Sök i Ratio Lex

om ny instansordning i kommunalbesvärsmål

175 sidor, varav 100 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 100 av 175 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1979/80:105, om ny instansordning i kommunalbesvärsmål

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:105

Regeringens proposition

1979/80:105

om ny instansordning i kommunalbesvärsmål;

beslulad den 21 februari 1980,

Regeringen föreslår riksdagen att
anlaga de förslag som har upptagits i bifogade uidrag av regeringsprolokoll
ovannämnda dag.

På regeringens vägnar

THORBJÖRN FÄLLDIN

KARL BOO

Propositionens huvudsakliga innehåll

1 propositionen föreslås en ny
instansordning för kommunalbesvärsmålen, Syflel med den nya instansordningen är
främst att så långl möjligt förkorta handläggningstiderna i
kommunalbesvärsmålen. Kommunfullmäktiges, landstings samt de kommunala och
landstingskommunala nämndernas beslut skall enligt vad som föreslås i proposilionen
överklagas hos kammarrätterna. Detsamma gäller om de kyrkokommunala besluten.
Kammarrätterna ersätter alltså länsstyrelserna som första besvärsinslans i
kommunalbesvärsmålen, I de landstingskommunala målen, som f, n, överklagas
direkt till regeringsrätten, förs kammarrätterna in som första besvärsinstans.
När kammarrätten behandlar kommunalbesvärsmål, skall två särskilda ledamöter
som är sakkunniga i kommunala frågor delta i handläggningen.

Rätten att fullfölja kommunalbesvär
till regeringsrätten blir enligt förslaget begränsad. Besvär över kammarrättens
beslut prövas endasl om regeringsrätten har meddelat prövningstillstånd.

Reformeringen av instansordningen
föranleder ändringar i framför allt kommunallagen, lagen om församlingsstyrelse
och lagen om allmänna förvaltningsdomstolar. Dessutom föreslås vissa mindre
ändringar i förvalt-ningsprocesslagens regler om prövningstillstånd.

Avsikten är att reformen skall genomföras den 1 januari
1981.

1 Riksdagen 1979180. 1 saml. Nr 105

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:105 2

Författningsförslag

1 Förslag till

Lag om ändring i kommunallagen (1977:179)

Härigenom föreskrivs all 7 kap. 1,2,4 och SSS kommunallagen (1977;
179) skall ha nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
Ivdelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

1 kap. IS

Över beslut av kommunfullmäktige
får, om ej annat är sårskilt föreskrivet, medlem av kommunen anföra besvär
hos länsstyrelsen. Sådan talan får grundas endasl på all beslutet

1.
ej har
tillkommit i laga ordning,

2.
slår i strid
mol lag eller annan författning,

3.
på annat sätt
överskrider kommunfullmäktiges befogenhet,

4.
kränker
klagandens enskilda rätt eller

5.
annars vilar på
orättvis grund.

Besvärshandling skall ha kommii in
lill länsstyrelsen inom tre veckor från den dag då jusiering av det över
beslutet förda protokollet har tillkännagetts på kommunens anslagstavla. Till
besvärshandlingen skall fogas det överklagade beslutet och bevis om dagen för
anslaget. Besvär som ej har anförts i rätt tid upptages ej tdl prövning.

Över beslut av landsting får, om ej
annat är särskilt föreskrivet, medlem

Om ej annat är särskilt
föreskrivet, får kommunfullmäktiges beslut överklagas av den som är medlem av
kommunen och landstingets beslut överklagas av den som är medlem av
landstingskommunen. Sådana beslut överklagas genom besvär hos kammarrätten.
Besvären får grundas endast på omständigheter som innebär att beslutet

1,
ej har tillkommit
i laga ordning,

2,
står i strid
mol lag eller annan författning,

3,
på annal sätt
överskrider kommunfullmäktiges eller landstingets befogenhet,

4,
kränker
klagandens enskilda rätt eller

5,
annars vilar på
orättvis grund.

Besvärshandlingen skall ha kommit
in till kammarrätten inom tre veckor från den dag då justering av det över
beslutet förda protokollet har tillkännagetts på kommunens eller
landstingskommunens anslagstavla. Om besvärshandlingen före besvärstidens
utgång har kommit in till kommunen eller landstingskommunen, skall besvären
ändå tas upp till prövning.

I besvärshandlingen skall anges det
beslut som överklagas och de

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

av landstingskommunen anföra besvär hos regeringsrätten.
Besvärshandling tillstålles regeringsrätten. I övrigt tillämpas bestämmelserna
första och andra styckena på motsvarande sätt på besvär över sådant beslut.

Föreslagen lydelse

omständigheter på vilka besvären grundas. Klaganden får ej
anföra någon ny omständighet lill grund för besvären efter besvärstidens
utgång.

opaginerad Kontrollera mot PDF

1 fråga om besvär över beslul av styrelsen, annan nämnd
eller parlssammansali organ skall bestämmelserna i 1 S om besvär över
kommunfullmäktiges eller landstingels beslul lillämpas, om ej annal sägs i 3
S eller är särskilt föreskrivet. Besvär får ej anföras över beslut av rent
förberedande eller rent verkslällande art.

2S'

Bestämmelserna i första stycket gäller även beslut som
har fattats med stöd av uppdrag enligt 3 kap. 12 §. I fråga om beslut som ej
har protokollförts särskilt räknas besvärstiden från den dag då justering av
protokoll, som har förls vid det sammanträde med styrelsen eller nämnden
varvid beslutet har anmälls, har tillkännagetts på anslagstavlan.

1 fråga om besvär över beslul av
kommunstyrelsen, annan kommunal nämnd eller partssammansatt organ skall
bestämmelserna i 1 S om besvär över beslut av kommunfullmäktige lillämpas pÅ
motsvarande sätt, om ej annat sägs i 3 S eller är särskilt föreskrivet, I fråga
om besvär över beslut av förvaltningsuiskoilel, annan landstingskommunal nämnd
eller parlssammansali organ skall beslåmmelserna i I § om besvär över beslut
av landsling tillämpas på motsvarande sätt, om ej annat sägs i 3 § eller är
.särskilt föreskrivet. Besvär fär ej anföras över beslul av rent förberedande
eller verkslällande art.

Bestämmelserna i första stycket
gäller även beslut som har fatlats med stöd av uppdrag enligt 3 kap, 12 S. I
fråga om beslul som ej har protokollförts särskilt räknas besvärstiden från
den dag då justering av prolokoll, som har förts vid del sammanträde med
slyrelsen eller nämnden varvid beslutet har anmälts, har tillkännagivits på
anslagstavlan.

Bestämmelserna i försia stycket
gäller också i fråga om besvär över sådant beslul av revisorerna som avses i 5
kap. 4 §.

' Senaste lydelse 1979:409.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Om besvär har anförts hos länsstyrelsen,
kan denna förbjuda att del överklagade beslulel verkställes.

4S

Föreslagen lydelse

Vid lillämpning av
förvulinings-processlagen (1971:291) anses kommunen eller landsiingskommunen
som part.

Eu föreläggande enligt 5 §
förvalt-ningsprocesslagen får ej gälla sådan brist i bevärshandlingen som
består i att denna ej anger den eller de omständigheter på vilka besvären
grundas. Bestämmelsen i 29 § för-valtningsprocesslagen om rätt att utan yrkande
besluta tdl det bättre för enskild tillämpas ej.

opaginerad Kontrollera mot PDF

5S

Över länsstyrelsens beslut får, om
ej annat är särskilt föreskrivet, besvär anföras hos regeringsrätten. Besvär
över beslul av länsstyrelsen vilket har gått klaganden emot får anföras endasl
av denne. Besvär över beslut, varigenom länsstyrelsen har bifallil besvär eller
förbjudit alt det överklagade beslutet verkställes, får anföras av kommunen
och medlem av kommunen. Besvärshandlingen skall ha kommit in till
regeringsrätten inom tre veckor frän den dag då den som vill anföra besvär fick
del av beslutet. Om länsstyrelsens beslut har gått klaganden emot skall han
urider-.ättas om vad han har atl iakiiaga vid besvär över beslutet.

Besvär över ett beslut av kammarrätten
vilket har gåll klaganden emot får anföras endast av denne. Besvär över ett
beslul, varigenom kammarrätten har bifallil besvär eller förbjudit alt det
överklagade beslutet verkställs, får anföras av kommunen och medlem av denna
eller, när fråga är om ett landstingskommunalt heslut, av landstingskommunen
och medlem av denna.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1981.

Äldre bestämmelser tillämpas på
besvär över beslut, i fråga om vilkel jusiering av protokollet senasl den 31
december 1980 har tillkännagetts på kommunens eller landstingskommunens
anslagstavla.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:105 5

2 Förslag till

Lag om
ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar

Härigenom föreskrivs i fråga om
lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar'

dels aU 8,
11 och 12 §§ skall ha nedan angivna lydelse, dels all i lagen skall införas två
nya paragrafer, 13 a och 13 b SS, av nedan angivna lydelse.

s. 2 Kontrollera mot PDF

Nuvarande
Ivdelse

8 S

Kammarrätt prövar

1.
besvär över
beslut i förvaltningsärende som enligt lag eller annan författning anföres hos
domstolen,

2.
mål som
underställes domstolen enligt folkbckföringsförord-ningen (1967:198).

Föreslagen
lydelse

Kammarrätt prövar

1.
besvär som
enligt lag eller annan författning anförs hos domstolen,

2.
mål som
underställs domstolen enligt folkbokföringsförordningen (1967:198).

s. 3 Kontrollera mot PDF

Regeringen förordnar om kammarrätternas domkretsar.

s. 4 Kontrollera mot PDF

11 §

Kammarrätt är delad i avdelningar.
Regeringen får bestämma atl avdelning skall vara förlagd till annan orl än den
där domstolen har sitt säte.

Avdelning består av presidenten
eller en lagman såsom ordförande samt av minst två kammarrättsråd, av vilka en
är vice ordförande.

kammarrätt
vid behandling av mål om fastighetstaxering finns bestämmelser i
taxeringslagen (1956:623).

Om särskild sammansättning av Om särskild sammansättning av

kammarrätt vid behandling av mål om fastighetstaxering
finns bestämmelser i taxeringslagen (1956:623). Bestämmelser om särskild
sammansättning vid behandling av kommunalbesvärsmål finns i 13 a §.

Lagen omtryckt 1979:165.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:105 6

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

12 S

Kammarrätt är domför med tre
lagfarna ledamöier. Fler än fyra lagfarna ledamöter får ej sitta i rätlen.

När del är särskilt föreskrivet all
nämndemän skall ingå i rälien, är kammarrätt domför med tre lagfarna ledamöier
och två nämndemän. Fler än fyra lagfarna ledamöier och tre nämndemän får i
sådant fall ej sitta i rätten. Kammarrätt är dock domför ulan nämndemän

1.
vid prövning av
besvär över beslut som ej innebär atl målel avgöres,

2.
vid förordnande
rörande saken i avvaktan på målels avgörande saml vid annan åtgärd som avser
endasl måls beredande,

3.
vid beslul
varigenom domsiolen skiljer sig från målel ulan all della prövats i sak.

Handlägges mål som avses i andra
slyckel gemensamt med annat mål, får nämndemän dellaga vid handläggningen även
av det senare målel.

Om domförhel vid behandling av Om domförhet vid behandling av

mål om fastighetstaxering finns mål om fastighetstaxering
finns

bestämmelser i taxeringslagen bestämmelser i taxeringslagen

(1956:623). (1956:623), Bestämmelser om dom-

förhet vid behandling av kommunalbesvärsmål finns i 13 a
§.

Regeringen bestämmer i vilken
omfattning åtgärd som avser endast måls beredande får vidtagas av lagfaren
ledamot i kammarrälten eller annan tjänsteman vid denna,

13 a S

Kammarrätten skall vid behandling
av kommunalbesvärsmål bestå av tre lagfarna ledamöter och två sådana särskilda
ledamöter som anges i 13 b §.

Kammarrätten är dock domför utan de
särskilda ledamöterna i sådana fall som anges i 12 § andra stycket 1-3 samt vid
prövning av besvär som uppenbarligen inte kan bifallas.

13 b §

Regeringen bestämmer antalet
sär-skdda ledamöter för varje kammarrätt. De särskilda ledamöterna skall

s. 6 Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen lydelse

ha god kännedom om kommunal verksamhet. De förordnas av
regeringen för tre år.

Om en särskild ledamot avgår under tjanslgöringsliden,
utses en ny ledamot för den tid som återstår. Ändras antalet särskilda
ledamöter, får en nytdhrädande ledamot utses för kortare tid än tre år.

Kammarrätten fördelar tjänstgöringen
mellan de särskilda ledamöterna efter samråd med dem.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Denna lag iräder i krafl den 1 januari 1981,

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:105 8

3 Förslag till

Lag om ändring i förvaltningsprocesslagen (1971:291)

Härigenom föreskrivs i fråga om förvaltningsprocesslagen
(1971:291) dels atl i 2, 15 och 26 S§ ordet "Konungen"
skall bytas ut mol "regeringen",

dels atl 35-37 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

35 S'

Besvär över kammarrättens beslut Besvär över
kammarrättens beslul

i fråga som fullföljs till eller under- i ett mål .som har
anliängiggjorts hos

ställts kammarrätten prövas av rege- kammarrätten genom överklagande

ringsrätten endast om regeringsräl- eller underställning prövas av rege-

ten meddelat prövningstillstånd. ringsrätlen
endasl om regeringsräl-

len har meddelat prövningstillstånd. Meddelas ej
prövningstillstånd, står kammarrättens beslul fasi. Erinran därom skall inlagas
i regeringsrättens beslul.

Vad som sägs i första slyckel
gäller ej talan i mål om utlämnande av allmän handling och talan, som i mål om
disciplinansvar föres av riksdagens ombudsmän eller jusliliekanslern.

36 §

Prövningstillstånd meddelas. Prövningstillstånd
meddelas,

1,
om del är av
vikt för ledning av 1, om det är av vikl för ledning av
rättstillämpningen atl/råga« prövas rättstillämpningen atl talan prövas av
regeringsrätten eller av regeringsrätten eller

2,
om det
föreligger synnerliga skäl lill sådan prövning, såsom all grund för resning
föreligger eller all målets utgång i kammarrätten uppenbarligen beror på grovt
förbiseende eller grovt misslag.

Om prövningstillstånd meddelas i
ett av två eller flera likarlade mål, som samtidigt föreligger till bedömande,
får prövningstillstånd meddelas även i övriga mål.

Meddelar regeringsrätten prov- Prövningstillstånd får begränsas

ningstillstånd för viss fråga, får dom- att gälla viss
delav det beslutsom den stolen pröva även annan fråga som fullföljda talan
avser, besvären avser.

'Senaste lydelse 1977:1034. Beträffande tredje stycket har
som nuvarande lydelse återgetts lydelsen enligt SFS 1980:14, som iräder i krafi
den 1 juli 1980.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:105 9

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

37 S I mål, vari prövningstillstånd
kräves, får omständighet eller bevis, som klaganden åberopar först i
regeringsrätten, beaklas endasl om del föreligger särskilda skäl.

Föreskrifter om förhud mot
cinfö-rande av nyu omständigheter i kommunalbesvärsmål finns i 7 kap. I §
kommunallagen (1977:179) och 89 § 1 mom. lagen (1961:436) om församlingsstyrelse.
Klaganden bör i besvärshandlingen ange de skäl som han åberopar lill slöd för
sin begäran om prövningstillstånd.

Denna lag iräder i krafl den 1 januari 1981.

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:105 10

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1957:281) om kommunalförbund

Härigenom föreskrivs alt 20 § lagen
(1957:281) om kommunalförbund' skall ha nedan angivna lydelse

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

20 S

Bestämmelserna i 7 kap. kommu- Bestämmelserna
i 7 kap. kommu

nallagen (1977:179) tillämpas på nallagen
(1977:179) lillämpas på

molsvarande säll i fråga om kommu- motsvarande
sätt i fråga om kommu

nalförbund. Ingår landstingskom- nalförbund.
Besvär får anföras av

mun i förbundet, skall därvid tilläm- såväl
medlemmar av förbundel som

pas de bestämmelser, som avser medlemmar
av varje kommun eller

landsiingskommun. Besvärsrått till- landstingskommun
som ingär i för-

kommer såväl medlem av förbundet bundet,

som medlem av kommun som ingår i

förbundet.

Denna lag Iräder i krafl den 1 januari 1981.

Äldre beslämmelser tillämpas på
besvär över beslut, i fråga om vilket justering av protokollet senast den 31
december 1980 har tillkännagetts på den anslagstavla som avses i 11 S-

Lagen omtryckt 1977:181

opaginerad Kontrollera mot PDF

5 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1961:436) om församlingsstyrelse

Härigenom föreskrivs atl 89 § 1 mom. saml 90 och 91 SS
lagen (1961:436) om församlingsstyrelse' skall ha nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

89 S

/ mom. Över beslut av kyrkofullmäktige
eller kyrkostämma må, där ej annat är särskilt föreskrivet, besvär anföras hos
länsstyrelsen. Sådan klagan må grundas endast därå, atl beslutet

icke tillkommit i laga ordning,

slår i slrid mol allmän lag eller
författning eller annorledes överskrider deras befogenhet, som fattat
beslutet, eller

kränker klagandens enskilda rätt
eller eljest vilar på orättvis grund.

Besvären skola hava inkommit till
länsstyrelsen inom tre veckor frän den dag, då verkställd justering av del över
beslutet förda protokollet tillkännagivits å församlingens anslagstavla.
Besvären skola vara åtföljda av överklagade beslutet jämte bevis om dagen för
justeringens tillkännagivande.

Länsstyrelsen skall inhämta domkapitlets
yttrande över besvären, såvida det icke är uppenbart, att sådan ålgärd är
obehövlig.

1 mom. Kyrkofullmäktiges eller
kyrkostämmans beslut får, om ej annat år särskilt föreskrivet, överklagas
genom besvär hos kammarrätten. Besvären får grundas endasl på omständigheter
som innebär atl beslutet

1.
ej har
tillkommit i laga ordning,

2.
står i strid
mot lag eller annan författning,

3.
på annat sätt
överskrider kyrkofullmäktiges eller kyrkostämmans befogenhet,

4.
kränker
klagandens enskilda rält eller

5.
annars vilar på
orättvis grund.

Besvärshandlingen skall ha kommit
in till kammarrätten inom tre veckor från den dag, då justering av del över
beslutet förda protokollet har tillkännagetts på församlingens anslagstavla. Om
besvärshandlingen före besvärstidens utgång har komma in till församlingen,
skall besvären ändå tas upp till prövning.

I besvårshandlingen skall anges det
beslut som överklagas och de omständigheter på vilka besvären grundas.
Klaganden får ej anföra någon ny omständighet lill grund för besvären efler
besvärstidens utgång.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagen omtryckt \916:50t).

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

90 S

Hava besvär anförts hos länsstyrelsen,
äger länsstyrelsen, om skäl därtill äro, förbjuda överklagade beslutets
verkställighet.

Grundas besvären därpå, att klagandens enskilda rätt
blivit kränkt genom beslutet, och bliva besvären godkända, gäller rättelsen
till förmån för den som klagat, men slår beslutet i övrigt fast, utan så är,
att det finnes strida mot allmän lag eller författning eller eljest vila på
orättvis grund, då lånssiyrelsen må förordna om upphävande av beslutet i dess
helhet.

Kammarrätten skall inhämta domkapitlets
yttrande över besvären, om del ef är uppenbart obehövligt.

Vid tillämpning av förvaltningsprocesslagen
(1971:291) anses församlingen som part.

Ett föreläggande enligt 5 § förvaltningsprocesslagen
får ej gälla sådan brist i besvärshandlingen som består i att denna ej anger
den eller de omständigheter på vilka besvären grundas. Bestämmelsen i 29 § förvaltningsprocesslagen
om rätt atl utan yrkande besluta tdl det bättre för enskild tillämpas ej.

opaginerad Kontrollera mot PDF

91 §

mom. Denna lag träder i kraft den
1 januari 1981.

Åldre bestämmelser lillämpas på
besvär över beslut, i fråga om vilkel justering av protokollet senast den 31
december 1980 har tillkännagetts på församlingens eller den kyrkliga
samfällighetens anslagstavla.

/ länsstyrelsens beslut må, där icke för vissa frågor
annorlunda är särskilt stadgat, ändring sökas hos regeringsrätten senast inom
tre veckor frän den dag, då klaganden erhöll del av beslutet.

Besvär över ett beslut av kammarrätten vilket har gått
klaganden emot får anföras endast av denne. Besvär över elt beslut, varigenom
kammarrätten har bifallit besvär eller förbjudit att det överklagade beslutet
verkställs, får anföras av församlingen och var och en som sägs i 89 § 3

opaginerad Kontrollera mot PDF

6 Förslag till

Lag om
ändring i lagen (1979:411) om ändring i rikets indelning i

kommuner,
landstingskommuner och församlingar

Härigenom föreskrivs alt 1 kap, 19 S, 2 kap, 9§ och 3 kap,
14 S lagen (1979:41 1) om ändring
i rikets indelning i kommuner, landslingskommuner och församlingar skall ha
nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
Ivdelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

19

Beslul, som under tiden mellan
beslulel om indelningsändring eller, om indelningsdelegerade skall ulses, valet
av delegerade och ändringens ikraftlrädande fallas av kommunfullmäktige,
kommunstyrelsen eller en annan kommunal nämnd, överklagas genom besvär enligt
7 kap, 1 S kommunallagen (1977:179), Besvär får anföras, förulom av medlemmar
av kommunen, även av andra kommuner som berörs av indelningsändringen och av
medlemmar av en sådan kommun, Beiräffande besvären lillämpas i övrigt
bestämmelserna i 7 kap. kommunallagen på motsvarande sätt. Besvär över
beslut, varigenom länsstyrelsen har bifallit besvär eller förbjudit alt det
överklagade beslutet verkställs, får anföras även av andra kommuner som berörs
av indelningsändringen och medlemmar av en sådan kommun.

Beslul. som under liden mellan
beslulel om indelningsändring eller, om indelningsdelegerade skall utses, valel
av delegerade och ändringens ikraftträdande fallas av kommunfullmäktige,
kommunstyrelsen eller en annan kommunal nämnd, överklagas genom besvär enligt
7 kap. 1 § kommunallagen (1977:179). Besvär får anföras, förutom av medlemmar
av kommunen, även av andra kommuner som berörs av indelningsändringen och av
medlemmar av en sådan kommun. Beträffande besvären lillämpas i övrigt
bestämmelserna i 7 kap, kommunallagen. Besvär över ett beslut, varigenom
kammarrätten har bifallil besvär eller förbjudit atl del överklagade beslulel
verkställs, får anföras även av andra kommuner som berörs av indelningsändringen
och medlemmar av en sådan kommun.

opaginerad Kontrollera mot PDF

2 kap.

9 S

Beslut, som under liden mellan Beslul,
som under liden mellan

beslutet om indelningsändring och beslutet om
indelningsändring och ändringens ikraftträdande fattas av ändringens
ikraftlrädande fattas av landstinget, förvaltningsutskottet el- landstinget,
förvallningsulskoltel eller en annan landstingskommunal ler en annan
landstingskommunal nämnd, överklagas genom besvär nämnd, överklaeas
genom besviir

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

enligi 7 kap. I S kommunallagen (1977:179). Besvär fär
anföras, förulom av medlemmar av landstingskommunen, även av andra landslingskommuner
som berörs av indelningsändringen och av medlemmar av en sådan
landstingskomnum, Beiräffande besvären tillämpas i övrigt bestämmelserna i 7
kap. kommunallagen på molsvarande säll.

Föreslagen lydelse

enligt 7 kap. 1 S kommunallagen (1977:179). Besvär får
anföras, förutom av medlemmar av landstingskommunen, iiven av andra landstingskommuner
som berörs av indel-ningsändringen och av medlemmar av en sådan landstingskommun.
Beträffande besviiren tillämpas i övrigt bestämmelserna i 7 kap. kommunallagen.
Besvär över elt beslut, varigenom kammarrållcn har bifallil besvär eller
förbjudit all del överklagade beslulel verkställs, får anföriis iiven UV andra
landstingskommuner som berörs av indelningsändringen och medlemmar av en sådan
landstingskommun.

opaginerad Kontrollera mot PDF

3 kap.

14 S

Beslul. som under tiden mellan beslutet om indelningsändring
eller, om indelningsdelegerade skall ulses, valel av delegerade och ändringens
ikraftträdande fattas av kyrkofullmäktige, kyrkostämman, kyrkorådet eller en
annan nämnd, överklagas genom besvär enligt 89 S lagen (1961:436) om
församlingsslyrelse. Besvär får anföras även av andra församlingar som berörs
av indelningsändringen och dem som är kyrkobokförda i en sådan församling
eller som, ulan all vara kyrkobokförda i församlingen, är skattskyldiga till
denna, Beiräffande besvären lillämpas i övrigt 89-91 S§ lagen om
församlingsslyrelse på motsvarande sätl.

Beslul, som under tiden mellan beslulel om
indelningsändring eller, om indelningsdelegerade skall utses, valel av
delegerade och ändringens ikraftträdande fattas av kyrkofullmäktige,
kyrkostämman, kyrkorådet eller en annan nämnd, överklagas genom besvär enligt
89 S lagen (1961:436) om församlingsslyrelse. Besvär får anföras även av andra
församlingar som berörs av indelningsändringen och dem som är kyrkobokförda i
en sådan församling eller som, ulan atl vara kyrkobokförda i församlingen, är
skattskyldiga till denna, Beiräffande besvären tillämpas i övrigt 89-91 SS
lagen om församlingsstyrelse, Besvär över ett beslut, varigenom kommarråtlen
har bifallit besvär eller förbjudit att del överklagade beslutet verkställs,
får

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:105 15

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

anföras även av andra församlingar som berörs av
iiidelningsändri/igen och dem som är kyrkobokförda i en sådan församling eller
som, ulan att vara kyrkobokförda i församlingen, är skattskyldiga till denna.

Denna lag träder i krafl den 1 januari 1981.

Äldre beslämmelser tillämpas pä
besvär över beslul, i fråga om vilkel jusiering av protokollet senasl den 31
december 1980 har tillkännagetts pä kommunens, landstingskommunens eller
församlingens anslagstavla.

opaginerad Kontrollera mot PDF

7 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1979:412) om kommunala
indelningsdelege-

rade

Härigenom föreskrivs atl 23 S lagen (1979:412) om
kommunala indelningsdelegerade skall ha nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
Ivdelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

23 §

Beiräffande besvär över beslul av
delegerade, arbelsulskotlel eller en kommillé gäller i lillämpliga delar 7 kap,
1 första och andra slyckena, 2 S försia slyckel och 4 S kommunallagen
(1977:179), Besvär får anföras av varje kommun som har vall delegerade och av
den som är medlem av en sådan kommun,

Beiräffande besvär över länsstyrelsens
beslul lillämpas 7 kap. 5 S kommunallagen på molsvarande sätt. Besvär över
beslul. varigenom länsstyrelsen har bifallit besvär eller förbjudit atl del
överklagade beslutet verkställs, får anföras även av en kommun som har vall
delegerade och den som är medlem av en sådan kommun.

Bestämmelserna i 7 kap. 6 S kommunallagen
om rättelse av verkställighet tillämpas på molsvarande sätt beträffande beslut
av delegerade, arbelsulskotlel eller en kommitté.

Beiräffande besvär över beslut av
delegerade, arbetsutskottet eller en kommillé gäller i lillämpliga delar 7 kap.
1 S, 2 S första stycket och 4 S kommunallagen (1977:179). Besvär får anföras av
varje kommun som har valt delegerade och av den som är medlem av en sådan
kommun.

Beiräffande besvär över kammarrättens
beslul tillämpas 7 kap. 5 § kommunallagen. Besvär över elt beslut, varigenom
kammarrätten har bifallil besvär eller förbjudil alt det överklagade beslulel
verkställs, får anföras även av en kommun som har valt delegerade och den som
är medlem av en sådan kommun.

Bestämmelserna i 7 kap, 6 S kommunallagen
om rätlelse av verkställighet lillämpas beiräffande beslut av delegerade,
arbetsutskottet eller en kommillé.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna lag iräder i kraft den 1 januari 1981.

Äldre beslämmelser lillämpas på
besvär över beslul. i fråga om vilkel justering av prolokollet senast den 31
december 1980 har lillkännagetts på anslagstavlan för någon av de kommuner som
har vall delegerade.

opaginerad Kontrollera mot PDF

8 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1972:229) om kyrkliga
indelningsdelegerade

Härigenom föreskrivs all 21 S lagen (1972:229) om kyrkliga
indelningsdelegerade skall ha nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
Ivdelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Beslämmelseriui i S9 och 90 §§ lagen (1961:436) om
för.siimlingssly-rclse äger motsvarande tillämpning på talan mol beslul av
delegerade, arbelsulskotlel eller kommillé.

21 S'

Tulan mol länssiyrelsens beslul förs i den ordning som
anges I 91 § lagen (1961:436) om församlingsslyrelse.

Belråffiinde besviir över beslut av
delegerade, arbetsutskottet eller en kommitté gäller i lillåmpligii delar 89
och 90 §§ lagen (1961:436) om församlingsslyrelse. Besvär får anföras av varje
församling eller kyrklig samfällighei som berörs av indeliiings-äiidringen och
av den som har rätl all anföra hesvår över beslut av kyrko-fiillinäklige.
kyrkostämman eller för-samlingsdelcgeradc i en sådan församling eller
samfällighei.

Beiräffande besvär över kammarrättens
beslul tillämpas 91 lagen om församlingsslyrelse. Besvär över ell beslul,
varigenom kammarrållcn har bifallit besvär eller förbjudit all del överklagade
beslutet verkställs får anföras även av en församling eller kyrklig
samfällighei som berörs av indelningsåndringen och av den som hur rätl atl
anföra besvär över beslul (IV kyrkofullmäktige, kyrkostämman eller församlingsdelegerade / en sådan
församling eller samfällighei.

Rätt till talan tillkommer varje
församling eller kyrklig samfällighei som berörs av indelningsåndringen och den
som har rätt au anföra besvär över beslut av kyrkofullmäktige eller
kyrkostämman i en sådan församling eller kyrklig samfällighei.

' Senasle lydelse 1979:413.

2 Riksdagen 1979180. 1 saml. Nr 105

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:105

Denna lag iräder i kraft den 1 januari 1981.

Äldre beslämmelser tillämpas på
besvär över beslut, i fråga om vilket justering av protokollet senasl den 31
december 1980 har tillkännagetts pa anslagstavlan för någon av de församlingar
och kyrkliga samfällighcter som berörs av indelningsändringen.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:105 19

9 Förslag till

Lag om ändring i allmänna ordning.sstadgan (1956:617)

Härigenom föreskrivs all 27 S
allmänna ordningsstadgan (1956:617) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

27 S'

Beslut som en polismyndighel eller
en kommunal myndighel har meddelat på grund av denna stadga eller lokal
ordningsstadga överklagas hos länsstyrelsen genom besvär,

I fråga om klagan över en kommu- I fråga om besvär över en kommu-

nal
myndighels beslul i fall som avses nal myndighets beslut i fall som avses i
2 och 23 SS och över länsstyrelsens i 2 och 23 SS gäller dock vad som
heslut med anledning av sådan kla- föreskrivs i 7 kap. kommunallagen gan
finns bestämmelser i kommunal- (1977:179). lagen (1977:179).

Länsstyrelsens beslul om
föreläggande av vite eller om ersättningsskyldighet enligt 17 eller 17 b S
överklagas hos kammarrälten genom besvär.

Annal beslul av länsstyrelsen på
grund av denna stadga eller lokal ordningsstadga överklagas hos regeringen
genom besvär. Detsamma gäller socialslyrelsens beslut enligt 21 S.

Beslut som på grund av denna stadga
eller lokal ordningsstadga meddelas av polismyndigheten, länsstyrelsen eller kammarrätten
skall utan hinder av besvär lända lill efterrättelse, om ej annorlunda
förordnas, Della gäller dock inte beslul om ersättningsskyldighet enligt 17
eller 17 b S-

Denna lag Iräder i kraft den I
januari 1981, ' Senaste lydelse 1979:970,

s. 20 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:105 20

Uidrag

KOMMUNDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanlräde 1979-09-13

Närvarande:
slalsminislern Ullslen, ordförande, och sialsråden Sven Romanus, Mundebo,
Wikslröm, Friggebo, Wirlén, Huss, Rodhe, Wahlberg, Hansson, Enlund, Lindahl,
Winther, De Geer, Blix, Cars, Gabriel Romanus, Tham, Bondeslam,

Fiiredragande:
slalsrådel Hansson

Lagrådsremiss
om ny instansordning i kommunalbesvärsmål

1
Inledning

De nuvarande reglerna om kommunalbesvär går i
huvudsak lillbaka lill 1862 års kommunalförordningar, Försi i samband med
arbetet på den nya kommunallagen (1977:179), som irädde i kraft den I juli
1977, framfördes tanken på en genomgripande översyn av
kommunalbesvärsprocessen. 1 propositionen om kommunal demokrali, ny kommunallag
m. m. pekade föredraganden på vissa brisier i besvärsordningen och
besvärsförfarandet samt i de dåvarande kommunallagarnas regler om
kommunalbesvär. Han framhöll alt kommunalbesvärsprocessen borde ses över på eu
mera genomgripande sätt än som var möjligi inom ramen för kommunallagsreformen
(prop. 1975/76:187 s. 317, 551). Tanken på en sådan översyn vann riksdagens
gillande(KU 1976/77:25, rskr 1976/77:148). Mol denna bakgrund lillkallades i
november 1977 en kommitté (Kn 1977:05) med uppdrag all göra en översyn av
kommunalbesvärsprocessen rn. m. En av kommilléns huvuduppgifter var enligt
direkliven all behandla instansordningen och rätlen all fullfölja talan lill
högsia instans. 1 denna del, som betecknades som angelägen, erinrades om
möjlighelen atl redovisa resultatet i ett delbetänkande.

Kommittén', som har anlagil namnel
kommunalbesvärskommittén, har i december 1978 avlämnat delbeiänkandel (SOU
1978:84) Instansordningen i kommunalbesvärsmål. Till protokollet i della ärende
bör fogas en sammanfallning av beiänkandei som bilaga I saml kommilléns
lagförslag som bilaga2. Beiräffande nuvarande förhållanden saml kommilléns
närmare överväganden hänvisas lill beiänkandei.

Efter
remiss har yttranden över beiänkandei avgells av riksdagens

'Regenngsrådel
Bengt Hamdahl, ordförande, statssekreteraren Fredrik Sterzel och
regeringsrällssekreieraren Peder Törnvall.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:105 21

ombudsmän
(JO), regeringsrätten, jusliliekanslern (JK), samiliga kammar-rälier,
domsiolsverkei, statskontoret, riksrevisionsverkei (RRV), samtliga
länsslyrelser, decenlraliseringsulredningen (Kn 1975:01), stalskonirollkommiiién
(Kn 1976:06), länsdomstoiskommittén (Kn 1977:01), utredningen (Kn 1977:04) för
översyn av lagen om församlingsslyrelse. Botkyrka, Stockholms, Södertälje,
Uppsala, Eskilsluna, Katrineholms, Linköpings, Norrköpings, Ål vidabergs,
Jönköpings, Värnamo, Växjö, Borgholms, Gollands, Ronneby, Kristianstads,
Helsingborgs, Lunds, Malmö, Svalövs, Halmstads, Laholms, Göleborgs, Borås,
Vara, Arvika, Hagfors, Kumla, Örebro, Surahammars, Väslerås, Bollnäs, Gävle,
Sundsvalls, Timrå, Strömsunds, Östersunds, Skellefteå, Umeå och Luleå kommuner,
landsiingskommunerna i Siockholms, Uppsala, Södermanlands, Öslergöllands,
Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Krislianslads, Malmöhus, Hallands, Göleborgs
och Bohus, Skaraborgs, Värmlands, Örebro, Västmanlands, Kopparbergs,
Gävleborgs, Väslernorrlands och Norrbotiens län, Stockholms kyrkliga
samfällighei,Göleborgs kyrkliga samfällighei. Svenska kommunförbundei,
Landslingsförbundel, Svenska kyrkans församlings- och pasioralsförbund,
Centralorganisationen SACO/SR, Tjänslemännens cenlralorganisalion (TCO),
Sveriges advokatsamfund, Förvaltningslänsrådens förening, Sveriges domareförbund
saml Sveriges kommunaljuridiska förening.

Remissinstanserna har bifogal yllranden,
lånssiyrelsen i Öslergöllands län från Öslergöllands länsavdelning av Svenska
kommunförbundet, länsstyrelsen i Jönköpings län från Jönköpings länsavdelning
av Svenska kommunförbundet, lånssiyrelsen i Kronobergs län från Ljungby
kommun, lånssiyrelsen i Kalmar län från Hullfreds, Kalmar, Oskarshamns och
Torsås kommuner och Kalmar länsavdelning av Svenska kommunförbundei,
lånssiyrelsen i Gollands län från domkapiilel i Visby, lånssiyrelsen i
Väslernorrlands län från Härnösands, Kramfors och Örnsköldsviks kommuner samt
länsstyrelsen i Väslerboliens län från Nordmalings, Roberisfors, Sorsele,
Slorumans, Vilhelmina, Vindelns och Åsele kommuner.

Yllrande
har dessulom inkommii från Medborgarräiisrörelsen.

En sammanslällning av remissyttrandena bör fogas
lill protokollet i della ärende som bilaga 3.

Jag
har i deiia ärende samråii med chefen för justiliedeparlemenlel.

2
Allmän motivering 2.1 Bakgrund

Kommunala
beslul kan i regel överklagas genom besvär hos en slallig förvallningsmyndighel
eller förvaliningsdomslol. Del finns ivå huvudiyper av besvär,
förvaliningsbesvär och kommunalbesvär. Förvaliningsbesvär omfallar, förulom
besvär över slalliga myndighelers beslul, besvär över

s. 22 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:105 22

flertalet av de beslul som fallas av de specialreglerade
kommunala nämnderna. Kommunalbesvär omfallar besvär över dels de kommunala
beslulande församlingarnas beslul, dels de kommunala nämndernas beslul i de
fall då del inie finns särskilda besvärsbesiämmelser i andra lagar och
förfallningar än kommunallagen. Kommunalbesvär är del medel som kommunmedlemmarna
kan använda närde vill angripa beslul inom den s. k. frivilliga seklorn, dvs.
den del av den kommunala verksamhelen som regleras enbari i kommunallagen.

Kommunalbesvären skiljer sig från
förvaliningsbesvären i flera vikliga avseenden. Varje kommunmedlem har rält all
anföra kommunalbesvär, oavsell om han eller hon berörs av beslulel eller ej.
Beslulel kan angripas endasl på de särskilda besvärsgrunder som anges i
kommunallagen. Besvärsprövningen kan någol förenklat sägas innebära all del är
beslutets laglighel och inle dess lämplighet som prövas. Vid bifall lill
besvären får besvärsmyn-dighelen endast upphäva beslulel men inle sälla annal
beslul i del upphävdas slälle.

Skillnaderna mellan kommunalbesvär
och förvaliningsbesvär förklaras av all de båda besvärslyperna har olika
syflen. Förvaliningsbesvären är ell medel för den enskilde som drabbas av ell
beslul au skydda sina intressen genom au påkalla all beslulel omprövas av ell
högre organ. Kommunalbesvären Ijänar framförallt som medel för
kommunmedlemmarna i allmänhet all utlösa en slallig kontroll av kommunala besluls
laglighel. Genom kommunalbesvärsreglerna hålls denna slalskoniroll inom
beslämda gränser, vilkel är beiingai av hänsyn lill den kommunala
självslyrelsen.

De grundläggande bestämmelserna om
kommunalbesvär finns i 7 kap. kommunallagen (KL). Där anges besvärsgrunderna.
Dessa innebär atl besvären kan bifallas endasl om klaganden har anfört
omständigheter som visar atl beslulel I) inle har lillkommil i laga ordning, 2)
slår i slrid mol lag eller annan förfallning, 3) på annal säll överskrider del
kommunala organels befogenhel, 4) kränker klagandens enskilda räii eller 5)
annars vilar på orättvis grund. Frågan om del kommunala beslulel är skäligl
eller ändamålsenligt kan i princip inle bli föremål för kontroll. En
särslällning intar de mål där besvären grundas på all del kommunala organel har
överskridil sin allmänna kompetens enligi I kap. 4 § KL. I dessa mål kan
prövningen få elt inslag av lämpligheisprövning. Besvärsmyndigheien kan ibland
inle undgå atl som ell led i den individuella besvärsprövningen bedöma vilken
omfallning den kommunala kompetensen på del akluella områdel allmänl sell bör
ha. 1 andra fall prövas om den kommunala ålgärden varii behövlig och
ändamålsenlig för alt uppnå ell vissi resullal. Bestämmelsen om kommunernas och
landsiingskommunernas kompelens är liksom dess molsvarighei i äldre lag myckel
allmänl hållen. Den kommunala kompelen-sen har i slor ulslräckning fåll sill
konkreia innehåll genom regeringsräitens praxis.

Beslämmelser om besvär över kyrkokommunala beslul finns i
89-92 );S

s. 23 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:105 23

lagen
(l96l;436)om församlingsstyrelse (omlryckl 1976:500). Dessa bestämmelser
stämmer i huvudsak överens med KL;s besvärsregler. Som kommunalbesvär räknas
också besvär som anförs med slöd av 20 S lagen (1957:281) om kommunalförbund
(omlryckt 1977:181), I kap. 19 §,2 kap. 9 § och 3 kap. 14 § lagen (1979:411) om
ändring i rikels indelning i kommuner, landslingskommuner och församlingar, 23
§ lagen (1979:412) om kommunala indelningsdelegerade och 21 § lagen (1972:229)
om kyrkliga indelningsdelegerade.

Länsstyrelsen är i regel försia instans i
kommunalbesvärsmålen. Länssiyrelsens beslul kan överklagas hos
regeringsrätien. Landstings och landslingskommunala nämnders beslul överklagas
direkl hos regeringsrälien. 1 molsals lill vad som i allmänhel gäller i fråga
om förvaliningsbesvär är rälien all fullfölja talan lill regeringsrälien i
kommunalbesvärsmålen inle begränsad genom krav på prövningslillsiånd.

En ändrad inslansordning för kommunalbesvärsmålen
diskuterades i samband med 1971 års förvaliningsrälisreform. Genom den reformen
fick regeringsrätten siällning som en i huvudsak prejudikalbildande instans.
Kammarrätten sköts in som en mellaninslans i flertalet mål. Förvaltnings-domslolskommiiién
föreslog i sill belänkande (SOU 1966:70) Förvaltnings-räiiskipning all
kommunalbesvärsmålen skulle överföras från länsslyrelserna lill kammarräiierna
och all regeringsrätten skulle pröva målen endasl efler prövningstillstånd.
Förslagel kritiserades hån vid remissbehandlingen. Del framhölls därvid bl. a.
all prövningen av kommunalbesvärsmålen, även om den formelll är begränsad till
en lagligheisprövning, ofta i verkligheten innebär en kvalificerad
lämplighetsprövning och all länsslyrelserna har särskilt bra föruisäiiningar
för all göra sådana bedömningar på grund av sin goda kännedom om förhållandena
i länels kommuner. Föredragande departementschefen förklarade all han för sin
del var ense med kritikerna om all det inie var lämpligt atl ta bort
länsstyrelserna ur instanskedjan (prop. 1971:30 s. 81).

Kommunalbesvärskommillén ullalar all del är en
angelägen ålgärd att reformera instansordningen i kommunalbesvärsmål. Enligt
kommilléns bedömning kan en sådan reform myckel väl genomföras innan en
fullsländig översyn av kommunalbesvärsinslilulel slutförts. Med hänsyn till
målulveck-lingen och arbetsläget hos regeringsrätien och kammarrätterna är
tidpunkten enligt kommiitén nu också lämplig för en reform.

Kommillén pekar på all tillströmningen av kommunalbesvärsmål
lill regeringsrätten har ökal krafligl under senare år, Enligt kommitténs
uppfallning har målen kommii all la i anspråk en oproportionerligt stor del av
regeringsrättens sessionstid. När del gäller kammarräiierna visar balanserna
under den senasle tiden en sjunkande lendens, vilkel enligt kommillén ger
möjlighel till att utvidga kammarrällernas målområde.

Vid remissbehandlingen av kommitténs förslag har
flertalel remissinstanser ställt sig positiva till en ändring av
instansordningen i kommunalbesvärs-

s. 24 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:105 24

målen.
Olika synpunkter har dock framförts på frågan hur instanskedjan bör ulformas.
Meningsskiljakligheterna avser huvudsakligen behovel av att behålla en
besvärsinslans på regional nivå.

Även jag anser all liden nu är mogen för atl
överväga en ändrad inslansordning. Della är enligt min mening särskilt
angelägel mol bakgrund av den uiveckling som handläggningen av
kommunalbesvärsmålen i regeringsrälien har lagit. Del är inle rimligt all den
förhållandevis begränsade målgrupp som kommunalbesvärsmålen irols alll utgör
skall belasta regeringsrätten på ell sådant säll all domstolens
prejudikalbildande uppgift försvåras. En förändring av regeringsräitens roll
som högsia instans i kommunalbesvärsmålen måsle givelvis påverka vilka
besvärsinslanser som bör finnas under regeringsrälien.

Självfallel gör sig olika iniressen gällande när
man överväger en reform av insiansordningen i kommunalbesvärsmålen. En sådan
reform börsyfta lill au förbällra arbetsläget i regeringsrätten när del gäller
kommunalbesvärsmålen och all så långl möjligt förkorta handläggningstiderna.
Inlressel av en fungerande slallig lagligheiskoniroll skall lillgodoses ulan
all de kommunala självsiyrelseiniressena träds för nära. Rälissäkerhelskravei
får inte efiersällas. Insiansordningen måste ulformas så all den skapar bäsla
möjliga förulsältningar för den speciella lyp av lagligheiskoniroll som
kommunalbe-svärsprövningen innebär. Della innebär all det inie låier sig göra
all ulan vidare överföra den ordning som gäller för förvaliningsbesvären lill
kommunalbesvärsprocessen.

2.2
Instansordningen

2.2.1
Besvärsprövningen i regeringsrälien

En utgångspunki för kommillén vid övervägandena om
en lämplig inslansordning för kommunalbesvärsmålen har varit det besvärliga
arbeislä-gei i regeringsrätten i dessa mål. Tillslrömningen av
kommunalbesvärsmål i regeringsrätten har nämligen iikai myckel kraftigl under
senare år. Vid förvaliningsrällsreformen år 1971 räknade man med att det skulle
komma in ca 200 kommunalbesvärsmål lill regeringsrälien per år. Under år 1978
kom det in inte mindre än 678 mål. Målen handläggs på fullsuiten avdelning ulan
krav på prövningslillsiånd. Del är den största gruppen av mål som prövas utan
alt regeringsrätten dessförinnan har meddelat prövningstillstånd. Totall Ulgör
kommunalbesvärsmålen nu också den slörsia målgruppen hos regeringsrätten efter
skallemålen.

Enligt kommilléns uppfallning lar målen i anspråk
en oproporlionerligi slor andel av regeringsrättens sessionstid. Med hänsyn
lill inlressel av all regeringsrälien ges god möjlighel atl upprätthålla sin
ställning som prejudi-kalinsians är del enligt kommiuén angeläget alt begränsa
regeringsräitens befattning med kommunalbesvärsmål. Kommillén anserali den
lösningsom

s. 25 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:105 25

ligger närmasl lill hands är all införa
fullföljdsbegränsning genom krav på prövningstillstånd. Med en sådan ordning
förutsätter kommittén atl besvärs-instansen närmast under regeringsrälien fåren
kvalificerad sammansällning. Flerlalel mål kan förvänlas slanna i en sådan
inslåns. Enligt kommillén bör detla lillsammans med etl krav på
prövningstillstånd medföra en avsevärd lättnad för regeringsrälien.

Liksom kommillén och det alldeles
övervägande antalet remissinslanser ser jag ell slarki inlresse i att vidta
ålgiirder för all begränsa regeringsräliens befattning med
kommunalbesvärsmålen. Grundtanken bakom 1971 år.s lorvallningsräilsrelbrm var
all låla regeringsrälien svara för prejudikalbild-ningen genom vägledande
avgöranden i oklara eller iveksamma rällsfrågor. medan kammarrällernas
huvuduppgift skulle vara atl åsladkomma malerielll rikliga avgöranden i de
enskilda fallen. Det är enligt min mening väsentligl att regeringsräitens
prejudikalbildande uppgift inte försvåras. Kommitténs ulredning saml vad som
framkommil vid remissbehandlingen lyder dock på att kommunalbesvärsmålen har
kommii atl dominera regeringsrättens arbete pä ett sätl som inte kunde
förutses vid förvaltningsrätlsrclbrmen. Regeringsrätten upplyser sålunda i sitt
remissyttrande all kommunalbesvärsmålen, som endasl ulgör drygt 10 procent av
samtliga lill regeringsrätten fullföljda mål, lar i anspråk en iredjedel av
hela den sessionslid som regeringsrälien använder för prövning av mål på
fullsutlen avdelning. Della leder enligi regeringsrälien lill förläng för
domstolens prejudikatbildande uppgift.

I likhet med kommittén ocb
flertalel remissinslanser anser jag all del enda rimliga sällei all förbällra
situationen för regeringsrätten är alt införa krav på prövningslillsiånd i
kommunalbesvärsmålen. Att vidta andra ålgärder, som
resursförstärkningarellerandra organisatoriska förändringar, kan knappast få
annal än kortsiktiga effekter. En lösning som innebär fullföljdsbegränsning för
kommunalbesvärsmålen ligger också i linje med den bärande tanken bakom 1971 års
förvaliningsrälisreform. En ovillkorlig förulsätining för en sådan ordning är
dock, som framhållils av kommillén och flera remissinslanser, all del skapas
garanlier för all instansen närmasl under regeringsrätten blir väl
kvalificerad. Jag ålerkommer lill denna fråga i näsla avsniu,

Kommillén diskulerar enligi vilka
grunder prövningslillsiånd skall meddelas. Kommillén ulgår därvid från de
regler i förvaltningsprocesslagen (1971:291) (FPL) som gäller för
förvallningsbesvärsmål. Enligi 36 S förslå slyckel FPL får prövningslillsiånd
meddelas

1. om dei är av vikt för ledning av
rättstillämpningen all frågan prövas av

regeringsrätien eller

2. om det föreligger synnerliga
skäl för sådan prövning, såsom atl grund för

resning föreligger eller all niålels utgång i kammarrätten uppenbarligen beror

på grovt förbiseende eller grovi misslag,

FPL;s regler om prövningslillsiånd är utformade efler
förebild av rätte-

s. 26 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:105 26

gångsbalkens regler. I samband med tillkomsten av FPL:s
regler diskulerades möjlighelen av all medge någon form av s. k.
ändringsdispens, dvs. all grunden lör dispens är att del finns anledning atl
ändra iinderinslansens beslul. En sådan dispensregel fanns i. o. m. den 1 juli
1971 i rättegångsbalken. Tanken avvisades emellerlid av depariemenlschefen, bl.
a. med hänvisning lill alt man med en sådan ordning inte skulle kunna
förverkliga de bärande principerna för insianssystemel. I etl syslem med
ändringsdispens förmodades vidare mållillsirömningen lill regeringsrälien bli
belydligl mer omfallande jämförl med en ordning där prövningen i huvudsak
endasl gäller prejudikalfrågor (prop. 1971:30 s. 79). Vid riksdagsbehandlingen
uttalade konstilulionsulskotlel (KU 1971:36 s. 15) all prövningslillsiånd skall
kunna meddelas av prejudikaiskäl ulan alllför snäv begränsning.

Kommillén anser all FPL;s regler om
prövningstillstånd är väl förenliga med kommunalbesvärsprövningen. Den enda
länkbara avvikelsen från dessa regler är enligt kommitténs mening att tillåta
någon form av ändringsdispens. Kommittén anser emellertid alt del aren fördel
om de allmänna normer för fullföljdsbegränsning mellan högsia inslåns och
instansen närmasl under, som nu vunnit en vid tillämpning inom den svenska
rättskipningen, kan göras tillämpliga också i kommunalbesvärsprocessen. Enligt
kommillén är det angeläget alt regeringsrälien låier mål som rör den kommunala
kompetensen gå lill prövning i förhållandevis slor utsträckning, eftersom
rättspraxis här spelar en avgörande roll för rättsbildningen. Enligt kommiitén
lorde FPL;s regel om prejudikaldispens inte lägga några hinder i vägen för
della. Del finns därför enligi kommilléns mening inle anledning atl införa
andra dispensgrunder för kommunalbesvärsmål än för förvallningsbesvärsmål.

Kommilléns förslag i denna del
lårsiöd av flerlalel remissinslanser. Hii hör regeringsrälien, som inte ser
några svårigheler i all de allmänna grunderna för prövningslillsiånd blir
lillämpliga på kommunalbesvärsmålen. Fyra regeringsråd framhåller dock i en
skiljakiig mening bl. a. all reglerna om prövningslillsiånd bör vidgas lill all
medge även ändringsdispens. Flera remissinslanser belönar del angelägna i all
mål som rör den kommunala kompeiensen släpps fram lill prövning i
förhållandevis slor ulslräckning. Svenska kommunförbundei förulsäller au
flertalet reella kompeiensniål regelmåssigl kommer all sakprövas av regeringsrätten
om della begärs av klagoberäiiigad part. Från några håll förordas all kommunema
bör vara befriade från kravel på prövningslillsiånd. Örebro kommun ifrågasäller
om man inie som en yllerligare dispensgrund borde ange all målei har allmän
vikl.

Föregen del finner jag, liksom
kommillén och flerlalel remissinslanser, all del finns slarka skäl för all låla
kommunalbesvärsmålen omfallas av FPL;s regler om prövningstillstånd.
Utformningen av dessa regler saml vad som uilalals i förarbelena bör enligi min
mening ge lillräckliga garanlier för all regeringsrätien skall kunna bevilja
prövningstillstånd i kommunalbesvärsmålen i den ulslräckning som behövs lill
ledning för räiistillämpningen.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:105 27

Särskili
angelägel är deila i fråga om mål som gäller den kommunala kompeiensen. Dessa
mål iniar, som påpekals av kommiuén och flera remissinslanser, på sätt och vis
en särställning. Eftersom kompeiensbestäm-melsen i 1 kap. 4S KL är allmänl
uiformad, har del lill slor del lagls på räiistillämpningen au påverka
innehållel i den kommunala kompeiensen. Del är därför nalurligl au ett ston
antal kompetensmål prövas i sak av regeringsrätien. Det är framförallt elt
starkt kommunalt intresse atl H upp sådana mål lill prövning i regeringsrätien.
Några remissinslanser har på grund härav förordal all kommunerna bör vara
befriade från kravel på prövningstillstånd. Jag är dock för egen del inie
beredd all instämma i della. Förulom atl rent principiella invändningar kan resas
mol all skapa speciella fullföljds-regler för vissa fall, ser jag inle heller
någol direkt behov av all befria kommunerna från kravel på prövningslillsiånd.
Under förutsäuning all del finns en kvalificerad underinsians bör det finnas
garanlier för att målen i första instans ges en grundlig prövning som leder
iill en sakligi riklig uigång.

Kommunalbesvärsmålen
och då specielll målen om den kommunala kompeiensen är inte sällan av sådan
karaklär all dei kan vara nalurligl all anse all de har prejudikaiinlresse. 1
prakliken lorde della ofta vara fallel när en lägre inslåns har upphävi
kommunens beslul på den grunden all beslulel inte är kompetensenligt och
kommunen önskar fullfölja målet till regeringsrätten. Del lorde då finnas goda
möjligheier au med dispensregler av del slag som finns i 36 § FPL IS upp målel
lill prövning. Del finns därför enligt min mening inte skäl atl införa andra
dispensregler för kommunalbesvärsmålen än de som gäller i övrigl för fullföljd
från förvaliningsdomslol lill regeringsrätten.

Sammanfailningsvis vill jag alliså förorda au
rälien all fullfölja talan lill regeringsrätien i kommunalbesvärsmål begränsas
genom krav på prövningslillsiånd och alt därvid dispensgrunderna i 36 S FPL
skall lillämpas.

Regeringsrätten
tar i siu remissylirande upp en fråga som rör handläggningen av vissa
avvisnings- och avskrivningsfrågor. Regeringsrälien föreslår all besvär som har
anförts för senl eller åierkallais skall fö avvisas resp. avskrivas av tre
regeringsråd. Jag vill inle förorda all en sådan ordning införs utan yueriigare
överväganden. Eftersom dessa frågor om avvisning och avskrivning normalt
avverkas mycket snabbt, är det tveksamt om tidsbesparingen skulle bli särskilt
stor. Frågan om möjlighel all hänskjuta mål av della slag lill fullsullen
avdelning kan också kräva noggrannare överväganden än vad som är möjligt i
della sammanhang.

2.2.2
Besvärsprövningen i instansen under regeringsrätten

1 ett system där det krävs prövningstillstånd för
atl regeringsrätten skall la upp kommunalbesvärsmålen lill prövning kommer
instansen under regeringsrätten all i prakliken bli slutinstans i flertalet
mål. Huvuduppgiften för

s. 28 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:105 28

denna
inslåns blir, liksom i fötvallningsbcsvärsmälen, ati åstadkomma malerielll
rikliga avgöranden i de enskilda fallen. Mot denna bakgrund anser kommillén au
inslansen bör vara ell väl kvalificerat organ med en sammansällning som så
långl möjligi garanterar rikliga avgöranden. Enligi kommiitén ligger det
närmast till hands att anlila de allmänna förvaltningsdomstolar som redan
finns för övriga förvallningsmål.

Kommillén lar upp frågan om del, med hänsyn lill
kommunalbesvärsin-sliluiets karaklär, är lämpligl au låla målen prövas
uteslutande av förvaltningsdomstolar eller om del finns behov av all låla en
annan myndighet iin domstol delta i prövningen. Frågan gäller i försia hand mål
om den kommunala kompetensen, i vilka del ofta krävs en sakkunnig bedömning av
andra förhållanden är de renl rällsliga. All sådana bedömningar kan komma in i
bilden hindrar enligi kommillén inle all målen handläggs uteslutande av
domslol. Kommillén pekar bl. a. på möjlighelen av alt inhämla
sakkunnig-utlålanden eller all låla en ledamoi med särskild sakkunskap ingå i domsiolen.

När del gäller all avgöra vilken domslol som bör
utgöra besvärsinslans närmasl under regeringsrälien slår valet enligt kommittén
mellan kammarräiierna och länsrälierna. Vad försi gäller kammarrätterna
framhåller kommillén all förulsällningarna för all låla dessa pröva
kommunalbesvärsmålen har ändrats sedan förvallningsdomslolskommiilén på sin
lid lade fram etl sådant förslag. Skillnaderna beslår bl. a. däri, all reglerna
om förulsällningarna för prövningslillsiånd är slrängare än de som föreslogs
av förvallningsdomslolskommiilén samt alt kammarrätterna har hunnit växa in i
sin nya roll som allmän förvaltningsdomstol. Kammarrällernas målbalanser har
dessutom visat en sjunkande lendens. Att i dagens läge utöka kammarrällernas
målområde med kommunalbesvärsmålen möier därför enligt kommillén inle samma
beiänkligheler som i samband med förvaliningsrällsreformen. Om länsrälierna
skall anförlros all pröva kommunalbesvärsmålen i inslansen under
regeringsrätten, måste enligt kommillén särskilda domlbr-helsregler införas.
Eftersom del i princip är fråga om en renodlad räiispröv-ning i dessa mål,
finns del nämligen inie myckel uirymme för bedömningar av del slag där
lekmannainflyiandel kommer lill sin räll. Nämndemännen fyller sin funkiion i
mål som rör enskilds rält. I sådana mål blir det ofta fråga om
skälighetsbedömningar och bevisvärderingar där nämndemännens allmänna
livserfarenhet är värdefull. 1 kommunalbesvärsmålen, särskili kompetensmålen,
finns del snarare etl behov av särskild sakkunskap på speciella områden, vilket
enligi kommitténs bedömning inie kan lillgodoses genom nämndemannamedverkan.
Kommilléns slulsals blir all kammarrätterna är all föredra framför länsrätter
med specialsammansäilning som besvärsinstanser närmast under regeringsrätien.

Nästan alla reniissinsumscr lillslyrker kommilléns
förslag i denna del. Flera framhåller all kammarräli är den självklara
inslansen under regeringsrälien med lanke på au den i prakliken kommer au bii
sluiinstans i de flesta

s. 29 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:105 29

mål. Endasl sjuiion remissinstanser, niiniligen fem
länsstyrelser, elva kommuner och decenlraliseringsutredningen, avslyrker
uiiryckligen liirsla-gel. De förordar i siiillei all den nuvarande ordningen
behålls, dvs. au målen går direkt från en länsinsians lill regeringsriilien.
Deras kriiiska inslällning grundar sig huvudsakligen på upplaitningcn att
kcininiitien har iivcrbeionat den juridiska och Ibrmella karakiiiicn av
koniniunalbcsvärsprövningen på bekosinad av ilct viinle som ligger i att
behålla on liinsinstcins st)ni iir lörtrogcn med de komnumala lörhållandena.

För egen del vill jag anföra följande.

J;ig har i Iörcgäende avsniu framhållil ;itl jag ser del
som en ovillkorlig förutsiitlning Rirait krav på prövningslillsiånd införs för
koninuinalbosviirs-målen all en väl kvalificerad instans handlägger dessa mål
niirniasi under regcringsriiiien. Denna inslåns konimer ju nämligen au i
ncrialct koninui-nalbesvärsniål få överta regeringsrättens nuvarande uiipgili all
svara för all avgörandena blir sakligt rikliga. Koniniiiién framhåller au
donisiolarna står fria från de politiska instanserna och atl de har lill enda
uppgift au skipa räii från en objekiiv ulgångspunkl. Hela systemet med
domstolsprövning är, som kommillén anför, uppbyggt för au skapa bäsla niiijiiga
föruisiiiiningar för en riklig lillämpning av gällande rält. Med hänsyn hiinill
är del enligi min mening från principeli synpunki klan liimpligasi alt
besvärsprövningen närmasl under regcringsriiiien anförlros åt
förvaltningsdomstolar. Härtill kommer alt exempelvis kammarräiierna lar anses
ha bälire föruisäiiningar än de förvaliningsmyndigheler som ligger närmasl lill
hands som allernaliv, nämligen länsslyrelserna, att prestera en besvärsprövning
av del slag som måsle fordras, om ell krav på prövningslillsiånd införs. Jag
ansluter mig lill kommitténs uppfattning atl kammarrätterna är att föredra
framför länsrätterna som besvärsinstans närmasl under regeringsrätten i
kommunalbesvärsmålen. Kammarrätterna har sedan omorganisationen år 1971 hunnit
växa in i sin nya roll som allmänna förvaltningsdomstolar närmast under
regeringsrätten. Genom handläggning av vis.sa mål om törvaltningshesvär över
kommunala nämnders beslut har de också fåll en ökad inblick i kommunala
förhållanden. Såviit kan bedömas är arbetsläget i kammarrätterna nu också
sådanl alt de mycket väl kan lillföras kommunalbesvärsmålen. Vid remissbehandlingen
av kommitténs förslag har också samtliga kammarrätter förklarat sig beredda att
ta emot denna nya målgrupp. Härtill konimer de fördelar som ligger i au
kammarrällernas målområde så långl som möjligt slammer överens med
regeringsräitens. Jag förordar därför all kommitténs förslag all
besvärsprövningen skall anförlros ål kammarräiierna genomförs.

Jag vill i della sammanhang ta upp
några särskilda frågor. Enligt 12 ij kammarrättsinstruktionen (1979:571)
lilldelas mål av viss beskaffenhet (specialmål) i första hand en eller flera
beslämda rotlar. Kammarrälten bestämmer vilka mål som är specialmål. Med hänsyn
till koninnmalbesvärs-målens särskilda beskaffenhet kan det åtminstone under en
övergångstid

s. 30 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:105 30

vara lämpligt att målen i forsla hand tilldelas vissa
bestämda rotlar. Som framgår av vad jag nyss har sagt kan kammarrätterna själva
beslämma i dessa frågor. Några särskilda beslämmelser i lag eller annan
lörlättning om atl kommunalbesvärsmålen skall vara specialmål behövs enligi min
mening inle. Om ell mål av någon särskild anledning bör avgöras skyndsami,
skall del enligt 22 S kammarrättsinstrukiionen handläggas med förtur. Jag anser
att del inte kan komma i fråga atl i lag eller annan förfallning föreskriva all
komnninalbesvärsmål generelll skall vara föriursmål. Jag återkommer i
specialmoliveringcn lill 7 kap. 4S KL lill frågan om särskilda regler om
skyndsam handläggning av vissa kommunalbesvärsmål. I övrigl bör det, liksom när
det gäller andra målgrupper, kunna överliimnas ål kammarrätterna alt avgöra
när elt kommunalbesvärsmål skall handläggas med förtur.

2.2.3 Behovet av en länsinstans under kammarrätten

Om kammarrätten införs som
besvärsinstans närmasl under regeringsrälien i kommunalbesvärsmål, uppkommer
frågan om en länsinstans bör behållas som en första besvärsinslans under
kammarrälten. Valel siårsåledes mellan ell syslem med två inslanser -
kammarräli och regeringsräil - och ell syslem med ire inslanser-länsinstans,
kammarrätt och regeringsrätt. Frågan om länsstyrelsen, som f n. har uppgiften
all pröva kommunalbesvär, eller länsrätten bör vara länsinsians i en reformerad
inslansordning behandlas inle närmare av kommillén.

Efter all utförligt ha redovisal
skälen för och mol ivå- resp. ireinstanssys-lemei har kommittén stannat för atl
föreslå ell ivåinstanssyslem med kammarrällen som försia besvärsinslans.
Kommillén har bedömi saken så, alt båda allernaliven är genomförbara men all
den kortare instanskedjan är all föredra. Den omsländighelen atl en omläggning
lill tre besvärsinstanser sannolikl medför all handläggningsliderna förlängs för
kommunalbesvärsmål som prövas i sak av regeringsrälien måsle enligt kommillén
lillmälas slor belydelse, när ställning skall tas lill insiansordningens
utformning. Kommittén anser all del är särskilt angelägel all slulliga
avgöranden i kommunalbesvärsmål, som kan gälla samhällsvikliga beslul och
principiella rällsfrågor, kommer lill slånd inom rimlig tid.

Kommillén har Övervägt om
länsstyrelsen bör behållas som försia besvärsinstans under en övergångsperiod.
Kammarräiierna skulle härigenom fä möjlighel all successivt bereda sig för den
nya uppgiften samiidigi som man skulle kunna dra nyiia av del kunnande på
områdel som i dag finns hos länsslyrelserna. Kommittén föreslår dock inle elt
sådant arrangemang utan förespråkar andra ålgärder, bl. a. ulbildningsinsaiser,
för all underiälla omläggningen.

Kommilléns förslag all
länsinslansen skall slopas i kommunalbesvärsmålen lillslyrks eller lämnas ulan
erinran av flertalet remissinslanser (ca 60). Bland dessa finns
regeringsrälien, tre kammarräiier, tre länsslyrelser, 24

s. 31 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:105 31

kommuner
och 17 landstingskommuner. Ell 40-lal remissinslanser anser atl en länsinstans
bör behållas. Dit hör en kammarräli, 16 länsstyrelser, 19 kommuner och två
landslingskommuner.

Flertalet av de remissinstanser som tillslyrker
förslaget om ett Ivåinstanssyslem har liksom kommiitén vägt för- och nackdelar
med en sådan ordning och slutligen låiii önskemålet om kortare
handläggningslider vara avgörande. Regeringsrätien framhåller au
länsstyrelserna har god kännedom om lörhållandena i kommunerna och en
belydande ulredningskapaciiet, vilkel är särskilt värdefulll i mål om den
kommunala kompeiensen. En annan Synpunki som enligi regeringsrälien också talar
för au lånssiyrelsen behålls som besvärsinslans under kammarrälten är all man
då får samma inslansordning som gäller vid förvaliningsbesvär över kommunala
myndighelers beslul. Regeringsrälien anseremellenid au en förlängningav
handläggningsliden för kommunalbesvärsmål inle är acceplabel. Regeringsrälien
anser tidsfaktorn så väsentlig all den biträder kommitténs förslag alt
länsstyrelserna skall ulgå ur instansordningen. Enligt kammarräiierna i
Siockholm och Jönköping är del svårl all finna en lämplig underinsians.
Länsrälierna är möjligen mindre lämpade tor uppgiften. LänsslyreLserna kan inte
komma i fråga för de landstingskommunala målen. Enligt kammarrälten i Siockholm
är länsslyrelserna inle heller särskili välrusiade med juridisk experlis, sedan
länsdomslolsreformen genomförls och tanken på länsavdelningar i länsslyrelserna
avvisals.

Riksrevisionsverket framhåller all kammarräiierna
nu har en viss överkapacitet och all balanssituaiionen siadigt förbättras. Mol
denna bakgrund och med hänsyn lill atl ell ireinsianssyslem anlagligen leder
lill merkostnader och längre handläggningslider anser riksrevisionsverkei alt
kammarrätten bör vara försia instans i kommunalbesvärsmålen. De kommuner som
är posiliva lill kommilléns förslag anser i allmänhel atl inlressel av snabbhet
i handläggningen väger tyngre än betänkligheterna som främst grundar sig på att
länsslyrelsernas lokalkännedom skulle gå förlorad för kommunalbesvärsmålen.
Hagfors kommun väntar sig en mera enheilig rätlslillämpning än f n. om de fyra
kammarrätterna ersätter de 24 länsslyrelserna som försia instans. Väslerås
kommun menar all länsslyrelsernas samarbele med kommunerna i
samhällsplaneringen kan försvåras om länsslyrelserna också skall avgöra
kommunalbesvärsmål som på ell eller annal säu har samband med
planeringsfrågorna. Della är inte heller lillfredsställande från
räiissäkerheis-synpunki. TCO anser au ivåinsianssysiemei har belydande fördelar
bl.a. med hänsyn lill all del innebär en enheilig inslansordning för den kommunala
och landslingskommunala besvärsprocessen.

Kammarrällen i Göleborg och flera av de
länsslyrelser som förordar eu ireinsianssyslem är tveksamma lill om della
skulle medföra en förlängning av handläggningstiden. Några länsslyrelser anser
del så väsenlligl au prövningen av kommunalbesvär inleds på länsnivå att detta
uppväger evenluella nackdelar med au handläggningstiderna blir någol längre.
Läns-

s. 32 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:105 32

slyrelserna
och några av de kommuner som släller sig avvisande till kommilléns förslag
belönar vidare au länsslyrelserna har god kännedom om kommunala förhållanden
och slor erfarenhet av kommunalbesvärsmålen. Några remissinslanser framhåller
att länsstyrelsernas arbetssiiti passar bälire än kammarrällernas för
besvärspiövning i forsla inslåns. Jönköpings kornmun gör gällande all
förslaget om eii ivåinstanssyslem strider mot den kommunala demokratin. Flera
kommuner samt SACO/SR anser att rättssäkerhetsskäl lalar fören längre
inslanskedja. Sakprövning i ivå inslanser bör kunna ske i alla mål.
Länsslyrelserna i Kronobergs, Skaraborgs och Gävleborgs län menar alt
kommiuén? förslag innebär en ceniralisering som inle stämmer överens med
nuvarande deceniraliseringssträvanden. Decenlraliseringsulredningen anför
liknande synpunkier.

Bland de remissinstanser som förordar att en
länsinsians behålls i kommunalbesvärsmålen delar sig meningarna i fråga om
vilken myndighel som bör väljas, länsstyrelsen eller länsräiien.

För
egen del vill jag anföra följande.

Kommilléns och remissinslansernas diskussion ger en
god bild av de skäl som kan anföras föroch mol alt en länsinsians behålls under
kammarrällen i kommunalbesvärsmålen. En central fråga är vilken inverkan
länsinslansen får på handläggningsliderna i kommunalbesvärsmålen. Kommittén
redovisar i beiänkandei sin undersökning av målulveckling och handläggningslider.
Undersökningen visar au man om länsinsianserna behålls knappasl kan räkna med
en förkortning av handläggningsliderna i de mål som fullföljs lill
regeringsrätten. 1 fråga om de mål i vilka regeringsrälien meddelar prövningslillsiånd
synes ofrånkomligt atl en omläggning till tre besvärsinslanser kommer alt
medföra en förlängning av handläggningstiderna.

Ett av huvudsyftena med en reform av
besvärsordningen i kommunalbesvärsmålen är atl komma till rätta med de
stötande långa vänleiider som ibland har förekommil i de fall då lalan har
fullföljis lill regeringsrälien. Det är vikligl all regeringsrätten någorlunda
snabbi kan ge vägledande besked om gränserna för kommunernas konipelens och om
innebörden av reglerna om deras organisation och verksamheisformer. Au införa
en inslansordning som av alll all döma snarare förlänger än förkortar
handläggningsliderna kan enligi min mening inte komma i fråga.

Flera remissinslanser belönar länsslyrelsernas
sakkunskap i kommunala frågor och långa erfarenhet av prövningen av
kommunalbesvärsmål. Del gäller inte bara kritiskt inställda remissinslanser
ulan även några av de inslanser som lillslyrker kommilléns förslag. Svenska
kommunförbundei belönar Slarki värdetaven Ibrtsall anknylning mellan kommunerna
och den första besvärsinslansen. Om man skall frångå länsslyrelserna som försia
besvärsinslans, krävs enligi förbundel all en fullgod ersällning för den
nuvarande kommunala anknytningen skapas i den nya besvärsinstansen. Även jag
anser det angeläget - särskilt i mål om den kommunala kompeiensen - atl del i
den förslå besvärsinslansen finns god kännedom om de

s. 33 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:105 33

förhållanden
under vilka kommunerna driversin verksamhel. Detla behöver emellerlid inie
belyda atl en länsinsians måsle behållas. Del kan inle vara en omöjlig uppgift
all lillförsäkra kammarrälten som försia besvärsinslans den sakkunskap som
behövs för att kommunalbesvärsmål där skall la en helt liilfredsslällande
behandling. Jag ålerkommer till denna fråga i del följande.

Några remissinslanser anser alt ett
ireinsianssyslem är atl föredra av rällssäkerhelsskäl. Rälien lill en
fullsländig sakprövning i ivå inslanser även av kommunalbesvär borde enligt
dessa remissinslanser inie inskränkas. För egen del finner jag inle den
parallell som i della sammanhang dras med förvaltningsbesvärsmålen och målen
hos de allmänna domstolarna helt övertygande. Rällssäkerhelen har där etl annal
innehåll än i kommunalbesvärsmålen som i princip inie gäller den enskilda
personens räll genlemol kommunen. Enligi min mening uppfyller en
besvärsprövning i första inslåns i kammarrällen -en förvaliningsdomslol med
kvalificerad sammansällning -och möjlighel all efter prövningslillsiånd fä
besvären prövade av regeringsrälien de rällssäkerhelskrav som bör slällas på
en instansordning i kommunalbesvärsmål. Jag kan inle finna all en sådan
inslansordning skulle sirida mol den kommunala demokraiin.

Jag vill tillägga all länsslyrelsernas handläggning
av kommunalbesvärsmål, som Väslerås kommun har påpekal, kan vålla vissa
rällssäkerhelspro-blem. Länsslyrelsernas ständigt ökande betydelse för
samspelet mellan siat och kommun, som bl. a. kommii till uttryck i styrelsernas
poliliska sammansällning, gör del enligt min mening i dag mindre lämpligl atl
hos dem lägga uppgiften all pröva kommunalbesvär. Härtill kommer all den rent
juridiska sakkunskapen hos länsstyrelserna har lunnals ul i samband med all
länsdomslolarna har brulils ut till frislående förvallningsdomslolar.

Några remissinslanser har inväni all kammarrällen
aren överinstans och all den som sådan är mindre lämpad än lånssiyrelsen all
pröva kommunalbesvär som första instans. Enligt min mening är detta ingel
avgörande skäl mol alt slopa länsinslansen. Den prakliska beredningen av
kommunalbesvärsmålen är med hänsyn bl. a. lill del begränsade
utredningsansvarel i dessa mål i allmänhel inle belungande. Del är snarare den
juridiska bedömningen av målen som kan vara tidsödande. Del kan lilläggas all
regeringsräitens handläggning av besvär över landslingskommunala beslul, som ju
överklagas direkl hos regeringsrätien, inle lorde uppfällas som någol
väsensskilt från handläggningen av besvär över länsstyrelsernas beslul i vanliga
kommunalbesvärsmål.

Ell par remissinstanser ifrågasäller om man inie
genom organisatoriska ålgärder och föriursregler skulle kunna uppnå den
eftersträvade snabbheien i handläggningen av kommunalbesvärsmålen utan all
länsinslansen slopas. Föregen del släller jag mig tvivlande till della. Både
hos regeringsrälien och hos länsslyrelserna harolika ålgärder vidlagils för all
förkorta handläggningsliderna. Sådana anslrängningar är naturiiglvis angelägna
och de har gelt

3
Riksdagen 1979/80. I saml. Nr 105

s. 34 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:105 34

resullal.
Del är emellerlid av såväl principiella som prakliska skäl knappasl möjligi alt
komma tillräckligt långt på den vägen. En regel om generell förtur för
kommunalbesvärsmål är som framgår av vad jag har anförl i föregående avsnill
inle lämplig.

Jag anser atl behovel av ati inom rimlig lid fö
slutliga avgöranden i kommunalbesvärsmål väger lyngre än de kriiiska synpunkier
som remiss-inslanserna har fört fram mol förslagel atl slopa länsinstansen.
Uiöver den fördel med etl tvåinstanssystern som ligger i all målen blir
slulligl avgjorda inom rimlig tid vill jag nämna all det skapar förutsäUningar
för en enhetlig inslansordning för de kommunala och de landslingskommunala
besvärsmålen. En .sådan enhellighel har blivit mera angelägen efter
lillkomslen av 1977 års kommunallag som innebär all samma regler i slörre
ulslräckning än lidigare gäller för kommunernas och landsiingskommunernas
verksamhels-former. Det måsle vidare anias alt elt Ireinsianssyslem skulle bli
dyrare än etl tväinsianssystem.

Elt tvåinstanssystern av del slag som kommiuén
förordar innebär, som några remissinslanser påpekar, en viss ceniralisering.
Även om invändningen i och för sig för anses befogad, kan jag mol bakgrund av
vad jag har anförl i del föregående inte finna au den ulgör skäl au frångå
kommilléns förslag.

I likhei med kommiuén och majorilelen av
remissinstanserna förordar jag en ivåinsiansordning för kommunalbesvärsmålen
med kammarrälten som försia besvärsinstans. Jag anser alltså au länsstyrelsen
bör ulgå ur instans-kedjan. Att låla länsstyrelsen slå kvar som försia
besvärsinslans under en övergångsperiod är enligt min mening inle någon lämplig
lösning på de prakliska problem som kan vänlas uppkomma i samband med omläggningen
av insiansordningen.

Jag vill i detta sammanhang la upp frågan om
särskilda beslämmelser om besvär över kommunala beslul som skall underslällas
länsstyrelsens prövning bör införas med anledning av alt insiansordningen för
kommunalbesvärsmålen ändras. Eftersom undersiällningsskyldighet numera förekommer
endasl på elt begränsai anial områden, är sådana bestämmelser enligt kommittén
inte nödvändiga. Kommittén anför au länsstyrelsen i de fall där del kan bli
aktuellt bör undersöka om kommunalbesvär har anförts hos kammarrällen. Jag
delar kommilléns uppfallning i denna fråga. Om kommunalbesvär har anförts, bör
enligt min mening fasislällelseprövningen anstå lill dess atl avgörandet i
kommunalbesvärsmålei har vunnit laga kraft.

2.2.4
De landstingskommunala målen

Enligt gällande bestämmelser överklagas landstings
och landslingskommunala nämnders beslul direkl hos regeringsrälien som således
är försia och sisla instans i de landslingskommunala besvärsmålen.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:105 35

Kommillén föreslår au kammarrällen blir försia
besvärsinslans även i de landstingskommunala målen. För fullföljd av besvären
lill regeringsrälien föreslås samma regler gälla som för övriga
kommunalbesvärsmål.

Kommilléns förslag lillslyrks eller lämnas ulan
erinran av en klar majorilel av de remissinstanser som yttrar sig i frågan.
Till de positivt inställda remissinstanserna hör landsiingskommunerna och
Landstingsförbundet. Några av de länsslyrelser som förordar ell ireinsianssyslem
anser att elt sådant bör omfalta också de landstingskommunala målen.

En
fördel med införandel av ell ivåinstanssyslem med kammarrällen som försia
besvärsinslans är enligi min mening all del blir möjligt all skapa en enheilig
inslansordning för samiliga kommunalbesvärsmål. Ell sådanl inslanssysiem passar
nämligen även för de landslingskommunala målen. Del ligger också i linje med
den nya enhelliga kommunallagen. Handläggningsliderna i de landslingskommunala
målen kan knappasl komma all påverkas av den föreslagna omläggningen av
insiansordningen i sådan mån all del skulle kunna uigöra etl avgörande skäl mot
förslagel. Även jag förordar därför atl besvär över landstingskommunala beslul
skall anföras hos kammarrälten i första instans och att de därefter skall kunna
fullföljas till regeringsrätten med samma begränsning genom krav på
prövningstillstånd som föreslås gälla i övriga kommunalbesvärsmål.

2.2.5
Särskild sammansättning av kammarrätten

Kommillén föreslår all kammarrällen, som normall är
domför med tre lagfarna ledamöier, skall uiökas med en särskild ledamoi när
rälien behandlar kommunalbesvärsmål. Sådana ledamöier skall ulses av regeringen
för varie kammarrätt. Till särskilda ledamöier skall ulses personer som har god
kännedom om kommunal verksamhel och belydande praklisk erfarenhet från del
kommunala området. Medverkan av särskild ledamoi skall enligt förslagel
begränsas lill mål som prövas i sak och där besvären inle är utsiktslösa.

Kommilléns förslag har föit ell blandal mollagande
av remissinstanserna. Det lillslyrks av bl. a. flertalet kommuner och
landslingskommuner samt Svenska kommunförbundei. Förslagel avsiyrks av bl. a.
kammarräiierna i Siockholm, Sundsvall och Jönköping samt domstolsverket.
Kritiskt inställda är också regeringsrätten och kammarrällen i Göleborg.

Enligt Svenska kommunförbundet och några kommuner
är del nödvändigl all särskild kommunal sakkunskap är företrädd hos den försia
besvärsinslansen. Några remissinslanser förespråkar all en nämnd dellar i
kammar-rällens behandling av kommunalbesvärsmålen.

Krislianslads och Hagfors kommuner anser all
kammarrällen i dessa fall bör beslå av tre jurisler och ivå särskilda ledamöier
med kommunal erfarenhet.

De
remissinslanser som avslyrker förslagel eller släller sig iveksamma lill

s. 36 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:105 36

del
framhåller i allmänhel atl det i kommunalbesvärsmålen i princip är fråga om en
lagligheisprövning och att det framstår som nalurligl all en prövning av detla
slag föreläs av kammarrätten i vanlig sammansättning. Det påpekas att
kammarrällen alllid har möjlighel all anlita särskild sakkunskap om del behövs.
Några remissinslanser befarar all de särskilda ledamöterna kommer all handla
snarare som parisrepresenlanier för kommunerna än som opartiska ledamöier av
kammarrällen. Örebro kommun anser all förslagel om en särskild ledamoi i
kammarrällen förulsäller en speciell jävsregel. Jäv bör föreligga inte bara om
ledamolen lidigare hos kommunen har deltagit i den slulliga handläggningen av iirende
som rör saken ulan även om ledamolen harannan anknylning lill den kommun som är
pari i målel. Elt par remissinslanser befarar au del kan slöla på svårigheler
all rekrylera elt lillräckligl anlal sakkunniga personer, som kan slå till
förfogande i sådan ulslräckning au målens handläggning inle fördröjs.

Länsstyrelsernas kännedom om kommunala förhållanden
har ulan ivivel varil värdefull för prövningen av kommunalbesvärsmålen. När
länsslyrelserna ulgår ur insiansordningen, är del enligt min mening angeläget
all del skapas garanlier för au kammarrällernas avgöranden kan grundas på en
molsvarande sakkunskap. Behovel av en sådan sakkunskap är särskilt pålagligl i
de mål som rör den kommunala kompeiensen. För bedömningen av dessa mål krävs
utöver renl kommunalrälisliga kunskaper även en god kännedom om kommunala
förhållanden i allmänhel. Della beror bl. a. på all den allmänna
kompelensbeslärnmelsen i KL, liksom i de tidigare kommunallagarna, är uiformad
som en generalklausul. Närbeslämmelsen ursprungligen utformades, ulialades au
den skulle medge anpassning efter de skiftande förhållandena i de särskilda
fallen med beaklande av den allmänna samhällsutvecklingen saml kommunernas
ställning som samhällets lokala förvaltningsorgan (prop. 1948:140). Det är lill
slor del genom besvärsinslan-sernas avgöranden som den kommunala kompeiensen
har fåll sill innehåll och uivecklals. Möjligheten att inhämla
sakkunnigutlåtanden enligt 24 S FPL lillgodoser inle del behov av kommunal
sakkunskap som jag nu har påvisai. Behovel kan enligi min mening inte heller
lillgodoses genom kammarrällernas nämndemän. Jag bilräder därför kommilléns
förslag all särskilda ledamöier med kännedom om kommunala förhållanden skall
ingå i kammarrätterna vid prövningen av kommunalbesvärsmål. De särskilda
ledamöternas uppgift blir au lillföra domstolen sakkunskap i fråga om kommunal
verksamhel. De skall avlägga domared och får ställning som domare. Samma krav
på saklighet och opartiskhet som gäller för övriga ledamöier kommer alt gälla
för dem.

Inslaget av sakkunskap i fråga om kommunal
verksamhel bör enligt min mening förslärkas i förhållande lill kommilléns
förslag. Jag förordar alt kammarrällen vid behandlingen av kommunalbesvärsmål
skall beslå av tre lagfarna ledamöier och ivå särskilda ledamöier med god
kännedom om kommunal verksamhel. De särskilda ledamöterna bör ulses av
regeringen för

s. 37 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:105 37

varie
kammarräli lill ell sådanl anlal all dröjsmål i handläggningen av
kommunalbesvärsmålen inie skall behöva uppslå på grund av all några särskilda
ledamöier inie finns lillgängliga inom rimlig lid. Del bör vara fulll möjligt
au finna eu tillräckligt anlal personer som uppfyller kraven på särskild
kommunal sakkunskap.

Bestämmelserna i 4 kap. rällegångsbalken om jäv mol
domare blir enligi 41 § FPL lillämpliga på de särskilda ledamöierna. Dessa är
således under-kasiade slrängare jävsregler än vad som gäller för
förvaliningsmyndigheier-na. Jag anser mot den bakgrunden alt en särskild
javsregel inte behövs.

Jag delar kommitténs uppfattning all de särskilda
ledamöternas dellagande i handläggningen bör begränsas till mål som prövas i
sak och där besvären inle är ulsiklslösa. Regeringsrälien anför i siu
remissylirande all särskild ledamoi bör delta också vid behandlingen av frågor
om verkslälligheisförbud i kommunalbesvärsmål. Enligt min mening bör en regel,
som gör sådan medverkan obligalorisk, inle införas. Del är angelägel all frågor
om verkslälligheisförbud avgörs snabbi. Avgörandet bör inte fö hindras av all
de särskilda ledamöterna inle är närvarande. När sakfrågan i målet är komplicerad,
kan det å andra sidan vara lämpligl all de särskilda ledamöierna dellar i
handläggningen. Man bör enligi min mening kunna ulgå från ail kammarräiierna,
när del finns skäl lill del, lar lill vara möjlighelen all låla de särskilda
ledamöterna della även vid behandlingen av frågor i vilka deras medverkan inle
är obligalorisk.

2.3
Kommunalbesvären och förvaltningsprocessen

Kommunalbesvärsprocessen
har vissa särdrag som markanl skiljer den från processen i
förvallningsbesvärsmål. En del särregler grundar sig på uiiryck-liga
bestämmelser i KL, medan andra har utbildats i rällspraxis. 1 7 kap. 1 § KL
finns beslämmelser om besvärsräiien och besvärstiden. Besvärsberätli-gad är varje
kommunmedlem, men också endasl den som är kommunmedlem. Au etl kommunalt
beslul direkl rör en enskild person grundar, lill skillnad från vad som gäller
vid förvaltningsbesvär, inte någon lalerätl för denne. Besvärsliden räknas från
dagen för anslag av meddelande om all prolokollet över beslutet har blivil
jusierat. Vid förvaltningsbesvär räknas däremoi besvärsliden i allmänhel från
delgivningsdagen.

En speciell regel som har utbildats i praxis är den
all besvärsmyndighelerna inle prövar sådana omständigheter som klaganden
åberopar efter besvärsii-dens uigång eller försi i högre instans. Klaganden kan
alliså inle senare ändra sin talan genom alt anföra nya omständigheter till
slöd forell påslående om all elt kommunall beslul är olagligt.

Eu annal särdrag rör frågan om på vilkel sätt
besvärsinslansen skall bedriva processledningen. I kommunalbesvärsprocessen är
processföringen i slor utsträckning överiämnad åt parterna. Kommunen anses
därvid fungera som moipart ull klaganden. Del ärsällsynl all besvärsmyndigheien
tar inilialiv lill

s. 38 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:105 38

all
skaffa utredning ulifrån eller lill all kompletlera ulredningen genom parternas
försorg efter den sedvanliga skriftväxlingen. Handläggningsordningen vilar
således huvudsakligen på den s. k. disposilionsprincipen. Vid handläggningen av
de flesta förvallningsbesvärsmål dominerar däremot den s. k. officialprincipen,
dvs. den beslulande instansen ulövar en mer akliv processledning och har också
del yllersla ansvarei för ulredningen i målel.

Efter 1971 års förvaliningsrälisreform gäller,
uiöver de särskilda reglerna för kommunalbesvärsprocessen, i lillämpliga delar
förvaltningslagen (1971:290) för handläggningen av kommunalbesvärsmål i
länsstyrelsen och FPL för handläggningen i regeringsrätten. FPL blir även
tillämplig på handläggningen av kommunalbesvärsmål i kammarräiierna, om dessa
mål flyllas dit.

Kommiuén har funnil au frågan om en samordning av
de särskilda förfarandereglerna för kommunalbesvärsprocessen med de allmänna
reglerna för förvaliningsprocessen och övrig förfarandelagsiiflning inle kan
förbigås i samband med en reformering av instansordningen. Kommillén anser dock
au något slulligl siällningslagande lill samordningsfrågorna inte kan göras nu.
Kommillén har därför i delta sammanhang riktat in sig på några problem som
enligt kommillén bör lösas redan nu. Del är alliså de mesl pålagliga formella
bristerna i del nuvarande regelsysiemel som kommillén har velal komma lill
rälla med. Kommilléns förslag innebär atl man lagfäster vissa av de principer
för kommunalbesvärsprocessen som har vuxit fram i praxis.

Kommittén går inle närmare in på förvaltningslagens
regler. Med kommitténs förslag försvinner nämligen de olägenheler som
föranieds av all förvaltningslagen är lillämplig på handläggningav
kommunalbesvärsmål hos länsslyrelserna.

När del gäller förhållandel mellan
kommunalbesvärsprocessen och FPL;s regler har kommillén främsl uppmärksammat
beslämmelsema i 5 och 8 §§ FPL om komplellering av ofullständig besvärsinlaga
resp. domstolens uiredningsansvar.

Kommiitén utgår från au den lidigare nämnda regeln
om alt besvärsfakla skall anföras inom besvärsliden för au kunna tas upptill
prövning lills vidare skall slå fast och anser alt den bör lagfästas. Den bör
las in i 7 kap. 1 § KL. Enligt kommillén kan det dock inte bortses från atl det
skulle kunna uppstå en viss oklarhet beiräffande föihållandei mellan en sådan
beslämmelse och bestämmelsen i 5 § FPL. Där föreskrivs all rälien skall
förelägga en klagande som har geu in en ofullständig besvärshandling atl
avhjälpa bristen inom viss tid. Kommiitén föreslår därför all del i 7 kap. 4 §
KL görs en precisering av tillämpningsområdet för 5 § FPL i
kommunalbesvärsprocessen. Kommillén föreslår också atl del i 7 kap. 4 § KL las in
en beslämmelse som slår fasi kommunens ställning som pari vid lillämpningen av
FPL i kommunalbesvärsprocessen. Om dessa ändringar i 7 kap. 1 och 4 §§ KL
genomförs.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:105 39

behöver
man enligi kommillén ime ändra 8 § FPL för all klargöra hur denna beslämmelse
bör lillämpas i kommunalbesvärsprocessen.

Remissinstanserna delar överiag kommilléns syn på
förhållandel mellan kommunalbesvärsinslilulel och förvaliningsprocessen.
Kommilléns lagförslag lämnas också i slori setl ulan erinran, om än vissa
synpunkier framförs i detaljfrågor.

Åven jag anser det värdefullt atl vissa hävdvunna
principer för kommunalbesvärsprocessen lagfästs i delta sammanhang. Enligi min
bedömning har kommillén gjort en lämplig avvägning mellan vad som bör las upp
lill behandling redan nu och vad som kan ingå i del fortsatta
utredningsarbetet. Jag ålerkommer i specialmotiveringen lill de
författningsändringar som föranleds av kommilléns förslag.

2.4
Genomförandet

Den
nya insiansordningen i kommunalbesvärsmålen börenligt min mening införas den 1
januari 1981. Härigenom kommer tillräcklig lid all finnas för de
förberedelseålgärder av olika slag som kan behövas.

3
Upprättade lagförslag

1
enlighel med vad jag nu har anförl har inom kommundepariementel upprällals
förslag lill

1. lag om ändring i kommunallagen (1977:179),

2.
lag om ändring i lagen
(1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar,

3.
lag om ändring i
förvaltningsprocesslagen (1971:291),

4.
lag om ändring i lagen
(1957:281) om kommunalförbund,

5.
lag om ändring i lagen
(1961:436) om församlingsslyrelse,

6.
lag om ändring i lagen
(1979:411) om ändring i rikels indelning i kommuner, landslingskommuner och
församlingar,

7.
lag om ändring i lagen (1979:412)
om kommunala indelningsdelegerade,

8. lag om ändring i lagen (1972:229) om kyrkliga
indelningsdelegerade,

9.
lag om ändring i allmänna
ordningssladgan (1956:617).

De under 2 och 3 angivna förslagen har upprättats i
samråd med chefen för jusliliedepariemeniel.

Förslagen bör fogas till regeringsprotokollel i della ärende som bilaga
4'.

'
Bilagan har uteslutits här såviu gäller de under 4 och 6-8 angivna
lagförslagen. I dessa delar är bilagan, frånsett några redaktionella ändringar
i förslagen under 7 och 8, likalydande med de förslag som är fogade till
propositionen.

s. 40 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:105 40

4
Specialmotivering

4.1
Förslaget till lag om ändring i kommunallagen

7 kap. I S

På
grund av all kammarrätt föreslås bli första besvärsinslans för såväl de
primärkommunala som de landslingskommunala målen har första slyckel utformats
så att del omfattar också de landslingskommunala målen och del nuvarande iredje
slyckel slopats. F. n. anges i forsla slyckel all kommunalbesvär för grundas
endasl på all beslutet inte har tillkommit i laga ordning osv. Del har nu
föreskrivits all besvären får grundas endasl på omständig-heler som innebär
l.ex. all beslulel inle har lillkommil i laga ordning. Härigenom klargörs all klaganden
måsle åberopa sådana felakligheier hos beslutet som kan hänföras under någon av
de uppräknade besvärsgrunderna. Den jusiering som nu har gjorts är au belrakla
som provisorisk i avbidan på resulialel av kommitténs forlsaila överväganden.

I andra slyckel finns beslämmelser om
besvärsförfarandei. Försia meningen innehåller den i sak oförändrade
besiämmelsen alt besvärshandlingen skall ha kommii in lill besvärsmyndigheien
inom tre veckor från anslagsdagen. En särskild fråga är hur man skall bedöma de
fall där klaganden ger in sin besvärsinlaga lill besluismyndigheten i slället
för kammarrällen. I 7 § FPL finns en regel om all besvär skall las upp lill
prövning även för del fall all besvärshandlingen i räll tid harkommii in lill
beslutsmyndigheten i slällei för besvärsmyndigheien. Denna bestämmelse är
lillämplig vid förvaltningsbesvär lill en förvaliningsdomslol över en kommunal
nämnds beslul. Redan av del skälet atl del i 7 § FPL förulsälls all en domslol
eller förvallningsmyndighel har meddelat det överklagade beslutet är
bestämmelsen f n. inte tillämplig när kommu nal besvär lill regeringsrätten
anförs över ell beslul av landsting. Av samma skäl blir bestämmelsen inle ulan
vidare lillämplig på kommunalbesvär som vid en ändring av insiansordningen anförs
över kommunfullmäktiges eller landstings beslut. Huruvida bestämmelsen skulle
bli omedelbarl lillämplig vid kommunalbesvär över en kommunal eller
landstingskommunal nämnds beslut beror på om reglerna i 7 kap. I § KL om alt
besvärshandling skall ha kornmil in lill kammarrällen inom tre veckor skall
tillsammans med 2 § anses uitömmande reglera frågan. Kommillén har ansell att
del med hänsyn lill bl.a. föreskrifterna i 2 kap. 15 § KL, som ulesluler räll
för en enskild person au väcka ärende hos kommunfullmäktige eller landsling,
inle ler sig lämpligl att lillämpa regeln i 7 § FPL på beslut av dessa organ.
Kommillén anser vidare all del inte är lämpligl all införa regeln endasl i
fråga om besvär över nämndbeslut.

För egen del anser jag alt regeln bör göras lillämplig
också på beslut av kommunf'.illmäklige eller landsling. Intresset av
enhellighel lalar också för att samma regler i della hänseende kommeralt gälla
i frågaom beslut av olika kommunala organ. I 7 kap. 1 § andra stycket KL har
därför tagits in en

s. 41 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:105 41

särskild
föreskrift om att besvären skall tas upp till prövning, om besvärshandlingen i
rält tid har kommii in lill kommunen eller landstingskommunen. På grund av hänvisningen
i 7 kap. 2 S ull 7 kap. 1 S blir motsvarande regel lillämplig också pä beslul
av kommunala och landslingskommunala nämnder. Regeln för lill följd all besvär
över ell kommunall beslul skall anses ha anförts i rätl lid,om
besvärshandlingen förebesvärslidens uigång hargelis in lill kommunfullmäkiige
eller någon kommunal myndighel.

I
tredje slyckel sägs au del beslui som överklagas skall anges i besvärshandlingen.
Denna föreskrift ersätter den nuvarande bestämmelsen om skyldighet för
klaganden alt bifoga del överklagade beslutet och bevis om dagen för
lillkännagivande av beslulel på kommunens anslagstavla. Skyldigheten för
klaganden all ge in dessa handlingar har överlevt såväl förvaliningsrällsreformen
som den senasle kommunallagsrevisionen. Den nuvarande bestämmelsen är
ålderdomlig och för anses vara onödigl betungande för den enskilde. Enbari den
omsländighelen all beslulel och anslagsbevisel inle har fogats lill
besvärshandlingarna har i praxis inie ansetts uigöra skäl all avvisa besvären.
I enlighel med kommilléns förslag har i tredje slyckel vidare föreskrivits au
de omsiändigheler på vilka besvären grundas skall anges i besvärshandlingen. De
frågor som sålunda behandlas i iredje slyckel regleras på samma sätl i 4 S FPL.
Frågan om samordningen mellan KL;s regler om kommunalbesvärsprocessen och FPL
hör till de frågor som kommillén skall överväga i sill fortsatta arbele. Jag
har därför inle funnit anledning all i della sammanhang gå närmare in på
samordningsproblemen. I tredje slyckel föreskrivs vidare alt klaganden inle för
anföra någon ny omständighet lill grund för besvären efter besvärsiidens
uigång. En sådan regel har sedan länge iakttagits i praxis. De kommunala
besluten är i princip verkslällbara oberoende av om besvär anförs. Krelsen besvärsberältigade
är myckel slor. Den princip som nu lagfasls gör del avsevärl lätlare för
kommunerna och landsiingskommunerna all på ett tidigt sladium bedöma om
beslulel kan verkställas eller inie. Eflersom del för kommunen eller
landsiingskommunen är myckel svårt all på förhand vela från vilkel håll eller
på vilken grund evenluella anmärkningar kan komma all framföras mol ell beslut,
som kan vara av stor samhällelig belydelse och fordra ell effeklivl
genomförande, bör del finnas en absolut tidsgräns för framförande av
anmärkningar. Till grund för regeln ligger också tanken all kommunmedlemmarna
får anses ha godkänl elt fel som de inle har åberopat förebesvärslidens uigång.
Förbudet mol all anföra nya omständigheter skall iakttas ex officio av
kammarrällen. För regeringsräitens del innebär den nya bestämmelsen all
regeringsrätten skall bortse frän sådana felaktigheter hos det kommunala
beslulel som har åberopats först i regeringsrälien.

7 kap. 2 S

1
denna paragraf görs endasl redakiionella ändringar. Dessa är en följd av
ändringarna i 7 kap. 1 §.

s. 42 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:105 42

7 kap. 4 S

Paragrafen
innehåller f n. en föreskrift om befogenhel för länsstyrelsen atl besluta om
verkställighetsförbud. Denna föreskrift har slopats, eftersom bestämmelsen i 28
S FPL om verkslälligheisförbud och andra inlerimisiiska ålgärder blir
tillämplig även på kammarrällens handläggning av kommunalbesvärsmål.

1
försia slyckel har lagils in en beslämmelse om all kammarrällen ulan dröjsmål
bör avgöra mål i vilka del är uppenbart all besvären inle kan bifallas. Av
kommilléns undersökningar framgår all anlalel mål av della slag är lämligen
slon. Med hänsyn till att kommunalbesvär får grundas endast på vissa
omsländighelersom anges i 7 kap. 1 § kan dessa mål ofta skiljas ul ulan
svårighel. Av 10 § FPLföljerall kommunikation inte behöver äga rum i dessa mål.
Denna föreskrift och den nya bestämmelsen i första stycket av förevarande
paragraf bör kunna ge goda förulsältningar för en snabb handläggning i kammarrällen
av l.ex. mål där klaganden åberopar endast lämplighelsskäl eller där han inle
anger i vilkel hänseende del överklagade beslutet skulle vara felakiigl.

Med hänsyn lill kravet på prövningstillstånd har
del inte ansells moiiveral all låla den nya besiämmelsen uiiryckligen gälla
också för handläggningen i regeringsrälien. Eflersom del även ulan en särskild
beslämmelse därom är lydligl all mål i vilka besvären bör avvisas, 1. ex.
därför all de har kommii in för senl, liksom frågor om verkslälligheisförbud
bör handläggas skyndsami, ha del inie ansells moiiveral all införa en uurycklig
föreskrift om snabb handläggning för sådana fall.

I andra stycket föreskrivs all kommunen eller
landsiingskommunen skall anses som part vid lillämpning av FPL i kommunalbesvärsmål.
Härigenom fastslås kommunernas parlsslällning. Kommunen har f. n. en
oklarslällning i kommunalbesvärsmålen. Den är dels besluismyndighel, dels
moipart lill den som har besvaral sig över del kommunala beslulel. Kommunen för
enligt 7 kap. 5 S KL överklaga länsstyrelsens beslul, om länsstyrelsen har
bifallil besvären. Genom den nya bestämmelsen undanröjs den nuvarande oklarheten
i fråga om kommunernas ställning. Della får belydelse bl. a. när dei gäller
lillämpningen av FPL;s beslämmelser om skriftväxling.

All del är kommunen eller landsiingskommunen som
anges vara part i kommunalbesvärsprocessen innebär inle något ställningslagande
lill frågan vilkel kommunall organ som skall företräda kommunen eller
landstingskommunen. Del följerav bestämmelser i KL och olika special
förfallningar eller a v fullmäktiges beslul vilkel organ som är behörigt all
förelräda kommunen på ell visst område (jfr 3 kap. 1 § andra slyckel 5 KL).
Delta för så goll som alllid lill följd all del är den fullmäkiigelbrsamling
eller nämnd som har meddelai det överklagade beslutet som har att företräda
kommunen i en kommunal-besvärsprocess Qfr Regeringsrättens årsbok 1973 C 115).
Yllrande med anledning av överklagande av en siyrelses eller nämnds beslul för
enligi 3

s. 43 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:105 43

kap.
12 S andra slyckel och 13 S andra slyckel beslutas endasl av slyrelsen eller
nämnden samfälli. Av moiiven lill denna beslämmelse (prop. 1975/ 76:187 s. 466)
framgår all lagens krav på samfälli yllrande gäller endasl vid besvär över
siyrelsens eller nämndens egna beslul. Den befogenheisfördel-ning som med stöd
av dessa beslämmelser har gjorts mellan slyrelsen eller nämnden och de personer
som med stöd av delegaiion har fållat del överklagade beslulel är avgörande för
om yllrande över besvären måsle avges av slyrelsen eller nämnden samfälli.

De
principer som gäller för handläggningen av kommunalbesvärsmål innebär bl. a.
all klaganden bär hela ansvarei för talans ulformning, all besvärsmyndighelerna
endasl har en passiv roll och all klaganden måsle framföra sina anmärkningar i
fråga om del kommunala besluleis laglighel före besvärsiidens uigång. Den
sisinämnda principen har kommit lill uttryck genom en ny beslämmelse i 7 kap. 1
§ iredje siyckel KL. En viss moisattning föreligger mellan de nyss angivna
principerna och bestämmelsen i 5 S FPL om au rälien skall förelägga klaganden
all avhjälpa brislerna i en besvärsinlaga som ärså ofullständig alt den inte
kan läggas lill grund fören prövning i sak. Med hänsyn lill all klaganden måsie
före besvärsiidens uigång ange de omständigheter som han vill lägga iill grund
för besvären skulle del vara meningslösl alt förelägga honom au avhjälpa
brisier som består i all han inle har angell dessa omständigheter i
besvärsinlagan. I 7 kap. 4 § iredje slyckel har därför föreskrivils all ell
föreläggande enligi 5 § FPL inle för gälla sådan brisl i besvärshandlingen som
beslår i au denna inle anger den eller de omständigheter på vilka besvären
grundas.

1 och för sig skulle del kunna hävdas att den nya
bestämmelsen är onödig, eflersom sakprövning enligi praxis i kommunalbesvärsmål
sker, även om klaganden i besvärshandlingen inle alls eller på ell brislfälligl
säu har angell de omsiändigheler som ligger lill grund för besvären. Detla hindrar
dock inie all missförstånd skulle kunna uppslå i fråga om lillämpningen av 5 S
FPL i kommunalbesvärsmål. Med den nya bestämmelsen för 5 § ett begränsai
lillämpningsområde. Den kan länkas komma lill användning i. ex. om klaganden
inle har tydligt angell del överklagade beslulel eller vid andra formella
brisier i besvärshandlingen.

Om del föreligger särskilda skäl, för rälien enligi
29 § FPL även ulan yrkande besluta lill del bälire för enskild, när det kan ske
ulan men för eu motstående enskill inlresse (reformatio in melius).
Bestämmelsen är inte förenlig med principema för prövningen i
kommunalbesvärsmål. 1 7 kap. 4 S iredje slyckel KL har därför föreskrivils all
denna bestämmelse inle skall lillämpas i kommunalbesvärsmål.

Vid
klagan över kammarrällens beslut blir de allmänna bestämmelserna i FPL om
besvärsinslans, besvärslid och skyldighel att meddela besvärshän-

s. 44 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:105 44

visning
m. m. tillämpliga. Bestämmelserna i denna paragraf om atl besvärshandlingen
skall ha kommit in iill regeringsrätten inom tre veckor från delgivningsdagen
och om skyldighet att meddela besvärshänvisning har därför slopats.
Beslämmelsema om vem som har rält au överklaga den första besvärsinstansens
avgörande har däremot behållits, eftersoni regeln i 33 v; andra siyckei FPL
inle passar för kommunalbesvär. Beslämmelsema har ändrals så atl de omfallar
även besvär över kammarrällens beslul med anledning av besvär över
landstingskommunala beslul.

För alt man skall fö en ulgångspunkl för beräkning
av besvärsliden måsie kammarrällens beslul delges den som harbesvärsräli. Om
kammarrällen har upphävt del överklagade beslulel, har inle bara kommunen eller
landstingskommunen ulan också kommunmedlemmarna besvärsräll. Delgivning kan då
lämpligen ske genom kungörelsedclgivning.

Ikrafiirädande

Omläggningen
av insiansordningen bör som jag har anförl i avsnill 2.5 genomföras den 1
januari 1981. Övergångsbeslämmelsen ärså uiformad all gamla mål inte skall
överlämnas lill kammarrälten utan skall handläggas enligi den äldre ordningen.
Genom all kammarräiierna på della säll kommer all successivi överta
handläggningen av kommunalbesvärsmålen blir del i inledningsskedet lättare för
dem att bemäslra den nya arbetsuppgiften.

4.2
Förslaget till lag om ändring i lagen om allmänna förvaUningsdomsto-lar

8 §

Paragrafen anger kammarrätternas kompetensområde.
F. n. anges i paragrafen all kammarräli prövar bl. a. besvär över beslul i
förvaliningsärende som enligt lag eller annan förfalininganförs hos domsiolen.
Ullryckel beslul i förvaltningsärende kan knappasl omfalla beslut som har
faltals av en beslulande kommunal församling. Eftersom hänvisningen till vad
som föreskrivs i lag eller annan författning synes fulll lillräcklig för all
ange kompetensområdet, har orden "i förvaltningsärende" tagils bort.

13 a och 13 b SS

1 dessa paragrafer har tagits in bestämmelser om
särskild sammansällning av kammarrätt i kommunalbesvärsmål. Med
kommunalbesvärsmål avses här mål där besvär har anförts enligt 7 kap. KL, 20 §
lagen om kommunalförbund, 89-92 SS lagen om församlingsslyrelse, 1 kap. 19$, 2
kap. 9 S och 3 kap. 14 $ lagen om ändring i rikets indelning i kommuner,
landslingskommuner och församlingar, 23 § lagen om kommunala
indelningsdelegerade saml 21 § lagen om kyrkliga indelningsdelegerade.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:105 45

I 13 a S har lagits in särskilda domlorheisregler
lor kommunalbesvärsmålen. Uiöver de lagfarna ledamöterna skall två särskilda
ledamöier delta i handläggningen av kommunalbesvärsmål. Enligt en
undantagsregel behöver de särskilda ledamöterna inte delta i handläggningen
bl.a. när målet inie avgörs slutligt, målel inte prövas i sak eller besvären
uppenbarligen inie kan bifallas. Regeln för till följd atl medverkan av de
särskilda ledamöterna ofta kan undvaras när prövningen avser rent formella
frågor eller när den sakliga prövningen är av enkel beskaffenhet. Beträffande
skälen för atl obligalorisk medverkan av de särskilda ledamöterna inte har
föreskrivils i fråga om prövningen av frågor om verkställighetsförbud får jag
hänvisa till den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2.5).

Som kvalifikationskrav för de särskilda ledamöierna
anges i 13 b Sall dessa skall ha god kännedom om kommunal verksamhet. Denna
sakkunskap kan ha förvärvals genom verksamhel som förtroendevald eller kommunal
tjänsteman eller på annal säu. Del är av väsenllig belydelse all ledamöierna är
väl förtrogna med beiingelserna för kommunall beslulsföuande. Behovel av
sakkunskap beiräffande inle bara kommunernas ulan också landsiingskommunernas
och de kyrkliga kommunernas förhållanden börsjälvfallet beaktas. Bestämmelserna
i 24 S om all ledamöier i allmänna förvallningsdomslolar skall vara svenska
medborgare och all de inie för vara omyndiga eller i konkurslillsiånd blir
lillämpliga också på de särskilda ledamöierna. I 13 b S föreskrivs vidare all
regeringen bestämmer anlalel särskilda ledamöier för varie kammarräli och ulser
ledamöterna. Som jag har anfört i den allmänna moliveringen bör det utses eu
sådanl anlal särskilda ledamöier all handläggningen av kommunalbesvärsmål inte
skall behöva fördröjas på grund av alt några särskilda ledamöier inle flnns
lillgängliga inom rimlig lid. Mandalliden har bestämls lill ire år, eftersom en
längre mandaitid skulle kunna länkas försvåra rekryleringen.

4.3
Förslaget till lag om ändring i förvaltningsprocesslagen

35 S

1 paragrafen anges i vilka fiill prövningslillsiånd
krävs vid besvär över kammarrättens beslul. Där sägs f. n. all besvär över
kammarrällens beslut i fråga som har fullföljis ull eller underställis
kammarrällen prövas av regeringsrälien endasl om regeringsrätien har meddelat
prövningslillsiånd. Della ultryckssätl passar inle när kammarräiierna blir
försia besvärsinslans i kommunalbesvärsmål, eftersom del i sådana mål inte är
fråga om all fullfölja en lalan som har väckts hos kommunen.
Kommunalbesvärsprövningen ärav annal slag än den prövning som den kommunala
nämnden eller beslutande församlingen har gjort. Paragrafen ändras nu så all kravel
på prövningslillsiånd, i enlighel med vad som har förordals i den allmänna
motiveringen, kommer all omfalla också kommunalbesvärsmålen.

s. 46 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:105 46

Den nuvarande bestämmelsen innebär enligt förarbelena
all prövningslillsiånd inle behövs, om kammarrätten har avgjort en fråga som
första inslåns (prop. 1971:30 s. 105). Kravel på prövningslillsiånd omfaUar
alliså f. n. inle besvär över kammarrällens beslul under rällegången som kan
överklagas särskili, i. ex. beslut om verkställighetsförbud. I detta hänseende
skiljer sig bestämmelsen i 35 S FPL från vad som galler enligt 54 kap. 13 S
rättegångsbalken. Besvär över beslut under rättegången antogs bli sällsynta
för Ibrvaltningsdomsiolarnas del. 1 enlighel med principen alt
prövningstillstånd inte behövs, om kammarrällen har avgjort en fråga som försia
inslåns, prövar regeringsrälien ulan prövningslillsiånd besvär över en
kammarrätls beslul all avvisa besvär eller skriva av ell mål.

Erfarenhelerna av lillämpningen av 35 S FPL ger
enligt kommiuén vid handen atl prövning på fullsullen avdelning förekommer i en
ulslräckning som knappasl synes sakligi moliverad i mål som har fullföljis från
en kammarräli till regeringsrätten. Kommillén syftar särskilt på mål i vilka
besvärshandlingen har kommii in försent till kammarrällen. Del förekommer
enligi kommillén förhållandevis ofta all besvär i kommunalbesvärsmål anförs för
senl.

Enligt 54 kap. 9 S rättegångsbalken prövar högsia
domstolen talan mol en hovrätts dom eller slutliga beslul i ell mål eller
ärende som har väckts vid en underrätt endasl om prövningstillstånd har
meddelals. Målel eller ärendel behandlas alltså som en enhel och särskilda
frågor som aktualiseras först i hovrällen kan inle prövas av högsia domsiolen
ulan all prövningstillstånd har meddelals. Processuella frågor som har avgjorts
genom särskilda beslul behandlas på samma säll som den egenlliga sakfrågan. Del
är bara i del speciella fallet all målel eller ärendel har väckls först i
hovrällen som undanlag görs från kravel på prövningslillsiånd. Enligt kommillén
är kammarrällen aldrig den försia myndighelen som meddelar beslul i ell mål
utan kammarrällen lar upp saken bara efler överklagande eller undersiäll-ning.
Della gäller, anför kommillén, också i fråga om s. k. exiraordinära besvär
enligi 100 S taxeringslagen (1956:623) som anförs direkl hos kammarrällen.
Fråga är ju om ändring av laxeringen. Kommittén anser alt det inte finns några
bärande skäl för de skillnader som alltså föreligger mellan 35 § FPL och
reglerna i rällegångsbalken. Reglerna i 35 S FPL har medfört prakliska
olägenheter och tolkningsproblem. Kommiitén föreslår därför all bestämmelsen
ändras så atl kravel på prövningstillstånd kommer all omfatta besvär över alla
kammarräitsbeslut.

Remissinstanserna har inle hall någol alt invända
mol förslagel alt krav på prövningslillsiånd skall införas i fråga om besvär
över kammarrättens beslut under rällegången och i fråga om besvär över
kammarrällens beslul all avvisa besvär eller atl skriva av ell mål.
Regeringsrätten lillslyrker uiiryckligen förslaget. Jag delar kommilléns och
remissinslansernas uppfaUning i denna del.

Regeringsrätten
framhåller all kommilléns syn på de exiraordinära

s. 47 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:105 47

laxeringsbesvären
inle stämmer överens med den som kommer till ullryck i förarbetena lill 35 S
FPL (prop. 1971:30 s. 105). Som exempel på fall där en kammarräli avgör en
fråga som lörsia instans nämns där det fallel all kammarrällen prövar
exiraordinära besvär som har anförts direkl hos domstolen efter del au
prövningsnämnden har avgjort ett mål om den ordinarie taxeringen.
Regeringsrätien anser för sin del au övervägande skäl talar för all
kammarrätten bör anses handlägga målet som första instans bl. a. nar
kammarrälten handlägger etl mål om extraordinära besvär som har väckls hos
rätten. Undanlag från kravei på prövningstillstånd bördarför göras för besvär
över kammarrällsbcslut i sådana mål. Regeringsrälien föreslår all det i 35 §
FPL föreskrivs all besvär över en kammarrälls beslul i ell mål som avser etl
överklagat beslui prövas av regeringsrälien endasl om regeringsrälien har
meddelat prövningslillsiånd. Med en sådan skrivning kommer, anför
regeringsrälien, ingen lill regeringsrälien fullföljd talan i mål som harkommii
lill kammarrällen från en lägre inslåns all kunna prövas ulan prövningstillstånd.
Del gäller vare sig kammarrällen genom sill beslut har prövai målel i sak,
avvisat besvären eller skrivit av målel.

För
egen del anser jag atl det inte kan komma i fråga all i deiia sammanhang ändra
35 S FPL på eu sätt som innebär ett ändral ställningslagande i fråga om kravel
på prövningslillsiånd beträffande de s. k. exiraordinära laxeringsbesvären.
Regeringsrättens förslag i fråga om ulformningen av 35 S synes emellerlid
innebära att kravet på prövningslillsiånd las bon i fråga om besvär över
kammarrällens beslul i mål som har underslallls kammarrällen. För au ändringen
inle skall fö en sådan effekl har i paragrafen nu föreskrivils all besvär över
kammarrällens beslul i eu mål som har blivil anhängigl hos kammarrällen genom
överklagande eller underställning prövas av regeringsrätten endasl om
regeringsrälien har meddelai prövningstillstånd.

36 S

Om regeringsrätten har meddelat prövningstillstånd
för en viss fråga, får domstolen enligt vad som f. n. föreskrivs i paragrafens
iredje siycke pröva även en annan fråga som besvären avser. 1 förarbelena
(prop. 1971:30 s. 106) lill bestämmelsen anförde depariemenlschefen au eu
prövningslillsiånd i princip borde begränsas lill den eller de frågor som hade
föranlell lillslåndel. Ibland kunde dock prakliska skäl eller andra särskilda
omsiändigheler moiivera all den förda lalan prövades i vidare omföllning. Genom
bestämmelsen i iredje stycket gavs därför regeringsrätten en uttrycklig
befogenhet att lill prövning la upp också andra frågor som besvären avsåg. Om
bestämmelsen i 35 S försia stycket ändras så au eu prövningstillstånd inte
längre kommeralt avse en viss fråga ulan kammarrällens beslul i eu mål som har
överklagats till eller underslallls rälien, måsle den nuvarande lydelsen av 36
S Iredje slyckel ändras. Efler förebild av 54 kap. 11 S förslå slyckel

s. 48 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:105 48

rällegångsbalken
bar därför föreskrivits atl ett prövningstillstånd lar begränsas Iill atl
gälla en viss del av det beslul som den fullföljda lalan avser. 1 första
slyckel har ordci "Trågan" byits ul mol "lalan".

37 S

Idel nya andra Slyckel hänvisas till de nya
föreskrifterna 17 kap. 1 S KL och 89 S 1 mom. lagen om församlingsstyrelse om
förbud mol alt anföra nya omständigheter efter utgången av besvärsfristen i
första besvärsinstans. Härmed avses atl förebygga det missförståndel atl regeln
i 37 S försia stycket FPL innebär all en klagande vid fullföljd lill högsta
instans skulle kunna ges rätt att framföra nya anmärkningar i fråga om
laglighelen av ell kommunall beslul.

4.4 Förslaget
till lag om ändring i lagen om kommunalförbund

Åndringen i 20 S föranleds av all de särskilda
reglerna om besvär över landslingskommunala beslul föreslås utgå ur KL.

4.5 Förslaget
till lag om ändring i lagen om församlingsstyrelse

Ändringarna i 89 § 1 mom., 90 och 91 SS lagen om
församlingsslyrelse molsvaras av ändringarna i 7 kap. 1,4 och 5 SS K-L. Den
särskilda regeln 190 S andra slyckel om räiisverkningarna av all besvär har
bifallils på den grund all enskild räll har kränkts har slopats med hänsyn till
atl molsvarande regel i 1953 års kommunallag inte har överförts lill KL.
Besiämmelsen om inhämtande av domkapitlets yltrande har flyttals från 89 S 1
mom. lill 90 S, där andra handläggningsregler har förts in. 1 övrigt har endast
en anpassning skell lill KL:s språkbruk.

4.6 Övriga
författningsförslag

Ändringarna i I kap. 19 Soch2 kap. 9 S lagen om
ändring i rikets indelning! kommuner, landslingskommuner och församlingar
föranleds av all kammarrätterna ersätter länsslyrelserna som forsla
besvärsinslans. 1 3 kap. 14 S har lagils in beslämmel.ser som klargör
besvärsrällens omfallning i de fall då kammarrällen har bifallil besvär över
ell kyrkokommunall beslul. Även ändringarna i 23 S lagen om kommunala
indelningsdelegerade och 27 § andra Slyckel allmänna ordningssladgan föranleds
av all kammarrätterna ersäller länsslyrelserna som första besvärsinslans.
Ändringarna i 21 S lagen om kyrkliga indelningsdelegerade har utformats efter
förebild av ändringarna i 23 S lagen om kommunala indelningsdelegerade.
Ändringar i 27 S allmänna ordningssladgan har föreslagils även i prop.
1979/80:17 om ordningshållning vid offenlliga lillställningar m. m.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:105 49

5 Hemställan

Jag
hemsläller all lagrådels yllrande inhämtas över förslagen lill

1.
lag om ändring i kommunallagen
(1977:179),

2.
lag om ändring i lagen
(1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar,

3.
lag om ändring i
förvaltningsprocesslagen (1971:291),

4.
lag om ändring i lagen
(1957:281) om kommunalförbund,

5.
lag om ändring i lagen
(1961:436) om församlingsslyrelse,

6.
lagom ändring! lagen (1979:411)
om ändring i rikets indelning i kommuner, landstingskommuner och församlingar,

7.
lag om ändring i lagen
(1979:412) om kommunala indelningsdelegerade,

8.
lag om ändring i lagen
(1972:229) om kyrkliga indelningsdelegerade,

9.
lag om ändring i allmänna ordningssladgan
(1956:617).

6 Beslut

Regeringen
beslular i enlighel med föredragandens hemställan.

4 Riksdagen 1979/80. I saml. Nr 105

s. 50 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:105 50

Bilaga
I

Sammanfattning av kommunalbesvärskommitténs förslag

1 Sammanfattning

Genom
1971 års förvaltningsrättsreform fick kaniniarriiucrna sliillning som allmän
förvaliningsdomslol närmasl under regeringsrälien. Rälien all fullfölja talan
från kammarräli lill regeringsrälien begränsades genom krav på prövningslillsiånd.
Grunderna för prövningslillsiånd är desamma soni enligi rättegångsbalken gäller
för fullföljd av lalan från hovriiii iill högsui domsiolen. Så kallad
ändringsdispens är inie medgiven, vilkel innebär ;iii den högsia instansens
uppgift som prejudikatbildare betonas. 1 organisatoriskt hänseende innebar
reformen i allmänhel en förlängning av instanskedjan genom att kammarrätten
sköis in mellan försia besvärsinslansen och regeringsrätten.

För kommunalbesvärsmålens del företogs ingen
ändring i instansordningen. Förslag om sådan ändring hade framlagts av
förvallningsdomslolskommiilén i dess betänkande (SOU 1966:70)
Förvaltningsräliskipning. Förvallningsdomslolskommiilén ulgick från all
kommunalbesvärsmålen borde överföras lill kammarräiierna på samma säll som
förvallningsbesvärsmålen med kommunal anknylning. Med hänsyn till
kommunalbesvärsprövningens karaklär av ren legaliieisprövning ansåg kommillén
all länsslyrelserna kunde ulgå ur inslanskedjan. Den legaliieisprövning, som
skall ske i kommunalbesvärsmålen, borde enligi kommillén redan i försia
besvärsinstans lämpligen kunna göras av en adminislraiiv domslol. Kommiuén
framhöll dessulom all vid ell genomförande av kommilléns organisalionsförslag
kammarräiierna och regeringsrälien skulle erhålla sådana resurser för en snabb
handläggning, all man kunde undvika en befarad eftersläpning beiräffande
kommunalbesvärsmålens avgörande.

Förslaget au ändra insiansordningen för
kommunalbesvären väckte ål-skillig rer.iisskrilik. Flerlalel remissinslanser
ansåg all länsstyrelsen borde behållas som försia besvärsinslans. Kriliken
riklade sig framför alll mot förvaltningsdomsiolskommitléns uppfaUning atl
prövningens karaklär skulle göra del mindre nödvändigl au lånssiyrelsen slod
kvar i inslanskedjan. Föredragande depariemenlschefen förklarade all han för
sin del var ense med krilikerna däri all del inte var lämpligl alt la borl
länsslyrelserna ur inslanskedjan när det gällde kommunalbesvärsmål. Samiidigi belönade
han all del var angelägel all snabbi nå definitiva avgöranden i dessa mål. Depariemenlschefen
ansåg det därför lämpligasl all behålla den gällande ordningen all besvär
anförs försi hos lånssiyrelsen och sedan hos regeringsrälien.

Sedan liden före förvaliningsrällsreformen har
lillslrömningen av kommunalbesvärsmål till regeringsrälien mer än iredubblals.
Vid liden för re-

s. 51 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:105 51

formen
räknade man med 200 mål per år som elt normalt anlal. År 1977 inkom och
avgjordes mer än 700 kommunalbesvärsmål i regeringsrätten. Målgruppen är den
ojamförligl slörsia i vilken regeringsrätten prövar målen i sak utan att
dessförinnan ha meddelat prövningslillsiånd. Ulvecklingen har lell lill all
kommunalbesvärsmålen lar i anspråk en oproporlionerligi Slor andel av
regeringsräitens scssionsiid och arbetskraft. Del har beriiknals au inemot
hälften av alla mål som priivas i sak av regeringsrätten ulgörs av
kommunalbesvärsmål.

1 kommunalbesvärskommiiléns uppdrag, som inneläitar
en allmän översyn av kommunalbesvärsprocessen. ingår frågan om
insiansordningen som en huvuduppgift. Enligt direktiven ankommer del på
kommittén au själv avgöra om del är lämpligt att redovisa övervägandena i denna
del i ell delbetänkande. I direktiven har det betecknats som ofrånkomligt au
kommillén överviiger frågan om begränsning av rätlen atl fullfölja kommunalbesvär
till regeringsrätten. När det gäller besvärsprövningen nedanför regeringsrätten
har. förulom länssiyrelse, kammarräli och länsräli angetls vara de allernaliv
som ligger närmast till hands. Kommiuén har härvid au pröva även möjlighelen
all skjuta in kammarrällen som en mellaninslans mellan länsinslansen och
regeringsrätien. Beiräffande de landslingskommunala besvärsmålen har i
direkliven utlalais all insian.sordningen om möjligt bör vara densamma i alla
lyper av konimunalbesvarsmäl.

1 föreliggande delbelänkande lägger
kommunalbesvärskommittén fram förslag lill ändrad inslansordning i
kommunalbesvärsmål. I beiänkandei framläggs också förslag beträffande vissa
processuella spörsmål som framstår som särskilt angelägna all behandla i
samband med en ändring av insiansordningen.

Den ålgärd som ligger närmasl lill hands för all
skapa bäitre balans mellan olika måltyper i regeringsräliens arbeie anser
kommunalbesvärskommillén vara all införa fullföljdsbegränsning även i
kommunalbesvärsmålen genom krav på prövningslillsiånd.

Kommillén har funnii au de nuvarande
dispensgrunderna med fördel bör kunna tillämpas i kommunalbesvärsmålen. Del
bet)'der att regeringsräliens karaklär av prejudikalinstans försiärks.

De nu angivna ålgärderna kan inie vidlas isolerat,
eftersom krav på prövningslillsiånd medför alt ansvaret kommer alt ligga
lyngre på besvärsinstansen under regeringsrälien. Ju slrängare krav som
uppställs för prövningslillsiånd desio slörre fordringar måste kunna ställas
på denna instans.

Vid förvaliningsrällsreformen angavs en kärnpunki
vara au man delade de två huvudfunklionerna för förvaltningsrättskipningen -
att åstadkomma materiellt riktiga avgöranden och all svara för
prejudikaibildningen - på två domslolsinsianser, vilka sålunda länkies
kompleuera varandra. Kammarrällernas uppgifl blev all bära huvudansvarei för
all materiell rättvisa skipas i de enskilda fallen medan den högsta instansen
skulle svara för vägledande avgöranden i oklara eller tveksamma rällsfrågor.

Sedan förvallningsräiisreformens genomförande 1972
har kammarrätls-organisaiionen byggis ui. Den omfaltar nu fyra kammarräiier.
Kammarrätterna har vuxit in i sin nya roll som allmän förvaliningsdomslol och
förvärvat kunskaper och handläggningsvana beträffande de nya målgrupper som
tillfördes kammarrätterna vid reformen. Till de nya grupperna hör mål

s. 52 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:105 52

med kommunal anknylning såsom hälsovårdsniål och
byggnadsmål. Under de senaste ivå åren har litligare besviiraiitle mälbakinser
hos kanimarriilierna kunnal nedbringas. Balanserna visar alli|ämi on
nedålgående lendens.

M(.)t den angivna bakgrunden har
kommunalbcsvärskoniniillen funnil naturligt att välja kaniniarrätl som
bcsväisinsians under regeringsrälien. Nägot annal slags organ ;iii en kollegial
domstol kan enligt kommilléns bedömning inte komma i fråga. När det giiller
insianskcdjans liingd har kommunalbesvärskoniniiucn funnit aU skäl kan anföras
lill slöd för såväl en ordning med tvä instanser som en ordning med tre
instanser, i vilket senare fall en länsinsians alltså skulle bibehållas.
Konimittén har bedömt saken så att båda oidningarna iir prakti.ski
gcnonifiirbara men all den kortare inslanskedjan från allmänna synpunkier är
att löredra. Bctriiflande mål i vilka prövningsiillsiåntl beviljas s\nes det
ofrånkomligi att en omläggning lill tre besvärsinslanser kommer all niedlöra en
förlängning ;iv handläggningsliderna. Kommiuén delar den ofta lr:inilörda
uppfattningen att del är siirskill angclägel au slulliga avgöranden i
kommunalbesvärsmål - som kan gälla samhällsvikliga beslut och principiella
rättsfrågor - erhålles så snabbt som möjligt. Vid övervägande av samiliga
synpunkter har kommittén siannai för au föreslå ell ivåinsuinssysiem med
kammarräiierna som första besvärsinslans.

Konimunalbesvärskommilién finner i
princip förvaliningsdomstolskom-mitiéns mening att komniunalbcsviirsmålen
lämpar sig för en renodlad domstolsprövning vara \;iigrundad.
Kommunalbesvärskommittén har dock funnil vägande skäl lala lill förmån för all
särskild sakkunskap - vid sidan av vanlig jurisikompciens - skulle vara av
värde för besvärsprövningen. Inte minst i mäl som gäller den kommunala
kompeiensen skulle del vara värdefullt om i handläggningen deliog en person med
god kunskap om och erfarenheler av kommunal verksamhet. Även i mål där
kommunala procedurlVågor aktualiseras kan del vara av viirde au någon som
deltar i besvärsprövningen iir förtrogen med de prakliska betingelserna för kommunalt
beslutsfaltande och har vana vid ledning av arbete på kvalificerad kommunal
nivå. Kommunalbesvärskommillén anser inie au vanlig
nämndemannamedverkan kan fylla denna uppgifl. Vad som behövs är i slället
speciell sakkunskap. Kommunalbesvärskommittén erinrar om den ordning för
medverkan av särskilda ledamöier som är föreskriven för handläggningen i
kammarrätt av mål rörande allmän faslighelsiaxering. KommiUéns förslag innebär au
kammarrälisavdelning vid handläggning av kommunalbesvärsmål i princip uiökas
med en särskild ledamoi. Behövligt antal ledamöter skall utses av regeringen
för varje kammarrätt. Till särskilda ledamöier skall utses personer som har god
kännedom om kommunal verksamhet och betydande praklisk erfarenhet på
kvalificerad nivå av del kommunala beslutsförfarandet. Av prakliska skäl
fordras vissa undanlag från kravel på medverkan av särskild ledamoi. Den
huvudsakliga innebörden av förslaget är alt medverkan av särskild ledamot skall
vara obligatorisk i mål som prövas i sak och där besvären inle är utsiktslösa.

Beiräffande de landslingskommunala
besvärsmålen, som enligi gällande ordning prövas av regeringsrätten som försia
och sista instans, föreslår kom-niunalbesvärskommillén au kammarriiii skall bli
första bes\ärsinsians och atl för fullföljd lill regeringsrälien samma regler
skall gälla som för övriga

s. 53 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:105 53

koniinunalbes\ ärsmäl

Under eil ;ir anhängiggörs i det
närmaste 2 000 komnninalbesvärsmål 1 lörsUi bcs\ ärsmsians (landslingsmålen
inräknade). Fördelningen av dessa mål pä de olika kammarräiierna kan beräknas
bli ungeiar följande. Kam-niaträiien i Siockholm får omkring 500 mål,
kammarrälten i Göteborg omkring 650 mål, kammarrätten i Sundsvall omkring 450
mål och kammarrällen i Jönköping omkring 3.50 mål. Om man antar all
fullföljdsprocenien kommer all sjunka någol efter inlörandei av
kammarrälisprövning och krav på pröv-ningsiilisuind - f. n. fullföljs närmare
25 96 av kommunalbesvärsmålen från iänssiyicise iill regenngsräiten - kan
tillströmningen till rcgenngsrätten beräknas uppgå till 400-450 mål per år.

Koinmiaén har överviigt om
länsslyrelserna bör bibehållas som försia besvärsinslans underen övergångsperiod.
Kammarräiierna skulle härigenom kunna få miijlighci att successivi bereda sig
lorden nya uppgiften samiidigi som man skulle kunna dra nytta av dci kunnande
på området .som i dag finns hos länsslyrelserna. Kommiuén framlägger dock inle
någol sådant löislLig ulan föreslår anilra ålgärder för all underiälla
övergången. För när-v:irantle linns redan vid de olika kammarräiierna eu mindre
anial jurisler med crlarcnhet av kommunalbesvärsmål. Under senare lid har
kammar-räilsjurisicr i (Jkande utsträckning anlitats för föredragning av
kommunalbesvärsmål i icgcringsriittcn. Del kan antagas atl mänga ur denna
grupp efter av;,luiad tjänstgöring i regeringsrätten kommer att Ijänslgöra i
kam-marriiit. ÖverllMiningen av kommunalbesvärsmålen kan iiven länkas leda lill
ökal intresse bland de pä områdel kunniga länsslyrelscjurisierna att söka sig
över till den enhelliga karriär som håller på all ulbilda sig inom de allmänna
lörvaliningsdomsiolarna. Kommillén förordar au kammarräiis-jurisicr under
litlen niirmasl före ikraftlrädandel av de nya besiämmel.serna lär
m()jlii.'.hci ati genom ijänslgöring i länssiyrelse ocb såsom föredragande i
regcringsriiiien förbereda sig lör den nya uppgiften. Utbildning i form av
kurser lljrcslås ocksä.

Säsom antytts har kommunalbesvärskommillén funnil all
vissa processuella frågor bör siirskill uppmärksammas i samband med
reformeringen av insiansordningen. Dessa gäller samordningen av de särskilda
lörfaran-dcreglerna för kommunalbesvärsprocessen med de allmänna reglerna för
lörvaliningsprocessen och övrig lörfarandelagsliftning. En fullsländig översyn
har inte varit möjlig i della sammanhang. De överväganden som redovisas i
belänkandet tar endast sikle på de cenirala frågorna och uigår i princip från
giillande räll. En del av dessa frågor berördes av kommu-nallagsuiredningcn i
dess belänkande (SOU 1974:99) Enheilig kommunallag. Tidigare var lörhållandei
all handläggningen av förvallningsbesvärsmål i slort följde en praxis som
utbildats inom det områdel medan handläggningen av komniunalbesviirsmål följde
en särskild praxis. Genom lillkomslen av FPL h;ir en kodifiering och
detaljreglering genomförts för förvaliningsprocessen. FPL är iiven lillämplig
på handläggningen av konimu-nalbcsviirsniål i regeringsrälien. Delsamma blir
fallel i kammarriiiierna, om kommunalbcsviirsniålen llyiuis över dit från
länsslyrelserna. Nägon kodifiering av principerna för kommunalbesvärsprocessen
har emellerlid inle ägl rum. Man har alltså att lillämpa elt förfatiningsbundet
regelsyslem för löilärandel i fiirvaliningsdomsiohirna vilkel samtidigt skall
jämföras med

s. 54 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:105 54

och
modifieras av vissa oskrivna regler för handläggningen av kommunalbesvärsmål.
Denna formella obalans är olycklig. Kommunalbesvärskommittén anser del därför
angelägel alt kommunalbesvärsprocessens sär-dnig i ökad uisiriickning kommer
till uttryck i lagtext.

Den kanske viktigaste regeln i detta sammanhang
gäller bestämmandet av Ullan. Enligt fast rättspraxis gäller regeln alt besvärsfakla
skall anföras inom liden lor överklagande av del kommunala beslulel lör all
kunna upplagas lill prövning. Kommunaltesvärskommiuén föreslår au regeln
lagfästs och las in i KL. För all besiämmelsen i 5 S FPL om föreläggande au kompleuera
besvärsinlaga, som är oijänlig för sakprövning, inte skall leda iill den
felaktiga slulsalsen all härvid även avses föreläggande om komplettering med
besvärsfakla, föreslås atl i KL görs en precisering av tillämpningsområdel för
5 S FPL inom kommunalbesvärsprocessen.

Vidare föreslås au i KL tas in en besiämmel.se av
innebörd alt kommunens ställning som pari fastslås vid tillämpningen av FPL i
kommunalbesvärsprocessen. Härigenom klargörs all när yllrande inhämtas från
kommun FPL;s bestämmelser om skriftväxling mellan parter skall lillämpas och
inte bestämmelsen om inhämtande av yltrande från myndighet.

Genom kodifieringen av klagandens skyldighel att
bestämma sin talan före besvärsfristens utgång och betoningen av
tvåpartsförhållandet i kommunalbesvärsprocessen ges visst posilivi slöd för
fullföljande av gällande handläggningspraxis i kommunalbesvärsmål. vilken sedan
gammalt anseits huvudsakligen vila på dispositionsprincipen. Härigenom ges
också siöd för en ålerhållsam lillämpning av beslämmelsema i 8 S FPL om
förvaltningsdomstols uiredningsansvar såviu gäller kommunalbesvärsmålen.

1 sammanhängd föreslås au den ålderdomliga
besiämmelsen i KL om skyldighel för klaganden alt bifoga avskrift av
protokollet över det klandrade beslutet ävensom anslagsbevis rörande
protokollsjusieringen ersälts med en regel molsvarande den som allmänl gäller
för förvaltningsbesvärsområdei, nämligen all klaganden är skyldig alt i
besvärshandlingen ange del överklagade beslulel. Dessulom föreslås au i KL
införs en bestämmelse som ålägger besvärsmyndigheten att ulan dröjsmål avgöra
deseria och uisiktslösa besvärsmål.

I
församlingssiyrel.selagen föreslås iindring molsvarande den i KL.

Bland de förfatiningsändringar i övrigl som
föranleds av kommunalbesvärskommiiléns förslag kan nämnas en ändring av regeln
i 35 S försia stycket FPL. som innehåller att besvär över kammarrälls beslut
"i fråga som fullföljts lill eller underslallls" kammarrällen prövas
av regeringsrälien endast om regeringsrätten meddelai prövningstillstånd.
Utlryckssäiiei passar ime särskilt väl när kammarräli blir forsla
besvärsinslans i kommunalbesvärsmål, eftersom del inte ar fråga om fullföljd
av en hos kommunen anhängiggjord uilan. Kommunalbesvärsprövningen ar av annal
slag än den prövning som den kommunala m\ndigheien gjort. En ändring av
lydelsen är därför nödvändig. Kommunalbesvärskommillén, som i övrigl konstaterar
all regeln skiljer sig från molsvarande regel i rällegångsbalken på ell från
saklig synpunki scii omotiverat siiii. föreslår atl bestämmelsen ändras så alt
kravet pä prövningslillsiånd blir generellt i fråga om besvär över kammarrälls
beslut.

Kommillén
föreslår au reformen genomförs den 1 juli 1980.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:105

55 Bilaga 2

opaginerad Kontrollera mot PDF

)08 Kommunalbesvärskommitténs lagförslag

1 Förslag till

Lag om ändring i kommunallagen (1977:179)

Härigenom föreskrivs atl 7 kap. 1, 2,4och 5 SS
komniunallagen(l977;l79) skall ha nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

I Över beslul av komntunfiillmäktige får, om ej annat är
särskilt föreskrivet, medlem av kommunen anföra besvär hos länsstyrelsen. Sådan
lalan får grundas endasl på au beslulel

1.
ej har
lillkommil i laga ordning

2.
Slår i slrid
mol lag eller annan förfallning

3.
på annal sätt
överskrider kommunfullmäktiges befogenhet

4.
kränker
klagandens enskilda räll eller

5.
annars vilar på
orätlvis grund.

Besvärshandling skall ha kommii in
lill länsstyrelsen inom ire veckor från den dag då jusiering av del över
beslulel förda prolokollet har tillkännagetts på kommunens anslagstavla. Tdl
besvärshandlingen skall Jögas del överklagade beslutet och bevis om dagen för
anslaget. Besvär som ef har anföns i rätt tid upptages ej till prövning.

Över beslul av fullmäktige får, om
ej annal är särskilt föreskrivet, medlem av kommunen eller landsiingskommunen
anföra besvär hos kammarrätten. Sådan lalan får grundas endasl på all beslulel

1.
ej har
lillkommil i laga ordning

2.
Slår i slrid
mol lag eller annan förfallning

3.
på annal säll
överskrider/i////näA'-tiges befogenhel

4.
kränker
klagandens enskilda rätt eller

5.
annars vilar på
orätlvis grund.

Besvärshandling skall ha kommit in
lill kammarrätten inom tre veckor från den dag då jusiering av del över
beslutet förda protokollet har tillkännagetts på kommunens eller landstingskommunens
anslagstavla. / be-svärshandlingen skall anges del beslut som överklagas och de
omständigheter på vilka lalan grundas. Klaganden får ej anföra ny omsländighet
till grund för sin talan efter besvärstidens utgång.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Över beslul av landsling jar, om ej
annat är sårskill förcskrivei. medlem av landsiingskommunen anföra besvär hos
regeringsrälien. Bcsvårshandling lillsiätles regeringsrälien. I övrigl
till-lämpas beslåmmelserna i försia och andra slyckena på molsvarande sätt på
besvär över sådant beslut.

2S

opaginerad Kontrollera mot PDF

1 fråga om besvär över beslul av kommunstyrelsen eller
annan kommunal nämnd skall beslåmmelserna i 1 S om besvär över beslul av kommunfullmäkiige
tillämpas på molsvarande säu, om ej annat sägs i 3 S eller är särskili
föreskrivet, I fråga om besvär över beslut av Jöiyaltningsui-skottet eller
annan landslinnskommu-

\ fråga om besvär över beslul av styrelsen eller annan
nämnd skall bestämmelserna i I S om besvär över beslul av fullmäktige
tillämpas på molsvarande siitt, om ej annal sägs i 3 S eller är särskilt
föreskrivet. Besvär får ej anföras över beslul av renl förberedande eller rent
verkställande art.

opaginerad Kontrollera mot PDF

om besvär över beslut av landsting lill-lämpas pd
motsvarande sätt. om ej annal sägs i 3

Beslämmelsema i första slyckel gäller även beslul som har
fållats med slöd av uppdrag enligi 3 kap. 12 S. I fråga om beslul som ej har
protokollförts särskilt räknas besvärsliden från den dag då justering av
protokoll, som har förls vid del sammaniräde med slyrelsen eller nämnden varvid
beslulel har anmälls, har lillkännageils på anslagsiavlan.

Beslämmelsema i försia slyckel gäller ocksä i fråga om
besvär över sådant beslul av revisorerna som avses i 5 kap. 4 S-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Om besvär har anföns hos länssiy-relsen, kan denna
förbjuda att det överklagade beslutet verkställes.

Om besvär har kommii inför senl till kammarrällen eller
del är uppenbart atl besvären skall avvisas av annan anledning eller lämnas
utan bifall, bör kammarrätten företaga målet till avgörande utan dröjsmål.

Vid tdlämpning av fönaltningsprocess-lagen (1971:29l)
anses komnninen eller landstingskomnninen som pari. Föreläggande enligt 5
förvaliningspro-cesslagen får ej gälla avhjälpande av brist i besvärshandling,
som består i att denna ej anger någon omständighet på

opaginerad Kontrollera mot PDF

vilken lalan grundas. Besiämmelsen i 29 andra meningen
förvahningspro-cesslagen tillämpas ej.

5''

opaginerad Kontrollera mot PDF

Över läns.styrclscns beslut far. om ej annal är särskili
förcskrivei, besvär anföras hos regeringsrätten. Besvär över beslul av
län.s.siyrcl.scn vilket har gått klaganden emot får anföras endast av denne.
Besviir över beslut, varigenom länsstyrelsen har bifallit besvär eller
förbjudil all dei överklagade beslulel verkställes, får anföras av kommunen
och medlem av kommunen.

Besvärshandlingen
skall ha kommii in Ull regeringsrätten inom tre veckor från den dag då den som
vill anföra besvär fick del av beslulel. Om länssiyrelsens beslut har gåll
klaganden emot skall han underrälias om vad han har atl iakttaga vid besvär
över beslutet.

Besvär över beslul av kammarrätten vilket har gått
klaganden emot får anföras endasl av denne. Besvär över beslul, varigenom
kammarrätten har bifallit besviir eller förbjudit au del överklagade beslulel
verkställes, får anföras av kommunen och medlem av denna eller, när fråga är
om landslingskommunall beslut, av landsiingskommunen och medlem av denna.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna lag iräder i kraft den I juli 1980.

Äldre beslämmelser lillämpas på
besvär avseende kommunall eller landslingskommunall beslul. i fråga om vilket
jusiering av del över beslutet förda protokollet lillkännageils på kommunens
eller landslingskommunens anslagstavla senasl den 30 juni 1980.

s. 58 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:105 58

2 Förslag till

Lag om
ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar

Härigenom föreskrivs all 8, II och 12 SS lagen (1971:289) om
allmänna Ibrvaliningsdoinstolar skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8S'

Kammarräli prövar Kammarräli prövar

1. besvär över beslul i
jöryaltnings- 1. besvär över beslul som enligt
lag

ö/c/ir/r'som enligi lag eller annan eller
annan förfallning anföres

förfallning anföres hos domsio- hos
domsiolen,

len,

2. mål som understalies domstolen 2. mål som underställes domstolen

enligi folkbokföringsförordning- enligi
folkbokföringsförordning

en (1967:198). en (1967:198).

Regeringen förordnar om kammarrällernas domkreisar.

IlS

Kammarriiit ärdelad i avdelningar.
Regeringen får bestämma all avdelning skall vara förlagd lill annan ort än den
där domsiolen har sill säte.

Avdelning beslår av presidenien
eller en lagman såsom ordförande samt av minsl ivå kammarräUsräd, av vilka en
är vice ordförande.

För behandling av kommunalbesvärsmål
skall i avdelning dessutom Ingå särskild ledamot med god kännedom om och
betydande erfarenhet av kommunal verksamhet. Regeringen förordnar för varje
kammarrätt ett erforderiigl antal sådana ledamöier. Förordnande får avse högst
tre år. Ledamot som här sägs skall vara svensk medborgare. Den som är omyndig
eller försatt i konkurstillstånd fiir ef utöva sådant uppdrag.

Om särskild sammansällning av
kammarräli vid behandling av mål om fa.siigheisla.xering finns beslämmelser i
taxeringslagen (1956:623).

' Senaste lydelse I974:.S77. ' Senasle 1> delse

1974:577.

s. 59 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:105 59

12 S'

Kammarräli är domför med tre
lagfarna ledamöter. Fler än fyra laglama ledamöier får ej sitla i rätten.

När det är särskilt föreskrivet all
nämndemän skall ingå i räiicn. är kammarräli domför med ire lagfarna ledamöter
och två nämndemän. Fler än fyra lagfarna ledamöier och ire nämndemän får i
sådani läll ej sina i rälien. Kammarräli är dock domför ulan nämndeman

1.
vid prövning av
besvär över beslut som ej innebär att mälei avgöres,

2.
vid förordnande
rörande saken i avvakian på måieis avgörande samt vid annan ålgärd som avser
endasl måls beredande,

3.
vid beslul
varigenom domsiolen skiljer sig frän målei ulan atl deiia prövats i sak.

Handlägges mål som avses i andra
stycket gemensaml med annal mål, får nämndemän deltaga vid handläggningen även
av del senare målel.

l'Jd behandling av kommunalbesvärsmål
är kammarrätt domför med irc lagfarna ledamöter och en sådan särskild ledamot
som avses i 11 iredje stycket. Fler än fyra lagfarna ledamöter och en
särskild ledamot får ej sina i rätlen i sådanl mål. Kammarrätt är dock domför
utan särskild ledamot I fall som anges i andra stycket 1-3 saml vid prövning av
besvär som uppenbariigen skall lämnas utan bifall.

Om domförhet vid behandling av mål
om fastighetstaxering finns beslämmelser i laxeringslagen (1956:623).

Regeringen besiämmer i vilken
omfauning ålgärd som avser endasl måls beredande får vidtagas av lagfaren
ledamot i kammarrätien eller annan ijänslemän vid denna.

Denna lag träder i kraft den I juli 1980.

-Senasie lydelse 1976:562 '

s. 60 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:105 60

3 Förslag till

Lag om ändring i förvaltningsprocesslagen (1971:291)

Härigenom föreskrivs all 35 och 37
SS förvaltningsprocesslagen (1971:291) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

35 S'

Besvär över kammarrällens beslul Besvär över kammarrällens beslul

Ijråga omfullfdljts iill eller underställis prövas av regeringsrälien endasl om

kammarrällen prövas uv regering;;- regeringsrälien meddelai prövnings-

rälien endasl om regeringsrätien tillstånd,

meddelat prövningstillstånd.

Meddelas ej prövningslillsiånd,
slår kammarrällens beslul fasi Erinran därom skall inlagas i regeringsräliens
beslut.

Vad som sägs i försia siyckei
gäller ej mål om ullämnande av allmän handling.

37 S

1 mål, vari prövningstillstånd
kräves, får omsländighet eller bevis, som klaganden åberopar först i
regeringsrätien, beaklas endasl om del föreligger särskilda skäl.

Om förbud mot ändring av talan I
kommunalbesvärsmål finns bestämmelser I 7 kap. 1 kommunallagen (1977:179) och
89 1 mom. lagen (1961:436) om församlingsslyrelse.

Klaganden bör i besvärshandlingen
ange de skäl sorn han åberopar lill Slöd för sin begäran om prövningslillsiånd.

Denna lag iräder i kraft den 1 juli 1980.

' Senaste lydel.se 1977:1034.

s. 61 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:105 61

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1957:281) om kommunalförhund

Härigenom Ibrcskrivs au 20 S lagen
(1957:281) om kommunalförbund skall ha nedan angivna lytlclse.

Siivaiandc lydelse Föreslagen lydelse

20 S'

Bestämmelserna i 7 kap. komnui- Bcstiimmclscrna i 7 kap. koiriimi-

nallagcn (1977:179) iilliimp;is på nallagen (1077:1701 liiliimpis på

moisv;uande siitt i fråga om kom- inoisv;irar,clc siitt i fr:ga om kom-

nninalförbtind. Ingår landstingskom- nuinalförbimd. Bcsviirsräll lillkonv

mun i lörbundet. skall därvid lillämpas mer såviil medlem av förbundet .som

de bcsiämmeLscr, som avser lands- medlem av kommun eller lands-

lingskommim. Besvärsräll tillkom- lingskommun som ingår i förbun-

mcr såväl medlem av förbundet som jei.

medlem av kommun som ingår i för

bundet.

Denna lag triider i kraft den 1 juli 180.

Äldre beslämmelser tillämpas på
besvär avseende sådanl beslut inom kommunalförbund, i fråga om vilket
justering av det över beslutet förda protokollet har lillkännageils på
anslagsiavlan för vederbörlig kommun senasl den 30 juni 1980.

Senaste lydelse 1977:181.

opaginerad Kontrollera mot PDF

5 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1961:436) om församlingsstyrelse

Härigenom föreskrivs au 80 S 1 mom., 90 och 91 SS lagen
(1061:436)' om församlingsslyrelse skall ha nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

1 mom. Över beslul av
kyrkofiill-mäklige eller kyrkosianinr- må, diir ej annat är särskilt
föreskrivet, besvär anföras hos länssiyreben. Sådan klagan må grundas endasl
därå, atl beskiiet

icke lillkommil i laga ordning.

Slår i slrid mol allmän lag eller
författning eller annorledes överskrider deras befogenhel, som faitai beslutet,
eller

kränker klagandens enskilda räll
eller eljesi vilar på orättvis grund.

Besvären skola hava inkommii lill
länsstyrelsen inom tre veckor från den dag, då verksiälld jusiering av del över
beslulel förda proiokollei lillkännagiviis å församlingens an slagstavla. Besvären .skola vara
äifölj-da av överklagade beslutet jämte bevis om dagen Jör Justeringens
tillkännagivande.

Länsstyrelsen skall inhämta domkapitlets
yttrande över besvären, såvida det Icke är uppenbart att sådan åtgärd är
obehövlig.

I mom. Över beslul av
kyikofull-mäktigc eller kyrkoslänima må, där ej annal iir särskilt föreskrivet,
besvär anföras hos kammariiiitcn. Sådan klagan må grundas endasl därå, au
beslulel

icke lillkommil i laga ordning.

Slår i slrid mot allmän lag eller
förfallning eller annorledes överskrider deras befogenhel, som faliai beslulel,
eller

kränker klagandens enskilda räll
eller eljesi vilar på orällvis grund.

Besvären skola hava inkommit lill kammarrätten inom Ire
veckor från den dag, då verksiälld jusiering av del över besluiei förda
proiokollei lillkännagiviis å församlingens an-slagstavla. / besvärshandlingen
skola angivas del beslut som överklagas och de omständigheter på vilka lalan
grundas. Klaganden får ej anföra ny omständighet till grund jör sin talan
efter besvärsiidens utgång.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Hava besvär anförts hos länsstyrelsen, äger
länsstyrelsen, om skäl durtill äro, förbjuda överklagade beslutets
verkslällighel.

Hava besvär inkommii för sent till kammarrätten eller är
det uppenbart att besvären skola avvisas av annan anledning eller lämnas utan
bifall, bör

opaginerad Kontrollera mot PDF

' Lagen omtryckt 1976:500.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande Ivdelse

Grundas besvären däipd, all klagandens
enskilda rätt blivit kränkt genom beslutet, och bliva besvären godkända, gäller
rättelsen till förmån för den som klagat, men slår beslutet i övrigt fast, utan
så är, att del finnes strida mot allmän lag eller förfallning eller eljesi vila
pd orättvis grund, då länsstyrelsen må förordna om upphävande av beslulel i
dess helhet.

Föreslagen lydelse

kammarrällen företaga målel lill avgörande Ulan dröjsmål.

Vid tillämpning av
foryalinlngspiv-cesslagen (1971:291) anses församlingen som pari. Föreläggande
enligt 5 föryahnliigsproccsslagcn får ef gälla aylijälpande av brist i
besvärshandling, som beslår i alt denna ej anger någon omständighet på vilken
talan grundas. Bestämmelsen i 29 andra meningen förvahningsprocesslagen lill-länipas
ej.

Kammarrätten skall inhämta domkapitlets yttrande över
besvären, såvida det icke är uiipenbart, atl sådan åtgärd är obehövlig.

opaginerad Kontrollera mot PDF

/ länsstyrelsens beslut md, där Icke jör vissa frågor
annoriunda är särskdl siadgal, ändring sökas hos regeringsrätten .senast Inom
tre veckor från den dag, då klaganden erhöll del av beslutet.

Besvär över beslut av kammarrätten vilket har gäll
klaganden emot få anföras endast av denne. Besvär över beslut vaiigenom
kammarrätten har bi-Jälllt besvär ellerförbjudh alt det överklagande beslutet
verkställes, få anföras av församlingen och envar som i 89 { i mom. sägs.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna lag iräder i kraft den 1 juli 1980.

.Äldre beslämmelser lillämpas på
besvär avseende kyrkokommunall beslul, i fråga om vilket jusiering av del över
beslutet förda proiokollei lillkännagiviis på församlingens eller den kyrkliga
samfällighetens anslagslavla senast den 30 juni 1980.

s. 64 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:105 64

Bilaga 3

Sammanställning av remissyttrandena

Remissutfallet i stort

De flesla remissinstanserna är
positivt inställda till alt instansordningen i kommunalbesvärsmålen ändras
Endasl eu fålal, bl. a. fem länsslyrelser och elva komnuiner, förordar all den
nuvarande ordningen behålls. Däremot delar sig meningarna i frågan hur
inslanskedjan bör byggas upp.

En massiv remissopinion lillstyrker
förslagel om en fullföljdsbegränsning för besvärsprövningen i regeringsrälien.
Förslagel lillslyrks av bl. a. regeringsrätien, kammarrätterna, flertalet
länsstyrelser, näslan alla Aw?//?;////c/', 19 lanilstingskomnnmer. Svenska
kommunförbundei och Landstingsförbundet.

När del gäller besvärsprövningen i
insianserna under regeringsrätten är bilden mer spliltrad, 63 remissinslanser
lillslyrker eller lämnar ulan erinran förslagel om ell ivåinstanssyslem med
kammarräli och regeringsrälien som besvärsinslanser. Här märks JO,
regeringsrätten, JK, kammarrätterna i Stockholm, Sundsvall och Jönköping,
domstolsverket, statskontoret, RRV, länsstyrelserna i Södermanlands. Malmöhus
och Örebro län, 24 konimuner, 17 landslingskommuner, Landsting:förbundet och
TCO. 1 yiirandena från kammarrällen i Sundsvall, läns.siyrelserna och ell par
kommuner framförs reservalioner lill förmån för all en länsinsians skall
behållas,

43 remissinslanser förordar ell
ireinsianssyslem, dvs. all en länsinsians behålls under kammarrällen och
regeringsrätten. Här märks kammat rätten i Göteboig, 16 länsstyrelser, 19
kommuner, l\å landstingskommuner, SACO/SR och Sveriges domareförbund.
Reservalioner lill förmån för kommilléns förslag redovisas i yttrandena från
kammarrällen i Göleborg och länsstyrelsen i Stockholms län.

Härtill kommer Svenska
kommunförbundet som ger några allmänna synpunkier på för- och nackdelar med de
olika insiansordningarna. Förbundet belönar bl. a. slarki värdel av en
forisaii anknylning mellan kommunerna och den försia besvärsinslansen.

En majorilel av de remissinslanser
som förordar eu ivåinstanssyslem lillslyrker kommilléns förslag orn all
kammarräiierna skall förstärkas genom all lillföras kommunal sakkunskap vid
prövningen av kommunalbesvärsmål. Olika synpunkier framförs dock på frågan i
vilken form denna sakkunskap bör lillföras kammarräiierna. Svenska
kommunförbundet och några kommuner förespråkar sålunda all kammarrällen bör
biträdas av en särskild nämnd för dessa mål.

s. 65 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:105 65

Allmänna
synpunkter

Regeringsrälien instämmer med kommittén i all en
reformering av insiansordningen är en angelägen ålgärd och att den myckel väl
kan genomföras, innan en fullständig översyn av kommunalbesvärsinsiiiutet har
genomförts. Samma uppfallning redovisar kammarrätterna i Göteboig och
Jönköping. Enligi kammarrälten i Göteborg är det önskvärt atl en kodifiering av
kommunalbesvärsprocessens särdrag kommer lill slånd. Inte minsl beiydelsefulll
är delta när del gäller bestämmelser som reglerar den enskildes handlande i
besvärsförfaranden av olika slag. Kammarätlen anser liden nu vara mogen för att
erfarenhelerna av 1971 års förvaliningsrälisreform i möjlig ulslräckning kommer
också kommunalbesvärsförfarandel lill godo.

Uppsala kommun framhåller all kommunalbesvären
äreii specielll besvärs-instrument vars syfle är au ulöva lagligheiskoniroll
över kommunerna. Eflersom denna koniroll kan ulövas av kommunmedlemmarna,
framslår besvären som etl vikligl kommunaldemokraiiski inslrumenl. Den
enskildes rälissäkerheisinlresse står inte här i blickpunkien på samma sätl som
när del gäller parisärenden som rör enskild person. Mol denna bakgrund anser
kommunen au någol hinder inle föreligger för all lillskapa de särregler som
behövs för en besvärsprocess med sådana kännetecken. Liknande synpunkier
framförs av statskonlrollkommittén.

Enligt Norrköpings kommun och SACO/SR är del
värdefulll all processen i kommunala besvärsmål ulformas i möjligasie mån
enligt samma mönsier som gäller för förvallningsbesvärsmål. Man bör därför
utnyttja kammarrätterna som besvärsinslanser. De båda remissinstanserna är
posiliva lill grundtanken i förslagel men har vissa invändningar mol atl
besvärsprövningen på länsnivå slopas.

Åtvidabergs kommun anser del angelägel med en
översyn av nu gällande inslansordning. Kommunen har kunnal konslalera betydande
svårigheler och nackdelar med den nuvarande insiansordningen. Anlalel besvär
har ökat kraftigl och handläggningsliden i länsstyrelsen och i regeringsrätten
är myckel lång. Kristianstads kommun pekar på all de långa handläggningsliderna
medför onödiga kosinader för såväl de enskilda som kommunerna.

Utredningen för översyn av lagen om
församllngsstsyrelse finner förslagen vara väl underbyggda och lillslyrker all
de läggs lill grund för en försia reformering av kommunalbesvärsprocessen.
Enligt ulredningen kännetecknas Svenska kyrkans verksamhet av en långl gående
decentralisering, Anlalel församlingar uppgick vid årsskiftel 1978/79 lill 2
575. Ulredningen konslalerar atl församlingarna varierar mycket i storlek och
au de har skilda ekonomiska föruisäiiningar, trots eu fungerande
skalieuljämningssysiem. Mot bakgrund av dessa förhållanden slår utredningen
fast att en viss offenllig kontroll över den kyrkokommunala verksamhelen
allljäml framstår som oundviklig, även om de allmänna utvecklingstendenserna innebär
all statskontrollen inskränks alllmer. Besvärsprocessen iräder därmed enligt

5 Riksdagen 1979180. 1 saml. Nr 105

s. 66 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:105 66

ulredningen
i förgrunden. Prejudikaibildningen är enligi ulredningen en ulomordenlligl
viklig rällskälla och ell myckel beiydelsefulll komplemenl lill
kompelensreglerna i församlingsslyrelselagen. Ulredningen anserdei inle vara
någon överdrift all påslå alt del egentliga innehållel i den kyrkokommunala
kompeiensen när del galler t. ex. begravningsväsendel har faslslällls genom
ulslag i kommunalbesvärsmål. Mol denna bakgrund anser ulredningen all en
reform som syflar lill atl stärka prejudikaibildningen och förkorta
handläggningsliderna i de vikligasle målen är synnerligen angelägen. Svenska
kyrkans församlings- och pasioralsförbund anför liknande synpunkier.

Några
remissinstanser är mera kriiiska.

Länsstyrelsen i Stockholms län anser all del hade
varil mer logiskt om kommiitén utarbetat principema för uppdelningen mellan
förvaliningsbesvär och kommunalbesvär, innan förslag lagls fram om
insiansordningen. Eflersom belaslningen på regeringsrätten synes ha varit
huvudanledningen lill reformförslagei, hade del enligi länsstyrelsen varil
bälire all undersöka möjligheten av all utesluta möjlighelen lill
kommunalbesvär i slora målgrupper. En kraftig reducering av besvärsmålen
skulle man också få, om allmänheten fick bäitre informalion om begränsningarna
i kommunalbesvärsinslilulel, l. ex. genom atl på lämpligl säu underrälias om
atl besvärsprövningen endasl avser laglighels- och inle lämpligheisfrågor.

Enligt länsstyrelsen I Jönköpings län är del direkl
olämpligt atl la upp frågorna om insiansordningen och om rälien all fullfölja
talan lill högsia instans ulan samband med frågan om kommunalbesvärsmålens
karaklär. Kommillén har inle lagil ställning lill om nuvarande besvärsgrunder
bör slå kvar eller om de skall förändra;). Ställningslagandena i dessa frågor
har enligt länsstyrelsen stor belydelse för vilken grad av domsiolsinslag som
bör finnas i insiansordningen. En allsidig och samlad översyn av
besvärsinsiilulei måste enligt länsstyrelsen priorileras framför ålgärder för
all komma lill rälla med de olägenheler som regeringsrättens arbetsbelastning
ulgör. Länsstyrelsen avslyrker därför förslagel atl väsenlliga förändringar
bielräffande insiansordningen skall genomföras, innan övriga frågor tas upp. 1
della inslämmer Jönköpings och Växjö kommuner.

Besvärsprövningen
i regeringsrätten

1 Slort setl samtliga remissinslanser som har
yltrat sig över kommilléns förslag om au krav på prövningstillstånd för
besvärsprövningen i regeringsrätten skall införas lillslyrker förslagel. Till
dessa remissinslanser hör JO, regeringsrätten, JK, kammarrätterna,
domstolsverket, statskontoret, RRV, 18 länsstyrelser, statskonlrollkommittén,
53 kommuner, 19 landstingskommuner. Svenska kommunförbundet,
Landstingsförbundet, SACO/SR, TCO, Sveriges advokatsamfund, Sveriges
domareförbund och Sveriges kommunaljuridlska förening.

s. 67 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:105 67

Länsstyrelserna 1 Stockholms, Blekinge,
Kristianstads och Väslerboliens län saml Botkyrka kommun avslyrker förslagel.

Flertalel remissinstanser delar kommilléns
uppfattning atl kommunalbesvärsmålen i dagens läge lar i anspråk en
oproportionerligt slor andel av regeringsrättens sessionslid.

Regeringsrätten undersiryker angelägenhelen av all
regeringsräliens befallning med kommunalbesvärsmål begränsas. Regeringsrätten
uppger all den har vidtagit olika åtgärder för alt målens avgörande inte skall
fördröjas till följd av den stora ökningen av anlalel mål. Del är nämligen
särskilt angelägel all enskilda och kommuner inle får vänla alllför länge på
avgörandel i kommunalbesvärsmål. Med den behandling dessa mål - oavsell prejudikat-värde
- får, lar de i anspråk en iredjedel av hela den sessionslid som
regeringsrälien använder för prövning av mål på fullsutlen avdelning. Om man
betänker au kommunalbesvärsmålen inle ulgör mer än drygl 10 "i av samtliga
lill regeringsrätien fullföljda mål, slår dei enligi regeringsrälien klarl alt
de lar en oproportionerligi slor del av regeringsräliens sessionslid i anspråk.
Della leder lill förfång för domslolens prejudikalbildande uppgift. Del måsle
konstateras atl regeringsrätten härigenom inle kan fungera i full ulslräckning
på del säll som avsågs vid förvallningsräiisreformens genomförande. Del är med
nuvarande ordning inie heller möjligt atl nedbringa anlalel ledamöier i
regeringsrälien, vilkel enligt ullalanden i samband med reformen borde ske för
au underiälla strävandena atl upprällhålla enhetlighet och sammanhang i
rättstillämpningen.

Enligt kammarrätten i Jönköping ulgör
lillslrömningen av kommunalbesvärsmål lill regeringsrätten ett allvarligt
problem genom den snedvridning av regeringsrättens arbetsbörda som därigenom
uppkommil. Regeringsrätten avsågs vid förvaliningsrällsreformen bli en
prejudikalinstans. Detla bör enligt kammarrällen inle få hindras genom all den
näslan blockeras av kommunalbesvärsmål. En begränsning av rälien lill fri
fullföljd av kommunalbesvär till regeringsrätien är därför nödvändig. Liknande
synpunkier framförs av kammarrätterna I Stockholm och Sundsvall.

Halmstads kommun nolerar med lillfredsslällelse all
del framlagda förslagel syflar lill snabbare avgöranden genom
fullföljdsbegränsning för besvär lill regeringsrätten. Kommunen anför bl. a.
följande.

Del är inte okänt - och bekräftas av den i
belänkandet redovisade målulvecklingen -all vänleliden för regeringsrättens
avgöranden i kommunala besvärsmål alllför ofta måsle räknas i år från
lidpunkten för det kommunala beslutet. 1 avvakian på regeringsräliens avgörande
har kommunen alt välja mellan två ling; aniingen för del överklagade ärendel
vila, med den faran för ekonomiska förlusler, försämrad kommunal service m. m,,
som delta innebär; eller ock verkställes del icke lagakraftvunna beslulel, med
de risker för skadeståndskrav och ansvarslalan som är därmed förenade. Den
nödvändiga avvägningen mellan effeklivilel och rällsskydd har varil många
kommuners dilemma.

Fall
kan emellerlid inlräffa, då inte ens en dylik valmöjlighet står

s. 68 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:105 68

kommunen
till buds. Sålunda blir ju ell kommunall beslul, som slalliga myndigheler ej
kan handlägga och avgöra, förrän del vunnit laga krafi, paralyserat genom
kommunalbesvär.

Del rälisskyddsbehov.som de i kommunallagen
inskrivna besvärsreglerna är avsedda atl lillgodose, skall inte beslridas.
Varie kommunal myndighel lorde med jämnmod flnna sig i all dess beslul blir
angripna besvärsvägen upp lill högsia inslåns - också där angreppen är på
förhand dömda alt misslyckas -om bloli besvärsmyndigheiens avgörande kunde
förvänlas inom rimlig lid. Likaså skulle kommunmyndigheierna kunna godlaga, all
en längre lid förflyter innan avgörandel faller - om della bloii gällde
komplicerade och ovissa besvärsmål.

Ell system som del nuvarande, som innebär alt
vikliga och brådskande kommunbeslul under år kan fördröjas, måsie givetvis inge
betänkligheter.

Kalmar läns landstingskommun lillslyrker förslaget
om all krav på prövningstillstånd skall införas. Denna ändring är enligt
landstingskommunen ägnad alt förstärka regeringsrättens roll som en ren
prejudikaiinsians. För all lillgodose kravel på en så snabb handläggning som
möjligi av de lill regeringsrätten fullföljda målen föreslår landsiingskommunen
au regeringsrätten i särskild ordning behandlar frågan om prövningstillstånd
kan lämnas ellerej. Denna bedömning borde kunna göras relaiivi snabbi. På så
säu kan de mål där prövningslillsiånd inte meddelas avslutas förhållandevis
snabbi.

Östergötlands länsavdelning av Svenska
kommunförbundei undersiryker behovel av en besvärsprocess sorn innebär snabba
och definitiva avgöranden i kommunalbesvärsmålen. Lägel kan f n. inte anses
liilfredsslällande med upp lill ireåriga väntetider innan etl kommunall beslul
vinner laga krafl. Länsavdelningen lillstyrker införandel av
fullföljdsbegränsning genom krav på prövningslillsiånd. Därigenom belönas
regeringsrättens siällning som prejudikaiinsians på ett mer markerat säu än i
dag. Detta kan enligi länsavdelningen vara en fördel ur renl praklisk synpunki,
bl. a. med hänsyn lill varje kommuns behov av all läliare kunna följa
ulvecklingen i rällspraxis l.ex. när det gäller den kommunala kompeiensen.
Liknande synpunkier framförs av Jönköpings länsavdelning av Svenska
kommunförbundet.

SACO/SR finner de motiv som kommiitén har lagl fram
för förslagel om fullföljdsbegränsning för kommunalbesvärsmål hell övertygande.
Del är enligt SACO/SR angelägel att regeringsräitens ställning som prejudikaiinsians
får den klara markering som förslagel innebär. Enligi Sveriges domareförbund
föreligger med nuvarande ordning och målulveckling risk för alt
regeringsrättens uppgift au svara för prejudikatbildningen inom
förvali-ningsrätlskipningen försvåras. Den föreslagna reformen är därför enligt
förbundets mening angelägen.

Några
remissinslanser är kriiiska mol kommilléns förslag.

Länsstyrelsen i Stockholms län har å ena sidan
förståelse för all den omsländighelen all kommunalbesvärsmålen kräver en
oproporiioneriigi slor andel av regeringsrättens tid är ett skäl ati överväga
en avlastninggenom krav på prövningstillstånd. Ä andra sidan, framhåller
länsstyrelsen, finns det en

s. 69 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:105 69

gmndläggande
skillnad mellan kommunalbesvärsprövningen och prövning av vanliga
förvaliningsbesvär. 1 de sisinämnda blir del i stor ulslräckning fråga om en
förnyad bevisprövning och del föreligger goda skal all begränsa
fullföljdsrällen i mål av sådanl slag. Kommunalbesvärsprövningen innefaUar
sällan bevisfrågor beiräffande sakförhållanden ulan avser i slället uiövning av
en statlig konlrollfunklion över atl den kommunala befogenhetsutövningen håller
sig inom vad som bedöms vara de lagliga gränserna härför. Det synes
länsstyrelsen rimligl atl regeringsrätien ägnar en förhållandevis slor del av
sin lid ål denna vikliga uppgift. Länssiyrelsen är vidare iveksam lill dels om
ökningen av anlalel kommunalbesvärsmål är en beslående föreleelse, dels om
förslaget ger arbelsmässiga effekter som uppväger olägenhelerna av en
omläggning. Lånssiyrelsen anmärker sålunda all den ökning av till regeringsrätten
inkomna mål som kommillén redovisar för åren 1975-1977 (från 461 lill 758
måljsyneshaavstannaiår 1978, då enligi uppgift 678 mål kommii in. Med hänsyn
lill vad som sagts om betydelsen av regeringsräliens verksamhel på
kommunalbesvärsområdei och osäkerheten om arbelsbelaslningen gör del nödvändigl
all drasiiskl beskära besvärsräiien anser lånssiyrelsen all lillräckliga skäl
inle finns atl nu vidia en sådan ålgärd. Om tendensen till nedgång i antalet
kommunalbesvärsmål inle blir beslående, förefaller del länsstyrelsen befogal
all pröva andra ulvägar. Om del av principiella skäl anses möia hinder mol all
i regeringsrätten införa enklare handläggningsformer i mål där saken är
uppenbar, bör del enligt länsstyrelsen övervägas all begränsa kravel på
prejudikaldispens lill fall där fråga är om annan besvärsgrund än all en kommun
har överskridil sin befogenhel.

Också länsstyrelsen I Blekinge län har förslåelse
för kommilléns önskan all lillskapa en fullföljdsbegränsning lill
regeringsrätten. Länssiyrelsen anser emellerlid au man kan minska
regeringsrättens arbetsbörda utan alt införa krav på prövningstillstånd för
kommunalbesvärsmålen. 1 många av dessa mål är besvären helt ulsiklslösa och de
bör därför kunna underkastas endast en summarisk prövning. Länsstyrelsen
föreslår all nuvarande ordning med prövning av samtliga mål som överklagas lill
regeringsrälien behålls. 1 samma riklning ullalar sig länsstyrelserna i
Kristianstads och Västerbottens län.

Botkyrka kommun anser all problemet med den växande
balansen av besvärsmål hos regeringsrätten inle bör lösas genom au rälien atl
fullfölja talan begränsas. I stället bör regeringsrätten ges slörre resurser.

Kammarrällen i Jönköping delar kommilléns
uppfallning alt prövningstillstånd bör krävas för flertalet av de mål för
vilka sådant lillslånd nu inte krävs. Kommillén har emellerlid inle
syslemaliskl gåll igenom olika målgrupper och angell följderna av ell införande
av krav på prövningstillstånd. Åven om kammarrällen hyser slor förslåelse för
förslagel, lorde dess genomförande enligi kammarrällen böra föregås av en
grundligare analys än den som kommittén har företagit. För det fall en sådan
analys inte kan verkställas nu förordar kammarrällen au frågan om
fullföljdsbegränsningar för kom-

s. 70 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:105 70

munalbesvärsmålen
löses genom en särskild reglering i kommunallagen.

Flera remissinslanser uppehåller sig vid frågan om
ulformningen av dispensreglerna. Flerlalel inslanser lillslyrker därvid eller
lämnar ulan erinran kommilléns förslag au andra dispensgrunder för
kommunalbesvärsmål än för förvallningsbesvärsmål inle skall införas. Hii hör
regeringsrätten som anför följande.

Regeringsrätten ser inga svårigheter i atl de
allmänna grunderna för prövningstillstånd blir lillämpliga på sådana
kommunalbesvär som avser rena laglighelsfrågor. En motsvarande prövning
förekommer inie sällan i förvallningsbesvärsmål. Som har påpekals tidigare
inlär vissa kompeiensmål en särslällning. Del ankommer i dessa på
räiistillämpningen all möjliggöra en anpassning av de kommunala befogenheterna
lill samhällsutvecklingen. Dessa mål hör samiidigi lill de beiydelsefullasle
och svåraste målen. Med de uttalanden som gjorts i förarbetena till reglerna om
prövningstillstånd anser regeringsrätten lillräckliga möjligheter finnas all
även i dessa fall bevilja tillstånd i den ulslräckning som behövs lill ledning
för räiistillämpningen. Vidare kan regeringsrätten med stöd av punklen 2 i 36 S
försia stycket FPL efter beviljande av prövningstillstånd åsladkomma rättelse
exempelvis om kammarrätt i någol fall skulle göra intrång i den kommunala
självslyrelsen genom all inte endast undanröja det kommunala beslulel utan även
förordna om viss ålgärd.

Enligt kommilléns förslag lill ny lydelse av 7 kap.
5 S kommunallagen får besvär över beslul, varigenom kammarrälten har bifallit
besvär, anföras av kommunen eller medlem av denna. Kommunen har fåll sina
synpunkier på lagligheten av del kommunala beslutet prövade under processen i
kammarrällen. Del är då inle anmärkningsvärt, au del krävs lillslånd för alt
kommunen skall få lill slånd en överprövning av kammarrällens beslut. Mera
iveksaml kan del däremot förefalla all kommunmedlem som inle tidigare deltagit
i processen skall behöva lillslånd för alt få sin besvärslalan prövad.
Emellerlid avser även denna talan all åsladkomma en omprövning. I sådana fall
anföres ofta besvär även av del kommunala organ, vars beslul blivil upphävi.
Del kan inle gärna komma ifråga all i samma mål kräva prövningstillstånd för de
besvär, som anförts av det kommunala organel, men låla kommunmedlemmens besvär,
som innefatlar samma yrkande som de andra besvären, prövas ulan sådant
lillslånd. Härtill kommer au en av kommunmedlem förd lalan närmast ter sig som
ett fullföljande av den lalan, som kommunen fört i kammarrätten. Med hänsyn
till del anförda anser regeringsrätten all någon specialregel inte bör
stipuleras för kommunmedlems besvär.

Regeringsråden Hjern, Petrén, Hellner och Brodén
framhåller i en gemensam skiljaktig mening atl regeringsrättens särskilda
ansvar för kommunal-räiiens utveckling måste beaklas. Regeringsråden anför
härvid följande.

Regeringsrätten har genom sina avgöranden i eu
mycket sion antal kommunalbesvärsmål alllsedan sin tillkomst 1909 kommii all
ulforma siora delar av den kommunalräli som gäller i dag. Genom all i den
slrida ström av kommunalbesvärsmål som passerat genom regeringsrätten konsekvenl
tillämpa en rad principer har vissa huvudlinjer i vår kommunalräli efler hand
slagits fast. Detta hade knappasl varil möjligt, om regeringsrätten blott
avgjort etl mindre anlal särskili utvalda prejudikaimål. Det är enligt vår

s. 71 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:105 71

mening
av vikl au regeringsräliens medverkan vid ulformning av kommu-nalrälten kan
fortsall ske på grundval av eu icke alllför snävi begränsat anlal
kommunalbesvärsmål.

Enligt regeringsrådens mening måsle i fråga om
kommunalbesvärsmål av verklig kvalilel möjlighel finnas lill en prövning i två
inslanser. Enligi regeringsråden skulle följande ordning kunna lillämpas. Mål i
vilka kammarrällen har upphävi del klandrade kommunala beslulel för överklagas
lill regeringsrätten utan prövningstillstånd. Kommunen bör således enligt
regeringsråden tillerkännas en ovillkorlig rätt au få etl upphävi beslut
omprövat. Beträffandeövriga kommunalbesvärsmål, i vilka den ursprungliga
klaganden överklagar kammarrällens beslul, lillämpas regler om prövningstillstånd
men med vidare möjligheter lill prövningslillsiånd än annars. Reglerna bör
därvid vidgas lill au medge även ändringsdispens.

Kammarrätten i Göleborg, som anser all några
särskilda regler om lillslåndsprövning för kommunalbesvärsmålen inie behövs,
framhåller alt del är önskvärt au tillståndsprövningen ulövas på elt sådanl
säll all del verkligen kommer fram en vägledande räiisbildning på den kommunala
kompetensens område.

Också andra remissinstanser, som i och för sig
anser att några särskilda dispensregler inte behövs för kommunalbesvärsmålen,
f)eionar det angelägna i all mål som rör den kommunala kompeiensen släpps fram
till prövning i regeringsrätten i förhållandevis stor utsträckning. Hit hör
länsstyrelserna i Östergötlands, Jönköpings, /Malmöhus och Västmanlands län
saml Katrineholms, Hagfors och öskarshamns kommuner.

Svenska kommunförbundet framhåller all kommilléns
förslag all prövningstillstånd skall meddelas efler de grunder som anges i 36
S förvahningsprocesslagen kan innebära en begränsning av regeringsrättens
fortsatla räiisbildande verksamhel. Förbundel fäster särskilt avseende vid
frågor som rör den allmänna kommunala kompetensen (1 kap. 4§ kommunallagen).
Genom denna bestämmelses generella utformning har regeringsrätten föll en
betydelsefull och central ställning som den instans som har etl avgörande
inflytande över vad som kan innefattas i den kommunala kompetensen från tid
lill annan. Förbundel förulsäller därför att reglerna om fullföljdsbegränsning
ges en sådan ulformning au flertalel reella kompeiensmål regelmässigt kommer
att sakprövas av regeringsrätten, om della begärs av klagoberäiiigad part.
Också länsstyrelsen I Malmöhus län och Malmö kommun förordar all frågor om den
kommunala kompeiensen alllid bör tas upp lill prövning av regeringsrätten, om
della begärs av klagoberäiiigad part.

Enligt Stockholms kommun kan införandet av krav på
prövningstillstånd i kommunalbesvärsmålen skapa förutsättningar för en
välbehövlig lättnad i regeringsrättens arbetsbörda. Kommunen förulsäller dock
au mål som är av Slörre principiell belydelse alltid kommer atl kunna föras
vidare lill högsia instans.

Göteborgs
kommun och Sveriges kommunaljuridiska förening anser att det

s. 72 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:105 72

bl.
a. med hänsyn lill respekten för den kommunala självslyrelsen fordras en myckel
kvalificerad bedömning av kommunalbesvärsmålen. Denna bedömning kan inle vara
säkrad ulan en möjlighel för kommunerna lill besvärsprövning i Ivå inslanser.
Del förefaller de båda remissinslanserna slölande all beslut som har fattats av
kommunala instanser under politiskt ansvar skall kunna slulligl kasseras av en
annan rättslig instans än den högsia förvall-ningsdomslolen. Kommunen bör
därför i lag vara lillförsäkrad rälien all få besvären prövade i sak av
regeringsrätten. Della kan åstadkommas genom all kommunen befrias från kravel
på prövningstillstånd. Såviu de båda instanserna kan flnna skulle en sådan
ordning inte nämnvärt öka regeringsrättens arbetsbelastning. Del behöver inle
heller befaras au kommuner anför okynnesbesvär.

Örebro kommun ifrågasäller om inie
kommunalbesvärens särart kräver särskilda regler om lillslåndsprövning.
Kommunen lar i försia hand fasla på förvaliningsdomsiolskommilléns förslag (SOU
1966:70 s. 318) all som en yllerligare grund för prövningstillstånd ange all
målet har allmän vikl. En allmän och mer fördjupad diskussion om olika länkbara
supplerande dispensregler hade enligt kommunen varil värdefull.

Statskontrollkommittén är medvelen om all några
andra allernaliv än fullföljdsbegränsning i dag knappasl slår lill buds för all
minska belaslningen på regeringsrätten. Kommunalbesvärskommitténs förslag
lillslyrks därför. Siaiskonirollkommiitén vill dock fästa särskild
uppmärksamhel på de mål som rör den kommunala kompeiensen. Rällspraxis spelar
här en avgörande roll för rättsbildningen. Även noiisfallen haren slor
belydelse,eftersom de sammantagna bildar ell mönsier som bidrar lill au
klargöra gränserna för den kommunala kompeiensen. Del är därför enligi
slatskontrollkommilién angelägel alt regeringsrätten släpper fram samtliga
sådana mål lill saklig prövning.

Medborgarrättsrörelsen framhåller all
kommunmedlemmar, som för en seriös och saklig kommunalbesvärslalan, bör ha en
rält au fö denna prövad i två räilsinslanser. Kommun och annan kommunmedlem än
klaganden bör vidare ha en ovillkoriig rält au få den försia instansens
upphävande beslul omprövat i en högre instans. Genom en lämpligl uiformad
ordning för fullföljdsiillsiånd kan regeringsrätten sålla bort de mål där en
ivåinsianspröv-ning inte behövs.

Besvärsinstans
närmast under regeringsrätten

Flertalet remissinslanser lillslyrker eller lämnar
utan erinran förslagel om all kammarrätt bör vara besvärsinslans närmasl under
regeringsrätten. Hit hör JO, regeringsrätten, JK, kommarrätterna,
domstolsverket, statskontoret, RRV, 19 länsstyrelser, 43 kommuner. 19
landstingskommuner. Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet, SACO/SR, TCO
och Sveriges domareförbund.

s. 73 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:105 73

Länsstyrelserna i Stockholms, Blekinge,
Krislianslads, Göleborgs och Bohus och Västerbottens län,
decenlraliseringsulredningen saml 11 kommuner är kritiska mot förslaget att
kammarräiierna skall föras in i inslanskedjan. De anser i slällei au
kommunalbesvärsmålen, liksom f n., bör gå från en länsinsians direkl lill
regeringsrälien.

Regeringsrätten delar kommilléns uppfallning atl
instansen under regeringsrätten, med hänsyn iill all den blir sluiinsians i
flertalet mål, bör vara en förvaltningsdomstol med kvalificerad sammansättning
och att uppgiften bör anförtros kammarrätterna.

Enligi kammarrätien I Göteborg är del uppenbart all
kommunalbesvärsmålen bör prövas av en kvalificerad domslol, innan de når
högsia inslåns. Vad kommillén anför härom fordrar knappasl några yllerligare
kommenia-rer. Under de år .som har gått sedan förvaltningsrättsreformen
genomfördes har kammarräiisorganisaiionen konsoliderats. Man bör därför kunna
ulgå från all kammarräiierna väl skall kunna fylla uppgiften som besvärsinslans
närmasl under regeringsrälien i kommunalbesvärsmålen. Någol konkurrenskraftigt
allernaliv lill kammarräiierna i della hänseende flnns inle enligi
kammarrätten. Kammarrätterna i Stockholm, Sundsvall och Jönköping uttalar sig i
samma riklning, Kammarrälten i Jönköping framhåller särskilt all länsrätten
inte kan anses utgöra ell allernaliv iill kammarrällen, Förulom all
länsdomslolarna slår inför en genomgripande omorganisalion och har avsevärda
balanser släller enligi kammarrällen i Jönköping kommunalbesvärsmålen krav på
annan sammansällning än den länsrätterna har i övriga målgrupper,

Förslagel all kammarrätterna skall föras in som
besvärsinslanser under regeringsrätten förefaller länsstyrelsen I Kopparbergs
län välgrundat. Della inie minsl med tanke på au kammarrällen i prakliken
kommer au bli sluiinstans i flertalet mål och all hälsovårdsmål, byggnadsmål,
barnavårdsmål m. m. redan handläggs vid kammarrällen. Genom sin befallning med
dessa mål har kammarrällen redan inblick i kommunala förhållanden.
Kammarrällens kompeiensområde kommer genom förslagel all slamma bäitre överens
med över- och underinsiansernas. Även länsstyrelsen i Hallands län framhåller
au förslagel innebären naiurligoch lämplig ulökning av kammarrällernas
kompeiensområde.

Enligt Norrköpings kommun måsle det på inslansen
under regeringsrätten slällas särskilt stora krav på rältssäkerhei och
objekiiviiel. Den utpräglade lagligheisprövning som kommunalbesvärsprocessen
innefaltar bör enligi kommunen i varje fall i slutskedet av processen ske vid
en förvaltningsdomstol. Eflersom kammarräiierna är väl förtrogna med de
speciella förvaltningsmålen från kommunala nämnder, framslår de som lämpliga
inslanser under regeringsrätten.

örebrokommun häri huvudsak inie någon erinran mol
kommilléns förslag all besvärsprövningen under regeringsrälien skall ske i
kammarräli i slällei för som nu i länsstyrelse. Kommunen framhåller att
kommunalbesvärspröv-

s. 74 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:105 74

ningen
av hänsyn lill den kommunala självslyrelsen måsle begränsas lill en
legaliieiskoniroll, även om denna exempelvis i kompeiensmålen har inslag av
kvalificerad lämplighelsbedömning. På grund härav är handläggning vid domslol
den lämpligasle formen för besvärsprövningen. De ulbyggda kammarräiierna med
sina erfarenheler av bl. a. mål med kommunal anknylning, l.ex. byggnads- och
hälsovårdsniål, lorde enligi kommunen vara väl skickade atl handha prövningen
av kommunalbesvärsmål under regeringsrälien. Liknande synpunkier framförs av
bl. a. Åtvidabergs, Helsingborgs, Halmstads. Timrå och Östersunds kommuner.

Enligi SACOISR framslår kammiarräiien, som är väl
förtrogen med de speciella förvaliningsmålen från de kommunala nämnderna, som
den självklara inslansen under regeringsrälien. SACO/SR undersiryker viklen av
all kommunalbesvärsmålen i sluiinsiansen prövas av en domslol med kollegial
sammansällning. Sveriges domareförbund framhåller atl en grundläggande lanke i
förvaliningsrällsreformen var au kammarräiierna skulle svara förden maleriella
rättskipningen i enskilda fall, medan regeringsrälien skulle bli enbari en
prejudikaiinsians. Del slår enligi förbundets mening i överensslämmelse med
denna princip all låla kammarrällen bli besvärsinstans samiidigi som en
fullföljdsbegränsning införs. Förbundel tillslyrker därför förslaget i denna
del.

Länsstyrelsen i Uppsala län anser del nalurligl all
i försia hand välja kammarräli som besvärsinslans under regeringsrälien.
Länssiyrelsen reagerar dock mol kommilléns alllför lällvindiga säll all
avfärda länsrälierna som allernaliv till kammarräiierna. Del kan inte vara
någon slörre adminislraiiv svårighel all, som sker i lingsräiierna i ivislemål,
ändra sammansällningen i länsräli lill en kollegial inslåns med tre
jurisidomare. En länsrätt med sådan sammansällning skulle enligt länsstyrelsen
ulan ivivel moisvara högl ställda kompetenskrav och väl fylla uppgiften som
besvärsinslans, även närmasl under regeringsrätien.

Ell anlal remissinslanser redovisar en kritisk
inslällning lill kommilléns förslag. Länsstyrelsen i Stockholms län anser all
de skäl som låg lill grund för beslulel vid 1971 års förvaliningsrälisreform
all behålla länsslyrelserna som försia instans i kommunalbesvärsmålen allljäml
har sin fulla räckvidd. Länssiyrelsen anför bl. a. följande.

Kommunalbesvärsmålens handläggning förulsäller god
kännedom om förvallningens organisalion och arbeissäu i de skilda kommunerna.
Goda kontakter med kommunkanslierna erfordras vidare särskili i processens
inledningsskede för all ideniifiera åsyftat kommunall ärende, konlrollera
iaktlagandei av besvärsiid och få in överklagat beslul. Även för kommunerna är
det med tanke på verkställigheisfrågan angelägel all snarasl - ofta innan
formell remiss kunnal ske - få kännedom om anförda besvär. Nuvarande ordning
ger besvärsmyndigheien lokal kännedom och goda kontaktmöjlig-heler.

För besvärsmålens handläggning är vidare
länssiyrelsens allmänna kännedom om de kommunala verksamhelsområdena -
arbeismarknadsför-

s. 75 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:105 75

hållanden,socialväsendei,byggnadsplanering,hälsovård,skolväsenden!,
m. - av stor belydelse. Trols au besvärsprövningen formelll är en lagligheisprövning
erfordras ofta en värderande bedömning som lar hänsyn till allmänna
uivecklingsiendenser såväl på del kommunala områdel i allmänhet som inom den
enskilda kommunen. Del bör beaklas au del kommunala kompetensområdei - för au
ge rum för en utveckling - avsiktligi är myckel vagi angivei i kommunallagen.
Huvudbesiämmelsen anger endasl au kommunerna skall envar "vårda sina
angelägenheler".

Mol bakgmnd härav anser länsstyrelsen atl den
juridiski-formella karaklären av kommunalbesvärsprövningen inle bör
överbelonas på bekosinad av kravel på förirogenhei med del kommunala fallet.
Vid valel av besvärsinslans bör också enligt länsstyrelsens mening beaklas all
den speciella processieknik med möjlighel lill muntliga förhandlingar, hörande
av viiinen och sakkunniga m. m. som står kammarräiierna lill budsochäravsiort
värde i mål om myndighelsulövning mol enskilda inle synes kunna bli av
belydelse i kommunalbesvärsmålen.

Enligt länsstyrelsen i Blekinge län kommer en
överflylining av kommunalbesvärsmålen från länsslyrelserna lill kammarräiierna
au medföra en allvariig fördröjning av handläggningen för kommunernas del. En
överflylining innebär också atl rättsliga avgöranden, som angår elt flertal
personer i kommunen, flyllas längre borl från kommuninvånarna. Liknande synpunkter
framförs av länsstyrelserna i Kristianstads, Göieboigs och Bohus saml
Västerbottens län, som anser all förslagel slrider mol önskemålel om
decentralisering inom förvallningen. Enligi länssiyrelsen i Göteboigs och Bohus
län skulle del också ur allmänhelens synpunki verka förvirrande om vissa
kommunala beslul skall överklagas hos länssiyrelsen (förvaliningsbesvären) och
andra hos kammarrällen (kommunalbesvären). Skillnaden mellan kommunalbesvär och
förvaliningsbesvär är som regel okänd för de klagande. 1 vissa fall kan det
även för erfarna handläggare vara svårl all avgöra till vilken grupp etl mål
skall föras.

Länssiyrelsen
i Västerbottens län betonar all kommilléns belänkande bör ses i ell större
sammanhang. Enligi lagberedningens belänkande (SOU 1973:22) med förslag lill
ulsökningsbalk och en inom jusliliedepariemeniel ularbelad promemoria (Ds Ju
1977:5) Summarisk process skall överexeku-lorsärendena flyllas över från
länsslyrelserna lill kronofogdemyndighelerna och lingsräiierna. Denna
utveckling är enligt länsstyrelsens mening beklaglig och djupl oroande. För
länsslyrelsernas möjligheier all i framliden rekrylera jurisler är det
väsentligl au länsstyrelserna inte berövas arbetsuppgifter som kräver juridisk
kompelens. Del är angelägel au länsstyrelserna får bestå som slarka regionala
förvaliningsmyndigheler.

Decenlraliseringsutredningen avslyrker
kommunalbesvärskommitténs förslag om en ändrad inslansordning för prövning av
kommunalbesvär. Enligt utredningens uppfauning har kommunalbesvärskommitténs
förslag i alllför hög grad utformats från juridisk-leknisk synpunki. Deiia har
len lill au förslagel om inslansordning fåll en ceniraliseringseffeki som inte
kan godlas.

s. 76 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:105 76

Ulredningen
framhåller vidare au den i silt belänkande (SOU 1978:52) Lägg beslulen närmare
människorna föreslagil au deceniraliseringssirävandena skall omfalla även
domstolsväsendet. Regeringen häri prop. 1978/79:111 om ålgärder mot krångel och
onödig byråkrati m. m. slälll sig bakom förslagel. Del är svårl all förena
kommunalbesvärskommiiléns förslag med della siällningslagande och de övriga
deceniraliseringsslrävanden som siaismaklerna under lång lid har geli ullryck
för i olika sammanhang. Decenlraliseringsutredningen påpekar all del enligi 5
S länsslyrelseinslrukiionen ankommer på länsslyrelserna alt inom siu
verksamhetsområde övervaka all vad som enligt lag eller annan förfallning
åligger slallig myndighel, kommun, landsiingskommun eller enskild blir
behörigen fullgjort. Länsstyrelsens befallning med kommunalbesvärsmålen ser
ulredningen som etl av många led i denna verksamhel. Länsslyrelserna har
förvärvat en myckel ingående kunskap om kommunernas förhållanden. Delia kan
enligi ulredningens mening inle ersälias av all kammarräiierna vid handläggning
av kommunalbesvärsmålen uiökas med en särskild ledamoi med "god kunskap
om och erfarenheler av kommunal verksamhel". Prövningen i försia inslåns
av besvär som har anföns av den enskilde läggs enligi kommilléns förslag
dessulom på en nivå som ligger längre bon från kommunen och den enskilde än vad
länsstyrelsen gör.

Botkyrka kommun anser all den nuvarande
insiansordningen länssiyrel-se-regeringsrällen bör behållas. Länsstyrelserna
har slor erfarenhet av handläggningen av kommunalbesvärsmål och god kännedom om
förhållandena i länets kommun, medan kammarräiierna hell saknar erfarenhet av
denna grupp av mål.

Katrineholms kommun inslämmer i och för sig i
kommilléns synpunkier all kommunalbesvärsmål lämpar sig för domstolsprövning.
Kommunen pekar dock på tidsfaktorn som del kanske vikligasle momentet vid
bedömning av inslanskedjan. Kommunen undersiryker slarki betydelsen av snabbhei
i handläggningen. Kommillén har inie på ell liilfredsslällande säll kunnat
Slyrka all en förlängd handläggningslid inle uppslår vid en övergång från
länsslyrelser lill kammarräiier som försia instans.

Umeå kommun släller sig avvisande lill den
instansordning under regeringsrätten som föreslås. Kommunen kan inle finna all
kommillén har redovisal pålagligl starka skäl för förslaget all länsinslansen
skall slopas. Enligt kommunens mening är det särskilt i vissa kompeiensmål av
stor vikl för kommunalbesvärsprövningen aii den prövande inslansen haren ingående
kunskap om de speciella lokala förhållanden som råder inom varje särskild
kommun. För en kammarräli måsle det uppslå svårigheler alt få en hell korrekt
uppfallning om kommunens lolala siluaiion enbari genom skriftväxling. Kommunen
ser därför en risk i au en prövning enbari i kammarräli kan leda lill
"teoreliska" bedömningar som inte alllid får malerielll godlagbara
konsekvenser. En länsinsians kan däremot genom alla övriga kontakter med
kommunen skaffa sig en god kännedom om kommunens situation och bör

s. 77 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:105 77

därför ha ett bäitre utgångsliige vid besvärsprövningen.
Länsinslansen har också en tämligen omfallande erfarenhei av kommunala
besvärsmål. Därtill kommer au kommunens erfarenheler av den nuvarande ordningen
med prövning av länssiyrelse i förslå inslåns är posiliva. Av dessa skäl anser
kommunen all kommunalbesvärsmål i försia hand skall avgöras av länsstyrelsen
eller länsrätten. Liknande synpunkter framförs av Skellefteå, Luleå och Sorsele
kommuner.

Del borde enligt Hultsfreds kommun
vara möjligi all kombinera kraven på ivåinslanssysieni, fullföljdsbegränsning
och enhellighel i kommunalbesvärsprocessen med en ordning som innebär all
länssiyrelsen behålls eller länsräiien införs som försia inslåns.
Länsinslansens "beslulsgrupp" vid prövningen av kommunalbesvärsmål
skulle kunna ges en sådan sammansällning - evenluelll även kompletteras med
någon sakkunnig ulifrån - atl såväl renl juridiska aspekter som bedömningar
rörande samhällsutvecklingen och samhällsinlressei kan vägas in på eu
lillräckligl kvalificerat säll. En sådan ordning skulle även lillgodose den
allmänna sirävan i dagens samhälle all decenlralisera beslulen så all de fanas
så nära medborgarna som möjligi. Även Vilhelmina och Vindelns kommuner betonar
att kommitténs förslag strider moi deceniraliseringssirävandena.

Behovet av en länsinstans under kammarrätten

Kommilléns förslag all
länsinslansen i kommunalbesvärsmålen skall slopas lillslyrks eller lämnas ulan
erinran av JO, regeringsrätten, JK, kammarrätterna i Stockholm, Sundsvall och
Jönköping, domstolsverket, slatskonlorel, RR V, länsstyrelserna i
Södermanlands, Malmöhus och Örebro län, Ulredningen för översyn av lagen om
JörsamUngsstyrelse, 24 konimuner, 17 landstingskommuner, Göteborgs kyrkliga
samfällighei, Öslergöllands och Kalmar länsavdelningar av Svenska
kommunförbundet, Landstingsförbundet, TCO, Svenska kyrkans församlings- och
pastoratsförbund saml Sveriges advokatsamfund.

Till förmän för all en länsinsians
bör behållas ullalar sig kammarrätien i Göteborg, 16 länsslyrelser, 19
kommuner, Kalmar och Skaraborgs läns landstingskommuner, Stockholms kyrkliga
samfällighei, Jönköpings länsavdelning av Svenska kommunförbundet, SACO/SR.
Förvaltningslänsrådens förening och Sveriges domareförbund.

Svenska kommunförbundet anför all
kommilléns förslag innebär all en etablerad kommunal-statlig anknytning i varie
län ersätts med en i viss mån mera centraliserad och byråkratisk ordning.
Förbundel vill för sin del slarki betona värdel av en fortsatt anknytning
mellan kommunerna och den besvärsprövande försia inslansen. Länsstyrelserna får
i allmänhel anses ha en myckel god kunskap om de förhållanden under vilka resp.
läns kommuner har all bedriva sin verksamhel. Deiia är av siori värde för au
garaniera en allsidig bedömning av kommunala beslul. Skall man frångå
länsslyrelserna

s. 78 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:105 78

som
försia besvärsinslans, krävs enligi förbundels mening all en fullgod ersättning
för den nuvarande kommunala anknytningen skapas i den nya besvärsinslansen.
Enligt förbundel är kammarrällen den inslåns som i försia hand slår lill buds.
Konmiiliéns förslag om en särskild sakkunnig i kammarrällen i vissa
kommunalbesvärsmål fyller emellerlid inle de krav som nyss har angells. Enligi
förbundels mening bör den kommunala anknyiningen förslärkas i förhållande lill
kommilléns förslag. Förbundel anser all någon form av nänmdmedverkan är au
föredra. Frågan om vilken form för sådan nämndmedverkan som bäsl lillgodoser
önskemålel om en kommunal anknylning bör sär:skill övervägas i del fortsalla
lagsliftningsar-belel. Fördelen med ell ivåinslanssysiem beslående av
kammarräli och regeringsräil skulle i försia hand vara en snabbare handläggning
jämfört med ell ireinsianssyslem med länssiyrelsen som försia inslåns. Vid cll
ireinsianssyslem förulsäller förbundel atl kompeiensmålen ges förtur i
behandlingen.

Flertalel av de remi.ssinsian.ser som lillslyrker
förslagel om ell ivåinslanssysiem har, liksom kommiitén, vägl för- och
nackdelar med en sådan ordning och slutligen lålil tidsfakiorn vara avgörande.

Frågan huruvida införandel av kammarräiierna som
besvärsinslanser bör medföra all länsslyrelserna ulgår ur inslanskedjan är
enligt regeringsrätten svårbedömd. Regeringsrälien anför bl. a. följande.

Länsslyrelserna har god kännedom om förhållandena i
kommunerna och hos dem finns också en belydande uiredningskapaciiei.
Länsslyrelsernas insalser är av särskili värde i de vikliga målen om den
kommunala kompeiensen. I vissa fall, såsom vid indusirisubveniioner, fordras
för bedömningen av om en beslulad ålgärd är kompelensenlig eller ej kännedom om
sysselsältningslägel i kommunen. Prövningen avser i dessa fall om ålgärden
varil behövlig och ändamålsenlig för all molverka arbeislöshel. Del är alllsä
därvid inle fråga om en ren legaliieisprövning. Inle heller kan man i
kompeiensmålen alllid hävda alt klaganden är bevisskyldig för sina påståenden.
Gäller del kommunala beslulel en ålgärd som är kompelensenlig endasl i
undanlagsfall kan del i allmänhel inie krävas all klaganden visar all någon
undaniagssiluaiion inie var för handen. Kommunen får i slällei anses skyldig
all redovisa sill beslulsunderiag. Länssiyrelsens och övriga länsmyndigheters
kännedom om förhållandena måsie lillmälas slor vikl vid sidan härav. En
synpunki som också lalar för au i kommunalbesvärsmålen behålla länsstyrelsen
som besvärsinslans under kammarrällen och som kommillén inte har beröri är, alt
man då fär samma inslansordning som vanligen gäller vid förvaliningsbesvär över
kommunala myndigheters beslul. Om länsstyrelsen regelmässigt är första instans
för besvär över sådanl beslut, är risken mindre för att en klagande lider
räiisförlusi genom au han ger in besvären lill fel myndighel.

Mol dessa skäl, som enligi regeringsräliens mening
lalar för all behålla en länsmy ndighei som besvärsinstans, släller
regeringsrätten lidsfaklorn. Enligt regeringsrälien är en förlängning av
handläggningsliden för kommunalbesvärsmål inie acceplabel. Regeringsrätten har
funnil lidsfaklorn så väsenllig all den bilräder kommilléns förslag all länsslyrelserna
inie skall behållas som

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:105 70

besvärsinslanser. Förslagel konimer enligi
regeringsriiiiens mening all inverka på parternas processföring. De kan inte
längre ulgå från att målet aulomaliskl lillförs den sakkunskap om förhållandena
i en kommun som finns hos länssiyrelsen. De får därför vara beredda all i
kammarrällen redogöra föroch i viss ulslräckning föra bevisning om dessa
förhållanden. Till ulredning som kan komma i fråga hör även sakkunnigutlåianden
som kammarrällen enligt 24 S förvahningsprocesslagen kan inhämla från länssiyrelsen
eller etl annal länsorgan. Regeringsrälien ulgår vidare från all kommillén i
sill fonsalia arbeie kommer au föreslå en mera ändamålsenlig fördelning mellan
kommunalbesvär och förvaliningsbesvär än den som nu gäller, så all rällsmedlel
i parisärenden så långl möjligt blir förvaliningsbesvär.

Enligi kanimarrätterna i Siockholm
och Sundsvall hade det renl principiellt varit önskvärt med en mer omfattande
inslanskedja än den som kommillén föreslår. De framhåller alt kammarrälten i
princip är en överinstans som i fråga om organisalion och arbetsformer är
anpassad lill uppgiften all överpröva underinsiansers beslul. Mol en ulbyggd
inslanskedja lalar emellertid enligi kammarrällernas mening med slyrka vad
kommillén framhållil om förlängda handläggningsiider i ell ireinsianssyslem.
Enligi kammarrätten i Stockholm är del vidare förenal med besvärligheler all
finna en lämplig underinstans. De blivande länsrätterna-en jurisidomare med
nämndemän-är möjligen mindre lämpade för uppgiften. Länsslyrelserna kan inle
komma i fråga för de landslingskommunala målen och är enligi kammarrälten inle
heller särskilt välulrusiade med juridisk experlis, sedan länsdomslolsreformen
genomförls och länken på räilsavdelningar inom den kvarsläende
länssisyrelseorganisalicnen avvisals. 1 della inslämmer kammarrätten I
Jönköping, som också framhåller au kommunalbesvärsprövningens renodlat
rättsliga karaklär gör del angelägel all garanlier skapas mol all poliliska
hänsynsiaganden får inverka på prövningen. Kammarrällen erinrar om all
länsslyrelseinslrukiionen f n. gör del möjligt all prövningen förläggs lill
länsstyrelsens lekmannastyrelse, där rent poliliska värderingar kan inverka på
prövningens uigång.

JO har ingen annan åsikl än
kommillén i fråga om del angelägna i au inom rimlig lid få lill stånd slulliga
avgöranden i kommunalbesvärsmål. JO ifrågasäller lik väl om del inie vore
möjligt all på annal säll än vad kommillén avser uppnå en snabb handläggningsordning.
Länsslyrelserna skulle härvid kunna kvarslå som försia besvärsinslanser. Del
flnns sålunda enligt JO;s mening skäl att la fasla på vad kommillén anför om
fönursbehandling av vissa mål i kammarräiierna. Man kan enligi JO länka sig au
i slällei ulforma en beslämmelse som är generell för kommunalbesvärsmålen -
inle begränsad lill all avse endasl en viss inslåns eller vissa situationer i
målen. Som en förebild nämner JO 14 kap. 3 S lryckfrihelsförordningen,därdel
föreskrivs all iryckfriheismål och annat mål om broll mol bestämmelserna i
förordningen alllid skall behandlas skyndsami. Del förefaller JO som om
åtskilligt skulle

s. 80 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:105 80

kunna
vinnas med en föreskrifl av sådanl slag.

RRV upplyser all verket i mars 1979 har redovisat
resultatet av en granskning av verksamhelen vid kammarräiierna. Härvid framkom
bl. a. all kammarräiierna nu har en viss överkapacilei och all
balanssilualionen sladigi förbällras. Mol bakgrund av della och med beaklande
av de merkostnader och den fördröjning i fråga om handläggningsliderna som etl
ireinsiansförfarande lorde niedfiira anser RRV i likhei med kommillén all
kammarräiierna bör vara försia inslåns i kommunalbesvärsmålen.

Del är enligi Uppsala kommun angelägel all
konmiunalbesvärsmålen handläggs snabbi. Kommunerna kan med nuvarande ordning
ibland få vänia med all verksiälla beslul, över vilka kommunalbesvär har
anförts, i avvakian på all besvären prövas. En lång väntelid kan vålla
nackdelar av olika slag. Även om verksiälligheten kan ske, innebärden ganska
nyligen införda regeln om åiergång av upphävda kommunala beslul all
försikiighei måsle iaktlas. En annan viklig aspekl är all åtminslone
underinslansen bör ha god kännedom om konimunala förhållanden. Gränserna för
den kommunala kompeiensen prövas genom kommunalbesvär. Rälislillämpningens
uppgift är all anpassa kommunernas befogenheier lill samhällsutvecklingen. Man
måsle därför enligi kommunen kräva all kännedom finns om kommunal förvallning
och de speciella villkor under vilka den kommunala förvallningen arbelar.
Kommunen är medveten om all några andra allernaliv än fullföljdsbegränsning
lill regeringsrälien i dag knappasl slår till buds. Med en sådan
fullföljdsbegränsning följer all länssslyrelsen inle gärna kan vara sista
instans under regeringsrälien. I och för sig kan skäl finnas för all behålla
länsslyrelserna i inslanskedjan. Dessa har i dag den kommunala anknylning som
kommunen bedömer som viklig för dessa mål. Kommunen är också medvelen om all
ell villkor för au behålla länsstyrelsen som försia inslåns blir all en
mellaninslans skjuls in. Den inslåns som då slår lill buds är kammarrällen.
Inför valel mellan tre inslanser och Ivå inslanser förordar kommunen eu system
med två inslanser. Delta leder lill alt kammarräiierna blir försia inslåns. Etl
oeftergivligt krav för en sådan lösning är emellerlid all kammarräiierna ges en
kommunal anknylning som de i dag saknar. Samma synpunkier framförs av Borgholms
kommun och Kalmar länsavdelning av .Svenska kommunförbundet.

Lunds kommun, som lillslyrker förslagel om ell
ivåinslanssysiem, redovisar ändå elt par invändningar mot förslagel. Del ena
är all den lokalkännedom som länsstyrelsen besilieroch som kan vara värdefull
vid besvärsprövningen kommer an gå föriorad. Den andra invändningen hänger
samman med förslagets karaklär av delreform, som bara omfattar kommunalbesvärsmålen.
Besvär över kommunala beslul prövas redan i dag av två olika myndigheler i
förslå insians. Länsstyrelsen avgör kommunalbesvärsmål och flerlalel
förvallningsbesvärsmål, medan länsrätten prövar förvaliningsbesvär över vissa
beslul enligt barnavårds- och nykierhelsvårdslagarna. Nu lillskapas en iredje
besvärsmyndighel enbari för kommunalbesvärsmålen. Skillna-

s. 81 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:105 81

derna
mellan kommunalbesvär och förvaliningsbesvär lorde enligi kommunen i allmänhel
ime vara kända för kommuninvånarna. För dem måsie del därför le sig
besynneriigl all vissa kommunala beslul skall överklagas hos kammarrätien,
medan andra skall överklagas hos länsstyrelsen eller länsräiien. Den kommunala
besvärsprocessen blir alliså i första insians mer invecklad än lidigare, trots
all ell enhetligare och mindre komplicerat system är vad som borde
eftersträvas. Samtidigt framhåller kommunen alt del måste vara angeläget all
handläggningsliderna kan nedbringas så långt det är möjligi, inie minsl med
hänsyn lill de ekonomiska och civilrällsliga konsekvenserna som etl utdraget
processförfarande kan medföra. På grund av besvärsprövningens speciella
karaklär av legaliieiskoniroll måste del också vara fördelakiigi all
prövningen ulförs av en administrativ domstol med kollegial sammansällning.
Kommunen finner all fördelarna med förslagel om ell Ivåinslanssysiem är så
slora alt del bör lillslyrkas trols de påtalade nackdelarna.

Flera andra kommuner, som lillslyrker förslagel,
betonar det angelägna i en instansordning som lillgodoser kravet på snabbhei i
handläggningen. Gotlands kommun delar kommilléns uppfattning atl slutliga
avgöranden i kommunalbesvärsmål måste erhållas inom rimlig lid. Detla syfle kan
gå om intet, om man i etl nytt syslem inför tre instanser i stället för som nu
två. Visserligen kan hävdas att ca 75 % av kommunalbesvärsmålen stannar i
länsstyrelsen. F. n. avgörs också målen i denna instans relativt snabbt. De
viktiga mål som kan komma all bli prejudicerande kan dock enligt kommunens
mening få alltför långa handläggningstider med etl ireinsianssyslem.
Kommilléns redovisning av kammarrätternas arbetsbörda lalar för all dessa i
framtiden kommer all kunna avgöra även kommunalbesvärsmålen med
liilfredsslällande snabbhei. Vad som talar emot en lång inslanskedja är enligt
Hagfors kommun i första hand lidsfaklorn. Det är utomordentligt angelägel all
slulliga avgöranden i kommunalbesvärsmålen erhålls så snabbt som möjligt utan
all kravel på rättssäkerhet därför eftersatts. Ärenden i vilka besvär anförs
för sent eller som är ulsiklslösa, t. ex. därför alt någon kommunalbesvärsgrund
över huvud laget inle anförs, bör behandlas med förtur. Kommunen ifrågasäller
om inle alla kommunalbesvärsmål bör få en sådan snabb behandling. Det är
viktigt atl kammarrätterna ges sådana resurser atl den nuvarande, enligt
kommunens mening genomsnittligt selt alllför långa handläggningsliden, kan
nedbringas. Ell argument för all låla kammarrätterna bli försia besvärsinslans
i kommunalbesvärsmål är enligi kommunens mening den omsländighelen att man
därigenom minskar risken för olikartad uigång i likarlade mål. Del finns 24
länsslyrelser, medan anlalet kammarrätter är endast fyra. Man kan därför, om
förslaget genomförs, förvänta sig en mera enhetlig rätlslillämpning än vad som
f. n. är fallet. Tidsfaktorn betonas också av bl. a. Stockholms, Halmstads,
Vara, Örebro, Sundsvalls, Timrå och Östersunds kommuner.

Västerås
kommun anser all del finns invändningar grundade på bl. a.

6 Riksdagen 1979180. 1 saml. Nr 105

s. 82 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:105 82

rällssäkerhelsskäl
mol all länsslyrelserna handlägger kommunalbesvär. Kommunen pekar därvid på all
länsslyrelsernas roll au samarbeta med kommunerna i samhällsplaneringen betonas
alllmer. Som exempel nämns ärenden om förelagslokaliseringar. Ena stunden
samarbetar länsstyrelse och kommun och kommunen faiiar beslul som kanske har
iniiierats av länsstyrelsen. Vid eii annat tillfälle har länssslyrelsen au som
kommunalbesvär pröva samma ärende och ibland upphäva del beslul som
länsstyrelsen har medverkai lill. Del måsie enligt Väslerås kommun vara mera lidsenligi
all belöna länssiyrelsens roll au samarbeia med kommunerna i samhällsplaneringen
och inte all i onödan försvåra della samarbele genom all också låla
länsslyrelserna avgöra kommunalbesvärsmål.

TCO anser det angelägel au den kommunala
besvärsprocessen reformeras och anpassas lill den moderniserade
förvaliningsprocessen och instansordningen så långt det är möjligt ulan alt
inkräkta på den kommunala självstyrelsens krav. Den nya enhelliga kommunallagen
för kommuner och landslingskommuner undersiryker enligt TCO reformbehovet på
della område, eflersom olika insiansordningar har fåll kvarslå med två
besvärsinslanser - länsstyrelse och regeringsrätt - för kommunernas beslul,
medan regeringsrätten är enda besvärsinslansen när del gäller landslingskommunala
beslul. Tvåinsianssyslemet har enligt TCO belydande fördelar med hänsyn lill
intresset av en enheilig inslansordning för besvärsprocessen i kommuner och
landslingskommuner och med hänsyn lill viklen av all besvärsmålen blir slutligt
avgjorda inom rimlig lid.

Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund
framhåller all förslagel innebären viss centralisering av besvärsprövningen.
För de flesla kyrkokommunerna är emellerlid redan handläggningen vid
länsstyrelsen en avsevärd centralisering och några avgörande skäl mot
kammarrällen som besvärsinslans gör sig enligi förbundel inle gällande på
denna grund. 1 de borgerligt kommunala målen torde länsstyrelserna f n. besitta
en sakkunskap som kammarrätterna inle omedelbarl kan lillgodogöra sig. På det
kyrkliga områdel är del snarare domkapitlet som är det verkligt sakkunniga
organel. Förbundet konslalerar all förslagel inte innebär ändring i fråga om
inhämtande av domkapitlets yllrande i dessa lyper av mål. Förbundet har därför
från kyrkokommunal synpunki ingen invändning mol den föreslagna
handläggningsordningen.

Bland de remissinstanser som förordar ell
ireinsianssyslem gör sig olika synpunkier gällande.

Kammarrätten i Göteborg är iveksam lill om
införandel av kammarrällen som insians mellan en länsmyndighet och
regeringsrätten skulle medföra en förlängning i stället för en förkortning av
handläggningsliden i kommunalbesvärsmålen. För del första bör enligt
kammarrätien hållas i minnet all flerlalel kommunalbesvärsmål inle kommer au
kunna sakprövas i regeringsrätten och all inslanskedjan i det stora flertalet
mål därför i realiteten föriängs endasl marginellt. För del andra bör
handläggningen i kammarrätt

s. 83 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:105 83

kunna
ske förhållandevis snabbi med hänsyn lill nuvarande arbetsläge. Också på
länsnivån bör det enligt kammarrätten finnas förutsättningar för en snabbare
handläggning av kommunalbesvärsmålen. Mot bakgrund härav anser kammarrällen all
frågan om en snabb handläggning närmasl är av arbeisorganisatorisk arl. Härtill
kommer all handläggning i länsstyrelsen lorde vara billigare och dessulom
bälire passa för den sållning av besvären som del lill slor del är fråga om i
den inledande besvärsinstansen. För kammarrätien innebär det vidare prakliska
fördelar och tidsvinst, om det grundläggande utredningsarbelel har verkställts
redan i första insians. Kammarrätten förordar därför alt länsslyrelserna i vart
fall behålls som första besvärsinstans under en relativt lång övergångslid.

Enligt länsstyrelsen i Uppsala län är det högsl
iveksaml om behållandet av en besvärsinslans på länsplanel medför någon nackdel
tidsmässigt. Om fullföljdsbegränsning införs, måsle enligt länsstyrelsen
rimligtvis de mål som prövas kunna avgöras betydligt snabbare än det nuvarande stora
anlalet mål. Del kan vänlas all anlalel besvär lill regeringsrätten - om
länsstyrelse eller länsrätt behålls som besvärsinstans - blir belydligl lägre
än f n. Beslut om prövningstillstånd bör därför också kunna meddelas mycket
snarl efter del all besvär anförts över kammarrälls dom. 1 fråga om
kompeiensmålen torde en länsinstans i flertalet fall besitta både stor
erfarenhei och kännedom om lokala förhållanden och därigenom vara väl lämpad
att pröva del kommunala beslutets laglighet. Enligt länsstyrelsens uppfattning
lorde man här kunna finna del viktigaste skälet till au länsstyrelsens beslul i
så många fall godtas såväl av klaganden som av kommunen.

Länsstyrelsen I Jönköpings län framhåller bl. a.
alt den betydelsefulla och nära samverkan som länsstyrelsen har med kommunerna
i länel utan tvivel ger länsstyrelsen bälire förulsältningar än kammarrätien
all som försia insians behandla besvärsmålen. Länsstyrelsen har genom sina
många uppgifler inom samhällsplaneringen djupgående kunskaper om de olika kommunernas
förhållanden i skilda avseenden. Länsstyrelsen har vidare lång erfarenhei av
prövningen av kommunalbesvärsmål. Kammarrälten har slörre distans lill
parlerna. Kammarrällen har även ett mer formelll arbetssätt som lämpar sig
bäitre för den andra inslansen i instansordningen än för den försia.
Länsstyrelserna i Kronobergs. Skaraborgs och Gävleborgs län menar all förslagel
innebär en centralisering som inte stämmer överens med nuvarande slrävanden all
åsladkomma decentralisering. 1 detta inslämmer Skaraborgs läns
landstingskommun.

Länsstyrelsen i Ålvsborgs län ifrågasätter alt
kammarrätterna kommer atl få en minskad måltillslrömning. Länsstyrelsen
framhåller därvid alt de nya länsrätterna böriar verka den 1 juli 1979.
Härigenom torde enligt länsstyrelsens mening lillslrömningen lill kammarrätt
av skatiemål komma alt öka. Den nyligen genomförda RS-organisationen på
länssiyrelsens skalleavdelning vänlas få lill följd all anlalel bagalellmål i
länsrätt och kammarrätt minskar, medan antalet lyngre och mer komplicerade
skallemål ökar.

s. 84 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:105 84

Länsstyrelsen
anför vidare all länsslyrelsernas erfarenhei av och kunskaper om
kommunalbesvärsmålen är oonuvislade. Med länsstyrelsen som försia insians kan
kammarrällen avlastas del många gånger lidskrävande arbelel med formella
kontroller och skriftväxling. Tillslrömningen av mål reduceras. Flera prakliska
skäl lalar därför enligt länssiyrelsens uppfallning mol kommilléns förslag om
elt ivåinslanssysiem. Behålls en länsinsians, kommer avgörandet i de mål vari
prövningslillsiånd beviljas visserligen all fördröjas någol. Denna fördröjning
i eu mindre antal mål kan emellerlid inte tillmätas någon avgörande belydelse.
Länssiyrelsen föreslår därför au en länsinsians behålls närmasl under
kammarrällen. Liknande synpunkier framförs av länsstyrelsen i Värmlands län.

Länsstyrelsen i Västmanlands län bedömer del så
väsenlligl atl kommunalbesvärsprövningen påbörias på länsnivå all delia
uppväger evenluella nackdelar med en viss förlängning av handläggningsliden.
Härulöver anför länsstyrelsen bl. a. följande.

En särskild utredning pågårom vilka ärenden i
övrigl som bör överföras lill länsrätt. Resultatet av denna utredning lorde i
detta sammanhang böra avvakias. Ett flertal andra uiredningar pågår f n. med
frågor som på olika säu berör länsslyrelsernas ställning och uppgifler i
samhällel. Inom länsslyrelserna råder en betydande oro rörande deras framtida
verksamhel. Etl slalligl regionall förvaltningsorgan av länsstyrelsens lyp lorde
likväl inle kunna undvaras. Om man vill au länsslyrelserna också i
fortsättningen skall kunna fylla den funktionen, måsle en samlad översyn av
deras arbelsuppgifler komma lill slånd. Länsstyrelsen vill för sin del förorda
au slörsia återhållsamhet iaktlages med atl från länsslyrelserna föra bort
olika arbelsuppgifter, innan en sådan vidare översyn förelagils. Också delta
lalar för all inie nu ändra prövningen av kommunalbesvär i försia instans.

Liknande synpunkier anförs av länsstyrelserna I
Uppsala, Jämtlands och Norrbottens län.

Länsstyrelserna I Östergötlands, Jönköpings,
Gotlands, Hallands och Kopparbergs län delar inle kommitténs uppfaUning alt
lidsfaklorn lalar mot en längre inslanskedja än den föreslagna. De menar all
möjligheterna all ulan dröjsmål fä elt avgörande i försia insians är goda, om
man behåller länsslyrelserna som första besvärsinstans och framhåller atl delta
avgörande i flerlalel mål också är det slutliga avgörandet.

Eskilstuna kommun anser inte atl kommillén har
anförl lillräckligl lungt vägande skäl för atl utesluta en länsinstans ur
instanskedjan. Kommunen ifrågasäller om inte den relativa tidsvinst man får
genom fullföljdsbegräns-ningen går förlorad genom centraliseringen av målen i
försia insians till fyra kammarälter. Eftersom klagandena dessulom i ålskilliga
fall lorde nöja sig med avgörandel i första instans, bör enligt kommunens
mening en länsinstans behållas i kommunalbesvärsprocessen.

Jönköpings kommun delar inte kommilléns syn aii
kommunalbesvärens karaklär och besvärsprövningens arl är sådan all en ordning
med enbari en

s. 85 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:105 85

besvärsinslans
är lill fyllesi. Målulvecklingen hos regeringsrälien är redan i sig enligi
kommunen eu bevis på behovel av en flerinsiansprövning. Den kommunala
demokraiin har utvecklats kraftigl under 1970-ialei. Detla skall sällas i
direkl samband med regeringsrättens ökande arbelsbelaslning.
Kommunaldemokraliska kommitténs arbele accentuerar denna utveckling.
Målsättningen är au bredda och fördjupa kommunmedlemmarnas engagemang i de
kommunala angelägenheterna. Del är uppenbart atl besvärsmedlen Ulgör ell
komplemenl lill den kommunala demokraiin. Kommunen anser att kommitténs förslag
i fråga om instansordningen är inkonsekvent och i slrid mol den kommunala
demokraiin.

Övervägande skäl lalar enligi Kristianstads kommun
för all länsstyrelserna behålls som försia besvärsinstans med hänsyn lill dels
länsslyrelsernas goda kännedom om de lokala förhållandena, dels
förulsällningarna för en snabb handläggning särskilt av ärenden av mera
rutinmässig karaklär. Del bör enligt kommunen även övervägas all införa en
beslämmelse om all sådana ärenden skall behandlas med förtur också i försia
insians. Enligt Kalmar kommun torde de flesla målen slanna i första instans. De
24 länsstyrelserna bör kunna avgöra målen väsenlligl snabbare än fyra
kammarrätter. Kommunen betonar också slarki värdel av länsstyrelsernas
lokalkännedom.

Enligt flera kommuner lalar rättssäkerhetsskäl
fören längre inslanskedja. Enligt Värnamo kommun kan allmänheten komma att
uppfatta det som en försämring av rättssäkerheten att många mål kommer atl
avgöras av kammarrällen som försia och enda insians. Kommunen anser också all
del är angeläget all värna om det värde som länsstyrelsernas kunskap om de
lokala kommunala förhållandena har för besvärsprövningen. Samma synpunkier
framförs av Helsingborgs kommun. Kommunen erinrar om all del i de allmänna
domstolarna förekommer en ireinsiansordning. I andra sammanhang förekommer en
ivåinsiansordning, t. ex. i hyres- och arrendemål, men då sker sakprövning i
båda insianserna. Kommunen anserali en sakprövning i Ivå inslanser bör kunna
ske även i kommunalbesvärsmålen. Laholms kommun anser all en längre
inslansordning är all föredra ur rättssäkerhetssynpunkt, eftersom del ger
möjlighel lill en mer allsidig prövning och möjligheter till rätlelse i flera
inslanser. Särskilt i fråga om besvär med anknylning lill den kommunala
kompetensen är det, anför Kumla kommun, betänkligt att kammarrätterna i
praktiken kommer atl bli första och sisla instans. Enligt Kalmar kommun kan del
inte vara motiverat atl ha färre inslanser i kommunalbesvärsmål än i
förvallningsbesvärsmål och mål som ha.ndläggs av de allmänna domstolarna.
Liknande synpunkier framför bl. a. Norrköpings, Växjö, Borås, Kramfors och
Härnösands kommuner.

Önskemålet om en snabb handläggning får enligt
SACO/SR inle inskränka kommunmedlemmens vedertagna rätl att fä elt kommunall
beslut prövat i två inslanser. SACO/SR anser all kraven på rättssäkerhet kräver
två besvärsinstanser. 1 de fall målens beskaffenhel kräver särskilt snabba

s. 86 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:105 86

avgöranden
bör delta kunna underlättas genom atl dessa mål avgörs med förtur. Liknande
synpunkter anförs av Sveriges domareförbund, som dock inte anser sig ha
möjlighel all väga dess principiella synpunkier mol behovel av alt snabbi få
etl slutligt avgörande i kommunalbesvärsmålen.

Bland de remissinstanser som förordar all en
länsinsians behålls i kommuinalbesvärsmålen delar sig meningarna i fråga om
vilken myndighel som bör väljas, länsstyrelsen eller länsrätten.

Länsstyrelsen I Kronobergs län anser del uppenbart
all länsrätten i dess sammansällning med ordförande och nämndemän inle kan
komma i fråga, eflersom behovel av lekmannainflytande är ri nga när det gäller
au bedöma ell överklagat besluts laglighet. En kollegial sammansättning av
länsrätt innebär enigt länssiyrelsen ingen skillnad mol den nuvarande
handläggningsordningen hos länssiyrelsen med en föredragande och en beslulande
tjänsteman, vilka båda är jurisler. Det finns därför ingen anledning alt göra
länsrätten lill försia insians.

Enligt länsstyrelsen I Ålvsborgs län lalar flera
skäl mol atl låla länsrätten bli första insians. Länsstyrelsen menar all
kommunalbesvärens nalur av ren lagligheisprövning passar dåligt in i
länsrättens mönsier med lekmannamedverkan. Länsstyrelsen påpekar också alt de
balanserade skatiemålen i runt lal uppgår lill 200 000 för hela landel. Arbetet
med au försöka nedbringa denna balans till en godlagbar nivå torde enligt
länsstyrelsens mening la länsrätternas resurser i anspråk under flera år.
Länsstyrelsen framhåller vidare all länsslyrelserna inte får berövas fler
arbetsuppgifter än vad som följer av utbrytningen av länsdomstolarna. Efter den
1 juli 1979 återstår av förvaltningsavdelningen endasl den allmänna enhelen.
Enhetens ställning direkl under landshövdingen och ulan avdelningslillhörighel
fär anses vara tillfällig. Arbetet bör bedrivas med tanke på alt genom
decentralisering av arbetsuppgifter från central nivå tillföra länsstyrelsen
nya uppgifter, varigenom förvaliningsavdelningen kan återuppstå. Olika
utredningar har lill syfte atl bl. a. överväga om sådana nya arbelsuppgifler -
med mer eller mindre uttalade juridiska inslag - kan anförtros länsstyrelserna.
Kommitténs förslag slår enligt länsstyrelsens mening i direkt strid med dessa
strävanden. Del får anses väsentligt atl även i fortsättningen kunna rekrylera
goda jurisler till länsslyrelserna. Detta kan ske endast under förutsättning
all länsstyrelsen kan erbjuda stimulerande arbelsuppgifter av juridisk nalur.
Kommunalbesvären utgör en sådan arbetsuppgift. Även länsstyrelsen I Hallands
län anser atl del, med hänsyn lill alt frågan om en utökning av länsrätternas
målområde är under utredning, inte finns anledning alt nu göra någon ändring i
länsslyrelsernas befattning med kommunalbesvärsmålen.

Länsstyrelsen I Kalmar län an:5er all
länsstyrelsens allmänna enhel kommer atl få en personalsammansältning som gör
den särskilt lämpad atl handlägga kommunalbesvär, eflersom på enheten handläggs
förvaltningsbesvär inom en bred sektor av den regionala förvallningen. Vidare
finns del enligt länsstyrelsens uppfaUning möjligheter till direkla kontakter
med övriga

s. 87 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:105 87

enheler
inom länsstyrelsen som dellar i handläggningen av förvaliningsbesvär. Om
prövningen av kommunalbesvär i försia insians förläggs lill länssiyrelsens
allmänna enhel, tillförsäkras handläggningen den lokalkännedom och sakkunskap
inom den kommunala sektorn som länsstyrelsen represenlerar. Liknande synpunkier
framförs av länsstyrelsen i Värmlands län. Enligt länsstyrelsen i Norrbotiens
län är dock en förutsättning för all prövningen skall kunna ligga kvar på
länsstyrelsen au denna lillförs en juristtjänst på avdelningschefsplanei. Om
della inte låter sig göra, bör målen flyttas över lill länsrätten och där
prövas av ell domarkollegium med tre jurister.

Enligi
länsstyrelsen i Jönköpings län måsle del beaklas all länsstyrelsen i sin
lekmannastyrelse har ledamöier som på eu hell annat sätt än nämndemän i
länsrätten kan ge prövningen av kommunala besvärsmål i försia insians den
nalurliga och nödvändiga kommunala anknytningen och erfarenhelen. Visserligen
lorde f. n. endasl i undanlagsfall kommunalbesvärsmål hänskjutas lill prövning
i lekmannasiyrelsen. Möjlighelen finns dock och om denna omsländighei anses
belydelsefull skulle del enligi länsstyrelsen kunna föreskrivas i
länsstyrelseinslruktionen au kommunalbesvärsmål av särskild vikl och
principiell belydelse skall handläggas av slyrelsen. Det problem som ligger i
atl denna genom sin slorlek kan vara mindre lämplig all handlägga dessa mål
skulle kunna bemästras genom all slyrelsen i dessa mål gjordes beslutsför med
ett mindre anlal ledamöter. Också länsstyrelsen i Västmanlands län betonar
värdel av den erfarenhei i bl. a. kommunala angelägenheler som finns
representerad i länsstyrelsen och dess styrelse. En moisaii uppfattning
redovisar länsstyrelsen I Kopparbergs län, som anser all länsstyrelseinslruktionen
bör ändras så alt länsstyrelsens styrelse inle har räll au della i prövningen
av kommunalbesvärsmålen.

SACO/SR flnner alt övervägande skäl talar för all
länsstyrelsen, åtminslone l.v., behålls som besvärsinslans i samma
utsträckning som f n.

Länsstyrelsen
i Västernorrlands län, som anser all såväl länsrätten som länsstyrelsen kan
komma i fråga, förordar länsrätten som försia insians. Länsstyrelsen framhåller
atl prövningen huvudsakligen är av juridisk-leknisk arl. Dessulom påpekar
länsstyrelsen all del från bönan kommer all flnnas slor erfarenhei från
kommunala mål hos länsrätten genom all etl ston anlal jurisler från
länsslyrelsernas förvaltningsavdelningar går över till länsrätterna. Även
Södertälje och Laholms kommuner framhåller atl den sakkunskap som flnns inom
länsstsyrelsen kommer all flyttas över till länsrätten. Kommunerna anser alt
länsrätterna är väl lämpade för uppgiften som första besvärsinstans. Växjö
kommun anser au övervägande skäl lalar för alt länsrätten bör vara länsinsians.
Huvudskälet är all målen härigenom kan prövas av förvallningsdomslolar i
samtliga inslanser. Enligt Borås kommun kan önskemålet om en fastare
legaliieisprövning och därmed en striktare processordning, uppnås om målen
handläggs i länsrätt. Kramfors kommun anser att länsrätternas sammansällning
med en lagfaren ordförande och

s. 88 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:105 88

nämndemän
är en god garanii för all besvärsmålen kommer atl få minsl samma kvaliflcerade
bedömning i länsräiien som hillills i länssiyrelsen. Domstolsverket och
Sveriges domareförbund anser också alt länsrälierna är all föredra som försia
insians. Målen bör därvid avgöras med en kollegial sammansättning.

Länsdomstoiskommittén, som bl. a. har lill uppgift
all överväga om några målgrupper kan föras över från länsslyrelserna lill de
nya länsrätterna, har vissa synpunkier på var kommunalbesvärsmålen bör
handläggas på regional nivå. Kommittén konslalerar först all del hos länsslyrelserna
finns en god kunskap om kommunala förhållanden och självfallel också erfarenhei
av kommunalbesvärsmål. Eftersom besvärsprövningen i princip är begränsad till
en ren legaliieisprövning, kan det enligt kommiuén i förstone synas naluriigl
all flytta över prövningen lill en regional domslol. Den speciella karaklären
hos kommunalbesvärsmålen gör dem emellerlid enligt kommilléns mening inte
lämpade att handläggas av länsrätten med dess nuvarande sammansällning. De
överväganden som lekmännen i domstolarna är särskilt skickade för hänför sig
till frågor om kommunala besluls lämplighet men endasl i mindre mån iill frågan
om beslutens laglighel. Kommiuén anser au del är tveksamt om avgörandena skulle
vinna på atl målen prövades av en länsrätt med kollegial sammansällning.
Kommillén anför bl. a. följande.

Del kanske mesl utmärkande för
kommunalbesvärsprocessen är au endasl vissa i kommunallagen angivna grunder får
åberopas. Della präglar slarki hela processen och får rimligtvis en avgörande
belydelse för valel av insians, länsrätt eller länsstyrelse. De besvärsgrunder
i kommunallagen som närmasl skulle kunna moiivera en överflyttning av
kommunalbesvärsmålen lill länsrätt är atl den kommunala kompeiensen
överskridils eller all beslulel kränker klagandens enskilda rält. De
återstående besvärsgrunderna, au beslulel inte har lillkommil i laga ordning,
står i strid mol lag eller annan författning eller eljesi vilar på orättvis
grund - dvs. strider mol den kommunala likställigheten, torde inte ha så stor
belydelse för dessa överväganden. 1 fråga om besvärsgrunden au beslutet ej har
lillkommil i laga ordning har en fast praxis utbildats och besvärsgrunden all
beslutet slår i slrid mol lag eller annan förfallning åberopas relativt sällan.
Mål där den kommunala liksiällighelsfrågan kommer under bedömande är också
mindre vanliga.

Kompeiensmålen kan innefatta kvalificerade
juridiska bedömningar som skulle kunna motivera en domstolsprövning redan på
länsnivå. Mesl utmärkande för dessa mål är emellerlid au del dessutom krävs
andra bedömningar än de renl juridiska, i. ex. i frågor om regional
planläggning och sysselsättning. Dessa bedömningar fordrar ingående kunskaper
om lokala och regionala förhållanden och över huvud taget en förtrogenhet nned
den kommunala verksamhelen. Den särskilda sakkunskap i detla hänseende som
erfordras kan enligt länsdomsiolskommiiténs mening knappast lillföras målel
genom prövning i länsrätt. Här måste den sakkunskap som finns hos länsstyrelsen
vara utslagsgivande.

Besvärsgrunden au beslutet kränker klagandens
enskilda räll är endasl sällan av betydelse i kommunalbesvärsmålen och
kan knappasl vara

s. 89 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:105 89

avgörande
för frågan huruvida en överflylining av hela processen skall ske.

Kommiitén fäster också slor viki vid aii
handläggningen kan ske snabbi. Till övervägande del består länsräliernas
målområde av skallemål. Inom överskådlig framtid finns det enligt kommillén elt
starki behov av alt målbalansen arbetas ner lill en rimlig nivå. Flera av de
andra målgrupperna i länsrätten är sådana all de, eftersom de rör ingrepp i den
personliga friheten, kräver en snabb handläggning. Enligt
länsdomsiolskommiiténs direkliv skall kommillén överväga om andra målgrupper
som rör enskilds räll, l.ex. byggnadsmål och hälsovårdsmål, bör föras över lill
länsrätten. Det är därför enligi kommilléns mening föga iroligl au
kommunalbesvärsmålen skulle kunna priorileras i länsrätten. Över huvud tagel
vill kommillén betona viklen av all kommunala beslul, som ofta är av slor
räckvidd och avser siora ekonomiska värden, handläggs så snabbi som möjligt.
Kommillén anser därför alt man i. v. bör behålla länsslyrelserna som regional
insians, om del skulle anses au en instans under kammarrätterna behövs.

De
landstingskommunala målen

Kommitténs förslag alt kammarrätterna bör bli
försia besvärsinslans i de landslingskommunala besvärsmålen tillstyrks eller
lämnas utan erinran av flerlalel remissinslanser som yttrar sig i denna fråga.

Landstingskommunerna är i principeniga om atl del
är lämpligl alt kammarräiierna förs in som besvärsinslanser under
regeringsrälien. Landstingsförbundet lillslyrker all kommilléns förslag läggs
lill grund för ändrad lagsliftning om insiansordningen. Södermanlands läns
landstingskommun framhåller att man genom förslaget får en enhetlig
inslansordning för samtliga kommunalbesvärsmål, vilkel ligger i linje med
tankarna bakom den nya enhelliga kommunallagen. Handläggningsliden för
flertalel landslingskommunala mål bör enligt landslingskommunens mening kunna
minska betydligt med den föreslagna insiansordningen. Enligt Kristianstads läns
landstingskommun blir besvärsordningen konsekvenl och enheilig genom all de
landslingskommunala målen nu likställs med de övriga kommunalbesvärsmålen.
Eftersom kammarrätterna haren kvalificerad sammansättning, kan man enligt
landsiingskommunen vänla sig atl belaslningen på regeringsrätten kommer all
minska. Detla innebär också au målen kan komma au avgöras snabbare. Liknande
synpunkier framförs av Stockholms, Uppsala, Östergötlands, Kronobergs, Kalmar,
Värmlands, Örebro och Gävleborgs läns landstingskommuner. Enligt Kopparbergs
läns landstingskommun lorde en viss tidsmässig fördröjning bli oundviklig, men
olägenheterna härav uppvägs av fördelarna med en enheilig inslansordning och en
kvalificerad legaliieisprövning i kammarrälten.

Bland de remissinslanser som förordar en
länsinstans för de mål som härrör från kommuner är meningarna delade i fråga om
insiansordningen för de

s. 90 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:105 90

landslingskommunala
målen.

Länsstyrelsen I Östergötlands län anser all del i
och för sig inie finns någol all invända mol all länssisyrelsen prövar de
landslingskommunala målen. Med hänsyn lill länsslyrelsernas roll i samspelet
mellan sialen och landstingskommunerna ifrågasäller länsstyrelsen dock om inle
kammarrällen bör vara första besvärsinslans. Om regeringsrälien blir
prejudikaiinsians, har länsstyrelsen i Jönköpings län ingen erinran mol all
kammarrälten blir besvärsinslans under regeringsrätien. Länsstyrelsen i Kalmar
län har inte heller någol all erinra mol all kammarrällen införs som försia
insians i de landslingskommunala målen. Med hänsyn lill landslingskommunens
ställning som regionalt organ och uppgifter sorn specialkommun föreligger
enligt länsstyrelsens mening skäl för alt även i fortsäUningen lillämpa en
instansordning som avviker från den som gäller för övriga kommunalbesvärsmål.
Även länsstyrelserna i Uppsala, Hallands, Ålvsborgs, Värmlands och Norrbottens
län saml SACO/SR förordar kammarrällen som försia besvärsinslans för de
landstingskommunala målen.

En annan uppfallning redovisas av länsstyrelsen I
Kronobergs län. Länsstyrelsen ser således inle några hinder mot au föra över
de landslingskommunala besvärsmålen lill länssiyrelsen för prövning i första
insians. Del är enligt länsstyrelsens mening inle någol principielll
uppseendeväckande i del förhållandet all en statlig regional myndighel prövar
lagligheten av eii landslingskommunall beslul. Länsstyrelsen påpekar au
lagstiftaren i ell fall har funnil all länsslyrelsernas roll i samspelet mellan
sial och kommun inte utgör hinder för atl slälla landstingskommunal verksamhel
under länsstyrelsens lillsyn. Enligt 61 och 63 SS barnavårdslagen har nämligen
länsstyrelsen vida befogenheier vid utövandet av sin tillsyn över
barnavårdsansialierna inom länel, av vilka en del har landsiingskommunen som
huvudman. Inte heller länsstyrelsen i Blekinge län kan finna några avgörande
skäl mol all de landslingskommunala målen prövas av länsstyrelsen i försia
insians. Länsstyrelsen i Kopparbergs län föreslår all även dessa mål prövas på
länsnivå i försia instans. Eflersom del är fråga om en ren legaliieisprövning,
lorde del enligt länssiyrelsens mening saknas anledning all särskilja dessa mål
från övriga kommunalbesvärsmål.

Enligt länsstyrelsen I Väslernorrlands län skulle
länsräiien kunna svara för prövningen av de landslingskommunala målen. Samma
inslällning har Skaraborgs läns landstingskommun, som framhåller att
länsrätterna kommer all döma i andra besvärsmål dären landsiingskommun är part.
Enligt Sveriges domareförbund torde del knappasl vara lämpligl att låla
länsstyrelserna vara besvärsinslanser i de landslingskommunala målen. Förbundel
anser all länsrätterna är att föredra som försia insians.

s. 91 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:105 91

Särskild
sammansättning av kammarrätt

Förslaget au kammarräiierna skall ha en särskild
sammansällning vid handläggning av kommunalbesvärsmål kommenteras huvudsakligen
av de remissinslanser som förordar ell ivåinslanssysiem. Förslagel lillslyrks
av bl. a. statskontoret, RR V, flerlalel kommuner och landstingskommuner. Svenska
kommunförbundet, TCO och Svenska kyrkans församlings- och pasioralsförbund.

Förslaget avstyrks av bl.a. kammarräiierna i
Stockholm, Sundsvall och Jönköping, domstolsverket, Sveriges advokatsamfund och
Sveriges domareförbund. En kritisk inslällning lill förslagel redovisas också
av 70, regeringsrälien, kammarrälten i Göteborg, några länsstyrelser och kommuner
saml SACO/SR.

Enligt Uppsala och Borgholms kommuner är del ell
oeftergivligt krav vid ell tvåinstanssystern att kammarräiierna ges en kommunal
anknylning. I della inslämmer TCO. Vara kommun anser au det med hänsyn lill
kommunalbesvärens speciella karaklär är särskilt befogal atl kammarrätterna
uiökas med en särskild ledamot med stor erfarenhei av kommunal verksamhel.
Enligt Västerås kommun kan kommitténs förslag i denna del betraktas som en
försiärkning i förhållande lill dagens ordning.

Flera av de remissinslanser som tillstyrker
förslagel har synpunkier på hur kammarrättens särskilda sammansällning bör
ulformas.

Jönköpings kommun anser att en politiskt utsedd
nämnd bör delta vid kammarrällens handläggning av kommunalbesvärsmål. Kommunen
framhåller all dessa mål regelmässigt rör förhållanden där den kommunala
seklorns särart måsle beaklas. De kommunala beslulen är uttryck för politiska
intentioner. Åven vid en ren legaliieiskoniroll är det enligt kommunens mening
väsenlligl au rätt förslå såväl del bakomliggande beslutsunderiagei som
beslutsfattarnas värderingar av underlaget. Särskilt gäller detta
kompetensmålen. Kammarräiierna har inte någon verksam-heisanknyining lill
kommunerna. Juristerna kommer all få kunskaper om kommunala förhållanden endasl
i besvärsmålen men i övrigl slå isolerade från den kommunala verksamhelen.
Denna omsländighet gör det särskilt angeläget att nämndemän deltar vid
handläggning av kommunalbesvärsmål. Även Uppsala kommun. Svenska
kommunförbundet och Jönköpings länsavdelning av Svenska kommunförbundei
förespråkar nämnd. Värnamo kommun anser däremoi all en särskild sakkunnig är au
föredra framför nämndemannamedverkan, eftersom det är fråga om en
legaliieisprövning. Krislianstads och Hagfors kommuner anser all kammarrällen
vid behandlingen av kommunalbesvärsmål bör bestå av tre jurister och två
särskilda ledamöier med kommunal erfarenhei.

Ljungby kommun anser att förslaget om särskild
sammansättning i kommunalbesvärsmål är välbetänkt. Enligi kommunen bör dock de
formella kvalifikationskraven preciseras ytteriigare i det slulliga förslagel.
En grund-

s. 92 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:105 92

förutsäuning
bör vara all vederbörande dagligen har kontakt med det kommunala
beslulsfallandet och all inte personer som har lämnal del akliva kommunala
arbeiei kommer i fråga. Även Borgholms kommun efterlyser en precisering av
förulsällningarna för rekryleringen. Enligi kommunen är del vikligl all del
anlal sakkunniga som förordnas blir så siorl au den enskilda kommunens
kansliresurser inte kommer all drabbas. Kommunen anser vidare all kommunala
inslanser bör fö tillfälle au yllra sig, innan regeringen förordnar sakkunniga.
RRV anser au de särskilda ledamöierna under en övergångsperiod kan hämias från
länsslyrelserna.

Siockholms läns landsiingskommun undersiryker
starki vikten av all kammarräiierna lillförs kommunalrältslig kunskap. Enligi
landstingskommunen är del väsenlligl au kammarrällen får en sådan
sammansällning alt dess oväld inle kan sältas i fråga. Södermanlands och
Hallands läns landstingskommuner belönar särskili all behovel av
landstingskommunal erfarenhei beaklas, när särskilda ledamöter ulses. 1 detta
inslämmer Örebro läns landstingskommun, som anser all regeringen bör förordna
minsl en ledamot per kammarräli med särskild sakkunskap om just landslingskommunala
förhållanden. När det gäller besvär över beslul av eil landsling eller en
landstingskommunal nämnd bör denne ledamot ijänslgöra.

Svenska kyrkans församlings- och pasioralsförbund
förutsätter atl del vid varie kammarrätt kommer atl förordnas åtminslone någon
ledamoi med erfarenhei av kyrkokommunala förhållanden. I detla
inslämmero/wAo/;///e// Visby. Enligt domkapitlets mening skulle reformens syfte
förslärkas om regeringens förordnanden av ledamöier föregås av ell
förslagsförfarande, som lämpligen kan anförtros de cenirala
intresseorganisationerna. Svenska kommunförbundei, Landslingsförbundel och
Svenska kyrkans församlingsoch pasioralsförbund.

Några remissinstanser anser all del finns behov av
särskild sakkunskap i kammarrätt även vid etl ireinsianssyslem. Hit hör
länsstyrelserna I Kronobergs, Älvsborgs och Gävleborgs län, några kommuner och
Skaraborgs läns landsiingskommun.

Kammarrälten i Stockholm, som hör lill de
remissinstanser som avslyrker förslagel om särskild sammansällning av
kammarrätt, anför följande.

Kammarrällen kan inle flnna att del här föreligger
eu behov molsvarande del i mål angående fastighetstaxering. 1 dessa mål är ofta
fråga om lekniska spörsmål och värderingar ulifrån annal än rem juridiska
bedömningar. De kommunala besvärsmålen däremoi avser en lagligheisprövning, må
så vara understundom av komplicerad beskaffenhel. En "person med god
kunskap om och erfarenhet av kommunal ekonomisk förvallning och kommunal
verksamhel i slörsia allmänhel" kan väl i och för sig vara en lillgång i
vissa fall men knappasl elt nalurligl inslag i krelsen av domare i
kommunalbesvärsmål. Vad domstolen i del särskilda fallel behöver vetskap om
bör framgå av vad kommunen, som ju är moipart lill den som anför besvär, har
all anföra över besvären. Ter sig dessa upplysningar otillräckliga i någol mer
principielll beiingai hänseende, bör hinder inte föreligga för kammarrällen alt
ge kommun- eller landslingsförbundel lillfälle alt yllra sig.

s. 93 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:105 93

Kammarrätten i Sundsvall framhåller all del i
kommunalbesvärsmålen i princip är fråga om en legaliieisprövning. Del framslår
som nalurligl atl en prövning av detta slag företas av kammarrälten i vanlig
sammansällning. Kammarrällen anser all den särskilda sakkunskap som kan behövas
bör lillföras målel genom all yllrande inhämtas från någon sakkunnig person,
myndighel eller organisalion. Med en sådan ordning vinns enligt kammarrällen den
fördelen all den särskilda sakkunskapen bliröppnare redovisad än om den
tillförs målel genom en av rättens ledamöter. Valel av sakkunnig eller
sakkunnig insians kan också bälire anpassas efler behovel i del enskilda
fallel. Liknande synpunkier framförs av kammarrätten i Jönköping. Åven
domstolsverket belönar all del är fråga om en ren legaliieisprövning och all
kammarrällen alllid har möjlighel all inhämla de sakkunnigutlåianden som kan
behövas. Om förslagel ändå genomförs, bör de särskilda ledamöierna utses för en
tid av sex år.

Sveriges domareförbund erinrar om all frågan om au
lillföra kammarräiierna särskilda ledamöier i vissa mål, bl. a. sociala mål,
diskulerades redan i samband med förvaliningsrällsreformen. Förslagel
avstyrkies. Enligt förbundels mening saknas skäl för ell annal
ställningstagande såviu gäller kommunalbesvärsmålen. Samma synpunkt framförs av
Sveriges advokatsamfund.

Regeringsrätten ställer sig iveksam lill förslagel
om särskild sammansällning i kommunalbesvärsmål. Kammarrätterna lorde enligt
regeringsrätten vara väl ägnade all pröva målen i vanlig sammansällning. Skall
en ledamoi med särskild sakkunskap delta i prövningen, bör del enligt
regeringsrätien vara en erfaren kommunjurisl på hög nivå. Del kan stöta på
svårigheler atl rekrylera eu lillräckligt antal sådana ledamöter, som kan slå
lill förfogande så all målens handläggning inte fördröjs. Om sakkunniga
ledamöier förordnas, bör det ske för bestämd tid. Vidare bör i så fall en sådan
ledamot della också vid behandlingen av frågor om inhibilion i
kommunalbesvärsmål. Sådana frågor förulsäller i allmänhel ställningstagande
lill sakfrågan i målel och kräver dessutom elt snabbi beslul.

Även JO är iveksam. JO ifrågasäller sålunda om
förulsällningarna för kammarrällens bedömning av frågor som kan bli akluella i
kommunalbesvärsmål på någol principielll säll skiljer sig från dem som gäller
för andra mål.

Kammarrätten i Göteboig ifrågasäller om del inle är
lillräckligl med en möjlighel all enligt 24 § förvaltningsprocesslagen vid
behov anlila särskild sakkunskap. Även om del finns starka argument mol
kommilléns förslag i denna del, vill kammarrällen ändå inie bestämt avråda från
den ordning som föreslås. Den kan enligt kammarrällen rent av vara nödvändig
för all tvåinsianssyslemet skall kunna fungera på elt godtagbart säll i
inledningsskedet.

Länsstyrelsen i Stockholm län anser att såväl
principiella som prakliska skäl lalar moi att särskilda ledamöier införs.
Länsstyrelsen erinrar om alt

s. 94 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:105 94

kommunen
är part i ell kommunalbesvärsmål. I de mesl svårbedömda fallen, där behovel av
kommunala erfarenheler är slörsl, är oflasl fråga om gränserna för den
kommunala kompeiensen och därmed inle sällan om avgöranden av inlresse för kommunerna
i gemen. Åven om det inle kan ifrågasättas annal än alt de särskilda
ledamöterna skulle eftersträva en objekiiv bedömning, måsle enligt
länsstyrelsens mening en besvärande mellanställning uppslå oavsell om
ledamöierna hämias från enskilda kommuner eller från l.ex. Svenska
kommunförbundei. Även länsstyrelsen i Västerbottens län anser all del finns en
risk för all de särskilda ledamöierna kommer au, om än omedvetet, agera snarare
som partsrepresentanter för kommunerna än som opartiska ledamö-lerav kammarräiierna.
Samma inslällning har Örebro kommun, .som anserali förslagel om en särskild
ledamoi i kammarräli förulsäller en speciell jävsregel. Enligi kommunen bör jäv
föreligga inie bara om ledamolen tidigare hos kommunen har deltagit i den
slutliga handläggningen av ärende som rör saken ulan också om ledamolen har en
annan anknylning lill den kommun som är part i målel. Med en jävsregel kan man
enligt kommunens mening lämna förslagel ulan erinran. Norrköpings kommun och
SACO/SR avslyrker förslagel med hänsyn lill alt en politiker som tjänstgör som
särskild ledamoi många gånger kan hamna i jävssilualioner.

Länsstyrelsen I Gotlands län är iveksam lill
förslagel om särskilda ledamöter, eflersom del synes svårt all hilta lämpliga
personer, som behärskar hela det kommunala och landslingskommunala områdel.

Länsstyrelsen i Göleborgs och Bohus län redovisar
all del vid den länsstyrelsen under år 1978 avgjordes 117 kommunalbesvärsmål.
Besvären bifölls i endast fyra fall. Länsstyrelsen är mol den bakgrunden förvånad
över kommilléns uppfattning att det skulle behövas en särskild ledamoi med
erfarenhei av kommunal verksamhel.

Kommunalbesvären
och förvaltningsprocessen

Kommitténs förslag lill ändringar i kommunallagen
(KL) och förvaltningsprocesslagen (FPL) lillslyrks eller lämnas ulan erinran
av bl. a. domstolsverket, länsstyrelserna I Kronobergs, Blekinge,
Kristianstads, Skaraborgs, Gävleborgs och Västernorrlands län, flera kommuner
och landstingskommuner. Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet, SACO/SR
och TCO.

Flera remissinslanser framför emellertid synpunkier
på de olika lagförslagen.

Regeringsrätten lar upp bl. a. förslagel lill
ändring av bestämmelserna i 35 § FPL om prövningstillstånd. Regeringsrätten
lillstyrker därvid all krav på prövningstillstånd införs beträffande
kammarrätts beslut under rättegång. Regeringsrätten tillstyrker vidare
förslaget au besvär över kammarrälls beslul all avvisa där anförda besvär eller
atl avskriva där anhängiga mål inte skall kunna prövas utan au
prövningstillstånd har meddelals. Däremot är regeringsrätten kritisk lill
kommilléns uttalande alt kammarrällen aldrig är

s. 95 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:105 95

den
första myndighet som meddelar beslul i ell mål eller ärende ulan endast tar
befallning med saken efler överklagande. Delia gäller enligi kommiuén även i
fråga om exiraordinära besvär enligi 100 S laxeringslagen som anförs direkl hos
kammarrällen med slöd av 103 S samma lag. Regeringsrälien anför med anledning
härav följande.

Regeringsrätien erinrar om au en annan syn på de
exiraordinära laxeringsbesvären kom lill ullryck i förarbelena lill 35 S FPL.
Förvallningsdomslolskommiilén framhöll (SOU 1966:70 s. 396) efler all ha
förklarat all del överensstämde med allmänna inslansordningsprinciper all en
obeskuren rätt lill överprövning skall tillkomma den som förul blott fåll saken
prövad i kammarrällen som enda insians, all del på beskaltningsområdel kunde l.
ex. inlräffa, alt processen började i kammarrätt när skallskyldig eller
taxerings-intendent anförde exiraordinära besvär enligt 100 S respektive 101 §
laxeringsförordningen. Om kammarräli enligt 105 S taxeringsförordningen
överflyttade laxering från en skatlskyldig lill en annan, förelåg också
-förutsatt att överflyiiningen inte aklualiserals redan på
prövningsnämnds-planel - en situation där kammarrätt uigjorde försia insians
för part. Departementschefen framhöll för sin del (prop. 1971:30 s. 105)som
exempel på fall när kammarräli avgjort en fråga som försia insians del då
kammarrätt enligt 103 § laxeringsförordningen prövai exiraordinära besvär som
anförts direkl hos domstolen i fall då prövningsnämnden lidigare avgjort mål
angående den ordinarie laxeringen.

Uppskattningsvis anförs omkring 50 besvär om årel
hos regeringsrätten över kammarrälls beslul all inle lill prövning la upp hos
kammarrälten anförda extraordinära laxeringsbesvär. I och för sig kan
diskuleras om exiraordinära besvär hos kammarrätt ger upphov lill eii nytt mål,
vilkel kammarrätten avgör som försia insians, eller om målel är att se som en
forlsällning på del lidigare av skaiierälten handlagda ordinarie besvärsmålei.
Regeringsrätten, som vill erinra om atl eu eftertaxeringsmål ulgör ell nyll mål
i förhållande lill ell lidigare ordinärt laxeringsmål, anser övervägande
sakskäl lala för atl del synsättet anläggs atl, när kammarrätt handlägger ett
mål om hos kammarrällen väckta exiraordinära laxeringsbesvär eller etl mål om
en ex offlcio väckt fråga om överflyttning av laxering enligt 105 S laxeringslagen,
kammarrällen handlägger målel som första insians. Med della synsält bör
undanlag från kravet på prövningstillstånd göras för besvär över
kammarrällsbeslul i sådana mål. Det låter sig emellerlid inte göra atl härvid
ta ordalagen i 54 kap. 9 S rättegångsbalken till förebild, eftersom del med
tanke på kommunalbesvärsmålen inte går atl skriva "beslul i mål eller
ärende, som väckls vid underinsians", om någon besvärsinslans inte skall
finnas under kammarrällen i dessa mål. Saken har då visserligen varil föremål
för prövning och avgörande hos den kommunala myndighelen men del ler sig
främmande all se kammarrällens beslul som etl beslul i mål eller ärende som
väckts hos den kommunala myndighelen. Regeringsrätten föreslår därför atl 35 §
försia siyckei FPL i slället ges följande lydelse: "Besvär över
kammarrätls beslul i mål som avser överklagat beslul prövas av regeringsrätten
endasl om regeringsrätten meddelat prövningstillstånd." Med en sådan
skrivning kommer ingen lill regeringsrätten fullföljd talan i mål som kommit
lill kammarrällen från lägre insians all kunna vinna prövning ulan
prövningstillstånd vare sig kammarrätien genom silt beslul prövai målel i sak,
avvisat talan eller avskrivit målet. Här bortses från mål om uilämnande av
allmän handling. 1 mål, som inte avser en i kammarrällen fullföljd lalan.

s. 96 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:105 96

kommer
däremoi elt överklagande under prövning i regeringsrälien ulan
prövningslillsiånd. Vissa lillämpningssvårigheler kan visserligen uppkomma
därigenom all del inte alltid slår hell klarl om pari i kammarrällen förl en
vanlig besvärslalan eller en exlraordinär besvärslalan. Del blir emellertid i
försia hand en uppgift för kammarrällen all vid valet av fullföljdshänvisning
la slälning lill vilken karaklär den hos kammarrällen förda lalan hafl. Avvisas
en talan därför all den inte anförts inom ordinarie besvärstid och därför all
räll ej heller finns all anföra besvär i särskild ordning, skall
besvärshänvisning utan krav på prövningslillsiånd meddelas. Avvisningsbesluiei
bör betraktas som etl odelbart beslul.

1 anslulning härtill erinrar regeringsrälien om all
del i 36 S iredje slyckel FPL föreskrivs alt, om regeringsrätten meddelar
prövningstillstånd för viss fråga, domstolen får pröva även en annan fråga som
besvären avser. Om bestämmelsen i 35 S försia siyckei ändras så au den inie
längre kommer all handla om beslul i en viss fråga utan om en kammarrätts
beslul i allmänhel eller beslut i ell mål, som avser ell överklagal beslul, bör
enligt regeringsrätten 36 S iredje siyckei ges en ny ulformning, lämpligen
efter förebild av innehållel i 54 kap. 11 S försia slyckel försia meningen
rättegångsbalken. Vidare bör i 36 S första stycket i stället för
"frågan" skrivas "besvären".

Kammarrätten I Göteboig anser all 35 S försia
stycket FPL inte bör ändras så all kravel på prövningstillstånd utvidgas lill
all gälla besvär över alla slags beslul av kammarrätt. Enligi kammarrällens
uppfallning moiiverar de skäl som kommittén anför inte all man går så långl som
föreslås. Kammarrälten vänder sig också, liksom regeringsrätten, mol kommilléns
påslående alt kammarrätt inte är försia myndighel som meddelar beslul i fråga
om besvär enligt 100 och 103 SS laxeringslagen. Alt nuvarande lydelse av 35 S
FPL behöver ändras, även om den ulvidgade fullföljdsbegränsningen endasl kommer
au avse kommunalbesvärsmålen, är dock uppenbart. Kammarrällen anser all försia
siyckei i paragrafen bör få följande lydelse; "Besvär över kammarrällens
beslul i fråga som fullföljis till eller underställts kammarrätien eller avser
kommunalbesvärsmål prövas av regeringsrälien endasl om regeringsrätten meddelat
prövningstillstånd." Inte heller Sveriges domareförbund anser sig kunna
lillsiyrka förslagel lill ändring av 35 § FPL. Eflersom en ändring dock är
angelägen, bör enligt förbundel en mer fördjupad översyn snarasl ske. Del kan
då finnas anledning atl överväga även andra frågor angående besvär, bl. a.
exiraordinära besvär enligt laxeringslagen.

Kammarrätterna i Stockholm och Sundsvall lillstyrker
förslagel lill ändrad ulformning av 35 S FPL.

Flera remissinstanser delar kommitténs uppfauning
atl regeln om att besvärsfakla skall anföras inom tiden för överklagande av del
kommunala beslulel bör lagfästas. Hit hör 70, kammarrätterna i Göteboig och
Jönköping, länsstyrelsen i Stockholms län, Kristianstads, Örebro, Östersunds,
Skellefteå och Umeä kommuner.

JK
påpekar, med anledning av kommitténs förslag till ändrade bestäm-

s. 97 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:105 97

melser
i 7 kap. KL, au frågan om i vilken utsträckning de s. k. disposilions-eller
offlcialprinciperna bör styra domstolens processledning f n. är föremål för en
livlig deball inom de allmänna donisiolarna. Enligi JK lenderar utrymmet för en
renodlad dispositionsprincip atl minska, dvs. domslolens maleriella
processledning blir alli siarkare.

Kammarrätten i Göteboig kommenierar den föreslagna
besiämmelsen i 7 kap. 4 S KL om alt föreläggande enligi 5 S FPL ime för gälla
avhjälpande av sådan brisl i en besvärshandling som beslår i all denna inie
anger någon omsländighei på vilken lalan grundas. Kammarrätten lolkar
kommilléns uttalanden i specialmotiveringen lill denna beslämmelse som all
kommillén anser au besiämmelsen skall ha olika innebörd beroende på om besvärsliden
har gått ul eller inle. En sådan tolkning stämmer enligt kammarrällen i och för
sig överens med att KL inte ställer upp några hinder för ändring av talan innan
besvärsliden har gåll lill ända. Enligt kammarrällens mening är emellerlid den
i moiivullalandei beskrivna ordningen olämplig. Dels slrider den mol den för
kommunalbesvärsprocessen utmärkande disposilionsprincipen, dels är den
knappasl prakiiskl genmförbar inom den begränsade lid som Slår lill buds.

Länsstyrelsen i Uppsala län pekar på ell ullalande
av kommillén om all del undantagsvis kan förekomma fall då ulredningen
beiräffande de faktiska förhållandena i målel behöver kompletteras. Elt sådanl
fall arom kommunen inle synes ha förstått atl gå i svaromål på en anmärkning
som kan äventyra ell från allmänna synpunkier vikligl besluls beslånd. Enligi
länsstyrelsens erfarenhei måsie della innebära vanskliga bedömningar för
besvärsmyndigheien. Det kan vara svåri alt avgöra när en sådan situation
föreligger all kommunen, som är den siarkare parten i processen, behöver
vägledning. Kommunens yllrande måste kanske lolkas, eftersom del kan finnas en
avsikl, grundad på poliliska eller renl sakliga skäl, bakom en lystnad på en
anmärkning. Länsstyrelsen lar också upp frågan om iredje mans ställning i besvärsprocessen.
Denna fråga, som inte har behandlals av kommillén, är enligi länsstyrelsens
mening inte oväsenllig. Som exempel nämns de inle ovanliga fallen atl ell
kommunall bidragsbeslul eller ijänsieiillsäiiningsbe-slui överklagas av en
kommunmedlem, som anser au ell fel har begålls vid beslulel om bidrag eller
ijänstetillsällning. 1 sådana fall har regeringsrätten ibland låtit de berörda
personerna yiira sig och synes därmed ha markerat alt saken rör dem.

Om en sådan person inle är kommunmedlem, kan han
aldrig få siällning av part. Med hänsyn till den utpräglade
lagligheisprövningen i kommunalbesvärsmålen är det inle givel all han, ens om
han är kommunmedlem, kan sägas vara annal än indirekl berörd av saken i
besvärsprocessen. Del kan då enligt länssiyrelsen länkas all han av
uiredningsskäl bör få lämna synpunkier i målel jämsides med kommunen.

Växjö
kommun betonar värdet av den föreslagna regeln (7 kap. 4 S KL) om

7
Riksdagen 1979180. 1 saml. Nr 105

s. 98 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:105 98

fönursbehandling av vissa mål i kammarräli. Kommunen anser
all en sådan regel är av slon värde både för kommunerna och för den enskilde. 1
della inslämmer Örebro läns landstingskommun. Kammarräiierna I Göteboig och
Jönköping anser all en fönursregel inie bör las in i KL ulan i
kammarrälisinsirukiionen eller möjligen i FPL.

Göteborgs, Borås och Timrå kommuner
saml Sveriges kommiinaljuridiska förening anser au bestämmelsen om besvärsrätt
i 7 kap. I S KL bör förtydligas så all den inle kan tolkas som ull en medlem av
en landsiingskommun i den egenskapen har räll all besvära sig över kommunala
beslut.

Kopparbergs och Gävleborgs läns
landslingskommuner efterlyser ell klarläggande av frågan hur man skall bedöma
och behandla fall där klaganden ger in sin besvärsinlaga lill den kommunala
besluismyndigheten i slällei för besvärsmyndigheien. Kammarrälten I Göleborg
anser all del bör framgå av laglexlen all besiämmelsen i 7 S FPL om ingivande
av besvärshandling lill besluls- i slällei för besvärsinstans ime är lillämplig
i fråga om besvär över kommunal myndighels beslul lill kammarräli.

Regeringsrätten föreslår atl frågan
om avvisning av hos regeringsrätten för senl anförda besvär över kammarrällens
beslut skall få avgöras av tre ledamöier, i slällei för som nu av fullsullen
avdelning. Regeringsrälien föreslår därför alt lill 4 § iredje siyckei lagen om
allmänna förvallningsdomslolar fogas en fjärde mening av följande lydelse;
"Har besvär i mål, som kräver sådanl lillslånd, anföris för senl eller
åierkallais får de avvisas eller avskrivas av tre regeringsråd."

Regeringsrälien utgår från all med
"kommunalbesvärsmål" i 11 och 12 SS lagen om allmänna
förvalining:5domsiolar avses även besvärsmål enligt 89 § lagen om
församlingsslyrelse. Möjligen bör della komma lill ullryck i laglexlen.
Regeringsrätten föreslår slutligen all orden "ändring av talan" i del
föreslagna nya andra siyckei i 37 S FPL ersätls med "anförande av ny
omständighet". Det kan också övervägas au lämna 37 S oförändrad och i
slällei Ulforma sisla meningen i del föreslagna andra slyckel av 7 kap. 4 S KL
och molsvarande beslämmelse i 90 S församlingsslyrelselagen enligt följande:
"Bestämmelserna i 29 S andra meningen och 37 S försia slyckel
förvaltningsprocesslagen lillämpas ej."

Ulredningen för översyn av lagen om
församlingsslyrelse har inga erinringar mol förslagen till ändringar i
församlingsslyrelselagen. Enligi utredningen är del naluriigl au ändringar i
den kyrkokommunala besvärsordningen genomförs samiidigi med molsvarande
ändringar i KL.

Övriga frågor

Kammarrällen i Stockholm delar
kommitténs uppfallning atl kammar-räiisjurisierna behöver uibildning inför
uppgiften all döma i kommunal-bevärsmål. Kammarrällen ulgår från all denna
fråga skall kunna lösas på etl liilfredsslällande säu under medverkan av
domsiolsverkei. Enligt domstots-

s. 99 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:105 99

verkets
bedömning kommer del inie all innebära några slörre svårigheler att anordna
sådan utbildning under förutsättning ai verkei får lillräckligl lång lid på sig
för att utveckla och genomföra lämpliga kurser.-/?/?!''framhåller al I del är
angelägel alt den växelijänsigöring och den uibildning av kammarräiisjurisier
som kommillén föreslår snarasl kommer lill slånd så all kommunalbesvärsmålen
inte skall komma att medföra en försämrad balans-situation i kammarräiierna.
Enligt Västerås kommun bör utbildningen framför alll inriklas på hur den
kommunala verksamhelen i prakliken bedrivs. Kommunenanseratt kännedom häromåren
viktig förutsättning för en riktig bedömning i kommunalbesvärsmål.

Några remissinslanser har synpunkier på
kostnadsfrågor. Domstolsverket inslämmer i kommitténs uttalande atl förslaget
medför en viss minskning av regeringsrättens och en viss ökning av kammarrällernas
arbetsbörda. Verkel anser all del är svårl all uppskalla nelloeftekien för
förvaltningsdomstolarna. Någon ändring av anslaget för de allmänna
förvaltningsdomstolarna torde dock inle behöva bli akluell. Verkel säger sig
inte kunna nu beräkna kostnaderna för de utbildningsinsatser som reformen
kräver. Särskilda medel måsle dock slällas till verkets förfogande för denna
utbildning. Det underiag som redovisas i beiänkandei ger enligt statskontoret
inie möjlighel au närmare bedöma de koslnadsmässiga konsekvenserna av
förslaget. Såviu statskontoret kan förstå torde emellertid dessa inte vara
sådana alt de ulgör hinder för all reformen genomförs. Örebro kommun
konslalerar med storl gillande all förslagel inle kommer all medföra några
nämnvärda kosinader ulan i stället leda till eu bälire ulnylljande av de
nuvarande resurserna. Ledig kapacilei i kammarrätterna ulnylljas, medan det i
länsslyrelserna frigörs resurser som bör kunna utnylljas i samband med den
föreslående reformeringen av förvallning och rättskipning på länsnivå.
Stockholms kyrkliga samfällighei delar däremot inle kommilléns åsikl atl den
föreslagna reformen inte kommer au medföra någon reell ökning av kosinaderna
för kommunalbesvärsprövningen. Erfarenhelerna från liknande organisaloriska
förändringar inom slalsförvaliningen lalar enligt samfällighelen ell annal
språk. Del är vanligl all nuvarande lokaler inle är lillräckliga och all
kosinader för Ulbyggnad eller förhyrning av lokaler uppkommer. Därtill kommer
kostnaderna för utbildning av kammarrätlsdomare, för tjänstgöringen som
föredragande i regeringsrätten och för växelijänsigöringen i kammarrätter och
länsslyrelser.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bilaga
4 De remitterade förslagen

Författningsförslag

1 Förslag till

Lag om ändring i kommunallagen (1977:179)

Härigenom
föreskrivs all 7 kap. 1,2,4 och 5 §S kommunallagen (1977:179) skall ha nedan
angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

1 kap.

1 §

Över beslut av kommunfullmäktige får, om ej annat
är särskdl föreskrivet, medlem av kommunen anföra besvär hos länsstyrelsen.
Sådan talan för grundas endasl på au beslulel

1.
ej har tillkommit i laga ordning,

2.
slår i slrid mol lag eller
annan förfallning,

3.
på annal säll överskrider kommunfullmäktiges
befogenhel,

4.
kränker klagandens enskilda
räll eller

5.
annars vilar på orättvis grund.

Besvärshandling
skall ha kommii in lill länsstyrelsen inom tre veckor från den dag då justering
av del över beslulel förda protokollet har tillkännagetts på kommunens
anslagslavla. 77// besvärshandlingen skall fogas det överklagade beslutet och
bevis om dagen för anslaget. Besvär som ej har anförts I rätt tid upptages ej
till prövning.

Om ej annal är särskilt föreskrivet, får
kommunfullmäktiges beslul överklagas av den som är medlem av kommunen och
landstingets beslut överklagas av den som är medlem av landstingskommunen.
Sådana beslut överklagas genom besvär hos kammarrätten. Besvären för grundas
endasl på omständigheter som innebär alt beslutet

1.
ej har lillkommil i laga ordning,

2.
står i strid mol lag eller
annan författning,

3.
på annat sätt överskrider kommunfullmäktiges
eller landstingets befogenhel,

4.
kränker klagandens enskilda
räll eller

5.
annars vilar på orättvis grund.

Besvärshandlingen skall ha kommit in lill
kammarrätten inom tre veckor från den dag då justering av del över beslutet
förda protokollet har lillkännageils på kommunens eller landstingskommunens
anslagslavla. Om besvärshandllngen har kommit in till kommunen eller landstingskommunen
före besvärstidens utgång, skall besvären ändå tas upp till prövning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Över beslut av landsting får, om ej annat är
särskilt föreskrivet, medlem av landstingskommunen anföra besvär hos
regeringsrätten. Besvärshandling tillställes regeringsrätien. I övrigt
till-lämpas bestämmelserna i första och andra styckena på motsvarande sätt på
besvär över sådant beslut.

Föreslagen
lydelse

I besvärshandlingen skall anges det beslut som
överklagas och de omständigheter på vilka besvären grundas. Klaganden får ej
anföra någon ny omständighet till grund för besvären efter besvärstidens
utgång.

opaginerad Kontrollera mot PDF

2 § '

1
fråga om besvär över beslul av styrelsen, annan nämnd eller paris-sammansaU
organ skall bestämmelserna i 1 Som besvär över kommunfullmäktiges eller
landstingets beslut lillämpas,omejannalsägsi3 Seller är särskilt föreskrivet.
Besvär för ej anföras över beslut av rent förberedande eller rent
verkslällande arl.

I fråga om besvär över beslut av kommunstyrelsen,
annan kommunal nämnd eller parissammansaU organ skall bestämmelserna i 1 § om
besvär över beslut av kommunfullmäktige tillämpas på motsvarande sätt, om ej
annal sägs i 3 § eller är särskilt föreskrivet. Ifråga om besvär över beslut av
förvaltningsutskottet, annan landstingskommunal nämnd eller parissammansatt
organ skall bestämmelserna il § om besvär över beslut av landsting tillämpas på
motsvarande sätt, om ej annat sägs I 3 § eller är särskilt föreskrivet. Besvär
för ej anföras över beslut av rent förberedande eller renl verkställande art.

Bestämmelserna i första slyckel gälleräven beslul
som har fatlats med slöd av uppdrag enligt 3 kap. 12 S- I fråga om beslul som
ej har protokollförts särskilt räknas besvärstiden frän den dag då justering av
protokoll, som har förts vid del sammaniräde med styrelsen eller nämnden varvid
beslutet har anmälts, har tillkännagetts pä anslagstavlan.

Bestämmelserna
i försia stycket gäller också i fräga om besvär över sådanl beslut av
revisorerna som avses i 5 kap. 4 §.

opaginerad Kontrollera mot PDF

4 §

Om besvär har anförts hos länsstyrelsen, kan denna
förbjuda att det överklagade beslutet verkställes.

Om det är uppenbart att besvären ej kan bifallas,
bör kammarrätten avgöra målet utan dröjsmål.

opaginerad Kontrollera mot PDF

'
Senasle lydelse 1979:409.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:105

Nuvarande
lydelse

102

Föreslagen
lydelse

Vid tillämpning av förvahningsprocesslagen (1971:2
91) anses komm unen eller landstingskommunen som part.

Ett föreläggande enligt 5 § förvaltningsprocesslagen
får ej gälla sådan brist i besvärshandlingen som beslår i att denna ej anger
den eller de omständigheter på vilka besvären grundas. Bestämmelsen 129 §
förvaltningsprocesslagen om rätt att utan yrkande besluia till det bättre för
enskild tillämpas ej.

opaginerad Kontrollera mot PDF

5 S

Över länsstyrelsens beslut får, om ej annat är
särskih föreskrivet, besvär anföras hos regeringsrätten. Besvär över beslul av
länsstyrelsen vilket har gåll klaganden emot för anföras endast av denne.
Besvär över beslut, varigenom länsstyrelsen har bifallit besvär eller förbjudil
all del överklagade beslutet verkställes, för anföras av kommunen och medlem
av kommunen.

Besvärshandlingen skall ha kommu in till
regeringsrätten inom tre veckor från den dag då den som vill anföra besvär fick
del av beslutet. Om länsstyrelsens beslut har gått klaganden emot skall han
underrättas om vad han har att iakttaga vid besvär över beslutet.

Besvär över ett beslul av kammarrätten vilkel har
gått klaganden emot för anföras endasl av denne. Besvär över ett beslul,
varigenom kammarrätten har bifallil besvär eller förbjudil all del
överklagade beslulel verkställs, för anföras av kommunen och medlem av denna
eller, när fråga är om ett landstingskommunalt beslut, av landstingskommunen
och medlem av denna.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna
lag Iräder i kraft den 1 januari 1981.

Äldre bestämmelser tillämpa:? på besvär över
beslut, i fråga om vilket justering av protokollet senast den 31 december 1980
har lillkännageils på kommunens eller landslingskommunens anslagslavla.

opaginerad Kontrollera mot PDF

2
Förslag till

Lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1971:289) om
allmänna förvallningsdomslolar'

dels
alt 8 och 12 §§ skall ha nedan angivna lydelse,

dels
att i lagen skall införas två nya paragrafer, 13 a och 13 b §S, av nedan
angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kammarrätt
prövar

1.
besvär över beslul / förvaltningsärende
som enligi lag eller annan förfallning anföres hos domstolen,

2.
mål som understalies domstolen
enligt folkbokföringsförordningen (1967:198).

Kammarräli
prövar

1.
besvär över beslul som enligt
lag eller annan författning anföres hos domstolen,

2.
mål som underställes domstolen
enligt folkbokföringsförordningen (1967:198).

opaginerad Kontrollera mot PDF

Regeringen
förordnar om kammarrällernas domkreisar.

opaginerad Kontrollera mot PDF

12
S

Kammarrätt är domför med tre lagfarna ledamöier.
Fler än fyra lagfarna ledamöter för ej sitta i rälien.

När
del är särskilt föreskrivet all nämndemän skall ingå i rätten, är kammarrätt
domför med tre lagfarna ledamöter och två nämndemän. Fler än fyra lagfarna
ledamöier och tre nämndemän för i sådanl fall ej sitta i rätlen. Kammarrätt är
dock domför ulan nämndemän

1.
vid prövning av besvär över
beslul som ej innebär atl mälet avgöres,

2.
vid förordnande rörande saken i
avvakian pä mälels avgörande saml vid annan ålgärd som avser endasl måls
beredande,

3.
vid beslul varigenom domstolen
skiljer sig från målel ulan all detla prövats i .sak.

mäl om
fastighetstaxering flnns beslämmelser i laxeringslagen (1956:623).

Handlägges
mål som avses i andra stycket gemensaml med annal mål, för

nämndemän deltaga vid handläggningen även av det senare mälet.

Om domförhel vid behandling av Om domförhel vid behandling av

mäl om fastighetstaxering finns beslämmelser i laxeringslagen
(1956:623). Bestämmelser om domförhet vid behandling av kommunalbesvärsmål
finns i 13 a §.

Lagen
omlryckt 1979:165.

s. 104 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:105 104

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Regeringen besiämmer i vilken
omfallning åtgärd som avser endasl mals beredande för vidtagas av lagfaren
ledamoi i kammarrällen eller annan ijänslemän vid denna.

13aS

Kammarrätten skall vid behandling
av kommunalbesvärsmål bestå av tre lagfarna ledamöter och två sådana särskilda
ledamöter som anges i I3b§.

Kammarrätten är dock domför utan de
särskilda ledamöterna I sådana fall som anges i 12 § andra stycket 1-3 samt vid
prövning av besvär som uppenbariigen Inte kan bifallas.

13bS

Regeringen besiämmer antalet särskilda
ledamöter för varje kammarrätt. De särskilda ledamöierna skall ha god kännedom
om kommunal verksamhet. De förordnas av regeringen för tre år.

Om en särskild ledamot avgår under
tjänstgöringstiden, utses en ny ledamot för den tid som återstår. Andras antalet
särskilda ledamöter, får en nytilllrädande ledamot utses for kortare tid än
tre år.

Denna lag iräder i kraft den 1 januari 1981.

s. 105 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:105 105

3 Förslag till

Lag om ändring i förvaltningsprocesslagen (1971:291)

Härigenom
föreskrivs i fråga om förvaltningsprocesslagen (1971:291) dels all i 2, 15
och 26 SS ordel "Konungen" skall bytas ul mol
"regeringen", dels all 35-37 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

35 S'

Besvär
över kammarrättens beslul Besvär över en kammarrätts beslut

/
fråga som fullföljts Ull eller under- I ett mål som har blivit anhängigl hos

ställts kammarrätten prövas av rege- kammarrätten genom överklagande

ringsrätlen endast om regeringsräl- eller underställning prövas av rege-

ten meddelat prövningstillstånd. ringsrätlen endasl om regeringsrät-

ten
/7ffA meddelat prövningstillstånd.

Meddelas ej prövningstillständ, står kammarrällens
beslut fast. Erinran därom skall inlagas i regeringsrättens beslul.

Vad som sägs i försia slyckel gäller ej mäl om
ullämnande av allmän handling.

36 §

Prövningslillsiänd
meddelas, Prövningstillständ meddelas,

1.
om det ärav vikt för ledning av 1. om del ärav vikl för ledning av

räiistillämpningen
atl frågan prövas rättstillämpningen att lalan prövas

av regeringsrätten, eller av regeringsrätten, eller

2.
om del föreligger synneriiga skäl till sådan prövning, såsom att grund för
resning föreligger eller all målels uigång i kammarrätien uppenbariigen beror
på grovt förbiseende eller grovt misstag.

Om prövningstillstånd meddelas i elt av två eller
flera likarlade mål, som samtidigt föreligger lill bedömande, för
prövningstillstånd meddelas även i övriga mål.

Meddelar
regeringsrätten prov- Prövningstillstånd fär begränsas au
ningstillstånd för viss fråga, får dom- gälla viss del av det beslut som
den stolen pröva även annan fråga som fullföljda talan avser, besvären
avser.

37 S

I mål, vari prövningstillstånd kräves, för
omständighet eller bevis, som klaganden åberopar först i regeringsrätten,
beaklas endasl om del föreligger särskilda skäl.

'
Senaste lydelse 1977:1034.

8
Riksdagen 1979180. 1 sami Nr 105

s. 106 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:105 106

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

Föreskrifter om förbud mot anförande av nya
omständigheter I kommunalbesvärsmål finns i J kap. 1 § kommunallagen
(1977:179) och 89 § 1 mom. lagen (1961:436) om JörsamUngsstyrelse. Klaganden
bör i besvärshandlingen ange de skäl som han åberopar lill slöd för sin begäran
om prövningstillstånd.

Denna
lag iräder i kraft den I januari 1981

opaginerad Kontrollera mot PDF

5 Förslag till

Lag om
ändring i lagen (1961:436) om försaitilingsstyrelse

Härigenom
föreskrivs alt 89 § 1 mom., 90 och 91 SS lagen (1961:436) om församlingsslyrelse'
skall ha nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

89 §

1
mom. Över beslut av kyrkofullmäktige eller kyrkostämma må, där ej annat är
särskih föreskrivet, besvär anföras hos länsstyrelsen. Sådan klagan må grundas
endasl därå, atl beslulel

icke
tillkommit i laga ordning,

står i strid mot allmän lag eller förfallning eller
annorledes överskrider deras befogenhel, som fattat beslutet, eller

kränker
klagandens enskilda rält eller eljest vilar pä orättvis grund.

Besvären skola hava inkommit till länsstyrelsen
inom tre veckor från dendag,däver/cs;a7/rfjusleringavdei över beslulel förda
protokollet tillkännagivits å församlingens anslagstavla. Besvären skola vara
åtföljda av överklagade beslutet Jämte bevis om dagen för Justeringens
tillkännagivande.

Länsstyrelsen
skall inhämta domkapitlets yttrande över besvären, såvida det Icke är
uppenbart, att sådan åtgärd är obehövlig.

I mom. Kyrkofullmäktiges eller kyrkostämmans beslut
får, om ej annat är särskih föreskrivet, överklagas genom besvär hos
kammarrätten. Besvären får grundas endasl på omständigheter som innebär att beslulel

/. ej har lillkommil i laga ordning,

2. står i slrid mot lag eller annan

förfallning,

3. på annat sänöerskrtder kyrko

fullmäktiges eller kyrkostämmans be

fogenhel,

4. kränker klagandens enskilda

rätt eller

5. annars
vilar på orättvis gmnd.

Besvärshandlingen skall ha kommit

ln
till kammarrätten inom tre veckor från den dag, då justering av del över
beslulel förda prolokollet har tillkännagetts på församlingens anslagslavla.
Om besvärshandllngen har kommit in till församlingen före besvärstidens utgång,
skall besvären ändå tas upp till prövning.

/ besvärshandlingen skall anges det beslut som
överklagas och de omständigheter på vilka besvären grundas. Klaganden får ej
anföra någon ny omständighet till grund för besvären efter besvärstidens
utgång.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

90 S

Hava besvär anförts hos länsstyrelsen,
äger länsstyrelsen, om skäl därtill äro, förbjuda överklagade beslutets
verkställighet.

Grundas besvären därpå, al! klagandens enskilda rätt
blivil kränkt genom beslutet, och bliva besvären godkända, gäller rättelsen
till förmån för den som klagat, men står beslutet I övrigt fäst, utan så är,
att del finnes strida mot allmän lag eller JÖrfattning eller eljest vila på
orättvis grund, då länsstyrelsen må förordna om upphävande av beslutet I dess
helhel.

Om det är uppenbart att besvären ej
kan bifallas, bör kammarrätten avgöra målet utan dröjsmål.

Kammarrälten skall Inhämta domkapitlets
yttrande över besvären, om det ej är uppenbart obehövligt.

Vid tillämpning av förvaltningsprocesslagen
(1971:291) anses församlingen som part.

Ett föreläggande enligi 5 § förvaltningsprocesslagen får
ej gälla sådan brist i besvärshandlingen som består i att denna ej anger den
eller de omständigheter på vilka besvären grundas. Bestämmelsen i 29 § förvaltningsprocesslagen
om rätt att utan yrkande besluta till det bättre för enskild tillämpas ej.

opaginerad Kontrollera mot PDF

91 §

/ länsstyrelsens beslut må, där icke för vissa frågor
annoriunda är särskih stadgat, ändring sökas hos regeringsrätten senast Inom
tre veckor från den dag, då klaganden erhöll del av beslutet-

Besvär över ett beslut av kammarrälten vilket har gått
klaganden emot får anföras endast av denne. Besvär över ett beslut, varigenom
kammarrätten har bifallit besvär eller förbjudit att det överklagade beslutet
verkställs, får anföras av församlingen och var och en som sägs i 89 § 3 mom.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna lag iräder i kraft den 1 januari 1981.

Äldre bestämmelser tillämpas på
besvär över beslut, i fråga om vilkel justering av protokollet senast den 31
december 1980 har tillkännagetts på församlingens eller den kyrkliga
samfällighetens anslagslavla.

opaginerad Kontrollera mot PDF

9 Förslag till

Lag om ändring i allmänna ordningsstadgan (1956:617)

Härigenom föreskrivs alt 27 S allmänna
ordningssladgan (1956:617) skall ha nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Länsstyrelsens beslul om föreläggande av vite
eller om ersättningsskyldighet enligt 17 eller 17 b § överklagas hos
kammarrälten genom besvär.

Annat beslut av länsstyrelsen på grund av denna
stadga eller lokal ordningsstadga överklagas hos regeringen genom besvär.
Detsamma gäller socialstyrelsens beslut enligt 21 §.

Beslul som på gmnd av denna stadga eller lokal
ordningsstadga meddelas av polismyndigheten, länsstyrelsen eller
kammarrätten skall ulan hinder av besvär lända till efterrättelse, om ej
annorlunda förordnas. Detta gäller dock Inte beslut om ersättningsskyldighet
enligt 17 eller 17 b§.

Föreslagen lydelse'

2

Beslul som en polismyndighel eller en kommunal
myndighet har meddelat på grund av denna stadga eller lokal ordningsstadga
överklagas hos länsstyrelsen genom besvär.

Ifråga om besvär öwer en kommunal myndighets beslut i fall som
avses i 2 och 23 gäller dock vad som föreskrivs I 7 kap. kommunallagen
(1977:179f

Nu
va I ande lydelse

27 §

Moi beslul som polismyndighel eller kommunal myndighet
meddelat på grund av denna stadga eller lokal ordningsstadga /b/es lalan hos
länsstyrelsen genom besvär.

Beträffande klagan över kommunal myndighels beslul
i fall som avses i 2 och 23 §§ och över länsstyrelsens beslut med anledning av
sådan klagan finnas bestämmelser i kommunallagen (1953:753) och kommunallagen
(1957:50)för Stockholm.

Mot länsstyrelses beslul om föreläggande av vite
föres talan hos kammarrällen genom besvär.

Talan mot annat beslut av länsstyrelse på grund av
denna stadga eller lokal ordningsstadga och mot socialstyrelsens beslut enligt
21 § föres hos regeringen genom besvär.

Beslul som på grund av denna stadga eller lokal
ordningsstadga meddelas av polismyndighet, länsstyrelse eller kammarrätt skall
utan hinder av besvär lända till efterrättelse, såvida ej annorlunda
förordnas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna
lag iräder i kraft den 1 januari 1981.

'
Den föreslagna lydelsen innefattar även ändringar som föreslagils i prop.
1979/80:17. De ändringar som nu föreslås avser endasl andra stycket. 2 Senasle
lydelse 1976:1003.

s. 110 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:105 110

Uidrag

LAGRÅDET PROTOKOLL

vid sammanträde 1979-12-21

Närvarande: f. d. regeringsrådet Martenius, justitierådet
Mannerfelt, regeringsrådet Hilding, justitierådet Palm.

Enligt protokoll vid
regeringssammanträde den 13 september 1979 har regeringen på hemställan av dåvarande
statsrådet och chefen för kommundepartementet Hansson beslutat inhämta
lagrådets yttrande över förslag fill

1.
lag om ändring
i kommunallagen (1977:179),

2.
lag om ändring
i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar,

3.
lag om ändring
i förvahningsprocesslagen (1971:291),

4.
lag om ändring
i lagen (1957:281) om kommunalförbund,

5.
lag om ändring
i lagen (1961:436) om församlingsstyrelse,

6.
lag om ändring
i lagen (1979:411) om ändring i rikets indelning i kommuner, landsfingskommuner
och församlingar,

7.
lag om ändring
i lagen (1979:412) om kommunala indelningsdelegerade,

8.
lag om ändring
i lagen (1972:229) om kyrkliga indelningsdelegerade,

9. lag om ändring i allmänna ordningsstadgan (1956:617).

Förslagen har föredragits inför lagrådet av expeditionschefen Peder

Törnvall.

Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet.

Förslaget till lag om ändring i kommunallagen

4§

Den i första stycket föreslagna
bestämmelsen om att kammarrätten utan dröjsmål bör avgöra mål i vilka det är
uppenbart att besvären inte kan bifallas är enligt lagrådets mening inte av den
beskaffenhet att den bör meddelas i lag. Lagrådet föreslår att bestämmelsen
utgår.

I tredje styckets första mening
föreslås ett stadgande enligt vilket ett föreläggande enligt 5 § FPL ej får
gälla sådan brist i besvärshandlingen som består i atl denna ej anger den eller
de omständigheter på vilka besvären grundas. Med hänsyn till de föreslagna
bestämmelserna i 7 kap. 1 § tredje stycket vill det synas så uppenbart att ett föreläggande
av här ifrågavarande slag ej kan meddelas, att stadgandet enligt lagrådets
mening är överflödigt. Det föreslås därför att det slopas.

s. 111 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:105 111

I tredje styckets andra mening
föreslås en föreskrift om all bestämmelsen i

29 § FPL om rätl atl utan yrkande besluta lill del bäitre för enskild ej skall

tillämpas i kommunalbesvärsmål. Till stöd härför anförs i specialmotivering

en alt bestämmelsen i den berörda paragrafen i FPL inle är förenlig med

principerna för prövningen i kommunalbesvärsmål. Vad sålunda anföris är

otvivelaktigt rikfigt. Emellertid torde i själva verket med hänsyn till

kommunalbesvärens särart inte finnas utrymme för en tillämpning av

nämnda bestämmelse i 29 S FPL. Regeringsrätien har ända sedan FPL:s

tillkomst haft att fillämpa denna lag vid prövningen av kommunalbesvär utan

olägenhet av att något förbud motsvarande det nu föreslagna stadgandet ej

funnits. Lagrådet finner stadgandet inte vara påkallat och föreslår att det

utgår.

Förslaget till lag om ändring i lagen om allmänna
förvaltningsdomstolar

De bestämmelser som behövs med
anledning av atl kammarrätien föreslås få särskild sammansättning i
kommunalbesvärsmål bör fogas in i lagen om allmänna förvaltningsdomstolar efter
i huvudsak det mönster som redan antagits när del gäller mål om
fastighetstaxering. Om den teknik som använts beträffande
fastighetstaxeringsmålen följs helt, skall de materiella reglerna om de
särskilda ledamöterna tas in i kommunallagen och hänvisning dit göras i 11 §
sista stycket och 12 § fjärde stycket förvaltningsdomstolslagen. Med hänsyn bl.
a. lill att en mera slutgiltig lösning när det gäller reglerna om
kommunalbesvärsmål torde komma att följa av kommitténs fortsatta arbete, kan
emellertid godtas att bestämmelserna f. n. får inflyta i förvaltningsdomstolslagen.
Lagrådet föreslår, med vissa förtydliganden och redaktionella ändringar, dels
att 11 § tredje stycket erhåller ändrad lydelse på sätt som framgår av det
följande, dels att den i remissen föreslagna 13 a § erhåller nedan angivna
lydelse, dels att den föreslagna 13 b § utgår.

II § tredje stycket;

"Om särskild sammansättning av
kammarrätt vid behandling av mål om fastighetstaxering finns bestämmelser i
taxeringslagen (1956:623). Bestämmelser om särskild sammansättning vid
behandhng av kommunalbesvärsmål finns i 13 a §."

13a§:

"Kammarrätten skall vid
behandling av kommunalbesvärsmål bestå av tre lagfarna ledamöter och två sådana
särskilda ledamöter som anges i andra stycket. Kammarrätten är dock domför utan
de särskilda ledamöierna i sådana fall som anges i 12 § andra stycket 1-3 saml
vid prövning av besvär som uppenbariigen inte kan bifallas.

Regeringen förordnar för tre år i sänder för varje
kammarrätt det antal

s. 112 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:105 112

särskilda ledamöier med uppgifl atl deltaga i handläggning
av kommunalbesvärsmål som regeringen bestämmer. De särskilda ledamöterna skall
ha god kännedom om kommunal verksamhet.

Om under tiden för förordnandet särskild
ledamoi avgår eller anlalel särskilda ledamöter uiökas, utses ny ledamoi för
den tid som återstår."

Förslaget till lag om ändring i lagen om
församlingsstyrelse

Beaktas vad lagrådet anfört vid 7
kap. 4 S förslagel lill lag om ändring i kommunallagen bör av samma skäl första
och fjärde styckena av den här föreslagna 90 S utgå.

Övriga förslag

Förslagen lämnas utan erinran.

s. 113 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:105 113

Uidrag

KOMMUNDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1980-02-21

Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och
statsråden Bohman. Mundebo, Friggebo, Dahlgren, Söder, Krönmark, Burenstam
Linder, Johansson, Wirlén. Holm, Andersson, Boo, Winberg, Adelsohn, Danell,
Pelri.

Föredragande: statsrådet Boo

Proposition om ny instansordning i kommunalbesvärsmål

Föredraganden anmäler lagrådets
yttrande' över förslag lill lag om ändring i kommunallagen (1977:179) m. m.

Föredraganden redogör för lagrådels yllrande och anför.

Innan jag går närmare in på vad
lagrådet anför i silt yttrande, vill jag erinra om alt handläggningen av
kommunalbesvärsmålen tar i anspråk en myckel stor del av regeringsrättens tid
och om att del ofta tar lång tid innan ett sådanl mål är slutligt avgjort. En
reform av instansordningen i kommunalbesvärsmålen bör därför främsl syfla lill
att förbättra arbetsläget i regeringsrätten när del gäller kommunalbesvärsmålen
och all så långt möjligt förkorta handläggningsliderna. Intresset av en
fungerande statlig lagligheiskoniroll måste, som också anfördes i
lagrådsremissen, tillgodoses ulan all de kommunala självsiyrelseiniressena
träds för nära, Insiansordningen måsle alltså ulformas så att den skapar bästa
möjliga förutsättningar för den speciella lyp av lagligheiskoniroll som
kommunalbesvärsprövningen innebär. För egen del kan jag helt ansluta mig lill
dessa synpunkier och till del förslag lill ny inslansordning som med
utgångspunkt i dem läggs fram i lagrådsremissen.

Lagrådet har i huvudsak lämnal de
remitterade förslagen utan erinran och de erinringar som lagrådet framför är
främsl av lagleknisk karaktär. Erinringarna avser förslagen till ändring i
kommunallagen, lagen (1961:436) om församlingsslyrelse och lagen (1971:289) om
allmänna förvaltningsdomstolar.

' Beslul om lagrådsremiss fattal vid regeringssammanträde
den 13 seplember 1979,

s. 114 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:105 114

I 7 kap, 4 § försia slyckel
kommunallagen och 90 S försia stycket lagen om församlingsstyrelse skall enligt
de remitterade förslagen föreskrivas all kammarrällen ulan dröjsmål bör avgöra
mål i vilka del är uppenbart att besvären inle kan bifallas. Lagrådet anser alt
sådana bestämmelser inle bör ges i lag och föreslår all bestämmelserna slopas.
Del är enligt min mening angelägel all mål av del slag som de föreslagna
beslämmelsema avser avgörs snabbi. Uttryckliga lagregler synes emellerlid inle
behövas för atl man skall kunna få lill slånd en sådan ordning. Jag vill i
delta sammanhang erinra om all del i 22 § kammarrättsinstrukiionen (1979:571)
föreskrivs all mål som av någon särskild anledning bör avgöras skyndsami skall
handläggas med förtur. Jag bilräder alltså lagrådets förslag i denna del,

I lagrådsremissen föreslås vidare
atl det i 7 kap, 4 S Iredje stycket kommunallagen och 90 S fjärde slyckel lagen
om församlingsslyrelse skall föreskrivas atl etl föreläggande enligt 5 S
förvaltningsprocesslagen (1971:291) inte får gälla sådana brister i
besvärshandlingen som beslår i alt denna inle anger den eller de omständigheter
på vilka besvären grundas. Lagrådet anser all dessa föreskrifier är överflödiga
och föreslår att de slopas, Samma uppfallning redovisas i fråga om de
föreslagna nya föreskrifterna om all bestämmelsen i 29 S
förvaltningsprocesslagen om rätt all ulan yrkande besluta lill det bättre för
enskild inte skall tillämpas i kommunalbesvärsmål.

För egen del anser jag alt det
föreligger en viss motsättning mellan 5 S förvaltningsprocesslagen och
principen att klaganden i etl kommunalbesvärsmål måste framföra sina
anmärkningar i fråga om det kommunala beslutets laglighet före besvärsiidens
utgång. Jag anser därför att det för tydlighetens skull är motiverat att
uttryckligen föreskriva atl elt föreläggande enligt 5 §
förvaltningsprocesslagen inle får gälla sådana brister i besvärshandlingen som
består i att denna inte anger den eller de omständigheter på vilka besvären
grundas.

Jag kan ansluta mig till lagrådets
uppfatling alt det med hänsyn till kommunalbesvärens särart knappast finns
utrymme för en tillämpning av den nyss nämnda bestämmelsen i 29 §
förvaltningsprocesslagen i kommunalbesvärsmålen , För atl undanröja varje
tvivel anser jag emellertid att det är lämpligasl all, som föreslogs i
lagrådsremissen, uttryckligen föreskriva atl bestämmelsen inte skall lillämpas
i dessa mål.

Enligt lagrådet bör de bestämmelser
som behövs med anledning av atl kammarrätterna föreslås få en särskild
sammansättning i kommunalbesvärsmål fogas in i lagen om allmänna
förvaltningsdomstolar efter i huvudsak det mönsier som redan har antagits när
del gäller fastighetstaxeringsmålen, I förhållande till förslaget i
lagrådsremissen innebär lagrådels förslag vissa ändringar och tillägg, I en ny
bestämmelse i 11 § lagen om allmänna förvaltningsdomstolar bör enligt lagrådet
anges att beslämmelser om särskild sammansättning av kammarrätt vid behandling
av kommunalbesvärsmål finns i 13 a §, Lagrådet anser vidare att föreskrifter i
de hänseenden som

s. 115 Kontrollera mot PDF

Prop,
1979/80:105 115

enligt remissen skall regleras i en ny 13 b S bör, med en
delvis ändrad utformning, las in i 13 a §, Lagrådels förslag om elt tillägg
lill 11 § är enligt min mening följdriktigt med hänsyn lill förslaget i
remissen om alt det i 12 S skall las in en hänvisning till de nya reglerna i 13
a S om domförhet i kommunalbesvärsmål. Jag förordar därför atl förslaget följs.
Lagrådels förslag i fråga om 13 a och b §§ kan jag däremot inte bilräda. Delta
förslag innebär, bortsett från att bestämmelserna förs ihop till en paragraf,
endast vissa redaktionella ändringar i förhållande till förslaget i
lagrådsremissen. Enligt min mening är förslaget i lagrådsremissen enklare och
tydligare utformat. 113 b § bör däremoi enligt min mening tas in en ny
föreskrift om att kammarrätten fördelar tjänstgöringen mellan de särskilda
ledamöierna efler samråd med dem. En molsvarande föreskrifl i fråga om
nämndemännen i kammarrälten finns i 13 S-

Utöver vad jag har redovisat i det
föregående bör några få redaktionella ändringar göras i förslagen till ändring
i kommunallagen, lagen om allmänna förvaltningsdomstolar,
förvaltningsprocesslagen, lagen om församlingsstyrelse, lagen (1979:412) om
kommunala indelningsdelegerade och lagen (1972:229) om kyrkliga
indelningsdelegerade.

Jag ämnar i det följande beröra
några kostnadsfrågor m. m. som föranleds av förslagel atl kammarrätterna skall
ersätta länsslyrelserna som första besvärsinstans i kommunalbesvärsmålen.

Avsikten är att omläggningen av
instansordningen skall genomföras den 1 januari 1981 men att äldre mål inte
skall överlämnas till kammarrätterna ulan handläggas enligt den tidigare
ordningen. Genom alt kammarrätterna alltså avses överta handläggningen av
kommunalbesvärsmålen successivt blir det, som anförs i lagrådsremissen, lättare
för dem att bemästra den nya arbetsuppgiften. Förslaget att särskilda ledamöter
med kännedom om kommunal verksamhet skall delta i handläggningen är också ägnat
atl minska övergångssvårigheterna. Av betydelse är vidare alt en del domare i
kammarrätt har erfarenhei av handläggning av kommunalbesvärsmål från
tjänstgöring i länsstyrelse eller som föredragande i regeringsrätten. Övergångssvårigheterna
skulle också kunna minskas genom att kommunalbesvärsmålen åtminstone under en
övergångstid tilldelas särskilda rotlar. Som anförs i lagrådsremissen bestämmer
kammarrätten själv i frågor som rör målens fördelning mellan rotlarna.

Trots vad jag nu har anfört anser
jag del klart alt omläggningen av instansordningen kommer atl kräva att viss
utbildning anordnas för kammarrätternas personal. Domstolsverket anför i sitt
remissyttrande att det inte kommer alt innebära några slörre svårigheter att
anordna sådan utbildning under förutsättning atl verkel får tillräcklig tid på
sig för att utveckla och genomföra lämpliga kurser. Särskilda medel måste dock,
anför verket, ställas till förfogande för denna utbildning. Med hänsyn till bl.
a. del utbildningsbehov som omläggningen av instansordningen kan väntas medföra
förordar chefen för justitiedepartementet i budgetpropositionen atl

s. 116 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:105 116

anslagsposten till efterutbildning under anslaget D 1.
Domstolsverket räknas upp med 350 000 kr. (prop. 1979/80:100, bil. 5, s, 51),
Några ytterligare åtgärder från regeringens sida är enligt min mening inte
påkallade f. n.

Enligt kommunalbesvärskommitténs
bedömning kan kammarrällernas nuvarande kapacitet antas räcka lill också för
handläggning av kommunalbesvärsmålen. Förslagel om särskilda ledamöier
föranleder emellerlid vissa kosinader. Genomförandel av den nya
instansordningen medför enligt kommittén å andra sidan en viss lättnad i
arbetsbördan för regeringsrätten och länsstyrelserna. Enligt domstolsverkets
remissyttrande kan reformen väntas leda till en viss minskning av
regeringsräitens och en viss ökning av kammarrätternas arbetsbörda. Verket
anser alt del är svårl atl uppskalla nettoeffekterna för
förvaltningsdomstolarna.

Chefen för justiliedeparlemenlel
anför i budgetpropositionen all reformen kan väntas leda lill ökade
arbelsuppgifler för kammarrätterna och minskade arbelsuppgifter för
regeringsrätien (prop. 1979/80:100, bil. 5, s, 57), Enligt hans bedömning kan
den ordning för genomförandet av reformen som föreslås i lagrådsremissen antas
leda lill all regeringsrälien under budgeiårei 1980/81 fortfarande är
sysselsatt med sådana mål som följer nuvarande beslämmelser och atl
kammarrätterna först mot slutet av budgeiårei kommer atl las i anspråk för
prövning av kommunalbesvärsmål. På grund därav och med hänsyn lill del
nuvarande arbetsläget i kammarrätterna anser han atl budgetfrågorna
beiräffande en ny instansordning för kommunalbesvärsmål kan anslå lill
budgetbehandlingen för budgetårel 1981/82, Om del visar sig nödvändigl, sägs
del vidare i budgelpropositionen, kan regeringen anvisa ytterligare medel till
kammarrätterna genom medgivande lill anslagsöverskridande. Enligt min mening
finns del inle någon anledning att nu göra en annan bedömning än den som
redovisas i budgelpropositionen.

Som kommillén anför kommer reformen
att medföra en viss lättnad i länsstyrelsernas arbetsbörda. De resurser som på
grund härav frigörs bör las i anspråk för andra arbetsuppgifter inom
länsstyrelserna. Jag vill i della sammanhang erinra om atl del i en nyligen
beslutad lagrådsremiss föreslås atl allmänna ombud i körkorlsmål skall knytas
lill länsstyrelserna.

Jag har i detta ärende samrått med
chefen för justitiedepartementet och statsrådet Pelri,

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har
anfört hemsläller jag att regeringen föreslår riksdagen att antaga förslagen
till

1,
lag om ändring
i kommunallagen (1977:179),

2,
lag om ändring
i lagen (1971:289) om allmänna förvallningsdomslolar,

3,
lag om ändring
i förvaltningsprocesslagen (1971:291),

s. 117 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:105 117

4,
lag om ändring
i lagen (1057:281) om kommunalförbund,

5,
lag om ändring
i lagen (1961:436) om församlingsslyrelse,

6,
lagom ändring i
lagen (1979:41 1)
om ändring i rikets
indelning i kommuner, landstingskommuner och församlingar,

7,
lag om ändring
i lagen (1979:412) om kommunala indelningsdelegerade,

8,
lag om ändring
i lagen (1972:229) om kyrkliga indelningsdelegerade,

9, lag om ändring i allmänna ordningsstadgan (1956:617)

med vidtagna ändringar.

Beslut

Regeringen ansluter sig lill
föredragandens överväganden och beslular all genom proposiiion föreslå
riksdagen att anlaga de förslag som föredraganden har lagt fram.

s. 118 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:105 118

Inneh å ll Sid.

Propositionen................................................................... 1

Propositionens
huvudsakliga innehåll ........................... ..... 1

Lagförslag........................................................................ ..... 2

1,
Förslag lill
lag om ändring i kommunallagen (1977:179) 2

2,
Förslag lill
lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar 5

3,
Förslag lill
lagom ändring i förvaltningsprocesslagen (1971:291) 8

4,
Förslag lill
lag om ändring i lagen (1957:281) om kommunalförbund 10

5,
Förslag lill
lag om ändring i lagen (1961:436) om församlingsslyrelse 11

6,
Förslag lill
lag om ändring i lagen (1979:411) om ändring i rikels indelning i kommuner,
landslingskommuner och församlingar 13

7,
Förslag lill
lag om ändring i lagen (1979:412) om kommunala indelningsdelegerade 16

8,
Förslag till
lag om ändring i lagen (1972:229) om kyrkliga indelningsdelegerade 17

9, Förslag till lag om ändring i allmänna ordningsstadgan
(1956:617) 19

Utdrag av protokoll vid regeringssammanträde 1979-09-13 20

1. Inledning ................................................................ 20

2. Allmän motivering ..................................................... 21

2.1
Bakgrund ....................................................... .... 21

2.2
Insiansordningen
............................................. .... 24

2.2.1
Besvärsprövningen
i regeringsrätten .. .... 24

2.2.2
Besvärsprövningen
i inslansen under regeringsrätten 27

2.2.3
Behovel av en
länsinstans under kammarrätten 30

2.2.4
De
landsfingskommunala målen .......... 34

2.2.5
Särskild
sammansättning av kammarrätten , . ,. 35

2.3
Kommunalbesvären
och förvaltningsprocessen 37

2.4
Genomförandet ................................................ 39

3.
Upprättade
lagförslag ............................................. 39

4.
Specialmotivering
...................................................... 40

4.1
Förslaget lill
lag om ändring i kommunallagen .. 40

4.2
Förslaget
till lag om ändring i lagen om allmänna förvaltningsdomstolar 44

4.3
Förslaget till
lag om ändring i förvaltningsprocesslagen 45

4.4
Förslagel lill
lag om ändring i lagen om kommunalförbund 43

4.5
Förslaget till
lag om ändring i lagen om församlingsstyrelse 48

4.6
Övriga
förfaltningsförslag ............................... ... 48

5. Hemställan .............................................................. 49

6. Beslut........................................................................ ... 49

s. 119 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:105 119

Bilaga 1. Sammanfattning av kommunalbesvärskommiiléns
förslag 50

Bilaga 2.
Kommunalbesvärskommiiléns lagförslag........... 55

Bilaga 3.
Sammanställning av remissytlrandena ........... ..... 64

Bilaga 4.
De remitterade författningsförslagen .............. ... 100

Uidrag av
lagrådets protokoll 1979-12-21 ...................... ... 110

Uidrag av
prolokoll vid regeringssammanträde 1980-02-21 113

Hemställan
...................................................................... 116

Beslut ........................................................................... ... 117

opaginerad Kontrollera mot PDF

GOTAB
fi4,Mb Siockholm 198 »

Doktrin (5)

  1. Rune Lavin, Några frågor angående Regeringsrätten (SOU 1992:138), FT 1993 nr 3 s. 173, på s. 174 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
  2. Kritik mot kammarrät för långsam handläggning av kommunalbesvärsmål, i vilka kommunikation ansetts kunna underlåtas på grund av att förutsättningar för bifall saknades, FT 1991 nr 3 s. 179, på s. 181 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
  3. Göran Wahlgren, Administrativ rättspraxis. Förvaltningslagen och förvaltningsprocesslagen m. m. (1976-1986), FT 1987 nr 5 s. 201, på s. 243 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
  4. Ingvar Severin, Kammarrätten - en ny instans i kommunalbesvärsmål, FT 1981 nr 3–4 s. 168, på s. 169 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
  5. Hans Ragnemalm, Valbesvärsprövningens omfång, FT 1981 nr 3–4 s. 109, på s. 124, 125 · Hos förlaget (inloggning eller köp)

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur artiklarnas text; artiklarna läses hos utgivaren.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

32 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (17)

17 kopplingar i 12 dokument.

  1. SOU 2014:76 Fortsatt utveckling av förvaltningsprocessen s. 271 om s. 36 · s. 560 i texten
  2. SOU 2010:44 Mål och medel-särskilda åtgärder för vissa måltyper i domstol s. 149 om s. 36 i texten
  3. Prop. 1994/95:27 Fortsatt reformering av instansordningen m.m. i de allmänna förvaltningsdomstolarna i texten
  4. Prop. 1991/92:85 Ny kyrkolag i texten
  5. Prop. 1983/84:71 om nya förfaranderegier för punktskatter och prisreglerings avgifter s. 247 om s. 47 i texten

Visa alla 12

Rättsfall (2)

2 kopplingar.

  1. RÅ 1997 ref. 69 ur registret
  2. RÅ 1996 ref. 26 om s. 45 i texten

Doktrin (13)

13 kopplingar i 9 dokument.

  1. Bylander, Muntlighetsprincipen, 2006 s. 340 om s. 27 · s. 341 om s. 29 · s. 442 i texten
  2. Ragnemalm, Den enskilde och det allmänna, 1987 s. 322 om s. 43 · s. 323 om s. 38 i texten
  3. FT 1981 s. 109 Hans Ragnemalm, Valbesvärsprövningens omfång s. 124 · s. 125 i texten
  4. Conradson, Kommuners lag- och domstolstrots, 1995 s. 340 om s. 23 i texten
  5. FT 1993 s. 173 Rune Lavin, Några frågor angående Regeringsrätten (SOU 1992:138) s. 174 i texten

Visa alla 9