om ändrade regler för exportkreditgaranti m.m.
31 sidor, varav 30 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 30 av 31 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1978/79:201, om ändrade regler för exportkreditgaranti m.m.
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1978/79:201
Regeringens proposition
1978/79:201
om
ändrade regler för exportkreditgaranti m. m.
beslutad
den 29 mars 1979
Regeringen
föreslår riksdagen atl antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av
regeringsprotokoll.
På
regeringens vägnar
OLA
ULLSTEN
JAN-ERIK
WIKSTRÖM
Propositionens
huvudsakliga innehåll
I
propositionen föreslås alt maximibeloppet för statens betalningsansvar i form
av garanti för exportkredit ökas från 29 000 milj. kr. till 39 000 milj. kr. i fråga
om normalgarantier (n-garantier). Vidare föreslås all nuvarande garantier på
särskilt gynnsamma villkor vid export av betydelse för u-ländernas ekonomiska
utveckling (u-garantier) kompletteras med en ny garanliform för exporiaffärer
med elt särskilt samhällsintresse (s-garantier). För dessa två garantisystem
föreslås etl sammanlagt från högst 11 000 milj. kr. till högst 13 000 milj. kr
utökat statligt betalningsansvar. Vidare föreslås atl s. k. motgarantier skall
kunna ges lill banker och försäkringsbolag för säkerheter som de ställer vid
export.
Slutligen
föreslås vissa justeringar av nuvarande system för investerings-garantier och
en ökning av länderkretsen så atl systemet utvidgas till samma länderkreis som industribiståndsfonden.
Riksdagen 1978/79. 1 saml. Nr 201
Prop.
1978/79:201 2
Utdrag
HANDELSDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid
regeringssammanträde 1979-03-29
Närvarande:
statsministern Ullslen, ordförande, statsråden Sven Romanus, Mundebo, Wikström,
Friggebo, Huss, Rodhe, Hansson, Enlund, Lindahl, Winther, De Geer, Gabriel Romanus,
Tham, Bondestam
Föredragande:
statsrådet Wikström
Proposition
om ändrade regler för exportkreditgaranti tn. m.
1,
Inledning
Exportkreditnämnden
(EKN) har i skrivelse till regeringen den 18 januari 1979 hemställt om en
höjning av maximibeloppet för statens betalningsansvar i form av garanti för
exportkredit från nuvarande 29 000 till 39 000 milj. kr. i fråga om
normalgarantier (n-garantier). För krediter som inle kan komma ifråga för n-garanli
och som är av betydelse för u-ländernas ekonomiska ulveckling eller som avser
exportaffärer med eU särskilt samhällsintresse föreslås etl maximibelopp för
statens betalningsansvar på 13 000 milj. kr. (su-garantier) innefattande även
den nuvarande av riksdagen beviljade ramen för u-garantier pä II 000
milj. kr. (u-garantier).
Vidare
har EKN i skrivelse den 18 januari 1979 lagt fram förslag om bemyndigande för
nämnden atl lämna motgarantier till utställare av säkerhet samt förslag om en
ändring av täckningsgraden vid vissa typer av kreditga-rantigivning. Frågan om
kreditgarantier behandlas även i en inom industridepartementet upprättad
promemoria (Ds I 1978: 39) om Systemleveranser till industri- och anläggningsprojekt.
Efter remiss har yttrande
över EKN:s skrivelser avgivits av bankinspektionen, riksrevisionsverket (RRV),
statskontoret, riksskatteverket (RSV), kommerskollegium (KK),
arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), styrelsen för internationell ulveckling (SIDA),
fullmäktige i Sveriges riksbank, fullmäktige i riksgäldskontorel,
landsorganisationen i Sverige (LO), tjänstemännens centralorganisation (TCO),
Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Sveriges exportråd, Sveriges
industriförbund. Svenska byggnadsenlreprenörförening-en, Sveriges varvinduslriförening,
Sveriges mekanförbund, Sveriges hantverks- och induslriorganisalion -
familjeföretagen (SHIO-familjeförelagen), Svensk induslriförening.
Svenska handelskammarförbundet, Svenska
Prop.
1978/79:201 3
konsultföreningen,
statsföretag AB, Sveriges investeringsbank AB, Svenska bankföreningen, Svenska
sparbanksföreningen och AB Svensk Exportkredit (SEK).
Sveriges
industriförbund. Svenska byggnadsenlreprenörföreningen och Sveriges mekanförbund
har avgivit gemensamt remissvar över EKN:s skrivelser. De kommer
fortsättningsvis att refereras till som Sveriges industriförbund m. fl.
organisationer. Även SAF, Svensk induslriförening. Svenska handelskammarförbundet
och Svenska konsultföreningen har förklarat sig ansluta sig till detta
remissvar.
Efter
remiss har yttrande över den inom industridepartementet upprällade promemorian
avgivits av bankinspektionen, RRV, statskontoret, EKN, KK, AMS, statens
industriverk, styrelsen för teknisk ulveckling (STU), Sveriges exportråd, SEK,
fullmäktige i Sveriges riksbank, fullmäktige i riksgäldskontorel,
ingenjörsvetenskapsakademien (IVA), LO, TCO, SAF, Svenska bankföreningen. Svenska
byggnadsentreprenörföreningen. Svenska handelskammarförbundet. Svenska
konsultföreningen, Sveriges investeringsbanks AB, SHIO-familjeförelagen,
Sveriges industriförbund, Sveriges mekanförbund, statsföretag AB och konsultexportutredningen
(B 1978: 03).
Svenska
arbetsgivareföreningen (SAF) ansluter sig till Sveriges industriförbunds
yttrande.
Även
frågan om etl effektivt svenskt garaniisystem för investeringar i u-länder
behandlas. Förslag till ändringar i systemet har lagts fram av 1971 års industribiståndsutredning
i betänkandet (SOU 1972: 90) Industriulveckling och utvecklingssamarbete.
Yttranden över dessa förslag avgavs av bl. a. AMS, bankinspektionen, EKN,
försäkringsinspektionen, handelskammarnas nämnd, KK, LO, palenlverkel, SIDA, STU,
Svenska bankföreningen, Sveriges exportråd, Sveriges industriförbund och u-landsforskningsutred-ningen.
Investeringsgaranlisystemet har senare diskuterats summariskt i både 1977 års bislåndspolitiska
utredning och 1977 års industribiståndsutredning.
Verksamhelen
vid den nyligen inrättade fonden för industriellt samarbete med u-ländema har
ytterligare aktualiserat en modifikation av systemet och en utbyggnad av länderkretsen
för invesleringsgarantier.
2. Nuvarande ordning
Riksdagen
har senast under 1977/78 års riksmöte bemyndigat regeringen all lämna staisgaranii
för att täcka föriust i samband med export m, m, intill ett belopp av 40 000
milj, kr. Av denna summa har 11 000 milj, kr, reserverats för u-garantier, dvs,
garantier på särskilt gynnsamma villkor vid export av betydelse för u-ländernas
ekonomiska utveckling (prop, 1977/78: 155, NU 1977/78:73, rskr 1977/78:379).
Genom
beslut den 21 december 1978 har regeringen bemyndigat EKN aU
Prop.
1978/79:201 4
bevilja
slalsgarantier för exportkredit intill ett belopp av 35 (X)0 milj. kr. varav 6
000 milj. kr. har reserverats för u -garantier. Hela det belopp som är avsett
för normalgaranlier(n-garanlier) har således ställts till nämndens förfogande.
Av det för u-garantier, dvs. andra garantier än n-garantier, reserverade
beloppet återstår för närvarande 5 000 milj. kr.
EKN:s
beslut om bifall lill en ansökan om exporlkreditgaranti meddelas som regel i
form av garantiulfästelse. Denna är etl erbjudande från nämnden atl utlärda
garanti på i utlastelsen angivna villkor. Utfästelsen kan under vissa
förutsättningar ändras eller återkallas av nämnden. På grundval av utfästelsen
kan sökanden, sedan exportkontrakt har slutits eller export har verkställts,
erhålla en garantiförbindelse, genom vilken nämnden på statens vägnar ikläder
sig garantiansvar.
Enligt
hittillsvarande erfarenheter leder endast en del av EKN:s utfästelser till att
garantiförbindelse utfärdas. Vid beräkning av nämndens garantiåtaganden tas
hänsyn till delta förhållande. Regeringen har sålunda föreskrivit alt
utfästelse om garanti endast skall tas upp till en viss del av det utfästa
beloppet. För närvarande gäller som norm att utfästelse tas upp till 40 % av
sitt belopp.
Riktlinjer
för ell svenskt system för statliga garantier för investeringar i u-länder
angavs i prop, 1968:101 angående långtidsplan för det statliga utvecklingsbiståndet
m, m. Riksdagen godkände de av regeringen förordade riktlinjerna samt medgav,
alt staten intill etl belopp av 400 milj, kr, åtog sig betalningsansvar i form
av garanti för investeringar i u-länder (SU 1968: 128, rskr 1968: 302),
Kungl,
Maj: t utfärdade kungörelse (1968: 447) om statlig garanti för täckning av
förlust i samband med investering i u-land och bemyndigade i ämbetsskrivelse
samma dag exportkredilnämnden alt bevilja investerings-garantier lill del av
riksdagen fastställda maximibeloppet enligl de riktlinjer riksdagen godkänt,
I prop
1968: lOI angavs följande riktlinjer förstatliga garantier för svenska investeringar
i u-länder.
Del
grundläggande syftet med garantierna är att de skall bidra till den ekonomiska
utvecklingen i u-länderna. Den administrerande myndigheten bör ha till uppgift
alt i varje enskilt fall pröva projekten med hänsyn lill deras utvecklingsfrämjande
effekt. Grundläggande för bedömningen bör vara en bekräftelse från värdlandet atl
projektet i fråga betraktas som utvecklingsfrämjande och i överensstämmelse
med landels utvecklingsplan. En förutsättning för statlig garanti bör vara att
det investerande företaget ger de anställda tillfredsställande anställnings-
och arbetsvillkor och visar en positiv inställning till fackföreningsverksamhet
inom företaget i u-landet. Garantiverksamheten bör till en början avse enbart huvudmottagariänderna
för det bilaterala svenska biståndet i konsekvens med den starka betoningen av
de bislåndspolitiska aspekterna för ett svenskl garantisystem. Den administrerande
myndigheten bör dock när vissa erfarenheter av verksamheten
Prop. 1978/79:201 j 5
vunnits
ges möjlighet atl lämna garantier för invesieringar även i andra länder.
Garantierna skall avse endast direkta invesieringar och därmed jämföriiga
transaktioner. De böravse enbart politiska risker(nationaliserings-risk, kalamitetsrisk
och iransfereringsrisk). Investerarens självrisk bör vara lägst 10 % av det vid
varje tidpunkt gällande värdet av investeringen. Garantierna bör meddelas i
form av avtal mellan garantigivaren och garanlitagaren. Den administrerande
myndigheten bör i varje särskilt fall ta ställning lill om avtalet bör omfatla
en uppgjord plan för nedskrivning av den investerade egendomens värde och
därmed garaniibeloppei. Nedskrivningstakten bör i så fall anpassas efter de
för den enskilda investeringen gällande förhållandena. Garantitidens längd bör
inte överstiga 15 år. Undanlagsvis kan tiden utsträckas till högst 20 är.
Myndigheten bör även kunna föreskriva en kortare garantilid, t, ex, fem är, med
möjlighet till föriängning efter omprövning, 1 garanliavialel bör medlas
föreskrifter om regelbundet ålerkommande redovisning och om skyldighet till
samråd med den administrerande myndigheten under garantitiden där sä bedöms
lämpligt.
Med
hänsyn till de krav som ställs på investeringarnas utvecklingsfrämjande effekt
bedömdes det enligl propositionen motiverat att den svenska premienivån ligger
något lägre än genomsnittet för anara nationella investe-ringsgarantisystem.
Premierna borde läcka dels administrationskostnaderna för garantigivningen,dels
en inte oväsentlig del av de risker som är förbundna med investeringarna. Del
bör ankomma på den administrerande myndigheten an fastställa premien. Om
tillräckliga premiemedel inle fanns för att bestrida förluster lorde medel för
deras täckande fö anvisas i samma ordning som när det gäller u-garantier lill
export.
Ärenden
som rör investeringsgaranti skall handläggas av EKN och beredas i samråd med
SIDA,
3.
EKN:s skrivelser om vissa reformer i garantiverksamheten 3.1 Frägan om
affärsmässighet
EKN
konstaterar att kreditgaraniigivningen med början under 1970-talel vuxit mycket
snabbt och hänvisar till vissa riktlinjer departementschefen angett i prop,
1974: 183 om garaniibelopp m, m. Där konstaterade denne aU intäkterna i etl
längre perspektiv skall täcka skadefail och administrationskostnader. Där
konstaterades också atl EKN:s verksamhei däremoi skulle inle dimensioneras med
hänsyn lagen lill väridskriser, för av flera u-länder samtidigt genomförda moralorier
e. d. Nämnden pekar pä att det därvid också gjordes vissa överväganden för risktaganden
utöver de riktlinjer som angetts. Sådana överväganden kan föranledas av sysselsättnings-
eller handelspolitiska eller andra omständigheter, t. ex. ett intresse all
gynna vissa marknader eller stödja speciella svenska exportansirängningar.
Prop.
1978/79:201 6
EKN
säger vidare all del ekonomiska läget i Sverige från 1974 ökat kraven på EKN-garantier.
Industriproduktionens och betalningsbalansens negativa ulveckling har medfört
nya exportansträngningar och därmed nya önskemål om garantier.
Sammanfattningsvis konstaierar EKN att vad gäller n-garantigivningen har de
senaste fem årens utveckling försvagat EKN:s förmåga atl med egna medel
absorbera skadefall. Enligt nämnden förmår den premiehöjning som vidtogs 1977
inte återställa balansen.
EKN
nämner att under senare är, med en allmän utveckling mol mjukare kreditvillkor
vid exportaffärer, har u-garanligivningen kommit att ändra inriktning. Från att
ursprungligen ha varit avsedd som en möjlighet att ge garanti för krediter med
fördelaktigare villkor har den utvecklats lill aU framförallt avse etl allt
högre risktagande.
Garantiförbindelserna och garanliulfästelserna
har nästan femdubblals sedan 1973. Den kraftiga ökningen av åtagandena gäller
såväl n- som u-garantier. Nämnden anger i skrivelse som exempel på verksamhetens
kraftiga volymökning att nya garantiförbindelser kan uppgå till mellan 500 milj.
kr. och 1 000 milj. kr, i månaden jämfört med i genomsnitt l(K)milj, kr. i början
av 1970-talet,
Utvecklingen av garantigivningen
har gått mot en allt större koncentration. Av EKN:s totala åtaganden svarar
idag endast tio länder för ca 60 % och tre till fyra länder för vardera ca 10 %,
En annan tendens är en förskjutning mot svagare länder, Garantigivningen på mer
riskfyllda länder har ökal sin andel av engagemanget från ca 40 % är 1973 till
närmare 70 %. För alt i framliden kunna uppfylla kraven pä affärsmässighet och
öka reserverna mäste EKN troligtvis höja premierna. En utväg all klara detta är
atl i ökad utsträckning endasi göra åtaganden vad gäller export lill mindre
riskfyllda marknader. En annan möjlighet är att EKN inför krav på försäkring av
ett förelags hela export, kallat "whole-turnover Insurance",
I
skrivelsen påpekas att de fl skadefallen under 1960-lalet möjliggjorde för EKN
all bygga upp premiereserver till en relativt rimlig nivå. År 1973 svarade reserverna
för ca 7,5 % av de totala garantiförbindelserna. Den andelen beräknas sjunka till
1,8 96 eller ca 100 milj, kr, under nästa budgetår. Skälen till nedgången under
senare tid är de stora skadefallen pä vissa länder,
1 sin skrivelse lämnar EKN
sin syn på de senaste årens utveckling av det ekonomiska läget i världen.
Nämndens slutsats blir att den oro som hystes under 1974 och 1975 för
omfattande gemensamma skuldkonsolideringar -särskilt genom u-ländernas snabbi
ökande skuldutveckling - inte är lika påfallande längre. Ett generellt ökande
skuldtryck kan dock enligt nämnden öka antalet enskilda skuldkonsolideringar.
Mot bakgrund av atl dels
nämndens verksamhet volymmässigt har ökat mycket kraftigt och kommit atl inriklas
pä länder där riskerna relativt sett är större, dels den positiva utvecklingen
av premiereserver har brutits förklarar nämnden atl det inte är uteslutet all
utbetalningar över statsbudgeten kan komma i fråga relativt snart. Delta sker i
första hand genom ianspräklagande
Prop.
1978/79:201 7
av
den rörliga krediten på 400 milj, kr. hos riksgäldskontoret.
EKN
menar all den internationella konkurrensen i vissa fall har gjort det nödvändigt
all la siörre risker än en försiklig försäkringspolilik borde motivera. Nämnden
pekar också på att statsmakterna i lidigare beslut har gett nämnden riktlinjer
av denna innebörd. Nämndens verksamhei skall emellerlid i princip bedrivas
affärsmässigt, definierat så att intäkter och kostnader på sikt skall
balansera.
Principen
om affärsmässighet bör, framhäller EKN, i första hand gälla den dominerande
formen för garantiförsäkring, nämligen n-garantier. Den reservnivå som EKN bör
hålla inom detta system bör kunna klara rimliga variationer i
skadeutbetalningarna. EKN anger inte själv någon lämplig nivå utan nämner
endast atl för det molsvarande engelska institutet riktmärket är 2,25 % av
ingångna förbindelser.
För
reservuppbyggnaden pekar EKN på följande riktlinjer som bör gälla. Nämnden hänvisartill
etl tidigare riksdagsbeslut (prop. 1974:183)enligl vilket vid riskbedömningen
hänsyn inle skall behöva las till risken för väridskriser eller samtidiga moralorier
i elt stort antal länder. EKN menar att denna naturliga utgångspunkt bör gälla
även framöver. Nämnden uttalar att den inte bör ta större risker i
normalgarantiverksamheten än atl reserverna åtminstone på sikt skall kunna
täcka uppkommande skadefall. Emellertid mäste vid kalkylering av framtida
reserver hänsyn tas till den senare tidens utveckling där skuldkonsolideringar
inträffat betydligt oftare än lidigare. Vissa skuldkonsolideringar kan
sannolikt bli mycket långvariga och oförmånliga, I enstaka fall kan
skuldkonsolideringar t, o, m, utvecklas till en totalförlust.
Viss
mer riskfylld garantiverksamhet utanför n-garaniisyslemet bör enligl EKN kunna
förekomma, dels inom det redan tillämpade u-garantisyslemel, dels inom elt
system för tillgodoseende av särskilda samhällsintressen (s-garantier). För
denna mer riskfyllda garantiverksamhet bör en särskild ram anges. Med hänsyn till
atl EKN i internationella sammanhang har atl redovisa sin totala verksamhet bör
inte, anför nämnden, ramen för särskilt riskfyllda kreditgarantier (su-garantier)
översliga 25 % av den totala ramen.
Vad
gäller den särskilt riskfyllda garantigivningen konstaterar EKN vidare, atl
oberoende av de skäl som ligger lill grund för en garantigivning i ett vissl fall
en risk dock inle synes kunna accepteras om sannolikheten för en beiydande slutlig
förlust är väsentligt större än sannolikheten för att en sådan förlust inle
uppstår,
EKN
förklarar vidare all statsmakterna mot bakgrund av den stora omfattning EKN:s
verksamhet har filt - de samlade förbindelserna kan inom några år komma aU
uppgå lill 30 ä 40 miljarder kr, -oftare än hiuills måste ta ställning till
garantiverksamheten, EKN bör därför årligen redovisa sin verksamhet för
regering och riksdag med angivande av de totala avvägningar nämnden har att
göra. En översikt över väntade intäkter och kostnader fpr
Prop.
1978/79:201 8
kommande
fem- eller tioårsperioder bör också ingå, 1 redovisningen kan vidare anges
angelägenheten av exportsatsningar i förhållande lill statens föriustrisk.
Regering och riksdag fär genom den föreslagna redovisningen också en möjlighet atl
bedöma huruvida den till förfogande stående röriiga krediten är tillfyllest. En
redogörelse kan även kompletteras med en översikt av andra länders exportförsäkringsinstituts
verksamhet,
3.2
Ramen för normal kreditgarantigivning
EKN
lämnar i sin framställning bl, a, följande uppgifter om utfästelser och förbindelser
avseende både n- och u-garantier per den 30 juni åren 1973-78, samt per den 31
december 1978,
Tabell
1
Nämndens
åtaganden (milj, kr,)
U-garantier
30,6 1973
30,6 1974
30.6 1975
30.6 1976
30.6 1977
30.6 1978
31.12 1978
Garanliutfäslelser*
Garantiförbindelser Summa
N-garantier
Garanliutfäslelser* Garantiförbindelser Summa
700 200 900
4900 2300 7200
600
500
1000
6700
3600
10300
700
700
1300
12800
5000
17700
1800 . 900 2600
13900
7600
21400
2500 1600 4100
13700
9100
22800
5000 1800 6600
21800 10900 32700
5000 2000 6900
25500 12000 37500
» tilt 100 % av sitt belopp
Den
ram för n-garanliersom tilldelades EKN genom riksdagens beslut vid riksmötet
1976/77 beräknas inom en snar framtid bli tagen i anspråk. EKN föreslår därför
alt ramen för n-garantigivningen höjs med 10 000 milj. kr. till 39 000 milj.
kr.
3.3
Kreditgarantier vid särskilt samhällsintresse
EKN
konstaterar i sin skrivelse att s. k. u-garantier kan användas i fall då en
rent affärsmässig bedömning av en affär inte skulle motivera alt garanti
medges. Delta är fallet när affären gäller etl u-land samt främjar landets ekonomiska
ulveckling enligt de principer som gäller för svensk biståndspolitik.
EKN
menar emellertid atl det kan finnas även andra skäl atl ge garantier för riskfyllda
affärer. 1 de fall dessa omständigheter har sammanfallit med kriterierna för u-garantierna
har sådana garantier medgivits. Det kan emellertid förekomma fall där
samhällsintresset finns men marknaden inte är ett u-land eller affären inte
avser projekt som har den utvecklingseffeki som krävs för att erhålla en u-garanti.
EKN föreslår därför atl gällande system
Prop.
1978/79:201 9
utvidgas.
En särskild ram bör ställas lill nämndens förfogande för atl efter särskild
prövning kunna lämna garanti för exportaffärer med elt särskilt samhällsintresse
(s-garantier). Denna ram skall komplettera u-garantierna. Ramen, som årligen
bör bestämmas av regering och riksdag, skall kunna utnyttjas för garantigivning
med större risker än under n-garantisystemet. Nämnden föreslår atl ramen för
nästkommande budgetår fastställs till ett belopp av 13 000 milj. kr.,
innefattande den nuvarande av riksdagen beviljade ramen för u-garantier pä 11 000
milj. kr.
3.4 Ändring
av garantiprocentsatsen i vissa fall
EKN
tar i sin andra skrivelse också upp frågan om garantiprocentsatsen för icke-kommersiella
risker vid s. k. bank-till-bankkrediter. Nuvarande regler föreskriver atl garaniiprocentsaisen
på lånedelen kan utgöra 95 % vid bank-till-bankkrediter. Ges däremoi krediter
av säljarens bank till någon annan institution får täckningsgraden endast högst
utgöra 90 %. EKN anför att det ofta kan vara så att en regering, elt
ministerium, exempelvis finansministeriet,ellerett annal molsvarande
regeringsorgan med bankfunktioner, är mottagare av en bank-till-bankkredit.
Den svenske exportörens bank kan med nuvarande regler inte erhålla den högre
procentsatsen. EKN menar att detla försämrar konkurrenskraften på kreditsidan
för den svenske exportören. EKN föreslår därför att nämnden bemyndigas all även
i dessa fall kunna låta garanti täcka 95 % av krediten.
3.5 Motgaranti
till utställare av säkerhet
EKN
föreslår i skrivelsen även all nämnden bemyndigas lämna s. k. motgarantier till
utställare av säkerhet.
EKN anför sålunda att en
ny form av garanti infördes under år 1978. Denna garanti syftade till all läcka
risker vid ställande av säkerhet i samband med export. Detla system (SÄ-garanlier)
skyddar exportören mot föriuster då sådana säkerheter otillböriigt tas i
anspråk av exportörens motpart eller då hinder för medgiven återbetalning av ianspräktagen
säkerhet uppkommit. Del vanliga är emellerlid att en bank, ett försäkringsbolag
eller annan institution utställer säkerheten på uppdrag av exportören. Denna
säkerhetsgivare har vanligtvis omedelbar regressrätt mol exportören. Om
säkerhet tas i anspråk på grund av exportörens underlåtenhet, fel eller
försummelse och exportören samtidigt kommit på obestånd, kan säkerheisgivaren emellerlid
riskera totalförlust. Exportören måste därför i mänga fall lämna säkerheisgivaren
garantier. Detta kan vid stora affärer vara myckel betungande för exportören. EKN
föreslär därför att ett nytt garaniisystem avseende s. k. motgarantier införs.
Dessa skulle lämnas direkt till bank eller försäkringsbolag som för en
exportörs räkning ställt säkerhet till köparens förmån. Enligt EKN skulle denna
garanti omfatta förutom risken på köparen och köparian-
1* Riksdagen 1978/79. I saml. Nr 201
Prop.
1978/79:201 10
det
även risken atl exportören inte fullgör sina åtaganden. Enligt EKN:s förslag
bör motgarantier kunna lämnas vid exportaffärer med etl kontrakts-belopp av
minst 100 milj. kr. med en täckning av högst 95 96. Vid kontraktsbelopp
understigande 100 milj. kr. - dock minst 10 milj. kr. - bör motgarantier kunna
lämnas med en täckning av 50 96. Avstår garantigivaren från att kräva säkerhet
av exportören för självriskandelen skulle vid kontraktsbelopp understigande 100
milj. kr. en täckning upp lill 90 % eller 95 96 kunna lämnas. Minsta beloppet
för garantierna bör enligt förslaget vara 0,5 milj. kr.
EKN
föreslär att möjligheten att ställa motgarantier till en början fär formen av
försöksverksamhet. Möjligen bör också övervägas om regeringen i varje enskilt
fall skall bevilja motgarantier eller om den skall fastställa en särskild ram.
Av
medlemmarna i Bern-unionen, dvs. den internationella sammanslutningen av
kreditinstitut i vissa länder, anger EKN att det f n. endast är Belgien,
Danmark, Nederländerna och Storbritannien som lämnar motgarantier. Enligt del
engelska systemet kan utnyttjandet av regressrätten uppskjutas under vissa
omständigheter såsom exempelvis om förlustorsakerna är att hänföra till
omständigheter utanför exportörens kontroll. Det nederländska institutet har
regressrätt gentemot exportören oberoende av skälet till att säkerheten tagits
i anspråk. Denna ovillkoriiga regressrätt kan under vissa omständigheter
kompenseras genom skadereglering. Det belgiska institutet ersätter
säkerhetsgivaren vid försummelse av exportören, men denne bestrider all
försummelse föreligger. Fastställs slutligen exportörens försummelse kan
regressrätten utnyttjas. Det danska institutet kräver i allmänhet inte särskild
säkerhet utöver regressrätten gentemot exportören.
4.
Industridepartementets promemoria om systemleveranser till industri- och
anläggningsprojekt - frågan om motgarantier
1
promemorian analyseras belydelsen för svensk industri av systemleveranser till
stora industri- och anläggningsprojekt (SA-projekt). Här skall översiktligt
redovisas vissa av förslagen i det avsnitt som behandlar finansiella problem i
samband med SA-projekl.
I promemorian konstateras
att de bankgarantier säljaren regelmässigt har att presentera kan utgöra en
begränsande faktor för förelag inriktade på SA-försäljning. Förelagens
resurseratt ställa säkerheter vid stora projekt kan snabbi komma atl utnyttjas.
Företagen har atl ställa särskild säkerhet - en motgaranti - till
garantigivaren. De loiala förpliktelserna gentemot garantigivaren kan bli
mycket stora och belasta företaget så alt finansiering i övrigt försvåras. Det finns
ell stort behov att förbättra förelagens möjligheler att ställa säkerheter för
garantierna konstateras del i promemorian. Det gäller särskilt för de företag
som kontinueriigt exporterar siörre anläggningar. 1
Prop.
1978/79:201 11
promemorian
påpekas ocksä alt brislen på säkerheter för finansieringen under byggnadstiden
utgör ett hinder för vissa förelag.
Den
stora svårigheten med ställandet av garantier för säljarens ansvar är att få fram
säkerheter för de bankgarantier som ställs. Dä den nuvarande banklagstiftningen
gör det svårt för bankerna atl minska sina krav pä säkerheter bör - föreslås
det i promemorian - en annan institution kunna stå för en del av säkerheterna
för motförbinddser. En sådan kompletterande säkerhet kan ha formen av en motgaranti
till förmån för garantigivaren.
I promemorian anförs att EKN:s
traditionella verksamhetsområde avser täckande av risk vad gäller köparens
betalningsförmåga eller omständigheter i köparlandei. Eftersom en ingående
kreditbedömning av säljaren erfordras föresläs i promemorian som alternativ till
en utbyggnad av EKN att etl särskilt garanliinstitut inrättas. Det nya
institutets huvuduppgift skulle vara att i nära samarbete med bankerna ställa motgarantier
åt exportören. Del nya garantiinsiitutet bör bildas av staten och bankerna gemensaml.
Affärsbankerna bör ha möjlighet atl bidra med en bedömning av förelagen och
riskerna dä ställande av en motgaranti kräver en kreditbedömning av berörda
företag.
Frågan
om motgarantins utformning tas också upp i promemorian. Förutom att exportören
betalar en avgift för den motgaranti som ställs bör också de leverantörer som
utnyttjar garanliinstituteis tjänster ställa upp med en viss solidarisk ansvarsförbindelse.
Vidare föresläs att motgaranti bör ställas med regress mot säljaren. 1 vissa
fall kan det dock komma all finnas fall då åtaganden fär göras ulan regress. Motgarantierna
bör även kunna läcka alla dessa fall exportören ställts inför vid SA-export. Motgarantier
som gäller som säkerhet för säljarens finansiering av ell SA-projekt under
byggnadstiden föresläs i promemorian. Slutligen bör motgarantier även kunna
användas vid leveranser inom landet.
5.
Investeringsgarantier 5.1 Förslag och diskussioner
11971
års industribislåndsulrednings belänkande (SOU 1972:90) Industri-utveckling och
utvecklingssamarbete, föresläs dels en utvidgning av investeringsgaranlisystemet
till alt gälla i princip samtliga u-länder, dels vissa modifikationer och
klarlägganden av gällande regler. Budgetmedel som kunde komma att erfordras för
skaderegleringar överstigande premiemedel föresläs överföras frän
biståndsanslaget till annal anslag. 1 samband därmed föreslås att uppbyggnad av
en premiereserv först borde ske genom engängs-avsätlning av bislåndsmedel.
1977
års industribiståndsutredning föreslär i betänkandet (SOU 1977: 77) Sveriges
utvecklingssamarbete på industriområdet atl en fond för industriellt samarbete
med u-länderna upprättas. Utredningen stöder 1971 års industri-
Prop.
1978/79:201 12
biståndsutrednings
rekommendationer om klargöranden och modifikationer inom ramen för investeringsgaranlisystemet
samt en utvidgning av länderkretsen. Utredningen framhåller att investeringsgaranli
och insats av fonden många gånger kan komma ifråga för samma projekt.
Riksdagen
har beslutat att den föreslagna fonden skall inrättas (prop. 1977/ 78: 135, UU
1978/79: 1, rskr 1978/79: 9).
I
prop. 1977/78: 135 uttalar departementschefen att fondens verksamhei skulle
underlättas om en utvidgning och reform av investeringsgaranlisystemet
genomfördes i den riklning som 1971 års industribiståndsutredning föreslog. BeträfTande
ländervalet anförs i propositionen all de övergripande målen för den svenska
biståndspolitiken bör vara vägledande för utformningen av verksamheten.
Företräde bör ges projekt i de länder med vilka Sverige redan bedriver etl
långsiktigt utvecklingssamarbete. Det är naturligt an fondens verksamhei inte
inriktas på sådana u-länder med vilka industriellt samarbele kunnat etableras
ulan speciella stödåtgärder, såsom de relativt rika u-länderna t. ex. länderna
i Latinamerika och Främre Orienten. 1 den mån verksamhet med fondens medverkan
kommer all bedrivas i länder utanför programlandskreisen,skall endasi sådana
komma ifråga vars ulvecklingspla-nering är förenlig med målsättningen för
svensk biståndspolitik.
5.2
Närmare om 1971 års industribiståndsutrednings förslag
Utredningen
konstaterar alt del svenska investeringsgaranlisystemet, som trädde i kraft år
1968, inle har tillämpats. Enligl utredningen är del svårt att fastställa
vilken betydelse möjligheterna atl fl en garanti har för företagens investeringsbeslut.
Man framhäller emellertid atl även om möjligheten att erhålla investeringsgaranli
bara är en av många faktorer som påverkar etl investeringsbeslut kan den dock i
vissa fall bli tungan på vågen. En garanti kan även bidra till alt sänka
investerarens krav på vinstmarginaler och storieken av vinsthemtagning och öka
hans villighet atl ingå långsikliga engagemang genom reinvestering av
vinstmedel. Tendensen lill nationaliseringar har ökat den vikt investeringsgaranlierna
tillmäts. I andra i-länder går ocksä utvecklingen mol alt allt fler u-landsinvesleringar
garanteras. Utredningen konstaterar atl diskussionerna om ett multilateralt
garantisystem har dragit ut på tiden och det fär bedömas osäkert om etl sådani
system någonsin kommer till stånd. Detla faktum stärker ytteriigare kravet på eU
effektivt fungerande svenskt system.
Ulredningen
har något studerat varför existerande system inte har tillämpats. Det påpekas
all industrin anmält en befarad detaljgranskning av projekten ur utvecklingssynpunkl
såväl vid tidpunkten för ansökan som under garantitidens gång. Vidare uppges
industrin ha visal tveksamhet och olust inför de formella krav på sociala
villkor som uppställts. Man skulle befara att det fordras dels långtgående
utredningar innan garantin beviljas, dels detaljregleringar under garantitiden.
Några väsentliga motsättningar, i
Prop.
1978/79:201 13
frågan
om sakinnehållet i de sociala villkoren har däremot inte framkommit.
Industrin
har vidare framhållit alt gränsen mellan kommersiella och politiska risker ofta
är svår att dra. Det man här närmast tänker på är valulakursändringar. Kravet
på "väsentligt inflytande" såsom fastslaget i ett kundmeddelande från
EKN (nr 51 för år 1969) syns av industrin ha uppfattats så au del garanlisökande
företaget skall äga minst hälften av aktiekapitalet. I vissa fall har man
betecknat detta krav som oklart. Del synes även råda en viss osäkerhet
beträffande innebörd och tolkning av kravet pä nyinvestering.
Det
har redan påpekats att kravet pä atl reinveslerade vinstmedel skulle kunna Iransfereras
lill Sverige är besvärande genom de transfereringshinder som finns i många u-länder.
Vidare uppges viss osäkerhet ha rält beträffande villkor för tillbakadragande
av garantin. Slutligen har man inom industrin reagerat mot den utdragna
förhandlingsproceduren som man förmodat att en ansökan skulle bli föremål för.
Huvudanledningen till all systemet inle utnyttjats torde dock ha varit
begränsningen av länderkretsen. Mindre än 10 96 av alla svenska investeringar i
u-länderna anges ha avsett de akluella länderna under de fem är som föregått ulredningen.
Med
anledning av det ovan anförda anser utredningen aU villkoren för det svenska investeringsgarantisystemel
bör omprövas i två avseenden, nämligen genom klargöranden och modifikationer
av tillämpningsbesiämmelserna inom det nuvarande systemels ram och genom en
vidgning av länderkretsen.
Utredningen
föreslär alt etl villkor för att en investering skall kunna godkännas även
fortsättningsvis bör vara en skriftlig bekräftelse frän värdlandets sida att
projektet betraktas som utvecklingsfrämjande och i överensstämmelse med landets
utvecklingsplan. Den administrerande myndigheten, EKN, bör därför i hög grad
kunna föriita sig pä mottagariandets bedömning men måste även fortsättningsvis
förbehålla sig rätt till granskning av utvecklingseffekten. De krilerier som då
bör uppställas gäller främst ianspräklagande av inhemsk arbetskraft saml
överföring av teknologi. På sikt bör enligt ulredningen investeringen även
resultera i en förstärkning av värdlandels betalningsbalans. Vid bedömningen av
utvecklingseffekien bör hänsyn las lill varje värdlands speciella
förutsättningar. Utredningen understryker atl eu självklart rättssäkerhetskrav
är atl det krav avseende utvecklingseffeki som uppställs vid prövningen av en
garantiansökan inle ändras under garantitidens gång genom atl skilda regeringar
i etl u-land bedömer denna fråga på olika sätl.
Enligt
det nuvarande systemet gäller som krav för investeringsgaranli alt det
investerande förelaget ger de anställda tillfredsställande anställnings- och arbetsvillkor
och visar en positiv inställning till fackföreningsverksamhet inom företaget.
Utredningen finner ingen anledning alt gå ifrån dessa krav. Man betonar emellerlid
att uppfyllandet av de sociala villkoren måste bli
Prop.
1978/79:201 14
beroende
av de praktiska möjligheterna i enskilda länder. Utredningen finner inte
erforderligt au åriigen kontrollera i vad mån garantivillkoren i delta avseende
uppfylls. Beroende på omständigheterna i det enskilda fallet anses det i
stället rimligt med en kontroll vart tredje till femte är. En mer aitinmässig
rapportering, t, ex, i form av insändande av verksamhetsberättelse o, d,, bör
dock enligt utredningen ske åriigen.
Utredningen
ser ingen anledning att ulvidga investeringsgarantin atl gälla annat är rent
politiska risker (nationaliseringsrisk, kalamitetsrisk och transfereringsrisk).
Man konstaterar att nationaliseringsrisken av industrin torde uppfattas som allvariigast.
Eventuell osäkerhet härvidlag borde emellertid enligt utredningen kunna
undanröjas genom en lillräckligt vidsträckt utformning av den riskbeskrivning
som ingår i garanliavialel. Utredningen hänvisar till en riskbeskrivning som
diskuterats inom EKN, och framhåller att denna täcker också åtgärder som har
karaktär av s, k, krypande expropriation,
Ulredningen
anser att som villkor för atl eu indirekt intrång skall ge upphov till ell
garantifall bör gälla att de negativa effekterna består under längre tid, ell är
eller mer.
Utredningen hänvisar lill
kundmeddelandet frän EKN, nr 51 för är 1969, där det fastslås atl garanlitagaren
måste ha ett väsentligt inflytande på företagel i värdlandet. Utredningen
konstaterar att u-länderna under senare år har krävt allt större insyn i och
kontroll av de utländska investeringarna. I allt högre grad krävs också att en
lokal partner, statlig eller privat, skall ingå i projektet. Mot denna bakgmnd
anser utredningen atl man klarare än hittills bör markera alt även minoritetsparlicipationer
bör kunna garanteras. Utredningen anser emellertid inte att kravet på
inflytande helt skall överges utan föreslår all en nedre gräns införes på
exempelvis 20 96.
Utredningen anser att det
klarare än i nuvarande bestämmelser bör utsägas atl invesieringar, som har karaklär
av utvidgning eller komplettering av tidigare verksamhei, bör kunna bli föremål
för garanti om förutsättningarna är uppfyllda. Ulredningen förordar emellerlid
alt kravet pä att reinvestering-arna skall ha gjorts med vinstmedel som fritt
kunnat transfereras bör bibehållas. Vidare bör ett krav vara alt investeringen
leder till en produktionsökning i värdlandet.
Beträffande
garantitiden har ulredningen ingen erinran mot existerande tidsperiod, 15 år,
men föreslår etl alternativ beträffande avskrivning av försäkringsbeloppet
under garantitiden. Det bör t. ex. enligl utredningens uppfattning vara möjligt
all erhålla en garanti på fem år utan alt försäkringsbeloppet skrivs ned under
garantitiden. Utredningen uttalar atl i samband med en föriängning av garantin
en prövning självfallet bör göras i av vad mån villkoren uppfyllts, Mellanalternaliv
bör enligt utredningen också kunna ifrågakomma. Sålunda bör man kunna länka sig
alt en nedtrappning sker först efter elt visst antal är, med en viss
procentsats per år.
Beträffande
tillbakadragande av garanti framhåller ulredningen all garan-
Prop.
1978/79:201 15
lin
inle bör fa dras lillbaka annat än om garanlitagaren uppenbart brutit mot uppställda
garanlivillkor av väsentlig betydelse eller lämnat oriktiga eller vilseledande
uppgifter av betydelse för garantigivningen.
Beträffande
själva proceduren för garantins erhållande anser ulredningen alt vissa
förenklingar skulle kunna genomföras. En sådan vore att del blev möjligl för EKN
att ge förhandsbesked till elt företag att en tilltänkt investering kan komma i
åtnjutande av garanti.
Belydelsen
av de praktiska skäl som angavs i prop. 1968:101 för begränsningen av länderkretsen
anser ulredningen idag har minskat. Ulredningen finner vägande skäl för en uividgning
av investeringsgarantisystemt. Del är, säger man, viktigt atl svenska
internationellt orienterade förelag ges möjlighet att utvecklas på samma
villkor som konkurrerande företag från andra industriländer.
Utredningen
förordar emellerlid att en klar skillnad görs mellan bistånd och kommersiellt
motiverade insalser. Detta kan enligt utredningen ske genom atl ett utvidgat investeringsgarantisystem
beträffande såväl handläggning som medelsanvisning avskiljs frän del
bilaterala biståndsprogrammet. Utredningen föreslär således att investeringsgarantisystemel
utvidgas lill alt, liksom u-garanligivningen, gälla i princip alla u-länder och
alt i fortsättningen de budgetmedel som kan komma att erfordras för
skaderegleringar överstigande tillgängliga premiemedel, anvisas från annal
anslag än biståndsanslaget. En uppbyggnad av premiereserven bör dock enligt
utredningen komma till stånd genom en engångsavsättning från sistnämnda anslag.
6.
Remissyttranden över EKN:s skrivelser om vissa reformer i garantiverksamheten
6.1
Frågan om affärsmässighet, ramen för n-garantier samt ändring av garantiprocentsatsen
Samlliga
remissinstanser tillstyrker EKN:s förslag om affärsmässighet, om en årlig
redovisning av verksamheten, om ökningen av ramen för n-garantier och om en
ändring av täckningsgraden till 95 96 vid bank- lill- bankkrediter i vissa
fall.
RRV
och KK finner det rimligt alt EKN åriigen redovisar sina åtaganden för stalsmakterna
och dä även riskspridningen i givna garantier. Dessa myndigheter understryker
vidare viklen av all exportkreditgaranligivningen inte kommer i konflikt med de
åtaganden Sverige gjort i GATT, EFTA och Sveriges avtal med EG. Det är därför
viktigt att EKN:s premiesalser vid garantigivningen täcker administrationskostnader
och föriuster pä längre sikt.
Fullmäktige
i Sveriges riksbank pekar inledningsvis på atl utvecklingen inom världsekonomin
har ökat förlustriskerna och att förhållandena inom svensk ekonomi har ökal
behovet av exportstöd. Fullmäktige släller sig tveksam till
Prop. 1978/79:201 16
även
en försiklig uppmjukning av affärsmässighetsprincipen. Del kan ifrågasättas om
den svenska ekonomin har någol att vinna på ett långtgående stöd för exportkrediter
som är förenade med slora risker. Om sannolikheten för en beiydande slutlig föriust
inte är väsentligt större utan endast någol större än sannolikheten för alt en
sådan föriust inte uppslår skulle risken tas. Fullmäktige menar att ett sådant
risktagande kan diskuteras inte bara av rent försäkringsmässiga skäl utan också
från mera allmänekonomiska utgångspunkter. Fullmäktige hälsar förslaget om att
EKN:s verksamhei årligen underställs statsmakterna med tillfredsställelse. Med detla
menar fullmäktige finns det också en möjlighet i det interna arbetet i nämnden
atl införa ett vägningssystem som möjliggör en beräkning av
utfallssannolikheten för olika riskengagemang. Fullmäktige efterlyser också en
klarare ansvarsfördelning mellan EKN å ena sidan och regeringen och riksdagen å
den andra.
Fullmäktige
i riksgäldskontorel delar EKN:s uppfattning all premieintäkterna på sikt bör
uppväga de utgifter som föranleds av skadefall och administrationskostnader.
För alt säkerhetsställa affärsmässigheten boren återuppbyggnad av reserven för
n-garantier på sikt komma lill stånd. Fullmäktige finner det oroande om den
rörliga krediten skulle behöva anlitas i siörre omfattning nu när svenskt
näringsliv går mot bättre kapacitetsutnyttjande och lönsamhet. Om en anpassning
av premienivån kräver väsentliga avgiftshöjningar kan tanken om en "whole-turnover"-försäkring
övervägas. Fullmäktige välkomnar också förslaget atl låta riksdagen åriigen ta
ställning till EKN:s verksamhei.
LO framhäller
au Sverige inte bör bidra till alt yiieriigare skärpa den internationella
konkurrensen om atl erbjuda exportförmåner. Vidare kan exportkreditgaranlierna
särskilt om de har subventionsinslag skapa en klyfta mellan vad som är
företagsekonomiskt och vad som är samhällsekonomiskt fördelaktigast. Exporten
kan komma att inriktas pä länder där företagen har lättare att sälja men
samhället tvingas bära siörre risker. Mot denna bakgrund delar LO uppfattningen
att n-garantiverksamheien skall vara självbärande. Någon preciserad norm för
reservernas omfattning bör såsom EKN ocksä framhåller knappast uppställas då
den lätt blir föråldrad.
Sveriges
industriförbund m. fl. organisationer anför atl EKN:s önskemål om ökad
riskspridning lätt kan komma i konflikt med mänga företags önskemål om att få
koncentrera sina exportansträngningar till vissa marknader, där man bedömer försäljningsmöjlighelerna
som goda. Det är bara de största förelagen som har sädana resurser atl de kontinueriigt
kan bearbeta de flesta marknader. En Ökad riskspridning stämmer inte heller med
att exporten till stalshandels- och u-länder av stora projekt blir allt
vanligare. Organisationerna understryker alt ställande av garantier för atl
främja exporten kommer att växa ytterligare under de närmaste åren. Vad
beträffar export av stora anläggningar är EKN:s medverkan i regel en
förutsättning för affärens genomförande. Industriförbundet m, fl, vill också
peka på att premierna för
Prop.
1978/79:201 17
nämndens
garantier måste vara anpassade till vad som gäller i andra jämförbara länder.
Då det ofta kan vara svårt att fullt rättvisande jämföra premiesystemen i olika
länder bör EKN i alla tveksamma fall hellre ta en lägre än en högre premie.
Organisationerna uttrycker en viss tveksamhet till huruvida de icke-affärsmässiga
andelarna av EKN:s verksamhet bör begränsas lill 25 96, Det kan komma att visa
sig att denna omfattning är otillräcklig. Vad gäller att införa en "whole-turnover"-försäkring
vill organisationerna avråda. De menar att det skulle medföra att många företag
tvingas försäkra affärer där enligt företagens uppfattning någon försäkring
inte är motiverad. Organisationerna pekar i detla sammanhang på au ca 25 96 av
den svenska exporten går till dotterbolag utomlands och all över 80 96 av
exporten går lill i-länder, EKN beräknas idag försäkra 4-5 96 av den totala
svenska exporten medan det engelska institutet, som tillämpar "whole-turnover"-principen
för korta affärer, försäkrar 35-40 96,
Organisaiionerna
tillstyrker förslaget om alt höja täckningsgraden vid bank-till-bankkrediter
där mottagande bank är en regering, ett ministerium eller annan motsvarande
organ lill 95 96, Enligt näringslivets önskemål bör täckningen kunna utgöra 100
96, Organisationerna har förståelse för invändningen att med en fullständig
täckningsgrad står exportören och den rådgivande banken ingen självrisk under
kredittiden, Organisaiionerna vill därför föreslå en 95 % -ig täckning under de
två första åren av garantitiden för att därefter höja till 100 96,
Svenska
Bankföreningen understryker vikten av att EKN:s garantipremier inte tillåts fördyra
de svenska priserna så alt dessa förlorar i konkurrenskraft. Även
bankföreningen framhåller att då jämförelser med andra länders premiesäilning
ofta är svår atl göra bör i tveksamma fall premier hellre sällas för lågt än
för högt,
SEK
ställer sig positivt till de riktlinjer för EKN:s verksamhei som nämnden
redogör för i sin skrivelse till regeringen, SEK instämmer i att andelen för icke-affärsmässiga
garantier inte bör överstiga 25 96 av EKN:s verksamhet, SEK finner det också
angelägel att EKN för statsmakterna årligen redovisar sin verksamhet samt
ställer prognoser över kommande 5-eller lO-ärsperioder,
6.2
Kreditgarantier vid särskilt samhällsintresse
Samtliga
remissinstanser tillstyrker EKNis förslag om atl införa elt system för
garantier vid särskilt samhällsintresse.
Fullmäktige
i Sveriges riksbank konstaierar att systemet med s-garantier bör medföra atl
ett färre antal ärenden än lidigare kommer alt behöva hänskjutas till
regeringen.
Fullmäktige
i riksgäldskontorel förutsätter att su-garantier skall tillämpas endasi i
undantagsfall,
SIDA
understrykeratten förutsättning för s-garantier är att projektet ifråga
Prop.
1978/79:201 18
inte
får negativa effekter för mottagarlandet.
LO
menar atl en beiydande försiktighet måste iakttas när man till stöd för svenska
exportintressen frångår principen om affärsmässighet i garantigivningen.
Sveriges
industriförbund m. fl. organisationer pekar på det s. k. solitärpro-blemet.
Denna fråga - möjligheten av att erhålla garantier för stora affärer pä
relativt svaga mark nåder-har det senaste året särskilt aktualiserats genom de samverkansgrupper
som Sveriges exportråd organiserat. Organisaiionerna föreslår att det nya syslemel
med s-garantier kan användas för att lösa delta problem.
7.
Remissyttranden över förslagen om motgarantier
Samtliga
remissinstanser tillstyrker ett införandeav motgarantier. Flertalet remissinstanser
förordar att delta system administreras av EKN.
Svenska
bankföreningen och SEK instämmer i departementspromemorians förslag om all motgarantier
ges för finansiering under byggnads- och tillverkningsiiden. Dessa
remissinstanser menar att ett nytt institut bör inrättas härför då ett sådant
förbättrar möjlighelerna för denna typ av finansiering. De vill också
understryka behovel av att kostnaderna för exportörerna kraftigt reduceras i
förhållande till läget idag.
8.
Remissyttranden över förslagen från 1971 och 1977 års
industri-biståndsutredningar rörande investeringsgarantier
8.1
1971 års utredning
Flertalet
remissinslanser välkomnar förslagen lill modifiering av 1968 års investeringsgarantisystem,
däribland EKN, KK, SIDA, u-landsforskningsut-redningen, Sveriges
industriförbund och Sveriges exportråd. Ingen instans har någon erinran mot en uividgning
av det existerande systemet. Några anser atl förslaget inte är tillräckligt
långtgående och framhåller att systemet bör bli jämförbart med
konkurrentländernas. Många framhåller det önskvärda i etl inle alltför deialjreglerat
system. Den administrativa myndigheten bör il utforma de närmare
garantivillkoren, anser de flesta remissinstanserna.
Vad
beträffar del av utredningen bibehållna kravet på utvecklingseffekler i värdlandet,
anser de flesta atl det bör bibehållas. KK och EKN bl, a, betonar vikten av u-ländernas
egen bedömning av effekterna av en investering.
Ingen
a v de instanser som särskilt behandlat de sociala villkoren motsätter sig att
dessa krav bibehålls. Dock framhållen, e\. EKN all utformningen och tillämpningen
av dessa krav bör grundas på en helhetsbedömning. Exportrådet och
industriförbundet bl, a, framhäller all de sociala villkoren dock bör bedömas
av den administrerande myndigheten från fall till fall.
Prop.
1978/79:201 19
Sveriges
exportråd och Sveriges industriförbund anser atl riskbeskrivningen bör uiformas
så atl den även läcker ålgärder som formellt är generella men som i realiteten
riktar sig mol utländska företag eller vissa länder. De förordar alt det
överlåts ål EKN alt utforma riskbeskrivningen och alt anpassa den till
förhållandena i respektive land.
Vad
angår kravet på väsentligt inflytande i projektet ifråga lillstyrker de remissinslanser
som särskili behandlar denna fråga förslagel om au även minorilelsdelägande
liksom reinvesteringar bör kunna garanteras,
EKN
anser atl nämnden även i fortsättningen bör fl ta ställning till nedtrappningsregeln
i varje särskilt fall. Exportrådet och industriförbundet önskar en föriängning
av garantitiden.
Samtliga
som yttrat sig beträffande tillbakadragande av garanti är av uppfattningen all
sådan inte bör kunna dras tillbaka annat än då garanlitagaren uppenbart brutit
mot ställda garantivillkor.
Remissinstanserna
är genomgående positiva lill huvudförslaget om utvidgning av länderkretsen.
Angående frågan om finansiering är åsikterna mera varierade, EKN delar
uppfattningen om önskvärdheten av en engångsavsättning lill en särskild fond
innan tillräckliga premiemedel influtit. Industriförbundet, exportrådet,
bankföreningen och handelskamrarnas nämnd anser en relativt betydande engångsavsättning
av biståndsanslaget nödvändig samt att eventuella statsmedel därutöver bör gå
över handelsdepartementets budget. LO anser engångsavsättning obehövlig och en
statsgaranti tillräcklig. I vart fall bör eventuella statsmedel för
skadereglering tas från annat anslag än biståndsmedel. SIDA anser all varken en
eventuell engångsavsättning eller framtida budgetmedel för skadereglering skall
las av bislåndsmedel.
Alla
är sålunda ense om atl statsmedel för eventuell skadereglering i framliden ej
längre bör las av biståndsmedel, medan LO och SIDA hävdar all icke heller en engångsavsättning
skall ske av bislåndsmedel.
LO
betonar i sitt remissvar alt en utlandsinvesteringseffekl på sysselsättningen
i Sverige också måste beaktas vid hanteringen av elt utvidgat investeringsgarantisystem.
Gentemot ulredningen hävdar LO att man ej kan ta för givet att ökad u-landsetablering
av svenska företag ocksä främjar den inhemska sysselsättningen. Detta beror
enligt LO helt på etableringens karaktär.
8.2 1977 års utredning
Sveriges
industriförbund m.fl., KF, företagareföreningarnas förbund och fÅTA'tillstyrker
en uividgning av systemet med investeringsskyddsgarantier, medan LO och CUF
avstyrker förslaget. Industriförbundet m. fl. förordar vidare en förenkling av
handläggningen av investeringsgaranlisystemet saml reser invändningar mot
kriterierna för prövningen av utvecklingseffekien.
Prop. 1978/79:201 20
9.
Föredragandens överväganden 9.1 Inledning
För
förelagen har möjligheten atl erhålla exportkreditgarantier kommit alt spela en
allt större roll. Stora projekt såsom leveranser av hela anläggningar har ökal
i betydelse i samma takt som nya marknader vuxit fram särskilt bland u-länderna.
Dessa exportaffärer vilka kännetecknats av bl. a. långa krediter har
accentuerat exportkredilgaranliernas betydelse som konkurrensmedel.
I
många av Sveriges konkurrentländer har myndighelerna utvecklat olika system för
att med statliga krediter och kreditgarantier stödja exportindustrin. Sverige
har anpassat sig till denna ulveckling. Dessa former av exporifrämjande ålgärder
kan emellertid ha en snedvridande effekt på konkurrensen. Ett antal större
industriländer enades därför under år 1978 om vissa riktlinjer för statligt
stöd vid exportkreditgivning. Denna s. k. consen-sus-överenskommelse innebär
bl. a. alt normer har fastställts för kredittider och räntevillkor. Sverige har
inom OECD förklarat sig beretl alt tillämpa dessa regler.
EKN
har till uppgift att inom de av statsmakterna angivna riktlinjerna mot premie
ikläda staten ansvar för au täcka vissa risker för utebliven betalning som kan
uppstå vid export. En garanti från EKN är en väsentlig hjälp vid exportkreditfinansiering.
Nämnden söker successivt anpassa verksamheten till vad som gäller för
motsvarande garantier i andra länder. Nya former av garantier har tillskapats. EKN
har också filt förbättrade möjligheler au tillhandahålla exportkreditgarantier
genom att ramen för verksamheten successivt har vidgats efter beslut vid
riksmötet 1977/78 (prop. 1977/78:155, NU 1977/78:73, rskr 1977/78:379) till 40
000 milj. kr., varav 11 000 milj. kr. reserverats för s. k. u-garantier, dvs.
garantier pä särskilt gynnsamma villkor vid export av betydelse för u-ländernas
ekonomiska ulveckling. Då beslöts också om vissa reformer i exportkredilgarantiverksamhelen.
EKN bemyndigades då alt ställa garanti mot otillböriigt utnyttjande av
säkerhet avseende fullföljande av anbud (s. k. "bid bond") m. m. Då
beslöts även om en utvidgning av riskbeskrivningen i EKN:s villkor så att
skadefall bl. a. pä grund av naturhändelser och andra händelser av force-majeuretyp
skulle kunna omfattas av nämndens garantier. Vidare beslöts en höjning av garaniiprocentsaisen
för bank-till-bankkrediter frän 90 % till normalt 95 96 för icke kommersiella
risker för vissa typer av låntagare.
Dåvarande
chefen för handelsdepartementet uttalade i prop. 1977/78:155 alt EKN i
skrivelse till regeringen den 2 mars 1978 berört frågan om s. k. motgarantier
och anmält att man påbörjat ett utredningsarbete om detta. Föredraganden fann
det positivt alt EKN redan uppmärksammat problemet. Han utgick vidare ifrån all
nämnden skyndsamt skulle redovisa resultatet av sin utredning till regeringen.
Av vad jag lidigare har anfört har framgått atl EKN hemställt om vissa reformer
i garantiverksamheten. Det föresläs en
Prop.
1978/79:201 21
höjning
av ramen för normalgarantier(n-garantier)samt att EKN skall kunna medge garanti
för exportaffärer med särskilt samhällsintresse och garanti vid ställande av säkerhet,
s, k, molgaranli, Slulligen föresläs en utsträckning av garaniiprocentsaisen
för bank-till-bankkrediter att gälla även regeringar eller regeringsorgan med bankfunkiioner.
Jag
behandlar i del följande dels förslagen i EKN:s skrivelser, dels vissa förslag
om ändringar i garantisystemet för investeringar i u-länderna. Jag finner det
angeläget att ändringar vidtas i detta system så att det kan komma till
praktisk användning,
9.2
Frågan om affärsmässighet, ramen för normalkreditgarantigivning samt ändring av
garantiprocentsatsen i vissa fall
EKN framhäller
att garantiförbindelserna och garanliulfästelserna har nästan femdubblals sedan
1973, Den kraftiga ökningen av åtaganden gäller såväl n-som u-garantier. Totalt
uppgicks EKN:s åtaganden den 31 december 1978 till 37 500 milj, kr, för n-garantier
och 6 900 milj, kr, för u-garantier. Jag har här räknat utfästelserna till 100
% av sitt belopp.
EKN
pekar i sin skrivelse på vissa väsentliga tendenser i garantigivningen. Utvecklingen
har gått mol en ökad koncentration. Av nämndens totala åtaganden svarar idag
endast tio länder för ca 60 96 och tre till fyra länder för vardera ca 10 96 avgarantigivningensamtidigtsomengagemanget
inriklas på mer riskfyllda länder,
EKN
anför att den oro för omfattande skuldkonsolideringar som hystes i mitten av 1970-talel
idag inte är lika påfallande som lidigare. Nämnden framhåller dock att u-ländernas
snabba skuldutveckling kan leda till ell växande antal enskilda
skuldkonsolideringar.
De
få skadefallen under 1950 och 1960-talen möjliggjorde för EKN att bygga upp
premiereserven lill en enligl nämnden relativt hög nivå. Sedan 1973 har
reserverna sjunkit och utgör nu ca 250 milj, kr. Skälen lill nedgången är de
stora skadefallen under senare lid, EKN påpekar att det inte kan uteslutas att
utbetalningar över statsbudgeten kan komma alt behöva verkställas i första hand
genom ianspräklagande av den rörliga krediten hos riksgäldskontoret,
EKN
underslryker alt del lill följd av den internationella konkurrensen har varit
nödvändigt att ibland ta siörre risker vid garantigivningen än en försiktig försäkringspolilik
tillåter. Nämnden pekar också pä att riksdagen i tidigare beslut (prop,
1976/77:126) har gett nämnden sådana möjligheter härtill. Att frångå den
grundläggande målsättningen om affärsmässighet skulle emellertid kunna medföra
att EKN:s verksamhet kunde betraktas som exportsubvention.
Principen
om aflarsmässighet bör, anför EKN, i första hand gälla den dominerande formen
för garantiförsäkring, nämligen normalgarantigivning-en (n-garantierna), EKN
anser det dock rimligt att ibland ta siörre risker än
Prop.
1978/79:201 22
affärsmässigheten
tillåter, Detla kan ske som hittills med u-garantier men bör också enligl EKN
kunna ske med garantier vid särskili samhällsintresse (s-garantier). Även för
denna mer riskfyllda garantigivning anser nämnden dock alt statens förlustrisk
i göriigaste mån bör begränsas. Nämnden anser sålunda atl det oberoende av de
skäl som ligger lill grund för garanliprövning synes oriktigt att accepiera en
risk ifall sannolikheten för en betydande slutlig förlust är väsentligt siörre
än sannolikheten för att en sådan förlust inle uppslår. För den mer riskfyllda
garantiverksamheten bör, framhåller EKN, en särskild ram anges. Ramen för
sådana speciella kreditgarantier bör dock enligl EKN inte överstiga 25 96 av
det totala rambelopp som riksdagen ställer till regeringens förfogande.
Jag
delar nämndens uppfattning all u-garantisysiemet bör kompletteras med etl
syslem för garantigivning vid särskilt samhällsintresse. Jag återkommer till
delta i det följande och vill här endasi framhålla att ramen för de mer
riskfyllda garantierna inte bör överstiga 25 96 av den totala ramen för EKN:s verksamhei.
EKN
anger i sin skrivelse de riktlinjer som bör gälla för reservuppbyggnaden.
Riksdagen har redan lidigare beslutat att vid riskbedömningen hänsyn inle skall
behöva tas till risken för världskriser eller samtidiga moralorier i ell stort
antal länder. EKN anför att del inte finns skäl att ändra denna inriktning.
Emellertid måste vid kalkylering av reservuppbyggnaden hänsyn tas till den
senare tidens utveckling där skuldkonsolideringar inträffat betydligt oftare än
lidigare. Dessa har också haft en tendens att bli både långvarigare och ur
nämndens synpunkt oförmånligare. Nämnden bör inte enligt skrivelsen ta större
risker i n-garaniiverksamheten än atl reserverna åtminstone pä sikt skall kunna
täcka uppkommande skadefall. EKN pekar pä tvä utvägar för att i framtiden bygga
upp en nödvändig reserv för aU uppfylla kraven på affärsmässighet. En väg är atl
i ökad utsträckning endast göra åtaganden för export lill mindre riskfyllda
marknader. Mot bakgrund av den internationella handelsutvecklingen och de nya
marknader som svensk exportindustri bör satsa på finner jag denna utväg mindre
fördelaktig. Nämnden anger som en annan utväg en höjning av premierna eller förändringar
i premiesystemet. En möjlighet som nämnden därvid pekar pä är att införa en
försäkring av hela ett förelags export, s. k. global- eller "whole-lurnover"-försäkring.
Med en globalgaranii,
eller "whole turnover"-försäkring, avses atl elt företag försäkrar
all sin export eller bestämda delar av sin export hos garantiinsiitutet och
inte har möjlighet att fl enstaka affärer försäkrade. 1 Sverige har denna
försäkringsform spelat en begränsad roll, trots all vissa förmåner i vad avser
premier och även täckningsgrad har kopplats lill frivilliga globalgarantier. 1
många andra länder är däremot formen obligatorisk vid korta affärer (kredittid
högst ett år). Exportören i ett sådant land har således att välja på all
försäkra all sådan export eller ingen och kan inte som i Sverige välja ut
affärer med de länder eller köpare han önskar försäkra. Sett ur
Prop.
1978/79:201 23
garanliinstituteis
synvinkel ligger den huvudsakliga fördelen med globalgar-aniier iden
riskspridning som uppnäs. Sen uren exportörs synvinkel kan det vara en fördel atl
garantiinsiilutel har större möjlighet alt upprätthålla en mer kontinuerlig garantigivning
även på marknader med problem och alt del även kan hälla en lägre premienivå. Den
lägre genomsnittliga premienivån möjliggörs genom den siörre riskspridning och
den större volym för garantiåtaganden som torde bli resultatet av atl globalgaraniier
införs.
Del
är enligt min mening med hänsyn lill våra internationella åtaganden viktigt alt
exporlkredilgaranliverksamheten bedrivs affärsmässigt. I annal fall skulle vi
kunna komma i konflikt med Sveriges åtaganden i GATT och EFTA samt Sveriges
avtal med EG.
Jag
delar EKN:s uppfattning atl riskerna inom garantigivningen bör fl en bättre
spridning. Det är samtidigt viktigt att den svenska exportindustrin får möjlighet
att arbeta under i stort samma betingelser som andra länders exportörer. Inom n-garanligivningen
bör-såsom EKN föreslagit-verksamheten anpassas så att uppkommande skadefall på
sikt kan beräknas bli täckta av egna successivt uppbyggda reserver.
Premiesättningen bör i sin tur anpassas härtill med beaktande av de jämförelser
som låter sig göras med andra garanliinstitut. EKN bör självfallet kunna pröva
vilka effekter olika premiersystem ger. För s- och u-garantier bör större
risker kunna tas. Dock bör inte enligt min meningen risk kunna accepteras ifall
sannolikheten för en beiydande slutlig förlust är väsentligt större än
sannolikheten för att en sådan förlust inte uppstår.
EKN
framhåller med hänvisning till de ökade engagemangen och riskulvecklingen atl
nämnden årligen bör underställa statsmakterna sin verksamhet för prövning. De
skulle då ta ställning lill verksamhelen och pä basis av nämndens prognoser
oftare än nu kunna göra en regelbundet återkommande bedömning av hur EKN:s
engagemang utvecklar sig. Jag delar nämndens uppfattning att EKN årligen pä
detta sätt bör underställa regering och riksdag sin verksamhet för prövning.
Jag
har fömt redogjort för utvecklingen aV EKN:s åtaganden och förbindelser
avseende både n- och u-garantier. EKN har i sin skrivelse redogjort för del
snabbt växande engagemanget. Vad gäller n-garantier har summan av gällande
garantiförbindelser och garanliutfäslelser vuxit från 8 000 milj. kr. i juli
1973 till dagens ca 39 0(X) milj. kr. Den ram för n-garantier som tilldelades EKN
genom riksdagens beslul vid riksmötet 1976/77 - totalt 29 000 milj, kr, -
beräknas inom en snar framlid bli lagen i anspråk, EKN föreslår därför att
ramen för n-garantigivningen höjs med 10 000 milj, kr, till 39 000 milj, kr, Samlliga
remissinstanser tillstyrker en sådan höjning. Även jag anser att EKN bör ha
möjlighet att möta den ökade efterfrågan på sädana garantier. Jag förordar
därför att rambeloppet höjs med 10 000 milj, kr, till 39 000 milj, kr.
Vid
förra riksmötet beslöt riksdagen (prop, 1977/78:155, NU 1977/78:73, rskr
1977/78:379) om en höjning av högsta tillåtna garantiprocentsats för
Prop. 1978/79:201 24
garanti
avseende bank-till-bankkredit från 90 96 lill 95 96, Garaniiprocentsaisen för bank-lill-köpare
krediter förblev vid 90 96, I många mottagarländer ges krediter av säljarens
bank till någon annan institution än en bank som i del landet har bankfunkiioner
men som alltså inle är en bank, EKN anför alt det ofta kan vara så atl en
regering eller elt ministerium, exempelvis finansministeriet, är mottagare av
en bank-till-bankkredii. Den svenske exportören kan alltså i detta fall inte
erhålla den högre garaniiprocentsaisen. EKN framhåller alt detta försämrar
konkurrenskraften på kreditsidan för den svenske exportören och förslår alt
nämnden bemyndigas att låta garantiprocentsatsen utgöra 95 96 vid
bank-till-bankkredit då mottagaren är regering eller en regeringsorgan med
bankfunktioner.
Samtliga
remissinstanser tillstyrker detla förslag. Det är min uppfattning att den
föreslagna utvidningen av begreppet bank i de berörda garantifallen kommer att
betyda en väsentlig förbättring, Sveriges industriförbund m, fl, organisationer
vill gä längre och menar all garaniiprocentsaisen bör utsträckas till 100 %
eller som ett andra alternativ alt garantiprocentsatsen höjs lill 100 96 efterdet
kredittiden löpt i två år. Jag anser att en höjning lill 100 96 inle bör
genomföras, då det skulle innebära att självriskmomentet hos banken helt
försvinner. En utvidgning av begreppet mottagande bank innebär en väsentlig
förbättring samtidigt som självrisken inte kan anses för betungande. Jag
förordar därför all den maximala garantiprocentsatsen vid bank-lill-bankkredit
för icke-kommersiella risker där mottagande bank är en regering eller ett
regeringsorgan med bankfunktioner höjs till 95 96.
I
sitt remissyttrande förutsätter SEK att bolaget betraktas som bank i
förevarande sammanhang och därmed kan komma i åtnjutande av 95 96 täckning vid
lån lill utländsk bank. Ett sådant belraktelsesätl finner jag rimligt,
9.3
Kreditgarantier vid särskilt samhällsintresse
Jag
har tidigare redogjort för EKN:s syn på risktagandel vad gäller s, k, u-garantier.
För atl kunna ge denna typ av garantier måste speciella krilerier vara
uppfyllda fömlom att mollagariandel skall vara ett u-land. Export-affären skall
även främja landets ekonomiska utveckling enligl de principer som gäller för
svensk biståndspolitik.
Det
har lidigare anförts alt EKN:s engagemang utvecklats mot en ökad koncentration
på vissa länder. Det kan visa sig svårt att med bibehållet krav på
affärsmässighet fonsälla ge garantier på en sådan marknad. EKN framhåller också
att behovel av garantier på marknader och för affärer av mer riskfyllt slag
inte inskränker sig lill u-länder och sädana affärer där utvecklingseffekten är
tillfredsställande belagd. Det kan vidare vara viktigt att kunna stödja projekt
på marknader där svenska produkter vunnit insteg. Vid vissa tillfällen kan
betalningssvaga länder behöva slöd med hänsyn lill den ekonomiska situationen,
då åtgärder föranledda av denna annars skulle
Prop.
1978/79:201 25
kunna
drabba svenska industrisalsningar, EKN skulle även kunna ta en siörre risk om
man härigenom kunde avhjälpa en sysselsättningskris i ett område eller inom en
viss bransch i Sverige,
EKN
föreslår därför att gällande system utvidgas och au en särskild ram ställs till
nämndens förfogande för garantier vid exportaffärer med etl särskilt samhällsintresse
(s-garaniier). Denna ram skall även omfatta u-garantierna. Ramen, som årligen
skall bestämmas av regering och riksdag, skall efter särskild prövning kunna utnytljas
för garantigivning med större risker än under n-garantisyslemet. Nämnden
föreslår att ramen för nästkommande budgetår fastställs till ett belopp av 13
000 milj, kr,, innefattande den ram på 11000 milj, kr, som av riksdagen
tidigare ställts till förfogande för u-garantigivning.
Samtliga remissinstanser
tillstyrker förslaget, SIDA vill dock undersiryka atl införandet av s-garantier
inle flr innebära en minskad villighet att accepiera exportaffärer under u-garantisysiemet.
Även jag förordar alt förslaget genomförs, Enligl min mening skall del nya
garantisystemet inte påverka det fortsatta lämnandet av u-garantier. Jag
delaräven fullmäktiges i Sveriges riksbank uppfattning alt det nya systemet kan
medföra atl ell färre antal ärenden än lidigare kommer alt behöva hänskjutas till
regeringen, Sveriges industriförbund m, fl, organisationer finner det synneriigen
tillfredsställande att EKN nu föreslår införandet av s-garanlier. De menaräven
all det s, k, solitärproblemet - möjligheten av att erhålla garantier för siora
affärer på relativt svaga marknader - blir möjligl att lösa med del nya
systemet.
Jag förordar att en ram på
13 000 milj, kr, ställs till regeringens förfogande för u- och s-garanlier
innefattande även den nuvarande av riksdagen beviljade ramen för u-garantier på
11 000 milj, kr. Det är min uppfattning atl den nya garantiformen bör användas
med en viss försiktighet. Denna s, k, s-garanli skall kunna ges förutom i de
fall som gäller u-garantier då exportaffären är samhällsekonomiskt
betydelsefull, då den ligger i linje med den indusiripolitiska målsättningen
eller då den ger betydelsefulla sysselsättningseffekter i Sverige, Regering
och riksdag kommer genom EKN:s åriiga redovisning att ges möjlighet alt följa
utvecklingen.
Jag
avser att föreslå regeringen alt komplettera EKN:s styrelse för u-garantier så atl
sysselsättnings- och exportintressena där kommer atl företrädas,
9.4
Motgarantier vid exportkreditgivning
EKN
har föreslagit atl nämnden flr rätt atl lämna s, k motgarantier lill utställare
av säkerhet. Under år 1978 infördes en ny form av garanti som syftade till att
täcka risker för otillböriigt utnyttjande av säkerheter som ställs i samband
med export. Dessa garantier, s, k, SÄ-garantier,skyddarexporiören mot föriuster
då sådana säkerheter otillböriigt tas i anspråk av exportörens motpart eller då
hinder för medgiven återbetalning av ianspräktagen säkerhet
Prop.
1978/79:201 26
uppkommit.
Det vanliga är atl en bank, etl försäkringsbolag eller annan institution
utställer säkerheten på uppdrag av exportören. Denne säkerhetsgivare har
vanligtvis omedelbar regressrätt mot exportören. Säkerhetsgivaren löper därför
risken om EKN på grund av exportörens underlåtenhet, fel eller försummelse, inle
utbetalar ersättning för ianspräktagen säkerhet. Exportören måste därför i
många fall lämna säkerhetsgivaren garantier så ätt regressrätten säkras. Då
dessa belastar det exporterande förelagets balansräkning kan utställandet av
säkerheter försämra företagets soliditet så kraftigt atl banken inle är villig
ställa ut ytterligare garantier för nya exporiaffärer,
EKN
föreslår därför att ett nytt garaniisystem avseende motgarantier införs. Dessa
skulle lämnas direkt till bank eller försäkringsbolag som för exportörs räkning
ställt säkerhet till köparens förmån. Denna garanti menar EKN skulle omfatta
förutom risken på köparen och köpariandet även risken atl exportören inle
fullgör sina åtaganden. Avsikten är att EKN skall ha regressrätt mot
exportören,
1 den inom
industridepartementet upprättade promemorian (Ds I 1978:39) tas också upp
tanken på elt system för motgarantier för att underiätla export av
systemleveranser lill industri- och anläggningsprojekl. Förslaget i promemorian
överensstämmer i sina huvuddrag med de förslag som utarbetats av EKN, I
promemorian föreslås dock att elt särskilt institut upprättas för att lämna motgarantier.
Vidare föreslås att motgarantier skall kunna ges för leveranser i Sverige,
Vad gäller den senare
frågan vilt jag framhålla all de lättnader som nyligen föreslagils i kapitaltäckningsreglema
för bankerna och som bl, a, avser bankernas garantiåtganden (prop, 1978/79:190)
bör minska kostnaderna för sådana åtaganden och således fä en sådan effekt som
jag vill uppnå med motgarantier. Med hänsyn härtill har jag efter samråd med
chefen för ekonomidepartementet inte funnil anledning alt lägga fram någol
förslag om motgarantier för projekt i Sverige,
Motgarantier skall enligt EKN:s
förslag kunna lämnas vid exportaflarer med etl konlraktsbelopp av minsl 100
milj, kr, med en täckning av högst 95 96, Vid kontraktsbelopp understigande 100
milj, kr, -dock minst 10 milj, kr, - bör motgarantier kunna lämnas med en
täckning av 50 96, Avslår garantigivaren från att kräva säkerhet av exportören
för självriskandelen skulle vid kontraktsbelopp understigande 100 milj. kr. en
täckning upp till 90 96 eller 95 96 kunna lämnas. Minsta belopp för garantierna
bör enligt förslaget vara 0,5 milj. kr.
Jag delar uppfattningen om
behovel av etl system med motgarantier. Därför föreslår jag att ell sådant
införs i huvudsaklig överensstämmelse med EKN:s förslag. Därvid förordar jag
all för affärer över 10 milj. kr. motgaranti skall kunna ges med en täckning av
högst 95 96 om garantigivaren avstår från att kräva säkerhet av exportören för
självriskandelen. Minsta belopp som skall kunna garanteras bör som EKN
föreslagit vara 0,5 milj. kr.
Vad
gäller koniraklsbeloppets storiek saml täckningsgraden vill jag för
Prop.
1978/79:201 27
egen
del förorda en något mer fiexibel ordning än den EKN föreslagil. EKN bör sålunda
ha möjlighet atl ge garantier med en täckning med upp till 95 96 i de fall då
kontraktsbeloppet något understiger 100 milj. kr. och garantigivaren inte
avslår från all kräva säkerhet av exportören. För affärer av mindre storiek ner
till 10 milj. kr. avser jag föreslå regeringen att göra det möjligl atl i förhållande
till förslaget ytterligare variera täckningsgraden. Det bör ankomma på
regeringen att meddela närmare föreskrifter i dessa frågor. Inte i något fall
skall motgaranti kunna ges för affärer understigande 10 milj. kr. och inte heller
i något fall skall täckningsgraden överstiga 95 96.
Del
är min uppfattning all införandet av ell system med motgarantier ligger väl i
linje med EKN:s verksamhet och jag vill därför i likhet med flertalet
remissinstanser förorda alt EKN bemyndigas atl utfärda motgarantier i enlighet
med förslagel. Jag förutsätter alt EKN normall inte avser att betinga sig
säkerhet för molgaraniin av exportören.
Frågan
om möjlighelerna alt lämna motgarantier redan under byggnads-och
tillverkningstiden kan inle avgöras ulan ytteriigare utredning. Jag avser att
senare föreslå regeringen all tillsätta en utredning för atl skyndsamt pröva denna
fråga med hänsyn tagen bl. a. lill de effekter dessa motgarantier kan fl för
svensk kreditpolitik.
9.5
Investeringsgarantier
1971
års industribiståndsutredning har i sin belänkande (SOU 1972: 90) industriutveckling
och utvecklingssamarbete föreslagit atl nuvarande system för garantier av
investeringar i u-länderna modifieras och klarläggs samt att länderkretsen
utvidgas, 1977 års bislåndspolitiska utredning om Sveriges samarbete med u-länderna,
och 1977 års industribiståndsutredning om Sveriges utvecklingssamarbete på
industriområdet har också i viss utsträckning berört dessa frågor. De togs
även upp i prop, 1977/78:135 om riktlinjer för internationelll
utvecklingssamarbete m, m. Det är med utgångspunkt i detta och i
remissyttrandena över betänkandena som jag föreslår följande ändringar i det
svenska syslemel.
Existerande
system fastställdes för mer än tio år sedan. Sedan dess har slora ekonomiska
och poliliska förändringar skett, i u-länderna själva, i deras inbördes
relationer och i deras relationer med i-länderna. Ell modifierat svenskt system
för invesleringsgarantier bör ta hänsyn lill delta liksom lill existerande garaniisystem
i andra i-länder.
Under
senare år har såväl svenska programländer för bistånd som andra u-länder
framfört önskemål om sådant internationellt samarbete som medför investeringar
av del svenska näringslivet. Svenska förelag, framför allt de små och
medelstora, ställer sig emellertid ofta tveksamma till atl investera i u-länder
då de ekonomiska riskerna bedöms vara avsevärda.
Det
är därför angelägel all vi anstränger oss för att positivt möta u-ländernas
ökande intresse för samarbele på industriområdet. Den svenska
Prop. 1978/79:201 28
sakkunskap
som efterfrågas finns till största delen inom näringslivet. Elt modifierat investeringsgarantisystem
som jag här föreslår torde kunna medverka till atl främja den ekonomiska
utvecklingen i u-länderna.
Härtill
kommer atl den planerade verksamhelen inom den nyligen etablerade fonden för
industriellt samarbete bygger på ett nära samarbete mellan svenska förelag och
fonden. Genom det stöd som fonden kan lämna antas företagen vara beredda all
göra investeringar i u-länder. Etl bättre fungerande investeringsgarantisystem
borde kunna medverka till alt underlätta för fonden att uppnå en aktiv
medverkan från näringslivet.
Jag
anser att ell villkor för alt en investering skall kunna godkännas även fortsättningsvis
bör vara en skriftlig bekräftelse från värdlandels sida att projektet betraktas
som utvecklingsfrämjande och i överensstämmelse med landets utvecklingsplan.
Den administrerande myndigheten EKN bör i hög grad kunna föriita sig på mottagariandets
bedömning men måste även fortsättningsvis förbehålla sig rätt till granskning
av utvecklingseffekien. Denna granskning bör ske i nära samråd med SIDA. De
kriterier som då bör uppställas gäller främst ianspräklagande av arbetskraft i
värdlandet samt överföring av teknologi. På sikt bör investeringen även
resultera i en förstärkning av värdlandets betalningsbalans. Vid bedömingen av utvecklingseffekien
bör stor hänsyn las till varje värdlands speciella förutsättningar. Det bör
vidare vara ett självklart rätissäkerheiskrav att det krav avseende utvecklingeffekt
som uppställs vid prövningen av en garantiansökan inte ändras under
garantitidens gång genom alt skilda regeringar i elt u-land bedömer denna fråga
på olika sätl.
Enligl
det nuvarande syslemel gäller som krav för investeringsgaranli att det
investerande företaget ger de anställda tillfredsställande anställnings- och arbetsvillkor
och visar en positiv inställning lill fackföreningsverksamhet inom företaget.
Jag finner ingen anledning atl gå ifrån dessa krav, men betonar att villkoren
måste bli beroende av förhållandena i de enskilda länderna. Beroende på
omständigheterna i det enskilda fallet bör det vara tillräckligt med kontroll
vart iredje lill femte år.
Jag
ser ingen anledning alt utvidga investeringsgarantin att gälla annat än rent
politiska risker dvs. nationaliseringsrisk, kalamitetsrisk och iransfereringsrisk.
Det bör ankomma på EKN atl genom utformningen av den riskbeskrivning som ingår
i garanliavialel undanröja eventuella oklarheter.
U-länderna
har under senare år krävt allt större insyn i och kontroll av de utländska
investeringarna. 1 allt högre grad krävs också alt en lokal partner, skall ingå
i projektet. Mol denna bakgrund anserjag atl även minoriteisdel-tagande enligt
utredningens förslag bör kunna garanteras.
Utvidgning
eller komplettering av tidigare verksamhei bör kunna bli föremål för garanti oavsell
om en sådan utvidgning eller komplettering finansieras med nytt kapilaltillskoll
eMer med medel som binds i företaget i form av aktiekapital eller på annat
sätt. Kravet på att reinvesieringarna skall
Prop.
1978/79:201 29
ha
gjorts med vinstmedel som fritt kunnat transfereras bör bibehållas. Vidare bör etl
krav vara att investeringen leder till en produktionsökning i värdlandet.
Jag
vill inte föreslå en ändring av nu gällande garantitid, 15 år eller undantagsvis
20 år. Normalt bör garanliavialel omfaila en nedtrappnings-plan. Däremot anserjag
atl möjlighet bör finnas för en kort garantitid ulan föreskrift om nedtrappning
av del garanterade beloppet under garantitiden. I dessa fall bör möjlighet lill
föriängning kunna lämnas.
Belräffande
regler för nedtrappning anserjag att det bör överiämnas åt den administrerande
myndigheten att la ställning lill denna fråga i varje enskilt fall. Garantin
bör inte fl dras lillbaka annat än om garanlitagaren uppenbart brutit mot
uppställda garantivillkor av väsentlig betydelse eller lämnat oriktiga eller
vilseledande uppgifter av betydelse för garantigivningen.
Jag
har tidigare redogjort för gällande procedurer. Beträffande framtida procedur
för garantins erhållande anserjag att EKN efter samråd med SIDA bör kunna ge
förhandsbesked till ett företag att en tilltänkt investering under vissa
angivna förutsättningar kan komma i åtnjutande av garanti.
De
övergripande målen för den svenska biståndspolitiken bör vara vägledande för verksamhelen.
Detla synsätt fär konsekvenser för frågan i vilka länder invesleringsgarantier
kan bli aktuella. Företräde bör ges projekt i de länder med vilka Sverige redan
bedriver ett långsiktigt utvecklingssamarbete. 1977 års industribiståndsutredning
konstaierar vad gäller fondens verksamhet all med de relativt rika u-länderna,
t. ex. i Latinamerika och Främre Orienten, har industriellt samarbele kunnat
etableras utan speciella stödåtgärder. När det gäller utvidgning av investeringsgaranlisystemet
finner jag del på samma sätt naturiigt att systemet endast undantagsvis används
för garantier i dessa u-länder. 1 den mån länder utanför programlandskretsen skulle
bli akluella, skall endast sådana komma i fråga vars utvecklingsplanering är
förenlig med målsättningen för svensk biståndspolitik.
Hittills
har förutsatts att definitiva föriuster skall kunna täckas av medel från bislåndsanslagen.
I fråga om EKN:s garantigivning pä särskilt gynnsamma villkor vid export av
betydelse för u-ländernas ekonomiska ulveckling, de s.k. u-garantierna, gäller
numera (prop. 1977/78:135, UU 1978/79:1, rskr 1978/79:9) alt definitiva
förluster skall belasta sextonde huvudtiteln, oförutsedda utgifter. I samklang
härmed, föreslår jag atl definitiva förluster inom investeringsgarantisystemel
i första hand bör täckas genom premieintäkter, men i sista hand skall kunna
belasta sextonde huvudtiteln, oförutsedda utgifter.
Prop. 1978/79:201 30
10.
Hemställan
Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen atl
1. godkänna de riktlinjer för garantigivning vid
export, som jag har förordal,
2. medge atl staten ålar sig betalningsansvar i form
av staisgaranii för exportkredit till etl bdopp av högst 52 000 000 000 kr.,
varav 13 000 000 000 kr., reserveras för garantigivning på särskilt gynnsamma
villkor vid export av betydelse för u-ländernas ekonomiska utveckling och för garantigivning
vid särskilt samhällsintresse,
3. godkänna de riktlinjer för ändringar i systemet för
garantier av investeringar i u-länder som jag har förordat.
Ärendet
bör behandlas under innevarande riksmöte.
11.
Beslut
Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar alt genom
proposition föreslå riksdagen all aniaga de förslag som föredraganden har lagt
fram.
Prop. 1978/79:201 31
Innehållsförteckning
Proposiiion
...................................................... I
Propositionens
huvudsakliga innehåll ..................... I
Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 29 mars 1979 . . 2
1
Inledning..................................................... 2
2
Nuvarande ordning........................................ 3
3
EKN:s skrivelser om vissa reformer i
garantiverksamheten ... 5
3.1
Frågan om affärsmässighet...................... 5
3.2
Ramen för normal kreditgarantigivning........ 8
3.3
Kreditgarantier vid särskilt
samhällsintresse. 8
3.4
Ändring av garantiprocentsatsen i
vissa fall 9
3.5
Motgaranti till utställare av säkerhet......... 9
4
Industridepartementets promemoria om
systemleveranser till industri- och anläggningsprojekl - frågan om motgarantier.... 10
5
Invesleringsgarantier..................................... 11
5.1
Förslag och diskussioner.......................... 11
5.2
Närmare om 1971 års industribislåndsulrednings
förslag 12
6............................................................... Remissyttranden
över EKN:s skrivelser om vissa reformer i
garantiverksamheten..................................... .... 15
6.1
Frågan om affärsmässighet, ramen för n-garantier
saml ändring av garantiprocentsatsen ......................................................... 15
6.2
Kreditgarantier vid särskilt
samhällsintresse. 17
7
Remissyttranden över förslagen om motgarantier 18
8
Remissyttranden över förslagen från
1971 och 1977 års industri-biståndsutredningar rörande investeringsgarantier..................................... 18
8.1
1971 års utredning................................. 18
8.2
1977 års utredning................................. 19
9 Föredragandens
överväganden........................ 20
9.1
Inledning.............................................. 20
9.2
Frågan om affärsmässighet, ramen för normalkreditgarantigivning
samt ändring av garantiprocentsatsen i vissa
fall...................................................... 21
9.3
Kreditgarantier vid särskilt
samhällsintresse. .... 24
9.4
Motgarantier vid exportkreditgivning.......... .... 25
9.5
Invesleringsgarantier.............................. 27
10 Hemställan.................................................. 30
11 Beslul......................................................... 30
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
14 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (14)
14 kopplingar i 11 dokument.
- Prop. 1986/87:98 om investeringsgarantier s. 2 i texten
- Bet. 1986/87:NU18 om vissa anslag inom utrikesdepartementets område (prop. 1986/87:100 delvis) s. 7 om s. 25 i texten
- Prop. 1986/87:100 med förslag till statsbudget för budgetåret 1987/88 i texten
- Prop. 1983/84:100 med förslag till statsbudget för budgetåret 1984/85 i texten
- Prop. 1982/83:100 med förslag till statsbudget för budgetåret 1983/84 i texten