Sök i Ratio Lex

om försök med boendeparkering på gatumark m.m.

17 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 17 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1979/80:34, om försök med boendeparkering på gatumark m.m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:34

Regeringens proposition

1979/80:34

om
försök med boendeparkering på gatumark m.m.;

beslutad
den 25 oktober 1979.

Regeringen
föreslår riksdagen att antaga det förslag som har upptagits i bifogade utdrag
av regeringsprotokoll.

På
regeringens vägnar THORBJÖRN FÄLLDIN

ULF
ADELSOHN

Propositionens
huvudsakliga innehåll

Riksdagen
har förordat att de större tätorterna ges möjlighet att bedriva försöksverksamhet
med s.k. boendeparkering på gatumark. 1 propositionen föreslås att lagen
(1957: 259) om rätt för kommun att uttaga avgift för vissa upplåtelser å allmän
plats, m. m. ändras. Syftet med ändringen är att öppna möjlighet för bl.a.
sådan försöksverksamhet som riksdagen har uttalat sig för.

1
Riksdagen 1979180.1 saml. Nr 34

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:34

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1957:259) om rätt för kommun att
uttaga avgift för vissa upplåtelser å aUmän plats, m. m.

Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1957: 259) om rätt för
kommun att uttaga avgift för vissa upplåtelser å allmän plats, m.m.' skall ha
nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5§ä

Regeringen äger meddela när- De kommuner som regeringen

mare föreskrifter angående till- bestämmer får
bedriva försöks-

lämpningen av denna lag. i i. . i. ; ;

' * * verksamhet som innebar avvikelse

från föreskrifterna i 2 § första stycket. Sådana
medgivanden får också innefatta rätt att ta ut avgifler efter olika grunder
för skilda kategorier av trafikanter. Regeringen bestämmer de närmare
villkoren för försöks verksamheten.

Denna lag träder i kraft dagen efter den dag, då lagen
enligt uppgift på den har utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

' L.agen omtryckt 1972: 102. » Senaste lydelse 1978: 236.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:34

Uldrag
KOMMUNIKATIONSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1979-10-25

Närvarande:
statsministern Fälidin, ordförande, och statsråden Ullsten, Bohman, Mundebo,
Wikström, Friggebo, Mogård, Dahlgren, Åsling, Söder, Krönmark, Burenstam
Linder, Wirtén, Holm, Andersson. Boo, Winberg, Adelsohn, Danell

Föredragande:
statsrådet Adelsohn

Proposition
om försök med boendeparkering på gatumark m. m.

Del
har sedan länge ansetts att parkeringsplatser för dem som bor i en fastighet
skall anordnas på tomtmark. Detta har kommil till uttryck i 53§ 3 mom.
byggnadsstadgan (1959c 612). Där sägs det att det på tomt, inom- eller
utomhus, skall finnas ett särskilt, tillräckligt stort utrymme till parkering,
lastning och lossning av fordon för dem som bor eller vistas på tomten samt
för verksamhet som bedrivs där. En förutsältning är att ulrymmet kan beredas
för rimlig kostnad och utan någon synnerlig olägenhel i övrigt. Enligt samma
bestämmelse har byggnadsnämnden möjlighet att medge undantag från regeln.

I
bebyggelseområden som har kommit till före bilismens kraftiga expansion under
de senare decennierna är det av naturliga skäl svårt att enligt huvudregeln
anordna parkering för de boende på tomtmark. Dessa har därför blivit hänvisade
till att använda parkeringsutrymmen på gatumark. Samtidigt har emellertid den ökande
biltrafiken gjort det nödvändigt att av trafiksäkerhets- och framkomlighetsskäl
reglera gatumarksparkeringen. Denna reglering har i de flesta fall inneburit
att man under tider då det är stor efterfrågan på parkeringsplatser - normalt
dagtid endast medger uppställning under en kortare tid. Tidsbegränsningen har
också ofta kombinerats med avgifter.

Den
utveckling som jag nu har redovisat har medfört atl den bilägare som bor i
exempelvis Stockholms innerstad och som inte har tillgång till parkering på
tomtmark normalt kan parkera sill fordon fritt på gatumark vid bostaden under
natten. Under dagtid är bilägaren däremot - beroende på parkeringsregleringen -
tvingad att flytta bilen. Detta har ansetts leda

11 Riksdagen 1979/80. I saml Nr 34

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:34 4

till
att många som skulle kunna och vilja använda kollektiva transportmedel för
resor mellan bostaden och arbetsplatsen blir tvungna att använda bil för dessa
resor.

En
väg att lösa de antydda problemen har diskuterats. Den består i att man på
olika sätt prioriterar de boende vid reglering av parkeringen på gatumark.
Sådana prioriteringssystem förekommer också på olika håll i andra länder, bl.a.
Storbritannien, F'rankrike och Norge. Prioriteringen kan ske på olika sätt. En
möjlighet är att man reserverar parkeringsplatser för de boende och därmed
stänger uU; andra från att använda dessa platser. En annan möjlighet är att man
vid avgiftsbeläggningen av parkeringsplatserna konstruerar taxan på ett sådant
sätt att de som bor i området dels ges möjlighet att parkera under dagtid,
dels ges taxemässiga förmåner.

Under
senare tid har det förekommit önskemål om att få tillämpa något system som
innebär prioritet för de boende vid parkering på gatumark. Mot denna bakgmnd
har regeringen uppdragit åt tomtparkeringsutredningen (K 1978: 10) att
analysera för- och nackdelar med sådana system och att - om analysen visar att
fördelama överväger undersöka vilka riktlinjer som bör gälla för tillämpningen
(Dir. 1978: 90). Inom utredningen har utarbetats en promemoria med bl.a. en
redogörelse för de system som tillämpas i andra länder. Promemorian bör fogas
till protokollet i detta ärende som bilaga.

Frågan
har vidare behandlats av riksdagen under våren 1979.1 sitt betänkande (TU
1978/79:18) med anledning av propositionen 1978/79:99 om en ny trafikpolitik
jämte motioner m.m. anförde trafikutskottet (s. 20).

I
motionen 1978/79: 2397 (punkten 30) begärs att riksdagen beslutar att som sin
mening ge regeringen till känna vad som anförs i motionen om kommunernas rätt
att använda gatumark för parkering. Vidare begärs i motionen 1978/79: 2400 (punklen
1) att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag till lagändringar i syfte
att öka kommunernas möjlighet att styra användningen av parkeringsplatser på gatumark
till förmån för de boende. 1 förstnämnda motion anförs bl. a. att de större
städerna måste ges möjlighet atl bedriva försöksvericsamhet med boendeparkering
på gatumark. I motionen 1978/79: 2400anför motionärerna bl.a. att kommunema f n.
saknar möjlighet att styra användandet av befintliga parkeringsanläggningar.
En förändring av detta förhållande synes nödvändig, varför en lagändring i
detta avseende behövs.

Olika
frågor om parkering inom tätortsområdena övervägs f. n. av utredningen (K
1978: 10) om parkeringsöverträdelser på tomtmark m. m. Enligt sina direktiv har
utredningen också att behandla sådana parkeringsfrågor som har tagits upp i de
båda motionerna. Utredningen beräknas redovisa resultatet av sitt arbete under förs;ta
halvåret 1980. Utskottet finner att frågan om förbättrade möjligheter att
använda gatumarken i tätorterna för boendes parkering är så angelägen att - i
avvaktan på utredningsresultatet - de större tätorterna bör ges möjlighet att
bedriva försöksverksamhet på området. Denna bör ske i samarbele med
utredningen.

Vad
utskottet nu har anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:34 5

UtskoUet
hemställde (p. 54) att riksdagen med anledning av motionerna 1978/79: 2397,
yrkandet 30, och 1978/79: 2400, yrkandet I, som sin mening gav regeringen till
känna vad utskottet hade anfört om kommunernas rätt all använda gatumark för
parkering. Riksdagen biföll utskottets hemställan (rskr 1978/79: 419).

För
egen del anser jag det angeläget att snarast skapa de författningsmässiga
förutsättningarna för en försöksverksamhet med boendeparkering. Efter samråd
med chefen för kommundepartementet och statsrådet Danell villjag anföra
följande.

De
gällande reglerna i vägtrafikkungörelsen (1972:603, omtryckt 1978: 1000, ändrad
senast 1979: 783) innebär inget uttryckligt hinder för att lokala
trafikföreskrifter utformas så att parkeringsplatser på gatumark reserveras
för särskilda kalegorier av personer. Praxis vid tillämpningen har emellertid
inneburit en stor återhållsamhet med sådana reservationer. Något hinder har inle
ansetts föreligga att reservera platser för vissa typer av fordon, exempelvis
bussar eller lastbilar. Restriktivitet har däremot visats när det har gällt att
reservera plats för vissa personer eller gmpper av personer. I sådana fall har
reservation ansetts böra ske endast när speciella skäl har talat för det. Som
exempel kan nämnas att parkeringsplatser anses kunna reserveras för
handikappade. Tomtparkeringsutredningen har framhållit att även om ett system
med reservationer till förmån för boende inte strider mot ordalagen i
vägtrafikkungörelsen är det dock tveksamt om det står i överensstämmelse med
kungörelsen. Denna ger visserligen möjlighet till bl.a. parkeringsförbud och
"föreskrifter om andra särskilda åtgärder för reglering av trafiken"
(147 § 13). Därmed torde man dock enligt utredningens uppfattning inte ha
avsett sådana föreskrifter som gynnar en fordonsägarkategori framför en annan.
För att undvika tvekan förordar utredningen att man genom ändring i vägtraflkkungörelsen
eller på annat lämpligt sätt klargör att sädan försöksverksamhet lagligen kan
bedrivas.

För
egen del instämmer jag i ulredningens uppfattning att ett klarläggande behövs.
Jag vill i det sammanhanget peka på att regeringen genom lagen (1975: 88) med
bemyndigande att meddela föreskrifter om trafik, transporter och
kommunikationer (omtryckt 1978: 233) har befogenhet att besluta också om de
avvikelser från den s.k. kommunala likställighetsprincipen som det här kan bli
fråga om.

Det
har vidare ifrågasatts om inte en kommun, som beslutar att de som bor inom ett
område skall ha ett visst företräde till parkeringsplatser, gör detta i strid
mot reglerna i byggnadslagen (1947: 385) att gator skall upplåtas till allmänt
begagnande. Somjag tidigare har pekat på görs emellertid redan i dag
reservationer av liknande typ. Därtill kommer att trafik- och bebyggelsesituationen
i de områden där försöksverksamhet är aktuell regelmässigt är sådan att det
inte finns tillräckligt parkeringsutrymme vare sig på tomtmark eller gatumark.
Försöksverksamheten syftar till att påverka allmänhetens användning av de
parkeringsutrymmen som finns. Om de

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:34 6

som bor inom ell visst område därvid får vissa fördelar,
kan detta enligt min mening knappast anses medföra att marken inte längre
skulle vara upplåten till allmänt begagnande. Jag förutsätter då all det inte
blir fråga om att upplåta en exklusiv rätt för en viss person att använda en
viss parkeringsplats.

Ett nära samband råder mellan de frågeställningar som jag
nu har behandlat och frågan om avgiftsbeläggning av parkering på gatumark. Det
finns nämligen goda skäl anta att en platsreservalion av den typ somjag har
berört bör kombineras med avgifter. Om reserverade platser upplåts utan avgift
kommer nämligen den som bor inom området och har hyrt parkeringsplats på
tomtmark att finna det ekonomiskt fördelaktigt att i stället utnyttja den
reserverade gatumarken. En sådan utveckling skulle enligt min mening stå i
strid med den allmänna målsättningen att parkering så långt möjligt bör ske på
tomtmark.

Möjligheterna för kommunerna att avgiftsbelägga parkering
på gatumark regleras i 2§ lagen (1957: 259) om riitt för kommun att uttaga
avgift för vissa upplåtelser å allmän plats, m.m. (omtryckt 1972:102, ändrad
senast 1978: 236) (KAL). Enligt den bestämmelsen får kommunerna ta ut avgifter
för rätten att under en begränsad tid använda av kommunen för allmän parkering
upplåtna platser på gator o. d., om det är påkallat för trafikens ordnande. Gmnderna
för beräkning av avgifterna beslutas av kommunfullmäktige. Frågan om den
regeln ktin åberopas för att avgiftsbelägga långtidsparkering, t.ex. för
boende, har såvitt bekant inte prövats rättsligt. I åtskilliga sammanhang har
det emellertid hävdats att bestämmelsen bara innebär en rätl att avgiftsbelägga
korttidsparkering.

Jag förordar att ett klarläggande sker även i detta
avseende. Mol den bakgrunden bör regeringen ges möjlighet att medge kommunerna
rätt att göra avvikelse från bestämmelserna i 2§ försia stycket KAL i syfte att
de skall kunna bedriva den förordade försöksverksamheten. Avvikelsen avser i
enlighet med vad jag nu har anfört kraven att parkeringen skall avse begränsad
tid och att avgiftsuttaget skall vara påkallat för trafikens ordnande. Vidare
bör uttryckligen slås fast att en taxedifferentiering får göras till förmån för
t. ex. dem som bor inom ett visst område, något som kan bli aktuellt i vissa
fall av försöksverksamheten. 1 övrigt skall de i 2§ första stycket givna
bestämmelserna gälla. Dvs. avgift skall kunna tas ut utan beaktande av
självkostnadsprincipen och grunder för beräkning av avgifterna skall beslutas
av kommunfullmäktige. Avgiftsbefrielse skall kunna meddelas rörelsehindrade.

Tomtparkeringsutredningen har i den förut nämnda
promemorian lämnat vissa synpunkter på hur en försöksverksamhet med
boendeparkering bör genomföras. Särskilt pekar utredningen på att man bör klariägga
om denna form av parkering bidrar till att minska in- och utpendlingen med molorfordon
i de avsedda områdena. Utredningen betonar vidare vikten av aft
försöksverksamheten bedrivs i samarbete med utredningen, något som riksdagen
också har framhållit.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:34 7

Jag
kan i allt väsentligt ansluta mig till vad utredningen har anfört i sin
promemoria. I det sammanhanget vill jag framhålla att det givetvis inte bör komma
i fråga att regeringen prövar omfattningen av den försöksverksamhel som en
kommun vill starta. Elt försök kan således omfatta hela kommunen eller bara en
viss del av den. Det är en (ämplighetsfräga som kommunen bör avgöra med hänsyn
till de förhållanden som råder i det enskilda fallet. Jag utgår vidare från att
tomtparkeringsutredningen får den av riksdagen förtjtsatta möjlighelen att
följa försöksverksamheten för att kunna dra slutsatser i sitt uppdrag att
analysera för- och nackdelar med boendeparkering och utarbeta riktlinjer för etl
permanent system. Det är självfallet väsentligt att de erfarenheler som kommer
fram inom försöksverksamheten kan nyttiggöras både när man förbereder
ytterligare försöksverksamhet utöver den som redan är planerad och vid den
samlade bedömning som utredningen skall göra.

De
författningsändringar somjag har förordat i det föregående bör tas in i 5 §
KAL. Det bemyndigande för regeringen att meddela verkställighetsföreskrifter
som denna paragraf nu innehåller kan utgå med hänsyn till reglerna i 8kap. 13§
regeringsformen.

Författningsändringen
innebär ingen bindning till försöksverksamhet med parkering i viss form eller
av visst slag. Bemyndigandet för regeringen är i stället generellt inriktat.
Jag vill i detta sammanhang nämna aU Stockholms kommun avser att bedriva
försöksverksamhet med s. k. nyttoparke-ringsdispfenser. Detta system innebär
att hantverkare och andra med återkommande behov av att parkera på gatumark
får tillstånd att göra det mot en årsavgift. Tillståndet ger rätt att använda avgiftsbelagda
parkeringsplatser utan att avgift betalas vid det enskilda
parkeringstillfället. Del medför emellertici också rätt aU - med vissa undantag
- parkera på gatumark där parkering annars är förbjuden. Den av mig förordade
ändringen i KAL öppnar möjlighet även för exempelvis denna typ av försöksverksamhet.

Med hjinvisning
till vad jag nu har anfört hemställer jag atl regeringen föreslår riksdagen

att
antaga inom kommunikationsdepartementet efter samråd med chefen för kommundepartementel
upprättat förslag till lag om ändring i lagen (1957: 259) om rätt för kommun
alt uttaga avgift för vissa upplåtelser å allmän plats, m.m.

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genorti
proposition föreslå riksdagen att antaga det förslag som föredraganden har
lagt fram.

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:34

Bilagu

TOMTPARKERINGSUTREDNINGEN PM

(K
1978: 10) 1979-10-04

GATUMARKSPARKERING FOR BOENDE

1 Inledning

Den
här promemorian handlar om gatumarksparkering för boendes personbilar.
Givetvis kan den som bor på en plats parkera på gatumark på samma sätt som den
som inte bor där. I det här sammanhanget innebär uttrycket emellertid att man
på olika sätt försöker ge de boende inom ett visst område företräde till
parkeringsplatser på gatumark i närheten av bostaden. Den frågan har under sentire
år kommit att dra till sig en allt större uppmärksamhel.

2 Bakgrund

2.1
Gällande rätt

Enligt
vägtrafikkungörelsen (1972: 603, omtryckt 1978: 1000, ändrad senast 1979: 783)
(VTK) gäller, med vissa trafiksäkerhetsmässigt betingade undantag, alt
parkering på vägar och galor är oreglerad, dvs. parkering är tillåten utan
några begränsningar. Genom 147§ andra stycket VTK har öppnals möjlighet att
genom loka.la trafikföreskrifter reglera parkeringen. Enligt I48§ VTK är det i
princip kommunen som har att meddela sådana föreskrifter. De kan innebära t.ex.
tidsbegränsning av parkeringen, parke-ringsfbrbud eller förbud alt stanna i
andra fall än där sådana forbud råder enligt VTK. I den mån sådana föreskrifter
har beslutats gäller de i princip lika för alla, närboende såväl som besökare.

Frågan
om hur parkeringen skall ordnas för de boende har sedan länge vilat på
principen att ali parkering i princip skall ske på tomtmark, dvs. utanför gatumarken.
Den principen har kommit till uttryck i byggnadsstadgan (1959: 612). Där sägs
del i 535' 3 mom. att det på tomt skall finnas särskilt, tillräckligt stort
utrymme för parkering, lastning och lossning av fordon för dem som bor eller vistas
på tomten och för verksamhet som bedrivs där. En förutsättning är dock att man
kan bereda sådant utrymme till rimliga kostnader och utan synnerlig olägenhet i
övrigt. Byggnadsnämnden har också möjlighet att medge undantag från
bestämmelsen.

Samtidigt
har emellertid kommunerna ansetts skyldiga att som ett led i

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:34 9

gatuhållningen
ge möjligheter till nödvändig parkering på gatumark. Att sådana
parkeringsplatser i första hand är avsedda för s.k. koritidsparke-ring framgår
bl. a. av uttalanden av chefen för inrikesdepartementet i prop. 1957:157 med
förslag till lag om rätt för kommun att uttaga avgift för vissa upplåtelser å
allmän plats, m.m. Det konstateras där (s. 59) alt problem hade uppkommit när
det gällde att lösa parkeringsfrågorna i de större städerna. Framför allt
gällde detta dessa städers centrala delar, där bebyggelsen hade kommit till i
en tid då man inte räknade med trafik av den omfattning som senare blev
fallet. Det ansågs angeläget att tillvarata de parkeringsmöjligheter som fanns
så väl som möjligt. Detta borde ske genom att öka omsättningen av bilar på
parkeringsplatser och undvika onödigt långtidsparkerande. Avgiftsbeläggningen
ansågs vara ett viktigt hjälpmedel i det sammanhanget.

Mot
den nu angivna bakgrunden har 2§ första stycket lagen (1957: 259) om rätt för
kommun att uttaga avgift för vissa upplåtelser å allmän plats, m. m. (omtryckt
1972:102, ändrad senast 1978: 236) (KAL) fått följande lydelse.

För
rätt att under begränsad tid begagna av kommun för allmän parkering upplåten
plats å gata, torg eller annan allmän plats må kommunen, där så finnes påkallat
för trafikens ordnande, uttaga avgift med det belopp, som erfordras för att
tillgodose sagda ändamål. Grunder för beräkning av sådan avgift beslutas av
kommunfullmäktige. Därvid får föreskrivas att rörelsehindrad skall vara
befriad från skyldighet att erlägga avgift.

2.2
Senare framställningar

Statens
planverk har i en promemoria den 15 april 1977 angett att tolkningen av KAL
har vållat problem. Därvid syftar verket i första hand på uttrycket "for
trafikens ordnande". Enligt verket har det av mänga tolkats så att det
enbart ger möjlighet alt ta hänsyn till trafikens framkomlighet och säkerhet.
Detta skulle medföra att det inte är tillåtet att t. ex. ta ut avgifter för
parkering nattetid i syfte att styra över boendeparkering från gatumark till
tomtmark.

Planverket
tar i promemorian också upp frågan om möjligheter alt reservera
parkeringsplatser på gatumark för dem som bor i området. Verkel reser därvid
frågan om sådan reservation kan anses strida mot bestämmelserna (bl.a. 49 och 50§§)
i byggnadslagen (1947: 385), som anger aU gata skall upplåtas till allmänt
begagnande. Verket pekar emellertid på att vissa typer av reservationer medges
redan nu. Del gäller t. ex. parkeringsplatser för handikappade.

Stockholms
kommun har i en framställning den 16 oktober 1978 lill regeringen hemställt om
lagändringar så att fastighetsägare eller boende kan ges företrädesrätt till avgiftsbelagd
långtidsparkering på gatumark. Bakgmnden till framställningen var en motion i
kommunfullmäktige där del

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:34 10

bl.
a. hemställdes alt gatukontoret skulle få i uppdrag att snarast praktiskt pröva
ett månadskort vad avser gatuparkering för innerstadens bilägare. Föredragande
borgarrådet anförde vid frågans beredning bl. a. följande.

Motionen
pekar på en rad problem gällande trafikmiljön i innerstaden. Motionärerna
föreslår också konkrela åtgärder för att delvis komma till rätta med problemen.
Miljö- och trafikförhållanden i innerstaden är sedan länge en livligt
omdebatterad fråga. Hänsynen till miljön och människornas hälsa och säkerhet
har fått en ökad och mycket stor betydelse. Kommunens principiella hållning i
dessa frågor innebär att miljöhänsyn och trafiksäkerhet prioriteras och atl
framkomlighet och kapacitet kommer i andra hand. Stockholms stadskärna är inte
byggd och ulformad för dagens starka Irafik. Någon reell möjlighet att bygga om
eller anpassa stadskärnan till dagens trafikmängder finns inte, om miljökraven
samtidigt skall prioriteras. Biltrafiken måste därför begränsas. ... Vidare
tas frågan om parkering för de boende i innerstaden upp i motionen. Jag delar
motionärernas syn på alt de boende i innerstaden skall ges företrädesrätt till
långtidsparkering på gatumark. Försök med sådan parkering på tomtmark kommeratt
startas inom kort. Eventuell företrädesrätt även på gatumark är mer komplicerad
bl.a. ur juridisk synpunkt. Gatukontoret förbereder emellertid även försök med
sådan parkering. Hela frågan om parkeringsproblemen behandlas för närvarande i
förslag till parkeringsplan för Stockholm.

Borgarrådsberedningen
anslöt sig till vad föredragande borgarrådet hade anfört. Kommunstyrelsen
biträdde borgarrådsberedningens ståndpunkt. Kommunfullmäktige hemställde hos
regeringen om lagändringar så att fastighetsägare eller boende kunde ges
företrädesrätt till avgiftsbelagd parkering på gatumark,

I en
motion till 1977/78 års riksmöte (mot, 1977/78: 469) hemställdes aU riksdagen
hos regeringen anhöll om förslag till sådana ändringar av gällande författningar
att ett system med långlidsparkering på gatumark mot ersättning möjliggjordes.
Som motiv för förslaget anfördes främst att det skulle medverka till att minska
de boendes behov av att flytta bilen under dagtid. Möjligheterna skulle då öka
för många bilägare att utnyttja kollekliva transportmedel. DeUa skulle i sin
tur enligt motionärernas mening bidra till att förbättra miljön i städernas
centrala kärnor. I betänkande över bl. a. denna motion anförde trafikutskottet
(TU 1978/79: 4) att utskottet hade erfarit alt regeringen avsåg att tillkalla
en utredare för att pröva frågan om parkeringsöverträdelser på tomtmark m.m.
Det hade ansetts lämpligt att i det sammanhanget ta upp till behandling även
frågor av det slag som motionärerna hade aktualiserat. Utskottet avstyrkte mot
denna bakgrund och i avvaktan på utredningsresultatet motionen. Utskottet
hemställde att riksdagen avslog motionen- Riksdagen biföll utskottets
hemställan.

1
direktiven till vår utredning (Dir. 1978: 90) anförde föredraganden bl. a.

Utredaren
bör överväga i vilken omfattning lagstiftningsåtgärder är nödvändiga för att
göra det möjligt att reservera parkeringsplatser på gatumark för boende inom
särskilda områden. 1 detta sammanhang bör för-och nackdelar med ett system av
det angivna slaget analyseras. Om analy-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:34 11

sen
ger vid handen att fördelarna överväger skall undersökas vilka riktlinjer som
bör gälla för tillämpningen.

Efter
motionsvis väckta yrkanden logs frågan upp på nytt i trafikutskottets
betänkande (TU 1978/79:18) med anledning av propositionen 1978/79: 99 om en ny
trafikpolitik. Utskottet anförde då (s. 90).

I
motionen 1978/79: 2297 (punkten 30) begärs att riksdagen beslutar att som sin
mening ge regeringen till känna vad som anförts i motionen om kommunernas rätt
att använda gatumark för parkering. Vidare begärs i motionen 1978/79: 2400
(punkten 1) att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag till
lagändringar i syfte att öka kommunernas möjlighet att styra användningen av
parkeringsplatser på gatumark till förmån för de boende. I förstnämnda motion
anförs bl. a. att de större städerna måste ges möjlighel att bedriva
försöksverksamhet med boendeparkering på gatumark. I motionen 1978/79: 2400
anför motionärerna bl. a. att kommunerna f n. saknar möjlighet att styra
användandet av befinUiga parkeringsanläggningar. En förändring av detta
förhållande synes nödvändig, varför en lagändring i detta avseende behövs.
Olika frågor om parkering inom tätortsområdena övervägs f.n. av utredningen (K
1978:10) om parkeringsöverträdelser på tomtmark m.m. Enligt sina direktiv har
utredningen också att behandla sådana parkeringsfrågor som har tagits upp i de
båda motionerna. Utredningen beräknas redovisa resultatet av sitt arbete under
första halvåret 1980. Utskottet finner att frågan om förbättrade möjligheter att
använda gatumarken i tätortema för boendes parkering är så angelägen att - i
avvaktan på utredningsresultatet - de större tätorterna bör ges möjlighet att
bedriva försöksverksamhet på området. Denna bör ske i samarbete med
utredningen.

Utskottet
hemställde att riksdagen som sin mening gav regeringen till känna vad utskottet
hade anfört. Riksdagen biföll utskottets hemställan (rskr 1978/79: 419). Genom
beslut den 28 juni 1979 har regeringen överlämnat riksdagsskrivelsen och
utskottsbetänkandet till vår utredning.

3
Några utländska system for boendeparkering

3.1
Inledning

System
med företrädesrätt för boende till gatumarksparkering har till-lämpats på
försök eller mera permanent i några andra länder. I fortsättningen lämnas en
kort redogörelse för bakgrund och regelsystem i vissa länder där en viss
information har kunnat inhämtas förhållandevis enkelt.

3.2
Norge

Bakgrunden
till de försök som har bedrivits i Norge, främst i Oslo, har varit önskemål om
att minska utflyttningen från vissa centrala områden genom att förbättra
parkeringsförhållandena där. I denna bild ingår också att man i Oslo genomför
ett bostadssaneringsprogram. De stora summor

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:34 12

som
investeras i detta program skulle med all sannolikhet vara bortkastade om man
inte samtidigt kan förbättra trafik- och parkeringssystemet. Formannskapet i Oslo
kommune beslöt redan 1972 atl man skulle göra försök med avgiftsbelagd "boligsoneparkering".
Denna innebär att man inom etl område inför ett totalt parkeringsförbud på gatumark
men ger dispens från parkeringsförbudet till dem som bor i området, till
näringsidkare och vissa andra som anses ha behov av del. Regleringen omfattar
endast måndagar-fredagar kl. 8.00-17.00.

År
1975 fick kommunen Samferdselsdepartementets medgivande att bedriva
försöksverksamheten, dock utan avgifter till en början. Som försöksområde
valdes stadsdelen GriJnerlokka. Vid en inventering inför försöken
konstaterades att områdel på gatumark gav I 740 parkeringsmöjligheter under
dagtid och - beroende på datumparkeringsregler - ca 870 nattetid. En
jämförelse mellan tillgången och efterfrågan gav vid handen att det fanns en
viss "överkapacitet" under dagtid medan kapaciteten nattelid nätt
och jämt täckte efterfrågan. I realiteten förelåg sannolikt en viss underkapacitet
under nätterna. Detta problem löstes dock av de boende genom gårdsparkering o. d.

Tekniskt
genomfördes försöket på det sättet att all parkering inom området förbjöds ulom
för dem som hade särskilt tillstånd (parkeringskort). Besöksparkeringen löstes
genom att systemet med parkeringsautomater för koritidsparkering - som tidigare
hade tillämpats inom området -vidareutvecklades.

Effekten
av försöken blev att man kunde konstatera en nedgång av s. k. fremmedparkering
motsvarande ca 25 procent av antalet parkerade bilar. Samtidigt konstaterades
dock att denna parkering hade flyttats till närliggande områden. Man kunde
också konstatera att andelen som bodde i området och tog med bilen till
arbetet inte minskade; den förblev ca 2/3. Någon minskning av den trafiken var
inte heller avsedd.

Som
nämnts inledningsvis var avsikten från början att "boligsoneparkering"
skulle förenas med avgift. Den frågan anmäldes av Samferdselsde-partementet i Stortingsmelding
nr 9 (1978/79) Om trafikk og bymiljo där departementet föreslog att bemyridigande
skulle ges att avgiftsbelägga all gatumarksparkering i vissa områden.

Slortingsbehandlingen
av meldingen är ännu inte avslutad.

3.3
Storbritannien

Utgångspunkten
för parkeringspolitiken i Storbritannien har sedan lång tid varit att all
parkering i princip skall ske på områden utanför väg- och gatumark. Genom
bilismens expansion blev det särskilt i de centrala delarna av London -
omöjligt att ipprätthålla denna princip. Den brist på parkeringsplatser på gatumark
som uppstod ledde också till en icke önsk-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:34 13

värd
utflyttning från de hårdast belastade områdena. Detla ledde fram lill s. k. "residents
parking schemes", av vilka det första sattes i kraft i början av år 1968 i
stadsdelarna Belgravia och Knighlsbridge i Westminster i London. Flera
liknande arrangemang har sedan följt efter.

Ett
utmärkande grunddrag i de använda systemen - som i enskildheter kan avvika från
varandra - är att det bara är dagtidsparkeringen som har reglerats; vanliga
klockslag tycks vara måndagarfredagar kl. 8.30-18.30 och lördagar kl.
8.30-13.30. Nattparkeringen är med andra ord i princip oreglerad. Den som bor
inom det reglerade området kan gratis få "parking permit". För att ge
rätt lill parkering skall detta kompletteras med ett periodkort som är avgiftsbelagt.
"Permit" och periodkort sätts innanför vindrutan och berättigar då
till parkering på reserverade områden. Del är dock au märka att tillståndet
inte knyts till någon särskild parkeringsplats och inte heller ger någon
garanti för att plals finns tillgänglig inom kontrollområdet.

Utgångspunkten
för regleringen har i stora drag varit att man har velat på ett rimligt sätl fördela
parkeringsplatserna under dagtid eftersom efterfrågan överstigit tillgången.
Vid prioriteringen har man först satt av erforderligt utrymme för
korttidsparkering för besökare. Vanliga typer av parkeringsmätare har använts
med maximal parkeringstid av 2 eller 4 timmar. Avgiftssättningen har utgått
från gmndprincipen att avgiften skall vara så hög att ca 85 procent av
platserna normalt är utnyttjade. Sedan erforderligt utrymme för
besöksparkering har avsatts har i princip återstående utrymme reserverats för
boende inom området. I alla kända fall har antalet utdelade "permits"
vida översfigit tillgången på parkeringsplatser. En förutsättning för atl
systemet skall fungera är alltså att en hög andel av de boende använder sin bil
under daglid för färd till arbetsplats e. d., s. k. ut-pendling. Avgifterna för
boendeparkeringen är inte - som fallet är med korltidsparkeringen - efterfrågebaserade
ulan avser endast att täcka kostnaderna för administration av systemet.

Den
väsentliga fördelen med systemet synes vara att det på ett relativt effektivt
sätt motverkar att de som arbetar i området tar med sig bilen dit, s. k. inpendling.
Det har emellertid i en nyligen genomförd analys (Chartered Municipal Engineer.
Vol. 105 Annex C. Sept. 1978) påpekats att systemet samtidigt som det kan lösa
problem inom kontrollområdet skapar problem i angränsande områden eftersom inpendlingen
då sker dil.

3.4
Frankrike

1
Paris infördes i juli 1978 ett system med parkering för boende på gatumark.
Orsaken var främst önskemålet att minska bilpendling till och inom stadskärnan.
Uppläggningen påminner i stora drag om det system som till-lämpas i
Storbritannien. Var och en som bor inom det aktuella området kan alltså få ett
tillstånd att parkera inom det reglerade området. Samma

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:34 14

platser
används emellertid för både boendeparkering och besöksparkering. Priorileringen
sker i stället genom avgiftsdifferentiering. För besökare gäller en maximal
parkeringstid av två timmar. Inom denna tidsgräns gäller samma taxa även för
den som bor inom området. Den senare kan emellertid - förutsatt att han har
tillstånd i samma biljettautomat som används för besöksparkering köpa biljett
för 24 timmar till en lägre taxa.

Även
inom detta system gäller att helg- och nattparkeringen (kl. 19.00-9.00) lämnas
oreglerad. Avgiftsplikten för besökare är också begränsad till daglid. Detta
innebär alliså att besökare - i mån av tillgång på plats - nattetid kan parkera
gratis.

Man
har förutsatt att denna typ av parkeringsreglering skall användas endast inom
områden med en utpräglad brist på parkeringsplatser utanför gatumark och där
samtidigt lillgången på allmänna kommunikationer är god.

4
Försöksverksamhet i Sverige

4.1 Bakgrund

Bakgmnden
till Stockholms kommuns framställning om att få ändra parkeringsregleringen i
stadens centrala delar är att nattparkeringen i området är avgiftsfri medan
parkering dagtid har belagts med avgifter med stöd av KAL (körtfidsparkering). Dettsi
leder till en avsevärd utpendling eftersom de som bor i området dels har små
praktiska möjligheter att betala avgifter för bilen om den står parkerad vid
bostaden under dagen, dels ofta disponerar parkeringsplats vid arbetsplatsen.
Detta förhållande gör det ekonomiskt fördelaktigt att använda bilen för resor till
och från arbetet i jämförelse med att skaffa garageplats. Samtidigt öppnar
denna utpendling möjlighet för inpendling genom alt gatumarksplatserna under
dagtid friställs för parkering för dem som bor på annat håll men arbetar inom
området. Man har då inom kommunen dragit slutsatsen att ett betydande antal pendelresor
inom kommunen skulle kunna undvikas om de boende kunde beredas tillfälle att
parkera på gatumark under dagtid.

4.2 Stockholms
parkeringsbolags försöksverksamhet

Stockholms
kommuns parkerinijsaktiebolag inledde i november 1978 försök med dygnsparkeringsavgift
inom ett område på tomtmark vid Norr Mälarstrand. Systemet innebär att
nattparkering är avgiftsbelagd - liksom dagparkering. Taxan är emellertid
konstruerad så alt den som kommer till platsen på kvällen - efter kl. 18 - kan
lösa biljett efter en lägre taxa än den som kommer till platsen under riden kl.
5.00-18.00. Biljett kan lösas för sju dygn i sträck. Den som löst biljett för
en längre tid kan givetvis lämna platsen och återkomma. Nå:gon garanti för att
det då finns platser tillgängliga finns dock inte.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:34 15

Parkeringsbolaget
har uppgett att man kort efter försökets inledning kunde notera en beläggning
av ca 50 procent - uteslutande boende inom området. Från bolagets sida har
emellertid också framhållits att tillgången till gratis nattparkering på gatumark
i närheten sannolikt haft en negativ inverkan på resultatet.
Försöksverksamheten pågår dock alltjämt och några slutgiltiga slutsatser har
man ännu inte dragit.

4.3 Stockholms
gatukontors planerade verksamhet

I
ett tjänsteutlåtande den 6 juni 1979 till gatunämnden har gatukontoret i Stockholms
kommun redovisat planer på en försöksverksamhet med boendeparkering på gatumark
i innerstaden. Det valda systemet överensstämmer med det av parkeringsbolaget
använda (se avsnitt 4.2), dvs. platserna reserveras inte för de boende men
taxekonstruktionen gör det förmånligt att köpa parkeringsbiljett under tiden
kl. 18.00-5.00. Biljett kan lösas för nästan en vecka i taget. Att man inte
har kunnat fullt ut använda sig av veckoavgift hänger samman med att alla gator
i staden efter ett rullande system en natt i veckan (kl. 0-6) måste friläggas
för renhållning.

De
planerade försöken omfattar 64 platser på Polhemsgatan på Kungsholmen, 290
platser på Artillerigatan och Valhallavägen på Östermalm, 35 platser på
Hagagatan på Norrmalm och 43 platser på Ringvägen på Södermalm.

Gatunämnden
har den 19 juni 1979 för sin del godkänt att försöksverksamheten påbörjas och
fastställt taxor m. m. för ändamålet.

4.4 Planerad
försöksverksamhet i andra kommuner

Även
i Göteborgs och Malmö kommuner planeras försöksverksamhet med boendeparkering
på gatumark. I Göteborg räknar man med att tre eller fyra områden kan komma
att beröras av försöken. Man överväger i dessa kommuner också möjligheten atl
använda sig av en annan typ av taxa som innebär att avgift kan erläggas
månadsvis. Den boende får då ett kort som berättigar till parkering inom det
bestämda området en månad.

5
Avslutande synpunkter

Målsättningen
för den försöksverksamhet med boendeparkering på gatumark som riksdagen har förordat
är i första mmmet att minska pendelresor mellan bostad och arbete i de hårt trafikbelastade
centrala delarna av de största tätorterna.

Intresset
för försöksverksamhet har hittills varit starkast i Stockholms kommun och man
har där redan planerat olika försök. Man har där också tidigare bedrivit en
viss försöksverksamhet, som dock har varit förlagd till

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:34 16

tomtmark. Som framgått av avsnitt 4.4 har intresse visats
också från andra kommuner.

Man har i Stockholms kommun sökt ledning för verksamheten
i de liknande system som tillämpas i Storbritannien och - sedan någon tid - i
Norge och Frankrike. De försök som har genomförts och nu planeras i Stockholm
skiljer sig i sin uppläggning i en viss utsträckning från mönstren i andra
länder. Det är att märka att man i Stockholm inte har tänkt sig en egentlig
platsreservation för de boende utan en taxemässig prioritering. Den förmånligare
taxan kan dock i och för sig var och en komma i åtnjutande av oavsett om han
bor i området eller inte.

En annan skillnad mellan systetnen ligger i att man i
Stockholm avser att avgiftsbelägga nattparkeringen, vilket inte sker i de
utländska systemen. Bakgrunden till denna skillnad är att finna i ett av delmålen
för verksamheten, nämligen att skapa ett incitament för de boende att antingen
skaffa sig nattparkeringsplats på tomtmark eller låta bilen stå kvar på gatan
även under dagtid. Det senare anser man kunna åstadkommas genom att taxan är så
konstruerad att den parkerande så att säga får stå kvar gratis under dagen
sedan nattparkeringsavgiften är betald.

En försöksverksamhet med boendeparkering är av stort
intresse. Om försöken leder till avsedda resultat kan de anvisa ett
verkningsfullt medel i del kommunala trafikpolitiska arbetet.

En försöksverksamhet av den typ som nu skall sättas igång
i Stockholm synes emellertid stå i mindre god överensstämmelse med KAL. Denna
avser endast parkering under begränsad tid. Av förarbetena måste man dra den
slutsatsen att man med detta avsett korttidsparkering. Lagens syfte är ju att
öka omsättningen av bilar och atl förhindra långtidsparkering. Nu är det
tvärtom fråga om att prioritera en viss typ av långtidsparkering på
korttidsparkeringens bekostnad. Såsom har framhållits av bl. a. stadsjuristen
i Stockholm i olika tjänsteuUålanden krävs därför en ändring av KAL för att det
skall bli möjligt att ta ut avgift även för sådan parkering som inte är att
betrakta som korttidsparkering.

Utomlands förekommer som nämnts att vissa delar av gatumarken
reserveras för de närboendes bilar. Även i Sverige har röster höjts till
förmån för en sådan ordning. Så har t.ex. i Stockholm föreslagits att de boende
skall kunna tilldelas avgiftsbelagda månadskort för parkering. Man kan även
tänka sig en ordning med dispenser för boende från sådana parkeringsförbud som
grundas på lokala trafikföreskrifter. Även om sådana system inte direkt
strider mot ordalagen i VTK är det dock tveksamt om de står i överensstämmelse
med den. Den ger visserligen möjlighet till bl.a. parkeringsförbud och
"föreskrifter om andra särskilda åtgärder för reglering av trafiken"
(147§ andra slycket 13 VTK) men därmed torde inte ha avsetts sådana
föreskrifter som gynnar en fordonsägarkategori framför en annan. För att
undvika tvekan synes det lämpligt att regeringen genom en ändring i VTK eller
på annat lämpligt sätt klargör alt även sådan försöksverksamhet lagligen kan
bedrivas.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:34 17

Det
är angeläget att försöken får en sådan omfattning och uppläggning att de kan
belysa boendeparkeringen som ett av instrumenten i den kommunala
trafikpolitiken. Ett syfte med systemet med boendeparkering kan naturligtvis
vara att underlätta för de boende atl parkera sina bilar. Såsom har framgått av
den föregående redovisningen ställs också vissa andra förväntningar på
boendeparkeringen, främst att den skall minsku pendel-trufiken med bil till och
från de områden som kommer i fråga. Det har emellertid också framgått att
erfarenheter från utlandel visar, att pendeltrafiken väl minskar för de
berörda områdenas del, men atl en överflyttning av trafiken i stället sker
till angränsande områden. Detta är således ett av de problem som måste hållas
under uppsikl. Försöken måste därför inriktas på att undersöka bl.a. dessa
förhållanden. Från de här synpunkterna är det vidare oundgängligt att försöken
föregås av en kartläggning av den rådande parkeringssituationen så att
relevanta jämförelser kan göras av trafikbilden före resp. efter det att ålgärderna
har genomförts. Det är också angeläget att försöken redovisas så utförligt och
enhetligt att det finns praktiska möjligheter att fullt ut dra nytta av
försöken och få fram riktlinjer för en eventuell permanentning av systemet.

Det
nu anförda rör själva målet med boendeparkeringen. Lika viktigt är det att de
tekniska och administrativa sidorna studeras. Vissa utländska erfarenheter -
där platsreservation har använts - tyder på att man riskerar en
kostnadskrävande administration för prövning av vilka som skall komma i
åtnjutande av boendeparkering. En enkel teknik för att administrera systemet
bör i stället eftersträvas. Härvid träder behovet av teknisk apparatur -
parkeringsmätare o.d. - som kan ge möjligheter lill avgifts-differentiering i
förgrunden. Enligt uppgift finns det nyare apparatur, som alkså bör studeras
närmare. En utveckling av den tekniska och administrativa sidan har givetvis
stor betydelse inte bara för boendeparkeringen utan även för lösningen av andra
parkeringsproblem.

Till
de omständigheter som bör beaktas hör också trafiksäkerhetsfrågorna. En
omfattande parkering på gatumark kan givetvis i vissa situationer vara fill
nackdel från säkerhetssynpunkt.

Det
är mot den angivna bakgrunden angeläget att erfarenheterna från försöken kommer
vår utredning till del. Även om det bör ankomma på kommunerna att själva
bestämma vilka försök de önskar genomföra är det angeläget att försöken som
riksdagen har angeU sker; samarbete med vår utredning.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1979

Doktrin (1)

  1. Åsa Romson, Bilparkeringens plats i en hållbar stad – en rättsvetenskaplig analys av kommunernas handlingsutrymme, FT 2025 nr 2 s. 221, på s. 236 · Fritt tillgänglig

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur artiklarnas text; artiklarna läses hos utgivaren.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

21 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (13)

13 kopplingar i 12 dokument.

  1. SOU 2020:22 Motorfordonspooler - på väg mot ökad delning av motorfordon s. 194 i texten
  2. SOU 2006:109 Ett enhetligt sanktionssystem för felparkering s. 102 i texten
  3. Bet. 1984/85:TU5 om boende- och nyttoparkering på gatumark (prop. 1984/85:14) s. 2 i texten
  4. Skr. 1984/85:75 1984/85:75 s. 34 i texten
  5. Prop. 1984/85:14 om boende- och nyttoparkering på gatumark s. 6 i texten

Visa alla 12

Rättsfall (1)

1 koppling.

  1. RÅ 2003 ref. 99 om s. 6 i texten

Doktrin (7)

7 kopplingar i 2 dokument.

  1. Bohlin, Kommunala avgifter, 1984 s. 33 · s. 86 · s. 365 om s. 5 · s. 415 om s. 16 · och 2 till i texten
  2. FT 2025 s. 221 Åsa Romson, Bilparkeringens plats i en hållbar stad – en rättsvetenskaplig analys av kommunernas handlingsutrymme s. 236 i texten