Sök i Ratio Lex

om taxering av industribyggnader

44 sidor, varav 35 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 35 av 44 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1979/80:86, om taxering av industribyggnader

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:86

Regeringens proposition

1979/80:86

om taxering av industribyggnader

beslulad den 31 januari 1980,

Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag som
har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprolokoll.

På regeringens vägnar

THORBJÖRN FÄLLDIN

INGEMAR MUNDEBO

Propositionens huvudsakliga innehåll

1 propositionen föreslås nya regler för taxering av
industribyggnader. Förslagen utgör kompletteringar av den nyligen genomförda lagsliflningen
om allmän fasfighelslaxering som antogs av riksdagen under hösten 1979,

Förslagen innebär atl värmekraftsanläggningar hksom hittills
skall värderas enligt en produktionskostnadsmetod, I fråga om vattenkraften,
där enligt den nyligen antagna fastighetstaxeringslagen en övergång skall ske
till värdering enligt en avkastningsmetod, skall en jämkningsregel tillämpas, 1
fråga om andra industribyggnader föreslås två olika metoder. Industribyggnader
som är av mer ordinär typ skall värderas enligt en avkastningsmetod medan den
nyss nämnda produktionskostnadsmetoden skall lillämpas för övriga slag av
industribyggnader. Vidare föresläs vissa regler om besvär över
fastighetstaxeringsnämnds beslut.

1 Riksdagen 1979180. I saml. Nr 86

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:86 2

1 Förslag till

Lag om ändring i fastighetstaxeringslagen (1979:1152)

Härigenom föreskrivs i fråga om fastighetstaxeringslagen
(1979:1152) (/e/.?all 4 kap, 5 S, 5 kap, 6 §,6kap, 2 oeh 3 SS, 11 kap,, 15 kap,
7 S samt 20

kap, 12 S skall ha nedan angivna lydelse,

dels alt i lagen skall införas etl nytt kapitel, 21 kap,,
av nedan angivna

lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 kap.

5§ Taxeringsenhet skall omfalta byggnadstyper och ägoslag
enligt en av följande kombinationer, om inte annal sägs i andra och iredje
styckena

1.
småhus och
tomtmark för sådan byggnad (småhusenhet)

2.
hyreshus och
tomtmark för sådan byggnad (hyreshusenhet)

3.
industribyggnad,
övrig byggnad och tomtmark för sådana byggnader, vattenverk på annans grund
samt i jordeboken upptaget fiskeri (industrienhet)

4.
täktmark och
industribyggnad 4. täktmarkMwnndustribyggnad på
sådan mark (indusirienhet) och övrig byggnad på sådan mark

(industrienhet)

5.
exploateringsmark
(exploateringsenhet)

6.
specialbyggnad
och tomtmark för sådan byggnad (specialenhel)

7.
ekonomibyggnad,
åkermark, betesmark, skogsmark oeh skogsimpediment (lantbruksenhet).

Småhus, hyreshus och tomtmark för sådana byggnader som ligger
i anslutning till lantbruksenhet med minsl fem heklar åkermark, betesmark oeh
skogsmark, skall ingå i lantbruksenheten, om byggnaden eller byggnaderna
behövs som bostad för ägare, arrendalor eller deras arbetskraft.

Saneringsbyggnad och övrig mark kan ingå i samtliga
taxeringsenheter under punkterna 1-7 i första stycket. Övrig mark skall i regel
ingå i lantbruksenhet. I annat fall skall övrig mark taxeras tillsammans med
den tomtmark, exploateringsmark eller täktmark som ligger närmast. Har övrig
mark stor omfattning oeh saknar den samband med annan mark, som har samma
ägare, skall den dock bilda en taxeringsenhet. Taxeringsenhet, som består av
endast övrig mark, betecknas industrienhet, om den ligger till övervägande del
inom tätort och lantbruksenhet, om den ligger till övervägande del utanför
sådan ort.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen
Ivdelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

5 kap

Det
tekniska nuvärdet skall bestämmas genom att äteranskaffningskostnaden för
byggnad eller markanläggning multipliceras med en nedräkningsfaktor. Denna
faktor skall bestämmas så att man därigenom beaktar den värdeminskning som
har uppkommit mellan del år då anläggningen kunde las i bruk (nybyggnadsäret)
och andra årel före taxeringsåret.

6§ Det tekniska nuvärdet skall bestämmas genom alt äteranskaffningskostnaden
för byggnad eller markanläggning multipliceras med en nedräkningsfaktor. Denna
faktor skall bestämmas så aU man därigenom beaktar den värdeminskning som har
uppkommit mellan det år då anläggningen rogs i drift (nybyggnadsåret) oeh
andra året före taxeringsåret.

Med återanskaffningskostnad för byggnad avses kostnaden
för alt under andra året före taxeringsåret uppföra en motsvarande anläggning.
Kostnaden kan bestämmas antingen genom en beräkning grundad på erfarenheter om
byggnadskostnadernas storlek detta år, eller genom en uppräkning av den
faktiska byggnadskostnaden med en omräkningsfaktor. Denna faktor skall
bestämmas så atl man därigenom beaklar ändringen i byggnadskostnad mellan
nybyggnadsåret och andra året före taxeringsåret.

opaginerad Kontrollera mot PDF

6 kap.

2§

Varje småhus med värde av minst Varje industribyggnad och övrig

10 000
kronor skall utgöra en värde- byggnad värderad enligt produk-

ringsenhet. lionskosinadsmetoden saml
varje

småhus med
värde av minst 10 000 kronor skall utgöra en värderingsenhet. Komplementhus på
småhusenheten skall i regel ingå i samma värderingsenhet som det mest
värdefulla småhuset pä taxeringsenheten.

Småhus, vilkas värde inte uppgår Industribyggnader och övriga

värderingsenhet
som den mest värdefulla byggnaden inom samma tomt. Uppgår den mest
värdefulla byggnadens värde inte till 10 000 kronor skall samtliga byggnader
inom tomten utgöra en värderingsenhet.

till 10 000 kronor, skall ingå i samma byggnader
värderade enligt produk-

lionskosinadsmetoden samt småhus, vilkas värde inte uppgår
till 10 000 kronor, skall ingå i samma värderingsenhet som den mest värdefulla
byggnaden inom samma tomt. Uppgår den mest värdefulla byggnadens värde inte
till 10 000 kronor skall samtliga byggnader inom tomlen utgöra en
värderingsenhet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:86 4

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3§

Varje hyreshusenhet skall utgöra Varje hyreshusenhet och indu-

en värderingsenhel. Uppdelning i strienhel värderad enligl
avkastnings

två eller flera värderingsenheter får metoden skall utgöra en värderings

dock ske om det väsentligt underlät- enhel. Uppdelning i två eller flera

tar värderingen, värderingsenheter får dock ske om

det väsenlligt underlättar värdering-

Nuvarande lydelse 11 kap.

Föreslagen lydelse 11 kap. I§ Industribyggnad och övrig
byggnad skall värderas enligl avkaslningsmetoden. Byggnader som har endast
begränsad användbarhet för annat ändamål än för vilket de utnyttjas och
liknande speciella byggnader, bensinstationsbyggnader, andra byggnader med
olämplig utformning för normal industriproduktion saml byggnadskonstruklioner
som inte har karaklär av hus skaU dock värderas enligl produktionskostnadsmetoden.

För värdering av industribyggnad och övrig byggnad på vattenfallsenhel
gäller särskUda regler i 15 kap. Industribyggnad eller övrig byggnad som utgör
växthus eller djurstall värderas enligt reglerna i 10 kap.

A v k as t nings me lo de n

2§

Värdel av en industribyggnad besläms som skillnaden mellan
värdel av en värderingsenhet bestående av industribyggnaden och tillhörande
mark och värdet av den värderingsenhel eller de värderingsenheter som avser
marken. På motsvarande sätl bestäms värdet av övrig byggnad.

Riktvärde för en värderingsenhet som består av en
industribyggnad eller en övrig byggnad och tillhörande tomtmark skall anges som
produkten av en brutlokapitaliseringsfaktor och total årlig värderingshyra.

3§ Värderingshyra för en värderingsenhet som är bebyggd
med en industribyggnad eller en övrig byggnad av viss lokalryp och med normal
standard, uppförd under perioden 1975-1979, får anges endast med värden i en
fastställd värdeserie.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:86

Föreslagen lydelse

4§ Inom varje värdeområde skall värderingshyran bestämmas
för skUda förhållanden för en eller flera av följande värdefaktorer.

Ålder Åldern ger ultryck för industribyggnadens eller
övriga

byggnadens sannolika återstående livslängd. Denna besläms
med hänsyn ull byggnadens nybyggnadsår, omfattningen av tdl- och ombyggnader
samt tidpunkten för dessa.

Åldersklassen för en industribyggnad eller en övrig
byggnad med en ålder motsvarande högst 25 år får avse högst 10 år.

Lokaltyp Lokaltyp bestäms med hänsyn till del ändamål lokalen är

inrättad för. Uppdelning av en lokal i skilda lokallyper
skall endast ske om delarna överstiger 10 procent av byggnadens totala lokalyta
eller om de överstiger 250 kvadratmeter lokalyta.

För värdefaktorn lokaltyp skall finnas minst tre klasser.

Standard Standarden för lokal av viss lokaltyp bestäms med hänsyn

tdl lokalytans utförande och utrustning. För värdefaktorn
standard skall finnas minst tre klasser.

5§ Med brutlokapitaliseringsfaktor avses förhållandet
mellan taxeringsvärdet av industrienheten och dess tolala årliga värderingshyra.
Brutlokapitaliseringsfaktor för en värderingsenhet som är bebyggd med en
industribyggnad eller en övrig byggnad, uppförd under perioden 1975-1979 och
med en normalt förhållande mellan värderingsenhetens taxerade markvärde och
dess tolala årliga värderingshyra, får anges endast med värden i en fastställd
värdeserie.

6§ Inom varje värdeområde skall bruttokapitaliseringsfaktorer
bestämmas för skilda förhållanden för en eller flera av följande värdefaktorer.

Ålder Åldern ger uttryck för industribyggnadens eller
övriga

byggnadens sannolika återstående livslängd. Denna bestäms
för byggnad med läng återstående livslängd med hänsyn till byggnadens
nybyggnadsår, omfattningen av till- och ombyggnader samt tidpunkten för dessa.

Markvärdeandel Med markvärdeandel avses förhållandet
mellan värde-

2 Riksdagen 1979/80. I saml. Nr 86

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:86

Föreslagen lydelse

ringsenhelens taxerade markvärde och dess totala årliga

värderingshyra.

För en
industribyggnad eller en övrig byggnad skall för

värdefaktorn markvärdeandel finnas minst två klasser.

Produktionskostnadsmetoden

7§

För en industribyggnad eller en övrig byggnad som värderas
enligt produktionskostnadsmetoden skall riktvärdet anges genom en nedräkningsfaktor.
Med nedräkningsfaktor avses den faklor varmed byggnadens återanskaffningskostnad,
beräknad enligl 5 kap. 6 §, skall midtipliceras för au byggnadens tekniska
nuvärde skall erhållas.

Byggnadsvärdet utgör 75 proceni av del lekniska nuvärdet.

8§ Inom varje värdeområde skall nedräkningsfaktorer
bestämmas för skilda förhållanden för en eller flera av följande värdefaktorer.

Ålder Åldern bestäms enligt 6 §.

Byggnadskategori Med byggnadskategori avses
industribyggnadens eller

övriga byggnadens karaktär och konstruktion.

För
värdefaktorn byggnadskalegori skall finnas minsl Ire

klasser.

Ortstyp Ortstypen bestäms med hänsyn till
industribyggnadens

eller
övriga byggnadens läge i förhållande till tätort.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
Ivdelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

15
kap.

7§

Byggnadsvärdet
av regleringsanläggning och kraftstation under uppförande skall bestämmas
enligt 7 kap, 12 §,

Byggnadsvärdet
för en vattenfallsenhet skall bestämmas till det tekniska nuvärdet av de
byggnader som hör till taxeringsenheten. Värderingen skall ske enligt 5 kap. 6
§. Vid denna beräkning får dock 75 procent av äteranskaffningskostnaden inte
överstiga det tolala värde som har beräknats enligt 2-6 §§,

Byggnadsvärdet
för en vattenfallsenhet skall bestämmas till det tekniska nuvärdet av de
byggnader som hör till taxeringsenheten. Värderingen skall ske enligt 11 kap.
7 och 8 §§. Vid denna beräkning får dock 75 procent av äteranskaffningskostnaden
inte överstiga det lotala värde som har beräknats enligt 2-6 §§,

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:86 7

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

20 kap.

12 §

1 fastighetstaxeringsnämnds be- I
fastighelstaxeringsnämnds be-

slut skall
redovisas dels taxeringsbe- slut skall redovisas dels taxeringsbeslutet
enligt punkterna 1-3, dels slutet enligt punkterna 1-3, dels
grunderna för beslutet och andra grunderna för beslutet enligl punk-uppgifier
enYigl punkterna 46, näm- terna 4-7, nämligen ligen

1,
fastighetens
indelning i taxeringsenheter,

2,
taxeringsenhetens
beskattningsnatur och skattepliktsförhållande,

3,
skattepliktig
enhets taxeringsvärde och däri ingående delvärde saml värde av varje värderingsenhel,

4,
storleken
av värdefaktor, och 4, slorleken av iårfa/j värdefaktor
riktvärde samt som särskilt anges i
8-15 kap.,

5, storleken av riktvärde,

6. storleken av värderingshyra en

ligt 11 kap. 4 §, brutlokapitalise

ringsfaktor enligt 11 kap. 6 §, exploa

teringsfaktor enligt 12 kap. 6 §, bryt

ningsfaktor och värdet per kubikme

ter brytvärd fyndighet enligt 12 kap.

8 §, utbyggd effekt, taxeringseffekt,

utnytijandetid, regleringsmöjlighet

och belägenhet enligt 15 kap. 3 § och

återanskaffningskostnad enligt

11 kap. 7 § och 15 kap. 7 § samt

5, säreget förhållande som har 7, säreget förhållande som har

föranlett justering av riktvärde, föranlett justering av riktvärde.

Värdet av en enskild värderingsenhet anges i fulla
tusental kronor, Avrundning sker så att överstigande belopp, som inte uppgår
till fullt lusental kronor, faller borl. Regeringen eller myndighet som
regeringen bestämmer får föreskriva om de ytterligare avrundningsregler som
behövs,

21 kap. Om besvär över fastighetstaxeringsnämnds beslut

/.*

Besvär av ägare av fastighet skall ha inkommit senast den
15 september under taxeringsåret.

Kommuns besvär skall anföras före utgången av oktober
månad under taxeringsåret.

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:86

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Taxeringsinlendenl har rätt att anföra besvär intill
utgången av november månad under taxeringsåret. Han skall inom samma tid ange
yrkanden och grunder för besvärstalan, om inte med hänsyn till utredningens
vidlyftighet eller andra synnerliga skäl länsrätten medger anstånd.

Inkommer besvär från ägare av fastighet efter den i första
stycket angivna tiden men före utgången av november månad under taxeringsåret,
får länsrätten pröva besvären om taxeringsiniendenten hell eller delvis bilräder
besvären i sak.

Har länsrätten avgjort besvär över VISS taxering, får
besvär inte anföras hos länsrätten rörande samma taxering.

Denna lag träder i kraft dagen efter den dag, då lagen
enligt uppgift på den har utkommit från trycket i Svensk författningssamling,
och skall tillämpas första gången i fräga om allmän fastighetstaxering år 1981,

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:86 9

2
Förslag till

Lag
om ändring i taxeringslagen (1956:623)

Härigenom
föreskrivs att 159 § taxeringslagen (1956:623)' skall upphöra att gälla dagen
efter den dag, då lagen enligt uppgift på den har utkommit från trycket i
Svensk författningssamling. Den upphävda paragrafen gäller dock fortfarande i
fråga om allmän fastighetstaxering år 1975,

'
Lagen omtryckt 1971:399, Senaste lydelse av 159 § 1979:175 lagens rubrik
1974:773

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:86 10

Uldrag

BUDGETDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1980-01-31

Närvarande: statsministern Fälidin, ordförande, pch
statsråden Ullsten, Bohman, Mundebo, Wikström, Friggebo, Mogård, Dahlgren, Åsling,
Söder, Krönmark, Burenstam Linder, Johansson, Wirtén, Holm, Boo, Winberg, Adelsohn,
Danell, Petri

Föredragande: statsrådet Mundebo

Proposition om taxering av industribyggnader

1 Inledning

Den 16 september 1976 bemyndigades chefen för
finansdepartementet att tillkalla en kommitté (Fi 1976:05) 1976 års
fastighetstaxeringskommitté för att göra en översyn av reglerna för
fastighetstaxeringen. Kommittén har i ett tidigare delbetänkande (SOU 1979:32)
Fastighetstaxering 81 lagt fram förslag till en fastighetstaxeringslag.
Förslaget har föranlett lagstiftning (prop, 1979/80:40, SkU 1979/80:17, rskr
1979/80:121, SFS 1979:1152-1155),

Som en andra etapp i sitt arbete har kommittén' nu i ett
delbetänkande (SOU 1979:81) Fastighetstaxering 81 Industribyggnader lagt fram
förslag i vissa återstående delar av utredningsuppdraget.

Till protokollet i detta ärende bör bifogas en
sammanfattning av kommitténs förslag som bilaga 1. Beträffande gällande rätt
samt utredningens närmare överväganden hänvisas fill betänkandet.

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av
kammarrätterna i Göteborg och Sundsvall, kommerskollegium, centralnämnden för
fastighetsdata (CFD), överbefälhavaren (ÖB), statistiska centralbyrån (SCB),
bankinspektionen, byggnadsstyrelsen, riksrevisionsverket (RRV), riksskatteverket
(RSV), statens institut för byggnadsforskning (SIB), statens lantmäteriverk (LMV),
statens industriverk (SIND), statens vattenfallsverk (Vattenfall),
länsstyrelserna i Östergötlands, Göteborgs och Bohus, Gävleborgs,

' Regeringsrådet Gunnar Björne, ordförande,
hovrättsfastighetsrådet Bertil Hall, riksdagsledamöterna Paul Jansson, Stig
Josefson och Bo Lundgren, bitr, skattedirektören Lars Malmberg,
riksdagsledamoten Börje Stensson saml skattedirektören Ulla Wadell,

s. 11 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:86 11

Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens samt Norrbottens
län, Folksam, Föreningen Auktoriserade revisorer (FAR), Kooperativa förbundel
(KF), Landsorganisationen i Sverige (LO), Landstingsförbundet, Lantbrukarnas
riksförbund (LRF), Samfundet för fastighetsvärdering. Svensk industriförening.
Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Svenska bankföreningen, Svenska
byggnadsentreprenörföreningen, Svenska elverksföreningen (Elverksföreningen),
Svenska företagares riksförbund (SFR), Svenska kommunförbundel. Svenska
kraftverksföreningen (Kraflverksföreningen), Svenska sparbanksföreningen
(Sparbanksföreningen), Sveriges fastighetsägareförbund, Sveriges
grossistförbund, Sveriges hantverks- och induslriorganisation -
Familjeföretagen (SHIO-Familjeföretagen), Sveriges industriförbund (Industriförbundet),
Sydkraft AB, Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund (TOR) och Tjänstemännens
centralorganisation (TCO),

Länsstyrelsen i Östergötlands län har bifogat yttranden av
bl, a, överlantmälarmyndigheten i Östergötlands län.

Vattenfall och Kraftverksföreningen har lämnat in ett
gemensamt utarbetat svar. Sydkraft AB och Elverksföreningen instämmer i de
synpunkter som har framförts i Vattenfalls och Kraftverksföreningens gemensamma
svar. Folksam delar de synpunkter som har framförts av KF. LRF har som sitt
yttrande ingett ett inom Lantbrukarnas skattedelegation upprättat utlåtande.
SAF, Svenska bankföreningen och Industriförbundet har avgett ett gemensamt
remissvar vari hänvisas till vad Kraftverksföreningen har anfört beträffande
värderingen av vatten- och värmekraftsanläggningar. Svenska
byggnadsentreprenörföreningen instämmer i Industriförbundets yttrande.

En sammanställning av remissyttrandena bör fogas till
protokollet i detta ärende som bilaga 2.

Jag avser nu att behandla de frågor som tagits upp i del
nämnda delbetänkandet och lägga fram förslag med avseende på värderingen av
industribyggnader inför 1981 års allmänna fastighetstaxering. De förslag som
jag nu tar upp innehåller, som jag redan nämnt, kompletteringar till den
nyligen antagna lagstiftningen om allmän fastighetstaxering. Förslagen ansluler
sig helt till det system och de regler som redan finns. De frågor som jag tar
upp är enligt min mening sådana att lagrådets hörande skulle sakna betydelse.

2 Föredragandens överväganden

2.1 Allmänt

De flesta maleriella och formella
fastighetstaxeringsreglerna har kommittén redan behandlat i sitt första
delbetänkande och som jag nyss nämnt har förslagen också föranlett
lagstiftning. I det nu aktuella betänkandel redovisas en del återstående frågor
rörande bl, a, värderingen av vattenfallsfastighe-

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:86 12

ter. Huvuddelen av kommitténs förslag avser
värderingsmetoder för övriga industribyggnader.

De föreslagna värderingsmetoderna har anpassats lill de
regler som gäller för andra byggnadstyper. Liksom i fråga om andra mark- och
byggnadstyper föreslås ett värderingsförfarande enligt vilkel taxeringsvärdena
bestäms med utgångspunkt i riktvärden, vilka är beroende av vissa i lag angivna
värdefaktorer. Härigenom skapas ett betydligt mer formbundet förfarande än det
som f, n, tillämpas vid värderingen av industribyggnader. En värdering av även
industribyggnader med ledning av riktvärden bör enligt kommittén underlätta
arbetet i fastighelstaxeringsnämnderna och dessutom ge fastighetsägarna
betydligt bättre möjligheter än hittills att bedöma riktigheten av
taxeringsvärdena.

Den av kommittén föreslagna uppläggningen för värdering av
industribyggnader har genomgående fått etl positivt mottagande av
remissinstanserna. Den kritik som framförts har främst tagit sikte på olika
enskildheter i förslagen.

Även enligt min mening är den föreslagna ordningen klart
överlägsen den nuvarande. Ett formbundel förfarande av förevarande slag bör ha
goda förutsättningar atl leda till mer rättvisa och likformiga taxeringar. Jag
föreslår därför atl värderingen av industrifastigheter för framtiden utformas
på i huvudsak det sätt som kommittén föreslagit. De nya reglerna bör tas in i
11 kap. fastighetstaxeringslagen (1979:1152), FTL, och tillämpas första gången
vid 1981 års allmänna fastighetstaxering, I det följande avser jag att mer
ingående behandla de olika förslagen. Jag behandlar därvid först de frågor som
hänger samman med värderingen av kraftanläggningarna och därefter övriga
industribyggnader,

2.2 Värdering av vatten- och värmekraftsanläggningar

I sitt närmast föregående betänkande föreslog kommittén
att vattenkrafts-anläggningarna till skillnad mot tidigare skulle värderas
enligt en renodlad avkastningsmetod. Förslaget genomfördes oekså och reglerna
härom finns nu i 15 kap, FTL, Den nya metoden väntas medföra avsevärt höjda
taxeringsvärden för i första hand särskilt lönsamma äldre vattenkraftsanlägg-ningar.
För värmekraftverkens vidkommande föreslår kommittén däremot nu bibehållande av
en produktionskostnadsmetod. För att skapa en rimlig nivå när det gäller
värderingen av de samlade elkrafttillgångarna bör enligt kommittén emellertid
också en jämkningsregel finnas som möjliggör en justering av värdena på
vattenkraften.

Kommitténs förslag har föranlett vissa erinringar från en
del remissinstanser. En del kritiserar jämkningsregeln och menar atl den
skulle komma att missgynna de kommuner där vattenkraftsanläggningar finns. En
del remissinstanser ifrågasätter rimligheten i de höjda taxeringsvärden som
skulle följa av kommitténs övriga förslag beträffande kraftanläggningarna. I
sistnämnda

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:86 13

del riktas kritik bl. a. mot den valda värderingsmetoden.

För egen del vill jag framhålla följande.

Den svenska elproduktionen utgör en blandning av
vattenkraft och olika slag av värmekrafi. Vattenkraften är den dominerande kraftkällan.
Värme-kraftsanläggningarna utgörs av kondenskraflverk, t. ex. kärnkraftverk
samt av mottrycksanläggningar och gasturbiner,

Valtenkraften värderas enligt en avkaslningsmetod, där
avkastningen bestäms med utgångspunkt i gällande tariffer. Denna melod har
nyligen godkänls av riksdagen i samband med tillkomsten av FTL och någon
ändring i denna del är enligt min mening inte heller motiverad. Däremot är det
inte inöjligt att tillämpa samma metod för värmekraften. Trots att dessa
anläggningar represenlerar belydande värden skulle en avkastningsmetod för
dessa kraftverk kunna led.i till negativa värden, detta främst på grund av de
höga driftkostnaderna. För dessa anläggningar föreslår kommittén också en
produktionskostnadsmetod, som innebär all de skall värderas med utgångspunkt i
anläggningskostnaderna (återanskaffningskoslnaderna) och med hänsyn tagen till
den värdeminskning som anläggningarna undergått fram lill taxeringstillfället, Återanskaffningskoslnaderna
bör i första hand bestämmas med ledning av kostnaderna alt uppföra en ny
motsvarande anläggning i det kostnadsläge som förelåg två år före
taxeringsåret. Under vissa förutsättningar kan bestämmandel av äteranskaffningskostnaden
bygga på en uppräkning av den historiska byggnadskostnaden,

I regel har kommitténs förslag till metod för värdering av
värmekraftverken godtagits. Det har emellertid ifrågasatts om inte äteranskaffningskostnaden
borde beräknas utifrån den historiska byggnadskostnaden. Som skäl för detta har
anförts atl det skulle vara svårt att utarbeta realistiska riktvärden med
utgångspunkt i nybyggnadskostnaderna,

Åven om värmekraflsanläggningarna utgör ett fålal och får
sägas ha endast begränsad användbarhet för annat ändamål än för vilket de
utnyttjas, s, k, skräddarsydda anläggningar, bör det enligl min mening ändock
vara möjligt att som huvudprincip uppskatta deras värde med ledning av
nybyggnadskostnaderna. Man kan nämligen inte bortse frän alt en värdering med
ledning av den hisloriska kostnaden är behäftad med vissa brister. Det är
nämligen inte alltid möjligt att rätt bedöma den historiska anskaffningskostnaden.
Tvärtom torde det i åtskilliga fall vara svårt att i efterhand kontrollera vad
som ingår i densamma. De ursprungliga kostnaderna kan ha justerats på skilda
sätt, I den mån extraordinära koslnader fåu nedläggas på grund av speciella
skäl - säkerhels- eller miljöanordningar - skall dessa inte medräknas om de
normalt inte förekommer vid likartade anläggningar eftersom de i detta fall inle
kan sägas höja värdet. Å andra sidan kan situationen också vara den att
kostnaderna blivit lägre på grund av att nyssnämnda skäl inverkat i motsatt
riktning, dvs, kostnaderna har blivit lägre än vad som kan sägas vara normalt,
I sä fall skall rätteligen den historiska kostnaden höjas. Enligt min mening medför
därför den historiska metoden

3 Riksdagen 1979/80. 1 saml. Nr 86

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:86 14

viss risk att äteranskaffningskostnaden uppskattas för
lågt. Därtill kommer svårigheterna att bestämma rättvisande uppräkningstal från
nybyggnadsåret och till andra året före taxeringsåret, det år lill vilkel
värdenivån skall hänföras. En uppskattning med ledning av nybyggnadskoslnaderna
bör många gånger i stället leda till en riktigare värdering, Åven om - som
också påpekats under remissbehandlingen - den sislnämnda metoden har sina brisier
är den likväl att föredra, I det följande kommer jag också att föreslå att
metoden används för övriga industribyggnader, där så är möjligt. Del kan vidare
göras gällande att metoden torde ställa sig enklare atl tillämpa jusl för
värmekraftverken än för övriga industribyggnader, inte minsl med tanke på hur
ingående man under senare tid sökt belysa kostnaderna för olika slag av
kraftverk, I denna del lorde finnas ett ganska betryggande material som bör
möjliggöra nog så rättvisande uppskattningar.

Jag föreslår därför att produktionskostnadsmetoden
tillämpas för värmekraftverken på det sätt kommittén föreslagit, Självfallel
bör den historiska kostnaden kunna användas inte bara som självständig modell
ulan även för att belysa det värde som man fått fram med ledning av nybyggnadskoslnaderna.
Givetvis finns även möjligheten att justera värdet på grund av säregna
förhållanden.

Det får bli en uppgift för RSV att meddela erforderliga
närmare anvisningar om tillämpliga nybyggnadskostnader liksom i fråga om omräkningstal
beträffande den historiska kostnaden. Den nedräkning av äteranskaffningskostnaden
till tekniskt nuvärde som skall ske lill följd av byggnadens ålder och andra särskilda
omständigheter bör ske enligt samma principer som i fråga om övriga
industribyggnader. Jag återkommer i det följande lill denna fräga,

F, n, lillämpas, liksom för industribyggnader allmänt, en
spärregel enligt vilken värdet inte får undersliga 10 % av äteranskaffningskostnaden.
Kommittén har här föreslagit att gränsen bestäms till 35 % eller 50 % beroende
på anläggningens återstående livslängd, Åven denna fråga avser jag att behandla
i samband med värderingen av övriga industribyggnader. Jag vill emellertid
redan nu förutskicka att jag inle anser atl någon särbestämmelse bör gälla för
kraftanläggningarna, Å andra sidan skall naturligtvis spärregeln kunna brytas
igenom med hänsyn till säregna förhållanden.

Som framgått av det nu anförda bör alltså vattenkraften
värderas enligt en avkastningsmetod och värmekraften enligt en produklionskoslnadsmelod.
Nu kan emellertid de olika kraftslagen inle ses isolerade från varandra vid
värderingen. Vid värderingen av vattenkraftsanläggningarna bestäms avkastningen
med utgångspunkt i de gällande tarifferna. Dessa är emellertid så satta att den
samlade intäkten frän de olika kraftslagen skall läcka de samlade
driftkostnaderna och dessutom förränta nedlagt kapital. Detta innebär att den
billiga vattenkraften får kompensera den dyra värmekraften. Självfallet körs de
olika kraftslagen så att tillgångarna utnyttjas på mest

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:86 15

rationella sätl, I första hand utnytljas vattenkraften och
därefter olika slag av värmekraft i ordning efter storleken på den rörliga
produktionskostnaden för resp, värmekraflslag, Vattenkraftproduklionen varierar
under olika år beroende på vattentillgången, som under extrema förhållanden kan
avvika med ända till ca ± 20 % från normal tillgång. Vattenkraften kommer
sålunda i vårt elsystem alt utnyttjas helt under såväl vålär som torrår under
det alt värmekraflen konimer alt tas i anspråk endast i den utsträckning som
behövs för att tillsammans med vattenkraften upprätthålla erforderlig
elproduktion i landet,

1 det teoretiska fallet att produktionen enbart baseras på
vattenkraft måste utbyggnaden dimensioneras så att produktionen säkras även
under vatten-fattiga år. Härför fordras en överdimensionering av
vattenkraftsutbyggnaden som ger betydande kraftspill under vattenrika och
normala år. Den värmekraft, som ingår i vårt elsystem möjliggör således ett
bättre utnyttjande av vattenkraften. Värmekraften bidrar därför lill att öka vatlenkraftsanlägg-ningarnas
avkastning. En del av det värde värmekraftverken faktiskt har som delar av
kraftsystemet kommer alltså vid en strikt avkastningsvärdering atl redovisas
som förhöjda värden på valtenkraftsanläggningarna. Som jag har nämnl är denna
effekt t, o, m, så kraftig att värmekraftens värde enligt avkastningsmetoden
framstår som negaiivt. Skillnaden mellan värmekraftens värde enligl
produktionskostnadsmetoden resp, avkaslningsmetoden blir i princip ett uttryck
för omfattningen av denna överflyttningseffekt. Kommitténs värderingsmodell för
vattenkraften innebär i enlighel därmed att dess avkastningsvärde jämkas så alt
det sammanlagda värdet av landets vatten- och värmekraft motsvarar det avkastningsvärde
som erhålls om landets samlade krafttillgångar värderades med ledning av nu
gällande tariffer. Jämkningen bör härvid enligt kommittén utföras så att
värmekraften erhåller värden som framstår som rimliga i förhållande lill
vattenkraften.

Den sammanvägning som skall ske innebär alltså att en
avkastningsvärdering görs av kraftproduktionen som helhet och då under
förutsättning alt de ifrågavarande anläggningarna är nya. Vid denna värdering
har kommittén föreslagit en kapilaliseringsränla på ca 5 %. Det sålunda framräknade
värdet skall sedan minskas med det värde som framkommer där man åsatl
värmekraften de värden som anses rimliga. Återstoden fördelas därefter på
vattenkraftsanläggningarna.

Den nu föreslagna modellen har kritiserats från olika
utgångspunkter. Några länsstyrelser har rest invändningar mot en sänkning av
värdena för vattenkraften med tanke på mistade skatteintäkter för de berörda
kommunerna. Från bl. a. kraftintressenternas sida har invändningar riktals mot
den förordade kapitaliseringsprocenten på 5 och likaså mot sättet att beräkna
värdet på värmekraften.

Vad först gäller frågan om jämkning av värdet på
vattenkraften vill jag nämna följande. Som tidigare nämnts medför en ren
avkastningsvärdering av vattenkraften med utgångspunkt i gällande tariffer för
höga värden. Detta

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:86 16

bör enligt min mening beaktas pä något sätt. Givetvis får
delta inle ske på sådant sätt alt vattenkraftsanläggningarna åsätls värden som
framstår som för låga med tanke på deras lönsamhet. De bedömningar som
kommittén har gjort med utgångspunkt i en ränta efter 5 % sann mot bakgrund av
den kostnadsökning som värmekraftsanläggningarna uppvisar innebär enligt min
mening lillräckliga garantier för rimliga värden, I fråga om effekterna för de
kommuner där vattenkraftsanläggningarna finns, vill jag erinra om belydelsen
av vårt system för skatleutjämning med dess garanterade skattekrafts-nivåer.
Ett eventuellt minskat skatteunderlag lill följd av alt en ren avkastningsmetod
inte tillämpas för vattenkraften kommer därigenom i praktiken inte att påverka
kommunernas inkomster.

Man har som sagt också kritiserat kommitténs närmare
kalkyler i andra avseenden. Som skäl för atl använda en högre kapilaliseringsränla
än 5 % vid avkastningsvärderingen har man bl. a, pekal på ovisshelsfaktorer
såsom anläggningarnas återstående livslängd eller osäkra framtida drift- och
underhållskostnader, Enligl min mening bör emellertid faktorer av sistnämnda
slag inte rimligen inverka på valet av kapilaliseringsränla. De angivna
faktorerna får i stället beaktas särskilt vid värderingen av anläggningarna i
fråga. Vidare vill jag erinra om alt det också finns argument som talar för att
den av kommittén valda procentsatsen är för hög, snarare än för låg, I de
undersökningar som gjorts bl, a, inom industridepartementet och som redovisais
i promemorian (Ds I 1978:10) Energitillförsel har man således genomgående
räknat med lägre tal. Det har i den nämnda rapporten angelts att om
investeringar i energiförsörjningen kan uppfylla ett lönsamhelskrav där räntan
beräknats till mellan 3 % och 4 % sä torde de långsiktigt vara fulll
konkurrenskraftiga med andra investeringar.

Mot denna bakgrund anser jag atl den metod och de
beräkningsgrunder som kommittén föreslagit är rimliga och de bör också
tillämpas vid 1981 års allmänna fastighetstaxering.

Liksom beträffande andra slag av byggnader bör de
grundläggande reglerna för värderingen tas in i FTL, De ytterligare regler som
kan behövas får utfärdas av regeringen eller av RSV, I fråga om kapitaliseringsräntan
för kraftanläggningarna har önskemål framförts om atl denna skall anges i FTL,
Jag anser emellertid att regler härom bör tas in bland de föreskrifter som
regeringen skall utfärda. Så har för övrigl redan skell i fråga om kapitaliseringsräntan
för grusfyndigheter och exploateringsmark. Regler härom återfinns numera i 1
kap, 5 § fastighetstaxeringsförordningen (1979:1193), FTF,

2.3 Värdering av industribyggnader och övriga byggnader

2.3.1 Inledning

I kommitténs tidigare förslag avsåg begreppet
industribyggnad en restgrupp byggnader av skiftande karaktär. Här skedde en
ändring i samband

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:86 17

med att FTL infördes. En uppdelning gjordes så alt
hithörande byggnader numera enligt 2 kap, 2 § FTL indelas i antingen
industribyggnad eller övrig byggnad. Enligt 2 kap, 2 § FTL avses med
industribyggnad byggnad som är inrättad för industriell verksamhet och med
övrig byggnad byggnad som inte skall utgöra någon annan tidigare i FTL
uppräknad byggnadstyp. Det går inte att göra någon generell gränsdragning niellan
industribyggnad och övrig byggnad vid val av värderingsmetod, I fortsättningen
kommer jag därför atl använda beteckningen industribyggnad för dessa två typer
av byggnader,

I direktiven lill kommittén angavs att den skulle söka
komma fram till förenklade regler för åsättande av värden vid
fastighetstaxeringen främst när del gäller industri- och vattenfallsfastigheter.
Regler för värdering av vattenfallsfastigheter har redan införts i samband med
tillkomsten av FTL, En återstående värderingsfråga i denna del har jag tagit
upp i föregående avsnitt,

I kommunalskaUelagen (1928:370), KL, finns mycket
knapphändiga och översiktliga regler för värdering av andra industrifastigheter
än vattenfallsfastigheter. Detaljerade regler lämnades i slällel i de
anvisningar som RSV och skattecheferna meddelade inför 1975 ärs allmänna
fastighetstaxering. Vanligen användes vid värderingen av industribyggnad den s,
k, anläggningskostnadsmetoden. Vid beräkning av byggnadskostnaden skedde först
en uppskattning av äteranskaffningskostnaden och därefter en nedskrivning av
denna med hänsyn till ålder, användbarhet och skick, Åleranskaffnings-koslnaden
uppskattades med ledning av antingen erfarenhelslal för nybygg-nadskoslnaden av
en likartad byggnad eller av den historiska byggnadskoslnaden, RSV utarbetade
omräkningstal för att göra det möjligt att beräkna äteranskaffningskostnaden vid
värdetidpunkten, Äteranskaffningskostnaden skrevs därefter ned med hänsyn lill
byggnadens ålder, användbarhet och skick. Det belopp som återstod ansågs utgöra
byggnadens värde. Vid nedskrivningen skulle fastighelstaxeringsnämnden beakta
att värdel av byggnad normalt inte borde sättas lägre än till 10 % av beräknad återanskaffningskostnad.
För vissa objekt kunde lokala förhållanden och speciella förhållanden föranleda
att andra nedskrivningsförfaranden användes, 1 vissa fall kunde värderingen ske
enligt en kapilaliseringsmetod, varvid en framräknad hyresintäkt kapitaliserades
och hänsyn togs till uppskattad återstående varaklighetstid för byggnaden, Fastighelstaxeringsnämnden
hade valfrihet att välja den värderingsmetod som ansågs mest lämplig i det
enskilda fallet. Vid båda metoderna skulle vid värderingen hänsyn las till
sådana för taxeringsenheten säregna förhållanden, som inverkade på värdet.

Kommittén har, som jag lidigare har nämnt, föreslagit ett
mera formbundel förfarande vid värdering av industribyggnader än vad som gäller
enligt nuvarande regler. Förslaget innebär att det vid värdering av
industribyggnader skall finnas två olika metoder. En avkastningsmetod skall
användas vid värderingen av byggnader av mer ordinär typ och en

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:86 18

produktionskostnadsmetod vid värderingen av s. k,
skräddarsydda byggnader och liknande speciella industribyggnader, värmekraftsanläggningar,
bensinstalionsbyggnader, kiosker, byggnader med olämplig utformning för normal
industriproduktion samt byggnadskonstruktioner som inte har karaktär av hus.

Förslagen har genomgående fåll ett positivl mottagande av
remissinstanserna. Några remissinstanser har emellertid ansett att en del
problem kan uppkomma för fastighetstaxeringsnämnderna vid val av
värderingsmetod. Synpunkter har även framförts i fråga om värderingsmetodernas ulformning.

Jag har tidigare nämnt att den föreslagna ordningen enligt
min mening är klart överlägsen den nuvarande. Det föreslagna
värderingsförfarandet är mer formbundet än enligt nuvarande regler, Detla anser
jag vara posilivt. Det bör således inle som någon remissinstans har föreslagit
vara möjligt att som alternativ använda produktionskostnadsmetoden även för
ordinära industribyggnader, 1 fråga om val av värderingsmetod vill jag nämna
att marknadsvärdet enligt 5 kap, 5 § FTL i första hand skall bestämmas enligt ortsprismetoden,
i andra hand enligt avkaslningsmetoden och försl i iredje hand
produktionskostnadsmetoden. Nu är det emellertid än så länge svårt att få fram
ett sådant underlag för industribyggnader atl den förstnämnda metoden kan
användas i nämnvärd omfattning. Enligt min mening bör i stället avkastningsmetoden
användas i så slor utsträckning som möjligt. Det kan visserligen vara svårt att
finna en hell entydig metod för att särskilja vilka byggnader som bör värderas
enligt avkastningsmetoden resp, produktionskostnadsmetoden. Valet mellan vilken
metod som bör användas får i slällel ske efter mera allmänna överväganden.
Dessa svårigheter bör dock inte överdrivas, RSV bör kunna ge lämpliga
anvisningar till vägledning för en sådan bedömning. Jag biträder förslagel alt
använda en avkastningsmetod vid värderingen av ordinära industribyggnader och
en produktionskostnadsmetod vid värderingen av s, k, skräddarsydda
industribyggnader m, fi. En regel härom bör tas in i 11 kap, 1 § FTL, Jag
kommer senare att behandla värderingen av bl, a. kiosker och till vilken typ av
byggnad dessa skall hänföras,

2.3.2 Avkaslningsmetoden

Kommitténs förslag i fråga om avkastningsmetod innebär atl
fastighetens marknadsvärde beräknas genom en omräkning till nutid av den
framtida nettoavkastningen från fastigheten. Byggnadsvärdet utgör skillnaden
mellan totalvärdet och markvärdet. Värderingsmetoden är enligt förslagel
utformad som en brutlokapitaliseringsmetod, vilket innebär atl totalvärdet
bestäms genom att den totala årliga hyran multipliceras med en brutlokapitaliseringsfaktor.
Dessa faktorer skall bestämmas så att taxeringsvärdet erhålls direkt.
Riktvärdet skall anges som produkten av en brutlokapitaliseringsfaktor och

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:86 19

den totala årliga värderingshyran.

Enligt förslagel bör RSV upprätta elt tabellverk där bruttokapitaliseringsfaklorn
för en indusirienhet av viss angiven beskaffenhet knyts till en värdeserie.
Denna industrienhet föreslås vara en värderingsenhel som är bebyggd med en
industribyggnad, uppförd under perioden 1975-79 med etl normalt förhållande
mellan taxeringsenhetens taxerade markvärde och dess totala värderingshyra,

Enligl kommittén bör RSV även upprätta elt tabellverk för
värderingshyran där värderingshyran per m för viss lokaltyp av viss
beskaffenhet knyts till en värdeserie. Den värderingsenhel som bör ligga till
grund för värdeserien föreslås vara en värderingsenhel som är bebyggd med en
industribyggnad av viss lokaltyp och med normal slandard uppförd under perioden
1975-79,

Förslaget om avkastningsmelodens utformning har mottagits positivl
av fiertalet av de remissinstanser som har yttrat sig i denna del, Nägra
remissinstanser har berörl frågan om problem med bestämmande av värderingshyran.

För egen del vill jag nämna följande. Den utgående hyran
för industrifastigheter kan, av skäl som kommittén har nämnt, i ett schabloniserat
värderingsförfarande ofta inle anses vara elt utlryck för den framlida
hyresintäkten och därmed industrifastighetens värde. Skillnader i ulgående hyra
speglar heller inte alltid värdeskillnader mellan fastigheterna. Hyresmarknaden
för industrifastigheter är, som kommittén har framhållit, annorlunda än i fråga
om hyreshus där det finns ell väl utvecklat system för fastställandet av hyror.
Därför bör enligt min mening den utgående hyran inle användas vid värderingen
av industribyggnader. Jag biträder förslaget atl i stället använda en
värderingshyra.

Jag är medveten om alt del kan bli besvär med att bestämma
värderingshyran. Problemen är dock överkomliga och enligl min mening bör
lämpliga värderingshyror gå att få fram. Om byggnadens karaktär är sådan all
värderingshyran inle kan anses ge uttryck för värdet får detla justeras på
grund av säregna förhållanden. Jag återkommer till denna fråga senare.

Värdefaktorer

De värdefaktorer, som enligt kommittén bör sårskilt beaklas
vid bestämmandet av riktvärdet för en industribyggnad är, vad beträffar
värderingshyran, ålder, lokaltyp, standard och beläggningsgrad, saml vad
beträffar bruttokapitaliseringsfaklorn, ålder och markvärdeandel.

Värdefaktorernas definitioner enligt förslagel är
följande:

1, Ålder

Enligt kommittén bestäms industribyggnadens återstående
livslängd av byggnadens nybyggnadsär, omfattningen av fill- och ombyggnader oeh
tidpunkten för dessa.

Åldersklasserna för industribyggnad skall inte få göras slörre
än att de för

s. 20 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:86 20

byggnad med en ålder motsvarande högst 25 år omfattar högst
10 år,

2, Lokaltyp

Enligt förslaget skall industribyggnad uppdelas på
lokaltyper. Värdefaktorn lokaltyp skall bestämmas med hänsyn lill det ändamål
lokalen är inrättad för. Uppdelning av en lokal i skilda lokaltyper skall
endast ske om delarna överstiger 10 % av byggnadens totala bruksarea eller om
delarna överstiger 250 m- bruksarea.

För värdefaktorn lokallyp skall finnas minst fyra klasser.
Enligt kommittén finns det anledning atl skilja på minst fyra olika lokaltyper,
nämligen produktionslokaler, industrikontor, lager och parkeringslokaler,

3, Standard

Standarden skall bestämmas med hänsyn till lokalytans
utförande och utrustning. För värdefaktorn standard skall finnas minst tre
klasser,

4, Beläggningsgrad

Med beläggningsgrad avses del genomsnittliga utnyttjandet
av det totala antalet tillgängliga parkeringslokaler i industribyggnad,

Belräffande parkeringslokaler skall för värdefaktorn
beläggningsgrad finnas minst tre klasser,

5, Markvärdeandel

Med värdefaktorn markvärdeandel avses förhållandel mellan
värderingsenhetens taxerade markvärde och dess lotala årliga värderingshyra.

För värdefaktorn markvärdeandel skall finnas minst två
klasser.

De föreslagna värdefaktorerna har godtagils av flertalet
av de remissinstanser som har yttrat sig i denna del.

Jag biträder i huvudsak förslagel om värdefaktorer. 1
fråga om värdefaktorn lokaltyp vill jag föreslå att ordet bruksarea byls ut
mot lokalyta. Någon saklig ändring i förhållande till kommittéförslaget är inte
avsedd. Lokalytan skall således bestämmas såsom bruksarea enligl de mätregler
som nu utgör svensk standard. Jag har i prop, 1979/80:40 (s, 127) om
fastighetstaxering, m, m, behandlat denna fråga utförligare i samband med
värdering av småhus. Jag kommer senare att föreslå atl parkeringshus skall
indelas som hyreshus oeh inte som enligt förslagel i industribyggnad. Med
hänsyn härtill bör värdefaktorn beläggningsgrad utgå ur förslaget till 11 kap.
4 § FTL.

I likhet med några remissinstanser anser jag att
parkeringslokaler inle bör utgöra en egen lokaltyp utan med fördel kan hänföras
till en lokaltyp benämnd lager m. m. Anledningen härtill är atl i
industribyggnader som används för tillverkningsindustri m, m, torde parkeringsulrymmen
endast förekomma i ringa utsträckning och då närmast ha karaktären av lagerutrymmen.
Att särskilja dessa utrymmen synes därför onödigt komplicera
värderingsförfarandet. Milt förslag innebär att för värdefaktorn lokaltyp bör
finnas minst tre klasser.

I fråga om värdefaktorn ålder vad beträffar bruttokapitaliseringsfaklorn
vill jag nämna följande. Den sannolika återstående livslängden för byggnader
med lång återstående livslängd bör beslämmas med hänsyn till

s. 21 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:86 21

nybyggnadsår, omfattningen av till- och ombyggnader samt
tidpunkten för dessa. Däremot bör för andra byggnader den sannolika återstående
livslängden uppskattas direkt. Jag föreslår att värdefaktorn ålder i 11 kap, 6 §
FTL utformas i enlighet med vad jag nu har nämnt,

2.3.3 Produktionskostnadsmetoden

Kommitténs förslag till värdering enligt produktionskostnadsmetoden
innebär att byggnadens värde beräknas genom att äteranskaffningskostnaden
uppskattas och därefter nedräknas med hänsyn till ålder, användbarhet och
skick. Enligt kommittén bör äteranskaffningskostnaden i första hand bestämmas
utifrån erfarenhetstal för nybyggnadskostnader och i andra hand utifrån en
uppräkning av historiska byggnadskoslnader. Riktvärdet för en industribyggnad
skall anges genom en nedräkningsfaktor. Denna skall ange den faktor varmed
byggnadens återanskaffningskostnad beräknad enligt 5 kap, 6 § FTL skall
multipliceras för att byggnadens lekniska nuvärde skall erhållas.

Kommittén har föreslagit att den nuvarande spärregeln, enligl
vilken byggnads taxeringsvärde normalt inte borde sättas lägre än 10 % av
beräknad återanskaffningskostnad, ändras. Delta skulle ske genom all nedräkningsfaktorn,
dvs, del lal varmed äteranskaffningskostnaden skall multipliceras för att det
tekniska nuvärdet skall erhållas, minimeras. Enligt förslaget skall gränsen, i
de fall återstående livslängd är minsl 10 år, bestämmas till 35 % för
industribyggnader med lång livslängd, vilka vid laxeringstillfället har fullgod
användbarhet och till 50 % för byggnader med kort livslängd och fullgod
användbarhet. För byggnader som har en återstående livslängd som är mindre än
10 år bör enligt kommittén gränsen bestämmas till 20 % för byggnader med lång
livslängd och god användbarhet och till 30 % för byggnader med kort livslängd
och god användbarhet, Enligl förslaget bör regeringen eller myndighet som
regeringen beslämmer utfärda föreskrifter angående minimering av nedräkningsfaktorn,

I regel har kommitténs förslag till värdering av
industribyggnad enligl produktionskostnadsmetoden godtagits av
remissinstanserna. Det har emellertid framhållits svårigheter vid beräkning av
det tekniska nuvärdet. Jag vill först nämna att jag är positiv till förslagel
om utformning av produktionskostnadsmetoden. Metoden att utgå från
nybyggnadskostnaderna kan i vissa fall vara svår att tillämpa, 1 den mån det
finns möjlighet att utgå från nybyggnadskostnaden bör dock denna användas, I
övriga fall bör en melod med uppräkning av de historiska byggnadskostnaderna
användas. Liksom i fråga om värmekraftverken bör den historiska kostnaden kunna
användas inte bara som självständig modell utan även för att belysa det värde
som man fått fram med ledning av nybyggnadskoslnaderna. Det finns givetvis även
möjlighet alt justera värdet på grund av säregna förhållanden. Jag återkommer
till denna fråga senare.

s. 22 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:86 22

Förslaget till spärregel har kritiserals av bl, a.
Vattenfall. Jag vill nämna alt riktvärdet enligl förslaget till 11 kap, 7§ FTL
skall anges genom en nedräkningsfaktor. Riktvärdet bör liksom i fråga om
riktvärden för övrig egendom enligt FTL meddelas i anvisningsform och inte i
form av bindande föreskrifter. Enligt min mening bör även minimeringen av denna
faktor anges i anvisningsform. Jag återkommer lill denna fråga senare.

Värdefaktorer

Enligt förslaget bör följande värdefaktorer särskilt
beaktas vid bestämmande av riktvärde för industribyggnad enligl
produktionskostnadsmetoden:

1,
Återstående
livslängden (värdefaktorn ålder),

2,
Byggnadskategorin
(värdefaktorn byggnadskategori).

3,
Byggnadens
utförande och utrustning (värdefaktorn standard),

4,
Geografiska
läget (värdefaktorn orlslyp). Värdefaktorernas definitioner enligt förslaget är
följande:

1, Ålder

Värdefaktorn ålder bestäms enligt förslaget till 11 kap, 4
§ FTL,

2, Byggnadskategori

Med byggnadskategori avses industribyggnadens karaktär och
konstruktion. För värdefaktorn byggnadskategori skall finnas minst tre
klasser,

3, Standard

Värdefaktorn standard bestäms med hänsyn till
industribyggnadens utförande och utrustning.

Enligt kommittén bör för ordinära byggnader standarden
bestämmas enligt samma regler som föreslagits för värdering enligt avkaslningsmetoden.
För andra byggnader får standarden bestämmas efter mera allmänna överväganden.
För vissa byggnadskategorier saknas enligt kommittén anledning att särskilja
olika standardklasser t, ex, värmekraftsanläggningar. Kommittén föreslår därför
ingen indelning i standardklasser.

4, Ortstyp

Med ortstyp avses industribyggnadens läge i förhållande
till tätort. För vissa byggnadskalegorier, t. ex, värmekraftsanläggningar
saknas enligt kommittén anledning atl särskilja olika klasser för ortstyp.
Kommittén föreslår därför ingen indelning i ortslypsklasser.

Kommitténs förslag lill värdefaktorer har i regel
godtagits av de remissinstanser som har yttrat sig,

1 fråga om värdefaktorn ålder föreslår jag att den
utformas på samma sätl som jag har föreslagit beträffande värdefaktorn ålder i
11 kap, 6 S FTL,

Under hand har jag erfarit atl det vid det fortsatta
arbetet med atl ta fram underlag till bl, a, föreskrifter har visat sig att
byggnadernas standard under normala betingelser i allt väsentligt varierar i
takt med byggnadernas ålder.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:86 23

Enligt min mening är del därför tills vidare lämpligt alt
standarden inte utgör särskild värdefaktor vid bestämmandet av nedräkningsfaktorn.
Hänsyn till avvikelser i fråga om byggnads med hänsyn lill åldern normala
utförande och utrustning får tagas i form av juslering för säregna
förhållanden. Den omständigheten atl standarden tas bort som särskild
värdefaktor innebär att de av kommittén föreslagna procenttalen som nedre gräns
för nedräkningsfaktorn (spärregler) vid fullgod användbarhet bör jämkas nedåt
så atl de innefattar normal beskaffenhet vid akluell ålder. Som jag lidigare
har nämnt bör minimeringen av nedräkningsfaktorn anges i anvisningsform, I
övrigt biträder jag förslagel,

2.3.4 Juslering för säregna förhållanden

Vid 1975 års allmänna fastighetstaxering förelåg inte med
det fria förfarande som användes vid bestämmandet av taxeringsvärdet för
industribyggnader något behov av juslering för säregna förhållanden. Det
föreslagna värderingsförfarandet nödvändiggör en sädan justeringsmöjlighel.
Regler om justering för säregna förhållanden finns i 7 kap, 46 §§ FTL, Jag
ansluter mig lill vad kommittén har anförl om när juslering för säregna
förhållanden bör ske vid värdering enligt avkastnings- eller produktionskostnadsmetoden,

2.3.5 Indelning i industribyggnad och övrig byggnad

Enligt kommittén skall parkeringshus indelas som
industribyggnad och värderas med ledning av en avkaslningsmetod.

Några remissinstanser har föreslagit all parkeringshus
skall indelas som hyreshus och således även i detta fall värderas enligl
avkastningsmetod,

I byggnader som skall indelas som hyreshus kommer i många
fall oekså atl finnas stora lokaler som är avsedda för parkering, Detla medför atl
parkeringslokaler enligt förslaget kommer att taxeras i distrikt för såväl
hyreshus som industrier. Enligt min mening försvåras härigenom möjligheten att
nå en jämn och rättvis taxering. Jag delar således uppfattningen atl
parkeringshus skall indelas som hyreshus. Till bilden hör att man i fråga om
parkeringshus normalt kan fä fram hyror som lämpligen kan lillämpas vid
värderingen. Vad jag har anfört föranleder ingen ändring i FTL,

Kiosker skall enligt kommitténs förslag till 11 kap, 1 § FTL
utgöra industribyggnad och värderas enligt produktionskostnadsmetoden.

Några remissinstanser har föreslagil att kiosker skall
hänföras till hyreshus och värderas enligt avkaslningsmetod.

Kiosker ligger ofta i nära anslulning till serveringar,
gatukök och närbuliker. Indelningen i taxeringsenheter skulle väsentligt
förenklas om kiosker hänförs till hyreshus, I många fall är kiosker ocksä
inbyggda i hyreshus, vilket innebår att uppgifter om utgående hyror kan
införskaffas.

s. 24 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:86 24

Jag biträder därför åsikten atl kiosker bör hänföras till
hyreshus. Mitt förslag föranleder ändring i kommitténs förslag till 11 kap, 1 §
FTL så till vida att ordet kiosker utgår,

2.3.6 Besluisredovisning

Kommitténs förslag innebär, förutom vissa i huvudsak
redaktionella ändringar, att för industrienhet som inte utgör vattenfallsenhel,
växthus eller djurstall skall redovisas om industritillbehör förekommer samt i
förekommande fall lolal utgående hyra och lokaltyp. Industrityp skall enligt
förslaget alllid redovisas för industrienhet, Åven faktor och annan uppgift som
behövs vid beräkning av värdet av en värderingsenhet skall redovisas.

Förslaget har mottagits posilivt.

Enligt min mening är del värdefullt att fastighetsägaren
får en utförlig redovisning av bl, a, vilka faktorer och värden som har legal lill
grund för taxeringsvärdet. En utökad registrering kan också vara värdefull för
att vidareutveckla de föreslagna värderingsmetoderna för industribyggnad och
innebära en möjlighet att i framtiden införa en ortsprismetod för dessa
byggnader. Jag är således i princip positiv till alt beslutsredovisning skall
ske enligt förslaget, I prop, 1979/80:40 föreslog jag. liksom kommittén nu gör,
att nybyggnadsår och storlek för varje byggnad som utgör egen värderingsenhel
skulle registreras, Skalteulskottel ultalade vid behandlingen av propositionen
alt i beslul om fastighetstaxeringen bör emellertid endast redovisas de
uppgifter som avser själva beslutet - dvs, indelningen i taxeringsenhet,
beskattningsnatur, skatteplikt och värderingen - samt grunderna för det
beslutet. Enligt utskottet bör RSV bestämma vilka övriga uppgifter som skall
registreras. Utskottets hemställan till riksdagen innebar att bestämmelsen om
registrering av nybyggnadsår och byggnadsslorlek skulle ulgå (SkU 1979/80:17),
Riksdagen biföll vad utskottet hemställt (rskr 1979/80:121),

Riksdagens beslut synes innebära alt de av kommittén
föreslagna uppgifterna om industritillbehör, total utgående hyra och
industrityp inle bör redovisas i beslutet. Lokaltyp ulgör en värdefaktor enligt
förslaget lill 11 kap, 4 § och skall således redovisas enligl bestämmelsen i 20
kap, 12 § första stycket 4, FTL, Jag föreslår därför inle någon bestämmelse om
redovisning av dessa uppgifter,

I fråga om förslaget att faktor och annan uppgift som
behövs vid beräkning av värdel av en värderingsenhet skall redovisas vill jag
nämna följande. Förslaget är enligt min mening, med hänsyn till vad skatteutskotlet
anfört i SkU 1979/80:17, för omfattande. En precisering av vilka uppgiftersom
skall redovisas i beslutet bör ske. Värderingen av industribyggnad och övrig
byggnad enligt avkastningsmetoden skiljer sig från värderingen av övriga
byggnader. Riktvärdet skall utgöra produkten av en värderingshyra och en brutlokapitaliseringsfaktor.
Jag anser därför lämpligt alt dessa uppgifter redovisas. Vid värderingen av
exploateringsmark och täktmark används en

s. 25 Kontrollera mot PDF

exploateringsfaktor resp, en brytningsfaktor (12 kap, 6-9 §§
FTL), Dessa faktorer bör enligt min mening också redovisas liksom värdet per
kubikmeter brytvärd fyndighet enligt 12 kap. 8 § FTL, I fråga om
vattenfallsenhet bör uppgifterom utbyggd effekt, taxeringseffekt,
utnyttjandelid, reglcringsmöj-lighel och belägenhet enligl 15 kap, 3§ FTL
redovisas. Vidare bör återanskaffningskostnad enligt 11 kap. 7 S och 15 kap, 7 §
redovisas.

Den av kommittén föreslagna ändringen i 20 kap, 12 §
första stycket 4, FTL är av redaktionell karaktär. Jag ansluter mig till
förslaget.

Jag föreslår att 20 kap, 12 § FTL ändras i enlighel med
vad jag har anfört.

2.3.7 Vissa besvärsfrågor

Jag vill ta upp en fråga som inte har behandlals i
kommitténs betänkande. Kommittén kommer i ett senare belänkande alt behandla
frågorna om besvär över beslul vid allmän fastighetstaxering. Jag anser
emellertid att det är lämpligt att redan nu ta in bestämmelser i FTL om när
besvär senast skall anföras över fastighetstaxeringsnåmnds beslut. Den
deklarationsskyldige bör nämligen redan vid deklarationslillfället känna till
denna tidpunkt. Om regler härom redan nu införs får RSV också möjlighel att
informera om detta redan när annal material tillställs de skattskyldiga.

Under hand har kommittén meddelat att besvärstiden för
fastighetsägare bör framflyttas till den 15 september under taxeringsåret.
Vidare bör kommuns och taxeringsintendents besvärstider framflyttas till uigången
av oktober månad resp, utgången av november månad under laxeringsåret. Enligt
kommitténs mening bör lidpunkten för ägarens besvär som biträds av intendent
förlängas till uigången av november månad under taxeringsåret.

Fastighetsägares besvär skall enligt nuvarande
bestämmelser ha inkommit senast den 15 juni under taxeringsåret (159 §
taxeringslagen (1956:623), TL), Denna regel kan inte tillämpas för framtiden
eftersom tidpunkten för utsändande av nämndens omprövade beslut i anledning av
erinringar från fastighetsägare har flyttats fram från den 15 maj till den 15
juni (20 kap, 18 § FTL), Tidpunkten för ägarens anförande av besvär måste
därför flytlas fram. Med tanke även på semestertider föreslår jag alt tiden flyltas
fram till den 15 september taxeringsåret.

Kommun skall f, n, anföra besvär före utgången av seplember
månad under taxeringsåret (159 § TL), Tidpunklen för överlämnande av avskrift
av fastighetslängd lill kommun har nu framflyttats från den 10 maj till den 10
juni under taxeringsåret (6 kap, 6 § FTF), Avskriften av längden skall
offentligen läggas fram före den 15 augusti mot tidigare före den 15 juni under
taxeringsåret (20 kap, 22 § FTL), Med hänsyn härtill föreslår jag alt
besvärstiden för kommun flyttas fram lill utgången av oktober månad under
taxeringsåret. Även laxeringsintendenls besvärstid bör förskjut-as i samma

s. 26 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:86 26

utsträckning som beträffande kommun. Intendent bör således
ha rätl att anföra besvär intill uigången av november månad under
taxeringsåret. Som en direkl följd av atl intendentens besvärstid förskjuts bör
även tiden för ägares besvär som biträds av intendenten förlängas till utgången
av november månad under taxeringsåret.

Jag föreslår att det i FTL införs ett nytt kapitel (21
kap,) om besvär över fastighetstaxeringsnämnds beslut samt att i IS nämnda
kapitel införs bestämmelser med nämnda innebörd. Förslaget innebär att
nuvarande bestämmelser i 159 § TL med nämnda och vissa redaktionella ändringar överflytlas
till FTL, 159 § TL kan därför upphävas,

2.3.8 Övrigl

Enligt förslaget skall en beslämmelse intas i 11 kap. 1 § FTL
om alt vattenfallsenhet skall värderas enligt reglerna i 15 kap. FTL.

Industribyggnad som utgör växthus eller djurstall skall
enligt förslaget värderas på samma sätt som motsvarande ekonomibyggnad, dvs.
enligt reglerna i 10 kap. FTL. En bestämmelse härom föreslås bli intagen i 11
kap. 1§ FTL,

Jag ansluter mig till förslagen.

Jag vill också föreslå vissa redaktionella ändringar i
nuvarande bestämmelser och i av kommittén föreslagna betämmelser i FTL,

De bestämmelser som enligt kommitténs förslag omnämner
industribyggnad bör ändras på så sätt att de även avser övrig byggnad. Detta
är föranlett av atl det av kommittén använda ordet industribyggnad omfattar vad
som enligt nuvarande betämmelser i FTL skall indelas som industribyggnad eller
som övrig byggnad,

Åven i 4 kap, 5 § första styckel 4, FTL bör övrig byggnad intas.

Jag ansluter mig med viss redaktionell ändring till
kommitténs förslag till ändrad lydelse av 6 kap, 2 och 3 §§ FTL, som behandlar
indelning i värderingsenheter,

I kommitténs förslag till 6 kap, 2 § tredje stycket första
raden bör emellertid ordet byggnader ersättas med industribyggnader oeh övriga
byggnader värderade enligt produktionskostnadsmetoden samt småhus.

Jag föreslår vidare en ändring av redaktionell karaklär i
5 kap, 6 § första stycket FTL,

Kommitténs förslag till 11 kap. 1 § FTL bör ändras på så
sätt att uttrycket "s, k, skräddarsydda byggnader" byls ut mol
"byggnader som har endast begränsad användbarhet för annat ändamål än för
vilket de utnyttjas". Ändringen är av redaktionell karaktär. Jag har
tidigare nämnt att jag anser värmekraftsanläggningar vara s, k, skräddarsydda
anläggningar, Ordel värmekraftsanläggningar bör därför utgå ur paragrafen.

Värdering av byggnad på vattenfallsenhel skall enligt 15 kap,
7 § FTL ske enligt 5 kap, 6 § FTL, Jag har tidigare föreslagit att bestämmelser
om

s. 27 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:86 27

värdering av industribyggnad och övrig byggnad enligl produktionskostnadsmetoden
skall intas i II kap, 7 och 8 §§ FTL, Dessa bestämmelser utgör en noggrannare
reglering av värderingen enligl produktionskostnadsmetoden. Enligt min mening
bör även byggnad på vallenfallsenhel värderas enligt dessa bestämmelser.
Hänvisningen i 15 kap, 7 § lill 5 kap, 6 § bör således bytas ut mol hänvisning
till 11 kap, 7 och 8 §§ FTL,

Länsstyrelsen i Östergötlands län har ifrågasatt om
provvärderingen av industribyggnader är möjlig alt genomföra inom ramen för de
tider som angetts för provvärderingen om en avkastningsvärdering genomförs.
Enligt länsstyrelsens mening torde det vara nödvändigt att undanta industrienhelerna
från den utställning som skall äga rum i maj månad. Jag vill i anledning härav
erinra om atl jag i prop, 1979/80:40 om fastighetstaxering, m, m, (s, 170)
behandlade denna fråga. Jag anser inte skäl föreligga atl inla annan ståndpunkt
än vad jag då gjorde.

Några remissinstanser har behandlat frågan om
gränsdragning mellan byggnadstillbehör och industritillbehör. Jag förutsätter
att RSV lämnar anvisningar i denna fråga,

3 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag
att regeringen föreslår riksdagen att antaga inom budgetdepartementet upprätlade
förslag till

1, lag om ändring i fastighelslaxeringslagen (1979:1152),

2. lag om ändring i taxeringslagen (1956:623),

4 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som
föredraganden har lagt fram.

s. 28 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:86 28

Bilaga 1

Kommitténs sammanfattning av .sitt förslag

1 silt första delbetänkande har kommittén behandlat de
flesta av de materiella och formella faslighelstaxeringsregler som avser
taxeringen i första instans, däribland regler angående värdering av vattenfallsfasligheter.
Det har bl, a, föreslagits att flerlalel regler om fastighetstaxering bryts ut
ur de författningar där de nu finns och atl grundläggande föreskrifier tas in i
en ny lag, fastighetstaxeringslagen, FTL,

I föreliggande betänkande behandlar kommittén vissa
kvarstående frågor rörande värdering av vattenfallsfastigheter, bl, a,
framläggs vissa synpunkler på val av kapilaliseringsränla vid en avkastningsvärdering,
Fluvuddelen av betänkandet innefatlar förslag till värderingsmetoder för övriga
industribyggnader, dvs, andra än sådana på vattenfallsenhet.

Kommittén föreslår att värmekraftsanläggningarna liksom hittills
värderas enligt en produklionskoslnadsmelod. En värdering av vattenkraften
enligt en avkaslningsmetod - vilkel har föreslagits i det tidigare betänkandel
- och värmekraften enligl en produktionskostnadsmetod skulle emellertid leda
till en för hög värdering av de samlade elkrafttillgångarna. Kommittén föreslår
därför att detta beaktas vid värdering av vattenkraften genom atl dess avkastningsvärde
jusleras med hjälp av en omräkningsfaktor på så sätt att det sammanlagda värdet
av landets vattenkraft och värmekraft motsvarar del värde som erhålles om en avkaslningsmetod
tillämpas på landets samlade krafttillgångar,

1 fråga om val av kapilaliseringsränla finner kommittén
att de faktorer som ligger till grund för bedömningen pekar mot atl en ränta av
slorieksordningen 5 % bör ligga lill grund för bestämmandel av riktvärdena för valtenkraftsanläggningarna.
Räntesatsen föreslås fastställas av regeringen eller myndighel som regeringen beslämmer.

Beträffande värdering av industribyggnader framhåller
kommittén all kommunalskattelagens nuvarande regler om värdering av
industrifastighet allmänt är mycket knapphändiga och översiktliga. Mer
detaljerade regler lämnas i stället i de anvisningar som riksskatteverket, RSV,
och skattecheferna meddelade inför 1975 års allmänna fastighetstaxering.

Anvisningarna beträffande industrifastigheterna är
emellertid mindre preciserade i jämförelse med de anvisningar som meddelades
för övriga fastighetstyper. Riktvärden lill ledning vid värderingen finns
endast beträffande marken, medan värdering av byggnaderna pä
industrifastigheten får ske enligt mer allmänt hållna regler. Dessa regler har
dock visal sig ge för lilen ledning för arbetet i fastighelstaxeringsnämnderna,
vilkel medförl all taxeringen av industrifastigheter inte torde ha blivit likformig
och rättvis i den omfattning som kan begäras. Vidare har en summarisk
beslutsredovisning gjort det svårt för fastighetsägarna att bilda sig en
uppfattning om hur

s. 29 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:86 29

byggnadsvärdet har beräknats,

I direktiven sägs att kommittén skall söka komma fram till
förenklade regler föf åsättande av värden vid fastighetstaxering främst när det
gäller industri- och vattenfallsfastigheter. Kommittén har som nämnts tidigare
lämnat förslag till värdering av vattenfallsfastigheter,

I föreliggande delbetänkande lämnas förslag till värdering
av övriga industribyggnader med ledning av riktvärden. Förslaget syftar till
att underlätta arbetet i fastighetstaxeringsnämnderna och att ge fastighetsägarna
en bättre redovisning än hittills av hur byggnadsvärdet har bestämls.

Med industribyggnader kommer enligl kommitténs tidigare
avlämnade förslag att avses byggnader som inte är hänförliga till någon annan lidigare
i lagtexten uppräknad byggnadstyp, dvs, byggnad inrättad för industriell verksamhel,
anläggning för elkraftproduktion, bensinstation, parkeringshus, lager, förråd
och depå samt djurstall och växthus utan samband med jordbruk eller skogsbruk.

Industribyggnad avses således utgöra en restgrupp byggnader
av mycket skiftande karaktär. För att underlätta en ytterligare utveckling av
de värderingsmetoder som kommittén föreslår, är det angeläget att kunna
särskilja vissa grupper av industrienheter. Kommittén har tidigare i 4 kap, 5 §
FTL föreslagit att två grupper industrienheter skall urskiljas, nämligen täktenhet
och vattenfallsenhet, 112 resp, 15 kap, FTL har lämnats förslag till värdering
av dessa enheter. Kommittén anser alt en ylterligare uppdelning bör komma till
stånd. Grupper som det finns särskild anledning alt särskilja är bl, a,
bensinstationer m, m,, kiosker, växthus, djurstallar, parkeringshus och värmekraftsanläggningar.

Mot bakgrund av den skiftande karaklär som
industribyggnaderna har behöver man vid värderingen kunna använda både en
avkastningsmetod och en produktionskostnadsmetod. Härvid bör enligt kommittén avkaslningsmetoden
användas för byggnader av mer ordinär typ och produktionskostnadsmetoden för
byggnader av s, k, skräddarsydd lyp.

Avkastningsmetoden innebär att faslighetens marknadsvärde
beräknas genom en omräkning till nutid av framtida nettoavkastning från
fastigheten. Byggnadsvärdet erhålls genom att totalvärdet minskas med
markvärdet.

Riktvärdet för industribyggnad som värderas enligt
avkastningsmetoden avses utgöra produkten av en värderingshyra och en brutlokapitaliseringsfaktor.
De värdefaktorer som särskilt skall beaktas vid bestämmandet av riktvärdet är
vad beträffar värderingshyran, ålder, lokaltyp, standard och beläggningsgrad
samt vad beträffar bruttokapitaliseringsfaklorn, ålder och markvärdeandel,

Produktionskostnadsmetoden innebär att fastighetens
marknadsvärde beräknas genom att först en uppskattning av återanskaffningskostnaden
görs och därefter en nedräkning av denna med hänsyn till ålder, användbarhet
och skick. Riktvärdet för industribyggnad värderad enligt produktionskostnadsmetoden
skall anges genom en nedräkningsfaktor. De värdefaktorer som

s. 30 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:86 30

särskill skall beaklas vid bestämmandet av riktvärdet är
ålder, byggnadskalegori, slandard samt orlslyp.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:86 31

Bilaga 2

Sammanställning av remissyttranden över
betänkandet (SOU 1979:81) Fastighetstaxering 81 Industribyggnader

1 Allmänt

Förslagen i fråga om värdering av industribyggnader har på
del slora hela godtagits eller lämnats utan erinran av remissinslanserna.

Enligt kammarrällen i Göleborg är kommitténs förslag lill
värderingsregler väl anpassat lill de regler för taxering som lidigare
behandlats. De föreslagna reglerna kan enligt kammarrätten antas gä atl
tillämpa utan större svårigheter samt ge den enskilde fastighetsägaren bättre
möjligheter än för närvarande atl själv beräkna värdet på en byggnad. Ett formbundet
värderingsförfarande, som det föreslagna, begränsar även utrymmet för egna
konstruktioner av fastighetstaxeringsnämnden.

Liknande synpunkter framförs av RSV, LMV oeh länsslyrelsen
i Göteborgs och Bohus län.

2 Värdering av vatten- och värmekraftsanläggningar

2.1 Kapitaliseringsräntan

Frågan om kapitaliseringsräntans storlek tas upp av några
remissinstanser. Länsstyrelsen i Jämtlands län ansluter sig till förslaget till
val av kapilaliseringsränla,

VattenfaU m, fl, anför:

Det kan vara acceptabelt att för vattenkraften räkna med
en kapilaliseringsränla av 5 %, Däremot är det mofiverat atl för värmekraften
räkna med en väsentligl högre kapilaliseringsränla, eftersom driftiillgänglighet
och tillgång och pris på bränsle är osäkra faktorer samtidigt som den tekniska
livslängden är svårare atl beräkna. Det nämnda motiverar en väsentligl högre kapilaliseringsränla,
sannolikt över 12 % och i varje fall ej under 10 %. Vattenkraften svarar för närvarande
för ca 2/3 och värmekraften för ca 1/3 av landets totala elproduktion. Med
räntan 5 resp, 10 % skulle därmed den skäliga räntan för de samlade kraftiillgångarna
genom sammanvägning kunna beräknas till 6,5 ä 7 %, De samlade krafttillgångarna
bör värderas utifrån denna kapilaliseringsränla. Från det så beräknade värdel
skall återanskaffningskostnaden för hela landets värmekraftsanläggningar
dragas. Först därigenom kan ett realistiskt värde pä faktorn f bestämmas,

Länssryrelsen i Östergötlands län anser att förslagel att kapitaliseringsräntan
inte skall intas i lag utan i stället fastställas i föreskrifter är praktiskt, VattenfaU
anser att ränteregeln bör fastställas i lag.

s. 32 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:86 32

2.2 Jämkning av vattenkraftstations avkastningsvärde

Frågan om justering av vattenkraftstations avkastningsvärde
diskuteras av några remissinsianser. Lånsstyrelsen i Väslerbollens län anför föruiom
principiella betänkligheter mot förslaget bl, a,:

En ylterligare aspekt i sammanhanget är vilka
kommunalekonomiska effekler som ett genomförande av kommitténs ifrågavarande
förslag skulle få. Det finns i betänkandel ingen redovisning av hur stort
skatteunderlag, som genom jämkningen "flyttas" mellan olika kommuner
och regioner. Ett grovt överslag tyder på atl del kan röra belopp i
storleksordningen 100 milj, kronor i kommunalskatt, som berörs om effeklen av
garantibeskattningen är hundraprocentig. Inom länet finns flera kommuner som
har betydande ulbyggd vattenkraft. För vissa av dem torde garantibeskattningen
för vattenkraftverken vara en mycket väsentlig del i skatteunderlaget. Det hade
varit angelägel om effekterna för någon eller några av dessa kommuner kunnal
studeras. Tyvärr har länsslyrelsen inte haft möjlighet atl utföra någon sådan
undersökning beroende både på tidsbrist och svårigheter i själva förfarandet.

Del kan på goda grunder antas att
vattenkraftsanläggningarna inom Västerbotlens län kommer att taxeras
väsentligen lägre om den av kommittén förordade sammanvägningen av hela elkraftsproduklionsappara-ten
genomföres än som blir fallet om sådan sammanvägning inte sker. Detta är ett
förhållande som länsstyrelsen inte kan godta. Länsstyrelsens uppfattning är
att någon sammanvägning av det slag som kommittén förordat inte bör ske, varför
förslaget avstyrkes.

Liknande synpunkter framförs även av länsstyrelsen i Norrbotlens
län.

Förslaget avstyrks även av länsstyrelsen i Västernorrlands
län. Kritiska synpunkter mot förslaget framförs även av länsstyrelsen i
Jämtlands län. Kammarrällen i Sundsvall anser skäl föreligga atl ytterligare
överväga förslaget. Även LO påpekar vidare att den ifrågasätter om ett sådant
förfarande kan sägas leda lill ett rimligt resultat för de kommuner som inom sitl
område har vattenkraft, LO påpekar vidare att det finns privatägda
vattenkraftverk som inte skulle belastas med skalt på värdel av sina
anläggningar.

2.3 Värmekraftsanläggningar

Värdering av värmekraftsanläggningar enligt produktionskostnadsmetoden
har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av flertalet remissinstanser.

Vattenfall m, fl, kritiserar dock att man därvid skall
utgå ifrån att äteranskaffningskostnaden för en värmekraftsanläggning i första
hand bör bestämmas utifrån tillämpliga erfarenhetstal för nybyggnadskostnader
per kW för olika typer av anläggningar. Dessa erfarenhetstal (riktvärden) är
avsedda att genom anvisningar fastslällas av RSV, Vattenfall m, fl, anför
vidare:

Bestämning av riktvärden för olika slag av värmekraflanläggningar
är myckel komplicerad. Bl, a, skall byggnadens utförande och ulru.stning, ålder

s. 33 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:86 33

samt geografiska läge beaktas. Nästan undantagslöst är
värmekraftanläggningar typiska skräddarsydda anläggningar. De är inle
användbara för annan industriell verksamhet än den aktuella och byggnadens
värde är hell beroende av den maskinella utrustningen.

Totala antalet värmekraftanläggningar i landet är enligt
bilaga I lill belänkandet relativt litel. Av varje anläggningstyp finns endast
ett fåtal anläggningar, Atl utarbeta realistiska riktvärden som tar hänsyn till
de stora skillnader som finns mellan olika värmekraftanläggningar av samma typ
skulle föranleda elt omfaUande arbele. Om riktvärden trots detla skall användas
måste under alla förhåUanden säregna förhållanden beaktas, bl, a, särskilda
villkor som hindrar eller begränsar förfoganderätten, väsentliga fördyringar,
extraordinära anläggningsåtgärder etc. Dessa säregna förhållanden kan inle
beaktas i elt riktvärde utan måste påverka värderingen i varje enskilt fall
genom särskild justering av framräknal byggnadsvärde.

Enligt Vattenfall kan fastighetstaxeringsnämndens
möjligheter att för ovannämnda slag av anläggningar ulgå ifrån egna
erfarenheter av byggnadskostnader och på så sätt beräkna återanskaffningskostnaderna,
kunna leda till mycket varierande bedömningar, som inte ger en rättvis och
likformig taxering, I stället bör återanskaffningskostnaden vid fastställande
av byggnadsvärdet beräknas utifrån historiska byggnadskostnader,

VattenfaU m, fl, accepterar inte heller kommitténs
bedömning av skälig höjning av taxeringsvärdena för värmekraftsanläggningar
utan hävdar alt höjningen bör begränsas till 90 ä 95 %,

RSV anser sig i princip kunna ansluta sig till förslaget
att värmekraftsanläggningar skall värderas enligt produktionskostnadsmetoden.
Vad gäller kärnkraftverken kan emellertid enligt RSV ifrågasältas om inte en avkaslningsmetod
bör användas, RSV föreslår dock, med hänsyn till den allmänna osäkerhet som
kännetecknar situationen inom hela kärnkraftområdet, inle någon ändring i
förslaget.

Länsstyrelsen i Östergötlands län ifrågasätter om värmekraflsanläggningarna
även fortsättningsvis skall värderas enligt produktionskostnadsmetoden och
anför:

En modifierad avkaslningsmetod tillämpbar på alla typer av
kraftverk bör enligt länsstyrelsens mening vara möjlig att uppnå. Det som talar
härför är bl, a, att tarifferna, vilka avses ligga till grund för värderingen
av vattenfall, jämväl påverkas av kostnaderna för värmekraftproduktionen.
Rådande samkörningsförhållanden och inmatningen av i stort sett all kraft i ett
totalintegrerat system bör vara starka motiv för en enhetlig värderingsmetod
inom kraftproduktionen.

Då det knappast torde ligga inom möjligheternas ram att
inför 1981 års allmänna fastighetstaxering uppnå en enhetlig värderingsmetod
för kraftverken synes övergångsvis böra gälla kommitténs förslag om all värmekraftsanläggningarna
skall värderas enligt produktionskostnadsmetoden.

s. 34 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:86 34

2.4 Spärr för avskrivning

Kommitténs synpunkler på spärregel för avskrivning har såvitt
avser kraflstationsbyggnader kritiserats av Vallenfall m. fl.

Vattenfall m, fl, anser alt osäkerheten beträffande
framtiden motiverar stor försiktighet vid bedömningen av värmekraftsanläggningarnas
framtida värde. Den pågående debatten om kärnkraftens säkerhetsproblem och om
riskerna för oljebrist saml miljöskador av fossila bränslen ger fullgott stöd
härför. Den av kommittén föreslagna skärpningen av spärren för avskrivning
synes därför helt omotiverad. Hittills gällande regler om en spärr vid 10 % för
avskrivning bör bibehållas för värmekraftsanläggningar. För valten-kraftsanläggningar
föreslås att spärren ändras till 20ä25 %, Dessutom yrkas att nämnda spärrar
skall kunna jämkas nedåt om t, ex, vattenkraftverkets återstående livslängd bedömes
vara kort eller om underhålls- eller personalkostnaderna kan påvisas vara
onormalt slora.

2.5 Övrigt

Vattenfall m, fl, föreslår sådan ändring av lagtexten att
del klart framgår alt värmekraflsanläggningarna utgör en del av komplexet
skräddarsydda anläggningar,

3
Värdering av industribyggnader 3.1 Allmänt

Flertalel av de remissinsianser som har yttrat sig över
förslaget tillstyrker i princip förslaget, DeUa gäller bl, a, RSV, LMV,
kammarrätten i Göteborg, länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus, Gävleborgs samt
Väslernorrlands län, TOR, KF och Sveriges fastighetsägareförbund.

RSV anför att FTK:s förslag till värderingsregler är väl
genomtänkt och bör kunna leda lill en bättre noggrannhet vid laxeringen av
olika typer av industribyggnader. Liknande synpunkler framförs av TOR.

LMV anför:

Förslaget till värderingsregler är enligt
lantmäteriverkets (LMV) uppfattning ändamålsenligt uppbyggt. De föreslagna
reglerna innebär att goda förutsättningar skapas för att förbättra
likformigheten och rättvisan vid taxeringen av industribyggnader. Detta är bl,
a, en följd av den säkrare anknytning till marknadsvärden som den föreslagna
ökade användningen av avkaslningsmetoden ger jämfört med produktionskostnadsmetoden.
Vidare kommer den föreslagna ökade likformigheten i värderingsförfarandel att
underlätta taxeringsarbetet, LMV tillstyrker de föreslagna reglerna. På några
punkter, som berörs i det följande, vill LMV emellertid föreslå annan lösning
än kommittén.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län framför liknande
synpunkter. Lantbrukarnas skattedelegation anser det verklighetsfrämmande atl
ange

s. 35 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:86 35

någon slags normbyggnad för industribyggnad men har inget
att erinra mot att ett mera bundet förfarande införs där delta är inöjligt.
Lantbrukarnas skatiedelegation understryker vikten av atl värderingen inte
låses för hårt utan alt etl belydande utrymme för en fri bedömning ges i det konkrela
fallel,

SAF m, fl. finner del i och för sig lämpligt att man, som
kommittén föreslår, i högre grad än hittills söker ulforma vägledande generella
regler för värderingen av industribyggnader men understryker atl en
industrifastighets värde är i så hög grad beroende på förhållandena i det
speciella fallet atl tillämpningen av schabloniserade värderingsmetoder lätt
kan leda till felaktiga resultat. Stora möjligheter måste därför finnas att
särskilt beakta alla de specifika förhållanden som i det enskilda fallet
påverkar en faslighets värde.

Förslaget att införa två olika värderingsmetoder har
berörts av några remissinstanser, bl. a, kammarrätten i Sundsvall,
länsstyrelsen i Östergötlands län, bankinspektionen och TOR.

Kammarrätlen i SundsvaU anser atl förslagel vad avser
utformningen av de båda värderingsmetoderna synes i stort väl avvägt. Kammarrätlen
anser att förslaget att ha två olika värderingsmetoder möjligen kan leda till
tolkningsproblem och svårigheter för nämnderna vid val av värderingsmetod.
Kammarrätten ifrågasätter om de föreslagna värderingsreglerna innebär en
förenkling.

Åven länsstyrelsen i Jämtlands län ifrågasätter om
förslaget leder till någon förenkling för uppgiftslämnare och taxeringsnämnd.

Länsstyrelsen i Östergötlands län påpekar att det inte är
tillfredsställande med två olika värderingsmetoder för i stort sett samma lyp
av objekt och att tveksamhet kan uppkomma om när den ena eller den andra
metoden skulle tillämpas. Det bör enligt länsstyrelsens mening ges utrymme för atl
som alternativ använda produktionskostnadsmetoden även för ordinära industribyggnader.

TOR, som tillstyrker förslaget, finner det ytterst
angeläget att lagtexten kompletteras med utförliga anvisningar som kan
underlätta valet av värderingsmetod,

3.2 Avkastningsmetoden

Förslaget om avkastningsmelodens ulformning har mottagits
positivt av flertalet av de remissinstanser som har yttrat sig i denna del.
Några remissinstanser är emellertid kritiska till förslaget. Länsstyrelsen i
Östergötlands län anser att avkastningsvärderingen starkt måste ifrågasättas
och anför:

Metoden förutsätter främst att den s, k, värderingshyran
kan beslämmas. Med hänsyn till att hyresmarknaden för industribyggnader är
liten och dessutom splittrad, kan stora svårigheter uppkomma med att ta fram

s. 36 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:86 36

värderingshyran för olika värdeområden, Såviit
länsstyrelsen nu bedömer är underlaget här i länet för att ta fram lämplig
värderingshyra bristfälligt.

Enligt del av lantmäteriverket upprätlade förslaget till
värderingsmodell för industrifastigheter skall val av värdcringshyra för olika
värdeområden främst grundas på uppgifter om utgående hyror i industrilokaler
inom respektive värdeområde. Några sädana hyresuppgifter förfogar länsslyrelsen
inte över i dag, Förslagel lill fastighelslaxeringslag (enligt prop,
1979/80:40) ger inte heller stöd för att vid provvärderingen infordra hyresuppgifter
från ägare lill industribyggnader. Såvitt länsstyrelsen erfaril finns del inle
ens någol register över de industrilokaler som uthyrs här i länet. Ett
införskaffande av hyresuppgifter för industribyggnader kommer att kräva en
stor personell insats, samt medföra en relativt stor tidsåtgång,

Länsslyrelsen i Jämtlands län anför:

Den avkaslningsmetod som kommittén föreslår ger vid en
översiktlig bedömning ett ganska osäkert intryck. Man rör sig här bl, a, med
den osäkerhet som beräkning med bruttokapitaliseringsfaktorer och värderingshyra
innebär. Man borde kanske ha behållit den anläggningskoslnadsmelod man använde
sig av vid 1975 års allmänna fastighetstaxering och utvecklat denna pä olika
sätt. Man skulle kunna tänka sig en produktionskostnads-metod som utgångspunkt
för värderingen och därefter justera med hänsyn till geografiskt läge,
branschförhållanden, lönsamhet etc. Produktionskostnaden, som då skulle utgöra
den viktigasle värdefaktorn, bör vara ganska lätt att bestämma. Man kan
därigenom få etl objektivt värde, vilket även bör kunna garantera viss
likformighet mellan nämnderna. Lönsamhetsaspekten (avkastningsfaklor) skulle
kunna beaktas genom att bokslut för året före taxeringsåret bifogas
deklarationen. Därigenom skulle man kanske finna etl instrument för årlig
justering av värdet genom en enkel koppling till inkomsttaxeringen.

Svenska försäkringsbolags riksförbund vill starkt
ifrågasätta införandet av avkastningsmetoden som allmän metod vid taxering av
ordinära industrifastigheter , Enligt riksförbundets mening gör metoden det
nödvändigt atl bygga upp ett omfattande administrativt syslem på laxeringssidan
vilket motverkar en allmän strävan till avbyråkratisering,

KF anför:

Under alla förhållanden kan man förutse att del
statistiska underlaget för 1981 års fastighetstaxering avseende
industribyggnader kommer att vara osäkert.

För att få fram marknadsmässiga värderingshyror måste
tillgängliga uppgifter noggrant analyseras. Dels finns hyror som av olika
anledning kan vara subventionerade, dels finns hyror, som innesluter en mer
eller mindre omfattande service vid sidan om den "rena hyran". Ett
utnyttjande av brultokapitaliseringsmeloden kräver för den skull slor
uppmärksamhet och försiktighet.

Det är av synnerlig vikt atl taxeringsnämnderna är väl
insatta i hur de värden, som kommer att redovisas i tabeller, framtagits för atl
de skall kunna bedöma deras lillämplighet i de enskilda fallen.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:86 37

3.2.1 Värdefaktorer

De föreslagna värdefaktorerna har godtagits av flertalet
av de remissinstanser som har yttral sig i denna del. Kommitténs synpunkl att
man i fråga om värdefaktorn lokaltyp har anledning att skilja på minst fyra
olika lokaltyper, nämligen produktionslokaler, industrikontor, lager och parkeringslokaler,
har bemötts av några remissinstanser.

LMV anser all parkeringslokaler med fördel lorde kunna
hänföras lill lokaltypen lager m. m.

Liknande synpunkt framförs av länssryrelsen i
Östergötlands län.

Länsstyrelsen i Östergötlands län framhåller i fråga om
värdefaktorn ålder att det är angelägel atl uppgifl lämnas om väsentliga
reparationer, eflersom bedömningen av vad som är om- och tillbyggnad resp. reparaiioner
inle är klar. Det är ur värderingssynpunkt viktigi atl alla de
byggnadsåtgärder, som kan påverka byggnadens livslängd, beaktas vid
åldersklassificeringen. En felaktig åldersklassificering, som ofta kan
konstateras beträffande äldre småhus, medför inte bara felakfigt taxeringsvärde
utan påverkar även förutsättningarna för att genomföra införandel av s, k,
rullande fastighetstaxering i framtiden.

3.3 Produktionskostnadsmetoden

Flertalet av de remissinstanser som har yttrat sig över
den föreslagna produktionskostnadsmetoden tillstyrker i princip förslaget,

KF vill framhålla de svårigheter, som föreligger vid
beräkning av det tekniska nuvärdet och anför:

Skillnaden i värde mellan ett äldre och etl nytt
byggnadsbestånd blir allt större då kraven på rationell produktion och
materialhantering ökas, likaså kraven på arbetsmiljö, personalutrymmen, energisparätgärder
och handikappanpassning. Detta medför att slor procenluell nedräkning av återanskaffningsvärdet
måste ske.

Flera remissinsianser har framfört synpunkter på förslaget
att indela kiosker och parkeringshus som industribyggnad, RSV anser att de i slällel
bör indelas som hyreshus och anför i fråga om parkeringshus bl, a, följande:

Parkeringshus skall enligt FTK:s förslag indelas som
industribyggnad och värderas med ledning av en avkastningsmetod, RSV delar FTK:s
uppfattning om att avkastningsmetoden bör tillämpas. I byggnader som enligt
föreslagna regler skall indelas som hyreshus kommer emellertid i många fal!
också att finnas stora lokaler som är avsedda för parkering. Delta innebär att
parkeringslokaler kommer att taxeras i distrikt för såväl industrier som
hyreshus. Härigenom försvåras möjligheten atl åstadkomma en jämn och likformig
taxering. Enligl RSV:s mening bör därför parkeringshusen indelas som hyreshus.

s. 38 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:86 38

LMV anför:

Enligt förslaget skall kiosker behandlas som
industribyggnader och värderas enligt produktionskostnadsmetoden. Kiosker
ligger numera ofla i nära anknylning till serveringar, gatukök och närbutiker, LMV
anser därför att en väsentlig förenkling av indelningen i taxeringsenheter
skulle uppnås om kiosker hänförs till hyreshus. Kiosker är i många fall också
inbyggda i hyreshus, vilket innebär att uppgifter om utgående hyror kan införskaffas,
LMV föreslår av angivna skäl all kiosker hänförs till hyreshus och värderas
enligt avkaslningsmetod.

Parkeringshus skall enligl kommitténs förslag taxeras som indusirienhet
och värderas enligl avkastningsmetod, LMV delar uppfattningen all
avkastningsmetoden bör tillämpas, Enligl föreslagna regler kommer dock
byggnader som hänförs till hyreshus, t, ex, varuhus, i många fall att innehålla
stora utrymmen för parkering. Detta innebär att parkeringslokaler kommer atl
taxeras såväl i dislrikl för industrier som i distrikt för hyreshus, vilket
kommer att försvåra en jämn och rättvis taxering, LMV föreslår därför att
parkeringshusen taxeras som hyreshus,

Åven länsstyrelserna i Östergötlands samt Göteborgs och
Bohus län framför liknande synpunkler i fråga om kiosker,

KF anser också att parkeringslokaler bör taxeras inom distrikl
för hyreshus,

3.3.1 Värdefaktorer

De föreslagna värdefaktorerna har godtagits av flertalet
av de remissinstanser som har yttrat sig,

I fråga om värdefaktorn ålder har länsstyrelsen i
Östergötlands län samma uppfattning som i fråga om motsvarande värdefaktor för
industribyggnad vid värdering enligt avkastningsmetoden,

4 Beslutsredovisning m. m.

Förslaget om utökad beslutsredovisning har mottagits
positivt. Remissinstanser som har uttalat denna uppfattning är bl, a,
kammarrätten i Sundsvall, länsstyrelserna i Östergötlands och Västerbotlens
län, TOR och SAF.

5 Övrigt

Länsstyrelsen i Östergötlands län ifrågasätter om
provvärderingen av industribyggnader, med hänsyn till det omfattande arbete som
denna kommer att medföra om avkastningsvärdering genomförs, är möjlig att
genomföra inom ramen för de tider som angetts för provvärderingen.

Länsstyrelsen håller därför inte för osannolikt att en fidsförskjutning
måste ske. Detta medför i sin tur att resultatet från provvärderingen av
industrienheter knappast kan bli färdigt till den aviserade utställningen i maj
månad. Enligt länsstyrelsens mening torde ett undantagande av industrienheterna
från utställningen vara nödvändigt och få accepteras i den uppkomna
situationen.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:86 39

Innehållsförteckning

Propositionen.................................................................. ...... 1

Propositionens huvudsakliga innehåll .......................... ...... 1

Lagförslag........................................................................ ...... 2

1
Förslag till
lag om ändring i fastighelslaxeringslagen (1979:1152) 2

2
Förslag till
lag om ändring i taxeringslagen (1956:623) 9

Utdrag av protokoll vid regeringssammanträde 1980-01-31 10

1
Inledning ................................................................ .... 10

2
Föredragandens
överväganden ............................. .... 11

2.1
Allmänt............................................................. .... 11

2.2
Värdering av
vatten- och värmekraftsanläggningar ,,,, 12

2.3
Värdering av
industribyggnader och övriga byggnader , 16

2.3.1
Inledning ............................................. 16

2.3.2
Avkaslningsmetoden
........................... 18

2.3.3
Produktionskostnadsmetoden
.............. .... 21

2.3.4
Justering för
säregna förhållanden ..... .... 23

2.3.5
Indelning i
industribyggnad och övrig byggnad , 23

2.3.6
Beslutsredovisning
.............................. .... 24

2.3.7
Vissa
besvärsfrågor............................... .... 25

2.3.8
Övrigt .................................................. .... 26

3
Hemställan ............................................................. .... 27

4
Beslut ...................................................................... .... 27

Bilaga 1 .......................................................................... .... 28

Bilaga 2........................................................................... 31

opaginerad Kontrollera mot PDF

GOTAB 6443,'i
Slockliolm 1980

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

16 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (16)

16 kopplingar i 12 dokument.

  1. SOU 2024:20 Maskinellt värde för vissa industribyggnader - ett undantag från fastighetsskatt s. 128 om s. 18 i texten
  2. SOU 2016:31 Fastighetstaxering av anläggningar för el- och värmeproduktion s. 150 om s. 18 i texten
  3. SOU 2000:10 Fastighetstaxering - del 1 s. 414 i texten
  4. Bet. 1981/82:SkU39 om fastighetsbeskattningen m.m. s. 2 · s. 6 i texten
  5. Prop. 1981/82:19 om särskild fastighetstaxering, m.m. s. 31 i texten

Visa alla 12