om ändring i lagen (1950:382) om svenskt medborgarskap
75 sidor, varav 63 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 63 av 75 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1978/79:72, om ändring i lagen (1950:382) om svenskt medborgarskap
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1978/79: 72 Regeringens proposition
1978/79:72
om ändring i lagen (1950:382) om svenskt medborgarskap;
beslutad den 18 december 1978.
Regeringen föreslår riksdagen att
antaga det förslag som har upptagits i bifogade uldrag av regeringsprotokoil.
På regeringens vägnar INGEMAR MUNDEBO
EVA WINTHER
Propositionens huvudsakliga innehåll
Enligt gällande rätt får barn i
bestående äktenskap eller äktenskap som har upplösts genom faderns död svenskt
medborgarskap vid födelsen, om fadem är svensk medborgare. Om fadern saknar
svenskt medborgarskap blir barnet däremot inte svenskt, även om modern är
svensk medborgare. Endast i fall då barnel inte vid födelsen förvärvar något
medborgarskap genom fadem får det moderns svenska medborgarskap. Barn lill
föräldrar som inte har varil gifta med varandra eller vilkas äktenskap upplösts
genom äktenskapsskillnad får svenskt medborgarskap vid födelsen, om modern är
svensk medborgare,
I proposilionen föreslås alt barn
lill svensk kvinna alllid skall bli svensk medborgare vid födelsen. Detta skall
gälla oavsett om föräldrarna är gifta eller ej och oberoende av om barnet föds
i eller utanför Sverige, Vidare föreslås att svensk man som är fader till
utländskt barn utom äktenskap under vissa förutsättningar skall kunna ge barnet
svenskt medborgarskap genom anmälan till länsstyrelse eller, i vissa fall,
statens invandrarverk (SIV), En sådan förutsättning är all han efter beslul av
svensk domstol har del i vårdnaden om barnel. De föreslagna reglerna ger upphov
till ökat antal dubbla medborgarskap. Därför föreslås regler för avveckling i
vissa fall av del ena medborgarskapet när barnel har uppnått vuxen ålder.
De föreslagna ändringarna i
medborgarskapslagen är resultatet av nordiskt samarbete.
De ändrade bestämmelserna föreslås
träda i krafl den 1 juli 1979. I Riksdagen 1978179. 1 saml. Nr 72
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1978/79:72
Förslag till
Lag om
ändring i lagen (1950:382) om svenskt medborgarskap
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1950:382) om
svenskt medborgarskap' dels all I, 7, 8, 9, 11, 12 och 13 SS skall ha nedan
angivna lydelse, dels alt i lagen skall införas två nya paragrafer, 2 aS och 7
aS, av nedan angivna lydelse.
Nuvarande lyddse Föreslagen lyddse
1 S Barn förvärvar svenskt
medborgarskap vid födelsen, om
1.
fadern
är svensk medöorgare /.
modern är svensk medborga-och gift med barnets moder, re,
2.
fadern
är avliden men vid sin 2.
fadern är svensk medborgare död var svensk medborgare och gift och gift med barnets moder,
med barnets moder,
3. modern
är svensk medborgare 3,
fadern är avliden men vid sin
och gift med barnets fader eller död var svensk medborgare och gift
änka efter honom, men fadern ej med barnets moder.
har medborgarskap i någon stat eller barnet icke vid
födelsen förvärvar faderns medborgarskap,
4. modern är svensk medborgare
och inte är gift med barnets fader
eller änka efter honom.
Hittebarn som anträffas här i riket
anses såsom svensk medborgare intill dess annat utrönes.
2aS
Har barn ej förvärvat svenskt
medborgarskap enligt 1 eller 2 § men är barnets fader sedan tiden för barnets
födelse svensk medborgare och har han genom slutligt avgörande av svensk domstol
fått vårdnaden om barnet ensam eller gemensamt med barnets moder, förvärvar
barnet svenskt medborgarskap genom att fadern eller, vid gemensam vårdnad,
föråldrarna hos lånsstyrelsen i det lån, där barnet är kyrkobokfört,
skriftligen anmäler sin önskan om detta innan barnel fyllt aderton år. Har
barnet ej hemvist 1 Sverige, sker anmälan hos den centrala
utlånningsmyn-digheten. Har barnet fyllt femton
år, fordras barnets samtycke. '
Lagen omtryckt 1976:469.
Prop. 1978/79:72 3
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
7§ Svenskt medborgarskap förloras
av
1. den som förvärvar utländskt medborgarskap efter ansökan
eller ut
tryckligt samtycke;
2.
den som
förvärvar utländskt medborgarskap genom att inträda i allmän tjänst i annan
stat;
3.
ogift bam under
aderton år, som blir utländsk medborgare genom att utländskt medborgarskap, på
sätt avses ovan i paragrafen, förvärvas av föräldrarna, om de hava vårdnaden om
bamet, eller av endera, om han antingen ensam har vårdnaden eller har vårdnaden
tillsammans med den andre och denne icke är svensk medborgare;
4.
ogift
barn under aderton år, som blir utländsk medborgare genom att föräldrarna ingå
äktenskap med varandra: har barnet hemvist här i riket, inträder dock förlust
av svenskt medborgarskap endast om barnet innan det fyllt aderton år flyttar ur
riket och då har utländskt medborgarskap.
7a§
Bestämmelserna / andra och tredje
styckena tUlämpas i jråga om stat med vilken Sverige har ingått avtal om
detta.
Svensk medborgare, som genom fadern
eller modern från födelsen förvärvat medborgarskap åven 1 fördragsslutande
stat, förlorar det svenska medborgarskapet då han uppnår en 1 avtalet angiven
ålder, som ej får understiga nitton och ej överstiga tjuguivå år, om han sedan
minsl fem år har sitt hemvlsl i den andra sluten.
I jall som avses i andra siycket
tiUämpas reglerna 1 8 § andra stycket, om ej annat anges 1 avtalet.
Den som enligi andra slyckel förlorat
svenskt medborgarskap och därefter oavbrutet varil medborgare i fördragsslulande
siai som där anges, återvinner svenskt medborgarskap genom atl, efter det han
tagit hemvist här i riket, hos länsstyrelsen i det län där han år kyrkobokförd
skriftligen anmäla sin önskan om detta. Vid sådani förvärv
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1978/79:72
Nuvarande lyddse
Föreslagen lydelse
av medborgarskap skall reglerna i 4 sista meningen och 5
opaginerad Kontrollera mot PDF
Svensk medborgare, som är född utom
riket samt aldrig här haft hemvist och ej heller uppehållit sig här under
förhållanden som lyda p.i samhörighet med Sverige, förlorar sitt svenska
medborgarskap, när han fyller ijugutvä är. Pä dessförinnan gjord ansökan må
dock den centrala utlänningsmyndigheten medgiva att medborgarskapet bibehålles.
8S
Svensk medborgare, som är född utom
rikel saml aldrig här haft hemvist och ej heller uppehållit sig här under
förhållanden som tyda på samhörighet med Sverige och som inte förlorar sitt
svenska medborgarskap enligi 7 a .? andra stycket, förlorar sitt svenska
medborgarskap, när han fyller tjuguivå år. På dessförinnan gjord ansökan må
dock den centrala ullänningsmyn-digheten medgiva att medborgarskapet
bibehålles.
opaginerad Kontrollera mot PDF
När någon enligt försia slyckel förlorar svenskt
medborgarskap, medför delta förlusl av sådant medborgarskap även för hans barn,
som förvärvai medborgarskapet lill följd av atl han varil svensk medborgare, om
icke föriuslen skulle leda till atl barnet kominer all sakna medborgarskap.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Den centrala utlänningsmyndigheten
må på ansökan befria den som är eller önskar bliva utländsk medborgare från
hans svenska medborgarskap. Åi- sökanden ej redan utländsk medborgare, skall
som villkor för befrielsen stadgas, all han inom viss lid förvärvar medborgarskap
i annan stat.
9S
Den centrala utlänningsmyndigheten
må på ansökan befria den som är eller önskar bliva utländsk medborgare från
hans svenska medborgarskap. Befrielse får ej vägras den som har sitt hemvist
utom riket.
Ar sökanden ej redan utländsk medborgare, skall som
villkor för befrielsen från svenskt medborgarskap föreskrivas, all han inom
viss tid jörvärvar medborgarskap 1 annan stat.
opaginerad Kontrollera mot PDF
När någon gör anmälan enligt 3, 4 eller 10 S, åligger det
länsstyrelsen all meddela beslul, huruvida pä grund av anmälningen svenskt
medborgarskap förvärvats eller ej.
När någon gör anmälan enligt 2 a, 3, 4, 7 a eller 10 §,
åligger det länsstyrelsen all meddela beslul, huruvida på grund av anmälningen
svenskt medborgarskap förvärvats eller ej. Motsvarande gäller i Jråga om den
centrala utlänningsmyn-dighcicn, når anmälan enligt 2 a § sker hos myndigheien.
Prop. 1978/79:72 5
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Vill någon erhålla förklaring att
han är svensk medborgare, må han göra ansökan därom hos regeringen, som efter
regeringsrättens hörande äger meddela sådan förklaring; dock må härvid icke
prövas fråga som avses i första stycket.
12 §
Talan mot den centrala utlän- Talan mot den centrala utlän-
ningsmyndighetens
beslut föres hos ningsmyndighetens beslut föres hos
regeringen genom besvär. regeringen genom besVår utom IfaU
som avses i andra stycket.
Talan mot länsstyrelses beslut Talan
mol länsstyrelses beslut
föres hos kammarrätten genom be- samt mot beslut av
den centrala ut-
svär. lånningsmyndlgheten enligt 11
§
första siycket föres hos kammarrätten genom besvär.
13 §
Den som fyllt aderton år äger utan
hinder av att han står under annans vårdnad själv göra ansökan eller anmälan
enligt denna lag.
Anmälan må ej göras genom för- Anmälan/ar ej, utom i faU som
myndare
eller vårdnadshavare. anges i 2 a §, göras genom förmyn-
dare eller vårdnadshavare.
Denna lag träder i kraft den I juli 1979.
Barn som är fött den 1 juli 1961
eller senare och som skulle ha blivit svensk medborgare om I § i dess lydelse
enligt denna lag hade varit gällande vid barnets födelse, förvärvar svenskt
medborgarskap genom att modern före den I juli 1982 hos den centrala
utlänningsmyndigheten skriftligen anmäler sin önskan härom. Vad som sagts nu
gäller endast om vid anmälningslillfällel modem är svensk medborgare och har
del i vårdnaden om barnet samt barnet ej fyllt 18 år. Har barnet fyllt 15 år
fordras barnets samtycke.
Anmälan enligt första siycket får
ske även i fall då barnet förvärvai svenskt medborgarskap vid födelsen men
därefter förlorat sitt svenska medborgarskap enligt förutvarande 7 § 4.
Vid anmälan enligt försia stycket
tillämpas 11 S första stycket, 12 § andra siycket och 13 S andra siycket.
Har barn förvärvat svenskt
medborgarskap enligt första stycket, skall bamel vid lillämpning av 7 a S anses
som svensk medborgare från födelsen.
Prop.
1978/79:72
Uldrag ARBETSMARKN ADSDEPARTEMENTET
PROTOKOLL
vid regeringssammanträde 1978-12-18
Närvarande: statsrådet Mundebo, ordförande, och statsråden
Wikström, Friggebo, Huss, Wahlberg, Enlund, Lindahl, Winther, De Geer, Cars,
Gabriel Romanus, Bondestam
Föredragande: statsrådet Winther
Proposition om ändring i lagen (1950: 382) om svenskt
medborgarskap
1 Inledning
Lagen (1950: 382) om svenskt
medborgarskap trädde i kraft den Ijanuari 1951, Den har senast år 1976 ändrats
i betydelsefulla hänseenden (prop, 1975/76: 136, InU 1975/76:44, rskr
1975/76:400, SFS 1976:469),
I juni 1978 lades fram promemorian
(Ds A 1978: 2) Förvärv av svenskt medborgarskap genom modern, som har
utarbetats inom arbetsmarknadsdepartementet. Promemorian bör fogas till detta
protokoll som bilaga I.
Efter remiss har yttranden över
promemorian avgetts av justitiekanslern (JK), Svea hovrätt, kammarrätten i
Jönköping, värnpliktsverket, socialstyrelsen, riksförsäkringsverket (RFV),
riksskatteverket (RSV), arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), statens invandrarverk
(SIV), länsstyrelserna i Stockholms, Malmöhus och Västernorrlands län.
Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO),
Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Sveriges advokatsamfund, Riksförbundei
för personal vid invandrarbyråer och Fredrika-Bremer-förbundet,
Yllranden har överlämnats, av
länsstyrelsen i Stockholms län från polisstyrelsen i Stockholms polisdistrikt
och av länsstyrelsen i Malmöhus län från polisstyrelserna i Helsingborgs och
Malmö polisdistrikt.
Yllranden över promemorian har
dessulom avgetts av Grupp 8 i Stockholm och Utlandssvenskarnas förening.
Sammanslällning av remissyttrandena
torde få bifogas regeringsproiokollet som bdaga 2,
Prop. 1978/79:72 7
2 Föredragandens överväganden
Den nuvarande svenska
medborgarskapslagstiflningen är resultatet av ell samarbete mellan Sverige,
Danmark och Norge. På grundval av det av länderna gemensamt ularbetade
betänkandet (SOU 1949:45) med förslag till Nya Medborgarskapslagar för Danmark,
Norge och Sverige förelades riksdagen år 1950 proposiiion om svensk medborgarskapslag
(prop. 1950:217). Lagen (1950: 382) om svenskt medborgarskap trädde i krafl den
I januari 1951. De båda övriga länderna fick vid samma lid nya lagar om
medborgarskap, som i sak i stora delar överensstämde med den svenska. Den
finska medborgarskapslagen är frän 1968. De ändringar som senare skett i
lagstiftningen på medborgarskapsområdet har i allmänhet föregåtts av nordiskt
samarbete.
De nordiska medborgarskapslagarna bygger på
härstamningsprincipen, vilket innebär att föräldrarnas medborgarskap är
avgörande för vilkel medborgarskap barn får vid födelsen. Barn som föds i
äktenskap följer fadern i medborgarskapshänseende. Bamel blir enligt vår lag
svenskt vid födelsen om fadern är svensk och gift med barnets moder eller om
fadern är avliden men vid sin död var svensk medborgare och gift med barnels
moder. I några fall får barn i äktenskap svenskt medborgarskap om modern är
svenska. Det är fallel, om föräldrarna visserligen är eller vid faderns
bortgång var gifta, men fadern är eller var stalslös eller barnel annars inte
förvärvade hans utländska medborgarskap vid födelsen. Det beror på att barnel i
den nämnda situationen i annat fall skulle bli statslöst. Likaså får barnel
moderns svenska medborgarskap vid födelsen, om modern inte är gift med barnels
fader och inte heller änka efter honom.
Atl man inte har velal ge barn födda i äktenskap svenskt
medborgarskap vid födelsen så snart en av föräldrarna var svensk hänger samman
med att en sädan ordning skulle leda lill dubbelt medborgarskap i ett stort antal
fall. I valet mellan atl låta faderns eller moderns medborgarskap övergå pä
barnel har de nordiska länderna - i likhel med flertalet andra länder som
tillämpar härstamningsprincipen - gett fadern företräde. När det gäller bam i
äktenskap har alltså modern fått en underordnad ställning i fråga om rätten all
ge barnet sitt svenska medborgarskap.
Redan vid lagens tillkomst höjdes röster för en annan
ordning med hänvisning lill krav på jämställdhet mellan föräldrarna. Under
tiden efter lagens tillkomst har krav på likställighet gång efter annan rests.
De har emellertid hittills fått vika för betänkligheterna mol alt skapa en
ordning som i många fall ger upphov lill dubbla medborgarskap för bamel. Vid
sidan av jämställdhetskravet har man framhållit det otillfredsställande i alt
barn lill svensk moder i många fall föds och växer upp i vårt land ulan att
åtnjuta del skydd och alla de förmåner som lillkommer ett svenskt barn. Krav på
förändring av de regler som låter barn i äktenskap få endast faderns medborgarskap
har rests, inte endasl i vårt land utan också i andra
Prop.
1978/79:72 8
länder och på del mellanfolkliga planet. På senare tid har
frågan övervägts inom Nordiska rådet. Europarådet har nyligen i en resolution
rekommenderat atl föräldrarna likställs i fråga om rätten all ge barn födda i
äktenskap sill medborgarskap.
I Sverige har vi hiuills slräval
efter att ge barn i äktenskap mellan svensk moder och utländsk fader ökade
möjligheler all fä svenskt medborgarskap genom att underlätta s.k. självständig
naturalisalion av dessa barn. En begränsning av naturalisationsmöjligheten
ligger emellertid i att naturalisalion normall inte kan ske i fall då fadern
motsätter sig denna och har del i vårdnaden om barnel. Till delta kommer också
att man den vägen inte åstadkommer någon jämställdhet mellan fadern och modern
i fråga om överförande vid födelsen av del egna medborgarskapet. Den sistnämnda
frågan har otvetydigt kommii all i debatten bli den centrala, vilket ter sig naturligt
mot bakgrund av den vikt strävandena efter jämställdhet mellan könen har
tillmätts på andra områden.
I samband med riksdagsbehandlingen
av proposilionen 1975/76: 136 om ändringar i lagen om svenskt medborgarskap
framhöll utskottet (InU 1975/ 76:44 s. 10) all gällande regler innebar ett
avsteg från principen om likställighet mellan man och kvinna och atl lagen mol
den bakgrunden ledde sig otidsenlig. Lagen borde i stället vara utformad med
utgångspunkt i principen alt barn får svenskt medborgarskap om någon av
föräldrarna är svensk. Utskottets betänkande antogs av riksdagen.
Mot bakgrund av främst vad som nu
har anförts inleddes år 1977 inom arbetsmarknadsdepartementet ett arbete med
alt se över bestämmelserna om barns förvärv av svenskt medborgarskap vid
födelsen. Arbetet har bedrivits i samarbete med tjänstemän inom de danska och
norska regeringskanslierna. I diskussionerna har även deltagit tjänstemän från
det finländska regeringskansliet. Från svensk, dansk och norsk sida har enighet
nåtts om de ändringar som bör genomföras. Dessa har redan genomförts i Danmark
med verkan från den I januari 1979. I Norge pågår för närvarande arbelel med en
proposition i frågan i enlighet med de principer som lagts fast vid de nordiska
förhandlingarna. Från svensk sida har inom departementet utarbetats promemorian
(Ds A 1978: 2) Förvärv av svenskt medborgarskap genom modern.
Huvudinnehållet i promemorian är
all barn till svensk kvinna alltid skall bli svensk medborgare vid födelsen.
Delta skall gälla oavsett om föräldrarna är gifta eller ej och oberoende av om
barnet föds i eller utanför Sverige. Det föresläs vidare att svensk man som är
fader till utländskt barn utom äktenskap under vissa förutsättningar skall
kunna ge barnet svenskt medborgarskap genom anmälan till länsstyrelse eller, i
vissa fall, statens invandrarverk (SIV). En sådan förutsättning är att han
efter beslut av svensk domstol har del i vårdnaden om barnel. De föreslagna
reglerna ger upphov lill ökat antal dubbla medborgarskap. Därför föreslås regler
för avveckling i vissa fall av del ena medborgarskapet när barnet har uppnått
vuxen ålder.
Prop. 1978/79:72 9
Jag får i övrigt hänvisa till förslaget (bilaga 1).
Förslaget har godtagils av samtliga
remissinstanser. Många av dessa har understrukit viklen av atl de föreslagna
ändringarna kommer till stånd. I denna del kan jag hänvisa till den
sammanställning av remissyttrandena som har gjorts och som fogals som bilaga 2
lill detta protokoll.
Även för egen del kan jag i allt väsentligt ansluta mig
till vad som föreslås i promemorian. Endast på några punkter finner jag
anledning alt närmare gå in pä bestämmelserna. Min kommentar till
bestämmelserna kan därför göras kortfattad. I övrigi får jag hänvisa till
promemorian. Jag vill i delta sammanhang nämna att förslag nyligen har
förelagts riksdagen om förmånligare pensionsrättigheter för bl.a. utländsk
medborgare (prop. 1978/79: 75).
1 S
Riksförbundei för personal vid
invandrarbyråer har i sitt yttrande pekat på det förhållandet, atl ell barn
föll i äktenskap med svensk moder och utländsk fader i fortsättningen antecknas
endast som svensk medborgare i folkbokföringsregistren. Det kan därför bli
svårare atl upptäcka ett sådant barn vid den uppsökande verksamhet som skolan
bedriver inom hem-spräksundervisningen. I yttrandet understryks att den
föreslagna reformen inte får leda lill alt barn som har rätl till
hemspråksundervisning går miste om den förmånen. För egen del kan jag instämma
i vad förbundet har anförl. Del kan mol bakgrund av gällande regler för
folkbokföringen uppkomma vissa svårigheter av den art riksförbundei nämner och
som för övrigi också gäller hemspråkslräningen i förskolan. Jag vill emellertid
samiidigi underslryka, all del självfallet år vikligl att den uppsökande
verksamheten bedrivs på sådani säll, att varje bam som har rätl till
undervisning i sill egel hemspråk får möjlighet till della.
2 a §
JK har ifrågasatt om det är nödvändigt atl i paragrafen
ställa upp kravel att fadern genom beslut av svensk domstol skall ha fått del i
vårdnaden. Mot en sådan ordning talar enligt JK jämställdhelsskäl. Vidare kan
samhörigheten mellan fadern och barnet vara stark även i andra fall. Del i
vårdnaden garanterar för övrigi inte alltid samhörighet. Andra remissinstanser
har däremot funnit del i förslaget iniagna kravet på del i vårdnaden vara
välbefogat.
Inte sällan hyser fadern lill ett
barn vars föräldrar inte var gifta vid barnets födelse stort intresse för
barnet och följer dess utveckling. För dessa fall ges numera möjlighel för
föräldrarna atl dela vårdnaden om barnel även i de fall föräldrarna inte senare
ingår äktenskap med varandra. Del är då naturligt att fadern får rätt atl ge
barnel sitt svenska medborgarskap. För de fall däremot då ingen faktisk
samhörighet föreligger mellan fadern och barnet finns det enligt min mening
inte tillräckliga skäl för att
Prop.
1978/79:72 10
införa en rätt för fadern atl på barnel överföra sitt
svenska medborgarskap. Del är f. ö. långtifrån givel att en sådan ordning
skulle ligga i barnels eller den utländska moderns intresse. Inte heller torde
det vara praktiskt möjligt atl knyta rätlen lill den omsländigheten alt det
visas föreligga viss samhörighet i det enskilda fallet. Bestämmelsen reglerar
en rätl lill medborgarskapsförvärv genom anmälan. Det fömtsätts därför atl den
myndighet till vilken anmälan sker läll kan konstatera om förutsättningarna för
medborgarskapsförvärv föreligger. Mot bl.a. den bakgrunden anserjag promemorieförslaget
i denna del vara väl avvägt. Jag vill emellertid i detla sammanhang nämna att
domstols slutliga avgörande i vårdnadsfråga fr. o.m. den I juli 1979 kommer alt
träffas genom dom (SFS 1978: 853) och inte genom beslul. I paragrafen bör
därför användas uttrycket "slutligt avgörande" av svensk domstol i
stället för "beslut" av svensk domstol. Genom den ändrade lydelsen
klargörs samtidigt, atl domstols interimistiska förordnande inte omfattas.
Ett utländskt barn kan under vissa
förutsättningar bli svensk medborgare genom naturalisalion på ansökan av
vårdnadshavaren, dvs. i detta fall modern. Barnet kan, om barnel och dess moder
är bosatta här, naturali-seras samiidigi med modern. Vid behov kan även
undanlagsvis självständig naturalisalion av barnet komma i fråga på ansökan av
modern.
För del fall barnet och dess
utländska moder är bosatta utomlands är naturalisationsmöjligheten normalt
stängd. Denna möjlighet bör emellertid slå öppen om barnel befinner sig i nöd,
beroende på exempelvis de politiska förhållandena i landet, och är i trängande
behov av svenskt medborgarskap för att få lämna landet eller i övrigi kunna
beredas skydd. Den anknyining lill Sverige som ligger i alt fadern är svensk
bör nämligen i dessa fall anses utgöra sådant särskilt skäl för naturalisalion
som avses i 6 S medborgarskapslagen. En föruisättning bör givetvis vara all den
svenske fadern samtycker till naturalisationen. Skulle i det fall jag nu har
berört modern ha avlidit eller annars ha satts ur stånd all ansöka om
naturalisalion för barnet, bör ansökan av fadern kunna godtagas.
I SIV:s yttrande ifrågasätts om man
inte borde överväga atl läla anmälan enligt 2 a § för barn som är bosatt
utomlands och anmälan enligt övergångsbestämmelserna ske hos länsstyrelse i
stället för hos SIV. Jag anser dock atl det, i vart fall tills vidare, är
lämpligast atl anmälan i dessa fall i enlighel med förslaget i promemorian sker
hos den centrala utlänningsmyndigheten.
Beiräffande anmälningsreglerna vill
jag med anledning av ett uttalande under remissbehandlingen nämna, atl förvärv
av det svenska medborgarskapet anses ske fr. o. m. dagen för anmälan. I det
beslut som myndigheten har atl meddela enligt 11 § anges alt medborgarskapet
har erhållits den dagen.
I promemorian föreslås atl talan
mol SIV:s beslut med anledning av anmälan enligt 2 a § skall föras hos
regeringen. I övriga fall sker anmälan
Prop.
1978/79:72 11
enligt medborgarskapslagen hos länsstyrelse och lalan mol
beslutet prövas av kammarrätt. Kammarrätten i Jönköping och SIV föreslår att
också talan mot SIV:s beslut i anmälningsärende fullföljs hos kammarrätt med
hänsyn lill ärendenas art. Delsamma föreslås gälla i fråga om anmälan enligt
övergångsbestämmelserna.
Jag anser förslaget välmotiverat. Det föranleder ändring
av 12 S i promemorieförslaget samt en hänvisning till denna paragraf i
övergångsbestämmelserna.
7a§
Den ordning för avveckling av
dubbla medborgarskap som föreslås i promemorian har accepterats av
remissinstansema. Även för egen del godtar jag i allt väsentligt förslaget i
sak. Jag anser emellertid atl 7 a S första slyckel bör ges en annorlunda
utformning. Av stycket bör framgå atl bestämmelserna i andra och iredje
styckena skall lillämpas i fråga om stat med vilken Sverige har ingått avtal om
detla. Det innebär all dessa bestämmelser skall börja tillämpas så snart ett
sådani avtal har trätt i krafl. Del får ankomma på regeringen att på lämpligt
sätt tillkännage när bestämmelserna blir tillämpliga gentemot en viss stat.
Ell avtal av detta slag måste alltid anses vara en sådan överenskommelse av
större vikt som avses i 10 kap. 2§ Iredje stycket RF. Därav följer atl
regeringen endast med riksdagens godkännande får ingå ett sådant avtal. Med
hänsyn till att bestämmelserna i andra stycket har nära samband med ett förslag
till ändring av 2 kap. 7§ regeringsformen, vilket för närvarande övervägs i
justitiedepartementet, har jag i frågan samrått med chefen för
justitiedepartementet.
Några av remissinstanserna har emellertid pekat på vissa
praktiska svårigheter som reglerna kan ge upphov till. RSV framhåller
exempelvis atl det, med hänsyn till att endasl det svenska medborgarskapet
registreras, ofta kan vara svårt att konstatera om en person som är bosatt i
avtalsslulande stal har förlorat sitt svenska medborgarskap. Verket anser atl
en viss rättsosäkerhet blir ofrånkomlig. Även SIV menar alt det i vissa fall
kan uppkomma svårigheter när del gäller att konstalera eventuell föriust av det
svenska medborgarskapet. I tveksamma fall torde därför frågan få avgöras som
ett s. k. förklaringsärende enligt 11 § andra stycket medborgarskapslagen. I
delta sammanhang villjag vidare peka på uttalanden av länsstyrelsen för
Västemorrlands län om vikten av bevakning och registrering av
medborgarskapsförhållandena, särskilt i de fall som avses i förevarande
paragraf. Svea hovrätt konstaterar att det uppenbarligen ofta är omöjligt att
ta ställning i frågan om aktuella medborgarskap på det lokala planet och
förordar atl ett organ tillskapas - förslagsvis inom invandrarverket - som kan
ge auktoritativa besked i medborgarskapsärenden och gå allmänheten till hända
med utredningar i dessa frågor.
Medborgarskap antecknas i
folkbokföringen endast för den som inte är svensk medborgare. Likaså antecknas
om en person är stalslös. Genom
Prop.
1978/79:72 12
den föreslagna ändringen i 1 S medborgarskapslagen kommer
fler barn alt bli svenska medborgare vid födelsen. I fler fall än tidigare
kommer därför folkbokföringen all sakna uppgifi om eventuellt utländskt
medborgarskap som en person samtidigt innehar.
Jag har förståelse för de
betänkligheter som har uttalats av de senast nämnda remissinstanserna.
Anledning saknas emellertid atl nu återgå till den ordning med anteckning av
samtliga kända medborgarskap som tillämpades före år 1968. Mot det lalar inte
minst, atl den skulle ge upphov till betydande kostnader. Av större betydelse
är svårighetema i många fall att fä lillföriilliga uppgifter frän främmande
stat. Vad särskilt gäller de angivna komplikationerna vid lillämpning av 7 a §
villjag peka påföljande. Bestämmelsema i den paragrafen om avveckling av
dubbelt medborgarskap förutsätter för sin tillämpning atl avtal har ingåtts med
annan stal. Jag delar uppfattningen i promemorian all sådani avtal i första
hand bör avse de nordiska länderna och alt man i fråga om andra stater bör
vänta och se om behov uppkommer av en överenskommelse. Räckvidden av reglema
och därmed också av eventuella praktiska svårigheter är således begränsad. När
avtal av detta slag ingås lorde finnas anledning alt överväga om
folkbokföringsbestämmelserna - i Sverige och avtalsslutande stat - bör utformas
så, alt båda medborgarskapen antecknas. Det är också möjligt att samordningen
praktiskt kan lösas på annat sätl.
Vad särskilt gäller del av Svea
hovrätt framförda förslaget om tillskapande av ell särskilt organ för all
lämna besked i medborgarskapsfrågor vill jag hänvisa till atl biträde kan
erhållas från utrikesdepartementets rällsavdelning samt att såväl SIV:s
medborgarskapsbyrå som riksskatteverkets folkbokföringssektion bl.a. har att
bistå allmänheten i dessa frågor. Föreligger behov av en slutlig och bindande
förklaring i frågan huruvida en viss person är svensk medborgare, lämnas denna
av regeringen i s. k. förklaringsärende (11§ andra stycket
medborgarskapslagen). 1 ärendet hörs regeringsrätten. Jag finner därför inte i
delta sammanhang anledning att föreslå inrättande av något ytterligare organ
för besked och bistånd i medborgarskapsfrågor.
Med anledning av påpekandet av
Utlandssvenskarnas förening, alt bestämmelserna i förevarande paragraf endast
bör avse medborgarskap som har erhållits genom föräldrarna, föreslårjag ett
förtydligande av 7 a S andra stycket. Andra stycket kommer med den av mig
föreslagna lydelsen att avse svensk medborgare, som genom fadern eller modern
från födelsen har förvärvat medborgarskap även i fördragsslutande stat. Jag
föreslår samtidigt den redaktionella ändringen atl "varaktig
hemvist" ersätts med "hemvist". Av lydelsen i övrigt framgår
att hemvistet skall ha innehafts sedan minsl fem år.
Övergångsbestämmelserna
I några remissyttranden understryks
vikten av en omfattande information rörande möjligheten för svensk moder att
under en treårsperiod ge-
Prop.
1978/79:72 13
nom anmälan ge sitt svenska medborgarskap till barn som
har fölls före lagens ikraftträdande. Delta är självfallet en mycket angelägen
uppgift. Jag delar därför i hög grad den uppfattning som framförts. De
informationsåtgärder som därvid bör vidtagas får närmare övervägas i senare
sammanhang.
I anslutning till
övergångsbestämmelserna har RSV fäst uppmärksamheten på del fallet atl ett
barn, som fölls utom äktenskap av svensk moder, senare har förlorat sitt vid
födelsen erhållna svenska medborgarskap enligt 7S 4 medborgarskapslagen. Detla
blev fallel om barnet till följd av atl modern gifte sig med dess utländske
fader fick dennes utländska medborgarskap. Jag delar uppfattningen all även
ell sådani barn bör kunna bli svensk medborgare genom anmälan enligt
övergångsbestämmelserna. En särskild regel om detta föresläs därför införd. 1
övrigt har vissa smärre tillägg gjorts till de i promemorian föreslagna
övergångsbestämmelserna.
3 Hemst ä llan
Med hänvisning till vad jag nu har
anfört hemställer jag atl regeringen föreslår riksdagen
alt antaga inom
arbetsmarknadsdepartementet upprättat förslag till lag om ändring i lagen
(1950: 382) om svenskt medborgarskap.
4 Beslut
Regeringen ansluter sig till
föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå
riksdagen atl aniaga det förslag som föredraganden har lagt fram.
Prop. 1978/79:72 15
Bilaga 1
ARBETSMARKNADSDEPARTEMENTET
FÖRVÄRV AV SVENSKT MEDBORGARSKAP GENOM MODERN
Promemoria utarbetad inom arbetsmarknadsdepartementet
Ds A 1978:2 Juni 1978
Prop.
1978/79:72 16
Innehållsförteckning
Sammanfattning .............................................................. ... 17
Upprättat förfaltningsförslag ........................................... ... 18
1
Inledning........................................................................ ... 22
2
Gällande
ordning............................................................. ... 24
3
Betydelsen på
skilda rättsområden av att ha svenskt medborgarskap 28
3.1 Civilrättens område................................................... ... 28
3.2 Processrättens område............................................. 31
3.3 Socialrältens område ............................................... 32
3.4 Försvarsmaktens område.......................................... ... 33
3.5 Det offeniligrättsliga området.................................... ... 34
4 Lagstiftningen
i vissa främmande länder ....................... ... 35
4.1 Övriga nordiska länder.............................................. ... 35
4.2 Förbundsrepubliken Tyskland ................................. ... 35
4.3 Frankrike ................................................................. 36
4.4 Schweiz..................................................................... 36
4.5 Canada..................................................................... .. 37
4.6 Vissa andra länder.................................................... .. 37
5
Internationella
överenskommelser................................. .. 37
6
Reformkrav .................................................................... .. 39
7
Överväganden
och förslag.............................................. 42
7.1 Inledande synpunkter............................................... 42
7.2 Rätlen till föräldrarnas
medborgarskap..................... 44
7.3 Konsekvenser av en utvidgad rält
till moderns svenska medborgarskap 47
7.4 Avveckling av dubbelt medborgarskap...................... .. 50
7.5 Överförande av faderns svenska
medborgarskap tili barn
utom äktenskap........................................................ 54
8 Specialmotivering............................................................ 55
Prop.
1978/79:72 17
Sammanfattning
I promemorian föreslås ändringar i lagen (1950:
382) om svenskt medborgarskap.
Enligt
gällande rätt fär bam i bestående äktenskap eller äktenskap som har upplösts
genom fadems död svenskt medborgarskap vid födelsen, om fadem är svensk
medborgare. Om fadem saknar svenskt medborgarskap blir bamet däremot inte
svenskt, även om modern är svensk medborgare. Endast i fall då barnet inte vid
födelsen förvärvar något medborgarskap genom fadem får det modems svenska
medborgarskap, Bam lill föräldrar som inte har varit gifta med varandra eller
vilkas äktenskap upplösts genom äktenskapsskillnad får svenskt medborgarskap,
om modern är svensk medborgare.
Både
i Sverige och andra länder har kravet på att modem skall få samma räu som fadem
atl ge sina bam i äktenskap sill medborgarskap vuxit sig allt starkare. På
senare tid har i flera länders lagstiftning genomförts ändringar i syfte att
likställa föräldrarna i detta hänseende. Även inom Europarådet hararbete
bedrivits med denna fråga. Den svenska riksdagen har nyligen understmkit vikten
av att medborgarskapslagstiflningen ändras på denna punkt (InU 1975/76:44).
I promemorian föresläs nu alt barn till svensk
kvinna alltid skall bli svensk medborgare vid födelsen. Della föreslås gälla
oavsett om föräldrarna är gifta eller ej och oberoende av om bamel föds i
eller utanför Sverige.
Vidare föreslås att svensk man som är fader till
utländskt bam utom äktenskap i vissa fall skall kunna ge barnet svenskt
medborgarskap genom anmälan rill länsstyrelse eller, i vissa fall, statens
invandrarverk (SIV). Del gäller emellertid endast under fömtsättning bl.a. all
han efter beslut av svensk domstol har del i vårdnaden om bamet.
Som en följd av att allt fier bam genom de nya
bestämmelserna får dubbla medborgarskap vid födelsen föreslås regler för
avveckling i vissa fall av det ena medborgarskapet när bamet har uppnått vuxen
ålder.
Dessa förslag till ändringar i medborgarskapslagen
är resultatet av ell samarbete mellan tjänstemän inom de svenska, danska och
norska regeringskanslierna. I diskussionema har även deltagit tjänstemän från
del finländska regeringtjkansliet. I huvudsak likalydande förslag till
lagtexter har utarbetats i Danmark, Norge och Sverige. I Danmark har ändringama
redan genomförts med verkan fr.o. m. den I januari 1979.
Förslaget
avses träda i krafl den I juli 1979.
2 Riksdagen 1978179. / saml. Nr 72
Prop. 1978/79:72 18
Upprättat
författningsförslag
Förslag
till
Lag om ändring i lagen
(1950:382) om svenskt medborgarskap
Härigenom föreskrivs i fråga om
lagen (1950:382) om svenskt medborgarskap
dels alt
I, 7, 8, 9, II
och 13 SS skall ha
nedan angivna lydelse, dels att i lagen skall införas två nya paragrafer, 2 a S
och 7 a S, av nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lyddse
1 S Barn förvärvar svenskt
medborgarskap vid födelsen, om
1. fadern är svensk medborgare /. modern är svensk medborga-
och gift med barnets moder, re,
2. fadern är avliden men vid sin 2. fadern är svensk medborgare
död var svensk medborgare och gift och gift med barnels moder,
med barnets moder,
3. modern år svensk medborgare J. fadern är avliden men vid sin
och gift med barnets fader eller död var svensk medborgare och gift
änka efter honom, men fadern ej med barnets moder.
har medborgarskap 1 någon stal eller barnet icke vid
födelsen förvärvar faderns medborgarskap,
4. modern är svensk medborgare
och inlc år giji med barnets fader
eller änka efter honom.
Hittebarn som anträffas här i riket
anses såsom svensk medborgare inlill dess annal utrönes.
2aS
Har barn ej jörvårvat svenskt
medborgarskap enligt I eller 2 § men är barnets fader sedan liden för barnels
födelse svensk medborgare och har han genom beslut av svensk domstol fått vårdnaden
om barnet ensam eller gemensamt med barnets moder, förvärvar barnet svenskt
medborgarskap genom att fadern eller, vid gemensam vårdnad, föråldrarna hos
länsstyrelsen i det län, där barnet är kyrkobokfört, skriftligen anmäler sin
önskan om detla innan barnet fyllt aderion år. Har barnet ej hemvist i Sverige,
sker anmälan hos den centrala utlänningsmyndigheten. Har barnet fyllt femlon
år fordras barnets samtycke.
Prop. 1978/79:72 19
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
7S Svenskt medborgarskap förloras
av
1.
den som
förvärvar utländskt medborgarskap efter ansökan eller uttryckligt samtycke;
2.
den som
förvärvar utländskt medborgarskap genom alt inträda i allmän tjänst i annan
stat;
3.
ogift barn
under aderton år, som blir utländsk medborgare genom all utländskt
medborgarskap, pä sätt avses ovan i paragrafen, förvärvas av föräldrarna, om de
hava vårdnaden om barnet, eller av endera, om han antingen ensam har vårdnaden
eller har vårdnaden lillsammans med den andre och denne icke är svensk
medborgare;
4.
ogift
barn under aderton år, som blir utländsk medborgare genom att föräldrarna ingå
äktenskap med varandra: har barnet hemvist här 1 rikel, inträder dock förlust
av svenskt medborgarskap endast om barnet innan det fyllt aderton år flyttar ur
riket och då har utländskt medborgarskap.
7a§
Regeringen får, efter avtal med
annan stat, vilket godkänts av riksdagen, förordna om tillämpning av bestämmelserna
I andra och tredje styckena. Med fördragsslutande stat avses 1 dessa
bestämmelser den eller de stater, med vilka Sverige ingått avtal om
tillämpning av bestämmelserna.
Svensk medborgare, som från födelsen
även är medborgare i fördragsslulande stat, förlorar det svenska
medborgarskapet då han uppnår en i avtalet angiven ålder, som ej får understiga
nitton och ej överstiga tjuguivå år, om han sedan minst fem år har sitt
varaktiga hemvist i den andra staten.
I fall .som avses i andra stycket
tillämpas reglerna i 8 § andra stycket, om ej annat anges i avtalet.
Den som enligt andra stycket förlorat
svenskt medborgarskap och därefter oavbrutet varil medborgare 1
fördragsslutande stat som där anges, återvinner svenskt medborgarskap genom
att, efter del han tagit hemvist här i riket, hos läns-
Prop. 1978/79:72 Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
20
opaginerad Kontrollera mot PDF
styrelsen i det län där han är kyrkobokförd skriftligen
anmäla sin önskan om detta. Vid sådant förvärv av medborgarskap skall reglerna
I 4 § sista meningen och 5 § tillämpas.
8S
opaginerad Kontrollera mot PDF
Svensk medborgare, som är född utom riket samt aldrig här
haft hemvist och ej heller uppehållit sig här under förhållanden som tyda på
samhörighet med Sverige förlorar sitt svenska medborgarskap, när han fyller
tjuguivå år. På dessförinnan gjord ansökan må dock den centrala
utlänningsmyndigheten medgiva atl medborgarskapet bibehålles.
Svensk medborgare, som är född utom riket saml aldrig här
haft hemvist och ej heller uppehållit sig här under förhållanden som tyda på
samhörighet med Sverige och som inte förlorar sitt svenska medborgarskap
enligt 7 a § andra stycket, förlorar sill svenska medborgarskap, när han fyller
tjuguivå år. På dessförinnan gjord ansökan må dock den centrala
uilänningsmyn-digheten medgiva att medborgarskapet bibehålles.
opaginerad Kontrollera mot PDF
När nägon enligt försia slyckel
förlorar svenskt medborgarskap, medför detta förlusl av sådant medborgarskap
även för hans barn, som förvärvat medborgarskapet till följd av att han varit
svensk medborgare, om icke föriuslen skulle leda till atl barnel kommer atl
sakna medborgarskap.
9S
opaginerad Kontrollera mot PDF
Den centrala utlänningsmyndig-heten mä på ansökan befria
den som är eller önskar bliva utländsk medborgare från hans svenska
medborgarskap. År sökanden ej redan utländsk medborgare, skall som villkor jör
befrielsen stadgas, att han inom viss tid förvärvar medborgarskap i annan
stat.
Den centrala ullänningsmyndig-heten må på ansökan befria
den som är eller önskar bliva utländsk medborgare från hans svenska
medborgarskap. Befrielse får ej vågras den som har sitt hemvist utom rikel.
År sökande ej redan utländsk medborgare, skall som villkor
för befrielsen från svenskt medborgarskap föreskrivas, att sökanden inom viss
tid förvärvar medborgarskap 1 annan stat.
opaginerad Kontrollera mot PDF
När någon gör anmälan enligt 3, 4 eiler 10 §, åligger del
länsstyrelsen att meddela beslut, huruvida på grund av anmälningen svenskt
medborgarskap förvärvals eller ej.
När någon gör anmälan enligt 2 a, 3, 4, 7 a eller 10 S
äligger det länsstyrelsen att meddela beslut, huruvida pä grund av anmälningen
svenskt medborgarskap förvärvats eller ej. Motsvarande gäller i fråga om den
centrala utlänningsmyndigheten, når anmälan enligt 2 a § sker hos myndigheten.
Prop. 1978/79:72 21
Nuvarande lydelse Föreslagen lyddse
Vill någon erhålla förklaring atl
han är svensk medborgare, må han göra ansökan därom hos regeringen, som efter
regeringsrättens hörande äger meddela sådan förklaring; dock må härvid icke
prövas fråga som avses i första siycket.
13 S Den som fyllt aderton år äger
utan hinder av atl han står under annans ärdnad själv göra ansökan eller
anmälan enligt denna lag.
v
Anmälan må ej göras genom för- Anmälan/År ej, utom i fall som
myndare
eller vårdnadshavare. anges i 2 a H, göras genom förmyn-
dare eller vårdnadshavare.
Denna lag träder i krafl den I juli 1979.
Barn som är fött den 1 juli 1961
eller senare och som skulle ha blivit svensk medborgare om I S i dess lydelse
enligt denna lag hade varit gällande vid barnets födelse, förvärvar svenskt
medborgarskap genom all modern före den I juli 1982 hos den centrala
utlänningsmyndigheien skriftligen anmäler sin önskan härom. Vad som sagts nu
gäller endast om vid anmälningstillfället modern är svensk medborgare och har
del i vårdnaden om barnel samt barnel ej fyllt 18 år. Har barnet fyllt 15 år
fordras barnets samtycke.
Har barn förvärvat svenskt
medborgarskap enligt första stycket, skall barnel vid lillämpning av 7 a S
anses som svensk medborgare från födelsen.
Prop.
1978/79:72 22
1 Inledning
Den nuvarande
medborgarskapslagstiflningen bygger på samarbete mellan Danmark, Norge och
Sverige (Belänkande (SOU 1949:45) med förslag lill Nya Medborgarskapslagar för
Danmark, Norge och Sverige), Lagen Irädde för Sveriges vidkommande i krafl den
I januari 1951,
Ändringar i medborgarskapslagen har
genomförls 1968, 1969, 1971 och 1976, Någon allmän översyn av lagen har inte
skell. Ett gemensami nordiskt belänkande låg lill grund för ändringarna 1968
(Nordisk utrednings-serie 1965:8), Ändringarna innebar lättnader för medborgare
i annat nordiskt land vid förvärv av svenskt medborgarskap, 1976 års ändringar
föregicks av överläggningar med Danmark, Norge och Finland, I fråga om de
ändringar som hittills skett i medborgarskapslagstiflningen hänvisas i övrigi lill
redogörelsen i prop. 1975/76: 136 s. 48-50.
De nordiska medborgarskapslagarna
bygger på härstamningsprincipen, vilket innebär alt föräldrarnas medborgarskap
är avgörande för vilkel medborgarskap barn får vid födelsen. Liksom i flertalet
andra stater vilkas lagstiftning bygger på härslamningsprincipen följer barn
som föds i äktenskap fadern i medborgarskapshänseende. Närmare bestämt gäller
atl barnet blir svenskt vid födelsen om fadern är svensk och gift med barnets
moder eller om fadern är avliden men vid sin död var svensk medborgare och gift
med barnets moder. I vissa fall får barnet svenskt medborgarskap om modern är
svenska. Del är fallet, om föräldrarna visserligen är eller vid faderns
bortgång var gifta, men fadern är eller var statslös eller barnet annars inte
förvärvade hans utländska medborgarskap vid födelsen. Utan en sådan subsidiär
rätt till moderns svenska medborgarskap skulle barnet i den nämnda situationen
bli statslöst. Likaså får barnet moderns svenska medborgarskap vid födelsen, om
modern inte är gift med barnets fader och inte heller änka efter honom.
Modern har således enligt svensk
rätl en underordnad ställning när det gäller rätten att ge barnen sill svenska
medborgarskap från födelsen. Som nämnts är detla ett förhällande som återfinns
i fiertalet av de stater som tillämpar härstamningsprincipen. En anledning till
delta är den atl man av tradition har slräval efter att undvika uppkomsten av
dubbla medborgarskap. I samband med den nuvarande svenska medborgarskapslagens
tillkomst uttalade således föredragande departementschefen, att han inte kunde
ansluta sig till ett av vissa kvinnoorganisationer under remissbehandlingen
framfört förslag av innebörd, atl varje i Sverige av svensk moder i äktenskap
med utländsk man fött barn skulle bli svensk medborgare genom födelsen.
Föredraganden anförde vidare (prop, 1950:217 s, 28 och 29):
Enär flertalet stater upprätthålla
principen att faderns medborgarskap överföres på barnet, skulle nämligen den
ifrågasatta bestämmelsen leda till dubbelt medborgarskap i utomordentligt stor
omfattning, I motsats till nämnda organisaiioner kanjag icke finna, att
bestämmelsen i andra hänseenden skulle innebära sådana fördelar framför de
delegerades förslag, att betänkligheterna mol dubbelt medborgarskap böra få
vika. Barnets medborgarskap synes icke ha så stor betydelse i en
vårdnadsprocess, som organisationerna anlagil, I en rällegång vid svensk
domstol angående vårdnaden om barn av svensk moder och utländsk fader lorde
sålunda svensk rält i myckel stor utsträckning böra lillämpas, vare sig barnel
är svensk medborgare eller icke. Och om vårdnadsprocessen föres vid utländsk
domstol, lärer svenskt medborgarskap för barnet knappast utgöra något skydd för
moderns iniresse, i varje fall icke om barnel samtidigt är medborgare i
domstolslandet.
Prop. 1978/79:72 23
Frågan om barns rält till moderns
medborgarskap har, särskilt under senare tid, fält förnyad aktualitet såväl i
vårt land som i flera andra länder. Beträffande de reformkrav som framförts i
Sverige hänvisas lill vad som anförs i det följande (kap. 6). Diskussionen har
inte endast berört de fördelar för barnet som en vidgad rätl till moderns
medborgarskap har anlagils medföra. Den har dessulom och i ökad omfattning
tagit fasta pä den bristande jämställdhet mellan föräldrarna som den gällande
ordningen innebär.
År 1970 tillkallades av nordiska
rådet särskilda sakkunniga frän Danmark, Finland, Norge och Sverige för all
utreda vissa frågor rörande bl. a, medborgarskap för barn. Det skedde mot
bakgrund av ett i december 1968 daterat medlemsförslag alt rådet borde
rekommendera regeringarna atl bl. a. genomföra sådana ändringar i
medborgarskapslagstiflningen, att barn i äktenskap mellan utländsk man och
kvinna som är medborgare i nordiskt land kunde förvärva medborgarskap i moderns
hemland från födelsen. Förslagsställarna erinrade vidare om all en av orsakerna
till att någon beslämmelse, som aulomatiskt gav även dessa barn medborgarskap i
bo-sättningslandel, inte hade införts var de komplikationer som ett dubbelt
medborgarskap skulle kunna innebära. De ansäg emellertid, att ölägenheterna av
dubbelt medborgarskap hade avsevärt överdrivits, om man såg dem i relation lill
de nackdelar som kunde uppslå för dessa barn om deras medborgarskap alltfort
bestämdes enbarl enligt faderns statsiillhörighet. Nordiska rådets juridiska
utskott konstaterade atl ell tillmötesgående av förslaget skulle leda till atl
barnel fick dubbelt medborgarskap, Utskoitet erinrade om att det dittills hade
varil en gmndläggande princip i de nordiska ländernas
medborgarskapslagsiifining att söka undvika dubbla medborgarskap. Utskottet
menade ocksä att en sådan utveckling stod i strid mol de strävanden som låg
bakom 1963 års Europarådskonvenlion om begränsning av fall av dubbla
medborgarskap m.m. Vidare erinrade utskoitet om att det inte alltid var i
barnets iniresse atl förvärva en viss förälders medborgarskap. Juridiska
utskottets majoritet föreslog i stället atl Nordiska rådet skulle hemställa hos
regeringarna att undersöka om det vid fastställande av medborgarskap kunde tas
större hänsyn till barnels intresse. Förslaget antogs av Nordiska rådet (rek.
6/1970).
De särskilda sakkunniga avgav
därefter år 1975 betänkandet (NU 1976:9) Medborgarskap för barn och jämlikhet
vid naturalisalion. I betänkandet anförs alt en riktig målsättning för
utredningsarbetet måsle vara all finna lösningar som i största möjliga
utsträckning hindrar uppkomsten av dubbelt medborgarskap. Enligt de sakkunnigas
mening kunde rekommendationen för tillfället bäst tillmötesgås genom en
väsentlig liberalisering av naturalisationspraxis. För svenskt vidkommande
genomfördes år 1976 en ytteriigare liberalisering av den redan dä generösa
lillämpningen av reglerna om självständig naturalisalion av barn (prop.
1975/76: 136).
Frågan om jämställande av
föräldrarna i fråga om rätten att överföra det egna medborgarskapet lill barnen
har vidare behandlats i Europarådet. Det arbelel ledde fram till en av
Europarådets ministerkommitté är 1977 anlagen resolution rörande medborgarskap
för barn i äktenskap (Resolution (77)13). Resolutionen tar sikle på barn vilkas
föräldrar har olika nationalitet. I inledningen till resolutionen anges som en
programförklaring atl principen om likställighet mellan fadern och modern när
det gäller deras gemensamma barn i äktenskap bör för sädana barn innefatta lika
rätt till båda föräldrarnas medborgarskap. 1 resolutionen rekommenderas medlemsländernas
regeringar atl antingen ge barn i äktenskap landets med-
Prop. 1978/79:72 24
borgarskap vid födelsen, om fadern eller modern är
medborgare där, eller i vart fall underlätta för barnel att genom
naturalisering få den förälders medborgarskap som barnet inte fick vid födelsen.
En sådan ordning medför ökat antal dubbla medborgarskap. 1 resolutionen
uttalas emellertid atl dubbla medborgarskap vanligen inte innefattar några
siörre olägenheter innan barnel nått vuxen ålder. Fall av flerfaldigt
medborgarskap bör emellertid reduceras efter del bamen har blivit vuxna.
Medlemsländerna rekommenderas därfiir att införa viss närmare angiven ordning
för avveckling efter uppnådd myndig ålder av dubbla medborgarskap.
Strävandena i riktning mot atl i
ökad utsträckning likställa föräldrarna när del gäller rätlen att lill barnen
överföra det egna medborgarskapet har sålunda förts vidare både nationellt och
på det mellanfolkliga planet. Det kan i detla sammanhang även hänvisas lill att
flera stater under senare år har iindrat sin medborgarskapslagsiifining för att
lillgodose likställighets-kravet (se vidare kap. 4).
Mol denna bakgrund och mot bakgrund
av de uttalanden som riksdagen nyligen har gjort i fråga om barns rätt till
svenskt medborgarskap genom båda föräldrarna (kap. 6) redovisas i denna
promemoria förslag lill ändring av den svenska medborgarskapslagen. Förslaget,
som har utarbetats gemensamt med tjänstemän i de svenska, danska och norska
regeringskanslierna, överensstämmer i sak med del lagförslag som avses bli
framlagt i Norge och med det som redan nu har genomförls i Danmark med verkan
fr.o.m. den I januari 1979. Tjänstemän från det finska regeringskansliet har
deltagit i diskussionerna.
2 Gällande ordning
Enligt medborgarskapslagen kan man förvärva svenskt
medborgarskap antingen som självständig person eller som biperson. De olika
sätl på vilkel svenskt medborgarskap kan erhållas framgår av följande uppställning.
A. Självständigt förvärv:
1)
vid födelsen -
I S
2)
genom
legitimation - 2S
3)
genom anmälan -
3, 4 och 10 §S
4)
genom
naturalisalion - 6S,
B, Förvärv som biperson:
av barn genom atl fadern eller
modern blir svensk medborgare - 5 S, 6 S sista stycket, 10S b) och c), 13 a S
samt 15 8 andra siycket.
Bestämmelserna innebär följande.
Förvärv vid födelsen. Barn vars föräldrar
är gifta vid barnets födelse följer i princip fadern i medborgarskapshänseende
och får enligt 1 § medborgarskapslagen svenskt medborgarskap, om fadern är
svensk. Likaså förvärvar barnel svenskt medborgarskap vid födelsen om fadern är
avliden men vid sin död var svensk och gift med barnets moder. Från regeln
finns ell undanlag. Även om fadern inte är svensk medborgare förvärvar nämligen
barnel svenskt medborgarskap vid födelsen, om modern är svensk medborgare och
gift med barnets fader eller änka efter honom och dessulom fadern ej har
medborgarskap i någon stat eller barnet inte vid födelsen förvärvar faderns
medborgarskap. Den nämnda situationen föreligger inte sällan. I vissa av de
länder varifrån invandrare söker sig till Sverige gäller
Prop. 1978/79:72 25
nämligen, atl barn som har fölls i äktenskap utanför
faderns hemland inte automatiskt får faderns medborgarskap vid födelsen, om
modem är t.ex. svensk medborgare. Del kan t.ex. fordras någon form av
registrering i dessa fall. Av denna typ är lagstiftningen i t. ex. Jugoslavien.
I dessa fall fär alltså barnet moderns svenska medborgarskap vid födelsen.
För barn vars föräldrar inte är
gifta med varandra är del avgörande om modern har svenskt medborgarskap. Är
modern svensk medborgare och inte gift med barnels fader eller änka efter honom
blir barnel svenskt vid födelsen. Barnet får alltså moderns svenska
medborgarskap även i de fall dä föräldrarna har varit gifta med varandra men
äktenskapet har upplösts genom äktenskapsskillnad kort före barnets födelse.
I S försia stycket
medborgarskapslagen i sin nuvarande lydelse irädde i krafl den I januari 1977.
De ändringar som då genomfördes innebar en anpassning till de samiidigi ändrade
bördsreglerna i föräldrabalken (se vidare prop. 197.5/76: 136 s. 17-20 saml
prop. 1975/76: 170 och SFS 1976:612).
Enligt I S andra stycket
medborgarskapslagen anses hittebarn som anträffas här i rikel som svensk
medborgare till dess annat blir utrett.
Förvärv genom legitimation. I 2S
medborgarskapslagen behandlas förvärv av svenskt medborgarskap genom
legitimation. Ingår svensk man äktenskap med utländsk kvinna medför del att
före äktenskapet fött barn till makarna blir svensk medborgare, om barnet vid
den aktuella tidpunkten är ogift och inte har fyllt 18 år.
Förvärv genoin anmälan. Enligt 3 S
första stycket medborgarskapslagen förvärvar utlänning, som oavbrutet har haft
sitt hemvist i Sverige från del han fyllt 16 år och dessutom lidigare haft sitt
hemvist här under sammanlagt minst fem år, svenskt medborgarskap genom atl,
efter det han har fylli 21 är men innan han har fyllt 23 år, anmäla sin önskan
hos länsstyrelse. Sådani förvärv förutsätter inte alt sökanden förlorar sitt
lidigare medborgarskap. Om ullänningen inie är medborgare i någon stat eller
styrker att han skulle förlora sitt utländska medborgarskap genom att förvärva
svenskt, får anmälan göras redan då han har fyllt 18 år, om han vid tiden för
anmälan har sill hemvist i rikel sedan fem år och dessutom lidigare haft sitt
hemvist här under sammanlagt fem år. Till grund för bestämmelsen ligger den
uppfattningen, alt utländskt barn som har växt upp här i landet därigenom har
knutils så slarkl lill Sverige, all de bör ha rält att bli svenska medborgare
om de så önskar. Medborgarskapsförvärvet sker genom s. k. increscens eller
inväxande i samhället. Enligt 10 S a) medborgarskapslagen likställs vid
lillämpning av 3 S hemvist i Danmark, Finland eller Norge med hemvist här i
riket. Detla gäller dock endast i den mån hemvisltiden har infallit före 16 års
ålder och tidigare än fem år före anmälan.
S.k. återvinning av svenskt
medborgarskap regleras i 4S medborgarskapslagen. Har någon, som vid födelsen
har blivit svensk och oavbrutet haft sitt hemvist här i rikel inlill 18 års
ålder, förlorat sill svenska medborgarskap, återvinner han detla, om han sedan
två år åter har hemvist i rikel och anmäler sin önskan hos länsstyrelse. Den
som är utländsk medborgare måste samtidigt styrka atl han förlorar del
utländska medborgarskapet. Enligt 10 S a) likställs vid lillämpning av 4S
hemvist intill 12 års ålder i Danmark, Finland eller Norge med hemvist här i
rikel.
Medborgare i Danmark, Finland eller
Norge har genom 10 S b) och c) fått möjlighel att genom anmälan få svenskt
medborgarskap, om de uppfyller vissa villkor. Medborgare i sådan stat
förvärvar svenskt medborgarskap efter anmälan hos länsstyrelse, om han har
förvärvat det danska.
Prop.
1978/79:72 26
finländska eller norska medborgarskapet på annat sätt än
genom naturalisalion, har fyllt 18 år, sedan fem år har hemvist här i rikel
och inte under denna lid har dömts lill fängelse.
När någon blir svensk medborgare
med stöd av 3S, 4S eller 10S b) medborgarskapslagen medför del i allmänhet att
hans eller hennes ogifta bam som har hemvist här i riket och inte har fyllt 18
år också får svenskt medborgarskap (5S och 10 b S medborgarskapslagen).
Besvär över länsstyrelses beslut i
anmälningsärenden avgörs av kammarrätt, varifrån fullföljd kan ske lil!
regeringsrällen.
Förvärv genom naturalisalion.
Villkoren för naturalisalion är enligt 6S första stycket medborgarskapslagen
att den sökande har fyllt 18 år, all han sedan fem år har hemvist här i riket
samt att han har fört en hederlig vandel. 1 fråga om dansk, finländsk, isländsk
eller norsk medborgare krävs två ärs hemvisttid.
Även om dessa villkor inte är
uppfyllda kan emellertid enligt andra stycket samma paragraf naturalisalion äga
rum, om det med hänsyn lill sökandens förhållanden föreligger särskilda skäl
för detta. Som exempel på sådana särskilda skäl nämns i lagen alt det skulle
medföra gagn för rikel atl sökanden upptas till svensk medborgare, all sökanden
förut har haft svenskt medborgarskap eller all sökanden är gift med svensk
medborgare.
Riksdagen har (prop. 1975/76: 136.
InU 44, rskr 400) beslutat om närmare riktlinjer för dispens från de nämnda
förutsättningarna för naturalisalion. Naturalisationsärende avgörs av SIV som
även bestämmer om naturalisationen skall omfatta också sökandens ogifta barn
under 18 år. Besvär över SIV:s beslut i naturalisationsärende kan anföras hos
regeringen.
En ledande princip inom svensk
medborgarskapsrält är sedan gammalt att dubbelt medborgarskap bör undvikas. Om
den sökande inte utan särskilt medgivande från hemlandsmyndighel förlorar sitt
utländska medborgarskap genom att han förvärvar svenskt medborgarskap, kan
därför enligt 6 S tredje slyckel medborgarskapslagen ställas som villkor för
all sökanden skall få svenskt medborgarskap, atl han inom viss lid styrker atl
sådant medgivande har lämnats. Syftet med sädan villkorlig naturalisalion är
att så långt som möjligl försöka undvika dubbelt medborgarskap. Bara genom atl
befrias från tidigare medborgarskap kan den som har fåll svenskt medborgarskap
räkna med fullt svenskt rättsskydd utomlands. Den som inte fåll befrielse
belraklas i sill förutvarande hemland som medborgare endast där. I
konfliktsituationer kan därför svenska myndigheter få svårigheter att ge
rättsskydd.
Sverige har också anslutit sig lill
1963 års Europarådskonvenlion om begränsning av fall av flerfaldigt
medborgarskap m.m. Enligt konventionen gäller bl. a. atl myndig medborgare i
fördragsslutande stal inte får tillåtas att behålla tidigare medborgarskap när
han efter ansökan får medborgarskap i annan fördragsslulande stat.
I 7§ medborgarskapslagen finns
bestämmelser omförlust av svenskt medborgarskap vid förvärv av annat. Svenskt
medborgarskap förloras av den som förvärvar utländskt medborgarskap efter
ansökan eller uttryckligt samtycke eller som förvärvar utländskt medborgarskap
genom all inträda i allmän tjänst i annan stal (punkterna I och 2). Vidare
förloras svenskt medborgarskap av ogift barn under aderion år som blir utländsk
medborgare genom att utländskt medborgarskap på angivet sätt förvärvas av
föräldrarna, om de har vårdnaden om barnet. Blir barnet utländskt genom att
den ene av föräldrarna får utländskt medborgarskap, förutsätts för att barnet
skall föriora sitt svenska medborgarskap, atl den föräldern antingen ensam
Prop. 1978/79:72 27
har vårdnaden om barnel eller har vårdnaden lillsammans
med den andre och denne inte är svensk medborgare (punkl 3). Blir ogift barn
under aderton år utländsk medborgare genom att föräldrarna ingår äktenskap med
varandra, förlorar barnet det svenska medborgarskapet. Har barnet hemvist här i
rikel, inträder förlusten endast om barnet innan det fyllt aderton år flyttar
ur riket och då har utländskt medborgarskap (punkt 4).
Vidare gäller alt den som är född
utomlands och aldrig har haft sitt hemvist i Sverige och inte heller har
uppehållit sig här under förhållanden som tyder pä samhörighet med Sverige
förlorar sitt svenska medborgarskap när han fyller tjuguivå år (8 S första
siycket medborgarskapslagen). På dessförinnan gjord ansökan kan dock SIV medge
all medborgarskapet behålls. När någon enligt denna beslämmelse förlorar
svenskt medborgarskap, medför della förlusl av sädanl medborgarskap även för
hans barn, om inte barnet genom detla blir statslöst.
SIV kan enligt 9S
medborgarskapslagen pä ansökan befria den som är eller önskar bliva utländsk
medborgare från hans svenska medborgarskap. Är sökanden inte redan utländsk
medborgare, skall som villkor för befrielsen föreskrivas, atl han inom viss
tid får medborgarskap i annan stat.
Det finns i della sammanhang
anledning alt erinra om den utveckling i liberaliserande riktning som har skett
i praxis i fråga om barns förvärv av svenskt medborgarskap genom
naturalisalion. Det är på den vägen som man hittills har skapat möjlighet för
barn i äktenskap mellan svensk moder och utländsk fader atl få moderns svenska
medborgarskap. Oftast upptas barn till svensk medborgare tillsammans med
utländsk fader eller moder. Utländsk man som är gift med svensk kvinna kan
enligt nuvarande praxis naluraliseras redan efter tre års hemvist i Sverige och
två års äktenskap, om övriga naturalisalionsvillkor är uppfyllda (prop.
1975/76: 136 s. 30). För medborgare i nordiskt land gäller som nämnts generellt
krav på endasl två ärs hemvist i Sverige för naturalisalion.
Barn kan vidare självständigt
naluraliseras lill svensk medborgare. I praxis gällde redan före den I juli
1976 följande. I äktenskap mellan svensk kvinna och utländsk man beviljades
regelmässigt naturalisalion för alla barn som vid förvärv av svenskt
medborgarskap förlorade sill tidigare medborgarskap. Detsamma gällde barn som
inte före myndig ålder kunde föriora sitt lidigare medborgarskap, t.ex.
brittiska och grekiska barn. Även sådana barn som inte förlorade sitt tidigare
medborgarskap om det förvärvade svenskt medborgarskap genom självständig
naturalisalion men väl om det naturaliserades som biperson till fadern, t.ex.
italienska och spanska barn, kunde undantagsvis naluraliseras självständigt. I
dessa fall avvaktades dock i allmänhet all fadern skulle kunna söka svenskt
medborgarskap för att dubbelt medborgarskap för barnet skulle kunna undvikas.
En allmän förutsäitning för självständig naturalisalion av barn var att barnel
var bosatt i Sverige och atl föräldrarna samtyckte till naturalisationen.
De av riksdagen år 1976 antagna
riktlinjerna för självsiändig naturalisalion av barn innebar atl praxis
liberaliserades ytterligare något (prop. 1975/ 76: 136 s. 23, InU 44 s. 12).
Numera skall barn under 18 år i äktenskap mellan svensk moder och utländsk
fader regelmässigt kunna naluraliseras självständigt, om familjen är bosatt i
Sverige och båda föräldrarna har ansökt om naturalisalion för barnet. Barn över
tolv är bör få lillfälle all yllra sig. Undanlag skall kunna förekomma i de
fall då barnel förlorar sill lidigare medborgarskap endast om det naluraliseras
samtidigt med fadern och denne kan väntas bli naluraliserad inom kort tid.
Prop.
1978/79:72 28
3 Betydelsen på skilda rättsområden av att ha svenskt
medborgarskap
Barn i äktenskap mellan svensk
kvinna och utländsk man fär som lidigare nämnls i regel inte svenskt
medborgarskap vid födelsen. I stor utsträckning kommer dock sådana bam att
förr eller senare naluraliseras till svenska medborgare antingen självständigt
eller som biperson till fadern, om familjen är bosatt i Sverige. I åtskilliga,
kanske flertalet fall kan detta antas ske redan innan barnel fyllt 18 år. En
ändring i medborgarskapslagen, som medför att barn till svensk moder alllid
får svenskt medborgarskap vid födelsen, kan med hänsyn lill nuvarande liberala
naturalisationspraxis antas främst få den betydelsen, atl barnel lidigare än
nu blir svensk medborgare. Den får emellertid betydelse också i de fall då
förutsättningarna för naturalisalion inte föreligger eller föräldrarna inte
ansöker om naturalisalion. Mol den bakgrunden lämnas i det följande en
kortfattad redogörelse för den betydelse det har inom skilda rättsområden atl
en person har svenskt medborgarskap. I försia hand berörs barnels situation.
Redogörelsen gör inte anspråk på fullständighet utan syfiar endasl liil atl ge
en allmän bild av rättsläget.
3.1 Civilrättens område
En ändring av
medborgarskapslagstiflningen som innebär alt barn vid födelsen får svenskt
medborgarskap, om föräldrarna är gifta med varandra och någon av föräldrama är
svensk medborgare, får vissa följder inom familjerättens område. Den skrivna
internationella rätten på familjerätts-området är ofullständig och delvis
föråldrad. Innehållet i rättspraxis är inte heller alltid klart. Vissa
internationella familjerältsliga frågor ses för närvarande över i vårt land.
Samiidigi pågår internationella överläggningar om konventionsreglering på
områden som för närvarande är oreglerade.
Allmänt kan sägas om situationen på
familjerättsområdel alt den tidigare starka anknytningen till
nationalitetsprincipen efter hand har urholkals. Utvecklingen kan sägas gå frän
ett mer formellt länkande till alt i ökad utsträckning beakta hela den fakiiska
situation de berörda personerna befinner sig i. Domicillänkandel får därmed
allt större betydelse.
Enligt svensk lag anses faderskapet
till ell barn vara klart, om barnel föds av en moder som är gift. Mannen i
äktenskapet anses då vara barnets fader (1 kap. 1 S föräldrabalken (FB)). Denna
presumtion kan hävas enligt särskilda bestämmelser (I kap. 2 § FB). I svensk
rätt saknas internationella bestämmelser om faderskapspresumtion och dess hävande.
Tidigare har del ansetts atl man skall utgå från mannens nationella lag när det
gäller att bestämma barnets börd. Denna uppfattning kan numera sägas vara
föråldrad. Allmänt kan sägas alt barnels nationalitet endast i mycket
begränsad omfattning kan förväntas få betydelse när det i en familjerätislig
tvist skall bestämmas vilken lag som skall lillämpas. En ändring av
medborgarskapslagen torde vidare sakna betydelse för lillämpningen av reglerna
om fastställande av faderskap till barn utom äktenskap.
I svensk rätl finns inte någon
lagstiftning rörande erkännande av fader-skapsfastställelser som skett i
utlandet. Överiäggningar har inletts med de nordiska länderna om en gemensam
konvention eller en uniform lagstiftning om erkännande av nordiska faderskapsavgöranden.
Barnets medborgarskap torde därvid komma att sakna betydelse.
Beiräffande adoption finns olika bestämmelser för nordiska
och utom-
Prop.
1978/79:72 29
nordiska förhällanden. För nordiska förhållanden gäller
bestämmelserna i förordningen (1931:429)om vissa internationella
rättsförhållanden rörande äktenskap, adoption och förmynderskap. Om en nordisk
medborgare som har hemvist i Norden vill adoptera nordisk medborgare, görs
ansökningen i den stat där sökanden har hemvist. Prövningen sker enligt lagen i
den staten. Med den föreslagna lagändringen kommer antalet barn med svenska
medborgarskap alt öka, vilkel innebär alt fler barn kommer att falla in under
den nordiska adoplionsregleringen.
För utomnordiska förhållanden
gäller lagen (1971:796) om internationella rättsförhållanden rörande adoption.
Om sökande är svensk medborgare eller har hemvist här tas ansökningen upp i
Sverige och prövas enligt svensk lag. Regeringen kan medge att också i andra
fall ansökningen prövas här. Vid prövningen skall särskilt beakias, om barnel
genom medborgarskap eller hemvist eller på annal säll har anknytning lill
främmande stat och del skulle leda till avsevärd olägenhet för barnet om
adoptionen inte blir gällande i den främmande staten. Har adoptionsbeslul
meddelats i främmande stat gäller det också i Sverige om sökanden var
medborgare eller hade hemort i den främmande stålen när beslutet meddelades. Om
barnet då var svenskt eller hade hemvist i Sverige skall socialstyrelsen ha
godkänt adoptionen. Genom den ifrågasatta lagändringen kan socialstyrelsen
komma all få ell ökal anial ärenden då godkännande krävs av ell utländskt
adoptionsbeslul därför alt barnet dessutom har svenskt medborgarskap. Någon
siörre ökning torde del dock inte vara fråga om.
Svensk rätt saknar generella
internationellträttsliga lagbestämmelser angående vårdnaden om och underhåll
till barn. Ett undantag utgör lagstiftningen för de nordiska förhållandena.
Barnets medborgarskap saknar betydelse för lillämpning av den nordiska
regleringen. Enligt 8 S förordningen (1931:429) om vissa internationella
rättsförhållanden rörande äktenskap, adoption och förmynderskap, vilken avser
nordiska förhållanden, kan i samband med hemskillnad eller äktenskapsskillnad i
mål mellan nordiska medborgare också las upp frågan om underhållsskyldighet
lill och vårdnaden om barn. Talan om vårdnad och underhåll kan också väckas
senare. Talan las då upp i den stat där den mol vilken talan riktas har sitt
hemvist. Vid prövningen lillämpas lagen i den staten. Nordiska avgöranden
gäller i Sverige utan särskild stadfästelse och utan prövning av avgörandets
riklighet (22 §).
Enligt 3 kap. 6 § lagen (1904: 26
s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap
får frågor om underhäll och vårdnad tas upp i samband med äklenskapsmål av
internationell karaktär, förutsatt givetvis all äklenskapsmålei som sådani får
tas upp här. Om vårdnads- och underhållsfrågorna las upp enligt den nämnda
bestämmelsen, skall frågorna alltid prövas enligt svensk lag, om barnet vistas
här. Det nuvarande rättsläget torde i övrigt kunna sammanfattas så, atl barnets
medborgarskap i stort selt saknar betydelse i vårdnadsmäl, i vart fall om
barnet har hemvist i Sverige och kan beräknas stanna här, I fråga om underhåll
torde svensk lags minimiförpliktelser tillämpas. Delta gäller åtminstone om
både den underhållsberättigade och underhållsskyldige är bosall här och
sannolikt även annars, så snart barnet är domicilierat här.
Någon skyldighet för Sverige atl
erkänna annal lands vårdnadsdom och vice versa föreligger inte, om man bortser
från nordiska förhållanden. Inom Europarådet pågår dock för närvarande arbete
på en konvention om erkännande och verkställighet av avgöranden angående
vårdnaden om barn.
Prop.
1978/79:72 30
De svenska bestämmelserna om
förmynderskap gäller också i fråga om svenska medborgare som har hemvist utom
riket (4 kap, IS lagen (1904: 26 s, 1) om vissa internationella rättsförhållanden
rörande äktenskap och förmynderskap). Saknas behov av förmynderskap här i
landet på grund av atl förmynderskapet är ordnai i del landet där vederbörande
är bosatt, kan man nöja sig med del förmynderskapet. Gällande rätl knyter
således an till nationaliteten men i praktiken torde den föreslagna ändringen
få ringa betydelse. Regler molsvarande de nu nämnda gäller i fråga om utländsk
medborgare som har hemvist i Sverige. Huvudregeln är alt förmynderskap skall
ordnas i hemlandet. Svensk domstol kan dock anordna förmynderskap för utländsk
person som är bosatt här, om del framgår all del inte kommer all anordnas i
hemlandet.
Särskilda bestämmelser gäller för
nordiska förhållanden. Enligt 14 S 1931 års förordning om vissa internationella
rättsförhållanden rörande äktenskap, adoption och förmynderskap anordnas
förmynderskap för underårig medborgare i Norden i den stat där barnel har
hemort. I varje stat tillämpas där gällande lag.
Enligt I kap. 1 S första stycket
lagen (1937: 81) om internationella rättsförhållanden rörande dödsbo bedöms
räilen lill arv efter svensk medborgare enligt svensk lag, även om den avlidne
inte hade hemvist i riket. Nationaliteten har således avgörande betydelse och
del gäller även frågor som rör arvsordning, arvsdelning, förskoll på arv,
laglott, förverkande av arv och arvinges rätt all ulöver sin arvslott få
underhåll ur kvariålenskapen. Också inom lestamenisrällen har
nationalitetsprincipen ett stort utrymme (se 1 kap. 36 §§). En annan sak är
atl utländsk medborgare i princip har samma rält som svensk att ta arv här i
landet.
1 fråga om nordiska förhållanden
gäller följande. Hade nordisk medborgare vid sin död hemvist i Sverige skall i
fråga om rätten lill arv svensk lag gälla. Hade emellertid den avlidne dock
inte vid dödsfallet haft hemvist här sedan minst fem år skall hans hemlands lag
vinna lillämpning om någon av arvingarna eller lestamentslagarna yrkar det (I S
lagen 1935: 44 om dödsbo efter dansk, finsk, isländsk eller norsk medborgare
som hade hemvist här i riket).
Den avlidnes medborgarskap är
således av avgörande betydelse för fiågan huruvida svensk lag eller den
nyssnämnda nordiska författningen skall kunna lillämpas. Den föreslagna
ändringen av medborgarskapslagstiftningen får därför vissa begränsade följder
i fräga om arv och testamente.
Enligt svensk rätt kan också den
som är under 18 år ingå äktenskap. I detta fall krävs dock tillstånd av
länsstyrelsen (2 kap. I § giftermålsbalken - GB). I 1904 års lag om vissa
internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap finns
bestämmelser om äktenskaps ingående. Huvudregeln är all om utländsk medborgare
vill ingå äktenskap inför svensk myndighei, hans rält till del prövas enligt
lagen i den stat där han är medborgare (I kap. I S). Ett äktenskap som har
ingåtts utom riket enligt främmande lag anses giltigt till formen om del är
giltigt i den stat där det ingicks. Äktenskapet anses också giltigt till formen
om del är giltigt i den eller de stater där mannen och kvinnan var medborgare.
Rält för nordisk medborgare all
ingå äktenskap prövas enligt lagen i det nordiska land där han söker
hindersprövning eller lysning, om någon av de trolovade hade sitt hemvist där.
Såvitt gäller nordiska förhållanden har medborgarskapet betydelse för frägan
huruvida 1931 års förordning är lillämplig eller ej men i övrigt har
medborgarskapet endast mindre belydelse.
Prop.
1978/79:72 31
Makars egendom och andra ekonomiska
rättsverkningar av äktenskapet utreds för närvarande av Familjelagssakkunniga
(Ju 1970:52). Sedan denna utredning slutförts kommer de sakkunniga all se över
den internationella lagstiftningen på området. För närvarande finns regler om
äktenskapels rättsverkningar i 1931 års förordning, om vissa internationella
förhållanden rörande äktenskap, adoption och förmynderskap. Förordningen gäller
nordiska medborgare och bygger på domicilprincipen.
I den svenska namnlagen (1963:521)
saknas generella regler om lagens tillämplighet på utländsk medborgare. 8 S
innehåller bestämmelser om förvärv av släktnamn efter beslul av
namnmyndighelen. Enligt bestämmelserna kan svensk medborgare som saknar
släktnamn eller vars släktnamn inte är tillräckligt särskiljande eller annars
är mindre tjänligt efter ansökan få ett annal släktnamn. Reglerna gäller även
den som är gift med svensk medborgare. Om särkilda skäl föreligger kan även
annan utlänning som stadigvarande vislas här få släktnamn enligt
bestämmelserna. Den föreslagna ändringen i medborgarskapslagen torde inte fä
några nämnvärda konsekvenser i dessa hänseenden.
Såvitt gäller det släktnamn som
barnet förvärvar vid födelsen kommer den föreslagna ändringen i
medborgarskapslagen att medföra atl svensk lag blir tillämplig på fler barn. De
nuvarande kyrkobokföringsbestämmelserna knyter nämligen an till barnets
medborgarskap. Barnet får alltid släktnamn enligt den svenska namnlagen om
barnet är svensk medborgare, oavsett om barnet även har annat medborgarskap och
oavsett om barnel lidigare har haft hemvist i annal land. I stort sett
överensstämmer de svenska reglerna med dem som gäller i flertalet andra länder.
Det kan emellertid nämnas alt del inom Norden för närvarande övervägs en sädan
ändring av namnreglerna, att alla barn skall erhålla moderns släktnamn.
Sammanfattningsvis kan sägas alt
det såviti gäller frågor som rör barnets person är osäkert om en utvidgning av
rätten till svenskt medborgarskap vid födelsen får någon nämnvärd praktisk
belydelse, särskilt om del leder lill dubbelt medborgarskap för barnel. Det
beror bl.a. på den vikt som läggs vid att barnel och vårdnadshavarna har
hemvist i Sverige. När det gäller arvsrättsområdet och frågor om äktenskapels
rättsverkningar kan det dock antas att en ändring i medborgarskapslagen får
viss praktisk betydelse, eftersom nationalitetstänkandet dominerar på dessa
områden. Lagstiftningen i dessa hänseenden är dock som framgåti under omvandling.
3.2 Processrättens område
Om barn i siörre utsträckning än nu
får svenskt medborgarskap vid födelsen lorde detla på processrättens område
främsi få betydelse för tillämpningen av rättshjälpslagen (1972: 429) och lagen
(1886: 84 sid. 14) om skyldighet för utländsk man att i rättegång vid svensk
domstol mol inländsk man ställa borgen för kostnad och skada.
Enligt rättshjälpslagen (8 S första
slyckel 2) får allmän rättshjälp inte lämnas den som ej är bosatt i landet, om
han ej är svensk medborgare eller särskilda skäl för rättshjälp inte
föreligger. Regeringen kan emellertid under förutsäitning av ömsesidighet
förordna att medborgare i viss främmande stal i fråga om allmän rättshjälp
skall vara likställd med svensk medborgare (8S tredje siycket). Sådant
förordnande har meddelats beträffande medborgare i ett stort antal främmande
stater, däribland praktiskt
Prop,
1978/79:72 32
taget alla stater i Europa. En utvidgning av rätlen till
svenskt medborgai-skap lorde därför fä ytterst marginell betydelse.
Beträffande kravet på borgen i
rättegång, som enligt 1886 års lag gäller i fräga om alla utländska medborgare
vare sig de är bosatta här eller inte, kan regeringen dispensera från kravet
efter avtal med främmande stat (3 S), Även i detla fall har överenskommelse
träffals med ett stort antal länder, Frägan om ett upphävande av lagen övervägs
dessutom för niirvarande.
3.3 Socialrättens område
Varie svensk medborgare anses som
försäkrad enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Detta innebär att även
utomlands bosatta svenskar är försäkrade, även om särskilda regler gäller för
utlandssvenskars möjligheter att erhälla förmåner.
Enligt samma lag är en utlänning,
som är bosalt i Sverige, all anse som försäkrad. Delta innebär dock inte att
han eller hon är berättigad till försäkringens alla förmåner eller underkastad
försäkringens alla förpliktelser.
En utlänning som är bosalt i
Sverige är i fråga om sjukförsäkringen i alla avseenden likställd med här
bosatt svensk medborgare. I Sverige bosatta utländska barn under 16 år har
således samma rätl till sjukförsäkringens förmåner som här bosatta svenska
barn. För utlänningen är alltså bosättningen i Sverige avgörande. En svensk
kan däremot, även om han är bosall ulomlands, fä ersältning för
sjukvårdsutgifter, förutsatt alt vården meddelas i Sverige och vårdbehovet har
uppkommit under vistelse här. Utlänningar av vissa nationaliteter har beretts
motsvarande rättigheter genom bilaterala och multilaterala konventioner. Om ett
barn vid födelsen blir svensk medborgare till följd av atl modern är svensk
medborgare, medför detla ingen förändring i förhällande till vad som nu gäller
under förutsättning att barnet är bosatt i Sverige. Ulomlands bosall barn till
svensk moder kommer dock med de föreslagna reglerna att även ulan konvention få
rätt lill sjukhusvård i Sverige enligt bestämmelserna för utlandssvenskar,
trots att barnet aldrig har varit bosatt i Sverige.
De förmåner inom folkpensioneringen
som kan tillkomma barn och ungdomar är barnpension, jörlidspension, .sjukbidrag
och handikappersättning. De två grundförutsättningarna för att dessa förmåner
skall kunna utgå är att barnet är svensk medborgare och bosall i Sverige,
Undantag frän kravel på svenskt medborgarskap kan ske på grundval av överenskommelser
som regeringen kan träffa med främmande makt. Flera sådana överenskommelser har
träffats. Gemensamt för dessa har varil all utlänningar som uppfyller kravel
på en längre vislelselid i Sverige på samma sätt som svenska medborgare har
rält till ovannämnda förmåner.
Utlandska barn som vistas i Sverige
har således inte enligt lag någon rätt till nu nämnda förmåner. Genom de olika
överenskommelser Sverige träffat med andra länder är dock i prakiiken de
flesta i Sverige bosatta utländska barn tillförsäkrade dessa förmåner. En
ändring av medborgarskapslagen skulle endasl innebära alt barnet, utan all uppfylla
nuvarande konventionsbestämmelser om viss tids vistelse här blii- berättigat
till dessa förmåner, om förutsättningarna i övrigt är uppfyllda,
Allmäni barnbidrag utgår även till
icke svenska medborgare, om barnel fostras av någon som är bosall och manlalsskriven
i riket eller om barnet eller endera av dess föräldrar sedan minsl sex månader
vistas i rikel. En
Prop. 1978/79:72 33
ändring av medborgarskapslagen får därför ingen belydelse
för de barn som föds i Sverige, Även för svenska medborgare krävs atl de skall
varu bosatta i Sverige för all barnbidrag skall utgå. Om barnet däremot är
bosatt i utlandet blir barnet genom ändringarna i medborgarskapslagen vid en
inflyttning till Sverige omedelbart berättigat lill bidrag utan alt
sexmänadersperioden har löpt ul. Vad som nu har sagls om allmänt barnbidrag
gäller även rätlen till bldrag.sförskott enligt lagen (1964: 143) om
bidragsförskott.
Sammanfallningsvis kan konstateras
alt konsekvenserna av den ändring av medborgarskapslagen som föreslås kommer
alt bli relativt begränsade. Detla beror på alt större delen av den sociala
lagstiftningen uppställer ett bosättningsrekvisit i stället för eller som
komplement lill medborgarskapet och på att Sverige med olika länder har träffal
överenskommelser vilka innebär att utländska medborgare som är bosatta i
Sverige är jämställda med svenska medborgare beträffande olika försäkringar och
förmåner. I vissa hänseenden, t.ex. i fråga om den latenta rätlen till sjukvård
för utlandssvenskar som kan åberopas så forl vederbörande kommer lill Sverige,
inträder emellertid en ändring. Likaså inträder rätt till folkpension för den
som t.ex. är invalid, gammal eller efterlevande omedelbart efter ankomsten till
Sverige, om vederbörande är svensk medborgare.
3.4 Försvarsmaktens område
Enligt värnpliktslagen skall varje
svensk man fullgöra värnpliktstjänstgöring i Sverige, även om han är bosatt
utomlands. I prakiiken inkallas emellertid endast den som är folkbokförd i
Sverige. Den som återvänder lill Sverige skall fullgöra värnpliktstjänstgöring.
Jämlikt 5 S värnpliktslagen kan han dock befrias helt eller delvis från
värnpliktstjänslgöringen, dels om han har fullgjort militärtjänst utomlands,
dels om han efter långvarig utlandsvistelse återvänder lill Sverige efter
fyllda 30 år. Den som genom naturalisalion upptas till svensk medborgare det
kalenderår han fyller 25 år eller senare kan enligt vämpliktslagen också
befrias från värnplikten. 1 prakiiken tillämpas åldersgränsen 28 år.
Dessa bestämmelser lillämpas också
på svenska dubbel med borgare. Är vederbörande bosalt i Sverige skall han
fullgöra värnpliktstjänstgöring i Sverige. Är han bosatt utomlands är han i
prakiiken befriad från svensk värnplikt och frågan om eventuell tjänstgöring i
Sverige vid återvändande hit skall underställas regeringens prövning jämlikt I
S värnpliktslagen.
En person som är medborgare i mer
än en stal riskerar atl bli ålagd alt fullgöra militärtjänstgöring i flera
stater. För att förhindra sådana konsekvenser har 1963 års
Europarådskonvention om begränsning av fall av flerfaldigt medborgarskap och om
militära förpliktelser i fall av flerfaldigt medborgarskap reglerat de militära
förpliktelserna för den som har flera medborgarskap. Om särskilda överenskommelser
inte har träffats gäller följande principer:
1)
domicilprincipen,
som innebär all var och en skall fullgöra militärtjänst i den fördragsslulande
stat pä vars territorium han har sill varakliga hemvist,
2)
valmöjligheten,
dvs, all var och en skall, innan han har uppnått en ålder av 19 år, kunna välja
alt frivilligt fullgöra sina militära förpliktelser i annan fördragsslulande
stat, förutsatt alt han är medborgare i staten och atl tjänstgöringen är
likvärdig den som krävs i den andra fördragsslutande staten, och
3 Riksdagen 1978179. I saml. Nr 72
Prop.
1978/79:72 34
3) ekvivalensprincipen, som medger
atl den som fullgör militärtjänst i viss fördragsslutande stat skall anses ha
fullgjort sina militära förpliktelser gentemot annan fördragsslulande stat.
Nio länder ulöver Sverige har
hittills ratificerat konventionen. Sverige har vidare träffat särskilda
överenskommelser med vissa andra länder bl.a. de nordiska länderna. Därmed
torde problem kunna undvikas vid avgörandet av frågan i vilken stal svensk
medborgare, som ocksä är medborgare i någon av dessa sluter, skall fullgöra
militärtjänst. Svensk medborgare, som även är medborgare i stal som inte har
tillträtt 1963 års konvention och med vilken Sverige inte träffat någon
överenskommelse, riskerar emellertid atl åläggas värnplikt i flera länder.
Om barn i äktenskap, vars föräldrar
har olika medborgarskap, erhåller bådas medborgarskap vid födelsen, medför
delta en ökning av antalet värnpliktiga. Den som är bosalt i Sverige kan välja
alt göra värnplikt i ett annal land, och den som är bosalt ulomlands kan välja
alt göra värnplikt i Sverige. Detla kan medföra vissa anpassningsproblem förden
värnpliktige och vissa problem av administrativ natur, som har samband med
planläggningen av krigsorganisationen.
3.5 Det offenligrättsliga området
Om ett barn med svenskt
medborgarskap någon gång har varit kyrko-bokföri här i landet, får det vid 18
års ålder allmän rösträtt här. De föreslagna ändringarna i medborgarskapslagen
medför att antalet röstberättigade ökar och en del av dem som får rösträtt
kommer troligen att finnas utomlands. Enligt den nya regeringsformen skall
utlänning vara likställd med svensk medborgare i fråga om möjligheterna atl
erhålla tjänst hos stal och kommun. Vissa tjänster är dock undantagna. För
rätten att utöva vissa slags yrken krävs likaså svenskt medborgarskap.
Medborgarskap antecknas i
folkbokföringen endasl för den som ej är svensk medborgare. Likaså antecknas
stalslöshet (I7S iredje stycket folkbokföringskungörelsen (1967:495)). Denna
bestämmelse har gällt sedan 1968. Tidigare skulle vid fall av dubbelt
medborgarskap antecknas de stater i vilka personen har medborgarskap.
En ändring av medborgarskapslagen
beiräffande barn i äktenskap torde inte innebära någon extra arbetsbelastning
för folkbokföringen. För de lokala folkbokföringsmyndigheterna skulle den
snarare innebära en lättnad. Tillämpningen av I S första siycket punkl 3 i
medborgarskapslagen förutsätier nämligen kännedom om innehållet i och
lillämpningen av lagen i faderns hemland. Della skapar i många fall
svårigheter, som hänger samman med all faderns medborgarskap ofta förvärvas
endasl under vissa i den främmande lagen angivna förutsättningar. En lagändring
medför däremot den nackdelen att många föräldrar kommer atl vara ovetande om
atl deras barn även har utländskt medborgarskap, eftersom någon anteckning inte
görs om del utländska medborgarskapet i de fall då bamet också är svenskt.
Prop. 1978/79:72 35
4 Lagstiftningen i vissa främmande länder
4.1 Övriga nordiska länder
Den nordiska medborgarskapsrätten bygger som redan nämnts
sedan gammalt på härstamningsprincipen. Enligt denna princip är föräldrarnas
medborgarskap och inte födelseorten avgörande för ett barns ställning i
med-borgarskapsrättsligt hänseende. De nu gällande danska, norska och svenska
medborgarskapslagarna, nämligen i Danmark lagen den 27 maj 1950 om dansk
infodsret, i Norge lagen den 8 december 1950 om norsk riksborgar-retl och i
Sverige lagen (1950: 382) om svenskt medborgarskap har tillkommit i samarbete
mellan de tre länderna. I sakligt hänseende har dessa lagar överensstämt helt
med varandra, bortsett från atl den danska lagen på grund av stadgande i
grundlagen saknar föreskrifier om villkoren för naturalisalion. Dessa
återfinns i stället i indenrigsministeriels cirkulär den 6 juni 1968 nr 126 om
beviljande av danskt medborgarskap. I Danmark har som nämnts under innevarande
år genomförts sådana ändringar i medborgarskapslagen att barn i äktenskap,
vars ene förälder är dansk medborgare, alltid blir dansk medborgare vid
födelsen. Ändringarna träder i krafl den I januari 1979.
Island och Finland deltog inte i
del samarbete, som föregick tillkomsten av de nordiska medborgarskapslagarna.
Medborgarskapslagarna i dessa två länder - i Finland medborgarskapslagen den 28
juni 1968 och i Island lagen den 23 december 1952 om isländsk riksborgarrätl -
överenssiämmer dock i slorl selt med de danska, norska och svenska lagarna.
Enligt I § i de nu gällande danska
och norska medborgarskapslagarna förvärvas medborgarskap i respektive land vid
födelsen av I)
barn i äktenskap,
vars fader är dansk/norsk medborgare, 2) i det landet föll barn i äktenskap om
modern är dansk/norsk medborgare och fadern ej har medborgarskap i någon stat
eller om barnet icke vid födelsen förvärvar faderns medborgarskap och 3) barn
utom äktenskap, vars moder är dansk/norsk medborgare. I S i den finska
medborgarskapslagen skiljer sig i två hänseenden frän motsvarande paragraf i
de danska och norska lagarna. Dels krävs inte att barn som avses under punkt 2
är fött i Finland för atl det ska få finskt medborgarskap, dels innehåller den
finska medborgarskapslagen en kompletterande Ijärde punkt enligt vilken finskt
medborgarskap förvärvas vid födelsen av varje barn som föds i Finland, om
barnel inte vid födelsen förvärvar medborgarskap i annat land. Barn som föds i
Finland kan alltså inte bli statslöst vid födelsen.
4.2 Förbundsrepubliken Tyskland
Gällande medborgarskapslag (das Reichs- und
Slaatsangehörigkeitsgeselz) kom lill år 1913. Den har senast ändrats år 1975.
Från och med den 1 januari 1975 förvärvar barn i äktenskap vid födelsen tyskt
medborgarskap, om den ena av föräldrarna är tysk medborgare. Lagändringen har
tillkommit för att jämställa en tysk fader och tysk moder i fråga om
möjligheten all överföra sitt medborgarskap på barn i äktenskap. Före år 1975
gällde däremot att barn i äktenskap blev tysk medborgare, om fadern var tysk
medborgare. Barn till tysk moder och utländsk fader blev däremot inte tyskt.
Genom en övergångsbestämmelse kunde även barn lill tysk medborgare
Prop.
1978/79:72 36
som före lagändringen 1975 hade varil utestängda från
möjligheten all bli tyska medborgare under en tid av tre år från lagens
ikraftträdande skriftligen anmäla (erklären) alt de ville bli tyska
medborgare. Denna möjlighet stod endasl öppen för den som var född efter den 31
mars 1953 men före den nya lagens ikraftträdande. Den som fyllt 18 år kunde
själv anmäla sin önskan, medan den som var yngre skulle företrädas av sin
vårdnadshavare. Möjligheten stod öppen både för barn födda i äktenskap mellan
tysk moder och utländsk fader och barn födda utom äktenskap, om barnet hade
förlorat sill tyska medborgarskap genom legitimation enligt utländsk lag.
För att hålla nere förekomsten av
dubbla medborgarskap infördes år 1975 en förenklad möjlighet all skriftligen
genom en förklaring avstå från det tyska medborgarskapet. För minderåriga barns
del skall förklaringen, som görs av föräldrarna, försl godkännas av den tyska
förmynderskaps-domstolen och sedan av den myndighet som handlägger
medborgarskapsfrågor.
4.3 Frankrike
I den franska medborgarskapslagen (Code de la nalionalilé
Franaise) från år 1945 genomfördes vissa ändringar år 1973. Del skedde delvis
mot bakgrund av ett ändrat synsätt i frågor som rörde kvinnans ställning i
äktenskapet, adoption, utomäkienskapliga barns rättsställning saml föräldrarnas
målsmanskap.
Barn vars ena förälder är fransk
medborgare förvärvar numera franskt medborgarskap oberoende av om barnet är
fött inom eller utom äktenskap. Barn som är fött i Frankrike och vars ena
förälder är född i Frankrike förvärvar likaså franskt medborgarskap vid
födelsen. Barnet kan emellertid i delta fall inom sex månader före uppnådd
myndighetsålder avsäga sig sitt franska medborgarskap.
Fransk medborgare som är bosatt
utomlands och som efter att ha uppnått myndighetsåldern på ansökan har
upplagils lill utländsk medborgare förlorar enligt lagens huvudregel inte
automatiskt sitt franska medborgarskap. En sådan person kan dock genom en
inför fredsdomare eller konsul avgiven förklaring befrias därifrån. Minderårig
fransk medborgare som även innehar annal medborgarskap kan i vissa fall på
ansökan av förmyndare befrias från del franska medborgarskapet. Eftersom såväl
Sverige som Frankrike har ratificerat 1963 års Europarådskonvenlion om begränsning
av fall av flerfaldigt medborgarskap m. m. och konventionen har trätt i kraft
den 9 april 1969, förlorar emellertid myndig fransk medborgare alltid sitt
franska medborgarskap vid förvärv av svenskt medborgarskap.
4.4 Schweiz
Den schweiziska medborgarskapslagen (Bundesgeselz iiber
Erwerb und Verlusl des Schweizerburgerrechts vom 29 september 1952) har ändrats
genom lag den 25 juni 1976. Lagändringen trädde i kraft den I januari 1978.
Före ändringen gällde att barn i äktenskap förvärvade schweiziskt medborgarskap
om fadern var schweizisk medborgare eller, i fall då endasl modern var
schweizisk medborgare, om barnet inte genom födelsen kunde förvärva annal
medborgarskap. Ändringarna i lagen innebär bl. a. all barn får schweiziskt
medborgarskap även i de fall där modern är schweizisk
Prop. 1978/79:72 37
medborgare från födelsen och föräldrarna är bosatta i
Schweiz vid liden för barnets födelse. Om ell sädanl barn enligt tidigare
gällande regler inte har förvärvai schweiziskt medborgarskap, kan barnet om det
inte fyllt 22 år genom ett förenklat förfarande erhålla schweiziskt
medborgarskap. Om barnet fyllt 16 år, skall del samtycka till förvärvel.
4.5 Canada
Genom lag den 16 juli 1976, som trädde i kraft den 15
februari 1977, har Canada erhållit en helt ny medborgarskapslag (the
Cilizenship Act).
I den nya lagen har man och kvinna
likställts i medborgarskapshänseende. Beiräffande förvärv av kanadensiskt
medborgarskap vid födelsen gäller liksom lidigare atl barn som föds i Canada
får kanadensiskt medborgarskap oavsett föräldrarnas medborgarskap
(territorialprincipen). Barn som föds utanför Canada får enligt den nya lagen
kanadensiskt medborgarskap, om någon av föräldrarna är kanadensisk medborgare.
Det har ingen betydelse om föräldrarna är gifta med varandra eller ej.
Enligt den tidigare kanadensiska
medborgarskapslagen gällde beträffande barn födda utanför Canada atl barn i
äktenskap förvärvade fadems och barn utom äktenskap moderns kanadensiska
medborgarskap, om födelsen registrerades vid kanadensiskt konsulat. För barn
födda före den nya lagens ikraftträdande står den möjligheten till förvärv av
kanadensiskt medborgarskap allljämt öppen.
4.6 Vissa andra länder
I Polen, Ungern och Tjeckoslovakien blir barn i och barn
utom äktenskap medborgare i respektive land, om endera av föräldrarna är medborgare
i landet. I bl. a. Jugoslavien och Sovjetunionen gäller däremot inte obetingat
all barnel blir medborgare i respektive land, om barnet föds utanför landels
territorium och endasl en förälder år medborgare i landet.
Storbritannien, Irland och USA tillämpar
både härstamnings- och territorialprincipen. Det innebär att säväl
föräldrarnas medborgarskap som födelse inom statens territorium är avgörande
för förvärv vid födelsen av statens medborgarskap. Sålunda gäller till en
början alt barn födda i respektive land blir medborgare vid födelsen i det
landet. Barn födda utanför dessa länder blir i regel medborgare i respektive
land om båda eller i vissa fall bara den ene är medborgare i vederbörande land.
Barn utom äktenskap som föds av brittisk moder utanför brittiskt territorium
förvärvar inte brittiskt medborgarskap. Däremot förvärvar barn lill amerikansk
mor i vissa läll amerikanskt medborgarskap. Molsvarande gäller barn lill
irländsk mor.
5 Internationella överenskommelser
År 1869 ingicks mellan Sverige och
USA en ännu gällande konvention om utflyttade personers nationalitet. Sverige
har därefter tillträtt ett flertal multilaterala överenskommelser på
medborgarskapsrättens område. Konventionerna har i allmänhet tillkommit för
atl förhindra fall av dubbelt
Prop. 1978/79:72 38
medborgarskap respektive stalslöshet. Vidare har flera av
konventionerna till syfte att lösa problem som uppslår för personer som på
grund av atl de har flera medborgarskap har militära förpliktelser mot flera
länder. I detta sammanhang bör nämnas 1930 års NF-konvention fiir lösande av
vissa konflikter mellan medborgarskapslagar (SÖ 1937:9) och 1930 års
NF-prolokoll angående värnplikt i vissa fall av dubbelt medborgarskap (SÖ
1937:6).
1961 års FN-konvention om
hegränsitlng av stalslöshet (SÖ 1969: 12) syftar däremot till alt förhindra
uppkomsten av stalslöshet och underlätta för statslösa personer atl få eti
medborgarskap. Konventionen, som har ratificerats av Sverige, irädde i kraft
den 13 december 1975.
Av större belydelse i detla
sammanhang är den lidigare nämnda 1963 års Europarådskonvention ungående
begränsning av fall av flerfaldigt medborgarskap och angående inUitåra
förpUktelser ifall av flerfaldigt medborgarskap (SÖ 1969:24). Konventionens
syfte är all åstadkomma större enhetlighet mellan medlemsstaternas
medborgarskapsregler och all motverka flerfaldigt medborgarskap och krav på
militärtjänstgöring i mer än en stat. Konventionen trädde i kraft 1969. Den har
ratificerats av bl. a. Sverige (prop. 1968: 128).
Art. 1 innehåller den grundläggande
principen alt medborgare i fördragsslutande stat, som till följd av uttrycklig
viljeförklaring förvärvar medborgarskap i annan stat genom naturalisalion,
option eller återvinning, skall föriora sitt tidigare medborgarskap. Regeln
gäller både myndiga och omyndiga. För omyndiga är den emellertid inte
ovillkorlig ulan förutsätier, dels alt omyndiga enligt lagen i medborgarlandet
kan förlora medborgarskapet under ifrågavarande betingelser, dels atl den
omyndige ägt rättslig handlingsförmåga eller varit lagligen företrädd. Vidare
föreskrivs i artikeln att omyndiga som inte är eller har varit gifta, skall
föriora sitt tidigare medborgarskap, om de på grund av bestämmelse i lag blir
medborgare i annan fördragsslulande stat till följd av att deras föräldrar
förvärvar medborgarskap där genom naturalisalion, option eller återvinning. Är
det bara den ene av föräldrama som förlorar sitt lidigare medborgarskap, bestämmer
lagen i den stal där den omyndige är medborgare, om han skall följa den
föräldern i medborgarrättsligt avseende eller inte.
Konventionens andra kapitel (art.
5-6) upptar regler om militära förpliktelser vid flerfaldigt medborgarskap. I
art. 5 mom. I stadgas bl.a. all den som äger medborgarskap i två eller fiera
fördragsslutande stater inte skall åläggas atl göra militärtjänst i mer än en
av dessa stater. Departementschefen fastslog i prop. 1968: 128 atl
konventionens regler i allt väsentligt stämde väl överens med vår
lagstiftning, varför nägon lagändring inte krävdes för anslutning för Sveriges
del (jfr 3.4).
Slutligen skall nämnas att Sverige
genom överenskommelse med Danmark, Finland och Norge saml genom bilaterala
avtal med USA och Argentina har reglerat skyldigheten alt fullgöra
militärtjänst för dem som är medborgare även i någon av dessa stater
(Överenskommelse 1956 om förhåUandet mellan värnplikt och medborgarskap i
Sverige, Danmark och Norge (SÖ 1956:1) jämte protokoll 1968 angående Finlands
anslutning (SÖ 1968: 9), Konvention 1933 med Amerikas Förenta Stater angående
värnplikt för personer med dubbelt medborgarskap (SÖ 1935:2) samt
militårtjänstgörlngsöverenskommelse 1959 med Argentina (SÖ 1959:7).
Prop. 1978/79:72 39
6 Reformkrav
Under åren 1967-75 har vid
upprepade tillfällen motionerats i riksdagen om sådana ändringar i
medborgarskapslagen, atl barn i större utsträckning blir svenska medborgare om
den ene av föräldrarna är svensk medborgare.
1967 års riksdagsbehandling. I motioner (1: 437 och II: 556) föreslogs en
översyn av medborgarskapslagen såvitt avsåg svenskt medborgarskap för
barn. Enligt motionärerna borde alla barn som föds i Sverige bli svenska
medborgare, om den ene föräldern är svensk. Till stöd härför anförde
motionärerna atl till följd av invandringen allt flera barn som är födda här
inte är svenska medborgare och all antalet socialfall bland dessa barn hade
ökal väsentligt. I motionerna uttalades vidare att barn kidnappas och förs
utomlands efter upplösning av föräldrarnas äktenskap. Dessulom fram
hölls som otillfredsställande att bam blir svenska medborgare endast om
föräldrarna avstår från äktenskap. Utskoitet (ILU 1967:27) ansåg att
motionerna inte borde föranleda någon riksdagens åtgärd. Frågan förföll
efiersom sammanjämkning av kamrarnas beslul inte var möjlig. Som slöd
för sill ställningslagande anförde utskottet bl. a. alt dubbla medborgarskap
skulle uppkomma i stor ulsiräckning om förslaget genomfördes. Utskottet
refererade även till följande uttalande av departementschefen vid medbor
garskapslagens tillkomst.
Stundom kan del vara motiverat att
barnet naluraliseras självständigt. Della gäller främst då föräldrarnas
äktenskap upplösts och modern fått vårdnaden om barnet. I likhet med de
delegerade anserjag, atl i dylika fall bör vara regel att göra avsteg från de
allmänna naturalisationsvillkoren. Slår barnet under föräldrarnas gemensamma
vårdnad, synes den omständigheten, all fadern icke vill eller icke kan bli
svensk medborgare, ej böra utesluta alt barnet naluraliseras pä ansökan av
föräldrarna.
Utskottet hade under hand inhämtat
all de möjligheler till avsteg från de allmänna naturalisationsvillkoren som
lagen erbjuder i praxis utnyttjades på ell smidigt säll som tillmötesgick de
barns intressen av vars föräldrar endasl den ene är svensk medborgare.
Utskottet framhöll vidare i sitt yttrande vad beträffar de sociala förmånerna,
alt möjlighelerna för de av motionärerna åsyftade barnen atl erhålla
bidragsförskott, allmänt barnbidrag, sjukförsäkring, socialhjälp, utbildning i
grundskola och gymnasium, inte är beskurna genom barnens avsaknad av svenskt
medborgarskap. Utskottet anförde även all man genom den antydda lagändringen
inte kunde hindra att barn förs ut ur riket.
1968 års riksdagsbehandling.
Motionerna I: 16 och II: 65
överensstämde
med 1967 ärs motionspar. Utskottet (ILU 1968:54) avstyrkte bifall lill
motionerna och hänvisade lill vad utskottet anfört år 1967. Frågan förföll
vid behandlingen i kamrarna.
Med anledning av prop. 1968: 128
angående bl, a, godkännande av 1963 års Europarådskonvention om begränsning av
flerfaldigt medborgarskap m. m. väcktes vidare två likalydande motioner (I: 978
och II: 1240). I dessa framhölls all en ändring i medborgarskapslagstiflningen
i enlighel med förslagen i motionerna I: 16 och 11:65 skulle innebära all
Sverige i större utsträckning än hittills kom atl godkänna dubbla medborgarskap
för barn under 18 år. Della borde emellertid vara förenligt med
Europarådskonventionen, eftersom skyldighet att välja medborgarskap enligt
motionärerna torde inträda vid 18 års ålder. Motionärerna framhöll vidare atl,
föratt inte någon ivekan skulle uppslå om våra framtida möjligheter alt
överväga
Prop. 1978/79:72 40
ändringar i den svenska medborgarskapslagstiflningen i
enlighel med motionerna 1: 16 och II: 65, del lorde vara nödvändigt alt riksdagen vid antagande av prop.
1968: 128 uttryckligen anslöt sig till vad som i motionerna hade anförts om möjligheterna
all vid ett godkännande av konventionen ändå kunna företa en översyn av den
svenska medborgarskapslagstiflningen efter de riktlinjer som angetts i
motionerna (I: 16 och II: 65).
Enligt utskottet var ett
motivuttalande av den art motionärerna föreslagit inte förenligt med
konventionens allmänna syfte alt minska antalet flerfaldiga medborgarskap.
Utskoitet ansåg sig därför inte böra tillstyrka bifall lill motionerna 1:978
och II: 1240. Frågan förföll efiersom
sammanjämkning av kamrarnas beslut inte var möjlig.
1969 års riksdagsbehandling. Även i motioner till 1969
års riksdag (I: 743 och II: 856) togs upp frågan om en översyn av
bestämmelserna om medborgarskap för barn. Motionerna överensstämde i sak med
molsvarande motioner vid 1968 års riksdag. Utskottet anförde i sill utlåtande
över motionerna (ILU 1969: 3) alt del inte hade frångått sin tidigare
bedömning och avstyrkte bifall lill motionerna. Vidare erinrade utskottet om
atl medborgarskapslagstiflningen hade tillkommit genom nordiskt samarbete saml
alt de nordiska medborgarskapslagarna i allt väsentligt överensstämde med
varandra. Frågan om revidering av lagarna borde därför behandlas i nordisk
samverkan. Frågan förföll sedan sammanjämkning av kamrarnas beslul visat sig
omöjlig.
1970 års riksdagsbehandling. I motionerna I: 316 och 11:
341 hemställdes om en översyn av gällande bestämmelser beträffande
medborgarskap för här i riket bosalla barn, av vars föräldrar endast den ena är
svensk medborgare. Utskottet framhöll (ILU 1970:50) att del i praxis fanns möjligheter
atl göra avsteg från de allmänna naturalisationsvillkoren som på ett smidigt
sätt tillmötesgick ifrågavarande barns intressen. Utskottet ullalade vidare
atl ett genomförande av förslaget skulle leda lill dubbla medborgarskap i stor
omfallning. Utskottet avstyrkte bifall till motionen. Riksdagen biföll
utskottets hemställan.
Vidare yrkades i molion II: 578 atl
riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte hemställa om
1. utredning som syftade lill att
ge alla i Sverige bosatta barn en lika
ställning inom sociallagstiftningen,
2. alt Kungl. Maj:t måtte verka för
tillkomsten av en intemationellt
samordnad medborgarskapslagsiifining.
Utskottet uttalade (ILU 1970:50),
med hänvisning till familjepolitiska kommittén, att något initiativ från
riksdagen inte var erforderiigt i fråga om det försl nämnda yrkandet.
Beiräffande del andra yrkandet pekade utskottet på all Nordiska rådet hade
antagit en rekommendation lill regeringarna i de nordiska länderna alt
undersöka om man vid fastställande av medborgarskap kunde ta större hänsyn
till principen om barnets intresse. Rådets juridiska utskott hade i del
sammanhanget uttalat alt del på ett senare stadium kunde övervägas ett nordiskt
inilialiv på europeiskt plan för att söka vinna gehör för en ny syn på barnets
ställning i medborgarskapsrälts-ligt hänseende. Utskottet ansåg det mot denna
bakgrund inte påkallat att riksdagen log något initiativ i det hänseendet som
motionären yrkat. Riksdagen biföll utskottels hemställan.
1975 års riksdagsbehandling. I
motion 1975: 1739 hemställes bl.a. atl riksdagen hos regeringen begärde en
översyn av medborgarskapslagen i syfte att i lagen likställa man och kvinna.
Möjlighet borde övervägas för barn med dubbelt medborgarskap all vid 18 års
ålder själv välja medbor-
Prop.
1978/79:72 41
garskap. I motionen hänvisades lill alt 1950 års lag
grundar sig på härslamningsprincipen, varvid barnet anses i
medborgarskapshänseende i första hand härstamma frän fadern och i andra hand
från modern, Detla avsteg från jämställdhelsprincipen mellan man och kvinna
grundade sig pä önskemålet alt undvika dubbla medborgarskap. En lämplig
ordning borde vara all acceptera dubbla medborgarskap fram till 18 års ålder,
Inrikesutskottel framhöll i sitt
yttrande 1975/76: 14 atl utskoitet såg positivt på motionärernas tanke all
strävanden mot jämställdhet mellan könen borde komma till uttryck även i
medborgarskapslagstiflningen. Eftersom ett inlernalionellt samarbete i detla syfte
redan hade inletts i Europarådets regi ansåg dock utskottet att det tills
vidare borde anstå med en översyn av det slag som motionärerna tänkt sig.
Riksdagen biföll utskottets hemställen.
Frägan om barns rätt lill svenskt
medborgarskap genom modern aktualiserades på nytt vid den senaste ändringen i
medborgarskapslagen. I prop. 1975/76: 136 anförs vissa allmänna synpunktei' om
barns medborgarskap. Under remissbehandlingen av departementspromemorian Ds A
1975: 14, som låg till underlag för proposilionen, framförde LO och TCO förslag
som syftade till all barn till svensk man eller kvinna oftare än nu skulle få
svenskt medborgarskap redan vid födelsen, LO föreslog atl barn i äktenskap
mellan svensk kvinna och utländsk man skulle få svenskt medborgarskap vid
födelsen. Enligt TCO borde, oavsett föräldrarnas samlevnadsformer, alltid
gälla atl barn vars moder eller fader är svensk medborgare fick svenskt
medborgarskap vid födelsen. Det föredragande statsrådet (prop. 1975/76: 136 s.
17) sade sig ha förståelse för LO:s och TCO:s förslag och pekade på atl den
föreslagna ändringen även låg i linje med strävandena för jämsiälldhel mellan
män och kvinnor. Föredraganden bedömde det emellertid inte vara möjligl atl då
förorda så långtgående ändringar i de principer på vilka vår
medborgarskapslagsiifining vilar. Resultatet av arbetet inom Europarådet borde
avvaktas och fortsatta överläggningar hållas med de övriga nordiska länderna
innan ändringar av detla slag närmare övervägdes.
Inrikesutskottel ansåg atl medborgarskapslagen
i berört hänseende tedde sig otidsenlig och framhöll vidare alt det i många
fall, särskilt när familjerna var bosatta i Sverige, kunde vara till fördel för
barnet att fä svenskt medborgarskap. Det fanns enligt utskoitet starka skäl för
att medborgarskapslagen borde vara utformad med utgångspunkt i principen om all
barn får svenskt medborgarskap, om någon av föräldrarna är svensk medborgare.
Utskottet anslöt sig därför i sitt betänkande i sak (InU 1975/ 76: 44 s. 10 f)
lill motionsförslagen men delade föredragandens uppfattning alt arbetet i
Europarådet borde avvaktas innan lagändringen genomfördes. Skulle det
emellertid visa sig alt arbetet inom Europarådet inte inom rimlig tid ledde
fram till en tillfredsställande internationell lösning av problemet, borde
överläggningar las upp med övriga nordiska länder i syfte att få lill stånd
erforderliga ändringar i de nordiska medborgarskapslagarna. Skulle inte heller
nordisk enighet kunna uppnås i frågan mäsle enligt utskottet övervägas om inte
Sverige ensamt borde ändra sin medborgarskapslagsiifining.
Prop.
1978/79:72 42
7 Överväganden och förslag
7.1 Inledande synpunkter
Den som är medborgare i en stal kan
i allmänhet räkna med den statens beskydd och intar normalt även i övrigt en
starkare ställning än andra invånare i staten. Medborgarskapet medför å andra
sidan även förpliktelser, t. ex. skyldighet atl göra vämplikt. Rätten till
medborgarskap regleras i varje lands medborgarskapslagstiftning. Av denna framgår
i vilka fall bam blir medborgare i landet vid födelsen. I allmänhet finns också
bestämmelser om medborgarskapsförvärv senare genom naturalisalion, anmälan
eller på annal sätt.
Olika principer ligger till gmnd
för medborgarskapslagstiftningen i olika länder. 1 allmänhet tillämpas
härslamningsprincipen,som innebär att föräldramas medborgarskap och inte
födelselandet är avgörande för ett bams medborgartätlsliga ställning. I länder
som tillämpar den principen får vanligen bam i äktenskap fadems medborgarskap,
medan bam utom äktenskap följer modem i medborgarskapshänseende. I några
stater får bam vid födelsen statens medborgarskap så snart någon av föräldrama
är medborgare där. I vissa länder tillämpas i stället för eller i kombination
med härstamningsprincipen territorialprincipen. Den innebär att en stats medborgarskap
föi"värvas genom födelse inom den statens territorium. En följd av att
fömtsättningama för att erhålla medborgarskap varierar är att ett bam vid
födelsen kan få mer än ett medborgarskap. 1 vissa fall kan det i stället bli
statslöst. Dubbla medborgarskap kan vidare uppstå genom atl medborgare i en
stat senare blir medborgare i en annan. Genom intemationella överenskommelser
har man i vissa hänseenden reglerat frågor som hänger samman med uppkomsten av
dubbla medborgarskap och dess motsats, stalslöshet.
Inom Norden har ända sedan slulel
av förra seklet förekommit ell nära samarbete på medborgarskapslagstiflningens
område. Den nuvarande medborgarskapslagstiflningen bygger på samarbete mellan
Danmark, Norge och Sverige (Betänkande (SOU 1949:45) med förslag till Nya Medborgarskapslagar
för Danmark, Norge och Sverige). Lagen trädde för Sveriges vidkommande i kraft
1951. Danmark och Norge erhöll nya medborgarskapslagar 1950, som i sakligt
hänseende överensstämmer med den svenska. Finland, som inte deltog i arbetet,
erhöll ny medborgarskapslag år 1968.
Medborgarskapslagstiflningen i de
nordiska länderna bygger sedan gammall pä härstamningsprincipen. Barn i
äktenskap följer i princip fadern i medborgarskapshänseende. Del får enligt IS
medborgarskapslagen svenskt medborgarskap, om fadern är svensk. Från regeln
finns ett undantag. Även om fadem inte är svensk medborgare, förvärvar
nämligen barn i äktenskap svenskt medborgarskap vid födelsen om modern är
svensk medborgare saml dessutom fadern är statslös eller barnet inte förvärvar
faderns medborgarskap. För barn utom äktenskap är det avgörande om modern har
svenskt medborgarskap. I § i medborgarskapslagen i sin nuvarande lydelse
irädde i kraft den I januari 1977. Ändringarna innebar en anpassning till de
samtidigt ändrade börds- och vårdnadsreglerna i föräldrabalken (FB). I sakligt
hänseende innebar ändringarna endasl att barn som föds kort lid efter en
skilsmässa i medborgarskapshänseende skall följa modern i stället för som
tidigare fadem. Vidare togs ullrycken barn i resp. barn uiom äklenskap bort.
Det som är avgörande för medborgarskapet i
Prop. 1978/79:72 43
fortsättningen är om föräldrarna var gifta vid barnets
födelse eller modern då var änka efter barnels fader.
Redan i det belänkande som låg till
grund för gällande medborgarskapslag framhölls att en följdriktig tillämpning
av principen om könens lika rättighet skulle leda lill att barn i äklenskap
alllid förvärvade svenskt medborgarskap dä modern var svensk medborgare. De
delegerade ansåg sig emellertid inte kunna förorda en sådan generell regel
främsi av det skälet alt den skulle medföra dubbelt medborgarskap i
utomordentligt stor omfattning. Denna uppfattning delades av departementschefen
(prop. 1950: 217 s. 28 och 29) och av första lagutskottet i utlåtande (1950: 27
s. 29). Sedan dess har i skilda sammanhang upprepals krav på sådana ändringar i
medborgarskapslagstiflningen, alt barn alllid får modems medborgarskap.
Reformkraven har rests såväl i vårt land som på nordiskt plan och inom
Europarådet.
Den nuvarande ordningen har
kritiserats bl.a. därför att den står i strid mot strävandena alt på skilda
områden jämställa män och kvinnor. Del har vidare framhållits att
bestämmelserna har sill ursprung i en tid då kvinnans frigörelse ännu inte hade
nått särskilt långt. En ytterligare omständighet som har förts fram är att
invandringen numera har en hell annan omfattning än vid tiden för
bestämmelsernas utformning. I vårt land bor numera ett slorl antal barn i
äklenskap mellan svensk kvinna och utländsk man, vilka saknar svenskt
medborgarskap fram lill dess de eventuellt naluraliseras.
Frågan om ändring av bestämmelsema
om förvärv av svenskt medborgarskap vid födelsen var senasi föremål för
överväganden i prop. 1975/ 76: 136 om ändringar i lagen om svenskt
medborgarskap. LO hade i sitt remissyttrande över den departementspromemoria
som låg till gmnd för propositionen anfört all bam i äklenskap mellan svensk
kvinna och utländsk man borde få svenskt medborgarskap vid födelsen. TCO
framhöll i sitt yttrande att bam till svensk fader eller moder, oavsett
föräldramas samlevnadsformer, borde få svenskt medborgarskap vid födelsen. Föredraganden
(prop. 1975/76: 136 s. 17) sade sig ha förståelse för förslagen, vilka låg i
linje med strävandena för jämställdhet mellan män och kvinnor. Föredraganden
ansåg emellertid att man borde avvakta då pågående arbete i Europarådet innan
frågan aktualiserades på nordiskt plan.
Vid riksdagsbehandlingen framlades
två motioner av innehåll bl.a. all bam vid födelsen borde fä svenskt
medborgarskap, om fadem eller modem är svensk medborgare. Även andra motioner
lades fram som syftade till att i ökad utsträckning ge bam svenskt
medborgarskap.
Utskottet (InU 1975/76:44 s. 10)
konstaterade atl gällande regler innebär ett avsteg från principen om
likställighet mellan man och kvinna. Utskottet framhöll vidare bl.a. att kraven
på makars likställighet hade vuxit i styrka sedan medborgarskapslagen antogs
samt alt åtskilliga reformer under denna tid hade genomförts för alt nå
jämställdhet mellan könen. Mot den bakgmnden fann utskottet atl
medborgarskapslagen tedde sig otidsenlig. Till detta kom att det i många fall,
särskilt när det var fråga om i Sverige bosatta familjer, kunde vara till
fördel för bamet atl kunna få svenskt medborgarskap. Enligt utskottets mening
förelåg därför starka skäl för att medborgarskapslagen borde vara utformad med
utgångspunkt i principen att bam får svenskt medborgarskap om någon av
föräldrama är medborgare här i landet.
Utskottet, vars betänkande antogs
av riksdagen, anslöt sig alltså i sak till motionsförslagen men ansåg i likhet
med vad som hade föreslagits i propo-
Prop. 1978/79:72 44
silionen, alt det pågående arbetet i Europarådet borde
avvaktas, innan man genomförde de långtgående ändringar som motionerna syftade
till.
Frågan har därefter slutbehandlats
i Europarådet. Ministerkommittén har i maj 1977 anlagil en rekommendation lill
medlemsstaterna (Resolution 77/13) all införa sådana bestämmelser, all barn i
äktenskap, vars föräldrar har olika nationalitet, får bådas medborgarskap vid
födelsen. Alternativt förordas all barnel genom ett förenklat
naturalisationsförfarande får den förälders medborgarskap som barnet inte fick
vid födelsen. Sverige uppfyller redan nu del senare alternativei.
Naturalisalion av barn har helt nyligen ytterligare underlättals. Vidare
föreslås i Europarådels resolution ett delvis komplicerat system för avveckling
av ett av medborgarskapen när barnel når vuxen ålder.
Det kan konstateras atl arbelel med
medborgarskapsfrågan inom Europarådet inte nämnvärt har fört frågan framåt.
Den syn på medborgarskaps-frågan som har kommit lill utiryck i bl. a. det
nämnda utskottsbetänkandel kräver ingripande förändringar i
medborgarskapslagstiflningen. I denna fråga har överläggningar hållits med
Danmark, Finland och Norge. Det har därvid visal sig alt det i både Danmark och
Norge finns en kraftig opinion för ändringar i medborgarskapslagstiflningen i
syfte atl jämställa kvinnan med mannen i fråga om möjligheten att överföra
medborgarskapet till barn i äktenskap.
Mol bakgrund av del som nu har
sagts har ett arbete bedrivits i samverkan mellan Sverige, Danmark och Norge
för alt åstadkomma i sak likartade ändringar i ländernas medborgarskapslagar.
Även Finland har dellagil i arbetet. Resultatet av arbetet redovisas i
föreliggande promemoria. De ändringar av medborgarskapslagarna som man sålunda
har enats om har som nämnts i inledningen nyligen genomförls i Danmark med
verkan fr.o.m. år 1979.
7.2 Rätten till föräldrarnas medborgarskap
Riksdagen har sålunda uttalat sig
lill förmån för att ell barn bör fä rätl till svenskt medborgarskap, oavsett om
del är modern eller fadern som är svensk medborgare. Åtskilliga skäl kan
anföras för en sådan ordning. Den främsta invändningen mol gällande lag är att
den står i uppenbar strid mot kravel på jämställdhet mellan föräldrarna.
Detta konstaterades redan vid
lagens tillkomst, men jämlikhetssynpunk-ten fick då vika för önskemålet all
hindra dubbla medborgarskap. Vid behandlingen i Nordiska rådet år 1970 av ell
medlemsförslag som syftade till att jämställa föräldrarna i fråga om rätten all
överföra medborgarskap till barnen blev uigången densamma. Efter atl ha
övervägt den splittrade remissopinionen uttalade Nordiska rådets juridiska
utskott att förslaget skulle medföra dubbelt medborgarskap för barnen.
Utskottet framhöll att det dittills hade varit en väsentlig och grundläggande
princip i nordisk medborgarskapslagsiifining all försöka undvika dubbla
medborgarskap. Utskottet ansåg vidare atl förslaget stod i motsättning till de
strävanden som låg bakom 1963 års Europarådskonvention om begränsning av fall
av dubbla medborgarskap m.m. Det utredningsuppdrag som föranleddes av
medlemsförslaget begränsades därför till att avse möjligheterna atl la större
hänsyn till principen om bamets intresse vid fastställande av medborgarskapet.
De lillkallade sakkunniga föreslog i sill belänkande alt della skedde genom en
liberaliserad naturalisationspraxis (Nordisk utrednings-serie 1976:9).
Prop. 1978/79:72 45
De lagändringar som tidigare har
genomförls i de nordiska länderna har som framgått inte åstadkommit någon
likställighet mellan föräldrarna. Samiidigi har, .sedan liden för de nordiska
medborgarskapslagarnas tillkomst, kraven på jämställdhet mellan föräldrarna i
medborgurskapshän-seende vuxit sig allt starkare, Della har skett i takt med
den utveckling mot jämställdhet mellan könen som har ägt rum på andra områden,
inte minst inom arbetslivet.
Samma utveckling har ägt rum även
utanför Norden. Arbetet i Europarådet på frågan om lika rält för föräldrarna
all överföra medborgarskap lill barnen föranledde som nämnts en resolution som
rekommenderar medlemsstaterna all om möjligl läla barn i äklenskap till
föräldrar med olika nationalitet fä bådas medborgarskap vid födelsen. När den
västtyska medborgarskapslagen ändrades år 1974 så alt barn i äktenskap fick
rätt till tyskt medborgarskap vid födelsen, även om endast modern var tysk
medborgare, anfördes som motiv all likställandet av föräldrarna i förhållande
lill barnen krävde en sådan lagstiftning. Även i vissa andra länder har medborgarskapslagstiflningen
på senare lid reformerats i sådan riktning (se kap. 4).
Del står alltså klart alt
jämslälldhelskravel har vunnit i styrka under senare år ocksä på
medborgarskapsområdet både i och utanför vårt land. I motsvarande mån framstår
vår nuvarande medborgarskapslags privilegie-ring av fadern i fräga om rälten
att överföra medborgarskapet till barn i äklenskap som uttryck för en föråldrad
uppfattning. Den grundsyn på vilken gällande lag bygger har sina rötter i en
tid dä kvinnans ställning i samhället var en hell annan än i dag. Tiden får
därför anses mogen för atl man skall överväga en genomgripande förändring i
fråga om moderns rätt att ge sina barn sitt egel medborgarskap vid födelsen.
Vid sidan av jämlikhetssynpunklen
finns emellertid åtskilliga andra synpunkter som kan anföras till förmån för
en sådan förändring av medborgarskapslagstiflningen. En förutsättning för atl
man med nuvarande ordning skall undvika dubbla medborgarskap är, alt principen
att barn i äktenskap får endasl faderns medborgarskap allmänt tillämpas. Som
nämndes i inledningen är della inte fallel. Dubbla medborgarskap kan uppkomma
när barn föds i land som tillämpar territorialprincipen. Till detla kommer att
barn i äktenskap redan i dag i många fall får även moderns medborgarskap vid
födelsen. Det är fallel om modern är medborgare i t. ex. Canada, Frankrike,
Israel, Polen, Rumänien, Schweiz, Tjeckoslovakien, Ungern eller
Förbundsrepubliken Tyskland. I sisinämnda stat infördes sådana bestämmelser i
december 1974. 1 Canada och Schweiz kom bestämmelserna till så sent som år
1977. Del torde finnas anledning att räkna med atl likslällighelskraven kommer
alt leda till motsvarande förändringar av medborgarskapslagstiflningen även i
andra länder. I samma mån som andra staters lagstiftning ger barn i äktenskap
den statens medborgarskap via modern ökar antalet dubbla medborgarskap. Därmed
undanrycks alltmer den hittills avgörande invändningen mot en ändring också av
vår lagstiftning.
En ytterligare omständighet som
måsle beakias är den ökning av invandringen lill vårt land som har skett under
de senaste decennierna. I dag bor i Sverige bortåt en halv miljon utländska
medborgare. Delta har resulterat i ett betydande antal äktenskap mellan svenska
kvinnor och utländska män. De barn som föds i sädana äklenskap och som växer
upp i Sverige saknar ofta från födelsen svenskt medborgarskap. I viss mån kan
man genom generösa naturaliseringsregler komma till rätta med det förhållandet.
Alltid
Prop.
1978/79:72 46
är detla dock inte möjligt. Sålunda krävs t.ex. faderns
medgivande sä länge han har del i vårdnaden. Under alla förhållanden framstår
det som naturligare atl barnet i dessa fall från födelsen får moderns och
därmed del svenska hemlandets nationalitet. Del bör även erinras om alt
nuvarande regler leder lill alt modern mäsle avslå från all gifta sig med
barnels fader, om hon är angelägen om alt barnel skall bli svenskt. Har en
svensk kvinna fått barn med utländsk medborgare och gifter föräldrarna sig
senare och får fler barn, kan barn i samma familj komma all ha olika
medborgarskap beroende på om barnet är föll före eller efter det föräldrarna
gifte sig.
Till belysning av den nuvarande
situationen kan lämnas följande uppgifter (Källa: Sveriges Officiella
Statistik, Befolkningsförändringar 1976, del 3). Barn födda i Sverige i
äktenskap år 1976 och med svensk moder uigjorde 58 774. I 56682 fall var även
fadern svensk medborgare, medan han i återstående 2 092 fall var utlänning. I
dessa senare fall fördelade sig fäder av olika nationalitet på följande sätt:
Faderns
medborgarskap
Antal
barn
Faderns medborgarskap
Antal
barn
Danmark
188
Storbritannien
152
Finland
197
Tyskland F ö rb.
rep.
225
Island
5
Ungern
16
Norge
166
Ö sterrike
59
Frankrike
45
Tjeckoslovakien
23
Grekland
101
Canada
II
Italien
106
USA
68
Jugoslavien
114
Portugal
9
Nederl ä nderna
30
Brasilien
4
Polen
27
Japan
11
Rum ä nien
2
Turkiet
65
Schweiz
22
Australien
6
Spanien
100
Sovjetunionen
Ö vriga
l ä nder
340
Ett barns rättsliga ställning och
tillgång till samhälleliga förmåner i vårt land är i stor ulsiräckning desamma,
oavsett om barnet är svenskt eller utländskt (kap. 3). Del bör dock nämnas alt
ell utländskt barns rält till barnpension, förtidspension, sjukbidrag och
handikappersättning från folkpensioneringen förutsätier alt del gäller en
bilateral eller multilateral konvention mellan Sverige och den stal vars
medborgarskap barnel har. Det finns vidare anledning att peka på atl praktiska
problem inte sällan uppkommer när det gäller att avskaffa eller förlänga
giltigheten av de utländska barnens hemlandspass. Frågan om barnets räu till
båda föräldrarnas medborgarskap - eller omvänt föräldrarnas lika rätt att
överföra sitt medborgarskap till barnel - är emellertid i första hand en fråga
om jämställdhet mellan föräldrarna i förhållande till barnen. Den ofta framförda
synpunkten all barn som växer upp i vårt land bör få landets medborgarskap
väger också lungt. Liksom hittills måste dock en avvägning ske mot de
eventuella nackdelar som den ökade förekomsten av dubbla medborgarskap medför.
Endast om betydande nackdelar kan påvisas med en ordning som ger barn i
äktenskap moderns svenska medborgarskap bör nuvarande ordning behållas. Frågan
behandlas närmare i följande avsnitt.
Bestämmer man sig för att i princip
låta barn få moderns svenska medborgarskap, bör övervägas om del finns
anledning alt göra skillnad på barn som föds inom eller utom Sverige. En annan
fråga som del finns anledning att behandla i detla sammanhang är den om svensk
fader till utländskt barn utom äktenskap skall få ökade möjligheler alt ge
barnel sitt svenska medborgarskap. Även dessa frågor berörs i fortsättningen.
Prop. 1978/79:72 47
7.3 Konsekvenser av en utvidgad rätt till moderns svenska
medborgarskap
Den nordiska
medborgarskapslagstiftningen har som framgåti sedan gammalt präglats av en
strävan att förhindra uppkomsten av dubbla medborgarskap. Även utanför Norden
har motsvarande tankegångar i vart fall tidigare dominerat, om man bortser frän
stater som tillämpar territorialprincipen. Inom Europarådet antogs sålunda är
1963 en konvention som bl.a. syftade lill att begränsa fall av dubbelt
medborgarskap. Konventionen har emellertid i huvudsak begränsats till atl
reglera det fall dä en person av egen fri vilja förvärvar annat lands
medborgarskap. I sådant fall skall han enligt konventionen automatiskt förlora
sitt tidigare medborgarskap. Konventionen innehåller emellertid ocksä regler
som syftar lill atl personer som t.ex. från födelsen har mer än ett
medborgarskap skall kunna bli av med det medborgarskap som de inte vill
behålla. I Europarådets i maj 1977 antagna resolution om medborgarskap för
barn i äklenskap rekommenderas medlemsstalerna all införa besiämmelser i syfte
all förhindra all barn som får dubbelt medborgarskap vid födelsen behäller
båda nationaliteterna som vuxen.
Bakom den avvisande hållningen till
de dubbla medborgarskapen ligger all de har ansetts medföra åtskilliga
besvärligheter, t.ex. i skyddshänseende eller i värnplikts- eller
beskattningsavseende. Det förefaller emellertid som om den uppfattningen ofta
har accepterats som mer eller mindre självklar utan att man har företagit någon
egentlig analys. Efter hand som kravet på jämställdhet mellan föräldrarna i
fräga om rätten att ge barnen sitt medborgarskap har kommii att dominera, har
även inställningen tili de dubbla medborgarskapen i någon mån förskjutits, i
vart fall såvitt gäller dubbelt medborgarskap hos barn. Man har funnit alt
nackdelarna har överdrivits. I motiven till 1977 års Europarädsresolution
angående barn i äktenskap anges sålunda, alt dubbelt eller flerfaldigt
medborgarskap visseriigen kan ge upphov lill vissa svårigheter, men att detta
huvudsakligen gäller när personen i fråga är vuxen och har särskilda
skyldigheter gentemot de stater i vilka han är medborgare. Däremot fanns ingen
anledning att anta all någon större nackdel skulle bli följden av att ett barn
samtidigt har båda föräldrarnas medborgarskap. I departementspromemorian (Ds A
1975: 14) Förvärv av svenskt medborgarskap framhälls alt det i praxis har
accepterats, alt barn i samband med naturalisalion får medborgarskap i mer än
ell land. Del har därvid ansetts viktigare alt göra barnel lill svensk
medborgare än alt undvika dubbelt medborgarskap. En sådan utveckling anges i
promemorian vara välmotiverad "särskilt med hänsyn till atl nackdelarna
för ett barn av alt ha dubbelt medborgarskap ändå är begränsade" (se prop.
1975/76: 136 s. 93). I promemorian föreslogs ytterligare lättnader när del
gällde möjligheten atl naluralisera barn i äktenskap, även om barnet därigenom
fick dubbelt medborgarskap. I prop. 1975/76: 136 s. 23 anslöt sig föredraganden
till förslaget samt underströk, atl ölägenheterna med att ett barn har mer än
ett medborgarskap fick anses vara begränsade.
Frågan om flerfaldigt medborgarskap är i kanske främsta
rummet en ordningsfräga. Från renodlad ordningssynpunkl ligger del naluriigtvis
fördelar i ett syslem enligt vilket ingen samiidigi är medborgare i mer än en
stat. Överenskommelser mellan olika stater för reglering av en persons
medborgarrältsliga skyldigheter gentemot de skilda staterna skulle då inte
behövas. Samtidigt är det uppenbart all ett sådant synsäll måsle tillmätas en
högsl begränsad betydelse. I prakiiken är della ocksä fallet. Andra intressen
av nationell karaktär spelar en viktigare roll. När t.ex. fråga
Prop. 1978/79:72 48
uppkommer om att ge en utländsk medborgare svenskt
medborgarskap eflersirävas visseriigen all han inte får dubbelt medborgarskap.
Del sker emellertid endast pä det sättet, att han åläggs alt i män av möjlighet
befria sig frän det tidigare medborgarskapet. Lyckas han inte med delta
inverkar det inte på hans möjlighel att bli svensk medborgare. Som redan har
nämnts anses i allmänhet fördelen för ett barn alt genom naturalisalion få
svenskt medborgarskap väga tyngre än de eventuella nackdelarna med att barnet i
vissa fall får dubbelt medborgarskap. Pä motsvarande sätl har i t.ex.
Västtyskland förverkligandet av principen om föräldrarnas likställighet i
förhällande till barnen ansetts sä viktig, alt uppkomsten av dubbla
medborgarskap fält accepteras, 1 alla de läll som nu berörts har ordningsaspekten
på uppkomsten av dubbla medborgarskap alltså tillmätts en underordnad
belydelse.
Det har i det föregående pekals på
alt förekomsten av dubbla medborgarskap har ansetts medföra besvärligheter i
skyddshänseende. Vad som åsyftats är medborgarslalens rätt atl tillvarata sina
medborgares intressen, även när de befinner sig på annat lands territorium.
Enligt gällande folk-rättsliga regler får medborgarslat inte ulöva sin
skyddsräli beiräffande en medborgare gentemol en annan slal, i vilken denne
också är medborgare, Detla hänger samman med alt vardera medborgarstaten
betraktar personen ifråga endast som sin egen medborgare. En iredje stat kan
vägra godtaga att skyddsrälten utövas av annan slal än den medborgarskapsstal,
i vilken ifrågavarande person har sill hemvist eller lill vilken han har
närmasi samhörighet. Det som nu har nämnls kan knappast anses utgöra något
avgörande hinder mol atl läla barn i äklenskap få svenskt medborgarskap också
genom modern. Från svensk synpunkt måste del i stället ses som en fördel atl
vid behov kunna ingripa lill skydd för personer som t, ex. genom hemvistet har
nära anknyining till vårt land. Möjligheterna lill delta ökar om bam i
äktenskap till svensk kvinna blir svensk medborgare vid födelsen.
Införs bestämmelser som ger barn i
äklenskap svenskt medborgarskap genom modern, förändras barnets ställning i
vissa hänseenden. Förändringarna blir dock begränsade. Barnel omfattas inte
längre av utlänningslagstiftningen. Redan nu behandlas emellertid barn i stor
utsträckning som bipersoner lill föräldrarna eller den av föräldrarna som har
vårdnaden om barnet. När barnets moder är svenska behandlas därför barnet i
praktiken redan nu på samma sätt som ett svenskt barn. Blir barnet svenskt kan
det emellertid få svenskt hemlandspass. Därigenom kan man undgå alla de problem
som uppslår vid anskaffande av pass lill här bosatta barn, vilkas hemland
saknar representation i Sverige eller som inte kan fä eget pass enligt
hemlandets passbestämmelser.
Barnels ställning vid lillämpning
av bestämmelserna på familjerättsområdel påverkas endast i ringa omfattning av
en ändring av medborgarskapslagen. Sedan länge pågår nämligen på det området
en utveckling mol all tillmäta hemvistet ökad betydelse på bekostnad av
nationaliteten. I den mån svensk lagstiftning pä detla område ändå fär ökad
tillämpning pä barnet får della för övrigt anses som fördelaktigt.
Utgångspunkten för den svenska familjerättsliga lagstiftningen är nämligen
barnels bästa och den målsättningen får i allmänhet anses bäst kunna näs genom
lillämpning av svensk rätt.
Även på sociallagstiftningens
område får den berörda ändringen i medborgarskapslagen relativt liten
belydelse, efiersom större delen av den lagstiftningen bygger på bosättningen i
stället för eller som komplement till
Prop. 1978/79:72 49
medborgarskapet. För rätlen till folkpension och alltså
även barnpension frän folkpensionen krävs dock ännu svenskt medborgarskap. Även
i vissa andra hänseenden inträder smärre förändringar. Som exempel kan pekas pä
all svensk medborgare som är bosalt ulomlands har en latent rält att få
sjukvård i Sverige när han vistas här, förutsatt atl vårdbehovet har uppkommit
i Sverige, Genomförs ändringarna i medborgarskapslagen, kommer fler utomlands
bosatta personer alt få denna rätt. Del kan tilläggas all Sverige med olika
länder har träffal överenskommelser som efter längre eller kortare kaienstid
ger här bosatta utländska medborgare i princip samma ställning som svenskar i
fråga om försäkringar och förmåner.
Del som nu har anförts ger knappast
vid handen atl det skulle finnas något avgörande hinder mol all ge barn i
äklenskap mellan svensk kvinna och utländsk man även moderns svenska
medborgarskap. De egentliga ölägenheterna av dubbelt medborgarskap hänger
emellertid främst samman med de förpliktelser medborgarskapet medför för den
enskilde. Reglerna om skyldighet all betala skatt och avgifter utgår
emellertid från bosättningen och beror inte på medborgarskapet. Pä della område
lorde en ändring av medborgarskapslagen därför sakna praklisk belydelse. I
prakiiken får problemel anses begränsat till skyldigheten all fullgöra
militärtjänst i medborgurskapsstaterna.
Enligt värnpliktslagen skall varje
svensk man fullgöra värnpliklsljänsi-göring i Sverige även om han är bosatl
ulomlands. I prakiiken inkallas emellertid endast den som är folkbokförd i
Sverige. Den som återvänder lill Sverige skall fullgöra värnpliktstjänstgöring.
Enligt 5 S värnpliktslagen kan han emellertid befrias hell eller delvis från
värnpliktstjänstgöringen, dels om han fullgjort militärtjänst ulomlands, dels
om han efter långvarig ullandsvistel.se återvänder lill Sverige efter
fyllda 30 år. Den som genom naturalisalion upptas lill svensk medborgare del
kalenderår han fyller 25 år eller senare får enligt vämpliktslagen också
befrias från värnplikten. Enligt värnpliktsverkels anvisningar tillämpas regeln
beträffande den som naluraliseras det är han fyller 28 år eller senare. De nu
nämnda bestämmelserna tillämpas också på den som har både svenskt och utländskt
medborgarskap. Är personen bosall i Sverige skall han fullgöra
värnpliktstjänstgöring i Sverige. Är han bosatt ulomlands är han i prakiiken
befriad från svensk värnplikt och frågan om eventuell Ijänslgöring i Sverige
vid återkomst hit skall underställas regeringens prövning jämlikt 1 S
vämpliktslagen.
Den som är medborgare i flera
stater riskerar att bli älagd all fullgöra militärtjänstgöring i mer än en stat.
Föratt förhindra sädana konsekvenser har olika stater ingått överenskommelser
sinsemellan. Sverige har träffal bilaterala avtal i förhållande lill USA och
Argentina och ingått överenskommelse med övriga nordiska länder (Danmark,
Norge och Finland). Viktigast i delta sammanhang är emellertid 1963 år
Europarådskonvention, som i sitt andra kapitel reglerar frågan om militära
förpliktelser vid flerfaldigt medborgarskap. Den sistnämnda konventionen har
tillträtts av Sverige och nio andra stater. Samtliga nämnda överenskommelser
medför att den som är medborgare i mer än en avtalsslutande slal inte behöver
fullgöra militärtjänst i mer än en av dem. Enligt Europarådskonvenlionen gäller
därvid bl.a. följande principer. Militärtjänst skall fullgöras i den fördragsslutande
slal där dubbelmedborgaren har sill varakliga hemvisl. Han har emellertid före
19 års ålder vissa möjligheter atl välja alt göra militärtjänsten i annan
fördragsslulande slal. Den som har fullgjort militärtjänst i fördragsslutande
stal skall anses ha fullgjort sina militära förpliktelser mot annan sådan
stat.
4 Riksdagen 1978179. 1 .saml. Nr 72
Prop.
1978/79:72 50
Genom Europarådskonvenlionen och de
särskilda överenskommelser som Sveiige har ingått har konsekvenserna av dubbelt
medborgarskap pä detla omräde reglerats. Problemet begränsas därmed till dem
som är medborgare i Sverige och i slal som inte har tillträtt konventionen
eller träffal särskild överenskommelse med Sverige. I fall då en sådan person
har fullgjort militärtjänst i sill andra hemland, kan han som nämnts befrias
frän värnplikt här. Har han däremot först gjort värnplikt i Sverige och
därefter rest till sitt andra hemland, kan han eventuellt komma att tvingas
fullgöra militärtjänstskyldighel även där, I den mån det föreligger behov av
alt reglera denna fräga fär man emellertid utgå ifrån atl Sverige söker få lill
stånd avtal med berörda länder.
En avsevärd ökning av antalet män
med dubbelt medborgarskap kan även ge upphov lill vissa administrativa problem
när det gäller planläggningen av krigsorganisationen. Svårigheterna kan dock
inte anses ha sädan omfallning alt de kan tillmätas avgörande betydelse i detta
sammanhang.
Den nu företagna granskningen ger
anledning lill bl.a. följande slutsatser. Principen att dubbla medborgarskap
bör förhindras har ytterst sin grund i ordningssynpunkter. Genom all allt fler
stater ger barn i äklenskap landels medborgarskap genom modern, undanrycks,
oberoende av de ändringar vi genomför, efterhand möjligheterna all hindra
uppkomsten av dubbla medborgarskap. Under alla förhållanden måsle
ordningssynpunk-len underordnas andra, sakligt befogade krav på ändring av
medborgarskapsbestämmelserna. Det gäller önskemålet all barn med stark anknytning
till vårt land skall få svenskt medborgarskap. Del gäller också kravel all
föräldrarna skall ställas lika i fräga om rätlen att överföra medborgarskapet
lill sina barn. De nackdelar som en sådan utveckling medför är i hög grad
begränsade och kan i viss ulsiräckning undvikas genom överenskommelser med
andra stater.
7.4 Avveckling av dubbelt medborgarskap
De begränsade olägenheter från
främsi ordningssynpunkl som följer med atl fler får dubbelt medborgarskap bör
som framgått inte få hindra all barn till svensk kvinna blir svensk medborgare
vid födelsen, oavsett om barnel fölls i eller utom äktenskapet. Därmed är
emellertid inte givet all man utan vidare åtgärder bör acceptera, att den som
fått dubbelt medborgarskap vid födelsen behåller båda nationaliteterna efter
uppnådd vuxen ålder. Mot bakgrund av den inställning till förekomsten av dubbla
medborgarskap som har kommii till uitryck såväl i riksdagsdebatten i vårt land
som på del nordiska och europeiska planet finns det anledning all undersöka
möjlighelerna atl i någon utsträckning få till stånd en avveckling av del ena
medborgarskapet när innehavaren har blivit vuxen.
I delta sammanhang skall försl
beröras Europarådsresolutionen (77) 13 angående medborgarskap för barn i äklenskap.
I resolutionen rekommenderas medlemsstalerna atl i sin nationella lagstiftning
föra in bestämmelser som syfiar lill alt undvika att vuxna personer behåller de
dubbla medborgarskap som de erhållit vid födelsen eller eljesl som barn.
Enligt rekommendationen bör under alla förhällanden i medlemsstats
lagstiftning finnas bestämmelser som gör det möjligl all avsäga sig
medborgarskapet i den staten för den som även är medborgare i annan stat.
Vidare bör den som är medborgare i en medlemssial och även är medborgare i
annan medlemsstat få möjlighel all avge en förklaring lill förmån för
medborgarskapet i den
Prop.
1978/79:72 51
förstnämnda staten. I medlemsstats lagstiftning bör
samtidigt finnas bestämmelser av innebörd, att statens medborgare automatiskt
förlorar sitt medborgarskap, om han har avgetl förklaring lill förmän för annal
medborgarskap som han samiidigi innehar. Den nu angivna ordningen förutsätter
givetvis ömsesidig information mellan berörda stater om bl. a. förklaringar som
har avgetts av dem som är medborgare i flera stater. Medlemsstalerna
rekommenderas därför alt lämna sädan information. Slutligen anges i
resolutionen atl medlemsslateina som komplement kan införa en ordning, enligt
vilken person med dubbelt medborgarskap får föreläggas att inom en
sexmänadersfrisl avge förklaring till förmån för etidera av medborgarskapen.
Vid underlåtenhet skall personen i fråga förlora medborgarskapet i den stat som
har ulfärdal föreläggandel. Ingen får föreläggas alt avge förklaring innan han
uppnått 22 år.
Enligt 9 S medborgarskapslagen får
den centrala utlänningsmyndigheien pä ansökan befria den som är eller vill bli
utländsk medborgare från hans svenska medborgarskap. Det föreligger alltså inte
nägon ovillkorlig rält till befrielse. Enligt stadgad praxis vägras emellertid
inte i något full den som har annal medborgarskap befrielse från det svenska
(se i övrigt prop. 1968: 128 s. 43). Så långt uppfyller vi däiför redan
Europarådets rekommendation.
Beiräffande den ordning med
avgivande av förklaring som upptas i resolutionen kan sägas, att den för atl
fungera förutsätier bindande överenskommelser mellan berörda stater. Delsamma
gäller systemet med föreläggande all avge förklaring. Om enbarl Sverige
införde bestämmelser av della slag, skulle de inte resultera i någon nämnvärd
minskning av antalet dubbla medborgarskap. Den som - självmant eller efter
föreläggande -avgav förklaring och därvid sade sig vilja behålla del svenska
medborgarskapet, skulle därmed behålla båda nationaliteterna. För alt han i
del nämnda fallel skulle förlora sill andra medborgarskap fick förulsällas, all
den staten hade bestämmelser om della och all underrättelse lämnades om den i
Sverige avgivna förklaringen. Under det år 1977 avslutade europa-rådsarbelei
angående medborgarskap visade det sig inte vara möjligt alt åstadkomma ell
bindande instrument. Förulsältningar för en bindande överenskommelse av detla
slag torde inte finnas under överskådlig lid.
En annan allvarlig invändning mol del
nu beskrivna systemet är atl det ger upphov till en omfattande administration.
För svenskt vidkommande kan pekas på att den som har både svenskt och utländskt
medborgarskap numera registreras enbarl som svensk i folkbokföringen. Del
skulle medföra en stor administrativ belastning för
folkbokföringsmyndigheterna att återgå till atl registrera samtliga
medborgarskap. En ordning med förelägganden för dubbelmedborgare sedan de
fyllt 22 år skulle vidare förutsätta, att man byggde upp system för uppföljning
av personer med svenskt och utländskt medborgarskap. De danska och norska
representanterna har vid överläggningarna för sina länders räkning bestämt
motsatt sig ålgärder som ger upphov lill ökad byråkrati på della område.
Vad som nu sagls torde visa alt andra
framkomstvägar måste sökas än dem som nu har behandlats. Vid de nordiska
diskussioner som föregått föreliggande promemoria har enighet rätt om att man
därvid som utgångspunkt bör ta nuvarande bestämmelse om automatisk förlusl vid
viss ålder av svenskt (danskt, norskt) medborgarskap för den som inte är född i
Sverige (Danmark, Norge) eller i övrigt har haft anknyining dit. De närmare
övervägandena innebär följande.
Bestämmelserna i 8 S försia siycket medborgarskapslagen i
dess nuva-
Prop.
1978/79:72 52
rande lydelse avser svensk medborgare, som är född utom
riket och som aldrig har haft sitt hemvist här och inte heller har uppehållit
sig här under förhållanden som tyder på samhörighet med Sverige. Denne förlorar
sitt svenska medborgarskap när han fyller 22 år. Den centrala utlänningsmyndigheien
kan emellertid medge att medborgarskapet behålls, om ansökan görs dessförinnan.
Bland de nordiska dellagarna i den
arbetsgrupp som har haft att överväga de nu aktuella ändringarna i
medborgarskapslagarna har enighet rått om alt även en ordiiing för avveckling
av dubbla medborgarskap måste bygga på nägon form av automatik. Med hänsyn till
att de nya bestämmelserna till slörsla delen iräffar personer som är födda i
Sverige (Danmark, Norge) eller har hafi sitt hemvisl där korlare eller längre
lid, har det emellertid ansetts nödvändigi all begränsa möjlighelen atl förlora
det svenska (danska, norska) medborgarskapet i olika hänseenden. Grundtanken
bakom bestämmelsens utformning har varit att den som fär både svenskt (danskt,
norskt) och utländskt medborgarskap från födelsen skall efter uppnådd vuxen
ålder behålla endast medborgarskapet i den av staterna där han sedan längre lid
har etablerat sig. Har t, ex. ett barn i äktenskap mellan svensk kvinna och
dansk man blivit medborgare i både Sverige och Danmark och har han vid uppnådd
vuxen ålder sedan längre tid sitt hemvist i Danmark, skall han förlora sitt
svenska medborgarskap och endast ha kvar det danska. Närmare bestämt gäller
delta om han vid viss angiven ålder -mellan 19 och 22 är - sedan minsl fem år
har sill varakliga hemvist i den andra staten. Enighet har vidare rätt om alt
besiämmelsen bör kompletteras med en regel som ger hononi möjlighet all återfå
del svenska medborgarskapet genom en enkel anmälan om han åter tar hemvisl i
Sverige. I sådant fall upphör han samtidigt alt vara dansk medborgare. Det
senare är en följd av de bestämmelser som bl. a. de nordiska länderna har
infört för all uppfylla kraven i artikel I av 1963 års Europarådskonvenlion om
begränsning av fall av flerfaldigt medborgarskap m. m.
Den ordning som nu har skisserats
bygger alltsä på tanken att den som vid födelsen har fåll flera medborgarskap
skall som vuxen vid varje lidpunkt vara medborgare endasl i den av de
ursprungliga medborgarskaps-staterna i vilken han har varaktigt etablerat sig.
En sådan ordning förutsätter självfallet för att fungera alt likartade
bestämmelser gäller i båda medborgarskapsstalerna.
Auiomalisk förlusl av svenskl
medborgarskap i fråga om person som har anknytning till Sverige genom födelse
eller hemvist innebär emellertid ett betydande avsieg från de principer på
vilka nu gällande lagstiftning bygger. Samma är förhållandet i övriga nordiska
länder. Med hänsyn härtill har del ansetts befogal att kringgärda lillämpningen
av bestämmelserna med särskilda garantier. Det sker genom alt bestämmelserna
görs tillämpliga endast i det fall då överenskommelse har träffals med annan
stat. En förebild finns i 10 S medborgarskapslagen, enligt vilken regeringen
efter avtal med Danmark, Finland, Island eller Norge får förordna om
lillämpningen av en eller flera av bestämmelserna i den paragrafen. Till
skillnad från vad som gäller beträffande överenskommelse enligt 10 S föreslås
emellertid i detta fall gälla atl överenskommelsen skall ha godkänts av
riksdagen.
Överenskommelser avses komma lill
stånd mellan Sverige och främmande stat endasl när delta påkallas med hänsyn
till att ett siörre antal barn blir medborgare både i Sverige och den andra
staten. Det har under arbetet med ändringama i medborgarskapslagarna förutsatts
att avtal i första hand övervägs mellan de nordiska länderna. Frågan i vilken
mån
Prop.
1978/79:72 53
Sverige bör träffa överenskommelse i nu berört hänseende
med annan främmande slal får bedömas när verkningarna av ändringarna i I S medborgarskapslagen
bättre kan överblickas.
Del föreslagna systemet med automatisk förlust i vissa
fall av svenskt medborgarskap har således försetts med begränsningar i olika
hänseenden. Dessa syftar till atl ge svensk medborgare skydd mot förlust av det
svenska medborgarskapet resp. rätt atl älerfå detta. Bestämmelserna kan t.ex.
inte leda till förlusl av det svenska medborgarskapet i fråga om den som efter
födelsen blir medborgare i annan stat. All frivilligt förvärv av annal
medborgarskap leder lill förlusl av del svenska följer däremot redan nu av 7 §
medborgarskapslagen. En förutsäitning för förlusl av svenskt medborgarskap är
atl personen i fråga har ell annat medborgarskap. Slalslöshel kan därför inte
uppkomma genom lillämpning av bestämmelsen. Inte heller inträder
medborgarskapsförlust i något fall förrän svensk medborgare som även är
medborgare i annan stal har uppnått myndig ålder. Har han vid den för
medborgarskapsförlusten kritiska tidpunkten haft sitt varaktiga hemvist i den
andra medborgarskapssiaien under korlare lid än de senaste fem åren behåller
han båda medborgarskapen. Slutligen föreslås en ovillkorlig och omedelbar rått
att återfå det svenska medborgarskapet, om han på nytt tar hemvisl i Sverige,
En fömtsättning är emellertid alt han efter föriuslen av sitt svenska
medborgarskap oavbrutet har varit medborgare i sitt andra hemland. En väsentlig
garanti ligger slutligen i alt riksdagen måsle godkänna överenskommelse om
lillämpningen av bestämmelserna. Vilka försiktighetsmått som än vidtas kan det
emellertid inte uteslutas, alt förhållandena i den stal med vilken
överenskommelse har ingåtts senare utvecklas på sådant säll, atl tillämpningen
av bestämmelserna blir till men för den som har eller har haft svenskt
medborgarskap. Den eventualiteten bör emellertid inte lägga hinder i vägen för
de föreslagna bestämmelserna. För denna situation är del däremot nödvändigt att
överenskommelsen med kort varsel kan sägas upp. De som redan dessförinnan löper
risk atl bli av med det svenska medborgarskapet bör i sådant läge i möjlig
utsträckning informeras om nödvändigheten att avbryta hemvisltiden i den andra
staten. Beträffande den som till följd av de nya bestämmelserna redan har
förlorat sitt svenska medborgarskap lorde del i direkta nödsituationer finnas
möjlighel alt tillämpa de svenska naturalisationsbestämmelserna.
Avslutningsvis skall nämnas följande. I 2 kap. 7§ andra
siycket regeringsformen anges alt ingen medborgare som är eller har varit
bosatt i riket får berövas sill medborgarskap i annat fall än då han är eller
samtidigt blir medborgare i annan stal. Bestämmelsen lämnar alltså i sin
nuvarande lydelse utrymme för den nyss beskrivna ordningen för avveckling av
det ena medborgarskapet. Rällighetsskyddsutredningen (Ju 1977:01) har
emellertid nyligen behandlat frågan om ändringar i den nämnda bestämmelsen i
syfte alt stärka grundlagsskyddet för medborgarskapet.
Under arbetet med
departementspromemorian har därför samråd ägt rum med
rättighelsskyddsulredningen. Enligt rällighetsskyddsutredningen borde i princip
grundlagsskyddet utvidgas så, atl ingen svensk medborgare som är eller har
varil bosalt här skall få fråntas sill medborgarskap annat än då han samtidigt
av fri vilja blir medborgare i annan stat. Att han sedan tidigare år medborgare
även i annan stal borde normalt inte få spela in. I sill betänkande (SOU 1978:
34) Förstärkt skydd för fri- och rättigheter har utredningen emellertid beaktat
önskemålet om införande i medborgarskapslagen av en beslämmelse som möjliggör
avveckling av dubbla medborgarskap. I utredningens förslag till ny lydelse av
2 kap. 7 § regeringsformen har intagits en bestämmelse av följande innehåll:
5 Riksdagen 1978179. I saml. Nr 72
Prop. 1978/79:72 54
Vidare får föreskrivas all, i
enlighet med överenskommelse med annan slal, den som sedan födelsen är
medborgare även i den andra staten och sedan minst fem år är varaktigt bosatt
där förlorar sitt svenska medborgarskap vid aderton års ålder eller senare.
7.5 Överförande av faderns svenska medborgarskap till barn
utom äktenskap
I del föregående har föreslagits all barn till svensk
kvinna skall bli svensk medborgare vid födelsen, oavsett om barnet föds i eller
utom äklenskap. De ändrade bestämmelserna föreslavas främsi av kravel på
jämställdhet mellan föräldrarna. Barnets rält all genast vid födelsen fåjåderns
svenska medborgarskap är enligt gällande lag begränsad lill fall då fadern är
gift med barnels moder eller är avliden och vid sin död var gift med barnets
moder. Från jämställdhelssynpunkt skulle kunna hävdas atl barn vars fader är
svensk alltid skall bli svensk medborgare och således även när barnet föds utom
äklenskap.
Inom arbetsgruppen har rätt enighet
om atl del skulle leda för långt alt ge varje barn med svensk fader svenskt
medborgarskap. Samhörigheten mellan en fader och hans barn utom äktenskap
varierar i sådan utsträckning, all själva faderskapet inte ensamt kan anses
motivera all barnet får faderns medborgarskap. Del framstår som välmotiverat
atl göra skillnad mellan fall dä fadern inte har nägon eller ringa förbindelse
med sitt barn och de fall dä han, ensam eller lillsammans med barnets moder,
har vårdnaden om barnel. Om föräldrarna i det senare fallet sammanlever
framträder f. ö. i särskild grad parallellitelen med äklenskapsfallet. Om
sålunda enighet har rått om all övergången av faderns medborgarskap till hans
barn utom äktenskap bör fömisälia närmare samhörighet mellan fadern och barnel,
har svårigheter förelegat när det gällt all närmare ange i vilka fall
samhö-righetskravel skall anses uppfyllt. Från dansk och norsk sida har man
beslutat sig för alt först i ell senare skede föra in bestämmelser om övergång
av faderns medborgarskap till hans barn utom äktenskap. Skälet till delta är
att man först vill avvakta ändringar i bestämmelserna om faderns vårdnadsrätt
lill barn utom äktenskap.
I Sverige infördes med verkan fr.
o. m. år 1977 ändrade regler i föräldrabalken angående vårdnaden om barn
(prop. 1975/76: 170, LU 33, rskr 397, SFS 1976:612). Enligt bestämmelsernas
nuvarande lydelse kan bl.a. föräldrar som inte är eller har varit gifta med
varandra få gemensam vårdnad om sina barn. oberoende av om de bor lillsammans
eller inte. En förutsättning är att föräldrarna är ense om atl vårdnaden skall
utövas gemensami och att domstol inte finner alt delta skulle uppenbart strida
mot bamets bästa (6 kap. 8S föräldrabalken). Om barn står under den ene
förälderns vårdnad, skall rätlen på ansökan av den andre föra över vårdnaden på
honom, om del bedöms skäligt med hänsyn till barnets bästa (samma lagrum).
Vidare skall rätten enligt 6 kap, 9S andra stycket föräldrabalken bl, a. vid
grovt missbruk eller grov försummelse vid utövande av vårdnaden föra över
vårdnadsplikten pä den andre av föräldrarna. Föreligger gemensam vårdnad men
visar del sig atl den inte fungerar, har vardera föräldern rätt atl gå till
domstol och begära att den gemensamma vårdnaden upplöses. Domstolen skall då
bestämma vem som skall vara vårdnadshavare (6 kap, 7S föräldrabalken), I
motiven lill de nya vårdnadsreglerna uttalas, att skälen för alt möjliggöra
gemensam vårdnad naturligtvis är
Prop.
1978/79:72 55
särskilt starka när del gäller föräldrar som bor
lillsammans. Sådana föräldrar kan många gånger direkl jämställas med dem som
är gifta, I båda fallen bildar föräldrarna och barnen en familj där det är
naturligt att vårdnadsansvaret delas (prop. 1975/76: 170). Siarka skäl ansågs
emellertid även tala för att införa möjlighel lill gemensam vårdnad ocksä i
fall då föräldrarna inte sammanbor.
Föräldrabalkens nuvarande
vårdnadsbeslämmelser gör det sålunda möjligl även för fader som inte är gift
med barnels moder atl, ensam eller tillsammans med henne, utöva den rättsliga
vårdnaden av barnet. Det förutsätts inte alt föräldrarna sammanlever. Genom
vårdnadsbeslutet markeras att en betydande samhörighet föreligger mellan
fadern och barnet. Det framstår då som naturligt alt knyta en beslämmelse om
rätt till faderns svenska medborgarskap till de fall då fadern ensam eller
gemensamt med barnels moder har vårdnaden om barnet. Det har vidare ansetts
rimligt atl i detta sammanhang godta endast vårdnadsbeslut som har meddelats av
svensk domstol (se vidare specialmoliveringen lill 2 a S), En beslämmelse av
denna innebörd föresläs därför införd i medborgarskapslagen.
Någon legal faderskapspresumtion
föreligger inte för andra fall än då modern är gift med barnets fader eller
sedan kort lid är änka efter honom. Faderskapet lill barn måsle i andra fall
konstateras genom domstolsförfarande eller faderskapserkännande.
Faderskapsfastställelsen sker alltså i allmänhet efter barnels födelse. Redan
av del skälet skulle det möta stora praktiska svårigheter all i dessa fall ge
barnel en retroaktiv rätl från födelsen till faderns medborgarskap. När det
dessulom förutsätts ett domstolsbeslut som ger fadern rätt till vårdnaden blir
en sådan ordning än mindre möjlig. Den skulle leda lill atl vårdnadsbeslut
långt efter barnets födelse medförde retroaktiva verkningar i
medborgarskapshänseende, vilka är svåra alt överblicka. I stället föreslås
därför att barnel blir svensk medborgare om dess svenske fader, innan barnet
har fyllt 18 år, anmäler sin önskan om delta hos länsstyrelsen i det län där
barnel är kyrkobokförl. Delar föräldrarna vårdnaden skall anmälan göras av dem
båda. Rätten till det svenska medborgarskapet skall gälla från tiden för
anmälningen. Har barnel fyllt 15 år förutsätts samtycke av barnet. Så snart de
nämnda förutsättningarna föreligger har emellertid barnet en ovillkorlig rält
alt bli svensk medborgare.
8 Specialmotivering
IS
I paragrafen anges i vilka fall
barn får svenskt medborgarskap vid födelsen. Bestämmelsen bygger på
härstamningsprincipen. Avgörande för medborgarskapsförvärvel är alltså
föräldramas medborgarskap. Däremot saknar det betydelse om bamel föds i Sverige
eller ulomlands.
Innebörden av första slyckel är för
närvarande den alt bam som föds i bestående äklenskap eller i äktenskap som har
upplösts genom mannens död blir svenskt om fadern är eller var svensk
medborgare. Barn som föds utom äklenskap blir svensk medborgare om modern är
svenska. Motsvarande gäller om modem visserligen är gift med barnels fader men
denne är stalslös eller inte överför sitt medborgarskap på barnel.
De nu föreslagna ändringarna
innebär alt barn till svensk kvinna alltid får svenskt medborgarskap vid
födelsen. Detta blir alltså fallet också när
Prop.
1978/79:72 56
föräldrarna är gifta. Bestämmelsen har därför omarbetats
så, att den generella regeln om förvärv av svenskl medborgarskap vid födelsen
genom modern får inleda paragrafens försia siycke (punkl I). De nuvaiande bestämmelserna om
förvärv av svenskt medborgarskap genom modern i vissa fall utgår. I anslutning
lill regeln om medborgarskapsförvärv genom modern har under punkterna 2 och 3
tagils in nu gällande bestämmelser om förvärv av svenskl medborgaiskap genom
fadern. Till skillnad från tidigare kan barn till gifta föräldrar i
fortsättningen få svenskl medborgarskap vid födelsen genom båda föräldrarna.
Del finns i detla sammanhang
anledning all peka på följande. En fömtsättning för alt barn i äklenskap skall
få moderns svenska medborgarskap har som nämnls hittills varit, att fadern är
stalslös eller atl barnet inte får hans utländska medborgarskap. Erfarenheten
visar att det ofta är svårt eller rent av omöjligt all säkert konstatera om
någon av dessa fömtsättningar är för handen. Del inträffar därför inte sällan
att ett barn blir antecknat i kyrkobokföringen som svenskl men atl det långt
senare -kanske först när barnet nått vuxen ålder - konstateras, all fadern hade
ett medborgarskap och atl förulsältningar förelåg för medborgarskapels övergång
på barnet vid dess födelse, I den siluaiionen skall faderns utländska
medborgarskap antecknas för barnel i kyrkobokföringen. Barnet står därmed ulan
del svenska medborgarskap som del trott sig ha sedan födelsen. Del är uppenbart
alt de hiuillsvarande bestämmelserna har föranlett en betydande rättsosäkerhet.
Denna försvinner emellertid nu, efiersom barnel alltid blir svenskl, när
modern är svensk medborgare.
Liksom hittills är I S tillämplig
oavsett om barnet föds i Sverige eller ulomlands.
Rätten för bam utom äktenskap all
få svenskl medborgarskap genom fadern regleras i 2 a S,
2aS
Som framgår av den allmänna
motiveringen har det bedömts som önskvärt från jämlikhelssynpunkt att låta
barn som föds utom äktenskapet få rätl lill faderns svenska medborgarskap, om
förhållandena utvisar att samhörighet föreligger mellan fadern och barnet, I
den situationen föreslås fadern få möjlighet att genom anmälan ge barnel svenskt
medborgarskap.
Enligt 13 § i dess nuvarande
lydelse får anmälan inte göras genom förmyndare eller vårdnadshavare. Den
nämnda paragrafen föreslås ändrad på sådani sätt all anmälan genom
vårdnadshavare enligt 2 a S blir möjlig.
Bestämmelserna, som har tagils in i
denna paragraf, lar sikte på fall då varken I S (medborgarskapsförvärv vid
födelsen) eller 2S (legitimation) år lillämplig.
En förutsättning för all fadern
skall kunna ge barnel sill svenska medborgarskap är alt han har fått vårdnaden
om barnet, antingen ensam eller lillsammans med barnets moder. Det ärden
rättsliga vårdnaden som åsyftas. Inom arbetsgruppen har vidare övervägts om en
begränsning borde ske till de fall då barnet vid anmälningstillfållet har
hemvisl i Sverige. Den lösningen har emellertid inte valls. Eftersom grunden
för medborgarskaps-förvärvet är atl fadern är svensk och att en nära
samhörighet föreligger mellan honom och bamel, har det ansetts oriktigt alt
låta hemvistet få inverka. Det kan f. ö. vara tillfälligheter som avgör om
anmälan görs före eller efter det atl barnel flyttar lill annat land.
Å andra sidan har det varit
omöjligt all vid lillämpning av paragrafen godta varje vårdnadsbeslul, oavsett
vilkel lands domstolar eller myndighe-
Prop. 1978/79:72 57
ter som har meddelat beslutet. Delta gäller så myckel mer
som det inte föreligger någon skyldighet för Sverige att erkänna värdnadsdom
som har meddelats i utomnordiskt land. En begränsning har i förslaget skell
till de fall då värdnadsbeslulel har meddelats av svensk domstol. Därigenom
erhålls eftersträvade garantier för all endasl vårdnadsbeslul som står i
överensstämmelse med bamets bästa beaktas i detta sammanhang.
Har fadern ensam vårdnaden om bamet
är han ensam berättigad att göra anmälan. Mot bakgrund av alt barn automatiskt
får moderns svenska medborgarskap vid födelsen har det från
likställighetssynpunkl ansetts oriktigt att i detla fall ge modern något
inflytande på förvärv av svenskt medborgarskap enligt förevarande paragraf.
Moderns anknytning till barnel torde för övrigi vara mycket ringa, om fadern
har fått vårdnaden överflyttad på sig ensam. Får barnel faderns svenska
medborgarskap efter anmälan, kommer det i mänga fall atl samtidigt förlora
moderns utländska medborgarskap (jfr för svenskl vidkommande 7 S I
medborgarskapslagen), Detla inträffar bl, a, om barnel lidigare var medborgare
i nordiskt land. Har båda föräldrarna del i vårdnaden, bör mol den bakgrunden
som villkor för förvärv av det svenska medborgarskapet - och därmed ofta
förlusl av del utländska - krävas att anmälan görs av båda vårdnadshavarna.
Medborgarskapsförvärv enligt denna
paragraf förutsätter att fadern från tidpunkten för barnets födelse oavbrutet
har varil svensk medborgare.
Anmälan görs i della liksom i
övriga fall till länsstyrelsen i det län där barnet är kyrkobokfört. Görs
anmälan sedan barnet har avflyttat från riket, skall anmälan i stället göras
hos SIV, Av II
§ i dess föreslagna
lydelse framgår, att länsstyrelse respektive SIV skall besluta huruvida svenskt
medborgarskap har förvärvals eller inte på grund av anmälningen. Förvärvet av
del svenska medborgarskapet gäller från dagen för anmälningen.
I paragrafen anges slutligen alt
samtycke fordras av barnel, om del har fyllt 15 år. Det har ansetts rimligt att
barnet i den åldern inte skall kunna bli svensk m,edborgare - och därigenom
eventuellt mista sill andra medborgarskap - mol sin vilja.
7 S
Paragrafen innehåller bestämmelser
om förlusl av svenskl medborgarskap vid frivilligt förvärv av utländskt
medborgarskap. Enligt punkl 4 i paragrafen förloras svenskt medborgarskap av
ogift barn under 18 år, som blir utländsk medborgare genom att föräldrarna
ingår äktenskap med varandra.
Bestämmelsen avser alltså barn som
vid födelsen får moderns svenska medborgarskap, eftersom modern då inte var
gift med barnets fader. Gifter sig föräldrarna senare med varandra och är
fadern utländsk medborgare, inträffar del ofta atl barnel får faderns
medborgarskap enligt lagstiftningen i dennes hemland (legitimation).
De nu föreslagna bestämmelserna i I
S innebär att barn till svensk kvinna alltid blir svensk medborgare. Detta
gäller även om fadern är utländsk medborgare och föräldrama är gifta med
varandra och barnel därigenom får ivå medborgarskap vid födelsen. Med hänsyn
därtill bör 7 S punkt 4 utgå.
7 a S
I paragrafen finns bestämmelser om
avveckling av dubbla medborgarskap som erhållits vid födelsen. Beträffande de
allmänna övervägandena
Prop. 1978/79:72 58
hänvisas till 7.4.
Bestämmelserna i paragrafens andra
och iredje siycken syfiar lill all den som vid födelsen har blivii medborgare
både i Sverige och i annan stat och som vid uppnådd vuxen ålder sedan lång lid
har etablerat sig i den andra staten skall förlora sitt svenska medborgarskap.
Tar han på nyll hemvisl i Sverige, återfår han del svenska medborgarskapet
efter anmälan.
Bestämmelsen är emellertid försedd
med åtskilliga begränsningar som syftar till atl skydda rätten lill det svenska
medborgarskapet. En försia förutsättning för att förluslreglerna skall träda i
lillämpning är att överenskommelse om en sådan ordning har ingåtts mellan
Sverige och annan stal (jörsta slyckel). Genom sådani avtal åtager sig de
fördragsslutande staterna att införa likalydande regler om förlust av statens
medborgarskap i de fall som åsyftas i andra och iredje styckena. Sådani avtal
kan normall förutsättas vara bilateralt. På det nordiska området bör det
emellertid vara möjligt att Iräffa ett multilateralt avtal, på samma sätl som
har skett i anslutning lill 10 S. Av första slyckel framgår vidare alt avtalet
skall föreläggas riksdagen för godkännande. Därigenom förstärks garantierna för
en ingående och allsidig prövning av lämpligheten att ingå medborgar-skapsavlal
med viss bestämd stal. Som framhållits i de allmänna övervägandena är det
vikligl all avtalet kan sägas upp utan onödig tidsutdräkt, om ändrade politiska
förhållanden i den andra staten gör detta önskvärt eller nödvändigi.
Av andra stycket framgår alt föriustregeln
endasl träffar den som//«/; födelsen har dubbla medborgarskap. Vidare krävs
för alt förlusl av del svenska medborgarskapet skall inträffa, atl personen i
fråga vid den för medborgarskapsförluslen avgörande åldern har sitt varakliga
hemvist i den andra staten sedan minsl fem år. Kortare hemvisttid i denna
saknar betydelse. Detsamma gäller längre hemvistlid som emellertid har upphört
innan den bestämda åldern har uppnåtts.
Den för medborgarskapsförluslen
avgörande åldern har i lagen inte preciserats på annat sätt än all den inte får
understiga 19 eller översliga 22 år. Skälet till detta är alt ett vissl spelrum
har ansetts behövligt vid förhandlingar med annan stat med hänsyn till all
olika myndighetsåldrar gäller i olika stater. Åldern avses i stället bli
preciserad i överenskommelsen.
I tredje stycket hänvisas lill 8 S
andra stycket. När någon enligt andra stycket av förevarande paragraf förlorar
svenskl medborgarskap medför della alltså förlusl av sådant medborgarskap även
för hans barn som fåll svenskt medborgarskap genom alt han har varit svensk
medborgare. Bestämmelserna i 8 § andra stycket avser inte bara fall när barnel
har fått förälderns svenska medborgarskap vid födelsen utan också fall då det
naturaliserats som biperson lill föräldern. Efiersom förlusl av svenskl
medborgarskap enligt 7 a S andra stycket endast kan träffa den som har haft
sill svenska medborgarskap från födelsen, saknar naluralisationsfallet i detta
sammanhang betydelse. Barn kan inte förlora svenskl medborgarskap om del
därigenom blir statslöst.
Hänvisningen till 8 S andra stycket
är inte förbehållslös. I avtalet med den andra staten kan således överenskommas
atl medborgarskapsförlusten inte skall omfatta barnen.
Mot bakgrund av att bestämmelserna
i denna paragraf skapar nya situationer då svenskt medborgarskap förloras har
del bedömts angelägel alt för dessa fall underlätta återvinning av del svenska
medborgarskapet. Bestämmelserna finns i.fjårde stycket och har en förebild i
10 S c medborgarskaps-
Prop.
1978/79:72 59
lagen. Återvinning sker genom alt personen i fråga, sedan
han på nyll har lagit hemvist i Sverige, anmäler till länsstyrelsen i del län
där han är kyrkobokförd atl han åter vill bli svensk medborgare. En
förutsättning är att han sedan tidpunkten för föriuslen av del svenska
medborgarskapet oavbrutet har varit medborgare i den andra av de båda
fördragsslulande staterna. I detla hänseende föreligger en skillnad gentemot K)
S c. Den sistnämnda paragrafen medger omedelbar återvinning av svenskt medborgarskap
för person som efter förlusten av det svenska medborgarskapet oavbrutet har
varil medborgare i nordiskt land och således även om personen i fråga
successivt har varit medborgare i olika nordiska ländei' innan han på nytt tar
hemvist i Sverige. Della är ett uitryck för att det nordiska området i viss
utsträckning bör ses som en enhet i medborgarskapshiin-seende. 10 S c blir
emellertid tillämplig också i fall som omfattas av 7 a S, förutsatt att
sökanden endast haft nordiska medborgarskap. Fjiirde stycket av 7 a §
förutsätter för återvinning däremot, atl sökanden under hela liden efter del
han förlorade del svenska medborgarskapet har varit medborgare endasl i den
andra fördragsslulande stal vars medborgarskap han hade från födelsen och i
vilken han vid uppnådd vuxen ålder hade etablerat sig. Har sökanden före
återkomsten lill Sverige blivit medborgare i ett tredje land, som ocksä är
fördragsslulande, och är något av medborgarskapen utomnordiskt, kan alltså
återvinning inte ske enligt 7 a S ulan endast enligt 4 S medborgarskapslagen,
Eniigt denna förutsätts för återvinning bl, a. tvä års hemvist i Sverige efter
återkomsten. Det bör emellertid nämnas alt en sådan person i allmänhet kan naluraliseras
på kortare lid än två år.
I 5 S anges under vilka
förutsättningar barn får svenskl medborgarskap i anmälningsfallen som
bipersoner lill föräldrarna. Genom uttrycklig hänvisning får dessa
bestämmelser molsvarande tillämpning vid anmälan enligt
7 a S fjärde siycket.
Återvinning av svenskt
medborgarskap enligt della lagrum medför inte sällan automatisk förlust av det
andra medborgarskapet (se an. 1 i 1963 ärs Europarådskonvenlion om begränsning
av fall av flerfaldigt medborgarskap m. m.). I vissa fall krävs emellertid
ansökan. Det har därför ansetts lämpligt atl kräva all sökanden för all
återvinna det svenska medborgarskapet skall styrka alt han därigenom föriorar
del utländska. Del sker genom hänvisningen lill 4 S sisla meningen.
8 §
Denna paragraf innehåller bestämmelser om förlusl av
svenskl medborgarskap för den som är född utom rikel, aldrig haft sill hemvisl
här och inte heller har uppehållit sig här under förhållanden som lyder på
samhörighet med Sverige. En sådan person förlorar sitt svenska medborgarskap
när han fyller 22 år. Den centrala utlänningsmyndigheien kan medge att medborgarskapet
behålls, om ansökan görs om detta dessförinnan.
Bestämmelserna, som gäller
generellt och inte för sin tillämpning förutsätter avtal med annan stal,
föreslås gälla också i framliden. Del har emellertid varil nödvändigi alt
samordna bestämmelserna med dem i 7 a §. Del har skett genom att 8 § har gjorts
tillämplig i sådana fall då förlust av svenskl medborgarskap inte inträffar
redan på grund av 7 a S. Föreligger förutsättningarna för medborgarskapsförlust
enligt 7 a S, är endast den lillämplig. Del är då inte möjligl alt genom
ansökan i förväg få rätl alt behålla det svenska medborgarskapet. Å andra sidan
kvarstår möjlighelen alt omedelbart efter förnyat hemvisllagande i Sverige
återfä del svenska medborgarskapet genom anmälan (7 a § fjärde slyckel).
Brister fömtsatt-
Prop.
1978/79:72 60
ningarna för tillämpning av 7 a S blir däremot 8 S
tillämplig.
Frågan huruvida 7 a S är tillämplig
eller ej kan undantagsvis aktualiseras när ansökan enligt 8 S görs om rält all
bibehålla del svenska medborgarskapet. Tvekan kan emellertid uppkomma endast
under förutsättning bl. a. atl sökanden från födelsen är medborgare även i
annan stal och har sitt varakliga hemvisl där saml Sverige har ingått avtal
enligt 7 a S med den staten. Prövningen av ansökningen om bibehållande av det
svenska medborgarskapet bör i sådana fall anslå lill dess det kan konstateras,
om det svenska medborgarskapet förlorats enligt 7 a S. 1 de fall då
myndighetsåldern i fördragsslutande stal är lägre än 21 år, bör tidpunkten för
förlust av medborgarskap enligt 7 a S bestämmas lill ett år över
myndighetsåldern. Därigenom kommer eventuell förlust av svenskt medborgarskap
enligt 7 a S att inträffa innan 8 S kan lillämpas.
9 S
Paragrafen har ändrats i anslutning
lill vissa ändringar i 1963 års Europarådskonvention om begränsning av fall av
flerfaldigt medborgarskap m.m. Sverige har nyligen ratificerat prolokoll med
nämnda ändringar. Enligt art. 2 i konventionen i dess nuvarande lydelse får
medlemsstat inte vägra den som har sill hemvist (ordinary residence) utanför
statens territorium befrielse från statens medborgarskap.
II S
Paragrafen har kompletterats med
hänsyn till alt anmälan kan ske också enligt 2 a S och 7 a S.
13 S
Enligt paragrafens andra stycke får
anmälan enligt lagen inte göras genom förmyndare eller vårdnadshavare. Undanlag
föreslås för del fall som avses i 2 a §. Del bör erinras om alt barnets
samtycke till anmälan enligt 2 a S krävs, när barnet fyllt 15 år.
Övergångsbestämmelserna
Ändringarna i medborgarskapslagen föreslås träda i krafl
den I juli 1979.
Det har bedömts angeläget all öppna
möjlighel för dessförinnan födda barn alt få svenskt medborgarskap, om de
skulle ha blivit svenska vid födelsen om de nya bestämmelserna hade gälll redan
då. Förvärvel sker genom anmälan. En grundläggande föruisättning är alltså alt
modern var svensk medborgare vid barnels födelse. För att barnet genom anmälan
skall bli svenskl krävs emellertid att modern även vid anmälningstillfället är
svenska. Vidare fordras all hon har vårdnaden om barnel.
Möjlighelen all göra anmälan har
ansetts böra slå öppen under en treårsperiod, dvs. under liden fram lill den 1
juli 1982.
Möjlighelen all på della säll få
svenskl medborgarskap gäller endasl i fråga om barn som är fött den I juli 1961
eller senare och som vid anmäl-ningslilltållet inte har fyllt 18 år. Samtycke
av barnet krävs när delta har fyllt 15 år (jfr 2 a S).
Rätten atl göra anmälan har
förbehållits modern. Är hon ensam vårdnadshavare kommer barnel i åtskilliga
fall alt genom förvärvet av det svenska medborgarskapet gå miste om sitt
utländska medborgarskap. Har däremot även fadern del i vårdnaden - vilket är
del normala eftersom det
Prop.
1978/79:72 61
är
fråga om barn i äktenskap - torde moderns anmälan enligt lagstiftningen i
faderns hemland normalt inte medföra atl barnel föriorar fadems nationalitet.
För att barnel skall förlora faderns medborgarskap lorde då vanligen krävas atl
fadern biträder anmälningen eller på annat sätt uttryckligen samtycker till
all barnet blir svenskt. Ofta torde föräldrarna önska alt barnet behåller även
faderns medborgarskap. Är detta fallet bör således fadern inte biträda
anmälningen.
Det har ansetts befogat att låta 7 a § bli
tillämplig också på barn som genom anmälan enligt återgångsbestämmelserna blir
svensk medborgare. Att 8 § kan bli tillämplig på sådana barn följer av den nämnda
paragrafens innehåll.
Prop.
1978/79:72 62
Bilaga 2
Sammanställning av remissyttranden över promemorian
(Ds A 1978:2) Förvärv av svenskt medborgarskap genom
modern
Efter remiss har yttranden över
promemorian avgells av justitiekanslern (JK), Svea hovrätt, kammarrätten i
Jönköping, värnpliktsverket, socialstyrelsen, riksförsäkringsverket (RFV),
riksskatteverket (RSV), arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), statens invandrarverk
(SIV), länsstyrelserna i Stockholms, Malmöhus och Västernorrlands län.
Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänsiemännens centralorganisation (TCO),
Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Sveriges advokatsamfund. Riksförbundet
för personal vid invandrarbyråer och Fredrika-Bremer-Förbundet,
Yttranden har överlämnats, av
länsstyrelsen i Stockholms län från polisstyrelsen i Stockholms polisdistrikt
och av länsstyrelsen i Malmöhus län från polisstyrelserna i Helsingborgs och
Malmö polisdistrikt.
Yttranden över promemorian har
dessutom avgetts av Grupp 8 i Stockholm och Utlandssvenskarnas förening.
1 Barns förvärv av moderns svenska medborgarskap vid
födelsen
Förslaget har mottagits väl av
remissinstanserna. Samtliga tillstyrker atl de föreslagna ändringarna genomförs
eller säger sig inte ha något atl erinra mol dem, I allmänhet ges i yttrandena
ullryck för uppfattningen alt liden nu är mogen för atl ge modern samma rätt
som fadern atl ge barnel sitt medborgarskap. Flertalet remissinstanser anser
vidare atl nackdelarna med uppkomsten av dubbla medborgarskap är begränsade och
bör tillmätas en underordnad betydelse i jämförelse med värdel av all barnel
får moderns svenska medborgarskap,
JK framhåller all nuvarande regel
alt barn som föds i äklenskap alllid följer faderns medborgarskap är
otidsenlig. Den föreslagna ordningen som ger barn en vidgad rätl till moderns
medborgarskap är enligt JK viktig inte endast från jämlikhetssynpunkt. En
väsentlig fördel är framför allt atl barnens rättssäkerhet bättre tillgodoses.
Av viki sägs vidare vara all lagstiftningen genom den nya bestämmelsen håller
sig neutral till olika former av samlevnad. Svea hovrätt har som utgångspunkt
den i vårt land gällande familjerältsliga principen all barns bästa skall
sättas före föräldrarnas. Vid bedömandet av om förslaget skall genomföras bör
därför det första spörsmålet vara om det är lill övervägande gagn eller
nackdel för den som främsi berörs därav, nämligen den som skall såsom barn
erhålla och såsom vuxen eventuellt bibehålla svenskt medborgarskap. Hänsyn skall
även tas till förslagels konsekvenser för det allmänna. Hovrätten pekar i det
sammanhanget pä att den enskilde till följd av att han inte kände till sitt
ickesvenska medborgarskap oförskyllt kan hamna i svårigheter i sill andra
hemland utan atl svenska myndigheter kan ge skydd. 1 sin analys av förslagels
för- och nackdelar för den enskilde kommer hovrätten till slutsatsen an
förslaget icke är lill övervägande gagn för den enskilde, eftersom flertalet
förmåner är knutna lill hemvist, medan skyldigheter för den enskilde för det
mesta beror av medborgarskap. Ej heller anses det visat att förslaget är till
övervägande nytta för del allmänna. Del sagda leder emellertid enligt
hovrätten inte till att förslaget bör avstyrkas. Nationstillhörighetens värde
för individen skall nämligen inte ses såsom enbart en fråga
Prop.
1978/79:72 63
om maleriella fördelar och nackdelar. Opinionen för
jämställdhet mellan könen har vuxit sig så stark inom och utom landet atl
moderns rält att ge sina barn sitt medborgarskap kommer atl anses såsom
väsentligare än de nackdelar för barnet eller del allmänna som kan påvisas
inträda, om förslaget genomföres. Hovrätten pekar vidare på all det inte är genom
förvärvet av svenskt medborgarskap som nackdelarna uppkommer ulan genom
bibehållandet av det utländska. Oberoende av den ordning som må gälla här i
landet kommer antalet av dubbla medborgarskap atl stiga på grund av andra
staters åtgöranden. Under angivna förhållanden anser hovrätten det vara mer
ändamålsenligt atl verka för att ett bra system skapas genom internationella
överenskommelser för avveckling av dubbla medborgarskap, vilkel ej kan ske
genom nationell lagstiftning, än atl genom sådan lagstiftning söka molverka
uppkomsten av svenska medborgarskap.
Kammarräiien 1 Jönköping finner
förslaget väl ägnat att läggas lill grund för lagstiftning och tillstyrker del.
SIV erinrar om att verkei tidigare har varit negativt inställt till en reform
som innebär att barn till svensk kvinna alllid får hennes medborgarskap med
hänsyn till uppkomsten av dubbla eller flerfaldiga medborgarskap. Verkei
understryker emellertid atl argumentet atl man och kvinna bör vara likställda
i medborgarskapshänseende i sig självt väger tungt. Härtill kommer all under
senare lid i olika länder genomförts sådana ändringar i
medborgarskapslagstiflningen atl modern har fått samma rätl som fadern alt ge
sina barn i äklenskap sill medborgarskap. Oavsett vad Sverige beslutar kommer
alltså i framliden ett stort antal dubbla medborgarskap all uppkomma. Mol den
bakgrunden finner invandrarverket i likhet med arbetsgruppen tiden nu vara
mogen för all ändra den svenska medborgarskapslagen så alt barn i äklenskap
alltid får svenskl medborgarskap vid födelsen om fadem eller modern är svensk
medborgare.
Enligt RFV lorde den föreslagna
ändringen inte medföra behov av omarbetning av gällande lagstiftning och
konventioner inom socialförsäkringsområdet.
RSV säger sig ha den erfarenheten som central
folkbokföringsmyndighet atl det är ett ofta uttalat önskemål från svenska
kvinnor, som är gifta med utländska män, all deras barn skall förvärva svenskt
medborgarskap. För folkbokföringsmyndigheternas arbele med registrering av
medborgarskap skulle vidare en sådan regel innebära en lättnad efiersom
utländskt medborgarskap inte antecknas för den som även är svensk medborgare.
Folkbokföringsmyndigheterna skulle inte längre behöva uireda om barn lill
svensk mor, som är gift med utländsk man, förvärvar faderns medborgarskap
eller ej, vilkel med hänsyn lill innehållet i utländska lagar i många fall kan
vara svårt alt bedöma. Verket delar uppfattningen all ölägenheterna av dubbelt
medborgarskap är av liten betydelse. Även enligi RSV:s mening bör i jämförelse
härmed de anförda skälen för all svenskt medborgarskap alllid skall tillkomma
barn lill svensk mor anses ha avsevärt större tyngd. Reformen skulle på ett
viktigt samhällsområde undanröja en brist i jämställdhet mellan könen vilken
ler sig hell omotiverad bortsett från den ökade uppkomsten av dubbla
medborgarskap.
LO och TCO erinrar om att förslaget
ligger i linje med önskemål som organisationerna tidigare framfört.
Riksförbundet för personal vid
invandrarbyråer konstalerar all de föreslagna ändringarna har förestavats av
en strävan att jämställa könen. Förbundet fortsätter.
Prop.
1978/79:72 64
RIB anser atl man även måsle ta
hänsyn till jämlikhet mellan svenskar och invandrare, såsom den getts ullryck i
svensk invandrarpolitik. Den utländska förälderns rätl måste också beaktas. En
utländsk förälders rätl till påverkan på barnet måste vara lika självklar som
en svensk moders eller faders. Under alla förhållanden måste man slå vakt om
den utländska förälderns rätl all delge barnet sin kultur, t. ex. sitt språk. I
de fall vårdnaden delas av båda föräldrarna, skall barnel ha rätt till
hemspråksundervisning i det utländska språket. En lagändring som innebär atl
fler barn från födelsen får svenskt medborgarskap, får inte betyda atl denna
rätt försummas. Skolan måsle ges effektiva möjligheler att nå även dessa barn
i sin uppsökande verksamhei inom hemspräksundervisningen. De syns inte längre i
registren över utländska barn. Atl ett barn med utländsk fader har svenskl medborgarskap
är givetvis en fördel i många hänseenden, åtminstone så länge del vistas i
Sverige, Det är dock inte självklart, all svenskl medborgarskap i sig upplevs
som något positivt, varken av barnet eller den utländske föräldern. Under inga
förhållanden får invandrarbarns rätt vara beroende av medborgarskapet. Även de
barn, som enligt svensk lagstiftning inte kan bli svenska medborgare, måsle
ges samma rättigheter som svenska barn på alla områden. Reformarbetet måsle
fortsälla, lagstiftningsvägen och genom upprättande av överenskommelser med
andra stater.
Utlandssvenskarnas förening
framhåller atl ändringen inte endast har betydelse för i Sverige bosatta barn.
Även när det gäller i ullandel bosatta barn lill svensk mor och utländsk far,
som är gifta med varandra, föreligger i många fall ett påtagligt behov av en
reform i den riktning som angivits i promemorian. Föreningen säger sig kunna
vitsorda att del i många sådana blandade äklenskap är en livlig önskan, inte
bara hos den svenska modern utan också hos den utländske fadern, atl barnen
även får svenskt medborgarskap. Det skulle kännas som en trygghet atl vela
inte bara all barnen, om familjen bosätter sig i Sverige, redan från början får
ställningen av hemmasvenska barn, ulan även alt de i utlandet får åtnjuta del
skydd som lillkommer svenska medborgare.
2 Avveckling av dubbelt medborgarskap
De föreslagna bestämmelserna om
automatisk förlust i vissa fall av det svenska medborgarskapet för den som från
födelsen fåll båda föräldrarnas medborgarskap godias av samtliga
remissinstanser. I några yttranden ger man emellertid uitryck för svårigheter
som kan uppkomma vid den praktiska lillämpningen av bestämmelserna.
JK framhåller atl någon erinran mol
förslaget inte kan riktas från grundlagssynpunkt. Svea hovrätt grundar sitt
tillstyrkande på atl garantierna för återfående av medborgarskap som förlorats
utan aktiva åtgärder härför av den enskilde framstår som betryggande.
Enligt RSV torde reglerna bli svåra
atl tillämpa för de lokala folkbokföringsmyndigheterna och detsamma lorde
gälla de svenska utlandsmyndigheterna när pass skall utfärdas. Dubbelt
medborgarskap antecknas inte i folkbokföringen för den som är svensk
medborgare. I barns personakt antecknas inte heller föräldrarnas medborgarskap.
Det kan därför i många fall bli svårt atl utreda om en person vid återflyttning
till Sverige har svenskt medborgarskap eller ej. Det sagda exemplifieras på
följande sätt. Ett barn till svensk mor och utländsk far kommer all antecknas
endast som svensk medborgare i kyrkobok även om barnet från födelsen också
förvärvar faderns medborgarskap. Om barnel flyttar till land med vilket avtal
Prop.
1978/79:72 65
ingåtts enligt 7 a S och på grund av detta stadgande
förlorar sitt svenska medborgarskap, måste vid äternyllning observeras alt
detta blivit fallet tröts den tidigare anteckningen om svenskl medborgarskap i
kyrkobok. Särskili besvärlig torde bedömningen i folkbokföringen bli vid
eventuell lillämpning genlemoi de övriga nordiska länderna, efiersom rådande
passfrihet innebär att någon vägledning inte kan påräknas genom atl passmyndighet
redan prövat förhållandel.
RSV anser det vidare många gånger
vara svärl all bedöma om en vistelse i annat land är att anse som varaktigt
hemvist och när sådant hemvisl uppkom. RSV vill ifrågasätta termen
"varakiigt hemvisl". I medborgarskapslagen i övrigt används endasl
termen "hemvist" i motsvarande sammanhang. Sammanfattningsvis
bedömer verkei att en viss rättsosäkerhet kan uppkomma vid tillämpningen av
bestämmelserna om avveckling av dubbelt medborgarskap.
Även SIV uttalar vissa
betänkligheter. Verket framhåller alt det inte går att bortse från atl på sikl
allt fler personer kommer atl ha inte bara dubbelt ulan flerfaldigt
medborgarskap. Sådana flerfaldiga medborgarskap uppkommer t.ex. när en person
med dubbelt medborgarskap får barn lillsammans med en person som har ett eller
flera medborgarskap. Delta kan givetvis inte vara en önskvärd utveckling.
Verkei anser det därför vara angeläget att det ena medborgarskapet kan
avvecklas, i allt fall när innehavaren har blivit myndig. Verket har i och för
sig inte något all erinra mot del sätt för avveckling av svenskt medborgarskap
som föreslås i promemorian. Man vill dock påpeka att det kan bli svårigheter i
vissa fall atl konstatera om förlust av svenskl medborgarskap inträtt eller ej.
För förlust av svenskt medborgarskap förutsätts nämligen enligt förslaget bl.a.
att personen i fråga sedan minst fem år har sitt varakliga hemvisl i den andra
staten. Det kan enligt verkei inte sällan vara svårt alt avgöra om ett sådani
hemvisl föreligger. Frågan om förlusl av svenskl medborgarskap uppkommit torde
då i tveksamma fall få prövas i s. k. förklaringsärende enligt 11 S andra stycket
medborgarskapslagen.
I detla sammanhang lar/äH.virv/'É'/.ve/?/«;-
Väsiernorrlands län upp frågan om regislrering av de dubbla medborgarskapen.
Länssiyrelsen anför att del är av belydelse för såväl myndigheter, föräldrar
som barn all i skilda situationer snabbt och enkelt kunna få uppgift om ett
barns medborgarskapsförhållanden. Bevakningen och registreringen är särskilt
viktig vid automatiskt upphörande av ett medborgarskap. Klara och entydiga
anvisningar måsle härvidlag utarbetas.
Utlandssvenskarnas förening
understryker atl automatisk förlust av svenskt medborgarskap bör få förekomma
endasl i fråga om dubbelt medborgarskap som i sin helhet grundar sig på
härstamningsprincipen. Om del utländska medborgarskapet grundar sig på
territorialprincipen bör någon automatisk förlusl av del svenska
medborgarskapet inte förekomma ulöver vad som f. n. gäller enligt 8 S
medborgarskapslagen.
3 Överförande av faderns svenska medborgarskap till barn
utom äktenskap
Även på denna punkt tillstyrks
förslaget av en enig remissopinion. 7/f ifrågasätter emellertid om det är
nödvändigt all uppställa kravet att fadern genom beslul av svensk domstol skall
ha getts del i vårdnaden. Även om samhörigheten inte dokumenterats i ett
rättsligt vårdnadsbeslul kan nämligen samhörigheten vara myckel stark. Vem av
föräldrarna som skall ha
Prop.
1978/79:72 66
den rättsliga vårdnaden kan vidare i många fall avgöras på
grunder som inte berättigar till några slutsatser om samhörigheten med barnel.
Också frän jämställdhelssynpunkt kan enligt JK invändningar riktas mol del
uppställda villkoret för barnets förvärv av faderns medborgarskap. RSV anser
däremot den föreslagna bestämmelsen vara väl avvägd. Har fadern genom beslut av
svensk domstol fått del i vårdnaden får det enligt verket förutsättas alt nära
anknytning föreligger mellan fadern och barnet.
Enligt SIV skulle
jämslälldhetsskälel kunna åberopas för att ett sådani barn alllid skulle få
svenskt medborgarskap. För detla skulle även kunna lala all barn i och barn
ulom äklenskap i alli väsentligt likställs i den svenska lagstiftningen. Den
skillnaden sägs dock alltjämt föreligga atl barn som föds inom äktenskap
automatiskt stär under båda föräldrarnas vårdnad från födelsen, medan modern
blir ensam vårdnadshavare för ett barn utom äktenskap. För att föräldrarna till
ett barn ulom äklenskap skall få gemensam vårdnad om barnet fordras särskilt
domstolsbeslut. Del kan heller inte bortses från all i många fall då en sådan
gemensam vårdnad inte föreligger barnets anknytning lill fadern kan vara mycket
svag. I likhet med arbetsgruppen anser verket det därför lämpligast atl ett
sådani barn fär svenskt medborgarskap inte automatiskt vid födelsen ulan först
genom särskild anmälan. En sådan anmälan bör kunna ske under de förutsättningar
som anges i promemorian.
Grupp 8 Siockholm menar att rätlen
för fader lill barn ulom äktenskap att ge barnet sill svenska medborgarskap
kommer i konflikt med principen alt modern bör avgöra barnels medborgarskap.
Den senare principen bör ges företräde, oavsett om modern är svensk eller
utländsk.
4 Ö verg å ngsbest ä mmelserna
Socialstyrelsen och SIV
understryker vikten av alt tillräcklig information ges om möjlighelen för
svensk moder alt under en övergångstid genom anmälan ge barn som fölls före
ikraftträdandet av ändringen sitt medborgarskap. Risk föreligger annars för
att tiden löper ul och möjlighelen försitts. SIV framhåller vidare att
övergångsreglerna kan antas leda till en avsevärd arbetsbelastning för
medborgarskapsbyrån under den tid anmälningsmöjligheten stär öppen.
Alternativt kan enligt verkei övervägas om dessa anmälningsärenden inte bör
handläggas av länsstyrelserna. Anmälan beiräffande barn som ej har hemvisl i
Sverige skulle i så fall lämpligast kunna ske hos länsstyrelsen i Stockholms
län.
5 Ö vriga fr å gor
I några yllranden görs påpekanden
av teknisk art rörande utformningen av vissa bestämmelser. Det kan nämnas atl
kammarrätten och SIV föreslår sådan ändring i förslaget att talan mol SIV:s
beslut med anledning av anmälan enligt 2 a S och övergångsbestämmelserna förs
hos kammarrätt i stället för hos regeringen.
Vidare anför Svea hovrätt följande
beträffande frågan om den enskildes möjligheler atl bedöma sin
medborgarskapsrältsliga ställning.
Emellertid bur påpekas alt de
regler som är bestämmande för medborgarskap icke återfinnes enbart i svensk
lagstiftning. Det är uppenbart atl
67
det ofta är för den enskilde mycket svärl all komma till
klarhet om sina medborgarskapsförhällanden och att dubbla medborgarskap kan
föreligga utan att det år känl för dem som berörs därav. Medborgarskapet är
betydelsefullt på många olika judiciella och administrativa områden. Det synes
därför vara i hög grad otillfredsställande atl medborgarskap ej framgår
fullständigt i folkbokföringen. Del förhåller sig uppenbarligen så, atl del
ofta är omöjlig! alt ta ställning i dessa frågor pä det lokala planet. Del är
därför önskvärt att man inom förslagsvis invandrarverket tillskapar ett organ
som kan ge auktoritativa besked i dessa hänseenden och som skulle ha till
uppgift bl. a. atl gå allmänheten tillhanda med utredningar av hithörande
slag. Kostnaden härför skulle måhända ej bli större än den som uppslår p. g. a
lidsåtgången när myndigheter som är oerfarna och okunniga i dessa frågor
stundom måste taga ställning i dem. Målet bör vara att en persons
medborgarskapsförhällanden skall framgå fullständigt av folkbokföringen. Detta
torde även vara nödvändigi för bedömandet av sådana fall som avses i § 7 a
andra siycket i förslaget.
RSV erinrar om att gällande
bestämmelse om förlust av svenskl medborgarskap vid frivilligt förvärv av
annat medborgarskap (7 § I medborgarskapslagen) har tolkats så, alt svenskl
barn som blir medborgare i annat land efter ansökan eller uttryckligt samtycke
av föräldrarna därigenom förlorar sitt svenska medborgarskap även om ingen av
föräldrarna samtidigt blir medborgare i detla land.
Rätlighetsskyddsutredningens i promemorian åberopade förslag all ingen
medborgare som är eller varil bosalt i rikel får berövas sitt medborgarskap i
annat fall än då han samtidigt, efter sill uttryckliga samtycke eller genom att
inträda i allmän tjänst, blir medborgare i annan stal tycks enligt RSV ge barn
ett starkare skydd än vad 7 S I punkten medborgarskapslagen för närvarande gör.
Uttrycket "sitt uttryckliga samtycke" synes utesluta förlusl av
svenskl medborgarskap för barn under 18 år där ansökningen gjorts av
föräldrarna utan atl bamet självt uttryckligen samtyckt till förvärvet. Om
rällighetsskyddsutredningen åsyftat ett sådant starkare skydd bör enligt RSV i
7 § I punkten medborgarskapslagen föreskrivas alt svenskt medborgarskap
förloras av den som förvärvar utländskt medborgarskap efter sin ansökan eller
sitt uttryckliga samtycke.
Norstedts Tryckeri, Stockholm 1978
Doktrin (1)
- Lennart Pålsson, Utvecklingslinjer och aktuella problem i svensk internationell privaträtt, SvJT 1984 s. 841, på s. 853 · Fritt tillgänglig
Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur Svensk Juristtidnings öppna arkiv. Artiklarna läses hos SvJT.
Hänvisas hit från
24 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (16)
16 kopplingar i 10 dokument.
- SOU 2025:1 Skärpta krav för svenskt medborgarskap s. 126 om s. 57 · s. 508 i texten
- SOU 2021:54 Ändrade regler i medborgarskapslagen s. 240 · s. 241 · s. 384 i texten · dokumentnivå
- SOU 1999:34 Svenskt medborgarskap - del 1 s. 47 om s. 54 · s. 47 om s. 56 · s. 170 i texten
- Prop. 1985/86:161 om Sveriges tillträde till Haagkonventionen den 25 oktober 1980 om internationell rättshjälp om s. 11 i texten
- Rskr. 1978/79:201 i texten
Doktrin (8)
8 kopplingar i 3 dokument.
- Bernitz, Medborgarskapet i Sverige och Europa, 2004 s. 145 · s. 158 · s. 160 · s. 161 · och 1 till i texten
- Strömberg, Normgivningsmakten enligt 1974 års regeringsform, 1999 s. 190 om s. 11 · s. 214 i texten
- SvJT 1984 s. 841 Lennart Pålsson, Utvecklingslinjer och aktuella problem i svensk internationell privaträtt s. 853 i texten