Sök i Ratio Lex

om transportstöd till Norrland m.m.

22 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 17 av 22 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1979/80:174, om transportstöd till Norrland m.m.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:174

Regeringens proposition 1979/80:174

om transportstöd till Norrland m. m.

beslutad den 17 april 1980.

Regeringen föreslår riksdngen att antiiga de förslag som hnr
upptagils i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.

På regeringens vägnar

THORBJÖRN FÄLLDIN

ULF ADELSOHN

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att transportstödet till Norrland
effektiviseras och förstärks samtidigt som bidragsförfarandet förenklas.

Stödområdet föreslås koncentreras och indelas i sex
transportstödzoner, vilket ger möjlighet till att i högre utsträckning
differentiera stödet mellan inlands- och kustregionerna. Den kortaste
bidragsgrundande transportsträckan föreslås bli sänkt från 251 km till 151 km
när det är fråga om transporter som berör inlandet. När det gäller
bidragssatserna föreslås atl dessa skall höjas dels för transporter som berör
den nordligaste transportstödzonen, dels för transporler som berör de inre
delarna av Koppnrbergs län och Torsby kommun i Värmlands län. En sänkning av
bidragssatsen föreslås för kortare transporler.

Intransportstödet föreslås i fortsättningen bli i huvudsak
brnnschanknutet och inte som nu varuanknutet, vilket innebär en utbyggnad och
förenkling av stödet. Den nedre viktgränsen föreslås bli sänkt från 250 kg lill
100 kg. Samtidigt föreslås att kravet om verklig vikt slopas oeh att i
fortsättningen den fraktdragnnde vikten skall läggas till grund för bedömning
av bidrag. Härigenom uppnås en förenkling och större rättvisa för förelag med volymlätt
gods samt en förskjutning av stödet till små företag. Det sammanlagda
bidragsgrundande belopp som krävs för att bidrag sknll kunna ulgå föreslås med
hänsyn lill inflationen bli höjt från 3 000 kr. per år till 6 000 kr. per år.
Utbetalning av stödet föreslås ske två gånger per år i stället för en gång per
år.

Bidragsförfarandet avses bli förenklat för att underlätta
handläggningen hos såväl sökanden som transportrådel. Transportrådet kommer atl
få i uppdrag alt undersöka hur transportstödet bör utformas så att kraven på
administrativ enkelhet och regionalpolitisk effektivitet bäst kan förenas.

I Riksdagen 1979/80. I .siirnl. Nr 174

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:174 2

Föreslagna förbättringar ryms inom en i princip oförändrad
kostnnds-rnm.

1
propositionen föreslås också viss förändring av stödet till Gotlandstrafiken.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:174

Uidrag KOMMUNIKATIONSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssiimmanlräde 1980-04-17

Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och
statsråden Bohman, Mundebo, Friggebo, Dahlgren, Åsling. Söder, Krönmark,
Johansson, Wirtén, Holm, Boo, Adelsohn, Danell, Petri

Föredragande: statsrådet Adelsohn

Proposition om transportstöd till Norrland m.m.

1 Inledning

Som ett led i de regionalpolitiska strävandena att
utveckla näringslivet i Norrland och övriga delar av del allmänna stödområdet
infördesår 1971 - för entreårig försöksperiod - elt transportstöd (prop.
1970:84, SU 1970:105, rskr 1970:271). Syftet var att minska de kostnadsmässiga
olägenheter som följer med de stora avstånden inom stödområdet. Riksdagen tog
förnyad ställning till transportstödet år 1973. Härvid beslöts om viss
anpassning av stödets utformning och att stödet skulle gälla under ytterligare
en femårig försöksperiod (prop. 1973:95, TU 1973:14, rskr 1973:250).

Riksdagen beslutade hösten 1978 (prop. 1978/79:25, TU
1978/79:8, rskr 1978/79:100) att transportstödet skulle förlängas till alt
gälla t.o.m. år 1979.

I prop. 1978/79:152 redovisades erfarenhelerna av
transportstödet till Norrland. Dåvarande departementschefen föreslog att
transportstödet skulle bibehållas som ett regionalpolitiskt medel. Vissa
förändringar föreslogs dock. Med anledning av propositionen framfördes i etl anlal
motioner en rad förslag till förändringar av stödet. Trafikutskottet (TU
1979/80:5) anförde därvid bl.a. att förslagen var av så omfattande och
skiftande nalur att de ekonomiska och organisatoriska konsekvenserna av deras
genomförande svårligen lät sig överblickas. Utskottet fann sig inte berelt att
godta vare sig de i propositionen framlagda förslagen i den utformning de
förelåg eller de i molionerna framställda yrkandena i ämnet.

Riksdagen beslutade (rskr 1979/80:54) att berörda frågor
om transportstöd till Norrland ytterligare borde övervägas inom regeringens
kansli samt att härav föranledda förslag snarast skulle föreläggas riksdagen. I
avvaktan härpå skulle nu gällande regler för transportstödet lill Norrland äga
fortsalt giltighet, r Riksdagen 1979/80. 1 saml. Nr 174

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:174 4

I prop. 1979/80:100 bil. 9 (sid. 208) har jag anförl att jiig
avser förelägga riksdagen förslng om iransportstödels friimtidii utformning.
Jag anhåller nu om alt få ta upp denna fråga.

2 Föredragandens övervägande

Transportstödet i dess nuvarande form fick sin huvudsiikligii
utformning redan i sambnnd med den första försöksperioden som omfnllnde åren
1971-1973.

Stödet är selektivt ulformal med avseende på slödberättigat
gods och utgår i form av r e s t i 1 u t i o n till företiigen biiserad på
faktiskt erlagd frakt. Det medger att frnktlättnaden kan ske utiin alt ingrepp
behöver göras i de allmänna kostnadsanpassade taxorna.

Beträffande transportsätl omfattar slödel transporter som
sker pä järnväg eller på landsväg i yrkesmässig lastbilstrafik. Transporler med
s.k. firmabilar är däremot undantngnn liksom sjötriinsporter.

Den geografiskn nvgränsningennv stödet innebär att trnnspor-ter
från och inom stödområdet till ort utom eller inom delta är bidragsgrun-dnnde.
Härvid krävs att transportsträckan är längre än 250 km. Vid internationella
transporter är endnst den del nv trnnsportsträckansom ulförts inom Sverige
bidragsgrundande. För det fall den svenskn transportsträckan inte uppgår till
251 km, får dock norsk eller finsk delsträeka tillgodoräknas för att uppnå 251
km. Slödområdet är indelat i tre transportstödzoner.

Den varumässiga avgränsningen av siödet är inriktad på helfabrikat
och mera bearbetade halvfabrikat. Den gäller vissn skogsindustriella
produkter, järn- och stålprodukter, varor inom verkstadsindustrin, plasL-,
textil- och läderindustrin, kemiska induslrin, byggnndsmaterialindu-strin samt
jordbruks- oeh livsmedelsprodukter.

Transportstödet omfattar även transporter av vissa råvaror
och hnlvfäbrikat till orter inom stödområdet (intrnnsportstöd). Intransportstödel
inriktas på sådana råvaror och halvfabrikat, som skall vidareförädlas inom
stödområdet och för vilka en reducering av trnnsportkostnadernn i särskild grad
stimulerar produktionen och sysselsättningen inom berörda branscher i
stödområdet.

Fraktbidragets storlek är differentierat så att ett högre
bidrag utgår för de norra delarna av stödområdet.

Av administrativa skäl finns vissa begränsningar för
stödet. Sålunda krävs att en enskild sändning skall ha en verklig vikl
överstigande 250 kg och att den sökandes bidragsgrundande transportkostnader
under elt kalenderår skall uppgå till minst 3 000 kr.

En ingående redovisning för den hittillsvarande
transportstödsverksamheten och erfarenheterna härav lämnades i prop.
1978/79:152 om transportstöd. Föredragande departementschef fann i anslutning
härtill oeh vid sina överväganden om transportstödets framtid att det borde
bibehållas som

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:174 3

regionalpolitiskt medel. Transportstödets hittillsviirande
utformning ansågs också i princip ha varil riklig. 1 proposilionen föreslogs
dock vissa förändringar. Jag återkommer till detlii sennre när jiig behnndlar
resp. villkor för stöd.

Med anledning av propositionen framfördes i olika motioner
förslag om alt avslå propositionen vnd avser triinsportstödet till Norrland.
Vidare lades i motioner fram en rad förslag lill ändringar av stödet.
Trafikutskottet (TU 1979/80:5) anförde därvid bl.a. att flera av kraven på
ändringar av de i proposilionen framlagda förslagen framstår som i och för sig
angelägna och välmotiverade. Förslagen var dock enligt utskottet av så
omfattande och skiftande nntur att de ekonomiska och organisatoriska
konsekvenserna av deras genomförande svårligen lät sig överblickas. Utskottet
fann sig inte berett att godta vare sig de i propositionen framlagda förslagen
i den utformning som förelåg eller de i motionerna framställda yrkandena i
ämnet.

Riksdagen beslutade (rskr 1979/80:54) att berörda frågor
om transportstöd till Norrland ytterligare skulle övervägas inom regeringens
kansli samt att härav föranledda förslag snarast skulle föreläggas riksdagen.

Jag har med anledning härav gjort en noggrann genomgång av
de förslag som har väckts om transportstödet. Men innan jag behandlar den
närmare utformningen av transportstödet till Norrland vill jag redovisa min syn
på syftet med ett sådant stöd.

I prop. 1970:84 framhöll departementschefen, att del är en
angelägen regionalpolitisk uppgift att i olikn hänseenden ge näringslivet i
Norrland och angränsande delar av stödområdet möjligheter att driva sin verksamhel
under förutsättningar som är mern likartade dem som gäller för näringslivet i
andra delar av landet. En rad insatser har också under det senaste decenniet
vidtagits för att stimulera näringslivet i de nordligaste delarna av landet, bl.a.
har det regionalpolitiska stödet förstärkts oeh utvecklingsfonderna i länen
givits kraftigt ökade resurser. Vidare har en rad andra näringspolitiska
insatser gjorts, ofta med användning av investeringsfondsmedel för regionalpolitiskt
motiverade investeringar. Förutom de stödinsatser som direkt riktats till
näringslivet har flera andra statliga åtgärder haft regionalpolitisk betydelse.
De har främjat sysselsättningen och förbättrat levnadsbetingelserna för
befolkningen främst i de nordliga och inre delarna av landet. Som exempel kan
nämnas de kommunala skatteutjämningsbidragen, arbetsmarknadspolitiska
insatser, glesbygdsstöd, turiståtgärder samt stöd till jurd- oeh skogsbruket i
landets norra delar. Vidare bör erinras om alt regeringen i prop. 1979/80:109
har föreslagit stöd till glesbygden för vissa energikostnader. I olika
samhällssektorer har investeringar fördelats med beaktande av regionalpolitiska
aspekter.

Som jag ser det är utvecklingen i Norrland beroende av ett
konkurrenskraftigt näringsliv. Förutsättningar härför bör kunna skapas i den
ekonomiska politiken och näringspolitiken. Men även samhällsbyggandet i vid

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:174 6

mening påverkar betingelserna fören utveckling i de norra deliirnaav
landet. Jag vill här särskilt peka på trnnsportsystemets betydelse.

De regionala olikheterna i näringslivets förutsättningar
är påtagliga på trnnsportområdet. Högre transportkostnader till följd av de
stora transportavstånden från norra Sverige kan framstå som en hämmande faktor
för näringslivets utveckling. En rad samhällsinvesteringar i vägar, järnvägiir,
sjö- och luftfart har också gjorts för atl underlätta en utveckling i Norrland oeh
kompensera de långa avstånden.

De regionalpolitiska aspekterna har således varit en utgångspunki
för en rad insatser på kommunikationsområdet. Förutom de omfnttnnde investe-ringnrna
i transportsystemet i norra Sverige har en hel del gjorts för att utjämna taxor
oeh avgifter mellan olika delar av landet. Bl.a. ulförs posttjänster lill samma
taxor oavsett avstånd och teleavgifierna har under senare år utjämnats markant
i fråga om långväga samtal. Sjöfarten på Norrland stöds genom låga
farledsavgifter och avgiftsfri isbrytning. SJ :s taxor är degressiva med
avseende på avstånd. Lågprissatsningar har gjorts för persontrafik med flyg och
på järnviig. Det har varit av särskild betydelse för långväga trafik.

Gemensamt för dessa insatser är att de är av generell
karaktär och utjämnar näringslivets kostnader för transporttjänster mellan
olika delar nv landet. Enligt min uppfattning bör även i fortsättningen sådana
generella ålgärder användas inom transportområdet för att skapa en bättre
jämvikt i näringsgeografiskl hänseende mellan landets olika delar. De regionalpoiitiska
hänsynen bör som hitlills vägas in i de skilda beslut som fattas på detta
område.

Det finns emellertid gränser för hur långt
transportkostnadernas avståndsberoende kan reduceras innan konflikter uppstår
med de trafikpolitiska riktlinjerna. I riksdagens trafikpolitiska beslul (prop.
1978/79:99, TU 1978/79:18, rskr 1978/79:419) anges att avgifter för varje
individuell resa eller transport så långt möjligt bör anpassas till de
samhällsekonomiska marginalkostnaderna. Därigenom bör ett effektivt
utnyttjande av befintliga transportresurser kunna uppnås. Som jag tidigare
nämnt är en rad taxor degressiva med avseende på avstånd. Det är enligt min
mening risk för att kostnadsmedvelandet minskar om man med statliga ingrepp
skulle gå längre i taxeutjämnande riklning än vad som är motiverat med hänsyn
till de rådande samhällsekonomiska marginalkostnaderna. Likaså skulle transportföretagens
kostnadsmedvetande då kunna undergrävas. Statliga insatser bör inte heller
utformas så att konkurrensen mellan olika transportsätt snedvrids. Man riskerar
då orationella transportlösningar. Mot direkta ingrepp i taxesättningen talar
också att transportkostnaderna för lastbilstransporter på fjärravstånd och
större järnvägssändningar endast i undantagsfall debiteras enligt fastställda
taxor utan i stället efter direkta avtal. Det finns därför oftast inte någon enheilig
taxa. Vidare gäller att en direkt bidragsgivning lill transportföretagen skulle
kräva en ökad administration med hänsyn till det

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:174 7

stora antalet företng det giiller. Diskutnbelt är dessutom
i vilken grnd företagen i stödområdet självn i sin förhnndlingssituntion med transportfö-retngen
om fraktavgiften skulle lyckas komma i åtnjutande av ett sådant transportstöd.
Enligt mitl förmenande bör därför etl direkt ingrip;inde i taxesällningen
undvikas då det skulle få svåröverskådliga konsekvenser.

De mera generella kostnadsutjämnande åtgärderna på
transportområdet är således inte alltid tillräckliga utan behöver enligt min
mening kompletteras med ett selektivt transportstöd. Motiven härför är i första
hand regionalpolitiska. Ett sådant transportstöd bör medverka till att ge
företag i sysselsättningssvaga regioner långsiktiga möjligheter att på mer
likvärdiga villkor konkurrera med företag i andra delar av landet. Stödet bör
vara regionalpolitiskt effekiivt, dvs. i första hand lämnas till företag i de
inre delarna av Norrland och avse varugrupper som där befrämjar näringslivets
utveckling. Transportstödet bör främst avse transporter över långa avstånd för
alt ge näringslivet inom stödområdet möjligheter som mer överensstämmer med
vad företag utanför stödområdet har. Med den selektiva utformning jag vill ge
transportstödet kan det rymmas inom en i stort oförändrad kostnadsram för
stödet, vilket är nödvändigt med hänsyn till dagens ekonomiska situation.

Ett riktat transportstöd bör enligt min uppfattning göras
administrativt lätthanterligt för både företag och myndigheter. Jag avser
därför att föreslå regeringen att uppdra åt transportrådet att utarbeta
förenklade administrativa rutiner för att ta bort onödig byråkrati. Rådet bör
utifrån det allmänna syftet med stödet som jag här har redogjort för undersöka
hur ett transportstöd bör utformas så att kraven på administrativ enkelhet och regionalpolilisk
effektivitet bäst kan förenas.

Enligt min bedömning finns dock underlag för att göra
vissa förändringar av transportstödet redan nu. Jag anser därvid att
huvuddragen i det Iransportstödssystem som föreslogs i prop. 1978/79:152 bör
kunna genomföras. Men vissa jusleringar av propositionens förslag är enligt
min uppfattning nödvändiga.

Jag övergår nu till alt redovisa min syn på
transportstödets inriktning och omfattning.

Jag vill då börja med att behandla transportstödets geografiska
avgränsning och storlek. Avgränsningen av stödet har alltsedan tillkomsten i huvusak
varit anknuten till de nuvarande stödområdena 4-6 och omfattat tre transportstödzoner,
nämligen en zon bestående av Norrbottens och Västerbottens län, en zon
bestående av Västernorrlands och Jämtlands län och en zon bestående av övriga
delar av stödområdet.

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:174 8

De bidragssatser som hittills har tillämpats i
resp. zon redovisas i nedanstående tabell.

Bidragssatser
i procent

opaginerad Kontrollera mot PDF

Transportavst å nd
i km

251-400 401-500 501-

Transport;

it ö dzon

AC och
BD liin

Y och Z
l ä n

Ö vriga
st ö d. omr ä det

15

15

15

25

25

13

35

25

15

opaginerad Kontrollera mot PDF

Iprop. 1978/79:152 föreslogs en förändrad geografisk
indelning samt en ny indelning i transportsträckor. Uppdelningen i zoner
förordades sålunda bli utökade från tre till sex samtidigt som bidragssatserna
ökades. När det gäller den kortaste bidragsgrundande transportsträckan
föreslogs en sänkning från 251 km till 151 km i det tidigare inre stödområdet.

Under riksdagsbehandlingen väcktes som nämnts en rad
motioner om transportstödzoner, bidragssatser och transportavstånd. I fråga om
den geografiska avgränsningen innebar motionerna dels förslag om en utvidgning
av stödområdet, dels uppflyttning av vissa kommuner till stödzoner där högre
bidragssatser var tänkta att tillämpas. Genomgående för huvuddelen av förslagen
i denna del var all en närmare anpassning eftersträvades till den
regionalpolitiska stödområdesindelning som riksdagen hade beslutat om (prop.
1978/79:112, AU 1978/79:23, rskr 1978/79: 435).

Som jag tidigare har förordat skall transportstöd kunna
lämnas enbart i de delar av landet där sysselsättningsproblemen är betydande
och där samtidigt avstånden lill marknaderna är stora. Den regionalpolitiska
indelningen av landet i sex stödområden är i huvudsak gjord efter
sysselsättningsproblemens svårighetsgrad i olika regioner. Denna indelning bör
därför enligt min mening uigöra en grund för övervägande om transportstödets
geografiska avgränsning och zonindelning.

Den regionalpolitiska indelningen återspeglar dock inte
alllid de avstånds-nackdelar som transportstödet avses reducera. En detaljerad
differentiering av transportstödet efter enskilda kommuners regionalpolitiska
inplacering skulle också leda lill ökad byråkrati. Principen för transportstödet
bör vara att utjämna skillnader i transportkostnad mellan olika orter och inte
få olika orter att "byta plats" i transportkostnadshänseende. Deiina
princip kan illuslreras med följande exempel. Frakten för en transport mellan
Kiruna och Stockholm bör reduceras med ett fraktbidrag, men den bör inte vara
lägre än frakten för en transport mellan Östersund och Stockholm efter
fraktbidrag. Transportstödzonerna bör enligt min mening göras så vidsträckta
och sammanhängande som möjligt.

Allmänt gäller atl transportkostnaderna stiger med
avståndet från Syd-och Mellansverige där landets befolkningsmässiga och därmed
marknads-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:174

mässiga tyngdpunkt ligger. Kostnaderna varierar dock på elt
mnngfasetternl sätl. Exempel på faktorer som spelnr en roll är aktuellt
konkurrensläge mellan olika triinsporlföretag, möjlighet till relurfriikl,
godsvolym, trafikstruktur m.m. Snmmnntnget innebär dessa faktorer ofta iill
avstånds- oeh fraklkoslnadsproblemet i allmänhet är större i de inre delarna av
Norrliind än i stödområdet i övrigt. Förulom en avståndsmässig differenliering
av transportstödet i en nord-sydlig riktning anser jng diirför att det även
finns behov av att skilja mellan kustland och inland.

Mot denna bakgrund och med hänsyn till de i riksdagen väcktu
försingen i dessa frågor förordar jagen ny indelning i transportstödzoner. Jag hnr
härvid utgått ftån riksdagens uttalande (TU 1979/80:5, rskr 1979/80:54) om en
förstärkning av stödet för de nordligaste och inre delarna av landet. Vidare är
en grundval för förslaget att det skall medge en förbättrad stödeffekt inom en
i stort oförändrad medelsram.

Jag förordar att sex transportstödzoner avgränsas.
Härigenom möjliggörs en successiv anpassning av stödet till fraktkostnadsnaekdelens
storlek. Vidare blir tröskeleffekterna i gränsområdet mellan olika stödzoner inle
så stora.

I jämförelse med förslaget i prop. 1978/79:152 förordar
jag en utvidgning av stödzon 6 till att innefatta även Arjeplogs, Arvidsjaurs
och Jokkmokks kommuner i Norrbottens län samt Sorsele och Slorumans kommuner i
Västerbottens län. Dessa kommuner är i den regionalpolitiska stödområdesindelningen
inplacerade i stödområde 6. Transportförutsättningarna är tämligen likartade i
dessa inlandskommuner oeh i landets nordligaste del. För att få en geografiskt
mer enheilig avgränsning förordar jag vidare att Strömsunds kommun i Jämtlands län
uppflyttas från zon 3 till zon 5. Jag har också övervägt om vissa motionärers
åsikt alt en uppflyttning av vissa andra kommuner till högre stödzoner än vad
som föreslogs i prop. 1978/79:152 kan vara befogad från regionalpolitisk
synpunkt. Efter studier över transportkostnadens variation mellan olika
kommuner har jag dock kommit till slutsatsen att en uppflyttning av fler
kommuner till högre stödzon skulle leda till inkonsekvenser i stödeffekt och
större tröskeleffekter.

Om indelningen i transportstödzoner i de sydligare delarna
av landet vill jag anföra följande. Med tanke på riksdagens uttalande om att de
nordligaste oeh inre delarna av stödområdet bör prioriteras vid avgränsningen
av Iransportstödzoner har jag efter samråd med chefen för industridepartementet
funnit att transportstöd i princip bör kunna utgå i kommuner som tillhör
stödområde 4-6. Det är också där avstånden till de större marknaderna i Syd-och
Mellansverige är betydande. Inom övriga delar av landet är avstånden inte så
långa att de kan motivera ett transportstöd på regionalpolitiska grunder.

Med hänsyn härtill förordar jag att kommunerna i Göteborgs
och Bohus län samt Älvsborgs län inte inordnas i transportstödsområdet. Även om
det finns sysselsättningsproblem i norra Bohuslän och i Dalsland torde det inte

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:174 10

kunna hävdas att de i väsentlig grad beror på avstånds-
eller fraktkostnadsnackdelar.

Efter att ha övervägt frågan om kortaste bidragsgrundande transportsträcka
har jag kommit fram till uppfattningen iitt en allmän sänkning skulle leda bort
från syftet med stödel. Med hänsyn lill de speciella förhållanden som råder för
induslriell tillverkning i Norrlands inland förordar jag dock här en sänkning
av gränsen lill 151 km. Härigenom underlättas en önskvärd näringsgeografiSk
integration mellan inland och kustland. För att avskilja uppsamlings- och
distributionstransporter förordar jag att stödel inte bör omfatta transporter
av jordbruks- och livsmedelsprodukter i avståndsintervallel 151 - 250 km. En
ytterligare reducering av transportsträckan som förordades i vissa motioner
från 151 km till 100 km skulle innebära att stöd utgår till mera lokalt
betonade transporler. Med hänsyn till vad jag tidigare har sagt om stödets
syfte skulle en sådan utvidgning inte vara motiverad. Delta särskilt mot
bakgrund av att den genomsnittliga transportsträckan från kustland till
inlandsregionerna överstiger den stipulerade gränsen 151 km.

Jag är dock medveten om atl företag i de inre delarna av
landet kan ha högre kostnader för lokala transporter jämfört med vad som gäller
i landets södra delar. Denna fråga sammanhänger dock nära med de allmänna
transportproblem som föreligger inom glesbygdsområden och som transportstödet
inte har till syfle alt lösa.

Jag har i fråga om bidragssatser i huvudsak anslutit mig
till förslagen i prop. 1978/79:152. För att kunna tillgodose kravet på en
förstärkning av stödel i främst de nordligaste och inre delarna av landet inom
en i stort oförändrad medelsram förordar jag att bidragssatsen för de kortaste
transporterna och transporterna upp till transportavståndet 500 km inom stödzon
1 anges till 10 procent.

Sammanfattningsvis redovisas mina förslag i nedanstående
uppställning.

Bidragssatser i procent

Transportstödzon

Transportavstånd 1 2 3 4 5 6

-

-

10

-

10

10

10

10

10

10

10

10

10

25

25

25

25

25

15

25

25

35

35

35

15

25

25

35

35

50

151-250 251-400 401-500 501-700 701-

Transporlstödzon 1:

av Värmlands län Arvika, Eda, Filipstads, Hagfors,
Munkfors, Sunne, Säffle och Årjängs kommuner; av Kopparbergs län Avesta,
Borlänge,

s. 11 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:174 11

Faluns, Gagnefs, Hedemora, Leksands, Rättviks och Säters
kommuner; av Gävleborgs län Bollnäs, Hudiksvalls, Nordanstigs, Ovanåkers och
Söderhamns kommuner

Transportslödzon 2:

Västernorrlands län utom Sollefteå och Ange kommuner

Transportstödzon 3:

Jämtlands
län ulom Strömsunds kommun; av Västernorrlands län Sollefteå och Ange kommuner;
nv Värmlnnds län Torsby kommun; av Kopparbergs län Mora, Orsa, Malungs. Vansbro
och Älvdalens kommuner; av Gävleborgs län Ljusdnls kommun

Transportstödzon 4:

av Västerbottens län Nordmalings, Roberisfors, Skellefteå,
Umeå och Vännäs kommuner; av Norrbottens län Piteå, Älvsbyns, Luleå och Bodens
kommuner

Transportslödzon 5:

av Jämtlands län Strömsunds kommun, Västerbottens län utom
Nordmalings, Roberisfors, Skellefteå, Sorsele, Slorumans, Umeå och Vännäs
kommuner

Transportstödzon 6:

av Västerbottens län Sorsele oeh Slorumans kommuner; av
Norrbottens län Gällivare, Kiruna, Kalix, Överkalix, Haparanda, Övertorneå, Pajala,
Arjeplogs, Arvidsjaurs och Jokkmokks kommuner.

s. 12 Kontrollera mot PDF

Nuvarande zonindelning för Iransporlslödet

Föreslagen
zonindelning för Iransport-stödet

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:174 13

De varor som omfattas nv transportstödet hnr begriinsnts i
syfle iitl nä störstn möjliga regionalpolitiskn effekt med stödel. Principen
vid varuav-gränsningen har varit att stöd till transporter från stödområdet (uttransport-stödet)
skall omfatta sådana hel- oeh halvfabrikat som i stödområdet undergått en
bearbetning som inte är ringa sumt att intriinsportstödel skall gälla sådana
råvaror och halvfabrikat som hos mottagnren i stödområdet skall undergå en
bearbetning som inte är ringa. Som en annan princip gäller ntt intransportslödet
inte skall omfntta sådana varor som produceras inom stödområdet. Jag finner
dessa allmänna principer för varuslagsavgränsning-en riktiga. Den exakta avgränsningen
av vilka transporter som är bidragsberättigade är dock svår att göra pn
förhand. Jag föreslår därför ntt regeringen eller den myndighet regeringen
föreskriver bemyndigns att göra den närmare nvgränsningen i enlighet med
slödels allmiinna syfte.

När del gäller de varor som omfattas av uttransportstödel har
under årens lopp vissa modifieringar gjorts. Sålunda infördes transportstöd
till kisel fr.o.m. den 1 juli 1975 och fr.o.m. den 1 januari 1978 slopades
fraktbidraget för vissa pappersprodukter av stapelvarukaraktär.

I prop. 1978/79:152 föreslogs inga förändringar av
gällande varuavgräns-ning för uttransportstödel. Däremot föreslogs i motioner
som väcktes under år 1979 att de transporter som undantogs från stödet den 1
januari 1978 åter skulle bli stödberättigade. Vidare föreslogs att antalet
varugrupper utvidgas med bl.a. rundvirke, torv och flis samt jordbruks- oeh
livsmedelsprodukter på transportsträckor under 251 km.

Föredragande departementschef anförde i prop. 1978/79:152
att vid bedömningen av frågan om transportstöd till de aktuella
pappersprodukterna borde hänsyn tas till att vissa förutsättningar förändrats
sedan transportstödet introducerades. Bl.a. har de senaste årens kraftiga
satsningar på att bygga ut isbrytarresurserna inneburit att
skogsindustriföretagen vad gäller den dominerande Europatrafiken har utvecklat
speciella och myeket avancerade sjötransportsystem för sina uttransporter.
Detta har i sin tur påtagligt minskat beroendet av ntt anlita landtrnnsportmedlen
och därmed beroendet av transportstöd. Föredragande departementschef ansåg
därför att en rad andra åtgärder inom transportstödet borde prioriteras högre
än etl återinförande av transportstöd till de aktuella pappersprodukterna.

Även krav på att införa transportstöd till transporter av
rundvirke/ gallringsvirke och flis behandlades i prop. 1978/79:152.
Föredragande departementschef avvisade dessa krav och anförde att ett transportstöd
som gäller alla typer av virkesråvara skulle vara olämpligt från regionalpolitisk
synpunkt. Det skulle bl.a. medföra risker för att inlandslokaliserade
skogsindustrier, främst sågverk oeh några skivindustrier, skulle riskera att undandras
råvara genom att den i stället transporteras ut från del inre stödområdet.
Vidare skulle motiven bli svagare för att i det längre perspektivet satsa på
inlandslokalisering av skogsindustri. När det gäller massavedstransporter är
förhållandena annorlunda men i propositionen

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:174 14

anfördes att de problem som därvid avses bli lösta
omfattar i mycket hög grad näringspolitiskii oeh konjunkturpolitiska frågor,
vilket gör ntt de borde övervägas i sådana vidare sammanhang.

Jag anser inte att några tyngre vägande skäl till att
utvidga antalet varugrupper har framkommit. Avsikten med transportstödet är att
det skall reducera de fraktkostnadsnaekdelar som del norrländska näringslivet
har i snmbnnd med varuutbyte med i första hand huvudmarknaderna i Syd- och
Mellansverige, dvs. främst de nackdelar som är förenade med stora avstånd. För
att slå vakt om det norrländska näringslivet bör således i princip inte
fraktbidrag lämnas till transporter av sådana råvaror som finns alt tillgå inom
stödområdet. Jag anser ocksn ntt det av kostnadsskäl finns anledning att inta
en myeket restriktiv hållning till förslag om utvidgningar till nya
varugrupper, som bör omfattas av transportstödet.

I fråga om gällande varuavgränsning för intransportstödet föreslogs
i prop. 1978/79:152 vissa ändringar. Föredragande departementschef förordade
att avgränsningen i stället för varor borde avse näringsgrenar.
Intransportstödet borde därmed omfatta sådana råvaror och halvfabrikat som av
mottagaren skall förädlas lill hel- eller halvfabrikat inom vissa verksamheter
i stödområdet. Avgränsningen borde i allt väsentligt omfatta sådana
näringsgrenar som med den nuvarande varuavgränsningen kommer i åtnjutande av
intransportstödet. Följande näringsgrenar föreslogs omfattas av stödel:

Textil-, beklädnads-, läder- och lädervaruindustri

Färgindustri

Läkemedelsindustri

Tvättmedels- och toalettmedelsindustri

Gummivaruindustri

Plastvaruindustri

Porslins- och lergodsindustri

Glas- och glasvaruindustri

Verkstadsindustri

Musikinslrumentindustri

Sportvaruindustri

Beträffande den kemiska industrin föreslogs atl den
nuvarande varuavgränsningen lillämpas även fortsättningsvis.

Den föreslagna avgränsningen av intransportstödet innebar
en utbyggnad av stödet. I ett hänseende medförde avgränsningen emellertid en
inskränkning. Det gällde transporter av sådana järn- och stålvaror och sådant
skrot som vidareförädlas vid järn-, stål- och metallverk.

Liksom hittills ansågs som allmänna villkor för intransportslödet
gälla dels att varan hos mottagaren skulle genomgå en bearbetning som inte är
ringa, dels att fraktbidrag inte skulle utgå för transport från ort utanför
stödområdet till ort inom stödområdet av sådana varor som produceras inom stödområ-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:174 15

det. Sådana, med hänsyn till tidsåtgång och kostnader, synneriigen
kvalificerade ompackningsarbeten som förekommer inom vissa branscher, t.ex.
inom läkemedelsindustrin, bedömdes att de i fortsättningen borde uppfylla
kravet på bearbetning.

Den avgränsning av intransportstödel som föreslogs i
propositionen är enligt min mening rimlig. Järn- och stålindustrin är liksom
skogsindustrin i hög grad beroende av den ekonomiska och näringspolitiska
utvecklingen i storl. Frågor som är knutna lill dessa branscher bör därför
avgöras i ett större sammanhang. De passar enligt min mening inte in i det
allmänna syfte som jag angivit för ett selektivt transportstöd.

De transportmedel som omfattas av transportstödet är
järnvägstrafik oeh yrkesmässig lastbilslrafik. Skälet till att transporter med
s.k. firmabilar är undantagna från transportstöd är främst administrativa. Det
har bedömts omöjligt att med tillräcklig grad av säkerhet kontrollera att transporler
med firmabilar verkligen blivit utförda. Grundregeln är att fraktsedel eller
annan handling som bestyrker att transporten ägt rum skall bifogas ansökan om
fraktbidrag för att den skall kunna bifallas. 1 prop. 1978/79:152 anfördes atl
del finns företag som har produkler som kräver speciella transportanordningar.
Utvecklingen under senare år har också gått mot allt strängare krav på
säkerhetsanordningar vid transport. Fristående transportörer kan av naturliga skäl
inle alltid binda sig för kapital i transportfordon av specialkaraktär. I
sådana situationer kan de tillverkande företagen tvingas lösa problemet själva
med egna fordon. Det finns exempel på att man genom alt etablera ett särskilt
åkeriföretag har uppfyllt transportstödets villkor.

I motioner framfördes krav på att transportstöd skulle
kunna lämnas även för transporler med s. k. firmabil. Men jag är inte beredd
att föreslå någon generell ändring av reglerna i denna riktning. Mina
betänkligheter mot att låta firmabilar omfattas av transporstödet grundas i försia
hand på konirollsvårigheterna. Transporter som utförs med firmabilar kan
nämligen inte dokumenteras med fraktsedlar e.d. Regeringen eller myndighet som
regeringen föreskriver, bör emellertid om synnerliga skäl föreligger, kunna ge
dispens så att transporter som utförs med firmabilar skall kunna erhålla
fraktbidrag. Motsvarande bör också gälla för andra särskilt anpassade firmaägda
eller inhyrda transportmedel, l.ex. särskilda järnvägsvagnar eller dylikl.

Transportstödet omfattar inte sjötransporter. I prop.
1978/79:152 relaterades i remissomgången framförda förslag om att
transportstödet även borde omfalta sådana transporter som utförs med fartyg.
Men föredragande departementschef fann det inte motiverat att införa ett
särskilt sjötransport-stöd. I ett flertal motioner som väcktes med anledning av
propositionen aktualiserades åter förslagel om att inrätta elt sjölransportstöd.

Jag är emellertid inte heller beredd att förorda ett
särskilt sjötransport-stöd. Den marknadsmässiga fördel som transportstödet
innebär för land-

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:174 16

transportmedlen kompenseras enligt min uppfattning mer än
väl av de statliga insatser som görs för Norrlandssjöfarten, En kraftig
förstärkning av resurserna för isbrytning hnr skett under 197()-talet. 1
budgetpropositionen föreslås att 135 milj. kr. nnvisns till isbrytning för
kommande budgetår. Större delen därav torde komma Norrlandssjöfarten till del.
Vidare gäller att sjöfartsavgifternn har uljämnnts på etl sätl som i hög grad
är till fördel för Norrlnndssjöfarten. I regeringens förslag till sjöfartspolitiski
program (prop. 1979/80:166) presenteras åtgärder i syfte ntt stärkn svensk sjöfnrts
konkurrenskraft.

En rad svårigheter föreligger om man skall utvärdera hur
transportstödet resp. de statliga insatserna för Norrlandssjöfarten påverkat
konkurrenssituationen mellan land- resp. sjötransporter. En indikation på den
hittillsvarande utvecklingen kan fås vid en jämförelse mellan marknadsandelarna
för land-och sjölransportmedlen avseende varugrupperna sågade trävaror och
papper. Som visades i prop. 1978/79:152 ger tillgänglig statistik inle stöd för
uppfattningen att sjöfartens ställning på den norrländska marknaden har
försvagats under 1970-talet.

Det regionalpolitiska syftet med transportstödet är som
tidigare nämnts att främja näringslivets utveckling i Norrland genom att minska
de kostnadsmässiga olägenheterna med länga avstånd i Norrland och då främst i
Norrlands inland. Men genom den struktur som sjötransporterna har - med varor
av i huvudsak mäss- eller partigodskaraktär - skulle elt sjötransportstöd i
mycket hög grad tillfalla de stora kustbaserade företagen inom skogsindustrin,
järn- och stålindustrin och den kemiska industrin. En större del av detta gods
skulle heller inte komma att omfattas av transportstödet. Avståndsfaktorn
torde inte heller spela samma roll som vid landtransporterna. Ett sjölransportstöd
skulle därför var ett trubbigt regionalpolitiskt medel med begränsad effekt för
utvecklingsbara företag i Norrlands inland.

Jag finner därför inte tillräckligt starka skäl, vare sig
trafikpolitiska eller regionalpolitiska, för att förorda att transportstödet
också bör omfatta sjötransporter. Det torde vara bättre med generella
utjämnande åtgärder till Norrlandssjöfartens förmån som l.ex. isbrytarservice.
Vidare skulle elt sjölransportstöd av flera skäl bli administrativt svårhanterbart.

I en motion framfördes förslag om att transportstödet bör
omfatta sjötransporter på de inre vattenvägarna. Jag delar emellertid inte
denna uppfattning. Det allmänna avgiftssystemet vad gäller hamnar och farleder
har nyligen ändrats så att kust- och inlandshamnarna har jämställts från
avgiftssynpunkt. Jag kan därmed inte finna annal än att insjöfarten genom dessa
åtgärder har fått en kompensation som vida överstiger fördelarna med
transportstödet.

Av prakliska skäl har vissa minimigränser angivits för att
transportstöd skall kunna lämnas. Sålunda har en avgränsning gjorts som
undantar mindre sändningar. För alt restitution skall kunna utgå krävs dessutom
att

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:174 17

den sökandes bidragsgrundande transportkostnader uppgår
till ett vissi minimibelopp per kalenderår.

I fråga om sändningsslorleken gällde från börjnn all varje
enskild sändning skulle ha en lägsta verklig vikt som översteg 500 kg för att
transportstöd skulle kunna utgå. Härefter har riksdagen beslutat att sänka
denna gräns först till 300 kg och sedan 250 kg. I prop. 1978/79:152 föreslogs
en ytterligare sänkning till 100 kg. Dessutom föreslogs atl i de fall en
sändning fraktberäknas efter transportföretagens regler om skrymmande gods
skulle den fraktdragande vikten kunna läggas till grund för beräkning av
bidrag. Härigenom skulle större rättvisa uppnås för sökande med volymlätt gods.

I motioner under år 1979 framfördes förslag om sänkningar
av minsta stödberättigade sändningsstorlek uiöver de förslag som lämnades i
propositionen. Bl.a. föreslogs att minimigränsen i detta avseende helt skulle
slopas.

För att kunna erhålla transportstöd måste det sammanlagda
bidragsgrundande beloppet vara lägst 3 000 kr. I prop. 1978/79:152 föreslogs
på grund av penningvärdeförändringen sedan år 1971 en höjning till 10 000 kr. I
motioner med anledning av propositionen fanns förslag om att höjningen borde
begränsas. I allmänhet hänvisade man till att många mindre företag skulle
utestängas från stöd.

Enligt min mening talar flera skäl för att mindre
sändningar undantas från stödgivning. Det främsta skälet är strävan att
administrativt förenkla restitutionsförfarandet genom en begränsning av antalet
fraktstödsberätti-gade sändningar. Elt slopande av viktgränsen skulle leda till
en mycket stor ökning av antalet stödberättigade sändningar. Dessutom skulle
ett slopande av viktgränsen innebära att också paketmarknaden, dvs. sändningar
upp till 20 kg, skulle komma att omfattas av transportstödet. På paketmarknaden
konkurrerar förutom SJ och transportförmedlingsföretagen också postverket.
Postverket lillämpar en enhetlig taxa, medan transportförmedlingsföretagens
och SJ:s taxor är avslåndsberoende. Det finns således ingel regionalpoliliskt
skäl all låta iransporlslödel omfalla postpaket. Fraklbidrag till paketgodset
vid SJ och transportförmedlingsföretagen skulle dessutom rubba
konkurrensförhållandena på paketmarknaden.

Jag finner det efter olika överväganden rimligt att
fastställa en nedre viktsgräns även om den med hänsyn till främst mindre
företag bör kunna sänkas i förhållande till den nuvarande gränsen. Jag förordar
därvid att 100 kg bör utgöra lägsla bidragsgrundande sändningsvikt oeh att den
taxerade vikten kan läggas till grund för stöd.

Det fraktbidrag som erhålls för en viss sändning bör
vidare stå i rimlig proportion till den arbetsinsats som handläggningen orsakar
vid bidragssökande företag och vid transportrådet. Det finns naturligtvis en
gräns där arbetsinsatsen för att söka fraktbidrag och behandla ansökan därom
överstiger det värde som själva stödet utgör. Med tanke på de många mindre
företag som i dag får transportstöd anser jag att man får vara försiktig med
att

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:174 18

höja den lägsta gränsen för bidragsgrundande belopp. Jag
har därvid stannat för att det sammanlagda bidragsgrundande belopp som bör
gälla för att restitution skall utgå bör höjas till 6 000 kr. per kalenderår.

Transportstödet omfattar inte persontransporter. I prop.
1978/79:152 avvisades ett förslag om att inrätta ett företagsinriktat
persontransportstöd. En rad motioner gick dock emot propositionen i detta
avseende. Förslaget om etl persontransportstöd bör enligt min uppfattning
bedömas mol bakgrund av dels pågående och planerade rabaltförsök inom
persontrafiken, dels de praktiska förutsättningarna att genomföra förslaget.

Både SJ och Linjeflyg har under de senaste åren inlett
omfattande lågprissatsningar för persontrafiken. Redan dessförinnan var taxorna
avståndsdegressiva i högre grad än vad som var koslnadsmässigi motiverat. Regionalpoliliska
aspekter hade således vägts in. De avståndsdegressiva taxorna och allmänt
sänkta avgifterna för persontrafiken torde minska behovet av ett särskilt
persontransportstöd.

Etl transportstöd till tjänsteresor torde kräva en
omfattande byråkrati om rimliga krav på kontroll skall kunna upprätthållas. Bl.a.
torde begreppet "tjänsteresa" vara svårt att definiera och risker för
missbruk vara uppenbara.

Jag anser sålunda att det inte finns skäl att införa ett
särskilt slöd lill persontransporter.

Jag övergår nu lill att behandla administrationen av transportstödet.
Transportstödet administreras fr.o.m. den 1 januari 1980 av transportrådet.
Administrationskostnaderna utgör ea 1 milj. kr. perår, vilket motsvarar ca 0,7
% av det totala bidragsbeloppet. Till administrationskostnaderna bör också
räknas det arbete som sökande lägger ner på bidragsförfarandet.
Riksrevisionsverket har i en utvärdering år 1978 av stödet angett denna kostnad
hos bidragssökande till ca 3,3 milj. kr.

Transportrådet och dessförinnan fraktbidragsnämnden har
redan inlett samarbete med bl.a. transportförmedlingsföretagen och SJ i syfte
att förenkla och rationalisera handläggning och kontroll vid
bidragsförfarandet. Jag anser det angeläget atl detta samarbete utvecklas. Sirävan
bör härvid vara att underlätta företagens ansökningsförfarande. Jag föreställer
mig att en ytterligare förenkling kan ske genom l.ex. ett förenklat
ansökningsförfarande eller någon typ av schabloniserad bidragsgivning.

Jag förutsälter härvid att förenklingarna genomförs
utifrån de allmänna principer jag tidigare har redovisat.

Utbetalningar av transportstöd bör ske så snart som
möjligt efter varje ansökningsperiod, dvs. två gånger per år mot f.n. en gång
per år. Förutsättningen för att bidrag skall kunna utbetalas efter försia halva
kalenderåret bör emellertid vara att den bidragsgrundande frakten uppgår till
minst 6 000 kr. under ansökningsperioden.

Kostnaderna för transportstödet torde - i 1980 års priser
och volymer -komma atl belöpa sig på 138,6 milj. kr., vilket tagits upp i prop.
1979/80:100,

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:174 19

bil. 9. De förstärkningar resp. besparingar på olika
punkter som jng har förordat beräknar jag i stort tar ul varandra, varför
transportstödet framöver bör rymmas inom en i princip oförändrad kostnadsram.

Ett bidragssystem uppbyggt på schabloner möjliggör att
administrativa besparingar kan göras hos företagen. Arbetet med att ta fram
rutiner för en schabloniserad bidragsgivning ställer emellertid temporärt krav
på ökade resurser hos transportrådet. Jag bedömer därför att transport rådet
under den tid översynen av stödet pågår kan behöva utökade medel för utvecklingsnr-bele.

Det transportstöd jag här har förordat bör kunna tillämpas
fr.o.m. den 1 januari 1981. Jag förordar dock en mjukare övergång lill det
föreslagna stödsystemet för företag som hittills erhållit transportstöd i
Göteborgs oeh Bohus län samt Älvsborgs län. Företag i dessa län som under år
1980 får stöd men som inle är stödberälligade i enlighet med de förslag som jag
här har förordat, bör därför under en treårig avvecklingsperiod erhålla ett
successivt avtrappat fraklbidrag. Regeringen eller myndighet som regeringen
föreskriver bör ange hur denna avlrappning bör utformas.

Jag vill också något beröra frågan om det fraktstöd som utgår
för godstransporterna i G o 11 a n d s b o I a ge t s färjetrafik med fastlandet.
Med hänsyn lill önskvärdheten att undvika att den kraftigl subventionerade längdmelertaxan
i färjetrafiken leder lill en samhällsekonomiskt olämplig fördelning mellan
färjetrafiken och lastbåtstrafiken är vissa varuslag undantagna från
transportstödet. Det gäller sådana varor som vid osubventionerade taxor kan
antas söka sig till lastbåtstrafiken. De varor som angetts är cement och
obearbetad kalksten, petroleumprodukter, spannmål och fasta gödningsmedel (prop.
1974:140, TU 1974:27, rskr 1974:347). Sådana fordon och lastbärare som
uppenbarligen - helt eller i huvudsak - transporterar eller är avsedda för
transport av angivna varor omfattas inte av den genom transportstödet
reducerade längdmelertaxan. Även militära transporter är undanlagna.

Som en följd av den omfattning som det statliga stödet
till färjetrafiken numera har fått har andra varor, som i en normal marknad naturligen
skulle sökt sig till lastbåtstrafiken, kommit att transporteras i
färjetrafiken. För att undvika en utveckling, som skulle kunna leda till en
samhällsekonomiskt olämplig fördelning på trafikmedel av Gotlandsgodset, och
dessutom till kapacitetsproblem som kunde innebära allvarliga olägenheler för
det naturliga färjegodset bör det enligt min mening finnas möjlighel att
undanta ytterligare varuslag från det statliga stödel. Jag har därvid övervägl
att föreslå en utvidgning av de tidigare varuslagen. Med hänsyn till de
svårigheter som är förknippade med att på förhand förutse alla de varor som kan
bli aktuella, föreslår jag i stället att regeringen eller den myndighet
regeringen föreskriver bemyndigas att utföra den närmare avgränsningen av bidragsberättigade
varugrupper. Sådana avgränsningar skall göras i enlighet med de allmänna
riktlinjer för fraktstödet till färjelrafiken som riksdagen tidigare
fastställt.

s. 20 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:174 20

3
Hemställan

Med
hänvisning till del anförda hemsläller jag att regeringen föreslår riksdagen atl

1. dels godkänna de av mig förordade riktlinjerna för
ett fortsatt transportstöd till Norrland,

2. dels godkänna de av mig förordade riktlinjerna för
ett fortsalt transportstöd till Gotland.

Ärendet
bör behandlas under innevarande riksmöte.

4
Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar alt genom
proposition föreslå riksdagen alt anlaga de förslag som föredraganden har lagt
fram.

GOTAB 54944 Siockholm IVRII

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

10 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (10)

10 kopplingar i 7 dokument.

  1. Prop. 1981/82:100 med förslag till statsbudget för budgetåret 1982/83 i texten
  2. Bet. 1981/82:TU5 om vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m. m. (prop. 1981/82:30) s. 2 i texten
  3. Prop. 1981/82:30 om vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m.m. i texten
  4. Bet. 1980/81:TU20 om anslag till Institut m.m. (prop. 1980/81:100) s. 2 i texten
  5. Prop. 1980/81:100 med förslag till statsbudget för budgetåret 1981/82 i texten

Visa alla 7