Sök i Ratio Lex

om skattejättnader vid lönsparande i aktier

170 sidor, varav 128 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 128 av 170 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1979/80:85, om skattejättnader vid lönsparande i aktier

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:85

Regeringens proposition

1979/80:85

om
skattelättnader vid lönsparande i aktier

beslutad den 31 januari 1980,

Regeringen föreslår riksdagen att anlaga del förslag som
har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.

På regeringens vägnar

THORBJÖRN FÅLLDIN

INGEMAR MUNDEBO

Propositionens huvudsakliga innehåll

För att ytterligare stimulera det värdesäkra lönsparandel
i aktier föreslås i propositionen att sparskallereduktionen för sådant sparande
höjs frän 20 % till 30 %, De nya reglerna föreslås träda i kraft omedelbart och
tillämpas första gången vid 1981 års inkomsttaxering. De omfattar i viss
utsträckning även sparande före ikraftträdandet.

1 Riksdagen 1979/80. 1 saml. Nr 85

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:85 2

Förslag till

Lag om
ändring i lagen (1978:423) om skattelättnader för vissa

sparformer

Härigenom
föreskrivs att 2 nch 5 S§ lagen (1978:423) om skattelättnader för vissa
sparformer skall ha nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Sparskattereduktion åtnjuts med 20 % av belopp som under
inkomståret har insatts på siirskilt lönsparkonto och som vid årets utgång
innestår på kontot, Deisainina gäller i fråga om belopp som under inkomståret
har insatts på aktiesparkonlo och som vid årets utgång motsvaras av andelar i
aktiesparfond enligt lagen (1978:428) om aktiesparfonder eller innestår på
kontot för inköp av sådana andelar, Sparskattereduktion åtnjuts under förutsätlning
att insättningar pä lönsparkonto eller aktiesparkonlo har gjorts på kontot
under minsl sex av inkomstårets månader. Varje insättning skall uppgå till
lägst 75 kronor och högsl 400 kronor, Sparskattereduktion får inte beräknas på
högre sammanlagt belopp än 4 800 kronor om ej annat följer av andra styckel,
Sparskattereduktion fär inle heller beräknas på högre belopp än som motsvaras
av sådan inkomsl som anges i 1 §, Öretal som uppkommer vid beräkning av
sparskattereduktion bortfaller.

S

Föreslagen
lydelse

Sparskattereduktion åtnjuts med 20 '7r av belopp som under
inkomståret har insatts på särskilt lönsparkonto och som vid årets ulgång
innestår på kontot saml med 30 % av belopp som under inkomståret har insatts på
aktiesparkonto och som vid årets utgång motsvaras av andelar i aktiesparfond
enligl lagen (1978:428) om aktiesparfonder eller innestår på kontot för inköp
av sådana andelar, Sparskattereduktion åtnjuts under förutsättning atl
insättningar på lönsparkonlo eller aktiesparkonto har gjorts på kontot under
minst sex av inkomstårets månader. Varje insättning skall uppgå till lägst 75
kronor och högst 400 kronor, Sparskattereduktion får inte beräknas pä högre
sammanlagl belopp än 4 800 kronor om ej annat följer av andra stycket,
Sparskattereduktion får inte heller beräknas på högre belopp än som molsvaras
av sådan inkomst som anges i 1 §, Öretal som uppkommer vid beräkning av
sparskattereduktion bortfal-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Har sparande enligt försia slycket påbörjats under senare
delen av årel men har inte insättningar skett under sex månader, åtnjuts
sparskattereduktion för sådana sparmedel först vid beräkning av skatt för det
närmast följande inkomståret, Sparskattereduktion enligl detta stycke medges
endast om sparandet under det sistnämnda inkomståret uppfyller de
förulsättningar som anges i första styckel, Sparskattereduktion får med
tillämpning av detta

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande Ivdelse

Föreslagen
Ivdelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

stycke beräknas på ett sammanlagt belopp av högst 6 800
kronor.

I fråga om
sparskattereduktion tillämpas 2§ 4 mom. femte och-sjätte styckena uppbördslagen
(1953:272), Sparskattereduktion skall tillgodoräknas den skatlskyldige före
skallereduktion och särskild skattereduktion.

opaginerad Kontrollera mot PDF

? S

Sker uttag från lönsparkonto eller inlöses andel i
aktiesparfond före utgången av det femte året efter det år för vilkel
sparskattereduktion kommer i fråga enligt 2 S men efter uigången av sislnämnda
år skall vederbörande kreditinrälining eller fondbolag göra avdrag med 25 %. Om
den skattskyldige visar all sparskattereduktion med 20 % inte lidigare har
medgivits eller kommer alt medgivas för de ullagna sparmedlen, skall avdragel
jämkas med hänsvn härtill.

Sker uttag från lönsparkonto före utgången av det femte
året efter det år för vilket sparskattereduktion konimer i fråga enligt 2 S men
efler utgången av sislnämnda år skall avdrag göras av kredninrällningen med 25
%, Inlöses andel i ukliespar-fond inom samma lid skall avdrag göras av
fondbolagel med 35 %. Om den skattskyldige visar alt sparskattereduktion
enligl 2 § inte tidigare har medgivits eller kommer att medgivas för de
uttagna sparmedlen, skall avdragel jämkas med hänsyn härtill.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Övergår rälien till lönsparkonlo eller aktiesparkonlo inom
den i försia slycket angivna tiden på annat sätt än genom arv, teslamenle eller
bodelning med anledning av makes död eller pantsätts rätlen till sådant konto
skall innestående medel utbetalas. Därvid tillämpas bestämmelserna i försia
stycket.

Det belopp som har avdragits enligt första stycket skali
betalas till slalen. Regeringen eller myndighel, som regeringen bestämmer,
ulfärdar närmare föreskrifier om detta.

Denna lag träder i kraft två veckor efter den dag, då
lagen enligt uppgift på den har utkommit från trycket i Svensk
författningssamling och tillämpas första gången på insättningar som berättigar
lill sparskattereduktion vid 1981 års taxering.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:85 4

Uldrag

BUDGETDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1980-01-31

Närvarande: slalsminislern Fälidin, ordförande, och
stalsråden Ullsten. Bohman, Mundebo, Wikström, Friggebo, Mogård, Dahlgren,
Åsling, Söder, Krönmark, Burenstam Linder, Johansson, Wirtén, Holm, Boo,
Winberg, Adelsohn, Danell, Petri

Föredragande: statsrådet Mundebo

Proposition om skattelättnader vid lönsparande i aktier

1 Inledning

Genom lagstiftning år 1978 (prop, 1977/78:165, FiU
1977/78:37, rskr 1977/78:436, SFS 1978:42329) infördes en möjlighel till
värdesäkert lönsparande. Systemet innebär i korthet följande,

Lönlagare och andra med A-inkomst kan genom att spara i
bank eller i aktiesparfonder få vissa skatteförmåner. Dessa förmåner har bl, a,
formen av en rätt lill en s, k, sparskattereduktion med 20 % av det sammanlagda
sparbeloppet. Vissa förutsättningar skall vara uppfyllda för alt sparskattereduktion
skall medges. En sådan förutsättning är att sparandel sker regelbundel genom
minst sex månadsinsättningar under ett år på lägst 75 kr, och högst 400 kr.
Sparskattereduktion får enligl huvudregeln inte beräknas på högre sparbelopp än
4 800 kr. Räntan på sparkonlomedel är skattefri och för aktiefondsparandel
finns en regel om skattefrihet för värdestegring på sådana fondandelar som
innehafts minst fem år.

För att begränsa skatteförmånerna till det mer långsiktiga
sparandel finns sanktioner mot de fall där uttag skett från sparkonton eller
andelar inlösts före utgången av en tid på fem år från spararet, I dessa fall
skall vederbörande kreditinrättning eller fondbolag göra ett avdrag på 25 %,
Detta avdragsbelopp skall sedan betalas in till staten.

De nya reglerna trädde i kraft den 1 januari 1979 men
kunde tillämpas på insättningar som sketl fr, o, m, den 1 oklober 1978,

1 årets finansplan angavs att till riksdagen skulle avges
förslag om alt skattereduktionen vad gäller sparande i
aktier-skaltefondsparandet-skulle höjas från 20 % till 30 % (prop, 1979/80:100
bilaga 1 s, 19), Jag vill nu-efter

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:85 5

samråd med chefen för ekonomidepartementet - ta upp frågan
om en sådan ändring,

2 Föredragandens överväganden

I finansplanen redovisas hur angeläget det är att öka
tillgången på riskvilligt kapital i näringslivet för att därigenom stimulera
företagens investeringar. Den svaga vinstutvecklingen under en följd av år har
lett till atl företagen i ökad utsträckning måst tillgodose sina kapitalbehov
genom att öka skulderna. Härigenom har soliditeten snabbi försämrats. Detta har
allvarliga konsekvenser i flera avseenden.

En svag soliditet i näringslivet medför att företagens
motståndskraft vid konjunkturbakslag blir lilen, vilket ökar risken för
nedläggning och arbetslöshet, Dessulom minskar både företagens förmåga och
deras benägenhet att investera för framtiden. Ett företag med låg soliditet
har svårare att få krediler och att attrahera nytt riskvilligt kapital.
Nyemissionerna har också legat på en mycket låg nivå pä senare år. Eftersom det
främmande kapitalel måste förräntas även om investeringarna misslyckas, bhr
företagen mer utsatta för risker ju lägre soliditeten är. Därför måste högre
förräntning krävas på investeringsprojekten, vilkel medför atl färre projekt
genomförs.

De negativa effekterna på investeringsutvecklingen är
naturligtvis särskilt allvarliga i en situation när den utlandskonkurrerande
sektorns kapacitet behöver byggas ut och då näringslivel står inför en
omfattande strukturomvandling och förnyelseprocess.

Mot denna bakgrund är det nödvändigt att förbättra
företagens möjligheter alt attrahera nytt riskvilligt kapital. Under senare år
har också flera åtgärder vidtagits för att underlätta nyemissioner. För
företagen har merkostnaden för en nyemission jämfört med ett obligationslån
sänkts genom att det s, k, Annell-avdraget utökats. På kapitalmarknaden har
institutionernas möjligheter att köpa aktier ökats. Försäkringsbolagen har
genom ändrade placeringsregler fått större möjligheter att utnyttja sina fria
fonder till aktieplaceringar,Fjärde AP-fonden tillfördes år 1978 ökade medel.
För det enskilda aktiesparandet har ett nytt förmånligt alternativ skapals
genom tillkomsten av skaltefondsparandet.

De hittills genomförda åtgärderna är emellertid tagna för
sig inte tillräckliga för att åstadkomma någon avgörande förbättring i fråga om
företagens kapitalförsörjning. Av grundläggande betydelse är därvid den
försämring som under senare år inträffat i fråga om avkastningen på
aktieplaceringar, både absolut och i förhållande till andra placeringsformer.
Den reala avkastningen pä företagens eget kapital, dvs, sedan hänsyn tagits
lill inflationen, har i genomsnitt varit negativ varje år under senare hälften
av 1970-talet, Åven den reala avkastningen på aktiesparandet, där då både
löpande avkastning oeh värdestegring är inkluderad, har genomsnittligt varit

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:85 6

negativ. Kursutvecklingen under 1970-talet har inneburit
att genomsnittsaktien förlorat 45 % av sin köpkraft. Till delta konimer all
skattereglerna för sparande i aktier ter sig avsevärt mer ogynnsamma ur den
enskilde spararens synvinkel än villkoren vid åtskilliga andra placeringar, Della
har bidragit lill all hushållen successivt minskat sitt aktiesparande under
senare år och att det nystartade skaltefondsparandet fått en mindre gynnsam
utveckling. Det totala värdesäkra lönsparandet (skatlesparandet) uppgick vid
utgången av år 1979 till drygl 2 miljarder kr,, varav skaltefondsparandet
svarade för en relativt låg andel, 157 milj. kr., dvs, knappt 8 % av den totala
behållningen, Skallefondsandelen har dessutom varil fallande under år 1979, Det
totala antalet konton var 509 100 i december 1979, Av dessa var 47 200
skattefond-konton. Utvecklingen under andra halvåret 1979 har för
skatlesparkontona i bank inneburit en fortsatt om än långsammare ökning,
f"ör skatlefondkon-tona däremot har utvecklingen inneburit att antalet
konton minskat något, från 48 800 i juli till 47 200 i december.

Vid en jämförelse mellan det värdesäkra lönsparandet i
bank och del i aktiefonder framslår också banksparandel som både mindre
riskfyllt och, speciellt vid nuvarande bankränta, förmånligare ur
avkastningssynvinkel. Även vid en återgång av bankräntan lill en under senare
delen av 1970-talet genomsnittlig nivå och en värdestegring pä aktier som under
den senaste 25-årsperioden får inte aktiefondspararen ersättning för den risk
han utsätter sigför jämfört med bankspararen. Aktiefondspararen förbinder sig
att ligga kvar med sina aktier i över fem är oavselt hur aktiemarknaden
utvecklar sig. Fondandelarnas värde påverkas av de allmänna ekonomiska
förutsättningarna, t, ex, konjunkturutvecklingen, företagens räntabilitetsutveckling,
ekonomisk-politiska åtgärder, till skillnad mot bankplaceringarna, vars
nominella värden inte varierar och således inte är utsatta för denna typ av
osäkerhei.

Om bankräntan förutsätts bli 8 % i genomsnitt undei den
kommande femårsperioden och aktieavkastningen ligger på den nivå som
genomsnittligt gällt under de senaste 25 åren så blir den genomsnittliga
avkastningen för banksparande ca en halv procentenhet högre årligen jämförl med
fondsparande. Skattefondernas förvaltningskostnad har då inkluderats. Om aktiemarknaden
i stället utvecklar sig som under de senaste 10 åren kan skillnaden i
avkastning beräknas uppgå till drygt 3 procentenheter till förmån för
banksparandet. Vid den rådande bankräntan är naturligtvis skillnaden i
avkastning till förmån för banksparandet ännu slörre.

Mot denna bakgrund föreslår jag att sparskattereduktionen
ökas från 20 % till 30 % för aktiefondspararna. Den årliga avkastningen för
fondspararna ökar därigenom med ca 2,4 procentenheter, vilket skulle innebära
en viss kompensation för den risk fondsparande innebär.

Som framgår av propositionen om det värdesäkra
lönsparandel (prop, 1977/78:165) skall lönsparandet i bank löpa med högsla
bankränla, Högsla bankränta vid införandel av det värdesäkra lönsparandet var
den s, k.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:85 7

K 12-räntan, varför sparandel i bank knöls till denna
ränta, F, n, är den högsta bankräntan K 24-räntan (kapitalkonto med 2 års
uppsägningstid), vilket därför är den ränta som t, v, bör gälla för
skattesparandet i bank.

Den här föreslagna skaltereduklionsökningen för
fondsparare är elt led i strävan atl förbättra villkoren för aktieplaceringar.
Jag kommer vidare att inom kort föreslå regeringen alt ge kapitalvinstkommittén
(B 1979:05) tilläggsdirektiv för att se över möjligheterna att lindra
dubbelbeskattningen av utdelade vinster efter mönsler som tillämpas i en rad
andra länder. Kommittén bör därvid få i uppdrag all med förtur utarbeta etl
provisoriskt, mer begränsat förslag till sådana lättnader. Jag räknar med all
förslag i det sistnämnda avseendet skall kunna läggas fram under år 1980,

3 Lagförslaget

De förslag som jag redovisat i det föregående föranleder
ändringar i 2 och 5 §§ lagen (1978:423) om skattelältnader för vissa
sparformer. Den höjda procentsatsen fär tas in i 2 §, Det avdrag som skall
göras vid förtida uttag eller inlösen av andelar är f, n, 25 %, En höjning av
sparskattereduktionen vid akliesparande med 10 procentenheter bör leda lill atl
avdragel höjs i molsvarande mån. Jag föreslår alltså atl avdraget bestäms till
35 %, vilket föranleder en ändring i 5 §,

De nya reglerna bör träda i kraft omedelbart och avse
sparande som skett från ingången av år 1980. Detla innebär även att det
förhöjda avdraget vid förtida inlösen bara skall lillämpas på sådanl sparande.
Emellertid kan en sparare enligt 2 § andra stycket få tillgodoräkna sig
sparande som skett före inkomståret. Ett sparande som påbörjas under senare
delen av ell år men där insättningar inte sketl under sex månader berättigar
till sparskattereduktion först vid beräkning av skatt för det närmasl följande
året, Sparskattereduktion får dock inle beräknas på etl högre sammanlagt
belopp än 6 800 kr. Av rent prakliska skäl bör de nya reglerna få avse även
sådanl sparande som skelt under senare delen av år 1979,

4 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag
att regeringen föreslår riksdagen att antaga inom budgetdepartementet upprättat
förslag lill

lag om ändring i lagen (1978:423) om skattelältnader för
vissa sparformer,

5 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och beslutar atl genom proposition föreslå riksdagen att antaga det förslag som
föredraganden har lagt fram.

opaginerad Kontrollera mot PDF

GOTAB
54426 Stockholm 1980

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:86

Regeringens proposition

1979/80:86

om
taxering av industribyggnader

beslulad
den 31 januari 1980,

Regeringen föreslår riksdagen all anlaga de förslag som
har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.

På regeringens vägnar

THORBJÖRN FÄLLDIN

INGEMAR MUNDEBO

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås nya regler för taxering av
industribyggnader. Förslagen utgör kompletleringar av den nyligen genomförda
lagstiftningen om allmän fastighetstaxering som antogs av riksdagen under
hösten 1979.

Förslagen innebär att värmekraftsanläggningar liksom
hittills skall värde-rasenligt en produktionskostnadsmetod, I fråga om
vattenkraften, där enligt den nyligen antagna fastighetstaxeringsiagen en
övergång skall ske lill värdering enligt en avkaslningsmetod, skall en
jämkningsregel tillämpas, I fråga om andra industribyggnader föreslås två olika
metoder. Industribyggnader som är av mer ordinär lyp skall värderas enligl en
avkastningsmetod medan den nyss nämnda produktionskostnadsmetoden skall
tillämpas för övriga slag av industribyggnader. Vidare föreslås vissa regler om
besvär över fastighelstaxeringsnämnds beslut.

1 Riksdagen 1979/80. I saml. Nr 86

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:86 2

1 Förslag till

Lag om ändring i fastighetstaxeringslagen (1979:1152)

Härigenom föreskrivs i fråga om fastighetstaxeringslagen
(1979:1152) de/.satl4kap,5 §, 5 kap, 6 §. 6 kap. 2 och 3 §§, 11 kap., 15 kap. 7
§ saml 20

kap. 12 § skall ha nedan angivna lydelse, dels att i lagen
skall införas ett nytt kapitel. 21 kap., av nedan angivna

lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 kap.

5§ Taxeringsenhet skall omfatta byggnadstyper och ägoslag
enligt en av följande kombinationer, om inte annat sägs i andra och iredje
styckena

1.
småhus och
tomtmark för sådan byggnad (småhusenhet)

2.
hyreshus och
tomtmark för sådan byggnad (hyreshusenhet)

3.
industribyggnad,
övrig byggnad och tomtmark för sådana byggnader, vattenverk på annans grund
samt i jordeboken upptaget fiskeri (industrien-het)

4.
täktmark oeh
industribyggnad 4. täktmarkia/Tinndustribyggnad på
sådan mark (industrienhet) och övrig byggnad på sådan mark

(industrienhet)

5.
exploateringsmark
(exploateringsenhet)

6.
specialbyggnad
och tomtmark för sådan byggnad (specialenhet)

7.
ekonomibyggnad,
åkermark, betesmark, skogsmark och skogsimpediment (lantbruksenhet).

Småhus, hyreshus och tomtmark för sådana byggnader som
ligger i anslutning till lantbruksenhet med minst fem heklar åkermark,
betesmark och skogsmark, skall ingå i lantbruksenheten, om byggnaden eller
byggnaderna behövs som bostad för ägare, arrendalor eller deras arbetskraft.

Saneringsbyggnad och övrig mark kan ingå i samtliga
taxeringsenheter under punkterna 1-7 i första stycket. Övrig mark skall i regel
ingå i lantbruksenhet, I annat fall skall övrig mark taxeras tillsammans med
den tomtmark, exploateringsmark eller täktmark som ligger närmast. Har övrig
mark stor omfattning och saknar den samband med annan mark, som har samma
ägare, skall den dock bilda en taxeringsenhet. Taxeringsenhet, som består av
endast övrig mark, betecknas industrienhet, om den ligger till övervägande del
inom tätort och lantbruksenhet, om den ligger till övervägande del utanför
sådan ort.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

5 kap

Det
tekniska nuvärdet skall beslämmas genom all återanskaffningskostnaden för
byggnad eller markanläggning multipliceras med en nedräkningsfaktor. Denna
faktor skall bestämmas så atl man därigenom beaktar den värdeminskning som
har uppkommil mellan det år då anläggningen kunde tas i bruk (nybyggnadsåret)
oeh andra året före taxeringsåret.

6§ Det tekniska nuvärdet skall bestämmas genom att
återanskaffningskostnaden för byggnad eller markanläggning multipliceras med
en nedräkningsfaktor. Denna faktor skall bestämmas så att man därigenom
beaktar den värdeminskning som har uppkommit niellan det år då anläggningen togs
i drift (nybyggnadsäret) och andra året före taxeringsåret.

Med återanskaffningskostnad för byggnad avses kostnaden
för att under andra året före taxeringsåret uppföra en motsvarande anläggning.
Kostnaden kan bestämmas antingen genom en beräkning grundad på erfarenheter om
byggnadskostnadernas storlek detta år, eller genom en uppräkning av den
faktiska byggnadskostnaden med en omräkningsfaktor. Denna faklor skall
bestämmas så alt man därigenom beaklar ändringen i byggnadskostnad mellan
nybyggnadsåret och andra året före taxeringsåret.

opaginerad Kontrollera mot PDF

6 kap.

2§

Varje småhus med värde av minst Varje industribyggnad och övrig

10 000
kronor skall utgöra en värde- byggnad värderad enligt produk-

ringsenhet, lionskosinadsmetoden samt
varje

småhus med värde av minsl 10 000 kronor skall utgöra en
värderingsenhet. Komplementhus på småhusenheten skall i regel ingå i samma
värderingsenhet som det mest värdefulla småhuset på taxeringsenheten.

Småhus, vilkas värde inte uppgår Industribyggnader och övriga

värderingsenhet
som den mest värdefulla byggnaden inom samma tomt. Uppgår den mest
värdefulla byggnadens värde inte till 10 000 kronor skall samtliga byggnader
inom tomten utgöra en värderingsenhet.

fill 10 000 kronor, skall ingå i samma byggnader värderade
enligl produk-

tionskostnadsmetoden samt småhus, vilkas värde inte uppgår
till 10 000 kronor, skall ingå i samma värderingsenhet som den mest värdefulla
byggnaden inom samma loml. Uppgår den mesl värdefulla byggnadens värde inte
till 10 000 kronor skall samtliga byggnader inom tomlen ulgöra en
värderingsenhet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:86 4

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3§

Varje hyreshusenhei skall utgöra Varje hyreshusenhet och indu-

en värderingsenhel. Uppdelning i slrienhel värderad enligl
avkastnings-

ivå eller flera värderingsenheler får metoden skall utgöra en värderings

dock ske om det väsenlligl underlät- enhet. Uppdelning i två eller flera

lar värderingen, värderingsenheler får dock ske om

det väsentligt underlällar värderingen.

Nuvarande lydelse 11 kap.

Föreslagen lydelse 11 kap. /S Industribyggnad och övrig
byggnad skall värderas enligt avkaslningsmetoden. Byggnader som har endasi
begränsad användbarhet för annat ändamål än för vilket de ulnylljas och
liknande speciella byggnader, bensinstations-byggnader, andra byggnader med
olämplig ulformning för normal industriproduktion saml byggnadskonstruktioner
som inte har karaktär av hus skaU dock värderas enligt
produktionskostnadsmetoden.

För värdering av industribyggnad och övrig byggnad på
vattenfallsenhel gäller särskilda regleri 15 kap. Industribyggnad eller övrig
byggnad som utgör växthus eller djurstall värderas enligt reglerna i 10 kap.

Avkaslningsmetoden

2§

Värdel av en industribyggnad bestäms som skUlnaden mellan
värdet av en värderingsenhel bestående av industribyggnaden och tillhörande
mark och värdet av den värderingsenhet eller de värderingsenheter som avser
marken. På molsvarande säll bestäms värdel av övrig byggnad.

Riktvärde för en värderingsenhet som består av en industribyggnad
eller en övrig byggnad och tillhörande tomtmark skad anges som produkten av en
bruttokapitallseringsfaktor och total årlig värderingshyra.

3§ Värderingshyra för en värderingsenhel som är bebyggd
med en industribyggnad eller en övrig byggnad av viss lokaltyp och med normal
slandard, uppförd under perloden 1975-1979, får anges endasi med värden i en
fastställd värdeserie.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:86

Föreslagen lydelse

4§ Inom varje värdeområde skall värderingshyran
bestämmas för skUda förhållanden för en eller flera av följande värdefaktorer.

Ålder Åldern ger ultryck för industribyggnadens eller
övriga

byggnadens sannolika återstående livslängd. Denna bestäms
med hänsyn tdl byggnadens nybyggnadsår, omfattningen av till- och ombyggnader
samt tidpunkten för dessa.

Åldersklassen för en industribyggnad eller en övrig
byggnad med en ålder molsvarande högst 25 år får avse högst 10 år.

Lokaltyp Lokaltyp bestäms med hänsyn till det ändamål lokalen är

inrättad för. Uppdelning av en lokal i skilda lokallyper
skall endast ske om delarna överstiger 10 procent av byggnadens lolala lokalyia
eller om de översliger 250 kvadratmeter lokalyta.

För värdefaktorn lokaltyp skaU finnas minsl tre klasser.

Standard Standarden för lokal av viss lokaltyp besläms med hänsyn

tid lokalytans utförande och utrustning. För värdefaktorn
standard skaU finnas minst tre klas-

5§ Med bruttokapitallseringsfaktor avses förhållandet
mellan taxeringsvärdet av industrienheten och dess totala årliga
värderingshyra. Brutlokapitaliseringsfaktor för en värderingsenhet som är
bebyggd med en industribyggnad eller en övrig byggnad, uppförd under perioden
1975-1979 och med eu normalt förhållande mellan värderingsenhetens laxerade
markvärde och dess totala årliga värderingshyra, får anges endast med värden i
en fastställd värdeserie.

6§
Inom varje värdeområde skall bruttokapitaliseringsfaktorer bestämmas för skilda
förhållanden för en eller flera av följande värdefaktorer.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ålde

Markvärdeandel

Åldern ger uUryck för industribyggnadens eller övriga
byggnadens sannolika återstående livslängd. Denna bestäms för byggnad med lång
återstående livslängd med hänsyn tiU byggnadens nybyggnadsår, omfattningen av
till- och ombyggnader samt tidpunkten för dessa. Med markvärdeandel avses
förhållandet mellan värde-

opaginerad Kontrollera mot PDF

2 Riksdagen 1979/80. 1 saml. Nr 86

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:86

Föreslagen lydelse

ringsenhelens laxerade markvärde och dess totala årliga

värderingshyra.

För en induslrihyggnad eller en övrig byggnad skall för

värdefaktorn markvärdeandel finnas minsl Ivå klasser.

Produktionskostnadsmetoden

7§

För en Industribyggnad eller en övrig byggnad som värderas
enligt produklionskostnadsmctoden skall riktvärdet anges genom en nedräkningsfaktor.
Med nedräkningsfaktor avses den faklor varmed byggnadens återanskaffningskostnad,
beräknad enligt 5 kap. 6 §, skad multipliceras för au byggnadens tekniska
nuvärde skall erhållas.

Byggnadsvärdet ulgör 75 procent av det tekniska nuvärdet.

Inom varje värdeområde skad nedräkningsfaktorer bestämmas
för skilda förhållanden för en eller flera av följande värdefaktorer.

Ålder Åldern bestäms enligl 6 §.

Byggnadskategori Med byggnadskategori avses
industribyggnadens eller

övriga byggnadens karaktär och konstruktion.

För värdefaktorn byggnadskategori skaU finnas minst tre

klasser.

Ortstyp Ortstypen bestäms med hänsyn tiU
industribyggnadens

eller
övriga byggnadens läge i förhållande tdl tätort.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
Ivdelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

15
kap.

7§

Byggnadsvärdet
av regleringsanläggning oeh kraftstation under uppförande skall bestämmas
enligt 7 kap, 12 §,

Byggnadsvärdet
för en vattenfallsenhet skall bestämmas till det tekniska nuvärdet av de
byggnader som hör till taxeringsenheten. Värderingen skall ske enligt 5 kap. 6
§. Vid denna beräkning får dock 75 procent av återanskaffningskostnaden inte
överstiga det totala värde som har beräknats enligt 2-6 §§,

Byggnadsvärdet
för en vattenfallsenhel skall bestämmas till det tekniska nuvärdet av de
byggnader som hör till taxeringsenheten. Värderingen skall ske enligt 11 kap.
7 och 8 §§. Vid denna beräkning får dock 75 procent av återanskaffningskostnaden
inte överstiga det totala värde som har beräknats enligt 2-6 §§,

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:86 7

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

20 kap.

12 §

I fastighelstaxeringsnämnds be- I
fastighetstaxeringsnåmnds be-

slut skall
redovisas dels taxeringsbe- slut skall redovisas dels taxeringsbeslutet
enligt punkterna 1-3, dels slutet enligt punkterna 1-3, dels
grunderna för beslutet och andra grunderna för beslutet enligt
punk-uppgifier enWgl punkterna 46, näm- terna 4-7, nämligen ligen

1,
fastighetens
indelning i taxeringsenheter,

2,
taxeringsenhetens
beskattningsnatur och skallepliktsförhållande,

3,
skattepliktig
enhets taxeringsvärde och däri ingående delvärde samt värde av varje
värderingsenhet,

4,
storleken
av värdefaktor, och 4, storleken av iÅdan värdefaktor
riktvärde samt som särskilt anges i
8-15 kap.,

5, storleken av riktvärde,

6. storleken av värderingshyra en

ligt 11 kap. 4 §, brutlokapitalise

ringsfaktor enligt 11 kap. 6 §, exploa

teringsfaktor enligt 12 kap. 6 §, bryt

ningsfaklor och värdet per kubikme

ter brytvärd fyndighet enligt 12 kap.

8 §, utbyggd effekt, taxeringseffekt,

utnytijandetid, regleringsmöjlighet

och belägenhet enligt 15 kap. 3 § och

återanskaffningskostnad enligt

11 kap. 7 § och 15 kap. 7 § samt

5, säreget förhållande som har 7. säreget förhållande som har

föranlett justering av riktvärde, föranlett justering av riktvärde.

Värdet av en enskild värderingsenhet anges i fulla
tusental kronor. Avrundning sker så atl överstigande belopp, som inte uppgår
till fullt tusental kronor, faller bort. Regeringen eller myndighet som
regeringen bestämmer får föreskriva om de ytterligare avrundningsregler som
behövs.

21 kap. Om besvär över fastighets-taxeringsnämnds beslut

1§

Besvär av ägare av fastighet skall ha inkommit senast den
15 september under taxeringsåret.

Kommuns besvär skall anföras före utgången av oktober
månad under taxeringsåret.

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:86

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Taxeringsinlendent har rätt au anföra besvär intill
utgången av november månad under taxeringsåret. Han skall inom samma lid ange
yrkanden och grunder för besvärstalan, om inte med hänsyn till utredningens
vidlyftighet eller andra synnerliga skäl länsrätten medger anstånd.

Inkommer besvär från ägare av fastighet efter den i första
stycket angivna tiden men före utgången av november månad under taxeringsåret,
får länsrätten pröva besvären om taxeringsiniendenten hell eller delvis bilräder
besvären i sak.

Har länsrätten avgjort besvär över viss taxering, får
besvär inte anföras hos länsrätten rörande samma taxering.

Denna lag träder i kraft dagen efter den dag, då lagen
enligl uppgift på den har utkommit från trycket i Svensk författningssamling,
och skall tillämpas första gången i fråga om allmän fastighetstaxering år 1981.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:86 9

2
Förslag till

Lag
om ändring i taxeringslagen (1956:623)

Härigenom
föreskrivs att 159 § taxeringslagen (1956:623)' skall upphöra att gälla dagen
efter den dag, då lagen enligt uppgift på den har utkommit från trycket i
Svensk författningssamling. Den upphävda paragrafen gäller dock fortfarande i
fråga om allmän fastighetstaxering år 1975.

'
Lagen omtryckt 1971:399. Senaste lydelse av 159 § 1979:175 lagens rubrik
1974:773

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:86 10

Utdrag

BUDGETDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1980-01-31

Närvarande: statsministern Fälidin, ordförande, och
statsråden Ullsten, Bohman, Mundebo, Wikström, Friggebo, Mogård, Dahlgren, Åsling,
Söder, Krönmark, Burenstam Linder, Johansson, Wirtén, Holm, Boo, Winberg,
Adelsohn, Danell, Petri

Föredragande: statsrådet Mundebo

Proposition om taxering av industribyggnader

1 Inledning

Den 16 september 1976 bemyndigades chefen för
finansdepartementet att tillkalla en kommitté (Fi 1976:05) 1976 års
fastighetstaxeringskommiité för att göra en översyn av reglerna för
fastighetstaxeringen. Kommittén har i etl tidigare delbetänkande (SOU 1979:32)
Fastighetstaxering 81 lagt fram förslag till en fastighetstaxeringslag.
Förslaget har föranlett lagstiftning (prop. 1979/80:40, SkU 1979/80:17, rskr
1979/80:121, SFS 1979:1152-1155).

Som en andra etapp i sitt arbete har kommittén' nu i ett
delbetänkande (SOU 1979:81) Fastighetstaxering 81 Industribyggnader lagt fram
förslag i vissa återstående delar av utredningsuppdraget.

Till protokollet i detta ärende bör bifogas en
sammanfattning av kommitténs förslag som bilaga 1. Beträffande gällande rätt
samt utredningens närmare överväganden hänvisas till betänkandet.

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av
kammarrätterna i Göteborg och Sundsvall, kommerskollegium, centralnämnden för
fastighetsdata (CFD), överbefälhavaren (ÖB), stafistiska centralbyrån (SCB),
bankinspektionen, byggnadsstyrelsen, riksrevisionsverket (RRV), riksskatteverket
(RSV), statens institut för byggnadsforskning (SIB), statens lantmäteriverk
(LMV), statens industriverk (SIND), statens vattenfallsverk (Vattenfall),
länsstyrelserna i Östergötlands, Göteborgs och Bohus, Gävleborgs,

' Regeringsrådet Gunnar Björne, ordförande,
hovrättsfastighetsrådet Bertil Hall, riksdagsledamöterna Paul Jansson, Stig
Josefson och Bo Lundgren, bitr. skattedirektören Lars Malmberg,
riksdagsledamoten Börje Stensson samt skattedirektören Ulla Wadell.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:86 11

Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens saml Norrbottens
län, Folksam, Föreningen Auktoriserade revisorer (FAR), Kooperativa förbundel
(KF), Landsorganisationen i Sverige (LO), Landstingsförbundet, Lantbrukarnas
riksförbund (LRF), Samfundet för fastighetsvärdering. Svensk industriförening,
Svenska arbeisgivareföreningen (SAF), Svenska bankföreningen. Svenska
byggnadsentreprenörföreningen, Svenska elverksföreningen (Elverksföreningen),
Svenska företagares riksförbund (SFR), Svenska kommunförbundet. Svenska
kraftverksföreningen (Kraftverksföreningen), Svenska sparbanksföreningen
(Sparbanksföreningen), Sveriges fastighetsägareförbund, Sveriges
grossistförbund, Sveriges hantverks- och induslriorganisation -
Familjeföretagen (SHIO-Familjeföretagen), Sveriges industriförbund
(Industriförbundet), Sydkraft AB, Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund
(TOR) och Tjänstemännens centralorganisafion (TCO).

Länsslyrelsen i Östergötlands län har bifogat yttranden av
bl. a. överlantmälarmyndigheten i Östergötlands län.

Vattenfall och Kraflverksföreningen har lämnat in ett
gemensamt utarbetat svar. Sydkraft AB och Elverksföreningen instämmer i de
synpunkter som har framförts i Vattenfalls och Kraftverksföreningens gemensamma
svar. Folksam delar de synpunkter som har framförts av KF. LRF har som sitt
yttrande ingett ett inom Lantbrukarnas skattedelegation upprättat utlåtande.
SAF, Svenska bankföreningen och Industriförbundet har avgett ett gemensamt
remissvar vari hänvisas till vad Kraftverksföreningen har anfört beträffande
värderingen av vatten- och värmekraftsanläggningar. Svenska
byggnadsentreprenörföreningen instämmer i Industriförbundets yttrande.

En sammanställning av remissyttrandena bör fogas till
protokollet i detta ärende som bilaga 2.

Jag avser nu all behandla de frågor som tagits upp i del
nämnda delbetänkandet och lägga fram förslag med avseende på värderingen av
industribyggnader inför 1981 års allmänna fastighetstaxering. De förslag som
jag nu tar upp innehåller, som jag redan nämnt, kompletteringar till den
nyligen antagna lagstiftningen om allmän fastighetstaxering. Förslagen ansluler
sig helt till det system och de regler som redan finns. De frågor som jag tar
upp är enligt min mening sådana att lagrådets hörande skulle sakna betydelse,

2 Föredragandens överväganden

2.1 Allmänt

De flesta materiella oeh formella
fastighetstaxeringsreglerna har kommittén redan behandlat i sitt första
delbetänkande och som jag nyss nämnt har förslagen också föranlett
lagsfiftning, I del nu aktuella betänkandet redovisas en del återstående frågor
rörande bl, a, värderingen av vattenfallsfastighe-

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:86 12

ter. Huvuddelen av kommitténs förslag avser
värderingsmeloder för övriga industribyggnader.

De föreslagna värderingsmetoderna har anpassats lill de
regler som gäller för andra byggnadstyper. Liksom i fråga om andra mark- och
byggnadstyper föreslås ett väideringsförfarande enligt vilket taxeringsvärdena
bestäms med utgångspunkl i riktvärden, vilka är beroende av vissa i lag angivna
värdefaktorer. Härigenom skapas ett betydligt mer formbundet förfarande än det
som f, n, tillämpas vid värderingen av industribyggnader. En värdering av även
industribyggnader med ledning av riktvärden bör enligt kommittén underlätta
arbetet i fastighetstaxeringsnämnderna och dessutom ge fastighetsägarna
betydligt bättre möjligheter än hittills att bedöma riktigheten av
taxeringsvärdena.

Den av kommittén föreslagna uppläggningen för värdering av
industribyggnader har genomgående fått ett positivt motlagande av remissinstanserna.
Den kritik som framförts har främst tagit sikte på olika enskildheter i
förslagen,

Åven enligt min mening är den föreslagna ordningen klart
överlägsen den nuvarande. Ett formbundet förfarande av förevarande slag bör ha
goda förutsättningar att leda till mer rättvisa och likformiga taxeringar. Jag
föreslår därför att värderingen av industrifastigheter för framtiden utformas
på i huvudsak det sätt som kommittén föreslagit. De nya reglerna bör tas in i
11 kap. fastighetstaxeringslagen (1979:1152), FTL, och tillämpas första gången
vid 1981 års allmänna fastighetstaxering, I det följande avser jag att mer
ingående behandla de olika förslagen. Jag behandlar därvid försl de frågor som
hänger samman med värderingen av kraftanläggningarna och därefter övriga
industribyggnader,

2.2 Värdering av vatten- och värmekraftsanläggningar

I sitt närmast föregående betänkande föreslog kommittén
att vattenkrafts-anläggningarna till skillnad mot fidigare skulle värderas
enligt en renodlad avkastningsmetod. Förslaget genomfördes också och reglerna
härom finns nu i 15 kap, FTL, Den nya metoden väntas medföra avsevärt höjda
taxeringsvärden för i första hand särskilt lönsamma äldre vattenkraftsanläggningar.
För värmekraftverkens vidkommande föreslår kommittén däremot nu bibehållande av
en produktionskostnadsmetod. För att skapa en rimlig nivå när det gäller
värderingen av de samlade elkrafttillgångarna bör enligt kommittén emellertid
också en jämkningsregel finnas som möjliggör en justering av värdena på
vattenkraften.

Kommitténs förslag har föranlett vissa erinringar från en
del remissinstanser. En del kritiserar jämkningsregeln och menar att den
skulle komma att missgynna de kommuner där vattenkraftsanläggningar finns. En
del remissinstanser ifrågasätter rimligheten i de höjda taxeringsvärden som
skulle följa av kommitténs övriga förslag beträffande kraftanläggningarna. I
sistnämnda

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:86 13

del riktas kritik bl. a. mot den valda värderingsmetoden.

För egen del vill jag framhålla följande.

Den svenska elproduktionen utgör en blandning av
vattenkraft och olika slag av värmekraft. Vattenkraften är den dominerande
kraftkällan, Värmekraftsanläggningarna utgörs av kondenskraftverk, t, ex,
kärnkraftverk saml av mottrycksanläggningar och gasturbiner.

Vattenkraften värderas enligt en avkaslningsmetod, där
avkastningen bestäms med utgångspunkt i gällande tariffer. Denna metod har
nyligen godkänls av riksdagen i samband med tillkomsten av FTL och någon
ändring i denna del är enligl min mening inle heller motiverad. Däremot är del
inte möjligt att tillämpa samma metod för värmekraften, Trols att dessa
anläggningar represenlerar belydande värden skulle en avkaslningsmetod för
dessa kraftverk kunna leda till negativa värden, detta främst på grund av de
höga driftkostnaderna. För dessa anläggningar föreslår kommittén också en
produktionskostnadsmetod, som innebär alt de skall värderas med utgångspunkl i
anläggningskostnaderna (återanskaffningskoslnaderna) och med hänsyn tagen till
den värdeminskning som anläggningarna undergått fram till taxeringstillfället,
Återanskaffningskoslnaderna bör i första hand beslämmas med ledning av
kostnaderna att uppföra en ny motsvarande anläggning i det kostnadsläge som
förelåg två år före taxeringsåret. Under vissa förutsättningar kan bestämmandel
av återanskaffningskostnaden bygga på en uppräkning av den historiska
byggnadskostnaden,

I regel har kommitténs förslag till metod för värdering av
värmekraftverken godtagits. Del har emellertid ifrågasatts om inte
återanskaffningskostnaden borde beräknas utifrån den historiska
byggnadskostnaden. Som skäl för detta har anförts alt det skulle vara svårt alt
utarbeta realistiska riktvärden med utgångspunkt i nybyggnadskostnaderna,

Åven om värmekraftsanläggningarna utgör etl fåtal och får
sägas ha endast begränsad användbarhet för annal ändamål än för vilket de
utnyttjas, s, k, skräddarsydda anläggningar, bör det enligt min mening ändock
vara möjligt att som huvudprincip uppskatta deras värde med ledning av
nybyggnadskostnaderna. Man kan nämligen inle bortse från att en värdering med
ledning av den historiska kostnaden är behäftad med vissa brister. Det är
nämligen inle allfid möjligt atl räu bedöma den historiska anskaffningskostnaden.
Tvärtom torde det i åtskilliga fall vara svårt atl i efterhand kontrollera vad
som ingår i densamma. De ursprungliga kostnaderna kan ha justerats på skilda
sätt, I den mån extraordinära kostnader fått nedläggas på grund av speciella
skäl - säkerhets- eller miljöanordningar - skall dessa inle medräknas om de
normalt inte förekommer vid likartade anläggningar eftersom de i detta fall
inle kan sägas höja värdel, Å andra sidan kan situationen också vara den att
kostnaderna blivil lägre på grund av alt nyssnämnda skäl inverkat i motsatt
riktning, dvs, kostnaderna har blivit lägre än vad som kan sägas vara normalt,
I så fall skall rätteligen den historiska kostnaden höjas. Enligt min mening
medför därför den historiska metoden

3 Riksdagen 1979/80. 1 saml. Nr 86

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:86 14

viss risk att återanskaffningskostnaden uppskattas för
lågt. Därtill kommer svårigheterna att beslämma rättvisande uppräkningstal från
nybyggnadsåret och lill andra årel före laxeringsåret, det år till vilket
värdenivån skall hänföras. En uppskattning med ledning av nybyggnadskoslnaderna
bör många gånger i stället leda till en riktigare värdering, Åven om - som
också påpekats under remissbehandlingen - den sistnämnda metoden har sina
brisier är den likväl att föredra. 1 det följande kommer jag också att föreslå
att metoden används för övriga industribyggnader, där så är möjligt. Det kan
vidare göras gällande att metoden lorde slälla sig enklare all lillämpa just
för värmekraflverken än för övriga industribyggnader, inle minst med tanke på
hur ingående man under senare lid sökt belysa kostnaderna för olika slag av
kraftverk, I denna del torde finnas ett ganska betryggande material som bör
möjliggöra nog så rättvisande uppskattningar.

Jag föreslår därför att produktionskostnadsmetoden
tillämpas för värmekraflverken på det sätt kommittén föreslagit. Självfallet
bör den historiska kostnaden kunna användas inte bara som självständig modell
utan även för att belysa det värde som man fåll fram med ledning av
nybyggnadskoslnaderna. Givetvis finns även möjligheten att justera värdet på
grund av säregna förhållanden.

Det får bli en uppgift för RSV alt meddela erforderliga
närmare anvisningar om tillämpliga nybyggnadskoslnader liksom i fråga om omräkningstal
beträffande den hisloriska kostnaden. Den nedräkning av återanskaffningskostnaden
till tekniskt nuvärde som skall ske lill följd av byggnadens ålder och andra
särskilda omständigheter bör ske enligt samma principer som i fråga om övriga
industribyggnader. Jag återkommer i del följande till denna fråga,

F, n, tillämpas, liksom för industribyggnader allmänt, en
spärregel enligt vilken värdet inte får understiga 10 % av
återanskaffningskostnaden. Kommittén har här föreslagit att gränsen bestäms
till 35 % eller 50 % beroende på anläggningens återstående livslängd, Åven
denna fråga avser jag att behandla i samband med värderingen av övriga
industribyggnader. Jag vill emellertid redan nu förulskicka alt jag inte anser
att någon särbestämmelse bör gälla för kraftanläggningarna, Å andra sidan skall
naturligtvis spärregeln kunna bryias igenom med hänsyn till säregna
förhållanden.

Som framgått av del nu anförda bör alltså vattenkraften
värderas enligt en avkastningsmetod och värmekraften enligt en
produklionskoslnadsmelod. Nu kan emellertid de olika kraftslagen inte ses
isolerade från varandra vid värderingen. Vid värderingen av
vattenkraftsanläggningarna bestäms avkastningen med utgångspunkt i de gällande
tarifferna. Dessa är emellertid så satta att den samlade intäkten från de olika
kraftslagen skall täcka de samlade driftkostnaderna och dessutom förränta
nedlagt kapilal. Delta innebär att den billiga vattenkraften får kompensera den
dyra värmekraften. Självfallet körs de olika kraftslagen så alt tillgångarna
utnyttjas på mest

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:86 15

rationella sätt, I första hand utnyttjas vattenkraften och
därefter olika slag av värmekrafi i ordning efler slorleken på den rörliga
produktionskostnaden för resp, värmekraflslag. Vattenkraftproduktionen varierar
under olika år beroende på vattentillgången, som under extrema förhållanden kan
avvika med ända till ca ± 20 % från normal lillgång, Valtenkraften koinmer
sålunda i vårt elsystem atl utnyttjas helt under såväl våtår som torrår under
del all värmekraften kommer all tas i anspråk endasi i den ulsträckning som
behövs föratt tillsammans med vattenkraften upprätlhålla erforderlig
elproduktion i landel,

I del leoreliska fallet alt produktionen enbarl baseras på
vattenkraft måste utbyggnaden dimensioneras så all produktionen säkras även
under vatten-fattiga år. Härför fordras en överdimensionering av
vatlenkraflsulbyggna-den som ger betydande kraftspill under vattenrika och
normala år. Den värmekraft, som ingår i vårt elsystem möjliggör således etl
bättre utnyttjande av vattenkraften. Värmekraften bidrar därför till alt öka
vattenkraftsanläggningarnas avkastning. En del av det värde värmekraftverken
faktiskt har som delar av kraftsystemet kommer alltså vid en strikt
avkastningsvärdering atl redovisas som förhöjda värden på
vattenkraftsanläggningarna. Som jag har nämnt är denna effekt t, o, m, så
kraftig att värmekraftens värde enligt avkastningsmetoden framstår som
negativt. Skillnaden mellan värmekraftens värde enligt
produktionskostnadsmetoden resp, avkastningsmetoden blir i princip ell uttryck
för omfattningen av denna överflyttningseffekt. Kommitténs värderingsmodell för
vattenkraften innebär i enlighet därmed att dess avkastningsvärde jämkas så atl
det sammanlagda värdet av landets vatten- och värmekraft motsvarar del
avkastningsvärde som erhålls om landets samlade kraftlillgångar värderades med
ledning av nu gällande tariffer. Jämkningen bör härvid enligl kommittén utföras
så att värmekraften erhåller värden som framstår som rimliga i förhållande till
vattenkraften.

Den sammanvägning som skall ske innebär alltså alt en
avkastningsvärdering görs av kraftproduktionen som helhet och då under
förutsättning att de ifrågavarande anläggningarna är nya. Vid denna värdering
har kommittén föreslagit en kapilaliseringsränla på ca 5 %, Del sålunda
framräknade värdet skall sedan minskas med det värde som framkommer där man
åsätt värmekraften de värden som anses rimliga. Återstoden fördelas därefter på
valtenkraftsanläggningarna.

Den nu föreslagna modellen har kritiserats från olika
utgångspunkter. Några länsstyrelser har rest invändningar mot en sänkning av
värdena för vattenkraften med tanke på mistade skatteintäkter för de berörda
kommunerna. Från bl, a, kraftintressenternas sida har invändningar riktats mot
den förordade kapitaliseringsprocenten på 5 och likaså mol sättet all beräkna
värdet på värmekraften.

Vad först gäller frägan om jämkning av värdet på
vattenkraften vill jag nämna följande. Som tidigare nämnts medför en ren
avkastningsvärdering av vattenkraften med utgångspunkt i gällande tariffer för
höga värden. Detta

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:86 16

bör enligl min mening beaktas pä något sätt. Givetvis får
detla inte ske på sädant sätt att vattenkraftsanläggningarna åsätls värden som
framstår som för låga med tanke på deras lönsamhet. De bedömningar som
kommittén har gjort med ulgångspunkt i en ränta efter 5 % saml mot bakgrund av
den kostnadsökning som värmekraftsanläggningarna uppvisar innebär enligt min
mening tillräckliga garanlier för rimliga värden, 1 fråga om effekterna för de
kommuner där valtenkraftsanläggningarna finns, vill jag erinra om betydelsen
av vårt system för skalteuljämning med dess garanterade skattekrafts-nivåer.
Ett evenluellt minskat skatteunderlag till följd av att en ren avkaslningsmetod
inte lillämpas för vallenkraften konimer därigenom i praktiken inle alt påverka
kommunernas inkomsler.

Man har som sagl också kritiserat kommitténs närmare
kalkyler i andra avseenden. Som skäl för att använda en högre
kapilaliseringsränla än 5 % vid avkastningsvärderingen har man bl. a, pekat på
ovisshelsfaktorer såsom anläggningarnas återstående livslängd eller osäkra
framlida drift- och underhållskostnader. Enligt min mening bör emellertid
faktorer av sistnämnda slag inte rimligen inverka på valet av
kapilaliseringsränla. De angivna faktorerna får i stället beaktas särskill vid
värderingen av anläggningarna i fråga. Vidare vill jag erinra om att det också
finns argument som talar för att den av kommittén valda procentsatsen är för
hög. snarare än för låg. I de undersökningar som gjorts bl. a. inom
industridepartementet och som redovisats i promemorian (Ds I 1978:10) Energitillförsel
har man således genomgående räknat med lägre tal. Det har i den nämnda
rapporten angelts att om investeringar i energiförsörjningen kan uppfylla ett
lönsamhetskrav där räntan beräknats till mellan 3 % och 4 % sä torde de
långsiktigt vara fullt konkurrenskraftiga med andra investeringar.

Mol denna bakgrund anser jag att den metod och de
beräkningsgrunder som kommittén föreslagit är rimliga och de bör också
tillämpas vid 1981 års allmänna fastighetstaxering.

Liksom beträffande andra slag av byggnader bör de
grundläggande reglerna för värderingen tas in i FTL. De ytterligare regler som
kan behövas får utfärdas av regeringen eller av RSV. I fråga om
kapitaliseringsräntan för kraftanläggningarna har önskemål framförts om att
denna skall anges i FTL. Jag anser emellertid att regler härom bör tas in bland
de föreskrifter som regeringen skall utfärda. Så har för övrigt redan skett i
fråga om kapitaliseringsräntan för grusfyndigheter och exploateringsmark.
Regler härom återfinns numera i I kap. 5 § fasfighetstaxeringsförordningen
(1979:1193), FTF.

2.3 Värdering av industribyggnader och övriga byggnader

2.3.1 Inledning

I kommitténs tidigare förslag avsåg begreppet
industribyggnad en restgrupp byggnader av skiftande karaktär. Här skedde en
ändring i samband

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:86 17

med att FTL infördes. En uppdelning gjordes så atl
hilhörande byggnader numera enligt 2 kap. 2 § FTL indelas i aniingen
industribyggnad eller övrig byggnad. Enligt 2 kap, 2 § FTL avses med
industribyggnad byggnad som är inrättad för industriell verksamhet och med
övrig byggnad byggnad som inte skall utgöra någon annan tidigare i FTL
uppräknad byggnadstyp. Det går inte all göra någon generell gränsdragning
mellan industribyggnad och övrig byggnad vid val av värderingsmetod, I
fortsättningen kommer jag därför atl använda beleckningen industribyggnad för
dessa två typer av byggnader,

I direktiven till kommittén angavs atl den skulle söka
komma fram till förenklade regler för åsättande av värden vid
fastighetstaxeringen främsl när del gäller industri- och
vattenfallsfastigheter. Regler för värdering av vattenfallsfastigheter har
redan införts i samband med tillkomsten av FTL, En återslående värderingsfråga
i denna del har jag lagil upp i föregående avsnitt.

I kommunalskattelagen (1928:370), KL, finns mycket
knapphändiga och översiktliga regler för värdering av andra industrifastigheter
än vattenfallsfasligheter. Detaljerade regler lämnades i stället i de
anvisningar som RSV och skattecheferna meddelade inför 1975 års allmänna
fastighetstaxering. Vanligen användes vid värderingen av industribyggnad den s,
k, anläggningskostnadsmetoden. Vid beräkning av byggnadskostnaden skedde först
en uppskattning av återanskaffningskostnaden och därefter en nedskrivning av
denna med hänsyn till ålder, användbarhet och skick, Återanskaffningskostnaden
uppskatiades med ledning av antingen erfarenhetstal för nybygg-nadskoslnaden av
en likartad byggnad eller av den historiska byggnadskostnaden, RSV utarbetade
omräkningstal för att göra det möjligt att beräkna återanskaffningskostnaden
vid värdelidpunklen, Återanskaffningskostnaden skrevs därefter ned med hänsyn
till byggnadens ålder, användbarhet och skick. Det belopp som återstod ansågs
utgöra byggnadens värde. Vid nedskrivningen skulle fastighetstaxeringsnämnden
beakta att värdet av byggnad normall inte borde sällas lägre än till 10 % av
beräknad återanskaffningskostnad. För vissa objekt kunde lokala förhållanden
och speciella förhållanden föranleda att andra nedskrivningsförfaranden användes,
I vissa fall kunde värderingen ske enligt en kapilaliseringsmetod, varvid en
framräknad hyresintäkt kapitaliserades och hänsyn logs till uppskattad
återstående varaktighetstid för byggnaden. Fastighetstaxeringsnämnden hade
valfrihel alt välja den värderingsmetod som ansågs mest lämplig i det enskilda
fallet. Vid båda meloderna skulle vid värderingen hänsyn tas till sådana för
taxeringsenheten säregna förhållanden, som inverkade på värdel.

Kommittén har, som jag tidigare har nämnt, föreslagit ett
mera formbundet förfarande vid värdering av industribyggnader än vad som gäller
enligl nuvarande regler. Förslagel innebär alt det vid värdering av
industribyggnader skall finnas två olika metoder. En avkastningsmetod skall
användas vid värderingen av byggnader av mer ordinär typ och en

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:86 18

produklionskoslnadsmelod vid värderingen av s, k,
skräddarsydda byggnader och liknande speciella industribyggnader,
värmekraftsanläggningar, bensinstationsbyggnader, kiosker, byggnader med
olämplig ulformning för normal industriproduktion samt byggnadskonstruklioner
som inte har karaktär av hus.

Förslagen har genomgående fåll elt posilivi mottagande av
remissinstanserna. Några remissinstanser har emellertid ansett att en del
problem kan uppkomma för fastighelstaxeringsnämnderna vid val av
värderingsmetod. Synpunkter har även framförts i fråga om värderingsmetodernas
utformning.

Jag har tidigare nämnt att den föreslagna ordningen enligl
min mening är klart överlägsen den nuvarande. Del föreslagna
värderingsförfarandet är mer formbundet än enligt nuvarande regler. Detta anser
jag vara positivt. Del bör således inte som någon remissinslans har föreslagil
vara möjligt att som alternativ använda produktionskostnadsmetoden även för
ordinära industribyggnader, I fråga om val av värderingsmetod vill jag nämna
alt marknadsvärdet enligl 5 kap, 5 § FTL i första hand skall beslämmas enligl
ortsprismetoden, i andra hand enligl avkastningsmetoden och först i tredje hand
produktionskostnadsmetoden. Nu är det emellertid än så länge svårt att få fram
ett sådanl underlag för industribyggnader atl den förstnämnda metoden kan
användas i nämnvärd omfattning. Enligt min mening bör i stället
avkaslningsmetoden användas i så stor utsträckning som möjligt. Det kan
visserligen vara svårt att finna en helt entydig metod för att särskilja vilka
byggnader som bör värderas enligt avkastningsmetoden resp, produktionskostnadsmetoden.
Valet mellan vilken metod som bör användas får i stället ske efter mera
allmänna överväganden. Dessa svårigheier bör dock inte överdrivas, RSV bör
kunna ge lämpliga anvisningar lill vägledning för en sådan bedömning. Jag
biträder förslaget att använda en avkastningsmetod vid värderingen av ordinära
industribyggnader och en produkfionskostnads-metod vid värderingen av s, k,
skräddarsydda industribyggnader m, fl. En regel härom bör tas in i 11 kap, I §
FTL, Jag kommer senare att behandla värderingen av bl, a, kiosker och till
vilken typ av byggnad dessa skall hänföras,

2.3.2 Avkastningsmetoden

Kommitténs förslag i fråga om avkaslningsmetod innebär att
fastighetens marknadsvärde beräknas genom en omräkning till nutid av den
framtida netloavkastningen från fastigheten. Byggnadsvärdet utgör skillnaden
mellan totalvärdet och markvärdet. Värderingsmetoden är enligt förslaget utformad
som en bruttokapitaliseringsmelod, vilket innebär att totalvärdet bestäms genom
att den totala årliga hyran multipliceras med en brutlokapitaliseringsfaktor.
Dessa faktorer skall bestämmas så att taxeringsvärdet erhålls direkt.
Riktvärdet skall anges som produkten av en brutlokapitaliseringsfaktor och

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:86 19

den tolala årliga värderingshyran.

Enligt förslaget bör RSV upprätta etl tabellverk där
brullokapitaliserings-faktorn för en industrienhet av viss angiven beskaffenhel
knyts till en värdeserie. Denna indusirienhet föreslås vara en värderingsenhel
som är bebyggd med en industribyggnad, uppförd under perioden 1975-79 med ett
normalt förhållande mellan taxeringsenhetens taxerade markvärde och dess tolala
värderingshyra,

Enligl kommittén bör RSV även upprätta ell tabellverk för
värderingshyran där värderingshyran per m- för viss lokaltyp av viss
beskaffenhet knyts lill en värdeserie. Den värderingsenhel som bör ligga lill
grund för värdeserien föreslås vara en värderingsenhet som är bebyggd med en
industribyggnad av viss lokallyp och med normal standard uppförd under perioden
1975-79,

Förslaget om avkastningsmelodens utformning har mottagits
positivl av flertalet av de remissinstanser som har yttrat sig i denna del.
Några remissinstanser har berört frågan om problem med bestämmande av
värderingshyran.

För egen del vill jag nämna följande. Den utgäende hyran
för industrifastigheter kan, av skäl som kommittén har nämnt, i ett
schabloniserat värderingsförfarande ofla inle anses vara ett uttryck för den
framlida hyresintäkten och därmed industrifastighetens värde. Skillnader i
utgående hyra speglar heller inte alltid värdeskillnader mellan fastigheterna.
Hyresmarknaden för industrifastigheter är, som kommittén har framhållit,
annorlunda än i fråga om hyreshus där det finns ett väl utvecklat system för
fastställandet av hyror. Därför bör enligt min mening den utgående hyran inte
användas vid värderingen av industribyggnader. Jag biträder förslaget att i
stället använda en värderingshyra.

Jag är medveten om att del kan bli besvär med att bestämma
värderingshyran. Problemen är dock överkomliga och enligl min mening bör
lämpliga värderingshyror gå att få fram. Om byggnadens karaktär är sådan atl
värderingshyran inte kan anses ge utlryck för värdet får delta jusleras på
grund av säregna förhållanden. Jag återkommer till denna fråga senare.

Värdefaktorer

De värdefaktorer, som enligt kommittén bör särskilt
beaktas vid bestämmandet av riktvärdet för en industribyggnad är, vad beträffar
värderingshyran, ålder, lokaltyp, standard och beläggningsgrad, samt vad
belräffar bruttokapitaliseringsfaklorn, ålder och markvärdeandel.

Värdefaktorernas definitioner enligt förslaget är
följande:

1, Ålder

Enligl kommittén bestäms industribyggnadens återstående
livslängd av byggnadens nybyggnadsår, omfattningen av till- och ombyggnader oeh
tidpunkten för dessa.

Åldersklasserna för industribyggnad skall inte få göras
större än att de för

s. 20 Kontrollera mot PDF

byggnad med en ålder motsvarande högsl 25 år omfaltar
högst 10 år,

2, Lokallyp

Enligt förslagel skall industribyggnad uppdelas på
lokaltyper. Värdefaktorn lokaltyp skall bestämmas med hänsyn till det ändamål
lokalen är inrättad för. Uppdelning av en lokal i skilda lokaltyper skall
endast ske om delarna överstiger 10 % av byggnadens lolala bruksarea eller om
delarna överstiger 250 m- bruksarea.

För värdefaktorn lokaltyp skall finnas minsl fyra klasser.
Enligt kommiuén finns det anledning atl skilja på minsl fyra olika lokaltyper,
nämligen produktionslokaler, industrikontor, lager och parkeringslokaler,

3, Standard

Standarden skall beslämmas med hänsyn till lokalytans
utförande och utrustning. För värdefaktorn standard skall finnas minst tre
klasser,

4, Beläggningsgrad

Med beläggningsgrad avses det genomsnittliga utnyltjandel
av det totala antalet tillgängliga parkeringslokaler i industribyggnad,

Belräffande parkeringslokaler skall för värdefaktorn
beläggningsgrad finnas minst tre klasser,

5, Markvärdeandel

Med värdefaktorn markvärdeandel avses förhållandet mellan
värderingsenhetens taxerade markvärde och dess totala årliga värderingshyra.

För värdefaktorn markvärdeandel skall finnas minst två
klasser.

De föreslagna värdefaktorerna har godtagils av flertalet
av de remissinstanser som har yttral sig i denna del.

Jag biträder i huvudsak förslaget om värdefaktorer, 1
fråga om värdefaktorn lokaltyp vill jag föreslå att ordel bruksarea byts ut
mot lokalyta, Nägon saklig ändring i förhållande till kommittéförslaget är inle
avsedd. Lokalytan skall således bestämmas såsom bruksarea enligt de mätregler
som nu utgör svensk slandard. Jag har i prop, 1979/80:40 (s, 127) om
fastighetstaxering, m, m, behandlat denna fråga utförligare i samband med
värdering av småhus. Jag kommer senare att föreslå atl parkeringshus skall
indelas som hyreshus och inte som enligl förslaget i industribyggnad. Med
hänsyn härtill bör värdefaktorn beläggningsgrad utgå ur förslaget till 11 kap,
4 § FTL,

1 likhet med några remissinstanser anser jag atl
parkeringslokaler inle bör utgöra en egen lokaltyp utan med fördel kan hänföras
till en lokaltyp benämnd lager m, m. Anledningen härtill är att i
industribyggnader som används för tillverkningsindustri m, m, torde
parkeringsutrymmen endast förekomma i ringa utsträckning och då närmasl ha
karaktären av lagerutrymmen. Att särskilja dessa utrymmen synes därför onödigt
komplicera värderingsförfarandet. Mitt förslag innebär att för värdefaktorn
lokaltyp bör finnas minst tre klasser,

I fråga om värdefaktorn ålder vad beträffar
bruttokapitaliseringsfaklorn vill jag nämna följande. Den sannolika återslående
livslängden för byggnader med lång återstående livslängd bör
bestämmas med hänsyn till

s. 21 Kontrollera mot PDF

nybyggnadsår, omfattningen av till- och ombyggnader samt
tidpunkten för dessa. Däremot bör för andra byggnader den sannolika återstående
livslängden uppskattas direkl. Jag föreslår atl värdefaktorn ålder i 11 kap, 6
§ FTL utformas i enlighet med vad jag nu har nämnl,

2.3.3 Produkiionskostnadsmeloden

Kommilléns förslag lill värdering enligt produktionskostnadsmetoden
innebär atl byggnadens värde beräknas genom att återanskaffningskostnaden
uppskattas och därefter nedräknas med hänsyn till ålder, användbarhet och
skick. Enligt kommittén bör återanskaffningskostnaden i första hand bestämmas
utifrån erfarenhetstal för nybyggnadskostnader och i andra hand utifrån en
uppräkning av hisloriska byggnadskoslnader. Riktvärdet för en industribyggnad
skall anges genom en nedräkningsfaktor. Denna skall ange den faklor varmed
byggnadens återanskaffningskostnad beräknad enligt 5 kap, 6 § FTL skall
multipliceras för atl byggnadens lekniska nuvärde skall erhållas.

Kommittén har föreslagil alt den nuvarande spärregeln,
enligl vilken byggnads taxeringsvärde normall inle borde sättas lägre än 10 %
av beräknad återanskaffningskostnad, ändras, Detla skulle ske genom att
nedräkningsfaktorn, dvs, det tal varmed återanskaffningskostnaden skall
multipliceras för att det tekniska nuvärdet skall erhållas, minimeras. Enligt
förslaget skall gränsen, i de fall återstående livslängd är minsl 10 år,
bestämmas till 35 % för industribyggnader med lång livslängd, vilka vid
taxeringstillfället har fullgod användbarhet och till 50 % för byggnader med
korl livslängd och fullgod användbarhet. För byggnader som har en återstående
livslängd som är mindre ån 10 år bör enligt kommittén gränsen beslämmas till 20
% för byggnader med lång livslängd och god användbarhet och till 30 % för
byggnader med kort livslängd och god användbarhet. Enligt förslaget bör
regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer utfärda föreskrifter
angående minimering av nedräkningsfaktorn,

I regel har kommitténs förslag till värdering av
industribyggnad enligt produktionskostnadsmetoden godtagits av
remissinslanserna. Del har emellertid framhållits svårigheter vid beräkning av
det tekniska nuvärdet. Jag vill först nämna att jag är posifiv till förslaget
om utformning av produktionskostnadsmetoden. Metoden att utgå från
nybyggnadskoslnaderna kan i vissa fall vara svår att tillämpa, 1 den mån det
finns möjlighet att utgå från nybyggnadskostnaden bör dock denna användas, I
övriga fall bör en metod med uppräkning av de historiska byggnadskoslnaderna
användas. Liksom i fråga om värmekraftverken bör den historiska kostnaden kunna
användas inte bara som självständig modell utan även för att belysa det värde
som man fått fram med ledning av nybyggnadskostnaderna. Det finns givetvis även
möjlighet att justera värdet på grund av säregna förhållanden. Jag återkommer
till denna fråga senare.

s. 22 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:86 22

Förslagel till spärregel har kritiserats av bl, a.
Vattenfall, Jag vill nämna alt riktvärdet enligt förslaget till 11 kap, 7 § FTL
skall anges genom en nedräkningsfaktor. Riktvärdet bör liksom i fråga om
riktvärden för övrig egendom enligt FTL meddelas i anvisningsform och inle i
form av bindande föreskrifier, Enligl min mening bör även minimeringen av denna
faktor anges i anvisningsform. Jag återkommer lill denna fråga senare.

Värdefaktorer

Enligt förslaget bör följande värdefaktorer särskilt
beaktas vid bestämmande av riktvärde för industribyggnad enligt
produktionskostnadsmetoden:

1,
Återstående
livslängden (värdefaktorn ålder),

2,
Byggnadskategorin
(värdefaktorn byggnadskalegori),

3,
Byggnadens
utförande och utrustning (värdefaktorn standard),

4,
Geografiska
läget (värdefaktorn orlslyp). Värdefaktorernas definitioner enligt förslaget är
följande:

1, Ålder

Värdefaktorn ålder bestäms enligt förslagel fill 11 kap, 4
§ FTL,

2, Byggnadskategori

Med byggnadskategori avses industribyggnadens karaktär och
konstruktion. För värdefaktorn byggnadskalegori skall finnas minst tre
klasser,

3, Standard

Värdefaktorn standard bestäms med hänsyn till
industribyggnadens utförande och utrustning,

Enligl kommittén bör för ordinära byggnader standarden
bestämmas enligt samma regler som föreslagits för värdering enligt
avkastningsmetoden. För andra byggnader får standarden bestämmas efter mera
allmänna överväganden. För vissa byggnadskategorier saknas enligt kommittén
anledning att särskilja olika standardklasser t, ex, värmekraftsanläggningar. Kommittén
föreslår därför ingen indelning i standardklasser,

4, Ortstyp

Med ortstyp avses industribyggnadens läge i förhållande
till tätort. För vissa byggnadskategorier, t, ex, värmekraftsanläggningar
saknas enligt kommittén anledning att särskilja olika klasser för orlslyp.
Kommittén föreslår därför ingen indelning i ortslypsklasser.

Kommitténs förslag till värdefaktorer har i regel
godtagits av de remissinstanser som har yttrat sig,

1 fråga om värdefaktorn ålder föreslår jag att den
utformas på samma sätt som jag har föreslagit beträffande värdefaktorn ålder i
11 kap, 6 § FTL,

Under hand har jag erfarit att det vid del fortsatta
arbelel med atl ta fram underlag till bl, a. föreskrifter har visat sig att
byggnadernas standard under normala betingelser i allt väsentligt varierar i
takt med byggnadernas ålder.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:86 23

Enligt min mening är det därför tills vidare lämpligt atl
standarden inte utgör särskild värdefaktor vid bestämmandet av
nedräkningsfaktorn. Hänsyn lill avvikelser i fråga om byggnads med hänsyn lill
åldern normala utförande och utrustning får tagas i form av juslering för
säregna förhållanden. Den omständigheten all standarden tas bort som särskild
värdefaktor innebär alt de av kommittén föreslagna procenttalen som nedre gräns
för nedräkningsfaktorn (spårregler) vid fullgod användbarhet bör jämkas nedåt
så att de innefattar normal beskaffenhet vid aktuell ålder. Som jag lidigare
har nämnt bör minimeringen av nedräkningsfaktorn anges i anvisningsform, I
övrigt biträder jag förslaget,

2.3.4 Justering för säregna förhållanden

Vid 1975 års allmänna fastighetstaxering förelåg inte med
det fria förfarande som användes vid bestämmandel av taxeringsvärdet för
industribyggnader något behov av justering för säregna förhållanden. Det
föreslagna värderingsförfarandet nödvändiggör en sådan justeringsmöjlighet.
Regler om juslering för säregna förhållanden finns i 7 kap. 4-6 §§ FTL. Jag
ansluter mig till vad kommittén har anfört om när justering för säregna
förhållanden bör ske vid värdering enligt avkastnings- eller
produktionskostnadsmetoden.

2.3.5 Indelning i industribyggnad och övrig byggnad

Enligt kommittén skall parkeringshus indelas som
industribyggnad och värderas med ledning av en avkastningsmetod.

Några remissinstanser har föreslagit atl parkeringshus
skall indelas som hyreshus och således även i detla fall värderas enligt
avkastningsmetod,

I byggnader som skall indelas som hyreshus kommer i många
fall också att finnas stora lokaler som är avsedda för parkering. Detta medför
alt parkeringslokaler enligt förslagel kommer atl taxeras i distrikt för såväl
hyreshus som industrier. Enligt min mening försvåras härigenom möjligheten alt
nå en jämn och rättvis taxering. Jag delar således uppfattningen att
parkeringshus skall indelas som hyreshus. Till bilden hör att man i fråga om
parkeringshus normalt kan få fram hyror som lämpligen kan tillämpas vid
värderingen. Vad jag har anfört föranleder ingen ändring i FTL,

Kiosker skall enligt kommitténs förslag till 11 kap, 1 S
FTL utgöra industribyggnad och värderas enligt produktionskostnadsmetoden.

Några remissinsianser har föreslagit atl kiosker skall
hänföras till hyreshus och värderas enligt avkastningsmetod.

Kiosker ligger ofta i nära anslutning till serveringar,
gatukök och närbutiker. Indelningen i taxeringsenheter skulle väsentligt
förenklas om kiosker hänförs till hyreshus. I många fall är kiosker också
inbyggda i hyreshus, vilket innebär alt uppgifter om utgående hyror kan
införskaffas.

s. 24 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:86 24

Jag biträder därför åsikten all kiosker bör hänföras lill
hyreshus. Mitt förslag föranleder ändring i kommitténs förslag till 11 kap, 1 §
FTL så till vida att ordet kiosker utgår.

2.3.6 Besluisredovisning

Kommitténs förslag innebär, förutom vissa i huvudsak
redaktionella ändringar, att för indusirienhet som inte ulgör vattenfallsenhel,
växthus eller djurstall skall redovisas om industritillbehör förekommer samt i
förekommande fall total utgående hyra och lokaltyp. Industrilyp skall enligt
förslagel alllid redovisas för indusirienhet, Åven faktor och annan uppgift som
behövs vid beräkning av värdet av en värderingsenhet skall redovisas.

Förslaget har mottagits positivt.

Enligt min mening är del värdefullt att fastighetsägaren
får en utförlig redovisning av bl, a, vilka faklorer och värden som har legat
till grund för taxeringsvärdet. En utökad registrering kan ocksä vara värdefull
för att vidareutveckla de föreslagna värderingsmetoderna för industribyggnad
och innebära en möjlighet att i framtiden införa en ortsprismetod för dessa
byggnader. Jag är således i princip positiv till att beslutsredovisning skall
ske enligt förslaget, I prop, 1979/80:40 föreslog jag, liksom kommittén nu gör,
alt nybyggnadsår och sloriek för varje byggnad som ulgör egen värderingsenhel
skulle registreras, Skatleulskottet uttalade vid behandlingen av propositionen
att i beslut om fastighetstaxeringen bör emellertid endasi redovisas de
uppgifler som avser själva beslutet - dvs, indelningen i taxeringsenhet,
beskattningsnatur, skatteplikt och värderingen - samt grunderna för det
beslutet. Enligt utskottet bör RSV bestämma vilka övriga uppgifter som skall
registreras. Utskottets hemställan till riksdagen innebar atl beslämmelsen om
registrering av nybyggnadsår och byggnadsstorlek skulle utgå (SkU 1979/80:17),
Riksdagen biföll vad utskottet hemställt (rskr 1979/80:121),

Riksdagens beslut synes innebära att de av kommittén
föreslagna uppgifterna om industrilillbehör, total utgående hyra och
industrityp inte bör redovisas i beslutel. Lokaltyp utgör en värdefaktor enligt
förslaget till 11 kap, 4 § och skall således redovisas enligl bestämmelsen i 20
kap, 12 § första styckel 4, FTL, Jag föreslår därför inle någon bestämmelse om
redovisning av dessa uppgifter,

I fråga om förslaget att faktor och annan uppgift som
behövs vid beräkning av värdet av en värderingsenhel skall redovisas vill jag
nämna följande. Förslaget är enligt min mening, med hänsyn till vad
skatteutskottet anfört i SkU 1979/80:17, för omfattande. En precisering av
vilka uppgifter som skall redovisas i beslutet bör ske. Värderingen av
industribyggnad och övrig byggnad enligt avkastningsmetoden skiljer sig från
värderingen av övriga byggnader. Riktvärdet skall utgöra produkten av en
värderingshyra och en bruttokapitalisenngsfaktor. Jag anser därför lämpligt att
dessa uppgifter redovisas. Vid värderingen av exploateringsmark och täktmark
används en

s. 25 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:86 25

exploateringsfaktor resp. en bryfningsfaktor (12 kap. 6-9
§!! FTL), Dessa faktorer bör enligt min mening också redovisas liksom värdet
per kubikmeter brytvärd fyndighet enligt 12 kap, 8§ FTT. I fråga om
vattenfallsenhet bör uppgifterom utbyggd effekt, taxeringseffekt,
utnytijandetid, regleringsmöjlighet och belägenhet enligl 15 kap, 3 § FTL
redovisas. Vidare bör återanskaffningskostnad enligt 11 kap. 7 § och 15 kap. 7
§ redovisas.

Den av kommittén föreslagna ändringen i 20 kap. 12 §
första stycket 4, FTL är av redaktionell karaklär. Jag ansluler mig till
förslaget.

Jag föreslår atl 20 kap, 12 § FTL ändras i enlighet med
vad jag har anfört.

2,3,7 Vissa besvärsfrågor

Jag vill ta upp en fråga som inte har behandlats i
kommitténs betänkande. Kommittén kommer i ett senare betänkande atl behandla
frågorna om besvär över beslut vid allmän fastighetstaxering. Jag anser
emellertid att del är lämpligt att redan nu ta in bestämmelser i n~L om när
besvär senasl skall anföras över fastighetstaxeringsnåmnds beslut. Den
deklarationsskyldige bör nämligen redan vid deklaralionstillfället känna till
denna tidpunkt. Om regler härom redan nu införs får RSV också möjlighet atl informera
om detla redan när annat material tillställs de skattskyldiga.

Under hand har kommittén meddelat att besvärstiden för
fastighetsägare bör framflyttas till den 15 september under taxeringsåret.
Vidare bör kommuns och taxeringsintendents besvärstider framflyttas till
uigången av oktober månad resp, uigången av november månad under taxeringsåret,
Enligl kommitténs mening bör lidpunkten för ägarens besvär som biträds av
intendent förlängas till utgången av november månad under taxeringsåret.

Fastighetsägares besvär skall enligt nuvarande
bestämmelser ha inkommit senast den 15 juni under taxeringsåret (159 §
taxeringslagen (1956:623), TL). Denna regel kan inle tillämpas för framtiden
eftersom tidpunkten för utsändande av nämndens omprövade beslut i anledning av
erinringar från fastighetsägare har flyttats fram från den 15 maj till den 15
juni (20 kap, 18 § FTL), Tidpunkten för ägarens anförande av besvär måste
därför flytlas fram. Med tanke även på semesterlider föreslår jag alt tiden
flyUas fram lill den 15 september taxeringsåret.

Kommun skall f, n, anföra besvär före utgången av
september månad under taxeringsåret (159 § TL), Tidpunkten för överlämnande av
avskrift av fastighetslängd till kommun har nu framflyttats från den 10 maj
till den 10 juni under taxeringsåret (6 kap, 6 § FTF), Avskriften av längden
skall offentligen läggas fram före den 15 augusti mol tidigare före den 15 juni
under taxeringsåret (20 kap, 22 § FTL), Med hänsyn härtill föreslår jag alt
besvärstiden för kommun flyttas fram till uigången av oktober månad under
taxeringsåret. Även laxeringsintendenls besvärstid bör förskjutas i samma

s. 26 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:86 26

utsträckning som beträffande kommun. Intendent bör således
ha rält atl anföra besvär intill utgången av november månad under laxeringsåret.
Som en direkt följd av atl intendentens besvärstid förskjuts bör även tiden för
ägares besvär som biträds av intendenten förlängas till utgången av november
månad under taxeringsåret.

Jag föreslår alt det i FTL införs ett nytt kapiiel (21
kap,) om besvär över fastighelstaxeringsnämnds beslul samt att i 1 S nämnda
kapitel införs bestämmelser med nämnda innebörd. Förslaget innebär att
nuvarande bestämmelser i 159 § TL med nämnda och vissa redaktionella ändringar
överflytlas till FTL, 159 § TL kan därför upphävas,

2.3.8 Övrigl

Enligt förslaget skall en beslämmelse intas i 11 kap, 1 §
FTL om att vattenfallsenhel skall värderas enligt reglerna i 15 kap, FTL,

Industribyggnad som ulgör växthus eller djurstall skall
enligt förslaget värderas pä samma sätt som motsvarande ekonomibyggnad, dvs,
enligt reglerna i 10 kap, FTL, En bestämmelse härom föreslås bli intagen i 11
kap, 1 § FTL,

Jag ansluter mig till förslagen.

Jag vill också föreslå vissa redaktionella ändringar i
nuvarande bestämmelser och i av kommittén föreslagna betämmelser i FTL,

De bestämmelser som enligt kommitténs förslag omnämner
industribyggnad bör ändras på så sätt att de även avser övrig byggnad. Detta
är föranlett av att det av kommittén använda ordet industribyggnad omfattar vad
som enligt nuvarande betämmelser i FTL skall indelas som industribyggnad eller
som övrig byggnad,

Åven i 4 kap, 5 § första stycket 4, FTL bör övrig byggnad
intas.

Jag ansluter mig med viss redaktionell ändring lill
kommitténs förslag till ändrad lydelse av 6 kap, 2 och 3 §§ FTL, som behandlar
indelning i värderingsenheler,

I kommitténs förslag till 6 kap, 2 § tredje styckel första
raden bör emellertid ordet byggnader ersättas med industribyggnader och övriga
byggnader värderade enligt produktionskostnadsmetoden saml småhus.

Jag föreslår vidare en ändring av redaktionell karaktär i
5 kap, 6 § första stycket FTL,

Kommitténs förslag till 11 kap, 1 § FTL bör ändras på så
sätt att uttrycket "s, k. skräddarsydda byggnader" byts ul mol
"byggnader som har endasi begränsad användbarhet för annat ändamål än för
vilket de utnyttjas". Ändringen är av redaktionell karaktär. Jag har
tidigare nämnt att jag anser värmekraftsanläggningar vara s, k, skräddarsydda
anläggningar, Ordel värmekraftsanläggningar bör därför utgå ur paragrafen.

Värdering av byggnad på vattenfallsenhet skall enligt 15
kap, 7 § FTL ske enligt 5 kap, 6 § FTL, Jag har tidigare föreslagit att
bestämmelser om

s. 27 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:86 27

värdering av industribyggnad och övrig byggnad enligt
produktionskostnadsmetoden skall intas i 11 kap, 7 och 8 §S FTL, Dessa
bestämmelser utgör en noggrannare reglering av värderingen enligt
produktionskostnadsmetoden. Enligt min mening bör även byggnad på
vattenfallsenhet värderas enligt dessa bestämmelser. Hänvisningen i 15 kap, 7 §
till 5 kap, 6 § bör således bytas ut mol hänvisning till 11 kap, 7 och 8 §§
FTL,

Länsslyrelsen i Östergötlands län har ifrågasatt om
provvärderingen av industribyggnader är möjlig att genomföra inom ramen för de
tider som angetts för provvärderingen om en avkastningsvärdering genomförs,
Enligl länsstyrelsens mening torde det vara nödvändigt att undanla industrienheterna
från den utställning som skall äga rum i maj månad. Jag vill i anledning härav
erinra om atl jag i prop. 1979/80:40 om fastighetstaxering, m, m, (s, 170)
behandlade denna fråga. Jag anser inle skäl föreligga atl inta annan ståndpunkt
än vad jag då gjorde.

Några remissinstanser har behandlat frågan om
gränsdragning mellan byggnadstillbehör och industritillbehör. Jag föruisätter
atl RSV lämnar anvisningar i denna fråga.

3 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag
att regeringen föreslår riksdagen att antaga inom budgetdepartementet
upprätlade förslag till

1, lag om ändring i fastighelslaxeringslagen
(1979:1152),

2. lag om ändring i taxeringslagen (1956:623),

4 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och beslutar alt genom proposition föreslå riksdagen att anlaga de förslag som
föredraganden har lagl fram.

s. 28 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:86 28

Bilaga I

Kommitténs sammanfattning av sitt förslag

I sitt första delbetänkande har kommittén behandlat de
flesta av de materiella och formella faslighelstaxeringsregler som avser
laxeringen i första instans, däribland regler angående värdering av
vattenfallsfasligheler. Del har bl, a, föreslagits atl flertalel regler om
fastighetstaxering bryts ut ur de författningar där de nu finns och atl
grundläggande föreskrifter tas in i en ny lag. fastighelslaxeringslagen, FTL,

I föreliggande betänkande behandlar kommittén vissa kvarstående
frågor rörande värdering av vattenfallsfastigheter, bl, a. framläggs vissa
synpunkter på val av kapilaliseringsränla vid en avkastningsvärdering.
Huvuddelen av belänkandet innefattar förslag till värderingsmeloder för övriga
industribyggnader, dvs, andra än sådana på vattenfallsenhel.

Kommittén föreslår att värmekraftsanläggningarna liksom
hittills värderas enligl en produktionskosinadsmetod. En värdering av
vattenkraften enligl en avkastningsmetod - vilket har föreslagits i det
tidigare betänkandel - och värmekraflen enligt en produktionskosinadsmetod
skulle emellertid leda till en för hög värdering av de samlade
elkrafllillgångarna. Kommittén föreslår därför alt detta beaktas vid värdering
av vattenkraften genom att dess avkastningsvärde justeras med hjälp av en
omräkningsfaktor på så sätt aU det sammanlagda värdet av landets vattenkraft
och värmekraft motsvarar det värde som erhålles om en avkastningsmetod
tillämpas på landels samlade krafttillgångar,

I fråga om val av kapitaliseringsränta finner kommiuén att
de faktorer som ligger till grund för bedömningen pekar mot att en ränta av
storleksordningen 5 % bör ligga till grund för bestämmandet av riktvärdena för
vattenkraftsanläggningarna. Räntesatsen föreslås fastställas av regeringen
eller myndighet som regeringen bestämmer.

Beträffande värdering av industribyggnader framhåller
kommittén atl kommunalskattelagens nuvarande regler om värdering av
industrifastighet allmänt är mycket knapphändiga och översiktliga. Mer
delaljerade regler lämnas i stället i de anvisningar som riksskatteverket, RSV,
och skattecheferna meddelade inför 1975 års allmänna fastighetstaxering.

Anvisningarna beträffande industrifastigheterna är
emellertid mindre preciserade i jämförelse med de anvisningar som meddelades
för övriga fastighetstyper. Riktvärden till ledning vid värderingen finns
endasi beträffande marken, medan värdering av byggnaderna på
industrifastigheten får ske enligl mer allmänl hållna regler. Dessa regler har
dock visat sig ge för liten ledning för arbetet i fastighetstaxeringsnämnderna,
vilket medförl att taxeringen av industrifasligheier inle torde ha blivit
likformig och rättvis i den omfattning som kan begäras. Vidare har en summarisk
beslutsredovisning gjort det svårt för fastighetsägarna att bilda sig en
uppfattning om hur

s. 29 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:86 29

byggnadsvärdet har beräknats.

1 direktiven sägs all kommiuén skall söka komma fram till
förenklade regler föf åsättande av värden vid fastighetstaxering främst när del
gäller industri- och vattenfallsfastigheter. Kommittén har som nämnts tidigare
lämnat förslag till värdering av vattenfallsfastigheter,

I föreliggande delbetänkande lämnas förslag till värdering
av övriga industribyggnader med ledning av riktvärden. Förslaget syftar till
att underlätta arbetet i fastighelstaxeringsnämnderna och atl ge fastighetsägarna
en bättre redovisning än hittills av hur byggnadsvärdet har bestämts.

Med industribyggnader kommer enligt kommitténs tidigare
avlämnade förslag all avses byggnader som inte är hänförliga till någon annan
lidigare i lagtexten uppräknad byggnadstyp, dvs, byggnad inrättad för
industriell verksamhet, anläggning för elkraftproduktion, bensinstation,
parkeringshus, lager, förråd och depå samt djurstall och växthus utan samband
med jordbruk eller skogsbruk.

Industribyggnad avses således utgöra en restgrupp
byggnader av mycket skiftande karaktär. För att underlätta en yllerligare
utveckling av de värderingsmetoder som kommittén föreslår, är del angeläget att
kunna särskilja vissa grupper av indusirienheter. Kommittén har tidigare i 4
kap. 5 § FTL föreslagit att två grupper industrienheter skall urskiljas,
nämligen täktenhet och vattenfallsenhet, 112 resp, 15 kap, FTL har lämnats
förslag till värdering av dessa enheter. Kommittén anser att en ylterligare uppdelning
bör komma till stånd. Grupper som det finns särskild anledning att särskilja är
bl. a. bensinstationer m. m., kiosker, växthus, djurstallar, parkeringshus och
värmekraftsanläggningar.

Mot bakgrund av den skiftande karaktär som
industribyggnaderna har behöver man vid värderingen kunna använda både en
avkastningsmetod och en produktionskostnadsmetod. Härvid börenligi kommittén
avkastningsmetoden användas för byggnader av mer ordinär lyp och
produktionskostnadsmetoden för byggnader av s. k. skräddarsydd typ.

Avkastningsmetoden innebär att fastighetens marknadsvärde
beräknas genom en omräkning till nutid av framtida nettoavkastning från
fastigheten. Byggnadsvärdet erhålls genom alt totalvärdet minskas med
markvärdet.

Riktvärdet för industribyggnad som värderas enligt
avkaslningsmetoden avses utgöra produkten av en värderingshyra och en
brutlokapitaliseringsfaktor. De värdefaktorer som särskilt skall beaktas vid
bestämmandet av riktvärdet är vad beträffar värderingshyran, ålder, lokaltyp,
standard och beläggningsgrad samt vad beträffar bruttokapitaliseringsfaktorn,
ålder och markvärdeandel.

Produktionskostnadsmetoden innebär att fastighetens
marknadsvärde beräknas genom att först en uppskattning av
återanskaffningskostnaden görs och därefter en nedräkning av denna med hänsyn
lill ålder, användbarhet och skick. Riktvärdet för industribyggnad värderad
enligt produktionskostnadsmetoden skall anges genom en nedräkningsfaktor. De
värdefaktorer som

s. 30 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:86 30

särskilt skall beaklas vid bestämmandel av riktvärdet är
ålder, byggnadskategori, slandard samt ortstyp.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:86 31

BUaga 2

Sammanställning
av remissyttranden över betänkandet (SOU 1979:81) Fastighetstaxering 81
Industribyggnader

1 Allmänt

Förslagen i fråga om värdering av industribyggnader har på
det stora hela godtagits eller lämnats utan erinran av remissinstanserna.

Enligt kammarrällen i Göteborg är kommilléns förslag lill
värderingsregler väl anpassat till de regler för taxering som tidigare
behandlats. De föreslagna reglerna kan enligt kammarrätten antas gå alt
tillämpa ulan större svårigheter samt ge den enskilde fastighetsägaren bätlre
möjligheler än för närvarande alt själv beräkna värdel på en byggnad. Ett
formbundet värderingsförfarande, som del föreslagna, begränsar även utrymmet
för egna konstruktioner av fastighetstaxeringsnämnden.

Liknande synpunkler framförs av RSV, LMV och länsslyrelsen
i Göteborgs och Bohus län.

2 Värdering
av vatten- och värmekraftsanläggningar

2.1 Kapitaliseringsräntan

Frågan om kapitaliseringsräntans storlek tas upp av några
remissinstanser. Länsstyrelsen i Jämtlands län ansluter sig till förslaget fill
val av kapitaliseringsränta,

VattenfaU m, fl, anför:

Del kan vara acceptabelt att för vattenkraften räkna med
en kapilaliseringsränla av 5 %', Däremot är det motiverat atl för värmekraften
räkna med en väsentligt högre kapitaliseringsränta, eflersom drifuillgänglighet
och tillgång och pris på bränsle är osäkra faktorer samlidigl som den lekniska
livslängden är svårare att beräkna. Det nämnda motiverar en väsentligt högre
kapitaliseringsränta, sannolikt över 12 % och i varje fall ej under 10 %,
Vattenkraften svarar för närvarande för ca 2/3 och värmekraften för ca 1/3 av
landets totala elproduktion. Med räntan 5 resp, 10 % skulle därmed den skäliga
räntan för de samlade krafttillgångarna genom sammanvägning kunna beräknas till
6,5 ä 7 %, De samlade krafttillgångarna bör värderas utifrån denna
kapitaliseringsränta. Från det så beräknade värdel skall
återanskaffningskostnaden för hela landets värmekraftsanläggningar dragas.
Först därigenom kan ett realistiskt värde på faktorn f beslämmas.

Länsstyrelsen i Östergötlands län anser alt förslaget atl
kapitaliseringsrän tan inte skall intas i lag utan i stället fastställas i
föreskrifter är praktiskt. VattenfaU anser att ränteregeln bör fastställas i
lag.

s. 32 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:86 32

2.2 Jämkning av vattenkraftstations avkastningsvärde

Frågan om justering av vattenkraftstalions
avkastningsvärde diskuteras av några remissinstanser. Länsstyrelsen i Väslerboltens
län anför förutom principiella betänkligheter mot förslaget bl, a,:

En ytterligare aspekt i sammanhanget är vilka
kommunalekonomiska effekter som ett genomförande av kommitténs ifrågavarande
förslag skulle få. Det finns i betänkandet ingen redovisning av hur slorl
skatteunderlag, som genom jämkningen "flyttas" mellan olika kommuner
och regioner, Etl grovt överslag lyder på alt det kan röra belopp i
storleksordningen 100 milj, kronor i kommunalskatt, som berörs om effekten av
garanlibeskallningen är hundraprocentig. Inom länet finns flera kommuner som
har betydande ulbyggd vattenkraft. För vissa av dem torde garantibeskattningen
för vattenkraftverken vara en myckel väsenllig del i skalteunderiaget. Det hade
varit angeläget om effeklerna för någon eller några av dessa kommuner kunnal
studeras. Tyvärr har länsslyrelsen inle hafl möjlighel att utföra någon sådan
undersökning beroende både på tidsbrist och svårigheter i själva förfarandet.

Del kan på goda grunder antas att
vattenkraflsanJäggningarna inom Västerbottens län kommer att taxeras
väsentligen lägre om den av kommittén förordade sammanvägningen av hela
elkraftsproduktionsappara-len genomföres än som blir fallet om sådan
sammanvägning inle sker. Detta är ett förhållande som länsstyrelsen inte kan godta.
Länsstyrelsens uppfattning är att någon sammanvägning av det slag som
kommittén förordat inte bör ske, varför förslaget avstyrkes.

Liknande synpunkter framförs även av länsstyrelsen i
Norrbottens län.

Förslaget avstyrks även av länsstyrelsen i Väslernorrlands
län. Kritiska synpunkler mot förslaget framförs även av länsstyrelsen i
Jämtlands län. Kammarrätten i SundsvaU anser skäl föreligga atl ytterligare
överväga förslaget, Åven LO påpekar vidare att den ifrågasätter om ett sådant
förfarande kan sägas leda till ett rimligt resultat för de kommuner som inom
sitt område har vattenkraft, LO påpekar vidare au det finns privatägda
vattenkraftverk som inte skulle belastas med skatt på värdet av sina
anläggningar.

2.3 Värmekraftsanläggningar

Värdering av värmekraftsanläggningar enligt
produktionskostnadsmetoden har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av
flertalet remissinstanser,

VattenfaU m, fl, kritiserar dock att man därvid skall ulgå
ifrån att återanskaffningskostnaden för en värmekraftsanläggning i första hand
bör bestämmas utifrån tillämpliga erfarenhetstal för nybyggnadskostnader per kW
för olika typer av anläggningar. Dessa erfarenhetstal (riktvärden) är avsedda
att genom anvisningar fastställas av RSV, Vattenfall m, fl, anför vidare:

Bestämning av riktvärden för olika slag av
värmekraftanläggningar är mycket komplicerad. Bl, a, skall byggnadens utförande
och utrustning, ålder

s. 33 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:86 33

samt geografiska läge beaktas. Nästan undantagslöst är
värmekraftanläggningar typiska skräddarsydda anläggningar. De är inle
användbara för annan industriell verksamhet än den aktuella och byggnadens
värde är hell beroende av den maskinella utrustningen.

Totala antalet värmekraflanläggningar i landel är enligt
bilaga 1 till betänkandet relativt litet. Av varje anläggningstyp finns endast
ett fåtal anläggningar. Att utarbeta realistiska riktvärden som tar hänsyn lill
de slora skillnader som finns mellan olika värmekraftanläggningar av samma typ
skulle föranleda ett omfattande arbete. Om riktvärden trots detta skall
användas måste under alla förhållanden säregna förhållanden beaktas, bl, a.
särskilda villkor som hindrar eller begränsar förfoganderätten, väsentliga
fördyringar, extraordinära anläggningsåtgärder etc. Dessa säregna förhållanden
kan inte beaktas i ett riktvärde utan måste påverka värderingen i varje enskilt
fall genom särskild juslering av framräknal byggnadsvärde.

Enligl VattenfaU kan faslighetslaxeringsnämndens
möjligheler atl för ovannämnda slag av anläggningar utgå ifrån egna
erfarenheter av byggnadskostnader och på så sätt beräkna
återanskaffningskostnaderna, kunna leda till mycket varierande bedömningar, som
inle ger en rättvis och likformig taxering. I stället bör
återanskaffningskostnaden vid fastställande av byggnadsvärdet beräknas utifrån
historiska byggnadskostnader.

VattenfaU m. fl. accepterar inte heller kommilléns
bedömning av skälig höjning av taxeringsvärdena för värmekraftsanläggningar
utan hävdar atl höjningen bör begränsas till 90 ä 95 %.

RSV anser sig i princip kunna ansluta sig lill förslaget
att värmekraftsanläggningar skall värderas enligt produktionskostnadsmetoden.
Vad gäller kärnkraftverken kan emellertid enligt RSV ifrågasättas om inte en
avkaslningsmetod bör användas. RSV föreslår dock, med hänsyn till den allmänna
osäkerhet som kännetecknar situationen inom hela kärnkraftområdet, inle någon
ändring i förslagel.

Länsstyrelsen i Östergötlands län ifrågasätter om
värmekraftsanläggningarna även fortsättningsvis skall värderas enligt
produktionskostnadsmetoden och anför:

En modifierad avkastningsmetod tillämpbar på alla typer av
kraftverk bör enligt länsstyrelsens mening vara möjlig att uppnå. Det som talar
härför är bl. a. att tarifferna, vilka avses ligga till grund för värderingen
av vattenfall, jämväl påverkas av kostnaderna för värmekraftprodukiionen.
Rådande samkörningsförhållanden och inmatningen av i storl sett all krafl i ett
totalintegrerat system bör vara starka motiv för en enhetlig värderingsmetod
inom kraftproduktionen.

Då det knappast torde ligga inom möjligheternas ram att
inför 1981 års allmänna fastighetstaxering uppnå en enhetlig värderingsmetod
för kraftverken synes övergångsvis böra gälla kommitténs förslag om att
värmekraftsanläggningarna skall värderas enligt produktionskostnadsmetoden.

s. 34 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:86 34

2.4 Spärr för avskrivning

Kommitténs synpunkter på spärregel för avskrivning har
såvitt avser kraftstationsbyggnader kritiserats av VaUenfall m.fl.

Vattenfall m, fl, anser all osäkerheten beträffande
framtiden motiverar stor försiktighet vid bedömningen av
värmekraftsanläggningarnas framlida värde. Den pågående debatten om
kärnkraftens säkerhetsproblem och om riskerna för oljebrist saml miljöskador av
fossila bränslen ger fullgott stöd härför. Den av kommittén föreslagna
skärpningen av spärren för avskrivning synes därför hell omotiverad. Hittills
gällande regler om en spärr vid 10 % för avskrivning bör bibehållas för
värmekraftsanläggningar. För valten-kraflsanläggningar föreslås att spärren
ändras till 20 ä 25 %, Dessutom yrkas atl nämnda spärrar skall kunna jämkas
nedåt om t, ex, vattenkraftverkets återstående livslängd bedömes vara kort
eller om underhålls- eller personalkostnaderna kan påvisas vara onormalt
stora.

2.5 övrigt

VattenfaU m, fl, föreslår sådan ändring av lagtexten att
det klart framgår atl värmekraftsanläggningarna utgör en del av komplexet
skräddarsydda anläggningar,

3 Värdering av industribyggnader 3.1 Allmänt

Flertalet av de remi.ssinstanser som har yttrat sig över
förslaget tillstyrker i princip förslaget. Detta gäller bl, a, RSV. LMV,
kammarrätten i Göleborg, länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus, Gävleborgs saml
Väslernorrlands län, TOR, KF och Sveriges fastighetsägareförbund.

RSV anför att FTK:s förslag till värderingsregler är väl
genomtänkt och bör kunna leda till en bättre noggrannhet vid taxeringen av
olika typer av industribyggnader. Liknande synpunkter framförs av TOR.

LMV anför:

Förslaget lill värderingsregler är enligt
lantmäteriverkets (LMV) uppfattning ändamålsenligt uppbyggt. De föreslagna
reglerna innebär att goda förutsättningar skapas för att förbättra
likformigheten och rättvisan vid taxeringen av industribyggnader. Detta är bl,
a, eri följd av den säkrare anknytning till marknadsvärden som den föreslagna
ökade användningen av avkastningsmetoden ger jämfört med produktionskostnadsmetoden.
Vidare kommer den föreslagna ökade likformigheten i värderingsförfarandet att
underlätta taxeringsarbetel, LMV tillstyrker de föreslagna reglerna. På några
punkter, som berörs i det följande, vill LMV emellertid föreslå annan lösning
än kommittén.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län framför liknande
synpunkter. Lantbrukarnas skattedelegation anser det verklighetsfrämmande att
ange

s. 35 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:86 35

någon slags normbyggnad för industribyggnad men har inget
att erinra mot att ett mera bundet förfarande införs där delta är möjligt.
Lantbrukarnas skattedelegation understryker vikten av att värderingen inte
låses för hårt utan atl etl betydande utrymme för en fri bedömning ges i det
konkrela fallet,

SAF m, fl, finner del i och för sig lämpligl att man, som
kommittén föreslår, i högre grad än hittillssöker ulforma vägledande generella
regler för värderingen av industribyggnader men understryker att en
industrifastighets värde är i så hög grad beroende på förhållandena i det speciella
fallet att tillämpningen av schabloniserade värderingsmetoder lätt kan leda
lill felaktiga resultat. Stora möjligheter mäste därför finnas atl särskilt
beakla alla de specifika förhållanden som i det enskilda fallel påverkar en
fastighets värde.

Förslaget att införa två olika värderingsmetoder har
berörts av några remissinstanser, bl, a, kammarrätten i Sundsvall,
länsstyrelsen i Östergötlands län, bankinspektionen och TOR.

Kammarrätten i SundsvaU anser all förslaget vad avser
utformningen av de båda värderingsmetoderna synes i stort väl avvägt.
Kammarrätten anser att förslaget att ha två olika värderingsmetoder möjligen
kan leda till tolkningsproblem och svårigheter för nämnderna vid val av
värderingsmetod, Kammarrätlen ifrågasätter om de föreslagna värderingsreglerna
innebär en förenkling,

Åven länsstyrelsen i Jämtlands län ifrågasätter om
förslagel leder lill någon förenkling för uppgiftslämnare och taxeringsnämnd.

Länsstyrelsen i Östergötlands län påpekar atl det inte är
tillfredsställande med två olika värderingsmetoder för i stort sett samma typ
av objekt och alt tveksamhet kan uppkomma om när den ena eller den andra
metoden skulle tillämpas. Det bör enligt länsstyrelsens mening ges utrymme för
atl som alternativ använda produktionskostnadsmetoden även för ordinära
industribyggnader,

TOR, som tillstyrker förslaget, finner det ytterst
angeläget att lagtexten kompletteras med utförliga anvisningar som kan
underlätta valet av värderingsmetod,

3.2 Avkastningsmetoden

Förslaget om avkastningsmetodens ulformning har mottagits
positivt av flertalel av de remissinstanser som har yttrat sig i denna del.
Några remissinstanser är emellertid kritiska till förslaget. Länsstyrelsen i
Östergötlands län anser att avkastningsvärderingen starkt måste ifrågasättas och
anför:

Metoden förutsätter främst att den s, k, värderingshyran
kan bestämmas. Med hänsyn till att hyresmarknaden för industribyggnader är
lilen och dessutom splittrad, kan stora svårigheter uppkomma med att ta fram

s. 36 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:86 36

värderingshyran för olika värdeomräden. Såvitt
länsstyrelsen nu bedömer är underlaget här i länet för att ta fram lämplig
värderingshyra brislfälligl.

Enligt del av lantmäteriverket upprättade förslaget till
värderingsmodell för industrifastigheter skall val av värderingshyra för olika
värdeområden främst grundas på uppgifler om ulgående hyror i industrilokaler
inom respektive värdeområde. Några sådana hyresuppgifter förfogar länsslyrelsen
inle över i dag, Förslagel till fastighelslaxeringslag (enligt prop, 1979/80:40)
ger inte heller stöd för atl vid provvärderingen infordra hyresuppgifter från
ägare lill industribyggnader. Såvitt länsstyrelsen erfarit finns det inle ens
något register över de industrilokaler som uthyrs här i länet, Etl införskaffande
av hyresuppgifter för industribyggnader kommer aU kräva en stor personell
insats, saml medföra en relativt slor tidsåtgång,

Länsslyrelsen i Jämtlands län anför:

Den avkaslningsmetod som kommittén föreslår ger vid en
översiktlig bedömning ett ganska osäkert iniryck. Man rör sig här bl, a, med
den osäkerhet som beräkning med bruttokapitaliseringsfaktorer och värderingshyra
innebär. Man borde kanske ha behållit den anläggningskostnadsmetod man använde
sig av vid 1975 års allmänna fastighetstaxering och utvecklat denna pä olika
sätt. Man skulle kunna tänka sig en produklionskoslnadsmelod som ulgångspunkt
för värderingen och därefter justera med hänsyn till geografiski läge.
branschförhållanden, lönsamhet etc. Produktionskostnaden, som då skulle ulgöra
den viktigaste värdefaktorn, bör vara ganska lätt att bestämma. Man kan
därigenom få ett objektivt värde, vilket även bör kunna garantera viss
likformighet mellan nämnderna. Lönsamhetsaspekten (avkastningsfaktor) skulle
kunna beaktas genom alt bokslut för året före taxeringsåret bifogas
deklarationen. Därigenom skulle man kanske finna ett instrument för åriig
juslering av värdet genom en enkel koppling fill inkomsttaxeringen.

Svenska försäkringsbolags riksförbund vill starkt
ifrågasälla införandet av avkastningsmetoden som allmän metod vid taxering av
ordinära industrifastigheter. Enligt riksförbundets mening gör metoden det
nödvändigt att bygga upp etl omfattande administrativt system på taxeringssidan
vilket motverkar en allmän slrävan till avbyråkratisering,

KF anför:

Under alla förhållanden kan man förutse atl del
statistiska underlaget för 1981 års fastighetstaxering avseende
industribyggnader kommer att vara osäkert.

För atl få fram marknadsmässiga värderingshyror måste
tillgängliga uppgifter noggrant analyseras. Dels finns hyror som av olika
anledning kan vara subventionerade, dels finns hyror, som innesluter en mer
eller mindre omfattande service vid sidan om den "rena hyran". Ett
utnyttjande av brultokapitaliseringsmeloden kräver för den skull stor
uppmärksamhet och försiktighet.

Det är av synnerlig vikt att taxeringsnämnderna är väl
insatta i hur de värden, som kommeratt redovisas i tabeller, framtagits föratt
de skall kunna bedöma deras tillämplighet i de enskilda fallen.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:86 37

J,2,7 Värdefaktorer

De föreslagna värdefaktorerna har godtagits av flertalet
av de remissinstanser som har yttral sig i denna del. Kommitténs synpunkt alt
man i fråga om värdefaktorn lokaltyp har anledning att skilja på minst fyra
olika lokaltyper, nämligen produktionslokaler, industrikonlor, lager och parkeringslokaler,
har bemötts av några remissinstanser,

LMV anser alt parkeringslokaler med fördel torde kunna
hänföras till lokaltypen lager m, m.

Liknande synpunkl framförs av länsstyrelsen i
Östergötlands län.

Läns.styrelsen i Östergötlands län framhåller i fråga om
värdefaktorn ålder att del är angelägel atl uppgifl lämnas om väsenlliga
reparationer, eftersom bedömningen av vad som är om- och tillbyggnad resp,
reparaiioner inle är klar. Det är ur värderingssynpunkt vikligl att alla de
byggnadsåtgärder, som kan påverka byggnadens livslängd, beaktas vid
åldersklassificeringen. En felaktig åldersklassificering, som ofta kan
konstateras beträffande äldre småhus, medför inte bara felakfigt taxeringsvärde
utan påverkar även förutsättningarna för att genomföra införandet av s, k,
rullande fastighetstaxering i framtiden.

3.3 Produktionskostnadsmetoden

Flerlalel av de remissinsianser som har yttral sig över
den föreslagna produktionskostnadsmetoden tillstyrker i princip förslaget,

KF vill framhålla de svårigheter, som föreligger vid
beräkning av det tekniska nuvärdet och anför:

Skillnaden i värde mellan ett äldre och ett nytt
byggnadsbestånd blir allt större då kraven på rationell produktion och
materialhantering ökas, likaså kraven på arbetsmiljö, personaiutrymmen,
energisparåtgärder och handikappanpassning. Detta medför att stor procentuell
nedräkning av återanskaffningsvärdet måste ske.

Flera remissinstanser har framfört synpunkter på förslaget
att indela kiosker och parkeringshus som industribyggnad. RSV anser att de i
stället bör indelas som hyreshus och anför i fråga om parkeringshus bl. a.
följande:

Parkeringshus skall enligt FTK:s förslag indelas som
industribyggnad och värderas med ledning av en avkastningsmetod. RSV delar
FTK:s uppfattning om all avkaslningsmetoden bör tillämpas. I byggnader som
enligt föreslagna regler skall indelas som hyreshus kommer emellertid i många
fall också att finnas stora lokaler som är avsedda för parkering. Detta innebär
att parkeringslokaler kommer all taxeras i distrikt för såväl industrier som
hyreshus. Härigenom försvåras möjligheten atl åstadkomma en jämn och likformig
taxering. Enligt RSV:s mening bör därför parkeringshusen indelas som hyreshus.

s. 38 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:86 38

LMV anför:

Enligt förslagel skall kiosker behandlas som
industribyggnader och värderas enligl produktionskostnadsmetoden. Kiosker
ligger numera ofta i nära anknytning till serveringar, gatukök och närbutiker.
LMV anser därför att en väsentlig förenkling av indelningen i taxeringsenheter
skulle uppnås om kiosker hänförs till hyreshus. Kiosker är i många fall också
inbyggda i hyreshus, vilket innebär att uppgifter om utgående hyror kan
införskaffas. LMV föreslår av angivna skäl all kiosker hänförs till hyreshus
och värderas enligt avkaslningsmetod.

Parkeringshus skall enligl kommitténs förslag taxeras som
indusirienhet och värderas enligt avkastningsmetod. LMV delar uppfattningen att
avkaslningsmetoden bör tillämpas. Enligt föreslagna regler kommer dock
byggnader som hänförs till hyreshus, t. ex. varuhus, i många fall atl innehålla
stora utrymmen för parkering. Detla innebär alt parkeringslokaler kommer alt
taxeras såväl i distrikt för industrier som i distrikt för hyreshus, vilket
kommer alt försvåra en jämn och rättvis taxering. LMV föreslår därför atl
parkeringshusen taxeras som hyreshus.

Åven länsstyrelserna i Östergötlands samt Göteborgs och
Bohus län framför liknande synpunkter i fråga om kiosker.

KF anser också att parkeringslokaler bör taxeras inom
distrikt för hyreshus.

3.3.1 Värdefaktorer

De föreslagna värdefaktorerna har godtagits av flertalet
av de remissinstanser som har yttrat sig.

I fråga om värdefaktorn ålder har länsstyrelsen i
Östergötlands län samma uppfattning som i fråga om motsvarande värdefaktor för
industribyggnad vid värdering enligt avkaslningsmetoden.

4 Beslutsredovisning m. m.

Förslagel om utökad beslutsredovisning har mottagits
positivt. Remissinstanser som har uttalat denna uppfattning är bl, a,
kammarrätten i Sundsvall, länsstyrelserna i Östergötlands och Västerbottens
län, TOR och SAF.

5 Övrigt

Länsstyrelsen i Östergötlands län ifrågasätter om
provvärderingen av industribyggnader, med hänsyn fill det omfattande arbete som
denna kommer att medföra om avkastningsvärdering genomförs, är möjlig att
genomföra inom ramen för de tider som angetts för provvärderingen.

Länsstyrelsen håller därför inle för osannolikt atl en
fidsförskjutning måste ske. Detta medför i sin tur att resultatet från
provvärderingen av industrienheter knappast kan bli färdigt till den aviserade
utställningen i maj månad. Enligt länsstyrelsens mening torde ett undantagande
av industrienheterna från utställningen vara nödvändigt och få accepteras i
den uppkomna situationen.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:86 39

Innehållsförteckning

Propositionen.................................................................. 1

Propositionens huvudsakliga innehåll .......................... 1

Lagförslag....................................................................... 2

1
Förslag
till lagom ändring i fastighelslaxeringslagen (1979:1152) -

2
Förslag till
lag om ändring i taxeringslagen (1956:623) 9

Utdrag av protokoll vid regeringssammanträde 1980-01-31 10

1
Inledning ................................................................ .... 10

2
Föredragandens
överväganden ............................ 11

2.1
Allmänl.............................................................. 11

2.2
Värdering av
vatten- och värmekraftsanläggningar . ,, , 12

2.3
Värdering av
industribyggnader och övriga byggnader . 16

2.3.1
Inledning ............................................ .... 16

2.3.2
Avkastningsmeloden
........................... .... 18

2.3.3
Produktionskostnadsmetoden
............. 21

2.3.4
Justering för
säregna förhållanden ..... .... 23

2.3.5
Indelning i
industribyggnad och övrig byggnad , 23

2.3.6
Beslutsredovisning
.............................. 24

2.3.7
Vissa
besvärsfrågor............................... .... 25

2.3.8
Övrigt .................................................. .... 26

3
Hemställan ............................................................. .... 27

4
Beslut ...................................................................... .... 27

Bilaga 1 .......................................................................... .... 28

Bilaga 2........................................................................... ... 31

opaginerad Kontrollera mot PDF

GOTAB
5443.'! Slockholm 1980

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:87
Regeringens proposition

1979/80: 87

om ändring i rättegångsbalken m. m.;

beslutad den 21 februari 1980,

Regeringen föreslår riksdagen alt anta de förslag som har
lagits upp i bifogade utdrag av regeringsprolokoll ovannämnda dag.

På regeringens vägnar

THORBJÖRN FÄLLDIN

HÅKAN WINBERG

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås en rättslig reglering av
möjlighelen för enskilda personer att göra bandinspelningar vid rättegång,

F, n, har rättens ordförande möjlighet atl vid förhandling
förbjuda bandinspelningar av ordningsskäl, Beslämmelsen om della föreslås bli
kompletterad med en föreskrift om att bandinspelningar fär förbjudas även av
det skälet aU inspelningen kan befaras bli lill men för utredningen i saken,
Elt sådanl beslut meddelas av rätlen.

1 Riksdagen 1979/80. I saml. Nr 87

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 87 2

1 Förslag till

Lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom
föreskrivs att 5 kap, 9 § och 9 kap, 5 S rättegångsbalken skall ha nedan
angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
Ivdelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

5 kap 9$
På räliens ordförande ankommer att upprätlhålla ordning vid rätlens
sammanlräden och att meddela därför nödiga föreskrifier. Han äger utvisa den
som slör förhandlingen eller eljesl uppträder otillbörligt så ock för
undvikande av trängsel begränsa antalet åhörare i rättssalen. Ej må fotografi
lagas i rättssalen.

Tränger sig någon, som ulvisals, in i rättssalen eller
åtlyder någon eljest ej tillsägelse, som meddelats ;/// ordningens
upprätlhållande. äge rätten förordna, alt han skall omedelbarl lagas i häkte
och kvarhållas där, så länge sammanträdet varar, dock ej utöver tre dagar.

Det ankommer på räliens ordförande alt upprälthålla
ordningen vid rättens sammanträden och atl meddela de föreskrifter som behövs.
Han jår utvisa den som stör förhandlingen eller pä annat säll upplräder
otillbörligt. Han.får också begränsa antalet åhörare i lälls-S'A\enJ'or all
undvika trängsel. Rälten får förhjiida alt annan lar upp jörhör på fonetisk
våg, om det kun anlas all upptagningen blir lill men jör ulredningen. Fotografi
får inle las i rättssalen.

Om någon som har ulvisals tränger sig in i rättssalen
eller / övrigt inle lyder en tillsägelse som har meddelals/or all upprätthålla
ordningen, får rätten förordna atl han omedelbarl skall tas i häkte och
kvarhållas där så länge sammanträdel varar, dock inte längre än tre dagar.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Den som
vid sammanlräde inför rälten stör förhandlingen cWer fotograferar i
rättssalen eller hiyler mol föreskrift eller förbud, som har meddelats med
slöd av 5 kap. 9§, döms till böler. Till samma slraff döms den som muntligen
inför rätten eller i rättegångsskrift uttalar sig otillbörligt.

9 kap 5S' Den som vid sammanträde inför rätlen stör
förhandlingen eller tager fotografi i rättssalen eller vägrar att efterkomma
föreskrift, som meddelats //// ordningens upprätlhållande. dömes till böter.
Till samma slraff dömes den som muntligen inför rätten eller i
rättegångsskrifi uttalar sig otillbörligt.

Denna lag iräder i kraft den I juli 1980,

Senasle lydelse 1973:240.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:87 ]

2 Förslag till

Lagom ändring i förvaltningsprocesslagen (1971: 291)

Härigenom
föreskrivs atl 38*} förvallningsprocesslagen (1971:291) skal ha nedan angivna
lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
Ivdelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Den som
vid munllig förhandling stör förhandlingen eller fotograferar i rättssalen
eller vägrar atl efterkomma Jöreskrijt, som meddelats lill ordningens
upprätthållande, dömes till böter, högst femhundra kronor. Till samma slraff
dömes den som muntligen inför rälten eller i skrivelse till rälten uttalar sig
otillbörligt.

Den som vid muntlig förhandling stör förhandlingen eller
fotograferar i rättssalen eller bryter mot föreskrift eller Jörhud, som har
meddelats med slöd av 16 §, jämfört med 5 kap. 9§ rältegångsbalken. döms till
böter, högsl femhundra kronor. Till samma slraff döms den som muntligen inför
rätten eller i skrivelse till rätlen ultalar sig otillbörligt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna lag träder i kraft den I juli 1980,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:87

Uldrag

JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammantiäde 1980-01-24

Närvarande: statsministern Fälidin, ordförande, och
stalsråden Ullslen. Bohman, Mundebo. Wikslröm, Friggebo, Mogård. Söder,
Krönmark. Burenstam Linder. Johansson, Wirtén, Holm, Andersson, Boo. Winberg,
Danell, Petri

Föredragande: statsrådet Winberg

Lagrädsremiss med förslag till ändring i rättegångsbalken
m.m.

1 Inledning

Justiliekanslern (JK) har i skrivelse lill
juslitiedepartementet den 27 november 1974 hemställt om dels utredning angående
rättslig reglering av privata bandinspelningar vid rättegång, dels översyn av
del nuvarande fotograferingsförbudet vid rättegång.

Sedan regeringen i anledning av skrivelsen uppdragit åt
domstolsverket (DV) atl utreda berörda frågor, har DV redovisat uppdragel i en
promemoria med skrivelse den 9 mars 1979. Under utredningsarbetet skedde
samräd mellan DV och rättegångsutredningen (Ju 1977:06). Härvid avgav
utredningen yttrande över promemorian. Yttrandet har fogats som bilaga till
DV:s skrivelse. Skrivelsen, promemorian och yttrandet bör fogas till
prolokollel i detta ärende som bilaga I.

Efler remiss har yttranden över promemorian jämle
skrivelse och bilaga avgetis av JK, riksåklagaren (RÅ), Svea hovräu, Stockholms
tingsrätt, Malmö tingsrätt, Halmstads tingsrätt, integritetsskyddskommiltén (Ju
1967:62), rättegängsutredningen. yttrandefrihetsutredningen (1977:10), Sveriges
domareförbund, Sveriges advokatsamfund. Föreningen Sveriges statsåklagare.
Föreningen Sveriges åklagare. Sveriges Radio AB. pressens samarbelsnämnd och
allmänhetens pressombiidsman.

RÅ har bifogat yttranden från överåklagarna i Slockholm,
Göleborg och Malmö saml från länsåklagarna i Östergötlands län och Kopparbergs
län.

En sammanställning av remissyttrandena bör fogas till
prolokollet i della ärende som bilaga 2.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:
87 5

2 Allmän motivering 2.1 Gällande räu

En viktig princip för rättegångsordningen är all
förhandlingar vid domstol skall vara offentliga. Denna offentlighet utgör en
grundlagsfäst fri-och rättighet enligl regeringsformen (RF). Offentligheten kan
dock begränsas genom lag i viss utsträckning.

En föreskrift om all förhandlingar vid domstol skall vara
offentliga finns också i 5 kap. I § försia slycket rättegångsbalken (RB).
Regeln är underkastad flera undanlag. En förhandling får hällas inom stängda dörrar,
om del kan anlas all del vid förhandlingen skall förekomma sedlighetssårande
omständigheter eller då rikels säkerhet påfordrar det. En förhandling kan också
vara hemlig av hänsyn lill en part. exempelvis när del gäller förhör med
minderåriga och psykiskt sjuka eller när del i brottmål läggs fram en utredning
om den tilltalades levnadsomständigheter och personliga förhållanden.

Rätlen får förordna alt vad som förekommit vid en
förhandling inom slängda dörrar inte får uppenbaras.

1 prop. 1979/80:2 med förslag till ny sekrelesslag m.m.,
som f.n. behandlas av riksdagen, har föreslagils vissa ändringar i de nu
angivna beslämmelserna. Ändringarna är mera av syslemalisk än saklig natur.

I RB finns regler som lar sikte på rättens möjligheler alt
under en förhandling göra fonetiska upptagningar, i det följande benämnt
bandinspelning. Däremol saknas i RB regler om enskild persons räll att göra
motsvarande inspelningar. Enligl 5 kap. 9 S RB åligger det rättens ordförande
att upprätthålla ordning vid rättens sammanträden och atl meddela behövliga
föreskrifter. Han får utvisa den som stör förhandlingen eller annars uppträder
otillböriigt.

I avsaknad av särskilda regler och mot bakgrund av
offentlighels-principen torde privata bandinspelningar vara lillåtna så länge
de inte stör ordningen vid förhandlingen eller annars innebär ett otillbörligt
inträng i den. Vad som avses här är endasi slörningar genom ljud, flytlning av
mikrofoner m.m. Däremol lorde grund inle finnas att ingripa om en inspelning
är till men för ulredningen eller om den skulle kränka en parts integritet.

Rälien för enskilda alt göra inspelningar är inle
begränsad lill fall då förhandlingen är offenllig. Även när förhandlingen äger
rum inom slängda dörrar finns en sådan rätt för dem som då är närvarande, t.ex.
parlerna eller deras ombud.

I 5 kap. 9 § RB föreskrivs också all folografi inte får
las i rättssalen. Enligl ullalanden under förarbelena gäller bestämmelsen
endast fotografering under pågående förhandling.

Genom hänvisning lill RB i flera andra lagar blir de nu
angivna reglerna tillämpliga också vid åtskilliga andra domslolar, bl.a. de
allmänna förvaltningsdomstolarna (se 16 och 38 §§ förvallningsprocesslagen
(1971:291)).

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 87 6

2.2 Donistulsverkets skrivelse m.m.

DV:s styrelse (majoriteten) har i sin skrivelse den 9 mars
1979 inle funnit det påkallat med någon reglering av privala bandinspelningar.
En minoritet (två ledamöter) inom DV föiordar däremol en sådan reglering.

I den till skrivelsen fogade promemorian redovisas DV:s
överväganden närmare. Därvid berörs intressekonflikten mellan å ena sidan
offentligheten och å andra sidan integritetsskyddsaspekten. DV ultalar alt
varje ålgärd som innebär en begränsning av informationsfriheten och tillika en
urholkning av offentlighetsprincipen måste genomföras med siörsta försiktighet.
Endast mycket lungt vägande skäl skall få föranleda sådana åtgärder. DV
konslalerar vidare att den öppenhet som präglar rättskipningen och då främst
den muntliga förhandlingen givetvis medför vissa negativa effekter för de
personer som är inblandade i en rättegång, Della har lelt till alt rälten i
vissa fall har fåll möjlighet att besluta om handläggning inom stängda dörrar.
Någon generell sådan regel finns däremot inle, DV tar vidai e upp frågan hur en
evenluell begränsning av inspelnings-rätten skulle kunna konstrueras. Man
diskulerar lämpligheten av att införa antingen etl totalförbud eller elt
dispensabell förbud för enskild att göra bandinspelning men avvisar detta. En
förbudsregel skulle också kunna differentieras i något hänseende. Förbudet
skulle kunna knyias lill en viss lyp av mål, exempelvis brottmål, eller en viss
kategori medverkande i rättegången, exempelvis underåriga, Etl förbud skulle
vidare kuniia knytas lill den person som avser all göra en inspelning så att
begränsningar exempelvis skulle träffa representanler för massmedia, Slulligen
är det möjligt atl knyta ell inspelningsförbud till inspelningens syfte eller
ändamål så atl inspelningen inte får göras i syfte alt återges, DV kan för sin
del inte förorda atl förbud i någon av de angivna formerna införs.

Sammanfattningsvis framhåller DV att man inte har funnit
att de skäl som utifrån integritelsskyddssynpunkt talar för införandet av
inspelningsförbud i någon form har den tyngden all de motiverar inskränkningar
i offenllighetsgrundsalsen och den grundlagsfästa informationsfriheten, I de
fall personliga förhållanden kräver särskild hänsyn torde enligt DV reglerna om
stängda dörrar omöjliggöra privata bandinspelningar förelagna av åhörarna. För
att stärka integritetsskyddel ifrågasätls om inle rälten borde ges större
möjligheter atl hålla förhandlingarna inom stängda dörrar,

Rätlegångsulredningen har i sitt yttrande till DV över
promemorian förordat en bestämmelse av innebörd att rättens ordförande kan
förbjuda alt annan än rälien tar upp förhör på fonetisk väg, om det kan anlas
atl upptagningen så besvärar den som hörs all det blir lill men för ulredningen
i målet.

Rättegångsutredningen framhåller i sitt yttrande atl den
ansluter sig lill principen om siörsta möjliga offentlighet vid
domstolsförhandlingar. Enligt

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 87 7

utredningens mening kan principen dock inte anses kräva
att privala bandinspelningar tilläts. Offenllighetsintressel år fulll
tillgodosett genom alt förhandlingen är offenllig. Delta utesluter inte att man
så längt möjligt söker utnyttja de i viss mån ökade möjlighelerna till
offentlighet som sådana inspelningar innebär. Samtidigt är del enligt
utredningens mening från offenllighetssynpunkt en klart bättre lösning att
begränsa rätten till bandinspelningar än alt i ökad utsträckning tillgripa
slängda dörrar,

Rältcgångsutredningen hävdar att det blir allt vanligare
att parter och vittnen på grund av rädsla - ibland i,o,m, uttryckliga hot - är
obenägna att uttala sig i rättegången. Vissa personer känner ofta rättegången
som en stor psykisk påfrestning. Delta påverkar deras förmåga atl avge en tillräckligt
fullständig, klar och opåverkad berättelse. Obenägenheten att uttala sig kan
växa ytterligare om den som skall höras har anledning förmoda atl utsagan
kommer att återges i t.ex. radio. Detsamma gäller när den hörde kan misstänka
alt inspelningen kommer all användas för rena trakasserier. Nu angivna skäl
talar för att möjlighelerna för räliens ordförande att förbjuda privat
bandinspelning bör utvidgas. Det är enligl utredningen viktigare att målet kan
utredas på elt korrekt sätt än att annan ån rälten får göra en bandinspelning.

1 sin skrivelse den 9 mars 1979 bemöter DV
rätlegångsutredningens synpunkter. DV hävdar bl.a. att utredningens anlaganden
atl det föreligger behov av etl inspelningsförbud inle vinner något slöd av vad
som framkommit under DV:s utredning. De två skiljakliga ledamöterna i DV:s
slyrelse anser däremot att de skäl rätlegångsulredningen har åberopat lalar för
atl den föreslagna bestämmelsen om inspelningsförbud införs.

I fråga om fotograferingsförbudel har DV förordat alt
nuvarande ordning får bestå. Som skäl härför anförs att fotografering
regelmässigt är en sådan allvarlig integriletskränkning att
offentlighelsintressena bör stå tillbaka. Även utifrån ordningssynpunkt kan det
vara lämpligl med ett fotograferingsförbud eflersom fotografering vanligtvis
kräver ett aktivt handlande av fotografen. Något behov av atl ändra gällande
regel har inte framkommit,

Rätlegångsulredningen anför i silt yttrande lill DV all
starka skäl talar för etl allmänl förbud mot fotografering i rättssal men alt
undantag från regeln bör fä förekomma. Om rälien och parlerna inie har någon
erinran borde del i vissa fall - Lex, i etl dispositivl tvistemål mellan två
slora företag - inle vara uteslutet all tillåla fotografering med stillbilder i
varje fall före förhandlingens början eller efler dess avslutande,

2.3 Remissyttrandena

DV:s redovisning av utredningsuppdraget i vad det avser
reglering av rälien till privata bandinspelningar har fått elt blandal
mollagande. Det slora flertalet av remissinslanserna biträder den slåndpunkl
som rätte-

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:87 8

gångsutredningen och minoriteten inom DV har intagit. Hit
hör bl,a företrädare för domslolarna saml integritetsskyddskommiltén,
yllrandefrihetsulredningen och allmänhetens pressombudsman, Nägra instanser,
däribland etl par domstolar samt Sveriges Radio och Piessens samarbelsnämnd,
godlar däremol DV:s linje och anser sålunda att rälien lill bandinspelningar
inle bör inskränkas utöver vad som nu är möjligt. En instans förordar
ylterligare utredning av frågan med hänsyn lill bl,a, frågan om återgivningen
av inspelat material. En annan instans förordar alt ett absolut inspelningsförbud
införs,

I fråga om fotograferingsförbudel godtar huvuddelen av
remissinstanserna DV:s förslag alt nuvarande ordning bör bestå, Ell mindre
antal släller sig positiva till rättegångsulredningens förslag att mjuka upp
fotograferingsförbudet.

En sammanställning av remissyllrandena finns som nämnts i
bilaga 2,

2.4 Föredraganden

Bandinspelning

En grundläggande princip för den svenska
rättegångsordningen som slagits fast både i RF och i RB är
offentlighetsprincipen. Den ulgör elt vikligl inslag i de fri- och rältigheter
som tillförsäkrats medborgarna. Offentligheten såsom den utvecklats i vårt land
är av största betydelse för rättssäkerheten och har otvivelaktigt bidragit till
att domstolarna i hög grad åtnjuter allmänhetens förlroende.

Enligl min uppfattning bör offentlighetsprincipen vid
rättegång i första hand tillgodoses genom att allmänheten har fritt tillträde
lill domstolsförhandlingar. Behovel av insyn och kontroll av domstolarnas
verksamhet kan delvis tillgodoses även genom reglerna om allmänna handlingars
offentlighet och om offenllig försvarare och annat rättsligt biträde åt parter.
Av betydelse i sammanhanget är också bestämmelserna om lekmannamedverkan i
domstol.

Jag vill i likhet med rätlegångsulredningen framhålla att
den nuvarande principiella rätlen till privala bandinspelningar i viss mån
innebär ökade möjligheter till offentlighet genom den enkla och
arbelsbesparande registrering som förfarandel med bandinspelning innebär. Mot
bakgrund av den vikt som tillmäts offentlighetsprincipen och rälien till
information bör bandinspelningar tillåtas i största möjliga utsträckning. För
atl några inskränkningar skall få göras måsle starka skäl föreligga.

Som grund för begränsningar i inspelningsrätlen har
framförts skilda skäl. En viktig anledning till inskränkningar kan vara av
processuell karaklär. nämligen kravel på atl rällegångsförfarandet är
effektivt. Rättegången bör förlöpa smidigt och utredningen bör bli sä god som
möjligt, Elt annat skäl lill begränsningar kan vara hänsyn lill integriteten
hos de in-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:87 9

blandade. Dessa faklorer kan i ett enskilt fall
sammanfalla så atl åtgärder som är integritetskränkande påverkar part eller
annan pä ell sådanl sätt all utredningen försämras. För min del anser jag
emellertid all cn reglering i RB av rälten för enskild all göra bandinspelning
framför allt bör föranledas av hänsyn till rättssäkerheten och effektiviteten i
rättskipningen. Renodlade iniegriietsskyddsintressen för enskilda kan bl,a,
tillgodoses med hjälp av regler om massmedias behandling av material från
rättegäng.

Som tidigare nämnls kan rättens ordförande f,n, med stöd
av den allmänna regeln om upprätlhållande av ordning i 5 kap, 9 S RB förbjuda
privata bandinspelningar vid vilka inspelningstekniken är slörande. Enligt min
mening saknas anledning alt ändra den regeln. Vid bedömningen av om det behövs
yllerligare begränsningar av inspelningsrätlen måste givetvis de särskilda
förhållanden som gäller i domslolarna tillmätas stor betydelse. För all ulreda
frågorna i en rättegäng mäste domslolarna i slor ulsträckning lita lill de
munlliga ulsagor som lämnas av parter, vittnen och andra. Det är angeläget atl
dessa ulsagor är tillförlitliga och atl de avges så spontant och opåverkat som
möjligt. Av flera remissinstanser har påtalats atl obenägenheten hos parter,
vittnen och andra atl medverka i rättegångar numera är alllmer påfallande.
Skyldigheten att inställa sig uppfattas som betungande genom att den kan
medföra uppoffringar av fritiden och av ekonomisk arl. Själva rättegången
innebär dessulom ofta en stor psykisk påfrestning, Särskill i mäl om rån samt i
mäl om våld,s- och narkotikabrott är rädslan för hämnd och trakasserier mycket
vanlig bland målsägande och viiinen. Del är enligl min mening givel att
benägenheten hos parter, viiinen och andra all uttala sig måsle minska om
utsagorna spelas in av enskilda personer i rättssalen. Vidare kan parter m,fl.
när de uttalar sig påverkas av ovidkommande hänsyn om sådana inspelningar sker.
Tanken på ett eventuellt återgivande i t.ex. radio kan säkerligen ytterligare
minska förmågan och viljan all avge en klar och sponlan berällelse.

Mot denna
bakgrund och då det vid skilda domslolar under senare år har förekommit att
både parter och åhörare har gjort bandinspelningar vid rättegång anser jag att
det finns etl faktiskt behov av alt ha en laglig möjlighet att inskränka
enskildas rätt att göra en fonetisk upptagning av vad som förekommer under en
förhandling. Som förutsältning för en sådan inskränkning bör uppställas all det
kan anlas atl upptagningen blir lill men för utredningen. En sådan regel, som
bör las in i 5 kap. 9 § RB, är ägnad alt främja förhandlingens egentliga syfte
att vinna utredning i saken, samtidigt som den inte torde medföra att
offentlighetsprincipen åsidosätts i någon påtaglig mån.

I vissa
fall kan möjligheten att tillgripa förbud mot upptagning leda lill alt det inte
behöver övervägas all hålla förhandling inom slängda dörrar. En sådan
konsekvens är givelvis till fördel för offenllighetsintressel.

Den nu förordade regeln ger möjlighel atl förbjuda
upptagningar med bandspelare och liknande apparatur. Det kan diskuleras om
förbudsmöjlig-

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80: 87 10

heten bör utsträckas all gälla iiven direktsändningar i
radio eller TV. Med hänsyn till den ringa praktiska betydelse en sådan
möjlighet skulle få anser jag övervägande skäl tala för atl sädana sändningar
bör falla utanför regleringen. Av samma skäl bör också andra
direktöverföringar till allmänhelen lämnas åsido i delta sammanhang. Del bör
för tydlighets skull påpekas att de upptagningar som i anslutning till radio-
och TV-sändningar görs på grund av 6 S tillämpningsförordningen (1967:226) till
radioansvarighelslagen (1966:756) givelvis ej berörs av den nu föreslagna
beslämmelsen.

En förbudsregel av nu angiven innebörd får inte ges slörre
räckvidd än som påkallas av regelns syfte. Den bör kunna förhindra att de som
är inblandade i rättegången påverkas av en upptagning i en för utredningen
negaliv riklning. När del gäller personer som i ijänslen eller annars yrkesmässigt
deltar i rättegången, dvs. rättens ledamöter, åklagare, försvarare och liknande
torde som regel någon begränsning av upptagningsrälten av hänsyn till dessa
personer knappasi bli aktuell. Del är i slällel av naturliga skäl främsl
utsagor av enskilda parter saml av vittnen och sakkunniga som berörs. När del
gäller enskilda parter blir del i brottmål fråga om utsagor av säväl målsägande
som tilltalade, medan i tvistemål både förhör under sanningsförsäkran oeh s.k.
fria partsförhör berörs.

Med hänsyn lill vad jag nu har sagt bör förbudsregeln bara
avse upptagning av förhör. Den bör alllsä inle vara tillämplig på t.ex.
parternas slutanföranden.

Regeln kan alltså tillämpas om del kan anlas alt
exempelvis en part uppfattar en upptagning som integritetskränkande eller på
annal säll besvärande och delta kan förmodas återverka menligt på partens
utsaga. Regeln medger däremot inle förbud mot upptagning som kan uppfattas som
integritetskränkande om upptagningen inte samtidigt är till men för
utredningen.

Det kan bli aktuellt alt tillämpa den nu föreslagna regeln
i etl mål där endast en av flera misstänkta eller tilltalade personer lagfors.
Av betydelse för prövningen blir dä endast frågan om inspelningen är till men
för ulredningen i målet mot den person som för tillfället lagfors. Däremot får
förbud inle meddelas på den grunden alt en upptagning i det försia målet skulle
kunna försvåra utredningen i ell senare mål.

När det gäller atl pröva om förbud skall meddelas i en
konkret situation kan det finnas anledning all göra åtskillnad mellan
inspelning som görs av parter eller andra som agerar i rättegången å ena sidan
och av åhörare å andra sidan, I allmänhet får parter anses ha ett större
inlresse av att kunna göra upptagningar än vad åhörare i rättegången har. För en
part och i synnerhet partens ombud kan en inspelning under förhandlingen vara
värdefull under sakens fortsalla handläggning eller inför etl eventuellt
överklagande. Därför bör särskild försiktighet visas med att meddela sådana
personer förbud. När del gäller ifrågasatta upptagningar av åhörare,
däribland massmediarepresentanter, lorde risken för negaliv

s. 11 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 87 11

påverkan hos nägon som skall uttala sig i rättegången vara
större än annars.

Frågor om förbud mol bandinspelning som aktualiseras av
ordningshänsyn prövas, som tidigare har nämnts, av rättens ordförande. De
frågor om förbud som det nu gäller är emellertid av sådan karaktär att beslul
lämpligen bör fallas av rätten i dess helhet. Del är naturligt all inslällningen
hos parlerna och andra som skall höras tillmäts stor betydelse, Rälten bör
självmant kunna ta upp en fråga om förbud mot upptagning,

Rälten att göra upptagning är i princip oberoende av om
förhandlingen hålls inom stängda dörrar. Har förordnande om slängda dörrar meddelals
av hänsyn till en part, lorde det emellertid ofta föreligga slörre anledning
all förbjuda enskilds upptagning. Har en upplagning inte förbjudits kan det
likväl föreligga skäl atl med slöd av 5 kap, 4 S RB förordna all vad som
förekommit vid förhandlingen inte får uppenbaras, I prop, 1979/80:2 föreslås en
ändrad lydelse av 5 kap, 4 § RB, Även den ändrade lydelsen ger möjlighet till
sådana förordnanden, I förhållande till gällande ordning innebär dock
propositionsförslaget den begränsningen att förordnanden endast kan avse
uppgifter för vilka hos domstolen gäller sekreless enligl den föreslagna
sekretesslagen,

I 9 kap, 5 § RB finns en sanklionsbestämmelse som gäller
bl,a, den som inte efterkommer föreskrifter som meddelals lill ordningens
upprätlhållande. Denna regel bör kompletteras med en straffbestämmelse för
överträdelse av förbud mot bandinspelning. En tillämpning av den föreslagna
straffbestämmelsen förutsätter alt räliens ingripande sker under förhandlingen.
Överträdelse av förbudet kan också medföra atl vederbörande utvisas ur
rättssalen (5 kap. 9 S försia styckel RB).

När jag hittills har talat om domstolar och möjligheten
all förbjuda bandupptagningar där harjag avsett de allmänna domstolarna. Det
saknas skäl att ha en annan ordning beträffande övriga domstolar och andra
myndigheter för vilka RB:s offentlighetsregler är lillämpliga. Detta påkallar
en följdändring i förvaltningsprocesslagen (1971: 291).

Avslutningsvis vill jag beröra en annan fråga som har
tagils upp under remissbehandlingen, nämligen rätten lill återgivning av
inspelat malerial. Enligt min mening torde möjlighelen all förbjuda upptagning
göra att frågan om återgivning i många fall blir mindre aktuell, I den mån del
föreligger ett behov av atl särskill reglera återgivning av material som
tagits upp vid rätlegäng får denna fråga prövas i annal sammanhang. Jag vill
erinra om all integriletsskyddskommitlén i sill remissyttrande (se bilaga 2)
framhållit alt den avser alt i sitt slulbelänkande behandla användning av
malerial som upptagits bl,a, vid privat bandinspelning vid rättegång. Frågan
har också yttrandefrihelsrältsliga aspekter. Den torde därmed falla även under
ytlrandefrihelsulredningens uppdrag (dir, 1977:71),

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:87 12

Fotograferingsförbudel

Det nuvarande förbudei i 5 kap. 9 § RB mol fotografering i
rättssalen är enligt min mening välgrundat och fyller en viktig funktion från
såväl integritetsskydds- som ordningssynpunkl. Förbudet, som torde avse endast
fotografering under själva förhandlingen och gälla även elektronisk
bildupplagning såsom vid inspelning för TV, är väl avgränsat. Med hänsyn
härtill och då det under utredningen och remissförfarandet inte har framkommil
något som pekar pä ett behov av ändring anser jag - i likhet med DV och
flertalet remissinstanser - all nuvarande ordning bör bibehållas.

3 Upprättade lagförslag

I enlighel med del anförda har inom justitiedepartementet
upprättats förslag till

1. lag om ändring i rättegångsbalken

2. lagom ändring i förvaltningsprocesslagen (1971:291).

Förslagen bör fogas lill protokollet i della ärende som bdaga 3.

4 Hemställan

Jag hemsläller alt lagrådets yttrande inhämlas över
förslagen lill

1. lag om ändring i rättegångsbalken

2. lag om ändring i förvaltningsprocesslagen (1971:291).

5 Beslut

Regeringen beslular i enlighet med föredragandens
hemställan.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:87 13

Bilaga I

DOMSTOLSVERKET

1979-03-09

Till regeringen

Utredning om rättslig reglering av enskilds bandinspelning
m.m. (dnr 2938-1974)

Genom beslul den 10 november 1977 uppdrog regeiingen åt
domstolsverket atl dels ulreda frågan om rättslig reglering av privala
bandinspelningar vid rättegång, dels pröva i vad mån det nuvarande fotograferingsförbudet
enligl 5 kap. 9 S rältegångsbalken bör behållas. Samråd borde ske med
råitegångsutredningen (Ju 1977:06),

Domstolsverket får härmed överlämna PM angående rältslig
reglering av enskilds bandinspelning vid rättegång m, m.

Enligt överenskommelse med rätlegångsulredningen har
samråd med ulredningen sketl på sä säll att domstolsverket översänt den
färdigställda PMn till utredningen för yttrande, Rätlegängsutredningen avgav
den 19 januari 1979 sitl yttrande till domstolsverket, se bilaga.

Vad rättegängsutredningen anförl har inte föranlett
domslolsverket atl omarbeta PM. Domstolsverket vill emellertid göra nägra
förtydliganden med anledning av rätlegångsutredningens yttrande.

1 sammanfattningen lill PM har domslolsverkel framhållit
att själva inspelandet på band visserligen kan vara lill besvär för den som
medverkar i rättegången men atl beaktansvärda problem knappasi uppkommer annal
än i samband med uppspelning av inspelningen. De återgivningar man enligt
domstolsverkets uppfattning närmasl kan tänkas vilja rättsligt reglera är de
som via radio eller TV når ut lill ett slorl anlal människor eller som pä annal
sätt kommer lill allmänhetens kännedom. Domslolsverket anser alt de
överväganden som härvidlag bör göras inte ryms inom ramarna för verkets
uppdrag.

Rättegångsutredningen har kritiserat domstolsverkets
tolkning av uppdraget och menar att de överväganden av inspelningsfrågan som
inle tar hänsyn till ålergivningsmöjligheten är av mindre inlresse.

Kritiken är såtillvida förfelad att domslolsverket har
övervägt atl knyla etl inspelningsförbud till inspelningens syfte (se PM s. 51
1). Domstolsverket har emellertid inle kunnal förorda en sådan ordning. Ett
generelll förbud mot inspelning i publiceringssyfte skulle nämligen bli alltför
vidsträckt och etl in casu-förbud skulle bli svårt atl tillämpa.
Domstolsverkets bedömning har därvid skett mot bakgrund av alt någol uttalat
behov av förbud inte kan anses föreligga.

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:87 14

Anser rätlegångsulredningen alt domslolsverket skulle
bedöma behovet av alt i exempelvis radioansvarighelslagen införa bestämmelser
som begränsar rätten alt återge vad som upplagils vid rättegång vidhåller domslolsverkel
alt della inle kan anses följa av uppdraget, Veikel har för sin del inle ansett
sig böia fcjreslå atl frågan uireds i annan ordning.

Vad rätlegångsulredningen anförl (s,5) om möjlighet för
ordföranden alt förbji da inspelning som visar sig vara till men föi'
ulredningen i målel kan vara förtjänt av viss uppmärksamhet,
Rätlegångsutredningens antaganden om behov av etl sådant inspelningsförbud
vinner emellertid såsom anförts inte någol stöd av vad som framkommil under
domstolsverkels utredning. fJomslolsverkel kan därför inte finna att en sådan
reglering för närvarande äl' påkallad. Frågan kan emellertid visa sig behöva
övervägas ytterligare eller remissbehandlingen.

Med hänsyn till vad råitegångsutredningen anförl
beträffande skyldighet för domstol alt tillhandahålla kopia av rättens
fonetiska upptagning vill domstolsverket fiamhålla atl del torde uppslå stora
svårigheter för domstolarna all tillmötesgå en begäran om sådan kopia. Såvitt
domstolsverket har sig bekanl har nägra framställningar om sådana kopior inte
gjorts. Skulle det emellertid uppstä problem i framtiden kommer domstolsverket
självfallet att vidiaga nödvändiga åtgärder,

Della ärende har avgjorts av domstolsverkels slyrelse, I
den slulliga handläggningen har deltagit Mats Börjesson, ordförande. Gunilla
André (skiljaklig, se bilaga I), Styrbjörn
von Feilitzen, Tage Larfors. Tor Nilzelius och Carl-Anton Spak (skiljaktig, se
bilaga I),

I den slulliga handläggningen har även dellagil
byråcheferna Nils Ljunggren och Lars Annerén saml avdelningsdirektören Torgny
Werger, föredragande,

Mats Börjesson

forgny Werger

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 87 15

Bilaga 1:1

Gunilla André och Carl-Anton Spak är skiljaktiga och
anför:

I lältegångsulredningens yllrande har föreslagits en
bestämmelse av innebörd atl rätlens ordförande äger förbjuda atl annan än
rätten tager upp förhör på fonetisk väg, om det kan antagas all upptagningen så
besvärar den som höres att det blir lill men för utredningen i mälel.

Vi anser att de skäl rältegångsutiedningen har åberopat
lalar för att beslämmelsen införs,

Slyrelsens
majoritet har inle funnil lämpligl atl införa en regel av angiven innebörd och
grundar sitt ställningstagande bl, a, på att under utredningsarbetets gång
inom domstolsverket inte framförts önskemål om en sådan regel. Vi vill till
detta anmärka atl vad som numera ibland händer i samband med rättegångar kan
vara starkt oroande för t, ex, vittnen, och situationen kan vara sådan alt del
synes vara rimligl att till förmån för målets utredande bifalla önskemål från
dem all deras utsago inle skall spelas in av åhörare. Många inblandade råkar
mer eller mindre oförskyllt in i rättegångar och känner slarka obehag. Del
finns anledning all länka på deras intressen.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:87 17

DOMSTOLSVERKET PROMEMORIA

Juridiska
enheten 1978-10-

5285-1977

Utredning om

Rättslig reglering av enskilds bandinspelning vid
rättegång m. m.

2 Riksdagen 1979180. I saml. Nr 87

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:87 18

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

sid Sammanfattning

1 Inledning .................................................................. ... 18

I, I Uppdragel............................................................ 18

1,2 Terminologi ......................................................... ... 18

2 Offentlighetsprincipen ................................................ ... 19

2.1 Allmänl ............................................................... ... 19

2.2 Offentlighetsprincipen i grundlag
........................ ... 20

2.3 Offentlighetsprincipen i
rättsskipningen................ ... 20

2.4 Offentlighetsprincipens problematik...................... ... 22

3 Integritetsskyddsaspekter ......................................... 24

3.1 Allmänt ............................................................... ... 24

3.2 Bandinspelning .................................................... ... 25

3.3 Fotografering ...................................................... 26

4
Ordningen vid
domstolsförhandling ............................. 27

5
Fotograferingsförbudet
i 5 kap 9 § rättegångsbalken 28

5.1 Förbudels tillkomst................................................. 28

5.2 Aktualiserade frågor om förbudei ......................... 29

6 Bandinspelning vid domstolsförhandling....................... 30

6.1 Rättegångsbalken och frågor om
enskilds bandinspelning .., 30

6.2 Justitieombudsmannens uttalanden i
frågan......... 31

6.3 Justitiekanslerns ärenden AD 385/73
och AD 89/74 32

7................................................................................... Synpunkter
pä och praktiska erfarenheter av frägor om privat

bandinspelning m.m...................................................... .. 38

7.1 Synpunkter på frågan om
bandinspelning............. 39

7.2 Synpunkter på
fotograferingsförbudet.................. 42

8 Den tekniska apparaturen ......................................... 42

8.1 Bandspelare........................................................... .. 43

8.2 Fotograferingsapparaler........................................ 43

9 Översikt över utländsk rätt........................................... 44

9.1 Finland .................................................................. 44

9.2 Norge ................................................................... .. 44

9.3 England.................................................................. .. 45

9.4 Frankrike ............................................................... .. 46

9.5 VäsUyskland ........................................................ .. 46

10 Domstolsverkels överväganden om privat bandinspelning 47

10.1.............................................................................. Offentlighet
contra integritet 47

10.1.1.................................................................... Totalförbud
48

10.1.2 Dispensibelt förbud....................................... .. 49

10.1.3 Differentierat förbud..................................... 50

10.2 Ordningssynpunkter ........................................... .. 53

10.3 Övriga synpunkter ................................................ 54

11................................................................................. Domstolsverkets
överväganden om gällande fotograferingsför

bud ............................................................................. .. 54

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:87 19

Sammanfattning

Domstolsverkets uppdrag har i försia hand varil atl
överväga huruvida förbud eller andra inskränkningar i den enskildes rätl all
göra egna bandinspelningar vid rättegång bör införas. Utgångspunkl för dessa
överväganden har varit intressekonflikten mellan å ena sidan de i rättegången
inblandade personernas många gånger berättigade krav på enskildhet och å andra
sidan den öppenhel som skall prägla domstolsförhandlingarna. 1 och med att
vissa principer intagils såsom grundläggande fri- och rättigheter i den nya
grundlagen begränsas möjligheterna all inskränka pä domstolsförhandlingens
drag av öppenhet ån mer.

Domslolsverket har inle funnil all de skäl som utifrån inlegrilelsskydds-synpunkl
talar för införandet av inspelningsförbud i någon form har den tyngden alt de
motiverar inskränkningar i offentlighetsgrundsatsen och den grundlagsfästa
informationsfriheten. I de fall där personliga förhållanden kräver särskild
hänsyn lorde reglerna om stängda dörrar omöjliggöra privala bandinspelningar
företagna av åhörarna. För alt stärka integritetsskyddel för sädana personer
kan del ifrågasättas om inte rätten borde ges större möjligheler att hålla
förhandlingarna inom slängda dörrar. Med slöd av föreskriften alt del ankommer
på rättens ordförande all upprätthälla ordningen vid rätlens sammankomster kan
han alllid förbjuda sådan bandinspelning som i tekniskt hänseende är slörande.

Domstolsverkets uppdrag har gäld frågan om enskilds räft
atl (Örela inspelning. Givetvis kan själva inspelningen vara till besvär för
såväl den som är utsatt för inspelningen som för rätiegången, Hell
överskuggande dessa besvär är dock de problem uppspelningen av inspelningen kan
förorsaka. Den problematik som är förknippad med frågan om privat bandinspelning
gäller sålunda inle inspelningen utan återgivningen. Genom att införa ett
inspelningsförbud skulle givetvis alla de problem som hänger samman med
återgivningen av det inspelade undanröjas. All på detla onyanserade sätt komma
lillrälla med ålergivningsproblemen vore atl vidtaga alllför drastiska
åtgärder. De återgivningar man närmasl kan länkas vilja rättsligt reglera är de
som via radio eller TV når ul till ell slort antal människor eller som på annat
säll kommer lill allmänhelens kännedom. De överväganden som härvidlag bör göras
ryms inte inom ramarna för detta uppdrag, I samband med sådana överväganden bör
även frågor som direkl-ulsändning från rättegångar diskuleras,

I domstolsverkets uppdrag har även ingått atl pröva i vad
mån gällande folograferingsförbud bör bestå. Även om förbudet ulifrän
ordningssynpunkt numera är av underordnad belydelse så har del för
integritetsskyddsaspekten en så utomordentlig betydelse atl någon anledning
till liberalisering eller slopande av det enligt domstolsverkels mening inle
föreligger.

s. 20 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:87 20

1 Inledning

1.1 Uppdraget

Genom beslut den 10 november 1977 har regeringen uppdragit
åt domstolsverket alt dels utreda frågan om rältslig reglering av privat
bandinspelning vid rättegång, dels pröva i vad mån del nuvarande
fotograferingsförbudel enligt 5 kap, 9 § rättegångsbalken bör behållas, 1
beslutet anfördes följande.

Enligt 5 kap, 9 § rättegångsbalken (RB) ankommer det på
rättens ordförande atl upprälthålla ordning vid rätlens sammanlräden och atl
meddela de föreskrifter som behövs. Han äger utvisa den som stör förhandlingen
eller eljesl uppträder otillbörligt. Enligt beslämmelsen får folografi ej las i
rättssalen. Frågan huruvida fonetisk upptagning av annan än rätlen skall
lillålas vid räliegång torde vara ell sådanl ordningsspörsmål som det enligt
nämnda beslämmelse ankommer på räliens ordförande all avgöra. Närmare rättslig
reglering av frågan saknas emellertid i RB,

Med överlämnande av ett av justiliekanslern (JK) den 27
november 1974 meddelat beslut har JK i skrivelse lill jusliliedepartemenlel
samma dag hemställt om dels utredning -angående rältslig reglering av privata
bandinspelningar vid rättegång, dels översyn av fotograferingsförbudel. Vid
skrivelse har fogats dels yttranden av riksåklagaren, Sveriges domareförbund,
Sveriges advokaisamfund och Pressens samarbelsnämnd, dels kopia av etl yttrande
av lagmannen i Stockholms tingsräu lill JO Thyresson i elt hos denne anhängigt
ärende. 1 skrivelsen har JK framhållil att det bör övervägas att ge rätten
möjlighet att förbjuda bandinspelning av hänsyn till parternas eller vittnens
inslällning, psykiska status e. d. Vad gäller fotograferingsförbudel
ifrågasätter JK om förbudet bör behållas ovillkorligt såsom Ln.

Efter remiss har yttranden över framslällningen avgetts av
integriiets-skyddskommittén (Ju 1967:62), Sveriges Radio (SR) och allmänhelens
pressombudsman (PO).

I beslutet angavs att samråd borde ske med
rätlegångsulredningen (Ju 1977:06).

1.2 Terminologi

I utredningsuppdraget anges alt ulredningen skall avse
prival bandinspelning.

Enligt gängse språkbruk menas med bandspelare sådan
apparat som på magnetiserat tonband registrerar de elektriska spänningar
ljudvågor ger upphov till i en mikrofon. Huruvida andra
Ijudregistreringsapparater kan vara bandspelare är diskutabelt. En apparat som
pä motsvarande sätt registrerar de eleklriska spänningarna på en magneliserad
tråd bör rätteligen kallas Irådspelare. Domstolsverket gör dock ingen åtskillnad
mellan olika Ijudregistreringsapparater utan benämner dem i promemorian som

s. 21 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:87 21

bandspelare. All direktutsändning till allmänhelen, vare
sig den sker via rundradiering eller via ledning till fasta mottagningsställen,
faller uianför utredningen eftersom den endasi behandlar inspelning.

1 uppdraget sägs alt utredningen skall avse privat
bandinspelning. Domstolsverket ulgår därvid från alt med prival avses all
bandinspelning som inle sker genom rätlens försorg. Bandinspelning gjord av
förelrädare för del allmänna eller för massmedia jämställs sålunda med
bandinspelning av enskild åhörare såväl som part eller annan i rättegången
inblandad person.

En sida av den problematik som kan ha samband med frågan
om prival bandinspelning av andras uttalanden är de upphovsmannaräitsliga
förhållandena. Om sådana förhållanden överhuvudlagel kan föreligga dä del
gäller inspelning vid domslolssammankomsl så lorde de dock vara av så
underordnad betydelse all man kan borise från dem i della sammanhang.

2 Offentligbetsprincipen

2.1 Allm ä nt

Det är naturligt att medborgarna i en demokrati kan
kontrollera hur myndighelerna fullgör sina uppgifter. Konlroll kan utövas på
flera säU. Ett kontrollmedel är offentligheten. Offentligheten tar sig
vanligtvis ullryck på tvä sätl, dels genom alt den enskilde har möjlighet att
övervara vissa sammankomster vid myndigheten och dels atl han har rätt att la
del av vissa av myndighetens handlingar. Det drag av öppenhel som härvidlag
präglar myndighetsutövningen brukar benämnas offentlighetsprincipen. Frågor om
en rättslig regleging av enskilds bandinspelning vid rättegång måste övervägas
mol bakgrunden av denna princip. Grundsatsen om offentlighet i rättskipning
och förvaltning har i vårt land erkänis och tillämpats sedan lång tid.
Offentlighet i den meningen alt allmänheten äger åhöra förhandlingar inför
rätten går tillbaka till den tid då tingsmenigheten log verksam del i
avgörandet av tvister och allmänna angelägenheter på häradsting och landsting.
Såsom en rättighet för varje medborgare atl fritl ta del av myndighelernas
handlingar framlräder offenllighetsgrundsatsen först vid slutet av
frihetstiden.

Motiveringen för offentligheten har av Offentlighets- och
sekretesslagstiftningskommittén i betänkandet Lag om allmänna handlingar (SOU
1975:22) angivits på i huvudsak följande sätt: Genom alt myndigheternas
åtgärder är föremål för allmän insyn får allmänheten möjligheler all kontrollera
myndigheternas handläggningsruliner, ambition och effektivitet. Felakligl eller
olämpligt handlande kan bli föremål för kritik, som i gynnsamma fall leder
lill rättelse eller försvårar ell upprepande. Ovederhäftig och illa underbyggd
krilik mot korrekt arbetande myndigheler får svårare alt vinna tilltro hos en
allmänhel. som genom offentligheten själv har möjlighel alt kontrollera
sanningshallen i gjorda påståenden. Insynen för-

s. 22 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 87 22

bättrar också informationsläget överhuvudtaget, och den
för en demokrati vitala debatten om samhällets organisation, uppgifter och tillstånd
kan föras med elt tillförlitligare underlag än om myndigheternas malerial inte
slod till förfogande.

2.2 Offentlighetsprincipen i grundlag

Enligl 2 kap. I S försia slyckel 2. regeringsformen är
varje medborgare gentemot det allmänna tillförsäkrad informationsfrihet, en
frihel alt inhämta och mottaga upplysningar saml i övrigt ta del av andras
yttranden. Offenllighetsprinicipen kan ses som elt utlryck för denna räll till
information. Vidare är varje medborgare enligt I. samma paragraf tillförsäkrad frihel atl i t-al,
skrift eller bild eller på annal sätl meddela upplysningar samt uttrycka
tankar, åsikler och känslor. Della innebär alt man normalt har räll att på
olika säll återge vad man inhämtat vid offentlig sammankomst. Genom tillägg
till regeringsformen 1976 har offenllighetsgrundsalsen vid rättskipningen
uttryckligen inskrivils i grundlagen som en särskild rältssäkerhetsgaranli.
Enligt 2 kap. 11 S andra stycket stadgas nämligen att förhandling vid domstol
skall vara offenllig. Regeln anses i förarbetena lill stadgandet vara en
värdefull komplettering lill den allmänna informationsfriheten.

Begränsningar av offentlighetsprincipen får enligl 12 §
samma kapitel endasi ske genom lag eller genom annan författning efter
bemyndigande i lag. Begränsning får endast göras för att tillgodose ändamål som
är godtagbara i etl demokratiskt samhälle. Begränsningen får aldrig gå utöver
vad som är nödvändigt med hänsyn lill del ändamål som har föranlell den och ej
heller sträcka sig så långl atl den ulgör ett hol mol den fria åsiktsbildningen
såsom en av folkstyrelsens grundvalar. Begränsning får ej göras enbart på grund
av politisk, religiös, kulturell eller annan sådan åskådning. Som exempel på
omständigheter som kan föranleda begränsningar i offentlighetsprincipen anges
i 13 S hänsyn fill rikels säkerhet, folkförsörjningen, allmän ordning och
säkerhet, enskilds anseende, privatlivets helgd eller förebyggandel och
beivrandet av brott. I övrigl får begränsningar ske endasi om särskill vikliga
skäl föranleder del.

2.3 Offentlighetsprincipen i rättsskipningen

Som lidigare nämnls har rällskipningen vid underräU i vårt
land av ålder varit offenllig. Denna för svenskl rättegångsförfarande
fundamentala princip fastslogs i författning försia gängen genom en kunglig förordning
från den 22 april 1881. Enligl förordningen skulle rättegången vid allmän underrätt
och poliskammare hållas offenllig. Vissa undantag härifrån medgavs dock. Före
1881 års förordning saknade offentlighetsprincipen slöd i förfaUning. Dock
hade hov- och överrätterna i administrativ ordning genom

s. 23 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:87 23

ett kungligt cirkulär från 1835 påbjudits alt
"vidmakthålla det av hävd stadgade brukei av offentlighet vid
underdomstol". Före 1948 års och nya rättegångsbalkens införande var
offentligheten i överrätl i slort sett utesluten eftersom mål där
huvudsakligen handlades genom skriftligt förfarande. Genom lag den 29 maj 1936
förordnades dock atl 1881 ärs förordning skulle äga tillämpning även vid förhör
inför hovrätt.

Den av offentlighets- och sekretesslagstiflningskommitlén
angivna motiveringen för offenllighetsgrundsatsens belydelse för det allmännas
verksamhet har lidigare redovisais. Processkommissionen har i sitt betänkande
Rällegängsväsendels ombildning (SOU 1926:31) moliveral offentlighetsprincipens
upprätthållande inom rättsskipningens område med alt "man i offentligheten
med rätta selt etl verksamt medel all konlroUera domarmak-lens ulövning och all
därigenom skapa förlroende för rättsskipningen och dess oväld. Den är också
ägnad atl lära folkel förstå rättsskipningen och därmed räliens funktion över
huvud i samhället. För den plikllrogne och samvelsgranne domaren är
offenllighelen en förmån, då den bereder honom lillfälle visa, huru han fyller
sitt maklpåliggande värv." Alt grundsatsen om offentlighet vid underrätt
borde bibehållas kunde enligl kommissionen inte vara tvivel underkastat. 1 den
mån rättegången i överrätlerna blev muntlig var därtör en given följd att även
rättegången där skulle bli tillgänglig för allmänhelen.

I RB fastslås offentlighetsprincipen i dess 5 kap. 1 §
första stycket; förhandling vid domstol skall vara offentlig. Med förhandling
förstås etl pä viss tid och plals hållet domstolssammanträde vid vilket parter
och andra äger vara tillstädes och utöva processuell verksamhet. Exempel på förhandling
är huvudförhandling i mål, häktningsförhandling, munllig förberedelse i mål,
upptagande av bevis ulan huvudförhandling, muntligt förhör i besvärsmål i
hovrätt eller högsta domstolen. Gemensaml för dessa hand-läggningslillfällen är
all de sker munlligen. Enligl särskilt sladgande i rättegångsbalken skall
jämväl avkunnande av dom eller beslut ske offentligt. Annan form av
handläggning av mål eller ärende år skriftlig förberedelse, ålgärder av mer
expeditionen nalur som förordnande av offentlig försvarare, föredragning i
överrätt av mål för avgörande på handlingarna osv. Eflersom dessa
handläggningsformer inte är alt hänföra fill förhandling är de ej heller
offenlliga. Ej heller räknas rättens överiäggning till dom eller beslut till
förhandling.

Bestämmelsen om offentlighet vid förhandling gäller såväl
vid underrätt som i överrätl. Genom hänvisning i förvallningsprocesslagen äger
rättegångsbalkens bestämmelser om offentlighet även tillämpning vid rättskipning
i de allmänna förvaltningsdomstolarna. Även vid förhandling inför arrende- och
hyresnämnder samt vid bosladsdomslolen gäller rättegångsbalkens bestämmelser
om offentlighet.

Atl förhandlingen skall vara offentlig innebär atl inle
bara parlerna ulan även allmänheten äger tillträde till den lokal där
förhandlingen skall pågå.

s. 24 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 87 24

Elt stort antal möjligheter ges dock domstolen alt
avskärma förhandlingen från allmänhetens insyn. Då allmänheten inte äger
tillträde till förhandlingen sägs den ske inom stängda dörrar. Endasi parterna
och övriga i rättegången agerande personer får då i princip övervara
förhandlingen.

Offentlighetsprincipen är som lidigare nämnls underkaslad
etl storl antal undanlag. Undanlagsbeslämmelser finns i såväl RB som andra författningar.
Av rena ordnings- och säkerhetsskäl äger rättens ordförande inskränka
offentligheten genom alt utvisa den som stör ordningen i rättssalen eller för
undvikande av trängsel begränsa antalet åhörare i salen. De flesta undantagsbestämmelserna
dikteras emellertid av hänsynstagande till part eller annan som uppträder vid
förhandlingen. Sålunda äger rälten förordna all förhandlingen hell eller delvis
skall hållas inom stängda dörrar då sedlighetssårande omständigheter kan
förväntas framkomma under handläggningen, dä målet gäller utpressning,
brytande av post- eller telehemlighel, inlrång i förvar eller olovlig
avlyssning eller om ersättning för skada i anledning av sådana brotl. Vidare
kan förhör med minderåriga eller själsligt defekta. förebringande av utredning
om den tilltalades levnadsomständigheter och personliga förhållanden saml mål
mol ungdom för allvarligare broll hållas inom slängda dörrar. Detsamma gäller
vissa äktenskapsmäl och föräldrarätlsliga mål. Häktningsförhandling och annan
förhandling, som under förundersökningen i brottmäl äger rum vid domstol, skall
hållas inom slängda dörrar om den misstänkte begär det eller rätten finner att
offentligheten skulle vara lill men för utredningen. Andra avsteg från
offentlighetsprincipen kan göras då förhållanden som rör rikets säkerhet kan
förväntas framkomma eller då det föreligger risk för röjande av yrkeshemlighet.
Rälten har dessulom möjlighet atl vägra den som ej fylll aderton år all
närvara vid förhandling.

Även när förhandlingen sker inom slängda dörrar kan andra
än rättens ledamöter, parterna samt andra som har med målet att göra tillålas
all närvara. Sålunda får tjänsteman vid domslolen eller den som för sin
ulbildning ijänslgör där övervara förhandlingen. Åven tilltalad närslående personer
såsom föräldrar, make, övervakare, vårdare eller vakter brukar regelmässigt fä
övervara mål som handläggs inom slängda dörrar.

Då förhandling hållils inom slängda dörrar kan rälten
förordna att del som därunder förekommit inte får uppenbaras, dvs de närvarande
åläggs tystnadsplikl. Domen kan efter sådan förhandling avkunnas inom slängda
dörrar. Med slöd av lagen om inskränkningar i rälten att utbekomma allmänna
handlingar kan rälien förordna att domen och andra handlingar i målet inle får
utlämnas förrän viss tid förflutit, dock högsl 70 är,

2.4 Offentlighetsprincipens problematik

Offentlighetsprincipen har på rättsskipningens område
regelmässigt betraktats som någol självklarl. Vad man närmast hafl i åtanke
när man

s. 25 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:87 25

framhållil principens värde har varit den enskilde
medborgarens rält alt kunna besöka domstolsförhandlingen och ta del av vad som
där sägs, Per Olof Ekelöf har i Rätlegäng I emellertid ställt sig någol
frågande till den reglering som problemet om rättsskipningens offentlighet
erhållit i gällande rätt. Vissa där gjorda reflexioner bör i detla sammanhang
uppmärksammas: - Trots alt man brukar betrakta offentlighetsprincipen med djup
högaktning så är del ofla dess negativa följder som tilldrar sig den största
uppmärksamheten. Anledningen härtill torde främst vara den roll tidningspressen
fått i del moderna samhällel och dess räll all frilt få offentliggöra vad som
förekommil under den offenlliga domstolsförhandlingen. Den så kallade medelbara
offentligheten eller pressoffentligheten har helt ställt den så kallande
omedelbara offenllighelen i skuggan. Denna förändring av
offentlighetsprincipens innebörd kan ge anledning lill antagande atl
allmänhetens kontroll av domstolarnas verksamhet härigenom blivil effektivare.
Ger en domares handläggning av ell mål anledning lill grava anmärkningar kan
man läsa om del i tidningarna dagen därpå. Kontrollfunktionen framhålls ofta
som etl viktigt skäl för offentlighetsprincipen. Denna funktion kan dock numera
inte göras gällande med samma slyrka som förr då man hade anledning alt räkna
med atl domstolarna- kunde göra sig skyldiga till de grövsta missbruk på grund
av molsaisställningen mellan överhet och folk. Allmänhetens insyn i
domsiolarnas verksamhel framstod då som det enda verkliga medlet mot sådana
övergrepp, I våra dagar kan de flesta fel som förekommer inom domstolsväsendet
nästan undantagslöst upptäckas endast av juridiskt skolade personer.
Förhållandet all parterna biträds av advokaler har därför långt större
betydelse ur kontrollsynpunkt än att allmänheten äger tillträde till
domstolsförhandlingarna. De många undantagen från offentlighetsprincipen lyder
också på alt lagstiftaren inle tillmätt kontrollsynpunkten alllför slor
betydelse. Borde del inle vara minst lika vikligl för parterna och allmänhelen
att kontrollera hur rättens ledamöter resonerar under överläggningen som alt
övervaka hur själva förhandlingen leds frågar sig Ekelöf,

Ett skäl som inle brukar anföras för principen om
rättsskipningens offentlighet är enligt Ekelöf atl del för en progressiv
demokrati är av fundamental betydelse alt allmänheten hålls underkunnig om
förhållandena i samhället. Dessa kan alltid förbättras, men varje reform måste
omfattas med gillande av breda befolkningslager eller i vart fall av majoriteten
av det folkvalda parlamentet. Detta system förutsätter att evenluelll
förekommande misshälligheier blir allmänl uppmärksammade och ställda under
offentlig debatt, vilket i sin tur kräver en omfattande upplysnings-tjänst.
Härvid måste medborgarnas värderingar av de bestående samhällsförhållandena
grundas på fakta och inle på lösa rykten, vars riktighet inte kan kontrolleras,
Atl säkerställa detla är en av massmedias främsla uppgifler. Också rena
sensationsjournalistiken kan därvid sägas spela en roll genom att fästa
allmänhetens uppmärksamhet vid förhållanden som kan behöva rättas till genom ny
lagstiftning eller på annal säll.

s. 26 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:87 26

De olägenheter rättsskipningens offenllighet medför har
enligl Ekelöf accenluerals genom den moderna pressoffentligheten. Vad gäller
tvistemålen beaktas privatlivets helgd i viss ulslräckning i äktenskapsmål och
föräldrarättsliga mäl genom alt dessa mål kan handläggas inom stängda dörrar, 1
andra mål som 1 ex, en leslamenlslvisl kan det vara förståeligt att ena parten
hellre ger efter sin räll än utsätter sig för obehaget atl se sina
släktförhållanden komma lill offentlighet, Åven i rent förmögenhelsrätlsliga
mål kan det ligga till på samma sätt, 1 mål mellan två handelsmän kan
offentligheten försvåra motsättningarna och tvinga dem all uppenbara
omständigheter som de av affärshänsyn eller av hänsyn till Iredje man bort
hålla hemliga. Liknande problem föreligger inom straffprocessen, Åven
målsägande i andra mål än de i 5 kap, I § RB angivna torde många gånger på goda
grunder vilja undgå offenllighelen. Offentligheten kan också medföra avsevärt
lidande för en tilltalad och försvåra hans resocialisering även om han inte är
underårig, 1 brottmålen är del främsl pressreferaten som skapar svårigheter.
Man har till och med jämförl dem med forna liders skamslraff. Att under fela
rubriker i tidningen läsa om sitt dåd och se sitt namn och fotografi kan för
många vara ett värre lidande än själva brottspåföljden. Del lidande som kan
vållas av referat i pressen slår dessutom ofta i disproportion lill brottets
svårighetsgrad. En yrkesförbrylare känner kanske sig enbart smickrad av den
uppmärksamhet han och hans brotl givils i pressen. För den som innehar en
förlroendeställning kan offenlliggörandel av det begångna brottet ibland utgöra
rena dråpslaget. Offentliggörandet av en s-ådan persons brott har dock ur såväl
individual- som allmänpreven-lionshänseende en obestridd effekt. För åtskilliga
år sedan diskuterades i pressen också om man inle borde publicera namnen på
alla rallfyllerisler.

Slutligen menar Ekelöf att Publicistklubbens regler om
publicering bör uppmärksammas vid en diskussion om offentlighetsprincipen.
Dessa regler ålägger journalisterna bland annal att vara mycket restriktiva med
publiceringen av tilltalades namn och andra uppgifler om honom som kan göra
honom läll identifierbar. De reslriktiva reglerna gäller givelvis även publicering
av tilltalads bild.

3 Integritetsskyddsaspekter

3.1 AUmänt

Integriletskyddsbegreppet kan tilläggas en vidsträckt innebörd
och tjäna som grund för och sammanfattning av det skydd för alla
icke-ekonomiska intressen för den enskilde individen som rättsordningen
tillhandahåller eller bör tillhandahålla. Detta vittomfattande synsätt
avspeglas i den vid den internationella juristkommissionens konferens i
Stockholm 1967 antagna resolutionen att rätten till privatliv i allmänhet
innebär rätt för

s. 27 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:87 27

individen att leva sitl egel liv med etl minimum av
inblandning från myndigheler, allmänhet eller andra individer. I synnerhet
avsågs därvid kroppsbesiktning, intrång i och besiktning av egendom, medicinska
undersökningar, psykiska och fysiska tester, osanna eller irrelevanta
kränkande påslåenden om en person, intrång i annans korrespondens,
telefonavlyssning, annan avlyssning, fotograferande eller filmning,
närgångenhet av press eller andra massmedia, offentligt yppande av privala
förtroenden saml ofredande.

De aspekter på skydd av individens privatliv som i detta
sammanhang närmast är av intresse är skyddel mol avlyssning, inspelning och
återgivning av förhållanden som rör hans personliga omständigheter samt
skyddet mot fotografering och filminspelning.

Rällsregler som ger skydd för den personliga integriteten
förekommer i ett stort antal författningar. Gällande rätts huvudbestämmelser
återfinns i 4 kap. brottsbalken, vilken har rubriken Om broll mot frihet och
frid. Åven i andra författningar finns bestämmelser som indirekl ger individen
ett visst skydd mot integritelskränkningar. Exempel på sådana bestämmelser är
luftfartslagens stadgande om förbud att fotografera från flygplan, skyddet för
yrkeshemligheter i lagen om illojal konkurrens, konstnärens exklusiva rätt till
sitt litterära eller konstnärliga verk samt radiolagens bestämmelser om innehav
av radiosändare. Övergripande bestämmelser om rälten till personlig integritet
finns i regeringsformens 2:a kapitel om de grundläggande fri- och
rättigheterna.

3.2 Bandinspelning

Enligl 4 kap. 9a§ brottsbalken dömes den som medelst
tekniskt hjälpmedel för återgivning av ljud i hemlighet avlyssnar eller
upptager tal i enrum, samtal mellan andra eller förhandlingar vid sammanträde
eller annan sammankomst vartill allmänheten inte äger tillträde och som han
själv inte deltager i eller som han olovligen berett sig tillträde till för
olovlig avlyssning. Bestämmelsen trädde i kraft 1975. För straffbarhet fordras
sålunda att avlyssningen eller inspelningen sker utan vetskap av de för
åtgärden utsatta samt att allmänheten inte äger tillträde till den lokal där
inspelningen eller avlyssningen äger rum. Atl utan tillstånd spela in en
rättegång som sker inför öppna dörrar är sålunda inte straffbart. Parterna
eller rätten behöver inle ens få vela om att inspelning kommer att ske. Att
utan tillstånd i hemlighet spela in rättens enskilda överiäggning eller förhandling
som sker inom stängda dörrar är däremot straffbart.

I förarbetena till förevarande bestämmelse i brottsbalken
diskuterade Integriletsskyddskommitlén i sitt betänkande Skydd mol avlyssning
(SOU 1970:47) intressekonflikten mellan offentlighetsprincipen och integritetsskyddet.
Kommittén ansåg individens behov av skydd mot användningen av tekniska
apparater vid offentliga sammankomster i allmänhet litet. Just

s. 28 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 87 28

offentligheten ansågs innebära att anordnaren av
sammankomsten medgivit alt sådana apparater får användas. Dessa synpunkler
ansågs dock inte göra sig gällande med samma styrka belräffande myndigheters
sammankomster vilka är öppna för allmänheten. Offentligheten vid t, ex, en
rätte-gångsförhandling kan visserligen stå i slrid med önskemål från parter och
vittnen i den särskilda förhandlingen även om offentligheten i slorl syflar
till att stärka rättssäkerheten, 1 viss mån tillgodoser lagstiftningen sådana
individuella önskemål genom regler om att förhandlingar kan hållas inom stängda
dörrar. Den avvägning mellan offenllighetsintresset och enskildas intresse av
avskildhet som härigenom skell har emellertid företagits ulan all det särskill
beaktats all vad som förekommer vid öppna förhandlingar kan uppläs med lekniska
apparater. Om så sker kan nackdelarna med offentligheten bli mer påfallande för
den enskilde. Den principiella friheten all med hjälp av teknisk apparatur
uppta rättegångsförhandlingar kan vara diskutabel från integritelsskyddssynpunkt.
Att märka härvidlag är atl de berörda personerna i ålskilliga fall inte kan
anses frivilligt ha ulsatl sig för offentligheten. Också med hänsyn till
exempelvis den effekt som brukei av tekniska apparater kan få på parters och
vittnens agerande finns det skäl att överväga vad som bör gälla. Frågan har
således ålskilliga aspekter utöver integriletsskyddssynpunklen. Slutligen ansåg
kommittén alt om någon ändring i gällande rätt borde åsladkommas så borde
frågan behandlas i ett större sammanhang än vad kommittén kunde beakta inom
ramen för sitt uppdrag. Därför avstod kommittén från att i betänkandet föreslå
någon ändring av gällande rält i detla hänseende.

1 propositionen (1975: 19) med förslag till lagstiftning
till skydd för avlyssning uttalade departementschefen att han inte ansåg det
finnas anledning till att i del sammanhanget vidta någon ändring av vad som
gäller beträffande myndigheters sammankomster som är öppna för allmänheten, som
t. ex. domstolsförhandlingar.

3.3 Fotografering

Bestämmelser som ger individen etl direkt skydd mol icke
önskad fotografering finns inte. Särskilt påträngande fotografering lorde
emellertid kunna inrymmas under straffbestämmelsen i 4 kap. 7§ brottsbalken om
ofredande. Vid sådanl fall är det dock inte själva avbildandet av personen som
gör handlingen straffbar utan det sätl på vilken den utförs. Omständigheten
alt kameran saknar film gör sålunda inte en närgången "fotografering"
mindre straffbar.

I integritetsskyddskommitténs direkliv ingick även att
finna ålgärder mol de ökade risker för integritelskränkningar som den moderna
lekniken för fotografering medfört. 1 sitl betänkande Fotografering och
integritet (SOU 1974:85), framlade kommittén förslag lill lag som skulle stävja
sådana kränkningar. Förslaget om lag om TV-övervakning ledde lill lag-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 87 29

stiftning som trädde i kraft den I juli 1977. Kommittén
föreslog vidare att 4 kap broUsbalken skulle komplelleras med två paragrafer.
Enligl den ena skulle den som olovligen fotograferar annan när denne är inomhus
i sin bostad dömas för olovlig fotografering till böler eller fängelse i högst
sex månader. Delsamma skulle gälla om någon olovligen fotograferar den som för
vård är intagen på sjukhus eller annan anstalt. Enligt den andra paragrafen
skulle den som i annat fall olovligen fotograferar någon när denne befinner sig
på en plats där han är skyddad för allmän insyn dömas, om fotograferingen
uppenbarligen är kränkande för honom, för otillbörlig fotografering till
böter. 1 sin motivering till beslämmelserna uttalade kommittén atl då det
gäller omfattningen av individens rätt till skydd bör endast omständigheten alt
han motsätier sig fotografering inte göra atl fotograferingen blir
rältsslridig. Avseende måsle därjämle fästas vid den plats på vilken personen
befinner sig dä han utsätts för angreppet. Platsens mer eller mindre publika
karaktär är av betydelse för enskilds behov av rällsskydd. Om någon befinner
sig i en publik miljö har han att räkna med atl bli ulsatl för uppmärksamhet. 1
dessa fall är behovet av rättsskydd inte särskilt framlrädande. Dock kan del
inte bortses från all det även i sådana miljöer finnas silualioner där en
person med fog kan göra anspråk på atl få bli lämnad i fred. Betecknande för
sådana situationer är att den enskilde av etl eller annal skäl saknar möjlighel
all skydda sig. En beskrivning av dessa situationer skulle i lagtext bli mycket
allmänt hållen. Det straffrättsliga lydlighelskravet kunde därför inte bli
tillgodosett. På grund härav ansåg kommittén det inte möjligt att genom
lagstiftning åstadkomma ett skydd mot fotografering på offentliga plalser eller
i andra publika miljöer. Skyddsområdet inskränktes sålunda till personens
bostad samt till vistelse i vårdinrätlningar av olika slag.

Kommitténs förslag om straffrättsliga ålgärder mol
fotografering fick under remissbehandlingen ett blandat mollagande och
departementschefen fann övervägande skäl lala för all avvakla med en prövning
av de besiämmelser kommittén föreslagit om förbud mol fotografering.

4 Ordningen vid domstolsförhandling

Enligt 5 kap. 9 § RB ankommer del på rättens ordförande
alt upprälthålla ordning vid rätlens sammanlräden och alt meddela därior nödiga
föreskrifter. Han äger utvisa den som stör förhandlingen eller eljest
upplräder otillböriigt. För undvikande av trängsel äger han begränsa antalet
åhörare i rättssalen. Den som stör förhandlingen eller vägrar efterkomma
meddelad ordningsföreskrift kan med stöd av 9 kap. 5 § RB ådömas böter lägst 10
kr. och högst 500 kr. Böterna utdöms av rätten utan föregående ätal. Tränger
sig någon, som utvisats in i rättssalen eller åtlyder han inte meddelade
ordningsföreskrifter, äger rätten förordna att han omedelbarl skall tagas i

s. 30 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:87 30

häkte och där kvarhållas så länge sammanträdet varar, dock
längsl tre dagar. Slörningar av allvariigare beskaffenhel kan av åklagaren
åtalas och leda till fällande dom för t.ex. slörande av allmän förräUning. För
detla brott är påföljden böter eller fängelse i högst sex månader. 1 5 kap, 9S
RB återfinns vidare etl förbud mot fotografering i rättssalen. Genom stadgandets
placering kan förbudei betraktas som en ordningsföreskrift. Den som
fotograferar i rättssalen kan på samma sätt som den som slör ordningen i
rättssalen ådömas böter.

Det förhållande att det är den som för ordet vid
domstolens muntliga förhandling som svarar för ordningens upprätthållande lorde
ha ägl tilllämpning sedan urminnes tid. Genom införandet av 1881 års
förordning om offentlighet vid underdomstolarna blev detla förhållande för
första gången författningsmässigt reglerat. Nuvarande bestämmelse i
rätlegångsbalken överensstämmer i sak med motsvarande bestämmelse i 1881 års
förordning.

1 praktiken verkar ordföranden för ordningens
upprätthållande genom att ge erforderliga uppmaningar och tillrättavisningar
till den som slör förhandlingen. Regelmässigt brukar därvid rätlelse ske.
Utvisning tillgripes först då den störande personen inte åtlyder ordförandens
uppmaning. Förordnande om häktning lorde meddelas i rena undanlagsfallen.

5 Fotograferingsförbudet i 5 kap. 9 § rättegångsbalken

5.1 Förbudets tillkomst

Före ikraftträdandet av RB fanns inget förbud mot
fotografering i rättssalen under pågående förhandling. 1 ordförandens allmänna
åliggande att svara för ordningens upprätthållande i rättegångslokalen torde
emellertid ha ingått en befogenhet att i vart fall begränsa rätten att
fotografera. Av protokollen från riksdagsbehandlingen av förslaget till ny
rättegångsbalk framgår att möjligheten att fotografera utnyttjades
förhållandevis flitigt av pressens företrädare. De i mer uppmärksammade
brottmålsprocesser inblandade personerna torde regelmässigt ha avbildats i
vissa tidningar.

I propositionen om ny rättegångsbalk föreslogs ett
ovillkoriigt förbud mot fotografering under rättens förhandlingar. Processlagberedningens
motivering lill förbudet var att fotografering i rättssalen i allmänhet verkar
störande på förhandlingen och kan, då det gäller tilltalad i brottmål, vara
ägnad att utsätta denne för ett onödigt lidande. Med hänsyn härtill och för att
undgå ojämnheter i tillämpningen föreslogs ett ovillkoriigt förbud. För
tydlighetens skull framhölls att stadgandet endast avsåg fotografering under
pågående förhandling.

Det föreslagna fotograferingsförbudet rönte livlig debatt
i riksdagens båda kamrar. Mot förslaget ställdes två reservafioner. 1 den ena
reservationen yrkades att det ovillkorliga förbudet skulle slopas. I stället
borde

s. 31 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:87 31

"fotografering eller teckning ej äga rum i rättssalen
med mindre rätten fann det böra tillåtas". Skäl som åberopades för
reservationen var bland annal alt fotografier från rättegångar ofta kunde
utnyttjas i folkbildningens tjänst, atl rättssalen är ett av de områden som bör
tillkomma räliens ordförande att bestämma över, att etl ovillkorligt förbud skulle
strida mot allmän uppfattning eftersom fotografering förekommer pä alla livels
områden osv. I den andra reservationen yrkades ett fullständigt slopande av
fotograferingsförbudel. Som skäl härför angavs bland annat att pressen själv
visal återhållsamhet med all fotografera och publicera bilder av unga
brottslingar, alt syftet med ett folograferingsförbud lätt kan kringgås genom
att man istället fotograferar brottslingen då han förs lill eller från
rällssalen, all ell fotograferingsförbud endast kommer all medföra atl
tidningarna istället för fotografer skickar tecknare till
domstolsförhandlingarna och all ett förbud mol teckning under pågående
förhandling läll skulle kringgås genom alt tecknaren ur minnet i efterhand
återger vad som tilldragit sin inför rälten saml atl elt förbud endasi vore ell
utslag av tidens reaktionära anda. Ytterligare ett skäl som anfördes mot ett
förbud var atl del föreslagna förbudei tycktes härstamma från en gången tid då
man var ivungen atl bränna av etl formligt fyrverkeri av blixtar för all få
tillräckligt starkt ljus i rättssalen. Propositionens förslag om elt
ovillkorligi förbud mot fotografering godtogs dock om än med knapp majoritet i
första kammaren.

Genom hänvisning i 16S förvallningsprocesslagen lill RB:s
bestämmelser om offentlighet och ordning vid rättens sammankomster följer atl
fotograferingsförbudet även gäller vid förhandling i regeringsrätten, kammarrätt,
skatterätt, fastighetstaxeringsrätt och länsrätt.

5.2 Aktualiserade frågor om förbudet

Ett år efter del RB trätt i krafl konstaterade en domare i
en insändare till Svensk Jurisltidning (1949 s. 61) att en del pressfotografer
sökt kringgå det nyinförda fotograferingsförbudel genom att fotografera
tilltalade personer uianför rällssalen eller då de var på väg in i den. Mol
della kringgående av förbudet borde domstolarna reagera genom uppmaningar till
vaktkon-staplar eller rättstjänare att söka förhindra denna olovliga
foiografering. Vidare hade en ny fara för lugnel i rällssalen uppslån i och med
att vissa tidningar börjal skicka dit tecknare istället för fotografer.
Tidningarna borde på frivillighetens väg upphöra med dylika teckningar ansåg insändaren.

Efter framställning till JO 1964 aktualiserades frågan om
foiografering av tilltalad eller misstänkt i brottmål utanför rättssalen. 1
framslällningen uppgavs atl tilltalade i alla mer uppmärksammade brottmål
handlagda vid Slockholms rådhusrätt när de passerade ul eller in lill
räilssalarna utsattes för pressfotografernas mycket påträngande iver att
fotografera dem. Denna olustiga företeelse, som närmast borde betecknas som
människojakt.

s. 32 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:87 32

ansågs ovärdig svensk rättegångsordning. Till försvararens
många uppgifter hade därför tillkommit uppgiften att fungera som
foiografvarnare. Del hemställdes alt JO skulle vidtaga de åtgärder som
framställningen ansågs böra föranleda. Framställningen remitterades för yurande
till Föreningen Sveriges Häradshövdingar. Föreningen Sveriges Sladsdomare.
Sveriges Advokatsamfund saml Publicislklubben. Samlliga remissinstanser
avstyrkte ett allmänl förbud mot fotografering av anhållna, häktade eller på
anstalt inlagna som fördes lill eller från domsiol. 1 försia hand borde andra
vägar sökas för all komma tillrätta med det påtalade missförhållandet. - JO
konslalerade atl den framförda kritiken var berättigad. Det uppträdande som
beskrivits i framslällningen stod inte i överensstämmelse med del humaniiära
synsätt som borde prägla behandlingen av tilltalade eller misstänkta inför
domstol. Att hindra eller försvåra sådan fotografering fann JO inle vara
oförenligl med offentlighetsprincipen, Någol behov av insyn och kontroll just
beträffande tilltalads förande lill eller från rättssalen ansågs uppenbart
inle föreligga. Alt upprätta avspärrningsanordningar eller andra molsvarande
arrangemang till förebyggande av för de misstänkta eller tilltalade obehaglig
fotografering ansågs fullt försvarligt. Vägande skäl för införande av elt
folograferingsförbud i della hänseende kunde sålunda andragas. Innan så närmare
övervägdes borde först undersökas om inte en bätlre ordning kunde åsladkommas
på frivillighetens väg.

6 Bandinspelning vid domstolsförhandling

6.1 Rättegångsbalken och frågor om enskilds bandinspelning

1 förarbetena till RB berörs inte frågan huruvida det
skulle vara tillåtet eller ej att göra privat bandupptagning av vad som
förekommer i rättegångslokalen. Anledningen härtill lorde främst vara atl
finna i förhållandet atl förekomsten av ljudupptagningsapparater vid tidpunklen
för balkens tillkomst var slarkl begränsad samt att de då i marknaden
förekommande apparaterna till sin konstruktion och utformning gjorde det
praktiskt omöjligt atl använda dem i en rättssal. Alt frän åhörarplats spela
in vad som tilldrog sig framme vid domarskranket torde i vart fall varit
omöjligt. All ljudupptagning kunde ske var känt redan för processkommissionen,
1 sitt belänkande frän 1926 gör kommissionen belräffande uppteckningen av
muntliga utsagor i protokoll följande överväganden: Med stenografiska
uppteckningar synas böra likställas sådana uppteckningar, som kunna göras på
mekanisk väg, - I del sedermera antagna förslaget om upptagning av parts eller
annans utsago jämställs sienografi med ljudupptagning pä fonetisk väg,

RB saknar sålunda bestämmelser som reglerar frågan om det
är tillåtet

s. 33 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:87 33

eller ej för enskild att spela in förhandlingen på band
eller liknande material,

6.2 Justitieombudsmannens uttalanden i frågan

I doktrinen synes frågan om tillåtligheten av prival
bandupptagning inle ha berörts i någon större utsträckning. Då så skett har det
gjorts i form av hänvisningar till JO-avgöranden i denna fräga.

Frågan om prival bandinspelning vid räliegång har varit
föremål för JOs prövning i vart fall vid ivå tillfällen, I det försia ärendet
påtalade klaganden atl sökanden i ell valtenmål tillåtits all under
huvudförhandlingen verkställa bandupptagning i rättssalen utan att dennes
motparter vetat om detta. Klaganden framhöll all risk förelegat för att även
sakägarnas interna överläggningar kunnat spelas in och därigenom kommit
sökaden lill del. Vid avgörandel av ärendei konstaterade JO (1968 s, 165), med
hänvisning lill förhållandet atl det ankommer på rätlens ordförande att
upprätlhålla ordningen vid rätlens sammanträden, att det därför ålegat denne
alt ta slällning lill lillållighelen av den begärda bandupptagningen, I
ifrågavarande fall hade ordföranden ej funnit skäl atl förbjuda
bandupptagningen. Ej heller enligt JO förelåg hinder för sådan upptagning dock
under förutsättning alt inspelningen kunnal ske utan risk för all sakägarnas
inlerna överläggningar avslöjades genom bandinspelningen. Härom hade
ordföranden emellertid ej förvissat sig. Under hänvisning lill principen om atl
domstol inte får efter samråd med endast den ena parlen vidtaga eller tilläla ålgärder
utan att den andra parten underrättats härom hade ordföranden borl - eflersom
risk för inspelning av interna överläggningar förelegat - atl före sill
ställningstagande bereda sakägarna lillfälle atl yttra sig över framslällningen,
I vart fall hade han bort upplysa sakägarna om sitt beslut atl tillåla sökanden
alt spela in förhandlingen, 1 etl senare avgjort ärende hänvisade JO lill delta
yttrande med följande kommentar: Med ullalandet torde närmasl ha avselts atl
framhålla atl något obehörigt syfle ej kunnat antas ha legat bakom parfens
begäran att fä göra bandinspelningen.

Efter klagomål från tilltalad i mål om
haslighetsöverträdelse över alt ha vägrats alt göra en prival bandinspelning av
huvudförhandlingen uttalade JO bland annat följande (1969 s, 39): Huruvida
målet i fråga är vidlyftigt eller mindre omfattande och part med hjälp av
bandinspelning kan få bättre grepp om materialel eller icke är en fråga som i
och för sig inte lär vara avgörande för om parts begäran om att få göra
bandinspelning bör bifallas eller avslås. Om part t, ex, i ett mindre
omfattande mål framställer sådan begäran för att senare ej behöva anskaffa en
utskrift från domstolen av ett genom dess försorg på band upptaget vittnesmål
torde målels beskaffenhet i och för sig icke utgöra någol godtagbart skäl för
atl avslå hans begäran, Självfallel får däremot bandinspelning, som begärs för
alt användas för etl obehörigt ändamål, icke tillåtas, 3 Riksdagen 1979/80.
1 .saml. Nr 87

s. 34 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:87 34

6.3 Justitiekanslerns ärenden AD 385/73 och AD 89/74

Av särskilt inlresse är JKs beslut från den 27 november
1974 med anledning av klagomål från journalister över all de förvägrals göra
egna bandinspelningar vid rättegångar, JKs prövning av frågan omfattade endast
huruvida någon befattningshavare vid domslolarna gjorl sig skyldig till
tjänstefel. Vid avgöradet av klagomålen konstaterade JK att rättens ordförande
- enär det ankommer på denne att upprätthålla ordningen vid rätlens
sammankomster - torde kunna ingripa och förbjuda bandinspelning som genom
ljud, flyttning av mikrofoner eller på annal sätt slör förhandlingen. Alt
förbjuda inspelning enbart på den grund all parter eller viiinen känner sig
pressade av inspelningen lorde inle finnas uirymme för, 1 förevarande fall var
det oklart om störningar i egentlig mening var att befara. Om så inle var
fallel hade rälten ej grund alt förbjuda inspelningarna. Med hänsyn lill all
frägan ej var löst i lagstiftning eller i praxis fann JK emellertid uirymme
föreligga för annan mening än den han gett lill känna,

I samband med avgörandet av frågan hemställde JK i
särskild skrivelse lill juslitiedepartementet alt frågan om rättslig reglering
av privat bandinspelning vid rättegång skulle bli föremål för ulredning, JKs
framställning har sedermera lett till denna ulredning.

Under JKs handläggning av klagomålen bereddes
riksåklagaren, Sveriges advokaisamfund, Sveriges domareförbund saml Pressens
samarbelsnämnd tillfälle att avge yttranden över fråga om rätt för parter och
allmänheten att använda bandspelare för upptagning av förhandlingarna inför
domstol. Sammanfattningsvis anförde de olika remissorganen följande.

Riksåklagaren: Dagens avancerade apparatur gör del möjligt
atl göra ljudupptagningar ulan omfattande arrangemang. Del lorde inle kunna hävdas
atl användandet av sådana apparater generellt inverkar slörande i egentlig
mening på förhandling, sårskilt om upptagningen sker ulan atl domstolen,
parterna, vittnen eller andra som agerar i rätiegången vet om upptagningen.
Vetskapen om att åhörare har möjlighel atl göra ljudupptagning, kanske för
återgivning i radio eller på annat offentligt sätt, kan emellertid innebära en
press på de i rättegången agerande som inte är förenlig med grundtankarna i
rällegångsförfarandet.

Vid bedömningen av i vilken utsträckning det bör vara
tillåtet att göra bandupptagning bör man göra skillnad mellan part och
allmänhet. För part kan det vara av värde all få dokumenterat vad som yttras
vid rättegången. Goda skäl föreligger för atl låla denne själv, dock under förutsätlning
all inspelningen inte inverkar störande i egentlig mening, få göra egen upptagning.
Det synes inte finnas skäl att göra denna rätt beroende av medgivande från
övriga parter, vittnen eller andra medverkande i rättegången. Part som avser
att göra upptagning bör emellertid vara skyldig att tillkännage detta inför
rätten. En helt ovillkorlig rätt för part all göra bandupptagning kan medföra
vissa problem. Det kan därför övervägas om inle särskilda

s. 35 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:87 35

reslriklioner eller villkor bör gälla vid spionerimål och
andra mål med förhandling inför stängda dörrar.

Vad gäller allmänhetens rätt alt göra ljudupptagningar bör
pressens representanter inle inta någon särställning. Visserligen kan pressen
sägas ha ett särskill intresse av att få göra ljudupptagningar för atl på så
sätt underlätta nyhetsförmedlingen. Inspelning för återsändning i radio talar
emellertid starkt mot att bandupptagningar tillåts. För atl undvika gränsdragningsproblem
och ojämn praxis därför liksom när del gäller fotografering införas ett
ovillkorligt förbud mot ljudupptagning för allmänheten.

Ljudupptagning vid rättegång bör sålunda inte vara
förbjuden men begränsad. Då det är iveksaml om en sådan begränsning kan
lillämpas med slöd av gällande bestämmelser bör den där regleras i lag.
Eflersom rälten för part att göra bandupptagning närmasl är atl anse som en
ordningsfråga bör erforderliga bestämmelser därom upptas i 5 kap.
rättegångsbalken.

Sveriges advokatsamfund: All en förhandling är offentlig
medför inte självklart all vad som förekommer där fär registreras - bild- eller
Ijudmäs-sigl - med anlitande av teknisk apparatur. Snarare måste det för varje
slag av offentlig förhandling vara en lämplighetsfråga huruvida regislrering
skall tillåtas. När det gäller förhandling inför domstol är en viklig utgångspunkl
förhållandet alt förhandlingen primärl och ofta i utomordentligt väsenlliga
avseenden berör de inblandade parlerna och endasi sekundärt allmänheten. Frågan
om tillåtande av bandupptagning vid domstolsförhandling bör i försia hand
bedömas med utgångspunkt från hur upptagningen kommer atl påverka rättegången
och de däri engagerade personerna. En bandupptagning är - då den görs av
enskilda åhörare eller av företrädare för massmedia - ägnad atl slöra en
domstolsförhandling på sådanl sått att endast synnerligen slarka skäl kan
motivera att sädan likväl tillåts. Del slörande momentet är endasi lill mindre
del påtagligt i form av buller, rörelser i rättssalen etc. Det vikligaste
störande momentet är emellertid den ytterligare psykiska belastning för parter
och vittnen som en sådan inspelning kan innebära. För många år det en unik
händelse att behöva uppträda vid en domstolsförhandling och ofta upplevs den
som pressande. Människor är redan idag på grund av rädsla ofta ovilliga alt
vittna inför domstol. Denna rädsla lorde än mer framträda om deras utsagor
spelas in på band av representanter för pressen eiler av andra åhörare. Om
inspelning kommer till stånd skulle det säkerligen i etl stort antal fall vara
svårt all få berörda personer att på ell balanserat och fullständigt sätt lämna
de uppgifler deras hörande syflar till. Faran för att bandupptagningar
utnyttjas i trakasseringssyfte föreligger ävenledes. Såväl i personligt
hänseende som ur räitssäkerhetsaspekt vore det sålunda olyckligt om allmänhelen
skulle få göra egna bandupptagningar av domstolsförhandlingar. De skäl som
talar för att tillåla bandupptagning har inle den tyngden atl de uppväger de
angivna nackdelarna.

Belräffande part finns det i och för sig slarkare skäl att
tillåta denne atl

s. 36 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 87 36

göra egen bandupptagning. Den k-an vara värdefull att ha
t.ex. vid avfallandet av fullföljdsinlagan. Medvetandet om all
bandupptagningen kan användas härtill kan emellertid lägga hämsko på parternas
och rätlens agerande vilkel skulle molverka muntligheten och omedelbarheten i
processen.

Nackdelarna med atl låla part göra inspelning överväger
klart de fördelar som står att vinna. Detla ställningstagande stöds av
förhållandet all del numera är möjligt att på visst avstånd uppfånga åven elt
viskande samtal mellan t.ex. parten och dennes ombud eller mellan
domslolsleda-möterna. Samfundet är sålunda av den uppfattningen atl del är
moliverat atl överväga en lagändring innebärande ett allmänt förbud mot bandupptagning
molsvarande fotograferingsförbudel i 5 kap. 9§ rättegångsbalken. Om ett sådant
förbud göres dispensibelt bör del markeras att undantag bör medges restriktivt
och endast i fall då såväl parterna som de personer som kommer att uttala sig
under inspelningen medger delta.

Samfundets yttrande avgavs av dess styrelse. En minoritet
av slyrelsen var skiljaktig och anförde bland annat: Det är viktigt att
allmänhetens möjlighel atl erhålla insyn i domstolsarbetel inte försvåras
eflersom sådan insyn är nödvändig för förtroendet för domstolarna. Möjlighel
för enskilda att göra bandupptagning underlättar otvivelaktigt denna insyn.
Principen om offentlighet vid domstolsförhandling är så viktig atl
inskränkningar i denna princip inte bör göras annat än om påtaglig risk finns
för att en domstolsförhandling i det enskilda fallet störs. Styrelsens
majoritet har överdrivit riskerna för att en förhandling störs och för att
parternas och vittnenas uppgifter påverkas genom enskilds bandupptagning. Faran
för eventuellt missbruk av bandupptagning i enstaka fall bör inte vara avgörande
för frågan om dess tillåtlighet. Därför bör enskilds bandupptagning i
rättssalen i princip vara tillåten. Domstolen måste emellertid ge tillstånd i
varje särskill fall och därvid beakla alt de yltre formerna under vilka
bandupptagningen sker inle är störande saml beakta parters och vittnens
inställning till bandupptagningen. Om viitne eller part uppger att han känner
sig besvärad av bandupptagningen bör denna uppgift - om den inte bedöms vara
ogrundad - godlas och medföra att bandinspelning såvill gäller jusl denna
utsaga inte tilläts. I andra fall bör bandupptagning inle kunna förbjudas av
domslolen.

Sveriges domareförbund: Ofta är det förenat med obehag atl
agera inför domstol som part, målsägande eller vitlne. Många hyser säkerligen
önskan om att bli skyddad mot uppmärksamhel, inte minst att skyddas från att få
sina åtgärder eller yttranden refererade och kommenterade i massmedia, Trols
detla saknas varje anledning att överväga någon ändring i offentlighetsgrundsatsen.

Vad gäller bandupptagning vid domstolsförhandling finns
mot bakgrund av offentlighetsprincipen inte utrymme för annan mening än att
bandupptagning är tillåten så länge den inte slör förhandlingen eller eljesl
innebär

s. 37 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:87 37

ett otillböriigt intrång i den, Domslolen avgör om sådan
upptagning skall förbjudas. Inskränkningar i offentlighelsgrundsatsen skall
emellertid tillämpas restriktivt. Del torde vara befogat atl förbjuda
bandupptagning när den ger upphov till ljud som gör det svårt för rätlens
ledamöter, för parlerna eller för andra närvarande all uppfatta vad som
förekommer. Vidare måste del vara befogal att förbjuda någon alt placera ut
mikrofoner på andra ställen i rättssalen än i omedelbar anslutning till dennes
egen plats, Atl förbjuda upplagning som gör all rättens eller parternas inlerna
överläggningar röjs är nalurligl. Avgörandet atl förbjuda bandinspelning får
anses falla inom ordförandens behörighet atl ge föreskrifter för ordningen vid
sammanträdet. Möjlighet all förbjuda upptagning endast på den grund atl någon
närvarande anser sig lill följd av upptagningen bli utsatt för plågsam
uppmärksamhel bör inle finnas. Var och en som äger närvara vid förhandlingen
måsle också ha rält all göra bandupptagning, Inga andra förbehåll får
uppställas än att inspelningen inle får inverka slörande eller eljest vara
otillbörlig. Parts eller annan vid rättegången medverkandes önskemål om förbud
mol enskilds banduppiagning får inte tillmätas betydelse vid frågans
avgörande.

Faran för atl t. ex. ett vittne kan päverkas i sina
uttalanden är visserligen en ogynnsam effekt av gällande ordning men bör ändå
inle föranleda en lagändring som ger domstolarna möjlighet atl efler prövning
förbjuda banduppiagning. En begränsning i rätten atl göra bandupptagning
strider mol offentlighetsprincipen och kan medföra en risk för minskad tilltro
för domstolarnas strävan efler saklighet och opartiskhet. Därtill kommer svårigheter
all kontrollera all etl förbud efterlevs.

Skäl all överväga någon ändring i de gällande reglerna
finns sålunda inte. Ej heller finns anledning all genom bestämmelser eller
särskild utrustning underlätta för pressen eller andra alt anordna
bandupptagningar.

Pressens samarbelsnämnd: Det är av vital betydelse för
tilltron lill del svenska rättsväsendet all offentlighetsprincipen kan
tillämpas vid domstolarnas förhandlingar så långl som möjligt och ulan hinder
av formell eller prakiisk art. Alla de tekniska faciliteter som kan underiälla
för domslolen, parterna och allmänheten inklusive massmedia att följa och
registrera vad som händer bör ulnylljas.

Eflersom tekniken för upplagning av ljud på band alltmer
förfinals har riskerna för att sådan upptagning skall inverka störande på
ordningen vid domstolsförhandlingen slarkl begränsats. Ljudupptagning bör
därför hädanefter betraktas som etl normalt inslag vid varje
domstolsförhandling.

Även om tekniken för ljudupptagning nått elt mycket
avancerat stadium bör del övervägas om inle domstolslokalerna bör förses med
vissa tekniska anordningar som ytterligare underlällar ljudupptagningen.
Lämpligt vore all låla installera urtag för bandspelare i rättssalarna. Urtagen
skulle kunna standardiseras sä alt journalister och allmänhelen lätt kan koppla
in sina bandspelare till domstolens mikrofonanlåggning. Denna borde vara på-

s. 38 Kontrollera mot PDF

prop.
1979/80: 87 38

kopplad under hela förhandlingen. Mot avgift skulle sådan
banduppiagning göras tillgänglig för allmänheten. För att lösa de tekniska
frågorna borde elt ad-hoc-organ tillsältas inom domstolsväsendet,

I framställningen till justitiedepartementet konslalerade
JK alt den vidsträckta rätten till inspelning inte är helt oproblematisk.
Inspelningar kan medföra atl parter eller vittnen blir obenägna alt uttala sig
i målet, Särskill gäller detta om det finns risk att ulsagan kan återsändas i
radio eller TV eventuellt i sådant skick att dess rätta innebörd inte framgår
för lyssnaren. Det kan göras gällande att offenllighelsprincipen inle bör -
eller behöver - drivas så långt och alt tillräcklig insyn i domstolarnas
verksamhet uppnås genom att allmänheten har tillgång lill rättssalen. Att öppna
möjlighet lill ökad offenllighet, t, ex, genom återulsändning i radio av
bandinspe-lat malerial är inte nödvändigt, Åven med denna uppfattning kan
rätlen givelvis tillåta inspelning. Om parter eller vittnen kan befaras känna
sig pressade skulle emellertid rälten då alltid kunna förbjuda inspelningen.
Vid en utredning av saken bör därför övervägas all tillägga rälten möjlighet
atl förbjuda inspelning med hänsyn till parternas eller vittnens inställning,
psykiska stalus o,d, I samband härmed bör även övervägas om det är nödvändigl
att behålla fotograferingsförbudet. Med hänsyn till lillgänglig teknisk
ulruslning kan evenluella förbud läll göras illusoriska. Detta förhållande
torde mana till en viss försikighet vid införande av förbud,

JKs framställning till justitiedepartementet föranledde
departementet att begära yttranden över framställningen från
Integritelsskyddskommittén, Sveriges Radio Akiiebolag saml Allmänhetens pressombudsman.
De tre remissorganen anförde sammanfattningsvis,

Inlegritetsskyddskommittén: Enligt gällande rätl torde vem
som helst fä spela in vad som avhandlas vid räliegång som ej hälls inom stängda
dörrar såframt inspelningen i leknisk mening ej är störande, 1 sill betänkande
Skydd mot avlyssning (SOU 1970:47) har kommittén berört frågan om prival
banduppiagning vid offenllig sammankomst, (En redogörelse för kommitténs
överväganden därom ålerfinns under avsnittet 3,2),

Åven om det inle särskilt nämns i förarbelena lill
lagsliftningen så kan man förmoda att det knappast har varit avsett eller ens
uppmärksammal att den stora allmänhelen direkt genom exempelvis radioutsändning
skulle kunna la del av den omedelbara muntligheten vid en rättegångsförhandling,
Kravel på insyn och kontroll av domstolarnas verksamhel lorde kunna tillgodoses
även utan sådan form av offentlighet. Det finns därior skäl att överväga viss
ändring av de gällande reglerna.

Vad gäller fotograferingsförbudel bör förhållandel all
foiografering numera inle behöver inverka störande pä ordningen i rättssalen
inte tillmätas avgörande betydelse i diskussionen om förbudets bibehållande,
Kravel på inlegritetsskydd har sådan tyngd att förbudet bör bestå. För att
undvika ojämnheter i tillämpningen bör förbudet inte göras dispensibelt,

Sveriges Radio: En av grundförutsättningarna för tilltron
till den vid-

s. 39 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:87 39

sträckta informations- och yttrandefriheten i del svenska
samhället och för en fri och öppen debatt och åsiktsbildning i olika frågor är
bland annat rättegångsbalkens sladgande om all förhandling vid domstol skall
vara offentlig. Regeln har säkeriigen bidragit lill all upprälthålla tilltro
och aklning för domstolen och dess befattningshavare. Huvudregeln att det slår
allmänhelen och massmedias representanter frill atl avlyssna registrera och
vidarebefordra vad som sägs vid förhandlingen bör så långt som möjligt
vidmakthållas och förbällras.

Den leknik som slår allmänheten och massmedia till buds år
av sådan kvalitet alt dess användande inte kan anses störande på förhandlingar
eller föranleda alt den som hanterar inspelningsapparaten kan anklagas för att
uppträda otillbörligt. Bandinspelning vid rättegång kan därför inle förbjudas.
Risk för atl parter och vittnen skall påverkas i en för målets ulredning
negaliv riklning förefaller förhållandevis ringa. Snarare synes den effekten
ligga nära till hands all de som ullalar sig särskilt bemödar sig om klarhet
och sanning vid velskapen om alt deras utsagor spelas in. Vidare bör del för
deras egen del upplevas som positivt alt de som skall rapportera om rättegången
vid sin redigering och saklighetskonlroll har lillgång till originalmaterialet.
Stöd för antagandet alt vetskapen om massmedias inspelningar inte bör inverka
negaiivi på parters och vittnens utsagor ulgör förhållandet all domstolen själv
alllid spelar in deras utsagor, Åven om det inle kan uteslutas att det finns
ensiaka fall där vetskapen om prival inspelning kan få negativ effekl på
ulsagor kan delta inte vara tillräckligt motiv för atl utvidga den formella
rätten att förbjuda inspelningar,

Sveriges Radio vill bestämt avstyrka en ändrad
lagstiftning som möjliggör inskränkning i rätten all företa ljudinspelning vid
räliegång. Att endast på så vaga och svårdefinierbara grunder som antaganden om
hur parter och vittnen kan päverkas av vetskapen om inspelning kan inte vara
rimligt. Inspelning bör inte kunna förbjudas i andra fall än dä den är klart
och uppenbart störande för förhandlingen. Sveriges Radio kan inte dela JKs uppfattning
att offenllighelsprincipen inle bör innefatta en rält all ordagrant via en
bandinspelning i radio eiler TV vidarebefordra vad som sagts vid
domstolsförhandlingen. Tvärt om måste möjligheter härtill anses som ett
självklart inslag i en fri och obunden informationsverksamhet. Del är därför
inte påkallal med någon utredning av det slag JK förespråkar. Med hänsyn till
den principiella inställningen att massmedias representanter på eget ansvar bör
få avgöra det lämpligasle sättet att rapportera från en domstolsförhandling
finns det skäl alt överväga förändringar eller etl slopande av gällande
fotograferingsförbud. Ytteriigare skäl härför är den nuvarande folotekniken som
inte kan anses störande.

Allmänhetens pressombudsman: De etiska regler för press, radio
och TV som antagits av pressens organisationer och som ligger till grund för
pressombudsmannens och Pressens opinionsnämnds verksamhet avser bland annat att
skydda enskilda mol atl drabbas av sådan publicitet som

s. 40 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:87 40

kan vålla skada eller olägenhel. Reglerna anger bland
annat att för brolt misstänkta eller dömda personer inte skall namnges eller
eljesl identifieras om inte etl uppenbart allmänt inlresse kräver del, 1
praktiken tillämpas också en belydande restriklivilel i fråga om namngivning av
misstänkta och dömda personer. Då sådan person inte namnges är det nalurligt
att vederbörandes bild inte heller publiceras i tidningen. Del presseliska kravet
all identifiering skall undvikas kommer naturligtvis all kvarstå även om
gällande fotograferingsförbud slopas. För min del anser jag emellertid inte att
det alls finns någon anledning alt - såsom JK föreslagit - aktualisera den
saken.

God presselik kräver viss restriktivitet i fråga om
referat av rättegångar. Det är svårt att bedöma om användningen av bandspelare
kan leda lill all denna äterhållsamhel minskar. Vanligtvis är
rättegångsreferaten mycket knapphändiga. När del gäller rättegångar som väcker
speciell uppmärksamhel, kan referaten bli utförliga. Detta har dock endast
undantagsvis lett till problem från presselisk synpunkt. Referaten torde vid
sådanl tillfälle ha byggt pä bandinspelningar eller stenografiska upptagningar
från domstolsförhandlingen.

Behovet av skydd för tilltalade kan göra sig gällande med
samma styrka ifråga om personer som hörs som vittnen eller målsäganden.
Vetskapen om atl bandinspelning äger rum och all yllranden som fälls vid
rättegången därigenom kan komma att återges i tidningar och andra massmedia
mäste utgöra en press på de berörda, som är ägnad all ylleriigare belasta dem i
en pressad situation.

Frågan om enskild bandinspelning vid rättegång kan inle
belraklas som speciellt viktig från presselisk synpunkl. Från de synpunkter
pressombudsmannen har atl beakta kan del knappast vara av nägot intresse atl
möjligheterna lill bandinspelningar av rättegångar ytterligare förbättras.
Offentlighetsprincipens syfte atl möjliggöra observation och kontroll av
rättsväsendet torde redan vara tillgodosett genom möjligheten för allmänheten
liksom för pressens representanter att närvara vid rättegångar och alt ta del
av domstolens handlingar. Del torde inte ha påståtts all massmedia varit
förhindrade att på ett korrekt sätt återge vad som försiggått vid domslolarna
även om tillgång till bandinspelade referat inle förelegat.

7 Synpunkter på och praktiska erfarenheter av frågor om
privat bandinspelning m. m.

Sedan domstolsverket tillkännagett utredningsuppdraget i
Domstolsverket Informerar och därvid uppmanat personer med prakfisk erfarenhet
av frågor som berört enskilds bandinspelning att la kontakt med domstolsverket
har etl antal domare och en advokat delgetl utredningen värdefulla synpunkter.
Verket har ocksä själv tagit kontakt med domare som haft

s. 41 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:87 41

sådana erfarenheter. De synpunkler som därvid framkommit
kan sammanfattas enligt följande.

7.1 Synpunkter på frågan om bandinspelning

Privata bandinspelningar tycks endast förekomma vid
förhandlingar i brottmål. Ingen har kunnat påminna sig all sädan inspelning
företagits i tvistemål eller vid annan rättens förhandling. De brottmål vari
inspelning skett har regelmässigt långt före huvudförhandlingen varit föremål
för slort intresse från allmänhetens sida och då särskilt från massmedia. De
har sålunda på ett tidigt stadium fått slor publicitet. Oftasi har målen gällt
ansvar för allvarligare brotl. Även i mål som rört mindre allvarliga brott men
där gärningen väckt slort uppseende har prival bandinspelning förekommit. Det
har då vanligtvis gällt mål som hafl en politisk anstrykning eller där brottet
förorsakat en samhällsdebatt. Alla inspelningar har företagits i samband med
huvudförhandlingar.

Endast i enstaka fall har det varil part som föreiagil
inspelningen. Ingen av dem som varit i kontakt med domstolsverket har varit med
om att vittne, målsägande som hörts i anledning av åklagarens talan eller annan
som hörts inför rälien velat spela in förhandlingen. Vanligtvis har det varit
åhörare som önskal göra egen upptagning av förhandlingen. Upptagning har skett
av såväl enskilda ähörare som representanter för massmedia, och då vanligtvis
tidningsjournalister. Då det gällt vissa mycket uppseendeväckande rättegångar
med ett rikstäckande intresse har även Sveriges Radio spelat in delar av
huvudförhandlingen. Normalt har någon formlig framställning till rätten om att
få spela in vid förhandlingen inte gjorts. Då sådan framställning gjorts har
rätten i några fall efterhört parternas inställning till den begärda
inspelningen, 1 inget fall har någon part best-amt satt sig emot att
förhandlingen spelas in, I de fall där invändning rests har den dock ej fått
påverka frågan om inspelningens tillåtlighet, Inle i nägol fall har den
tilltalade själv hafl något emol att hans utsaga spelas in. Eftersom det
regelmässigt gällt uppmärksammade rättegångar och ofla rört tilltalade som
varit vana vid publicitet har förhållandet all förhandlingen spelas in varil av
underordnad belydelse från integritelsskyddssynpunkt. I vissa fall har den
tilltalade till och med önskal all rättegången skulle tilldraga sig
allmänhetens intresse. Det har då närmast gällt mål med politisk anstrykning
eller där gärningen utförts i visst syfte och där bred publicitet av
rättegången kunnat antas verka i positiv riktning för detta syfte.

Man brukar inte fråga vad inspelningen skall användas
lill.

Inspelningarna har vanligtvis gått till på så sätl alt
bandspelaren placerats på någon av de främsta åhörarbänkarna. Mikrofonen har
då funnits i anslutning till apparaten. I en del fall har rättens ordförande
lillätil att mikrofonen placerats på rättens eller parternas respektive bord
nära den där redan befintliga mikrofonen. Att extra mikrofoner med tillhörande

s. 42 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:87 42

sladdar utgjort etl onormalt inslag i rättssalen har inte
ansetts slörande. I andra fall har man förbjudit placeringen av mikrofoner nära
eller i anslutning till de i rättegången agerande personerna. I intet fall har
man tillåtit den inspelande personen att under förhandlingen gående föra
mikrofonen från den ena parten till den andra. Ej heller har man tillåtit aU
mikrofonen fäst på en stång förts mellan de talande. I ett fall har man
tillåtit - med parternas samiycke - alt små mikrofoner fästs på parternas
kläder. I delta fall, som gällde en myckel omfattande och uppmärksammad
räliegång, hade rälien för alt tillmölesgä åhörarnas och dä främsl massmedias
önskemål om all kunna spela in rättegången särskilt införskaffat en högtalaranläggning.
Högtalarna placerades i bakre delen av rättssalen. De som önskade kunde då
hänga sina mikrofoner framför högtalarna. Pä så sätl stördes förhandlingen föga
av de enskilda inspelningarna samtidigt som dessa blev av hög kvalitel. En
tingsrätt har som princip all inle tillåta placering av vissa bandspelare på så
sätl all de är lätt iakltagbara från rättens bord. All omedelbarl framför
ögonen ha en bandspelare med snurrande bandrullar har av rätten ansetts så
störande för ordföranden att fara föreligger för processledningen. En domare
har uppgivit atl han regelmässigt förbjuder bandinspelning när
inspelningsapparaten kräver elektricitet från rättssalens slrömkällor. Hans
motivering för förbudei är dels atl det är slörande med sladdar i rättssalen
och dels atl det allmänna inte skall fillhandahålla energi gratis.

Regelmässigt synes de apparater som använts vid
inspelningarna ha varil sä tekniskt avancerade att de inte genom högt motorljud
eller annat buller stört förhandlingarna, I något fall har bandrullarna på etl
irriterande sätt gnisslat. Vidare har det understundom uppfattats som störande
när man varit tvungen all byta kassett på en del mindre kassettbandspelare. Det
har inte skelt ljudlöst. Ingen domare tycks ha förbjudit inspelning på den
grund att apparaten fört oljud eller på motsvarande sätt stört förhandlingen.
De anvisningar som getts beträffande placeringen av inspelningsapparaturen har
alltid följis.

Huruvida part eller annan i rättegången agerande person
påverkats av alt enskild spelat in deras utsagor har inte med säkerhet kunnal
fastslås. De personer domstolsverket varil i kontakt med har förklarat att
rättegången troligtvis inte påverkats i negaliv riktning av inspelningen. Dock
har det naluriiglvis varit omöjligt alt säga hur vittnet eller parten skulle ha
uppträtt utan vetskapen om att bli inspelad. Ingen har kunnat förmärka att utsagorna
blivil försiktigare och mer vaga. Som lidigare framhållits har de flesta parter
i mål där enskild bandinspelning förekommit varit vana vid alt uppträda
offentligt eller i vart fall atl vara föremål för allmänhelens intresse. Icke
ovanligt är att en del personer blivit mer talträngda och vältaliga i sina
utsagor än vad de skulle ha varit om utsagorna inte tagits upp påband av
åhörare. I några fall har den tilltalade kanske i alllför stor ulsträckning mer
talat för bandet och det auditorium det varit avsett för än för rätten.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:87 43

Ingen domare har uppgivit alt han utsatts för några obehag
genom enskilds bandupptagning. Av advokaten har antagits att parts upptagning
av medåtalads utsaga och av vittnesförhör i målet gjorts för att användas i
otillböriigt syfte.

De flesta av de personer som hafl synpunkler pä frågan om
enskilds bandinspelning har menat att frågan inte längre förorsakar några
problem. Genom de uttalanden som gjorts i saken av justitieombudsmannen och
justitiekanslern har rättsläget klarnat. Från något håll har menals att det är
en fördel att frågan inte reglerats i förfaUning. Rätten kan då i större
utsträckning lämpa efter laglighel. Om en part uppenbarligen känner sig illa
berörd kan man i brist på uttryckliga bestämmelser förbjuda den enskilda
inspelningen. Endast en domare har uttryckt önskemål om ett ovillkorligi förbud
mot enskild bandinspelning. En annan har efterlyst auktoritativa uttalanden i
saken från statsmakterna. Övriga som domstolsverket varil i kontakt med har
ansett att ell förbud eller en rättslig reglering inle behövs.

Vid de kontakter som förevarit har vissa problem av
praktisk natur redovisats. En domare har förklarat att en del inspelningar som
sketl vid hans domstol endast företagits i syfte att trakassera rätlen och då
speciellt rättens ordförande. Genom att ständigt ha i åtanke alt vartenda ord
han säger förevigas och eventuellt kommer atl vändas mot honom i en offentlig
debatt är det mycket lätt för honom att tappa greppet om processledningen med
följd att rätiegången slular i kaos. dvs. på sådant sätl som den bandinspelande
personen önskar. Delta gäller främsl mål med politisk anknylning. Ett par
domare har varit med om atl åhörare eller part lämnal kvar portföljer eller
kläder i rättssalen under rätlens enskilda överiäggning. 1 persedlarna har funniis
bandspelare. I något fall har den varit påslagen. Ell specielll problem
förekommer vid förhandlingar som helt eller delvis försiggår utanför
rättssalen, tex vid syn eller besiktningar i hyresmål. Någon möjlighet att
förbjuda vare sig foiografering eller sådan bandinspelning som avslöjar
parternas interna överiäggningar torde då inte kunna göras. Flera personer har
vidare pekal på faran att del inspelade malerielet återges i så redigerat skick
atl verklighelen eller sanningen förvanskas. Del är sedan omöjligt alt få lill
stånd en rättelse eller dementi. Del som en gång återgivits såsom autentiskt
torde vara mycket svårt att få allmänheten att ändra inslällning lill. Från
flera håll har menals att om domstolarnas inspelningsanläggningar vore bättre
så skulle enskilda bandinspelningar i mindre utsträckning förekomma. Vidare sä
skulle domslolarna slippa det obehag de utsätts för när parter och allmänheten
mer eller mindre anklagar domstolarna för atl förvanska sanningen då de
upptäcker att fonogram-utskrifterna är ofullständiga eller felaktiga på grund
av undermålig inspelningsapparatur.

s. 44 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:87 44

7.2 Synpunkter på fotograferingsförbudet

Vad gäller frågan om ett evenluellt slopande av rådande
förbud atl fotografera i rättssalen har samtliga de personer som domslolsverkel
varit i kontakt med ställt sig klart negativa mot en liberalisering av denna
bestämmelse. Med del ovillkorliga förbud som råder finns inget utrymme för
tveksamhet eller godtycke. Etl tillålande av fotografering under pågående förhandling
skulle medföra slora slörningsproblem. Bara vetskapen om atl man i varje
situation kan bli avbildad är myckel påfrestande. Man skulle ständigt tvingas
tänka på detla. Både rälten och parterna skulle distraheras. Dessutom skulle
det vara myckel störande att se och höra folk resa sig upp för atl få bällre
överblick över rättssalen. Troligtvis skulle fotografering tillgripas i icke
ringa utsträckning endast i syftet atl trakassera de i rättegången agerande
personerna. Rättegången skulle sålunda - oaktat frånvaron av blixtljus och
slörande ljud påverkas menligt. Erfarenhetsmässigt har del visal sig att
många människor upplever det mer påfrestande all bli fotograferad än att bli
inspelad pä band. Rösten avslöjar inle en persons identitet pä samma otvetydiga
sätt som etl folografi av personens ansikte. 1 en mer omfattande rättegång, som
väckte slort intresse, hade de tilltalade inget emot atl deras utsagor togs upp
på band till och med för eventuell återgivning i radio. Däremot var de mycket
negativt inställda till fotografernas iver alt få bilder på dem. Med tacksamhet
utnyttjade också många av dem möjligheten all bli insläppta i rättssalen på
sådant sått atl fotografering inom tingshusets väggar omöjliggjordes.

8 Den tekniska apparaturen

1 JKs hemställan till justitiedepartementet framhålls alt
eventuella förbud mot enskilds bandinspelning vid rättegång kan med hänsyn
till tillgänglig teknisk utrustning lätt bli illusorisk. Vid tiden för
rättegångsbalkens tillkomst var den tekniska apparaturen på området långt ifrån
så avancerad som dagens. Delta förhällande kom atl prägla lagstiftarens
behandling av de problem och frågeställningar sådana tekniska hjälpmedel skulle
kunna förorsaka domstolsförhandlingen.

I integritetsskyddskommilténs betänkanden Skydd mot
avlyssning (SOU 1970:47 sid. 22 ff) och Fotografering och integritet (SOU
1974:85 sid. 27 fn har fylliga avsnitt om den tekniska apparatur som uppfångar
och registrerar ljud respektive registrerar och återger optiska fenomen
intagits. Vad som där sägs om den tekniska apparaturen är i stor utsträckning
alltjämt giltigt. Sedan avsnitten skrevs har utvecklingen medfört att apparaturen
alltmer förfinats. Från rikspolisstyrelsens specialister på sådan utrustning
har följande inhämtats.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:87 45

8.1 Bandspelare

De bandspelare som allmänheten i dag kan skaffa sig är i
tekniskt hänseende mycket avancerade. De dyraste, som kosiar uppemot 30000 kr.,
behöver inte vara slörre än etl cigareltpakel. En firma i Stockholm säljer en
apparat som har måtten 15x 10x2 cm. Det finns ändå mindre alt få. En bältre
bandspelare av sådan sloriek kan vara igång ca 3 timmar ulan bandbyte. Alla de
mindre bandspelarna drivs med batterier. Mikrofonerna har utvecklats enormt och
är numera hyperkänsliga. De behöver inle vara placerade synligt utan kan vara
gömda i en ficka, under skjortan eller på kroppen. Atl upptäcka en sådan liten
bandspelare går inte all göra ulan alt kroppsvisitera bäraren. Då är del
lällare atl avslöja den som spelar in ell samtal via en mikrofon som sänder
radiovågor till inspelningsapparaten. Trots all mikrofonen ofta är liten eller
helt dold kan man alltid genom ett pejlingsförfarande avslöja sådan inspelning.
För en inle alllför avancerad mikrofon är del möjligt att från åhörarplats i
rättssalen uppfånga vad som sägs framme vid parternas och räliens platser.
Bätlre mikrofoner kan lill och med uppfånga ett viskande samtal mellan rättens
ledamöler.

Man kan nog misstänka att parter och deras ombud i viss
utsträckning utan rättens eller andra i rättegången agerande personers velskap
spelar in vad som yttras under den. Även rättens interna överläggningar som
hälls i rättssalen kan spelas in om man lämnar kvar en påslagen bandspelare i
en portfölj eller kavaj vid åhörarnas platser. En sådan gömd bandspelare kan
man inte upptäcka utan att undersöka de kvarlämnade persedlarna. Moderna
bandspelares maskinhus är så väl inkapslade atl någol maskinljud inte hörs.

8.2 Fotograferingsapparater

Ulan blixt torde man med de flesta kameror och med
finkänslig svarl-vil film kunna fotografera i en inte alltför mörk rättssal.
Med enklare kameror får man dock vara ganska nära det objekl man vill föreviga.
De blixtar som används i dag är betydligt mer diskreta än de magnesiumblixtar
som användes förr. De bländar inte som de gamla och verkar under kortare tid.
Den som vill fotografera med färgfilm i en rättssal har svårt atl få en bra
bild utan att använda sig av blixt. Dock forskas det intensivt pä området och
det kommer inte att dröja länge förrän man har fått fram en färgfilm som är
lika ljuskänslig som den svart-vita filmen.

Kameror finns att få i näslan vilken sloriek som helsl. De
minsla så kallade pocketkamerorna är inte större än elt cigarettpaket. En
skicklig fotograf kan med en sådan kamera dold i handen fotografera mellan fingrarna
utan att någon uppmärksammar det. Eftersom nägra av dessa kameror är
motordrivna kan han la en hel serie bilder. En sådan kamera kan man i dag köpa
för ca 700-800 kr. Den allra minsta kameran - spionka-

s. 46 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 87 46

meran har fast optik och kan endasi fånga moliv inom en
snäv vinkel. Den lämpar sig inte för översiktlig fotografering som t. ex. i en
rättssal.

Den minsta TV-kamerorna är inle stön-e än en vanlig
pocketkamera. Förekomsten av sådana kameror är begränsad och de används främst
för övervakningsändamål inom tillverkningsindustrin.

Moderna kameror arbelar i del närmasle Ijudlösi.

9 Översikt över utländsk rätt

Domslolsverket har genom utrikesdepartementets försorg
från de svenska beskickningarna i Finland. Norge, Västtyskland, Frankrike och
England erhållil uppgifler om hur de frågor som är föremål för ulredningen
lösts i respektive lands rättsordning.

9.1 Finland

1 Finlands grundlagar finns inga stadganden som är
bestämmande för frågor om enskilds bandinspelning eller rätt atl fotografera
vid domstolsförhandling. Sedan 1974 finns elt tillägg till 1926 års lag om
offentlighet vid rättegång av innebörden alt rättens ordförande får avgöra om
fotografering får ske eller ej. Någon fast praxis på området finns dock ej.

Bestämmelser som förbjuder enskild att företa
bandinspelning vid rätte-gängsförhandling finns inte. En revision av 1926 års
lag pågår emellertid och man räknar med alt del i lagen kommer alt införas
bestämmelser om bandinspelning analoga med vad som gäller för fotografering.

9.2 Norge

Särskilda bestämmelser om fotografering eller enskilds
bandinspelning vid räliegång finns inte i norsk rätt. Enligt 133 och 198 §S i
domslolslagen frän 1915 skall rättens ordförande verka för alt förhandlingen
försiggår under ordnade och värdiga former. Med stöd av dessa besiämmelser kan
han förbjuda fotografering eller bandinspelning som verkar störande eller
kränkande för rätlens värdighet. Man kan vidare antaga att bestämmelserna om
slängda dörrar, förbud att referera vad som hänt vid förhandlingen och
tystnadsplikt har betydelse för frågorna om fotografering och bandinspelning.
Huruvida så verkligen är fallet ger dock varken teori eller praxis nägot stöd
för.

I förslaget till ny straffprocesslag har även vissa
bestämmelser i domstolslagen omarbetats. Därvid föreslås bland annal att del
under förhandling i brottmål skall vara förbjudet att fotografera, filma eller
göra inspelning för radio eller TV. Del skall vidare vara förbjudet all
fotografera eller spela in den tilltalade eller dömde när han är på väg till
eller från domstols-

s. 47 Kontrollera mot PDF

prop.
1979/80:87 47

förhandlingen eller då han uppehåller sig i den byggnad
där förhandlingen sker. Med den tilltalades eller dömdes tillstånd må dock
fotografering eller inspelning ske under lid förhandling inte pågår. Om
särskilda skäl talar för det kan rälien ge dispens från förbudei all
fotografera eller spela in under rättegången. Innan sådant fillstånd ges skal!
dock parterna beredas tillfälle att yttra sig. De föreslagna bestämmelserna -
vilka förvänlas bli anlagna som lag under hösten 1978 - gäller som sagt endast
broltmålsprocessen.

Belydelse för de akluella frågorna är även de rikllinjer
som i samräd med olika myndigheter och organisationer utarbetats för pressen i
frågor som rör publicering av förhållanden som framkommit vid
domstolsförhandlingar. Åven pressförbundels publiceringsregler påverkar
frågornas praktiska handhavande.

9.3 Kngland

Enligt Section 41 of the Criminal Justice Act 1925 är del
förbjudet alt i domstolen fotografera domare, jurymedlemmar, vittnen och parter
om avsikten är atl publicera bilden på sådanl sätt atl den kommer allmänhelen
lill del. Åven försök lill sädan fotografering är förbjudet. Fastän lagen
egentligen endast gäller för brollmålsdomstolar så lillämpas den även vid andra
sorters domstolar. Ingen får heller leckna eller rita av någon av de i
rättegången agerande personerna om del sker med sikte på offentliggöring.
Vidare är det förbjudet atl publicera elt fotografi eller en leckning som
framställts i strid mol dessa bestämmelser, I särskild förklaring framhålls att
det inle bara är förbjudet alt fotografera eller teckna i rällssalen utan även
i domstolsbyggnaden eller i dess omedelbara närhet då någon i rättegången
inblandad person inställer sig eller lämnar förhandlingen. Överträdelse av
fotograferings- eller teckningsförbudei straffas med böter upp till 50 pund.

Något författningsenligt förbud mot enskilds
bandinspelning vid rättegång tycks inle finnas, I praktiken tillåts dock inle
sädan inspelning. Enligt uppgift från Lord Chancellor's office (Englands
motsvarighel till justitiedepartementet) torde en framslällning om alt få
spela in rättegången avgöras med hänsyn till omsländighelerna i det speciella
fallet. Om en sådan inspelning skulle tillåtas skulle den vara underkastad de
sedvanliga reglerna som gäller för offentliggörande av domstolsförhandlingar.
Som exempel skulle varje offentliggörande av en inspelning eller utskrift av
den från en ungdomsdomstolsförhandling vara förbjuden om den skulle avslöja
något som kunde bidraga lill identifieringen av en i processen inblandad ung
person,

1 High Court lillämpas sedan några år tillbaka bruket att
spela in förhandlingen.

s. 48 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 87 48

9.4 Frankrike

Frågor som rör fotografering och privat bandinspelning vid
räliegång behandlas i de två rättegångsbalkarna Code de procedure pénale och
Code de procedure civile et commerciale. Endast Code de procedure pénale
innehåller dock särskilda bestämmelser som reglerar dessa frågor. Enligt
artiklarna 308 och 403 är det under domstolsförhandlingen förbjudet au använda
alla slag av ljudupptagnings- eller Ijudålergivningsapparaler, televisions-
eller filmkameror saml vanliga kameror. Den som bryler mot denna bestämmelse
kan dömas atl böla minst 300 F och högsl 90000 F, Bestämmelsen omfattar alla
brottmälsförhandlingar,

I den lag som reglerar civilmålen förekommer inte
molsvarande bestämmelse. Däremot torde rätlens ordförande, som jämlikl artikel
438 har atl svara för ordningens upprätthållande, kunna förbjuda varje handling
som är störande vid räliens sammankomsler.'Med slöd härav lorde han kunna
förbjuda slörande fotografering,

1 Franrikes grundlagar finns inga stadganden som är
bestämmande för ifrågavarande rättsområden,

9.5 Västtyskland

Enligt 169 § 2 st Gerichtsvertassungsgeselzes (GVG) är
domstolsförhandlingen offenllig. Även avkunnande av dom eller beslut skall ske
offentligt, TV- och radioinspelning såväl som ljud- och filminspelning, vilken
sker i syfte atl komma allmänhelen lill del, är förbjuden. Förbudet omfattar
dock inte fotografering. Bestämmelser om bandinspelning eller fotografering
som görs för privat bruk finns inte. Detta betyder dock inte en oinskränkt rätt
för privatpersoner att fotografera eller spela in del som händer under
rätiegången. Enligt I76§ GVG åligger del räliens ordförande att upprätthålla
ordningen i rättssalen. Eftersom privat fotografering och bandinspelning under
förhandling regelmässigt är att anse som en kränkning av ordningen kan
ordföranden ulan vidare förbjuda sådan verksamhet. Ett speciellt problem är
försvarens inspelning i brottmålsprocesser. Tysk rätt saknar bestämmelser om
sädan inspelning. Någon fast praxis har inle utkristalliserats. Utvecklingen
går dock därhän atl sädan inspelning vanligtvis tillåts ske. Förutsättningen är
dock all det är uteslutet att inspelningen kommer allmänheten till del och att
den inte kommer atl brukas i otillbörligt syfle. Ytterligare en förulsällning
är ordförandens tillstånd till inspelningen och hans närvaro då den sker. I vad
mån vittnens samtycke krävs för inspelning av vittnesförhör diskuteras; för
närvarande fordras dock deras samtycke till inspelning av deras ulsagor. Före
huvudförhandlingens början och under avbrott i rättegången får inspelning ske.
För den frivilliga rättsvårdens område gäller inte de regler som rör
förhandling inför domstol. På detta område råder ickeoffentlighelsprincipen.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:87 49

Grunden tili inspelningsförbudel är säkerligen den
tilllalades och parternas rält lill skydd samt intresset att få fram sanningen
vid förhandlingen, Della lar sig i vart fall ultryck i förbudet att
offentliggöra vad man spelat in under förhandlingen. Vidare har förbudei
samband med ordningsfrägor, Oberältigad fotografering eller bandinspelning kan
som sagt alltid förhindras av ordföranden.

Några ändringar i de gällande bestämmelserna om
foiografering och bandinspelning är inte akluella,

10 Domstolsverkets överväganden om privat
bandinspelning

10.1 Offentlighet contra integritet

Den enskilde är i grundlag tillförsäkrad informations- och
yttrandefrihel. Offentlighetsprincipen - en grundsats som sedan urminnes tid
ansetts böra gälla för värt lands myndighetsutövning - kan ses som ell utlryck
för rälien till informalion. Att på olika sätt kunna registrera och vidarebefordra
sådan informalion får anses vara en del av eller i vart fall ell ulfiöde av
offentlighetsprincipen. Varje åtgärd som innebär en begränsning av informationsfriheten
och tillika en urholkning av offentlighetsprincipen mäsle genomföras med
största försiktighet. Endast mycket tungt vägande skäl fär föranleda sådana
åtgärder.

Offentlighetsprincipens ursprung är troligtvis menighetens
rätt atl bevista lingsförhandlingarna. Icke ulan anledning kan man våga påslå
alt den öppenhet som präglat värt lands rättegångsförfarande medförl all
tilltron till rättsskipningen, domstolarna och dess befattningshavare är
ovanligt stark. Varje ålgärd som kan rubba denna tilltro bör undvikas.

Registrering av domstols verksamhet kan ske optiskt eller
akustiskt, Då det gäller sådan verksamhet som sker muntligen kan registreringen
-såvill gäller det talade ordet - ske genom nedteckning av vad de agerande
säger antingen i form av anteckning eller genom sienografi saml på mekanisk
väg. Det för den registrerande bekvämaste och mest tillförlitliga sällel är
ulan tvekan att med en bandspelare spela in vad som sägs. För många personer är
det dessutom det enda sättet på vilket de kan dokumenlera vad som avhandlas.
Vad bandspelaren belyder för synskadade behöver inle särskilt framhållas. Bruket
av diktafoner blir allt vanligare och för vissa yrkeskalegorier som t ex
journalister är bandspelaren etl sedvanligt arbetsredskap.

Den öppenhet som präglar rällskipningen och då främst den
munlliga förhandlingen medför givetvis vissa negativa effekter. Vad härvidlag
främst bör framhållas är den uppmärksamhet de i en rättegång inblandade
personerna ulsälls för, Atl inle bara fä sina personliga förhållanden utlämnade
till allmänhelen utan också kunna riskera atl få sin egen röst. framställningsförmåga
och språkbehandling granskad och registrerad mäste för 4 Riksdagen 1979/80. I saml. Nr
87

s. 50 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:87 50

de flesta personer kännas obehagligt. Detta gäller vare
sig personen agerar i rättegången å tjänstens vägnar eller som enskild part
eller viiine. För de sislnämnda har lagsliftaren i ell flertal fall
tillmötesgått eventuella önskemål om avskildhet, 1 vissa situationer kan
rälien beslula att handläggningen skall ske inom stängda dörrar. Någon
generell regel som ger domstolen möjlighet att hålla huvudförhandling inorn
slängda dörrar finns inte. Kännetecknande för förhållandel offentlighet contra
integritet tycks vara atl inlegriletsskyddssynpunkter får vika för
offentlighetsprincipen ulom i vissa speciellt angivna situationer. Hänsynslagande
lill de personer som i tjänsten uppträder vid förhandlingen, domare, nämndemän,
åklagare, advokater od, synes inte ha dikterat reglerna om stängda dörrar. För
denna kategori personer får den uppmärksamhet de kan bli ulsalla för anses ingå
som en mer eller mindre nalurlig del av det yrke eller uppdrag de frivilligt
vall. Alt för dem göra inskränkningar i offentlighetsprincipen kan därior inte
anses motiverat.

De situationer då inskränkning i offenllighelsprincipen
kan göras äi noggrant angivna i föi fällning. Om ytterligare bestämiiielsei,
som medför sådana inskränkningar, införs borde konstrueras på motsvarande sätl.
Del skulle i så fall innebära att bandinspelning normalt är tillåten utom i
vissa silualioner. Dessa situationer måsle i så fall vara klart angivna och
beskrivna sä att inle utrymme för godtycke lämnas. Man kan inte utesluta all
domarens personliga upplänning i slor ulsträckning kan få ell avgörande
inflytande på tillståndsgivningen. Det som en domare tillåter förbjuder en
annan. Oenhetlig tillämpning på delta känsliga område skulle skapa slor misstro
för rättsordningen.

Elt säll att undanröja alla länkbara tillämpningsproblem
vore alt föreskriva etl absolul inspelningsförbud,

I O.l. I Tolatf ö rbiid

Elt ovillkorligt förbud för enskilds bandinspelning är den
inskränkning som ur lagstiftningssynpunkt tekniskt selt år lättast att
genomföra, Ell sådant förbud skulle också undanröja alla risker för godtycke
och några handläggningsproblem skulle knappast uppslå, Ell lorbud skulle kunna
konslrueras pä molsvarande sätl som gällande folograferingsförbud och
straffsanktioneras på samma säll som del,

Elt totalförbud skulle säkerligen hälsas med
tillfredsställelse av merparten av dem som är direkt inblandade i en rättslig
angelägenhel som handläggs vid domstol. För dem lorde ett förbud knappast fä
några negativa följder. Allmänheten däremot - såväl åhörarna i råtlssalen som
de som indirekt tar del av vad som utspelas inför rätten - har knappast någon
anledning all önska etl totalförbud. För dem måste varje införande av förbud
innebära en negativ ålgärd, Specielll massmedias representanter skulle
säkerligen få mycket svårl all acceptera elt sädani förbud,

Endasi sådan inspelning som i faktisk bemärkelse är
störande torde i dag

s. 51 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:87 51

med fog kunna förbjudas. Andra negativa följder cn
inspelning medför iitgör inle anledning alt förbjuda inspelningen, Atl mol
denna bakgrund införa ett totalförbud vore all vidtaga en väl draslisk ålgärd.
En sådan åtgärd kan bara betingas av ett påtagligt och akut behov av en radikal
åndring. Ingen av de myndigheler och organisationer eller de pesoner som yttrat
sig eller haft synpunkter på frågan om privat bandinspelning har ullryckt
önskemål om etl totalförbud, Atl under sädana omständigheter införa ett total
lorbud i det land och i den rättsordning där offentlighetsprincipen driviis
och fortfarande drivs längre än vad som är vanligt i andra länder torde därior
vara verklighetsfrämmande,

10.1.2 Dispensibelt .förhud

Ell absolul förbud mol inspelning skulle kunna mjukas upp
genom alt göras dispensibelt. Normall skulle inspelning då vara förbjuden vid
räliens alla sammankomster. Efter tillstånd skulle dock inspelning få göras av
den som så önskar. Fråga uppkommer då vem som skall ge lillslånd. Nära till
hands ligger all den som avses bli inspelad tilläggs rätten att avgöra om
inspelning skall få ske eller ej. Del skulle innebära alt varje person som
yllrar sig i en räliegång skall lillfrägas, I ett omfattande mål med flera
tilltalade, vittnen eller ombud skulle delta förfaringssätt bli tidsödande.
Vissa personer skulle säga ja till en inspelning medan andra skulle motsätta
sig det. Vid elt sådanl förhållande kan det tänkas alt inspelning får ske
endasi beträffande den som ulfrågar vittnet eller den tilltalade. Då vittnet
eller den tilltalade svarar måsle bandspelaren slängas av. En sädan ordning kan
av nalurliga skäl inte komma i fräga.

Vidare kan man tänka sig all den som saken rör tilläggs
beslutanderätten atl avgöra om inspelning får ske eller ej, I ett brottmäl skulle
avgörandel då ligga hos den tilltalade. Mera kompliceral blir det om det finns
flera tilltalade i mälet. Hur skall förfaras om en medger inspelning och den
andre motsätter sig det? Delsamma gäller mål där saken berör båda sidor lika
myckel som lex familjemål.

Att tillägga part eller annan i förhandlingen inblandad
person rätten atl avgöra om inspelning får ske eller ej är ett klarl avsleg
från principen att del ankommer på rätten eller dess ordförande atl avgöra
frågor som har samband med den formella processledningen, Åven om frägan om
enskilds handinspelning ingår i offentlighetsprincipens problemalik så lorde
elt beslut som innebär en ulvidgning av denna princip närmast vara all betrakta
som en ordningsfråga liknande de frågor som regleras i 5 kap 2 och 3 SS RB,
Avgörandel i dessa situationer lillkommer ordföranden. Dispens frän elt
eventuellt inspelningsförbud bör därför ges av rätlens ordförande och inle av
rätten. Mot alt tillägga ordföranden rälien atl ge dispens från ell
inspelningsförbud lalar de synpunkler som anfördes då fotograferingsförbudel
infördes; faran alt tillståndsgivningen kommer atl variera kraftigl från domare
till domare, Atl utan närmare regler ge ordföranden rätl alt

s. 52 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 87 52

avgöra när inspelning får ske lorde därför vara uteslutet.
Tänkbart är att han i vissa mållyper eller belräffande vissa delar av
förhandlingen kan få avgöra om inspelning får ske. Denna lösning innebär alt
ett absolul förbud skulle råda belräffande vissa förhandlingar eller delar av
dem. Mer praktiskt vore därför all införa etl absolut inspelningsförbud då
vissa mål- eller ärendetyper eller delar av dem är föremål för förhandling. I
övriga situationer skulle inspelning få ske, dvs etl differentierat förbud.

10.1.3 Differenlieral förhud

Ingen förhandling är den andra lik. Ell mål om allvarliga
brolt brukar vanligtvis bli utsålt för massmedias inlresse och allmänhelens
nyfikenhet medan en muntlig förhandling i ett konkursärende mer sällan kommer
till allmänhelens kännedom. Åven om två mål behandlar likartade silualioner sä
är del olika personer som berörs. Varje mål har sin karaklär och kräver sitt
hänsynslagande. Del kan därför kanske vara befogal all knyta ett
inspelningsförhud antingen till den rättsliga angelägenheten eller till den
person man vill skydda. Sålunda kan man tänka sig förbud mol inspelning under
broltmälsförhandling eller när det gäller underåriga eller personer med
psykiska problem.

Då man vill stärka skyddet för den personliga inlegrilelen
ligger det nära till hands att införa elt inspelningsförbud vid förhandling av
vissa s-arskilt känsliga mål- och ärendelyper. Lagstiftaren har också använt
sig av denna metod i tex 5 kap I S 3 st RB och 20 kap 10S föräldrabalken då det
gäller möjlighelen atl hålla förhandling inom stängda dörrar. De mål- och
ärendetyper man kan tänkas vilja undandra från den generelll gällande rälten
att göra privata bandinspelningar torde dock i stor ulslräckning komma alt
överensstämma med dem som nu kan handläggas inom stängda dörrar. Ett
inspelningsförbud skulle därför innebära att det för vissa mål- och ärendetyper
skulle finn-as två möjligheter all inskränka offentligheten, dels genom att
förbjuda inspelning och dels genom atl helt avstänga allmänheten från
förhandlingen. En sådan ordning skulle skapa problem. Svårigheter skulle uppstå
vid avvägningen att finna gränsen mellan den mer kvalificerade inskränkningen
och det lindrigare inspelningsförbudet, Etl mål man i dag skulle hålla inom
stängda dörrar skulle kanske endast få vidkännas ett inspelningsförbud.
Troligtvis skulle integritetsskyddsaspekten vinna på alt endasi den mer
kvalificerade offentlighetsinskränkningen, som också säkerligen betraktas som
den enda verkligt meningsfulla inskränkningen, ensam får reglera möjligheten
att undandra allmänhetens insyn i den rättsliga angelägenhet som är föremål
för förhandling.

Delsamma gäller då frågan är att knyta
bandinspelningsförbudet till viss person. Redan i dag kan rätten förordna att
förhör med vissa personer skall hållas inom stängda dörrar. Det gäller
underåriga, psykiskt sjuka od. Endast omständigheten atl parlen eller vittnet
känner obehag av atl uttala sig inför allmänheten kan inte föranleda att
förhöret skall hållas inom

s. 53 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:87 53

stängda dörrar. För dessa personer skulle etl inspelningsförbud
i viss utsträckning lindra della obehag. Denna lindring mäste dock betraktas
som marginell i jämförelse med den lättnad vittnet eller parten skulle känna om
förhöret kunde hållas inom slängda dörrar. Elt inspelningsförbud skulle för de
personer för vilka man vill stärka integritetsskyddet därför knappast innebära nägon
förbältring. Rättens inspelning sker ju även om ell förbud för enskilds
inspelning införs. Vetskapen om all förhöret spelas in av annan än rälten kan i
något fall säkerligen påverka ulsagan och den hördes uppträdande. Förhållandet atl
rälten spelar in vissa förhör har sä vitt känl aldrig ifrågasatts eller
kritiserats. Tvärtom har det ansetts som en rättssä-kerhetsslärkande ålgärd.
Myckel talar därför för alt även en enskilds inspelning kan vara till fördel
för den inspelade. Missuppfattningar och felaktiga påslåenden kan lättare
rättas lill eller dementeras. Av de personer som haft synpunkler pä frågan om prival
bandinspelning har ingen kunnal märka atl sådan inspelning verkal hämmande på
den inspelades agerande. Tvärtom har vissa personer blivil mer frimodiga dä de
förstått atl deras utsagor kan få en större spridning än endast lill dem som
befinner sig i rällssalen.

Skäl som är så starka all de motiverar införandel av ett
inspelningsförbud knutet till vissa i rättegången inblandade personer finns enligl
domstolsverkets mening inte. De personer som bör skyddas bereds redan i dag etl
mångdubbelt bättre skydd genom möjlighelen atl hålla vissa förhandlingar inom
stängda dörrar.

Då mål handläggs inom slängda dörrar får den som äger
närvara vid förhandling spela in vad som sägs. Sådan inspelning omfallas
givetvis av beslul som rätten meddelat med stöd av 5 kap 4S RB, dvs all vad som
förekommit under förhandlingen inte får uppenbaras.

Etl förbud kan vidare knyias till den person som avser all
göra inspelningen. En nalurlig gränsdragning kan då vara atl göra ålskillnad
mellan ä ena sidan personer som agerar i rättegången och å andra sidan åhörare.
Att införa ett inspelningsförbud för förstnämnda kalegori torde inle vara aktuellt.
För parlen och specielll dess ombud kan en inspelning av vad som yUrats under
förhandlingen vara myckel värdefull då ställning skall lagas lill den fortsatta
handläggningen av angelägenhelen eller lill ell eventuellt överklagande. Åven
för andra hörda personer kan en inspelning ha sitl värde. Ett vittne kan behöva
ha inspelningen för alt tillbakavisa beskyllningar om falska påståenden i sin
utsaga. Vidare lorde elt förbud med fog kunna upplevas som stötande av etl vitlne.
Han är tvungen atl under ed uttala sig om vissa saker medan han inle själv kan dokumenlera
vad han säger.

De mesl kännbara integritetsskyddskränkningarna lorde
vanligtvis förorsakas av massmedias och då främst pressens bevakning och
rapportering från rättegångar. Röster har också höjts för införande av åtgärder
som begränsar sådan rapportering. Att införa ett inspelningsförbud för pressre-

s. 54 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 87 54

presentanter vore all tillmötesgå detla önskemål. Problem
uppslår dock redan vid ell försök alt beslämma vilka som skall räknas som
representanter för pressen eller andra massmedia, Etl inspelningsförbud för
journalister kan dessutom lätt kringgås genom bulvanförtarande. En inspelning £Jord
av en icke representant för massmedia kan säkerligen göra lika stor skada som
en journalists inspelning. Denne har ju dessulom vissa pressetiska regler att
la hänsyn till. Dessutom torde det te sig märkligt att i föriattning förbjuda
viss yrkesgrupp all företa något som andra får göra, Etl evenluellt
inspelningsförbud för åhörarna bör därför gälla för säväl enskilda åhörare som
för massmedias representanter.

Vissa länder har knutit elt inspelningsförbud lill
inspelningens syfte eller ändamål. Upptagning får inte ske i publiceringssyfte.
Della innebär all rälien skall vid förhandlingen försöka utröna inspelningens syfle.
För många måsle della upplevas som om domstolen agerar som någon sorls censor.
Vidare kan ell försök atl utröna syfiet bli tidsödande och ge upphov till
avbrott i förhandlingen. Alt dessulom säkerl kunna fastställa vad inspelningen
skall användas lill är i de flesta fall ogörligt. Inspelningens syfte bör därior
inle utom i undantagsfall vara beslämmande för om den skall få företas eller
ej. Gällande sanktioner, såväl straffrättsliga som ekonomiska, får tillgripas mol
olämpligt eller felaktigt använd inspelning.

Alt en inspelning kan redigeras eller förfalskas så atl
den ger en skev eller felaktig bild av verklighelen är en sak som man alllid
får räkna med. Sådana exlraordinära förfaringssätt bör dock inle påverka fråga
om prival bandinspelning skall förbjudas vid offenlliga sammankomster inför domstol.

Åven om inte inspelningens syfte normalt bör få avgöra
dess tillåtlighet bör följande framhållas. Vad någon sagt under en rättegång är
ofta fill men för annan person. En inspelning av sådana uttalanden kan användas
otillbörligt eller till och med brottsligt. Personen som uttalat sig kan bli
trakasserad. Detsamma gäller den han uttalat sig om. Troligtvis händer detta
oftare än vad som kommer till allmän kännedom. Att man i sådana sammanhang
använt sig av bandinspelningar är inte visat. Uttalandena har ju ofta gjorts
inför den som känt sig träffad av dem och även intagits i protokoll eller dom.
Ett inspelningsförbud torde därför knappast medföra att otillbörliga
trakasserier skulle bli mer sällsynt förekommande. Del skydd rättsordningen
erbjuder i form av att man straffsanktionerat dessa handlingar torde vara det
bästa skyddet man kan erbjuda personer som uttalar sig inför rätten.

Sålunda finner domstolsverket att ett differentierat
förbud vare sig det är knutet till den rättsliga angelägenheten som är föremål
för förhandling, de personer som uppträder vid förhandhngen, den som vill göra
inspelningen eller dess syfte inte bör införas.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 87 55

10.2 Ordningssynpunkter

Rättens förhandlingar skall genomföras utan störande
inslag och under ordnade former. Såväl rättssäkerhetsaspekter som
hänsynstagande till de i förhandlingen inblandade personerna kräver detla. För
bevarandet av aktningen för rätten kan därför straft' ådömas den som stör
förhandlingen. Vad som menas med alt störa förhandlingen har överlämnats till
ordföranden att avgöra. Någon närmare vägledning ger varken lagtext eller
förarbeten mer än att fotografering anses alltid vara störande. Uppenbarligen
måste det anses störande att medelst tal eller annat ljud lägga sig i eller
avbryta förhandlingen. Huruvida mindre störande inslag såsom viskningar, hostningar
o. d. är att anse som så störande inslag atl ordföranden bör ingripa får
avgöras från fall till fall. För genomförandet av vissa rättegångar måste stor
tolerans visas och endasi mer flagranta störningar brukar föranleda ingripande
från ordförandens sida. Störningar kan även vara ljudlösa. Flaggviftning, vinkningar
och gester från åhörare måste även kunna anses vara störande. Vidare måste det
anses vara störande atl medföra vissa saker in i rättssalen som t. ex. djur,
skyltar, skrymmande bagage o. d. Mycket uppseendeväckande klädsel torde i något
fall kunna anses vara så störande att ett ingripande erfordras.

Då det gäller bandinspelning bör därför redan medförandet
av en inspelningsapparat in i rättssal eller uppmonterandet av den där kunna
förbjudas. Närmast avses då sådana apparater som till sin konstruktion,
utformning eller storlek är så säregna att de förvandlar rättssalens karaktär
av domstolslokal till inspelningsstudio. Att placera en mikrofon i anslutning
till partemas, vittnets eller rättens platser bör normalt vara tillåtet. Att
ens ljudlöst manövrera en mikrofon fastsatt på t. ex. en stång från olika delar
av rättssalen får normalt betraktas så störande att detta förfaringssätt bör
förbjudas. Detsamma gäller även annan förflyttning av mikrofonen, t. ex. av
gående person. Även apparatens arbets- eller funktionssätt kan medföra att den
stör förhandlingen så att inspelning bör förbjudas. Vad då närmast åsyftas är
apparater som avger störande ljud men även sådana som på annat iögonfallande
sätt distraherar de i förhandlingen inblandade personema genom t. ex. stora
snurrande bandmllar o. d.

Då det gäller att avgöra om inspelning skall förbjudas på
grund av att bandspelaren genom ljud stör förhandlingen bör avgörandet dikteras
inte endast av det störande ljudets styrka utan också av förhållandena i det
särskilda fallet. I ett fall där ingen av de inblandade uppenbarligen ej störs
av apparatens ljud bör större tolerans visas än då någon irriteras av endast
smärre ljudupplevelser. Avgörandet ligger dock alltid hos ordföranden att
avgöra huruvida inspelningen är så störande att han med stöd av 5 kap 9 §
rättegångsbalken skall förbjuda den. Även om inspelningen inte förbjuds äger
ordföranden givetvis ge den inspelande föreskrifter som han har att följa.
Härvid bör särskilt påpekas ordförandens skyldighet att förvissa sig

s. 56 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:87 56

om atl inspelningen inte röjer parternas eller rätlens
interna diskussioner. Föreskrifterna bör dock inle omöjliggöra inspelning som
på objektiva grunder inte kan anses störande.

1 detta sammanhang kan övervägas om domslolen på särskill säu
bör tillmötesgå den som önskar göra inspelning vid förhandlingen. Enligt domstolsverkets
mening finns del ingen anledning atl föranstalta om särskilda åtgärder eller på
annat sätt gynna den som vill göra inspelningen. Han bör behandlas som andra
åhörare. Är det en representant för massmedia bör han behandlas som sina övriga
kolleger,

10.3 Övriga synpunkter

Varje inskränkning i enskilds rätt att göra bandinspelning
kommer att mötas med negativ kritik och då främst från dem som drabbas av denna
inskränkning, dvs, från massmedias sida. Mol bakgmnden av de utförliga och
fylliga reportage som förevarit från vissa uppseendeväckande rättegångar under
de senaste åren - t. o. m. radioulsändning av parts- och vittnesförhör har
förekommit - kommer denna kritik att från allmänhetens sida framstå som fullt
berättigad. De personer som utsatts för denna närgångna bevakning har, såviit
känt är, inte offentligt visal missnöje med den offentlighet deras agerande i
förhandlingen fått. Det kan därför ifrågasättas om ett påtagligt behov av
inspelningsförbud i någon form verkligen föreligger.

För att ett förbud skall bli respekterat måste det - fömtom
att uppfattas som meningsfullt - vara sådant alt dess efterlevnad lätt kan
kontrolleras så att eventuella överträdelser blir beivrade. Dagens avancerade
inspelningsteknik torde lätt göra varje förbud illusoriskt. Mycket drastiska
kontrollåtgärder måste tillgripas för att avslöja den som verkligen vill spela
in förhandlingen. Även detta talar givetvis mot ett förbud.

Behov att lagfästa rätten till enskilds bandinspelning vid
offentlig förhandling inför domstol föreligger inte. Denna rätt måste anses
vara en del av den i 5 kap 1 § I st rättegångsbalken fastslagna offentlighetsgmndsat-sen.

11 Domstolsverkets överväganden om gällande
fotograferingsförbud

Det i förslaget till rättegångsbalk intagna förbudet mot
fotografering i rättssalen möttes i vart fall vid riksdagsbehandlingen - av
kraftig kritik. Det var med knapp majoritet det godtogs. Under den tid som
förflutit från balkens ikraftträdande har emellertid ytterst få röster höjts
för en uppmjukning eller liberalisering av detta absoluta förbud. Tvärtom har
propåer om ytterligare begränsningar av möjligheterna att fotografera de i
rättegång

s. 57 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:87 57

inblandade personerna förekommit. Förbudet tycks sålunda
vara väl känl och accepteras av de flesta. Av de myndigheter och personer som
yttrat sig över eiler haft synpunkter pä fotograferingsförbudet är det endast
Sveriges Radio som ansett att det finns skäl att överväga förändringar eller
avskaffande av det. Endast en av de domare domstolsverket haft kontakt med har
varit med om att någon försökt fotografera under pågående förhandling. I det
fallet rörde det sig om en TV-inspelning från en brottmålsförhandling. Såväl
själva fotografen som de två personer som biträdde honom vid inspelningen ådömdes
böter med stöd av 9 kap 5 S RB. De två sistnämnda har överklagat beslutet.
Önskemålet att slopa eller ändra gällande bestämmelser tycks sålunda inte vara
stort. Möjligheten att genom teckningar återge situationer från rättssalen
utnyttjas ofta och torde av allmänheten uppfattas som det naturliga sättet att
i tidningar och TV illustrera rättegångsreferaten.

Den gmndlagsfästa yttrandefriheten omfatlar jämväl frihet
all i bild meddela upplysningar. Med stöd av informationsfriheten kan man göra
gällande att det föreligger en rätt att genom fotografering skaffa sig information
och upplysningar. Begränsningar av dessa friheter får endast ske genom lag och
då för att tillgodose godiagbara ändamål. Ett förbud mot fotografering i
rättssal begränsar sålunda vissa gmndläggande fri- och rättigheter. Det innebär
också en inskränkning av offentlighetsprincipen i dess vidaste mening. Då det
gäller frågan att eventuellt införa ett förbud mot privat bandinspelning har
domstolsverket funnit att integritetsskyddssynpunkter normalt får stå tillbaka
till förmån för offentlighetsintresset. Enahanda förhållande kan tyckas böra
råda då det gäller fotografering vid motsvarande tillfälle. Oaktat detla är
domstolsverket inte bereti att föreslå några ändringar av gällande
förbudsregel. Förutom avsaknaden av ett behov att ändra talar dessutom följande
för ett bibehållande av förbudet. Enligt allmän uppfattning anses "en bild
säga mer än tusen ord". Etl fotografi av en person som befinner sig i en
ömklig situation uppfaUas oftast av denne som mer kränkande än ett referat
eller annan återgivning av situationen. Trots att ett referat kan vara fylligt
och detaljerat känner sig personen inte så utlämnad däri som då en notis
illustreras med hans porträtt taget vid den händelse som refereras. Vidare uppfaUas
själva fotograferingen som mer påträngande än en inspelning. Vid fotograferingstillfället
krävs vanligtvis ett aktivt handlande från fotografens sida. Han måste skaffa
sig fri sikt mot den han avser atl avbilda, han behöver kanske göra vissa
kroppsrörelser m. m. Detta i förening med fotografens särskilda sätt att
fokusera det tilltänkta objektet gör alt denne i högre grad än när det gäller
bandinspelning känner sig utsatt för uppmärksamhet. Man bör härvidlag ha i
minnet atl objektet oftast befinner sig i en tvångssituation där han själv inte
fulll ut råder över sitt handlande. En bandinspelning sker mer anonymt och den
inspelade känner inte så intensivt atl det är just han som är föremål för någon
sorts registrering. Att ta ett fotografi är ett

s. 58 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80: 87 58

ögonblicks
verk. Den som fotograferas har mycket små möjligheter atl värja sig eller i
vart fall förbereda sig för denna form av registrering. Vid en bandinspelning
är den registrerade oftast förberedd på att hans uttalanden kommer att bevaras
och han kan därför i viss utsträckning väga sina ord. Fotografering får därför
regelmässigt anses vara en sådan allvarlig integriletskränkning att
offentlighetsintressen bör få stå tillbaka. Åven utifrån ordningssynpunkt kan
det vara lämpligt med etl folograferingsförbud eflersom sådan verksamhet
vanligtvis kräver ett aktivt handlande av fotografen.

s. 59 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 87 59

Yttrande över domstolsverkets PM angående utredning om
rättslig reglering av bandinspelning vid rättegång m. m. (Dnr 5285-1977)

Sedan rättegångsutredningen beretts tillfälle att avge
eventuella synpunkter på domstolsverkets mbricerade PM får utredningen anföra
följande.

Enligt rättegångsutredningens mening har domslolsverket
uppfattal sill uppdrag att utreda frågan om rältslig reglering av privat
bandinspelning vid rättegång alltför snävt. Verkel anser alt uppdraget enbart
gäller frågan om rätten atl företa inspelning. De problem som kan vara förenade
med en återgivning av det inspelade anses alltså falla utanför uppdraget.

Den tolkning av uppdraget som verkel gjort torde enligt
utredningens mening inte vara avsedd. Den stämmer heller inte överens med
ordalagen i regeringens beslut. Helt klart är att JK:s framställning - till
vilken hänvisas i regeringens beslut avser inte bara inspelningsfrågan utan
även återgivningsfrågan.

Enligt rättegångsutredningens mening blir de överväganden
av inspelningsfrågan som inte tar hänsyn också till ålergivningsmöjligheten av
mindre intresse.

Utredningen anser därför att domstolsverket bör ulvidga
sin ulredning till att omfatta även återgivningsfrågan.

Med hänsyn till vad nu anförts är det tveksamt om det är meningsfullt
att f. n. yttra sig över domstolsverkets promemoria. Utredningen vill emellertid
begagna tillfället att lägga fram några synpunkter som enligt utredningens
mening bör beaktas i domstolsverkets fortsatta arbete.

Först några ord om gällande rätt. Det synes råda allmän
enighet om alt enskild person har rätt att spela in en rättegång på band (skiva
e. d.) och att den enda begränsningen häri är den som ligger i 5 kap. 9 §
första slycket RB, dvs. möjligheten för rättens ordförande att av ordningsskäl
meddela olika föreskrifter. Bestämmelsen ger emellertid möjlighel att förbjuda
inspelning endast om den stör ordningen vid förhandlingen. Vad som här åsyftas
torde endast vara störningar genom ljud, flyttning av mikrofoner e.d.

Det finns anledning att underslryka att rätten att göra
inspelning inte är begränsad till fall då förhandlingen är offentlig. Även när
förhandlingen äger mm inom stängda dörrar finns en sådan rätt, låt vara alt del
då sällan finns några åhörare. Inspelningen kan emellertid företas av parterna
eller deras ombud eller av vårdnadshavaré, förmyndare eller annan som har fillstånd
att övervara förhandlingen. Utredningen kan alltså inte dela domstolsverkets
uppfattning (se sammanfattningen) att reglerna om förhandling inom stängda
dörrar skulle kunna hindra privata bandinspelningar ens av åhörare. En helt
annan sak är atl rätten kan förordna atl vad som

s. 60 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:87 60

förekommit
vid förhandlingen inom stängda dörrar inte får uppenbaras. Sådana förordnanden
är dock inte obligatoriska, Åven en inspelning som skett inom stängda dörrar
kan alltså komma att återges i t, ex. radio.

Rättegångsutredningen
ansluter sig naturligtvis till principen om största möjliga offentlighet vid
domstolsförhandlingar. De intressen som ligger bakom denna princip tillgodoses
på många olika sätt. Enligt utredningens mening kan principen inte anses kräva
att privat bandinspelning tilläts, men detta utesluter inte att man så långt
möjligt söker utnyttja de i viss mån ökade möjlighelerna lill offentlighet som
sådana inspelningar innebär. Om och i vad mån några inskränkningar bör göras
måste bli en avvägningsfråga, där olika intressen ställs mol varandra.
Utredningen återkommer strax till denna fråga.

Åven
om bandinspelning kan ske också vid förhandling inom stängda dörrar, är del
uppenbart att frekvensen av sådana fall kan antagas bli liten. De eventuella
ölägenheterna av inspelningarna blir därför också begränsade. Dessa
omständigheter bör emellertid inte få föranleda att förhandlingar inom stängda
dörrar tillgrips som en utväg att komma till rätta med olägen-hetema av privata
bandinspelningar. Enligt utredningens mening är det -från offentlighetssynpunkt
en klart bättre lösning att begränsa rätten till sådana inspelningar än att
tillgripa stängda dörrar.

Rättegångsutredningen
anser att utgångspunkten fortfarande bör vara att en inspelning är tillåten om
den inte stör ordningen vid förhandlingen. Till skillnad från domstolsverket
anser utredningen emellertid att rättens ordförande bör ges möjlighet att även
under vissa andra förutsättningar förbjuda en inspelning. Denna inställning är
naturligtvis delvis en följd av att utredningen vid sin bedömning väger in även
återgivningsmöjlighe-tema. Skälen för utredningens ståndpunkt är i korthet
följande.

Det
blir allt vanligare att parter och vittnen på gmnd av rädsla - ibland t. o. m. uttryckliga
hot - är obenägna att uttala sig i rättegångar eller t. o. m. vägrar att
infinna sig. Viljan att uttala sig kan bli ännu mindre om utsagorna inspelas av
enskilda personer i rättssalen. Även personer som inte känner sig hämmade av
sådana skäl som nyss sagts, känner ofta rättegången som en stor psykisk
påfrestning. Detta påverkar deras förmåga att avge en tillräckligt
fullständig, klar och opåverkad berättelse. Obenägenheten att uttala sig kan
växa ytterligare om den som skall höras har anledning förmoda att utsagan
kommer att återges i t. ex. radio, kanske rent av med en redigering som ger en
felaktig bild av vad som yttrats. Risken att få höra sin egen, kanske i stark
affekt avgivna utsaga, återgiven i radio eller på annat sätt, kan avhålla nästan
vem som helsl från att fritl uttala sig. Detsamma gäller när den hörde kan
misstänka att inspelningen kommer att användas för rena trakasserier. Slutligen
bör i detla sammanhang beaktas atl ett offentligt återgivande i etermedia
skulle kunna utnytljas av parter, ombud eller vittnen för att "spela upp
inför galleriet", dvs. att till förfång för en saklig domstolsprocess
driva agitation i stället för att utföra talan.

s. 61 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:87 61

En situation som - mot bakgrund av del nyss anförda - säkerligen
kan fömtses inträffa är att en part eller ett vittne vägrar uttala sig i målet
om en privat inspelning görs. Den enda nmliga lösningen i en sådan situation är
enligt utredningens mening att inspelningen förbjuds. Offentlighetsintresset
måste anses fullt tillgodosett genom att förhandlingen är offentlig. Det är
väsentligare att målet kan utredas på ett korrekt sätt än att annan än rätlen
får göra en bandinspelning.

Eftersom gällande rätt inte tillåter ett inspelningsförbud
vare sig i den nyss beskrivna siluationen eller i de förut behandlade fallen
där den hörde känner sig mer eller mindre pressad av inspelningen, behövs en
regel med det fömt antydda innehållet. Frågan är då i vilka fall rättens
ordförande bör ha möjlighet att förbjuda inspelningar. Del avgörande bör enligt
utredningens mening vara humvida inspelningen är till men för rättens och
partemas strävan att utreda målet. Om en person som hörs i målet besväras av en
privat inspelning och denna omständighet kan antagas vara till men för
utredningen i målet, bör inspelningen sålunda kunna förbjudas.

Del ligger i sakens natur alt en regel av detla slag
kommer att tillämpas något olika av olika domare. Detsamma gäller emellertid
även om de materiella regler som ordföranden har att lillämpa i målet. Eftersom
han är betrodd att döma i målet bör han också kunna betros den prövning som här
fömtsätts.

Den åsyftade regeln skulle kunna infogas i 5 kap. 9 §
första stycket RB och förslagsvis ges följande innehåll.

På rättens ordförande ankommer att upprätthålla ordning
vid rättens sammanträden och att meddela därför nödiga föreskrifter. Han äger
utvisa den som stör förhandlingen eller eljest uppträder ofillbörligt så ock
för undvikande av trängsel begränsa antalet åhörare i rättssalen. Likaså äger
han förbjuda att annan än rätten tager upp förhör på fonetisk väg, om det kan
antagas att upptagningen så besvärar den som höres att det blir till men för
utredningen i målet. Ej må fotografi tagas i rättssalen.

Det föreslagna fillägget till 5 kap. 9§ första styckel RB
synes böra föranleda motsvarande utvidgning av andra stycket samt av
straffbestämmelsen i 9 kap. 5§ RB.

Att någon, som utredningen ovan påpekat, "spelar upp
inför galleriet" torde man kunna komma till rätta med genom att tillämpa redan
existerande processuella bestämmelser (jfr t. ex. 43 kap. 4 § och 46 kap. 4 § RB).

Från åklagarhåll har inom utredningen pekats på att det
kan fömtses att privata bandinspelningar görs i rättegångar där en av flera
personer i en gmpp av brottslingar - t.ex. inom narkotikaområdet - lagfors.
Inspelningarna i målet mot den först lagförde kan vara av stort värde för
personer som ännu inte lagförts, eventuellt inte ens delgivits misstanke om
brott. Utredningen av vissa typer av brott, bl. a. narkotikabrott och
kvalificerad ekonomisk brottslighet kan på detta sätt allvarligt försvåras.
Utredningen anser att synpunkter av detta slag inte kan nonchaleras.

s. 62 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:
87 62

Det står visserligen var och en fritt atl genom sienografi
eller vanlig skrift återge utsagorna men det lorde inte råda något Ivivel om atl
bandinspelning är en väsentligl effektivare melod.

Om en inskränkning i offentlighetsprincipen befiims önskvärd
även i dessa fall får man nog överväga en utvidgning av mcijiigheterna till förhandling
inom stängda dörrar i 5 kap. I S andra slycket RB. (.''i situationen vid
polisförhör då undersökningsiedaren kan meddela förbud enligl 10 §
sekretesslagen), 1 vissa fall kan del dock kanske vara lillräckligl atl förbjuda
privat inspelning av förhör. En dylik förbudsmöjlighet skulle kräva en utvidgning
av det i 5 kap 9§ föreslagna tillägget. En sådan lösning skulle från offentlighelssynpunkt
vara mer tilltalande än den förstnämnda, Utred-nmgen har dock i della
sammanhang ej ansett sig kunna la slällning till dessa frägor om avvägning
mellan olika motstridiga intressen såsom offentlighetsprincipen och önskemålet
oni en eftektiv brottsbekämpning,

Räucgångsutredningen har i del föregäende medvelel bortsett
från en omständighet som domstolsverket inte berörl men som inle är ulan betydelse
för ett ställningstagande till frågan huruvida privata bandinspelningar under
vissa fömtsättningar bör kunna förbjudas, nämligen frågan om allmänhetens
tillgång till rättens inspelningar. Utredningen vill i denna del fästa
domstolsverkets uppmärksamhel på följande.

Rättens inspelning av t.ex. ett vittnesförhör utgör allmän
handling. Delta framgår av 2 kap. 3 och 7 SS tryckfrihetsförordningen (i dess
lydelse enligt SFS 1976:955i, Att var och en kan på begäran få en utskrift av
en sådan inspelning är uppenbart. Ingen har heller ifrågasatt rälligheten atl
avlyssna inspelningen. Däremot lorde det ha rått en viss oklarhet i frågan humvida
allmänheten också har rätt att få en kopia av inspelningen, med
tryckfrihetsförordningens terminologi kallad upplagning. Denna oklarhel är
numera undanröjd. Av 2 kap. 13 S Iryckfrihelsförordningen framgår alt en sådan
rätt föreligger. I detta sammanhang är det av särskilt intresse att
datainspektionen i sitt remissyttrande över det betänkande som låg till grund
för 1976 års ändringar i 2 kap. tryckfrihetsförordningen föreslog, att man av
integritetsskäl skulle behandla bl.a. ljudband på samma sätt som upptagning för
automatisk databehandling (prop. 1975/76: 160 s. !85). BeträlTande sådana
upptagningar gällde och gäller fortfarande (se nyssnämnda 13 §) att myndighel
ej är skyldig att lämna ut upptagningen i annan form än utskrift.
Departementschefen sade sig emellertid "f. n." inte vara beredd aU ta
det steg datainspektionen förordat (a, prop. s. 189),

Det nu anförda innebär att eU förbud mot enskild
inspelning kan bli i viss mån verkningslöst i den mån domstolen själv gör en
inspelning, dvs, främst när det gäller vittnen. Om exempelvis en journalist
hindras att göra en egen inspelning kan han i stället begära att få en kopia av
rättens inspelning. Detta kan naturligtvis - om den hörde inser vilka
möjligheter journalister m, fl, har - skapa problem. Motsvarande möjlighet
föreligger sällan i fråga om vanliga partsförhör, sakframställningar eller
pläderingar eftersom så-

s. 63 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:87 63

dana normalt inte inspelas av rälten. Om ett vittne känner
sig så besvärat av att vittnesmålet spelas in att även rätlens inspelning måste
uleslulas, vilket innebär att utsagan får protokolleras för hand, uppkommer
naturligtvis inte heller några problem.

Med hänsyn till domstolsverkets uppgifter inom
domstolsväsendet vill utredningen i detta sammanhang fästa verkels uppmärksamhet
på att dom-stol-ama kan behöva tekniska anvisningar om lämpliga metoder att
framställa kopior av fonetiska upptagningar. Det synes också rimligt alt
sådana kopior pä något sätt prissätts. Eftersom bestämmelse i detta ämne saknas
torde de f. n. rent av böra utlämnas utan avgift (jfr a. prop. s. 182 n).

Rättegångsutredningen ser inle som sin uppgift att här dra
några slutsatser av det som nu anförts om kopior av bandinspelningar. Del
torde ankomma på domstolsverket att i försia hand ta ställning till om de
angivna omständigheterna bör påverka en eventuell regel i RB om privata bandinspelningar.

Fotograferingsförbudet

Enligt rättegångsutredningens mening talar starka skäl för
ett allmänt förbud mot fotografering i rättssal. Förbudet bör emellertid inte
drivas in absurdum. Om rätten och parterna inte har någon erinran borde del i
vissa fall - t. ex. i ett dispositivl tvistemål mellan två stora företag - inte
vara uteslutet att tillåta fotografering med stillbilder, i vaije fall före
förhandlingens början eller efter dess avslutande. Har bilden tagits under
sådana förhållanden torde den i allmänhet ge ett bättre intryck av berörda
personer än om den som nu ibland sker tagits i trappor, korridorer eller
eljest på väg till eller från rättssalen.

Det nyss anförda för över till frågan vad del nuvarande förbudei
innebär. Gäller det enbail fotografering under förhandling eller gäller det
även fotografering i omedelbar anslutning till förhandling? Att förbudet inte
gäller helt generellt torde vara uppenbart. Motiven synes ge vid handen att
förbudet avser enbart en pågående förhandling men detta löser inte frågan så
länge det är oklart vad som innefattas i begreppet förhandling. Dessutom
saknar lagtexten uttrycklig hänvisning till detta begrepp.

Rättegångsutredningen anser de nu anförda omständigheterna
tala för vissa jämkningar i den nu gällande regeln. På rättegångsutredningens
vägnar

Ingvar Gullnäs

Tony Junestad

s. 64 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 87 64

Bilaga
2 Sammanställning av remissyttranden

1 Riksåklagaren

Bandinspelning

Utan att ta ställning i fråga om domstolsverkels bedömning
av utredningsuppdragets omfattning anser jag - i likhel med rätlegångsulredningen
och överåklagaren i Slockholm - del vara mindre ändamålsenligt atl bedöma frågan
om prival bandinspelning vid rättegång utan att frågan om återgivning av sådan
inspelning samtidigt klargöres. Del är sålunda mot bakgrund av denna
reservation som jag yttrar mig över domstolsverkets förslag.

När det gäller frågan i vad mån prival bandinspelning bör
få förekomma under domstolsförhandling slälls intressen som rör de inblandades
integritet och rättegångsförfarandets effektivitet mot intresset av största
möjliga otTentlighet vid domstolsförhandlingar. I likhet med rätlegångsulredningen
anser jag att offentlighetsprincipen inte kräver atl prival bandinspelning
fillåts. Detta utesluter dock inte att man så långt del går söker utnyttja de i
viss mån ökade .möjligheter till offentlighet som sådan inspelning ger. De
intressen som talar emot en reglering som innebär full frihet för envar aU göra
bandinspelning är sådana att främst bandupptagning av utsagor av enskilda
parter - i brottmål målsägande och tilltalad - samt av vittnen berörs av
diskussionen. Detta innebär emellertid inte att frågan saknar intresse när det
gäller uttalanden t.ex. i form av plädering som görs av åklagare och försvarare
eller ombud. Även om sistnämnda kategorier torde få finna sig i att vad de
säger tas upp på band och kan komma att återges i skiftande sammanhang kvarstår
nämligen det gmndläggande intresset av aU deras uttalanden i rättegången kan
helt inriktas på vad som krävs i denna och göras utan sidoblickar mot hur
uttalandena skulle le sig t.ex. vid ett återgivande i radio eller TV, måhända
lösryckta ur silt sammanhang eller i redigerad form. Frågan om inspelning av
uttalanden av sistnämnda personkategorier är emellertid så intimt förknippad
med problem som rör återgivning av det inspelade att jag inte finner det
meningsfullt att här diskutera den isolerad. Allmänt kan jag dock konslalera
att integritetssynpunkter som talar för en begränsning av inspelningsrätten här
knappast gör sig gällande.

Problemet får en helt annan svårighetsgrad när det gäller
enskilda parters och vittnens uttalanden i rättegången. Här föreligger enligt
min mening ett tungt vägande intresse att skydda den personliga integriteten. I
hög grad gör sig också gällande intresset av att undvika faktorer som kan
medföra aU dessa kategorier drar sig för att uttala sig fritt eller låter sina

s. 65 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:87 65

uttalanden
påverkas av för rättegången ovidkommande hänsyn, såsom atl deras uttalanden kan
komma att återges i etermedia i form av banduppspelning. Jag vill här
understryka vad som i rättegångsutredningens yttrande och i bifogade
underremissyttranden från överåklagarna i Stockholm, Göteborg och Malmö
framhållits rörande de problem som föreligger när det gäller ovilja hos vittnen
och andra att uttala sig på gmnd av rädsla eller till följd av den motvilja och
psykiska press som många människor känner när det gäller att uttala sig inför
en större krets. Det vore enligt min mening orealistiskt att tro att vetskapen
om att bandinspelningar från rättegången kan komma att återges offentligt t.ex.
i etermedia inte skulle i avsevärd grad öka de redan föreliggande problemen på
detta område.

Såsom
framgår av promemorian är en differentierad reglering av rätten att göra privat
bandinspelning vid rättegång förenad med stora svårigheier av bl.a.
gränsdragningskaraktär. Den enklaste metoden att undvika sädana svårigheter
och samtidigt i största möjliga ulslräckning värna om de syften som är det
primära för rällegångsförfarandet - atl inblandade personers uttalanden är fria
och ofärgade av ovidkommande hänsyn -vore att införa ett totalförbud mot privat
bandinspelning under domstolsförhandling. Skäl av samma slag som ligger till
grund för del gällande fotograferingsförbudel kan i viss mån anföras för ett
förbud även när det gäller bandupptagning. Ett totalförbud har som framgår av
bifogade yttrande förordats av överåklagaren i Malmö. Även en sådan lösning är
dock förknippad med svårigheter av principiell och praktisk art. Visserligen
anser jag som ovan framhållits inte offentlighetsprincipen kräva att envar
tillåts att företa bandinspelning vid domstolsförhandling. Det skulle emellertid
väcka betänkligheter att förbjuda den som är part i rättegången att som ett
hjälpmedel vid utförande av sin talan i målet göra egna bandupptagningar.
Härtill kommer att de bandinspelningar, främst av målsägande-och
vittnesutsagor, som i tingsrätt och hovrätt regelmässigt sker genom rättens
försorg såsom rättegångsutredningen framhållit är att anse som allmänna
handlingar och att rätt sålunda föreligger för allmänheten att få ul kopia av
bandupptagning enligt de regler som gäller för sådan handling. Etl förbud mot
privat bandinspelning skulle sålunda i stor utsträckning vara verkningslöst när
det gäller utsagor som inspelas genom rättens försorg. Slutligen bör här
anmärkas att en banduppiagning kan vara ett värdefullt hjälpmedel för
journalister och andra företrädare för massmedia när del gäller att korrekt
återge vad som förekommit vid en rättegång.

Den
lösning som för närvarande framstår som mest ändamålsenlig är enligt min mening
den som framlagts av de skiljaktiga ledamöterna efter förslag av
rättegångsutredningen. Som framgår av de bifogade under-remissyttrandena är det
också den lösning till vilken överåklagarna i Stockholm och Göteborg samt
länsåklagarna i Östergötlands län och Kopparbergs län anslutit sig. Även om
jag också för egen del i det nuvarande läget kan ansluta mig till det berörda
minoritetsförslaget lämnar detta och 5 Riksdagen 1979/80. I saml. Nr 87

s. 66 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 87 66

den föreliggande promemorian enligt min mening flera frågor,
som i del förevarande sammanhanget tilldrar sig slort inlresse, obesvarade. Av
dessa harjag redan inledningsvis berörl den cenirala frågan om återgivning av
bandinspelning, främsl när det gäller radio- och TV, med den avgörande belydelse
som lösning av den problematiken kan få för synen på rälten att företa
inspelning. En annan fråga som enligl min mening inle tillräckligt belysts är
den som gäller riskerna för att banduppiagning som sker i etl mål kan bidra
till alt försvåra utredningen i andra mål, t.ex. när det gäller mera omfattande
ulredningar angående narkolikabroltslighet eller ekonomisk brottslighet där lagföring
av alla inblandade inte alltid kan ske samtidigt. Rätteg-ångsulredningen har i sitl
yttrande berört denna fråga och antytt olika tänkbara lösningar. Frågan borde
enligt min mening bli föremål för ingående överväganden. Den langerar
ytterligare ell problem som det är angelägel all få ytterligare belysl i
sammanhanget, nämligen frågan om rälien att företa bandinspelning vid
förhandling som sker inom slängda dörrar och behovel av eventuella reslriklioner
härvidlag mol bakgrund av de skilda hänsyn som kan ligga till grund för etl beslul
om stängda dörrar. Åven ett par frågor som har betydelse för efterlevnaden av en
eventuell reglering bör här uppmärksammas. I samband med sin diskussion av
olika ordningssynpunkter har domslolsverket i förbigående berört ordförandens skyldighel
all förvissa sig om all inspelning inle röjer parternas eller rättens interna
diskussioner. Atl sådan inspelning inle bör fä förekomma synes självklart. Mot
bakgrund av vad som redovisats i promemorian om de möjligheter att på avstånd
uppfånga även viskande samlal som modern mikrofonteknik erbjuder synes
emellertid även de särskilda problem som är förknippade härmed förtjäna en mera
ingående behandling. 1 della sammanhang villjag även särskill hänvisa till mina
nedan i anslulning lill fotograferingsförbudel framförda synpunkter på behovel
av en särskild förverkanderegel. Åven när det gäller orättmäligt företagen
bandinspelning synes behov föreligga av en sådan bestämmelse.

Som framgår av del anförda föreligger enligl min mening
flera frågor inom det förevarande området som förtjänar en mera ingående
behandling innan ett slutligt ställningslagande till en rättslig reglering
rörande privala bandinspelningar vid rättegång lämpligen bör ske. Jag vill
därför förorda alt ytterligare överväganden kommer lill stånd, förslagsvis
genom att rätlegångsulredningen får att vidare utreda saken.

Fotograferingsförbudet

Del gällande förbudei i 5 kap. 9 S RB mot fotografering i rällssalen
är enligl min mening välgrundat och fyller som domstolsverket framhållit i
promemorian en viktig funktion från såväl iniegritelsskydds- som ordningssynpunkter.
Förbudet torde vara väl känl av allmänheten och är

s. 67 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:87 67

avgränsat
på ett ändamålsenligt sätt. Jag anser därför i likhet med domstolsverket
förbudet böra kvarslå oförändrat.

I
anslutning härtill villjag emellertid slufiigen framhålla följande. Möjlighet
torde för närvarande helt saknas att förhindra att i strid mot fotograferingsförbudet
tagna bilder utnyttjas, t. ex. för publicering. DeUa kan med hänsyn lill vikten
av att det med förbudet avsedda integritetsskyddet upprätthålles inte anses
tillfredsställande. Jag vill därför ifrågasätta om inte en förverkanderegel bör
införas i 9 kap. RB. En sådan skulle också göra det möjligt alt vid
överträdelse av förbudet omedelbart verkställa beslag enligt 27:1 RB.

1.1
Överåklagaren i Stockholm

Domstolsverket
konstaterar beträffande sitt utredningsuppdrag att detta gällt frågan om
enskilds rält att företa inspelning. Själva inspelningen anges kunna vara till
besvär för såväl den som är utsatt för inspelning som för rättegången. Helt
överskuggande dessa besvär anges dock de problem vara som återgivningen av
inspelningen kan förorsaka. Den problematik som är förknippad med privat
bandinspelning gäller enligt verket således inte inspelningen ulan
återgivningen. All återgivning, t.ex. direktutsändning till allmänheten, vare
sig det sker via mndradiering eller via ledning fill fasta mottagningsställen,
anser verket emellertid falla utanför sitt utredningsuppdrag eftersom detta
endast behandlar inspelning. Denna enligt min mening alltför snäva tolkning av
utredningsuppdraget har medfört att underlaget för en allsidig bedömning av
frågan om rättslig reglering av privat bandinspelning vid rättegång inte är
tillfredsställande. Domstolsverket synes inte ha uppfattat att just därför att
ett inspelningsförbud som anknyter till syftet inte är genomförbart därför
att syftet inte låter sig utrönas - överväganden om förbud måste rikta sig mot
möjligheten av en återgivning och hur en återgivning påverkar rättegångens
säkerhet.

De
som deltar i en brottmålsrättegång har för att få klarhet i sak och för att
utreda målet i stor utsträckning att utgå från och lita Ull de muntliga utsagor
som lämnas av tilltalade, vittnen m. fl. Dessa utsagor måste för att garantera gmnden
för den rättsliga bedömningen vara tillförlitliga och de bör avges så spontant
och opåverkat som möjligt. Att ett privat bandinspelande menligt skulle kunna
påverka rättegången just genom att mbba tillförlitligheten till utsagorna synes
uppenbart. Det blir allt vanligare att parter och vittnen på gmnd av rädsla för
repressalier är obenägna att uttala sig i rättegången. En praktiskt verkande
åklagare uppfattar denna alltmer tilltagande obenägenhet att medverka i
rättegång som ett tilltagande hot mot en av gmndvalama i rättsordningen. Viljan
att uttala sig kan bli ännu mindre om utsagorna inspelas av enskilda personer i
rättssalen. För många innebär rättegången en stor psykisk påfrestning. Det
underlag som domstolsverket redovisar för sin bedömning av hithörande frågor
synes väl

s. 68 Kontrollera mot PDF

magert.
Tanken på ett eventuellt återgivande i t.ex. radio eller på torgen skulle
säkerligen påverka parternas m. fl. förmåga och vilja atl avge en klar och
spontan berättelse. Främst dessa förhållanden talar för en möjlighet till
inspelningsförbud. Redan del förhållandet atl det finns en risk för förvanskning
av gmndmaterialet på gmnd av att privat bandinspelning görs lalar för en
förbudsmöjlighet.

I likhel
med rättegångsutredningen i dess yttrande anser jag således all om en person
som hörs i målel besväras av en privat bandinspelning och denna omständighet
kan antagas vara till men för utredningen i målet så bör inspelningen kunna
förbjudas. En rättslig reglering av frågan anser jag därför nödvändig.

Domstolsverket
betonar i sina överväganden om privat bandinspelning offentlighetsprincipen i
alltför hög grad som ett uttryck för rätten till informalion. Offentlighetskravel
får dock inte drivas så långt atl det motverkar dess syfte. Förhandlingen är
idag offentlig och offenllighetsintresset är därigenom väl tillgodosett.
Liksom råitegångsutredningen gör jag den avvägningen att det är väsentligare
att målet kan utredas på ett riktigt sätt än atl offentlighetskravel drives så långl
atl vem som helst får göra bandinspelningar.

1
Finland och Norge förbereds enligt domstolsverkets översikt av utländsk rätt
en rättslig reglering av huvudsaklig innebörd att rättens ordförande skall få
avgöra om bandinspelning skall få ske eller ej. Utredningen har dock ej
redovisat hur läget är i Danmark. Här kan nämnas alt det vid kontakt med
Danmarks justitieministerium framgått att det i Danmark ej finns någon rättslig
reglering av frågan men att enligt fast praxis inspelning ej tillåts. Någon
rättslig reglering förbereds ej; praxisen är allmänt acceplerad. Av
utredningens översikt för utländsk rätt framgår i övrigt att man inte bara i de
skandinaviska ländema utan även i flera europeiska länder med rättstraditioner
liknande våra är mån om den tilltalades och parternas rätt till skydd samt
intresset att få fram sanningen vid förhandlingen.

Vad slufiigen
gäller frågan om fotograferingsförbud delar jag domstolsverkets uppfattning
att fotografering regelmässigt får anses innebära en sådan allvarlig
integritetsinskränkning att offentlighetsintresset här får stå tillbaka.
Fotograferingsförbudet bör finnas kvar.

1.2
Överåklagaren i Göteborg

Utredningen
har haft att taga ställning till humvida det kan anses påkallat att rättsligt
reglera privata bandinspelningar inför domstol samt om fotograferingsförbudet i
5 kap 9 § rättegångsbalken kan upphävas.

Enligt
rådande uppfattning har enskild person rätt alt spela in en offentlig
rättegång på band med den enda begränsningen att räliens ordförande kan
förbjuda inspelning som stör förhandlingen. JO har som anges i ulredningen som
sin mening uttalat att det icke torde finnas utrymme att förbju-

s. 69 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:87 69

da
inspelning enbart på den gmnd atl parter och vittnen känner sig pressade
därav.

Utredningens
majoritet har under åberopande av offentlighetsprincipen funnit rådande praxis
tillfredsställande och avvisar tanken att införa några regler som begränsar
enskilds rätt till bandinspelning.

Rättegångsutredningen
som beretts tillfälle att avge synpunkler på domstolsverkets PM har däremot förordal
alt rättens ordförande skall kunna förbjuda bandinspelning om det kan antagas
att upptagningen så besvärar den som höres att det blir till men för
utredningen i målet.

Parters
och vittnens obenägenhet att uttala sig i rättegångar har som rättegångsutredningen
påtalat markanl ökat under senare år. Det är en allmän erfarenhet bland
åklagare att särskilt i mål om rån, våld och narkotika rädslan för hämnd och
trakasserier är mycket vanlig bland målsäganden och vittnen. Först genom lång
övertalning och löfte om att utsagan med stöd av 46 kap. 7 § rättegångsbalken
skall få lämnas utan att den filltalade är närvarande har vederbörande förmåtts
medverka i rättegången. En ovillkorlig rätt för enskild att i dylika fall göra
bandupptagning skulle utgöra ell avsevärt men för utredningen i målet. Med
hänvisning fill det sagda vill jag förorda att en regel som
rättegångsutredningen föreslagil införes i 5 kap. 9 § rättegångsbalken.

Vad
avser fotograferingsförbudet har utredningen uttalat att det för integritetsskyddsaspekten
har en så utomordentlig betydelse att det bör finnas kvar. Jag delar
utredningens uppfattning.

1.3
Överåklagaren i Malmö

Angående
bandinspelning vid domstolsförhandling

Det
är helt klart att den i svensk rätt förankrade offentlighetsprincipens syfte
att möjliggöra observation och kontroll av rättsväsendet redan är tillgodosett
genom allmänhetens och pressrepresentanternas möjlighet att närvara vid
rättegångar och att ta del av domstolens handlingar, även om tillgång till bandinspelade
referat inte förelegat.

För
dagen kan bandinspelning vid domstolsförhandling förbjudas jml. 5 kap. 9 § RB endasi
om den är att bedöma som ordningsslörande. Dagens inspelningsapparatur är så
avancerad att ljudupptagningar kan göras av allmänheten utan att ordningen
stores i en sessionssal. Spörsmålet om tillåtande av bandupptagning vid
förhandling inför domstol bör idag därför inte bedömas med utgångspunkt från om
en sådan är ordningsstörande utan i stället med utgångsåunkt från hur
upptagningen kan komma all påverka förhandlingen och i densamma uppträdande
personer. Den på fältet verksamme åklagaren kan konstatera att det blir allt
vanligare att parter och vittnen på gmnd av rädsla och ibland uttryckliga hot
inte önskar eller rent av vägrar inställa sig till förhandlingar. Parter och
vittnen upple-

s. 70 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:87 70

ver
redan idag en domstolsförhandling som en stor psykisk påfrestning. Det måste
anses ställt utom allt ivivel att benägenheien hos dessa personer att medverka
för sakens utredande minskar om möjligheten för envar uppkom atl göra
inspelningar vid förhandlingen. Ej endasi härav kan sakens utredande försvåras
eller försämras, utan kan t.ex. inspelningar från förhandlingar hjälpa senare
lagförda att lägga upp strategin för att få ett kvalificerat åtal mot sig
ogillat.

Det
måste fastslås alt domstolsförhandlingar i första hand angår de i förhandlingen
berörda parterna med för dessa synnerligen viktiga avgöranden fattade av
domstolen och endast i andra hand angår allmänheten.

För
exempelvis part kan det understundom vara fördelaktigt att få göra inspelning
av förhandling. Att reglera spörsmålet genom etl dispensibelt förbud eller ett
differentierat förbud låter sig emellertid inte göras på gmnd av de många
bedömningsavgöranden som under sådana förhållanden måste fattas.

Det
lämpligaste är därför att införa etl absolut inspelningsförbud vid
domstolsförhandling oavsett om densamma avser brott- eller civilmål.

Angående fotograferingsförbudet 15 kap. 9 § RB

Med
glädje konstateras att det av domstolsverkets utredning klart kan utläsas att
samtliga personer verket varit i kontakt med ställt sig klart negativa mot en
liberalisering av det ovillkorliga förbudet att fotografera i rättssalar.

Förbudet
hindrar dock ej de med kameror och med etiska aspekier i mindre mån försedda
personer som utanför rättssalarna nästan hysteriskt söker fånga misstänkt eller
tilltalad på film. Praktiska problem uppslår för att skydda parten i
rättegången från att bli fotograferad och få sitt foto utsaU i tidningar.

Det
är självklart att en brottsling skall dömas av domstolen. Som ytterligare
straff skall han inle, mot sin önskan, med foto behöva uppträda i tidningar.

Fotograferingsförbudet
borde därför utvidgas Ull att gälla i hela domstolsbyggnaden eller i dess
omedelbara närhet då någon i rättegången inblandad person inställer sig eller
lämnar förhandlingen.

1.4
Länsåklagaren i Östergötlands län

Sedan
jag anmodats avge yttrande över domstolsverkets utredning om rättslig reglering
av enskilds bandinspelning m. m. får jag härmed anföra följande.

Domstolsverket
har i utredningen haft att ta ställning Ull två olika frågor, dels om det finns
skäl att införa en reglering i rättegångsbalken om enskilds rätt att göra
ljudupptagning vid rättegång, dels ock om det finns skäl att avskaffa det
gällande förbudet enligt RB 5 kap 9 § att fotografera i rättssalen vid
rättegång.

s. 71 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:87 71

Regler
om enskilds ljudupptagning vid rättegång saknas men behov av sådana regler har blivil
alltmer aktuelll allleflersom den moderna lekniken har gjort
inspelningsapparater tillgängliga för vem som helst och dessutom utformade och utmstade
på etl sådanl sätl alt de mycket diskret och med gott tekniskt resultat kan
användas även från åhörarplats i en rättegångssal. Det kan därför oftast inte
av rättens ordförande hävdas atl begagnandet av en sådan bandspelare stör
ordningen vid förhandlingen och möjlighet saknas därför enligt ordalydelsen av
RB 5 kap 9 § fill ingripande.

I
sin utredning har domslolsverket vid diskussionen om reglering av enskilds rätt
till bandinspelning vid rättegång är önskvärd ställt offentlighetsprincipen mol
intresset av personlig integritet för den enskilde. Man har därvid kommit Ull
den slutsatsen att de skäl som från integritetsskyddssynpunkt talar för
inspelningsförbud inte har den tyngden all de motiverar inskränkningar i
offentlighetsprincipen. Domstolsverket anser därför att någon reglering av
enskilds rätt till bandinspelning vid rättegång bör inte ske utan att det är tilh-äckligl
med de möjligheter som redan finns för rättens ordförande att ingripa om
inspelningen sker under sådana former att den kan anses störa förhandlingen.

Vad
gäller fotograferingsförbudet har domstolsverket däremot motsatt uppfattning
och anför att - även om fotograferingsförbudet innebär en inskränkning av
offentlighetsprincipen - förbudet ur integritetsskyddsaspekt har så
utomordentlig betydelse aU del bör bestå.

Två
av utredningens ledamöter har reserverat sig vad gäller regleringen av bandinspelning
och anser att en bestämmelse bör införas av innebörd att rättens ordförande får
möjlighet att förbjuda att annan än rätten gör ljudupptagningar vid rättegången
om det kan antagas att upptagningen besvärar den som höres så att det kan bli
Ull men för utredningen.

Rättegångsutredningen,
som avgivit särskih yttrande, anser i likhet med reservantema, att rättens
ordförande bör ges möjlighet att, även om en bandinspelning vid rättegång inte
är störande, förbjuda att inspelning göres om den kan tänkas innebära men för
utredningen. Rättegångsutredningen anser att den inskränkning i
offentlighetsprincipen som härigenom kan komma att göras är av underordnad
betydelse eftersom förhandlingen som sådan är offentlig.

Vad
gäller fotograferingsförbudet har rättegångsutredningen den ståndpunkten att
starka skäl talar för aUmänt förbud mot fotografering i rättssal men att ett
förbud inte bör drivas in absurdum.

Vad
angår frågan om bandinspelning harjag för egen del samma uppfattning som
rättegångsutredningen och de båda reservanterna. Det bör finnas en möjlighet
för rättens ordförande att även av andra än rena ordningsskäl förbjuda enskilda
att göra inspelningar under pågående rättegång. Enligt min mening är intresset
av integritet för den enskilde minst lika stort i detta sammanhang som när del
gäller fotografering. Som rätlegångsulredningen anfört är det naturligtvis inte
själva inspelningen som känns besvärande

s. 72 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80: 87 72

utan
vetskapen om att risk finnes för att den ska kunna användas på etl eller annat
sätt, t. ex. för återgivning i radio eller TV. Några betänkligheter vad gäller offenllighetsintressel
bör inle finnas. Delta intresse är fulll ut tillgodosett genom förhandlingens
offentlighet.

Belräffande
frågan om fotograferingsförbudel är del min uppfattning atl förbudei mycket väl
kan tas bort och, i konsekvens med vad som sagts om bandinspelning, ersättas
med en ullrycklig möjlighet för rättens ordförande atl förbjuda fotografering i
rättssalen av andra än rena ordningsskäl, närmast av hänsyn lill enskilds
integritet.

1.5
Länsåklagaren i Kopparbergs lan

Anmodad
inkomma med yttrande över rubricerad utredning får jag anföra atl jag i allt
väsentligt delar de av rätlegångsulredningen i yttrande den 19 januari 1979
framförda synpunktema i nu akluella frågor.

2
Svea hovrätt

Under
ulredningens gång har skilda meningar yppats i frågan om riktigheten av att -
som domstolsverket gjort - begränsa utredningen till att avse enskilds rätt att
företa inspelning medan de överväganden och slutsatser som avser återgivning
av det inspelade, särskilt via radio och TV, ansetts falla utanför ramen av
utredningsuppdraget.

Hovrätten
saknar anledning att nu taga ställning till angivna spörsmål. Självklart är
emellertid att ålergivningsfrågan måste utredas närmare i det fortsatta
arbetet.

Lika
med domstolsverket finner hovrätten att något behov inle föreligger att
lagfästa rätten till enskilds bandinspelning såvitt nu är ifråga. Denna måste
anses vara en del av den i 5 kap. 1 § första stycket rättegångsbalken
fastslagna offenUighetsgmndsatsen.

En
ljudupptagning vid rättegång kan i och för sig vara störande och därmed till
men för ordningens upprätthållande. Emellertid har problemen i detta sammanhang
i huvudsak eliminerats i och med tillgången till dagens tekniskt avancerade
hjälpmedel. Vägande skäl att på nu angiven gmnd -utöver ordförandes
befogenheter enligt 5 kap. 9 § första stycket rättegångsbalken - rättsligen
reglera enskilds bandinspelning föreligger enligl hovrättens mening inte. Det
kan för övrigl ifrågasättas om icke elt förbud mot eller inskränkning i rälten
till inspelning inom ramen för offentlighetsprincipen skulle bli illusorisk
eftersom av utredningen framgår alt i handeln finns bandspelare av ett
cigarettpakets storiek och med sådan teknik att en inspelning kan ske med gott resullal
ulan att den ens uppmärksammas. -Emellertid kan hovrälten inte bortse från de
synpunkter som räUegångs-ulredningen anför, nämligen att det blir allt
vanligare att parter och vittnen

s. 73 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:87 73

på
gmnd av rädsla - ibland t.o.m. uttryckliga hol - är obenägna alt uttala sig i
rättegångar eller t. o. m. vägrar att infinna sig och alt "viljan att
uttala sig kan bli ännu mindre om utsagorna inspelas av enskilda personer i rättssalen".
I dylika situationer kan det vara angeläget att rättens ordförande har en
laglig möjlighet att inskränka den enskildes rält alt göra en inspelning.
Hovrätten kan därför anslula sig till den uppfattningen att i 5 kap. 9§ första
stycket rältegångsbalken intages en regel av innehåll, som framgår av
rättegångsutredningens yttrande eller att rättens ordförande äger "förbjuda
att annan än rn tager upp förhör på fonetisk väg, om det kan antagas att
upptagningen så besvärar den som höres att det blir till men för utredningen i
målet".

Vad
slutligen angår den i utredningen behandlade frågan om fotograferingsförbud
anser hovrätten all förbudei i princip bör bibehållas men att vissa jämkningar
i nu gällande regel kan förtjäna all övervägas.

3
Stockholms tingsrätt

Tingsrätten
ansluter sig till rättegångsutredningens åsikt att utgångspunkten bör vara att
inspelning som inte stör ordningen vid förhandling alltjämt bör vara tillåten
men att rättens ordförande måste kunna hindra sådan inspelning som visar sig
vara till men för utredningen i målet på sätt som rättegångsutredningen
beskrivit. Tingsrättens erfarenheter bekräftar vad rättegångsutredningen anfört
om svårigheterna att få parter och vittnen att yttra sig under förhandling
eller att - i vissa fall - ens infinna sig. Det är en klar risk att dessa svårigheter
ökar om den som skall höras får klart för sig att hans utsaga kommer att spelas
in för atl återges, t.ex. i radio. Reglema om slängda dörrar torde knappast
kunna lillämpas på sådant sätt att varje privat inspelning, som rätten finner
önskvärt förhindra, omöjliggöres. Tingsrätten anser den i
rättegångsutredningens yttrande föreslagna bestämmelsen välgmndad och
ändamålsenlig. - Det kunde kanske övervägas - ehum det går utöver utredningsuppdraget
- att låta bestämmelsen avse även sådan ljudupptagning, som avses att utsändas
direkt.

Tingsrätten
vill i detla sammanhang fästa uppmärksamhet på frågan om vilka möjligheter
domstol har att vid missmk av inspelningsanordning ingripa omedelbart med t.
ex. förverkande.

Domstolsverket
föreslår atl förbudet mot fotografering i rättssalen skall bestå. Gmnden för
verkets mening tycks - i motsats mot verkets överväganden rörande
bandinspelning - vara att de i rättegången dellagande personema skall få slippa
följderna av publicering eller annan användning av fotografier från
rättegången.

Enligt
tingsrättens mening är domstolens intresse av att förhandlingen inte störs av
ovidkommande inslag liksom parters och andra deltagares

s. 74 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:87 74

önskan
att i möjligaste mån få vara i fred - alltjämt stark. Del är iveksamt om ett
fotografi från en rättegång tjänar något förnuftigt ändamål. Tingsrätten som
antar atl förbudet gäller även TV-filmning och annan elektronisk
bildupptagning anser inte att det finns skäl atl jämka del nu gällande
förbudet mot foiografering.

Tingsrälten
ansluler sig avslulningsvis lill rätlegångsutredningens åsikl att också frågan
om återgivning av bandinspelningar bör utredas. Därvid bör inte bara åtemtsändning
i etermedia beaktas. Till tingsrätten har i något fall framförts begäran att få
ställa in mikrofoner i rättssalen och ansluta dem till högtalare utanför denna.
Ingen sådan framställning har såvitt känt beviljats. Men del är inte självklart
att elt sådant beslul om avslag kan gmndas bara på ordförandens ansvar för
ordningen vid räliens sammanträden.

4
Södertälje tingsrätt

Bandinspelning
vid rättegång

För
närvarande saknas bestämmelser om bandinspelning vid rättegång, vilket innebär
att bandinspelning torde kunna förbjudas endast när den slör förhandlingen, i
vilket fall rättens ordförande kan ingripa med stöd av 5 kap 9 §
rättegångsbalken.

Såväl
i gmndlag som i rättegångsbalken har fastslagits att förhandling vid domstol
skall vara offentlig. Otvivelaktigt har offentligheten vid domstol bidragit
till att domstolarna i hög grad åtnjuter allmänhelens förtroende.

Såsom
framgår av utredningen finns det - utöver de fall då man kan tala om egenthg stöming
genom bandinspelning - åtskilliga situationer i vilka det kan synas befogat att
begränsa eller avstyra privat bandinspelning. Det finns därför anledning att
diskutera frågan om förbud i en eller annan form. Även frågan om domstolama bör
vidta åtgärder för att underlätta prival bandinspelning, när sådan ulan nackdel
kan ske, kan vara värd att övervägas.

Det
kan möjligen göras gällande att offentlighetsprincipen är i tillräcklig grad
beaktad genom att allmänheten äger fritt fillträde till domstolsförhandlingar
och att ett förbud mot privat bandinspelning följaktligen inle skulle innebära
att offentlighetsprincipen träds för när. Vidare kan hävdas att betydelsen av
offentligheten i någon mån minskat genom den insyn i och kontroll av
domstolamas verksamhet som numera sker exempelvis genom att offentlig
försvarare förordnas i de flesla brottmål. Allmänhetens krav på information om
samhällsfunktionerna och myndigheternas agerande i olika situationer har
emellertid på ett markant sätl ökat, och möjligheterna att sprida information
har också på olika sätt förbättrats. Ett allmänt

s. 75 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:87 75

förbud
mot privat bandinspelning vid rättegång skulle i dagens läge kunna uppfattas
som etl allvariigl avsleg från den sedan gammalt gällande offentlighetsprincipen.
Ett sådant förbud bör därför enligl tingsrättens mening inte komma i fråga.
Även tanken på ett dispensibelt förbud bör avvisas. I stället bör privat
bandinspelning vid räliegång i princip vara fri med möjlighet till
inskränkningar i vissa fall. 1 allmänhet får väl parter anses ha ett större
intresse av att kunna göra bandinspelning än vad åhörare i rättegången har.
Det torde dock vara svårt att göra åtskillnad mellan parter och övriga.

Avvägningen
mellan integriletsskyddsintresset och offenllighetsintresset bör således även
fortsättningsvis göras så att det förra i allmänhet får stå tillbaka för del
senare. I de fall då det förra inle anses kunna offras bör lösningen sökas i
regler som ger möjlighet att begränsa rätten till privat bandinspelning och
inte i utvidgade regler om rättegång inom stängda dörrar.

När
det gäller tillämpningen av 5 kap 9 § rältegångsbalken är det uppenbart att
ljud och montering av iögonenfallande teknisk apparatur kan verka störande.
Däremot är det tveksamt om blotta förekomsten av bandinspelning exempelvis i
fall när inspelningen påverkar parts eller vittnes villighet att uttala sig kan
anses innefatta sådan störning som avses i nämnda lagmm. Sannolikt skulle få
domare vara beredda atl i sådant fall förbjuda inspelningen av ordningsskäl.

Vid tingsrätten
har förekommil ett större tvistemål familjemål - där ena parten företog
inspelning under förhandlingarna. Parten lät sedan sprida ut skrifter av inspelningama
lill domslolar och andra myndigheter saml till pressen. Vidare har Sveriges Radio
företagit inspelning i ett uppmärksammal brottmål. I ett annat brottmål har
lokalradion gjort inspelning. Själva inspelningama föranledde i dessa mål inte
några större olägenheter.

Inom
tingsrätten finns i övrigt ingen erfarenhet av mål där frågan om
inspelningsförbud har aktualiserats. Däremot förekommer inte så sällan mål i
vilka parter och vittnen ådagalägger en tydlig ovilja att fritt berätta vad de
vet - av rädsla för repressalier eller av annan orsak. Det kan med fog antagas
att en obegränsad rätt till fonetisk upptagning av deras berättelser skulle
göra dem än mer obenägna att yttra sig. En sådan utveckling skulle vara till
avsevärt men för ulredningen i målen. Rättens ordförande bör därför få
uttryckligt stöd i lag för att förbjuda bandupptagning i dylika fall. Även
andra fall kan tänkas, framför allt i stora narkotikamål, där privata
bandupptagningar kan vara lill men för utredningen i målel eller mål som har
nära samband med detta.

En
sådan försiktig utvidgning av rätten att förbjuda privat bandinspelning som
här förordas innefattar enligt tingsrättens mening inte något avsteg från
offentlighetsprincipen och försvårar inle heller nämnvärt journalistemas
möjlighet att förmedla information från rättegångar. Det är ju

s. 76 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80: 87 76

inte
information i form av ordagrant återgivna brottsstycken ur parters och vittnens
berättelser som i första hand bör förmedlas till allmänhelen utan en
helhetsbild av vad som förekommit i rätten.

Tingsrätten
anser således sammanfattningsvis atl rätten till privat bandinspelning i
princip bör vara fri men atl ordföranden bör få någol slörre möjligheter än i
dag atl i enskilda fall begränsa denna rält.

Slutligen
vill tingsrätten framhålla att frågan om rätten till inspelning inle bör lösas
fristående från frågan om rätten till återgivning av del inspelade.

Förbud
mot fotografering

Det
i 5 kap 9 S rättegångsbalken inskrivna fotograferingsförbudet är känt och
accepterat, vilket bäsl visas av alt försök lill överträdelse av förbudei
praktiskt taget aldrig sker. Tingsrätten anser i likhet med utredningen att det
inle finns skäl att mjuka upp förbudet. Möjligen bör det omformuleras så att
lagtexten bätlre återger vad som enligt moliven avses, nämligen förbud mot
fotografering under pågående förhandling. Det kan också övervägas atl införa
bestämmelser i syfte all stävja det föga tilltalande bmket att ta närgångna
bilder av tilltalade eller andra i rättegången deltagande personer på väg in i
eller ul från tingssalen. En lösning av delta problem utan förbud i lag torde
dock vara att föredra.

5
Malmö tingsrätt

Bandinspelning
av enskild vid rättens förhandlingar har vid denna tingsrätt förekommit i både
brottmål och tvistemål. Mestadels har det varit Sveriges Radio som efter
anmälan till vederbörande ordförande gjort sådana inspelningar. Några
påtagliga olägenheter därav för rätten har inte förekommit.

Tingsrätten
delar domstolsverkets uppfattning, atl det ej är påkallat alt införa ett förbud
mot enskilds bandinspelning. Ej heller synes det f. n. finnas skäl att reglera
sådan inspelning. Tingsrätten instämmer också med domstolsverket, atl
tillräckligt starka skäl talar för ett bibehållande av det i rättegångsbalken
stadgade förbudet mot foiografering i rättssalen.

Offentlighetsprincipen
såsom den utvecklats i vårt land är av största betydelse för rättssäkerheten
och medborgamas förtroende för myndigheters och domstolars arbete. Införandet
av ett förbud mot enskilds bandinspelning skulle beröva offentlighetsprincipen
en högst väsentlig ingrediens, nämligen den gmndlagsfästa rätten till
informationsfrihet. De integritetsskäl som redovisas i utredningen är beaktansvärda
men ej så tungt vägande att de motiverar ett förbud. De situationer, där avsteg
från offentlighetsprincipen kan ske enligt gällande rätt, är klart angivna i
lag och lämnar inte utrymme för någon diskretionär prövning. Belydelsen härav

s. 77 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:87 77

gör
att tingsrätten ej kan acceptera en bestämmelse av det innehåll som rätlegångsulredningen
har föreslagil. Vidare vill tingsrätten framföra som sin mening atl missbruk av
en bandinspelning ej kan ulgöra skäl för ell förbud utan bör förekommas på
annat sätt.

Rättegångsutredningen
och domstolsverket har berört frågan om skyldighel för domstol atl tillhandahålla
enskild kopior av rättens fonetiska upptagningar. Ehum någon framslällning om
sådana kopior ännu inte gjorts vid denna tingsrätt, anser tingsrätten det
nödvändigt att frågan om avgift för dylika kopior snarast regleras.

6
Halmstads tingsrätt

Tingsrätten
tillstyrker domstolsverkets förslag att inskränkningar nu inte föreskrives belräffande
enskilds rält till inspelning under rättegång samt att nuvarande
fotograferingsförbud bibehålles,

1.
Skälen för och emol en inspelningsräii kan naturligtvis varieras och utvecklas
mera ingående än som skett i promemorian. För ett förbud bmkar bl. a. åberopas
på olika sätl beskrivna integritelsskyddsinlressen för enskilda. Det vill synas
som om sådana intressen i första hand kan och bör tillgodoses med hjälp av
regler som gäller eller bör uppställas för massmedias behandling av material
från rättegångar.

Särskilt
intresse har - vid en diskussion av processrältsliga regler om
inspelningsrätten - de synpunkter som anförts av rätlegångsulredningen. Utredningen
föreslåratt inspelning skall kunna förbjudas om upptagningen så besvärar den
som höres att del blir lill men för utredningen. Strävandena att främja
rättegångens kvalitet är naluriiglvis särskilt beaktansvärda. Kraven på offenflighet
kan behöva vika när de möter intressen av nu antydd art.

Även
om fingsrälten har starka sympatier för vad rätlegångsulredningen här anför och
förordat, har emellertid tingsrätten stannat för alt avstyrka den föreslagna
regleringen. Avgörande har härvid varit atl det inte kan anses vara tillräckligl
visal all det finns etl faktiskt behov av den föreslagna begränsningen av en
fri inspelningsrätt. Tingsrätten har sålunda inte kännedom om något fall, när
ett inspelningsförbud skulle varit klart befogat. Inte heller redovisas i den
remitterade promemorian några inträffade fall där avsaknaden av
förbudsmöjlighet varit klart oläglig. Offentlighetsintresset får enligt
tingsrättens mening anses vara så starkt att inskränkningar av nu diskuterat
slag inte bör vidtagas utan ett klart dokumenterat faktiskt behov av dem.

En
regel som den av rättegångsutredningen föreslagna skulle möjligen i prakUken
inte sällan komma att förfela sitl syfte. En tillämpning kan sålunda väntas bli
aktuell särskilt i mål som av ell eller annal skäl väckt allmän uppmärksamhet.
Man har skäl atl räkna med att elt inspelningsför-

s. 78 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 87 78

bud i ett sådanl sammanhang kan ge anledning lill ingående
kommentarer och omfattande diskussioner i massmedia. Den hörde och hans uppgifler
och förhållanden kan därvid bli föremål för en mera närgången uppmärksamhet än
som eljesl skulle varit fallel.

Till vad tingsrälten ovan anfört kan fogas skäl av närmasl
praktisk arl. En bestämmelse som den föreslagna niåste ge svårigheier och
ojämnheter i tillämpningen. En nyanserad tillämpning kan bl. a, kräva all
hänsyn tages till vem som vill göra en inspelning; slarka skäl bör föreligga
för all vägra part inspelningsrätt.

Här är också att beakla all ell av ordföranden faltal beslul
får omedelbar prakiisk efterföljd, eflersom särskild lalan inle kan föras mot
beslutet. Del kan dessutom vara något osäkert vad som kan hända efler en
fullföljd av målet. Del är mle uteslutet all elt grovt felakligl förbudsbeslul
skulle -såsom elt felaktigt offenllighetsinskränkande förbud - kunna föranleda
undanröjande av en meddelad dom, Till allt della kommer all efterföljden av etl
inspelningsförbud kan vara svårkontrollerad.

Slutligen bör här erinras om svårigheterna att finna något
objektivt underlag för en prövning av uppkommen fråga om inspelningsförbud, I
praktiken lorde man bli hänvisad lill att godta en persons uppgift att en
inspelning märkbart skulle besvära honom,

2, Som skäl för alt bibehålla fotograferingsförbudet
har i huvudsak

anförts att en fotografering kan utgöra en allvarlig integritetskränkning.

För etl förbud talar också med särskild styrka atl del från informationssyn

punkt knappast kan framstå som särskilt angeläget atl personer som del

tager i domstolsförhandlingar fritl skall kunna fotograferas. Informations

intresset av fotografier är utomordentligt mycket svagare än iniressel av

ett återgivande av innehållet i vad som yttras vid en förhandling.

3. I övrigt finner Ungsrätlen anledning att till
domstolsverkets prome

moria göra följande särskilda anteckningar.

Sid 18

Domslolsverket synes ha utgått ifrån all uppdraget avsell
endast bandinspelningar och därmed jämförbara inspelningar. Det kan
ifrågasättas om så snäva gränser bör slällas upp för en diskussion. Motsvarande
olägenheler som av bandinspelningar följer i förstärkt grad av exempelvis
upptagningar för direktutsändning.

I detta sammanhang har det starkt inlresse vilken
formulering som väljes

för en bestämmelse. Rättegångsutredningen använder i sill förslag ordalag

som uppenbarligen hämtats från 6 kap. 9 § rättegångsbalken ("upptagas -

---- på fonetisk väg"). Från språkliga utgångspunkter kan detla uttrycks

sätt möjligen inge osäkerhet. Uttrycket skulle kunna avse endast själva

upptagandet (mikrofontekniken), men också uttrycka kombinationen av

upplagande och registrering.

s. 79 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:87 79

Sid. 22 f

Referatet av Ekelöfs diskussion av offentlighetsprincipens
problematik är rapsodiskl. Del gör dålig rättvisa ål del nyanserade resonemang
som Ekelöf redovisar för all fästa uppmärksamhelen på etl vikligl problem,
förtjänt atl göras till föremål för mer grundliga undersökningar. Referaiel
skämmes dessvärre också av en del lämligen uppseendeväckande felcitat med klart
förvanskande effekter.

Sid. 25

Uttalandet alt det är straffliart alt "utan lillslånd
i hemlighet" spela in förhandling inom slängda dörrar kan vara missvisande
och kräva ell till-lägg. För straffbarhel enligl 4 kap. 9 a S brottsbalken kräves
sälunda alt inspelningen göres av nägon som inte är behörigen närvarande vid
förhandlingen. Närvarande part lorde sålunda ha full räll atl ulan särskilt
tillstånd göra en inspelning. Rätlen lorde möjligen var oförhindrad alt fråga
om inspelning sker. Sker inspelning, kan ökade skäl föreligga atl med slöd av 5
kap. 4 S rättegångsbalken förorda alt vad som förekommil vid förhandlingen
inte får uppenbaras. På motsvarande säll kan det länkas vara legitimt att vid offenllig
förhandling, vid vilken fråga om slängda dörrar kan uppkomma, efterhöra om
bandinspelning sker. Risken för bandinspelning kan sålunda ha betydelse för
parts inslällning till och rätlens avgörande av frågan om offentlighet. - Etl
klarläggande uttalande från lagstiftarens sida i dessa frågor om aktivitet från
rättens sida kan ha intresse.

Sid. 53

Promemorians uttalanden till ledning för domstolarnas hanlering
av inspelningsfrågor inger någon osäkerhet. Enligl promemorian skulle del
sålunda normalt vara tillåtet att placera en mikrofon i anslulning till
parternas, vittnets eller rättens plalser. Troligen har etl "inte"
fallit borl ur meningen, eflersoni en motsatt ståndpunkt synes höggradigt
befogad. Platser avsedda för de agerande i en rättegång bör självfallet aldrig
belamras med ovidkommande mikrofoner för närgängen ljudupptagning. Den därefter
i promemorian följande meningen är till följd av någol språkligt missöde
svårbegriplig, Avsiklen torde ha varit att uttala att indiskreta mikrofonförflyttningar
under pågående förhandlingar inte kan godtagas.

7 Integritetsskyddskommittén

Ang. enskilds bandinspelning

Enligt gällande rätt torde vem som helst få spela in på
band vad som försiggår vid rättegång som inte hålls inom stängda dörrar, om
inspelning-

s. 80 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 87 80

en kan göras utan all verka i leknisk mening störande vid
förhandling. Reglerna i 5 kap. rättegångsbalken (RB) om ordning vid domstol är enligl
integritetsskyddskommitténs mening helt tillfyllest om rnan endast vill komma
till rätta med slörande i leknisk mening. Det går alltså att med hjälp av nu
gällande bestämmelser förhindra störningar som uppkommer på gmnd av maskinljud
från inspelningsapparater, sladdar som hindrar, spring med mikrofoner etc.

Som kommittén tidigare har anfört i annat sammanhang kan
den principiella friheten atl med hjälp av leknisk apparatur uppta
rättegångsförhandlingar vara diskutabel från inlegritetskyddssynpunkt. I
själva verkel förhåller det sig numera så att den tekniska ulvecklingen har
medfört att integritetsskyddsaspekten är den hell dominerande beträffande denna
fråga. Den moderna tekniken har frambringat inspelningsapparater som kan
användas utan att i leknisk mening vara störande. Samtidigt har teknikens
framsteg medfört att upptaget material på elt helt annal sätl än lidigare på
kort tid kan spridas till den stora allmänhelen. Del är därför enligt kommitténs
mening väsentligl atl göra del möjligt att ingripa mot inte avsedd användning
av material som inspelats vid rältegångsförhandling.

Domstolsverket har inte utrett de problem som kan vara
förenade med återgivning av det inspelade materialet. Verket har ansell att
uppdraget endasi har gällt frågan om rätten att företa inspelning. Oavsett hur
domstolsverkels uppdrag skall lolkas i della avseende torde det vara helt
klart att det är återgivning av det inspelade som är den verkliga integriletsfaran.
Del obehag eller den rädsla som själva inspelningen framkallar beror i de allra
flesta fall ytterst på tanken att del inspelade kan komma atl återges i t. ex.
massmedierna radio och TV eller kan komma att föras vidare på annat sätt som
den enskilde kan få obehag av.

I detta sammanhang kan nämnas att kommittén för närvarande
ägnar sig åt frågor om användning av material som avser enskilds privatliv.
Kommittén inskränker sig därvid inte till frågan om användning av material som
åtkommits på olagligt eller otillbörligt sätt. Kommitténs slutbetänkande kommer
därför att omfatta också användning av sådant material som upptagits genom t.ex.
privat bandinspelning vid rättegång. Kommittén anser det dock angeläget atl
redan på inspelningsstadiet kunna hindra upptagningar som vid en framtida -
eller samtidig - återgivning kan komma att kränka den hördes personliga
integritet.

I likhet med rättegångsutredningen är kommittén av den
uppfattningen att bestämmelsema i 5 kap. 9 S RB bör kompletteras på så sätt atl
rättens ordförande också äger förbjuda privat bandinspelning av andra skäl än
rena ordningsskäl. Kommittén vill emellertid sträcka sig något längre än vad
rättegångsutredningen har föreslagit. Enligl kommitténs mening är det nämligen
angeläget att kunna hindra inspelning av integritetskränkande material även om
inspelningen inte skulle vara Ull men för utredningen i målet.

s. 81 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:87 81

Kommittén kan alltså för sin del ansluta sig till det av
rättegångsutredningen föreslagna tillägget till stadgandet i 5 kap. 9S andra styckei
RB. Dämtöver bör stadgandet enligt kommitténs mening ges elt tillägg tiil skydd
för den enskildes personliga integritet.

Efter dessa tillägg skulle ifrågavarande stadgande
förslagsvis ges följande innehåll. - Det av rättegängsutredningen föreslagna
tillägget har stmkits under med heldragen linje. Kommitténs
kompletteringsförslag har markerats med streckad linje.

På rättens ordförande ankommer att upprätthälla ordning
vid rättens sammanträden och att meddela därför nödiga föreskrifier. Han äger
utvisa den som stör förhandlingen eller eljesl upplräder otillbörligt så ock
för undvikande av trängsel begränsa antalet åhörare i rättssalen. Likaså äger
han förbjuda att annan än rätten lager upp förhör på fonetisk väg. om det kan
antagas atl upptagningen aniingen så besvärar den som höres att det hlir till
men för utredningen i målet eller framkallar fara för den hördes personliga
integritet. Ej må folografi lagas i råtlssalen.

Ang. fotograferingsförbudet

TUI gmnd för det nu föreliggande fotograferingsförbudel
tycks ha legat både syftet att skydda förhandlingen mot störning i leknisk
mening och enskilda parters krav på skydd för sin integritet. Del förhållandet
all fotografering genom den tekniska utvecklingen numera inle behövei vara
störande för ordningen i rättssalen anser kommittén inte böra tillmätas
avgörande betydelse. Kommittén anser därför i likhet med domstolsverket atl
kravet på inlegrilelsskydd är av sådan tyngd atl förbudei bör beslå.

Kommittén anser det inte finnas anledning att utvidga
fotograferingsförbudet i 5 kap. 9 § RB till att gälla också utanför
rättssalen. 1 detta sammanhang vill kommittén erinra om det förslag som
kommittén lidigare har lagl fram i sitt andra delbetänkande (SOU 1974: 75)
Fotografering och integritet. I detta belänkande föreslog kommittén att det
skulle vara straffbart att olovligen fotografera någon när denne var inomhus i
sin bostad eller var för vård inlagen på sjukhus eller annan anstalt. Del
föreslogs också bli straffbart att olovligen fotografera någon när denne
befann sig på en plats där han var skyddad för allmän insyn och fotograferingen
uppenbarligen var kränkande för honom. Kommitténs förslag har ännu inte letl
till lagstiftning.

I sitt slulbelänkande kommer kommittén också all ta upp
frågan om användning av bilder som kan vara kränkande för den enskildes
integritet. Det behöver inte sägas särskill att sådana bilder också kan ha lagits
vid rättegångsförhandling.

6 Riksdagen 1979/80. I saml. Nr 87

s. 82 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 87

8 Rätlegångsutredningen

Som framgår av domstolsverkets skrivelse till regeringen i
samband med överlämnandet av promemorian har rättegängsutredningen lidigare
yttrat sig till domstolsverket över promemorian i dess dåvarande skick, Eflersom
verket inte funnit anledning omarbeta promemorian med anledning av vad
utredningen då anförde kan utredningen nu i slort sell hänvisa till silt
tidigare yttrande. De "förtydliganden" som verket gör i skrivelsen
till regeringen föranleder utredningen all härutöver uttala följande,

Råitegångsutredningen vidhåller sin uppfattning om alt
överväganden av inspelningsfrågor, vilka inte tar hänsyn också till
återgivningsmöjligheten även i radio eller TV - är av mindre inlresse, Ulredningen
anser också fortfarande atl uppdraget innefattat en skyldighet att göra sädana
överväganden. En sådan skyldighel innebär inte nödvändigtvis all man måsie
överväga elt förbud atl återge inspelningen i exempelvis radio.

Inom utredningen har rått fullständig enighet om att
inspelningen måste kunna förbjudas om den är till men för utredningen i målet.
Intresset av att målel blir ulrett på bäsla möjliga sätt tar enligt
utredningens uppfattning klart över de intressen som kan anföras till stöd för
en oinskränkt rätl alt göra prival bandinspelning.

Även den som ansluter sig till nyssnämnda uppfattning kan naturiigtvis
motsätta sig en rättslig reglering av inspelningsfrågan. Skälet skulle då
främst vara att det inte föreligger något behov av en sådan reglering. Denna
fråga kommer atl belysas vid remissbehandlingen. Rättegångsutredningen anser
att det redan finns etl visst behov. Utredningen vill emellertid understryka atl
del i denna fråga inte finns anledning för lagstiftaren atl avvakta till dess ell
akul och mer omfattande behov visat sig föreligga. Vad det gäller är ju bara
att införa en möjlighet att förbjuda en inspelning. Möjligheten behöver inte
utnyttjas förrän ett behov föreligger. Härtill kommer atl det skulle vara
ytterst otillfredsställande all tvingas avgöra ett mål på bristfällig utredning
enbart därför all en prival bandinspelning inte kan förbjudas.

Rättegångsutredningen har i sitt yttrande pekal på
skyldigheten att tillhandahålla kopia av fonetisk upplagning och härvid framhållil
vissa problem av såväl rättslig som praktisk natur, vilka enligt ulredningens
uppfattning är värda uppmärksamhet. Domstolsverket inskränker sig till ett
påslående om att det torde uppstå stora svårigheter för domslolarna att tillmötesgå
en begäran om kopior och att, såvitt verket har sig bekant, några
framställningar om sådana kopior inte gjorts. (Se dock bilaga lill detla
yttrande). Vari de uppgivna svårighetema skulle bestå undandrar sig utredningens
bedömande men om verkets bedömning är riktig synes det vara på tiden att
överväga hur kopior skall tillhandahållas. Eftersom det är fråga om utlämnande
enligt de regler som gäller för allmänna handlingar bör

s. 83 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 87 83

Ullhandahållandet nämligen ske med skyndsamhel. Även i
avgiftsfrågan synes en beredskap önskvärd.

1 sitt yttrande Ull domslolsverkel gjorde räUegångsulredningen
vissa uttalanden även i fråga om fotograferingsförbudel i 5 kap. 9 S rältegångsbalken.
Dessa uttalanden har inte föranlett någon som helst kommentar från
domstolsverket. Utredningen vidhåller sin uppfattning om alt den gällande
bestämmelsen behöver ses över.

Bilaga

Härmed får jag anmäla, all chefsrådmannen på avd 2 Ella Köhler
idag anmält lill mig alt en part (parten personligen) under loppet av en nu
pågående huvudförhandling beställt kopia av fonetisk upptagning av vittnesmål
under huvudförhandlingen. Köhler begärde instruktioner av mig. Jag svarade, atl
tingsrätten skall se till all överspelning sker till band, som skall utlämnas
gratis (,jfr bilaga i domstolsverkels ulredning om rältslig reglering av
enskilds bandinspelning m.m., överlämnad till regeringen genom skrivelse
1979-03-09).

Med hänsyn lill vad domslolsverkel anför i skrivelsen
1979-03-09 harjag velal uppmärksamma domstolsverket på beställningen. Cari-Anton
Spak Lagman

8.1 Justitiekanslern

Rättegångsutredningen har anmodats avge yUrande över mbricerade
promemoria. Samtidigt somjag härmed överiämnar ulredningens yttrande begagnar
jag tillfället alt för egen del göra följande kommentarer.

I min egenskap av utredningens ordförande uppskattar jag naturiigtvis
aU domstolsverket anser utredningens uppfattning i inspelningsfrågan
"förtjänt av viss uppmärksamhet". Ännu bättre hade det emellertid
varit om verket tagit något intryck av vad utredningen anfört. Utredningen har
inom sig flera erfarna företrädare för såväl domarkåren som åklagar- och
advokatkåren. Jag anser det mot den bakgmnden anmärkningsvärt att
domstolsverket inte ansett utredningens omsorgsfulla yUrande till verket ens
böra föranleda ett bemötande.

Som JK kan jag inte underlåta atl uttrycka min
utomordentliga förvåning över det sätt på vilket domstolsverket uppfaUat sitt
uppdrag. I den skrivelse Ull regeringen, i vilken jag tog upp frågan om en
reglering av räUen Ull privat bandinspelning var återgivningsfrågan en
huvudpunkt.

Jag berörde också särskilt återgivning i radio. Med mitt
synsätt är det helt ointressant att diskutera ämnet i fråga om man inte lar upp
ålergivningsfrågan, inkl. återgivning i radio eller liknande sammanhang.

s. 84 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:87 84

Om regeringens uppdrag Ull domstolsverket skall uppfattas
på del sätt verket gör gällande anser jag att regeringen på lämpligt sätl bör
låta utreda frågan om tillåtligheten av privat bandinspelning med hänsyn
särskilt till de konsekvenser en återgivning i t. ex. radio kan innebära. En
särskild skrivelse härom inges samtidigt härmed från JK.

9 Yttrandefrihetsutredningen

Frågan om man bör begränsa den enskildes räll alt göra
egna bandinspelningar under rättegångar kan till en del bedömas från ordningssynpunkl.
Men i försia hand rör den konflikten mellan kravel på offentlighet vid
domstolsförhandlingar och de medverkandes önskemål om enskildhet.

Domstolsverket har, med hänvisning till sill uppdrag, i
huvudsak uppehållit sig vid de slörningar som kan uppkomma genom själva
inspelningen, däremol inte vid de psykologiska verkningarna av tanken på en
kommande återgivning. Med den delbedömningen av frågan ler sig verkels slutsals
-att någon begränsning av inspelningsrätlen inte bör göras - naturlig.

Men, som domslolsverkel konstaterar, är det framför allt
möjligheten av en offentlig återgivning som är det allt överskuggade problemel.
Hur påverkar den parters och vittnens agerande i rätiegången?

Bandinspelningar kan underlätta arbelel för dem som vill
bevaka doni-stolsarbelel, dvs. normall referenler av förhandlingarna i radio.
TV eller tidningar. Rätlen att göra egna bandinspelningar är dock inle
avgörande för offentlighetsprincipens gillighel. Offentlighetsprincipen
tillgodoses redan genom rätten all närvara vid förhandlingar och rälien alt ta
del av allmänna handlingar.

Del kan enligl ytlrandefrihetsutredningens mening finnas
fall då hänsynen lill en enkel och arbelsbesparande rapportering från räitegångar
måsle stå tillbaka för intresset av att den rättsliga utredningen inte skadas
av de hörda personernas osäkerhei inför tanken på hur inspelningen skall komma
atl användas. Del är vikligl all de kan lala fritl ulan att distraheras.

Ytlrandefrihetsutredningen ansluter sig därför lill
rättegångsutredningens uppfattning att rättens ordförande bör ges möjlighet
alt förbjuda inspelning, om inspelningen kan antas så besvära den som hörs atl
det blir lill men för den rällsliga utredningen.

I fråga om förbudei mot fotografering i rättssalar delar
yttrandefrihetsutredningen domstolsverkets uppfattning all integritets- och
ordningsskäl talar för ett väsentligen bibehållet förbud. Som
rättegångsutredningen har framhållit kan det dock finnas anledning atl klarare
ange förbudels omfattning. Det borde t.ex. vara möjligt för rättens ordförande
atl medge fotografering med parternas tillstånd under förhandlingspauser.

s. 85 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:87 85

10 Sveriges domareförbund

Domareförbundet finner inte anledning att pä grund av den
nu framlagda ulredningen ändra den principiella inslällning, som förbundet
intog i sitt yttrande lill justiliekanslern år 1974 (se PM s. 34 f). Vad som anföres
i den nu föreliggande promemorian föranleder förbundet att därutöver anföra
följande.

Under mbriken Offentlighetsprincipen i rättskipningen
(2.3. s. 20) nämns som exempel pä undantag från offentlighetsprincipen möjlighelen
att förordna att förhandlingen helt eller delvis skall hållas inom slängda
dörrar då sedlighetssårande omständigheter kan förväntas framkomma under
handläggningen. Det uttalas alt bestämmelsen - varmed åsyftas 5 kap. I S 2 st. rältegångsbalken
- dikterats av hänsyn till part eller annan som uppträder i rättegången.
Stadgandet är emellertid enligl i sin ordalydelse endast lillämpligl om det
kan anlas alt det vid förhandlingen skall förekomma något som är slötande för anständigheten
och sedligheten. Numera, när gränsen för vad sålunda betraktas som stötande
förskjutils, så att krelsen av de sexuella företeelser som väcker anstöt blir
mycket mindre än förr, föreligger formelll sett inte i samma utsträckning
möjligheten atl hålla förhandling inom slängda dörrar i mål av ifrågavarande
slag. Bestämmelsen ger alllsä inle det skydd för den enskildes integritet, som
domstolsverket förutsäller. Del önskvärda skyddel kan enligt förbundets mening
visserligen ej åsladkommas genom elt förbud mot privata bandinspelningar i
denna typ av mål. Frågan har dock så starkt samband med de problem som
behandlas i utredningen, alt den bör upplagas i della sammanhang. Förbundel
vill därvid hänvisa till vad förbundet anfört i elt yUrande den 23 januari 1979
till riksdagens ombudsmän med anledning av en förfrågan om domstolarnas praxis
i förevarande hänseende i kopplerimål. Förbundel ultalade då som sin
principiella uppfattning att del är nödvändigl att det ges bestämmelser, som bätlre
än nu skapar formella förutsäitningar för domslolarna all handlägga mål inom lyckia
dörrar där enskilda personers integritet riskeras. Förbundet anförde atl detta
behov är starkt i många sedlighetsmål men kan föreligga även i andra lyper av mål,
t.ex. i mål om våld inom samlevnadsförhållanden. Enligl förbundels mening
föreligger alltså ell påtagligt behov av lagbestämmelse, som ger domstol rätl
all i särskilda fall - i vidare mån än gällande lagstiftning medger - göra
undantag från offenllighelsprincipen och skydda den som skall höras i rättegång
mol all behöva utlämna intima personliga förhållanden åt offentligheten. I
yttrande till riksdagens ombudsmän framhöll förbundet att detla behov möjligen
kan tillgodoses om 5 kap. I S rätlegångsbalken ändras i överensstämmelse med
vad som föreslogs i samband med förslagel lill ny sekrelesslag (Ds Ju 1977:
11).

Förbundel anser all det är tvivelaktigt om man bör särskill
reglera inspelning som sker vid förhandling inom slängda dörrar, Enligl förbun-

7 Riksdagen 1979/80. I saml. Nr87

s. 86 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 87 86

dets mening bör dock möjligheten alt förordna, att vad som
förekommit vid sådan förhandling inle får uppenbaras, vara till fyllest.

Med anledning av diskussionen om behovel av etl förbud mot
återgivning i etermedia av gjorda inspelningar vill förbundet anföra följande.

Del är rimligl all anlaga, atl människor som hörs inför rälla
kan påverkas i sina ullalanden av alt de är medvetna om alt vad de säger kan
komma atl direkt återges i radio eller TV. Det är dock svårl atl i det enskilda
fallet i förväg bedöma om en inspelning kommer alt vara till men för
utredningen. Frågan har emellertid också en annan aspekt. Den medborgerliga skyldighelen
att vittna upplevs säkerligen av många sorr betungande, dels genom obehaget av
själva förhöret, dels genom alt inställelsen ofla medför uppoffringar i form
av frilid eller av ekonomisk art. Dessa omständigheter gör det angeläget att i siörsta
möjliga ulsträckning begränsa den press, som skyldighelen alt lämna uppgifter
inför rätta utgör för den enskilde. De skäl som ligger bakom kravel på att rällegängarna
skall vara offenlliga år hell tillgodosedda genom att uppgifterna lämnas inför
dem som är närvarande i rättssalen. Uppgiflslämnaren borde härutöver inte
behöva riskera alt utsagan mol hans vilja återges i massmedia annat än som
referat. Skillnaden mellan en direkt återgivning och ett referat torde för
många framslå som väsentlig. Förbundel anser atl vad nu anförts motiverar en
utredning om behovel av en rältslig reglering av uppspelning i etermedia av
inspelningar som har gjorts under rättegångar.

Enligt förbundels mening har domstolsverket överdrivit
svårigheterna för domslolarna alt lillmölesgå önskemål om kopior av räliens
fonetiska upptagningar. En kopiering av upptagningarna skulle - i varje fall om
domslolarna utrustades med kassettbandspelare - tvärtom kunna innebära en
besparing genom atl det ofta dryga arbetet med utskrifter av fonogram i många
fall ej längre blev nödvändigt. Självfallel bör en avgifl på kopior av
fonetiska upptagningar införas.

Förbundel delar domstolsverkets uppfattning atl gällande
fotograferingsförbud bör bestå.

11 Sveriges advokatsamfund

Vad först gäller frågan om omfattningen av domstolsverkets
utredning delar samfundet rättegångsutredningens framförda synpunkter, att även
de problem som kan vara förenade med en återgivning av det inspelade borde ha
utretts av domstolsverket. De problem av betydenhet som uppstår hänger nämligen
inte i så hög grad samman med själva inspelningen som med återgivningen av den.
Samfundet anser därför, att domslolsverkel bör utvidga sin utredning och
redovisa de överväganden som kan sammanhänga med en rättslig reglering av
återgivningar av bandinspelningar från rättegångar via exempelvis radio och TV.

s. 87 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:87 87

Vad
sedan gäller frågan huruvida förbud eller andra inskränkningar bör göras i den
enskildes rätt att göra egna bandinspelningar vid rättegångar, vill samfundet
betona att vid den intressekonflikt som uppstår mellan å ena sidan de i
rättegångarna inblandade personernas berättigade krav på integritet och å
andra sidan offentlighetsprincipen vid domstolsförhandlingar, den enskildes inlegrilelsskydd
bör tillmätas stor belydelse, eftersom en domstolsförhandling primärt berör de
involverade personerna och endast sekundärt allmänheten.

Enligt
samfundets erfarenhet blir det allt vanligare, att parter och vittnen uttrycker
ovilja mot alt uttala sig i rättegångar. Detta skulle säkerligen ytterligare
accentueras, om allmänheten fick oinskränkt räll att göra bandinspelningar av
utsagorna.

Å
andra sidan vill samfundet självfallel slå vakt om principen om offentlighet
vid domstolsförhandlingar. Inskränkningar i denna princip bör endast
undantagsvis ifrågakomma.

Även
om allmänhetens rätt till bandinspelning vid rättegångsförhandlingar som
ovan nämnts - kan vara till avsevärt förfång för både parter och vittnen, är
konsekvenserna härav för den enskilde enligt samfundets mening inte av sådan
tyngd att en lagändring innebärande ett totalt inspelningsförbud bör
övervägas.

Bandinspelning
bör sålunda i princip vara tillåten för envar vid rättegångsförhandlingar.

Den
enskildes krav på integritetsskydd och de pålagliga olägenheterna som följer av
återgivningsmöjlighetema av del inspelade talar emellertid klart för, att
möjlighet bör finnas att förbjuda inspelning, då personliga förhållanden kräver
särkild hänsyn, exempelvis då part eller vittne påtagli-gen störs av inspelningen
eller lill och med vägrar uttala sig. Rätt atl i sådana fall förbjuda
inspelning skall ges rättens ordförande och lagregleras såsom rättegängsutredningen
föreslår.

Samfundet
delar inte domstolsverkets uppfattning, att man skulle kunna tillgodose den
enskildes integritetsskydd genom att utvidga möjligheterna att hålla
förhandlingar inom stängda dörrar, eftersom bandinspelningar kan ske även vid
sådana förhandlingar. Framförallt skulle en ulökning av antalet förhandlingar
inom stängda dörrar vara ett ur offentlighetssynpunkt klart sämre alternaUv.

Samfundet
anser att fotograferingsförbudet i RB 5: 9 skall bibehållas. Bärande skäl för
jämkningar i nu gällande regler har inte framförts.

12
Föreningen Sveriges statsåklagare

Utredningen
har skett i samråd mellan domstolsverket och rättegångsutredningen.

s. 88 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 87 88

Slatsåklagarföreningen finner några av rätlegångsutredningens
framförda tankegångar vara av intresse och värda särskild uppmärksamhel.

Rätt för annan än rätten att taga upp förhör på fonetisk
väg

Rätlegångsulredningen föreslår atl rättens ordförande
skall äga förbjuda att annan än rätten tager upp förhör på fonetisk väg, om del
kan antagas att upptagningen så besvärar den som höres all det blir till men
för utredningen i målet. De skäl rätlegångsulredningen framfört till slöd för
en sådan regel pä s. 58 f kan föreningen hell anslula sig lill. Parters och
vittnens allt vanligare obenägenhet atl på grund av rädsla för trakasserier och
hämnd uttala sig frilt i rättegångar måste molverkas sä alt målen kan bli
utredda på bästa sätt. Även om siörsta möjliga offenllighet självklarl måste
råda ifråga om rättegångar bör detla inle nödvändiglvis innebära en oinskränkt rält
atl göra fonetiska upptagningar av förhör.

Föreningen finner oroande atl privala bandinspelningar
obehindrat kan göras i rättegångar där en av flera personer i en grupp av
brottslingar -t.ex. inom narkotikaområdel - lagföres. Sådana inspelningar kan
som rätlegångsulredningen anför medföra all utredningarna av vissa typer av broll,
narkotikabrott, kvalificerad ekonomisk brotlslighel och andra lyper av
organiserad brottslighet allvarligt försvåras därigenom att kommunikationerna
mellan flera gärningsmän underlättas. Dessa lyper av brolt erbjuder ändock sä belydande
ulredningssvårigheler att läget inte bör ylterligare försvåras genom all
privat bandinspelning av förhörsulsagor ej kan förhindras.

Slatsåklagarföreningen kan tänka sig att ovan citerade
förslag lill lagregel i slällel får förslagsvis följande utvidgade innehåll: Räliens
ordförande äger förbjuda all annan än rätlen lager upp förhör på fonetisk väg,
om del kan anlagas all upptagningen blir till men för ulredningen i målet.

En sådan möjlighet atl förhindra bandinspelningar kan
knappast anses träda något väsentligl offentlighelsinlresse förnär.

Fotograferingsförbud

Av inlegrilelsskyddsskäl är ett stramt förbud mot foiografering
i rättssal enligt föreningens mening nödvändigl. Emellertid bör detla ej hindra
att gällande regel i 5: 9 RB av praktiska skäl ses över såsom rätlegångsulredningen
föreslagil.

13 Föreningen Sveriges åklagare

Föreningen, som saknar anledning alt gå in på den av
rättegångsutredningen aktualiserade frågan huruvida domslolsverkel uppfallal silt
utred-

s. 89 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 87 89

ningsuppdrag alltför snävt, delar verkels mening atl
gällande fotograferingsförbud enligt 5 kap. 9 S rätlegångsbalken bör behållas
oförändrat.

Vad därefter angår frågan om behov föreligger av rättslig
reglering av privata bandinspelningar vid rättegång så anser föreningen i
likhet med rätlegångsulredningen saml reservanterna Gunilla André och
Carl-Anton Spak att en regel bör införas som ger rättens ordförande möjlighet
all förbjuda annan än rälten atl laga upp förhör på fonetisk väg om det kan
antagas alt upptagningen så besvärar den som höres att del blir lill men för
utredningen i målet. Behovet av en sådan regel har ulförligl moliverals av ulredningen
och reservanterna. Föreningen ansluler sig lill vad därvidlag anförts.

14 Sveriges Radio

Enskilds bandinspelning

Som framgår av ulredningen (sid. 36 f) yttrade sig
Sveriges Radio över JK:s framställning lill juslitiedeparlementel 1974 ang. ulredning
om rättslig reglering av privat bandinspelning.

De synpunkler som Sveriges Radio därvid framförde har
samma giltighet idag: huvudregeln all del står allmänheten och massmedias
representanter fritt alt avlyssna, registrera och vidare befordra vad som sägs
vid rättegångsförhandling bör så långt möjligt vidmakthållas och förbättras.
Sveriges Radio vill besläml avstyrka en ändrad lagstiftning som möjliggör
inskränkning i rälten atl företa ljudinspelning vid rättegång. Inspelning bör inle
kunna förbjudas i andra fall än då den är klarl och uppenbart faktiskt störande
för förhandlingen.

Sveriges Radio - som i sitt nämnda yttrande hade avvisat
tanken på en utredning av det slag JK hade förespråkat - vill nu konstatera, atl
Domstolsverket i sin ulredning på elt klarl och välavvägl säll har diskuterat
de problem det här handlar om: konflikten mellan integritetsskydd och offentlighetsprincip
saml mellan offentlighetsprincipen och kravel på atl rättegången inle får
påverkas av för den ovidkommande verksamheler.

Sveriges Radio noterar med tillfredsställelse, att
Domstolsverket genomgående har redovisai ell stöd för den grundsyn som förelagel
har i dessa frågor.

Ulredningen har med slor konkretion diskuterat prakliska
konsekvenser av de principiella slällningslaganden den har gjort, och Sveriges
Radio finner som regel inga skäl till invändningar. På några punkter vill
Sveriges Radio dock komplellera ulredningens synpunkler.

En klarare definition av vad som fakliskl är
"störande" skulle minska riskerna för atl olika domare tillämpar
olika bedömningar - risker som utredningen själv pekar på. Naturligtvis kan man
aldrig nå enlydighel i

s. 90 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 87 90

della fall, men en något utförligare diskussion och
exemplifiering skulle vara till nytta.

Elt exempel på hur denna fråga kan vålla oklarheler är
utredningens diskussion (sid. 53) om de fall då medförandet av en
inspelningsapparat bör kunna förbjudas: "Närmast avses då sådana apparater
som lill sin konstruktion, utformning eller sloriek är så säregna, att de
förvandlar rättssalens karaklär av domslolslokal till inspelningsstudio".

Sveriges Radio bedömer alt del naturligaste och för alla
parter lämpligaste är att man monterar upp vanliga mikrofoner framför de
agerande parterna, vanligtvis bredvid de mikrofoner, som redan finns till
rättens tjänst, och denna ordning tycks också utredningen finna självklar. Del
kan dock finnas tillfällen, då reportern av prakfiska skäl föredrar att använda
en specialmikrofon av betydligt större format, smalt rörformad och en knapp
meter lång. Det kan förefalla som om en sådan apparat kunde falla under
kriteriet "säregen storlek", men kännetecknande för denna mikro-fonlyp,
(populärt kallad "bazooka") är dess stora känslighet.

Den hanleras av en lekniker, som kan placera sig diskret
på åhörarplats, alltså rätl långt från de agerande men med mikrofonen inriktad
mot dem. Trols storleken är denna mikrofon alltså ägnad att användas utan
störande verkan.

Integritetsfrågan, som i denna diskussion är av största
intresse att noga pröva, är viklig även på många andra områden inom Sveriges
Radios verksamhet. Den tillhör det publicistiska företagets vardag. Det är
därför klart, att Sveriges Radios medarbelare i sin yrkesutövning beaktar de
krav, som integriteisaspekten medför, även när del gäller referat från
domstolar och oberoende av vilken teknik som används vid refererandet.

Sveriges Radio noterar i delta sammanhang, att
Domstolsverket har avstått från en diskussion om den integritetskränkning, som
kan uppstå, när den tilltalades namn i rätten och detta registreras på bandet.
Att denna fråga inte tas upp, sammanhänger väl med att utredningen inte anser
att uppspelningsproblemaliken ingått i uppdraget. I programarbetet bmkar frågan
lösas så, att namnet antingen klipps bort inför uppspelningen, eller så att ett
störande ljud läggs över texten när namnet nämns, om så krävs enligt Sveriges
Radios programregler.

Sveriges Radios egna erfarenheter av bandinspelning vid
rättegångar är övervägande positiva. Det normala är att rätten har förståelse
för reporterns arbete och både praktiskt och attitydmässigt visar
samarbetsvilja. Sveriges Radio anser det å sin sida som en naturlig åtgärd från
reporterns sida att i förväg tala med ordföranden och informera honom och
partema om att inspelning kommer att ske.

Frågan om bandinspelning har alltså hittills både
principiellt och i praxis betraktats som en naturlig del av offentligheten i
rättegångsarbetet. Sveriges Radio anser att erfarenhetema hittills endast
stärker uppfattningen att systemet är riktigt och fungerar väl. Sveriges Radio
delar Domstolsverkets mening att någon ändring i lagstiftningen inte är
påkallad.

s. 91 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:87 91

Däremot
kan det möjligen vara nödvändigt alt i någon form närmare precisera vad som
avses med "störande", för att både domstolarna och massmedias
medarbetare skall kunna ha ell konkret underiag för sina diskussioner inför
inspelningssituationen.

Fotograferingsförbudet

Sveriges
Radio anser i motsats Ull utredningen att man kan överväga etl slopande eller
en avsevärd uppmjukning av gällande fotograferingsförbud. Skälen för detta har
tidigare utvecklats i Sveriges Radios yttrande över JK:s ärenden AD 385/73 och
AD 89/74. Sveriges Radio vill även invända mol etl av de argument mot ett
slopat folograferingsförbud, som ulredningen framför (sid. 55) nämligen att
teckningar från rällssalen, för närvarande utnyttjade av tidningar och TV för
att skildra en domstolsförhandling, av allmänheten skulle uppfattas som det
naturliga sättet all illustrera rättegångsreferaten i dessa massmedier. Det är
just frånvaron av rätten att fotografera som tvingat bl. a. TV att tillgripa
teckningar. Sannolikheten talar för att om rättegångar kunnat illustreras med
fotografier eller filmer från förhandlingama, dessa av allmänheten skulle ha
uppfattats som minst lika naturliga illustrationer till rättegångsreferaten.

15 Pressens samarbelsnämnd

Pressens
samarbelsnämnd har beretts tillfälle att avge yttrande över mbricerade
promemoria och anför följande.

Samarbetsnämnden
delar Domstolsverkets uppfattning att någon ändring av reglerna för enskildas rält
att göra bandinspelningar vid rättegång inte bör göras.

Vad
gäller fotograferingsförbudet vid rättegång anser samarbetsnämnden att frågan
om en uppmjukning av nu gällande förbud snarasl bör utredas. Exempelvis kan med
dagens teknik fotografering ske ulan alt själva fotograferingen behöver bli
störande för rättegången eller ens uppfattas av de närvarande. Risken för
publicitetsskador vad gäller denna typ av bilder bedömer samarbetsnämnden som
ringa. De publicitetsregler som pressens organisaUoner antagit ger etl starkt
skydd för den enskilda både vad gäller text och bild.

16
Allmänhetens pressombudsman

Justitiedepartementet
har berett mig tillfälle att avge yttrande över domstolsverkets utredning om
rättslig reglering av enskilds bandinspelning m. m. Med anledning av remissen
får jag anföra följande.

s. 92 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80: 87 92

De
synpunkter som föranleds av pressetiska överväganden harjag framfört i ett
yttrande den 25 april 1975 över JK:s framställning med begäran om utredning av
frågan. Jag saknar anledning atl ylterligare utveckla de pressetiska
aspekterna.

Det
är av slor vikt alt konflikler mellan offentlighetsprincipen vid rättegångar
och de av rättegången berördas intresse av en rättvis och skonsam process löses
genom en noggrann avvägning mellan intressena. Som jag tidigare anfört lorde
offentlighetsprincipens syfte vara tillgodosett genom möjligheten för allmänhet
och journalister atl närvara vid räitegångar och att ta del av handlingarna vid
domstolen. Nägon väsenllig fördel lorde inle uppnås genom att det dessutom är
möjligt atl göra bandinspelningar. Mol denna bakgmnd framstår det som
berättigat att lägga huvudvikten vid rättegångens egentliga syfte, nämligen att
utreda målet. Parterna i rättegången deltar i ett skeende, vars ulgång många
gånger är av utomordentlig betydelse för dem. Både hänsynen lill ulredningens
effektivitet och enskilda åtalades och vittnens m. fl. särskilda behov av skydd
under rättegången talar därför till förmån för rättegångsutredningens åsikl att
privata bandinspelningar av förhör i vissa fall bör kunna förbjudas av rätlens
ordförande. OffenUighelsprincipen torde inte i någon pålaglig mån åsidosättas
genom det av utredningen föreslagna tillägget till rätlegångsbalken.

Jag
instämmer i domstolsverkets förslag att det nuvarande fotograferingsförbudet
skall bestå.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bilaga
3 De remitterade lagförslagen

opaginerad Kontrollera mot PDF

1
Förslag till Lag om ändring i

rättegångsbalken

opaginerad Kontrollera mot PDF

Härigenom
föreskrivs atl 5 kap. 9 S och 9 kap. 5 S rätlegångsbalken skall ha nedan
angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
Ivdelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

5 kap 9S
På rätlens ordjörande ankommer atl upprälthålla ordning vid rättens sammanlräden
och all meddela därjör nödiga Jöreskrlfler. Han äger utvisa den som stör
förhandlingen eller elje.il uppträder otillbörligt så ock för undvikande av
trängsel begränsa antalet åhörare i rättssalen. Ej må fotografi tagas i
rättssalen.

Tränger sig någon, som utvisats, in i rättssalen eller åtlyder
någon eljest ej tillsägelse, som meddelats //// ordningens upprätthållande, äge
rätten förordna, all han skall omedelbart tagas i häkte och kvarhällas där, så
länge sammanträdel varar, dock ej utöver tre dagar.

Det ankommer på rätlens ordförande atl upprätthålla
ordningen vid rättens sammanträden och att meddela de föreskrifier som behövs.
Han får utvisa den som slör förhandlingen eller på annat sätt uppträder otillböriigt.
Han får också begränsa antalet åhörare i rättssalen/ör alt undvika trängsel.
Rätten får förbjuda att annan lar upp förhör på fonetisk väg, om det kan antas
att upptagningen blir tiU men för utredningen. Fotografi får inte tas i
rättssalen.

Om någon som har utvisats tränger sig in i rättssalen
eller i öv-rigt inte lyder en tillsägelse som har meddelats/ör atl upprätlhålla
ordningen, får rälien förordna att han omedelbart skaU tas i häkte och kvarhållas
där så länge sammanträdet varar, dock inte längre än tre dagar.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Den som
vid sammanlräde inför rätlen stör förhandlingen eller tager folografi i rällssalen
eller vägrar att efterkomma föreskrift, som meddelats /('// ordningens
upprätthållande, dömes till böter. Till samma straff dömes den som muntligen
inför rälten eller i rättegångsskrift uttalar sig otillbörligt.

Den som
vid sammanlräde inför rätten slör förhandlingen e.\\cr fotograferar i
rättssalen eller bryter mot föreskrift eller förbud, som har meddelats med stöd
av 5 kap. 9§. döms lill böter. Till samma slraff döms den som munUigen inför
rätten eller i rättegångsskrifi uttalar sig otillbörligt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1980.

Senaste lydelse 1973:240.

opaginerad Kontrollera mot PDF

2 Förslag till

Lagom ändring i förvaltningsprocesslagen (1971: 291)

Härigenom
föreskrivs atl 38 S förvallningsprocesslagen (1971: 291) skall ha nedan angivna
lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
Ivdelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Den som
vid munllig förhandling stör förhandlingen eller fotograferar i rättssalen
eller vägrar all efterkomma föreskrift, som meddelats //// ordningens upprätlhållande,
dömes till böter, högst femhundra kronor. Till samma straff dömes den som muntligen
inför rätlen eller i skrivelse till rälten ultalar sig otillbörligt.

Den som
vid muntlig förhandling stör förhandlingen eller fotograferar i rättssalen
eller bryter mol JÖreskrifi eller förbud, som har meddelals med stöd av 16!:i,
jämfört med 5 kap. 9# rällegåiigshal-ken döms till böter, högsl femhundra
kronor. Till samma straff döms den som muntligen inför rälien eller i skrivelse
lill rälten ullalar sig otillbörligt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna lag träder i krafl den I juli 1980,

s. 95 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:87 95

Utdrag

LAGRAdET PROTOKOLL

vid
sammanträde 1980-02-14

Närvarande:
justitierådet Holmberg, regeringsrådet Hellner, justitierådet Persson.

Enligt
lagrådet den 13 febmari 1980 tillhandakommet utdrag av protokoll vid
regeringssammanträde den 24 januari 1980 har regeringen på hemställan av
statsrådet Winberg beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag till lag om
ändring i rättegångsbalken och lag om ändring i förvaltningsprocesslagen
(1971:291). '

Förslagen har inför
lagrådet föredragits av hovrättsassessom Tomas Stahre.

Lagrådet
lämnar förslagen utan erinran.

s. 96 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 87 96

Uldrag

JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanlräde 1980-02-21

Närvarande: statsministern Fälidin, ordförande, och stalsråden
Bohman, Mundebo. Friggebo, Dahlgren, Söder, Krönmark, Burenslam Linder, Johansson.
Wirtén, Holm, Andersson, Boo, Winberg, Adelsohn, Danell, Petri

Föredragande: statsrådet Winberg

Proposition om ändring i rättegångsbalken m. m.

Föredraganden anmäler lagrådets yttrande' över förslag
till

1. lag om ändring i rätlegångsbalken,

2. lag om ändring i förvaltningsprocesslagen (1971:
291),

Föredraganden upplyser att lagrådel har lämnat lagförslagen ulan erin

ran och hemställer alt regeringen föreslår riksdagen

all anla förslagen.

Regeringen ansluler sig lill föredragandens överväganden
och beslutar alt genom proposition föreslå riksdagen alt anla de förslag som
föredraganden har lagl fram.

Beslul om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde
den 24 januari 1980,

s. 97 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:87 97

Innehåll

Proposition .................................................................... 1

Propositionens
huvudsakliga innehåll ............................ I

Lagförslag
........................................................................ 2

1
Lag om ändring
i rältegångsbalken ............................. 2

2
Lag om ändring
i förvaltningsprocesslagen (1971: 291) 3

Uldrag av regeringsprolokollel den 24 januari 1980 ...... 4

1
Inledning .................................................................... ..... 4

2
Allmän motivering........................................................... 5

2.1 Gällande rätt ........................................................ ..... 5

2.2 Domstolsverkels skrivelse m.m................................. ..... 6

2.3 Remissyllrandena .................................................. ..... 7

2.4 Föredraganden ...................................................... 8

3
Upprätlade
lagförslag ................................................. ... 12

4
Hemställan .................................................................. ... 12

5
Beslut .......................................................................... ... 12

Bilagor

Bilaga I Domstolsverkels skrivelse m.m............................. ... 13

Bilaga 2 Sammanställning av remissyttranden .............. 64

Bilaga 3 De remitterade lagförslagen ............................ ... 93

Uldrag av lagrådels protokoll den 14 februari 1980......... 95

Utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 21
februari 1980 96

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1980

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

7 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (7)

7 kopplingar i 5 dokument.

  1. Bet. 1981/82:SkU58 om sparande s. 6 i texten
  2. Bet. 1980/81:KU25 med anledning av granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning s. 105 i texten
  3. Rskr. 1979/80:279 i texten
  4. Bet. 1979/80:SkU38 Med anledning av propositionen 1979/80:85 om skattelättnader vid lönsparande i aktier jämte motioner s. 1 · s. 5 · s. 7 i texten
  5. Prop. 1980/81:45 med förslag till ändring i lagen (1978:428) om aktiesparfonder, m.m. i texten