verket har landets ekonomiska utveckling under de senaste 100 åren varit
starkt beroende av ett fåtal stater i Västeuropa, främst Storbritannien.
Handels- och invandringsslatistiken, uppgifter om turism och utländska
investeringar visar att detla beroendeförhållande gör sig gällande också idag.
Huvudskälet lill att utländskt kapital dras till Sydafrika är landets
enastående råvarurikedom och sjudande industriella verksamhet.

Utländska
företag som bedriver verksamhet i Sydafrika ingår vanligtvis i koncerner vilka
äger företag i många länder och som eftersträvar en internationell expansion.
Här finns en av drivkrafterna till etableringen i Sydafrika.

Den
sydafrikanska regeringen visar såväl i ord som i handling en välvillig
inställning till utländska förelag. Löneläget är gynnsamt för företagen. Vidare
utmärks Sydafrikas arbetsmarknad av stabilitet.

Genom
importrestriktioner och andra ekonomisk-politiska ålgärder har regeringen i
Sydafrika ofta tvingat del utländska företaget att engagera sig i en
tillverkning på platsen.

Ur
de styrandes, alltså ur den vita minoritetens, synvinkel är de utländska
investeringarna i landet viktiga. Sydafrikas ekonomiska framåtskridande kräver
stora investeringar, vilka till en del måste finansieras med riskvilligt
utländskt kapital. Företag som etablerar sig i Sydafrika tillför vidare landet
teknologiskt kunnande. Utländska invesieringar är också politiskt betydelsefulla
då de kan ses som ett uttryck för att omvärlden hyser tilltro till Sydafrika.

Det
torde knappast finnas någol entydigt och på en gång för alla givet

s. 55 Kontrollera mot PDF

Prop.1978/79:196 55

svar
på frågan om del utländska kupitalets politiska och ekonomiska roll i
Sydafrika. Utanför Sydafrika, liksom pu mer radikalt politiskt håll i Sydafrika,
betraktas emellertid i lilliagande utsträckning de utländska investeringarna
som en bidragande orsak lill den sydafrikanska regimens fortbestånd.

Inflödet
UV utländskt kapital för invesieringar är alllsedan mitten av sextiotalet av
slor betydelse för Sydafrikas ekonomiska liv. Under åren 1976 och 1977 kunde
man emellertid notera ökade svårigheter att dra lill sig sådani kapital. År
1975 uppgick nelloinflödel till 1 774 miljoner rand, vilket betydde det största
årliga nelioinflöde som överhuvud förekommit. Näst-följande år halverades detla
belopp och för år 1977 beräknade man all i bäsia fall kunna bibehålla samma
nivå.

De
privata direktinvesterarna, främst företag, har visat allt mindre benägenhet
att göra långsiktiga satsningar i del sydafrikanska näringslivet. Konkret
betyder detta att man inte i samma höga takt som hittills vågat eller velai
nyelablera eller utöka redan befintliga dotterförelag i landet. Samtidigt har
statens och enskilda bankers upplåning utomlands ökat. I huvudsak har sådana
utlandskrediler kännetecknats av all de har haft en kort löplid, ofta 12
månader och därunder. Lånen har därtill ställt sig jämförelsevis dyra genom att
de löpt med hög ränta. Sydafrikas inlåning av långsiktigt kapital minskade
under åren 1976 och 1977 på ett för landets kapitalför-sörining i det närmaste
katastrofalt sätt.

Utöver
återhållande fiiktorer av rent ekonomiskt slag förelåg för presumtiva
kapitalplacerare i Sydafrika alltmer negativa politiska omständigheter. Dessa
hänförde sig till olika plan. Den politiska handelsutvecklingen i Södra Afrika
ingav hos många investerare en allmän oro för framtiden i denna del av världen.
En väpnad konfrontation mellan och inom regionens länder kunde inte uteslutas.
1 Sydafrika förekom våldsamma uriaddningar vid mitten av år 1976 och därefter,
vilket visade an landets ditlillsvarande politiska stabilitet i viss
utsträckning rubbats.

Vidare
tilltog vid denna tid de internationella ansträngningarna i syfte att fa till
stånd ekonomiska sanktioner gentemot Sydafrika. I några länder, inklusive USA,
vidtogs eller förespråkades från inflytelserikt håll åtgärder för all strypa
det ekonomiska utbytet med Sydafrika.

Mycket
lalar för att investerarna börjat bli medvetna om att Sydafrika är ell land
kännetecknat av alt innehavarna av den politiska makten tar stora risker, vilka
kan äventyra gjorda invesieringar och begränsa vinstmöjligheterna. Detla är
givetvis inte liktydigt med all uiländska investerare kommer att föriora sill
intresse för den sydafrikanska marknaden. En alltmer kännbar brist i väridens
försörjning av sådana mineraler som landet besitter ger en grund för fortsatta
investeringar från utlandets sida. Däremot finns anledning förmoda att den tid
är förbi då utländska investerare bedömde landet som i politiskt hänseende
stabilt.

5 Förbindelserna mellan Sverige och Sydafrika

I
kapitel5 skildras översiktligt några viktiga slag av förbindelser mellan Sverige
och Sydafrika.

s. 56 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:196 56

Ända
in på 1950-lalel förhärskade i Sverige en positiv bild av Sydafrika. Till stor
del bottnade detta i an Sydafriku under del kulla krigels dagur uppfaltades som
en med västvärlden lierad stat.

På
del ekonomiska området utvecklades tidigt ett samarbete mellan de två länderna
i fråga. En grund härför var de invandrade skandinaver som mol slutet av
1800-lalet lyckats skapa sig förmögenheier och inflytande i del sydafrikanska
samhället. Under 1890-talet sköt den svenska exporten till Sydafrika fart.

Under
perioden 1920-1948 vidgades handelsutbytet steg för steg. År 1948 destinerades
nära 2,3 procent (till ett värde av 91 miljoner kronor) av Sveriges totalexport
till denna marknad. Endast Argentina och USA var vid samma tid viktigare som
utomeuropeiska mottagare av svensktillverkade produkter.

I
den ökade handelns kölvatten följde företagseiableringar i Sydafrika. På
1920-talet startade svenska bolag verksamhet där. Genom produktion och
försäljningsorganisation på platsen tillförsäkrade sig svenskt näringsliv
ulrymme på den allt expansivare sydafrikanska marknaden.

Inställningen
pä officiellt svenskt håll till Sydafrika ändrades på väsentliga punkter under
sextiotalets första hälft. Förskjutningen betingades av flera omständigheter:

G
Opinionstrycket hade kraftigt vuxit i sydafrikafrågan.

D I FN och i andra
internationella sammanhang drev en stor grupp länder

allt hårdare
sydafrikafrågan, särskilt märktes kravet på sanktioner. D Utvecklingen i
Sydafrika utvisade allt tydligare regimens brutalitet och

dess
kallsinnighet mot omvärldens vädjanden om liberaliseringar.

Den
svenska regeringens inställning till Sydafrika skärptes med tiden även i fråga
om kravet på FN-sanktioner såsom en följd av att situationen i Sydafrika ansågs
utgöra ett hot mot internationell fred och säkerhet.

Sydafrikafrågan
fick däremot under återstoden av sextiotalet en mer undanskymd plats än
tidigare i den allmänna utrikesdebatten. Till slor del hörde delta samman med
att Mellanöstern och, i synnerhet, Vietnam starkt engagerade den svenska
opinionen. Därtill kom att händelseutvecklingen i de portugisiska
afrikakolonierna och i Rhodesia både här hemma och internationellt vid denna
tid tilldrog sig ett mer omedelbart intresse.

Ekonomiska
relationer mellan Sverige och Sydafrika förekommer idag på ett flertal områden,
men förbindelserna har inte någon framträdande plats för någoidera landet.
Sveriges varuutbyte med Sydafrika uppgick år 1977 till 479 miljoner kronor.
Exporlen till Sydafrika utgjorde 356 miljoner och importen därifrån 123
miljoner. Ett exportöverskott om nära en kvarts miljardkronor kunde således för
svenskt vidkommande bokföras detta år. Vårt land kan sedan lång lid tillbaka
uppvisa en sådan positiv balans i varuhandeln med Sydafrika,

Varuutbytet
mellan Sverige och Sydafrika expanderade under tidsskedet i något lägre takt än
vad som var fallet för vårt lands totala utrikeshandel.

För
svensk utrikeshandel i stort intar Sydafrika en blygsam plats. År 1961
destinerades strax under en procent av totalexporten till detta land.
Motsvarande andel uppgick till 0,79 procenl år 1975 och två år senare lill 0,42
procenl, Sydafrikas roll som köpare av svervska produkier blev alliså under
denna period mer underordnad än tidigare.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:196 57

Mellan
Sverige och Sydufriku förekommer utöver varuhundeln en kom-mersielli utbyte på
transporiområdei, vilket främst rör rederinäringen och den irafikflygning SAS
upprunhåller på Sydufriku,

Mol
slutet UV 1800-iulei blev Sydafriku en viktigt fält för svensk
niis-sionsverksamhei. Därigenom grundlades koniukier mellan krisinu i de ivu
länderna och under lång lid förblev missionen den främsta källan i vårt land
för information om Sydafriku.

Också
idag utgör missionen en inie oväsentlig länk mellan Sverige och Sydafrika.
Genom all svenska missionssummansluiningar och deras närslående hjälporgan
ekonomiskt understödjer verksumhel i landet bidrar de i viss mån till att skapa
en självtillii och på längre sikt också politisk medvetenhet hos de svarta som
kommit i kontakt med berörda kyrkor.

Allmänt
gäller au de svenska missionsorganisationernu sedan en lid tillbaka avvecklat
sin direkta ledning av verksamheten i Sydufriku. I ställei har denna överförts
på inhemska kyrkor, vilka leds av svaria. Missionsinsatsen anses på svenskt
håll numera främst böra inriktas på alt ge stöd lill dessa inhemska kyrkor så
alt de på egen hand och av egen kraft kan utvecklas.

6 Svenska investeringar i Sydafrika

Kapitel
6 behandlar de hel- eller delägda svenska företagens verksamhet i Sydafrika.

Bolag
i Sydafrika med svenskt ägarinslag är med få undanlag dotterföretag till någol
storföretag i vårt land. En elablering i Sydafrika utgör enligt dessa koncerner
ett led i deras strävan att befästa och helsi yiieriigare stärka sin ställning
på väridsmarknaden.

Ett
20-tal svenska företag redovisar ägariniressen i bolag som är inregistrerade i
Sydafrika. Det närmare motivet för etableringen skiftar beroende på förelag och
tidpunkt. Generellt gäller all producerande bolag bedömi en elablering med
tillverkning också i Sydafrika som nödvändigt för att vinna insteg på den
expansiva sydafrikanska marknaden.

Under
mellankrigstiden började en del svenska företag söka sig till den sydafrikanska
marknaden. Alfa Laval och Electrolux startade här egen tillverkning på
tjugotalet. Tre svenska försäljningsbolag tillkom likaså före andra
världskrigels utbrott, av vilka rederiaktiebolaget Transailantic - som namnet
anger - sysslade med tjänster snarare än med varuförsäljning.

Med
avseende på tiden efter andra väridskriget kan två distinkta nyetableringsperioder
urskiljas. Åren 1946-1955 skaffade sig åtta svenska koncerner dotterbolag
eller delägarskap på annat sätl i företag i Sydafrika.

Nästa
distinkta period för elablering av svensk näringsverksamhet i Sydafrika hänför
sig till sjuttiotalet. Sju sydafrikaföretag tillkom enligl riksbanken under
perioden. Detta stämmer med utvecklingen av de svenska koncernernas totala
engagemang i utlandet, vilket under innevarande årtionde ökat i en omfattning
utan motstycke.

s. 58 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:196 58

Alltsedan
början uv sjutiioiulel avråder den svensku regeringen svenska förelag från
nyetublcringar i Sydufriku. Sådana politiska viljcdeklarutioner hur inle förhindrat
ull fleru bolug under summu lid skuffui sig förgreningur lill Sydafriku.

Tillverkiiltiisbokiicn

Vid
utgången av år 1976 fanns i Sydafrika omkring 5 100 anställda i de nio
lillverkande förelag där svenska ägariniressen i skiftande utsträckning kunde inregistreras.
De svenska koncerner som på lillverkningsområdei har dotter- eller
inlressebolag i Sydafrika år 1976 är: Alfa Laval AB, ASEA AB, Atlas Copco AB.
AB Electrolux, ESAB AB, Fagersta AB, J. Johnson & Co. H. A. B., Sandvik AB
och AB SKF. Under år 1977 avvecklade Electrolux alla sina engagemang i
Sydafrika. Johnson-gruppens ägariniressen i den sydafrikanska
tillverkningsindustrin är obetydliga (en liten minoritelsposi i ett
sydafrikanskl företag).

Lejonparten
av bolagen tillhör verkstadssektorn, dvs. de bedriver sådan produktion som
länge dominerat såväl svensk export som utlandseiablering.

Försäljniitiisbolay,en

Ett
dussintal svenska företag har etablerat sig i Sydafrika med hel- eller delägda
försäljningsbolag. Drivkraften härför är att man bedömt sedvanlig
representation genom agent som otillräcklig, vilket vanligtvis beror på all
exporten fått sådan omfattning all ett egel försäljningsbolag framstått som
lönsamt. En annal skäl hör mer samman med verksamhetens karaktär. Delta gäller
för SAS och Transailantic, där båda producerar sådana tjänster som ställer krav
på egen representation.

Före
andra världskriget innehade endast SKF och AGA egna försäljningsbolag i
Sydafrika. Merparten av importen från Sverige sköttes istället av lokala
agenturfirmor, vilka lill slor del drevs av svenskar eller svenskättlingar
bosatta i landet. Alfa Laval och Electrolux svarade dock genom sina sydafrikanska
tillverkningsbolag själva för viss import lill landet från övriga fabriker inom
koncernen.

Åtskilliga
svenska försäljningsbolag har tillkommit i Sydafrika efter andra väridskriget.
Tio förelag, inklusive SAS, upprättades under detta tidsskede och ett tidigare
grundat bolag avvecklades (AGA år 1975): .AB Alvenius Industrier. ASEA AB. A.
Johnson & Co. H.A.B., Nordfor AB, SAAB-Scania AB, Sala International AB,
Skega AB, Tetra Pak AB, SAS och Uddeholm AB. Nyetableringen är koncentrerad
till sjuttiotalet.

Svensk
näriitgsveiksairthet under 70-ta/et

Verksamheten
i de hel- eller delägda svenska företagen i Sydafrika expanderade kraftigt
under sjuttiotalet. Nya anläggningar togs i bruk och kapaciteten vid redan
befintliga byggdes ut. Mellan åren 1970 och 1976 ökade omsättningen vid åtta
svenskdominerande tillverkningsförelag från 48 till 146 miljoner rand. Under
samma period växte antalet anställda med omkring 1 200 personer, eller från 3
600 till 4 800 personer.

s. 59 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:196 59

Den
tredubblade omsättningen i de berörda företagen musie delvis ses i belysning av
den snabba inflationen i Sydafriku under tidsperioden ifrågu. Även om så görs
kan man konsiutera all omsäliningsökningen vida översteg |5ersonalökningen,
vilket torde peka på en väsentlig produkiiviielshöjning.

De
hel- eller delägda svenska försäljningsbolagen i Sydafrika uppvisade likaså en
betydande verksamhetsökning under sjuttiotalels första hälft. Från 1970 lill år
1976 växte personalstyrkan i de tolv svenska försäljningsbolagen ifråga från
610 lill 765 personer samtidigt som .;en tillsammuniagna omsättningen ökade
från 14 lill 49 miljoner rand. Merparten av expansionen berodde på den nya
verksamhet som blev resultatet av att fyra svenska hel- eller delägda
försäljningsförelag etablerades under perioden.

Svenska
hel- eller delägda industriföretag i Sydafrika gjorde under sjuttiotalets
första hälft en rad investeringar. Syftet härmed var bl. a. alt ersätta
försliina maskiner och lokaler. I flera fall rörde del sig också om att öka
produktionskapaciteten. Insamlade uppgifter ger vid handen att sju svenska hel-
eller delägda förelag investerade lillsammaniaget 189,5 miljoner kronor under
åren 1970-1976. ASEA Electric svarade för drygt 43 procenl, eller 82,2 miljoner
kronor, av delta belopp.

Uppskattningsvis
hälften av den totala investeringssumman (om 189,5 miljoner kronor) användes
för alt ersätta försliten produktionsutrustning. Återstoden torde i huvudsak ha
utgjorts av invesieringar i syfte an expandera verksamheten.

De
under åren 1970-76 gjorda investeringarna finansierades väsentligen genom det
överskott som rörelsen lämnat i Sydafrika. 49 procent av de tillsammantagna
investeringarna vid sju företag kunde således bestridas med driftöverskotten
(före avskrivningar) i Sydafrika. Lokal upplåning svarade för 27 procent av
finansieringen och internationell upplåning för nära 9 procent. Från
moderbolagen i Sverige överfördes invesieringsmedel motsvarande drygt 9
procent av den angivna totala investeringsvolymen.

De
svenska koncerner som bedriver verksamhet i Sydafrika är till sin karaktär
multinationella, dvs. man är genom dotterbolag etablerad i en lång rad länder.
Sydafrika intar .sett som helhet en underordnad roll i den totala
utlandsverksamheten. År 1976 återfanns omkring 4 procent av sju svenska
industrikoncerners samtliga utlandsansiällda i detta land och drygt 2 procenl
av den samlade ullandsom.säitningen hänförde sig vid samma tidpunkt dit. För
vissa enskilda koncerner (främst Atlas Copco och Fagersta) svarade emellertid
verksamheten i Sydafrika för en inte obelydlig del av utlandsaktiviteten.

En
nära samverkan föreligger mellan den svenska koncernen och dess förgrening i
Sydafrika. Kunskaper och färdigheter utgör härvid de svenska moderföretagens
främsta tillgång. Härpå vilar i hög grad inflytandet över och styrningen av
utlandsfilialerna i Sydafrika. Det sydafrikanska bolagets existens är starkt
beroende av de samlade produktionsfärdigheier och de
marknadsföringserfarenheter som koncernen i sin helhet förfogar över.

Från
Sverige till Sydafrika förekommer internleveranser i betydande utsträckning.
Däremoi äger prakiiski tagel ingen import rum lill vårt land från den
sydafrikanska förgreningen.

Sverige
exporterade under perioden 1974-1976 varor för sammanlagt I 583 miljoner kronor
till Sydafrika. Omkring 37 procenl av delta exportvärde

s. 60 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:196 60

hänförde
sig lill sju svenska produktionsförciugs internleverunscr lill egna hel- eller
delägda sydufrikansku försäljnings- och lillverkningsbolug. Till bilden måste
även fogus flera andra svenska förelag som likaledes
"iniern-levererui" vuror lill sinu förgreningur på den sydafrikanska
marknaden. Om så sker växer betydelsen av dylika leveranser ytterligare. År
1976 torde sålunda uppskattningsvis 50-60 procenl av den svenska lotalexporten
till Sydafrika haft dennu kurakiär.

Iniernleverunserna
lill de sydafrikanska filiulernu bidrar i likhel rned annan ullandsförsäljning
yiiersi lill au skapa arbcisiillfällen i vårt land. Sju svenska producerande
förelag uppger att konccrnleveranserna under åren 1974-1976 motsvarade mellan 1
000och 1 100 årsarbeisiillfällen i Sverige. ASEA och Sandvik dominerade här med
sina 450 respektive 230 arbeistillfällen per år. Ekonomiskt bäiire år än
1974-1976 medför, åierigen enligt koncernledningurna, än större
internleveranser till Sydafrika och därmed också fler arbeisiillfällen inom
svensk industri, för SKF:s vidkommande skulle således enligl företagets
beräkningar sydafrikaexporten ett "normalår" beiyda 200-300
arbeisiilirailen mol 130 under lågkonjunkturen under perioden 1974-1976.

7 Sverige och Sydafrika under sjuttiotalet

1
kapitel 7 redovisas den svenska hållningen i sydafrikafrågan under
sjui-lioialei.

Några
år in på sjuttiolalel fick sydafrikafrågan återigen en framträdande plats i
svensk utrikesdebatt. Den sydafrikanska rasåtskillnadspolitiken och omvärldens
ansvar för utvecklingen i Sydafrika tilldrog sig från och med mitten av
årtiondet en uppmärksamhet som överträffar den i början av sextiotalet. I
kapitlet beskrivs de viktigare inslagen i opinionsbildningen i sydafrikafrågan
under sjuttiolalel, i. ex. inom kyrkorna och samfunden, fackföreningsrörelsen
och idroltsvärlden. Vidare presenteras statsmakternas inställning och agerande
på detta område. Slutligen redovisas riksdagspartiernas hållning lill
Sydafrika. Härvid uppmärksammas särskili riksdagens beslut våren 1977 om en
viss omprövning av Sveriges ekonomiska förbindelser med Sydafrika.

Tre
skilda riksdagsmotioner i fråga om svensk näringsverksamhet i Sydafrika
väcktes under våren 1977 och i samtliga dessa påyrkades åtgärder för att i
varierande utsträckning begränsa de svenska ekonomiska intressena i Sydafrika.
Utrikesutskottets betänkande (UU 1976/77:22) med anledning av motionerna ifråga
och den överläggning i riksdagen detta gav upphov lill, utvisade att man nu
från svensk sida var beredd att överväga vissa unilaterala åtgärder på del
ekonomiska området gentemot Sydafrika.

En
grundläggande bedömning var alt situationen i Sydafrika under de senare åren
hade skärpts. Rasmolsätlningarna hade kraftigt ökat och regimen framstod som
brutalare än någonsin. Mol den bakgrunden tedde sig internationella sanktioner
mot Sydafrika som än angelägnare. I FN:s säkerhetsråd fanns visserligen vilande
förslag om tvångsåtgärder, men - hette det i ut-rikesuiskottets betänkande -
det kunde inte uteslutas att ett positivt sä-

s. 61 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:196 61

kerhetsrådsbeslui
i denna riktning ännu länge fördröjs eller under överskådlig tid helt uteblir.
I detta läge fanns det anledning att på svensk sida - trots de betänkligheter
som anförts mot ell sådant ensidigt förfarande - nu gå vidare och överväga att
i svensk lagsliftning i särskild ordning införa förbud mol vidare kupilalexporl
till Sydafrika och Namibia i samband med föreiagsinvesleringar där. Också
andra liknande lämpliga åtgärder borde undersökas. Samtidigt skulle Sverige
fullfölja ansträngningarna att genom FN:s säkerhetsråd nå ett internationelll
omfallal sankiionsförfarande gentemot Sydafrika, eller om deiia skulle uiebli,
få så många induslrisiaier som möjligl all för esen de! vidta motsvarande
åtgärd.

Frågan
om en begränsning av de svenska intressena i Sydafrika betraktades inte bara
som en |5oliiisk fråga om vad som kunde länkas ulgöra effektiva påtryckningar
på den sydafrikanska regeringen. I såväl ulrikesulskoilets betänkande som vid
riksdagens överiäggning med anledning av detla lillmälies morulisku argument
stor betydelse: "Del är också en fråga om huruvida svenska förelag skall
medverka i ell poliliskl syslem som bygger på rasdiskriminering och förtryck
av svart arbeiskraft."

Riksdagen beslöl enhälligl
all hemställa alt regeringen lillsäller en utredning om förbudsåigärder från
svensk sida med avseende på kupilalexporl lill Sydafrika och Namibia i samband
med svenska förelagsinvesteringar där. Utgångspunkten för utredningsarbetet
borde därvid varu au Sverige skall bidra lill all öka iryckei på Sydafrika.
Vidare förulsalie riksdagen alt regeringen låter ombesörja överläggningar med
närmast berörda förelag i syfte alt åstadkomma en begränsning av dessas
verksamhet i Sydafrika (och i förekommande fall i Namibia) till vad som under
rådande omständigheter synes lämpligt. Slutligen uttalade riksdagen alt den
fortlöpande borde få information om hur de svenska företagens verksamhet i
Sydafrika utvecklas.

8 Folkrättsliga överväganden

I
kapitel 8 belyser kommittén de folkrältsliga förutsättningarna för del slag av
ensidigt vidtagna svenska ålgärder som 1977 års riksdagsbeslut aktualiserar.

Efter
genomgång av bl. a. FN-stadgan konstaterar kommittén att folkrätten inie ger
några klara riktlinjer i fråga om staternas rätt au vidtaga unilaterala
ekonomiska påiryckningsåtgärder men au någol allmänl förbud ej kan anses
föreligga. Härav följer au folkrätten tillåter en åigiird av typen
nyinvesleringsförbud som ej på något sätl kan karaktäriseras som eil ivångs-vis
ingripande mol en annan stats suveränitet.

Genom
att Sverige är anslutet lill GATT-avtalet har vi gentemot Sydafrika åtagit oss
samma förpliktelser vad beträffar handeln som gentemot övriga GATT-länder.
Ensidigt avbrytande av handeln torde t. ex. strida mol delta internationella
åtagande.

Mest
väsentligt i detta sammanhang är dock alt GATT-siadgan ej är tillämplig
beträffande internationella invesieringar och sålunda ej lägger hinder i vägen
for ell förbud mol kapilalexport för investeringar.

s. 62 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:196 62

Sveriges
förpliktelser enligt OECfJis kapiialliberaliseringssiadgn gäller gentemot
OECD:s medlemsstater. Förpliktelserna äger även lillämpning gentemot s. k.
övcrsjöiska områden. Stadgan innehåller dessutom en rekommendation, men ej
någol bindunde åtagande, alt utsträcka liberaliserings-åtgärderna till alla
länder som tillhör Iniernalionella valulafonden IMF (Sydafrika är medlem av
IMF men ej av OECD).

Valutafondens
stadga innehåller inga förpliklelser för medlemsländerna au medge
kapilaliransakiioner. Medlemmarna är sålunda fria all begränsa iniernationella
kapiialöverföringar under förutsättning att detta ej medför orimliga dröjsmål
eller andra hinder för betalningar i samband med löpande transaktioner (Art VI sektion
3).

9 Överväganden och förslag

I
kapitel 9 redovisar kommittén sina överväganden och förslag. Inledningsvis
anges skälen och lillvägagångssället för all begränsa svenska företags verksamhet
i Sydafrika. Därefter inventeras och diskuteras de konsekvenser som kan vara
förenade med den förbudslagstiftning kommittén föreslår.

Situationen
i Sydafrika är- som inledningsvis betonats och som Sverige vid upprepade
tillfällen framhållit i FN - i flera avseenden unik. Inte någonstans i väriden
drivs en så långtgående och systematisk diskriminering grundad på hudfärg.
Raspolitiken har inskrivits i lag och den utgör ett rättesnöre för
förvaltningen, samhällets uppbyggnad och medborgarnas inbördes relationer.
Situationen i Sydafrika är också unik i den meningen att den enligt FN:s
generalförsamling utgör en hot mot internationell fred och säkerhet. Denna
uppfattning har Sverige anslutit sig till. En överväldigande majoritet av
världens länder, däribland vårt land, har därför krävt att FN vidtar lill buds
stående tvångsåtgärder gentemot Sydafrika. Det finns inte något annal
existerande fall där del internationellt föreligger en så stark politisk
anslutning till kravet på tvångsåtgärder.

Flera
motiv finns för vidtagandet av ensidiga åtgärder från vårt lands sida i syfte
att begränsa den svenska näringsverksamheten i Sydafrika.

Svenska
ekonomiska sanktioner mol Sydafrika innebär förvisso ett avsteg från den eljest
av Sverige tillämpade politiken. Avsteget måste emellertid ses som en
extraordinär åtgärd, motiverad av den unika situationen i Sydafrika. Denna
bedömning var också utgångspunkten för 1977 års riksdagsbeslut i sydafrikafrågan.

Au
begränsa den svenska näringsverksamheten i Sydafrika kan betraktas som en led i
arbetet på alt skapa eil människovärdigt samhälle i delta land. Åtgärden är
avsedd all öka del politiska trycket på den sydafrikanska regimen. Ett sådani
tryck kan på sikt bli ell bidrag för att fa till stånd en genomgripande
samhällsförändring i Sydafrika.

En
ensidigt svenskt agerande på investeringsområdet kan sägas ha sin betydelse i
ytteriigare ett hänseende. I enskilda stater i västväriden liksom i FN:s säkerhetsråd
uppmärksammas idag frågan om ekonomiska sanktioner gentemot Sydafrika mer än
någonsin tidigare. Flera i sammahanget viktiga

s. 63 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:196 63

länder,
såväl i säkerhetsrådet som pä andra håll, intar härvid en tveksam eller negativ
hållning lill sådana inlernaiionella aktioner. I detta läge har ett ensidigt
svenskt agerande sin psykologiska och politiska betydelse. Vårt land kan genom
unilaterala åtgärder i sydafrikafrågan medverka till alt andra nalioner och
slutligen även säkerhetsrådet tar ställning för en ekonomisk isolering av
Sydafrika.

Ell
annat starkt .skäl finns för en inskränkning av vårt lands ekonomiska
engagemang i Sydafrika. Allteftersom det politiska och ekonomiska förtrycket
tilltagit i det sydafrikanska samhället har framträdande svarta organisationer
vädjai till omvärlden om stöd för sin sak. Den viktigaste åtgärden i
dagsläget, framhåller de, är att internationellt isolera Sydafrika. Unilaterala
svenska begränsningar i det ekonomiska utbytet med Sydafrika kan mot denna bakgrund
ses som ett uttryck för solidaritet med dem som arbetar för en samhällsordning
byggd på demokrati och lika rättigheter för alla medborgare i Sydafrika
oberoende av ras.

Ytterligare
ett skäl som lalar för en begränsning av den svenska näringsverksamheten i
Sydafrika har moralisk karaklär. Hel- eller delägda svenska förelag tvingas
genom sin närvaro i Sydafrika att delta i rasdiskrimineringen eftersom de måste
tillämpa sydafrikansk lag.

För
många människor i vårt land framstår del som ansiölligi all del svenska
samhällel drar ekonomisk vinning av de usla förhållanden för folkflertalei i
Sydafrika som skapats och vidmakthålls genom den där förda raspolitiken. En
stor vikt måste fästas vid sådana moraliska överväganden mot bakgrunden av att
den vita regimen - trots de tillfällen som getts - visat sig hell ovillig att
ändra sin raspolitik och inte heller på någon väsentlig punkt förklarat sig
beredd att framgent verka för en demokratisering.

9.1
Politiska effekter i Sydafrika

Den
sydafrikanska regeringen är myckel mån om landets förbindelser med omväriden.
Man söker på skilda sätt motverka strävanden all internationellt isolera
Sydafrika. Varje åtgärd som bidrar till en ökning av Sydafrikas isolering
inverkar pä regimens inhemska likaväl som internationella anseende.
Otvivelaktigt medför isoteringsåtgärder att landets ekonomiska utveckling
påverkas.

I
vårt land liksom annorstädes har man inle någonsin föreställt sig all ensidiga
åtgärder på investeringsområdet skulle, sedda .som isolerade företeelser, utöva
ett omedelbart inflytande på den sydafrikanska regeringen. En hinder för
expansion av den svenska näringsverksamheten i Sydafrika måste placeras in i
ett vidare sammanhang, nämligen strävandena att ekonomiskt och politiskt
isolera Sydafrika.

Kommittén
finner att en svensk förbudslagstiftning medverkar lill att i olika hänseenden
öka del politiska trycket på den sydafrikanska regimen.

Inom
den mer radikala delen av Sydafrikas inhemska opposition torde den svenska
förbudsiagstiftningen komma att mottas positivt. På detla håll har man under
avsevärd lid krävi en iniernalionell isolering av Sydafrika. Mol denna bakgrund
ler det sig uppenbart att den svenska åtgärden bidrar" till alt åtminstone
psykologiskt stärka den opposition i Sydafrika som verkar

s. 64 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:196 64

för
djupgående föriindringur i sumhiillci. En stärkande av den inhemska
oppositionen i Sydafrika utgör, enligl kommitténs uppfattning, en av de
viktigaste föruisiinningarna för all få lill stånd djupgående förändringar i
den sydafrikanska samhällsordningen. Självfallet kan del inie uleslulas all den
sydafrikanska regimen till följd av ett ökal iniernalionclll iryck - där den
svenska åtgärden utgör en inslag - brutalare än tidigare söker slå ned tlen
radikala oppositionen i landet.

Kommittén
konstaierar emellertid all siora delar av den sydafrikanska svuriu oppositionen
kräver iniernalionell isolering av Sydafrika. Man har därvid uppenbarligen
dragit slulsalsen all en iniernalionell isolering av lundel iir ell godtagbart
medel föran uppnå del poliliska målei-eli rältvisl samhälle - även om
isoleringen medför temporära umbäranden också för den svaria befolkningen.

9.2
Svenska iiärinpintressen i Sydafrika

De
företag vi haft kontakt med har genomgående framhållit all ell svenskt
investeringsförbud skulle få en rad negativa konsekvenser för deras verksamhet:
bortfall av arbeistillfällen, förlust av marknadsdelar, etc. (Jfr också vad som
unförs i Valter Åmans belänkande. Ds H 1978:3).

Den
negativa helhetsbild företagen lämnat är enligt vår uppfattning överdriven.
Beträffande konsekvenserna för enskilda förelag råder stor osäkerhet.
Verksamheten i Sydafrika utgör inte någon slor del av berörda företags totala
verksamhet. Inte någon koncern är i del lägel att dess fortbestånd och
utvecklingsmöjligheter är helt beroende av den.

Vid
en helhetsbedömning måste man också hålla i minnet all en begränsning av
svensk näringsverksamhet i Sydafrika kan få positiva effekter för svenska
företags möjligheter på andra marknader, främst i Afrika.

Berörda
koncernledningar i Sverige har anfört all ett investeringsförbud får
konsekvenser långt utöver den av statsmakterna åsyftade begränsningen av svensk
näringsverksamhet i Sydafrika. Man hävdar all om dotterbolagen inte medges
ulrymme för expansion och förnyelse på den snabbt föränderiiga och krävande
sydafrikanska marknaden, kommer svensk näringsverksamhet i Sydafrika på kort
lid alt tvingas upphöra, likaså att de svenska dolterföretagen snabbi skulle
erfara ett sydafrikanskt köpmolslånd.

Syftet
med kommitténs förslag lill lagsliftning är inte att åsiadkomma en avveckling
av de svenskdominerade föreiagen i Sydafrika. Det kan emellertid inte uteslutas
all kapilalföriuster kan uppstå om svenska dotterföretag till följd av ell
investeringsförbud tvingas att snabbi avveckla sin verksamhet i Sydafrika. År
1978 uppskattade elva berörda förelag sina sammanlagda tillgångar i Sydafrika
lill 600 miljoner kronor.

Enligl
kommitténs uppfattning är del i dagsläget omöjligt att säkert bedöma om
invesieringsförbudel i någol eller några fall får som följd alt svenska
dotterbolag i Sydafrika avvecklas. Flera omständigheter - om vilka man i
dagsläget har ringa kunskap - torde påverka den framtida utvecklingen i detla
hänseende. Investeringsförbudet torde knappast allvariigt direkt påverka de
hel- eller delägda svenska försäljningsbolagen i landet. Det kan inte uteslutas
att ett köpmolslånd mot svenska produkier uppstår på den

s. 65 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:196 65

sydafrikanska
marknaden. Därest så sker påverkas naturiiglvis de hel- eller delägda svenska
bolagens verksamhet i landet. De problem som kan uppstå torde dock bli
marginella för svensk exportindustri.

9.3 De
anställda i Sydqfifka

I
hel- eller delägda svenska förelag i Sydafrika finns idag sammanlagt omkring 5
550 anställda, varav ungeRir hälften utgörs av indier, färgade och afrikaner.
En stagnerande eller t. o. m. minskande produktion torde beiyda att
personalinskränkningar blir aktuella. Att ett investeringsförbud kan leda till
sådana konsekvenser är emellertid enligl kommitténs förmenande oundvikligt.

9.4 Effekter
fiå inudeiförelafien

De
svenska moderföretagen inlernlevererar i stor omfattning färdigvaror och
komponenter lill sina hel- eller delägda dotterbolag i Sydafrika. Under senare
år har, enligl sju av de berörda lillverkningsförelagen, värdet av dylika
inlerntransaktioner uppgått till 200 miljoner kronor årligen. Enligt företagens
uppskattningar har åtminstone 1 000-1 100 årsarbetare i vårt land varit
sysselsatta p. g. a denna "internexport" av komponenter och färdigvaror.

Från
de berörda koncernernas sida framhålls att en neddragning av verksamheten i
Sydafrika skulle leda till bortfall av arbetstillfällen vid de egna fabrikerna
i vårt land.

I
hur hög grad enskilda arbetsplatser i Sverige skulle komma att drabbas är
osäkert och ytterst beroende på utvecklingen på andra marknader. Ev. föriuster
i Sydafrika skulle kunna uppvägas av ett förbättrat läge för svensk industri på
andra marknader.

Det
är inte osannolikt att berörda koncerner till följd av investeringsförbudet på
kort sikt kan komma att förlora marknadsandelar. Vanligtvis torde dock
härigenom de berörda koncernernas ställning i världen på ett mer direkt sätt
endast marginellt påverkas. Vi är medvetna om alt man inom
gruvutrustningsseklorn kan drabbas hårdare i delta hänseende än inom andra
sektorer.

Sysselsättningseffekterna
i Sverige av kommitténs förslag är svåra att överblicka. Skulle
arbetstillfällen på någon ort hotas som en direkt följd av den föreslagna
lagstiftningen är det ytterst samhällets ansvar att tillse att er-säuningsarbete
tillskapas.

Särskilda
åtgärder bör enligt vår mening kunna vidtagas så an enskilda arbetstagare i
Sverige inte med sin arbetslöshet ska behöva bära bördan av en utrikespolitiskt
betingad solidaritetsakiion.

9.5 Politiska
effekter i tredje land

Ett
väsentligt syfte bakom del svenska investeringsförbudet är alt påverka andra
stater att isolera Sydafrika. Ytterst gäller det härvid all genom enskilda
staters anslutning lill isoleringslinjen få till stånd bindande ekonomiska
sank-

5 Riksdagen 1978179. I saml. Nr 196

s. 66 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:196 66

tioner
inom ramen för FN.

I
flera länder i västvärlden diskuierus idug vud som kan och bör företas i
sydafrikafrågan. Till slor del rör sig diskussionen om vilka slag av åtgärder
som kan användas för all isolera Sydafrika och effekterna därav. I några länder
i västvärlden har regeringarna också vidtagit åtgärder för all reducera det
ekonomiska .samröret med Sydafrika. Enskildu siorförelug främst i USA hur i
några fall på egen hand beslutat minska sin verksamhet i Sydafrika.

Mol
denna bakgrund kan ell svenskt investeringsförbud få en viss politisk och
psykologisk betydelse och bidra till att en del andra länder i västvärlden
likaså omprövar sina förbindelser med Sydafrika. Det förhållandet att vårt land
utan all avvakta ell beslut i FN:s säkerhelsråd inför ell investeringsförbud
kan således medföra alt man intensivare än lidigare överväger och omprövar sin
hållning i sydafrikafrågan. Däremoi skall man självfallet inte förvänta sig
någon automatisk eller omedelbar effekl i tredje land av del svenska
initiativet.

9.6 FN-sanktioner

Kraftfullare
än någonsin driver idag medlemsmajoriteten i FN frågan om internationell
isolering av Sydafrika. I november 1977 fattade säkerhetsrådet beslut om ett
för medlemsstaterna tvingande vapenembargo gentemot Syd- . afrika. Vid samma
tillfälle framlagda förslag om ekonomiska sanktioner (enligt kapitel VII i
FN-stadgan) vann å andra sidan inte rådets anslutning. Tre västmakter inlade
sitt veto mot förslagen. Likväl betraktade isoleringsstrategins förespråkare
det införda vapenembargol som ett inte obetydligt etappmål i sin strävan att få
lill stånd ekonomiska sanktioner. Under våren 1978 framlades i säkerhetsrådet
ånyo förslag om bindande ekonomiska sanktioner. Rådet har ännu inle slutligt
behandlat och tagit ställning till dessa förslag.

Det
är kommitténs uppfattning aU Sverige genom det nu föreslagna invesieringsförbudel
medverkar till att ytterligare öka trycket på medlemmarna i säkerhetsrådet vad
gäller sydafrikafrågan. När vårt land ulan alt avvakta beslut om ekonomiska
sanktioner i FN:s säkerhetsråd inför restriktioner beträffande dé svenska hel-
eller delägda bolagens expansionsmöjligheter i Sydafrika bör delta bidra till
att skapa ell sådani ökal tryck. USA, Storbritannien och Västtyskland har
väsentligt större tillgångar än Sverige i Sydafrika. Dessa länder har alltså
mer att förlora på sanktionsåtgärder. Man skall därför inte räkna med all dessa
länder, liksom andra i sammanhanget viktiga, omgående påverkas av Sveriges
agerande.

Att
Sverige vidtar ålgärder i syfte all begränsa de svenska investeringarna i
Sydafrika utgör ell stöd i FN för isoleringsstralegins förespråkare. För
anhängarna av isoleringsslrategin torde delta te sig som en politisk framgång.

.9.7
FN:s prestige

Sveriges
hållning lill och inom FN grundas på uppfattningen att internationella
mellanhavanden kan och bör styras av ell gemensamt regelsystem. FN-stadgan
anger väsentliga hållpunkter i ett sådant syslem. Huvudregeln i delta syslem är
alt FN:s säkerhelsråd har det primära ansvaret för upp-

s. 67 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:196 67

rälthållandet
av internationell fred och säkerhet. Mol denna bakgrund skulle, har del
hävdals, Sverige genom sill ensidiga agerande i sydafrikafrågan inte följa den
av bl. a. vårt land under lång tid starkt framhävda ordningen för att slita
tvister och för att vidtaga internationella tvångsåtgärder, t. ex. ekonomiska
sanktioner. Detta, menar man, skulle inge principiella betänkligheter, kunna
skada FN:s prestige och ytterst kunna undergräva tilltron lill del kollekliva
säkerhetssystem som världsorganisationen representerar.

Kan
FN:s prestige skadas genom alt enskilda länder utanför organisationens ram
vidtar folkrättsligt i och för sig icke förbjudna åtgärder i sydafrikafrågan?
Åtminstone vad beträffar åtgärder av nu aktuellt slag måste enligt kommitténs
uppfattning denna fråga besvaras nekande. Under avsevärd lid har en
överväldigande majoritet av FN:s medlemsstater i generalförsamlingen och genom
initiativ i säkerhetsrådet krävt att Sydafrika militärt, politiskt och
ekonomiskt isoleras. I denna belysning framstår det svenska
investeringsförbudet inte som särskilt långtgående. Under alla omständigheter
torde det i FN finnas ett mycket starkt poliliskl stöd för ensidiga åtgärder av
det slag som Sverige överväger.

Kommittén
har svårt att föreställa sig hur den nu aktuella förbudsiagstiftningen mot
angiven bakgrund kan skada FN:s prestige. Däremot är kommittén övertygad om att
säkerhetsrådets oförmåga att vidta tillräckliga åtgärder i sydafrikafrågan
bidrar lill alt på fiera håll, inte minst i tredje världen, minska tilltron
till FN.

9.8
Piejudikatverkan

Del
ställs från tid till annan i Sverige krav på alt något främmande land som
flagrant åsidosätter mänskliga rättigheter skall bojkottas med avseende på t.
ex. turism och handel. Man brukar då kräva att medborgarna i vårt land
frivilligt skall tillämpa sådana bojkoitålgärder. Vanligtvis påyrkas också alt
stalsmakterna på ett eller annat sätt skall stödja eller aktivt medverka i
detta slag av aktioner.

Sådana
anspråk har i allmänhet avvisats med hänvisning till att Sverige som nation
endasi ansluter sig till sådana bojkotter som är internationellt förankrade och
sladgeenligl beslutade av FN:s säkerhetsråd.

Del
nu aktuella investeringsförbudet innebär ett avsteg från denna grundregel för
svenskt deltagande i ekonomiska sanktionsåtgärder. Detta avsteg avser
emellertid, som vi lidigare framhållit, en alldeles unik situation. Vi kan inte
se någon situation i något annat land i världen vilken skulle motivera sådana
åtgärder som vi föreslår i fråga om Sydafrika och Namibia. Vi utgår ifrån att
denna uppfattning delas av en överväldigande majoritet i Sveriges riksdag. Mol
den bakgrunden bör den lagstiftning vi föreslår inte få någon prejudikatverkan.

s. 68 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:196 g

10 Förslag till lag om förbud mot investeringar i
Sydafrika och Namibia

Kapitel
K) innehåller dels kommitténs förslag lill lag om förbud mol investering i
Sydafrika och Namibia jämie motiveringar, dels förslag lill övergångsbestämmelser
jämte motiveringar.

Enligt
kommitténs uppfattning är del beklagligt all den av riksdag och regering
önskade begränsningen av svensk näringsverksamhet i Sydafrika inte f n. visat
sig kunna åstadkommas genom ett kapitalexporlförbud i kom-binalion med
överenskommelser med de berörda förelagen. Kommittén hade föredragit en sådan
lösning. I detta läge anser vi det emellertid nödvändigt all föreslå ett
investeringsförbud. Ell kapilalexportförbud ulan kom-pleiierande
överenskommelser skulle bli ett slag i luften.

Den
nu aktuella lagsiiftningen skall primärt syfta lill all stoppa investeringar i
Sydafrika och Namibia. Ell totalförbud för alla invesieringar skulle emellertid
slå orimligi hårt mol de redan etablerade svenska företagen i området. Vi
förutser ett behov av undantag från ett principiellt investeringsförbud främst
för all begränsa förluster eller undvika friställningar i Sverige vid förelag
med verksamhei i dessa länder. Denna lanke har också stöd i den debatt som
föregick riksdagens beslut. I enlighel härmed föreslår vi en ny lag om förbud
mot investering i Sydafrika eller Namibia.

10.1
Mot vilka skall förbitdet riktas?

Lagen
gäller i första hand för svenska företag, dvs. aktiebolag, ekonomiska
föreningar, handelsbolag etc. som är registrerade i Sverige och med styrelsens
säte här i landet. Någol praktiskt behov an rikta förbudet också gentemot
enskilda fysiska personer anser vi inle föreligga.

Svenska
kyrkans och övriga svenska trossamfunds jämte respektive missioners verksamhei
i Sydafrika omfattas inle av den föreslagna lagen.

Svenska
företag utövar vanligtvis verksamhei i Sydafrika och Namibia genom
dotterföretag som bildas och drivs enligt den inhemska lagstiftningen. Ofta
ingår i koncernen också dotterföretag i ytterligare andra länder. Begränsas
investeringsförbudet till svenska företag finns risk att förbudet kringgås
genom att andra företag i koncernen företar de förbjudna transaktionerna till
förmån för dotter- eller systerförelagen i Sydafrika eller Namibia.

I
det internationella umgänget mellan stater är det i allmänhet inte lämpligt att
en stat försöker styra sina egna företag eller medborgares uppträdande i andra
länder på ett sätt som kan komma i konflikt med lagstiftningen i dessa länder
eller inte stämmer med vederbörande lands politik. Relationerna till Sydafrika
är emellertid ett särfall. Därför kan man i detta fall tänka sig en
lagstiftning av ett slag som vi i andra sammanhang inte skulle vilja godta, om
den inle möter bestämt hinder i folkrätten. Något sådant hinder föreligger inte
enligt vår mening, I enlighet härmed föreslår vi att den svenska
koncernledningen åläggs ett siraffsanklionerat ansvar för att koncernens
dotterföretag i Sydafrika eller Namibia eller i annat främmande land inte
företar investeringar i strid mot den svenska sydafrikalagstift-. ningen.

s. 69 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:196 69

Del
koncernbegrepp vi utgår från bygger på I kap. 2 S aktiebolagslagen.
Koncernförhållandc föreligger när del svenska företaget på grund av
ukiic-ellerundelsinnehav eller avtul har ett bestämmande inflytande över en
annan juridisk person och en beiydande andel i resultatet av dess verksamhet.
Grundläggande för koncernförhållandei är sålunda alt koncernledningen kan utöva
ett bestämmande inflytande över doilerförelaget. Med undanlag för eventuellt
förekommande fall där ulländsk lagstiftning eller utländska myndigheters
ålgärder gör del omöjligt för koncernledningen att påverka dolterföretagets
handlande och det nu osannolika fallet all dotterföretagels ledning handlar i
strid mol koncernledningens vilja, kan koncernledningen därför hindra förbjudna
invesleringsåtgärder. Underlåter den all göra del inlräder straffansvar enligl
vårt förslag.

Den
skyldighet som sålunda bör åvila ledningen för en svensk koncern med
dotterföretag i Sydafrika eller Namibia alt aktivt övervaka investeringsverksamheten
i dessa dotterföretag bör komma till ullryck i lagtexten. Vi föreslår en
bestämmelse som innebär att man i svenskstyrda koncerner med företag i
Sydafrika eller Namibia årligen skall upprätta investeringsplaner för dessa
företag med angivande av finansieringsmetoder. Den svenska koncernledningen
kan därigenom enkell hålla sig underrättad om planer som strider mol
lagsiiftningen.

10.2
Vilka åtgärder bör omfattas av förbudet?

Vi
har i del föregående talat om investeringar utan att närmare ange vilka
transaktioner som avses. Först och främst vill vi förbjuda svenskstyrda koncerner
som idag inte driver rörelse i Sydafrika eller Namibia all genom invesieringar
etablera sig på denna marknad. Sådana nyetableringar kan ske genom köp antingen
av aktier eller andelar i sydafrikanskt eller namibiskt företag eller av
rörelse eller delar av rörelse som ell sådani företag driver.

I
syfte att kontrollera och begränsa kapilaltillförseln lill sydafrikanska och
namibiska företag föreslår vi att förbudet mot förvärv av aktier eller andelar
görs generellt. Förvärv av obligation eller liknande värdepapper som utfärdats
av sydafrikanskt eller namibiskt företag bör inte heller vara tillåtet.
Förbudet bör också omfatta tillskott till sådant förelag av pengar eller annan
egendom som är avsedd att användas i dess verksamhet. En ytteriigare typ av
transaktioner som enligl vår mening bör förbjudas är ställande av säkerhet
(pant, borgen e. dyl.) för sydafrikanskt eller namibiskt företags långfristiga
skulder, dvs. skulder med en löptid över fem år.

Slutligen
föreslår vi att kontrollen över investeringsverksamheten i sydafrikanska eller
namibiska dotterföretag säkras genom ett direkt förbud mot anskaffning av
anläggningstillgångar lill sådana företag. Med anläggningstillgång menas
tillgång som är avsedd att stadigvarande brukas eller innehas i rörelsen.

10.3
Dispens

Del
principiella förbudet mot de nu angivna investeringsåtgärderna måste som
tidigare nämnts kompletteras med vissa dispensmöjligheler. Utgångs-

s. 70 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:196 70

punkten
bör vara all dispens över huvud taget inte bör komma i fråga för den som inle -
själv eller genom ulländskl dotterföretag - vid ikraftträdandet av lagen var
etablerad i området.

En
annan utgångspunkt bör vara all dispenserna inte skall ge utrymme för expansion
på den sydafrikanska marknaden. Dispens bör därför inte få avse så stora belopp
att del blir möjligt för sökanden all ulvidga sin rörelse i områdei. Vi är
beredda all acceptera en ordning som innebär att den svenska företagsamheten
kan leva kvar i Sydafrika eller Namibia lill dess apartheidsysiemel har
avvecklats. Det kan vara värdefullt att svensk industri på delta sätl har kvar
ett fotfäste på den sydafrikanska marknaden när den tiden kommer då den svarta
majoriteten får makten i landet. Av det skälet kan vi i princip godta alt
företagen får fortsätta att investera i sådan utsträckning som är absolut
nödvändig för att de efter hand skall kunna ersätta försliten utrustning. En
expansion av verksamheten bör det emellertid inte bli fråga om.

Även
om vi således vill ge förelagen möjligheter att behälla fotfästet på den
sydafrikanska marknaden är vi inle beredda att ställa ut några garantier
härför t. ex. på det sättet att företagen uttryckligen tillförsäkras rätt till
ersäitningsinvesteringar. Vår grundläggande inställning är som tidigare nämnts
all invesieringar i Sydafrika och Namibia i dagens läge inle är önskvärda.

Ett
företag som hindras expandera, vilket är syftel med lagstiftningen, kan vara
dödsdömt på längre sikt. Vi är medvetna om delta. Vi menar emellertid att i de
fall då en avveckling blir nödvändig, den svenska koncernen med de regler vi
föreslår kan ges tid all omorientera verksamheten mol nya marknader och finna
ny sysselsättning åt anställda som tidigare sysslat med koncernens
sydafrikaverksamhet.

Vi
har övervägt en dispensordning som skulle ge de svenska företagen i områdei
frihet att inom vissa i lagen angivna ramar på eget ansvar företa
ersättningsinvesteringar i Sydafrika eller Namibia. Kriterier som skulle passa
för ell företag passar emellertid inte för ett annat. Det är därför knappast
möjligt att utforma generella regler på ett tillfredsställande sätt. De förelag
det här gäller är emellertid inte fler än ett ljugotal. Del bör därför inte möta
några oöverstigliga svårigheter att fastställa en investeringsram för ettvart
av dem. Vi föreslår en sådan ordning.

Den
dispensprövning som vi föreslår bygger på tanken alt företagen varje år ansöker
om tillstånd till de investeringar som enligt deras mening måste företas under
närmast följande räkenskapsår. Man kan emellertid också tänka sig situationer
där en nedsliten anläggning i Sydafrika eller Namibia behöver ersättas med en
ny som skall byggas under en längre period än ett år. I sådant fall bör dispens
kunna gälla hela investeringsprojektet. Del ankommer på sökanden att visa att
investeringen inte öppnar möjligheter för företagel all expandera i områdei.

En
dispensprövning av nu angivet slag får i någon mån karaktären av förhandling
mellan myndigheten och företaget. De synpunkter som måste hävdas från
statsmakternas sida har sin grund främst i utrikespolitiska överväganden.
Dispensprövningen bör därför ligga på regeringen. Regeringen bör inhämta
yttranden från berörda myndigheter före sitt ställningstagande. I ärende av
principiell betydelse förefaller det oss lämpligt alt uirikesnämn-

s. 71 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:196 71

den
hörs innan regeringen fattar sill beslul.

Vi
föruisäiier en lillämpning av dispensmöjlighelcrna som iir restriktiv men som
lar hänsyn lill de enskilda förelagens situation. Dispensreglerna öppnar
möjligheter all påverka förelagen så all de, där del är möjligl alt finna
ersäliningsmarknader, drar sig bort från den sydafrikanska marknaden och
i-slället investerar på annat håll.

10.4
Infonnatioitsskyldighet

Den
svenska företagsamheten i Sydafrika och Namibia är i dag föremål för stort
intresse i den offentliga debatten. Det är angeläget att ge garantier för ett
så bra sakunderiag som möjligt för en debatt här i landet om sydafrikafrågan.
Från den synpunkten bör man sträva efter en så öppen redovisning som möjligl
av vad som förekommer i dispensärenden. Mol delta slår emellertid näringslivels
krav på skydd mot att deras investeringsplaner m. m. kommer lill
konkurrenternas kännedom. Avvägningen mellan dessa motstående intressen får ske
inom ramen för sekretesslagstiftningen. Även om det sålunda inte är möjligt att
ha en ordning med absolut offentlighet beträffande innehållet i
dispensansökningarna och regeringens behandling av dessa, bör del inte möta
några betänkligheter mot att regeringen årligen låler publicera uppgifter som
ger en tillförlitlig bild av utvecklingen i väsentliga hänseenden inom varje
enskilt företag. Detla bör lämpligen ske i den formen all regeringen varje år
till riksdagen lämnar en redogörelse på motsvarande sätt som i dag sker t. ex.
beträffande tillämpningen av 20 § utlänningslagen. Redogörelsen bör kunna
grundas på innehållet i dispensansökningarna samt på uppgifter som förelag med
verksamhet i områdei åriigen skall lämna till regeringen. Dessa uppgifter skall
avse produktion, omsättning, antal anställda, företagna invesieringar och andra
sådana faktorer som har betydelse för att kontrollera efterievnaden av lagen.

10.5
Ersättning

Frågan
i vad mån ersättning bör ulgå av allmänna medel till enskild som lider
ekonomisk skada lill följd av att förbud meddelas med stöd av ny lagstiftning
har ventilerats i samband med bl. a. Rhodesialagens och FN-lagens tillkomst.
Enligl vår mening bör den princip som statsmakterna då anslöt sig lill gälla
även i detta fall. Vi inskränker oss här till all erinra om all föredraganden i
prop. 1971:77 med förslag till lag om vissa internationella sanktioner, m. m.
(s. 64) stannade för att inte föreslå någon lagfäst ersältningsrätt för
förluster med anledning av ingripanden enligt den nya lagen.

Någon
lagfäst rält lill ersättning för föriuster vill följaktligen inte heller vi
föreslå i del nu aktuella ärendet. Skadelidande kan dock vända sig till
stalsmakterna med en begäran om gottgörelse. I vissa fall då företag p. g. a.
lagen tvingas upphöra med sin verksamhet i Sydafrika (eller Namibia) bör man
kunna länka sig en diskreiionär ersättning efter beslut av riksdagen.

s. 72 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:196 72

10.6
Ikraftträdande

Den
nya lagstiftningen bör iräda i kraft så snart som möjligt. Del är emellertid
inie realisliskl att räkna med en lidigare tidpunkt än den 1 juli 1979. Vi
förutsätter därvid all en proposition i ämnet föreläggs riksdagen i så god tid
att den hinner behandlas under våren 1979.

11 Reservationer och särskilda yttranden

Reservationer
har avgivits av Hellner och Astrid Kristensson. Även särskilda yttranden har
avgivits.

I reservationen framhåller
Hellner att företagen bör tillförsäkras rätt till dispens i fråga om
ersäitningsinvesteringar och alt riksdagen bör i anslutning lill prövningen av
lagförslag i ämnet pröva ersättningsfrågan och om lagstiftning sker, anvisa
medel för kompensation av skadelidande enligt riktlinjer som riksdagen kan
antaga såsom anslagsvillkor.

Sammanfattningsvis
anför Astrid Kristensson: Enligl internationell praxis liksom enligl svensk
traditionell utrikespolitik skall ensidiga sanktionsåtgärder avvisas. Denna
praxis bör ej frångås.

Kommittémajoriteien
har ej kunnat göra troligt att ett ensidigt svenskt investeringsförbud gentemot
Sydafrika kommer att få någon som helst positiv effekt för del svarta
folkflertalet.

Förelagen
kommer vid ell investeringsförbud att få stora svårigheter att fullfölja
strävan att föra en progressiv personalpolitik. En begränsning av svensk
näringsverksamhet i Sydafrika kan få till följd alt ett stort antal svarta
anställda vid svenskdominerade företag får en försämrad anställningstrygghet.

Därtill
kommer att en begränsning av svensk näringsverksamhet i Sydafrika kan leda
till ell beiydande sysselsäitningsbortfall i vårt eget land.

Del
finns sammanfattningsvis en betydande risk för att majoritetsförslaget kommer
att uppfattas enbart som en demonsirationspolilik.

s. 73 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:196 73

Bilaga
2

Sydafrikautredningens
författningsförslag

Förslag
till

lag
om förbud mot investeringar i Sydafrika och Namibia

Härigenom
föreskrivs följande

1 §
Svensk juridisk person får inte

1) mot
vederlag förvärva rörelse som drivs i Sydafrika eller Namibia eller del av
sådan rörelse,

2) mot
vederlag förvärva aktie eller andel i sydafrikanskl eller namibiskt företag
eller obligation eller annan för den allmänna rörelsen avsedd skuldförbindelse
som sådani förelag har utfärdat,

ge
sådani förelag tillskott av iengar eller annan egendom som är avsedd all
användas i dess verksamhet, eller ställa säkerhet för sådani företags skulder
med en löptid över fem år,

3) genom
handling eller underlåtenhet medverka lill att åtgärd som anges i I eller 2
vidtages av ulländsk juridisk person över vilken den svenska juridiska personen
på grund av aktie- eller andelsinnehav eller avtal har ett bestämmande
inflytande och en beiydande andel i resultat av dess verksamhet
(doilerförelag),

4) genom
handling eller underiåtenhet medverka till beslut i sydafrikanskt eller
namibiskt dotterföretag om all anskaffa anläggningstillgångar.

2 § Svensk juridisk person som själv eller genom utländskt dolterföretag
driver rörelse i Sydafrika eller Namibia skall åriigen upprätta
investeringsplan för doilerförelaget eller rörelsen rned angivande av
finansieringsmetoder.

3 § Svensk juridisk person som själv eller genom ulländskl dolterföretag
driver rörelse i Sydafrika eller Namibia skall åriigen lill regeringen eller
myndighet som regeringen bestämmer redovisa hur verksamheten i dessa länder
utvecklas med avseende på produktion, omsättning, antal anställda, företagna
investeringar och andra sådana förhållanden som har betydelse för alt
kontrollera efterlevnaden av denna lag.

4 § Den som är ansvarig för brott mot I !? dömes, om gärningen skett uppsåtligen,
lill böler eller fängelse i högst två år eller, om gärningen skett av grov
oaktsamhet, lill böler eller fängelse i högst sex månader. I ringa fall skall
ej dömas till ansvar. För anstiftan av eller medhjälp till bron mol 1 i; 3
eller 4 dömes ej lill ansvar.

Den
som är ansvarig för underiåielse all fullgöra skyldighei enligl 2 eller 3!;
dömes lill böler.

s. 74 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:196 74

5
§ Egendom som varit föremål för broii enligl denna lag eller värdet därav saml
utbyte av sådant bron skall förklaras förverkat, om del ej är uppenbart obilligt.

6§
Svensk medborgare som utom riket brutit mol I § dömes efter denna lag och vid
svensk domstol, även om 2 kap. 2 eller 3S brottsbalken ej är tillämplig och
ulan hinder av 2 kap. 5aS första och andra styckena nämnda balk.

7
§ Åtal för brott enligl denna lag får väckas endasi efter förordnande av
regeringen eller den regeringen bemyndigar.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1979.

2. Svensk juridisk person som själv eller genom
utländskt dotterföretag vid ikraftträdandet av denna lag driver rörelse i Sydafrika
eller Namibia kan få dispens från I §.

3. Dispens får meddelas för viss investering eller för
invesieringar i visst företag under ett år. Dispens får inte avse så stort
belopp att den gör det möjligt för sökanden all utvidga sin verksamhet i
Sydafrika eller Namibia.

Beslut
om dispens får återkallas eller ändras om de uppgifter på vilka beslutet har
grundals visar sig ha varil oriktiga.

4. Fråga
om dispens prövas av regeringen.

s. 75 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:196 75

001
Bilaga 3

Sammanställning
av remissyttranden

1 Allmänna
synpunkter

Remissyttrandena
hänför sig så goll som uteslutande till sydafrikautredningens förslag. Detta,
som inte var enhälligl utan innehåller reservationer och särskilda yttranden,
har filt ett blandat mottagande under remissbehandlingen.

Förslaget tillstyrks eller
får ett i huvudsak positivt mottagande av arbetslagar-, ungdoms- och de
kyrkliga organisationerna samt av SIDA, KF och Svenska FN-förbundet. SIDA:s
yttrande var dock inte enhälligt. TCO framhåller under hänvisning lill
synpunkter som framförts till organisationen från SIF, att effekterna för
sysselsättningen i Sverige närmare bör utredas innan förslaget genomförs och
all man bör undersöka möjliga och lämpliga meioder för att den personal som
eventuellt drabbas av lagsiiftningen hålls skadelös. LOföreslåratl regeringen
efter en viss tid låter genomföra en allmän utvärdering av
investeringsförbudets tillämpning och effekter samt då överväger vidare
åtgärder mot den sydafrikanska regimen.

Förslaget
tillstyrks även i de yttranden som har avgivits av Folkpartiets ungdomsförbund,
Sveriges kristna ungdomsråd och Afrikagrupperna i Sverige.

Från näringslivets sida
och då i första hand SI/SAF avstyrker man eller är i övrigl negaliv till
förslaget. Även KK och juridiska fakulietsnämnden vid Stockholms universitet
avstyrker. Till fakultetsnämndens yttrande har fogats särskilda yttranden.
Internationella handelskammarens svenska nationalkommitté, Sveriges
grossistförbund, Sveriges mekanförbund, Alfa-Laval AB, ASEA, Atlas Copco, ESAB
och SKF har avgivit vissa kompletterande synpunkter men ansluter sig till
SI/SAF:s gemensamma yttrande.

De myndigheter, som har
anmodats avge yttrande, förklarar sig med nyss angivna undantag för SIDA och KK
inte ta ställning till lämpligheten eller tjänligheten av den föreslagna
lagstiftningen men ger synpunkter på vissa frågor. Detta gäller även Sveriges
exportråd och Svenska bankföreningen.

2 Sydafrika
- en unik situation

Sammanfattning:

Sydafrikautredningens
uppfattning om det unika i situationen i Sydafrika delas av SIDA. LO och TCO,
medan KK, juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet. Stockholms
handelskammare. Internationella handels-kammaretis .wenska nationalkommitté.
Sveriges grossistforbund och SI/SAF inte anser eller finner det tveksamt om
situationen är unik på sådant sätt att den kan särskiljas från andra fall av
oacceptabelt förtryck.

s. 76 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:196 76

5/Z)//.-Styrelsen
finner utredningens beskrivning uv det unika i situationen i Sydafriku
överiygunde. Del vore följdriktigt all från svensk sida avbryta ekonomiskt
samarbete med den Sydafrikanska republiken i konsekvens med Sveriges fördömande
av där rådande samhällsförhållanden och våri lands mångåriga samarbete med de
förtrycktas företrädare.

KK:
Del torde idag i Sverige icke råda delade meningar om att det sydafrikanska
apartheidsysiemel är djupt oräiifärdigi och mänskligt stötande. Sverige har
också, på sätl som redovisas i ulredningen, i inlernaiionella sammanhang
agerat för en fredlig förändring av förhållandena i Sydafrika i demokraiisk riklning.
Krav på ekonomiska sanktionsåigärder har emellertid hiilills avvisats med
hänvisning till an Sverige endast ansluter sig till sanktioner beslutade av
FN:s säkerhelsråd. Den svenska sydafrikapolitiken i detta hänseende har varil
beiingad av den sedan lång tid tillämpade allmänna linjen i vår utrikespolitik,
att vi som ell lilei alliansfrilt och ekonomiskt uilandsberoende land bäsi
gagnar våra strävanden genom all följa och stärka förtroendet för de
internationella syslem som reglerar det ekonomiska och politiska umgänget
mellan staterna. På utrikeshandelspoli-tikens område har detta inneburit
tillämpning av icke-diskriminationsprin-cipen. Sveriges konsekventa hållning
härvidlag har otvivelaktigt bidragit lill att stärka vårt internationella
förtroende.

Såsom
Ulredningen själv konstaierar skulle det föreslagna invesieringsförbudel
utgöra ett brott mot denna huvudlinje i svensk utrikespolitik. Även om
ifrågavarande princip givetvis icke under alla omständigheter bör betraktas som
sakrosankt, synes dock - med hänsyn till det stora värde den hittills tillmätts
- åtminstone två viktiga förutsättningar böra vara uppfyllda innan avsteg
härifrån övervägs, nämligen all så starka skäl för ett avsteg föreligger alt
risken för eventuella negativa konsekvenser härav kan accepteras, samt alt en
realisiisk bedömning gjorts av om de åtgärder som övervägs i tillfredsställande
grad kan ge åsyftad effekt.

Närelt
beslut om ensidiga ekonomiska sanktioner, som också utredningen slår fast,
utgör ett avsteg från en hittills hävdad princip i svensk utrikespolitik blir
frågan om dess prejudicerande inverkan på vår fortsatta handlingsfri-ei av
största vikt vid ett slutligt ställningstagande. Utredningens majoritet hävdar
för sin del att del föreslagna avsieget från den hittills tillämpade principen
avser en unik situation. Enligl kollegiets mening har ett sådant
betraktelsesätt sitt berättigande men endast i begränsad mening. Om man, som
också utredningens ordförande anför i ett särskilt yttrande, ser till de
grundläggande kännetecknen på situationen, kränkningen av de mänskliga
rättigheterna etc, ter det sig ingalunda klart att situationen i Sydafrika kan
särskiljas från andra fall av oacceptabelt förtryck. 1 motsats lill vad
ulredningen hävdar anser kollegiet sålunda att det avsteg från hittills
tillämpade principer i förevarande hänseende som utredningen föreslår kommer
att i hög grad försvåra våra möjligheter att i fortsättningen på ett

s. 77 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:196 77

trovärdigt sätt avvisa krav på liknande åtgärder mot andra
länder där förtryck råder ulan alt tvingas lill besvärande jämförelser av
interna förhållanden i olika länder.

Juridiska fakulietsnämnden vid Stockholms universitet:
Ulredningen, som är medveten om det avsteg från hittills av Sverige följda
principer förslaget på många sätt innebär, motiverar detta med att Sydafrika
och Namibia vore särfall. Ulredningen kan inle se någon situation i någol annal
land i världen, vilken skulle motivera sådana åtgärder som den föreslår i fråga
om Sydafrika och Namibia. Mol en sådan bakgrund menar ulredningen, bör den
lagstiftning den föreslår inte få någon prejudikatverkan.

Huruvida en svensk åtgärd som denna skall an.ses unik,
eller inbjudande till efterföljd eller eljest mönsterbildande avgöres dock inle
av förslagsställarna utan beror på hur den uppfattas av omväriden.

Kränkningar, ja t. o. m. mycket grova kränkningar av
mänskliga rättigheter är dessvärre i vår lid alls icke någol unikt. Del är
ingen svårighet all uppräkna en rad länder där kränkningar av de mänskliga
rättigheterna liksom i Sydafrika ingår såsom ell led i det rådande poliliska
systemet. Såvitt tillgängliga pressuppgifter, ger vid handen förekommer
godtyckliga frihets-berövanden, tortyr, misshandel och dödande i fiera
sydamerikanska republiker såsom Argentina och Chile i en omfattning som är
djupt kränkande för svenskt rättsmedvetande.

De poliliska fångarnas antal i Indonesien säges vara
snarare över än under 100 000. (ICJ Review 4, 1969 p 10 ff, id.l5, 1975 p 9 ff
id.l8, 1977 p 3 fO. I West-Irian och på Syd-Moluckerna befinner sig etniska
minoriteter i krig med den nya statsmakt som övertagit den lidigare koloniala
administrationen av dessa områden. Det uppges all i Uganda omkring 100 000
människor fått sätta livet lill under ett despotiskl styre åtminstone delvis såsom
ett led i en diskriminering på etniska eller religiösa grunder. (Uganda and
Human Rights. Report of Ihe I C J to the United Nations, Geneva 1977; D. Munin,
General Amin, London 1974 p 226 fO- I del demokratiska Kampuchea har den forna
stadsbefolkningen, som räknas i millioner personer fördrivits från sina hem,
liksom otaliga av dem måsisätta livet lill (I C J Review 20,1978 p6 fO.
Invånarna i de kinesiska "reformaiionslägren" beräknas av vissa
iakttagare lill 16-20 millioner av vilka, säges det, knappast någon mera kan
förvänta sig ell liv i frihet. (1 Pascalini, Prisonnierde Mao, Paris 1975 s
10ff)I Cuba är enligt Amnesiy International antalet poliliska fångar omkring 3
000 av vilka många varil fängslade bortåt 15 år.

Enligt nyligen tillgängliga uppgifter(Le Figaro Supplement
(No 7) 18.11.78) skall f n. i Sovjetunionen finnas åtminstone 96 läger för
poliliska fångar till ell anlal av omkring 2 millioner; Amnesiy Iniernaiional
anger i en nyligen publicerad rapport anialet dödade i Eliopien lill 30 000. Uppgifterna
om antalel dödsoffer i Iran varierar men del är under alla förhållanden
chockerande siort. Förföljelse och dödande av etniska minoriteter längre
tillbaka i tiden är käni från Pakistan (Bangladesh)och Nigeria (Biafra) liksom

s. 78 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:196 78

från
kriget i Afrikas horn. Fakulteten gör med denna uppräkning inte någon gradering
av dessa kränkningar i förhållande lill vad apartheidpoliiiken innebär för de
svarta i Sydafrika, ulan menar bloii au, när det gäller så grova och
systematiska kränkningar av mänskliga rättigheter, man knappast kan mäta
folkens lidande i människornas anlal eller arten av grymhet de utsättas för. På
så sätt är situationen i Sydafrika inte unik. Den är knappast ens unik vad
avser rasdiskriminering och apartheid i stor skala, ehuru den f n. är den
internationelll mest uppmärksammade.

Förföljelsen
av asiater i Uganda och de svarta papuanernas krig i West-Irian har redan ovan
berörts. I Vietnam är den till flera millioner uppgående kinesiska befolkningen
utsatt för en organiserad förföljelse (såsom nyligen tidningar och andra
nyhetsmedia rapporterat) och även i Indonesien är kineserna diskriminerade. I
Indien är 85 millioner f d. kastlösas villkor sådana att krav ställts om
påtryckningar mot Indien av andra stater för att förmå Indien att snabbi
förbättra deras situation ICJ Review 20, 1978, p 37

fn.

De
mänskliga rättigheternas trängda läge i Sydafrika kan alltså dessvärre icke
betraktas såsom något unikt, vare sig i det förflutna, eller i del närvarande.

Däremot är situationen i Namibia
unik sålilllvida att Internationella domstolen i ett rådgivande yttrande
uttalat (Legal consequences for slates of the Continued Presence of South
Africa in Namibia (South West Africa) notwithstanding Security Council
Resolution 276(1970), ICJ Reports I97I p 58 para 133) all Sydafrikas närvaro i
Namibia är olaglig. Konsekvenserna härav har utvecklats av domstolen i
sistnämnda yttrande. I den mån genom svensk lagstiftning ingripes i
förhållandena i Namibia föreliggeri vart fall icke någon kränkning av
Sydafrikas suveränitet. Vem som f n. skall anses behörig att företräda Namibias
intressen är inte så lätt att svara på. men del torde heller inle vara
erforderligt då eventuella svenska invesieringar i Namibia åtminstone f n. inte
synes ha praktisk betydelse.

En
annan aspekt av delta spörsmål är huruvida Sydafrika är ett sådani särfall att
en avvikelse från eljest tillämpliga folkrättsliga regler kan motiveras på rent
rättsliga grunder.

Visseriigen kan allvarliga
kränkningar av de mänskliga rättigheterna inte anses såsom ett lands helt
interna angelägenheter, såtillvida att förhållandena utan hinder av FN-stadgan
art. 2:7 flr dryftas i generalförsamlingen. Därav följer dock icke att varje
stal är saklegitimerad, dvs. har "locus standi" eller "legal
interest" i förhållande till varje annan stat som kränkt sina medborgares
mänskliga rättigheter och gränserna för tillåten s. k. humanitär intervention
dragés allmänt mycket snävt. De svenska lagstiftningsåtgärderna kan alltså
inte rättfärdigas såsom själviäki eller repressalier.

Stocklwims
handelskammare anser det tveksamt om de grundläggande kännetecknen på
situationen i Sydafrika, som utgör grunden för kraven på

s. 79 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:196 79

ingripande,
nämligen kränkningen av de mänskliga rättigheterna, del implicerade hotet mot
internationell fred och säkerhet och de små utsikterna till en spontan fredlig
lösning kan föranleda all situationen skall betraktas som unik.

Sveriges grossistförbund:
Vi anser det synnerligen betänkligt all lillgripa unilaterala svenska sanktionsåigärder
även om del som i detla fall är fråga om ett land, vars interna politik bedöms
på ett alldeles särskilt sätl slå i strid med allmänt vedertagna normer. Just
den omständigheten au den sydafrikanska rasåtskillnadspolitiken allmäntssn ute
i världen anses vara hell oförenlig med moraliska och etiska normer på detta
område gör det enligl vår mening naturligt för Sverige att avvakta med
sanktioner, bojkotter och liknande tills lägel utlöser ett allmänt
internationellt beslul om sådana.

Man bör fasihålla vid
principen all Sverige som stal bör ansluta sig endast lill sådana aktioner mot
ett land som är internationellt förankrade och Sladgeenligl beslutade av FNs
säkerhetsråd. Även om det i dagens läge kan vara riktigt att med ulredningen
bedöma situationen i Sydafrika som unik, befarar vi att nya lägen och nya
interna svenska bedömningar kan uppkomma, då lättröriiga opinioner vill
genomdriva aktioner mot andra länder. Har man en gång övergivit en klar
princip, kan det bli svårt alt stå emot olika opinionsvågor och tolkningen av
vad som kan kallas unikt blir lätt flytande.

I
princip bör man enligt vår åsikt göra åtskillnad mellan politik och affärer.
Att göra affärer med ett land innebär inte att man accepterar landets in- eller
utrikespolitik i olika avseenden. Sverige, som är starkt beroende av att kunna
upprätthålla en omfattande utrikeshandel, nödgas göra affärer med åtskilliga
länder, vilkas interna eller externa politik i mångt och mycket är oacceptabel
utifrån svenska värderingar. Poliliska omvälvningar kan inträffa i olika länder
och medföra situationer som inte ter sig godtagbara.

SI/SAF: Utredningens
majoritet gör gällande att situationen i Sydafrika är alldeles unik. Man säger
sig inte kunna se någon situation i något annal land i väriden, vilken skulle
motivera sådana åtgärder som de som nu föreslås i fråga om Sydafrika. Mot den
bakgrunden bör, enligt utredningsmajoriteten, den föreslagna lagstiftningen
inte få någon prejudicerande verkan.

Del
är en sak för sig om man i Sverige upplever situationen i Sydafrika som unik.
Den avgörande frågan är emellertid hur detta uppfattas i andra länder. Kommer
man i utlandet att lila på att Sverige endast önskar ingripa mol en långtgående
och systematisk diskriminering grundad på hudfärg, men avstår från ensidiga
sanktioner mot regimer som utövar hårt förtryck på andra grunder och i andra
former? Detla så mycket mera som del i den svenska opinionsbildningen redan
uttalats att åtgärderna mol Sydafrika måste betraktas som ett första steg och
att det därefter gäller att ta itu med andra länder.

LO:
LO stöder förslaget att Sverige ska vidta ensidiga sanktioner mot

s. 80 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:196 80

Sydafrika.
Huvudlinjen ifåga om införande av sanktionsbestämmelser bör, enligt LO, även
fortsättningsvis vara att de ska ske i enlighel med stadgeenliga beslut i FNs
säkerhetsråd. LO delar dock utredningens uppfattning alt situationen i
Sydafrika motiverar att ett undantag görs från denna allmänna princip. I likhet
med utredningen vill LO understryka att situationen i Sydafrika är hell unik
och finner därför att de farhågor som framförts om att sanktionspolitiken lätt
kan utvidgas till att gälla även i förhållande till andra länder måste
betraktas som ogrundade.

TCO:
Sverige har i FN framhållit att situationen i Sydafrika i flera avseenden är
unik. Starka skäl kan därför åberopas för alt man från vårt lands sida vidtar
ensidiga pålryckningsåtgärder mot Sydafrika. Ett sådant är att Sverige starkare
än något annat land engagerat sig för och givit ekonomiskt stöd till olika
befrielserörelser i Södra Afrika. Förväntningarna är därför stora på Sveriges
initiativ i sanktionsfrågan såväl i N som på det nationella planet. Ett annat
skäl är att stora svenska organisationer och folkrörelser - bl. a. kyrkan och
fackföreningsrörelsen - liksom flertalet politiska partier länge krävt sådana
åtgärder. Ett tredje och mycket väsentligt motiv är all påverka andra länder
att genom liknande åtgärder få till stånd bindande ekonomiska sanktioner inom
ramen för FN.

3
Kapitalexportförbud - investeringsförbud

Sammanfattning:

Sydafrikaulredningens
uppfattning att ett kapitalexportförbud förutsätter företagens frivilliga
medverkan för att bli verkningsfullt delas av Statens industriverk. LO och
Sveriges ungdomsoiganisationers landsråd.

Statens
industriverk delar utredningens bedömning att ett kapilalförbud utan
kompletterande överenskommelser inte skulle uppfylla målsättningen att begränsa
svensk näringsverksamhet i Sydafrika.

LO:
Utrikesutskottet utgick i sitt betänkande från att förbud mot kapitalexport
värden mest ändamålsenliga sankiionsåtgärden. Ulredningen har dock entydigt
visat au ett sådant förbud inte skulle fa någon egentlig effekt för de
svenskkontrollerde företagens investeringsverksamhet i Sydafrika. Förbud mot
kapitalexport skulle lätt betraktas som en tom gest utan egentligt värde. Inte
minst den psykologiska och den opinionsbildande effekten av ett svenskt beslut
skulle påverkas negativt om åtgärderna inte skulle kunna visas ha någon
egentlig betydelse för de svenska investeringarna i landet. LO delar därför
utredningens slutsats att förbudet måste gå längre än all enbart gälla
kapitalexport.

Sveriges
ungdomsorganisationers landsråd delar utredningens uppfattning att ell
kapilalexportförbud, för alt bli verkningsfulli, föruisäiier företagens frivilliga
medverkan.

s. 81 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:196 81

4 Effekter i Sydafrika

Sammanfattning:

Sydafrikautredningens uppfattning alt viktiga politiska
och psykologiska effekter kan nås genom att investeringsförbud, som ökar
trycket på den sydafrikanska regimen delas av SIDA. LO och Folkpartiets
ungdomsförbund. Av motsatt uppfattning är Stockholms och Skånes handelskammare,
SI/SAF, Svenska företagares riksförbund. Svenska bankföreningen och
Jernkontoret. En avveckling av svenska företag i Sydafrika blir en trolig följd
av ett investeringsförbud enligt statens industriverk, Sveriges exportråd,
Stockholms handelskammare, SI/SAF, Svenska företagares riksförbund,
Jernkontoret och Sveriges mekanförbund. En[ig{ Stockholms handelskammare.
SI/SAF, Svenska företagares riksförbund och Jernkontoret har svenska företags
närvaro i Sydafrika bidragit till att ändra apartheidpolitiken. SIDA, KFoch
Folkpartiets ungdomsförbund är härvidlag av motsatt uppfattning. Sydafrikanska
motåtgärder i form av lagstiftning kan enligt KK, juridiska fakulietsnämnden
vid Stockholms universiiei, Sf/SAF, Svenska företagares riksförbund och Svenska
bankföreningen få till följd att de svenska åtgärderna "sätts ur
spel" (jfr. Protection of Businesses Act).

SIDA: Styrelsen kan inte finna stöd för tanken, att svenska
företag genom sin närvaro i landet skulle kunna medverka till en ändring av
apartheidpolitiken. Inget talar för att den sydafrikanska regeringen skulle
vara mer benägen att tillämpa en s. k. reformstrategi än hittills. Antalet
rättegångar, fängslanden och bannlysningar ökar oavbrutet liksom antalet
dödsfall i samband med häktningar (jfr- rapport från Amnesiy International,
januari 1978). Svenska företag i Sydafrika tvingas arbeta inom gällande system.
Enligl styrelsens åsikt är deras möjligheter att bidra till en förändring i
positiv riktning små.

I utredningen beskrivs den ringa framgång som de svenska
företagen haft i sina försök att stimulera till fackligt organisationsarbete
bland de svarta arbetarna. Det framhålls, alt förklaringen till detta misslyckande
främst måste sökas utanför fabriksportarna.

Genom det stöd som svensk fackföreningsrörelse - nu också
med svenskt statligt stöd - ger till facklig utbildning av afrikanska arbetare
bl. a. via den Fria fackföreningsinternationalen, har det varit möjligt för
styrelsen att fl nära insyn i förhållandena på den sydafrikanska
arbetsmarknaden. De svarta arbetarna har inte tillgång till lagskydade
fackföreningar, och de är utestängda från förhandlingssystemet. Deras fackliga
ledare verkar under ständigt arresteringshot, och många är fängslade eller har
gått i landsflykt.

Enligt styrelsens uppfattning bevisar de svenska
företagens problem det orealistiska i tanken, att ett fåtal svenska företag
skulle kunna påverka

6Riksdagen 1978/79. I saml. Nr 196

s. 82 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:196 82

arbetsmarknadsrelationer,
vilka helt styrs av den gällande raspolitiken.

Styrelsen
anser del inle påvisat att ökade utländska invesieringar medför ett minskat
förtryck. Tillgänglig statistik ger vid handen au förtryckei ökar samtidigt som
utländska investeringar ökat.

KK:
anser att belydelsen för den sydafrikanska ekonomin av den föreslagna
regleringen torde vara ytterst marginell om den över huvud laget är märkbar.
Inte heller anser kollegiet att en nyetablering i Sydafrika med svenska ekonomiska
intressen kan förhindras i de fall delta skulle ske via ett utländskt
dotterföretag vari svensk juridisk person äger minoritetspost.

Den
enligt kollegiets mening kanske viktigaste praktiska invändningen mot
lagförslaget är emellertid att möjligheterna för sydafrikanska regeringn all
ensidigt införa bestämmelser som bryter dotterbolagens förpliklelser mol
moderföretagen synes vara obegränsade. Om delta skulle ske skulle lagen i
ekonomiskt hänseende bli helt verkningslös.

Statens
industriverk anser att man torde fl räkna med att ett investeringsförbud av
föreslagen typ i flertalet fall medför, all de svenska företagen efter någon
tid genom försäljning eller på annat sätt avvecklar sin verksamhet i Sydafrika,
Det finns åtminstone tre skäl som lalar för en sådan utveckling:

För
det första innebär invesieringsförbudel i sig en begränsning av förtagens
handlingsfrihet då det gäller val av produktions- och marknadsföringsmetoder,
sortiment m, m,, vilket kan göra det omöjligt för dem att i längden försvara sina
marknadsandelar.

För
det andra flr man räkna med att förbudet medför ökat köpmotstånd från
presumtiva kunder i Sydafrika, delvis beroende på osäkerhet om hur länge de
svenska företagen kommer att finnas kvar i landet och erbjuda service av olika
slag.

För
det tredje kan man inte utesluta möjligheten att sådana motåtgärder vidtas från
sydafrikanska myndigheters sida, att betingelserna för de svenska företagens
verksamhei i landet starkt försämras.

Hur
snabbi lönsamheten för företagens sydafrikanska verksamhet påverkas, och när
avveckling blir aktuell, varierar givetvis beroende på de enskilda förelagens
marknadspositioner. Men också det föreslagna dispenssyslemels utformning torde
här få stor betydelse. Det framgår enligt verkets mening inle klart av utredningslexlen
vilken funktion dispenserna avses fylla: om de skall göra det möjligt för
företagen att under relativt lång tid bibehålla sin verksamhet i Sydafrika i
huvudsak oförändrad, eller om de skall uppfattas som ett stöd för en smidig,
successiv avveckling av denna verksamhei. Uttalandena om en restriktiv
tillämpning av dispensreglerna synes tala för den senare tolkningen, men del
finns också uttalanden i betänkandet som är positiva till all svensk
näringsverksamhet i Sydafrika lever kvar till dess apartheidsysiemel
avskaffats.

Juridiska
fakultetsnämnden vid Stockholms universitet: En svensk lagstiftning av
ifrågavarande slag torde ge Sydafrika räll au vidtaga molåtgärer. En

s. 83 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:196 83

naturiig
sådan vore att ställa del sydafrikanska bolaget eller aktierna i detta under
ivångsförvallning och sålunda eliminera grunden för det svenska moderbolagels
inflytande, Sverige har ju självt förfarit på liknande sätl efter kriget då det
gällde alt eliminera tyskt eller allierat inflytande över lyskägda bolag i
Sverige, Andra motåtgärder kan innefatta utdelningsförbud, förbud mot
transferering av utdelningar från svenskägda bolag eller annan blockering av
svenska tillgångar i Sydafrika,

Enligt
Sveriges exportråd kommer sannolikt de föreslagna åtgärderna att medföra en
avveckling av de svenskdominerade företagen i Sydafrika och att större delen av
den svenska exporten dit upphör. Exportrådet framhåller:

Om
företagen tvingas upphöra med investeringar i Sydafrika medför detta i längden
ett avtynande av och ganska snart ett upphörande av verksamheten i Sydafrika,
eftersom konkurrensen på marknaden är så svår att endast förstklassigt
utrustade företag kan överleva. Om Sverige ensidigt genomför föreslagna
restriktioner innebär del all konkurrenterna, sydafrikanska och andra, tar över
marknaden, Sveriges åtgärder borde därför rimligen samordnas med av FN
beslutade motsvarande åtgärder för alt erhålla önskad effekl.

Exportrådet
delar utredningens uppfattning att risken för officiella sydafrikanska
motåtgärder på kort sikt får anses liten. Däremot flr man räkna med all ett
investeringsförbud kan medföra ett omfattande spontant eller organiserat
köpmolslånd mot svenska varor.

Vi
vill i detta sammanhang erinra om den relativt omfattande inofficiella
köpbojkolt av svenska varor som uppstod i Sydafrika under början av 1960-lalel
på grund av vissa privata bojkottaktioner i Sverige mol framförallt
sydafrikansk frukt. Med lanke härpå måste man utgå ifrån att ett officiellt
svenskt investeringsförbud kommer alt medföra en så stark reaktion bland de
sydafrikanska köparna att de svenska moderbolagens export måste helt upphöra,
även om några officiella sydafrikanska motåtgärder inte vidtas, sannolikt
kommer också export som inle direkt är knuten till förhållandet moderbolag -
dotterbolag att drabbas av en kraftigt minskad efterfrågan.

Alt
försöka återelablera en verksamhet, sedan ett förelag en gång övergivit sin
marknad och sina kunder på denna, är synneriigen svårt. När det sydafrikanska
samhället en gång förändrats så att det åter är godtagbart från svensk
synpunkt, riskerar man alltså all den svenska industrin inte finns kvar pä
marknaden. Dess plats har då tagits av utländska eller inhemska konkurrenter,

Stockholms
handelskammare: Handelskammaren instämmer i utrednings-ordförandens särskilda
yttrande vari framhålls alt de svenskstyrda företagens andel i det
sydafrikanska näringslivet är så liten - knappt I 96 av de utländska förelagens
produktion i Sydafrika och 0,2 promille av bruttoinvesteringarna -all ett stopp
för nyetablering och expansion måste antagas lämna den sydafrikanska ekonomin
oberörd. Så länge de svenskägda förelagens konkurrenter kan fortsätta sin
verksamhet utan inskränkningar finns skäl all antaga

s. 84 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:196 84

att de svenskägda företagens lillbukagång kommer all
motvägas av en motsvarande frammarsch för konkurrenterna. En sålunda påvisad
ineffektivitet i ensidiga svenska sanktioner skulle - tvärtemot syftel med
utredningens förslag - ge de styrande i Sydafrika intrycket att raspolitiken
utan påföljder kan fortsätta.

Del förefaller vara en allmän uppfattning all de
svenskstyrda företagen i Sydafrika generellt seli går i främsta ledet i
personalpolitiskt hänseende. De svarta som är anställda i dessa förelag synes
ha en bäitre ställning än på andra håll i del sydafrikanska näringslivet. De
personalinskränkningar hos de svenskstyrda företagen som på sikt måste bli
följden av den föreslagna lagen, måste därför mol bakgrund av vad som
framhållits ovan innebära en försämring för de anställda.

Handelskammaren saknar i betänkandet en ingående analys av
möjligheterna an genom den s. k. reförmstrategin påverka utvecklingen i
Sydafrika i positiv riklning. Bl. a. mot bakgrund av tveksamheten angående
effekterna i delta avseende av den föreslagna lagen, som representerar den s.
k. isoleringsstrategin, är detla enligt handelskammarens mening en allvarlig
brist.

Enligt Skånes handelskammare är effeklen av ekonomiska
sanklionsåi-gärder mot etablerade statsbildningar erfarenhetsmässigt inte
sällan mycket svag. Dessutom kan effeklen många gånger bli den rakt motsatta i
förhållande lill vad som ursprungligen åsyftades.

SI/SAF: Ett genomförande av förslaget leder till att
förelagen tvingas överväga en avveckling av verksamheten om och när ett
lämpligt tillfälle erbjuder sig. Man väntar inte tills förelaget är
konkursmässigt och kapitalförlusten total. Den normala utvägen torde vara att
överlåta verksamheten till ett annal sydafrikanskt eller utländskt bolag. Även
då uppstår en kapitalförlust eftersom köparen vet att del svenska företaget är
i trångmål genom invesieringsförbudel och utnyttjar detta i
köpeförhandlingarna. Vidare måste noteras alt köpeskillingen genom ingripande
av de sydafrikanska myndigheterna med all sannolikhet blir infrusen i
Sydafrika och inte får hemtagas till Sverige.

En slor svårighet när del gäller alt överlåta verksamheten
i tillverknings-företag till någon annan är all detta skulle innebära en
överlåtelse även av teknologi och know-how, som hittills varit unik för del
svenska företagel. Resultatet kan bli alt man tvingas helt nedlägga företaget.

Vare sig del blir fråga om en överlåtelse eller
nedläggning blir resuliatet att svensk industri tvingas stärka sina
konkurrenter. Effekten på Sydafrika blir ingen.

Om de svenska företagen förlorar fotfästet på den
sydafrikanska marknaden kommer del an bli myckel svårt - kanske omöjligt - att
komma tillbaka eftersom konkurrenterna då tagit över och arbetat sig in. När
det sydafrikanska samhällel förändrats så att det åter är godtagbart ur svensk
synpunkt kommer således svensk industri att vara utspelad.

s. 85 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:196 85

Beträffande
konsekvenserna för de anställda vid dotterföretagen i Sydafrika uttalar
Sydafrikautredningen följande: "Del tycks oss svårt all för svenskt
vidkommande på en och samma gång ställa kravet all svenska dolterföretag skall
vara föregångare i fråga om personalpolitik och samtidigt genom ett
investeringsförbud begränsa företagens möjligheter alt skapa ett
rörelseöverskolt som möjliggör bäitre arbetsförhållanden" (sid. 161).

Samtidigt
uppmanar utredningen de svenska förelagen att underlätta för de anställda att
slå sig samman i fackliga organisationer. Detta överensstämmer helt bl. a. med
Internationella metallarbelarfederationens rekommendationer. Organisationerna
vill emellertid påpeka att om man uppmuntrar bildandet av fackliga
sammanslutningar måste man naturiiglvis också ge dem möjligheter att utverka
bällre arbeisförhållanden för sina medlemmar.

Över
huvud faslslår utredningen på fiera ställen att de föreslagna åtgärderna inte
får leda till att svenska arbetstagare blir arbetslösa men visar samtidigt en
nästan total likgiltighet för de svarta anställdas öde i Sydafrika.

Denna
inställning är främmande för svensk industri. Svenska förelagsledare känner
ett ansvar för alla sina anställda, var de än arbetar och vilken nation de än
tillhör. De svenska dotlerförelagen i Sydafrika har gjorl stora insatser för
att förbättra de svarta anställdas arbetsförhållanden, förbättra deras sociala
förmåner och genom utbildning öka deras möjligheter att få bättre betalda
arbeten. Även Sydafrikautredningen konstaterar alt lönerna för de svarta
anställda i de svenska företagen är högre än genomsnittet för
tillverkningsindustrin i Sydafrika.

De
berörda företagen anser, att de bör verka som föredöme för hur förelag bör
behandla sina anställda. Detta kan leda till positiva konsekvenser även inom
andra företag och på sikt bidra till en gradvis förändring av attityderna i del
sydafrikanska samhället.

De
företag, som bedriver verksamhet i Sydafrika, antog 1974 en uppförandekod med
avseende på behandlingen av de svarta anställda. Denna kod har företagen följt
och överträffat. Förelagen är beredda att revidera den i syfte all vidga de
förpliklelser, som företagen ikläder sig gentemot sina anställda.

De
negativa konsekvenserna för de svarta anställda måste, enligt organisationernas
mening, betraktas som en allvarlig invändning mot genomförandet av
utredningens förslag. Detta så mycket mera som de anställda svarta klargjort,
att man önskar att de svenska förelagen förblir kvar. Samma uppfattning hyser
Internationella metallarbeiarfederationen, där flera svenska fackförbund är
medlemmar.

Den tilltänkta svenska
lagstiftningen skulle också vara svårförenlig med de krav som ställs på
regeringen, företagen och de fackliga organisationerna i den av ILO 1977
antagna uppförandekoden beträffande multinationella förelag. 1 femtioåtta
punkter framför koden krav på företagen att erbjuda sina anställda-
sysselsättning och goda arbetsvillkor m. m. Den svenska lagsiiftningen

s. 86 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:196 86

skulle
hindra svenska förelag att följa dessa rekommendationer vad gäller Sydafrika.

Syftet
med ett investeringsförbud är, enligt utredningen och dess direktiv, att
åsiadkomma ett politiskt tryck på den sydafrikanska regimen. En sådant tryck,
heter det, kan på sikt bli ett bidrag till alt få till stånd en genomgripande
samhällsförändring i Sydafrika (sid. 157).

Önskemålet
att utöva ett tryck på Sydafrika är emellertid inte ett argument för åtgärder,
som gör det omöjligt för dotterföretagen att överieva i svensk ägo. Riksdagen
förutsatte alt syftet skulle uppnås med ett förbud mot kapitalexport och även
utredningen utgår från alt syftet nås med ett investeringsförbud, utan att
dotterföretagens verksamhet avvecklas.

Utredningen
har inle analyserat hur det önskade trycket på den sydafrikanska regimen
skulle uppstå. Detta är en allvariig brist. Bortsett från eventuella
internationella effekter tycks man nöja sig med att ålgärderna skulle bidra
lill alt psykologiskt stärka den radikalare delen av Sydafrikas inhemska
opposition.

Vid
en bedömning av konsekvenserna av ett investeringsförbud bör man hålla i minnet
alt de svenska företagen svarar för knappt 1 procent av de utländska företagens
produktion i Sydafrika och 0,2 promille av bruttoinvesteringarna i detla land.

De
svenska företagen är uppskattade i Sydafrika bl. a. därför att de förser landet
med avancerad teknologi. De saknar dock inle konkurrens. Tvärtom arbetar de
alla inom hårt konkurrensutsatta sektorer och skulle de försvinna står
sydafrikanska eller utländska konkurrenter beredda att omedelbart ta över deras
marknader. Någon lucka i Sydafrikas försörjning kommer aldrig att uppstå.

Det
kan konstateras att en nedläggning av de svenska företagen inte skulle ha några
som helst effekter på Sydafrikas ekonomi.

Det
må vara att man nu icke med någon större grad av säkerhet kan förutsäga vilka
motåtgärder Sydafrika kan vilja vidtaga och när. Viktigt är emellertid all
fastslå att Sydafrikas möjligheter därtill ingalunda är av betydelselöst slag.

De
svenska åtgärderna torde sålunda till alt börja med på ett tämligen enkelt sätt
kunna sättas ur spel. De sydafrikanska myndigheterna kan upphäva de svenska
aktieägarnas inflytande över de sydafrikanska dotterbolagen genom att
tillsätta Ivångsförvaltare för dessa eller för det svenska aktieinnehavet. Men
myndigheterna kan också utnyttja den lagstiftning som redan finns och som
förbjuder uppgiftslämnande lill moderbolagen av det slag som den svenska
lagstiftningen förutsätter.

Det
är alltså mycket som talar för att förslaget inte leder lill det av utredningen
önskade resultatet men väl kommer au medföra, au den svenska koncernledningens
inflytande över dotterbolaget mer eller mindre elimineras. Detla vore en klar
försämring i jämförelse med nu rådande

s. 87 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:196 87

förhållanden
under vilka den svenska företagsledningen har möjlighet alt påverka
arbetsförhållandena för de svaria anställda i för dem förmånlig riktning.

I
utredningens folkrältsliga överväganden anförs (sid. 153) att man bör
respektera principen att dotterbolaget är underkastat den främmande statens lag
och att de svenska medborgarna inte åläggs förpliklelser som kommer i strid med
den lagstiftning som gäller för dotterbolaget i verksamhetslandei.
Organisationerna har inhämtat uppgifter om den relevanta sydafrikanska
lagstiftningen.

Först
viff organisationerna i korthet erinra om all den sydafrikanska
bolagslagstiftningen, som är uppbyggd efter engelsk förebild dels innehåller
sedvanliga regler om arbetsfördelning mellan styrelse och bolagsstämma som
hindrar en detaljstyrning från ägarna av bolaget, dels innehåller
minorilels-skyddsregler som också kan utesluta möjlighet alt handla såsom
förutsätts i utredningens förslag.

Viktigast i sammanhanget
är dock "Protection of Businesses Act 1978", som trädde i kraft den 4
augusti i år. Denna lag förbjuder envar alt lämna information om varje
affärsverksamhet, vare sig den bedrives inom eller utom Sydafrika, lill
fullgörande av varje "order, direclion or letters of request issued or emanaiing
from oulside" Sydafrika såvida dispens inte lämnats av ekonomiministern.
Lagstiftningen sanktioneras med böter eller fängelse i högst två år.

Hjerner
anför i sitt utlåtande om det dåvarande och sedermera genomförda förslaget till
lagskärpning (sid. 37):

Denna
lagstiftning synes kunna åberopas mot en av svensk myndighet fastställd
investeringsplan. Visseriigen utgör den icke hinder för moderföretaget att i
enlighet med det svenska lagförslaget lämna sådana upplysningar om det
sydafrikanska företaget som är tillgängliga i Sverige men torde hindra det
sydafrikanska företaget alt lämna sådana upplysningar till det svenska
moderbolaget för vidarebefordran till svensk myndighet. I den mån den avser att
under straffhot förmå den svenska företagsledningen till ett enligt
sydafrikansk lag förbjudet uppgiftslämnande, synes de svenska
jurisdiktions-anspråken överstiga de folkrättsligt tillåtna även enligt
kommitténs egen utgångspunkt.

Organisationerna
har genom svenska företags sydafrikanska affärsförbindelse och advokater sökt
närmare utröna hur Protection of Businesses Act kan komma att tillämpas.

Lagen
hindrar normalt inte gängse information från dotterbolag till dess utländska
moderbolag. Av uttalanden från förelrädare för sydafrikanska myndigheter har
organisationerna dock funnit aU även sådan information hindras då den lämnas
för att fullgöra befallning eller begäran från utländska myndigheter.

Lagen
har fått sin praktiska tillämpning rörande sådan information som hänför sig
till EGs Sydafrikakod. De svenska utrikes- och handelsdeparle-

s. 88 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:196 88

menlen
har lill organisationerna överiämnal rapporterav vilka framgår att det
nuvarande rapporteringssystemet vid EG-kodens tillämpning fortgick som
tidigare. Organisationernas information från det sydafrikanska näringslivet
föranlederdock väsentliga nyanseringarav bilden. De sydafrikanska myndigheterna
har för företag som berörs av EG-koden entydigt klargjort att Protection of
Businesses Act äger tillämpning på sådan informationsgivning som hänför sig
till EG-koden. Sålunda har förklarats alt med "order" eller
"direclion" varom talas i lagen avses att den utgår från myndighet
eller person som handlar med stöd av sin "express or implied position of
authoriiy" i förhållande till den mot vilken ifrågavarnade
"order" eller "direclion" riktas. Bl. a. i enlighet härmed
har förordnats all ingen information som anges i EG-koden får lämnas av
företag med säte i Sydafrika till dess utländska moderbolag utan föregående
prövning enligt lagen.

De
skarpa ordalag som använts då myndigheterna erinrat om företagens skyldigheter
visar, anser organisationerna att Sydafrika avser att noggrant tillse alt
Protection of Businesses Act efterlevs. Organisationerna har för närvarande ej
några uppgifter om hur dispensprövningen kan väntas ske men finner skäl anta
att prövningen utfaller olika beroende på om den ifrågavarande informationen
syftar till att efterleva EG-koden eller om det är fråga om en annan stats mer
långtgående sanktionspolitik gentemot Sydafrika.

Organisationerna
tolkar Protection of Businesses Act så att den innebär hinder för sydafrikanska
företag att till svenska ägare lämna uppgifter om verksamheten som förutom i
ägarföretagets normala verksamhet skall användas vid tillämpningen av svensk
sankticnslagstiftning. Sådant hinder föreligger för övrigt vid all
informationsinsamling som emanerar från svenska staten oavsett om statens
begäran bygger på lagstadgande eller ej då den betingas av Sveriges
utrikespolitiska överväganden. Med hänsyn lill vad den föreslagna
lagstiftningen avser att reglera torde den vid sin tillämpning utlösa ett stopp
för all väsentlig information som erfordras för att det svenska företaget skall
kunna utöva sina planeringsuppgifter och härvid tillvarata sina ekonomiska
intressen i del sydafrikanska företaget. Hindret mot erforderlig rapportering
synes kunna undanröjas endasi genom att informationsflödet underkastas de
sydafrikanska myndigheternas dispensprövning. Detta innebär att de berörda
företagen i hög grad uppger sin självständighet i förhållandet lill dessa
myndigheter.

Konflikten
mellan den sydafrikanska och den föreslagna svenska lagstiftningen får enligt
organisationerna sannolikast till konsekvens att de svenska åtgärderna sätts ur
spel och att svenska moderföretag till skillnad från andra europeiska företag
möter hinder att inom ramen för sitt ägaransvar påverka förhållandena i de
sydafrikanska dotterbolagen, någol som kommer att skada både företagen och
deras svarta anställda.

Svenska
företagares riksförbund: I sin inställning till ekonomiska sanktioner mot andra
länder har Sverige hittills konsekvent tillämpat principen att

s. 89 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:196 89

endast
tillgripa ekonomiska sanktioner under förutsättning av bindande beslut i FN:s
säkerhetsråd. Förslaget lill förbud för svensku företag all investera i
Sydafrika innebär en radikal omläggning av den svenska handelspolitiken som i
sina yttersta konsekvenser kan få allvariiga följder för svenskt näringsliv.

Naturligtvis
instämmer Förbundet i utredningens fördömande av den sydafrikanska
rasåtskillnadsporniken. Däremot anser Förbundet all ulred-ningsmajoriteten
väljer fel väg för all få den sydafrikanska regeringen att ändra sin attityd
gentemot den färgade befolkningen. Ett fritt utbyte över gränserna av såväl
varor som tjänster kan mer än någonting annat påverka icke demokratiska stater
att ändra sin politik gentemot det egna landets invånare. Den fria handeln
utgör hären grundpelare. Del gälleräven i fallet Sydafrika. Ju mer den
sydafrikanska ekonomin expanderar, ju fler färgade sydafrikaner tvingas det
vila Sydafrika acceptera på betydelsefulla poster inom näringslivet och som en
följd av denna motvilliga accepl tvingas det vita Sydafrika successivt avskaffa
de barriärer som idag skiljer vila och färgade åt. Utvecklingen i Sydafrika idag
visar alt denna teori är riktig.

Som
exempel kan nämnas att allt fler svarta fackföreningar bildas och att de inom
1-2 år väntas bli allmänt erkända som parter i löneförhandlingar. Den 1 juli i
år upphörde all diskriminering av svart arbetskraft inom Sydafrikas metall- och
verkstadsindustrier. Svarta får vidare tillgång till alla arbeten och principen
lika lön för lika arbete är införd oavsett om arbetstagaren är vit eller
färgad. Därtill skall läggas all den sydafrikanska industriarbetarens reallön är
den ojämföriigt högsta i hela Afrika. Denna utveckling har kommit tillstånd
ulan investeringsförbud och sanktioner.

Förbundet
hämtar också stöd för sin uppfattning att en isolerad svensk aktion inte skulle
få någon inverkan på den sydafrikanska utvecklingen, ur den studie av
ekonomiska sanktioner som på utredningens uppdrag utförts av Peter Wallensten.

Ett
ensidigt svenskt investeringsförbud i Sydafrika skulle drabba både de förelag
som är direkt engagerade i Sydafrika och sådana som inte har någon anknytning
till Sydafrika. Direkt drabbas de förelag som idag är verksamma i Sydafrika och
då främst de tillverkande förelagen. Dessa har tillsammans cirka 5 000
anställda i Sydafrika. För dessa företag kommer ett investeringsförbud att
innebära att företagen på sikt måste upphöra med sin verksamhet då de inte får
arbeta på samma villkor som sina konkurrenter. Totalt uppgår de svenska
företagens tillgångar i Sydafrika till cirka 600 miljoner kronor, pengar som
till en stor del skulle gå föriorade genom de hinder för en normal
företagsutveckling som utredningen föreslår.

En
realistisk bedömning av Sydafrikafrågan ger vid handen att Sverige ensamt inte
har några möjligheter alt påverka den sydafrikanska regeringen eller dess
ekonomi vare sig genom ett kapitalexporlförbud eller ett investeringsförbud.
De svenskdominerade företagen i Sydafrika svarar för mindre än en procent av
den totala produktion som bedrivs av utländska företag i Sydafrika.

s. 90 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:196 90

1
maj 1978 lade den sydafrikanska regeringen fram ell lagförslag i parlamentet i
syfte au hindra i Sydafrika verksamma företag att efterkomna order från
utländska regeringar eller domstolar. Lagförslaget stadgar att inga av Ulländsk
regering eller domstol utfärdade order, direktiv, domslut etc. får genomföras i
Sydafrika utan ekonomiministerns medgivande. Inte heller får någon i Sydafrika
bosatt person ulan sådani medgivande lämna uppgift om affärsförhållanden vare
sig inom eller utom landet. Till detla skall läggas den lag som sedan 1974 har
funnits som förbjuder överlämnandet av informaiion till utlandet rörande
företag och affärsförhållanden utan ekonomiministerns tillstånd. Delta skall
ställas mot utredningsmajoritetens förslag till lagtext som innebär att
företagen under straffansvar åriigen skall lämna information till den svenska
regeringen om hur verksamheten utvecklar sig. Därtill kommer att uppgifter
måste lämnas i samband med dispensansökningar. Härigenom uppslår en
intressekonflikt som utredningen absolut borde ha undersökt.

KF
anser med utgångspunkt bl. a. från erfarenheterna av egna bojkotlak-lioner att
svenska företag i Sydafrika inle själ va genom sin verksamhet kan ha någon
avgörande inverkan på landets rasålskillnadspolilik. Om resultat skall nås är
del, enligt KF:s uppfattning, nödvändigt att åtgärderna stöds av en bred
opinion, såväl inom folkrörelserna som det svenska näringslivet och
statsmakten.

LO:
Det har blivit alltmer uppenbart att en isolering av regimen i Sydafrika är
nödvändig för att en grundläggande förändring av den sydafrikanska
samhällsordningen ska kunna åstadkommas. Föreställningen alt de utländska
företagen verksamt skulle kunna bidra till en förändring av politiken i landet
har inte visat sig kunna få stöd i den fakliska utvecklingen. Utländska företag
har i vissa fall inte ens varit beredda att i praktiken utnyttja de begränsade
möjligheter som den sydafrikanska lagen erbjuder exempelvis i fråga om fackliga
rättigheter för de svaria arbetarna.

Även de utländska förelag
som för en mindre motbjudande personalpolitik än vad som är vanligt saknar
förutsättningar för att kunna bidra lill någon avgörande förändring av landets
politik. De organisationer som representerar Sydafrikas svarta
befolkningsmajorilei har länge krävt en total isolering av landet.

Svenska bankföreningen: De
berörda svenska företagen har understrukit att deras dotterbolags verksamhet i
Sydafrika i jämförelse med företag från en rad andra länder allmänt sett är av
ringa omfattning. Mindre än 1 % av den samlade produklon, som bedrivs av
utländska företag i Sydafrika, har sagts ske i företag med svensk anknytning.
Inte heller är de svenska företagens produkter eller tekniska system omistliga.
Om de svenska företagen avstår från produktionen kommer sydafrikanska eller
utländska företag att la över de svenska företagens marknadsdelar
(Åmanuiredningen sid. 19-20). I sydafrikautredningens belänkande har inte
förebragts något material som

s. 91 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:196 91

jävar
eller gör osannolikt del förelagen sålunda uiialai och som lundshövdingen Åman
inte heller funnit skäl all frångå vid sin bedömning. Mol denna bakgrund
framstår den tänkta lagsiiftningen enligl bankföreningens mening för närvarande
såsom ell otjänligt instrument för au uppnå syftel all uiövu press på den
sydafrikanska regeringen att överge apartheidpoliiiken.

Förhållandet
kan bli annorlunda om den svenska lagstiftningen tas till efterföljd av andra
och för Sydafrika mer betydelsefulla länder. Att så skulle ske i tillräcklig
omfattning är dock inte sannolikt.

Bankföreningen
vill framhålla risken att såsom en sydafrikansk motåtgärd genom lagsliftning i
Sydafrika de svenska dotterföretagen hindras all lill Sverige överföra bl. a.
sådana överskottsmedel som skulle ha investerats i företagens verksamhei om den
tänkta lagstiftningen ej lagt hinder i vägen. Resultatet blir i så fall endast
alt dessa medel, insatta på konton i sydafrikanska banker, kommer an stå lill
det sydafrikanska näringslivels förfogande.

Bankföreningen
anser ofrånkomligt, att de uppoffringar, som en ensidig svensk lagstiftning
måste innebära för Sverige och för berörda företag, ställs emot utsikterna för
att de svenska ålgärderna blir effektiva. Ju mindre utsikterna till framgång
är, desto tveksammare blir ensidiga svenska sanktioner såsom medel för att söka
uppnå del uppställda syftet.

Jernkontoret
anser att erfarenheterna visar alt de föreslagna åtgärderna blir verkningslösa
i vad avser de poliliska förhållandena i Sydafrika. Jernkontoret framhåller an
man i stället bör undersöka i vad mån handel och ett friare utbyte i
industriellt och tekniskt, kulturellt, idrottsligt eller annat avseende kan
bidra lill alt bygga upp och förstärka krafter som inifrån landet verkar till
förändring. Jernkontoret hänvisar till alt del ömsesidiga beroende och
hänsynstagande som följer av friare handel och vidgade kontaktmöjligheter av
gammalt har bedömts ge värden utöver de rent materiella åt den linje som varit
bestämmande för vår handelspolitik.

Sveriges
mekanförbund: Svensk verkstadsindustri har under 60- och 70-lalen i ökad
utsträckning etablerat tillverkande dotterbolag utomlands. Detta har allt
oftare föranletts av krav på att svenska företag för att kunna bibehålla
tidigare upparbetad export tillsammans med intressenter i mottagarlandet
startar tillverkning i detta land. Företag som inte uppfyller dessa krav föriorar
därmed möjligheterna att bibehålla sin export till landet ifråga. Konkurrenter
lar i ett sådant läge snabbt över svenska marknadsandelar. För utomlands
etablerade företag gäller på samma sätt som för moderföretagen att genom
ständig rationalisering och förbättring av produktion och marknadsföring stärka
sin ställning i etableringslandet. Självfallet gäller också ett likartat ansvar
gentemot de anställda i ett dotterbolag utomlands som gentemot de anställda i
Sverige.

Utredningen
anser att de svenska företagen skulle kunna bibehålla fotfästet på den
sydafrikanska marknaden genom dispens från ell invesie-

s. 92 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:196 92

ringsförbud med möjlighet till
"ersäitningsinvesteringar" efter prövning från fall lill fäll och
från år lill år. Deila uUalande viiinarom en brisl på insikt ide förulsäUningar
som gäller för all på siki bedriva lillverkning på normala förelag.sckonomiska
villkor.

Resullaiet av en lagstiftning skulle i stället bli
osäkerhet från sydafrikanska köpares sida om möjligheterna att under längre lid
kunna påräkna leveranser av svenska produkter. En ökal köpmolslånd - inte minsi
från de sydafrikanska myndigheiernas sida - skulle bli resullaiet av en
förbudslagstiftning. Vid planering av sin inköpspoliiik skulle beslällarna
komma att lägga om sin upphandling till andra i Sydafrika etablerade bolag, där
hotet från en förbudslagstiftning i företagets hemland inte föreligger. Någon
indikaiion på all en sådan förbudslagstiftning förbereds i andra länder anges
inle i ulredningen. Det finns oss veierligi inte heller planer på sådan
lagstiftning i konkurrerande länder.

Alfa-Laval AB, ASEA, Allas Copco AB. ESAB. Sandvik AB.
Skega AB och SKF framhåller alt den föreslagna lagstiftningen trots att
avsikten endast är att begränsa företagens verksamhei i Sydafrika och Namibia
innebär att företagen med hänsyn lill konkurrensen på den sydafrikanska
marknaden tvingas att upphöra med sin verksamhet där. Det anförs bl. a. att
konkurrenssituationen kräver att förelagen fortlöpande kan vidta
rationaliseringar, investeringar i produkt- och lillverkningsteknisk utveckling
och öka marknadsföringen. En för verksamheten nödvändig anpassning till
marknadens behov och förändringar skulle i flera fall förhindras genom
lagstiftningen.

Förelagen framhåller att även en begränsning eller till
och med en utebliven expansion av verksamheten äventyrar företagens roll som
pålitliga och progressiva arbetsgivare i Sydafrika. Den personal som måste
friställas som en följd av lagstiftningen torde ha små utsikter alt finna annat
arbete.

Folkpartiets ungdomsförbund framhåller bl. a. att ett
svenskt investeringsförbud är ett av många viktiga inslag i en politik som
tjänar till att moraliskt och politiskt isolera Sydafrika från resten av
väriden samt att det i sig är motbjudande att svenska företag genom
investeringar i Sydafrika bidrar till att raspolitiken kan upprätthållas och
all förhoppningar om att de svenska företagen själva skall kunna mildra
apartheidpolitiken inom sina verksamhetsområden, vilket har gjorts gällande,
är starkt överdrivna.

5 Effekter i Sverige

Sammanfattning:

Sydafrikaulredningen anser att ett investeringsförbud kan
leda lill en minskning av "inlernexport" till Sydafrika och av
sysselsättningen i Sverige saml lill en minskning över huvud taget av
handelsutbytet med Sydafrika. Detta understryks av Stockholms handelskamtnare,
Skånes handelskammare, Internationella handelskammarens svenska
nationalkommitté, Sveriges grossist-

s. 93 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:196 93

förbund,
SI/SAF. Svenska bankföreningen. Sveriges redareförening och Sveriges
mekanförbund, som samtliga dessutom hävdaratt även exporten lill andra länder
kan minska. SIDA. LO och TCO anser inte att exporten till andra länder
påverkas. Statens industriverk och LO anser det osannolikt att sysselsättningen
i Sverige påverkas.

SIDA:
Styrelsen kan inle förutsäga hur det internationella förtroendet för svenskt
näringsliv skulle påverkas av ett investeringsförbud i Sydafrika och Namibia.
Däremoi synes del kunna visas, alt Sveriges hiltills förda politik i södra
Afrika inklusive utvecklingsbistånd och stöd till befrielserörelser haft och
haren positiv effekt på Sveriges kommersiella relationer med exempelvis Angola,
Mocambique, Zambia, Tanzania, Guinea-Bissau och Nigeria.

Enligt
en utredning inom SIDA har handeln med en rad länder, som är mottagare av
svenskt bistånd, ökat långt utöver vad som direkt beror på projektsamarbete och
bundet svenskt bistånd. 1 fiera afrikanska länder har regeringarna givit
svenska företag förtur vid leveranser, och detta har troligen skett inte bara
för att undvika bindning till den gamla kolonialmakien utan p. g. a.
regeringarnas uppskattning av det svenska stödet och deras önskan alt visa
kallsinne mot länder, vilka anses föra en komprometterande politik i södra
Afrika.

A'A'.-
Sydafrikautredningen föreslår nu att ekonomiska sanktioner -investeringsförbud
- skall tillgripas. De negativa konsekvenser som kan bli följden härav har
emellertid, enligt kollegiets uppfattning, icke tillräckligt noga analyserats
av utredningen.

Överstyrelsen
för ekonomiskt försvar anser inte att ett investeringsförbud enligt förslaget
skulle skapa problem för vår beredskapslagring av försörjningsviktiga
importvaror i första hand legeringsmetaller som krom, mangan och vanadin under
förutsättning att Sydafrikas malmbrytning och export till världsmarknaden i
övrigt fortgår i minst nuvarande omfattning. Däremot skulle ett sådant förbud
enligt styrelsen leda till motaktioner från Sydafrikas sida, vilket kan drabba
den svenska utrikeshandeln, verksamheten vid de svenska dotterföretagen i
Sydafrika, moderföretagens verksamhet och sjöfartsnäringen.

Statens
Industriverk: De samhällsekonomiska konsekvenserna i Sverige av
investeringsförbudet är, som utredningen framhåller, svåra att bedöma med
säkerhet. Det förefaller dock osannolikt alt några mer betydande effekter på
den totala svenska exporten och på sysselsättningen i Sverige skulle uppkomma.

De
sju företag, som svarar för huvuddelen av den svenska näringsverksamheten i
Sydafrika, hade åren 1974-76 exporlleveranser från Sverige till sina
sydafrikanska dotterbolag i storieksordningen 195 milj. kr. per år. Företagen
har uppgivit att dessa koncernleveranser motsvarade ca 1 050 arbetstillfällen i
Sverige. En jämförelse med exportvärdet tyder på alt sysselsättningssiffran
framkommit genom att detta värde dividerats med

s. 94 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:196 94

saluiillverkningsvärdel
per anställd i Sverige. Med en sådani beräkningssält lorde man i allmänhel
överskatla den sysselsättningsminskning.som skulle bli följden vid en begränsad
minskning av produktionen, eftersom en del av arbelskraften i sådana fall måsie
betraktas som en "fast produktionsfaktor".

En
successiv minskning av svenska förelags verksamhei i Sydafrika skulle troligen
inle fl någon påtaglig inverkan på arbetsmarknadsproblemen i Sverige. De
arbetstillfällen som skulle beröras finns spridda på ett drygt tiotal, i de
flesta fall stora arbetsställen på olika orter. Dock kan det finnas skäl att,
om ett investeringsförbud införs, särskilt följa utvecklingen inom de
produktionsområden i verkstadsindustrin, som omfattar olika slags gruvutrustning.
Under ogynnsamma omständigheter i övrigt kan bortfall av marknadsandelar i
Sydafrika här leda till vissa problem i Sverige, vilka kan kräva särskilda
industri- eller arbetsmarknadspoliliska insatser.

Stockholms
handelskamtnare: Om situationen i Sydafrika betraktas som unik eller ej i
Sverige är en sak. Av avgörande betydelse är hur situationen uppfattas i andra
länder. Om man i utlandet får uppfattningen att Sverige -genom alt genomföra
den föreslagna lagen - tar första steget på en väg som i framtiden kan leda
lill likartade åtgärder mot andra länder med misshagliga regimer är det
uppenbart att tilltron till svenska förelags möjligheter att fullgöra
långsiktiga leveransutfästelser eller att delta i ett industriellt samarbete
kan minska. En sådan utveckling skulle fl allvarliga konsekvenser för svensk
export. Effekterna skulle härvid inle begränsas enbart till de företag som i en
eller annan form bedriver verksamhei i Sydafrika. Härtill kommer att en successiv
nerdragning - och på sikt nedläggning - av de svenskstyrda bolagens verksamhet
i Sydafrika allmänt anses leda till en betydande minskning av sysselsättningen
inom de direkt berörda svenska moderbolagen och deras underleverantörer.

Skånes ftandelskammare
framhåller alt tilltron till svenska företags möjligheteratt fullgöra
långsiktiga leveransutfästelser eller att delta i ell industriellt samarbete
kan minska om Sverige ensamt vidtar särskilda sanktionsåigärder mot misshagliga
regimer.

Internationella
handelskammarens svenska nationalkommitté: Åtskilliga regimer i världen kan
från moralisk, demokratisk och humanitär synpunkt med fog kritiseras. Även om
Sydafrika av utredningens majoritet betraktas som ett särfall är del inte
säkert att svenska företags handels- och samarbetspartner i andra länder är
beredda all göra samma distinktion. Skulle den uppfattningen sprida sig all den
svenska utrikespolitiken gentemot länder med "misshagliga" regimer
stegvis försvårar och på sikt gör det omöjligt för svenska eller
svenskdominerade företag att uppfylla sina leverans-Zsamarbetsåtaganden, är det
uppenbart att konsekvenserna kan bli ytterst svåra för de svenska
exportföretagen. Kommittén menar att del föreligger betydande risker för att
förtroendet for de svenska företagens pålitlighet i dessa avseende skulle
allvarligt skadas om det lagförslag som

s. 95 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:196 95

förordas
av utredningens majoritet genomförs. Del kan också förmodas att de svenska
företagens utländska konkurrenter skulle utnyttja varje tillfälle att
ifrågasätta dessas trovärdighet som säkra leverantörer. Detta skulle
självfallet komma att drabba den svenska exporten och därmed också
sysselsättningen och betalningsbalansen.

Sveriges
grossistförbund: Skulle Sverige som nation i handling reagera vad gäller
utrikeshandeln eller därmed besläktade områden som invesieringar i utlandet på
basis av växlande och snabbi uppslående opinioner, skulle vi lätt hamna i ett
läge, där många länder och regeringar skulle känna stor osäkerhet inför
kontinueriiga affärer med eller köp av investeringsvaror (med reservdels- och
servicebehov) från Sverige. Helt annorlunda blir situationen om Sverige
fasthåller vid principen att i här ifrågavarande hänseenden följa FN-beslut men
avstå från egna demonstrativa åtgärder. Att som utredningen med hänsyftning
till ett svenskt ensidigt agerande i Sydafrika säga att "varje åtgärd som
bidrar till en ökning av Sydafrikas isolering inverkar på regimens inhemska
likaväl som internationella anseende" och fortsätta "otvivelaktigt
medför isoleringsåtgärder all landets ekonomiska utveckling påverkas" är
att hänfalla till den överskatlning av såväl Sveriges ekonomiska som internationella
betydelse.

Det
förtjänar även understrykas alt Sydafrika har möjligheter att begränsa exporten
av försörjningsviktiga varor såsom krom till Sverige samt att landet
överhuvudtagel är föga beroende av sin handel med Sverige eller av de svenska
investeringarna.

SI/SAF:
Del har länge varil en central princip i svensk utrikespolitik att Sverige som
nation endast ansluter sig lill sådana sanktioner och bojkotter som är
internationellt förankrade och sladgeenligl beslutade av FN:s säkerhetsråd.
Anledningen till detta är att den svenska regeringen annars skulle ha kommit i
en orimlig situation när det gäller att avgöra mot vilka regimer sanktioner bör
eller icke bör vidtagas. Vidare har det ansetts att endast åtgärder beslutade
av FN:s säkerhetsråd flr en så universell tillämpning att de blir effektiva.

Utredningen
vill nu ställa denna princip åt sidan och genomföra unilaterala
sanktionsåtgärder mot Sydafrika i form av ett investeringsförbud. Detta avsteg
från de hittillsvarande riktlinjerna för svensk utrikespolitik kan fl mycket
allvariiga följder för tilltron till Sverige som ekonomisk och politisk
samarbetspartner.

Sveriges export är i
mycket hög grad beroende av företagens möjligheter att upprätthålla ett
långsiktigt samarbete med kunderna i avnämariändema. Del räcker inte att en
gång för alla kunna leverera en utrustning - man måste därefter också kunna
tillhandahålla service, reservdelar etc. Vad speciellt exporten till tredje
väriden beträffar beslår denna till mycket stor del av turn-key leveranser av
industrianläggningar och av leveranser till helt eller delvis svenskägda
produktionsbolag. Erbjudanden om ett flerårigt samarbete vad beträffar
produktion, företagsledning, utbildning på alla nivåer och teknologi"

s. 96 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:196 96

är
idag ett av de viktigaste konkurrensmedlen i affärer med länderna i tredje
världen (och för övrigt vanliga också i större affärsprojekt med industriländer).
Skulleden uppfattningen sprida sig utomlands, att det inle går att lita på ett
långsiktigt samarbete med svensk industri på grund av politisk betingade
kastningar i svensk utrikespolitik, kan konsekvenserna bli myckel svåra för den
svenska exporlen. Sverige är långt ifrån ensamt om hög kvalitet och avancerad
teknologi. Pålitlighet när det gäller långsiktigt samarbete kommer ofta att
fälla utslaget. Vi vet också av gammal erfarenhet att våra utländska
konkurrenter kommer alt utnyttja varje tillfälle all skapa tvivel hos våra
kunder om svenska förelags pålitlighet.

Del
har ofta hävdats, att svenska företag genom att begränsa engagemanget i
Sydafrika skulle förvärva en betydande goodwill i u-länderna, särskilt i
Afrika, och därigenom kunna fl "kompensation" för de förluster man
lider i Sydafrika. Detta är en illusion. Erfarenheten visar alt alla länder i
valet mellan flera anbud väljer det som med hänsyn till pris, kvalitet,
pålitlig leveransförmåga och långsiktig service är det bästa, oavsett vad man
har för politiska relationer med säljarens land. Man gör inte ett sämre köp
bara för all manifestera politisk goodwill.

Trots
att utredningen uttalat att syftet inle är att åstadkomma en avveckling av de
svenskdominerande förelagen i Sydafrika blir effekten av förslaget sannolikt
alt en avveckling eller avyttring av företagen framtvingas. Detta kommer att
leda till stora kapilalföriuster, en väsentlig minskning av svensk export och
ett avsevärt bortfall av arbetstillfällen i Sverige,

Ordet
internleveranser, som Sydafrikautredningen använder, tarvar måhända en
förklaring. De flesta berörda förelagen tillverkar en viss produkt i Sydafrika
bl, a, för att fl bättre möjligheter att sälja hela sitt sortiment på den
sydafrikanska marknaden inklusive den större, i Sverige tillverkade,andelen.
Med internleveranser kan således i detta sammanhang inte enbart förslås
leveranser av råvaror och insatsvaror nödvändiga för dotterföretagens egen
tillverkning utan de berörda moderbolagens hela export till Sydafrika, Denna
uppgår, enligt uppgifter lämnade till Åman-utredningen, lill 225 miljoner
kronorom året och motsvarar 1 lOOarbetstillfällen i Sverige, I denna siffra har
företagen dock inräknat endast egna anställda, men inte de många underleverantörer,
från vilka de köper komponenter. Antalet direkt berörda blir därför avsevärt
högre.

Vi
bedömer risken forell kraftigt och omedelbart köpmolslånd i Sydafrika mot
svenska varor som mycket stort. Det finns därför anledning erinra om alt den
totala svenska exporten till Sydafrika uppgår till 450 miljoner kr, om året
(genomsnitt för 1975-77) vilket enligl gängse beräkningsmetoder motsvarar ca 3
000 arbetstillfällen.

En
nedläggning av verksamheten i Sydafrika frigör inte resurser som kan användas
för bearbetning av eller leveranser till någon hittills outnyttjad marknad. De
svenska föreiagen bearbetar redan nu alla marknader som kan bli ekonomiskt
lönsamma. De arbetstillfällen som bortfaller på grund av

s. 97 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:196 97

inställd
export till Sydafrika är och förblir förlorade.

Organisationerna
finner det mot denna bakgrund lättsinnigt att resonera som om ett bortfall av
så många arbetsplatser, som del här är frågan om, inte erbjuder några problem.

Åtgärder
av repressalienatur såsom importresiriklioner på svenska varor eller
restriktioner på exporten av vissa varor till Sverige (t, ex, krom) torde kunna
bli kännbara för oss, likaså ålgärder mol svensk sjöfart t, ex,
bunkringsförbud.

Huruvida Sydafrika
verkligen kommer att skrida till dylika åtgärder kommer att bero på
omständigheter vilka nu knappast kan förutsägas. Risken för att Sydafrika
reagerar tämligen starkt på de svenska åtgärderna är dock påtaglig eftersom det
kan föreligga ett behov av all klart markera att man inle ämnar stillatigande
finna sig i diskriminerande aktioner såsom den svenska.

Hur
risken för officiella sydafrikanska aktioner än må bedömas, anser vi faran för
ett spontant eller organiserat köpmotstånd mot svenska varor och tjänster vara
mycket stor. Den svenska exporten torde på grund av sin sammansättning vara
känslig för ett sådant köpmotstånd. Flera svenska företag har sett sin
försäljning minska på sistone på grund av en ökad avoghet hos köparna mol
Sverige,

Svenska
företagares riksförbund: Utredningens något vaga förhoppning om att föriuster
för företagen, förorsakade av utredningens förslag, skulle kunna uppvägas av
ett förbättrat läge för svensk industri på andra marknader saknar tyvärr
verklighetsförankring. Det har visat sig att U-länder liksom I-länder oftast
iakttar strikt affärsmässighet vid inköp av varor och tjänster. Man köper där
man får störst valuta för pengarna. Därtill skall läggas all för vissa företag
kan den Sydafrikanska marknaden överhuvudtaget inte ersättas.

Indirekt
skulle ett förbud mot investeringar i Sydafrika drabba all svensk
exportinriktad företagsamhet genom att sanktioner vidtages utan att bindande
beslul tagits i FN:s säkerhetsråd. Ett isolerat svenskt investeringsförbud i
Sydafrika kan otvivelaktigt öppna dörren för krav på nya svenska sanktioner mot
andra länder från krafter både inom och utom landet.

LO:
Effekterna för moderbolagen i Sverige av ett investeringsförbud enligt
utredningens förslag är mycket svåra att bedöma. De är lill viss del beroende
av vilka eventuella motåtgärder som den Sydafrikanska regimen vidtar. Någon
bedömning av de enskilda förutsättningarna för företagen att fortsätta sin
verksamhet i Sydafrika vid ett nyinvesteringsförbud har inte gjorts och
låtersig sannolikt inte göras på ett meningsfullt sätt. LO vill dock varna
föratt överdriva de negativa effekterna på sysselsättning i de svenska
moderföretagen. De uppgifter som utredningen presenterat om hur många som är
sysselsatta i Sverige med inlernexport till dotterföretag i Sydafrika (1 OOO-I
100 personer) ska ses i relation lill att dessa företag totalt har ca 175 000
anställda (varav ca 80 000 i Sverige). Uppgifterna är relevanta för en
bedömning av konsekvenserna av de föreslagna åtgärderna endast om man

1 Riksdagen 1978/79. I saml. Nr 196

s. 98 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:196 98

utgår frän all de svenska förelagen helt måste upphöra med
sin verksamhet i Sydafrika. En sådan utveckling är inte sannolik. LO vill
vidare understryka att man inte dr anlägga ett statiskt betraktelsesätt på de
svenska företagens utveckling. De företag som del härar fråga om har i övriga
avseenden visat prov på en god förmåga att anpassa sig lill förändrade
förhållanden vad gäller tekniska förulsäUningar, marknadssituation och
produktionsförulsäliningar. Del förefaller LO mycket osannolikt att dessa
förelag skulle fl några avgörande svårigheter all klara en anpassning till en
situation där de måste avstå från att expandera i Sydafrika - eller där de
gradvis måste minska engagemanget i landet.

Del kan dock inte helt uteslutas alt verksamheten i
Sverige på någon ort under en övergångsperiod kan fl problem som en följd av
den föreslagna lagstiftningen. I dessa fall ankommer det ytterst på samhället
att tillse att ingen ska föriora sin sysselsättning till följd av de föreslagna
sanktionerna mol Sydafrika. Det vore här orimligt att kräva att enskilda
anställda ska bära kostnaderna för en solidaritetspolitik med Sydafrikas folk.

TCO: Huvudsyftet med den föreslagna lagstiftningen är att
inför Sydafrika och världen i övrigt demonstrera den ovilja mot raslagarna i
Sydafrika och den motvilja mot Sydafrikas raspolitik som är allmän i vårt land.
TCO anser att detla är en viktig fråga för Sveriges anseende i u-länderna och
för vår ställning internationellt sett. Det kan ifrågasättas om inte del
svenska näringslivet i längden gagnas mera av ett bestämt avståndstagande från
Sydafrikas raspolitik. SIDA, som har stor erfarenhet av den svenska utrikes-
och biståndspolitikens inverkan på reaktionerna mot Sverige, har framhållit de
goodwill-effekter som kan uppnås av en aktiv svensk insats då det gäller
apartheidpoliiiken i Sydafrika.

TCO vill också något beröra det s. k.
trovärdighetsargumentet. Om det kunde länkas existera länder utanför Södra
Afrika, som infört eller planerade all införa ett apartheidsysiem, borde
naturiiglvis i sådana länder tvekan uppstå i fråga om möjligheterna att göra
affärer med svenska förelag. Apartheidsystemet är emellertid inte under
utveckling utanför Södra Afrika och därför bör ett hinder mot nyinvesteringar i
Sydafrika inte kunna uppfattas som något tecken på svenska företags oförmåga
att fullgöra åtagna affarsför-pliklelser. Rasåtskillnaden är unik och genom sin
brutalitet och omänsklighet ulan jämförelse med något annat i vårtid. Det kan
därför inte rimligtvis göras gällande att en åtgärd som riktar sig mot rasförtryck
skulle komma all tillgripas mot någon annan företeelse.

Trovärdighetsargumentet
har dessutom en annan sida. Många av de afrikanska staterna ser med fientlighet
på Sydafrika och dess raspolitik. Den vita minoritetens förtryck i Sydafrika
upplevs som en kränkning av hela kontinentens befolkning. Irritationen mot den
sydafrikanska regimen haren tendens att rikta sig också mot dem som gör affärer
med Sydafrika. Auktoritativa uttalanden i den riktningen kan bl. a. noteras
från Nigeria, vilket som det i särklass största landet har en-folkmängd som
utgör en

s. 99 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:196 99

femtedel
av hela Afrikas. Nigeria har både på export- och imporlsidan en mer omfattande
handel med Sverige än vad som gäller varuutbytet mellan Sverige och Sydafrika.
Svenska nyinvesteringar i Sydafrika kan alltså i andra länder, kanske främst i
Afrika, medföra komplikationer såväl för de investerande förelagen själva som
för annan svensk företagsamhet vilken inte bedriver någon verksamhet i
Sydafrika, men skulle vilja etablera sig i andra afrikanska länder.

Svenska
bankföreningen: All Sverige på egen hand vidtar sanktioner medför enligl
bankföreningens uppfattning bl. a. en uppenbar risk att de berörda svenska
koncernerna vid export till andra länder än Sydafrika och såsom producenter i
sådana länder föriorar sin trovärdighet som säkra leverantörer. Här avses
sådana länder, vilkas poliliska system utsatts för allvarlig kritik. Detta gör
konsekvenserna av ensidiga svenska sanktioner omöjliga alt fullt överblicka.
Enligt vad bankföreningen erfarit har de berörda företagen redan böriat möta
reaktioner av nyss angivet slag. Sveriges ambas-sader i olika länder borde ges
tillfälle att ytteriigare belysa här avsedd risk.

Sveriges
redareförening: Sverige följer på sjöfartsområdei en liberal sjöfartspolitik
och har vid flera tillfällen genom diplomatiska aktioner och på annat sätt
riklat skarp kritik mot stater som visat ambitionen att utsträcka sin
jurisdiktion utanför respektive lands gränser. Vidare har Sverige på sjöfartsområdet
med skärpa hävdat - såväl inom olika FN-organ, däribland UNCTADoch IMCO, som i
andra sammanhang-all internationella normer bör vara vägledande och att
unilateral särreglering bör undvikas. Inom UNCTAD och dess Sjöfanskommitté har
sedan 1964 eu femtiotal resolutioner antagits angående huvudsakligen
sjöfartsnäringens kommersiella förhållanden. Denna näring är utpräglad
internationell och sjöfart under svensk flagg är i särskilt hög grad en
exportindustri, med mer än 80 procenl av frakiiniäkterna hänförliga lill trafik
mellan utländska hamnar. Kaotiska förhållanden skulle uppstå om enskilda stater
beslöl att ensidigt genomföra UNCTAD:s sjöfartsresolutioner, som till sin natur
är rekommendationer utan bindande kraft för medlemsstater.

I
Sydafrikaulredningens betänkande konstaleras bl. a. att omfattande svensk
sjöfart förekommer mellan hamnar i Sydafrika och andra länder än Sverige. I
sådan trafik konkurrerar svenskt tonnage med fartyg under en mängd andra
flaggor. Om Sverige-i klar strid med hittillsvarande praxis och den linje som
Sverige självt i andra sammanhang förordat gentemot andra stater-skulle
tillgripa ensidiga åtgärder utan bindande FN-beslul skulle man samtidigt
allvariigt urholka svenska möjligheter alt i andra sammanhang förorda
internationella lösningar och söka förhindra unilaterala ingrepp som riktas mot
iniernalionell verksamhet. Man måste samtidigt räkna med att tilltron lill
svenska förelags - däribland rederiers - förmåga all fullgöra ingångna kontrakt
och förhandla om uppdrag på längre sikt skulle allvariigt försväras och därmed
svensk flagg betraktas som en ogynnsam konkurrens-

s. 100 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:196 100

faktor.
Också i förhandlingar om stora och långfristiga sjölransportkontrakt skulle del
otvivelaktigt uppmärksammas om Sverige går sin egen väg ulan fast förankring i
beslutsmekanismen inom FN.

De
omsiändigheler som här anförts talar enligl Sveriges Redareförenings
uppfattning bestämt emot isolerade svenska investeringsförbud eller andra
ensidiga ålgärder också mot Sydafrika.

Redareföreningen
framhåller vidare att svensk rederinäring icke direkl berörs av betänkandets
förslag lill lag om förbud mol investeringar i Sydafrika och Namibia. Då
emellertid förslaget syftar till en nedtrappning av svenska engagemang kommer
givetvis den svenska linjetrafiken mellan Sverige och Sydafrika alt ställas
inför ett vikande lastundertag och därmed försämrad lönsamhet. I denna trafik
betjänas ett stort antal länder på den afrikanska kontinenten, men
förutsättningar saknas att driva vare sig den delen av trafiken eller Sydafrikadelen
separat. Ett vikande lastunderiag lill och från Sydafrika kommer därför att få
allvarliga konsekvenser för Rederi AB Transailantic. Om utvecklingen skulle
framtvinga reduktion av trafiken uppslår problem både med sysselsäitning av
sjöfolk och de för ändamålet särskilt byggda fartyg som nu skall sällas in i
denna trafik. Ell ensidigt svenskt ingripande mot Sydafrika kommerdessutom
sannolikt att leda till en antisvensk reaktion i den sydafrikanska republiken
och därmed ytterligare försämra svenska rederiers konkurrensmöjligheter.

Sveriges
mekanförbund framhåller att del föreligger uppenbar risk för all svensk
industri genom en förbudslagstiftning skulle förlora trovärdighet även på andra
marknader. Tecken på en sådan reaktion har redan konstaterats av svenska
verkstadsförelag. Speciellt stor är denna risk för sådana länder som av olika
grupper i den svenska debatten utpekas för all inie respektera grundläggande
mänskliga rättigheter eller för att utöva förtryck gentemot vissa grupper av
medborgare.

Brister
i ett företags konkurrensförmåga lill följd av exempelvis höga kostnader kan
ofta rättas till genom insatser från företaget i kombination med t. ex.
valuiajusteringar, medan däremot föriorat förtroende hos kunderna kan ha myckel
allvariiga åierverkningar på sikt.

Adas
Copco AB, ESAB, Sandvik AB, Skega AB och SKF framhåller att en begränsning av
verksamheten i Sydafrika kommer alt påverka bl. a. sysselsällningen i Sverige
dels direkt genom uteblivna leveranser till Sydafrika, dels indirekt genom att förelagens
marknadsställning i andra länder skulle

försvagas.

Afrikagrupperna
i Sverige framhåller bl. a. att man omedelbart bör upphöra med allt slags
utbyte med den sydafrikanska regimen.

s. 101 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:196 101

6
Effekter I tredje land och FN

Sammanfattning:

Sydafrikautredningens
uppfattning om den psykologiska effekl som ett svenskt investeringsförbud kan
få för andra länders agerande mol Sydafrika delas av SIDA, LO, Svenska
metallindustriarbetareförbundct och Svenska FN-förbundet.

SI
DA :\r\om ramen för såväl Sveriges direkta utvecklingssamarbete med en rad
u-länder som det internationella samarbetet har styrelsen en rad erfarenheter
av hur av Sverige ensidigt vidtagna åtgärder gradvis erhållit internationell
spridning och därigenom ökad slagkraft. Så har t, ex. de svenska kraven på
respekt för mottagarens suveränitet över sina egna ulvecklingsanslrängningar
och på långsiktighet i samarbetet, successivt kommit alt inta en framträdande
roll i debatt och konkret handling. Del senaste exemplet är frågan om
skuldavskrivning för de allra fattigaste u-länderna, där Sverige säkeriigen
bidragit lill ställningstagandena i andra biståndsgivande länder.

Det
svenska humanitära slödet till flyktingarna och befrielserörelserna i södra
Afrika hade tidigt en politisk innebörd och del har bidragit till efterföljd
och till internationellt erkännande av de förtrycktas kamp för sin frihet.

Sverige
har kommit att framstå som ett föregångsland vad beträffar stödet till
befrielserörelserna. Detta förhållande förpliktar. De flesta befrielserörelser
försöker undvika ett ensidigt beroende av någon av stormakterna, och i det
perspektivet har det svenska stödet fått särskild vikt. Förutom ökat bistånd
via FN-organen har även flera västländer under de senaste åren lämnat direkt
bistånd till befrielserörelser. Norges regering beslöl 1977 all lämna direkl
slöd till ANC. Direkt stöd lämnas även från Hollands regering.

Enligt
styrelsens mening bör den psykologiska effekten av en åtgärd som den föreslagna
på investeringsområdet inte underskattas. Situationen i Sydafrika är i dag
tillräckligt allvariig för all motivera ett separat svenskt agerande, och en
solidaritetshandling av detla slag skulle fl ett betydande symbolvärde. Den
skulle stärka Sveriges argumentering i Sydafrika-frågan i internationella
sammanhang, och den skulle kunna åberopas av befrielserörelserna i deras
fortsatta ansträngningar att uppnå liknande beslut i andra länder. De
självständiga afrikanska staterna ökar sina påtryckningar inom FN för att få
till stånd ett beslut om ekonomiska sanktioner, bl. a. mot bakgrund av
Sydafrikas förhalningspolilik i Namibiafrågan. Ett svenskt beslut om
nyinvesteringsstopp skulle ge stöd ål dessa länders ansträngningar att genom
fredliga medel nå en lösning i södra Afrika.

LO
anser att ett svenskt ensidigt beslut om sanktioner tveklöst kan fl en mycket
stor psykologisk betydelse och kan bana väg för liknande beslut i andra länder.

Svenska
metallindustriarbetareförbundet: Det svenska initiativets psykolo-

s. 102 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:196 102

giska effekter på andra nationer ska inle underskattas
eftersom del finns en beredvillighet till sanktioner. Förbundet anser att den
svenska regeringen ska verka aktivt för att få andra länder att genomföra
liknande investeringsförbud exempelvis genom överläggningar med andra
regeringar på högsta nivå. Del är väsentligt alt politiska och fackliga
aktioner mot Sydafrika får en så allomfattande och bred karaktär som möjligt.

Svenska FN-fÖrbundet anser all de föreslagna åtgärderna
möjliggör för Sverige att kraftfullare verka för ett säkerhelsrådsbeslul om
obligatoriska och fullständiga ekonomiska sanktioner mot Sydafrika, vilka till
sist ändå måste bli det internationella samfundels medel att tvinga den
sydafrikanska staten att avskaffa apartheidsystemet.

7 Folkrättsliga överväganden

Sammanfattning:

Sydafrikautredningens uppfattning att ett unilateralt
svenskt investeringsförbud inte är folkrättsstridigt delas inte av juridiska
fakultetsnämndcn vid Stockholms universitet (särskilda yttranden har dock
avgivits), Stockholms och Skånes handelskammare, Internationella
handelskammarens svenska nationalkommitté, SI/SAF, Svenska bankföreningen och
Sveriges mekatförbund. Det hävdas bl. a. att de svenska åtgärderna skulle
innebära ett avsteg från Sveriges hittillsvarande politik rörande
internationella sanktioner och utgöra ett otillbörligt suveränitelsinirång samt
strida mot våra internationella åtaganden och på andra sätt vara oförenliga med
folkrätten. Sverige skulle inte tillämpa folkrättens regler på det sätl som
förväntas av oss (bona flde).

Stockholms tingsrätt framhåller att det i och för sig
torde vara rikligt såsom Sydafrikaulredningen antagit att åtgärder av den
föreslagna arten icke strider mot folkrätten, i varje fall inte så länge
åtgärderna inte blir så effektiva att de hotar ett lands oberoende,
självbestämmanderätt eller självstyrelse (Eek, Folkrätten, 1975, s. 312). Del
sagda förutsätter emellertid att den föreslagna lagen inte innefattar
bestämmelser som står i strid med den i Sydafrika och Namibia gällande lagsiiftningen
för de där verksamma dotterbolagen. Om så är fallet utgör den nu aktuella lagen
nämligen sådan inblandning i dessa länders inre angelägenheter alt brott mol
folkrätten kan ifrågasättas.

KK framhåller att förslaget, som innebär alt man från
svensk sida försöker utöva inflytande över svenska dotterföretag i Sydafrika,
kan få till följd att del blir svårt att med de argument som hittills använts
avvisa försök fYån andra länder att utöva inflytande över utlänska
dotterföretag i Sverige.

Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet:
Såsom den för dess granskning väsentliga frågan ser fakulteten i detta
sammanhang den om eventuella folkrättsliga begränsningar av den svenska
lagstiftningsmakten och myndighetsutövningen i övrigt eller vad man i folkrätlslig
terminologi

s. 103 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:196 103

brukar
sammanfatta under beteckningen "jurisdiction" - som alliså i delta
sammanhang har en vidare innebörd än då termen stundom användes i Svensk
iniernrällslig doktrin.

Med
"jurisdiction" i folkrättsliga sammanhang förslås flera varandra
näruliggunde uspekler av myndighelsutövning, nämligen lugstiflnings-maklen
("legislalive jurisdiction" eller "jurisdiction to
prescribe") rättskipning genom domstolar och administrativa myndigheter
("curial or judicial jurisdiction") saml vidtagande av
verkställighetsåtgärder ("enforcemeni or execulive jurisdiction").
Ehuru distinktioner av detta slag är nyttiga eller nödvändiga för en nyanserad
bedömning av jurisdiklionsspörsmålen, må samtidigt framhållas att del dock
blott är fråga om en sammanhängande kedja uv ålgärder, där myndighetens tryck
på det rättssubjekt som är föremål för myndighetsutövningen ökas genom stigande
grad av konkretisering av befallningen.

1. Den
tolkrättsliga bundenheten. Jurisdiktionsfrågorellerålminslone vissa

av dem har, såsom fallet vanligen är med frågor som icke reglerats genom

entydiga iraktaliexter, blivit föremål för skilda bedömningar såväl i stats-

praxis som i doktrinen. Därav följer dock icke att staterna skulle ha full

handlingsfrihet i dessa frågor. En siat som lojalt vill följa folkrättens
regler -

och fakulteten utgår från såsom självklart att detta måste gälla Sverige - har

an bona fide för sig söka klarlägga rättsläget samt därefter handla i

överensstämmelse därmed. Framförallt måste en stat som vill vinna respekt

för sin hållning, eftersträva en viss konsekvens och kontinuitet i sina

Slåndpunktstaganden i rättsliga frågor.

Fakulteten
kan därmed icke godtaga den typ av argumentering som framkommeri
betänkandet-nämligen att då "klara riktlinjer" saknas(s. 21), eller
en folkrättslig princip av någon stat bestritls eller en regel överträtts,
"någon allmänt e/A'a>;rf folkrättslig princip" inte skulle
finnas(s. 170), och alt, endast då rättslägel är helt obestritt, "bestämt"
hinder föreligger så att hänsyn behöver tas lill folkrättens regler.

Av
folkrättens karaklär av sedvanerätt följer visserligen att den kan komma att
förändras av slaispraxis, vilken, då den lar sin början, kan komma att framstå
som ett brott med en tidigare folkrättslig regel. En rättslig bedömning måste
emellertid, såsom Internationella domstolen underströk i sin dom The Fisheries
Jurisdiction Case(\}.Y. v. Iceland)(I.C.C. Reports 1974 para 40, 53) utgå från
det aktuella rättsläget och icke från vad detta kan forväntas vara inom en mer
eller mindre avlägsen framtid.

Del
förhållandel att en regel stundom icke följes av vissa stater eller beslrides
av viss stat utesluter icke heller att den likväl måste anses gällande.

2. Folkrättsliga
begränsningar av stats jurisdiktion. Åtminstone i ett hänse

ende är rättsuppfattningen i jurisdiklionsfrågor klar och oomtvistad:

En
stal får icke företa verkställighelsåtgärder eller annan maktutövning på en
annan stats område. Sådana åtgärder utgör alltså en klar suveränitets-

s. 104 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:196 104

kr ä nkning.

Detla fastslås exempelvis i ett ofta citerat avgörande av
Fasta mellanfolkliga domstolen i den s. k. Lotus-saken:

Now the firsl and foremost restriction imposed by
internationel law upon a State is that-failing theexistence ofa permissive rule
lolhecontrary-it may not exercise ils power in any form in the terrilory of
another Slate. In this sense jurisdiction is certainly territorial: it cannol
be exercised by a State oulside its terrilory excepi by virtue of a permissive
rule derived from iniernaiionel cusiom or from a convenlion. (P.C.I.J. Series
A/B No 22. p. 18.)

1 detla uttalande intresserar främst domstolens betoning
av orden "in any form". Icke endast direkl maktutövning, t. ex. genom
ingreppsstalens egna tjänstemäns foretagande av förhör och annan utredning är
otillåten utan "power in any form" - vartill det blir anledning
återkomma.

I övrigt har man i den folkrältsliga doktrinen sökt
sammanfatta jurisdik-tionsproblematiken i allmänna principer eller
kombinationer av sådana, såsom lerritorialitetsprincipen,
nationalitetsprincipen eller personalitetsprin-cipen - den aktiva eller den
passiva - skyddsprincipen och effektprincipen. Dessa är emellertid alla myckel
allmänt utformade och måste nyanseras genom undantag och kvalificeringar föran
ge merän ofullständig ledning. En mera individualiserad bedömning med hänsyn
tagen till typen av åtgärd och dess bakgrund måste vanligen ske. Vissa former
av ingripanden och maktutövning av tämligen oförargligt slag, t. ex.
bevisupptagning inför konsul i verksamhetslandet eller delgivning av handlingar
i ärenden av ren tvistemålsnaiur lorde i många länder inte föranleda någon
gensaga från territorialstaten medan däremot bevisupptagning i exempelvis
antitrustsaker eller eljest för publika ändamål får en strängare bedömning,
såsom i den av House of Lords nyligen avgjorda Westinghouse-saken (Rio Tinto
Zinc Corporation a. o. v. Westinghouse Electric Corporation 2 WLR 1978.81) i
vilken den brittiska Attorney General intervenerade med förklaringen.

Her Majesty's Government considers that the wide
investigalory proce-dures under the United States anti trust-legislation
against persons oulside the United States who are not United Stales cilizens
conslitute an infringe-menl of the proper jurisdiction and sovereignty of the
United Kingdom.

Lord Wilberforce i House of Lords yttrade härtill:

The intervention of her Majesly's Ailorney-General
eslablishes that quile apart from the present case, över a numberof yearsand in
a numberofcases, the policy of her Majesiy's Government has been against
recognition of United States investigalory jurisdiction extraterritorially
against United Kingdom companies. The courls should in such matters speak with
the same voice as the execulive (see The Fagernes /1927/ p. 311): they ha ve,
as I have stated, no difficuity in doing so.

s. 105 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:196 105

3. /)(' av ulredningen föreslagna åtgärderna. Del är
därför viktigt att här först precisera vilka typer av ålgärder och ingrepp
ulredningen egentligen föreslår.

Förslaget,eller rättare motivering lill detta, lider
härvidlag av viss oklarhet, beroende pä en oklar eller inadekvat terminologi.
Ulredningen använder sig nämligen av uttrycken "förbud mol
kapitalexport" och "förbud mol invesieringar" på ell förvillande
sätt.

Med kapitalexport, resp. förbud mol kapitalexport förslås
nalurligen transfereringar frän Sverige lill Sydafrika Kr kapitaländamål.

Vanligen förstås i sådana sammanhang med
"investeringar" samma sak. dvs. förvärv av företag, andel i företag,
värdepapper eller långfristig utlåning för att vinna infiytande över ett
förelags skötsel (jfr OECD:s kapiialliberali-seringssiadga Annex A, Lisi A, I
and II).

Ulredningen
förstår emellertid med "invesieringar i Sydafrika" ell förelags
anskaffning av anläggningstillgångar.' Däremot lorde icke vara så myckel all
invända om anskaffningen sker i samband med kapitallransfer, dvs. direklförvärv
av en rörelse i utlandet - i stället för förvärv av andelar i den juridiska
person som driver rörelsen - men uttrycket förvillar då det får beteckna ett
sydafrikanskt bolags förvärv av tillgångar i Sydafrika för bolagels egna medel
och ulan varje samband med kapitalöverföring lill Sydafrika. Ett dylikt
"investeringsförbud" riktar sig mol den som förvärvar tillgången i
fråga, dvs. mot det sydafrikanska bolaget. I den mån förbudet inle riktar sig
mot förvärvaren själv - det sydafrikanska bolaget - utan endast mol
förvärvarens eventuella utländska medhjälpare, kan man tala om ett
"indirekl" investeringsförbud eller förvärvsförbud eftersom del klart
uttalade syftet med förbudet dock äran förhindra förvärvet. (Se t. ex. s.
12,170, 171, \12. f

Denna konstruktionen, som innebär att något förbud inte
riktas mol förvärvaren-som forell naturiigt betraktelsesätt framslårsom den
egentliga gärningsmannen och att alltså huvudgärningen som sådan lämnas
slraffri, medan vad som eljest brukar rubriceras som medhjälp förbjudes och
slrafföelägges som gärningsmannaskap, kan endasi förklaras som en försök all
kringgå de folkräiisliga begränsningarna för svensk myndighelsutövning.

Mol en sådan bakgrund kan de ålgärder och ingrepp
ulredningen föreslår beskrivas på följande sätt:

ö'f/5ettförbud mot kapitalexport (i konventionell
betydelse) utvidgat till att avse även apport egendom;

dels ett, indirekt, förbud för svenskdomineral
sydafrikanskl bolag all

' På s. 180 användes ullryckel t. o. m. i en än vidare
bemärkelse, nämligen av.seende investeringar även i
"omsättningstillgångar".

På s. 29 beskriver utredningen t. o. m. sill förslag som
"ell direkl förbud mol anskaffning av anläggningstillgångar" lill
sydafrikanskt dotterbolag.

s. 106 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:196 106

anskaffa anläggningstillgång (investeringsförbud), därvid
straffsanktionen riklus endasi mot vissa svenska rättssubjekt i Sverige med
syfte att icke blott iindcriiycka akiiva mcdverkanshandlingar som företages på
svenskt territorium ulan ävenfiamtvingaau de svenska styrelseledamöterna i
moderbolaget aktivt i .Sy da flika ingriper till föihindrade av all del
sydafrikanska bolagel där anskaffar anläggningslillgångar;

dels dylika "indirekta" förbud för
svenskdominerade bolag i tredje land att företa kapilalexport lill Sydafrika
resp. låta sydafrikanska bolag företaga förvärv av anläggningslillgångar.

I anslutning härtill och såsom ett medel att uppnå detta
föreslås

dels skyldighet för svenskt moderbolag att upprätta årlig
"inventerings-plan" för det sydafrikanska bolagel, dvs. lämna
direktiv lill delta att icke i vidare omfattning än svenska regeringen godkänt
förvärva anläggningstillgångar;

dels ett dispensförfarande efter ansökan till svenska
regeringen baserat på investeringsplanen;

dels skyldighet för det svenska moderbolaget att åriigen
till regeringen lämna uppgifter om det sydafrikanska bolagets förhållanden.

Fakulteten avser att i det följande för varje särskild typ
av dylik åtgärd eller ingrepp granska dess förenlighet med de begränsningar av
en stats jurisdiktion och myndighetsutövning som folkrätten kan föreskriva.
Det är emellertid därvid blott det s. k. indirekta investeringsförbudet som
erbjuder några svårigheter.

4. Utredningens egna utgångspunkter för den folkrättsliga
bedömningen. Till en början vill fakulteten dock granska de utgångspunkter som
utredningen själv angivit för sina folkrättsliga bedömningar.

Utredningen anför sålunda (på s. 152) "alt folkrätten
inte ger några klara riktlinjer i fråga om staternas rätt all vidtaga
unilaterala ekonomiska pålryckningsåtgärder men all någol allmänt förbud ej kan
anses föreligga"-

Fakulteten bestrider inle rikligheten av det senare, även
om uttalandet är så allmänl hållet att det kräver vissa kvalifikationer,
framför allt av vad som menas med "ekonomiska påtryckningsåtgärder".
Avbrytande av handeln lorde sålunda i och för sig vara tillåtet, även i
fredstid, medan däremot förklaring av en kustsiräcka i blockad under fredstid
helt säkert är otillåtet även utan att våld kommer till användning. Ulredningen
konkretiserar emellertid sitt uttalande med slutsaisen

all folkrätten tillåteren åtgärd av typen
investeringsförbud som ej på något sätt kan karakteriseras som ett tvångsvis
ingripande mol en annan stats suveränitet..

Även delta uttalande kan godtagas om därmed blott avses
förbud mot kapitalexport. Om däremot därmed även avses ett av Sverige utfärdat
förbud för sydafrikanskt bolag alt anskaffa anläggningstillgång
("investeringsförbud" enligt utredningens flertydiga terminologi),
kan uttalandet - såsom

s. 107 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:196 107

kommer
all framgå av det följande - inte godtagas. I själva verkel finns dock
anledning aniaga att utredningen, liksom av den anlitad expertis, i detta
sammanhang endasi åsyftar ell sedvanligl förbud mol kapilalexport - vilket ju
"ej på någol säll kan kurukleriserus som ell tvångsvis ingripande mot en
annan stats suveränitet". Efter all ha uttryckligen konstaterat all
"ell förbud mot kapitalexport för investeringar" enligl ovanslående
inie möler några folkrältsliga hinder anger nämligen ulredningen vidare (s.
153) som en utgångspunkt för sina folkrältsliga överväganden, att man "vid
övervägandet av andra ålgärder. . . bör.. . hålla fast vid principen all ell
dotterbolag i ell annal land (dvs. i detta fall del sydafrikanska bolag som
förvärvar anläggningslillgångar) är underkastat det senare landets (dvs.
Sydafrikas) jurisdiktion". Man bör därför enligl ulredningen
"undvika all lagslifla om svenska dollerbolag i främmande länder". Av
delta skäl förklarar också utredningen (s. 170) att "förbudels adressater
bör naturligtvis i första hand vara svenska företag, dvs. aktiebolag .. . etc.
som är registrerade i Sverige och med styrelsens säte här i landet". Detta
understryks ytterligare genom hänvisning till "att svensk jurisdiktion harbegränsad
räckvidd" (s. 158)och lill uttalandet (s. 181) att ställföreträdare för
dessa dotterföretag - dvs. de sydafrikanska bolag som gör investeringarna -
inte kan hållas straffrätlsligl ansvariga för investeringsbeslut som de fattar
i strid mol den svenska lagen, inte ens om de är svenska medborgare med hemvist
här i landet.

Fakulteten
accepterar denna utredningens bedömning av det folkrältsliga lägel, men kan -
såsom vidare framgår av del följande - inie finna an Ulredningen med sill
förslag rättat sig därefter. Det saknas nu visseriigen icke exempel på att i
vissa sammanhang rättssubjekt i ett främmande land kommit au omfattas av en
annan stats förbuds- och strafflagstiftning, men del har då varit fråga om avväriande
av angrepp moi interna förhållanden av vital natur, (den svenska lagstiftningen
mot radiosändningar från öppna havet som omfattade även utlänningar och
utländska fartyg motiverades av skydds-respekiive effektprincipen i förening
med viss konventionsreglering, prop. 1966:37,5. 13, 14, 16, 23; jfr situationen
i von Herder-fallei, NJA 1946 s. 65, där icke dess mindre en begränsning av
svensk jurisdiktion måste godtagas, saml siadgandena i 2 kap. 3 S 3 och 6 pp BrB).

Accepterar
man emellertid, såsom ulredningen och fakulteten, alt ett s. k. investeringsförbud,
eller rättare, förbud att förvärva anläggningslillgångar, inte kan riktas mol
del sydafrikanska förelag som förvarnas eljesl göra dylikl förvärv och att
bolaget alltså i sådant hänseende inte ställes under svensk jurisdiktion,
följer även härav att bolagels organ,dvs. de fysiska personer som uppträder
såsom bolagets ställföreträdare i just denna sin egenskap inle heller står
under svensk jurisdiktion. Även detla synes utredningen ha accepterat med sitt
förut återgivna uttalande (s. 153, 2 st.). Med detta utredningens uttalande är
dock icke förenligt vad utredningen vidare anför, nämligen att "svenska
medborgare bör kunna åläggas vissa förpliklelser också när del gäller deras
agerande som styrelseledamöter i ett dotterbolag i utlandet" (s.

s. 108 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:196 108

153. 3 st.). Sverige bör i egenskap uv en persons hcmlund
i viss uisiräckning vul kunnu lörbjudu denne ull förelugu vissa hundlingur i
ullandel, l. ex. all över huvud tagel ulls slullu sig till förfogunde såsom siyrelseledumoi
i ell ulländskl bolag, men om delta väl i och fÖr sig är lillålei, skulle
grundsatsen alt det utländska dotterbolaget icke slår under svensk jurisdiktion
sakna innehåll.om dess fysiska slällföreträdare när en sådan handlarjusi i
denna sin egenskap skuUe vara underkastad svensk jurisdiklion.

Inom folkrätten upprätthålles nämligen med en något
överraskande stringens distinktionen mellan en aktiebolags nationalitet och
nationaliteten hos de fysiska eller juridiska personer, vilka slå bakom bolagel.
(Se sålunda ihc Barcelona Traciiun Case(Meriis)\.C.i. Reporis 1970 p. 39,50,
liksom Case Concerning Certain German Inieresis in Polish Upper Silesia
(Merits) P.C.I.J. Series A 7 p. 41 ,sami British Aide-remoire återgivet hos Brownlie,
Principles of Public International Law, Oxford 1973 p. 303 f).

Det senare av utredningens ovannämnda uttalanden (s. 153,
3 st.) kan därför inle godiugas i den onyanserade form del erhållit och del är,
såsom nämnts, icke ens förenligt med vissa av de utgångspunkter ulredningen
själv angivit för sin bedömning.

Ulredningen fogar emellertid den reservationen till samma
uttalande all man även i del senare fallel bör respekiera principen uti dolterbolugei
är underkastat den främmande statens lag och alt de svenska medborgarna inte ålägges
förpliklelser som kommer i slrid med den lagstiftning som gäller för
dotterbolaget i verksamhetslandei. Även i detta kan fakulteten instämma, dock
med anmärkning av au ulredningen i del följande inie synes ha uilörmat sitt
förslag i enlighel med sagda grundsals.

5. Ytterligare om statsjurisdiktion enligt folkrätten.
Ehuru de av ulredningen sålunda själv angivna uigångspunkterna för den
folkrättsliga bedömningen är i Slorl tillräckliga för all bedöma i vad mån de
ingrepp utredningen föreslår är förenliga därmed, vill fakulteten dock här foga
ytteriigare några synpunkter på jurisdiktionsfrågorna i allmänhet.

I svensk rätt har de folkrältsliga begränsningarna i en
stals jurisdiktion, dvs. myndighelsutövning, ägnats ringa uppmärksamhet. I en
för några år sedan utkommen i och för sig förtjänstfull avhandling angående
svensk strafflags lillämplighei i rummet (Falk, Siraffräil och territorium
1976) utesluter förfallaren från sin behandling hell de folkrältsliga
aspekterna. Handböckerna är relativt knapphändiga på dessa punkter. (Se t. ex. Eek,
Folkrätten, Stockholm 1975 s. 393 f, 411 f; H. Sundberg, Folkrätt, Stockholm
1950 s. 182 ff).

Tidskriftslitteraturen är något mera omfattande. En
förtjänstfull översikt av jurisdikiionsproblemaliken återfinnes i en uppsats av
Reuterswärd, Lagstiftningens folkräiisliga gränser. SvJT 1977 s. 87-115, vilken
i slort utgör en sammanfattning av F. A. Mann"s Haagföreläsningar, en av
de grundläggande framställningarna i ämnet. (Rec. des Cours 1964 vol. I
1-158.) Någol mera speciella jurisdiklionsfrågor - närmast lillämplighelen av s,
k, fiende-

s. 109 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:196 109

lagstiftning (vilken dock hur sill iniresse i detiu summunhang,
eftersom förslaget avser dylik blockudlugsiiftning) har behandluis uv J.
Sundberg. (Om Lagurnus Krig och The Wur of Luws i NTHR 1957 s. 224-264 och
1958, s. 268-309) och uv Berniiz m. 11. (Sjöfart och konkurrensruii.Göicborg
1976, s. 76 ff).

Uilundsku handböckersiirskili de engelskspråkiga, behundlur
oftujurisdik-lionsfrågornu med stor uiförlighel' och de utländska
tidskriftsartiklarna är så lalrika an någon sammanfaiining härav icke här är
möjlig.

En anledning lill del ringa iniresset är möjligen den au broitsbalkens
- dvs. lidigare strafflagens - bestämmelser om svensk domsräit och tillämpning
av svensk straffrätt i rummet, länge å ena sidan var myckel knapphändiga, å
andra sidan - formellt enligt ordalagen - icke uppställde några eller
obetydliga begränsningar i svensk jurisdiktion. Den erforderliga begränsningen
åstadkoms i stället genom att lill Kungl. Maj:is diskretionära bedömning i form
av ålalsprövning överlämna dylika jurisdiklionsfrågor. Detta synes ha lett till
att i praktiken några jurisdiklionskonflikter sällan aktualiserats. Ell ledande
rättsfall på områdei är dock åkl. von Herder (NJA 1946 s. 65) där Kungl. Maj:ts
medgivande erhållits för all väcka ålal mol en tysk officer som under sin
tjänstgöring i Norge under ockupalionstiden lett eller anstiftat spioneri mot
Sverige, von Herder själv befann sig aldrig på svenskt territorium men hans
gärning i och för sig föll otvivelaktigt in under det i straffiagen upptagna
stadgandet om spioneri, resp. gällande medver-kansbeslämmelser. Högsta
domstolen fann emellertid att "enligl folkrältsliga grundsatser vilka
jämväl enligt svensk rätt skola vinna tillämpning" vad som lagts von Herder
lill last inte för honom kunde medföra ansvar. Del svenska straffstadgandet
ansågs alltså av folkrältsliga skäl icke kunna vinna tillämpning på von Herders
handlande. Erfarenheterna från detta fall föranledde all man senare i ett
särskilt stadgande i brottsbalken 2 kap. 7 § föreskrev att ifråga om svensk
lags tillämplighet och svensk domstols behörighet skulle iakttas de
begränsningar som följer av allmänt erkända folkrättsliga grundsatser.

Detta har dock icke uteslutit all man senare sökt närmare
precisera innebörden a v dy lika begränsningar, dels mera allmänl i 2 kap. 2
och 3 >; BrB, dels i eventuell speciallagstiftning.

En utvidgning uv broitsbalkens allmänna jurisdiktionsregler
är sålunda oivivelakiigi befogad då del gäller krigsförbrytelser (dvs. vud som
i brottsbalken kallas folkrätisbroii) och flygplanskapning (2 kap. 3 -; 5 p. BrB.)

En viss uividgning av broilsbalkens jurisdikiionsregler
med avseende på svenska medborgares gärningar utomlands förekommer också i
lagen (1971:176) om vissa inlernaiionella sankiioner (den s. k. FN-lagen), vilkei

' Se l. ex. Brownlie p. 292 ff, 0'Connell, Iniernaiional Law.
London 1970. p. 599 IT., Opiienheini-Lauierpachi. Internutional Law, Peace, 8ih
cd. |i. .V5 IT., jfr p. 288 f.. 295 f. (Harward) Research in International Law
(1935) II Jurisdiction wilh respeci lo Crime p.
466-632. Sorensen. Manual of Public International Law. London 1968 p. 355-380. Dahm,
Völkerrechi. Slungan 1958. Band I s. 258-261.

s. 110 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:196 110

möjligen också ur moiivcrui, såtillvida all lagens lillämpning
förväntas vuru grundad på en för såväl Sverige som den blockerade statens bindunde
beslul UV sukerhelsrudet. För brott utomlunds uv utlänningar gäller emellertid
de ullmunnu begrunsningurnu.

Redun i sambund med lillkomsien uv Rhodesiu-lugen -
FN-lagens föregångare - undantogs bron uv uilänningar utomlands från lagens lillämplighei.
Vid sanktionslagens tillkomst uppmärksammade man särskili de UV del vidsiräckiu
svenska medverkansbegreppei följande komplikaiio-nerna.

Man uleslöi därför ansvar för ansliftan och medhjälp och
upptog i stället i lugens 5 S speciella brollsbeskrivningar för vissa gärningar
som är ägnade all främja bron mot lagens huvudstadganden i 3 och 4 i;. Vad
gällde straffbestämmelsernas tillämplighet i rummet, dvs. jurisdikiionsfrågan,
lät mun (SOU 1970:19 s. 71) brottsbalkens allmänna regler i detta hänseende
vara lillämpligu vilket innebar all brott av utlänningar utom Sverige - och med
några här betydelselösa undanlag - undantogs från lagens tillämplighet. Tvekan
yppades också beträffande lagens tillämplighet med avseende på svenska
medborgare bosatta och verksamma i del blockerade landet, men man hänvisade i
del hänseendet lill den åtalsprövning av konungen som förutsattes i sådani fall
(SOU 1970:19 s. 69, 72 saml prop. 1971:77 s. 58). Till följd av den kort
därefter genomförda ändringen i 2 kap. BrB kan lagstiftningen numera tillämpas
endast på svenska medborgare. Den svenska lagsiiftningen mol radiosändningar
från öppna havei har redan i del föregående kommenlerals.

Sverige saknar siraffsanklioner moi ulländsk
myndighetsutövning under kränkning av svensk suveränitet lill skillnad från
exempelvis Schweiz enligt vars strafflag förelagande inom schweiziskt
territorium av gärningar som normalt ankommer på ulländsk myndighet är
kriminaliserat (art. 271). Ofta torde otillåten ulländsk myndighetsutövning i
Sverige gå svenska myndigheters uppmärksamhet förbi, därför all de som kommer
i koniakl därmed, finner för goit all ej beklaga sig och begära svenskl
beskydd. Ell flertal exempel föreligger emellertid från de senare årtiondena
att Sverige liksom många andra länder kraftfullt protesterat på diplomatisk väg
mol amerikanska suveränitetskränkningar i dessa hänseenden eller t. o. m.
lagstiftat till motverkande därav (se t. ex. redogörelsen i 1964 ILA p. 406 ff
samt hos Brownlie 303 ff, ävensom KK 1966:156 om förbud för redare att i visst
fall lämna ui handling som angår den svenska sjöfartsnäringen).

Fakulteten övergår härefter till en bedömning av de av
utredningen föreslagna skilda ålgärderna.

6. Allmänt om bojkott- och blockadlagstiftning. Blockad-
eller bojkonlag-sliftning förekommer icke sällan under krig och torde då vara
tillåten.

Au en siat, t. o. m. under krig, måste iakttaga vissa
begränsningar i fråga om utsträckning av sin blockad- och bojkottslagstiftning lill
fiendesiatens reni interna förhållanden bekräftas bl. a. av art. 50 i 1949 års
krigsfångekon-

s. 111 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:196 III

vention.
Denna uppriiknur sådunt arbete som den kvurhållunde mukien må uluggu
krigslangar, niimligen bl. a. i industrier för framställning uv eller frumbringunde
uv råvuror, tillverkningsindustrier med undanlug för metallurgiska, mekaniska
och kemiska industrier, allmänna arbeten och byggnadsarbeten som icke har
militär karaklär eller avser militära ändamål, transport och lagerarbete som inle
har militär karaklär eller avser militärt ändamål, saml affärsverksamhet.

Av uppräkningen följer
också all krigsfångens hemslat icke äger förbjuda eller bestraffa honom för alt
han deltar i sådani arbete. Bestämmelser av liknande slag åierfinns i civilkonveniionens
ari. 41, 50 och 95. Bestämmelserna får anses ge uttryck för vissa generella
begränsningar av en stats jurisdiktion med avseende på dess medborgare som är
bosatta inom en annan stat och har naturiiglvis särskild relevans för blockadsilutaioner.

Under fred kan del
föreligga skyldighet för stal att vidtaga vissa blockadåtgärder till följd av
bindande beslut av säkerhetsrådet. Eftersom den stal mol vilken blockaden rikias
-såsom medlem av organisaiionen -också är bunden av säkerheisrådets beslut
föreligger folkrättsligt skyldighet tåla dylika ingrepp. Detta gör alltså ålgärderna
rältsenliga även om de eljesl i och för sig skulle vara folkrällssiridiga.

Föreligger
icke dyliki bindande beslut av säkerhetsrådet utan endasi en rekommendation av
detta eller av generalförsamlingen till legitimation av blockaden, kan denna
vara otillåten enligl särskilda traklatbesiämmelser med förbud mot diskriminerande
behandling. Ett avbrytande av handeln med en främmande siat eller förbud mol kapitalulförsel
till denna synes dock icke stå i slrid med allmänna folkrältsliga regler, även
om åtgärden är diskriminerande mol viss stal.

Inle heller torde en
ensidigt av en stat förelagen diskriminerande blockad strida mot FN-stadgans
art. 2:4, som endasi förbjuder våld eller hot om våld.

Däremoi
synes en svensk blockadlagstifining strida mot vissa av generalförsamlingen
antagna, formellt oförbindande, deklarationer, såsom den om vänskapliga
förbindelser (2625 /XXV/).

En
resolulion av generalförsamlingen är visseriigen icke bindande, men åtminstone
en stat som röstat för den harsärskild anledning icke handla i slrid däremoi
med mindre vägande skäl kan anföras. De motiv som dikterar utredningens förslag
är måhända tillräckligt starka härför, men fakulteten ingår icke på någon
närmare avvägning härav.

Bland
de mera specifika traklatbesiämmelser som kan tänkas utgöra hinder för en
svensk blockadlagstiftning eller vissa ålgärder enligl denna skall här
uppmärksammas OECD:s kapitalliberaliseringsstadga och GATT-reglerna.

7.
OECD-siadgan. OECD:s kapitalliberaliseringsstadga som är ett för Sverige
förbindande aktstycke, innehåller begränsningar i fråga om medlemsstats rätt
till restriktioner å kapitalulförsel (Annex A, List A, I B).

Det
föreslagna förbudet mol kapitalulförsel är - i sakligt hänseende -

s. 112 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:196 112

oförenligt med siudguns bestämmelser. Dessu gäller dock
omedelbart buru i lörhållandei mellan medlemmurnu och ehuru Sverige är medlem,
är Sydafriku del icke.

Art. I av siadgan föreskriver emellertid un "Members shall
endeavour lo exiend ihe measures of libenilisalion lo ull members of the Iniernaiional
Monciary Fund". Av denna senare är Sydafrika medlem, vurför un. 1 ur lillumplig
i förhållandel mellan Sverige och Sydufriku. Även om Sydafrika icke direkl i
förhållandet lill Sverige skulle äga åbcropu sig på siudgundel, giiller i
förhållandet mellan Sverige och övrigu medlemsslaler all Sverige "shall endeavour
to exiend ihe measures of liberalisalion" också till Sydafrika.

Utredningen menar nu all siadgandel skulle vura bloU en rekommenda-lion
(s. 153). En "endeavour"-klausul innebär dock merän en oförbindande
rekommendation i del all siaien skall bona fide efiersiräs/a del angivna målel,
låt vara all resullaiet icke måsie uppnås.

Inlernaiionella domstolen har i flera av sina senaste
domar fastslagit alt del kan föreligga en skyldighet för en siat an/)0/;fl/;f/f
genom förhandlingar söka lösa en viss tvistefråga utan all därför förpliklelse
alt nå resultat föreligger (se sålunda North Sea Continental Shelf Case I.C.J.
Reports 1969 para 84, Fisheries Jurisdiction Case, Merits I.C.J. Reports 1974
para 78 liksom Railway Traffic between Lithuania and Poland CaseP.C.\.i. A/B,
No 42, 1931 p. 116).

Den i art. 3 av stadgan upptagna undantagsbestämmelsen för
internationella sankiioner är icke tillämpliga här, men måhända vågar man
antaga all övriga medlemsstater icke har någol all invända så länge de svenska resirikiionernu
avser endasi kapitalöverföringar från Sverige lill Sydafrika.

Uiredningens förslag är emellertid icke begränsal därtill,
eftersom del åsyftar all begränsa kapitalöverföringar även i förhållandet
mellan svenskdominerande bolag i tredje land, däribland även OECD-länder, och
Sydafrika.

Försök alt sålunda nödga moderbolag i tredje land an
deltaga i en ensidig svensk blockad av kapitalöverföringar till dess
dotterbolag i Sydafrika kan ej vara förenligt med en strävan att utsträcka liberaliseringsåigärder
till alla IMF länder och inte heller med allmänna folkrältsliga regler och det
kan inle untugas an OECD-länder vilkas bolag tvingas deltaga i en dylik
blockad, skulle vara beredda all godtaga detla.

Vissa länder, exempelvis Förenta staterna, ser myckel allvariigt
på det förhållandet att bolag under dess jurisdiktion deltager i av USA icke
auktoriserade, politiskt betingade bojkotter och har utfärdat särskild lagstiftning
till motverkande härav (Tax Reform Actof 1976; Export Administration Amendments
1977; Public law 95-55 June 22, 1977, 91 Stal 235).

Storbritannien har kraftfullt reagerat mot försök att
assimilera engelska dotterbolag lill uiländska moderbolag med dessa (se malerialel
hos Brownlie p. 303 f i the Dyesiuffs Case) och även i Sverige har man reagerai
mol försök

s. 113 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:196 113

all göra svenska förelag lill verkiyg för en främmande
sluts utrikespolitik. (Se t. ex. slatsrådel Lidbom i DN 17.7.1975 - som
betecknar uv ulländsk myndighet framlvingade bojkoilaklioner, såsom suveränitelsinirång.)

Nämnas kan
här de svenska molåigärderna mol allierade anspråk på all få överta eller konlrollera
lysk egendom i Sverige efter andra världskrigels slul (Lagen 29 juni 1945 om koniroll
å viss ulländsk egendom m. m.), vilket vidare ledde lill all Sverige för all uleslänga
del lyska/allierade inflytandel över lyskägda bolag i Sverige med slöd av
särskild lag om adminislralion av vissa bolag m. m. läiiillsäilalvångsförvallare,s.
k. adminislraiorer,fördessa bolag (prop. 373/1945).

Ell annal
liknande exempel är krigshandelslagen (1964:19). Enligt denna kan regeringen
göra enskild persons ulfäslelse om inskränkningar i ul- eller införsel av vara
vilken är av beskaffenhei all tjäna främmande makts intresse beroende av all
regeringen lämnar lillsånd därtill.

8. GATT-reglerna. Även GATT-reglerna - av vilka såväl
Sverige som Sydafrika är bundna - innehåller vissa förbud så väl mol
diskriminering som mol import- och exporireslriktioner.

Ulredningen menar (s. 153)all GATT-reglerna saknar
betydelse i sammanhängd, eftersom GATT "ej är lillämplig belräffande inlernaiionella
invesieringar och sålunda ej lägger hinder i vägen för ell förbud mol
kapitalexport för investeringar".

Delta är -
noggrant läst - i och för sig rikligt, men utredningen förbiser att dess
förslag avser merän förbud mot kapitalexport, nämligen även förbud för moderbolag
att förse del sydafrikanska dotterbolaget med anläggningstillgångar eller
eljest medverka lill dess anskaffning därav och / del hänseendet blir GATT-reglerna
relevanta.

Art. XI i dessa förbjuder (med undantag av
vissa angivna här ej aktuella fall) varje förbud eller begränsning av import av
varor från och export av varor lill annan medlemssiais område.

Del är alltså till alt böna med tydligt all förbudet i 1 §
2) mot all ge sydafrikanskl dotterbolag tillskott av egendom aren sådan otillåten
begränsning av svensk export. Men del synes också ovedersägligt att förbudet
mot medverkan vid beslut i sydafrikanskl dotterbolag om anskaffning av
anläggningstillgång - vilket enligl utredningen skall förstås så vidsträckt all
del innefattar även skyldighet alt förhindra ett eventuellt besluts verkställande
- faktiskt är en åtgärd ("other measure") som hindrar eller begränsar
möjligheterna för export eller försäljning av anläggningstillgångar från
Sverige lill sydafrikanskl dotterbolag.

Ingen av
undantagsbestämmelserna i art. XI 2
är tillämpliga och för övrigt strider åtgärderna också mot
diskrimineringsförbudet i art. XIII och XVII. Det senare som närmare förklarar
alt endast kommersiella hänsyn flr tagas av statsägda företag i deras handel är
av särskilt iniresse eftersom tillika föreskri ves att medlemsstat inte får
hindra företag, vare sig statligt eller annat, under dess jurisdiktion från att
handla i överensstämmelse med grundsai-

S Riksdagen 1978/79. I saml. Nr 196

s. 114 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:196 114

serna om icke diskriminering.

Del synes alltså ovedersägligt all varje förbud eller
begränsning i fråga om svenskl moderbolags försäljning, export eller
tillhandahållande av anläggningslillgångar lill ell sydafrikanskl dotterbolag
är oförenlig med sagda bestämmelser i GATT. Delta har utredningen över huvud
taget icke uppmärksammat.

De undantag härifrån i säkerhelssyfle som GATT-reglerna
medger i art. XXI
avser ålgärder i
överensstämmelse med landets förpliklelser enligl Förenta nationernas stadga
för upprätthållande av fred och säkerhet och alltså endasi bindande sanklionsbeslul
av säkerhetsrådet. (Någon "tvekan" all därmed ej avses
rekommendationer av säkerhetsråd eller generalförsamlingen kan alltså inte,
som ulredningen vill antyda s. 153, råda.)

9. Förbudet mot kapitalexport. Eek menar (s. 312) att
ekonomisk blockad

mol ell land lorde vara all betrakta som en otillåten åtgärd och att del kanske

kan generellt sägas all varje åtgärd som utgör inblandning i ett annat lands

angelägenheter och är av den art alt delta lands oberoende, självbestäm

manderätt eller självstyre hotas, strider mol allmän folkrätt.

Dessa uttalanden avser måhända främst åtgärder, såsom
stängande av landsgränser och avbrytande av kommunikationer, men fakulteten
anser sig inle behöva taga närmare ställning till hur dylika åtgärder böra
bedömas. Är blott fråga om en så begränsad åtgärd som förbud mot kapitalexport
till visst område, lorde ej kunna påvisas något slöd i statspraxis eller eljest
för alt sådan åtgärd vore folkrältsstridig ens om den är diskriminerande. En
rad länder tillämpar förbud mot kapitalexport låt vara icke i syfte att påverka
de politiska förhållandena i visst land. Tillräckligt slöd synes därför inte
föreligga föratt ett svenskt förbud mol kapitalexport till Sydafrika skulle
strida mol allmänna folkrättsliga regler, icke ens om syftet är att påverka den
poliliska situationen i Sydafrika.

10. Förbud mot förvän' av anläggningstillgångar C 'investeringsförbud")
Vad

först gäller ett "d\rekl" förbud för sydafrikanskt företag att
förvärva anlägg

ningstillgång så riktar sig ju ett sådant emot ell sydafrikanskt bolag och vore

oavsett alt del må finnas svenska ägariniressen i bolaget - ett klart

överträdande av de folkrättsliga begränsningarna av svensk jurisdiktion.

Utredningen menar inle heller någol annal och avhåller sig
ju också från all föreslå något sådant-åtminstone formellt. Frågan är då om man
kan kringgå sådana begränsningar av svensk jurisdiktion och uppnå syftet - som
ju klart utsäges vara att reglera sydafrikanska bolags verksamhet - med andra
medel, nämligen genom all rikta påföljderna endast mol svenska medborgare i
Sverige?

Accepterar
man väl att det sydafrikanska bolaget icke står under svensk jurisdiktion och
icke som sådant kan av svensk myndighet förbjudas att anskaffa
anläggningstillgång, kan såsom redan inledningsvis berörts, inte gärna hävdas
att bolagets organ, dvs. ställföreträdare för bolaget, såsom styrelse och
verkställande direktör i bolaget när de handlar i denna egenskap.

s. 115 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:196 115

står
under svensk jurisdiktion. Del synes därför med sådana utgångspunkter inte
heller möjligl alt förbjuda styrelseledamot eller verkställande direktör i sydafrikanskl
bolag - oavsett all de må ha svenskl medborgarskap - att deltaga i beslul om
anskaffande av anläggningstillgång, åtminstone inte om beslutet i vanlig
ordning fattas i Sydafrika av där närvarande personer. Så har kommittén inle
heller föreslagil.

Däremoi
lorde någol hinder icke föreligga mot att förbjuda svensk medborgare att ingå i
styrelsen för ett sydafrikanskt bolag. (Tillåter man delta, synes man dock fl
acceptera att vederbörande i denna sin egenskap är underkastad sydafrikansk men
icke svensk jurisdiktion-och alltså också flr deltaga i beslut som han har att
fatta i sin egenskap av ställföreträdare för bolaget.)

Utredningen
föreslår i stället att strafflnotet rikias mot företrädarna för del svenska
moderbolaget i dess egenskap av aktieägare i det sydafrikanska bolagel. Det
blir därmed deras gärningar resp. underlåtenhet som kriminaliseras och dessa
antagas vara svenska medborgare i Sverige. Därmed menar utredningen sig ha
respekterat de folkrältsliga begränsningarna av svensk jurisdiktion. Det
kriminaliserade förfarandet anges med uttrycket "medverka" men
enligt motiven bör därmed förstås annat än det straffrättsliga
medverkansbegreppet. Utredningen vill att därmed skall förstås såväl aktivt
handlande som ren underlåtenhet.

Vad
först gäller aktivt handlande / Sverige av styrelseledamöter i det svenska
moderbolaget lorde enligt lerritorialitetsprincipen ett bestraffande av och
därmed ett undertryckande av dylika gärningar i Sverige vara folkrättsligt
godtagbart, ehuru med visst fog också kan hävdas alt, om det sydafrikanska bolagel
icke slår under svensk utan under sydafrikansk jurisdiktion, så står icke
heller ett bolagets organ, såsom bolagsstämman och de aktieägare av vilka det
är sammansatt, i denna sin egenskap under svensk jurisdiktion, särskilt icke
när handlingarna äger rum i Sydafrika.

Kriminalisering
av passivitet och underlåtenhet måste dock bedömas annoriunda. Ehuru
utredningen beslöjar innebörden av sitt förslag med uttrycket
"medverkan" (som enligt normalt språkbruk inle torde innefatta
underlåtenhet) framgår av motiven att man därmed kräver ett aktivt handlande av
dessa styrelseledamöter: de skall aktivt ingripa i det sydafrikanska bolagets
angelägenheter i Sydafrika och förhindra detta från att där anskaffa
anläggningstillgångar. Och om den sydafrikanska styrelsen ändå skulle göra så,
förutsattes den svenska koncernledningen skola avlägsna denna styrelse och
ersätta den med en annan. Skyldigheten att ingripa i del sydafrikanska bolagets
handlande i Sydafrika konkretiseras genom det likaså straffsanklionerade
stadgandet om upprättande av investeringsplan för det sydafrikanska bolaget. En
dylik plan som delges dotterbolaget innefattar ju tillika ett förbud för delta
att anskaffa anläggningstillgångar utöver vad den av regeringen godkända planen
upptar.

Trots
att sålunda formellt endast svenska medborgare underkastas straff-

s. 116 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:196 116

ansvar går detta utöver vad som får antas gälla om
begränsningar för en stats jurisdiktion. Straffansvaret drabbar visserligen endasi
svenska medborgare som hela tiden må beflnna sig i Sverige, men det är klart
utformat så alt dessa personer skall förmås ingripa mot ledningen fördel
sydafrikanska företaget i Sydafrika så alt detta ställer sig den svenska
regeringens anvisningar om anskaffning av anläggningstillgångar i det
sydafrikanska företaget lill efterrättelse. Kommittén gör därvid ingen
hemlighet av att lagstiftningen syftar "till att stoppa invesieringar i
Sydafrika" (s. 12) och all "styra även investeringsbesluten i de
sydafrikanska eller namibiska dotterföretagen" (s. 172).

Vid den folkrältsliga bedömningen av dessa ålgärder må
först framhållas att del här inte - såsom i de amerikanska antitruslincidenterna
- är fråga om effekt-principens godtagande, dvs. i vad mån en stat kan tillägga
sig jurisdiktion till undertryckande av handlingar som företagas utanför dess
gränser men som får effekter på förhållanden inom staten med jurisdiklions-anspråk.
Här vill jurisdiktionsstaten framtvinga ett handlande av svenska medborgare på
den främmande statens territorium där dessa skall i sin tur se till att vissa
handlingar av sydafrikanska rättssubjekt undertryckas (vilka f ö. icke alls
inverkar på förhållandena i Sverige). Det är därmed närmast fråga om s. k. "enforcemeni"
eller "execulive jurisdiction" eller med LofiM-domens ord "power
in any form in the terrilory of another state". Det kan inte betvivlas att
begränsningen av sådan maktutövning avser icke blott det fall alt
ingreppsstaten sänder tjänstemän till den andra staten för att på dess
territorium genomföra sina intensioner, ulan även det all ingreppsslaten
använder sig av medhjälpare såsom advokater, revisorer eller andra ombud för
att genomföra samma uppgifter. (Se t. ex. Peter Buchanan Ltd in Liq v. Mc Vey
1955 A C 516 (SpCl Dublin 1951), Kämpfer v. Siaaisanwaltschqfi Ziirich (BG
1940) An. Dig. 1941, p. 6, den engelska Westinghouse-sakcn(\\. L. 1977) anförd
ovan; jfr även från Sverige NJA 1961, s. 145, Bulgariska staten v. Takvorian.)

Om - såsom fakulteten i det föregående i likhet med
utredningen själv antagit - ett svenskl förvärvsförbud icke kan riktas direkt
mot del sydafrikanska bolaget och man måste undvika all lagstifta om detta,
blir bedömningen ej annan därför att man, under straffhot, ålägger den svenska
koncernledningen att framföra den svenska lagstiftarens budskap till del
sydafrikanska bolaget och all t. o. m. se till att del blir verkställt. Den förenämnda
begränsningen avser nämligen "power in any form".

Ulredningen har inte sökt klargöra' hur dylika jurisdiklionsanspråk
skulle

' Även ledamoten Kristensson, som reserverat sig mot
majoritetens förslag, synes antaga (s. 194) att majoriteten med sitt konstgrepp
lyckats kringgå gällande begränsningar och att "teoretiskt sett inget
avsteg (gjorts) från denna vikliga princip" (nämligen au ullandsägda
dotterbolag styrs av värdlandets lagar) men au " i praktiken"
förslaget leder till att bolagen tvingas rätta sigeftersvensk lagsliftning.
-Till detta må blott sägas att någon motsättning mellan "teori" och
"praktik" här inie föreligger. Försöket ati

s. 117 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:196 117

vara
förenliga med den av utredningen angivna utgångspunkten för den folkrältsliga
bedömningen, nämligen "principen att ett dollerbolag i ell annal land är underkasial
del senare landets jurisdiktion" och att det "därför bör undvikas all
lagslifta om svenska dotterbolag i främmande länder".

Det
är otänkbart att vare sig Sverige eller någon annan stat med sin
handlingsfrihet i behåll skulle godtaga en dylik inblandning, därvid kan
hänvisas till i det föregående åberopade diplomatiska protester av Sverige och
andra länder och annat material.

Den
otillåtna inblandningen i en annan stats inre angelägenheter accentueras av
att fråga inte är om något absolut förbud mol något bestämt handlande ulan om
en skönsmässig reglering av del sydafrikanska bolagets handlande från fall till
fall i det att regeringen förbehåller sig en diskreiionär prövning av hur
verksamheten skall bedrivas, en prövning som utredningen förutsätter fl i någon
mån karaktären av förhandling mellan myndigheten och företaget (s. 174) och som
åsyftar att "öka det politiska trycket" på sydafrikanska regeringen (s.
157).

10. "Frivilliga"
överenskommelser m. m. Inom ulredningen har övervägts

även andra ordningar än den föreslagna för begränsning av investeringsverk

samhet. Att därvid från början medge ett fribelopp för invesieringar gör

åtgärden mindre utmanande men förändrar knappast bedömningen i princip.

Detsamma gäller ordförandens reservation enligt vilken rätten till ersäit

ningsinvesteringar skulle uttryckligen fastslås i lagen.

Ytteriigare
en utväg som diskuterats inom utredningen är s. k. frivilliga överenskommelser
om begränsning av verksamheten.

Det
är hell klart all om ledningen för moderföretaget, dvs. den svenska aktieägaren
i det sydafrikanska bolaget, skulle finna det oförenligt med sina intressen att
fortsätta eller ulvidga verksamheten i Sydafrika -1, ex. därför all situationen
bedöms som poliliskl instabil - det ur folkrättens synpunkt icke är något all
säga därom. Detsamma lorde gälla om en större aktieägare i moderföretaget - t.
ex. svenska kyrkan - genom sitt inflytande över det svenska moderföretaget kan
förmå detla därtill.

Det
ställer sig annorlunda med staten såsom utövare av offentlig myndighet. Tar
sig den offentliga maktutövningen det uttrycket att svenskt bolag genom
formligt "avtal" med den svenska statsmakten åtager sig att i dennas iniresse
genomföra vissa åtgärder, gör sig ju bolagets ledning även formellt till
instrument för den svenska statsmakten och dess utrikespolitik. Även en sådan
åtgärd synes kunna jämföras med del fall att staten sänder tjänstemän eller
agenter lill den främmande staten med uppdrag alt genomföra dess intentioner,
och därmed bli att bedöma som en suveränitetskränkning.

11. Uppgiftsskyldighet.
Konfrikt med lagstiftningen i verksamhetslandet. I 3 §

kringgå
gällande begränsningar, kan nämligen inte sägas ha lyckats, ty förslaget är,
som sagt, i den delen oförenligt med vedertagna begränsningar i en stats
myndighetsutövning med avseende pä förhållanden på en annan stals territorium.

s. 118 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:196 118

föreslår
utredningen en bestämmelse om uppgiftsskyldighet belräffande verksamheten i
Sydafrika med avseende på produktion, omsättning, antal anställda, företagna
investeringar och andra förhållanden av betydelse för kontrollen av lagens efterievnad.

Det
är å ena sidan helt klart att del ur folkrättens synpunkt inte möler något
hinder att avkräva ett svenskt företag uppgifter över vilka företaget förfogar
i Sverige. Å andra sidan är det inte förenligt med folkrätten om en stat riktar
sådana krav mot företag eller medborgare i ett annat land avseende handlingar
och förhållanden i det landet; så har åtminstone hävdats av Sverige då
amerikanska myndigheter ställde dylika krav mot svenska redare. (Se Note 29
februari 1960. Presskommuniké 12-13 december 1963.) Utredningen föreslår ju
inte heller någon uppgifisskyldighel för del sydafrikanska bolagel utan kravet
riktas mol det svenska.

Komplikationer
uppstår emellertid såtillvida all det svenska moderföretaget icke kan erhålla
sagda uppgifter på annat sätt än genom dotterbolaget. Det kan antagas alt
sådana uppgifter som detta tidigare brukat lämna spontant till det svenska
moderbolaget, i fullt förtroende att dessa skulle användas i företagens
gemensamma intresse, inte längre i samma omfattning kommer alt utlämnas när det
slår klart att de av mollagaren skall vidarebefordras till svenska regeringen
för all användas bolaget lill skada. Man kan också antaga att det i Sydafrika -
såsom på sin lid skedde i Sverige -kan finnas eller komma att utfärdas
lagstiftning, som förbjuder det sydafrikanska förelaget att för dylikt ändamål
utlämna sådana uppgifter eller som -vilket fallet är exempelvis i Schweiz - strafföelägger
införskaffandet och vidarebefordrandet av dylika uppgifter (s, k, Wirtsschaftspionage),

Den
svenska koncernledningen försättes därmed i en konfliktsituation, åtminstone i
den mån den försöker att vid besök i Sydafrika själv inhämta dessa uppgifter
eller utifrån anstifta tjänstemän i det sydafrikanska bolaget att lämna dylika
uppgifter,

1
några av de särskilda yttrandena i betänkandet redovisas (s, 207 o, 210)
kortfattat innehållet i dylik sydafrikansk lagsliftning, Ulredningen har också
själv (s, 153) förklarat alt vad gäller straffansvar för den svenska koncernledningen
"bör respekteras principen alt dotterbolaget är underkastat den främmande
statens jurisdiktion och de svenska medborgarna inle åläggas förpliklelser som
kommer i slrid med den lagsliftning som gäller för dotterbolaget i verksamhetslandei".

Även
ulan någon särskild undersökning av sydafrikansk bolagslagsliftning har man
anledning antaga att en förelrädare för ett sydafrikanskl bolag på samma sätt
som en svensk verkställande direktör eller styrelseledamot har sedvanligt sysslomannaansvar
och är skyldig att iakttaga bolagets bästa och icke mot aktiebolagslagens
bestämmelser härom kan ställa sig direktiv från utomstående - vare sig enskilda
eller främmande regeringar - lill efterrättelse om detta icke är i bolagets
intresse och all ell motsatt handlande kan föranleda - åtminstone teoretiskt -
skadeståndsansvar eller eventuellt ansvar

s. 119 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:196 , 119

enligisydafrikanskareglerom
trolöshet mot huvudman,särskilt om del finns minoritetsintressen i bolaget.
Förslaget synes dock kräva alt den svenska koncernledningen försöker anstifta
de sydafrikanska företrädarna därtill,

Ulredningen
redovisar emellertid varken erforderlig information om eller en närmare
prövning av dessa frågor.

Ett
visst informationsflöde från del sydafrikanska bolaget lill moderbolaget,
torde vara dels erforderligt för att moderbolaget på bästa säll skall kunna
bistå och påverka dotterbolaget i dess verksamhet, dels önskvärt för all
svenska myndigheter och andra eventuellt intresserade skall kunna bilda sig en
uppfattning om den situation i Sydafrika som man vill påverka i viss riktning.

Man
har emellertid - med hänsyn till de möjliga komplikationer som ovan redovisats
- anledning fråga sig, om icke det föreslagna stadgandet, som formaliserar uppgiflslämnandet
under straffhot, i själva verket motverkar sitt eget syfte och därtill kommer
att försvåra eller rent av eliminera moderbolagets inflytande över
dotterbolaget genom att frammana hinder i Sydafrika för informationsflödet. Om
lagstiftningen begränsas till ett förbud mot kapitalexport torde ej någon uppgiflsplikt
- åtminstone ej under straffhot -behöva föreskrivas.

Särskilt
yttrande till fakultetsnämndens yttrande av bt. prof Ulla Jacobsson: Det
yttrande, som avgivits av majoriteten av den juridiska fakulteten, har
utarbetats av professorn i internationell rätt Lars Hjerner, Jag ansluter mig
till detta yttrande med undantag av vad som framgår av följande.

Enligt
min uppfattning är det en illusion att ett utlåtande i en fråga som den nu
aktuella kan göras helt oberoende av ickejuridiska värderingar. En värdepremiss
av avgörande betydelse för ett yttrande om sanktioner mot Sydafrika på grund av
landets apartheidpolitik är bedömningen av denna politik som någonting unikt
eller som någonting fullt jämförbart med många andra regimers
tillvägagångssätt. Till skillnad från Hjerner delar jag utredningens
uppfattning all situationen i Sydafrika är unik. Ett tungt skäl härför är att
rasdiskrimineringen har uttalat stöd i landets lag, vilket innebär inte endast
alt rasförföljelser kan bedrivas öppet, systematiskt och effektivt utan även
att sådana är officiellt accepterade i ideologin. Det unika i situationen i
Sydafrika ligger inte i omfattningen av rasförföljelserna utan i den långtgående
systematiseringen och ideologiseringen.

Sedan
jag konstaterat att min värdering på en väsentlig punkt skiljer sig från fakultelsmajoritelens
bör frågan frågan besvaras om och i så fall på vilket sätl detta kan påverka
den juridiskt-lekniska bedömningen. Då jag inte besitter Hjerners
specialkunskaper i internationell rätt, vill jag i det följande endast visa på
möjligheten av en annoriunda tolkning av gällande rätt.

Även
om del är välkänt bör man för fullständighetens och balansens skull framhålla
alt FN:s ändamål enligt första artikeln i 1945 års stadga är att åstadkomma
internationell samverkan vid befordrande och främjande av aktning för mänskliga
rättigheter och grundläggande friheter för alla utan

s. 120 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:196 120

avseende
på ras, kön, språk eller religion. Till förverkligande av detta ändamål antog FN:s
generalförsamling 1948 en universell förklaring angående de mänskliga rältighelerna
och 1966 de båda konvenlionerna om medborgerliga och politiska respektive
ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, vilka konventioner Sverige
ratificerat 1971.

Bakgrunden
till Sydafrikautredningens förslag är alt säkerhetsrådet inte fallal något
bindande beslut om ekonomiska sanktioner mot Sydafrika. Ulredningen föreslår
att Sverige skall vidtaga unilaterala ekonomiska påtryckningar. Enligt ulredningen
ger inte folkrätten några klara riktlinjer för sådant agerande varför något allmänl
förbud inle kan anses föreligga. Hjerner har här en annan uppfattning såväl
principiellt som till den särskilda frågan om kriminalisering av underiåtenheten
i 1 § 4).

Ulredningen
har i I § 4) föreslagil att svensk juridisk person skall förbjudas att
"genom handling eller underiåtenhet medverka till beslut i sydafrikanskl
eller namibiskt dotterföretag om att anskaffa anläggningstillgångar". I
motiven heter det all man bör kunna lagslifta om hur svenska medborgare skall
bete sig även i utlandet, vilket i detta fall gäller svenska medborgares
agerande som styrelseledamöter i ett dollerbolag i utlandet. Samtidigt
framhåller man alt principen att dotterbolaget är underkastat den främmande
statens lag bör respekteras.

Hjerner
har rest särskilda invändningar mol kriminaliseringen av underlåtenheten.
Härigenom skulle man, menar han, ålägga svenska juridiska personer att aktivt
ingripa i sydafrikanska bolags angelägenheter. I den utsträckning detta skulle
verka i Sydafrika och/eller i tredje land skulle kriminaliseringen strida mot territorialitetsprincipen.
Denna fråga har, så vitt jag kunnat finna, inte tagits upp till någon ingående
behandling i motiven och uiredningens majoritet har inle redovisat något
uttryckligt ställningstagande lill överensstämmelse mellan kriminalisering av
underlåtenheten och folkrätten.

Del
är uppenbart att det kan uppstå en konflikt mellan FN:s allmänna ändamål att
verka för "internationell samverkan vid befordrande och främjande av
aktning för mänskliga rättigheter" och en strikt tillämpning av territorialitetsprincipen.
De av Hjerner anförda rällskällorna kanske inle tillkommit under hänsynstagande
lill risken för en sådan konflikt. Min tveksamhet gäller exempelvis den s. k.
Lotus-saken, i vilken Fasta mellanfolkliga domstolen gjorl ett uttalande, som Hjerner
tillmäter stor betydelse.

Om
man accepterar att FN:s allmänna ändamål bör kunna föranleda en mindre strikt
tillämpning av lerritorialitetsprincipen', kan man med visst fog hävda att en
sådan liberalisering endast bör ske i klara fall, som på något vis särskiljer
sig från övriga liknande. 1 så fall blir man beroende av vilken värdepremiss
man utgår från. Utgår man från att apartheidpoliiiken i

'
Utredningen synes inte ha varil främmande för denna tanke, SOU 1978:53 s. 152.

s. 121 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:196 121

Sydafrika utgör en särfall på den svarta listan över
lerrör och förföljelser kan deila möjliggöra en friare prövning av lerrilorialilelsprincipen
än den Hjerner förordal. Dessulom medför synen på Sydafrika som ell uniki fall
all man inle behöver i den utsträckning Hjerner menai la hänsyn till prejudikaiverkan.

Min avsikt med milt särskilda yttrande är inte all bestämt
göra gällande att utredningens förslag under 1 § 4) även vad beträffar
underlåtenhet skulle vara i enlighel med folkrättens regler. Jag har endast
velat peka på värdepremissernas betydelse för ställningstaganden lill tolkning
och lillämpning av folkrätten och möjligheten au göra en annorlunda juridisk
bedömning.

Särskilt yttrande till jakultetsnämndens yttrande av projessor
Lodin: Jag instämmer i huvudsak med det av fakulietsnämnden antagna
remissyttrandet. Vad angår frågan om den sydafrikanska situationen salt i
relation till rasförföljelser i andra länder ansluter jag mig lill vad
professor Jacobsson anför i sill ylirande. Därulöver får jag anföra följande:

I fakulielsnämndens
yttrande framhålles all del föreslagna "indirekta invesieringsförbudel"
skulle stå i slrid med GATT-reglerna i art. XI, XIII och art. XVII såsom utgörande ell exporthinder
för svenskl moderbolag. Den föreslagna lagstiftningen är emellertid utformad så
alt den skall hindra del sydafrikanska dotterbolagets investeringar oavsett om
anskaffningen sker från Sverige, Sydafrika eller tredje land. Export från
Sverige lill företag i Sydafrika är i princip ej förbjuden. Moderbolaget kan
myckel väl exportera varor till sitt dotterbolag för exempelvis
vidareförsäljning. Ell hinder för doilerbolagel all anskaffa anläggningslillgångar
kan inle specifikl anses riklad mol svensk export, då bundenhelen till
moderbolaget när del gäller anskaffning av anläggningslillgångar är mycket
mindre än belräffande omsättningstillgångar. GATT:s regler mot exporlhinder
synes därför ej tillämpliga. Den föreslagna regeln kan eventuellt ses som ett
hinder för import lill Sydafrika. GATT:s reglerom importhinderavseremellertid
endast sådana hinder som rör import till del egna landet, dvs. Sverige, och kan
därför ej vara tillämpliga. Eftersom den föreslagna regeln ej diskriminerar
mellan anskaffning från Sverige, Sydafrika eller tredje land, lorde heller inte
art. XVII c) kunna vara tillämplig. I och för sig kan diskuteras om den
föreslagna regeln inle strider mol de allmänna principer som ligger lill grund
för GATT. Den föreslagna regelns konstruktion synes dock inte vara förutsedd i GATT-reglernas
utformning. En så extensiv tolkning av GATT-reglerna att den föreslagna regeln
ändå skulle anses omfattad av GATT:s exportförbud torde ej vara tillåten. Del
"indirekta invesieringsförbudel" lorde därför ej kunna anses strida
mot GATT-reglerna.

I anledning av vad som anföres i yttrandet på sid. 17 f
kan ifrågasättas om det svenska moderbolagets agerande gentemot dotterbolaget,
när moderbolaget i enlighet med förslagets intentioner förhindrar
dotterbolagets investeringar, kan sägas vara jämställt med sådan maktutövning
som innebär utsändandet a v statliga tjänstemän eller ombud. Det bör erinras om
au -även om syftet är ett annal och utgår från effekterna i USA -samma teknik
som

s. 122 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:196 122

den föreslagna förutsätts använd i den amerikanska antitrustlagstiftningen
i de fall ett amerikanskt företag föreläggs alt avyttra utländska
dotterdotter-bolag. Sådana fall lär också ha förekommit utan alt diplomatiska
protester har rests. Däremoi lorde man fl räkna med sydafrikanska protester,
men detta beror mera på lagstiftningens syfte än på den använda tekniken.

Stockholms handelskammare: Andra remisinstanser har i
detalj analyserat lagförslaget frän folkrättslig utgåitgspunkt. Sålunda har
Industriförbundet låtit inhämta ett ullålande av bl. a. professorn i iniernalionell
rätt vid Stockholms Universitet, Lars A. E. Hjerner. Handelskammaren vill
hänvisa till vad som anförs i detta utlåtande och därvid framhålla följande. För
ett land som Sverige med ett starkt beroende av sin utrikeshandel och med ett
gott inlernaiionelll anseende vad avser bl. a. efterievnad av gängse regler för
internationellt umgänge måste det framstå som särskilt angelägel att inte
uppträda på ett sätl som kan anses strida mot folkrättens principer.
Handelskammaren finner att starka argument stöder uppfattningen att det
föreslagna invesieringsförbudel står i konflikt med vissa allmänl accepterade rällsliga
principer för del internationella umgänget mellan stater.

I betänkandets kap. 8, vilket behandlar folkrättsliga
överväganden, framhåller utredningen alt man bör undvika att lagstifta om
svenska dotterbolag i främmande länder av samma skäl som vi från svensk sida
har anledning att opponera oss mot om främmande stater skulle börja lagslifta
om hur dess dotterbolag i Sverige ska bete sig (s. 153). Härefter fastslås en
enligt handelskammarens uppfattning väsentlig princip, nämligen alt man bör
respektera att svenska dotterbolag i utlandet är underkastade den främmande
statens lag och att de svenska medborgare som agerar som styrelseledamöter
eller dy likt i dessa dotterbolag inte åläggs förpliklelser som kommer i strid
med den lagstiftning som gäller för dotterbolagen i respektive verksamhetsland.
Handelskammaren menar alt denna princip är av grundläggande betydelse och att
följderna av en uppluckring därav kan bli synneriigen allvarliga.
Handelskammaren vill också understryka det juridiskt särskilt tveksamma i alt
även svenska styrelseledamöters passivitet och underlåtenhet att handla
kriminaliseras. De åläggs all "aktivt ingripa i del sydafrikanska bolagets
angelägenheter i Sydafrika och förhindra detta att där anskaffa
anläggningstillgångar. Och om den sydafrikanska styrelsen ändå skulle göra så,
förutsattes den svenska koncernledningen skola avlägsna denna styrelse och
ersätta den med en annan, fogligare" (Hjerner). Del är handelskammarens beslämda
uppfattning all en grundlig folkrätlslig granskning av lagförslaget måste ske
innan beslut om den föreslagna lagen fattas.

Skånes handelskammare hänvisar till del ullålande i folkrätlsfrågan
som SI/SAF låtit inhämta av bl. a. professor Lars Hjerner samt anför:

Enligt handelskammaren är del väsentligt all man
upprätthåller principen att respektera att svenska dotterbolag i utlandet är
underkastade den främmande statens lag och att de svenska medborgare som agerar
som

s. 123 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:196 . 123

styrelseledamöter
eller dylikt i dessa dotterbolag inte åläggs förpliktelser som kommer i strid
med den lagstiftning som gäller för dotterbolagen i respektive verksamhelsland.
Handelskammaren anser att denna princip är av grundläggande betydelse och all
följderna av en uppluckring därav kan bli synnerligen allvariiga.
Handelskammaren flrockså understryka det juridiskt särskilt tveksamma i att
även passivitet och underiåtenhet att handla från svenska styrelseledamöters
sida kriminaliseras. De åläggs att "aktivt ingripa i det sydafrikanska
bolagets angelägenheter i Sydafrika och att förhindra detta att där anskaffa
anläggningstillgångar. Och om den sydafrikanska styrelsen ändå skulle göra så,
förutsattes den svenska koncernledningen skola avlägsna denna styrelse och
ersätta den med en annan, fogligare" (Hjerner). - Det är med hänsyn till
vad här anförts handelskammarens beslämda uppfattning att ur folkrättslig
synvinkel förslaget är behäftat med synnerligen allvariiga brister.

Internationella
handelskammarens svenska nationalkommitté: Uiredningens majoritet föreslår en
sanktionslagstiftning som är mer långtgående än vad FN idag rekommenderar. Del
är därvid av största vikt alt pröva om den föreslagna lagstiftningen står i
överensstämmelse med vad som är folkrättsligt accepterat. Nationalkommittén
tvingas dock konstatera att ulredningen beträffande investeringsförbud i
Sydafrika underiåtii alt göra en egentlig folkrättslig utredning. En sådan
väsentlig fråga som juridisklionsavgräns-ningen är överhuvudtaget ej behandlad.

Efter
alt ha tagit del av skilda rättsutredningar av professor D. P. 0'Connell,
professor Lars Hjerner samt Sveriges industriförbund kan nationalkommittén inte
dra någon annan slutsals än att förslaget innebär ett folkrältsslridigl suveränitelsinirång.

Vid
en bedömning av den föreslagna lagen bör beaktas hur man från svensk sida skulle
reagera om en främmande stat inför lagstiftning om hur dess dotterbolag i
Sverige ska agera - måhända även i strid med svensk lag. Det framstår för
nationalkommittén som ytterst äventyriigt att avvika från principen att ett
dotterbolag i ett annat land är underkastat del senare landets jurisdiktion.

I
fråga om Sveriges internationella åtaganden konstaterar nationalkommittén bl.
a. att det av utredningens majoritet förordade lagförslaget strider mot
följande rekommendation i OECD:s kapitalliberaliseringsstadga (art. Id): "Members
shall endeavour to exiend the measures of liberalisalion to all members of the
International Monelary Fund". Nationalkommittén finner detta
anmärkningsvärt.

SI/SAF:
Staters relationer till varandra bestäms i hög grad av militär och ekonomisk
makt. Såväl för alt minska de spänningsförhållanden som följer härav som för
att hävda mindre staters och minoriteters ställning och rältigheler är den
internationella rättsordningen av synneriig betydelse. Neutrala, demokratiska
rättsstater som Sverige har ett särskilt ansvar för alt främja internationell
fred och säkerhet och rättvisa genom respekt för och

s. 124 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:196 124

utveckling
av det folkrältsliga regelsystemet. Stormakterna finner ibland sill handlande
kunna dikteras av makt-och intressesynpunkter men för Sveriges del får det inte
råda något tvivel om att vi lojalt avser all följa gällande irakialer liksom
folkrättens regler i övrigl.

Ekonomiska
sanktioner från Sveriges sida ulan slöd av ett bindande beslul av
säkerhetsrådet eller av annan kollektiv akiion i enlighet med FN-stadgan
innebär en väsentlig förändring av Sveriges position i del inlernaiionella räiissamfundel.
Sanklionsfrågan kan därvid inte bedömas enbart med utgångspunkt från politiska
mål och sannolika effekter i förhållande till den stat mot vilken sanktionerna
riktas. Visar en juridisk bedömning av sanktionsåtgärderna all dessa är
oförenliga med folkrättens regler måste delta bli avgörande. Det flr icke bli
en fråga om politisk lämplighet huruvida Sverige i ett sådant läge skall följa
eller bryta mot folkrättens regler.

Folkrällssiridiga
ålgärder får enligl organisationerna för svensk del icke ifrågakomma.
Folkrätten måsie också tillämpas bonafrde. Det är därför likaså förkastligt att
söka ge sken av rättsenlighel ål ålgärder vilka folkrätten i sak icke tillåter.
Del är en truism att stater som medvetet kränker folkrältsliga regler ofta
strävar att rättfärdiga sitt handlande genom en fasad av rättsenlighet. Sådant
handlingssätt underminerar respekten för den bestående rättsordningen och det
måste för Sveriges del vara uteslutet att gå fram så. Om den svenska utrikesledningen
önskar åstadkomma en ändring i den internationella rättsordningen, bör del som
hittills ske inom ramen för FN, genom konventionsreglering eller eljest i
samråd med ett större antal stater.

Sydafrikautredningen
hade enligt sina direktiv att utreda frågan omförbud mot kapitalexport U\Sydafrika. Utredningen har dock-då den konstaterat alt ett kapitalexportförbud
skulle fä mycket begränsade effekter - därutöver framlagt förslag om förbud mol
tillskott till sydafrikanskt företag av annan egendom (än pengarjsami ett s. k.
investeringsförbud dvs. regler för att hindra det sydafrikanska bolagel att
anskaffa anläggningstillgångar ens i sill egel land för sina egna medel.

Utredningen
har ansett (sid. 153) an man bör hålla fast vid principen all ett dotterbolag i
en annat land är underkastat det senare landets jurisdiktion.

Utredningen
anför:

Man
bör därför undvika att lagstifta om svenska dotterbolag i främmande länder. På
motsvarande sätt har man från svensk sida anledning all opponera sig om en
främmande stat inför lagstiftning om hur dess dotterbolag i Sverige skall bete
sig.

Den
kontroll och styrning av investeringsbesluten i de sydafrikanska dotterbolagen
som utredningen ej kan nå genom regler direkl för de sydafrikanska
dotterbolagen på grund av folkrättsliga gränser för Sveriges jurisdiktion vill
utredningen åstadkomma indirekl genom straff regler riktade mot de svenska
moderbolagen och deras styrelseledamöter. Såsom utredningen själv presenterar
sitt förslag är det dikterat av en strävan alt kringgå vad även ulredningen
uppfattat såsom relevanta begränsningar av en stats

s. 125 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:196 125

myndighetsutövning.
Redan av den anledningen synes del organisaiionerna uleslulel att det skulle
godtagas av en stal med Sveriges ambitioner i det mellanfolkliga umgänget.

I syfte alt belysa de
folkrättsliga aspekterna på Sydafrikaulredningens förslag lill lag om förbud mol
investeringar i Sydafrika och Namibia har Industriförbundet inhämtat utlåtanden
från professorn i folkrätt vid universitetet i Oxford, D. P. 0'Connell och
från professorn i internationell rätt vid Stockholms universitet, Lars A. E. Hjerner.
0'Connell är en inom sakkunniga kretsar välkänd auktoritet i folkrättsliga
frågor som tjänat såsom rådgivare inte bara åt sitt hemlands ulan även åt ett
flertal andra länders regeringar. Organisationerna åberopar vad som anförts i
bifogade utlåtanden samt vill särskilt understryka följande.

Organisationerna
finner del med hänsyn lill vad 0'Connell (§8,62-64) och Hjerner (s. 29) anfört
tveksamt om ens en rent kapitalexporlförbud (enligt OECD:s kaptialliberaliseringssladgas
definitioner) är folkrällsenligt eftersom syftel är alt skada och diskriminera.
Vissa av förslagels restriktioner i vad de kan vinna tillämpning på leveranser
av anläggningstillgångar till sydafrikanskl företag synes också kunna komma i
konflikt med GATT-reglerna (Hjerner s. 30-31 och varom 0'Connell icke lillfrågals
och därför saknal anledning uttala sig).

Under
alla förhållanden måste den folkrättsliga bedömningen av del s. k. invesieringsförbudel,
dvs. förbudet all medverka lill anskaffande av anläggningslillgångar, bli en hell
annan än av ett kapitalexporlförbud. Organisationerna nödgas med utredningens
reservanter Berg och Bouveng (jfr s. 20,210) konstatera alt någon undersökning
av de folkrältsliga aspekterna av förslaget om anskaffningsförbud m. m. inte
gjorts av utredningen.

Ulredningen förklarar väl
(sid. 153) att man bör hålla fast vid principen att ett dotterbolag i ett annat
land är underkastat det landets jurisdiktion och alt man därför bör undvika att
lagslifta om svenska dotterbolag i främmande länder - men gör sedan så i alla
fall. Utredningen säger (sid. 172) nämligen direkt att den eftersträvar en
ordning som innebär an investeringsverksamheten i sydafrikanska och namibiska
bolag kontrolleras och att för detta syfte är det inte tillräckligt att
kontrollera kapilaltillförseln från övriga koncernförelag ulan det är
nödvändigt alt styra även investeringsbesluten i de sydafrikanska eller namibiska
dotterföretagen. Del bästa måste vara, framhåller utredningen, alt direkt inrikta
förbudet mot anskaffning av anläggningstillgångar. Den svenska
myndighetskontrollen över verksamheten i Sydafrika föreslås utformad bl. a. som
förbud för svensk juridisk person att genom handling eller underiåtenhet
medverka lill beslul i sydafrikanskt eller namibiskt dotterbolag om att
anskaffa anläggningstillgångar. Den svenska myndighetsutövningen sker genom ett
dispensförfarande byggt bl. a. på årligen upprättade investeringsplaner som
skall utgöra beslutsunderlag för den svenska regeringen eller myndighet som
regeringen bestämmer.

Utredningens
uttalande (sid. 153, jfr även sid. 158) alt det i princip bör

s. 126 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:196 126

kunna
lagstiftas om hur svenska medborgare skall bete sig, och detta även om del
gäller deras beleende i utlandet, besvarar inte den här avgörande frågan om
gränserna för en stats makt och myndighetsutövning (jurisdiktion). 0'Connell
visar (§ 25 sid. 5) alt det folkrättsliga problemet inte avser frågan om
Sveriges jurisdiktion över svenska rättssubjekt utan gäller förhållandel mellan
Sverige och Sydafrika såsom två suveräna stater båda underkastade folkrätten. 0'Connell
formulerar frågeställningen sålunda (§ 26):

International
law is a body of general principles ralher than of formål rules, and for this
reason one must look al the essence of the malier ralher than the ingenuity of the
forms. In the present instance the essence of the malier is that Swedish sovereignty
aims to intrude into South African sovereignty by means of manipulation of Swedish
companies which have business enter-prises in South Africa. The question is whether
the principtes as to legislalive jurisdiction which iniernaiional law conlains have
anylhing to say aboul this.

0'Connells
och Hjerners utredningar avser frågan om del föreslagna invesieringsförbudel
bryter mot folkrättens suveränitetsregler. De redovisar utförligt doktrin och
rättspraxis. Sålunda åberopar båda följande uttalande av Mann (0'Connell § 29
sid. 6, Hjerner sid. 18):

A
State commits an excess of jurisdiction in so far as it requires performance of
its prerogaiive rights by a foreigner in foreign countries. And in so far as the
enforcing State requires compliance with its prerogaiive rights in its own terrilory
it can do so only iför lo such exlent as il has subslanlive legislalive jurisdiction.
Il cannol do so merely by righi of its personal (or curial) jurisdiction över the
defendant.

0'Connell
kommenterar att "that fils the present case exaclly".

Jämte
erkända folkrättskällor hänvisas i utlåtandena till olika FN-dokument bl. a. av
0'Connell (§ 16 sid. 18 D till Art. 1 och 4 i FN:s stadga beträffande staters
ekonomiska rättigheter och skyldigheter:

Artide
I says: Every State has the sovereign and inalienable right lo choose its economic
syslem as well as ils political, social and cullural syslems in accordance with
the will of its people, wiihout oulside interference, coercion or ihreat in any
form whatsoever.

Artide
4 says: Every State has the right to engage in iniernaiional trade and other
forms of economic co-operation irrespeclive of any differences in political, economic
and social syslems.

No
State shall be subjected to discriminalion of any kind based solely on such differences.

0'Connell
finner del svårt all tro att del svenska lagförslaget inle strider mol kärnan i
dessa artiklar. Organisationerna vill till frågan om stadgans folkrältsliga
värde framhålla att Sverige i generalförsamlingen röstat för stadgan i angivna
delar.

0'Connell
formulerar sina slutsatser sålunda (sid. 20 f):

The Swedish
Draft Bill seeks, as in fully conceded, to influence evenis in a foreign country,
namely South Africa, by helping lo curb economic expansion

s. 127 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:196 127

ihere,
so, consequentially, alTecting the polenliality of South Africa to develop and
to trade freely. The aim is a radical transformation of South African society. However
laudable the moral intention, the means proposed are, in my opinion, inconsisient
with the principles of iniernaiional law governing the relations of Sweden and
South Africa.

Should
it be said that the condemnalion of apartheid by the United Nations releases Sweden
from the obligation to observe those principles, I would answer that it is for the
United Nations under its Charter to lake mandatory aclion, and that in the absence
of that action the principles of iniernaiional law which inhere in sovereignty conlinue
lo prevail.

1
now sum up the principles in iheir applicalion to the present case:

(l)The Draft Bill is novel
and ingenious in that it avoidsextending Swedish Government control över South African
companies (it concedes that this cannol be done), and aims to achieve exaclly that
by control of Swedish companies and persons. The fact that the impacl upon
South African companies is indirect does not, in my opinion, alter the fact that
the Draft Bill aims lo intrude Swedish Government policy into the reserved domain
of South African Government policy.

This
device is unprecedented, which does not make il licii. Il cannol be supporled
by ihe analogy of the anti-lrust cases. On the contrary, that analogy would preclude
the licity of the proposed measure because:

(a) there is general agreement that if the reach of anli-trusl
laws so as to have extraterrilorial impacl is valid al all in iniernaiional law,
this is to avoid the effects in the terrilory of the legislaling State of anti-lrust
aclions laken abroad: Whereas in the present case the purpose is to affect the terrilory
ofa foreign State and not to protect that of the legislaling State: The
situations are reversed.

(b) there is general agreement that even if that reach were valid because
of the "effects doctrine", il would not be valid if it involved directing
foreign enlerprises to break foreign law or their contracts exdusively abroad.
I shall return to this below.

(2) The device proposed in the Draft Bill of compelling
Swedish companies to direct South African and other subsidiaries undermines the
principle to which the United Kingdom Government referred in its Stalement on E.E.C.
anti-trust measures in 1969, that of the separaleness of the legal personalities
of parent and subsidiary companies, and the autonomy of the latter in their own
proper law. There is little precedent for "piercing the veil of corporate personality"
in iniernaiional law. A South African company is a crealure of South African law,
and so of South African sovereignty. The fact that it is owned by a Swedish company
is, from the point of view of that sovereignty, immaterial. Il may in practice
be controlled by the parent company bui that is in the ordinary course of shareholders'
rights under South-African law. When a foreign sovereign usurps those shareholders'
rights the situation is transformed radically. No longer does the crealure of
South African law enjoy the autonomy and freedom of legal aclion deliberatley conferred
upon it by an act of South African sovereignty: Il is, in effect, turned into a
crealure of Swedish sovereignity. That is a fundamental breach of the principle
of coordination upon which the iniernaiional communily is based.

(3) The inlrusion of Swedish sovereignty into the
reserved domain of South African sovereignty by these mechanics is a violation
of the principle of non-inlervention contained in the notion of friendly
relations among States. That is not only because the effect of the proposed
Bill would be lo curb South Africa's economic freedom, but because that is its stated
aim. There is not the

s. 128 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:196 128

excuse
of conlrolling Swedish companies in the inieresis of Sweden. Swedish companies
are to be made the vehides föran economic threat to South Africa which has a political
aim.

(4)
The seleclion of South Africa as the one country to be affected by these measures
is a violation of Ihe principle of non-discrimination, which is an emanation of
the notion of equality of States.

Hjerner
kommer med en något annan argumentering fram till ett liknande resultat:

Såsom
i det lidigare anmärkis, anges del kriminaliserade förfarandel med Ullryckel
"medverka" torts att enligt motiven därmed bör förstås annat än del
straffrättsliga medverkansbegreppei. Därmed vill kommittén avse såväl aktivt
handlande som ren underiåtenhet.

Vad
del gäller aktivt handlande / Svergieav styrelseledamöter i det svenska
moderbolaget-t. ex. teknisk och kommersiell rådgivning såsom underlag för del
sydafrikanska bolagets beslut - leder möjligen territoriatsprincipen till att
ett bestraffande av och därmed ett undertryckande av dylika gärningar /'
Sverige äv folkrättsligt godtagbart, ehuru med visst fog också kan hävdasalt,
om del sydafrikanska bolaget icke står under svensk utan under sydafrikansk
jurisdiktion, så står icke heller ett bolagets organ, såsom bolagsstämman och
de aktieägare av vilka det är sammansatt, under svensk jurisdiktion.

Kriminalisering
av passivitet och underiåtenhet måste dock bedömas annorlunda. Ehuru kommittén
beslöjar innebörden av sitt förslag genom att tala om "medverkan"
(som normalt inte innefattar underiåtenhet) framgår av motiven all man därmed
kräver ell aklivl handlande av dessa styrelseledamöter: de skall aktivt
ingripa i det sydafrikanska bolagets angelägenheter i Sydafrika och förhindra
detta att där anskaffa anläggningstillgångar. Och om den sydafrikanska
styrelsen ändå skulle göra så förutsattes den svenska koncernledningen skola
avlägsna denna styrelse och ersätta den med en annan, fogligare.

Det
kan inle gärna betvivlas att med de bedömningsgrunder som i det föregående
redovisats åtgärder a v detta slag - trots att formellt endast svenska
medborgare i Sverige underkastas straffansvar - går utöver vad som antas gälla
om begränsningar för en stats jurisdiktion.

En
sådan inblandning i en stats inre angelägenheter är t. o. m. än mera påfallande
än i de amerikanska fallen, the Swiss Watchmakers case, ICI-saken eller
aktionen mol linjekonferenserna. Siraffansvarel drabbar visserligen endasi
svenska medborgare i Sverige men del är klart utformade så att dessa personer
skall förmås ingripa mol ledningen för det sydafrikanska företaget så att delta
ställer sig den svenska regeringens anvisningar om anskaffning av anläggningslillgångar
i det sydafrikanska förelaget till efterrättelse. Kommittén gör ingen
hemlighet av att lagstiftningen syftar "till att stoppa investeringar i
Sydafrika" och all "styra även investeringsbesluten i de
sydafrikanska eller namibiska dolterföretagen" (s. 169, 172). Det är
därmed fråga om vad Mann kallar "enforcemeni jurisdiction" eller med
Lotusdomens ord "power in any form in the terrilory of another slate".
Den otillåtna inblandningen i en annan stats inre angelägenheter blir desto
mera påtaglig som fråga inte är om någol absolut förbud mol något bestämt
handlande utan om en skönsmässig reglering av det sydafrikanska bolagets
handlande från fall till fall i del att regeringen förbehåller sig en diskreiionär
prövning av hur verksamheten skall bedrivas, en prövning som kommittén
förutsätter få i någon mån karaktären av förhandling mellan myndigheten

s. 129 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:196 129

och
företaget (s. 174) och som åsyftar att "öka det politiska trycket" på
sydafrikanska regeringen (s. 167).

Kommittén
har inte förklarat - och kan inte heller göra det - hur dylika jurisdiklionsanspråk
är förenliga med den av kommittén angivna uigångs-punkien för den folkrältsliga
bedömningen, nämligen "principen alt ett dotterbolag i ett annat land är
underkastat del senare landets jurisdiktion" och all det "därför bör
undvikas all lagslifta om svenska dotterbolag i främmande länder" (s.
153).

Det
är otänkbart att vare sig Sverige eller någon annan stat med sin
handlingsfrihet i behåll skulle godtaga en dylik inblandning.

Enligt
organisaiionerna har genom utlåtandena utretts att det framlagda förslaget om
det genomförs kommer att innebära ett folkrättsstridigt suveränitelsinirång. Ulredningen
synes ha själv indirekl medgivit all dess förslag egentligen inte tål en
närmare juridisk granskning då den med åberopande av alt Sydafrika är ett
särfall anför (s. 170) att man därför i detta fall kan tänka sig en
lagstiftning av ett slag vi i andra sammanhang inte skulle vilja godta, om den
inte möter bestämt hinder i folkrätten. Närmast synes utredningens resonemang
innebära att man vill göra ett undantag från regler som Sverige annars vill
hävda utgöra en del av folkrätten. Så som organisaiionerna ser det och som
följer av Hjerners utlåtande (s. 37) erkänner icke folkrätten några dylika
undantag.

I detla
sammanhang (se Hjerner s. 39 f 0'Conndl § 68, 74 (3)) skall också understrykas
att förslaget avser kontroll och styrning även av bolag i tredje land - som
alltså skall förmås dellaga i de svenska sanktionerna och att intrång i tredje
lands suveränitet inle kan försvaras med åberopande av situationen i Sydafrika.

Efter
att ha konstaterat att en fullföljd av Sydafrikautredningens förslag innebär folkrättsstridigt
suveränitelsinirång mol Sydafrika och i förekommande fall även mot tredje land
vill organisaiionerna värdera vad detta innebär för Sverige och Sveriges
relationer med omvärlden.

Organisationerna
har i del föregående framhållit Sveriges ansvar för att främja internationell
fred och säkerhet genom respekt för och utveckling av folkrättsliga
regelsystemet. En politisk fråga är i vad mån svenska ekonomiska sankiioner mol
Sydafrika utanför FN-syslemet kommer aU utgöra en sådan maning till efterföljd
att effektiva påtryckningar mot del sydafrikanska apartheidsysiemel
åstadkommes. Såväl för dem som hävdar att ett sådani resultat kan åstadkommas
som för dem som har en annan uppfattning är frågan om sanktionernas utformning
väsentlig. Sannolikheten för att Sveriges exempel manar lill efterföljd
framstår i vart fall som större om åtgärderna är folkrättsenliga än om de
strider mot folkrätten eller tvekan härom föreligger. Ett folkrättsstridigt
eller tvivelaktigt handlande är snarast ägnat att motverka sill syfte samtidigt
som del skadar Sveriges anseende som rättsstat i del internationella samfundet.
Det föreligger ingen utredning som pekar på alt andra stater som antas vilja
öka del poliliska iryckel på Sydafrika skulle anse Sydafrika vara ett sådant
särfall all de också skulle anse av en stat

9
Riksdagen 1978/79. 1 saml. Nr 196

s. 130 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:196 130

separat
vidtagna ålgärder som de föreslagna vara försvariiga. Med åtgärder vidtagna i
överensstämmelse med FN-stadgan, dvs. efter beslut av säkerhetsrådet,
förhåller del sig annorlunda. Mol ett sådant beslut kan, om det fattats i
vederbörlig ordning, en stals suveränitet ej åberopas. För sådani fall finns
också undantagsbestämmelser såväl i OECD- som i GATT-reglerna.

Ensidiga
bojkottaktioner leder också till komplikationer med tredje land såsom aniibojkotl-lagstiftningen
i USA visat. Denna lar visserligen i första hand sikte på arabstaternas bojkott
av Israel men är generellt tillämplig och kommer alltså alt omfatta även en
eventuell svensk säraktion.

Avslutningsvis
gör 0'Connell följande kommentar (§ 72 s. 20) vilken organisaiionerna här vill
återge:

Because
the Draft Bill is unprecedented, it would be regarded as a precedent, which would
not be confined to South Africa. One can see at least one other country becoming
a target for similar legislation elsewhere when the Swedish law would be invoked
as a model. It has hitherto been the concern of Sweden to avoid any declension
from ihe strid principles of the terriloriality of law, as evidenced by its reaction
to the Bonner Amendment. The main reason why the principles of coordination of sovereignity
need lo be maintained, irrespeclive of random political and moral contingencies,
is because the process of imitation in iniernaiional affairs is apt eventuelly
lo lead to Ihe proliferalion of aclions whose effects could undermine the world
economic communily.

För
de svenska företagen med verksamhet i utlandet skall också följande
understrykas. Det internationella näringslivet har undet 1970-talel blivit synneriigen
medvetet om den vikt staterna tillmäter sin suveränitet i fråga om sin interna
ekonomiska struktur. Detla gäller i högsta grad staterna i tredje världen.
Staterna anser det inte acceptabelt att förelag varken öppet eller dolt i sin
verksamhet i värdländer utgör verktyg för sitt ursprungslands utrikespolitik. Detla
är som känt en av de viktigare frågorna i FN:s arbete på en kod för transnationella
företag. För svensk industri med sin omfattande utlandseiablering är del inte i
första hand något akademiskt, juridiskt-tekniskt problem. Del är fråga om en
väsentlig förutsättning för det förtroende som är nödvändigt för ell utvecklingsbart
samarbete mellan ett utländskt företag och myndigheter och affärsliv i ett
värdland. Genom den föreslagna lagstiftningens principiella karaklär äventyras,
om förslaget genomförs, svenska industriella intressen av större omfattning än
enbart de svenska investeringarna i Sydafrika. Detla ansluter sig således lill
de synpunkter på svensk industris internationella anseende, som återgiviis
redan i början av denna skrivelse.

Sven.'ika
bankföreningen: Särskilt för ett litet land som Sverige med ett starkt beroende
av sin utrikeshandel måste det vara angeläget att inte uppträda i strid mot
gängse regler för internationellt umgänge och folkrättens principer. I
sydafrikautredningens avsnitt om folkrätten uttalas bl. a. att man bör
"respektera principen att dotterbolaget är underkastat den främmande
statens lag och att de svenska medborgarna inte åläggs förpliklelser som

s. 131 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:196 131

kommer i strid med den lagstiftning som gäller för
dotterbolaget i verksamhetslandet". Delta är ett viktigt konstaterande.
Emellertid saknas besked om innehållet i den relevanta sydafrikanska
lagstiftningen. Det är angelägel att sådani besked skaffas och -om planerna på
en svensk sanktionslagstiftning fullföljes - ingår i del material som blir
föremål för regeringens och lagrådets granskning. Denna granskning måste eljest
stanna på ett hypotetiskt plan såvitt gäller fråga huruvida svenska medborgares
handlande enligt den svenska sanklionslagstiftningen kommer i strid mol
sydafrikansk rätt. Risk för ett allvariigt missgrepp på det folkrättsliga
planet skulle i så fall kvarstå.

Sveriges mekanförbund:
Den svenska utrikespolitiken har i alla internationella sammanhang slagit vakt
om respekt för folkrättens regler som en nödvändig förutsättning för fred och
rättvisa nationerna emellan. Det skulle vara utomordentligt olyckligt om en
lagstiftning skulle införas i Sverige som skulle kunna ifrågasättas ur folkrätlslig
synpunkt.

Förslaget till lag om förbud mot investeringar i Sydafrika
och Namibia

8.1 Allmänl
om förbudets omfattning

Sammanfattning:

Sydafrikautredningens förslag till lag om
investeringsförbud är svåröver-blickbart och kommer att innebära beiydande
tillämpnings- och bevissvårig-heler på flera punkter enligt RA, Stockholms tingsrätt och juridiska fakuhets-nämnden
vid Stockholms universitet.

R.4: Med utgångspunkt från att syftet med lagen skall vara
att förhindra svensk elablering av företag i Sydafrika respektive Namibia och
expansion av därstädes redan etablerade företag har jag inte någon erinran mot
den föreslagna huvudregeln, som innebär ett principiellt förbud för i Sverige domicilierade
juridiska personer att företa eller medverka till vissa transaktioner med
avseende på ekonomisk verksamhet i berörda länder. Utredningen synes dock ha
underskattat de beiydande tillämpnings- och bevissvårigheter som kan förutses
på åtskilliga punkter.

Den föreslagna lagen är långlsyftande och dess
konsekvenser svåra att överblicka. Som ovan framhållits torde betydande bevis-
och tillämpnings-svårigheter bli ofrånkomliga. Mot den bakgrunden framstår
bestämmelsen om särskild åtalsprövning innebärande möjlighet till en nyanserad
skälighetsbedömning i det enskilda fallet som värdefull.

Stockholms tingsrätt: De förhållningsregler som stadgas i
1-3 §§ av lagförslaget är straffsanklionerade. Tingsrätten flnner att lagtexten
i vissa

s. 132 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:196 132

avseenden
är alltför översiktlig och abstrakt. I specialmoiiveringen anges att förbudet i
I § 2 p. att ge sydafrikanskl eller namibiskt företag tillskott av pengar eller
annan egendom inkluderar även kapitalöverföringar genom att sälja till
underpris eller köpa lill överpris. För alt straffansvar skall kunna omfatta
även sist åsyftade förfaranden borde dessa mer ullryckligt ha framgått av fagtexten.
Helt otillfredsställande synes del vara att straffsanktionera underiåtenhet
all redovisa "andra sådana förhållanden som har betydelse för att konlrollera
efterievnaden av denna lag" (se 3 §).

Den
i 4 § förekommande konstruktionen "den som är ansvarig för brott" är juridiskl-tekniskt
sett mindre lyckad. Detsamma gäller i viss mån det i samma paragraf använda
uttrycket "den som är ansvarig för underiåtelse". Med fördel skulle i
stället kunna användas uttrycken "den som bryter mot" respektive
"den som underlåter" jfr. exempelvis 19 kap. I § aktiebolagslagen.

Juridiska
fakulietsnämnden vid Stockholms universitet ifrågasätter om inte den föreslagna
regleringen om investeringsförbud lämpligen kan föras in såsom tillägg till
lagen (1971:176) om vissa internationella sanktioner (FN-lagen) samt påpekar
att man i varje fall vid utformningen så nära som möjligl bör följa denna lag.

Fakulietsnämnden
påpekar att förslaget i fråga om jurisdiktion över svenskar i utlandet i 6 §
innehåller ett undanlag från jurisdiktionsbestäm-mel.serna i 2 kap. 2 och 3 §§ BrB
"efter mönster av 11 § lagen om vissa internationella sankiioner".
Den viktiga skillnaden föreligger dock att FN-lagen för sin tillämplighet
förutsätter ett beslut av säkerhetsrådet bindande för FN:s alla medlemsstater(dvs.
praktiskt taget hela världen utom Schweiz). Detta motiverar en avvikelse från
vanliga jurisdiktionsregler, eftersom gärningen i sådant fall kan antagas vara
straffbelagd eller eljest reproberad även på den utländska gärningsorten. Så
blir dock inte fallet vid unilaterala blockader som den nu föreslagna svenska.

Jurisdiktionsreglerna
i brottsbalken ger uttryck för en såsom lämplig befunnen generell begränsning
av svensk jurisdiktion och strafflags tillämplighet i rummet och den bör
därför icke frångås genom speciallagstiftning annat än om tvingande skäl kan
anföras härför. Det är svårt att här finna sådana skäl, varför denna
bestämmelse torde kunna utgå. Den synes f ö. kunna få en blott mycket begränsad
tillämpning såsom i del antagligen sällsynta fallet att svensk medborgare under
vistelse utomlands medverkar lill eller för svensk juridisk persons räkning
företager handling som avses i 1 § 1) och 2).

Fakulietsnämnden
framhåller vidare, att den lagtekniska utformningen av förslaget om
investeringsförbud innebär att själva förvärvet av anläggningstillgångar är rällsenligt
och tillåtet för förvärvaren själ v, dvs. det sydafrikanska förelaget, medan
endast den svenska koncernledningens medverkan därtill kriminaliseras. Någon
egentlig motsvarighet till denna konstruktion inom svensk straffrätt i övrigt ärenli,gt
fakultetsnämnden svår att finna, men

s. 133 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:196 133

den
dikteras av de folkrättsliga jurisdiktionsreglerna liksom begränsningarna för
svensk myndighetsutövning.

Något
intern rättsligt eller konstitutionellt hinder för lagstiftaren att förfara så
föreligger väl inle enligl fakulielsnämndens mening, men detta leder till
svårigheter lagtekniskt och i tillämpningen.

Fakultetsnämnden
anser emellertid alt försöket att indraga sydafrikanska bolags förvärv av anläggningslillgångar
och utländska bolags förbindelser med sydafrikanska koncernbolag under
lagstiftning och den av utredningen för det ändamålet valda konstruktionen med
medverkansansvar och ett på särskilt sätt utformat företagaransvar möter
lagtekniska och tillämpningssvårigheter. Ett förbud mot kapitalexport från
Sverige till Sydafrika drabbas däremot icke av dessa anmärkningar.

I
specialmotiveringen lill 1 § 2) säges att förbudet mot förvärv av
skuldförbindelser riktar sig närmast mot förvärv från annan än det utfärdande
företagel själv. Skulle företaget självt ta emot vederiag innebär del enligl
specialmotiveringen "tillskott av medel till företaget och är särskilt
reglerat". Därmed avses stadgandet i andra st. av p. 2) samma §.

Att
ge uttrycket "lillskott" en så vidsträckt innebörd, kan dock icke
godtagas och är inte heller nödvändigt för att uppnå vad utredningen synes
eftersträva.

Uttrycket
lillskott av pengar eller annan egendom kan i del sammanhang det här förekommer
inte förstås annoriunda än sådant tillskott eller apport som avses i
aktiebolagslagen eller motsvarande kapitaltillskott till annan juridisk person.
Något hinder alt därunder inbegripa tillskott i form av s. k. koncernbidrag
synes inte heller föreligga.

Däremot
faller inle kreditgivning och varuleveranser under stadgande om
"tillskott". Blockaden är ju icke avsedd alt utsträckas till handeln
mellan moder- och dotterföretag eller betalningar, krediter och säkerheter i
samband därmed.

Utredningen
synes i specialmotiveringen (s. 178) antaga att betalningar för varuleveranser
icke omfattas av förbudslagstiftningen därför att "syftet med
transaktionen skall vara att medlen skall användas i företagets verksamhet".

Emellertid
skall, i den mån varulik vider går från ett svenskt moderbolag till ett
sydafrikanskt dotterbolag, medlen självfallet användas i det säljande bolagets
verksamhet - så det kan icke vara detta rekvisit som utesluter betalningar för
varor och tjänster från förbudslagstiftningen.

Motsvarande
gäller om varuleveranser från det svenska moderbolaget till ett sydafrikanskt
försäljningsbolag. Självfallet måste dessa varor-även om de inte utgör
anläggningstillgångar ulan endasi lagertillgångar - sägas komma till användning
i försäljningsbolagets verksamhet. Del är alltså icke på sådan grund de faller
utanför lagstiftningen utan därför att de icke utgör "lillskott av
egendom".

Därest
långfristig utlåning liksom långfristigt ställande av säkerhet skall

s. 134 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:196 134

omfattas av lagsiiftningen - vilket under nuvarande valulareglering
inte synes ha någon praktisk betydelse - bör detla komma till uttryck i
lagtexten exempelvis genom att i andra stycket efter ordet "avsedd"
tillfogas orden "eller för en mer än femårig löptid utfärdad".

I delta sammanhang anmärkes också i specialmoiiveringen
alt "tillskoll" skulle inkludera även förfaranden som går ut på att
det svenska rättssubjektet företar en kapitalöverföring genom att sälja till
underpris eller köpa till överpris från sitt sydafrikanska dotterbolag. Det av
utredningen föreslagna siadgandel kan dock icke förstås på sådani sätt.
Hittills har alllid när man velat stävja dylika kringgåendetransaktioner
ansetts nödvändigt med uttryckliga lagbud lill beivrande härav (se 1. ex. 43 §
1 mom. kommunalskal-telagen och 10 § 2 valutaförordningen).

1 del hänseendet kan motivultalanden av en utredning icke ersätla
eller överflödiggöra bestämmelse i lag. Anmärkningen synes dock främst ha en
principiell innebörd eftersom, efter vad fakulteten kan se, det praktiska
behovet av en uividgning av lagen på denna punkt synes ringa.

Sveriges exportråd: I förslaget definieras inte vad som
avses med ordet investeringar. Man har allmänt antagit att det enbart rör sig
om investeringar i byggnader och verkstadsmaskiner. Men om en imporlrörelse
skall upprätthållas eller eventuellt byggas ul för slagkraftiga svenska produkier
erfordras snart sagt kontinuerliga investeringar i försäljnings- och
serviceorganisationer. Svenska företag måste få klargjort om sådana
investeringar kommer att vara tillåtna eller ej.

8.2 Koncernbegreppet

Sammanfattning:

Sydafrikautredningens förslag kommer att bereda särskilda lillämpnings-och
bevissvårigheter i fråga om relationerna moderföretag-dotterföretag enligt RA. KK, juridiska fakultetsnämnden vid
Stockholms universitet och Svenska metallindustriarbetareförbundet.

RÅ anser att särskilda tillämpnings- och bevissvårigheler
kan uppslå när det gäller relationerna mellan moderbolag och dotterbolag. Dessa
yppar sig redan vad avser själva koncernbegreppet i sådana fall då moderbolaget
inle - vare sig direkt eller indirekt - innehar röslmajoritel i ett företag.
Det bestämmande inflytandel kan t. ex. grundas på s. k. praktisk majoritet,
innehav av aktier genom mellanhänder som endast formellt framstår som ägare,
avtal i samband med kreditgivning etc. Inflytandet skall vidare vara förknippat
med en beiydande andel av resultatet av förelagels verksamhet. Därunder faller
t. ex. att moderbolaget genom prissättningen vid transaktioner mellan
förelagen lar ut en betydande andel av företagets vinst eller bär

s. 135 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:196 135

avsevärd del av uppkommande förluster. Svårigheten all
styrka förhanden-varon av sådana för ell koncernförhållande avgörande krilerier
belräffande uiländska förelag är uppenbara.

K K anser
all del i fråga om fall då det svenska ägarintresset i sydafrikanska bolag
understiger 50 procenl torde bli svårt att visa att koncernförhållande
föreligger och alt sådana förelag därför inte kan nås av lagen.

Juridiska fakulietsnämnden
vid Stockholms universitet: I lagtexten upptages en definition på dotterföretag
som helt molsvarar aktiebolagslagens och i specialmotiveringen erinras all lagsliftaren
uttryckligen förutsatt att koncernförhållande kan föreligga vid betydligt
mindre aktie- eller andelsinnehav än 50%.

Såsom
exempel anföres att i ell börsnoterat företag kan man ha ett beslämmandeinflytande
redan vid ett 10 % innehav om nämligen övriga aktier är splilirade på många
händer.

Exemplel
synes dock icke väl vall eftersom i ett börsnoterat bolag ell blott 10 %
innehav inte kan ha en "betydande andel" av del andra bolagels
resultat. I en nyutkommen framställning som behandlar aktiebolagslagen anför enmansutredaren,
Nial, (Svensk Associationsrätt i huvuddrag, Stockholm 1976, s. 195) all
kriteriet betydande andel i resultatet är uppenbariigen ganska vagt. "Man
torde emellertid kunna ulgå ifrån att femtioprocentig andel i del andra
bolagets vinst och/eller behållna tillgångar vid upplösning är tillräcklig.
Möjligen räcker det med rätt till tredjedelen eller fjärdedelen av vinsten
och/eller behållningen."

Det synes
därför hell klart att - såvida icke andelen i resultatet delas efter annan
grund än aktieinnehavet - ett 10 96 sådant icke är tillräckligt för att grunda
ett koncernförhållande. Vad angår förhållandet mellan ett tillverkande
moderbolag och ett försäljande dotterbolag må i detta sammanhang anmärkas att
den vinsl moderbolaget må göra på försäljning av sina produkter till
dotterbolaget aldrig kan utgöra en "andel av resultatet" i
dotterbolaget. Dotterbolagets "resultat" framkommer först efter det
kostnader - såsom betalning för inköpta varor - beaktats. Vad dotterbolaget
betalar för inköpta varor är alltså kostnader i dess rörelse men kan aldrig
vare sig enligt vedertaget språkbruk eller god redovisningssed betecknas som
andel i resultatet (se bestämmelserna om "resultat" och
"resultaträkning" i 11 kap. 8 § ABL och 18 § bokföringslagen).

Svenska
metallindustriarbetareförbundet: Ett problem uppkommer när det svenska bolaget
äger mindre än hälften av aktierna i ett sydafrikanskt bolag. Utredningens
förslag innefattar även dessa bolag men vi vill uttrycka våra farhågor över
svårigheterna alt i dessa fall utöva verklig kontroll. Vi är därför oroade över
de tendenser till ökat delägande som gör sig gällande.

En majoritet av aktieägarna i dessa delägda bolag skulle
formellt kunna motsätta sig reglerna i den svenska lagen. Vid den slutgiltiga
behandlingen av förslaget anser förbundet att detta problem noggrannt bör
studeras. Lagstift-

s. 136 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:196 136

ningen
måste bli helt klar även beträffande svensk intressents straffansvar då ett minoritetsägl
sydafrikanskt bolag bryter mot svensk lag.

8.3
S. k. företagaransvar

Sammanfattning:

Sydafrikautredningens
förslag avviker enWgt juridiska fakulietsnämnden vid Stockholms universiiei, Iniernoiionella
handelskammarens svenska national-kommiité och SI/SAF från sedvanliga i
rättspraxis utbildade regler om s. k. företagaransvar, vilket kommer alt bereda
tillämpnings- och bevissvårigheler.

Juridiska
fakulietsnämnden vid Stockholms universitet: En ytterligare svårighet vartill
den av utredningen valda konstruktionen leder framträder vid valet av
ansvarssubjekt.

Enligt
lagtexten riktar sig förbudet till "svensk juridisk person" varefter
i 4 § påföljden drabbar "den som är ansvarig för brott" mot förbudet.

Begränsningen
till juridiska personer är en följd av all investeringar av privatpersoner har
så liten praktisk betydelse att de kan lämnas utanför.

Påföljder
som fängelse och böter kan emellertid - fängelse av naturliga skäl och böter
enligt lag - åläggas endast fysiska personer.

Då
en regel överträtts av en juridisk person - del gäller huvudsakligen närings-
och politirättsliga stadganden - brukar de fysiska personer ansvaret skall
drabba utväljas enligt oskrivna regler som utbildats i rättspraxis och brukar
sammanfattas under benämningen företagaransvar. Ansvaret brukar därvid läggas på
den som med den arbetsfördelning som gäller i branschen eller enligt bolagets
egen organisation har det avgörande inflytandet över den del av verksamheten
vartill överträdelsen hänför sig. I ett aktiebolag är det vanligen den
verkställande direktören - eller, mera sällan, någon avdelningschef eller
ledamöter av bolagets styrelse - som sålunda bär det straffrättsliga ansvaret.
Däremot har det hittills icke förekommit att aktieägare i denna sin egenskap
drabbas av företagaransvar, det anses tvärtom gälla all i en koncern har varje
särskilt bolag sitt företagaransvar.

Av
utredningens motiv framgår emellertid att den vill göra koncernledningen -
nämligen styrelsen i moderbolaget såsom företrädare för aktieägarna i dotlerbolagel
- ansvarig för vad som händer i det utländska dotterbolaget.

I
den mån styrelsen i ett svenskt moderbolag normalt tar ställning till
anskaffning av anläggningstillgångar i ett dotterbolag eller dotterdotterbolag
uppnår utredningen med sitt förslag utan vidare vad den avser.

Förhållandena
kan naturiiglvis variera från förelag lill företag men normall

s. 137 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:196 137

lorde
företagsledningen i en så stor koncern all den har etablerat doilerförelag i
Sydafrika icke la ställning till annat än myckel stora invesieringar, medan
ansvaret i övrigt, i den mån det sydafrikanska bolagets ledning inle bestämmer
detta själv, ligger på den verkställande direktören i del svenska
moderföretaget eller på hans närmaste medarbetare såsom ekonomichef eller
utlandschef

För
alt genomföra en avvikelse frän vanliga i rättspraxis utbildade regler om förelagaransvar
är del därför enligl fakultetens mening icke tillräckligt all ulredningen i
sina motiv till lagtext uttalar en önskan eller förväntan alt påföljderna skall
drabba "koncernledningen" i Sverige och endasi denna, utan detta
måste i så fall komma till klart uttryck i lagtexten. 1. ex. så:
"Styrelsen föraktiebolagellerannan juridisk person . . . skall åriigen
upprätta investeringsplan etc."

Internationella
handelskammarens svenska nationalkommitic hävdar all utredningens förslag i
fråga om företagaransvarel ur svensk straffrällslig synvinkel avviker från vad
som gäller enligt svensk rättspraxis. Användandet av enhetliga begrepp med
olika innebörd i olika sammanhang kan - i så specialiserad lagstiftning som
strafflagstiftning-få till effekt all respekten för lagstiftning över huvud
taget undergrävs.

SI/SAF:
Företagaransvarel synes i förslagets motiv ges en innebörd som avviker från den
sedvanliga. Det straffrättsliga företagaransvarel brukar bestämmas genom en
analys av förhållandena i det enskilda fallet för att fastställa vem eller
vilka som genom sitt avgörande inflytande föranlett en lagöverträdelse. I
avsnittet 10.2 "Mot vilka skall förbudet riktas?" anför utredningen (s.
171) alt grundläggande för ett koncernförhållande är att koncernledningen kan
utöva ett bestämmande inflytande över dotterföretaget. Detta inflytande -
framhåller man - kan utövas inte bara genom beslut på dotterföretagets stämmor
ulan också genom särskilda underhandsdirekiiv till dotterföretagets ledning.

Utredningens
resonemang synes bygga på förutsättningen att i praktiken besluten om
anskaffning av anläggningstillgångar i ett utländskt dotterbolag fattas inom
moderbolaget och att därför ett straffrältsligl företagaransvar generellt
uppkommer för moderbolagets ledning. Organisaiionerna vill framhålla alt inom
begreppet anläggningslillgångar ryms myckel olika företeelser från stora
fastigheter och aktieposter till maskiner och kontorsutrustning av mycket
måttligt värde. De beslut som utredningen vill hindra är synnerligen ofta inte
sådana som fattas av ett moderbolags ledning. Del synes organisationerna
principiellt felaktigt och praktiskt olämpligt all i deila sammanhang på
moderbolagels ledning lägga ell företagaransvar som den i andra sammanhang inte
har dvs. förutsätta alt den i förelagels verksamhet utövar funktioner som den i
själva verkel inte lar befattning med.

s. 138 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:196 138

8.4 Dispens

Sammanfattning:

Sydafrikautredningens förslag om regler om dispens från invesieringsförbudel
är enligt SI/SAF, Svenska företagares riksförbund och Svenska bankföreningen
för snäva och företagen bör ges en ovillkoriig rätt lill ersätlningsin-vesieringar.
Svenska FN -förbundet och .Afrikagrupperna i Sverige anser alt en dispensregel
från investeringsförbudet allvarligt kan försvaga effekten av den föreslagna lagsiiftningen.
RÅ och Stockholms tingsrätt anser an dispensreglerna bör tas upp i själva
lagen och inte i övergångsbestämmelserna såsom ulredningen föreslagil.

RÅ: Med hänsyn lill dispensreglernas betydelse framstår
del som oegentligt alt bestämmelser härom intagits i övergångsbestämmelserna
till lagen. Dessa synes i stället lämpligen kunna införas som en
undantagsbestämmelse il§.

Göta hovrätt: I övergångsbestämmelserna upptas vissa
dispensregler. Utredningens uttalanden i dessa frågor är enligt hovrättens
mening ej tillräckligt klariäggande. Av rättssäkerhetsskäl krävs entydiga
bestämmelser som anger i vilka fall dispens kan medges.

Beträffande det under 1 § punkt 4) upptagna förbudet att
medverka till beslut om att anskaffa anläggningslillgångar anser hovrätten att
det bör övervägas att av praktiska skäl undantaga tillgångar av mindre
betydande värde. Lagförslaget synes innebära att dispens erfordras även i fall
då förhållandevis ringa tillgång, t. ex. en utrangerad personbil, skall
ersättas.

Stockholms tingsrätt: Dispensmöjligheten kommer såvitt kan
bedömas att vara aktuell i åtskilliga år framåt. Därför kan ifrågasättas om
inte reglerna härom borde upptas i själva lagen i stället för bland
övergångsbestämmelserna.

Tingsrätten framhåller vidare att dispensreglerna bör
innehålla en regel om rätt till ersättningsinvesteringar och att nödvändiga
sådana inveteringar skall beviljas även om de innebär en kapacitetsökning om
detta är oundvikligt.

Statens industriverk: Del är enligl industriverkets mening
angeläget att syftet med dispenser och reglerna för dispensgivning formuleras
tydligare, så all onödiga tolknings- och planeringsproblem för de berörda
företagen undviks.

SI/SAF: För att ett svenskt förelag skall kunna hävda sig
i konkurrensen måste det kunna anskaffa den effektivaste
produktionsutrustningen, tillämpa de nyaste produktionsmetoderna och förbättra
varan kvalitetsmäs-sigt och tekniskt. Detta måste i många fall leda till ökad
produktionsvolym, ökad sysselsättning, kanske helt nya anläggningar och även
till att viss

s. 139 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:196 139

sidoordnad
produktion las upp. Tillåts inle detla blir företaget snabbt olönsamt.

Detla förhållande har
myckel rikligt påpekats i en reservation av utredningens ordförande. Han
föreslår därför att dispens skall meddelas, om investeringen avser ersättning
av utrangerad utrustning, men att prövning av dispensansökan erfordras om
ersättningen leder till kapacitetsökning. Även detla skulle vara för snävt. Det
skulle behövas betydligt generösare regler för ersäitningsinvesteringar för att
företagen skulle kunna fortsälla sin verksamhet.

I
samma reservation heter det att en "förlida ulrangering" av
utrustning inte kan betraktas som en nödvändig ersättningsinvestering. Vi vill
emellertid påpeka, att en ulrangering måste tillåtas närdetav
företagsekonomiska skäl är motiverat att anskaffa modernare utrustning även om
den gamla utrustningen alltjämt är brukbar.

Enligt
det förslag som utredningens majoritet framlagt kan dispens från
anskaffningsförbudet lämnas av regeringen för ett år i sänder. Dispens skall
dock kunna gälla ett helt investeringsprojekt, som enligl särskild investeringsplan
sträcker sig över flera år. Organisationerna vill särskilt påpeka alt det
föreslagna systemet med upprättande av investeringsplanerårsvis inte tar hänsyn
till de verkliga förhållandena vid ett företags drift.

Visseriigen
budgeterar förelagen årsvis -eller för både kortare och längre perioder-såväl lill
försäljning som till anskaffning av såväl anläggnings- som rörelsetillgångar.
Men ett företag som vill vara framgångsrikt måste ständigt vara berett att
revidera sin budgeterade verksamhet allt efter del förhållandena förändras. I
alla större förelag sker detta åtminstone kvartals- eller terlialsvis.

Sveriges företagares
riksförbund: Den räckvidd invesieringsförbudel givits i lagförslaget hindrar
inte bara nyinvesteringar hos dotterbolagen utan också i den mån moderbolagen
kontrollerar investeringar, sådana ersäitningsinvesteringar som krävs enbart
för att hålla verksamheten på oförändrad nivå. Effekten av restriktionerna,
utformade enligt I § blir därför alt så fort en anläggningstillgång tas ur
produktion till följd av förslitning, haveri, realisation etc. måste
verksamheten begränsas eller upphöra. Det är - så som också
utredningsmajoriteten funnit - nödvändigt att förena restriktionerna med
undantag för att inle orimliga skadeeffekter skall inträffa mer eller mindre
slumpmässigt. Därför har ett dispenssystem föreslagits. Systemet är emellertid
så utformat att regeringen alltid kan vägra att ge dispens. Delta skapar en
situation där företagen blir helt utelämnade till regeringens politiska
bedömningar vilket innebär alt all planering av verksamheten omöjliggörs då
driftsledningen inte kan förutse om den får ersätta försliina tillgångar.

LO:
Utgångspunkten för utredningens lösning med ett investeringsförbud kopplat med
dispensmöjlighet för ersäitningsinvesteringar har varil att låta de svenskkontrollerade
förelagen finnas kvar i Sydafrika men all förhindra dem från att expandera. Del
kan finnas fördelar med att svenska företag finns

s. 140 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:196 140

lokaliserade i Sydafrika vid den tidpunkt apartheidsysiemel
avskaffas. Samtidigt är det svårt att avgöra effekterna för förelagen av del
föreslagna invesieringsförbudel. Avgörande för denna blir hur den föreslagna
dispensmöjligheten i praktiken kommer att tillämpas. LO delar den uppfattning
som framförs av Svenska Metallindustriarbetareförbundet att avgörande för dispensbeslul
bör vara hur de svenskkontrollerade företagen uppfyller de fackliga
organisationernas krav på anställningsvillkor och arbetsförhållanden. LO vill ytterligare
understryka att en acceptabel politik på detla område från förelagens sida inle
får las lill intäkt för alt en allmän okontrollerad expansion av verksamheten
kan företas. En sådan politik bör snarare ses som en viktig förutsättning för
att dispenser överhuvud skall kunna beviljas. Enligt LOs mening bör de svenska
fackliga organisaiionerna ges möjlighet all delta i dispensprövningen.

Svenska mciallindustriarbciarejörbundei: Enligt
utredningen kommer de svenska förelagen all kunna leva kvar i Sydafrika till
dess apartheidsystemet avvecklats. Del innebär att företagen kan ersätta
försliten utrustning men däremot inle expandera sin verksamhei.
Investeringsförbudet har därför sammankopplats med dispensmöjligheler.

Dispensförfarandet motiveras enligl ulredningen av att
förelagen kan tvingas avskeda ett väsentligt antal anställda i Sverige.

Förbundet vill emellertid framhålla att förslaget i första
hand ska ses som en politisk viljeyttring för solidaritet med de undertryckta i
Sydafrika inte som en fråga om svensk sysselsättning. Vi instämmer givetvis i
att enskilda löntagare inte ska bära bördan av utrikespolitiska beslut men tror
dels att det framlagda förslagels effekter på sysselsällningen är ringa dels
att företagen kan och bör rikta om sina marknadsinsatser för all kompensera
eventuellt bortfall av försäljning till Sydafrika.

Mot bakgrund av detla anser förbundet att dispenserna i
stället i första hand ska knytas till förhållandena för de svarta arbetarna i
de svenska dotterbolagen. Så länge som del finns svensk företagsamhet i
Sydafrika har vi i Sverige en moralisk skyldighet all stödja dessa arbetare
uppnå bättre villkor. I detta avseende har förelagen med svensk anknytning ett
särskilt ansvar eftersom de ges möjlighet alt fortsätta sin verksamhet i
landet.

Mest betydelsefullt är att de svenska förelagen inte
hindrar afrikanerna att ansluta sig till en fackförening och att utöva facklig
verksamhet på arbetsplatsen. Del är också nödvändigt att det inom företagen
inrättas förhandlingsprocedurer så att avtal kan slutas och tvister speciellt
då ifråga om avskedanden kan lösas. Genom lämpliga sådana procedurer ska
förelagen låta de svarta anställda och deras fackliga organisationer verkligen
kunna hävda sina rättigheter inom företaget. Detta innebär att högsta
förelagsledningen måste engagera sig i personalfrågorna. Förbundet vill i
sammanhanget starkl ifrågasätta de kommittéer (liaison commiiiee) som finns i
de svenska företagen eftersom de inte kan ersätta fackföreningar och av afrikanerna
själva uppfattas som maktlösa.

s. 141 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:196 141

Vid
ansökan om dispenserärdel hurde svenska dolierbolagen uppfyller de fackliga
organisationernas krav på anställningsvillkor och arbetsförhållanden som bör
vara avgörande. Förbundel anser all förelagen ska göraalll i sin makl för att
avskaffa olikheler i villkor och förhållanden mellan olika rasgrupper på
arbetsplatsen. Vi vill för vår del hävda all del i dag finns möjligheler all gå
ännu längre än man hiltills gjort. Förbundet vill också påpeka värdet och
möjligheterna av alt ge afrikanerna utbildning och ställa goda bosläder lill
förfogande.

Förbundet menar att
dispens för investeringar i första hand bör ges för investeringar i förbättrad
arbetsmiljö (inklusive personalutrymmen och utbildningsanläggningar). Att inte
tillåla sådana investeringar skulle enbart innebära att vi medverkade i
ytterligare rovdrift på de svarta. Det kan vi inte acceptera. Förbundet vill
understryka uiredningens mening om att dispensprövningen får karaktären av en
förhandling mellan regeringen och företagen.

Eftersom
vi anser att dispenser inte enbart ska motiveras av sysselsätl-ningsskäl utan
framför allt av hur företagen lever upp lill ställda fackliga och sociala krav
vill vi framhålla att de svenska fackliga organisationerna bör delta i
dispensprövningen. Dessa har erfarenhet och kunskap om konsekvenserna av
enskilda investeringar både i Sverige och Sydafrika. Förbundet vill påpeka det
vid dispenser svårbedömbara förhållandet mellan ersättningsinvesteringar och
produktionskapacitet.

TCO: I sitt lagförslag
förbjuder utredningen sådana investeringar eller aktieförvärv eller liknande
som har till uppgift att utöka de svenska koncernernas verksamhei i Sydafrika.
Bara investeringar vilka ersätter försliten maskinpark och dylikt skall
tillåtas ske. Enligt TCO erfordras klara preciseringar i lagtexten för alt del
skall vara möjligl alt lagtekniskt skilja en ersällningsinvestering från en
nyinvestering. Dispens föreslås för sådana investeringar som är nödvändiga för
att inte företagen skall behöva lägga ned och lämna Sydafrika genom exempelvis
att den tekniska utvecklingen försummas. Det ankommer i så fall på sökanden alt
visa "att investeringen inte öppnar möjligheter för företaget att
expandera i områdei". Dispensregeln är dock oklart hållen och ger enligt
TCO utrymme för skönsmässiga bedömningar. TCO vill understryka vikten av att en
lagstiftning med föregivet syfte blir klart utformad, effektiv och otvetydig.
Utredningen förutsätter en restriktiv tolkning av dispensmöjlighelen. Företag
som önskar dispens, måste varje år inlämna en mängd olika uppgifter om
företagets verksamhet, varefter regeringen prövar dispensbegäran i varje
enskilt fall. Om den föreslagna lagstiftningen kommer lill stånd förutsätter TCO
att de överläggningar som skall äga rum med företagen i dispensärenden sker med
facklig medverkan.

Svenska
bankföreningen anser att de berörda förelagen bör få en i lagen fastslagen rätt
till dispens för ersäitningsinvesteringar.

Svenska
FN-förbundet anser inte att dispenser bör medges eftersom sådana

s. 142 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:196 142

ger "kryphål".

.AJrikagruppcrna i Sverige anser alt en dispensregel allvariigt
kan försvaga effeklen av den föreslagna lagstiftningen.

8.5 Ansvarsbestämmelser ni. m.

Sammanfattning:

Sydafrikaulredningens förslag i vad avser de
straffrättsliga gärningsbeskrivningarna och medverkansreglerna måste
preciseras enligt RÅ, Göta hovrätt, Stockholms tingsrätt, juridiska fakulietsnämnden
vid Stockholms universitet. Internationella handelskammarens svenska
nationalkommitté och SI/SAF.

RÅ: Enligt lagförslaget förbjudes svensk juridisk person
vid straffansvar att medverka till all vissa närmare angivna åtgärder eller
investeringsbeslut vidtages av utländskt dotterföretag. Enbart det förhållandet
alt ett bolag har bestämmande inflytande över ett annat bolag innebär inte all
bolagsledningen i moderbolaget är all betrakta som gärningsman beträffande
handlingar som företas inom dotterbolaget. Någon form av medhjälpsansvar är
ofrånkomligt. Utredningen har valt alt särskilt kriminalisera den medverkan lill
förbjudna åtgärder eller investeringsbeslut som företas av den juridiska
personen och som en följd därav uttryckligen undantagit anstiftan och medhjälp
från ansvarsområdet i dessa situationer. Med hänsyn lill alt brottsbalkens
medverkansregler inrymmer åtskilligt handlande som kan te sig föga straffvärt
med hänsyn till de syften som uppbär sanktionerna och till att den krets av
personer, som kunde drabbas av medverkansansvar, i annat fall skulle bli
alltför vidsträckt, tillstyrker jag uiredningens förslag i nu berört hänseende.

1 delta sammanhang vill jag dock framnälla att vad som
avses med det av utredningen använda ullryckel medverkan inte har utvecklats på
annal sätt än all det straffrättsliga medverkansbegreppei i 23 kap. 4 §
brottsbalken angetts sakna relevans för tolkningen. Det bör under
lagstiftningsärendets fortsatta handläggning närmare utvecklas vari skillnaden
avses skola bestå. Enbart en hänvisning till den kommande rättstillämpningen
kan ej anses tillfyllest.

I lagen har uttryckligen fastslagits att även underiåtenhet
skall vara ansvarsgrundande. Förslaget i denna del torde visseriigen ligga i
linje med de regler som utbildats inom specialstraffrätten när det gäller brott
som förövats av företrädare för juridiska personer. Den allmänna plikt alt leda
och övervaka verksamheten, som följer av ledamotskapet i företagsledningen, har
i praxis ansetts medföra viss skyldighet för ledamoten att på eget initiativ

s. 143 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:196 143

granska
och övervaka förvaltningen för alt förvissa sig om all den äger rum på ett
lagenligt sätt. I vart fall lordeenslyrelseledamol vara skyldig alt ingripa lill
förhindrande av lagöverträdelser så snart han filt anledning lill misstanke om oegentlighel
i företaget. När del gäller koncernförhållanden förhåller det sig emellertid på
del sätt att bestämmelser som reglerar under vilka förutsättningar och i
vilken omfattning moderbolag har räll all ulöva sill bestämmande inflytande saknas
i svensk rätt. Det enda lagrum i aktiebolagslagen, som direkt avser
kommunikationen mellan moderbolag och dotterbolag, synes vara bestämmelsen i 8
kap. 7 § om upplysningsplikt i koncernförhållanden. Aktiebolagslagen synes
närmast utgå från att moderbolaget ger instruktioner till dotterbolagets
förvaltningsorgan genom att såsom aktieägare på dotterbolagets bolagsstämma
genomdriva beslut, som senare skall verkställas av styrelsen och verkställande
direktören. I vart fall finns inte någon i lag fastslagen rätt för
moderbolagets ledning att ge order direkl till dotterbolagets styrelse eller
verkställande direktör (se t. ex. Cari Borgström: Koncernrätlsliga problem s.
99 och där gjorda hänvisningar). 1 den föreslagna lagen har emellertid
förutsatts, att ett moderbolags ledning med förbigående av bolagsstämman bör
kunna ge dotterföretagets ledning anvisningar även om en åtlydnad av dessa
skulle leda lill direkt ofördelaktiga konsekvenser för företaget. En sådan
förutsättning är inte invändningsfri från civilräitslig synpunkt och i vart
fall möter betänkligheter att grunda straffansvar med utgångspunkt i en sådan
förutsättning. Med hänsyn härtill och vad ovan anförts beträffande lagstiftning
som tar sikte på förhållanden i främmande stat torde för undvikande av
passivitetsansvar knappast kunna krävas mera anan företrädarna fördel svenska
företagel gör ett allvarligt menat försök all så långt de faktiska
förhållandena del medger påverka utvecklingen i avsedd riktning. På grund härav
föreligger enligt min mening så beaktansvärda svårigheter att i det enskilda fallel
fastställa det erforderliga kausalsamman-hanget mellan underlåtenheten och den
förbjudna åtgärden all det kan ifrågasättas om del är lämpligt att särskilt straflbelägga
sådan medverkan som sker genom passivitet. I vissa extrema fall skulle det
kanske kunna te sig slötande om underlåtenhet lämnas slraffri. För sådana fall
torde dock den allmänna straffrättsliga princip vara tillämplig vilken innebär,
alt underlåtenhet utan uttryckligt lagstöd i vissa kvalificerade fall
likställs med positivt handlande.

Utredningen
har framhållit att höga krav måste ställas på koncernledningen och t. o. m.
uttalat att ansvaret närmast är strikt. Utredningen har förutsatt att grov oaktsamhet
utan vidare föreligger i det fallet att koncernledningen försummar att
upprätta den förutsatta investeringsplanen och otillåten investering i
dotterföretaget sker. Denna slutsats är enligt min mening förhastad. Här liksom
i andra sammanhang måste den grundläggande straffrättsliga princip
upprätthållas som innebär all ansvar för underlåtenhet icke bör inträda med
mindre styrkts att underlåtenheten varit kausal i förhållande till den
förbjudna effeklen.

s. 144 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:196 144

I
2 och 3 §§ hur föreskrivits skyldighet för moderbolaget i svenskslyrd koncern
med dotterföretag i Sydafrika eller Namibia all årligen upprälia
investeringsplan för doilerförelaget saml lill regeringen redovisa hur verksamheten
i dessa länder utvecklas. Förslaget i denna del är avsett att möjliggöra en
aktiv kontroll av all lagen efterföljs och är från denna synpunkt värt bcukiande.
Del bör dock understrykas, att moderbolaget självfallet är hänvisat till den räll
alt erhålla upplysningar, som följer av den för dotlerförelagei gällande lagsiiftningen
på verksamhelsorten. Härav följer alt nu ifrågavarande föreskrifter ofta kan
bli mer eller mindre verkningslösa. Vidkommande innehållet i 3 § vill jag
vidare framhålla att det måste närmare preci.seras vad som idetia hänseende
åligger den juridiska personen eftersom till bestämmensen knuiits en strafTregel;
uttrycket "andra sådana förhållanden som har betydelse för all
kontrollera efterievnaden av denna lag" kan inte godtagas.

Straffbestämmelserna
vilka åierfinns i 4 § har konstruerats med 1971 års sankiionslag som förebild.
Jag har inte någon erinran mot de föreslagna sirafflatituderna och ansluter mig
som framgår av det ovan sagda lill uiredningens förslag att medverkansreglerna
i brottsbalken skall undantagas från lagens tillämpingsområde. Del kan vidare
konstateras att lagens utformning ej heller medger all försök, förberedelse
eller stämpling till brott beivras i detta sammanhang. Inle heller mot detta
har jag någon erinran. Vad avser paragrafens avfallning synes lokulionen
"åtgärd som avses i 1 §" vara all föredraga framför det använda
uttrycket "brott mot 1 §", eftersom förfarandet blir brottsligt först
genom kriminaliseringen i 4 §.

En
grundläggande svaghet när det gäller nationell lagsliftning som avser förhållanden
i annan stal är att tillämpningen sällan blir effektiv och att eliminerande motlagsliftning
kan tillgripas i den andra staten. För svenskt vidkommande har sådan
lagstiftning förekommit för tillgodoseende av svenska inlressen i
sjöfartsnäringen (lagen 1975:87 om förbud för redare all i vissl fall lämna ut
handling som angår den svenska sjöfartsnäringen). I utredningen har också
framhållits att den principen måste respekteras alt dotterbolag i främmande
stat är underkastat den nationella lagen och att svenska medborgare inte åläggs
förpliklelser som strider mot främmande stats lagsliftning. Bestämmelserna i
det framlagda förslaget gäller svensk juridisk person. Invändning alt
dotterbolag i sitt verksamhetsland är rättsligen förpliktat att vidtaga viss
åtgärd och att ett handlande från det svenska företagets sida därför ter sig
meningslöst måste givetvis beaktas vid bedömandet huruvida brottsligt
förfarande kan läggas det svenska bolagets ledning lill last.

Göia
hovrätt: Hovrätten finner det otillfredsställande att ge begreppet medverkan
annan betydelse än det har i brottsbalken, särskilt som bestämmelserna skall
vara straffsanklionerade. Lagregeln bör därför utformas på annal sätt. Vidare
bör i motiven närmare preciseras vari de förbjudna gärningarna består.
Beträffande utkrävande av straffansvar för brott mot 1 §

s. 145 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:196 145

punkterna
3) och 4) får antagas att betydande svårigheter kan förekomma alt bedöma i vad
mån strafföar gärning föreligger. Särskilt vanskligt måste det vara all avgöra
i vilka fall koncernledningen genom underiåtenhet medverkat till t. ex. beslut
om anskaffande av anläggningstillgångar. Förslaget innebär ej att
dotterföretagets ledning hindras all av egna medel eller genom upplåning på
sydafrikanska marknaden anskaffa anläggningstillgångar. Hur långt
koncernledningens ansvar i sådana fall sträcker sig förefaller oklart.

Subjektivt
krävs för straffansvar enligt lagförslaget uppsåt eller grov oaktsamhet.
Samtidigt anför utredningen att koncernledningen åläggs ett närmast strikt
ansvar. Uppenbarligen måste av rättssäkerhetsskäl klariäggas hur långt aktsamhelskravet
är avsett att utsträckas.

Stockholms
tingsrätt anser alt de straffrättsliga reglerna i utredningsförslaget bör ges
en mera omsorgsfull utformning.

Juridiska
fakulietsnämnden vid Stockholms universitet: Under vanViga förhållanden omfatlar
ansvar för medhjälp och anstiftan icke underiåtenhet att handla (se härom vad
som anfördes av remissinslanser och departementschef i prop, 1971:77 s, 91 O än
mindre postdeliktuella handlingar, såsom underiåtenhet att ingripa mol en
person efter det gärningen begåtts. En annan bedömning torde ifrågakomma endast
i det fall att underiåtenheten är ett avbrott i en kontinueriig verksamhet
eller vid vårdslöshelsbrott där visst mått av aktivitel kan krävas för att
förebygga att den förbjudna handlingen kommer till stånd.

Det
riktiga hade i detla läge varil all i lagtexten precisera det akiiva handlande
som kräves av vederbörande och till vars underiåtande straffsanktionen sedan
knöls, Ulredningen har förfarit så i viss utsträckning genom aU föreskriva
skyldighet för moderföretaget i Sverige att upprätta s, k. investeringsplan
för det sydafrikanska bolaget - vilken då med nödvändighet innehållerdirektiv
om aU icke anskaffa anläggningslillgångar utöver angivna ramar. Vad gäller underiåtenhet
i övrigt, menar sig utredningen ha kommit tillrätta därmed genom att dels i
lagtexten intaga att medverkan kan ske "genom handling eller
underlåtenhet" samt i motiven anmärka (s, 179) "att med medverkan
avses i detta sammanhang en självständig gärning och alltså inte medverkan i
strikt straffrättslig mening".

Utredningen
tillägger all del straffrättsliga begreppet medverkan, vars närmare innebörd
har utvecklats i rättstillämpningen, saknar relevans för tolkningen av
förslagets bestämmelser härom, "Den närmare innebörden av begreppet
medverkan i denna paragraf får klarläggas i tillämpningen", slutar
utredningen.

Fakulteten
måste anmärka mot att utredningen vill ge ett i straffrätten vedertaget begrepp
såsom medverkan en ny innebörd utan att närmare precisera denna i den
föreslagna lagtexten. Del är en förkastlig lagstiftningsteknik alt låta vaga motivultalanden
träda i stället för precisa strafföestäm-melser. Fakulteten accepterar att del
straffrättsliga begreppet medverkan i vissa sammanhang inte må vara eU adekvat uUryck
för vad lagstiftaren vill-

\0 Riksdagen 1978/79. I saml. Nr 196

s. 146 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:196 146

uppnå
med en särskild bestämmelse men då kräver såväl rätissäkerheten som
konstitutionella hänsyn alt dessa lagstiftarens avsikter kommer till uttryck i
lagtexten och icke blott i några motivultalanden.

Fakulteten
menar alltså allom icke bolagel redan förut, såsom ett led i sina vanliga rutiner,
övervakar att dotterbolaget icke anskaffar visst slag av tillgångar, underiåtenhet
i delta hänseende icke rymmes inom del föreslagna slraffstadgandel och att, om
sådan underlåtenhet skall bestraffas, deila bör komma lill uttryck i lagtexten.
I än högre grad gäller detta underlåtenhet att avlägsna eller på annal sätt
bestraffa en ohörsam ledning för det sydafrikanska bolaget.

Enligt
1 § 4) är del medverkan "till beslul" i sydafrikanskt bolag om
anskaffande av anläggningstillgångar som slrafföelägges. Om
"beslutet" väl fattats i det sydafrikanska bolaget, skulle vad
därefter inträffar, såsom medverkan till själva anskaffningen, i sin egenskap
av postdeliktuella handlingar vara tillåtet och slraffritt. Om däremot
medverkan till själva anskaffandet - vilket även kommer att inbegripa medverkan
lill beslutet -skall kriminaliseras, bör detta uttryckligen anges i lagtexten.

Strafföestämmelserna
i 4 § överensstämmer med vad som upptagils i FN-lagen. Däremot avviker
förverkandebestämmelserna i 5 § från FN-lagens ulan att något skäl härför anges
eller eljest kan upptäckas. Enligl den senare skall utbyte av brott sålunda
förklaras förverkat om del ej är uppenbart obilligi, medan annat förverkande
blott om det är påkallat till förebyggande av brott eller eljest särskilda skäl
föreligger. I det senare fallet är alltså presumtionen enligt förslaget den
omvända. Förslaget bör här följa FN-lagen.

Det
skall också anmärkas alt uttrycket "egendom som varit föremål för brott
enligt denna lag" synes kunna tillämpas endast i fall av överträdelse av I) och
2) punkterna av 1 § medan vid medverkansbrott enligt punkt 3) och särskilt
medverkan till beslut enligt punkt 4) ingen egendom kan sägas ha varit föremål
för brott enligt lagen, eftersom själva anskaffandet liksom beslutet därom
-enligt den konstruktion utredningen valt - för förvärvaren är slraffri och rällsenligt.

Internationella
handelskammarens svenska nationalkommitté hävdar att utredningens förslag i
fråga om medverkansbegreppet ursvensk straffrällslig synvinkel avviker från vad
som gällerenligt svensk rättspraxis. Användandet av enhetliga begrepp med olika
innebörd i olika sammanhang kan - i så specialiserad lagstiftning som
strafflagstiftning - få till effekt att respekten för lagstiftning överhuvudtaget
undergrävs.

SI/SAF:
Från svenska rättsliga utgångspunkter är det olämpligt att utforma en
medverkansregel i enlighet med förslaget. Det föreslagna straffbudet tar inte
sikte enbart på direkta handlingar eller aktiv medverkan av dem mol vilka
bestämmelsen riktas. Därutöver kriminaliseras även att genom
"underlåtenhet medverka" lill de sydafrikanska bolagens anskaffning
av anläggningstillgångar. I motiven (s. 171) uttalas all även passivitet från

s. 147 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:196 147

koncernledningens sida bör kunna grunda straffansvar.
Utredningen framhåller all en koncernledning - med vissa undantag - kan hindra
förbjudna investeringsåtgärder saml fortsätter:

Underiåter den all göra det bör straffansvar inträda.
Skulle man i en svenskslyrd koncern ha tillsatt en styrelse i dotterföretaget
som inte känner sig bunden av den svenska sydafrikalagstiftningen, bör
koncernledningen aktivt verka föratt styrelsen fåren annan sammansättning.
Försummar man det och leder förhållandel till att dotterföretaget vidtar
förbjudna investeringsåtgärder, får koncernledningen anses ha medverkat till
åtgärderna och straffansvar för ledningen kan inträda.

I specialmotiveringen sägs vidare (s. 179):

Här skall endast poängteras alt med medverkan avses i
delta sammanhang en självständig gärning och alltså inte medverkan i strikt
straffrättslig mening. Det straffrättsliga begreppet medverkan, som anges i 23
kap. 4 § brottsbalken som främjande av straffbargärning "med råd eller
dåd" och vars närmare innebörd har utvecklats i rättstillämpningen, saknar
relevans för tolkningen av punkterna 3 och 4 i förevarande paragraf Den närmare
innebörden av begreppet medverkan i denna paragraf får klarläggas i
tillämpningen.

Förslaget innebär att lagstiftaren skulle å ena sidan i
lagtext använda ett medverkansbegrepp som i andra lagar och rättspraxis givits
en viss innebörd och å andra sidan i motiven ta avstånd från begreppels
vedertagna innebörd och överlämna åt tillämpningen att klarlägga begreppets
nya, förden speciella lagen avvikande innebörd. Sådant måste medföra inte bara
rättsosäkerhet utan också att medborgarnas respekt för lagstiftaren i allmänhet
minskar.

9. Ersättningsfrågan

Sammanfattning:

Sydafrikautredningen föreslår inte någon lagstadgad rält lill
ersättning för föriuster med anledning av ett investeringsförbud. Stockholms
tingsrätt, juridiska fakulteisnämnden vid Stockholms universiiei, Stockholms och
Skånes handelskamtnare. SI/SAF, Svenska företagares riksförbund och Svenska
bankföreningen anser att en lagstadgad ersättningsrätt bör införas.

Stockholms tingsrätt anser all riksdagen i anslutning till
prövning av lagförslaget bör pröva ersättningsfrågan och, om lagstiftning sker,
anvisa medel för kompensation av skadelidande enligl riktlinjer som riksdagen
kan antaga såsom anslagsvillkor.

Juridiska fakulietsnämnden vid Stockholms universitet:
Fakulteten finner det över huvud betänkligt att lagstiftningen utslräckes alt
omfatta även bolag där annat än svenska minoritetsintressen förekommer,eftersom
man ålägger den

s. 148 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:196 148

ledande svenska aktieägargruppen eller bolagsledningen all
handla bolaget eller de övriga aktieägarna till skada. Så länge åtgärderna
endast drabbar svenska aktieägare kan de möjligen motiveras med att de
företages i ett gemensamt nationellt intresse. Även i del fallel drabbar dock
åtgärderna folkgemenskapen så ojämnt, att en mera positiv inställning lill
ersättningsfrågan borde kunna tagas än vad som redovisas i belänkandet (s.
176). Under alla förhållanden bör i förevarande sammanhang på ett mera entydigt
sätl än ulredningen gjorl (jfr även s. 190) ståndpunkt lagas till huruvida
ersättning skall utgå till företag som skadas av lagstiftningen.

Stockholms handelskammare säger sig instämma i vad som
framhållits av utredningens ordförande, nämligen att "det ter sig
utmanande att av slatsfinansiella skäl låta några få enskilda bära bördan av en
viss utrikespolitisk aktion, särskilt när denna har ett så starkt inslag av
solidaritet och moral som här är fallet". Handelskammaren menar att medel
måste anvisas för kompensation för de skador som företagen kommer att drabbas
av om det ensidiga investeringsförbudet genomförs. En särskild ersättningsregel
bör inläs i lagen.

Skånes handelskammare: I ersättningsfrågan får
handelskammaren med anknytning lill vad ovan anförts beträffande effekten på
svenska företags verksamhei i utlandet instämma i vad som framhållits av
utredningens ordförande, nämligen alt "del ter sig utmanande att av
statsfinansiella skäl låta några få enskilda bära bördan av en viss
utrikespolitisk aktion, särskilt när denna har ett så starkt inslag av
solidaritet och moral som här är fallel". Handelskammaren anser att del på
lämpligt sätt måste söas för all kompensation utgår för de skador som företagen
kommer alt drabbas av om det ensidiga invesieringsförbudel genomförs.

SI/SAF: Vad beträffar de förluster som företagen kommer
att lida på grund av det ensidiga anskaffningsförbudet har
Sydafrikautredningens majoritet inte velat föreslå en lagfäst rätt till ersättning.
Organisationerna ansluter sig lill den reservation i ämnet som ordföranden i
utredningen, regeringsrådet Eskil Hellner framfört. Enligl vår mening ter del
sig ytterligt utmanande att några få enskilda skall få bära bördan av en
utrikespolitiskt betingad solidaritetsaktion. Enligt Hellner borde riksdagen i
anslutning till prövningen av lagförslag i ämnet överväga ersättningsfrågan,
och om lagstiftning sker, anvisa medel för kompensation av skadelidande enligt
riktlinjer som riksdagen kan antaga såsom anslagsvillkor. Enligt vår mening är
detta, bl. a. ur rättssäkerhetssynpunkt, inte tillräckligt. Om en lagstiftning
över huvud blir aktuell, bör en särskild rättsregel om ersättning tas upp i
lagen.

Svenska företagares riksförbund: Utredningsmajoriteten
intar en kylig hållning till ersättning för minskning av värdet av tillgångarna
i de sydafrikanska förelagen som blir följden av utredningsmajoritetens
förslag. Den föredrar att skjuta över följderna av regeringens politik på de
drabbade företagen. Endast i de fall förelag på grund av lagen om
investeringsförbud helt tvingas upphöra med sin verksamhet i. Sydafrika bör
man enligt

s. 149 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:196 149

majoritetens
uppfattning kunna tänka sig en diskreiionär ersättning efter särskilt beslut av
statsmakterna.

Förbundet
anser att full ersättning skall ulgå för varje förlust som blir följden av den
nya lagen och som kan beläggas på ett lillfredsställande säll.

Svenska
bankföreningen: Beträffande de berörda svenska förelagens rätt lill ersättning
för skador som kan vållas av den tänkta lagsiiftningen har ordföranden i
sydafrikautredningen regeringsrådet Eskil Hellner uttalat bl. a.

"I
de flesta fall ärdel frågan om företag som under lång lid varit verksamma i
Sydafrika utan några av de svenska statsmakterna uppställda hinder och som
etablerats med kapital som ulförts i överensstämmelse med gällande
föreskrifter, dvs. verksamheten har ansetts förenlig med svenska intressen.
Förutsatt all sambandet mellan skadan och det statliga ingreppet i förvärvsverksamheten
är klariagl är det svårt att på någon materiell grund avvisa
kompensationsanspråk.

Ett
intresse som i sammanhanget inie kan tilläggas någon väsentlig betydelse ärdel
statsfinansiella iniresset. Visserligen ärde värden som kan gå till spillo
genom den valda formen för påtryckningar på Sydafrika i och för sig inte
obetydliga men det ler sig utmanande att av slatsfinansiella skäl låta några få
enskilda bära bördan av en viss utrikespolitisk aktion, särskilt när denna har
ett så starkt inslag av solidaritet och moral som här är fallet. Rår
statsfinanserna inte med kompensation i fall då anspråken i och för sig erkänns
som berättigade, bör lösningen vara att man avstår från aktionen"
(sydafrikautredningens betänkande s. 188).

Bankföreningen instämmer i
vad Hellner sålunda har uttalat. Hellner har tillagt att riksdagen bör i
anslutning till prövningen av lagförslag i ämnet överväga ersättningsfrågan
och, om lagsliftning sker, anvisa medel för kompensation för skadelidande
enligt riktlinjer som riksdagen kan antaga såsom anslagsvillkor. Bankföreningen
anser all, likaväl eller hellre än alt riksdagen ger sådana riktlinjer bör en
särskild ersällningsregel kunna upptas i den nya lagen. Till ersättningsfrågan
vill bankföreningen foga ytteriigare en kommentar: Det måste av flera skäl möta
oöverstigliga svårigheter att närmare beräkna omfattningen av de skador som
berörda förelag och den svenska exporlen kan tillfogas av en lagstiftning
utformad enligt förslaget. Detta är i sig starkt skäl all försöka nå det tänkta
syftet på andra vägar.

s. 150 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:196 150

Bilaga 4 Det remitterade förslaget

Förslag
till

Lag
om förbud mot investeringar i Sydafrika och Namibia

Härigenom
föreskrivs följande.

1 S

Svensk
juridisk person får inie

1. mol vederlag förvärva rörelse som drivs i Sydafriku
eller Namibia eller del av sådan rörelse,

2. mol vederlag förvärva akiie eller andel i sydafrikanskl
dier namibiski förelag eller obligaiion eller annan för den allmänna omsäiiningen
avsedd skuldförbindelse som sådani förelag uifärdal,

ge
sådant företag tillskott av pengar eller annan egendom som är avsedd att
användas i dess verksamhet, eller

ställa
säkerhet för sådant företags skulder med en löplid över fem år,

3. genom
handling eller underlåtenhet bidra lill au äigärd som anges i I

eller 2 vidtas uv ulländskl doilerföreiug,

.
4. genom handling eller underlåtenhet bidra till anskaffning uv anläggningstillgångar
i sydafrikanskt eller namibiski dotterföretag.

Med
dotterföretag avses juridisk person belräffande vilken svensk juridisk person
direkt eller genom annan juridisk person på grund av aktie- eller andelsinnehav
eller avtal haren bestämmande inflytande och en betydande andel i resultatet av
verksamheten.

2 §

Svensk
juridisk person som själv eller genom utländskt dolterföretag driver rörelse i
Sydafrika eller Namibia skall åriigen upprätta investeringsplan för denna
rörelse med angivande av finansieringsmetoder.

3 §

Svensk
juridisk person som själv eller genom ulländskl doilerförelag driver rörelse i
Sydafrika eller Namibia skall årligen lill regeringen eller myndighet som
regeringen bestämmer redovisa hur verksamheten i dessa länder utvecklas.
Redovisningen skall avse produktion, omsättning, anial ansiällda, föreiagna
investeringar och andra sådana förhållanden som har betydelse för kontroll av
efterlevnaden av denna lag. Regeringen bemyndigas all meddela närmare
föreskrifter om sådan redovisning.

s. 151 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:196 151

4S

Regeringen
kan för visst fall medge undantag från 1 §. Sådant undanlag flr dock endasi
avse sådan svensk juridisk person, som vid ikraftträdandet av denna lag själv
eller genom utländskt dotterföretag driver rörelse i Sydafrika eller Namibia.

Medgivandet
får avse viss investering eller investeringar i visst företag under ett år.
Undantag får inle göra det möjligt för sökanden all ulvidga sin verksamhei i
Sydafrika eller Namibia.

Medgivande
flr återkallas eller ändras om de uppgifter på vilka det grundats var orikliga.

Regeringen
(år ulan hinder av 1 >: medge svensk juridisk person, som före ikruftirudundei
uv dennu lug har lörbundii sig all inie uividgu sin verksamhet i Sydufriku
eller Numibiu, riill tills vidure ull ersuiiu ulrungerud, uvyiirud eller förlorud
uiiliiggningsiillgung. Medgivundei lur uierkullus om verksumheien uividgus
eller eljesl surskildu skäl föreligger.

6s

Den
som bryier mol 1 i; döms, om giirningcn sken uppsuiligen. lill böler eller
fängelse i högsi ivå år eller, om gärningen sken uv grov oaklsumhei, lill böler
eller fängelse i högst .sex månader. I ringu fiill skall ej dömus lill unsvur.

För
unsiiftun av eller medhjälp lill bron mol 1 i; döms ej lill ansvur.

Den
som underlåier un fullgöra skyldighei enligl 2 eller 3 i; döms lill böler.

U

Svensk
medborgare som uiom rikel brutit mot 1 § döms efter denna lag och vid svensk
domstol, även om 2 kap. 2 eller 3 § brottsbalken ej är tillämplig.

8§

Utbyte
av brott enligt denna lag skall förklaras förverkat, om det ej är uppenbart obilligi.

Egendom
som använts såsom hjälpmedel vid brott enligl denna lag kan förklaras
förverkad, om del är påkallat till förebyggande av brott eller eljest särskilda
skäl föreligger. Detsamma gäller egendom med vilken lagils befallning som utgör
brott enligt denna lag. I stället för egendomen kan dess värde förklaras
förverkat.

s. 152 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:196 152

9§

Ålal
för brott enligt denna lag får väckas endasi efter förordnande av regeringen
eller den regeringen bemyndigar.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1979.

s. 153 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:196 153

Utdrag

LAGRÅDET PROTOKOLL

vid
sammanträde 1979-04-09

Närvarande:
f d. regeringsrådet Martenius, regeringsrådet Peirén,jusiiiierå-det Sven Nyman,
juslitierådei Knuisson.

Enligl
protokoll vid regeringssammanträde den 22 februari 1979 har regeringen på
hemställan av statsrådet och chefen för handelsdepartementet Cars beslutat
inhämta lagrådels yttrande över förslag lill lag om förbud mot invesieringar i
Sydafrika och Namibia.

Förslaget
har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Harald Dryselius, varjämte utrikesdepartemenleis
sakkunnige i folkrätt Bo Johnson lämnat upplysningar i ärendet.

Förslaget
föranleder följande yttranden.

Martenius,
Sven Nyman och Knutsson:

Som
redovisas i lagrådsremissen har utredningsförslagel, på vilket det remitterade
förslaget i allt väsentligt bygger, kritiserats av flera remissinslanser från folkrältsliga
utgångspunkter. Det har sålunda gjorts gällande all ålgärder i enlighel med
utredningsförslaget skulle innebära ett avsteg från Sveriges hittillsvarande
politik i fråga om internationella sanktioner. Ålgärderna skulle vidare utgöra
ell otillbörligt suveränitetsintrång, strida mot våra internationella åtaganden
samt också på andra sätl vara oförenliga med folkrätten.

Frågan
om de i det remitterade förslaget upptagna åtgärderna skall anses tillåiliga ur
folkrätlslig synpunkt synes bli i hög grad beroende av vilken betydelse som i
detta avseende tillmätes innehållet i FN-stadgan och den rättsbildning som- med
stöd av denna sker inom FN.

Såsom
utförligt behandlats i lagrådsremissen har FN:s generalförsamling under en lång
följd av år antagit resolutioner vari medlemmarna uppmanals att i en rad
hänseenden avveckla sina förbindelser med Sydafrika. Under åren 1976,1977 och
1979 har generalförsamlingen vidare, i samtliga fall med stor majoriiel, anlagil
resolutioner vari säkerhetsrådet uppmanats all vidtaga ålgärder mot utländska
nyinvesteringar i Sydafrika. Enligt FN-stadgan är det emellertid säkerhetsrådet
som skall besluta om för medlemmarna bindande sankiioner när hot eller brott
mot freden konstaterats. Rådet har också i november 1977 beslutat om sådana
sanktioner mot Sydafrika, dock endasi i fråga om landets anskaffande av vapen
och annan militär utrustning.

I
lagrådsremissen uttalas alt även om huvudlinjen också i fortsättningen måste
vara all det är säkerhetsrådet som har kompetens att fatta bindande

s. 154 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:196 154

beslut
om sanktioner finns ändock utrymme för den individuella staten all vidtaga den
typ uv begränsade ålgärder som ulredningen har föreslagil, särskilt som dessa
har ett så markant slöd i de av generalförsamlingen antagna resolutionerna. Det
framhålles att samstämmigheten i generalförsamlingens resolutioner under lång
lid i fråga om ålgärder mot del sydafrikanska apartheidsysiemel därvid är av
särskild betydelse. Vidare pekas på att enighet nåtts i säkerhetsrådet om
sanktioner mol Sydafrika i fråga om vupenexport dit.

Den
omständigheten all ingen medlem av FN hittills på eget initiativ vidtagit så
omfattande ålgärder mot Sydafrika som föreslås i lagförslagei kan väl i och för
sig vara ägnad all föranleda viss tvekan om åtgärdernas förenlighet med
folkrätten. Del lorde emellertid otvivelaktigt förhålla sig så ull vurken FN-studgun
ellerallmänna folkrättsliga regler reser absoluta hinder mol att en stat
ensidigt vidtar ekonomiska pålryckningsåtgärder mot en annan stat. Huruvida
sådana åtgärder skall anses stå i överensstämmelse med folkrätten blir därför
beroende av en bedömning i det särskilda fallel av åtgärdernas beskaffenhet och
de omständigheter som åberopas till slöd för deras vidtagande. Enligt vår
mening lalar övervägande skäl för alt lagförslaget inte strider mot folkrältsliga
principer eller något internationellt åtagande av vilket Sverige är bundet. Vid
denna bedömning har vi särskilt beaktat all den föreslagna lagen avser att
reglera endast svenska förelags handlande och alt dess räckvidd begränsas av
den av departementschefen åberopade folkrältsliga grundprincip, som innebär att
en stat icke skall tvinga sina egna rättssubjekt att handla i strid mot
rättsordningen i en främmande stat under vars territorialhöghet de lyder.

Av
det sist sagda följer emellertid också alt effekterna av lagen kan begränsas
avsevärt genom ålgärder från sydafrikansk sida. I den mån sydafrikansk
lagstiftning innebär förbud för svenska dolterföretag att handla på sådant sätt
som den föreslagna lagen syftar till kan ell sådani handlande inte framtvingas
från svensk sida. Det förefaller då inle heller meningsfullt att kräva all en
svensk koncernledning skall utfärda direktiv som dess sydafrikanska
dotterföretag är lagligen förhindrat alt rätta sig efter.

En
annan svaghet med den föreslagna lagstiftningen, som likaledes lorde vara svår atl
undvika, är alt del synes föreligga goda möjligheler att kringgå den.

Mot
denna bakgrund kan ifrågasättas om lagstiftningen vinner särskilt mycket i
effektivitet på att den får omfatta mer än eu förbud mot kapilalexport från
Sverige lill Sydafrika, motsvarande i huvudsak punkterna 1 och 2 i 1 § första
stycket i del remitterade förslaget. Departementschefen synes emellertid vara
medveten om de svagheter som flnns i förslaget. När detta ändå läggs fram torde
ett väsentligt motiv härför vara att regeringen önskar klart markera Sveriges
ogillande av den sydafrikanska raspolitiken och visa sin vilja all i handling
bidra till den isoleringspolitik mol Sydafrika som stöds av en stark majoritet
i FN:s generalförsamling. Vidare lorde man

s. 155 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:196 155

hysa
förhoppningen alt de svenska förelag som driver verksamhei i Sydafriku - bl. a.
som följd av den uppmärksamhet med vilken denna verksamhei kommer alt följas
från olika håll - skall anpassa sig lill lagens syfte och avslå från försök all
kringgå den.

Lagen
innebär i och för sig inle all den verksamhei som svensku föreiug nu driveri
Sydafrika måste avvecklas. Myckel lalar emellertid föratt åtminstone de förelag
som nu sysslar med lillverkning där kommer all nödgas upphöra med denna
verksamhet. Kravet på dispens från den svenska regeringen för anskaffande av
nya anläggningslillgångar - vartill är all hänföra inle bara byggnader och siörre
maskiner utan också allehanda inventarier, fordon m. m. - måste sålunda avsevärt
försvåra verksamhetsplaneringen. Detla gäller även om dispens anses kunna ges
generellt atl under ell år inom en angiven ekonomisk ram ersälia uirangerade
tillgångar av vissl slag med nya. Härtill kommer all dispensgivningen skall ske
restriktivt och under inga omständigheter får göra del möjligt för företaget atl
utvidga sin verksamhet i Sydafrika. Delta torde komma alt medföra stora
svårigheter för de svenska lillverkningsförelagen all hålla sig kvar på
marknaden. All verksamhelen skall kunna hållas i gång "på spariåga"
ter sig föga realistiskt. Uttalanden i lagrådsremissen tyder också på att
departementschefen är medveten om all de svenska föreiagen kan komma alt se sig
nödsakade all överge den sydafrikanska marknaden.

Den
föreslagna lagen innehåller åtskilliga rekvisit som kan ställa rättstillämpningen
inför betydande svårigheter. Vidare måste del bli förenat med stora problem att
utreda ifrågasatta lagöverträdelser. Av naturliga skäl kan man inte räkna med
något tillmötesgående från de sydafrikanska myndigheternas sida. Mot bakgrund
av det förut anförda anser vi oss emellertid kunna utgå från all fråga om lillämpning
av lagens strafföestämmelser inte kommer all aktualiseras annat än
undantagsvis, speciellt som åtal skall ske endasi efter särskild prövning. Detla
minskar den praktiska betydelsen av de rättstillämpningsproblem som kan
förutses.

På
grund av del nu anförda anser vi alt lagförslaget kan godtas med de
modifikationer som framgår av det följande.

Peirén:

Lagförslagets
syfte är enligl remissens sammanfattning att öka det internationella trycket på
den sydafrikanska regimen och påverka dess raspolitik. Den föreslagna lagen
skall utgöra en unilateral svensk åtgärd för angivet ändamål. Sverige måste ha
en folkrättsligt hållbargrund forell sådani ingrepp gentemot en annan suverän
stat.

Ulan
an det uisägs hell entydigt i lagrådsremissen synes del bärande resonemanget
bakom förslaget vara alt sydafrikanska republiken (i del följande kallad
Sydafrika) genom sin rasålskillnadspolilik gör sig skyldig lill ett fortlöpande
folkrätisbroii. Ulan atl ett sådani föreligger eller eljesl en

s. 156 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:196 156

folkrättslig
kränkning ägt rum lorde Sverige icke vara befogat all vidtaga molålgärder direkl
rikiade mol Sydafrika.

Om
sakförhållandena som sådana råder ingen osäkerhel. Den sydafrikanska rasåtskillnadspoliiikens
fakliska innehåll, som i huvuddrag skildras i remissen, är oomslriti. Fråga är
om denna Sydafrikas inomslailiga raslag-siiftning och dess tillämpning på del
egna terriioriei innefattar ell folkrälis-brolt för vilket restitution kan
krävas. Brottet kan uppkomma antingen därför all Sydafrika ej iakttager sina iraklatenliga
förpliktelser eller därför att Sydafrikas beteende slår i slrid med en
allmängiltig folkrältsnorm om respekterande av mänskliga rättigheter och
grundläggande friheter utan åtskillnad med avseende på bl. a. ras.

Den irakial,
som del gäller i detta sammanhang, är FN:s stadga. Både Sverige och Sydafrika
är medlemmar av FN och bundna av dess stadga. I dennas kapitel IX om
internationelll ekonomiskt och socialt samarbete uttalas i art. 55 att FN skall
främja a) högre levnadsstandard, full sysselsättning samt framåtskridande och
utveckling i ekonomiskt och socialt avseende samt b) lösandel av
internationella ekonomiska, sociala, hälsovårds- och närbesläktade problem, internationelll
samarbete i kultur- och uppfostringsfrågor ävensom c) allmän aktning för och
respekterande av mänskliga rättigheter och grundläggande friheter för alla utan
åtskillnad med avseende på ras, kön, språk eller religion. I påföljande art. 56
har alla FN:s medlemsslaler förbundit sig att såväl samfällt som var för sig
vidta ålgärder i samarbete med organisationen för all uppnå de i art. 55 angivna
ändamålen. Av "Kommentar till Förenta Nationernas Stadga" utarbetad
inom ulrikesdepar-lementet med biträde av tillkallade sakkunniga (1945) framgår
(s. 56) att del vid stadgans tillkomst särskilt protokollfördes atl ingen
bestämmelse i stadgans kap. IX
fick anses giva organisationen
befogenhet atl ingripa i medlemsstaternas inre frågor. Enligl samma kommentar
underströks därmed den allmänna grundsatsen i stadgans art. 2 p. 7 om alt FN
icke har befogenhet att intervenera i fråga som huvudsakligen faller inom en
stats egen behörighet.

I FN
har Sverige efter hand hävdat en annan uppfaUningom tolkningen av FN-stadgan i
berörda delar. Uppfattningen synes närmast vara au Sverige som FN-medlem har en
skyldighet au verka för au övriga medlemsstater i sin inrikespolitik iakttar de
mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. 1 vart fall gäller detla,
om en stat uttryckligen lagfäster rasåtskill-nadsregler.

E
contrario synes härav kunna slutas att Sverige menar att en stat, som icke på
sill eget territorium fyller elementära anspråk på upprätthållandet av
mänskliga rättigheter, ej fullgör sina förpliklelser enligl stadgan och därmed
gör sig skyldig lill ell folkrältsbroti. Generalförsamlingens resolutioner i
Sydafrika-frågan genom många år far ses som uttryck för enahanda mening.

Professor
Hilding Eek intar i sill arbete "Folkrätten" (2 uppl. 1975)en någol

s. 157 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:196 157

mera
försiktig hållning. Han menar(s. 43738)au tolkningen av FN-siadgan innebärande atl
medlemsslaler hur en irakialenlig förpliktelse all respekiera de mänskliga räiiighelerna
är diskutabel. Eek framhåller dock all generalförsamlingen enligl fast praxis
har full frihet atl diskutera brott eller påstådda bron mol de mänskliga
rättigheterna och atl framlägga förslag i dylika frågor. Församlingens
resolutioner i Sydafrikafrågan bygger på denna tolkning av siadgan. I
lagrådsremissen fäsies slort avseende vid det förhållandet all
generalförsamlingen under lång lid och med relativt stor enighet vidhållit sin
mening rörande Sydafrika. Situationen där betecknas som unik.

Vilken
som är den riktiga tolkningen av siadgan synes mig icke ulan vidare klart. För
en tolkning av art. 55 och 56, innebärande att medlemsstats underlåtenhet atl inomstatligt
följa riktlinjerna i någon av de tre punkterna i art. 55 utgör ett traktatbrolt
och därmed ett folkrältsbroti i vissa fall men ej i andra, finns icke något
stöd i själva stadgan eller dess förarbeten. Det skulle föra långt om man
hävdade att vad beträffar punkten c) i art. 55 en utveckling ägt rum dithän att
underlåtenhet atl främja vad som anges i denna är ett traktalbrolt. Det kan enligl
min mening icke med säkerhet fastslås alt Sydafrikas rasålskillnadspolilik
utgör ett brott mol FN:s stadga.

Om
man intar denna ståndpunkt blir nästa spörsmål om Sydafrikas inomstatliga rasålskillnadspolilik
är alt se som ett brott mot den allmänna folkrätten. Vad det då gäller är om
utvecklingen kan anses ha nått därhän att iakttagandet av de mänskliga
rättigheterna blivit en skyldighet enligt internationell rätt. Man kan hävda atl
bl. a. FN:s deklaration om mänskliga rättigheter 1948, de olika regionala
konventionerna om mänskliga rättigheter, bl. a. den europeiska av 1950, och FN:s
båda konventioner av 1966 i förening med det mycket omfattande fortlöpande
arbetet inom olika mellanfolkliga organisationer efterhand har skapat vissa
grundläggande principer om att varje stat är pliktig att tillförsäkra dem, som
uppehåller sig på statens territorium,ett visst minimum av mänskliga
rättigheter. Se härom vidare Eek a.a. s. 430 fl".

Inom
den allmänna folkrätten är en maxim av ovan angivet slag på väg att växa fram.
Om man antar alt en sådan allmän folkrättslig grundsats finns, blir följden att
frågan om Sydafrika genom sin raspolitik överträder ifrågavarande norm skall
bedömas efter denna allmänna folkrättsgrundsats. Sydafrika kan då icke, genom
att utträda ur FN och därmed undandra sig FN-stadgans bestämmelser om
iakttagandet av mänskliga rättigheter, förändra sitt rättsläge såvitt gäller
anklagelser för att genom rasålskillnadspolilik föröva folkrältsbroti.

Svårigheterna
att på detta område tillämpa en allmän folkrältsnorm är uppenbara. Det blir
alltid vanskligt att fastställa när en stals inomsiailiga åtgärder blivit så
utmanande atl ett folkrätisbroii skall anses föreligga.

I
lagrådsremissen fäsies, som redan nämnts, stor vikt vid all situationen i
Sydafrika är unik. Eftersom lagsiiftningen föreslås skola rikias endasi mot

s. 158 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:196 158

Sydafrika
och Namibia, får meningen med dctiu påslående antagas vara atl det i hela
världen är endasi där som de inomslailiga åtgärderna i sådan grad strider mol iniernalionell
standard vad avser mänskliga räliigheter, all etl lölkräiisbron uppslån, i
varje fall ett folkrältsbroti av sådan art au Sverige föranledes begära
restitution och vidtaga motåtgärder. I och för sig lärer fordras en
utomordentligt god insikt i de inomslailiga förhållandena i världens alla
stater lör atl kunna påstå au situationen i just en bestämd stal är så unik all
folkrältsliga motåtgärder är påkallade. Som framhålles i lagrådsremissen kan
mun emellertid vid en sådan bedömning hämta visst stöd i de nästan enhälliga
meningsyttringar, som under lång lid gjorts av FN:s medlemsslaler inom
generalförsamlingens ram. Uppenbart är dock alt den allmänna folkräilen måsie
uppställa objeklivi lillämpbara krilerier för avgränsande av de inomslailiga ålgärder,
vilka i så hög grad kränker mänskliga rättigheter, an de konstituerar etl folkrätisbroii.
Omröstningar i FN:s generalförsamling kan därvid inte vara en avgörande faktor.
All många stater kan ena sig om att utpeka en annan stat som brottslig kan vara
etl indicium men icke etl slutligt bevis.

Det
finns goda skäl antaga au Sydafrika genom sin rasålskillnadspolilik gör sig
skyldig lill ett brott mot den allmänna folkrättens reglerom respekterande av
mänskliga rättigheter. Det är dock ej nödvändigt för mig att ingå vidare härpå.
Det får nämligen anses tillfyllest att konstatera att Sverige som stat sedan
länge med betydande kraft har engagerat sig för meningen atl Sydafrika gör sig
skyldig till ett övergrepp mot den internationella rättsordningen genom sin rasålskillnadspolilik.
Lagrådet torde i detla läge icke behöva bilda sig en egen mening i förevarande
sak. Möjligen skulle till och med kunna hävdas atl lagrådet av staträttsliga
skäl icke ens har kompetens att i detta folkrältsliga spörsmål hysa en annan
mening än den de som förpliktar Sverige folkrättsligt hävdar. Jag har i vart
fall lagit Sveriges officiella ståndpunkt atl ell folkräitsbrolt föreligger
till utgångspunkt för den fortsatta bedömningen.

Om
man sålunda i det fortsatta resonemanget utgår från all Sydafrika gör sig
skyldigt lill ell fortgående folkräitsbrolt, blir nästa fråga vilka åtgärder
som slår lill buds fÖr andra folkrälissubjekt att bringa detta tillstånd all
upphöra. I den klassiska folkrätten är läget vid etl folkrättsbrott i allmänhet
det att ett visst annal folkrälissubjekt, dvs. en stat, ibland flera, lidit
skada av kränkningen och därmed blivit berättigad alt företa motåtgärder, t.
ex. i syfte att få gottgörelse. Som Eek antyder (a.a. s. 290) är läget ett
annat vid sådana folkrätisbroii som beslår bl. a. i kränkning av mänskliga
rättigheter inom det egna landet. Kretsen av saklegilimerade stater far då
bestämmas på annal sätt. Är kränkningen också ell konvenlionsbrott, blir
givetvis övriga konvenlionssialer beräiiigade agera enligt konventionens
regler, såsom skedde t. ex. då nordiska stater och Nederiänderna 1967-1970
reste sak mot Grekland för au landet överträtt olika artiklar i den europeiska
konventionen om de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Rör
det sig.

s. 159 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:196 159

som
här antagits vara händelsen i Sydafrikafallei, om ett bron mol den allmänna folkräilen
ulan all någon viss slal kan anses särskilt berörd, blir del en sak för alla siaissamfundeis
medlemmar all reagera. Sverige får enligl detta sätl all resonera då - liksom
alla andra slaler - en folkrätlslig kompentens all begära restitution och
vidtaga motåtgärder.

Då
del gälleratt närmare bestämma arten av länkbara molålgärder, måsie utgångspunkten
vara att söka finna åtgärder som är adekvata i förhållande till
folkrättsbrottet. I sak gäller det i förevarande fall atl förmå Sydafrika alt annullera
den lagstiftning som är utgångspunkten för folkrältsbrottet (se Eek a.a. s.
298). Generalförsamlingen har i sina resolutioner i Sydafrikafrågan anvisat en
rad olika vägar. Då ingen utomstående kan upphäva Sydafrikas folkrättsstridiga
interna lagstiftning, måste medlen gå ut på att, som det sägs i
lagrådsremissen, öka det internationella trycket på Sydafrika och därigenom
påverka landet att annullera rasätskillnadslagstiftningen. Någol hinder finns
ej i den allmänna folkrätten för att på detta sätt motverka ett pågående
folkrättsbrott. Givetvis måste dock staterna vid valet av åtgärder beakta att
de i vissa hänseenden kan vara bundna av traktatförplikielser, t. ex. av GATT.
Icke heller torde de förpliklelser, en stat som Sverige genom sitt medlemskap i
FN åtagit sig att fullgöra, bl. a. enligt reglerna i stadgans kap. VII,
begränsa statens handlingsfrihet såvitt nu är i fråga. En medlemsstat äroförhindrad
att, i en situation dåsäkerhetsrådei ej funnit anledning ingripa, på egen hand
tillgripa sådana åtgärder som anges i art. 41 FN-stadgan. Först om säkerhetsrådet
sätter i gång sitt sanktionsmaskineri genom beslul enligt art. 39 i stadgan,
kan bli fråga om att förbehålla säkerhetsrådet dessa åtgärder.

Vid
valet av unilaterala åtgärder måste Sverige självfallet också beakta den
allmänna folkrättens regler. Sålunda begränsas Sveriges handlingsfrihet av nonintervenlionsprincipen.
Ålgärder får icke under förhandenvarande förhållanden tillgripas som innefattar
intrång i Sydafrikas rätt att utöva siaishöghet på sitt eget territorium.
Härigenom minskas i praktiken antalet tänkbara alternativ rör svenska
motåtgärder mot Sydafrikas raspolitik. De ålgärder som några stater hiltills
vidtagit i det syfte varom nu är fråga har hållit sig inom en tämligen snäv
ram. Norge och Japan har på olika sätt försvårat kapitalöverföring från det
egna landet lill Sydafrika. Nigeria har, grovt uttryckt, ställt kommersiella
partners inför valet alt handla med Sydafrika eller med Nigeria.

De
svenska motåtgärder som föreslås i lagrådsremissen går avsevärt längre. Syftet
är an påverka svenskägda företag i Sydafrika att frysa ned sin verksamhei där,
så att förelaget kan överieva, men blott "på sparlåga", till dess
förhållandena i Sydafrika ändras. Det remitterade lagförslaget innebär an vissa
förvärv kriminaliseras liksom all del blir straffbart alt genom handling eller underiåtenhet
bidra till sådani förvärv eller lill anskaffning av vissa
anläggningstillgångar.

I
den mån fråga är om handlingar som företas på svenskt territorium finns i och
för sig icke grund för någon erinran ur non-inlerventionssynpunkt. Vad

s. 160 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:196 160

som
framför allt framkallai en omfaiiande diskussion i deila lagsliflnings-ärende
är huruvida Sverige med kriminaliseringar i svensk lagsliftning äger siyra även
sydafrikanska rättssubjekts handlande i Sydafrika. Fråga är om Sverige därmed
gör intrång på den jurisdiktion som Sydafrika ensamt äger ulövu på sin
territorium.

Denna
fråga har onekligen ett betydande principiellt intresse och gäller framför allt
vidden av jurisdiklionsbegreppei. Prakiiski synes spörsmålet vara av begränsad
betydelse, eftersom Sverige enligt uttalanden i lagrådsremissen förbehållslöst
erkänner Sydafrikas rätt alt utöva full jurisdiktion på sill egel territorium.
Den svenska lagstiftningsmakten avses sålunda skola kunna tränga igenom med
sina bud endast inom den sektor där enligt sydafrikansk rätt personer på sydafrikanskl
territorium har full handlingsfrihet och därmed ulrymme finns förden svenske
lagstiftaren att hävda svenska rättsregler. Det står med andra ord - enligt den
ståndpunkt Sverige intar i detta ärende - Sydafrika fritt att genom inomstatliga
regler eliminera i stort sett alla direkta verkningar på sydafrikanskt territorium
av lagregler som Sverige antagit med sikte på detta geografiska område. Om
exempelvis ett sydafrikanskt förelag enligt sydafrikansk lag är skyldigt att
tillse alt företaget utvecklas och bevarar sin ekonomiska stabilitet, kan del
för att fullgöra sina plikter härvidlag ha all göra de invesieringar och
anskaffa de anläggningslillgångar som erfordras för sådant ändamål, oaktat att
det svenska moderbolaget beordrat del sydafrikanska bolaget att underiåla
ifrågavarande nyanskaffningar och svenska regeringen till äventyrs även
avslagit en dispensansökan avseende investeringen ifråga. Enligl
lagrådsremissen skall vid varje kollision mellan svensk och sydafrikansk lag
Sydafrikas folkrättsligt givna lerrilorialhöghel respekteras. Någon befogad
kritik synes under sådana omständigheter ej kunna riktas mot lagförslaget
därför atl det på ett otillålligl sätt skulle inkräkta på Sydafrikas rätt till
jurisdiktion på sitt territorium. Möjligen kunde ifrågasättas om icke lagen
borde innehålla uttryckliga regler i ämnet. I och för sig är det dock
tillfyllest alt Sverige i motiven vidkännes sin skyldighet att respektera
Sydafrikas territoriella högheisräll.

Förbud
av det slag som anges i 1 § kan sålunda icke anses som folkrättsligt otillåtna molålgärder.
En annan sak är, som nyss sagts, all vad gäller vissa av förbuden Sydafrika har
betydande möjligheter all göra dem praktiskt verkningslösa. Även andra stater
kan, vad deras territorium beträffar, ha en rättsordning som gör lagförslagets förbudsregler
verkningslösa i den sialen.

Syftet
med lagen är atl öka trycket på Sydafrika och förmå landet att ändra sin
raspolitik. Förslagets ändamålsenlighet med hänsyn till det sålunda angivna
syftet kan som redan följer av det hittills anförda lill viss del ifrågasättas.

Förbudet
för svensk juridisk person all förvärva rörelse i Sydafrika och Namibia och att
förvärva aktier i sydafrikanskt eller namibiskt företag, vilket förbud avses
skola gälla globall, innebär atl kapilaltillförseln till Sydafrika och

s. 161 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:196 161

Namibia
kan i någon mån begränsas. Vilken påtryckningseffekt som därigenom åsiadkommes
är det ej lagrådets sak att bedöma. Den praktiska effekten av förbudet för
svensk juridisk person alt göra anskaffningar till koncernbolag i Sydafrika
eller Namibia kan, som framgåravdet föregående, i stort sett elimineras av
Sydafrika genom inomstallig lagstiftning, om Sydafrika skulle finna det med
sina intressen förenligt atl anta sådana regler.

Lagstiftningen
är formellt riktad mot vissa svenska juridiska personer och synes även reellt
komma alt i främsta rummet drabba dessa. Om lagstiftningens uppgift sägs på
ett ställe i lagrådsremissen att den skall möjliggöra en fortsalt verksamhet i
Sydafrika "på spariåga", men del framhålles samtidigt atl svenska
företag efterhand bör söka sig till andra marknader än Sydafrika. Läget synes
sålunda vara att det långsiktiga syftet är att de svenska moderbolagen skall
avveckla sina sydafrikanska koncernbolags verksamheter, även om de
övergångsvis skall kunna fortsätta på sparlåga.

De
remissinstanser, som närmast företräder de svenska moderbolagen med dotterbolag
i Sydafrika, har ansett det angivna förfaringssättet i praktiken ogenomförbart.
Ett modernt högindustriellt företag, som driver produktion i konkurrens med
andra likställda förelag, kan inte hålla verksamhelen på sparlåga utan
egentliga nyinvesteringar ens under kortare tid. Det kommer enligt dessa
remissinstanser atl snabbt förlora sin konkurrenskraft och bli ekonomiskt
värdelöst. Då konkurrenterna väl vet atl företaget på grund av den svenska lagsiiftningen
ej kan upprustas eller göras lönsamt, har det icke heller något egentligt
försäljningsvärde. Lagstiftningens egentliga primäreffekt blir sålunda enligl
denna uppfattning att etl antal svenska moderbolag avhändes de reallillgångar
som deras sydafrikanska koncernbolag för närvarande utgör.

Vad som anförs i
lagrådsremissen lill svar på dessa synpunkter kan icke sägas på ett övertygande
sätt vederiägga remissinstansemas bedömning av den föreslagna lagstiftningens
praktiska verkningar. Man har all allvarligt räkna med delta alternativ i den
fortsatta utvecklingen.

För
de sydafrikanska koncernbolagen själva kan effeklen bli skiftande.
Sydafrikanska motåtgärder kan leda lill att bolagen fortsätter en lönsam
verksamhet, ehuru sannolikt med försvagade band till koncernens svenska
moderbolag. Föreställningen i lagrådsremissen alt det sydafrikanska bolaget
blir så självständigt att en avveckling ter sig naturiig synes orealistisk. Så
länge det sydafrikanska bolagel är framgångsrikt förefaller en sådan avveckling
ej särskilt naturiig, även om moderbolagels ledningsförmåga starkt nedgår.
Dotterbolaget blir måhända efterhand så självständigt att koncernförhållandet
upplöses. Ett annat alternativ är att den svenska lagstiftningen snabbt ger
full effekl och all del sydafrikanska koncernbolaget förlorar större delen av
sitt realvärde. 1 det senare fallet kommer den marknadsandel bolaget haft att
överläs av något annal i Sydafrika verksamt konkurrenlföretag.

Lagstiftningens
direkta pålryckningseffekt vis å vis Sydafrika synes under

11 Riksdagen 1978/79. I saml. Nr 196

s. 162 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:196 162

alla
omständigheter bli ringa, möjligen helt obefintlig. Del sydafrikanska behovet
av de varor, som de svenska förelagen nu producerar men som efterhand kommer
att falla bort, kan väntas omgående bli fyllt av dessa företags konkurrenter.

Den
effekt av lagstiftningen som man framförallt hoppas uppnå är den indirekta:
Sverige skall genom lagstiftningen bidraga till atl isolera Sydafrika.
Härvidlag bygger man på den föreställningen att Sveriges åtgärd kommer all
relativt snabbi följas av liknande insatser av andra länder, framför allt av
sådana vilka genom tillbakadragande av sina investeringar i Sydafrika kan
effektivt inverka på det sydafrikanska näringslivet.

Del
saknas underiag för atl bedöma graden av sannolikhet för all utvecklingen går i
den önskade riktningen. Man kan endast hänvisa till hittillsvarande
erfarenheter att så gott som ingen industriellt utvecklad stat har varit beredd
alt vidta åtgärder av den art som föreslås i lagrådsremissen vilka främst slår direkl
mot egna rättssubjekts intressen. Åtgärder, som är avsedda att påverka
Sydafrika men som med omedelbar kraft drabbar i första hand del egna landels
ekonomi, kan sannolikt komma till stånd i större omfattning endast inom ramen
för en samlad internationell akiion. Först därmed erhålles också verkan på
Sydafrika. Frågan huruvida en isolerad svensk åtgärd i form av den föreslagna
lagen kommer att utlösa en omfattande internationell insats kan blott besvaras
på grundval av rem utrikespolitiska överväganden. Delsamma gäller frågan vilket
värde lagstiftningen kan fa för Sverige som utrikespolitisk manifestation.
Huvudfrågan om lagförslaget är tjänligt för uppnående av det avsedda syftet att
öva påtryckning på Sydafrika blir därmed lill sist uteslutande ett
utrikespolitiskt spörsmål.

Frågan
om lagförslagets ändamålsenlighet faller med andra ord helt utanför lagrådels
kompetens. Jag saknar därför anledning att från denna synpunkt vare sig
tillstyrka eller avstyrka lagförslaget.

Ersättningsfrågan
berörs kort i lagrådsremissen. Därom sägs blott atl det får i varje särskilt
fall prövas om och i vad mån det kan finnas skäl atl låta den skadelidande få
ersättning av statsmedel för lidna förluster. Denna ståndpunkt förtjänar
närmare granskning.

Enligt
svensk räll är vanligt att ägare och innehavare av olika tillgångar flr i
allmänt intresse underkasta sig ofta långtgående inskränkningar i sin
disposition av egendom, ulan alt någon ersäuning utgår för den förlust eller
värdeminskning inskränkningen medfört, Samma resonemang skulle kunna föras i
detta ärende, 1 förevarande fall är emellertid omständigheterna säregna.

Syftet
med den föreslagna lagstiftningen är att öva påtryckning på en främmande stat i
anledning av ett av denna begånget folkrältsbroti. Alt detla beivras är ell
allmänt intresse. Kostnaderna för påtryckningsålgärderna bör rimligen bäras av
alla gemensamt, dvs, av staten. Att låta enskilda svenska personer bekosta de
motåtgärder som statsmakterna bedömer böra vidtas

s. 163 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:196 163

strider
mol grundläggande principer för fördelningen under fredstida förhållanden av
kostnaderna mellan stat och enskilda.

Motåtgärderna
är så utformade att de leder till direkta föriuster för enskilda. Svenska
juridiska personer blir nödsakade att avveckla verksamheter av ofta beiydande
värde under former som med all sannolikhet kommer all medföra beiydande
förluster. De fl tänkbara köparna lill anläggningarna som skall avvecklas vet
väl att de svenska företagen som skall säljas är nödsakade att avveckla.
Köparna kan därför räkna med atl småningom kunna förvärva tillgångarna till
underpris.

Det
är uppenbariigen här fråga om etl förfarande som står nära ett sådant
förfogande som enligt 2 kap, 18 § regeringsformen föranleder all regler om ersäuning
skall ges i lag.

Svaret
på ersättningsfrågan kan sammanfattas så atl enligt gängse principer
kostnaderna för en svensk folkrättslig motåtgärd och för en utrikespolitisk
manifestation skall bäras av staten och icke av några få svenska rättssubjekt.
Beslutar riksdagen som företrädare för svenska folkel atl Sverige skall pröva
på den nu föreslagna metoden all förmå Sydafrika att ändra sin inomstatliga
politik i rashänseende, bör ersättning för de föriuster detta
"experiment" vållar enskilda utgå av statsmedel.

Jag
kan i huvudsak ansluta mig till regeringsrådet Hellners synpunkter i Sydafrikaulredningens
betänkande (SOU 1978:53 s. 186-190). Det är sålunda enligt min mening
nödvändigt att det genom riksdagsbeslut, fattat i omedelbart samband med lagens
antagande, beslutas om de grunder efter vilka ersättning skall utgå för föriuster
förorsakade av lagstiftningens tillämpning. Del är icke möjligt för mig alt
framlägga förslag till lag om dessa ersättningsregler. Principen synes
emellertid böra vara atl, om en avveckling med avyttring av reallillgångar
framtvingas av lagen, staten ersätter mellanskillnaden mellan tillgångarnas
substansvärde och del marknadspris dessa tillgångar betingar vid tiden för
avvecklingen. Möjligen bör också andra förluster på grund av lagstiftningen bli
ersätiningsgilla.

Som
kommer att närmare framgå av yttrandena vid de olika paragraferna i förslaget
finns anledning alt ifrågasätta funktionsdugligheten hos lagstiftningen i
vissa delar. De gärningar som kriminaliseras är i flera hänseenden konturlösa,
och utredningen rörande dessa blir till viss del avhängig av ulländsk
medverkan. Utredningen måste nämligen i beiydande omfattning gälla utländska
förhållanden. Invändningarom kollision med sydafrikanska eller andra utländska
rättsnormer är all vänta. De torde ofta bli svåra att rätt värdera. Förverkandereglernas
tillämpning reser än fler problem. Den valda metoden för att öva påtryckningar
på Sydafrika har många tekniska brister och visar upp stora luckor.
Leasingförfaranden är t. ex. ej förbjudna. Samtidigt som lagen kan kringgås av
den som så vill, drabbar den även "oskyldiga" i viss omfattning. Det
måste dock medges atl det torde vara svårt att flnna någon tekniskt helt invändningsfri
väg, som kan föra till målel.

Klara
linjer hade uppstått, om lagstiftaren hade valt atl giva den

s. 164 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:196 164

folkrältsliga
markering varom är fråga den formen, att svenska fysiska och juridiska personer
förbjuds att yrkesmässigt driva förvärvsverksamhel i Sydafrika och Namibia med
de undantag som GATT och andra handelstraklater nödvändiggör och med
fastställande av en viss övergångstid för avveckling av pågående rörelser. Del
hade då varit givet au förlusterna vid avvecklingen skolat bäras av staten. Med
denna lösning hade även aktionens moraliska motiv fått en klarare relief I lagrådsremissen
understryks nu att det svenska ställningstagandet har en moralisk sida, och
departementschefen pekar på att svenska företag som arbetar i Sydafrika tvingas
atl delta i där gällande rasdiskriminering. Det är svårt att inse att det
skulle vara mera moraliskt att medverka i rasdiskrimineringen om verksamheten
drivs på sparlåga än om den drivs under normala företagsekonomiska
förutsättningar. Fastmera kan antas att ett relativt framgångsrikt företag har
störte möjlighet att i sin personalpolitik motverka rasdiskrimineringens mest
motbjudande sidor än ett företag som gående "på spariåga" kämpar för
sin fortsatta existens.

Sammanfattningsvis
vill jag framhålla alt det enligt min mening borde allvariigt övervägas att, om
Sverige vill ställa sig i spetsen för en internationell aktion för all förmå
Sydafrika att upphöra med en folkrätlskränkande raspolitik, välja vägar som
erbjuder etl högre mått av sannolikhet för atl de leder lill det avsedda målel.

I§
Lagrådet:

I
första stycket I brukas ordet rörelse som beteckning för objekt som ej får
förvärvas mot vederlag. Med rörelse förstås enligt terminologien i 27 § kommunalskallelagen
yrkesmässigt bedriven förvärvsverksamhet. Ordet torde här böra las i samma
betydelse som i nämnda lag. Det lorde icke heller brukas i någon annan mening i
5 a § lagen (19I6;307)om vissa inskränkningar i rätten alt förvärva fast
egendom m, m, vartill hänvisas i remissen. Även kulturell och vetenskaplig
liksom humanitär verksamhet som utgör yrkesmässigt bedriven förvärvsverksamhet
är alt betrakta som rörelse. Sålunda blir det otvivelaktigt fråga om rörelse
när svenska kyrkan idkar försäljning av litteratur eller annat. Avses alt
undantaga rörelser av sådan art torde erfordras en uttrycklig bestämmelse
härom.

Med
"sydafrikanskl eller namibiskt företag" i första stycket 2 torde
avses juridisk person som är bildad enligt lagen i Sydafrika eller Namibia; jfr
definitionen i 1 § tredje slyckel lagen (1968:555) om rält för utlänning och
utländskt förelag att idka näring här i riket. Däremot torde hit inte kunna
hänföras juridisk person som har bildals enligl lagen i ett tredje land och
själv driver verksamhet i Sydafrika eller Namibia, Liksom nyss sagts ifråga om
begreppet rörelse torde en särskild regel erfordras om man vill från lagens

s. 165 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:196 165

företagsbegrepp
undantaga sådana förelag som driver humanitär, kulturell eller vetenskaplig verksamhei,

I
första stycket 2 förbjuds svensk juridisk person bl. a. att ge sydafrikanskt
eller namibiskt företag "tillskott av pengar eller annan egendom som är
avsedd all användas i dess verksamhet". Uttrycket "tillskott"
skall enligt motiven fattas i vidsträckt mening. Som exempel på vad förbudet
täcker nämns i specialmotiveringen dels koncernbidrag till sydafrikanskt dotterföretag
dels försäljning till överpris och inköp lill underpris vid handel med sådant
företag.

De angivna exemplen tyder
på atl det vid "tillskott" förutsätts vara fråga om en
kapitalöverföring till det sydafrikanska bolaget, medan sedvanliga affärsmässiga
transaktioner där vederiag utgår lämnas utanför. Utredningens betänkande
innehåller emellertid (SOU 1978:53 s. 178) uttalanden som ger intryck av all
ett reverslån på normala villkor till etl sydafrikanskt förelag skall betraktas
som "tillskott". Om i enlighel härmed under delta uttryck skall
inrymmas även transaktioner som inie innebär någon ökning av mot tagarens
behållna förmögen het, torde såsom lillskott böra betraktas också sådani som
insättning av medel på räkning i sydafrikansk bank, försäljning eller uthyrning
(leasing) av exempelvis verktygsmaskiner, gruvutrustning eller lastbilar lill
sydafrikanskt företag och upplåtelse av licensrätligheter lill sådant företag.
En så vidsträckt tillämpning kan delvis stå i strid med Sveriges
internationella åtaganden och torde inte heller vara avsedd. Det är emellertid
önskvärt med ett klariäggande uttalande om lagförslagets innebörd på denna
punkt. Enligt lagrådets mening synes det lämpligaste vara att låta uttrycket
"tillskott" avse endast sådan överföring som inte motsvaras av något
vederlag och att, i den mån exempelvis penninglån eller kreditgivning skall
omfattas av förbudet, uttryckligen ange detla i lagtexten.

Lagr å det:

Enligt
denna paragraf skall åriigen upprättas investeringsplan för rörelse som drivs i
Sydafrika eller Namibia. Avsikten torde vara att planen skall anknytas lill det
svenska företagets räkenskapsår och färdigställas före detta års ingång. Någol
krav på alt den skall föreligga viss lid i förväg ställs emellertid inle upp.
Inte heller ges några föreskrifter om vem som skall upprätta planen. Del torde
inte vara nödvändigt atl den fastställs av styrelsen.

3 §

Lagr å det:

För
alt den straffsanklionerade skyldigheten enligt denna paragraf skall kunna
fullgöras krävs preciseringar i olika avseenden. Sålunda bör anges om

s. 166 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:196 166

redogörelsen
skall avse kalenderår eller räkenskapsår och när den senast skall avges. Vidare
måste preciseras vilka "andra sådana förhållanden som har betydelse för
kontroll av efterlevnaden av denna lag" och därförskall las med i
redovisningen. Erforderliga föreskrifter kan meddelas av regeringen med stöd av
bemyndigandet i sista meningen.

4§
Lagrådet:

Dispens
enligt denna paragraf kan medges endasi för sådan svensk juridisk person som
vid lagens ikraftträdande själv eller genom utländskt dolterföretag driver
rörelse i Sydafrika eller Namibia, Det kan ifrågasättas om inte detta undantag
kan visa sig alltför snävt. Sålunda lorde regeln i paragrafen omöjliggöra alt
ett svenskl aktiebolag med intressen i Sydafrika genom fusion uppgår i etl
annat svenskl aktiebolag. Det blir inle heller möjligl alt inom en svenskägd
koncern överföra en sydafrikansk rörelse eller ett sydafrikanskt dotterföretag lill
ett svenskt koncernbolag, som lidigare inle själv eller genom utländskt
dotterföretag har drivit någon rörelse i Sydafrika, Vidare kan ett svenskl
förelag, som inte driver rörelse i Sydafrika men har tillgångar där, t, ex, i
form av en minoritelsposi i ett sydafrikanskl bolag, och som hindras att föra
ut sina tillgångar ur landet, inte ges tillstånd alt placera om tillgångarna i
exempelvis andra aktier eller obligationer. Det bör därför övervägas all i
lagstiftningen införa en möjlighet atl i undantagsfall ge dispens även ål annat
företag än sådant som vid lagens ikraftträdande driver rörelse i Sydafrika
eller Namibia,

5§

Lagrådet:

Enligt
paragrafen kan företag avge förbindelse atl icke utvidga sin verksamhet, I
motiven anges icke närmare vad som skall förstås därmed, InnetxJrden av det
föreslagna stadgandet torde txjra förtydligas. Lagrådet förutsätter atl i vart
fall av penningvärdets fall betingade omsäitningsökning-ar icke skall komma i
betraktande som en utvidgning av verksamhelen. Om produktionens värde på grund
av inflationen ökar räknat i kronor och ören men volymen är oförändrad, bör
icke någon utvidgning av verksamheten anses föreligga,

6§

Lagrådet:

Straff
skall kunna ädömas enligt denna paragraf redan om det svenska företagel genom underiåtenhet
har bidragit lill alt ett sydafrikanskl eller

s. 167 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:196 167

annal
utländskt dotterföretag har vidtagit en sådan åtgärd som avses i 1 §. Vissa
uttalanden av departementschefen synes antyda att ganska måttliga krav skall
ställas på bevisningen för att etl sådant bidragande har skett. För fällande
dom måste det emellertid krävas bevisning i vedertagen omfattning om att det
utländska dotterföretaget har vidtagit en åtgärd i strid mot 1 § och atl denna
åtgärd inle skulle ha vidtagits, om dess svenska moderförelag hade handlat på vissl
sätt, saml att omständigheterna är sådana att underlåtenheten härvidlag kan
betecknas som uppsåtlig eller grovt oaktsam.

Departementschefen
har i lagrådsremissen anfört att de regler som har utbildats i domstolspraxis
om straffansvaret för dem som leder juridiska personer och har största
möjligheten att förebygga lagöverträdelser i verksamhelen bör kunna anses
ändamålsenliga även i förevarande sammanhang. I anslutning därtill förklarar
han att detla inte innebär alt koncernledningen kan delegera ansvaret för
investeringsbesluten i Sydafrika till personer som är oåtkomliga för det
svenska rättsväsendet. Departementschefens uttalande ger utrymme för den
tolkningen, att ell svenskl koncernbolag kan till ett dotterbolag i Sverige,
som har del närmaste ansvaret för ledningen av ell sydafrikanskt dotterbolag,
delegera ansvaret för sådana åtgärder som ankommer på ett svenskl moderbolag enligl
den föreslagna lagen. Lagrådet har för sin del inte något att erinra mot en
sådan tolkning.

Straffskalan
i paragrafen överensstämmer med den som upplagils i sanktionslagen. Denna lag
tar emellertid sikte på situationer då FN.s säkerhetsråd förklarat hot eller
brott mot freden föriigga. Med hänsyn härtill kan ifrågasättas om straffskalan
ej bör mildras,

7§

Lagrådet:

Stadgandet
är så utformat, atl del gäller svensk medborgare som utom rikel

bryter mot I §, Paragrafen lorde vara så all förslå att den gäller blott sådan

svensk medborgare, vilken som företrädare för svensk juridisk person har

företagaransvar för den juridiska personens överträdelse av lagen. Denna

inskränkning torde till undvikande av missförstånd böra framgå av lagtexten.

Paragrafen torde därför böra inledas sålunda: "Svensk medborgare vilken

som företrädare för svensk juridisk person har utom rikel "

8§
Petrén:

Förverkandereglerna
har utformats närmast efter mönster av motsvarande stadganden i sanktionslagen.
Lämpligheten härav måste ifrågasättas, Sankiionslagen är tänkt för allvariigare
lägen där hårda ingripanden ter sig naturliga inför hot mot freden. De nu
föreslagna bestämmelserna skall

s. 168 Kontrollera mot PDF

tillämpas
i mindre utsatta situationer. Förslagets förverkanderegler har formats med
tanke på brott enligt sanktionslagen. Brotten enligt lagförslaget är delvis av
annat slag.

Den
tilltalade i ett brottmål enligt lagen är alltid en fysisk person. Den egendom,
om vars förverkande det kan bli fråga, lorde i allmänhet icke tillhöra den
tilltalade ulan annan, t. ex. den juridiska person som den tilltalade företrätt
då brottet begicks. Den hos vilken egendomen skall förverkas måste tillhöra
någon av de 36 kap. 4 § brottsbalken angivna person kategorierna. Utöver den
juridiska person som den tilltalade företrätt kan enligt dessa regler den som
genom brottet beretts vinning bli aktuell. Förverkandetalan kommer sålunda alt
normalt vara riklad mot någon juridisk person. I vissa fall kan svaranden vara
det sydafrikanska förelaget eller annal utländskt företag, i andra fall någon
svensk juridisk person.

Vad
som skall förverkas är enligt första stycket "utbytet av brottet".
Utbytet av brottet torde vid förvärv av rörelse eller värdepapper vara
skillnaden mellan värdet av rörelsen eller värdepapperet och vederlaget. Avser
brottet tillskott lorde hela tillskottet skola förverkas. Delta har emellertid
kommit ett sydafrikanskl förelag lill godo, som är svårt att nå med den svenska
rättsregeln. Då brottet består i underlåtenhet att förhindra anskaffande av
anläggningstillgångar, kan tvekan uppstå huruvida som utbyte av brottet skall
anses överskottet av den industriproduktion som möjliggjorts genom
anläggningstillgångens anskaffande. Det måste bli särskilt svårt au bestämma
sådant överskott, om den straffbara gärningen lett till anskaffande av t. ex.
ett transportmedel eller en maskindel.

Enligt
andra stycket skall hjälpmedel vid brottet kunna förverkas. Hjälpmedel vid
förvärv av rörelse eller av värdepapper är vanligen kontors-utensilier av olika
slag. All egendom som förvärvats genom något brottsligt förfarande enligt 1 §
synes också kunna förverkas enligt andra stycket. Om också vederlaget till
tredje man skall anses som gods, varmed tagits brottslig befattning och som
därmed blir förverkningsbart, synes ovisst.

Den
i andra stycket intagna regeln om att i stället för egendomen dess värde skall
förklaras förverkat, kan få stor praktisk betydelse belräffande t. ex. större
förvärv. I flertalet förvärvsfall lorde nämligen den egendom, vilken anskaffats
genom brottet, icke vara åtkomlig för svensk verkställighet. Omräkningen till
pengar blir då viktig och kan komma att gälla stora värden.

Enligl
min mening borde man först noggrant undersöka vilken egendom som behöver kunna
förverkas i samband med de delvis mycket säregna brott som kan förövas enligt lagen.
Förverkanderegler bör därefter utformas mot bakgrund av
undersökningsresultatet. I avvaktan på att adekvata förverkanderegler blir på
delta sätt utformade torde övergångsvis alla förverkanderegler kunna utgå ur
lagen. Förverkandehotel lorde i vart fall inledningsvis icke bli någon faktor
av betydelse för all ge lagen effektivitet.

s. 169 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:196 169

Ikraftträdandebesiämmdsen

Lagrådet:

Lagen
föreslås skola träda i kraft den I juli 1979. Del kan fömises atl liden mellan
lagens utfärdande och dess tilltänkta ikraftträdande kommer att bli kort. Lagen
förutsätter att de svenska moderföretag, som har dolterföretag verksamma i
Sydafrika, vidtar åtskilliga ålgärder i syfte att skaffa sig noggrann kontroll
över även detaljer i de sydafrikanska dotterföretagens drift. Härför torde
krävas viss lid. Enligt 5 § skall moderföretag före lagens ikraftträdande kunna
avge en deklaration förenad med viss rättsverkan. Det svenska moderföretaget
bör ges erforderlig tid att överväga om företaget vill begagna sig av denna
möjlighet. Investeringsplan skall enligt 2 § upprättas årligen. Arbetet med den
första planen torde förenklas, om lagen träder i kraft vid etl årsskifte. Mot
bakgrund av vad som sålunda anförts vill lagrådet förorda att lagen ej skall träda
i kraft tidigare än den 1 januari 1980.

s. 170 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:196 170

Utdrag

HANDELSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1979-04-17

Närvarande:
statsministern Ullsten, ordförande, och statsråden Wikström, Friggebo, Huss, Rodhe,
Wahlberg, Hansson, Enlund, De Geer, Blix, Cars, Gabriel Romanus, Tham,
Bondestam

Föredragande:
statsrådet Cars

Proposition
med förslag till lag om förbud mot investeringar i Sydafrika och Namibia

Föredraganden
anmäler lagrådets yttrande' över förslag till lag om förbud mot invesieringar i
Sydafrika och Namibia.

Föredraganden
redogör för lagrådels yttrande och anför.

Lagrådets
majoritet, f d. regeringsrådet Martenius samt justitieråden Sven Nyman och
Knutsson, har inledningsvis tagit upp frågan om lagförslaget strider mol folkrältsliga
principer eller någol internationellt åtagande av vilket Sverige är bundet.
Dessa ledamöter har också allmänt diskuterat lagstiftningens effektivitet och
frågan om svårigheter vid tillämpningen. De framhåller, atl förslaget, såsom
jag också har påpekat i lagrådsremissen, i sistnämnda hänseenden har vissa
svagheter. De finner dock att det kan godtas med några modifikationer.

Den
fjärde ledamoten, regeringsrådet Petrén, synes inte heller finna några
folkrättsliga hinder mot förslaget. Han anser dock att andra vägar än den nu
föreslagna borde övervägas för atl nå det avsedda målet, Petrén lar även upp
frågan om ersättning för föriuster som kan orsakas av lagstiftningens lillämpning.

Jag
anser det inte nödvändigt atl närmare kommentera de synpunkter som
inledningsvis lämnas i lagrådets yttrande. Jag vill endast konstatera alt
lagrådet inte anser lagförslaget strida mot folkrältsliga principer eller
svenska internationella förpliklelser. Vad gäller frågan om svagheter i lagförslaget
vill jag hänvisa lill vad jag har anfört i lagrådsremissen (avsnitt 2,4), Jag
vill särskilt betona vad jag där har sagt om atl de svenska företag del här är
fråga om flr förutsättas handla i enlighet med lagens syfte, Belräffande ersättningsfrågan
hänvisar iag till vad jag har anfört i iagrådsremissen (avsnitt 2.6),

'Beslut
om lagrådsremiss faltal vid regeringssammanträde den 22 februari 1979.

s. 171 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:196 171

Jag
finner inte tillräckliga skäl alt här inta en annan ståndpunkt än den som har
intagils i fråga om sanktionslagen.

Vid
] § erinrar lagrådet om att även kulturell och vetenskaplig liksom humanitär
verksamhet som utgör yrkesmässigt bedriven förvärvsverksamhet är att betrakta
som rörelse. Jag instämmer med lagrådet på denna punkt och vill framhålla atl
ingen form av förvärvsverksamhel skall vara undantagen från
investeringsförbudet. I lagrådsremissen har jag emellertid pekat på att
utanför rörelsebegreppet i allmänhel torde falla verksamhet som bedrivs av bl.
a. ideella organisationer, om verksamheten varken direkt eller indirekt syftar lill
atl ge ekonomisk vinst.

I
fråga om uttrycket "tillskott" i första stycket 2 av denna paragraf
anför lagrådet att del lämpligaste synes vara att låta delta endasi avse sådan
överföring som inle motsvaras av någol vederiag. I den mån penninglån eller
annan kreditgivning skall omfattas av förbudet bör detta enligt lagrådet komma
till uttryck i lagtexten. Jag delar lagrådets uppfattning härvidlag och
föreslår atl lagtexten kompletteras med en regel om förbud mol penninglån och
andra krediter med en löptid över två år.

I
anslutning till reglerna i 2 § om investeringsplan vill jag framhålla att
närmare föreskrifter måste ges för tillämpningen. Även om dessa huvudsakligen
torde bli av verkställighetskaraktär föreslår jag att regeringen genom en
uttrycklig bestämmelse bemyndigas atl meddela närmare föreskrifter. Frågan om
ansvaret för att investeringsplan upprättas bör som jag har utvecklat i
lagrådsremissen följa reglerna om s, k, företagaransvar.

Vad
angår 4 § ifrågasätter lagrådet om regeln att endast juridisk person, som vid
lagens ikraftträdande själv eller genom utländskt dotterföretag driver rörelse
i Sydafrika, skall kunna beviljas dispens är för snäv. Jag delar inte lagrådets
uppfattning på denna punkt. Dock anserjag att dispensregeln täcker del fall då
den juridiska personen har fusionerats.

Beträffande
5 § vill jag framhålla att begreppet "utvidga sin verksamhei" i
första hand avser en volymmässig ökning av omsättningen och en ökning av
antalet anställda. Jag delar emellertid lagrådets uppfattning att av penningvärdets
fall betingade omsättningsökningar inte skall betraktas som utvidgning av
verksamheten.

Lagrådet
ifrågasätter om straffskalan i 6 § första stycket bör mildras. Jag finner
emellertid inle tillräckliga skäl atl härvidlag frångå del remitterade
förslaget.

Jag
godtar den redaktionella jämkning i 7 § som lagrådet har föreslagit,

Petrén
har särskilt tagit upp förverkandereglerna \8 §. Vad han har anfört föranleder
mig inte att föreslå någon ändring i det remitterade förslaget.

Vad
gäller ikraftträdandet anser lagrådet atl liden från lagens utfärdande är för
kort för att de berörda företagen skall hinna förbereda sig för de uppgifter
som läggs på dem. Inte heller kommer de att fl skälig tid atl kunna överväga om
de skall utnyttja reglerna i 5 §, Med anledning härav vill jag framhålla att de
fl företag som i praktiken berörs av lagstiftningen sedan länge varil

s. 172 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:196 172

medvetna
om atl ett förslag med denna innebörd var alt vänta. De bör därför inte enligt
min mening behöva någon ytteriigare tid för att bereda sig inför den nya lagen.

Hemställan

Jag
hemställer att regeringen föreslår riksdagen

atl
antaga det av lagrådet granskade lagförslaget med vidtagna ändringar.

Ärendet
bör behandlas under innevarande riksmöte.

Beslut

Regeringen
ansluter sig lill föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen att aniaga det förslag som föredraganden har lagt
fram.

s. 173 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:196 173

Innehåll

Propositionen.................................................... 1

Propositionens
huvudsakliga innehåll ..................... 1

Propositionens
lagförslag..................................... 2

Utdrag av protokoll vid
regeringssammanträde den 22 februari 1979 5

1
Inledning..................................................... 5

2
Allmän motivering.......................................... 6

2.1 Utgångspunkter..................................... 6

2.1.1
Sydafrika - en unik situation............ 6

2.1.2
Kraven på internationella åtgärder mol
Sydafrika 10

2.1.2.1 Generalförsamlingen............... 10

2.1.2.2 Säkerhetsrådet..................... 11

2.1.2.3 Förslag och resolutioner i FN om slopp för
nyinvesteringar 12

2.1.2.4 Förslag och resolutioner i FN om andra ekonomiska ålgärder 14

2.1.2.5 Åtgärder av enskilda länder...... 15

2.1.2.6 Åtgärder av ideella organisationer 16

2.1.3
Svenska åtgärder mot Sydafrika....... 16

2.1.4
Utländska invesieringar i Sydafrika..... 18

2.2 Förbud
mot invesieringar.......................... 19

2.2.1
Kapitalexporlförbud -
investeringsförbud 19

2.2.2
Effekter i Sydafrika........................ 21

2.2.3
Effekter i Sverige........................... 22

2.2.4
Effekter i tredje land och FN............ 24

2.3
Folkrättsliga överväganden....................... 25

2.4
Förslag till lag om förbud mol
investeringar i Sydafrika och Namibia 30

2.4.1
Allmänt om förbudets omfattning...... 31

2.4.2
Koncernbegreppet.......................... 33

2.4.3
Begreppet "bidra genom handling
eller underiåtenhet" 34

2.4.4
S, k, företagaransvar..................... 36

2.4.5
Strafföestämmelser m, m................. 37

2.4.6
Förverkande................................. 38

2.4.7
Dispens........................................ 38

2.4.8
Investeringsplan, informationslämnande
och sekretess 41

2.5
Ikraftträdande....................................... 42

2.6
Ersättningsfrågan................................... 43

3 Upprättat lagförslag...................................... 43

s. 174 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:196 174

4
Specialmotivering.......................................... 43

5
Hemställan................................................... 50

6
Beslul.......................... ;............................. 50

Bilagor

1,
Sammanfattning av sydafrikautredningens belänkande 51

2,
Sydafrikautredningens förfatiningsförslag........... ... 73

3,
Sammanställning av remissyttranden................. ... 75

4,
Det remitterade lagförslaget............................ .. 150

Utdrag
av lagrådets protokoll den 9 april 1979......... .. 153

Utdrag
av protokoll vid regeringssammanträde den 17 april 1979,,, 170

Doktrin (5)

  1. Wilhelm Stenvall, Upphovsrätt och yttrande- och informationsfrihet vid nyhetsrapportering, SvJT 2021 s. 122, på s. 123 · Fritt tillgänglig
  2. Rolf H. Lindholm, Neutralitet och sanktioner, SvJT 1985 s. 634, på s. 638, 650 · Fritt tillgänglig
  3. ERIK NERP. Extraterritorial Control of Competition under International Law, SvJT 1984 s. 389, på s. 393 · Fritt tillgänglig
  4. Michael Bogdan, Om svensk exekutionsbehörighet, SvJT 1981 s. 401, på s. 405, 406 · Fritt tillgänglig
  5. Lagrådsintryck, SvJT 1980 s. 129, på s. 132 · Fritt tillgänglig

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur Svensk Juristtidnings öppna arkiv. Artiklarna läses hos SvJT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

47 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (33)

33 kopplingar i 15 dokument.

  1. Prop. 1991/92:146 med bemyndigande att avskaffa vissa sanktioner mot Sydafrika, m.m. s. 14 i texten
  2. Prop. 1985/86:52 om förbud mot införsel av jordbruksvaror från Sydafrika, m. m. om s. 43 i texten
  3. Bet. 1984/85:UU6 om förbud mot investeringar i Sydafrika och Namibia (prop. 1984/85:56) s. 21 · s. 32 · s. 51 i texten
  4. Skr. 1984/85:106 1984/85:106 s. 5 om s. 38 i texten
  5. Prop. 1984/85:56 med förslag till lag om förbud mot investeringar i Sydafrika och Namibia s. 29 om s. 29 · s. 40 · s. 109 om s. 43 i texten

Visa alla 15

Doktrin (14)

14 kopplingar i 9 dokument.

  1. Bengtsson, Ersättning vid offentliga ingrepp 2, 1991 s. 191 om s. 43 · s. 192 om s. 22 · s. 192 om s. 162 i texten
  2. Ahlin, Folkrätten i svensk säkerhetspolitik, 1993 s. 189 om s. 28 · s. 404 i texten
  3. SvJT 1985 s. 634 Rolf H. Lindholm, Neutralitet och sanktioner s. 638 · s. 650 i texten
  4. SvJT 1981 s. 401 Michael Bogdan, Om svensk exekutionsbehörighet s. 405 · s. 406 i texten
  5. SvJT 2021 s. 122 Wilhelm Stenvall, Upphovsrätt och yttrande- och informationsfrihet vid nyhetsrapportering s. 123 i texten

Visa alla 9