Sök i Ratio Lex

om vissa åtgärder på teleområdet

62 sidor, varav 57 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 57 av 62 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1980/81:66, om vissa åtgärder på teleområdet

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:66

Regeringens proposition

1980/81:66

om vissa åtgärder på teleområdet;

beslutad den 30 oktober 1980.

Regeringen föreslår riksdagen alt antaga de förslag som
har tagits upp i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.

På regeringens vägnar

THORBJÖRN FÄLLDIN

ULF ADELSOHN

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen redogörs för de förändringar av kundernas
efterfrågan och konkurrensförhållandena på telekommunikationsområdet som den
tekniska utvecklingen ger upphov lill. Televerket föreslås få bättre
möjligheter att handla marknadsmässigt genom en ökad ekonomisk handlingsfrihet.
Televerket bör få disponera en särskild rörlig kredit i riksgäldskontorel om
högst 800 milj. kr. för finansiering av elektroniska abonnentväxlar, telex-, telefax-och
teletexapparater. Därigenom kan önskemålen från televerkets kunder om
flexiblare betalningsvillkor för sådana utrustningar tillgodoses. Televerket
bör, inom de ramar som fastställs av statsmakterna, också ges möjligheter till
en ökad flexibilitet t.ex. i fråga om samarbete med andra företag på
teleområdet. I detta syfte föreslås att ett av televerket helägt dotterbolag, Teleinvesl
AB, inrättas. Bolaget skall i huvudsak förvalta akfierna i televerkets
dotterbolag.

Vidare föreslås att televerkets verkstadsrörelse samordnas
i samband med övergången till eleklroniktillverkning. Televerkets
industridivision, Teli, och televerkets dotterbolag Telefabrikation AB, Tefab,
bör därvid efter viss. övergångstid sammanföras i ett gemensamt bolag. Även
televerkets larmdivision föreslås, närmast av konkurrensskäl, överföras till
bolagsform.

I propositionen konstateras att en rad starka skäl talar
för att televerket på olika sätt bör ges möjligheter att effektivt bidra till
introduktionen av ny, modern informationsteknik. Televerket bör därvid i ökad
utsträckning verka i fri konkurrens med privata leverantörer.

I propositionen redovisas också en i vissa avseenden ny
inriktning av televerkets policy när del gäller vilka utrustningar som får
anslutas lill telenätet. Privata leverantörer kommer därigenom att få ökade
möjligheter alt tillhandahålla abonnentutruslningar vid sidan av televerket.
Vidare

1 Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 66

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:66 2

framhålls
betydelsen av alt klart skilja televerkets myndighetsuppgifter från affärsverksamheten.
En ny handläggningsordning för ärenden rörande provning och godkännande av
abonnentutrustningar för anslutning lill telenätet bör därför införas.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:66

Utdrag KOMMUNIKATIONSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1980-10-30

Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och
statsråden Ullslen, Friggebo, Mogård, Dahlgren, Åsling, Söder, Burenstam
Linder, Johansson, Wirtén, Holm, Boo, Winberg, Adelsohn, Danell, Petri, Eliasson.

Föredragande: statsrådet Adelsohn Proposition om vissa åtgärder på
teleområdet

1 Inledning

Televerket har i skrivelser den 8 oktober och den 28
november 1979 hemställt om vissa åtgärder i syfle att öka verkets ekonomiska
handlingsfrihet och uppnå en bättre marknadsanpassning av verksamheten. Verkel
föreslår att ett helägl dotterföretag* till televerket, Telefinans AB, inrättas
med uppgift alt finansiera vissa abonnentutruslningar. Vidare föreslås en
omstrukturering av televerkets industrier och inrättande av ett av televerket helägt
holdingbolag, Teleinvesl AB.

Telefinans AB föreslås få som registrerat ändamål "dels
alt köpa och till televerket upplåta till nyttjande (t. ex. genom s. k.
leasing) sådan utrustning som televerket i sin lur upplåter till sina kunders
nyttjande, dels all i övrigt driva finansieringsverksamhet med avseende på
utrustning som televerket säljer eller upplåter till nyttjande, dels att lämna
råd och tjänster till televerket i samband med nämnd verksamhet, dels ock alt
idka annan med det föregående sammanhängande verksamhet".

Bolagsbildningen syftar till alt möjliggöra en bättre
avgiftskonstruktion för vissa teleutrustningar. De utrustningar för vilka det
enligt televerkets uppfattning är mest angeläget att finna en bättre
avgiftskonstruktion är elektroniska abonnentväxlar, lelexapparater, telefaxapparaler,
teletexapparater och larmutrustningar.

För att få den flexibilitet och snabbhet i agerandet på
marknaden som krävs för att kunna handla affärsmässigt effekfivt har televerket
föreslagit att

* I propositionen används begrepp som t. ex.
"televerkets helägda bolag" och "televerkskoncernen", trots
att de inte är helt korrekta eftersom aktier i bolagen inte ägs av televerket
utan endast förvaltas av verket för statens räkning. Av praktiska skäl används
ändå dessa begrepp.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:66 4

Teleinvesl AB bildas. Holdingbolaget skulle överta
televerkets aktier i befintliga dotterföretag och intresseföretag (dock inle ELLEMTEL)
och vara ägare av aktier i de företag som televerket kan komma att engagera sig
i framdeles. Bildandel av holdingbolaget föreslås ske genom att det befintliga
bolaget Telefabrikation AB (Tefab) byter namn till Teleinvesl AB och får som
registrerat ändamål att "äga och förvalla fasl egendom, aktier och andra
värdepapper saml driva annan därmed sammanhängande verksamhet". Tefabs
nuvarande verksamhet föreslås därvid inordnas i televerkets industridivision (Teli).

Bildandet av bolagen föreslås ske på sådant sätt all slalsmakterna
inte skulle behöva anvisa några medel för aktieteckningen.

1 anslutning till förslagen om bolagsbildningarna anförde
televerket all verket skulle kunna åtaga sig att framdeles genom avskrivningar
självfinansiera alla investeringar i telenätet. Om televerket skulle
självfinansiera investeringarna i telenätet finner verkel det naturligt att
verket självt får avgöra vilken nivå investeringarna bör ligga på med hänsyn lill
marknadssituationen, rationaliseringspotential och finansieringsmöjligheler.
Genom alt reducera framför allt investeringar i byggnadsprojekt är televerket
vidare berett att under budgetåret 1980/81 självfinansiera även dessa
investeringar inom ramen för den förbältrade ekonomi som skulle följa av alt Telefinans
AB inrättades.

Televerket har vidare i skrivelse den 25 juni 1980
aktualiserat anställningsförhållandena för den personal som arbetar i
dotterbolagen. I skrivelsen anförs att televerket och dess
personalorganisationer anser att del vore till stor fördel om anställda inom
televerkskoncernen smidigt kunde övergå mellan olika enheter oberoende av
enheternas juridiska form. Sådana övergångar skulle, enligt televerket,
underlättas om man för hela verksamhetsområdet hade samma huvudavtal och samma
avtalsslulande parter. Televerket föreslår därför alt personalen, utom verkställande
direktören, i verkels helägda bolag anställs i televerket och utlånas lill
bolagen. Denna utlåning skulle enligt televerket kunna ske med stöd av 18 §
anställningsförordningen om verkets helägda bolag jämställs med
"myndighet eller inrättning inom samma verksamhetsområde".

I 1980 års budgetproposition anförde jag alt televerkets
framställning remissbehandlades och att jag i avvaktan på remissutfallet och de
vidare överväganden som detta kunde ge anledning lill hade bedömt televerkets
investeringsprogram enligt gällande hanteringsordning. En särskild beredningsgrupp
inom regeringskansliet har belyst konsekvenserna av de olika åtgärder som
televerket föreslagit och alternativ till dessa. I gruppen ingick
representanter för kommunikations-, ekonomi-, budget- och industridepartementen
samt televerket. Gruppen har bearbetat de frågor som aktualiserats av
framställningen och remissutfallet samt vissa därmed sammanhängande problem.
Mina förslag grundas till stor del på resultatet av gruppens överväganden. Jag
har vidare följt näringsfrihelsombudsmannens (NO)

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:66 5

behandling av en inkommen anmälan om konkurrensbegränsning
i samband med televerkets nya tjänster telefax och teletex.

Trafikutskottet (TU 1979/80:14) uttalade vid behandlingen
av budgetpropositionen när det gällde anslagel lill Telekommunikationer jämte
motioner att även utskottet fann det angeläget alt televerkets ekonomiska
handlingsfrihet och möjligheter att möta en skärpt konkurrens ökades. Detta
kunde enligl utskottet ske exempelvis genom de föreslagna bolagsbildningarna
eller i annan ordning. Remissbehandlingen i frågan och de vidare övervägandena
borde dock avvaktas före ett definitivt ställningstagande.

Trafikutskottet behandlade samtidigt motioner rörande
televerkets uppgifter och ställning på teleområdet mot bakgrund av den snabba
tekniska ulvecklingen och införandel av nya informationstjänster. Utskottet
fann inle alt de farhågor som anförts i motionerna för en monopolställning för
televerkets del i berörda avseenden var befogade. Utvecklingen på området borde
dock, enligt utskottet, även framdeles följas med största uppmärksamhet av
regeringen. Att televerkets roll skulle begränsas till att i första hand svara
för att ett väl fungerande telenät finns i vårt land fann ulskoltel inte
godtagbart. En sådan nollambition skulle vara till nackdel för både de svenska
konsumenterna och den svenska teleindustrin. Sveriges ställning som ett av
världens ledande telekommunikalionsländer kan inte heller enligl utskottets
uppfattning mofivera en sådan inriktning av landets telepolitik.

Efter remiss har yttranden över televerkets framställning
avgetts av postverket, bankinspektionen, statskontoret, riksrevisionsverket
(RRV), kommerskollegium, NO, affärsverksdelegafionen, riksbanken, riksgäldskontoret,
SAMVERK-utredningen (K 1976: 01), näringslivets telekommitté (Nlk),
Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens centralorganisation och
Sveriges Arbetsledareförbund (SALF). Särskilt yttrande har därutöver avgetts av
Svenska Industritjänstemannaförbundet (SIF) gemensamt med Svenska
Metallindustriarbetareförbundet (Metall) och av Leverantörföreningen Kontors-
och Datautrustning (LKD) samt Finansieringsföretagens Förening. Synpunkter har
också under hand inhämtats från Sveriges Industriförbund och Svensk
Elektronikindustriförening. En sammanställning av remissyttrandena bör fogas
till protokollet i detla ärende som bilaga 1 . Till protokollet bör också fogas
en ordlista med vissa begreppsförklaringar som bilaga 2 .

2 Föredragandens överväganden

2.1 Televerkets verksamhet och organisation

Televerkets uppgift är alt tillgodose samhällets och
enskildas behov av telekommunikationer. Verket drivs i affärsverkels form vilkel
bl. a. betyder att verksamhetens kostnader skall täckas med intäkter från dem
som utnyttjar verkets tjänster. Härutöver skall televerket förränta det statskapi-

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:66 6

tal som investerats i verkets anläggningar. För att uppnå
detta ekonomiska mål har televerket getts en betydande frihet när det t. ex.
gäller prissättning. Televerket fastställer således självt priserna på alla de
apparater som verket tillhandahåller. Endast samtalsmarkeringsavgiften och
inträdes- och abonnemangsavgiften för huvudledning beslutas av regeringen. Slörre
omläggningar av taxesystemel kräver också regeringens godkännande.

Verksamheten, som beräknas omsluta ca 9 miljarder kronor
innevarande budgetår, omfattar sex olika rörelsegrenar och en verksamhetsgren
med industriell tillverkning av telemateriel. Televerket ombesörjer också
utsändningen av radio- och TV-programmen för Sveriges Radios räkning.
Telefonrörelsen är den största rörelsegrenen och svarar för ca 85 % av
televerkels totala intäkter. Övriga rörelsegrenar avser texlkommunikalion,
datakommunikation, larm, kommersiell radio och frekvensförvaltning. Av följande
sammanställning framgår omsättningen för resp. rörelsegren. Uppgifterna är ungefärliga
och är en prognos för budgetårel 1980/81.

Omsättning

milj. kr.

Telefon

7 800

Textkommunikation
(telex, telefax och telegraf)

300

Datakommunikation

200

Larm

100

Kommersiell
radio

200

Frekvensförvaltning

20

Radio-
och TV-distribution

300

Övrigt

280

Summa

9 100

Totala antalet anställda inom televerket uppgår f. n. till
ca 43 900 varav ca 3 600 personer sysselsätts inom televerkels industridivision,
Teli.

Televerkets totala investeringar beräknas under budgetåret
1980/81 komma att uppgå till 3,8 miljarder kronor varav 1,4 miljarder kronor
redovisas över statsbudgeten. Resterande 2,4 miljarder kronor finansieras
antingen med anläggningsbidrag från kunderna eller med drifimedel.
Anläggningsbidragsmetoden tillämpas numera för alla investeringar i abonnentutruslningar.
Fr. o. m. budgetåret 1980/81 omfattas enligt riksdagens beslut även lokallinjenätel
av denna finansieringsform. Jag redovisar i det följande någol närmare vad
finansieringsformen innebär. Investeringar i bilar, maskiner och inventarier
finansieras med driftmedel.

De investeringar som redovisas över statsbudgeten avser
till huvudsaklig del telefonnätet, dvs. i princip telefonstationer och
förbindelserna mellan dessa samt investeringar som krävs för den
internationella lelefonlrafiken. Av investeringarna under budgetåret 1980/81
svarar lelefonrörelsen för ca 85 %. Reslen avser investeringar för övriga
rörelsegrenar, byggnadsprojekt.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:66 7

investeringar av försvarsberedskapskaraktär, utrusining
för Sveriges Radios utlandssändningar och aktier i av televerket helägda eller delägda
bolag.

Den 1 april 1975 genomfördes efter statsmakternas
godkännande (prop. 1973:171, TU 1973:26, rskr 1973:335) en ny organisation för
televerket. Målet för den nya organisationen var att skapa en organisations-
och verksamhetsform som jämfört med den gamla tillät en ytterligare delegering
och decentralisering till regional/lokal nivå av uppgifter och beslutsfattande.
Samtidigt skulle en effektivare styrning av verksamheten kunna erhållas.
Organisationsarbetet har fortsatt med en översyn av regionkontorens ställning
och teleområdenas organisation. Efter riksdagens godkännande (prop.
1977/78:148, TU 1977/78:24, rskr 1977/78:293) upplöstes regionkontoren den 1
juli 1978. En nyorganisation för teleområdena med delresultat-enheter och
funktionella stabsenheter var helt genomförd den 1 juli 1979. Målel för de
organisatoriska förändringarna är att förbättra teleområdenas effektivitet och
uppnå bättre ekonomi, service och arbetsmiljö.

Väl
fungerande telekommunikafioner och ett väl utbyggt telenät möjliggör snabba och
billiga kontakter mellan och inom landets olika regioner. De tekniska
framstegen, inle minsl införandet av elektronisk teknik, förbättrar ytterligare
förutsättningarna för användning av telekommunikationer i de regionala
utjämningssträvandena. Telefontaxorna och deras konstruktion har också slor belydelse
för den regionala utjämningen, särskill i ett avlångt land som vårt. Genom en
rad regeringsbeslut under de senaste decennierna har en successiv utjämning av
telefonkostnaderna inom landet ägt rum. Mot slutet av år 1982 genomförs
ytterligare en etapp i den regionala utjämningen enligl ett beslul av
regeringen i april 1978 om vissa ändringar i taxesystemel. Ändringarna innebär
i huvudsak att enhetstaxa införs för kortväga samtal, samt alt avgifterna för
inländska samtal differentieras mellan trafikstark och trafiksvag tid, dvs. det
blir billigare att ringa under kvällar, veckoslut och helger.

Inom
televerket pågår f. n. arbete med förslag lill ytterligare förändringar av taxesystemel
med inriktning mol fortsatt utjämning av avgifterna mellan korlväga och
långväga samtal. Utjämningen har inte bara regionalpolitiska fördelar ulan
innebär också för televerkets del att taxorna blir bättre kostnadsanpassade och
att telefonnätet utnyttjas effektivare.

De grundläggande föreskrifterna för televerkels verksamhet
finns i förordningen (1965:842) med instruktion för televerket (omtryckt
1975:1063, ändrad senast 1979:261). De närmare bestämmelserna för telefon- och lelegraflrafiken
meddelas i telefonreglementet (1963:18, ändrad senast 1979:1106) och lelegrafreglementet
(1959:582, ändrad senast 1973:718). Televerkels uppgifter på radioområdet anges
i olika följdförfattningar till radiolagen, bl. a. kungörelsen (1967:446) om
radiosändare (ändrad senasi 1980:139).

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:66 8

2.2 Utvecklingen på teleområdet

Televerkets framställning skall ses mol bakgrund av den
snabba tekniska utvecklingen och de förändringar av efterfrågan och konkurrens
på telemarknaden som utvecklingen ger upphov till. Utvecklingen karakteriseras
av att elektronik alltmer ersätter eleklromekanik såväl inom telekommunikationsområdet
som på andra tillämpningsområden. Den ökande användningen av elektronik ger nya
möjligheter att utnyttja telekommunikationer i informationshanteringen. Så har
t. ex. överföring av data över telefonnätet mellan datorer och dataterminaler
på senare år ökat snabbi. Rörelsegrenen datakommunikation visar vid sidan av
larmrörelsen den högsta tillväxttakten i televerkets verksamhei. För att bättre
kunna möta den ökande trafiken och för att tillgodose de kvalificerade
användarnas krav på snabb och säker överföring av data bygger televerket nu upp
det allmänna datanätet. Även i telefonnätet kommer successivt elektronisk
utrustning att införas. Ett exempel på delta är den nyligen inledda
moderniseringen av telefonstationerna genom installation av datoriserade s. k. AXE-stalioner.

Införandet av elektronisk teknik i telenätet betyder bl.
a. all det blir allt svårare att dra en gränslinje mellan traditionell
teleteknik och datateknik eftersom man börjar använda samma teknik för telefoni
som används i datasystemen, s. k. digital teknik. Den nya tekniken medför all
såväl tekniska som ekonomiska fördelar kan uppnås genom att en effektiv och
flexibel trafikavveckling i nätet möjliggörs samtidigt som drift- och underhållskostnaderna
kan minskas. Digital teknik kommer successivt att användas inte bara i
telefonstationerna utan också för överföringen i nätet. Della innebär bl. a.
att telefonsystemet kan göras alltmer "intelligent", dvs.
informationen kan lagras och bearbetas i större utsträckning än tidigare. Del
blir därigenom möjligt alt efter hand bygga in nya tjänster i nätet, t. ex. kortnummerval,
automatisk återuppringning, medflyttning m. m. För dessa tjänster kommer det
sannolikt att redan inledningsvis finnas en viss efterfrågan både inom
företags- och hushållssektorn. På sikt kan telefon- och datanäten bli en
plattform för nya generationer av mer kvalificerade tele-eller datatjänster som
främst kommer att efterfrågas inom företagssektorn. Del är då naturligt alt
utbyggnadstakten för de nya tjänsterna i första hand styrs av de
produktivitetsvinster företagen kan göra. Egen kunskap om efterfrågan på sådana
tjänster inom företagssektorn blir därför allt viktigare för televerket.

Den forlsalta teknikutvecklingen leder till att inte bara
nätet ulan också abonnentväxlar, telefonapparater och andra
abonnentutrustningar kommer att baseras på digital teknik. Det betyder att den
"intelligens" som nu byggs in i nätet kan flyttas ut i t. ex. abonnenlväxlar
men också i abonnentutruslningar direkt på den enskilda arbetsplatsen. Vissa
teletjänster kommer därigenom att kunna realiseras såväl i abonnenlväxlar och
abonnentutrustningar som i nätet.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:66 9

En effektiv användning av utrustningarna förutsätter
emellertid tillgång lill väl fungerande nät. Det finns därför ett nära samband
mellan teknikutvecklingen när det gäller nätet och de utrustningar som är
anslutna till detta. För att televerket skall få fullt utbyte ekonomiskt och
driftsmässigt av en modernisering av nätet krävs en samordning med utvecklingen
av abonnenlulrustningarna. Utan samordning riskerar man avsevärda felsatsningar
när det gäller investeringar i nätet resp. abonnentutruslningar.

En
samordning är också nödvändig från användarnas synpunkt för att de skall kunna
utnyttja sina investeringar i abonnentutrustningar fullt ul och på ett lönsamt
sätt. Ju större ekonomisk betydelse telekommunikationerna får för förelagens
informationshantering desto viktigare blir det att televerket ökar sin
lyhördhet inför marknadens krav. En god kännedom om kundernas behov är också en
förutsättning för en balanserad och samordnad utbyggnad av telesystemet i sin
helhet. Detta gäller särskilt när tjänsterna kan realiseras både i och utanför
nätet.

En konsekvens av att tele- och datatekniken alltmer
smälter samman är en ökande konkurrens inom telekommunikationsområdet. Förelag
inom data-och kontorsmaskinbranscherna kommer ätt ha möjlighet alt erbjuda konkurrenskraftiga
alternativ till de traditionella teletjänsterna, telefoni, telegrafi och telex.
För överföringsfunktionen är hitlills möjligheten att anlita televerkets
nätanläggningar som regel del enda realistiska alternativet. Endast i vissa
fall finns idag alternativet att bygga upp fristående telenät, något som dock
kan komma att påverkas av satellitteknikens utveckling.

Det är konkurrensen om företagskunderna som framför allt
kommer alt göra sig gällande. Företagskunderna har en avgörande belydelse för
televerkets ekonomi och svarar f. n. för ca 50 % av televerkels intäkter.
Kommunikationssystemen hos företagen kommer med all sannolikhet att i ökande
grad integreras med företagens övriga rutiner, t. ex. med datahantering i vid
mening. Den tekniska ulvecklingen och nya informationssystem leder på det sätlet
till alt gränserna såväl mellan kundägda tele-/ datasystem och det allmänna
telenätet som mellan telenätets olika delar alltmer förändras. Detla leder i
sin lur till att förelagens behov av information om telenätets och
abonnentutrustningarnas långsikliga ulvecklingsinriklning ökar. Televerket har
en central roll när det gäller att sprida denna information och en ökad
marknadsorientering ter sig även av detla skäl som angelägen.

Vid sidan av den konkurrens inom teleområdet som den
tekniska integrationen av tele- och datatjänster har medfört, har den rymdlekniska
utvecklingen kommit att innebära ell hot mol lelenätsinnehavarnas överföringsmonopol.
Denna utveckling har lett till att avancerade privata satellitbaserade
kommunikationssystem f. n. växer fram i USA. De möjliggör integrerad
överföring av såväl bild, text och dala som vanliga telefonsamtal och är i
första hand avsedda för stora kunder med geografiskt spridd verksamhet med kvalificerade
telekommunikationskrav. Sådana

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:66 10

satellitsystem har dock än så länge inte visat sig vara
kommersiellt bärkraftiga. Endast ett fåtal kunder har hitlills visat intresse
av att utnyttja systemens tjänster. Eflerfrågeutvecklingen är således osäker
men en snabb tillväxt kan inte uteslutas. Liknande system år självfallet fullt
tänkbara i Europa och en möjlig utveckling är att kunder i USA på sikt kommer
att vilja knyta sina dotterbolag i Europa till systemen. Europeiska förelag kan
dessutom komma alt efterfråga samma service i Europa som erbjuds i USA. De
europeiska teleförvaltningarna studerar därför möjligheterna alt själva
tillhandahålla sådana kvalificerade teletjänster. Televerket deltar aktivt i
detta arbete.

Den konkurrens som nu växer fram innebär att det finns en
ökande mängd konkurrerande sätt att tillgodose telekommunikafionsbehoven. De
tjänster televerket idag erbjuder på överföringssidan kan i framtiden komma att
realiseras på andra sätt eller genom annan teknik. Principiellt är delta ingen
nyhet för televerket. Överföring av signaler kan idag exempelvis ske antingen
via luftledningar, kablar eller radiolänk. De tekniskt/ekonomiska
förutsättningarna för skilda alternativ ändras fortlöpande. Inför framtiden
utgör t. ex. optiska fibrer och satellitöverföring två nya överföringsmöjligheter
som på ett komplext sätt både konkurrerar med och kompletterar varandra.

Det måsle särskilt framhållas alt den potentiella
konkurrensen inte enbart avser nya tjänster eller ligger utanför de
grundläggande telefontjänsterna. Erfarenheter, som kan utläsas av utvecklingen
i USA, pekar på att nytillkommande företag inom teleområdet har behov av att
belägga sina nya avancerade system också med de volymmässigt tunga
telefontjänsterna. Konkurrensholet har medfört att samarbetet mellan de
europeiska teleförvaltningarna har fördjupats och att t. ex. harmoniseringen
av avgiftssystemen har påskyndats. Arbetel med standardisering av utrustningar
och tjänster har intensifierats och över huvud taget har förberedelserna för
all kunna möta förändringskrav ökat.

Ytterligare exempel på ökande konkurrens finns när det
gäller abonnentutrustningar där utvecklingen mot allt mindre, allt billigare
och mer komplexa elektronikkomponenter gör att ett stort antal produkter för
telekommunikation f. n. kommer fram i olika länder, och i princip blir
tillgängliga på den svenska marknaden. Ökningen av mängden produkter stimuleras
särskilt av utvecklingen på telemarknaden i USA. Denna kännetecknas bl. a. av
ökade möjligheter att ansluta kundägda utrustningar till telenäten. I
Storbritannien pågår en likartad utveckling och vissa förändringar av bl. a.
telefonmonopolet har aktualiserats. Om produkter som sprids utomlands sedan kan
avsättas på den svenska marknaden är givetvis beroende av vilken policy
televerket tillämpar i fråga om anslutningsmöjligheter till nätet. Jag
återkommer i det följande med en redogörelse för en delvis ny sådan policy.
Avsättningsmöjligheterna för ufiändska produkler påverkas också av att en i
vissa fall dyrbar teknisk anpassning till

s. 11 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:66 11

vår nafionella standard kan bli nödvändig.

En annan
typ av konkurrens är redan påtaglig, nämligen den växande konkurrensen om
personal med kompetens som är attraktiv även ulanför televerket. Denna
konkurrens berör inte främst "nya" områden, ulan avser personal med tele-
och datalekniskl kunnande som är en förutsättning för all klara den pågående
moderniseringen av telenätet. För alt televerket skall kunna rekrytera och
behålla kvalificerad personal har regeringen i vissa fall givit verket rätt att
tillämpa kontraktsanställningar med löner utanför den statliga löneplanen.
Televerket har vidare fått införa ett delvis nytt lönesystem som medger en mer marknadsmässig
lönesättning. Sådana särlösningar har bidragit till att möjliggöra fortsatt
drift av televerket i affärsverksform. Endast bolagsformen medger annars en
friare lönesällning och därmed möjlighet till lönemässig konkurrens om
arbetskraften.

Den ökande
konkurrensen i olika avseenden, som beskrivits i det föregående understryker
behovet av ökad effektivitet och marknadsorientering hos televerket.
Konkurrenshotet påverkar emellertid i övrigt inte själva inriktningen av
verksamheten utan visar närmast, enligl min mening, all verkets framtid blir
beroende av dess förmåga att också i en konkurrensmiljö möta kundernas krav.

Telesektorn
är en vikfig och snabbt växande sektor i de högindustrialise-rade länderna. Den
moderna, snabbi expanderande tele- och datatekniken gör det möjligl att med
tekniska hjälpmedel i tidigare ej förutsedd omfattning lagra, söka, behandla
och överföra information. Aktuella studier av OECD (Organisation for Economic Co-operalion
and Development) visar att en markant ökande andel av arbetskraften i
industriländerna sysselsätts med informationsintensiva aktiviteter, dvs.
produktion, bearbetning och spridning av informationsprodukter eller
informationstjänster. I flera länder sysselsätts f.n. en dominerande andel inom
"informationssektorn", utbruten från de traditionella sektorerna
jordbruk, industri och service. För Sveriges del beräknas andelen till ca 35 %.
En hel del nuvarande arbetsuppgifter inom informationssektorn torde på sikt
kunna utföras med hjälp av avancerad tele-och datateknik samtidigt som nya
arbetsuppgifter tillkommer. De sysselsältningsmässiga konsekvenserna av ny tele-
och datateknik behandlas inom ramen för ulredningen (A 1978:05) om
datateknikens framfida effekter på sysselsättning och arbetsmiljö, den s. k. dataeffektutredningen.

Den
elektroniska tele- och datatekniken möjliggör som jag nämnt all nya produkter
och tjänster främst för företagens behov kan komma att införas. Utöver
användningen i företagen kan tekniken så småningom också få tillämpningar inom
hushållssektorn. Telefaksimiltekniken och s. k. teleda-tasystem skulle t. ex
kunna användas för informationsöverföring till och från enskilda hushåll.
Informationsteknologiutredningen (U 1978:12) har till uppgifi att studera sådana
nya mediers utvecklingsmöjligheter och användningsområden, vilka roller de bör
spela i ett större massmediesammanhang, rätten och möjligheterna att utnyttja
medierna för informationsspridning,

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:66 12

effekterna på pressen m. m.

De tidigare nämnda studierna av OECD är ett av många
exempel på all intresset för tele- och datateknikens sociala, ekonomiska,
kulturella och industriella effekter ökar internationellt. I flera av OECD:s
medlemsstater bedrivs även nationella studier med liknande inriktning. I
Sverige arbetar, förutom de två tidigare nämnda kommittéerna, data- och eleklronikkom-mitten,
DEK (I 1978: 04) med uppgift att studera dalateknikens effekter på
näringslivets utveckling. Sårbarhelskommittén, SÅRK (Fö 1977:56) har studerat
den ökande användningen av elektronik och datateknik från sårbarhetssynpunkt.
Statens Industriverk har fått i uppdrag att kartlägga svensk
elektronikindustris nuläge och utvecklingsmöjligheter. En rad forskningsprojekt
avseende olika aspekter på telekommunikation har nyligen igångsatts bl. a. med
stöd från Riksbankens Jubileumsfond och dess områdesgrupp "Människan och
kommunikationsteknologin".

Man kan alltså konstatera att informationsfrågor med
anknytning till telekoiTimunikationer och datateknik sedan några år ägnas ett
stort och växande intresse nationellt och inlernationellt. För att följa
utvecklingen av informationsfrågorna och det omfattande utredningsarbete som
enligt ovan pågår, har regeringen på riksdagens uppdrag tillsatt en särskild
datadelegation.

2,3 Televerkets förslag

Innan jag mer detaljerat går in på televerkets förslag vill
jag redovisa min uppfattning i vissa övergripande frägor. Jag anger också vissa
preciseringar och förändringar när det gäller televerkets policy för att
tillhandahålla abonnentutruslningar. Vidare redovisar jag en ny
handläggningsordning för provnings- och tillståndsärenden inom televerket.

2.3.1 Allmänt

Bakgrunden till televerkets förslag om att få bilda ett
finansbolag för finansiering av vissa abonnentutruslningar är den
teknikutveckling och ökande konkurrens som jag har beskrivit. Avsikten med
bolagsbildningen är dels alt öka televerkets möjligheter att hävda sig på konkurrensutsatla
marknader, dels att teknikutvecklingen inom monopolmarknaden skall främjas. En
övergripande fråga är därvid om statsmakterna bör underlätta för televerket att
bidra lill introduktionen av ny teknik hos användarna. Denna fråga är
betydelsefull i perspektivet av det intresse som ägnas informationsteknikens
användning och effekter både i Sverige och internationellt.

Ett viktigt skäl för all televerket enligl min mening
lättare skall kunna erbjuda sina kunder ny informationsteknik är att nya
rationella informationssystem som baseras på denna teknik kan leda till produktivitetsförbätt-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:66 13

ringar inom näringsliv och förvaltning. Den nya tekniken
kommer i första hand all tillämpas i samband med vad som brukar kallas "kontorsautoma-fionen".
Vilka produktivitetsvinster som därvid är möjliga att uppnå är givetvis svårt
att bedöma. Det är sannolikt försl på längre sikl som mer påtagliga vinster kan
uppnås inom näringsliv och förvaltning på grund av trögheten i de förändringar
av konlorsruliner och arbetsorganisation, som måste genomföras. I sammanhanget
kan jag nämna att jag har erfarit att DEK planerar vissa studier för all belysa
bl. a. den nya teknikens effekter på produktiviteten inom konlorsområdel.

Efter
samråd med chefen för industridepartementet kan jag konstatera att
informationstekniken också har industripolitiskt iniresse. I flera av de
studier om Sveriges industriella kompetens och internationella konkurrenskraft
som har utförts under de senasle åren har informationstekniken ansetts vara av särskill
stor framtida industriell betydelse. Som exempel på intressanta delområden har angetts
utrustningar och syslem för kontors- och förvaltningsinformation, uppbyggnad
av ett digitalt telefonnät, optiska kommunikationssystem och bredbandsnät. Ett
aktivt televerksengagemang är en förutsättning för en gynnsam utveckling även i
dessa hänseenden. Det är också viktigt att den svenska hemmamarknaden utnyttjas
som bas för exporten genom ett samarbete mellan televerket och svenska
exportföretag. Televerket spelar vidare en betydelsefull roll för ulvecklingen
i svensk elektronikindustri genom att agera som en kompetent upphandlare av
avancerad teknik.

Ett annat
skäl som jag tidigare berört är att samma tekniska lösningar tillämpas i nätet
som i abonnentutruslningar. Tekniken är redan på väg att införas i nätet och
den nödvändiga samordningen med utvecklingen av utrustningar underlättas om
sådan utrusining på ett konkurrenskraftigt sätt kan erbjudas användarna också
av televerket. Televerket har naturligen ell ansvar för denna samordning vid
uppbyggnaden av nya informationssystem och det är väsentligt alt verket ges
möjligheter att effektivt utöva detta ansvar.

De nu
nämnda skälen talar alltså, enligt min mening, för att statsmakterna bör
underlätta införandet av ny informationsteknik via televerket. Det har
emellertid hävdats alt den nya tekniken också kan medföra en försämrad
arbetsmiljö. Arbetstiden för de konlorsanställda kommer i ökande utsträckning
alt tillbringas vid och i kommunikation med tekniska hjälpmedel vilkel kan
påverka arbetsmiljön. Å andra sidan kan arbetsmiljön komma att förbättras genom
alt rulinuppgifter av upprepningskaraktär kan ulföras automatiskt. I samband
med nya textkommunikationstjänster gäller det l.ex. arbetsuppgifter som omskrift,
"klippning och klistring", adressering, utskrift av standardbrev, kuvertering
och distribution.

Farhågorna
för negativa sysselsättningseffekter av den nya tekniken är en annan aspekt.
Nettoeffekten på den totala sysselsättningen av bortfallande och tillkommande
arbetsuppgifter lill följd av ny informationsteknik är

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:66 14

emellertid svår att uppskatta. Del är däremol uppenbart
alt den nuvarande fördelningen av sysselsättningstillfällena mellan olika
sektorer successivt kommer att ändras och att delvis nya yrkesfärdigheter
kommer att krävas.

Arbetsmiljö- och sysselsättningseffekterna av
informationstekniska lill-lämpningar på kontorsområdet studeras närmare inom
ramen för dataeff-ektutredningens arbete.

Del har ibland hävdats att särskill sysselsättningen inom
postverket skulle komma att påverkas negativt av den nya informationstekniken
eftersom den möjliggör olika former av "elektronisk post".
Sysselsättningseffekterna inom postverket torde dock enligl både post- och
televerkens bedömning under överskådlig framlid bli förhållandevis små. Det
beror bl. a. på alt postverkets distributionssystem i stor utsträckning kommer
att behövas även i samband med nya elektroniska tjänster. Omfattningen av
tjänsterna lorde dessulom i ett kort perspektiv komma alt inskränkas till någon
eller några få procent av post- och televerkens samlade verksamhet. För att
skapa handlingsberedskap på längre sikt finns del ett behov av samverkan mellan
verken på de punkter där verksamheterna berör varandra. En väl etablerad
samverkan mellan post- och televerken i Sverige finns redan.

En omfatiande spridning av informationstekniken i
samhället medför vid sidan av produktivitetsvinster också ett ökat
teknikberoende. Delta innebär att samhällets känslighet för störningar i de
tekniska systemen ökar. Sårbarhetskommittén, SÅRK, har i sitt betänkande (SOU
1979:93) ADB och samhällets sårbarhet främst diskuterat detla med utgångspunkt
från den ökande användningen av ADB i allmänhet. När det gäller telekommunikationsaspekterna
konstaterar kommittén att televerket bör ha ansvaret för de sårbarhetsfrågor
som kan vara akluella i sammanhanget.

Sammantaget anser jag all de fördelar som kan stå alt
vinna genom den nya tekniken måste tas till vara. Som televerket har framhållit
kan vi från svensk sida knappast påverka den internationella teknikutvecklingen
på detla område. Däremot bör vi, genom ett tidigt agerande, ha goda möjligheter
att påverka tillämpning och inpassning av ny teknik så alt den leder lill för
samhället i vid bemärkelse acceptabla resullal. Del är bl.a. därför angeläget
att kunskapen om effekterna i olika avseenden av teknikanvändningen ökar. Det
gäller inte minst effekterna av den nya tekniken för den personal som direkt
arbetar med den. Det forsknings-och utredningsarbete som f. n. pågår och som
delvis är inriktat mot användningen av informationsteknik på kontor spelar
därvid en viktig roll. Jag vill i sammanhanget också nämna att televerkets
styrelse har beslutat att avsätta fem milj. kr. under en femårsperiod för
informationsinsatser inom området. Insatserna syftar till alt i samarbete med
andra intressenter på ett lättillgängligt sätt dokumentera och sprida
information om tidiga tillämpningar inom och utom Sverige av den nya
informationstekniken.

Jag har tidigare framhållit att många skäl talar för att
televerket bör öka sin

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:66 15

kunskap om främst företagens behov av och krav på
teletjänster och utrustningar. Ell skäl som jag angav är att del är produktiviietsvinsterna
i företagen som bör vara styrande för den takt i vilken nya tjänster
introduceras antingen i nätet eller genom nya "intelligenta" abonnentutruslningar.
Ju slörre den ekonomiska betydelsen av effektiva kommunikationssystem blir för
förelagen desto viktigare blir det all televerket har en god marknadskännedom.
Jag har vidare framhållit alt gränserna mellan kundägda syslem och televerkels
allmänna telenät förändras, vilket också motiverar en ökad marknadsorientering
av verksamheten.

Några
remissinstanser har berört denna övergripande fråga och framhållit behovet och
viklen av ökad marknadsorientering. Synpunkter i denna riktning har framförts
av postverket, näringsfrihetsombudsmannen (NO), Leverantörföreningen Kontors-
och Datautrustning (LKD), Sveriges Arbelsledareförbund (SALF), Svenska Industritjänstemannaförbundet
(SIF) och Svenska MetaUindustriarbetareförbundet (Metall). Trafikutskottet har
för sin del funnit det angeläget all televerkets konkurrensmöjligheter förbättras
genom en ökad ekonomisk handlingsfrihet. Åtgärder på finansieringssidan skulle
öka denna handlingsfrihet och ge televerket möjligheter att erbjuda sina kunder
mer flexibla betalningsvillkor än i dag. Den konkurrens som finns inom vissa av
televerkets nya rörelsegrenar och den potentiella konkurrensen inom andra
områden kan dock, enligl min mening, inte mötas endast genom att televerkets
ekonomiska handlingsfrihet ökas. Ulvecklingen ställer också allt större krav
på effektivitet och marknadsmässigt agerande om televerket skall kunna möta
ökade kundkrav och upprätthålla sin ställning på telemarknaden.

Del är
inte bara när det gäller förelagens telekommunikationer som kundkraven växer.
Även andra användargrupper efterfrågar nya och bättre telefoneringsmöjligheter,
t. ex. på hotell och sjukhus. Ökade möjligheter för döva att telefonera och trygghelstelefonsystem
inom äldreomsorgen är exempel på nya kundkrav som televerket redan försöker
tillgodose. För olika grupper av handikappade är möjlighelerna att använda
telekommunikationer av stor betydelse. För en fortsatt gynnsam utveckling är
televerkets kännedom även om dessa kundgruppers behov väsentlig.

Mot en
ökad marknadsorientering och affärsmässighet hos televerket skulle emellertid
också en del invändningar kunna resas. När televerket ger sig in på konkurrensutsatla
marknader gör man det utifrån en mycket stark position som byggts upp genom del
faktiska telefon- och lelexmonopolet. Denna position ulgör alltså en bas för
verkets verksamhei på konkurrensutsatta marknader. Det har hävdats att detta
förhållande medför all konkurrensen aldrig kan ske på lika villkor med andra
förelag som är verksamma inom framför allt data- och kontorsmaskinbranschen.
Näringslivels telekommitté (Nlk) har därför ifrågasatt den planerade
inriktningen av televerkels verksamhet. Enligl min mening är det väsentligt bl.
a. från effektivitetssynpunkt att konkurrens på lika villkor eftersträvas när telever-

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:66 16

kel ger sig in på delvis nya områden. Jag återkommer lill
hur jag anser alt detta kan åstadkommas.

Om
marknadens krav och möjligheter i allt högre grad skall styra televerket finns
också en risk för en alltför affärsmässig inriktning av verksamheten. Detla
skulle kunna komma i konflikt med verkets ansvar för telesystemet som helhet
och minska statsmakternas möjligheter att ställa krav på alt televerket skall
arbeta för överordnade samhällsmål av t. ex. regionalpolitisk karaktär. Enligt
min mening bör ett affärsmässigt agerande vara möjligl alt förena med
televerkets samhällsansvar. De regionalpoliliska aspekterna på televerkets
tjänsteutbud är f. n. särskilt uttalade när det gäller telefontjänsten. De nya
tjänsterna inom textkommunikationsområdel kan på sikl också få stor betydelse i
detla avseende som en del av teleinfraslruk-turen.

Ett av syftena med alt öka marknadsanpassningen och
konkurrenskraften hos televerket är givetvis alt öka omsättningen och förbättra
verkels totala ekonomi, vilket gör det möjligt att hålla låga taxor inom
verkets huvudområde, telefonrörelsen. Denna effekt av en ökad omsättning på
delvis nya områden kan uppstå på två sätt, antingen genom alt vinstmedel
genereras i de nya verksamhetsgrenarna och tillförs telefonrörelsen eller genom
att telefonrörelsens fasta resurser utnyttjas effektivare.

Enligt min mening är del väsentligt att taxorna för de
grundläggande telefontjänsterna hålls så låga som möjligl. De internationellt
sett låga engångs- och abonnemangsavgifter för vanliga telefoner som länge
tillämpats i vårt land är en väsentligt bidragande orsak lill att telefonen har
fått en så stor spridning. Den höga telefontälheten och låga samlalsavgifter
har medfört många telefonsamtal och därmed en god ekonomi i televerket vilkel i
sin lur successivt har möjliggjort utbyggnader och förbättringar av telenätet.
Vi har därigenom fått ett av världens bäst fungerande nät och televerket har
utan subventioner lyckats hålla taxorna på en nivå som är bland de, lägsta i
världen. Taxorna i exempelvis USA, Västtyskland och Storbritannien överstiger
de svenska med 50 % eller mer. Energibesparingar kan realiseras vid ett ökal
utnyttjande av teletekniska hjälpmedel i stället för resor. En vidareutveckling
av dagens telekonferenssyslem pågår och de kan framöver bli ännu attraktivare
som sammanträdesform. Koslnaderna för alt använda sådana system bör av
energibesparingsskäl hållas så låga som möjligt. Telefontaxorna har en
avgörande betydelse för systemens kostnader.

Elektronik- och dalakunnande hos televerkets personal blir
sannolikt en avgörande faktor för verkets möjligheter att konkurrera på
telemarknaden. Införandel av elektronisk teknik i telesystemet och användningen
av administrativa datasystem i verkets egna försäljningsrutiner och för
manuella teletjänster är exempel på åtgärder som inte bara är av ralionaliseringska-raklär
utan också motiveras av att verket därigenom internt bygger upp kunskap om
tillverkning, installation, drift, underhåll och praktiskt utnyttjande av elektroniska
syslem. Denna kompetens är nödvändig dels vid

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:66 17

uppbyggnaden av nya telesystem, dels vid satsningar inom ulrustningsom-rådet.
För att bygga upp denna kompelens krävs betydande utbildningsinsatser och
omställningar av olika slag.

Användningen av elektronik inom televerket är alltså
strategiskt mycket viklig. Tekniken medför emellertid ett bortfall av
arbetstillfällen såväl när det gäller anläggnings- och underhållspersonal som
försäljnings- och kontorspersonal om inte nya arbetsuppgifter kan tillföras.

Teknikbylet
i telenätet medför också omställningsproblem vid televerkets verkstäder.
Sysselsättningsinnehållet i elektroniktillverkningen är mycket mindre än i
produktion av elektromekanisk utrustning, vilket ställer stora krav på
personalplaneringen. I likhet med vad som gäller för annan liknande induslri,
t. ex. LM Ericsson, torde sysselsättningsminskningar bli aktuella under de
kommande åren. Ett sätt att motverka minskningarna i verkstä-' dernas
personalstyrka är all öka försäljningsvolymen även inom de nya
verksamhetsområden som televerket satsar på. Televerket är nämligen den helt
dominerande köparen av verkstädernas produkter. Ca 95 % av leveranserna går f. n.
dit.

Nya verksamhetsgrenar och därmed en större marknad för
televerket skapar sysselsättning både på de orter där televerket har verkstäder
och i landet i övrigt vad beträffar anläggnings- och underhållsverksamhet. Även
för den adminislrativa personalen kan sysselsätlningsminskningen motverkas om
verksamheten vidgas.

Det hävdas från televerkets sida att ett marknadsanpassal
prissättningssystem och smidiga former för bolagsbildningar är en
förutsättning för all tillverkningen och därmed sysselsättningen i de egna
verkstäderna skall kunna hållas på en acceptabel nivå. Del är naturligt att
dessa sysselsättningsargument som televerket har framfört kan väcka farhågor
hos annan tele- och elektronikindustri. Det har hävdats att televerket på ett
otillbörligt sätt, t. ex. genom monopolisering av vissa delmarknader, kan komma
alt gynna tillverkningen vid sina egna industrier av sysselsättningsskäl.

Att upprätthålla sysselsättningen inom televerket kan
självfallet aldrig vara ett huvudmål för verksamheten. Driften av telenätet och
tillhandahållandet av abonnentutruslningar resp. tillverkningen av nätmateriel
och utrustningar skall ske med utgångspunkt från god service och hög kvalitet
samt på billigast möjliga sätt. Den ökande konkurrensen inom vissa delområden
kan bidra lill detta. Det är angeläget att televerket inom ramen för god
ekonomi och i tillfredsställande konkurrens kan trygga sysselsättningen för
sin personal. Huvudmålet är dock att svara för att näringslivets,
förvaltningens och enskildas olika behov av moderna telekommunikationer fillgodoses
till lägsta möjliga samhällsekonomiska kostnad.

Sammanfattningsvis anser jag att en rad starka skäl lalar
för att televerket på olika sätt bör ges möjligheter att effektivt bidra till
introduktionen av ny, modern informationsteknik i vårt land. Televerket bör
därvid i ökad utsträckning verka i fri konkurrens med privata leverantörer när
det gäller

2 Riksdagen 1980/81. I saml Nr 66

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:66 18

tillhandahållandet av abonnentutruslningar. Utvecklingen
av ny teknik för vår egen hemmamarknad bör som jag nämnl också kunna utnyttjas
som bas för exportsatsningar av svensk induslri.

2.3.2 Konkurrens- och policyfrågor 2.3.2.1 Allmänt

Enligt min mening finns del, som jag nyss har anfört en
rad skäl som talar för all televerket bör ges förutsättningar alt effektivt
verka på nya ulruslningsområden. Därigenom kan televerket bidra till
produktivitetsförbättringar inom näringsliv och förvaltning, förbättra sin
ekonomi och åstadkomma en optimal samordning med utbyggnaden av telefon- och
datanätet. Verkel har lill uppgifi att tillgodose såväl företags- som hushållsseklorns
behov av telekommunikationer. Den praktiska tillämpningen av ny teknik kan
visserligen väntas gå snabbare inom företagssektorn än inom hushållssektorn.
Det är dock fråga om alt använda samma grundläggande teknik och att utnyttja en
gemensam och allmänt tillgänglig trafikapparat, där såväl nuvarande tele- som
radionät ingår. För all detla skall bli möjligt har jag funnit att åtgärder,
vilkas omfattning jag närmare redovisar i ett följande avsnitt, bör vidtas för
alt öka televerkets ekonomiska handlingsfrihet.

1 några remissyttranden har frågor med anknytning lill
televerkets monopol och den ökande konkurrensen tagils upp. Nlk anser att frågan
om hur televerkels monopolställning påverkar den framtida utvecklingen inom
teleområdet bör utredas innan slällning tas lill bildandel av Telefinans AB. LKD
framhåller att televerket måste acceptera fri konkurrens i fråga om anslutning
av utrustning till telenätet. RRV. handelskamrarna i yttrande till
kommerskollegium saml Nlk berör den organisatoriska form i vilken televerket
bedriver konkurrensulsatt verksamhei. NO menar alt det finns mycket som talar
för att affärsverken borde drivas i bolagsform. Frågan om risk för
sammanblandning av televerkets myndighetsfunktioner och den kommersiella
verksamheten las upp av handelskamrarna. NO. Nlk och LKD. NO anser alt en mer konkurrensneulral
ordning när del gäller godkännande av utrustningar för anslutning lill
telenätet borde övervägas.

Mot denna bakgrund kan ifrågasättas om åtgärder som syftar
lill all öka televerkets ekonomiska handlingsfrihet bör kompletteras och
balanseras genom andra åtgärder för att garantera konkurrensneutraliteten.
Möjligen skulle man kunna hävda att konkurrensen inom teleområdet aldrig kan
ske på helt lika villkor. Televerket kommer alllid alt ha vissa
konkurrensfördelar genom sin storlek och position inom det traditionella
teleområdet, personalens breda teletekniska kunnande och sin landsomfattande
organisation. Ä andra sidan är flera av televerkets konkurrenter inom
frainför allt

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:66 19

textkommunikationsområdel myckel starka finansiellt och
personellt. De är till slor del multinationella företag med betydande resurser
för utveckling och tillverkning av nya teknikintensiva produkter. De har dessutom
en väl etablerad marknadsposition inom främst dataområdet. Att framgångsrikt
hävda sig i denna konkurrens kan bli en nog så svår uppgift för televerket och
kommer all kräva avsevärda insatser av den berörda personalen.

Del är vidare naluriigt för de privata leverantörerna av
tjänster och utrustningar att sätta in sina resurser selektivt i områden som de
finner särskill lovande från lönsamhelssynpunkt. Televerket har som statligt
affärsverk inte samma möjlighet att erbjuda sina teletjänster selektivt
eftersom verkets tjänster förväntas vara tillgängliga i hela landet.

Jag konstaterar alltså all televerket har vissa slyrkefaktorer
i konkurrensen och alt de privata leverantörerna delvis har andra. Innebörden
i begreppet konkurrensneutralitet är därför myckel svår att exakt ange. Jag
menar emellertid att de centrala frågorna när det gäller konkurrensförhållandena
på teleområdet rör vissa oklarheter i fråga om televerkets monopol och
myndighetsfunktioner. Jag har funnit alt det skulle vara till fördel för såväl
televerket som dess konkurrenter med vissa klarlägganden och förändringar av de
nuvarande förhållandena. Min utgångspunkt vid bedömningen av vilka
förändringar som är rimliga att överväga har varit att konkurrens på lika
villkor bör åstadkommas samtidigt som televerkels ansvar för telesystemet i sin
helhet kan upprätthållas. Jag har dessulom utgått från att televerkets tekniska
och personella resurser skall utnyttjas effektivt för all åstadkomma en god
ekonomi i verkel.

Del finns olika sätt att organisera och driva ett lands
telekommunikations-verksamhet. Hur man i olika länder har organiserat
verksamheten och vilken policy i fråga om monopol och konkurrens som tillämpas
har avgjorts utifrån varje lands speciella förutsättningar. Konsekvenserna för
den inhemska tillverkande teleindustrin har spelat stor roll vid val av policy.
Lösningarna varierar därför mellan länderna. Det finns emellertid vissa
gemensamma, grundläggande drag i de olika mönstren.

En central myndighet, oftast kallad teleadministration,
förvaltar landets telenät. För alt möjliggöra samtrafik m.ellan abonnenternas
olika utrustningar och med andra länder krävs teknisk standardisering.
Standardiseringen avser nätkomponenter samt gränssnitt och procedurer för
anslutning av kundplacerad utrustning och internationella nät. Vissa
funktionella krav på enhetlighet nationellt och internationellt finns också.
Teleadministrationen ansvarar för att standard, rekommendationer och övriga
krav tas fram. Teleadministrationen eller i vissa länder en separat myndighet typprovar
utrustning för anslutningsgodkännande. Provningen ulgör en kontroll av att
standard och rekommendationer uppfylls men är ingen egentlig kvalitetskontroll.
Teleadministrationen tar därför som regel ingel ansvar för driftsäkerheten hos
utrustningarna. För alt telesystemet skall fungera väl krävs vidare att det
uppfyller vissa krav på tillgänglighet. Därför måste en

s. 20 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:66 20

tillräckligt hög underhållsnivå för nätet och ansluten
utrustning kunna garanteras. Teleadministrationen specificerar nivåerna och
ansvarar för och kontrollerar alt de upprätthålls.

När dessa grundläggande funktioner tillgodosetls kan
själva tillhandahållandet av tjänster och utrustningar överlåtas antingen till
ett eller flera företag, statliga eller privata, eller till
teleadministrationen. Några renodlat tekniska skäl för monopol på utrustning
som ansluts lill telenätet finns inte. Vissa standarder och rekommendationer
har visserligen en vidd som medger alternativa tolkningar vilket kan försvåra
eller omöjliggöra samtrafik mellan utrustningar från skilda leverantörer.
Monopolen motiveras emellertid som regel av andra skäl, främst sådana av
ekonomisk, social eller regionalpolitisk karaktär.

Till
skillnad mot många andra länder har vi i Sverige ingel legalt telemonopol.
Privata nät får alltså byggas upp baserade på ej televerksägda förbindelser.
Sådana nät finns t. ex. inom SJ och Vattenfall. Privata nät får också byggas
upp med användning av förbindelser som hyrs från televerket. Dessa nät
utnyttjas i stor utsträckning inom näringslivet och förvaltningen för
datakommunikation. Telekommunikationstjänster i sådana nät får, enligt
televerkets föreskrifter, inte säljas till Iredje part.

Televerket
kan dock sägas ha ett faktiskt monopol som ansvarigt för förvaltningen av de
allmänna statliga teleanläggningarna eftersom verket därigenom avgör hur dessa
får användas. Enligt det av regeringen utfärdade telefonreglementet får inga
apparater o. d., som inte tillhör televerket, anslutas lill det allmänna
telefonnätet utan verkets medgivande. Med slöd av reglementet beslutar
televerket således självt vilka typer av utrustningar som endast tillhandahålls
av televerket och vilka utrustningar som får saluföras fritt och anslutas till
nätet. De regler som televerket hitlills tillämpat finns dokumenterade i föreskrifler
som utfärdats av verkets tekniska avdelning. Någon samlad officiell beskrivning
av och motivering för televerkets policy när det gäller tillhandahållandet av
olika tjänster och produkter har emellertid inte funnits. Med hänsyn till
utvecklingen på teleområdet blir det allt viktigare all verkets monopol är
klart avgränsat och väl motiverat. Genom en explicit formulerad policy kan en del
nuvarande oklarheter undanröjas kring vilka regler som gäller vid anslutning lill
allmänna telefonnätet av utrustningar som tillhandahålls av privata
leverantörer. I det följande redogör jag i korthet för den policy som
televerket hittills lillämpat och för den förändring av policyn som televerket
redan har fattat beslul om.

2.3.2.2 Monopolområdels avgränsning

För telefontjänsten är televerkets nuvarande policy att i
princip endasl televerket fillhandahåller utrustningar som ansluts till del allmänna
telefonnätet, t. ex. telefoner, abonnenlväxlar och modemer. Detla kan kallas

s. 21 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:66 21

televerkets
telefonanslutningsmonopol och motsvarande gäller för telextjän-sten. Telefon
och telex är dessutom exempel på s. k. fullständiga publika grundtjänster.

Även de nya tjänsterna
inom textkommunikationsområdet, telefax och teletex, avser televerket att
utforma som grundtjänster med den väsentliga skillnaden att de tillhandahålls i
konkurrens med andra företag. I detta sammanhang finns det anledning
understryka skillnaden mellan det allmänna telefonnätet och dalanätet vad
gäller möjligheterna för kunderna att ansluta utrustningar som fiUhandahålls av
privata leverantörer. Vid anslutning av utrustningar till det allmänna
telefonnätet är det av tekniska skäl nödvändigt med kontroll av utrustningarnas
utformning. Datanätet däremot är från början uppbyggt som ett renodlat
överföringssystem med ett noggrant specificerat gränssnitt gentemol kunden i
form av ell s. k. DCE. Syftet härmed är att undvika den typ av kontroll som
krävs vid anslutning till del allmänna telefonnätet. Härigenom ges kunden
största möjliga valfrihet beträffande vilken utrustning (datorer,
dataterminaler, text/ordbehandlingsutrustningar etc.) som han själv vill
ansluta. Det bör också understrykas att text/ordbehandlingsutrustningar -
televerkets och andras - liksom framlida digitala telefaxapparaler kommer alt
vara anslutna till allmänna datanätet och därmed följa de anslutningsregler som
gäller för detta.

Televerket har ett
övergripande ansvar att utveckla och vidmakthålla en samhällsekonomiskt riktig teleinfrastruktur.
De fullständiga grundtjänsterna är därvid viktiga byggstenar som skall
tillgodose följande krav:

-
full samtrafik mellan alla som är
anslutna till tjänsten,

-
öppen, aktuell och pålitlig
nummerinformation,

- hög tillgänglighet och teknisk kvalitet,

- full internationell samtrafik,

- största möjliga samlrafik och utbytbarhet mellan
generationer av utrustning,

-
enhetliga taxor för hela landet,

-
jämn servicestandard för hela landet.

Det
är en kombination av dessa krav som ger de fullständiga grundtjänsterna deras
särprägel. Full samtrafik nationellt och internaiionelll kräver ett gemensamt
nationellt nät för alla anslutna utrustningar samt i många fall anpassningsutrustningar
mellan olika nationella nät. Samtrafiken kräver också en enhetlig standard för
signalering och kommunikation såväl nationellt som internationellt. En stor del
av ansvaret och koslnaderna för att denna standard tas fram åvilar televerket
och andra teleadministrationer.

Den utrustning som ingår i
de olika tjänsterna skall ständigt vara tillgänglig för inkommande trafik. Hög
tillförlitlighet är av avgörande betydelse för funktionsdugligheten hos
tjänsterna eftersom trafiken sker i mönster som inte kan förutses.
Nummerinformationen skall vara organiserad så att den underlättar trafiken.

s. 22 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:66 22

För alt kunna tillgodose alla de uppräknade kraven
tillhandahåller televerket hela kommunikationskedjan, dvs. nätet, abonnentväxlar
och abonnentutruslningar. Härigenom kan koslnaderna för underhåll, utbildning av
personal och reservdelshållning minimeras, bl. a. genom långt driven
standardisering längs hela kedjan. Ett odelat huvudmannaskap för överförings-,
kopplings- och utrustningsdelen möjliggör också förebyggande felsökning. Del
innebär vidare att oklarheter i ansvarsförhållandena vid uppkomna fel i
ledningar, växlar eller apparater kan undvikas. En förutsättning för att de
fullständiga grundtjänsterna skall bidra lill en modern och ändamålsenlig teleinfrastruktur
är givetvis en avsevärd lyhördhet för marknadens krav och en hög effektivitet
hos televerket. Alt televerket tillhandahåller egna fullständiga grundtjänster
är också en förutsättning för enhetliga taxor och jämn serviceslandard över
hela landet.

Enligt nu gällande policy tillåls att ett anlal olika
typer av utrustningar som tillhandahålls av privata leverantörer får anslutas
till det allmänna telefonnätet efler teknisk provning och typgodkännande.
Förutom utrustningar som elektriskt ansluts till det allmänna telefonnätet kan
olika lyper av tillbehör avsedda för mekanisk eller akustisk koppling bli
typgodkända för anslutning. Exempel på detta är lelefonunderställ. extra kåpor
och handtag saml akustiskt kopplade modemer.

För vissa av de tilläggsutrustningar lill telefonnätet som
televerket marknadsför har televerket hittills inte medgett anslutningstillslånd
för utrustningar som tillhandahålls av privata leverantörer. Del gäller sådana
utrustningar som televerket har betraktat som ingående i ett eget s. k.
bassortiment och som verket ansett böra omfattas av monopolet. Privata
utrustningar som erbjuder ungefär samma funktioner som de utrustningar som
ingår i bassortimentet har inte fått anslutas. Som jag tidigare har framhållit
har inte televerkets policy och motiven för denna varit explicit formulerade
vilket har lett till vissa oklarheter beträffande vilka regler som gäller.

En väsentlig fråga i detla sammanhang är alltså var
gränsen mellan monopolområdel och konkurrensutsatla tjänster och produkler
skall dras. En annan viklig fråga är hur taxorna skall konstrueras. Som jag
tidigare har framhållit går den tekniska utvecklingen snabbt och digital teknik
kommer alltmer alt användas i telesystemet. Integration av överföring av tal.
bild, data och text i nätet, abonnentväxlar och abonnentutrustningar kommer
därigenom att på sikl bli möjlig. Ulvecklingen medför all såväl monopolav-gränsningen
som laxeprinciperna ibland kan behöva ändras. Enligt vad jag har erfarit har en
översyn av taxorna för anslutning av privatägd utrustning påbörjats inom
televerket.

Jag har i det föregående främst framhållit den ökande
konkurrensen inom ulrustningsområdet. En successivt ökad konkurrens kan också
förväntas när del gäller tjänster som kan tillhandahållas via telenätet. Detla
sammanhänger med all innebörden i begrepp som telekommunikation och databe-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:66 23

handling alltmer sammanfaller. En diskussion om
gränsdragningen mellan telekonimunikationsljänster och andra tjänster i nätet
kan i detla perspektiv komma att aktualiseras. Jag avser i detta sammanhang
tjänster där televerket eller privat leverantör utnyttjar televerkets nät som
del i en tjänst vilken erbjuder något utöver renodlad kommunikation, t. ex.
någon form av databehandling.

Mot denna
bakgrund ärdel svårt att nu fastställa vilka regler som på längre sikt bör
gälla i fråga om monopol/korikurrensgränserna för nya produkter och tjänster.
En fortlöpande anpassning av televerkets policy ter sig nödvändig. Jag utgår
därför från att televerket noga följer utvecklingen. Härvid bör särskill ulvecklingen
i fråga om datakommunikalionsutrustning-ar, t. ex. modemer, följas. På kort sikl
är enligt min mening det mesl väsentliga en klart uttalad och motiverad policy
hos televerket för tillhandahållandet av nu akluella produkteroch tjänster. Policyn
bör bl. a. ge ökade möjligheter för privata leverantörer att tillhandahålla
abonnentutrustningar.

Enligt den nya och klart uttalade policy som televerket
fatlat beslul om och som jag finner ändamålsenlig begränsas televerkets monopol
på abonnent-placerad utrustning ansluten till allmänna telefonnätet till
följande produktområden:

1) Utrustning för talkommunikation
över det publika nätet.

2) Modemer för datakommunikation med
hastigheter över 50 bit/s.

Härigenom markeras att televerket har totalansvaret för
all talkommunikation i hela landet. Detta är väsentligt närmast från
ekonomiska, sociala och regionalpolitiska synpunkter. Begreppet
talkommunikation avser här informationsutbyte i talad form mellan människor,
vilket bl. a. innebär att abonnenlplacerade apparater avsedda för inspelning
eller avspelning av talsignaler från och lill en telefonlinje inte ingår i det
produktområde som omfattas av monopolet. Detta produktområde kommer därmed
huvudsakligen att omfatta telefonapparater och utrustning som innehåller en telefonidel
för talkommunikation.

Modemen är
en aktiv transmissionsutrustning som sänder signaler in i telefonnätet.
Felaktiga eller för starka signaler kan orsaka skador i nätet och störningar
för övriga användare. En för hög sändnivå kan t. ex. ge god funktion i
överföringen men orsaka problem i nätet. Vid låga dataöverföringshastigheter
ställs emellertid inte större krav på nätet än vid vanlig talöverföring.
Privatägda modemer för hastigheler upp lill 50 bit/s. kan därför enligl
televerket tillålas.

Inom monopolområdel ligger därigenom:

- vanliga telefonapparater av alla
slag,

-
specialtelefonapparater,
dvs. telefonapparater med speciella funktioner, ofta för konlorsbruk, eller
utformade för en speciell miljö, exempelvis: höglalarlelefoner.
konferenstelefoner, vägtelefoner.

s. 24 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:66 24

-
myntapparater,

-
abonnenlväxlar
och linjetagare,

-
lelefonistutruslning,
såsom huvudmikrotelefoner,

-
modemer.

Inom monopolområdet ligger också terminaler och växlar som
ansluts lill lelexnätet.

Utanför monopolområdet kommer med den nya avgränsningen följande
produkter alt ligga, som hittills tillhört monopolområdet:

-
telefonsvarare
med eller utan talregistreringsmöjlighet,

-
talregistreringsapparater,

-
uppringningsanordningar
(nummerslagare),

-
signalorgan
(ringklockor, sumrar, tonringare, signalreläer),

-
upptagetmarkerare,

-
hänvisningsdatorer,

-
akustiskt
kopplade modemer för portabell bruk med överföringshastigheter under 300
bil/s.

Förutsättningen är att dessa produkter är utformade som
tillsatsutrustning lill telefonapparater, dvs. saknar egen telefonidel, och kan
jackanslutas, dvs. inte förulsätler ingrepp i televerkets apparater eller
ledningar. För vissa av produkterna lämnar televerket redan idag dispens för
anslutning.

Övriga produktslag, vilka såväl nu som i fortsättningen
ligger utanför monopolområdet, tillhör i huvudsak följande kategorier:

-
datorer,
dataterminaler, text/ordbehandhngsutrustningar o. d. anslutna till del allmänna
datanätet (eller andra televerksägda datanät).

-
larmutruslning,

-
utrustning för
fjärrstyrning,

-
telefaksimilutrustning,

-
telefotoutrustning,

-
skrivtelefoner.

De utruslningslyper som därmed kommer att ligga utanför
monopolområdet utgör en belydande marknad för privata leverantörer att
konkurrera på. Utrustningarna representerar också ett område där den tekniska
utvecklingen går snabbt. Innebörden av att en produkl ligger utanför det
produktområde som omfattas av televerkets monopol är att, till skillnad mot idag,
tillstånd allfid kan ges för anslutning av utrustningar som tillhandahålls av
privata leverantörer även om televerket samlidigl tillhandahåller motsvarande produkler.
Kravet att de tekniska villkoren skall vara uppfyllda gäller givetvis under
alla förhållanden och för alla utrustningar oberoende av var gränsen för
monopolområdet går.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:66 25

2.3.3 Handläggning av provnings- och tillståndsärenden

Televerket har vissa myndighetsuppgifter inom telekommunikationsområdet,
nämligen provning och godkännande av abonnentutruslningar för anslutning till
det allmänna telefonnätet. Del finns enligl min mening anledning att belysa del
säll på vilket televerket skiljer sin myndighetsroll från sin affärsverksroll.
I den senare arbetar verket i konkurrens i fråga om tillhandahållandet av abonnentutruslningar
med de leverantörer, vars utrustningar typprovas vid televerket. Dessa
leverantörer måste kunna känna sig övertygade om att deras produkler provas under
samma villkor som de som televerket tillhandahåller och all kunskaper om innovafiva
produkter, som provas, inte på ell obehörigt sätt överförs till televerkets
egen produktutveckling. Som jag redan framhållit uppkommer inle dessa problem
för produkter som ansluts till allmänna dalanätet.

Den
nuvarande handläggningen av ansökningar om anslutningstillslånd sker enligt en
i vissa avseenden ofullständigt dokumenterad rutin. I stora drag sker
ärendebehandlingen på följande sätt. Innan televerket utfärdar
anslutningstillstånd för utrustningarna utförs en typprovning. Vid provningen
kontrolleras att utrustningen uppfyller de tekniska normer som televerket
fastställer med slöd av lelefonreglementel. Bl. a. finns begränsningar
beträffande maximalt tillåten störeffekt mot nätet. För produkter som skall
anslutas direkt till telefonnätet görs i vissa fall också en kontroll av hur
utrustningen fungerar vid ett antal olika kopplingsfall i nätet. Provningen
sker vid ett speciellt mätlaboralorium vid televerkels tekniska avdelning och
genomförs på samma sätt för utrustningar som skall tillhandahållas av
televerket som för utrustningar som avses tillhandahållas av privata
leverantörer.

En
preliminär bedömning av om utrustningen av policyskäl får anslutas till det
allmänna telefonnätet, dvs. om den ligger utanför monopolområdel eller ej, sker
före den tekniska provningen. Del slutliga ställningstagandet görs f. n. efter
det att provningen genomförts. På motsvarande sätt sker en preliminär och
slutlig bedömning av vilka inkopplingsfall lill televerkets nät som är
aktuella. Formulering av policy och bedömning av aktuella inkopplingsfall görs
vid flera enheter inom televerket, vilka också arbetar med utveckling och
marknadsföring av televerkets egna produkter. Överklaganden vid avslag från mätlaboraloriel
kan f. n. riktas lill televerkets generaldirektör. Dessa handläggningsrutiner
är, enligl min mening, inte tillfredsställande från beställarens synpunkt.

En klart
uttalad policy för vilka lyper av utrustningar som får tillhandahållas av
privata leverantörer för anslutning lill televerkels nät och vilka utrustningar
som tillhör televerkets monopolområde, är en förutsättning för en ny
handläggningsordning för ansökningar om anslutningstillslånd. Vidare bör enligl
min mening en klar och tydlig instruktion för televerkels handläggning tas fram
och redovisas för de privata leverantörer som begär

s. 26 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:66 26

anslulningstillstånd. Handläggningsordningen bör vara
utformad så att det hos berörda företag skapas ett allmänt förtroende för hur
verksamheten bedrivs och fördess resultat. Handläggningsordningen måsle därför
uppfylla kraven på opartiskhet och sakkunskap.

Några remissinstanser har föreslagit all den tekniska
provningen förläggs helt utanför televerket. Jag anser för egen del all det
finns starka skäl all bibehålla denna uppgift inom televerket. Ett skäl är alt
provningen syftar lill att säkerställa telenätets funktion för alla som
kommunicerar via nätet vilket är en av televerkets primära uppgifter. Härtill
kommer att formuleringen av de inkopplingsfall som är relevanta i del enskilda
provningsärendet kräver en ingående och aktuell kunskap om telefonnätet
eftersom en hög grad av interaktivitet finns mellan ledningar, teknisk
utrustning i telefonstationerna och olika abonnentutrustningar. Denna kunskap
är knappast möjlig att upprätthålla från en position utanför televerket ulan en
dubblering av televerkets funktion i dessa avseenden.

Jag har erfarit alt arbete pågår inom televerket med alt
ta fram nya rutiner för handläggning av ansökningar om anslutningstillslånd med
följande inriktning.

Avslag på ansökningar på grund av policyskäl, dvs. på
grund av att den aktuella utrustningen tillhör televerkels monopolområde,
kommer i fortsättningen att ske ulan särskild teknisk provning. Den nuvarande
oklarheten för beställaren när del gäller orsaken lill avslaget kan därigenom
elimineras. Avslagsbeslut som fattas på grund av policyskäl kan överklagas på
vanligt sätt hos generaldirektören och i sista hand hos regeringen.

Om utrustningen ligger utanför televerkets monopolområde
skall den tekniskt provas. Vid provningen skall en fristående enhet inom
televerket utgöra kontaktorgan med beställaren under hela ärendets behandling.
För att ytterligare garantera opartiskheten skall dessutom chefen för provningsenheten
därvid inle lyda under generaldirektören. Ett avslagsbeslut som fattas av provningsenhelen
efter alt den tekniska provningen visat att utrustningen inte uppfyller de
tekniska kraven, skall inte kunna överklagas hos televerkets generaldirektör
ulan hos en särskild "överklagningsnämnd". Nämndens verksamhet skall
finansieras av verket.

Nämnden skall beslå av två televerksrepresenlanter och tre
andra ledamöter som regeringen utser. Minst två av dessa ledamöter skall ha hög
teknisk sakkunskap. Nämndens beslut skall i normalfallet inte kunna överklagas.

Televerkets provning är enligl min mening i princip alt belrakta
som officiell provning, dvs. sådan provning som är en direkt följd av statliga föreskrifler
(jfr prop. 1974:162). För sådan provning finns särskilda regler. Handläggningen
av de nu aktuella ärendena bör dock med hänsyn lill de skäl som jag har anfört lills
vidare ske i särskild ordning och i huvudsak med den inriktning som jag har
redovisat. Jag avser senare att föreslå regeringen att televerket ges i uppdrag
att inkomma med förslag till erforderliga författningsändringar inför
regeringens slutliga ställningstagande i denna fråga.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:66 27

2.3.4 Konkurrensulsatt verksamhet i verks- eller bolag.sform

Som jag tidigare nämnt har frågan om de organisatoriska
formerna för televerkets verksamhet tagils upp av några remissinslanser.

I vilka former affärsverksamhet inom statsförvaltningen
skall bedrivas har diskuterats vid flera tillfällen sedan affärsverksformens
tillkomst genom 1911 års budgetreform. I 1953 års utredning (SOU 1960:32)
rörande de statliga företagsformerna diskuterades affärsverksformen och man
föreslog att verkens särställning i förhällande lill statsförvaltningen skulle
markeras starkare. I tidigare betänkanden föreslog utredningen överföring av
statens reproduklionsanslall och statens vatlenfallsverk lill aktiebolagsform.
Den 29 december 1961 tillkallades affärsverksutredningen för att utreda
riktlinjerna för affärsverkens pris- och taxepolitik. Utredningen avlämnade i
november 1968 belänkandet (SOU 1968: 45 och 46) Affärsverken - Ekonomi, konkurrens
och effektivitet. Ulredningens förslag bearbetades och vidareutvecklades av affärsverkskommillén
som tillsattes i september 1970 av affärsverksdelegationen. Kommiltén
överlämnade i juni 1972 promemorian Affärsverken, målsättningar och styrformer.
Affärsverksformens för- och nackdelar har också berörts av statsförelagsulredningen
i betänkandet (SOU 1978:85) Statligt företagande i samhällets tjänst. Endast en
del av de förslag som utredningarna har lagt fram har hittills lett till
ställningstaganden från statsmakternas sida.

En slutsats som jag menar kan dras av det utredningsarbete
som utförts är alt affärsverksformen inte alltid är den lämpligaste för all
bedriva konkurrensutsatt verksamhet. Bolagsformen har uppenbara fördelar i en
rad olika avseenden.

Statsförelagsulredningen har tagit upp frågan om
affärsverksformen begränsar förelagsledningens möjligheter till ett
affärsmässigt handlande jämfört med vad som vore fallet om verksamheten drevs i
bolagsform. Statsmakterna har genom successiva beslut sökt förbättra dessa
möjligheter inom ramen för affärsverksformen eller genom förändring av den. De
olika åtgärder för bättre marknadsanpassning som feleverket har föreslagit
skall ses som medel att åstadkomma ytterligare förbättringar ulan att frångå
affärsverksformen.

Att verksamhei bedrivs i affärsverkets form har flera
fördelar oberoende av om det gäller konkurrensulsatt verksamhet eller inte.
Affärsverken är en del av statsförvaltningen vilket från statsmakternas
synpunkt innebär att möjlighelerna lill insyn och styrning är goda.
Affärsverken kan t. ex. lättare än ett slatiigl bolag åläggas att la regionalpoliliska
och andra samhäUshänsyn i sin verksamhei. Beslut som fattas i affärsverken kan
överprövas av regeringen genom alt besvärsregeln är tillämplig även på
affärsverken.

Från televerkets synpunkt finns också fördelarom olika
verksamheter kan bedrivas inom en och samma organisation. Samordning mellan
verksamhetsgrenarna underlättas därigenom och möjligheterna till samutnyltjning
av

s. 28 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:66 28

befintliga personella och tekniska resurser kan bättre
tillvaratas. Det gäller såväl i fråga om drift och underhåll av tjänster och
produkter som utveckling av dessa. Administrativt innebär del givetvis också
förenklingar om t. ex. gemensamma löne- och redovisningssystem kan användas för
olika verksamhetsgrenar. För televerkets personal kan nya verksamheter inom verkel
betyda nya arbetstillfällen.

Affärsverksformen är emellertid från andra synpunkter
mindre lämpad för konkurrensutsatt verksamhet. Detta gäller särskill om del
inom affärsverket, såsom hos televerket, finns belydande verksamhetsgrenar av
monopolkaraktär och om verkel utöver affärsverksamheten har
myndighetsfunktioner inom verksamhetsområdet. I dessa fall har bolagsformen för
den konkurrensutsatta verksamheten obestridliga fördelar. Förutsättningarna
att åstadkomma en separat redovisning av kostnader och lönsamhet för olika
verksamheter ökar. Därmed skulle bl. a. risken minska för att intäkter från
monopolverksamheten används för att stödja televerkets konkurrensutsatla verksamhei.

Bolagsformen medför vidare att arbetsbetingelserna blir
mer likartade dem som gäller för konkurrerande privata företag. Del gäller t.
ex. finansieringsmöjligheter och skatleförhållanden. När en verksamhet bedrivs
i bolagsform erfordras således inte några särskilda åtgärder på finansieringssidan
för att åstadkomma förulsätlningar för ett marknadsmässigt agerande.
Bolagsformen i sig är fillräcklig.

Affärsverken är befriade från att betala statlig
inkomstskatt på sitt eventuella överskoll. Överskottet kan å andra sidan
inlevereras direkt till statskassan. Bl. a. på grund av att avskrivningar inom
affärsverken inte beräknas med utgångspunkt från vad skatte- och
aktiebolagslagstiftningen tillåter är inte heller överskottsbegreppel detsamma
som i bolag. Även belräffande mervärdeskallen är förutsättningarna för
televerkets skattskyldighet i vissa avseenden olika dem som gäller för privata
förelag.

Sammantaget anser jag att televerkets konkurrensutsatla
verksamhet i princip bör bedrivas i bolagsform. Det är emellertid inle rimligt
alt organisatoriskt bryta ut de nya tjänsterna teletex och telefax, som i och
för sig är konkurrensutsatla men som också utgör en integrerad del av
televerkets verksamhet. Det är väsentligt, inte minst från regionalpolitisk
synpunkt, att de nya tjänsterna kan tillhandahållas av televerket som
fullständiga grundtjänster och därmed i princip bli tillgängliga i hela landet
till jämn pris-och servicestandard. Genom en separat redovisning av koslnader
(inkl. utvecklingskostnader) och intäkter för de konkurrensutsatla produkterna
och tjänsterna samt revisionsinsatser för granskning härav bör tillräckliga
garantier kunna skapas för att den konkurrensutsatla verksamheten inte
subventioneras av monopolverksamheten. Jag avser senare att föreslå regeringen
att uppdra åt televerket att närmare redovisa lämpliga former för detta. Med
hänsyn till angelägenheten av konkurrensneutralitet bör televerkets
redovisning av uppdraget granskas opartiskt. När det gäller televerkets

s. 29 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:66 29

konkurrensutsatla
verksamhet vill jag också erinra om all NO:s uppgift all bevaka efterievnaden
av konkurrenslagstiftningen självfallet även gäller televerket.

När
det gäller larmverksamheten som också är konkurrensulsatt är förhållandena
annorlunda eftersom denna verksamhet till sin natur är relativt olikartad övrig
televerksamhel och så gott som helt och hållet -åtminstone f. n. - saknar
karaktären av publik tjänst. Larmverksamheten bedrivs inom en särskild
larmdivision som bildades genom ett regeringsbeslut hösten 1976 och som
sysselsätter ca 500 personer i hela landet. En förändring av larmdivisionens
organisation har nyligen genomförts efler beslut av televerket. Divisionen
kommer enligl beslutet fortsättningsvis alt få en slörre självständighet inom
televerket. Bakgrunden lill förändringarna är främst all konkurrensen kräver
att larmdivisionen får möjligheter all agera som de företag den konkurrerar
med. Det har, enligl televerket, successivt visat sig att de arbetsrutiner och
administrativa syslem som är avpassade efler televerkels behov inle alltid
passar för en förhållandevis liten verksamhet som larmdivisionens och som
dessutom bedrivs på en konkurrensmarknad.

Jag
anser för min del alt starka skäl lalar för att omorganisationen av larmverksamhelen
bör fortsätta och alt verksamheten bör överföras till bolag. Därigenom skulle
konkurrensneutraliteten på larmområdet öka. Bolagsformen skulle dessutom
medföra möjligheter till en ökad affärsmässig smidighet och större ekonomisk
handlingsfrihet och bättre samverkan med privata företag. Det finns inle heller
några regionalpolitiska aspekter på larmtjänsterna. Jag föreslår därför att
larmdivisionen överförs till bolagsform senast den 1 juli 1982. Under
förutsättning alt riksdagen bifaller förslaget avser jag att föreslå regeringen
att televerket ges i uppdrag att redovisa hur bolagsbildningen bör ske.

2.3.5
Finansiering av abonnentutruslningar

Televerket
tillhandahåller telefonapparater, abonnentväxlar, lelexapparater etc. mol alt
kunderna betalar engångsavgifter och abonnemangsavgifter. Dessa avgifter
tillsammans är beräknade så att abonnenterna under utrustningarnas livslängd
betalar anläggningskostnaden jämte kostnaden för underhållet av utrustningarna.

Före
1950 prövade statsmakterna för varje enskilt år hur stora investeringar som
televerket skulle få göra i abonnentutruslningar. Fr. o. m. della år ändrades
televerkets redovisning så att engångsavgifter för automatiska abonnentväxlar
redovisades som anläggningsbidrag och användes för finansiering av abonnenlväxlar
utanför den fastställda investeringsramen. Den ekonomiska bedömning som ett
företag gör inför anskaffandet av en abonnentväxel ansågs utgöra en tillräcklig
invesleringsprövning. Om företaget alltså var berett att betala större delen
av invesleringen i form av

s. 30 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:66 30

engångsavgift, borde investeringen inle förhindras genom
alt televerket eventuellt saknade tillräckligt finansieringsulrymme inom sin
investeringsram. Rätten att redovisa engångsavgifter som anläggningsbidrag har
successivt utökats och oinfatlade budgetåret 1976/77 samtliga utrustningar exkl.
huvudapparater.

För att bättre kunna möta ökade kundkrav bl. a. i samband
med den snabba övergången från eleklromekanik till elektronik fick televerket
rätt att från budgetåret 1977/78 även använda kapitalkostnadsdelcn i
abonnemangsavgifterna för finansiering av abonnentutruslningar. Delta har
inneburit att utrustningarna hell kunnat finansieras ulanför statsbudgeten.
Budgetåret 1978/79 utvidgades tillämpningsområdet lill att omfatta även
huvudapparater.

Den ändrade finansieringsformen, som alltså innebär ökade
möjligheter all möta kundkraven, ställer dock höga krav på verket från
likviditets- och resultatsynpunkt. Finansieringsformen medför alt ett års
investeringar i abonnentutruslningar belastar samma års resultat genom att
investeringarna omedelbart måsle avskrivas med 100 %. eftersom någol externt kapitaltillskolt
inte ges för de akluella utrustningarna.

Belastningen på kostnadssidan kräver därför all televerket
lar ul relativt höga engångsavgifter för alt inle investeringar i abonnentutruslningar
skall påverka verkets årsresultat negativt. Alternativt måste investeringarna
finansieras genom höjda avgifter för vanliga telefonabonnemang och samtal. Detla
leder emellertid till en oriklig koslnadsbelaslning för vissa
abonnent-kategorier och kan ge skevheler i efterfrågan på olika teletjänster.
Jag vill därvid särskilt framhålla att när televerket vid sidan av
monopolverksamheten utbjuder produkler och tjänster i konkurrens, så skulle
höjda teleavgifler innebära att monopolverksamheten skulle subventionera den konkurrensutsatla
verksamheten.

De förelag som televerket alltmer kommer alt konkurrera
med kan finansiera sina investeringar med lån på den öppna lånemarknaden. Dessa
företag kan därmed anpassa sina avgifisvillkor för utrustningar efter kundernas
önskemål, vilket i huvudsak innebär att inga eller låga engångsavgifter tas
ut. Molsvarande högre löpande avgifter tas i stället ut. Denna skillnad i
möjligheten att erbjuda sina kunder låga engångsavgifter innebär begränsningar
i televerkets möjligheter att konkurrera. Starka önskemål om bättre
betalningsvillkor har enligl televerket också framförts från verkels kunder.

Kravet på höga engångsavgifter innebär också begränsningar
i televerkets möjligheter alt möta kundkrav inom de produktområden där
televerket har monopol, främst ifråga om abonnentväxlar. En övergång från eleklromeka-niska
till elektroniska abonnenlväxlar. som är lill fördel för såväl televerket som
kunderna, försvåras således av alt televerket måste la ut höga engångsavgifter.

De utrustningar för vilka det enligl televerkels
uppfattning är mesl

s. 31 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:66 31

angeläget alt finna en bättre avgiflskonslruktion är
elektroniska abonnentväxlar, lelexapparater, telefaxapparaler, teletexapparater
och larmutrusl-ningar. I framtiden kan behov av bättre avgiftssystem uppkomma
även för andra typer av utrustningar. Eftersom jag har föreslagit alt
larmverksamheten skall överföras till bolag omfattas inte larmulruslningar av
mina överväganden om nya finansieringssätt.

Övriga
utrustningar kan i kostnadshänseende alltmer jämställas med kontorsmaskiner.
För dessa har det blivit allt vanligare att ett finansbolag går in som
mellanhand mellan leverantör och kund. Finansbolaget övertar härvid
utrustningen, betalar leverantören överenskommet pris och tar sedan ut avgifter
av kunden genom ett leasingavlal på ett vissl anlal år. Televerket har funnit
all en liknande ordning för de aktuella abonnenlulrustningarna (inkl. abonnenlväxlar)
skulle vara en lämplig form. Förslaget innebäratt ett särskilt finansbolag. Telefinans
AB, inrättas som ett helägl dotterbolag till televerket.

Televerket
skulle via Telefinans AB kunna åstadkomma en finansiering av de aktuella abonnenlutruslningarna
genom lån på den öppna marknaden och bolagets huvudsakliga uppgifi skulle vara
att hyra ut anläggningar av olika slag till verket. För televerkets vidkommande
skulle delta innebära alt verket inköper nya abonnentutruslningar. som övergår
i finansbolagels ägo så snart de installerats hos en kund. Televerket skulle
därefter få betala hyra till bolaget för utrustningarna.

Även om
utrustningarna alltså ägs av finansbolaget bör de enligt televerkels
ursprungliga förslag hyras ut via verkel lill abonnenterna. Under
beredningsarbetet har emellertid framkommit alt ett alternativ där abonnenten
hyr utrustningen direki av Telefinans AB i slällel för via televerket har vissa
fördelar. Abonnenten skulle endasl sluta ett särskilt underhållsavtal med
verket. Detta alternativ skulle bl.a. medföra klarare juridiska ansvarsförhållanden.

Finansiering
via Telefinans AB innebär alt del blir en fullständig marknadsstyrning av
investeringar i abonnentutruslningar. dvs. marknadsstyrning också i
finansieringshänseende. Del skulle även i fortsättningen vara företagens
bedömning av behovet av teleutrustningar som blir avgörande för hur slora
sådana investeringar televerket skall göra. Någon minskad styrning från
statsmakternas sida i dessa avseenden leder förslaget alltså inte lill.
Skillnaden mot idag är att man underlättar för förelagen att skaffa abonnentutruslningar
eftersom engångsavgifterna kan sänkas.

Telefinans
AB:s aktiekapital föreslås tecknas genom att befintliga lelexapparater, som ägs
av televerket överförs lill bolaget som apportegendom. Statsmakterna skulle
alltså inte behöva anvisa några medel för aktieteckningen. Erforderligt aktiekapital
bedöms, med hänsyn till upplå-ningsbehovel. i inledningsskedet komma att uppgå
till minst 28 milj. kr. Telexapparaterna har per den 30 juni 1980 ett
nettovärde av ca 160 milj. kr., vilket alltså väl täcker behovet. Den ökning av
kapitalbasen som kan komma

s. 32 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:66 32

att
erfordras kommande år lill följd av ett ökande upplåningsbehov skulle enligl
förslaget kunna ske genom överlåtelse lill bolaget av ytterligare apportegendom,
t. ex. modemer.

För
alt begränsa de administrativa koslnaderna för låneverksamheten skulle, som
televerket framhållit, samarbete kunna etableras mellan Telefinans AB och t.
ex. något befintligt finansbolag inom bankväsendet. Att helt överlåta
verksamheten till ett utomstående finansbolag är enligt televerket inte möjligl.
Äganderätten till utrustningarna skulle i ett sådant alternativ övergå till en
juridisk person helt ulanför televerket. Detla strider mot principen att alla
utrustningar som tillhandahålls av televerket också ägs av verkel. Televerket
anser dessulom att relationerna blir enklare mellan verkel och finansbolaget om
det ägs av verket. Det gäller särskilt vid avlal om underhåll av abonnenlulrustningarna.
Detsamma gäller då en kund inte sköter sina betalningsförpliktelser, då utrusining
av annat skäl måste bytas ut, vid flyttning av utrustning etc. Jag delar
televerkets bedömningar när del gäller ägarförhållandena.

Ett
länkbart alternativ skulle kunna vara att ett utomstående finansbolag endast
ombesörjer finansieringen, t. ex. genom belåning av hyresavtal, ulan att överta
äganderätten till utrustningarna. Alternativet leder dock sannolikt till högre
kostnader för televerket än om verksamheten sköts via Telefinans AB.

Invändningar
mot inrättandet av Telefinans AB har framförts i flera remissyttranden. Bland
de remissinstanser som avstyrker bolagsbildningen finns riksgäldskonloret,
riksbanken, RRV och statskontoret. I några yttranden framhålls att den statliga
upplåningen normalt sker genom riksgäldskontorets försorg och att upplåning via
Telefinans AB torde medföra högre räntekostnader för staten. Man pekar vidare
på att alternativa finansieringssätt är möjliga. Riksgäldskontoret framhåller
bl. a. möjligheten att utvidga ramen och användningsområdet för televerkets
rörliga kredit i riksgäldskontoret. Andra remissinstanser anser att frågan om
finansieringsbolag borde ses i ett större perspektiv där man beaktar även
andra affärsverks kapitalförsörjningsbehov.

En
positiv inställning lill bildandet av Telefinans AB har uttryckts av andra remissinstanser.
Postverket anser att bolagsbildningen är lämplig för att televerket, i likhet
med sina konkurrenter, skall kunna erbjuda kunderna smidigare
finansieringsformer. NO har för sin del framhållit att likställdhels-skäl talar
för alt televerket bör jämställas med konkurrenterna i finansieringshänseende.
Bankinspektionen och kommerskollegium har ingen erinran mot inrättandet av Telefinans
AB. Bankinspektionen förutsätter att apportegendomens värde anges på ett
korrekt sätt. Kommerskollegium förutsätter alt bolaget endast skall fungera som
ett finansieringsorgan, att normala lönsamhetskrav upprätthålls och alt
televerkets verksamhetsinriktning inte ändras genoni bolagsbildningen. LO, TCO,
SIF och Metall anser att Telefinans AB bör inrättas för att televerket skall få
möjligheter lill en bättre

s. 33 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:66 33

marknadsanpassning av verksamheten. Även LKD tillstyrker.

Statsmakterna kan idag slälla medel till televerkets
förfogande antingen via verkets invesleringsanslag eller via en rörlig kredit i
riksgäldskontoret. Den rörliga krediten har hittills inte använts för
finansiering av investeringar inom televerket. Båda dessa finansieringssätt är
dock länkbara när det gäller de nu aktuella utrustningarna eftersom det även
med sådan finansiering blir möjligt för televerket alt sänka engångsavgifterna.
Att anvisa invesleringsmedel för abonnentväxlar och abonnentutruslningar
skulle emellertid innebära en återgång till den ordning som rådde före 1950.
Jag har i det föregående redovisat skälen till att denna ordning övergavs.

Del andra alternativet skulle innebära att televerket
beviljas en rörlig kredit i riksgäldskontoret för alt kunna sänka
engångsavgifterna för vissa abonnentutruslningar.

Sett från
televerkels synpunkt torde delta alternativ vara kostnadsmässigt fördelaktigare
än vid medverkan av finansbolag. Räntekostnaden vid utnyttjande av rörlig
kredit är således f. n. 14 % medan leasingalternaliv i dagsläget normalt
innebär kostnader väl över 15 %. Vilka räntevillkor Telefinans AB skulle kunna
uppnå på marknaden är givelvis svårt att exakt bedöma, men upplåningen lorde
knappast kunna ske till samma eller lägre ränta än den som gäller för den
rörliga krediten. Den ränta som televerket erlägger för sin rörliga kredit
speglar visserligen marknadsräntan, men riksgäldskonlorels kostnader för
upplåningen är av olika skäl förhållandevis låga. Delta sammanhänger bl.a. med
att riksgäldskontoret vid den samlade statliga upplåningen kan träffa
förmånligare uppgörelser än vad som normalt är möjligl för mindre låntagare.

Användning av den rörliga krediten innebär att upplåningen
redovisas över statsbudgeten, vilket inte blir fallet vid medverkan av
finansbolag. Även om alternativen därmed medför olika effekter på budgetsaldot
är det givelvis på det viset alt den faktiska omfattningen av denna statliga
upplåning blir lika stor oberoende av på vilket sätt upplåningen sker. Lån via
ett finansbolag skulle emellertid betyda att upplåningen sker på en för slalen
ny lånemarknad.

Sammantaget
finner jag att televerket bör ges möjlighet att erbjuda sina kunder mer marknadsmässiga
betalningsvillkor i fråga om konkurrensutsatla produkler. Även för
abonnentväxlar som ligger inom televerkets monopolområde finns del enligl min
mening skål alt ändra televerkets finansiering så att engångsavgifterna kan
sänkas. Jag anser att förslaget om att inrälla Telefinans AB har slora
förtjänster, särskill för finansiering av konkurrens-utsatta produkler. Jag
konstaterar emellertid samtidigt alt en finansiering via rörlig kredit innebär
mindre principiella ändringar när det gäller affärsverkens
finansieringsmöjligheter. Enligt min mening bör erforderliga kapitaltillskott
till verksamheter inom ett affärsdrivande statligt verk i princip ske via
statsbudgeten i en eller annan form när det är fråga om investeringar som är av
stor omfattning och därmed väsentliga för verksamhetens inriktning

3 Riksdagen 1980/81. I saml Nr 66

s. 34 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:66 34

och ekonomi. För televerket gäller delta särskill
kapitaltillskott för investeringar inom monopolområdel. Man bör dock undvika
att införa flera olika finansieringssystem för abonnenlväxlar och abonnentutruslningar.
Upplåningen bör därför alltfort handhas av riksgäldskonloret och upplånade
medel ställas till verkets förfogande inom ramen för ett etablerat tilldelningsförfarande.
Efter samråd med chefen för budgetdeparlementel förordar jag därför att
riksdagens medgivande inhämtas till att televerket får disponera en särskild
rörlig kredit i riksgäldskontoret för finansiering av abonnentväxlar och vissa
abonnentutrustningar. Den övre gränsen för krediten bör. med hänsyn till den
förväntade efterfrågevolymen under de närmaste åren, sättas till 800 milj. kr.
Jag räknar därvid med att televerket anpassar betalningsvillkoren för
utrustningarna med hänsyn såväl till kundernas önskemål som lill angelägenheten
av att riksgäldskontorets upplåning begränsas. En snabb expansion inom det konkurrensulsalta
produktområdet får självfallet till följd att ramen för den rörliga krediten
måste vidgas.

2..?.6 Inrättande av Teleinvesl AB

Televerket har f. n. två dotterföretag och två
intressebolag, de av televerket helägda Telefabrikation AB, Tefab, och Swedish Telecoms
International. Swedtel. och de av televerket till hälften ägda ELLEMTEL
Utvecklings AB och SOS Alarmering AB. SOSAB. Dessa bolag har tillkommit genom
beslut av regering och riksdag. Eventuella ändringar av verksamheten eller
aktiekapitalet i bolagen måste alltså underställas riksdagen.

Av de fyra bolagen är ELLEMTEL av speciell karaktär. Det är
ett av LM Ericsson och televerket gemensamt ägt utvecklingsbolag, som har till
uppgift alt bedriva utveckling och konstruktion av utrustningar inom
telekommunikationsområdet samt annan därmed förenlig verksamhet. Bolaget
bildades 1970 (prop. 1970:128. SU 1970:131. rskr 1970:295) som en följd av att
introduktionen av ny teknik skulle komma alt kräva myckel stora utvecklingsresurser,
betydligt större än som tidigare varit fallet, och att en gemensam
utvecklingsverksamhet därför skulle kunna ge betydande besparingar.
Försäljning till ullandel av produkler utvecklade inom ELLEMTEL är förbehållen
LM Ericsson.

Swedtel som bildades efter beslul av riksdagen i december
1967 (prop. 1967:168. SU 1967:197, rskr 1967:389) bedriver konsultverksamhet
inom telekommunikationsområdet med särskild inriktning på utvecklingsländer.

SOSAB är ett alarmeringsbolag som ägs gemensamt av
televerket. Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet. Bolaget bildades
år 1973 (prop. 1972:129, TU 1972:20, rskr 1972:329).

Tefab bildades genom beslut av riksdagen år 1965 (prop.
1965:116. SU 1965:128, rskr 1965:321).

s. 35 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:66 35

För att få den flexibilitet och snabbhet i agerandet på
marknaden som krävs för att kunna handla affärsmässigt effektivt har televerket
föreslagit att ett holdingbolag, Teleinvesl AB, etableras. Holdingbolaget
skulle överta televerkels aktier i befintliga dotterföretag och intresseförelag
(dock inle ELLEMTEL) och vara ägare av aktier i de företag som televerket kan
komma alt engagera sig i framdeles. Etablerandet av holdingbolaget föresläs ske
genom att det befintliga bolaget Tefab byter namn till Teleinvesl AB och får
som registrerat ändamål att "äga och förvalta fast egendom, aktier och
andra värdepapper saml driva annan därmed sammanhängande verksamhet". Tefabs
nuvarande verksamhet föreslås därvid inordnas i televerkets induslridivision, Teli.
Jag återkommer till frågan om samordning av den industriella verksamheten.

Vid
etablerandet av Teleinvesl AB föreslås televerkets aktier i Swedtel och SOSAB
överlåtas lill Tefab. Överlåtelsen föreslås ske lill bokförl värde, dvs. för Swedtel
2 milj. kr. och för SOSAB 1 milj .kr. Samtidigt övertar televerket rörelsen i Tefabs
verkstäder. Själva fastigheterna föreslås slå kvar i Tefabs ägo och hyras av Teli.
Televerket erlägger en köpeskilling till Tefab motsvarande skillnaden mellan
bokförda övertagna tillgångar och bokförda övertagna skulder med undanlag av de
tillgångar och skulder som avser själva fastigheterna.

Köpeskillingens
storlek blir beroende av den ekonomiska situationen för Tefab vid tidpunkten
för televerkets övertagande av verksamheten. Den kontanta betalningen sker med drifimedel
från Teli varför några särskilda medel för ändamålet inle behöver beviljas av
statsmakterna.

De senasle
årens utveckling inom teleområdet har enligt televerket visat all verkel har
behov av slor flexibilitet i samarbetet med andra intressenter. Under
uppbyggnadsskedet av televerkels larmdivision övertog t. ex. verket teknisk
verksamhet, personal och produkter från fyra företag i larmbranschen, Allmänna
Bevaknings AB,Telcefo Alarm AB, Elsystem i Malmö AB och Ring Sinus AB.
Åtminstone för de tre senare bolagen hade enligl televerket ett uppköp av hela
bolagen varit en enklare metod men den formella beslutsgången bedömdes som för
långsam. För att uppnå snabbhet och därmed en så affärsmässigt god uppgörelse
som möjligt för televerket valde verket att förvärva innehållet i bolagen i
stället för bolagen själva. En smidig och snabb ordning är en förulsätlning för
att televerket skall kunna göra affärsmässigt fördelaktiga uppgörelser. Behovet
av att framdeles etablera aktiebolag helt ägda av televerket eller delägda
tillsammans med andra intressenter kan förväntas öka i och med att televerket
går in på marknader i konkurrens med andra intressenter. Som jag tidigare har
framhållit bör bolagsformen i princip tillämpas för televerkets konkurrensutsatla
verksamheter. Ell annat exempel på bolagsköp som framdeles kan bli aktuellt är Teleannons
AB som bildades år 1978, där televerket har option på övertagandet av bolaget
efter fem år.

Ytterligare skäl för att öka televerkets möjligheter till
snabba beslut som är

s. 36 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:66 36

anpassade
till marknadsmöjligheterna hänger samman med produktionen i verkels verksläder.
För att få slörre flexibilitet och därmed möjlighel lill breddad produktion vid
verkstäderna, som f. n. omvandlas lill ett modernt elektronikförelag, kan det
sålunda bli aktuellt alt etablera samarbete med andra företag. Genom en breddad
produktion kan de investeringar i bl. a. ny produktionsutrustning och lokaler
som gjorts under senare år utnyttjas effekfivt. Bättre förutsättningar skapas
också för alt motverka sysselsäll-ningsminskningar vid övergången till eleklroniktillverkning.
Vidare kan del bli aktuellt att vid sidan av Swedtel med dess speciella
inriktning utomlands erbjuda olika slags tjänster inom
telekommunikationsområdet. Den internationella marknaden för sådana tjänster
expanderar snabbt. Ett bolag med anknytning till del inlernationellt
välrenommerade svenska televerket framstår enligt min mening som en intressant möjlighel.
Härvid kan det också bli aktuellt med dotterföretag för enskilda större projekt
för alt få ett fastare klarlagt ansvarsförhållande. Televerkets systemkunnande
på telekommunikationsområdet bör även kunna nyttiggöras på export, företrädesvis
i samarbete med svensk industri med marknadskunnande på den aktuella exportmarknaden.
Sådana samarbelsprojekt realiseras enklast om företagsformerna är desamma för
de berörda parterna.

Flertalet
remissinstanser som berört inrättandet av Teleinvesl AB tillstyrker.

Viss
tveksamhet har framförts av kommerskollegium med hänsyn till risken för att
statsmakterna får mindre insyns- och slyrningsmöjligheter när det gäller
televerkels verksamhetsinriktning. RRV anser all televerket bör inhämta
regeringens medgivande i varje särskilt fall inför bildande eller förvärv av
bolag. Detsamma borde gälla för Teleinvesl AB. Molsvarande ordning gäller i
dagsläget för domänverket och dess dotterföretag Domänföretagen AB.
Domänverket har, med hänvisning till alt den nuvarande ordningen är
administrativt otymplig, hemställt om en ändring av sin instruktion på den här
punkten. Jag har av chefen för industridepartementet erfarit alt frågan f. n.
bereds inom departementet. Denna fråga och frågan om vilka regler som i dessa
hänseenden bör gälla för televerket och Teleinvesl AB bör, enligt min mening,
avgöras av regeringen i ell sammanhang. RRV anser vidare alt bolagsordningen
för televerkels dotterbolag bör innehålla en bestämmelse som reglerar RRV:s rält
att vid sin revision av televerket även få information från dotterbolagen. En
sådan bestämmelse finns enligt RRV när det gäller andra affärsverks dotterbolag.

NO
menar bl. a. att inrättandet av Teleinvesl AB kan vara motiverat från likställighelssynpunkt.
Affärsverksdelegafionen, som tillstyrker bildandel av Teleinvesl AB, framhåller
alt flera affärsverk har bildat eller diskuterar möjligheterna all bilda holdingbolag
för sin dotterbolagssektor. Delegationen ser positivt på denna utveckling.

Enligt
min mening kan statsmakternas möjligheter till en betryggande

s. 37 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:66 37

insyn i och styrning av verksamheten i televerkets dotterbolagsseklor
åstadkommas på flera olika sätt. Det naturliga styrinstrumentet anser jag vara
bolagsordningen för Teleinvesl AB. Det ankommer på regeringen att fastställa
denna. I bolagsordningen kan verksamhetsområdet anges mer eller mindre snävt.
Genom att precisera verksamhetsområdet kan begränsningar införas för vilka
bolagsförvärv resp. bolagsbildningar som blir möjliga alt genomföra. RRV:s
förslag om att regeringens medgivande bör inhämtas i varje särskilt fall bör
övervägas när bolagsordningen skall fastställas. Bolagsordningen bör inle kunna
ändras ulan regeringens godkännande. Vidare utgör del tillgängliga kapitalel i holdingbolaget
en restriktion för vilka affärsuppgörelser som blir möjliga. Så snart det egna
kapitalet i holdingbolaget skulle behöva höjas måste statsmakternas
godkännande inhämtas. Del ankommer vidare på regeringen att närmare ange hur slyrelsen
i Teleinvesl AB skall ulses. Det är därvid angeläget med en bred slyrelserepresentalion.
Insyn i holdingbolaget och dess dotterbolag erhåller statsmakterna också i den
årsredovisning som televerket skall förelägga statsmakterna för varje budgetår.
Fr. o. m. budgetåret 1981/82 skall dessutom boksluten för affärsverken fastställas
av regeringen. Televerkels bokslut kommer därvid att inkludera avkastningen av holdingbolagets
verksamhet. Jag vill också hänvisa till de förslag om insynsmöjligheter i
statliga bolag som redovisas i prop. 1980/81:22 om insyn i statliga företag.
Vissa insynsmöjligheter exempelvis beträffande internprissätlning bör också
skapas genom att RRV garanteras information från televerkets dotterbolag vid
sin revision av verket.

Jag anser
således att Teleinvesl AB bör inrättas som holdingbolag för televerkets dotter-
och intressebolag. Bolaget skall verka inom området telekommunikation,
elektronik och därmed sammanhängande verksamheter. Det är enligt min mening
väsentligt att verksamheten begränsas till dessa områden. Teleinvesl AB skall
ses som en del av televerkskoncernen. Verksledningen och televerkels styrelse
har således anvaret för att de samlade resurserna används på effektivast
möjliga sätt. Teleinvesl AB bör bildas på del sätt som televerket föreslagit.
Aktiekapitalet i Teleinvesl AB kommer inledningsvis att uppgå till 18 milj. kr.
Några särskilda medel för aktieteckningen behöver inte anvisas av riksdagen.
Som jag tidigare anfört bör televerkets larmdivision ombildas lill bolag. Detla
bolag bör naturligen läggas under Teleinvesl AB. Jag har vid min beräkning av
aktiekapitalet i Teleinvesl AB inte tagit hänsyn lill ombildningen av
larmdivisionen. Jag avser återkomma till regeringen i denna fråga.

Televerket har också tagit upp frågan om
anställningsförhållandena för den personal som arbetar i dotterbolagen.
Televerket och dess personalorganisationer anser att det vore till stor fördel
om anställda inom televerkskoncernen smidigt kunde övergå mellan olika enheter
oberoende av enheternas juridiska form. Sådana övergångar skulle, enligt televerket,
underlättas om man för hela verksamhetsområdet hade samma huvudavtal

s. 38 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:66 38

och samma avtalsslutande parter. Televerket har därför
föreslagit alt personalen, utom verkställande direktören, i verkels helägda
bolag anställs i televerket och utlånas till bolagen.

Om en sådan utlåning skulle vara möjlig blir effekten,
enligt televerket, att vederbörande bibehåller sin anställning vid verket, får
anställningsvillkoren reglerade inom verket och dessulom får anställning i det
bolag där han/hon skall tjänstgöra. Ett slags dubbelt anställningsförhållande
skulle därigenom åstadkommas. Fördelarna för televerket med ett sådant
arrangemang är att verkel därmed endasl får en facklig motpart inom hela koncernen.
Administrativt innebär detla betydande förenklingar och man kan undvika
konflikter som annars kan uppstå till följd av att näraliggande verksamhetsområden
ligger under olika avtalsområden, följer olika lönesystem, etc.

För verkets personalorganisationer skulle den dubbla
anställningsformen betyda alt organisationerna skulle få medlemmar anställda
vid verkets helägda bolag. De har då möjlighet att sluta kollektivavtal med
bolagen och därigenom skulle de avlal som gäller inom televerket, t.ex. rörande
tillämpningen av medbestämmandelagen och arbelsmiljölagsliftningen, även kunna
gälla i bolagen. Personalorganisationerna skulle också såsom avtalsslutande
part i bolagen få möjlighet lill styrelserepresentation.

Ett genomförande av televerkets förslag i fråga om
anställningsformerna har alltså vissa fördelar för såväl verkel som dess
personalorganisationer. Samtidigt kan en del principiella invändningar resas
mot förslaget.

Affärsverken är en del av statsförvaltningen och därmed i
princip bundna av samma förvallningsrättsliga, ekonomiska och personalpolitiska
styrsys-lem som gäller för statsförvaltningen i övrigl. Av hävd har
affärsverken emellertid givils en något friare slällning när del t. ex. gäller anslagskon-struklion
och personalstat. Möjligheterna lill ett affärsmässigt agerande har också
successivt förbättrats genom beslul av statsmakterna.

För sådan
statlig verksamhet där handlingsfriheten hos affärsverksformen, ändå befunnits
otillräcklig har i stället bolagsformen tillämpats. Televerkets förslag om
dubbelanställning innebär i praktiken att en ny instilulionell form för statlig
verksamhet skulle införas. Lagstiftningen rörande offentligt anställda låter
sig för övrigl inle ulan vidare samordna med de arbelsrältsliga regler som gäller
för bolag. Jag anser därför att den personal som verkar inom televerkets
dotterbolag också skall vara anställd av bolagen och få sina
anställningsvillkor reglerade där. Televerket och personalorganisationerna bör
finna andra vägar för att åstadkomma den samordning och personalrörlighet som
kan behövas inom leleverkskoncernen.

2.3.7 Samordning av industrierna

Televerkets industriverksamhet bedrivs idag i två olika
förelagsenheter: Teli inkl. materieldivisionens renoveringsverkstäder och Tefab.
Teli drivs i verksforrn och Tefabs verksamhet i bolagsform.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:66 39

Tefabs tillkomst sammanhänger med att utvecklingen av
telekommunikationerna, bl. a. i samband med telenätets automatisering, framemol
mitten av 1960-talet ledde lill att en utbyggnad av televerkets egen verkstadskapa-citel
aktualiserades. Företagsekonomiska och produktionstekniska skäl ansågs tala för
att utbyggnaden inte borde ske i anslutning till någon av de tre existerande
verkstäderna (Teli), som då sysselsatte totalt ca 3 000 personer. Telis
verkstäder är belägna i Nynäshamn, Vänersborg och Sundsvall.

På grundval av bl. a. lokaliseringspolitiska överväganden
beslöt därför riksdagen att två nya verkstäder skulle byggas och alt dessa
skulle förläggas till Kristinehamn och Skellefleå. Verkstäderna skulle
dimensioneras för vardera 250 anställda och drivas av ett helägt dotterbolag
till televerket. Tefab. Bolagsformen valdes med tanke på den större rörelsefrihet
i olika hänseenden som denna verksamhetsform innebär. Detta ansågs särskill
gynna en snabb och effektiv uppbyggnad av verksamheten, som påbörjades år 1968.

Industrisektorn genomgår f. n. en strukturomvandling på
grund av teknikbyle inom televerket. Nuvarande elektromekanikbaserade telekommunikationssystem
kommer successivt att bytas ut mot elektronikbaserade syslem och apparater.

Detta innebär ett påtagligt ökat investeringsbehov såväl
när det gäller nätet, apparater, abonnentväxlar etc. som investeringar i
produktionsutrustningar för dessa. Samtidigt krymper emellertid sysselsältningsinnehållel
i produktionen vilket medför alt antalet personer som sysselsätts inom
industrierna minskar.

Övergången
från eleklromekanik till elektronik har ändrat förutsättningarna för
produktionen inle bara i televerkets industrier ulan också vid L M Ericssons
verksläder. Mot bakgrund av de ändrade produktionsförulsält-ningarna föreslog
televerket i december 1976 alt det avlal om produktionssamverkan som 1970
träffades mellan verket och L M Ericsson skulle upphöra. Efter bemyndigande av
riksdagen (prop. 1977/78:4. TU 1977/78:4, rskr 1977/78:9) godkändes förslaget
av regeringen hösten 1977. I samband med att denna produktionssamverkan
föreslogs upphöra anmälde televerket sin avsikt att samordna verksamheten vid Tefab
i Skellefteå med verksamheten vid Telis verkstäder genom att Tefab-verkstaden
skulle komma att delta i Telis programsammanträden tillsammans med Telis tre
verkstäder. Vidare anmäldes verkets avsikl att samordna verksamheten i Tefab i
Kristinehamn med verksamheten vid renoveringsenheterna inom maleriel-divisionen
genom att Tefab-verkstaden skulle få delta i renoveringsenheternas
produktionssammanträden. Genom sådan samordning ansåg televerket del möjligt
all avbalansera den vikande sysselsättningen vid berörda enheter under de
närmaste fem åren som övergången från eleklromekanik lill elektronik bedömdes
komma alt medföra.

Samordning
av verksamheterna har skett som planerats och sysselsättningsutvecklingen har
i stort sell följt tidigare bedömningar. I samordnings-

s. 40 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:66 40

syfte har chefen för Teli utsetts att även vara
verkställande direktör för Tefab och Tefabs styrelse (exkl personalens
företrädare) deltar numera i televerkets direktions sammanträden, när Telis verksamhei
diskuteras. För alt få en effektiv samverkan mellan utveckling och produktion
deltar Teli numera i utvecklingsprocessen vid televerkets tekniska avdelning
och inom ELLEMTEL. Det har successivt blivit mer och mer uppenbart att
nuvarande ordning med uppdelning på tre verkstäder som tillhör Teli med ca 3
600 anställda och två verkstäder som tillhör Tefab med ca 500 anställda är
olämplig.

Tefabs leveranser går numera liksom Telis lill 95 % lill
televerket. Enligt televerket skulle en effektivare samordning möjliggöras om
de fem verkstäderna tillhörde samma juridiska enhet. Som en följd av teknikbylet
i televerket lorde enligt verket sysselsällningsminskningar inom industrierna
under alla förhållanden vara oundvikliga. Förutsättningarna för att på ett för
alla parter acceptabelt sätt planera och genomföra neddragningen ökar vid en
samordning av produktionen. Med hänsyn till behovet av att produktionssidan
deltar i utvecklingsprocessen vid den tekniska avdelningen och ELLEMTEL anser
televerket att de fem verkstäderna bör tillhöra televerket och sortera under Teli.

Övergången till elektronik måste ske samtidigt som
befintliga eleklrome-kaniska utrustningar och stationer skall fungera. Under
överskådlig tid kommer det således all finnas både ny och gammal teknik i
telesystemet. Detta ställer krav på ett intimt samarbete mellan renoverande och
tillverkande enheter inom televerket för alt nödvändiga nyinvesteringar i
gammal teknik skall kunna minimeras. Efter beslut av televerket överfördes
därför renoveringsenheterna till Teli den 1 juli 1980. Som ett led i sin
strävan att effektivisera produkfionen har televerket fattat principbeslut om
att dela upp Teli/Tefabs operativa verksamhet i fem resultatenheter lill vilka
sker en belydande delegering av beslutsfattandet. Tefabs båda verksläder förs lill
var sin resultatenhet.

En samordning av Teli och Tefab bör kunna innebära en
effektivare produktion av telemateriel. Teli/Tefab kommer efter genomförandel
av investeringsplanen för omställning till ny teknik att vara ett av Sveriges
största och modernaste elektronikföretag. För att effektivt kunna utnyttja
investeringssatsningen och del eleklronikkunnande som nu byggs upp inom
industrierna bör enligt televerket en breddning av produktionen genomföras. Verkel
har angelt fiera möjligheter att åstadkomma delta. Ökad produktion av olika
typer av apparater inom telekommunikationsområdet är enligl verkel en väg som
bör prövas. En annan möjlighel är att ta upp tillverkning av vissa
elektronikkomponenter, som ingår i elektronisk utrusining utanför
telekommunikationsområdet.

Avsikten med de olika åtgärderna är att göra Teli/Tefab
till ett konkurrenskraftigt elektronikförelag som med krav på
tillfredsställande lönsamhet kan öka sin försäljning och därmed erbjuda
tryggare sysselsättning på berörda orter. Produktionsbetingelserna för Teli/Tefab
förbättras

s. 41 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:66 41

också av all ett flexiblare betalningssystem för abonnentutruslningar
införs och av alt en smidig samverkan med andra företag möjliggörs.

Teli/Tefab
kommer all i ökande grad inle bara samverka med andra elektronikförelag ulan
också konkurrera med dessa. Som jag tidigare framhållit har farhågor framförts
från annan tele- och elektronikindustri för att televerkets industrier skulle
komma alt få en otillbörligt gynnad position med säkra leveranser till
televerket som bas för verksamheten. Därvid har också frågan om i vilken
verksamhetsform industrierna skall drivas, bolags-eller verksform,
aktualiserats. Frågan har också tagils upp i remissyttrandena från bl. a. SALF,
SIF och Metall. Den industriella verksamheten bör enligt S ALF:s mening
bedrivas i bolagsform särskilt med hänsyn lill alt industrierna alltmer kommer
att arbeta i konkurrens med andra tillverkande företag. SIF och Metall
framhåller i sitt gemensamma remissyttrande, till vilket LO hänvisar, att ett
samarbete mellan staten och näringslivet försvåras om man har olika
organisationsformer på statlig och privat sida. TCO understryker vikten av alt Teli/Tefabs
organisationsform kontinuerligt prövas i framtiden med hänsyn till behovet av
att bibehålla och helst förslärka organisationens konkurrenskraft.

RRV som i
princip ser positivt på en sammanslagning av Tefab och Teli har i sitl
remissyttrande påpekat alt televerket inte redovisat koslnaderna för alt
överföra de bolagsanstäUda till verksanställning. Lönekostnaden per timme för verksladsmontörer
vid Teli är f.n. avsevärt högre än vid Tefab. Om det vid överföring lill
verksanställning skulle bli nödvändigt all höja lönerna för Tefabs personal
till Teli-nivån innebär det högre koslnader för induslrisys-temel totalt sett
och för den produktion som annars hade skett i bolagsform.

Att driva
industriell verksamhet i bolagsform har enligt min mening slora fördelar.
Bolagsformen ger framför allt förutsättningar för konkurrens på lika villkor
och en större flexibilitet. Detta möjliggör en snabbare anpassning till den
tekniska utvecklingen och förändringar i efterfrågan på teleproduk-ter. I
sammanhanget vill jag också erinra om att bolagsformen valdes för Tefab därför
att den gav en större handlingsfrihet i olika hänseenden. Samarbetet med andra
företag underlättas också om verksamheten drivs i bolagsform.

Jag
konstaterar alt behovet av en samordning av hela industrisystemet är påtagligt.
Av ovan angivna skäl anser jag att samordningen bör ske genom alt televerkets
industridivision överförs till bolagsform. Härvid är det angeläget att
televerket utifrån sitt koncernansvar även framgent kan effektivt och smidigt
samordna den tekniska ulvecklingen i verkel och ELLEMTEL med sina
produktionsresurser för att därigenom kunna tillvarata fördelarna för
televerket av ELLEMTEL-samarbetet med LM Ericsson. En effektiv
produktionsapparat inom televerkskoncernen är en av förutsättningarna för att
kunna bedriva detla utvecklingsarbete.

Allmänt gäller att förändringar i verksamhetsformer bör
ske snarast efter

s. 42 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:66 42

alt beslut har fattats. Med hänsyn till de särskilda
omständigheter som föreligger lill följd av omställningen lill eleklroniktillverkning
bedömer jag att i detta fall en något längre övergångslid kan krävas än som
eljest hade varil motiverad. Överföringen till bolag bör dock ske så snart som möjligl
och definitivt vara avslutad senast den 1 juli 1985. Utan att avvakta denna
överföring finner jag det ytterst angeläget att televerket samordnar och
effektiviserar produktionen vid verkstäderna på det sätt som televerket har
fattat principbeslut om. Under övergångstiden skall den personal som nu är anslälld
i Tefab behålla sin bolagsanställning. Övergångsvis bör detla kunna ske inom
ramen för Teleinvesl AB:s verksamhei. Jag utgår också från att televerket
bevakar att inga avialsändringar görs som försvårar en senare bolagsbildning av
industrisektorn. Bolaget bör naturligen läggas under Teleinvesl AB. Under
förutsättning att riksdagen bifaller förslaget om överföring lill bolag avser
jag alt föreslå regeringen att televerket ges i uppdrag all redovisa hur
bolagsbildningen bör ske.

2.3.8 Investeringar I telenätet m. m.

De av televerkets investeringar som redovisas över
statsbudgeten finansieras i princip antingen genom avskrivningsmedel eller
genom tillskott av statskapital. I anslagsframställningen för budgetåret
1980/81 anmälde televerket ett behov av kapitaltillskott från statsbudgeten om
312 milj. kr. 1 samband med framställningen om inrättandet av Telefinans AB
föreslog verkel ett flertal åtgärder som tillsammans skulle eliminera detta
kapitalbehov. Investeringarna skulle alltsä i sin helhet kunna finansieras med
internt genererade medel. En sådan fullständig självfinansiering möjliggjordes
genom att televerkels resultat kan förbättras om Telefinans AB inrättas.

Resultatförbättringen uppkommer genom att verkets
avskrivningskostnader för abonnentutruslningar skulle minska vid en övergång
till finansiering via ett finansbolag i stället för genom anläggningsbidrag.
Resultatförbättringen, som för övrigt uppkommer även vid finansiering via
rörlig kredit, skulle enligl televerket kunna användas för att öka verkels
avskrivningar för telenätet och befintliga fasligheter. Genom alt dessulom senarelägga
vissa planerade investeringar i byggnadsprojekt skulle därigenom
investeringarna under budgetåret 1980/81 kunna finansieras enbart med
avskrivningsmedel. Del tidigare begärda tillskottet av statskapital om 312
milj. kr. skulle alltså inte erfordras. Sammanlaget innebar detla att
investeringsprogrammet skulle kunna genomföras utan belastning på statsbudgeten
och utan alt taxorna skulle behöva höjas mer än eljest.

Televerket anförde vidare att verket på motsvarande sätt
skulle kunna självfinansiera alla investeringar som avser telenätet även under
den närmaste femårsperioden. Eftersom behovet av investeringar kan komma att
variera mellan olika år förutsatte televerket all verket därvid skulle kunna
utnyttja sin konsolideringsfond för utjämning av avskrivningarna mellan

s. 43 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:66 43

åren. Något tillskotl av statskapital för dessa
investeringar skulle således inle bli aktuellt men inte heller någon
återbetalning från televerkets sida av tidigare tillskjutet statskapital.

Denna
fråga har berörts av flera remissinslanser. Statskontoret menar att utbyggnaden
av telenätet inte bör göras beroende av möjlighelerna alt låna på den öppna
lånemarknaden. RRV har funnit att den föreslagna användningen av
konsolideringsfonden innebär att televerket skulle kunna finansiera
expansionsinvesteringar genom taxor som överstiger självkostnaden. Enligt
riksbanken är del angeläget att självfinansieringsgraden hos affärsverken
hålls på en hög nivå. Frågan om och i vilken utsträckning televerkets
investeringar skall vara större än vad som kan finansieras med internt
genererade medel måste enligt riksbanken ingå i regeringens samlade bedömning
av televerkets taxor, investeringslakt och servicenivå. Liknande synpunkter
framförs av riksgäldskontorel.

Fördelarna
med televerkets förslag alt variera avskrivningarna efter investeringsbehovet
är uppenbara. Televerkels investeringar skulle till stor del kunna genomföras
utan belastning på statsbudgeten. De invändningar som kan resas är t.ex. att
del från ekonomisk synpunkt inle finns någol omedelbart samband mellan det akluella
investeringsbehovet och storleken av de avskrivningar som görs på redan
anskaffade tillgångar. Detta är särskilt påtagligt i ett expansionsskede,
vilket televerket sedan några år befinner sig i. Man kan också hävda, i likhet
med RRV, att taxorna blir högre än nödvändigt när expansionsinvesteringar i sin
helhet finansieras med medel från kunderna. Del kan vidare ifrågasättas om den
nu inledda moderniseringen av telenätet på det sättet bör betalas av dagens
abonnenter. Del är här fråga om investeringar av långsiktig karaktär och av
strategisk betydelse för telekommunikationernas utveckling. Moderniseringens koslnader
borde kanske därför snarare fördelas över tiden i form av ett ökat förräntningskrav
genom kapitaltillskott från statsbudgeten. För egen del anser jag att frågan om
hur hög självfinansieringsgraden bör vara inom televerket bör avgöras från år
till år. Del är därvid självfallet angelägel att kapitaltillskotten från
statsbudgeten begränsas så långt möjligl.

Om televerket skulle självfinansiera investeringarna i
telenätet finner verket det naluriigt att verket självt får avgöra vilken nivå
investeringarna bör ligga på med hänsyn till marknadssituationen,
rationaliseringspotential och finansieringsmöjligheterna.

Frågan om invesleringsprövningen har tagits upp i några
remissyttranden, RRV anser inte att någon ändring av den nuvarande
finansieringsformen för investeringar i nätet bör genomföras bl.a. med hänsyn lill
alt huvudparten av investeringarna därigenom skulle falla utanför den sedvanliga
budgetprövningen. Kommerskollegium avstyrker förslagel med hänvisning lill att
handhavandet av nätet är en monopolbelagd uppgift i vilken statsmakternas
insyns- och slyrningsmöjligheter inte ulan starka skäl bör försvagas.

Investeringarna i telenätet liksom i kundutrustningar har
länge varit i

s. 44 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:66 44

huvudsak efterfrågestyrda. Vid en viss trafikvolym och
servicenivå är nätinvesleringarna normall i stort sell givna. Uibyggnad av förbindelse-
och kopplingskapacitelen sker således i takt med trafiktillväxlen och statsmakternas
prövning av omfattningen av dessa investeringar har under lång tid som regel
lett fram lill att televerkets förslag har godtagits. Detta skulle kunna tala
för att beslutanderätten om lelenälsinvesteringarna ulan nackdelar borde kunna
överföras lill televerket.

Ä andra
sidan är investeringar i nätet inte lika marknadsstyrda på kort sikl som kundulrustningarna.
Så är t. ex. moderniseringen av telenätet, som nämnts, av långsiktig och
strategisk karaktär. De investeringar som moderniseringen medför styrs delvis
av efterfrågan på de nya tjänster som möjliggörs men också av de
kostnadsbesparingar som den nya tekniken kan ge saml av de praktiska,
personella och finansiella möjligheterna alt gå över lill den nya tekniken. En
samordning med investeringar i abonnentutruslningar är som jag inledningsvis
framhållit nödvändig för att bl. a. inte riskera resursslöseri genom
dubbelinvesteringar som var för sig kan tillgodose samma behov av teletjänster.
Denna samordning och bedömningen av hur den skall avspeglas i verkets
investeringsprogram när del gäller nätet görs självfallet bäst hos televerket
och inte hos stalsmaklerna. Nätinvesleringarna avser emellertid en väsentlig
del av samhällels infrastruktur och har dessutom belydande konsekvenser för
verkels ekonomi, dess personal och de framtida ulvecklingsmöjligheterna. Delta
är enligt min mening avgörande skäl för alt statsmakterna även framgent explicit
bör la ställning lill investeringarnas omfattning. En ändring i delta avseende
skulle dessulom innebära en principiell nyordning i fråga om de grundläggande
principerna för affärsverkens roll och statsmakternas möjligheter att påverka
avgörande beslut beträffande verksamhetens inriktning och omfattning. En sådan
nyordning är jag efter samråd med chefen för budgetdepartementel inte beredd
att förorda.

3 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag
alt regeringen föreslår riksdagen att

1.
godkänna den av
mig förordade inriktningen av televerkets verksamhei,

2.
godkänna den av
mig förordade handläggningsordningen för vissa provnings- och tillståndsärenden
inom televerket,

3.
godkänna att
televerkets larmdivision överförs till bolagsform,

4.
medge all
televerket får disponera en rörlig kredit i riksgäldskontorel intill ett
belopp av högst 800 milj. kr. för finansiering av vissa abonnentutruslningar,

5.
godkänna
inrättandet av Teleinvesl AB,

s. 45 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:66 45

6. godkänna att televerkels verkstadsröreise
samordnas och överförs till bolagsform.

4
Beslut

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden
och beslutar alt genom proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som
föredraganden har lagt fram.

s. 46 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:66 46

Bilaga I

Remissammanställning 1 Ökad marknadsanpassning

Postverket: Hela kommunikationsmarknaden befinner sig i
stark utveckling. Alt denna utveckling ställer slora krav på möjligheter till
smidig marknadsanpassning kan väl vitsordas av postverket vars situation i
många avseenden kan jämställas med televerkets. Postverket delar den i
televerkets framställning redovisade uppfattningen att en ökad ekonomisk
handlingsfrihet skulle gynnsamt öka möjligheterna till en ökad
marknadsanpassning av verksamheten.

Kommerskollegium: Televerkels förslag synes både från företagsekonomisk
synpunkt och i fråga om möjligheten att effektivt bedriva verksamheten medföra
betydande fördelar och föranleder från dessa utgångspunkter inga invändningar.
Däremot är förslagen i andra hänseenden förenade med vissa problem.

Näringsfrihetsombudsmannen (Nö): Från NO:s utgångspunkter
finns del självfallet ingel att erinra mot alt televerket effektiviserar sin verksamhei
och all verket får förbältrade möjligheter att erbjuda nya funktioner och
tjänster som den snabba tekniska utvecklingen inedger. Televerket kommer av
allt all döma all fortsätta med att vidga och delvis förändra sin verksamhei.
Man kommer alltmer in på marknader där man möter konkurrens, vilket gäller t.
ex. de telefax- och teletextjänsler som televerket beslutat införa. Televerket
bör ha möjlighet att i olika avseenden anpassa sig till dylika
marknadsförutsättningar för alt kunna konkurrera effektivt.

Tjänstemännens centralorganisation (TCO) anser det
önskvärt att televerket ges de möjligheter man önskar till en bättre
marknadsanpassning. TCO vill därför tillstyrka televerkets förslag om bildandet
av Telefinans AB och Teleinvesl AB.

Sveriges Arbetsledareförbund (SALF) delar televerkets mål
att genom bättre marknadsanpassning av verksamheten bättre kunna fylla verkets
huvuduppgift att förse de svenska konsumenterna med moderna och billiga
teletjänster.

Svenska Industritjänslemannaförbundet (SIF) och Svenska
Metallindustriarbetareförbundet (Metall) anser det angelägel att televerket
får en bättre marknadsanpassning av verksamheten och all införande av nya
teletjänster, som åberopas i televerkets skrivelse, inte fördröjs av
finansiella skäl.

Leverantörföreningen Kontors- och Datautrustning (LKD): Detla
förslag är myckel tilltalande. Del måsle anses ändamålsenligt att ett
affärsdrivande verk ges förutsättningar att driva sin verksamhet i
affärsmässiga former och sålunda anpassa verksamheten till marknadens krav och
förutsättningar. LKD vill därför i princip tillstyrka televerkets
framställning.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:66 47

2 Telefinans AB

Postverket: Den direktavskrivningsmelod med hjälp av de s.
k. anläggningsbidragen som idag tillämpas inom televerket för terminaler lorde
med de allt högre koslnaderna för terminalerna i framtiden innebära att
anläggningsbidragen blir orimligt slora. De konkurrenter som finns kommer
säkerligen alt kunna erbjuda smidigare finansieringsformer. Det synes därför
önskvärt att en ny finansieringsform för televerkets terminaler införs. Den
föreslagna lösningen synes lämplig.

Bankinspektionen:
Televerket avser enligl framställningen all bilda ett finansbolag i syfte att
förbättra sin konkurrenssituation. Bolaget kommer att uteslutande finansiera
televerkets produkter. Med hänsyn lill avsikten att finansiera sig på den
"öppna lånemarknaden" torde bolaget komma all omfattas av den lag om
finansbolag, som träder i kraft den 1 juli 1980. Inspektionen har utifrån de
intressen som inspektionen har att bevaka inte någon erinran mot den utformning
som ändamålsbestämningen fått i bolagsordningen. I bankägda finansbolags
bolagsordningar har emellertid ändamålsbeslämningen i viss mån en annan lydelse
som hänger samman med att bankägda finansbolag inte är inriktade på att
finansiera ett enda företags produkter. Inspektionen förutsätter alt
apportegendomens värde anges på ett korrekt sätt. Televerkels framställning i
övrigt faller utanför inspektionens sakområde.

Statskontoret: Frågan om hur insyn skall kunna ordnas i
den produkt- och marknadsplanering som utförs i samband med affärsverksamheten
behandlas bl. a. av den s. k. insynsulredningen. Hänsyn bör las lill denna
utrednings inriktning av sitl arbete och de resultat som förväntas när del
gäller att bedöma lämpligheten av att inrälla Telefinans AB.

Vi ställer
oss från statskontorets sida också tveksamma lill om utbyggnaden av
televerkets nät bör göras beroende av de möjligheter man kan ha att låna pengar
på den öppna lånemarknaden. De räntevillkor man kan få kommer vidare att bestämma
priserna för den utrustning man tänker hyra ut via Telefinans AB. Därför boren
sådan rörelse inte sammankopplas med den strategiska roll som televerket i
övrigt spelar. En mera konkurrensneulral roll bör gälla för verksamheten än den
som föreslagits av televerket.

Av ovan
anförda skäl bör andra vägar prövas än den ordning som angetts för Telefinans
AB och för hur televerkets investeringar i telenätet skall finansieras.

Riksrevisionsverket
(RRV): Utvecklingen inom terminalsektorn är en viklig faktor vid bestämning av
investeringar i televerkets överföringsnät. Verket skulle genom att bilda Telefinans
AB få full frihet att utveckla verksamheten inom terminalområdel. Detta skulle
i sin tur påverka investeringarna i överföringsnätel och därmed i viss ulslräckning
binda statsmakterna vid deras ställningstaganden lill teleinvesteringarna.

RRV vill framhålla alt redan anläggningsbidragen är en med
hänsyn till

s. 48 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:66 48

statsmakternas traditionella styrning förhållandevis fri
finansieringsform bland affärsverk med s. k. public-utilityfimktion. En
utveckling av systemet med anläggningsbidrag genom utökning med lånemöjligheler
skulle ytterligare förstärka delta förhållande. Den omständigheten att
regeringen fastställer inträdes- och abonnemangsavgiften för huvudledning och
samtals-avgift torde inte innebära någon egentlig styrmöjlighet från slatsmakternas
sida när del gäller investeringarna. Vid eventuella felsatsningar skulle del
inte vara rimligt all täcka förluster av större omfallning enbart genom
laxehöjningar som skulle drabba andra abonnentkategorier. En styrning av
verksamheten genom fastställande av taxor försvåras även av att televerket i
regel inte särskiljer resultatet för olika produkter.

RRV har förstått att det bl. a. på grund av krav på
samordning med övrig verksamhet inom televerket inte skulle vara ändamålsenligt
att föra över den i televerkels skrivelse berörda verksamheten till ett
dotterbolag. RRV konstaterar emellertid alt konstruktionen med ett bolag enbart
för finansiering skulle innebära en helt ny finansieringsform inom
statsförvaltningen. RRV anser inte alt televerket tillräckligt motiverat
behovet och konsekvenserna av att bilda ett sådant bolag. Bl. a. kan
finansieringsformen medföra adminislrativa merkostnader och sannolikt högre
räntekostnader än en finansiering över statsbudgeten. RRV avstyrker därför
förslaget om ett särskilt finansieringsbolag.

RRV anser all det inom ramen för affärsverksformen bör
finnas andra alternativ all lösa televerkets finansieringsproblem. Ell sådant
skulle vara att televerket i erforderlig utsträckning medelst anslag lillförs
statskapital som inte behöver "återbetalas" i form av inleverans av
avskrivningsmedel (dvs. kapital av typ förlagskapital). Televerket har under
hand anfört att en nackdel med denna finansieringsmetod skulle vara alt en
kapitalhöjning skulle kräva beslul av regering och riksdag med den relativt
långa handläggningstid som skulle följa härav. Vidare har framhållits att ökade
finansiella anspråk från kundernas sida i form av ökade terminalinslallatio-ner
direki skulle belasta statsbudgeten. Nackdelen med den långa handläggningstiden
bör enligt RRV:s mening kunna reduceras genom att televerket får använda rörlig
kredit som buffert.

Ett annat alternativ skulle vara att i stället för förlagskapilal
ge televerket ell investeringsanslag i efterhand för finansiering av
terminalutrustning, vars anskaffning temporärt finansierats genom dragning på
den rörliga krediten.

Ett tredje alternativ vore att anslag för ifrågavarande
investeringar anvisas som förslagsanslag. Dessa skulle då inle få överskridas
ulan regeringens medgivande. Förslagsanslag har dock hittills inte använts för
affärsverkens investeringar.

Ett ytterligare alternativ kan vara att televerket får lån
genom riksgälds-kontorets försorg. Televerket bör då erlägga marknadsmässig
ränta till riksgäldskontoret.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:66 49

RRV anser att man närmare bör studera för- och nackdelar
med de olika finansieringsformerna. Enligl RRV:s mening är del naturligt all
sedermera även undersöka den totala finansieringen av televerkets verksamhei.
Härvid bör hela systemet med anläggningsbidrag och dess konsekvenser närmare
granskas, inte minst mot bakgrund av vad som anförts att televerket fr. o. m.
budgetåret 1980/81 planerar att finansiera ca 55 % av sina investeringar med
anläggningsbidrag.

Kommerskollegium: Affärsverksformen medger en direkt
styrning av den bedrivna verksamheten från regeringens och riksdagens sida.
Detta har ansetts motiverat främst på grund av den monopolställning verken -
med något undantag - har på sina områden. Bildande av särskilda juridiska
personer för bedrivande av vissa delar av verksamheten kan reducera regeringens
och riksdagens insyns- och slyrningsmöjligheter. Inrättandet av Telefinans AB
synes därvidlag inle väcka någon större tveksamhet varvid kollegiet dock
förutsätter att bolagets enda uppgift skall vara att fungera som ett
finansieringsorgan, att normala lönsamhetskrav upprätthålls i bolagel samt att
televerkels verksamhetsinriktning ej ändras genom inrättandet av detta bolag.

NO: I enlighel med intentionerna bakom
konkurrenslagstiftningen bör företagen på marknaden ha förutsättningar att
konkurrera på i princip lika villkor. Det av televerket framlagda förslaget om
att ett särskilt bolag bildas för att bidra lill finansieringen av verkels
investeringar i vissa lyper av terminaler synes ligga i linje härmed.

Sveriges riksbank: Genom riksdagens beslul sker den
samlade statliga upplåningen av riksgäldskontoret. Härigenom kan statens
upplåning skötas rationellt och utformas på ett sådant sätt att den blir
förenlig med inriktningen av riksbankens penning- och valutapolitik.
Fullmäktige ser inga skäl att bryta ut televerkets finansiering ur den statliga
upplåningen.

Riksgäldskontorel: Fullmäktige vill erinra om alt riksgäldskontorel
är den centrala myndigheten för slatens upplåning på kredilmarknaden.
Emellertid förekommer även andra statliga låntagare i aktiebolagsform. I den
mån dessa låntagare anlitar utlandsmarknaderna, är det en fördel om de har god
ekonomisk ställning och räntabla investeringsprogram snarare än motsatsen.
Förverkligandet av televerkets förslag skulle kunna utgöra ett steg i denna
riktning. Emellertid är också åtskilliga nackdelar förknippade med en
utveckling mol flera statliga låntagare. Bl. a. finge de vinster som kunde
göras genom att nya lånemarknader eventuellt öppnas vägas mot risken för
genomsnittligt något högre lånekostnader, bristande rationalitet i användningen
av begränsade personalresurser, ökade samordningsproblem etc. Frågan om
marknadsfinansiering av televerkets investeringar kan enligt fullmäkfiges
mening inle ses isolerad utan bör övervägas i ett slörre sammanhang, där också
liknande problem för andra affärsverk kan tas upp. Fullmäktige har därmed inle
tagit ställning till om tidpunkten nu är inne för en så omfatiande omläggning
av finansieringssystemet för affärsverkens

4 Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 66

s. 50 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:66 50

investeringar.
Mot den angivna bakgrunden har fullmäktige inle funnit anledning tillstyrka
televerkels förslag att inrätta ett särskilt finansieringsbolag.

Som
en alternativ form för att tillgodose behovet av kapital för initialskedet av
televerkets investeringar vill fullmäktige peka på möjligheten att utvidga
ramen och användningsområdet för verkels rörliga kredit i riksgäldskontoret. Dragningar
på krediten inom de av regering och riksdag angivna ramarna kan sedan i den
utsträckning som befinns lämplig konsolideras genom invesleringsanslag i
efterhand.

Näringslivets
telekommitté anser all frägan om hur televerkets monopolställning påverkar den
framlida utvecklingen inom telekommunikationsområdet i Sverige, inle minsl med
hänsyn till behovet av fri konkurrens på jämbördiga villkor, bör utredas innan
ställning las till televerkets hemställan att få bilda särskilda
finansieringsbolag.

Landsorganisationen
i Sverige (LO) uppfallarden föreslagna förändringen av televerkels finansiering
av kundanläggningar som ett avsteg från de principer som hitintills gällt för
affärsverkens finansiering och hade därför helst sell att denna fråga
behandlats i ell större sammanhang där principerna för alla berörda affärsverk kunnal
utvecklas. Med hänsyn till den betydelse som LO anser att frågan har för
televerkets framlida marknadsposition är LO ändock beredd alt tillstyrka
inrättandet av Telefinans AB.

TCO,
SIF och Metall förutsätter alt Telefinans upplåning sker på ett konkurrensneutralt
sätt.

Finansieringsföreiagens
förening hemsläller att televerkels framställning lämnas utan åtgärd. Detta
enär förslagel innebär att Telefinans AB erhåller en exklusiv rätt att utan
konkurrens med andra finansbolag erbjuda televerket finansieringsformen leasing
som är en av de former som bedrivs av föreningens medlemmar.

3
Teleinvesl AB

Postverket:
Televerkets förslag innebär i första hand en omstrukturering av nuvarande
dotterbolag. Det synes ligga i linje med de rationaliseringssträvanden som verkel
redovisar. Förslagel alt samordna dotterbolagen under ett holdingbolag med
befogenheter att även självständigt agera vid bolagsköp synes även medverka lill
ökade möjligheter lill marknadsanpassad verksamhei.

RRV
har i princip inget alt erinra mol alt Teleinvesl AB bildas på angivet sätt.
RRV anser dock att nedan angivna frågor bör beaktas.

Skälet
för alt bilda Teleinvesl AB anger televerket vara nödvändigheten av flexibilitet
och snabbhet i agerandet bl. a. när det gäller behovet att framdeles köpa eller
bilda aktiebolag helt ägda av televerket eller delägda tillsammans med andra
intressenter. RRV vill i detla sammanhang erinra om sitt tidigare
ställningstagande rörande formerna för det ekonomiska samar-

s. 51 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:66 51

betet mellan domänverket och dess dotterbolag. RRV ansåg
alt de restriktioner som gällde för domänverket avseende köp och bildande av
dotterbolag även skulle gälla för det då föreslagna holdingbolaget och även för
domänverkets övriga dollerbolag.

En bestämmelse med denna innebörd togs sedermera också in
i 9 § domänverkets instruktion (1977:316), där det sägs: "Efter medgivande
av regeringen i varje särskilt fall får domänverket för statens räkning bilda
aktiebolag för särskill ändamål eller förvärva aktier i redan befinlligt bolag.
Detsamma gäller bolag, i vilket domänverket direkt eller genom förmedling av
annat bolag har ett bestämmande inflytande".

RRV anser att motsvarande bestämmelse även bör gälla för
televerket och inskrivas i dess instruktion.

Vid RRV:s revision av affärsverken kan det i vissa fall
vara en förutsättning för en ändamålsenlig och allsidig granskning att
revisionen kan få information också från affärsverkens eventuella dollerbolag.
Bolagsordningen för dotterbolag hos televerket bör därför i likhet med
dotterbolag hos andra affärsverk innehålla följande bestämmelse som reglerar RRV:s
rält att få information:

"Styrelsen
och verkställande direktören skall på begäran lämna riksrevisionsverket
upplysningar och handlingar samt ge det bistånd riksrevisionsverket finner
erforderligt för sin revision av televerket."

Kommerskollegium:
Inrättandet av Teleinvesl AB skulle - med angivna uppgifler för bolaget - ge möjlighel
för televerket att utan föregående prövning av regeringen eller riksdagen
utsträcka sin verksamhei lill helt nya områden eller åtminstone avsevärt ändra
verksamhetens inriktning. Av ovan anförda skäl måste kollegiet därför redovisa
en viss tveksamhet i detta fall.

NO:
Förslaget syftar till att underlätta för televerket att etablera sig och
expandera på nya marknader och kan därför från likställighelssynpunkt vara
motiverat. Det förhållandet att tidigare förslag om all affärsverken borde ombildas
lill aktiebolag inle genomförts visar dock att statsmakterna haft principiella
betänkligheter mot att ge affärsverken fria expansionsmöjligheter. De problem
som härvid kan föreligga synes röra gränsdragningen för sådan expansion och den
problematik med sammanblandning av myndighetsfunktion och kommersiell
verksamhet som berörs i det följande. Skulle televerket medges att genom ett holdingbolag
bilda eller köpa upp aktiebolag skulle också andra affärsverk kunna komma att slälla
liknande krav. Frågan synes därför böra prövas i ett slörre sammanhang. Det
finns i och för sig enligt NO:s mening mycket som talar för att affärsverken
borde drivas i aktiebolagsform. Den kontroll som statsmakterna anser sig vilja
ha över verksamheterna skulle kunna tillgodoses bl. a. genom föreskrifler i
bolagsordningen.

Affärsverksdelegationen: Av stalsföretagsutredningens
betänkande SOU 1978:85 framgår att dotlerbolagssektorn i flera av affärsverken
är myckel

s. 52 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:66 52

expansiv och att dessa dotterföretag ofta utvecklar
affärsidéer som har sitt ursprung i moderföretagels verksamhei. Affärsverkens dollerbolagsseklorer
synes således lämna vikliga bidrag lill den industriella förnyelsen. Flera
affärsverk har bildal eller diskuterar möjlighelerna av all bilda holdingbolag
för sin dotterbolagsseklor.

Affärsverksdelegationen ser positivt på denna utveckling.
Genom att nya affärsidéer läggs in i en av ett holdingbolag samordnad dolterbolagsgrupp
erhålls den erforderliga administrativa smidigheten samtidigt som medelsöverföringar
och resullalreglerande dispositioner mellan dotterföretagen möjliggörs.
Konstruktionen är också lämplig när det gäller att i affärsmässig ordning
träffa avtal om delägarskap såsom fallet varit i SOSAB.

Affärsverksdelegationen tillstyrker således tillskapandet
av holdingbolaget Teleinvesl AB.

LO: Enligt LO:s bedömning kräver den snabba utvecklingen
inom teleteknikens område att ett nära och väl fungerande samarbete kan ske
inom televerkets induslridivision. LO kan därför principiellt tillstyrka
inrättandet av Teleinvesl.

SIF och Metall instämmer i motiven för inrättande av Teleinvesl.

4 Den industriella verksamheten

RRV: Samtliga fem verksläder skulle enligt förslaget i
framliden tillhöra televerket. RRV ser i princip positivt på en sådan
sammanslagning från rationaliseringssynpunkt. RRV vill emellertid påpeka att
televerket inle redovisar de kostnader som orsakas av alt ca 500 anställda på
detta sätt överförs lill statlig anställning. RRV kan därför inte la definitiv
ställning lill framställningen.

LO hänvisar till yttrandet av SIF och Metall.

TCO vill understryka vikten av att Teli/Tefabs
organisationsform kontinuerligt prövas i framtiden med hänsyn till behovet av
alt bibehålla och helst förslärka organisationens konkurrenskraft. Utredningen
visar all Teli/Tefab arbetar på en marknad med en successivt skärpt konkurrens
och med risk för sysselsällningsminskningar. Möjlighelen alt bedriva
verksamheten effektivt blir därför av vital betydelse.

SALF: Teli/Tefabs industriella verksamhei kan i viss mån
ses som rörelsefrämmande från televerket i övrigt. Industridivisionen bör i
första hand ses som ett på den konkurrensulsalta marknaden verksamt förelag.
Delta synsätt torde ytterligare förstärkas i framtiden genom att övergången
till elektronik gör all teleindustrin alltmer kommer alt bli lik övrig
elektronikindustri. Eftersom arbetsinnehållet vid tillverkning av elektroniska
komponenter och system är jämförelsevis ringa kommer sysselsättningen i
industridivisionen att drastiskt minska. Enda möjligheten alt motverka della är
att få till stånd en kraftig volymökning genom att ta nya marknadsandelar. Samlidigl
gäller det att försvara hittillsvarande marknader, främst telever-

s. 53 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:66 53

ket, i en sannolikt allt hårdare konkurrenssituation.

SALF ser det därför som nödvändigt att en anpassning av
industridivisionen sker på sätt som ger de konkurrensmässigt bästa
förutsättningarna. Enbart en sådan framgångsrik anpassning kan på sikt fylla
anställningstryggheten med reellt innehåll. SALF ser det som ett grundläggande
krav för att uppnå detta all de fem verkstäderna effektivt samordnas i ett enda
samplanerat produktionssystem.

SALF anser vidare aktiebolagsformen vara den från
konkurrenssynpunkt klart överlägsna organisationsformen. Genom denna
verksamhetsform skulle flexibiliteten bli störst vilket, med tanke på
förutsebara snabba förändringar i marknadens efterfrågan i takl med teknikens
utveckling, är avgörande. Samtidigt skulle rationaliseringsmöjligheterna bättre
kunna utnyttjas.

SALF:s principiella uppfattning är att produktion bör ske
på det mesl ändamålsenliga sättel, dvs. i aktiebolagsform. SALF avvisar därför
televerkets förslag att bilda två helägda dotterbolag för finansierings- och
förvaltningsändamål medan produktionen i industridivisionen skall ske med
bibehållen verksform. SALF kan följaktligen inte tillstyrka att Tefab, som nu
är ett producerande bolag, överförs till all bli ett förvaltningsbolag med
namnet Teleinvesl AB.

SIF och MeiaU
framför liknande synpunkter som SALF. Härutöver anförs att förbunden i olika
sammanhang har framfört uppfattningen att statlig industriell verksamhet skall
bedrivas i aktiebolagsform och inte i verksform. Konsultrapporten (INDEVO) har
inte givit förbunden anledning att ompröva denna uppfattning. En rad statliga
utredningar har under 70-talet också konstaterat att statlig industriell verksamhei
bedrivs effektivast i aktiebolagsform. De strukturförändringar inom svensk
industri som måste genomföras förutsätter ett samarbete mellan staten och
näringslivet. Ett sådant samarbete försvåras om man har olika
organisationsformer på statlig och privat sida. Teleindustrin är ett exempel
där strukturförändringar kan bli nödvändiga. En bedömning av televerkets
skrivelse måste därför i vissa avseenden göras utifrån branschpoliliska
utgångspunkter.

Förbunden
föreslår alt regeringen snarast i samarbete med televerket och berörda fackliga
organisationer ser över vilka av televerkets verksamheter som på grund av sin
industriella karaktär lämpligast bör bedrivas i aktiebolagsform.

5 Investeringar i telenätet

Postverket: Att utnyttja konsolideringsfonden för
utjämning av avskrivningarna på investeringar i telenätet och
"gemensamt" anser postverket vara lämpligt om investeringarna skall
finansieras helt med avskrivningsmedel.

Statskontoret: Se 2 Telefinans AB.

RRV: Televerkels förslag innebär att statsmakterna i
fortsättningen inte

s. 54 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:66 54

skulle pröva några andra investeringar än byggnadsprojekt (exkl.
telefon-stationsbyggnader) , försvarsberedskap och utrustning för
utlandssändningar saml aktier i bolag som helt eller delvis ägs av televerket.
Huvudparten av investeringarna skulle alltså falla utariför den sedvanliga
budgetprövningen. Det av televerket föreslagna utnyttjandet av
konsolideringsfonden skulle vidare, såvitt RRV kan finna, innebära att
televerket skulle kunna finansiera expansionsinvesteringar genom taxor som
överstiger självkoslnaden.

Mot bakgrund av vad nu sagts och vad som tidigare anförts
om finansieringen av terminalutrustning anser RRV att någon ändring av
finansieringsform för övriga investeringar inle bör genomföras.

Kommerskollegium:
Vad gäller förslagel om en ökad frihet för televerket att bestämma nivån på
investeringarna i nätet synes invändningar kunna göras. Handhavandet av nätet
är en sådan monopolbelagd uppgift i vilken regeringens och riksdagens insyns-
och slyrningsmöjligheter ej bör försvagas utan att starka skäl härför
föreligger. Sådana kan televerket knappast anses ha anfört i skrivelsen varför
kollegiet ej kan tillstyrka detla förslag.

Sveriges
rikshank: Enligt fullmäktiges mening är det angelägel att
självfinansieringsgraden hos de statliga affärsverken hålls på en hög nivå. Som
ett monopolförelag har televerket goda möjligheter att med regeringens
medgivande justera sin laxesättning så att självfinansieringsgraden utvecklas
positivt även om konsumenternas priskänslighet sätter en broms härför. Frågan
om och i vilken utsträckning televerkets investeringar skall vara större än vad
som kan finansieras med inlernl genererade medel måste sedan enligt
fullmäktiges mening ingå i regeringens samlade bedömning av televerkets taxor,
investeringstakt och servicenivå.

6 Verksamhetsformer

Slalskonlorel: Det finns många förhållanden som man bör ta
hänsyn lill innan man bestämmer sig för i vilken form viss verksamhei skall
bedrivas. Det finns både för- och nackdelar med varje verksamhetsform som bör
beaktas. I detta sammanhang får statskontoret hänvisa till den av slalskontoret
utgivna rapporten 1976:22, "Myndighet, Stiftelse, Aktiebolag?". I
denna skrift ges en viss vägledning om de statliga verksamhetsformernas
innebörd och användning.

Generellt sett gäller att slatsmakternas och allmänhetens
möjligheter till insyn är slörre i myndigheternas verksamhei än den man kan få
i aktiebolag. Myndighetsformen är således att föredra i de situationer då den
verksamhet man bedriver har stort samhällsintresse. Televerket bedriver sådan
rörelse.

RRV: Genom
affärsverksformen har möjligheter skapats alt inom ramen för de
beslutsprocesser som tillämpas inom statsförvaltningen bedriva allmännyttig
verksamhet i - såvitt möjligt - affärsmässiga former. Formema för styrning och
finansiering av sådan verksamhei kan sannolikt förändras

s. 55 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:66 55

och förbättras på olika punkter för att bättre möta de
krav som idag ställs inom vissa områden. I de fall affärsverksformen anses
innebära alltför snäva gränser för ett affärsmässigt handlande bör enligt RRV:s
mening i första hand prövas om inte verksamheten i fråga bör drivas i
aktiebolagsform.

NO: Affärsverkens ställning i näringslivet har diskuterats
bl. a. i samband med bildandet av Statsföretag AB och i
statsföretagsutredningens belänkande (SOU 1978:85) Statligt företagande i
samhällets tjänst. Affärsverken är i princip bundna av samma styrsystem som
gäller för statsförvaltningen i övrigt. De har emellertid av hävd getts en
något friare ställning när del gäller ramanslag, personalstater m. m. Sedan
början av 1960-talel har affärsverksformen i vissa avseenden ytterligare
anpassats till verksamhetens affärsmässiga karaktär. Kring år 1970 lades fram
förslag och synpunkter från olika kommittéer och delegationer om en ytterligare
liberalisering av affärsverkens ekonomiska styrsystem. Man ansåg bl. a. all
företagsformen affärsverk var otidsenlig och föga flexibel. Den statliga
företagsamheten borde i stället bedrivas i aktiebolagsform, i vart fall borde
de ekonomiska utgångspunkterna vara likställda med dem som gäller för privata
företag. Det föreslogs också alt affärsverken skulle medges rält att själva
bilda aktiebolag.

Förslagen har emellertid endast punktvis lett fram till
förslag från regeringens sida.

Enligt den nyssnämnda statsföretagsutredningen kan man
dock inte bortse ifrån att affärsverksformen i vida kretsar uppfattas som en
institutionell ram som endasl är avsedd för förvaltning av ett slalligl monopol
eller någon annan klart avgränsad verksamhei. Affärsverksformen skulle enligl
detta synsätt ej vara lämplig för konkurrensulsatt affärsverksamhet.
Utredningen ansåg all det kan krävas speciella markeringar från statens sida
för att affärsverkens kapacitet alt skapa och exploatera nya affärsidéer och
resurser skall kunna tas till vara fullt ut. Sedan 1970-talets början har
basverksamheten inom flera av affärsverken varil stagnerande. Detla har enligt
utredningen utan tvivel stimulerat de berörda verken, bl. a. televerket, att gå
in på områden som gränsar till basverksamheterna och driva en expansiv och
aktiv politik i sina dotterföretag.

Bl. a. i samband med bildandet av Statsföretag AB har
uttalals alt konkurrens under likartade förulsätlningar mellan statliga och
privata förelag måste vara en viklig princip (prop. 1969:121). Denna princip
stämmer väl överens med intentionerna bakom konkurrenslagstiftningen. Även enligl
denna lagstiftning är det viktigt att olika typer av företag, oberoende av t.
ex. ägarförhållanden och företagsform, får arbeta under så lika villkor som
möjligt och behandlas och bedömas på samma sätt. Krav och förpliktelser från
samhällets sida bör i princip inte vara större på statliga företag än på andra
förelag. Å andra sidan bör speciella förmåner för statsägda företag också
undvikas. Möjligheterna att få lån, kreditgarantier och olika former av
kapitaltillskott bör sålunda vara i stort likvärdiga för olika förelagstyper.

s. 56 Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:66 56

5/4Lf påpekar alt det nu krävs av statsmakterna en
ytterligare precisering av vilken verksamhei som skall bedrivas i verksform och
vilken verksamhei som skall bedrivas i aktiebolagsform.

En .rad statliga utredningar, bland annat
Affärsverkskommittén, och budgetulredningen, liksom den löntagarkonsull som de
anställda anlitat pekar på alt de affärsverk eller delar av dessa, som från
marknadssynpunkt är lämpade att arbeta i aktiebolagsform bör göra delta.

7 Övrigt

NO: Då de privata intressena på olika produktområden vänt
sig mot att televerket utövar myndighetsfunktion gentemol sina konkurrenter
vill NO i sammanhanget beröra denna fråga. NO har i sin verksamhei uppmärksammat
liknande problem på andra områden, t. ex. den officiella provnings-, kontroll-
och mätningsverksamheten och dess förhållande till frivillig
provningsverksamhet i privata organ. Frågor av detta slag har bl. a. också
diskuterats i monopolutredningens första delbetänkande (SOU 1978:48, s. 54 f).
I yllrande över belänkandet väckte NO med principiellt stöd av utredningen
tanken på att det görs en utvärdering av nyssnämnda provningsverksamhet. På
del teletekniska området är problemel kanske än mer påtagligt. Även om del hittills
inte framkommit alt televerket missbrukat sin ställning som godkännande instans
för anslutning av privat apparatur lill telenätet anser NO att regeringen borde
överväga förutsättningarna för en annan, mera konkurrensneutral ordning.

Näringslivets telekommitté: Förslaget till nya
finansieringsformer bör bedömas utifrån huvudprincipen att konkurrens mellan
statsägd och enskild affärsverksamhet så långt möjligl bör ske på lika villkor.
Verkets möjligheter att utnyttja nya finansieringsformer måste därför ses i
relation till hur verkets arbetsuppgifter och verksamhetsinriktning utformas
för framtiden. Friare finansieringsformer för den konkurrerande affärsdrivande
verksamheten förutsätter med andra ord att denna organisatoriskt renodlas från
verkels monopoluppgifter. Näringslivets telekommitté vill alltså ifrågasätta
den planerade inriktningen av televerkets verksamhet.

Kommittén anser alt televerkets uppgifter bör koncentreras
till transmissionsdelen av systemet-dvs. till näten. Verkets monopolställning
är här lätt alt motivera. Televerkets uppgift bör i första hand vara alt
underhålla och utveckla näten. I delta ingår givelvis att verket får formulera
kraven för anslutning till näten. För att åstadkomma detta bör televerkels
huvuduppgift vara all förvalta näten under det att tillhandahållandet av
terminalutrustning bör ske under former som medger konkurrens på lika villkor.
Delta sker lämpligast genom alt terminalutrustningen levereras från dotterbolag
till televerket eller helt fristående förelag.

LKD: Televerket måste acceptera fri konkurrens även i
fråga om anslutning av annan utrustning till telenäten.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:66 57

LKD
har dessvärre tvingats konstalera att televerket i nuvarande läge inte godtar
denna princip och har därför hemställt att Näringsfrihetsombudsmannen skall
pröva denna fråga.

Enligl
LKD:s mening skulle det inte vara rimligt att ge televerket en mer självständig
och affärsmässig ställning, om verkel samtidigt skulle ha som mål all
upprätthålla en monopolställning och därmed förhindra en i verklig mening fri
konkurrens. Förutsättningen för ett bifall fill televerkets framställning måsle
därför ofrånkomligen vara all sådana konkurrensbegränsningar som LKD funnit
anledning påtala undanröjs. Om så sker kan televerkets strävan efter
handlingsfrihet och affärsmässighet ge anledning till en positiv utveckling
inom teleområdet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bilaga 2

Ordlista

I
denna förteckning upptas vissa av de begrepp med telekommunikations-anknytning
som används i propositionen. För mer stringenta definitioner hänvisas till
standardiseringskommissionens i Sverige terminologi.

opaginerad Kontrollera mot PDF

akustisk koppling

aulomalisk återuppringning

AXE

bttis

bredbandsnät

DCE (Data Circuit-terminaiing Equipmenl)

digital teknik elektronisk post

gränssnitt

hänvisningsdator

Genom att omvandla dalasignaler lill en hörbar lon, är
det möjligl att ansluta datautrustning lill en vanlig telefonlur.

När det är upplaget kan man använda denna tjänst. Nätet
kopplar automatiskt upp en förbindelse när både den uppringde och den
uppringande blivit lediga.

Digital datorstyrd telefonstation utvecklad i samarbete
mellan LME och televerket.

Datahastighet. Bit representerar endera av siffrorna O
eller 1 i ett binärt talsystem.

Nät, som medger överföring av informalion med hög
hastighet, exempelvis rörlig bild.

Kundplacerad anpassningsenhet som tillhör datanätet och
som placeras mell; n terminal eller dator och nät. Utrustningen omvandlar
nätspecifika signaler till gränssnitt.

Teknik i vilken man arbetar med signaler i digital,
vanligen binärkodad, (O och 1) form.

En sammanfattande benämning på överföring av text- och
bildinformation i elektrisk form. där informationen i ena eller båda ändpunkterna
kan reproduceras i pappersform.

Specificerar ell anlal ledare mellan två utrustningar
eller mellan en utrusining och ett nät. Elektriska kriterier på dessa ledare
avsedda all överföra skilda signaleringstillstånd och manö-verinformalioner, t.
ex. rörande upp- och ned-koppling av förbindelser, anges.

Ett datorbaserat informationssystem avsett som stöd för
vakanstjänsten i telefonväxlar samt på expeditioner och andra passningsstäl-

opaginerad Kontrollera mot PDF

kopplingsfall i nätet

kortnummerval

medflyttning

mekanisk koppling

modem

optiska fibrer

radiolånköverföring

len. Uppgifler
om var personal finns saml frånvaro och beräknad återkomst etc. lagras i syslemet.

Av praktiska skäl har televerket valt att prova
utrustningars funktion direki i telefonnätet i stället för att la fram en
allomfattande gräns-snitlsspecifikation mol nätet. Bakgrunden är delvis
historisk. Stationerna i nätet är av varierande ålder (50-0 år). För äldre
stationer finns inga detaljerade gränssnitt beskrivna. Alt nu göra
specifikationer för alla systemkomponenter i nätet är inte ekonomiskt och resursmässigl
försvarbart. Så länge specifikationer saknas är praktisk provning det enda
möjliga alternalivet för all avgöra om anslul-ningsgodkännande kan ges.

Kodning av fullständiga (i vissa fall upp till 16 siffror)
telefonnummer i kortform, t. ex. en eller två siffror. Användaren slår
kortnumret. Telesystemet avkodar kortnumret lill fulll nummer och kopplar
samtalet.

En abonnent som lämnar sin normala anknytning kan
initiera all anrop lill honom automatiskt dirigeras till någon annan
anknytning.

Utrustning som mekaniskt ansluts till apparater eller
nät, t. ex. bärhandtag lill telefoner, upptagetmarkerare och låsbara proppar,
är mekaniskt kopplade.

Signalomformare avsedd att omvandla datasignaler till en
form som är lämplig vid överföring via telefonnätet.

Tunna glastrådar med låg dämpning av ljusstrålar avsedda
för telekommunikation. Transmissionssystem med optiska fibrer är syslem där
elektriska signaler överförs i "ljus"-form. Dessa system medger
myckel höga datahaslig-heter.

Trådlös överföring med hjälp av kraftigt riktade radiofrekvenla
signaler.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1980/81:66

signalrelä

störeffekt mol nätet

tdedata telefax

telekommunikations-satelUt

teletex

tonringare

iransmissionsutrusliung

upptagetmarkerare

60

Relä som vid ringsignal kopplar in olika typer av
utrustning t. ex. lampindikeringar för döva.

Nätet innehåller förstärkare och andra komponenter som
fungerar endast om signalerna från olika teleutrustningar ligger inom vissa
spännings- eller effektintervall.

Ell syslem för informationssökning över telefonnätet i
databaser. Andra namn är data-TV. DalaVision eller Viewdata/Preslel.

Överföring av text- och bildinformation i dokumenlform via
telenätet. Televerkets tele-faxijänst omfattar nät, apparater och underhåll.

Vanligen geostationär (dvs. skenbart stillastående över
en viss punkt på ekvatorn) satellit avsedd alt överföra teletrafik samt i vissa
fall också TV-program. Telesatelliten kan i princip ses som en nätkomponeni i
likhet med kablar och radiolänkar. I framliden kommer också vissa kopplingsfunklioner
att ingå, dvs. viss del av del som idag sker i telefonstationerna.

En snabb texlkommunikationstjänsl med bl. a. fullt skrivmaskinsalfabele,
som på sikl är avsedd alt ersätta telex. Internationellt slan-dardiseringsarbele
pågår, vilket omfattar alfabete, kommunikalionsprocedur samt vissa formatregler,
t. ex. beträffande maximall antal tecken per rad. rader per sida etc. Televerkets
teletexulruslningar kommer att vara försedda med lexl-ordbehandlingsfunktion.

Ett alternativ till ringklocka som avger en ton eller en
kombination av toner.

En utrustning som kan utnyttjas för överfö-ringsledel vid
telekommunikation.

Utrustning som kopplas lill en telefonapparat (eller
förbindelse) med en indikator utanför tjänsterummet som anger om samtal pågår.

s. 61 Kontrollera mot PDF

Prop.
1980/81:66 61

Innehållsförteckning

1
Inledning................................................................... ...... 3

2
Föredragandens
överväganden................................ ...... 5

2.1
Televerkets
verksamhet och organisation........ ...... 5

2.2
Utvecklingen på
teleområdet............................ 8

2.3
Televerkels
förslag............................................ .... 12

2.3.1
Allmänt................................................... 12

2.3.2
Konkurrens- och
policyfrågor................. 18

2.3.2.1
Allmänt................................................... .... 18

2.3.2.2
Monopolområdels
avgränsning.............. .... 20

2.3.3
Handläggning av
provnings- och tillståndsärenden 25

2.3.4
Konkurrensutsatt
verksamhei i verks- eller bolagsform 27

2.3.5
Finansiering av
abonnentutruslningar... 29

2.3.6
Inrättande av Teleinvesl
AB................... .... 34

2.3.7
Samordning av
industrierna................... 38

2.3.8
Investeringar i
telenätet m. m............... .... 42

3
Hemställan................................................................ .... 44

4
Beslut........................................................................ .... 45

Bilaga 1 Remissainmanslällning 46

Bilaga 2 Ordlista 58

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

51 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (51)

51 kopplingar i 32 dokument.

  1. Bet. 1988/89:TU9 Postväsende s. 10 i texten
  2. Bet. 1987/88:TU28 om inriktning av telepolitiken (prop. 1987/88:118) s. 6 i texten
  3. Prop. 1987/88:118 om inriktning av telepolitiken s. 21 i texten
  4. Bet. 1987/88:NU3 Näringsutskottets betänkande om detaljhandel s. 10 i texten
  5. Prop. 1986/87:100 med förslag till statsbudget för budgetåret 1987/88 i texten

Visa alla 32