Sök i Ratio Lex

med förslag till lag om militär grundutbildning för kvinnor, m.m.

62 sidor, varav 54 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 54 av 62 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1980/81:43, med förslag till lag om militär grundutbildning för kvinnor, m.m.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Regeringens proposition

1980/81:43

med
förslag til! lag om militär grundutbildning för kvinnor, m. m.;

beslutad
den 23 oktober 1980,

Regeringen
föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av
regeringsprotokoll ovannämnda dag.

På
regeringens vägnar THORBJÖRN FÄLLDIN

ERIC KRÖNMARK

Propositionens
huvudsakliga innehåll

I
propositionen lämnas förslag om en tjänstgöringsskyldighet för kvinnor som
genomgår militär grundutbildning. Förslaget syftar till att dessa kvinnor skall
kunna få ställning som krigsmän under utbildningen. Uppräkningen i 21 kap. 20
§ första stycket brottsbalken av vilka som är krigsmän föresläs därför omfatta
även kvinnorna. Förslaget innehåller också vissa grundläggande bestämmelser om
själva grundutbildningen. Motsvarande bestämmelser finns f.n. i förordningen
(1979: 1207) om militär grundutbildning för kvinnor. Genom en ändring i
skadeståndslagen (1972: 207) föreslås vidare att kvinnorna skall likställas med
arbetstagare vid tillämpningen av lagen.

Bestämmelserna
föreslås träda i kraft den I januari 1981.

1 Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 43

Prop.
1980/81:43

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:43 2

1
Förslag till

Lag
om militär grundutbildning för kvinnor

Härigenom
föreskrivs följarde.

Inledande
bestämmelse

1 §
Kvinnor som vill få anställning som officerare vid försvarsmakten

måste genomgå militär grundutbildning enligt denna lag. Regeringen be

stämmer vilka krav i övrigt som skall gälla för anställningen.

Utbildningen

2 § Grundutbildningen skall till längd och innehåll
motsvara den grundutbildning som en jämförbar kategori värnpliktiga fullgör
enligt värnpliktslagen (1941:967).

3 § Antagning fill grundutbildningen sker efter
ansökan och särskild antagningsprövning.

Tjänstgöringsskyldighet
m. m.

4 § En kvinna som har antagits till grundutbildningen
är skyldig att efter inkallelse inställa sig till utbildningen och fullgöra
denna i enlighet med meddelade föreskrifter. Hon fär inte avbryta utbildningen
förrän hon har meddelat sin vilja att göra detta till den myndighet som
regeringen bestämmer.

5 § I fräga om laga förfall skall 41 och 42 §§
värnpliktslagen (1941:967) tillämpas.

6 § Sedan en kvinna har antagits till
grundutbildningen gäller 34, 35 och 37 §§ värnpliktslagen (1941:967) för henne
tills utbildningen slutar.

Skiljande
från utbildningen

7
§ Frän grundutbildningen skiljs den som

1. visar sig olämplig för fortsatt utbildning till
officer vid försvarsmakten, eller

2. på grund av sjukdom eller av annan anledning är
frånvarande frän utbildningen i sädan utsträckning att hon inte kan
tillgodogöra sig denna.

Förmåner

8 §
En kvinna har under grundutbildningen och i samband med antagningsprövningen
rätt till samma förmåner som värnpliktiga har under grundutbildningen enligt
värnpliktslagen (1941:967).

Om
rätt till familjebidrag, ersättning vid personskada och grupplivförsäkring
finns särskilda bestämmelser.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:43 3

Bemyndigande

9 § Regeringen får föreskriva att en bestämmelse i denna
lag skall tillämpas också pä annan föreskriven utbildning som en kvinna
genomgår för att kunna få anställning vid försvarsmakten som officer.

Regeringen
eller en myndighet som regeringen utser bemyndigas att meddela ytterligare
föreskrifter i frägor som behandlas i denna lag.

Denna lag träder i kraft den I januari 1981 och tillämpas ocksä
pä kvinnor som har antagits till grundutbildning enligt förordningen (1979:
1207) om militär grundutbildning för kvinnor.

2 Förslag till

Lag om ändring i brottsbalken

Härigenom
föreskrivs att 2) kap. 20 § brottsbalken skall ha nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
Ivdelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Krigsmän åro
enligt denna balk de vilka såsom regementsoffice-rare, kompaniofficerare,
plutonsofficerare, gruppchefer, reservofficerare eller meniga äro anställda
vid krigsmaklen, värnpliktiga som ej fått tillständ till vapenfri tjänst samt
hemvärnsmän och hemvärnsrekryter, samtliga under den tid de i sådan egenskap äro
tjänstgöringsskyldiga. Krigsmän äro ock. i den mån regeringen med hänsyn till
behovet av befälsföring och övriga tjänstgöringsförhållanden så förordnar, de
som eljest äro anställda vid krigsmaklen eller förbundit sig att såsom
frivilliga fullgöra krigstjänst, under den tid de i sädan egenskap äro
tjänstgöringsskyldiga. Om nägon åtnjuter ledighet som ej är begränsad till
kortare tid än två månader, anses han icke tjänstgöringsskyldig. Närmare bestämmelser
om vad som avses med krigsmakten meddelas av regeringen.

Krigsmän
är enligt denna balk de vilka säsom regementsofficerare, kompaniofficerare,
plutonsofficerare, gruppchefer, reservofficerare eller meniga är anställda vid
försvarsmakten, kvinnor sorn genomgår utbildning för all få anställning som
officerare vid för.svarsinakten. värnpliktiga som ej fått tillständ till
vapenfri tjänst samt hemvärnsmän och hemvärnsrekryter, samtliga under den tid
de i sådan egenskap är tjänstgöringsskyldiga. Krigsmän är också, i den mån
regeringen med hänsyn till behovet av befälsföring och övriga
tjänstgöringsförhållanden sä förordnar, de som eljest är anställda vid
försvarsmakten eller förbundit sig att såsom frivilliga fullgöra krigstjänst,
under den tid de i sädan egenskap är tjänstgöringsskyldiga. Om någon åtnjuter
ledighet som ej är begränsad till kortare tid än tvä månader, anses han icke
tjänstgöringsskyldig. Närmare bestämmelser om vad som avses med försvarsmakten
meddelas av regeringen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Senaste lydelse 1974:565.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:43 4

De som avses i första stycket De som avses i första stycket

skola, förutom under tid då tjänst- skaU,
förutom under tid då tjänstgö-

göringsskyldighet föreligger, anses ringsskyldighet
föreligger, anses så-

såsom krigsmän dä de i anslutning som
krigsmän då de i anslutning till

till sädan tid värdas å militärsjuk- sådan
tid värdas på militärsjukhus,

hus, dä de äro intagna i militärhäkte dä
de dr intagna i militärhäkte samt

samt då de inom område eller ut- då de inom
område eller utrymme

rymme som nyttjas av krigsmakten som nyttjas
av försvarsmakten eller

eller eljest offentligen uppträda i eljest
offentligen uppträder i militär

militär tjänstedräkt ävensom såvitt tjänstedräkt
ävensom såvitt angår

angår fullgörandet av dem ålig- fullgörandet
av dem åliggande ån

gande anmälningsskyldighet eller mälningsskyldighet
eller annan sär-

annan särskild tjänsteplikt. skild tjänsteplikt.

Krigsman, som har befälsrätt över annan krigsman, är dennes förman.

Krigsman, över vilken annan krigsman har befälsrätt, är underlydande i

förhällande till denne.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1981.

3 Förslag till

Lag om ändring i skadeståndslagen (1972:207)

Härigenom föreskrivs att 6 kap. 4 § skadeståndslagen
(1972:207)' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 kap. 4§ Vid tillämpning av denna lag likställes med
arbetstagare

1. värnpliktig och annan som full- 1. värnpliktig och annan som full

gör i lag föreskriven tjänstgöring, gör i lag föreskriven tjänstgöring

samt kvinna som genomgår utbUdning för att få anställning
som officer vid försvarsmakten,

2. den som under utbildning vid skola
eller värd i anstalt utför arbete som till sin art liknar sädant som vanligen utföres
av arbetstagare.

3. den som för annans räkning eljest
utför arbete under omständigheter liknande dem som förekommer i
anställningsförhållanden.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1981.

Lagen omtryckt 1975:404.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:43 5

Utdrag

FÖRSVARSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1980-10-02

Närvarande:
statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Ullsten, Bohman, Wikström, Friggebo,
Mogård, Dahlgren, Åsling, Söder, Krönmark, Burenstam Linder, Johansson, Wirtén,
Holm, Andersson, Boo, Winberg, Adelsohn, Danell, Petri, Eliasson

Föredragande:
statsrådet Krönmark

Lagrådsremiss
med förslag till lag om militär grundutbildning för kvinnor, m. m.

1
Inledning

Riksdagen
beslutade vid 1978/79 ärs riksmöte (prop. 1977/78; 185, FöU 1978/79:1, rskr
1978/79:2) att ocksä kvinnor skall kunna anställas som yrkes- och
reservofficerare vid försvarsmakten. I en första etapp har vissa officersbefattningar
i marktjänst vid flygvapnet gjorts tillgängliga för kvinnor. Den hittills
genomförda reformen bygger på förslag av beredningen (Fö 1975:01) för det
fortsatta arbetet om kvinnan i försvaret (BKF). Genom ytterligare
utredningsarbete av i första hand beredningen skall förutsättningarna att öppna
fler officersbefattningar för kvinnan klarläggas.

Enligt
riksdagsbeslutet (prop. 1977/78: 185 s. 50) skall de kvinnor som avser att söka
anställning som befäl gå igenom en antagningsprövning, som skall överensstämma
med inskrivningsprövningen för värnpliktiga. De kvinnor som godkänns vid
prövningen skall därefter på frivillig grund genomgå en utbildning som
motsvarar den grundutbildning som övrigt blivande yrkesbefäl fär inom ramen för
värnpliktstjänstgöringen. Denna frivilliga grundläggande militärutbildning
regleras f. n. i förordningen (1979: 1207) om militär grundutbildning för
kvinnor.

Förordningen
innehåller bestämmelser om villkoren för antagning till grundutbildningen,
utbildningens omfattning, förmåner m. m. En kvinna, som bryter mot föreskrifter
som gäller för utbildningen eller som pä nägot annat sätt visar sig olämplig
för fortsatt befälsutbildning inom försvarsmakten, kan enligt förordningen
tilldelas varning eller, i sista hand, skiljas från utbildningen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:43 6

Grundutbildningen
av den första omgången kvinnor har börjat under sommaren 1980.

Riksdagen beslutade under
1977/78 års riksmöte om en ny och för hela det militära försvaret gemensam
befälsordning (prop. 1977/78:24, FöU 1977/78: 10, rskr 1977/78: 179). Denna
innebär bl.a. att det blivande yrkesbefälet efter grundutbildningen som
värnpliktiga eller motsvarande utbildning för kvinnorna normalt skall genomgå
en förberedande officersskola (FOS). I vissa fall kan också kompletterande
utbildning i civila ämnen och s.k. fyllnadstjänstgöring inom försvarsmakten
komma i fräga. Därefter sker utbildningen till officer vid en tvåårig
officershögskola (OHS). Utbildningen vid dessa skolor är gemensam för män och
kvinnor.

Riksdagens beslut att
öppna officersyrket för kvinnor innebär att dessa kvinnor skall så långt som
möjligt likställas med värnpliktiga som genomgår grundutbildning enligt
värnpliktslagen (1941:967; ändrad senast 1980; 349). I konsekvens med detta har
det satts i fräga om inte också det särskilda straff- och disciplinssystem som
de värnpliktiga omfattas av bör gälla för kvinnorna. Eftersom de värnpliktiga
är underkastade det särskilda straff- och disciplinrättsliga ansvaret som en
följd av att de är krigsmän under tjänstgöringen, skulle likställdhet mellan de
båda grupperna åstadkommas bäst om också kvinnorna var krigsmän.

På grund av det anförda
har inom försvarsdepartementet upprättats promemorian (Ds Fö 1980: I) Förslag till
lag om tjänstgöringsskyldighet för kvinnor som har antagits till militär
grundutbildning m. m. Promemorian bör fogas till protokollet i detla ärende som
bUaga I.

Promemorian
har remissbehandlats. En sammanställning av remissyttrandena bör fogas till
protokollet som bilaga 2.

2
Föredraganden

2.1
Inledning

Genom
1978/79 års riksmötes beslut skall officersyrket inom försvarsmakten numera
vara öppet ocksä för kvinnor. I en första etapp kan kvinnan få anställning som
officer i marktjänst vid flygvapnet. Beredningen för det fortsatta arbetet om
kvinnan i försvaret har genom tilläggsdirektiv fått i uppdrag att föreslå
åtgärder som fortsätter utvecklingen mot ett pä sikt könsobundet befälsyrke.

Inom
försvarsmakten pågår f.n. ocksä ett annat viktigt reformarbete, nämligen den
gemensamma befälsordningen. En bärande tanke i denna reform är att allt
yrkesbefäl skall genomgå i stort sett samma militära grundutbildning innan den
egentliga yrkesutbildningen vid officershögskolan börjar.

I
propositionen om en ny belalsordning (prop. 1977/78:24 s. 30) underströk jag
betydelsen av att yrkesbefälet rekryteras ur de värnpliktigas led.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:43 7

utbildas
gemensamt med övriga värnpliktiga och får sina grundläggande erfarenheter frän
värnpliktsutbildningen. Beredningen för det fortsatta arbetet om kvinnan i
försvaret föreslog att principen om rekrytering genom grundutbildning för
värnpliktiga bör tillämpas även på kvinnor. Detta ledde fram till mitt
ställningstagande i propositionen 1977/78: 185 att kvinnor som skall antas till
grundläggande yrkesutbildning bör pä frivillig väg genomgå utbildning som
motsvarar den grundutbildning som övrigt blivande yrkesbefäl får inom
värnpliktens ram. Denna frivilliga grundutbildning, som nyligen har börjat,
skall i fräga om både längd och innehåll motsvara den grundutbildning som
befälsuttagna värnpliktiga i motsvarande kategorier får. Förordningen om
militär grundutbildning för kvinnor har utformats i enlighet med dessa
överväganden.

I
kravet på att kvinnornas grundutbildning skall motsvara den grundläggande
befälsutbildningen enligt värnpliktslagen ligger inte bara att kvinnorna skall
uppnå samma färdigheter i de utbildningsmoment som kommer i fräga. Av stor
betydelse är dessutom att de miljömässiga förhållandena är lika i allt
väsentligt. Kvinnorna bör således vara föriagda enligt samma principer som
gäller för värnpliktiga. Möjligheterna till ledighet från utbildningen bör
följa samma regler. De frågor som jag nu har nämnt är sådana att regeringen och
berörda myndigheter inom försvarsmakten kan meddela de bestämmelser som behövs.

I
ett viktigt avseende är det dock med nuvarande lagstiftning en skillnad mellan
kvinnornas militära grundutbildning och grundutbildningen enligt värnpliktslagen.
Enligt uttrycklig föreskrift i 21 kap. 20 § brottsbalken skall värnpliktiga
vara krigsmän under den tid som de är tjänstgöringsskyldiga som värnpliktiga.
Detta innebär att förseelser från deras sida skall beivras i den särskilda
disciplin- och straffrättsliga ordning som kan sammanfattas under begreppet krigsmannaansvaret.
Det innebär också att handläggningen av ärenden som rör krav mot dem på
ersättning för förlorad eller skadad egendom följer särskilda bestämmelser.
Kvinnor som fullgör den särskilda grundutbildningen omfattas inte av detta
system. För dem gäller i stället i straff- och ersättningsrättsligt avseende
samma bestämmelser som för medborgare i allmänhet. Regeringen eller
försvarsmyndigheterna kan med gällande lagstiftning inte heller inlemma
kvinnorna i det särskilda krigsmannaansvaret. För detta krävs riksdagens
medverkan.

I
den inom försvarsdepartementet upprättade promemorian (Ds Fö 1980: 1) Förslag till
lag om tjänstgöringsskyldighet för kvinnor som har antagits till militär
grundutbildning m.m. föreslås att den angivna skillnaden undanröjs genom en
lagstiftning som under vissa förutsättningar gör kvinnan till krigsman. Krigsmannaställningen
knyts därvid till en för kvinnan särskilt reglerad tjänstgöringsskyldighet.

Flertalet
remissinstanser har ställt sig positiva till grundtankarna i förslaget. Det är
endast ett par remissinstanser som har ifrågasatt om det är lämpligt att förena
krigsmannaansvar och tjänstgöringsskyldighet ä ena sidan med en utbildning som
i grunden är frivillig ä den andra sidan.

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:43 8

Jag kan förstå den tveksamhet som nägra remissinstanser
har redovisat mot promemorians huvudtankar. Om man ser isolerat pä kvinnornas
utbildning är det knappast nägon tvekan om att motivationen hos kvinnorna att
göra sitt bästa under utbildningen regelmässigt är mycket stor. En kvinna som
inte klarar utbildningen pä ett godtagbart sätt kan ju för övrigt ocksä skiljas
från utbildningen. Därmed är hennes möjligheter till fortsatt
officersutbildning stängda. Frän dessa utgångspunkter är det alltsä inte
påkallat med några särskilda disciplin- eller straffrättsliga sanktioner. Jag
kan ocksä instämma i de principiella betänkligheterna mot att förena frivillig
utbildning med tjänstgöringsskyldighet.

Om man emellertid ser till syftet i stort med kvinnornas
grundutbildning och de förhållanden under vilka denna är avsedd att fullgöras,
är det emellertid klart att ocksä andra synpunkter måste beaktas. Enligt min
mening är det en avgörande nackdel att begrepp som befälsrätt och lydnadsplikt
inte har samma innebörd i fråga om alla som deltar i en utbildning med ett
gemensamt mäl. Om en värnpliktig som ingär i en övningstrupp inte lyder en
befallning under övningen, skall gärningen således rubriceras olika om det är
en annan värnpliktig som har gett befallningen än om den har getts av en kvinna
under militär grundutbildning. Det är också otillfredsställande att eventuella
förseelser i tjänsten inte bedöms och beivras pä samma sätt beträffande dem som
ingår i samma utbildningsenhet.

För utbildningen av chefer i det militära försvaret har
det också betydelse att cheferna själva har fått sin grundläggande utbildning
under samma betingelser som personalen i övrigt.

Man kan inte heller bortse frän att det fortfarande kan
finnas ett visst motstånd mot reformen att öppna officersyrket för kvinnor. Ett
sädant motstånd kan finna grogrund i förhållanden som innebär att kvinnans
grundläggande militärutbildning fullgörs på-som det kan uppfattas - lättare
villkor än vad som gäller för det manliga blivande yrkesbefälet.

Enligt min uppfattning talar de tyngsta skälen för att
kvinnorna bör vara krigsmän under den militära grundutbildningen. Jag instämmer
i det resonemang som förs i promemorian att ett krigsmannaansvar dock
förutsätter nägon form av tjänstgöringsskyldighet. Eftersom utbildningen har
börjat redan finner jag det inte lämpligt att - som har föreslagits av bl.a. militär-ansvarskommittén
- göra frägan till föremål för fortsatt utredning. Jag anser alltså att
grundtankarna i promemorieförslaget nu bör genomföras.

2.2 Den författningsmässiga regleringen

Som jag har redovisat i det föregående regleras den
militära grundutbildningen för kvinnor i en särskild förordning. Promemorians
förslag utgär frän att själva utbildningen, antagningsprövningen m. m. ocksä i
fortsättningen regleras i denna regeringsförordning medan bestämmelser om
såväl krigsmannaansvaret som tjänstgöringsskyldigheten tas in i den nya lagen.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:43 9

Denna
modell har kritiserats under remissbehandlingen, i första hand av militäransvarskommittén.
Invändningarna gär ut på att det är principiellt diskutabelt och dessutom
svåröverskådligt att dela upp frågorna pä olika författningar.

Frågan
om vem som är krigsman regleras f.n. i 21 kap. 20 § första stycket brottsbalken
och kungörelsen (1968:333) om innebörden i rättsligt hänseende av begreppen
krigsmakten och krigsman. Uppräkningen i dessa författningsrum av de
personalkategorier som är att hänföra till krigsmän är uttömmande. Härvid
bortses från förhällandena under beredskapstillständ och krig, då särskilda
regler gäller.

I
promemorian föreslås att kvinnornas ställning som krigsmän läggs fast i den nya
lagen. I detta avseende har remissinstanserna inte riktat någon kritik mot
förslaget.

Enligt
min uppfattning kan det dock göras gällande att en lagstiftning enligt
förslaget blir i någon mån vilseledande sä till vida att uppräkningen i brottsbalken
och den särskilda kungörelsen inte längre skulle bli uttömmande trots att den
är utformad som en exklusiv reglering av vilka som är krigsmän i
fredsorganisationen. Denna oklarhet skulle kunna undanröjas genom en hänvisning
i 21 kap. 20 § brottsbalken till den nya lagstiftningen. Efter att ha samrått
med chefen för justitiedepartementet anserjag dock att det är mest
ändamålsenligt att till uppräkningen i det nämnda lagrummet i brottsbalken foga
de ytterligare personalkategorier som bör vara krigsmän. Ett sådant tillägg bör
utformas sä att det kommer att omfatta kvinnorna under deras grundutbildning
och övrig utbildning som föregår officershögskolan. Jag föreslår alltså att 21
kap. 20 § brottsbalken kompletteras med en bestämmelse av innebörd att också
kvinnor som frivilligt genomgår utbildning för att fä anställning som
officerare vid försvarsmakten skall vara krigsmän när de är
tjänstgöringsskyldiga i sådan egenskap.

När
det sedan gäller frågan om vilken lagstiftning i övrigt som är påkallad är det
helt klart att föreskrifterna om tjänstgöringsskyldigheten bör meddelas genom
lag. Som har föreslagits i promemorian bör tjänstgöringsskyldigheten regleras
i en särskild lag. Som bl.a. militäransvarskommittén har påpekat är det
dessutom nödvändigt att i den lagen ta med vissa frågor som rör själva
utbildningen. Det finns i och för sig skäl som talar för att så mycket som
möjligt av det som f. n. står i förordningen om militär grundutbildning för
kvinnor förs över till den nya lagen. Genom detta undviks att bestämmelserna
splittras mellan olika författningar. Detta mäste emellertid vägas mot
intresset att begränsa innehållet i en lag till frågor som måste underställas
riksdagen. En lämplig avvägning är enligt min mening att - vid sidan av
tjänstgöringsskyldigheten - endast de grundläggande föreskrifterna om
grundutbildningen, skiljande från denna samt förmånerna tas med i lagen.

Lagförslaget
i promemorian omfattar såväl den militära grundutbildningen som utbildningen
av kvinnor vid den förberedande officersskolan. För-

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:43 10

ordningen om militär grundutbildning för kvinnor reglerar
i huvudsak endast grundutbildningen. I enlighet med min beskrivning i det
föregående är den förberedande officersskolan avsedd för säväl manliga som
kvinnliga elever. Med hänsyn till detta anserjag det olämpligt att låta
föreskrifter om denna utbildning ingå i en lagstiftning som i övrigt endast
reglerar grundutbildningen av kvinnor. Det är dock angeläget att de
bestämmelser om krigsmannaansvar och tjänstgöringsskyldighet som jag nu
föreslår för kvinnans del ocksä kommer att gälla under hennes utbildning i
övrigt före officershögskolan. Den enligt min mening lämpligaste lösningen är
att regeringen i den föreslagna lagen bemyndigas att förordna att bestämmelser
i lagen får tillämpas också på annan föreskriven utbildning som en kvinna
genomgår för att kunna få anställning vid försvarsmakten som officer. Utöver
detta bör regeringen också bemyndigas att meddela ytteriigare föreskrifter i frägor
som behandlas i lagen.

2.3 Särskilda frågor om grundutbildningen

I enlighet med mina nyss redovisade överväganden bör den
nya lagstiftningen innehålla endast de grundläggande bestämmelserna om
kvinnornas militära grundutbildning. Föreskrifterna i fräga bör föras över frän
förordningen om militär grundutbildning för kvinnor. Nägra förändringar i sak
av föreskrifterna är inte påkallade annat än i ett par avseenden.

Enligt förordningen (I I §) kan en kvinna tilldelas
varning om hon åsidosätter de föreskrifter som gäller för utbildningen. Om hon
inte rättar sig efter varningen eller pä annat sätt visar sig olämplig för
fortsatt utbildning till officer vid försvarsmakten skall hon skiljas frän
utbildningen.

Med den nu föreslagna lagstiftningen blir kvinnan
krigsman. Kvinnan kommer därigenom att omfattas av samma straff- och
disciplinsystem som de värnpliktiga. Detta innebär att hon av en bestraffningsberättigad
chef kan åläggas straff på samma sätt som övriga krigsmän. Med hänsyn till
detta anserjag att det är olämpligt att behälla varningen som en särskild
sanktion mot kvinnor som inte följer givna föreskrifter. Däremot mäste det
självfallet också i fortsättningen finnas möjligheter att skilja en kvinna från
utbildningen om hon pä ett allvarligt sätt bryter mot de regler som gäller för
utbildningen. Hon måste därigenom anses ha visat sig olämplig för fortsatt
officersutbildning.

Jag avser att föreslå regeringen att förordningen ändras i
det avseende som jag nu har berört.

Med anledning av militäransvarskommitténs förslag i
remissyttrandet att kvinnor som uteblir utan laga förfall skall kunna skiljas
frän utbildningen vill jag redovisa som min uppfattning att en sådan
bestämmelse inte behövs. Som jag ser det kan en kvinna som uteblir olovligen
från utbildningen under nägon inte obetydlig tid knappast anses lämplig för
den fortsatta

s. 11 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:43 11

utbildningen. Det finns således möjligheter att skilja
henne frän utbildningen även om den olovliga utevaron inte är uttryckligt
reglerad.

I
förordningen (15 § första stycket) föreskrivs att kvinnan i samband med
inskrivningsprövningen samt under grundutbildningen har samma förmåner som en
värnpliktig har under inskrivningsförrättningen och grundutbildningen enligt värnpliktsförmånsförordningen
(1976:1008; ändrad senast 1980:514). Dagersättning utgår dock inte i den mån
kvinnan under grundutbildningen uppbär ersättning enligt 4 kap. lagen
(1962:381; ändrad senast 1980:315) om allmän försäkring (15 S andra stycket). I
fråga om rätten till familjebidrag, ersättning vid personskada och
grupplivförsäkring hänvisas i förordningen (16 §) till särskilda bestämmelser.

Det finns
nu inte någon anledning att i princip ändra bestämmelserna om kvinnornas
förmåner under grundutbildningen. Kvinnorna bör liksom hittills omfattas av
samma system som gäller för de värnpliktiga under deras grundutbildning. En
allmänt utformad bestämmelse om förmånerna bör föras in i den föreslagna lagen.

Lagen om
allmän försäkring innehåller efter en nyligen genomförd ändring en bestämmelse
som innebär att de kvinnor som genomgår militär grundutbildning inte har rätt
till vare sig sjukpenning eller s.k. särskild föräldrapenning. Däremot behäller
de sin rätt till sådan föräldrapenning som ulgår i samband med barns födelse.
Genom ändringen har det blivit en ändamålsenlig samordning av förmånerna enligt
lagen om allmän försäkring och de förmåner som tillkommer kvinnorna under
grundutbildningen. Nägra ytterligare föreskrifter behövs därför inte.

2.4 Tjänstgöringsskyldigheten

I fråga om innebörden i stort av tjänstgöringsskyldigheten
delar jag den uppfattning som har redovisats i promemorian. När det gäller
enskilda inslag i och konsekvenser av tjänstgöringsskyldigheten har jag-i
likhet med några remissinstanser delvis en annan mening.

Militäransvarskommittén
har vänt sig mot förslaget om en särskild uppsägningstid. Jag anser också att
man inte bör hindra en kvinna frän att utan dröjsmål lämna utbildningen om hon
otvetydigt deklarerar en önskan att göra detta. Jag kan inte se att
tjänstgöringsskyldigheten som sädan förutsätter en uppsägningstid av nägon
viss längd. Det borde enligt min mening -som ocksä militäransvarskommittén
föreslår- räcka med ett klart besked frän kvinnan att hon vill sluta
utbildningen. För att upprätthälla vissa formella krav i samband med
uppsägningen anserjag att denna bör ske till en instans relativt högt i
organisationen. Det bör ankomma pä regeringen att bestämma detta närmare.

I detta sammanhang vill jag också ta upp frågan om
hämtning av en kvinna som har uteblivit frän utbildningen, antingen vid dennas
början eller senare. Bestämmelser om hämtning av personal som är tjänstgö-

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:43 12

ringsskyldig
vid försvarsmakten finns f. n. i hämtningskungörelsen (1942:840; ändrad senast
1976:421). Kungörelsen är i första hand tilllämplig pä värnpliktiga som
uteblir frän tjänstgöring av längre varaktighet än 40 dagar. Föreskrifterna i
kungörelsen gäller dock även annan tjänstgöringsskyldig personal som tjänstgör
vid försvarsmakten, om personalen är underkastad straff för rymning och
olovligt undanhållande (13 S 2). Om en tjänstgöringsskyldighet införs för
kvinnorna under grundutbildningen, finns det alltsä med nuvarande lagstiftning
formella förutsättningar för att hämta en kvinna till utbildningen om hon
uteblir frän denna utan laga förfall. Militäransvarskommittén har kritiserat
detta förhållande och föreslagit att det görs undantag i lagstiftningen för
kvinnorna i fråga så att dessa inte kan bli föremål för polishärntning.

Jag
håller med militäransvarskommittén så till vida att det kan förefalla
motsägelsefullt med föreskrifter om hämtning till frivillig utbildning. Jag vill
dock erinra om motiven för den nu föreslagna lagstiftningen. Jag vill därför
inte förorda att man från hämtningskungöielsens föreskrifter gör undantag som
tar sikte enbart på den personalkategori som avses med den nya lagstiftningen.

I och med att kvinnan blir
tjänstgöringsskyldig uppkommer inte minst av rättssäkerhetsskäl ett behov av
regler som närmare klargör innebörden av tjänstgöringsskyldigheten. I
promemorian föreslås bestämmelser om vad som krävs av kvinnan genom
tjänstgöringsskyldigheten, dvs, att hon skall inställa sig till utbildningen
och fullgöra denna i enlighet med meddelade föreskrifter. Förslag till
föreskrifter om när tjänstgöringsskyldigheten börjar och upphör lämnas ocksä.
Ett par remissinstanser har pekat pä att det utöver detta behövs mera
detaljerade bestämmelser om kallelseförtaran-det,

I
enlighet med min bedömning i det föregående bör den nya lagen inte tyngas med
detaljföreskrifter som regeringen kan meddela i särskild ordning, I fråga om
kallelsen till grundutbildningen bör lagen därför innehålla endast en
föreskrift om att kvinnan är skyldig att efter inkallelse inställa sig till utbildningen.
Bestämmelser om hur kallelseförtarandet närmare skall gä till bör enligt min
uppfattning meddelas av regeringen och myndigheterna under denna. För att
säkerställa att tjänstgöringsskyldigheten kan göras gällande mot en kvinna bör
man dock i lagen ta in en hänvisning till de föreskrifter i värnpliktslagen som
anger att en värnpliktig skall vidta sådana ätgärder att postförsändelser från
militära myndigheter kan nå honom utan dröjsmål (34 S), kvittera ut och ta del
av postförsändelser från militära myndigheter samt lämna myndigheterna
upplysningar om personliga förhällanden (35 §), En hänvisning till den berörda
straffbestämmelsen i värnpliktslagen (37 §) bör också finnas i den nya lagen.

Regler
om tjänstgöringsskyldighet kan givetvis inte vara ovillkorliga. Som har
föreslagits i promemorian bör det därför finnas utrymme för myndigheterna att
medge en kvinna anstånd om hon har giltiga skäl att

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:43 13

vilja
skjuta på utbildningen, I fråga om de värnpliktiga har regeringen meddelat
föreskrifter om anstånd i kungörelsen (1969:380; ändrad senast 1978:603) om
värnpliktigas tjänstgöring m,m, (19-28 S§), I konsekvens med detta anser jag
att det bör ankomma på regeringen att meddela bestämmelser om anstånd också med
kvinnornas grundutbildning. Detta bör ske inom ramen för det allmänna
bemyndigande som jag har förordat i det föregående.

Det
blir således regeringens sak att ta ställning till de frågor som berörs i jämställdhetskommitténs
remissyttrande, dvs, om graviditet och föräldraledighet bör kunna föranleda
anstånd med grundutbildningen. En värnpliktig kan fä anstånd med sin
tjänstgöring om den skulle bereda honom eller en nära anhörig till honom
väsentliga svårigheter. Jag avser att föreslå att anståndsreglema i fräga om
kvinnornas grundutbildning utformas i nära anslutning till motsvarande regler
för de värnpliktiga. Därigenom skapas utrymme för anstånd åtminstone i vissa av
de situationer som avses med jämställdhetskommitténs remissyttrande. Jag vill
dock erinra om de åldersgränser som mäste gälla för utbildningen.

Beträffande
laga förfall bör det i överensstämmelse med promemorieförslaget vara
tillräckligt med en hänvisning i den nya lagen till motsvarande bestämmelser i
värnpliktslagen. Dessa är så allmänt utformade att de i rimlig utsträckning
torde täcka de situationer som också för andra personalgrupper än värnpliktiga
bör utgöra laga förfall,

2.5
Övriga frägor

Militäransvarskommittén
pekar i sitt remissyttrande pä att den i promemorian föreslagna regeln om krigsmannaansvar
inte har samma omfattning som motsvarande bestämmelse för värnpliktiga i 21
kap, 20 § brottsbalken. Som militäransvarskommittén ocksä framhåller torde dock
denna skillnad i och för sig sakna större praktisk betydelse, I enlighet med
vad jag har föreslagit i det föregäende bör kvinnans ställning av krigsman
läggas fast genom ett tillägg till 21 kap, 20 § första stycket brottsbalken.
Med denna lösning uppkommer inte den påtalade skillnaden,

Militäransvarskommittén
tar också upp frågan om tillämpligheten av tjänstereglementet för
försvarsmakten (TJRF) pä kvinnorna, TJRF, som har meddelats av regeringen,
innehåller föreskrifter om vad som gäller för enskilda soldater i fräga om
klädsel, förläggning, hälsning, ledighet, m, m, TJRF gäller för all personal
vid försvarsmakten som är att hänföra till krigsmän. Om kvinnorna i enlighet
med promemorieförslaget också blir krigsmän, kommer TJRF automatiskt att bli
tillämpligt också på dem. Vissa föreskrifter i reglementet är enligt sin
lydelse tillämpliga endast på en viss personalkategori. Det finns t, ex,
bestämmelser om ledighet som bara avser värnpliktig personal. Enligt min mening
får regeringen överväga om sädana bestämmelser skall utsträckas till att
omfatta också kvinnorna.

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:43 14

TJRF är f, n, föremål för en översyn inom
försvarsdepartementet, .Arbetet utförs i nära samverkan med överbefälhavaren.
Det är lämpligt att frägor som rör kvinnornas tjänstgöring beaktas särskilt
under denna översyn.

Framställningen i det föregående har till betydande del
varit inriktad på att göra kvinnorna likställda med värnpliktiga i fräga om
skyldigheterna under tjänstgöringen. Det är självfallet lika viktigt att
kvinnan också kommer i åtnjutande av de rättigheter som värnpliktiga har under
tjänstgöringen. Jag har redan berört de ekonomiska förmånerna under
utbildningen, anstånd m. m. Militäransvarskommittén tar i sitt remissyttrande
upp ett annat område där särskilda regler krävs för att kvinnorna skall få
samma rättigheter som de värnpliktiga, nämligen personalinflytandet. Detta
regleras f.n. för de värnpliktigas del i särskilda regeringsförfattningar som
delvis är provisoriska. Grundbestämmelserna, som alltså i viss omfattning är
satta ur kraft genom de provisoriska bestämmelserna, finns i TJRF. De
bestämmelser som gäller f.n. omfattar inte kvinnorna. Förslag till nya
bestämmelser om värnpliktigas medinflytande har nyligen lagts fram av värnpliktsinflytandekommittén
(Fö 1977:01), VIK. Förslaget övervägs f. n. inom försvarsdepartementet. Jag
kommer att se till att kvinnorna förs in i det medinflytandesystem som gäller
för de värnpliktiga.

Militäransvarskommittén berör i sitt remissyttrande också
de skadeståndsrättsliga aspekterna pä kvinnornas grundutbildning. Man pekar sälunda
pä att värnpliktiga är likställda med arbetstagare i skadeståndslagen
(1972:207; ändrad senast 1977:272). Genom detta har de värnpliktigas
skadeståndsansvar gentemot försvarsmakten vid t.ex. förluster och skador på
materiel begränsats. Omvänt är det i princip staten och inte den enskilde
värnpliktige som blir ansvarig för skador som den värnpliktige vållar tredje
man under tjänstgöringen.

Efter att ha samrått med chefen för justitiedepartementet
förordar jag att skadeståndslagen kompletteras med en bestämmelse som gör att
man i skadeståndsrättsligt hänseende behandlar kvinnor, som frivilligt genomgår
utbildning för att få anställning som officer vid försvarsmakten, pä samma sätt
som värnpliktiga och således i detta hänseende likställer dem med arbetstagare.

3 Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom
försvarsdepartementet upprättats förslag till

1. lag om militär grundutbildning för
kvinnor,

2. lag om ändring i brottsbalken,

3. lag om ändring i skadeståndslagen
(1972:207).

Förslagen under 2 och 3 har upprättats i samråd med chefen
för justitiedepartementet. Förslagen bör fogas tiil regeringsprotokollet i
detta ärende som bilaga 3.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:43 15

4 Specialmotivering

4.1 Lag om militär grundutbildning för kvinnor

Lagens rubrik

I promemorian föreslås att lagen skall ha rubriken lag om
tjänstgöringsskyldighet för kvinnor som har antagits till militär
grundutbildning m. m. Till skillnad frän promemorian innehåller den nu
föreslagna lagen vissa bestämmelser också om själva utbildningen m. m. Jag
anser därför att rubriken bör ha en mer allmän lydelse än vad som föreslås i
promemorian. Jag förordar sälunda att lagen får i huvudsak samma rubrik som
förordningen om militär grundutbildning för kvinnor.

Inledande bestämmelser I §

Paragrafen har sin närmaste motsvarighet i 1 §
förordningen om militär grundutbildning för kvinnor. Paragrafens första mening
har därvid förts över frän förordningen utan nägon förändring i sak. Den andra
meningen motsvarar närmast 1 § andra stycket i den nämnda förordningen. I sak
föreligger inte heller i denna del nägon ändring i förhällande till förordningen.

Hänvisningen i förordningen till särskilda bestämmelser
har i förevarande paragraf ersatts av ett bemyndigande för regeringen att
fastställa antagningskraven för utbildningen till anställt befäl inom
försvarsmakten. Regeringen har nyligen meddelat bestämmelser om detta i
förordningen (EFS 1980:29) om utbildning till och av yrkesofficerare inom
försvarsmak ten. Dessa bestämmelser reglerar utbildningen vid bäde den
förberedande officersskolan och officershögskolan. De avser alltsä bäde män och
kvinnor.

Begreppet officer används i paragrafen som en
sammanfattande beteckning pä yrkes- och reservofficerare.

Utbildningen 2§

Paragrafens innehåll motsvarar 2 och 8 §S förordningen om
militär grundutbildning för kvinnor. Paragrafen lägger fast principen att
kvinnorna skall få samma utbildning under grundutbildningen som männen fär
genom värnpliktstjänstgöringen. Med jämförbar kategori värnpliktiga avses värnpliktiga
som har tagits ut för den befälsutbildning som enligt den nya befälsordningen
utgör det första steget på utbildningen till officer.

Lagen innehåller inte nägra bestämmelser om t. ex. hur
utbildningstiden beräknas. Detta hör till de frägor som regeringen eller en
myndighet under denna får reglera i form av verkställighetsföreskrifter till
lagen. För de värnpliktiga finns grundläggande bestämmelser om
utbildningstidens längd

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:43 16

i 27 S värnpliktslagen (27 § ändrad senast 1980:349).
Föreskrifter om beräkning av de värnpliktigas tjänstgöringstid finns i
kungörelsen om värnpliktigas tjänstgöring m. m.

3§

I denna paragraf föreskrivs i fräga om antagningen endast
att denna skall ske efter ansökan och antagningsprövning.

Närmare bestämmelser om antagningsprövningen och övriga frägor
om antagningen finns f.n. i förordningen om militär grundutbildning för kvinnor
(3-7 §§).

Tjänstgöringsskyldighet m. m. 4§

Paragrafen, som närmast motsvarar 2 S i promemorieförslagel,
anger tjänstgöringsskyldighetens innebörd.

I
promemorieförslaget (1 §) angavs att bäde grundutbildningen och annan militär
utbildning med syfte att ge en kvinna behörighet att få tillträde till
utbildning till yrkesofficer var förenad med tjänstgöringsskyldighet. Den
föreslagna lagen behandlar i första hand endast frågor i samband med
grundutbildningen. Regeringen kan dock med stöd av 9 § föreskriva att
bestämmelserna om tjänstgöringsskyldighet i lagen skall tillämpas ocksä på
kvinnor som genomgår den förberedande officersskolan. Ocksä eleverna vid
officershögskolan är tjänstgöringsskyldiga i denna egenskap. Detta följer dock
enligt 21 kap. 20 § första stycket brottsbalken av att de är anställda vid
försvarsmakten och således inte av förevarande paragraf.

Enligt paragrafens första mening är en kvinna skyldig att
inställa sig till grundutbildningen och fullgöra denna i enlighet med de
föreskrifter som gäller för denna. Motsvarande skyldighet för värnpliktiga att
inställa sig till tjänstgöring regleras i 32 § värnpliktslagen.

De utbildningsbestämmelser som behövs utöver 2 § meddelas
främst i förordningen om militär grundutbildning för kvinnor. Dessutom är en
kvinna under grundutbildningen också skyldig att följa bestämmelser som har
meddelats internt inom försvarsmakten bl.a. i t.ex. regements- och
kompaniinstruktioner. Med den nu föreslagna lagstiftningen blir kvinnan
krigsman. Om en kvinna inte inställer sig till utbildningen, kan hon följaktligen
straffas för undanhållande eller rymning enligt 21 kap. 11 eller 12 §
brottsbalken. En underiåtenhet frän hennes sida att i något annat avseende
följa meddelade föreskrifter kan bedömas t.ex. som tjänstefel enligt 21 kap. 18
§ brottsbalken.

I
paragrafens andra mening finns bestämmelser om möjligheterna för en kvinna att
avbryta utbildningen. I promemorian föreslås (2 § 2) att en kvinna inte utan föisvarsgrenschefens
medgivande skall få avbryta utbildningen förrän en månad har förflutit från
den dag då hon meddelade chefen för utbildningsanstalten att hon önskar avbryta
utbildningen. Som jag har

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:43 17

utvecklat närmare i den allmänna motiveringen anserjag
inte att en tjänstgöringsskyldighet förutsätter en särskild uppsägningsfid.
Det torde vara fillräckligt att kvinnan ger tillkänna på ett klart sätt att hon
inte vill fortsätta utbildningen. Någon viss form för detta meddelande är
enligt promemorian inte påkallad. Enligt min mening bör det avgöras i administrafiv
ordning hur ett sådant meddelande skall lämnas. I överensstämmelse med
promemorian anser jag dock att meddelandet bör lämnas till en myndighet
relativt högt i organisationen för att undvika förhastade åtgärder från
kvinnans sida.

I promemorian anmärks att tjänstgöringsskyldigheten inte
innebär att kvinnan blir arbetstagare hos försvarsmakten, eftersom det enligt
statsmakternas beslut är fråga om utbildning och inte om utförande av arbete.
Jag anser också att det är angeläget att understryka detta. I detta sammanhang
villjag dock erinra om att kvinnorna genom den förordade ändringen i
skadeståndslagen kommer att bli likställda med arbetstagare vid tillämpningen
av denna lag.

3 § i promemorieförslaget innehåller föreskrifter om
tjänstgöringsskyldighetens omfattning i tiden. Med den utformning som 4 § har
fått anserjag att några motsvarande föreskrifter inte behövs i den nya lagen.

Vad som anförs i promemorian om tjänstgöringsskyldighetens
uppkomst och upphörande gäller även om uttryckliga föreskrifter saknas. Om
kallelsen innehåller en order till kvinnan att inställa sig den I september
före klockan 12.00, uppkommer tjänstgöringsskyldigheten vid denna tidpunkt. Om
hon skulle inställa sig på inställelsedagen före utsatt klockslag är hon att
anse som tjänstgöringsskyldig från denna tidpunkt (jfr rättsfallen i Nytt
Juridiskt Arkiv 1959 s. 20 och 1961 s. I).

Tjänstgöringsskyldigheten för kvinnan innebär att hon är
skyldig att genomgå en utbildning av viss omfattning. När hon har gjort detta,
innefattande äterlämning av utrustning, iordningställande av förläggningsutrymmen
osv., har hon uppfyllt sina skyldigheter mot försvarsmakten. Denna kan dä inte
längre ha nägra anspråk på ytterligare insatser från hennes sida. Enligt min
uppfattning upphör tjänstgöringsskyldigheten alltså när kvinnan slutgiltigt
tilläts lämna utbildningsanstalten. Detta kan ske när som helst under den sista
tjänstgöringsdagen.

5§

Paragrafen gör värnpliktslagens bestämmelser om laga
förfall tillämpliga pä kvinnorna. Bestämmelserna finns i 41 § (omständigheter
som utgör laga förfall) och 42 § (styrkande av sjukdom som laga förfall).

6§

En värnpliktig är enligt värnpliktslagen skyldig att vidta
sädana ätgärder att postförsändelser kan nå honom utan dröjsmål (34 §). Detta
gör han normalt genom att anmäla ny bostadsadress till pastorsexpeditionen samt
2 Riksdagen
1980/81. 1 saml. Nr 43

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:43 18

ordna eftersändning av post. Han skall vidare kvittera ut
postförsändelser från militära myndigheter och ta del av försändelsernas
innehåll samt inom åtta dagar efter anmodan lämna myndigheten upplysningar om
personliga förhållanden (35 §). Föreskrifterna är straffsanktionerade (37 §).
Förevarande paragraf innebär för kvinnornas del att de redovisade bestämmelserna
blir tillämpliga ocksä pä deras tjänstgöring. Skyldigheterna enligt denna
paragraf inträder i och med att kvinnan har fått vetskap om antagningen.

Skiljande från utbildningen 7§

Jag har i den allmänna motiveringen berört frågan om
varning som ett korrektionsmedel vid underlätenhet att följa föreskrifter eller
vid otillräckliga studieresultat. I enlighet rned dessa överväganden
innehåller den föreslagna lagen inte några bestämmelser om varning. Det enda
som regleras inom detta område i lagen är skiljande frän utbildningen. Föreskrifter
om detta finns i förevarande paragraf.

En kvinna kan alltsä skiljas frän utbildningen om hon
visar sig olämplig för fortsatt utbildning till officer vid försvarsmakten. En
sådan olämplighet kan självfallet visa sig på olika sätt. Jag föreställer mig
att den vanligaste anledningen till att man frän utbildningsanstaltens sida
aktualiserar ett avbrytande av utbildningen är att kvinnan inte kan följa
själva utbildningen på ett godtagbart sätt. I sådana situationer är det dock
enligt min mening naturligt att i första hand försöka att tillsammans med
kvinnan komma fram till en lösning som innebär att ett skiljande från
utbildningen enligt-paragrafen inte behöver tillgripas. Man kan t. ex. från
utbildningsanstalten vidta ätgärder för att underlätta för kvinnan att
tillgodogöra sig utbildningen. Under alla omständigheter är det att föredra
att kvinnan i förekommande fall själv inser att hon bör välja ett annat yrke
och därför slutar på eget initiativ.

I den allmänna motiveringen har jag ocksä nämnt olovlig utevaro
frän utbildningen som en omständighet som kan göra kvinnan olämplig för
fortsatt utbildning.

Kvinnornas militära grundutbildning är endast ett första
steg pä en läng och krävande utbildning till yrkes- eller reservofficer. Det är
därför angeläget att kvinnornas förmåga att tillgodogöra sig grundutbildningen
följs noga. Om det visar sig att en kvinna är olämplig för fortsatt
officersutbildning bör ätgärder vidtas sä snart som möjligt för att förhindra
att hon ägnar tid åt utbildning som inte leder till önskat resultat.

Brott mot föreskrifter kan med den föreslagna lagen liksom
f. n. för de värnpliktiga leda till disciplinrättsliga ingripanden enligt
militära rättegångslagen (1947:472; ändrad senast 1980: 170). Svårare
förseelser eller upprepade brott mot ordningsbestämmelser och liknande måste naturiigtvis
också kunna läggas till grund för en bedömning att kvinnan är olämplig för
fortsatt utbildning till officer vid försvarsmakten.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:43 19

I fråga om p 2 i paragrafen bör det framhållas att
föreskriften inte gör skillnad mellan sjukdom och skada som är en följd av
tjänsten å ena sidan och övriga sjukdomar och skador ä den andra sidan. Detta
kan förefalla orättvist. Men eftersom utbildningen ju enbart syftar till att ge
kvinnorna en faktisk förmåga att tillgodogöra sig fortsatt befälsutbildning kan
orsaken till sjukdomen eller skadan inte beaktas i detta sammanhang. Jag vill
dock hänvisa till möjligheten enligt 12 § andra stycket förordningen om militär
grundutbildning för kvinnor att göra återstoden av utbildningen under det
närmast följande utbildningsåret.

Huruvida tjänstledighet och permission skall räknas som
frånvaro i paragrafens mening framgår inte av lydelsen. För värnpliktiga sker
inte någon avräkning frän tjänstgöringstiden vid sädan frånvaro. Hur frägan
skall lösas för kvinnornas del bör enligt min mening bestämmas inom ramen för
verkställighetsföreskrifterna till denna lag.

Förmåner 8§

I paragrafen regleras vilken ekonomisk ersättning som
skall utgå till en kvinna under grundutbildningen.

Genom paragrafens första stycke slås fast att kvinnan
under grundutbildningen och i samband med antagningsprövningen skall ha samma
förmåner som värnpliktiga har när de fullgör grundutbildning enligt värnpliktslagen.
De värnpliktigas förmåner regleras främst i värnpliktsförmäns-förordningen.
Kvinnorna skall alltså ha kontant ersättning i form av dagersättning och
utbildningspremier samt dessutom fria och rabatterade resor, fri sjukvård,
förläggning och förplägnad m.m. i enlighet med vad som gäller för de nämnda
värnpliktiga.

I
paragrafens andra stycke hänvisas till särskilda bestämmelser i fråga om
familjebidrag, ersättning vid personskada och grupplivförsäkring. Kvinnorna
skall självfallet också i dessa avseenden vara likställda med värnpliktiga.
Enligt min uppfattning krävs det inte någon författningsändring för detta.
Familjebidragslagen (1978:520; ändrad senast 1980:328), lagen (1977:265) om
statligt personskadeskydd, lagen (1977: 266)om statlig ersättning vid ideell
skada och kungörelsen (1963:243; ändrad senast 1978:566) angående
grupplivförsäkring åt värnpliktiga m. fl. med tillhörande författningar ger
samtliga utrymme för en tolkning som omfattar kvinnorna under deras
grundutbildning.

9§

Paragrafen innehåller bemyndiganden för regeringen att
meddela kompletterande föreskrifter till lagen. Författningsmässig grund för bemyndigandena
finns i 8 kap. 7 § första stycket 6 regeringsformen.

I paragrafens första stycke ges bemyndigande till
regeringen att föreskriva att bestämmelser i lagen skall tillämpas också pä
viss annan utbildning

s. 20 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:43 20

än grundutbildningen för kvinnor. Den utbildning som avses
med paragrafen är i första hand den förberedande officersskolan. Annan
utbildning som berörs av paragrafen är föreskriven kompletteringsundervisning i
civila ämnen samt kurser för utbildning till reservofficer. För den som avser
att börja pä officershögskolan kan det också komma i fräga att göra s.k.
fyllnadstjänstgöring i mellanrummet mellan olika kurser. Fyllnadstjänstgöringen
som är en form av praktisk, handledarledd tjänstgöring faller inom paragrafens
tillämpningsområde. Det torde främst vara bestämmelserna om
tjänstgöringsskyldighet som det blir aktuellt att tillämpa pä annan utbildning
än grundutbildningen.

Ikraftträdande

Som jag har redovisat i det föregäende har
grundutbildningen av den första omgången kvinnor redan börjat. Det är angeläget
att den nu föreslagna lagen kan tillämpas på dessa kvinnor. Jag anser därför
att lagen bör träda i kraft den 1 januari 1981 och gälla ocksä för de kvinnor
som har antagits till utbildningen enligt förordningen om militär
grundutbildning för kvinnor.

4.2 Lag om ändring i brottsbalken

21 kap. 20 §

Ändringen innebär att uppräkningen i paragrafens första
stycke av vilka personalkategorier som inom ramen för eh
tjänstgöringsskyldighet är krigsmän kompletteras med kvinnor som frivilligt
genomgår officersutbildning vid försvarsmakten. Ändringen kommer således inte
att röra endast kvinnorna medan de genomgår militär grundutbildning enligt den
nu föreslagna lagen. Också de kvinnor som genomgår utbildning vid förberedande
officersskolan, föreskriven kompletteringsunderyisning i civila läroämnen, s.
k. fyllnadstjänstgöring och kurser för utbildning till reservofficer är således
krigsmän i den män de är tjänstgöringsskyldiga i fråga om utbildningen.
Beträffande tjänstgöringsskyldigheten kan hänvisas till den nu föreslagna lagen
om militär grundutbildning för kvinnor, främst 4 och 9 §§.

Också
paragrafens andra stycke gäller de personalkategorier som har fogats till
uppräkningen i första stycket. Detta innebär t.ex. att en kvinna som uppträder
i militär uniform under utbildning beträffande vilken tjänstgöringsskyldighet
inte föreligger kan vara krigsman. För kvinnorna som har antagits till militär grundutubildning
uppkommer tjänstgöringsskyldigheten enligt den nu föreslagna lagen i princip
vid den tidpunkt då hon skall inställa sig till utbildningen. Genom
föreskriften i slutet av andra stycket kan hon dock i och för sig vara krigsman
även dessförinnan. När det gäller skyldigheten att anmäla adressändring, ta del
av försändelser osv. enligt

s. 21 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:43 21

6
§ bör det anmärkas att straffbestämmelsen i 37 § värnpliktslagen är tilllämplig.
Ansvar för t.ex. tjänstefel enligt 21 kap. 18§ brottsbalken kommer alltså inte
i fråga i dessa situationer.

Paragrafens
tredje stycke blir naturligtvis ocksä tillämpligt pä den personal som berörs
av ändringen i första stycket.

Ändringen
föreslås träda i kraft samtidigt som lagen om militär grundutbildning för
kvinnor, dvs. den Ijanuari 1981.

4.3
Lag om ändring i skadeståndslagen

6 kap. 4 §

Genom
ändringen i paragrafen utökas kretsen av dem som likställs med arbetstagare vid
tillämpningen av skadeståndslagen. I överensstämmelse med den föreslagna
ändringen i 21 kap. 20 § brottsbalken kommer paragrafen i den nya lydelsen att
omfatta inte bara kvinnor som genomgår grundutbildningen utan också kvinnor
som genomgår annan utbildning för officersyrket.

Ändringen
föreslås träda i kraft den I januari 1981, dvs. samtidigt med övrig berörd
lagstiftning.

5
Hemställan

Jag
hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över förslagen till

1. lag
om militär grundutbildning för kvinnor,

2. lag om ändring i brottsbalken,

3. lag om ändring i skadeståndslagen.

6
Beslut

Regeringen
beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Prop,
1980/81:43 23

Bilaga
1

FORSVARS DEPARTEMENTET

FÖRSLAG TILL LAG OM TJÄNSTGÖRINGSSKYLDIGHET FÖR KVINNOR
SOM HAR ANTAGITS TILL MILITÄR GRUNDUTBILDNING M. M.

Promemoria utarbetad inom försvarsdepartementet

Ds Fö 1980:1

s. 24 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:43 24

Inneh å llsf ö rteckning

1
Inledning

2
Den nuvarande
inneb ö rden och omfattningen av begreppet
krigsman

2.1
Begreppets
funktion

2.2
Krigsm ä n enligt g ä llande
r ä tt

2.3
Formella
synpunkter p ä ett Icrigs-mannaansvar f ö r Itvinnorna

2.4
Synpunkter i
sak p å ett krigsmannaansvar f ö r levinnorna

2.5
Tj ä nstg ö ringskyldighet
f ö r kvinnorna i f ö rh ä llande till
regeringsformen

2.6
I4ilitäransvarskonmu.ttén

3
Sammanfattande ö verv ä ganden och f ö rslag

4
Specialmotivering

5
F ö rslag till lag om tj ä nstg ö ringsskyldighet f ö r kvinnor som har antagtis till milit ä r grundutbildning m m.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:43 25

1 Inledning

Riksdagen har vid 1978/79 å rs riksm ö te (prop.1977/78:185, F Ö U 1978/79:1, rskr 2) beslutat att ocks å kvinnor skall kunna f ä anst ä llning som yrkes- och
reservofficerare vid f ö rsvarsmakten. I en f ö rsta etapp skall vissa officersyrken vid flygvapnet
g ö ras tillg ä ngliga f ö r
kvinnan.

Enligt riksdagsbeslutet (prop.1977/78:185 s. 50) skall de kvinnor
som avser att s ö ka anst ä llning som yrkesbef ä l g ä igenom en antagningspr ö vning, som skall ö verensst ä mma med inskrivningspr ö vningen f ö r v ä rnpliktiga. De kvinnor som godk ä nns
vid pr ö vningen skall d ä refter p ä
frivillig grund genomg å en utbildning som motsvarar den
grundutbildning som ö vrigt blivande yrkesbef ä l f å r inom ramen
f ö r v ä rnpliktstj ä nstg ö ringen. Denna frivilliga grundl ä ggande
milit ä rutbildning regleras i f ö rordningen (1979:1207) om milit ä r grundutbildning f ö r kvinnor.

F ö rordningen inneh å ller best ä mmelser
om villkoren f ö r antagning till
grundutbildningen, utbildningens omfattning, f ö rm å ner m.m. I en f ö reskrift bemyndigas ö verbef ä lhavaren eller, enligt hans best ä mmande, f ö rsvarsgrenschefen
att meddela n ä rmare f ö reskrifter f ö r
verkst ä lligheten av f ö rordningen.

I fr å ga om p å f ö ljden f ö r en kvinna, som bryter mot f ö reskrifter som g ä ller
f ö r utbildningen eller som p å n å got annat s ä tt visar sig ol ä mplig
f ö r fortsatt bef ä lsutbildning inom f ö rsvarsmakten, inneh å ller f ö rordningen best ä mraelser
om varning och, i sista hand, skiljande fr å n
utbildningen.

Antagningspr ö vningen
av kvinnor b ö rjar i februari 1980. Utbildningen
kommer att b ö rja senare under å r 1980.

Riksdagen beslutade under 1977/78 å rs riksm ö te
om en ny och f ö r hela det milit ä ra f ö rsvaret
gemensam bef ä lsordning (prop.1977/78:24, F Ö U 10, rskr 109). Denna inneb ä r bl.a. att det blivande yrkesb é f ä let efter
grundutbildningen som v ä rnpliktiga eller motsvarande
utbildning f ö r kvinnorna

s. 26 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:43 26

normalt skall genomg å
en f ö rberedande officersskola (FOS). D ä refter sker utbildningen till officer vid en tv åå rig officersh ö gskola
(OHS). Utbildningen vid FOS och OHS ä r
gemensam f ö r m ä n och kvinnor.

Under beredningen i f ö rsvarsdepartementet
av f ö rordningen om milit ä r grundutbildning f ö r kvinnor gavs riksdagens beslut den tolkningen att de kvinnor som genomgick
utbildningen skulle s å l å ngt som m ö jligt vara likst ä llda med v ä }npliktig.=i
som genomgick grundutbildning enligt v ä rnpliktslagen
(1941:967). I konsekvens med denna upp-tattnlng har det bed ö mts som en f ö rdel
att ä ven å stadkomma en ordning som inneb ä r
att det s ä rskilda straff- och r iscipl insys tf.i'.
sora de v ä rnpliktiga omfattas av blir till-IJiiipVigt
ocim ä r.A kvinnor. Efterscm de v ä rnpliktiga ä r
underKastaOe dot s ä rskild?. str.::ff- och disciplinr ä ttsliga ansvaret aom en f ö ljd av .att de under tj ä nstg ö ringen ä r kvigr.r ä n,
har det ansetts att likst ä lldhet mellan de b å da grupperna sk'.ill'.= å stadkommas b ä st
om ocks å kvinnorna var krigsm ä n.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:43 27

2 Den nuvarande inneb ö rden och omfattningen av begreppet krigsman

2.1 Begreppets funktion

Krigsman ä r i v å rt r ä ttssystem i
f ö rsta hand ett straffr ä ttsligt begrepp. Om en person ä r krigsman eller inte har s å ledes sin grundl ä ggande
betydelse vid bed ö mningen hur en g ä rning skall rubriceras enligt v å r strafflagstiftning och vilken straff-eller
disciplinr ä ttslig p å f ö ljd som kan
komma i fr å ga f ö r g ä rningen. Begreppet anv ä nds s å ledes inte f ö r att uttrycka n å got
om en persons uppgifter i krigsorganisationen eller liknande. (Begreppet hade m ö jligen en vidare betydelse i ä ldre tid, se prop 1978/79:77 s. 14.)

Det anf ö rda kan
belysas med f ö ljande exempel. En person som tillh ö r f ö rsvarsmaktens
personal v ä grar att utf ö ra en uppgift i tj ä nsten. Om det ä r fr å ga om en krigsman, blir p ä
grund av detta f ö rh ä llande vissa s ä rskilda best ä mmelser i 21 kap. brottsbalken till ä mpliga, i f ö rsta
hand reglerna om lydnadsbrott. Om det å
andra sidan ä r fr ä ga om en person som inte ä r
krigsman, skall g ä rningen bed ö mas enligt allm ä nna
best ä mmelser. En person som ä r anst ä lld
vid f ö rsvarsmakten utan att vara krigsman
kan s å lunda å l ä ggas
disciplinp å f ö ljd enligt lagen (1976:600) om offentlig anst ä llning (LOA). En icke-krigsman som ä r verksam vid f ö rsvarsmakten
utan att ett anst ä llningsf ö rh å llande f ö religger - han ä r
t ex elev vid en kurs som f ö rsvarsmakten
anordnar - kan inte d ö mas till ansvar enligt 21 kap.
brottsbalken och inte heller å l ä ggas disciplinp å f ö ljd enligt LOA. F ö r
att f ä en s å dan person att f ö lja f ö reskrifter osv. f å r andra l ö sningar s ö kas.
Exempel p å s å dana l ö sningar ges i f ö rordningen om milit ä r grundutbildning f ö r kvinnor d ä r varning och skiljande fr ä n utbildningen anges som sanktionsformer.

"Krigsman" ä r
allts å en beteckning som anv ä nds med det huvudsakliga syftet att ange att en
person ä r underkastad

s. 28 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:43 28

den s ä rskilda milit ä ra strafflagstiftningen. Till denna ä r knuten en s ä rskild
processr ä ttslig lagstiftning som ä r seimlad fr ä mst
i milit ä ra r ä tteg ä ngs lagen (1948:472). Denna lag
inneh å ller ocks å best ä mmelser om
vissa tvistem å l som r ö r krigsm ä n,
bl a m ä l om å l ä ggande av ers ä ttningsskyldighet.

Det milit ä rstraffr ä ttsliga systemets ä ndam å l ä r att v ä rna om den disciplin som anses n ö dv ä ndig f ö r f ö rsvarsmaktens
effektivitet. Framf ö r allt ä r det lydnadsplikten och den d ä rmed korresponderande be;f ä lsut ö vningen som
m å ste kringg ä rdas med straffbest ä imnelser. Den ledande synpunkten vid fastst ä llandet av till ä mplighetsomr å det f ö r den milit ä ra strafflagstiftningen har d ä rf ö r varit i
vad m ä n personalen med h ä nsyn till tj ä nstens
krav b ö r ha bef ä lsr ä tt och lydnadsplikt.
D ä rj ä mte har man givetvis ocks å
tagit h ä nsyn till i vad m å n brottsligheit i andra avseenden kan inverka p å f ö rsvarsmaktens
effektivitet. Sven de olika befattnings havarnas tj ä nstg ö ringsf ö rh å llanden har
beaktats, s ä rskilt huruvida tj ä nstg ö ringen i
allm ä nhet fullg ö rs tillsammans med krigsm ä n i ö verv ä gande milit ä r
milj ö eller under mera civila f ö rh å llanden
(Beckman m fl.: Kommentar till brottsbalken II, 4:e uppl. s. 481).

Av det anf ö rda framg å r att begreppet krigsman inte numera anv ä nds f ö r att
beteckna den som enligt folkr ä ttsliga regler
ä r ber ä ttigad att med vapenmakt delta i striden under ett krig. F ö r denna kategori har inom folkr ä tten sedan l ä nge
anv ä nts beteckningen
"kombattant". Det ä r emellertid
ett principiellt ö nskem å l att de b å da kategorierna s ä l å ngt m ö jligt sammanfaller, bl a eftersom ett k ä nnetecken p å
en kombattant ä r att han ä r underkastad ett internt disciplin ä rt system (jfr art. 43 i det f ö rsta till ä ggsprotokollet
till 1949 ä rs Gen é vekonventioner till skydd f ö r krigets offer, prop 1978/79:77 s. 82).

2.2 Krigsm ä n
enligt g ä llande r ä tt

Fr å gan vilka personer som skall anses
som krigsm ä n har l ö sts p å lagtekniskt
skilda s ä tt f ö r olika grupper av f ö rsvarsmaktens
personal. Betr ä ffande vissa personalkate-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:43 29

gorier har det i brottsbalken direkt angetts att de skall vara
krigsm ä n. I fr å ga om ö vrig
personal har det d ä remot i brottsbalken ö verl ä mnats till
regeringen att p å angivna grunder avg ö ra huruvida krigsmannaansvar skall f ö religga.

I 21 kap. 20 §
f ö rsta stycket brottsbalken anges
direkt att f ö ljande personalkategorier ä r krigsm ä n
under den tid som de i resp. egenskap ä r
tj ä nstg ö ringsskyldiga.

1.
De som ä r anst ä llda
vid f ö rsvarsmakten som regementsofficerare,
gruppchefer, reservofficerare eller meniga,

2.
V ä rnpliktiga som inte har f å tt tillst å nd
till vapenfri tj ä nst.

3.
Hemv ä rnsm ä n och hemv ä rnsrekryter.

En person kan vara krigsman ä ven om han vid tillf ä llet inte ä r tj ä nstg ö ringsskyldig. I 21 kap. 20 § andra stycket f ö reskrivs
n ä mligen att de som avses if ö rsta stycket i samma paragraf (dvs personalen enligt
1-3 i det n ä rmast f ö reg å ende) kan
vara krigsm ä n i vissa andra situationer. Den
som i anknytning till en pliktm ä ssigt genomf ö rd tj ä nstg ö ring v å rdas
p å milit ä rsjukhus ä r
s å lunda krigsman. Detsamma g ä ller bl.a. f ö r
den som upptr ä der i milit ä r uniform inom mi- . lit ä rt omr å de
m.m.

I 21 kap. 20 §
f ö rsta stycket btottsbalken
bemyndigas regeringen att med h ä nsyn till
behovet av bef ä lsf ö ring och ö vriga tj ä nstg ö ringsf ö rh å llanden, f ö rordna att ocks ä
vissa andra angivna grupper skall vara krigsm ä n under den tid som de i resp. egenskap ä r tj ä nstg ö ringsskyldiga. Dessa grupper ä r
dels andra anst ä llda ä n de som anges direkt i brottsbalken, dels de som har f ö rbundit sig att som frivilliga fullg ö ra krigstj ä nst.

I 2 § kung ö relsen (1968:333) om inneb ö rden
i r ä ttsligt h ä nseende av begreppen f ö rsvarsmakten och krigsman har regeringen med st ö d av det nyssn ä mnda
bemyndigandet i brottsbalken f ö rordnat att
ocks å f ö ljande personer skall vara krigsm ä n
under den tid som de p å grund av anst ä llning eller s ä rskilt
avtal ä r skyldiga att tj ä nstg ö ra vid f ö rsvarsmakten

s. 30 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:43 30

1. Civilrailitär personal.

2.
Personal som
genom krigsfrivilligavtal, annat s ä rskilt
avtal eller annan s ä rskild ö verenskommelse å tagit
sig att frivilligt tj ä nstg ö ra i befattning inom krigsorganisationen.

3.
Civil personal
i kustbevaknings-, luftbevaknings-eller stridsledningstj ä nst.

4.
Civil
trafikteknisk personal i signaltj ä nst,
med undantag av personal vid f ö rsvarets
radioanstalt, samt meteorologassistenter.

5.
Civil personal
som ä r anst ä lld f ö r tj ä nstg ö ring p å f ö rsvarsmaktens
fartyg eller luftfartyg eller som tj ä nstg ö r p å annat
fartyg eller luftfartyg under milit ä rt
bef ä l.

6.
Personal som ä r anst ä lld
i svensk beredskapsstyrka f ö r FN-tj ä nst, om iinte regeringen best ä mmer annat.

Av de redovisade best ä mmelserna
framg å r att ramen f ö r vilka grupper som ä r krigsm ä n anges i brottsbalken. Regeringens
m ö jligheter att f ö reskriva att en personalkategori skall vara krigsm ä n begr ä nsas
allts å av brottsbalken. En gemensam utg å ngspunkt f ö r
bed ö mningen om en person b ö r vara krigsman eller inte ä r tj ä nstg ö ringsskyldigheten (se dock 21 kap. 20 § andra stycket brottsbalken i fr ä ga om bl.a. den som upptr ä der i milit ä r
uniform utan att vara tj ä nstg ö ringsskyldig vid tillf ä llet).

2.3 Formella synpunkter p å ett krigsmannaansvar f ö r kvinnorna

De kvinnor som genomg å r
den s ä rskilda grundutbildningen ä r inte anst ä llda
vid f ö rsvarsmakten. Inte heller ä r kvinnorna v ä rnpliktiga
eller h ä nf ö riiga till n ä gon av de ö vriga kategorier som direkt anges som krigsm ä n i brottsbalken. Fr ä gan ä r d å om regeringen med st ö d av det
nuvarande bemyndigandet i brottsbalken kan f ö rordna att de skall vara krigsm ä n.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:43 31

F ö r att personer som inte ä r anst ä llda
vid f ö rsvarsmakten skall kunna g ö ras till krigsm ä n
av regeringen fordras f.n., som har framg å tt
av det f ö reg ä ende, att personerna i fr å ga
har f ö rbundit sig att som frivilliga
fullg ö ra krigstj ä nst.

De ä r allts ä f ö rpliktade
till tj ä nstg ö ring vid f ö rsvarsmakten i princip endast
under beredskapstillst å nd och krig. Frivillig anst ä llning ä r
emellertid grundad p å ett kontrakt med f ö rsvarsmakten, vilket i regel g ö rs upp redan i fredstid. Det ä r avsett att de som s å lunda redan i fredstid ä r bundna av
frivilligkontrakt efter å tagande skall kunna kallas in f ö r ö vning vid
vissa tillf ä llen under fred. Under s å dan tj ä nstg ö ring ä r de
frivilliga att anse som krigsm ä n. Ett
frivilligavtal, som tar sikte bara p å
tj ä nstg ö ring i fred, medf ö r d ä remot inte krigsmannaansvar n ä r
tj ä nstg ö ringen fullg ö rs (Beckman m.fl.: a-a. s. 483 f.).

Av det anf ö rda f ö ljer att ett krigsmannaansvar f ö r kvinnorna i fr å ga
inte kan skapas genom att man som villkor f ö r
tilltr ä de till den s ä rskilda grundutbildningen anger att kvinnan m ä ste teckna ett frivilligavtal med f ö rsvarsmakten. F ö r
att f å denna verkan m å ste avtalet n ä mligen
g å ut p å att kvinnan skall tj ä nstg ö ra 1 en befattning i krigsorganisationen och allts å inte bara delta i en fredsm ä ssig utbildning. Vidare aktualiseras krigsmannast ä llningen i ett s å dant
fall bara n ä r kvinnan tj ä nstg ö r 1 den
avsedda befattningen i krigsorganisationen. I ö vriga fall d å hon tj ä nstg ö r vid f ö rsvarsmakten blir hon f ö ljaktligen inte krigsman. Om en frivillig å tar sig viss tj ä nstg ö ring under fred, kommer - som har angetts i det f ö reg å ende - krigsmannaansvar
i fr å ga endast i den m å n å tagandet
avser samma befattning som frivilligkontraktet. Bara i s å dan utstr ä ckning
ä r den frivillige tj ä nstg ö ringsskyldig
just i denna sin egenskap (Beckman m.fl.: a.a. s. 487 f.).

Nuvarande lagstiftning ger s å ledes inte utrymme f ö r regeringen
att f ö reskriva om krigsmannaansvar f ö r de kvinnor som genomg å r den s ä rskilda
grundutbildningen. Ny lagstiftning, dvs. riksdagens medverkan, ä r n ö dv ä ndig. Lagstiftningen kan utformas antingen som en ä ndring i eller till ä gg till 21 kap. 20 § brottsbalken
eller som en s ä rskild lag.

s. 32 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:43 32

2.4 Synpunkter i sak p å ett krigsmannaansvar f ö r kvinnorna

Av stor betydelse f ö r
grundutbildningen av kvinnor ä r att den s å n ä ra som m ö jligt anknyter till grundutbildningen av v ä rnpliktiga enligt v ä rnpliktslagen (1941:967). Kvinnorna skall allts å i allt v ä sentligt
utbildas tillsammans med de v ä rnpliktiga.
Utbildningsenheterna vid de ber ö rda f ö rbanden kommer f ö ljaktligen
att best å av b å de kvinnor och v ä rnpliktiga.

Till detta kommer att kvinnorna under grundutbildningen utan
undantag skall utbildas till bef ä l, vilket
givetvis st ä ller krav p å ö vning i bef ä lsf ö ring. Som ö vningstrupp kommer d ä rvid v ä rnpliktig;a att anv ä ndas. Ett av de grundl ä ggande begreppen i bef ä lsf ö ringen ä r bef ä lsr ä tten, dvs r ä tten
f ö r en krigsman att f ö ra bef ä l
ö ver en annan krigsman. Om
kvinnorna inte f å r krigsmannast ä llning kan de inte heller ut ö va bef ä lsr ä tt i egentlig mening. Detta f å r konsekvenser vid bed ö mningen av underl ä tenhet fr å n ö vningstruppen
att lyda. En krigsman som inte lyder en befallning, som ges av en krigsman i f ö rmansst ä llning,
kan d ö mas till ansvar f ö r lydnadsbrott enligt 21 kap. 1 § brottsbalken. Om den som ger befallningen inte ä r krigsman, kan g ä rningen
inte bed ö mas som lydnadsbrott. Det kan i st ä llet bli fr ä ga
om ansvar f ö r t.ex. tj ä nstefel.

P å samma s ä tt f ö rh å ller di2t sig med underl å tenhet att efterkomma en tills ä gelse av en vaktpost eller n å gon annan som tj ä nstg ö r f ö r bevakning
eller ordningsh å llning. Om den som ger tills ä gelsen inte ä r
krigsman, kan underl å tenheten inte bed ö mas som oh ö rsamhet
mot vakt enligt 21 kap. 4 §
brottsbalken (se
vidare Beckman m.fl.: a.a. s. 448).

Det b ö r dock p å pekas att det s ä rskilda
skydd som personer i offentlig verksamhet har mot angrepp med v å ld m.m. enligt 17 kap. brottsbalken ocks å kan omfatta kvinnor som utan att vara krigsm ä n fullg ö r
bevaknings- eller ordningsuppgifter f ö r
f ö rsvaret (se vidare lagen (1975:288)
om skydd f ö r viss tj ä nsteut ö vning).
Ett angrepp med v å ld p ä en s ä dan kvinna kan d ä rf ö r bed ö mas som v å ld
mot tj ä nsteman.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:43 33

Ocks å f ö r bed ö mningen av ö vriga brott, som ä r
upptagna i 21 kap. brottsbalken, har det en avg ö rande betydelse om de inblandade personerna ä r krigsm ä n.
En v ä rnpliktig kan t.ex. d ö mas till frihetsstraff eller disciplinbot f ö r tj ä nstefel om
han bryter mot en f ö reskrift f ö r utbildningen. En kvinna som genomg å r frivillig grundutbildning kan f.n.inte å d ö mas
disciplinstraff i en motsvarande situation.

Fr å n de utg å ngspunkter som har redovisats i det f ö reg å ende skulle
det utan tvekan vara en f ö rdel om kvinnorna var krigsm ä n under sin s ä rskilda
grundutbildning. I annat fall kommer det att finnas avg ö rande skillnader mellan de villkor under vilka
resp. personalkategori fullg ö r sin tj ä nstg ö ring.
Betydande olikheter kan d ä rigenom uppkomma i fr ä ga om det framtida yrkesbef ä lets bakgrund. Detta st å r inte i god ö verensst ä mmelse med riksdagens beslut att ö ppna officersyrket f ö r kvinnor.

Det s ä rskilda milit ä ra straffansvaret - uttryckt fr ä mst i 21 kap. brottsbalken - har sj ä lvfallet inte inf ö rts
som ett isolerat moment i v ä rnpliktigas
och andra personalkategoriers tj ä nstg ö ring. I st ä llet
har det i f ö rsta hand sin bakgrund i den tj ä nstg ö ringsskyldighet
som g ä ller f ö r vissa grupper inom f ö rsvarsmakten. Att v ä rnpliktiga ä r skyl.diga att g ö ra
v ä rnpliktstj ä nstg ö ring anges i
v ä rnpliktslagen raed tillh ö rande f ö rfattningar.

Den tj ä nstg ö ringsskyldighet som f ö religger f ö r v ä rnpliktiga, anst ä lld personal och vissa grupper av
frivilliga har ytterst sin grund i f ö rsvarsmaktens
behov av att kunna disponera kompetent personal f ö r uppgifter i krigsorganisationen. Till detta kommer - fr ä mst betr ä ffande
v ä rnpliktiga - kravet p ä en r ä ttvis och
likformig behandling av individer.

Det s ä rskilda straff- och disciplinr ä ttsliga system som sammanfattningsvis kan kallas krigsmannaansvar
har som huvudsakligt syfte att s ä kerst ä lla att tj ä nstg ö ringsskyldigheten fullg ö rs p å avsett s ä tt.

3 Riksdagen 1980181. 1 saml. Nr 43

s. 34 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:43 34

Som har framg å tt
av redovisningen av krigsmannabegreppet (avsnitt 2.2) har st ä llningen av krigsman i viss utstr ä ckning bl.a. ocks å knutits till b ä randet av en milit ä r uniform. Bakom detta har ansetts ligga
disciplinens krav. Den som upptr ä der i
uniform, d å han inte ä r tj ä nstg ö ringsskyldig, ger visst sken av att vara i tj ä nst (Beckman m.fl. a.a. s. 489). Det krigsmannaansvar som inte ä r knutet till en tj ä nstg ö ringsplikt utan enbart ä r en f ö ljd
av b ä randet av uniform blir dock av
naturliga sk ä l i allm ä nhet begr ä nsat
till ordningsfr ä gor.

Krigsmannaansvaret ä r
s å ledes fr ä mst en f ö ljd
av en tj ä nstg ö ringsskyldighet. Att f ö reskriva ett
obegr ä nsat krigsmannaansvar f ö r en grupp utan tj ä nstg ö ringsskyldighet torde d ä rf ö r inte vara
m ö jligt. Det kan t.ex. inte komma i
fr å ga att en person som uteblir fr å n tj ä nstg ö ringen d ö ms
f ö r rymning, om personen ö verhuvudtaget inte har n å gon skyldighet i egentlig mening att inst ä lla sig. P å
motsvarande s ä tt kan det bli verkningsl ö st att å l ä gga en person utan tj ä nstg ö ringsskyldighet ett fritidsstraff
av inneb ö rd att personen inte f å r l ä mna
kasernomr å det. Personen i fr å ga kan ju inte mot sin vilja tvingas till tj ä nstg ö ringsst ä llet eller hindras fr å n att l ä mna detta. N å got hinder mot att personen definitivt avbryter sin
tj ä nstg ö ring finns ju inte heller.

Om ett krigsmannaansvar f ö r kvinnorna under grundutbildningen skall f å n å gon mening b ö r det d ä rf ö r f ö renas med en
tj ä nstg ö ringsskyldighet. En tj ä nstg ö ringsskyldighet kan regleras genom antingen en f ö rfattning eller n å gon
form av avtalsm ä ssigt å tagande. I det senare fallet f ä r en f ö rbindelse
om tj ä nstg ö ringsskyldighet st ä llas upp som
villkor f ö r antagningen till
grundutbildningen.

Det huvudsakliga ä ndam å let med tj ä nstg ö ringsskyldighet f ö r
kvinnor skulle vara att skapa f ö ruts ä ttningar f ö r
att ge dem sarama krigsmannaansvar som de v ä rnpliktiga.
Tj ä nstg ö ringsskyldigheten skulle allts å
inte som i ö vriga fall

s. 35 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:43 35

ha sin egentliga grund i f ö rsvarsmaktens.personalbehov.

Det kan visserligen h ä vdas
att personall ä get kr ä ver att ocks å
kvinnor tas i anspr å k som anst ä llda i officersbefattningar. Av den anledningen
finns det ett behov at-c kunna h å lla en
kvinna kvar under grundutbildningen ä ven
o.~\ hon sj ä lv vill sluta. Grundutbildningen f ö r kviiinor ä r
dock bara den f ö rsta delen av den f ö rh å llandevis
omfattande utbildning som leder till anst ä llning
som officer. En kvinna som vill avbryta sin utbildning till officer kan d ä rf ö r alltid g ö ra detta genom att underl å ta attt s ö ka
till n ä sta utbildningssteg. En kvinna som
har avbrutit utbildningen kan f.n. inte mot sin vilja utnyttjas i f ö rsvarsmaktens krigsorganisation. Den milit ä ra utbildning som hon redan har f å tt kan f ö rsvarsmakten
f ö ljaktligen inte tillgodog ö ra sig f ö r
framtiden.

2.5 Tj ä nstg ö ringsskyldighet f ö r
kvinnorna i f ö rh å llande till regeringsformen

I 2 kap. 8 §
regeringsformen f ö reskrivs att varje medborgare ä r gentemot det allm ä nna skyddad mot frihetsber ö vande.
Denna r ä ttighet f å r enligt 2 kap. 12 § regerings-foinnen begr ä nsas genom
lag eller genom annan f ö rfattning efter bemyndigande som har
st ö d i regeringsformen. Ytterligare
best ä mmelser om villkoren f ö r att begr ä nsningar
skall f ä ske finns i regeringsformen.

Om en f ö reskrift om
tj ä nstg ö ringsskyldighet f ö r kvinnor under grundutbildningen
skall ses som en begr ä nsning av skyddet mot frihetsber ö vande, f å r
naturligtvis bed ö mas med h ä nsyn till tj ä nstg ö ringsskyldighetens inneb ö rd.

En tj ä nstg ö ringsskyldighet som inneb ä r
endast ett civilr ä ttsligt å tagande att utf ö ra
vissa uppgifter, varvid underl ä tenhet att
utf ö ra uppgifterna kan beivras bara 1
civilr ä ttslig ordning, t.ex. genom utkr ä vande av skadest å nd,
torde s ä lunda inte kunna uppfattas som ett frihetsber ö vande .

s. 36 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:43 36

Om tj ä nstg ö ringsskyldigheten å andra sidan
inneb ä r att det allm ä nna har r ä tt
att genom "kroppsliga tv å ngs å tg ä rder"
framtvinga fullg ö rande av de uppgifter som ing ä r i tj ä nstg ö ringsskyldigheten m ä ste det dock vara fr å ga om ett frihetsber ö vande i den mening som avses i 2 kap. 8 § regeringsformen.

Tj ä nstg ö ringsskyldigheten enligt v ä rnpliktslagen
har den sistn ä mnda inneb ö rden. En v ä rnpliktig
som inte inst ä ller sig till tj ä nstg ö ring eller
som avviker fr å n tj ä nstg ö ringsst ä llet kan h ä mtas
av polisen f ö r att fullg ö ra sin skyldighet (40 § v ä rnpliktslagen samt h ä mntningskung ö rel-sen).
En lika behandling av v ä rnpliktiga och kvinnor under grundutbildningen
b ö r d å ocks å inneb ä ra att kvinnornas tj ä nstg ö ringsskyldighet skall ha samma
inneb ö rd sora de v ä rnpliktigas. Den skall allts å kunna framtvingas mot kvinnans vilja.

Tj ä nstg ö ringsskyldigheten kommer f ö ljaktligen
att utg ö ra en begr ä nsning av kvinnans r ö relsefrihet i regeringsformens bem ä rkelse.
Fr ä gan blir d å i vad m å n
det samtycke till inskr ä nkningen i r ö relsefriheten som ligger i att kvinnan antingen ans ö ker om antagning till utbildningen med vad denna
inneb ä r i form av f ö reskrifter om tj ä nstg ö ringsskyldighet eller att hon avtalsm ä ssigt å tar
sig en tj ä nstg ö ringsskyldighet har n å gon
betydelse i detta sammanhang. Det r å der
inte n ä gon tvekan om att regeringsformens
best ä mmelser om inskr ä nkningar i de grundl ä ggande fri- och r ä ttigheterna blir till ä mpliga ä ven
om ett samtycke fr å n kvinnan kan anses f ö religga. Detta f ö r
med sig att tj ä nstg ö ringsskyldigheten m ä ste regleras
genom best ä mmelser i en lag. N å gon m ö jlighet f ö r regeringen att efter delegering eller p å annan grund f ö rordna
om tj ä nstg ö ringsskyldigheten finns inte.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:43 37

N ä r det g ä ller begr ä nsningar
av de grundl ä ggande fri- och r ä ttigheterna finns ocks å vissa allm ä nna best ä mmelser i 2 kap. 12 § andra stycket regeringsformen. Begr ä nsningar f å r s å lunda g ö ras endast f ö r att tillgodose ett ä ndam å l som ä r godtagbart i ett demokratiskt samh ä lle. De nyligen inf ö rda best ä mmelserna ora att ett lagf ö rslag p å
yrkande av en minoritet riksdagsledam ö ter
blir vilande under minst tolv m å nader blir ocks ä till ä mpliga (2
kap. 12 § tredje stycket regeringsformen).
Slutligen b ö r n ä mnas att yttrande av lagr å det
b ö r inh ä mtas innan riksdagen beslutar om lagstiftningen (8 kap. 18 § regeringsformen).

2.6 Milit ä ransvarskommitt é n

Regeringen bemyndigade i mars 1977 chefen f ö r justitiedepartementet att tillkalla en kommitt é med uppdrag att se ö ver det milit ä ra ansvarssystemet m.m. I
direktiven till kommitt é n anf ö rdes att tiden var mogen f ö r
en ö versyn av hela den s ä rskilda straff- och processordning som g ä ller f ö r
f ö rsvarsmaktens personal. En given
utg å ngspunkt f ö r ett reformarbete skulle enligt direktiven vara att
man i f ö rsta hand i fr å ga om den anst ä llda
personalen s ö ker n å fram till en ytterligare anpassning av det milit ä ra ansvarssystemet till det regelsystem som g ä ller inom samh ä llet
i ö vrigt. F ö redragande departementschefen framh ö ll ocks å
att kommitt é n var of ö rhindrad att pr ö va
m ö jligheten av att ä ven f ö r de v ä rnpliktigas del l å ta
ansvaret f ö r s å dana tj ä nstef ö rseelser, som b ö r beivras endast i disciplin ä r v ä g, f ö lja ett utomstraffr ä ttsligt disciplinsystem.

Resultatet av kommitt é ns
arbete kan v ä ntas f ö religga inom ett par å r. Det finns anledning att anta att kommitt é n i anslutning till direktiven kommer att l ä mna f ö rslag av inneb ö rd att lindrigare tj ä nstef ö rseelser av v ä rnpliktiga kommer att beivras enligt samma system
som regleras i LOA, dvs. genom varning eller n å gon form av ekonomiska sanktioner. Straffansvaret enligt 21 kap.
brottsbalken kommer d ä rvid att begr ä nsas till ett f ä tal
sv å rare brottstyper.

4 Riksdagen 1980/81. I samt. Nr 43

s. 38 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:43 38

3 Sammanfattande ö verv ä ganden och f ö rslag

Riksdagens principbeslut att kvinnor skall f å tilltr ä de
till officersyrket innebal att kvinnorna genom en s ä rskild milit ä r
grundutbildning skall f å samma bakgrund f ö r fortsatt officersutbildning som de v ä rnpliktiga f ä r
ganom sin grundutbildning enligt v ä rnpliktslagen.
I detta f ä r anses ligga inte bara att de b å da utbildnings formerna skall vara lika i fr å ga om inneh å ll
och omfattning. Det ä r ocks å angel ä get att
kvinnorna s å l å ngt det ä r m ö jligt f å r samma milj ö m ä ssiga
bakgrund som sina manliga kolleger. Bef ä lsutbildningen
b ö r t.ex. ske p ä samma villkor f ö r
kvi.nnorna som f ö r m ä nnen. Begrepp som bef ä lsr ä tt, lydnadsplikt m.m. b ö r ha samma inneb ö rd
oavsett om det ä r fr å ga om kvinnor eller m ä n. Vid f ö rseelser mot ordningen och liknande b ö r inte minst av r ä ttvisesk ä l samma sanktions former kunna tillgripas mot alla
inblandade.

Starka sk ä l talar s å ledes f ö r
att de kvinnor som genomg å r den s ä rskilda milit ä ra
grundutbildningen b ö r vara krigsm ä n i samma mening som de v ä rnpliktiga. Som framg å tt av det f ö reg å ende (avsnitt 2.4) finns det dock vissa sk ä l som talar i motsatt riktning.

Den avg ö rande
skillnaden mellan kvinnornas grtindut ± )ildning
och m ä nnens ä r att kvinnorna genomg å r sin utbildning efter frivilligt å tagande
medan m ä nnen tj ä nstg ö r till f ö ljd av en pliktlag. Det s ä rskilda ansvarssystemet inom f ö rsvarsmakten har sin grund i tj ä nstg ö ringsskyldigheten,
som kan vara uttryckt i v ä rnpliktslagen eller bygga p å ett frivilligt å tagande.
Tj ä nstg ö ringsskyldigheten, å sin sida,
motiveras normalt sett av f ö rsvarsmaktens
behov av personal i krigsorganisationen.

Med h ä nsyn till bl.a. reglerna ora ansvar
f ö r rymning kan ett obegr ä nsat krigsmannaansvar inte komma i fr ä ga, om inte vederb ö rande krigsman ä r tj ä nstg ö ringsskyldig vid f ö rsvarsmakten. De kvinnor som genomg å r grundutbildningen g ö r detta i huvudsak f ö r att skaffa
sig ett yrke inom f ö rsvarsmakten.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:43 39

En kvinna som inte vill slutf ö ra utbildningen eller som efter denna inte vill ha
anst ä llning vid f ö rsvarsmakten kan inte tvingas till detta. Ett inf ö rande av tj ä nstg ö ringsskyldighet f ö r henne i ett s å dant fall kommer d ä rf ö r uteslutande
att ha till syfte att ge henne ett krigsmannaansvar f ö r att d ä rigenom
g ö ra henne likst ä lld med v ä rnpliktiga
i vissa avseenden.

Mot den bakgrund som nu har angetts kan det ö verv ä gas om inte
ett krigsmannaansvar f ö r kvinnorna b ö r ha mindre omfattning ä n vad som g ä ller
f ö r de v ä rnpliktiga. Ansvaret skulle t.ex. kunna begr ä nsas till situationer motsvarande den sora avses i
21 kap. 20 § andra stycket brottsbalken, dvs i
huvudsak n ä r kvinnan upptr ä der i uniform i samband med utbildningen. N å gon tj ä nsteplikt
skulle allts å inte inf ö ras f ö r kvinnan.
En s å dan l ö sning inneb ä r eraellertid att viktiga
skillnader kommer att best å mellan kvinnorna och de v ä rnpliktiga i fr å ga
om villkoren f ö r grundutbildningen. Av detta sk ä l b ö r tanken p ä endast ett begr ä nsat
krigsmannaansvar f ö r kvinnorna avvisas.

Det krigsmannaansvar som b ö r ö verv ä gas f ö r kvinnornas del b ö r allts å
vara obegr ä nsat och grundas p å en tj ä nstg ö ringsskyldighet. Att f ö r ifr å gavarande
utbildning inf ö ra tj ä nsteplikt ä r emellertid inte helt inv ä ndningsfritt sett till den praktiska till ä mpningen. En kvinna, som uteblir fr å n utbildningen p ä
grund av att hon vill avbryta den, g ö r
sig skyldig till rymning eller undanh å llande.
P å f ö ljden f ö r s ä dana brott kan vara f ä ngelse. Om
kravet p å tj ä nstg ö ringsskyldighet skall uppr ä tth ä llas m å ste man ocks å
ö verv ä ga att h ä mta henne tillbaka till
utbildningen genom polismyndighetens f ö rsorg.
Vid ett sv å rare brott raot lydnaden under en ö vning m å ste
ingripanden s å som tagande i f ö rvarsarrest aktualiseras ä ven om brottet ä r
ett uttryck f ö r en ö nskan att l ä mna utbildningen. Kravet p å lika behandling av m ä n och kvinnor under resp. grundutbildning b ö r n ä mligen logiskt
sett ocks å leda till att samraa medel
tillgrips f ö r att s ä kerst ä lla att tj ä nstg ö ringsskyldigheten
fullg ö rs.

s. 40 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:43 40

Det kan naturligtvis ocks å diskuteras om ett ansvarssystem, som ä r f ö rem å l f ö r ö versyn, nu b ö r utvidgas till att omfatta
ytterligare grupper.

Styrkan av de sk ä l
som s å ledes kan anf ö ras mot att inf ö ra
tj ä nstg ö ringsskyldighet f ö r kvinnorna under hennes grundutbildning
b ö r dock inte ö verdrivas. Redan i dag ä r ett stort antal arbetstagare inom f ö rsvarsmakten att anse som krigsm ä n. Det inneb ä r
att samh ä llet med f ä ngelse som yttersta tvang kan framtvinga fullg ö rande av en tj ä nstg ö ringsskyldighet som grundar sig p å ett frivilligt avtal. Visserligen kan inv ä ndas att ett slopande av denna ordning ä r under utredning och att det i avvaktan h ä rp å ä r mindre l ä mpligt
att ut ö ka krigsmannaansvaret till att
omfatta nya personalkategorier. Otredninn kan dock knappast leda fram till ny
lagstiftning inom de n ä rmaste tv å å ren.

De sk ä l sora s å ledes kan anf ö ras
mot att inf ö ra tj ä nstg ö ringsskyldighet f ö r kvinnan under hennes grundutbildning f ä r anses ha mindre tyngd ä n kraven p å
att kvinnan skall vara krigsman under utbildningen.

Ett inf ö rande av krigsmannaansvar
f ö r kvinnorna kr ä ver lagstiftning. H ä rvid st ä r tv å v ä gar till buds, n ä mligen antingen att ä ndra brottsbalken eller att stifta en s ä rskild lag. Med h ä nsyn till
det utredningsarbete som p å g å r f ö rordas en s ä rskild lag. Mot bakgrund h ä rav har inom f ö rsvarsdepartementet
uppr ä ttats ett f ö rslag till lag om tj ä nstg ö ringsskyldighet f ö r kvinnor som har antagits till milit ä r grundutbildning ra ra. (avsnitt 5). Lagen g ä ller f ö r
kvinnor som genomg å r utJaildning enligt f ö rordningen (1979:1207) om milit ä r grundutbildning f ö r kvinnor. Den tar dock ocks å
sikte p å kvinnorna som genomg å r den f ö rberedande
officersskolan (se avsnitt 1 i fr ä ga
om denna utbildning).

s. 41 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:43 41

4 Specialmotivering

1 §

I paragrafen regleras vilken utiildning som medf ö r tj ä nstg ö ringsskyldighet.

1 f ö rsta hand ä r en tj ä nstg ö ringsskyldighet f ö rbunden

med den milit ä rutbildning f ö r kvinnor som motsvarar

grundutbildningen f ö r v ä rnpliktiga enligt v ä rnplikts

lagen (1941:967). Best ä mmelser om utbildningen i fr ä ga

finns i f ö rordningen (1979:1207) om milit ä r grundutbild

ning f ö r kvinnor.

En annan uttiildning som medf ö r tj ä nstg ö ringsskyldighet f ö r
kvinnlig personal enligt paragrafen ä r
den f ö rberedande officersskola (FOS) som
normalt skall f ö reg å utbildningen vid officersh ö gskolan
(OHS). Utbildningen vid FOS riktar sig till b å de m ä n och kvinnor som avser att utbilda
sig till yrkesbef ä l inora f ö rsvarsmakten .

Ocks å eleverna vid OHS ä r tj ä nstg ö ringsskyldiga i denna egenskap. Detta f ö ljer dock av att de ä r anst ä llda vid f ö rsvarsmakten och s å ledes inte av f ö revarande paragraf.

2 §

Paragrafen anger tj ä nstg ö ringsskyldighetens inneb ö rd,

Sora framg ä r av p. 1 ä r en kvinna skyldig att inst ä lla sig till den utbildning enligt 1 § som hon har antagits till. Hon ä r ocks å
skyldig att fullg ö ra utbildningen enligt de f ö reskrifter som g ä ller
f ö r denna. S å dana f ö reskrifter
finns f.n. i f ö rordningen (1979:1207) om milit ä r grundutbildning f ö r kvinnor. F ö rordningen inneh å ller ett bemyndigande f ö r bl.a. ö verbef ä lhavaren att meddela verkst ä llighetsf ö reskrifter
till f ö rordningen.

P. 2 inneb ä r att
kvinnan m å ste iaktta en viss upps ä gningstid innan hon f å r l ä mna utbildningen. F ö rsvarsgrenschefen f ä r dock medge undantag fr ä n
detta. I vissa fall finns det

s. 42 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:43 42

inte anledning att v ä gra
en kvinna att genast avbryta utbildningen. Ett s ä dant fall ä r att kvinnan har f å tt motvilja mot att b ä ra vapen.

I analogi med motsvarande regel inom arbetsr ä tten skall upps ä gningstiden
r ä knas fr ä n den dag d å
meddelandet i fr å ga kommer chefen f ö r utbildningsanstalten till h ä nda.

N ä gon viss form f ö r meddelandet om att en kvinna vill sluta
utbildningen har inte f ö reskrivits. Ett muntligt meddelande
ä r s å ledes tillr ä ckligt.

Enligt 7 § ä r en kvinna krigsman i brottsbalkens bem ä rkelse under den tid som hon ä r tj ä nstg ö ringsskyldig enligt denna lag. Detta inneb ä r att en kvinna, som inte inst ä ller sig till utbildningen i tid, kan d ö mas f ö r undanh å llande eller rymning enligt 21 kap. 11 eller 12 § brottsbalken. F ö r
en kvinna som bryter mot f ö reskrifter f ö r utbildningen kan allt efter omst ä ndigheterna ansvar f ö r t.ex. lydnadsbrott (21 kap. 1 §
brottsbalken) eller tj ä nstefel (21 kap. 18 § brottsbalken) komma i fr ä ga.

Ledighet fr ä n
utbildningen regleras inte i denna lag och inte heller uttryckligen i f ö rordningen(1979 :1207) om milit ä r grundutbildning f ö r kvinnor. I f ö rordningen (17 § ) bemyndigas dock bl.a. ö verbef ä lhavaren
att meddela erforderliga verkst ä llighetsf ö reskrifter, ö verbef ä lhavaren kan s å ledes
med st ö d av bemyndigandet f ö reskriva t.ex. att ledighetsbest ä mmelserna f ö r
v ä rnpliktig personal i tj ä nstereglementet f ö r f ö rsvarsmakten skall till ä mpas ocks å
i fr å ga om den utbildning sora h ä r avses.

I fr å ga om anst å nd raed utbildningen h ä nvisas till 6 § .

Att en kvinna som uteblir fr ä n utbildningen kan h ä ratas f ö reskrivs i 4 § .

s. 43 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:43 43

Det b ö r anm ä rkas att tj ä nstg ö ringsskyldigheten inte inneb ä r
att kvinnan blir arbetstagare hos f ö rsvarsmakten,
eftersom det enligt statsmakternas beslut ä r
fr å ga om utbildning och inte om utf ö rande av arbete.

I paragrafen regleras tj ä nstg ö ringsskyldighetens om-fattuiing i
tiden.

Enligt f ö reskriftens
f ö rsta led ä r det beroende av kallelsens utformning n ä r tj ä nstg ö ringsskyldigheten uppkommer. Om kalleisen inneh å ller en uppmaning till kvinnan att inst ä lla sig den 1 september f ö re klockan 12.00, blir hon tj ä nstg ö ringsskyldig
vid den tidpunkt d å hon faktiskt Inst ä ller sig under f ö ruts ä ttning att detta sker den 1 september f ö re n ä mnda
klockslag. Om hon inte inst ä ller sig i
tid uppkommer tj ä nstg ö ringsskyldigheten den 1 september klockan 12.00 (jfr r ä ttsfallen i Nytt Juridiskt Arkiv 1959 s. 20 och 1961
s. 1),

F ö reskriftens andra led Inneb ä r att tj ä nstg ö ringsskyldigheten inte upph ö r f ö rr ä n kvinnan har slutf ö rt utbildningen eller upps ä gningstiden
om en m å nad eller den kortare tid som f ö rsvarsgrenschefen har medgett har g å tt till ä nda.
Tj ä nstg ö ringsskyldigheten best å r till
klockan 24 den sista utbildningsdagen.

4 §

Paragrafen inneh å ller
de grundl ä ggande best ä mmelserna om h ä mtning
av en kvinna som uteblir fr å n
utbildningen. N ä rmare f ö reskrifter om f ö rfarandet
m.m. finns i h ä mtningskung ö relsen (1942:840), som ä r till ä mplig
p å all tj ä nstg ö ringsskyldig
personal vid f ö rsvarsmakten som ä r underkastad straff f ö r rymning och olovligt undanh å llande
(13 § p. 2).

H ä mtning enligt paragrafen kan
tillgripas s å v ä l d å en kvinna underl å ter att inst ä lla
sig vid utbildningens b ö rjan som d å hon inte kommer tillbaka efter t.ex. ledighet.

s. 44 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:43 44

5 §

F ö r att tj ä nstg ö ringsskyldighet
skall uppkomma m å ste en inkallelse till utbildningen
ha utf ä rdats. I 40 § andra stycket v ä rnpliktslagen
(1941:967) finns vissa f ö reskrifter om n ä r en v ä rnpliktig
skall anses inkallad i laga ordning. F ö revarande
paragraf inneh å ller en h ä nvisning till dessa f ö reskrifter.

N ä rmare best ä mmelser om f ö rfarandet
m m vid inkallelser av v ä rnpliktiga finns i 6 - 12 §§ kung ö relsen
(1969:380) om v ä rnpliktigas tj ä nstg ö ring m m.
Regeringen har inte meddelat n å gra
motsvarande best ä mmelser f ö r grundutbildning av kvinnor. Detta har bed ö mts h ö ra till s å dana verkst ä llighetsfr å gor som bl a ö verbef ä lhavaren kan reglera.

All utevaro fr å n
utbildningen skall inte beivras som rymning eller undanh å llande. Ibland ä r
omst ä ndigheterna s å dana att utevaron ä r urs ä ktlig, dvs laga f ö rfall har f ö relegat.
Enligt paragrafen blir best ä mmelserna i
41 § v ä rnpliktslagen om laga f ö rfall till ä mpliga ocks å
p å nu ifr å gavarande utbildning.

6 §

Paragrafen inneh å ller
ett bemyndigande f ö r regeringen att meddela f ö reskrifter om anst å nd med utbildningen. Med utbildningen avses d ä rvid s å dan
utbildning som medf ö r tj ä nstg ö ringsskyldighet enligt 1 § .

7 §

Som framg ä r av den
allm ä nna motiveringen inneh å ller 21 kap. 20 §
brottsbalken de grundl ä ggande best ä mmelserna om vilka personalkategorier som ä r krigsm ä n.
F ö revarande paragraf f å s ses som en komplettering av f ö reskrifterna i det n ä mnda lagrummet och tillh ö rande
f ö rfattningar.

I fr ä ga om inneb ö rden av begreppet krigsman h ä nvisas till den allm ä nna motiveringen (avsnitten 2.1 och 2.2).

s. 45 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:43 45

5 F ö rslag till

Lag

2S=tiSiii £ iS9-ifei ä iiii=lii===i § 59 £ =i § S=== £ =i5Si3i|i
£ ill_mili £ |r_gryndutbil ä gig3_mm.

Utf ä rdad den

Enligt riksdagens beslut f ö reskrivs f ö ljande.

1 §

En kvinna, som har antagits till milit ä r grundutbildning f ö r kvinnor enligt s ä rskilda best ä mmelser eller annan milit ä r utbildning med syfte att ge henne beh ö righet att f å
tilltr ä de till utbildning till
yrkesofficer ä r tj ä nstg ö ringsskyldig enligt denna lag.

2 §

Tj ä nstg ö ringsskyldigheten inneb ä r f ö ljande.

1. Kvinnan ä r
skyldig att inst ä lla sig till utbildningen

Och fullg ö ra denna i enlighet med meddelade f ö reskrifter.

2. Kvinnan f å r
inte utan f ö rsvarsgrenschefens medgivande

avbryta utbildningen f ö rr ä n en m å nad har f ö rflutit fr ä n

den dag d å hon meddelade chefen f ö r utbildningsanstalten

att hon ö nskar avbryta utbildningen.

3 §

Tj ä nstg ö ringsskyldigheten uppkommer vid den tidpunkt d å kvinnan enligt utf ä rdad kallelse skall inst ä lla
sig till utbildningen och upph ö r n ä r utbildningen slutar.

4 §

Om en kvinna uteblir fr ä n
utbildningen utan anm ä lt laga f ö rfall, kan hon p ä
egen bekostnad h ä mtas genom polismyndighetens f ö rsorg f ö r
att fullg ö ra skyldigheten.

5 Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 43

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:43 4

5 §

I fr å ga om inkallelse till utbildningen
och laga f ö rfall skall f ö reskrifterna i 40 § andra stycket och 41 § v ä rnpliktslagen (1941:967) till ä mpas.

6 §

Regeringen f å r
meddela f ö reskrifter om anst å nd med utbildningen.

7 §

En kvinna ä r krigsman
enligt brottsbalken under den tid som hon ä r
tj ä nstg ö ringsskyldig enligt denna lag och n ä r
hon i anslutning till s å dan tid v ä rdas p å
milit ä rsjukhus.

Denna lag tr ä der
i kraft den P ä regeringens v ä gnar

THORBJ Ö RN FXLLDIN

Eric Kr ö nmark (F ö rsvarsdepartementet)

s. 47 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:43 47

Bilaga 2

Sammanställning av remissyttrandena över
departementspromemorian (Ds Fö 1980:1) Förslag till lag om
tjänstgöringsskyldighet för kvinnor som har antagits till militär
grundutbildning m. m.

1 Remissinstanser

Efter remiss har yttranden över departementspromemorian
(Ds Fö 1980: 1) avgetts av justitiekanslern (JK), riksåklagaren (RÅ), Svea
hovrätt, överbefälhavaren (ÖB), försvarets civilförvaltning, värnpliktsverket,
jämställdhetskommittén (Ju 1976:08), militäransvarskommittén (Ju 1977:09)
(MAK) och beredningen för det fortsatta arbetet om kvinnan i försvaret (Fö
1975: 01) (BKF).

2 Allmänna synpunkter på förslaget

De flesta remissinstanserna har ställt sig positiva till
promemorian. JK anför sålunda att den skillnad som finns f. n. i fråga om
skyldigheter och ansvar mellan de frivilligt tjänstgörande kvinnorna och de
värnpliktiga leder i praktiken till olägenheter. JK anför därför att han inte
har några principiella erinringar mot de tankegångar som ligger bakom förslaget
eller det sätt på vilket förslaget har utformats. Likartade uppfattningar
redovisas av RA. försvarels civilförvaltning, värnpliktsverket. BKF och jäm-ställdhetskommiltén.
ÖB förklarar utan reservationer att han biträder de förslag som promemorian
innehåller.

MAK säger
sig dela den i promemorian redovisade uppfattningen att likställdhet så långt
möjligt bör råda mellan män som genomgår utbildning enligt värnpliktslagen
(1941:967) och de kvinnor som fullgör motsvarande utbildning på frivillig
grund. Det kan sålunda enligt MAK inte bestridas att det vore värdefullt om
enhetliga regler gällde i fråga om befätsrätt, lydnadsplikt m.m. vid gemensam
utbildning av värnpliktiga och kvinnorna i fråga. MAK vill ä andra sidan sätta
i fråga om de anförda motiven för ett krigsmannaansvar är särskilt avgörande om
man ser till de grunder som enligt gällande lagstiftning har varit bestämmande
för krigsmannaansvaret. En utvidgning av krigsmannaansvaret till kvinnor som på
frivillig grund deltar i fredsmässig utbildning kan enligt MAK sägas innebära
en påtaglig avvikelse från de principer som hittills har varit avgörande. MAK
menar ocksä att det kan diskuteras om skillnaderna i fråga om t.ex. befälsrält
och lydnadsplikt har någon större praktisk betydelse för den fredsmässiga
utbildnings- och övningsverksamheten. MAK vill också understryka att kvinnornas
utbildning är frivillig medan de värnpliktigas tjänstgöring har sin grund i en
tvångslag. Samtidigt som det är uppenbart att de värnpliktigas tjänstgöring
måste lyda under straffbestämmelser för att man skall

s. 48 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:43 48

kunna tvinga fram värnpliktens fullgörande är det å andra
sidan tydligt att kvinnornas utbildning i grunden måste bygga på frivillig
medverkan, framhåller MAK. Så länge vi inte har kvinnlig värnplikt kan det,
enligt MAK. med andra ord sättas i fråga om kravet på likställdhet bör drivas
därhän att kvinnornas tjänstgöring får karaktären av tvång. MAK vill dock inte
motsätta sig att ett krigsmannaansvar införs för kvinnorna i fråga. Man pekar
likväl på möjligheten att låta frågan anstå och uppdra åt kommittén att närmare
se över hur kvinnornas ansvarsförhållanden bör regleras inom ramen för ett nytt
ansvarssystem för försvarsmaktens personal.

Möjligheten att på detta sätt utreda frågan ytterligare
berörs även av RÅ. Med hänvisning till att prövningen av antagningen av
kvinnorna till utbildningen redan har börjat, anser emellertid RÅ att
lagstiftning i frågan inte bör anstå. Också JK anser att det remitterade
lagförslaget kan genomföras utan hinder av att MAK:s arbete pågår.

Svea hovrätt förordar i första hand att man genom fortsatt
utredning mera ingående än som har skett i promemorian analyserar vilka
möjligheter till ingripande som behövs när det gäller personer som frivilligt
genomgår militär utbildning. Enligt hovrätten bör därvid alternativa lösningar
redovisas. Hovrätten menar dock att det inte fmns några avgörande hinder mot
att promemorians förslag genomförs som ett provisorium.

3 Den författningsmässiga regleringen

MAK tar upp frågan om vad som med hänsyn till
regeringsformen måste regleras i lag. Kommittén instämmer i att en
tjänstgöringsskyldighet av den omfattning som föreslås i promemorian torde vara
att se som en begränsning i rörelsefriheten enligt 2 kap. 8 § regeringsformen.
En sådan tjänstgöringsskyldighet skall således regleras i lag också enligt MAK:s
mening. MAK menar dock vidare att kravet på lagform kommer att omfatta ytterligare
frågor, om den föreslagna tjänstgöringsskyldigheten införs. De föreskrifter
som f. n. finns i förordningen (1979: 1207) om militär grundutbildning för
kvinnor kan enligt MAK:s uppfattning sägas gälla åligganden för enskilda eller
i övrigt avse ingrepp i enskildas personliga förhållanden. Frågan är då -
hävdar MAK - om inte den militära grundutbildningen som sådan bör regleras i
lag. MAK pekar på att man i promemorian valt att gå den motsatta vägen, dvs.
att i botten ha en regeringsförordning om militär grundutbildning för kvinnor
och en lag som föreskriver tjänstgöringsskyldighet under sådan utbildning. MAK
framhåller att lagförslaget innebär att det skapas tjänstgöringsskyldighet
under en utbildning, vars längd och innehåll bestäms av regeringen. Enligt MAK
kan det sättas i fråga om inte föreskrifter av det senare slaget också är att
hänföra till lagområdet, om tjänstgöringsskyldighet införs. MAK menar också att
den i promemorian valda lösningen också synes innebära att
författningsregleringen av kvinnornas utbildning splittras på ett sätt som kan
te sig godtyckligt och

s. 49 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:43 49

svåröverskådligt.
MAK vill därför sätta i fråga om man inte bör välja en lagteknisk lösning som
innebär att den militära grundutbildningen för kvinnor regleras i en lag, som
innehåller ett bemyndigande för regeringen att meddela närmare föreskrifter.
Lagen bör enligt MAK innehålla några av de grundläggande föreskrifterna som nu
finns i förordningen om militär grundutbildning för kvinnor, säsom antagningsvillkor,
utbildningens omfattning, skiljande frän utbildningen och förmåner. MAK anser
också att lagen, i likhet med värnpliktslagen, bör innehålla föreskrifter om
att kvinnan skall inställa sig till tjänstgöring genom personlig order, att hon
skall efterkomma kallelse till tjänstgöring, att hon skall anmäla laga förfall
och att hon skall följa de tjänstgöringsföreskrifter som meddelas henne. I
lagen bör det dessutom enligt MAK i överensstämmelse med promemorian finnas
föreskrifter om uppsägning, laga förfall och krigsmannaansvar.

VärnpUktsverket
framhåller att ett införande av tjänstgöringsskyldighet är förenat med
betydande rättsverkningar för kvinnan. Det är därför enligt värnpliktsverket
angeläget att den särskilda lagen utformas så att det klart framgår vilka
skyldigheter som åvilar kvinnan och vilka följderna kan bli om hon underlåter
att fullgöra sina skyldigheter. Förslaget bör därför, anser värnpliktsverket,
förtydligas eller kompletteras särskilt beträffande kallelseförfarandet,
kvinnans skyldigheter att utkvittera kallelse till utbildning, åtgärder vid
laga förfall samt under vilka förutsättningar kvinnan kan hämtas genom
polismyndighetens försorg. Utformningen av bestämmelserna bör enligt
värnpliktsverkets mening ske i nära överensstämmelse med motsvarande stadganden
för de värnpliktiga. Bestämmelserna måste dock anpassas med hänsyn till att
kvinnans tjänstgöringsskyldighet aktualiseras endast i samband med utbildning
grundad på frivillighet och syftande till yrkesanställning, medan den
värnpliktige kan kallas in till tjänstgöring då detta krävs för rikets försvar
eller säkerhet.

4 Lagens
giltighetsområde

BKF
menar att den föreslagna lagen bör omfatta såväl de kvinnor som avser att söka
anställning vid försvarsmakten som yrkesofficerare som de som är inriktade pä
att bli reservofficerare. Uttrycket "utbildning till yrkesofficer" i
I § i promemorieförslaget bör därför enligt BKF ändras till "utbildning
för anställning till officer".

5 Tjänstgöringsskyldigheten
m. m.

MAK
betonar att ett krigsmannaansvar för kvinnorna torde ha sin främsta betydelse
däri att kvinnorna och de värnpliktiga vid förseelser i tjänsten skall kunna
behandlas lika. Beträffande sådana brott däremot som har sin grund i att
kvinnan inte längre vill fullgöra utbildningen, t.ex. utevaro från utbildningen
under längre tid, kan det diskuteras om det är meningsfullt att

s. 50 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:43 50

upprätthälla kravet på tjänstgöringsskyldighet, anser MAK.
Det kan därför enligt MAK övervägas om inte uppsägning bör få ske med omedelbar
verkan. 1 sådant fall bör lagen kompletteras med en föreskrift att en kvinna
som inte längre vill fullfölja utbildningen omedelbart skall anmäla detta,
menar MAK. Man kan dessutom enligt MAK tänka sig en föreskrift enligt vilken en
kvinna som uteblir utan laga förfall och utan anmälan under viss tid skall
skiljas från utbildningen.

Genom en föreskrift av det senast angivna slaget skulle
man enligt MAK:s mening kunna undvika att införa en bestämmelse om hämtning av
en kvinna till utbildningen. MAK anser att möjligheten till hämtning inte är en
nödvändig följd av tjänstgöringsskyldigheten eller krigsmannaansvaret. MAK
pekar därvid pä att det står i dålig överensstämmelse med principen om frivillig
utbildning att den kan tvingas fram genom hämtning. MAK tar i detta sammanhang
upp bestämmelsen i 13 § 2 hämtningskungörelsen (1942:840) genom vilken med
värnpliktiga jämställs annan tjänstgöringsskyldig personal, som är underkastad
straff för rymning och olovligt undanhållande. MAK anför att bestämmelsen
torde innebära en möjlighet att hämta alla som är krigsmän. I den övervägda
lagen bör det därför enligt MAK utsägas att hämtning av en kvinna till
utbildningen inte får göras.

I promemorieförslaget (5 §) finns en hänvisning till
bestämmelserna om laga förfall i värnpliktslagen (1941:967). Jämslålldhetskominittén
menar att laga förfall bör föreligga vid barntillsynsproblem för en
tjänstgöringsskyldig. Kommittén vill därför att värnpliktslagen kompletteras i
detta avseende.

Jämställdhetskommittén tar även upp frågan om anstånd med
utbildningen enligt bemyndigandet i 6 § i lagförslaget. Kommittén anser att
kvinnor som vill skjuta upp eller avbryta utbildningen pä grund av graviditet
måste få rätt till anstånd. De måste också enligt kommittén tillförsäkras rätt
att fortsätta utbildningen efter föräldraledigheten. Jämställdhetskommittén
erinrar i sammanhanget om sin inställning att alla värnpliktiga män som vill
delta vid förlossning eller som utnyttjar föräldraförsäkringen för vård av barn
bör ges generell rätt till anstånd.

Försvarets civilförvaltning har synpunkter på
tjänstgöringsskyldighetens tidsmässiga omfattning. Enligt civilförvaltningen
skulle 3 § i lagförslaget bli klarare om det angavs att
tjänstgöringsskyldigheten upphör vid utgången av det kalenderdygn under vilket
utbildningen slutar.

6 Övriga frågor

I fråga om utformningen av bestämmelsen om krigsmannaansvar
pekar MAK på att detta ansvar enligt promemorieförslaget är mindre omfattande
än när det gäller de nuvarande krigsmännen enligt 21 kap. 20 § brottsbalken.
De skillnader som föreligger t.ex. i fräga om krigsmannaansvar där
tjänstgöringsskyldighet inte föreligger torde dock enligt MAK inte spela

s. 51 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:43 51

någon
större praktisk roll. Även värnpUktsverket har synpunkter på utformningen av
paragrafen i fråga.

MAK
anser vidare att en lag om militär grundutbildning för kvinnor bör innehålla
ett bemyndigande för regeringen att meddela föreskrifter. Härvid kan man enligt
MAK givetvis föreskriva t.ex. att vad som är stadgat beträffande värnpliktiga
om inkallelseförfarande, anstånd och ledighet i tillämpliga delar skall gälla ocksä
för kvinnor under grundutbildningen.

.MAK
framhåller ocksä att kravet på likställdhet mellan kvinnor och värnpliktiga
under grundutbildning kan göras gällande på andra områden än de som har tagits
upp i promemorian. Som exempel nämner MAK frågor som behandlas i
tjänstereglementet för försvarsmakten och bestämmelserna om
personalinflytande. MAK pekar vidare på behovet av följdändringar i vissa
angivna regeringsförordningar.

MAK
tar ocksä upp frägan om skadeståndslagens (1972:207) tillämplighet på kvinnor
under militär grundutbildning. Enligt MAK:s mening är det tveksamt om kvinnorna
faller in under 6 kap. 4 § i lagen. MAK hävdar att kravet på likställdhet
rimligen bör medföra att skadeståndsansvaret är detsamma för kvinnor under
militär grundutbildning som för män under värnpliktstjänstgöringen.

s. 52 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:43 52

Bilaga
3

I
Förslag till

Lag
om militär grundutbildning för kvinnor

Härigenom
föreskrivs följande.

Inledande
bestämmelse

1 §
Kvinnor som vill få anställning som officerare vid försvarsmakten

måste genomgå militär grundutbildning enligt denna lag. Regeringen be

stämmer vilka krav i övrigt som skall gälla för anställningen.

Utbildningen

2 § Grundutbildningens längd och innehåll skall motsvara den grundutbildning
som en jämförbar kategori värnpliktiga fullgör enligt värnpliktslagen
(1941:967).

3 § Antagning till grundutbildningen sker efter ansökan och särskild antagningsprövning.

Tjänstgöringsskyldighet
m. m.

4
§ En kvinna som har antagits till
grundutbildningen är skyldig att efter inkallelse inställa sig till
utbildningen och fullgöra denna i enlighet med meddelade föreskrifter. Hon fär
inte avbryta utbildningen förrän hon har meddelat sin önskan att göra detta till
den myndighet som regeringen bestämmer.

5 § I fråga om laga förfall skall 41 och 42 §§ värnpliktslagen (1941:
967) tillämpas.

6 § Sedan en kvinna har antagits till grundutbildningen gäller 34, 35
och 37 §§ värnpliktslagen (1941:967) för henne tills utbildningen slutar.

Skiljande
från utbildningen

7 §
Från grundutbildningen skiljs den som

1. visar sig olämplig för fortsatt utbildning till
officer vid försvarsmakten, eller

2. pä grund av sjukdom eller av annan anledning är frånvarande
från utbildningen i sådan utsträckning att hon inte kan tillgodogöra sig denna.

Förmåner

8 §
En kvinna har under grundutbildningen och i samband med antag

ningsprövningen rätt till samma förmåner som värnpliktiga har under

grundutbildningen enligt värnpliktslagen (1941:967).

Om
rätt till familjebidrag, ersättning vid personskada och grupplivförsäkring
finns särskilda bestämmelser.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bemyndigande

9 § Regeringen fär föreskriva att en bestämmelse i denna
lag skall tillämpas ocksä på annan föreskriven utbildning som en kvinna
genomgår för att kunna få anställning vid försvarsmakten som officer.

Regeringen eller en myndighet som regeringen utser bemyndigas
att meddela ytterligare föreskrifter i frågor som behandlas i denna lag.

Denna lag träder i kraft den I januari 1981 och tillämpas
också på kvinnor som har antagits till grundutbildning enligt förordningen
(1979:1207) om militär grundutbildning för kvinnor.

2 Förslag till

Lag om
ändring i brottsbalken

opaginerad Kontrollera mot PDF

Härigenom
föreskrivs att 21 angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

kap. 20 §
brottsbalken skall ha nedan

Föreslagen lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Krigsmän äro
enligt denna balk de vilka såsom regementsofficerare, kompaniofficerare,
plutonsofficerare, gruppchefer, reservofficerare eller meniga äro anställda
vid krigsmakten, värnpliktiga som ej fått tillstånd till vapenfri tjänst samt
hemvärnsmän och hemvärnsrekryter, samtliga under den tid de i sädan egenskap äro
tjänstgöringsskyldiga. Krigsmän äro ock, i den mån regeringen med hänsyn till
behovet av befälsföring och övriga tjänstgöringsförhållanden så förordnar, de
som eljest äro anställda vid krigsmakten eller förbundit sig att säsom
frivilliga fullgöra krigstjänst, under den tid de i sådan egenskap äro
tjänstgöringsskyldiga. Om någon åtnjuter ledighet som ej är begränsad till
kortare tid än två månader, anses han icke tjänstgöringsskyldig. Närmare bestämmelserom
vad som avses med

Krigsmän
är enligt denna balk de vilka säsom regementsofficerare, kompaniofficerare,
plutonsofficerare, gruppchefer, reservofficerare eller meniga är anställda vid
försvarsmakten, kvinnor som frivilligt genomgår utbildning för att få anstäUning
som officerare vid försvarsmakten, värnpliktiga som ej fått tillstånd till
vapenfri tjänst samt hemvärnsmän och hemvärnsrekryter, samtliga under den tid
de i sådan egenskap är tjänstgörings-skyldiga. Krigsmän är ock, i den mån
regeringen med hänsyn till behovet av befälsföring och övriga
tjänstgöringsförhållanden sä förordnar, de som eljest är anställda vid
försvarsmakten eller förbundit sig att säsom frivilliga fullgöra krigstjänst,
under den tid de i sådan egenskap är tjänstgöringsskyldiga. Om nägon åtnjuter
ledighet som ej är begränsad till kortare tid än tvä

s. 54 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:43 54

krigsmakten meddelas av regering- månader, anses han icke tjänstgö-

en. ringsskyldig. Närmare bestämmel-

ser om vad som avses med för

svarsmakten meddelas av regering

en.

De som avses i första stycket De som
avses i första stycket

skola, förutom under tid då tjänst- skaU. förutom under
tid då tjänstgö-

göringsskyldighet föreligger, anses ringsskyldighet föreligger, anses så-

såsom krigsmän dä de i anslutning som krigsmän då de i anslutning till

till sådan tid vårdas å militärsjuk- sådan tid vårdas på militärsjukhus,

hus, då de äro intagna i militärhäkte dä de år intagna i militärhäkte samt

samt då de inom område eller ut- dä de inom område eller utrymme

rymme som nyttjas av krigsmakten som nyttjas a\ försvarsmakten eller

eller eljest offentligen uppträda i eljest offentligen uppträder i militär

militär tjänstedräkt ävensom såvitt tjänstedräkt ävensom såvitt angår

angår fullgörandet av dem ålig- fullgörandet av dem åliggande ån

gande anmälningsskyldighet eller mälningsskyldighet eller annan sär-

annan särskild tjänsteplikt. skild
tjänsteplikt.

Krigsman, som har befälsrätt över annan krigsman, är
dennes förman. Krigsman, över vilken annan krigsman har befälsrätt, är
underlydande i förhållande till denne.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1981.

3 Förslag till

Lag om ändring i skadeståndslagen (1972:207)

Härigenom föreskrivs att 6 kap. 4 § skadeståndslagen
(1972:207)' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 kap. 4§ Vid tillämpning av denna lag likställes med
arbetstagare

1. värnpliktig och annan som full- I. värnpliktig och annan som full

gör i lag föreskriven tjänstgöring, gör i lag föreskriven tjänstgöring

saml kvinna som friviUigt genomgår utbildning för alt få anställning
som officer vid försvarsmakten,

2. den som under utbildning vid skola
eller vård i anstalt utför arbete som till sin art liknar sådant som vanligen utföres
av arbetstagare,

3. den som för annans räkning eljest
utför arbete under omständigheter liknande dem som förekommer i
anställningsförhållande.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1981. Lagen
omtryckt 1975:404.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:43 55

Utdrag

LAGRÅDET PROTOKOLL

vid
sammanträde 1980-10-20

Närvarande:
f.d. justitierådet Petrén, regeringsrådet Hilding, justitierådet Vängby.

Enligt
lagrådet den 9 oktober 1980 tillhandakommet utdrag av protokoll vid
regeringssammanträde den 2 oktober 1980 har regeringen på hemställan av
statsrådet och chefen för försvarsdepartementet Krönmark beslutat inhämta
lagrådets yttrande över förslag till

1. lag om militär grundutbildning för kvinnor,

2. lag om ändring i brottsbalken,

3. lag om ändring i skadeståndslagen (1972: 207).

Förslagen
har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Rolf Holmquist.

Förslagen
föranleder följande yttrande:

Lagen
om militär grundutbildning för kvinnor

4 §

Lagrådet:

Av
uttalanden av departementschefen får anses framgå att kvinna som antages till
militär grundutbildning skall ha en absolut rätt att själv bestämma huruvida
hon vill fullfölja utbildningen, lät vara att hon på visst sätt skall meddela
att hon ej vill fortsätta utbildningen innan hon får avbryta den. Uttrycket
"önskan" att avbryta utbildningen i paragrafens andra mening kan ge
intryck av att avgörandet ligger inte hos kvinnan utan hos myndigheten. Det
förordas att till undvikande av sådant missförstånd ordet "önskan"
utbytes mot "vilja".

9§

Lagrådet:

Den
militära grundutbildning som behandlas i remissen är frivillig. Detta framgär
bl. a. av 4 § andra meningen som medger att kvinnan i och med att hon till viss
myndighet meddelar sin önskan att avbryta grundutbildningen fär göra detta.
Även den fortsatta utbildningen till officer är, ehuru den inte mer ingående
behandlas i remissen, självfallet frivillig. Den tjänstgöringsskyldighet som
kvinnan har under tiden för utbildningen och som bl. a. är grunden för att hon
dä enligt 21 kap. 20 § brottsbalken blir underkastad

s. 56 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:43 56

krigsmannaansvar följer av hennes önskan och åtagande att
undergå utbildning på liknande sätt soni exempelvis en officers
tjänstgöringsskyldighet följer av anställningsförhållandet.
Tjänstgöringsskyldigheten under grundutbildningen och den fortsatta
officersutbildningen kan under dessa förhållanden inte anses innebära nägon
tjänsteplikt av sädan art att den enligt 2 kap. 12 § jämförd med 8 §
regeringsformen måste regleras i lag. Något grundlagshinder mot att delegera
regleringen av den efter grundutbildningen följande utbildningstiden vid
förberedande officersskola (FOS) föreligger därför inte. Lagrådet lämnar
sålunda förevarande paragraf utan erinran. En annan sak är att de skäl som kan
tala för att grundutbildningen regleras i lag också kan anföras till stöd tor
att även den fortsatta utbildningen regleras i lag. Enligt lagrådets
uppfattning hade det varit önskvärt att lagen fått reglera hela
utbildningsgången fram till dess kvinnan kan få anställning i försvaret.

Hilding år av skiljaktig mening och anför:

Den militära grundutbildning som behandlas i remissen är i
princip frivillig. Detta framgär - säsom majoriteten anfört-bl. a. av 4 § andra
meningen som medger att kvinnan i och med att hon till viss myndighet meddelar
sin önskan att avbryta utbildningen fär göra detta. För tiden fram till ett
eventuellt sädant meddelande föreslås hon emellertid bli underkastad
tjänstgöringsskyldighet. Detta innebär bl.a. att hon - med den ändring som i
remissen samtidigt föreslås i 21 kap. 20 § brottsbalken-blir att betrakta som
krigsman och därmed underkastad straffbestämmelserna i nämnda kapitel. Häremot
är i sak intet att invända.

Den föreslagna tjänstgöringsskyldigheten utgör emellertid
enligt mitt förmenande ett intrång i den personliga rörelsefrihet varom stadgas
i 2 kap. 8 § regeringsformen. Enligt 2 kap. 12 § regeringsformen får sådant
intrång göras endast i form av lag. Av remissen framgär (avsnitt 2.2) att den i
första stycket av förevarande paragraf föreslagna delegationen till regeringen
avser att täcka den efter grundutbildningen följande utbildningstiden vid
förberedande officersskola (FOS). De angivna reglerna i regeringsformen gör det
enligt min mening erforderligt, att även tjänstgöringsskyldigheten under tiden
vid FOS bestäms i lag, antingen i det nu remitterade förslaget - med den
omredigering av lagtexten som följer därav - eller i en kommande proposition
till riksdagen med förslag till utvidgning av lagens tillämpningsområde.
Oavsett vilken av dessa lösningar som väljs bör i enlighet med det anförda den
i första stycket föreslagna delegationsbestämmelsen utgä ur det remitterade
förslaget.

Övriga lagförslag

Lagrådet: Förslagen lämnas utan erinran.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:43 57

Utdrag

FÖRSVARSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1980-10-23

Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och
statsråden Ullsten, Bohman, Friggebo, Mogård, Dahlgren, Åsling, Söder,
Krönmark, Buren-stam Linder, Johansson, Wirtén, Holm, Andersson, Boo, Winberg, Adelsohn,
Danell, Petri

Föredragande: statsrådet Krönmark

Proposition med förslag till lag om militär
grundutbildning för kvinnor, m. m.

Föredraganden anmäler lagrådets yttrande' över förslag
till

1. lag om militär grundutbildning för
kvinnor,

2. lag om ändring i brottsbalken,

3. lag om ändring i skadeståndslagen
(1972:207). Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför.

Lagrådet har i huvudsak lämnat de remitterade förslagen
utan erinran.

Jag har inte någon invändning mot lagrådets förslag att
byta ut ordet "önskan" mot "vilja" i 4 § lagen om militär
grundutbildning för kvinnor.

Beträffande 9 § i samma lag konstaterar majoriteten av
lagrådets ledamöter att det inte finns nägot grundlagshinder mot bemyndigandena
i paragrafen och lämnar paragrafen utan erinran. Dessa ledamöter menar dock att
det hade varit önskvärt att lagen hade fått reglera hela utbildningsgången
fram till dess kvinnan kan få anställning i försvaret.

I lagrädsremissen
har jag pekat på att utbildningen vid den förberedande officersskolan (FOS) är
gemensam för kvinnor och män samt att det därför är mindre lämpligt att reglera
den utbildningen i en författning som handlar enbart om kvinnors utbildning.
Till detta kan läggas att det alltjämt pågår överväganden om detaljutformningen
av utbildningen vid FOS. Jag är mot bakgrund av vad jag nu har anfört inte
beredd att tillgodose lagrådets önskemål om en lagreglering av hela
utbildningsgången.

Lagrådet har lämnat förslagen i övrigt utan erinran.

Utöver den
ändring som lagrådet har föreslagit i 4 § lagen om militär grundutbildning för
kvinnor förordar jag vissa redaktionella jämkningar i lagförslagen.

Beslut om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde
den 2 oktober 1980.

s. 58 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:43 58

Med
hänvisning tiil vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen

att
antaga de av lagrådet granskade förslagen med vidtagna ändringar.

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredraganden har lagt
fram.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1980

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

7 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (7)

7 kopplingar i 6 dokument.

  1. Skr. 1981/82:75 med redogörelse för behandlingen av riksdagens skrivelser till regeringen s. 27 i texten
  2. Prop. 1981/82:3 om anställning av kvinnor som befäl inom det militära försvaret, m.m. s. 14 i texten
  3. Bet. 1980/81:KU25 med anledning av granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning s. 100 i texten
  4. Prop. 1980/81:100 med förslag till statsbudget för budgetåret 1981/82 i texten
  5. Rskr. 1980/81:76 i texten

Visa alla 6