Sök i Ratio Lex

om ändring i byggnadsstadgan (1959:612)

38 sidor, varav 30 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 30 av 38 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1979/80:149, om ändring i byggnadsstadgan (1959:612)

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:149

Regeringens proposition

1979/80:149

om
ändring i byggnadsstadgan (1959:612);

beslutad
den 13 mars 1980.

Regeringen
föreslår riksdagen att anlaga det förslag som har upptagits i bifogade utdrag
av regeringsprotokoll.

På
regeringens vägnar THORBJÖRN FÅLLDIN

GEORG
DANELL

Propositionens
huvudsakliga innehåll

I
propositionen föreslås att bestämmelserna i 38 S byggnadsstadgan (1959:612) om
byggnaders utformning m.m. ändras sä att särskilda krav skall kunna ställas på
bebyggelse inom områden som ulgör värdefulla miljöer. Åndringen föreslås träda
i kraft den I juli 1980,

1
Riksdagen 1979180. 1 saml. Nr 149

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:149 2

Förslag till

Lag om ändring i byggnadsstadgan (1959:612)

Härigenom
föreskrivs att 38 och 48 a SS byggnadsstadgan (1959:612)' skall ha nedan
angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
Ivdelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

At
byggnads yttre skall givas sådan utformning och färg, som stads- eller
landskapsbilden fordrar och som bejinnes lämplig såväl för byggnaden / och för
sig som för en god helhetsverkan.

Byggnad av större värde ur historisk, kulturhistorisk
eller konstnärlig synpunkt må icke förvanskas vare sig genom arbeten å själva
byggnaden eller genom bebyggelse i grannskapet. Om skyldighet att bevara fasta fornlämningar
är särskilt stadgat.

En
byggnads yttre skall ges sådan utformning och färg, som stads- eller
landskapsbilden fordrar och som är lämplig både för byggnaden som sådan och
för en god helhetsverkan. Inom ett bebyggelseområde som utgör en värdejull
miljö skall dessutom särskild hänsyn tas till områdets egenart.

En
byggnad som är av större värde från historisk, kulturhistorisk eller
konstnärlig synpunkt får inte förvanskas vare sig genom arbelen på själva
byggnaden eller genom bebyggelse i grannskapet. Om fasta fornlämningar finns
särskilda bestämmelser.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Vid sådan ändring
av byggnad, som enligt 75 S bl-O är aft hänföra till nybyggnad, skola bestämmelserna
i 38 S första stycket, 40 och 42-48 SS tillämpas endast beträffande de delar
av byggnaden som beröras av ändringen och endast i den omfattning som erfordras
för att dessa delar av byggnaden skola uppfylla skäliga anspråk på säkerhet,
handikappanpassning, god energihushållning, trevnad, god hygien och godtagbar
avfallshantering.

Vid sådan
ändring av en byggnad, som enligt 75 S bj-O är att hänföra till nybyggnad,
skall 38 S första stycket, 40 och 42-48 §S till-lämpas endast beträffande de
delar av byggnaden som betors av ändringen. Bestämmelserna i 40 och 4248 §§
skall dock tillämpas endast i den omfattning som erfordras för att dessa delar
av byggnaden skall uppfylla skäliga anspråk på säkerhet, handikappanpassning,
god energihushållning, trevnad, god hygien och godtagbar avfallshantering.

opaginerad Kontrollera mot PDF

' Stadgan omtryckt 1972:776, - Senasle lydelse 1978:369.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:149

Nuvarande lydelse

I byggnadens övriga delar skola sådana brister som avse
hållfasthet, brandsäkerhet eller sanitära förhållanden och som innebära så
avsevärda olägenheter alt de icke skäligen kunna godtagas undanröjas.

Föreslagen lydelse

I byggnadens övriga delar skaU sådana brisier som avser
hållfasthet, brandsäkerhet eller sanitära förhållanden undanröjas, om de
innebär så avsevärda olägenheler att de inte skäligen kan godtas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1980.

ti Riksdagen 1979180. I saml. Nr 149

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:149

Utdrag

BOSTADSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1980-03-13

Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och
statsråden Ullsten, Mundebo, Wikström, Friggebo, Dahlgren, Åsling, Söder,
Krönmark, Burenstam Linder, Johansson, Wirtén, Holm, Andersson, Boo, Winberg, Adelsohn,
Danell, Petri

Föredragande: statsrådet Danell

Proposition om ändring i byggnadsstadgan (1959: 612)

I Inledning

Ett av de viktigaste inslagen i byggnadsnämndernas tillsyn
över bebyggelseutvecklingen i kommunerna är ansvaret för att bebyggelsen får
en tilltalande utformning. De bestämmelser som reglerar utformningen av
byggnader finns i 38 S byggnadsstadgan (1959:612, omlryckt 1972:776, ändrad
senast 1979: 902), BS. Paragrafen har följande lydelse:

Åt byggnads yttre skall givas sådan utformning och färg,
som stads- eller landskapsbilden fordrar och som befinnes lämplig såväl för
byggnaden i och för sig som för en god helhetsverkan.

Byggnad av större värde ur historisk, kulturhislorisk
eller konstnärlig synpunkt må icke förvanskas vare sig genom arbeten å själva
byggnaden eller genom bebyggelse i grannskapet. Om skyldighet att bevara fasta fornlämningar
är särskilt stadgat.

Föreskrifter som gör det möjligt att skydda värdefull
bebyggelse finns inte bara i 38 S BS. Enligt 86 S byggnadslagen (1947:385,
omtryckt 1972:775, ändrad senast 1978:932). BL, kan länsstyrelsen förordna att
nybyggnad inte får ske utan länsstyrelsens tillstånd inom område som inte ingår
i stadsplan eller byggnadsplan och som bör särskilt skyddas bl.a. med hänsyn
till att det inom området finns från historisk eller konstnärlig synpunki
värdefull bebyggelse. Med samma innehåll i fråga om värdefull bebyggelse som 86
S BL gällde tidigare den numera upphävda 122 § BL.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:149 5

Förordnanden
som meddelals med stöd av den upphävda bestämmelsen gäller fortfarande på flera
håll i landet. Det kan i detta sammanhang också erinras om att det i
naturvårdslagen (1964: 822, omtryckt 1974: 1025, ändrad senast 1975: 196)
finns olika bestämmelser som gör det möjligt att av hänsyn till naturmiljön
förordna om inskränkning bl. a. i rätten att bebygga en fastighet eller ge
andra föreskrifter i fråga om byggnader.

När
det gäller placeringen av en byggnad föreskrivs i 39 § BS bl. a. att den skall
förläggas till sådant ställe på tomten som är lämpligt med hänsyn till landskapsbilden
och så att den på ett lämpligt sätt ansluter till övrig bebyggelse på tomten
och på närbelägen mark.

Bestämmelserna
i 38 § BS är tillämpliga på sådana åtgärder med en byggnad som utgör nybyggnad.
Vad som hänförs till nybyggnad anges i 75 § första stycket BS, Förutom
uppförande av hell nya byggnader hänförs till nybyggnad även bl, a, till- eller
påbyggnad av en befintlig byggnad samt ombyggnad eller därmed jämförlig ändring
av en byggnads yttre eller inre utförande. Enligt 48 a § BS skall vid sådana till-,
på- eller ombyggnader bl. a. bestämmelserna i 38 § första stycket BS lillämpas
endast beträffande de delar av en byggnad som berörs av ändringen och bara i
viss närmare angiven omfallning. Också vid sådana ändringar av en byggnad som inle
hänförs till nybyggnad gäller 38 § BS i fråga om de delar av byggnaden som berörs
av ändringen (49 § BS),

På
förslag i prop, 1978/79: 111 (bil. 12) om åtgärder mot krångel och onödig
byråkrati, beslöt riksdagen under höslen 1979 (CU 1979/80; 3, rskr 1979/80:7)
om ändring av bestämmelserna om byggnadslov m.m. i BS. Åndringen, som trädde i
kraft den 1 januari i år och som angår fastigheter med en- eller tvåbosladshus,
innebär att bl, a. mindre uthus, skärmtak och anordningar för uteplatser under
vissa förutsättningar får utföras ulan byggnadslov. De åtgärder som på grund
härav inte kräver byggnadslov skall inte heller räknas som nybyggnad. Den
byggande är ändå skyldig att i skälig omfattning iaktta bl. a, 38 S BS (75 S
tredje stycket BS),

2
Reformbehovet

I
flera skilda sammanhang har det framförts krav på ändring av 38 § BS så att
paragrafen på elt bäitre säll än i dag skall ge kommunerna möjlighet alt värna
om bebyggelsen i värdefulla områden. Bl, a. riksantikvarieämbetet och Svenska
kommunförbudet framförde sådana krav i sina yttranden över den promemoria (Ds
Bo 1978:3) Förenklad byggnadslovsprövning som låg till gmnd för förslagen i den
förut nämnda prop, 1978/79: 111,

Riksantikvarieämbetet
framhåller atl samhällel under senare år har uttalat sig för en starkare
inriktning av bevarandearbetet på kulturhistoriskt och miljömässigt värdefulla
bebyggelseområden. Nuvarande beslämmelser i byggnadslagstiftningen har emellertid
visat sig vara otillräckliga och

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:149 6

har inle ens kunnat hävdas med framgång inom områden av riksinlresse
ur kullurhistorisk synpunkt. Ämbetet pekar bl. a. på atl problem kan uppstå när
fastighetsägare vill tilläggsisolera sina hus och därvid också byta fasadskikt
och fönsler. Ämbetet anser del nödvändigt att bestämmelserna i 38 S BS anpassas
till gällande mäl och riktlinjer för kulturminnesvården sä att man undanröjer
den oklarhet som råder angående tillämpningen av paragrafen inom kullurhistoriskt
och miljömässigt värdefulla områden.

Riksantikvarieämbetet föreslår atl tillämpningsområdet för
38 S andra stycket BS utvidgas lill att omfatta inte bara byggnader utan ocksä
bebyggelseområden av större värde ur kulturhistorisk, miljömässig eller konslnäriig
synpunkt. Med hänsyn till den ändrade inriktning som kommunernas planering nu
har fått anser ämbetet all molivuttalandena från år 1959 till paragrafens
första stycke samtidigt borde kunna omprövas.

De motivuttalanden som riksantikvarieämbetet syftar på
torde vara föredragande departementschefens anförande i prop. 1959: 168 med
förslag till bl.a. byggnadsstadga. Där förklarade departementschefen all del,
som 1951 års byggnadsutredning hade uttalat, syntes riktigl all bestämmanderätten
i fråga om byggnaders utformning i princip lillkommer den byggande och att
byggnadsnämndens ingripanden bör begränsas till sådana fall, då etl
förverkligande av dennes intentioner skulle komma atl innebära ell inslag i
stadsbilden av så störande art, atl det från allmän synpunkt inte kan
tolereras. Departementschefen tillade att det utan atl särskilt framhävas i
författningen syntes uppenbart att hänsynen till stads- och landskapsbilden
måste vägas mot andra hänsyn, t. ex. sädana av ekonomisk arl.

Svenska kommunförbundet, som framför liknande synpunkter
som riksantikvarieämbetet, föreslår i stället atl 38 S första stycket
kompletteras med en bestämmelse om att särskild hänsyn skall tas till ortens
byggnadstradition. Genom molivuttalanden bör klargöras att 38 S BS därmed kan
användas för att slälla högre krav på byggnaders utformning inom sådana områden
som har preciserats i den kommunala planeringen med stöd av utredningsmaterial,
bebyggelseinvenieringar m. m. Sådana nägol strängare krav börenligt
kommunförbundet kunna ställas enbari inom områden som har utpekats som
miljömässigt värdefulla och känsliga i faslställd plan eller i sådan områdesplan
eller kommunöversikt som har anlagils av kommunfullmäktige, om kommunen därvid
har stöd av den fysiska riksplaneringens underlagsmaterial. Paragrafen bör
enligt kommunförbundei i övrigl utformas så att kommunen kan värna om hela
bebyggelsemiljön och inle som nu enbart om själva byggnaden.

1 siu anförande till prop. 1978/79:111 (bil, 12)
förklarade chefen för bostadsdepartementet atl hon delade uppfatlningen all
frågan om del allmännas möjligheter att värna om befintliga kultur- och
miljövärden är viktig liksom också möjligheterna all verka för att nyskapad
bebyggelse skall få sådana värden. Departementschefen förutskickade bl, a. atl
behovet av ändring i 38 S BS skulle övervägas inom'departementet.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:149 7

Frågan om skydd för värdefulla byggnader och miljöer har ocksä
tagils upp i ett flertal riksdagsmotioner under senare år. Riksdagen har
avslagit motionerna, som regel med hänvisning till arbetet med en ny
byggnadslagstiftning eller till byggnadsvårdsutredningens (U 1976:02) arbele.

PBL-utredningen och byggnadsvårdsulredningen har numera
avlämnat betänkandena (SOU 1979:65 och 66) Ny plan- och bygglag resp. (SOU
1979: 17) Kulturhistorisk bebyggelse - värd att vårda. De förslag som läggs
fram i dessa betänkanden innebär bl. a. att möjligheterna att slå vakt om
värdefull bebyggelse på olika säu förbällras. Del kan med hänsyn till detta
ifrågasättas om inte en ändring av 38 S BS bör anslå i avvaktan pä prövningen
av dessa förslag.

För egen del anser jag emellertid, i likhet med bl. a.
riksantikvarieämbetet och kommunförbundet, att en ändring är så angelägen atl
den frågan bör tas upp redan nu. Att avvakta resultatet av PBL-utredningens
förslag skulle medföra att frågan skjuts upp under en onödigt lång tid.

När det sedan gäller byggnadsvårdsutredningens förslag tar
detta inte i första hand sikte på all förbättra kommunernas möjligheter atl
värna om den värdefulla bebyggelsen utan i stället på alt bl. a. vidga
tillämpningsområdet för byggnadsminneslagen (1960:690). Det finns enligt min
mening därför inte heller någon anledning att avvakta beredningen av detla
förslag innan frågan om ändring av 38 S BS las upp.

Inom
bostadsdepartementet har ställts samman en redovisning av gällande ordning på
området, vissa avgöranden rörande tillämpningen av 38 S BS m.m., nuvarande
planeringsläge i kommunerna, vissa delar av byggnadsvårdsutredningens och PLB-ulredningens
förslag, vissa remissvar över promemorian Förenklad byggnadslovsprövning samt
en översikt över några riksdagsmotioner. Redovisningen bör fogas lill
protokollet i detta ärende som bilaga.

3 Föredragandens överväganden

Inom ramen för den fysiska riksplaneringen har värdefulla
kulturmiljöer i landets kommuner närmare studerats och värderats. Strävandena
har därvid varit bl.a. att vidga perspeklivel från de enskilda objekten
-byggnaderna eller fornlämningarna - till kulturlandskaps- eller stadsmiljöer
av värde. Dessa strävanden överensstämmer med den målsättning på
kulturminnesvårdens område som angavs i 1974 års proposiiion om den statliga
kulturpolitiken (prop. 1974; 28 s. 351).

Riksantikvarieämbetet har som ell led i redovisningen av
arbetet med den fysiska riksplaneringens planeringsskede utarbetat en översikt
över kulturminnesvården i kommunernas planering (Statens planverk, rapport 44,
del 6, 1978). Enligt ämbetet har för ungefär två tredjedelar av de miljöer som
har bedömis vara av riksintresse för kulturminnesvården skyddsbeho-

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:149 8

vet tillgodosetls genom rikllinjer i kommunöversikl. 1
begränsad omfattning har också arbelet med översikterna letl lill att nya
förordnanden har utfärdats enligt naturvårdslagen och enligt 86 S BL. I
bilagorna till propositionen om redovisning av planeringsskedet i den fysiska
riksplaneringen (prop. 1978/79:213 bil. I s. 18-21, bil. 2 s. 15-16) betonas
behovet av fortsatta inventeringar och preciseringar av kulturminnesvårdens
intressen. Sådana inventeringar torde nu pågå inom stora delar av landet och
har till närmaste syfte all ge underlag för regionala och kommunala kulturminnesvårdsprogram.

Del anses osäkert vilket skydd som kan ges
bebyggelsemiljöer med slöd av 38 S BS. Enligt paragrafens försia stycke skall en
byggnad ges en sådan ulformning och färg som stads- eller landskapsbilden
fordrar och som är lämplig för en god helhetsverkan. Enligt försia stycket
skall således en byggnads förhållande till den omgivande miljön beaktas när
byggnadens ulformning och färg bestäms. Byggnadsnämndens möjligheter atl med
stöd av detta stycke ställa krav i samband med byggnadslovsprövningen anses
emellertid begränsade på grund av de moliv till 38 S första slycket BS som
departementschefen angav i sitt anförande till 1959 års proposition och somjag
tidigare återgav. Bestämmelsen betonar inle lillräckligt behovet av skydd för
värdefulla miljöer.

I likhet med bl.a. riksantikvarieämbetet och
kommunförbundet anser jag att 38 § BS bör ändras så att det klarl framgår att
strävandena att bevara värdefulla samlade miljöer kan fullföljas genom
särskilda krav på bebyggelsens utformning inom dessa, Åndringen bör alltså
medföra att bebyggelseområden som innehåller sådana miljöer får ett bättre
skydd än som f, n. är fallet.

Jag delar kommunförbundets uppfattning alt miljöer och
områden som under den fysiska riksplaneringen utpekats antingen i en fastställd
plan eller genom kommunala beslut om antagande av områdesplaner eller kommunöversikter
i första hand kommer i fråga för etl vidgat skydd enligt 38 S BS, Enligt min
mening bör emellertid skyddet kunna omfatta också miljöer och områden som inte
direkt har behandlats i den fysiska riksplaneringen men som i etl kommunall
perspektiv bedöms som värdefulla. Åven för dessa fall bör dock skyddsintresset
ha kommit till uttryck genom ett kommunalt beslut, l.ex. i en kommunöversikt, områdesplan
eller ett bevarandeprogram. Ett sådant beslut utgör ett utiryck för kommunens
syn på bebyggelsens utformning inom de skyddsvärda områdena. Frånsett det fallel
att beslutet bekräftats genom fastställelse av en detaljplan, har del
emellertid inte någon direkt rättsverkan gentemot den enskilde, I varje enskilt
byggnadsärende måste därför prövas om det är befogat att ställa särskilda krav
på bebyggelsens ulformning. Vid en sådan prövning kommer naturligtvis det
kommunala beslutet beträffande området att tillmätas stor betydelse.

Det bör alltså i första hand ankomma på kommunerna att
välja ut och

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:149 9

avgränsa skyddsvärda områden. Ell stort antal
bebyggelsemiljöer har redan utpekats och varit föremål för poliliska beslul i
samband med alt kommunöversikter, områdesplaner och bevarandeprogram för kulturminnesvården
har behandlats. Kommunerna torde som regel ha god kunskap om vilka ytterligare
bebyggelseområden som är skyddsvärda. Inom länsstyrelsernas
planeringsavdelningar finns personal med regional överblick och sakkunskap i
hithörande frågor. En samverkan mellan kommunerna och länsstyrelsen bör kunna
underlätta det återstående utredningsarbete som kan behövas för all välja ul
skyddsvärda områden.

Det ligger i sakens natur att kommunens bedömning av miljövärdel
hos ett bebyggelseområde i många fall kommer att ske med utgångspunkt främst i
värderingen på orten. Allmänt vill jag endast lämna några synpunkter på vad
som kan ligga i begreppel värdefull miljö.

Byggnaderna inom ett avgränsat område kan genom sin
utformning och placering i förhållande till varandra ge den yttre miljön ett
särpräglat uttryck. Det kan t. ex. gälla torg och gaturum liksom vissa byar,
brukssamhällen, fäbodar och fiskelägen. Som exempel på skyddsvärda miljöer
vill jag också nämna stadsdelar med väl sammanhållen och tilltalande bebyggelse
eller med andra påtagliga trevnadsvärden i den yttre miljön. Sådana värden kan naturiiglvis
också återfinnas hos grupp- eller seriebyggda småhusområden. Detta skall dock
inte tolkas så all jag skulle anse det miljömässiga värdet ligga enbart i att
byggnaderna är likadana eller liknar varandra. Byggnaderna behöver inte heller
var för sig vara av större estetiskt värde. Det bör emellertid finnas ett
uttryck i bebyggelsemiljön som kan bedömas vara allmänt uppskattat av kommunens
innevånare.

Jag vill särskilt framhålla att miljövärdet inte skapas
enbart av byggnaderna, Åven vägar, broar, parkanläggningar och omgivande
naturlandskap har betydelse för ett bebyggelseområdes miljövärde. Byggnader bör
ulformas så att de miljömässigt samverkar med dessa anläggningar eller
natur-omgivningar.

Det miljömässiga värdet hos ett bebyggelseområde är. till
skillnad från de historiska och kulturhistoriska kvaliteter som nämns i 38 S
andra stycket BS, inte knutet lill bebyggelsens ålder. Inte heller behöver
miljön vara resultatet av ett medvetet konstnärligt skapande för att vara
skyddsvärd. I en värdefull bebyggelsemiljö kan dock självfallet ingå byggnader
och anläggningar som i sig själva har historiska, kulturhistoriska och
konstnärliga kvaliteter.

Områden där naturmiljön är särskilt värdefull kan skyddas
med hjälp av naturvårdslagens bestämmelser om nalurreserval eller
naturvårdsområde. Därvid behandlas ofta även bebyggelsefrågorna. Det föreskrivs
dessutom redan nu i 38 § första stycket och 39 S första stycket BS att
bebyggelse skall utformas, färgsätlas och placeras till en god samverkan med
landskapsbilden. Förhållandet mellan ett omräde med en tilltalande landskapsbild
och ny bebyggelse torde därmed kunna regleras på ett tillfredsställan-

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:149 10

de
sätt. Kommunerna har givetvis även här möjlighet atl t, ex. i kommunöversikterna
ange de områden som har särskilt tilltalande landskapsbild och där hänsyn till
detta kommer att tas vid behandlingen av ärenden om byggnadslov.

Genom
att kommunerna klargör i vilka bebyggelseområden som det enligt kommunens
uppfattning bör råda ett starkare skydd för miljövärdena blir det enklare både
för byggnadsnämnderna och för den enskilde att ta ställning till uppkommande
frågor. Särskilt betydelsefullt är det att kommunerna ger god information till
innevånarna inom skyddsvärda områden om vari värdena beslår och hur man kan
verka för att bevara dessa. Det finns många exempel på hur denna uppgift kan
lösas t. ex, i form av broschyrer som skickas till de berörda hushållen och
utställningar som visas i allmänna lokaler. Genom sådan information kan den
enskilde på ett tidigt stadium lättare väga samman bevarandeaspekterna med sina
egna önskemål.

Lagteknisk
lösning m. m.

De
överväganden somjag nu har redovisat börenligt min mening lagtekniskl
uttryckas genom etl lillägg lill 38 S första stycket BS med det innehållet att
det vid utformningen och färgsättningen av byggnader inom etl bebyggelseområde
som utgör en värdefull miljö skall tas särskild hänsyn till områdets egenart.
Detta hänsynstagande tillkommer således utöver de överväganden som redan med
gällande lydelse av bestämmelsen skall göras i fråga om vad stads- och
landskapsbilden fordrar och vad som är lämpligt för en god helhetsverkan.

Med
det föreslagna tillägget preciseras inte hur långt hänsynstagandet skall
sträcka sig inom de områden som är värdefulla. Vid bedömningen måste vägas in
också hänsyn av l.ex. tekniskt och fastighetsekonomiskl slag. I varje enskilt
fall måste alltså byggnadsnämnden göra en avvägning mellan, å ena sidan,
miljöhänsyn och, å den andra, tekniska och ekonomiska hänsyn.

Tillägget
till 38 S första stycket BS bör givetvis vara tillämpligt inte bara när helt
nya byggnader uppförs utan också när befintliga byggnader ändras, I fråga om bl.a.
sådana till-, på- och ombyggnader som innefattar nybyggnad enligt 75 S BS
gäller f. n, enligt 48 a S första stycket BS att bl. a, 38 § första stycket BS
skall tillämpas endast beträffande sådana delar av byggnaden som berörs av
ändringen. Denna begränsning till den berörda delen av byggnaden bör gälla även
framdeles,

I
48 a S första stycket BS föreskrivs vidare att 38 S första stycket, 40 och 42-48
SS skall tillämpas endast i den omfattning som erfordras för att den berörda
byggnadsdelen skall uppfylla skäliga anspråk på säkerhet, handikappanpassning,
god energihushållning, trevnad, god hygien och godtagbar avfallshantering.
Enligt min mening framgår det inte tillräckligt klart av

s. 11 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:149 11

lagtexten vilken hänsyn som skall las lill utformnings-
och färgsättningskraven i 38 § försia stycket BS. För att det tillägg somjag
har föreslagit till detta siycke skall få avsedd verkan i de nu berörda
situationerna bör en ändring göras även i 48 a § första stycket BS. I en
inledande mening bör därvid klargöras att 38 § första stycket, 40 och 42-48 SS BS
liksom nu skall tillämpas endast beträffande sädana delar av byggnaden som
berörs av ändringen. De anspråk på säkerhel, handikappanpassning m. m. som f.n.
skall ställas i ändringsfallen och som grundas pä 40 och 42-48 SS BS bör gälla
även i fortsättningen. Detta bör komma till utiryck i en ny andra mening i 48 a
S BS.

Den föreslagna nya lydelsen av 38 och 48 a SS BS innebär
således att byggnadsnämnden vid en ändring av en byggnad - på samma sätt som
när en helt ny byggnad uppförs - skall göra en avvägning mellan, å ena sidan,
de krav på den berörda byggnadsdelens ulformning som områdets egenart kan
motivera och, ä den andra, de tekniska och ekonomiska förutsättningar som
finns. Framför alll i dessa ändringsfall kommer det sannolikl atl visa sig
nödvändigt atl nämndens beslut föregås av samråd med den byggande.

Utöver de nu berörda ändringarna i 38 S första stycket och
48 a S första stycket bör dessa paragrafer i övrigt ges en modernare språklig
utformning. Jag vill understryka att de ändringar som delta föranleder inte är
avsedda att innebära någon förändring av paragrafernas sakliga innehåll.

Ändringarna bör träda i kraft den Ijuli 1980.

De förslag som jag nu har lagt fram tillgodoser ett
önskemål som har kommit fram vid flera skilda tillfällen, bl, a, i samband med
remissbehandlingen av den tidigare nämnda promemorian om förenklad
byggnadslovsprövning och av byggnadsvårdsutredningens förslag. Åndringen är
också av relativt begränsad omfattning. Jag anser därför att någon remissbehandling
av förslaget inle är nödvändig.

Något yttrande av lagrådel över förslagel har inle
inhämtats eftersom lagrådets hörande enligt min mening skulle sakna belydelse
på grund av frågans beskaffenhet.

4 Upprättat lagförslag

1 enlighet med vad jag nu har anfört har inom
bostadsdepartementet upprättals förslag till lag om ändring i byggnadsstadgan
(1959: 612),

+2 Riksdagen 1979180. I saml. Nr 149

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:149 12

5
Hemställan

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen alt antaga förslaget till lag om ändring i byggnadsstadgan (1959: 612),

6
Beslut

Regeringen
ansluter sig lill föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen att antaga det förslag som föredraganden har
lagt fram.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:149 13

BUaga

1 Gällande reglering av bebyggelsens yttre utformning
och om skydd för värdefull bebyggelse

I byggnadslagstiftningen åierilnns bestämmelserom
byggnaders utformning och om skydd för värdefulla byggnader bl. a. i 38 §
byggnadsstadgan (1959:612, omtryckt 1972:776, ändrad senast 1979:902), BS, 1 38
S BS föreskrivs följande:

Åt byggnads yttre skall givas sådan utformning och färg,
som slads- eller landskapsbilden fordrar och som befinnes lämplig såväl för
byggnaden i och för sig som för en god helhetsverkan.

Byggnad av större värde ur historisk, kulturhislorisk
eller konstnärlig synpunkt må icke förvanskas vare sig genom arbeten å själva
byggnaden eller genom bebyggelse i grannskapet. Om skyldighet att bevara fornlämningar
är särskilt stadgat.

Paragrafen är alltså tillämplig enbart på byggnader.
Begreppet byggnad har inte definierats i byggnadslagstiftningen. 1 rättspraxis
har begreppet getts ett vidare innehåll än som följer av allmänl språkbruk.
Alla fasta anordningar med väggar och lak som är så stora atl människor kan gå
in i dem anses som byggnader. Inte bara fasta anordningar ulan även varaktigt
anbringade anordningar pä hjul och på vallen kan vara byggnader, t, ex.
husvagnar och husbåtar. I vissa fall behöver inle ens väggar finnas. En s. k. car-port
har sålunda i praxis ansetts uigöra en byggnad. En närmare beskrivning av
praxis på detla område ålerfinns i Bexdius m.fl,. Byggnadslagstiftningen och i
T, Bjerkén, Byggnadslov.

Beträffande placeringen av en byggnad föreskrivs i 39 S BS
bl.a. att hänsyn skall tas till landskapsbilden och att byggnaden på etl
lämpligt sätl skall ansluta till övrig bebyggelse på tomten och på närbelägen
mark. Om hur en toml i övrigt skall vara ordnad finns beslämmelser i 53 S BS.

Fasta anordningar, l.ex. skyltar, radioantenner, murar,
bensinpumpar och ljusanordningar, skall enligt 52 S BS till form, färg och
utförande i övrigt fylla skäliga anspråk pä prydlighel och vara lämpade på plalsen.
De får inte inverka menligt på stads- eller landskapsbilden. Beiräffande upplag
har i estetiskt hänseende föreskrivits endasl atl etl sådant inte får vanpryda
omgivningen (52 S tredje stycket BS).

Bestämmelserna i 38 S BS är tillämpliga på sådana åtgärder
med en byggnad som utgör nybyggnad. Vad som hänförs till nybyggnad anges i 75 S
första stycket BS, Förutom hell nya byggnader hänförs till nybyggnad till-
eller påbyggnad av en befintlig byggnad samt ombyggnad eller därmed jämförlig åndring
av en byggnads yttre eller inre utförande. Åven vissa andra förändringar räknas
som nybyggnad.

För sådana ändringar av en byggnad som hänförs till
nybyggnad före-

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:149 14

skrivs i 48 a § BS att bl.a. 38 S första stycket BS skall
tillämpas endasl beiräffande de byggnadsdelar som berörs av ändringsålgärden
och endast i den omfattning som erfordras för att dessa skall uppfylla skäliga
anspråk på säkerhet, handikappanpassning, god energihushållning, trevnad, god
hygien och godtagbar avfallshantering.

Åven för sådana ändringar av en byggnad som inle är alt
hänföra till nybyggnad skall 38 S BS lillämpas i fräga om delar av byggnaden
som berörs av ändringen.

De bestämmelser om lättnader i byggnadslovspliklen som
riksdagen nyligen beslulat (prop. 1978/79: 111 bil, 12, CU 1979/80: 3, rskr
1979/80: 7) och som trätt i kraft den 1 januari 1980 (SFS 1979:902) innebär bl.a.
aU vissa åtgärder uttryckligen har undantagils från nybyggnadsdefinitionen i 75
S BS. Av betydelse i detta sammanhang är främsl att mindre uthus saml skyddade
mindre uteplatser och skärmtak som uppförs i anslulning till en-och
tvåbostadshus under vissa förutsättningar inte skall utgöra nybyggnad. Ålgärderna
kräver varken byggnadslov eller dispens frän eventuellt rådande nybyggnadsförbud.
Det har ändå föreskrivits (75 S sisla stycket BS) all bestämmelserna i bl. a.
38 S BS i fråga om dessa åtgärder skall tillämpas i skälig omfattning. Därmed
har avsetts (prop. 1978/79: 111 bil. 12 s, 24) att mindre avvikelser från
bestämmelserna bör kunna tolereras.

Till skillnad från 38 § försia stycket BS gäller
paragrafens andra stycke generellt arbeten på den skyddsvärda byggnaden och
inte bara utformningen och färgsättningen av denna. Skyddet omfattar enligt
andra stycket även sädan förvanskning som kan uppkomma genom åtgärder med bebyggelsen
i den skyddsvärda byggnadens grannskap,

I fråga om rena underhållsålgärder finns ingen hänvisning
till 38 § BS, I 50 S BS, där underhållsbestämmelser återfinns, föreskrivs att
byggnad skall underhållas så att bl. a. vanprydnad inte uppkommer.

Kontrollen av att åtgärder med en byggnad överensstämmer
med de egenskapskrav som anges i bl, a, 38 S BS ulövas främst vid byggnadslovsgranskningen.
Alla åtgärder som utgör nybyggnad är byggnadslovspliktiga (54 S 1 mom, första
stycket BS).

Att en åtgärd ulgör nybyggnad betyder inte bara att den är
byggnads-lovspliktig. Den kan då också kräva dispens frän något
nybyggnadsförbud, l.ex. förbudet mot tätbebyggelse utanför planlagt omräde enligt
56 S I mom. fjärde stycket BS,

Oavsett om nägot tillstånd fordras eller inte, är den
byggande i princip skyldig att följa bestämmelserna i BS. Byggnadsnämnden kan
ingripa mot byggnader som avviker från dessa bestämmelser enligt reglerna i
lagen (1976: 666) om påföljder och ingripanden vid olovligt byggande m. m.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:149 15

Tillämpligheten
av 38 § BS m.fl. bestämmelser utom resp. inom planlagt område

För
områden med endast utomplansbestämmelser kan erinras om att reglema i 38 § BS
slår i nära samband med vissa av ulomplansbeslämmel-serna i 29 § BS. Enligt 29 S
skall sålunda platsen för den tillämnade bebyggelsen vara lämplig från allmän
synpunkt. Områden med särskild naturskönhet, säregna naturförhållanden eller
som är lämpliga eller behövliga för friluftsliv skall såvitt möjligt bevaras.
En tomtplats får inte bebyggas i slörre omfattning än som bedöms skäligl med
hänsyn lill bl. a. ortens sed. Större byggnader får i princip inte heller
uppföras.

Vid
byggnadslovsprövning inom områden med utomplansbestämmelser skall
byggnadsnämnden alltså se till alt den blivande bebyggelsen är förenlig såväl
med vad som sägs i 38 § BS om landskapsbild och god helhetsverkan, som med de
liknande bestämmelserna i 29 § BS om hänsynstagande till naturmiljön och
ordnande av tomtplats enligt ortens sed.

Utanför
områden med fastställd generalplan, stadsplan eller byggnads-plan är 38 § BS inle
lillämplig på ekonomibyggnader för jordbruk, skogsbmk eller därmed jämförliga
näringar. För uppförande eller ändring av en sådan byggnad krävs inte heller
byggnadslov (35 S BS). 1 den män åtgärden utgör nybyggnad kan den däremot
fordra dispens från ett eventuellt nybyggnadsförbud. Av betydelse i detta
sammanhang är särskilt länsstyrelsens möjlighet att med stöd av 86 §
byggnadslagen (1947:385, omtryckt 1972:775, ändrad senast 1978:932), BL,
förordna att nybyggnad inte får företas utan länsstyrelsens tillstånd inom
område som inte ingår i stadsplan eller byggnadsplan. Förordnanden enligt denna
bestämmelse får meddelas om området bör särskilt skyddas med hänsyn bl, a, lill
bebyggelse, som är värdefull från historisk eller konstnärlig synpunkt. En
bestämmelse som i fråga om sådan bebyggelse motsvarar 86 § BL gällde tidigare
enligt den numera upphävda 122 S BL. Förordnanden som meddelats med stöd av den
upphävda bestämmelsen gäller fortfarande på flera håll i landet.

För
område med sladsplan eller område där det förordnats om nybyggnadsförbud i
avvaktan på sådan plan, kan byggnadsnämnden enligt 35 a § BL meddela elt
tidsbegränsat förbud mot rivning av kulturhistoriskt eller miljömässigt
värdefull bebyggelse.

Inom
områden med fastställd generalplan, stadsplan eller byggnadsplan bör 38 § BS
ses i sammanhang med den grundläggande bestämmelsen för all planläggning i 9 S BS,
I sistnämnda paragraf, som riklar sig till planmyndigheterna men inte till den
byggande, föreskrivs bl.a. att områden med bebyggelse av särskilt värde från historisk
eller kulturhistorisk synpunkt såvitt möjligt skall bevaras,

I
slads- och byggnadsplaner skall finnas bestämmelser om de områden som ingår i
planen och om deras bebyggande och användning (25 och 107 §S BL samt 12 § 2
mom, och 13 § BS), För stadsplaner skall bestämmelserna i

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:149 16

erforderlig mån ange byggnadsräll, antal byggnader per
tomt, byggnads yta, läge, höjd, källardjup samt antal våningar och lägenheler.
Bestämmelserna kan göras tämligen detaljerade om del finns skäl för det.
Sålunda har regeringen ansett alt bestämmelser om taklutning, färg på takpannor
saml färg och material pä husfasader i visst fall har kunnal faslslällas
(regeringens beslut 1979-03-13, bostadsdepartementet, Pl 334/78. se även beslul
1980-02-21, bostadsdepartementet, Pl 1827/78).

Statens planverk har senast år 1976 utfärdat anvisningar
för upprättande av delaljplaneförslag. I dessa föreslås och kommenteras bl. a.
planbestämmelser av olika slag angående värdefull bebyggelse.

Sammanfattningsvis är skyddet för den kulturhistoriskt
värdefulla bebyggelsen inom planlagt område avsett att fungera på följande
sätt. Vid planläggningen skall bebyggelse av della slag såviu möjligt bevaras
(9 S BS). Utformningen av tillkommande bebyggelse regleras genom planbe-slämmelserna
(12 S 2 mom, och 13 § BS). Om planbestämmelserna inle innehåller någon mer delaljerad
reglering gäller 38 § BS. Rivning kan visserligen inte slulligl förhindras, men
bestämmelserna om rivningsförbud ger byggnadsnämnderna rådrum för
bevarandeåtgärder. Regleringsmöjligheterna kan synas långtgående, men problem
kan likväl uppslå inom äldre planområden, där miljöfrågorna inle från början
uppmärksammats.

Vissa avgöranden rörande tillämpningen av 38 § BS m. m.

I propositionen (1959:168 s. 251) med förslag lill lag om
ändring i byggnadslagen saml lill byggnadsstadga instämde föredragande
departementschefen i vad 1951 års byggnadsutredning uttalat om att
bestämmanderätten i fråga om byggnaders utformning i princip tillkommer den
byggande och att byggnadsnämndens ingripanden bör begränsas till sådana fall.
då ett förverkligande av dennes intentioner skulle komma atl innebära ett
inslag i stadsbilden av så störande art, alt del ur allmän synpunkt inle kan
tolereras. Departementschefen tillade att det utan att särskilt framhävas i
författningen syntes uppenbart att hänsynen till stads- eller landskapsbilden
måste vägas mot andra hänsyn, t, ex. sådana av ekonomisk art.

Rättspraxis låter sig knappast sammanfattas lill ell
entydigt besked om hur den enskildes uppfattning om en byggnads utformning bör sammanvä-gas
mot byggnadsnämndens om meningarna är delade. Inte sällan har emellertid domstolarna
medgett atl den byggnadslovssökande fått utforma sitt hus på ett sätt som
byggnadsnämnden ansett olämpligt.

Översikter över äldre rättspraxis ålerfinns i A, Bexelius m.fl..
Byggnadslagstiftningen, Statens planverk aktuellt, häfte 3, 1973 och T. Bjerkén,
Byggnadslov.

För att någol belysa tillämpningen under senare är av 38 S
försia slycket BS skall här redovisas några avgöranden av regeringsrätten.

År 1977 avgjorde regeringsrätten tre fall (Rättsfall och
notiser från rege-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:149 17

ringsrätten 1977, R 77 2: 14 samt Ab 140 och 141) som alla
avsåg byggnadslov för byte av fasadmaterial eller färg på småhus inom gmpphusområden.
I det försia fallet var det fråga om ett område inom en år 1967 fastställd
stadsplan och inom vilket husen var beklädda till större delen med vita asbestcementskivor
och till mindre del med träpanel. Byggnadslov söktes för byte av asbestskivorna
till vitt fasadlegel (typ mexitegel) på två intill varandra liggande hus. 1 det
andra fallet gällde det ett område med ett trettiotal enfamiljshus med enhetlig
utformning och färg. Området dominerades färgmässigt av röda och vita fasader,
men det fanns inslag av andra färger. Byggnadslov söktes på en hörnfastighet
för omfärgning av fasaden, fönster- och dörrsnickerier och ett uthus, 1 det
tredje fallet ingick det aktuella huset i en år 1960 serieproducerad gmppbebyggelse,
där fasaderna bestod av träpanel som var gul utom på gavelspetsarna som var
vita. Byggnadslov söktes för byte av den gula panelen till gult fasadlegel,

I samtliga fall vägrade byggnadsnämnden lov för
åtgärderna, medan kammarrätterna och regeringsrätten inte fann att nägot hinder
för byggnadslov förelåg. Regeringsrätten gav inledningsvis följande, i de tre
fallen likalydande skäl för sin bedömning.

Bostadsbyggandet har beträffande småhus kommit alt i
betydande omfattning utföras som gruppbebyggelse av likformiga eller likartade
hus. Sådana husgrupper, uppförda vanligen på en gång efter en och samma
arkitektoniska plan, framstår utåt som en enhel. De i gruppen ingående småhusen
överlåts ofta till olika enskilda personer. Dessa kan förmodas ha envar sina
särskilda önskemål beträffande sin bostad, vilkas förverkligande så småningom
kan föranleda ändringar av husets yttre. Vidare fordrar husen efterhand visst
underhåll. Tekniken undergår en successiv utveckling, nya rön göres om olika
materials lämplighet, nya material och färger kommer fram och kraven på
bostaden, exempelvis beträffande isolering, förändras oavlåtligen. Varje
husägare har nu i nämnda sammanhang ett väsentligt mätt av självsländighet inom
ramen för gällande byggnadsföreskrifter, Alla husägare inom gruppbebyggelsen
kan icke tvingas att samtidigt förfara likartat vad beträffar husens exteriör.
Det är icke realistiskt atl söka bevara varje ursprungligen enhetlig
gruppbebyggelse i exakt det utseende den hade från början, - Regeln i 38 §
byggnadsstadgan om all byggnads yttre skall ges sådan utformning och färg, som
stadsbilden fordrar bl. a, för en god helhetsverkan, blir tillämplig då
byggnadslov enligt 54 S I mom tredje stycket samma stadga söks för ändring av
exteriören av hus. Stadgandet får i och för sig ökad tyngd då huset ingår i en
gruppbebyggelse av enheilig karaklär. De estetiska krav bestämmelsen innehåller
måsle vägas mot husägarens nyssnämnda rätt till handlingsfrihet beträffande
ändring och underhåll av sin fastighet. Efterhand som liden gär och behoven av
ändringar ökar och blir mera differentierade får det accepteras att stadgans
krav på god helhetsverkan tillgodoses på annal sätt än genom en exakt
likformighet i gruppbebyggelsen vad gäller husens yttre. God helhetsverkan kan
uppnås även om inom vissa gränser de särskilda husen i gruppen uppvisar
variationer på olika punkter. Härvidlag blir en bedömning från fall till fall
nödvändig.

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:149 18

I det följande konstaterade regeringsrätten i vart och etl
av fallen att de sökta åtgärderna inte stred mot några planbeslämmelser för
områdena och inte heller mot bestämmelserna i 38 S BS, Regeringsrätten lämnade
därför de av resp, byggnadsnämnd anförda besvären utan bifall,

Beiräffande det andra av de återgivna fallen kan noteras
att omfärgning av fasad för en- eller tvåbostadshus numera enligt 54 S 2 mom.
3. BS inle fordrar byggnadslov, om inte åtgärden medför att byggnadens karaktär
väsentligt ändras.

Med samma utgång som i de föregående fallen prövades
nyligen (Rättsfall och referat från regeringsrätten och kammarrätterna, RRK
1979, R79 2: 22) frågan om byggnadslov för ändrad taklutning på ett kedjehus i
en rad med åtta sådana hus. Husen ingick i ett område med både kedjehus och
friliggande hus för vilket byggnadsplan hade fastställts år 1964. Taklutningen
skulle ökas från 27 till 38 grader för alt vindsinredning skulle bli möjlig.
Planen innebar inte något hinder för åtgärderna, vilka vägrades av byggnadsnämnden
men medgavs av kammarrälten. Statens planverk tillstyrkte bifall till
byggnadsnämndens besvär. Regeringsrätten anförde i huvudsak att bestämmelserna
i 38 S första stycket BS får ökad betydelse när byggnaden ingår i en
kedjehuslänga med etl relativt begränsat antal hus av enhetlig typ. Även i
fråga om sådan bebyggelse måste dock den enskilde fastighetsägaren ha viss
självständighet inom ramen för gällande byggnadsbestämmelser. Det måste därför
accepteras att efter hand som behov av ombyggnad och underhåll ökar, kravet på
god helhetsverkan ställs något lägre än vid nybyggnad. God helhetsverkan kan
uppnås även om de särskilda husen inom gruppen uppvisar viss variation. Den
aktuella ombyggnaden kunde inle antas störa stads- eller landskapsbilden eller
innebära sådant men för bebyggelsens enhetlighet alt lov borde vägras.
Regeringsrätten lämnade därför besvären utan bifall.

Exempel på den motsatta utgången i fall där således
byggnadsnämndens vägran all meddela byggnadslov fastställts av regeringsrätien,
återfinns i följande, här endast mbrikmässigt återgivna fall.

En olovligt gjord färgändring av fasad i ett bostadsområde
ansågs, liksom en ansökan att få byta fasadmaterial i samma område, strida mot
38 S BS(RÅ 1972 not C 170 och 171).

En byggnad som gjorts åtskilligt större och fått en högre
takresning än som medgetts i byggnadslov, kunde inte godtas (RÅ 1972 not C 66).

Gränsen mot tillämpningsområdet för 38 S andra stycket BS
belyses i följande fall (regeringsrättens dom 1979-11-06, mål 2701-1976). I
syfte all förbättra värmeisoleringen och minska underhållskostnaderna för en
byggnad i Marstrand sökte ägaren byggnadslov för fasadbyte från vitmålad
träpanel till ett viU plastmaterial (Lavella spont). Sökanden uppgav att viss
omgivande bebyggelse redan bytt fasadmaterial. Huset var från 1900-ta-lets
början. Byggnadsnämnden avslog ansökan om byggnadslov. Regeringsrätten, dit
målet fullföljts på talan av byggnadsnämnden, yttrade:

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:149 19

Den för området gällande stadsplanen innehåller icke föreskrifter
som innefattar hinder för Andreasson att förse den i målel ifrågavarande byggnaden
med ytterbeklädnad av plast i enlighet med vad Andreasson begär i sin
byggnadslovsansökan. Byggnaden är i sig icke heller av större kulturhistoriskt
värde, varför reglerna i 38 S andra stycket byggnadsstadgan saknar lillämpning
i målet, - Emellerlid ingår huset jämte en mängd andra liknande hus i en samlad
enhetlig trähusbebyggelse. Denna har som helhet betraktad ett betydande kullurhistoriskt
värde såsom en del av Marstrands stadsmiljö. Det har vid den fysiska
riksplaneringen ansetts vara ett riksintresse att bevara denna miljö. Härför
fordras bl, a. att de i denna stadsdel belägna husens ytterklädsel även
framgent förblir gjord av trä. - Vid tolkningen av stadgandet i 38 S första
stycket byggnadsstadgan om vad stadsbilden fordrar skall även antikvariska
synpunkter beaktas. Följden kan då bli att fastighetsägarna åläggs att vad
gäller exempelvis ytterbeklädnad fasthålla vid äldre byggnadssätt och förhindras
utnyttja tekniska framsteg, bl. a. vad gäller ekonomiskt underhåll samt
förbättrad värmeisolering och energibesparing. Sådana konsekvenser kan godtas
endast för det fall att fråga är om en stadsbild av så högt kulturhistoriskt
värde att motstående intressen måste vika. Av de yttranden som avgivits av
riksantikvarieämbetet och statens planverk i målet får anses framgå att en
sådan situation föreligger i förevarande fall. För Andreassons del fordrar
sålunda stadsbilden att hans hus även framgent är försett med ytterbeklädnad av
trä.

Beslutet innebar att byggnadsnämndens besvär bifölls. 1 fräga
om tillämpningen av 38 S andra stycket BS föreligger från senare år inga
avgöranden av regeringsrätten.

Vissa bestämmelser utanför byggnadslagstiftningen

Utanför byggnadslagstiftningens område finns en rad
specialförfattningar med mer eller mindre ingripande föreskrifter till skydd
för kulturhistoriskt eller konstnärligt intressant bebyggelse. Översikter över
gällande sådan lagstiftning återfinns dels i betänkandet (SOU 1979: 17)
Kulturhistorisk bebyggelse - värd att vårda (s, 37-48), dels i betänkandet (SOU
1979:65 och 66) Ny plan- och bygglag (s. 640-643). Av intresse i delta
sammanhang är närmast vissa bestämmelser i naturvårdslagen (1964: 882, omtryckt
1974: 1025, ändrad senast 1975: 196), NvL,

Med stöd av 7 S NvL kan länsstyrelsen som naturreservat
förklara område, som särskilt bör skyddas eller vårdas på grund av sin
betydelse för kännedomen om landels natur, sin skönhet eller märkliga
beskaffenhet eller på grund av att området år av väsentlig belydelse för
allmänhetens friluftsliv, 1 reservatsbeslutet skall anges vilka inskränkningar
i rätten att förfoga över och därmed bl. a, bebygga fastigheter som betingas av
ändamålet med reservatet. Till dessa regler har knutits bestämmelser om ersättning.

Område, som inte lämpligen bör avsättas till naturreservat
men där särskilda åtgärder behövs för att skydda eller vårda naturmiljön, kan

s. 20 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:149 20

länsstyrelsen enligt 19 S NvL förklara som nalurvårdsomräde,
I länsstyrelsens beslut skall föreskrivas de inskränkningar i nyttjandet av fasligheler
som behövs för atl trygga ändamålet med beslutet. Någon ersättningsskyldighet
för intrång föreligger inte. Om pågående markanvändning avsevärt försvåras,
skall området dock avsättas som naturreservat,

I sammanhanget kan erinras om all det för vissa områden
fortfarande kan gälla förordnaden som meddelats till skydd för landskapsbilden
enligt den före den I januari 1975 gällande lydelsen av 19 S NvL, Denna bestämmelse
är förenad med ersättningsregler.

Med nalur förstås i NvL även den kulturpräglade naturen,
men bestämmelserna är inte avsedda för fall då behovet av skydd för en
landskapsbild huvudsakligen betingas av att där förekommer från historisk eller
konstnärlig synpunkt värdefulla byggnader (prop, 1974: 148 s, 45).

2 Nuvarande planeringsläge i kommunerna

För en bedömning av styrkan i det allmänna inlressel av
god helhetsverkan i bebyggelsen och speciellt skyddet för de mer värdefulla
kulturmiljöerna, är del av betydelse alt de befintliga förhållandena har
studerats och värderats på ett sådant sätt att olika intressen åtminstone
lokalt eller regionalt kan jämföras med varandra. Ett sådant studium har under
senare år utförts inom ramen förden fysiska riksplaneringen för kulturminnesvärdens
intressen.

En första sammanställning av dessa intressen utfördes i
samband med det s. k. länsinvenleringsprojektet 1970, som genomfördes i det
inledande skedet av den fysiska riksplaneringen. Landsantikvarierna upprättade
dä förteckningar och kartredovisningar för varje län av objekl, miljöer och
större områden av särskilt intresse från kulturhistorisk synpunkt. Materialet
bearbetades av riksantikvarieämbetet och förelades länsstyrelser och kommuner
för ställningstagande. Förslagen till urval, avgränsning och åtgärder för
säkerställande sammanställdes under den fysiska riksplaneringens programskede.
En riksomfattande karta över större områden av betydelse för kulturminnesvården
och intressanta kulturhistoriska miljöer publicerades i rapporten (SOU 1971:
75) Hushållning med mark och vatten och följdes av en beskrivning län för län
(Civildepartementet, förarbeten för fysisk riksplanering, underlagsmaterial nr
23). Under det följande planeringsskedet har arbetet förts vidare. Strävandena
har därvid varit bl. a, att vidga perspektivet från de enskilda objekten,
byggnaderna eller fornlämningarna, till de större kulturlandskaps- eller
stadsmiljöer i vilka objekten utgör inslag.

Riksanlikvarieämbeiel har som elt led i redovisningen av arbelet
med den fysiska riksplaneringens planeringsskede utarbetat en översikt över
kulturminnesvården i kommunernas planering (Statens planverk, rapport

s. 21 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:149 21

44, del 6, 1978). I översikten framhålls atl inventeringsarbetel.
i försia hand tack vare kommunala insatser, letl till att kunskapen förbättrats
påtagligt i fråga om den kulturhistoriskt värdefulla bebyggelsen i landet.
Skillnaderna i kunskapsunderiaget anges dock vara mycket slora såväl
geografiskt som innehållsmässigt. Konflikterna med andra markanvändningsanspråk
och prioriteringen av områdena från riksinlressesynpunkl sägs vara
ofullständigt redovisade för vissa delar av landet. En del av planeringsarbetet
i kommunerna sägs vidare ha utförts ulan underlag i form av bearbetat
inventeringsmaterial. Materialet uppges inte vara jämförbart från län till
län. Åven i de landsdelar där inventeringsläget är tillfredställande kan del
återstå bearbetningar och sammanfattande analyser av materialet för att detta
skall kunna utgöra underlag för den översiktliga planeringen. I översikten
beskrivs närmare de olika inventerings- och analysmetoderna och de resultat som
de har gett.

Enligt riksantikvarieämbetet har skyddsbehovet för ungefär
tvä tredjedelar av de miljöer som har bedömts vara av riksintresse för
kullurminnes-värden tillgodosetts genom riktlinjer i kommunöversikt. 1
begränsad omfattning har också arbetet med översikterna lett till alt
förordnanden har utfärdats enligt NvL och enligt 86 S BL. Det totala anlalel
förordnanden enligt 86 och 122 S§ BL uppges vara cirka 450, varav 171 avser
miljöer av riksintresse för kulturminnesvården. Ett storl antal förordnanden
har utfärdats i Skaraborgs. Stockholms och Värmlands län. vartill kommer all
stora arealer på Gotland skyddas på della säU. I första hand har man velal
skydda kyrkbyar och större landskapsavsnitt, men också ålderdomlig bebyggelse,
fäbodvallar, fiskelägen, bruksmiljöer och enslaka byggnader.

Utfallet av översiktsplaneringen för kulturminnesvårdens
del har redovisats även i rapporten (SOU 1979:54) Hushållning med mark och
vatten, dd2(s. 127-130).

Förordnandena enligt NvL avser i försia hand
kulturlandskapet och inte bebyggelsemiljöerna. Utfallet av inventering och
översiktsplanering för naturvårdens del redovisas, förutom i Hushållning med
mark och vallen, även i statens planverks rapport 44, del II. 1979.

3 Framställningar om ändring av 38 § BS m. m.

Särskilda framställningar om ändring av 38 S BS har under
åren 1974 och 1975 gjorts av statens planverk och riksantikvarieämbetet. Vissa
brister i byggnadslagstiftningen bl.a. i fråga om 38 S BS påpekades av 1965 års
musei- och utställningssakkunniga i en rapport till bygglagulredningen.
Rapporten fogades till utredningens belänkande (SOU 1974:21) Markanvändning
och byggande (bil. 3). Frågan om utformningen av bebyggelsemiljön och om skydd
för kulturhistoriskt värdefull bebyggelse har därefter tagits upp av bl.a.
byggnadsvårdsutredningen i betänkandet (SOU

s. 22 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:149 22

1979:
17) Kulturhistorisk bebyggelse - värd att vårda och av PBL-utredningen i
betänkandet (SOU 1979:65 och 66) Ny plan- och bygglag. Frågan har också tagits
upp i remissyttranden över promemorian (Ds Bo 1978: 3) Förenklad
byggnadslovsprövning och byggnadsvärdsutredningens betänkande. Under senare är
har flera motioner med anknytning till frågan också behandlats av riksdagen.

3.1.
Statens planverk och riksantikvarieämbetet

I
yltrande den 18 oktober 1974 rörande kommunernas program och länsslyrelsernas
redovisningar i den fysiska riksplaneringens programskede anförde stålens
planverk alt 38 S BS borde ändras så alt bestämmelserna fick starkt ökad
genomslagskraft i sådana kulturhistoriskt intressanta områden och miljöer som
hade redovisats i genomarbetat bedömningsunderlag och så att möjligheterna att
tillgodose dessa intressen inte blir sämre inom planlagda områden än inom
områden där plan saknas.

I en
skrivelse lill bostadsdepartementet den 14 maj 1975 anmälde verket en rad
förslag till lagstiftningsåtgärder, som enligt verkets mening borde företas
snarast i avvaktan på en ny planlagstiftning. Verket återkom därvid till frågan
om tillämpningsområdel för 38 S BS och till andra frågor rörande skyddet för
kulturhistoriskt intressanta miljöer. Beträffande 38 S BS anförde verket att
utvecklingen fick anses ha gått ifrån tidigare uttalanden om alt det i princip
är den enskilde som har bestämmanderätten och att samhället bara kan ingripa
när övertrampen är verkligt kvalificerade. Bestämmelsen borde därför
revideras. Verket framhöll vidare att utformningen av ekonomibyggnader för de areella
näringarnas behov borde kunna kontrolleras, l.ex. genom att 29 S BS
kompletteras så att den avser inte bara lokalisering utan också utformning och
färgsättning av en sådan byggnad. Den vidgade byggnadslovsplikten inom områden
med stadsplan för bl. a, färgsättning och utbyte av taktäckningsmalerial borde
enligt verket gälla även inom områden med byggnadsplan, generalplan och förordnande
enligt 86 S BL,

I
den tidigare nämnda översikten av riksantikvarieämbetet om kulturminnesvårdens
behandling under planeringsskedet av den fysiska riksplaneringen redovisas i
en avslutande del de cenirala verkens ställningstaganden i fråga om bl, a,
behovet av förbättrade genomförandemedel. Som planverkets mening framhålls där
att statsmakterna bör klargöra att reglerna i 38 S BS bör tillämpas med
särskild uppmärksamhet inom områden som i samband med översiktsplanering har
bedömts vara av riksintresse eller eljest av betydande intresse för
kulturminnesvården. Oklarheter härom kan enligt planverket äventyra
byggnadsnämndernas arbete med att i den löpande ärendehandläggningen fullfölja
kommunfullmäktiges riktlinjer för bebyggelseutvecklingen i särskilt värdefulla
områden. Planverket förutsätter också att denna fråga uppmärksammas i det
pågående arbetet med

s. 23 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:149 23

översyn
av byggnadslagstiftningen. Riksantikvarieämbetet anseratt oklarheter om
tillämpningen av 38 § BS hämmat kommunernas inskridanden för att hävda
bevarandeintressena i det löpande granskningsarbetet. Enligt ämbetet bör
statsmakterna därför bl, a, klargöra att 38 § BS bör kunna ges en stram tolkning
i områden som i kommunal planering har betecknats som områden för långsiktigt
bevarande av kulturhistoriska skäl.

3.2.
Byggnadsvårdsutredningen

1
sitt betänkande Kulturhislorisk bebyggelse - värd att vårda analyserar
byggnadsvårdsutredningen de skyddsmöjligheter som ges i byggnadslagstiftningen
och den kommunala planeringen. För aU få ett underiag för analysen har
utredningen gjort en enkätundersökning rörande kommunernas direkta insatser
för vård och bevarande av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse. Enkäten, som
enligt utredningens uppfattning hade betydande brister, gav ändå ett intryck av
att kommunema förbereder och antar bevarandeplaner som en fortsättning på
riksplanearbetet och att slora ekonomiska och personella resurser läggs ner på
inventeringar. De konkreta åtgärderna för att förverkliga planerna låter dock
enligt utredningen vänta på sig. Kommunerna tycks tveksamma till nya satsningar
på bevarandeverksamhet. Endast få kommuner har avsatt medel som stöd ål enskilda
bevarandeinsatser,

1
syfle att avgränsa del bebyggelsebestånd av kulturhistoriskt värde som borde
bli föremål för statliga insatser diskuterar utredningen de egenskaper hos
beståndet som därvid bör uppmärksammas. Någon tidsgräns för byggnadens älder
kan enligt utredningen inle sättas. Huvudsaken är att byggnaden kan infogas i
ett kulturhistoriskt tidsperspektiv. Utredningen påpekar i detta sammanhang att
1940- och 1950-talens bebyggelse redan nu har börjat uppmärksammas. Varje
objekt måste bedömas såväl från rikssynpunkt som från regional och lokal
synpunkt. Objektet bör ha något att berätta om sin tid, d,v.s, ha ett
dokumentvärde. Andra bedömningsgrunder kan grovt delas in i kategorierna sällsynhet
- förändring samt objekt - miljö. Den äldsta bebyggelsen har sitt främsta värde
i sin sällsynthet, medan bebyggelse från vår egen tid snarare har sitt värde i
representativiteten, Åven starkt ombyggda hus, som alltså mist sin ursprunglighet,
kan ha sitt värde genom de förändringar som byggnaden undergått och som speglar
skiftande användning och byggnadshistorisk utveckling. Ett enslaka objekt kan
få sitt värde genom samspelet med sin miljö t, ex. genom läge och anknytning till
angränsande bebyggelse. Slutligen framhåller utredningen att det inte ens
efter genomfört inventeringsarbete kan göras något urval en gång för alla av
det bevaringsvärda byggnadsbeståndet. Det får snarare bli fråga om all
fastställa en ambitionsnivå, som från allmän synpunkt ler sig rimlig, Ulredningen
hänvisar lill den principiella enighet som nåtts i riksplanearbetel mellan
kommuner, läns-

s. 24 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:149 24

styrelser och riksantikvarieämbetet om urval av miljöer av
betydelse ur rikssynpunkt. Utredningen pekar på att staten i samband med den fysiska
riksplaneringen och bl. a. i 1974 års proposiiion om den slatliga kulturpolitiken
(1974: 28 s. 351) har förklarat att kulturminnesvården i ökad utsträckning bör
inriklas på bevarandet av samlade miljöer vid sidan av enslaka objekt. Det
statliga ansvaret har därmed kommii att bli vidare än som kan tillgodoses med byggnadsminneslagen.
Åven om del är fastighetsägarna och kommunerna som har det grundläggande
ansvaret för bevarande av de värdefulla byggnadema, anser utredningen att
staten i samma syfle bör ge ekonomiskt stöd till kommunerna.

Utredningen konstaierar att förutsättningarna för skydd
utanför bygg-nadsminneslagens räckvidd i dag är osäkra. Enligt utredningen
finns det emellertid, i första hand tills en ny plan- och byggnadslagstiftning
kan träda i kraft, etl behov av alt med giltighet för framtiden kunna utfärda
skyddsföreskrifter för kullurhistoriskt värdefull bebyggelse som inte omfallas
av byggnadsminneslagen och för vars bevarande byggnadslagstiftningen, främst
genom 38 S BS och planbestämmelser, nu erbjuder ovissa garanlier. Utredningen
prövar om tomlrättsupplålelser eller s. k. kulturhistoriska servitut kan
erbjuda detta kompletterande skydd men finner dessa lösningar antingen för
begränsade eller för konstlade för att de skall fylla avsedd funktion. Det enda
tillförlitliga skyddet, menar utredningen, är skyddsföreskrifter enligt byggnadsminneslagen.
Genom sådana föreskrifter kan såväl bevarande som underhåll garanteras.
Tillämpningsområdet för byggnadsminneslagen bör därför vidgas så att alla
byggnader som, utan atl kunna byggnadsminnesförklaras ändå har ett så högl
kulturhistoriskt värde att deras bevarande är ett allmänl intresse, får
omfattas av skyddsföreskrifter enligt lagen. Om ägaren medger att skyddsföreskrifterna
får inskrivas, bör byggnaden också bli berättigad till statligt stöd. Slödformerna
bör enligt utredningen ulvidgas och förbättras.

Utredningens betänkande har remissbehandlais.
Remissinstanserna ger inle något odelat stöd åt utredningens förslag att vidga tillämpningsområdel
för byggnadsminneslagen. Vissa inslanser konstaterar atl skyddel för de
kulturhistoriskt intressanta miljöerna bör åstadkommas genom plan-och
byggnadslagstiftningen. Några instanser gör i det sammanhanget överväganden
rörande PBL-utredningens kommande förslag till skydd för den kulturhistoriskt
skyddsvärda bebyggelsen och det önskvärda i ett samspel mellan den kommunalt
styrda planeringen enligt byggnadslagstiftningen och det statliga
bidragssystemet. Riksaniikvarieämbetet, statens planverk, arkilekturmuseet samt
länsstyrelsema i Stockholms och Malmöhus län framhåller att
byggnadslagstiftningen för närvarande inte genom 38 S BS ger det erforderliga
skyddet, i vart fall inte inom områden där denna paragraf inte förstärks av planbeslämmelser.
Planverket menar bl. a. att 38 S BS borde ändras i syfte alt förstärka skyddet
för de kulturhistoriskt

s. 25 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:149 25

intressanta
miljöerna som helheter med där ingående samspel mellan bebyggelse och andra
kulturelement som vägar, broar, hägnader m. m,

3.3.
PBL-utredningen

PBL-utredningen
hade i uppdrag att utforma förslag till en ny byggnadslagstiftning mol
bakgrund bl. a. av bygglagulredningens förslag i betänkandet (SOU 1974:21)
Markanvändning och byggande, PBL-utredningen överlämnade i september 1979
betänkandet (SOU 1979:65 och 66) Ny plan- och bygglag, som f. n, remissbehandlas.

Lagförslaget
innehåller en rad nyheter i förhållande till nu gällande ordning.
Riksintressena bestäms i lagen. Egenskapskrav fastställs såväl för bebyggelsemiljön
som helhet, som för utformningen av enstaka tomtplatser, byggnader och
anläggningar. Regler ges för underhäll av befintliga byggnader. Nya
planinstitut införs, bland dem detaljplan, som ersätter nuvarande slads- och
byggnadsplaner. Även vissa åtgärder med marken regleras i planform. Den
översiktliga planeringen lagfästs. Tillståndsplikten skall genom kommunala
beslut kunna både vidgas och inskränkas för vissa områden och i vissa angivna
avseenden. Naturvårdslagens strandskyddsbestämmelser förs över till plan- och
bygglagen. Nya ersättningsregler införs.

Av
intresse i detta sammanhang är främst utredningens följande överväganden och
förslag.

Som
allmänna riktlinjer för planläggning och tillståndsprövning föreslås gälla att
områden av särskild betydelse med avseende på naturförhållanden och friluftsliv
såvitt möjligt skall bevaras (2 kap. 5 S) och att hänsyn skall tas till
miljömässiga värden som finns i den befintliga bebyggelsens och kulturlandskapets
karaktär. Särskilt värdefulla byggnader, bebyggelsemiljöer och kulturlandskap
skall såviit möjligt bevaras (2 kap, 6 S). I motivtexten uttalas bl.a.
följande (s, 251):

Kulturminnesvården
ger uttryck för grundsynen att kulturutveckling visseriigen förutsätter
nyskapande men att detta bör ske med respekl för tidigare generationers
insatser. Den lokala byggnadstraditionen bör beaktas och där det är möjligt
hållas levande. Delsamma bör gälla i fråga om kulturlandskapet. All befinllig
kulturmiljö (byggnader, anläggningar, odlingslandskap) skall ses som en
samhällsresurs, vars posiliva värden bör vårdas och utvecklas. Bebyggelsevärden
skall inte enbart mätas med kulturhistoriska och esleliska mått. Den sociala
betydelsen skall också beaktas liksom hushållningsaspekter i vid bemärkelse.
Vid samhällets förnyelse skall behovet av kontinuitet uppmärksammas. Slörre
förändringar bör planeras sä att varje etapp för sig kan upplevas som en
fullgången miljö.

För
bebyggelsemiljön föreslås egenskapskrav som innebär bl. a, att hänsyn skall
tas till befintliga natur- och kulturvärden och till skäliga estetiska anspråk
(4 kap, I S),

s. 26 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:149 26

Särskilda
beslämmelser ges om placeringen inom tomt och utformningen av byggnader och
anläggningar, anordnande av tomt m, m. Den inledande bestämmelsen (5 kap, 1 S)
motsvarar 38 S första stycket BS och delvis även 39 § första stycket BS, Den
har följande lydelse:

En
byggnad skall placeras på det sätl som är lämpligt med hänsyn till stads- eller
landskapsbilden samt strävandena all bevara natur- och kulturvärden, Åven
byggnadens yttre utformning samt dess färg- och materialverkan skall vara
lämplig med hänsyn både till dessa intressen och lill byggnaden såsom sådan,

I
den allmänna motivtexten (s. 273) anförs att förslaget om att man skall ta
hänsyn till strävandena atl bevara nalur- och kulturvärdena avses utgöra en
precisering av 38 S första stycket BS,

I
specialmotiveringen (s, 725) berörs den föreslagna bestämmelsens innebörd
närmare. Där framhålls bl.a, att kraven avser gestaltning, färgsättning och
annan prägling av det offentliga rummet, d, v, s, gator och galors omgivning,
torg, parker och landskap som har betydelse för medborgarnas upplevelse av den
fysiska livsmiljön, Inle bara den existerande utan även den tilltänkta miljön
skall beaktas, så långt intentionerna kan fastläggas genom planläggning, I
bevarandet av naturvärdena kan ligga krav pä anpassning till en viss
landskapsprägel. Bebyggelsens kulturvärden kan ofta härledas ur en lokal
tradition, som skall beaktas och kunna föras vidare. De krav som uppställs i
den nya bestämmelsen skall vägas samman med övriga krav av social, teknisk,
funktionell och ekonomisk art.

Motsvarigheten
till 38 § andra stycket BS i PBL-förslagel har följande lydelse (5 kap. 14 S
första stycket):

I
fråga om en byggnad som är av större värde från historisk, kullurhistorisk,
miljömässig eller konstnärlig synpunkt eller som ingär i etl bebyggelseområde
av denna karaktär får i en detaljplan eller ett markförordnande meddelas
bestämmelser om att byggnaden inte får förvanskas vare sig genom arbeten som
ror byggnaden eller marken eller genom några byggnads- eller
anläggningsåtgärder i grannskapet.

I
motivtexten (s, 278 och 732) anförs att den kritik som har kommit till uttryck
om att 38 S andra stycket BS inte ger något slöd för att kräva hänsyn till
större värdefulla miljöer, får anses befogad. Skyddet i framtiden bör därför
omfatta även värdefulla bebyggelseområden, l.ex. byar eller områden i tätort,
som kan ha ett mycket högt kulturellt värde som helhet utan att alla enskilda
hus sedda för sig kanske har samma valör.

Bevarandeintresset
skall vara starkt och ha samma nivå som nu. I första hand skall man fästa
avseende vid värderingen på orten. För att ett skyddsbeslut skall anses
motiverat bör en byggnad också svara mot ett eller flera av följande kriterier
på kulturhistoriskt värde: .

s. 27 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:149 27

1. Objektet
uttolkar något väsentligl om tidigare samhälleliga eller este

tiska ideal.

2.
Objektet ger en god uppfattning
om lidigare sociala villkor för en viss samhällsgrupp.

3.
Objektet representerar en
bestämd fas i ett historiskt skede sell frän rikets, regionens eller ortens
synpunkt.

4.
Objektet har haft betydelse för
den historiska, kulturhistoriska eller tekniska utvecklingen eller
representerar en höjdpunkt i någon sådan epok.

5.
Objektet har ett högt unikvärde
för byggnader av ett visst slag med avseende på funktion, konstruktion eller
form.

Skyddsbestämmelser
för sädan bevaringsvärd bebyggelse skall i princip kunna vara lika detaljerade
och ge samma effekter som skyddsföreskrifter knutna till byggnadsminnesförklaring
enligt byggnadsminneslagen. Man kan säga att PBL-förslagel utgör ett kommunalt
instrument för byggnadsminnesförklaring. I linje med detta skall även
ersättning (20 kap. 5 S) kunna utgå till ägare eller innehavare av särskild
rätt till en fastighet om han genom skyddsbestämmelser hindras att vidta
åtgärder inom ramen förden pågående markanvändningen och skadan inte är
obetydlig i förhållande till värdet av den berörda delen av fastigheten.

För
en byggnad som enligt skyddsbestämmelser skall bevaras får rivningslov inte
meddelas (13 kap. 41 §),

Skyddsbestämmelserna
skall även kunna omfatta sådana föreskrifter om underhåll av de bevaringsvärda
byggnaderna som erfordras för alt deras särart inte skall gå förlorad. Även vid
underhåll av byggnader, som inte omfattas av skyddsbestämmelser, skall hänsyn
tas till bl. a. byggnadernas värde från kulturhistorisk synpunkt (6 kap. 4 S).

Tillståndsplikten
omfaltar enligt plan- och bygglagen normalt ungefär samma åtgärder med
byggnader som enligt nu gällande ordning. För anläggningar, d, v. s. bl, a,
sådant som nu benämns fasta anordningar, vidgas emellertid lillståndsplikten.
En nyhet i detta sammanhang är atl förslaget ger kommunen möjlighet att bl.a, i
en detaljplan antingen föreskriva atl vissa åtgärder inte skall fordra
tillstånd, d, v, s, bygglov eller rivningslov, eller utvidga tillståndspliktens
omfattning. Av betydelse i detta sammanhang är i första hand att utvidgning av
tillståndsplikten kan gälla omfärgning, byte av fasad- eller takbeklädnad och
andra åtgärder som påverkar byggnadens yttre. För de särskilt skyddsvärda
byggnaderna får tillståndsplikten utvidgas till att omfatta även t. ex,
underhållsåtgärder. Ekonomibyggnader för de areella näringarnas behov skall tillståndsprövas
om de ligger inom strandskyddsområden eller närmare fastighetsgränsen än 4,5 meter.
Kommunen kan emellertid föreskriva att byggnader av detta slag inom vissa
områden alltid skall tillståndsprövas.

PBL-utredningen
föreslår att plan- och bygglagen skall träda i kraft den 1 januari 1985,

s. 28 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:149 28

3.4. Vissa remissvar över promemorian (Ds Bo 1978: 3)
Förenklad byggnadslovsprövning

Till grund för de förslag till lättnader i
byggnadslovsplikten som lades fram i den förut nämnda prop, 1978/79: 111 bil,
12 låg promemorian (Ds Bo 1978: 3) Förenklad byggnadslovsprövning. I denna
föreslogs att byggnadslovsplikten skulle upphävas beträffande vissa ålgärder
på en- och tvåfamiljsfasligheter. Bl.a. skulle uivändiga ändringar som inle
ökade den inredningsbara ytan saml omfärgning av fasad och byle av
taktäcknings-material få ske utan byggnadslov såvida åtgärderna inte väsentligt
ändrade byggnadens karaklär. Utan byggnadslov skulle dessulom få uppföras högst
två friliggande uthus om högst 10 kvadratmeters byggnadsyta samt mur och plank,
allt på vissa närmare angivna villkor.

I del följande återges remissvaren över promemorieförslagen
i de delar svaren avhandlar bevaringsfrågor och särskilt 38 S BS,

Flera remissinstanser, riksantikvarieämbetet, länsmuseet i
Uddevalla, Stockholms stadsmuseum, länsstyrelserna i Stockholms, Gotlands, Göteborgs
och Bohus, Skaraborgs, Kopparbergs och Jämtlands län, Gotlands, Borlänge,
Köpings och Tidaholms kommuner, fritidsboendekommitlén, Svenska kommunförbundei.
Föreningen Sveriges landsantikvarier och Föreningen Sveriges länsantikvarier
gjorde gällande att 38 § BS visal sig vara ett otillräckligt instrument för atl
skydda stads- och landskapsbild saml enstaka byggnader av kulturhistoriskt
värde från olämpliga förändringar. Den tolkning som 38 S BS hade fält i praxis
ansågs vacklande och många byggnadsnämnder uppgavs ha resignerat i sina
ambitioner att förhindra stötande byggnadsutformningar. Flera av remissinstansema
reste uttryckliga anspråk på alt 38 S BS ses över och preciseras i samband med
de lagförslag som promemorian kunde föranleda lill eller i vart fall utan
avvaktan på del pågående bygglagarbetet.

Riksantikvarieämbetet framhöll bl, a:

,.,Enligt ämbetets mening föreligger starka motiv för en
omedelbar förändring av bestämmelserna i 38 S BS, - En komplettering av 38 S
skulle göra det lättare för byggnadsnämnderna att la ställning till
åtgärdsförslag, berörande kullurhistoriskt och miljömässigt värdefulla områden.
De skulle då också kunna ge fastighetsägarna klara besked i frågor som rör
byggnadernas utformning och fasadbehandling, vilkel bör göra byggnadslovsproceduren
smidigare. En förändring av 38 S BS ligger således väl i linje med
departementschefens ullalande om behovet för den enskilda att bättre kunna
överblicka sina rättigheter och skyldigheter, Under senare år har samhället
uttalat sig för en starkare inrikining av bevarandearbelet mot kulturhistoriskt
och miljömässigt värdefulla bebyggelseområden. Genom inventeringar och
planering görs i dag stora ansträngningar för att säkerslälla dessa. Nuvarande
bestämmelser i BL och BS har dock visat sig vara otillräckliga och har inte ens
kunnat hävdas med framgång inom områden av riksinlresse ur kulturhislorisk
synpunkt. Vid ett antal rättsfall som rört utformning av byggnader inom
värdefulla områden har rätten åberopat .,,

s. 29 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:149 29

motivutlalanden från 1959 och funnit alt byggnadsnämnderna
inte haft rätt att vägra byggnadslov. Som en konsekvens av dessa rättsfall har
mänga byggnadsnämnder avhållits från att ställa de krav på byggnads ulformning
som är motiverade för bevarandet av värdefulla miljöer. Detta gäller bl, a. fasadmaterialen
trots att dessa oftast har en avgörande betydelse för byggnadskaraktären inom
ett kulturhistoriskt värdefulll område. Problemen accentueras för närvarande
genom att mänga fastighetsägare vill tilläggs-isolera sina hus och därvid också
byta fasadskikt och fönster. Flera överklaganden i sådana ärenden är under
prövning. - Ämbetet anser det nödvändigt att genom ändring av 38 S BS anpassa
bestämmelserna till gällande mål och riktlinjer för kulturminnesvården och
därmed undanröja den oklarhet som råder angående tillämpningen av paragrafen
inom kulturhistoriskt och miljömässigt värdefulla områden. En förändring av 38
S BS ger också byggnadsnämnderna lagrum och motiv till stöd för
bevarande-planer och riktlinjer för bebyggelseutformningen med tillhörande
information och rådgivning till fastighetsägarna. Därmed skapas också
förutsättningen för en avsevärd förenkling av byggnadslovsprövningen.

Enligt ämbetets förslag borde tillämpningsområdet för 38 S
andra stycket BS utvidgas till att omfatta byggnader eller bebyggelseområde av
större värde ur kulturhistorisk synpunkt, miljömässig eller konstnärlig
synpunkt. Samtidigt med lagändringen borde man även, enligt ämbetets mening,
kunna ompröva tidigare molivuttalanden rörande första stycket med hänsyn lill
den ändrade inriktning som kommunernas planering nu har fått.

Svenska kommunförbundet anförde bl, a:

Avgjorda rättsfall rörande 38 S BS visar ,,, att det kan
förekomma stor skillnad mellan byggnadsnämndernas ambitioner och
regeringsrättens och kammarrätternas utslag. Domstolarna stöder sig som regel
på etl motivuttalande från 1959, Utslagen får ofta i praktiken en betydande
effekt utöver det aktuella fallet. Genom ofullständiga referat i massmedia förieds
man nämligen att tillmäta ärendena en vidare prejudicerande innebörd än vad de
rätteligen har. Detta avhåller många byggnadsnämnder från atl slälla de krav på
byggnads utformning som sakligt setl är motiverade och som kommunerna enligt
sina planer m, m, önskar ställa. - Den rådande oklarheten om stadgandets
tolkning leder också till betydande osäkerhet vid ärendehanteringen. Att olika
beslutsinstanser kommer till olika resultat medverkar till att tillämpningen i
det enskilda fallet ofta blir onödigt byråkratisk och tillkrånglad för den
enskilde. Frågan om en precisering av innebörden i 38 S BS har därför ett
naturligt samband med de ändringar i byggnadsstadgan som arbetsgruppen
föreslagit i syfte att förenkla för den enskilde. En förstärkning av kraven i
38 S BS är dessutom nödvändig för att kommunerna skall kunna slå vakt om
värdefulla kulturmiljöer såsom äldre stadsområden, kyrkbyar, fiskelägen, fäbodvallar
och brukssamhällen och för att kommunerna skall kunna hävda ortens
byggnadstradition, -Mot denna bakgrund hemsläller styrelsen att ett tillägg
görs till 38 § försia stycket BS om att särskild hänsyn skall tas till ortens
byggnadstradition. Genom motivutlalande bör klargöras att 38 S BS därmed kan
användas för att ställa högre krav på byggnads utformning inom sådana områden
som har preciserats i den kommunala planeringen med stöd av utredningsmaterial,
bebyggelseinventeringar m.m. Sådana något slrängare krav bör

s. 30 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:149 30

kunna slällas enbari inom områden som har utpekats som
miljömässigt värdefulla och känsliga i fastställd plan eller i områdesplan
eller kommunöversikt, vilka antagils av kommunfullmäktige och om kommunen
därvid har stöd av den fysiska riksplaneringens underlagsmaterial. - Paragrafen
bör i övrigt utformas så att kommunen kan värna om hela bebyggelsemiljön och
inte som nu enbart om själva byggnaden.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län ansåg del i många
fall vara motiverat att i enlighet med förslagen i promemorian undanta åtgärder
rörande byggnaders yttre från byggnadslovsplikten. Länsstyrelsen tillade:

... Det framlagda förslaget leder dock till all nuvarande
möjligheter alt styra bebyggelsens yttre utformning allvarligt försvagas även i
fall där det verkligen är motiverat med en styrning frän stadsbilds- eller
landskapsbildssynpunkt. Förslaget kan få särskilt allvarliga konsekvenser vad
gäller kulturhistoriskt värdefull bebyggelse. Under arbelet med den fysiska
riksplaneringen har såväl från riksantikvarieämbetet som frän länsstyrelsen
påtalats hur bristfälliga skyddsinstrumenten för närvarande är för kulturhistorisk
bebyggelse. Förslaget innebär att skyddsmöjligheterna blir ännu sämre än
hittills. Lättnaderna i byggnadslovsplikten föreslås visserligen gälla endast
åtgärder som "ej väsentligt ändrar byggnadens karaktär". Men med en
sådan konstruktion överiåter man på den enskilde att avgöra dels om hans
byggnad har något kulturhistoriskt värde, dels om den planerade exteriörändringen
väsentligt förringar ett sådant värde eller eljest väsentligt ändrar
byggnadens karaktär.

Föreningen Sveriges landsantikvarier och Föreningen
Sveriges länsantikvarier förespråkade bl.a. en utvidgad byggnadslovsplikt för
en i kulturlandskapet utomordentligt väsentlig kategori av byggnader, nämligen
ekonomibyggnader för lantbrukets behov.

Köpings kommun framhöll att ett av kommunen fattat beslul
att bevara ett områdes karaktär, kulturhistoriskt intressanta byggnader och
byggnadsmiljöer m. m. bör tillmätas stor vikt vid överprövning av ärenden.

Fritidsboendekommittén ansåg det angelägel att 38 § BS ges
en stram utformning inom de områden som har preciserats i den kommunala planeringen
med stöd av utredningsmaterial, bebyggelseinventeringar m, m. En sådan
precisering av 38 S BS är nödvändig för att kommunerna skall kunna slå vakt om
värdefulla bebyggelsemiijöer såsom fiskelägen, kyrkbyar, fäbodvallar etc,

1 en promemoria som bifogades yttrandet av länsstyrelsen i
Jämtlands län förespråkade länsantikvarien i länet en precisering av 38 S BS
och en utvidgning av besvärsräiien så att misstag, som har sin grund i att en
byggnadsnämnd t. ex. på grund av bristfälligt inventeringsunderiag har felbedömt
det kulturhistoriska intresset, kunde korrigeras genom överprövning.

Gotlands kommun anhöll om förtydligande av 38 § BS,
Förvanskning av värdefulla kulturmiljöer måste kunna motverkas, vare sig det
gäller att

s. 31 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:149 31

placera in olämpligt utformade hus i genuina kulturbygder
eller att klä in bebyggelse i sådana miljöer i material som plåt eller silikattegel.

Länsstyrelsen i Stockholms län förmodade att i en
liberalare byggnadslagstiftning skulle 38 S BS bli ännu svårare att tillämpa
än nu. Kraven i 38 S BS borde förstärkas och preciseras så att stadgandet kan
läggas lill grund för etl bevarande av den äldre kulturmiljön och medge större
hänsyn än hittills till stads- och landskapsbilden i vidare mening. En sådan
åtgärd är så angelägen att en snar ändring är befogad i denna del även om
förslaget i övrigt avvaktar bygglagarbetet.

3.5. Översikt över några riksdagsmotioner

Frågan om ett vidgat skydd för kulturhistoriskt värdefull
bebyggelse och miljö har vid flera tillfällen uppmärksammats i motioner lill
riksdagen.

Vid 1975 års riksdag hemställdes i motionen 1975: 503 om
utredning och förslag till lagstiftning rörande den kommunala kulturmiljö- och
byggnadsminnesvärden och i motionen 1975: 1308 om en omgående redovisning för
riksdagen av förslag tiil lagstiftning till skydd för kullurhistoriskt
värdefulla bebyggelser och miljöer. Kulturulskoltet (KrU 1975/76: 14)
hemställde om avslag på motionerna med hänsyn till att lagstiftningsfrågorna
redan på grundval av bygglagutredningens belänkande var föremål för beredning
inom bostadsdepartementet och att det av olika skäl vore olämpligt att
fastställa prioriteten för det inventeringsarbete som motionerna syntes
förutsätta att kommunerna borde åläggas att utföra. Utskottet hänvisade även
till rivningsförbudsbestämmelserna i 35 a S BL.

1 motion 1975/76: 1380 till 1975/76 års riksdag
hemställdes om utredning om ett särskilt planinstitut för bevarande och vård av
kulturhistoriskt värdefulla bebyggelser och miljöer samt om proposiiion i
ärendet till 1977 års riksdag. Civilutskottet (CU 1975/76: 4 y) fann att det
var av stort värde att planeringen för de kulturhistoriska bevarandeintressena
fogades in i den fysiska planeringen och i bestämmelserna om byggande.
Utskottet avstyrkte dock motionen. Även kulturutskottet (KrU 1976/77: 18) hemställde
om avslag på motionen och hänvisade därvid till det pågående by ggnadslagsliftningsarbelel.

Vid 1976177 års riksdag yrkades i motion 1976/77:735 att byggnadsminneslagen
skulle ändras så att kulturhistoriskt värdefulla miljöer såsom parker,
trädgårdsanläggningar och andra värdefulla naturhistoriska miljöer bevaras.
Kulturutskottet (KrU 1977/78: 11), som påpekade att skyddet för värdefulla
naturhistoriska miljöer läg inom ramen för naturvårdens speciallagstiftning,
fann att det pågående arbetet inom byggnadsvårdsutredningen borde avvaktas och
att motionen därför borde avslås. Inte heller fann utskottet skäl att
tillstyrka ett i motion 1976/77:754 väckt förslag om utredning om en fond för iståndsättande
av bristfälliga tak i syfte att underiätta bevarandet av kulturhistoriskt
värdefulla byggnader.

s. 32 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:149 32

I motion 1978/79: 1297 lill 1978/79 års riksdag
hemställdes om etl riksdagsuttalande angående bevarande och återskapande av
äldre kulturlandskap och boendemiljöer för fritidsboende m.m. Kulturutskottet (KrU
1979/80:20) fann alt ett genomförande av de förslag som lagls fram av
byggnadsvårdsutredningen och PBL-utredningen kunde förvänlas förbättra
förutsättningarna för ett återupplivande i viss omfattning av del glesbygdsboende
som motionen handlar om. Utskottet hänvisade även till direktiven för fritidsboendekommitlén
(Bo 1978: 01) och ansåg all det inle fanns behov av del föreslagna riksdagsultalandel.

Samtliga nämnda motioner har avslagits av riksdagen.

I flera motioner till det pågående riksmötet. 1979/80:
863, 868. 1263, 1270 och 1688 framförs olika yrkanden rörande åtgärder med
anledning av byggnadsvårdsutredningens förslag. I motionen 1979/80:751
hemställs vidare om en översyn av energisparlånen lill utvändig isolering och
fönsterbyten så att det blir intressantare att kalkylera med det
kulturhistoriska inslaget i bebyggelsen. Behovet av resurser lill kommunernas
organ bör även beaktas i denna översyn.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:149 33

Innehåll

Propositionen
.................................................. I

Propositionens
huvudsakliga innehåll ..................... ... 1

Förslag lill lagom ändring
i byggnadsstadgan (1959:612) 2

Utdrag av
regeringsprotokollet den 13 mars 1980 ..... 4

1. Inledning ..................................................... 4

2.
Reformbehovet ............................................... ... 5

3.
Föredragandens överväganden ........................ 7

4.
Upprättat lagförslag ......................................... 11

5.
Hemställan ................................................... . 12

6.
Beslut ........................................................ 12

Bilaga

1. Gällande reglering av
bebyggelsens yttre utformning och om skydd

för värdefull
bebyggelse .................................... 13

2.
Nuvarande planeringsläge i
kommunerna ............. 20

3.
Framslällningar om ändring av
38 S BS m. m.......... 21

3.1................................................................. Statens
planverk och riksantikvarieämbetet 22

3.2.
Byggnadsvårdsutredningen ........................... 23

3.3.
PBL-utredningen ....................................... 25

3.4.
Vissa remissvar över
promemorian (Ds Bo 1978: 3) Förenklad byggnadslovsprövning 28

3.5.
Översikt över några
riksdagsmotioner ............ 31

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1980

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

10 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (7)

7 kopplingar i 6 dokument.

  1. SOU 2021:47 Ett nytt regelverk för bygglov s. 183 om s. 24 · s. 257 om s. 24 i texten
  2. Prop. 1985/86:1 med förslag till ny plan- och bygglag s. 480 om s. 9 i texten
  3. Bet. 1980/81:KU25 med anledning av granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning s. 102 i texten
  4. Prop. 1980/81:122 om åtgärder för vård och bevarande av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse s. 12 i texten
  5. Rskr. 1979/80:374 i texten

Visa alla 6

Doktrin (3)

3 kopplingar i 2 dokument.

  1. Michanek, Energirätt, 1990 s. 135 om s. 8 · s. 640 i texten
  2. Malmberg, Rätt till luftfart, 1990 s. 386 i texten