om utvärdering av kommunindelningsreformen
107 sidor, varav 79 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 79 av 107 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1978/79:61, om utvärdering av kommunindelningsreformen
Dokumentets text
Prop.
1978/79:61
Regeringens proposition
1978/79:61
om
utvärdering av kommunindelningsreformen:
beslutad
den 10 november 1978.
Regeringen
föreslår riksdagen att antaga det förslag som har upptagits i bifogade utdrag
av regeringsprotokoil.
På
regeringens vägnar
OLA
ULLSTEN
BERTIL
HANSSON
Propositionens
huvudsakliga innehåll
I
propositionen föreslås alt 6,1 miljoner kronor anslås för genomförande av ett
forskningsprogram om utvärdering av kommunindelningsreformen. Programmet
omfattar studier av kommunen som självstyrelseorganisalion, som
förvaltningsorganisation och som serviceproducent och enhet för samhällsplanering.
För att belysa de olika frågorna ingår undersökningar om exempelvis
kommuninvånarnas intresse för kommunalpoliliska frågor och den kommunala
självstyrelsens förankring hos medborgarna. 1 forskningsprogrammet behandlas
också den kommunala förvaltningens tillväxt, de förtroendevaldas
arbetsförhållanden och budgetprocessen i kommunerna. Utvärderingen avses också
omfatta undersökningar om planeringsfrågor, investeringsverksamhet,
befolkningsutveckling och servicestandard i olika kommundelar.
Avsikten
är att utvärderingsprogrammet skall vara genomfört den 30 juni 1981.
Kommunaldemokratiska kommittén (Kn 1977:07) avses vara administrativt ansvarig
för utvärderingens genomförande.
1
Riksdagen 1978/79. 1 saml. Nr 61
Prop. 1978/79:61 2
Utdrag
KOMMUNDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid
regeringssammanträde 1978-11-10
Närvarande:
statsministern Ullslen, ordförande, och statsråden Mundebo, Wikström, Friggebo,
Wirtén, Huss, Rodhe, Wahlberg, Hansson, Enlund, Lindahl, Winther, De Geer, Blix,
Cars, Gabriel Romanus, Bondestam.
Föredragande:
statsrådet Hansson
Proposition
om utvärdering av kommunindelningsreformen
1
Inledning
Under
de senaste decennierna har kommunindelningen genomgått stora förändringar. Beslul
om en indelningsreform falladesår 1946(prop. 1946:236, KU 19, rskr 340),
Därigenom minskade antalet kommuner den Ijanuari 1952 från 2 498 till 1037.
Under 1960-lalel beslutade statsmakterna om nya riktlinjer för
kommunindelningen (prop. 1961:180, KU 1962:1, rskr 1962:64). Dessa beslut har
medfört att kommunanlalet i dag uppgår lill 277.
Minskningen
av antalet kommuner och den kommunala verksamhetens uibyggnad har medverkat lill
alt frågor om den kommunala demokratin alltmer uppmärksammats. Statsmaklerna
har vid olika tillfällen vidtagit åtgärder för all stärka medborgarnas inflytande
i kommunerna. Del senaste exemplet utgör 1977 års kommunallagsreform varigenom
den kommunala demokratins arbetsvillkor avsevärt förbättrades (prop.
1975/76:187, KU 1976/77:25, rskr 1976/77:148).
1
november 1977 tillkallades en kommitté (Kn 1977:07) för fortsatt uiredning av
vissa kommunaldemokraiiska frågor. En uppgift för kommittén', som har antagit
namnet kommunaldemokratiska kommittén, har varit atl utarbeta förslag lill hur kommunindelningsreformen
skall utvärderas. I utredningsdirektiven anges atl det skall ankomma på
regeringen atl la ställning till formerna för utvärderingens genomförande (Dir.
1977:96). Kommittén har redovisat sitt uppdrag i delbetänkandet (Ds Kn 1978:5)
'
Direktören Fredrik Lindencrona, ordförande, överförmyndaren Leif .Andersson, ulredningssekreteraren
Lars Eric Ericsson, sakkunnige Gusiaf Jonnergård, kommunalrådet Anita Jonsson,
överförmyndaren Rune Zachrisson och kommunalkonsu-lenien Göran Åstrand.
Prop. 1978/79:61 3
Utvärdering
av kommunindelningsreformen. Förslag lill forskningsprogram.
2 Kommunaldemokratiska
kommitténs förslag till forskningspro
gram
Utvärderingsprogrammet
har utarbetats mot bakgrund av den deball som har förts om den komniunala
självstyrelsen och demokratin framför allt i saniband med 1960-ialets kommunindelningsreform.
Genom lidigare kommunalforskning är enligt kommittén förutsättningarna för en
utvärdering goda jämfört med vad som är vanligt för samhällsreformer av denna storlek.
Utvärderingsprogrammet innebär att intresset i större utsträckning än vid lidigare
undersökningar inriktas på frågor som rör skillnader inom kommunerna i fråga om
möjligheler för medborgardeltagande och lillgång på service.
I betänkandet framhålls atl
en utvärdering måsle omfatta ell stort antal frågor. En någorlunda heltäckande bild
av reformens konsekvenser kan inte erhållas utan all såväl demokratiska som förvaliningsmässiga
aspekter beakias. Mot denna bakgrund har kommittén föreslagil alt utvärderingen
skall sammanfallas i tre delprogram. I dessa avses kommunen behandlas som demokratisk
självstyrelseorganisalion, som förvaltningsorganisation samt som serviceproduceni
och enhet för samhällsplanering.
De olika delprogrammen är
nära knutna lill varandra och föreslås därför bli genomförda i ell sammanhang.
Avsikten är atl ell flertal undersökningar skall genomföras i anslutning lill
1979 års val. För all resultaten skall vara användbara för praktiska överväganden
krävs all projektet genomförs på ganska kort tid. Av den anledningen anser
kommittén att utvärderingsprogrammet bör vara slutfört den 30 juni 1981, dvs.
efter två år från start i full omfattning.
För all
forskningsarbetet skall kunna samordnas i administrativt avseende föreslår
kommittén atl en särskild samordningsgrupp bildas. Kommittén anser det också
önskvärt all en referensgrupp med parlamentarisk sammansättning ges möjligheler
all följa forskningsarbetet. Man anser vidare att kommittén bör fa i uppdrag atl
administrativt ansvara för atl utvärderingen blir genomförd enligt de
riktlinjer som skisseras i programmet. Kostnaderna för forskningsprogrammet har
kommittén beräknat till 6,1 miljoner kronor i 1978 års löneläge och
penningvärde. Kommunaldemokratiska kommitténs delbeiänkande bör fogas lill
protokollet i delta ärende som bilaga.
3 F ö redragandens
ö verv ä ganden
Den
kommunala självstyrelsen är en viktig del av vår demokrati. Genom det siarka
inslaget av förtroendevalda har goda möjligheter skapats för atl upprätthålla
nära kontakter mellan beslutsfattare och enskilda. Kommu-
Prop. 1978/79:61 4
nernas
verksamhei är också av stor betydelse för atl tillgodose medborgarnas behov av
samhällsservice. Nar ökade samhällsåtaganden behövts för alt lösa gemensamma
frågor, har i stor utsträckning de kommunala organens ansvar vidgats. Bakom
denna utveckling ligger uppfattningen all samhällsuppgifterna bör lösas så
nära de berörda människorna som möjligl och alt hänsyn skall kunna las till
skiftande lokala förhållanden. All bevara och bygga ul den komniunala
självstyrelsen är därför ett väsentligt led i arbetet på att fördjupa demokratin.
Kommunindelningsreformen
har på ett avgörande säll förändrat kommunernas roll i samhället. Under de
senaste åren har debatten om kommunsammanläggningarnas konsekvenser varit livlig.
Det är enligt min mening naturligt alt en så omfattande förändring av
samhällsorganisationen inte kan genomföras ulan alt del uppslår
meningsmotsättningar. I flera kommuner har detta kommii lill ullryck genom alt
frågan om en ändrad indelning diskuteras. Framställningar om delning av vissa
kommuner har också gjorts lill regeringen.
Syftet
med indelningsreformen var att ge kommunerna bättre fömtsättningar au la på
sig betydelsefulla samhällsuppgifter. Samtidigt som kommunernas aktiva
medverkan i samhällsverksamheten ökat har minskningen av antalet kommuner
medfört nackdelar för den kommunala demokratin. Genom aU antalet förtroendevalda
har minskat väsentligt har avståndet blivit större mellan de kommunala organen
och de enskilda kommunmedlemmarna. Mol den bakgrunden är det enligt min mening
angeläget att vidta åtgärder för att öka kommuninvånarnas möjligheter till
inflytande och medverkan. Regeringen har därför låtit tillsälta en särskild
kommitté (Kn 1977:07) för fortsatt utredning av vissa kommunaldemokratiska
frågor. Kommittén har i enlighet med sina direktiv utarbetat ett förslag till
program för utvärdering av kommunindelningsreformen. Uppdraget har redovisats i
ett delbeiänkande.
För
egen del anserjag all en utvärdering nu bör göras av kommunindelningsreformens
återverkningar i skilda hänseenden.
För
atl en samlad och allsidig bedömning av reformens för- och nackdelar skall
kunna bli möjlig måsle såväl demokratiska som förvaliningsmässiga aspekter beakias
i utvärderingen. Jag kan därför ansluta mig lill kommitténs förslag om
forskningsprogrammets huvudsakliga inriktning. Det är enligt min mening
väsentligt att en kartläggning och analys görs av den kommunala demokratin och
förvaltningsorganisationen liksom av kommunernas ansvar för samhällsservice och
planering. Det bör därvid vara naturligt att ta till vara erfarenheterna från
de indelningsärenden som nu är aktuella. Jag vill också understryka vikten av
alt nya forskningsuppgifter koncentreras till förhållandena i dagens kommuner.
Vidare är det angeläget att underrepresenterade gruppers problem att delta i kommunalpolitiskt
arbete uppmärksammas. Därigenom kan ett bättre underiag erhållas för beslul om
olika reformer i syfte att öka medborgarnas deltagande i den demokratiska
beslutsprocessen.
Prop.
1978/79:61 5
Den
uppläggning som forskningsprogrammet har erhållit innebär att
undersökningsresultaten skall vara användbara för praktiska överväganden. I likhet
med kommittén anser jag all delta medför alt projekttiden måsle bli begränsad.
Jag ansluter mig till förslaget atl utvärderingen bör vara genomförd den 30
juni 1981.
Kommittén
har även redovisat förslag till en forskningsorganisation. Jag finner också i
denna del förslagen väl avvägda. Ett program av detta slag kräver ett nära
samarbete mellan de olika delprojekten. Det är därför motiverat med en särskild
samordningsgrupp och en referensgrupp med pariamentarisk sammansättning. Det är
vidare enligt min mening lämpligt att kommunaldemokratiska kommittén får det
administrativa ansvaret för forskningsprogrammets genomförande.
Kostnaderna
för projektet har kommittén beräknat till 6,1 miljoner kronor i 1978 års
löneläge och prisnivå. Med hänsyn till forskningsprogrammets omfattning och
betydelse anserjag atl de redovisade kostnadsberäkningarna är rimliga och väl
underbyggda.
Jag
har i detta ärende samrått med chefen för ekonomi- och budgetdepartementen.
4 Hemställan
Med
hänvisning till vad jag anfört i det föregående hemställer jag att regeringen
föreslår riksdagen
att
till Utvärdering av kommunindelningsreformen under femtonde huvudtiteln på
tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1978/79 anvisa ett
reservationsanslag av 6 100 000 kr.
5 Beslut
Regeringen
ansluter sig lill föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen all aniaga det förslag som föredraganden har lagt
fram.
Prop. 1978/79:61 7
Bilaga
Utvärdering av kommunindelningsreformen
Förslag till forskningsprogram
Delbetänkande I av kommunaldemokratiska kommittén
Ds Kn 1978:5
Prop. 1978/79:61 8
Till
statsrådet och chefen för kommundepartementei
Genom
beslut den 4 augusti 1977 bemyndigade regeringen chefen för kommundepartementet
att tillkalla en kommitté med högst sju ledamöter för fortsatt utredning av
vissa kommunaldemokratiska frågor.
Med
stöd av detta bemyndigande tillkallades den 18 november 1977 såsom ledamöier
direktören Fredrik Lindencrona, ordförande, överförmyndaren Leif Andersson,
utredningssekreteraren Lars Eric Ericsson, sakkunnige Gustaf Jonnergård,
kommunalrådet Anita Jonsson, överförmyndaren Rune Zachrisson och
kommunalkonsulenten Göran Åstrand. Såsom sakkunniga förordnades den 6 december
1977 sekreteraren Hans Anderson, Svenska kommunförbundet, departementsrådet Sven-Runo
Bergqvist, sekreteraren Tord Domargård, sekreteraren Olof Jonsson, förste
sekreteraren Urban Karisson, Landstingsförbundet, hovrättsrådet Ulf Lindquist
och departementsrådet Cari-Gunnar Peterson. Som expert förordnades den 10
januari 1978 docenten Bengt Owe Birgersson. Till sekreterare förordnades den 30
december 1977 kanslidirektören Cari-Wedig Geijer.
Kommittén
har antagit namnet kommunaldemokratiska kommiuén.
1
föreliggande delbetänkande lägger kommittén fram förslag till forskningsprogram
för utvärdering av kommunindelningsreformen. Underiaget för kommitténs
ställningstaganden har utarbetats av experten Bengt Owe Birgersson.
Stockholm
i juni 1978
Fredrik
Lindencrona
Leif Andersson Lars Eric Ericsson Gustaf
Jonnergård
Anita
Jonsson Rune Zachrisson Göran Åstrand
/Carl- Wedig Geijer
Prop.
1978/79:61 9
Innehåll
Sammanfattning................................................ Il
1 Bakgrund -
indelningsreformerna m.m................ 13
1.1 Inledning.............................................. ... 13
1.2
Varför kommunal självstyrelse?................. ... 14
1.3
Kommunindelningsreformerna.................... 20
Inledning:
Storkommun- och kommunblocksreformerna 20
Indelningssakkunnigas
överväganden ....... 24
Riksdagsbehandlingen
1962...................... 28
Riksdagsbehandlingen
1969...................... 32
Argument
för och emot kommunblocksreformen 35
1.4 Kommunalforskningsgruppen..................... 40
Inledning............................................. .... 40
1.5 Den
kommunala självstyrelsens värden...... .... 42
Det
materiella värdet.............................. 42
Självständig
åsiktsbildning....................... .... 42
Demokraiiska
teknikvärden....................... .... 42
Effektivitetsvärdena............................... 44
Det
politiska systemet............................ 44
Debatten
om kommunalforskningsgruppens demokrati
modell ................................................ .... 47
2 Kommitténs
överväganden............................. 48
2.1 En
allmän uigångspunki........................... 48
Programmets
huvudsakliga inriktning.......... 50
2.2..................................................... Delprogram
1: Kommunen som demokratisk självstyrel
seorganisalion ...................................... 52
Inledning............................................. 52
Medborgarnas
aktivitet m. m.................... 54
De
politiska partierna............................. .... 55
Folkrörelserna
och intresseorganisationerna .... 57
Massmedia
.......................................... .... 58
Den
kommunala självstyrelsens förankring hos medbor
garna ................................................. .... 59
2.3..................................................... Delprogram
2: Kommunen som förvaltningsorganisa
tion ................................................... .... 60
Inledning
........................................... .... 60
De
förtroendevalda................................ .... 60
Den
kommunala förvaltningsorganisationen .... 62
Den
kommunala budgetprocessen ............ .... 62
2.4 Delprogram
3: Kommunen som serviceproduceni och
enhet
för samhällsplanering..................... .... 63
Kommunen
som serviceproduceni.............. .... 63
Kommunen
som enhet för samhällsplanering .... 64
Prop. 1978/79:61 10
2.5
Sammanfattning av
forskningsprogrammet ... 65
2.6
Synpunkier på forskningsprogrammets
empiriska undersökningar, genomförande m. ni 67
Kommunurval
........................................ ... 67
Delprogram
1: Kommunen som demokratisk självstyrel
seorganisalion ....................... 68
Delprogram
2: Kommunen som förvaltningsorganisation 70
Delprogram 3: Kommunen som serviceproducent och
enhet
för samhällsplanering ... 71
2.7 Forskningsorganisation
och ekonomi m.m..... ... 72
Tidsplan
och forskningsorganisation .......... ... 72
Kostnader............................................. 74
Bilagor
1
Argument för och emot kommunindelningsreformen
78
2
Förteckning över publicerade
forskningsresultat från kommunalforskningsgruppen 82
Prop.
1978/79:61 11
Sammanfattning
Kommunaldemokraiiska
kommiiién harenligi sina direkliv alt lägga fram eu förslag till
forskningsprogram angående kommunindelningsreformens konsekvenser i olika
avseenden för den kommunala självstyrelsen. 1 direktiven anförs att del är
"angelägel atl man nu lär underiag för en .samlad och allsidig bedömning
av (kommunindelnings-)reformens för- och nackdelar genom alt belysa dess
återverkningar i skilda hänseenden, för medborgarinflytande och medborgarkonlroll,
för samhällsplanering, kommunal service och näringsliv, för kommunernas
administration och ekonomi etc". I direktiven ges kommittén i uppdrag atl
under första halvåret 1978 presentera eti program för hur utvärderingen bör gå lill.
Kommittén har därvid alt göra noggranna koslnadsberäkningar för
utvärderingsprogrammet.
Kommitténs förslag till
utvärderingsprogram redovisas i detta delbetänkande. Programmet har utarbetats
mot bakgrund av den debatt som förts om den kommunala självstyrelsen och den
kommunala demokratin framför alli i samband med 1960-ialeis kommunindelningsreform.
Under arbeiets gång har kommittén haft överläggningar med representanter för
den forskargrupp som med stöd av Riksbankens jubileumsfond under åren 1966-1970
genomförde del omfattande kommunalforskningsprojeklet.
Genom
del arbele som kommunalforskningsgmppen genomförde är förutsättningarna för en
utvärdering av indelningsreformen goda jämfört med vad som är vanligt när del
gäller samhällsreformer av denna sioriek. Nya undersökningar i kommunerna är
emellertid nödvändiga. Dessa bör enligt kommitténs mening koncentreras till
förhållandena i dagens kommuner och i siörre utsträckning än de lidigare
undersökningarna inriktas på frågor rörande inomkommunala skillnader i
möjligheterna för medborgardeltagande och tillgång på service m. m. Därigenom
underlättas bedömningen av önskvärda ytterligare reformer av kommunernas
arbetsformer och organisation samt förutsättningarna för och konsekvenserna av
omprövningar i vissa fall av genomförda kommunsammanläggningar.
Som
framgår av direktiven måsle en utvärdering av indelningsreformen omfatta ett slorl
antal frågeställningar. Förutom de kommunaldemokratiska frågorna måste intresse
även ägnas ål ekonomiska och organisatoriska spörsmål. Även förutsättningarna
för den lokala samhällsplaneringen och konsekvenserna för näringslivets och bebyggelsestmkturens
utveckling är väsentliga. Allt della hänger också nära ihop. I debatten kring
indelningsreformen anfördes I. ex. alt del minskade antalet förtroendeuppdrag måsie
vägas mol möjligheterna för kommunerna all bedriva en så omfattande verksamhei
au den bedömdes som väsentlig för medborgarna alt engagera sig i. Siörre
kommunala enheier bedömdes vidare som nödvändiga för att skapa underlag för en
fortsatt uibygnad av den lokala samhällsservicen. Det har i debatten efter reformens
genomförande ifrågasatts inte endast om den
Prop. 1978/79:61 12
kommunala
demokratin försvagats genom reformen utan även om inte antagna
stordriftsfördelar överskattades vid planeringen av reformen. En någoriunda
heltäckande bild av reformens konsekvenser måste sålunda beakta såväl de
demokratiska som de förvaliningsmässiga aspekterna.
Mot
denna bakgrund har utredningen utarbetat ett forskningsprogram som består av
tre delprogram
1) Kommunen som demokratisk självstyrelseorganisation
2) Kommunen som förvaltningsorganisation
3) Kommunen som serviceproduceni och enhet för
samhällsplanering
Eftersom
de olika delprogrammen är nära knutna till varandra bör de genomföras i ett
sammanhang. Under p 1 finns ett flertal undersökningar, bl. a. en medborgarintervjuundersökning
som måste genomföras i anslutning till 1979 års val. Planeringstiden för dessa
undersökningar kräver all programmet i vissa delar startar senast i oktober
1978. I övrigt bör programmet kunna starta successivt under första halvåret
1979. För att undersökningsresultaten skall vara användbara för praktiska
överväganden krävs en begränsad projekttid. Kommittén förordaratt programmet
skall vara slutfört den 30 juni 1981, dvs. efter två år från start i full
omfattning.
Kostnaderna
för programmet är beräknade till ca 6 milj. kr. i 1978 års löneläge och
penningvärde fördelade på tre budgetår enligt nedan.
1978/79
ca 1,4 milj. 1979/80 ca 3,4 milj. 1980/81 ca 1,3 milj.
Prop.
1978/79:61 13
1
Bakgrund - indelningsreformerna m. m. 1.1 Inledning
I kommunaldemokraiiska
kommitténs direktiv (Dir 1977:96) anförs all det är "angeläget all man nu
får underiag fören samlad och allsidig bedömning av (kommunindelnings-)reformens
för- och nackdelar genom aU belysa dess återverkningar i skilda hänseenden, för
medborgarinflytande och medborgarkonlroll, för samhällsplanering, kommunal
service och näringsliv, för kommunernas administration och ekonomi etc".
En av komtnitténs huvuduppgifter är enligt direktiven atl utarbeta förslag till
hur kommunindelningsreformen skall utvärderas. Kommitténs förslag lill program
för utvärderingen bör läggas fram under första halvåret 1978. Kommittén bör
noggrant överväga vilken omfallning utvärderingen bör ha med hänsyn till redan utfört
utrednings- och forskningsarbete, i vilken ulsiräckning den kan begränsas lill
ett urval av kommuner och om den bör genomföras i etapper. Programmet bör
utformas så att man kan utnyttja erfarenheterna från de indelningsärenden som
kan komma att avgöras före 1979 års val och beakta resultatet av det
fortlöpande arbetet med att stärka den kommunala demokratin. Kommittén bör lägga
fram detaljerade förslag lill program för utvärderingen samt göra noggranna
kostnadsberäkningar.
Den
kommunala självstyrelsen är i vårt land äldre än del demokraiiska
styrelseskicket. De värderingar som under olika tider förknippats med
självstyrelsen har utvecklats successivt även om mycket av grundtankarna överievi
den långa utvecklingen från 1860-talels förindustriella situation till 1970-talets
postindustriella demokratiska välfärdssamhälle. Den moderna debatten kring den
kommunala självstyrelsen har intensiflerats sedan 1960.1 anslutning till den
därefter genomförda indelningsreformen har uppstått en bred debatt kring
kommunernas roll i samhällsekonomin, för serviceproduktion och som organ för
folkstyret på lokal nivå. Framför allt har de kommunaldemokratiska frågorna
under senare år intagit en framskjuten plats i debatten. Därvid har
tyngdpunkten delvis lagts på olika aspekier på demokratin.
En
utvärdering av indelningsreformens konsekvenser i olika avseenden bör utgå
ifrån de värderingar som i denna debatt knutits lill systemet med kommunal
självstyrelse. Självfallet är därvid debatten i anslutning lill indelningsreformens
förberedande och genomförande av särskilt stor betydelse. Med hänsyn härtill
görs i betänkandet först en återblick på äldre deball. Därefter redogörs kortfatiai
för diskussionen kring indelningsreformen där argument för och emoi så långt
möjligt kartläggs. Sedan följer en presentation av det omfattande
forskningsprogram, "Kommunal självstyrelse -Kommunal indelning", som
under andra hälften av 1960-talet genomfördes vid de statsvetenskapliga
universitetsinstitutionerna ("kommunalforskningsgruppen").
Betänkandet avslutas med kommitténs förslag lill utvärderingsprogram.
Prop.
1978/79:61 14
1.2 Varför kommunal självstyrelse?
Den moderna självstyrelsen i vårt land sägs i allmänhet ha
sitt ursprung i 1862 års kotiimunalförordningar. Fritz Kaijser har i olika
sammanhang redogjort fördebalten kring 1862 års reformer och den Ibrlsaita
utvecklingen av "komniunalideologin"!. Inom kommunalibrskningsgruppen
gjordes sotn ett led i forskningsplancringen en bred genomgång av den debatt
som förekommit kring självstyrelsen framför allt i offentligt tryck under 20-årsperioden
1945-19652. Av dessa redogörelser framgår all deballen i överraskande stor
utsträckning varit opåverkad av de genomgripande förändringar som inträffat
rörande kommunernas uppgifter och roll i samhällslivet.
Redan från bönan ingick enligt Kaijser tre momenl i självsiyrelseideologin,
dcccniraliseringsiankcn, länken på en iianulig kommunal kompetens saml
föreställningen att självstyrelsen skulle fostra folket till goda medborgare -mcdborgarjösiran.
Dessa idéer förenades vid 1800-lalets mitt med en fjärde, associaiioiislankcn,
enligt vilken den kommunala gemenskapen utgjorde en form av permanent loreningssamverkan.
Av dessa ursprungliga argument för den kommunala självstyrelsen har två
försvunnit ur debatten medan de övriga utvecklats och kan sägas uigöra
grundelement i dagens kommunalideologi.
Kommunerna fick redan från början arbetsuppgifter av i
princip två olika slag- de specialreglerade och de fria på det allmänna kompeiensstadgandel
grundade uppgifierna. Dessa olika frågor ansågs ursprungligen ha olika källor.
De specialreglerade uppgifterna var statliga. Kommunerna ålades att sköta dessa
på uppdrag av statsmaklerna. De uppgifier som kommunema log på sig frivilligt
enligt den allmänna kompetensen var kommunala till sin natur och berörde endast
medborgarna inom det naluriiga område som bildade resp. kommun. Detta synsätt
försvagades successivt och i dag ses arbetsfördelningen mellan staten och
kommunerna i första hand utifrån praktiska bedömningar av var uppgifterna på bästa
sätl kan handläggas. Därvid har två andra moment i resonemanget kring
självstyrelsen -decentraliserings- och folkslyrelsetankarna - fåll ökad tyngd.
Deceniraliseringsvärden
Deceniraliseringsmotivet kan beskrivas som ett generellt förvaltningstek-niski
argument. 1 kommunalforskningsgruppcns genomgång av debatten kring
självstyrelsen framträdde behovet av en flexibel förvaltningsorganisa-
' Kaijser, Frilz,Kommunallagarna I,Siockholm 1959,saml Kaijser,
Fritz,"Alerblick på utvecklingen av Rjrhållandel mellan stal och
kommun" i Förfauningslrågan och del kommunala sambandet (SOU I965:.S4).
-Andersson. Hans G., PM angående värderingarna krmg den
kommunala självstyrelsen. Opubl. stencil 1966.
Prop.
1978/79:61 15
tion
som väsentligt. Med en decentraliserad förvaltning blir det lättare att anpassa
verksamheten till lokala förhållanden. När de behov som verksamheten avser att
lillgodose varierar mellan olika områden framstår en relativt stor
handlingsfrihet för de lokala organen som värdefull och angelägen. Framför allt
brukar framhävas det värdefulla i att kommunerna har frihet på det
organisatoriska och personella området. Därigenom ges utrymme för en fördelning
av resurserna med hänsyn till behov som de lokala organen har lätlast all
sakligt bedöma.
Även
när behoven i siörre utsträckning inte antas variera mellan olika kommuner kan
decentralisering motiveras av verksamhetens art. Det kan t. ex. gälla atl ålgärderna
måste anpassas efter omständigheterna i de enskilda fallen och eventuellt
samordnas med andra åtgärder i det praktiska utförandet för atl en önskad
effekt skall uppnås. Därtill kan nödvändigheten av all snabbi sälta in åtgärder
på ett område kräva att handläggningen av ärendena sker så nära
verkställighetsplanet som möjligt.
I
vissa samnianhang har verksaniheten siälll speciella krav på handläggningen
som motiverat kommunalt huvudmannaskap. Behovet av personkännedom inom den
sociala sektorn kan nämnas som exempel. I olika sammanhang har också betonats
betydelsen av att .samhällsverksamheten åtnjuter allmänhetens förtroende vilket
på vissa särskilt känsliga områden antagits vara beroende av kommunal organisaiion
i allmänhet och föriroen-demannamedverkan i synnerhet. Av praktisk men också av
psykologisk belydelse har korta avstånd lill myndigheterna ansetts vara.
Det gemensamma i dessa
föreställningar synes vara antagandel alt allmänheten hyser siörre förtroende
och är mindre främmande för myndigheter och institutioner som medborgarna har
direkt erfarenhet av eller bekantskap med.
Decentraliseringsvärdena
är inte exklusivt knutna lill ett kommunalt huvudmannaskap. Den kommunikation
mellan centrala och lokala organ som ett centralt beslutsfattande i lokala
frågor kräver medför alllid särskilda kostnader och viss tidsföriusi.
Decentraliserad förvallning innebär generellt ett förenklat och från den
synpunkten mer ekonomiskt förvaltningsförfarande som får vägas mot kraven på
rättssäkerhet och enhetlighet och behovet i övrigi av atl direkt kunna styra
verksamheten från centralt håll. En mer genuint kommunal egenskap är del
däremot all samhället genom atl utnyttja medborgarna i den offentliga
verksamheten till relalivi låga kostnader kan lillgodogöra sig kunskap om
lokala förhållanden, erfarenhet från arbets- och näringsliv osv. Detla har
allmänt ansetts berika förvaltningen och höja dess kompetens.
Demokraiiska
värden
Som
framhållits ingick redan från början i den kommunala ideologin föreställningen
alt en kommunal självstyrelse skulle medverka lill all fostra människorna lill
goda medborgare. Della synsäll var inte demokratiskt ulan
Prop.
1978/79:61 16
tog
i del fördemokraliska samhället närmast fasta på önskemålet alt förankra det
dåvarande samhällsskicket hos medborgama. Med någon förenkling kan kanske sägas
all genom demokratiseringen av den kommunala rösträtten så ändrade detta - i
princip från demokratin åtskilda - värde karaktär. Av medborgarfostran blev
demokratisk skolning. I dag är det många som anser atl systemet med kommunal
självstyrelse medverkar till atl förankra demokratin som sådan hos medborgarna.
Förutom att många människor genom direkl medverkan i det kommunala arbetet får
träning och skolning i offentliga värv bidrar också organisationen lill alt
människorna blir medansvariga och delaktiga i den process som leder fram till
beslut rörande väsentliga delar av samhällsservicen på lokal nivå. Till skolningsargumenten
kan också föras de argument som ofta framförts atl kommunala uppdrag fungerar
som viktiga etapper i en rikspolilisk karriär. Ledande politiker på riksnivå
har i allmänhet en lärolid i kommunfullmäktige och i olika nämnder bakom sig
vid invalet lill riksdagen. Därigenom garanteras också en lokal förankring av
rikspolitiken.
Till
de demokratiska argumenten för självstyrelsen måste också föras föreställningen
att därmed uppnås en bättre överensstämmelse mellan den offentliga verksamheten
och medborgarnas värderingar och intressen. Genom att medborgarna själva
medverkar som beslutsfattare ökar förutsättningarna för atl dessa skall vara åsiktsrepresentaliva
för övriga medborgare. Det ger också större utrymme för påverkan från
medborgarna på de lokala organen. Det är lätt att komma i kontakt med
beslutsfattarna och dessa kan antas vara känsliga för de lokala opinionerna.
Information och kontakter underlättas när avståndet är kort mellan ansvariga beslutsfaiiare
och de medborgare som de är tillsatta alt tjäna. Variationer i krav och
önskemål från medborgarna mellan olika områden kan lättare beaktas i en organisiion
där separata beslul fattas inom begränsade geografiska enheter. De helerogena intressen
som finns inom samhället i stort antas minska inom beslutsterritoriet när
detta är begränsat till lokala områden med större lokal intressegemenskap.
Kraven på den demokratiska beslutsprocessens förmåga atl väga samman olika konflikiande
intressen begränsas helt enkelt när områdena blir mindre och därmed mer intressehomogena.
Man
har också betraktat den spridning av beslutanderätten till lokala organ med
representativt demokratiskt styrelseskick som den kommunala självstyrelsen
innebär som en maktspridning i samhället. Fler fär vara med och fatta beslut om
än av mer begränsad räckvidd. De medborgare som är engagerade i samhällsfrågor flr
större möjligheler all arbeta för sina värderingar. Genom att de valda
representanterna står i ell mera direkt förhållande till övriga medborgare ökar
även de senares möjligheter att, när de i enskilda frågor är engagerade, kunna
arbeta för vissa lösningar genom kontakter och påtryckningar av olika slag. Detla
torde vara särskilt betydelsefullt för de lokala partiorganisationernas
aktivitet och möjligheler aU bevara sin vitalitet.
Prop.
1978/79:61 17
1
debatten har ibland en viss tveksamhet framförts mol en fullt genomförd självstyrelse
även av demokraiiska skäl. Ibland anförs all ett behov kan finnas av
begränsning i friheten ur den synpunkten att en lokal majoritet inte alltid kan
ges rätten all blockera en politik som en majoritet av medborgarna i hela
landet finner angqlägen. En minoritet i en enskild kommun kan uigöra en del av
en majoritet i landet i sin helhet men tvingas se sina krav och önskemål
ouppfyllda pga. den lokala majoritetens (som alltså i ett riksperspektiv utgör
en del av minoriteten) inflylande. Synpunkier av delta slag har i allmänhet
motiverat ett vissl mått av statlig styrning av kommunerna. Frågan är i dag
aktuell t. ex. vad avser utbyggnaden av barnomsorgen. Även på skolans område
har synpunkier av della slag varit av belydelse.
En
annan begränsning som framförts har gällt medborgarnas direkia deltagande i
beslutsfattandet. Enligt huvudlinjen i argumentationen kan sägas atl ju fler
som direkt deltar desto bättre måluppfyllelse vad gäller deltagande, skolning,
förankring osv. Inslag av direktdemokraiisk natur har emellertid kritiserats
från den synpunkten all ett representativt system antas ge ett mer korrekt
uttryck för folkmeningen därigenom att fler medborgares intressen och önskemål
i realiteten fär öva inflytande på besluten än i ett system med direkt
demokrati. 1 det senare fallel anförs att deltagandel blir lågt och bestämt av
tillfälligheter Utvecklingen har också gått mol en successiv avveckling av
kommunalstämmorna. Sedan 1952 har alla kommuner tillämpat ett representativt
syslem.
I debatten har också
ibland närmast som ett demokratiskt argument för större kommunala enheter anförts
att en självstyrelse med riktigt små kommuner kan leda till en tekniskt mindre
effektiv organisation som kräver mer resurser för en viss given verksamhet
vilket kan leda till ett mer begränsat utrymme för övrig verksamhei. Detta kan
i sin tur leda lill att medborgarnas intresse för verksamheten och viljan att
delta minskar.
Sammanfattningsvis kan vad
gäller de demokratiska värdena - liksom beiräffande förvaltningsvärdena -
isoleras ett antal basvärden. Det är det materiella (förmåga att anpassa
verksamheten lill medborgarnas önskemål och krav), det poUtiska (maktspridning,
ökad "frihet" för individerna), det fostrande (medborgarfostran), saml
del förankrande (meddelaklighei och medansvar). De två första värdena kan ses
som allmänt demokraiiska grundvärderingar som anses bättre uppfyllda i ett
system med självständiga kommunala enheter. Som ett komplement till den
centrala demokratin bidrar kommunaldemokratin till uppfyllelsen av dessa
värden. De två senare haren annan karaktär. De är på ett annat sätt förknippade
med den kommunala demokratin som sådan.
I
sin PM rörande debatten kring självstyrelsen redovisar Hans G. Andersson (not
sid. 5) nedanstående förteckning som illustrerar hur de olika värdena enligt
hans uppfattning kan specificeras.
2 Riksdagen 1978/79. 1 saml. Nr 61
opaginerad Kontrollera mot PDF
Deceniraliseringsvärden
A. Flexibilitet
hos den offentliga
sektorn i förhållande lill behoven av
offentliga åtgärder
1) med avseende på generella förändringar, innebärande
utrymme för allmän expansion;
2) med avseende på lokala förändringar, innebärande
utrymme för tillgodoseende av lokalt begränsade behov,
3) med avseende på lokala olikheter, innebärande
utrymme för anpassning lill lokala behov och intressen i vidare mening än
under punkt 2. (Jmf B:l och B:-l).
B. Effektivitet
med avseende på
de särskilda målsättningarna för
verksamheten och/el förbrukningen
av tillgängliga resurser.
1) Lokal fördelning av resurserna med hänsyn till
lokalt skiftande behov av insatser.
2) Samordning av verksamheien på verkslällighelsplanet.
3) Anpassning av ålgärderna lill förhållandena i det
enskilda fallet.
4) Förenklat förvaltningsförfarande:
a) snabbare handläggning av ärendena;
b) minskade kommunikationskostnader inom förvaltningssystemet.
5) Utnyttjande
av medborgama i
den offentliga verksamheien:
a) låga personalkostnader;
b) tillgång till särskild sakkunskap (orts- och personkännedom, erfarenhet
från arbets- och näringsliv m. m.).
Modifieringar och
begränsningar'
I) Bristande vertikal
flexibilitet
-1)
Bristande uppfyllelse av centralt fastställda målsättningar på grund av dåliga
styrningsmöjligheier och minskad handlingsfrihet.
-2)
Bristande likställighet i "kommunal standard".
-3)
Bristande likställighet i rättsfrågor.
-4)
Beroende av enheternas storlek ev. bristande rationaliseringsmöjligheter och
dålig tillgång på specialutbildad expertis.
opaginerad Kontrollera mot PDF
'
Siffrorna i de båda kolumnerna korresponderar inte direkt med varandra.
Oeccnirallseringsvården
C.
Förtroende för förvaltning och förvaltningsorganisation.
1) Medborgarna har
"bekantskap" med förvaltningsapparaten på grund av
förvaltningsenheternas ringa storlek och organisatoriska uppbyggnad.
Demokraiiska
värden
A. Överensstämmelse mellan
den offentliga verksamheien och medborgarnas värderingar och intressen.
1) Medborgarna deltar såsom beslutsfattare i den
lokala samhällsverksamheten.
2) Medborgarintressena representeras i de lokala
samhällsorganen (funktionärernas preferensskalor överenssiämmer i väsentliga
delar med medborgarnas).
3) Utrymme för påverkan från medborgarna på de lokala
organen och stor känslighet hos dessa för opinioner och önskemål inom deras förvaltningsområde.
4) Information och kontakt mellan medborgarna och de
lokala organen genom särskilda institutioner (partierna, pressen).
5) Vidgad rekryteringsbas för de centrala politiska
organen innebär bättre inlresserepresentation på del centrala planet.
Modifieringar
och begränsningar'
-I) Ev. bristande
materiell behovstillfredsställelse.
-I)
Värdeuppfyllelse är också beroende av samhällsorganens tekniska kapacitet.
-2) Risk för blockering
från minoritetsgruppers sida, dels lokalt, dels också utifrån ett centralt
perspektiv.
B. Spridning av makten
över sam-hällsapparaten, minskning av individernas politiska beroende.
1) Decentralisering av
beslutanderätten beträffande lokal samhälls-
-1)
Punkt ] och 2 är möjligen inte fullt förenliga med varandra.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Siffrorna i de båda kolumnerna korresponderar inte direkt
med varandra.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Demokratiska värden
verksamhet
till demokratiskt uppbyggda lokala organ.
2) Ökning av medborgarnas individuella inflytande
genom demokratisk organisaiion i små enheier.
3) Stort antal offentliga poster öppna för
"vanliga" medborgare.
4) Vidgad rekryteringsbas för de centrala politiska
organen innebär mer öppna politiska karriärmöjligheter.
C, Demokratisk
skolning.
1) Utbildning i praktisk förvaltning och politik av
en funktionärskader för rekrytering till centrala politiska organ.
2) Fostran till "demokratiska" attityder
(hänsyn, kompromissvilja, gemenskapskänsla) hos medborgarna i gemen och
särskilt hos den politiska elilen.
D. Förankring
av demokratin i
medborgarnas värderingar.
1) Genom påverkan på värderingarna ("fostran").
2) Genom allmän värdelillfreds-ställelse i materiellt och politiskt hänseende.
3) Ev. i särskild grad genom utrymme för inflytande beträffande samhällsverksamhetens
konkreta detaljer.
Modifleringar och
begränsningar'
-I)
Punkterna 2 och 3 är möjligen inte fullt förenliga.
opaginerad Kontrollera mot PDF
1.3 Kommunindelningsreformerna
Inledning:
Storkommun- och kommunblocksreformerna
Den
statliga förvaltningen hade när 1862 års kommunalförordningar kom lill i
jämförelse med dagens samhällsförvaltning en mycket begränsad omfattning.
Samhällsförvaltningen var starkt centraliserad. De uppgifter som lades på de
nya kommunerna blev inte heller särskilt omfattande. Den
I
Siffrorna i de båda kolumnerna korresponderar inte direkt med varandra.
opaginerad Kontrollera mot PDF
verksamhet
som kommunerna enligt specialförfaltningar ålades att bedriva gällde i första
hand skolan och fattigvården. På ett tredje område -hälsovårdens- föruisatles
visserligen kommunala insatser men det lämnades i stort sett öppet i vilka
former de skulle ske. Kommunerna skapades emellertid i begynnelsen av del skede
i utvecklingen som karaktäriseras av industrialiseringen. De drygt 100 åren
sedan kommunalförordningarnas tillkomst har medfört en omdaning av samhället
utan motsvarighet i historien. Denna utveckling, parad med demokratiseringen av
det politiska livet, ledde till allt siörre krav på samhällets
förvaltningsorganisation. Den av rällstillämpning, försvar och ordningsväsende
präglade offentliga sektorn utvecklades till en organisation för produktion av
samhällsservice. Den offentliga sektom expanderade. Lagstiftning och
organisation förändrade successivt karaktär. För kommunerna ställde denna utveckling
liksom den samtidigt pågående snabba befolkningsomflyttningen allt större krav
både på ekonomiska resurser och på tillgång till kompetenta tjänstemän och
förtroendevalda. Omfattningen av den kommunala verksamheten under perioden 1880-1970
illustreras av figur 1'.
1920 1930 1940 45 50 55 60 65 70
LoganTmisk skala
Tiden f ö re 1945 Arsmedeltal
for de pnmarkommunata
ulgiferna under lemarspenoderna 1876 1880. 1896
1900.
1916 -1920. 1926-1930 och 1936- 1940
Tiden horn 1945 Pnmarkommunala uigifier under 1945.
1950, 1955, 1960, 1965 och 1970
Figur I: Primärkommunala
utgifter
'Figuren är hämtad från WallinG m. fl.. Kommunerna i
förvandling, Stockholm 1973, sid. 42.
Prop. 1978/79:61 22
Det
var mol denna bakgrund som 1952 års s. k. slorkommunreform genomfördes. Antalet
kommuner minskade i samband därmed från ca 2 500 till drygt ell tusental.
Medelfolkmängden i de dåvarande landskommunerna sleg från omkring 1 500 lill
drygt 4 000. De nya kommunerna fick bätire ekonomiska resurser.
Skatteunderlaget - beräknat enligt 1949 års laxering -ökade från i genomsniii
25 000 till 67 000 skattekronor.
Syftei
med storkommunreformen var att skapa kommuner med bälire ekonomiska och
personella fömtsättningar att möta de allt större kraven på kommunala insatser
på olika områden. Utvecklingen under 1950-ialet pekade emellertid på att även
de nybildade kommunerna i många fall uigjorde alltför små enheier som underlag
för den kommunala servicepro-duktionen. Urbaniseringen fortsatte också i en
takt som innebar all de små kommunernas befolkning minskade så att inte mindre
än 348 kommuner -dvs. 43 % av samtliga - vid 1960-talets början underskred den
normalstorlek på 3 000 invånare som storkommunreformens skapare tänkt sig.
Drygt 12 % nådde inte upp lill minimigränsen som satts till 2 000 invånare.
Denna
utveckling föranledde regeringen au under 1959 tillkalla särskilda sakkunniga
för att överväga en ny översyn av den kommunala indelningen. Följande år
utökades antalet ledamöter i utredningen avsevärt varigenom utredningen fick en
parlamentarisk förankring. Utredningen som antog namnet indelningssakkunniga
avgav 1961 sill belänkande "Principer för en ny kommunindelning" (SOU
1961:9). Ulredningen analyserade i belänkandet kommunernas befolkningsmässiga
och ekonomiska utveckling under 1950-talei samt redovisade vad gällde
folkmängden även några prognoser för utvecklingen fram till 1975. Utredningen
gjorde vidare en genomgång av de viktigaste kommunala verksamhetsområdena för atl
belysa utvecklingen och de krav som ur förvaltningsteknisk synvinkel ställdes
på kommunernas resurser. Utredningen kom fram till all någon normalsiorlek för
kommunerna inte kunde fastställas men att en betydande förändring av
indelningen var nödvändig. Utredningen arbetade också fram en modell över hur
landet skulle kunna indelas i ett mer begränsat antal kommuner med vägledning
av den kulturgeografiska teoribildningen rörande de spontana kontaktmönster som
utmärker det moderna samhället. Del väsentligt nya i utredningens förslag var
att kommunema borde organiseras som näringsgeografiskt naluriiga områden.
Tätortskommunerna skulle sammanföras med den omkringliggande glesbygden i
enlighet med den kulturgeografiska centralortsteorin. I den modellindelning av
landet i kommuner som utredningen utarbetade eftersträvades kommuner med en minimifolkmängd
1975 på 8 000 invånare. Ett stort antal kommuner var emellertid avsevärt myckel
större. I storstadsområdena kunde de allmänna principerna inte lillämpas ulan
indelningen fick ske utifrån de speciella förutsättningar som existerade i dessa
områden.
Ulredningen
föreslog att den nya indelningen borde grundas på kommunernas frivilliga
medverkan. Dock borde en indelning i kommunblock
opaginerad Kontrollera mot PDF
genomföras
vilken sedan kunde ligga till grund för fortsatt samverkan mellan kommunerna
syftande lill en sammanslagning.
De
riktlinjer för en översyn av kommunindelningen som uppdragits av indelningssakkunniga
lades lill grund fören proposition (prop. 196l:180)och godtogs i allt väsentligt
av riksdagen. Mot beslutet reserverade sig i konslitulionsutskollet (KU 1962:1)
representanterna för högern och centerpartiet. Därefter vidtog del praktiska
arbetet med atl göra en indelning av landet i kommunblock. Ansvarei för delta
låg hos länsstyrelserna vilka i samarbete med kommunerna utarbetade förslag som
sedan efter i vissa fall ganska betydande förändringar successivt fastställdes
av regeringen under åren 1963-64.
Antalet kommunblock
fastställdes till 282. A v dessa utgjordes 37 av endast en kommun. Folkmängden
i de olika blocken framgår av figur 2. Nära hälften av blocken räknade mellan 7
000 och 15 000 invånare och de övriga återfinns med få undanlag i större
storleksklasser. 27 block fick en folkmängd som understeg 8 000 invånare.
opaginerad Kontrollera mot PDF
38.-' I
Konirfiuner Kommunhiock
Folkm ä ngd under 3 000
opaginerad Kontrollera mot PDF
11211:
3iHr_:
48 be:
21 I
23
15 I
6
2K.mMZ
1__ I LanriskoniiFiune'
Hl SMdnr
I__ I KofiiPTunhlork
3 000 5 000
5 000-7 000
7 000 10 000
10 000 15 000
15 000 20 000
20 000 30 000
30 000 50 000
50 000 75 000
75 000 100000
3 I ö ver 100 000
2
ni4
J60
37 33 36
opaginerad Kontrollera mot PDF
Figur
2 Antal kommuner och kommunblock i olika storleksklasser enligt folkmängden den
I januari 1964.
Källa:
Wallin, G. m. fl., a.a., sid. 26.
I
propositionen 1969:103 lade regeringen fram ell förslag till tidsplan för indelningsreformens
fullföljande. I proposilionen anfördes all intresset föraU fullfölja reformen
blivit allt större bland kommunerna men att del alltjämt fanns åtskilliga
kommuner som intog en avvaktande eller direkt negativ hållning. I flera fall
hade en enda kommun hindrat en sammanläggning som övriga kommuner inom blocket
var överens om. I propositionen anfördes vidare att reformen genom sin
konstruktion fåll en inte avsedd effeki som ledde till ökad ojämlikhet i fråga
om kommunernas förutsättningar att ge sina invånare en god kommunal service.
Medan man i vissa regioner genom sammanläggningar redan nått en ökad
effektivitet i förvaltningen hade man i
Prop. 1978/79:61 24
andra
genom all bibehålla den administrativa indelningen försämrat sina utsikter att
möta de allt snabbare strukturella förändringama i samhället. Dessa
förändringar hade i själva verkei gjort en sådan saniordning av resursema som
kommunsammanläggningarna innebar lill en uppgift som framstod som än mer
angelägen än år 1962.
Konstitutionsutskottet
(KU 1969:24) tillstyrkte propositionens förslag. I en reservalion (fp, m, c)
föreslogs att riksdagen skulle avstyrka förslaget till en tvångsmässig
sammanläggning. Reservanterna pekade bl. a. på att flera grundläggande frågor
rörande den kommunala självstyrelsen då väntade på statsmakternas
ställningstagande. Vad som åsyftades var dels länsdemokra-liutredningens
förslag, dels en samlad översyn av den kommunala demokratin som riksdagen
begärt året innan. Även den forskning kring indelningsreformens verkningar som
pågick inom kommunalforskningsgruppen borde enligt reservanterna avvaktas.
Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets förslag. Indelningsreformen
slutfördes därför i två omgångar och i samband med årsskiftet 1973/74 kan
reformen sägas vara avslutad.
Indelningssakkunnigas
överväganden
Indelningssakkunniga,
som presenterade ett enigt betänkande (SOU 1961:9), gjorde en allmän genomgång
av den kommunala verksamheien inom främst de specialreglerade områdena.
Utredningen diskuierade därefier behovei av en ny kommunindelning och
redovisade en modell för en indelning av landet efter näringsgeografiska
principer.
I
kapitel 7 i belänkandet las upp frågan om en ny kommunindelning var nödvändig
så snart efter 1952 års slorkommunreform. Ulredningen framhöll atl 1952 års
reform visseriigen inneburit den radikala åtgärden att kommunbegreppet skildes
från det traditionsbundna sockenbegreppel föratt anknytas till i många fall
helt nya områden. I övrigt hade dock reformen visal sig vara alltför begränsad.
Nära en tredjedel (ca 31 %) av kommunerna hade redan 1952 ett lägre
befolkningstal än den uppställda kommunstorleken. 1 69 av kommunerna understeg
befolkningsmängden t. o. m. den minimigräns på 2 000 invånare som fastställls.
Utredningen pekade också på den fortsätla befolkningsomflyttningen från
landsbygden till tätorterna och beräknade att 40 % av kommunema skulle komma atl
ha ett befolkningstal år 1975 som understeg normalstorleken. Enligt utredningen
pekade även skatteunderiagets utveckling på samma ogynnsamma tendens. Det
fanns enligt utredningen en påtaglig risk för att en eftersläpning i kommunal
standard skulle uppslå i de mindre kommunerna, vilket i sin tur skulle ytteriigare
påskynda dessa kommuners tillbakagång.
Utredningen
anförde också att utvecklingen i fråga om kommunernas uppgifter gått därhän att
de målsättningar beträffande befolkningstal och skattekraft som uppställdes
1952 inte längre motsvarade vad som på flera förvaltningsområden erfordrades föratt
verksamheten skulle kunna bedrivas
Prop.
1978/79:61 25
på
ett effektivt, ekonomiskt och ur andra synpunkier lämpligt sätl. Denna slutsats
grundade sig på den nämnda genomgången av de kommunala verksamhetsområdena. I
fråga om skolväsendet anförde ulredningen att främst enhelsskolans genomförande
ställde hell andra organisatoriska krav än vad som tidigare gälll på della
område. För all del skulle vara möjligl för kommunerna alt själva svara för ett
fullt utbyggi högstadium krävdes enligt utredningens beräkningar ett
elevunderlag på ca 75 barn per årskurs vilket motsvarade ett befolkningstal på
6 500-7 500 invånare. Av pedagogiska och administrativa skäl var dock ett
befolkningstal på mellan 7 500 och 8 500 invånare att rekommendera. Även från
ekonomiska synpunkter fanns stora fördelar att vinna med större skolor. Såväl
investerings- som driftkostnader blev enligt beräkningarna lägre vid större
skolenheter. Detla bedömde utredningen vara av stor vikt eftersom mellan 35 och
40 % av kommunerns ulgifter togs i anspråk för undervisningsändamål.
Inom socialvården krävdes
del enligt utredningen väsentligt större kunskaper än tidigare. Lagstiftningen
täckte allt vidsträcktare områden och blev därmed allt svårare all behärska.
Kraven på mer djupgående utredningar och noggranna överväganden pekade på ett
ökat behov av specialutbildade tjänstemän på socialvårdens område. Det var
önskvärt atl kommunema hade den storleken alt de vid sidan av en kommunalkamrer
kunde fullt sysselsätta en särskild socialvårdstjänsteman. Om en kommun på egen
hand skulle kunna lösa sin ålderdomshemsfråga på mest ekonomiska och samiidigi
ur vårdsynpunkt lämpligaste säll borde kommunen ha minsl 5 000-6(X)0 invånare.
Vad gällde socialvården anförde utredningen också all det var väsentligt all ha
tillgång lill lämpliga personer, som var villiga atl delta i och leda
nämndernas arbete. Del borde enligt utredningen inte vara några svårigheter att
ens i relalivi stora kommuner få erforderlig personkännedom företrädd i
nämnderna. Ur den hjälpbehövandes synpunki kunde dessulom ett vissl
anonymitetsskydd anses berättigat.
Beträffande hälsovården
pekade utredningen på behovei av samarbete mellan hälsovårdsnämnden och ijänsteläkaren.
Därför borde en tjänsteläkare finnas stationerad i varje kommun, något som
krävde en befolkning på ca 4 000 personer. I siörre kommuner skulle möjlighet
finnas att inom kommunens gränser organisera provinsialläkardistrikt med två-
eller flerlä-karstalioner, en organisationsform som enligi utredningen erbjöd
vissa fördelar.
Vad
gällde vatten- och avloppsfrågorna fann ulredningen atl förhållandena varierade
väsentligt mellan olika kommuner. Inom byggnadsväsendet bedömdes det som
angelägel all åtminstone viss teknisk personal fanns atl tillgå inom varje
kommun. Ulredningen kom i delta avsniii in på frågan om samhällsplaneringens
krav och anförde därvid:
Samhällsplaneringen
torde underiättas ju siörre kommunerna är eftersoni siörre kommuner ger bättre
förutsättningar alt åstadkomma en ändamålsenlig uppdelning av tillgängliga
markresurser, alt på bästa sätt lokalisera
Prop.
1978/79:61 26
företag,
service och bosläder och atl härigenom påskynda såviil näringslivets expansion
som en förbättring i människornas yttre miljöförhållanden. Oavsett
kommunstorleken kan olämpligt dragna kommungränser allvarligt försvåra
möjligheterna alt genomföra en rationell planering. Särskilt önsk värt är som lidigare
framhållits all planeringen i en region, som i näringspolitiskt avseende bildar
en naturlig enhet, kan samordnas utan hinder av kommungränser.
Utredningen
tog vidare upp arbeismarknadspoliiikcns, brandväsendels och polisväsendcis
beroende av en lämplig kommunstorlek.
Utredningens
genomgång pekade inte på att någon normalsiorlek kunde uppställas som norm för
en ny kommunindclning. De olika uppgifterna ställde var för sig olika anspråk
och dessa hänförde sig inte enbart till befolkningsunderlaget. Uppgifterna hade
också olika omfattning inom olika kommuner liksom de sinsemellan måste anses ha
olika angelägenhetsgrad. Utredningen anförde dock sammanfattningsvis i detta
avsnitt atl del var uppenbart att åtskilliga kommuner redan på grund av
otillräckligt befolkningsunderlag inte uigjorde lämpliga förvaltningsområden
för uppgifier, som måste tillmätas betydande vikt när det gäller all bedöma den
kommunala indelningen.
Vägledande
för utredningens överväganden rörande en lämplig modell för en framlida
indelning var behovei av all erforderlig saniordning mellan olika verksamheter
kunde komma lill stånd.
Kommunerna
borde vara naturliga enheier ur samhällsplaneringssynpunkt. Enligt utredningen
var möjligheterna till planmässigt handlande av största betydelse för komunernas
ekonomi. Möjligheterna till ekonomisk långtidsplanering bedömdes som störst i
de kommuner, som var av sådan storlek och struktur atl de på egen hand kunde
organisera större utgiftskrä-vande förvaltningsuppgifter.
Avslutningsvis
diskuterade indelningssakkunniga möjlighelerna att som alternativ lill en
indelningsreform öka samarbetet mellan kommunerna eller atl överflytta verksamheten
till annan huvudman. Utredningen förkastade alternativet med ökad interkommunal
samverkan med motiveringen all en sådan, särskilt om den kom atl omfatta så
ekonomiskt väsentliga delar som skolväsendet, skulle kunna leda till att
självstyrelsen i enskilda kommuner skulle mista myckel av sitt reella innehåll.
En utvecklad samverkan kunde också leda lill en komplicerad förvallningsslruklur.
Vad
gällde möjlighelerna att ändra huvudmannaskapet för viktiga uppgifter framhöll ulredningen
att en sådan inte syntes förenlig med kommunernas egna intressen "eftersom
ett bibehållande av de nuvarande komungränserna icke i och för sig kan ha
större värde än kommunernas möjligheter alt i självstyrelsens form påverka det
egna samhällets gestaltning". Utredningen anförde också all ett ändrat
huvudmannaskap i. ex. för skolväsendel skulle begränsa "möjligheterna att
inom ramen för kommunernas samhällsplanering fa lill stånd den samordning av
de olika miljöska-pande åtgärder, som bör påverkas av denna planering och bland
vilka
Prop.
1978/79:61 27
skolväsendets
ordnande ingår som ett väsentligt led".
Indelningssakkunniga fann
sålunda att kraven på ekonomiska och personella resurser samt samhällsplanering
motiverade en radikal förändring av kommunstmkturen där kommunerna gjordes
väsentligt siörre och arronde-rades efter näringsgeografiska principer. Ulredningen
diskuierade dock även de olägenheier som kunde följa av en ny kommunindelning. Ulredningen
fann emellertid inte dessa så allvarliga att de motiverade alt reformen inte genomfördes.
Med hänsyn lill au dessa olägenheier kommit atl inta en ceniral plats i den
följande debatten redovisas utredningens text i denna del i sin helhet nedan. Ulredningen
anförde:
Ett
av argumenten mot föregående reform var de svårigheter, som befarades uppkomma
genom all man bröt en hävdvunnen gemenskap. Beiräffande de år 1952 nybildade
kommunerna kan denna syunpunki naluriigtvis icke anläggas, även om en del
gemensamma investeringar redan hunnit göras i dessa kommuner. Tvärtom bör en ny
indelningsändring underlättas av all många kommuner varit i verksamhet endasl
under några få år.
Det är givetvis
ofrånkomligt att ett minskat antal kommuner medför minskning i del sammanlagda anialei
förtroendeuppdrag och då framför allt uppdrag i ledande ställning. Detta kan
innebära olägenheter men måhända kan också vissa fördelar därav påvisas.
Ölägenheterna skulle självfallet bli allvarliga om kommunmedlemmarna därigenom
berövades möjligheterna att deltaga i den kommunala självstyrelsen i den
utsträckning som motsvarade deras iniresse och förmåga. Värdel för vårt
samhälle av aktiva insatser på delta område och av den skolning, som
deltagandet i den kommunala verksamheten kan ge, lorde icke kunna överskallas.
Det är dock fördel försia ingalunda givel all de minskade möjligheterna all
erhålla förtroendeuppdrag måsle slå i direkt proportion lill ett minskat antal
kommuner. Dels kan uppdragen vara flera i en siörre kommun än i en mindre och
dels finns ofta utrymme för siörre spridning av uppdragen på flera händer om så
anses lämpligt. Vidare lorde erfarenheterna från de redan nu relativt stora kommunerna
inte behöva inge några farhågor i dessa avsenden. En fördel som man når med siörre
kommuner är all uppdragen kommer att ge rikare utbyte eftersom möjlighelerna
alt aktivt verka och nå posiliva resultat blir större i och med atl kommunens
resurser ökar.
Såsom tidigare framhållits
har inom den nutida kommunalförvaltningen kravet på effektivitet blivit alltmer
dominerande. Samtidigt sväller den kommunala verksamheien mer och mer, och
omfattande specialkunskaper erfordras på många områden. Infördenna utveckling
har den motvilja mot att anlita tjänstemän i det komniunala arbetet, som på
sina håll kunnat iakttagas, undan för undan gett vika. Problemet hur samarbetet
mellan förtroendemän och Ijänslemän skall lösas lorde numera sällan erbjuda
några svårigheter. Anlitandet av tjänstemän ger bälire utrymme för
förtroendemännen att ägna sig åt de mera principiella spörsmålen. Detta behöver
heller inte medföra att den värdefulla erfarenhet som vinnes genom personlig
handläggning av ärenden av olika slag går förlorad, men förtroendemännen blir inte
tvungna atl handlägga varje enskilt ärende i alla dess detaljer. Avlastningen
av vissa göromål från förtroendemän lill tjänstemän lorde också underlätta
rekryteringen till de ledande uppdragen, vilka eljest, skötta av
förtroendemännen ensamma, skulle kräva en orimligt stor insats av fritid för
all fyllas på tillfredsställande sätt.
Prop. 1978/79:61 28
Olägenheter
kan måhända befaras uppkomma av stora avstånd i en kommun samt av atl en kommun
omfattar områden, mellan vilka motstridiga intressen av olika anledningar kan
väntas föreligga. Omfattningen av dessa olägenheier lorde emellertid till stor
del bli beroende av de principer, efter vilka eventuella indelningsändringar
genomföres. Detta kommer att närmare utvecklas i följande kapitel.
Riksdagsbehandlingen
1962
1
propositionen 1961:180 föreslog regeringen som nämnls all en översyn av kommunindelningen
skulle göras efter de principer som indelningssakkunniga föreslagil.
Departementschefen förordade därvid att sammanläggningarna skulle grundas på
kommunernas frivilliga medverkan. I propositionen anfördes i denna del all del
från de synpunkter som statsmakterna i första hand hade alt beakta var tillräckligt
med ett väl avvägt samarbete mellan kommunema. Vad man vann genom ett totalt
samgående mellan kommunerna i dylika fall var fränisi alt de kommunala organen
flck bättre möjligheter till samlad överblick och bedömning i fråga om
kommunalpolitikens inriktning. Indelningsändringen framstod då enligt proposilionen
främst som liggande i kommunernas eget iniresse.
För
att skapa förutsättningar för en planmässig utveckling av kommunernas
samarbete borde dock landet indelas i kommunblock. Vid denna planering gällde
det enligi departementschefen alt söka principer för nya kommunbildningar, "som
dels mera allmänt ger kommunerna de personella, ekonomiska och organisatoriska
resurser som fordras för all tillhandahålla en god kommunal service, dels
bygger på intressegemenskap mellan kommunmedlemmarna och dels kan vänlas bli
beslående". En sådan målsättning ansågs bäst bli tillgodosedd om
centralorts- och regionprincipen fick vara vägledande för planeringen. I övrigt
togs i propositionen upp de avvikelser från denna princip som kunde bli
nödvändiga dels i storstadsområdena, dels i regioner där centralortsprincipen
skulle kunna leda lill alltför stora kommunbildningar.
Beiräffande
behovei av en indelningsförändring anslöt sig departementschefen lill de
slutsatser som indelningssakkunniga kommii fram lill. I proposilionen framhölls
alt primärkommunernas funklioner var atl "uigöra lokala förvaltnings- och
självstyrelseenheter, så avpassade all de på lämpligt sätt kan handha olika angelägenheler,
vilka anses böra vara föremål för lokal självstyrelse, och samtidigt i
görligaste mån ge lillfälle för kommunens medlemmar atl aktivt delta i denna
självstyrelse". Samhällsutvecklingen hade på olika sätt lett lill alt
kommunernas kapacitet var otillräcklig vad avser möjligheterna att erbjuda
medborgarna den service de har rält att kräva. Bl. a. anfördes i proposilionen:
De
nu förda resonemangen gäller icke minsl den del av den samhälleliga verksamheien,
som kommunerna har au ombesörja. De sakkunniga har redogjort för hur ökade
anspråk ställts på kommunerna inom olika områden
Prop. 1978/79:61 29
av
den komniunala förvaltningen. Delta kan lättast påvisas inom den s. k. specialreglerade
förvaltningen, dvs. de områden där kommunerna förläii-ningsmässigl ålagts
ombesörja viss verksamhei. Men även annan verksamhet, som ligger inom den komniunala
kompetensen, har avsevärt vidgats. Del kan också förutses, atl ytterligare
anspråk kommer att resas beiräffande sådan verksamhet. Planerings- och anläggningsverksamhei
erfordras för all Irygga näringslivels fortsatta utbyggnad och
bostadsförsörjningen samt tillgången på bl. a. samlingslokaler, bibliotek,
badhus, idrottsplatser och andra fritidsanläggningar. Intensifierad
yrkesutbildning behövs såväl för att tillfredsställa ungdomens önskemål som för
alt vi skall kunna tillgodogöra oss teknikens landvinningar och hävda vårt
näringslivs ställning på den internationella marknaden. Utbildnings- och
omskolningsverksamhet måste också ingå som ett led i den fulla sysselsättningens
politik. Grundskolan skall utbyggas enligt av riksdagen fastställd tidsplan, en
uppgift som enbart den fordrar investeringar för 2-2,5 miljarder kronor under 1960-talel.
Under samma lid behövs nya ålderdomshem för säkeriigen niinst en halv miljard kronor.
Vidare torde omgivningshygienen i framliden komma alt kräva betydande
investeringar. Sålunda beräkns t. ex. för vatten- och avloppsanläggningar saml
reningsverk föreligga ett investeringsbehov av omkring 5 miljarder kronor
enbart under 1960-talel. Delta är några av de uppgifier, som orgniseras och lill
betydande eller i vart fall icke oväsentlig del även bekostas av de borgerliga
primärkommunerna.
Alternativet
till en kommunindelningsreform - ökad samverkan samt överflyttning av huvudmannaskap
för vissa uppgifter - förkastades i proposilionen på i allt väsentligt samma
grunder som i indelningssakkunnigas betänkande. Med hänsyn härtill framstod en
indelningsreform som nödvändig. Det var enligt departementschefens mening
"inte rimligt", all människorna i de olika kommunerna skulle leva
under så skilda betingelser beiräffande samhällsservice, som blivit fallet på
grund av utvecklingen i fråga om befolknings- och skatteunderlag.
Avslutningsvis
logs i proposilionen också upp frågan om en avvägning mellan förvaliningsmässiga
synpunkier och den kommunala demokratin. Departementschefen anförde i denna del
följande:
Från
de synpunkter som hittills behandlats framstår därför en anpassning av den
kommunala indelningen till samhällsutvecklingens krav som den enda framkomliga
vägen för all erhålla effektiva lokala förvaltningsorgan som själva kan ulöva slyrelsen
av de allmänna angelägenheler som angår dem. På denna väg skulle den kommunala
självstyrelsen bevaras och stärkas. Hell allmänt kan sägas all betingelserna
för kommunal självstyrelse i detla avseende blir bättre ju större och
bärkraftigare kommunerna är. Men den kommunala självstyrelsen har också en
annan sida, nämligen au ge medborgarna tillfälle au dellaga i de allmänna angelägenheternas
förvallning. Delta led bmkar också benämnas den kommunala demokratin. Om man
för atl nå en effektiv förvaltningsorganisation och en stark kommunal självstyrelse
gör kommunenheierna större så skulle, enligt vad som anförts i åtskilliga remissyttranden,
de enskilda kommunmedlemmarnas möjligheter all deltaga i och följa den
kommunala verksamheten försvåras. Därvid åberopas att ökade avstånd inom
kommunerna, en svåröverskådlig förvalt-
Prop. 1978/79:61 30
ningsapparat,
som endasl tjänstemän kan behärska, begränsning i möljighe-terna att erhålla
förtroendeuppdrag osv. kommer alt minska lekmännens intresse för och deltagande
i den kommunala självstyrelsen. En sådan utveckling skulle - menar man - skärpa
vad som redan nu på sina håll betecknats som den kommunala demokratins kris.
Problemet kommunal
effektivitet contra kommunal demokrati är ett avvägningsspörsmål, som del givcivis
kan råda delade meningar om och där meningarna kan växla från lid lill annan.
Det torde dock innebära en stark förenkling av problemet atl påstå, att vi nu
står vid en gräns, då effektivitetskravet icke kan drivas längre av hänsyn lill
den kommunala demokratin. För alt nå det underlag för kommunernas verksamhet,
som i del föregående angivils som önskvärt, behöver en indelningsreform
generellt icke leda lill kommuner med högre invånarantal än vad åtskilliga
redan nu uppnått. Några nya problemställningar med hänsyn till den kommunala
demokratin behöver sålunda icke uppkomma men väl kan dessa frågor bli
aktualiserade på andra håll än där de nu förekommer. För våra nuvarande siörre
kommuners vidkommande lorde några kännbarare olägenheter icke kunna påvisas; i
vari fall kan problemen icke belraklas som olösliga. Olika möjligheter
föreligger all föra ut kommunala frågor till enskilda och väcka och stärka
intresset för dem. De politiska partierna lämnar ofta kontinuerlig information
i kommunfrågor och via partiernas organisationer har den enskilde ofta möjlighet
aU föra fram sina åsikter lill den beslutande församlingen. Molsvarande möjligheler
står inte sällan lill buds genom andra ideella eller ekonomiska sammanslutningar,
som bevakar sina intressenters synpunkier beträffande kommunala problem. Pressen
kan också göra stora insatser. Ibland lär del ligga i fullmäktiges egel iniresse
all föranstalta om sammanträden med grupper av medborgare som direkl berörs av
viss föreslagen åtgärd. Man synes därför knappast kunna påstå all den enskilde
saknar möjligheler atl hålla kontakten med vad som sker inom hans kommun. Del lorde
för övrigi vara en missuppfattning alt tro alt bildandet av siörre kommunenheler,
fullmäkiigesystemet och de komniunala frågornas invecklade beskaffenhet varit
av avgörande betydelse för ett avtagande intresse hos folk i genien för
kommunens frågor. Redan lidigare, då förvaltningen var mindre komplicerad och
då envar kunde dellaga i besluten på kommunalstämma var intresset ofta obetydligt
och i många fall bidrog det ringa deltagandet i stämmorna lill atl fullmäktige
infördes ulan atl systemet var obligaioriskl. Svårigheten att rekrytera
intresserade personer till kommunala uppdrag är för närvarande framträdande
icke minsl i småkommunerna. Del antagandel ligger måhända nära till hands atl
den utökning och omläggning av skolans undervisning i samhällskunskap som
pågår, kan ytterligare stimulera intresset för allmänna angelägenheler och att
redan befintliga möjligheter för kommunmedlemmarna att påverka det kommunala
skeendet då skulle visa sig tillräckliga. Enligi min mening är de nu berörda
frågorna av utomordentlig betydelse och jag har för avsikt atl genom
kontinuerliga överläggningar med företrädare för kommunema söka få lill stånd
åtgärder ägnade alt stärka den kommunala demokratin.
Sammanfattningsvis
vill jag alltså hävda, atl en översyn av kommunindelningen är nödvändig för
att skapa kommunala enheier med befolkningsmässigt och ekonomiskt mera
tillfredsställande underlag så att medborgarna får så långt möjligt lika
förutsättningar att komma i åtnjutande av samhällets service. I detta syfte
tillskapade större kommuner behöver inte leda till försvagad kommunal
demokrati.
Prop.
1978/79:61 31
Konstitutionsutskoltet
tillstyrkte i sitt betänkande (KU 1962:1) propositionens förslag. Mol
utskottels betänkande anmäldes tre reservationer. Herr Hamrin i Jönköping (fp)
anförde att de frågor som sammanhängde med den kommunala demokratin borde
övervägas ytteriigare innan ställning togs till den föreslagna indelningen av
landet i kommunhiock.
I en reservation av herrar
Svenningsson, Virgin, Magnusson i Tumhult och Hedin (h) pekades på del stora
antal utredningar som arbetade med frågor av direkl belydelse för kommunerna.
Enligt reservanterna saknades en tillräcklig grund for bedömningar av en
lämplig kommunindelning. I avvaktan på en indelningsreform kunde de
förvaltningsuppgifter som de mindre bärkraftiga kommunerna inte förmådde lösa
på egen hand handläggas genom interkommunal samverkan.
I en reservation av herrar
Pettersson, Harald och Boo (c) förkastades de principer som låg lill grund för
propositionens förslag. Reservanterna anförde alt utskottet bort uttala bl. a.:
Kommunsammanslagningar
måsle enligt utskoltels mening i viss utsträckning betraktas som nödvändiga
för förbättring av betingelserna för den kommunala verksamheten. De principer,
som förordas i propositionen för den kommunala indelningen, kan utskoitet
emellertid inte godtaga.
Naluriigtvis kan del
näringsgeografiska området i många fall vara lämpligt som enhet även för den
kommunala indelningen, men oftast måsle enligt utskottets mening andra faktorer
tillmätas siörre belydelse, såsom avstånd och kommunikationsmöjligheter,
kulturella och traditionella samhörighetsband, miljösynpunkter i olika
avseenden etc. Sammanförande av siörre städer med omgivande landsbygdskommuner
måste särskilt befaras medföra svårigheter för de s. k. kransområdena atl på
tillfredsställande säll hävda sina intressen. Detsamma gäller i vissa fall om
sammanförande av vidsträckt landsbygdsområde med mindre stad, som kan medföra, alt
stadsområdets speciella intressen blir eftersatta.
Det befolkningsunderiag på
i regel minsl 8 000 invånare, som enligt propositionen skulle krävas för varje
kommun med avseende på år 1975, synes utskottet vara en lös avvägning. Vad
beträffar skolfrågan, som i allmänhet angivits som anledning till att
kommunindelningsfrågan forcerats fram, har del framgått, att det för organisaiion
av undervisning i tre parallellklasser i årskurserna 7 och 8 på grundskolans
högstadium räcker med ell befolkningsunderlag på minsl 6 500 personer. I och
för sig bör det vidare vara självklart, atl även de näringsgeografiska
regionerna kan konstrueras efter andra bedömningar än de i proposilionen
förordade. Ulskollei kan sålunda inte godtaga den i propositionen föreslagna
centralorts- och regionprincipen som någon mera generell grundval för den
kommunala indelningen. 1 stället måste den kommunala organisationen enligt
utskottets mening vara utformad efter de lokala förhållandena och behoven, vari
såsom framhållits ingår faktorer av olika slag.
Den i proposilionen
föreslagna reformens inverkan på den kommunala demokratin har inte på
tillfredsställande sätl blivit föremål för överväganden vid ulredningen. Två av
de sakkunniga har i särskilt yttrande påtalat, atl utredningen forcerats fram i
ett sådani tempo, att möjligheterna atl analysera och penetrera olika spörsmål
av belydelse för slällningslagandena varil begränsade. Vissa remissinsianser
har hävdat, all reformen skulle stärka den
Prop.
1978/79:61 32
kommunala
självstyrelsen. A andra sidan har bl. a. närmare 2(X) kommuner som sin mening framhållil,
all reformen skulle innebära en försvagning av den komniunala självstyrelsen.
En realistisk bedömning synes utskottet ge vid handen, atl reformen knappast
skulle kunna medföra en förstärkning av kommunala självstyrelsen utan sannolikt
tväriom en försvagning. Varje minskning av medborgarnas möjligheter att deltaga
i eller inverka på beslutsprocessen inåste ur demokratins synpunki vara en allvarlig
förlusl. Del är enligi uiskoiiets mening anmärkningsvärt atl reformförslaget
lagts fram utan att någon mera ingående undersökning skett av dess konsekvenser
för den kommunala demokratin.
I
reservationen föreslogs vidare som ett alternaiiv till indelningsreformen att
kostnadsfördelningen mellan staten och kommunerna borde ses över så att staten
log på sig en siörre del av finansieringen av de uppgifter som bedrevs inom den
specialreglerade sektorn.
Sammanfattningsvis
kan sålunda konstateras all indelningsreformens första sleg beslöts i oenighet
mellan partierna. Det rådde enighet om all samhällsutvecklingen ställde krav på
kommunerna som de mindre av dessa inte självständigt kunde molsvara.
Beträffande möjligheterna alt lösa dessa problem genom interkommunal samverkan
var meningarna delade. Framför allt var det dock reformens konsekvenser för den
kommunala demokratin som var föremål för skiftande bedömningar. Ett viktigt
inslag i kritiken var därvid alt dessa konsekvenser inte tillmätts tillräckligt
intresse under utredningsarbetet.
R
Iksdagsbehandlingen 1969
Som
framgåti föreslog regeringen år 1969 (prop. 1969:103) en särskild lag enligt
vilken kommunindelningsreformen i huvudsak skulle slutföras lill årsskiftet
1973/74. Regeringen frångick därmed den frivilliglinje som präglade 1962 års
riksdagsbeslut. Propositionens förslag byggde på en departementspromemoria som
utarbetats inom kommunikationsdepartementet. I promemorian hade bl. a. gjorts
en genomgång av de indelningsförändringar som genomförts saml av
planeringslägel inom övriga kommunblock.
I
proposilionen anförde departementschefen att indelningsreformen kunde
ses som "en viktig jämlikhetsreform som skall öka möjligheterna atl
effektivt utnyttja gemensamma resurser till gagn för alla inbyggare i den nya kommunen".
Det var enligt departementschefen en underskattning av den kommunala
självstyrelsens möjligheler att lösa de aktuella problemen om man befarade
motsatsen. Beiräffande av olika remissinsianser framförda farhågor för alt
reformen skulle få negativa följder för den kommunala demokratin anfördes i proposilionen:
Synpunkier
som även nu förs fram från remissinsianser som är negativa lill reformen är att
den kommer atl medföra en minskning av antalet kommunala förtroendeuppdrag och
försvåra medborgarnas möjligheler till inflytande över de kommunala angelägenheterna
och på så säll leda till en försvagad
Prop.
1978/79:61 33
kommunal
demokrati. Frågan om den kommunala demokratin är av utomordentlig betydelse.
Del föreligger ett behov -och det oavseU kommunindelningsreformen - av
åtgärder för atl stärka den komniunala demokratin. Jag kommer senare att
utveckla vissa synpunkter rörande åtgärder som av den anledningen bör vidtas.
Redan nu vill jag betona att den kommunala demokratin ytterst beror på innehållet
i den kommunala självstyrelsen. Blir de uppgifter som omfattas av den kommunala
självstyrelsen inte tillräckligt meningsfulla, förlorar också den kommunala
demokratin i mening. Genom 1962 års beslul gjordes en avvägning med beaktande
av kraven på såväl kommunal effektivitet som kommunal demokrati, en avvägning
som skedde just med den riktpunkten atl en förstärkning av den kommunala
självstyrelsen skulle ge ett bättre underlag för den kommunala demokratin.
Svenska kommunförbundei har i sitt yttrande starkt strukit under denna uppfaUning.
Enligt
departementschefen hade man i många kommunblock kommit väl igång med samarbete
och samordnad planering. I andra block hade emellertid samordningen inte alls
fungerat. 1 några fall var det en eller flera kommuner som inte accepterat
indelningsplanen och som motarbetat en utveckling mot ökad samordning av den
kommunala verksamheten. I propositionen anfördes i denna del bl. a.:
Behovei
av sådan samordning lorde vara än större nu än när frågan prövades år 1962. Jag
har inledningsvis erinrat om den kommunala verksamhetens starka expansion och
dess växande betydelse för samhällsekonomin. Självfallet ökar detla behovet
alt planera, prioritera och samordna insatserna bl. a. i syfte atl undvika
felinvesteringar. Men också för de enskilda människornas trygghet och trivsel
får väl avvägda kommunala insatser allt siörre belydelse. Om samhället skall
lyckas med uppgiften atl föra en aktiv näringspolitik för alt trygga försörjningen
på sikt, åstadkomma större jämlikhet olika bygder emellan och dessutom
framgångsrikt tillgodose kraven på god miljö, behövs bätire instrument för
samhällsplaneringen och ett samspel mellan statliga och kommunala insatser i
dessa hänseenden. Ett omfaitande utrednings- och planeringsarbete pågår i olika
sammanhang i detla syfte. En bedömning av utvecklingsmöjligheter och behov av
samhällsinsatser inom varje enskild kommun ler sig då oftast alltför osäker.
För dessa olika former av samhällsplanering har därför kommunblocken, som är baserade
på näringsgeografiska förhållanden, mer och mer fåll fungera som byggstenar. Om
planeringen skall ge åsyftat resultat, fordras samordnade kommunala insatser
inom varje kommunblock. Möjligheten att nå de resultat av samhällets ålgärder,
som stor enighet råder om alt man bör eftersträva, måsle därför vara avsevärt
större i de block som färdigbildats till kommuner än i de block, där praktiskt
tagel inget samarbete förekommer.
Statsmakterna
kan självfallet inte ge avkall på sill ansvar för alt medborgarna kan
tillförsäkras sysselsättning och social trygghet. Det är också ell iniresse för
statsmakterna all kommunerna inom ramen för sin kompetens kan positivt medverka
härtill. Men om kommunernas förutsättningar au medverka inte allmänt
föreligger, kan det bli nödvändigt atl i störte utsträckning än eljesl utforma åtgärdema
utan stöd i en kommunal planering. Däri ligger enligt min mening ett verkligt
hot mol den kommunala
3 Riksdagen 1978/79. 1 saml. Nr 61
Prop. 1978/79:61 34
självsiyrelsen.
En sådan uiveckling skulle, som jag ser del, vara högsl olycklig också med
hänsyn till åtgärdernas effektivitet. En eff-ktiv samhällsplanering i en god
demokrati måste bygga på god kännedom om förhållandena ule i våra bygder och på
medborgarnas vilja alt göra aktiva insatser för alt tillvarata olika bygders
förutsättningar alt utvecklas. Om delta skall vara möjligt måsle kommunerna
själva kunna spela en aktiv roll i samhällsplaneringen och därvid della i en
växelverkan mellan olika former av planering. En sådan växelverkan är nämligen
en betydelsefull förutsättning om man i samhällsplaneringen vill både främja efektiviiet
och la hänsyn till de enskilda medborgarnas vilja. Därför måsle kommunema också
vara för samhällsplanering på det lokala planet passande enheier.
En
i liden långt utdragen indelningsreform med skilda fömisäiiningar i olika
kommuner medför därför eriligt min mening betydande risker för den kommunala
självstyrelsens framtida ställning i samhällsplanering och samhällsbyggande.
Härtill kommer de speciella problem som råder under själva övergångstiden. Del ärallmänt
omvittnat att osäkerhet om indelningsförhållandena på många håll försvårar
bedömningen av kommunernas investerings- och organisationsfrågor. Som bl. a.
skolöverstyrelsen framhåller i sitt yttrande kan detla i en del fall verka
förlamande på den kommunala verksamheien. Av andra yttranden framgår atl del
också förekommer alt kommuner pressar sina resurser för all före sammanläggningen
lillgodose invesleringsönskemål som i stället borde lösas gemensami inom
kommunblocket. Med en mycket lång övergångstid ökas risken för sådana negativa
verkningar. Det måsle tillmätas stor vikt alt praktiskt taget alla
remissinstanser som svarar för uppgifter med anknytning till kommunerna var
och en med utgångspunkt från sitt speciella ansvarsområde och ofta med skärpa
framhåller vikten av atl reformen fullföljs utan tidsutdräkt.
I
propositionen anmälde departementschefen vidare alt han hade för avsikt alt
kalla företrädare för de politiska partierna och kommunförbunden till överläggningar
i frågan om vilka ålgärder i syfte alt stärka den kommunala demokratin som
borde komma till stånd. I gruppen skulle också ingå företrädare för den s. k. kommunalforskningsgmppen.
1 proposilionen anfördes vidare atl ålgärder för titt införa möjligheter för
kommunerna atl bevilja kommunall partistöd övervägdes inom departementet'.
Konstilutionsutskollel
anslöt sig i sitt betänkande (KU 1969:24) till propositionens förslag och
förordade sålunda atl reformen skulle slutföras i den ordning som föreslogs i propsitionen.
Utskottet var dock inte enigt. I en gemensam reservation avstyrkte ledamöterna
från de tre borgerliga partierna att frivilliglinjen skulle överges
Reservanterna delade inte majoritetens uppfattning atl utvecklingen moi
kommunsammanslagningarna hade varit alltför långsam. Dessutom anfönJe
reservanterna:
'Sådana
överläggningar kom till stå id och ledde bl, a. till au utredningen om den kommunala
demokratin tillsattes under år 1970. Möjligheterna för kommunerna att bevilja
kommunalt partistöd infördes genom riksdagsbeslut 1969 (prop. 1969:126, KU 1969:36),
Prop.
1978/79:61 35
Ett
tungt vägande skäl mol ell tvångsmässigl genomförande av en ny primärkommunal
indelning är också, au flera grundläggande frågor rörande den kommunala
självstyrelsen för närvarande väntar på statsmakternas ställningstaganden.
Redan i saniband med 1962 års beslut underslröks att reformen påkallade
särskilda överväganden om den kommunala demokratins problem. Den arbetsgrupp
som tillsattes har emellertid knappast avsatt några påtagliga resultat. Vidare
är länsdemokraiiuiredningens principbetänkande om en väsentligt utbyggd
kommunal självstyrelse på länsplanel för närvarande föremål för
remissbehandling. Vid ställningstagandet aktualiseras grundläggande frågor om
uppgiftsfördelningen mellan staten, landstingen och primärkommunerna och om
den komniunala organisationen. Förra året gjorde riksdagen i anledning av
motioner en framställning lill regeringen om en samlad översyn av den komniunala
demokratins problem, varvid bl. a. de nyssnämnda frågorna om uppgiftsfördelning
och organisation skulle las upp. Delta inilialiv har emellertid ännu inte
föranlett annan åtgärd än att vissa preliminära partiöverläggningar inle'tis
genom ett första sammanträffande. Prövningen av dessa olika frågor skulle
föregripas genom eu beslut om tvångsvis genomförande av en ny primärkommunal
indelning. Proposilionen ger renlav anledning lill farhågor, att den översyn,
som riksdagen begärde förta året, inte kommer all få den räckvidd som fömtsattes.
Argument
för och emot kommunblocksreformen
Genomgången
i detla avsniii bygger främsi på propositionerna och på konstitutionsutskottets
betänkanden. Därigenom ger avsnittet inte en helt representativ bild av den
debatt som fördes i anslutning lill reformen. Argumenten för reformen får med
nödvändighet ett siörre utrymme än argumenten mot. Det är inte möjligt för
reservanterna i ett riksdagsutskott atl presentera sina synsätt lika utförligt
som departementschefen i proposilionen.
I
en uppsats - "Småkommunerna på avskrivning"' - har Gunnar Wallin
gjort ett försök att så långt möjligt systematisera argumentationen för och emot
reformen under perioden 1961-1969. Systematiseringen bygger fömtom på det
material som presenterats ovan också på den debatt som fördes i riksdagen i
anslutning till besluten. Genomgången redovisas i sin helhet i bilaga 1.
Gunnar
Wallins bredare genomgång av debatten ger i allt väsentligt samma bild som den
vilken framgåu av redovisningen av den offentliga debatten ovan. Det var behovei
av siörre kommunala enheier som underlag för serviceproduktion och
samhällsplanering som i försia hand motiverade reformen. Om man anknyter till
genomgången av de olika värden som brukar förknippas med självstyrelsen år det jöiyaliningsvärdena
som stod i centrum för anhängarna av reformen. Ell fortsau kommunall
huvudmannaskap för viktiga uppgifter ansågs kräva kommuner med större egna
ekonomiska och
'Wallin,
G. m. 0. a.a. sid. 9 f.f.
Prop. 1978/79:61 36
kompetensmässiga
resurser. En jämförelse mellan resonemangen 1962 och 1969 pekar på all
samhällsplaneringens behov relalivi sett tillmättes större vikt vid del senare
tillfället. Del kan naturligtvis ses som en paradox atl decenlraliseringsargumenl
kan användas som motivering för all lägga samman kommunerna lill större enheier.
Förklaringen ligger emellertid i förhållandel all alternativet för anhängarna till
reformen inte upplevdes i försia hand vara alt bevara kommunernas kompetens
oförändrad utan atl flytta huvudmannaskapet lill staten eller landslingen dvs.
en ännu längre gående centralisering. För atl tala i termer från Hans G.
Anderssons PM så antogs flexibilitet, förtroende och förankring i större
utsträckning kunna bevaras samiidigi som effektiviteten främjades om de
kommunala enheterna gjordes siörre än om uppgifter centraliserades lill
regionala eller centrala organ.
Även
för dem som var negativa till reformen var de mindre kommunernas bristande
resurser ett problem. De hade emellertid en mer positiv uppfattning angående
möjligheterna atl tillgripa andra åtgärder än en så genomgripande indelningsreform
som indelningssakkunniga föreslagit. Ett utvecklat samarbete mellan
kommunerna, flyttning av vissa uppgifter till andra organ samt ett utbyggt skatteutjämningssystem
var alternativ som vid olika lillfällen aktualiserades. Man befarade även all
den kommunala förvaltningen i de större kommunerna skulle bli alltför omfaitande
och för medborgarna svåröverskådlig. Sådana flexibilileisvinster som följer av
god personkännedom och omfaitande lekmannamedverkan skulle gå förlorade om kommunema
gjordes alltför stora. Vidare befarades atl den sammanläggning av centralorter
och glesbygd som var central i reformen skulle leda till ökade konflikter inom
kommunerna och lill alt känslan av samhörighet och gemenskap skulle gå
förlorad. Gjorda investeringar i förvallningsbyggnader och annat skulle komma
att utnyttjas mindre effektivt. Allmänheten skulle drabbas av siörre kostnader,
längre restider och allmänt selt större besvär i kontakterna med de kommunala
myndigheterna. Man ifrågasatte alltså i viss utsträckning om de förväntade
effektivitetsvinsterna skulle uppstå och var samtidigt oroad för att värden som
kan knytas lill förtroende och förankring skulle uppnås i mindre utsträckning
än tidigare. 1 samband med riksdagsbehandlingen 1969 skymtade en s. k. länsdemokratisk
reform som ett alternativ. Uppgifter skulle i siörre utsträckning kunna skötas
av landstingen, något som skulle minska risken för centralisering om kommunerna
inie längre själva orkade med vissa uppgifier. Landstingsförbundet uttalade sig
dock i sill remissyttrande över departementspromemorian negativt lill en sådan utveckling.
Även
om enigheten om de förvaliningsmässiga fördelarna med indelningsreformen inte
var fullständig var del dock framför allt beiräffande konsekvensema för den
kommunala dcmokraihi som meningarna var delade. De som var kritiska till
reformen pekade på atl antalet förtroendeuppdrag skulle
Prop.
1978/79:61 37
komma
atl minska och att därmed medborgardeltagandel i förvaltningen totalt selt
skulle bli mindre. I de termer som användes i föregående avsniii kan sägas alt
såväl det politiska värdet och fosiransvärdet som förankringsvärdet därmed skulle
bli svårare atl uppnå. Från reformens tillskyndare ifrågasattes om reduktionen
av förtroendeuppdrag skulle bli så stor som fruktades. Dels krävdes en mer
omfattande nämndverksamhei i siörre kommuner, dels kunde en spridning av
förtroendeuppdragen förväntas som innebar att uppdragskoncenlraiionen minskade.
En ceniral argumemering var vidare all ulrymmei för kommunal verksamhet skulle
vara större i de stora kommunerna, något som ökade förutsättningarna fören
anpassning av verksamheten till medborgarnas krav och önskemål (det materiella värdel).
I debatten kring demokratin var del vanligt all reformen kritiserades inte enbart
för de negativa effekter som man befarade utan också för att konsekvensema inie
var tillräckligt utredda. I riksdagen begärdes under dessa år vid flera lillfällen
atl en utvärdering av den kommunala demokratin skulle komma lill stånd. Under
år 1970 liUsalles också ulredningen om den kommunala demokratin.
Om
debatten fram lill 1969 års beslul till stor del ändå rörde sig om frågeställningar
med anknytning till kommunerna som organ för decentraliserad förvaltning kom
debatten därefier atl alltmer koncentreras på den kommunala demokratin. Varje
år under 1970-lalel har ett flertal motioner väckis i riksdagen med förslag till
olika åtgärder för atl stärka medborgarin-flytandel i kommunerna. Riksdagen
avslog motionerna med hänvisning till arbetet inom ulredningen om den kommunala
demokratin. Vid flera lillfällen har också frågan om en utvärdering av reformen
från demokratiska och förvaliningsmässiga synpunkter aktualiserats.
Motionen
1975:997 av herr Jonnergård m. fl. (c) kan sägas utgöra ett representativt
bidrag i denna debatt. I motionen anfördes bl. a.:
Demokrati,
fri folkslyrelse, måste bygga på medborgarnas aktiva engagemang och
dellagande. En nödvändig kanal för medborgarinflylandel är- vid sidan av de
fria politiska organisationerna -den kommunala självstyrelsen. Kommunal
demokrati innebär decentraliserad samhällsstyrelse. En förutsättning för en
levande fri folkstyrelse är således en stark kommunal demokrati.
Knappast
nägon lorde nu kunna bestrida alt den kommunala demokratin i vårt land fått
svårbemästrade problem i fråga om lokalförankring och förutsättningar för medborgaraktivilel.
De försämrade möjligheterna förden kommunala demokratin är en allvariig
utveckling, eftersom en stark kommunal demokrati alltså är en förutsättning för
vår fria folkslyrelse. Knappast någon torde vidare kunna bestrida att denna
problemsituation hänger nära samman med den nu genomförda storkommunreformen.
Denna har medfört en vidgad klyfta mellan valda och väljare.
Riksdagens
kommunblocksbeslut 1962, som ligger lill grund för den ursprungligen i stort
sett frivilliga men efter 1969 års beslul tvångsmässiga sammanläggningsreformen,
byggde enbart på en näringsgeografisk utredning. Man förutsatte atl ekonomiska
fördelar skulle vinnas på en slorkom-
Prop. 1978/79:61 38
munreform. Kommunerna skall vara enheter för kommunal
demokrati. Men man förbisåg den inverkan som kommunindelningsreformen måste få
för den kommunalademokralin. Då,liksom sedan strängt taget under hela 1960-lalet,
sköts ålgärder som kunde stärka den kommunala demokratin i stort sett åt sidan.
Men de ökade problemen för den kommunala demokratin
trängde sig alltmera på. År 1970 tillsattes kommunaldemokratiutredningen med
uppdrag att pröva ålgärder för atl förslärka den kommunala självstyrelsens
lokala förankring och informationen till förtroendemännen och medborgarna.
Numera bestrider knappast någon nödvändigheten av åtgärder som kan stärka den
kommunala demokratin. Centern har från 1960-taleis början fört diskussioner om
bl. a. kommundelsråd, decentralisering av den kommunala förvaltningsapparaten,
förbättrade informationsmöjligheter och minskning av den statliga detaljkonlrollen
över kommunerna. Dessa frågor har under de senaste åren fåll ökad aktualitet.
Men del är lika vikligl atl nu, när storkommunreformen är
genomförd, snabbi få fram en välgrundad helhetsbedömning av vad den nya kommunindelningen
betyder för den kommunala demokratin. Det behövs en utvärdering av kommunindelningsreformens
konsekvenser i olika avseenden.
Konslituiionsulskotiel framhöll i sill belänkande 1974:30
all det är angeläget att en uiredning görs av den komniunala demokratins
situation efter indelningsreformen. Mot delta gjorde riksdagen i sill beslul
inte någon invändning. I del förevarande sammanhanget framhölls emellertid att
man borde avvakta resultaten av pågående utrednings- och forskningsarbete,
innan ställning togs lill en utvärdering av den kommunala demokratins situation
efter indelningsreformen. Härmed avsågs dels kommunaldemokra-tiutredningens arbele,
dels den statsvetenskapliga kommunalforskningen. Vår bedömning är alt tiden nu
är inne för en utvärdering av den kommunala demokratins situation efter
indelningsreformen, en helhetsbedömning av storkommunreformens konsekvenser.
Många
kommunsammanslagningar har varit angelägna och nödvändiga -del framgår t. ex.
av det stora antalet frivilliga sammanläggningsinilialiv före tvångsreformen.
Men såsom framhållits är det stora dilemmat nu att storkommunreformen medfört
myckel svårbemästrade problem för den kommunala demokratin. Från årsskiftet
1973-1974 har vi 278 kommuner. Del var över 1 000 kommuner före kommunblocksbeslulel
1962 och ca 2 500 före 1952. Antalet kommunala förtroendemän har minskats från
ca 125 000 år 1962 till ca 42 000 år 1974. Ar 1952 var de kommunala
förtroendemännen ca 225 000. Allt delta betyder, såsom framhållits, atl
avståndet mellan den enskilda människan och kommunslyret kraftigt ökals.
Förutsättningarna för den medborgaraktivilel .som vår fria folkslyrelse måste
bygga på har försämrats.
Vetenskapliga undersökningar - i den statsvetenskapliga
kommunalforskningen - har visal all en kommun bör ha högsl 8 000 invånare för atl
vara en lämplig enhet för kommunal demokrati. Men nu har genomsnittssiffran blivit
ungefär den dubbla. Av en redovisning i kommundepartemeniets huvudtitel framgår
all mer än 75 procent av de nya kommunerna har mer än 10 000 invånare. Med storkommunreformen
har vi alltså i stor utsträckning fått kommuner med minskade förutsättningar
för kommunal demokrati.
Såsom framhållits byggde kommunblocksbeslulel 1962
uteslutande på en
Prop.
1978/79:61 39
näringsgeografisk
bedömning och på en kalkyl om ekonomiska fjrdelar i den kommunala
administrationen. Beträffande delta finns nu vissa bedömningar, som säger att kommunindelningsreformen
i det stora hela inte gett ekonomiskt administrativa fördelar för kommunerna
och de olita kommundelarna.
Av
vad vi här har anfört framgår all vissa utvärderingar gjorts av kommunindelningsreformens
konsekvenser. Såsom de här redovisats blir resultatet atl den för vår folkslyrelse
nödvändiga kommunala demokratin gjort betydande föriuster, ulan alt några siörre
fördelar synes ha vunnits kommunalekonomiskt.
Men
det krävs nu en mera ingående och detaljerad helhetsbedömning av kommunindelningsreformens
konsekvenser, varvid den absoluta huvudvikten måste läggas vid förhållandena
för den kommunala demokratin. De arbeten som kommii fram genom
kommunalforskningen iir härvidlag värdefulla. En viss utvärdering av kommunindelningsreformens
konsekvenser har här i vissa avseenden skett. Detsamma kan i viss ulsiräckning
förväntas av kommunaldemokratiulredningens huvudbetänkande, som sålunda skall
föreligga inom en relativt snar framtid. Men för iJen helhetsbedömning av kommunindelningsreformens
konsekvenser, som nu måste anses nödvändig, krävs det atl frågorna tas upp till
prövnir:g i ett hell sammanhang. Enligt vår mening måste detta anförtros en
parlamentariskt sammansatt kommitté. Mest ändamålsenligt torde vara att frågan
tas upp av utredningen om den kommunala demokratin enligt tilliiggsdirektiv. Uppgiften
skall alltså vara att från den kommunala demokratins synpunkt ge en
helhetsbedömning av kommunindelningsreformens konsekvenser. Det är frågan om en
hel utvärdering, som skall kunna ligga lill gmnd för våra fortsatta strävanden till
en förstärkt och fördjupad kommunal demokrati.
Kommunaldemokratiulredningens
huvudbetänkande, som sålunda inom snar framtid förväntas, och arbeten från den
statsvetenskapliga kommunalforskningen bör vara vikliga utgångspunkier för den
helhetliga ui värdering vi förordar. Självfallet måste under arbetets gång nya
nödvändiga vjtenskapliga undersökningar genomföras.
Storkommunreformen
har varil en stor politisk stridsfråga Vi kan nu konstatera atl reformen
medfört allvariiga problem för den kommunala demokratin. Vi har fått kommuner
med minskade förutsättningar för kommunal demokrati.
Kommunerna
skall vara enheter för kommunal demokrati. Detta är deras hell primära uppgifi.
Med den belydelse som den kommunala demokratin har som grund för vår
folkstyrelse är del omöjligt att tänka sig en annan målsättning än atl vi måste
ha primärkommunala enheier, som är lämpade för kommunal demokrati. Den utvärdering
som vi förordar är angelägen för att ett välgmndat bedömningsunderlag skall
kunna skapas. Visar det sig att den kommunala demokratins krav inte
tillfredsställande kan tilljodoses med nuvarande indelning, måste en ändring
ske, så att nödvändi:ga förulsältningar skapas för medborgaraktivilel och
lokal förankring av demokratin. Del kan t, ex. bli nödvändigt att av
befolkningsmässigt och geografiskt stora kommuner skapa mindre och bälire
fungerande lokala enheier för all på så säll ge möjlighel för den kommunala
demokratin au leva och utvecklas.
Konstilutionsutskollel
behandlade motionen försi efter 1976 års val i sitt betänkande KU 1976/77:6. Uiskotiei
hänvisade lill uttalanden i regeringsförklaringen och anförde atl en sådan
utvärdering som begärdes i motionen
Prop. 1978/79:61 40
skulle
komma till stånd utan särskilt uttalande från riksdagen och förklarade motionen
besvarad med vad utskottet anfört. I ett särskilt yttrande redovisade utskottets
socialdemokratiska ledamöter sin syn på frågan på följande sätl:
Enligt
vår mening saknas för närvarande tillräckligt erfarenhetsunderlag fören
utvärdering av den gemensamma valdagens och kommunindelningsreformens
konsekvenser för den kommunala demokratin.
När
det gäller kommunindelningsreformen är svårigheterna atl göra en meningsfull
utvärdering av två skäl särskilt stora. Indelningsreformen genomfördes föratt
ge kommunerna sådana ekonomiska och andra resurser som är nödvändiga för all de
på ell tillfredsställande sätt skall kunna ansvara för de uppgifter som åvilar
kommunerna i dagens och morgondagens samhälle. Om indelningsreformen inte
genomförts hade andra förändringar, t. ex. kompetensöverflytiningar från
kommunerna lill statliga eller landstingskommunala organ, sannolikt varit
nödvändiga. Vid en utvärdering av reformens konsekvenser i olika avseenden
måste naturligtvis hänsyn las lill vilka effekter sådana alternativa
förändringar skulle ha fått för den kommunala demokratin. Att detta är en
ytterst svår uppgifi är uppenbart.
Kommunindelningsreformen
har följts upp med ett omfattande utredningsarbete rörande formerna för medborgarinflylandel
över den kommunala verksamheten. Utredningen om den kommunala demokratin har föreslagit
ett flertal åtgärder föratt bl. a. underlätta de förtroendevaldas arbete och
för att stärka kontakten mellan förtroendemän och övriga medborgare. Enligt vår
mening är indelningsreformen inte slutligt genomförd förrän dessa förändringar
är beslutade och genomförda i praktiken. Det är därför i dag för tidigt atl
bedöma konsekvensema för den kommunala demokratin av de genomförda reformerna.
1.4
Kommunalforskningsgruppen
fnledning
Vad
innebar då indelningsreformen för den kommunala självstyrelsen? Den frågan går
inte att entydigt besvara i dag. Det är kommunaldemokratiska kommitténs uppgifi
att skissera ett program för en utvärdering som skall ge svar på den frågan.
Vissa bedömningar kan emellertid göras redan i dag med utgångspunkt i de
forskningsresultat som presenterades av den statsvetenskapliga kommunalforskningsgmppen.
Denna startade år 1966 med stöd av Riksbankens jubileumsfond ett brett upplagt
forskningsprojekt kring temat "Kommunal självstyrelse - kommunal indelning".
En utföriig presentation av forskningsprogrammet finns i Westerståhl m. fl..
Ett forskningsprogram, Stockholm 1970.
Kommunalforskningsgmppens
centrala forskningsuppgift kan formuleras med följande fråga: Hur påverkas
förutsättningarna för att förverkliga de med den kommunala självstyrelsen föbundna
demokraiiska värdena och effekii-viieisvärdena genom olika slag av kommunala
indelningsändringar? Bakom den frågeställningen låg uppfattningen atl indelningsproblematiken
i mycket
Prop.
1978/79:61 41
kan
ses som ett oplimeringsproblem: All del finns ell saniband mellan självstyrelsens
./(///Av/o/) och kommunens lyp.
Forskningsarbetet
inleddes med en genomgång av den modema debatten kring den kommunala
självstyrelsen. Ur denna genomgång framgick de värden som redogjorts för i lidigare
avsnitt (sid. 5-14). Frågeställningen var sålunda hur måluppfyllelsen av dessa
värden påverkades av olikheter i kommunstmkturen. Atl forskningsprogrammet
aktualiserades just vid mitten av 1960-talet föranleddes av den då pågående
indelningsreformen. Det fanns med hänsyn härtill en strävan all planera
undersökningarna så alt resultaten skulle kunna utnyttjas vid praktiskt politiskt
beslutsfattande.
Efiersom
undersökningarna startade 1966, när reformen endast hade påbörjats, var del
inte möjligl för forskningsgruppen atl direkt studera effekterna av olika
indelningsändringar. Gruppen valde i stället att studera ett urval av kommuner
av olika typ.
Därigenom blev del möjligl
att jämföra förhållandena i kommuner av den typ som i allmänhet skulle komma
att upphöra vid reformen med kommuner av det slag som därefter skulle bli
vanliga. Dessulom skapades möjligheter atl närmare bedöma kausala relationer
mellan olika egenskaper hos kommunerna och uppfyllelsen av olika värden. Kommunurvalet
bestod av 36 kommuner ordnade efter storiek och lälortsgrad. Vid sidan av
undersökningarna i kommunurvalet genomfördes också ett delprojekt kring själva
genomförandet av reformen.
Kommunalforskningsgruppens
undersökningar genomfördes alltså i huvudsak i kommuner som ännu ej berörts av
reformen. Genom atl jämföra hur självstyrelsen fungerade i kommuner av olika lyp
förutsattes det vara möjligl alt förutsäga vilka förändringar som sannolikt
skulle uppkomma när reformen genomfördes. Fömtsättningama för all göra
prognoser av detta slag begränsades emellertid i ett viktigt avseende. Andra
reformer och förändringar av reglerna för kommunernas arbete och i den miljö
som självstyrelsen bedrivs kan förändra förutsättningarna på ett sådant sätt atl
hell andra effekter uppstår eller alt förväntade konsekvenser uteblir. Ett
flertal förändringar har också genomförts sedan 1966. Den gemensamma valdagen
har förändrat förutsättningarna för den lokalkommunala valrörelsen. Tillkomsten
av del kommunala partistödet har förbättrat partiernas arbetsvillkor. I fullmäktige
har suppleamsysiemei införts. En centralisering av nämndorganisaiionen - som
inte var förutsedd när indelningsreformen beslöts - har påverkat både antalet
nämnduppdrag och de krav som uppdragen ställer på ledamöterna. Kommunernas
verksamhet totalt sett är mer omfattande i dag än 1966. Allt della bidrar
givelvis lill atl minska värdet ur prognossynvinkel av de resultat som erhölls
vid studier av 1966 års kommuner. Konimunal-forskningsgruppens studier kan alltså
ur praklisk-politisk synpunkt sägas vara begränsade till atl avse vad som
skulle skell om inga andra förändringar vidtagits samtidigt. Vid sidan om den
praktiska frågeställningen har de dock även ett teoretiskt värde. Detta är mera
lidsobundel och därför av mer
Prop.
1978/79:61 42
generellt
iniresse. Dessutom är den bild av den kommunala självstyrelsen i kommuner av
olika typ år 1966 .som undersökningarna gav en god grund för jämförelser med siluaiionen
13 år senare.
1.5
Den kommunala självstyrelsens värden
Det
materiella värdel
I
syfte atl mäta de värden som utkristalliserats i genomgången av debatten systematiserade
forskningsgruppen de olika argument som anförts i debatten. Denna
systematisering gick delvis ulöver vad som direkt kan utläsas ur debatten. Som
ett överordnat värde presenterades del materiella. Demokrati eller folkstyrelse
kan enligt gruppen sägas innebära alt folkets vilja eller önskemål med avseende
på de politiska besluten skall förverkligas.
Detla
värde - förverkligandet av medborgarnas vilja - måsle naturligtvis kvalificeras.
I det stora flertalet frågor finns ingen enhetlig "folkvilja". Med hjälp
av majorilelsprincipen får konflikter mellan olika uppfattningar biläggas.
Sett över tid kan kanske systemets måluppfyllelse i detta avseende värderas med
uigångspunki i hur stor andel av medborgarna som i genomsniii är missnöjda med
den förda politiken. Del är all märka att förutsättningarna för atl nå hög
måluppfyllelse i della avseende sannolikt är beroende såväl av kommunens
resurser i olika avseenden som av graden av intressehomogenitet inom kommunen. Siörre
kommuner har bättre resurser men mindre kommuner är sannolikt mer homogena i
ekonomiskt och sociall avseende. Här föreligger antagligen ett balanseringsproblem.
Självsiändig
åsiktsbildning
För
att det materiella värdel skall vara av iniresse atl studera krävs det ur demokratisk
synvinkel att medborgarna verkligen har möjlighet atl själva och självständigt
bilda sig sina uppfattningar. Del krävs ell mall av självständig
åsiktsbildning. Samstämmigheten får inte komma till stånd genom att folket uisäus
för en ensidig propaganda från de politiska beslulsfatlarnas sida. Vad som
krävs är en fri lillgång till information och möjligheter all della i en fortlöpande
politisk deball.
Demokraiiska
leknikvärden
För
all uppnå del grundläggande värdet - atl medborgarnas på självständiga grunder
bildade åsikter präglar den förda politiken - krävs enligt de demokratiska
föreställningarna en demokratisk beslulsteknik. 1 anslutning lill Abraham Lincolns
berömda tal i Geitysburg talade forskningsgruppen om tre olika tekniker som
kompletterade varandra: styrelse genom folkel, participation (deltagande),
styrelse av folket, representation, samt styrelse för folket, anlecipation.
Prop.
1978/79:61 43
Pariicipaiionsdcmokraii.
Med denna form av demokrati avses ett styrelseskick där många deltar. Systemet
med kommunalstämmor kommer idealet nära, Alla som är intresserade och berörda
deltar. Beslutsfattarna blir identiska med de berörda. Alla medborgare får
genom deltagandet den skolning som åsyftas och allas intressen vägs samman i
beslutsprocessen. Besluten blir förankrade hos medborgama. Maktspridningen blir
maximal.
Den
represeniailva demokraiin. Den huvudsakliga formen förden kommunala demokratin
är den representativa. Även för dem som anser alt pariicipationsdemokralin är
den ideala beslutsmetoden slår det klart alt en modern kommun inte ens före
indelningsreformen kunde styras enbart genom kommunalstämmor. Systemet med
kommunalstämmor och s. k. stormöten har också kritiserats för att endast ett
fåtal deltar och att de många lysta människornas intressen blir dåligt
bevakade. Idén bakom den representativa demokratin kan sägas vara alt
medborgarna ger en mindre grupp i uppdrag att falla besluten i deras ställe.
För all ett sådani system skall fungera tillfredsställande krävs att de
förtroendevalda har god information om medborgarnas attityder och också en
vilja alt respektera dessa allilyder. Av grundläggande belydelse torde vara att
de förtroendevalda är åsiktsrepresentaliva för medborgarna. I den allmänna
debatten fömlsäiis enligt forskningsgruppen i allmänhet atl en sådan åsiktsrepreseniaiivitei
underlättas om de förtroendevalda är personrepresentativa dvs. om de t. ex. i
ekonomiskt, sociall och geografiskt avseende utgör ell representativt urval ur
befolkningen. Föruisätiningarna för en god åsiklsrepresenlativiiel kan dessulom
sägas vara beroende av möjlighetema till direkia kontakter mellan väljare och valda,organiserade
kontakter via partier, organisationer och massmedia saml av observationer och
undersökningar av medborgarnas inställning.
Antecipauoiisdemokrann.
Ett dilemma när man talar om representations-demokratin på del sätt som gjorts
ovan är alt de förtroendevaldas ansvar för en långsiktig utveckling tenderar atl
skymmas undan. Det är uppenbart atl de förtroendevalda måsle ha ett ansvar som
innebär all de i många fall opinionsmässigt "ligger före" de mindre
väl informerade vanliga medborgarna. Denna beslulsteknik är naluriigtvis
problematisk ur demokratisk synvinkel. Långt driven kan den leda lill all den
fria åsiktsbildningen bland medborgarna kopplas ur. Med hänsyn härtill
diskuterar forskningsgruppen särskilt det behov av åsiktsrespekl som krävs för
att anlecipationstekniken skall kunna förenas med den allmänna demokratiska
grundinställningen.
Folksiyrelsen
består inte i verkliga livet av någon av dessa "demokratier". Varje
demokratiskt syslem innehåller komponenter från alla dessa tekniker. Sammansättningen
kan dock variera. Del är t. ex. uppenbart all utvecklingen av den kommunala
demokratin i våri land successivt inneburit en förskjutning i riktning från parlicipations-
lill representativ demokrati. Del är sannolikt atl indelningsreformen
accentuerat denna utveckling.
Prop. 1978/79:61 44
Effekiiviieisvärdena
Vad gäller de s. k. effekiiviieisvärdena anför
forskningsgruppen atl dessa alla har med måluppfyllelse att göra: ju högre grad
av måluppfyllelse desto siörre effektivitet. Man kan emellertid även på detla
område urskilja olika synsätt eller angreppsvinklar.
Till en börian kan effektiviteten mätas ur statens
synvinkel. Effektivitets-värdena gäller då i första hand relationen mellan de
statliga servicemålen och det kommunala utbudet av service. Här kan intresset
dels koncentreras på kommunernas möjligheter alt över huvud tagel
tillhandahålla en önskad service, dels på möjligheterna au göra detla till
rimliga kostnader. Här aktualiseras också frågan om den statliga styrningen av
kommunernas verksamhet.
Effektiviteten kan emellertid också ses ur den synvinkeln
alt medborgarnas önskemål och krav i den enskilda kommunen skall omsättas i
service. Här blir tillgången på ekonomiska resurser och kompetens av betydelse.
I vilken utsträckning har kommunerna möjligheler all verkligen tillgodose
medborgarnas krav? Frågan berör emellertid också den interna kommunala
organisationen och då främsi del klassiska problemet angående relationen mellan
de förtroendevalda och ijänslemännen. Enligt den gängse demokratiska teorin
förutsätts att politikerna har möjlighet alt styra arbetet inom
administrationen. Del är naluriigtvis rält ointressant om åsikisrepresenlaii-viieten
är hög om de förtroendevalda inte förmår atl styra förvaltningsarbetet. Här har
utvecklingen efter indelningsreformen aktualiserat nya problem i samband med atl
företagsdemokratin inom förvaltningen successivt byggts ut. Avvägningen mellan
det demokratiska allmänintresset och de fackliga särintressena är ur just denna
synpunkt av stort intresse.
Om de demokraiiska värdena i första hand aktualiseras i
relationen mellan medborgarna och de politiska beslutsfaiiarna kan effekiiviieisvärdena
i större utsträckning sägas gälla relationen mellan beslutsfattarna och dem som
verkställer de politiska besluten.
Del politiska sysiemel
Med utgångspunkt i systematiseringen av värdena
utvecklades inom forskningsgruppen en hypotetisk modell över del kommunala poliiiska
systemet. Modellen syftade lill att ange hur de olika värdena var relaterade
till varandra i del praktiska arbetet.
Modellen har beskrivits i flera olika sammanhang bl.a. i
betänkandet "Kommunal organisation och information" (SOU 1975:46).
Den illustreras i figur 3.
opaginerad Kontrollera mot PDF
figur J: Del politiska systemet i kommunerna
LjIuiJ ,iV I iMIi t.'( KUlll'--iN iiiUil
.yl-jiiiul :i i t.- ä UlKii Dl Ii Sdll JU hidyei d
AMkisuvt:tunslcHnniulse -- - -, , -
tffektivttet
I I
opaginerad Kontrollera mot PDF
MHill » >ir)
m
Ljir ijkl kliiil.lkl
1 uk.il.i p,H liiiiil.nirviliiMir' liiiiijsspoiijiniSrtiiiiibi [
For iioendu
iniiiinens
1. inneildin
,),h
.11 (ler i
nr) .IV
intMlhiMi).)!
n.is kl, IV iirh ("iiiskoinal
0
I ]tirVj[enuinin-'(is I
iipljf.jll
iiincj orn j
fcii Ir i » t:iult? I
nl.HWlor.-.
i.uh I
luL-iIll, I
'),li ri.i- I
iiiaKiiiiiiiiii|ji !
Hl'5l|l Ml
opaginerad Kontrollera mot PDF
Me(ll)0[().'n nas lieflninmny ,iv i osuli.uei
Ekonomiska i esLii sei Kompetens Slalliy slyrninq Inti essehoinogeiiitel
Figuren
är förenklad i den meningen att den renodlar relalionerna mellan medborgarna,
de förtroendevalda och tjänstemännen. Den pekar på kommunikationskanalerna men
tar givetvis ingen hänsyn lill att även de förtroendevalda är aktiva i lokala
partiorganisationer och själva ulgör en del av medborgargruppen. Det är den
mekanism med vilken medborgarnas krav och önskemål omvandlas lill service som bely.ses.
Resonemanget finns ulföriigl beskrivet i SOU 1975:46 sid. 16-19 till vilket
betänkande hänvisas. Här skall endast kommenteras hur figuren belyser
kombinationen mellan participaiions- och represeniaiionsdemokratin.
1
den renodlade participaiionsniodelien kan sägas au kanalerna inellan medborgarna
och de förtroendevalda försvinner. Alla deltar i den ruta som markeras med 2 i
figur 3. I ett system diir lekmännen även sköter själva förvaltningen skulle ideniiteien
vara fullständig även mellan ruui 1 och 3. Allteftersom förvaliningen skiljs
från del poliiiska besluisläiiandet - lekman-nalorvaliningcn ersätts av lekmannastyre
- upphör denna identitet och en intern poliiisk slyrningsrelaiion uppslår. 1
och med att den representativa principen crsäiier den direki-demokraiiska
upphör även ideniiieien mellan
Prop. 1978/79:61 46
ruta
1 och 2. Med Schumpciers demokratimodcll är det därvid tillräckligt för all karaktärisera
systemet som demokratiskt om ruta I vid allmänna val med fixa mandallider utser
ruia 2. Med den syn, som är gängse i vårt land, krävs emellertid också att en
fortlöpande relation etableras mellan ruta 1 och 2. Det måste, som framhållits,
finnas en kontakt mellan de valda och väljarna. Denna kontakt kan etableras på olika
sätt. Medborgama kan i det dagliga livet komma i direkl kontakt med
förtroendevalda (ruta 4) på arbetsplatser, i bostadsområdet, på opinionstnöten
osv. Medborgama och de förtroendevalda samarbetar i de lokala
partiorganisationernas arbeie (ruta 5) både i sådana fall då kommunalpoliliska
frågor direkt siårpå mölesprogram men och vid andra lillfällen då man
"träffas". Även inom föreningslivet (ruta 6) sker diskussioner och
kontakter som är av belydelse i deua avseende. Förelagen och deras anställda (ruta
7) är också berörda och deltar i det kommunalpoliliska arbetet i vid mening.
Slutligen har massmedia (ruta 8)- tidningarna och lokalradion - en roll i det
informerande och opinionsbildande nätverket i kommunerna. Betydelsen av dessa olika
kanaler varierar naluriigtvis mellan kommuner av olika lyp.
Vad
sker då generellt vid en övergång från mindre kommuner till större i detta
avseende? I det nämnda betänkandet (SOU 1975:46) finns en kortfattad sanimanfattning
av de viktigaste resultaten från forskningsgruppens arbete. För en mer
detaljerad redovisning hänvisas till denna rapport. Här skall endast några mer
generella iakttagelser refereras.
En
effekt som är uppenbar är att det direktdemokratiska inslaget i formell mening
med nödvändighet blir mindre. Den andel av medborgarna som direkl kan delta i
beslutsfattandet blir mindre. Systemet utvecklas i riktning mot del
representativa.
Identiteten
mellan ruta 1 och 2 upplöses ytterligare. Vad kan della antas få för
konsekvenser för deltagandet? Sannolikt uppslår två effekter. Dels flyttas
aktivitet från ruta 2 till de rutor som representerar kanaler. Många människor som
utesluts från de kommunala sammanirädesmmmen blir hänvisade lill all arbeta
vidare inom de politiska partierna. En länkbar utveckling är alt partiernas
ställningstaganden i viktigare frågor i siörre ulsiräckning flyttas ned lill de
lokala partiorganisationerna. De återstående förtroendevalda får därvid en
hårdare arbetssituation eftersoni de fömisätts delta och diskutera frågoma i siörre
utsträckning både i partiet och idet kommunala organei. Den andra effekten -
som ofta påtalas i debatten - är att medborgarnas deltagande loiali, alltså
även om man räknar in del indirekta deltagandet, minskar. En centralisering av
inflytandet sker därmed till en mindre grupp förtroendevalda. Kravet på att
dessa skall vara åsiktsrepresentaliva för övriga medborgare blir därmed
starkare samtidigt som risken ökar för att medborgarna skall komma atl känna
främlingskap inför kommunalpolitiken.
I
vilken utsträckning ett direkt deltagande ersätts av en siörre aktivitet inom
partiorganisationerna är svårt all uttala sig om med ledning av de resultat som
kommunalforskningsgruppen redovisat. Atl det politiska livet
Prop.
1978/79:61 47
1966
var mer "politiserat" i större kommuner och att aktiviieien där v;ir siörre
inom partiorganisationerna är klart men innebörden av dessa skillnader är svår
att bedöma. Här finns alltså ett område som är värt ytterligare siudier.
En
annan frågeställning som inte berörts närmare av forskningsgruppen gäller
relationerna mellan de förtroendevalda och administrationen. Alt relationen
mellan antalet förtroendevalda och antalet tjänstemän förändras lill de förtroendevaldas
nackdel är helt klart. Innebörden av denna förändring är intressant ur
åtminstone två synvinklar. För del försia gäller det frågan om den politiska
styrningen försvåras eller förenklas. Med en större kår av tjänstemän som
dessutom är mer kompetent och specialiserad ställs större krav på de
förtroendevalda för att de skall kunna bevara ell reellt inflytande över
verksamheten. Detta problem har man i större kommuner försökt att möta genom
att engagera fler förtroendevalda på heltid. Någon utvärdering av vad denna
utveckling inneburit ur inflyiandesynpunki finns inte f n. Problemet har två
sidor. Det gäller dels relationen mellan de heliidsengage-rade politikerna och
förvaltningen dels relationen mellan de heltidsengage-rade och övriga förtroendevalda.
Skapas härmed ett A- och ell B-lag av kommunalpolitiker?
Den
andra frågan lar sikte på förvaltningseffektiviteten. Innebär utbyggnaden av
administrationen en byråkratisering? Svarar ökningen av antalet tjänstemän mot
en ökning av serviceproduktionen eller byggs organisationen ut relativt sett
mera. Denna frågeställning lar närmast sikte på flexibilitets-värdet (se sid.
10). Ett av motiven för självstyrelsen har som framgått varil all den inneburit
en flexibel och i ekonomiskt avseende billig organisationsform. Del är därför
rimligt alt fråga om förvaltningens tillväxt i kommunerna inneburil en mindre
flexibel organisaiion med allt fler specialiserade funklioner och därmed sämre
möjligheter till anpassning efter förändringar i omgivningen. Undersökningar av
dessa problem planerades inom kommunalforskningsgruppen men kom aldrig lill ulförande.
Del går med hänsyn härtill i dag endasl att ställa frågan.
Debatten
om kommunalförskningsgruppens demokraiimodell
Även
om kommunalforskningsgmppen strävade efter att förankra sina teoretiska
överväganden i aktuell politisk debatt har del inte kunnai undvikas all de i olika
delar kritiserats i framför allt den statsvetenskapliga debatten. Vad .som
särskilt diskuterats har varit kopplingen inellan del materiella värdet och de s.
k. leknikvärdena. Från flera håll har anförts au deltagandet i politiken är ell
värde i sig i siörre utsträckning än vad som framgår av gruppens resonemang. Ell
högt deltagande värderas som angeläget av många alldeles oavsett om det har
positiva eller negativa konsekvenser för möjligheterna att producera en
service av den omfattning och kvalitet som medborgarna efterfrågar. Med en
koncentration på värden som fostran och
Prop. 1978/79:61 48
träning
kan dellagande sålunda värderas positivt även till priset av en lägre effektivitet.
Denna debatt har självlället stor belydelse för värderingen av indelningsreformen.
Med della synsäll är sannolikheicn siörre för au bedöinningcn av reformen blir
mer negativ.
En
annan komponent som kritiserats är inslaget av antecipalionsdemokra-tin. Från olika
håll har denna kritiserats som odemokratisk, som ell försvar för "pampvälde".
Denna kritik har emellertid varit litet orättvis eftersom de problem som är
förknippade med anlecipationstekniken gavs ell betydande uirytnnie i gruppens
olika skrifter. Kritiken pekar emellertid på något väseniligi och är värd all
ta på allvar i en fortsatt utveckling av teoribildningen på detta område.
2
Kommitténs överväganden 2.1 En allmän utgångspunkt
Kommunaldemokraiiska
kommittén harenligi sina direkliv alt presentera ett förslag till
forskningsprogram angående kommunindelningsreformens konsekvenser i olika
avseenden för den komniunala självstyrelsen. I detla avsnitt lämnas ett förslag
lill ell sådant program. Del har utarbetats mol bakgrund av den redovisning för
indelningsreformen och debatten kring den kommunala självstyrelsen som lämnats
i det föregående. Programmet är omfattande. Kommittén har strävat efter alt så
långt möjligl redovisa en heltäckande bild av de olika frågeställningar som
aktualiseras vid en bedömning av den kommunala självstyrelsens situation i dag
och av indelningsreformens effekter i olika avseenden.
Enligt
direktiven skall forskningsprogrammet i försia hand ta sikte på indelningsreformens
konsekvenser förden kommunala demokratin och för kommunerna som organ för
decentraliserad förvaltning. En allmän utgångspunkt för utredningen har därvid
varil au i försia hand koncentrera intresset på den kommunala självstyrelsens
situation i dag och hur kommunerna fungerar sedan reformen genomförts. För
denna bedömning lalar flera skäl. Härigenom kan det bli möjligt att utnyttja
forskningsresultaten som underlag för prakiisk-politiska överväganden rörande
reglerna för kommunernas arbete och för eventuella justeringar i dagens kommunindclning.
Dessulom är möjligheterna all analysera indelningsreformens konsekvenser för
demokratin och förvaltningsorganisationen ni. m. av olika skäl begränsade.
De
viktigaste av dessa begränsningar orsakas av den långa tid under vilken reformen
genomfördes. Under denna tid (1966-1974) har samtidigt en mängd andra
förändringar av stor belydelse för kommunernas verksamhei inlräffat. 1969
infördes t.ex. möjligheterna för kommunerna att bevilja partierna ekonomiski siöd
i form av del komniunala pariisiödei. Suppleanisysiemel i fullmäktige har
införts. Nämndorganisationen har, särskilt inom den sociala sektorn,
omstrukturerats i många kommuner. Den gemensamma valdagen
Prop.
1978/79:61 49
har
förändrat fömtsättningama förden kommunala valrörelsen. Genom den nya
kommunallagen har kommunerna givils en siörre frihet att själva besluta om sin organisaiion
och sina arbetsformer. I dag pågår översyn av dessa frågor i ell stort antal
kommuner.
Samtidigt
som reglerna för kommunernas verksamhei sålunda ändrats i vikliga avseenden har
också omfattningen av kommunernas serviceproduktion vuxit. Även om
statsmakterna successivt har lagit på sig ett större ansvar för finansieringen
av kommunernas verksamhei är kommunerna i dag i en myckel besvärlig ekonomisk
situation som starkt begränsar de förtroendevaldas handlingsfrihet. Den alltmer
omfattande kommunala verksamheten har gjort det nödvändigi atl i flera omgångar
justera skatleutjämningssysie-mei. Under senare år har också förhandlingar
ledande till frivilliga överenskommelser tagits upp mellan regeringen och
kommunförbunden rörande den kommunala beskattningen och den statliga bidragsgivningen
som fån ökad betydelse för den kommunala verksamhetens omfattning och
utförande.
Under
den aktuella lidsperioden har också företagsdemokratin inom den kommunala
förvaltningen utvecklats i betydande utsträckning. Förutom försöksverksamheten
med närvarorätt för de anställda i nämndarbetet bör MBL-lagsiifiningen och
olika försök i samband med denna reform nämnas.
Del
är uppenbart all förändringar av dessa slag i vissa fall har varil ägnade all
stärka kommunernas möjligheler som serviceproducenter och som organ för
demokratisk självstyrelse. Samtidigt har i andra fall andra förändringar bidragit
lill atl försvåra uppfyllelsen av de värden som förknippas med den kommunala
självstyrelsen.
En
återblickande undersökning av hur den kommunala självstyrelsen har utvecklats
under den tidsperiod då indelningsreformen genomfördes måste i allt väsentligt
begränsas lill att avse den sammanlagda effekten av alla dessa förändringar. Della
utesluter givetvis inte vissa bedömningar av vad enskilda förändringar kan ha
haft för belydelse.
De
svårigheter som nämnts ovan får dock inte skymma undan det förhållandel all
möjligheterna all göra jämförelser mellan situationen förden kommunala
demokratin vid mitten av 1960-talet och tio år senare i vissa avseenden är
ovanligt goda. Forskningsprogrammet "Kommunal självstyrelse - kommunal
indelning" syftade just till au göra bedömningar av indelningsreformens
sannolika konsekven.ser för kommunema. Programmet resulterade som redovisats i
det föregående i en bred beskrivning av förhållandena i kommuner av olika lyp
under perioden 1966-1970. I forskningsgruppens skrifter och arkiv finns en stor
mängd uppgifier som insamlats och analyserats med vetenskaplig metodik. Della
material kan utnyttjas för jämförelser med situationen i dagens kommuner och
därmed belysa de sammanlagda effekterna av förändringar i kommunernas arbele och
miljö under den aktuella tidsperioden. De erfarenheter som gjordes under forskningsarbetet
kan också utnyttjas för atl i en ny undersökning tillämpa
4
Riksdagen 1978/79. 1 saml. Nr 61
Prop.
1978/79:61 50
bättre
analysmetoder och mätningstekniker m. m. Detta bör resuliera i säkrare och mer rällvisaiide
resullai än vad som skulle vara möjligl utan kommunalforskningsgruppens arbele.
Förutom
kommunalförskningsgruppens arbete bör också nämnas de omfattande undersökningar
rörande t. ex. de förtroendevaldas arbetssituation, småpartiernas roll i
kommunalpolitiken m. m. som initierades och genomfördes av utredningen om den
kommunala demokratin. Resultaten från dessa undersökningar, som publicerades i
flera olika delbetänkanden, ligger nu lill grund bl. a. för försöksverksamhet i
ett antal kommuner. Kommunaldemokratiulredningens undersökningar kompletterar
på avgörande punkter de forskningar som kommunalforskningsgruppen genomförde
och ulgör tillsammans med forskningsgruppens undersökningar ett värdefullt
underlag för vidare arbete med dessa frågor.
Kommittén
har sålunda funnit att utvärderingsprogrammet såvitt gäller nya
forskningsuppgifter bör koncentreras till dagens kommuner. Nya fältundersökningar
och annan datainsamling bör i försia hand inriktas på kommunerna så som de ser
ut i dag. Samtidigt bör emellertid undersökningarna så långt möjligt planeras
och genomföras så att del blir möjligl all jämföra resultaten med det material
som kommunalforskningsgruppen på sin lid samlade in och delvis publicerade.
Därvid kan de erfarenheter uinyitjas av forskningsarbete på della område som
gjordes inom forskningsgruppen och kommunaldemokratiutredningen.
Programmets
huvudsakliga inrikining
Av
redogörelsen för debatten i anslutning till indelningsreformen kan utläsas de värden
som i olika sammanhang har förknippats med den kommunala självstyrelsen. I ett
mer långsiktigt perspektiv är det möjligt att urskilja två slags huvudargument
för en på detta sätt decentraliserad samhällsförvaltning. Del försia tar sikle
just på kommunerna som organ för decentraliserad offentlig förvallning. Genom
systemet med kommunal självstyrelse har del varil möjligt atl decentralisera
viktiga delar av samhällets serviceproduktion. Därigenom har antagits uppkomma
de traditionella fördelarna med decentraliserad förvaltning såsom korla
beslutsvägar, tillgång till lokalkännedom och en allmänt sett flexibel
organisation. Det andra huvudargumentet har gällt kommunerna som organ för
folklig självstyrelse. Ursprungligen var detla närmasi eu foslransargurneni.
Genom all delta i förvaltningen av gemensamma angelägenheter antogs människorna
lä träning i allmänna värv samtidigt som samhörighet och samhällsansvar befrämjades.
Efter demokratiseringen av den kommunala rösträtten har denna linje i argumentationen
alltmer tagil sikle på målsättningen att fördjupa folkstyret i slorl. Ur fosiransargumeniei
har utvecklats del demokratiska. Den kommunala demokratin har alltmer kommit atl
uppfattas som
Prop.
1978/79:61 51
en
av grundvalarna för det svenska folkstyret.
1
samband med indelningsrcformerna har både decentraliserings- och demokrativärdena
varit aktuella. Indelningsreformerna - både 1952 års och 1960-ialels - har i första
hand motiverats av behovet atl anpassa den kommunala indelningen efter de krav
som samhällsutvecklingen ställt på kommunerna som serviceproducenter och som
organ för samhällsplanering. Kommunsanimanslagningarna, vilka i och för sig kan
ses som ledande lill en viss centralisering av sanihällsorganisalionen, har
motiverats som nödvändiga för atl motverka ännu längre gående åtgärder såsom
omfattande kompetensöverflytiningar lill statliga organ. Samiidigi har i
debatten från olika håll uttalats farhågor för all utvecklingen inneburil atl
utrymmet för medborgarnas dellagande i det kommunala arbetet minskat i en sådan
utstriickning alt demokraiin försvagats.
Enligt
kommiiiéns mening är de grundläggande värderingarna av den kommunala självstyrelsen
som redovisats i föregående avsnitt fortfarande aktuella. En utvärdering av
indelningsreformens konsekvenser bör sålunda beakta såväl mer förvaltningstekniska
frågeställningar som frågan om kommunernas funktion som demokraiiska självsiyrelseorgan.
Vad gäller de förvaltningstekniska frågorna är det emellertid inte enbart eller
ens i försia hand kommunernas förmåga au totalt selt tillhandahålla en service
av viss omfallning som nu är väsentlig alt studera. Genom skaiieutjämningsrevi-sionens
(SOU 1972:44) och den kommunalekonomiska utredningens (SOU 1977:20 och 1977:78)
arbele har en god belysning erhållits av kommunernas ekonomi. Vad som enligt kommunaldemokraiiska
kommiiién nu är mesi väseniligi all ägna intresse åt i denna del gäller kommunernas
möjligheter alt erbjuda invånarna / olika delar av konimunen en god och
likvärdig service. Samtidigt är det av vikt all studera hur utvecklingen av
samhällsplaneringen (relationen centralort och omgivande områden) påverkats av
reformen. En ceniral frågeställning är också den kommunala
förvaltningsorganisationens uppbyggnad och anpassning lill den nya siluaiionen.
Ur
demokratisk synvinkel är det enligt kommitténs mening väsentligt att ägna
huvuddelen av intresset åt två siörre frågekomplex. Del försia av dessa gäller
de demokratiska tekniker som bl. a. kommunalforskningsgruppen studerade dvs.
medborgarnas möjligheler att della i arbetet, arbeisbetingel-serna för de
förtroendevalda, partierna och massmedia osv. Del andra området gäller den
kommunala självstyrelsens förankring hos medborgarna.
Ett
forskningsprogram rörande situationen för den kommunala självstyrelsen i dag
mot bakgrund av de förändringar som inträffat i samband med kommunindelningsreformen
bör med hänsyn tilldel anfördaorganiserasi tre delprogram:
1. Konimunen som demokratisk självstyrelseorganisation
2. Kommunen som förvaltningsorganisation
3. Kommunen som serviceproduceni och enhet för
samhällsplanering.
Prop. 1978/79:61 52
Inom
varie delprogram ryms ett antal olika undersökningsuppgifter. I viss utsträckning
finns också ell nära samband mellan olika deluppgifter inom olika delprogram.
Ur planeringssynpunkt lorde det dock vara lämpligt att arbeta med tre
delprogram enligt uppställningen ovan.
I
det följande kommenteras frågeställningarna inom de olika delprogrammen något utföriigare
under resp. rubrik. Därefter ges i nästa avsnitt en redogörelse för vilka
empiriska undersökningar som är önskvärda samt beräknade kostnader för dessa,
behov av totalundersökningar och andra mer tekniska spörsmål. Ett
forskningsprogram av det slag som kommittén har i uppgifi au lägga fram bör
därefter göra hall. Planering på den mest detaljerade nivån bör överiålas lill
de forskare som (är i uppdrag att genomföra programmet eller delar därav. En
anledning till della är aU en viss anpassning av enskilda
undersökningsuppgifter kan bli aktuell i den utsträckning endasl delar av eit
program undersöks empiriskt. Del ligger också i forskningsarbetets natur alt
frågeställningar och undersökningsmetoder utvecklas successivt under
planeringsarbetets gång.
2.2
Delprogram 1: Kommunen som demokratisk självstyrelseorganisation
Inledning
Den
kommunala demokraiin har, som framhållits, alltmer kommii all uppfällas som en
av grundvalarna fördel svenska folksiyrei. Hur fungerar då den kommunala
demokratin? Har demokraiin i kommunerna förändrats genom indelningsreformerna?
Finns några möjligheler alt förbättra dagens situation genom förändringar av
organisatorisk ellerannan karaktär'' Frågor av delta slag upplevs av många som
centrala i dag. De diskuterades också i olika sammanhang i samband med au 1960-taleis
indelningsreforni planerades och genomfördes.
I
den svenska debatten kring den kommunala självstyrelsen har, åtminstone som
den framträder i riksdagsdebatter, partiprogram och offeniligi tryck, den
representativa demokratiska doktrinen dominerat. Kommunal-forskningsgruppen
fann i sin debaiiomgång, alt enighet rått om del överordnade, materiella, värdel
all samhällel är lill för medborgarna och all del är dessa själva som skall
avgöra vad som gagnar dem. Argumentationen forell demokratiskt representativt
syslem har i myckel utgått ifrån föreställningen all en överensstämmelse
mellan medborgarnas krav och önskemål och samhällets verksamhet främjas av en
sådan beslutsordning.
Hur
antas då demokraiin i den lappning som lillämpas i våra svenska kommuner främja
en sådan positiv utveckling' Här kan - fortfarande i enlighel med
kommunalforskningsgruppens analys - pekas på flera förhållanden .som var för
sig och gemensami är av belydelse. Ell syslem där inie
Prop.
1978/79:61 53
bara
förvaltningen utan även den politiska beslutskompetensen är delegerad lill den
lokala nivån innebär all många människor får möjlighet att direkt della i
beslutsprocessen. Ett siämmosystem ger i dessa avseenden formellt maximala möjligheler.
Om alla utnyttjar rätten atl delta i beslutsfattandet uppstår i princip
identitet mellan beslutsfattarna och dem som berörs av besluten. Ett modernt
samhälle kan dock inte ens med en långtgående decentralisering styras enbart
genom slämmobeslut. Systemet med stämmor leder också i prakiiken lill atl endasl
vissa medborgare eller grupper av medborgare deltar. Beslutsfattarnas represenlativiiei
för övriga medborgare kan då ifrågasättas.
Den moderna kommunala
demokratin är sålunda representativ. Genom val med allmän och lika rösträtt
utser medborgarna representanter som under mandatperioden ansvarar för beslul
och förvallning på deras vägnar. För alt ell sådani system skall fungera väl
krävs alt de valda på olika sätt kan bevara en god och nära kontakt med sina
uppdragsgivare. Dessa kontakter underlättas om gruppen förtroendevalda ulgör en
siörre andel av samtliga och om "avståndet" mellan väljare och valda
begränsas. Systemet med kommunal självstyrelse motiveras ur demokratisk
synvinkel bl. a. just på grund av spridningen av uppdrag och del mindre avstånd
som därigenom uppstår mellan de förtroendevalda och väljarna.
Den
fortlöpande kontakten mellan väljare och valda sker i många olika sammanhang. I
vardagslivet - i bostadsområdet, på arbetsplatser och i det sociala umgänget i
övrigt människor emellan - "sprids" de förtroendevalda bland övriga
människor. De kan genom samtal om aktuella frågoroch genom iakttagelser av olika
förhållanden bilda sig en uppfattning om de stämningar som finns bland
människorna. På della sätt kommer också andra än de förtroendevalda på ell
indirekt säu au bli engagerade i besluisprocessen. De har i eit decentraliserat
system helt enkelt bättre kanaler att föra fram sina synpunkter.
Det
svenska folksiyrei är emellertid i första hand en demokrati genom partier och
andra folkrörelser. De politiska partierna kan ses som sammanslutningar av
människor med likartade intressen och värderingar rörande samhällsutvecklingen.
De fastställer program, nominerar kandidater och arbetar för dessa i
valrörelserna. Men de fungerar också mellan valrörelserna som de centra där
politiken i viktiga avseenden utformas. De förtroendevalda har visserligen
formellt sina mandat från alla väljare men i praktiken upplevs de i försia hand
som företrädare för de väljargrupper som står bakom deras inval. Del är i
partiernas arbete som de i försia hand förankrar sin politik och i samarbete
med övriga partimedlemmar utformar de alternativ som sedan bryts mol varandra i
del poliiiska arbeiei. Systemet med kommunal självstyrelse ger de lokala
partiorganisationerna ett direkt ansvar för väsentliga delar av samhällets
insatser på det lokala planet.
Vid
sidan av partiorganisationerna har människorna i vårt land även andra kanaler lill
de förtroendevalda. Del svenska folkstyret är av gammal tradition
Prop. 1978/79:61 54
en
folkrörelsedeniokraii. Inom folkrörelserna sker en betydande del av den
skolning i allmänna angelägenheler som även förknippas med den kommunala självstyrelsen.
Olika föreningar fungerar som påtryckningsgrupper visavi partier och kommunala
organ. Den verksamhet som de bedriver stöds på olika sätt av samhället och i
vissa fall har föreningarna ett direkt ansvar för verksamhet som bedrivs lill
fromma även för andra än deras medlemmar. I en heltäckande bild av den
kommunala självstyrelsen ingår som en naturlig del också en beskrivning av det
lokala organisaiionslivet och aktiviteterna inom detta.
I
den informations- och opinonsbildningsprocess som förutsätts i en representativ
demokrati spelaräven massmedia-pressen, radio och TV-en viktig roll.
Information och opinionsbildning i massmedia kompletterar och fyller ut den
informationsspridning som sker direkl genom kontakter mellan olika människor. I
siörre kommuner ersätter i realiteten massmedia för stora medborgargrupper de
direkta kontakterna som viktigaste informationskälla.
Mot
bakgrund av denna bild av den representativa demokratin i kommunerna ärdet
uppenbart alt delprogrammet om kommunen som demokratisk självstyrelseorganisalion
måste sikta på all belysa medborgarnas möjligheter alt på olika sätt direkt
eller indirekt delta i del kommunalpoliliska arbetet. Partiernas, övriga
folkrörelsers och de förtroendevaldas arbetsvillkor blir centrala liksom
utvecklingen av massmediabevakningen.
Detta
delprogram kan uppdelas i fem delprojekt enligt rubrikerna nedan.
Medborgarnas
akliviiei m. m.
De
centrala frågeställningarna under denna rubrik lar sikte på medborgarnas
möjligheter all aktivt della i del kommunalpoliliska arbelei direkl som förtroendevalda.
Antalet uppdrag och uppdragskoncenlraiionen bör uppmärksammas men också frågor
som anknyter lill de enskilda människornas möjligheter och vilja au åta sig
uppdrag. Avstånd inom kommunen, allmänna kommunikationer, sammanirädesfrekvens,
lid för sammaniräden (dag- eller kvällssammanträden) är exempel på frågor som
aktualiseras i detta sammanhang. Möjlighelerna för enskilda människor all
engagera sig i del kommunalpoliliska arbelel begränsas vidare av sådana
förhållanden som skiftarbete, familjesituation, kunskaper och iniresse.
Betydelsen av sådana individanknutna förhållanden för den politiska aktiviteten
är belyst genom olika undersökningar men det är uppenbart atl de bör hållas
aktuella även vid en bedömning av medborgarakiiviteten i dagens kommuner.
Kunskaper
och iniresse är av stor betydelse för den lokalpolitiska verksamheten. Inom
programmet bör uppmärksammas den informationsverksamhet som vuxit fram under
1970-talet från kommunernas sida. Effekten av dessa insatser bör belysas.
Vidare måste uppmärksammas om
Prop.
1978/79:61 55
utvecklingen
under senare år medfört någon förändring i medborgarnas egen upplevelse av meddelaklighei
och närhet till kommunalpoliiiken.
För
medborgarnas kunskaper, information och intresse för kommunalpolitiken har
naturligtvis valrörelserna en stor betydelse. Även om väljarnas bild av olika
partier och politiker i mycket präglas av den vardagliga verksamheten under
mandatperioderna är dock valrörelsen den tid då den politiska debatten är som
mest intensiv. Partiernas möjligheler att i valrörelsen nå ul med lokalkommunal
propaganda bör uppmärksammas genom atl inslagen av kommunala frågor i valrörelsen
samt väljarnas informationsnivå beträffande sakfrågor och kandidater belyses i
samband med 1979 års val.
En undersökning av
medborgarnas lokalpoliliska aktivitet kan inte begränsas enbart till deras
deltagande i del kommunalpoliliska arbetet i egentlig mening. Mycken kommunal
informationsförmedling och opinionsbildning sker som framhållits i samband med
andra sociala kontakter. Förekomsten av kommunalpolitiska samtal på
arbetsplatser, i sällskapslivet osv. är här av belydelse all uppmärksamma. Dessa
kontakter är naturligtvis beroende av människornas iniresse och känsla av meddelaklighei
men kan i sin tur också antas befrämja intresset för kommunernas och partiernas
arbete.
Frågor
av det slag som tagits upp under denna rubrik uppmärksammades i stor
utsträckning inom det lidigare forskningsprogrammet. Genom två intervjuundersökningar
med medborgarna i de 36 urvalskommunerna 1966 och 1970 insamlades uppgifter
rörande information och intresse bland allmänheten saml angående akiiviiet i
olika sammanhang. En undersökning av motsvarande förhållanden i samband med
1979 års val bör planeras med hänsyn till möjlighelerna all genom vissa reanalyser
av denna information få en bild av vad den senaste tioårsperiodens förändringar
inneburil i dessa av.seenden. I förhållande till dessa tidigare undersökningar
bör dock i dag ett större iniresse ägnas åt frågan om skillnader i förulsältningar
för deltagande mellan människorna i olika delar av de nya kommunerna.
De
poliiiska pariierna
För
de politiska pariierna har indelningsreformen och de förändringar i övrigi som
genomförts sedan mitten av 1960-talel i många avseenden medfört ändrade arbeisföruisäitnngar.
Del naluriiga arbetsområdet har blivit siörre. .Avsiånden mellan den centrala
kommunalförvaltningen och olika delar av kommunen har ökat. Detla har i många
fall lett till all partierna anpassat sin organisation så all
grundorganisationerna nu arbetar inom endasl en del av kommunen. Jämsides
härmed har den andel av partiets medlemmar som direkt engageras i det kommunalpoliliska
arbetet minskal.
Effekien
av organisatoriska förändringar av detta slag för partiernas roll i
Prop. 1978/79:61 56
det
kommunalpolitiska arbetet bör belysas i forskningsprogrammet. Samtidigt som
avståndet mellan arbetet på grundnivån i partierna och den egentliga kommunala
verksamheten blivit längre har många enskilda kommunala beslut [att större
betydelse när de omfattar större områden och nya verksamheter. Den sammanlagda effekien
av förändringar av detta slag för de kommunala frågornas roll i del lokala
partiarbetet bör belysas. Av särskilt iniresse är de mindre föreningarnas verksamhei
i glesbygdsdelar av kommunerna, dvs. inom områden där del geografiska avståndet
lill centralorten skapar större svårigheter för en nära kontakt med det löpande
kommunala arbetet.
Rekryteringen
av förtroendevalda från olika delar av kommunen (olika grundorganisationer inom
de politiska partierna) är en annan fråga som bör uppmärksammas i detla sanimanhang.
Likaså bör den totala medlemsaktiviteten tillmätas iniresse.
Valrörelserna
är av ceniral betydelse för medborgarnas information om de olika partiernas
ståndpunkter saml deras attityder lill enskilda partier. Sedan kommunalforskningsgruppen
genomförde sina undersökningar av 1966 års valrörelse har valsystemet ändrats
genom atl den gemensamma valdagen införts. Effekterna av denna närmare
sammankoppling än lidigare av de komniunala och rikspolitiska valen har bedömts
olika. Del är enligt kommittén uppenbart att en undersökning av partiernas
arbetsvillkor i 1970-talets kommuner måsle omfatta ett studium av valrörelseakiiviteierna.
Genom au sådana undersökningar genomfördes vid det sista kommunalvalet enligt
den lidigare ordningen 1966 finns samtidigt därvid möjligheter atl bedöma några
av effekterna av den gemensamma valdagen. En undersökning av partiernas
valrörelsearbete bör omfatta aktiviteten totalt, ekonomiska och personella
resurser samt de kommunala frågornas utrymme i valpropagandan. Även del
utrymme i valmaterial och lokal debatt som ägnats åt presentation av kandidater
till kommunfullmäktige bör uppmärksammas. 1 denna del lorde en planering med
utgångspunkt i kommunalforskningsgruppens arbete vara i särskilt hög grad
motiverad. Här finns ett ur forsknings-melodologisk synvinkel stort behov av
samplanering med undersökningen av medborgarnas aktivitet och information om
kommunala frågor.
Deluppgifterna
rörande partiernas organisaiion och arbetsförutsättningar är centrala i
forskningsprogrammet. Del är, som framhållits, inom partierna som en bredare
politisk aktivitet kan bedrivas och många av de organisatoriska förändringar
som pariierna genomfört har haft till syfte just att motverka en annars hotande
minskning av medborgarakiiviteten i del politiska arbetet. Inom detta
delprojekt bör också uppmärksammas utvecklingen av olika s. k. lokala partier
samt relationerna mellan dessa och skilda tillfälligt arbetande opinionsgmpper.
Även
på della område finns som nämnls jämförelsematerial från eu av kommunalforskningsgruppens
delprojekt. Dessutom har konimunaldemo-kraliuiredningen genomfört en
undersökning av stort iniresse i deiia
Prop.
1978/79:61 57
avseende
som redovisats i delbetänkandel "Småpartier i den kommunala demokratin"
(Ds Kn 1975:2). De undersökningar som planeras rörande dessa frågor bör utgå
från de lidigare rapporterna och så långt möjligl läggas upp så att det blir
möjligt att bedöma den totala effekien av genomförda reformer för partiernas
arbete. Förutom indelningsreformen måste tillkomsten av del kommunala
partistödet ha varil av stor belydelse i den nya situationen med större
organisatoriska krav på partierna. När kommunalforskningsgmppen genomförde sina
undersökningar hade detla stöd ännu ej införts.
Folkrörelserna
och iniresseorganisaiionerna
1
modern internationell statsvetenskaplig litteratur görs ofta en boskillnad
mellan de politiska partiernas och olika intresseorganisationers roll i del
politiska systemet. Partiernas funktion anges lill all mot bakgrund av de grundläggande
värderingar som skiljer pariierna åt väga och prioritera mellan olika
särintressen i samhället. Intresseorganisationernas roll är å andra sidan att
arbeta förjust sådana särintressen. En avgörande skillnad mellan partierna och
organisationer av del slag som våra andra folkrörelser ulgör är att för
partierna del politiska arbelel är del primära, medan l. ex. fackliga organisationer,
frikyrkliga samfund, idrottsföreningar osv. endasl har anledning att engagera
sig i det politiska arbetet när deras egna intressen är direkt berörda.
Denna
enkla distinktion mellan partier och andra folkrörelser ger inte en rättvis bild
av folkrörelsernas uppgift i det svenska folkstyret. Som framhållits tjänar
arbetet inom dessa i mycket som en skola och rekryteringsbas för politiskt
arbete. Olika folkrörelser är också nära anknutna till vissa av partierna,
något som givelvis ger dem en annan situation än den som är gängse enligt t.
ex. anglo-saxisk litteratur. Del sägs ofta au den svenska demokraiin i
utpräglad grad är en folkrörelsedemokrati. Kommunaldemokratiutredningen pekade
i sitt betänkande på de omfattande uppgifter som folkrörelserna har i del
lokala samhällsarbetet.
Mot
denna bakgrund ärdet väsentligt atl ell forskningsprogram kring den kommunala demokraiin
också omfattar folkrörelsernas och olika intresseorganisationers roll i
kommunalpolitiken. Här gäller del sålunda inte endast atl studera i vilken
utsträckning de direkl engagerar sig i den kommunala beslutsprocessen som "pålryckningsorgan"
utan också de personella och andra samband som bidrar lill alt integrera dem i
lokalpolitiken. I ett längre lidsperspektiv kan sägas all en del av den komniunala
servicen övertagits från folkrörelserna i den meningen all dessa skulle ha
bedrivit verksamheten om inte kommunerna gjort della. På senare år har också
ett allt siörre iniresse ägnats möjligheterna för kommunerna all
"överlåta" verksamhet till föreningar trots atl denna inte riktar sig
enbart till deras medlemmar. Exempel på detla är t. ex. föreningsdrivna
fritidsgårdar, kommunala båthamnar som administreras av båtklubbar osv.
Utvecklingen och erfaren-
Prop. 1978/79:61 58
heierna ur kommunaldemokratisk synvinkel av dessa sirävanden
bör uppmärksammas inom forskningsprogrammet.
Intresseorganisationernas, folkrörelsernas och olika mer "tillfälliga"
opinionsgrupper t. ex. byalag och miljögrupper har i dag så omlätiande
uppgifter av belydelse för kommunalpolitiken alt eu särskilt delprojekt bör
ägnas åt att studera deras förekomst och akiivitei. Dessa undersökningar bör
planeras så atl erfarenheterna och resultaten från motsvarande undersökning
inom kommunalforskningsgmppen kan utnyttjas. Här bör också beakias det arbete
som bedrivs inom den enhet som handlägger folkrörelsefrågor inom komniundcpartementet.
Massmedia
Kommunalforskningsgruppen ägnade ett av sina delprojekt åt
frågan om massmedias bevakning av den komniunala verksamheien. Projektet bestod
dels av en undersökning av främst tidningarnas kommunalpoliliska innehåll under
en iremånadersperiod ulan direkt anknyining till valrörelsen (1.1-31.3.1966),
dels av ett studium av bevakningen om valrörelsen 1966. Vid denna tidpunkt var
tidningspressen helt dominerande inom massmedierna för medborgarnas information
rörande de kommunala frågorna. I dag har lokalradion byggts ul ytterligare varför
situationen rimligen förändrats. Dessutom har massmedia fått ett färre antal
kommuner att bevaka.
Undersökningar
av innehållet i massmedia är arbetskrävande. Ell stort material måsie genomgås,
klassificeras och analyseras. Men med hänsyn till massmedias stora betydelse
för en fortlöpande information till alla de människor som inte genom egen
politisk aktivitet eller genom direkl kontakt med förtroendevalda har möjlighel
att på annan väg informera sig om aktuella frågor bör en undersökning av den kommunala
demokratin i dag även omfatta massmediasiiuationen.
En fråga
av intresse i detla sammanhang är vilken betydelse som kan tillmätas olika slag
av tidningar i förhållande till lokalradion. På lidningssidan har
nedläggningsvågen-tidningsdöden-bromsats genom tillkomsten av det statliga
presstödet. Någon nyetablering av dagliga lidningar har emellertid inte kunnat
åstadkommas genom de statliga stödinsatserna. 1972 års pressuiredning var också
skeptisk lill möjligheterna au i framtiden ändra på detla förhållande. Som aliernativ
konstruerade utredningen ett etableringsstöd som i första hand är inriktat på
alt underlätta tillkomsten av s. k. komplemenilidningar. Dessa lidningar- ulgivna
en eller ivå dagar i veckan -sågs som eu ekonomiskt genomförbart alternativ
ledande lill att en redaktionell konkurrens etableras på det lokala och
regionala planet. Sådana komplemenilidningar finns också i dag inom ett flertal
områden. Det är väsentligt att inom forskningsprogrammet intresse ägnas åt den betydelse
som kan tillmätas dessa tidningar i den kommunala informations- och
opinionsbildningsprocessen.
Prop. 1978/79:61 59
Ett studium av massmedias belydelse bör vara såväl sandar-
som moiiagarorienierai. Del innebär au vissa begränsade innehållsanalyser bör
genomföras samtidigt som medborgarnas bedömning av sitt beroende av lidningar
och radio för informationen karlläggs. Denna sistnämnda aspekt måste belysas i
nära samarbete med studierna av medborgarakliviiet, information m. m. i samband
med 1979 års val. Med hänsyn till den stora arbetsinsats som krävs för
innehållsanalyser bör dessa planeras omsorgsfullt och begränsas lill sin
omfattning så långt det är möjligt. Vid planeringen bör resultat och
erfarenheter tas till vara inte bara från kommunalforskningsgruppen utan även
från det forskningsprojekt - Pressens funklioner-som genomfördes i
pressutredningens regi (SOU 1975:78).
Den komniunala självsiyrelsens förankring hos medborgarna
I den allmänna debatten kring den kommunala självstyrelsen
har det från begynnelsen bedömts som en ceniral målsättning för hela systemet
med kommunal självstyrelse att det antagits öka medborgarnas förtroende för
politiken och känsla av solidaritet inte bara med kommunalpolitiken utan med
det demokratiska systemet som sådani. En sådan känsla av förtroende kan avse
flera olika förhållanden. Det kan gälla demokratin som styrelseform allmänt.
Del kan gälla systemet med kommunal självstyrelse. Det kan gälla de aktuella
politikerna och det kan gälla den förda politiken - resultatet av
beslutsprocess och verkställighet.
All undersöka hur medborgarnas förtroende för
kommunalpolitiken och värdering av självstyrelsen utvecklats under den
lidsperiod under vilken indelningsreformen genomfördes måsie bedömas som mycket
väsentligt i eu forskningsprogram av del slag som kommittén har atl utarbeta.
Ett vikligl mål för reformen var alt skapa kommuner som hade bälire resurser
att åstadkomma en kommunal service av sådan omfattning och kvalitet som
medborgarna efterfrågar. Samtidigt diskuterades farhågor för au reformen skulle
leda lill ett längre avstånd lill de förtroendevalda som kunde innebära att
människorna kommer all känna ett större främlingskap inför kommunen och
kommunalpolitikerna. Den sammanlagda effekten av sådana förändringar kan
utläsas genom en jämförelse mellan människornas syn på kommunalpolitiken och
den komniunala självstyrelsen före och efter reformen.
På just delta område är möjligheterna all göra en åierblickande
studie särskili goda. Kommunalforskningsgruppen genomförde både vid 1966 och
1970 års val omfaitande medborgarintervjuer där dessa frågor bereddes ett stort
utrymme i frågeformulären. De demokraiiska frågorna rörande förtroende och
förankring fanns med i båda undersökningarna. Inställningen lill kommunen som serviceproduceni
undersöktes särskilt intensivt i 1970 års undersökning. Genom en saniordning av
en ny undersökning i anslutning lill 1979 års val med dessa lidigare
undersökningar bör en god bild kunna erhållas
Prop. 1978/79:61 60
av
vad del senaste decenniets genomgripande förändringar för kommunerna inneburit
i dessa avseenden.
2.3
Delprogram 2: Kommunen som förvaltningsorganisation
Inledning
Inom
delta delprogram har formulerats ire delprojekt. Del första av dessa -De
förtroendevalda - har nära anknytning till de demokraiiska frågeställningar
som tas upp i delprogrammet rörande kommunen som demokratisk sjäKsiyrelseorganisalion.
De förtroendevaldas arbetssituation har stor betydelse för deras möjligheter atl
fullgöra sina demokratiska funklioner. Samtidigt påverkas dock
arbetssituationen i avgörande grad av de organisatoriska förhållandena inom
förvaltningen. Relationen förtroendevalda-tjänstemän, en närmasi klassisk
problemställning i svensk kommunaldemokratisk debatt, har både en demokratisk
och en förvaltningsorganisatorisk sida. Del är närmast praktiska forskningsadministraliva
skäl som motiverar alt delprojektet placeras under denna mbrik i stället för
som ett separat delprogram i gränsmarkerna mellan program I och 2.
De
förirocndcvalda
De
på många sätt mest centrala frågeställningarna i forskningsprogrammet gäller de
förtroendevaldas arbetssituation och arbetsvillkor. I den representativa demokratin
finns en i princip olöslig konflikt inbyggd. De förtroendevalda erhåller sina
uppdrag - som beslutsfattare och ansvariga för samhällsutvecklingen - som
representanter för övriga medborgare. Deras politiska uppdrag kräver en
arbetsinsats av dem som innebär att de måsie läsa in ärenden, förbereda och
delta i sammanträden samt allmänt informera sig om utvecklingen inom de områden
där de är verksamma. Detta är en förutsättning föratt de skall fungera som
kompetenta beslutsfattare i umgänget med den administrativa organisation som
står till deras förfogande för alt verkställa politiken.
Samtidigt
utövar som nämnls de förtroendevalda sina uppdrag som representanter för de
övriga människoma. Detla kräveraitde inte i sitt arbeie isoleras från kontakter
med allmänheten, de partiaktiva och med vanligt familjeliv. En god kontakt av
delta slag är en förutsäitning för den "åsiklsrepresenlativiiel" som
är viktig för ait den kommunala verksaniheten skall genomsyras av medborgarnas
värderingar, krav och önskemål. Atl göra en optimal avvägning mellan dessa
motstridiga tidsanspråk är varje föriro-endevalds dilemma. Problemet är inie
unikt för de kommunalt förtroendevalda. Det är lika aktuellt för t. ex.
riksdagsledamöterna. För riksdagens del har den varit en av drivkrafterna bakom
lillsätiandei av en särskild arbetsformsuiredning.
Prop.
1978/79:61 61
Det
är enligt kommitténs mening angeläget au nu uppmärksamma vad indelningsreformen
inneburil för arbeislöruisäliningarna för de förtroendevalda. Har uppdragen blivit
svårare alt sköta? Tar de mera tid? Hur påverkas möjligheterna au förena olika
uppdrag med vanligt yrkesarbete? En fråga som bör studeras är om
förtroendeuppdragen ändrat karaktär på ett sätt som gör del svårare eller
lättare för olika kategorier av medborgare all åta sig uppdrag.
Här
återkommer de förhållanden som berörts ovan angående reseavstånd inom kommunen,
sammanträdenas förläggning till daglid eller kviillstid. Även arvodesfrågorna
är av intresse liksom de övriga åtgärder som kommunerna med stöd av den nya
kommunallagen kan vidla för all underlätta de förtroendevaldas arbete. I många
kommuner övervägs nu ålgärder av det slag som kommunaldemokratiutredningen
rekommenderade för atl förbättra informationen lill de förtroendevalda,
förstärka den service .som de kan få från förvaltningen osv. Dessa ålgärder
liksom tillkomsten av s. k. politiska sekreterare är värda uppmärksamhet inom
programmet. Det är också väsentligt atl uppmärksamma de förtroendevaldas möjligheler
au della i partiernas arbeie, della i möten för all diskutera kommunala frågor,
studiecirklar och annan allmänpolitisk verksamhei såsom rådslag och lokala aktions-
eller arbelsgmpper m. m.
En annan fråga i della
sammanhang är vad utvecklingen mot allt fler heltidsengagerade förtroendevalda
inneburit. Inom programmet bör uppmärksammas kommunalrådens roll i den kommunala
organisationen, deras relationer till övriga förtroendevalda saml lill
förvaltningen. I saniband härmed aktualiseras också den övergång lill olika
slag av majoriieisstyre som skell i allt fler kommuner. Konsekvenserna av detta
för minoritetens insynsmöjligheter samt de s. k. oppositionsrådens arbetslorutsältningar
bör belysas. En särskild delfråga i detla sammanhang är hur situationen
påverkas av siabiliteten i majoritetsförhållandena dvs. ev. skillnader mellan
kommuner där ett "maktskifte" är en realistisk möjlighet och andra kommuner.
Vidare bör analyseras hur en övergång till majoriieisstyre påverkar iniressei
för kommunalpolitiken inom majoritetens resp. minoriie-tens
partiorganisationer.
Vad
gäller de förtroendevaldas arbetssituation finns vissa forskningsre-sultiit
dels från kommunalforskningsgruppen, dels från kommunaldcmokra-tiuiredningen. Kommunalförskningsgruppens
undersökningar av dessa frågor är inte samnianfattade ulan finns endasl publicerade
i separata rapporter från olika sektorer inom förvaltningen. Av dessa rapporter
kan emellertid utkisas au situationen såg annorlunda ul för ledamöier i byggnadsnämnden
jämfört med t. ex. ledamöter i fritidsnämnden. Detta pekar på något som är viktigt
atl uppmärksamma även i ett nytt program: på vilkel säll skiljer sig de krav
som uppdragen släller på ledamöterna inom olika nämnder? Vilka nämnder är "tyngst"'.'
Påverkar dessa skillnader rekryteringen av förtroendevalda? Frågor av detta
slag bör belysas mot bakgrund av
Prop. 1978/79:61 62
del
material som insamlades av kommunalforskningsgrupix;n och av utredningen
om den kommunala demokratin.
Den
kommunala jöivaliningsorganisaiionen
Kommunindelningsreformens
konsekvenser förden kommunala förvaltningsorganisationen är i dag otillräckligt
belysta. Indelningsreformen medförde att ctl stort anial förvaltningar smältes
samman till ett mindre antal av belydligt större sioriek. Samtidigt skedde
oberoende av indelningsreformen en rationalisering av nämndslmkiuren som
kanske är mest framträdande inom den sociala sektorn. I enlighel med den s. k.
familjevårdsprin-cipen har specialnämnder som bamavårdsnämnd och nykterhelsnämnd
sammanslagils med socialnämnden lill sociala centralnämnder. I omkring 25 kommuner
har reformen åtföljts av en organisaiion med sociala distrikts-nämnder. Även
inom andra sektorer som fritid och kultur har i många kommuner en
sammanslagning av nämnder skett i allmänhet med syfte atl förbättra
förutsättningarna (or en samordning av olika aktiviteter.
Det
bör vara en uppgift inom forskningsprogrammet atl kartlägga och utvärdera
effekterna av dessa förändringar såväl vad beträffar antalet förtroendeuppdrag
som förvaliningens struktur. Vad gäller förvaltningsstrukturen är del också av
intresse att belysa innebörden av den tillväxt som skett. Siörre organisationer
kräver mer av samordnings- och planeringsorgan. Var ligger från dessa
synpunkter den optimala kommunstorieken? Försök bör göras atl bedöma i vilken ulsiräckning
förvaliningen expanderat i saniband med indelningsreformen och i vilken ulsiräckning
expansionen är ell resullai av flexibiliiels- och effekiiviteisförlusier (byråkraiisering)
eller endasl ell utslag av en mer omfattande verksamhei.
En
annan fråga av stort intresse gäller förvaltningens centralisering. I vilken utsträckning
har kommunindelningsreformen inneburil en centralisering av den kommunala
förvaltningen till centralorterna? Har kommunerna organiserat förvaltningen så
au medborgarna även i glesbygderna har nära till representanter för olika
kommunala organ. I vilken ulsiräckning tillämpas distriklsindelning som
reducerar tendensen till centralisering? Hur har systemet med lokala kontaktmän
fungeral''
Dessa
frågor har nära anknytning lill frågeställningarna angående service-produktionen
i det tredje del program mel. Del finns naluriigtvis ett direkl samband mellan
förvaltningsorganisationen och den service som kommunerna lillhandahåller.
Den
kommunala budgetprocessen
Ett
forskningsprogram av del slag som skisseras i detta betänkande blir sirukiurelll
orienterat. Flertalet undersökningar lar fasta på organisationen
Prop. 1978/79:61 63
och på olika organ och aktörer i den koinniunala beslutsprocessen.
För en djupare förståelse av den kommunala demokratins funktionssätt krävs
också siudier av själva beslutsprocessen. Inom kommunalforskningsgruppen
genomfördes en serie av s. k. ärendestudier itioin den fysiska riksplaneringen,
inom skolans område och på fritidssektorn. Dessa studier är redovisade i separata
rapporter från resp. sektor. Erfarenheterna från dessa studier visar på
svårigheter att i beslutsproccsstudier av detta slag kunna ta fasta på vad som
är generellt och vad som är unikt. Dessa erfarenheter pekar på att bcsluisprocesstudier
bör planeras så att möjligheterna att jämföra resultaten från olika kommuner
blir så goda som möjligt.
Budgetprocessen och den fysiska planeringen är exempel på
ärenden som lämpar sig för beslutsproccsstudier. På båda dessa områden föreslog
koinniu-naldcniokratiutredningen att kommunerna i viss utsträckning skulle
tillämpa nya tillvägagångssätt föratt förstärka inslaget av förtroendemanna-medverkan.
Den fysiska planeringen varierar dock mera än
budgetprocessen lill sin karaklär mellan kommuner av olika lyp. Därför är sannoliki
de meiodolo-giska föruisätiningarna bättre om studierna koncentreras på arbelel
med etiårs- och långtidsbudgetarna. På detla område finns också inom kommunalforskningsgruppen
ett opublicerat material som kan utnyttjas för jämförelser med förhållandena i
kommunerna 1966-1967. Detta talar för att beslutsprocesstudierna inom ett nytt
program bör inriktas på budgetprocesserna. Dessa är ju också av central belydelse
för hela den kommunala verksamheien.
1 studierna av budgetprocesserna bör såväl demokratiska
som förvaltnings-administrativa frågeställningar uppmärksammas. Information
till allmänheten och de poliiiska pariierna, de förtroendevaldas roll i
relation till tjänstemännen samt det reella ulrymmei för självsiändigi besluisfallande
är några exempel på sådana frågeslällningar.
2.4 Delprogram 3: Kommunen som serviceproducent
och enhet för samhällsplanering
Konununen som sci-viceproduccni
De vikiigasie drivkrafterna bakom indelningsreformen var
som framgåu av redovisningen i försia kapiilei behovei av kommuner med siörre
personella resurser och en sioriek och geografisk uibredning som gör dem mer
lämpade som områden för den lokala samhällsplaneringen. Efter indelningsreformen
har kommunernas scrviceprodukiion forisaii au öka. De scnasie siora saisningarna
i primärkommunerna gäller uibyggnaden av barnomsorgen och äldrevården. Föruiom
dessa har uivccklingen dock deKis bromsats upp på grund av den ansträngda
ekonomiska situationen i
Prop. 1978/79:61 64
kommunerna.
Det är i dag en allmän uppfattning att finansieringsformerna för den kommunala
servicen måste reformeras. Kommunalekonomiska utredningen föreslog fiera
förändringar i detta avseende bl. a. innefattande ell siörre statligt
engagemang i finansieringen.
Genom
det utredningsarbete som bedrivits av bl. a. kommunalekonomiska ulredningen är
kunskaperna i dag relativt goda vad avser servicestandarden i kommuner av olika
lyp saml rörande kostnaderna för alt producera denna service. Vad som däremot
är sämre belyst i lillgängliga utredningsbetänkanden och forskningsrapporter är
frågan om vem som utnyttjar servicen, hur lillgänglig den är för olika medborgargrupper
osv. Del kan paradoxall nog vid en närmare undersökning komma alt visa sig all
den genomsnittliga servicesiandarden i kommunerna förbättrats väsentligt i samband
med indelningsreformen till priset av sämre tillgänglighet för de människor som
är bosatia i perifera delar av kommunerna. Och i den utsträckning som
kommunerna vall all behålla ell decentraliserat serviceutbud kan en del av de
vid reformen förväntade effektivitetsvinsterna ha uteblivit.
Frågor
rörande serviceutvecklingen totalt och effekterna i olika kommundelar bör uigöra
en viktig del i forskningsprogrammet. På detta område bör erfarenheterna från
det arbete som bedrivits inom expertgruppen för regional utredningsverksamhet (ERU)
vara av stort intresse. Tidsbudgetundersök-ningarsanit avstånds-och kommunikationssiudier
bör kunna belysa förändringarna i medborgarnas möjligheler atl utnyttja de nyiligheier
som kommunerna producerar. Samtidigt finns ett stort behov av atl med uigångspunki
i kommunalförskningsgruppens serviceundersökningar och arbelel inom l. ex. kommunalekonomiska
ulredningen förfina analysen av serviceuiveck-lingen i siori. Vad som är särskili
väsentligt på delta område är all utveckla metoder som bättre än hittills gör
det möjligt atl jämföra serviceutbudet med medborgarnas behov. Ulan tillfredsställande
möjligheler att definiera och kartlägga variationer i behoven av
samhällsservice mellan medborgarna i olika kommuner blir givetvis varje servicejämförelse
av begränsat värde. Här finns emellertid stora meiodologiska svårigheter som på
forskningens nuvarande utvecklingsstadium inte är tillfredsställande lösta.
Kommunen
som enhet för samhällsplanering
En
grundläggande utgångspunkt för indelningsarbetet var målsättningen alt
åstadkomma kommuner som utgjorda näringsgeografiskt naluriiga enheter. Därvid
vägleddes indelningssakkunniga av den kända kulturgeografiska teoribildningen
rörande tätortshierarkier och spontana regioner. En indelning efter dessa
principer kunde emellertid inte genomföras renodlad. Ett problem uppstod redan
av del skälet att hänsyn också måste tas till den minimistorlek som bl. a. enhelsskolans
högstadium krävde. Andra problem
Prop. 1978/79:61 65
uppstod
på gmnd av begränsningen atl kommun- och församlingsgränscr så långt möjligt
skulle vara vägledande vid detaljutformningen. Den geografiska teorin fömtsaite
vidare i naturgeografiski avseende någorlunda homogena förhållanden. Detta
innebar att en renodlad tillämpning inte var möjlig i alla delar av vårt land.
Alla
dessa svårigheter och avsteg från principerna ledde till en indelning som endasl
i sina huvuddrag karakteriserades av centraloristeorin. I enskildheter fanns
många kommunhiock som avvek från grundmodellen t. ex. genom att de bestod av
mer än en centralort av ungefär samma storlek och servicemässiga styrka ("flerkärniga"
block). I storstadsområdena fick också i huvudsak andra kriterier bli
vägledande. Dessa svårigheter skapade olika förutsättningar för samarbetet inom
de nybildade blocken och kan sägas vara några av de viktigaste orsakerna till
del missnöje som än i dag finns i en del nybildade kommuner.
Samtidigt
som indelningsreformen sålunda vid genomförandet inte genomgående innebar att näringsgeografiskt
naluriiga enheier kom lill siånd ärdet uppenbart att reformen i della avseende
kan verka "korrigerande". 1 den fortsatta planeringen inom de
nybildade kommunerna kan investeringar - exempelvis uibyggnad av skolor,
barnstugor, fritidsanläggningar, vägnät, VA saml bebyggelseplaneringen i stort
- ha medfört att centralorten stärkts på de gamla kommundelarnas bekostnad. En
sådan planering ligger i reformens syfte alt planmässigt samordna kommunernas
och näringslivets investeringar lill de orter som bedömts ha livskraft inför
framtiden. Samtidigt kan en sådan utveckling ha bidragit lill en ytterligare
uttunning av befolkningsunderlag, arbetstillfällen och serviceutbud i
glesbygdsområdena.
Många
av dessa effekter av indelningsreformen kan utläsas och utvärderas först efter
lång tid. Del är med hänsyn härtill tveksamt om någon mer definitiv bild av
dessa förhållanden kan ges redan i dag. Frågorna är emellertid så intressanta -
inte minsl som underlag för fortsatta överväganden rörande principerna för
samhällsplaneringen på lokal nivå - att forskningsprogrammet bör innehålla ett
delprojekt där dels själva indelningsreformen, dels utvecklingen därefter i de
enskilda kommunerna studeras. Genom del arbete som bedrivits i de olika länsplaneringsomgångarna
-länsprogram 67, länsplanering 70 och länsprogram 74 - finns ett bra
utgångsmaterial för sådana siudier. Det bör kunna kompletteras med mer ingående
siudier i ett mindre antal nybildade kommuner.
2.5
Sammanfattning av forskningsprogrammet
Det
forskningsprogram som skisserats ovan är organiserat i tre delprogram: kommunen
som demokratisk självstyrelseorganisation, konimunen som förvaltningsorganisation
och konimunen som serviceproducent och enhet
5
Riksdagen 1978/79. 1 saml. Nr 61
opaginerad Kontrollera mot PDF
för
samhällsplanering. Uppdelningen i delprogram följer i huvudsak den uppdelning i
demokraiiska resp. förvaliningsmässiga argument för självstyrelsen som framgåti
av deballgenomgången i försia kapitlet. Det är emellertid uppenbart att del
finns ett nära teoretiskt och sakligt samband mellan de olika delprogrammen.
Uppdelningen motiveras sålunda främst av administrativa skäl. Ett så omfattande
forskningsprogram kan knappast genomföras i ell sammanhang på 1. ex. en enskild
universiielsinsiilulion. Programmet måsle brytas ned i mer hanterliga
delprogram vilka sedan genomförs var lor sig men i nära kontakt och samarbete
mellan de för delprogrammen ansvariga forskarna.
Kommittén tar i det
följande upp en förteckning med exempel på empiriska undersökningar som är
nödvändiga för alt belysa de frågeslällningar som diskuteras i della avsnitt. Sammanfallningsvis
kan programmet och delprogrammen redovisas i figuren nedan.
opaginerad Kontrollera mot PDF
DELPROGRAM I
DELPROGRAM 2
DELPROGRAM 3
opaginerad Kontrollera mot PDF
KOMMUNEN SOM DEMOKRATISK BESLUTSORGANISATION
Medborgaraktivilel
Förankring
hos
medborgarna
De
poliiiska partierna
KOMMUNEN
SOM
F Ö RVALTNINGS-
DRGANISATION
De f ö rtroendevalda
Den komniunala
f ö rvaltnings-
organisiionen
Den kommunala budgetprocessen
KOMMUNEN
SOM SERVICEPRODUCENT OCH ENHET F Ö R
SAMH Ä LLSPLANERING
Kommunen som service-producent
Kommunen
som
planeringsenhet
1
opaginerad Kontrollera mot PDF
Folkrörelser och intresseorganisationer
Massmedia
Prop.
1978/79:61 67
De
frågeställningar som redovisats ovan kan belysas dels med undersökningar som
omfattar samtliga kommuner, dels med undersökning i ett mindre urval av
kommuner. De fältundersökningar som krävs är av olika slag. Kommitténs
överväganden rörande dessa mer praktiska och tekniska spörsmål redovisas i
nästa avsnitt.
2.6
Synpunkter på forskningsprogrammets empiriska undersökningar, genomförande m. m.
Kommunurval
I
delta avsniii redovisas vilka fältundersökningar och mer avgränsade undersökningar
som bedömts vara nödvändiga för att belysa de olika frågeställningar som diskulerals
i föregående avsnitt. Redovisningen följer i huvudsak programbeskrivningen
ovan. I vilken utsträckning totalundersökningar resp. urvalsundersökningar blir
nödvändiga tas därvid upp i anslutning lill resp. deluppgift.
Inledningsvis bör
emellertid anmärkas all de urvalsundersökningar som är önskvärda så långt möjligl
bör genomföras i ett och samma urval av kommuner. Därigenom ökas
förutsättningarna för att i ett senare skede av forskningsarbetet samordna och samulnyltja
information från olika delprojekt. För detta ändamål bör ett särskilt
kommunurval konstrueras under hänsynstagande lill de egenskaper hos kommunerna
som kan bedömas vara av betydelse förde frågeslällningar som tagits upp i del
föregående. Del kan emellertid vid den fortsätla planeringen visa sig vara nödvändigi
alt i något fall arbeta med ell unikt urval.
Huvuddelen
av kommunalforskningsgruppens undersökningar genomfördes i ell urval bestående
av 36 kommuner. Urvalet konstruerades så alt de kommuner som vid 1966 års val
ännu ej berörts av indelningsreformen ordnades i sex grupper karakteriserade av
olika storlek och olika lälortsgrad. Ur denna "moderpopulation"
gjordes därefter med utnyttjande av en .särskild teknik ell urval bestående av
sex kommuner i varje slorleks-iätortsgrads-grupp. Dessa sex kommuner valdes så
att tre av dem utgjordes av kommuner där socialdemokraterna ensamma eller lillsammans
med VPK hade majoritet i fullmäktige. 1 övriga kommuner var dessa partier i
minoritet.
Ell urval enligt dessa
principer motiverades av målsättningen alt kunna jämföra den kommunala verksamheien
i kommuner av del slag som skulle komma att upphöra vid genomförandet med
verksamheter i sådana kommuner som därefter skulle bli vanligast. Vid sidan av
detta huvudurval av kommuner konstruerades vidare ell särskilt urval bland de
kommuner som berördes av indelningsändringar vid årsskiftet 1966/67. I dessa kommuner
studerades särskilt hur själva sammanläggningssilualionen påverkade
sammansättningen av förlroendemannakåren, den kommunala organisationen osv.
Prop.
1978/79:61 68
De undersökningar som blir aktuella inom ett nytt
forskningsprogram kan inte genomföras som kommunalförskningsgruppens
kommunurval eftersom ett stort antal av dessa kommuner sammanslagits med
andra. För ett nytt kommunurval måste också andra kriterier bedömas som
väsentliga. Ett flertal av de undersökningar som skisseras i programmet tar
sikte på förhållanden som kan untas variera inom kommunen mellan olika
glesbygdsområden och tätorten. För många frågeställningar kan samtidigt
kommunens invånarantal vara av betydelse. Den geografiska storleken av kommunen
och befolkningsantalet måste därför bedömas som intressanta urvalsvariabler. Vid
urvalet av kommuner bör därutöver beakias alt organisaiion och verksamheisformer
sannoliki påverkals mer i kommuner för vilka indelningsreformen varil
genomgripande jämfört med kommuner där en dominerande ceniralortskommun endasl
lillförts ell begränsat befolkningstill-skolt. Även möjligheterna alt direkt
jämföra nya resultat med förhållandena 1966 och 1970 i kommunalförskningsgruppens
urvalskommuner bör så långt möjligl beaktas.
Den närmare utformningen av kommunurvalet måste överlåtas
till de forskare som skall genomföra programmet. Styrande för urvalet blir de
krav på della som olika frågeställningar reser. Något urval som är idealiskt ur
alla synvinklar kommer inte alt kunna konstrueras. Urvalet måsle därför bli en
kompromiss mellan olika anspråk som växer fram i den fortsatta planeringen. Av
hänsyn lill planeringen av undersökningarna kring 1979 års val är det
emellertid väsentligt all de fortsatta övervägandena rörande kommunurvalet
prioriteras i den fortsatta forskningsplaneringen. Kommunurvalet bör vara klart
senasi vid årsskiftet 1978/79.
Delprogram 1: Kommunen som demokraiisk självstyrelseorganisalion
a) Medborgarnas akliviiei, information m. m.
Under deua delprojekt kan följande undersökningar bedömas
som önskvärda.
I. Antal kommunala uppdrag, uppdragskonceniralion,
antal förtroendevalda.
rr)/fl/undersökning baserad på kalendermaterial och
central statistik.
Jämförande uppgifter rörande förhållandena före och efter
indelningsreformen. Redovisning separat av olika sektorer osv.
II. Information och iniresse för kommunala frågor
ty/va/sundersökning med ell representativt urval av medborgare i urvalskom-
munerna i anslutning till 1979 års val. Planeras som en uppföljning av
kommunalforskningsgruppens undersökningar. Frågeslällningar: Iniresse
för kommunalpolitik, information om sakförhållanden, valfrågor och kandi
dater. Vilja att delta i politiskt arbete, bedömning av den egna förmågan och
Prop. 1978/79:61 69
andra eventuella begränsningar i möjligheterna all åla sig
förtroendeuppdrag inom partier, organisaiioner och konimun, massmediakonsumiion,
dellagande i samtal om politik och kommunalpolitik ni. m. Skillnader i dessa
avseenden mellan olika medborgargrupper. Deltagande i annan föreningsverksamhet.
Politiska resurser.
b) Den kommunala självsiyrelsens förankring hos
medborgarna
t/n'a/.sundersökning. Del av medborgarintervjun i samband
med 1979 års val. Frågor angående attityder till systemet som sådant,
förtroende för politikerna saml bedömning av servicenivå m. m. Relation mellan
dessa uppgifter och data från andra program angående deltagande,
servicestandard osv.
Samtidigt som denna undersökning lagts till delprogram 1
härden något av saminanfaliningskaraktär och kan sägas belysa de grundläggande
föreställningarna rörande den kommunala självstyrelsen. Medborgarnas allilyder
i detta avseende är beroende av både hur de upplever demokratin inom kommunen
och den kommunala servicesiandarden.
c) De poliiiska pariierna
I. Organisatoriska förändringar
To/a/undersökning. Aktuell karlläggning av den lokala
partiorganisationens anpassning lill den nya siluaiionen. Utvecklingen för
lokala partier. Medlemsantal osv.
II. Lokal partiakliviiet - allmänt
t//ra/5undcrsökning. Aktivitet inom lokala föreningar.
Mötesaktivitet och andra verksamheter. De kommunala frågornas roll i del lokala
arbelel inom föreningen. Kommunala frågoroch kommunalt förtroendevalda på
möten. Jämför kommunalforskningsgruppens molsvarande undersökning 1966.
Betydelsen av föreningsmedlemmars representation i kommunala organ m. m.
Jämförelser mellan lokala partier och rikspartierna.
III. Lokal pariiaktivitet - valrörelsen
ty/Tfl/iundcrsökning. Valrörelseaktiviteter. Kommunala frågor och hand
lingsprogram. Organisation av nomineringsarbelel och valkampanjen. Kosi-
nader. Personella resurser. Bedömning av del kommunala valmalerialel i
jämförelse med cenirali produceral material.
d) Folkrörelser och iniresseorganisaiioner
t/zTflAsundersökning. Kartläggning av det lokala
föreningslivet. Medlemsaktivitet. Diskussion av komniunala frågor. Kommunala
anslag. Personal-
Prop. 1978/79:61 70
union
mellan organisalioners ledning och partier resp. kommunala organ. Medverkan i
det kommunala arbetet som remissinstanser, uppvaktningar, samrådsgrupper osv.
Verksamhet som bedrivs på uppdrag av eller i samarbete med kommunen l. ex. föreningsslyrda
fritidsgårdar.
Förekomst
av lillfälliga gmpper som byalag. Miljögruppier och andra kampanjorganisalioner.
Aktivitet och deltagande i sådana gmpper. Kontakter med partier och kommunala organ
m. m.
Kommunal
information till föreningar och mer lillfälliga gmpper.
e)
Massmedia
I.
t//Tö/.sundersökning. Valpropaganda och valrörelsebevakning. Lokalkom-munalt
innehåll i lokalpressen och lokalradion under en viss lidsperiod. Undersökningen
bör planeras så atl betydelsen av olika pressituaiioner belyses.
I
övrigt bör massmedias belydelse uppmärksammas under a 11 ovan samt vid
intervjuer med företrädare för partierna (b ll-lII)och de förtroendevalda (delprogram
2, a).
Delprogram
2: Kommunen som förvaltningsorganisation a) De förtroendevalda
I. Vilka
är kommunalt förtroendevalda?
(//vfl/sundersökning belysande vilka människor som har uppdragen. Bosätt
ningsort, kön, partiaktivilei, arbets- och familjesituation osv. Huvudfråge
ställning: atl belysa möjligheterna och intresset hos olika kategorier att
delta i
det kommunalpoliliska arbetet.
II. Att vara kommunall förtroendevald
L'n'a/sundersökning. Tidsåtgång för sammanträde och inläsning. Siudier av
facklitteratur. Dellagande i utbildning och konferenser. Ledighet från arbelel.
Deltagande i partiarbete. Möjligheler atl förena uppdraget med annan
föreningsverksamhet. "Hemmakvällar". Bedömning av egen kompetens och
relationer lill förvaltningen. Tidigare erfarenhet. Bedömning av utveck
lingen. "Politisk historia". Jämförelser med 1966 års resultat och
mellan olika
slags uppdrag. Jämförelse mellan ledamöier från olika delar av kommu
nen.
III. Kommunalråd
och oppositionsråd
t//-va/sundersökning.
Arbetsuppgifter. Molsvarande uppgifter som undera II. Bedömning
av övriga nämndledamöters arbetsvillkor. Dellagande i olika verksamheter vid
sidan om uppdraget. Värdering av systemet med förtroendevalda på hellid resp.
deltid. Rotelindelning. Samarbete inom förtroen-
Prop.
1978/79:61 71
demannakåren
mellan olika nämnder osv. Bedömning av den egna rollen i förhållande till
förvaltningen. Uppmärksamma majoriteislägets betydelse. Politiska sekreterare m.
m.
b)
Föiyalinlngsorganisaiionen
I. Den
kommunala förvaltningens tillväxt
Tow/undersökning i ett historiskt perspektiv. Ökningstakt inom olika
personalkategorier. Förvaltningspersonal contra serviceproducerande perso
nal. "Byråkraiisering" eller elTekiivisering? Relationen förvaltningsiillväxl-
serviceproduklion.
II. Relationen förvaltningen-
medborgarna-de förtro
endevalda
t/nw/sundersökning.
Förvaltningens och förtroendemannaorganisaiionens centralisering-decentralisering.
Delegation till tjänstemän. Förtroendevalda i förvaltningen. Distriktsorganisaiion.
Lokala kontaktmän. Saniordning på tjänsiemannaplanei m. m.
III. Den
kommunala budgetprocessen
f/n-fl/sundersökning.
Bcsluisprocesstudier rörande långlids- och årsbudgeten. Tidsplaner. Förtroendemannamedverkan.
Information lill de förtroendevalda och partierna. Remisser.
Budgetbehandlingen i nämnderna. Partiakliviiet. Information till föreningar
och lill allmänheten. Minoritetens insyn i budgetarbetet och möjligheter atl ändra
vid majoriieisskifte. Aliernaiivbud-gelar från oppositionen.
Delprogram
3: Kommunen som seiviceproducenl och enhel för samhällsplanering a) Serviceproduklion
I. Den
kommunala servicen
7"ofa/undersökning
av servicestandard i några centrala avseenden som bakgrund till en jämförelse
med situationen före 1966.
Uppgifterna
också av belydelse som en bakgmnd lill de siudier som föreslås under "Den
kommunala självstyrelsens förankring hos medborgarna" i delprogram I. I
denna del dock endasl nödvändigi med urvalsunder-.sökning.
II. Service
i olika kommundelar
t/n-a/iundersökning.
Karlläggning av inomkommunala skillnader i servicestandard. Avstånd till
service. "Kostnad" för medborgarna för att utnyttja servicen.
Jämförelse med förhållanden före indelningsreformen avseende utbud och
tillgänglighet osv.
Prop. 1978/79:61 72
b)
Kommunen som enhel för samhäUsplanering
Fof«/undersökning
byggande på länsplaneringsmaierial m. m. samt fördjupad i olika avseenden genom
en i//i'«/sundersökning i kommunurvalet. Indelningsreformen utvärderad utifrån
de olika kriterier som enligt indelningssakkunniga skulle styra
blockindelningen.
Undersökning
av den fortsatta planeringen inom kommunblocken och de nybildade kommunerna för
all kartlägga utvecklingen i olika avseenden inom enskilda kommundelar.
Planering, investeringar, befolkningsomflyttning osv. Bör planeras i nära
anslutning till serviceundersökningen under a 11 ovan.
2.7
Forskningsorganisation och ekonomi m. m.
Kommunaldemokraiiska
kommiiién skall enligt direktiven inte la ställning lill i vilka former
programmet eller delar därav skall bli föremål för aktiv forskningsverksamhet.
Kommittén skall dock göra noggranna beräkningar av de ekonomiska resurser som
krävs för atl genomföra undersökningarna. En beräkning av kosinaderna kräver
vissa överväganden rörande tidsplan och organisation för
forskningsverksamheten. Det har också bedömts som angeläget atl skaffa en bild
av vilka personella resurser som finns tillgängliga för en projektorganisation
av den omfattning som krävs för all forskningsprogrammet skall kunna
genomföras. Kommittén har i denna del efter kontakter med företrädare för de
statsvetenskapliga institutionerna vid universiteten i Göleborg, Lund,
Stockholm, Umeå och Uppsala kommii fram till följande slutsatser.
Fidsplan
och förskningsorganlsaiion
Programmet
är i sin helhet omfattande. Detla lalar för all programmet bör genomföras
successivt i två eller flera etapper. Studierna kring den kommunala demokratin
(delprogram 1) skall därvid ges prioritet i den försia etappen. Anledningen till
delta är uppenbar. Studierna måsle genomföras i anslutning lill ett
kommunalval. Om undersökningarna inie kan genomföras redan under hösten 1979
finns nästa möjlighel försl hösten 1982. Del måste sålunda bedömas som
angeläget att planeringen i dessa delar startar redan under hösten 1978.
Särskilt den intervjuundersökning med medborgarna som ingår i programmet kräver
en lång förberedelselid.
Mot
ell successivt genomförande talar samtidigt flera förhållanden. De olika
delprojekten är i teoretiskt avseende nära sammanvävda med varandra. Vid en
planering av medborgarintervjuerna är del sålunda nödvändigi atl ha urvalet av
servicemätningar i det tredje delprogrammet klara. Erfarenheterna från kommunalförskningsgruppens
serviceundersökningar visar att del är nödvändigi all arbeta samiidigi med
denna planering om det skall vara
Prop.
1978/79:61 73
möjligt
att senare samanalysera uppgifter angående serviceattilyder hos medborgarna med
uppgifier om servicesiandarden. På liknande säll finns ell samband mellan
delprogrammet om demokraiin och undersökningen av de förtroendevaldas
arbetssituation och relationer lill den komniunala organisationen
Undersökningarna av den komniunala självstyrelsens förankring hos medborgarna
kan inte heller planeras utan samband med studiet av serviceutbud och de
förtroendevaldas situation.
Dessa
behov av samordning både i den fortsatta planeringen och i det följande
fältarbetet föranledde representanterna för den statsvetenskapliga forskningen
all enhälligt förorda att programmet genomförs i sin helhet i ett sammanhang.
Under förutsättning att planeringstiden blir tillräcklig förbi. a. personalrekrytering
synes också resurser finnas vid universiteten föratt i ett sammanhang genomföra
ett forskningsprogram av denna omfattning.
Vid
bedömningen av tidsplaneringen vill kommittén också peka på behovet av en
relativt snäv tidsram för arbetet. Möjligheterna atl utnyttja forskningsresultaten
som underlag för prakiisk-politiska överväganden rörande den kommunala
självstyrelsen är i avgörande grad beroende av all programmet genomförs och
slutrapporteras inom en begränsad lidsperiod. I annat fall finns betydande
risker föratt resultaten på grund av olika ålgärder, som visar sig nödvändiga
all vidla under arbetets gång, är föråldrade redan när de presenteras. Vid planeringen
har kommittén utgått ifrån att ambitionsnivån inom olika delprojekt lär
anpassas lill förutsättningen atl forskningsrapporterna skall föreligga efter
två års arbete.
Vid
kommitténs kontakt med företrädare för den statsvetenskapliga forskningen
framgick att planeringen av undersökningar i anslutning till 1979 års val måste
starta senast under okiober 1978. Del är framför allt arbetet med kommunalval
och förberedelser för den stora intervjuundersökningen som kräver en så tidig
start. För övriga delundersökningar inom program I lorde del vara tillräckligt
om arbetet startar i full skala fr. o. m. den 1 januari 1979.
Av
hänsyn till rekryteringen av forskningspersonal är en start av forskningsarbetet
i full skala svår atl genomföra från den 1 januari 1979. De delar av programmet
som inte har direkt anknyining lill 1979 års val måsle visseriigen samplaneras
med dessa men fältarbetet kan anstå någon tid. Av hänsyn härtill torde delar av
forskningprogrammel kunna planeras vidare under våren 1979 och starta i full
skala försl fr.o. m. halvårsskiftet 1979. Programmet i sin helhet kan då vara
avslutat och redovisat den 30 juni 1981.
Vid
dessa beräkningar av lidsåtgång och tidsplanering har kommittén utgått ifrån atl
det praktiska forskningsarbetet i första hand bör uppdras åt forskare vid de
statsvetenskapliga universilelsinslilulionerna. Detla synes lämpligt av flera
skäl av vilka det viktigaste är att därigenom erfarenheterna från det lidigare kommunalforskningsprogrammei
då bäst kan utnyttjas. Under forskningsarbetet bör dock enligt kommitténs
mening nära kontakt
6
Riksdagen 1978/79. 1 saml. Nr 61
Prop. 1978/79:61 74
etableras
med kommunförbundets kansli och med företrädare för den kuliurgeografiska
forskningen. Del kan övervägas om inte vissa uppgifter främst i delprogram 3
skulle kunna uppdras åt forskare inom denna universitetsdisciplin.
Ett
program av detla slag kräver nära samarbete mellan de olika delprojekten. Ett sådani
samarbete motiveras inte endasl av de teoretiska saniband som nämnls ovan ulan
också av praktiska skäl. De kommuner vilka utväljs som undersökningsobjekt
kommer alt bli föremål för ett slorl antal förfrågningar och besök. De kommer atl
få ett visst extraarbete med all hjälpa forskarna i deras arbele. Del är då
väsentligt atl fältarbetet och dalainsamlingen samplaneras så att extraarbete
både för kommunerna och forskningsgruppen minimeras. Dessa samordningsbehov
motiverar att en särskild samordningsgrupp bildas för atl i administrativt
avseende samordna arbetet inom de olika delprogrammen. Denna samordningsgrupp
bör beslå av de delprogramansvariga saml någon representant för del organ som
får i uppgift all ansvara för forskningsprogrammets genomförande.
En
viktig uppgift för samordningsgruppen bör vara au vid några tillfällen (2 ggr/år)
anordna gemensamma konferenser där forskarna inom de olika delprogrammen (ar
tillfälle att mötas och utbyta erfarenheter saml diskutera samordningsproblem, frågeslällningar
och preliminära resultat. Ett sådant arbetssätt tillämpades med goda
erfarenheter inom den tidigare kommunalforskningsgruppen. Kommittén finner del
också önskvärt all en särskild referensgrupp med parlamentarisk sammansättning
ges möjligheter all vid dessa konferenser följa arbetet och utifrån sina
erfarenheter bidra med kritik och synpunkter. Del synes kommittén mest
praktiskt att denna referensgrupp utses bland kommunaldemokraiiska kommitténs ledamöier
eftersom kommittén utarbetat programmet. Ulan all gå in på frågan hur
programmet bör finansieras är del kommitténs uppfattning atl det vore
värdefullt om kommittén fick ett fortsatt uppdrag atl administrativt ansvara
för alt forskningsarbetet blir genomfört enligt de riktlinjer som skisseras i
programmet. Del skulle med en sådan organisation åvila kommittén alt engagera
de forskare som sedan får ansvarei för undersökningarnas genomförande. Kommittén
får då också följa arbetet på nära håll och kan därigenom lättare på ell lidigi
stadium lillgodogöra sig forskningsresultaten i det fortsatta arbetet.
Kostnader
Kommittén
får till sist komma lill kostnadsberäkningarna. Det är inte helt lätt all innan
centrala frågor som kommunurval m. m. är lösta beräkna dessa. De kostnader som
är förenade med forskningsarbete av delta slag kan grupperas i
1.
Kostnader för forskningspersonal (avlöningar och sociala avgifter m. m.)
Prop.
1978/79:61 75
2. Fältkostnader (intervjuer, enkäter, resor till
urvalskommuner ni. m.)
3. Bilrädeshjälp (kodning, skrivarbete m. m.)
4. Databearbetningskostnader (maskintid, stansning,
avgifter till datainspektionen m. m.)
5. Samordningskostnader (konferenser och resor)
6. Publiceringskosinader (tryckning av rapporter)
Efter
samråd med de statsvetenskapliga företrädarna har kommittén i följande
uppställning beräknat personalåtgången för de enskilda undersökningsuppgifterna
och beräknat lönekostnader i 1978 års löneläge. Del har därvid förulsatls all
forskningsarbetet skall i huvudsak bedrivas av disputerade forskare under
medverkan av assislentpersonal. Lönekostnaderna fören disputerad forskare är
beroende av vederbörandes grundtjänst. Vid beräkningen av kosinaderna har
förutsatts atl tre av uppgifterna kan komma atl handläggas av personer med
professorslön. I övrigt har förutsatts atl docentarvode skall utgå. För assislenlpersonalen
har genomgående beräknats anslällning i lönegrad F 5.
Övriga
kostnader är på delta stadium i planeringsarbetet svåra atl specificera. Den slörsla
enskilda kostnadsposten är den planerade intervjuundersökningen vid 1979 års
val. För denna har efter kontakt med statistiska centralbyrån beräknats en kosinad
av 300 kr/intervju för 2 400 intervjuer.
För
övriga delprojekt har med uigångspunki i de erfarenheter som finns vid de
statsvetenskapliga institutionerna schablonmässigt beräknats atl kostnaderna
enligt p 3 och 4 ovan skall uppgå till 35 % av forskningspersonalens lönekostnader.
Förutom
de delprojeklanknutna kostnaderna har beräknats ett mindre planeringsanslag för
hösten 1978 vilket främst är avsett alt finansiera utvecklingen av
kommunurvalet och viss fortsatt preliminär planering av främst medborgamndersökningen.
Vidare har beräknats ett anslag på 60 000 kr. för samordningskostnader som inte
kan hänföras lill något enskilt program.
Enligt
kommitténs mening svarar dessa beräkningar så långt del är möjligt mol kraven
på noggranna kostnadsberäkningar. Den flexibilitet som det innebär atl endast
schablonmässigt beräkna omkostnaderna är nödvändig innan fältarbetet inom varje
delprogram är fullständigt planerat. Kommiiién har också gjort ett försök att
fördela kostnaderna på budgetåren 1978/79, 1979/80 sami 1980/81.
Eftersom
del är svårt att bedöma i vilken form publicering av forskningsresultaten
skall ske har någon särskild post för della inte lagils upp. Om kommittén får
ett fortsatt ansvar för programmets genomförande synes publicering i Ds-serien
eventuellt kompletterad med en eller flera rapporter i SOU-serien vara en
lämplig publiceringsform.
opaginerad Kontrollera mot PDF
1978/79
1979/80
1980/81
Totalt
opaginerad Kontrollera mot PDF
Delprogram
I
Mcdborgarakliviwi och /öraiikrlng (inedborgarinlervjuer)
Forskningspersonal: I forskare (professor) -l-
3 assistenter Övriga kostnader
De i>(>tinska pariierna Forskningspersonal: 1/2
forskare -I-
1 assistent Övriga kostnader
Folkrörelser och iniresseorganisaiioner Forskningspersonal:
1/2 forskare +
1 assisieni Övriga kostnader
Massmedia Forskningspersonal: I forskare -I-
1 assistent Övriga kostnader
193 846 67 846
67 075 23 476
67 075 23 476
94 569 33 099
387 692 015 692
134 150 46 952
134 150 46 952
189 138 66 198
193 846 67 846
67 075 23 476
67 075 23 476
94 569 33 099
775 384 1 151 384
1 926 768
268 300 93 904
362 204
268 300 93 904
362 204
378 276 132 396
510 672
opaginerad Kontrollera mot PDF
Totalt
delprogram I Forskningspersonal: 3 forskare -l-6 assistenter Övriga kostnader
422 565 147 897
845 130 175 794
422 565 147 897
I 690 260 I 471 588
3 084 913
opaginerad Kontrollera mot PDF
114 683 40 139
Delprogram
2
De jönroendevahia
Forskningspersonal:
I forskare (professor) -l-
1 assistent Övriga kostnader
Den kommunala /niyallningsorg Forskningspersonal: I
forskare -l-
1 assistent Övriga kostnader
114 683 40 139
229 366 80 278
458 732 160 556
619 288
94 569 33 099
189 138 66 198
94 569 33 099
378 276 132 396
opaginerad Kontrollera mot PDF
Den kommunala besluisprocessen Forskningspersonal: I
forskare -l-
1
assistent Övriga kostnader
94 569 33 099
189 138 66 198
94 569 33 099
510 672
378 276 132 396
opaginerad Kontrollera mot PDF
1978/79
1979/80 1980/81
Totalt
Tolali delprogram 2
Forskningspersonal: 3 forskare -(-3 assistenter Övriga
kostnader
303 821 106 337
607 642 212 674
303 821 106 337
I 215 284 425 348
I 640 632
opaginerad Kontrollera mot PDF
Delprogram 3
Kommunen som serviceproduceni Forskningspersonal: 1
forskare (professor) -l-
1 assistent Övriga kostnader
Kommunen som enhel jör samhällsplanering
Forskningspersonal: I forskare -(-
I assisieni Övriga kostnader
114 683 40 139
94 569 33 099
229 366 80 278
189 138 66 198
114 683 40 139
94 569 33 099
458 732 160 556
619 288
378 276 132 396
509 861
opaginerad Kontrollera mot PDF
Delprogram
3 loiall Forskningspersonal: 2 forskare -l-2 assistenter Övriga kostnader
209 252 72 238
418 504 146 476
209 252 73 238
837 008 292 952
129 960
opaginerad Kontrollera mot PDF
Icke programbiindna
kostnader
Planeringsanslag
Sa morciningsa
nslag
lOOOOO 20 000
20 000
20 000
lOOOOO 60 000
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prograinmei loiall Forskningspersonal: 8 forskare -(-
11
assistenter Övriga kostnader inkl. planering och samordning
935 638 1871276 447 472 1 554 944
935 638 3 742 552 347 472 2 349 888
opaginerad Kontrollera mot PDF
Totalt
383
110 3 426 220
283 110 6 092 440
Prop. 1978/79:61 78
Bilaga
I
Argument
för och emot kommunindelningsreformen
1 Wallin,
m. fl. "Kommunerna i förvandling" redovisas i en uppsats av Gunnar Wallin
- "Småkommunerna på avskrivning" -en systematisering av argument för
och emot kommunindelningsreformen under perioden 1961-1969. Systematiseringen
bygger påen genomgång av riksdagstryck och visst övrigi officiellt tryck.
Nedan
redovisas Wallins uppställning i sin helhet. Rubrikerna över resp. avsnitt är
satta av kommunaldemokratiska kommitténs sekretariat.
Befolkningsunderiag
För.
Ell vissl minimum i fråga om befolkningsunderlag och ekonomisk bärkraft utgör
förutsättningen för atl en kommun skall kunna handha de allt större uppgifter
staten ålägger den och för atl den skall kunna komma i åtnjutande av alla de
förmåner staten erbjuder den.
Mot.
Olika uppfattningar kan hävdas i fråga om nödvändigheten av alt alla de
verksamhetsgrenar som det här gäller skall tillhöra den offentliga sektorn, men
även om man bejakar denna utveckling är inte konsekvensema för kommunerna
nödvändigtvis de som anhängarna lill en kommunsammanslagning påslår. Huvudmannaskapet
för en rad viktiga samhällsuppgifter behöver inte på sätt som skett läggas på
kommunerna. Genom en annan ärendefördelning mellan siat, landsting och
primärkommuner kan de sistnämnda avlastas, varigenom behovei av en
indelningsreform försvagas.
Servicenivå
För.
De bristande ekonomiska resurserna i småkommunerna framtvingar en utpräglad
sparsamhet med de kommunala medlen vilket hämmar benägenheten att ta initiativ
på den fria sektorn för den kommunala verksamheien. Invånarna i dessa kommuner
erbjuds härigenom en sämre kommunal service.
Mot.
Det finns inget ofrånkomligt samband mellan kommunstoriek och kommunal
standard. Åtskilliga småkommuner har lack vare en framsynt och skicklig
kommunalpolitik saml en rationell förvaltning förmått ge begreppei kommunal
självstyrelse ett reellt och betydelsefullt innehåll. Della har kunnai ske bl.
a. tack vare atl de kommunala uppgifierna varil så begränsade och okomplicerade
alt man haft stor sakkännedom om de enskilda ärendena och god överblick vad
gällt verksamheten i dess helhet.
Prop. 1978/79:61 79
Bättre
ekonomisk planering
För.
Med bättre ekonomiska resurser kan tillfälliga större ulgifter lättare balanseras.
Sammanförandet av expanderande och stagnerande orter ger garantier för ett
stabilt befolknings- och skalleunderlag. En mera långsiktig och rationell
planering av skilda åtgärder kan därför ske. Småkommunsys-temet däremot leder
ofta lill investeringar som från samhällsekonomisk synpunki ej kan försvaras.
Mot. Det finns andra
möjligheter att stärka den ekonomiska bärkraften än genom
kommunsammanslagningar. En "rationell" planering för ell siörre område
kommer alt medföra spoliering av de investeringar som gjorts i sådana byggnader
och inrättningar som kommer alt berövas sina ursprungliga funklioner.
Planerings- och effektivitetskraven fårej heller drivas så långt atl vissa icke-maleriella
värden går förlorade. Del skulle innebära en nationell förlusl ifall en mängd
särpräglade kommuner försvann och det är tvivel underkastat om del i de
nybildade kommunerna kommer alt finnas samma intressegemenskap och
samhörighetskänsla som i de gamla kommunbildningarna. Uppenbara risker finns
för slitningar mellan de olika delarna i de stora enheterna, bl. a. till följd
av atl vederbörlig hänsyn måhända inte kommer alt tas lill de mindre och perifera
områdenas önskemål.
Skattetryck
För.
Med siörre enheter minskas skillnaderna i skattebördorna mellan olika kommuner,
vilket från rättvise- och jämlikheissynpunkler måste anses som
eftersträvansvärt.
Mot.
Kommunsammanslagningar är inte den rätta meloden alt åstadkomma den önskvärda
likställigheten, utan detta bör ske genom åtgärder med direkl skatteuljämnande effeki,
t. ex. statsbidrag. Genom sammanslagningar kommer många små kommuner med goda
finanser all få sin ekonomiska ställning försämrad.
Befolkningsoinflytining
För.
Skapandet av bärkraftiga kommunala enheter kommer all bromsa landsbygdens
avfolkning. Centralorter med god samhällsservice kommeratt framstå som
attraktiva alternativ till storstäderna, varigenom dessas expansion kan föras
in i ett måttligare tempo.
Mol.
Befolkningsomflyttningarna kan i viss mån hejdas genom skilda lokaliseringspoliiiska
ålgärder. Indelningsreformer minskar inte strömmen till storstäderna, men
däremot ökar de inflyttningen från landsbygden lill de nyskapade siörre
kommunernas centrumbildningar.
Prop. 1978/79:61 80
Stadig
styrning
För.
Kommuner med ett gott skatteunderlag blir mindre beroende av statsbidrag o. d.
Deras effektivare förvallning bidrager också lill att den statliga insynen och
kontrollen över kommunerna kan minskas. Dessulom kan eventuella opåkallade
försök till inblandning i kommunernas skötsel från statliga myndigheters sida
avvisas med större påpasslighet och eftertryck av större kommuner som har en förfaltningskunnig
tjänstemannaslab lill sill förfogande.
Mot.
Detta är en klen tröst för de många kommuner som försvinner som självständiga
enheter. Intet talar emellertid för alt kommunsammanläggningar är ägnade alt
minska den statliga kontrollen. Tvärtom ger rimligtvis en reduktion av
kommunernas antal såväl centrala som regionala myndigheter större möjligheter atl
effektivt övervaka de kvarvarande enheterna.
Samverkan
För.
Behovet av kommunal samverkan som eljest så småningom skulle antaga sådana
proportioner att primärkommunernas självbestämmanderätt riskerade att urholkas
reduceras kraftigt genom kommunsammanslagningarna.
Mot.
Samverkan innebär under alla förhållanden ell mindre ingrepp än sammanslagningar.
Genom ändrat huvudmannaskap för vissa ärenden kan antalet kommunalförbund
nedbringas, och skilda åtgärder är tänkbara genom vilka samverkan görs
administrativt mindre tungrodd än vad som hittills varit fallel.
Stordrlfisfördelar
För.
En rad, främst specialreglerade uppgifter kräver tämligen stora förvaltningsområden
för all kunna handläggas på mest effektiva sätl. Förvaltningsorganen måste vara
tillförsäkrade ett visst minimum av arbetsuppgifter för att befattningshavama
skall kunna förvärva nödig erfarenhet och rutin. Inrättningar som ställer sig
dyrbara för småkommuner men är önskvärda från effektivitetssynpunkter kan
tillskapas och kvalificerade tjänstemän anställas.
Mot.
Kommunsammanslagningar medför behov av nybyggnader för central förvaltning m. m.
och kräver på längre sikt en mer kostnadskrävande och svårsköu
förvaltningsapparat. Särskilt innebär de längre avsiånden såväl svårigheter för
administrationen som besvär och ulgifter för allmänheten. På flera
verksamhetsområden, i synnerhet inom socialvården, lorde de åtgärder som vidlas
av förtroendemän med intim personlig kännedom om kommunens människor och
förhållanden vara alt föredraga framför en tjänstemans mer formella
handläggning.
Prop.
1978/79:61 81
De
JÖriioendevalda
För.
Många småkommuner saknar de personella resurser som är förutsättningen föratt
självstyrelsen skall kunna fungera tillfredsställande. Bristen på lämpliga
förtroendemän har på åtskilliga håll resulterat i ett olämpligi "mångsyssleri"
från ell fåtal "kommunalpampars" sida. Kommunsammanslagningarna
kommer atl råda bot på detla missförhållande, men leder tyvärr också lill all
åtskilliga dugande kommunala förtroendemän "friställs". Den
sistnämnda effekien blir dock mindre än vad man försl föreställer sig, dels
därför all de stora kommunerna har behov av en mera utbyggd nämndor-ganisalion,
dels därför atl uppdragen i dessa kommuner blir mera krävande, vilkel
nödvändiggör en spridning av dem på en ganska stor personkrets. Tjänslemannakaderns
tillväxt utgör en vinst genom att förtroendemännen avlastas de rutinartade göromålen
och i stället kan koncentrera sig på den allmänna, långsikliga planeringen av
kommunens verksamhei.
Mot. En reducering av förtroendemannakåren
är från demokratiska utgångspunkter myckel betänklig. Kommunalstyrelsens
folkliga förankring som även innefattar ell lekmannainflytande i förvaltningen
kommer atl försvagas. Den nära kontakten mellan styrande öch styrda som
möjliggör en oavlåtlig kontroll från uppdragsgivarnas sida blir försvagad.
Tjänstemännen kommer att tillvälla sig allt siörre inflylande över den
kommunala verksamheten. Självstyrelsen blir ett sken.
Prop.
1978/79:61 82
Bilaga
2
Förteckning
över publicerade forskningsresultat från kommunalforskningsgruppen
Avhandlingar
som utkommit i avhandlingsserien (stencil)
Strömberg,
L., Lokalkommunal valkampanj i 1962 och 1966 års valrörelser, Göleborg 1967.
Simm,
U..-Rekryteringsvägar lill kommunens fullmäktige, Göleborg 1967. Zanderin, L.,
Landstingsnomineringarna vid 1966 års kommunalval, Lund 1967.
Brändström,
D., Nomineringsförfarandel vid kommunala val, Umeå 1968. Forsell, H.,
Valrörelsens omfång och organisaiion i 1966 års kommunalval, Umeå 1968.
Svenning,
B., Den primärkommunala administrationen i Sverige, Göleborg 1968.
Ek,
A., Attityden lill 1962 års kommunreform i vissa kommuntyper. Lund 1968.
Månsson,
L, Rikspolitiska attityder-kommunalpolitik, Göteborg 1968. Ring, H., Kommunal
självstyrelse och kommunala reformer. Lund 1968. Gunnmo, A., Huvudorganisation-parligmpp-fullmäktige,
Umeå 1968. Birgersson, B. O., Det kommunala kommunikationssystemet, Stockholm 1969.
Myhlback,
L., Det formella beslutsfatlandet i primärkommunerna, Uppsala 1969.
Örtendahl,
C, Politisk kommunikation - politisk information, Uppsala 1969.
Bergqvist,
S.-R., Kommunerna och organisationerna, Uppsala 1969. Klason, L.-E.,
Kommunikation i kommunala frågor, medborgare-partior-ganisationer-stadsfullmäktige
i Stockholm, Stockholm 1970. Gustafsson, G., Kommunblocksreformens inverkan på förtroendemannakå-rens
storlek och sammansättning, Umeå 1969.
Vernersson,
F., Diskussionen om landstingens faktiska kompetens. En innehållsanalytisk
studie av tre huvudmannaskapsfrågor, Lund 1969 (doktorsavhandling).
Nilsson,
L.-G., Landstingsledamöterna, Lund 1970. Larsson, I., Slallig styrning av
landstingskommunernas byggnadsverksam-hel, Siockholm 1970.
Branlgärde,
L., Verkställigheten av kommunblocksreformen, Göleborg 1970.
Odmark,
T., Lokala valkampanjer i 1966 års valrörelse, Stockholm 1971. Runström, L.,
Kommunalbesvär, Göteborg 1971.
Jönsson,
R., Samarbetsnämnderna och kommunblocksreformen. Lund 1971.
Prop. 1978/79:61 83
Mjureke,
J.-Å., Mentalsjukvårdens huvudmannaskap. Lund 1971. Petersson, H., Landslingens
centrala förvaltningsorganisation. Lund 1971. Wintzer, S., Landstingen och
staten, Umeå 1971.
Hammarqvist,
S., Staten och kommunerna i regionalpolitiken, Umeå 1971.
Lundmark, K., Idrott och
fritid i kommunerna, Umeå 1971. Hjern, B., Studier kring en bostadssocial verksamhei:
effektivitet och styrning, Göleborg 1972.
Johansson,
L., Landstingskommunerna. En jämförande studie av relationerna mellan
kommuntyp, organisationsstmktur, beslutsprocess och serviceutbud. Lund 1972.
Hofslagare, T.,
Skolförvaltningen i kommunerna. Beslutsprocess och medborgarinflytande
inom en begränsad kommunal sektor, Umeå 1972. Strömberg, L., Väljare och valda.
En studie av den representativa demokratin i kommunerna, Göleborg 1974
(doktorsavhandling). Branlgärde, L., m. fl., Kommunblocksreformen, Siockholm
1978,
Dokiorsavhandlingar
ej Ingående i avhandlingsserien
Gunnarsson,J.,
Svenska Kommunförbundei. Beslutsfattande. Relationer lill kommunerna.
Förhållande lill staten, Uppsala 1972. Häggroih, S., Den kommunala
beslutsprocessen vid fysisk planering, Stockholm 1974.
Klason,
L.-E., Kommunalförbund och demokrati. En studie av kommunikationsprocessen i
kommunalförbund, Stockholm 1974. Branlgärde, L., Kommunema och kommunblocksbildningen,
Göleborg 1974.
Birgersson, B. O.,
Kommunen som serviceproduceni. Kommunal service och serviceattityder i 36
svenska kommuner, Stockholm 1975.
Böcker
Westerståhl,
J., m. fl., Ett forskningsprogram. Den kommunala självstyrelsen 1. Almqvist
& Wiksell, Stockholm 1971.
Birgersson, B. O.,
Forsell, H., Odmark, T., Strömberg, L., Örlendahl, C, Medborgarna informeras.
Den kommunala självstyrelsen 2. Almqvist & Wiksell, Stockholm 1971.
Barkfeldt,
B., Brändström, D,, Simm, U., Zanderin, L., Partierna nominerar. Den kommunala
självstyrelsen 3. Almqvist & Wiksell, Stockholm 1971. Bergqvist, S.-R., Gunnmo,
A., Klason, L.-E., Partier och organisationer. Aktivitet och verksamhetsformer
under senare delen av 1960-ialet. Den kommunala självstyrelsen 4. Almqvist
& Wiksell, Siockholm 1975. Johansson, L., Nilsson, L.-G., Petersson, H., Landsiingskommunerna.
En
Prop. 1978/79:61 84
studie
av politik och förvallning på regional nivå. Den kommunala självstyrelsen 5.
Almqvist & Wiksell, Stockholm 1975.
Ariiklar
Barklund,
J., Kommunala arkiv och kommunal forskning. Arkiv, samhälle och forskning.
Svenska arkivsamfundet 1968.
Birgersson,
B. O., Municipal Politics in the Swedish Press, Scandinavian Political Studies.
Vol. 3 1968, s. 186-217.
Birgersson,
B. O., Medborgarna informeras. Kommunal Tidskrift nr 2 1971, s. 102-205.
Birgersson,
B. O., Kommunal service i olikslora orter. Bilaga 5 Lokal service, SOU 1974:2, s.
44559.
Birgersson,
B. O., Kommunal självstyrelse-kommunal indelning. Några forskningsresultat från
kommunalforskningsgruppen. Ingår i SOU 1975:46. Kommunal organisaiion och
information.
Branlgärde,
L., Political decision-making in a Risktaking Situation: Swedish Local Councils
in the Face of Amalgamation, Scandinavian Political Studies Vol. 6 1971,5.54-86.
Brantgärde,
L., "Trädanalys" - en multivarial analysteknik. Statsvetenskaplig
Tidskrift nr 3 1974, s. 183-199.
Brändström,
D., Flera listor tillkommer för att öka röstantalet. Kommunal Tidskrift nr 8
1971, s. 454-455.
Elvander,
N., Kommunalforskningsprogrammei som forskningsorganisation, Universiletet och
forskningen. Skrifter rörande Uppsala Universitet 17, 1968,5.313-324.
Forsell,
H.,The Elections in Sweden in September 1970. Politics in a Mulli-Level Election.
Scandinavian Political Studies, Vol. 6 1971, s. 201-211. Forsell, H.,
Trycksaker och ökad annonsering ett resultat av kommunala partistödet. Kommunal
Tidskrift nr 8 1971, s. 448-452. Forsell, H., Det kommunala partistödet. SOU
1972:52. Del II, s. 37-68. Gunnarsson, J., Kommunalforskningsgruppen
undersöker Svenska kommunförbundet. Kommunal Tidskrift nr 11 1971, s. 642-646.
Häggroih, S., Byalagsrörelsen i Stockholm 1968-1970. Statsvetenskaplig Tidskrift
nr 13 1973, s. 46-49.
Häggroih,
S., Kommunsammanläggningarna och beslutsprocessen vid fysisk planering. Plan
1973:6, s. 327-332.
Månsson,
L, Rikspolitiska och lokalpolitiska attityder. Statsvetenskaplig Tidskrift nrl
1970, s. 1-34.
Persson,
M., Länsskolnämnderna och de kommunala skolstyrelserna. Bil. 2, SOU 1973:48.
Runström,
L., Kommunalbesvärsinstiluieis praktiska användning. Statsvetenskaplig
Tidskrift nr 1 1974, s. 21-36.
Prop.
1978/79:61 85
Simm,
U., Pariierna nominerar. Kommunal Tidskrift nr 2 1971, s. 106-108.
Strömberg, L., Kommunalförskningsgruppens
verksamhei I/I 1966-31/12 1968. Statsvetenskaplig Tidskrift nr 2 1969, s.
184-190. Strömberg, L., Kommunala frågor i dagspressen inför 1970
års val. Kommunal Tidskrift nr 5 1971, s. 288-293.
Strömberg,
L., och Nilsson, L., Är kommunalpolitiken konflikllös? Kommunal Tidskrift nr 15
1972, s. 846-849.
Sirömberg,
L., Participation and Community Slmcture in Bruhns, C, Cazzola, F., and Wiatr, J.,
Local Politics, Development, and Participation. A Cross-National Sludy of Interrelaiionships.
Pittsburgh 1974, s. 80-95. Strömberg, L. och Westerståhl, J., Resultat från kommunalforskningsgruppen:
Mer missnöje med bätire service. Kommunal Tidskrift nr 19 1974, s. 816-818.
Westerståhl,
J., Swedish Local Government Research. Scandinavian Political Studies. Vol. 2
1967, s. 276-280.
Westerståhl,
J., The Communal Research Program in Sweden. The New Atlantis nr 2 1970, s.
124-132.
Westerståhl,
J., Kommunal självstyrelse. Ett forskningsprogram. Kommunal Tidskrift nr 2
1971, s. 98-101.
Westerståhl,
J., Demokratidebau. Statsvetenskaplig Tidskrift nr 4 1971, s. 371-376.
Westerståhl,
J., Kommunal självstyrelse i samlingsvolymen Regioner all leva i (ERU). Siockholm
1972.
Westerståhl,
J.,Decision-Making Systems in Thirty-Six Swedish Communes in Clark, T. N. (ed.)
Comparative Community Politics. New York 1974, Chapier5, s. 141-162.
Örlendahl,
C, Olikslora orter och kommunal service - En granskning av väljarnas attityder
i två intervjuundersökningar. Bilaga 5 Lokal service SOU 1974:2,5.411-443.
Vissa
resultat från kommunalforskningsgruppen har också presenterats i Några
forskningsresultat redovisade vid föredragning den 5 juni 1969 Stencil.
Prop. 1978/79:61 86
Innehåll
Proposiiion........................................................ 1
Propositionens
huvudsakliga innehåll ..................... ...... I
Utdrag
av prolokoll vid regeringssammanträde den 10 november
1978............................................................... 2
1
Inledning..................................................... 2
2
Kommunaldemokraiiska kommitténs
förslag til! forskningsprogram 3
3
Föredragandens överväganden........................ 3
4
Hemställan................................................... 5
5
Beslut......................................................... 5
Bilaga
........................................................... 7
Kommunaldemokraiiska
kommitténs delbetänkande. Utvärdering av kommunindelningsreformen. Förslag till
forskningsprogram.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
15 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (15)
15 kopplingar i 12 dokument.
- Prop. 1983/84:107 om forskning i texten
- Bet. 1982/83:KU21 om kommunala frågor s. 17 i texten
- Bet. 1981/82:KU6 med anledning av motioner i vissa kommunala frågor s. 11 i texten
- Prop. 1980/81:100 med förslag till statsbudget för budgetåret 1981/82 i texten
- Bet. 1979/80:KU9 med anledning av motioner om de förtroendevaldas arbetsvillkor - rätt till ledighet och ersättning för kommunalt förtroendeuppdrag m. m. s. 5 · s. 7 i texten